Korall. Maj:tx nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1892 (Proposition 1892:1)

Korall. Maj:tx nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1892.

‘ihsfiUrtO

i H H># .t i/ ti é	in'':.;-< 11
, \V " • ;♦ H)() 0)1 Hl	t )( {, \| ''
:■ )U< i åttio	< P*
:ot jo	T i J
■ i nä)	<>Jb
■ i it f	Of i,''..''.-
.M H )i I
.t)(JO	< ) { L*
;«}(»< t	(''.e
pH M K	O0‘;. \|
:00o,	i ii''..”,. 1
:0()t*. .Ai j{ j	; a i <1,3
:< m.h>	* t f11 i o(

: U-Åe.htuyi *)

... .

ni’f• •[!.;,• 7!/!

! i i I 7 !-l| [iuIti! <lf .1.1 (''jb'' f ''!i>t ''(Oljig!/
lli;2 laf-ftldn /•)eetl’.]>e< i*l J
miligh ''iUihi f->t<agi[i
..... . iirdlf.e.airÅR-tiiMv''''.

:''i t>v

i’ J i

KONGL. MAJ:TS

NADIGA

PROPOSITION

lott < M . i

TILL

Riksdagen

l-.lHiiwlattmi
''i/joGlaiLK^Inriu:!/
..... f-iboniKoiöo

lobo1jTl''><purGh\ri nm/i
ui:!i -•«/''i

!•>!

t.lihm-•, .!.

P )l ;? !

•(ofihllKlovl^
ivrödimi; jj-rtxM

angående statsverkets tillstånd och behof;

•of to.< i! to. [ i- •iinfiriri bbmtlkt J

Gifven Stockholms slott den 16 Januari 1892.

-no'' , •miorfgsttfri il-.io t.mol nWii''Å*''u\* •toi *i

■ooo.ffui. _ _

i ilo» fiol.,:! t: /llit-rri/fiiri''!

:*>( »oj" ix. 1 iii jWv.-joiiLh -> /Ii i it>i->< i*.»G r: /il

Jeinlikt grundlagens bud afgifver Kongl. Maj:t hlivmed nådig proposition
angående statsverkets tillstånd och,.behof.

Dervid förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsregleringsperiod
af statsverkets inkomster.

Med åberopande af de beslut, hvarom bilagda statsrådsprotokoll öfver
finansärenden för den 13 innevarande månad ''*) leinnar närmare upplysning,
och under de i samma protokoll angifna förutsättningar föreslår Kongl. Magt,
att statsverkets inkomster för år 1893 upptagas sålunda:

*) Se-bil. till statsverkspropositionen: ”Inkomstberäkningen”.

Uih till Riksd. /''rot. 1892. l;u Samt. Un Afd.

Kongl. Maj:ta nåd. grop. n:o /, om statsverket 1892.

Ordinarie inkomster:

Grundskatt.......................................................................... kronor 3,264,000: —

Kyrkotionde ........................................................................ » 250,000: —

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål....................... » 300,000: -

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet » 51,000: —

Trosspassevolansafgift......................................................... » 26,000: —

Tillfälliga rotevakansafgifter.............................................. » 53,000: —

Soldatvakansafgift............................................................... » 67,000: —

Båtsmansvakansafgift..............*.......................................... » 285,000: —

Arrendemedel............................................................. » 2,500,000: —

Mantalspenningar................................................................ » 665,000: —

Bötesmedel......................................................................... » 240,000: —

Kontrollstämpelmedel.......................................................... » 25,000: —

Fyr- och båkmedel............................................................. » 1,200,000: —

Telegrafmedel..........................j........................................... » 1,350,000: —

Jernvägstrafikmedel..../...4......i..................1..J...........i..J. » 6,500,000: —

Skogsmedel.......................................................................... » 2,500,000: —

Skolavgifter.......................................................................... » 340,000: —

Extra uppbörd................................................. » 100,000: —

säger 19,716,000: —

Bevillningar:

Tullmedel............................................................................ kronor 41,000,000: —

Postmedel............................................................................. > 7,800,000: —

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter > 333,000: —

Stämpelmedel.................................................... » 3,500,000: —

Bränvinstillverkningsskatt................................................ » 13,700,000: —

Hvitbetssockertillverkningsafgift...................................... > 1,800,000: —

Bevillning af fast egendom samt af inkomst................ » 4,860,000: —

säger 72,993,000: —

summa kronor 92,709,000: —

Kongl. Maj:t föreslår vidare enligt ofvan nämnda
protokoll öfver tinansärenden för den 13 innevarande
månad:

Transport kronor 92,709,000: —

Kongl. Maj:t* nåd. prop. n:o /, om statsverket 18.92.

Transport kronor 92,709,000: —
att såsom tillgång vid förevarande statsreglering
må af öfverskottet å statsregleringarna för år 1890

och föi’egående år beråknas och användas ..................... » 5,818,000: —

och att af Riksbankens vinst för år 1891 må anvisas
för statsverkets behof till utbetalning vid den tid

under år 1898, som af Riksdagen bestämmes.......; ■ »_1,750,000: —

hvarefter det för nästa statsregleringsperiod disponibla

beloppet af statsverkets tillgångar uppgår till................kronor 100,277,000: —

Första hufvudtiteln,

innefattande anslagen till Kongl. hof- och slottsstaterna.

Nu gällande riksstat upptager såsom årliga eller ständiga utgifter:

för Kong], hofstaten........................................................... kronor 1,196,900: —

» > slottsstaten .................................................. > 123,100: —

tillsammans kronor 1,320,000: —
Häruti föreslår Kongl. Maj:t icke någon ändring.

Andra hufvudtiteln,

innefattande anslagen till justitiedepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i
nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 3,854,107
kronor, vill Kongl. Maj:t i eldighet med de beslut, som innefattas i bilagda
statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärenden den 13 innevarande månad*),
föreslå Riksdagen beträffande

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Andra hufvudtiteln”.

KongI. Moj:ts nåd. ]iroj>. u:o /, om statsverket 18.92

Fångvården:

[l.J att det i gällande stat för Fångvårdsstyrelsen
uppförda anslag till vikariat,sersättning samt arfvoden
och flitpenningar åt extra, biträden m. mi, 11,800 kronor,
må höjas till 13,000 kronor eller med kronor 1,200;

[2.] att bestämda anslaget till fångars vård och
underhåll må minskas med belopp, motsvarande de å
detta anslag nu anvisade arfvoden till chefen för nu
mera upplösta kronoarbetskompaniet å Vaxholm, 2,000
kronor, och till en suhalternofticer vid samma kompani,
1,200 kronor, eller således med tillhopa 3,200 kronor;

[3.] att godkänna, det i omförmälda statsrådsprotokoll
intagna förslag till aflöningsstaf, för tjenstemännen
vid tvängsarbetsanstalten å Svartsjö äfv ensom
de vilkor, som blifvit föreslagna för åtnjutande af deri
upptagna löneförmåner;

[4.] att bestämda, anslaget till fångars vård och
underhåll må ökas med sammanlagda beloppet af de i
förenämnda aflöningsstat, upptagna löner och arfvoden,

8.800 kronor;

[5.] att förslagsanslaget till fångars vård och underhåll
må nedsättas med dels 1,200 kronor, motsvarande den
föreslagna förhöjningen i anslaget till Fångvårdsstyrelsen,
dels ock 5,600 kronor, motsvarande det belopp, hvarmed
den föreslagna ökningen i bestämda anslaget till
fångars vård och underhåll öfverstiger föreslagna minskningen
i samma anslag, eller således med tillhopa

6.800 kronor;

kommande, i händelse öfvahnämnda framställningar
bifallas,

anslaget till Fångvårdsstyrelsen, som nu utgör
59,500 kronor, att uppgå till 60,700 kronor;

bestämda, anslaget till fångars vård och underhåll,
som nu utgör 506,000 kronor och som skall minskas
med 3,200 kronor men ökas med 8,800 kronor, att
uppgå till 511,600 kronor;

förslagsanslaget till fångars vård och underhåll,
som nu utgör 1,120,900 kronor, att upptagas till
1,114,100 kronor; samt

Kongl. Majtia nåd. prop. nto 1, om atatsmrkel 1892.

fång vård säl isläget i sin helhet att upptagas till samma
belopp som i nu gällande riksstat eller 1,781,400 kronor;

Ersättning åt domare, vittnen och parter:

ter/ib

[6,| att det nu i riksstaden under denna anslags titel

uppförda anslag hötes med.................................... kronor

från nuvarande beloppet 100,000 kronor till 135,000
kronor;

-!■> list innöta -riiniiAOn i;ol ilo ''

[öut no-'' .itp.

35,000: —

gninbo-MivK.I

10110*1/1 Ko!.T

Öfriga ordinarie anslag:

• t no | iMf tt* <. ».,!(■

[7,] I afseende å dessa har Kongl. Magt icke att
föreslå någon annan förändring, än att, till jemnande
af hufvudtitelns slutsumma, anslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. in. nedsättes med 7 kronor eller
från 64,210 kronor till 64,212 kronor.

in '' >f;i;!*''.*i r itc T:o>!- .. »/! fn ifHln.--. 4-"-*—i<->vr;.'''' ■ •;};—‘WH-1~—

Den föreslagna förhöjningen i ordinarie anslag Tt,{t

utgör således................................................................... kronor 35,000: —

Härifrån afgår ofvan angifna minskning i anslaget-''iV‘
till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.:''..!........ ■» o ■ —

hvadan förhöjningen utgör...............i.................kronor 34,993: ^

Lägges härtill slutsumman af andra hufvudtitelns f.;:*:
ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat.................. > 3,854,107: —

skulle andra hufvudtitelns ordinarie anslag enligt

Kongl. Maj:ts förslag uppgå till...................................... kronor 3,889,100: —

.nisliJbxnrfrnf erbeiT

Extra anslag.

* ; ! ''•.*''(! il tf •!''••/«! 1 / : ■ i'' • i t * * •’ . i''»1 il} * it '' !:»'' V> ;t; ’ j!’»t • It. t f < U * * !M'' >! ’J ‘ ; ''ii i'' : : i

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under andra hufvudtiteln,
vill Kong!. Magt, på sätt omförmälda protokoll öfver justitiedepartementsärenden
vidare innehåller, föreslå Riksdagen att dels bevilja såsom extra anslag
för år 1893:

[8.] till arfvoden åt Krigsbofrättens ordförande och
tre militäre ledamöter....................................................... kronor 5,000: —

[9.] för Nya Lagberedningen ................ > 40,000: —

Transport krono!* 45,000:

Kong!. Maj:tu nåd. prof. n:o I, om statsverket 1892.

Transport, kronor 45,000: —

[10.] för Svea hofrätt» förstärkning med en öfvertalig

division................................................................................ » 17,500: —

[11.] till understöd åt förbättringskolonien vid Hall,
att, om möjligt, användas uteslutande till afbetalning å

koloniens kapitalskuld.......................................................... * 15,000: —

[12.] dels ock medgifva, att af besparingar å Nya

Lagberedningens anslag vid 1891 års slut till belopp af
7,103 kronor 29 öre må användas 2,000 kronor till ersättande
af förskott, som Statskontoret utbetalt till en i
statsrådsprotokollet omnämnd komité.

tillsammans kronor 77,500: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten
för är 1892 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1892. 1893.

ordinarie anslag 3,854,107
extra » 81,093

— 3,889,100:— således ökning kronor 34,993

— 77,500:— » minskning » 3,593

—

summa kronor 3,935,200

— 3,966,600:—således ökning kronor 31,400

—

Tredje hufvudtiteln,

innefattande anslagen till utrikesdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 606,750 kronor,
vill Kongl. Magt i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver utrikesdepartementsärenden den 13 innevarande månad*),
föreslå,

att nedannämnda ordinarie anslag må af Riksdagen anvisas, att utgå emot
nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande
och under enahanda vilkor som hittills, nemligen:

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje liiifvudtileln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. tv.o 1, om statsverket 1892.

Kabinettskassans utgifter:

[L] departementschefen, Ministern för''

utrikes ärendena................................................ kronor

[2.] utrikesdepartementet........................... »

[3.] ministerstaten...................................... »

[4.] militärattachéer...................... »

[5.] skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter........................................................j..''.''it. »

24,000: —

27,495: —

337,941: —

8,471: —

. JlTUflHM

45,893: — 443,800: —

Konsulskassans utgifter:

[6.] utrikesdepartementet........................... kronor 10,000: —

[7.J konsulsstaten........................................ > 129,685: ±<- • - •: >/!

[8.] skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter................................................ >__ 20,315: — 160,000;

summa kronor 603,800: —

. h Irf

Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena:

[9.] svenska kyrkan i Paris......................>_2,950: —

_tillsammans kronor 606,750: —

Extra anslag. 1

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 13 innevarande
månad finnes antecknadt, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja:

[10.] för fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater» ..... kronor 4,500: —

Vid jemförelse med 1892 års rikstat finnas slutsummorna å anslagen
under denna hufvudtitel vara oförändrade.

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1892.

: 1‘iili^hi e.itfiée.uilett‘>nidntf

Fjerde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i
1892 års riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................kronor 19,159,600: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter..................................................................... > 817,000: —

ersättningar..................mattiufj»- *u......-__>_693,400: —-

tillsammans kronor 20,670,000: —

Vliiu i tf ‘Un hr*''* I''1 ■t-rf-n*1 f ?''*rTf f''~~~~fo ; "

vill Kongl. Maj;t'' i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll
öfver landtförsvarsärenden den 13 innevarande Januari,*) föreslå
Riksdagen beträffande :«

- m it ■ t. ; *«,*j *H; ‘''J*-

Generalitetsstaten:

löning åt fördelningsintendenter med biträden föreslagits,
medgifva, att för inrättandet af sex fördelningsintendentsbefattningar
med erforderliga biträden anslaget
till generalitetsstaten, nu kronor 126,265, må med kronor
höjas till kronor 161,185;

.] att, med godkännande af hvad beträffande af- * ''

Illa,-

.vMlmf I

34,920:

Indelta armens hefälsaflöniiig;

| 2.] att, med godkännande ej mindre af hvad som
föreslagits i fråga om anställande vid Norrbottens,
Vesterbotténs och Jemt! ands fältjägarecorpser af ytterligare
personal utöfver den, vid samma truppförband
nu anställa, utan äfven af de för den ifrågasatta nya
personalen föreslagna löneförmåner och deraf föranledda
förändringar i de för berörda truppförband nu gällande
stater, höja anslaget till indelta arméns bevisa flöning,

nu kronor 4,208,812, med...........................................

till kronor 4,308,812; _

Transport kronor

bi! I

1 >111 ITIII

100,000: —

134,920: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Fjerde hufvudtiteln”.

■9

Kongl. Majt:s nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1892.

im.M[-.tintT Transport kronor 134,920: —

Jemtlands hästjägarecorps:

[3.] att, med godkännande af hvad som föreslagits
beträffande dels uppsättande vid Jemtlands hästjägarecorps
af tre värfvade sqvadroner och dels den dervid
anstälda personals aflöning, äfvensom de i Sammanhang
dermed föreslagna förändringar i cörpsens stat, låta. i
riksstaten, näst efter anslaget till »indelta arméns befälsaflöning»,
under benämning »Jemtlands hästjägarecorps»
såsom reservationsanslag uppföra hvad som för genomförande
af den nya organisationen under 1893 erfordras

med ................................................................................... » 130,000: —

äfvensom medgifva, att å anslaget uppkommande ^ . ^ ^
reservationer må af Kongl. Magt få disponeras för bestridande
af uppsättningskostnader och öfriga med organisationens
genomförande förenade utgifter;

Lindring i rustnings- och roteringsbesvärcn:

[4.J att, för den händelse den nådiga propositionen
denna dag angående ändring i § 1, § 3 mom. 1, §§ (i,

27 och 28, § 33 mom. 2 och 3 samt §§ 34, 52 och
53 i vämpligtslagen och det af Kongl. Maj:t jemväl
denna dag godkända förslag om förstärkningar i landets
nuvarande försvarsorganisation varda af Riksdagen antagna,
höja ifrågavarande anslag, nu kronor 1,330,000,

med i rundt tal ...........................a.j...........■ •• » 880,000: —

till kronor 2,216,000;

•J.nnbei )''••<! •><>! i s< >- s i j i:jr.j/. .igtm/I It; .m .-:.h-ri*»d

Imlelta arméns och Vermlands fältjägarecorps’
vapenöfningar:

[5.] att. höja detta anslag, nu kronor 1,322,300, med » 177,700: -

till kronor 1,500,000;

Artilleriet:

[6.] att, med godkännande af hvad som föreslagits
beträffande dels omorganisation af de två, Svea artilleriregemente
tillhörande, för Norrland afsedda fotbatterierna,
dels uppsättande vid samma regemente af ett .*»17.17 '' lin

Transport kronor 1,328,620: —

Hili. till Hiksd. Prat. 1891. 1:a Smal. 1:a A/d.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1892.

Transport kronor
nytt åkande batteri och dels den till anställning vid
dessa batterier föreslagna personals aflöning, höja anslaget
till artilleriet, nu kronor 1,113,650, med........... »

till kronor 1,179,456;

äfvensom medgifva, att omförmälda belopp, 65,800
kronor, må under anslaget upptagas såsom reservationsanslag,
med Kongl. Maj:t förbehållen rättighet att till
bestridande af uppsättningskostnader och öfriga med
den föreslagna organisationens genomförande förenade
utgifter använda derå uppkommande reservationer;

Karlsborgs artillericorps:

[7.] att, med godkännande af de i statsrådsprotokollet
uppgift^ grunder för organisationen af en fästningsartillericorps
ä Karlsborg jemte hvad som föreslagits
beträffande personalens aflöning, för corpsen anvisa,
utöfver de för Göta, artilleriregementes å Karlsborg
förlagda 2 fästningskompanier nu anslagna medel, jemväl
10,400 kronor af reservartilleriets anslag samt såsom
nytt anslag.................................................... »

att sistnämnda anslagsbelopp, under benämning
»Karlsborgs artillericorps» uppföres såsom reservationsanslag
näst efter anslaget till Vaxholms artillericorps,
samt att de besparingar, som under uppsättningstiden
kunna å de för artillericorpsen afsedda medel
beredas, må af Kongl. Maj:t disponeras för bestridande
af uppsättningskostnader och öfriga med organisationens
genomförande förenade utgifter;

Marinregemente!:

[8.] att, med godkännande af de i statsrådsprotokollet,
föreslagna nya grunderna för aflöningen af den
vid Blekinge bataljon anstälda personal, höja anslaget

till marinregementet, nu kronor 66,000, med.............

till kronor 72,710;

1,328,620: —
65,800: —

100,000: —

6,710: —

Transport kronor 1,501,130: —

Konyl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1892.

Transport kronor

Tränjon:

[9.] att, med godkännande af hvad som föreslagits
beträffande organisationen af eu tredje trängbataljon
och personalens aflöning, höja anslaget till trängen, nu

kronor 285,437, med....................................................... »

till kronor 435,437,

samt att medgifva, att förutom det belopp, 200,143
kronor, som i årets riksstat är under nämnda anslag
såsom reservationsanslag upptaget, ifrågavarande belopp,

150,000 kronor, må ytterligare under förevarande anslag
uppföras såsom reservationsanslag, med rättighet
för Kongl. Maj:t att använda uppkommande reservationer
a det sålunda till den nya bataljonen anslagna
belopp till bestridande af uppsättningskostnader och
öfriga med genomförandet af bataljonens organisation
förenade utgifter;

Gotlands nationalbeväring:

[10.] att, med godkännande af de i statsrådsprotokollet
föreslagna nya grunderna för aflöningen af den
vid Gotlands nationalbeväring anstälda. personal, höja
anslaget till Gotlands nationalbeväring, nu kronor

200,509, med...................................................................... »

till kronor 216,703;

Hallands beväring:

[11.] att, med godkännande af de i statsrådsprotokollet
föreslagna nya grunderna för aflöningen af den
vid Hallands bataljon anstälda personal, höja anslaget

till Hallands beväring, nu kronor 12,660, med............. >>

till kronor 19,370;

Vesternorrlands beväring:

[12.] att, med godkännande af de i statsrådsprotokollet
föreslagna nya grunderna för aflöningen af den

Transport kronor

1,501,130: —

150,000: —

16,194: —

6,710: —

1,674,034: —

Kohgl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1892.

Transport kronor

vid Vesternorrlands bataljon nu anstälda personal äfvensom
hvad beträffande ökningen af befälspersonalen hemstälts,
höja anslaget till Vesternorrlands beväring, nu

kronor 31,420, med................................................. .

till kronor 76,130;

samt att, vid bifall härtill, medgifva, att anslaget
ma. för framtiden benämnas »Vesternorrlands regemente»;

»•i (. f M >ir >!•><{ ''•*() u * < Mirfol ! It; ''./j? :*!>•>

Aflöning till staintrnpp vid Vesternorrlands bataljon:

[13.] att, med godkännande af hvad som beträffande
ökning af korpralsplatserna vid Vesternorrlands
bataljon föreslagits, höja anslaget till nämnda bataljons

stamtrupp, nu kronor 26,644, med..........*........ . . »

till kronor 27,949;

äfvensom, vid bifall härtill, medgifva, att anslaget
för framtiden må benämnas »aflöning till stamtrupp vid
Vesternorrlands regemente»;

:ruin'';ot<0i:ioutint -duud hd

Beväringsmanskapets vapenöfning»!'':

[14.] att höja anslaget till beväringsmanskapets

vapenöfningar, nu kronor 1,472,000, med*..................... >

till kronor 2,270,000;

; j i; i . rl i

Voloutärskolor:

[15.] att, med godkännande af förslaget om inrättande
af eu eller flera nya volontärskolor, låta:
af det för ändamålet nödiga belopp, 240,000 kronor,
såsom reservationsanslag i riksstaten uppföra 100,000
kronor, och af sådan anledning liöja anslaget till volontärskolor,
nu kronor 285,000, med.....................................

till kronor 385,000;

äfvensom bemyndiga, Kong!. Magt att till byggnads-
och öfriga kostnader, som för skolans eller, sko-,
lomas inrättande varda af nöden, använda uppkommande
reservationer å nämnda för den eller de nya skolorna
afsedda belopp, kronor 100,000; .''•'' •ar; •

irn(<i7

Transport kronor

1,674,034: —

44,710:

, »i n *''f >1 <‘"O.O»''. i

1,305: —

798,000: —

! ,■ ,i i; • ;<tä
*. • (. , .j f f: ,

100,000: —

..i ii il Hrr

i .itc. !

2,618,049; —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1802.

Transport kronor

Försvarsverket till lands i allmänhet eller arméförvaltningens
departement:

[16.] att, för beredande af ökade tillgångar dels
till anskaffande af förbrukningsammunition till det nya
geväret in. in. och dels till bestridande af kostnaderna,
för erforderlig beklädnad, utredning och ammunition
m. in. i anledning af de värnpligtiges ifrågasatta förlängda
öfningar, höja anslaget till försvarsverket till
lands i allmänhet eller arméförvaltningens departement,
nu kronor 2,404,600, ined.ii:‘Uhi«-,i-‘.fihi.%-''.,.,iJ..;i!ixrt.vJJJ:i:-<''J:«»r»6:
till kronor 2,752,600;

Byggnader och sängkläder å mötesplatserna m. in.:

[17.] att höja förevarande anslag, nu kronor 165,000,

med ..........................................:...........................-........ *

till kronor 172,000;

lic. i in-» •irtrth.''- Hbljj , in-ni t:*1 ^

Inqvartcringskostnader:

[18.] att, med godkännande af förslaget, att sammanlagda,
inqvarterings- och servisersättningen till underofficerare
med vederlikar, som för närvarande äro berättigade
till dylik ersättning, må, utan ändring af
servisersättningens nuvarande belopp, bestämmas att från
och med innevarande års början utgå till underofficerare
med vederlikar vid i Stockholm förlagda, ej till
Stockholms garnison hörande regementen och corpser
med 200 kronor, till dylika tjensteman vid i Göteborg
garnisonerade regementen och corpser med 190 kronor 50
öre och till öfriga, till inqvarteringsersättning berättigade
underofficerare och vederlikar med 96 kronor, höja
anslaget till inqvarteringskostnader, nu kronor 113,000.

med...............................................L.................................. »

till kronor 133,000;

Salpeteruppköp:

[19.] att förevarande anslag må från och med ingången
af innevarande år få användas jemväl till inköp
af råmaterialier till röksvagt krut, och

Transport kronor

2,618,049: —

hji-dfh; rtdimif

t | j ; ( !<_•

■in!- . fr.- ''

" 348,000: —

7,000: —

20,000: —

2,993,049: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1802.

Transport kronor 2,993,049: —
att anslaget såsom följd deraf må i riksstaten få
uppföras under benämning »anslag för uppköp af salpeter
eller råmaterialier till röksvagt krut»;

Skrifmaterialier och expenser, ved in. in. för departementets
afdelning af Kongl. Majrts kansli och kommandoexpeditionen
:

[20.] att detta anslag, nu kronor 6,201, för jemnande
af slutsumman å hufvudtitelns anslag minskas
med 49 kronor till kronor 6,152;

Ändring i befordringsgrunderna för 2:dre bataljonsläkare: [21.

] att, i ändamål att ordinarie andre bataljonsläkare
må kunna i tur efter utnämningsdagen befordras
till förste bataljonsläkare, medgifva, dels att de åt förste
bataljonsläkarne beviljade aflöningsförmåner må, i den
mån de genom nuvarande innehafvares afgång blifva
lediga och derefter framgent, få, utan hinder deraf att
beloppen äro å truppförbandens särskilda stater uppförda,
användas till aflöning åt motsvarande antal af
de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne, räknadt
från deras första utnämning till ordinarie bataljonsläkare,
samt dels att från fjerde hufvudtitelns allmänna
besparingar må få bestridas den ökning i dagaflöningskostnaden,
som genom sådan anordning till äfventyra
någon gång kan vid de värfvade garnisonerade truppförbanden
uppkomma.

Beträffande öfriga under fjerde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kong]. Maj:t ingen

förändring. . ________________ __________ ''___

Summa kronor 2,993,049: —
Härifrån åtgår minskning i anslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved in. in. för departementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och kommando -

expeditionen... ............................................................... » 49: —

hvadan förhöjningen utgör................... ........................... kronor 2,993,000: —

Lägges till denna förhöjning summan af hufvudtitelns
anslag enligt nu gällande riksstat........................ »■ 20,670,000: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till.................................................. kronor 23,663,000: —

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1892.

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet den 1
Januari finnes antecknadt, föreslår Kongl. Magt vidare, att
under denna hufvudtitel på extra stat bevilja:

[22.] för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter
i fråga om de värnpligtiges inskrifning
och redovisning in. m.............. kronor

[23.] » anskaffning af mobiliseringsammunition

till de nya gevären.................................... »

[24.] » anskaffande af fästningsartillerimateriel... »

[25.] att Riksdagen af det redan beviljade
anslaget till förändring af arméns nuvarande
gevär till vapen af liten kaliber
må för år 1893 anvisa återstoden med »
Vidare föreslår Kongl. Maj:tRiksdagen att på extra
stat för samma år bevilja

[26.] för anskaffande af infanteriammunitionsvagnar *
äfvensom att af det redan beviljade anslaget
[27.] till byggnader å Karlsborg för år 1893 anvisa »

att på extra stat för år 1893 bevilja:

[28.] för fortsättande af befästningsarbetena vid
Karlsborgs hufvudfästning och på Vaberget
äfvensom till anskaffning af pansarlavetter
till de för befästningarna å sistnämnda
plats erforderliga kanoner ......... »

[29.] » anskaffning och komplettering af fält ingeniörinateriel.

........................................ »

samt

[30.] » expropriation af mark och öfriga för uppförande
af ett permanent fäste i trakten
af Tingstäde a Gotland nödiga förberedande
arbeten....................................... »

att

[31.] »•• anskaffning af den för fältarméns trupper
och staber samt sj ukvårdskompanier erforderliga
sjukvårdsmateriel bevilja 93,666

Transport kronor

3 innevarande
Riksdagen må

77,500: —

800,000: —
100,000: —

568,000: —

20,000: —
46,074: —

200,000: —
12,200: —

100,000: —

1,923,774: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1892.

Transport kronor 1,923,774: —

kronor 25 öre och deraf för år 1893 anvisa
hälften med i rundt tal ij.. i.............. » 47,000: —

att på extra stat för år 1893 bevilja:

[32.] till reseunderstöd åt officerare och intenden turtjenstemän.

.................................~..s- » 9,000: —

[33.] » fortsättande af generalstabens topografiska

arbeten..........-.............................................. * 90,000: —

[34.] » skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens
befrämjande..................................... » (10,000: —

och [35.] » gäldande af utaf arméförvaltningen och

statskontoret utgifna förskott...................:__26,426: —

tillsammans kronor 2,156,200: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1892 års
riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t, nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:

1892. 1893.

ordinarie anslag 20,670,000:— 23,663,000: — således ökning kronor 2,993,000: —
extra » 2,172,800:— 2,156,200:— » minskning j»____ 16,600:—

summa kronor 22,842,800: — 25,819,200: — således ökning kronor 2,976,400: —

Femte hufvudtiteln,

innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:

kontant............................................................................... kronor 6,156,381:

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter.................................r........^..................... » 75,905:

ersättningar............................................................... » 26,404:

tillsammans kronor 6,258,690: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver sjöförsvarsärenden den 13 i denna månad*), föreslå beträffande -*)

Se bil. till statsverkspropositionen i ”Femte hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1892.

Aflöning för flottans kårer och stater:

[1.] att det i nu gällande riksstat till aflöning för
flottans kårer och stater anvisade anslag å 1,579,734
kronor må förhöjas:

dels med det för år 1893 till förändrad organisation
af sjömanskåren erforderliga belopp........................ kronor

dels med de till l:a repetitionskursen för reservofficerare
behöfliga........................................................... »

eller till 1,647,934 kronor;

[2.] att hvad af anslaget till vakanta rusthållsnummer
i Blekinge län och Södra Möre härad af
Kalmar län icke redan på grund af 1872 och 1876
årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarne
till aflöning för flottans kårer och stater må likasom
föregående år för fyllande af behofvet under denna
anslagstitel under år 1893 användas;

[3.] att i öfrig! ett anslag af 50,000 kronor till
genomförande af senast beslutade lönereglering för flottan
må å extra stat för år 1893 anvisas''att gemensamt med
anslaget till aflöning för flottans kårer och stater redovisas; Uppsättning

af eu fästningsartilleri kår för sjöbefästningarna
vid Garlskrona:

[4.] att Riksdagen för uppsättande af en fästningsartillerikår,
afsedd för sjöbefästningarna vid Carlskrona,
må med godkännande af de för samma kår uppgjorda.,
vid ofvannämnda protokoll öfver sjöförsvarsärenden fogade
stater (bil. A.—D.) på ordinarie stat anvisa ett
förslagsanslag högst......................................................»

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna:

[5.] att de besparingar, som under år 1893 kunna
å reservationsanslaget till beklädnad åt sjömans- och
skeppsgossekårerna beredas, må, i den mån de icke erfordras
till täckande af öfverbetalningar å detta reserva Transport

kronor

Bih. till Rikad. Prof. 1892. l:a Sand. 1:tt Afd.

66,000:

2,200:

189,600:

257,800:

Kongl. MajUs nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1892.

Transport- kronor
tionsanslag, få användas till godtgörande af eller afbetalning
å den brist, som å anslaget uppkommit, innan
detsamma erhöll reservationsanslags natur;

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären:

[6.] att förslagsanslaget till lindring i rustningsoch
roteringsbesvären, nu 60,000 kronor, må höjas

med................................................................................. »

till 66,600 kronor;

Flottans nybyggnad och underhåll:

[7.] att af den år 1887 medgifna förhöjning med
högst 100,000 kronor i anslaget till flottans nybyggnad
och underhåll må, utöfver det i riksstaten för år 1892
deraf anvisade belopp 20,000 kronor, för år 1893 ytterligare
uppföras.................................................................... j

samt nämnda anslag, nu 1,220,000 kronor, alltså upptagas
till 1,240,000 kronor;

Sjöbeväringens vapenöfningar:

[8.] att, under förutsättning af bifall till föreslagen
tillökning i öfningstiden för värnpligtige, det till sjöbeväringens
vapenöfningar anvisade förslagsanslag må

förhöjas med...................................................................... »

eller från 72,400 kronor till 185,000 kronor;

Sjökrigsskolan:

[9.] att de vid sjökrigsskolan anstälde lektorers förmaner
må sålunda förbättras:

a) att aflöningen i T.a lönegraden bestämmes till 3,600
kronor, deraf lön 1,800 kronor, tjenstgöringspenningar
1,200 kronor och hyresbidrag 600 kronor;

b) att de nu utgående ålderstilläggen, hvilka skola anses
såsom tillägg till den fasta lönen, må i 2:a, 3:e
och 4:e lönegraderna förhöjas från 250 till 500
kronor; samt

Transport kronor

257,800:

6,600:

20,000:

112,600:

397,000:

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1892.

Transport kronor

c) att lektorerna vid sjökrigsskolan må förklaras berättigade
att från allmänna indragningsstaten erhålla
pension efter enahanda grunder och på samma vilkor,
som äro eller varda bestämda för lektorernas vid de
allmänna läroverken pensionsrätt;

[10.] att den här ofvan i punkten b) bestämda
förhöjning i ålderstillägg äfven medgifves biträdande
läraren i matematik;

[11.] att för beredande af ofvanberörda löneförbättring
må utöfver de 1,300 kronor af kadetternas
terminsafgifter, som enligt Riksdagens medgifvande år
1888 få dertill användas, af Riksdagen beviljas en förhöjning
af............................................................................ »

i det för sjökrigsskolan anvisade anslag, 31,040 kronor,
så att detsamma kommer att utgöra 32,900 kronor;
äfvensom]

[12.] att, vid bifall härtill, må såsom vilkor för
åtnjutande af de förbättrade avlöningsförmånerna och
af pensionsrätt stadgas:

a) att den lektor, som vill tillgodonjuta dessa förmåner,

£ *- icke må jemte sin lärarebefattning vid sjökrigsskolan
utöfva lärareverksamhet vid någon privat
undervisningsanstalt för inträde i nämnda skola;

b) att han skall hafva anmält sig att ingå på den nya
lönestaten före 1893 års början; samt

c) att han i öfrigt skall i tillämpliga delar vara underkastad
de vid löneregleringarna för statens embetsoch
tjensteman i allmänhet för lönernas åtnjutande
faststälda vilkor;

Sjökarteverket:

[13.] att reservationsanslaget till sjökarteverket, nu

60.000 kronor, må höjas med.......................................... »

till 70,000 kronor.

Durchmarschkostnader:

[14.] att anslaget till durchmarschkostnader, nu

14.000 kronor, må nedsättas med 4,000 kronor och

sålunda upptagas till 10,000 kronor; ___

397,000: —

1,860: —

10,000: —

Transport kronor 408,860:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1892.

Transport kronor 408,860: —

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsaiistalterna:

[15.] att det till lots- och fyrinrättningen med
lifräddningsanstalterna erforderliga penningeanslag må
upptagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af
titeln fyr- och båkmedel beräknats, eller till 1,200,000
kronor, och följaktligen anslaget, med ^beräkning af
deri ingående friheter och ersättningar 409 kronor, utföras
med 1,200,409 kronor; hvarvid Kongl. Maj:t
tillika förutsätter, att de å inkomsttiteln fyr- och båkmedel
uppkommande öfverskott fortfarande må såsom
hittills få användas för de med anslaget afsedda. ändamål.

Den föreslagna tillökningen i ordinarie anslag utgör

således.................................................................................. kronor 408,860: —

hvarifrån bör afräknas nedsättningen i anslaget

till durchmarschkostnader......................................... » 4,000: —

då anslagsförhöjningen utgör ......................................... kronor 404,860: —

Lägges härtill femte hufvudtitelns slutsumma enligt

gällande riksstat................................................................ » 6,258,690: —

skulle femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till .................................................. kronor 6,663,550: —

Extra anslag.

Förutom ofvan begärda extra anslag för genomförande under år 1893 af

löneregleringen för flottan ............................................. kronor 50,000: —

vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att bevilja till:

[16.] fullbordande af pansarbåten Thule................... » 1,118,000: —

[17.] artillerimateriel och skjutförsök 676,300 kronor

samt deraf för år 1893 anvisa........................................... » 530,000

[18.] rörliga minförsvaret .........................;...........» 100,000

[19.] fasta och tillfälliga minförsvaret.................... » 150,000

[20.] kruthus å Bergholmen........................................ » 21,250

[21.] signal- och telefon-stationer................ » 46,000

Transport kronor 2,015,250

Kong!. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1892.

Transport kronor 2,015,250: —

äfvensom

[22.] dels medgifva, att för tillbyggnad af underbefälsskolans
hus i Carlskrona må användas hos Marinförvaltningen
innestående odisponerade 14,416 kronor
48 öre af de för tioårsvakanserna. i Blekinge län och
Södra Möre härad af Kalmar län influtna båtsmansvakansafgifter,
dels ock för samma tillbyggnad bevilja
ett belopp af 110,583 kronor 52 öre samt deraf för år

1893 anvisa .................................................................... » 56,000: —

samt anvisa till:

[23.] exercishus och ekonomibyggnader å Kungs holms

fästning och Vestra Hästholmen ............................ » 67,500: —

[24.] sängservis och beklädnad för 500 man värnpligtige.
.........................................................-........................ » 46,000: —

tillsammans kronor 2,184,750: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1892 års riksstat
upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:

1892. 1893.

ordinarie anslag 6,258,690
extra » 2,143,110

— 6,663,550

— 2,184,750

— således ökning kronor 404,860

— » » » 41,640

summa kronor 8,401,800

— 8,848,300

— således ökning kronor 446,500

—

Sjette hufvudtiteln,

innefattande anslagen till civildepartementet.

1 afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant.............................................................................. kronor 4,785,345: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter........................................................................ » 9,290: —

ersättningar................ ............................................ » 6,231: —

tillsammans kronor 4,800,866: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1892.

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti
rådsprotokoll öfver civilärenden den 13 innevarande månad !
träffande

Rikets ekonomiska kartverk:

[1.] att Riksdagen må, utöfver det å riksstatens
sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska kartverk uppförda
ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma
hufvudtitel på extra stat för år 1893 anvisa till de
ekonomisk-geografiska kartarbetena i Norrbottens län
och de delar af Vesterbottens län, som äro belägna
ofvan odlingsgränsen eller ingå i kartblad, tillhörande
den under utgifning varande kartan öfver förstnämnda
län, 31,000 kronor och för de ekonomiska kartarbetena
i öfriga delar af riket 45,000 kronor, eller tillsammans

76,000 kronor, äfvensom medgifva att möjligen uppstående
behållningar å båda anslagen må användas äfven
till bestridande af utgifter för det topografiska kartverket; -

Landtbruksingeniörer och deras biträden:

[2.] att Riksdagen må medgifva, att ytterligare en
landtbruksingeniör må från och med år 1893 anställas
med enahanda aflöningsförmåner, som äro nuvarande
landtbruksingeniörer beviljade, samt för beredande af
tillgång å härför erforderliga aflöningsmedel höja anslaget
till »landtbruksingeniörer och deras biträden» från
47,500 kronor till 49,500 kronor eller med..................... »

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna näringar: [3.

] att Riksdagen må medgifva, att assistenten vid
landtbruksakademiens agrikulturkemiska afdelning Carl
Gustaf Eggertz må ega att, så länge han vid denna befattning
qvarstår, från anslaget till »befrämjande i all Transport

kronor

bilagda'' stats''),
föreslå be -

2,000: —

) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjette hufvudtlteln”.

Kongl. Maj:t» nåd. prop. n:o /, om statsverket 1892.

Transport kronor 2,000

niftrihet af jordbruk och landtuiannanäringar» åtnjuta
ett personligt lönetillägg af 1,200 kronor åi''ligen;

Skiften och afvittringar:

[4.] att Riksdagen må dels för år 1893 bevilja förhöjning
i styresmannens för storskiftesverket i Kopparbergs
län årsarfvode med 400 kronor; dels medgifva,
att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under
ar 1893 för afvittringslandtmätare i Vesterbottens och
Norrbottens län samt storskifteslandtmätare i Kopparbergs
län kunna komma att understiga 2,500 kronor
för dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000
kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta
arfvodesförhöjning, må desse tjensteman godtgöras
af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken;
dels ock för år 1893 åt föredraganden af afvittringsärendena
i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt
honom bevilja en tillökning af "400 kronor i det åt
honom anslagna belopp;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.:

[5.J att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,

detta anslag ökas med............................................. » 746

eller från 117,795 kronor till 118,541 kronor.

Vidare föreslår Kongl. Maj:t beträffande

Statens jernvägstrafik:

[6.] att Riksdagen må medgifva, att banvakt vid
statens jernvägstrafik må kunna uppflyttas i 19:de löneklassen
enligt gällande aflöningsreglemente för embetsed!
tjensteman samt betjente vid statens jernvägstrafik
med årligt arfvodesbelopp af 600 kronor;

Patentbyrån:

[7.] att Riksdagen må medgifva, att afgifterna för
patent och för registrering af varumärken må användas

Transport kronor

2,746

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1892.

Transport, kronor 2,746: —
till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af till—
lä,rapning under år 1893 af förordningen angående
patent och lagen om skydd för varumärken;

Arbetareförsäbringen:

[8.] att Riksdagen må medgifva, att Kongl. Maj:t
må för år 1893 använda de till underlättande a,f åtgärder
för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande
afsätta belopp, i man af behof, dels till förvaltningsbidrag
åt sjukkassor under enahanda vilkor, som
i Riksdagens underdåniga skrifvelse den 13 Maj 1891
(N:o 85) äro angifna, dels ock till utarbetande och
offentliggörande genom försäkringsinspektörens försorg
af årsredogörelse för sjukkasseväsendet, i riket.

Summa ökning kronor 2,746: —

Om till förestående ökning lägges de ordinarie
anslagens nuvarande slutsumma ..............''.................... • » 4,800,866: —

komma sjette hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till kronor 4,803,612: —

Extra anslag.

Förutom ofvan under punkten 1 begärda extra

anslag till fortsatt bearbetande af rikets

ekonomiska kartverk ........................... kronor 76,000: —

vill Kongl. Maj:t, härmed föreslå Riksdagen att
bevilja till:

[9.] handhafvande af kontroll å försäkringsan stalterna.

...................................................... » 4,500: —

[10.] fortsatt, utgifvande af »polisunderrättelser»... » 15,000: —

[ll.] aflöning m. m. åt särskild polisstyrka på

landet........................................................... . » 65,000: —

[12.] ersättning för juridiskt biträde åt de svenske
lapparne i Norge samt till lappfogdar

och lappförmän............................... » 10,000: —i

Transport kronor 170,500: —

[13.]

[14.]

[15.]

[16.]

[17.]

[18-]

[19-]

[20.]

[21-]

[22.]

[23.]

[24.]

[25.]

[26.]

[27.]

[28.]

[29.]

[30.]

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o i, om statsverket 1892.

Transport kronor

undersökningar af mindre hamnar och farleder
............................................................. »

aflöningar och öfriga utgifter vid Ultuna

landtbruksinstitut,.......................................

nya byggnader vid Ultuna landtbruksinstitut

och jordegendom m. m..............................

byggnadsarbeten och ny värmeledning vid

Alnarp in. in...............................................

anordnande af högre undervisning i mejerihushållning
vid Alnarps landtbruksinstitut
bidrag till bestridande af kostnaderna för

allmänna landtbruksmöten .......................-

prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten
för husdjur, redskap, maskiner

m. m..........................................................~

bidrag till underhåll af sju kemiska stationer
för jordbrukets och näringarnas

behof..............................................................

understöd åt frökontrollanstalter...................

utbildande af en elev i boskapsskötsel och

mejerihushållning ......................~...............

understöd åt svenska mosskulturföreningen

de geologiska undersökningarna...................

anställande af en andre instruktör i husslöjd
bidrag till upprätthållande af väfskolan i
Borås och till aflönande af en andre lärare
vid samma skola................................

deltagande i 1893 års internationela utställning
i Chicago och understöd åt teknici

för att besöka nämnda utställning...........

beredande åt alster af svensk industri och
svenska näringar af afsättning i främmande
länder.............................................

uppehållande af eu regulier ångbåtsförbi lidelse
mellan Sveriges vestkust och England
uppehållande af eu regulier ångbåtsförbindelse
mellan östra kusten af Sverige och
ryska östersjöprovinserna...........................

170,500: —
5,000: —
29,000: —
19,000: —
15,000: —
10,000: —
7,500: —

12,500: —

28,000: —
10,000: —

1,000: —
10,000: —
91,500: —
2,000: —

4,800: —

200,000: —

20,000: —
50,000: —

^50,000: —
735,800: —

llih. till Riksd. Prot. 1892. l:a Samt. ha Afd.

Transport kronor

Korigl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1892.

Transport kronor

[31.] bergsskolorna i Filipstad och Falun »

[32.] inrättande åt en fond för fiskerinäringens

befrämjande_______ »

[33.] anordnande af fabriksinspektion.................... »

[34.] ersättning för åtskilliga utaf Statskontoret

förskottsvis bestridda utgifter............_...... »

[35.] bidrag för anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller

eljest mindre göda vägar...................... »

[36.] understödjande af brobyggnader och hamnbyggnader
samt upprensning af åar och

farleder.................. »

[37.] understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,
af sådana myrutdikningar
och vättenaftappningar, hvilkas
ändamål är att minska frostländigheten
för närliggande bygd..............................

hvarjemte Kongl. Maj:t föreslår, att i
afseende å de tre sistnämnda anslagen
må gälla de vilkor och bestämmelser, som
i statsrådsprotokollet omförmälas.

Vidare anmärkes här:

[38.] att enligt 1891 års Riksdags beslut blifvit
för år 1893 beviljade till understödjande,
medelst lån, af enskilda jernvägsanläggningar
1,000,000 kronor,

och

[39.] att till odlingslånefonden skola under år
1893 af Riksgäldskontoret i mån af behof
öfverlemnas medel till så stort belopp,
som jemte de till fonden ingående
annuiteter å odlingslån kan erfordras till
fyllande af högst 1,000,000 kronor.

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen
att till utgående under år 1893
anvisa

735,800: —
14,000: —

50,000: —
16,800: —

14,788: -800,000: —
150,000: —-

100,000: —

Transport kronor 1,881,388:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1892.

[40.]

[41.]

[42.]

[43.]

Transport kronor 1,881,388: —
å riksstatens sjette hufvudtitel:
till utförande af nya byggnader och anläggningar
vid statens jernvägstrafik.............. » 500,000: —

samt å riksstaten utom hufvudtitlarne:
till anskaffande af ny rörlig materiel vid
statens trafikerade jernvägar ett belopp
af 1,200,000 kronor;*)
och

till fortsättning af arbetena å stambanan
mellan Vännäs (Nyby) och Öfver-Luleå
(Boden) 4,000,000 kronor*).

Slutligen föreslår Kongl. Maj:t:
att Riksdagen må till Kongl. Maj:ts förfogande
ställa- ett belopp af 4,000,000 kronor, att
i mån af behof lyftas för att användas
till Luleå-Gellivara-banans försättande i
fullständigt skick och till inköp af rullande
materiel för densamma, äfvensom till ersättande
af de för banan under år 1891

häfda utgifter.**) ______________

tillsammans kronor 2,381,388: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1892 års
riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1892. 1893.

ordinarie anslag 4,800,866:— 4,803,612: — således ökning kronor 2,746: —
extra anslag 2,060,134:— 2,381,388: — »___»__» 321,254: —

summa kronor 6,861,000:— 7,185,000: — således ökning kronor 324,000: —

*) So vidare härnedan »statsverkspropositionen» pag. 51.

**) Se vidare härnedan »statsverkspropositionen» pag. 54.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1892.

Sjunde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till finansdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant............................................... kronor 16,340,060: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde............................................ » 6: —

tillsammans kronor 16,340,066: —

vill Kong]. Maj:t i eldighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver finansärenden för den 13 innevarande månad*), föreslå
beträffande

Statskontoret:

[1.] att det under denna rubrik upptagna belopp
inå, för ökande af deri ingående anslag till vikariat,
renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden, höjas

från 100,800 kronor till 102,800 krono]- eller med...... kronor 2,000: —

Postverket:

[2.] att Riksdagen, dels med beviljande af årliga
understöd till förre styrmannen å postfartyget Sofia
Karl August Hammarberg å 600 kronor och till vaktbetjenten
Sivert P:son Gjärsvalls enka Annika Henriksdotter
å 300 kronor, att till henne utgå, så länge hon
lefver ogift, med rätt för Hammarberg och enkan Gjärsvall
att uppbära de föreslagna understöden från och
med innevarande år, dels ock med godkännande af öfriga
enligt statsrådsprotokollet för den 13 innevarande Januari
tillstyrkta ändringar i postverkets stater äfvensom
af de enligt samma protokoll föreslagna,^bestämmelserna

____ Transport kronor 2,000: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjunde hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ls nåd. jtrop. n:o 1, om statsverk t 1892.

Transport kronor

angående semester för tjenstemännen vid postdistriktsförvaltningarna
och postanstalterna samt angående rätt
för q vinliga postfunktionärer att komma i åtnjutande
af ålderstillägg, må för år 1893 bestämma postverkets anslag,
förslagsvis beräknadt, till 7,477,000 kronor, att utgå
direkt af postmedlen, hvarigenom postverkets utgiftsstater
skulle ökas med....................................................

Telegrafverket:

[3.] att Riksdagen, med godkännande af de i ofvannämnda
protokoll öfver finansärenden oinförmälda ändringar
i telegrafverkets stater, under Kongl. Maj:t
förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater göra de jemkningar,
som kunna finnas af behofvet påkallade, må
såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen,
till telegrafvei‘ket för år 1893 anvisa enahanda
belopp, 1,350,000 kronor, hvartill telegrafinkomsterna
för året blifvit beräknade, samt tillika medgifva, att
det öfverskott, som kan å telegrafinkomsterna uppstå,
må af Kong]. Maj:t användas för telegrafverkets tidsenliga
utveckling och förbättring;

Tullverket:

[4.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt
ofvannämnda protokoll öfver finansärenden föreslagna
förändringar i tullverkets stater, må bestämma anslaget
för tullverket till ett mot staternas slutsumma svarande
belopp af 2,548,000 kronor, att såsom förslagsanslag
utgå direkt af tullmedlen; hvarvid uppstår en minskning
i anslagets nuvarande belopp af 2,000 kronor;

Skogsväsendet:

[5.] att Riksdagen må godkänna den i ofvan åberopade
protokoll öfver finansärenden föreslagna staten
för skogsinstitutet och de vilkor för den nya afiöningens
åtnjutande, hvilka i sammanhang dermed tillstyrkts;

Transport kronor

2,000: —

227,000: —

229,000: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 18.92.

Transport kronor

att, med uteslutande ur staten af de deri nu upptagna
anslagen för statens skogsskolor, 24,500 kronor,
och till skogsinstitutet, 21,300 kronor, såsom bestämdt
anslag under titel »för statens skogsläroverk» uppföras
47,700 kronor;

samt att anslaget till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet minskas
med 500 kronor från 401,992 kronor till 401,492
kronor;

sä att anslaget till skogsväsendet erhåller denna
uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten............ kr. 447,208: —

» statens skogsläro verk.

................-- * 47,700: — kr_ 494)908: _

förslagsanslag:

till alderstillägg åt skogsstaten och

skogsinstitutets lärarepersonal........ » 84,400: —

till

reservationsanslag:
enskilda skogs undervisningen

... kr. 8,600: —
kronoskogarnes
förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet
i allmänhet.
........................ » 401,492: — kl.

Summa kronor

410,092: —
989,400: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet

i dess helhet skulle ökas med.........................................

Och föreslår Kongl. Maj:t i sammanhang härmed
Riksdagen att medgifva:

att jägmästare må i fråga om rätt till ålderstillägg
räkna sig till godo den tid, han innehaft befattning

229,000: —

1,400: -

Transport kronor 230,400: —

K orig l. Majrts nåd. grop. n:o /, om statsverket 1892.

Transport kronor 230,400: —
såsom direktör eller lektor vid skogsinstitutet, föreståndare
för statens skogsskola eller underlärare vid Ombergs
skogsskola, vare sig befattningen innehafts på
grund af konstitutorial eller, i följd af fråga om skogsläroverks
reglering, endast på nådigt förordnande; samt
att första gradens tjensteman hos Domänstyrelsen,
som vinner anställning såsom jägmästare, eller jägmästare,
som vinner anställning såsom första gradens
tjensteman hos Domänstyrelsen, må för alderstilläggs
åtnjutande tillgodoräkna sig den tid, han egt att för
samma ändamål räkna sig till godo vid den förut innehafda
tjenstår; allt under de vilkor i öfrigt, som stadgas
i nådiga kungörelserna af den 10 November 1882, den
29 November 1889 och den 6 Juni 1890.

Beträffande öfriga under sjunde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon

förändring.__

Summa kronor 230,400: —
Härifrån afgår ofvan angifna minskning i anslaget

till tullverket med..........................................■....■..iiiili''...: »___2,000: —

hvadan förhöjningen på det hela å de ordinarie anslagen
blifver................................................................... kronor 228,400: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt nu gällande riksstat.................................. » 16,340,066: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till................................................... kronor 16,568,466: —

Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll
öfver finansärenden för den 13 innevarande Januari, att under denna lmfvudtitel
må å extra stat beviljas till

[6.] arfvode för en byråassistent å finansdepartementets
bankbyrå.............................................................. kronor 4,000: —

Transport kronor 4,000: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1892.

Transport kronor 4,000: —
[7.] ersättning för af Statskontoret gjorda förskott » 384,304: —

[8.] genomförande af Öfverintendentsernbetets nya

organisation............................................ » 500: —

[9.] uppförande af nytt landsstatshus i Luleå........ * 102,000: —

[10.] anläggning af telefonledningar:

dels en femtedel af det af 1889 års Riksdag härför

anvisade anslag eller........................................................ » 150,000: —

dels till telefonledningar från Stockholm till Örebro,
från Stockholm öfver Norrköping till Linköping, från
Malmö till Kristianstad samt från Göteborg öfver Varekil

till Lysekil................................ » 206,450: —

[11.] aflöning åt domänintendenter och uppehållande
af domängöromålen hos länsstyrelserna ................ » 45,000: -—

[12.] resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag.
......................................................................... » 40,080: —

[13.] skogsodlingens befrämjande............................. » 25,000: —

tillsammans kronor 957,334: —

Eu jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för
ar 1892 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1892. 1898.

ordinarie anslag 16,340,066: — 16,568,466: — således ökning kronor 228,400: —

extra >____783,234:— 957,334:— » » » 174,100: —

summa kronor 17,123,300:— 17,525,800: — således ökning kronor 402,500: —

Åttonde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under 1
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde.............. » 253,190: —

ersättningar......................................... » 514^028: —

tillsammans kronor 12,335,282: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1892.

vill Kongl. Magt i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver ecklesiastikärenden för den 13 innevarande månad*), föreslå
beträffande

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

[1.] att, för beredande af ett särskildt årligt arfvode
såsom godtgörelse åt den kanslisekreterare inom
ecklesiastikdepartementet, som förordnas att å folkskolebyrån
till föredragning bereda besvärsmål jemte öfriga
rent administrativa mål och ärenden, hvilka icke åt
byråchefen sjelf handläggas, äfvensom att, i den mån
sådant erfordras, under byråchefens inspektionsresor bestrida
dennes öfriga göromål å byrån, anslaget till
departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli må
höjas från sitt nuvarande belopp, 78,800 kronor, till
79,800 kronor, eller med.................... ..................... kronor 1,000:

Kleresistaten:

[2.] att, såsom årlig ersättning för prosteturma,
tillkommande kontraktsprosten i Vesterbottens tredje
kontrakt för Edefors församling, må beviljas 13 kronor
73 öre och för sådant ändamål den under kleresistaten
uppförda anvisning i kontant, 20,646 kronor, ökas till
20,660 kronor, eller med ett jemnadt belopp af.......... » 14:

Universiteten:

[3.] att årsanslaget till anatomiska institutionen vid
universitetet i Upsala, 5,000 kronor, må höjas till 6,000
kronor, eller med ett belopp af........................................ »

[4.] att till aflöning åt en laborator i växtfysiologi
vid botaniska institutionen vid universitetet i Lund må

beviljas ett årligt anslag af............................................... »

hvaraf 750 kronor såsom tjenstgöringspenningar;

[5.] att till förhöjning af årsanslaget till den kemiska
institutionen vid universitetet i Lund med den__

Transport kronor

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Åttonde liufvudtiteln”.

Bih. till Riksd. Prot. 1892. 1:a Sami. l:a Afä.

1,000: —

3,000: —

5,014:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1892.

Transport kronor 5,014:
fördelning af anslaget, som i statsrådsprotokollet angifves,
må beviljas.............................................................. » 1,500:

[6.] att till arfvode åt en assistent vid fysiska institutionen
vid universitetet i Lund må beviljas ett

årligt anslag af................................................................... » 1,500:

afseende punkterna, 3—-6 ökning af anvisningen i kontant
till universiteten från nuvarande beloppet, 686,681
kronor, till 693,681 kronor, samt af hela anslagstiteln
för universiteten, nu 722,501 kronor, till 729,501 kronor;

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

[7-1 att under det i statsrådsprotokollet omförmälda
vilkor må till höjande af aflöningen för laboratorn i
fysiologi, till 4,500 kronor, hvaraf 1,500 kronor skulle
utgöra tjenstgöringspenningar, på ordinarie stat beviljas » 1,500:

[8.] att det till den medicinska kliniken utgående
årsanslag må ökas från 500 kronor till 2,000 kronor,

eller med ett belopp af..................................................... » \ 599.

afseende punkterna 7 och 8 förhöjning af institutets
ordinarie anslag från nuvarande beloppet, 163,100 kronor,
till 166,100 kronor.

I fråga om

Allmänna läroverken

[9.] vill Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med
nämnda protokoll öfver ecklesiastikärenden, för eslå Riksdagen
:

a) med afseende på lärarnes vid de högre och femklassiga
allmänna läroverken aflöning,

att — under förutsättning att lästiden så utsträckes,
att lärarnes tjenstgöringstid kommer att uppgå till 39
veckor om året — för lärarne vid dessa läroverk må
bestämmas den i statsrådsprotokollet angifna lönereglering,
att gälla från och med år 1893;

b) med afseende på de extra ordinarie ämneslärarnes
aflöning,

Transport kronor 11,014:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1892.

Transport kronor

att, derest icke Kongl. Maj:t i särskilda fall annorlunda
bestämmer, dels vikarierande lektor, som icke
innehar ordinarie läraretjenst, må, om han fullgjort
stadgade vilkor för att kunna till lektor utnämnas, uppbära
arfvode efter 2,000 kronor, men eljest efter 1,800
kronor för år räknadt, dels vikarierande adjunkt eller
kollega äfvensom extra lärare må, om han efter aflagd
akademisk examen, som enligt gällande bestämmelser
medför eller af Kongl. Maj:t genom särskildt beslut
förklarats medföra behörighet till lärarebefattning, vederbörligen
genomgått stadgad profårskurs, uppbära arfvode
efter 1,800 kronor, men eljest efter 1,500 kronor
för år räknadt;

c) med afseende på terminsafgifternas förhöjning,
att — under förutsättning att den föreslagna löneregleringen
för lärarne vinner fastställelse — lärjungarne
vid de allmänna läroverken skola från och med vårterminen
1893, utom förut bestämda afgifter, erlägga,
en terminlig, till statsverket ingående afgift till belopp
af 10 kronor för lärjunge i första, andra och tredje
klasserna, af 20 kronor för lärjunge i fjerde och femte
klasserna samt af 30 kronor för lärjunge i sjette och
sjunde klasserna, dock att befrielse derifrån må kunna beviljas
enligt de i statsrådsprotokollet upptagna bestämmelser,
samt att i fråga om uppbörd och redovisning af
terminsafgifter äfvensom påföljd af uraktlåtenhet att dem
erlägga skall gälla hvad derom i statsrådsprotokollet sägs;

d) med afseende på mindre läroverks ombildning m.m.,
att treklassiga allmänna läroverken i Söderköping,

Vimmerby, Askersund, oSa.la, Sölvesborg, Trelleborg,
Marstrand, Strömstad, Åmål, Filipstad, Skellefteå och
Örnsköldsvik, tvåklassiga pedagogierna i Södertelge, Köping
och Nora samt enklassiga pedagogien i Simrishamn
må ombildas till mindre, allmänna läroverk med treämneslära
re samt treklassiga allmänna läroverken i Alingsås, Falköping,
Engelholm, Varberg och Arvika till mindre, allmänna
läroverk med fyra ämneslärare, äfvensom att
ett nytt mindre, allmänt läroverk med tre ämneslärare___

Transport kronor

11,014: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1892.

Transport kronor
må upprättas i Motala, allt på sätt och under vilkor
samt med de närmare bestämmelser, som i statsrådsprotokollet
omförmälas;

e) med afseende på behofvet af särskild!, statsbidrag
till vissa mindre läroverk,

att bevilja ett förslagsanslag å................................ »

hvaraf bidrag må kunna lemnas till undervisningens
uppehållande vid mindre, såsom samskola inrättadt allmänt
läroverk, då det i läroverkets stat upptagna anslag
visat sig icke vara tillräckligt för ändamålet; dock
att berörda bidrag icke må öfverstiga det belopp,. hvartill
de till statsverket inflytande terminsafgifterna från
läroverket under kalenderåret uppgått;

f) med afseende på förändrade anordningar vid
Jakobs femklassiga läroverk i Stockholm:

att profårskurs för blifvande lärare vid mindre
läroverk med tre eller fyra. ämneslärare må anordnas
vid Jakobs läroverk, och att vid detta läroverk må för
sådant ändamål inrättas en särskild afdelning, samt. att
till bestridande af kostnaderna härför må af reservationerna
å anslagen till de allmänna läroverken användas
ett belopp af högst 14,200 kronor årligen;

att lärjunge, som intagits vid den afdelning af
Jakobs läroverk, der olika årsklasser undervisas tillsammans,
må befrias från all terminsafgift; samt

att gymnastiklära rebefattningen vid Jakobs läroverk
må indragas;

g) med afseende på behofvet af skolkare:

att vid hvarje allmänt läroverk må anställas en
läkare för att utöfva tillsyn öfver lärjungarnes helsotillstånd
och biträda rektor vid öfvervakandet af de
hygieniska anordningarna vid läroverket; samt

att skolläkaren må såsom arfvode uppbära dels af
läroverkets ljus- och vedkassa 1 krona, om året för
hvarje under höstterminen närvarande lärjunge, dels
af statsmedel årligen: vid de högre läroverken 150
kronor, vid de femklassiga 100 kronor och vid de
mindre 50 kronor;

11,014

8,000

Transport kronor 19,014:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1892.

Transport kronor

h) med afseende å pensionsreglering för lärarne
vid de allmänna läroverken,

att ordinarie lärare och lärarinnor vid rikets allmänna
läroverk skola hafva rättighet och i de uti statsrådsprotokollet
omförmälda fall äfven skyldighet att från
tjensten afgå med pension å allmänna indragningsstaten
enligt de närmare bestämmelser, som i statsrådsprotokollet
angifvits; samt

i) med afseende på behofvet af förhöjning i ordinarie
anslaget till allmänna läroverken,

att förutom det under mom. e) omnämndai förslagsanslag
må beviljas eu förhöjning af reservationsanslaget
till de allmänna läroverken från nuvarande
beloppet, 2,902,453 kronor 36 öre, till 3,609,002 kronor,
eller med..................................................................... »

blifvande härigenom anslagstitelns slutsumma ökad till
3,617,002 kronor.

Vidare föreslår Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse
med berörda statsrådsprotokoll, Riksdagen beträdande

Pedagogier och folkskolor:

[10.] att — under förutsättning deraf att Riksdagen
medgifver, att pedagogierna i Södertelge, Köping, Nora
och Simrishamn på föreslaget sätt ombildas — ordinarie
anslaget i kontant till pedagogier och folkskolor
må nedsättas med 19,381 kronor, eller från 24,417 kronor
till 5,036 kronor, hvarigenom anslagstitelns slutsumma
minskas från 26,527 kronor till 7,146 kronor;

Folkundervisningen:

[11.] att, för lärares och lärarinnors vid folkskolelärareseminarierna
uppflyttning i högre lönegrad enligt
gällande bestämmelser, anslaget till samma seminarier
må ökas med...................................................................... »

[12.] att, för anordnande af undervisning i slöjd
vid folkskolelärareseminariet i Vexiö, anslaget till seminarierna
för folkskolelärares bildande må höjas med..... .» _

Transport kronor

19,014: —

706,548: 64

5,000: —

1,500: —
732,062: 64

KongI. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1892.

Transport kronor [13.] att, för anordnande af undervisning i slöjd vid folkskolelärarinneseminarierna i Falun och Umeå,	732,062: 64
anslaget till folkskolelärareseminarierna må ökas med... » afseende punkterna 11—13 förhöjning af anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande från nuvarande	1,600: —
beloppet, 304,925 kronor, till 313,025 kronor; [14.] att förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor, nu 3,525,000 kronor, må ökas till 3,725,000 kronor, eller med » och således anslaget till folkundervisningen höjas från sitt nuvarande belopp, 4,204,925 kronor, till 4,413,025 kronor;	200,000: —
Veterinärundervisningen: [15.] att i staten för veterinärinstitutet i Stockholm ma till byggnaders och stängsels underhåll beviljas eu förhöjning med............. » kommande härigenom anslaget till nämnda veterinär-institut, nu 49,100 kronor, att uppgå till 50,600 kronor samt hela anslagstiteln för veterinärundervisningen, nu 50,500 kronor, till 52,000 kronor;	1,500: —
Vetenskapsakademien: [16.] att under det i statsrådsprotokollet omför-mälda vilkor ordinarie anslaget till vetenskapsakademien, nu 44,980 kronor, må, minskadt med dels de vid 1862—1863 och 1876 årens riksdagar till expenser vid naturhistoriska riksmuseum beviljade medel, tillhopa 7,470 kronor, dels det för meteorologiska centralanstalten anvisade anslag, 25,050 kronor (deraf 16,000 kronor reservationsanslag), i riksstaten upptagas med åter-stående 12,460 kronor; Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien: [17.] att i det å akademiens stat uppförda anslag, 300 kronor, för underhåll och fortsättning af inred- Transport kronor	935,162: 64

Kongl. Maj:t8 nåd. prop. n:o /, om statsverket 1892.

Transport kronor 935,162: 64
ningen i statens historiska museum och myntkabinettet

må beviljas en förhöjning af............................................ » 700: —

hvarigenom akademiens ordinarie anslag, nu 28,750
kronor, ökas till 29,450 kronor;

Musikaliska akademien:

[18.] att till understöd åt inhemska tonsättare inå
under akademiens stat uppföras ett årligt anslag af.... » 6,000: —

att af Kongl. Maj:t, efter akademiens hörande,
fördelas;

kommande vid bifall härtill akademiens anslag,
nu 44,900 kronor, att uppgå till 50,900 krono]'';

Naturhistoriska riksmuseum:

[19.] att ordinarie anslaget till naturhistoriska riksmuseum,
nu 67,550 kronor, må, ökadt med de vid
1862—1863 och 1876 årens riksdagar till expenser
vid museet beviljade, för närvarande under rubriken
»Vetenskapsakademien» uppförda medel, tillhopa 7,470
kronor, upptagas i riksstateri med 75,020 kronor;

Meteorologiska centralanstalten:

[20.] att bland de ordinarie anslagen i riksstaten,
näst efter anslagsrubriken »Naturhistoriska riksmuseum»,
må införas en ny rubrik, »Meteorologiska centralanstalten»,
och under denna rubrik uppföras det för
anstalten nu under rubriken »Vetenskapsakademien»
anvisade anslag, 25,050 kronor (deraf 16,000 kronor
reservationsanslag) ;

Kyrkors underhåll:

[21.] att, under vilkor att det anslag af 82,4461
hektoliter spanmål, hälften råg och hälften korn, som
för närvarande med lösen efter medelmarkegångspris
tillkommer Visby domkyrka, med slutet af år 1892

upphör att utgå, till domkyrkans iståndsättande och ___

Transport kronor 941,862: 64

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1892.

Transport kronor
framtida bestånd må från och med år 1893 anvisas
ett årligt belopp af 1,000 kronor;

att för sådant ändamål den vid anslagsrubriken
»Kyrkors underhåll» förekommande anvisning i kontant,
nu 6,528 kronor, höjes till 7,528 kronor; och

att den vid samma rubrik i kolumnen »indelning
och dermed jemförlig anvisning, på förslag: ersättningar»
uppförda summa, 170,000 kronor, nedsättes med
ett jemnadt belopp af 600 kronor till 169,400 kronor;
i följd hvaraf anslaget till kyrkors underhåll ökas

med...................................................................................... »

eller från 369,828 kronor till 370,228 kronor;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.:

[22.] att detta förslagsanslag, nu 23,078 kronor
64 öre, må höjas till 23,098 kronor, eller med............ »

Summa kronor

941,862: 64

400: —

_19: 36

942,282: —

Beträffande öfriga under åttonde hufvudtiteln i
riksstaten uppförda ordinarie anslag har Kongl. Maj:t
icke att föreslå någon ändring.

Om från de sålunda föreslagna tillökningarna afdrages
ofvan omförmälda minskning i anslaget till

pedagogier och folkskolor.................................................. » 19,381: —

skulle förhöjningen utgöra................................................ kronor 922,901: —

Lägges härtill summan af hufvud titelns ordinarie
anslag enligt nu gällande riksstat.................................... » 12,335,282: —

skulle åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag enligt

Kongl. Maj:ts förslag uppgå till....................................... kronor 13,258,183: —

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln,
vill Kongl. Magt, på sätt omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden vidare
innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja i afseende å

Kong/. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1892.

Riksarkivet:

[23.] till fortsatt utgifvande i tryck af sådana
skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets
historia, .....................~...........................-............ kronor

[24.] till fortsatt utgifvande af »Svenska riksdagsakter»
m. m.......................................................................

Kongl. biblioteket:

[25.] till bestridande af den med elektrisk belysning
i Kongl. bibliotekets förstuga, kapprum, låneexpedition
och läsesal förenade driftkostnad................. »

till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman och
vaktbetjening för särskild eftermiddagstjenstgöring,

då Kongl. biblioteket å sådan tid hålles öppet,............ »

eller ett sammanlagdt belopp af 1,500 kronor;

Nationalmuseum:

[26.] till vård, underhåll och tillökning af statens

konstindustriella samlingar............................................... »

[27.] till förändrad inredning af de s. k. alkov -rummen m. m. i nationalmuseibyggnadens öfre våning
och till fullständigande af brandbottnarna i samma
våning.................................................................................. »

Lifrustbammaren:

[28.] för tillsyn, underhåll och vård af samlingarna
in. in.......................................................................

Domkapitlens expeditioner:

[29.] till löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa
expeditioner......................................................................... »_

Transport kronor

Bih. till liiksd. Prat. 1892. l:n Sainl. l:u Afd.

3,000: —
1,500: —

500: —
1,000: —

4,000: —

7,500: —

5,800: —

3,716: —
27,016: —

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1892.

Transport kronor

Universiteten:

[30.] till det språkvetenskapliga seminariet i Upsala »

i Lund

» » matematiska » i Upsala

* * # * * i Lund »

[31.] till aflöning åt laboratorn i experiment el
fysik och observatorn i astronomi vid universitetet i

Upsala, 3,000 kronor för hvardera befattningen,............

[32.] . till lärare i tyska, franska och engelska
språken vid universitetet i Upsala, af förut beviljadt
anslag................................................................................... ,

[33.] I enlighet med ofvannämnda protokoll öfver
ecklesiastikärenden begär Kongl. Maj:t Riksdagens samtycke
dertill att, utan hinder af de vilkor, som fästats
vid beviljadt statsunderstöd till Carolina-rediviva-byggnadens
omändring i enlighet med faststäld plan? i
byggnadens bottenvåning må anbringas längs väggarne
löpande gallerier af trä i stället för transversal:) gallerier
af jern samt mezzaninfönstren förblifva vid sin nuvarande
storlek.

Vidare föreslår Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse
med samma statsrådsprotokoll, Riksdagen att på extra
stat bevilja

[34.] till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser
vid universitetsbiblioteket i Upsala............................. »

[35.] till mineralogisk-geologiska institutionen i
Upsala

för inköp af kristall modeller och preparat................

* _ » » kartor och litteratur................

» fullbordandet af institutionens inredning med

mikroskopbord, montrer, skåp m. m............................. »

eller ett sammanlagdt belopp af 10,200 kronor;

[36.] till nya byggnader och förändringar vid
botaniska institutionen i Upsala 62,000 kronor, deraf

för år 1893 ett belopp af....................................... r »

[37.] till aflöning åt en extra ordinarie professor
inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund........ »

Transport kronor

27,016 —

3,000: —
2,950: —
1,500: —
1,500: —

6,000: —

2,500: —

2,200: —
3,000: —

5,000: —

31,000: —

4,000: —

95,666: —

Korujl. May.ts nåd. pvop. n:o 1, om statsverket 1892.

Transport kronor

[38.] till lärare i tyska, franska och engelska
språken vid universitetet i Lund, af förut beviljad t

anslag,.................................................................................. »

[39.] till särskild! arfvode åt docenten vid universitetet
i Lund Sven Söderberg, under i statsrådsprotokollet
angifvet vilkor,.......................... »

[40.] såsom personligt lönetillägg för år 1893 åt
vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund

August Jakob Theodor Palm...........................................'' »

[41.] såsom personligt lönetillägg för år 1893 åt
akademikam reraren i Lund Oscar Gerhard Regnell »
deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar;

[42.] till arfvode» åt extra biträden vid universitetsbiblioteket
i Lund...................................................... »

[43.] till arfvode åt en instrumentmakare vid

fysiologiska institutionen i Lund...................................... »

[44.] för arbetets uppehållande vid patologiska

institutionen i Lund........................................................... »

samt i afseende på

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

[45.] till arfvode åt en amanuens vid institutets

gynekologiska
klinik.............. »

» » » » » vid institutets

kemiska laboratorium.
........ »

[46.] till en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn................................... »

till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm,

under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,.............. »

[47.] till bekostande af teckningar i vetenskapliga

ändamål vid institutet........................................................ *

[48.] till inredning af ett för institutets medicinska
klinik afsedt laboratorium och anskaffande för detsamma
af erforderliga instrument och apparater............ »

[49.] för om- och tillbyggnad af den åt institutets
patologiskt-anatomiska och kemiska institutioner in. in. _

Transport kronor

95,666: —

6,000: —

2,000: —

500: —
750: —

1,500: —
500: —
500: —

900: —

900: —
1,800: —
2,800: —
1,500: —

10,000: —
125,316: —

Kongl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1892.

Transport kronor
för närvarande upplåtna byggnad, till de nya lägenheternas
inredning och förseende med uppvärmningsoch
luftvexlingsinrättningar samt gas- och vattenledningar
äfvensom till uppsättning å den bakteriologiska
afdelningen af erforderliga instrument m. m. 120,800
kronor, deraf för år 1893 ett belopp af......................... »

Allmänna läroverken:

[50.] till arfvoden åt extra lärare............................ »

Högre lärarinneseminariet:

[51.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid seminariet, efter samma grunder som för innevarande
år,.......................................................................... »

[52.] för fortsatt uppehållande af den valfria fjerde

årskursen vid seminariet................................................... »

för beredande af undervisning i huslig ekonomi
enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan

komma att meddela, ett anslag af.................................. »

med rätt för Kongl. Maj:t att till ersättande från
detta anslag låta af tillgängliga medel förskjuta det
belopp, som för ifrågavarande undervisnings anordnande
under höstterminen detta år kan vara erforderligt;

Folkundervisningen:

[53.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden åt
teckningslärare för extra tjenstgöring och extra arfvoden
åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma

grunder som för innevarande år, ........................ »

[54.] för anordnande af undervisning i slöjd vid

folkskolelärareseminariet i Vexiö...................................... »

[55.] till understöd åt mindre bemedlade lärjungar
vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel,
............................ »

Transport kronor

125,316: —

60,400: —

70,000: —

4,000: —
3,000: —

5,000: —

33,300: —
1,500: —

15,000: —
317,516: —

Kongl. May.ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1892.

Transport kronor

De tekniska läroverken:

[56.] till arfvode åt en extra lärare i praktisk

elektroteknik vid tekniska högskolan.......-.......--...........#—

till elektrotekniska apparater och laborationer vid

samma högskola............................................................

[57.] till understöd, på det i statsrådsprotokollet
omförmälda vilkor, åt lägre tekniska yrkesskolor och
till bestridande af kostnader för deras inspektion ..... »

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

[58.] till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper.
.........................................................................

[59.] till uppehållande i Stockholm af en poliklinik

för tandsjukdomar............................-...........................

Vetenskapsakademien:

[60.] till vidtagande af åtgärder mot eldfara i
statens andel af akademiens hus, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med i sådant afseende upprättadt förslag
och tillhörande ritningar samt under vilkor, som i
statsrådsprotokollet omförmäles,.,......................................

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

[61.] till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden
vid ordnandet och vården af de under akademiens
inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vakt betjening.

...........................................................................-

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets
fornlemningar in. m..................................................

till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och
andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum
in. m.......................................................................... *_

Transport kronor

317,516: —

2,000: —
1,200: —

35,000: —

1,200: —
4,000: —

10,300: —

4,000: —
3,200: —

2,000: —
380,416: —

Kont/l. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket lts£)2.

Transport kronor 380,416:

Akademien för de fria konsterna:

[62.] till om- och nybyggnad af akademiens hus,
åt förut beviljad t anslag,................................................... , 175,000:

Naturhistoriska riksmuseum:

[63.] till inköp och insamling af naturalier vid
museets afdelning för arkegoniater och fossila växter,
till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af
andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter.. * 2 000:

[64.] till vård, underhall och förkofran af museets
etnografiska samling..................................... » 2 8qq.

Meteorologiska centralanstalten:

[65.] till anordnande af väderleksmeddelanden om

eftermiddagarna under månaderna juli—september...... » 2 500:

såsom bidrag till bestridande af vissa utgifter

för väderlekstelegram in. in.................................. » 2 200-

med rätt för Kong! Maj:t att till ersättande från
dessa anslag låta af tillgängliga medel förskjuta hvad
som för ifrågavarande ändamål under innevarande år
erfordras;

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

[66.] till uppehållande af undervisningen vid tre

läroanstalter för öfveråriga. döfstumma............ * aq 900-

[67.] till blindskolan i Vexiö.................................... » lpOOO [68.

] till handtverksskolan i Kristinehamn förblinda > 10,000-

[69.] till tryckning af blindskrifter......................... » 2 500:

till understöd åt blindlärareelever.................. > ] 200-

Hospitalsvården:

[70.] till fullbordande af arbetena å hospitalet vid
Piteå, af förut beviljadt anslag,.................................. » 270 200-

Transport kronor 909,016:

Konpl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1892.

, Transport kronor

[71.J till uppförande vid Lunds asyl af en nybyggnad
för vård af obotliga sinnessjuka qvinnor 237,400

kronor, deraf för år 1893 ett belopp af......................... »

[72.] till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske,
under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,............. »

909,016: —

150,000: —
14,000: —

Kyrkorestaurering:

[73.] till fortsättande af restaureringsarbetet å
Vadstena klosterkyrka, af förut beviljadt anslag,...........

40,000: —

Diverse anslag:

[74.] till svenska fornskriftsällskapet........................ »

[75.] till beredande af religionsvård åt svenske

sjöman m. fl. i utländska hamnar.................................... »

[76.] till två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens

fjerde kontrakt, af förut beviljadt anslag,....................... »

till stipendier för teologie studerande, jemväl af

förut beviljadt anslag,............................................. »

[77.] till nordiska museet..................................

[78.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Nyare bidrag till kännedom om de svenska
landsmålen och svenskt folklif»..,................................. »

[79.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Acta mathematica»................................ »

[80.]_ till understöd, på de i statsrådsprotokollet
angifna vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen,.................. >,

[81.] till fortsättande åt precisionsnivelleringsarbetena
i norra Sverige samt underhåll och tillsyn af
vattenhöjdmätningsstationer in. m. .»

[82.] till ersättning för belopp, som af Statskontoret
förskottsvis utbetalts,........................................ »

Summa krono]''

2,000: —

10,000: —

4,000: —

1,500: —
25,000: —

3,150: —
4,000: —

20,000: —

11,500: —

39,951: —
1,234,117: —

•i •iemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1892 års

riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Makt för år 1893 föreslagen,
utfaller sålunda:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1892.

1892. 1893.

ordinarie anslag 12,335,282: — 13,258,183: — således ökning kronor 922,901: —
extra » 1,663,518: — 1,234,117:— > minskning » 429,401: —

summa kronor 13,998,800: — 14,492,300: — således ökning kronor 493,500: —

Nionde hufvndtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Pensionsstaten:

1 afseende å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptager 1,314,898
kronor, föreslår Kongl. Maj:t icke någon ändring.

Allmänna indragningsstaten:

För allmänna indragningsstaten
riksstat anvisadt:

kontant....................................... ...........

ersättning för indragen indelning m.

är i nu gällande

	kronor	1,600,052: -
m., på förslag....		600: -
tillsammans	kronor	1,600,652: -

Beträffande denna stat föreslår Kongl. Maj:t enligt bilagda statsråds
protokoll*):

[1.] att åt förre fanjunkaren vid nu mera upplösta kronoarbetskompaniet
ä Vaxholm Carl Gustaf Pettersson må å allmänna indragningsstaten uppföras
en årlig pension af 400 kronor, att under hans återstående lifstid utgå tran
och med månaden näst efter den, då Pettersson frånträdt sin befattning såsom

slottsvaktmästare å Vaxholms fästning;

[2.] att för förrådsvaktmästaren vid lifregementets grenadiercorps Per
Reinhold Bodin må å allmänna indragningsstaten uppföras en pension åt 200
kronor, att af honom under hans återstående lifstid årligen åtnjutas, med beräkning
från och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked tran

vaktmästarebefattningen; n t tv t a

[3.1 att regementsläkaren vid flottans station i Karlskrona O. 1. in- Lindberghs
enka Augusta Lovisa Dorothea Lundbergh, född Mossberg, må tran

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Nionde hufvudtiteln”.

Kongl Majds nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1892.

allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp af 500 kronor, att
utgå från och med februari månad 1891 och så länge hon i sitt nuvarande
enkestånd förblifver;

[4.] att åt vaktmästaren vid sjökrigsskolan Gustaf Petersson må å allmänna
indragningsstaten beviljas eu pension af 500 kronor om året, att utgå
från och med månaden näst efter den, i hvilken lian efter uppnådda 70 lefnadsår
erhåller entledigande från befattningen;

[5.] att länsmannen i Jösse härads vestra distrikt af Vermlands län Per
Johan Lundqrist må från och med månaden näst efter den, hvarunder han
erhåller afsked från länsmanstjensten, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta pension till så stort belopp, att detta tillsammans
med den pension från Civilstatens pensionsinrättning, 600 kronor, hvartill lian
är berättigad, utgör 1,000 kronor eller 400 kronor årligen;

[6.] att åt läraren i veterinärkunskap, anatomi och fysiologi vid Ultima
landtbruksinstitut Carl Jonas Axel Segerström må å allmänna indragningsstaten
uppföras eu årlig pension af 1,500 kronor, att utgå från och med
månaden näst efter den, hvarunder han från sin befattning erhåller entledigande; [7.

] att å allmänna indragningsstaten må för år 1893 anvisas ett anslag
af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna
godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt sådana äldre
behöfvande folkskolelärare, Indika oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån
erhållit afsked före år 1867;

[8.] att förste vaktmästaren vid tekniska högskolan Fredrik Wilhelm
Dahlman må från och med månaden näst efter den, i hvilken han efter ingången
af april månad 1892 erhåller afsked från befattningen såsom förste
vaktmästare vid nämnda högskola, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära pension till belopp af 800 kronor årligen;

[9.] att förste vaktmästaren i riksarkivet Carl Erik Eriksson må beviljas
en mot hans lön svarande årlig pension å allmänna indragningsstaten af 800
kronor, att utgå under hans återstående lifstid från och med månaden näst
efter den, i hvilken afsked från tjensten varder honom beviljadt; samt

[10.] att förre kamereraren vid de Kongl. teatrarne Gustaf Fredrik Törner
må från och med månaden näst efter den, hvarunder han frånträder anställning
vid Kongl. operan, under sin återstående lifstid uppbära eu årlig pension
från allmänna indragningsstaten af 2,000 kronor.

Enligt hvad af åberopade statsrådsprotokoll framgår, anser Kongl. Magt
sig icke böra föreslå någon ändring i beloppet af de ordinarie anslagen å pensions-
och allmänna indragningsstaterna.

liih. till Itiks J. /''rot. 18U2. hd Sami. hd Afl/.

;

Kongl. Majits nåd. prop. nio 1, om statsverket 1892.

Extra anslag.

Beträffande extra anslag å denna hufvudtitel föreslår Kongl. Magt,

[11.] att å extra stat för år 1893 må anvisas ett kreditiv af 1,520,000
kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen
pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan
att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för
de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner
i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners
utgående;

äfvensom att hvad af de till pensioneringen under år 1892 anslagna
medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets pensionering användas.

Eu jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten
för år 1892 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1892. 1893.

ordinarie anslag 2,915,550:— 2,915,550:— — — — —

extra » 1,475,000:— 1,520,000:— således ökning kronor 45,000: —

summa kronor 4,390,550:— 4,435,550:— således ökning kronor 45,000: —

N Ällir

De under de särskilda hufvudtitlarne äskade anslag för år 1893 utgöra

alltså:

Ordinarie:

I	hufvudtiteln:	1,320,000	—
II	»	3,889,100	—
III		606,750	—
IV		23,663,000	—
V		6,663,550	—
VI	»	4,803,612	—
VII	»	16,568,466	—
VIII	»	13,258,183	—
IX	»	2,915,550	—
	summa kronor	73,688,211	- !

Extra:	Summa:
—	1,320,000	—
77,500	— 3,966,600	—
4,500	— 611,250	—
2,156,200	— 25,819,200	—
2,184,750	— 8,848,300	—
2,381,388	— 7,185,000	—
957,334	— 17,525,800	—
1,234,117	— 14,492,300	•—
1,520,000	— 4,435,550	—
10,515,789	— 84,204,000	—

Härtill komma de belopp, hvilka Kongl. Maj:t i
sammanhang med regleringen af utgifterna under sjette

Transport kronor 84,204,000: —

Kongl. MajUs nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1892.

Transport kronor 84,204,000: —

hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att anvisa till utgående
under år 1893 utom hufvudtitlarne, nemligen:

till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens trafikerade
jernvägar.................. kronor 1,200,000:

» fortsättning af arbetena å
stambanan mellan Vännäs
(Nyby) och Öfver-Luleå

(Boden)......................... » ______4,000,000: — » 5,200,000: —

De Riksgäldskontorets utgifter, hvilka Kongl. Magt,
med åberopande af omförmälda protokoll öfver finansärenden
den 13 innevarande Januari*), anser böra i
riksstaten uppföras, äro:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningär in. in.,

förslagsvis..................................... kronor 616,250: —

räntor å statsskulden och afbetalningar å de
fonderade statslånen kronor 12,631,370: —

efter afdrag af de till
Riksgäldskontoret
ingående ränte- och

kapitalbetalningar.,. » 2,940,420: —

förslagsvis...........................-............ kronor 9,690,950: — » 10,307,200: —

Derjemte bör i staten uppföras det belopp, som
enligt 1888 års Riksdags beslut skall för år 1893 afsättas
till byggnadsfonden för riksdags- och riksbanks hus

....................................................................................-

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare, under åberopande
af nyssnämnda protokoll, att afsätta till underlättande
af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring

och sjukkassors bildande..................................................

samt att anvisa till förstärkande af statsverkets kassa förlagsfond.

..........................................................................

Summan af dessa belopp...........................................

250,000: —

'' » 100,000: —

»_ 215,800: —

kronor 100,277,000: —

utvisar totalsiffran af de i riksstaten förekommande utgifter, hvilka således
uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets tillgångar för år 1893 här
ofvan beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

'') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Konffl. Maj:ls nåd. prop. n:o 1, om slulsverleet 1892.

: i . I r .......-..i r.-''i''

Riksstat

i i

Kronor.

Tillgångar och inkomster:

Af öfverskottet å statsregleringarna för av 1890 och föregående år.... 5,818,000

Statsverkets inkomster:

ordinarie inkomster.....................1................................ 19,716,000

beviIlningar........................-.......................-.......... 72,993,000 92,709,000

Af riksbankens vinst för år 1891.........................................,..... t 1,750,000

.{f)

Summa kronor 100,277,000!

Kong!. Majrts nåd. prof. n:o /, om statsverket 1892.

för år 1893.

1	Ordinarie anslag.	Extra anslag.	Summa.
Utgifter: ”	'' KrönöH * *	Kronor.	Kronor.
att utgå från Statskontoret:		, } t}»; -jnU »	t J . > { } i \ '' *« (
I hufvudtiteln...........,......-....................	1,320,000	1 ''•it.UO i> :	1,320,000
ii »’ ...................;.................. ...	3,889,100	77,500	3,966,600
iii » '''' ... J...........	606,750	4,500	611,250
iv ;r.! > ......:................................~;r.......	23,663,000	2,156,200	25,819,200
v » ................................................	6,663,550	2,184,750	8,848,300
VI » ................................................	4,803,612	2,381,388	7,185,000
VII > ................................................	16,568,466	957,334	17,525,800
VIII » ...............................................	13,258,183	1,234,117	14,492,300
IX	2,915,550	1,520,000	4,435,550
Utom hufvudtitlarne ...................................	• • i-., j ,jj±±11.	5,200,000	5,200,000
Säger	73,688,211	15,715,789	89,404,000
att utgå från Riksgäldskontor et: ■ riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar in. in.,
förslagsvis ................................................		616,250
räntor å statsskulden och af betalningar å fonderade statslånen..............................	de ... 12,631,370
efter afdrag af de till Riksgäldskon-toret ingående ränte- och kapitalbetal-ningar............................................................ 2,940,420
förslagsvis ...............................................		. 9,690,950	10,307,200
Afsättning till byggnadsfonden för riksdags-	och riksbankshus...............	250,000
! Afsättning till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfalls-
försäkring och sjukkassors bildande ....			100,000
Till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond..............		215,800
	,;r u ; Summa kronor	100,277,000

Kongl. MujUs nåd. prop. n:o /, om statsverket 1892.

Kong! Maj:t föreslår i sammanhang härmed enligt beslut, som innefattas
i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 13 innevarande
Januari*), att Riksdagen må medgifva, att vid statsregleringen för år 1893
de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna grunder i afseende
å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.

Utgifter utom riksstaten: . ; -♦ :

. X -J tf 5 a # -i vi

Beträffande slutligen det under sjette hufvudtiteln oinförmälda anslag af

4,000,000 kronor att i mån af behof lyftas för att användas till Luleå-Gellivara-banans
försättande i fullständigt skick och till inköp af rullande materiel
för densamma, äfvensom till ersättande af de för banan under år 1891 häfda
utgifter, föreslår, jemlikt nyssnämnda statsrådsprotokoll,*) Kongl. Maj:t, som
anser nämnda belopp böra bestridas af upplånta medel, att samma belopp,

4,000,000 kronor, må anvisas till utgående från Riksgäldskontoret, att af Kong].
Maj:t i mån af behof lyftas.

Samtliga de i denna proposition åberopade eller för öfrigt med statsregleringen
sammanhang egande handlingar skola Riksdagens statsutskott tillhandahållas;
och Kong). Magt förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och
ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Stockholm 1892. Kongl. Boktryokeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Bilagor

till

Kong!.0 <« Maj:ts1

.ourr.l vft/if ZI- i u r.it i '' t iy ! !

. IT "J 1* J »IT/5 III

.^miOlan j aixofloitiaoqof*!

nådiga proposition

om statsverket år 1892.

i o g b I i 3

ili i

Inkomstberäkningen.

Utgifterna å I—IX hufvudtitlarne.
Finansplanen.

Propositionens justering.

fl o i i i s o qo i q £ g i h å n i

i -ui tM.I-iovktnJp fm..

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 3

-..>![ n; lobilWui [filt rrob '' ►''.*H**>f« i
''in T<f! (i • *>} < >•''1 * u''/• 11 < J y >! rr Ji;-,tivoli; o-A> ''".n
0i:lovU''l/la Jill!(:;[)'' I.})P (Vi

-apeTviol Ji ti X‘* 1 ''nl JJ il Ii -JO tiUIW

<''i> ;3K9.0C0.ö ........... In in

banrtp.	i: p; I f .Ig (-.,/[.
gai . Ap
/ Hj fil 3 (	r/Uaf .-ui^rrhi
1,0 i tf) 1	i-.it

njuiv V Him-.fö

Inkomstberäkningen.

•j-.-Clh/fa^ioi fiptbfirr

Lyiif it
vY-id jiplbnff

uj j; iijjjiiinIfåJod oLinoii''Kj-iitiO

ifV; ipilno .pnisun

Utdrag af protokollet öfver Jinansärenden, hållet inför Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i Statsrådet d
Stockholms slott den 13 Januari 1892.

• l. iunr. •

■ibiiiwlr ono t • v:<> -< VI »bl-utr-; {*»sibo febiöl

'' •fcr-'' ! j . i n1 i nu i.yijm ,i>{-*ir

Närvarande:

»i :[lfyS£*t» 7'' >n< rijf ..... .. iur w-.pp! »död föh Aq...föifö/iV[or/Ki t in in''

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Friherre Palmstierna, -Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

; i i V V . I f < WlKBLAD,

Gilljam.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen
anhöll att få underställa Kongl. Maj:ts ompröfvande de delar af statsregleringen
vid nu instundande riksdag, som rörde beräkningen af statsverkets
tillgångar för de behof, hvilka vid ifrågavarande statsreglering
borde fyllas, dervid departementschefen, efter att hafva anmält Statskontorets
den 7 December nästlidet år afgifna berättelse om statsverkets
tillstånd och förvaltning, hvilken berättelse finnes detta protokoll bilagd
under litt. A., vidare yttrade:

1800 ars
statsreglering
vi. ra.

268,000: —
53,139: 30.

4 Inkomstberäkningen: ätatsräaspiéfökollefr

»Statskontoret har redan i skrifvelse den 29 Juli nästlidet år hos
Kongl. Maj:t anmält, huru, enligt den afslutade rikshufvudboken för år
1890, stat sregleringen för samma år utfallit. På sätt denna skrifvelse
utvisar, hafva statsverkets inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag
lem nät ett nettoöfverskott af ....................... kronor 6,996,636: 86

hvartill kommer:

af myntverkets behållning förär ..1890, enligt; f*T
nådiga brefvet déir ö flfaj* TOHz Ai,,

odisponerade behållningar å en del extra statsanslag,
enligt särskilda nådiga föreskrifter............... „

'' '' v 1 dito å 1885, 1886 och 1887 årens extra stats-i ''•
anslag tillyk understödjande medelst anslag/utan
återbetalningsskyldighet af torrläggning utaf sådana
vattensjuka marker, som, utan att kunna med
fördel odlas, sprida frostskada öfver omgifvande
nejd, enligt nådiga brefvet dem 31 Maj 1889...: „ 108,165: —

så att öfver skottet på det hela uppgår till ........... kronor 7,425,941: 16

n.o.vii'': a u ridt ^iielloozH aufJ!

I samma skrifvelse omförmäles vidare,ratt för en blifvande stats:-reglering är att disponera ■ " > r.ni *. : tiri

nyssnämnda summa............... kronor 7,425,941:16 <y

efter afdrag af deri ingående, ./a-mA

i riksstaten för år 1890 disponerade
reservationer å anslag
till torrläggning af vattensjuka
marker.......................... „ 108,165:

noll : uobirialr.d

-bild

Hi/4

jemte hvad som ännu är odisponeradt af öfverskottet
å 1889 och föregående årens statsregleringar
till följd af samma öfverskotts upptagande i

1892 års riksstat med jemnadt tusental ..................

samt behållningen å det i riksstaten för år 1890
med jemnadt tusental upptagna anslag till betäckande''
af bristen, 4,753,692 kronor 53 öre, i 1887
års statsreglering

. Klent.)

kronor 7,317,776: 16

:/ I..UI J

914: 70

-tom

.1/;.

307: 47

eller tillhopa kronor 7,318,998: 3 3

fråga om dispositionen af detta öfverskott anhåller jag att framdeles
få yttra mig.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Drifr>! fri''

20,000:

Beträffande statsregleringen för år 1891 hafva, såvidt hittills kan
vara kändt eller beräknelig!, följande öfverskott och brister uppstått:

Bötesmedel, beräknade till 240,000 kronor, kunna med ledning af
förhållandena under åren 1889 och 1890 antagas ■ o. -fö''

lemna ett öfverskott af.a............................JjjI.kronor

SJcogsmedlen, som äro i riksstaten upptagna
med 2,500,000 kronor, hafva, enligt uppgift från
Domänstyrelsen, under år 1891 influtit med 2,553,104
kronor 70 öre och således lemnat ett öfverskott L

jemnt tal af................................,.r.,.,..;................ : „

Extra uppbörd. Inkomsten å denna i riksstaten
med 100,000 kronor upptagna inkomsttitel
kan, med ledning af förhållandena under flera föregående
år samt då under densamma för år 1891
äfven ingått den andel, 69,060 kronor 10 öre, af
vid 1889 års slut befintliga svenska behållningen
i konsulskassan, som jemlikt kong!, brefvet den 13
Mars 1891 öfverlemnats till statsverket, antagas
lemna ett öfverskott af omkring...!.''.::..''....:.......:.....''.!.-''''1 „ ’<

Tullmedlen, beräknade till 38,000,000 kronor,
hafva, enligt uppgift från Generaltullstyrelsen, belöpt
sig till 38,009,767 kronor 95 öre, hvadan ett

öfverskott uppkommit med i jemnt tål..................... ,,

Bevillningsafg tf ter för särskilda förmäner och
rättigheter äro i riksstaten beräknade till 350,000
kronor och kunna, med ledning af förhållandena
under de senaste åren, antagas lemna ett öfverskott

äf omkring ....................................................................•... „ u‘

Bränvinstillverkningsskatt, i riksstaten för år
1891 beräknad till 13,700,000 kronor, har influtit
med 14,498,991 kronor 5 öre. Efter afdrag för
medgifven restitution för denatureradt bränvin,
hvilken restitution torde under året hafva uppgått
till åtminstone 550,000 kronor, skulle behållna inkomsten
utgöra 13,948,991 kronor 5 öre och således
öfverstiga beräkningen med ett jemnadt tal af ,,

Hvitbetssockertillverkningsafgiften 1 som för år

1891 är beräknad till 650,000 kronor, har influtit
med 1,846,578 kronor 1 öre, hvilken summa öfverstiger
beräkningen med i jemnt tal.......................... „

* v>terrin!

K;ö 7

53,000:4

. ,■<4 44
I C

o[if: ;fr>l

100,000: —

9,000: —

160,000: —

248,000:

1,196,000:

Transport kronor^l,786,000:

1891 drs
statsreglering.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 1,786,000: —

» inf* ■''’•» .-l^T. '' * ••>!'', i;; •: 1 • 1M • *.

Bevillning af fast egendom samt af inkomst
är beräknad för år 1891 till 3,700,000 kronor och
torde med ledning af förhållandena under åren
1889—1890 kunna antagas lemna ett öfverskott af

åtminstone..............................;................■............ „ 750,000: —

I öfrigt å en del inkomsttitlar uppkommande

öfverskott kunna antagas ungefärligen motsvara de
brister, som å andra inkomsttitlar uppstå, och torde

alltså öfverskottet af inkomsterna kunna beräknas till kronor 2,536,000: —

Då bristerna å förslagsanslagen, utöfver de på
en del anslag möjligen uppkommande besparingar,

kunna beräknas till ... ..............................„ 2,500,000: —

skulle alltså 1891 års statsreglering kunna antagas

lemna ett öfverskott af ...................;......kronor 36,000: —

I fråga om resultatet af 1891 års statsreglering faster sig uppmärksamheten
vid det anmärkningsvärda förhållande, att tullmedlen,
hvilka, för att endast gå tillbaka till de senaste åren, lemnat ett öfverskott
utöfver det i riksstaten beräknade beloppet: år 1888 af 8,718,000
kronor, år 1889 af 6,475,000 kronor och år 1890 af 5,667,000 kronor,
år 1891 lemnat en afkastning, som endast jemnt och nätt uppgått till den
beräknade. Detta förhållande beror till allra väsentligaste delen derpå, att
den i bredd med den ökade tillverkningen inom landet af hvitbetssocker
högst betydligt minskade importen af utländskt socker framkallat en
nedgång i tullinkomsten, som med nuvarande system för beskattningen
af hvitbetssockertillverkningen icke på långt när uppvägts af den visserligen
jemväl ökade afkastningen af hvitbetssockeraccisen. Såsom i sin
mån medverkande till förhållandet kan äfven anföras den omständighet,
att, medan i beloppet af tullmedlen för de närmast föregående åren ingår
äfven tullen för den spannmål, som utaf idkare af qvarnrörelse införts med
rättighet att återfå motsvarande tullbelopp vid utförsel af varan i förädladt
skick inom föreskrifven tid af 6 månader, så har deremot, enligt
det förändrade bokföringssätt, som föreskrifvits jemlikt nådigt bref den
24 April 1891, ifrågavarande tull blifvit förd framför linien, och såsom
inkomst för statsverket deraf endast upptagits de belopp, som motsvarat
de varupartier, hvilka icke blifvit inom stadgad tid i förädladt skick ur
riket utförda.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 7

I fråga om beräkningen af statsverkets inkomster för år 1893 erinrar
jag till en början derom, att, då Kongl. Maj:t förut i dag beslutit
till Riksdagen aflåta nådiga framställningar angående afskrifning af de å
viss jord hvilande grundskatter samt lindring i rustnings- och roteringsbesvären
äfvensom i sammanhang dermed om vissa förändringar i gällande
förordningar angående bevillning af fast egendom samt af inkomst
och angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter,
häraf påkallas ändringar i de af Statskontoret beräknade beloppen af
vissa inkomsttitlar.

Hvad först beträffar inkomsttiteln grundskatt, har denna, af Statskontoret
beräknats till enahanda belopp, hvarmed den är upptagen i
riksstaten för innevarande år, eller 4,185,000 kronor. Enligt hvad jag
redan vid anmälan af förslaget om grundskatternas afskrifning haft tillfälle
nämna, kommer i följd af den afskrifning med tjugu procent, som
borde inträda med år 1893, grundskattens belopp att nedgå med 921,000
kronor till i rundt tal 3,264,000 kronor.

I inkomsttiteln tillfälliga rotevakansafgifter innefattas, bland andra
afgifter, hvilkas beräkning ej beröres af en afskrifnings- eller lindringsåtgärd,
de vid början af år 1878 till statsverket tills vidare indragna afgifterna
af åtskilliga till underofficerares aflöning förut anslagna vakanta
rusthåll och rotar. Derest dessa erlade vakansafgifter enligt de i lagen
den 5 Juni 1885 angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären
för lindringens beräknande bestämda värden, skulle efter afräkning af
det rustnings- och roteringsunderstöd,; som utbetalas af statsmedel, deSsa
vakansafgifters belopp utgöra:

för 44 rusthåll................................................. kronor 7,397: 0 6

„ 431 rotar ........................................... r „ 67,016:51

tillsammans kronor 74,413: 57.
i i Tjugu procent derå utgör kronor 14,882: 7 1.

I Statskontorets berättelse är samma inkomsttitel för år 1893 efter
afdrag af förut medgifna 30 procent beräknad till...... kronor 68,000: —

om derifrån dragas nyssnämnda..................................... ,, 14,882: 71

återstå ................................................................................. kronor 53,117: 29

eller i rundt tal 53,000 kronor. ;•

Med tillämpning af de i nyssnämnda lag stadgade värden samt
med ledning af 1890 års rikshufvudbok i fråga om rotarnes antal skulle
salt lat vakansafgiftern* utgöra:

Inkomstberäkning
för år
1893.

Ordinarie inkomster.

Grundskatt.

Tillfälliga

rotevakans afgifter.

Soldat vakansafgift.

BåUmans ralcansafgift.

Skolavgifter,

8 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

för 684,7 31 rotar ny ordinarie rotering............ kronor 108,120: 9o

„ 368,328 bergslagsrotar.................................... „ 29,812: 24

, hvartill komma för tre rotar i Sårna, Idre och
Mede byar i Kopparbergs län ;..................... „ 40: -—

tillsammans kronor 137,973: 14

Tjugu procent derå utgör kronor 27,594: 6 3.

Inkomsttiteln är af Statskontoret för år 1893 efter afdrag af förut

medgifva 30 procent beräknad till ................................. kronor 95,000: —

Om derifrån dragas nyssnämnda .................................. 27,594: 6 3

återstå ..................................................................................... kronor 67,405: 3 7

eller i rundt tal 67,000 kronor.

Inkomsttiteln bätsmansvdkansafgift omfattar utgifter af städernas
båtsmanshåll, af sex båtsmansrotar på Visingsö, af nio båtsmansrotar i
Södra Möre härad af Kalmar län, af den nya båtsmansindelningen i
Blekinge, af den nya ordinarie båtsmansrot eringen, af utsockne frälsehemman
i Halland, af de på tioårig vakans satta rusthållen i Blekinge
och Södra Möre härad samt slutligen de vakansafgifter, som till följd af
1887 års Riksdags beslut om båtsmanshållets sättande på vakans inflyta.
Efter afdrag af det belopp, hvarmed jemlikt förenämnda lag ifrågavarande
rusthåll och rotar ärp berättigade att åtnjuta afkortning å afgiften,
eller 30 procent, är båtsmansvakansafgiften i 1892 års riksstat uppförd
med 385,000 kronor samt af Statskontoret beräknad för år 1893
till 400,000 kronor. En ytterligare nedsättning i dessa afgifter med
20 procent föranleder en minskning i nyssnämnda för år 1893 beräknade
belopp med \ deraf eller med 114,286 kronor, hvarefter komme
att återstå 285,714 kronor, i rundt tal 285,000 kronor.

Enligt hvad jag inhemtat, har chefen för Ecklesiastikdepartementet
för afsigt att senare i dag, vid anmälan af de till åttonde hufvudtiteln
hörande anslagsfrågor, hemställa, att i sammanhang med reglering af
lärarnes vid de allmänna läroverken löneförmåner och förändrad organisation
af åtskilliga läroverk lärjungarne vid de allmänna läroverken må
från och med vårterminen 1893 efter vissa grunder åläggas en terminlig,
till statsverket ingående afgift. Då den statsinkomst, som skulle tillfalla
statsverket, derest dessa terminsafgifter blefve beslutade, lärer, enligt
hvad nyssbemälde departementschef jemväl meddelat mig, kunna
beräknas till 340,000 kronor, tillstyrker jag, under förutsättning af bifall
till chefens för Ecklesiastikdepartementet berörda framställning, att

340,000 kronor må i ziksstaten för år 1893 upptagas bland statsverkets
inkomster under benämning “skolafyifta

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 9

Tullmedlen äro af Statskontoret för år 1893 beräknade till 37,000,000
kronor. Mot denna beräkning, vid hvilken Statskontoret naturligen icke
haft att taga hänsyn till den verkan, möjliga förändringar i tullsatserna
kunde komma att utöfva på tullinkomsten, har jag under den förutsättning,
hvarifrån Statskontoret utgått, intet att erinra. En förändring i
den af Statskoutoret föreslagna beräkningen af denna inkomsttitel påkallas
emellertid af Kong!. Maj:ts förut i dag på min föredragning
• fattade beslut om framläggande för Riksdagen af förslag till ny tulltaxa.
Vid anmälan af detta förslag hade jag tillfälle att inför Eders
Kongl. Höghet redogöra för de förändringar i tullinkomst, som kunde
antagas komma att härflyta af samma förslag. Af denna redogörelse
framgick, att med antagande af oförminskad import af de artiklar,
för hvilka nya eller förhöjda tullsatser föreslagits, en ökad tullinkomst
af i rundt tal 5,000,000 kronor kunde beräknas uppkomma,
hufvudsakligen härledande sig från den ökade tullbeskattning, som
ansetts böra efter franska och spanska handelstraktaternas utlöpande
påföras åtskilliga industri- och lyxartiklar, men att, då de föreslagna
tullförhöjningarna måste antagas komma att framkalla en minskning
i införseln, såsom finansielt resultat af ändringarna i tulltaxan ansetts
böra upptagas en ökad tullinkomst af i rundt tal 4,000,000 kronor.
På grund af denna utredning, till hvilken jag här får hänföra mig,
hemställer jag, att tullmedlen må för år 1893 beräknas till ett belopp,
som med sistnämnde summa öfverstiger den af Statskontoret beräknade
afkastningen, 37,000,000 kronor, eller således till 41,000,000 kronor.

Postmedlen äro af Statskontoret upptagna till det belopp, 7,900,000
kronor, hvartill de blifvit af Generalpoststyrelsen för år 1893 beräknade.
Med föranledande af en utaf bemälda Styrelse i dess underdåniga skrifvelse
den 23 sistlidne November med förslag till postverkets utgiftsstater
för år 1893 gjord framställning torde emellertid beräkningen af
denna inkomsttitel böra nedsättas med ett för ökande af postverkets
kassaförlag erforderligt belopp.

Enligt § 23 af den för Generalpostslyrelsen gällande instruktion
skall till Statskontoret levereras hvad af postverkets medel vid verkstäldt
bokslut befinnes öfverstiga det belopp, som postverket, enligt
särskildt af Kongl. Maj:t meddeladt beslut, eger att såsom kassaförlag
bibehålla. Genom nådiga brefvet den 4 Juni 1886 förordnades, att
det belopp af postverkets behållningar, hvilket finge af verket såsom
kassaförlag iunehafvas, skulle utgöra högst 1,000,000 kronor.

Bill. till RiksA. Prof. 1892. 1 Sami. 1 Afd.

Bevillningar.
gf Tullmedel.

Postmedel.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Vid afgifvande af det underdåniga förslaget till postverkets utgiftsstater
för år 1892 framhöll Generalpoststyrelsen åtskilliga omständigheter,
såsom den stegrade inrikes postförskotts- och postanvisningsrörelsen,
den ökade postanvisningsrörelsen jemväl med utlandet, särskildt
Amerikas Förenta Stater och Storbritannien, det stora förskott för de
med Postsparbankens förvaltning förenade utgifter, som af postverket
utlemnats till Postsparbanken och bunde postverket i dess disposition
af kassaförlaget, hvilka omständigheter syntes med nödvändighet på-,
kalla ökning af postverkets då till 1,000,000 kronor bestämda kassaförlag
med åtminstone 200,000 kronor att tagas af det för nämnda år
beiäknade öfverskott å postverkets inkomster. Kassaförlaget skulle
derigenom hafva kommit att uppgå till 1,200,000 kronor. Vid underdånig
anmälan den 12 Januari 1891 af denna framställning anförde
jag, att jag fann behofvet af en förstärkning i postverkets kassaförlag
hafva blifvit af Generalpoststyrelsen på ett tillfyllestgörande sätt ådagalagdt,
ehuru det icke syntes mig nödigt, att den af Generalpoststyrelsen
för ändamålet begärda afsättningen till hela sitt belopp egde rum
under år 1892; utan ansåg jag densamma lämpligen kunna fördelas på
ett par år, så att för nyssnämnda år afsattes hälften af det föreslagna
beloppet eller 100,000 kronor, och med återstoden anstode till ett följande
år. Genom nådigt bref den 29 Maj 1891 förklarade ock Kongl.
Maj.t, att det belopp af postverkets behållningar, hvilket finge af verket
såsom kassaförlag innehafvas, efter 1892 års utlåna'' skulle utgöra

1,100,000 kronor.

Generalpoststyrelsen anför nu, att de omständigheter, som åberopats
för kassaförlagets höjning till 1,200,000 kronor, fortfarande
qvarstå. Inrikes postförskottsförsändelser inlöstes år 1889 med i rundt
tal 1,854,800 kronor, men år 1890 med i rundt tal 2,225,600 kronor.
Beloppet af inrikes postanvisningar utgjorde år 1889 i rundt tal
13,593,800 kronor, men år 1890 i rundt tal 14,523,300 kronor. Förskottet
till Postsparbanken i förberörda hänseende utgjorde vid framställningen
om 1892 ars stater 339,524 kronor 84 öre, men uppgick
vid aflåtandet af Generalpoststyrelseus nu förevarande skrifvelse till
357,789 kronor 84 öre. Beloppet af postanvisningar från Amerikas
Förenta Stater och Storbritannien att här utbetalas uppgick år 1889
till resp. 3,403,152 kronor 74 öre och 446,048 kronor 68 öre, men
ökades år 1890 till resp. 4,323,780 kronor 22 öre och 484,402 kronor
7 öre.

Vidare erinrar Generalpoststyrelsen, att, då det efter verkstäldt bokslut
för år 1890 ålåg Generalpoststyrelsen att till Statskontoret leverera

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 11

det för nämnda år uppkomna öfverskott, 475,703 kronor 25 öre, Generalpoststyrelsen
den 22 Maj nästlidet år nödgades — under åberopande
af nyss anförda omständigheter, sådana de då gestaltade sig, och under
anförande hurusom det skulle medföra afsevärda svårigheter att då
leverera hela öfverskottsbeloppet, enär derigenom Generalpoststyrelsen
sannolikt skulle, i följd af bristande tillgång på disponibla medel, antingen
blifva urståndsatt att å behöriga tider verkställa förekommande
utbetalningar för postomkostnader äfvensom tillhandahålla postanstalterna
erforderliga medel till infriande af postanvisningar och postförskott
eller ock nödsakas göra särskild framställning om beredande af
tillfällig kassaförstärkning — hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att 200,000 kronor af öfverskottsbeloppet måtte få framdeles under årets
lopp till Statskontoret levereras, i den mån postverkets disponibla tillgångar
sådant medgåfve, hvilken framställning jemlikt nådigt bref af
den 29 nyssnämnda Maj af Kongl. Maj:t bifölls.

Den återstående leveransen egde först rum den 29 sistlidne December,
enär beloppet icke förr kunnat undvaras, utan de disponibla medlen
behöft för postverkets rörelse behållas.

Af nyssberörda anledningar och då hvad till kassaförlaget afsattes
ju icke vore verklig utgift, har Generalpoststyrelsen funnit sig föranlåten
ånyo göra underdånig framställning derom, att postverkets
kassaförlag måtte höjas till 1,200,000 kronor, och att för sådant ändamål
postverket måtte få af dess öfverskott för år 1893 behålla att läggas
till kassaförlaget 100,000 kronor.

Då de skäl, som föranledde Generalpoststyrelsens i sammanhang
med statsförslaget för år 1892 gjorda framställning om förhöjning med

200,000 kronor i postverkets kassaförlag, fortfarande ega giltighet, och
behofvet af en dylik förhöjning vunnit ytterligare bekräftelse genom
de svårigheter, som, enligt hvad Generalpoststyrelsen erinrat, mött för
Styrelsen att efter senast verkstälda bokslut till Statskontoret afleverera
hela beloppet af postverkets öfverskottsmedel för år 1890, synes mig
lämpligt, att af det till 323,000 kronor beräknade öfverskottet å postmedlen
för år 1893 afsättes det belopp, som utöfver det jemlikt nådiga
brefvet den 29 Maj 1891 anvisade erfordras för kassaförlagets uppbringande
till den af Generalpoststyrelsen såsom erforderlig ansedda
summa af 1,200,000 kronor eller 100,000 kronor; och är det derföre
min afsigt att, efter det postverkets stater för år 1893 blilvit af Riksdagen
pröfvade, i underdånighet föreslå Kongl. Maj:t att meddela det
i sådant afseende nödiga förklarande.

Då vid bifall härtill ett belopp af 100,000 kronor alltså skulle

Bevillningsafgifter
för•
särskilda förmåner
och
rättigheter.

Bevillning af
fast egendom
samt af inkomst.

12 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

komma^att af'' postverkets till 7,900,000 kronor beräknade inkomster
för år 1893 för ifrågavarande ändamål tagas i anspråk, bör det för statsregleringen
disponibla beloppet af nämnda inkomster nedsättas med
motsvarande belopp till 7,800,000 kronor, med hvilken samma jag följaktligen
hemställer, att inkomsttiteln postmedel må i riksstaten för år
1893 upptagas.

Kongl. Maj:t har förut denna dag besluta till Riksdagen aflåta
nådig framställning derom, att de under inkomsttiteln bevillning saf gifter
för särskilda förmåner och rättigheter ingående bevillningsafgifterna af
frälseegendomar och lotshemman från och med år 1893 skola upphöra.

Bevillningsafgifterna för frälseegendomar och lotshemman inbragte
enligt rikshufvudboken för år 1890:

bevillningen af frälseegendomar
„ „ lotshemman .....

eller i rundt tal 67,000 kronor.

Ifrågavarande inkomsttitel är af Statskontoret

beräknad till................................................................. kronor 400,000: —

Minskas^detta belopp med nyssnämnda ....... ,, 67,000: —

återstår en summa af .................................................... kronor 333,000:^

till hvilket belopp~inkomsttiteln torde för år 1893 få beräknas.

Inkomsttiteln bevillning af fast egendom samt af inkomst är af Statskontoret
för år 1893 beräknad till 4,000,000 kronor.

Denna statsinkomst har utgjort:

år 1888 .................................................................. kronor 3,790,335: —

„ 1889 .................................................................. „ 4,031,576: —

„ 1890 .................................................................... „ 4,298,099: —

och kan. enligt hvad som framgår af uppgifter, dem jag förut meddelat,
beräknas för år 1891 uppgå till omkring 4,450,000 kronor.

Nyssnämnda af Statskontoret beräknade belopp motsvarar medeltalet
af skattens afkastning för åren 1888—1890 eller 4,040,003 kronor.
Då emellertid inkomsttiteln under de senare åren varit i jemnt stigande,
torde densamma böra för den statsreglering, som nu är i fråga, upptagas
till ett något högre belopp än det, hvartill berörda medeltalsberäkning
föranleder. Om beräkningen höjes med 200,000 kronor till

.............. kronor 67,083: 37.

............... „ 70: 12.

Summa kronor 67,153: 49

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

4.200.000 kronor, skulle bevillningen af fast egendom samt af inkomst
derigenom för år 1893 upptagas till ett belopp, som med omkring

250.000 kronor understiger den antagliga afkastningen för år 1891, en
beräkning, mot hvilken, med fästadt. afseende jemväl å bevillningens
nyss anmärkta tendens att stiga, ingen betänklighet lär kunna möta.

Då jag således anser mig böra förorda denna förhöjning i beräkningen,
har jag tillika att erinra derom, att en ytterligare förhöjning
föranledes af Kongl. Maj:ts förut i dag fattade beslut att föreslå Riksdagen,
det bevillningen för jordbruksfastighet må från och med år 1893
höjas från 3 öre till 6 öre för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet.

Bevillningen för jordbruksfastighet utgjorde enligt 1890 års rikshufvudbok
660,728 kronor 6 öre. Om denna bevillning höjes, på sätt
nyss blifvit sagdt, bör alltså bevillningen ökas med ett belopp, motsvarande
nyssnämnda summa, eller i rundt tal med kronor 660,000:

Om härtill lägges det belopp, hvartill utan
afseende å sistberörda förhöjning inkomsttiteln bevillning
af fast egendom samt af inkomst nyss af

mig beräknats, eller ..................................... ............. » 4,200,000:

uppkommer eu summa af............................................. kronor 4,860,000:

utvisande det belopp, hvartill ifrågavarande inkomsttitel torde böra i
riksstaten för år 1893 upptagas.

Emot’ Statskontorets beräkning af öfriga statsinkomster har jag
ej anledning att göra någon erinran.

Ehuru jag hemsjäller, att statsverkets inkomster för år 1893 må
med de belopp jag föreslagit få i statsverkspropositionen upptagas i
den ordningsföljd, som hittills varit iakttagen, och likaledes med den
vanliga fördelningen i ordinarie inkomster och bevillningar torde det tilllåtas
mig att, likasom vid föregående tillfällen egt rum, här låta införa
eu gruppering af dessa inkomster, som bättre än den sedvanliga uppställningen
lemnar en öfversigt af dessa inkomsters olika natur ur
finansiel synpunkt och närmare sammanför inkomster af närbeslägtad art.

Denna öfversigt angifver såsom

Inkomsternas

uppställning.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Statsverkets inkomster.

A. Inkomster, som ej utgöra skatter.

arrendemedel ........

skogsmedel ............

jernvägstrafikmedel

postmedel ...............

telegrafmedel ........

bötesmedel.............

extra uppbörd........

kronor 2,500,000: —

„ 2,500,000: —

„ 6,500,000: —

„ 7,800,000: —

„ 1,350,000: —

„ 240,000: —

„_100,000: —

a) allmänna:

tullmedel.............. bränvinstillverk-	kronor
ningsskatt ...... hvitbetssockertill-	11
ningsafgift .....	n
stämpelmedel ......	ii
mantalspenningar bevillning af fast egendom samt	ii
af inkomst ......	ii

b) af viss fastighet:

grundskatt............ kronor

kyrkotionde ....... ,,

kavalleriregementenas
hästvakans8panmål
... „

afgifter för persedelunderhållet
vid rusthålls infanteriet.

........ „

Transport kronor

B. Skatter.

41,000,000: —

13,700,000: —

1,800,000: —

3,500,000: —

665,000: —

4,860,000: — 65,525,000:-

3,264,000: —

250,000: —

300,000: —

51,000: —

3,865,000: — 65,525,000: —

20,990,000:

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 15

Transport kronor 3,865,000: — 65,525,000: — 20,990,000: —

trosspassevolans afgift.

.............. „ 26,000: —

tillfälliga roteva kansafgifter.

.... „ 53,000: —

soldatvakansafgift. „ 67,000: —

båtsmansvakans afgift.

................. „ 285,000: — 4,296,000: —

c) särskilda afgifter:

fyr- och båkmedel „ 1,200,000: —

kontrollstämpel medel

............... „ 25,000: —

skolafgifter............ „ 340,000: —

bevillningsafgifter
för särskilda förmåner
och rättigheter
.......... „ 333,000:— 1,898,000:— 71,719,000: —

Summa kronor 92,709,000: —

I enlighet med det förfarande, som under en lång följd af år i
allmänhet iakttagits, torde för den nu föreliggande statsregleringen
böra påräknas ungefär hälften af Riksbankens vinst för nästlidet år.
Denna vinst har i sin helhet, enligt en af Bankofullmäktige mig meddelad
beräkning, utgjort 3,573,150 kronor 50 öre. Jag hemställer derföre,
att Kongl. Maj:t må hos Riksdagen göra framställning derom, att
af Riksbankens vinstmedel för år 1891 må anvisas för statsverkets behof,
att utbetalas vid den tidpunkt under år 1892 Riksdagen bestämmer,
ett belopp, som i rundt tal torde sättas till 1,750,000 kronor.»

Sedan departementschefen härefter lemna! en sammanfattad redogörelse
af de beräknade anslagsbehofven under de olika hufvudtitlarne,
yttrade han vidare:

»Jag har förut meddelat, att till disposition nu föreligger ett öfverskott
från föregående statsregleringar till belopp af 7,318,998 kronor
33 öre. En sammanställning af de för 1893 års statsreglering påräkneliga
tillgångar och af de nyss angifna anslagsbehofven för samma
år utvisar emellertid, att icke hela det omförmälda öfverskottet behöfver
tagas i anspråk för den förevarande statsregleringen, utan att ett
belopp af omkring 1| million deraf kan reserveras till ett följande år.
Jag hemställer derföre, att af öfverskottet å statsregleringarna för är 1890

Riksbankens

vinstmedel.

16 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

och föregående är allenast ett belopp i jemnadt tusental af 5,818,000
'' kronor måtte tagas i beräkning för 1893 års statsreglering.

Om, under förutsättning af bifall till hvad jag nu föreslagit, till
slutsumman af statsverkets ofvan beräknade inkomster.
........................................................................kronor 92,709,000: —

lägges

af öfverskottet å statsregleringarna för år

1890 och föregående år ......................,................... „ 5,818,000: —

och förenämnda belopp af Riksbankens

vinstmedel för år 1891............................................ „ 1,750,000: —

så erhålles för statsregleringen år 1893
en tillgång af..............................................................kronor 100,277,000: —»

De af föredragande departementschefen sålunda
i afseende å beräkningen af statsverkets ofvan omförmälda
tillgångar och dermed sammanhängande ämnen
gjorda hemställanden och förslag, i hvilka Statsrådets
öfriga ledamöter instämde, behagade Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten gilla och bifalla.

Ex protocollo:
Fr. N:son lhrfelt.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1892.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Bil. Lilt A.

Till Konungen.

Jemlikt gällande instruktion åligger det Statskontoret att årligen
före den 15 December till Eders Kongl. Maj:t afgifva berättelse om
statsverkets inkomster under det sistförflutna året jemte förslag till
deras beräknande vid nästföljande statsreglering med hvad mera, som
kan tjena till upplysning vid uppgörande af den nådiga propositionen
till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof; och får StatsBih.
till Riksd. Prut. 1892. 1 Sand. 1 Afd. 1

2 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

kontoret berörda nådiga föreskrift för innevarande år härmed i underdånighet
fullgöra.

Riksdagens under detta år församlade revisorer hafva verkstält
granskning af 1890 års rikshufvudbok jemte öfriga räkenskaper öfver
statsverkets och andra allmänna medels förvaltning under samma år;
och Statskontoret får i underdånighet hänvisa till innehållet i den berättelse
angående statsverkets tillstånd under nämnde år, hvilken före
revisionsförrättningens början blifvit af detta embetsverk afgifven och
sedermera till revisorerna öfverlemnad. Jemlikt föreskrift i 39 § af
Riksdagsordningen skola räkenskaper och öfriga statsverket rörande
handlingar för Riksdagens statsutskott hållas tillgängliga för verkställande
af den granskning, som vid fullgörande af bemälda utskotts
åliggande att utreda och uppgifva statsverkets tillstånd och behof må
vara erforderlig.

Beträffande undsättningsfonden afgifver Statskontoret särskild
underdånig berättelse, och redovisas för öfrigt förhållandet med denna
fond genom räkenskaper och handlingar, som äfvenledes skola hållas
statsutskottet tillhanda.

Hvad angår statsverkets inkomster för år 1893, har Statskontoret
ansett desamma böra beräknas på sätt bilagde tabell litt. a) utvisar och,
enligt hvad tabellen litt. b) ådagalägger, för denna beräkning i allmänhet
lagt till grund medeltalen af de senaste tre årens inkomstbelopp,
hvilka åter äro hemtade från de för samma år afslutade rikshufvudböckerna.
Vid upprättandet af förslaget till inkomstberäkningen har
för öfrigt afseende blifvit fästadt dels derpå, huruvida inkomsterna
varit i jernnt stigande eller fallande, dels på de vid vissa titlar förekommande
särskilda förhållanden, för hvilka Statskontoret får här nedan
i underdånighet närmare redogöra.

Ordinarie inkomster.

Grundskatt. Uti Kong!, förordningen den 11 September 1885 är
stadgadt, bland annat, att skattefrälseräntor, kronotionde, som innehades
under enskild eganderätt, samt arbets- eller hofveriskyldighet till skattesåld
kronoegendom skulle, i mån som vederbörande egare derom framstälde
anbud, sedan behörig utredning om utskyldernas eller besvärens
rätta natur och belopp egt ruin, för statsverkets räkning på vissa vilkor
inlösas; att inlösta räntor och kronotionde skulle med iakttagande af

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 3

de beräkningsgrunder, som gälde för utgörande af kronans räntor och
tionde näst före utfärdandet af Kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855
angående de i ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och
förenkling, omsättas enligt föreskrifterna i nämnda kungörelse och Kongl.
förordningen den 23 Juli 1869 samt till statsverket utgöras för tiden
från räntornas och kronotiondens indragning, hvarvid för desamma
skulle gälla enahanda bestämmelser som för annan till staten utgående
grundskatt; att inlöst arbets- eller hofveriskyldighet skulle upphöra och
afgäld enligt föreskrifterna i Kongl. förordningen den 15 Juni 1883,
angående reglering af arbets- eller hofveriskyldigheten till vissa kronans
egendomar i Skåne, de arbetsskyldige hemmanen och lägenheterna
åsättas samt jemte den för arbetsskyldigheten afkortude ränta till statsverket
utgöras efter enahanda bestämmelser, som gälde för annan till
statsverket ingående afgäld för upphörd arbets- eller hofveriskyldighet;
samt att vederbörande egare, som ville begagna sig af den sålunda
bestämda inlösen, skulle inom viss, numera förfluten tid derom gorå
anmälan hos Kammarkollegium eller Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.
Sedermera är genom Kongl. kungörelsen den 29 Maj innevarande
år förordnadt, att inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde,
som innehafves under enskild eganderätt, må ega rum, derest vederbörande
egare, som vill begagna sig af denna inlösen, derom i föreskrifven
ordning gör anmälan inom utgången af år 1892.

Under antagande att skattefrälseräntor och öfriga utskylder af
nu ifrågavarande slag vid 1888 års utgång skulle vara inlösta för åtminstone
3,000,000 kronor samt att statsverkets behållna inkomst af
dylika räntor komme att uppgå åtminstone till 60,000 kronor, blef inkomsttiteln
grundskatt i riksstaten för år 1889 beräknad till ett inkomsten
för år 1886, 4,124,615 kronor, ökad med nyssnämnda 60,000
kronor, motsvarande belopp, eller i jemnadt tal 4,185,000 kronor; varande
denna statsinkomst med nämnda belopp upptagen såväl i 1890
och 1891 årens som i 1892 års riksstater.

Enligt Statskontoret meddelad uppgift hafva löseskillingarne för
skattefrälseräntor och kronotionde, om hvilkas inlösen anbud inkommit
till Kammarkollegium och derstädes handlagts, beräknats utgöra:

för skattefrälseräntor ................................... kronor 2,934,287:7 5

och för kronotionde ..................................__ 121,694: 50 __

tillsammans kronor 3,055,982: 2 5 öre;

härtill kommer beräknad löseskilling för frälseräntor och hofveriskyl -

4 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Vighet, om hvilkas inlösen anbud gjorts, men ännu ej blifvit. handlagda,
nemligen:

frälseräntor ................................................. kronor 317: 2 5

hofveriskyldighet ......................................■ „ 5,225: — 5?542: 25.

För inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde äro utaf Stats -

kontoret af dertill anvisade medel utgifna:

år 1887 ............,...................................................... kronor 798,314: 50

„ 1888 (efter afdrag af återdebiterade 88: 44) „ 1,001,266:31

» 1889 ...................................... „ 790,801: 24

„ 1890 (efter afdrag af återdebiterade 351: 2 5) „ 148,627: —

samt under innevarande år intill denna dag

(efter afdrag af återdebiterade 1,469: —)......... „ 59,316: 25

summa kronor 2,798,325: 30.
Enligt räkenskaperna bar ifrågavarande inkomsttitel belöpt sig:

år 1888 till ..................................................... kronor 4,155,486: —

» 1889 n ..................................................... „ 4,187,471: —

» 1890 v .................................................... „ 4,171,755: —

Deri i förhållande till inkomsten för åren 1888 och 1890 höga
uppbörden för år 1889 är föranledd af, bland annat, att deri ingå med
tillhopa . 13,701 kronor 65 öre retroaktiva utgifter för åren 1887 och
1888 af hemman inom tvenne fögderin af Upsala län, hvilkas skattefrälseräntor
blifvit till statsverket öfverlåtna.

Ifrågavarande inkomst för år 1890 understiger visserligen den
senast antagna beräkningen med mera än 13,000 kronor; men då, såsom
af det. ofvan anförda framgår, alla de skattefrälseräntor in. m.,
hvilka blifvit till inlösen hembjudna, ännu icke inlösts och beslut om
inlösen af afgälder utaf detta slag än vidare kunna, till följd af det i
högstberörda Kongl. kungörelse den 29 sistlidne Maj lemuade medgifvande,
förekomma inom utgången af nästkommande år, hemställer Statskontoret,
att någon förändring i samma beräkning nu icke måtte vidtagas,
utan att inkomsttiteln »grundskatt» måtte äfven i riksstaten för
år 1893 få uppföras med 4,185,000 kronor.

Kyrkotionde, i riksstaten alltsedan år 1887 beräknad till 250,000
kronor, har i medeltal för åren 1888—1890 belöpt sig till 222,686 kronor.
_ Till beloppet beroende af markegång, är denna afgift till hufvudsakligaste
delen tilldelad landskyrkorna med flera inrättningar. På sätt

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 5

Statskontoret i föregående berättelser angående statsverkets inkomster
förmält, är beräkningen af denna inkomst för statsregleringen af ringa
vigt, enär uppkommande brist i inkomsten alltid betäckes af besparing
å de under riksstatens åttonde hufvudtitel vid åtskilliga anslagsrubriker
i kolumnen för »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag,
friheter och kyrkotionde» uppförda belopp; lärande kyrkofonden få
med oförändradt belopp, 250,000 kronor, upptagas äfven i riksstaten
för år 1893.

Kavalleriregementenas *hästvakansspanmål erlägges, på grund af
nådiga beslut den 27 December 1873 och den 30 Januari 1874, årligen
och intilldess annorlunda kan varda förordnad t af rusthållen vid det
afsutna kavalleriet och är i riksstaten alltsedan år 1888 beräknad till

300,000 kronor. Denna afgäld, som är beroende af vexlande markegångspris,
har i medeltal för de tre sistförflutna åren belöpt sig till
endast 281,630 kronor och således understigit den antagna beräkningen;
men då densamma under tiden, på sätt tabellen litt. b) utvisar,
varit, om ock i ringa mån, i oafbrutet stigande, torde inkomsttiteln
kunna med oförändradt belopp, 300,000 kronor, i riksstaten för år 1893
upptagas.

Af gifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet. Enligt 1885
års riksdagsbeslut och Kongl. kungörelsen den 23 December samma år
utgöras dessa afgifter af de effektiva rusthållen vid rusthållsinfanteriet
med 20 kronor af hvarje rusthållsnummer för upphörande af rusthållsinfanteriets
skyldighet aitt anskaffa och underhålla beklädnads-, beväringsoch
remtygspersedlar samt äro uti 1890 års riksstat för första gången
upptagna bland statsverkets inkomster med ett efter rusthållens antal
beräknadt belopp af 51,000 kronor. Inkomsten, som för år 1890 belöpt
sig till 50,920 kronor, torde få upptagas i riksstaten för år 1893 med
oförändradt belopp, 51,000 kronor.

Trossjiassevolansafgiften, i medeltal för de trenne sista åren uppgående
till 26,396 kronor, torde få upptagas i riksstaten för år 1893
mod det belopp, hvartill densamma är beräknad i 1892 års riksstat,
eller 26,000 kronor.

Tillfälliga rotevakansaf''gifter, beräknade i riksstaten för år 1892
likasom i flera föregående års riksstater till 68,000 kronor, hafva i
medeltal för de tre åren 1888—1890 belöpt sig till 92,434 kronor. I
denna inkomsttitel innefattas, utom afgifter af rusthåll och rotar för
uraktlåten rekrytering, jemväl de vid början af år 1878 till statsverket
tills vidare indragna afgifterna af åtskilliga till underofficerares aflöning
förut anslagna vakanta rusthåll och rotar. Belöpande afgifter af sådana

6 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

rusthåll eller rotar vid båtsmanshållet, som jemlikt Kongl. kungörelsen
den 13 Juli 1887 angående båtsmanshållets sättande på vakans inflyta,
skola redovisas under titel »båtsmansvakansafgift»; dock hafva, på sätt
Statskontoret i föregående berättelser angående statsverkets inkomster,
senast i den under den 6 December 1890 afgifna, meddelat, afgifterna för do
år, hvarunder vakanssättningen medgifvits, i räkenskaperna upptagits under
nu förevarande inkomsttitel, och har beloppet af sådane afgifter utgjort
för år 1888 kronor 23,073: 26, för år 1889 kronor 30,995: 37 samt för
år 1890 kronor 25,839:5 3. Inkomsten i öfrigt af tillfälliga rotevakansafgifter
för år 1890 har visserligen i någon mån, eller med närmare

3.000 kronor, understigit den senast antagna beräkningen, hvilket förhållande
med hänsyn dertill, att den utaf afgifter för uraktlåten rekrytering
bestående delen af inkomsten är vexlande, dock icke torde böra
föranleda någon förändring i denna beräkning; lärande alltså inkomsttiteln
»tillfälliga rotevakansafgifter» få med oförändradt belopp, 68,000
kronor, i riksstäten för år 1893 upptagas.

Soldatvakansafgift, för innevarande år beräknad till 110,000 kronor,
är i riksstäten för år 1892 upptagen med ett nedsatt, inkomsten
för år 1889 ungefärligen motsvarande belopp af 95,000 kronor. Inkomsten,
som år 1889 utgjorde 94,414 kronor, belöpte sig för år 1890
till 109,875 kronor, hvartill anledningen är att söka deri, att under
sistnämnda år såsom retroaktiva afgifter influtit mera än 13,000 kronor,
deraf endast inom Gefleborgs län, jemlikt särskilda enligt Kongl. brefvet
den 7 Februari 1890 fastställa Kammarkollegii utslag, för åren
1882—1889 kronor 11,772: 17. Med förmälan härom hemställer Statskontoret,
att »soldatvakansafgiften» måtte få med oförändradt belopp,

95.000 kronor, i riksstäten för år 1893 uppföras.

Båtsmansvakansafgiften är i 1891 års riksstat beräknad till 350,000

kronor.

Vid 1887 års riksdag beslutades, att dåvarande båtsmanshållet
skulle sättas på vakans samt de derigenom inflytande vakansafgifter,
beräknade efter de i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären
den 5 Juni 1885 bestämda värden, ingå bland statsverkets
inkomster; dock finge vakanssättningeu under öfvergångstiden till den
i sammanhang dermed beslutade organisationen af en sjömanscorps icke
ega rum med mera än en åttondedel af dåvarande effektiva rotar årligen.
Den tillökning i båtsmansvakansafgiften, som härigenom vore
att påräkna, har antagits uppgå i jemnadt tal till 45,000 kronor för
hvart och ett af de följande åren.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 7

Då inkomsten för år 1889, ökad med den för kvart ock ett af
åren 1890 ock 1891 påräknade tillökning, belöpte sig till en summa af
338,125 kronor, som med närmare 12,000 kronor understege den för
sistnämnda år antagna beräkningen, 350,000 kronor, och då den för
hvarje år beräknade maximitillökningen af 45,000 kronor icke keller
kunde med säkerhet antagas blifva uppnådd under kvart ock ett af
åren 1890—1892, blef denna statsinkomst upptagen i 1892 års riksstat
med ett till endast 385,000 kronor förhöjdt belopp.

Enligt den för år 1890 afskräde rikshufvudboken har »båtsmansvakansafgiften»
för nämnda år belöpt sig till 281,182 kronor. Lägges
härtill den för hvart ock ett af åren 1891 och 1892 påräknade tillökning,
tillhopa 90,000 kronor, uppkommer en summa af 371,182 kronor,
som med närmare 14,000 kronor understiger den för sistberörda år
antagna beräkningen, 385,000 kronor. Med afseende härå och då ej
heller under hvart och ett af åren 1891—1893 maximitillökningen, 45,000
kronor, kan med säkerhet antagas blifva uppnådd, torde »båtsmansvakansafgiften»
upptagas i riksstaten för år 1893 med ett till endast

400,000 kronor förnöjdt belopp.

Arrendemedel. Af 1888 års Riksdag blef medgifvet, att utgifvande
af skilnadsarrende för kronoegendom, med afseende hvarå rätt till
arrendets uppsägning eldigt Kongl. kungörelsen den 13 Juli 1887 egt
rum, men icke begagnats, finge för den tid af arrendeperioden, som
den 14 Mars 1889 återstode, förutvarande arrendator efterskänkas, så
vidt icke kontraktets förverkande föranledts af vanhäfd. Vidare medgafs
af 1890 års Riksdag, att oguldna skilnadsarrenden, hvilka tillkommit
på grund af arrenden, hvarom kontrakt afslutats före 1884 års
ingång, finge, derest icke kontraktet blifvit förverkadt genom vanhäfd
eller arrendet vore att hänföra till de i högstberörda Kongl. kungörelse
den 13 Juli 1887 bestämda undantag, arrendatorerne för arrendetiden
intill den 14 Mars 1889 eftergifvas. Jemlikt Kongl. cirkuläret den 16
Maj 1890 hafva sålunda eftergifna skilnadsarrenden, som, enligt hvad
Statskontoret i sin underdåniga berättelse deri 6 December 1889 meddelat,
uppgingo till ett sammanlagdt belopp af 621,033 kronor 26 öre,
i räkenskaperna för sistlidet år afskrifvits.

Med afseende å den minskning i arrendeinkomsten för år 1889,
som i förhållande till föregående årets inkomst visats blilva eu följd
af begagnandet af den, enligt hvad ofvan förmälts, vissa kronans arrendatorer
medgifna uppsägningstid, blef inkomsttiteln arrendemedel, som
i 1890 års riksstat var upptagen till 2,700,000 kronor, för år 1891
beräknad till endast 2,600,000 kronor. Då inkomsten för år 1889 enligt

8 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

räkenskaperna belöpt sig till endast 2,558,370 kronor, blefvo, med afseende
jemväl å hvad en af Domänstyrelsen lemnad förteckning gåfve
vid handen, samt å den, enligt Riksdagens beslut, fortgående försäljningen
af mindre kronoegendomar, på sätt Statskontoret äfven föreslagit,
arreudemedlen i riksstaten för år 1892 uppförda med ett till

2.550.000 kronor ytterligare nedsatt belopp.

För år 1890 har inkomsten visserligen uppgått till 2,607,728
kronor och således öfverstigit nyssnämnda beräkning med mera än

57.000 kronor; men då en af Domänstyrelsen till Statskontoret öfverlemnad
förteckning å de förändringar i statsverkets inkomster af för
dess räkning utarrenderade kronoegendomar, som under år 1890 blifvit
vidtagna, utvisar, att dessa förändringar, delvis föranledda af omförmälda
alltjemt fortgående försäljning af kronoegendomar, äro så väsentliga,
att inkomsten för hvart och ett af de närmast följande åren
knappast kommer att uppgå till det belopp, hvartill densamma för år
1892 beräknats, lära »arrendemedlen» icke böra i riksstaten för år 1893
upptagas med högre belopp än 2,500,000 kronor.

Mantalspenningarne, som för år 1890 influtit med 663,033 kronor,
torde fä i riksstaten för år 1893 beräknas till enahanda belopp, hvarmed
desamma äro i innevarande och nästkommande års riksstater
upptagna, eller till 665,000 kronor.

Bötesmedel. Denna statsinkomst är för innevarande och nästkommande
år beräknad till 240,000 kronor. 1 medeltal för åren 1888—
1890 har densamma uppgått till 256,085 kronor; lärande denna inkomsttitel,
som är af tillfällig beskaffenhet och under ett af nyssnämnda år
belöpt sig till endast 239,312 kronor, få med oförändradt belopp, 240,000
kronor, uppföras i 1893 års riksstat.

Kontrollstämpelmedel, som i meddeltal för åren 1888—1890 uppgått
till 24,822 kronor, lära likaledes få för år 1893 upptagas med oförändradt
belopp, eller med 25,000 kronor.

Fyr- och båkmedel, för år 1892, likasom under flera föregående år,
beräknade till 1,200,000 kronor, hafva i medeltal för åren 1888—1890
belöpt sig till 1,485,589 kronor; hemställande Statskontoret, att, då
samma skäl mot en förhöjning i beräkningen af fyr- och båkmedel,
som, enligt hvad i Statskontorets berättelse den 6 December sistlidet
år anförts, tillförene förekommit, äfven nu torde föreligga, denna statsinkomst,
som under Januari—November månader detta år debiterats med
1,532,902 kronor 19 öre, måtte med oförändradt belopp, 1,200,000
kronor, i riksstaten för år 1893 uppföras.

Telegraf medel, som äro i riksstaten förår 1892 upptagna med 1,350,000

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 9

kronor, hafva, enligt hvad Statskontoret inhemta!, af Telegrafstyrelsen
för 1893 beräknats till samma summa, hvilken alltså i bilagda tabell
uppförts.

Jernvägstrajikmedel. Nettobehållningen å trafikmedlen för år 1893
kan, jemlikt eu från Jernvägsstyrelsen erhållen uppgift, antagas till

6,500,000 kronor; varande jemväl detta belopp i nyssomförmälda tabell
upptaget.

Skog smedel, som uti innevarande och nästkommande års riksstater
äro beräknade till 2,500,000 kronor, hafva uppgått:

år 1888 till ...........................

„ 1889 „ ............................

„ 1890 „ ..........................

eller i medeltal för de tre åren

kronor 2,066,905: —

„ 2,694,470: —

„ 3,150,074: —

„ 2,637,150: —

Enligt från Domänstyrelsen erhållen uppgift hafva statsverkets
skogsmedelsinkomster under innevarande års trenne första qvartal belöpt
sig till 2,344,755 kronor 61 öre och skulle, i händelse skogsmedelsuppbörden
under fjerde qvartalet komme att motsvara uppbörden under
samma tid af sistlidet år, 203,480 kronor 46 öre, för år 1891 således
uppgå till 2,548,236 kronor 7 öre, eller till ett belopp, som endast
obetydligt öfverstiger det beräknade. Då emellertid ej mindre inkomsten
för hvart och ett af åren 1889 och 1890 än äfven medeltalet af
de sistförflutna trenne åren öfverstigit den senast antagna beräkningen,
anser Statskontoret sig icke ega skäl att nu ifrågasätta någon nedsättning
i denna statsinkomst, som för öfrigt är beroende af förhållanden,
som icke på förhand med någon säkerhet kunna beräknas, utan hemställer
Statskontoret, att inkomsttiteln »skogsmedeb måtte få upptagas
äfven i 1893 års riksstat med 2,500,000 kronor.

Extra uppbörd. Omfattande flera mer eller mindre tillfälliga inkomster,
är denna inkomsttitel uti riksstaten för år 1892 beräknad till

100,000 kronor och har enligt räkenskaperna belöpt sig:

för år 1888 till

1889

1890

kronor 182,569: —
„ 131,400: —

„ 135,912: —

Det höga inkomst beloppet för år 1888 är hufvudsakligen föranledt
deraf, att i det årets uppbörd jemväl ingått den tiondeafgift,
som enligt föreskrift i Kongl. brefvct den 23 April nämnda år med
43,238 kronor 19 öre erlagts för det silfver, som under år 1887 utBih.
till Biksd. Frot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 2

10 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

bringats ur »after» vid Sala grufva; hemställande Statskontoret, att
förevarande inkomsttitel måtte äfven i 1893 års riksstat upptagas med

100,000 kronor.

Bevillningar.

Tullmedel. Enligt räkenskaperna har statsverkets inkomst af
tullmedel belöpt sig:

år 1888 till ................................................. kronor 37,644,953: —

„ 1889 „ .................................................. „ 42,298,853: —

v 1890 „ ................................................... „ 42,462,773: —

Den debiterade tulluppbörden för tiden från innevarande års början
intill den 1 dennes har, enligt meddelande från Generaltullstyrelsen,

utgjort .......................................................................... kronor 35,596,414: so

hvilken summa med.................................................. „ 4,321,319: 75

understiger enahanda uppbörd under Januari—

November månader sistlidet år........................ „ 39,917,734: 65.

Uppbörden under November månad innevarande år har understigit
uppbörden under samma tid sistlidet år med 366,800 kronor 13 öre.
Under antagande att inkomsten för innevarande månad skulle vid jemförelse
med inkomsten för December månad sistlidet år utvisa en liknande
minskning, komme den debiterade tulluppbörden för innevarande
år att belöpa sig till omkring 37,987,000 kronor och således icke fullt
uppgå till den summa, 38,000,000 kronor, hvarmed tullmedlen äro i
1892 års riksstat upptagna. Vid sådant förhållande och med hänsyn
till vigten för statsregleringen deraf, att ifrågavarande så betydliga
statsinkomst icke varder så högt beräknad, att ej öfverskott derå kan
med säkerhet antagas uppstå, finner sig Statskontoret böra hemställa,
att tullmedlen måtte i riksstaten för år 1893 upptagas med ett till

37,000,000 kronor nedsatt belopp.

Postmedlen äro, efter hvad Statskontoret inhemtat, för år 1893
af Generalpoststyrelsen beräknade till 7,900,000 kronor, hvadan denna
summa blifvit å bilagda tabell uppförd.

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter, i 1891 års
riksstat beräknade till 350,000 kronor, äro uppförda i riksstaten för år
1892 med 380,000 kronor.

De särskilda afgifter, som innefattas under denna titel, hafva
enligt räkenskaperna utgjort:

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

af frälseegendomar..............................

lotshemman.......................................

för rättighet till skogsfång och kolningsfrihet
på allmänningar
af bankbolag med sedelutgifnings rätt.

........................-........

, utländska eller andra här i riket
:''icke mantalsskrifne handlande

''•.och handelsexpediter .....................

vissa handlande och handelsexpediter
• V.;.........•...................................

, utländingar för konserter och
dramatiska eller andra föreställningar
v,r.........................................

sager

I i , r . i * i • . ! r, *

->l SH.i. Mj . - i" i''. ■ - / ’ l i *> * '' • . - ‘

hvartill kommer tillfällig uppbörd ...

Summa

år 1888.	år 1889.	år 1890.
67,462	54	67,126	26	67,083	37
67	12	67	12	67	12
1,739	63	1,739	63	1,739	63
170,064	94	162,017	77	198,662	79
143,490		170,820		--—	—
— —	—	—		232,240
9,846		9,519		12,003	—
392,670	23	411,289	78	511,795	91
429	85	775	03	491:11
393,100	08	412,064	81	512,287j02

r T i

- ■ . ; ■ < P, • ; , : . : ) : •;] ;• '' i 1 ■ 1 i t; . '' ''

Efter afdrag för restantier och propriebalanser samt afkortningar
har behållna medelinkomsten för dessa trenne år belöpt sig till 438,790
kronor, hvilken summa öfverstiger den senast antagna beräkningen
med 58,790 kronor. Det i förhållande till föregående års inkomst betydliga
inkomstbeloppet för år 1890 är hufvudsakligen föranledt af de
ökade belopp, hvarmed bevillningsafgifterna af sedelutgifvande banker
äfvensom af vissa handlande och handelsexpediter influtit. Beträffande
sistnämnda bevillningsafgifter, som enligt Kongl. kungörelsen den 16
Maj 1884 skulle af vissa handlande och handelsexpediter för rättigheten
att under en tid af högst tre månader här i landet utöfva handelsverksamhet
erläggas med 100 kronor och för hvarje månad derutöfver
med 40 kronor, har jemlikt Kongl. kungörelsen den 5 Oktober 1889
vidtagits den förändring, att afgiften skall för Hela den tid berörda
rättighet begagnas utgöras med 100 kronor för hvarje kalendermånad,
ehvad rättigheten begagnas under hela månaden eller blott en del deraf.

Då ifrågavarande statsinkomst under sistförflutna trenne år och

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

äfven under flera derförutgångna år visat sig vara i oafbrutet stigande
samt från och med år 1888 öfverstigit den senast antagna beräkningen,
kronor, år 1890 med ej mindre än 132,104 kronor, synes en
förhöjning i denna beräkning kunna ega rum, hvarvid dock med afseende
derå att inkomsten till väsentligaste delen är beroende af förhållanden,
som ej på förhand kunna beräknas, densamma icke torde
böra upptagas för år 1893 med högre belopp än 400,000 kronor, hvilken
summa blifvit i åtföljande tabell uppförd.

Stämpelmedel, som äro i innevarande och nästkommande års riksstater
beräknade till 3,600,000 kronor, hafva utgjort:

år 1888 .........................................................:.......... kronor 3,666,865

« 1889 ................................................................. „ 3,731,990

och „ 1890

eller i medeltal för dessa tre år

3,526,387

3,641,747

på stämpelmedlen år 1890 uppgått till endast 3,526,387 kronor
och således understigit den senast antagna beräkningen, samt ej mindre
samma års Riksdag beslutat dels en ej obetydlig nedsättning af
stämpeln för gravationsbevis, utfärdade af domare på landet, dels ock
att helt och hållet borttaga stämpelafgiften för vissa slag af produktionsbevis,
än äfven innevarande års Riksdag medgifvit dels stämpelfrihet
i vissa fall för utslag i fattigvårdsmål och lagfarter och dels
nedsättning af stämpelafgiften för patentbref, anser Statskontoret en
nedsättning i denna beräkning böra ega rum; hemställande alltså Statskontoret,
att denna statsinkomst icke måtte i riksstaten för år 1893
upptagas med högre belopp än 3,500,000 kronor.

Bränvinstillverkningsskatt. Enligt räkenskaperna har bränvinstillverkningen
i riket utgjort:

år 1886 ................................................................. liter 38,171,077

1887

1888

1889

1890

utgörande medeltalet för femårsperioden ...............

Medeltalet för femårsperioden 1885—1889
uppgick till .............................................................

34,454,382

28,478,758

29,191,284

29,050,059

31,869,112.

33,739,237.

Tillverkningen under innevarande år intill den 1 i denna månad
har, enligt meddelande från Finansdepartementets kontroll- och juste -

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

ringsby rå,^uppgått till..................................................

och om härtill lägges tillverkningen under December
månad sistlidet år ........................................

liter 27,336,933

'' f t '' i •>j i i < • ,1 * f >

„ 4,812,282

skulle, under förutsättning att sistnämnda litertal

komme att motsvara tillverkningen för samma ’iM’

månad innevarande år, detta års tillverkning blifva liter 32,149,215.

Beträffande den influtna tillverkningsskatten samt den förbrukning,
som motsvarar den statsverket behållna delen deraf under femårsperioden
1886—1890, meddelas följande öfversigt:

		Restitution för		Den behållna
	Influten skatt.			Statsverket	skatten mot-
	denatu-	för högt	behållet.	svarande
		reradt	erlagd		förbrukning.
		bränvin.	skatt.
					liter.
år 1886 .......................	14,035,002 12,698,136			14,035,002 12,698,136	35,087,505
» 1887 ........................	___	_ __	31,745,340
» 1888, under hvilket
år den i Kongl. kun-
görelsen den 28 Mars samma år stad-gade förhöjning i skatten från 40 öre till 50 öre litern trädde i tillämpning på det sätt och i			:		. obnrm* htr» i ’ l. i
den ordning kun-görelsen närmare bestämde,..................	14,433,090	224,799 366,779	10,614	14,197,677	33,596,727
år 1889 .......''..................	14^370^270	12,444	13,991,047	27,982,094
» 1890...........................	16,287,351	435,179	11,599	15,840,573	31,681,146

Under innevarande år intill den 1 dennes är tillverkningsskatt

erlagd med .................................................................. kronor 12,634,931: —

Om ifrågavarande skatt under innevarande
månad inflöte med lika stort belopp som under

motsvarande tid sistlidet år eller med....................» 1,839,814: —

summa kronor 14,474,745: —
Transport kronor 14,474,7^45: •—

14 Inkomstberäkningen: Statskontorets-skrifvelse;

_ Transport kronor 14,474,745:—•

skulle inkomsten för innevarande år, efter afdrag
för restitution för denatureradt bränvin, hvilken
restitution, efter hvad hittills är kändt, icke kan

antagas understiga ................................, » 550,000: —

komma att uppgå till....,tlua. ...........i..... kronor 13,924,745:

hvilken inkomst betingar en förbrukning af 27,849,490 liter.

Å allmänt nederlag voro inneliggande:

------—------~------—-------------------- ------- ------- -----1890. ----1891.

den 2 Januari....................................................... liter 6,999,196 3,898,875

» 1 December.................................................. » 2,702,461 4,816,752.

Bränvinstillverkningsskatten är i riksstaterna för innevarande och
nästkommande år uppförd med 13,700,000 kronor, motsvarande en förbrukning
af 27,400,000 liter, hvilket litertal understiger den här ofvan
beräknade förbrukningen med 449,490 liter; och då statsverkets behållna
inkomst af denna skatt under hvart och ett af åren 1888—1890 öfverstigit
samt, enligt hvad ofvan förmälts, torde kunna antagas komma
att äfven under detta år öfverstiga den nu antagna beräkningen, hemställer
Statskontoret, att denna statsinkomst måtte med oförändradt
belopp, 13,700,000 kronor, upptagas i riksstaten för år 1893.

Hvitbetssockertillverkningsafgift. Denna bevillning är uti- innevarande
års riksstat uppförd med 650,000 kronor, och inkomsten deraf,
som under flera år visat sig vara i stigande, belöpte sig: för år 1890
till 997,976 kronor.

Uti det vid den. 14 sistlidne Mars till Riksdagen aflåtna nådiga
propositionen, angående beräkning af viss andel af öfverskottet å 1890
års statsreglering såsom tillgång vid statsreglering##; för år 1892, bifogade
statsrådsprotokoll öfver finansärenden inhemtas, att hvitbetssockertillverkningen
under tillverkningsåret 1 September 1890—1 September
1891 bedrefves vid sex fabriker; att ytterligare två fabriker vore under
anläggning och komme att börja sin verksamhet hösten 1891; samt
att afverkningen af betor under tillverkningsåret 1 September 1891 —

1 September 1892 med säkerhet kunde antagas öfverstiga 230,000 ton
betor, derför, enligt då gällande skatteberäkning, hvitbetssockerskatten
skulle belöpa sig till något mer än 1,350,000 kronor.

Då inkomsten af denna skattetitel, enligt hvad Riksdagen inhemtat,
redan under tillverkningsåret 1890—1891 öfverstigit 1,250,000 kronor,
och nya fabriker väntades under innevarande år komma i gång, samt

Inkomstberäkningen: Statekontorsets skrifvelse. 15

Riksdagen derjemte beslutat, att ifrågavarande afgift från och med den
1 nästlidne September skulle höjas från två femtedelar till hälften af
gällande tullsats för utländskt råsocker af mörkare färg än N:o 18 af
den i verldshandel antagna holländska standard, ansåg Riksdagen skatten
för år 1892 kunna beräknas till 1,600,000 kronor, hvilket belopp
blef i nämnda års riksstat uppfördt.

Enligt meddelande från nämnda kontroll- och justeringsbyrå har
hvitbetssockerafgiften debiterats: iiij-n;vd

under Januari—April månader innevarande

år med ....................-.......................f.^....v.................... kronor 615,731: 7 3

samt under September—November månader, under
hvilken tid den af innevarande års Riksdag beslutade
högre beskattning egt tillämpning, med ...... » 842,276: 71

summma kronor 1,458,008: 44.

I händelse nu gällande beräkningsgrund för denna afgift egt tillämpning
under Januari—April månader detta år, då ännu tillverkningen
bedrefs vid 6 fabriker, skulle inkomsten för Januari—November
månader hafva öfverstigit det för år 1892 beräknade beloppet 1,600,000
kronor; hvarför och då fabrikernas antal numera ökats med tvenne
och skatten, efter då gällande lägre beräkningsgrund, under December
månad sistlidet år uppgick till mera än 232,000 kronor, hvitbetssockertillverkningsafgiften
torde kunna i riksstaten för år 1893 uppföras med
ett till 1,800,000 kronor forhöjdt belopp.

Bevillning af fast egendom samt af inkomst är beräknad i innevarande
års riksstat till 3,700,000 kronor och i riksstaten för nästkommande
år till 3,800,000 kronor.

Enligt räkenskaperna har denna statsinkomst utgjort:

år 1888

„ 1889...........................•.....

„ 1890........................................

^joller i medeltal för dessa tre åren

kronor 3,790,335: —

„ 4,031,576: —

„ 4,298,099: —

„ 4,040,003: —

Då inkomsten sålunda visat sig fortfarande vara i stigande och
under sistlidet år med närmare 500,000 kronor öfverstigit den senast
antagna beräkningen, anser Statskontoret en förändring i denna beräkning
böra eg a rum och att ifrågavarande bevillning bör i riksstaten

16 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

för år 1893 uppföras åtminstone med ett ofvannämnda medeltal motsvarande
belopp, eller i jemnadt tal 4,000,000 kronor.

Beträffande resultatet af 1890 års statsreglering är af Statskontoret
i underdånig skrifvelse den 29 sistlidne Juli anmäldt, att statsverkets
inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag lemnat ett netto öfverskott

af.................................................................. kronor 6,996,636: 8 6

hvartill kommer:

268,000: —
53,139: 30

af myntverkets behållning för åi ''890, enligt

Kongl. brefvet den 5 Maj 1882, ..................... „

odisponerade behållningen å en del extra statsanslag,
enligt särskilda nådiga föreskrifter,... „
dito å 1885, 1886 och 1887 årens extra statsanslag
till understödjande medelst anslag utan återbetalningsskyldighet
af torrläggning utaf sådana
vattensjuka marker, som, utan att kunna
med fördel odlas, sprida frostskada öfver omgifvande
nejd, enligt Kongl. brefvet den 31

Maj 1889, ......................................................... „

så att öfverskottet på det hela uppginge till kronor 7,425,941: 16;

108,165:

och framginge af hvad i samma skrifvelse vidare förmäldes, bland
annat, att för en blifvande statsreglering vore att disponera ofvannämnda
summa .............................. kronor 7,425,941: 16

efter afdrag å deri ingående, i
riksstaten för år 1890 disponerade
reservation å anslag till torrläggning
af vattensjuka marker............ „ 108,165: — 7,317,776: 16

jemte hvad som ännu vore odisponeradt af
öfverskottet å 1889 och föregående årens
statsregleringar till följd af samma öfverskotts
upptagande i 1892 års riksstat med

jemnadt tusental .................................................. kronor 914: vö

samt behållningen å det i riksstaten för år
1890 med jemnadt tusental upptagna anslag

Transport kronor 7,318,690: 8 6

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse: 17

.b .iliJ .iiQ Transport kronor 7,318,690: 8 6

till betäckande af bristen, 4^753j692 krqaor
53 öre, i 1887 års statsreglering...!.;.... „_

307: 47

eller tillhopa ........................................................... kronor 7,318,998: 33.

.ronOlil -

- — — — — — — — — -rirrrojbr nrsmtnG
Stockholm den 7 December 1891.

- 000,<*8 fl
— U( H

- iOö

- OoOAf

L. W. RIBEN.

Föredragande.

- - ooo.du

•— OOo.Oftl—
OOO.aOc,!''
— OOO.öÖO

ooo.ot-s

— OCH

— UO< ».öOS, t

— Otta.Of.i''.. (
— ÖGO,'' »Of,i»

- yijpji(if »>

i— 0o0,oo f
ooo.föt-.oi

ahbninO

Underdånigst:

ALB. ANDERSON.

i[-T

.....it fvO......_

■ fl bill; sm b 4 iive roi i lid !ii 1

C. Kinberg.

fTfirnst)” <CI

■ , i i .

PER SAMZELIUS. C. G. SYLVAN.

. .tftgnr ui‘"{>.\nhv. U

..........tebofnset* >«‘I

!t>b >mfoq n.tuoid
iobenidM doo -ivr>I

;< bom d;t in tgvKvn ml.

!oK-»?r!«jgo>l>
bi do f olif iar/d-1

•isrifiinilivsa

— 000.000,73

__uiii <)!>0.7

UOt i,(i! »7,7, i
0oof0oH.1
00(>,00Ufl

()\ M )	.oor. .H<)
1HM)	c.ö7,8H	vin m n

K» O 0(1

Bill. till Biksd. Prot: 1892. 1 Sami. 1 Afd.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Bil. Litt. a.

Statsverkets inkomster.

	-—- Jnpifflh) I‘tl	— t
	Kronor.
Ordinarie inkomster.
Grundskatt........................................... ...............	4,185,000
Kyrkotionde ............................................ ...............	250,000
Kavalleriregementenas hästvakansspanmål ....................	300,000
Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet	51,000	—
Trosspassevolansafgift...........................................................	26,000	—
Tillfälliga rotevakansafgifter.............................................	68,000	—
Soldatvakansafgift .................................................................	95,000	—
Båtsmansvakansafgift ..........................................................	400,000	—
Arrendemedel ........................................................................	2,500,000	_
Mantalspenningar..........................................................	665''000

Bötesmedel..........................................................................	240,000	_
Kontrollstämpelmedel .........................................................	25,000	—
Fyr- och båkmedel ..............................................................	1,200,000	—
Telegrafmedel..........................................................................	1,350,000	—
Jernvägstrafikmedel ............................................................	6,500,000
Skogsmedel ..........................................................................	2,500,000
Extra uppbörd .....................................................................	ioo''ooo	—
Säger	20,455,000	—
Bevillningar.
Tullmedel ........................................................................	37,000,000
Postmedel ............................................... ....................	7^900^000
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättig-
heter ...............................................................	400,000	_
Stämpelmedel .......................................................	3,500,000

Bränvinstillverkningsskatt .................................................	13,700,000
Hvitbetssockertillverkningsafgift ......................................	1,800,000
Bevillning af fast egendom samt af inkomst..............	4,000,000	—
Säger	68,300,000	—
Summa	88,755,000	—

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

eif? drevs! st 3

LT^f Tö

i^isrnojlrit insfiihiO

000, C31

OOO.Ooi;
000.00».

oMO,d’j;

UOO.Hff

ooo. .o;

0'')o.r.8H

OljO.Oc.n.i;

000 o00
oi^.^Obt

000.00‘;J

oOO.liöK, i.

1 K HI

t )i ii ( 1 >{ i, ■. 1 ,

(-00,00!

(H>0.()0 i .*

ttiivfal)um?0

tbirohiiiiirX

ii:<niH»<HHitu,4rvto(> i i/>

loh-OM.0ai4iedf.Hi

i oH4u><iiiB>0.v:>jo''i äj>UTSW(i J

Statsverkets inkomster

............fiiOir.Hm; dtevaatunaJ/ifi

åren 1888—1890.

loFöIU^O-.O

i j I > i a i! ■ «. [ n i i; i a H'' i''t t!! i - /!
f ibo - 3 r -1

....... 1

. bhonr/fftrsib.M;vn i-»I.

.''r« jjninlbvoö

000,000,8<-

''-Utl t :-t 11 ''

11| k i i

OOU OHOJ, ■

o-io,ooTr;-.i

t -t K)rOOil, i

11( 10.(I< O, .i,

OHII UV

00''i.oT(:.0, i;r(inin4

hbfMn.lt.ri''

. liirhii^fUi!:!''! -vlihaiuvnihH
'' t» „nr, / Ii 111 -a •■ »OM . l

Iun|l([’,-.JM J .1-1 ''ii; "iliiOli

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Statsverkets

Ordinarie inkomster.

Grundskatt ...............................................................................

Kyrkotionde.................................................................................

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål .......................

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet

Trosspassevolansafgift............................................................

Tillfälliga rotevakansafgifter .

Soldatvakansafgift ......

Båtsmansvakansafgift ........................

Arrendemedel......................rwjät--

Mantalspenningar..............r.rf.r* ® ^ ~~

Beräknad i
riksstaten för
år 1892.

Bötesmedel.
Kontrollstämpelmedel ...

Fyr- och båkmedel.........

Telegrafmedel..................

Jernvägstrafikmedel ......

Skogsmedel .....................

Extra uppbörd ..............

CE9al£t

Säger

Bevillningar.

Tullmedel .....................................................................................

Postmedel .....................................................*................................

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Stämpelmedel................................................................................

Bränvinstillverkningsskatt .........................................................

Hvitbetssockertillverkningsafgift.................................................

Bevillning af fast egendom samt af inkomst ......................

4.185.000

250.000

300.000

51.000

26.000

68,000

95.000

385.000

2.550.000

665.000

240.000

25.000

1.200.000

1.350.000

6.500.000

2.500.000

100.000

20,490,000

38,000,000

7.700.000
380,000

3.600.000
13,700,000

1.600.000
3,800,000

Säger\|	68,780,000
Summa	89,270,000

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse,

inkomster.

Bil. Litt. b.

	Enligt räkenskaperna		Statskontorets beräkning för år 1893.
för år 1888.	för år 1889.	för år 1890.	Medium.
4,155,486	4,187,471	4,171,755	4,171,571	4,185,000
224,974	222,041	221,043	222,686	250,000
278,998	282,023	283,868	281,630	300,000
— —	- -	50,920	- -	51,000
26,145	26,459	26,583	26,396	26,000
91,059	95,101	91,143	92,434	68,000
103,110	94,414	109,875	102,466	95,000
212,721	248,125	281,182	247,343	400,000
2,929,144	2,558,370	2,607,728	2,698,414	2,500,000
656,707	656,594	663,033	658,778	665,000
239,312	261,095	267,848	256,085	240,000
21,961	26,544	25,962	24,822	25,000
1,448,639	1,501,915	1,506,214	1,485,589	1,200,000
1,447,511	1,428,448	1,444,909	1,440,289	1,350,000
6,800,000	6,500,000	6,500,000	6,600,000	6,500,000
2,066,905	2,694,470	3,150,074	2,637,150	2,500,000
182,569	131,400	135,912	149,960	100,000
20,885,241	20,914,470	21,538,049	21,095,613	20,455,000
37,644,953	42,298,853	42,462,773	40,802,193	37,000,000
6,609,347	6,985,160	7,195,703	6,930,070	7,900,000
392,259	412,006	512,104	438,790	400,000
3,666,865	3,731,990	3,526,387	3,641,747	3,500,000
14,197,677	13,991,047	15,840,573	14,676,432	13,700,000
544,345	635,812	997,976	726,044	1,800,000
3,790,335	4,031,576	4,298,099	4,040,003	4,000,000
66,845,781	72,086,444	74,833,615	71,255,279	68,300,000
87,731,022	93,000,914	96,371,664	92,350,892 \|\| 88,755,000

Bih. till Riksd. /''rot. 181)2. 1 Rami. 1 Afd. 4

Utgifterna.

Första hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen-Hegenten i Statsrådet å
Stockholms slott den 13 Januari 1892.

Närvarande.

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewf.nhaupt,

Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen
anförde vidare:

Beträffande regleringen af första hufvudtiteln hemställer jag, att
i propositionen angående statsverkets tillstånd och behof må för denna
hufvudtitel beräknas enahanda belopp, som nu finnes å ordinarie stat
dertill anvisadt, eller 1,320,000 kronor.

Bill. till Itiks. Prof. 18!>2. 1 Sami. 1 Af it.

Första hufvudtiteln.

Hvad departementschefen sålunda föreslagit täcktes,
enligt det öfriga Statsrådets tillstyrkande, Hans Kongl.
Höghet Kronprinsen-Regenten gilla.

Ex protocollo:
Fr. N:son Ihrfelt.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1892.

Andra hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
ä Stockholms slott Onsdagen den 13 Januari 1892,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam.

Departementschefen Statsrådet Östergren föredrog de frågor, som
rörde regleringen af andra hufvudtitelns stat, och yttrade dervid beträffande
:

Bih. till lliksd. Vrot. 1892. 1 Sami. 1 Afd.

Andra hufvudtiteln.

[10

Höjning af
anslaget till
Fångvårdsstyrelsen.

Ordinarie anslag.

Fångvården.

Enligt nu gällande riksstat utgöra anslagen under denna titel:

Fångvårdsstyrelsen .................................................................... 59,500: —

Fångars vård och underhåll:

Bestämdt anslag.......................................... 506,000: —

Förslagsanslag ............................................... 1,120,900: — 1,626,900: —

Ålderstillägg för en del vid Fångvårdsstyrelsen och fångvården
anstälda embete- och tjenstemän, förslagsanslag 65,000: —
Vård och underhåll af läns- och kronohäkten, reservationsanslag
.................-..................................................................... 30,000: —

Kronor 1,781,400: —

Beträffande förslagsanslaget till ålderstillägg och reservationsanslaget
för vård och underhåll af läns- och kronohäkten har jag icke att föreslå
någon förändring.

I nådiga reglementet angående arbetspremier vid de centrala straffoch
tvångsarbetsanstalterna i riket den 24 Oktober 1890, hvilket trädde i
kraft den 1 sistlidne Maj, äro meddelade åtskilliga bestämmelser, genom
hvilkas tillämpning arbetet inom Fångvårdsstyrelsen blifvit ökadt. Dessa
bestämmelser, hvilka återfinnas i §§ 5, 9 och 11 af reglementet, innehålla: att

besparade arbetspremier för fånge, som i dylik anstalt undergår
straff- eller tvångsarbete, skola med vissa vilkor och förbehåll för
hans räkning i postsparbanken insättas;

att frigifven fånge, som häktas för lösdrifveri eller för brott, begånget
under hans vistelse vid anstalten eller derefter, icke må ega
rättighet att medan han sålunda hålles häktad förfoga öfver premiemedel,
som för hans räkning i postsparbanken innestå;

samt att frigifven fånge i vissa fall förverkar å hans postsparbanksbok
innestående premiemedel, hvilka tillfalla anslaget till fångars vård
och underhåll.

Andra hufvudtiteln.

Under åberopande, att genom öfvervakandet af dessa föreskrifters
tillämpning helt och hållet nya göromål af icke ringa omfattning blifvit
Fångvårdsstyrelsen pålagda, gjorde Styrelsen i underdånig skrifvelse den
31 Mars 1891 framställning''derom, att Kongl. Maj:t, på det Styrelsen
måtte sättas i tillfälle att vidtaga erforderliga anordningar för vederbörlig
tillämpning af bestämmelserna uti ifrågakomna reglemente, täcktes medgifva
Styrelsen att af fångvårdsanstalternas besparingskassemedel få disponera
för år 1891 ett belopp af intill 1,500 kronor samt för kommande
år och intill dess annorlunda kunde varda förordnadt ett lika belopp af
intill 1,500 kronor. Styrelsen anförde härvid, efter att hafva närmare
redogjort för beskaffenheten af omförmälda göromål, hurusom ansvaret
för fullgörandet af desamma tillika med den skriftvexling, som deraf
otvifvelaktigt i ej ringa grad komme att föranledas, icke torde kunna
läggas på någon annan än en af Styrelsens ordinarie tjenstemän och
bland dem på ingen lämpligare än registratorn, hvilken enligt den för
Fångvårdsstyrelsen gällande instruktion af den 22 November 1877 hade
att emottaga, ordna och förvara alla till Styrelsen inkommande handlingar.
Men denne tjensteman, hvilken jemlikt instruktionen, utom de
egentliga registratorsgöromålen, hade att verkställa granskning och sammanfattning
af de från fångvårdsinrättningarne inkommande uppgifter
angående personalredovisningen, att upprätta de statistiska tabellerna
dertill samt att besörja den derför erforderliga skriftvexlingen, vore af
de göromål, hvilka sålunda redan ålåge honom, så strängt upptagen
under den vanliga tjenstgöringstiden, att han för fullgörandet af ifrågavarande
nya bestyr, ehuru han dervid för kollationering in. m. borde ega
att anlita nödigt biträde, skulle blifva nödsakad att betydligt utsträcka
sagda tid; och då nyssnämnda bestyr finge anses ligga utom den egentliga
fångvårdsförvaltningen, syntes billigheten fordra, att någon särskild
ersättning bereddes registratorn och den amanuens, som blefve af Sty•
relsen till hans biträde förordnad. Denna ersättning kunde lämpligen
utgå från fångvårdsanstalternas besparingskassor, hvilka jemlikt föreskrift
i reglementet skulle ega rätt till en del förverkade premiemedel.

Enligt nådigt beslut den 12 sisllidne Juni fann emellertid Kongl
Maj:t, enär de göromål, hvilka genom tillämpningen af åberopade reglementet
hos Fångvårdsstyrelsen uppkommit, icke kunde anses falla utom
området för Styrelsens embetsförvaltning, den gjorda framställningen ej
till någon åtgärd föranleda.

Fångvårdsstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse af den 29 sistlidne
September rörande ordinarie anslagen till fångvården för år 1893
ånyo upptagit frågan om beredande af medel lör ofvanberörda ändamål.

Andra hufvudtiteln.

detta afseende har Styrelsen, med hänvisning till innehållet

friTVA SP +lll ___________. n -I

a- . i -r» -i ";.n ; AA1CV-1 ^^visimig un mnenaiiet i sm

foira skrifvelse, till fullständigt angifvande af de nya göromålen öfver emna

en i . tyrelsens registratorskontor upprättad promemoria öfver
desamma, hvarjemte Styrelsen vidare anfört följande.

Såsom af promemorian syntes, bestode arbetet i samlande, diarieförande
och inregistrerande af en mängd olika uppgifter, hvilka i anledning
af det nya reglementet måste från skilda håll till Styrelsen insändas,
samt i meddelanden, som på grund af dessa uppgifter borde lenmas
till postsparbankens styrelse, hvarförutom, på det reglementets bestämmelsei
skulle leda till afsedt ändamål samt ordning och reda i deras
tillämpning uppratthallas, med den största noggranhet måste öfvervakas
ej mindre att samtliga de olika vederbörande, hvilka kunde hafva att
skatta med frågor, som stode i sammanhang med reglementet, fullgjorde
hvad pa dem ankomma, än äfven att de uppgifter, som på grund af
reglementet afgafves, till alla delar blefve rigtiga, i hvilket hänseende
skrivelser esomoftast måste aflåtas för påminnelser eller rättelsers vinnande
samt för utredning af uppkommande förvecklingar. Då nu detta
tidsödande arbete, hvilket till sin natur vore närmast beslägtadt med de
göromål, som enligt Fångvårdsstyrelsens instruktion ålåge dess registrator,
icke kunnat af honom medhinnas, hade Styrelsen funnit sig föranlåten
uppdraga detsamma åt en å registratorskontoret antagen extra ordinarie
amanuens Men sedan Styrelsens framställning om anvisande af särskilda

S-! it 11 /raga™;ande bestyrens godtgörande icke vunnit Kongl.
Maj:ts bifall, . funnes till beredande åt nämnda amanuens af arfvode för
dessa bestyr icke några andra medel att anlita än det i staten för Fångar
sstyrelsen uppförda anslag å 11,800 kronor till vikariatsersättning
samt arfvoden och fhtpenmngar åt extra biträden m. in. I fråga om
detta anslags tillräcklighet för den nya utgiften finge Styrelsen erinra
om hvad som vid anslagets bestämmande förekommit. I löneregleringskomitens
underdåniga betänkande af den 9 November 1876 ingående
lönereglering in. m. för Fångvårdsstyrelsen hade komitén föreslagit
namnda anslags upptagande till 12,500 kronor, deraf komitén beräknat
till en biträdande arkitekt 4,500 kronor, till en biträdande läkare 600
kronor, till vikariatsersättningar 2,200 kronor, till renskrifning 1,000
„°n°r Samt godtgörande af extra ordinarie tjensteman 4,200 kronor
allt tor ar. Såsom motivering för sistnämnda belopp framhöll komitén
att, i anseende till de inskränkningar, som enligt dess förslag skulle
komma att vidtagas i den ordinarie tjenstepersonalens antal, biträde af
extra ordniarie tjensteman måste i betydligt högre grad än dittills anlitas,
sä att hos Styrelsen komme att erfordras åtminstone tre biträden med

Andra hufvudtiteln.

ständigt arbete, för hvilket de borde godtgöras med vanliga amanuensarfvoden
eller 1,200 kronor hvardera för år, samt dessutom ett »fjerde
biträde med mindre ihållande sysselsättning och hälften så stort arfvode,
som de förre. Sedan emellertid Styrelsen i afgifvet underdånigt
utlåtande öfver det af komitén upprättade regleringsförslaget, bland
annat, uttalat den åsigt, att ofvannämnda till arfvoden åt extra biträden
m. m. ifrågasatta anslag kunde nedsättas från 12,500 till 11,800
kronor, och i enlighet dermed sistnämnda belopp upptagits i den stat,
som Kongl. Maj:t. framlade för Riksdagen, blef den sålunda föreslagna,
och ännu gällande staten af 1877 års Riksdag godkänd och antagen.
Den nedsättning, som härigenom gjordes i anslaget, funne sin förklaring
dels deri, att i utgifterna till vikariatsarfvoden en icke obetydlig besparing
kunnat vinnas genom en, i enlighet med hvad Styrelsen i dess
underdåniga utlåtande hemstält, gjord afvikelse från komiterades förslag
i afseende å utöfningen af Generaldirektörens embete under dennes frånvaro,
dels ock deri, att nödig renskrifning ansetts kunna erhållas för
billigare kostnad än af komiterade beräknade 1,000 kronor för år.

Enligt en af Styrelsens kamererare upprättad, vid Styrelsens skrifvelse
fogad tablå hade under åren 1888, 1889 och 1890 af ifrågavarande
anslag i medeltal för år utgifvits till vikariatsarfvoden 1,629 kronor och
för renskrifning in. in. omkring 1,000 kronor. Hvad i öfrig! anginge de af
komitén beräknade utgifter, så hade icke allenast arfvodena till arkitekten
och läkaren under hela den efter statens fastställande tilländagångna tiden
utgått med de af komitén upptagna belopp, utan, såsom tablån närmare
angåfve, hade jemväl till de hos Styrelsen antagna extra ordinarie tjenstemän
godtgörelse för deras arbete utbetalts med ungefärligen det belopp,
som enligt komiténs betänkande, hvilket utgjort grunden för den af
Kongl. Maj:t och Riksdagen antagna staten, ansetts nödigt med afseende
å de göromål, som hittills ålegat Styrelsen. Att, för vinnande af tillgång
till aflöning åt det vid de nu i anledning af arbetspremiereglementet
tillkomna göromålen nödvändiga biträdet, göra besparingar i de till godtgörelse
åt Styrelsens öfriga biträden beräknade utgifter, dertill såge
Styrelsen sig icke i stånd, utan att Styrelsen derigenom skulle betagas
utsigten att i sin tjenst förvärfva och bibehålla derför passande och dugliga
arbetskrafter.

Med afseende å storleken af de utaf löneregleringskomitén beräknade
amanuensarfvoden har Styrelsen ansett det belopp, som för
det nya ändamålet skulle erfordras, lämpligen böra bestämmas till
1,200 kronor. Och har Styrelsen i sammanhang härmed framhållit,
att den sålunda ifrågasatta tillökningen i utgift, åtminstone till icke

Andra hufvudtiteln.

Indragning
af
arfvoden till
chefen för
nv, mera
upphörda
kronoarbetskompaniet
å
Vaxholm och
till eu
snbnlternofficer
derstädes.

oväsentlig de], hvaröfver närmare beräkning dock icke ännu kunde
göras, torde komma att motvägas genom den inkomst, som till statsverket
lärer inflyta på grund deraf, att frigifna, men derefter i brott
återfallna fångar, jemlikt § 11 i ofta nämnda reglemente, förverka i
postsparbanken insatta medel.

På grund af det anförda bär Fångvårdsstyrelsen hemstält,
att Kong!. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom,
att det i gällande stat för Fångvårdsstyrelsen uppförda anslag iill vikariatsersättning
samt arfvoden och flitpenningar åt extra biträden in. m.,
11,800 kronor, måtte höjas med 1,200 kronor till 13,000 kronor.

Den af Fångvårdsstyrelsen i förevarande fråga lo sinade utredning
synes mig innefatta giltiga skäl för den begärda tillökningen i omförmälda,
uti Fångvårdsstyrelsens stat upptagna anslag. Jag tillstyrker
derför, att Kongl. Maj:t behagade lill Riksdagen aflåta förslag i enlighet
med Fångvårdsstyrelsens hemställan.

I fråga om det bestämda anslaget till fångars vård och underhåll
förekommer, att, enligt hvad Fångvårdsstyrelsen anmält, kronoarbetskompaniet
å Vaxholm nu mera, sedan tvångsarbetsanstalten å
Svartsjö under år 1891 öppnats, blifvit indraget, och att i följd häraf
de å förenämnda anslag anvisade arfvoden till chefen för kompaniet,

2,000 kronor, och till en subalternofficer derstädes, 1,200 kronor, kunna
från anslaget utgå.

Jag hemställer alltså, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att ofvan berörda arfvodesbelopp, tillhopa 3,200 kronor, må från bestämda
anslaget till fångars vård och underhåll uteslutas och samma anslag
följaktligen med motsvarande belopp minskas. v

I underdånig skrifvelse af den 7 April 1891 anmälde Fångvårdsstyrelsen,
att deri nya tvångsarbetsanstalten å Svartsjö kunde till begagnande
upplåtas under samma års sommar, hvarjemte Styrelsen
öfverlemnade förslag till stat föranstalten, uti hvilket förslag till löner åt
tjenstemännen uppförts följande belopp att tillsvidare såsom arfvoden utgå,
nemligen till direktören 3,500 kronor, till bevakningsbefälhafvaren

2,000 kronor, till kamereraren 1,800 kronor och till predikanten 1,500
kronor, allt för år räknadt. Styrelsen anförde tillika bland annat att,
beträffande storleken af tjenstemännens aflöning, borde tagas i betraktande,
att vid den nya anstalten, der fångantalet torde komma att
tidtals uppgå till 300 man, och hvilken skulle förvaltas i närmaste likhet
med rikets öfriga större centrala fång vård san sta It er, tjenstegöromålen
måste blifva fullt ut lika betungande och ansvarsfulla, som vid

Andra hufvudtiteln. 7

sistberörda större anstalter. Det syntes följaktligen Styrelsen icke blott
med billighet och rättvisa öfverensstämmande utan ock till vinnande och
bibehållande vid anstalten af nitiska och dugliga tjenstemän nödigt,
att dem tilldelades samma inkomster, som för deras vederlikar vid
andra jemförliga fångvårdsanstalter funnits erforderliga. I sådant afseende
hade Styrelsen i valet emellan de något vexlande löneförmåner,
som vid de olika centrala anstalterna förekomme, ansett lämpligast
föreslå enahanda belopp, som i stat funnes anvisade för tvångsarbetsanstalten
i Landskrona.

Efter det Kongl. Maj:t, enligt nådigt beslut den 15 sistlidne Maj,
anvisat medel till de i omförmälda statsförslag åt tjenstemännen vid
tvångsarbetsanstalten å Svartsjö upptagna arfvoden, har Fångvårdsstyrelsen
nu inkommit med framställning derom, att de sålunda faststälda
lönebeloppen, i likhet med hvad förhållandet vore rörande aflöningen
till motsvarande tjenstemän vid andra centrala fångvårdsanstalter,
samt med för dem iakttagen fördelning i lön, arfvode och skrifvarearfvode,
måtte i stat å fångvårdens bestämda anslag uppföras,
hvarjemte Styrelsen framhållit, att direktören, kamererare!! och bevakningsbefälhafvaren
borde tillerkännas enahanda rätt till ålderstillägg,
som vore åt andra dylika befallningshafvande vid fångvården medgifven.

Styrelsen har på grund häraf hemstält, att löneförmåner till
tjenstemännen vid Svartsjö tvångsarbetsanstalt måtto anvisas att utgå
enligt följande förslag till stat:

1 1 direktör ...................	Lön.	Arfvode.	Skrifvare- arfvode.	Summa.	i Ålderstillägg.
Efter 5 år.	Efter i 10 år. !
3.000 1,500 2.000	1,500	500 300	3.500 1,800 1.500 2,000	500 300 300	500 200 200
1 kamererare .....................
1 predikant .....................
1 bevakningsbefälhafvare
Summa kronor —	—	—	8,800	—	—

Instämmande uti hvad Fångvårdsstyrelsen sålunda hemstält, tillstyrker
jag, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att godkänna omförmälda förslag till aflöningsstat för tjenstemännen
vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö med förklarande, att för
do föreslagna löneförmånernas åtnjutande skola gälla enahanda vilkor,

[3-]

Aflöningsstat
för tjenstemännen
vid
tvångsarbetsanstalten
å
Svartsjö.

^ Andra hufvudtiteln.

som föreskrifvits för innehafvare af lön å den af Riksdagen redan antagna
aflomngssfaten för en del tjensteman vid fångvårdsanstalterna;

Höjning af 1/oljd har,af Mja bestämda anslaget till fångars vård

bestämdaan- lla ei . ^ med sammanlagda beloppet af de i förenämnda aflöninffs ^si^s:8^ot:tg8arbetsan8taiien

4 srart8j8

håll * Nar ifrån nyssnämnda aflöningsbelopp vid tvångsarbetsanstalten

a.r*^artsJö’ °>°00 kronor, afräknas de till indragning föreslagna arfvoden
vid kronoarbetskompauiet å Vaxholm, 3,200 kronor, uppgår den summa,
hvarmed bestämda anslaget till fångars vård och underhåll i verkligheten
skulle behöfva höjas, till 5,600 kronor. Enligt hvad Fångvårdsstyrelsen
meddelat, bör årliga arbetsinkomsten vid berörda tvångsarbetsanstalt
kunna beräknas komma att motsvara sagda förhöjning, 5,600
uonor, och den föreslagna förhöjningen i Fångvårdsstyrelsens stat, L200
ron or, i följd hvaraf Styrelsen anser, att förslagsanslaget till fångars
vard och underhåll kan minskas med en emot dessa förhöjningar svarande
summa, eller 6,800 kronor.

Minskning ÉVund häraf tillstyrker jag, att Kongl. Maj:t behagade föreslå

af förslags- Riksdagen medgifva, att förslagsanslaget till fångars vård och underÄ
nedsättas med dels 1,200 kronor, motsvarande den föreslagna

och under- torhöjningen i anslaget till Fångvårdsstyrelsen, dels ock 5,600 kronor
UV. motsvarande det belopp, hvarmed den föreslagna ökningen i bestämda
anslaget till fångars vård och underhåll öfverstiger föreslagna minskningen
i samma anslag, eller således med tillhopa 6,800 kronor.

Bifalles hvad jag här ofvan hemställa kommer

anslaget till Fångvårdsstyrelsen, som nu utgör 59,500 kronor,

att uppgå till .................................................................. kronor 60,700: —

bestämda anslaget till fångars vård och
underhåll, som nu utgör 506,000 kronor och som
skall minskas med 3,200 kronor, men ökas med

8,800 kronor, att uppgå till ..................................... ^ 511 qqq. _

förslagsanslaget till fångars vård och underhåll,
som nu utgör 1,120,900 kronor, att upp ta&as

tlI! ......................................................................... „ 1,114,100: —

samt

fångvårdsanslaget i sin helhet att upptagas
till samma belopp som i nu gällande riksstat eller „ 1,781,400: _-

Andra hufvudtiteln.

Ersättning åt domare, vittnen och parter.

Sedan Kongl. Maj:t, med anledning af stadgandet i 314 § 1 mom.
af nya sjölagen den 12 Juni 1891, genom nådig kungörelse den 9
påföljande Oktober förordnat, att sakkunnig, som på grund af rättens
förordnande, biträder rådstufvuuätt vid sjöförklarings upptagande, eger
derför åtnjuta ersättning efter fjerde klassen i gällande resereglemente,
har Kongi. Maj:t tillika uti nådigt bref till Statskontoret af sistnämnde
dag föreskrifvit, att berörda ersättning skall utgå af det å andra
hufvudtiteln uppförda förslagsanslag till ersättning åt domare, vittnen
och parter. Den ökade statsutgift, som härigenom kommer att föranledas,
kan naturligtvis nu icke till siffran närmare angifvas, men torde
icke komma att öfverstiga ett belopp af omkring 10,000 kronor för
år räknadt.

I händelse Kongl. Maj:ts särskildt beslutade nådiga proposition
angående utsträckning af nämndemäns rätt till ersättning för biträde
vid ransakningar i brottmål varder af Riksdagen bifallen, torde från
ifrågavarande förslagsanslag komma att ytterligare utgå ett årligt belopp
af omkring 25,000 kronor.

På grund häraf tillstyrker jag, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att höja det nu i riksstaten under anslagstiteln »Ersättning
åt domare, vittuen och parter» uppförda anslag, 100,000 kronor, med

35,000 kronor, eller således till 135,000 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag har jag icke att föreslå annan
ändring än att, till jemnande af hufvudtitelns slutsumma, anslaget till
skrifmaterialier och expenser, ved m. m. nedsättes med 7 kronor eller
från 64,219 kronor till 64,212 kronor.

Extra anslag.

I öfverensstämmelse med hvad under föregående år blifvit anvisadt,
hemställer jag, att på extra stat för år 1893 måtte äskas 5,000
Bih. till Jliksd. Prof. 1892. 1 Sami. 1 Afä. 2

[6.]

Höjning eif
anslaget till
ersättning åt
domare, vittnen
och
parter.

[7-1

Minskning af
anslaget till
skrifmaterialier
m. m.

[8-]

Krigs hofrätten.

lö Andra hufyudtiteln.

kronor till arfvoden åt Krigshofrättens ordförande och tre militära ledamöter.

[9-] Likaledes hemställer jag, att till bestridande af kostnaderna för

beredningen. Lagberedningen under år 1893 må begäras samma belopp, som

för innevarande år finnes i sådant afseende anvisadt, eller 40,000 kronor.

Beredningen har angående sin verksamhet under år 1891 afgifvit
en redogörelse, som, för att komma till Riksdagens kännedom, torde
få biläggas detta protokoll.

TIO-] Uppå framställningar af Kongl. Maj:t har Riksdagen för hvart visioniSvea

^.era aren 1891 och 1892 anvisat ett extra anslag af 17,500 kronor

Hofrätt, till Svea Hofrätts förstärkning med en öfvertalig, sjunde, division i
ändamål, att den stora balansen af till Hofrätten instämda och vädjade
mål måtte nedbringas. Med Kongl. Maj:ts tillstånd trädde sagda division
i verksamhet redan den 1 September 1890.

I underdånig skrifvelse af den 16 sistlidne Oktober har Hofrätten
anfört, hurusom den omständighet, att sjunde divisionen sålunda började
sitt arbete redan år 1890, i förening dermed, att under samma år
någon minskning egde rum i de inkommande målens antal, haft till
följd, att antalet balanserade mål, som vid slutet af år 1888 utgjorde
1,495 och under år 1889 ökades till 1,707, följande år nedgick till
1,550. Huru stor del af denna balans komme att återstå den 1 September
1892, intill hvilken tid de af Riksdagen redan beviljade anslag
försloge för uppehållande af den sjunde divisionens verksamhet, kunde
naturligtvis ej på förhand beräknas, men balansen komme säkerligen
då icke att understiga 900 mål. Att Hofrätten under åtminstone ytterligare
ett år, räknadt från nämnda tid, blefve i behof af förstärkning
med en tillfällig sjunde division för ifrågavarande, för den rättsökande
allmänheten högst vigtiga ändamål, ansåge Hofrätten derföre icke vara
tvifvel underkastadt.

'' Under åberopande häraf har Hofrätten hemstält, at.t Kongl. Maj:t
täcktes bereda Hofrätten det för angifna ändamålet erforderliga anslag
17,500 kronor.

Då Hofrättens framställning rörande behofvet af fortfarande tillfällig
förstärkning i dess arbetskrafter synes mig vara befogad, tillstyrker
jag, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, för bestridande
af kostnaderna för eu tillfällig, sjunde, division i Svea Hofrätt,
för år 1893 på extra stat anvisa 17,500 kronor.

[11.] Hos Kong]. Maj:t har styrelsen för Föreningen till minne af

Förbätt- Konung Oscar I och Drottning Josefina, enligt Föreningens uppdrag,
,lrid Hall™ anhållit, att till fortsatt förräntande af och afbetalning å den skuld,

Andra hufvudtiteln.

Föreningen måst ikläda sig för erforderliga anordningar vid sin å egendomen
Hall inrättade uppfostringsanstalt för ungdom, som hemfallit åt
brott eller gröfre vanart, Kongl. Maj:t. täcktes hos Riksdagen utverka
ett anslag för år 1893 till enahanda belopp som för hvartdera af åren
1884—1892 blifvit föreningen såsom understöd beviljadt, eller 15,000
kronor.

Till upplysning så väl om användandet af de för år 1891 anvisade
statsmedel som angående Föreningens verksamhet samt dess och koloniens
ekonomiska ställning, har styrelsen åberopat af Föreningens revisorer
och styrelse afgifna berättelser angående förvaltningen under senaste
räkenskapsåret från och med den 1 Juli 1890 till och med den 30 Juni
1891. Dessa berättelser utvisa, att Föreningens skulder, som vid räkenskapsårets
början utgjorde 50,215 kronor 99 öre, minskats med 13,964
kronor 77 öre, äfvensom att af det för år 1891 af Riksdagen anvisade
anslag ett belopp af 13,647 kronor 68 öre blifvit användt till kapitalafbetalning
och återstoden 1,352 kronor 32 öre till räntebetalningar.

Föreningens tillgångar utgjorde

egendomen Hall................................

byggnader å egendomen ............

inventarier och förråd....................

en obligation...................................

kassa...................................................

vid räkenskapsårets slut:

....................... kronor 146,300: —

145,638: 90
58,128: G4
1,000: —
94: 41

kronor 351,161: 95.

it
11I

Egendomen Halls nettoafkastning har under räkenskapsåret utgjort
4,563 kronor 22 öre. Enligt hvad revisorernas berättelse utvisar hafva
under året anväudts till underhåll af koloniens byggnader 2,625 kronor
24 öre samt till nybyggnader vid egendomen Hall 2,483 kronor 98 öre.

Elevantalet uppgick den 30 Juni 1891 till 161, deraf 54 från
Stockholms stad och de öfriga från nitton olika län. Kostnaden för
hvarje elev under förvaltningsåret har utgjort 317 kronor 55 öre. Af
revisorernas berättelse framgår, att det ökade antalet elever utöfver
150, som med Kongl. Maj:ts tillstånd under året varit å kolonien intaget,
icke föranledt. någon ökad förvaltningskostnad, utan varit ekonomiskt

fördelaktig. _

Likasom för nästföregående år har jemväl för det senast förflutna
en af Kongl. Maj:t utsedd revisor deltagit i granskningen af koloniens
räkenskaper och förvaltning.

På grund af hvad sålunda förekommit och enär så väl Fångvårds -

[12.]

Stats kontorets förskott.

''2 Andra hufvudtiteln.

styrelsen som Kongl. Maj:t Befallningshafvande i Stockholms län vitsordat,
att Föreningen fortfarande är förtjent af enahanda bidrag från
statens sida som hittills, hemställer jag, att Kong], Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att för år 1893 anvisa ett belopp af 15,000 kronor till
understöd åt förbättringskolonien vid Hall att — såsom Riksdagen i
afseende å det för innevarande år kolonien beviljade anslag föreskrifvit
— om möjligt, användas uteslutande till afbetalning å koloniens kapitalskuld.
r

Enligt en vid Statskontorets beräkning angående statsverkets inkomster
för år 1893 fogad förteckning, har Statskontoret jemlikt nådigt
bref den 12 December 1890 till komitén för utarbetande af förslag till
lagar angående solidariska bolag och aktiebolag samt med dem jemförliga
föreningar för ekonomisk verksamhet förskottsvis utbetalt, att
till ersättande hos Riksdagen anmälas ............................... kronor 2 000.

I öfverensstämmelse med hvad förut egt rum anser jag, att af
den besparing, som, enligt hvad från Statskontoret meddelats, förefinnes
å Nya Lagberedningens anslag för år 1891 till ett belopp af
7,103 kronor 29 öre, lämpligen böra användas 2,000 kronor till bestridande
af omförmälda förskott.

Jag hemställer derföre, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva,. att af besparingarne å Nya Lagberedningens anslag vid 1891
års slut till belopp af 7,103 kronor 29 öre må användas 2,000 kronor
till ersättande af förskottet till omförmälda komité.

Hvad föredragande Departementschefen sålunda
hemstält och deruti Statsrådets öfrige ledamöter instämde
behagade Hans Kongl. Höghet KronprinsenRegenten
i nåder bifalla; och skulle utdrag af detta
protokoll expedieras till Finansdepartementet för behörigt
iakttagande vid uppsättandet af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och
behof.

Ex protocollo:
Carl Boheman.

Andra hufvudtiteln.

Till Konungen.

I öfverensstämmelse med föreskrifterna i den för Nya Lagberedningen
faststälda instruktion får Beredningen härmed i underdånighet
afgifva redogörelse för sina arbeten under innevarande år.

Beredningen, hvilken, enligt hvad arbetsredogörelsen för nästlidet
år utvisar, vid samma års slut var sysselsatt med handläggning af
frågan om förändrad lagstiftning angående vilkoren för fullföljd af
talan i öfverrätt och hos Konungen, fortsatte under förra delen af detta
år arbetet med upprättande af förslag i ämnet, hvilket arbete under
vårsessionen så fortskred, att slutligt förslag dels till lag »angående fullföljd
af talan mot allmän domstols utslag i tvistemål» och dels till
lag »angående fullföljd af talan mot allmän domstols utslag i brottmål»
blefvo upprättade. Sedan efter semesterns slut dessa förslag blifvit
vid gemensamma sammanträden genomgångna och granskade samt förslag
till förordning om införande af de nya lagarne och till de ändringar
i vissa lagrum, som af dessa föranledas, blifvit upprättade, har
Beredningen innevarande dag till Eders Kongl. Maj:t aflemnat förslag till:

l:o. Lag angående fullföljd af talan mot allmän domstols utslag
i tvistemål;

2:o. Lag angående fullföljd af talan mot allmän domstols utslag
i brottmål;

3:o. Förordning om införande af de nya lagarne angående fullföljd
af talan mot allmän domstols utslag och hvad i afseende
derå iakttagas skall;

4:o. Lag angående beräknande af fatalietid i visst fall;

5:o. Lag angående fullföljd af talan i vissa fall mot underrätts
utslag i tvister om husesyn å krono- eller andra publika
hemman;

6:o. Lag angående fullföljd af talan mot allmän domstols beslut
i ansökningsärendeu;

7:o. Lag angående tillägg till gällande föreskrifter i afseende
på fullföljden af polismål;

Bill. till liiksd. Prof. 1892■ 1 Sami. 1 Afd.

Andra hufvudtiteln.

8:o. Lag angående ändring i vissa delar af Utsökningslagen;

9:o. Lag angående verkställighet i vissa fall af utslag i brottmål
utan hinder af ändringssökande;

10:o. Lag angående förändrad lydelse af 327 § i Sjölagen den
12 Juni 1891;

ll:o. Lag angående ändring i vissa delar af Förordningen den
14 April 1866 angående jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof;

12:o. Lag angående förändrad lydelse åt 3 § i Lagen för Rikets
Ständers Bank den 1 Mars 1830, samt

13:o. Lag angående förändrad lydelse af 134 § i Stadgan om
skiftesverket i riket den 9 November 1866.

Beredningens sammansättning har under året undergått den förändring,
att, sedan förutvarande Byråchefen för lagärenden I. Atzelius
blifvit utnämnd till justitieråd, Eders Kongl. Majrt den 29 Maj till byråchef
för lagärenden förordnat undertecknad Wijkander, som derefter i
sådan egenskap deltagit i Beredningens arbeten; hvarjemte Eders Kongl.
Maj:t den 4 December förordnat Rådmannen i Stockholm H. Billing att
från nästkommande års början tillsvidare vara ledamot i Beredningen.

Presidenten m. m. Herr K. J. Berg har jemlikt Eders Kongl.
Maj:ts den 1 Februari 1889 honom gifna förordnande fortfarande tagit
del i Beredningens förhandlingar.

Underdånigst

L. ANNERSTEDT.

TH. WI.TKANDER. JOHAN WOLD. J. G. HORNEY.

Stockholm den 31 December 1891.

STOCKHOLM. ISAAC MARCtTS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1892.

Tredje hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Kongl. Höghet Kromprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 13 januari 1892.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lkwknhaupt.

Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam.

l:o.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen
af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1893 och yttrade:

»Med afseende å kabinettskassans utgifter är behofvet, jemlikt Eders Kongl.
Maj:ts beslut den 27 sistlidne november, beräknadt till 628,700 kronor för de
Förenade Rikena tillsammans, hvaraf 1S/17 böra, enligt vedertagen proportion,
bestridas af svenska statsmedel med 443,800 kronor, eller samma belopp som
af senaste Riksdag beviljades.

Af de härunder ingående anslag är löneanslaget till departementschefen,
ministern för utrikes ärendena, uppförd! med samma belopp som i nu gällande
riksstat, eller 24,000 kronor.

Samma förhållande eger rum med anslaget till utrikesdepartementet, som
alltså upptagits till 27,495 kronor.

Bill. till Riksd. Prut. 1892. 1 Sami. 1 Afd.

Kabinetts

kassan

[!•]

[»•]

Tredje hufvudtiteln.

Under anslagen till ministerstaten, militärattachéer samt skrifmaterialier,
expenser och extra utgifter förekommer ingen ändring.

Hvad konsulskassan angår, upptaga beräkningarne ett likaledes oförändradt
anslagsbehof af 280,000 kronor för Sverige och Norge tillsammans,
deraf Sverige skulle, såsom hittills, bestrida 4/7 med 160,000 kronor.

De särskilda rubrikerna utgöras af:

utrikesdepartementet, uppfördt med oförändradt belopp af 10,000 kronor;

konsulsstaten, för hvilken upptages 129,685 kronor eller 4/7 af det belopp,
226,950 kronor, som återstår sedan från den beräknade totalutgiften för båda
rikena, 510,450 kronor, blifvit dragen den beräknade inkomsten af konsulatafgifter
utaf svenska och norska fartyg äfvensom af expeditionsafgifter, 283,500
kronor; samt

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter, uppförda med oförändradt
belopp af 20,315 kronor.

Under utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena, uppföres understöd
åt svenska kyrkan i Paris med oförändradt belopp af 2,950 kronor.

A tredje hufvudtiteln tinnes uppfördt endast ett extra anslag, nemligen
för utgifvande af »Sveriges traktater».

Utgifvarens senaste redogörelse innehåller följande om arbetets fortskridande
under nästlidna år:

»I öfverensstämmelse med den i föregående redogörelse frainstälda planen för
traktatverkets utgifning under den närmaste tiden, har jag, med fästadt afseende
på det allt kännbarare behofvet af tillgång till den nyare tidens traktathandlingar
i samlad form, under det gångna året förberedt utgifvandet af en dithörande
del af nämnda verk, och har arbetet härmed så fortskridit, att ifrågavarande
del, ämnad att omfatta till det andra och tredje samt någon del af det fjerde
årtiondet af innevarande århundrade hörande handlingar, under loppet af detta
år kommer att läggas under pressen. Derjemte har jag äfven arbetat på komplettering
af ännu icke i tryck fullständigt utkomna delar, tillhörande den
äldre tiden, och har häraf under året utgifvits femte delens andra häfte, omfattande
åren 1609—1630. Beträffande dessa ännu icke kompletta delar af
traktatverket får jag i öfrigt hänvisa till hvad i min senaste redogörelse är
anfördt. Med undantag af en tid under förlidne sommar, då jag af sjukdom
var hindrad, har arbetet under hela året fortgått och dervid all den skyndsamhet
blifvit använd, som med ett samvetsgrant utförande varit förenlig.»

Tredje hufvudtiteln. 3

På grund af hvad jag nu i olika punkter anfört och föreslagit, får jag i
underdånighet hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen för år 1893 äska de anslag
under tredje hufvudtiteln, som finnas intagna i kolumnen b af den i likhet
med hvad föregående år egt rum utarbetade tablå, som torde böra fogas vid
denna dags protokoll såsom bilaga A;

att de ordinarie anslagen måtte föreslås att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet
samt med samma rätt till deras användande och under
enahanda vilkor som hittills;

och att utdrag af protokollen vid föredragning i sammansatt statsråd den
27 sistlidne november och denna dag rörande den för de Förenade Rikena gemensamma
utrikesbudgeten måtte såsom bilagor B. och C. åtfölja protokollet
öfver denna föredragning.»

Jemlikt öfrige statsrådsledamöters tillstyrkande

behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
med gillande af det föredragna förslaget till riksstatens
tredje hufvudtitel för år 1893 samt af hvad Herr Ministern
för utrikes ärendena i öfrigt hemställt och föreslagit,
befalla, att afskrift af detta protokoll skulle till
finansdepartementet öfverlemnas för att tjena till ledning
vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till
Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.

ex protocollo
G. M. Falkenberg.

Bil. A,

Tredje hufvudtiteln.

Ordinarie anslag. Kabinettskassam utgifter.	Riksstaten 1892.	Förslag till Riksstat 1893.	Norges ande i utrikes-Budgeten 1893.	Sveriges och Norges ge-mensamma utrikesbud-get 1893.
a kronor.	b kronor.	\| c kronor.	d (b + c) kronor.
i Departementschefen, Ministern för utrikes ärendena......	24,000 27,495 337,941 8,471 45,893	24,000 27,495 337,941 8,471 45,893		24.000 38,950 478,750 12.000 75,000
2 Utrikesdepartementet.........	11,455 140,809 3,529 29,107
3 Ministerstaten.
i Militärattachéer
5 Skrifmaterialier, expenser och extra ut-gifter........

Säger	443,800	443,800	184,900	628,700
Konsulskas sans utgifter.
« Utrikesdepartementet........	10,000	10,000 129,685 20,315	7,500 97,265 15,235	17,500 226,950 35,550
7 Konsulsstaten.................	129,685
8 Skrifmaterialier, expenser och extra ut-gifter......................... “ ............................	20,315

Säger	160,000	160,000	120,000	280,000
Summa	603,800	603,800	304,900	908,700
Utgifter som. bestridas af svenska statsverket allena.
Svenska kyrkan i Paris	2,950	2,950
Säger	2,950	2,950
Summa	606,750	606,750
Extra anslag. För fortsatt utgifvande af »Sveriges Traktater»	4,500	4,500		;

Säger	4,500	4,500
Summa	611,250	611,250

Tredje hufvudtiteln.

Anmärkningar.

(Till kabinettskassans utgifter bidrager Sverige med 12/n och Norge med °/n. Anslagen till minister|
staten och militärattachéer äfvensom till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter må användas
utan hinder af deras fördelning å särskilda utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år.
(Sverige bestrider allena löneanslaget till departementschefen, men för vinnande af ofvan angifva
It proportion mellan slutsumman för Sveriges andel och slutsumman för Norges andel i kabi |

nettskassans utgifter är Norges bidrag till anslagsrubriken 5 beräknadt högre än proportionen.

Till en del af konsulskassans utgifter påräknas de vid de lönade konsulaten inflytande kousulatafgifterna
utaf svenska och norska fartyg samt expeditionsafgifter (ang. beräkningen af dessa,
se sid. 11—12 här nedan). Resten af utgifterna bestrides af statsanslag, till hvilka Sverige
bidrager enligt den af de 1855 och 1875 tillsatta konsulskomitéer sammanstämmande förordade
proportion, för hvilken redogörelse lemnas i det af sistnämnda komité den 4 november
1876 afgifna betänkande sid. 53 och följ., sid. 170 och följ. (jmfr Konsulatförordningen
den 4 november 1886 § 126), och hvilken proportion uttryckt i procent motsvarar
57,14 % för Sverige och 42,86 / för Norge. Anslagen under konsulskassan må fritt användas,
allenast med den inskränkning lönestaten för utrikesdepartementet betingar.

Hela utgiften för konsulsstaten 1893 utgör 510,450 kr. (se sid. 13 rad 10 uppifrån), men då inkomsten
af konsulat- och expeditionsafgifterna 1893 beräknas till 283,500 kr., utföres här
i kolumnen d endast skilnaden 226,950 kr.

Tredje hufvudtiteln.

Bil. B.

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms
slott den 21 november 1891.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Hans Excellens Norske Herr Statsministern Blehr,

Statsråden Herr Friherre von Otter,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Berner,

Länge.

3:o.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog i underdånighet:

»Uti skrifvelse den 6 maj innevarande år angående regleringen af utgifterna under
tredje hufvudtiteln har Riksdagen anfört följande:

»Hvad Eders Kong!. Maj:t i fråga om regleringen af de ordinarie utgifterna under
tredje hufvudtiteln föreslagit, har Riksdagen bifallit.

Med tillkännagifvande häraf får Riksdagen meddela, att, ehuruväl Riksdagen vill tro,
att besparingar å denna hufvudtitel än vidare kunna vidtagas, Riksdagen dock icke ansett
ega nödiga förutsättningar för att kunna föreslå, hvarest och till hvilka belopp be -

Tredje hnfvudtiteln. 7

sparingarna skulle kunna göras. »Sådant torde lämpligen böra öfverlemnas till Eders Kongl.
Maj:ts bepröfvande och förslag, helst hänsyn jemväl måste tagas dertill, att representationen
i utlandet är gemensam för båda de Förenade Rikena. Den vidlyftiga utredning af hithörande
förhållanden, som i statsrådsprotokollet öfver utrikesdepartementsärenden den 5
december 1890 lemnats, och den nedsättning i utgifterna, som dels redan nu föreslagits,
dels stälts i utsigt, gifva Riksdagen stöd för antagandet, att Eders Kongl. Maj:t skall vid
förnyad pröfning egna frågan den omsorgsfulla uppmärksamhet, som dess vigt kräfver;
och förlitar sig Riksdagen emellertid uppå, att den nedsättning af ministerns i Rom löneförmåner,
hvilken Ministern för utrikes ärendena ansett böra vid uppkommande ledighet
till pröfning upptagas, varder snarast möjligt genomförd.

Riksdagen får derför hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
tillse, huruvida icke sådana anordningar kunna vidtagas, att utgifterna under tredje hufvudtiteln
blifva ytterligare minskade.»

Kongl. Norska Regeringens Departement för det inre har genom skrifvelse den 23
sistlidne juli öfverlemnat afskrift af en skrifvelse till Departementet från Storthingets presidentskap
af den 2 sistlidne juni, innehållande att Storthinget för budgetterminen 1 juli
1891—30 juni 1892 beviljat det som bidrag till de Förenade Rikenas utrikes budget begärda
belopp, men att beslutet blifvit fattadt under förutsättning att beskickningarna i
Wien och Konstantinopel fortfarande blefve skötta af tillförordnade, samt att, för hvad
öfriga beskickningar anginge, den eller de af dessa beskickningar, vid hvilka ledighet
kunde uppkomma, endast skulle provisoriskt återbesättas intill dess att frågan, huruvida
och i hvilken mån för Norges del fortsatt anslag till dessa beskickningar borde beviljas,
varit förelagd Storthinget.

Häraf framgår således, att Riksdagen för sin del anhållit, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes tillse, huruvida icke en ytterligare minskning af utgifterna under tredje hufvudtiteln
kunde åstadkommas, under det att Storthinget förutsatt ett sådant provisoriskt förfaringssätt
från Eders Kongl. Maj:ts sida, att frågan om minskning må kunna blifva föremål
för Storthingets pröfning såväl fortfarande i fråga om beskickningarna i Wien och
Konstantinopel, som ock framdeles för öfriga beskickningar, då vid desamma ledighet
uppkommer.

I fråga om utgifterna till beskickningarna, hvilka i det af mig för Eders Kongl.
Maj:t sistlidet år framlagda förslag till stat för 1892 nedsattes med 26,300 kronor, anser
jag mig för närvarande icke kunna föreslå Eders Kongl. Maj:t någon ytterligare nedsättning.
Jag anförde vid föredragning i sammansatt statsråd den 5 december 1890, att
det då framlagda förslaget till budget icke innehöll någon större nedsättning af utgifterna,
emedan jag icke ansett mig kunna föreslå indragning af någon beskickning, och med afseende
å beskickningen i Wien, hvars indragning inom Riksdag och Storthing blifvit särskilt
ifrågasatt, anförde jag, att ingen fråga, som berör maktställningen i Europa, kan afgöras,
utan att utgången inverkar på alla stater af någon betydenhet och deribland äfven
de Förenade Rikena, och att då Österrike-Ungern icke blott i allmänhet såsom stormakt,
utan äfven i vissa fall till följd af sin geografiska belägenhet kommer att deltaga i af -

8 Tredje liufvudtiteln.

görandet af dylika frågor, denna beskickning, enligt min åsigt, icke borde indragas. Jag
anser äfven fortfarande, att de Förenade Rikena böra hafva en beskickning i denna hufvudstad,
hvarest alla stormakter hafva ambassadörer och alla andra europeiska makter sändebud
med rang af envoyé, och det synes mig, att denna åsigt icke med fog kan bestridas,
med mindre än att man anser, att beskickningar icke böra underhållas i andra länder än
dei de kuuna anses nödvändiga för bevakande af de Förenade Rikenas ekonomiska intressen.
Om man utgår från den förutsättningen, synes det som om eu stadigvarande
beskickning i Wien skulle kunna undvikas, och då anslaget till denna beskickning är beräknadt
till 32,000 kronor, skulle i sådant fall visserligen en ganska stor ytterligare besparing
kunna göras på anslaget till beskickningarna, men hela beloppet, skulle dock icke
i veikligheten komma att inbesparas, enär utgifter för tillfälliga diplomatiska ombud utan
tvifvel tid efter annan skulle blifva nödvändiga. Sålunda, om ingen beskickning funnits
i Wien, hade det t. ex. under innevarande år varit nödvändigt att derstädes anställa ett
tillfälligt ombud till följd af en från norsk sida ifrågasatt ändring af den mellan de Förenade
Rikena och Österrike-Ungern gällande handelstraktaten. Göromålen vid generalkonsulatet
skulle äfven komma att betydligt ökas, och den svenske kontorist, som generalkonsuln
redan för närvarande på egen bekostnad aflönar, skulle komma att mera uteslutande
blifva behöflig för konsulatärenden. Beskickningen förestås för närvarande af
en tillförordnad chargé d’affaires i enlighet med Eders Kong], Maj:ts beslut vid ministeriel
föredragning den 16 oktober 1890, och då bemälde chargé daffaires uppbär
en lön af 20,000 kronor, uppkommer under denna provisoriska anordning en besparing
af 12,000 kronor å det i budgeten beräknade belopp af 32,000 kronor.

I Konstantinopel förestås beskickningen af en tillförordnad ministre plénipotentiaire,
som uppbär tillsammans 20,000 kronor, och då vid beskickningen dessutom finnes anstäld
en drogman, som uppbär 7,000 kronor, uppgår anslaget till 27,000 kronor för dessa
tjensteman. 1 fråga om denna beskickning anförde jag vid föredragning den 5 december
1890 såsom ett af skälen, hvarför en beskickning i Turkiet är nödvändig, att turkiska
regeringen ej underhåller direkta förbindelser utom med diplomatiske agenter, och att som
en följd deraf konsuler icke kunna erhålla exequatur utom på begäran genom en beskickning.
Anledningen härtill är i främsta rummet den, att, på grund af gällande
traktater eller s. k. kapitulationer, alla kristna makter, som hafva beskickningar eller
konsuler i Turkiet, kunna utöfva obegränsad domsrätt i alla såväl civila mål som brottmål,
då målet icke rör ottomanisk undersåte eller blifvit begånget mot turkiska regeringen,
utan endast utländingar äro parter i målet. Beskickningar finnas äfven i Konstantinopel
för nästan alla europeiska stater, och då det alltid varit brukligt, att de Förenade Rikenas
representanter varit likstälda med diplomaterna från andra med de Förenade Rikena likstälda
länder, samt ingen beskickningsprof i Konstantinopel numera har lägre rang än minister,
anser jag, att denna rang fortfarande bör bibehållas för de Förenade Rikenas representant.
Rangfrågan inverkar emellertid i detta fall icke på anslagsbeloppet, enär lönen för
beskickningschefen enligt min åsigt icke skulle kunna sättas lägre än nu, äfven om han benämndes
charge d affaires och derigenom erhölle rang efter alla andra länders representanter.

Tredje hufvudtiteln.

Några länder, som i orienten endast hafva obetydlig handel eller sjöfart, hafva visserligen
uppdragit bevakandet af dessa intressen åt annan makts beskickning, utan annan
kostnad än eu obetydlig utgift för kanslikostnader, men göromålen vid de Förenade Rikenas
beskickning i Konstantinopel äro så talrika, att det icke ens synes mig kunna från
deras sida ifrågasättas, att eu annan makt skulle åtaga sig dessa göromål utan att en
särskild personal anstäldes för deras utförande. Om åter så skedde, skulle beskickningens
indragning icke komma att medföra någon besparing, under det att en sådan anordning
ej skulle kunna vidtagas, utan att derigenom för svenska och norska intressen i orienten
en ofördelaktig förändring skulle förorsakas.

Till beskickningen utgå för närvarande följande anslag från tredje hufvudtiteln.

Minister: från kabinettskassan.................... 10,000 kr.

från konsulskassan................—-- 10,000 »

Drogman: från konsulskassan....................................

Extra utgifter: officiela drickspenningar, 2 kavasser och
1 portvakt...............—..........-.............-.......

20,000 kr.
7,000 »

3,680 :
30680 kr.

I händelse beskickningen indroges och eu sådan anordning som nyss nämnts vidtoges,
skulle, om jag antager att lönen för generalkonsuln, särskildt med afseende pa dyrheten
på platsen, måste beräknas i något förhållande till lönerna för generalkonsulerne i
Antwerpen och Rio de Janeiro, hvilka med kontorsanslag uppbära från 17,500 till 21,000
kronor, kostnaden för beskickningen antagligen blifva följande:

Den främmande ministern: extra anslag utan redovisningsskyldighet till samma belopp,
som för närvarande utgår till den utländske minister, som förestår de Förenade

Rikenas beskickning i Japan..............-................................................... 4,000 kr.

Generalkonsul ............................................-....................-.........-........- 17,000

Drogman.................................-............-.............................................. 7,000

Extra utgifter: officiela drickspenningar, 1 kavass m. m............................. 2,500 »

Summa 30,500 kr.

De Förenade Rikenas sjöfart på Konstantinopel, som år 1888 utgjordes af 2 svenska
och 104 norska ångfartyg, uppgick år 1890 till 25 svenska och 141 norska ångfartyg,
hvilka nästan alla besökte hamnar vid Svarta hafvet och derför två gånger passerade
Konstantinopel. Införseln från de Förenade Rikena, som i turkiska statistiken upptages
under en gemensam rubrik, uppgifves för finansåret 1889—1890 hafva uppgått till ett
värde af 7°55,456 kronor och utgjordes hufvudsakligen af trä, jern och tändstickor, som
infördes öfver tredje land, England och Frankrike. De oftast förekommande göromålen
vid beskickningen äro äfven, förutom de, hvilka äro eu följd af ett par svenska och
norska affärsfirmors tillvaro på platsen, sådana som föranledas af sjöfartsförbindelserna.

Bih. till lliksil. Prof. 1892. I Sami. 1 Afd. *

Tredje hufvudtiteln.

Med afseende å dessa senare kan visserligen anmärkas, att den svenska sjöfarten är
obetydlig i jemförelse med den norska, men frågan om beskickningens nödvändighet
torde böra bedömas ur synpunkten af båda rikenas sjöfart, då, i den ställning de Förenade
Rikena befinna sig till hvarandra, beskickningarna under alla omständigheter måste
vara gemensamma, och bidrag till desamma således böra lemnas från båda rikena.

Beskickningen förestås för närvarande på förordnande, men då enligt Storthingets
ofvan omförmälda beslut icke någon del af Norges anslag till kabinettskassan kan användas,
vare sig för närvarande för beskickningarna i Konstantinopel eller Wien eller
vid inträffande ledighet för någon af de andra beskickningarna, om sändebudsposterna
återbesättas å stat, samt ett sådant återbesättande, om ock önskligt, likväl fortfarande
icke synes vara för tillfället ovilkorligen nödvändigt, har jag hittills ansett mig icke
böra föreslå någon ändring i denna provisoriska anordning, jag antager, att om ledighet
framdeles uppkommer vid andra beskickningar, det likaledes skall, åtminstone under
någon kortare tid, befinnas möjligt att tillsätta dem på förordnande, intill dess frågan om
utgiftsbeloppets bestämmande varit förelagd Riksdagen och Storthinget.

Hvad beträffar den föreslagna nedsättningen af lönen för ministern i Rom, då ledighet
vid denna beskickning inträffar, har densamma ej under innevarande år kunnat genomföras,
enär ingen ministerpost, till hvilken inuehafvaren af ministerbefattningen i Rom
lämpligen kunnat förflyttas, hittills varit ledig.

I enlighet härmed har jag i det förslag till utrikes budget för år 1893, som jag anhåller
att nu få inför Eders Kongl. Maj:t i underdånighet föredraga, upptagit slutsummorna
af utgifterna till samma belopp som de, Indika finnas upptagna i den nu gällande
staten. Beräkningen öfver kabinettskassans utgifter har alltså upptagits till kr. 628,700,
hvaraf, enligt den vedertagna proportionen 12 till 5, falla på Sveriges andel 443,788 kr.
24 öre och på Norges 184,911 kr. 76 öre.

Utgiftsförslaget för JcabinettsJcassan omfattar enligt beräkningen:

ministern för utrikes ärendena____________________________ kr. 24,000:

utrikesdepartementet......................................... » 3g 959.

ministerstaten.......... » 47g 75q.

militärattachéer.............. » 12 000-

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter_________ 75,000:

eller tillsammans kr. 628,700

t e skassan utfående pensioner hafva minskats med tillsammans 6,600

kronor derigenom att f. d. envoyén grefve E. Piper och introduktören för främmande
sändebud grefve von Saltza s enka under året aflidit. Som emellertid besparingar å
kabinettskassans pensionsstat endast äro af tillfällig natur, har jag icke ansett mig böra
ifrågasätta någon nedsättning i denna anslagsrubrik.

Tredje liufviidtiteln.

Konsulskassans inkomst af konsulatafgifter har för 1892 beräknats till kr. 269,500
enligt följande uppställning:

Från Antwerpens distrikt

''» Archangels »

» Barcelonas

» Bilbaos »

* Genuas »

kr. 10,000: —
700: —
8,500: —
3,000: —
4,000: —

» Havres distrikt:

från hufvudstationen____________________________________

vice konsulatet i Bordeaux.....................

» de olönade vicekonsulaten inom distriktet

■» Helsingfors’ distrikt........................................

» Konstantinopels » .............................-..........

Från Köpenhamns distrikt:

från hufvudstationen...........................-i......

» vice konsulatet i Helsingör....................

de öfrig-a vicekonsulaten inom distriktet—

Från Leiths distrikt................................................

» Lissabons » ..............................-.................

» Londons distrikt:

från hufvudstationen....................................

» vicekonsulatet i Cardiff..........:......—......

» » Liverpool......................

» ,, a New-Castle...................

»- » West. Hartlepool...........

öfriga vice konsulat inom distriktet...........

» Lybecks distrikt........................-............-.......

» New-Yorks > .............................................

Rigas » .............................................

» Rio de Janeiros distrikt................A................

kr. 7,500: —

.» 4,500: —

« 8.000= ~ kr. 20,000: —

.................. » 5,000: —

.................. » 300: —

kr. 8,500: —
a 300: —

» 7,200: — kr. 16,000: —

.................. » 18,500: —

................... » 6,500: —

kr. 27,000: —

» 20,000: —

» 18,000: —

16,000: —

» 4,000: —

» 40,000:— kr. 125,000: —

.................. » 8,500: —

.................. - 28,000: —

................... » 7,000: —

................... 2__8,500: —

Summa kr. 269,500: —

hvaraf med ledning af 1890 års siffror i runda tal kr. 81,650 eller 30,3 procent antagas
belöpa på svenska och kr. 187,850 eller 69,7 procent på norska fartyg.

Som från de Förenade Rikenas konsuler approximativa beräkningar öfver konsulatafgiftsuppbörden
för år 1893 ännu icke inkommit, är jag icke i tillfälle att lemna nagra
nya uppgifter i detta afseende. Emellertid torde ingen olägenhet framkallas deraf att
till grund för beräkningen af konsulskassans inkomst af konsulatafgifter för år 1893

12 Tredje lmfvudtiteln.

lägges 1892 års beräknade inkomst af sagda afgifter, enär någon minskning i desamma
icke torde vara att befara.

Konsulskassans inkomster af expeditionsafgifter, som för 1892 beräknades till kr.
14,000, torde kunna uppföras med samma belopp. På grund af 1890 års uppbörd kunna
ifrågavarande afgifter i runda tal beräknas utgöra för svenska ärenden omkring kronor
4,160 eller 29,7 procent, och kronor 9,590 eller 68,5 procent för norska ärenden samt
kronor 250 eller 1,8 procent för sådana ärenden, hvilka äro att betrakta såsom för båda

rikena gemensamma.

Om till den beräknade inkomsten af konsulatafgifter_________________________ kr. 269,500

samt af expeditionsafgifter................................................................... » 14,000

läggas statsbidrag till samma belopp, hvarmed dessa under en följd af år
utgått och jemväl för 1892 blifvit beviljade, nemligen kr. 160,000 från Sverige

och kr. 120,000 från Norge eller tillsammans......................................... 280,000

skulle konsulskassans inkomster komma att utgöra i det hela___________________ kr. 563,500

eller samma belopp som för år 1892.

Beträffande härefter konsulskassans utgifter, bland hvika bidraget till utrikesdeparmentet
upptages med oförändradt belopp kr. 17,500, inträder en minskning i rubriken
löner och arfvoden i följd deraf att vicekonsuln i Bordeaux, A. B. Christiernsson, den
23 sistlidne Oktober erhållit afsked, hvarigenom tvenne ålderstillägg, som tillkommit
honom, eller 1,000 kronor blifvit lediga. A andra sidan inträder en ökning i denna
rubrik derigenom att vicekonsuln i Havre vid ingången af 1893 på grund af nådiga
beslutet den 3 December 1882 blifver berättigad till ett första ålderstillägg af kr. 500,
hvadan sålunda rubriken kommer att minskas med inalles 500 kronor.

I afseende på anslagen till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet ifrågakommer
icke någon förändring.

I anslagen till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet uppstår en minskning
genom indragning, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 18 sistlidne September, af
det hittills med kr. 3,000 utgående årliga anslaget till konsulatet i Rom.

Utgifterna för pensioner, som i 1892 års budget uppfördes till 8,050 kr. uppgingo
likvisst då för tillfället endast till 6,050 kr., hvarigenom ett öfverskott af 2,000 kr. uppkom.
Pensionerna hafva nu ökats med 8,000 kr. derigenom att förre generalkonsuln H. S.
Beruhoft genom nådigt beslut den 25 sistlidne September och förre generalkonsuln
O. Munch-Raeder genom nådigt beslut denna dag tilldelats en årlig pension af 4,000
kr. hvardera, och i följd deraf skulle, efter afdrag af det belopp af 2,000 kr., som finnes
att tillgå, ett ytterligare belopp af 6,000 kr. erfordras, men då budgetens slutsiffra
skulle komma att rubbas, om jag upptoge hela denna ökning, och pensionsbeloppet
dessutom ständigt vexlar, har jag endast beräknat ökningen till 3,500 kr. motsvarande
den minskning i utgifter, som under andra rubriker uppkommit. Det i budgetförslaget
uppförda belopp är i enlighet härmed 11,550 kr., och det derefter återstående belopp af
2,500 kr. torde, derest sådant blir erforderligt, med lätthet kunna betäckas af tillfälliga
besparingar.

Tredje hufvudtiteln.

För skrifmaterialier, expenser och extra utgifter beräknas likasom för 1892 ett
belopp af kr. 35,550. Slutsumman för konsulskassans utgifter blir densamma som för
1892 är upptagen eller kr. 563,500.

Konsulskassans utgifter år 1893 skulle alltså omfatta:

utrikesdepartementet........................................-........*—

konsulsstaten

a) löner och arfvoden............................................

b) anslag till kontorskostnader mot redovisning.........

c) anslag till kontorskostnader utan redovisning ........

d) pensioner ........................................-—..........

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter............-......-

366,400

68,500

64,000

11,550

Summa utgifter kr.

17,500

510,450

35,550

563,500

Denna summa motsvaras af den ofvan gjorda inkomstberäkningen.

En sammanställning af beräkningarna för 1892 och 1893 skulle hafva följande
utseende:

Inkomster: statsverkets bidrag........................................ lconsulatafgifter.......................................... - - expeditionsafgifter.........................................	1892 280,000 269,500 14,000	1893 280,000 269,500 14,000	Ökning Minskning
Summa kr.	563,500	563,500	----
Utgifter:	1892	1893	Ökning Minskning
1. utrikesdepartementet ...............................	17,500	17,500
2. konsulsstaten
a) löner och arfvoden ...........................	366,900	366,400	500
b) anslag till kontorskostnader mot redo-
visning............................................	68,500	68,500
c) anslag till kontorskostnader utan redo-
visning............................................	67,000	64,000	3,000
d) pensioner.........................................	8,050	11,550	3,500 --
3. skrifmaterialier, expenser och extra utgifter	35,550	35,550
Summa kr.	563,500	563,500	3,500 3,500

De summor, som för tillfälliga och oförutsedda utgifter samt till betäckande af
möjligen bristande inkomster skulle behöfva begäras åt Storthinget, anser jag böra i
likhet med föregående år beräknas till kr. 12,000 för kabinettskassan och kr. 24,000 för

14 Tredje hufvudtiteln.

konsulskassan. För Sveriges del lärer Eders Kongl. Maj:t vilja af Riksdagen begära
samma dispositionsrätt öfver uppkommande besparingar, som hittills varit medgifven.

Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade öfver de af mig
uPPgj°rda förslag och beräkningar infordra Kongl. Norska Regeringens betänkande.»
Till denna af det sammansatta statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkta hemställan
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder lemna bifall.

cx protocollo
Eric Trolle.

Tredje hufvudtiteln.

Bil. C.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Kongl.
'' Höghet Kronprinsen-Regenten i sammansatt statsråd å Stockholms
slott den 13 januari 1892.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Hans Excellens Norske Herr Statsministern Blehk,

Statsråden Herr Friherre von Otter,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Berner,

Länge.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog i underdånighet ånyo
det i sammansatt statsråd den 27 november nästlidet år anmälda förslaget till de Förenade
Rikenas gemensamma utrikes budget för 1893 samt Kongl. Norska Regeringens
den 2 innevarande månad deröfver afgifna underdåniga betänkande.

Herr Ministern anförde:

»Mot att inkomsterna af konsulat- och expeditionsafgifterna för 1893, i saknad af de
för uppgörandet af ett nytt öfverslag nödiga uppgifterna från konsulaten, uppförts till
enahanda belopp som för 1892 eller mot beräkningen af inkomsterna i öfrigt har Departementet
för det inre i det utlåtande, soin ligger till grund för Kongl. Norska Regeringens
betänkande i ärendet, icke framställt någon anmärkning.

16 Tredje hufvudtiteln.

Beträffande hvad af mig blifvit till protokollet anfördt i fråga om de å ministerstaten
till beskickningarna uppförda löner, har Departementet förklarat sig icke finna
anledning till att nu upptaga till slutlig pröfning den väckta frågan om indragning,
särskilt af beskickningarna i Konstantinopel och Wien, i det att, enligt Departementets
förmenande, afgörandet af denna fråga rättast bör ske, då frågan om omorganisation
af norska konsulatväsendet blifvit löst, enär denna fråga möjligen kunde antagas komma
att få inflytande på organisationen af åtskilliga af de diplomatiska posterna. I sammanhang
härmed har Departementet uttalat, att Departementet icke delar den af mig uttalade
uppfattning om nödvändigheten af för båda de Förenade Rikena gemensamma
beskickningar, men finner det icke påkalladt att inlåta sig på dryftandet af denna fråga
vid behandlingen af det nu föreliggande budgetförslaget. — I det Departementet också,
i enlighet med hvad anfördt blifvit, velat tillstyrka, att anslagen till beskickningarnas
aflöning i budgetförslaget för det kommande tidsrummet uppföres i öfverensstämmelse
med de af mig uppgjorda beräkningar, har Departementet uttalat sig för, att vid beviljandet
från Norge af ifrågavarande anslag fästes det förbehåll, att beskickningarna i
Konstantinopel och Wien skola fortfarande skötas af tillförordnade, samt att den eller
de af öfriga beskickningar, vid Indika ledighet inträffar, endast skola provisoriskt återbesättas
intill dess att frågan, huruvida och i hvilken mån för Norges del fortsatt anslag
till upprätthållande af den- eller desamma varit storthinget förelagd.

Att utgifterna å ministerstaten för pensioner i betraktande af utgifternas vexlande
natur blifvit uppförda till enahanda belopp som förekommer i 1892 års budget, ehuru
det nu utgående pensionsbeloppet något minskats, finner Departementet i sin ordning.

Vidkommande konsulskassans utgifter har Departementet anfört, att den komité,
som i Norge nedsatts för att utreda, huruvida samt i hvilken utsträckning anställandet
af egna konsuler eller upprättandet af eget konsulatväsen för Norge kunde anses för
påkalladt, och livilka utgifter deraf skulle föranledas, samt huruvida och i huru stor utsträckning
konsulatafgifterna skulle kunna nedsättas och utgifterna för det norska konsulatväsendet
öfver hufvud kunna inskränkas, i oktober 1891 afgifvit ett betänkande, i
hvilket den uttalar sig för åtskiljande af de båda rikenas konsulatväsende, men då de
beslut, som i den frågan kunde komma att fattas, icke kunde antagas få något inflytande
på budgeten för den nu förestående budgetterminen, har Departementet ansett
sig, jemväl hvad beträffar konsulskassan, böra ansluta sig till det af mig framlagda
förslaget.»

Herr Ministern fortsatte:

»Kougl. Norska Regeringen har sålunda i allo tillstyrkt mitt förslag rörande de
Förenade Rikenas utrikes budget för år 1893. Vid detta förhållande och då Kongl.
Norska Regeringen icke gjort någon framställning i sammanhang med meddelandet om
det utaf den omnämnda Konsulatkomitén i oktober afgifna betänkande om åtskiljande
af konsulatväsendet, antager jag, att något yttrande af mig i det afseendet icke vid
detta tillfälle erfordras.

Tredje^hufvudtiteln. 17

Då deremot Departementet för det inre i sitt betänkande, hvilket Kongl. Norska
Regeringen i det väsentliga biträdt, förklarat sig icke dela den af mig uttalade uppfattning
om nödvändigheten af gemensamma beskickningar för de Förenade Rikena,
ehuru Departementet antagit det obehöflig! att vid behandlingen af nu föreliggande budget
inlåta sig på pröfningen af detta spörsmål, anser jag visserligen, lika med Departementet,
att då denna fråga ej föreligger, anledning saknas att nu ingå i någon närmare
behandling af densamma; dock kan jag ej underlåta att här uttala den bestämda åsigt,
att gemensamma beskickningar hos främmande makter med nödvändighet påkallas af
den mellan rikena bestående förening, och att ett upphäfvande af berörda gemensamhet
ej är med unionens bestånd förenligt.»

I hvad Herr Ministern sålunda anfört instämde det sammansatta statsrådets öfriga
svenska ledamöter.

Norska Statsrådsafdelningen hänförde sig till Norska Regeringens betänkande och
anmärkte i underdånighet, att den icke funne det vid förevarande tillfälle påkalladt att
närmare inlåta sig på det af H. Exc. utrikesministern senast berörda spörsmål, men
att den likväl gent emot ett så bestämdt uttalande funne nödvändigt att betona, att,
enligt Stadsrådsafdelningens uppfattning, i unionen mellan de tvenne rikena icke ligger
något hinder mot att hafva särskilda beskickningar hos främmande makter, och att en
upplösning af den i sådant hänseende hittills bestående gemensamheten icke är oförenlig
med unionens bestånd.

Herr Ministern yttrade derefter:

»Efter de gjorda beräkningarna, hvilka, derest Kongl. Maj:t behagar desamma gilla,
torde böra dagens protokoll biläggas, utgör hela anslagsbehofvet till kabinettskassan
628,700 kronor för de Förenade Rikena tillsammans eller samma belopp som till nämnda
kassa finnes uppfördt i nu gällande utrikesbudget. Med iakttagande af en sträng fördelning
enligt den vedertagna proportionen 12 till 5 skulle detta belopp fördelas sålunda,
att Sveriges bidrag blefve kronor 443,788:2 4 och Norges kronor 184,911:7 6,
men för afrundning af slutsiffran i hvardera landets anslag beräknas Sveriges andel till
kronor 443,800 och Norges till kronor 184,900. En obetydlig rubbning uppkommer
visserligen härigenom i proportionen mellan rikenas bidrag, men densamma är emellertid
endast skenbar, emedan i utrikesdepartementets räkenskaper hänsyn till den rätta proportionen
alltid tages, och skilnaden godtgöres hvardera landet, så att uppkommen besparing
eller brist i hvarje fall fördelas efter den verkliga proportionen.

Det anslag af statsmedel, som erfordras för konsulskassan, belöper sig i likhet med
föregående år till 280,000 kronor, hvaraf, enligt proportionen 4 till 3, 160,000 kronor
skulle falla på Sverige och 120,000 kronor på Norge.

Jag får alltså i underdånighet hemställa, det Kongl. Maj:t behagade besluta att af
Riksdagen och Storthinget äska de för utgifternas bestridande nödiga anslag, att utgå
efter den för de båda rikenas bidrag till sådana utgifter hittills tillämpade proportion
såväl för kabinettskassan som för konsulskassan.

Bih. till Riksd. Prot. 1692. 1 Sami. 1 Afd.

Tredje hufvudtiteln.

Med hänsyn såväl till de för Sverige och Norge olika statsregleringsperioderna
som till den olika dispositionsrätt öfver besparingar å ifrågavarande anslag, hvilken i de
båda rikena under senare år varit bestämd, får jag slutligen föreslå,

att af Riksdagen måtte för år 1893 begäras 443,800 kronor till kabinettskassan och

160.000 kronor till konsulskassan, att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt
med samma rätt till anslagens användande och under enahanda vilkor som hittills,

och att af Storthinget måtte för budgetterminen 1 juli 1892—30 juni 1893 äskas
184,900 kronor till kabinettskassan och 120,000 kronor till konsulskassan, förutom hvad
i konsulatafgifter af norska fartyg samt expeditionsafgifter kan komma att under samma
period inflyta, äfvensom derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter af

36.000 kronor, hvaraf 12,000 kronor för kabinettskassan och 24,000 kronor för konsulskassan.
»

Uti hvad Herr Ministern för utrikes ärendena sålunda hemstält och föreslagit, förenade
sig det sammansatta statsrådets öfriga ledamöter,

och behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten
detsamma i nåder gilla och bifalla.

in fidem

G. M. Falkenberg.

Tredje hufvudtiteln.

Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget för år 1893.

		Sverige.	Norge.	Tillsammans.
Kabinettskassan:	Kronor.	Kronor.	Kronor.
1.	Ministern för utrikes ärendena--------------------	24,000		24,000
2.	Utrikesdepartementet.......................-—.....	27,495	11,455	38,950
3	Ministers täten .........................- .......-.....	337,941	140,809	478,750
4.	Militärattachéer.............-............-.............	8,471	3,529	12,000
5.	Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter...	45,893	29,107	75,000
	, Summa kronor 443,800	184,900	628,700
Konsulskassan:
6. 7.	U trikesdepartem entet.......... -----------------------	10,000	7,500	17,500
afo-år hvad som häraf beräknas kunna O bestridas af inflytande konsulat- och

	expeditionsavgifter------------------------ - - 283,500	129,685	97,265	226,950
8.	Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter...	20,315	15,235	35,550
	Summa kronor	160,000	120,000	280,000

Beräkning öfver kabinettskassans utgifter för år 1893.

1. Ministern för utrikes ärendena

2. Utrikesdepartementet..........

3. Ministeretaten.

Kronor.

24,000

38,950

a. Traktamenten:

Beskickningen i Berlin:
Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire............................ 48,000

Legationssekreterare........... ............ 6,000

ö -

Transport

54,000

62,950

Tredje hufvudtiteln.

Transport 54,000
Beskickningen i Bryssel och Haag:

Ministre Plénipotentiaire............................. 20,000

Beskickningen i Konstantinopel:

fr^k>rara!skuasn''u^oooPkr!llr} Ministre Plénipotentiaire............................. 10,000

Beskickningen i Köpenhamn:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 36,000

Legationssekreterare....................... 5,000 4] ,000

Beskickningen i London:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 60,000

Legationssekreterare....................... 8,000 68,000''

Beskickningen i Madrid:

Ministre Plénipotentiaire............................. 22,000

Beskickningen i Paris:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 60,000

Legationssekreterare....................... 8,000 68,000

Beskickningen i S:t Petersburg:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 60,000

Legationssekreterare ....................... 8,000 68,000

Beskickningen i Rom:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire
............................................... 29,000

Beskickningen i Washington:

iÄr.’Ssom Kencra,ko,,sul| Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 24,000

Legationssekreterare, lön................. 6,000

D:o, tjenstgöringspenningar 4,000 34,000

62,950

Transport 414,000

62,950

Tredje hufvudtiteln. 21

Transport 414,000 62,950

Beskickningen i Wien:

Envoyé Extraordinär och Ministre Plénipotentiaire.
............................................ 32,000 446,000

b. Expelctanslön...................................- ■....... 4,800

c. Pensioner.................................................... 27,950 478,750

4. Militärattachéer:

1 Militärattaché................................................ 6,000

1 d:o .............................................. 6,000 12,000

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser............... 24,500

b. Ekiperingspenningar........,............................ 10,000

c. Hemliga utgifter.......................................... 14,000

d. Öfriga extra utgifter................................— 26,500 75,000

Summa kronor 628,700

Beräkning öfver konsulskassans inkomster och utgifter för år 1893.

Inkomster:

Svenska statsverkets bidrag
Norska statsverkets bidrag..

Konsulatafgifter, förslagsvis:

inom Antwerpens konsulsdistrikt..................... 10,000

» Archangels » 700

» Barcelonas » 8,500

» Bilbaos » 3,000

» Genuas » 4,000

» Håvres konsulsdistrikt:

vid liufvudstationen................... 7,500

vice konsulatet i Bordeaux________ 4,500

öfriga vice konsulat inom distriktet 8,000 20,000

» Helsingfors’ konsulsdistrikt.......... 5,000

» Konstantinopels » 300

Kronor.

160,000

120,000

Transport 51,500

280,000

Tredje hufvudtiteln.

Uppbar konsulatafgifter.

Transport 51,500

inom Köpenhamns konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen___________________ 8,500

- » vice konsulatet i Helsingör... 300

» öfriga vice konsulat inom distriktet---------------------------
7,200 i6)000

Leiths konsulsdistrikt ........................... 18,500

.» Lissabons » ........................... 6,500

» Londons konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen___________________ 27,000

vice konsulatet i Cardiff....... 20,000

» » » i Liverpool... 18,000

» » »i Newcastle... 16,000

» » »i West-Hartle pool.

...... 4,000

» öfriga vice konsulat inom distriktet--------,
.................. 40,000 125,000

Lybecks konsulsdistrikt ________________________ 8,500

» Newyorks » 28,000

» Rigas » 7,000

» Rio de Janeiros » 8,500 269,500

Expeditionsafgifter, förslagsvis______________________________ 14,000

Summa kronor

Utgifter:

6. Utrikesdepartementet___________________

7. Konsulsstaten:

a. Löner och arfvoden:

Antwerpen, Generalkonsuln, lön 13,000

Archangel, » » 12,000

Barcelona, » » 12,000

Bilbao, Konsuln, » _________ 10,000

Genua, Generalkonsuln, » 12,000

Hamburg, » » 8,000

Håvre » » 14,500

Vicekonsuln, » 4,500

Alderstillägg » 500 19,500

Transport 86,500

280,000

283.500

563.500

17,500

		Tredje hufvndtiteln.		23
		Transport	86,500	17,500
	Bordeaux,	Vicekonsuln, lön_______		6,000
	Helsingfors,	Generalkonsuln, lön		15,000
omför mintaterstateu.	Konstantinopel,	Ministre Plénip. »	10,000
		Drogman, »	7,000	17,000
	Köpenhamn,	Generalkonsuln, »	15,000
		Vicekonsuln, »	4,500
		ålderstillägg	500	20,000
ppbär konsulatafgiftcr.	Helsingör,	Vicekonsuln, »	3,900
	2:ne ålderstillägg	1,000	4,900
	Leith,	Konsuln lön		16,000
	Lissabon,	Generalkonsuln, »		15,000
	London	» »	24,000
		Vicekonsuln, »	10.000
		ålderstillägg	500
		Kanslisten, lön	6,000
		En kontorist, »	5,000
		» » »	4,000	49,500
''	Cardiff, Liverpool,	Vicekonsuln, »		9,000
	» »	9,000
		2:ne ålderstillägg	1,000	10,000
	Newcastle,	Vicekonsuln, »	9,000
		2:ne ålderstillägg	1,000	10,000
	West Hartlepool, Kontoristen, lön	4,000
	personligt lönetillägg	1,000	5,000
	Lybeck,	Generalkonsuln, »		12,000
	Newyork, Riga, Rio de Janeiro,	Konsuln » Vicekonsuln, » ålderstillägg Konsuln, Generalkonsuln, »	30,000 6,000 500	36,500 9,000 17,000

I lönen ingår ersättning resor inom distriktet.	för} Shanghai,	Vicekonsuln,		12,000
Jemför ministerstaten.	W ashington,	Generalkonsuln, «		16,000 366,400

b. Anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet:

Antwerpen....................................................... 4,500

Archangel....................................................... 2.000

Transport (>,500 366,400 17,500

Tredje hufvndtiteln.

Transport 6,500

Barcelona........................................................ 2,000

Bilbao............................. 2,500

Genua............................................................. 2,500

Håvre............................................. 4,500

Helsingfors...... ............................................ 4,000

Köpenhamn........................................... 4,500

Leith _________________________ 6,000

Lissabon ........................... 4,000

London ............................................... 11,000

till underhåll af generalkonsulatets hus ... 4,000 15,000

Lybeck..........................................................” 2,000

Newyork.............. 8,000

Riga............ 3,000

Shanghai......................................................... 4,000

366,400

68,500

c. Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet:

Alexåndria_____

Alger.............

Bordeaux________

Buenos Ayres..

Cardiff...........

Gibraltar........

Hamburg________

Havana..........

Japan ............

Kiel_______________

Liverpool.......

Marseille________

Melbourne_____

Montevideo_____

Neapel...........

Newcastle_______

Pirjeus............

Rio de Janeiro
San Francisco..
Tanger___________

3.500

3.000

2.000

4.000

7.000

2.000
2,000

3.000

4.000

1.500

5.000
1,500

6.000
2,000

3.000

4.000

1.000
4,000
4,000
1,500

64,000

d. Pensioner:.............................................................. 11,550

Transport

17,500

510,450

527,950

Tredje hufvudtiteln.

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser...............—

b. Konsulernes embetsutgifter...................

c. Diverse utgifter....................................

Transport 527,950

....... 6,500

;......... 15,500

-........ 13,550 35,550

Summa kronor 563,500

Uppgift öfver de från Kabinettskassan och Konsulskassan för närvarande utgående

expektanslöner och pensioner.

Från Kabinettskassan.

Jemt. Nådigt
beslut af den

16 Nov. 1883 Envoyén

Expektanslön:
Grefve von Essen..............

Kronor.

Kronor

4,800

Pensioner:

10 Juli 1884 Förre Envoyén Herr Björnstjerna.................-------........-

21 Juni 1889 » » Lindstrand.............................................

26 April 1883 » » Friherre Palmstierna.........-................

15 » 1869 » Ministerresidenten Friherre Wrede........................

2 Jan. 1863 Aflidne Kabinettskuriren Cronlands dotter Sofia Wilhelmina

2 Jan. 1863 » » Liljedals dotter dåra -----------------

6,000

4,800

4,000

20,950

Summa Kronor 25,750

Så länge Friherre Palmstierna å Kongl. Utrikesdepartementets stat uppbär arfvode
såsom introduktör för främmande sändebud, utgår den honom beviljade pension tillsvidare
endast med 3,400 kr. eller med 1,400 kr. lägre belopp än ofvan angifves, och hela utgiften
för pensioner minskas sålunda till..........................-..............---..... 19,550 kr.

Bill. till Riksd. Prat. ISOS. I Samt. I A/d.

Jeml. Nådigt

beslut af	den
27	Nov.	1891
25	Sept.	1891
9	Jan.	1886
24	April	1885
29	Maj	1874
16	April	1869
6	Juli	1825

Tredje hufvndtiteln.

Från Konsulskcissan.

Pen8ioner: Kronor.

Förre Generalkonsuln O. Munch-Raeder................. 4 000

* » H. S. Bernhoft .................................... 4,000

* » Bodom..................................... ........... 4 000

Generalkonsuln Hegardts enka________________ gOQ

Vice konsuln Hambros enka........................

Aflidne förre Generalkonsuln Lagerheims dotter Fatima.. 400

» konsulatsekreteraren Frumeries döttrar:

Anna Carolina ............................................ 225

Sofia Helena.......... 225

Summa kronor 14,050

Kongl. Maj:ts i Nåder faststälda Stat för Utrikesdepartementet.

Gifven Stockholms Slott den 16 november 1883.

chef, arfvode.

Afdelningschef.

2 D:o

1 Arkivarie ............

1 Förste sekreterare
1 Andre sekreterare.

D:o

1 Förste vaktmästare

1 Vaktmästare............

3 D:o ....................

Till Utrikesdepartementet hörande
embetsman:

1 Introduktör för främmande sändebud,
arfvode____________

Lön. !	Tjenst- görings- penningar.	Summa.
i .		7,500
4,400	2,000	6,400
8,800	4,000	12,800
2,500	1,500	4,000
2,500	1,500	4,000
1,800	1,200	3,000
3,600	2,400	6,000
1,200	.800	2,000 j
2,400	1,600	4,000
650	300	950
500	300	800
1,500	900	2,400 ''
	_ \|	2,600 \|

{Af detta arfvode anses 2,500
kr. motsvara tjenstgörings-j
penningar.

^Lönen kan efter 5 års tjenst-)
j göring höjas med 600 kr.

| Lönen kan efter 5 års tjenst- j
I göring höjas med 500 kr. och
[ efter 10 års tjenstgöring med!
I ytterligare 500 kr.

Derjemte fri bostad.

iLönen kan efter 5 års tjenst|
göring höjas med 100 kr.

Summa kn

onor

56,450

Tredje hufvudtitelii. 27

Förestående stat skall tillämpas från och med den 1 januari 1884, utom hvad
angår kabinettssekreteraren, för hvilken densamma blifver gällande först vid nuvarande
innehafvares afgång.

Statens slutsumma af femtiosex tusen fyra hundra femtio kronor kommer att åt
nedanstående anslagsmedel utgå, nemligen:

1) Anslaget å svenska riksstatens Tredje hufvudtitel:

Utrikesdepartementet.............................................................. hr. 27,495

2) De Förenade Rikenas anslag till Utrikesdepartementet å den gemen samma

konsulskassan.............................................................. * 17,500

3) Norska statsverkets anslag till Utrikesdepartementet....................... » 11,455

Summa kronor 56,450

Fjerde hufvudtiteln.

Utdrag af protokoll öfver landtforsvarsärenden, hållet
inför Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten
i Statsrådet å Stockholms slott den 13 januari 1892.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Levvenhaupt,
Statsråden: herr friherre von Otter,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Åkerhieem,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD Och

Gilljam.

Departementschefen statsrådet friherre Palmstierna anhöll att få
underställa Kongl. Maj ds pröfning frågan om reglerandet af utgifterna
under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1893 och att i sammanhang
dermed få föredraga följande, till Kongl. Maj:t inkomna framställningar
i de delar, som icke förut blifvit inför Kongl. Maj:t anmälda:

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga
skrifvelse den 10 sistlidne november angående arméförvaltningens å
artilleridepartementet behof af statsanslag under år 1893;

Bill. till Eiksd. Prot. 1892. 1 Barn!. 1 A/d. 1 Höft.

Fjerde IiufVudtiteln.

generalfälttygmä starens och cliefcns för artilleriet underdåniga
skrifvelse den 18 sistlidne november angående förändrad användning
af anslaget till salpeteruppköp;

arméförvaltningens å artilleridepartementet underdåniga skrifvelse
den 18 sistlidne november angående erforderliga ökade kostnader i
händelse af utsträckning af beväringens öfningar;

arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 14 sistlidne november angående nämnda departements medelsbehof
under år 1893 jemte tvenne dervid fogade, af chefen för
fortifikationen samma dag aflåtna underdåniga skrivelser angående behofven
af extra anslag under nämnda år dels till fästningsbyggnader
och dels till anskaffning och komplettering af fältingeniörmaterielen;

chefens för fortifikationen underdåniga skrifvelse den 30 sistlidne
november angående kostnaden m. m. för ifrågasatta befästningar å
Gotland;

arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 10 sistlidne november angående nämnda departements behof af
statsmedel för år 1893;

samma departements underdåniga skrifvelse den 27 sistlidne november
angående erforderliga ökade kostnader i händelse af utsträckning
utaf beväringsmanskapets vapenöfningar;

t. f. generalintendentens underdåniga skrifvelse den 9 sistlidne
november angående extra anslag till fullständigande af den för staber,
trupper och sjukvårdskompanier erforderliga sjukvårdsmateriel; äfvensom
medicinalstyrelsens den 30 november och arméförvaltningens å
intendentsdepartementet den 22 december 1891 deröfver afgifna underdåniga
utlåtanden;

arméförvaltningens å civila departementet underdåniga skrifvelse
den 17 sistlidne november angående statsregleringen för år 1893;

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga skrifvelse
den 13 februari 1890 angående ökad inqvarteringsersättning för
underofficerare och vederlikar vid Göta artilleriregemente m. fl. regementen
och corpser äfvensom arméförvaltningens å civila departementet
den 30 sistlidne oktober deröfver afgifna underdåniga utlåtande;

chefens för generalstabens topografiska afdelning underdåniga
skrifvelse den 26 sistlidne november angående behofvet af medel för
de topografiska arbetena under ar 1893 jemte chefens för generalstaben
samma dag deröfver afgifna underdåniga utlåtande;

medicinalstyrelsens underdåniga skrifvelse den 27 sistlidne november
angående ändring i befordringsgrunderna för 2:dre bataljons -

Fjerde hufyudtiteln. 3

läkare jemte arméförvaltningens å civila departementet den 11 december
1891 deröfver afgifna underdåniga utlåtande; samt

statskontorets underdåniga skrifvelse den 28 sistlidne november
angående ersättning för förskjutna kostnader för utarbetande af en
samling föreskrifter angående rustnings- och roteringsbesvären.

Under tillkännagifvande, att vid den förestående statsregleringen
andra ändringar i de för närvarande utgående ordinarie anslagen icke
af departementschefen åsyftades än de, som nu komme att af honom
särskildt omnämnas, anförde departementschefen härvid beträffande de

Ordinarie anslagen.

Ge n e ral itets-state n.

T mitt anförande till statsrådsprotokollet för denna dag beträffande Höjning
de ifrågasatta förbättringarne i landets försvarsorganisation m. m. detta andag.
bär jag, i närmaste anslutning till de åsigter, hvilka så väl af
mina företrädare i embetet som af mig flera gånger uttalats, påpekat
angelägenheten deraf, att vid arméns högsta truppenheter, fördelningarna,
sjelfständiga förvaltningsorgan varda anstälda. Särskildt
ber jag att i detta hänseende få erinra om hvad jag yttrat i mitt anförande
till statsrådsprotokollet för den 11 januari 1890 rörande statsreglermgen
för år 1891. Det framgar deraf, att i intet af de härordningsförslag,
som sedan år 1871 framlagts, nödvändigheten af dylika
förvaltningsorgans inrättande lemnats ur sigte och att krigs styrelsen i
öfrigt ansett denna angelägenhet vara af den vigt, att förslag till dess
ordnande flera gånger föreslagits Riksdagen jemväl utan samband med
förslag till fullständig omdaning af härväsendet. Det torde alltså falla
af sig sjelft, att, då nu på nytt fråga om förstärkning af landets försvarskraft
bragts å bane, jag ansett inrättandet af dessa, jemväl af
senaste landtförsvarskomité såsom synnerligen vigtiga framhållna förvaltningsmyndigheter,
eller med andra ord tillsättandet vid de olika
fördelningames staber af särskilda fördelningsintendenter, vara en af
de frågor, som böra finna sin lösning.

Hvad angår aflöningen till dessa tjenstemän, anser jag, lika med
senaste landtförsvarskomité, att ena hälften af dem lämpligen bör i

Fjerde hufVudtiteln.

aflöningsförmåner likställas med öfverste!öjtnanter och den andra med
majorer. Någon särskild inqvarteringsersättning synes mig emellertid,
så länge öfriga vid generalbefälen anstälde tjenstemän icke äro i åtnjutande
af dylik förmån, ej kunna dem tilläggas. Då jag vidare, i
likhet med nämnda komité, finner nödigt, att hos de blifvande fördelningsmtendenterne
anställas biträden, hvilka dock tills vidare synas
mig kunna vara till intendenter utbildade löjtnanter eller underlöjtnanter
på stat, hvadan andra löneförmåner icke böra för dem beräknas
än dagaflöning för tiden mellan vapenöfningarna, skulle alltså kostnaden
för den ifrågasatta nya organisationen komma att utgöra

eu fördelningsintendent, lön ........................ kr. 4,000: _

dagaflöning å 4 kr....................................... » i’460: — kr>

två d:o d:o ..........................................................^777^ . »

en fördelningsintendent, lön ....................... kr. 3,500: _

dagaflöning å 4 kr. ......................................... j> l’,460: — kr.

två d:o d:o................................. ~ ,, ’

dagaflöning å 2 kr. till sex biträden under 305 dagar »

5,460: —
10,920: —

4,960

9,920

3,660

Glimma kr. 34,920: —
Da denna kostnad synes böra under anslaget till generalitetsstaten
uppföras, hemställer jag alltså, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att, med godkännande af hvad sålunda beträffande
aflöning åt fördelningsintendenter med biträden
föreslagits, medgifva, att för inrättandet af sex fördelningsintendentsbefattningar
med erforderliga biträden

anslaget till generalitetsstaten, nu...... kr. 126,265

må med ......:............................ i» 34,920

höjas till..................................................... kr<

161,185

[2-]

Förhöjning
åt anslaget.

Indelta arméns befälsaflöning.

I mitt nyss nämnda anförande till statsrådsprotokollet för denna
dag har jag vidare såsom en af de åtgärder, hvilka särskildt vore
a nöden för att afhjelpa bristerna i landets nuvarande försvarsorganisation,
framhållit ökandet af befälskadrerna vid de tre norrländska
indelta infantericorpserna äfvensom Vesternorrlands bataljon.
Enligt det förslag, som jag i detta afseende uti mitt anförande till

Fjerde hufVudtitelii.

statsrådsprotokollet för den 14 mars 1891 framlade och hvilket jag,
hvad sjelfva saken angår, nu till alla delar vidhåller, skulle kadrerna
vid dessa truppförband uppbringas till enahanda styrka som kadrerna
vid ett af de vanliga större indelta infanteriregementena och skulle,
med undantag af de blifvande regementsclieferne och en adjutant vid
Vesternorrlands regemente, den nytillsatta personalen, såsom ej behöflig
vid den s. k. rotetjenstgöringen, ej komma i åtnjutande af tjenstgöringspenningar,
men i öfrigt till aflöningsförmåner likställas med
den äldre personalen. Enligt de förslag till nya stater för de nu närmast
i fråga varande tre indelta truppförbanden, som jag tillika framlade,
komme, vid bifall till hvad jag sålunda hemstält, att till aflöning
in. m. åt personalen vid desamma erfordras sammanlagdt 438,432. kronor,
under det att samma truppförbands stater, efter de förhöjningar
i desamma, som af senaste Riksdag medgifvits, sluta å en sammanlagd
summa af 242,247 kronor. Den erforderliga ökningen skulle
alltså uppgå till 196,185 kronor, hvaraf jag, i likhet med hvad jag år
1891 föreslog, dock anser endast 100,000 kronor vara för nästa statsregleringsperiod
af nöden.

Under tillkännagifvande slutligen, att jag vid jemförelse mellan de
af mig för ifrågavarande truppförband vid senaste Riksdag framlagda
förslagsstater och de å samma summor slutande stater, som statsutskottet
vid nämnda Riksdag låtit upprätta och bilägga sitt- utlåtande
öfver Kong! Maj:ts i ämnet aflåtna nådiga proposition, funnit de
senare i afseende å uppställningen hafva företräde och att jag, vid
upprättande af de förslag till stater, som jag nu framlägger och som
jag anhåller må såsom bilagor under n:ris I och II fogas till dagens
protokoll, vid sådant förhållande följt statsutskottets uppställning, hemställer
jag alltså, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, med godkännande ej mindre af hvad som
föreslagits i fråga om anställande vid Norrbottens,
Vesterbottens och Jemtlands fältjägarecorpser af ytterligare
personal utöfver den vid samma truppförband
nu anstälda, utan äfven af de för den ifrågasatta nya
personalen föreslagna löneförmåner och deraf föranledda
förändringar i de för berörda truppförband nu
gällande stater, för år 1893 höja anslaget till indelta

arméns befälsaflöning, nu ................. kr. 4,208,812: —

med .................................................. » 100,000: —

till

kr. 4,308,812:

Fjerde hnfriidtiteln.

[3.]

Angående
uppförande i
riksstaten af
ett nytt anslag
under denna
benämning.

Jemtlands Hästjägarecorps.

Bland de åtgärder för stärkande af Norrlands försvar, som jag
sistlidet år föreslog och som jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet
för denna dag förmält mig återupptaga, afsåg eu att uppbringa
det enda för norrlandsfördelningen disponibla kavalleritruppförbandet,
Jemtlands hästjägarecorps, till den såsom nödig ansedda styrkan
af 5 sqvadroner.

Målet skulle nås genom att vid corpsen, som för närvarande räknar
endast två sqvadroner, anställa värfvad stam med erforderligt befäl
lör ytterligare tre sådana; och skulle för organisationen af de tre nya
sqvadronerna den vid 1889 års Riksdag framlagda plan till organisation
af kavalleriet i dess helhet tjena till ledning.

Enligt de mitt anförande i ämnet bilagda »förslag till tilläggsstat
för Jemtlands hästjägarecorps vid tillkomsten af 3 nya sqvadroner»
samt »kostnadsberäkning för manskapsstyrkan vid 3 nya sqvadroner vid
Jemtlands hästjägarecorps jemte dess skolor och öfningar» skulle vidare
kostnaden för den nya organisationen, efter dess fullständiga genomförande,
uppgå till 260,415 kronor; och föreslog jag slutligen, att
detta belopp tills vidare skulle såsom ett särskildt reservationsanslag i
riksstaten uppföras näst efter anslaget till indelta arméns befälsaflöning,
med Kong!. Maj:t tillagd rättighet att till uppsättningskostnader förfoga
öfver de å anslaget uppkommande reservationer.

Under hänvisande, hvad angår detaljerna af mitt förslag, till mitt
törenämnda statsrådsanförande äfvensom omförmälda förslagsstat och
kostnadsberäkning, hvilka båda senare handlingar jag anhåller må såsom
bilagorna III och IV få fogas till detta protokoll, får jag, som, i likhet
med hvad sistlidne år var fallet, anser endast halfva anslagsbeloppet
vara för det första uppsättningsåret erforderligt, alltså härmed hemställa att

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att,
med godkännande af hvad som föreslagits beträffande
dels uppsättande vid Jemtlands hästjägarecorps
af tre värfvade sqvadroner och dels den dervid
anstälda personals aflöning äfvensom de i sammanhang
dermed föreslagna förändringar i corpsens nuvarande
stat, låta i riksstaten, näst efter anslaget till
»indelta arméns befälsaflöning», såsom reservations -

Fjerde hufvudtitcln.

anslag uppföra hvad som för genomförande af den
nya organisationen under 1893 erfordras med 130,000
kronor, äfvensom medgifva

att å anslaget uppkommande reservationer må af
Kongl. Maj:t få disponeras för bestridande af uppsättningskostnader
och öfriga med organisationens
genomförande förenade utgifter.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

Enligt det beslut, Kongl. Maj:t förut i dag fattat, skall till Riks<
dagen aflåtas förslag, afseende sådan ändring i lagen den 5 juni
1885 om lindring i rustnings- och roteringsbesvären att, derest Riksdagen
godkänner den förut beslutade nådiga propositionen om ändring
i vissa delar af värnpligtslagen, i hvad densamma afser § 1, § 3 mom. 1,
§§ 6, 27 och 28, § 33 mom. 2 och 3 samt §§ 34, 52 och 53, äfvensom
lemnar bifall till det i mitt anförande till statsrådsprotokollet för denna
dag framstälda, af Kongl. Maj:t godkända förslag om förstärkningar i landets
försvarsorganisation, lindringen i nyssnämnda besvär må komma att
successive ökas, till dess den motsvarar ifrågavarande besvärs hela uppskattade
värde; och som, enligt nämnda förslag, lindringen för år 1893
skall utgå med ytterligare 20 procent, lärer eu ökning i förevarande
anslag med % af dess nuvarande belopp vara af nöden.

Jag hemställer alltså, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, för den händelse nämnda delar af den nådiga propositionen angående
ändring i värnpligtslagen och berörda förslag om förstärkning i
landets nuvarande härväsende varda af Riksdagen antagna, höja ifrågavarande
anslag, nu................................................................. kr. 1,330,000: —

med i rundt tal...................................................................... )) 886,000: —

till ............................................................................................. kr. 2,216,000: —

Indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps’ vapenöfningar.

Armé förvaltningen å intendentsdopartementet, som i sin ofvanberörda
underdåniga skrifvelse den 10 november 1891 ansett sig böra hemställa
om detta anslags höjande, redogör dervid till en början för de
olika framställningar, som sedan hösten 1871 i sådant syfte gjorts
dels af Kongl. Maj:t hos Riksdagen och dels af förvaltningen hos

[4-]

Höjning i
detta anslag.

[5.]

Höjning af
detta anslag.

Fjerde hufvudtiteln.

Kongl. Maj:t, och de förhöjningar i anslaget, som deraf blifvit en följd.
Förvaltningen yttrar derom hufvudsakligen följande:

Vid 1872 års riksdag föreslog Kongl. Maj:t, enär den början
till fälttjenstöfningar i större skala, som hösten 1871 gjordes i Skåne,
lemnat de bästa förhoppningar för framtiden, men den derunder förvärfvade
erfarenheten emellertid äfven visat, det de till manövern disponibla
medlen vore otillräckliga för vinnande af ett fullt tillfredsställande
resultat,

att till truppsammandragningars utförande under hösten måtte för
framtiden afses ett årligt belopp af 250,000 kronor,

att, på det armén icke under år 1872 måtte gå i mistning af dessa
högst behöfliga öfningar, ett extra anslag måtte med enahanda belopp
för samma år anvisas att utgå för omförmälda ändamål, samt

att då arméns fälttjenstöfningar beräknades kosta 250,000 kronor
årligen och en utsträckning af såväl infanteriunderbefälsskolans som
förberedande kavalleriunderbefälsskolornas öfningar erfordrades, vid
hvilket förhållande den sammanlagda kostnaden för indelta arméns och
Vermlands fältjägarecorps’ vapenöfningar kunde antagas årligen komma
att uppgå till 1,257,443 kronor 73 öre, Riksdagen måtte såsom förhöjning
i det för dessa vapenöfningar då afsedda statsanslag, 1,000,000
kronor, för år 1873 anvisa ett belopp af 257,443 kronor 73 öre.

Då emellertid sistnämnda beräkningar grundade sig på förutsättning
af indelta infanteriets uppbringande till 24,000 man genom öfverflyltning
till landtförsvaret af en del båtsmansnummer, hvilken öfverflyttning
dock icke af Riksdagen medgifvits, och vidare en af dåvarande
statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet till Riksdagen öfverlemnad
specifik beräkning, deri kostnaderna för indelta infanteriets
öfningar upptagits efter eu nummerstyrka af 22,000 man och anslagets
utgifter beräknats till eu summa af 1,218,111 kronor 93 öre, utvisade,
att det af Kongl. Maj: t anmälda medelsbehofvet skulle i förevarande
anslag kräfva en förhöjning af endast 218,111 kronor 93 öre,
förklarade Riksdagen i sitt svar å Kong!. Maj:ts berörda framställning,
att Riksdagen, med afseende å såväl underbefälskolornas som
de s. k. fälttjenstöfningarnas allmänt erkända stora betydelse för arméns
utbildning, visserligen icke drogo i betänkande att bevilja de
anslag, som uti i fråga varande hänseende kunde finnas oundgängligen
nödiga, men att Riksdagen, som förestälde sig att, genom minskning
af de inkommenderade truppernas antal eller på annat sätt, kostnaderna
för fälttjenstöfningama kunde utan synnerlig olägenhet något inskränkas,
funne den nådiga framställningen endast på det sätt kunna bifallas,

Fjerde hufviultiteln.

att, för åstadkommande af årliga fälttjenstöfningar med trupper af alla
vapen och för utsträckning af infanteriunderbefälsskolans samt förberedande
kavalleriunderbefälsskolornas öfningar, anslaget till indelta arméns
och Vermlands fältjägarecorps’ vapenöfningar förböjdes med

200,000 kronor samt att, beträffande den nådiga fram ställningen om
anvisande af anslag för fälttjenstöfningar under år 1872, Riksdagen,
vid det förhållande att denna fråga redan under 1871 års lagtima riksmöte
varit föremål för pröfning och anslagsbehofvet då blifvit i viss
mån tillgodosedt i det vapenöfningsanslaget blifvit förhöjdt från 924,062
kronor 8 öre till 1,000,000 kronor, icke ansåge sig kunna bifalla framställningen
i denna del.

Förhöjning i förevarande anslag med 70,000 kronor beviljades
derefter af 1874 års Riksdag på framställning af Kongl. Maj:t, som
ansåg nämnda belopp af nöden i och för en förbättrad, utspisning
vid stamtruppens vapenöfningar genom användande af eu till näringsvärdet
ökad portionsstat. Från och med år 1875 utgick alltså anslaget
med 1,270,000 kronor. Då emellertid de sålunda tid efter annan af
Riksdagen anvisade förhöjningar uti anslaget icke afsett att bringa detsamma
i öfverensstämmelse med de under de närmast föregående åren
småningom stegrade pris å sådana lifsförnödenlieter, hvilka tillhörde
indelta arméns mötesbehof, ansåg sig änne f örvaltn in gen böra redan
för statsregleringen 1876 bringa frågan om förhöjning i detsamma på
nytt under öfverläggning'' och hemstälde af sådan anledning i underdånig
skrifvelse den 27 november 1874, att, da nämnda ökade pris
fortfarande vore gällande utan att någon förändring deri syntes kunna
påräknas såsom snart förestående, men deraf vållades anslagets otillräcklighet
för vapenöfningarnas allmänna utsträckning till deras fulla
omfång enligt plan, och dertill vidare komme, att de under anslaget
beräknade medel för gemensamma årliga fälttjenstöfningar med trupper
af olika vapen icke på långt när motsvarade kostnaden för sadana
öfningar af den omfattning och beskaffenhet i öfrig! som redan då
ansåges nödig, hvadan dylika öfningar under de 8 åren från 1867 års
början till 1874 års slut icke kunnat hållas mer än tre särskilda gånger,
Kolig]. Maj:t täcktes af Riksdagen begära förhöjning i anslaget med
ett belopp af 420,000 kronor, utgörande hvad som, enligt eu tillika
öfverlemnad jemförelseberäkning emellan anslagets dåvarande tillgångar,

1,270,000 kronor, och dess för år beräknade utgifter,.omkring 1,690,000
kronor, ansågs erforderligt för att anslaget skulle blifva tillräckligt för
sitt ändamål.

Bih. till Rilcsd. Brot. 181)2. 1 Sami. 1 Ajd. 1 lläft.

10 Fjerde liufmdtiteln.

Kongl. Maj:t biföll denna begäran, såsom följd hvaraf uti nådig
proposition till 1875 års riksdag en förhöjning i anslaget af 420,000
kronor äskades, hvarförutom Kongl. Maj:t för beredande af portion
in natura under vapenöfningarna åt underofficerare vid indelta
armén och Vermlands fältjägarecorps föreslog, att ytterligare 55,000
kronor måtte anvisas. Riksdagen åter beviljade väl sistnämnda belopp,
ehuru på extra stat, men ansåg sig icke böra medgifva den i
öfrigt äskade tillökningen af 420,000 kronor, med anledning hvaraf
arméförvaltningen i underdånigt utlåtande den 13 november 1875
på nytt gjorde anmälan om anslagets höjande, denna gång med ett
belopp af 425,000 kronor, oberäknadt nyssnämnda på extra stat uppförde
. 55,000 kronor; och öfverlemnade förvaltningen dervid till stöd
för sin framställning en kalkyl öfver förhållandet emellan tillgångarna
å anslaget enligt statsregleringen för år 187G samt de årliga utgifterna
för vapenöfningarna, hvarjemte förvaltningen upplyste, att det i kalkylen
upptagna kostnadsbeloppet för de vanliga mötena, 1,141,100 kronor,
blifvit grunda dt på inkomna beräkningar rörande upphandlingarna af
proviant och fourrage för 1876 åra möten, att beloppet för de gemensamma
fälttjenstöfningarna, 350,000 kronor, upptagits till 39,400 kronor
mera än hvad som enligt afskräde räkenskaper utgifvits för sådana
öfningar i Småland och Vestergötland år 1874, enär dessa öfningar
höllos under sommaren omedelbarligen efter de deri deltagande truppernas
särskilda vapenöfningar på deras mötesplatser, hvilket föranledde
mindre marschkostnader än om, såsom eljest åsyftas, de gemensamma
öfningarna skedde på hösten, när, efter grödans inbergning,
trupprörelserna kunde mer obehindradt och således på ett ändamålsenligare
sätt ordnas, samt att de öfriga utgifterna i kalkylen hufvudsakligen
grundats på arméförvaltningens räkenskaper de närmast föregående
åren.

Äfven denna framställning bifölls af Kongl. Maj:t, som uti nådig
proposition till 1876 års Riksdag äskade berörda anslagsförhöjning af

425,000 kronor, hvaremot Riksdagen ej heller denna gång beviljade
den äskade anslagsförhöjningen.

I underdånig skrifvelse den 26 september 1876 framhöll emellertid
arméförvaltningen på . nytt, att anslaget sedan flera år tillbaka icke
vunnit någon förhöjning, motsvarande de prisstegringar, som under
den gångna, tiden uppstått å arméns proviant- och fourrageförnödenheter,
att tillräckliga medel saknats för årliga gemensamma fälttjenstöfningar
med trupper af olika vapen enligt tidens fordringar, samt att
i följd deraf indelta arméns vapenöfningar icke kunnat under de dess -

Fjerde liufvudtiteln.

förinnan närmast förflutna åren ega rum i åsyftad omfattning, samt
anhöll, under upplysning, att, enligt en då gjord utredning, för vapenöfningarnes
bedrifvande enligt plan erfordrades 1,657,382 kronor 50
öre under det att anslaget fortfarande vore i riksstaten uppfördt med
ett belopp af 1,270,000 kronor, det Kongl. Maj:t täckte^ göra förnyad
framställning i ämnet till Riksdagen.

Kongl. Maj:ts denna gång, med anledning af förvaltningens hemställan,
till Riksdagen aflåtna proposition hade så till vida önskad
verkan som Riksdagen visserligen förklarade, att det icke syntes Riksdagen
kunna med visshet antagas, att den äskade allmänna förhöjningen
i anslaget för framtiden vore behöflig till så högt belopp,
som Kongl. Maj:t föreslagit, men emellertid, för vinnande af någon
erfarenhet om hvilket belopp, som för öfningarnas ordnande vore erforderligt,
å extra stat för år 1878 uppförde det derför begärda beloppet
388,000 kronor och tillika medgaf, att å ordinarie stat finge
med ett mindre afdrag uppföras det belopp 55,000 kronor, som vore
erforderligt för beredande åt underofficerarne af portion under vapenöfningarna.

Kongl. Maj:ts, på arméförvaltningens förslag, till 1878 ars riksdag
aflåtna proposition, att den föregående år beviljade förhöjningen
i anslaget måtte tillsammans med ett mindre belopp, som vore erforderligt
för de indelta truppernas lägerutredning, uppföras å ordinarie
stat, bifölls dock icke i annan mån af Riksdagen, än att den, som
fortfarande ansåg det ej kunna med visshet antagas, att berörda förhöjning
vore för framtiden till lika högt belopp behöflig, och af sådan
anledning jemväl för år 1879 upptörde beloppet allenast på extra stat,
emellertid '' medgaf, att nyssnämnda för lägerutredningen erforderliga
belopp 2,500 kronor finge från anslaget för försvarsverket till lands.i
allmänhet öfverflyttas till vapenöfningsanslaget, som sålunda på ordinarie
stat kom att utgöra 1,322,300 kronor eller samma belopp, hvarmed
det ännu utgår. , ...

Sedermera hade Kongl. Maj:t, vid det förhållande, att det i or
år 1878 på extra stat anvisade tillskott i vapenöfningsanslaget af
388 000 kronor för första gången kunnat användas vid samma års
vapenöfningar, men räkenskaperna öfver anslaget da icke hunnit afslutas
och kostnaderna för vapenöfningarna i det fullständigare skick, hvartill
desamma skulle genom berörda förhöjning uppbringas, sålunda ej med
visshet kunde angifvas, uti nådig proposition till 1879 års riksdag äskat
samma förhöjning i vapenöfningsanslaget, att äfven under ar 1880 utgå

12 Fjerde hnfrndtiteln.

allenast på extra stat; men denna framställning lyckades icke vinna
Riksdagens samtycke.

Sedan armé förvaltningen härefter redogjort för de skäl, som af
förvaltningen åberopats till stöd för dess '' under åren 1879, 1880
och 1881 hos . Kongl. Maj:t gjorda underdåniga framställningar om
extra anslag till fälttjenstöfningar, livilka framställningar dock icke
föranledt någon Kongl. Maj:ts åtgärd, framhåller arméförvaltningen
vidare, att efter denna tid visserligen ingen förhöjning i anslaget af
förvaltningen begärts, men att det likväl af den omständigheten, att
åren 1878—1884 några fälttjenstöfningar icke kunnat hållas, tydligen
framginge, att sådan förhöjning varit behöflig just för främjandet af
det med den ursprungliga mera betydande anslagsförhöjningen närmast
och hufvudsakligen afsedda ändamål. Att vidare fälttjenstöfningar såväl
år 1884 som åren 1886, 1888 och 1889 kunnat ega rum, anser
förvaltningen endast kunna tillskrifvas dels det med år 1883 började
och sedermera under loppet af några år fortgående betydliga prisfallet
å de för vapenöfningarna erforderliga proviant- och fourrageartiklar,
och dels den omständighet, att Riksdagen från och med år 1886 anvisat
ett särskild^ statsanslag för bekostande af byggnadsunderhållet å mötesfälten,
hvarigenom indelta arméns vapenöfningsanslag, som tillförene
fått bidraga dertill med ganska ansenliga belopp, vissa år uppgående
till öfver 100,000 kronor, erhållit, om ock indirekt, en välbehöflig förhöjning.

Da nu emellertid från och med ar 1889 ånyo inträdt någon prisstegring
å proviant- och fourrageartiklar, anser arméförvaltningen det
ligga i sakens natur, att anslagets otillräcklighet fortfarande skall göra
sig synnerligen känbar, särskildt beträffande möjligheten att åstadkomma
de för armén beliöfliga gemensamma större fälttjenstöfningarna.

Förvaltningen anmäler slutligen, att, enligt hvad dess räkenskaper
för åren 1881—1890 utvisa, anslagets utgifter uppgått i medeltal till

1,343,000 kronor under hvart och ett af dessa år, deri inberäknadt
kostnaderna för de under denna tioårsperiod utförda större gemensamma
fälttjenstöfningarna åren 1884, 1886, 1888 och 1889, hvilka kostnader
genom en delvis förändrad anordning af dessa öfningar samt under
iakttagande af den största sparsamhet och omtänksamhet vid de för
ändamålet disponibla medlens användning kunnat nedbringas till i medeltal
omkring 200,000 kronor för hvardera af 1884 och 1886 års fälttjenstöfningar,
hvilka varat 5 dagar, och till omkring 300,000 kronor
för hvardera af 1888 och 1889 års motsvarande öfningar, hvilka räckt
i 6 dagar, sedan dock i båda fallen värfvade garnisonerade arméns

Fjerde hufrudtiteln.

mathållnings- och fourageringsanslag samt anslaget till volontärskolor
m. fl. statstillgångar fått bidraga med belopp, som motsvarat derå under
öfningstiden besparade utgifter; och då således vapenöfningsanslagets
utgifter under berörda tioårsperiod visat sig i medeltal öfverstiga anslagstillgången
med omkring 21,000 kronor årligen, hade detta, yttrar
förvaltningen, haft till följd, att den vid periodens början befintliga besparing,
i jemnadt, tal 311,700 kronor, under samma tid tagits i anspråk
med undantag af omkring 100,000 kronor, som ännu vid 1890
års utgång funnes å anslaget besparade, men hvilken besparing dock
förväntades komma att under 1891 ännu mera förminskas, om icke
helt och hållet användas.

På grund af hvad sålunda blifvit af förvaltningen andraget, anser
förvaltningen, att såväl anslagets otillräcklighet som behöfligheten af
förhöjning i detsamma blifvit fullständigt ådagalagd, hvarför förvaltningen
ock finner sig böra ånyo i underdånighet hemställa, det Kongl.
Maj:t täcktes, för åstadkommande af nödig förhöjning deri, af Riksdagen
äska dels ett belopp af omkring 21,000 kronor, hvarmed de årliga
utgifterna kunna i medeltal anses öfverskrida anslagets nuvarande slutsumma,
dels ock, för möjligheten att kunna anställa större gemensamma
fälttjenstöfningar på ett mera regelbundet sätt än hittills, så att de
åtminstone kunna ega rum hvartannat år, hälften af hvad för dessa
öfningar, anordnade med största sparsamhet och under erforderlig
tidslängd, på senaste tiden visat sig oundgängligen erforderligt, eller

150,000 kronor, med tillhopa 171,000 kronor, hvilket belopp förvaltningen
likväl anser böra för utjemnande af anslagets slutsumma skäligen
ökas till 177,700 kronor, hvarigenom detsamma skulle komma att uppgå
till 1,500,000 kronor. __

På samma gång jag finner mig på det lifligaste böra understödja
arméförvaltningens förevarande förslag, kan jag icke underlåta att mot
den uppställning, som arméförvaltningen gifvit åt sina beräkningar, göra
följande erinran. Att under tioårsperioden 1881 —1890, under hvilken
sammanlagdt 4 fälttjenstöfningar hållits, efter medeltalsberäkning en
årlig brist i anslaget af omkring 21,000 kr. uppkommit, skulle noga
räknadt kunna leda till den slutsats, att med en förhöjning i anslaget
af nämnda belopp 4 fälttjenstöfningar skulle kunna under hvarje tioårsperiod
anordnas. Så är emellertid ingalunda fallet. Den under senare
åren inträdda prisstegring har nu liksom på 70-talet så fördyrat truppernas
underhåll under de vanliga mötena, att anslaget i sin helhet
knappast är tillräckligt att bekosta nämnda underhåll än mindre med -

14 Fjerde hufvudtiteln.

gifver anordnandet af några fälttjenstöfningar. Detta visar sig också
deraf, att reservationerne å anslaget måst tillgripas först de senare
åren, under hvilka inga fälttjenstöfningar hållits och då Kong!. Maj:t
dessutom, i syfte att få anslaget att räcka till, funnit sig nödsakad
att till tiden betydligt inskränka indelta kavalleriets redan förut
väl korta remontmöten. Det är sålunda uppenbart, att, om fälttjenstöfningar
skola kunna anordnas åtminstone hvart annat år, det med
nuvarande priser är nödigt, att anslaget ökas icke allenast med nyssnämnda
belopp 21,000 kronor, utan, på sätt förvaltningen också hemstält,
med hälften af det belopp, som kan anses representera dylika
öfningars årliga kostnad.

Någon omständlig motivering för nödvändigheten af fälttjenstöfningar
lär emellertid icke erfordras. Att icke nämna, det representationen
genom sitt beslut vid 1872 års riksmöte godkänt behofvet
deraf, finnes numera knappt något land inom Europa, der ej sådana
truppsammandragningar reguliert och merändels årligen förekomma, och
det lärer vara klart, att i vårt land med dess nuvarande härorganisation,
som medför, att de årliga vapenöfningarna försiggå på spridda mötesplatser,
der endast undantagsvis olika vapen kunna sammanträffa, dylika
vapenöfningar måste vara mera af behofvet påkallade än annorstädes.
Det torde också af sig sjelft inses, att det högre befälet och staberne endast
vid dylika öfningar, hvilka numera anordnas med bestämdt syfte att så
vidt sig göra låter gifva en trogen bild af det verkliga kriget, kunna förvärfva
vana vid den nästan städse i krig förekommande uppgiften att bringa
de olika vapnen till samverkan m. m. d. Då vid de öfningar af ifrågavarande
slag, som hitintills förekommit, i regeln två af arméns sex fördelningar
deltagit, skulle, under förutsättning att öfningarne för framtiden anordnas
på samma sätt och att de återkomma hvart annat år, hvarje
truppförband ändock icke hafva utsigt att oftare än hvart sjette år
deltaga i sådana öfningar, och det måste dessutom ihågkommas, att,
då tillgångarne ej medgifva beväringens inkommenderande till deltagande
deri, befäl och staber icke någonsin komma i tillfälle att operera
med fullt fältstarka afdelningar.

Under åberopande häraf hemställer jag alltså, att Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen

att höja anslaget till indelta arméns och Vermlands
fältjägarecorps’ vapenöfningar

nu .................................	............................ kr.	1,322,300: —
med..............................	............................. »	177,700: —
till.................................	............................. kr.	1,500,000: —

Fjerde linfvudtiteln.

Artilleriet.

I det förslag till stärkande af Norrlands försvar, som jag sistlidet
år afgaf och. hvilket jag, på sätt i mitt anförande till statsrådsprotokollet
för denna dag angifves, nu ansett mig böra till alla
delar vidhålla, afsågs att öka den för Norrlands försvar disponibla
artilleristyrkan på det sätt, att dels de två för Norrland bestämda fotbatterierna
vid Svea artilleriregemente förvandlades till åkande och dels
ett nytt sådant, som jemväl skulle blifva åkande, uppsattes..

Enligt det »förslag och kostnadsberäkning för en division åkande
artilleri i Norrland», som jag förra gången, frågan föredrogs, låtit upprätta
och som jag anhåller nu må såsom bilaga V få fogas till dagens
protokoll, skulle de grunder till omorganisering af de båda fotbatterierne,
som föreslogos 1884 och 1885 års riksdag, tjena till mönster
för samtliga de tre batteriernas organisation; hvarjemte och då hela
organisationen beräknades kosta 250,009 kr. 5 öre, under det att för
de båda fotbatterierna en summa af 118,232 kr. 86 öre redan vore

disponibel, den erforderliga kostnadsökningen skulle uppgå till 131,/76
kr. 19 öre eller i jemnt krontal 131,777 kr.

Det sålunda nödiga beloppet ansåg jag slutligen böra tills vidare
odeladt uppföras under anslaget till artilleriet samt erhålla karakter af
reservationsanslag med Kongl. Maj:t förbehållen rätt att för uppsättningskostnader
och öfriga med genomförande af den nya organisationen
förenade utgifter förfoga öfver derå uppkommande reservationer.

Under hänvisande i öfrigt till mitt meranämnda till statsrådsprotokollet
för den 14 mars 1891 afgifna yttrande i ämnet får jag, som nu
liksom förra året anser endast halfva nyssnämnda belopp eller i rundt
tal 65,800 kr. vara för det första uppsättningsåret erforderligt, alltså
hemställa,

att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att,
med godkännande af hvad som föreslagits beträffande
dels omorganisation af de två, Svea artilleriregemente
tillhörande, för Norrland afsedda fotbatterierna,
dels uppsättande vid samma regemente af ett
nytt åkande batteri och dels den till anställning vid
dessa batterier föreslagna personals aflöning, för år
1893 höja anslaget till artilleriet

nu ....... .................................................... kr. 1,113,656: —

med........................................................... ® 65,800: —

till............................................................ kr. 1,179,456

re.]

Höjning af
detta anslag.

Fjerde hufvudtiteln.

äfvensom medgifva, att omförmälda belopp 66,000 kr.
må under anslaget upptagas såsom reservationsanslag
med Kongl. Maj:t förbehållen rättighet att till
bestridande af uppsättningskostnader och öfriga med
den föreslagna organisationens genomförande förenade
utgifter använda derå uppkommande reservationer.

Karlsborgs artillericorps.

[7-]

Skjuta?''It1 . mitt anförande till statsrådsprotokollet för den 4 i denna månad

eu, nytt anslag ^ar jag närmare redogjort för de skäl, som föranleda mig att påyrka
”bensmnfn11* uppsättandet af eu särskild artillericorps å Karlsborg. Jag ber att
g utöfver hvad jag dervid yttrat endast få tillägga, dels att frågan om
en dylik artillericorps’ uppsättande redan åren 1884 och 1885 understälts
Riksdagen, och dels att denna angelägenhet, särskildt derest rustningar
i och för neutralitetens upprätthållande af en eller annan anledning
skulle blifva af nöden, måste anses vara af yttersta vigt. Under en
dylik eventualitet torde nemligen sjöfästningarne i främsta rummet
böra försättas i försvarsdugligt stånd, hvadan, och då för Karlskronas
besättande någon särskild fästningsartillericorps icke finnes tillgänglig,
större delen af de nu å Karlsborg förlagda båda fästningsartillerikompanierna
måste ditflyttas. Enligt gjorda beräkningar skulle, sedan
nämnda detachera)^ utgått, af kompaniernas disponibla styrka endast
återstå, utom beväring, en obetydlig depotafdelning af ej fullt 50 man,
deri inberäknadt afskedade stamartillerister, som ännu qvarstå i värnpligtsåldern,
och en hvar inser, att detta antal icke kan vara tillräckligt
för bestridande af fästningsartilleritjensten å landets centralfästning.

Hvad beträffar den blifvande corpsens organisation lärer under
nuvarande förhållanden falla af sig sjelf t, att densamma bör, om möjligt,
bringas till fullkomlig öfverensstämmelse med den, som blifvit antagen.
för redan uppsatta fästningsartillericorpsen å Vaxholm—OskarFredriksborg.

Enligt det förslag öfver den årliga totalkostnaden för corpsen,
som jag med ledning af den för sistnämnda artillericorps faststälda
stat låtit upprätta och som jag anhåller må såsom bilagan n:o VI få
fogas till dagens protokoll, skulle den årliga utgiften för corpsen komma
att uppgå till 267,782 kr. 85 öre.

Då emellertid de nu å Karlsborg förlagda 2 fästningskompanierna
vid Göta artilleriregemente torde böra till den nya corpsen öfverflyttas

Fjerde hufvudtiteln.

och samtliga kostnaderna för desamma, enligt en inom artilleristaben
utarbetad promemoria (bil. VII), uppgå till 80,097 kronor 71 öre, hvarförutom
nu, liksom vid Vaxholms artillericorps’ uppsättande, Vs af de
till reservartilleriet ursprungligen anvisade medel med i rundt tal 10,400
kronor synes böra såsom bidrag till corpsens uppsättande användas,
blifver, vid bifall till förevarande förslag, hela den årliga tillökningen
i statsverkets kostnad 177,285 kronor 14 öre eller i jemnadt krontal
177,286 kronor. Och torde detta belopp, på sätt förut varit vanligt
vid nya truppers uppsättande, lämpligen böra, så länge uppsättningen
pågår, såsom ett enda särskildt anslag i riksstaten uppföras med rätt
för Kongl. Maj:t att använda detsamma jemte öfriga för corpsen påräknade
tillgångar för bestridande af uppsättningskostnader och öfriga
med organisationens genomförande förenade utgifter.

Då för första uppsättningsåret 100,000 kronor torde vara erforderligt,
hemställer jag alltså, att Kongl. Magt behagade föreslå Riksdagen att,

med godkännande af de uppgifna grunderna
för organisationen af en fästningsartillericorps å Karlsborg
jemte hvad som föreslagits beträffande personalens
aflöning, för år 1893 för corpsen anvisa, utöfver
de för Göta artilleriregementes å Karlsborg förlagda
2 fästningskompanier nu anslagna medel, jemväl 10,400
kronor af reservartilleriets anslag samt såsom nytt
anslag 100,000 kronor;

att sistnämnda anslagsbelopp, under benämning
»Karlsborgs artillericorps», uppföres såsom reservationsanslag
näst efter anslaget till Vaxholms artillericorps
;

samt att de besparingar, som under uppsättningstiden
kunna å de för artillericorpsen afsedda medel
beredas, må af Kongl. Maj:t disponeras för bestridande
af uppsättningskostnader och öfriga med organisationens
genomförande förenade utgifter.

Marinregementet.

Äfven beträffande erforderlig höjning i de till befälet vid beväringstrupperna
utgående aflöningsförmåner har jag i mitt nämnda anBih.
till It i hd. Blot. 1892. / Band. 1 A/d. / Haft. A

[8.]

Höjning af
detta anslag.

Fjerde liufVudtlteln.

förande till statsrådsprotokollet, för denna dag yttrat mig, och billigheten
deraf, att detta befäl, som, derest beväringens öfning utsträckes
till 90 dagar, i fråga om tjenstgöring vid trupp blifver lika
betungadt som befälet vid den indelta armén, också i fråga om den
fasta lönen varder med samma befäl likstäldt, torde, på sätt jag betonade
i mitt anförande i ärendet förra gången denna fråga inför Kongl. Maj:t
föredrogs, ej rimligen kunna bestridas.

Enligt den utredning, som vid senaste riksdag i ärendet förebragtes,
skulle för böjning på föreslaget sätt af den till befälet vid Blekinge
bataljon för närvarande utgående aflöning erfordras 6,710 kronor; och
då nämnda belopp, på sätt jag äfven sistlidet år yttrade, lämpligen
synes böra uppföras under anslaget till marinregementet, hvilket, enligt
1886 års riksdags beslut, må, i den mån det ej tages i anspråk för
aflöning af nämnda regementes återstående personal, användas till den
beslutade, men ännu ej fullt genomförda organisationen af beväringstrupperna,
hemställer jag, som, i öfverensstämmelse med den vid 1891
års riksdag framlagda stat för bataljonen, låtit upprätta ny sådan (bil.
Vill), att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att, med godkännande af de föreslagna nya grunderna
för aflöningen af den vid Blekinge bataljon anstälda
personal, böja anslaget till marinregementet

nu................................''................................ kr. 66,000: —

med.................................................... » 6,710: —

till kr. 72,710: —

Trängen.

[9.] ......

Höjning af Pa sätt jag i mitt ofta nämnda anförande till statsrådsprotodetta
anslag. kollet för denna dag antydt, vidhåller jag äfven nu mitt till sistlidna
riksdag framlagda förslag om uppsättande i Norrland af en ny
trängbataljon. Hvad dess organisation beträffar skulle, såsom Eders
Kongl. Höghet behagade erinra sig, de redan nu förefintliga, till sin
organisation fullkomligt likartade båda bataljonerna tjena till mönster;
och skulle vidare, enligt den kostnadsberäkning, som jag vid nämnda
riksdag framlade och som jemväl nu torde böra protokollet biläggas,
samtliga kostnader för den nya bataljonen, efter dess fullständiga uppsättning,
komma lätt uppgå till 200,142 kronor 12 öre.

Fjerde hnfvncHIteln.

Af detta belopp anser jag emellertid endast 150,000 kronor vara
för nästa statsregleringsperiod erforderliga; hvarjemte jag, i likhet med
hvad jag sistlidne år föreslog och på enahanda skäl, som då androgos,
finner nödigt, att hvad till bataljonen anslås till en början i riksstaten
uppföres såsom ett odeladt reservationsanslag och att Kongl.
Maj:t berättigas att disponera derå uppkommande besparingar för bestridande
af uppsättningskostnader och öfriga med organisationens
genomförande förenade utgifter. hem , ;

Under hänvisande i öfrigt till den omnämnda .kostnadsberäkningen
(bil. IX) hemställer jag alltså, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
Sf: : 1'' ''! i i"'':, .ijih; ''

att, med godkännande af hvad som föreslagits
beträffande organisationen af en tredje trängbataljon
och personalens aflöning, för år 1893 höja anslaget

till trängen, nu......................................... kr. 285,437:

med..............>.......;............................. » 150,000:

• O''.

till kr. 435,437

samt

att medgifva, att, förutom det belopp 200,143
kronor, som i årets riksstat är under nämnda anslag
såsom reservationsanslag upptaget, ifråga varande

150,000 kronor må i 1893 års stat ytterligare under
förevarande anslag uppföras såsom reservationsanslag
med rättighet för Kongl. Maj:t att använda
uppkommande reservationer å det sålunda till
den nya bataljonen anslagna belopp till bestridande
af uppsättningskostnader och öfriga med genomförandet
af bataljonens organisation förenade utgifter.

Gotlands nationalbeväring.

[10.]

. n ''“''•J

Enligt det förslag till ny stat för Gotlands nationalbeväring, som Höjning af
jag låtit upprätta och som jag anhåller må få fogas till dagens proto- detta anslag''
koll såsom bil. X, skulle, derest aflöningsförmånerna för det vid nationalbeväringen
anstälda befäl ökades i enlighet med hvad jag så val
vid sistlidne riksdag som nu hemstält, till aflöning af nämnda befäl
och gäldandet af öfriga i nationalbeväringens stat upptagna utgifter
erfordras eu summa af 199,960 kronor 25 öre; och då nu gällande stat

Fjerde hnfvudtiteln.

för densamma, efter de förändringar deri, som vidtagits vid Riksdagarna
åren 1889 och 1891, slutar å en summa af 183,766 kronor 25 öre, uppgår
alltså den ökade kostnad, som den ifrågasatta löneförhöjningen
medför, till ett belopp af 16,194 kronor.

Under erinran, att, med hänsigt, till den ännu ej afslutade omorganisationen
af beväringstrupperna, det enligt gällande stat för nationalbeväringen
anvisade belopp ej öfverensstämmer med det i riksstaten
för densamma uppförda, utan att sistnämnda belopp, som är afsedt att
efter omorganisationens slutliga genomförande delvis användas till aflöning
af befälet vid de tre beväringsbataljonerna å fastlandet, något
öfverskjuter slutsumman för nationalbeväringens stat, hemställer jag

alltså, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, med godkännande af de föreslagna nya grunderna
för aflöningen af den vid Gotlands nationalbeväring
anstälda personal, höja anslaget till Gotlands

nationalbeväring, nu............................... kr. 200,509: —

med............................................................. » 16,194: —

till kr. 216,703: —

Hallands beväring.

[11.]

Höjning af Det belopp, som erfordras för att på nyss angifvet sätt höja aflödetta
anslag. n;ngcn till det vid Hallands bataljon anstälda befäl, uppgår, enligt det
förslag till stat (bil. VIII), som jag, i öfverensstämmelse med den år
1891 framlagda, låtit upprätta, till 6,710 kr.

Jag hemställer alltså,

att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att,
med godkännande af de föreslagna nya grunderna
för aflöningen af den vid Hallands bataljon anstälda
personal, höja anslaget till Hallands beväring

nu .............................	................................ kr.	12,660: —
med..............................	.................................. »	6,710: —
•	till kr.	19,370: —

Fjerde hufvndtiteln. 21

i -i ■>.. ; ;,p : •: ■>; u • .ö. f ■ : «''

Vesternorrlands beväring.

—- . [12.]
Enligt nyss omförmälda, jemväl för Vesternorrlands bataljon afsedda
stat erfordras för att på föreslaget sätt höja det nuvarande be- ett^a°[ag
fälets vid nämnda bataljon aflöning likaledes en summa af 6,710 kronor.

För ökning af personalen, i enlighet med hvad jag såväl vid sistlidna
riksdag som nu yrkat, är vidare, jemlikt det förslag till ny stat
för Vesternorrlands regemente (bil. XI), som jag likaledes i öfverensstämmelse
med den vid sistlidne riksdag framlagda, låtit upprätta, en
summa af 76,430 kronor af nöden. Då jag emellertid nu liksom sistlidne
år anser endast hälften af det för befälets förökning nödiga belopp
eller i rundt tal 38,000 kronor vara för nästa statsregleringsperiod erforderligt,
så att ökningen i sin helhet för år 1893 skulle komma att
uppgå till 44,710 kronor, hemställer jag, att Kongl. Makt täcktes
föreslå Riksdagen

att, med godkännande af de föreslagna nya grunderna
för aflöningen af den vid Vesternorrlands bataljon
nu anstälda personal äfvensom hvad beträffande
ökningen af befälspersonalen hemstälts, för år 1893
höja anslaget till Vesternorrlands beväring

nu.............. ;......;........................................... kr. 31,420: —

med............................................................. » 44,710: —

till kr. 76,130: —

samt

att, vid bifall härtill, medgifva, att anslaget må
för framtiden benämnas »Vesternorrlands regemente».

Aflöning till stamtrupp vid Vesternorrlands bataljon.

[13.]

Enligt den plan för ökningen af befälsstyrkan vid Vesternorrlands dH°iniani?9laf
bataljon, som jag vid sistlidne riksdag framlade, skulle icke allenast ettaan8ag''
officerarnes och underofficerarnes antal bringas till likhet med antalet
dylika tjenstemän vid ett större indelt regemente, utan äfven så många
nya korpralsplatser vid bataljonen inrättas, att detta truppförband
jemväl i fråga om antalet underbefäl af manskapsklässen blefve lik stridt
med ett dylikt regemente. Aflöningen till officerare och underofficerare

Fjerde hnfvndtiteln.

vid bataljonen är för närvarande uppförd i den för bataljonen gällande
stat och utgår från anslagen till »marinregementet», »Gotlands nationalbeväring»,
»Hallands beväring» och »Vesternorrlands beväring», hvilka
fyra anslag, såsom jag ofvan antydt, enligt 1886 års riksdags beslut,
få gemensamt användas till genomförande af den då beslutade nya
organisationen af beväringstrupperna. Jag har också under sistnämnda
anslag gjort framställning om den erforderliga ökningen af officerare
och underofficerare vid Vesternorrlands bataljon.

Den kostnadsökning åter, som är af nöden för att till föreslaget
antal uppbringa korpralerna vid Vesternorrlands bataljon, torde deremot
höra påföras nu förevarande anslag, derifrån aflöningen till de redan
vid bataljonen anstälda korpraler bestrides; och då, enligt den utredning,
som sistlidet år lemnades, 8 nya distinktionskorprals-, 20 korpralsoch
16 vicekorpralsbeställningar måste inrättas, på det att det blifvande
nya regementet må erhålla samma antal underbefäl af manskapsklassen,
som ett större indelt regemente, och, på sätt jag sistlidet år ådagalade,
kostnaden derför, efter beräkning åt* samma aflöningsförmåner för de
nya som de förut varande korpralsbeställningarna, uppgår till 1,304
kronor 75 öre eller i rundt tal till 1,305 kronor, hemställer jag att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, med godkännande af hvad som sålunda beträffande
ökning af korpralsplatserna vid Vesternorrlands
bataljon föreslagits, höja anslaget till nämnda

bataljons stamtrupp, nu............................. kr. 26,644: —

med................................................................. » 1,305: —

till kr. 27,949: —
äfvensom, vid bifall härtill, medgifva, att anslaget för
framtiden må benämnas »anslag till aflöning till stamtrupp
vid Vesternorrlands regemente».

Beväringsmanskapets vapenöfningar.

IM t . :

af 1 sm förenämd da underdåniga skrifvelse den 10 November 1891
t C ta .inslag. k8r arm^förvaltningen å intendentsdepartementet afgifvit utlåtande
rörande den ökning i förevarande anslag, som nödvändiggöres deraf,
att, på sätt i § 52 af vämpligtslagen enligt dess nuvarande lydelse
föreskrifves, beväringens öfningar skola från och med år 1893 utsträckas

Fjerde hufrudtftelli.

till sin fulla längd enligt bestämmelsen i § 27 mom. 1 af samma lag
och således komma att fortgå 2 dagar längre än nu är fallet.

I nämnda utlåtande förmäler sig arméförvaltningen anse af nöden,
att, i likhet med livad som egde rum, då förvaltningen uti underdånig
skrifvelse den 8 november 1889 af liknande anledning gjorde hemställan
om ökning af anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar
för år 1891, kostnaden för aflöning, underhåll och nödig mötesmateriel
åt hvarje beväringsman fortfarande beräknas till 1 krona 20 öre per
dag. I den äskade anslagsökningen hade nemligen vid föregående tillfällen
icke inberäknats någon ersättning för den till beväringsmanskapets
öfvande kommenderade stamstyrkan, oaktadt denna ersättning så mycket
snarare syntes böra från förevarande anslag utgå, som de för indelta
infanteriets munderingsunderliåll särskild! anvisade statsmedel, hvarifrån
underhållet af stammanskapets munderingspersedlar jemväl under beväringsöfningarna
hitintills guldits, knappast försloge till bestridande
af den under stamöfniugarna erforderliga utgift af nämnda beskaffenhet.
Utgående härifrån beräknar alltså arméförvaltningen den erforderliga
ökningen, efter eu styrka af 30,000 man, till 72,000 kronor och hemställer
af sådan anledning, att anslaget, som nu är i riksstaten uppförd t
med 1,472,000 kronor, må i riksstaten för år 1893 höjas till 1,544,000
kronor.

Då jag emellertid, på sätt jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet
för den 4 i denna månad anmält, redan från början varit
betänkt att, i sammanhang med framläggandet till Kongl. Maj ds pröfning
af senaste landtförsvarskomités förslag till ny härordning, hos
Kongl. Majd hemställa, att utsträckningen af beväringsmanskapets
vapenöfningar måtte få under de båda första öfningsåren ordnas i fullkomlig
öfverensstämmelse med det förslag, som i detta hänseende
förelädes 1891 års riksdag, anmodade jag i embetsskrifvelse den 30
Oktober 1891 arméförvaltningen å artilleri- och intendentsdepartementen
att, med ledning af den erfarenhet rörande dagkostnaden för beväringsmanskapets
vapenöfningar, som under senare åren vunnits och
med hänsyn särskild! till den kostnadsbesparing, som på grund af
skärpt kontroll och ändamålsenligare medelsförvaltning vore att emotse
såsom följd af fördelningsintendenters anställande vid armén, låta uträkna
och till Kongl. Maj:t afgifva underdånigt yttrande i fråga om
de anslagsförhöjningar, som under åren 1893 och 1894 blefvo åt nöden
i de under nämnda departement stälda anslag för genomförandet åt
den på dylikt sätt ifrågasatta utsträckningen af beväringsmanskapets
vapenöfningar.

Fjerde hufrudtiteln.

Uti sitt med anledning deraf den 27 sistlidne november afgifna,
förut omförmälda underdåniga yttrande beräknar arméförvaltningen å
intendentsdepartementet, på sätt jag i anförande till statsrådsprotokollet
för denna dag redan antydt, den höjning uti nu förevarande anslag,
som, derest en sådan förlängning af sagda öfningar utaf Riksdagen
medgifves, för år 1893 varder af nöden, till 798,000 kronor, och upplyser
förvaltningen, beträffande de grunder, som vid denna sålunda
gjorda beräkning blifvit följda,

att underhållskostnaden för de värnpligtige, med anledning af särskilt
gjorda undersökningar rörande de faktiska kostnaderna härför
under åren 1887—1890, beräknats till 1 krona 12 öre per tjenstgöringsdag,

att arméförvaltningen, under förutsättning att en värfvad stamtrupp
skulle komma att vid sidan af den indelta uppsättas vid Jemtlands
hästjägarecorps och att de värnpligtige vid denna corps följaktligen
skulle kunna göras beridne å stammanskapets hästar, ansett sig kunna
beräkna antalet legda hästar för kavalleriet till allenast 525, samt
slutligen

att kostnaden för den till de värnpligtiges vapenöfvande beliöfliga
styrkan af stammanskap, som i förvaltningens i ämnet vid sistlidna
riksdag afgifna utlåtande beräknats något för lågt, numera höjts, så
att det för nämnda ändamål erforderliga antalet dylikt manskap må vara
att i sin helhet tillgå.

Mot dessa förvaltningens beräkningar har jag ingen erinran att
göra, och synes, hvad särskildt angår den något minskade dagkostnaden
för de värnpligtiges underhåll m. in., som förvaltningen i sitt senaste
utlåtande lagt till grund för beräkningarna, det med skäl kunna antagas,
att, då öfningarna för framtiden skulle komma att försiggå vida
längre tid i en följd än nu är fallet, nämnda beräkningssiffra skall visa
sig tillförlitlig, helst densamma, på sätt förvaltningen anmäler, framgått
såsom resultat af erfarenheten under de senare åren, hvilka i allmänhet
haft att uppvisa skäligen höga priser på de flesta för de värnpligtiges
underhåll erforderliga förnödenheter.

Jag hemställer alltså, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att höja anslaget till beväringsmanskapets vapen öfningar,

nu............................................. kr. 1,472,000: —

med.......................................................... » 798,000: —

till kr. 2,270,000: —

Fjerde linfvudtiteln.

Volontärskolor.

I mitt flere gånger nämnda anförande till statsrådsprotokollet
för den 4 i denna månad har jag redogjort för de skäl, som synas
mig tala för att nuvarande anslag till volontärskolor höjes. Mitt yrkande
i detta afseende gjordes visserligen då under förutsättning, att det
af mig framlagda förslag till fullständigt ordnande af landets härväsende
af Kongl. Maj:t lades till grund för nådig proposition till
Riksdagen. De skäl, som under denna förutsättning till stöd för den
gjorda framställningen af mig åberopades, förlora emellertid icke sin
giltighet, äfven då, såsom nu är fallet, endast partiella förbättringar
af den bestående försvarsorganisationen ställas i utsigt. Då den nu
ifrågasatta kortare öfningstiden för de värnpligtige icke medgifver, att,
på sätt komiterade föreslagit, så att säga direkte ur deras led uttaga
nödigt reservbefäl, måste särskild utbildning af dylikt befäl under nuvarande
omständigheter försiggå i större omfattning än som skulle
blifvit händelsen, derest eu ny härordning kommit till stånd; och uppenbarligen
kan, åtminstone hvad angår den indelta armén och beväringstrupperna,
en sådan utbildning icke försiggå annorstädes än vid någon
volontärskola.

En i fråga om behofvet af reservbefäl inom landtförsvarsdepartementet
verkstäld utredning gifver också vid handen, att, derest med
nuvarande befälst Ålgång mobilisering, eldigt gällande mobiliseringsplan,
skulle verkställas och dervid för truppförbandens förseende med befäl
senaste landtförsvarskomités beräkningar tagas till utgångspunkt, bristen
på officerare och underofficerare skulle blifva så stor, att för dess fyllande
endast vid infauterivapnet elevantalet vid detta vapens volontärskola
måste årligen höjas med omkring 200. Men dertill kommer ytterligare
dels att, vid bifall till förslaget om ökning af kadrerna vid de fyra
norrländska truppförbanden, ett större antal volontärer än för närvarande
är fallet måste vid desamma utbildas, och dels att, såsom följd
af den föreslagna utsträckningen af de värnpligtiges tjenstetid, landets
mobiliserbara styrka kan höjas och att af sådan anledning behofvet af
reservbefäl måste blifva större; och slutligen måste icke lemnas opåaktadt,
att det i riksstaten till volontärskolor uppförda anslag redan
visat sig allt för knappt och flera år måst öfvorskridas, ehuru, med
hänsigt till det begränsade utrymmet å Karlsborg, volontärer till det
antal, som varit önskligt, under samma år icke kunnat kommenderas
till genomgående af volontärskolan derstädes.

Hvad beträffar platsen för det nya volontärskoleetablissementet,

Bih. till llihd. Prot. 18i)2. 1 Sami. 1 A/d. 1 lläft. 4

Fjerde hufVudtiteln.

synes väl det naturligaste vara att detsamma förlägges till Norrland,
der ökningen af volontärernas antal kommer att blifva störst. Å andra
sidan torde det emellertid icke vara lämpligt, att förslag i denna fråga
redan nu framlägges och måhända skulle det till och med kunna ifrågasättas,
att icke ett utan flera dylika etablissement inrättades. Åtskilliga
städer hafva redan förklarat sig villiga att, mot det en större eller
mindre militärstyrka förlägges till desamma, af egna medel bekosta
uppförandet af erforderliga etablissement; och kanske skall det på sådant
sätt lyckas att utan statsverkets alltför stora betungande inom
hvarje distrikt få till stånd ett skoletablissement, vid hvilket distriktets
volontärer sålunda skulle kunna erhålla den under första tjensteåret
nödiga utbildningen. Utrymmet på Karlsborg, som för närvarande
är så knappt, att endast fyra af infanteriskolans kompanier
kunnat förläggas i särskild! dertill afsedda byggnader och att det femte
måst provisoriskt inhysas i lokaler, som nu skola upptagas af Göta
trängbataljon, kunde måhända under sådana förhållanden blifva tillräckligt
för sitt ändamål. Endast de volontärer, som anses lämpliga att
jemväl andra tjensteåret undergå militärisk utbildning, äfvensom officersvolontärerna
behöfde nemligen under nämnda förutsättningar kommenderas
till skolan derstädes.

Då emellertid ännu någon tid lärer åtgå, innan visshet vinnes, om
och till hvilket antal volontärskoleetablissement skola kunna på nyssnämnda
sätt bringas till stånd, lära statsmedel böra beredas till uppförande
af det eller de etablissement af nämnda beskaffenhet, som kronan
kan nödgas att på egen bekostnad bringa till stånd, och synes
mig den lämpligaste utvägen härtill vara, att det anslag, som för ändamålet
beviljas, till en början erhåller karakter af reservationsanslag med
Kongl. Maj:t öppen lemnad rätt att deraf bestrida byggnads- och öfriga
kostnader, som med anledning af förslaget blifva af nöden.

Då slutligen af det belopp, 240,000 kronor,'' som jag ansett vara
för den ökade utbildningen af volontärer erforderligt, endast 100,000
kronor torde behöfva utgå år 1893, hemställer jag, att Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

att, med godkännande af förslaget om inrättande
af eu eller flera nya infanterivolontärskolor, låta utaf
det för ändamålet nödiga belopp 240,000 kronor i
1893 års riksstat såsom reservationsanslag uppföra

100,000 kronor och af sådan anledning höja anslaget

till volontärskolor, nu.............................. kr. 285,000: —

med .............................................................. )> 100,000: —

till kr. 385,000: —

Fjerde hnfvndtiteln.

äfvensom bemyndiga Kongl. Maj:t att till byggnadsoch
öfriga kostnader, som för skolans eller skolornas
inrättande varda af nöden, använda uppkommande
reservationer å nämnda för den eller de nya skolorna
afsedda belopp, 100,000 kronor.

Försvarsverket till lands i allmänhet eller arméförvaltningens departement.

[16.]

Rörande höjning af detta anslag hafva så väl generalfälttygmastaren
och chefen för artilleriet som arméförvaltningen å artilleri- och inten- e g
dentsdepartementen gjort underdåniga framställningar..

Generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet erinrar uti sin förenämnda
underdåniga skrifvelse den 11 sist.lidne november, att han i
memorial af den 15 november 1890 såsom skäl, hvarför han ej redan
då hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit om framläggande för
Riksdagen af frågan om förhöjning af artilleridepartementets andel
i anslaget för försvarsverket till lands i allmänhet, anfört att han ansåg
sig tvungen att hösten 1891 inkomma med begäran om förhöjning
å °den under nämnda anslagsdel uppförda anslagstiteln »Kopparpatrontillverkningen»,
samt att han af sådan anledning och på. i öfrigt anförda
skäl trott sig böra uppskjuta sin berörda framställning, till dess
han kunde i ett sammanhang göra reda för hela det erforderliga behofvet.
_

Nu vore denna tidpunkt inne och han fäster fördenskull till en
början Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derpå, att jemväl hans företrädare
dragit denna sak under Kongl. Maj:ts pröfning.

Uti memorial af den 15 november 1889 hade nemligen dåvarande
generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet, uppå af
honom anförda skal, i underdånighet anhållit, att som sedan 1880 å
åtskilliga särskilt angifna anslagstitlar i dop för nämnda anslagsdel
faststälda stat uppkommit nya behof, till hvilkas täckande ett årligt
belopp af 99,000 kronor vore erforderligt, Kongl. Maj:t täcktes hos
näst derefter sammanträdande Riksdag äska förhöjning med nämnda
belopp i departementets andel i nu förevarande anslag; och hade
Kongl. Maj:t behagat i hufvudsak gilla denna framställning, så att af
Riksdagen för ändamålet begärdes 100,000 kronor, deri dock inberäknadt
det belopp, 50,000 kronor, hvarmed anslaget till salpeteruppköp vore
i riksstaten uppfördt och hvilket, vid bifall till den begärda förhöjningen,
skulle ur riksstaten utgå med förbindelse för arméförvaltningen å ar -

28 Fjerde hnfVudtfteln.

tilleridepartementet att från sin andel i anslaget till försvarsverket till
lands i allmänhet för framtiden bekosta inköp af erforderlig salpeter.

Den nådiga propositionen bifölls emellertid af Riksdagen endast så
till vida, att, jemte det anslaget till salpeteruppköp förklarades skola
bibehållas oförändradt, en förhöjning af 36,000 kronor i artilleridepartementets
andel uti ifrågavarande anslag beviljades. Och hade sistnämnda
belopp, enligt derom i nåder utfärdade bestämmelser, blifvit emellan
de olika titlarna i den för ifrågavarande anslagsdel faststälda stat så
fördeladt, att å Tit. IV »ammunitionsbehof» uppförts 20,000 kronor, å
Tit. V »ammunitionskostnader» 10,000 kronor samt å Tit, IX »kruttillverkningsko
stnad» 6,000 kronor.

Ställningen å förenämnda tre anslagstitlar hade, fortsätter generalfälttygmästaren
och chefen för artilleriet, derigenom visserligen blifvit
något förbättrad, men behofven voro dock ej fyllda; dels förelåge nemligen
numera nya sådana och dels vore ställningen å öfriga af förre
generalfälttygmästaren angifna titlar, deri brist förefunnits och hvilka
den af 1890 ars riksdag å anslaget i dess helhet beviljade förhöjning
icke tillgodokommit, fortfarande alldeles oförändrad.

De behof, som, efter det frågan om förhöjning i anslaget senast
förelädes Riksdagen, i detta afseende gjort sig gällande, hänförde sig,
yttrar generalfälttygmästaren, uteslutande till frågan om förbättrad och
förökad ammunition för armén; och anför generalfälttygmästaren, hvad
dervid först angår

Artilleriammunition

i hufvudsak följande:

Genom inrättande af skjutskolor och genom flitig öfning i riktning
m. m. hade vårt artilleri under de senare åren otvifvelaktigt gjort beaktansvärda
framsteg i skjutskicklighet; men utsigten att denna skulle
kunna uppdrifvas till jemnhöjd med den, som de flesta främmande ärfd
lerier besutte, vore ringa, så länge de till skarp ammunition i och
för skjutöfningarna anslagna medel vore så knappt tillmätta, som för
närvarande vore fallet,

I och för vårt fältartilleris skjutöfningar kunde nemligen för närvarande,
utan minskning af den för en mobilisering afsedda ammunitionstillgången,
icke anslås ett större antal skarpa skott per batteri än
omkring 100 st,, under det att motsvarande skottantal utgjorde i Tyskland
600 st. samt i Frankrike och Ryssland närmare 400 st,

Det vore dock icke endast de stora arméerna, som i fråga om

Fjerde hufvud titeln.

qvantiteten af öfningsamimmition voro oss öfverlägsna, utan vårt artilleri
stode i detta hänseende betydligt tillbaka äfven för de mindre,
med vårt land mera jemförliga staterna. Så använde t. ex. ett danskt
fältbatteri för de årliga skjutöfningama icke mindre än 450 skott, ett
holländskt omkring 200 och ett norskt omkring 300. Vid Schweiziska
fältartilleriet, 48 batterier, förbrukades år 1889 enligt officiel a uppgifter
inalles 19,749 skarpa skott, under det att samma år till hela vårt fältartilleri,
32 batterier, icke voro anslagna mer än tillsammans 4,200.

Af de till-vårt artilleris skjutöfningar anslagna projektilerna vore
vidare af besparingsskäl 50 procent så kallade öfningsprojektiler, det
vill säga projektiler, som utan olägenhet kunde användas vid öfningar,
men som ej på långt när egde den förstörelseverkan, att de kunde
ifrågasättas att komma till användning i fält.

Med den proportionsvis ringa förbrukningen af ammunition vore
dessutom en annan olägenhet af betänkligt slag förenad.

Af de för mobilisering afsedda projektiler förbrukade nemligen
hvarje batteri årligen endast 50 st. eller, om man tilläde den till skjutskolan
anslagna ammunitionen, omkring 70 st. eller 12 per kanon.
Mobiliserings förråd et utgjordes emellertid af omkring 500 projektiler
per kanon och om fråga skulle uppstå att utbyta en äldre projektilmodell
mot en nyare och kraftigare, hvartill för öfrigt i vårt land anledning
förefunnes, i det man med framgång försökt en ny granatkartesch
med minst 30 procent större effekt än den nu reglementerade, så skulle
det med nuvarande årliga anslag till ersättande af förbrukade projektiler
dröja icke mindre än omkring 40 år innan en dylik ammunitionsförändring
kunde blifva fullständigt genomförd.

Af det sålunda anförda funne generalfälttygmästaren och chefen
för artilleriet framgå:

dels att den till vårt fältartilleri för årliga skjutöfningar anslagna
ammunitionsqvantitet vore oproportionerligt liten i jemförelse med den
qvantitet sådan, som icke allenast i de stora europeiska fastlandsstaterna,
utan äfven i de båda andra skandinaviska och de flesta öfriga mindre
stater för motsvarande ändamål användes, samt

dels att den på den ringa årsförbrukningen beroende långsamma
omsättningen af mobiliseringsammunitionen föranledde, att denna till
stor del komme att vara af föråldrad och mindre användbar beskaffenhet;

och ansåg generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet dessa
för vårt artilleris stridsduglighet högeligen ogynsamma missförhållanden
så mycket snarare böra utan dröjsmål i möjligaste mån afhjelpas, som
till de redan nämnda skälen härför komme, att vårt fältartilleris numerär

30 Fjerde hiifrudtiteln.

relativt till infanteriet vore mycket svag, under det att infanteriet på
samma gång till följd af sin bristfälliga utbildning vore i det allra
största behof af stödet utaf ett dugligt fältartilleri.

Det syntes sålunda generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet
i och för sig i hög grad önskligt, om den årliga qvantiteten ammunition
för fältartilleriets skjutöfningar kunde ökas till 300 skott per batteri,
den största ammunition smängd, som, med afseende fästadt å den nuvarande
korta regementsexercisen, lämpligen kunde komma till användning;
men då en så stor ökning sannolikt icke kunde, på grund af den
deraf föranledda betydande kostnaden, stå att erhålla, ansåge han sig
för tillfället böra ifrågasätta allenast, att antalet skott per batteri ökades
med 100 och att samtidigt det till fältartilleriets skjutskola anslagna
skottantalet höjdes med 800 till 2,000.

Den ammunitionsmängd, som, enligt hvad sålunda blifvit yttradt,
kunde anses behöflig för vårt fältartilleris skjutöfningar utöfver den,
som med nuvarande anslag kunde för berörda ändamål anvisas, utgjorde
alltså:

för 32 fältbatterier å 100 skott................................................. 3,200 skott,

» skjutskolan .............................................................................. 800 »

eller tillhopa 4,000 skott,
derför kostnaden efter ett medelpris af 10 kronor per skott (9,to kronor
för projektil och rör m. m. samt 90 öre för krutet) utgjorde tillsammans
40,000 kronor.

Hvad vidare angår

Ammunition för eldhandvapen

erinrar generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet att, som de nya
gevären år 1894 böra kunna utlemnas till såväl stamtrupp som beväringsmanskap
vid alla arméens infanteriregementen och corpser, för att
begagnas vid skjutningar och andra ofningar, det blefve nödvändigt
att ammunition till dessa gevär då funnes tillgänglig i tillräcklig myckenhet
för öfningarnas ändamålsenliga bedrifvande; och att tillverkning
af dylik ammunition i mera betydande utsträckning sålunda måste börja
senast år 1893.

Ammunitionen till det nya geväret komme vidare, fortsätter generalfälttygmästaren
och chefen för artilleriet, att på sätt redan i Kongl.
Maj ds nådiga proposition till 1890 års riksdag antyddes, blifva dyrare
än ammunitionen till det gamla; och berodde detta förhållande dels

Fjerde hufnultiteln.

derpå att såväl patronhylsan som kulan vore af ett dyrbarare material
och vid tillverkningen måste undergå ungefär dubbelt så många
arbetsoperationer, som motsvarande delar af den gamla ammunitionen,
och dels derpå att det med hänsyn till de stora fördelar, som röksvagt
krut erbjöde i såväl ballistiskt som taktiskt afseende, blifvit nödvändigt
att till den nya gevärsammunitionen använda sistnämnda krutsort, som
emellertid, hvad anskaffningskostnaden anginge, stälde sig tre till fyra
gånger så dyrt som vanligt svart krut.

Enligt hvad generalfälttygmästaren yttrar, syntes det dock, att
döma af den erfarenhet, som vid hittills verkställd tillverkning af den
nya ammunitionen vunnits, med temlig visshet kunna antagas, att kostnaden
för densamma, vid tillverkning i stor skala, skall kunna nedbringas
till mindre än 11 öre för skarp och 5 öre för lös patron, under
det motsvarande kostnad för den gamla ammunitionen utgjorde 5 öre
och 3,5 öre, och att för den skarpa ammunition till det nya geväret,
som begagnades till öfningarna och vid hvars tillverkning en del hylsor
kunde användas flera gånger, kostnaden till och med ej skulle behöfva
beräknas till mer än 9 öre per patron. _ ...

Hvad vidare anginge den årliga förbrukningen af infanteriammunition,
hade denna visserligen under åren 1887—1890 i medeltal uppgått
till endast omkring 3,200,000 skarpa samt omkring 2,000,000 lösa patroner,
men torde emellertid, med fästadt afseende å de mera omfattande
skjutningar, som under innevarande år utförts såväl vid skjutskolan
som vid trupperna, enligt generalfälttygmästarens åsigt, icke böla föi
framtiden beräknas till mindre än 3,700,000 skarpa och 2,500,000 lösa
patroner. Härtill komme revolver- och kammarammunition, hvaraf det
årliga behofvet kunde beräknas utgöra:

till

1887

1871

ars

års

revolver

d:o

skarpa patroner
d:o d:o

lösa d:o » 18/1 ärs

kammarskott.....................................................................••••••;........

Då för revolver- och kammarammunition åtginge
med kr. 6,300 för den förra och 6,700 kronor för den .
alltså kostnaden för hela behofvet af förbrukningsammunition beräknas
sålunda:

80,000 st.
.. .. 80,000 »

. .. 20,000 »

.. .. 600,000 »
13,000 kronor

senare, kunde

för 3,700,000 skarpa gevärspatroner å 9 öre ................. kr. 333,000

» 2,500,000 lösa d:o å 5 öre .............. » 125,000

» revolverammunition .......................................................... -0 6,300

» kammarammunition ......................................................... 6,700

eller sammanlagd! kr. 471,000

Fjerde hufvudtiteln.

Då den del af artilleridepartementets ordinarie anslag, som vore
afsedd till ersättande af förbrukad ammunition till eldhandvapen, utgjorde
omkring 216,000 kronor, komme alltså den af nu förevarande
anledning ifrågasatta förhöjning af artilleridepartementets andel i anslaget
till försvarsverket till lands i allmänhet att utgöra 255,000 kronor.

Under åberopande häraf och då för arméns förseende med tidsenlig
och tillräcklig ammunition erfordrades sammanlagdt 295,000 kronor,
hvarförutom bland de af förre generalfälttygmäståren och chefen
för artilleriet i hans ofvannämnda skrifvelse omförmälda nya behof
följande ännu icke blifvit afhulpne, nemligen:

å Tit. I af den för användandet af ifrågavarande medel fastställda
stat, hvilken har till rubrik: artilleriförråden:

till betäckande af årlig kostnad för 3:ne kruthusvaktare å Karlsborg
och 5 vid Vaxholm—Oskar-Fredriksborg .......... kr. 3,600: —

ä Tit. IV. Artilleriregementena:

till betäckande af årlig kostnad för underhåll af Marma
skjutfält med derå befintliga byggnader och inrättningar,
för hyra af skjutfält för Göta och Wendes artilleriregementen
samt för Gotlands artillericorps ............................ n 10,650:__

å Tit. XI. Rese- och traktamentskostnader:

till betäckande af årlig kostnad för fälttygmästarens
förrådsinspektioner samt för artilleriofficerares resor i
och för besigtning af arméns gevär och ammunition...... » 1,725: —

å Tit. XII. Transportkostnader:

till betäckande af ökade transportkostnader i följd
af ökad ammunitionsåtgång vid arméns regementen och

eorpser ............ ......................................................................... » 1,404: —

samt slutligen till betäckande af ökade kostnader
för de å flera titlar förekommande »byggnadsreparationer»,
beroende derpå att många byggnader tillkommit
under de sednare åren ............................................................... » 10,000: _

eller tillsammans kr. 27,379: —
hemställer alltså generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet, att
Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen begära förhöjning i arméförvalt -

Fjerde hufvudtiteln, 33

ningens å artilleridepartementet andel i förenämnda anslag med tillsammans
322,379 kronor.

Den af arméförvaltningen å artilleridepartementet gjorda framställning
om höjning af ifrågavarande anslag är åter föranledd af min förut
omförmälda embetsskrifvelse, deri utredning äskats beträffande de ökade
kostnader, som utsträckning af beväringens öfningar, i enlighet med
hvad sistlidne år föreslogs, skulle medföra; och upplyser arméförvaltningen
i sin med anledning deraf till Eders Kong! Maj:t aflåtna, den
27 sistlidne november dagtecknade skrifvelse, att, enligt uträkning, som
verkstälts å dess militärbyrå, den för nämnda ändamål erforderliga böjning
i anslaget för år 1893, då 1867 års gevär antages ännu vara i
bruk, kornme att uppgå till 50,000 kronor.

Hvad slutligen angår den ökning af anslaget, som af arméförvaltningen
å intendentsdepartementet ifrågasatts, står jemväl den i sammanhang
med frågan om förlängda öfningar för de värnpligtige. Sålunda
beräknar arméförvaltningen å nämnda departement i sin förenämnda
underdåniga skrifvelse den 10 november 1891, att för den förlängning
med 2 dagar uti de värnpligtiges öfningar, som enligt redan gällande
bestämmelser skall inträda år 1893, en förböjning af 30,000 kr. i departementets
andel i förevarande anslag nu liksom år 1890, då af enahanda
anledning höjning af anslagsdelen begärdes och beviljades, är af nöden.
Hvad åter angår den böjning i anslagsdelen, som af den ifrågasätta
utsträckningen utaf do värnpligtiges öfningar till 90 dagar skulle nödvändiggöras,
tillkännagifver arméförvaltningen i sin förut nämnda underdåniga
skrifvelse den 27 sistlidne november, att förvaltningen funnit
denna anslagsförböjning för år 1893 kunna, under förutsättning att
beväringsstyrkan, på sätt sistlidne år antogs, icke kommer att öfverstiga
24,000 man, begränsas till 98,000 kronor.

Mot de anslagsförböjningar, som af arméförvaltningen å artilleriocli
intendents-departementen äskats i och för gäldandet åt kostnaderna
för de ifrågasatta förlängda vapenöfningarne för de värnpligtige, bar
jag ingen erinran att göra.

Hvad åter den af generalfälttygmästare!! och chefen för artilleriet
begärda anslagsförökningen, finner jag, lika med honom, att den ainmunitionsmängd,
som, med nuvarande tillgångar för ammunitionsanskaffning,
för de årliga öfningarna står till svenska arméns förfogande, är allt för knapp
och att ökning af densamma ur synpunkten af arméns tjenstduglighet
skulle vara synnerligen oneklig. Ej heller kan jag bestrida förefintligbeten
af de öfriga behof, Indika så väl den nuvarande som den förutvarande
generalfälttygmästaren ansett böra föranleda böjning af ar Bili.

till HHnd. Prut. 1802. 1 Sami. / Afd. 1 lläft. 5

Fjerde liufvudtlteln.

tilleri-departementets andel i nu förevarande anslag. Hänsynen till de
öfriga anslagsfordringar, som jag innevarande år finner mig böra framställa,
förhindra mig emellertid att, beträffande beloppet af den äskade
anslagsförhöjningen, lemna fullt understöd åt generalfälttygmästarens
förslag; och jag anser mig derför, helst en del af armén ännu år 1893
antagligen kommer att till skjutöfningar begagna 1867 års gevär med
dess billigare ammunition, icke kunna för tillgodoseende af de utaf
generalfälttygmästaren angifna behof påyrka anslagets höjning med
större belopp än 200,000 kronor.

De åt arméförvaltningens artilleri- och intendentsdepartement
ifrågasatta anslagsförhöjningar uppgingo till sammanlagdt 148,000 kr.;
och skulle sålunda anslagsförhöjningen i sin helhet komma att uppgå
till 348,000 kronor.

Jag hemställer alltså att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, för beredande af ökade tillgångar dels till
anskaffande af förbrukningsammunition till det nya
geväret m. m. och dels till bestridande af kostnaderna
för erforderlig beklädnad, utredning och ammunition
m. m. i anledning af de värnpligtiges ifrågasatta förlängda
öfningar, höja anslaget för försvarsverket till
lands i allmänhet eller arméförvaltningens departement

nu............................................................ kr. 2,404,600: —

med........................................................... j> 348,000: —

till kr. 2,752,600

Byggnader och sängkläder å mötesplatserna m. m.

[17-]

Höjning af Den höjning å förevarande anslag, som vid bifall till förslaget om
detta anslag, utsträckta vapenöfningarne för de värnpligtige varder af nöden, beräknas
af arméförvaltningen å intendents-departementet i dess förenämnda
underdåniga skrifvelse den 27 sistlidne november till 7,000 kr. Och
då jag mot denna uträkning icke har något att erinra, hemställer jag,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att höja förevarande anslag nu... kr. 165,000: —

.............................................................. »_7,000: —

till kr. 172,000: —

med

Fjerde hufvudtiteln.

Inqvarteringskostnader.

C18-]

Uti sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 13 februari 1890 Höjning af
erinrar generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet, att han i en detta an3lag
annan, dagen dessförinnan aflåten skrifvelse, på grund af flera anförda
skäl, ansett sig böra göra hemställan i syfte, att inqvarterings- och
servisersättningen till Svea artilleriregementes underofficerare med vederlikar
måtte varda förhöjd till 300 kronor för år räknadt eller, med
undantag för besigtningsrustmästarne, till det dubbla beloppet af den
nu till denna personal utgående ersättningen; och som enahanda skäl
af ömmande beskaffenhet talade för en förhöjning af berörda ersättning
jemväl för underofficerare med vederlikar vid artilleriets öfriga regementen
och corpser, hemställer han att till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
få hänskjuta jemväl sistnämnda fråga.

Den i skrifvelsen den 12 Februari 1890 omförmälda, under sista
tiden inträdda prisstegringen å lifsmedel och andra förnödenheter hade,
yttrar generalfälttygmästaren, för de svagt aflönade underofficerarne vid
sist nämnda regementen och corpser äfven blifvit synnerligen kännbar,
och den trägnare tjenstgöringen, som numera af dessa underofficerare
fordrades, lemnade lika litet dem som deras kamrater vid Svea
artilleriregemente tillfälle till någon beaktansvärd extra förtjenst.

Inqvarterings- och servisersättningen utgjorde, fortsätter generalfälttygmästaren
vidare, för underofficerare med vederlikar i Göteborg,

95 kronor 25 öre samt för dem, som voro i öfriga städer förlagda, 48
kronor, deraf, då servisersättningen öfverallt utom i Stockholm utginge
med lika belopp 12 kronor, till inqvarteringsersättning återstode för
underofficerarne i Göteborg 83 kronor 25 öre och för dem å öfriga
ställen 36 kronor; och som sagda belopp, äfven hvad anginge ifrågavarande
underofficerare, utan tvifvel voro för ändamålet alldeles otillräckliga,
måste sålunda jemväl desse för bostad, vedbrand, ljus och upppassning
använda en icke obetydlig del af sina i öfrigt knappt tillmätta
inkomster; hvarförutom berörda omständigheter medförde enahanda
svårigheter med afseende å besättandet af underofficersgraderna med
lämpliga och förtj en stfulla individer, som i fråga om Svea artilleriregemente
i den underdåniga skrifvelsen den 12 februari 1890 blifvit
framhållna.

Hvad slutligen angår beloppet af den ifrågasatta förhöjningen anför
generalfälttygmästaren, att om inqvarterings- och servisersättningen
blefve fördubblad, på sätt för Svea artilleriregementes underofficerare

Fjerde hufvudtiteln.

med vederlikar blifvit i underdånighet hemställdt, denna ersättning komme
att utgå i Göteborg med 190 kronor 50 öre samt i öfriga städer med
96 kronor, och att det visserligen kunde ifrågasättas att af denna förhöjning
beräkna någon del å servisersättningen, som med hänsyn till
nuvarande prisförhållanden syntes vara allt för knappt tillmätt, men
att, då sistsagda ersättning utbetalades af respektive städer och en
förhöjning af densamma vid sådant förhållande antagligen komme att
kräfva allt för omfattande utredningar och framställningar i förhållande
till den fördel, som skulle derigenom ernås, generalfälttygmästaren ansåge
servisersättning böra bibehållas vid nuvarande belopp, 12 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer alltså generalfälttygmästaren,
att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra den framställning,
som pröfvades erforderlig för att sammanlagda inqvarterings-
och servisersättningen till artilleriets underofficerare med vederlikar,
livilka ej tillhörde Stockholms garnison, blefve, utan ändring i
det belopp, som för närvarande utgår såsom servisersättning, på det
sätt förhöjd, att den komme att utgöra i Göteborg 190 kronor 50 öre,
och å andra garnisonsorter 96 kronor.

Öfver generalfälttygmästarens ifrågavarande framställning har arméförvaltningen
å civila departementet i sin ofvannämnda skrifvelse den
30 sistlidne oktober atgifvit underdånigt utlåtande och erinrar förvaltningen
deri, att, sedan stadsfullmäktige i Stockholm inkommit med
yttrande öfver såväl generalfälttygmästarens ofvan berörda framställning,
i fråga om inqvarteringsförbättring åt Svea artilleriregementes underofficerare,
som en af sekundcheferne för lifgardesregementena gjord
hemställan angående förhöjning i servis- och inqvarteringsersättningen
åt samtliga underofficerare med vederlikar vid Stockholms garnisonsregementen,
Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref af den 4 sistlidne September,
funnit godt förklara, att från och med 1892 års början och
tillsvidare, så länge någon nedsättning icke vidtages i det för ordnande
af in qvar te ringsbesväret i hufvud staden anvisade statsbidrag af 21,450
kronor, inqvarteringsersättningen ej mindre för besigtningsrustmästarne
vid Svea artilleriregemente, än äfven för samtliga de till sjunde klassen
i inqvarteringsordningens för Stockholm tariff litt. a. hörande underofficerare
vid såväl nämnda regemente som lifgardet till häst, Svea lifgarde
och Andra lifgardet skall utgå med ett till tvåhundra kronor,
höj dt belopp, deraf servisersättningen skulle beräknas till 90 kronor.

Under åberopande häraf och då, enligt arméförvaltningens förmenande,
den af generalfälttygmästaren för underofficerare och vederlikar
vid de å andra orter än Stockholm förlagda artilleritruppförbanden

Fjerde hufvudtiteln. 37

ifrågasatta förhöjningen i inqvarteringsersättningen skäligen icke, i förhållande
till hushyrornas pris och den numera för nyssomförmälda
underbefäl i hufvudstaden bestämda inqvarteringsersättning, kunde anses
för högt beräknad, hemställer arméförvaltningen, som tillika fäster
uppmärksamheten derå, att gäldandet af inqvarterings- och servisersättning
till befälet vid ofvanuppräknade fyra regementen. åligger
Stockholms stad, det Kongl. Maj:t täcktes uti nådig proposition till
Riksdagen utverka dels förhöjning till 200 kronor jemväl uti inqvarteringsersättningen
för de i Stockholm förlagda underofficerare med
vederlikar af fortifikationen och trängen, hvilkas inqvartering bekostas
af statsverket allena, dels den af generalfälttygmästaren ifrågastälda
förhöjda inqvarteringsersättningen för artilleriets utom Stockholm
förlagda underbefäl med vederlikar, dels ock slutligen förhöjning i
inqvarteringsersättningen, i enlighet med hvad generalfälttygmästaren
yrkat, jämväl åt de vid andra vapen än artilleriet anstälde, inqvarteringsberättigade
underofficerare med vederlikar, som äro garnisonerade
utom Stockholm och Göteborg.

Enligt hvad arméförvaltningen upplyser, skulle vid bifall härtill
anslaget till inqvarteringskostnader, såvidt nu kan bedömas, komma att

vidkännas en ökad årlig utgift af i jemnadt tal............... kr. 12,600: —

och då anslaget redan förut understiger behofvet med

minst.................................................................................... * 7,400:

skulle således i detta anslag påkallas en förhöjning af

tillhopa........................................................................................ 20,000:

hemställande emellertid arméförvaltningen, som anser förhöjning i anslaget
med nyssnämnda belopp böra äskas för år 1893, att, då anslaget
är af förslagsanslags natur, och den ifrågastälda inqvarteringsförbättringen
sålunda kan, utan rubbning i den faststälda riksstaten, utgå
redan med innevarande år, Kongl. Maj:t täcktes dertill äska Riksdagens
medgifvande, på det att allt underbefäl liktidigt må komma i
åtnjutande af ifrågavarande förmån.

Till denna framställning, hvilken synes mig af billighet och rättvisa
förestafvad, får jag tillstyrka nådigt bifall; och hemställer jag
alltså, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att, med godkännande af förslaget, att sammanlagda
inqvarterings- och servisersättningen till underofficerare
med vederlikar, som för närvarande äro berättigade
till dylik ersättning, må, utan ändring i
servisersättningens nuvarande belopp, bestämmas att

. [ISO

Andrad användning
af
detta anslag.

38 Fjerde hnfvHdtIteln.

från och med innevarande års början utgå till underofficerare
med vederlikar vid i Stockholm förlagda,
till Stockholms garnison ej hörande regementen och
corpser med 200 kronor, till dylika tjensteman vid i
Göteborg garnisonerade regementen och corpser med
190 kronor 50 öre och till öfriga till inqvarteringsersättning
berättigade underofficerare och vederlikar
med 96 kronor, för år 1893 höja anslaget till inqvar teringskostnader,

nu .............................. kr. 113,000: —

med................................................ » 20,000: —

till kr. 133,000: —

Salpeteruppköp.

1 sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 18 sistlidne november
angående ändrad användning af ifrågavarande anslag erinrar generalfälttygmästaren
och chefen för artilleriet, att, sedan frågan om
införandet af röksvagt krut här i landet numera så långt framskridit,
att det blifvit nödvändigt att anskaffa dylikt krut till ej ringa mängd
för de försök i stor skala, som måste föregå det definitiva antagandet
af ett sådant krut, anslaget till salpeteruppköp på grund af sakens
natur måste åtminstone delvis få en annan användning än förut. Anslaget
vore nemligen afsedt för inköp af den vigtigaste och dyraste
beståndsdelen af krutet, hvilken hitintills varit salpetern; och då nu,
hvad anginge det röksvaga krutet, detta förhållande helt och hållet
ändrat sig, så att andra beståndsdelar ingingo i detsamma, följde deraf
också, att förevarande anslag borde få till inköp af dylika ämnen användas.
Generalfälttygmästare!! hemställer alltså, att Kongl. Maj:t
täcktes äska Riksdagens medgifvande dertill,

att förevarande anslag må från och med ingången
af innevarande år få användas jemväl till inköp af
råmaterialier till röksvagt krut, och

att anslaget såsom följd deraf må i riksstaten
för år 1893 få uppföras under benämning »anslag för
uppköp af salpeter eller råmaterialier till röksvagt
krut».

Fjerde linfvudtiteln.

Till denna hemställan, som synes mig tillräckligt motiveras af de
förändrade metoder för tillverkningen af krut som under senare tider
kommit till användande, får jag tillstyrka nådigt bifall.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets afdelning af
Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen.

Detta anslag, hvilket nu är uppfördt till ..................... kr. 6,201: —

torde, för jemnande af slutsumman å hufvudtitelns anslag,

böra minskas med................................................................. » 49:

till............................................................................................. kr. 6,152: —

Ändring i befordringsgrunderna för 2:dre bataljonsläkare.

Innan jag öfvergår till redogörelsen för de extra anslag, som jag
under ifrågavarande statsregleringsperiod finner vara af nöden, anhåller
jag till slut att få fästa uppmärksamheten på den af medicinalstyrelsen
i nyssnämnda fråga gjorda framställning, hvilken, äfven om
den icke föranleder förändring i riksstaten, dock synes, såsom afseende
ändrad användning af åtskilliga i densamma uppförda anslag, lämpligen
böra i detta sammanhang behandlas.

Enligt de i fråga om anställning såsom l:ste bataljonsläkare för
närvarande gällande bestämmelser utnämnas dessa tjenstemän, uppå
medicinalstyrelsens förslag, af Kongl. Maj:t; och är rörande vilkoren
för dylik befordran stadgadt, att den sökande bör, jemte det han
eger full kompetens till ordinarie läkarebeställningar i statens tjenst,
hafva, efter aflagd medicine kandidatexamen och fullgjord klinisk tjenstgöring
vid universiteten, minst 3 år tjenstgjort som bataljonsläkare
eller i deremot svarande militär läkarebefattning.

Följden af detta stadgande har, yttrar medicinalstyrelsen, blifvit, att
några läkare med stöd af de meriter, de erhållit genom tjenstgöring
såsom extra läkare vid armén eller flottan, befordrats till förste bataljonsläkare
vid armén efter relativt kort tjenstgöring såsom ordinarie
andre bataljonsläkare eller till och med alldeles utan sådan tjenstgöring,
under det att andra, till följd af bristande vakans vid det regemente
eller corps, der de vunnit anställning, och med hänsigt dertill att deras
existens på grund af den ringa ersättning, do åtnjuta vid armén, i viss
grad är beroende af deras enskilda läkarepraktik i den ort, der de äro

[20.]
Höjning af
detta anslag.

. [21-]
Andrad användning
af
de till bataljonsläkares

aflöning an8lagne
medel.

Fjerde liufvudtiteln.

bosätta, nödgats qvarstå en lång följd af år såsom andre bataljonsläkare
med lägre lön och lägre grad än till ordinarie tjenstetid vida yngre
militärläkare.

Så vore t. ex. för närvarande fallet, att tvenne särdeles skicklige
och till militärläkare lämplige personer qvarstått i ofvannämnda tjenstegrad
den ene 11 och den andre 8 år, under det att 20—30 till tjensteålder
såsom ordinarie militärläkare yngre andre bataljonsläkare befordrats
till förste bataljonsläkare.

Till förekommande af dylika missförhållanden hemställer medicinalstyrelsen,
under erinran, att tjenstgöringen för förste och andre bataljonsläkare
är alldeles enahanda, det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder
i syfte att, jemte det antalet förste och andre bataljonsläkarebeställningar
bibehålies oförändradt, andre bataljonsläkare må, utan afseende
på placering vid regementen och corpser, få i tur, enligt tjensteår
som ordinarie bataljonsläkare, uppflyttas till förste bataljonsläkares
grad och lön.

Då dagaflöningen är något större för förste än för andre bataljonsläkare,
skulle visserligen, på sätt medicinalstyrelsen erinrar, såsom följd
af den föreslagna bestämmelsen något ökade utgifter uppkomma i det
fall, att större delen af vid värfvade regementen anstälde bataljonsläkare
komme att aflönas såsom förste bataljonsläkare. Efter medicinalstyrelsens
åsigt, talar emellertid all sannolikhet för, att denna skilnad
i utgifter blifver så obetydlig att den ej synes medicinalstyrelsen böra
utgöra hinder för genomförandet af den föreslagna, från många synpunkter
önskvärda förändringen.

Öfver medicinalstyrelsens ifrågavarande framställning har arméförvaltningen
å civila departementet i sin förenämnda underdåniga skrifvelse
den 11 sistlidne december afgifvit utlåtande och förklarar förvaltningen
deri, att efter dess åsigt den ökning i aflöningskostnad, som af
den nu föreslagna åtgärdens genomförande skulle uppkomma, kan med
sannolikhet antagas blifva ingen. Att sådant blefve förhållandet med
aflöningens hufvudpost, den fasta lönen, vore, yttrar förvaltningen,
uppenbart, enär förökningen af förste bataljonsläkare vid ett truppförband
motsvarades af lika minskning vid något annat. Hvad vidare anginge
dagaflöningen, uppstode, fortsätter förvaltningen, samma förhållande i
fråga om de talrikaste truppförbanden, nemligen indelta arméns och
den med dessa i aflöningsförhållande likstälda Vermlands fältjägarecorps.
Däremot kunde det tänkas, att vid de värfvade garnisonerade truppförbanden
komme att någon ogång yppas behof af ökade tillgångar för
dagaflöningens bestridande. Å dessas stater finnes nu anvisad aflöning

Fjerde hufvudtiteln. 41

åt 12 förste och 11 andre bataljonsläkare. I den mån denna proportion
skulle vid något tillfälle förändras, uppstode för hvarje enhet,
hvarmed den förstnämnda siffran ökades, en ökning i dagaflöningskostnader
af 365 kronor, hvarifrån dock borde dragas en vid sådant förhållande
vid indelta armén genom motsvarande minskning derstädes af
första bataljonsläkareantalet uppkommande besparing af 60 kronor, således
i verkligheten en ökning i utgift af 305 kronor. Häremot svarade
emellertid å andra sidan en lika stor minskning, i den män andra batalj
onsläkarnes antal vid dessa truppförband växte på bekostnad af första
bataljonsläkarnes. I längden komme alltså, enligt förvaltningens
åsigt, detta förhållande att utjämnas, och det syntes förvaltningen derför
rimligt, att de allmänna besparingarne finge bestrida den tillfälliga
ökningen, liksom de fingo draga fördel af den lika tillfälliga minskningen.
I det svårligen tänkbara fallet att alla 11 ifrågavarande andre
bataljonsläkareplatserna blefvo besatte med förste bataljonsläkare, skulle
kostnadsökningen uppgå till 3,355 kronor, och i den lika otänkbara
händelse att alla 23 bataljonsläkarne vid de garnisonerade truppförbanden
vore andre bataljonsläkare, besparingen utgöra kronor 3,660.
Någon betänklighet mot att låta allmänna besparingarne öfvertaga, den
tillfälliga regleringen af denna dagaflöningsfråga, syntes alltså förvaltningen
näppeligen kunna förefinnas.

Den obetydliga utgift af några få kronor, hvilken vidare, i den
händelse andre bataljonsläkaren vid Gotlands nationalbeväring ryckte
upp till förste bataljonsläkare, komme att drabba vederbörande vapenöfningsanslag,
hvarifrån denna bataljonsläkares dagaflöning bestrides,
och hvilken ökning skulle mer än uppvägas af en besparing på annat
håll, syntes ej heller förvaltningen kunna på detta ärendes utgång utöfva
något inflytande.

Hvad slutligen angår frågan om inqvartering ens möjliga ökning,
upplyser förvaltningen, att när man härvid afräknar de bataljonsläkare,
hvilkas inqvartering bekostas af Stockholms stad samt de, hvilka, såsom
förlagda å fästningarne, skola åtnjuta inqvartering in natura, maximum
af den ökade utgift, som vid förslagets antagande kan i detta
afseende uppkomma, icke kan stiga högre än till mellan 300 och
400 kronor, och då inqvarteringsanslaget lika väl, som allmänna besparingarna,
kan på den föreslagna anordningen göra vinst som förlust,
finner förvaltningen någon betänklighet mot bifall till medicinalstyrelsens
förslag icke heller kunna af hänsyn till nämnda anslag hemtas.

Under förutsättning att Ivongl. Maj:t sålunda finner skäl gilla den
Bill. Ull Riksd, Blot. 1892. 1 Sami. I Afd. 1 Tläft. 6

Fjerde hufvudtitcln.

af medicinalstyrelsen föreslagna förändringen i sättet för tillsättning
af armens förste bataljonsläkare, hemställer alltså förvaltningen, det
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, i ändamål att ordinarie andre bataljonsläkare
må kunna i tur efter utnämningsdag befordras till
förste bataljonsläkare, medgifva, dels att de åt förste
bataljonsläkarne beviljade aflöningsförmåner må, i den
mån de genom nuvarande innehafvares afgång blifva
lediga och derefter framgent, få, utan -hinder deraf
att beloppen äro å truppförbandens särskilda stater
uppförda, användas till aflöning åt motsvarande antal
åt de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne, räknadt
från deras första utnämning till ordinarie bataljonsläkare,
samt dels att från fjerde hufvudtitelns allmänna
besparingar må få bestridas den ökning i dagaflöningskostnaden,
som genom sådan anordning till
äfventyrs någon gång kan vid de värfvade garnisonerade
truppförbanden uppkomma.

Denna sålunda af medicinalstyrelsen ifrågasatta förändring i fråga
om sättet för 2:dre bataljonsläkares uppflyttning till l:ste bataljonsläkare
synes mig i och för sig synnerligen lämplig, då såsom följd deraf
den ofta öfverklagade ojemnheten i 2:dre bataljonsläkares befordran
torde, utan någon nämnvärd kostnad för statsverket, för framtiden
kunna undvikas. Emellertid anser jag mig icke böra förorda, att uppflyttningen,
på sätt medicinalstyrelsen synes förutsätta, i alla händelser
göres beroende af tur, utan torde, derest förslaget bifalles, Kongl.
Maj:t böra fortfarande förbehålla sig att, efter yttrande af medicinalstyrelsen,
i hvarje särskild! fall afgöra, om den till uppflyttning i tur
varande 2:dre bataljonsläkaren också kan anses böra dertill ifrågakomma.
På formuleringen af den framställning till Riksdagen, om
hvilken arméförvaltningen gjort underdånig hemställan och som skulle
afse endast att möjliggöra eu uppflyttning efter tjensteålder från 2:dre
till l:ste bataljonsläkarebeställning, inverkar dock denna min uppfattning
icke; och jag får alltså tillstyrka nådigt bifall till hvad arméförvaltningen
föreslagit, under anhållan att, derest jemväl Riksdagen
skulle gilla förslaget i fråga, få till ämnet återkomma i sammanhang
med redogörelsen för de åtgärder som med anledning af Riksdagens
beslut må finnas erforderliga.

Fjerde hufvudtiteln.

Fjerde hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra nu kr. 20,670,000: —

De af mig ifrågasatta nya och tillökningar i
förut befintliga ordinarie anslag uppgå, efter
afdrag af ofvan förutsatta minskning, tillsammans
till 2,993,000 kr.; och skulle
alltså de ordinarie anslagen genom tillägg
af detta belopp ................................................ *> 2,993,000:

komma att höjas till................................................... kr. 23,663,000:

Extra anslag.

Tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges
inskrifning och redovisning m. m.

Sedan flera år tillbaka har under denna titel i riksstaten varit uppfördt
ett extra anslag å 77,500 kronor, från hvilket utgår dagaflöning
till befälet vid beväringstrupperna för tjenstgöring mellan de årliga
vapenöfningarne äfvensom erforderliga arfvoden till de i kompaniområdena
anstälde afdelningsområdesbefälhafvare. Då anslaget fortfarande
är af nöden, hemställer jag, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att, för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter
i fråga om de värnpligtiges inskrifning och
redovisning in. m., på extra stat för år 1893 bevilja
ett belopp af 77,500 kronor.

[22.]
Anslag för
tillämpning
af nya värnpligtslagens

föreskrifter.

Fjerde liufvudtiteln.

[23.]

Anslag till
mobiliseringsammunition

till eldhandvapen.

Artilleribehof.

Mobiliseringsamrminition för de nya gevären.

I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 10 sistlidne november
fäster generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet Kong!.
Maj:ts uppmärksamhet derpå, att i sammanhang med framställningen till
nästinstundande riksdag angående ökning af arméförvaltningens å artilleridepartementet
andel i anslaget för försvarsverket till lands i allmänhet,
med hvilken anslagsdel kostnaderna för den årliga förbrukningen
af ammunition till eldhandvapen bestridas, förslag till Riksdagen
jemväl, måste aflåtas om vidtagande af erforderliga åtgärder för anskaffande
inom möjligast korta tid af det för mobilisering behöfliga förrådet
af ammunition till de nya gevären.

På sätt generalfälttygmästare!! upplyser, utgör enligt de uppgifter,
som blifvit åt artilleridepartementet infordrade från arméns regementen
och . corpser, den qvantitet ammunition till 1867 års gevär, som vid
mobilisering af hela armén genast erfordras, med inräknande af öfningsammunition
till linie- och depottrupper, i rundt tal 22,000,000 patroner.

Vid beräkningen af denna siffra hade man emellertid, yttrar ^eneralfälttygmästaren,
tagit till utgångspunkt den nu bestämda personliga
ammunitionsutrustningen för infanteristen, hvilken endast utgör 80
patroner.

Samtidigt med antagandet af gevär med liten kaliber hade deremot,
fortsätter generalfälttygmästaren, i de flesta stater infanteristens
personliga ammunitionsutrustning betydligt ökats. I Tyskland utgjorde
densamma nu 150, i Österrike 140 patroner och i Frankrike vore man
betänkt på en ökning till ungefär samma antal.

Hvad .Sverige anginge, hade den genom nådigt bref den 12 Oktober
1888 tillsatta komité för utarbetande af förslag till fältförvaltningsocli
etappreglementen i sitt under sistförfluten Maj månad till Kongl.
Maj.t aflemnade förslag till fältutrustningsplaner beräknat den personliga
ammunitionsutrustningen vid beväpning med 1867—89 års gevär
till 100 patroner, och skulle, med denna siffra till utgångspunkt, den
i. det föregående omnämnda totalsumman 22,000,000 komma att höjas
till i rundt tal 24,000,000.

Fjerde hufvudtitehi.

I denna siffra inginge emellertid endast den ammunition, som bures
af soldaten eller medfördes i bataljonernas ammunitionsvagnar och i
ammunitionskolonnerna äfvensom den, som beräknades blifva förbrukad
under de i mobiliseringsinstruktionen föreskrifna skjutöfningarna. Derutöfver
måste dock i förråden äfven finnas ammunition till ersättande
af förbrukningen vid armén, och, enligt generalfälttygmästarens åsigt,
kunde för detta ändamål en ammunitionsmängd uppgående till 50 proc.
af den till armén utlemnade icke anses för stor.

Hela behofvet af mobiliseringsammunition till 1867—89 års gevär
syntes derför generalfälttygmästaren icke böra beräknas till mindre än

36,000,000 patroner, till livilkas anskaffande efter ett pris af 11 öre per
patron skulle erfordras ett belopp af i rundt tal 4,000,000 kronor.

Beträffande den tid inom hvilken anskaffandet af denna mobiliseringsammunition
borde vara afslutad, ansåge generalfälttygmästaren, med hänsyn
till den kritiska belägenhet, i hvilken en stat.utan nöjaktig tillgång
på ammunition till sin armé städse befunne sig, densamma icke
böra utsträckas längre än till sammanlagdt 4 år. Denna tid motsvarade
äfven ungefärligen ammunitionsfabrikens årliga produktionsförmåga,
enär denna kunde uppbringas till 15,000,000 skarpa patroner, af hvilkot
antal, på sätt förut vore nämndt, 3,700,000 antoges årligen förbrukas
vid öfningarna.

På grund häraf hemställer generalfälttygmästaren, att Kongl. Maj:t
täcktes af Riksdagen äska ett extra anslag för år 1893 till anskaffning
af mobiliseringsammunition till 1867—89 års gevär af 1,000,000 kronor.

Då det behof, generalfälttygmästaren med förevarande framställning
önskar tillgodose, är en nödvändig följd af den utaf Riksdagen medgifna
förändringen utaf arméns nuvarande gevär till vapen af liten kaliber
och det icke torde kunna förnekas, att, på sätt, generalfälttygmästaren
yttrat, ett skyndsamt anskaffande af ifrågavarande ammunition
är en angelägenhet af yttersta vigt, lärer någon erinran mot framställningen
i och för sig så mycket mindre vara att göra, som, enligt
inom landtförsvarsdepartementet verkstäld utredning, den af generalfälttygmästaren
angift]a, för en möjlig mobilisering erforderliga ammunitionsqvantitet,
ingalunda kan anses för högt beräknad. Hänsynen till
andra landtförsvarets behof, som jemväl måste fyllas, nödga mig emel -

[24.]

Anslag till
fästningsartillerimateriel.

46 Fjerde hufvudtiteln.

lertid att i det af generalfälttygmästare!! för ändamålet ifrågasatta belopp
yrka någon nedsättning.

Jag hemställer alltså

att Kongl. Maj:t täcktes för anskaffande af mobilisering
sammunition till de nya gevären för år 1893 af
Riksdagen äska ett extra anslag å 800,000 kronor.

Fästningsartillerimateriel.

Uti meranämnda underdåniga skrifvelse den 10 sistlidne november
erinrar generalfälttygmäsfaren och chefen för artilleriet, att han i memorial
af den 22 sistlidne maj, angående utarbetandet af nya bestyckningsplaner
för befästningarne i Stockholms skärgård samt Karlsborgs
fästning, framhållit den nuvarande pansarbrytande bestyckningens å
Oskar-Fredriksborg otillfredsställande beskaffenhet, såsom icke egande
nog kraft mot nutidens pansar. För ett verksamt försvar af farleden
till Stockholm erfordrades, att å fästet Oskar-Fredriksborg uppsattes
fullkraftiga pansarbrytande pjeser, deraf 3 stycken å öfre verket samt
2 å 3 stycken på platser i det nedre kasematterade, hvarifrån portéema
vore störst. Kostnaden för en dylik pjes af stål med kaliber af 24 c.m.
och en längd af 35 kaliber i sjelfsänkande lavett med erforderlig utredning
och ammunition, bestående af 50 stycken pansarbrytande granater
och 100 stycken granater med dertill hörande laddningar, uppginge
till 227,234 kronor, hvartill komme transport- och uppsättningskostnad,
beräknad till 5,000 kronor. Med anledning häraf och då en
af de för det öfre verket erforderliga pjeserna kunde anskaffas af de
medel, som af senaste riksdag blifvit för år 1892 anvisade till fortsatt
bestyckning af Vaxholm och Oskar-Fredriksborg, hemställer generalfälttygmästaren,
som, med hänsyn till de betydliga belopp han ansett
sig böra begära för anskaffning af mobiliseringsammunition till eldhandvapen,
finner beviljandet af nödiga medel för fortsatt bestyckning af
Karlsborgs fästning för år 1893 icke kunna ifrågasättas, det Kongl.
Maj:t täcktes, för anskaffande af 2 stycken pansarbrytande pjeser,
afsedda för Oscar-Fredriksborg hos Riksdagen äska ett extra anslag för
1893 af 464,468 kronor.

Fjerde hufvud ti teln.

Att behof förefinnes af starkare pansarbrytande kanoner å Oskar
Fredriksborg än de för närvarande derstädes uppstäda, torde icke kunna
bestridas. Frågan om denna fästnings bestyckning har emellertid, i sammanhang
med några andra frågor af liknande beskaffenhet, hänskjuta
till eu särskild för ändamålet tillsatt komité; och då denna först helt
nyligen till Kongl. Maj:t ingifvit betänkande i ämnet, och yttrande
deröfver från vederbörande embetsverk ännu ej hunnit inhemtas, hvarförutom
utredning ej heller vunnits beträffande kostnaderna för de
fortifikatoriska anordningar, hvilka i sammanhang med den ifrågasatta
nya bestyckningens uppställande torde blifva af nöden, synes mig ej
lämpligt att redan nu vidtaga åtgärder för den af generalfälttygmästaren
omförmälda materiel anskaffning.

Jag kan alltså ej instämma med generalfälttygmästaren beträffande
belopjaet af det för fästningsartillerimateriels anskaffande erforderliga
anslag, men hemställer, då enligt den utredning, som sistlidet år lemnades,
ännu högst betydliga belopp erfordras för att fylla det enligt
äldre uträkningar erforderliga behofvet af dylik materiel, att Kongl.
Maj:t täcktes

för anskaffande af fästningsartillerimateriel på extra
stat för år 1893 af Riksdagen äska ett belopp af

100,000 kronor.

Gevärstillverkningen.

Enligt hvad generalfälttygmästaren upplyser, hafva, i syfte att utlemnandet
till armén af de förändrade gevären må kunna påskyndas,
verkstäderna vid gevärsfaktoriet under innevarande år utvidgats, hvarjemte
nattarbete användts; och har till följd deraf och då nattarbete
fortfarande kommer att tfedrifvas ett större belopp för år kunnat upparbetas
än det, som af senaste riksdag beviljades.

Under åberopande häraf hemställer generalfälttygmästaren i sin
meranämnda skrifvelse, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att å extra stat för är 1893 anvisa återstoden af det belopp 1,668,000
kronor, som beviljats för förändring af 1867 ars gevär till vapen aj liten
kaliber, eller 568,000 kronor.

[25.]

Anslag till
förändring af
arméns gevär.

[26.]
Anslag till
infanteriammunitionsv
agn ar.

[27.]

Anslag till
byggnader å,
Karlsborg.

Fjerde hufVndtitelu.

Under hänvisning, beträffande de nya gevärens beskaffenhet, till den
utredning, som meddelats af Riksdagens revisorer i deras berättelse
rörande verkstäld granskning af statsverkets förvaltning för år 1890
och som helt nyligen inför Kongl. Maj:t föredragits, får jag till denna
framställning, som synes mig af synnerligen stor vigt, tillstyrka nådigt
bifall.

Infanteriammunitionsvagnar.

För fortsatt förändring af äldre infanteriammunitionsvagnar för
ammunitionskolonnerna och dessas förseende med rid- och anspannspersedlar
m. m., äfvensom till anskaffning af de för stridsträngen vid
infanteriet och kavalleriet afsedda nya tvåspända infanteriammunitionsvagnar
med tillhörande utredning, har, enligt hvad generalfälttygmästaren
anmäler, hittills beviljats 170,000 kronor af de 239,112 kronor,
som beräknats vara för denna anskaffning erforderliga. Då alltså ett
belopp af 69,112 kronor ännu erfordras för att bringa denna del af
arméns materiel i fullständigt skick, hemställer generalfälttygmästaren
i sin underdåniga skrifvelse den 10 sistlidne november, att Kongl.
Maj:t för ändamålet måtte af Riksdagen äska ett extra anslag för år
1893 af 30,000 kronor.

I likhet med hvad under sistlidne år var fallet finner jag jemväl nu
någon nedsättning i det sålunda af generalfälttygmästaren för ändamålet
begärda belopp kunna ega rum och hemställer alltså, att Kongl.
Maj:t täcktes för anskaffande af infanteriammunitionsvagnar af Riksdagen
äska ett extra anslag för år 1893 af 20,000 kronor.

Byggnader å Karlsborg.

Enligt hvad generalfälttygmästaren erinrar, beviljade 1891 års
riksdag, på Kongl. Maj:ts förslag, för uppförande af en laboratoriebyggnad
och ett förrådsskjul å Karlsborg 140,110 kronor, deraf på extra
stat för år 1892 för båda byggnadsföretagen anvisades tillhopa 46,000
kronor. Då af det beviljade beloppet alltså ännu återstå 94,110 kronor,
hemställer generalfälttygmästaren, det Kongl. Maj:t för ifrågavarande
byggnaders uppförande täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för
år 1893 anvisa ytterligare 46,000 kronor.

Fjerde liufvndtitcin.

Härtill får jag tillstyrka nådigt bifall, dervid jag emellertid för
jemnande af extra anslagens slutsumma till fulla hundratal, finner beloppet
böra bestämmas till 40,074 kronor; och hemställer jag alltså,
att Kongl. Maj:t täcktes för byggnader å Karlsborg å extra stat för år
1893 äska ytterligare 46,074 kronor.

Fortifikationsbehof.

Karlsborg.

I likhet med sin företrädare är jemväl den nuvarande chefen för
fortifikationen af den åsigt, att arbetena å denna landets hufvudfästning
måste bedrifvas med större kraft, än de senare åren varit fallet, och
att af sådan anledning årsanslagen derför måste ökas. I sin underdåniga
skrifvelse den 14 sistlidne november erinrar han i nämnda afseende
dels om de militära vådorna, som vid krig skulle blifva en följd
deraf, att armén ännu icke eger en enda punkt i landets inre till stöd
för dess försvar mot en möjligen inträngande fiende, och dels om den
ur ekonomisk synpunkt stora misshushållning, som vore förenad med
undanskjutandet af fästningens fullbordande. Då, yttrar han, afsigten
väl ändock vore att fästningen en gång skall varda färdig, borde
det vara klart, att ju förr denna afsigt bringades till utförande, desto
mindre blefve de dermed oundgängligen förenade tillfälliga omkostnaderna,
och desto mera kunde man ega grundad förhoppning att fästningen
skall, i händelse af behof, kunna göra försvaret påräknadt gagn,
hvaremot den i ofullbordadt skick blefve för detsamma mer eller mindre
värdelös.

För att ytterligare klargöra dessa förhållanden erinrar chefen för
fortifikationen i korthet om Karlsborgs byggnadshistoria och anför han
derom hufvudsakligen följande.

Sedan arbetena å denna fästningsbyggnad fortgått från och med
år 1819 till och med år 186G med en sammanlagd kostnad af 4,171,665
kronor, hvaraf dock endast något öfver 21 /•> millioner kronor utgjort direkta
kostnader för utförda arbeten, beräknades åt 1867 års befästningskomité
återstående kostnaderna för fästningens fullbordande, deri inbegripne
nödiga förrådsanläggningar men utan bestyckning, i rundt tal
till 8,400,000 kronor.

Bih. till Rihd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 A/d. 1 Haft.

[28.]
Anslag till
Karlsborgs
fästningsbyggnad.

Fjerde hufrudtiteln.

Denua betydliga kostnad i förening med hänsynen dels. till den
långa tid, sonx under sådana omständigheter måste förflyta, innan fästningen
hunne fullbordas, och dels till den mera inskränkta rol af .ren
förrådsfästning, som Karlsborg, i öfverensstämmelse med dess ursprungliga
uppgift och komiténs åsigt, hade att fylla i landets försvarssystem,
föranledde dock komitén att framhålla både nödvändigheten och möjligheten
af en förenklad befästningsplan för landtfronternas utanför retranchementet
belägna del och att tillstyrka ett skyndsamt uppförande
af de angelägnaste förrådsbyggnaderna. :, v ro*„

Anslagen hade emellertid under åren 18Ö7 och 1868 inskränkts
till sammanlagdt 150,000 kronor och ökades först från och med år 1869,
då medel beviljades till före nämndabyggnader, å hvilka arbete pågick
till och med år 1877.

Under dessa 9 år uppfördes den s. k. norra borgen m. fl. förrådsbyggnader
för artilleriet och fortifikationen för en sammanlagd kostnad
af 1,180,000 kronor. Hvad åter de egentliga fästningsverken anginge,
bestodo de arbeten, som under nämnda år å dem bedrefvos, hufvudsakligen
uti uppförande af den i alla händelser nödvändiga hufvudvallen
å landfronterna med tillhörande innerbrantsmur och grafflankeringsverk.

Under tiden hade åtskilliga förslag blifvit uppgjorda till förenkling
af befästningsplanen, af hvilka slutligen det allra enklaste och billigaste
i slutet af år 1876 framlades inför Kongl. Maj:t och den 8 Januari
1877 erhöll nådigt godkännande.

Kostnaden för fästningens fullbordande enligt denna plan beräknades
efter då gällande priser till 5 V2 millioner kronor, sålunda fördelade
:

I. för de egentliga fästningsverken åt landsidan, med

deri inbyggde kruthus.......................................... kr. 2,483,000: —

II. för sjölinm ''na med tillhörande kruthus och fristående
mur............................................................... » 1,005,300: —

111. för bombfria hvalf under linien X, proviantförrådets
sköldvall samt öfriga kruthus.............. » 1,121,700: —

I\ . för åtskilliga hus och byggnader för garnisonen,

förrådsskjul, verkstäder ....................................... » 485,000: —

V. för hamnanläggning............................................... )j 405,000: —

Summa kr. 5,500,000: —.

Fjerde hufvudtlteln.

De under I upptagna arbeten, hvilka kunde anses representera det
oundgängligaste för åstadkommande af ett första försvai sstadium, om -

fattade :

a) grafvens yttre in urklädnad, med utfyllning af be täckt

väg, fältvall, mingallerier och blockhus...... kr. 1,119,300:

b) vallens tillredning för artilleriets uppställning å

landfronterna (Lin. I, TI, III) med tillhörande

kruthus och tvärvallar ..........................•..................... » 113,700:

c) slutvärnets täckning och skyddsvallar framför det samma

med derunder föreslagna kruthus ........... » 590,700:

d) anslutningarne mot sjön ................................................ * 495,800:

e) diverse: portar, luckor, bryggor m. in...................... » 163,500:

Summa kr. 2,483,000: —.

För dessa arbeten, som togo sin början år 1878, samt för påbörjande
af de icke mindre angelägna under III upptagna kruthusbyggnaderna,
hade chefen för fortifikationen, under de snart tilländalupna
14 åren, i årliga framställningar om anslagsbehof begärt tillhopa
2,771,950 kronor, således i det närmaste 200,000 kronor i medeltal per
år, men endast erhållit sammanlagt 1,481,350 kronor eller i medeltal
föga öfver 100,000 kronor per år. Hade, yttrar chefen för fortifikationen,
förstnämnda belopp erhållits, skulle fästningen, hvad de fortifikatoriska
anläggningarna beträffade, nu befunnit sig åtminstone i det
första stadiet af försvarbarhet och äfven haft åtskilliga bombfria hvalf

för krut och andra förråder uppförda.

Den lamhet, fortsätter härefter chefen för fortifikationen, hvarmed
Karlsborgs fästningsbyggnad sålunda sedan 1880 fortskridit, folie sa
mycket bjärtare i ögonen, om man å ena sidan erinrade sig, att detta
fästningsarbete sedan år 1883 varit det enda i riket med undantag al
de obetydliga batteriarbetena i Stockholms skärgård och å Kungsholmen,
samt att under årtiondet 1870—79, då arbeten samtidigt pågingo

både vid Karlskrona och under de fem förstnämnda åren jemväl i Stockholms
skärgård, statskassans tillgångar ansetts kunna medgifva ett
anslag till arbetena å Karlsborgs fästning af i medeltal i det närmaste

300,000 kronor årligen, och å andra sidan besinnade denna fästnings
betydelse för landets försvar, hvilken, såsom chefen för fortifikationen
erinrar, senast blifvit på ett utförligt och öfvertygande _ sätt framhållen
af chefen för generalstaben uti hans i statsverkspropositionen till 1883
års riksdag återgifna underdåniga memorial af den 23 december 1882.

''bill följd af donna långsamhet vore, yttrar chefen för fortifikatio -

52 Fjerde hufvudtiteln.

nen vidare, fästningen ännu så godt som utan portförsvar, hade ännu
ingen enda port, som kunde stängas, och saknade stormhinder å sjö1
i nier na samt jordskydd framför slutvärnet och proviantförrådet, för att
icke tala om de under 111 upptagna bombfria hvalfven m. m.

Emellertid vore, oansedt tillkomsten af de befästningar i förterrängen,
till Indika eu början nyligen blifvit gjord genom anläggningarna
a \ aberget, hufvudfästningens försättande i försvarsdugligt skick en
oundgänglig nödvändighet. Äfven efter nämnda anläggningars fullbordande
skulle nemligen ensamt flankelden derifrån sannolikt icke förmå
hindra en öfverlägsen och företagsam fiende att å Svanviks- eller Vanäslanden
framtränga mot och anfalla hufvudfästningen, isynnerhet om
han visste,, att denna a större delen åt sin omkrets saknar stormhinder
och tran sina vallar icke sjelf kan åt dessa bada hufvudanfallsrigtuingar
afgifva någon afsevärd artillerield. Och äfven under antagande, att
man genom provisoriska eller ännu starkare befästningar å Svanviksoch
Vanäslanden lyckades sluta hela den yttre försvarslinien, så måste
dock sjelfva kärnfästningen bakom denna linie besitta så pass mycken
fortifikatorisk försvarbarhet, att den icke genast måste uppgifvas, så
snart den yttre försvarslinien genombrutits. Dess vigtiga uppgift vore
ej mindre att utgöra den kringhägnade upplagsplatsen för de massor
af krigsförnodenheter, hvilka komme att samlas å denna ort, än äfven
att åt hela det yttre försvaret gifva det stöd och den ökade styrka och
stadga, som kunde påräknas af eu god inre försvarslinie. Hvar och
eu af dessa uppgifter för sig kräfde, att fästningen åtminstone vore
tryggad mot våldsamt anfall.

Detta hindrade emellertid icke, att vissa inskränkningar i de för
hufvudfästningens slutliga fullbordande enligt 1877 års plan ännu erforderliga
arbetena kunde vidtagas, och chefen för fortifikationen förmäler
sig framdeles skola, så snart ske kan, inför Kongl. Maj:t framlägga
ett förslag i detta syfte, men anser sig dock redan nu böra
fästa uppmärksamheten derå, att arbetena numera icke obetydligt fördyrats
genom stegrade dagsverkspris samt ännu mera genom nödvändigheten
af betydligt solidare konstruktioner, särskildt för de bombfria
byggnaderna.

Hvad angår frågan om det lägsta årliga anslagsbehof för Karlsborgs
fästningsbyggnad, som under sådana förhållanden vore erforderligt för
att på en gång tillgodose fordringarne på en någorlunda ekonomisk
arbetsdrift och en skälig årlig arbetsprodukt, erinrar chefen för fortinkataoncn,
att detta behof af hans företrädare beräknats till 250,000 å

300,000 kronor och det på eu tid, då arbetena pågingo ensamt på Imf -

Fjerde hufrudtiteln.

vudfästningen. Som arbeten numera bedrefvos äfven å Vaberget, måste
sistnämnda summa, eldigt chefens för fortifikationen åsigt, så mycket
snarare anses vara ett minimum för årsanslagen till fästningen.

Man måste ihågkomma, yttrar han, att under senare åren arbetena
vid hufvudfästningen väsentligen koncentrerats på det stora krutmagasinet
framför midteltornet med dettas täck vall, att kostnaden för dessa
genom nådigt bref af den 23 mars 1888 anbefallda arbeten beräknats
till 470,000 kronor, hvaraf under åren 1888—91 anvisats endast vid
pass 300,000 kronor, så att från och med innevarande år ensamt för
denna byggnad skulle återstå 170,000 kr., samt slutligen att dessutom,
jemte andra, följande synnerligen vigtiga arbeten ännu återstode, nemligen
: anskaffning af jernportar samt anordnande af stormhinder å sjöfronterna;
anordnandet af slutvärnsesplanaden med täck- och tvärvallar,
samt ytterligare erforderliga anordningar för uppställande af bestyckningen
jemte de för densamma nödvändiga ammunitionsmagasin, hvilka
arbeten äfven med betydligt ökade årsanslag skulle fordra flera år för
sitt fullbordande.

Hvad slutligen angår de nyligen påbörjade befästningarna å Vaberget,
både, yttrar chefen för fortifikationen, under åren 1889—91 derför
användts 160,000 kronor. Då det under arbete varande södra fortet
vore beräknadt kosta 498,000 kronor, återstode vid innevarande års
ingång sprängnings- och murningsarbeten för ytterligare 338,000 kronor,
oberäknad! kostnaderna för de för kanonernas skyddande erforderliga
bepansringarna jemte anordningar för elektrisk belysning, väganläggning
in. in. Med en så ringa årlig anslagssumma som omkring 50,000 kronor,
skulle det alltså dreja ännu minst 7 år innan detta fäste blefve färdigt,
utan att likväl vid nämnde 7 års slut ännu en enda bepansring funnes
till skydd för kanonerna. Denna summa borde derföre, efter chefens
för fortifikationen åsigt, åtminstone fördubblas och bepansringamas anskaffning
påbörjas.

Enligt den nådigst fastställda planen vore vidare fästet afsedt för
4 gröfre och 8 mindre pansarskyddade pjeser, och kunde, enligt hvad
chefen för fortifikationen anmäler, till sistnämnda 8 pjesers anskaffande
medel beredas. Vid sådant förhållande, och då fästet vid 1893 års
slut borde kunna vara, om ock långt ifrån färdigt, likväl i skick att
mottaga en de! af denna bestyckning, förmäler chefen för fortifikationen
sig anse så mycket lämpligare att icke; dröja med anskaffningen af de''
för snabbeldspjeserna afsedda höj- och sänkbara pansartorn, som dessa
torn på samma gång utgjorde pjäsernas lavettage, och pjeserna således

Fjerde hufvudtiteln.

i alla händelser icke skulle kunna komma till användning å denna punkt,
derest omförmälda torn icke vore anskaffade.

Hvad kostnaden härför angår, anmäler chefen för fortifikationen,
att, enligt inhemtade upplysningar från åtskilliga etablissement för tillverkning
af pansarmateriel, densamma stälde sig väsentligt billigare,
om beställningen omfattade ett större antal pansarlavetter på eu gång,
hvarföre det, etter hans förmenande, vore med klok hushållning öfverensstämmande,
om medel kunde beredas för samtidig anskaffning af
samtliga nu ifrågavarande 8 pansarlavetter; men då arbetena å fortet
icke kunde beräknas redan år 1893 vara så långt framskridna, att
samtliga dessa pjeser då kunde uppställas, och vidare medel äfven
måste afses för sjelfva arbetenas raskare bedrifvande, hvartill komme,
att utsigten till fortsatt beställning å pansarmateriel för ett kommande
år möjligen kunde föranleda en blifvande leverantör att vid en första,
ehuru mindre omfattande beställning, icke ställa anspråken allt för
högt, förklarar chefen för fortifikationen sig dock på dessa skäl anse
lämpligt, att anspråken på anskaffning af pansarlavetter för snabbeldskanoner
inskränkas till att afse endast 3 stycken för år 1893; och
skulle, enligt de prisuppgifter, som han på frågans närvarande ståndpunkt
varit i tillfälle att från åtskilliga håll inhemta, kostnaden för
dessa 3 pansarlavetter uppgå till omkring 50,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit a oför dt hemställer chefen för
fortifikationen, att Kong!. Maj:t af näst instundande Riksdag täcktes
begära för år 1893, till fullföljande af arbetena å Karlsborgs hufvudfästning
och Vaberget samt till påbörjande af anskaffning utaf pansarlavetter
för snabbeldskanoner, ett sammanlagdt belopp af 350,000
kronor.

Då frågan om årsanslag till Karlsborgs fästningsbyggnad inför
Kongl. Maj:t föredragits, har jag städse betonat angelägenheten deraf,
att de för detta ändamål afsedda belopp icke blefvo allt för obetydliga.
Jag skulle alltså äfven nu varit beredd att understödja chefens
för fortifikationen ifrågavarande förslag, derest statsverkets tillgångar
och hänsynen till öfriga för landtförsvaret lika nödvändiga anslagsbehof
inedgåfve, att till nämnda fästningsbyggnad anvisa så stort belopp, som

Fjerde liufrndtiteln.

emellertid detta icke är
och jag- hemställer

rum

af chefen för fortifikationen ifrågasatts. Då
fallet, måste någon inskränkning deri ega
alltså, att Kong! Maj:t, för fortsättande af befästningsarbetena vid Karlsborgs
hufvudfästning och på Vaberget, äfvensom till anskaffning af pansarlavetter
till de för befästningarne å sistnämnda plats erforderliga kanoner,
täcktes af Riksdagen äska ett extra anslag för år 1893 af 200,000
kronor.

Anskaffning och komplettering af fältingeniörmateriel.

I sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 14 november 1890
om extra anslag för anskaffning och komplettering af fältingeniörmateriel
erinrar chefen för fortifikationen, att hans företrädare i skrifvelse
den 15 november 1888 inför Kongl. Maj:t redogjort för den
materiel, som återstode att anskaffa för ingeniörtruppernas fältutrustning,
äfvensom för det härför beräknade kostnadsbeloppet. Af
detta belopp, 132,200 kronor, hade, yttrar chefen för fortifikationen,
till anskaffning och komplettering af fältingeniörmaterielen, med anledning
af Kongl. Maj:ts nådiga proposition i ämnet, Riksdagen sedermera
för hvardera af åren 1890, 91 och 92 beviljat å extra stat

40,000 kronor eller tillhopa 120,000 kronor, hvadan ytterligare skulle
erfordras en summa af 12,200 kronor för att den materiel, som behöfdes
för ingeniörtrupperna enligt den år 1888 gällande mobiliseringsplanen,
skulle vara komplett. Då emellertid denna plan blifvit i någon
mån förändrad, och ändring likaledes ifrågasatts uti de för fortifikation strupperna
gällande utrustningsplaner, såsom följd hvaraf ett belopp af
27,450 kronor skulle för komplettering af ingeniörmaterielen ytterligare
erfordras, hemställer chefen för fortifikationen, att Kongl. Maj:t täcktes
i och för anskaffning och komplettering af fältingeniörmaterielen hos
nästkommande Riksdag äska ett extra anslag för 1893 af 39,050 kronor.

Då de af chefen för fortifikationen till stöd för hans förevarande
framställning åberopade utrustningsplaner för närvarande undergå revision,
anser jag mig icke kunna tillstyrka bifall till framställningen, i
hvad den angår anvisande af 27,450 kronor för anskaffning af enligt
nämnda planer ytterligare erforderlig ingeniörmateriel.

Jag inskränker mig alltså till att hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes
för anskaffning och komplettering af fältingeniörmateriel af Riksdagen
såsom entra anslag för är 1893 aska det belopp 12,200 kronor,

[30.]

Anslag till
befästningar
å Gotland.

56 Fjerde hufvndttteln.

som enligt den förut lemnade utredningen skulle för ifrågavarande anskaffning
ännu erfordras.

Befästningar å Gotland.

I händelse af krigsutbrott utgör ön Gotland onekligen en af Sveriges
mest hotade punkter. Belägen midt i Östersjön och på mer än 8 mils
afstånd från fastlandet, kan ön lätt utsättas för en öfverrumpling,
innan undsättning från detsamma hinner anlända, och eu fiendes landstigning
torde icke heller kunna hindras af flottan, hvilken möjligen
måste skydda andra ännu vigtigare delar af riket och som dessutom,
i händelse angriparen är en stormakt, ej kan förfoga öfver eu för
ändamålet tillräcklig styrka. Då vidare försvarskrafterna vid ett krig
måste fördelas efter landskapens betydelse för försvaret af landet i
dess helhet, men skyddandet af Gotland ur denna synpunkt icke kan
tillmätas någon synnerligen stor vigt, inses lätt, att en förläggningdit
af trupper från fastlandet så mycket mindre kan vid ett möjligt,
krigsutbrott ifrågasättas, som, oafsedt att en dylik åtgärd svårligen
torde kunna medhinnas, våra försvarskrafters ringhet dessutom knappt
medger en nöjaktig gruppering deraf å fastlandets vigtiga punkter, än
mindre tillåter detacheringar derifrån. Å andra sidan måste Gotland,
såsom en del af Sverige och i främsta rummet hotadt af en angripare,
från moderlandet erhålla allt det skydd, som, utan att rikets försvar i
dess helhet sättes på spel, är möjligt att åstadkomma. Men dertill
hörer i främsta rummet att å ön anlägges en lämplig befästning, afsedd
att under ett eventuelt krig på eu gång utgöra en skyddad förrådsort
samt en utgångs- och replipunkt för de gotländska försvarskrafterna
vid deras rörelser. Endast under skyddet deraf skall det
för öns, på grund af sakens natur, svaga härafdelningar blifva möjligt
att med hopp om framgång upptaga striden med en inbrytande fiende;
och, äfven om den nödgas i dess våld lemna de öfriga delarne af ön,
skall den alltid någon tid kunna hålla sig i den befästade ställningen
och sålunda åt moderlandet bevara denna, till dess antingen undsättning
anländer eller striderna på fastlandet, som i sista hand måste
blifva bestämmande jemväl för Gotlands öde, hunnit kämpas till slut.
Dessutom måste icke förglömmas, att, äfven om man icke närmast
fäster sig vid den ytterliga eventualiteten af ett direkt mot landet
riktad t krig, utan endast har för ögonen de åtgärder, som en neutra -

Fjerde liufvudtiteln.

litetsförklaring gör af nöden, förefintligheten på Gotland af en befästad
ställning är af yttersta vigt. På sätt jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet
vid föredragning af frågan om statsreglering^! för
innevarande år särskild!, betonade, innebär nemligen en dylik förklaring
städse förpligtelse!! att med vapenmakt skydda landet mot den
af de krigförande makterna, som kan vilja för sin krigföring tillgodogöra
sig dess hjelpkällor, och de förberedande försvarsanordningar,
som eu neutralitetsförklaring klöfver, måste sålunda i grunden blifva
desamma som de, Indika nödvändiggöras af ett verkligt krig.

Ledd af en dylik uppfattning om betydelsen för Gotlands försvar
af eu befästad försvarspunkt bar jag, som ansett den ifrågasatta befästningen
ej böra läggas vid kusten, på det fienden icke må komma
i tillfälle att samtidigt tillgodogöra sig sin sannolika öfverlägsenhet så
väl till sjös som till lands, uppdragit åt chefen för fortifikationen
att till Kong! Maj:t inkomma med skizzritningar och approximativa
kostnadsuppgifter för en befästning i det inre af Gotland; och har
nämnda uppdrag af honom fullgjorts uti underdånig skrifvelse den 30
nästlidne november.

Chefen för fortifikationen gifver deri tillkänna, att, enligt de undersökningar,
som vid så väl flera föregående som innevarande års fälttjenstöfningar
med fortifikationens officerare verkstälts och livilkas resultat
jemväl bekräftats af chefen för generalstaben vid de besök, son!
lian tillsammans med chefen för fortifikationen gjort å ön, den enda
försvarsställning uti det inre af Gotland, som lämpar sig för ifrågavarande
ändamål, är trakten kring Tingstäde.

På sätt chefen för fortifikationen yttrar, beherskar denna ställning
en vigtig vägknut, den enda inom hela norra delen af Gotland, och
begränsas å tvenne sidor af ganska vidsträckta terränghinder, ringstäde
träsk och Martebo myr, af Indika dock den senare snart lärer
komma att torrläggas. Till följd af dessa hinder och terrängförhållandena
i öfrigt vore, fortsätter bemälde chef, ett kringgående af ställningen
förenadt med ganska mycken tidsutdrägt och bristen på jernvägsförbindclse
med öns hufvudort Visby skulle, enligt hvad chefen för
fortifikationen anmäler, komma att afhjelpas, derest en tilltänkt jernvägsanläggning
från denna stad öfver Tingstäde framdeles kom me
till stånd.

Sådan ställningen efter noggranna lokalundersökningar blifvit un Bill.

till Rihd. Vrål. 1892. 1 Sami. 1 A/d. 1 Höft. 8

Fjerde hufvudtiteln.

der nyssnämnda fältöfningar utstakad, skulle densamma vidare såsom
af en inom fortifikationen upprättad, skrifvelsen bilagd situationsplan
närmare framgår, från eu punkt nordost om kyrkan sträcka sig mot
vester och söder i en båge af 4,5 km:s längd öfver Häktåker och Träskvälder,
anslutande sig vid sistnämnda ort ånyo till Tingstäde träsk, och
skulle den bestå af sammanlagdt 5 slutna verk, hufvudsakligen afsedda
blott för infanteri, med undantag af hörnfortet vid kyrkan, som skulle
erhålla 2:ne i kupoler uppsatta grafva kanoner, hvartill komme åtskilliga
batterier i det inre af ställningen.

Hvad angår de fortifika to riska arbeten, som å platsen borde komma
till utförande, erinrar chefen för fortifikationen, att ofvanberörda fältöfningar
på Gotland under innevarande sommar egentligen afse 11 att
få utrönt möjligheten att i behofvets stund befästa ställningen genom
enklare, mera provisoriska, men också derför mindre motståndskraftiga
anläggningar. Undersökningen hade emellertid gifvit vid handen, att
detta vore i det närmaste omöjligt. Endast mycket litet af arbetena
skulle kunna medhinnas, derest desamma uppskötos till tiden för krigsberedelserna
och att dessförinnan låta uppföra provisoriska befästningar
skulle, utan att ändock kunna gifva ställningen en nöjaktig fasthet,
medföra så stora kostnader, att medlen hellre syntes böra nedläggas
på befästningar af mera varaktig art. Då dertill komme de gotländskastridskrafternas
svaghet, syntes, yttrar chefen för fortifikationen, hvarje
tanke på tillfälliga befästningar för stödpunkterna i ställningen höra
öfvergifvas och endast ställningens befästande på ett permanent sätt
kunna ifrågakomma.

Hvad åter beträffar graden af styrka, som borde gifvas åt hvarje
särskild stödpunkt i befästningslinien, berodde detta, fortsätter chefen
för fortifikationen, på frågan mot hvilken punkt anfallet kunde antagas
blifva riktadt och huru detsamma sannolikt sedermera komme att utveckla
sig. Enligt chefens för fortifikationen åsigt kunde anfallet sannolikast
väntas från norr, så att nordöstra hörnpunkten blefve den, som
komme att mottaga första stöten. Det till uppförande derstädes ifrågasatta
fästet, som dessutom måste kunna beherrska en stor del af ställningens
inre, borde derför göras jemförelsevis starkt och särskildt med
afseende å det ringa utrymmet på åsen byggas på ett dyrbarare sätt
eller nästan uteslutande af bet-on och järn.

Emellertid anser chefen för fortifikationen äfven det nordvestra
och det sydöstra hörnfästet böra vara af relativ stor styrka, hvaremot
de båda vestliga Amrken synas honom kunna erhålla en mera enkel
konstruktion. >

Fjerde hnfvudtiteln.

Hvad till sist augår sättet för arbetenas utförande anser chefen
för fortifikationen, att till krigsberedelserna skulle kunna uppskjutas,
förutom fullbordandet af de två nyssnämnda, vestra verken, alla arbeten
för sammanbindningslinier, skogsrödjningar och batterier, för så
vidt ej de senare kunna så småningom genom artilleriets å ön försorg
redan'' i fredstid uppföras, eller åtminstone förberedelser derför göras.
Härtill komme också fullständigandet af anordningarne för truppernas
förläggning inom ställningen. Dessa återstående arbeten komme, efter
chefens för fortifikationen åsigt, att taga i anspråk alla de arbetskrafter,
som kunde vara att påräkna under den sannolikt mycket korta rustningstiden.

Kostnaden för de anläggningar, hvilka redan i fredstid måste
komma till stånd, blir, enligt hvad chefen för fortifikationen anmäler,
ganska betydlig, ehuru man sökt anordna befästningarna på enklaste
sätt, derifrån dock undantaget fästet på åsen vid Tingstäde, der dyrbarare
konstruktioner nödvändiggjorts af det trånga utrymmet.

Efter approximativ beräkning, uppgjord med ledning af de upprättade
och bifogade skizzerna, skulle totalkostnaden för befästningarna
komma att uppgå till inemot 272 millioner kronor, sålunda fördelade:

permanenta fortet N:o I vid Tingstäde ............................ 800,000 kr.

» ). » II » » ............................. 560,000 »

» » » V » » .............................. 690,000 »

halfpermanenta skansarne III och IV .................................. 200,000 »

expropriationer, väganläggningar och förberedande åtgärder.
............... ...................................................................... 200,000 »

Summa 2,450,000 kr.

Och derutöfver skulle för inqvartering af de trupper, som icke
kunna inrymmas inom befästningarne eller i redan befintliga byggnader,
antagligen 8 å 10 kompanier, samt för förråden, eventuell, för 5,000
man i högst 3 månader, erfordras åtskilliga barackbyggnader, livilkas
kostnad, approximativt beräknad, kunde anslås till 250,000 kronor.

Dertill borde slutligen läggas kostnaden för den bestyckning, som
särskildt skulle behöfva anskaffas, nemligen ett par 12 cm. kanoner i
fästet N:o I, en del snabbeldspjeser och kulsprutor för verkens försvar
samt något positionsartilleri, antagligen 2:ne batterier.

Chefen för fortifikationen, som ännu ej hunnit uppgöra fullständiga
ritningar och kostnadsförslag till befästningar, hemställer emellertid
af sådan anledning att, derest Kongl. Magt skulle pröfva denna nu
ifrågavarande befästnings anläggning vara af don vigt, att anslag der -

Fjerde hufvudtiteln.

till af instundande riksdag finnes böra äskas, framställningen om anslag
för närvarande måtte inskränkas till det belopp, som för expropriation
af mark och förberedande åtgärder till en början erfordras och hvilket,
efter chefens för fortifikationen åsigt, icke bör komma att öfverstiga
ett belopp af 100,000 kronor.

Hvad chefen för fortifikationen sålunda yttrat beträffande valet af
plats för den tilltänkta befästningens anläggande kan jag, som i ämnet
rådgjort, jemväl med chefen för generalstaben, icke annat än gilla.
Deremot anser jag, att chefen för fortifikationen något underskattat
ställningens af naturen skyddade läge, då han påyrkat, att fortena i
så val sydvest som sydost må göras permanenta. För min del finner
jag anordnandet af ett permanent verk å åsen vid Tingstäde på den
plats, som af chefen för fortifikationen betecknats med N:o 1, skola i
och för sig åt ställningen gifva den styrka, att de öfriga verken kunna
beräknas blifva af mindre dyrbar beskaffenhet och sålunda komma till
utförande dels efter hand under de årliga vapenöfningarne och dels vid
krigsberedelse. Den kostnad, som nu närmast är i fråga, kan alltså, efter
min åsigt begränsas till det belopp 800,000 kronor, som för sjelfva
Tingstädefästet beräknas åtgå, jemte nödiga utgifter för expropriationen
af den derför erforderliga mark och för fästets blifvande bestyckning.

Under erinran slutligen att, enligt de för Kongl. Magt den 4 i
denna månad föredragna protokollen öfver de af Gotlands försvarsförening
inom öns samtliga socknar anordnade möten för öfverläggning
om försvarsfrågan, befolkningen öfver allt uttalat sig för önskligheten
deraf, att en befäst försvarsställning blefve på Gotland anordnad, får
jag alltså hemställa,

att Kongl. Maj:t täcktes, för expropriation af
mark och öfriga för uppförande af ett permanent
fäste i trakten af Tingstäde å Gotland nödiga förberedande
arbeten, af Riksdagen på extra stat för år
1893 äska ett anslag af 100,000 kr.

Fjerde hufvndtiteln.

Intendenturbehof.

Anskaffning af sjukvårdsmateriel.

I sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 9 sistlidne November
angående anskaffande af sjukvårdsmateriel förmäler t. f. generalintendenten,
att han, sedan han kommit i tillfälle granska de i enlighet med
1890 års mobiliseringsplan infordrade uppgifterna rörande behof af och
tillgång på sådan materiel och sådana persedlar, hvarmed arméförvaltningens
intendentsdepartement har att taga befattning, äfvensom
de deröfver upprättade sammandrag, allt mer kommit till den öfvertygelsen,
att bland de luckor, som förefinnas inom den under arméförvaltningens
intendentsdepartements förvaltning stående materiel, bristerna
inom arméns sjukvårdsutredning för närvarande äro de mest behjertansvärda
och de, som företrädesvis måste fyllas.

Samma brister hade ock, yttrar t, f. generalintendenten, förut
behörigen beaktats. Så hade uti skrifvelse den 20 Januari 1887
dåvarande generalintendenten hos Kongl. Maj:t anhållit om anvisande
af medel för komplettering af arméns trängutrustning; och
skulle dessa medel, enligt hvad de skrifvelsen bifogade beräkningarna
utvisade, till en väsentlig del kommit sjukvårdsfordonsutnmtningen till
godo. Vidare hade inspektören för trängen i sin underdåniga rapport
angående 1890 års öfningar med kraft framhållit vigten deraf, att trängtrupperna
åtminstone erhölle så stor del af den för uppsättande af mobiliserade
sjukvårdsformationer erforderliga materiel, att redan under
fred öfningar och marscher med fältutrustade afdelningar kunde ega rum.

Sjelf förmäler sig t. f. generalintendenten skolat hafva långt före
detta ''påkallat. Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på ifrågavarande angelägenhet,
derest ej hinder derför mött dels i den omständigheten,
att de modeller af olika slag, som på hemställan af den genom nådigt
bref den 13 Oktober 1886 tillsatta s. k. sjukvårdskomitén blifvit i nåder
faststälda, först nu kunde anses hafva blifvit vederbörligen pröfvade,
samt dels och företrädesvis i det förhållandet, att behofvet af
sjukvårdsmateriel, som först blifvit behörigen utredt af ofvan nämnda
sjukvårdskomité, ej blifvit slutligt bestämdt förr än genom fastställande
af 1890 års mobilisoringsplaner.

[31.]

Anslag till
sjukvårdsmateriel.

Fjerde hnfvndtiteln.

Sedan t. f. generalintendenten derefter påpekat, att den för sjukvården
i fält erforderliga personal ännu långt ifrån vore fulltalig, i'' det
frågan om svenska arméns förseende med tillräckligt antal trängtrupper
hitintills ej fått sin lösning, samt att det af sådan orsak vore så mycket
angelägnare att tillse det den materiel, som för nämnda sjukvårdstjenst
vore af nöden, också komme att i tillräckligt antal förefinnas,
öfvergår han till en redogörelse för den anskaffning, som med anledning
deraf erfordras.

Enligt det genom nådig generalorder den 26 oktober 1888 till
efterrättelse anbefallda »förslag till reglemente för sjukvården i fält»
omfattade, yttrar han, den militära sjukvården under ett krig trenne
hufvudgrupper nemligen

a) vid fältarmén;

b) vid etappväsendet; och

c) i hemorten.

Med hänsyn emellertid till den omständighet, att ej obetydliga tillgångar
efter hand samlats af de för tillgodoseende af sjukvården i fält
befintliga föreningar, att den allmänna offervilligheten till lindrande af
de i fält sjukes och sårades lidanden särskildt under ett försvarskrig i
eget land kan beräknas blifva ganska stor samt att allt hvad till den
frivilliga sjukvården hörer företrädesvis bör finna sin användning bakom
den egentliga fälthären d. v. s. vid etappväsendet och i hemorten,
finner sig t. f. generalintendenten kunna utgå derifrån, att blott behofvet
af den för fälthären erforderliga sjukvårdsmateriel i första hand
beliöfver under fred af den militära förvaltningen anskaffas.

Hvad nämnda sjukvård anginge, innefattade den vidare, enligt ofvan
nämnda förslag till fält-sjukvårdsreglemente, 3:ne väsendtligt skilda
underafdelningar, nemligen:

I) vid de högre staberna och vid trupperna;

II) vid sjukvårdskompanierna;

III) vid de flyttande sjukhusen.

Sjukvården vid de högre staberna och vid trupperna afsåge, fortsätter
t. f. generalintendenten, att taga vård om de insjuknade, att fortfarande
vårda lindrigt sjuke, som antagas snart skola tillfriskna, att transportera
svårare sjuke till någon sjukvårdsanstalt samt att på slagfältet genom
upprättandet af förbandsplatser deltaga i arbetet med de sårades
upphemtande och förbindande.

Sjukvårdskompanierna åter hade till uppgift att öfvertaga sådana sjuke,
som icke kunna vårdas vid trupperna, för att ombesörja deras förflyttning
till lämplig sjukvårdsanstalt, samt att, då allvarligare strid upp -

Fjerde huvudtiteln. 63

står, på slagfältet genom upprättande af förbandsplatser öfvertaga det
hufvud sakliga arbetet med de sårades upphemtande, förbindande och
vidare transport.

De flyttande sjukhusens uppgift slutligen vore att till vård mottaga
sjuka och sårade från trupperna och förbandsplatserna samt att öfverföra
mottagna sjuke och sårade till sjukvårdsanstalterna vid etappväsendet.

Enär emellertid frågan om lämpligaste konstruktionen af de för de
flyttande sjukhusen afsedda förbinderivagnar ännu ej vore slutligen afgjord
och det för närvarande syntes t. f. generalintendenten Iramtör
allt gälla att fylla de befintliga bristerna i den för den främsta liniens
sjukvård behöfliga materiel, förmäler han sig denna gång endast vilja
framhålla nödvändigheten deraf, att den för trupper och staber samt
sjukvårdskompanierna erforderliga materiel blifver snarast möjligt fullständiga
d.

Enligt meranämnda reglementsförslag utgjordes ifrågavarande materiel
i främsta rummet af:

förbinderivagnar dels för trupperna (1 per infanteribataljon o., s. v.),
dels för sjukvårdskompanierna (4 per kompani), medförande nödig medicinal-,
instrumental- och förbandsutredning, förfriskningsmedel o. s.. v.;

sjuktransportvagnar, enligt sjukvårdsreglementsförslaget 8 per sjukvårdskompani
och 1 per infanteriregemente, samt enligt 1890 års mobiliseringsplaner
12 per sjukvårdskompani;

sjukvårdsränslar och förband späckfickor, vid trupperna, 1 lör hvarje
sjuk vårdssoldat, d. v. s. 4 st. per infanteribataljon o. s. v. samt 24 st.
per sjukvårdskompani;

sjukbårar vid trupperna 1 för hvarje bårlag om 4 sjukbärare, d. v. s.
16 per infanteribataljon o. s. v. och 48 per sjukvårdskompani; samt

förbandsväskor till lika antal med sjukbärarna.

Och vore i afseende å nämnda sjukvårdsmateriel dessutom att märka:

att vid de till kavalleriet, artilleriet och iugeniörtrupperna hörande
truppförbanden samt vissa staber särskilda lörbinderi vagnar ansetts obehöflig;!
och den nödiga medicinal-, instrumental- och förbandsutredningen
i stället funnits kunna inrymmas uti å packvagnar eller andra
fordon förda förbinderikistor, benämnda förbind er ikista 1 och förbinderikista
II;

att kavalleriet afsåges skola i fält medföra ett visst antal sjukvårdspackfickor
äfvensom, i stället för sjukbårar af vanlig modell, ett mindre
antal sittbärar;

att, då äfven för trängforrnationernas sjukvård vore erforderlig eu

64 Fjerde hufyudtiteln.

viss qvantitet sjukvårdsmateriel, som medfördes hufvudsakligen i sjukvårdsränslar
(en per proviantkolonn, furagekolonn o. s. v.), behofvet af
dessa vid samtliga vapenslag (utom kavalleriet) och vid sjukvård skompanierna
nödiga persedlar blefve jemförelsevis stort.

Om man nu, yttrar t. f. generalintendenten, vid bestämmande af
den för staber, trupper och sjukvårdskompanier erforderliga sjukvårdsmateriel,
utginge å ena sidan från det behof af sjukvårdsmateriel per
truppenhet (tördelning, inf.-reg:te o. s. v.), som af sjukvårdskomitén
sålunda blifvit bestämdt och som af den betraktats såsom ett minimum,
som ej utan verklig fara för sjukvårdens försummande kunde underskridas,
och å andra sidan från det antal truppenheter, som enligt de
af Kongl. Maj:t år 1890 faststälda mobiliscringsplaner skola ingå i den
svenska fälthären, blefve sammanlagda behofvet följande:

	Vid trupper och staber.	Vid sjukvårds- kom- panier.	Till- sammans.
Forbandsväskor .............................	380	276	60(3
Sjukbårar mod solar ................................	330	276	600 i
Sittbårar ................................................	37	_	37
[ Förbandspackfickor..............................................................	40	—	49
1 Sjukvårdspackfiokor................................	32	—	32
Sjukvårdsriinslar ...	262	132	394
Förbinderikistor I ................................................................	49	--	49
» II....................................................................	26	—	26
Förbinderivagnar för stabel'' och trupper . .......................................	87	—	87 :
» •» sjukvårdskompanier..........................................		23	23
Sjuktransportvaguar .....................................................................	_	68	08

För tillgodoseende af dessa behof åter funnes, enligt hvad t. f.
generalintendenten anmäler, för närvarande egentligen blott den materiel,
som ansetts vara nödig för att bereda trupperna vederbörlig öfning
i sjukvårdsmaterielens användning; och har han för att åskådliggöra
så väl de brister, Indika vid sådant förhållande måste fyllas, som
den derför nödiga kostnad uppgjort följande tabell,

Fjerde hufvudtiteln.

	Behof.	Till- gång.	Öfver- skott.	Brist.	Pris pr	st.	Summa kostnad. Kr.
Förbandsväskor ..............................	606	*) 402	—	204	15	—	3,060	—
Sjukbårar med selar...........................	606	402	—	204	30	—	6,120	—
Sittbårar ..........................................	37	—	—	37	20	—	740	—
Förbandspackfickor ..........................	49	59	10	—	—	—	—	—
Sjukvårdspackfiekor ..........................	32	16	—	16	230	—	3,680	—
Sjukvårdsränslar ............................	394	2)91	—	303	120	—	36,360	—
Förbinderikistor I............................	49	16	—	33	180	—	5,940	—
Förbinderikistor II ...........................	26	13		13	100	—	1,300	—
Förbinderivagnar för staber och trupper	87	88	1	—	—	—	—	—
Förbinderivagnar för sjukvårdskompanier	23	3	_	20	3)2,415	—	48,300: —
Sjuktransportvagnär ......,..................	68	84	16	S	Limma kronor	105,500: —

varande, enligt hvad t. f. generalintendenten anmäler, rörande tabellen
att märka:

att för samtliga fordon och persedlar utom hvad beträffar sittbårar,
finnas modeller, hvilka befunnits ändamålsenliga;

att den för fältartilleriet erforderliga materiel väl delvis förefinnes,
men att de sålunda redan anskaffade persedlarna ej äro upptagna under
»tillgång», enär medlen för anskaffningen ännu ej blifvit af intendentsdepartementet
utbetalade;

att af fältläkarekontorets förråd af sjukvårdspersedlar blott beräknats
såsom tillgång de derstädes befintliga sjukvårdsränslar, sjukvårdspackfickor
och förbinderikislor, hvaremot den del af derstädes befintlig
instrumental- och förbandsutredning, som kan afses för fullständigandet
af truppernas och stabernas samt sjukvårdskompaniernas sjukvårdsutrustning,
ej upptagits;

att den utredning af filtar, madrassvar m. m., som skall förefinnas
vid sjukvårdskompanierna och af dem medföras å packvagnar, såsom
befintlig i arméns allmänna förråd, ej upptagits hvarken bland behof

eller tillgång; t

att priserna äro beräknade med ledning af kostnaden för redan *)

*) Deraf ett större antal utan fullständig utredning.
a) Deraf 12 utan utredning.
a) Fordonet 550 kronor, utredningen 1,865 kronor.

Bih. till Riksd. Prat. 1892. I Sami. 1 A/d. / lläft.

66 Fjerde hnfvudtiteln.

verkstälda leveranser och i öfrigt af vederbörande fabrikanter lemnade
uppgifter; samt slutligen

att den vid arméns regementen och corpser befintliga äldre sjukvårdsmaterielen,
bestående af regements-instruments-kistor, medikamentskistor,
medicinalkistor, infanterikartuscher o. s. v., ej upptagits såsom
påräknelig för fältarmén, enär densamma, på grund af den omhvälfning,
som på senare tider egt rum beträffande särskildt den kirurgiska behandlingen,
blott anses användbar till en ganska ringa del och derför
lämpligast, enligt t. f. generalintendentens åsigt, endast bör afses för
de i hemorten vid depoterna befintliga afdelningarna.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer t. f. generalintendenten,
att Kongl. Maj:t täcktes till fullständigande af den för
fältarméns trupper och staber samt sjukvårdskompanierna erforderliga
sjukvårdsmateriel anvisa ett belopp af 105,500 kronor, minskadt
med värdet af den i fältläkarekontoret befintliga instrumental- och förbandsutredning,
som kan vara afsedd att användas för nyssberörda
ändamål.

Öfver t. f. generalintendentens ifrågavarande framställning hafva
medicinalstyrelsen och arméförvaltningen å intendentsdepartementet i
förenämnda underdåniga skrifvelser den 30 november och den 22 december
sistlidet år afgifvit, yttranden; och hafva båda embetsverken
tillstyrkt bifall till densamma; hvarjemte medicinalstyrelsen, som i förbigående
erinrar att, om man än, såsom t. f. generalintendenten yttrar,
är berättigad att för sjukvården vid etappväsendet och i hemorten
vänta stor offervillighet af allmänheten, staten dock, efter dess åsigt,
icke kan underlåta att äfven sjelf taga denna angelägenhet om hand,
tillika upplyser, att värdet af den i dess vård befintliga sjukvårdsmateriel
af ifrågavarande slag uppgår till 11,833 kr. 75 öre.

Förevarande af t. f. generalintendenten å bane bragta fråga synes
mig af yttersta vigt och jag kan alltså ej annat än på det lifligaste
understödja densamma; och som medel till anskaffningen icke kunna
utan förmedelst ett af Riksdagen för ändamålet beviljadt extra anslag
beredas, får jag, som emellertid finner anskaffningen kunna fördelas på
två år, hemställa att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för anskaffning af den för fältarméns trupper
och stabel'' samt sjukvärdskompanier erforderliga sjukvårdsmateriel
bevilja ett extra anslag af 93,666 kronor
25 öre och deraf för år 1893 anvisa hälften med i
rundt tal 47,000 kronor.

Fjerde hufviultiteln.

Diverse behof.

Reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän.

Till bestridande af kostnader för officerares utsändande till främmande
länder i ändamål att inhemta upplysningar rörande krigsväsendet
och såsom bidrag till de kostnader, officerare maste vidkännas under
anställning i utländsk krigstjenst eller eljest under resor utomlands för
utbildning i sitt yrke har under en lång följd af år på extra stat anslagits
ett belopp af 9000 kronor, hvarjemte, i följd af 1883 års riksdags
beslut, medel från detta anslag anvisats för att bereda tjenstemän
vid intendenturen tillfälle att genom besök i främmande länder
tillgodogöra intendenturen den der vunna erfarenheten i hvad till
en armés hushållning hörer; och då ett dylikt anslag fortfarande är af
nöden, hemställer jag

att för år 1893 må till reseunderstöd åt officerare
och intendenturtjenstemän äskas ett extra anslag å enahanda
belopp, 9,000 kronor, med rättighet för Kong!.
Maj:t att få under följande år använda hvad af anslaget
kan under året besparas.

Generalstabens topografiska arbeten.

I sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 26 sistlidne november
har chefen för generalstabens topografiska afdelning, under åberopande
af hvad han i skrifvelserna den 16 november 1889 och den 26 november
1890 anfört i syfte att årsanslaget för afdelningens arbeten
måtte för framtiden bestämmas att utgå med 90,000 kronor, i
underdånighet hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes, på sätt ifråga om
statsregleringen för 1891 och innevarande år varit fallet, jemväl!
för är 1893 hos Riksdagen äska ett extra anslag för berörda arbeten å

90,000 kr.; och då jag, i enlighet med hvad jag i denna fråga förut
yttrat, fortfarande är af den åsigt, att årsanslaget till dessa arbeten
icke kan, utan skada för desammas ändamålsenliga bedrifvande, bestämmas
att utgå med lägre belopp, får jag hemställa, att denna afdelningschefens,
utaf chefen för generalstaben tillstyrkta framställning
måtte varda af Kongl. Maj:t bifallen.

[32.]

Anslag till
reseunderstöd
åt officerare
m. fl.

[33.]

Anslag till
de topografiska
arbetena.

Fjerde hufvudtiteln.

[34.]

Anslag till
skarpskytteväsendets
befrämjande.

[35.]

Anslag till
ersättning för
försträckning.

Skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande.

Enligt riksstaten innevarande år utgår detta anslag med 60,000
kronor; och då nämnda anslag icke kan utan stort men för det för
fosterlandets försvar vigtiga skarpskytteväsendet bestämmas till lägre
belopp, får jag alltså hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes, i öfverensstämmelse
med hvad jemväl arméförvaltningen å civila departementet
i sin förenämnda skrifvelse föreslagit,

till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande
af Riksdagen såsom extra anslag för år
1893 äska 60,000 kronor.

Ersättning för förskott.

Slutligen hafva till ersättande anmälts dels af arméförvaltningen
å civila departementet uti dess förenämnda skrifvelse den 17 november
1891 ett belopp af 19,958 kronor 15 öre, som förvaltningen, jemlikt
nådiga brefven den 14 november 1890 och den 1 maj 1891, förskjutit
för den genom förstnämnda nådiga bref förordnade härordningskomité
samt för tryckning af dess betänkande m. m., och dels af statskontoret
i dess underdåniga skrifvelse den 28 sistlidne november ett belopp af
6,467 kronor 45 öre, som jemlikt bestämmelserna i nådiga brefvet den
12 sistlidne juni är af nöden för gäldande af kostnaden för den, enligt
Riksdagens begäran, af särskildt dertill utsedd person utarbetade
samling af gällande föreskrifter angående rustnings- och roteringsbesvärens
effektiva utgörande vid indelta armén och hvilket belopp af
statskontoret förskjutits; varande i fråga om sistnämnda förskott af
statskontoret erinradt, att nämnda embetsverk, på grund af föreskriften
i nådiga brefvet den 12 juni 1891, förskottsvis utbetalt dels till författaren
af samlingen såsom arfvode 3,000 kronor och såsom godtgörelse
för af honom bestridda utgifter för fullgörandet af hans uppdrag
137 kronor 45 öre och dels för tryckning af samlingen 5,330 kronor
eller tillsammans 8,467 kronor 45 öre, äfvensom att, då till försäljning
genom bokhandlares försorg utlemnats 1,200 exemplar, för hvilka, enligt
den med bokhandlaren träffade öfverenskommelse, ett försäljnings -

Fjerde hnfrudtiteln.

pris af 2,000 kronor, kunde beräknas komma att. till statsverket inflyta,
ofvan angifna belopp 6,467 kronor 45 öre återstode till ersättande.

Då medel till betäckande af dessa förskott ej kunna af de under
fjerde hufvudtiteln uppförda, för dylikt ändamål användbara tillgångar
beredas, får jag tillstyrka, att ett extra anslag må för ändamålet af Riksdagen
äskas, och sålunda hemställa,

att Kongl. Maj:t täcktes till gäldande af ifrågavarande
förskott utaf Riksdagen på extra stat för ar
1893 äska ett belopp af, i jemnadt krontal, tillsammans
26,426 kronor.

Hvad chefen för landtförsvarsdepartementet sålunda
i afseende å regleringen af utgifterna under
riksstatens fjerde hufvudtitel yttrat, tillstyrkt och liemstält,
täcktes Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
på tillstyrkande af statsrådets öfrige ledamöter,
gilla och bifalla, med befallning tillika, att utdrag åt
detta protokoll skulle till finansdepartementet öfverlenmas
till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behof.

Ex protocollo
Gustaf Pauli.

Fjerde hufvudtitelii.

Bil. I.

Förslag till stat för Norrbottens (Vesterbottens) regemente.

Staben. 1 öfverste och chef, lön ............................................... lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor ............	6,000 800		Kronor.	öro.
fourageersättning å 1 krona om dagen för hvarje häst	730	—	7,530
1 öfverstelöjtnant och förste major, lön .......................... lönetillägg för 1 tjenstehäst......................................	4,000 400	—
fourageersättning.........................................................	365	—	4,765
1 major, lön....................................................... lönetillägg för 1 tjenstehäst....................................	3,500 400	—
fourageersättning......................................................	365	—	4,265
1 d:o d:o................................................................ 1 regementsqvartermästare, lön ..................................... lönetillägg för 1 tjenstehäst.......................................	1,800 400	—	4*265	—
fourageersättning.......................................................	365	—	2,565
1 förste regementsadjutant, lön .................................. lönetillägg för 1 tjenstehäst....................................	1,200 400	—
fourageersättning........................................................ 1 andre regementsadjutant. lön ............................. lönetillägg för 1 tjenstehäst ...................................	365 900 400	—	1,965	—
fourageersättning......................................................	365	—	1,665
1 regementsauditör, lön.............................................			900	_
1 regementspastor, lön ..............................................			800	_
1 regementsläkare, lön ..........................			2,800	.
1 förste bataljonsläkare, lön....................................			1,800	_
1 andre bataljonsläkare, lön.................			900	_
1 regementsintendent, lön............................ Anm. Efter tio ars val vitsordad tjenstgöring åtnjuter regementsintendenten ett alderstillägg a lön af 500 kronor, att utgå från anslaget under fjerde hufvudtiteln till alderstillägg.	2,800
	Transport	37,020	- \|

Fjerde hufvudtiteln.

Transport

i 1 bataljonsadjutant, jemte portion under vapenöfningarna,
lön ........................................................... 360:

beklädnad
arfvode ...........

120: —
-200: —

i 1 d:o d:o ......................................................•••■;.......................

i 1 regementsväbel, jemte portion under vapenöfningarna,

lön ..................................................................... 360:

beklädnad...................................................................

arfvode ............................................................-........

1 gevärshandtverkare, jemte 2 nummerlöner och portion

under vapenöfningarna, lön ..................................

1 d:o d:o........................................................................

1 hornblåsare, jemte portion under vapenöfningarna, lön 360: —
beklädnad................................................................

150: —

Kompanistaten.

1 kapten af första klassen, lön .......................................

7 d:o d:o..............................................................

1 d:o af andra klassen, lön........................................

3 d:o d:o..................................................................

1 löjtnant af första klassen, lön.......................................

| 7 d:o d:o....................................................................

; 1 d:o af andra klassen, lön............................................

I 7 d:o d:o................................................................

1 underlöjtnant, lön..........................................................

7 d:o d:o.........................................•••••_.............•••••

1 fanjunkare, jemte portion under vapenöfningarna, lön
beklädnad...................................................................

7 d:o d:o...................................................................

1 sergeant af första klassen, jemte portion under vapenöfningarna,
lön........................................................

beklädnad..................................................................-j_

13 d:o d:o ....................................................................

1 sergeant af andra klassen, jemte portion under vapenöfningarna,
lön.......................................................

beklädnad.................................................................

15 d:o d:o.......................................................................

720:

150:

360:

120:

Transport

Kronor.	öre.
37,020	—
680
680
680
200	_
200	—
510	—
2,800 19,600	—
1,800	—
5,400	—
1,200	—
8,400 900	—
—
6,300	—
600	—
4,200	—
870	_
6,090	—
480
6,240	—
360
5,400	—
t 110,610	—

Fjerde linfvudtiteln.

	Kronor.	öre.
Transport	110,610
1 korpral, jemte beklädnad in natura och portion under vapenöfningarna, lön..............................................................	120
23 d:o d:o ...........................................................................	2,760	_
1 korpral, jemte beklädnad in natura och portion under vapenöfningarna, lön .......................................... 120: — ersättning för rotelön, motsvarande en medelvakans-afgift...................................................................... 150: —	270
27 d:o d:o ...........................................................	7,290	_
1 vice korpral, jemte beklädnad in natura och portion under vapenöfningarna, lön ........... ....................................	60
23 d:o d:o....................................................	1,380	—
\| 1 vice korpral, jemte beklädnad in natura och portion under vapenöfningarna, lön.................................... 60: — ersättning för rotelön, motsvarande en medelvakans- afgift.................................................................... 150: —	210
27 d:o d:o .....................................................................	5,670	__
1 volontär, jemte beklädnad in natura samt portion och tobaks-skilling eller dagaflöning under vapenöfningarna från veder-börande vapenöfningsanslag, ersättning för nummerlön, mot-svarande en medelvakansafgift............................................	150
7 d:o d:o..........................................................	1,050	_
Till musikens underhåll.............................................	2,000	—
Tjenstgöring spenningar, 1 som utgå med 1,500 kronor till öfverste och chef, 500 kronor til öfverstelöjtnant och major, 400 kronor till kapten af första klassen och regementsqvartermästare, 200 kronor till kapten af andra klassen och förste regementsadjutant, 120 kronor till löjtnant och underlöjtnant, 400 kronor till regementsauditör, 300 kronor till fanjunkare, 200 kronor till sergeant af första klassen och ba-taljonsadjutant samt 120 kronor till sergeant af andra klassen, beräknas för följande personal: öfversten och chefen, öfverstelöjt-nanten eller en major, regementsqvartermästaren, förste regements-adjutanten, regementsauditören, en bataljonsadjutant, 4 kaptener af första klassen, 2 kaptener af andra klassen, 4 löjtnanter af första J klassen, 4 löjtnanter af andra klassen samt 4 underlöjtnanter, 4 fanjunkare, 4 sergeanter af första klassen samt 8 sergeanter af andra klassen, samt utföras alltså med..........................................	9,600
Transport]	141,170 \|	—

Fjerde hufvudtiteln.

Transport

Kronor.

öre.

141,170

Dagaflöning,

som utgår med 5 kronor till öfverste och chef, 4 kronor till öfverstelöjtnant,
major och regementsläkare, 3 kronor till kapten, regementsqvartermästare,
regementspastor, förste bataljonsläkare
och regementsintendent, 2 kronor till löjtnant, underlöjtnant,
regementsadjutant, regementsauditör och andre bataljonsläkare,

1 krona till fanjunkare och hornblåsare, 80 öre till sergeant,
bataljonsadjutant och regementsväbel, 40 öre till gevärshandtverkare,
25 öre till korpral och 10 öre till vice korpral, utföres
för tjenstgöring ''vid stamtruppen under förslagsvis 60
dagar för öfversten och chefen, öfverstelöjtnanten eller en major,
regementsqvartermästaren, förste regementsadjutanten, regementsauditören,
regementspastorn, regementsläkaren, andre
bataljonsläkaren, regementsintendenten, en bataljonsadjutant, 2
gevärshandtverkare, hornblåsaren, 4 kaptener af törsta klassen,

2 kaptener af andra klassen, 4 löjtnanter af första klassen,

4 löjtnanter af andra klassen och 4 underlöjtnanter, 4 fanjunkare,
4 sergeanter af första klassen, 8 sergeanter af andra
klassen, 26 korpraler och 26 vice korpraler med ............ .......

skolande dylik aflöning i öfrigt gäldas af anslaget till beväringsmanskapets
vapenöfningar.

5,718

Anm. Under skottår utgår fourageersättning för skottdagen till öfversten och
chefen, en major, regementsqvartermästaren och förste regementsadjutanten
från besparingarna å anslaget till indelta arméns befälsaflöning eller, i den
mån dessa icke lemna tillgång, af fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar,
samt till öfverstelöjtnanten och förste majoren, en major och andre
regementsadjutanten från beväringons vapenöfningsanslag.

Summa | 146,888 I —

bill. till Ilihd. blot. 1892. 1 band. 1 Åfd. 1 Höft.

Fjerde hufvudtiteln.

Bil. II.

Förslag till stat för Jemtlands regemente.

Kronor.	öre.
7,530
4,765	—
4,265
4,265	—
2,565	—
1,965	—■
1,665
900	—
800	—
2,800	—
1,800	—
900	-—
2,800

hvarje

6,000:

800:

730

4,000

400

365

3,500

400

365

Staben.

1 öfverste och chef, lön ........................................

lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor .
fourageersättning å 1 krona om dagen för
häst.........................................i....................

1 öfverstelöjtnant och första major, lön .................

lönetillägg för 1 tjenstehäst ............................

fourageersättning ....... ...........................

1 major, lön.............................................................

lönetillägg för 1 tjenstehäst............................

fourageersättning............................................

1 d:o d:o............................................................

1 regementsqvartermästare, lön ............................

lönetillägg för 1 tjenstehäst............................

fourageersättning..............................................

1 förste regementsadjutant, lön ............................

lönetillägg för 1 tjenstehäst.............................

fourageersättning..............................................

1 andre regementsadjutant, lön ............................

lönetillägg för 1 tjenstehäst.............................

fourageersättning.............................................

1 regementsauditör, lön ..........................................

1 regementspastor, lön.............................................

1 regementsläkare, lön..............................................

1 förste bataljonsläkare, lön.....................................

1 andre bataljonsläkare, lön...................................

1 regementsintendent, lön.......................................

Anm. Efter tio ars väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter regementsintendenton ett
alderstillägg a lönen af 500 kronor att utgå från fjerde hufvudtitelns anslag
till alderstillägg.

1,800

400

365

1,200

400

365

900

400

365

Transport! 37,020

Fjerde hufvudtiteln.

Transport

1 bataljonsadjutant, jemte portion under vapenöfningarne,

lön ........................................................................... 360

beklädnad.....................................................................

arfvode ........ 200

1 d:o d:o..............................•?•..................................................

1 regementsväbel, jemte portion under vapenöfningarne,

lön .......................................................................... 360

beklädnad................................................................... 120

arfvode ..................... 200

1 gevärshandtverkare, jemte 2 nummerlöner och portion

under vapenöfningarne, lön.................................................

1 d:o d:o..............................................................................

1 förste hornblåsare, jemte portion under vapenotmn garne,

lön ..............................................................

beklädnad....................................................................

360:

Kompanistaten.

kapten af första klassen, lön .........................................

kaptener af första klassen, lön ......................................

kapten af andra klassen, lön ..........................................

d:o d:o d:o ................................................................

löjtnant af första klassen, lön......................................

d:o d:o d:o ..................................................................

löjtnant af andra klassen, lön..........................................

eko d:o d:o ..................................................................

underlöjtnant, lön ...........................................................

d:o d:o................................................................''V

fanjunkare, jemte portion under vapenöfningarne, lon

beklädnad....................................................................

720:

150:

7 d:o d:o d:o ...................................;..........;.......... ... .

1 sergeant af första klassen, jemte portion under vapenöfningarne

lön ......................................................................... 3”0; —

beklädnad.................................................................. ^20:

13 d:o d:o ..........................................•;..........:...........

1 sergeant af andra klassen, jemte portion under vap

lön ....................................................................

beklädnad..............................................................

15 d:o d:o d:o ..................................................

240:
120: —

Transport;

Kronor.	öre.
37,020	—
680
680
680	—
200	_
200 ‘	—
j 510	—
2,800
19,600	—
1,800	—
5,400	—
1,200	—
8,400	—
900	—
6,300	—
600	—
4,200	—
870	_
6,090
480	_
6,240 J
360	_
5,400	\| —
tj 110,610	i —

Fjerde liufVudtiteln.

11 i • i . Transport

1 korpral, jemte beklädnad in natura och portion undor vapen

öfningarne, lön ..........................................................

31 d:o d:o ............ ’’’ ’ ........

1 d:o, jemte beklädnad in natura och portion under vapenöfningarne,
lön ........................................................... 120: _

ersättning för rotelön, motsvarande en medelvakans a%ift

............. 150: —

19 d:o d:o ....................................................................

1 vice korpral, jemte beklädnad in natura och portion under

vapenöfningarne, lön.......................................................

31 d:o d:o d:o .........................................................

1 vice korpral, jemte beklädnad in natura och portion under vapenöfningarne,
lön........................................................ 6Q. _

ersättning för rotelön, motsvarande en medelvakans a%ift

................................................................. 150: -!

19 d:o d:o ............................................................... I

1 volontär, jemte beklädnad in natura samt portion och tobaks-j
skilling eller dagaflöning under vapenöfningarne från veder-!
börande vapenöfningsanslag, ersättning för nummerlön motsvarande
en medelvakansafgift..........

7 d:o d:o................................... ..........................j

Till musikens underhåll ...............................

Tjenstgöring spenning ar,

I som utgå med 1,500 kronor till öfverste och chef, 500 kronor till
öfverstelöjtnant och major, 400 kronor till kapten af första
klassen och regementsqvartermästare, 200 kronor till kapten
af andra klassen och förste regementsadjutant, 120 kronor till
löjtnant och underlöjtnant, 400 kronor till regementsauditör
dOO kronor till fanjunkare, 200 kronor till sergeant af första
klassen och bataljonsadjutant samt 120 kronor till sergeant
a i a ur? dassen, beräknas för följande personal: öfversten
och chefen, öfverstelöjtnanten eller 1 major, regementsqvartermästaren,
förste regementsadjutanten, regementsauditören, 1
bataljonsadjutant, 4 kaptener af första klassen, 2 kaptener af
andra klassen, 4 löjtnanter af första klassen, 4 löjtnanter af
andra klassen samt 4 underlöjtnanter, 4 fanjunkare, 4 serge -

Kronor.

110,610

120

3,720

270

5,130

1,860

210

3,990

150

1,050

2,000

Transport] 129,170

Fjerde hnfvudtitelu.

	Kronor.	öre.
Transport anter af första klassen samt 8 sergeanter af andra klassen	129,170	—
samt utföres alltså med...............................................................	9,600
Dagaflöning, som utgår med 5 kronor till öfverste och chef, 4 kronor till öfverstelöjtnant, major och regementsläkare, 3 kronor till kap-ten, regementsqvartermästare, regementspastor, förste bataljons-läkare och regementsintendent, 2 kronor till löjtnant och under-löjtnant, regementsadjutant, regementsauditör och andre batal-jonsläkare, 1 krona till fanjunkare och förste hornblåsare, 80 öre till sergeant, bataljonsadjutant och regementsväbel, 40 öre till gevärshandtverkare, 25 öre till korpral och 10 öre till vice korpral, utföres för tjenstgöring vid stamtruppen under för-slagsvis 60 dagar för öfversten och chefen, öfverstelöjtnanten eller 1 major, regementsqvartermästaren, förste regements-adjutanten, regementsauditören, regementspastorn, regements-läkaren, andra bataljonsläkaren, regementsintendenten, 1 batal-jonsadjutant, 2 gevärshandtverkare, hornblåsaren, 4 kaptener
af första klassen, 2 kaptener af andra klassen, 4 löjtnanter af första klassen, 4 löjtnanter af andra klassen, 4 underlöjtnanter, 4 fanjunkare, 4 sergeanter af första klassen, 8 sergeanter åt andra klassen, 34 korpraler och 34 vice korpraler med... ....... skolande dylik aflöning i öfrigt gäldas af anslaget till bevärings-manskapets vapenöfningar. Anm. Under skottår utgår fourageersättning för skottdagen till öfversten och chefen, 1 major, regementsqvartermästaren och förste regementsadjutanten från besparingarna å anslaget till indelta arméns befälsaflöning eller, i den mån dessa icke lemna tillgång, af fjerde hufvudtitelns allmänna be-sparingar, samt till öfverstelöjtnanten och förste majoren, 1 major och andre regementsadjutanten från beväringens vapenöfningsanslag.	5,886

Summa	144,656	1 —

Fjerde lmfrudtiteln.

Bil. III.

Förslag till tilläggsstat för Jemtiantls hästjägarecorps, vid tillkomsten

af 3 nya sqvadroner.

		Kronor.	öre.

1 corpschef, lönen höjes till öfverstes med ..................	1,000: —
tjenstgöringspenningar, höjas till d:o med ............	300: —
dagaflöning i 60 dagar, höjas till d:o med ..........	-60: —	1,360
1 major, lön............................................................	3,500: —
tjenstgöringspenningar..........................................	500: —
dagaflöning å 4 kronor i 60 dagar ........................	240: —
lönetillägg för 3 tjenstehästar.................................	1,200: —
fourageersättning....................................................	1,095: -	6,535
1 adjutant, lön .............................................................	900: —
dagaflöning å 2 kronor i 60 dagar ......................	120: —
lönetillägg för 2 tjenstehästar ..''.............................	800: —
fourageersättning......................................................	730: —	2,550
1 regementsläkare, lönen höjes från förste bataljons-
läkares med ........................................................	1,000: —
dagaflöning i 60 dagar, höjes från d:o med............	60: -	1,060
1 andre bataljonsläkare, lön .......................................	900: —
dagaflöning å 2 kronor i 60 dagar..........................	120: —	1,020
1 regementspastor, arfvode ............................................		''600	_
1 auditör, arfvode ...........................................................		1.000	_
1 regementsintendent, lön ............................................	2,800: —
dagaflöning å 3 kronor i 365 dagar.......................	1,095: —	3,895
1 pistolsmed, lön, jemte portion under vapenöfningarna	400: —
dagaflöning å 40 öre i 60 dagar...........................	24: —	424
1 förrådsförvaltare (till hans aflöning) ...........................		1,360	_
1 stabstrumpetare, lön, jemte portion under vapenöf-
ningarna...............................................................	360: —
dagaflöning å 80 öre i 60 dagar ..........................	48: —
beklädnad...............................................................	120: —	528
1 d:o d;o .....................................................................		528	—
Transport	20,860 \|	—

Fjerde hufvudtiteln.

Transport

Sqvadronsstaten.

1 ryttmästare af l:a klassen, lön...................•

tjenstgöringspenningar............................................

dagaflöning å 3 kronor i 60 dagar .......................

lönetillägg för 2 tjenstehästar...............................

fourageersättning...................................:-.......~.u _

2 d:o d:o................................................... ...............

1 ryttmästare af 2:dra klassen, lön..............................

dagaflöning ä 3 kronor i 60 dagar ........................

lönetillägg för 2 tjenstehästar ..................................

fourageersättning...................................................._

1 löjtnant af l:a klassen, lön.......................................

dagaflöning å 2 ''krön or i 60 dagar .......................

lönetillägg för 2 tjenstehästar .................................

fourageersättning......................................................

2 d:o d:o ..................................................................

1 löjtnant af 2:a klassen, lön.......................................

dagaflöning ä 2 kronor i 60 dagar ......................

lönetillägg för 2 tjenstehästar .................................

fourageersättning .....................................................

1 underlöjtnant, lön.........................................................

dagaflöning å 2 kronor i 60 dagar .......................

lönetillägg för 2 tjenstehästar...............................

fourageersättning.....................................................

2 d:o d:o .....................................................................

1 arfvode för en stallmästare .........................................

1 fanjunkare, lön, jemte portion under vapenöfningarna

och ration för eu nummerhäst mellan vapenöfningarna

tjenstgöringspenningar.............................................

dagaflöning å 1 kronor i 60 dagar ........................

beklädnad.................................................................

2 d:o d:o ............................................................. .....

1 sergeant af l:a klassen, lön, jemte portion under

vaponöfningarna....................................................

tjenstgöringspenningar.............................................

dagaflöning ä 80 öre i 60 dagar.............................

beklädnad...............................................................

8 d:o d:o ...................................................................

2,800

400

180

800

730

1,800

180

800

730

1,200

120

800

730

900

120

800

730

600

120

800

730

720

300

150

360

200

120

Transport

Kronor.	öre.
20,860 : ''	—
i'' H i K. : * ■ . 4,910 9,820	—
3,510	—
2,850 5,700	—
2,550	—
2,250 4,500 800	—
1,230 2,460	—
728 5,824	—
67,992	—

Fjerde hufvud titeln.

			Kronor.	öre.
		Transport	67,992	—
1	sqvadronstrumpetare, lön, jemte portion under vapen-
	öfningarna.............................................................	240: —
	dagaflöning å 80 öre i 60 dagar..............................	48: -
	beklädnad...........................................	120: —	408
5	d:o d:o .....................................		2 040
1	distinktionskorpral, arfvode i 11 månader å 7 kronor
	50 öre..........................................	82: 50
	d:o arfvode i 1 månad å 15 kronor .....................	15: —	97	50
2	d:o d:o ...............................		195
1	korpral, arfvode i 11 månader å 5 kronor..............	55: —
	d:o » il » ä 10 » ..............	10: -	65
5	d:o d:o ...........................................		325	_
1	vicekorpral, arfvode i 11 månader å 2 kronor 50 öre	27: 50
	d:o » il » å 5 » .........	5: —	32	50
8	d:o d:o ...................................................................		260	—
		Summa	71,415 \|	—

Fjerde hufvudtiteln.

Bil. IV.

Kostnadsberäkning för manskapsstyrkan vid 3 nya sqvadroner vid
Jemtlands hästjägarecorps jemte dess skolor och öfningar.

1) Dagaflöning i 305 dagar till skolsqvadronens personal:

för 1 ryttmästare å 3 kronor....................................

» 4 subalternofficerare å 2 kronor.......................

» 5 sergeanter a 80 öre ......................................

» 2 trumpetare ä 80 öre ......................................

» 1 andre bataljonsläkare å 2 kronor ..................

» 1 bataljonsveterinär ä 2 kronor .......................

2) Tilläggsarfvode för skolsqvadronens korpraler i 11

månader:

4 korpraler å 5 kronor i månaden..........................

4 vicekorpraler ä 2: 50 i » .......................•••

3) Kommenderingstillägg:

1 sjukvårdshästjägare å 2 kronor i 12 månader......

2 hofslagare » ä 3 » i 12 » .....

1 d:o "» å 3 » il » ......

4) Medikamentspenningar:

255 man å 2: 25 kronor årligen...............................

5) Kommunionpenningar:

255 man å 5 öre årligen .......................................

6) Servis:

255 man å 8 kronor årligen ...................................

7) Kaserninventariers underhåll:

255 man å 2: 50 kronor årligen .............................

8) Underhåll af etablissementet..................................

9) Underhåll af beväringspersedlar.............................

10) Musikens underhåll...................................................

11) Skoning och medikamenter:

108 hästar i ständig tjenstgöring å 10 kronor årligen

165 hästar i depot å 6 kronor årligen ..................

3 underofficershästar å 2 kronor årligen..................

	Kronor.	öre.
915: —
2,440: — 1,220: —
488: — 610: — 610: —	6,283
220: —
110: —	330	_
24: — 72: —
3: —	99	_
	573	75
	12	75
	2,040	—
	637	50
	3,000	—
	1,200	—
	600	—
1,080: —
990: —
6: —	2,076	—
Transport	16,852	1-

Bih. till Riktd. Prut. 18/2. I Sami. 1 A/d, 1 Uäft.

Fjerde hnfvudtiteln.

		Kronor.	öre.
	Transport	16,852
12) Hästutrustning sper sedlar ä 10 öro per dag:
108 hästar i 342 dagar............................ ... 276 » i 23 » .................................	...... 3,693: 60 634: 80	4,328	40
13) Beklädnad: 101 man i 342 dagar å 40 öre .....................	..... 13,816: 80
255 » i 23 » ä 50 » .....................
....... 2,932: 50	16,749	30
14) Manskapets aflöning:
101 man å 160 kronor årligen........................ 154 » å 90 » » ........................	....... 16,160: — ....... 13,860: —	30,020
15) Remontering (jemte uppbörd för kasserade	och
döda hästar):
276 hästar å 65 kronor årligen............		17,940	_ I
16) Transportkostnader ....................		1,994	10
17) Portioner ä 55 öre: 108 man i 342 dagar...................... 276 » i 23 » ........	...... 20,314: 80 ...... 3,491: 40	23,806	20
! 18) jRationer å 1 krona: 108 hästar i 342 dagar............... 276 » i 23 » .....................................	...... 36,936: — ...... 6,348: —	43,284
\| 19) Hästars underhåll mellan vapenöfningarna: 3 underofficershästar ä 342 kronor årligen ..... 165 hästar i depot å 200 kronor årligen ........	...... 1,026: — ... 33,000: —	34,026
	Summa	189,000	—

Fjerde hnfvudtiteln.

Bil. V.

Förslag och kostnadsberäkning för en division åkande artilleri

i Norrland.

underlöjtnant, lön

dagaflöning, 365 dagar, å 2 kronor..

d:o d:o d:o ........................

styckjunkare, lön.................................

dagaflöning, 365 dagar, å 1 krona ..

beklädnad .......................................

portion, 365 dagar, å 62 öre ...........

styckjunkare d:o...................................

sergeant, lön.......................................

dagaflöning, 365 dagar, ä 80 öro ...

lönetillägg .......................................

beklädnad .......................................

portion, 365 dagar, å 62 öre ..........

d:o d:o d:o ............

batteritrumpetare d:o .........................

800:

730:

Löner, dagaflöning m. m. åt officerare och
underofficerare.

1 major, lön ......................................................... 3,500:

dagaflöning, 365 dagar, å 4 kronor.............. 1,460: -

lönetillägg för 2 tjenstehästar..........

fourageersättning..............................

1 löjtnant, detachementsadjutant, lön ...
dagaflöning, 365 dagar, å 2 kronor

1 kapten af första klassen, lön .............

dagaflöning, 365 dagar, ä 3 kronor

2 d:o d:o d:o ........................

1 kapten af andra klassen, lön.................

dagaflöning, 365 dagar, å 3 kronor..

2 d:o d:o d:o ......................

3 batterichefsarfvoden å 600 kronor ...

6 löjtnanter ä 1,930 kronor.................

1,200:

730:

2,800: —
1,095: -

1,800: —
1,095: —

600:

730:

720: —
365: —
200: —
226: 30

360: —
292: —
12: —
200: —
226: 30

Transport

■ - . Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
6,490
1,930	—
3.895 7’790	—
2,895 5,790 1,800 11,580
1,330 2,660	—
1,511 7,556	30 50
1,090 8,722 3,270	30 40 90	68,311	40
\| —	—	68,311	40

Fjerde hufvudtiteln.

		Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
	Transport	—	—	68,311	40
Arfvoden.
För ecklesiastikvården................ » hästsjukvården .................... » rättsväsendet ......................		200	—
	300 300 150 300 800	—
åt 1 detachementsadjutant..........................
» 1 stallmästare............................
» 1 regementskommissarie ........
» 2 förrådsunderofficerare å 400 kronor......	800	—	2,850
Särskilda anslag.
Medikamentspenningar för 312 man å 2 kr. 25 öre årligen kommunionspenningar för 348 man ä 5 öre årligen...........	702 17	40
, 1 komma fortfarande att utgöra till skrifmaterialier och expenser 1 en del af Svea artillerirege-för informationsverkets behof \| mentes nuvarande anslag och J behöfva ej att specificeras. till musikinstrumenters anskaffande och underhåll, nuvarande anslag ökas mod ................	200
» anskaffning af undervisnings-materiel » gymnastikapparaters och per-sedlars anskaffande och un-	nuvarande anslag för Svea ar-. tilleriregemente, sammanlagdt 800 kronor, torde böra ökas med	200		1,119	40
derhän.
Kosnaden för sjukvården å länslasarettet i Östersund torde fortfarande kunna utgå från besparingar å Svea artilleriregementes ordinarie anslag.
Aflöning och arfvoden m. m. för manskap.
Aflöning: 312 man i 1 månad å 10 kronor i månaden...... 12 förste konstaplar, 21 andre konstaplar, 9 afdelningstrumpetare, 3 sjukvårdsartillerister, 3 hofbeslagsartillerister, 3 batterihandtverkare, 138 artillerister,	3,120
summa 189 man i 11 månader å 10 kronor i månaden	20,790	—
	Transport	23,910	—	72,280	80

Fjerde hufvudtiteln.

Transport
i 12 mån. å 15 kr. i man.

ä 10 » »

å 3 » »

ä 10 » »

å 10 » »

å 5 » »

arfvoden: 12 förste konstaplar

21 andra konstaplar i 12
9 afdelningstrumpetarc i 12
6 batterihan dtverkare i 1

3 d:o i 11

kommenderingstillägg: en del af Svea art.-reg:ts nuv. anslag.

lega: 138 man ä 40 kr........................................................

174 » ä 80 » .........................................

Beklädnad och underhåll ni. m. för manskap.

beklädnad: 312 man i 30 dagar ä 33 öre om dagen...

189 » i 335 » å 33 » » » .........

underhåll: 312 » i 30 » å 62 » » » ......••

189 » i 335 » å 62 » » .........

servis och sängkläder: 312 man å 9 kr. om året.........-.....

kaserninventariers underhåll: 312 man å 2 kr. 50 öre om aret

Hästars remontering, fouragering m. m.

102 stamhästar: remontering, skoning och medikamonter

å 80 kr. om året....................................................

fouragering 365 dagar å 1 kr. om dagen .....................

90 hästar, legda i 30 dagar: lega, skoning ooh medikamenter

å 90 kr........................................................................

fouragering å 1 kr. om dagen.......................................

Ved och ljus.

Kostnaden bostridcs enligt gifna grunder af anslaget till
ved och ljus vid fästnings- och garnisonsorter.

Utgår enligt författningarna.

Summa

Kronor.	Ö.	Kronor.	8.
23,910		72,280	80
2,160-
2,520
324
60
330
165		.
5,520	_
13,920	—	48,909
3,088	80
20,893	95
5,803	20
39,255	30
2,808	—
780	—	72,629	25
8,160
37,230	—
8,100	_
2,700		56,190	—-
‘1 “		250,001	)05

Fjerde hufrudtiteln.

Bil. VI -

Förslag öfver den årliga totalkostnaden för I fästningsartilleri bataljon

å Karlsborg.

Lön m. m. åt officerare, civilpersonal och
underofficerare.

öfverstelöjtnant och chef, lön..............................

major, lön..................... ........................................

kapten af första klassen, lön..................................

eko eko eko..................................

kapten af andra klassen, lön.................................

d:o d:o d:o...............................

arfvoden till kompanichefer å 600 kronor .............

löjtnant af första klassen, lön .............................

d:o d:o d:o ......

underlöjtnant, lön.........................

d:o d:o..........................

förste bataljonsläkare, lön..............

regemontsintendent, lön ...............

styckjunkare, lön............................................... 720:

beklädnad...................................... 200:

7 (ko (ko .................................................

4 arfvoden till förrådsundorofficerare ä 300 kronor ......

1 sergeant af första klassen, lön ....................... 360:

.......... 12:

......... 200:

15 d:o d:o

1 stabstrumpetare, lön............

lönetillägg

beklädnad

lönetillägg,
beklädnad.

eko

360:

12:

200:

Kronor.	Ö.	Kronor.
5,000
3,500
2,800	_
8,400	_
1,800	_
5,400	_
2,400	_
1,200	_
8,400	_
600	_
2,400	_
1,800	__
2,800	—
920
6,440	_
1,200	—
572
8,580
572		64,784 -

Transport j

64,784 I—|

Fjerde hufrudtiteln.

Transport

Dagaflöning.

Dagaflöning, som till vederbörande utgår enligt särskilda
bestämmelser, utgör:

för öfverstelöjtnant och major 4 kronor, kapten 3 kronor,
löjtnant och underlöjtnant 2 kronor, förste bataljonsläkare
och regementsintendent 3 kronor, styckjunkare 1 krona,
sergeant och stabstrumpetare 80 öre; varande dagaflöningen
förslagsvis beräknad för öfverstelöjtnanten och
majoren under 365 dagar, för 7 kaptener under 365 och
1 kapten under 30 dagar, för 7 löjtnanter under 365 coh
1 löjtnant under 30 dagar, för 5 underlöjtnanter under
365 dagar, för förste bataljonsläkaren och regementsintendenten
under 365 dagar, för 8 styckjunkare under
365 dagar, för 10 sergeanter under 365 och 6 sergeanter
under 30 dagar samt för stabstrumpetaren under 365
dagar, tillsammans ...............................................o...

Portion till underbefäl in. fl.

Portion ä 62 öre beräknas förslagsvis för 8 styckjunkare
under 365 dagar, för 10 sergeanter under 365 och 6 sergeanter
under 30 dagar samt för stabstrumpetaren under
365 dagar, tillsammans......................................................

Arfvoden

åt 1 informationsofficer .......................

» tygmästaren å Karlsborgs fästning

för undervisning i gymnastik..............

» ecklesiastikvården .........................

till auditörsbiträde.............................

åt 1 informationsunderofficer .............

Transport

Kronor.

400

450

200

300

750

100

Kronor.

64,784

27,961

4,411

2,200 |—

— |_| 99,356 ;30

Fjerde hufvudtlteln.

	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.
Transport		—	99,356	30
Särskilda anslag.
raedikamentspenningar för 400 man å 2,25 kronor årligen...	900	_
kommunionspenningar för 450 personer å 5 öre årligen......	22	50
till biblioteket .........................	100	_
» informationsverkets behof.........................	100	_
» skrifmaterialier.........................................	500	_
för anskaffning af undervisningsmateriel såsom böcker, skrif-
materialier m. m. i öfverensstämmelse med hvad genom
Kongl. brefvet den 3 December 1875 för artillerirege-
mentena anvisats ...............................	150	_
till gymnastikapparaters och persedlars anskaffning och
underhåll............................................................ .........	200	-	1,972	50
Tygstaten.
1 förrådsförvaltare *), lön .................................	1,800
1 1 tygskrifvare, lön......................................................	1,000
1 1 handtverksmästare, lön.....................................	700
1 d:o d:o ...............................	700
1 rustkammarsmed, lön..............................	600
1 d:o d:o......................................	600
kommunionspenningar för 6 personer ä 5 öro.....................		30	5,400	30
Servisersättning
i åt regementsofficerare, kaptener, förste bataljonsläkare och
regementsintendent: 12 personer å 30 kronor........	360	_
» subaltern officerare och förrådsförvaltare: 14 personer ä
24 kronor.....................................	336	_
» underofficerare, stabstrumpetare, tygskrifvare, handtverks-
mästare och rustkammarsmeder: 30 personer å 12 kronor	360	—	1 056
*) Anm. Artilleriets förrådsförvaltare åtnjuta ett ålderstilläsre:
åt noo kronor, att såsom arfvode efter femte tjensteåret utgå.
Transport			107,785 10

Fjerde hufrudtiteln.

	Kronor.	ö. i Kronor.	O.
Transport	__	— 107,785	10
Aflöning och arfvoden in. in. för manskap.
Aflöning: 400 man i 1 manad å 10 kr. i månaden	4,000	—
255 » i 11 månader å 10 kr. i » ......	28,050	—
Arfvoden: 16 förste konstaplar i 1 månad å 15 kr. i mån.	240	-1
12 » » i 11 mån:r å 15 kr. i »	1,980	—
4 » » i 11 ». . ä 7,50 kr. i ,	330	_I
24 andre konstaplar i 1 månad ä 10 kr. i »	240
20 » »i 11 mån:r å 10 kr. i »	2,200
4 » » i 11 » ä 5 kr. i »	220
4 trumpetare i 12 » ä 3 kr. i	144	-1 ..	1
4 kompanikandtverkare i 12 » å 10 kr. i »	480	1
Lega: 176 man ä 40 kronor .............................................	7,040	-i
224 » å 80 » ........................................■''.......	17,920	—- 62 844
Beklädnad och underhåll m. in.
Beklädnad: 400 man i 30 dagar å 33 öre om dagen.........	3,960	—
255 » i 335 » ä 33 » » » .........	i 28,190	25;
Underhåll: 400 » i 30 » å 62 »	v ,440
255 » i 335 » å 62 » » » .........	] 52,963	50
Servis och sängkläder: 400 man å 9 kronor........................	3,600	-j
Kaserninventariers underhåll: 400 man å 2,so kronor........	1,000 1——--	~ 97,153	75
, Summa kronor	——	— 267,782 85

Bill. till Rikad. Prof,. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft.

Fjerde hufvudtiteln.

Bil. VIL

Uppgift på årliga kostnaden för Göta artilleriregementes
å Karlsborg förlagda fästningskompanier
samt för tygstaten derstädes.

1		Kronor.	ö.	Kronor.	ö.
i Löner, dagaflöning m. m. åt officerare och
underofficerare.
i 1 kapten af första klassen, lön ...........................	2,800: -
dagaflöning ä 3 kr....	1,095: —	3,895
1 1 d:o af andra klassen, lön ...........................	1,800: —
dagaflöning ä 3 kr....	1,095: —	2,895
2 arfvoden till kompanichefer å 600 kronor .......		1,200	—
1 löjtnant af första klassen, lön..........................	1,200: —
dagaflöning ä 2 kr....	730: —	1,930
1 d:o d:o d:o		l’930	_
1 underlöjtnant, lön .....................................	600: —
dagaflöning å 2 kr...................	730: —	1,330
1 d:o d:o ....................		1,330	—
1 styckjunkare, lön............................	720: —
dagaflöning ä 1 kr.....................	365: —
beklädnad ....................	200: —
portion ä 62 öre ............:...........	226: 30	1,511	30
1 d:o eko ...............		1,511	30		1
1 sergeant af första klassen, lön.........	360: —
dagaflöning å 80 öre	292: —
lönetillägg.............	12: -
beklädnad...............	200: -
portion å 62 öre......	226: 30	1,090 i	30
^ d:o d:o * d:o .....		3,270	90	21,893	80
	Transport	__\|_	21,893	80

Fjerde hufvndtiteln

Transport

Arfvoden

åt tygmästare!! å Karlsborg ...................

» 2 förrådsunderofficerare å 300 kronor
» 1 informationsunderofficer................

Särskilda anslag.

Medikameutspenningar för 112 man ä 2,25 kr... ..
Kommunionspenningar för 126 personer ä 5 öre
Till sjukvårdskostnader .......................................

Tygstaten.

1 förr åd sförvaltare, lön ..................................................

1 d:o d:o .................................................

1 tygskrifvare, lön...........................................................

1 d:o d:o...........................................••••■•...........

1 besigtningsrustmästare, lön.........................................

1 d:o d:o................................,.........

1 rustkammarsmed, lön...................................................

7 d:o d:o ...............................................

1 stockmakare, lön .........................................................

3 d:o d:o ................................................... ••

Kommunionspenningar för 18 personer ä 5 öro årligen

Servisersättning

åt 2 kaptener ä 30 kronor..................................................

» 4 subalternofficerare och 2 förrådsförvaltaro ä 24 kronor
» underofficerare, tygskrifvare, besigtningsrustmästare,
rustkammarsmeder och stockmakare: 22 personer å 12
kronor .............................................................................

Transport

Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.
—	—	21,893	80
450		''
600	—
100	—	1,150	_.
252			!
6	30
100	—	358	30
1,800
1,800	—
1,000	—
1,000	—
1,500	—
1,500	—
600	—
4,200	—
600	—
1,800	—
—	90	15,800	90
60
144	—
264	—	468	_
		39,671	—

Fjerde hufVudtiteln.

Kronor. ö. ; Kronor.

Transport--— 39,671

Aflöning, arfvoden in. in. åt manskapet.

Aflöning: 112 man i 1 månad ä 6 kr. i månaden

72 » » 11 månader å 6 »

40 » »11 » å 4 » »

Arfvoden: 2 förste konstaplar ä 180 kr. om året ......

8 andre d:o å 120 » » ......

2 afdelningstrumpetare ä 36 kr. ». .....

Aflöningstillägg: ålderstillägg....................................

examenstillägg ................................

Kommenderingstillägg.................................................

Rekryteringskostnadcr: arfvoden till värfvare m. m. ..

städja å 15 kronor.................

672	-
4,752
1,760	—
360	—
960	—
72	—
906	62
444	46
307	49
1,118	14
1,680	—

13,032

Beklädnad och underhåll in. in. för manskapet.

Beklädnad: 112 man i 30 dagar ä 33 öre om dagen........! 1,108

72 » i 335 » å 33 » » j 7,959

Underhåll: 112 » i 30 » å 62 » » ......... 2,083

72 » i 335 » å 62 » » ......... 14,954

Servis och sängkläder för 112 man ä 9 kronor .................j 1,008

Kaserninventariers underhåll för 112 man å 2,so kronor......I 280

Summa i —-

80,

60,

JZj 27,394 [—
|—| 80,097 |71

Fjerde hnfrudtiteln.

Bil. VIII.

Förslag till stat för Hallands bataljon (Vesternorrlands bataljon)

(Blekinge bataljon).

Officerare, underofficerare, civilpersonal och spel.

Löner m. m.

Staben.

1 major och bataljonschef, lön...........

lönetillägg för 1 tjenstehäst.........

fourageersättning .......................

1 regementsqvartermästare, lön ........

lönetillägg för 1 tjenstehäst.......

fourageersättning ......................

1 regementsläkare, lön ....................

1 bataljonsadjutant, lön ....................

beklädnad ...................................

arfvode.........................................

1 regementstrumslagare, lön..............

beklädnad ...................................

Kompanistaten.

1 kapten af första klassen, lön ..
3 d:o d:o d:o d:o ..
1 löjtnant af andra klassen, lön
7 d:o d:o d:o d:o

1 underlöjtnant, lön..................

3 d:o d:o....................

1 fanjunkare, lön .......................

beklädnad ............................

3 fanjunkare, d:o ........................

1 sergeant af första klassen, lön
beklädnad ............................

d:o

d:o d:o

3,500

400

365

1,800

400

365

360

120

200

360

150

720: —
150: —

360: —
120: —

Kronor.

4,265

2,565

2,800

680

510

2,800

8,400

900

6,300

600

1,800

870

2,610

480

1,440

Transport j 37,020

Fjerde hnfrndtiteln.

Kronor.

Transport

1 sergeant af andra klassen, lön ......................... 240: _

beklädnad .................................................... 120: —

7 d:o d:o d:o ..........................................

1 fältmusikant, lön................................................ 240: _

beklädnad ........................................................ 120; _

3 fältmusikanter, d:o ...............................,...................

1 trumslagare (hornblåsare) lön .........................................

3 d:o '' d:o d:o ...............................

1 d:o d:o d:o ..........................................

3 d:o d:o d:o ..........................................

Dagordning.

Dagaflö.ning utgår, för tjenstgöring mellan de årliga vapenöfningarna
jemte beväringens redovisning, från anslaget
till ersättning åt värnpligtsområdenas befäl*) och, under
de årliga vapenöfningarna, af anslaget till beväringens
vapenöfningar, samt utgör:

för bataljonschef och regementsläkare 4 kronor; kapten och
regementsqvartermästare 3 kronor; löjtnant och underlöjtnant
2 kronor; fanjunkare och regementstrumslagare
1 krona; bataljonsadjutant, sergeant, fältmusikant och !
spel 80 öre.

Portion.

Portion åtnjutes af undorofficerare och spol under vapenöfningar
i likhet med beväringsmanskapet samt utgår, I
för tjenstgöring under den öfriga tiden af året jemte 1
beväringens redovisning, från anslaget till ersättningåt
värnpligtsområdenas befäl.

Beklädnad.

Beklädnad åtnjutes af trumslagare (hornblåsare) i likhet!
med bataljonens beväringsmanskap.

Transport |

37,020

360

2,520

360

1,080

240

120

Kronor.

41,820

—| 41,820

. ,.,u2±nm- 8äsT yen,8t^öl:a“do mellan de årliga vapenöfningarna beräknas endast bataljonschefen,
4 kaptener, regementsqvartormästaren och 5 underofficerare. J

Fjerde liufvudtitehi.

Transport

Kronor.

Volontärer.

8 distinktionskorpraler, 12 korpraler, 24 vice korpraler och
1(5 menige, tillsammans (50 man.

utgöres af:

Aflöning

Lega,

som utgår med 40 kronor för hvartdera af de två första]
tjensteåren och med 80 kronor för hvartdera af de
öfriga, beräknas förslagsvis:

för 10 man ä 40 kronor ...-.......................... 400: —

» 50 > » 80 » .............................. 4,000: —

Lön,

som utgår under tjenstgöring med 10 kronor för månad, j
beräknas förslagsvis:

under kommendering till volontärskolan för 8 man i 10-|

månader............................................................_............ j

samt bestrides under de årliga vapenöfningarna vid bataljonen
af anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar.

Arfvode,

som under tjenstgöring utgår för månaden med 15 kronor
till distinktionskorpral, med 10 kronor till korpral och
med 5 kronor till vice korpral, beräknas förslagsvis:

under kommendering till volontärskolan för 1 vice korpral
i 10| månader ..............................................................

samt bestrides under do årliga vapenöfningarna vid bataljonen
af anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar.

Transportj

Kronor.

4,400

41,820

840 -

52 50

5,292

47,112

Fjerde luifviultiteln.

	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
Transport Beklädnad och underhåll. Dessa förmåner åtnjutas af volontärerna i likhet med batal-jonens beväringsmanskap.	:		47,112	50
Särskilda anslag
För musiken ........................	__	—	500	—
Summa kronor	—	—	47,612	50

Fjerde hufvndtiteln.

Bil. IX.

Förslag och kostnadsberäkning för en trängbataljon om 2 kompanier
med en nummerstyrka vid hvarje kompani af 120 korpraler, spel

och soldater.

Kronor.

Lön, dagaflöning m. m.

Militärstaten.

1 major (bataljonschef), lön ..n.<............

dagaflöning 365 dagar ä 4 kronor ...

lönetillägg för 1 tjenstehäst ............

fourageersättning .............................

1 adjutant (löjtnant af 2:a klassen), lön
dagaflöning 365 dagar ä 2 kronor ...

1 kapten af l:a klassen, lön.....................

dagaflöning 365 dagar ä 3 kronor ...

2 d:o d:o ............................................

1 kapten af 2:a klassen, lön................—

1 d:o d:o ...........................

2 arfvoden till kompanichefer
1 löjtnant af l:a klassen, lön

1 löjtnant af l:a klassen, lön ................

dagaflöning 30 dagar å 2 kronor...

2 d:o d:o ............................................

1 löjtnant af 2:a klassen, lön ................

dagaflöning 365 dagar å 2 kronor .

1 löjtnant af 2:a klassen, lön ................

dagaflöning 30 dagar ä 2 kronor...

1 underlöjtnant, lön...............................

dagaflöning 365 dagar ii 2 kronor

1 d:o ....................................................

.......... 4,000: —
......... 1,460: —
... 400: —
.......... 365: —	6,225
.......... 900: —
.......... 730: —	1,630
......... 2,800: —
.......... 1,095: —	3,895
	7,790
.......... i ,800: —
kronor 90: —	1,890
	1,890
or .......................	1,200
........... 1,200: —
kronor 194: —	1,394
........... 1,200: —
........... 60: —	1,260
	2,520
...... 900: —
........... 730: —	1,630
..... 900: —
60: —	960
600: —
........... 730: —	1,330
	\| 1,330
Transport	34,944

Kronor.

Bih. till Itihd. Prof. 1802. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft.

Fjerde hufvudtiteln.

1 underlöjtnant, lön

1 underlöjtnant, lön ......................................

dagaflöning 30 dagar å 2 kronor...........

1 fanjunkare, lön............................................

dagaflöning 365 dagar å 1 krona ..........

beklädnadsersättning ............................

portionsersättning 365 dagar ä 62 öre...

| 2 d:o d:o ...................................................

| 1 fanjunkare, lön...........................................

beklädnadsersättning ............................

portionsersättning 97 dagar å 62 öre ..

I fanjunkare, lön.................................................. 720

dagaflöning 30 dagar å 1 krona .................

beklädnadsersättning ...............................

portionsersättning 30 dagar å 62 öre ........

1 sergeant af l:a klassen, lön.............................

lönetillägg....................................................

dagaflöning 365 dagar ä 80 öre .................

beklädnadsersättning ....................................

portionsersättning 365 dagar ä 62 öre........

4 d:o d:o ......................................................

1 sergeant af l:a klassen, lön.............................

lönetillägg.....................................................

dagaflöning 242 dagar å 80 öre .................

beklädnadsersättning ..............

portionsersättning 242 dagar å 62 öre........

1 sergeant af l:a klassen, lön.............................

lönetillägg..................................................

dagaflöning 97 dagar å 80 öre .................

beklädnadsersättning ...................................

portionsersättning 97 dagar ä 62 öre ........

1 d:o d:o .......................................................j

1 sergeant af l:a klassen, lön..............................

lönetillägg......................................................

dagaflöning 30 dagar å 80 öre......................

beklädnadsersättning ...................................

6 d:o d:o

		Kronor.	ö.	Kronor.	ö.
Transport nnn.	34,944
194	—	794
.. 600	_,
60	—	660
.. 720	_
.. 365	—
.. 200	—
.. 226	30	1,511	30
		3,022	60
.. 720	—
97	—
.. 200	—
60	14	1,077	14
	_
30	—
. 200	—
18	60	968	60
. 360	—
12	—
. 292	—
. 200	—
226	30	1,090	30
		4,360	20
. 360:	—
12:	—
. 193:	60
. 200:	—
150:	04	915	64
. 360:	__
12:	—
77:	60
200:	—
60:	14	709	74
		709	74
360:	—
12:	—
24:	—
200:	_ 1
18:	60	614	SO
	3,687	SO	1
Transport	55,065 \|46

Fjerde hufvudtitcln.

1 sergeant af 2:a klassen, lön.......................

lönetillägg .......................;........................

dagaflöning 365 dagar ä 80 öre ..........

beklädnadsersättning ..........................

portionsersättning 365 dagar ä 62 öre..

5 d:o d:o ..................................................

1 sergeant af 2:a klassen, lön......................

lönetillägg..............................................

dagaflöning 242 dagar å 80 öre ...........

beklädnadsersättning .............................

portionsersättning 242 dagar ä 62 öro..

1 d:o d:o ..................................................

1 sergeant af 2:a klassen, lön.....................

lönetillägg...............................................

dagaflöning 97 dagar ä 80 öre..............

beklädnadsersättning ............................

portionsersättning 97 dagar å 62 öre ..

1 d:o d:o .................................................

1 sergeant af 2:a klassen, lön......................

lönetillägg...............................................

dagaflöning 30 dagar å 80 öre..............

beklädnadsersättning .............................

portionsersättning 30 dagar å 62 öre ..

4 d:o d:o .................................................

1 stabstrumpetare, lön...................................

lönetillägg...............................................

dagaflöning 365 dagar å 80 öre ...........

beklädnadsersättning ...........................

portionsersättning 365 dagar å 62 öre..

1 stabstrumpetare, lön...............................

lönetillägg...........................................

dagaflöning 30 dagar å 80 öre........

beklädnadsersättning ..........................

portionsersättning 30 dagar ä 62 öro

Civilstaten.

1 regementsläkare, lön .......................

dagaflöning 365 dagar ä 4 kronor

		Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.
Transport	55,065	46
240	—
12	—
.. 292	—
. 200	—
. 226	30	970	30
		4,851	50
.. 240	—
12	—
.. 193	60
. 200	—
.. 150	04	795	64
		795	64
.. 240	—
12	—
77	60
. 200	—
60	14	589	74
		589	74
.. 240	—
12	—
24	—
.. 200	—
18	60	494	60
		1,978	40
.. 360	—
12	—
.. 292	—
.. 200	—
226	30	1.090	30
.. 360	—
12	—
24	—
.. 200	—
18	60	614	60
.. 2,800
.. 1,460	—	4,260	—
Transport	72,095	92	1

100

Fjerde hufvudtitcln.

		Kronor.	Ö.	Kronor.	l i
	Transport	72,095	92
1 förste bataljonsläkare, lön...............................	. 1,800: —
dagaflöning 365 dagar å 3 kronor.............	. 1,095: —	2,895
1 andre bataljonsläkare, lön..............................	. 900: —
dagaflöning 365 dagar å 2 kronor............	730: —	1,630
1 regementskommissarie, lön ............................	1,800: —
dagaflöning 365 dagar ä 3 kronor ............	1,095: —	2,895			1
1 bataljonsveterinär, lön....................................	900: —
dagaflöning 365 dagar å 2 kronor..............	730: —	1,630
1 förrådsförvaltare *), lön ..............................		1,800	__
1 handtverkare af l:a klassen, lön.....................		700
1 » » » » » ....................		700	_
1 » » 2:a » » .................		500	_
1 » » » » » .....................		500	—	85,345	92
Arfvoden	''			-
till 1 bataljonspredikant............................		400			\|
» auditörsbiträde................................................	.................	500	—	900
Särskilda anslag
medikamentspenningar för 240 man, korpraler	spel och
soldater å 2 kronor 25 öre om året.........		540
kommunionpenningar för d:o å 5 öre d:o .........		12	_
skrifmaterialier m. m...............................		500
bataljonens skolor samt undervisnings- och gymnastikmateriel	400	_
praktiska öfningar.........................................		2,000 :	_
musikiustrumenters anskaffande och underhåll...		250 j	—	3,702 \|
Inqvartering.
1 major ...................................		435
3 kaptener å 165 kronor ..................................	.................	495	—1
	Transport	930 \|	-\|	89,947	92

, o i, Anm. Förradsförvaltaren åtnjuter dessutom ett ålderstillägg af 300 kronor att såsom arfvode
utgå efter 5:te tjenstearet.

Fjerde linfvudtiteln.

101

Transport

subalternofficerare ä 100 kronor 50 öro

regementsläkare ........

förste bataljonsläkare
andre bataljonsläkare
regementskommissarie,
bataljonsveterinär ....

Aflöning och arfvoden ni. m. för manskap.

Kronor.

ö. | Kronor.

930

603

435

165

100

165

100

aflöning: 73 man i 12 månader å 10 kr. 53 » i 8 » å 10 »	i månaden 8,760 i » 4,240	—
5	» i 4 »	å 10	»	i »	200	—
109	»il »	å 10	»	i »	1,090	—	14,290	—
arfvoden: 8 distinktionskorp.	i 12 mån.	å 15 kr. i mån. 1,440	—
2	»	i 8	»	å 15 »	240	—
2	»	i 4	»	å	7:50 »	60	—
4	korpraler	i 12	»	ä 10 »	480	—
1	»	i 8	»	ä 10 »	80	—
4	»	i 4	»	å 10 »	160	—
11	»	i 1	»	å 10 »	no	—
1	»	i 4	»	å	5	20	—
4	»	i 8	»	å	5	160	—
11	»	ill	»	å	5 »	605	—
<8	vice korpraler	i 12	»	å	5	180	—
32	»	i 1	»	å	5 »	160	—
32	»	ill	»	å	2:50 »	880	—
2	trumpetare	i 12	»	å	3 »	72	—		•
1	»	i 4	»	ä	3 »	12	—
1	»	i 1	»	ä	3 »	3	—
1	»	i 8	»	ä	1:50 »	12	—
1	»	ill	»	å	1:50 »	16	50	4,690	50
lega: 136 man å 80 kronor om	året		10,880	—
104	» å 40 »		»			4,160	—	15,040	—

kommenderingstillägg

Beklädnad och underhäll m. m.

beklädnad: 73 man i 365 dag. ä 33 öro om dagen 8,792: 85
53 » i 242 » ä 33 » » » 4,232:58

Transport 13,025: 43

500

89,947

2,499

34,520

126,967|42

102

Fjerde hufvudtiteln.

	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
Transport 13,025: 43			126,967	42
beklädnad: 5 man i 97 dag. ä 33 öre om dagen 160: 05
109 » i 30 » å 33 » » » 1,079:10	14,264	58
underhåll: 73 » i 365 » å 62 » » » 16.519:90
53 » i 242 » å 62 » » » 7,952:12
5 » i 97 » ä 62 » » » 300:70
109 » i 30 » ä 62 » » » 2,027:40	26,800	12
sängkläder och servis för 240 man å 9 kronor om året	2,160
sjukvårdspersedlar.....................	200
undorbefälskolc-distinktionstccken och diverse utgifter, för-slagsvis ...........................	250	_	43,674	70
Hästar.
40 stamhästar: remontering, skoning och medikamenter å
80 kronor om året..................	3,200
utfordring 365 dagar å 1 krona om dagen ........	14,600
30 logda hästar: lega, skoning och medikamenter å 90
kronor om året..............................	2,700
utfodring 30 dagar ä 1 krona om dagen ....................	''900	—	21 400
KaserneringsJcostnader.
Underhåll af kasern med kaserngård, sotning, brandredskap, i
renhållning m. m...........	6,000
ved och ljus........................	l''500
kaserninventariers underhäll för 240 man ä 2 kronor 50 öre	600		8,100-
Summa \|	200,142\|l2

Fjerde hufvudtiteln.

103

Bil. X.

Förslag till stat för Gotlands nationalbeväring.

Militärbefälhafvare med stab och civilpersonal.

Löner m. m.

1 öfverste och militärbefälhafvare, lön.................. 6,000: —

lönetillägg för 2 tjenstehästar ä 400 kronor ... 800: —

fourageersättning å 1 krona om dagen för hvarje

häst .............................................................. 730: —

Anm. Den till militärbefälhafvaren nu utgående inqvarteringsersättning
skall vid den nuvarande tjensteinnehafvarens afgång
upphöra.

1 regementsqvartermästare, lön ........................... 1,800: —

lönetillägg för 1 tjenstehäst.............................. 400: —

fourageersättning............................................. 365: —

1 andre regementsadjutant, lön ........................... 900: —

lönetillägg för 1 tjenstehäst.............................. 400: —

fourageersättning........................................... 365: —

1 regementsauditör, lön........................................................

1 regementspastor, lön .......................................................

1 regementsläkare med skyldighet att jemväl besörja sjukvården
vid sjukhuset i Visby, lön...................................

1 andre bataljonsläkare, lön.................................................

1 regementsintendent, lön................................... 1,800

lönefyllnad......................................................... 1,000

dagaflöning å 3 kronor, förslagsvis i 60 dagar 180:

Anm. Efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter regomentsintendenten
ett åldorstillägg å lönen af 500 kronor, att utgå från
fjerde liufvudtitelns anslag till åldorstillägg.

1 vaktmästare, lön.................................................................

Kronor.

7,530

Kronor.

2,565

1,665

900

800

2,800

900

2,980

135

20,275

Transport |

— - 20,275

104

Fjerde hnfvndtiteln.

	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
Transport		—	20,275	—
Dagaflöning.
Dagaflöning, som utgör för militärbefälhafvaren 5 kronor,				\|
regementsläkaren 4 kronor, regementsqvartermästaren och regementspastorn 3 kronor samt regementsadjutanten, regementsauditören och andre bataljonsläkaren 2 kronor, utgår till desse för tjenstgöring under de årliga vapen-öfningarna från anslaget till beväringens vapenöfningar samt beräknas för tjenstgöring under öfriga tiden af året jemte beväringens redovisning, förslagsvis för 300 dagar, till följande tjenstemän, sålunda:	1,500			i
för 1 militärbefälhafvare........................................................	—
» 1 regementsqvartermästare ............................................	900	—
» 1 regementsadjutant.........................................................	600	—
. » 1 regementsläkare...........................................................	1,200	—	4,200	_
Infanteri.
Officerare, underofficerare och spel.
Löner m. m.
Staben.
1 öfverstelöjtnant, lön ........................................ 4,000: —
lönetillägg för 1 tjenstehäst.............................. 400: — fourageersättning................................................ 365: —	4,765
1 major, lön ......................................................... 3,500: —
lönetillägg för 1 tjenstehäst.............................. 400: — fourageersättning.............................................. 365: —	4,265 1
! 1 major, d:o ........................................................................ 1 förste regementsadjutant, lön ........................... 1,200: —	4,265	—
lönetillägg för 1 tjenstehäst............................. 400: — fourageersättning................................................ 365: —	1,965
Transport	15,260 1	\|	24,475 j

Fjerde hufvudtiteln

105

Kronor.	5.	Kronor.	Ö.
15,260		24,475
1,665
680
680
510		18,795	_
1 2,800		. . ;
19,600	—
1,800	—
12,600	—
900	—
20,700	—
600	—
6,600	—
870	_
6,090	—
480	_
5,280
360
5,400	—
360	i
2,520
80
400
40
200	—	: 87,680	—

1 andre regementsadjutant, lön ..........

lönetillägg för 1 tjenstehäst............

fourageersättning..............................

1 bataljonsadjutant, lön .....................

beklädnad...........................................

arfvode ............................................

1 bataljonsadjutant, d:o .......................

1 regementstrumslagare, lön................

beklädnad..........................................

Kompanistaten.

1 kapten af första klassen, lön .......

7 d:o d:o .......

1 kapten af andra klassen, lön .......

7 d:o d:o .......

1 löjtnant af andra klassen, lön.......

23 d:o d:o .......

1 underlöjtnant, lön ........................

11 d:o d:o .........................

1 fanjunkare, lön ..............................

beklädnad.......................................

Transport

900: —
400: —
365: —

7 d:o d:o ......................

1 sergeant af första klassen, lön.
beklädnad..................................

11 d:o d:o

1 sergeant af andra klassen, lön.
beklädnad..................................

360: —
120: —
200: —

360: —
150: —

720:

150:

360:

120:

240:

120:

15 d:o d:o

1 fältmusikant, lön .....................

beklädnad.................................

7 d:o d:o ....................

1 trumslagare (hornblåsare), lön.
5 d:o d:o

ltih. till Ri/csd. Prot. I8H2. 1 Sami. 1 Jf<L

240:

120:

Transport I
1 Hå/t.

— 130,950

106

Fjerde lmfvudtiteln.

Dagaflöning.

Transport

Dagaflöning, som utgör för öfverstelöjtnant och major 4
kronor, kapten 3 kronor, regementsadjutant, löjtnant
och underlöjtnant 2 kronor, fanjunkare och regementstrumslagare
1 krona, bataljonsadjutant, sergeant och
fältmusikant och spel 40 öre, utgår för tjenstgöring
under de årliga vapenöfningarna från anslaget till beväringens
vapenöfning^ samt beräknas för tjenstgöring
under den öfriga tiden af året jemte beväringens redovisning,
förslagsvis för 300 dagar, sålunda:

Kronor.

för

1 regementsofficer...
1 d:o

1 kapten..................

7 d:o ..................

1 regementsadjutant
1 d:o

1 fanjunkare............

7 d:o ............

1 bataljonsadjutant
1 d:o

Arfvode.

1 afdelningsområdesbefälhafvare.............................................

7 d:o ............................................

Portion.

Portion åtnjutes af underofficerare och spel under vapenöfningar
i likhet med beväringsmanskapet samt beräknas
lör tjenstgöring under den öfriga tiden af året jemte
beväringens redovisning, förslagsvis för 300 dagar efter
50 öre för hvarje dag, sålunda:

för 1 fanjunkare..........................................

» 7 d:o .....................................................

» 1 bataljonsadjutant ............................................

» 1 d:o .......

Beklädnad.

Beklädnad åtnjutos af trumslagare (hornblåsare) i likhet
med beväringsmanskapet.

Transport

Kronor.

130,950

1,200

900

6,300

600

300

2,100

240

250 —
1,750 I

150

1,050

150

13,680

2,000

1,500

148,130

Fjerde hufrudtiteln.

107

Transport

Volontärer.

16 distinktionskorpraler, 48 korpraler, 76 vice korpraler
och 40 menige, tillsammans 180 man.

utgöres af:

Aflöning

Lega,

som utgår med 40 kronor för hvartdera af de tva första
tjensteåren och med 80 kronor för hvardera af de öfriga,
beräknas förslagsvis:

för 29 man å 40 kronor................................. 1,160: —

» 151 » ä 80 » .................................... 12,080: —

Lön,

som utgår under tjenstgöring med 10 kronor för månad,
beräknas förslagsvis:

under kommendering till volontärskolan för 22 man i 10^

månader ........................................................................;•••

samt bestrides under de årliga vapenöfningarna vid nationalbeväringen
af anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar.

Arfvode,

som under tjenstgöring utgår för månad med 15 kronor till
distinktionskorpral, med 10 kronor till korpral och med
5 kronor till vice korpral, beräknas förslagsvis:
under kommendering till volontärskolan för 3 vice korpraler

i 104 månader .............................................................;•••

samt bestrides under de årliga vapenöfningarna vid nationalbeväringen
åt anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar.

JBehlädnad och underhåll.

Dessa förmåner åtnjutas af volontärerna i likhet med beväringsmanskapet.

Kronor.

Transport

13,240

2,310

157

Kronor.

148,130

50j

15,707

—| 163,837 [50

108

Fjerde hufvudtiteln.

	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
Transport Artilleri.	—	—	163,837	50
Artilleribefälhafvare med stab.
Arfvode.
1 artilleribefälhafvare och chef för nationalbeväringens ar-tilleri med skyldighet att tillika förestå tygmästarebefatt-ningen på Gotland .................................!.........................			750
Anm. Härtill kommenderas en regementsofficer från något af artilleriregementena.
Dagaflöning.
1 subalternofficer, som kommenderas att förrätta adjutants-och regementsqvartermästaretjenst vid artilleriet, å 2 kronor	—		730	—
Batteristaten.
Löner.
1 kapten af första klassen .................................................. 1 d:o d:o ................................................ 1 d:o af andra klassen .................................................. 1 löjtnant d:o ........................... 2 eko d:o .................................................. 1 underlöjtnant .................................................. 3 (ko ..................................................................... 1 styckjunkare................................................. 2 eko ..................................................................... 1 sergeant af första klassen................................................... 4 eko d:o ................................................. 1 sergeant af andra klassen................................................... 2 eko eko .................................................. 1 trumpetare, lön ................................................................ 1 d:o d:o ..............................................................	2,800 2,800 1,800 900 1,800 600 1,800 720 1,440 360 1,440 240 480 80 40	—	17,300

Beklädnad,
som utgår med 150 kronor till styckjunkare och 120 kronor till sergeant, utföres för en styckjunkare och fem ser-geanter, hvilka icke tjenstgöra vid stamtruppen, med......			750
Transport	—		183,367 \|	50

Fjordo hu fvudtitcl n.

109

Transport

Kronor.

Arfvode.

1 kapten...........................................

2 eko ...........................................

1 subaltern officer ............................

3 eko ............................

Anm. Sistnämnda 4 arfvoden utgå till de subalternofflcerare,
som ej tjenstgöra vid stamtruppen eller såsom adjutant hos artilleribefälhafvaren
och på sådan grund åtnjuta dagaflöniug för ständig
tjenstgöring.

Dagaflöning,

som utgör för kapten 3 kronor, subalternofficer 2 kronor,
styckjunkare 1 krona, sergeant och spel 80 öre,
beräknas för följande personal under tjenstgöring vid
stamtruppen hela året, sålunda:

för 1 kapten...........................................................................

» 1 subalternofficer .....................

» 1 d:o .....................

» 1 styckjunkare............................

» 1 eko ................

» 1 sergeant.................................

» 2 eko ................................

» trumpetare.......................................................................

Dagaflöning till den öfriga personalen utgår för tjenstgöring
under de årliga vapenöfningarna från anslaget till beväringens
vapenöfningar.

Portion.

Portion åtnjutes af underofficerare och trumpetare under
tjenstgöring i likhet med manskapet.

Beklädnad.

Beklädnad åtnjutos af 2 styckjunkare och 3 sergeanter,
tjenstgörande vid stamtruppen. Trumpetare erhålla beklädnad
i likhet med manskapet.

Kronor.

400

800

300

900

183,367

2,400

1,095

730

365

292

584

292

4,453

Transport |--|—| 190,220 |50|

Fjerde hufyudtfteln.

	Kronor.	ö.	Kronor.	1 i 0''
Transport	—		190,220	50 \|
Diverse anslag.
Medikamentspenningar för 100 man ä 2 kronor 25 öre...	225			j
Kommunionspenningar för 111 personer ä 5 öre ............	5	55
Till sjukvård åt manskapet vid stamtruppen å länslasarettet
i Yisby ..............................................................................	150	—	380	55
Informationsverket.
1 informationsofficer, arfvode ....................	450
1 informationsunderofficer, d:o...........................	112	50
1 d:0 d:o.......................	50	_
Till skrifmaterialier samt ved och ljus.................................	150		762	50
Tygstaten.
1 tygofficerslön att fördelas emellan 2 förrådsofficerare med
400 kronor åt den ene och 300 kronor åt den andre.....	700	—
1 tygförvaltare, lön ..........................................	1,200	—
1 gevärshandtverkare, lön................................................	600	—
1 d:o d:o......................................................	600	—	3,100
Särskilda anslag.				i
Till befälsmötets utgifter, sjukvård, resor i tjensten och				1
mönstringsresor, hyra för militärdetaljens embetsrum, ut-		i
gifter för militärbiblioteket, skrifmaterialier, ved, ljus in. m.	4,496	70		1
Diverse kostnader för musiken...........................................	1,000	—1	5,496	70
Summa kronor		_\|	199,960	25

Fjerde lmfvudtiteln.

Bil. XI.

Förslag till stat för Vesternorrlands regemente.

		Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.
Officerare, underofficerare, civilpersonal och spel.
Löner ni. in.
Staben.
1 öfverste och chef, lön .....................................	6,000: -
tjenstgöringspenningar ................................	1,500: —
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kronor	800: —
fourageersättning ä 1 krona om dagen för		•
hvarje häst ...............................................	730: —	9,030
1 öfverstelöjtnant och förste major, lön ...............	4,000: —
lönetillägg för 1 tjenstehäst..........................	400: —
fourageersättning............................................	365: —	4,765
1 major, lön ......................................................	3,500: —
lönetillägg för 1 tjenstehäst..........................	400: —
fourageersättning............................................	365: —	4,265
1 d:o d:o............................................................		4,265	—
1 regementsqvartermästare, lön .........................	1,800: —
lönetillägg för 1 tjenstehäst...........................	400: —
fourageersättning...........................................	365: —	2,565
1 förste regementsadjutant, lön ...........................	1,200: —
tjenstgöringspenningar....................................	200: —
lönetillägg för en tjenstehäst .......................	400: —
fourageersättning.............................................	365: —	2,165	_
1 andre regementsadjutant, lön ..........................	900: —
lönetillägg för 1 tjenstehäst...........................	400: —
fourageersättning.............................................	365: —	1,665
1 regementsauditör, lön.......................................		900	—
1 regementspastor, lön ........................................		800
1 regementsläkare, lön .......................................		2,800	_
1 förste bataljonsläkare, lön................................		1,800	j_
1 andre d:o d:o..................................		900	1-
Transport	35,920	1-		1

112

Fjerde liufviidtitelii.

		Kronor.	Ö.	Kronor.	ö. 1
	Transport	35,920
1 regementsintendent, lön..................................		2,800	—
Anm. Efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter
regementsmtendenten ett alderstillägg å lönen	af
500 kronor, att utgå från fjerde hufvudtitelns	in-
slag till alderstillägg.
1 bataljonsadjutant, lön ...................................	... 360: —
beklädnad ....................................	... 120: —
arfvode.........................................................	... 200: —	680
1 d:o d:o d:o ...........................................		680
1 regementsväbel, lön .......................................	... 360: —
beklädnad .....................................................	... 120: —
arfvode..........................................................	... 200: —	680
1 gevärshandtverkare, lön...................................		500	—
1 d:o d:o.................................		500	_
1 regementstrumslagare, lön................................	... 360: —
beklädnad ..................................................	.. 150: —	510	—
Kompanistaten.
1 kapten af första klassen, lön..........................		2,800	_
7 d:o d:o d:o ...........................		19,600	—
1 kapten af andra klassen, lön ...........................		1,800	—
3 d:o d:o d:o ............................		5,400	—
1 löjtnant af första klassen, lön .........................		1,200	—
7 d:o d:0 d:o .........................		8,400	—
1 löjtnant af andra klassen, lön ........................		900	—
7 d:o d:o d:o .........................		6,300	—
1 underlöjtnant, lön.............................................		600	—
7 d:o d:o ...........................................		4,200	—
1 fanjunkare, lön................................................	.. 720: —
beklädnad ..................................................	.. 150: —	870
7 d:o d:o ........................................................		6.090	_
1 sergeant af första klassen, lön .......................	.. 360: —
beklädnad ...................................................	120: —	480
13 sergeanter af första klassen d:o.....................		6,240	—
1 d:o af andra klassen, lön...................	240: —
beklädnad ...................................................	.. 120: —	360
15 d:o d:o d:o.......................................		5,400	—
	Transport	112,910	1	—

Fjerde hufvud titeln.

113

Kronor. I ö.

—

Transport 112,910
... 240: —''

120:

1 fältmusikant, lön...................

beklädnad ...........................

7 d:o d:o d:o ............

1 trumslagare (hornblåsare) lön.
7 d:0 d:o d:o.

1 d=o d:o d:o.

7 d:o d:o d:o.

Dagaflöning.

Dagaflöning utgår för tjenstgöring mellan de årliga vapenöfningarne
jemte beväringens redovisning från anslaget
till ersättning åt värnpligtsområdenas befäl*) och under
de årliga vapenöfningarne af anslaget till bevänngons
vapenöfningar, samt utgör:

för regementschef 5 kronor; öfverstelöjtnant, majoi och
regementsläkare 4 kronor; kapten, regementsqvartermästare,
förste bataljonsläkare, regementspastor och
regementsintendent 3 kronor; regementsadjutant, löjtnant,
andre bataljonsläkare, underlöjtnant och regementsauditör
2 kronor; fanjunkare och regementstrumslagare
1 krona; bataljonsadjutant, sergeant, regementsvabei
och fältmusikant 80 öre samt gcvärshandtvorkare och
spel 40 öre.

Portion.

Portion åtnjutes af underofficerare med vederlikar och spel
under vapenöfningar i likhet med beväringsmanskapet
samt utgår för tjenstgöring under den öfnga tiden åt
året jemte beväringens redovisning från anslaget till
ersättning åt värnpligtsområdenas befäl.

Beklädnad.

Beklädnad åtnjutes af trumslagare (hornblåsare)
med regementets beväringsmanskap.

likhet

Transport |

Kronor.

360

2,520

560

280

111,045

116,750

»r A„m Såsom tiensteörande emellan do årliga vapenöfningarna beräknas förutom regomentschofen
och förste regemontsadjutanten, för hvilka tjenstgöringspenmngar har ofvan upptagits, majoren,
4 kaptener, regementsqvartermästaren och 5 underofficerare.

Bill. till Riksd. Prat. 181)2. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.

114

Fjerde lmfrudtitelii.

	1 Kronor.	ö.	Kronor.	ö. 1
Transport		-	116,75(	)-
Volontärer.
8 distinktionskorpraler, 12 korpraler, 24 vice korpraler ock 16 menige, tillsammans 60 man.
Aflöning
utgöres af
Lega,
som utgår ° med 40 kronor för hvartdera af de 2 första fjensteåren och med 80 kronor för hvartdera af de öfriga, beräknas förslagsvis: för 10 man ä 40 kronor..................... 400- »50 » å 80 » ......... 4 000-	4,400		''
Lön,
som utgår under tjenstgöring med 10 kronor för månad, beräknas förslagsvis under kommendering till volontär-skolan för 8 man i 10 månader .........	840
samt bestrides under de årliga vapenöfningarna af anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar.
1 Arfvode,
som under tjenstgöring utgår för månad med 15 kronor till distinktionskorpral, med 10 kronor till korpral och med 5 kronor till vice korpral, beräknas förslagsvis: under kommendering till volontärskolan för 1 vice korpral i 10 \| månader......................	52	)0	5,292	50

samt bestrides under de årliga vapenöfningarna af anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar.
Transport	—		122,04250

Fjerde bufrudtiteln.

115

	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
Transport	—	—	122,042	50
Beklädnad och underhåll.
Dessa förmåner åtnjutas af volontärerne i likhet med rege-mentets beväringsmanskap.		/
Sär skild t anslag
för musiken ..........................................................................			2,000	—
Summa \| —	—	124,042	50

.{U >iiJbfJ7''ti){! aiiie/fl

sll.E0i.OlO

Femte hufvudtiteln.

ledvis doo nnhd anPätdoR iöl gainöftA

v *

()OU

Utdrag af protokollet öfver sjöförsvarsärenden, hållet
inför Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
Statsrådet ä Stockholms slott den 13 januari 1892.

luismumattial.kun'' ntitfdr,’/ ''mt ^(tiuth^n > Hi!. » >!v *!•>!>
-[f./l t S> ''!''!♦/[/ r.’ii ''/■><». i i K t ‘ '' ,* i t i 4 1) .'' ! [

länoppj!) x-mobdil a i:)

Närvarande:

. :i K-Ut.dr , . ..-cu.jiiVHi in;U:>:l to! ‘fntrtvni

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Leweniiaupt,

Statsråden: herr friherre von Otter, friherre Palmstierna, friherre von Essen,	n >:\w in t*>	‘ ! • >! ä:''tf. t f 7 ir 0081 b ):;i!ii3
friherre. Åkerhielm, Östergren, Groll,	"d h.»7v irfin i il;,! vi'''' i	t . ; 0‘1 V1 JJ.
j; / t ; ‘•.iJfOiVfCi (*V;	ib ilrl O)'', VJ-* It''
Wikblad. och		... (A -j; \}
GlLLJAMib i	r*r 4(j; ioooi! fn	'' . , , ; [ t p

Departementschefen, statsrådet herr friherre von Otter anmälde i
underdånighet frågan om reglering af utgifterna under riksstatens femte
hufvudtitel för år 1893 och föredrog härvid tillika:

Marinförvaltningens skrifvelse den 25 september 1891 angående de
ordinarie anslagen samt behof vet af extra anslag för flottan för år 1893;
samt

Chefens för sjökarteverket skrifvelse den 23 sistlidne november
angående förhöjning i det för nämnda verk utgående anslag.

Härefter yttrade herr departementschefen beträffande:

Bih. till lliksd. Prof. 181)2. 1 Sami. 1 AJd. 1

Femte hufrudtiteln.

Ordinarie anslag.

Aflöning för flottans kårer och stater.

[1-3.]

Aflöning för
flottana kårer
och stater.

Till aflöning
anvisade:

för flottans kårer och

stater äro för innevarande

dels det härför å ordinarie stat uppförda anslag., kronor 1,579,734: —
dels det till ersättning för vakanta rusthållsnummer
i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar
län likaledes å ordinarie stat uppförda

anslag.......................................................................... » 114,000: —

dels ock å extra stat till genomförande af senast

beslutade lönereglering för flottan beviljade ... » 50,000: —

eller tillhopa kronor 1,743,734: —

Härutöfver erfordras för den del af sjömanskåren, som under år
1893 skall uppsättas, 66,000 kronor.

Enligt det af 1887 års riksdag godkända förslaget för utbildande
af reservbefäl skulle reservofficer i flottan efter genomgången 1-årig
militärkurs ånyo genomgå två särskilda repetitionskurser, hvardera beräknad
till en kostnad af 2,200 kronor för hvarje årsklass, hvilket belopp
Riksdagen ock beviljat; och då nu de år 1888 antagna reservofficerarna
böra under år 1893 undergå första repetitionskursen, erfordras
att Riksdagen anvisar härför nödiga, redan beviljade 2,200 kronor.

Den tillökning, som för år 1893 bör ega rum i aflöningsanslaget,
uppgår således till 68,200 kronor.

I afseende på behofvet af det extra anslaget å 50,000 kronor till
genomförande af senast beslutade lönereglering för flottan erinrade jag
vid statsregleringen för innevarande år, att detta extra anslag vore behöflig!
ända till dess de på reserv- och indragningsstatema uppkommande
lönebesparingar uppgått till det belopp af 114,000 kronor, som
af dessa besparingar anvisats för officerskårens tillökning; och då nämnda
besparingar hittills allenast lemnat en tillgång för berörda ändamål af
91,086 kronor 66 öre, erfordras ifrågavarande extra anslag äfven för
år 1893.

Femte hufvudtiteln.

På grund'' af det sålunda anförda får jag underdånigst hemställa,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att det i nu gällande riksstat* till aflöning för flottans kårer och

stater anvisade anslag å................................................ kronor 1,579,734:

må förhöjas:

dels med det för år 1893 till förändrad organisation
af sjömanskåren erforderliga belopp......... » 66,000:

dels med de till lista repetitionskursen för reserv officerare

behöfliga................................................ *_2,200:

eller till kronor 1,647,934: —

att hvad af anslaget till vakanta rusthållsnummer i Blekinge län
och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på grund af 1872 och
1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarne till aflöning
för flottans kårer och stater, må likasom föregående år för fyllande af
behofvet under denna anslagstitel under år 1893 användas; samt

att i öfrigt ett anslag af 50,000 kronor till genomförande af senast
beslutade lönereglering för flottan må å extra stat för åi* 1893 anvisas
att gemensamt med anslaget till aflöning för flottans karer och stater
redovisas.

Uppsättning af en fästningsartillerikår för sjöbefästningarne

vid Carlskrona.

På Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning beslöt 1871 års riksdag
att dåvarande marinregementet, som, jemte uppehållande af garnisonstjensten
i Carlskrona, hufvudsakligen var afsedt för sjöbefästningarnes försvar,
med 1872 års ingång skulle från sjö- till landtförsvaret öfverflyttas och i
sammanhang dermed det för nämnda regemente förut utgående anslag
248,228 kronor 42 öre jemväl från femte till fjerde hufvudtiteln öfverflyttas
samt regementet derefter så fort ske kunde indragas och de medel,
som genom indragningen blefve disponibla, till statsverket ingå.

Såsom ersättning för den sjöförsvaret sålunda frantagna truppstyrka
befalde Kongl. Maj:t år 1872 att garnisonstjenstgöringen i Carlskrona
skulle bestridas af en kommendering af armén, hvarjemte år 1877 af
Kongl. Maj:t faststäldes en besättningslista för sjöbefästningarne, enligt
hvilken krigsbesättningen, förutom 10 officerare, 23 underofficerare och
451 man af flottan, skulle utgöras af 40 officerare, 106 underofficerare

[4-]

Fästningsartillerikår

vid Carlskrona.

Femte hufrndttteln.

och 1,264 man af armén, hvilken besättningslista sedan låg till grund
för såväl kommendantens å sjöbefästningarne förslag till fördelning af
besättningen å nämnda fästningar, och 1882 års sjöförsvarskomités beräkningar
rörande flottans personalbehof, som ock för de värfvade fästningskompaniernas
styrka i det af riksdagen år 1887 antagna förslaget
till ny organisation af sjömanskåren.

Enligt den för armén år 1890 faststälda mobiliseringsplanen bär
visserligen en betydande och ökad styrka blifvit afsedd för det rörliga
försvaret af Carlskronas vidsträckfa försvarslinier; men af fela den här
ofvan i 1877 års besättningslista för sjöbefästningarnes till bemanning
bestämda personal af armen, hvilken,* såsom här ofvan är nämndt, var
afsedd att ersätta det till landtförsvaret. öfverflyttade marinregementet,
har ingen enda man tilldelats nämnda fästningar och försvaret ej allenast
af desamma utan äfven delvis af landtfronten vid Oscarsvärnslinierna
liksom sedan år 1889 jemväl garnisonstjensten i Carlskrona
öfverlemnats åt flottan.

Sedan första steget till uppsättande af en särskild fästningsartillerikår
vid flottan år 1887 blifvit taget genom uppsättande af två värfvade
fästningsartillerikompanier, har detta manskaps utbildning blifvit ledd
af flottans befäl och underbefäl; men då desamma ofta måste ombytas
och man i öfrigt icke kan af hvar och en bland dem, jemte förfarenhet
i deras egentliga redan i och för sig mångsidiga yrke, jemväl fordra
de kunskaper och den erfarenhet, som fästningsartilleriets rätta användande
numera kräfver, och hvartill erfordras särskild grundlig utbildni
ås te följden blifva att, om dermed skulle fortfara, öfningarne
komme att lida, på samma gång som brist i den för sjötjensten afsedda
och erforderliga personalen uppstode.

Med den oerhörda utveckling, som inom artilleriets område under
senare tider egt rum, torde äfven vara uppenbart, att den styrka
af armén, som enligt 1877 års krigsbesättningslista bestämdes för sjöbefästningarnes
bemanning och som hufvudsakligen skulle uttagas af infanteriet,
om den äfven med tillhjelp af ett mindre antal öfva dt befäl,
underbefäl och förhandsmän kunde anses någorlunda tillfredsställande
såsom servis för de äldre slätborrade kanonerna, numera likväl måste
anses olämplig för betjenande af den nyare artillerimaterielen, och
detta i. än högre grad än flottans befäl, underbefäl och manskap, Indika
ju alltid är o hemmastadda i handterandet af de moderna fartygspjoserna.

Förenämnda betydliga styrka af armén har derföre, såsom ofvan
är nämndt, och på goda grunder enligt 1890 års mobiliseringsplan i
stället för att fortfarande tillhöra sjöbefästningarnes bemanning afsetts

Femte hufvndtiteln. 5

för det rörliga försvaret af öarne och landtfronten vid Oscarsvärnslinieraa,
och hären kan sålunda icke anses lemna den kontingent af sjöbefästningarnes
bemanning, som enligt 1877 års besättningslista skulle lemnas
af densamma.

Häraf torde framgå, att en högst betänklig brist uppkommit i den
till sjelfva sjöbefästningames försvar erforderliga styrkan, åtminstone hvad
angår befäl, underbefäl och förhandsmanskap, hvilken brist, hvars fyllande
är af yttersta vigt, synes mig endast på fullt lämpligt sätt kunna
afhjelpas genom uppsättande af en särskild fästningsartillerikår.

Redan den år 1878 tillsatta komité, som bland annat hade åliggandet
att uppgöra en plan för Carlskronas försättande i fullständigt
försvarsskick, framhöll den befintliga bristen på artilleribemanning för
befästningarne och föreslog uppsättandet af eu särskild artillerikär åt
48 officerare, 57 underofficerare, 806 konstaplar och stamartillerister samt
1,758 man beväring.

Vid hären har äfven behofvet af att skilja fält- och fästningsartilleriet
redan länge gjort sig gällande, hvarföre också Riksdagen år 1888 beviljade
medel för uppsättande af en fästeingsartilleribataljon å Vaxholm
—Oscar-Fredriksborg, och minst lika goda skäl torde förefinnas för att
sjöbefästningarne vid Carlskrona må erhålla sin särskilda, för artilleriets
betjenande äfsedda personal.

Det torde äfven vara uppenbart, att, om de dyrbara befästningarne
vid Carlskrona skola motsvara sitt ändamål, för deras bemannande äfven
måste kunna påräknas en i sitt yrke öfvad och hemmastadd personal,
hvilken derföre redan under fredstid måste erhålla en fullständig utbildning,
hvartill återigen erfordras en permanent och skicklig befälsoch
underbefälspersonal, hvilken förutom af de skäl, som redan blifvit
anförda, desto mindre kan erhållas från flottan, som derigenom en betänklig
brist skulle uppstå i den egentliga sjökrigsmaterielens bemanning,
hvilket äfven bekräftas af senaste i flottans stab uppgjorda mobiliseringsplan
för sj (»försvaret. Åt denna framgår nemligen att, förutom
det till förhyrda fartygs bemannande erforderliga befäl och underbefäl,
som åtminstone till största delen ansetts kunna tagas ur de värnpligtiges
led, och sedan nödigt befäl och underbefäl beräknats för krigsfartygen
och minlinierna samt flottans stationer och varf m. m. — hvarvid
äfven reservbefälet samt de högsta klassernas sjökadett^ tagits i
anspråk, och ingen reserv för sjuka eller åt annan anledning utoblitna
med tagits i beräkningen, — endast 14 officerare återstå (och pa underofficerare
är det brist) till artilleribemanning å fästningarne och öarne,

Femte lmfvndtiteln.

hvartill enligt sistberörda mobiliserings plan skulle erfordrats 49 officerare
och 138 underofficerare.

Under sådana förhållanden och då det naturligtvis är af största
vigt, att för försvaret af flottans hufvudstation dess befästningar vid
mobilisering ej sakna lämplig utbildad artilleribemanning, är det sålunda
af behofvet högeligen påkalladt att en fästningsartillerikår med egen befäls-
och underbefälskader uppsattes.

Chefen för flottans stab har äfven i skrifvelse den 14 sistlidne november
framhållit behofvet af en sådan kår och tillika fästat uppmärksamheten
derå, att vid mobilisering artilleribemanning jemväl erfordras
för de befästningar å öarne kring Carlskrona, som anses nödiga och
utan Indika, enligt hvad chefen för fortifikationen flere gånger framhållit,
det är omöjligt att ens för en kortare tid hålla Kungsholms
fästning och skydda Carlskrona hamn och stad tillika med flottans dervarande
etablissementer m. m. vid anfall af en fiendtlig flotta.

Då likväl förra årets riksdag icke funnit skäl att bevilja medel ens
till påbörjande af det såsom vigtigast ansedda verket på Aspö, har jag
icke heller funnit anledning att, vid afgifvande af förslag till den befälsoch
underbefälsstyrka som den ifrågasatta fästningsartillerikåren borde
upptaga, medräkna det ytterligare behof af befäl och underbefäl, som
kommer att uppstå, derest dessa verk blifva uppförda, utan endast afsett
de nu befintliga sjöbefästningarnes försvar, men deremot, för att åtminstone
kunna påräkna öfvadt manskap jemväl för försvaret af Oscarsvärnslinierna
samt af de tillfälliga befästningar, som vid fredsbrott
antagligen måste å öarne uppföras, ansett lämpligt att det antal värnpligtig
årligen bör till sjöbefästningarne inkallas och öfvas, som anses
behöfligt för att vid mobilisering kunna erhålla jemväl den för nämnda
försvar nödiga manskapsstyrka.

I skrifvelse den 17 sistlidne oktober anmodade jag öfverkommendanten
i Carlskrona att till mig inkomma med förslag bland annat angående
det antal befäl och underbefäl, som ansågs oundgängligen behöfligt
för sjöbefästningarnes bemanning, särskilt under fred för manskapets
utbildning och särskild! vid mobilisering, äfvensom hvilka åtgärder,
som vore erforderliga för förenämnda kårs inqvarterande samt dermed
möjligen förenade kostnader.

Till fullgörande häraf har öfverkommendanten i afgifvet förslag
beräknat den för Kungsholms fästning och Vestra Hästholmen behöfliga
personal till 37 officerare, 63 underofficerare och underofficerskorporaler
samt 1,258 man, hvaruti likväl icke inbegripes ekonomister och

Femte hufvudtiteln.

vapensmeder, likasom icke heller den för transporttjenst och minering
erforderliga personal, som han anser böra uttagas från sjömanskåren.

För att fylla fästningarnes behof af befäl och underbefäl under
fredstid d. v. s. det för fästningarnes gamisonering och för manskapets,
såväl fästningsartillerikompaniernas som beväringens, öfvande behöfliga
antalet befäl och underbefäl beräknar öfverkommendanten 26 officerare
och 40 underbefäl.

Af detta behof af 40 underbefäl anser jag att 20 platser böra kunna
fyllas af underofficerskorporaler och att således underofficerarnes antal
må bestämmas till 20.

För att en fästningsartillerikår skall kunna tillgodose sjöbefästningarnes
krigsbehof af artilleribemanning föreslår vidare öfverkommendanten att
de nuvarande värfvade fästningsartillerikompanierna, som enligt organisationsplanen
för sjömanskåren skola uppgå till 400 man, böra från sjömanskåren
öfverflyttas till fästningsartillerikåren samt att förutom ovannämnda
befäl och underbefäl en från sagda värfvade fästningsartillerikompanier
rekryterad fast stam af 7 5 första klassens fästningsartillerister,
deraf 25 underofficerskorpraler, skulle uppsättas.

Det antal värnpligtige, som årligen bör å sjöbefästningarne inkallas
och öfvas för att vid mobilisering kunna fylla den för dessa fästningar
behöfliga manskapsstyrka, beräknar öfverkommendanten till 240 man.

Ehuru det visserligen ur ren militär synpunkt vore att föredraga
om officerare och underofficerare å den föreslagna fästningsartillerikåren
uppsattes till hela det för fästningarnes krigsbehof beräknade antalet,
anser jag mig dock, för att icke öfverskrida det oundgängliga st nödiga
och för att derigenom nedbringa kostnaden till den minsta möjliga, icke
böra föreslå större antal befäl och underbefäl än som i fredstid fordras
för öfvandet af den för försvaret ej blott af fästningarne utan jemväl
af öarne och Oscarsvärnslinierna behöfliga artilleribetjening helst då af
förenämnda krigsbehof af 37 officerare och 63 underbefäl 11 officerare
torde kunna påräknas från flottans reserv och 43 underbefäl beräknas
kunna erhållas dels af underofficerskorporaler från fästningsartillerikompaniemas
fasta stam dels från reserven, och krigsbehofvet på sådant
sätt kunna tillgodoses.

I olikhet med öfverkommendanten anser jag dock att den föreslagna
fästningsartillerikåren ej bör göras beroende af stationen för den personal,
som är behöflig för bestridande af ekonomiska sysslor eller vapensmedens
yrke, hvarföre utöfver det i öfverkommendantens förslag upptagna
antal ytterligare skulle fordras 4 underofficerare och 25 första
klassens sjömän fast stam, deraf 5 underofficerskorporaler. Jag anser

8 Femte hufvudtiteln.

derföre att den ifrågasatta fästningsartillerikåren, förutom af den i 1887
ars organisation af sjömanskåren bestämda fästningsartilleriafdelning af
400 man värfvadt manskap, skall utgöras af:

26 officerare nemligen:

1 öfverste (kommendant å Kungsholms fästning),

1 öfverstelöjtnant (kommendant å Vestra Hästholmen),

1 major,

4 kaptener af l:a klass, ,,-t

4 » » 2:a »

10 löjtnanter och

5 underlöjtnanter;

24 underofficerare nemligen:

8 underofficerare af l:a graden och
16 •»; . ; » 2:a »

30 underofficerskorporaler samt 70 första klassens sjömän;
hvarjemte en bataljonsläkare samt eu fästomgsintern!ent icke torde kunna
undvaras, och anser jag att den föreslagna fästningsartillerikåren så sammansatt
nöjaktigt skulle motsvara det med densamma afsedda ändamålet.

_ För att befordras till löjtnant skulle erfordras att hafva genomgått
artilleri- och ingeniörliögskolan.

_ Få, såsom här ofvan redan är nämndt, min mening är att, för att
åtminstone kunna påräkna öfvadt. manskap för Oscarsvärnslinierna och
öarne, det antal värnpligtige, som anses behöfligt för att vid mobiliseringerhålla
härför erforderlig manskapsstyrka, årligen bör öfvas å sjöbefästningarne,
och detta antal torde kunna beräknas till minst lika stort som
det på sjelfva fästuingarne af öfverkommendanten beräknade, har jag
ansett att 500 man värnpligtige årligen böra å sjöbefästningarne inkallas
och öfvas.

Af förenämnda befälsstyrka skulle 13 officerare och samtliga underbefäl
och förhandsmanskap jemte eu förste bataljonsläkare och en
regementsintendent vara i ständig tjenstgöring. De öfriga officerarne
skulle inkallas till fästuingarne i och för de värnpligtiges öfvande under
de tider af året sådan öfning påginge samt i öfrig!, med undantag
för dem, som genomginge artilleri- och ingeniörliögskolan, vara skyldiga
att i öfverensstämmelse med i kommandoväg gifna bestämmelser tjenstgöra
i öfverst.yrelsen och vid artilleridepartementen å flottans stationer,
och hela personalen sålunda erhålla full sysselsättning hela året om.

Befälet borde kunna rekryteras dels genom transport från flottan
och från artilleriregementena vid armén dels från sjökrigsskolan och
krigsskolan vid Carlberg.

Femte liufvudtiteln.

Underofficerskåren borde äfven, åtminstone till en början, kunna
rekryteras från flottan och från arméns artilleriregementen, men är ansedd
att företrädesvis utbildas från fästningsartillerikårens fasta stam
och denna från de värfvade fästningsartillerikompanierna, ur hvilka årligen
borde uttagas omkring 15 man l:a klassens fästningsartillerister,
som funnes skicklige att öfverflyttas till den fasta stammen.

Vid beräkning af kostnaderna för uppsättningen af ifrågavarande
fästningsartilleri kår har jag ansett att aflöningen borde bestämmas efter
enahanda grunder, som de för flottans personal gällande, dels emedan,
^ såsom nämn dt, meningen vore att rekrytera befäl och underbefäl från
flottan, dels ock emedan aflöningsförmånerna för den nya kårens fasta
stam lära böra utgå efter enahanda bestämmelser, som gälla för den
värfvade delen af samma stam, och det i öfrigt torde medföra stora
svårigheter att rekrytera en trupp, förlagd ute i hafsbandet och utan
tillfälle till några förströelser, om manskapet vore sämre aflönadt, än
deras vederlikar i det närbelägna Carlskrona.

Hela kostnaden skulle då, på sätt bifogade promemoria och förslagsstater
utvisa, uppgå till ett belopp af 189,600 kronor, hvaraf till
aflöning 154,900 kronor, till beklädnad 11,700 kronor, till naturaunderhåll
22,000 kronor och till diverse behof 1,000 kronor.

De officerare, som blifva beordrade att tjenstgöra i öfverstyrelsen
och vid flottans stationer äfvensom de som genomgå artilleri- och ingeniörhögskolan,
böra under denna tid jemväl vara berättigade till inqvarteringsersättning,
hvilken bör utgå i likhet med hvad lör flottans
officerare under tjenstgöring är medgifvet, och torde kostnaden härför
under den tid kåren är under uppsättning kunna bestridas åt det för
aflöningen beräknade belopp.

För fästningsartillerikårens inqvarterande och öfning skulle de byggnader
å Kungsholms fästning delvis tagas i anspråk, om hvilkas
uppförande för den flottan tillhörande beväring, som der är afsedd att
öfvas, jag här nedan kommer att göra framställning.

Då uppsättningen af den nya kåren icke lärer kunna ske på en
gång utan efter hand, i mån som den erforderliga personalen kan erhållas,
torde de för densamma nödiga anslag icke behöfva till hela deras
belopp under de första åren anlitas. De synas mig derföre icke
böra nu begäras såsom förhöjning i de ordinarie an slagstitlar, på hvilka
de eljest skulle och framdeles böra fördelas, utan såsom ett enda förslagsanslag
högst, hvarigenom kostnaden noga begränsas till det verkliga
behofvet.

Med anledning af det sålunda anförda får jag i underdånighet hem Bih.

till ltiksd. Prot. 1802. 1 Band. 1 Afd. 2

Femte hufvudtlteln.

ställa det Kongl. Maj:t täcktes föreslå, att Riksdagen för uppsättande
af en fästningsartillerikår, afsedd för sjöbefästningarne vid Carlskrona,
måtte, med godkännande af de för samma kår uppgjorda vid detta
protokoll fogade förslag till stater (Bil. A—D), på ordinarie stat för
år 1893 anvisa ett förslagsanslag högst 189,600 kronor.

[5.]

Beklädnad åt
sjömans- och
skeppsgossekårerna.

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.

Sedan vid 1877 års riksdag detta anslag blifvit bestämdt till ett
förslagsanslag »högst» 282,000 kronor, hade under följande år å detsamma
uppkommit en betydlig brist. Med anledning häraf framstälde
Kong!. Maj:t, med afseende derå att anslaget i följd af en del tillfälliga
förhållanden det ena året toges mera i anspråk än det andra och under
förutsättning att anslagets belopp efter medeltalsberäkning vore
tillräckligt, till 1880 års riksdag förslag att förändra anslaget från naturen
»förslagsanslag högst» till reservationsanslag och i sammanhang
dermed medgifva, att af möjligen uppkommande besparingar å detta anslag
finge betäckas såväl den för år 1878 balanserade bristen derå som
ock den brist, som å samma anslag uppstått eller komme att uppstå
för åren 1879 och 1880. Denna framställning ansåg sig Riksdagen
endast så till vida kunna tillmötesgå, att Riksdagen beslöt, att ifrågavarande
anslag skulle till oförändradt belopp 282,000 kronor fortfarande
såsom förslagsanslag högst i riksstaten upptagas, men medgaf, att den
besparing, som under år 1880 kunde å anslaget beredas, finge af Kongl.
Maj:t disponeras till godtgörande af eller afbetalning å den brist, som
å samma anslag förut kunde hafva uppkommit. Enahanda medgifvande
i afseende pa sedermera uppkomna besparingar å anslaget hafva påföljande
Riksdagar på derom gjorda framställningar lemnat.

Till följd häraf och af de förändrade föreskrifter angående beklädnaden
af flottans trupper, Kongl. Maj:t, i hufvud sakligt syfte att minska
beklädnads kostnaden, den 6 augusti 1881 till efterrättelse faststält, hade
bristen å ifrågavarande anslag, hvilken vid 1880 års slut uppgick till
100,403 kronor 69 öre, minskats så att den vid 1886 års slut utgjorde
15,856 kronor 4 öre.

Sedan anslaget vid 1885 års riksdag sammanslagits med anslaget
till anskaffande och underhåll af de s. k. småpersedlarne och fått reservationsanslags
natur samt bestämts till sitt nuvarande belopp 287,500
kronor, gjorde Kongl. Maj:t vid 1888 års riksdag, enär det kunde anses
tvifvelaktigt huruvida besparingar å anslaget, ehuru det dåmera var
reservationsanslag, utan Riksdagens medgifvande borde användas till

Femte hufvudtiteln.

betäckande af brist, tillkommen före denna förändring i anslagets natur,
framställning att jemväl de besparingar, som å anslaget kunde beredas
under åren 1887, ‘ 1888 och 1889, måtte få användas till utjemnande af
den återstående bristen. Riksdagen biföll detta och bristen nedgick till
följd häraf så att den vid 1887 års slut utgjorde 14,139 kronor 68 öre.
Ehuruväl äfven de tre senaste Riksdagarne lemnat liknande medgifvande
som de föregående till den återstående bristens betalande, har någon
minskning af denna efter sistnämnda ar icke egt rum, emedan nagra
besparingar å anslaget icke kunnat beredas af skäl, som här nedan
skola närmare angifvas.

Då vid 1887 års riksdag den nya organisationen af sjömanskåren
o-en omfördes, gjordes ingen förändring i anslaget till beklädnaden, enäi
jag efter verkstälda beräkningar faun, att detsamma borde blifva för
den nya kårens beklädnad fullt tillräckligt. Under öfvergångstiden bär
det emellertid visat sig, att, emedan afgången pa båtsman shållet icke
motsvarat den uppsåt! a styrkan af den nya sjömanskaren, anslaget, som
sålunda måste tagas i anspråk för såväl nyanskaffning af beklädnad åt
det nyantagna manskapet som till komplettering och underhåll af beklädnaden
åt båtsmännen, icke härför varit fullt tillräckligt, utan att
brister under såväl år 1888 som år 1890 å detsamma uppstått, men,
då dessa brister helt visst komma att framdeles af uppkommande besparingar
på anslaget täckas, bär jag icke ansett detta tillfälliga, nödtvungna
öfverskridande af anslaget böra föranleda någon framställning
om förhöjning deri, utan att i stället genom meddelade föreskrifter om
minskad uppfordring af båtsmän ett fortsatt öfverskridande af anslaget
skall kunna i möjligaste måtto förebyggas. Då på sådant sätt besparingar
å anslaget för år 1893 möjligen torde kunna beredas, lära desamma, i
den mån de icke erfordras till betäckande af bristerna å reservationsanslaget,
höra få användas till utjemnande af bristen å det gamla förslagsanslaget,
och jag hemställer derföre, att Kongl. Maj:t i nåder må föreslå Riksdagen:

att medgifva, att de besparingar, som under år 1893 kunna å anslaget
beredas, må, i den män de icke erfordras till täckande af öfverbetalningar
å reservationsanslaget, fa användas till godtgörande af eller
afbetalning å den brist, som å anslaget uppkommit innan detsamma
erhöll reservationsanslags natur.

F ör
utgjorde

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

att bereda de rust- och rotehållare vid båtsmanshåll, livilka
rustnings- och roteringsbesvären effektivt, den år 1885 beslu -

ta .

Lindring i
rustnings- och
roteringsbesvären.

Femte hufVudtiteln.

tade lindring- af tretio procent i det uppskattade värdet af dessa besvär
uppförde Riksdagen å femte hufvudtiteln ett förslagsanslag af 162,000
kronor. Sedan beslut år 1887 blifvit fattadt om båtsmanshållets vakanssättning
har, vid det förhållande att för alla vakanssatta rotar lindringen
skall utgå medelst afdrag å vakansafgiften och icke genom utbetalning.
från statsverket, anslaget i mån af vakanssättningens fortgång
blifvit nedsatt samt utgör för närvarande 60,000 kronor. Med hänsyn
till den fortgående vakanssättningen borde detta belopp, på sätt marinförvaltningen
äfven föreslagit, för år 1893 ytterligare nedsättas till

40,000 kronor. Men enär Kong]. Maj:t i sammanhang med förslag till
förändringar i värnpligtslagen beslutat föreslå Riksdagen medgifva en
ytterligare lindring i rustnings- och roteringsbesvären af tjugu procent
utaf deras uppskattade värde, föranledes häraf behof utaf en förhöjning,
som, då det eljest för 1893 till beredande af lindring af trettio procent
erforderliga anslag skulle uppgå till 40,000 kronor, lärer böra beräknas
till två tredjedelar häraf eller 26,666 kronor 67 öre; hvarigenom anslaget
för år 1893 torde böra bestämmas till i jemnadt tal 66,600
kronor.

Flottans nybyggnad och underhåll.

[7-]

och Mannförvaltnmgen har förnyat sin flera föregående år gjorda framunderhåll''
ställning att anslaget till »flottans nybyggnad och underhåll» måtte ökas
med 2,000,000 kronor, i öfverensstämmelse med hvad 1882 års sjöförsvarskomité
föreslagit, nemligen att å extra stat årligen utgå med 1,900,000
kronor till flottans nybyggnad äfvensom nybygda fartygs artilleri- och
minutredning samt med 100,000 kronor till min väsendet i öfrigt; och har
marinförvaltningen härvid till undvikande af onödig vidlyftighet hänvisat
till de skäl, samma embetsverk förut anfört, och livilka skäl enligt dess
tanke med hvarje år blifva allt mer behjertansvärda.

För den händelse att ett sålunda ökadt ordinarie anslag till flottans
nybyggnad ni. m* skulle varda i riksstaden uppfördt, anser marinförvaltningen,
att kostnaden för det egentliga underhållet för framtiden skulle
kunna begränsas inom det derför nu årligen utgående belopp 1,200,000
kronor, jemte den tillökning deri, hvilken 1887 års riksdag beslöt skola
intill ett belopp af 100,000 kronor ega rum i mån som dertill vanligen
vid varfveu använda antalet båtsmän icke kunde genom uppfordring
erhållas.

Vidare skulle i sådant fall 1,900,000 kronor, som marinförvaltningen
upptagit å extra stat för år 1893 till »fartygsmateriel», blifva obehöflig!,

Femte hufvudtiteln.

äfvensom det belopp, som under rubriken »minväsendet» med 150,000
kronor uppförts för det fasta minförsvaret, kunna inskränkas till 50,000
kronor; hvaremot behofvet af de öfriga i förslaget omförmälda anvisningarna
å extra stat i hvarje fall skulle qvarstå.

Förutom ofvannämnda ökning i nybyggnadsanslaget med 2,000,000
kronor, begär marinförvaltningen derjemte, att, i enlighet med 1887 års
riksdagsbeslut och på grund af varfschefernas vid flottans stationer
anmälda behof, ifrågavarande anslag måtte för år 1893 höjas med
18,350 kronor eller i rundt tal med 19,000 kronor till anställning af
daglönare å varfven i stället för båtsmännen och hela anslaget sålunda
uppföras med 3,239,000 kronor.

Liksom jag de föregående åren framhållit, anser jag fortfarande
ett fast nvbyggnadsanslag vara af största vigt, för att icke säga ett
lifsvilkor för vårt sjöförsvar, och finner det i högsta grad önskvärdt
att ett sådant snarast möjligt måtte blifva i riksstaten uppfördt, men
kan för närvarande lika litet som de föregående åren ifrågasätta någon
framställning till Riksdagen i detta hänseende, alldenstund de skäl, jag
då anförde deremot och hvilka skäl jag äfven nu får åberopa, oförminskade
qvarstå.

Förutom 50,000 kronor till löneregleringens genomförande, hvilka
icke kunna undvaras, utgöra nemligen de anslag å extra stat, marinförvaltningen
anmält såsom i hvarje fall behöfliga, mer än 1,000,000
kronor, hvaraf 357,000 kronor redan blifvit af Riksdagen beviljade till
behof, med hvilkas fyllande icke utan olägenhet kan anstå, och för
hvilka de beviljade medlen nu måste anvisas; hvartill komma andra
behof så väl å ordinarie som å extra stat, hvilkas tillgodoseende nu jag
anser af synnerlig vigt, såsom afsedda att komplettera redan befintliga
men ännu ofullständigt ordnade och försedda försvarsanstalter, och
hvilka behof hvar på sin plats jag närmare berört.

Den summa, som i riksstaten för år 1893 kan afses för femte
hufvudtiteln, medgifver derföre icke att jemte ofvan omförmälda behof
å extra stat tillgodose sådana å ordinarie staten med ifrågavarande

2,000,000 kronor, så framt icke anslagen å denna hufvudtitel skola göra
intrång på andra hufvudtitlars lika berättigade anspråk.

Den ifrågasatta anslagsförhöjningen med 19,000 kronor till anställande
af daglönare å varfven nödvändiggöres deraf att tillgången på
båtsmän till följd af den fortsatta vakanssättningen ytterligare nedgått
sedan förra året samt bristen på arbetskrafter följaktligen ökats; och
äfven om denna brist skulle kunna afhjelpas genom extra uppfordring,
kan en sådan åtgärd destomindre ifrågasättas, som, sedan det antal

Femte hufvudtitcln.

[8.]

SjÖbeväringens
vapenöfningar.

värfvadt stammanskap, som på en gång skall vara i tjenstgöring vid
stationerna och der inqvarteras, är fyldt, kasernutrymmet redan nu är
knappt, och blifver det i ännu högre grad i den mån beslutad tillökning
i den fasta stammen hinner genomföras.

Denna anslagsförhöjning är sålunda behöflig; men anser jag densamma
böra uppföras med jemna 20,000 kronor och den af Riksdagen
beslutade anvisningen till ''daglönares anställande för år 1893 således
utgå med 40,000 kronor eller det belopp, som enligt de för organisationens
genomförande gjorda beräkningarne (bil. D i 1887 års statsverksproposition)
redan för innevarande år ansågs erforderligt.

På nu anförda skäl hemställer jag alltså i underdånighet, att Kongl.
Maj:t behagade besluta att marinförvaltningens framställning, i hvad den
afser förhöjning i ordinarie anslaget med 2,000,000 kronor till flottans
nybyggnad, till nybygda fartygs artilleri- och min-utredning samt till
min väsendet i öfrigt, för närvarande icke måtte till någon Kongl. Maj:ts
åtgärd föranleda, men att Kong!. Maj:t ville hos Riksdagen begära en
förhöjning af 20,000 kronor till daglönare å varfven i stället för de afgångna
båtsmännen, samt ifrågavarande anslag för år 1893 upptagas till

1,240,000 kronor.

Sjöbeväringens vapenöfmngar.

Då på grund af 1885 års värnpligtslag sjöbeväringen, som förut
öfvat-s vid hären, skulle öfvas vid flottan, äskade Kongl. Maj:t för bestridande
af kostnaden för dessa öfningar af Riksdagen dels å ordinarie
stat ett förslagsanslag å 67,000 kronor dels å extra stat för år
1887 till första uppsättningen af beklädnad för 1,000 man och sängservis
åt 250 man tillhopa 71,605 kronor. Riksdagen, som beslutade
till 20 öre förhöja den till 10 öre om dagen beräknade i förstnämnda
anslag ingående aflöningen till de värnpligtige, ökade i följd deraf
samma anslag med 5,400 kronor till 72,400 kronor. Detta anslag var
beräknadt för öfning af 1,500 man under 36 dagar och under förutsättning
att öfning ar ne skulle komma att ske i land samt att fördenskull en
då tillika föreslagen tillbyggnad åt underbefälsskolans hus i Carlskrona,
hvarigenom ertorderligt kasernutrymme åt en del af de värnpligtige skulle
beredas, komme att ega rum; i annat fall, om de värnpligtige skulle
förläggas och öfvas, såsom äfven föreslaget blifvit, å fartyg, skulle,
på sätt äfven i statsrådsprotokollet är anförd t, kostnaden för vapenöfningarne
blifva icke obetydligt högre, hvilket äfven framgår af den

Femte hufvud t i teln.

beräkning af anslagsbehofvet, som marinförvaltningen gjort under förutsättning
att de vämpligtige i Carlskrona skulle förläggas å skolskeppet
Stockholm, hvilken beräkning, som likväl upptog beklädnad för 1,500
man, slutade å 207,000 kronor i stället för de i propositionen äskade
båda anslagen å tillhopa 138,352 kronor 20 öre.

Riksdagen beviljade emellertid icke det begärda anslaget till tillbyggnad
af underbefälsskolans hus och af detta och andra skäl hafva
sjöbeväringens vapenöfningar alltsedan egt rum å skolfartygen och i
Carlskrona derjemte till en del å Kungsholms fästning.

I följd häraf har också kostnaden blifvit betydligt större än den
under andra förutsättningar beräknade samt enligt från marinförvaltningen
infordrad uppgift utgjort, i jemnade tal:

1887 då 307 man öfvats 36 dagar kr. 55,880: —

»	1888	»	527 b	B	36	B	b 73,159: —
B	1889	b	521 b	B	38	B	b 71,701: —
B	1890	»	682 b	B	38	B	b 89,044: —

eller i medeltal 3 kronor 83 öre i stället för beräknade 1 krona 34
öre om dagen för hvarje man.

Då nu föreslaget'' blifvit, att öfningarne för de vämpligtige skola
utsträckas för år 1803 till 66 dagar och för år 1894 till 90 dagar,
skulle alltså, derest detta förslag vinner Riksdagens bifall, en betydlig
förhöjning af anslaget erfordras.

Enär likväl under en så betydligt utsträckt öfningstid det hvarken
är med tillbörlig sparsamhet förenligt, för utbildningen nödigt eller ens
utan men för flottans stammanskaps öfningar möjligt att öfva sjöbeväringen
ombord å fartyg och under ledning af flottans befäl hela den
förlängda öfningstiden, har jag, efter samråd med statsrådet och chefen
för landtförsvarsdepartementet, ansett lämpligast föreslå att, i händelse
af bifall till de föreslagna förändringarne i värnpligtslagen, sjöbeväringens
öfningar så fördelades, att desamma komme att ega rum
dels i land under befäl från armén men med medel från flottans anslag

under 36 dagar år 1893 samt under 60 dagar år 1894, dels ock ombord
å fartyg under befäl från flottan i 30 dagar. 1 ör att på sådant
sätt öfva 1,500 man vämpligtige under 66 dagar, deraf 30 ombord å
fartyg skulle, enligt beräkningar dels stödda på marinförvaltningens
uppgifter om de kostnader öfningen af de vämpligtige hittills vållat,
dels direkt uppgjorda i marinförvaltningen, erfordras en kostnad af
220,410 kronor samt för samma styrkas öfvande under 90 dagar, hvaraf
30 dagar ombord å fartyg, ett anslag af 252,450 kronor.

Då det likväl visat sig, att sjöbeväringens antal under de fyra

Femte hufvud ti teln.

åren 1887—1890 endast småningom stigit från 307 till 682, som det
utgjorde sistsagda år, och så stor tillväxt i detta antal att det uppgår
till beräknade l,o00 man icke torde vara att under de närmast kommande
åren motse, synes det vara tillräckligt att tills vidare beräkna
anslaget för en styrka af allenast 1,000 man. För 66 dagars öfning
skulle då erfordras 146,940 kronor och för 90 dagars öfning 168,300
kronor, hvartill kommer dels rese- och traktamentskostnad samt inqvarteringsersättning
för de officerare af armén, som under öfningarne i
land skulle leda desamma, förslagsvis beräknad till 10,000 kronor dels
den kostnad, som under öfningarne i land möjligen kan ifrågakomma
för de värnpligtiges inqvarterande; men, då åtminstone flertalet torde
kunna inlogeras i befintliga kaserner, hvilka under den tid, de värnpligtiges
öfningar äro afsedda att ega ruin, i allmänhet äro delvis utrymda,
har denna kostnad icke medtagits i beräkningen för år 1893,
helst anslaget är af förslagsanslags natur.

Utöfver de kostnader, som sålunda föranledas af den föreslagna
utsträckta vapenöfningstiden för de vid flottan hittills vapenöfningsskyldige
värnpligtige, erfordras ytterligare kostnader för öfvande af de 500
man värnpligtige, som, afsedda för sjöbefästningarne, skulle förläggas
och öfvas å Kungsholms fästning. Då vid nästlidet års riksdag Kongl.
Maj:t framlade förslag till ändringar i värnpligtslagen, deribland jemväl
till sådan ändring af § 25, att flottan skulle kunna erhålla nödigt antal
värnpligtige för försvaret af Carlskrona befästningar, äskade Kongl.
Maj:t dels för öfning af härför nödige ansedde 500 man värnpligtige
under den då för år 1892 till 64 dagar föreslagna öfningstiden en förhöjning
i anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar af 42,904 kronor
samt derjemte å extra stat till manskapets inkasernering samt för sängar,
sängservis och första uppsättningen beklädnad för de värnpligtige ett
anslag å 68,500 kronor. Riksdagen, som godkände den föreslagna
ändringen i § 25 af värnpligtslagen, anvisade icke något anslag till
de för befästningarne afsedda värnpligtiges öfvande eller till de derför
nödiga anordningarne, i följd hvaraf flottan icke kan komma att under
innevarande år ombesörja dessa värnpligtiges vapenöfning. Då det
likväl är nödigt, att detta sker så snart som möjligt, erfordras såsom
nänmdt härför ytterligare förhöjning i anslaget för sjöbeväringens vapenöfningar.

Den erforderliga kostnaden för 500 man värnpligtige, öfvade å
Kungsholms fästning i 66 dagar, skulle enligt från marinförvaltningen
erhållna beräkningar, uppgjorda under förutsättning att öfningarne ske
under befäl från den af mig till uppsättning föreslagna fästningsartil -

Femte hufvudtiteln.

lerikåren, bestiga sig’ till 27,984 kronor och för 90 dagar till 38,100
kronor.

Skalle åter fästningsartillerikåren icke komma till stånd, måste öfningarne
antingen ske å Kungsholms fästning genom från armén kommenderad!
befäl, i hvilket fall kostnaden blifver icke obetydligt högre,
eller ock denna beväringsstyrka fortfarande tills vidare öfvas vid armén
såsom tillhörande denna.

Till kostnaderne för nämnda bevärings öfvande h Kungsholms
fästning tillkommer för första uppsättningen af sängservis och beklädnad

40,000 kronor samt för uppförande af exercishus och ekonomibyggnader
derstädes 122,000 kronor, Indika belopp såsom för en gång behöfliga
böra å extra stat begäras.

Den förhöjning i förslagsanslaget till sjöbeväringens vapenöfningar,
som sålunda erfordras i följd af den föreslagna utsträckningen af öfningstiden
och för öfning å Kungsholms fästning genom fästningsartillerikårens
befäl af den för fästningarne afsedda beväring af 500 man,
skulle alltså utgöra tillhopa för en öfningstid af 00 dagar 112,524 kronor
och för 90 dagar 144,000 kronor. Jag hemställer alltså, att Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1893 med i rundadt tal 112,600
kronor förhöja ifrågavarande anslag så att detsamma för år 1893 må
komma att, utgöra 185,000 kronor.

Sjökrigsskolan.

Till Riksdagen år 1888 gjorde Kongl. Maj:t, framställning om förbättring
i lönevilkoren för de vid sjökrigsskolan anstälda lektorer samt
deras likställighet i detta och eu del andra hänseenden med lektorerna
vid de allmänna läroverken; men, sedan statsutskottet afstyrkt framställningen
under anförande att densamma på uppgifna skäl icke borde
tagas i betraktande annorledes än i sammanhang med eller efter pröfning
af frågan om de allmänna läroverkens organisation, biföll Riksdagen
endast på det sätt Kongl. Maj:ts framställning, att till löneförbättring
åt lärarne vid sjökrigsskolan dels Unge användas af kadetternas terminsafgifter,
så vidt de dertill lemnade tillgång, ett belopp åt 1,300 kronor,
dels anvisades ett extra anslag af 1,800 kronor för år 1889. Detta
extra anslag blef äfven, på särskild nådig framställning, åt påföljande
Riksdag bcviljadt för år 1890.

Då sistnämnda år förslag till omorganisation af de allmänna läroverken
och till definitiv reglering af lärarepersonalens vid dessa läroBih.
till RUcsd, Prot. 1892. 1 Sami. 1 A/il. 3

[9-12.]

Sjökrigs skolan.

Femte hufvudtiteln.

verk aflöning till Riksdagen framlades, gjorde Kongl. Maj:t på min hemställan
ånyo frågan om löneförbättring åt sjökrigsskolans lärare till föremål
för Riksdagens pröfning och föreslog:

att de vid sjökrigsskolan anstälde lektorers förmåner skulle sålunda
förbättras:

a) att aflöningen i första lönegraden bestämdes till 3,600 kronor,
deraf 1,800 kronor lön, 1,200 kronor tjenstgöringspenningar och 600
kronor hyresbidrag;

b) att de nu utgående ålderstilläggen, hvilka skulle anses såsom
tillägg till den fasta lönen, finge i 2:a, 3:e och 4 lönegraderna förhöjas
från 250 till 500 kronor;

c) att lektorerna vid sjökrigsskolan finge åtnjuta rätt till tjenstårsberäkning
i likhet med lektorerna vid de allmänna läroverken; samt

d) att lektorerna vid sjökrigsskolan måtte förklaras berättigade att
från allmänna indragningsstaten erhålla pension efter enahanda grunder
och på samma vilkor, som vore eller blefve bestämda för lektorernas
vid de allmänna läroverken pensionsrätt,

allt med vilkor att den, som ville komma i åtnjutande af dessa förbättrade
löneförmåner och af pensionsrätt, icke finge jemte sin lärarebefattning
vid sjökrigsskolan utöfva lärareverksamhet vid någon privat
undervisningsanstalt för inträde i nämnda skola, samt före 1891 års
ingång anmälde sig att med samma år ingå på den nya lönestaten,
äfvensom att han i öfrigt skulle i tillämpliga delar vara underkastad de
vid löneregleringarne för statens embets- och tjensteman i allmänhet
för lönernas åtnjutande faststälda vilkor;

att den här ofvan i punkten b) bestämda förhöjning i ålderstillägg
älven medgåfves biträdande läraren i matematik; samt

att för beredande af ofvanberörda löneförbättring måtte utöfver de

1,300 kronor af kadetternas terminsafgifter, som enligt Riksdagens medgifvande
år 1888 finge dertill användas, af Riksdagen beviljas en förhöjning
af 1,860 kronor i det för sjökrigsskolan anvisade anslag 31,040
kronor, så att detsamma komme att utgöra 32,900 kronor.

Enär emellertid det framlagda förslaget till lönereglering för lärarne
vid de allmänna läroverken icke vann Riksdagens bifall, ansåg Riksdagen
deraf böra följa, att icke heller förenämnda framställning borde
bifallas, hvarföre Riksdagen, med bibehållande af det ordinarie anslaget
till sjökrigsskolan för år 1891 vid oförändradt belopp 31,040 kronor, endast
på extra stat för sistsagda år såsom förut beviljade 1,860 kronor att
utöfver de 1,300 kronor af kadetternas terminsafgifter, som enligt 1888

Femte hufvudtiteln.

års riksdags medgifvande finge dertill tagas i anspråk, användas till
löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan under vilkor att de icke
utöfvade lärareverksamhet vid privat läroanstalt för inträde i sjökrigsskolan.
Som vid nästlidet års riksdag någon* förnyad framställning i
fråga om lönereglering för lärarne vid de allmänna läroverken icke förekom,
gjorde Kongl. Maj:t ingen annan framställning beträffande lektorernas
vid sjökrigsskolan, aflöningsförmåner än att det vilkor för åtnjutandet
af löneförbättringen, som blifvit bestämdt, måtte sålunda förändras,
att den lektor, som icke utöfvade lärareverksamhet vid förberedande
sjökrigsskolan måtte kunna erhålla löneförbättringen, fastän en
eller flere af hans kamrater bland lektorerna fortsatte med sin lärarebefattning
vid den förberedande skolan; och Riksdagen biföll också
Kongl. Maj ds hemställan att till löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan
måtte, utöfver de 1,300 kronor, som enligt 1888 års riksdags
medgifvande finge dertill användas, anvisas för år 1892 ett extra anslag
af 1,860 kronor med det dervid för löneförbättringens erhållande fastade
vilkor att den, som ville deraf komma i åtnjutande, icke finge, jemte
sin lärarebefattning i sjökrigsskolan, utöfva lärareverksamhet vid någon
privat undervisningsanstalt till inträde i nämnda skola.

Då nu ånyo förslag till lönereglering för lärarne vid de allmänna
läroverken lärer komma att Riksdagen föreläggas, anser jag mig böra
återupptaga frågan om löneförbättring för lektorerna vid sjökrigsskolan.

Enligt hvad jag inhemtat, innehåller det förslag, hvilket chefen för
ecklesiastikdepartementet har för afsigt att för Kongl. Maj:t framlägga
angående lärarnes vid de allmänna läroverken aflöningsförmåner,. att,
under förutsättning att lästiden sa utsträckes att lärarnes tjenstgöringstid
kommer att uppgå till 39 veckor om året, lektorerna skulle aflönas
i fyra lönegrader å 2,100 kronor, 2,600 kronor, 3,100 kronor och 3,600
kronor jemte tjenstgöringspenningar 1,400, kronor med rätt till uppflyttning
från lägre till högre lönegrad efter tern års för nit och skicklighet
vitsordad tjenstgöring. Härförutom åtnjuta lektorerna vid de
allmänna läroverken i Stockholm 600 kronor hyresbidrag.

Det vore visserligen, på sätt jag förut, då denna fråga varit före,
uttalat, mest önskligt om enahanda löneförmåner kunde beredas lektorerna
v id sjökrigsskolan, på det detta läroverk skulle kunna förvärfva
och bibehålla’ så framstående och dugliga lärarekrafter som möjligt; och
jag kan icke gent emot vigten häraf tillmäta den anförda omständigheten,
att lektorerna vid sjökrigsskolan icke skola vara likstälda med
lektorerna vid de allmänna läroverken i undervisningstid och elevantal

Femte hufrudtitelii.

afgörande betydelse för frågan om deras likställighet i aflöningsförmåner,
helst det åligger de förre, att på den kortare undervisningstiden och
vid sidan af de militära ämnena, som utgöra hufvudämnena för undervisningen,
bibringa länjungarne det kunskapsmått i de humanistiska
ämnena, som motsvarar det, som vid de allmänna läroverken bibringas
lärjungarne för mogenhetsexamen. Men då ingen utsigt torde förefinnas
att till en framställning om lektorernas vid sjökrigsskolan lika aflönande
med lektorerna vid de allmänna läroverken för det närvarande vinna
Riksdagens bifall, har jag icke trott mig böra ifrågasätta större förhöjning
i aflöningsförmånerna för de förstnämnde än hvad det till 1888
och 1890 årens riksdagar framstälda förslag innefattar.

I öfverensstämmelse dermed skulle lägsta aflöningen för lektor vid
sjökrigsskolan utgöra 3,600 kronor, deraf 600 kronor motsvarande lektorernas
vid de allmänna läroverken i Stockholm hyresbidrag, och denna
aflöning skulle sedermera efter 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjenstgöring
förhöjas med 500 kronor hvarje gång samt efter 20 års lika
beskaffad tjenstgöring med ytterligare 250 kronor. Härigenom komme
sjökrigsskolans lärare i åtnjutande åt enahanda aflöningsförmåner som
de allmänna läroverkens lektorer för närvarande undfå.

För bestämmande såväl af pensionsbelopp som af det afdrag på
aflöningen lektorerna vid sjökrigsskolan i händelse af förfall genom
sjukdom skola vidkännas till öfverensstämmelse med de vid löneregleringarne
för statens embets- och tjensteman hittills följda grunder,
bör aflöningen fördelas i lön och tjenstgöringspenningar; och då den
lägsta lektorslönen, oberäknadt hyresbidraget 600 kronor, kommer att
utgöra 3,000 kronor, skulle, med iakttagande af samma förhållande
mellan lön och tjenstgöringspenningar som vid fördelningen af aflöningen
för lektorerna vid de allmänna läroverken egt rum, af nämnda
belopp 1,800 kronor bestämmas såsom lön och 1,200 kronor såsom
tjenstgöringspenningar. De efter föreskrifven tid tillkommande ålderstihäggen
skulle, såsom i liknande fall hittills egt rum, utgöra förhöjning
på den fasta lönen. Lektorernas vid sjökrigsskolan aflöning skulle
sålunda komma att utgå i fem lönegrader med 1,800, 2,300, 2,800,

3,300 och 3,550 kronor lön samt 1,200 kronor tjenstgöringspenningar
och 600 kronor hyresbidrag, samt vid en jemförelse med lektorernas
vid de allmänna läroverken ställa sig sålunda, hyresbidraget eller ersättningen
derför icke medräknade:

Femte hufvudtiteln.

Lönegrad.	Lektor vid	Lektor vid
sjökrigsskolan.	do allmänna lärovcrkon.
l:a	3,000 kronor	3,500 kronor
2:a	3,500 b	4,000 b
3:e	4,000 b	4,500 »
4:e	4,500 b	5,000 b
5:e	4,750 »

I fråga om rätt till ålderstillägg har biträdande läraren i matematik,
som uppbär arvode till högre belopp än 1,000 kronor, i enlighet
med bestämmelserna i Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1876, hittills
åtnjutit samma rätt som lektorerna och synes han i detta hänseende
fortfarande böra likställas med dessa och alltså få tillgodonjuta de här
ofvan föreslagna högre ålderstilläggsbeloppen.

Den likstäldhet i tjenstår sberäkning med lärarne vid de allmänna
läroverken jag förut ifrågasatt för sjökrigsskolans lektorer hafva dessa
redan erhållit genom föreskriften i Kongl. Maj ds nådiga kungörelse
den 12 september 1890, att lektorerne vid sjökrigsskolan må, om de
öfvergå i de allmänna läroverkens tjenst, åtnjuta samma rätt till lönetursberäkning,
som genom Kongl. kungörelserna den 29 maj 1874 och
den 29 juni 1883 medgifvits lärare vid vissa enskilda läroverk.

Hvad beträffar pensionsrätt för lektorerna vid sjökrigsskolan efter
samma grunder, som äro eller varda bestämda för de allmänna läroverkens
lärare, dock till det lägre belopp, som betingas af de för de
förre bestämda lägre lönebelopp, får jag till stöd härför åberopa de
af mig härför förut anförda skäl: att det icke kan vara önskligt eller
ens utan betänklig olägenhet för sjökrigsskolan att tvingas att bibehålla
lärare, hvilkas ålder icke längre tillåter dem att med oförsvagade krafter
egna sig åt tjensten; att Riksdagen redan godkänt denna uppfattning
genom att på särskild framställning bevilja pension åt en lektor
vid sjökrigsskolan; samt att den ökade utgift, som häraf orsakas statsverket,
icke kan blifva af afsevärd betydelse i jemförelse med förmånen
att till lärare vid denna för landet vigtiga läroanstalt kunna påräkna
fullgoda lärarekrafter; hvartill kan läggas, att, om äfven denna förmån
af pension skall jemte högre aflöningsförmåner tillkomma de allmänna
läroverkens men icke sjökrigsskolans lektorer, svårigheten att i täflan
med de allmänna läroverken, åt skolan förvärfva och bibehålla lärare
med framstående förmåga betydligt ökas.

De ökade kostnader, som den nu ifrågasatta förbättringen skulle
medföra, utgöra, såsom af mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12

Femte hufVudtiteln.

januari 1888 närmare synes, 3,121 kronor 71 öre, förutom den förhöjda
utgift, som kommer att drabba ålderstilläggsanslaget i följd af förhöjningen
i dessa tillägg och hvilken förhöjning högst kan komma att
uppgå till 4,500 kronor, men icke föranleder någon förändring i detta
anslag, som är af förslagsanslags natur.

Som emellertid, enligt Riksdagens beslut år 1888, af kadetternes
terminsafgifter till löneförbättring åt lektorerne får användas omkring

1,300 kronor, skulle den tillökning, som erfordrades i statsanslaget till
sjökrigsskolan, blott blifva 1,870 kronor, som till jemnande af anslagets
slutsumma torde upptagas till det hittills å extra stat för ändamålet anvisade
belopp 1,800 kronor, hvarigenom anslaget till sjökrigsskolan
skulle förhöjas från 31,040 kronor till 32,900 kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att de vid sjökrigsskolan anstälda lektorers förmåner må sålunda
förbättras:

a) att aflöningen i l:a lönegraden bestämmes till 3,600 kronor,
deraf lön 1,800 kronor, tjenstgöringspenningar 1,200 kronor och hyresbidrag
600 kronor;

b) att de nu utgående ålderstilläggen, hvilka skola anses såsom
tillägg till den fasta lönen, må i 2:a, 3:e och 4:e lönegraderna förhöjas
från 250 till 500 kronor; samt

c) att lektorerna vid sjökrigsskolan må förklaras berättigade att
från allmänna indragningsstaten erhålla pension efter enahanda grunder
och på samma vilkor, som äro eller varda bestämda för lektorernas vid
de allmänna läroverken pensionsrätt;

att den här ofvan i punkten b) bestämda förhöjning i ålderstillägg
äfven medgifves biträdande läraren i matematik, samt

att för beredande af of vanberörda löneförbättring må utöfver de

1,300 kronor af kadetternas terminsafgifter, som enligt Riksdagens medgifvande
år 1888 få dertill användas, af Riksdagen beviljas en förhöjning
åt 1,860 kronor i det för sjökrigsskolan anvisade anslag 31,040
kronor, så att detsamma kommer att utgöra 32,900 kronor;

Och torde, i händelse af bifall härtill, såsom vilkor för åtnjutande
af de förbättrade aflöningsförmånerna och af pensionsrätt böra stadgas:

a) att den lektor, som vill tillgodonjuta dessa förmåner, icke må
jemte sin lärarebefattning vid sjökrigsskolan utöfva lärareverksamhet
vid någon privat undervisningsanstalt för inträde i nämnda skola;

b) att han skall hafva anmält sig att ingå på den nya lönestaten
före 1893 års början;

Femte hufvudtiteln.

c) att lian i öfrigt skall i tillämpliga delar vara underkastad de vid
löneregleringarne för statens embete- och tjensteman i allmänhet för
lönernas åtnjutande faststälda vilkor.

Sjökarteverket.

Reservationsanslaget till sjökarteverket har allt sedan år 1870 utgått
med ett belopp af 00,000 kronor, hvilket jemte den behållna inkomsten
af försålda sjökort intill de senaste åren varit, tillräckligt för att bestrida
verkets'' samtliga utgifter, hvarjemte i allmänhet någon besparing
uppstått, som blifvit använd till förnyande af ångpannor, inköp af ångslupar,
med flere nödiga utgifter af mera tillfällig natur. Under de tre
senaste åren har emellertid, i följd af stigande pris på stenkol, proviant
med flere förnödenheter äfvensom förhöjda aflöuingar, brist uppstått,
hvilken för år 1889 uppgick till 509 kronor, för år 1890 till 9,433 kronor
10 öre och hvilken för år 1891, oaktadt mätningsförrättarnes antal,
till åstadkommande af nedsättning i kostnaderna, för samma år minskats
från 8 till 7, lärer böra, enligt chefens för sjökarteverket uppgift,
beräknas till 6,233 kronor 22 öre. Dessa brister hafva hittills visserligen
kunnat täckas af reservationer å föregående års anslag, men ådagalägga
likväl anslagets otillräcklighet under nuvarande förhållanden och
derest mätningarne skola fortgå i samma omfattning som den senaste
tiden.

Med åberopande af förenämnda förhållanden samt under anförande
att genom att ytterligare med tvenne förminska mätningsförrättarnes
och i förhållande dertill äfven besättningarnes å sjömätningsfartygen
antal, jemvigt emellan inkomster och utgifter visserligen åter skulle
kunna uppnås, men att, då mätningsförrättarne derigenom skulle nedgå
från det förut vanliga antalet 8 till 5, arbetsprodukten äfven komme
att minskas i samma förhållande, har chefen för sjökarteverket, enär
det syntes honom nödvändigt att de nu under arbete varande vidlyftiga,
sjömätningarna i Bottniska viken bedrefves med all den kraft, som
kan utvecklas med sjökarteverkets nuvarande fartygsmateriel, föreslagit
en förhöjning af 10,000 kronor i anslaget till sjökarteverket.

Då jag i allo delar chefens för sjökarteverket åsigt om nödvändigheten
att så skyndsamt som möjligt bedrifva och utsluta sjömätningsarbetena
i Bottniska viken samt att i allmänhet detta karteverks
arbeten bedrifvas i den utsträckning, som dess fartygsmateriel tillåter,
helst de äldre sjökorten öfver större delen af Bottniska kusten icke

[13.]

Sjökarte

verket.

Femte hufvud tf teln.

[14.]

Durchmarsch kostnader.

[ISO

Lotsverket.

Ofriga ordinarie
anslag.

på långt, när äro så tillförlitliga som sjöfartens trygghet, kräfver, får
jag i underdånighet hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att öka reservationsanslaget till sj ökarte verke t från 60,000 till

70.000 kronor.

Durchmarschkostnader.

Till bestridande af kostnaderna för den nya sjömanskårens organisation
påräknades, jemte vakansafgifterna för båtsmanshållet, hvad af
anslaget till durchmarschkostnader återst.ode, sedan 10,000 kronor deraf
öfverförts till ökande af anslaget till rese- och traktamentspenningar,
utgörande denna återstod 20,000 kronor.

Sedan Riksdagen beviljat särskilda anslag till genomförande af den
nya organisationen samt rese- och traktament.spenningeanslaget numera
genom öfverföring från durchmarschkostnadsanslaget erhållit den afsedda
tillökningen af 10,000 kronor, bör en nedsättning af sistnämnda
anslag, hvilket redan för år 1891 minskats med 2,000 kronor och för
år 1892 med ytterligare 4,000 kronor, ega rum; och bör denna nedsättning,
i enlighet med den uppgjorda planen för sjömanskårens organisation
och beräkningen af förändringarne i de deraf berörda anslag
under femte hufvudtiteln, för år 1893 utgöra 4,000 kronor, så att anslaget,
som nu uppgår till 14,000 kronor, kommer att minskas till

10.000 kronor.

Jag får fördenskull hemställa, att Kongl. Maj:t. täcktes föreslå
Riksdagen:

att anslaget till durchmarschkostnader må i 1893 års riksstat nedsättas
med 4,000 kronor och sålunda upptagas till 10,000 kronor.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.

Då inkomsttiteln fyr- och båkmedel för nu ifrågavarande statsregleringsperiod
beräknats liksom för innevarande år till 1,200,000 kronor,
lärer penningeanslaget till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
böra i riksstaten upptagas till enahanda belopp och följaktligen
anslaget, med inberäkning af deri ingående friheter och ersättningar,
409 kronor, utföras med 1,200,409 kronor, under förutsättning
derjemte att de å förenämnda inkomsttitel uppkommande öfverskott fortfarande
må såsom hittills få användas för de med anslaget afsedda ändamål.

I afseende å afviga ordinarie anslag har jag icke någon framställning
att göra.

Femte hufvudtiteln.

Extra anslag.

Fartygsmateriel.

Marinförvaltningen tiar, med erinran att 1890 års riksdag till pansarbåten
Thules byggande beviljat ett belopp af 2,868,000 kronor,
deraf för år 1891 blifvit anvisadt 500,000 kronor och för innevarande
år 1,250,000 kronor, hemstält att för år 1893 dels återstående oanvisade
belopp 1,118,000 kronor till pansarbåten Thules färdigbyggande, dels
ett belopp af 3,089,000 kronor till en fjerde pansarbåt af Sveas cert,
deraf för år 1893 1,000,000 kronor, måtte af Riksdagen äskas.

Då pansarbåten Tliule kontraktsenligt skall levereras med utgången
af mars månad nästkommande år, lärer ofvannämnda ännu oanvisade
belopp till detta fartygs färdigbyggande böra af Riksdagen begäras,
hvaremot då såväl sjöförsvarets som öfriga statsdepartements vigtiga
behofs tillgodoseende'' icke medgifva att bland de för år 1893 äskade
extra anslagen inrymma det af marinförvaltningen till en fjerde pansarbåt
föreslagna beloppet eller ens någon nämnvärd del deraf, denna
senare framställning för närvarande icke torde böra föranleda till någon
Kongl. Maj:ts åtgärd, helst jag anser, såsom jag äfven upprepade gånger
''anfört, att, huru vigtigt och behöfligt det än är att vår fartygsmateriel
ökas, vi dock i främsta rummet och så långt tillgångarne
medgifva böra försöka försätta det fåtal fartyg och befästningar vi ega
i fullständigt skick och först då tillgångar derutöfver kunna erhållas
öka nämnda försvarsanstalters antal.

Jag hemställer sålunda i underdånighet, att Kongl. Maj:t ville af
Riksdagen för år 1893 begära anvisandet af 1,118,000 kronor till fullbordande
af pansarbåten Tliule.

Artillerimateriel och skjutförsök.

Marinförvaltningen anmäler att det förhållande som förvaltningen
föregående år påpekat fortfarande eger rum, nemligen att, till följd af
de för ifrågavarande ändamål beviljade anslagens otillräcklighet, bristen
på artillerimateriel ej blott p var ståt t utan med hänsyn till det växande
behofvet jemväl ökats.

Bih. till Riksd. Prut. 18112. 1 Sami. I Afd.

[16.]

Fartygs materiel.

[17.]

Artillerimateriel
och
skjutförsök.

Femte hufvudtitcln.

Sålunda anföres:

att det behöflig^ antalet revolvrar endast delvis kunnat anskaffas
och att 400 st. ytterligare erfordras för att med dylika vapen kunna
förse fartygens besättningar samt ersätta förslitna revolvrar;

att det förlidet år angifna behofvet af 25 cm. granater och 57 mm.
patronel- något ökats till följd af ny tillkommen bestyckning å några
fartyg;

att af det för pansarbåtarne Svea och Göta erforderliga bruna prismatiska
krutet föga mer än en utredning finnes, och att, hvad angår
pansarbåten Thule, medel saknas för anskaffning af det för detta fartyg
behöfliga krutet af nämnda sort, samt att fördenskull för de tre l:a
klassens pansarbåtarne erfordras anskaffning af 30,000 kg. brunt prismatiskt
krut; 1

att vidare, till ersättande af förbrvkadt kanonkrut, det enligt beräkning
i marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 28 september
L888 för ändamålet erforderliga beloppet 18,000 kronor är beböfligt;

att da anställande af skjutförsök fortfarande är af synnerlig vigt,
ej minst för vår inhemska fabrikation af stålprojektiler och krut, samma
belopp som föregående år eller 10,000 kronor jemväl för år 1893 erfordras
;

att då förra årets riksdag, till anskaffning af tre kraftiga kanoner
af stål med tillhörande lavettage, afsedda för Kungsholms fästning, beviljade
ett belopp af 459,600 kronor och till en del annan materiel
30,400 kronor eller tillhopa 490,000 kronor, men deraf för innevarande
år endast anvisades 200,000 kronor, samt då förenämnda 30,400 kronor
blifvit använda för dermed afsedda ändamål och således endast 169,600
kronor kunnat afses till förenämnda kanonanskaffning, återstoden af de
beviljade medlen eller 290,000 kronor borde för år 1893 anvisas till
liqviderande af kanonerna med tillhörande lavettage; samt

att slutligen till anskaffande af 150 st. stålprojektiler och lika
många laddningar brunt krut till ofvannämnda kanoner behöfdes 72,000
kronor och till anordnande af uppställningsplatser och bäddningar för
samma kanoner 31,800 kronor, hvilket senare belopp marinförvaltningen
likväl i skrifvelse den 20 sistlidne oktober ansett kunna besparas, sedan
arméförvaltningens fortifikationsdepartement upplyst, att kanonerna med
fördel kunde uppställas å annan och högre belägen plats än den ursprungligen
afsedda, och att ett billigare slag af lavettage utan nämnväid
olägenhet der kunde begagnas; i följd hvaraf marinförvaltningen
antagit, att den genom anskaffning af billigare lavettage uppkommande

Femte hiifvudtiteln.

besparing kunde användas till bekostande af uppställning af meranämnda
kanoner och lavettage.

Marinförvaltningen hemställer alltså, att Kongl. Maj:t måtte lör år
1893 af Riksdagen begära följande anslag å extra stat, nemligen:

Till fartygen:

4 st. 65 mm. kanoner med lavettage
10 st. 25 mm. tvåpipiga kulsprutor......

400 revolvrar ..........................................M

100 st. 25 cm. pansargranater af stål ...
100 st. 25 cm. granater...........................

1.000 st. 65 mm. projektiler........................

2.000 st. 57 mm. patroner...........................

4.000 st. 25 mm. patroner.........................

30,000 kg. brunt prismatiskt krut ...............

Till ersättande af förbrukadt krut ...............

kr.	8,000	—
»	47,000	—:
))	18,500	—
»	25,000	—
)>	10,500	—
))	4,300	—
}>.	30,000	—
y>	62,000	—
»	81,000	—
»	18,000	—

»; j

Ii:

304,300: -•

Till sjöbefeistningarne:

Till bestridande af återstående kostnad för
de bestälda 3 st. 24 cm. kanonerna
samt desammas uppställande å Kungs holms

fästning............................................. kr. 290,000:

samt till anskaffande af 150 st. stålprojektiler
och lika många laddningar brunt

prismatiskt krut......................................... » 72,000: 362,000: —

Till skjutförsök och inskjutning af kanoner................................ 10,000:

Summa summarum kronor 676,300: —

Då det vore i högsta grad önskvärd^ att den år efter år anmälda
bristen i fartygens artilleriutredning afhjelptes snarast möjligt och samtidigt.
dermed att sjöbefästningarne, åtminstone i hvad sådant beror på de
från femte hiifvudtiteln utgående anslag, försattes i försvarsdugligt skick,
skulle jag obetingadt vilja tillstyrka Kongl. Maj:t, att, oaktadt det belopp,
som marinförvaltningen sålunda anmält såsom behöflig!, icke obetydligt
öfverstiger hvad för ifrågavarande ändamål i allmänhet blifvit anvisadt, hos
Riksdagen hemställa, att hela den af marinförvaltningen till artillerimateriel
begärda summan 676,300 kronor måtte för nästkommande år
anvisas och den befintliga bristen sålunda utjemnas; men åt enahanda

[18.]

Rörliga

minförsvaret.

28 Femte hufyudtiteln.

skäl, som förut blifvit anfördt nemligen nödvändigheten att begränsa
de extra anslagen inom de belopp, som kunna för liufvudtiteln få afses,
måste jag föreslå en inskränkning i så måtto, att det till artillerimateriel
för fartygens behof beräknade belopp 304,300 kronor måtte fördelas på
två år, så att Kongl. Maj:t väl föreslår Riksdagen att bevilja hela detta
belopp men deraf anvisa för år 1893 allenast omkring hälften eller
till jemnande af hela anslaget till artillerimateriel, 158,000 kronor. Sedan
den nu befintliga bristen blifvit på sådant sätt afhjelpt, torde extra
anslag för dylika ändamål, förutom till anskaffning i mån af behof till
en andra utredning ammunition samt till ersättande af förbrukadt
krut, derefter endast undantagsvis böra kunna ifrågakomma, om — på
sätt marinförvaltningen iakttagit vid beräkning af kostnaden för den
föreslagna fjerde pansarbåten och som jemväl egt rum såväl med den
förra året levererade nya kanonbåten som med de senast beviljade minbåtarne
— vid äskande af anslag till nya fartyg, samtliga med deras
försättande i komplett och stridsdugligt skick förenade kostnader, med
undantag af en andra utredning ammunition, upptagas i den begärda
anslagssumman.

ff * J''ig i likhet med marinförvaltningen äfven för innevarande år
anser ett belopp af 10,000 kronor nödigt för anställande af skjutförsök
och inskjutning af kanoner, skulle alltså till artillerimateriel för år 1893
ifrågakomma följande belopp:

till fartygen................................................................................... fa-, 158?000. _

» sjobefastnmgarne............................................................... » 362 000- —

» skjutförsök....................................... » 10’00Q; —

eller tillhopa kr. 530,000: —
och jag får fördenskull underdånigst hemställa, att Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att till artillerimateriel och skjutförsök bevilja
på extra stat ett belopp af 676,300 kronor samt deraf för år 1893 anvisa
530,000 kronor.

Minväsendet.

R ö rliga in in fö r sv av et.

Till 1890 års riksdag anmälde marinförvaltningen behof af extra
anslag till sjelfgående minor, nemligen dels 75,000 kronor till påbörjande
af en andra utredning till de minfartyg och båtar, som flottan

Femte hufvudtiteln.

redan egde, dels 75,000 kronor till en första utredning till de af 1889
års riksdag beviljade två minbåtarne; och anvisade Riksdagen i enlighet
med Kong!. Maj:ts derom gjorda framställning 75,000 kronor för sistnämnda
ändamål.

För närvarande finnas 35 st. 38 cm. och 31 st. 35 cm. minor af
ifrågavarande slag, hvarjemte medel blifvit anvisade till anskaffning åt
8 st. 35 cm. och 14 st. 38 cm. minor till pansarbåten Thule och de
senast beviljade minbåtarne.

Tillgången af minor kan sålunda beräknas till 49 st. 38 cm. och
39 st. 35 cm., deraf likväl en del blifvit mycket begagnade och förslita
samt följaktligen mindre tillförlitliga.

Beliofvet för en utredning till nu befintlig minmateriel uppgår återigen
till 46 st. 38 cm. och 41 st. 35 cm. minor, hvarföre ett öfverskott
finnes af 3 den större sortens minor men deremot en brist af 2
af den mindre sorten, allt för en utredning.

Om, såsom hittills i allmänhet blifvit förutsatt och jemväl af marinförvaltningen
ansetts behöfligt, två utredningar för hvarje minbåt och
för hvarje med mintub försedt större fartyg borde finnas i likhet »med
hvad som är föreskrifvet beträffande annan ammunition för fartygen,
skulle sålunda ytterligare erfordras 86 minor för redan befintliga minfartyg,
motsvarande en kostnad af omkring 750,000 kronor.

Då det likväl enligt min åsigt icke är sannolikt att samtliga eller
ens flertalet minbåtar samt med mintub försedda fartyg komma i tillfälle
att under ett eventuelt krig i medeltal förbruka en full utredning
hvardera, och då minbåtarne vid anfall i allmänhet icke torde böra medföra
mera än en mina för hvarje mintub och de återstående minorna
tillhörande första utredningen förvaras ombord å depötfartygen, torde
redan denna återstod kunna anses såsom en någorlunda nöjaktig reserv,
och, om dertill ytterligare anskaffas eu reservmina för hvarje minbåt,
synes mig dessas behof vara fullt tillgodosedt.

Hvad återigen beträffar de med mintub försedda större fartygen,
hafva för dessa beräknats och finnes tillgång af 3 minor för hvarje tub,
hvithet äfven synes mig vara tillfyllest.

Häraf torde framgå, att enligt mitt förmenande en utredning jemte
eu mina i reserv för hvarje minbåt är allt hvad vi behöfva; detta dock
endast under förutsättning att samtliga dessa minor äro fullgoda och
icke användas för annat än verkligt krigsbruk, samt att fördenskull derutöfver
för de nödvändiga årliga öfningarne finnes ett tillräckligt antal
exercisminor, hvartill de iildre mest begagnade minorna kunde uttagas.
Desse kunde tillika tjena såsom eu ytterligare reserv under krig; öfrig»

Femte liufvudtitelii.

minor skulle deremot etter verkstäld inskjutning- endast få utlemnas vid
krigsrustning.

Det antal med mintuber försedda fartyg och båtar, som med det
nu årligen anvisade öfningsanslaget torde ifrågakomma att samtidigt
under fredstid rustas för expedition, lärer icke öfverstiga 10; och om
för hvardera åt dessa funnes tillgång på 2 exercisminor — således
tillhopa 20 dylika, hvilket bör vara fullt tillräckligt, förutsatt att en och
annan, som möjligen förloras eller blifver obrukbar, framdeles ersättes —
skulle, med iakttagande af förutnämnda öfverskott och brist å minor
för en utredning, och om till exercisminor uttagas 20 st., hälften 38
cm. och hälften 35 cm. af de nu befintliga, mest begagnade minorna,
samt 6 st. 38 cm. och 9 st. 35 cm. nya afses såsom reserv, tillhopa
. 13 st. 38 cm. och 21 st. 35 cm. minor vara allt som behöfde anskaffas
för komplettering af det nuvarande behofvet af sjelfgående minor, och,
om på sätt vid de senast beviljade minbåtarne egt rum, antalet minor
ingå i den till minbåtarne begärda anslagssumman, borde icke heller
hrist af minor framdeles ifrågakomma. Kostnaden för förenämnda 34
minor beräknas till 290,000 kronor och, om derifrån afdrages 5,000
kronor, som å redan anvisade anslag till sjelfgående minor finnas odisponerade,
kan enligt min åsigt behofvet af extra anslag för ifrågavarande
ändamål inskränkas till 285,000 kronor, och om denna summa fördelas
på tre år, torde, på sätt marinförvaltningen föreslagit, ett belopp af

100,000 kronor böra äskas för år 1893, och får jag underdånigst hemställa,
att Kongl. Maj:t derom behagade hos Riksdagen göra framställning.

Fasta och tillfälliga minförsvaret.

[19.]

tiiifäiii^a I skrifvelse den IG september år 1890 hemstälde marinförvaltningen,

minförsvaret. Mt Kongl. Maj:t till fortsatt ordnande af minspärmingen i Södertelje
skärgård behagade för år 1892 af Riksdagen äska ett belopp af 100,000
kronor, hvilken summa likväl af Kongl. Maj:t på anförda skäl, deribland
behofvet af medel för anskaffning af nödig materiel för tillfälliga minspärrningar,
höjdes till 200,000 kronor, hvilket senare belopp jemväl
af Riksdagen anvisades.

Marinförvaltningen har nu i dess förslag angående utgifterna under
riksstatens femte hufvudtitel för år 1893'' anfört, att under de tio sistförfiutna
åren, för utvecklingen af vårt fasta minförsvar, hvad angår
positionsmateriel, årligen användts i medeltal omkring 100,000 kronor,
hvilket belopp enligt förvaltningens åsigt icke heller för framtiden kunde

Femte hufvudtitcln.

nedsättas, såvida en utveckling af detta försvar skulle systematiskt bedrifvas;
och har marinförvaltningen derföre hemstält, att sistnämnda
summa jemväl för år 1893 måtte af Riksdagen för nämnda ändamål
begäras; hvarjemte marinförvaltningen föreslagit, att till fortsatt anskaffning
af mindre minor, hvilka för sin lätthandterlighet benämnts
handminor och äro afsedda för tillfälliga minspärrningar, måtte äskas

50,000 kronor, i livilket belopp då jemväl kunde inbegripas behöfliga
medel för inköp af bomullskrut, såväl för handminorna, som för fyllande
af den brist i bomullskrutförråden, hvilken beräknas komma att uppstå
intill år 1893.

Då den modellhandmina, som blifvit tillverkad och förliden sommar
pröfvad, enligt rapport af de sakkunnige, som beordrats att öfvervara
försöken, visserligen befunnits fullt tillfredsställande med hänsyn till
lätthandterlighet, klargörande, utläggande och hemtagning; men tiden
och de till buds stående medlen icke medgifvit så detaljerade försök
som med densamma bort ega rum, och då hvarken minans antändning»-materiel eller förstörelseverkan kunnat praktiskt utrönas, torde ytterligare
och mera omfattande försök med dylika minor böra anställas innan
tillverkning deraf i större utsträckning eger rum, om än de förbättringar,
som af de sakkunnige vid förenämnda försök ansetts erforderliga
samt vidtagits, efter förnyad pröfning befunnits så tillfredsställande,
att några vidare försök med modellminan icke ansetts behöfliga.
Marinförvaltningen har äfven för afsigt att med för ändamålet anvisade
medel till en början bestrida kostnaden för tillverkning af endast 10
minor, att utlemna» nästkommande sommar dels till mineringsafdelningen
och dels till på expedition utgående fartyg för att ytterligare pröfvas
och först, sedan sådan pröfning blifvit verkstäld och utfallit gynsamt,
använda återstoden af anslaget för tillverkning af handminor i större antal.

Under sådana förhållanden anser jag det af marinförvaltningen till
handminor in. m. för år 1893 anmälda anslagsbelopp vara tillfyllest.

Hvad handminan i öfrigt beträffar, inhemtas af marinförvaltningens
skrifvelse och af de sakkunniges rapport jemte hvad i öfrigt blifvit
upplyst, bland annat, följande:

att minan klargöres, utlägges och upptages medelst handkraft, dervid
något för ändamålet särskilt apteradt fartyg icke erfordras, att den
handteras af två man, samt att för dess utläggning, sedan den i förrådet
blifvit klargjord, större insigter i minväsendet icke erfordras än som i
minskola och under minöfningar meddelas åt flottans signalmän;

att den är afsedd dels för tillfälliga minapärrnim/ar, då den från
krigsfartyg eller från sådana åtföljande förhyrda fartyg kan utläggas

Femte hufvudtiteln.

såväl direkt från de större fartygen som från de på desamma medförda
eller i orten anskaffade småfartyg eller båtar; och dels till förstärkning
vid minpositionerna för att göra kontraminering till ett tidsödande och
kostsamt arbete, då fienden derigenom tvingas att slösa bort stora laddningar
emot der och hvar kringspridda handminor;

att minan, innan den utlägges, kan regleras för det vattendjup för
hvilket den under olika förhållanden kan vara afsedd och sålunda vid
utkastandet sjelf intager sitt rätta läge i vattnet;

att den är ofarlig såväl vid utläggning som upptagning och att
dess sprängverkan anses tillräckligt stor för att allvarsamt skada fiendtlig
fartyg, som komma i beröring med eller till och med i närheten
af minan;

att dess art derföre är en sjelfförankrande elektrokontakt-mina,
som dock äfven lätt kan vid utläggningen förändras till syftmina; samt
att tändbatteriet är befintligt på ofarligt afstånd från minan i hvilketdera
fallet som helst;

att för utläggning såväl som för upptagning af minan, då det sker
från båt, en tid af omkring 7 minuter under vanliga förhållanden erfordras,
men att det äfven visat sig kunna ske på 5 minuter; samt
att då utläggning sker direkt från under sakta fart gående ångfartyg,
sådant kan verkställas på mindre än en minut, förutsatt att
minan förut är klargjord.

Då de vigtiga minpositionerna såväl vid Oscar-Fredriksborg och
Vaxholm som vid inloppen till Carlskrona nu äro fullständigt ordnade
och positionen i Södertelje skärgård nästkommande år äfvenledes torde
blifva försatt i försvarsdugligt skick, förutsatt att Riksdagen beviljar
den af marinförvaltningen begärda summan 100,000 kronor till miupositionsmateriel,
och då frågan huru många och Indika farleder och
inlopp vidare anses höra skyddas medelst fasta minpositioner i väsentlig
män torde komma att bero af huruvida handminan, efter dermed anstälda
ytterligare och uttömmande försök, befinnes fullt ändamålsenlig
för tillfällig minspärrning, i hvilket fall de dyrbara fasta minpositionernas
antal kunde väsentligt minskas under hvad som eljest anses oundgäng’-ligen nödigt, torde för år 1893 sistnämnda summa kunna anses tillräcklig
för anskaffande af positionsmateriel.

Skulle handminan komma att motsvara de fordringar, som af densamma
förväntas, skulle derigenom enligt mitt förmenande stora och
värdefulla såväl ekonomiska som praktiska fördelar vinnas.

Kostnaden för en enda minposition t. ex. den vid Oscar-Fredriksborg,
der 28 minor äro afsedda att kunna utläggas, har med inberäk -

Femte hufvudttteln. 33

nino’ af allt tillbehör för positionens tjenstbarhet uppgått till 8,442 kronor
för minenhet eller tillhopa till 236,395 kronor, eu summa för hvilken
525 st handminor med tillbehör kunde anskaffas, eller tillräckligt intinga
för att dermed förse t. ex. 21 fartyg med 25 minor hvartdera; och då
pnlio-t 1882 års sjöförsvarskomités betänkande fasta minpositioner vid
endast 23 bland de vigtigare af de hundradetals inloppen å våra långsträckta
kuster skulle kräfva eu kostnad af närmare 50,000,000 kronor
samt eu personal till dessa positioners betjenande af 144 officerare, 364
underofficerare och 1,910 man, torde det vara uppenbart hvilken minskad
kostnad på samma gång som ökad försvarsförmåga vunnes, om
med användande af handminor tillfälliga mmspärrnmgar kunde skyndsamt
och effektivt åstadkommas hvarhelst en fiende hotade att framtränga
och der han icke väntade sådant hinder, i stället för att mmförsvaret
vore begränsadt till vissa af en fiende antagligen banda positioner,
livilka han naturligtvis skulle undvika så länge han genom andra
farleder obehindrad kunde framtränga till sitt mål.

I)å derjemte spärrningar medelst handminor hufvudsakligen skulle
utföras från krigsfartygen och dem åtföljande förhyrda handelsfartyg,
hvilka under alla förhållanden och för andra ändamål alltid vid mobilisering
skulle rustas, och då andra anordningar för utläggning åt de a
dessa fartyg befintliga handminor icke erfordras än att ett fatal med
denna materiel förtrogen personal från flottan å hvarje fartyg funnes
att tillgå, lärer detta ytterligare medföra såväl minskad kostnad som

ökad försvarskraft. .,, ... . , ,,

Om det nu äfven torde vara för tidigt att söka beräkna de ett

sådant minförsvar åtföljande kostnader innan handminans egenskaper
biff vit fullständigt pröfvade, lärer dock af det här ofvan anförda framgå,
att denna kostnad skulle komma att uppgå till en relativ obetydlighet,
jemförd med kostnaden för fasta minpositioner, om sådana skulle anordnas
der så befunnes nödigt. ir

Till skydd för inloppen till hufvudstaden och till flottans etablissement
i Carlskrona äfvensom för en del andra vigtiga platser, der befästningar
finnas eller anses böra uppföras, torde likväl under alla förhållanden
vara nödigt att fasta minpositioner anordnas. _

Under afvaktan på ytterligare pröfning af handminan hemstader
jag sålunda i underdånighet att Kongl. Maj:t täcktes för ar 18.13 af
Riksdagen till minpositions- och handmmematenel fiska ett anslag åt
tillhopa 150,000 kronor, deruti äfven torde få inbegripas de kostnader,
som för minväsendets utveckling i fiffigt torde blifva erforderliga.

Rih. till II i hd. Prut. 1892. 1 Sami. / A/d. 5

Femte hiifrudtiteln.

[20.]
Kruthus å
Bergholmen.

[21.]
Signal- och
telefonstationer.

[22.]
Underbefälsskolans
hus
Carlskrona.

Kruthus å Bergholmen.

^ För anläggning af ifrågavarande kruthus beviljade senaste Riksdag
42,500 kronor och anvisade deraf för år 1892 hälften med 21,250 kronor;
och får jag fördenskull hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes äska för
ar 1893 anvisandet af anslagets återstående hälft med 21,250 kronor.

Signal- och telefonstationer.

Till anläggning af dylika stationer beviljade senaste Riksdag på
Kongl Majrts förslag 92,000 kronor, deraf för år 1892 på extra stat
!™®6 hälften med 46,000 kronor; och hemställer jag att återstående

46,000 kronor måtte för år 1893 för ändamålet af Riksdagen äskas.

Tillbyggnad af underbefälsskolans hus i Carlskrona.

Bland behof, hvilka under en följd af år och äfven för år 1893
framhållits af såväl stati onsmyndighetema i Carlskrona som marinförvaltnmgen,
men med hvilkas tillgodoseende hittills måst anstå till följd
af de fyrfaldiga sjövapnets behof, för hvilkas fyllande anslag bort begaras,
ar äfven tillbyggnaden af underbefälsskolans hus i Carlskrona.

Redan vid föredragning den 11 januari 1886 af frågan om reglering
af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel framhöll jag inför
kongl. Maj:t behofvet af sådan tillbyggnad, dervid åberopande'' stationsmyndigheternas
yttrande, bland annat, att derigenom ett länge kändt
och erkandt behof af ökadt kasernutrymme för stationens sjötrupper
skulle åtminstone till någon del blifva afhjelpt, och behagade Kongl.
Maj.t äfven att, med bifall till mitt i ärendet afgifna förslag, hos Riksdagen
hemställa- om anvisande af för ändamålet erforderliga medel; men
Riksdagen fann sig af anförda skäl icke kunna vid dåvarande förhållandon
bifalla den gjorda framställningen. Enligt det nu afgifna förslaget
skulle i byggnaden inrymmas nödiga embetslokaler för stationsbefälhafvaren,
kommendanten, kompanicheferna vid sjömanskåren och chefen
föi stationens skolor samt lokaler för krigsrätten, stationens räkenskapskontor,
kassa och arkiv, reservofficersaspirantskola samt underbefälsskolan
med undantag af denna skolas maskinist- och skeppsbyggeriklasser, för

Femte hnfVndtiteln.

hvilkas inrymmande i lokal inom stationens varf marinförvaltningen vidtagit
nödiga åtgärder.

Af de bär ofvan omförmälda embets- och tjenstelokalerna inrymmas
för närvarande stationsbefälhafvarens expedition, räkenskap skontoret,
kassan samt en del af arkivet, innehållande de senare årens arkivhandlingar,
i en vid varfvet belägen byggnad af korsvirke och tegel, hvilken
byggnad, oafsedt olämpligheten af att i ett så eldfarligt hus förvara
kassa och arkiv, är så förfallen och otidsenlig att densamma, om den
fortfarande skall kunna begagnas för sitt nuvarande ändamål, måste
undergå en högst betydlig och kostsam reparation, hvaraf endast ändring
utaf eldstäder och rökgångar till öfverensstämmelse med gällande byggnadsordning
för Carlskrona stad skulle medföra en utgift, enligt uppgjordt
kostnadsförslag, uppgående till omkring 9,000 kronor.

Ännu olämpligare och mera eldfarlig är nuvarande förvaringsplatsen
för de äldre arkivalierna, hvilka äro inrymda uti en å varfvet belägen
träbyggnad, der äfven varfschefens kansli och en del tjensterum för
varfsdepartementen äro förlagda.

Genom att flytta ofvannämnda i förstberörda byggnad inrymda lokaler
äfvensom de äldre arkivalierna till den föreslagna tillbyggnaden
vunnes dels den fördel att stationsbefälhafvarens embetslokal komme i
närheten af förut i underbefälskolans hus befintliga andra embetsrum,
dels ock att ett säkrare och för eldfara mindre utsatt förvaringsställe
erhölles för stationens kassa och arkiv, hvarjemte man undveke en dyrbar
reparation af nämnda korsvirkeshus, som för öfrigt endast varit
provisionelt inredt för dess nuvarande användande.

Af kompanichefsexpeditionerna äro några förlagda i den s. k. nya
båtsmanskasernen, hvilket jemväl är förhållandet med åtskilliga af kasernbefälets
tjensterum. Dessa lokaler inkräkta sålunda på utrymmet
för sjömanskåren, och om desamma i stället inrymdes i den föreslagna
tillbyggnaden och de i kasernen befintliga korridorerna sammansloges
med de till dessa expeditioner och tjensterum använda lokaler, skulle
ett betydligt öka dt utrymme kunna beredas för att möta det växande
behofvet häraf till sjömanskårens inlogerande.

Huru oalvisligt behofvet af ökadt kasernutrymme vid Carlskrona
station är, torde inses deraf att, då detsamma redan är knappt för sjömanskårens
nuvarande numerär, den fasta stammen under nästföljande
fyra år enligt organisationsplanen skall ökas med ytterligare 140 man,
och att derjemte eu del manskap från Stockholms station, som, till
åstadkommande af större enhet i undervisningen och densammas ord -

Femte liufvudtiteln.

nande på ett mindre kostsamt sätt, beordras till Carlskrona för genomgående
af vissa underbefälsskolans klasser, måste der inkaserneras.

Jag kan härvid icke underlåta att, erinra hurusom 1882 års sjöförsvarsko
mité, för inkasernering af den manskapsstyrka af 1,500 man,
som skulle vara förlagd vid Carlskrona station, ansåg nödigt att der bereda
ökadt kasernutrymme för 7 50 man af denna styrka för en beräknad
kostnad af 750,000 kronor; och, då af den nya sjöman skåren 1,710 man
sommartid och 1,457 man vintertid skola vara inne i tjenstgöring vid
stationen, lärer beholvet åt ökadt kasemutrymme framstå såsom en oeftergiflig
nödvändighet. Kunde nu, såsom meningen vore, detta behof af
kasernutrymme till den hufvudsakligaste delen fyllas genom den föreslagna
tillbyggnaden och i sammanhang dermed stående anordningar,
samt ny kasernbyggnad härigenom under nuvarande förhållanden undvikas,
vore tillbyggnaden redan häraf att anse såsom påkallad och
då dertill kommer, att, såsom förut blifvit antydt, icke oväsentliga fördelar
derigenom skulle vinnas i afseende å såväl tjensteutöfningen vid
stationen i sin helhet och disciplinens upprätthållande, som ock undervisningens
lämpliga ordnande, äfvensom ökad trygghet mot eldfara för
flottans kassa och arkiv, anser jag mig icke längre kunna uppskjuta att
ånyo göra anmälan om nödvändigheten af ifrågavarande tillbyggnad.

Den för oftanämnda tillbyggnads uppförande erforderliga kostnad
upptogs i framställningen till 1886 års riksdag till 177,300 kronor,
hvaruti da likväl ingick ett belopp åt 52,300 kronor för sådan anordning
åt tillbyggnaden att i densamma jemväl skulle inkaserneras sjöbeväring.
Sedan likväl, i följd åt riksdagens afslag på framställningen, sjöbeväringen
åt brist på kasernutrymme måst ehuru med ökad kostnad inrymmas
dels å stationens skoltartyg och dels å Kungsholms fästning,
har i det nu framstälda tillbyggnadsförslaget beredande af utrymme för
sjöbeyäringen icke blifvit ifrågasatt, och kostnaden derigenom reducerats
till den ursprungligen beräknade af 125,000 kronor.

Beträffande medel till bestridande af denna kostnad, bär marinförvaltningen
anfört, att af de båtsmansvakansafgifter för tioårsvakanser
inom Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län, hvilka afgifter
till förvaltningen inleverats innan 1885 års riksdagsbeslut om dessa afgifters
upptagande bland statsverkets inkomster började tillämpas, återstode
ett belopp af 14,416 kronor 48 öre, hvilken tillgång synts marinförvaltningen
lämpligen kunna tagas i anspråk för nu ifrågavarande
ändamål, samt att hvad derutöfver erfordrades eller 110,583 kronor 52
öre torde å extra stat anvisas.

Femte hufvudtiteln. 37

Med afseende å hvad sålunda anförts, får jag i underdånighet hemställa
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

dels att medgifva, att för tillbyggnad af underbefälsskolans hus i
Carlskrona må användas hos marinförvaltningen innestående odisponerade
14,416 kronor 48 öre af de för tioårsvakanserna i Blekinge län
och Södra Möre härad af Kalmar län influtna båtsmansvakansafgifter,
dels ock att för samma tillbyggnad på extra stat bevilja ett belopp
af 110,583 kronor 52 öre, samt deraf för år 1893 anvisa 56,000 kronor.

Exercishus och ekonomibyggnader å Kungsholms fästning

och Vestra Hästholmen.

Såsom jag redan vid behandlingen af frågan om uppsättning af en
fästningsartiilerikår för sjöbefästningarne vid Carlskrona äfvensom vid
anslagstiteln sjöbev äring ens vapenöfningar anfört, bör för erhållande af
fyllnaden i det vid mobilisering behöfliga antalet bemanning för sjöbefästningarne
äfvensom Oscarsvärnsliniema och öarne en styrka al
500 man värnpligtige å sjöbefästningarne årligen öfvas. _ För inqvartering
af denna styrka saknas emellertid nödigt utrymme inom de å befästningarne
nu befintliga byggnader och öfverkommendanten har, efter
kommendantens å fästningarne och fortifikationsbefälhafvarens i Carlskrona
hörande, i afgifvet utlåtande ansett sig böra tillstyrka fortifikationsbefälhafvarens
förslag att lör beredande af behöfligt utrymme lör
inqvartering af ytterligare 11 officerare, 12 underofficerare och 353
man måtte på dertill föreslagna platser inom Kungsholms fästning uppföras
dels en ekonomibyggnad för en beräknad kostnad af 43,000 kronor
dels ock ett gymnastik- och exercishus, afsedt att tillika under
tiden för de värnpligtiges öfvande inredas med flyttbara kojställ för 8
man hvardera, hvilka ställ på några minuter kunde nedtagas och utflyttas,
för en kostnad af 7i),000 kronor; och har chefen för fortifikationen,
hvilkens yttrande öfver fortifikationsbefälhafvarens förslag till
byggnaderna å Kungsholms fästning jag infordrat, i anledning_ häraf
i skrifvelse den 8 i denna månad hufvudsakligen anfört:

att det ökade inqvarteringsbehofvet icke kan till fullo tilltredsställas
genom förändradt användande åt de nu befintliga lokalerna å
fästningen samt att om flottan icke för den tid af 3 månader, hvarom
det här synes vara fråga, kan disponera och vid Kungsholms iästning förlägga
ett logementsfartyg för de 6 underofficerare och 353 man, hvilka icke

[23.]

Exercishus å
Kungsholms
fästning m. m.

Femte hufYiidtitcln.

kunna inrymmas i logementen, ingen annan utväg finnes än uppförandet
af nya byggnader;

att, i betraktande af den för närvarande otillfredsställande befälsinqvart,
eringen å fästningen, den föreslagna ekonomibyggnaden under
alla förhållanden vore oundgängligen nödvändig samt

att, då behofvet af.ett gymnastik- och exercishus för fästningarnes
garnison uppgifvits vara ytterst kännbart och den plats utanför fästnings
vallarne, der eljest en sommarbarack af trä för 353 man skulle
med mindre kostnad kunna uppföras, icke kunde undvaras i egenskap
af exercisplats, chefen ansåge det ganska lämpligt att, på det i fortifikationsbefälhafvarens
förslag framställda sätt, genom uppförandet af
en sådan byggnad tillfredsställa på samma gång nämnda behof och
behofvet af sommarinqvartering af de värnpligtige; och borde byggnaden,
om den skulle förläggas inom fästningen, på föreslaget sätt uppföras
af sten.

Att, på sätt chefen för fortifikationen ifrågasatt, till Kungsholms
fästning förlägga ett fartyg såsom logementsfartyg för det underbefäl
och manskap, som icke kunde å fästningen för närvarande inqvarteras,
skulle likväl, om det än under första året, i jemförelse med utgifterna
för de föreslagna byggnadernas uppförande, medförde minskad utgift,
likväl, på sätt det visat sig i fråga om öfningarne ombord å fartyg af
den nuvarande sjöbeväringen, i längden medföra så betydligt ökade
kostnader, då ett sådant fartyg, förutom kostnaden för dess ut- och afristning,
måste förses med eget befäl och besättning, att jag icke kan
finna en sådan utväg till ett i alla hänseenden endast tillfälligt och ofullständigt
afhjelpande af det bristande kasernutrymmet inom fästning-en
tillrådligt. &

Jag anser fördenskull ingen annan lämplig utväg förefinnas för
undanrödjande af berörda brist än uppförandet af de föreslagna byggVid
behandlingen af frågan om uppsättandet af fästningsartillerikåren
omnämnde jag att, för inqvartering af denna kår, de nu ifrågasatta för
beväringen afsedda byggnaderna skulle delvis tagas i anspråk; men
härmed vore likväl behofvet af kasernutrymme för denna kår icke fullständigt
tillgodosedt. Enligt hvad öfverkommendanten i sin skrifvelse
den 23 november sistlidne år angående behofvet af befäl och underbefäl
för sjöbefästningarne vid mobilisering m. m. tillkännagifvit, skulle
för en fullt nöjaktig inqvartering af det i fredstid för nämnda befästningar
erforderliga befäl, underbefäl och manskap, fästningsartillerikåren
deri inbegripen, erfordras dels en mindre utvidgning af den här ofvan

Femte hufvudtiteln.

föreslagna ekonomibyggnaden å Kungsholms fästning för en af fortifikationsbefälhafvaren
beräknad kostnad af 6,000 kronor, dels uppförande
å Vestra Hästholmen af en mindre ekonomibyggnad af trä med enkel inredning,
innehållande boställen för 1 öfverstlöjtnant, 1 kapten, 3 subalternofficerare
och 7 underofficerare jemte erforderliga messrum, för en
kostnad, som fortifikationsbefälhafvaren beräknat till 7,000 kronor.

Då jag funnit de sålunda föreslagna byggnaderna för beredande af
nödigt kasernutrymme för den för sjöbefästningarnes försvar erforderliga
befäls- och manskapsstyrka oundgängligen nödiga, anser jag de
derför behöfliga medlen, tillsammans 135,000 kronor, böra af Riksdagen
äskas, hvarvid likväl kostnaden synes mig lämpligen kunna på två år
fördelas; och jag hemställer fördenskull, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att, till uppförande af ett gymnastik- och exercisbus samt
af en ekonomibyggnad å Kungsholms fästning äfvensom af en ekonomibyggnad
å Vestra Hästholmen, å extra stat bevilja ett belopp af 135,000
kronor samt deraf för år 1893 anvisa 67,500 kronor.

Sängservis och beklädnad för de för sjöbefästningarne
vid Carlskrona afsedda värnpligtige.

Vid föredragningen af frågan angående sjöbeväringens vapenöfningar
omförmälde jag, huruledes nästlidne års riksdag väl beslutat godkänna
en sådan förändring i § 25 af värnpligtslagen, att flottan skulle
kunna för öfning uttaga det antal värnpligtige, som ansåges erforderligt
för sjöbefästningarnes vid Carlskrona försvar, men samtidigt dermed
icke beviljat de anslagsbelopp, som för öfvandet af desse värnpligtige,
beräknade till 500 man, tillika under femte hufvudtiteln äskats.

I afseende på den årliga kostnaden för dessa öfningar har jag
redan vid frågan om förstberörda anslagstitel gjort framställning, men
då dessutom, såsom i den till nämnda riksdag aflåtna nådiga proposition
nio 33 och det dervid fogade statsrådsprotokoll omförmäles, erfordras
för sängservis åt dessa 500 man 14,000 kronor och för första uppsättningen
af beklädnad åt samma värnpligtige 32,000 kronor, eller tillhopa
46,000 kronor, hvilket belopp såsom mera tillfälligt lärer böra å
extra stat anvisas, får jag nu i underdånighet hemställa, att Kongl.
Maj:t ville af Riksdagen till sängservis och första uppsättningen beklädnad
åt 500 man värnpligtige å extra stat för År 1893 äska ett belopp
af 46,000 kronor.

[24.]

Sängservis och
beklädnad åt
värnpligtige.

Femte hufvud titeln.

Sammanlagda summan af de för år 1893 erforderliga extra anslag
skulle alltså utgöra 2,184,750 kronor; och en jemförelse mellan denna
hufvudtitel, sådan den finnes i 1892 års riksstat upptagen och sådan
den af Kong!. Maj:t nu är föreslagen (Bil. F.), utfaller på följande sätt:

1892.

Ordinarie anslag 6,258,090
Extra d:o 2,143,110

1893.

— 6,663,550: —, således ökning 404,860

— 2,184,750:—, således ökning 41,640

—

Summa kronor 8,401,800

— 8,848,300: —, således ökning 446,500

—

Uppå tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter
behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten
till alla delar bifalla hvad nu i afseende å regleringen
af femte hufvudtiteln och i öfrigt för sjöförsvarets
behof blifvit af herr departementschefen hemstäldt; och
skulle utdrag af protokollet öfver hvad Kongl. Maj:t
sålunda beslutat finansdepartementet meddelas för att
läggas till grund vid författandet af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof,
i hvad den afsåge femte hufvudtiteln.

Ex protocollo:
F. Wrangcl.

Femte liufvudtiteln.

Bil. A.

Förslag

till

lönestat för officerspersonalen

1 öfverste, lön ...................................

1 öfverstelöjtnant » ...................................

1 major » ...................................

1 kapten af l:a klass » ..................................

3 dio » .................................

1 kapten af 2:a klass » ..................................

3 d:o »

1 löjtnant »

9 d:o »

1 underlöjtnant »

4 d:o »

Till dagaflöning under 365 dagar

vid fästniiigsartillerikåren.

............................................ kr. 6,000:

............................................. » 4,000

........................................... » 3,500

............................................... » 2,800

............................................. » 8,400

............................................. » 1,800

............................................ » 5,400

............................................. » 1,200

............................................ » 10,800

........................................... » 600

........................................ .. 2,400

kr. 46,90C

............................. .. 24,455

Summa kronor 71,355

Bih. till Bikid. Vrot. 181)2. 1 Barn!. 1 A/d.

Femte hufrudtiteln

Bil. B.

Förslag

till

lönestat för uuderoffleerspersonalen vid fästningsartillerikåren.

	Fast lön.	Beklädnad.	Summa.
1 styckjunkare (flaggunderofficer) ...............	720	—	200	_	920	__
7 d:o ...............	5,040	—	1,400	—	6,440	—
1 sergeant (underofficer af 2:a grad).......	720	—	200	—	920	—
j 15 d:o ..........................	10,800	—	3,000	—	13,800	—
kronor	17,280	—	4,800	—	22,080	—
Till dagaflönitig under 365 dagar ..............................	—	—	—	—	10,220	- j
Summa kronor	—	—	—	—	32,300	- j

Femte hufvudtiteln

Bil. C.

Förslag

till

stat för fästnlngsartillerikårens manskap af fasta stammen.

• .!>ir	Månadslön för år.	Dagaflöning 365 dagar.	Summa.
1 underofficerskorporal............................................	360	—	182	50	542	50
\| 29 d:o .............................................	10,440	—	5,292	50	15,732	50
1 första klassens sjöman........................................	240	—	182	50	422	50
69 d:o ..........................................	16,560	—	12,592	50	29,152	50
Summa kronor	27,600	—	18,250	—	45,850	_

Femte hufvudtlteln.

Bil. T).

Förslag

till

stat för civilmilitära personalen vid fästningsartillerikåren.

1 förste bataljonsläkare...............

1 fästningsintendent ..............

Lön.

Dagaflöning.

Tjenstgörings-

penningar.

■ i

Summa.

1,800

2,200

—

1,095

—

300

2,895

2,500

— 1

Summa kronor

4,000

—

1,095

—

300

—

5,395

Femte hufvudtiteln

Bil E.

P. M.

angående kostnaden för uppsättning af en fästningsartillerikår för
sjöbefästningarne vid Carlskrona.


Aflöning:	Kronor.		kronor.

1 åt officerspersonalen enligt stat (Bil. A)...............................................	71,355	—
» underofficerspersonalen enligt d:o (Bil. B).........................................	32,300
» manskapet af fasta stammen enligt d:o *) (Bil. C)...............................	45,850
» civilmilitära personalen enligt d:o (Bil. D).........................................	5,395		154,900	—
Beklädnad och sängservis.
Beklädnad till 100 man.....................................................................	10,800	—
Sängservis » » ......................................................................	900		11,700	—
Naturaimderhåll förslagsvis.................................................................	—	—	22,000	—
Diverse behof.
Underhåll af undervisnings- och gymnastikmatoriel................................	500	—
Skrifmaterialier..............................................................................	500	—	1,000	-
Summa kronor			189,600	—

*) De till öfverflyttning frän sjömanskåren till fästningsartillerikåren afsedda värfvade fastningsarhllenkompanierna
400 man åtnjuta aflöning, beklädnad m. m. enligt de af Riksdagen år 1887 for sjömanskåren
godkända stater.

Femte huf''Yudtiteln

Bil. F.

Förslag

till

Stat

för Femte hnfyudtiteln för år 1893.

	f		Indelning och dermed	—
	Anvisning	jemförlig anvisning				Summa
	! i kontant.	på förslag.		Summa.	summarum.
S j öförs varsdepartementet.	!		Friheter.	Ersättningar
Departementet och öfverstyrelsen.	\| Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö	Kronor.	Ö.
Departementschefen ....................	17,000		__		_		17,000
Departementets afdelning af Kongl. Haj:ts kansli
samt kommandoexpeditionen ...............	26,800	—	—		_		26,800
Marinförvaltni ngen....................................	38,600	—	—		—		38,600
Sgr	82,400	—	i 1		1 -		82,400	_	82,400	L
Flottans personal.										i
Aflöning för flottans kårer och stater ............	1,647,934	_	_				1,647,934
Till uppsättning af en fästningsartillerikår, för-
slagsanslag, högst ...............................	189,600	_	—	_	_		189,600
Ålders till ägg, förslagsanslag ........................	32,000	_	_	_	_		32,000
Pensionering af reservbefäl, förslagsanslag, högst	6,400		_		_		6,400
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna,
reservationsanslag....................................	287,500	—	_	_		_	287,500
Naturaunderhåll, förslagsanslag.....................	452,450	—	__	_	_	_	452,450
Båtsmansindelningen...................................	—	—	75,500	—	26,400	—	101,900	_
Ersättning för vakanta rusthållsnummer i Ble-
länge län och Södra Möre härad af Kalmar			I
län............................................	114,000	—		—	—		114,000	_
\| Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, för-
slagsanslag.....................................	66,600	—	—		—	—	66,600
Sgr	2,796,484 j	—1	75,500 \|	— 1	26,400	—	2,898,384		2,898,384
Flottans materiel.				[			\|
Flottans nybyggnad och underhåll, reservations-							\|
anslag ...........................................	1,240,000	I	- 1-		—		1,240,000	-	1,240,000
Transport	- 1	_\|			--		\| f		4,220,784

Femte hufrudtiteln

	Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning på förslag.	Summa.	Summa summarum.
Friheter.	Ersättningar.
	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.
Transport	_		_	_	—		—		4,220,784
Diverse anslag.
Flottans öfningar, reservationsanslag ............	670,000	—	—	--	—	-	670,000	—
Sjöbeväringens vapenöfningar med beklädnad
och ersättning derför, förslagsanslag .........	185,000	—	—	—			185,000
Undervisningsverken:
Sjökrigsskolan......................... 32,900: —
Skeppsgosseskolan .................... 8,780: —	41,680	—	—	-	—	_	41,680	—
Sjökarteverket, reservationsanslag..................	70,000	-	_	—	—	—	70,000	—
Stipendier åt sjöofficerare under anställning i
utländsk tjenst eller kommendering utrikes ..	15,000	—	—	—	—	~	15,000
Durchmarschkostnader, reservationsanslag ......	10,000	—	—	—	—	—	10,000	~~
Sjukvård ..................................................	39,000	—	—	—	—	—	39,000	—
Diverse behof.............................................	19,175	—	—	—	—	—	19,175
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag	25,000	—	—	—	—	—	25,000	~
Skrifmaterialier och expenser, ved m. in., för-
slagsanslag .............................................	46,852	—	—	—	—	—	46,852	—
	12,500	—	—	—			12,500	—
Sgr	1,134,207	—	—	—	—	—	1,134,207		1,134,207	-
Summa för sjöförsvaret	5,253,091	—	75,500		26,400	—	—	—	5,354,991	-
Handeln.										!
Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstal-
terna, reservationsanslag...........................	1,200,000	—	405	~	4	—	1,200,409
Undervisningsanstalter för sjöfart ..................	86,150	—	—	__	—	—	86,150
Nautisk-meteorologiska byrån........................	i 9,000		—		—	—	9,000
Ålderstillägg för personalen vid undervisnings-
anstalterna för sjöfart och föreståndaren för
nautisk-meteorologiska bvrån, förslagsanslag	13,000	\| —	1 ---		—	—	13,000	I-
Summa för handeln	1,308,150		405		4		1,308,559	-	1,308,559
Summa för femto hufvudtitoln	6,561,241	\|-	75,905	1-	\| 26,404	I 1	1 —	1-	6,663,550	!-

Femte lmfvudtiteln.

	Kronor.	ö.
Extra ordinarie anslag.
Till genomförande under år 1893 af löneregleringen för flottan	50,000
» fullbordande af pansarbåten Thule	1,118,000	_
» artillerimateriel och skjutförsök ....................................	530,000	_
» rörliga minförsvaret ...........................................	100,000	_
» fasta och tillfälliga minförsvaret...-	150,000	_
» kruthus å Bergholmen......	21,250	—
>’ signal- och telefonstationer ........................................	40,000
» tillbyggnad af underbefälsskolans hus i Carlskrona.............................	56,000
” exercishus och ekonomibyggnader å Kungsholms fästning och Vestra Hästholmen	67,500	—!
» sängservia och beklädnad för 500 man värnpligtige	46,000	—
Summa	2,184,750	—!

Stockholm, K. L. Beckman, 1892.

Sjette hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i Statsrådet
å Stockholms slott den 13 januari 1892.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Bostköm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: herr friherre von Otter,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad och
Gilljam.

2:o.

Departementschefen statsrådet Groll anhöll i underdånighet att få
underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om reglerandet af
utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel samt yttrade härvid beträffande
anslagstitlarne:

Bill. till Kikad. Krot. 1 Sami. 1 A/d. 1 Häft.

Sjette hufYudtiteln.

[1.]
Anslag
till rikets
ekonomiska
kartverk.

Rikets ekonomiska kartverk.

Sedan afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning i
skrifvelse den 26 november 1891 afgifvit förslag till stater för de ekonomiska
kartverken för innevarande år, bär Kong], Maj:t den 18
december 1891 faststält berörda förslag, enligt livilka kostnaderna
skulle under år 1892 utgöra:

för det allmänna ekonomiska kartverket, som har att kartlägga
södra och mellersta delarne af riket, 69,700 kronor och

för Norrbottens läns ekonomiska kartverk 31,200 kronor.

De tillgångar, som för dessa utgifter kunna påräknas, äro
för mellersta och södra delarne af riket:

anslag på ordinarie stat 6,000 kronor, anslag på extra stat 45,000
kronor, under anslaget till landtmäteristaten besparade 24 andre-landtmätarelöner
21,600 kronor samt förslagsvis beräknad inkomst för under
år 1891 försålda kartor och beskrifningar 100 kronor, eller tillhopa
72,700 kronor; och

för Norrbottens län:

anslag på extra stat 31,000 kronor och förslagsvis beräknad inkomst
genom försäljning af kartor och beskrifningar 200 kronor, eller
tillhopa 31,200 kronor.

Å tillgångarna för det allmänna ekonomiska kartverket beräknas
sålunda ett öfverskott af 3,000 kronor och, enligt hvad Kongl. Maj:t
sistnämnda dag beslutat, får detta öfverskott i män af behof användas
till bestridande af utgifter för det topografiska kartverket.

I ofvanberörda skrifvelse har afdelningschefen jemväl gjort framställning
om de anslag, som för kartarbetenas bedrifvande under år
1893 erfordras, och i sådant afseende hufvudsakligen anfört följande.

Anslaget till Norrbottens läns ekonomiska kartverk hade under
åren 1889—91 till föga mindre än hälften af sitt belopp varit användt
till påskyndande af utgifningen af kartan öfver länet i skalan 1:200,000,
deraf 27 i koppar genom heliogravyr utförda blad nu förelåge. Äfven under
åren 1892 och 1893 syntes karteutgifningen kunna fortgå i samma
omfång och årsanslaget således böra bibehållas vid sitt nuvarande belopp,
men för år 1894 och följande år, då utgifningen hunnit så långt,
att endast ett eller annat, under de nästförflutna åren uppmätt blad
tunnes att till utgifning bereda, kunde anslaget nedbringas till 24,000
kronor och efter ytterligare ett par år till ännu lägre belopp.

Sjette liufvudtiteln.

Uppmätningen på fältet hade nu så fortskridit, att kartläggningen
af kartverkets inom länet belägna område kunde under innevarande år
fullbordas, hvarefter endast återstode att till kartverkets kompletterande
uppmäta sådana delar af Vesterbottens län, som inginge på kartblad
tillhörande Norrbottens läns kartverk i förenämnda skala 1:200,000.
Vid uppgörandet af bladindelningen för detta kartverk hade nemligen
i betraktande tagits det samband, som borde ega rum mellan kartorna
öfver Norrbottens län och dem, som framdeles komme att af generalstabens
topografiska afdelning utgifvas öfver det öfriga Norrland, så
att rikets geografiska kartverk skulle komma att bestå af två hufvuddelar,
en i skalan 1:100,000 öfver största delen af landet och en i
skalan 1:200,000 öfver dess nordligaste fjerdedel. En sådan öfvergång
från en skala till en annan kunde, da kartverket utgafves i blad,
icke lämpligen ske utefter en lånegräns utan måste följa en bladvåd,
och med hänsyn härtill hade den latitudgrad (den 65:te), som närmast
sammanfölle med Norrbottens läns sydligaste punkt, blifvit antagen
till gräns för länets kartverk. En följd häraf vore att vissa delar af
Vesterbottens län komme att ingå å kartan öfver Norrbottens län, och
detta område, till största delen bestående af fjelland och till lappmarken
hörande skogland, men äfven till en mindre del af kustland, borde naturligtvis
bearbetas efter samma grunder som den öfriga delen af
kartverket och af dess personal. Hvad särskildt beträffade kartläggningen
af fjellandet, och området ofvan den faststälda odlingsgränsen
i Vesterbottens län, så hade afdelningschefen tillförene framhållit behofvet
af en kartas upprättande öfver detta område, det enda i

vårt land, som icke varit föremål för något slags uppmätning och

öfver hvilket endast förefunnes kartor, upprättade med ledning af
genom resor och okulärundersökningar vunnen kännedom om landet
och följaktligen saknande all tillförlitlighet. Sedan Kongl. Maj:t
med fastställande af afgifna arbetsplaner anbefalt utförande af för
uppmätningen grundläggande geodetiska arbeten, hade också generalstabens
topografiska afdelning verkstält triangelmätningar i länet till
den utsträckning, att inom området ofvan odlingsgränsen funnes ett
tillräckligt antal säkra utgångs- och kontrollpunkter för områdets uppmätning.
Sjelfva kartläggningen verkställa deremot billigast och

lämpligast af de vid Norrbottens läns kartverk anstälde fyra karto grafer,

för hvilka de återstående kartarbetena inom länet icke lenmade
full sysselsättning under längre tid än till och med år 1893. Åt dessa
fyra kartografer hade två under mångårigt arbete i Norrbottens läns
fjell trakter hunnit förvärfva sig största skicklighet i det för kartlägg -

Sjette hnfvudtiteln.

ning af så beskaffade trakter lämpligaste tillvägagåendet och den fullkomligaste
kännedom om huru allt borde ordnas för arbetenas bästa och
skyndsammaste bedrifvande. Att efter fullbordandet af arbetena inom
Norrbottens läns gränser pensionera dessa ännu i kraftfull ålder varande
kartografer kunde icke vara förenligt med det allmännas fördel
och staten kunde icke på ett nyttigare sätt tillgodogöra sig deras arbetsförmåga
än genom att låta dem verkställa kartläggningen af Vesterbottens
läns lappmarker ofvan odlingsgränsen. För de två andra kartograferna
funnes icke heller lämpligare användning än att låta dem
kartlägga de delar af Vesterbottens kust- och skogland, som inginge
på kartblad tillhörande Norrbottens läns kartverk.

Ur synpunkten af såväl den billigaste och ändamålsenligaste kartläggningen
af Vesterbottens län ofvan odlingsgränsen som ock det
fördelaktigaste tillgodogörandet af den vid Norrbottens läns kartverk
anstälda personalens arbetsduglighet, hemstälde afdelningschefen derföre
att anslaget till Norrbottens läns kartverk och de vid nämnda
kartverk anstälda kartografer måtte få användas äfven till kartläggning
af Vesterbottens läns lappmarker ofvan odlingsgränsen samt af
de delar af nämnda län, som ingå å kartblad tillhörande den under
utgifning varande kartan öfver Norrbottens län.

För öfrigt hade afdelningschefen icke att föreslå någon förändring
i de bestämmelser, som sedan flere ar varit gällande för årsanslagen
till de ekonomiska kartverken, och ansåge sig derföre böra i underdånighet
föreslå att de till de ekonomisk-geografiska kartarbetena i
Norrbottens län samt till de ekonomiska kartarbetena i öfriga delar af
riket för innevarande år anvisade anslag äfven måtte för år 1893 till
oförändrad storlek anvisas samt att den behållning, som härå kunde
komma att uppstå, finge i mån af behof användas till bestridande af
utgifter för generalstabens topografiska afdelning.

Till detta afdelningschefens förslag likasom ock till hans hemställan
i afseende å personalens vid Norrbottens läns kartverk användande
till uppmätning jemväl af vissa delar af Vesterbottens län
har kommissionen för de allmänna kartarbetena i afeifvet utlåtande förordat
bifall.

Till de beaktansvärda skål, som afdelningschefen anfört till stöd
för förslaget om kartläggning af vissa delar af Vesterbottens län, har
jag endast att lägga att, enligt hvad afdelningschefen uti ett på Kongl.
Maj:ts pröfning beroende ärende angående afvittring inom den del
utaf nämnda län, som är belägen ofvan odlingsgränsen, upplyst, denna

Sjette liufvudtiteln.

länsdels kartläggning på föreslaget sätt skulle bidraga till eu väsentlig
minskning af kostnaderna för afvittringen, liksom en på detta sätt
åstadkommen karta vore oumbärlig vid afgörande! af frågor rörande
lappväsendet inom ifrågavarande område samt jemväl skulle blifva af
vigt för vården af statens skogar derstädes.

Med anledning af afdelningschefens hemställan att möjligen uppstående
behållningar å anslagen till de ekonomiska kartverken måtte
få användas till bestridande af utgifter för do topografiska kartarbetena,
anser jag mig höra erinra att, derest Riksdagen bifaller den framställning
Kongl. Maj:t förut i dag på föredragning ^ af chefen för
landtförsvarsdepartementet beslutat till Riksdagen aflåta om förhöjning
till 90,000 kronor af det årliga anslaget till det topografiska
kartverket, det, på sätt jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den
12 januari 1891 framhöll, icke vidare blifver behöflig! att för de topografiska
kartarbetena anlita besparingar å de ekonomiska kartverkens
anslag. Då emellertid det medgifvande i afseende å dylika besparingars
användande, som hittills plägat af Riksdagen lemnas, fortfaiande
är behöfligt, derest Kongl. Maj:ts berörda framställning icke skulle
komma att af Riksdagen bifallas, torde ett dylikt medgifvande äfven
nu böra af Riksdagen äskas.

I öfrigt har jag intet att vid afdelningschefens förslag anmärka.

Med erinran dels att i fråga om det förslag rörande landtmäterikorpsens
omorganisation, som jag tillförene omnämnt såsom berörande
ekonomiska kartverket och de derför behöfliga anslagen, laudtmäteristyrelsen
numera visserligen afgifvit underdånigt utlåtande, men att
ärendet ännu icke hunnit slutligen pröfvas, dels ock att de besparade
andre-landtmätarelönerna fortfarande äro för de ekonomiska kartverken
att påräkna, hemställer jag alltså att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att,

utöfver det å riksstatens sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska
kartverk uppförda ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma
hufvudtitel på extra stat för år 1893 anvisa till de ekonomisk-geografiska
kartarbetena i Norrbottens län och de delar af Vesterbottens län,
som äro belägna ofvan odlingsgränsen eller ingå i kartblad, tillhörande
den under utgifning varande kartan öfver förstnämnda län, 31,000
kronor och för de ekonomiska kartarbetena i öfriga delar af riket
45,000 kronor, eller tillsammans 76,000 kronor, äfvensom medgifva
att möjligen uppstående behållningar å båda anslagen må användas
äfven till bestridande af utgifter för det topografiska kartverket.

Sjette hufvud titeln.

[2.]

Aflöning till
ytterligare er
landtbruksingeniör.

Landtbruksingeniörer och deras biträden.

Af de 20 landtbruksingeniörer, till hvilka aflöning för närvarande
, fi|ines å riksstaten anvisad, är eu anstäld inom Vesterbottens och
Norrbottens län och en inom Vesternorrlands och Jemtlands län.

Nu hafva framställningar gjorts dels af Norrbottens läns landsting
och af samma läns hushållningssällskap om beredande af medel till
anställande af en landtbruksingeniör med tjenstgöring endast inom
Norrbottens län, dels ock af Vesternorrlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott om anställande af en särskild landtbruksingeniör
för detta län.

Sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län afgitvit
infordradt yttrande öfver de från länet gjorda framställningarna
och dervid till desamma på det lifligaste förordat bifall, har landtbruksstyi
elsen, efter nådig remiss, den 16 december 1891 deröfver afgift!
utlåtande och dervid tillika yttrat sig öfver berörda, af Vesternorrlands
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott gjorda, omedelbart
till styrelsen insända framställning.

I detta utlåtande anför styrelsen vidkommande frågan om anställande
af en landtbruksingeniör särskilt för Norrbottens län, att det
visat sig, att den landtbruksingeniör, hvars tjenstgöringsdistrikt för
närvarande utgjordes af Norrbottens och Vesterbottens län, på senare
tiden icke medhunnit de förrättningar, hvilkas utförande åt honom
uppdragits, hvaraf följden blifvit att han måst antingen anlita enskilda
biträden vid utförandet af undersökningarna eller ock uppskjuta desamma
till ett påföljande ar. Distriktet omfattade också mer än eu
tredjedel af rikets hela areal och innehölle sannolikt största delen af
dess vattendränkta och odlingsbara moss- och myrmarker. Till följd
af den alltmera stegrade enskilda företagsamheten inom dessa län hade
antalet reqvisitioner å biträde af landtbruksingeniören numera så ökats
att, under det antalet af de utaf ingeniören för yttre förrättningar använda
arbetsdagar år 1887 utgjort endast 75, deras antal under hvartdera
af åren 1890 och 1891 uppgått till 140, hvaraf omkring hälften upptagits
af förrättningar inom Norrbottens län och återstoden af förrättningar
inom Vesterbottens län. Till följd af den i dessa trakter rådande
korta sommaren och bristen på goda kommunikationer derstädes kunde den
tid, som landtbruksingeniören i distriktet hade att använda till undersökningar
på marken, icke beräknas högre än till 80 eller högst 90

Sjette hufvudtiteln.

dagar, och då genom de af 1891 års riksdag beslutade ändrade bestämmelser
i fråga om understöd från frostförminskningsfonden större
lätthet beredts för erhållande af dylikt understöd samt landtbruksingeniörens
i distriktet biträde alltså efter all sannolikhet hädanefter komme
att, i likhet med hvad redan för innevarande år visat sig blifva händelsen,
i högre grad än hittills tagas i anspråk, framginge häraf tydligt
angelägenheten deraf att hvardera af ifrågavarande län erhölle
egen landtbruksingeniör.

Beträffande den från Vesternorrlands län inkomna framställningen
att detta län skulle erhålla egen landtbruksingeniör, meddelar styrelsen
att den landtbruksingeniör, hvars tjenstgöringsdistrikt för närvarande
utgjordes af Vesternorrlands och jemtlands län, under år 1891 varit
så upptagen af förrättningar endast inom sistnämnda län, att en extra
landtbruksingeniör måst förordnas att utföra förrättningarna inom Vesternorrlands
län. Deremot hade reqvisitionerna från sistberörda län
ännu icke varit så talrika eller afsett så omfattande företag, att en
landtbruksingeniör derigenom kunnat beredas full sysselsättning. Detta
förhållande funne styrelsen likväl icke bevisa obehöfligheten deraf att
en särskild landtbruksingeniör anstäldes för hvardera länet, utan endast
att företagsamheten inom Vesternorrlands län ännu icke med
större kraft riktat sig på uppodlingen eller torrläggningen af de vidsträckta
mosstrakter, som funnes inom länet. Erfarenheten hade emellertid
visat att den säkraste häfstången till jordbrukets höjande och
företagsamhetens ökande hos jordbrukaren inom vårt land läge i en
sakkunnig och upplysande ledning af de sträfvanden, som inom landtmännens
krets nästan öfverallt inom landet numera börjat gorå sig
gällande, och enligt styrelsens förmenande lede det icke något tvifvel
att det skulle vara en stor fördel för Vesternorrlands län i nyss antydda
hänseende, om länet bereddes tillfälle att erhålla en statens
landtbruksingeniör stationerad inom länet.

Då styrelsen sålunda hölle före att de två nordligaste landtbruksingeniörsdistrikten
borde delas, hade styrelsen tagit i öfvervägande
huruvida genom omreglering af de sydligare distrikten tillfälle kunde
beredas att fylla behofvet för Vesterbottens och Vesternorrlands län
att hvartdera erhålla en särskild landtbruksingeniör. Vid företagen
undersökning beträffande omfattningen af den verksamhet, som under
de senaste fem åren utöfvats.af statens landtbruksingeniörer, hvilken
undersöknings resultat inhemtades af eu styrelsens utlåtande bifogad
promemoria, hade det visat sig att eu sådan reglering möjligen kunde
ega rum, dock att derigenom icke i någon händelse mor än en landt -

Sjette hufvudtiteln.

bruksingeniör kunde genom sammanslagning af distrikt varda ledig att
mottaga verksamhet inom annat tjenstgöringsområde än det honom för
närvarande tilldelade. Styrelsen hade redan vidtagit förberedande åtgärder
för vinnande af de ytterligare upplysningar, som erfordrades
lör att styrelsen skulle kunna framlägga förslag till en sådan förändring
inom vissa af de sydligare distrikten, men då oberoende af
denna undersökning det kunde anses fullt visst att icke mer än en
landtbruksingeniör kunde komma att från de sydligare länen förflyttas
till något af de nordligaste, ansåge styrelsen att frågan om anställande
af en landtbruksingeniör i ettdera af de bägge län, som styrelsen
funnit böra erhålla egen landtbruksingeniör, redan nu kunde till afgörande
företagas. Vid bedömande af frågan, hvilketdera af de bägge
länen först borde erhålla egen landtbruksingeniör, tvekade styrelsen
icke att i detta afseende gifva företrädet åt Vesterbottens län samt
förordade förty att det nordligaste landtbruksingeniörsdistriktet, som,
med afseende å såväl omkrets som antalet af de derstädes under de
senaste fem åren utförda förrättningar, öfverträffade det distrikt, som
omfattade Vesternorrlands och Jemtlands län, blefve deladt, så att såväl
Norrbottens som Vesterbottens län komme att utgöra eget landtbruksingeniörsdistrikt
med station för ingeniören i det förra länet i
Luleå och i det senare länet uti Umeå.

Genom hvad landtbruksstyrelsen i detta ärende anfört synes mig
önskvärdheten af eu delning utaf de båda nordligaste landtbruksingeniörsdistrikten
vara ådagalagd; och då, på sätt styrelsen framhållit,
denna delning antagligen kan genomföras utan att derför mer än en
ny landtbruksingeniörstjenst behöfver inrättas, hemställer jag — med
erinran att aflöningen för landtbruksingeniör utgör, förutom resekostnads-
och traktamentsersättning, 2,000 kronor och kan ökas efter 5
års väl vitsordad tjenstgöring till 2,500 kronor, efter ytterligare 5 år
till 3,000 kronor och efter ytterligare 5 år till 3,500 kronor, hvilka
lönetillökningar utgå af sjette hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg
— att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att medgifva att ytterligare en landtbruksingeniör må från och med år
1893 anställas med enahanda aflöningsförmåner, som äro nuvarande landtbruksingeniörer
beviljade, samt för beredande af tillgång å härför erforderliga
aflöningsmedel höja anslaget till »landtbruksingeniörer och
deras biträden» från 47,500 kronor till 49,500 kronor eller med 2,000
kronor.

Sjette hufvudtiteln.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

På framställning af Kongl. Maj:t blef aflöningen för assistenten [3.]
vid landtbruksakademiens agrikulturkemiska afdelning, förut utgående
med 1,200 kronor, af Riksdagen år 1874 ökad med 300 kronor eller assistenten
till 1,500 kronor. Sedan Riksdagen derefter år 1888 medgifvit att
assistenten finge efter tio ars väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett miens agrikulålderstillägg
till belopp af 300 kronor att utgå af sjette hufvudtitelns tuarf^”i8nkga
anslag till ålderstillägg, förklarade Kongl. Maj:t genom nådigt bref c. g. Eggertz.
den 31 maj sistnämnda år att innehafvare!! af ifrågavarande befattning,
numera filosofie doktorn Carl Gustaf Eggertz vore berättigad att från
och med år 1889 komma i åtnjutande af dylikt tillägg. 1 följd häraf
åtnjuter Eggertz för närvarande eu aflöning af 1,800 kronor.

Nu har uti en till landtbruksakademiens förvaltningskomité ingifven
skrift af den 8 december 1891 föreståndaren för akademiens ofvannämnda
afdelning, professoren L. F. Nilson, med tillkännagifvande att
Eggertz nu, då tillfälle dertill yppade sig, ärnade på annat håll söka
en hans framtid mera betryggande anställning än den lian innehade,
hemstält att, då det vore mycket att beklaga, om akademiens kemiska
laboratorium skulle nödgas gå i mistning om en så framstående
arbetskraft, åtgärder måtte vidtagas för Eggertz bibehållande vid
laboratoriet, i hvilket afseende professor Nilson meddelat att Eggertz
förklarat sig villig att fortfarande egna akademien sin tjenst,
så framt hans aflöning för framtiden kunde bestämmas till 3,000 kronor,
ett belopp, som visserligen väsentligt understege hvad Eggertz.nu
hade utsigt att å annan ort erhålla, men med hvilket han dock förmält
sig vara tillfredsstäld, så vida han fortfarande finge egna sig åt
samma verksamhet som hittills, dill stöd för denna hemställan har
professor Nilson anfört att Eggertz med en flit, en skicklighet, en
samvetsgrannhet och ett intresse, som vore öfver allt beröm, deltagit
i de löpande göromålen vid akademiens kemiska laboratorium och, bland
annat, på grund af sjelfständig undersökning öfver mullämnena i
åker- och mossjord offentliggjort ett arbete, som för alla tider förblefve
grundläggande inom detta svårutredda område, samt att. han ända från
laboratoriets reorganisation varit detsamma till oskattbar nytta.

Med anledning häraf har uti underdånig skrifvelse den 14 decemBih.
till Riksd. Prat. 1802. / Sami. 1 Åfd. I Haft. 2

Sjette hufyudtiteln.

ber nästlidna år landtbruksakademien, jemte anmälan att Eggertz den
21 september 1877 anstäldes såsom assistent vid akademiens kemiska
laboratorium och med förklarande att akademien till fullo instämde i
de af professor Nilson gjorda uttalanden beträffande såväl det synnerligen
berömvärda sätt, hvarpå Eggertz fullgjort sina tjensteåligganden,
som ock den framstående duglighet och utpräglade begåfning på
åkerbrukskemiens och agronomiens områden, på hvilka han genom sin
verksamhet och sina offentliggjorda skrifter aflagt öfvertygande prof,
vidare anfört att Eggertz, som under de senaste åren haft sig anförtrodd
ledningen af de utaf akademien med understöd af statsmedel anordnade
mosskulturförsök i olika delar af landet, äfven härvid ådagalagt
stor skicklighet äfvensom förmåga att hos de landtmän, med hvilka
han för fullgörandet af detta värf kommit i beröring, väcka förtroende
och intresse samt att vid sådant förhållande hans afskedstagande, hvilket
i betraktande åt de sjmnerligt små löneförmåner, hvaraf han under
sin långa tjenstetid varit i åtnjutande, icke kunde väcka förvåning,
skulle för akademien och den institution, det kemiska laboratoriet, han
så nitiskt tjenat, innebära eu mycket svår förlust, så mycket svårare
som arbetena vid nämnda laboratorium på den senaste tiden och särskildt
efter inrättandet derstädes af en försöksgård för växtkultur så
betydligt tillvuxit i omfattning, att de med nu tillgängliga arbetskrafter
endast med största svårighet kunde medhinnas och icke utan tillökning
af dessa kunde utsträckas till det omfång, som vore önskligt och vid
institutionens anläggning afsetts. I sjelfva verket skulle redan vid den
nuvarande omfattningen af laboratoriets verksamhet de befintliga arbetskrafterna
vara alldeles otillräckliga, derest icke laboratoriets tjenstemän
genom långvarig handläggning af der förekommande arbeten vunnit
nödig erfarenhet, insigt och färdighet, och det vore tydligt att lång tid
måste förgå, innan en ny, yngre och ovan kemist hunne inöfvas för
att kunna ersätta den bepröfvade och utmärkta arbetskraft, hvaröfver
laboratoriet nu förfogade. Akademien ansåge sig dessutom böra framhålla
att, då verkligt framstående vetenskapliga förmågor alltid vore
sällsynta, framför allt på ett område sådant som åkerbrukskemiens, der
i vårt land förhållandena i ekonomiskt hänseende för dess idkare hittills
icke varit synnerligen lockande, det vore så mycket angelägnare
att, då en dylik vetenskapsidkare med särskild begåfning i nu ifrågavarande
riktning, i trots af missgynnande omständigheter, lyckats kämpa
sig fram till en i vetenskapliga kretsar ansedd ställning, samhället
genom lämpligt och i tid meddeladt understöd satte honom i stånd att
på den plats, der hans särskilda utbildning och arbetskraft kunde bäst

Sjette hnfvudtiteln.

göra sig gällande, verka till det allmännas gagn. Akademien kunde derför
icke annat än på det lifligaste instämma i den af professor Nilson
uttryckta önskan att åtgärder måtte vidtagas för att möjliggöra Eggertz’
fortfarande anställning vid akademiens kemiska laboratorium. Men då
akademiens egna tillgångar icke medgåfve henne att härutinnan något
åtgöra, funne akademien, som ansåge det lämpligast att den löneförbättring,
som kunde ifrågakomma, gjordes personlig för Eggertz, hvarigenom
den tillika erhölle karakteren af en välförtjent belöning för nitisk och
trogen tjenst samt framstående vetenskaplig verksamhet, sig höra i
underdånighet hemställa att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga
åtgärder för att bereda Eggertz ett personligt årligt lönetillskott af 1,200
kronor att utgå från och med början af år 1892, så länge han qvarstode
i sin nuvarande befattning.

Med afseende å fördelame för det allmänna af att en så framstående
vetenskapsidkare, som Eggertz visat sig vara, må kunna bibehållas
vid akademiens kemiska laboratorium och då det aflöningsbelopp, som
Eggertz, i händelse den ifrågasatta löneförbättringen honom beviljas,
skulle komma att åtnjuta, eller 3,000 kronor, icke kan, då hänsyn tages
till de utmärkta vitsord, som om hans verksamhet lemnats, anses oskäligt,
tvekar jag icke att förorda att åt honom beviljas det föreslagna
lönetillskottet, hvilket torde höra utgå från samma anslag, från hvilket
Eggertz’ nuvarande aflöning utom ålderstiIlägget utgår, eller det å sjette
hufvudtiteln uppförda anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk
och landtmannanäringar, hvilket icke i följd deraf behöfver höjas.
Jag hemställer alltså att Kongl. Maj:t matte föreslå Riksdagen mediat
assistenten vid landtbruksakademiens agrikulturkemiska afdelning
Carl Gustaf Eggertz må ega att, så länge han vid denna befattning
qvarstår, från anslaget till »befrämjande i allmänhet af jordbruk
och landtmannanäringar» åtnjuta ett personligt lönetillägg af 1,200
kronor årligen.

Skiften och afvittringar.

I underdånig skrifvelse den 16 november 1891 har landtmäteristyrelsen
beräknat kostnaderna för storskiftes- och afvittringsverken
för år 1893 sålunda:

[4-]

Höjning i årsarfvodet
för
styresmannen
för storskiftesverket
in. m.

[5.]

Skiif materialier -

Sjette hufvudtiteln.

för Kopparbergs län till.................... 20,000 kronor,

» Vesterbottens » )> 14,500 »

» Norrbottens x> » ................ 50,000 »

eller tillhopa till 84,500 kronor.

Då, enligt hvad styrelsen tillika anmält, den vid innevarande års
sint påräkneliga behållningen å anslagen till skiften och afvittringar
tillika med 1893 års ordinarie anslag till samma ändamål blifver tillräcklig
för fyllande af anslagsbehofvet för sistnämnda år, behöfver
något extra anslag lör storskiftes- och afvittringsarbetenas fullföljande
under år 1893 icke af Riksdagen äskas.

Deremot och i enlighet med hvad landtmäteristyrelsen föreslagit,
hemställer jag, på det att styresmannen vid storskiftesverket i Kopparbergs
län samt storskiftes- och afvittringslandtmätarne äfvensom föredraganden
af afvittringsärendena i Norrbottens län må för år 1893
komma i åtnjutande af samma aflöningsförmåner, som hittills varit dem
beviljade, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att. för år 1893 bevilja förhöjning i styresmannens för storskiftesverket
i Kopparbergs län årsarfvode med 400 kronor; att medgifva
att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1893 för afvittringslandtmätare
i Vesterbottens och Norrbottens län samt storskifteslandtmätare
i Kopparbergs län kunna komma att understiga 2,500
kronor för dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor för
dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må
desse tjensteman godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken;
och att för år 1893 åt föredraganden af afvittringsärendena
i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt honom bevilja eu tillökning
af 400 kronor i det åt honom anslagna belopp.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas å. sjette hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå någon
annan ändring, än att förslagsanslaget till

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

för jemnande af hufvudtitelns slutsumma ökas med 746 kronor eller
från 117,795 kronor till 118,541 kronor.

ra. m.

Sjette liufvudtiteln.

Sedan departementschefen sålunda genomgått de i riksstaten för
innevarande år uppförda ordinarie anslagstitlar, i afseende å hvilka
någon förändring borde ifrågasättas, yttrade departementschefen vidaie
beträffande

Statens jernvägstraflk.

Enligt gällande aflöningsreglemente för embets- och tjensteman
samt betjente vid statens jernvägstraflk utgår aflöningen till banvakter
inom följande i reglementet upptagna löneklasser, nemligen

25:e	klassen	med	årligt	arfvodesbelopp af 240	kronor,
24:e	»	»	»		» 300
23:e	»	»	»		» 360	»
22:a	»	»	»		» 420	»
21:a	»	»	»	»	» 480	»
20:e	»	»	»	»	» 540

Dessutom åtnjuta banvakteme fri bostad eller inqvarteringsersättning,
äfvensom beklädnadsersättning med 8 kronor i månaden.

Nu hafva uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift fem banvakter,
med förmälan att de dertill blifvit af sina kamrater utsedde, anhållit
att banvakterne måtte i aflöningshänseende blifva likstälde med stationskarlarne,
för hvilka enligt aflöningsreglementet den högsta aflöningen
utgör 660 kronor (18:e löneklassen).

‘ Till stöd för denna anhållan hafva sökandena anfört att under de
senare åren lefnadskostnadema så fördyrats, att banvakterne, hvilka till
största delen vore familjefäder, för närvarande icke hade sådan inkomst,
som för deras och deras familjers nödtorftiga uppehälle oundgängligen
fordrades; att utsigt till befordran till högre tjenstegrad och dermed
förbättrade lönevilkor icke vore för dem att påräkna; att, enär pension
utbetalades med en viss procent af lönen och en banvakt, som hunnit
pensionsåldern, i de flesta fall vore utarbetad och föga kunde bidraga
till sitt uppehälle, den enligt nu gällande löneförhållanden utgående
pensionen för dem, men i synnerhet för deras enkor, blefve alldeles
otillräcklig; samt att banvakternes dagliga tjenstgöringstid vore längre
och sjelfva tjenstebefattningen betydligt mera ansträngande än stationskarlames
och dessutom minst lika maktpåliggande, emedan på banvakternes
påpasslighet, omtanke och duglighet tågens säkerhet å linien
i hög grad berodde.

[6.]

Löneförbätt
ring åt ban
vakterne.

Sjette hufvudtitelii.

Till följd af härå erhållen nådig remiss har jernvägsstyrelsen den
10 december 1891 afgifvit underdånigt utlåtande och deruti erinrat att
styrelsen redan vid afgifvande af sitt förslag till arfvodesstat för år
1890 ansett det högsta banvakterna tillkommande aflöningsbelopp vara
i följd af ökade lefnadskostnader för lågt och derföre gjort framställning
om beredande af eu tillfällig löneförbättring åt banvakteme vid
vissa delar af statsbanorna, der lefnadskostnaderna vore högre än vanligt,
men att Kongl. Maj:t funnit den då gjorda framställningen icke
till någon åtgärd föranleda. Med erinran att det då väckta förslaget
afsett ett tillskott af 60 kronor för hvarje banvakt, som deraf
komrae i åtnjutande, hvarigenom högsta aflöningen skulle komma att
uppgå till 600 kronor (motsvarande 19:e löneklassen), har i det nu afgifva
utlåtandet styrelsen, som funnit den nu gjorda framställningen
mycket behjertansvärd, då lefnadskostnadema, sedan det förra förslaget
väcktes, ytterligare stegrats, och som ansett vidtagandet af åtgärder för
förbättrande af den svagast aflönade personalens löneförmåner icke böra
uppskjutas i afbidan på den revision af aflöningsreglementet, hvartill
styrelsen vore betänkt på att uppgöra förslag, hemstält att Kongl.
Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition derom att aflöningsreglementet
måtte sålunda ändras, att arfvoden inom 19:e löneklassen med
årligt belopp af 600 kronor kunde banvakter tilldelas.

En förbättring af banvakternes aflöningsförmåner synes verkligen
vara af omständigheterna påkallad. Särskild! är detta fallet i fråga om
banvakterne å de nordligaste banlinierna, der lefnadsvilkoren äro ogynsammare
än eljest till följd af högre pris å lifsförnödenheter och klimatiska
förhållanden, livilka icke blott försvåra tjenstgöringen, utan
äfven orsaka att banvakterne icke kunna hemta något nänmvärdt bidrag
till sitt uppehälle af de små planteringsland, som, der omständigheterna
sådant medgifvit, lagts till deras bostäder. Och då jag, lika med jemvägsstyrelsen,
anser den nu väckta frågan icke böra undanskjutas, till
dess en fullständig revision af aflöningsreglementet hinner genomföras,
samt jernvägsstyrelsens förslag rörande löneförbättringens belopp
synes mig skäligt, hemställer jag att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
medgifva

att banvakt vid statens jern vägstrafik må kunna uppflyttas i 19:e
löneklassen enligt gällande aflöningsreglemente för embets- och tjenstemän
samt betjente vid statens järnvägstrafik med årligt arfvodesbelopp
af 600 kronor.

Sjette hufvvidt!teln.

Patentbyrån.

Denna byrå, som tillförene utgjort en särskild afdelning af korn- [7.]
merskollegium, har med innevarande års början i följd af kollega för- di8p”fftj“jjea
ändrade organisation blifvit ett sjelfständigt embetsverk, lydande ome- patent- och
delbart under Kongl. Maj:t. ™f^fTekr!S"

Beträffande byråns ekonomiska förhållanden under år 1891 har dess
chef uti eu till mig öfverlemnad promemoria meddelat att byråns inkomster
under nämnda år utgjort:

afgifter för 941 patentansökningar (deraf

årsafgifter för patent ...................................

afgifter för 209 registreringsansökningar
för försålda publikationer ............................

4 obetalda) kronor 46,850: —

..................... » 45,415: —

................... » 8,360: —

.................... » 776: 25

summa kronor 101,401: 25

samt att byråns utgifter, hvilka dock, då räkenskaperna ännu icke
vore afslutade, ej kunde med full noggrannhet uppgifvas, under samma
år uppgått till 80,614 kronor 75 öre, af hvilket belopp de vigtigaste
posterna utgjorts af aflöningar och arfvoden 33,712 kronor 49 öre,
byråns publikationer 25,952 kronor 81 öre, återstälda patent- och registreringsafgifter
6,545 kronor, utgifter för byråns bibliotek 2,561 kronor
22 öre, renskrifning 1,750 kronor, bidrag till upprätthållande af patentunionens
internationela byrå i Bern 1,509 kronor 12 öre samt hyra för
byråns lokal 4,000 kronor.

För år 1890 belöpte sig patentbyråns inkomster till 92,423 kronor
34 öre och dess utgifter till 82,499 kronor 83 öre. Antalet patentansökningar
år 1890 utgjorde 873, antalet registreringsansökningar 217.
Årsafgifter för patent samma år uppgingo sammanräknade till 37,985
kronor.

Medan byråns inkomster sålunda under sistlidna år ökats med omkring
9,000 kronor, hafva dess utgifter under samma år utgjort omkring

2,000 kronor mindre än under år 1890.

1 likhet med hvad för innevarande år är bestämdt, tillstyrker jag
att Kongl. Maj:t måtte föreslå “Riksdagen medgifva

att afgifterna för patent och för registrering af varumärken må
användas till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tillämpning
under år 1893 af förordningen angående patent och lagen om skydd
för varumärken.

Sjette hufvudtiteln.

Arbetareförsäkringen.

[8.] Vid hvartdera af åren 1890 och 1891 har Riksdagen afsatt ett be F“f

lopp af 100,000 kronor till underlättande af åtgärder för arbetares
sjnkkfssor olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande, och enligt dess under“•
m- dåniga skrifvelse den 13 maj 1891 (n:o 85) har Riksdagen medgifvit
att Kongl. Maj:t må för år 1892 använda det för nämnda ändamål afsätta
belopp, i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor
under vissa af Riksdagen angifna vilkor, dels ock till utarbetande och
offentliggörande genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelse
för sjukkasseväsendet i riket.

Med erinran att Kongl. Maj:t den 30 oktober nästlidna år godkänt
den af Riksdagen samma år för dess del antagna lag om sjukkassor, får
jag, som anser lämpligt att af uppkommande öfverskott vid slatsregleringen
till förenämnda ändamål afsättes enahanda belopp som hvarje
af de två sista åren eller 100,000 kronor, hemställa att, då ett sådant
medgifvande, som Riksdagen för innevarande år lemnat i afseende
å användningen af ifrågavarande redan afsätta medel, bör äfven
för år 1893 af Riksdagen äskas, Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
medgifva

att Kongl. Maj:t må för år 1893 använda de till underlättande af
åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta
belopp, i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor
under enahanda vilkor, som i Riksdagens underdåniga skrifvelse den
13 maj 1891 (N:o 85) äro angifna, dels ock till utarbetande och offentliggörande
genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelse för
sjukkasseväsendet i riket.

Vidare anförde departementschefen:

Sjette hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå för innevarande år

till ........................................................................................... kr. 4,800,866: —

Vid bifall till de af mig framstälda förslag om höjning
i anslagen:

till landtbruksingeniörer och deras biträden

med.............................................................. kr. 2,000: —

)) skrifmaterialier och expenser, ved m. m. » 746: —

skulle de ordinarie anslagen höjas med ..................... kr. 2,746: —

eller till.............................................................................. kr. 4,803,612: —

Sjette hufvudtiteln.

Extra anslag.

I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras utöfver
de redan omförmälda anslagen, 76,000 kronor, till rikets ekonomiska
kartverk, anförde departementschefen beträffande

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

Det anslag, som Riksdagen sedan flera år tillbaka årligen plägat
på extra stat bevilja för handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna,
är till oförminskadt belopp behöflig! jemväl för år 1893, och jag
hemställer derföre att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, för handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna, för år 1893
på extra stat anvisa till Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 4,500
kronor.

Öfverståthållareembetet.

Under en följd af år har Riksdagen på extra stat anvisat ett anslag
af 15,000 kronor för utgifvande af tidningen »Polisunderrättelser».

Med anmälan att öfverståthållareembetet i underdånig skrifvelse den
12 oktober 1891 gjort framställning om proposition till Riksdagen angående
beviljande jemväl för år 1893 af ett anslag för nämnda ändamål
till oförändradt belopp, tillstyrker jag att Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

att för år 1893, till utgifvande under samma år af »Polisuvderrättelsen,
på extra stat anvisa 15,000 kronor.

Landsstaterna i länen.

Sedan Riksdagen år 1875, med anledning af särskilda inom Riksdagen
väckta motioner, för hvartdera af åren 1875 och 1876 till Kongl.
Maj:t,s förfogande anvisat ett extra anslag af 20,000 kronor, att i man
af behof användas till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka på
Bih. till Riksd. Prat. 1892. 1 Rum/. 1 Afd. 1 Haft. 3

[9.] o

Kontroll å
försäkringsanstalterna.

[10.]

Utgifvande af
polisunderrättelser.

[ll.]

Särskild polisstyrka
på
landet.

Sjette ])«{Vildt!teln.

landet, äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt
torbrytares efterspanande eller gripande, bär Riksdagen årligen, till
följd af derom utaf Kong! Maj:t gjorda framställningar, för nämnda
aaiA?, anvisat ett extra anslag, som under åren 1877—1882 utgjort
4°,0°0 kronor, men från och med år 1883 höjts till 50,000 kronor, med
livilket belopp anslaget allt sedermera utgått.

Efter det sistnämnda förhöjning i anslaget beviljats, behöfde under
de närmast derefter följande åren icke hela det anvisade anslagsbelönpet
tagas i anspråk. Men under de senare åren hafva framställningar från
lansstyrelserna gjorts om delaktighet af omförmälda anslag till så stor
omfattning, att de begärda bidragen icke obetydligt Öfverstigit den
äril ga anslagssumman. Sålunda hafva för år 1889 begärts öfver 54 000
kronor samt för hvart dera af åren 1890 och 1891 omkring 65,000
kronor. Vid föredragning den 5 december 1890 af Kongl. Majds befallnmgshafvandes
framställningar om bidrag för år 1891 från ifråenvarande
anslag, beslöt derföre Kongl. Maj:t, på sätt jag till statsrådsprotokollet
den 12 januari 1891 erinrade, att anbefalla sfne befallningslahande
i lanen att tillse, hvilka inskränkningar i omkostnaderna för
polisbevakningen skäligen kunde göras, och särskild!, att erinra kommuner
eller enskilde, hvilka kunde hafva intresse af fortfarande extra
polisbevakning om behöfhgheten af att de sjelfve till kostnaderna deror
bidroge, äfvensom att inkomma med upplysningar om de åtgärder
som i namnda afseende!! vidtagits, och hvilka minskningar i utgifterna’
som i anledning deraf kunde vara att för år 1892 förvänta. ’

Af hvad Kongl. Maj ds befallningshafvande till svar härå meddelat
och anfört framgar att i nästan alla rikets län bidrag från kommuner
och enskilde till ganska väsentliga belopp lemnats samt att bidrag af
statsmedel ! allmänhet icke gifvits till uppehållande af mera ständig

d^lt-M Polfbevakm^ med mindre än att kommuner, bolag eller enskilde
delta it i kostnaderna harfot med ungefärligen enahanda belopp, som
åt statsmedel lemnats. Sådant oaktadt hafva icke få ansökningar om
;::a; ^tsanslaget måst af Kongl. Majds befallningshafvande på

do It 7 fand?. lemnas utan afseende, ehuru behofvet af

aen ifrågasätta polisbevakningen varit påtagligt. Kongl Maids befall
jäfvande hafva derför i allmänhet förkW sig icke E Sä
någre afsevarda nedsattnmgar i de från statsanslaget för ändamål»!
förut anvisade belopp, utan hafva fastmer betonat att de hittills bo
viljade bidragen vore synnerligen knappt tilltagna. Också uppgång»

Sjette bufradtiteln.

de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande för år 1892 begärda bidrag
för meranämnda ändamål till 61,975 kronor.

Då af hvad sålunda förekommit framgår att en väsentlig förhöjning
af ifrågavarande anslag är af omständigheterna oundgängligen påkallad,
får jag hemställa att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

'' att på extra stat för år 1893 ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett
anslag af 65,000 kronor att användas till aflöning och underhåll af
särskild polisstyrka på landet, dej sådan kan af förhållandena påkallas,
äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt förbrytares
efterspanande eller gripande.

Om detta bifalles, lärer Kongl. Maj:t, såsom förut skett, vilja förständiga
vederbörande länsstyrelser att, hvad beträffar anslagets användande
till särskild polisstyrka på landet, bidrag företrädesvis böra tilldelas
kommuner, hvilka sjelfva vilja lemna motsvarande tillskott, eller
der landsting eller enskilde äro villige att för ändamålet bidraga, samt
att undantag härifrån endast må medgifvas i särskilda fall, då behofvet
af förstärkt polisuppsigt finnes oafvislig^ och annat bidrag till bestridande
af kostnaderna derför icke kan erhållas.

För hvartdera af åren 1891 och 1892 har uppå Kongl. Maj:ts fram- [12.]
ställning Riksdagen beviljat ett extra anslag af 10,000 kronor till er- ^afpvp0fdoeg”a^
sättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge samt till m. m.
lappfogdar och lappförmän.

Då anslag för ifrågavarande ändamål äfven för år 1893 lärer vara
behöflig!; till oförminskadt belopp, tillstyrker jag att Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen

att, till ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge
samt till lappfogdar och lappförmän, på extra stat för år 1893 anvisa

10,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

Uppå framställning af Kongl. Maj:t har Riksdagen för innevarande [13.]
år å extra stat beviljat ett anslag af 5,000 kronor till undersökningar
af mindre hamnar och farleder. _ _ nar m- m''

Med anmälan att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 11 november 1891 hemstält om beviljande för ändamålet åt ett
anslag till nämnda belopp jemväl för år 1893 samt med hänvisning till

Sjette hiifvudtiteln.

hvad af mig till statsrådsprotokollet den 12 januari 1891 i ämnet yttrades,
tillstyrker jag att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att jemväl för ar 1893 på extra stat anvisa, till undersökningar af
mindre hamnar och farleder, ett anslag af 5,000 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna näringar.

anledning af Kongl. Maj:ts hos Riksdagen sistlidna år gjorda
m. .riTm- hemställning om förändrad organisation af landtbruksinstitutet vid Ultuna
landt- luna beslöt Riksdagen under vissa förutsättningar, bland annat, att, med
ruksinstatut, godkännande af en för nämnda institut uppgjord stat, slutande å 49,000
kronor, bibehålla det å sjette hufvudtiteln under denna anslagstitel upptorda
ordinarie anslag till institutet vid oförändradt belopp, 20,000 kronor,
samt på extra stat för innevarande år anvisa för aflöningar och
öfriga institutets utgifter 29,000 kronor.

Sedan Kongl. Maj:t den 6 augusti 1891 godkänt Riksdagens i
ämnet fattade beslut i hvad det afveke från Kongl. Maj:ts proposition
hafva åtgärder vidtagits, på det att institutets förändrade organisation
ma kunna träda i kraft den 1 nästkommande november efter innevarande
läsårs utgång.

Då det icke torde böra ifrågasättas att förr, än någon tids erfarenhet
vunnits om lämpligheten af institutets nya organisation, förhöja det
ordinarie anslaget till institutet, får jag, med erinran att lärarebefattningarna
vid det ombildade läroverket tillsvidare skola allenast på förordnande
tillsättas, i underdånighet tillstyrka, med anledning jemväl af
hvad landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 26 oktober 1891
hemstält, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1893 anvisa, till aflöningar och öfriga utgifter
vid Ultuna landtbruksinstitut, 29,000 kronor.

[15.]

Byggnader
m. m. vid
Ultuna.

Med anledning af en utaf Kongl. Maj:t i ämnet gjord framställning
beslöt Riksdagen år 1891 att till bestridande af kostnader för nya
byggnader vid Ultuna landtbruksinstitut och jordegendom, inköp af en
aldre byggnad, reparation och förändring af såväl denna som andra
aldre byggnader äfvensom kreatursstammens tillökning och förbättrande
ålit i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet öfve.i
civilarenden den 12 januari 1891 angifna grunder med vissa af Riksdagen
ifrågasätta förändringar, bevilja ett sammanlagdt belopp af 68,000

Sjette hufvudtiteln.

kronor samt deraf på extra stat för år 1892 anvisa till Kongl. Maj:ts

förfogande 30,000 kronor. o

Rörande användningen af det för innevarande ar sålunda anvisade
anslaget har styrelsen för institutet afgifvit förslag, hvilket, sedan landtbruksstyrelsen
på grund af nådig remiss deröfver sig yttrat, är pa

Kongl. May.ts pröfning beroende.

I enlighet med den af mig till nyssnämnda statsrådsprotokoll yttrade
åsigt att hvad af det för ifrågavarande ändamål erforderliga anslagsbeloppet
icke behöfde anvisas redan för innevarande år lämpligen
kunde fördelas till utgående under åren 1893 och 1894, tillstyrker jag
nu att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att af det utaf Riksdagen år 1891 till bestridande af kostnader för
nya byggnader vid Ultuna landtbruksinstitut och jordegendom m. m. beviljade
'' anslag, 68,000 kronor, å extra stat för år 1893 anvisa 19,000
kronor.

Till bestridande af kostnaderna för vissa i statsrådsprotokollet [16.]
öfver civilärenden för den 12 januari 1891 upptagna byggnadsarbeten a ®eytgesnnamd8m.
och ny värmeledning vid Alnarp samt anskaffning af inventarier och vid Ainarp.
möbler beviljade Riksdagen år 1891, med bifall till en af Kong! Maj.t
derom gjord framställning, 67,425 kronor samt anvisade deraf pa extra
stat för innevarande år 38,000 kronor.

Rörande det återstående anslagsbeloppet, 29,425 kronor, antydde
jag till nämnda statsrådsprotokoll att detsamma syntes kunna fördelas
till utgående under åren 1893 och 1894; och då detta synes kunna ske
till ungefär hälften deraf för hvartdera året, tillstyrker jag att Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att af det utaf Riksdagen år 1891 till bestridande af kostnaderna
för byggnadsarbeten och ny värmeledning vid Alnarp m. rn. beviljade
anslag,'' 67,425 kronor, på extra stat för år 1893 anvisa 15,000 kronor.

I mitt anförande till statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 12 [17.]

januari 1891 yttrade jag vid behandlingen af frågan om en förändrad Hu°gdreer ™8en\enrg
organisation af Ultuna landtbruksinstitut att enligt min åsigt den högre vid Ainarp,
mejeriundervisningen borde uteslutande förläggas till Alnarp, och då det
vore af stor vigt att för denna undervisning funnes att tillgå ett fullt
tidsenligt mejeri, hemstälde jag tillika att bland anslag till nybyggnadsarbeten
vid Alnarp, att af Riksdagen begäras, äfven borde upptagas ett
belopp för en ny mejeribyggnad derstädes. Sedan Riksdagen beviljat det
af Kongl. Maj:t i enlighet med min hemställan äskade anslag för bygg -

Sjette kufviidtiteln.

nadsarbeten m. m vid Alnarp, torde den högre mejeriskolan derstädes
i sitt utvidgade skick kunna under år 1893 börja sin verksamhet.

Ehuru, kostnaderna för denna skola ännu icke kunna tillförlitligen
beräkna^, torde det dock vara visst att desamma icke komma att underSLiga
det belopp, som hittills utgått för den högre mejeriundervisningen
vid bada landtbruksmstituten, eller 10,000 kronor, och detta belopp har
också landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 29 september
nastiidna år ansett vara erforderligt.

På grund häraf hemställer jag att Kongl. Maj: t måtte föreslå Riksdagen att,

för anordnande af högre undervisning i mejerihmhållninq vid
Mwrps iandibruksimtiiut, för år 1893 anvisa å extra stat ett anslag af

10,000 kronor. ö

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna näringar.

Sedan landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 29 september
1891 hemstält att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för
år 1893 bevilja såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna
landtbruksmöten samt till prisbelöningar vid dylika möten för
husdjur, redskap och maskiner samt ladugårdsprodukter, sädesslag och
andra jordbruksalster samma belopp, som sedan åtskilliga år tillbaka
plägat ° af Riksdagen dertill anvisas, eller 5,000 kronor till det förra
ändamålet och 10,000 kronor till det senare, har bestyrelsen för det
adertonde allmänna svenska landtbruk smötet, som är afsedt att hållas
i Malmö år 1896, uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift gjort framställning
om förhöjning af berörda anslagsbelopp. Bestyrelsen framhåller
i denna skrift, hurusom från den tid för snart femtio år
sedan, då de allmänna svenska landtbruksmötena togo sin början, jordbruk
och boskapsskötsel utvecklat sig derhän att vårt land i dessa afseenden
kunde anses jemnbördig!, med de mera framstående länderna i Europa, men
att berörda landtbruksmöten också i samma män blifvit mera omfattande
och pa grund deraf äfven stälde ständigt växande anspråk på omtanke och
penningemedel. Sålunda hade, under det att omkostnaderna för det 1881
i Malmö hållna mötet, de utdelade prisen oberäknade, uppgått till 122,463
kronor 27 öre, omkostnaderna för ett dylikt möte fem år derefter stigit
till 221,400 kronor 99 öre, och om än utgifterna vid 1891 års landt -

Sjette ImfvadtitelH.

bruksmöte i Göteborg, antagligen på grund af billigare byggnadsförhållanden,
stannat vid 206,605 kronor 50 öre, betecknade detta i allt fall
en högst betydlig stegring af omkostnaderna, hvilken stegring ytterligare
framträdde deruti att, medan i Malmö år 1881 kunnat i pris utdelas
64,186 kronor 44 öre, det utdelade prisbeloppet 1891 nedgått till

50,000 kronor. En dylik inskränkning af prisen på grund af andra
omkostnaders tillväxt vore så mycket mer att beklaga, som i sammanhang
med de allt dyrbarare och mångsidigare utställningsföremålen samt
de stegrade omkostnaderna och risken vid deras utställande dessa pris
i stället ovilkorligen borde höjas, och det kunde ej förnekas att ett
inom flera afdelningar förminskadt deltagande uti 1891 års utställning
i Göteborg måste tillskrifvas de alltför knappt tilltagna prisen, Indika
icke ansetts uppväga den särskilt med utställning af dyrbara afvelsdjur
förenade risken. Om man än kunde beräkna att det stigande intresset
för dessa möten med deras utställningar i förening med växande
folkmängd och lättare kommunikationer skulle öka de besökandes antal
och dermed äfven inträdesafgifternas belopp, vore dock denna tillökning
i mötenas inkomst alltför vexlande och beroende på en mängd
tillfälliga omständigheter, såsom mötesplatsens läge, väderlekens beskaffenhet
m. in., för att kunna såsom en säkert stigande tillgång påräknas.
Äfven de tillskott till kostnaderna för mötena, som plägade
påräknas från det eller de hushållningssällskap, inom hvilkas områden
mötet hölles, vore jemförelsevis osäkra, såsom beroende så väl af sällskapens
mycket olika tillgångar, som ock af de förpligtelser, desamma
uti sin årliga budget åtagit sig, hvadan någon stegring uti inkomster
från detta håll, åtminstone i de flesta fall, icke vore att emotse.
Enär således ökade inkomster från andra håll icke med någon säkerhet
kunde beredas, men utgifterna otvifvelaktigt för hvarje möte
kornme att stiga, dels genom penningevärdets fallande, dels emedan
anspråken på plats och utstyrsel blefve allt större, i följd hvaraf alla
slags anordningar, byggnader, hyror, arbete m. m. blefve allt dyrare,
dels ock emedan prisens antal i sammanhang med utställningarnes tillväxt
i utsträckning och värde otvifvelaktigt måste ökas, så syntes anledning
icke saknas att för ^jemnande af dessa svårigheter påkalla
statens biträde, då å ena sidan betydelsen för landet af dessa möten
väl måste anses höjd öfver allt tvifvel och å andra sidan det svårligen
kunde begäras att de enskilda personer, som åtoge sig omsorgen om
ett mötes ordnande, skulle utsätta sig för den med detsamma förenade
ekonomiska risk.

På grund häraf och med erinran att tillförene på framställning af

Sjette hnfviidtitelii.

bestyrelse!! för det femtonde allmänna svenska landtbruksmötet anslaget
till dessa möten blifvit förhöjdt, har bestyrelsen anhållit att Kongl.
Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om beviljande af en årlig
förhöjning af 5,000 kronor i de till pris och anordningar vid de allmänna
svenska landtbruksmötena utgående årliga anslag och att denna
förhöjning måtte taga sin början med år 1892.

Vid bestyrelsens skrift är fogadt ett förslag rörande inkomster och
utgifter vid det blifvande mötet i Malmö, enligt hvilket förslag inkomsterna
beräknats på följande sätt:

statsanslag, deruti inberäknadt den af bestyrelsen ifrågasatta förhöj -

ningen af 5,000 kronor under 5 år ......................... kr. 100,000: —

anslag af Malmöhus läns hushållningssällskap.................. » 50,000: —

» af Malmö stad .............................................................. » 25,000: —

räntor ............................................................................................. » 8,000: —

inträdesafgifter m. m............................................................. » 100,000: —

försålda effekter m. m............................................................. » 7,000: —

summa kr. 290,000: —

Utgifterna äro i samma förslag beräknade sålunda:
pris (landtbruksakademiens pris deri ej inberäknadt) ... kr. 70,000: —
omkostnader............................................................................ y> 220,000: —

summa kr. 290,000: —

Enligt en vid ansökningen likaledes fogad uppgift hafva vid de tre
närmast föregående mötena inkomsterna af inträdesafgifter in. m. utgjort,
vid mötet i Malmö år 1881 74,531 kronor 19 öre, vid mötet i
Stockholm år 1886 134,771 kronor 75 öre och vid 1891 års möte i
Göteborg 98,605 kronor 50 öre. Det torde härvid böra erinras att det
ovanligt höga belopp, hvartill inträdesafgifterna vid 1886 års möte uppgingo,
har sin förklaring deri att nämnda möte hölls i hufvudstaden,
hvadan detta belopp icke kan läggas till grund för beräknandet af
den sannolika storleken af denna inkomstpost vid det stundande mötet
i Malmö.

Öfver denna framställning har landtbruksstyrelsen den 18 december
nästlidna år afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och dervid öfverlemnat
dels bestyrkta afskrifter af särskilda till bestyrelsen från ordförandena
i Kristianstads och Hallands läns hushållningssällskap inkomna
skrivelser, hvaraf framgår att några bidrag från nämnda
hushållningssällskap till bestridande af kostnaderna för landtbruksmötet
i Malmö icke äro att förvänta, dels ock en till landtbruksstyrelsen

Sjette hufvudtiteln.

stäld skrift, deruti bestyrelse!! uttalat den åsigt, att åt den utaf bestyrelsen
begärda anslagsförhöjningen hälften borde anvisas till pris och hälften
till bestridande af kostnaderna för anordnandet af mötet.

För egen del har landtbruksstyrelsen förmält att enär, emot hvad
landtbruksstyrelsen vid aflåtandet af sin förstberörda skrifvelse i ämnet
antagit, några bidrag till nästa landtbruksmöte, enligt hvad nu mera
blifvit upplyst, icke syntes vara att från Kristianstads och Hallands läns
hushållningssällskap förvänta, samt den af bestyrelsen för mötet begärda
summan syntes vara lämpligen afpassad efter de behof, som dermed
afsåges att fylla, landtbruksstyrelsen ansåge sig böra hemställa
att Kongl. Maj:t täcktes dels för innevarande år af tillgängliga medel
ställa till bestyrelsens förfogande 5,000 kronor att användas, hälften till
anordnande af mötet och hälften till prisbelöningar vid samma möte,
dels ock till Riksdagen göra framställning om anvisande på extra stat
för år 1893 såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna
landtbruksmöte!! 7,500 kronor samt till prisbelöningar vid allmänna
landtbruksmöten för husdjur m. m. 12,500 kronor.

Hvad bestyrelsen i sin ansökning anfört synes mig, jemfördt
med hvad de dervid fogade uppgifter innehålla, gifva vid handen att
en förhöjning af ifrågavarande båda anslag med de af bestyrelsen
ifrågasatta belopp är af behofvet påkallad, och jag anser mig derföre böra
förorda en dylik förhöjning för år 1893. Deremot hemställer jag att
framställningen att för ifrågavarande ändamål medel måtte jemväl för
innevarande år beviljas utöfver de i riksstaten för samma år anvisade
nu icke måtte föranleda till någon Kongl. Maj ds åtgärd, helst det förhöjda
belopp, som skulle belöpa på innevarande år, eller 5,000 kronor, torde,
om förhållandena dertill föranleda, framdeles kunna beredas.

Jag tillstyrker alltså att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
på extra stat för år 1893 anvisa

såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten
7,500 kronor, samt

till pris hd ö n i nq ar vid sådana möten för husdjur, redskap och maskiner
samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra j ordbruksalster

12,500 kronor.

[18-]

Allmänna

landtbruks möten.

[19-]

Prisbelöningar
vid allmänna
landtbruksmöten.

Bih. till llikad. Blot. 1892. 1 Ram/, 1 Afd. 1 Iläft.

[20.]

.Agrikultur kemiska stationer.

[21.]

Frökontroll anstalter.

26 Sjette liufvudtiteln.

Såsom bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof beviljade Riksdagen år 1891 på extra stat
för innevarande år ett anslag af 4,000 kronor för hvarje station eller
tillhopa 28,000 kronor. De sålunda beviljade anslagen åtnjutas af stationerna
i Kalmar, Halmstad, Skara, Örebro, Vesterås, Jönköping och
Hernösand.

Då jag icke har anledning att föreslå någon förändring, vare sig
i beloppet af de till ofvannämnda sju stationer nu utgående anslag
eller i de för anslagens åtnjutande stadgade vilkor, hemställer jag, i
enlighet med hvad jemväl landtbruksstyrelsen tillstyrkt, att Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen

att, såsom bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof — inom de orter, der landsting eller hushållningssällskap,
hvart för sig eller i förening, förbundit sig att upprätta
laboratorium och bekosta lokal för detta jemte bostad och hyresmedel
för kemist och assistent samt bekosta atlöningen till desse och
laboratorietjenaren äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets underhåll
samt till inköp af böcker och inventarier för stationens behof — på
extra stat för år 1893 anvisa ett anslag af 4,000 kronor för hvarje
station eller tillhopa 28,000 kronor.

För innevarande år liksom för flera föregående år har Riksdagen,
uppå framställning af Kongl. Maj:t, på extra stat anvisat 10.000 kronor
för att under vissa vilkor användas till understöd åt frökontrollanstalter.

Det för år 1891 för detta ändamål beviljade anslaget har blifvit
af Kongl. Maj:t till fullo disponeradt till understöd åt 18 dylika anstalter,
hvilka dervid undfått understöd, vexlande mellan 200 kronor
och 850 kronor.

Då anslag för ifrågavarande ändamål sålunda lärer vara till oförminskadt
belopp behöfligt jemväl för år 1893 och jag icke anser mig
böra föreslå någon förändring i de rörande anslaget hittills gällande
bestämmelser, tillstyrker jag att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1893 till Kongl. Majrts förfogande anvisa
ett anslag af 10,000 kronor, för att med högst 1,000 kronor för
hvarje anstalt användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter, som
af landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening,
understödjas med minst samma belopp som statsbidraget och hvilka
anstalter vilja underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende på
analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Kongl. Maj:t fastställas.

Sjette hufvudtiteln.

Uppå framställning af Kongl. Maj:t medgaf Riksdagen sistlidna år [22.]
att det för samma år anvisade anslaget till en elev i husslöjd finge i
mån af behof användas till anställande under nästlidna år af en elev i mejerihnsboskapsskötsel
och mejerihushållning, hvarjemte på extra stat för inne- ^nuvarande
år anvisades till utbildning af en dylik elev 1,000 kronor.

Då de skäl, hvilka föranledde Kongl. Maj:ts berörda framställning
och för hvilka finnes redogjordt i statsrådsprotokollet öfver civilärenden
för den 12 januari 1891, fortfarande ega giltighet, tillstyrker jag, med
anmälan att landtbruksstyrelsen gjort framställning om anvisande af
anslag för ändamålet jemväl för år 1893, att Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen _ . .

att på extra stat för år 1893 anvisa, till utbildande af en elev i

boskapsskötsel och mejerihushållning, 1,000 kronor.

Till understöd åt svenska mosskulturföreningen har Riksdagen på [23.]
extra stat beviljat för hvardera af åren 1890 och 1891 5,000 kronor
och för innevarande år 10,000 kronor. Derjemte har Kongl. Maj:t åren geDi
1888, 1889, 1890 och 1891 såsom bidrag till utgifvande af föreningens
tidskrift af tillgängliga medel anvisat, hvartdera af de två förstnämnda
åren 600 kronor och hvartdera af åren 1890 och 1891 1,000 kronor.
Dessutom har Riksdagen beviljat 4,000 kronor till bestridande af kostnaderna
för föreningens deltagande i sjuttonde allmänna landtbruksmötets

utställning i Göteborg sistlidna år.

Nu har föreningen i en till Kongl. Maj:t ingifven skrift anhallit,
att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om beviljande
åt föreningen af ett anslag för år 1893 till belopp af 15,000
kronor.

Enligt en i ansökningen meddelad beräkning skulle töreningens
utgifter under år 1893 utgöra: skuld från år 1892 2,900 kionor, tidskriftens
utgifvande 7,000 kronor, postporto 600 kronor, kulturförsöksverksamheten
10,500 kronor, reseersättningar 4,500 kronor, aflönmgar
10,100 kronor, inventarier och litteratur 1,000 kronor, årssammanträden
och utställningar 1,000 kronor, hyror, arrenden och diverse utgifter
900 kronor. Till betäckande af dessa, till ett sammanlagdt belopp af

38,500 kronor uppgående utgifter beräknar föreningen, förutom det nu
begärda statsanslaget, 15,000 kronor, andra inkomster till belopp af
22,700 kronor, hvadan för föreningen alltså vid 1893 års slut en brist
af 800 kronor skulle förefinnas.

Vid jemförelse mellan de sålunda beräknade utgifterna och töreningens
utgifter år 1891, enligt den för sistnämnda år antagna utgifts

Sjette hufvudtitelu.

staten, visa följande utgiftsposter mera betydande höjningar, nemligen
kostnaderna för tidskriftens utgifvande, som ökats med 2,000 kronor
resekostnader, som likaledes höjts med 2,000 kronor, samt afiöningar’
som ökats med 4,630 kronor.

I fråga om behofvet åt öka dt statsbidrag har föreningen anfört
hufvudsakligen, att föreningen hade för afsigt att i Jönköping hyra
lokal för uppställande af en föreningen tillhörig värdefull och lärorik
samling af mosskulturen afseende föremål; att föreningen vidare, för att
sätta aflägset boende, mindre bemedlade mossodlare, hvilka icke vore
i tillfälle att besöka de allmänna landtbruksmötena, i stånd att bättre
följa framstegen på mosskulturens område, ämnade, i den mån medel
dertill blefve tillgängliga, anordna mindre utställningar vid föreningens
ordinarie sommarsammanträden, hvilka hölles i skilda delar af landet;
att föreningens försöksfält vid egendomen Flahult i Jönköpings län, hvilket
fält i föreningens underdåniga framställning om statsanslag för innevarande
år beräknats komma att upptaga en areal af endast 4 hektar,
ökats till en areal af omkring 15 hektar; att föreningens kulturingeniör
måst ytterligare utsträcka sina tjensteresor såväl till följd af ökadt antal
reqvisitioner å hans biträde som ock för inspekterande af de kulturförsök,
hvilka anordnats hos mossodlare i landets olika delar; att
föreningen påbörjat särskilda undersökningar rörande odlingsvärdet af
landets vidsträckta mossar och ämnade utsträcka dessa undersökningar
till landets . nordligare delar, i följd hvaraf föreningen nödgats antaga

flere nya tjensteman; samt att föreningens tidskrift kräfde allt större
utgifter.

Landtbruksstyrelsen, som öfver ansökningen afgifvit infordradt utlåtande,
har förklarat sig så mycket hellre kunna vidhålla den uppfattning
om nyttan af föreningens verksamhet, hvilken styrelsen vid flere
föregående tillfällen uttalat, som styrelsens chef vid en af honom nästlidna
år verkstäld inspektion af föreningens verksamhet funnit föreningcn
motsvara det. förtroende, staten genom anvisande af frikostiga bidrag
till understödjande af föreningen visat sig hysa för densamma. Staten
syntes styrelsen icke kunna på ett mera praktiskt och framför allt billigare
sätt verka för uppnående af det för hela landet vigtiga mål, som
mosskulturföreningen föresatt sig att lösa, än genom att lemna understöd
åt en förening, som visat sig arbeta med en sällspord energi och
framgång samt äfven sjelf förfogade öfver tillgångar, vida öfverstigande
de af staten begärda understöden. Någon inskränkning af föreningens
verksamhet, i syfte att derigenom minska dess behof af medel, ansåge
styrelsen icke böra ifrågasättas, enär detta skulle hafva till följd att,

Sjette hufvudtitcln.

till skada för vårt lands uppodling, tiden för uppnåendet af föreningens
ändamål framflyttades samt särskildt de vid Flahult påbörjade arbetena
för åstadkommande af ett försöksfält, der landets mossodlare kunde
inhemta värdefulla upplysningar till ledning vid mossodlingen, icke hunne
fullbordas så snart önskligt vore och förhållandena eljest medgåfve.
På grund häraf och med afseende å hvad föreningen till stöd för sin
framställning anfört, har styrelsen till bifall förordat denna framställning,
hvarvid styrelsen såsom vilkor för åtnjutande af det begärda anslaget
ansett böra föreslcrifvas att det skulle åligga föreningen ej mindre att
före den 1 april 1894 till Kongl. Maj:t afgifva berättelse rörande anslagets
användande samt att vara underkastad inspektion från statens
sida af föreningens verksamhet, än äfven att kostnadsfritt tillställa
hvartdera af rikets landtbruksinstitut två exemplar samt enhvar af de
med statsmedel understödda landtmanna- och lantbruksskolor ett exemplar
af föreningens tidskrift för år 1893.

Ehuru föreningens verksamhet fortfarande synes vara förtjent att
med statsbidrag understödjas, synas mig dock fullgiltiga skäl icke vara
för handen att sätta statsbidraget högre än det belopp, Riksdagen för
innevarande år såsom understöd åt föreningen beviljat, och jag tillstyrker
derföre aft Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, till understöd åt svenska mosskulturföreningen, på extra stat för
år 1893 anvisa ett anslag af 10,000 kronor.

Bifalles detta, lärer Kongl. Maj:t vilja angående vilkoren för anslagets
åtnjutande meddela bestämmelser i det syfte, landtbruksstyrelsen
föreslagit.

Uti underdånig skrifvelse den 23 november 1891 har chefen för
Sveriges geologiska undersökning afgifvit förslagsberäkning öfver de
under år 1893 till fullföljande af de geologiska arbetena erforderliga
medel.

Denna beräkning upptager utgifterna till 93,500 kronor.

Häraf är beräknädt för:

Aflöningen.

Löner, arfvoden samt ersättning till tillfälliga biträden kronor 55,950.

Fältarbetena.

Rese- och traktamentsersättning, verktyg, fraktkostnad
in. m. samt omkostnader för sådana resor m. m.,
som med bidrag af särskildt anslag utföras,............... 20,500.

Transport kronor 70,450.

[24.]

Geologiska

undersök ningarna.

Sjette hufyudtiteln.

Transport kronor 76,450.

Byrå afdeln ingen.

Inventarier, arbetsmateriel m. m......................................... » 2,000.

Biblioteket och samlingarna.

Böcker, kartor och samlingar................................................. y> 1,700.

Kart- och boktrycket.

Tryckning af kartor, beskrifningar och dylikt, ritning

af originalkartor in. m..................................................... » 12,000.

Värme och diverse utgifter.

Omkostnader ................................................................................ » 1,350.

summa kronor 93,500.

Till bestridande af utgifterna är att påräkna:

behållning af sålda kartor m. m................... kronor 500

bidrag från Gefleborgs läns hushållningssällskap
och landsting ........................... » 1,500

eller tillhopa kronor ....................... 2,000,

hvadan det belopp, som enligt förslagsberäkningen härutöfver
erfordras för år 1893, utgör .......................... kronor 91,500

eller 1,500 kronor mera än för innevarande år af Riksdagen anvisats.

Denna tillökning beror, enligt hvad undersökningens chef upplyst,
derpå att tre geologer blifva nästkommande år berättigade att komma
i åtnjutande af ökade ålderstillägg.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1891 meddelade
jag, i afseende å frågan om förändring i skalan för utgifning af vissa
geologiska kartor, att de erforderliga försöksarbetena på fältet dåmera
afslutats samt att de föreslagna förändringarna i afseende å karttrycket
komme att tillämpas vid offentliggörandet i skalan 1 : 100,000 af
den på Hallands läns hushållningssällskaps bekostnad upprättade jordartskartan
öfver sällskapets område. Nu har undersökningens chef i
en till mig aflemnad promemoria meddelat att i följd af oförutsedda
tekniska svårigheter endast kartbladet Halmstad ännu blifvit färdigt,
men att tryckningen af bladet Varberg påginge. Derjemte hade föranstaltats
omfattande försök med färgläggning för hand af ett område

Sjette lmfvudtiteln.

inom bladet Uddevalla, hvilket erbjöde särskilda olägenheter för den
ifrågasatta metodens tillämpande. Dessa olägenheter syntes dock numera
kunna på ett tillfredsställande sätt lösas och, derest detta visade
sig vara förhållandet, funnes intet hinder för framläggande af
definitivt förslag rörande ändrad utgifningsskala för rikets geologiska
kartverk.

Då sålunda någon förändring i de hittills följda förslagsberäkningarna
nu icke kan ifrågakomma, hemställer jag, på grund åt hvad sålunda
anförts, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, för fortsättande under år 1893 af de geologiska undersökningarna
och utgifvande af derpå grundade kart or, åt handlingar och uppsatser,
-bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af 91,500
kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

Då behof af en andre instruktör i husslöjd, hvartill Riksdagen
sedan många år tillbaka plägat anvisa medel, fortfarande förefinnes, tillstyrker
jag, i enlighet med hvad jemväl landtbruksstyrelsen hemstält,
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1893 bevilja, till anställande af en andre
instruktör i husslöjd, 2,000 kronor.

Vidare hemställer jag, med anledning jemväl af en i ämnet gjord
framställning, hvaröfver kommerskollegium afgifvit underdånigt utlåtande,
att Kongl. Maj:t måtte, i likhet med hvad förut egt rum, föreslå
Riksdagen

att på extra stat för år 1893 bevilja, såsom bidrag till upprätthållande
af väfskolan i Boras — med vilkor att från Elfsborgs läns
landsting eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande minst hälften
af statsanslaget — 3,800 kronor och, såsom bidrag till aflönande aj en
andre lärare vid samma skola, 1,000 kronor, under vilkor att enahanda
belopp varder för ändamålet från nämnda läns landsting eller eljest
tillskjutet.

I början af år 1891 ankom genom Amerikas Förenta Staters härvarande
minister, å dess regerings vägnar, inbjudning till de förenade
rikena Sverige och Norge att deltaga i den konst-, industri- och slöjdsamt
jordbruks-, grufve- och fiskeriutställning, som till firande af fyra -

[25.]

En andre instruktör
i
husslöjd.

[26.]
Väfskolan i
Borås.

[27.]

Utställningen
i Chicago.

Sjette liufvudtiteln.

hundrade årsdagen af Amerikas upptäckt genom Christofer Columbus
är afsedd att hållas i Chicago i staten Illinois från den 1 maj 1893
till sista torsdagen i oktober månad samma år.

I anledning häraf har kommerskollegium, som genom nådig remiss
anbefalts att, efter vederbörandes hörande, afgifva underdånigt utlåtande
i frågan, dels begärt yttranden i ärendet af landtbruksstyrelsen,
landtbruksakademiens förvaltningskomité, akademien för de fria konsterna,
fullmäktige i jernkontoret, styrelsen för Sveriges allmänna exportförening
och styrelsen för svenska slöjdföreningen, dels anmodat
öfverståtliållareembetet och magistraterna i Göteborg, Malmö, Gefle,
Norrköping, Borås och Eskilstuna att från handels- och sjöfartsnämnder
och sådana föreningar af näringsidkare, som afsåges i 13 § af. förordningen
angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864, eller,
der sådana föreningar icke funnes, från stadsfullmäktige infordra yttranden
i ämnet, dels ock genom annons i allmänna tidningarna tillkännagifvit
att den, som hade något att i saken andraga, egde att
med skriftligt yttrande till kollegium inkomma. Och har kommerskollegium
derefter med eget utlåtande af den 1 maj 1891 öfverlemnat
ej mindre de svar, som afgifvits af ofvannämnda myndigheter, fullmäktige
i jernkontoret samt styrelserna för exportföreningen och slöjdföreningen,
än äfven till kollegium inkomna yttranden i ämnet från handels-
och sjöfartsnämnderna i Gefle, Göteborg, Malmö, Norrköping och
Stockholm, fabriksföreningarne i Eskilstuna, Norrköping och Stockholm,
liandtverksföreningarna i Malmö, Norrköping och Stockholm, industriföreningen
i Malmö, handelsföreningen i Gefle samt stadsfullmäktige i
Borås och Eskilstuna.

Bland dessa myndigheter och föreningar har ett deltagande från
Sveriges sida uti ifrågavarande utställning tillstyrkts endast af handelsoch
sjöfartsnämnderna i Malmö och Gefle, handelsföreningen i sistnämnda
stad samt fabriksföreningen i Eskilstuna, hvaremot ett dylikt
deltagande afstyrkts af landtbruksstyrelsen, landtbruksakademiens förvaltningskomité,
fullmäktige i jernkontoret, styrelsen för exportföreningen,
styrelsen för slöjdföreningen samt handels- och sjöfartsnämnderna
i Stockholm och Göteborg; varande dervid af fullmäktige i jernkontoret
särskildt upplyst att, sedan fullmäktige hos flertalet åf de
bruksägare, som vore delaktige i kontoret, framstält förfrågan, huruvida
de ansåge det vara af särskildt intresse för den svenska jernhandteringen
att densamma blefve vid ifrågavarande utställning representerad
och om de vore villige att dertill medverka, något intresse för deltagande
i utställningen icke från de sålunda tillfrågades sida gifvit, sig

Sjette hufVudtiteln.

tillkänna. Fabriksföreningarna i Norrköping och Stockholm, handtverksföreningarna
i Malmö, Norrköping och Stockholm samt industriföreningen
i Malmö hafva, utan direkt vare sig af- eller tillstyrkande, framhållit att,
enligt deras åsigt, något allmännare eller lifligare deltagande i utställningen
icke vore att från svenska industriidkares sida förvänta, under
det att akademien för de fria konsterna samt handels- och sjöfartsnämnden
i Norrköping jemte stadsfullmäktige i Borås och Eskilstuna
icke yttrat sig i fråga om lämpligheten af eller utsigterna för ett
deltagande i utställningen.

För egen del har kommerskollegium i sitt ofvan berörda utlåtande
af den 1 maj 1891 anfört att, då af de inkomna yttrandena framginge
att något deltagande uti ifrågavarande utställning från svenska industriidkares
sida, åtminstone i vidsträcktare mån, icke vore att förvänta,
anledning till vidtagaude af några särskilda åtgärder för Sveriges deltagande
i utställningen icke syntes vara för handen.

Ett nytt uppslag i denna fråga har emellertid sedermera inträffat
derigenom att bestyrelsen för det allmänna möte mellan teknici och
fabrikanter — som, på inbjudning af tekniska samfundet i Göteborg, hölls
derstädes i augusti månad 1891 och hvarvid, enligt uppgift, infunnit
sig omkring 350 ingeniörer, arkitekter och teknici inom olika områden
samt fabrikanter från alla trakter af landet — uti en till Kongl.
Maj:t ingifven skrift, under anförande af de skäl, som talade för önskvärdheten
af vårt lands deltagande i den stundande utställningen i
Chicago och af reseunderstöd af allmänna medel åt teknici för besök
vid utställningen, i underdånighet framfört mötets i sådant afseende
fattade resolution.

Kommerskollegium erhöll med anledning häraf befallning att dels
— efter det genom öfverståthållareembetets och Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
i rikets samtliga län försorg landets näringsidkare
lemnats tillfälle att före den 15 november 1891, enligt af kollegium
upprättade formulär, afgifva yttrande, om och i huru vidsträckt mån
de vore villige att deltaga i ifrågavarande utställning — inkomma med
utlåtande och förslag, huruvida Sverige borde vid utställningen representeras,
tillika med förslagsberäkning öfver statens kostnader derför,
dels ock afgifva utlåtande öfver hvad i ofvanberörda framställning anförts
i fråga om tilldelande af anslag åt teknici för besök vid utställningen.

Med öfverlemnande af de uppgjorda formulären anmodades härefter
öfverståthållareembetet samt Kong]. Maj:ts befallningshafvande

Bill. till Rikad. Prot. J8iJ2. 1 Barn!. J Afd. 1 lläft. 5

Sjette hufrndtlteln.

i samtliga länen att tillställa näringsidkarne exemplar af samma formulär
och att föranstalta det de å formulären afgifna yttrandena
blefve af myndigheterna öfverlemnade till kollegium. Derjemte begärde
kollegiet i fråga om det väckta förslaget om anvisande af anslag
åt teknici för besök vid utställningen yttranden från styrelsen för
svenska teknologföreningen i Stockholm, tekniska samfundet i Göteborg
och skånska ingeniörsklubben i ''Malmö.

Kollegiet afgaf sedermera den 27 november 1891 nytt utlåtande
i ärendet och öfverlemnade dervid de yttranden, som i frågan afgifvits,
äfvensom ett af särskilda komiterade inom tekniska samfundet i Göteborg
utarbetadt förslag i ämnet jemte förslagsritningar till den svenska
utställningsbyggnaden.

För hvad i ärendet blifvit anfördt har kommerskollegium i sitt utlåtande
närmare redogjort, och tillåter jag mig derur meddela hvad
som synes vara af betydelse för frågans bedömande.

Beträffande först frågan, huruvida Sverige bär vid utställningen representeras,
har bestyrelsen för ofvannämnda möte i Göteborg andragit
att, äfven om den omedelbara, pekuniära vinsten för alla de svenske
industriidkare, som komme att deltaga i utställningen, under förutsättning
att staten emottoge inbjudningen dertill, ej komme att motsvara
omkostnaderna derför, förefunnes dock flere industrigrenar, dels
gamla, inom landet rotfästade, dels ock nya på senare åren uppblomstrande,
hvilka skulle hafva en påtaglig och beaktansvärd fördel af att
blifva representerade på denna utställning. Så hade exempelvis den
svenska jernhandteringen haft en obestridd fördel af landets deltagande
i utställningen i Philadelphia år 1876, enär amerikanarnes uppmärksamhet
då först blef offentligen fästad derpå att det jern, som de dittills
förskaffat sig under benämningen »norway iron», egentligen vore svenskt
jern, hvilken för vårt jerns afsättning hämmande namnförvexling ännu
ej vore till fullo häfd. Äfven flera andra af våra varumärken vore alldeles
för litet kända bland den stora mängden af engelsk-talande folk.
En jemförelsevis ny industrigren härstädes, cementtillverkningen, om
hvilken England intill sistnämnda tidpunkt varit så godt som ensamt
på verldsmarknaden, hade då äfven lyckats göra sig känd och deraf
skördat vinst, hvilket jemväl torde vara förhållandet med flere andra
industrigrenar. Den afsättning af svenska produkter, som nu vore på
god väg att slå rot i Brasilien, Argentina med flera af Sydamerikas
stater och för hvars utbredning i Ostindien, Japan och China med flera
andra länder den svenska exportföreningen vore verksam, komme i
väsentlig mån att främjas genom vårt officiela deltagande i den, efter

Sjette hufvudtiteln.

en storartad måttstock tillärnade Chicagoutställningen, som utan tvifvel
komme att besökas af de mest framstående affärsmän och industriidkare
från nyssnämnda länder. Ett afböjande svar på den från Förenta
staterna gjorda inbjudningen kunde deremot med visshet sägas
komma att verka hämmande på de ansträngningar, som från många
håll gjordes att för svenska produkter vinna utländsk export, hvilken
hämmande inverkan komme att göra sig känd icke blott på den transatlantiska
marknaden utan äfven på den europeiska, f rån den nyssnämnda
utställningen i Philadelphia hade man haft den erfarenhet att
efter densamma beställningar hit ingått på svenska varor från i grannländerna
bosatta personer, hvilka besökt nämnda utställning och först
der fått kunskap om att dessa varor tillverkades här i landet. Beträffande
åter alster af hemslöjd, konstindustri och konst, kunde vart
land numera fördelaktigt framträda äfven vid en verldsutställning,
och då verksamheten i denna riktning på mangahanda sätt börjat att
kraftigt uppmuntras af staten, syntes det som om den äfven borde
kunna påräkna statens hjelp för att vinna en större kundkrets och
derigenom en afsättning af sina alster, hvaraf den gjort sig förtjent
och hvarigenom den småningom kunde bringas att uppblomstra, hvilket
allt borde anses vara ett mycket vägande skäl för statens deltagande
uti den tillärnade amerikanska utställningen. Under diskussionen vid
ofvannämnda möte om nu föreliggande ämne hade det betonats att, om
man än ej med siffror kunde ådagalägga fördelarne af Sveriges officiela
deltagande i Chicagoutställningen, vore dock dervid bundet ett stort
ideelt intresse, nemligen att uppehålla den vexelverkan, som förefunnes
mellan våra till Amerika öfverflyttade landsmän och fosterlandet, hvarföre
staten äfven på denna grund icke ansåges kunna undandraga sin
medverkan. Då den nu tillärnade utställningen komme att hållas i
Chicago, hufvudorten i den stat, der våra öfverflyttade landsmän i stor
mängd slagit sig ned och der de kunde räknas i hundratusenden, vore
det klart att de skulle känna sig högeligen besvikne, om de ej finge
se sitt gamla fosterland representeradt just der.

Tekniska samfundet i Göteborg har förordat ett deltagande från
Sveriges sida i berörda utställning i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med följande af ofvannämnde, inom samfundet utsedde komiterade utarbetade
plan.

Beträffande Sveriges deltagande hafva bemälde komiterade anfört
att Sverige redan nu hade en ganska afsevärd export pa Amerika,
hvilken, om Sverige uteblefve från utställningen, kunde befaras skola
deraf lida menlig inverkan. Om en dag det förnämsta hindret för en

Sjette InifTiultiteln.

större tillökning uti vår export till Amerika, nemligen det der rådande
protektionistiska tullsystemet, skulle försvinna, skulle det säkert visa
sig att det vant till fördel för Sverige att hafva deltagit uti ifrågavarande
utställning. Vid eu utställning af den omfattning, som »the
Worlds Columbian Exposition)) komme att blifva, vore det af vigt att
feltaga, ej blott för att blifva känd inom det land, der utställningen
hölles, utan äfven för att bli (va känd inom alla civiliserade länder, och
om ett litet land som Sverige uteblefve, löpte det fara att blifva bortglö.
mdt. Det tillfälle, som en större utställning erbjöde för köpare och
säljare att lära känna hvarandra och inleda direkta affärsförbindelser i
stället för att begagna mellanhänder, vore af stor betydelse för båda
parterna. Sverige både intresse af att, vid ett tillfälle sådant som nu
erbjöde sig, visa sin kulturståndpunkt samt ådagalägga att det intoge
en framstående ställning bland jordens bildade nationer och borde jemväl
begagna detta tillfälle att framhålla sina naturskönheter och söka
visa, hvilken _ angenäm vistelseort landet vore för turister, och sålunda
söka leda turistströmmen hit starkare än tillförene och derigenom draga
främmande kapital in i landet. I gengäld för den uppmärksamhet, som
amerikanska regeringen visat, då den hitsände vår store landsman
John Ericssons stoft, och den omvårdnad den amerikanska regeringen
ständigt utöfvat mot dem af våra landsmän, som sökt ett hem inom
dess landamären, borde Sverige nu visa Amerika den uppmärksamheten
att deltaga i firandet af en amerikansk nationalfest af så ovanlig betydelse
som den ifrågavarande. Sverige vore skyldigt sina i Amerika
boende landsmän, som så ofta ådagalade sin kärlek till det gamla
fäderneslandet, att bereda dem glädjen se den blågula flaggan svaja
från de fält, der verldens alla bildade nationer stämt möte, och detta
så mycket mer, som utställningen komme att hållas i eu stad, hvilken
mer än någon annan kunde betraktas såsom medelpunkten för de skandinaviska
kolonisternas hemvist på andra sidan Atlanten. Vårt lands
ingeniör och arbetare komme utan tvifvel att i stort antal besöka
Amerika under utställningstiden, då de säkerligen ej allenast ville se
hvad utställningen erbjöde, utan äfven begagna tillfället att studera
det amerikanska fabrikslifvet, men säkert skulle de mottagas med ofantligt
mycket större välvilja, om Sverige deltoge i utställningen, än om
det uteblefve. .

Hvad angår formen för deltagandet hafva Tekniska samfundets
komiterade ansett att utställningen borde anordnas så, att den gåfve en
så fullständig bild som möjligt af vårt land, dess kulturtillstånd, naturliga
hjelpkällor och några af dess vigtigaste industrigrenar. Då Sveriges

Sjette hufvudtiteln.

deltagande i utställningen sålunda i främsta rummet skulle vara al representativ
art, borde enligt komiterades åsigt kostnaderna derför hufvudsakligen
drabba staten, som sålunda borde öfvertaga hela transporten
af utställningsgodset och detsammas uppsättning å utställningsfältet och
slutligen återföra till utgångspunkten hvad af godset icke blifvit i
Amerika försåldt. Äfvenså borde staten bekosta de utställningsföremål,
som vore af uteslutande representativ natur, samt uppförandet af en
byggnad för uppställningen af våra utställningsföremål, under det att
montrer och dylikt af mera privat natur skulle bekostas af utställarne
sjelfva, med rätt för staten, utan att behöfva ingå i detaljerad pröfning
af de föremål, som skulle utställas, att vägra mottagandet af utställningsföremål,
om sådant af ett eller annat skäl ansåges nödigt.

I fråga om utställningens ordnande har al komiterade föreslagits
att en i Sverige utförd utställningsbyggnad skulle uppföras för att tjena
såsom exempel på svensk byggnadskonst och visa användningen af
svenskt material samt bereda plats för flertalet af utställningsföremålen.
Utställare, som önskade deltaga inom de olika gruppafdelningarna uti
utställningens allmänna byggnader, borde äfven beredas tillfälle dertill.
Svenska byggnaden, hvars storlek kunde beräknas till 1,000 qvadrat -meters golfyta, borde inrymma förslagsvis följande, nemligen: redogörelser
för vårt lands förhållanden, såsom de geografiska och historiska,
för våra kommunikationer, telefonväsendet, vårt jordbruk, sjöfart, handel
och administration, undervisningsväsende, bergsbruk, fiske, skogsskötsel,
fabriksindustri, konstindustri och hemslöjd, geografiska upptäcktsresor
och turistväsendet ; utställningar af våra geologiska, ekonomiska, topografiska
och sjökarteverk, andra kartor och statistiska tabeller. m. in.
samt framställningen af var gymnastik och slöjd; utställningar af vetenskapliga
instrument, boktryckerialster och litografiska arbeten, fotografier,
byggnadsmodeller äfvensom af utsädesfrö- och mosskulturföreningarnes
arbeten och produkter, mineralier, bergarter och skogsprodukter samt
industriprodukter af allehanda slag o. s. v. Inom de allmänna gruppafdelningarna
borde inrymmas i främsta rummet konstverk, såsom jaflor
och byggnadsritningar, samt möjligen någon åt de större industrierna,
exempelvis jernindustrien.

Angående byggnaderna hafva komiterade, ehuru enligt deras tanke
visserligen kunde antagas att uppgörandet åt ritningar till utställuingsbyggnaden
komme att blifva föremal för täflan mellan svenska arkitekter,
öfverlemnat en åt arkitekterna H. Hedlund och Yngve Rasmussen utförd
förslagsritning för eu svensk utställningsbyggnad, hvarjemte de
framhållit att detta förslag till byggnad, eller rättare komplex af bygg -

Sjette hnfrudtiteln.

nåder, innehölle åtskilligt beaktansvärdt, ehuru det éj ansetts lämpligt
ingå i närmare pröfning af förslagets detaljer* och hafva komiterade
i sammanhang härmed funnit sig böra fästa uppmärksamheten på önskvärdheten
deraf att en kommission utsändes till Chicago för att tillförsäkra
Sverige en god plats, för den händelse dess deltagande i utställningen
beslutades.

Vidkommande kostnaderna hafva komiterade med stöd af den erfarenhet,
som vunnits genom Philadelphiautställningen, hvilkens räkenskaper
varit i utdrag tillgängliga för komiterade, och under antagande
af att anordningarna för utställningen skedde efter ofvan angifna grunder
och sålunda deltagandet något mer begränsades än fallet varit i
Philadelphia, ansett att kostnaderna för vårt lands deltagande i Chicagoutställningen
kunde, enligt bilagdt kostnadsförslag, beräknas till 300,000
kronor.

Slutligen hafva komiterade betonat att de vore öfvertygade derom
att på den sålunda föreslagna basen ett fullt tillräckligt deltagande från
de industriidkandes och fabrikanternas sida vore att påräkna, om också
på de frågelistor, som cirkulerat i landet, ej inkomme så många jakande
svar, att någon maning i dem läge att anordna utställningen.

För egen del har i afseende å denna fråga kommerskollegium anfört
följande: Sverige hade vid de flesta af de större internationela

utställningar, som förekommit, varit representerad t. Ett undantag härifrån
gjorde verldsutställningen i Paris 1889. Sverige hade derjemte
deltagit i flera utländska specialutställningar, såsom fiskeri-, landtbruks-,
grufve- med flera utställningar; och särskild! vid de nordiska utställningarna
i Köpenhamn hade den svenska industrien intagit ett framstående
rum.

Enligt officiela redogörelser för dylika utställningar såväl af ena
som andra slaget hade från Sverige deltagit:
i verldsutställningen i London 1851......

114 utställare,

» i Paris 1855 ............		..... 542	b
» i London 1862............		...... 511	B
» i Paris 1867 ..............		...... 605	B
» i Wien 1873 ................		.. .. 836	B
» i Philadelphia 1876...		..... 504	B
» i Paris 1878 ...............		..... 524	B
i den nordiska utställningen i Köpenhamn	1872.........	.. .. 847	»
it) » i »	1888.........	..... 954	B

Sjette hufVudtiteln.

och bland, andra utställningar, deri Sverige deltagit, kunde vidare
nämnas:

fiskeriutställningen i Berlin 1880 ............... med 148 svenske utställare,

» i London 1883 .............. J> 293 x> »

fröutställningen i Buda-Pest 1885 ............... f> 148 » »

utställningen af bergverksprodukter i Madrid
1883 ................................... » 43 » »

landtbruksutställningen i Wien 1890 ......... » 68 » »

För dem bland ofvannämnda verldsutställningar, till bvilka staten
lemnat bidrag, hade statens omkostnader, utom i fråga om resestipendier,
enligt tillgängliga handlingar och räkenskaper utgjort:

i anledning af utställningen i London 1851............

b » »i Paris 1855...............

» » »i London 1862...........

b » » i Paris 1867 ........................

b » »i Wien 1873:

af Riksdagen anslagna .......................... 150,000: —

enligt nådiga bref den 8 november

1872 och 25 april 1873.................... 20,000: —

i anledning af utställningen i Philadelphia 1876 ...........

b b »i Paris 1878:

af Riksdagen anslagna ........................... 200,000: —

enligt nådiga bref den 30 november

1877, 29 mars och 4 juli 1878 ...... 63,000: —

18,000 kronor,
69,900 »

139,400 »

170,200 »

170.000 »

373.000 »

263,000 »

Förutom ofvannämnda statsbidrag för Sveriges deltagande i verldsutställningama
i Wien 1873 och Paris 1878 hade, till betäckande af
de allmänna omkostnaderna, genom frivilliga bidrag af enskilde influtit
för den förra utställningen 80,672 kronor och för den senare 10,500
kronor, hvadan sålunda de allmänna omkostnaderna för Sveriges representerande
vid sistnämnda utställningar belöpte sig till:

i Wien .....i................................. 250,672 kronor

och Paris................................... 273,500 »

Att redogöra för statsbidragen till alla ofvannämnda specialutställningar
torde, enligt hvad kollegiet vidare yttrar, icke erfordras, da
dessa utställningar icke kunde anses vara med den nu ifrågasätta verlds -

Sjette hufvudtiteln.

utställningen jemförliga; dock borde nämnas att för utställningen af
bergverksprodukter i Madrid 1883 anvisats af statsmedel, genom särskilda
nådiga bref, tillsammans 60,500 kronor, och att för de allmänna
omkostnaderna vid Sveriges deltagande i den nordiska utställningen i
Köpenhamn 1888 varit tillgängliga följande medel, nemligen:

anvisade enligt nådigt bref den 30 september 1887 ..... 16,000 kronor

» af Riksdagen 1888...................................................... 15,000 »

» af Sveriges allmänna exportförening.................. 10,000 »

» a,‘ enskilde................. 23,352 »

tillsammans 64,352 kronor.

För bedömandet af de kostnader, som erfordrades för olika ändamål
i sammanhang med deltagandet i en utställning, har kollegiet till
ledning meddelat följande utdrag ur räkenskaperna för utställningarna
i Wien 1873, Philadelphia 1876, Paris 1878, Madrid 1883 och Köpenhamn
1888.

!	I Wien 1873.	I Philadelphia 1876.	I Paris 1878.	I Madrid 1883.	I Köpenhamn 1888.
Byråomkostnader och diverse					* t * 1
utgifter ....................	15,204	20,589	11,394	8,742	5,450
Kataloger och trycksaker ...... Transporter, inpackning och	8,228	13,000	13,286	4,257	3,822
återsändning....... .............	80,036	70,062	60,670	15,210	20,133
Aflöningar och reseräkningar... Försäkringar (brand- och tran-	39,787	109,773	71,695	9,646	22,009
sport-)................ ............ Inredning, dekoration, inven-	21,211	29,974	8,719	; - ''	*)
tarier m. m.....................	52,546	74,239	60,575	—-	9,370

*) Betaltos af utställarne sjelfye.

Kostnaderna för de vid sistberörda utställningar af Sverige separat
uppförda byggnader — deri dock icke inräknadt kostnader för transporter
och i visst fall uppsättning — samt det pris, hvartill samma
efter utställningarnas slut blifvit försålda, framginge af
följande tablå:

Sjette hufrudtiteln.

	Wien	1873.	Philadelphia 1876.	Paris 1878.	Madrid 1883. J
B y g g n a d e r. \ •■! ,• bl - ... i- !	Kostnad för	Försåld för	Kostnad för	Försåld för	Kostnad för	Försåld för	Kostnad för	Försåld i för
Fiskeribyggnad........................	15,930	1,520	—	—	—	—	—	—-
Armébyggnad ........................	3,210	720	—	—	—	—	—	—
Restanrationsbyggnad ...............	17,311	10,972	—	■ ---	—		—	—
Jagtpaviljong...........................	3,173	—	—	—	_		—	1
Skolhusbyggnad........................	9,374	G,400	26,545	5,355	—		—	- i
Byggnad för jernvägsmateriel ...	—	—	—	—	3,122	1,872	—	—
Byggnader i Trocadéro ............	—	—	—	---	21,024	14,400	—	—
Andel i eu »internationel fänad» ..	—	---	—	—	13,000	—	—	—
\| TTtställningsbyggnad (oberäknadt \| uppsättning) ........................	_	—	—	—	—	—	7,715	5,976

Öfver de kostnader, som de enskilde utställarne en hvar för sig
haft för anordnandet af sina utställningar, kunde gifvetvis icke någon
uttömmande redogörelse meddelas, men upplysningar i sådant hänseende
beträffande Philadelphiautställningen hade emellertid stälts till
kollega förfogande från åtskilliga firmor, hvilka deltagit i denna utställning,
och inhemtades deraf att flera bland dem fått för sitt värdiga
representerande vidkännas betydande utgifter; så t. ex. skulle dessa
utgifter hafva för en gjuteri- och mekanisk verkstad uppgått till 33,000
kronor, för en annan sådan till 31,800 kronor och för två andra till
resp. 2,500 och 2,691 kronor, för jernkontoret till 14,369 kronor, för
en bruksfirma till 10,109 kronor, för en annan sådan firma till 15,000
kronor och för ännu en annan till omkring 3,000 kronor, för en
porslinsfabrik till 8,000 kronor, för eu urmakerifirma till 1,200 kronor,
för eu tändsticksfabrik till 1,428 kronor och för ett stort antal andra
firmor, som derom lemnat uppgifter, till emellan 1,000 och 50 å 60
kronor.

Omkring 80 firmor, hvilka deltagit i Philadelphiautställningen och
hvaribland funnes åtskilliga af vårt lands förnämsta i flera brancher,
hade på tillfrågan nästan alla svarat att de icke haft någon direkt
nytta af detta sitt deltagande. Några hade uppgifvit att de till följd
af erhållna medaljer blifvit mera uppmärksammade hemma; ett par
hade haft den nyttan att deras utstälda artiklar blifvit till större eller
mindre del försålda.

Bill. till Bifall. Prof. 181)2. 1 Sami. / A/d. 1 Haft. 0

Sjette hufvudtiteln.

Enligt hvad kollegiet inliemtat af de för kollegiet tillgängliga underrättelser,
bestode de förmåner, som erbjödes deltagare i nu ifrågasatta
utställning i Chicago, bland annat deri

att utställningsföremålen finge tullfritt och utan föregående tullbehandling
föras direkt från hamnen, der de lossades, till utställningsplatsen,
men att tull skulle betalas för de varor, som vid utställningen
försåldes till bruk inom Förenta staterna;

att utställningsföremålen, om de till pristäflan anmäldes, komme att
för prisbelöning underställas pröfning af en internationel jury; samt
att platshyra icke erfordrades och ej heller någon afgift för användande
af ång- eller vattenkraft intill viss begränsad mängd.

Vidare hade, i afseende å jernvägstransporten från hamn och till
Chicago, kollegium erfarit att vederbörande amerikanska utställningskommission
träffat aftal med jernvägsbolagen att för utställningsgodset
fraktafgift. betalades endast till utställningsplatsen, men att återfrakten
derifrån till hamn verkstäldes utan afgift.

Enligt hvad kollegiet vidare meddelar, hade exporten från Sverige
till Amerikas Förenta stater i medeltal för de fem åren 1885—1889
haft ett värde af 1,771,325 kronor för år, hvari ingått värdet af i
medeltal för år under samma tid till Förenta staterna exporterade 10,460
ton jern och stål samt 4,030 ton trämassa. Enligt svensk statistik
vore vidare värdet af exporten till Förenta staterna från Sverige år
1889 1,447,864 kronor, innefattande värdet af 4,500 ton jern och stål
samt 5,700 ton trämassa; men enligt amerikansk statistik hade samma
år till Nordamerika importerats, jemlikt ursprungsbevis, 64,000 ton
svenskt jern och stål samt 8,064 ton svensk trämassa äfvensom andra
svenska varor till sådan mängd att importens sammanlagda värde vore

2,787,000 dollars, hvilken olikhet i uppgifter berodde derpå att den
svenska statistiken angåfve såsom till Förenta staterna utfördt endast
hvad som direkt från Sverige dit afskeppats, men den amerikanska
äfven alla de varor, som genom mellanhänder från Sverige anländt
till Förenta staterna.

Kollegiet yttrar vidare följande:

Af hvad ofvan anförts ej mindre beträffande antalet af svenska
utställare vid föregående expositioner, än äfven rörande de kostnader,
staten och jemväl enskilde iklädt sig för Sveriges värdiga representerande
dervid, syntes framgå att, om man undantoge utställningen i
Paris 1889, ett lifligt intresse för deltagande i utställningar hittills allt -

Sjette hufvudtiteln.

jemt förefunnits såväl lios de enskilde näringsidkarne som hos statsmakterna,
Ett sådant intresse torde dock i fråga om den nu tillärnade
utställningen i Chicago icke kunna sägas i samma mån förefinnas hos
vårt lands näringsidkare.

I det underdåniga utlåtande, som, i anledning af inbjudning att
deltaga i merberörda utställning, kollegium den 1 maj 1891 afgifvit,
hade kollegium, på grund af då'' infordrade yttranden, ansett att något
deltagande uti utställningen i Chicago 1893 från svenske industriidkares
sida, åtminstone i vidsträcktare mån, icke vore att förvänta, Denna
mening syntes icke heller hafva blifvit vederlagd genom det tillfälle,
som nu beredts näringsidkarne i landet att yttra sig i ämnet. Af de
tillsammans 9,750 formulär till yttranden om deltagande i utställningen,
hvilka kollegium tillstält öfverståthållareembetet och Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i rikets samtliga län, för att efter dessa myndigheters
bepröfvande och genom deras försorg utdelas bland landets
näringsidkare, hade 2,146 till kollegium återkommit besvarade. Af de
näringsidkare, som sålunda yttrat sig, hade 161 förklarat sig villige
att i utställningen deltaga, åtskillige dock under ett eller annat vilkor,
såsom att staten droge alla omkostnaderna, eller under förutsättning
af kollektiv utställning o. s. v. Obestämda svar hade lemnats af 12,
men de öfriga 1,973 hade förklarat sig icke vilja i utställningen taga
del; varande bland de nekande yttrandena äfven sådana afgifna af
kommuner och andra korporationer. Då erfarenheten gåfve vid handen
att, så snart ett lands representerande vid en utställning blifvit beslutadt
och erforderliga medel derför anvisats, åstundan att i utställningen
deltaga betydligt ökades och detta än mera i samma mån tiden
för utställningens öppnande närmade sig, kunde det visserligen antagas
att, derest en allmän utställning af svenska industrialster komme till
stånd i Chicago, antalet af dem, som ville deltaga deri, skulle blifva
icke obetydligt större än det ofvan nyssomförmälda, om det äfven icke
skulle komma att uppgå till samma storlek som vid föregående utställningar.
Men det vore icke antalet i och för sig af utställare, som
borde vara bestämmande för tillstyrkande af ett officielt anordnande af
eu utställning sådan som den nu ifrågasatta, utan berodde detta fasthellre
deraf att bland de utställare, som anmält sig vilja deltaga, landets
mera betydelsefulla eller kännetecknande industrier funnes representerade
på ett sådant sätt och i sådan mängd, att landets industris
ståndpunkt och utveckling verkligen kunde anses vinna ett uttryck i
utställningen. Så kunde emellertid icke sägas nu vara i allmänhet händelsen,
om ock vissa af vårt lands mera framstående näringsidkare

Sjette hufvudtiteln.

återfunnes bland dem, som anmält sig villige att utställa sina produkter
i Chicago. Vår pappers- och trämasse-industri kunde visserligen anses
ganska tillräckligt representerad genom dem, som anmält sig till deltagande
inom denna grupp, men i afseende å den för oss så betydelsefulla
jern- och stålindustrien kunde detta icke sägas. Visserligen torde
de fem bruksfirmor, som förklarat sig vilja deltaga, en hvar för sig
kunna anses såsom fullt värdiga representanter af denna industri; men
tre af dessa firmor ville icke deltaga annat än för den händelse att
en _ kollektivutställning anordnades af jernkontoret eller eljest. Af
öfriga större jern- och stålberedningsverk hade de fleste icke tillkännagivit,
om de önskade deltaga i utställningen eller icke; från ett par
hade tvekande eller obestämda svar ingått. Sammanstäldes det nu sagda
med hvad fullmäktige i jernkontoret, efter förfrågan hos landets jernek
ståltillverkare, i ofvanberörda, kollegii utlåtande af den 1 maj 1891
bifogade yttrande andragit, kunde med fog sägas att något lifligare intresse
icke försports från jern- och stålindustriidkarnes sida att i utställningen
taga del. Grufrörelsen vore icke representerad och annan metallindustri
än jernets förekomme nästan icke alls bland de anmälde deltagarne. Inom
den mekaniska verkstads- och gjuterirörelsen samt manufaktureringen
af jern och stål saknades en mångfald af de framstående och ledande
verkstäder, hvilka eljest plägat göra vårt land heder vid utställningar;
dock hade ett par framstående dylika verk anmält sig. Det finare
eggjems- och verktygssmidet vore genom några Eskilstuna- och andra
firmor rätt väl representeradt, men produkter af annan finare metallbearbetning
saknades. — Vår på senare tid alltmer framträdande stenförädlingsindustri
vore representerad af endast en firma. — Inom textilindustriens
stora område hade visserligen så betydande firmor som
Malmö yllefabriksaktiebolag och Manufakturaktiebolaget i Malmö anmält
sig villiga att deltaga, men Norrköpings hela klädesindustri och de
stora fabrikerna inom Eltsborgs, Göteborgs och Bohus samt Hallands
län ined flera förekomme icke bland dem, som önskade deltaga. —
Glasmdustrien vore väl representerad, men inom porslins- och fajansfabrikationen
hade endast den ena af våra mest framstående fabriker
förklarat sig villig deltaga, dock likväl endast under förutsättning att
staten droge alla kostnader. — Byggnadssnickeriet torde kunna anses
sparsamt representeradt. Inom till konstindustri och konstslöjd hörande
näringar vore deltagandet ringa eller intet. Möbelsnickeriet vore visserligen
temligen talrikt representeradt, isynnerhet af stolmakare från
Oster-Wåla och andra orter, men det finare möbelsnickeriet och tapetserareyrket
kunde icke sägas vara på framstående sätt företrädt, —

Sjette hufvud titeln.

Guldsmedsyrket hade en representant, nemligen tran Umeå, och inom
de flesta andra industri- och yrkesgrupper vore jemväl deltagandet af
mera ledande firmor icke synnerligen stort; dock gjorde spritförädlingsindustrien
härifrån ett undantag, då ett större antal punschfirmor anmält
sig önska utställa sina fabrikat.

Orsakerna till att så relativt få af landets mera betydande industriel
firmor visat ett varmare intresse för deltagandet i merberörda
utställning finge enligt kollega åsigt anses vara hvad utaf de korporationer
med flera, hvilka i anledning af den första framställningen i
frågan till kollegium afgifvit yttranden, framhållits,. nemligen, dejs att
ett deltagande i Chicagoutställningen skulle menligt inverka på deltagandet
i den jemväl tillärnade utställningen i Stockholm, dels den nu
i Amerikas Förenta stater gällande tullagstiftning, dels ock att fördelarne
af Chicagoutställningen icke kunde komma att motsvara de med
ett deltagande i densamma förenade kostnader för utställarne. Onekligt
vore äfven att dessa med allt kortare mellanrum återkommande täflingar
hos mången deltagare framkallat en ofta icke oberättigad misstro till
deras nytta, helst den pekuniära vinsten, som deltagarne skördat, sällan
vant af den betydenhet, att den stått i något afsevärdt förhållande till
de å utställningarna nedlagda kostnader eller kunnat uppmuntra till
förnyade ansträngningar och dermed förenade uppoffringar.

Skulle staten låta anordna en allmän utställning af svenska industrioch
konstprodukter- i Chicago, skulle utan tvifvel de på staten sig belöpande
kostnader, hvilka för landets fullt värdiga representerande blefve
erforderliga, ingalunda kunna beräknas lägre än hvad de utgjort för
Sveriges deltagande i Philadelphiautställningen; ty om än utställarnes
antal och vigten af deras produkter icke blefve lika stora nu som då,
skulle dock det vida längre afstånd, som föremålen nu måste landvägen
transporteras, äfvensom den betydliga förhöjning i det amerikanska
myntets kurs, som inträffat sedan år 1876, och de ökade fordringar
å sättet för utställningsföremålens uppställning för att de skulle
ådraga sig vederbörlig uppmärksamhet, som blifvit eu följd af de ofta
upprepade utställningarna, verka till höjande af de relativa kostnaderna
för en allmän svensk utställning i Chicago, jemförda med samma kostnader
i Philadelphia år 1876.

Då alltså, såsom nämndt, intresset för deltagandet i utställningen
i Chicago och att derför göra några uppoffringar visat sig inom de
flesta industrigrupper hos de mera betydande näringsidkare, hvilka i
främsta rummet borde vara vid utställningen representerade, föga lifligt,
och särskildt inom vissa grupper detta intresse nästan alldeles saknades,

Sjette hufvudtiteln.

samt de kostnader, som för en allmän svensk utställning skulle drabba
statsverket, blefve ganska afsevärda, funne kollegium sig icke böra
förorda anordnandet af en allmän svensk utställning, i hvilken enhvar
näringsidkare, som det åstundade, skulle ega deltaga.

Men å andra sidan, fortsätter kollegium, borde ett litet land, hvilket,
såsom vårt, intoge eu ingalunda obetydlig plats inom industriens
och odlingens tjenst, icke helt och hållet underlåta att vid en utställning
sådan som den nu ifrågasatta låta sig representeras. Det vore
icke lämpligt eller nyttigt att icke söka begagna det tillfälle, som
nu erbjöde sig att ej allenast bland hela Nord- och Syd-Amerikanska
verldsdelens folk, utan äfven bland Australiens och en stor del
af Asiens bebyggare göra vårt land och dess kultur kända; och kunskapen
om vårt land kunde i icke oväsentlig grad genom ett deltagande
i Chicagoutställningen spridas äfven bland Europas nationer, då
representanter för dem sannolikt i stort antal komme att besöka denna
utställning. Och jemväl deruti att, enligt hvad kollegium erfarit, det
vore mycket antagligt att, pa ett eller annat undantag när, Europas
samtliga länder komme att vid meranämnda utställning representeras,
för hvilket ändamål många bland dem redan anvisat anslag, läge en
maning för oss att inför öfriga verldsdelar söka försvara vår plats i
ledet af Europas kulturfolk. Slutligen borde äfven den betydelsen af
ett Sveriges representerande vid utställningen, att detta skulle tjena
till att underhålla och befästa bandet mellan den.talrika svenska befolkning,
som i Nord-Amerika nedslagit sina nya bopålar, och det
gamla fosterlandet, icke lemnas utan afseende.

Allt detta, säger kollegium, torde sammanlagdt utgöra ett stort
fosterländskt, om ock måhända öfvervägande ideelt intresse, hvilket
hade sitt fulla berättigande och borde beaktas. Kollegium hade alltså
med hänsyn härtill tänkt sig att, för den händelse Kongl. Maj:t
skulle dela nyssnämnda uppfattning, Sverige borde å utställningen representeras
och att detta representerande borde så tillgå, att på utställningsplatsen
i Chicago eu svensk byggnad uppfördes, i och omkring
hvilken en utställning anordnades, som kunde gifva en tydlig
föreställning om vårt lands kultur- och industriståndpunkt och der upplysningar
af alla slag stode att vinna om våra exportartiklar, om landets
naturliga beskaffenhet och hjelpkällor m. m. Att utställuingsföremål
i tillräcklig mängd och af lämplig beskaffenhet för en dylik utställning
skulle kunna erhållas i de flesta fall utan särskilda uppoffringar
från statens sida för inköp af föremålen, lede intet tvifvel. Anordnandet
af ett dylikt »mönsterlager», som omhänderhades af en med

Sjette hufvudtiteln.

våra industriela och öfriga förhållanden förtrogen person, hvilken kunde
lemna upplysningar om, hvarest och på hvilka vilkor med de utstälda
föremålen likartade varor kunde i vårt land erhållas, borde jemväl
kunna tjena landets materiela intresse i ej oväsentlig mån. Kostnaderna
för en dylik utställning blefve visserligen i och för sig icke
obetydliga, men dock vida understigande dem, som svenska staten^vidkänts
för utställningen i Philadelphia. Enligt ofvannämnda utaf Tekniska
samfundets i Göteborg komiterade upprättade kostnadsberäkning
för en med den nu af kollegium ifrågasatta ungefär jemförlig utställning,
skulle kostnaderna för densamma blifva ungefär följande:

Byggnad jemte uppsättning................................................

Administrationskostnader........................................................

Transporter ...............................................................................

Försäkring..................................................................................

Inredning, uppsättning, inventarier in. m.........................

Katalog, trycksaker m. in. ..................................................

Diverse, såsom tillsyn, bränsle, ljus in. m.....................

tillsammans kronor

80,000: —
50,000: —
50,000: —
25,000: —
60,000: —
15,000: —
20,000: —

300,000: —

Kollegium, som emellertid ansett tvifvelaktigt, huruvida den byggnad,
hvartill Tekniska samfundet öfverlemnat ritningar, verkligen kunde
åstadkommas för 80,000 kronor, och dessutom befarade att nämnda
summa för endast byggnaden vore väl hög, hade anmodat arkitekten i
öfverintendentsembetet F. Liljeqvist att upprätta förslag till en byggnad,
som uppsatt skulle kosta mellan 30,000 och 40,000 kronor, och
till följd häraf från honom fått emottaga ritningar, hvilka dock efter
verkstälda beräkningar befunnits medföra för stora kostnader; dock
antoge kollegium att svårigheter ej borde möta att genom lämpliga
anordningar och förminskning af byggnadens storlek kunna erhålla eu
sådan af värdigt och prydligt utseende till en kostnad, ej öfverstigande

40,000 kronor. Äfven af aktiebolaget J. O. Wengströms snickerifabrik
hade kollegium fått mottaga ritningar å en villabyggnad för svenska
utställningen i Chicago.

Med ledning af räkenskaperna för Philadelphia- och andra utställningar
samt på grund af särskilda upplysningar, hade kollegium uppgjort
en fö r slags beräkning öfver statens kostnader för en utställning
af det utaf kollegium antydda slag, dervid dock fraktkostnaderna icke
kunnat med säkerhet beräknas. Äfven försäkringsafgifterna kunde ej
annorlunda än på ett ungefär beräknas. I bada fallen hade emoller tid

Sjette hufrndtiteln.

räkningarna från Philadelphia-expositionen lemnat någon ledning. Sammanlagda
vigten af utställningsföremålen, som i Philadelphia varit 985
ton, hade beräknats vid nu ifrågasatta utställning blifva mellan 400
och 500 ton. Svenske kommissarien vid Philadelphiautställningen hade
åtnjutit ett arfvode af 90 kronor för dag under vistelsen i Amerika, men
kollegium ansåge, i betraktande af nu itrågavarande utställnings mindre
omfattning, att en blifvande kommissaries arfvode kunde beräknas ej
obetydligt lägre.

För en svensk utställning i Chicago, inrymd i en i Sverige förfärdigad
byggnad, skulle kostnaderna enligt kollegii beräkning ställa
sig ungefär sålunda:

Förberedande arbeten i Sverige......

Byggnad, uppsatt .................................

Kommissarien, arfvode i Chicago...
Sekreteraren, d:o d:o

Resor...........................................................

Arkitekt.....................................................

(ifrigt biträde .........................................

Inredning, dekoration, uppställning

Trycksaker ............................................

Försäkringar ........................................

Transporter ..........................................

Byråomkostnader m. m......................

20,000

7,500

3.000

6.000

5,000

6,300:

40,000:

41,500

30.000

10.000

15.000

40.000
17,200

tillsammans kronor 200,000

Skulle emellertid denna summa, 200,000 kronor, anses för hög,
kunde en svensk utställning äfven så anordnas, att Sverige utverkade
sig plats för en kollektivutställning inom den amerikanska allmänna
hufvudbyggnaden i Chicago. Fn der inrymd utställning koinme dock
icke att göra samma verkan eller blifva så ändamålsenlig som eu utställning,
på ofvan antydt sätt, ordnad i egen svensk byggnad. Kostnaden
för en svensk utställning i den störa hufvudbyggningen kunde
beräknas sålunda:

Förarbeten i Sverige ............................................................ 6 300: _

Kommissarie, sekreterare, arkitekt, biträden och resor 41^500: —

Inredning och dekoration .............................................. 20,000: —

Försäkring.................................................................................. 10,000: —

Transport kr. 77,800: —

Sjette liufyudtiteln.

Trycksaker ..................................

Transporter.................................

Byråomkostnader m. in...........

Transport kr. 77,800

.........................;.......... 10,000

.................................. 30,000

.................................... 17,200

tillsammans kronor 135,000

På grund af hvad sålunda andragits, har kollegium föreslagit att,
derest Kongl. Maj:t skulle pröfva skäligt att Sverige blefve vid utställningen
i Chicago 1893 representeradt, detta representerande finge
ega rum på så sätt, att en svensk utställning, afsedd att lemna en
tydlig bild af vårt lands ståndpunkt inom kultur och industri, dess
naturbeskaffenhet, dess naturliga hjelpkällor m. m., anordnades, samt
att åtgärd vidtoges för beredande af anslag för detta ändamål till belopp
af helst 200,000 kronor, eventuel 135,000 kronor, äfvensom att
en kommission tillsattes för omhändertagandet af med utställningen
sammanhängande frågor och för att ordna utställningens detaljer samt
anskaffa eller utvälja för ändamålet lämpliga utställningsartiklar m. m.

Kommerskollegium öfvergår derefter till behandlingen af frågan
om tilldelande af anslag åt teknici för besök vid utställningen i Chicago
och omförmäler dervid till en början, hurusom bestyrelsen för ofvannämnda
möte i Göteborg erinrat att, med afseende å den höga ståndpunkt,
som den maskin- och fabriksmessigt drifna mauufaktureringen af en
mängd varor samt maskiner och verktyg inom Amerikas Förenta stater
uppnått, en beaktansvärd fördel för vårt land kunde skördas, om ett
större antal teknici härifrån sattes i tillfälle att besöka Chicagoutställningen
för att der göra studier, somliga i merkantilt, andra i rent tekniskt
syfte, helst det torde medgifvas att många af vårt lands industrier
haft för sin tillkomst att tacka den kunskap och erfarenhet, som vunnits
i Amerika, och att andra tagit väsentligt intryck och lyftats genom
samma inflytande.

Kommerskollegium redogör vidare för de yttranden, som afgifvits
af styrelsen för Svenska teknologföreningen i Stockholm, tekniska
samfundet i Göteborg och Skånska ingeniörsklubben i Malmö, och anhåller
jag att här få relatera hufvudsakliga innehållet af dessa yttranden.

Styrelsen för Svenska teknologföreningen i Stockholm, som på det kraftigaste
förordat den gjorda framställningen om reseunderstöd åt landets
teknici för studieresor till utställningen, har dervid anfört att beträffande
frågorna om anslagens belopp, om de kompetensvilkor, som
borde uppställas för erhållande af understöd, samt om de föreskrifter,

Jtih. till Iliksd. Prof. 18112. 1 Sand. 1 Afd. 1 Iligt. 1

Sjette hufvudtiteln.

som borde meddelas till kontroll öfver understödens rätta användande,
dessa frågors besvarande vore i väsentlig mån beroende på huru långt man
ansåge sig böra utsträcka omfattningen af begreppet »tekniker», enär,
om detta toges i dess vidsträcktaste bemärkelse, det omfattade ej allenast
praktiserande ingeniörer och arkitekter, utan äfven lärare vid
tekniska undervisningsanstalter samt egentliga yrkesidkare eller handtverkare.
För dessa olika kategorier borde kompetensvilkoren för understöds
åtnjutande och äfven andra föreskrifter uppställas olika. På
grund häraf ansåge styrelsen det lämpligast att inskränka sina uttalanden
till endast den första gruppen af teknici eller teoretiskt och praktiskt
utbildade sådane. För bedömandet af det erforderliga anslagsbeloppet
blefve i första hand nödvändigt att bestämma ungefärliga antalet
ingeniörer och arkitekter, som ansåges böra undfå understöd, och,
om härvid utginges derifrån att representanter för alla de för vårt
land vigtigare industrigrenar borde utsändas till utställningen, finge ett
sammanlagdt antal af 60 personer ej anses vara för högt beräknadt.
Om vidare förutsattes att för resan och vistelsen vid utställningen åtginge
omkring två månader, kunde det understöd, som af allmänna
medel borde beredas en hvar af dessa personer, i medeltal uppskattas
till 1,000 kronor, hvadan hela det erforderliga anslagsbeloppet blefve

60,000 kronor. Hvad anginge kompetensvilkoren för erhållande af reseunderstöd,
borde sökande till sådant understöd, jemte tydligt angifvande
åt hvad han vid utställningen önskade studera, med intyg styrka
sig ega tillräcklig teoretisk underbyggnad och praktisk erfarenhet inom
det angifna studieområdet för att med fördel kunna tillgodogöra sig
de rön och iakttagelser, hvartill utställningen lemnade tillfälle. Vidkommande
slutligen vinnandet af garanti för understödens användande
till dermed afsedt ändamål, borde föreskrifvas att den, som beviljats
reseunderstöd, finge deraf lyfta tre fjerdedelar vid afresan från fäderneslandet,
men återstoden först sedan han dit återkommit och till vederbörande
aflemnat reseberättelse, som af dessa godkändes, hvilken berättelse
skulle vara afgifven inom åtta månader från den dag, förstnämnda
del af anslaget lyftats, hvarjemte sökanden skulle hafva att
ställa antaglig säkerhet för att, derest de gifna föreskrifterna icke af
honom uppfyldes, den redan utbekomna delen af understödet blefve
återbetald.

Tekniska samfundet i Göteborg instämde på det varmaste i teknikermötets
förslag om anslag i berörda syfte, enär väsentliga fördelar
skulle beredas den svenska industrien genom att dess målsmän finge
tillfälle att besöka Chicagoutställningen och der taga kännedom om den

Sjette hufVudtiteln.

i många afseenden framstående amerikanska industriens ståndpunkt,
hjelpmedel och arbetsmetoder. Då emellertid omkostnaderna för en
dylik resa vore så stora, att utan statens understöd endast ett fåtal
teknici skulle kunna besöka utställningen, borde understöd lemnas i
ganska stort antal och af sådan storlek, att de utgjorde ett väsentligt
bidrag till omkostnadernas bestridande. I fråga om kompetensvilkoren
för erhållande af understöd förefunnes stora svårigheter på grund af
de med hvarandra ganska olika kategorier af sökande, som utan tvifvel
komme att anmäla sig och som vore förtjente att komma i betraktande,
enär det icke endast vore de i egentlig mening såväl teoretiskt
som praktiskt utbildade teknici, hvilkas understödjande vore för landets
industri af betydelse, utan det äfven inom den mindre industrien och
handtverkerierna funnes ett ganska stort antal personer, hvilka ic e
varit i tillfälle att bedrifva i egentlig mening teoretisk-tekniska studier,
men som ändock skulle kunna med framgång studera utställningen och
derifrån hemföra rön och iakttagelser, som sedermera kunde visa sig i
hö»- grad fruktbärande. Jemte det samfundet instämde i hvad (svenska
teknologi reningen i fråga om understöd åt sådana personer, som egde
såväl praktisk som teoretisk utbildning, i afseende å anslagsbeloppets
och de skilda stipendiernas storlek föreslagit, hemstälde samfundet likväl
af hänsyn till jemväl öfriga teknici att anslagsbeloppet höjdes till
80 000 kronor för att understöd jemväl skulle kunna tilldelas dem,
som styrkte sig ega tillräcklig underbyggnad samt grundlig praktisk
erfarenhet inom angifvet studieområde. . . .

Skånska ingeniör sklubb en i Malmö har jemväl mstämt i de åt teknikermötet
uttalade åsigter om lämpligheten af de föreslagna reseunderstöden,
under anförande att, då ändamålet med reseunderstoden icke
vore att bereda de sökande tillfälle att komplettera sin allmänna tekniska
bildning, hvilket skulle fordra en längre vistelse vid utställningen,
utan fasthellre att bereda dem möjlighet att inhemta kunskaper i de
specialfack, hvaråt de egna! sig, alla stipendierna borde göras lika
störa och bestämmas hvardera till 1,500 kronor, med skyldighet för
stipendiaterna att vistas utomlands minst 60 dagar;. att med hänsyn
till de många olika industrigrenar, som förekomme i vårt, land, samt
dertill att icke blott ingeniörer utan i lika hög grad sådana personer,
åt hvilka vore anförtrodd närmaste ledningen af arbeten, såsom t. ex
verkmästare, borde ifrågakomma vid stipendiernas utdelande, antalet åt
dylika stipendier lämpligen borde bestämmas till 100, så att hela det
belopp, som härför vore behöflig!, blefve 150,000 kronor; att, eu pa
föregående praktisk verksamhet grundad insigt i det fack, för hvars

Sjette hufnulttteln.

studium stipendierna söktes, vore nödvändig för att draga verklig nytta
af stipendiet; att hvad de teoretiska insigterna beträffade borde, såsom
an tyd t, äfven verkmästare och andra arbetsledare kunna till följd af
den ställning de inom industrien innehade anses besitta ett visst mått
teoretiskt vetande, hvarför de icke borde vara från stipendiernas erhållande
uteslutne, äfven om de icke kunde förete intyg om vid teknisk
läroanstalt aflagda examensprof; att, då således ej endast examensmeriter
borde vara bestämmande vid fördelningen af ifrågavarande
stipendier och sålunda tillräckligt objektiva grunder saknades för bedömandet
af de sökandes kompetens, svårigheterna vid sagda bedömande
kunde undanrödjas derigenom att förslaget till stipendiater
upprättades af en pröfningsnämnd, i hvilken kommerskollegium utsåge
två medlemmar, jernkontoret en och enhvar af de tekniska föreningarna
i Sveriges industricentra en medlem, hvarjemte utställningskommissarien
eller en hans ställföreträdare borde i nämnden ingå; att
genom den personkännedom, som inom en sådan nämnd borde finnas,
det mest fruktbringande urval bland de sökande skulle kunna göras;
att tillräcklig kontroll öfver stipendiernas rätta användande kunde vinnas,
om stipendiat finge vid afresan lyfta en tredjedel, vid framkomsten
till Chicago en tredjedel och efter en månads vistelse derstädes
en tredjedel af stipendiet, med skyldighet att ställa borgen för hela
stipendiets återbärande för den händelse, att han icke före den 1
juni 1894 till fäderneslandet återkommit och till kommerskollegium insändt
berättelse öfver sina rön och iakttagelser; samt att dessa berättelser
borde, _ efter vederbörlig redaktion, i en billig upplaga i tryck
utgifvas, hvarigenom stipendiaten finge en ytterligare maning att söka
motsvara de förväntningar, som vid stipendiet vore fastade.

För egen del har kommerskollegium i afseende å denna fråga anfört
följande:

Antingen Sverige blefve vid den tillärnade utställningen i Chicago
representeradt eller icke, borde dock det tillfälle, som genom utställningen
bereddes att vinna kännedom om de inom andra länder, särskildt
Amerika, under de senare åren gjorda framsteg i industrielt
och tekniskt med flera afseenden, icke lemnas obegagnadt. För att
emellertid häraf måtte kunna uppstå någon verklig fördel, vore nödigt
att kännedomen om det nya och nyttiga, utställningen kunde hafva att
uppvisa, blefve inom landet mera allmänt spridd. Detta mål skulle på
lämpligaste sätt ernås genom anvisande af ett så stort anslagsbelopp

Sjette linfvudtiteln.

för de nu ifrågasatta reseunderstöden, att flertalet af vart lands olika
industrigrenar kunde blifva bland understödstagarne representeradt...

Då de personer, som komme i åtnjutande af dessa understöd, icke
allenast kunde vid utställningen se och studera nya arbetsmetoder, varor,
verktyg och maskiner m. m., utan äfven finge tillfälle till erfarenhet derigenom
att, enligt hvad kollegium inhemtat, Amerikas Förenta staters och
Canadas förnämsta ingeniörsföreningar sammanslutit sig för att vid utställningen
inrätta för teknici från alla länder under hela expositionstiden
tillgängliga samlingslokaler, der tillika upplysningar af alla slag
rörande utställningen m. m. erhölles, samt. för hållande af öfverläggningar
rörande nästan alla grenar af industriel verksamhet äfvensom
för anordnande af utflygter till industriela verk m. m., torde vid nu
ifrågavarande utställning möjligheten att vinna vidgade kunskaper, af
hvilka vår industri kunde draga nytta och dess utveckling befrämjas,
vara mer än vanligt stor.

Jemväl vid föregående utställningar hade anslag af statsmedel vant
anvisade för med det nu ifrågasatta jemförliga ändamål; så anvisades
till reseunderstöd för

utställningen i Paris 1851 ...................................................... 6,000 kronor,

b » London 1862 .................................................. 6,850 »

b b Paris 1867 ..................................................... 6,500 »

» b Köpenhamn, London och Moskwa 1872 10,000 b

b b Wien 1873 ................................................. 20,000 b

b b Paris 1889 ................................. 10,000 b

och af det utaf Riksdagen för utställningen i Philadelphia anvisade
belopp, 400,000 kronor, hade till resestipendier användts 27,000
kronor.

Af dessa vid olika tillfällen anvisade anslag hade undei''stöd utdelats
än åt lärare vid de tekniska läroverken, än åt teoretiskt och
praktiskt bildade teknici, än åt andra industriidkare och slutligen äfven
åt arbetare i de särskilda näringsyrkena. För besök vid utställningen
i Philadelphia 1876 hade dock reseunderstöd af ofvan nämnda medel
utgifvits endast åt ingeniörer.

Äfven nu borde, i betraktande af dels utställningsortens aflägsenhet
och dyrheten af resorna dit och derifrån, dels ofvanberörda syfte, med
understöden, nemligen att göra kunskapen om hvad vid utställningen
vore nytt och nyttigt mera allmänt spridd, understöden utgå endast
till sådana personer, som genom sin ställning inom industrien och sina
insigter kunde till nämnda syftes ernående verkligen medverka och

54 Sjette hnfvudtiteln.

som derjemte borde kunna sjelfve bidraga till resekostnadernas bestridande.

Hvad anginge storleken af det anslag, som skulle ifrågakomma, borde
med hänsigt till det nyttiga och lämpliga deri, att så många som möjligt
åt landets olika näringar blefve bland understödstagarne representerade,
anslagsbeloppet icke bestämmas lägre än till 50,000 kronor att fördelas
i stipendier om minst 1,000 och högst 1,500 kronor efter bepröfvande
i hvarje fall.

Kollegium hemstälde derför i underdånighet att Kongl. Maj:t täcktes
vidtaga åtgärd för beredande af ett anslag om 50,000 kronor, att användas
till understöd för besök vid utställningen i Chicago 1893 åt
sådane svenske män, som till följd af sin ställning inom de skilda näringarnas
tjenst eller eljest kunde anses utöfva en mera allmän inverkan
på näringarnas utveckling, samt att, derest ett dylikt anslag skulle beviljas,
det måtte i nåder föreskrifvas att ansökning om erhållande af
reseunderstöd af detta anslag skulle till kommerskollegium ingifvas
inom utgången af viss tid, som af kollegium bestämdes; att den, som
anmälde sig till undfående af reseunderstöd, skulle, med angifvande af
hvad han ärnade vid utställningen särskilt studera, styrka sig inom
detta ämne ega tillräcklig underbyggnad och praktisk insigt för att
kunna med fördel tillgodogöra sig de rön och iakttagelser, hvartill utställningen
inom området för hans tillärnade studier kunde lemna tillfälle;
att understöden skulle efter pröfning i hvarje fall utgå med lägst

1,000 och högst 1,500 kronor; att på vistelsen i Nord-Amerika skulle
användas en tid af minst 45 dagar; att understödstagare skulle, sedan
han till fäderneslandet återvända till kommerskollegium afgifva fullständig
reseberättelse, innefattande ej allenast uppgift om resan och
de orter, som derunder besökts, utan äfven redogörelse för det nya
och nyttiga, som i afseende å det angifna studieföremålet iakttagits;
att understödstagare derjemte ålåge att styrka, det han minst 45 dagar
uppehållit sig i Nord-Amerika; att af reseunderstödet, allenast tre fjerdedelar
finge före afresan lyftas och den återstående fjerdedelen deremot
innehållas, intill dess efter återkomsten till fäderneslandet ofvannämnda
berättelse och intyg om vistelsen i Nord-Amerika aflemnats och blifvit
godkända; att berättelsen och sistnämnda intyg skulle vara aflemnade
senast inom ett år från den dag, då de första tre fjerdedelarna af
understödet lyftats; samt att understödstagare skulle ställa till vederhäftigheten
styrkt borgen för att, derest han underläte något af hvad ofvan
sagts, den uppburna delen af understödet blefve till staten återbetald.

Sjette hufvudtitelu.

Slutligen har kollegium, beträffande sättet för bestämmandet af
hvilka personer, som skulle komma i fråga att undfå understöd af nu
föreslagna anslag, i underdånighet hemstält att anslaget måtte af Kongl.
Maj:t fördelas på förslag af kollegium, som skulle bemyndigas att rörande
de sökandes kompetens höra tekniska högskolan äfvensom till
samråd i ärendet inkalla några industriidkare eller-, andra personer,
hvilka funnes lämpliga att lemna tilläfventyrs behöfliga upplysningar
om de sökande.

Sedan kommerskollegium afgifvit sitt utlåtande af den 27 sistlidne
november, för hvars innehåll jag nu redogjort, har äfven tekniska högskolans
styrelse, på hemställan af högskolans lärarekollegium, inkommit
med en underdånig framställning om att lärarne vid rikets tekniska
undervisningsanstalter måtte kunna komma i åtnjutande af reseunderstöd,
som af allmänna medel blefve anslagna för besök vid Chicagoutställningen;
och har kommerskollegium i underdånigt utlåtande öfver
denna framställning förordat densamma med förklarande att kollegium
redan vid afgifvande af sitt utlåtande öfver teknikermötets framställning
åsyftat att de af kollegium föreslagna reseunderstöden skulle kunna
meddelas äfven åt tekniska lärare.

Den utställning, som är afsedd att hållas i Chicago under år 1893,
torde säkerligen komma att intaga ett synnerligt framstående rum bland
nutidens verldsutställningar, och man kan för visso antaga att densamma
kommer att besökas af personer från de flesta länder, ej mindre från de
redan på högre kultur stående än äfven från dem, hvilka sträfva att
utveckla sig till eu sådan. Det bör derför kunna förväntas att, om vi genom
att deltaga i utställningen kunde lyckas att fästa uppmärksamheten på
de grenar af vår industri, som kunna uthärda täflingen med andra länders
verksamhet på samma områden, vi derigenom borde kunna påräkna vidgade
afsättningsområden för våra alster. Ett tillfälle, sådant som det,
livilket nu erbjuder sig att göra våra fabrikater kända, torde derför icke
böra leinnas å sido, äfven om det kan tyckas att de dermed förenade
uppoffringar i pekuniärt afseende ställa sig väl höga. Om Sverige, som
icke sedan år 1878 deltagit i någon större allmän internationell utställning,
uteblifver äfven från den nu förestående i Chicago, kan man befara att vår, i
förhållande till landets betydelse för öfrig!, i vissa afseenden högtuppdnfna
industri blifver förbisedd och att vår marknad på utlandet sa småningom
öfverflyglas af andra länder, som bättre förstå att framhålla sina
tillverkningar. Man bör i förevarande fråga besinna att det gäller af -

Sjette hufvndtiteln.

sättningen icke allenast i Amerika utan äfven i länder, hvilka
genom vid utställningen närvarande näringsidkare erhålla kännedom
om livad vårt land har att erbjuda. Sveriges industri har numera nätt
den ståndpunkt, att den hvad naturliga tillgångar och arbetsskickligheten
beträffar kan på de flesta vigtigare områden täfla med nästan
hvarje annat lands, men hvad prisbilligheten angår är Sverige likasom
hvarje annat land beroende åt den afsättning, som kan påräknas,
och det är härutinnan, som Sverige i många afseenden står efter andra
länder. För att ernå en större afsättning är det första vilkoret att
våra tillverkningar blifva mera kända, och något lämpligare tillfälle
dertill finnes knappast än att deltaga i eu utställning, af den omfattning
som den ifrågavarande synes komma att erhålla.

De kostnader, som äro förenade med ett dylikt deltagande, äro
emellertid icke obetydliga, och man måste derför tillse, huru de medel,
som för ändamålet anvisas, blifva på lämpligaste sätt disponerade.
Det synes derför vara aldeles gifvet. att ett urval bör ske af de föremål,
som skola utställas, så att inga andra tillverkningar dervid ifrågakomma
än sådana, som kunna uthärda täflan med andra länders. Om
således Sverige kommer att deltaga i utställningen, synes mig nödigt,
på det att kostnaderna skola inskränkas inom måttliga gränser, att eu
särskild bestyrelse förordnas att taga saken om hand, med uppdrag
att gorå ett noggrant urval af utställningsföremålen. Huruvida en svensk
utställning bör anordnas i en särskild byggnad eller erhålla sin plats
i den allmänna utställningsbyggnaden är en fråga, som först efter närmare
undersökning, och sedan beloppet af statens bidrag blindt bestämdt,
kan afgöras och i första hand torde böra bedömas af bes
tyr elsen.

Hvad beträffar beloppet af det anslag, som för utställningen från
Sverige erfordras, så synes mig detta, med hänsyn till utgifterna vid
föregående utställningar, hvari Sverige deltagit,'' icke skäligen kunna
beräknas till mindre än 150,000 kronor.

Hvad angår de i ärendet gjorda framställa i ngarne om beredande
af anslag till reseunderstöd åt teknici, för att taga kännedom om utställningen,
så synas mig älven dessa framställningar förtjenta af all uppmärksamhet;
och torde ett sådant anslag icke böra understiga 50,000
kronor. Beträffande beloppen af reseunderstöden, så synas dessa icke
böra sättas lägre än till 1,000 kronor, men i vissa särskilda fall kunna
bestämmas ända till 3,000 kronor, livilket bidrag icke lärer vara
för högt för en framstående tekniker, som gör den dyrbara x-esan
öfver Atlanten och under utställningstiden uppehåller sig ett par

Sjette hufvud titel».

månader i Amerika, der priserna under utställningstiden naturligtvis
blifva högst betydligt uppdrifna. För stipendiaternas utseende torde
vara lämpligast att en särskild nämnd tillsättes, som har att granska
ansökningarne och till Kongl. Maj:t afgifva förslag i ämnet.

På grund af hvad jag sålunda anfört tillåter jag mig hemställa
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att å extra stat för år 1893 ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett,
anslag af 200,000 kronor att användas dels för deltagande; i 1893 års
internationellt utställning i Chicago och dels till understöd åt teknici för
att besöka nämnda, utställning.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

För innevarande år, liksom för hvartdera af de fyra närmast föregående
åren, har Riksdagen på extra stat beviljat ett anslag af 20,000
kronor att af Kongl. Maj:t användas för att åt alster af svensk industri
och svenska näringar bereda afsättning i främmande länder.

Det för innevarande år beviljade anslaget har den 6 november
1891 blifvit af Kongl. Maj:t sålunda disponerad!, att 8,500 kronor anvisats
till mejeriagenturen i Manchester och 5,000 kronor till fiskeriagenturen
i norra Tyskland samt återstoden, 6,500 kronor, tilldelats
Sveriges allmänna exportförening.

I mitt yttrande till statsrådsprokollet den 12 januari 1891 erinrade
jag om en af styrelsen för exportföreningen väckt fråga om anvisande åt
stipendier åt unge män, hvilka önskade att i utlandet förvärfva sig erforderliga
kunskaper i handelsyrket, samt om vidtagande af vissa andra
åtgärder i syfte att utbilda agenter för befrämjande af vår export. Då
kommerskollegium under sistlidna år inkommit med den utredning angående
den svenska handelsundervisningens tillstånd, som Kongl. Maj:t
ansett böra föregå nämnda frågas afgörande, torde frågan kunna inom
kort föreläggas Kongl. Maj:t till slutlig pröfning och antagligen till en
början provisoriskt ordnas, utan att derför anslag åt Riksdagen behöfver
äskas. För närvarande anser jag mig sålunda endast böra hemställa
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att jemväl för år 1893 på extra stat anvisa ett anslag af 20,000
kronor att af Kongl. Maj:t användas, för att åt alster af svensk industri
och svenska näringar bereda afsättning i främmande länder.

Bil*, till Rikad. 1''rol. ISO2. I Sami. I Afd. 1 lläft.

[29.]

Subvention åi
ångbätsförbindelse
mellan
Sveriges vestkust
och England.

58 Sjette hufvudtiteln.

Den af Kongl. Maj:t tillsatta komité, som fått i uppdrag att, efter
; utredning af den svenska sjöfartsnäringens tillstånd och de för dess
förkofran nödiga. och nyttiga betingelser, afgifva förslag till de åt;
gärder för främjande af näringens utveckling, hvartill berörda utredning
kunde föranleda, har i sitt afgifna betänkande, bland annat, anfört
^ att såsom en form för statsunderstöd till sjöfartsnäringen föreslagits
subventioner af statsmedel för regelbundna ångfartygsförbindelser
mellan Sverige och utlandet. Dylika subventioner måste dock
enligt komiténs tanke, om de skulle medföra verkligt gagn, lemnas
med ganska stora belopp, hvarför de endast kunde utgå i några få fall.
De blefve derför yttrade komitén vidare — icke af så stor betydelse
för sjöfartsnäringen såsom sådan, som icke mer för Sveriges handel och
industri; och huruvida dylika subventioner borde komma till stånd,
måste företrädesvis bedömas ur handelns och industriens synpunkt.

*ör närvarande föreligga till Kongl. Maj:ts bepröfvande tre särskilda
till civildepartementet inkomna framställningar om subventioner
för uppehållande af regelbundna ångfartygsförbindelser dels mellan
svenska hamnar och La Platafloden, dels mellan Sveriges vestkust
och England, dels ock mellan ostkusten af Sverige och motliggande
ryska hamnar.

Den förstnämnda af dessa framställningar, som afser subvention
till ångbåtsförbindelse mellan svenska hamnar och La Platafloden, inkom
redan i början af år 1890. I densamma har styrelsen för Sveriges
allmänna exportförening hemstält att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
huruvida icke skäl förefunnes för beviljande af ett anslag af
högst 200,000 kronor, att användas till understöd åt det inhemska åDgfartygsrederi,
som kunde finnas villigt att på de för svenska staten förmånligaste
vilkor upprätta en regelbunden ångbåtsförbindelse mellan svenska
hamnar och La Platafloden. Framställningen har vunnit understöd såväl
af kommerskollegium som ock af förenämnda komité i deröfver afgifna
särskilda utlåtanden af den 14 mars och den 21 juni 1890 och skulle
säkerligen varit värd afseende från statens sida, derest icke, sedan dessa
utlåtanden afgåfvos,. förutsättningarna för subventionens nytta väsentligen
förändrats. Till följd af den revolution, som i juli månad 1890
utbröt i Argentina, inträffade nemligen svåra rubbningar i landets finansiela
förhållanden, och ej så kort tid torde förflyta innan detta land,
som säkerligen i en framtid skall kunna bereda god afsättning åt våra
fabriksalster, åter ernår den stadga i finansielt afseende, som fordras
för att reguliera affärsförbindelser i större omfattning'' med detsamma
må kunna underhållas.

Sjette liufvudtiteln.

På grund häraf lärer framställningen från exportföreningen för
närvarande icke böra föranleda till vidare åtgärd från Kongl. Maj:ts sida.

Deremot äro de båda andra framställningarne förtjenta af större
uppmärksamhet.

Hvad dervid först angår frågan om statsunderstöd för uppehållande
af regelbunden ångbåtsförbindelse mellan Sveriges vestkusl och England,
har i en till Kongl. Maj:t i juni månad 1891 ingifven skrift styrelsen
för sydsvenska ångfartygsaktiebolaget, med förmälan att bolaget allt
sedan år 1878 uteslutande förmedlat den direkta transporten från städerna
Malmö, Landskrona och Helsingborg af lefvande djur, smör och
andra ladugårdsprodukter på England, dervid med bolagets ångfartyg
intill 1890 års slut till nämnda land öfverförts 134,984 nötkreatur,
80,093 får och 652,742 drittlar smör, vidare anfört att, under det företaget
i ekonomiskt hänseende i allmänhet lemnat någorlunda godt resultat,
deremot år 1890 ett omslag inträffat i sådant afseende. Till följd
af 1889 års knappa fodertillgång och deraf framkallad nödtvungen reducering
af en väsentlig del af den normala kreatursstocken i södra Sverige
hade nemligen en betydlig minskning i kreatursexporten år 1890 egt
rum, så att bolagets bruttoinkomster med 152,985 kronor 1 öre understigit
det föregående årets och enligt revisionsberättelsen en totalförlust
å seglationen för 1890 uppstått af 42,083 kronor 42 öre. Dertill hade
ytterligare kommit ej mindre att bolaget blifvit utsatt för konkurrens
från ett utländskt bolags sida, så mycket känbarare, som detta bolags
båtar understöddes af den korresponderande jernvägslinien i England,
än äfven att de danskar, hvilka egde de hufvudsakligaste svinslagterierna
i Skåne, sände sina för England afsedda produkter till Köpenhamn
med de af svenska postverket subventionerade danska båtarne
för att på denna väg befordras till England. Sydsvenska bolaget, som
derigenom ginge miste om en fraktförtjenst åt 40,000 kronor årligen,
Båge under dessa omständigheter sin framtid hotad, derest icke offentligt
understöd i en eller annan form kunde erhållas för ifrågavarande
ångbåtslinie, hvilken mera än de flesta gagnat jordbruket i södra och
mellersta delarna af landet genom att sätta säljame i direkt förbindelse
med afnämarne af de förädlade svenska landtmannaprodukterna. Behofvet
af denna ångbåtsförbindelse hade äfven i sin tid varit så kändt och
erkändt, att aktierna i bolaget till största delen tecknats af possessionater
och landtbrukare i Skåne och Halland. Då det emellertid för tillgodoseende
af detta behof varit nödvändigt att anskaffa allt bättre ångbåtar, vore
bolaget numera egare af tre sådana, särskildt inredda för kreaturstrans -

Sjette liufrudtitel».

port, hvilka, bokförda lör tillsammans 1,165,000 kronor, hvardera rymde
omkring; 400 kreatur, förutom smör m. m., och med eu fart i medeltal
af 11 /2 knop ofta tillrygga la de resan från Helsingborg till Newcastle
on Tyne på något öfver 50 timmar. De höga underhålls- och driftkostnader,
som denna materiel och denna särskilda trade krafde, i samband
med den omständighet att icke från Skåne, såsom t. ex. från
Göteborg, tunnes timmer, jern etc. utan blott landtmannaprodukter att
utföra, innebure förklaringen, hvarför behållningen på dessa båtar endast
under särskildt gynsamma omständigheter kunde blifva så stor som på
vanliga lastbåtar.

Styrelsen för ångbåtsbolaget framhåller vidare att, om subvention
icke erhölles, utan bolaget blefve tvunget att nedlägga sin verksamhet
och denna öfvertoges af utländingar, hvilka sannolikt ej
komme att sakna understöd i sitt land och i hvilkas händer affären
derför skulle kunna bära sig, följden säkert blefve den, att de moderata
frakter, som bolaget alltid hållit, komme att till skada för det
svenska landtbruket höjas, samt åberopar dels att understöd eller subvention
redan nu af svenska staten lemnades åtskilliga sjölinier i form
af postföringsersättning och att, hvad den inre handeln och samfärdseln
beträffade, dessa af staten erhölle det kraftigaste understöd i många
former såsom genom byggande och underhållande af dyrbara jernvägslinier
. m. m., dels ock att i nästan alla länder staten lemnade högst
betydliga penningeunderstöd till sådana sjölinier, som ansåges deraf förtjenta
och af hvilka många, enligt hvad erfarenheten visat, icke kunnat
utan dylikt understöd komma till stånd eller fortsätta sin för såväl
handeln som jordbruket välsignelsebringande verksamhet; och har styrelsen
med stöd af hvad sålunda anförts anhållit om ett bidrag af statsmedel
under år 1891 af 50,000 kronor.

Sedan ko ram ers kollegium anbefalts att, efter det yttranden inhemta
från Kongl. Maj:ts befallningshafvande och hushållningssällskapens
förvaltningsutskott i Malmöhus, Hallands samt Göteborgs och Bohus
län, ^ afgifva underdånigt utlåtande i ärendet, har Kristianstads läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott uti särskildt till Kong!. Maj:t afgifvet
yttrande förmält att det skulle lända icke blott Skånes utan
hela Sveriges jordbruk och ladugårdsskötsel till oberäknelig skada, om
den under de senare åren med så stor framgång påbörjade direkta exporten
af gödboskap och mejeriprodukter från södra Sverige till England
skulle upphöra och denna export komma att åter söka sin väg
öfver Danmark, i hvilket fall de svenska produkterna efter icke särdeles
lång tid skulle komma att förlora i anseende och tvifvelsutan ett

Sjette hufvudtiteln.

stillastående mycket snart inträda i den snabba utveckling-, hvari det
skånska landtbruket, tack vare ladugårdsskötsel^ förkofran under de
sista årtiondena, vant stadt, samt på grund af detta och i öfrigt anförda
skäl på det varmaste förordat sydsvenska bolagets förevarande ansökning
om understöd af allmänna medel för fortsättande af den för Sveliges
jordbruk och boskapsskötsel så vigtiga traden på England.

Med anledning af- remissen har kommerskollegium sedermera inkommit
med underdånigt utlåtande af den 13 november 1891 och dervid
öfverlemnat ej mindre infordrade yttranden från Kongl. Maj:ts
befallningshafvande och hushållningssällskapens förvaltningsutskott. i
Malmöhus, Hallands samt Göteborgs och Bohus län, än äfven en till
kollegium ingifven ytterligare skrift af styrelsen för sydsvenska ångfartygsaktiebolaget;
och har i nämnda yttranden hufvudsakligen anförts
följande, nemligen af

Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott: Genom den
direkta förbindelse mellan städerna Malmö, Landskrona och Helsingborg
samt England, som bolaget underhölle med stora tidsenliga ångare,
hufvudsakligen afsedda för transport af lefvande kreatur, smör, fläsk
och ägg, hade stora fördelar tillskyndats ej allenast de landsdelar i
södra och östra Sverige, som begagnade sig af denna förbindelse, utan
äfven vårt land i dess helhet. Vigten deraf att jordbrukaren kunde
få sina produkter transporterade utan omlastningar direkt från svensk
hamn till England framginge af det förhållande, att ju kortare tid de
ifrågavarande artiklarne vore på väg, i desto bättre skick framkomma
de till försäljningsorten och desto fördelaktigare blefve de der realiserade.
Högre frakt, dubbla hamnumgälder, större risk och exportföremålens
sämre skick vid framkomsten samt derigenom vålladt ofördelaktigare
försäljningsresultat skulle otvifvelaktigt blifva följden af att
nödgas sända lefvande djur och smör till utländsk hamn för att få dem
öfverförda till England, hvadan rätt känbara förluster skulle komma
att drabba afsändaren. Synnerligen vigtigt och alldeles nödvändigt,
för att vårt smör, våra djur och vårt fläsk m. m. skulle pa verldsmarknaden
förvärfva sig ett välförtjent namn såsom svenska varor,
vore att de fördes till densamma från våra egna hamnar, ty, om de
komme från dansk hamn, skulle de anses vara danska produkter samt
såsom sådana försäljas och upptagas i de statistiska uppgifterna saväl
i Danmark som i England. Genom eu dylik omväg löpte vi dessutom
en betänklig risk, i det nemligen, om djuren vintertiden fördes på däck
till Köpenhamn och under svår väderlek ådroge sig eu allvarlig förkylning
och i sjukt tillstånd anlände till England och der blefve föremål

Sjette lmfvudtiteln.

för anmärkning, deras egenskap af svensk boskap komtne att framhållas,
hvarigenom, till skada för vår export, en sämre föreställning om
vara djurs helsotillstånd skulle uppstå. För öfrigt borde ihågkommas,
huru beklagligt det vore om, sedan hela Öresundstrafiken gått ur våra
händer, nu äfven vår export till England skulle komma att verkställas
med eu annan nations fartyg; och vore det förvaltningsutskottets allvarliga
öfvertygelse att. det vore en stor förlust för alla de landsdelar,
hvilka begagnade sig af nu ifrågavarande trade, och till en ej ringa
skada för hela vårt land, om sydsvenska ångfartygsbolaget nödgades
inställa en kommunikationsled, som vore till lika stort gagn för de
enskilde jordbrukarne som för våra produkters anseende på verldsmarknaden,
då denna trades upphörande otvifvelaktigt skulle vålla en
känbar förlust inom de vigtiga grenar af husdjursskötseln, som exporten
gälde, och sålunda ej undgå att utöfva ett menligt inflytande på
landets jordbruk i dess helhet;

Konyl. Ma jäs befallningshafvande i Malmöhus län: Det vore att beklaga,
om sydsvenska ångfartygsaktiebolaget, som med synnerligt väl
anordnade ångbåtar och på ett i allo särdeles tillfredsställande sätt
sedan år 1878 ombesörjt transporten till England från Malmö, Landskrona
och Helsingborg af lefvande djur, smör in. m., skulle nödgas
upphöra med sin verksamhet. Ifrågavarande trafik skulle då komma
att antingen ombesörjas åt utländska ångbåtar medelst direkt förbindelse
med England, i hvilket fall det kunde befaras att, då dessa båtar
vore stälda utan konkurrens, exportörernas intressen med afseende på
tillmötesgående,, omvårdnad om exportgodset och skälig prisbillighet i
frakt blefve mindre väl tillgodosedda, eller ock ledas öfver Danmark.
Erfarenheten vore emellertid redan nu icke ringa i fråga om de olägenheter,
som svenska exportörer af lefvande djur, smör in. in. vore
underkastade, då denna export skedde genom mellanhänder i Danmark,
hvilka olägenheter bestode bland annat deruti, att svensk vara
vid framkomsten till England stämplades såsom svensk eller dansk,
beroende på dess qvalitet, men alltid till förfång för den svenska
exporten. Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som vore i tillfälle
att vitsorda hvad i den underdåniga ansökningen förmälts beträffande
den konkurrens, för hvilken sydsvenska ångfartygsaktiebolaget i sin verksamhet
vore utsatt från ett engelskt ångfa r tygs b olags sida, ansåge alltså
ytterst önskvärdt att bolagets verksamhet komme att tillsvidare fortgå;
och om detta mål kunde genom beviljandet af det äskade anslaget
ernås, ^ så att bolaget förbunde sig att mot anslagets erhållande
uppehålla ifrågavarande trafik under vissa år, så vore enligt Kongl.

Sjette hufvudtiteln.

Maj:ts befallningshafvandes förmenande den uppoffring, staten sålunda
underkastade sig, ej nämnvärd, särdeles då jemförelse gjordes med beloppet
af de subventioner af förevarande slag, som egde rum i utlandet
och särskildt i Danmark åt ett bolag, jemförligt med sydsvenska
ångfartygsaktiebolaget;

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, i hvars Yttrande
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet instämt: För närva rande

ginge den direkta utförseln till England af våra ladugårdsprodukter
dels öfver Göteborg och dels öfver Malmö jemte de städer, Landskrona
och Helsingborg, hvilka på utfärden från Malmö till Newcastle
angjordes af sydsvenska ångfartygsbolagets båtar. Utan fara för misstag
borde kunna antagas att största delen af de båda skånska länens,
södra och mellersta Hallands, Blekinges, de tre småländska länens och
södra Östergötlands jordbrukare sände sina till export afsedda ladugårdsprodukter
öfver de sistnämnda afskeppningsorterna, under det att
den hufvudsakliga afsättningen af dessa produkter från det öfriga landet
sökte sig väg öfver Göteborg; och för stora delar åt riket, med redan
högt utvecklad och i ständigt framåtgående stadd ladugårdsskötsel, bildade
sålunda den väg, hvarå sjötransporten besörjdes af nämnda bolags
ångare, den naturliga exportleden till England. Vid fråga om
understöd till bolaget i ändamål att sätta det i stånd att fortsätta med
ifrågavarande verksamhet, läge emellertid den anmärkning nära till
hands att, om bolagets fartyg droges från denna trade, sannolikt andra
fartyg komme, utan särskildt åtgörande, att intaga deras ställe, och
borde det för den, som hade någon kännedom om sjöfartsförhållandena,
ej vara tvifvel underkastadt att, under berörda förutsättning, i
främsta rummet två fartygsegare skulle tillse, huruvida det ej vore
med deras fördel förenligt att låta sina ångare intaga den lediga platsen,
nemligen det »Forenede Dampskibsselskab» i Danmark och den
engelsk-skotska firman Wilson, som hade afdelningskontor i Göteborg
och hvars fartyg till hufvudsaklig del torde besörja utförseln derifrån
till England af våra ladugårdsprodukter. Tanken på möjligheten af
att dessa båda rederier, af hvilka hvartdera, såsom kändt vore, förfogade
öfver ett stort antal fartyg, träffade öfverenskommelse sins emellan
om öfvertagande af ifrågavarande trafik borde härvid ej uteslutas, och
i sådant fall skulle antingen den del af vår export af ladugårdsprodukter,
som ginge öfver de sydsvenska städerna, varda anförtrodd åt
en förening, hemmahörande i ett land, med hvilket vårt eget hade en
stark konkurrens att bestå just på det område, der dess biträde af oss
anlitades, eller ock så godt som hela denna export ligga i händerna

Sjette hufvudtiteln.

på en engelsk firma, af hvilka alternativ intetdera vore önskvärdt, då
det icke kunde anses likgiltigt, om utförseln af en väsentlig del af
våra jordbruksalster, hvilkas värde vore i hög grad beroende af det
sätt, hvarpå denna utförsel verkstäldes, lemnades utan medtäflare i
händerna på utländska affärsmän, hvilka, huru omsorgsfullt deras angelägenheter
i allmänhet än handhades, måste antagas lättare undgå den
kontroll, som ett svenskt bolag, hvari svenske jordbrukare hade största
delen, ej kunde undandraga sig, och hvilka öfverhufvud ej kunde förutsättas
ega lika stort intresse som vi sjelfve att se transporten besörjd
så, att dessa alster kunde med framgång uthärda den konkurrens,
de vore underkastade på den engelska marknaden. Då utskottet alltså
ansåge att betänkliga olägenheter skulle kunna uppstå för vår export
på Storbritannien, särskildt af lefvande djur och smör, om sydsvenska
ånglartygsaktiebolaget nu upphörde med sin verksamhet, utan att annat
svenskt rederi trädde i dess ställe, lika fullständigt rustadt och i
allmänhet med samma förutsättningar som det. förra för ombesörjande
af en regelbunden och väl ordnad trafik, syntes det utskottet att, derest,
såsom uppgifvits och hvilket utskottet icke-hade anledning betvifla,
det visat sig att missgynnande förhållanden under den närmast förflutna
tiden förorsakat bolaget opåräknade förluster, som kunde gifva
detsamma giltig anledning att nedlägga sin verksamhet, tvekan icke
borde uppstå från det allmännas sida att vidtaga åtgärder för att understödja
bolaget i dess sträfvande att öfvervinna de uppkomna svårigheterna,
så vidt sådant kunde ske utan allt för stora uppoffringar.
Undantagsfall kräfde nemligen undan tagsåtgärder, och här förelåge ett
sådant undantagsfall, berörande ett vigtigt intresse, ty det vore visserligen
icke ångfartygsbolaget såsom sådant, som här komme i betraktande,
utan det svenska jordbruket, för hvilket det vore maktpåliggande,
att en af hufvudförbindelserna med den förnämsta afsättningsorten för
dess produkter fortfarande uppehölles så, som detta bolag en längre
tid visat sig vilja och kunna besörja den; samt

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, i hvars
yttrande Kongl. Maj ris befallningshafvande i länet sig förenat: Förbindelser
mellan Sverge och England för transport af kreatur och mejeriprodukter
hade redan under lång tid förefunnits och uppehölles fortfarande genom
flere särskilda ångbåtslinier från olika orter inom landet. Hvad särskildt
beträffade Göteborgs och Bohus län, kunde en ångbåtsförbindelse
med England, utgående från Malmö, ej hafva någon betydelse, då,
den förutan, tillräckliga förbindelser mellan detta län och England

Sjette hufvud ti tel n.

upprätthölles med ett stort antal ångbåtar från Göteborg och Uddevalla.
Om sådant bidrag, som här ifrågasatts, beviljades åt ett bolag,
skulle andra under liknande förhållanden arbetande ångbåtsbolag säkerligen
icke försumma att framkomma med anspråk att af samma skäl
och med samma rätt äfven erhålla dylikt understöd åt staten. Ett
ogynsamt resultat af ångbåtstrafiken kunde vara beroende icke blott på
för tillfället dåliga affär skön] Tinktur er och konkurrens af andra bolag,
utan äfven på trafikens mindre omsorgsfulla ordnande och skötsel, användande
af äldre icke kolbesparande fartyg med flere menligt inverkande
förhållanden, hvilka ej syntes böra uppmuntras genom understöd.
På grund häraf afstyrkte förvaltningsutskottet bifall till den underdåniga
framställningen.

Styrelsen för sydsvenska ångfartygsaktiebolaget har i sin senast omförmälda
till kommerskollegium ingifna skrift, med tillkännagifvande
att bolagets verksamhet ej heller under år 1891 lemna! något gynsamt
resultat, anfört att styrelsen hade kunnat, genom att använda bolagets
ångare i annan fraktfart, bereda delegarne i bolaget vinst i stället för
förlust, till bevis hvarför åberopats, hurusom dels eu af bolagets ångare
»Ceres», hvilken för närvarande vore obehöflig på traden, vore förhyrd
för £ 650 för månad å så kallad time charter, dels ock för de öfriga
båtarne förelåge anbud af £ 700 för månad, siffror, hvilka vore liktydiga
med en årlig nettovinst af 50,000 kronor för år för hvarje ångbåt,
men att styrelsen emellertid ansett det såsom en hederssak att,
så länge sådant utan allt för stor uppoffring kunnat ske, uppehålla eu
förbindelse, som bolaget varit den första att öppna och som varit och
vore till stort gagn för landtmannen i så väl Skåne som hela södra
Sverige. Gent emot de skäl för afslag, som anförts af Göteborgs och
Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, ville styrelsen påpeka
att, såvidt styrelsen hade sig bekant, direkt förbindelse mellan Sverige
och England för'' transport af kreatur och mejeriprodukter förefunnes,
förutom från Göteborg, endast från Malmö, Landskrona och Helsingborg;
att förbindelsen öfver Göteborg icke hade den ringaste betydelse för Skåne
och en stor del af södra Sverige, ty, innan sydsvenska ångfartygsbolaget
började sin verksamhet, hade alla kreatur och landtmannaprodukter
från dessa orter befordrats till England ingalunda öfver Göteborg
utan via Köpenhamn med danska båtar; att då bolagets förlust under
år 1891 vore synnerligen stor, men denna förlust kunnat alldeles undgås,
om ångbåtarne blifvit safta i annan fraktfart, det syntes vara billigt
att det för år 1891 begärda statsunderstödet beviljades bolaget, men
att, då de ogynsamma konjunkturerna sannolikt icke komme att upphöra

Bill. tilI Riksd. Blot. 181)2. 1 Barn/. 1 AJd. 1 Haft. ''•>

Sjette hufvudtiteln.

under den närmaste tiden, enahanda skäl, som anförts till stöd för subvention
för 1891, jemväl talade för att understödet utsträcktes äfven till
eu kommande tid, och hemstälde styrelsen derföre nu att statsunderstöd
med 50,000 kronor årligen måtte beredas bolaget för en tid af fem år,
räknade från den 1 januari 1891, så länge bolaget upprätthölle den
reguliera förbindelsen mellan Malmö och hamn eller hamnar i England.

För egen del har kommérskollegium anfört följande: Under de senast
förflutna fem åren 1886—1890 hade, enligt för kollegium tillgängliga
uppgifter, utförseln från Sverige till England af nedannämnda
landtmannaprodukter utgjort:

			1886.	1887.	1888	1889.	1890.
1 Fläsk.....		.............. kg.	458,647	1.235,830	2,061,299	3,691,720	3,882,972
Kreatur:	Hästar..............	.............. st.	—	94	19	18	17<
	Tjurar .............	.............. »	1,646	774	1,403	941	253
	Oxar...................	............. M	8,305	10,066	11,977	10,534	6,715\|
	Kor ...................	.............. ))	2,413	1,741	2,697	2,671	•1,653
	Ungnöt.............	.............. »	383	59	71	549	382
	Får ...................	.............. »	6,722	5,362	7,913	12,229	7,420
	Svin...................	.............. kg.	—	—	—	237,121	99,115
Kött.....		.............. »	15,136	24,605	8,050	39,220	17,953l
Ost......''		.............. n	20,451	123,558	118,553	40,038	24,059
Smör... .		............. »	7,457,885	8,080,756	9.913,815	10,374,589	11.180,403
Ägg......		............ st.	497,280	445,940	657,480	552,630,	2,825,820

Val lemnade uppgifterna i ämnet icke upplysning om, från livilka
särskilda orter i Sverige ifrågavarande utförsel till England egt rum;
men tvifvel kunde icke råda derom att densamma hufvudsakligen verkstälts
dels öfver Göteborg och dels öfver de skånska städerna vid Öresund,
då nemligen,_ enligt de statistiska uppgifterna, rikets hela utförsel
af omhandlade artiklar till öfvervägande grad skett från dessa platser.
Att det för den betydliga del af exporten till England af kreatur och
andra landtmannaprodukter, hvilken förmedlades öfver de skånska Öresundsstäderna,
vore af afgörande betydelse att ega tillgång till en direkt,
regelbunden, under svensk flagg skeende ångfartygsförbindelse mellan
dessa städer och England torde få anses ligga i öppen dag; och det vore
för öfrigt, enligt kollegii uppfattning, såväl i ansökningsskrifterna som

Sjette lmfyudtiteln.

i de från Malmöhus, Kristianstads och Hallands län inkomna tillstyrkande
yttrandena tydligt påvisadt, hvilka afsevärda olägenheter kunde
förväntas uppstå, derest ifrågavarande, för stora delar af vårt land
synnerligen vigtiga export tvunges att för sin befordran till afsättningsorten
i England antingen söka sin väg öfver Danmark eller anlita ett
utländskt ångfartygsbolag. Med afseende härå och då det alltså, enligt
kollega uppfattning, vore af maktpåliggande betydelse för de företrädesvis
jordbruksidkande provinserna i södra delarne af riket, att
den af sydsvenska ångfartygsbolaget hittills uppehållna ångfartygsförbindelsen
mellan de skånska öresundsstäderna och England komme att
fortfarande ega bestånd, ansåge kollegium, som funne de af Göteborgs
och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott mot den förevarande
ansökningen gjorda erinringar vara i bolagets senare skrift på
tillfredsställande sätt bemötta, för sin del anledning vara för handen
att från det allmännas sida åtgärd vidtoges till förebyggande af att,
på sätt med hänsyn till de af bolaget angifna omständigheter syntes
eljest vara att befara, bolaget komme att upphöra med trafikerandet af
den ifrågavarande ångbåtslinien.

Hvad emellertid beträffade den form, hvaruti ett sådant statens
eventuella ingripande borde ske, syntes det kollegium att, då de omständigheter,
hvilka föranledt den senaste tidens, enligt hvad af handlingarna
framginge, ogynsamma resultat i ekonomiskt hänseende af
bolagets ifrågavarande verksamhet, torde få antagas vara af mera tillfällig
art, och ett omslag deruti lätteligen skulle kunna ganska hastigt
inträffa, det vore mindre lämpligt, om bolaget för en följd af år tillförsäkrades
ett understöd till på förhand bestämdt belopp, utan med
syftet för det ifrågasatta understödet bättre förenligt, om understödet
komme att utgå i den form, att bolaget tillförsäkrades att under vissa
år af staten utbekomma godtgörelse intill visst belopp för den förlust,
som för bolaget tilläfventyrs kunde uppstå af den ifrågavarande ångbåtsförbindelsens
upprätthållande, i hvilket fall emellertid det belopp,
som borde fastställas såsom det högsta, hvarför godtgörelse skulle tillförsäkras
bolaget, torde skäligen kanna bestämmas till enahanda summa,
som af bolaget blifvit begärd såsom fast understöd, eller 50,000 ki^nor
för år. Vidkommande den tidslängd, under hvilken en sådan förmån
borde bolaget beredas, ansåge kollegium, som funne sig icke kunna
förorda bolagets begäran om understöd för år 1891, att tiden för
garantiens fortvara för närvarande icke skäligen borde utsträckas till
mer än tre år, räknadt från ingången af år 1892 eller den senare tidpunkt,
som kunde blifva af omständigheterna betingad. Det syntes

Sjette hufVudttteln.

kollegium nemligen vara mindre lämpligt att med afseende å sådana
undantagsåtgärder, som den här ifrågasatta, vidtoges anordningar för en
allt för lång tid, utan borde, enligt kollega uppfattning, tillfälle lemnas
öppet att efter en jemförelsevis kortare tids förlopp ånyo taga frågan
under ompröfning och ordna densamma efter sig då företeende förhållanden.

Hvad slutligen anginge de vilkor och bestämmelser, som borde
stadgas för den ifrågasatta förmånens åtnjutande af bolaget, ansåge
kollegium sig endast böra angifva några hufvudsakliga bestämmelser i
detta afseende. Sålunda borde bolaget, för att komma i åtnjutande af
ifrågavarande förmån, åtaga sig att uppehålla regelbunden förbindelse
mellan städerna Malmö, Landskrona, Helsingborg och Halmstad samt
hamn i England medelst för transport af företrädesvis lefvande djur
och andra landtmannaprodukter fullt tjenliga ångfartyg af tillräcklig
lastrymlighet, af hvilka minst ett borde afgå från omförmälda svenska
städer hvarje vecka under årets hela seglationstid. Vidare syntes vid
bestämmandet af den förlust, som för bolaget tilläfventyrs kunde uppstå
vid fullgörandet af ett dylikt åtagande och hvarför bolaget skulle
ega att af staten undfå ofvanberörda godtgörelse intill högst 50,000
kronor för år, skäligen böra iakttagas att bland omkostnaderna finge
upptagas ej mindre fem procent ränta å aktiekapitalet än äfven verkliga
underhållskostnaderna för de för liniens trafikerande nyttjade fartygen;
och slutligen torde uttrycklig föreskrift böra gifvas derom att
de bolaget beviljade förmåner komme att återkallas, derest bolaget
bruste i fullgörandet af sina åtaganden.

I afseende å de af kollegium sålunda föreslagna vilkoren har bolaget
uti en den 30 december 1891 till Kongl. Maj:t ingifven skrift
anmärkt, att Halmstad icke för närvarande, och innan en tillämnad fördjupning
af hamnen egt rum, kunde anlöpas af bolagets fartyg, enär
dessa ginge 16 till 17 fot djupt, samt att vid tillfällen, då i Landskrona
endast obetydlig last funnits att intaga, bolaget låtit på sin bekostnad
på jernväg befordra godset till Helsingborg, i stället för att
låta fartyget ingå till Landskrona.

^Kommerskollegium har vid sitt utlåtande fogat ett från svenska
och norska generalkonsulatet i Köpenhamn till upplysning om den
subvention, som i Danmark lemnades för en ångbåtslinie på England,
erhållet exemplar af »Aarsberetning om det Kongelige danske
Landhusholdningsselskabs Virksomhed 1888—89», deruti finnes intaget
det mellan danska inrikesministeriet och det »Forenede Dampskibssel -

Sjette liufvudtiteln.

skab» upprättade kontrakt angående ångfartygsförbindelsen mellan Esbjerg
och England, enligt hvilket kontrakt, som, efter hvad generalkonsulatet
tillika meddelat, för innevarande finansår, med endast ett par
mindre väsentliga förändringar, förnyats, »Dampskibsselskabet» såsom
vederlag för de genom kontraktet ålagda förpligtelser för upprätthållandet
af eu, företrädesvis för transport af lefvande djur och landtmannaprodukter
afsedd, regelbunden ångfartygsförbindelse mellan^ Esbjerg
och Parkeston, tillförsäkrats dels återbetalning af de under årets
lopp i Esbjerg erlagda bropenningar för de i kontraktet omhandlade,
till Parkeston förda varor och kreatur, dels ock en årlig subvention af

50.000 kronor, hvilken subvention emellertid skulle bortfalla, om den
från Esbjerg till Parkeston befordrade mängden af de i öfverenskommelsen
omnämnda varorna under närmast föregående året uppgått till

24.000 ton. . ,

Jemväl i Norge har man ansett lämpligt att bevilja angbatssub ventioner.

Sålunda äro i norska budgeten för finansåret juli 1891-—
juni 1892 såsom bidrag till privat ångbåtsfart uppförda tillhopa 748,820
kronor, deraf för en linie Bergen—Stavanger—Newcastle med två resor
i veckan 90,000 kronor och för en linie Trondhjem—Bergen—Newcastle
med en resa i veckan 125,000 kronor.

Enligt en af svenska och norska generalkonsulatet i Finland meddelad,
handlingame bifogad uppgift af handels- och industriexpeditionen
inom kejserliga senaten för Finland, har finska regeringen tilldelat,
bland annat, finska ångfartygsaktiebolaget subventioner dels med 200,000
mark för att under minst fem år från början af år 1889 underhålla
direkt och regelbunden trafik mellan hamnar vid Finska viken och Spanien
en gång i månaden med två för ändamålet anskaffade första klassens
ångfartyg, dels ock med 360,000 mark för att med två snabbgående
och med afkylningsrum försedda ångfartyg en gång i veckan
hela året om och under minst tio års tid underhålla regelbunden kommunikation
mellan Hangö och England, hvilket sistnämnda belopp, som
till en början lemnats såsom räntefritt lån på tio års tid, likväl, om
företaget visat sig vara till nytta för landet, sedermera kan bolaget
efterskänkas.

På grund af hvad i nu förevarande fråga blifvit upplyst torde vara
uppenbart att, om den ångbåtsförbindelse mellan hamnar vid Sveriges
vestra kust och England, som af sydsvenska ångfartygsaktiebolaget
sedan år 1878 uppehållits, blifver afbruten, sådant skall komma att med -

Sjette hufvudtiteln.

föra betydlig skada för eu fördelaktig afsättning af kreatur och landtmannaprodukter
från flera af våra län. Men gifvet är ock att, om
bolaget fortfarande på denna trade finner sig nödgas kämpa mot samma
ogynsamma förhållanden, som under sista tiden varit fallet, bolaget måste
söka andra i ekonomiskt afseende fördelaktigare trader för sina båtar,
derest icke bolaget blifver tryggadt åtminstone mot allt för stora förluster.
Det synes mig derföre öfverensstämma med den omsorg, staten
bör egna^ åt näringarna, att den söker understödja uppehållandet af ifrågavarande
ångbåtsförbindelse. Men dervid torde staten icke böra gå längre
än att staten garanterar bolaget ersättning för den förlust, som kan för
bolaget uppstå intill det belopp, som bolaget sjelft uppstält såsom
maximigränsen derför. Att genom statsunderstöd bereda bolaget någon
särskild vinst å företaget synes icke öfverensstämma med de fordringar
man kan ställa på staten och har säkerligen icke heller ingått
i afsigten med förevarande framställning. Det lärer derföre, såsom ock
i ärendet framhållits, icke vara lämpligt att fixera en viss summa, som
bolaget under den tid traden uppehälles skulle ega i statssubvention utbekomma,
^ utan understödets belopp torde för den tid subventionen utgår
icke i någon händelse böra öfverstiga bolagets verkliga förlust under
samma tid, dervid dock bland omkostnaderna torde böra upptagas fem
procent ränta å bolagets i företaget nedlagda kapital, assuransafgifter till
svenska bolag, om sådana blifvit erlagda, äfvensom verkliga underhållskostnaden
för båtarne under den tid de för traden disponeras,
men ej haveriförluster. I öfrigt synes bolaget böra tillförbindas att
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter Kongl. Maj:t efter ytterligare
utredning kan finna böra bestämmas i afseende å, utom annat, turernas
anordnande och de hamnar, som böra angöras. Hvad beträffar den tid,
för hvilken subvention bör af Riksdagen äskas, så anser jag, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med kommerskollegium, att denna tills vidare
icke bör afse mera än tre ar från och med 1892 års ingång) dock att
om det derjemte skulle för framtida trafikerandet finnas behöfligt att
bolaget erhölle någon godtgörelse för de förluster, bolaget underkastat sig
för tradens uppehållande under år 1891, sådan möjligen kunde till någon del
beredas bolaget för tiden, från det bolagets ifrågavarande framställning
till Kongl. Maj:t inkom, från andra, under Kongl. Maj:ts disposition
varande medel, som afse handelns och sjöfartens understödjande.

På grund af hvad jag sålunda anfört tillåter jag mig tillstyrka att
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, till uppehållande af en regulier ångbåtsförbindelse medelst sydsvenska
ångfartygsaktiebolaget tillhöriga ångbåtar under åren 1892, 1893

Sjette liufvudtiteln.

och 1894 mellan å ena sidan de hamnar vid Sveriges vestkust samt å
andra sidan de engelska hamnar, Kongl. Maj:t må finna skäligt bestämma,
ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett sammanlagdt belopp af 150,000
kronor, att på af Kongl. Maj:t stadgade vilkor användas till godtgörelse
af den förlust, som för bolaget kan å nämnda företag uppstå,

samt att till utgående under år 1893 af berörda belopp å extra stat
anvisa 50,000 kronor.

Den tredje af de till Kongl. Maj:ts pröfning föreliggande fram- s [30.]
ställningar, deri statens mellankomst för uppehållande af ångbåtsförbin- b|”£^fe8:^
delse mellan Sverige och utrikes ort påkallats, har ingifvits af styrel- iau Sveriges
sen för ångfartygsaktiebolaget Vester vik- Libau, som hemstält om subvention
af statsmedel under fem år till en regelbunden ångbåtsförbin- provinserna,
delse året om mellan ostkusten af Sverige och ryska Öster sjöhamnar.

Nämnda bolag har förut åtnjutit statsunderstöd för sin verksamhet,
i det att Kongl. Maj:t den 18 september 1885, mot det att bolaget
under en tid af fem år, räknade från 1886 års höst, uppehölle, bland annat,
regelbunden varu- och passagerarefart äfvensom postföring, för den händelse
sådan befunnes böra anordnas, medelst en ångbåt om cirka 200
registerton en gång i veckan året om mellan Vestervik och Libau fram
och åter med anlöpande af Visby under tiden från den 15 april till den
15 november, medgifvit att, jemte det viss årlig ersättning för postföringen
finge till bolaget utbetalas från postverket, bolaget derutöfver
skulle under vissa vilkor och förbehåll ega att af staten utbekomma
godtgörelse för den förlust, som, med iakttagande att bland omkostnaderna
upptoges viss ränta å aktiekapitalet samt verkliga underhållskostnaderna
för fartygen, kunde för bolaget vid fullgörande af dess
åtagande uppstå intill ett belopp af högst 25,000 kronor för år,
att af handels- och sjöfartsfonden utgå. Sedan derefter kontrakt i
ämnet af generalpoststyrelsen afslutats med bolaget, bär detsamma,
ehuru med vissa sedermera medgifna afvikelse!- i afseende å anlöpningsorterna
i Sverige, enligt hvilka fartyget bland annat jemväl
egde att besöka Stockholm, besörjt den ifrågavarande trafiken. Oaktadt
företaget understödts äfven af kejserliga ryska regeringen, som
till en början enligt deklaration den jH januari 1887 förbundit sig
att lemna ett årligt bidrag af 10,000 kronor under åren 1887—1891,
skulle likväl det ekonomiska resultatet af bolagets verksamhet hafva
visat sig synnerligen otillfredsställande utan svenska statens ofvannämnda
garanti. Under det första trafikåret öfversteg förlusten den från svenska
statsverket lemnade garantisumman med 8,479 kronor 14 öre; det andra

Sjette lmfvudtiteln.

året uppgick förlusten, med inberäknande af nämnda från det första året
balanserade förlust, visserligen blott till 14,134 kronor 45 öre, som af
statsverket ersattes, men för trafikåret 1888—1889 böjde sig förlustsiffran
till nära 35,000 kronor, eller inemot 10,000 kronor utöfver garanterade
beloppet. För trafikåret 1889—1890, det sista, för hvilket resultatet
blifvit framlagdt, hade det bristande beloppet af bolaget beräknats till nära

37.000 kronor, den oersatta förlusten från nästföregående trafikår deri inberäknad.
Ehuru genom från ryska statsverket sedermera influtna medel
förlustbeloppet nedbragts till 23,354 kronor 78 öre, tages sålunda likväl för
förlustens betäckande nästan hela garantisumman för året i anspråk.

I maj 1890 anhöll emellertid bolaget att Kong]. Maj:t måtte för
ytterligare fem år, räknade från hösten 1891, bevilja bolaget enahanda
understöd af allmänna medel, som genom nådiga brefvet den 18 september
1885 medgifvits, mot det att bolaget under sagda tid åtoge sig
uppehållande af omförmälda ångbåtsförbindelse med undantag af skyldigheten
att anlöpa Gotland, men då denna ansökning var stäld i samband
med åtskilliga andra förmåner, som af bolaget äskades med hänsyn
till postföringen, blef, på föredragning af chefen för finansdepartementet
och sedan kommerskollegium afgifvit utlåtande, denna framställning
slutligen af Kongl. Maj:t den 4 juli 1891 afslagen.

I sin nu förevarande framställning har bolagets styrelse, som uppgjort
förslag och beräkningar i afseende å möjligheten att under vissa
förutsättningar och med något ändrad plan fortsätta bolagets verksamhet
i hufvudsakligen samma syfte som hittills, uppehållandet af regulier
ångbåtsförbindelse året om mellan Sveriges ostkust och Ryssland,
dock utan att anlöpa Gotland, vidare anfört, att bolagets verksamhet i
förevarande hänseende borde så ordnas, att Kalmar, Vestervik och Stockholm
sju månader af året sattes medelst bolagets ångare Rurik, som
skulle efter beslutad ombyggnad erhålla en lastdryghet af omkring 400
ton, i regulier förbindelse dels med Riga och dels med Libau, men att
under vintermånaderna turerna inskränktes till Libau, Vestervik och Stockholm,
i hvilket fall ångaren komme att anlöpa Riga tio gånger, Libau
tjugufem gånger, Stockholm tretiofem gånger, Vestervik trettio gånger
och Kalmar fem gånger om året; att, enligt gjorda beräkningar, inkomsterna,
för att företaget skulle kunna bära sig, måste uppgå till

123.000 kronor årligen, under det att den sannolika årliga inkomsten
under de första åren, innan normala förhållanden inträdt och leden
blifvit upparbetad, icke kunde antagas stiga till högre belopp än omkring
64,000 kronor mot en utgiftssumma af omkring 118,000 kronor,
hvarigenom en årlig brist af 54,000 kronor skulle komma att uppstå;

Sjette hufvudtiteln.

samt att genom åstadkommandet af en regulier förbindelse mellan de
två förnämsta importhamnarna, Kiga och Libau, å ryska Östersjökusten
- samt de tre hamnarne Stockholm, Vestervik och Kalmar å Sveriges
ostkust, vid Indika hamnar vigtiga jernvägslinier utmynnade, en stor del
af mellersta och södra Sverige skulle beredas en lätt, regulier och beqväm
väg för sådana alster af industri och åkerbruk, Indika uti Ryssland
kunde afsättas, hvarjemte en ifrågasatt transitotrafik å jernvägarne
skulle kunna förverkligas.

Med erinran hurusom kommerskollegium i sitt den 12 juni 1891
afgifna utlåtande öfver bolagets då föreliggande framställning om statsunderstöd
såsom stöd för afstyrkande af nådigt bifall till framställningen
åberopat, bland annat, ett af konsuln i Riga afgifvet yttrande, deruti
denne anfört att i Ryssland väntade tullförhöjningar antagligen skulle
komma att lägga så stora hinder i vägen för import till Ryssland af
svenska industrialster, att Sveriges redan då mindre betydande export till
Ryssland skulle än ytterligare förminskas, framhåller styrelsen i den nu
gjorda ansökningen att den nya ryska tullstadgan, hvilken emellertid brådt
i kraft, visade, enligt konsulns i Riga skrifvelse till kollegium den 22
påföljande juli, för de svenska artiklar, hvilka efter konsulns mening
skulle kunna blifva föremål för import till Ryssland, en bestämd nedsättning
i stället för den befarade förhöjningen, hvarigenom också en
ljusare framtid beredts för den svenska marknaden än vid tiden för
kollegii utlåtande. Styrelsen ville vidare erinra att, om exporten af
svenska industrialster till Ryssland för närvarande vore obetydlig emot
hvad den kunde vara, så berodde detta just derpå att de svenske exportörerne
vore i förhållande till de utländske så ogynsamt stälde med
afseende å kommunikationer. Den ryska marknaden vore emellertid
stor nog för att Sverige der skulle kunna finna ett för sig fullt tillräckligt
fält för varuutbyte, och de svenska artiklarne kunde i allmänhet
uti prisbillighet och nästan alltid i qvalitet mäta sig med exempelvis
de tyska och engelska artiklar, som till Ryssland infördes. Enligt bolaget
meddelade uppgifter hade år 1889 Sverige och Norge tillsammans
utfört till Ryssland och Finland varor för ett värde af 6,100,000 rubel,
under det, bland andra, Tyskland dit exporterat för ett värde af
124,000,000 rubel och England för ett värde af 95,900,000 rubel. Åt
varor, hvilka kunde blifva föremål för export till Ryssland och i afseende
å hvilka Sverige väl kunde upptaga täflan med andra länder, hade
år 1889 importerats till Ryssland maskiner och redskap för 21 millioner
rubel, jernvaror för 9,6, stålvaror för 12,i, gjutjern för 4,2, koppar för
6,6, sill för 6,i, pappersark!ar för 2,7, landtbruksprodukter för 2,7,

Bih. till Riktd. Prat. 1892. 1 Sami. 1 A/d. 1 Häft. 10

Sjette hufrudtiteln.

glasvaror för 1,6 och trycksaker för 1,6 millioner rubel, och ensamt
från Hamburg hade nämnda år utförts till Riga och Libau för 22 millioner
riksmark, hvaraf för 2,85 millioner sådant gods, hvithet antagligen
med lika lätthet kunnat från Sverige dit exporteras. Under åren
1889 (Ocli 1890 hade importen till Riga och Libau utgjort i medeltal
för år: af cement 19,650 tunnor, af gödningsämnen 35,055 ton, af
gjutjern 30,110 ton, deraf 319 ton från Stockholm, af stångjern och
plåt 10, i 46 ton, hvaraf 2,309 ton från Stockholm, af maskinerier och
delar deraf 4,994 ton med ett värde af omkring fem millioner kronor,
hvaraf 128,310 kronor komme på importen från Stockholm, och af sill
96,183 tunnor, hvaraf 39,878 tunnor från Stockholm, och under samma
båda år hade särskildt från Öfverums bruk försålts landtbruksredskap,
hufvudsakligast plogar, till Ryssland för 144,790 kronor.

Dessa uppgifter, ehuru ofullständiga, syntes styrelsen otvetydigt
ådagalägga att förutsättningar för en lönande export till Ryssland af
svenska industrialster förefunnes och att en ansenlig marknad för sådana
borde kunna derstädes skapas, om första vilkoret härför, anordnandet
af en regulier ångbåtsförbindelse mellan Sveriges ostkust samt
Riga och Libau, uppfyldes.

Erinrande derjemte om betydelsen af en dylik förbindelse för persontrafiken
och dennas vigt för afsättningen af industrialster på Ryssland,
bär styrelsen, på grund af hvad sålunda och i öfrigt af densamma
anförts, hemstält att Kong! Maj:t täcktes under en tid af fem år, räknadt
från våren 1892, bevilja ångfartygsaktiebolaget Vestervik—Libau
eu årlig subvention af 54,000 kronor, mot det att bolaget åtoge sig att
upprätthålla en regelbunden ångbåtstrafik året om emellan Stockholm,
Vestervik och Kalmar å ena sidan samt Riga och Libau å den andra i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med bilagd turlista samt på de vilkor i
öfrigt, Kong], Maj:t funne godt bestämma.

Angående lämpligheten af en utaf staten subventionerad ångbåtsförbindelse
mellan mellersta och södra Sveriges östra kust och motliggande
ryska hamnar föreligga i särskilda, vid förevarande ansökning
fogade yttranden några uttalanden, som synas mig vara förtjenta af
uppmärksamhet. Sålunda har af svensk-norske konsuln i Riga framhållits,
hurusom saknaden af direkt lägenhet särskildt mellan nämnda
stad och Stockholm hade till följd att mången vara, som i anseende till
dess godhet och prisbillighet skulle kunna från Sverige införas, nu
söktes från annat håll, och att Riga, hvilken stad bibehölle sin ställning
såsom östersjöprovinsernas förnämsta handels- och industrisamhälle,
ännu hade för sin industri i en eller annan män behof af svenska rå -

Sjette Imf vild titeln.

ämnen, blott möjlighet bereddes att på beqvämt sätt hålla dem tillhanda.
En skeppsklarerarefirma i Stockholm, hvilken under en följd af år sökt
uppehålla ångbåtsförbindelse mellan Stockholm och Riga, men numera
måst dermed upphöra, har uttalat den åsigten att en tidsenlig, för passagerare
och fraktgods afsedd ångare med regelbundna bestämda afgångstider
mellan Stockholm och Riga vore af behofvet i högsta måtto påkallad
och att ett dylikt företag, om det under den första tiden, till dess
traden vunnit full stadga, subventionerades, sedermera skulle visa sig
tillräckligt lifskraftigt att gifva sina intressenter tillbörlig afkastning å
deri nedlagdt kapital; ett enskildt bolag kunde likväl icke utan subvention
eller utan kapital, som tilläte mötandet af åtskilliga års förluster,
åstadkomma traden. En annan skeppsklarerarefirma i Stockholm har
äfvenledes betecknat såsom synnerligen beklagansvärd!, om en regulier
förbindelse särskild! med Libau skulle komma att saknas; då numera
äfven förbindelsen Stockholm—Riga upphört, skulle således Stockholm
och hela Sveriges ostkust endast komma att ega eu regulier förbindelse
med Ryssland, nemligen Stockholm—S:t Petersburg, men då denna till
följd af naturförhållandena i allmänhet upphörde i slutet af oktober eller
början af november och först i maj kunde upptagas, blefve allmänheten
under 6 å 7 månader af året alldeles blottstäld på regulier förbindelse
med Ryssland; ångbåtslinien Stockholm—Hängd vore nemligen alldeles
olämplig för transport från ryska hamnar söder om finska viken.
Aktiebolaget Öfverums bruk, som tillverkar landtbruksredskap i stor skala,
framhåller, hurusom den brist på regelbundna kommunikationer mellan
Sverige och östersjöprovinserna, särskild! Riga, som nu rådde, allt mer
och mer försvårade för bolaget dess export på Ryssland; de försök,
bolaget gjort att i det inre Ryssland förvärfva afnämare, hade till stor
del måst uppgifvas, då bolaget icke sett sig i stånd att uppfylla de
fordringar i afseende å eu snabb och punktlig leverans,. som påyrkats
såsom ett första vilkor; insättandet af en ångbåt på linierna till Riga
och Libau med reguliera turer hela året om skulle bereda Sveriges exportörer
på Ryssland de största fördelar och gifva dem. det mod och
det förtroende, hvilket de nu, i striden mot de oupphörligen återkommande
svårigheterna i afseende på kommunikationerna, nästan hade
förlorat. Liknande åsigter hafva uttalats i en till ångfartygsaktiebolaget
Vestervik—Libau stöld skrift, undertecknad af framstående idkare åt
qvamrörelse, jemhandtering, korkfabrikation m. fl.

Till följd af nådig remiss å förevarande framställning har Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län deröfver afgifvit underdånigt
utlåtande af den 17 oktober nästlidna år, dervid Kongl. Maj:ts befall -

Sjette hufvudtiteln.

ningshafvande öfverleinnat yttrande af handels- och sjöfartsnämnden i
staden Kalmar. Nämnden förklarar att det, enligt nämndens mening,
vore i hög grad önskvärdt att den ifrågasatta kommunikationen komme
till stånd, enär densamma skulle för orten otvifvelaktigt blifva till den
största nytta, då de inre delarne deraf genom sin jernvägsförbindelse
med Kalmar kunde komma i direkt beröring med de ryska östersjöhamnarne
utan att behöfva använda den långa vägen öfver Stockholm
eller annan svensk hamn för sagda ändamål, likasom äfven staden Kalmar
och dess närmaste omnejd genom den ifrågavarande kommunikationsleden
finge vidgadt fält för sin export på ryska östersjöhamnarne.
Men enligt nämndens förmenande skulle nu nämnda fördelar för orten
först derigenom ernås att Kalmar anlöptes lika ofta som Vestervik och
Stockholm under de tider på året, då isförhållandena sådant tilläte,
hvaremot om, i öfverensstämmelse med den af bolaget uppgjorda turlistan,
Kalmar skulle anlöpas endast fem gånger årligen, nyttan dermed
skulle blifva ringa eller ingen.

Kongl. Maj :ts befallningshafvande i Kalmar län har i sitt utlåtande
likaledes vitsordat nyttan af en trade på Ryssland och dervid yttrat att
det ej torde vara oberättigadt aftaga såväl att tillgodoseendet af Rysslands
behof af vissa industriartiklar fortfarande som hittills skulle kräfva import
från andra länder som ock att i frambringandet af åtskilliga sådana artiklar
vårt lands industriidkare kunde framgångsrikt täfla med andra nationers
både hvad prisbillighet och varornas godhet beträffade, men att
deremot afsättningen på Ryssland måste för våra industriidkare vid konkurrens
med närliggande länders röna betänklig svårighet, om ej förefintligt
behof af en lifligare, direkt och regelbunden ångbåtsförbindelse mellan
svenska och ryska östersjöhamnar afhjelptes. Nyttan och nödvändigheten
af en dylik förbindelse vore, vidkommande Vesterviksorten, redan ådagalagd
af erfarenheten från senast gångna fem åren, hvarunder trafik mellan
svenska och ryska hamnar uppehållits af bolaget. Hvad i öfrigt anginge
orter i Kalmar län och jemväl genom jernväg med Kalmar
förbundna orter inom Kronobergs län, hvilka genom den ifrågasatta
ångbåtstrafiken skulle hafva att påräkna en vidgad marknad för sina
fabriksalster, inrymde dessa orter flera industriella verk af afsevärd betydenhet
såsom jernbruk, mekanisk verkstad, gjuterier, glashyttor, pappersbruk,
snickerifabrik med flera, af hvilka inrättningar säkerligen ett
flertal skulle röna förkofran genom vunnen möjlighet att å på förhand
beräkneliga tider leverera sina alster i någon af ofvanomförmälda ryska
hamnar; och ehuru bolagets förut gjorda framställning om förnyad
subvention ej rönt bifall, torde likväl, då förändrade förhållanden nu

Sjette luifvudtiteln.

vore för handen och den af bolaget förebragta utredning syntes
ådagalägga att en regelbunden ångbåtsförbindelse mellan afsedda orterna
ej under de närmaste fem åren kunde uppehållas utan förlust för
rederiet, förhoppningen om ett bidrag af staten för företagets möjliggörande
vara lika behjertansvärd som det ändamål, för hvilket understödet
påkallades, hvadan Kongl. Maj:ts befallningshafvande, då företaget
i verkligheten vore att betrakta såsom af allmän nytta, till nådigt
afseende förordade framställningen.

Härefter har, likaledes till följd af nådig remiss, öfverståthållareembetet
med eget utlåtande af den 5 november sistlidna år öfverlemnat
yttrande i ärendet af Stockholms handels- och sjöfartsn.ämnd, som, med
hänvisning hufvudsakligen dertill att bolaget icke lyckats upparbeta den
linie, det under de senare åren uppehållit mellan Sveriges ostkust och
Libau, funnit sig sakna anledning förorda bifall till ansökningen, helst
det äskade årliga statsunderstödet, hvars tillräcklighet torde vara ganska
tvifvelaktig, icke syntes stå i rimlig proportion till den fördel, som ett
uppehållande af förbindelsen kunde medföra för Sverige; och har med
åberopande häraf äfven öfverståthållareembetet funnit sig icke kunna
till bifall förorda ansökningen.

Sedan jemväl kommerskollegium erhållit befallning att efter styrelsens
för Sveriges allmänna exportförening hörande afgifva underdånigt
utlåtande, har styrelsen för exportföreningen i sitt yttrande anfört
att styrelsen, som ansåge den ifrågavarande kommunikationsleden al
väsentlig nytta och vigt för Sveriges industri och handel, ville för sin
del tillstyrka att Kongl. Maj:t täcktes bereda det ifrågavarande företaget
nödigt understöd, dock att. styrelsen ansåge sig icke på grund af
nu föreliggande utredning kunna yttra sig derom, huruvida ett så stort
belopp som det af bolaget begärda vore för ändamålets vinnande erforderligt.

Vid detta skriftliga yttrande fans fogadt utdrag af styrelsens protokoll
vid det sammanträde, då frågan förevar, utvisande att vid öfverläggningen
om frågan skiljaktiga meningar uppkommit och att af styrelsens
vid sammanträdet närvarande 13 ledamöter 6 i afgifven reservation
förenat sig om det yttrandet att, enär frågan om statssubvention, synnerligast
i den föreslagna formen, syntes vara af särdeles omtvistad beskaffenhet
och i alla händelser dylik subvention, om den öfverhufvud skulle
förekomma, borde föregås af en mycket omsorgsfull utredning, som tydligt
och bestämdt påvisade såväl nödvändigheten som nyttan af en dylik åtgärd,
men den utredning, som nu förelåge, icke uppfylde detta vilkor, utan
de afgifna utlåtandena divergerade ganska mycket såväl i hvad anginge
behöfligheten som rörande nyttan af en statssubvention i det ifråga -

Sjette hufyndtlteln.

varande fallet, bemälde sex ledamöter reserverade sig mot styrelsens
beslut att tillstyrka statsunderstöd.

Slutligen har kommerskollegium i sitt den 4 i denna månad afgifna
underdåniga utlåtande anfört hufvudsakligen följande:

Bolagets förevarande framställning skilde sig från dess senast
gjorda ansökning i enahanda syfte, med afseende på planen för företaget,
derutinnan att traden skulle komma att omfatta å svenska sidan, förutom
Vestervik, jemväl Stockholm och Kalmar samt å ryska sidan, förutom
Libau, jemväl Riga, af Indika hamnar dock Riga och Kalmar
skulle anlöpas allenast sommartiden och särskildt Kalmar endast jemförelsevis
få gånger.

I ärendet hade blifvit upplyst, hurusom redan under ett antal föregående
år ett enskildt svenskt rederi uppehållit regulier ångbåtstrafik
mellan Stockholm och Riga, men att densamma under år 1891 upphört.
Af uppgiften rörande de senare årens befraktningar på denna trade
framginge att dessa varit af ungefär lika ringa omfattning som de å
Vestervik—Libau-linien; och funne kollegium med afseende härå enahanda
skal, hvarå kollegium stödt sitt afstyrkande af bifall till bolagets
år 1890 gjorda ansökning, i hufvudsak ega giltighet äfven angående
förevarande framställning. Visserligen hade, på sätt af bolaget framhållits,
sedan kollegium afgifvit sitt nyssberörda utlåtande, vissa nedsättningar
i den ryska tulltaxan egt rum beträffande åtskilliga sådana
artiklar, som egnade sig till export härifrån till Ryssland, men, med
afseende å lättheten i sistnämnda land att åstadkomma förändringar i
tullförhållandena och den faktiskt äfven rådande obeständigheten i dessa
förhållanden, syntes den angifna omständigheten, hvilken, äfven om den
möjligen kunde bidraga till ökandet af exporten härifrån till Ryssland,
dock vid bedömandet af det sannolika ekonomiska resultatet af ifrågavarande
företag, särskildt för det närvarande, torde motvägas af de i
Ryssland gällande exportförbud, hvarigenom tillfälle till returfrakter
från Ryssland antagligen nästan helt och hållet upphört, icke vara af
beskaffenhet att i och för sig föranleda bifall till den nu gjorda framställningen.

Härtill komme att, under det att i förevarande ärende från flere
håll betonats att i sjelfva fraktfartens intresse det vore angeläget att
ifrågavarande kommunikation beredde tillfälle jemväl till beqväm passageraretrafik
samt det uppgifvits att en väsentligt bidragande orsak till
den ringa framgången af särskildt förbindelsen emellan Stockholm och
Riga varit att söka i det derför använda ångfartygets mindre lämpliga
beskaffenhet i nämnda afseende, ingen som helst utredning förelåge

Sjette hufvudtiteln.

rörande ändamålsenligheten af bolagets fartyg Rurik, hvarken i dess
nuvarande skick eller derest, på sätt uppgifvits, detsamma skulle komma
att ombyggas, hvarjemte den af bolaget företedda utredning icke syntes
bereda tillräcklig ledning för bedömandet af, huruvida det äskade anslaget
vore till beloppet skäligt. På grund häraf ansåge kollegium sig
således icke kunna till bifall förorda ifrågavarande underdåniga framställning.
— Skulle emellertid, yttrar kollegium vidare, hvad antagligt
syntes vara, något företag af ifrågavarande beskaffenhet icke, utan statssubvention,
komma till stånd och förty Sveriges ostkust komma i afsaknad
af annan direkt ångbåtsförbindelse med Ryssland än den, som
uppehölles emellan Stockholm och Petersburg, hvilken förbindelse till
följd af isförhållanden icke plägade kunna uppehållas mera än. 6 å 7
månader om året, så vore detta, enligt kollegii åsigt, ett beklagligt förhållande,
hvars afhjelpande syntes väl förtjena att blifva föremål för
Kongl. Maj:ts omtanke. Ryssland syntes nemligen böra vara eu naturlig
afsättningsort för åtskilliga af våra industrialster, likasom ock
hamnarne på Sveriges ostkust söder om Stockholm, på grund af deras
allt mera ökade jernvägsförbindelser med de inre delarne af landet och
derigenom äfven med vestkusten, syntes vara egnade ej mindre till
lämpliga hamnar för exporten till Ryssland, än äfven att förmedla en
fördelaktig transitohandel. — I den svenska handelns och industriens allmänna
intresse och med stöd af de i förevarande ärende förekommande
uttalanden rörande önskvärdheten af direkt ångbåtsförbindelse
emellan Sveriges ostkust och de ryska östersjöprovinserna, ansåge
kollegium sig derföre böra hemställa att Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt
öfvervägande frågan om beredandet af medel för sagda ändamål.

Rörande ordnandet af en sådan kommunikation och de närmare
vilkoren, som borde vara med statssubventionen förbundna, ansåge
kollegium något vidare yttrande nu icke vara erforderligt, än att företaget
syntes böra utbjudas till allmän täflan emellan svenska rederier
samt att bland de föreskrifter, som borde meddelas i fråga om anbuds
afgifvande, borde ock stadgas, att vederbörande skulle med sakkunnige
mäns intyg styrka ändamålsenligheten af det eller de fartyg,
som skulle komma att i företaget användas.

Hvad slutligen anginge beloppet af de medel, som vore för ändamålet
erforderliga, så torde, under förutsättning att företaget utbjödes
till allmän täflan, detta belopp ytterst komma att bero på de anbud,
som blefve afgifna, men med hänsyn till erfarenheten under den tid,
statsunderstöd utgått till Vestervik—Libaubolaget, äfvensom till de i
förevarande ärende gjorda beräkningar syntes som om ett belopp af

80 Sjette hufvudtiteln.

50,000 kronor skulle kunna åtminstone under de första åren komma att
erfordras.

Till stöd för den af ångfartygsaktiebolaget Vestervik—Libau nu
gjorda ansökning om statssubvention för uppehållande af en regalier
angbåtsförbindelse med Ryssland kan icke åberopas att afsättningen
från de landsdelar, hvilka medelst den afsedda ångbåtstrafiken skulle
tillgodoses, blifvit genom åtnjutande under någon längre tid af befintliga
kommunikationsförhållanden ledd i en viss riktning, som, om den
rubbades, skulle föranleda väsentligt afbräck i dessa orters ekonomiska
tillstånd. Men genom bolagets framställning har uppmärksamheten fästats
på en brist i våra kommunikationsförhållanden, som synes böra afhjelpas,
äfven om sådant ej kan ske på annat sätt än genom statens
mellankomst i form af pekuniärt bidrag. Med afseende å den betydliga
import, som, efter hvad af bolaget uppgifvits, från främmande
länder eger rum till de ryska östersjöprovinserna, måste det förefalla
egendomligt att Sverige, som dock genom sitt läge i förhållande till
Ryssland är mera gynnadt, än många andra länder, deri dock tager en
ytterst ringa del, och detta ehuru tvifvel icke torde kunna råda derom att
vårt land i fråga om många slag af artiklar kan bjuda lika goda och
lika prisbilliga varor som andra länder. Det har ofta sagts att svensken,
som obestridligen åtnjuter ett godt anseende för sin industriela
färdighet, deremot är mindre egnad att på ett kraftigt sätt befrämja
afsättningen af landets tillverkningar, och måhända ligger deri en viss
sanning, i hvilken man kan finna någon anledning till jemväl det missförhållande,
som i afseende å vår afsättning till de ryska östersjöprovinserna
påpekat^. Det uppgifves vara förenadt med åtskilliga svårigheter
att vinna en marknad i Ryssland, men dessa svårigheter äro
\äl i och föi sig icke större för oss än de från början vant för andra
nationer, som dock numera besegrat dem, men ett nödvändigt vilkor
för deras öfvervinnande är att köpare i Ryssland kunna med någon
grad af säkerhet beräkna tiden för varornas levererande. Detta åter
klöfver ordnade reguliera kommunikationer. För närvarande ega vi
endast en regulier trade med Ryssland, nemligen mellan Stockholm och
Petersburg, men hela den stora och folkrika sträckan söder om
Petersburg utefter Östersjön står icke i någon regulier förbindelse
med Sverige. För södra ostkusten af Sverige, vanlottad på beqväma
förbindelser med utlandet, men ingalunda på framstående industriela
etablissementer, hvilka dock af brist på ordnade sjökommunikationer
med de för dem naturliga afsättningsorterna öster ut måste söka

Sjette hufvudtiteln.

afnämare af sina tillverkningar på andra håll, skulle det vara till icke
oväsentlig förkofran, om ryska östersjöprovinserna tillika med en del
af det inre Ryssland kunde påräknas till afsättningsområde. För
vinnande af detta mål erfordras dock vidare, enligt min tanke, att derstädes
på särskilda platser af mera framstående betydelse i kommersiell
afseende anställas svenska agenter med syfte särskilt att verka för
afsättningen af svenska varor, och om Riksdagen bifaller hvad i år,
likasom några föregående år, föreslagits i afseende å anvisande af ett
anslag å 20,000 kronor för att åt alster af svensk industri och svenska
näringar bereda afsättning i främmande länder, torde med en del af
dessa medel tillika med andra, hvilka Kong! Maj:t i händelse af behof
eger använda för sådant ändamål, kunna beredas tillgång att i
Ryssland, der för närvarande blott en agent, med station i Petersburg,
är af exportföreningen antagen, anställa flera agenter, som kunna göra
sig förtrogne med dervarande betingelser för en förmånlig afsättning af
våra tillverkningar.

För min del är jag således lifligt öfvertygad om att det skulle
vara till fördel för vår industri, om en regulier ångbåtsförbindelse med
de ryska östersjöprovinserna ocli såmedelst äfven med den del af det inre
Ryssland, som'' der bar sina egentliga nederlagsorter, blefve anordnad;
men hvad beträffar det bidrag, som från statens sida bör ifrågakomma
och hvilket torde böra lemnas i hufvudsakligen enahanda form samt till
högst lika belopp och för lika lång tid, som föreslagits i afseende å
subventionen åt sydsvenska ångfartygsaktiebolaget, torde det närmare
bestämmandet af statsbidragets storlek böra hänskjutas till Kongl. Maj:t,
som sålunda vid understödets meddelande får tillfälle lämpa dess belopp
efter sig då företeende omständigheter. Möjligt är att ett annat
bolag kan åtaga sig att uppehålla ifrågavarande ångbåtsförbindelse mot
åtnjutande af en mindre subventionssumma. Möjligen kunna kostnaderna
för företaget nedbringas genom t, ex. inskränkning af turernas
antal eller andra lämpliga anordningar. Dessa förhållanden kunna
dock endast utredas genom att, i händelse statsmedel för ändamålet anslås,
förbindelsens anordnande och upprätthållande lemnas öppen för
täflan genom infordrande af anbud. Efter det dessa anbud inkommit
.och den utredning, hvartill do gifvit anledning, försiggått, blifver det
lättare att bestämma beloppet af den stats subvention, som skäligen bör
meddelas, äfvensom de vilkor, som för dess åtnjutande böra stadgas.
Några andra hamnar på ryska sidan synas ej kunna ifrågakomma _ att
anlöpas än Libau och Riga, men i fråga såväl derom, som om Indika
hamnar å svenska ostkusten från och med Stockholm söderut böra an Bih.

till Riksd. Fiol. 1892. 1 Sami. / A/d. 1 Haft. 11

[31.]

Bergsskolorna
i Filipstad
och Falun.

[32.].

Lånefond för
anskaffande af
fiskebåtar
ra. m.

82 Sjette hufvudtiteln.

löpas, synes jemväl bestämmandet lämpligast böra hänskjutas till Kongl.
Maj:t.

Jemte det jag sålunda icke kan på den i detta ärende förebragta
utredning obetingadt tillstyrka att statssubvention må beredas ångfartygsaktiebolaget
Vestervik—Libau för uppehållande af ifrågavarande
ångbåtsförbindelse, utan anser detta böra bero på vidare utredning på
sätt jag ofvan antydt, tillåter jag mig tillstyrka att Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen

att, såsom bidrag till uppehållandet af en regulier ångbåtsförbindelse
mellan östra kusten af Sverige och ryska östersjöprovinserna under tre år,
ställa till Kongl. Majrts förfogande ett belopp af 150,000 kronor samt
deraf på extra stat för år 1893 anvisa 50,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

Under denna anslagstitel tillstyrker jag att Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att, i likhet med livad under nästlidna och flera föregående
år varit förhållandet,

under vilkor att bergsskolorna i Filipstad och Falun med dertill
hörande skolor för bergsarbetare komma att jemväl under år 1893
fortsätta sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning som hittills,
hvarom Kongl. Maj:t torde vilja genom inspektion af sakkunnigperson
sig förvissa, å extra stat för samma år anvisa ett belopp af

14,000 kronor att till brukssocietetens fullmäktige i jernkontor utbetalas.

Fiskerinäringens understöd.

Med anledning af en utaf Kongl. Maj:t derom gjord framställning beslöt
Riksdagen sistlidna år att till inrättande af en fond för fiskerinäringens
befrämjande — från hvilken fond, i mån af tillgång och på
vissa vilkor, lån finge tilldelas landsting eller hushållningssällskap, somförklarat
sig villigt att utlemna låneunderstöd för anskaffande af fiskebåtar
och fiskeredskap eller för anläggande af smärre inrättningar för
tillgodogörande och förädling af fiskets produkter — bevilja ett anslag
af 100,000 kronor och deraf på extra stat för innevarande år anvisa
50,000 kronor.

Sjette hufvadtiteln.

Under åberopande häraf tillstyrker jag att Kongl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen _ ..

att af det utaf Riksdagen år 1891 beviljade anslaget till inrättande
af en fond för fiskerinäringens befrämjande på extra stat för år 1893
anvisa återstående 50,000 kronor.

Anordnande af fabriksinspektion.

I afsende å det anslag, som Riksdagen för hvartdera af åren
1890, 1891 och 1892 anvisat för anordnande af fabriksinspektion, anser
jag mig icke böra för nästkommande år ifrågasätta någon förändring,
och jag hemställer fördenskull att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat för år 1893
anvisa till aflöning åt tre inspektörer 15,000 kronor, med 5,000 kronor
till hvardera för år räknadt, och till bestridande af kostnaden för skrifbiträden
och likartade utgifter 1,800 kronor, eller tillhopa 16,800 kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

Enligt hvad statskontoret anmält, har nämnda embetsverk förskjutit
följande belopp, hvilka torde böra anmälas till ersättande af
Riksdagen under sjette hufvudtiteln, nemligen:

ersättning till Blekinge läns ränteri för derifrån till länsmannen
H. Bolling, såsom innehafvare af bostället V2 mantal n:r 1 Möllekulla,
förskjuten räntegodtgörelse för tiden från den 14 mars 1889 till den

14 mars 1890 för från bostället exproprierad jord......... kr.

ersättning till en landtstatstjensteman för mistad bo ställsförmån

i följd af boställets indragning .....................

godtgörelse för afkomst af boställen, som enligt
nådiga brefvet den 31 maj 1878 innehafvare af länsmanstjenster,
hvarmed boställen varit förenade, egt undfå
i anledning deraf att företrädarne åtnjutit fardagsar,
samt aflöningsfyllnad enligt nådiga brefvet den 27 april
1883 till tjenstförrättande länsman under den tid, företrädaren
i tjensten innehaft dertill hörande boställe,
hvars afkastning uppskattats till högre belopp än kontanta
lönen ................................................................................

45: 28
650:

4,545: 08

Transport kr. 5,240: 36

[33.]

Anordnande
af fabriksinspektion.

[34.]

Ersättning
för af statskontoret

gjorda förskott.

Sjette hufvudtiteln.

Transport kr. 5,240: 36

till betäckande af kostnader för aflönings- och pen sionsstatistiken

under år 1891 ................................................ » 5 185; 25

ersättning till Malmöhus läns ränteri för derifrån
förskjutna kostnader för militärkommenderingar till Malmö
i anledning af de under juni månad 1890 derstädes ti made

gatuoroligheter ................................................................ j> 2 449: 68

godtgörelse för understöd, som, på grund af nådiga
brefvet. den 8 juli 1889, i anledning af den brand, som
den 4 i samma månad öfvergått staden Köping, utdelats
bland de brandskadade derstädes ........................................ » 1,911: 85.

Summa kr. 14,787: 14.

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till jemnt
tal af kronor, hemställer jag att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, till betäckande af ofvan omförmälda, af statskontoret förskottsvis
bestridda utgifter, anvisa ett extra anslag af 14,788 kronor.

Allmänna arbeten af beskaffenhet, att deras utförande
kontrolleras af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

I sin förut omförmälda underdåniga skrifvelse af den 11 november
1891 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen afgifvit förslag rörande de
anslag, som styrelsen ansåge böra af Riksdagen äskas för år 1893 till
understödjande dels af anläggning m. m. af vägar, dels af bro- och
hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder, dels ock af företag,
som afse frostländighetens minskande; och har styrelsen dervid
förmält sig icke ega anledning att föreslå någon förändring i de belopp,
hvartill anslagen för berörda ändamål för närvarande äro bestämda.

Deremot har styrelsen ansett den förändring i afseende å användningen
af bro- och hamnbyggnadsanslaget böra ske att detta anslag
finge användas äfven till andra än mindre hamnbyggnader. Och då det
understundom kan vara af omständigheterna påkalladt att statsbidragbeviljas
äfven för åstadkommande af hamnanläggningar, hvilka, i allmänhet
taget, icke kunna hänföras till andra än mindre sådana, ehuru
de efter våra förhållanden måhända förefalla ganska omfattande och
kostsamma, anser jag den af styrelsen ifrågasatta förändring ega skäl för
sig till förekommande af tvekan om uttryckets rätta innebörd, då det
med den nuvarande bestämmelsen ofta kan vara vanskligt att afgöra,
huruvida en ifrågasatt hamnanläggning är af beskaffenhet att

Sjette hufvudtiteln.

bidrag dertill från berörda anslag må beviljas eller icke. Naturligen
kan det med afseende å anslagets jemförelsevis ringa belopp i allt fall
icke ifrågakomma att med bidrag från anslaget understödja sådana
hamnanläggningar, som äro synnerligen kostsamma, såsom t. ex. hamnanläggningar
vid mera betydande sjöstäder.

På grund häraf och då jag, lika med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
anser anslagen för de ifrågavarande ändamålen böra för år 1893
bestämmas till samma belopp, hvarmed de för innevarande år utgå, tillstyrker
jag att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att lör år 1893 ställa
till Kongl. Maj:ts förfogande,

till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af
backiga eller eljest mindre goda vägar, 800,000 kronor,

till understödjande af brobyggnader och hamnbyggnader samt upprensning
af åar och farleder, 150,000 kronor, samt,

till understödjande, medelst anslag utan återbetalning sskyldighet, af sådana
myr utdikning ar och v attenaftappning ar, hvilkas ändamål är att minska fr ostländigheten
för närliggande bygd, 100,000 kronor.

I afseende å vilkoren för erhållande och tillgodonjutande af ofvan
omförmälda statsbidrag samt kontrollen derå att taststälda planer varda
vid arbetenas utförande följda, hemställer jag att Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen att bibehålla de allmänna vilkor och bestämmelser,
hvilka nu äro gällande och finnas intagna i Riksdagens skrivelser den
27 april 1881 (n:r 69), den 11 juni 1883 (n:r 67) och den 7 maj 1889
(n:r 43), hvarvid jag dock anser mig böra erinra att Riksdagen, enligt
dess skrifvelse den 6 maj 1891, från en af dessa bestämmelser medgifvit
undantag för en väganläggning mellan Wistträsk och Glommersträsk
i Norrbottens län.

I sammanhang härmed torde jag böra erinra

att, enligt 1891 års Riksdags beslut, blifvit för år 1893 beviljade till

understödjande, medelst lån, af enskilda jernvägsanläggningar 1,000,000
kronor; samt

att, enligt 1888 års Riksdags beslut, skola till odlingslånefonden
under hvarje af åren 1889—1893 ej mindre ingå de till statskontoret
inflytande annuiteter å odlingslån, än äfven af riksgäld skontoret, i man
af behof, öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte de till
fonden ingående annuiteter kan erfordras till fyllande af högst 1,000,000
kronor årligen.

[35.]

Anläggning
n. m. af vägar.

[36.]

Bro- och
hamnbyggnader
m. m.

[37.]

Frostminsk ningsföretag.

[38.]

Lå,n till enskilda
jernvägar.

[39.]

Odlingsläne fonden.

Sjette hufvudtiteln.

Statens jernvägstrafik.

I underdånig skrifvelse den 14 december 1891 har jernvägsstyrelsei1
gjort framställning’ om aflåtande till Riksdagen af proposition angående
anslag för år 1893 dels till nya byggnader och anläggningar
vid statens jernvägar, dels ock till anskaffande af ytterligare rullande
materiel vid de redan trafikerade statsbanelinierna.

I denna skrifvelse föreslår styrelsen att för nya byggnader och
anläggningar måtte af Riksdagen för år 1893 äskas ett anslag af 660,000
kronor.

Huru detta anslag enligt styrelsens åsigt skulle användas, inhemtas
af följande utdrag af styrelsens omförmälda skrifvelse:

»Byggnader och anläggningar.

Beräknad kostnad.

Flen: fullbordande af utvidgningen af bangården
och spårsystemet m. m., till hvars påbörjande under
1892 ett anslag af 30,000 kronor är afsedt .................. kr. 98,000: —

Linien Sparreholrn—Flen: anläggning af en station
vid Skeboqvarn, i syfte dels att besörja ortens trafik,
dels ock att erhålla en mötesplats för tåg å den 15
km. långa bansträckan mellan nämnda båda stationer » 18,000: —

För åstadkommande af tågmötesplats vid Skeboqvam
hade styrelsen redan i underdånig skrifvelse
den 18 december 1886 begärt 15,000 kronor
för år 1888, men till följd af det då äskade
anslagets nedsättning nödgats afstå från företaget.

Då emellertid behofvet fortfarande qvarstår, och
trafikanter i orten lofvat lemna bidrag till arbetets
utförande, så vida station der anlägges, har styrelsen
ansett eu sådan lösning af frågan äfven
för jernvägen förmånligare än att endast anordna
en tågmötesplats, och begär derföre nu 3,000
kronor mer än förra gången.

Grafversfors: uppförande af bostäder för två stationskarlar,
hvilka icke kunna erhålla sådan i stationens

Transport kr. 116,000: —

Sjette hufvudtiteln.

Transport kr.

närhet, utan nödgas till olägenhet för tjenstgöringen

bo långt från stationen............................................................ 5)

Norsholm: utläggning af ett stickspår lör underlättande
af öfverflyttning af gods från fartyg till jern vägs

vagnar................................................................................. ^

Linköping: uppförande af ett för ilgodsets förvaring
och expediering afsedt hus, hvilket är behöfligt, emedan
de för detta ändamål hittills använda lokalerna i

stationshuset redan länge visat sig otillräckliga ............ »

Sy a: uppförande af bostad åt en stationskarl, hvars
i stationshuset belägna bostad behöfs för utvidgning

af trafiklokalerna..............................................................•_........ 9

Torp: uppförande af ett godsmagasin, som stationen

för närvarande saknar .....................................................

Lagmansholm: behöflig utvidgning af spårsystemet s>
Foglavik: d:o d:o d:o »

Falköpings stad: tillbyggnad af godsmagasinet, som

för trafiken å platsen är otillräckligt................................. »

Skö [de: tillbyggnad af stationshuset för beredande
af en s. k. nattväntsal, hvaraf behof länge visat sig »
Hallsberg: anskaffning af mark för lokomotivstall och
utläggning af ny vändskifva jemte spår, Indika anordningar
betingas af det nuvarande stationsområdets

otillräcklighet för lokomotivstallbyggnader ................... »

Lerbäck: utvidgning af spårsystemet............................. »

Motala: tillbyggnad af godsmagasinet, som är otillräckligt
för trafiken på platsen.............................................. »

Malmö: uppförande af stängsel kring bangården, för
att kunna mot tillgrepp skydda jernvägens och trafikanters
gods ..........................................................................."•

Hessleholm: uppförande af en körbro öfver alla spåren
i stationens norra ända, der en mycket trafikerad

vägöfvergång i banans plan nu finnes .............................. f>

Municipalstyrelsen i Hessleholm har inkommit
med af distriktbefälet vitsordade klagomål öfver
de faror och olägenheter, för hvilka personer,
som måste passera vägen i stationens norra ände,
äro utsatta genom tåg och vagnsvexlingar å de

Transport kr.

116,000:

4,500:

1,500:

10,000:

3,000:

1,100:

1,650:

2,600:

2,000:

4,000:

24,000:

4,400:

1,300:

10,000:

28,000:

214,050:

Sjette hufvudtiteln.

Transport kr. 214,050:

körvägen korsande jernvägsspåren, samt anhållit
att åtgärder må vidtagas för afhjelpande af detta
missförhållande.

Alf vesta: uppförande af stall för två lokomotiv jemte
anskaffning af mark och spårutläggning in. m., för
hvilka anordningar det nuvarande stationsområdet icke
le»"iar utrymme ....................................................................... » 30,000:

Nässjö: planering af jordområde, utläggning af spår
och vändskifva samt uppförande af stall för 8 lokomotiv » 51,000:

Fryksta: förlängning af en lastbrygga, erforderlig
för sjötrafikens emottagande vid stationen ..................... » 2,800:

Stockholms norra station: uppförande af en byggnad
innehållande lokaler för expedition af ankommande och
afgående gods, för utbetalning af efterkraf, för telegrafen
och stationstöreståndaren samt förvaringsrum
för till godsexpeditionerna hörande formulär och handlingar
m. m................................................,......................... » 145,000:

D:o tillbyggnad af magasinet för ankommande gods » 15,500:

D:o tillbyggnad af magasinet för afgående gods ... » 11,500:

Tomteboda: påbörjande af en vagnreparationsverkstad
med jordanskaffning i närheten af stationen......... » 50,000:

Upsala: uppförande af en bostad för grindvakten
vid de norr om Upsala station jernvägen korsande
gatorna, hvilken vakt bör hafva sin bostad invid banan
• för att alltid vara till hands för påpassning vid öfver gångarna

..................................................................................... » 3,300:

Sala: utvidgning af spårsystemet................................... » 8,100:

Bollnäs: uppförande åt bostad för en pumpare, som
till fördel för tjensten bör bo nära pumphuset, hvilket
är beläget på ett afstånd af mer än 400 meter från
stationen..................................................................................... 3,300:

D:o utläggning af spår till kolbåsen i närheten af
de nya lokomotivstallen ........................................................ » 1,700:

Stugsund: uppförande af kolbås för 2,000 ton stenkol
och spårförlängning ....................................................... » 4,500:

Delsbo: uppförande af bostäder för två stationskarlar.
........................................................................................... » 5,600:

Jerf so: uppförande af bostad för en stationskarl...... » 3,000:

Transport kr. 549,350:

Sjette kyfv mitt tölp.

Trapspqrt l^r.

Vid båda dessa stationer beimfvas bostäder
för stationskarlarna, på det dessa må kunna, till
fördel såväl för tjenst eu som för sig sjelfva, bo
inom stationens område.

Sundsvall: uppförande af eu byggnad innehållande
lokaler för förråd och öfverliggande tågpersonal äfvensom
bostäder för lokomotivförareförman, vagnförman

och förrådsvakt.......................................................................... »

Östersund: uppförande af ångmaskinhus vid reparationsverkstaden,
livilket behöfves för att i verkstaden
bereda erforderligt utrymme, samt utläggning af spår
för uppställande af till reparation ankommande vägnar »
Lång sele: uppförande af kolbås för 600 ton stenkol »
Fullföljande af förut påbörjade anordningar för vexelförreglings-
och förbättrade signalapparater vid en

del stationer å bandelen Stockholm—Malmö ........ »

Diverse arbeten .........................................................,............. »

Summa kr.

549,350: —

31,800: —

4,800: —
2,300: —

50,000: —
21,750: —

660,000: —»

Angående de föreslagna ny- och tillbyggnaderna vid Stockholms
norra station yttrar styrelsen:

»De nuvarande godsmagasinen vid nämnda station med i dem inrymda
expeditionslokaler för ankommande och afgående gods samt för
stationsföreståndaren och telegrafen blefvo under våren 1876 färdiga
till begagnande och hafva sedermera — med blott ringa förändringar
— allt jemt varit för ändamålet använda. Om de ock till en början
varit tillräckliga för trafikens handhafvande, har detta dock icke varit
fallet under de senare åren. Till frågans belysning anföras nedanstående
siffror.

Under april månad 1876 utgjordes stationens kontorspersonal af
22 personer, antalet expeditioner uppgick för afsändt gods till 10,279
och för ankommande gods till 8,700, samt från statiopen afsända godsvagnar
till 1933. Motsvarande siffror för april månad innevarande år
utvisa: kontorspersonal 57, expeditioner för afsändt gods 39,353 (mer
än 1,300 om dagen), för emottaget gods 24,804 samt afsända godsvagnar
8,849. Efterkrpfven hafva på samma tid vuxit från 1,000 kronor
till mellan 60,000 och 70,000 kronor för en månad.

Det är gifvet, att den ansenliga tillväxt i trafiken, som de anförda
siffrorna angifva, skall kräfva ett väsentligt ökadt utrymme, och för att

lUh. till Riksd. Vrot. 1892. 1 Sami. 1 A/d. 1 Käft. 12

Sjette hufvudtiteln.

bereda sådant för magasin sgodset är det nödvändigt både att tillbygga
magasinen och att ur dem undanskaffa de i allt fall för sitt ändamål
för små expeditionslokalerna samt förflytta dessa till en särskild byggnad,
hvilken för att vara nära till hands för båda godsmagasinen bör
förläggas mellan dessa. Till följd af bristande utrymme i sistnämnda
lokaler har det under de senaste åtta åren varit nödvändigt att ute i
staden förhyra rum, i hvilka en del af den för godsrörelsens handhafvande
erforderliga expeditionsföringen kunnat verkställas, ehuru en
sådan splittring af arbetskrafterna icke kunnat ske utan afsevärda olägenheter;
men oaktadt dessa åtgärder har likväl den talrika fjenstepersonal,
som till följd åt rörelsens beskaffenhet nödgats arbeta i godsmagasinens
expeditionsrum — under vissa tider af dygnet ända till tio
personer samtidigt i samma rum — helst när gasen varit tänd, lidit af
den förskämda luften i de öfverbefolkade lokalerna.

Styrelsen har tänkt sig, att den nya expeditionsbyggnaden skulle
uppföras i tre våningar, af hvilka den nedre skulle innehålla lokaler
för allmänhetens betjenande vid aflemnande af fraktsedlar å afsändt
gods, ^qvittering af ankommande gods, betalning af fraktafgifter, utbekommande
af efterkraf, utskrifning af fraktsedlar äfvensom för stationsföreståndarens
expedition och tågexpeditionen. I lokalerna en
trappa upp skulle verkställas utskrifning af godslistor och införande i
godsböckerna såväl af dessa som ock af dem å ankommande gods, utskrifning
af notiser och dessas kontrollering med mera dylikt, hvarjemte
telegrafexpeditionen skulle der inrymmas. Den öfre våningen skulle
användas för förvaring af formulärer, listor, böcker och handlingar med
mera sådant, som icke tillhör den dagliga expeditionen.»

I fråga om den vid Sundsvalls station föreslagna husbyggnaden förmäler
styrelsen att den vore afsedd att innehålla dels två förrådsrum
med tillhörande källare för förvaring af oljor, talg, såpa, torkdukar,
trassel, metaller, bultar, bromsblock med flera artiklar för lokomotivoch
vagntjenstens behof, dels sex rum för öfverliggande tågpersonal
och ett expeditionsrum för lokomotivförareförmannen, dels ock bostäder
för vissa betjente, hvilkas tjenstgöring vore af sådan beskaffenhet, att
de borde bo i stationens omedelbara närhet, nemligen tre rum och kök
för nämnde förman, två rum och kök för vagnförmannen samt två rum
och kök för materialvakten. 1 sammanhang härmed meddelar styrelsen
att för två lägenheter, som för jern vägstrafikens räkning i staden förhyrts
till bostäder åt lokomotivförareförmannen och vagnförmannen, betalas
tillsammans 850 kronor.

Beträffande förslaget om inköp af mark för lokomotivstall m. m. vid

Sjette hufvudtiteln.

Hallsberg och Alfvesta upplyser styrelsen att vid dessa, liksom ock vid
nästan alla stationer, der lokomotivstall uppförts, dessa _ byggnader förlagts
inne å stationerna temligen nära spårsystemen, hvilkas utvidgning
vid uppkommande behof till följd deraf delvis förhindrats. Då nu behof
af nya lokomotivstall vid de nämnda stationerna framträdt och då
plats för dem icke funnes inne å stationerna, utan fråga i stället uppstått
derom att, för beredande af utrymme för trafikens skötande, bortflytta
inom stationerna befintliga äldre lokomotivstall, vore det nödvändigt,
att annan plats för de nya stallen anskaffades. Liknande åtgärder
hade redan för några år sedan vidtagits vid Katrineholm och
Elmhult, hvarförutom jemväl vid Nässjö anskaffats jord för dylikt ända Vidkommande

behofvet af kolbås vid Slug sund och Lang sele meddelar
styrelsen att detta behof föranleddes på förstnämnda station deraf,
att der årligen emottoges stora qvantiteter stenkol, som. icke hunne att
genast borttransporteras och för hvilkas inrymmande tillräckligt störa
kolbås ännu icke funnes, samt vid sistnämnda station af tåganordningar
å bandelen Långsele—Vännäs.

För anskaffande af ny rullande materiel föreslår styrelsen att ett
anslag af 1,340,000 kronor måtte för år 1893 af Riksdagen äskas, och
i fråga om behofvet af detta anslag anför styrelsen:

»l:o) Lokomotiv.

I underdånig skrifvelse af den 10 december 1890 framhöll och
motiverade styrelsen behofvet af att inemot 20 st. nya lokomotiv anskaffades
under åren 1892 och 1893. o ''

Sedan derpå Riksdagen till ny rörlig materiel under ar 1892 bevilja-t
1,200,000 kronor, ansåg styrelsen trafikens kraf fordra, att häraf

570,000 kronor användes till inköp af 10 lokomotiv och reservdelar till
sådana, eller ock af 11 lokomotiv; och har styrelsen derom tillåtit sig
att hos Eders Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan.

Under förutsättning ’ att denna underdåniga framställning vinner
Eders Kongl. Maj:ts bifall, återstår derföre att under år 1893 fylla behofvet
af 9 lokomotiv med reservdelar eller ock af 10 lokomotiv för att,
såsom styrelsen i ofvannämnda underdåniga skrifvelse påvisat, krafvet
på dragkraft må kunna tillgodoses på ett ekonomiskt rigtigt och för
trafikens oafbrutna gång betryggande sätt. Den härför erforderliga
summan är beräknad till 500,000 kronor.

Sjette hlifvndtitelh.

2:o) Vagnar.

Med framhållande al bristen på reservlnateriel och den oundgängliga
nödvändigheten deraf, ätt denna brist snarast möjligt utjemnades
genom anskaffande af nya vagnar samt utvidgning af reparationsverkstäderna,
anhöll styrelsen i ofvannämnda underdåniga skrifvelse om
aflåtande af nådig proposition till Riksdagen om beviljande af medel
under 1892 för anskaffande af 230 täckta vägnar (deraf 20 å 30 personvagnar).

Af det förut nämnda anslag, som Riksdagen beviljade, 1,200,000
kronor, eller 300,000 kronor mindre än hvad styrelsen föreslagit, återstår
efter afdrag af ofvan berörda 570,000 kronor ett belopp °af 630,000
kronor, för hvilka styrelsen hos Eders Kong! Maj:t anhållit, att 8 stycken
person-, post- och packvagnar (af bögiesystemet) samt 165 täckta
godsvagnar måtte få anskaffas.

Under antagande att denna materiel kunnat före utgången af 1892
sättas i trafik och de vagnar, som under samma år måste slopas, blifvit
ersatta med nya, af trafikmedel bekostade, skulle för 1893 behöfvas
16 personvagnar och 200 godsvagnar med tillhörande axlar och hjul
samt apparater för belysning och uppvärmning.

Allra största delen af denna tillökning är nödvändig för att fortgå
med reparationerna af den nu befintliga, af inemot 12,000 fordon bestående
vagnparken, så att icke, i följd af uppskof med iståndsättande
äf uppkomna biistfälligheter, en del af densamma i förtid blir obrukbar.
Under år 1893 behöfva nemligen omfattande reparationer verkställas å
256 person- och 1,900 godsvagnar. Reparationerna å personvagnarna
taga i medeltal inemot 2 månader i anspråk för hvarje vagn, hufvudsakligen
till följd af den langa tid ommalningen och färgernas torkning
kräfver, och beräknas derför att 36 personvagnar samtidigt för det
ändamålet stå i verkstäderna. Men det är tydligt att under den tid, de
sålunda äro dragna ur trafik!]ensten, de måste ersättas af reservvagnar
till lika stort antal. För närvarande kunna i verkstäderna intagas samtidigt
till ommålning 20, och räknar man att för dessa redan finnas
vagnar till ersättning, synes att till insättning i trafiktågen i stället för
de ytterligare 16, som blifva under året otillgängliga, minst ett lika
antal nya vagnar måste anskaffas, för att kunna tillgodose trafikens
behof. Samma år måste af de 1,900 reparationsmässiga godsvagnarna
190 stycken samtidigt vara dragna ur rörelsen och böra ersättas af ett
motsvarande antal reservvagnar, för att icke en minskning i transport -

Sjette MtYndtitélrt.

förmågan skall uppstå. Genom banornas utsträckning och rörelsens
jern hare fördelning under hela året är det numera svårare att undvara
vagnar än förut. Då hade nemligen godstörelsen sin största liflighet
under vinter- och vårmånaderna, men var i betydlig mån minskad under
den öfrigä delen af året, så att en del godsvagnar då kunde undvaras
för trafiken, hvarföre också den tiden hufvudsakligen användes för att
iståndsätta de vagnar, som behöfde lagas. Numera deremot äro alla
de vagnar, som icke upptagas för transporterna i den södra och mellersta
delen af landet, under sommartiden i flitigt bruk å de norrländska
banorna, hvarest de då pågående virkestransporterna fordra eu högst
betydlig vagnpark. Dertill kommer, att ett ej ringa antal vagnar under
den blidare delen af året upptagas af transporter för banans egen räkning,
liksom ock att när vagnar behöfva förflyttas till en ort, der en
förstärkning af materielen är nödig för att kunna möta en stegrad,
kortare eller längre tid fortvarande trafik, det tager en ganska rundlig
tid att hemta dem från de aflägsna^ platser, der möjligen för tillfället
vagnar finnas disponibla och måste i brist på tillgång å närmare håll
sökas. Allt detta gör att det för trafiken är under hvarje tid på året
ganska svårt /itt undvara några vagnar, som äro begagneliga, äfven
om de äro i behof att repareras, inen som uppskof med reparationer,
som visa sig behöflig^, alltid hafva menliga följder för materielens bestånd,
och allmänhetens kraf på transportmedel icke kan tillbakavisas
med hänvisning till rådande brist å materiel, är det en oundgänglig
nödvändighet att ersättning finnes för de ur rörelsen för iståndsättning
dragna vagnarna. Då nu det af styrelsen begärda antalet godsvagnar,
200 stycken, till allra största delen erfordras för upprätthållande af den
nuvarande trafiken, synes att hon vid sin hemställan så godt som helt
och hållet, hvad året 1893 beträffar, lemnat åsido den tillökning, som
kunde påkallas för att möta krafven af en antagligen stegrad trafik.

Anskaffningskostnaden för ofvan omförmälda vagnar uppgår för
16 personvagnar till 160,000 kronor, för 200 godsvagnar till 550,000
och för axlar och hjul till 120,000 samt för till vagnarna nödiga apparater
för uppvärmning och belysning 10,000 kronor, eller sammanräknad
till 840,000 kronor.»

Härefter yttrar styrelsen slutligen i fråga om behofvet af den
bland de föreslagna nya byggnaderna upptagna vagnreparationsVerkstaden
vid Tomteboda:

»För att kunna utföra vagn reparation er i den omfattning, som har
ofvan beskrifvits och som naturligtvis ej kan inskränkas under den följande
tiden, måste man vara betänkt på att bereda tillräckligt verkstads -

Sjette hufvudtiteln.

utrymme för det antal vagnar som samtidigt repareras. I vagnverkstäderna
finnas för närvarande platser för 205 vagnar, deraf 20 i målareverkstaden.
Skulle nu, såsom erforderligt är, 36 personvagnar samtidigt
vara under arbete, bör utrymmet i dessa verkstäder ökas med
16 platser; och styrelsen tillåter sig derföre framhålla angelägenheten
deraf att medel anslås för eu verkstadsbyggnad, som kan fylla detta
behof. Anläggningen borde gifvetvis icke begränsas till sagda minimum
af utrymme, utan afseende fästas å att en tillökning derå betingas
af vagnparkens efter hand skeende tillväxt, hvadan det vore klokt att
verkstaden planlades för 26 å 30 vagnar och att ungefär hälften af
densamma blefve färdigstäld under år 1893; och som plats ej finnes
för en sådan byggnad invid de nuvarande större verkstäderna, men kan
beredas i Stockholms närhet, har styrelsen i förslaget till nya byggnader
upptagit ett belopp, 50,000 kronor, till påbörjande af och jordanskaffning
till en sådan verkstadsbyggnad vid Tomteboda station.»

I anledning af jern vägsstyrelsens i dess skrifvelse omförmälda framställning
rörande användningen af det utaf Riksdagen för innevarande
år anvisade anslag, 1,200,000 kronor, till ny rullande materiel har Kongl.
Maj:t den 11 december 1891 meddelat beslut och dervid bifallit styrelsens
förslag om anskaffande af dels 10 lokomotiv med reservdelar
eller ock 11 lokomotiv, dels 5 kombinerade post- och packvagnar efter
bogiesystemet, dels ock 165 godsvagnar, hvaremot Kongl. Maj:t förklarat
sig vilja ^ framdeles besluta i fråga om förslaget att inköpa 3 personvagnar
efter bogiesystemet.

Ehuruväl de af styrelsen föreslagna nya byggnader och anläggningar
synas vara af behof påkallade samt det jemväl genom hvad
styrelsen anfört synes mig vara ådagalagdt att en väsentligare tillökning
af den rullande materielen är behöflig för tillgodoseende af trafikens
kraf och till förekommande af materielens förslitande i förtid, torde det
dock icke vara oundgängligen nödigt att alla de af styrelsen ifrågasatta
byggnadsarbeten och anläggningar komma till utförande under år 1893
eller att hela den tillökning af den rullande materielen, som styrelsen
föreslagit, åstadkommes under nämnda år. De ifrågavarande anslagen
torde derföre kunna för nästkommande år begränsas till 500,000 kronor
till nya byggnader och anläggningar och till 1,200,000 kronor till anskaffande
af ny rörlig materiel.

Jag hemställer alltså att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
för år 1893 anvisa

Sjette hufTutltiteln.

dels å riksstatens sjette hufvudtitel, till utförande af nya byggnader ^ [40.]
och anläggningar vid statens jernväg strafik, 500,000 kronor, d!rmbm!rid

statens jernvägar.

dels ock å riksstaten utom hufvudtitlarne, till anskaffande af ny [41-]
rörlig materiel vid statens redan trafikerade j omväg ar. 1,200,000 kionor. te[iel vi| ata_

tens jernvägar.

Statens jernvägsbyggnader.

Sedan Kongl. Maj:t den 31 januari 1891 faststält plan för samma [42.]
års arbeten å stambanan genom öfre Norrland, kafva arbetena så fortgått,
att den 129 kilometer långa bansträckan Anundsjö—Vännäs kunnat stambanan
den51 sistlidne oktober för trafik upplåtas, hvarjemte linien mellan Vän- ”°"n°“
näs och Norra Degerfors färdigterrasserats, större delen .af grundläggnings-
och murningsarbetena för brobyggnaden öfver Vindelelfven afslutats,
skenläggningen framdragits till nämnda eif samt den permanenta
utstakningen af jern vägs] inien mellan Norra Degerfors och Bastuträsk
jemte en del tillhörande förberedande arbeten verkstälts. Mot slutet
af året hafva derjemte arbeten å nämnda stambana påbörjats från Boden
söderut.

Uti underdånig skrifvelse den 9 december 1891 har nu jernvägsstyrelsen
afgifvit förslag å det statsanslag, som borde för fortsättning
af arbetena å nämnda stambana under år 1893 äskas, och dervid anfört,
hufvudsakligen följande.

Sedan arbetena å stambanan börjat bedrifvas från två hall, beräknade
styrelsen att med det för innevarande år beviljade anslag å 4,000,000
kronor kunna under samma år verkställa följande arbeten, nemligen dels
å den södra arbetslinien norrut, förutom uppsättning af den störa broöfverbyggnaden
öfver Vindelelfven, terrassering af den under ar 1891
renstakade 70 kilometer långa bansträckan från Norra Degerfors till den
i närheten af Bastuträsk framgående landsvägen mellan Skellefteå och .
Norsjö, skenläggning till samma punkt samt fullbordandet af alla återstående
kompletteringsarbeten mellan Vännäs och den. på ett afstånd
af 259 kilometer från Långsele belägna punkten, Hällnäs vid Vindelelfven,
der banan afveke från den till Lycksele och dess omnejd ingående stora
landsvägen, dels ock å den norra arbetslinien med Boden såsom utgångspunkt,
terrassering af bansträckan till Pite elfs norra strand, skenlägg -

Sjette hufvudtiteln.

ying’ af större delen deraf äfvensom uppförande af brobyggnaden öfver
Lule eif. Enligt denna om fattande arbetsplan, som endast på grund af
särdeles gynsamma terrängförhållanden kunde utföras, skulle sålunda
vid 1892 års slut terrasseringen hafva framdragits dels till 317 kilometer
från Långsele dels ock från Boden söderut 45 kilometer.

Då vid 1892 års slut alla anordningar funnes vidtagna för jernvägsarbetets
fortsatta bedrifvande i lika omfattning som under åren
1890, 1891 och 1892, skulle stambanebyggnaden derefter kunna fortskrida
så, mtt banans återstående oterrasserade del, omkring 150 kilometer,
blefve under år 1893 till större delen färdigterrasserad och äfven
delvis skenlagd. Hvad derefter återstode af terrasseringen och skenläggningen
kunde under sommaren 1894 medhinnas, och dermed vore
hela stambanan trafikabel samt jemväl statsbanan Luleå—del liva ra sammanknuten
med stambanenätet, ''

För att under åy 1893 kunna utföra det enligt denna beräkning för
nämnda år afsedda arbete kräfdes ett anslag till lika stort belopp som
det för innevarande år beviljade, eller 4,000,000 kronor; och då erfarenheten
från 1890 och 189i års jern vägsarbete tydligt ådagalagt den
mångsidiga fördelen deraf att under nuvarande förhållanden låta detta
arbete fortgå i den omfattning, som möjliggjordes af ett årligt, anslagtill
nyssnämnda belopp och af de redan i öfrig! för arbetets bedrifvande
vidtagna anordningar, samt arbetena å denna stambana redan nu bedrefves
från två punkter, hvartill komme att det äfven vore skäl att
begagna sig af de för utförande af större byggnadsföretag gynsamma
konjunkturer, som inträdt genom den till följd af märkbar inskränkning
af skogsafverkningen uppkomna sänkningen i pris å byggnadsmaterialier
och jemförelsevis lättare tillgång på arbetskrafter, ansåge styrelsen sig
böra hemställa att Kong!. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition
om beviljande för år 1893 af ett anslag å 4,000,000 kronor till arbetenas
fortsättning å ifrågavarande stambana.

Med instämmande i hvad jernvägsstyrelsen heiustält och då, enligt
hvad jag inhemtat af chefen för finansdepartementet, statsverkets tillstånd
medgifver att det af jernvägsstyrelsen föreslagna anslagsbeloppet
upptages å rikastaten, tillstyrker jag att Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

att, till fortsättning af arbetena å stambanan mellan Vännäs (Nybg) och
Ofver-Luleå (Boden), för år 1893 bevilja, å riksstaten utom hufvudtitlarne,
ett anslag af 4,000,000 kronor.

Sjette hufvudtiteln.

Sedan Riksdagen år 1890 stält till Kongl. Maj:ts förfogande en [43.]
summa af 7,000,000 kronor att användas med högst 6,750,000 kronor L“^ba^h‘
till inköp af jernvägen mellan Luleå och gränsen mot Norge tillika
med den vid jernvägen befintliga, the Swedish and Norwegian Railway
Company Limited tillhörande rullande materiel och med högst 250,000
kronor till bestridande af ifrågakommande kostnader lör köpets verkställande,
så blefvo på våren 1890 underhandlingar inledda om banans
förvärfvande, hvilka, på sätt jag haft tillfälle för Kongl. Maj:t redogöra,
ledde dertill att banan med tillhörigheter slutligen under 1891
års sommar inköptes af staten för en köpeskilling af 6,500,000 kronor,
i sammanhang hvarmed den å jernvägsanläggningen den 8 december
1882 utfärdade koncession den 20 augusti 1891 till all kraft och
verkan upphäfdes. Till godtgörande från den för kostnaders bestridande
anslagna summan, 250,000 kronor, hafva hittills endast några
mindre belopp ifrågakommit, hvilka tillsvidare förskjutits af andra tillgängliga
medel, och hvad af denna summa slutligen kommer att för
ändamålet tagas i anspråk kan ej angifvas förr, än sluträkningar inkommit
från de advokater i England, som det befunnits nödigt anlita
för att bringa aftalet till öfverensstämmelse jemväl med engelsk lag.

Ja»- antager dock att den slutliga summan icke skall komma att öfverstiga
20,000 till 30,000 kronor, i hvilket fall af hela det af Riksdagen
dels för inköpet och dels för kostnaderna beviljade anslag åtminstone
omkring 450,000 kronor skulle inbesparas.

Innan Riksdagen fattade sitt beslut om banans inköpande hade på
hösten 1889 genom bandirektören C. F. Sundberg enligt honom lemnadt
uppdrag eu uppskattning egt rum af banan med tillhörande byggnader
och andra för trafikens behof utförda anläggningar, dervid Sundberg
jemväl upprättat kostnadsförslag öfver de arbeten, som erfordrades
för jern vägens komplettering, så att densamma försattes i ett för den
blifvande rörelsen fullt betryggande skick; och blef kostnaden för kompletteringen
beräknad till 3,323,000 kronor, utan rullande materiel.
Kostnaden för den rullande materiel, som erfordrades utöfver den,
som i köpet skulle ingå, antog jernvägsstyrelsen kunna beräknas till

1,400,000 kronor. _ ,

Någon tid innan banan blef statens tillhörighet verkstäldes under
år 1891, likaledes genom bemälde Sundberg, eu uppskattning af hvad
som erfordrades dels för banans nödtorftiga underhåll och trafikerande
under 1891 och dels för dess kompletterande, enligt hvilken uppskattning,
som af Sundberg gjorts med beräkning att trafiken å banan
för statens räkning skulle börjas den 1 augusti, i förra hänseendet er Bih.

till ltiksd. Prut. 1892. 1 Sami, 1 AJ\L 1 Uäft. 13

Sjette hufvudtiteln.

fordrades 130,000 kronor samt för banans kompletterande 3,323,000
kronor äfvensom för iståndsättande af inköpta lokomotiv och vagnar,
kostnader för transport af ytterligare behöflig rullande materiel, flyttningskostnader
för personal m. m. tillhopa 275,000 kronor; hvarjemte
Sundberg i särskild specifikation uppgifvit att, för den händelse banan
skulle under 1891 och vintern 1892 kunna trafikeras, redan under 1891
erfordrades till kompletteringsarbeten ett belopp af 570,000 kronor.

Sedan jernvägsstyrelsen i utlåtande, som afgifvits i anledning af
Sundbergs sistberörda förrättning, förklarat sig anse att det af Sundberg
för 1891 beräknade utgiftsbeloppet kunde minskas för kompletteringsarbeten
och banans utrustning till 450,000 kronor och för driftkostnaden
till 100,000 kronor, erhöll statskontoret den 28 augusti 1891 befallning
att till jernvägsstyrelsen förskjuta dessa belopp, tillhopa 550,000
kronor, för livilket belopp statskontoret sedermera hemstält om ersättning.

I sammanhang med sistberörda beslut godkände också Kongl. Maj:t
beträffande förvaltningen af banan under den tid, densammas komplettering
påginge, hvad jernvägsstyrelsen i sådant afseende hemstält, nemligen
att banan skulle skötas såsom ett för sig stående byggnadsföretag
och befälet öfver byggnads-, trafik- och maskinpersonalen utöfvas af eu
och samma person, som skulle ega att med den myndighet, som under
stambanebyggandets tidigare skede tillkom då fungerande intendenter,
leda kompletteringsarbetena samt under ombyggnadstiden föra befälet
öfver samtliga afdelningarne under iakttagande af hvad som funnes stadgadt
i de för statens jernvägar utfärdade reglementen och andra föreskrifter,
med rätt för honom att föreslå de förenklingar i tillämpningen
häraf, som skötseln af eu bana, der trafiken tillsvidare intoge en underordnad
ställning, medgåfve; att särskilde föreståndare för de olika afdelningarna
icke skulle förordnas under öfvergångsperioden, då de bestyr,
som särskildt skulle handläggas af afdelningsföreståndaren, kunde under
intendentens tillsyn besörjas af en underlydande, mera framstående ingeniör
eller stationsinspektor; att redovisningen af omhänderhafvande
medel skulle ega rum efter de för statsbanorna gällande bestämmelser,
men att de medel, som komme att inflyta för trafiken, icke skulle ingå
i den allmänna redovisningen för statens trafikerade banor eller insändas
till jernvägsstyrelsens uppbördskassa, utan räknas såsom Gellivarabanans
tillgång och efter intendentens anvisning användas till bestridande
af driftkostnaderna; och att, derest behållning derutöfver skulle uppstå,
denna finge användas såsom bidrag till ombyggnadskostnaden, likasom
a andra sidan uppstående brist vid trafikerandet finge tillsvidare för -

Sjette hiifvndtiteln. 99

skjutas af anslagsmedel och saldot regleras vid slutuppgörelsen af ombyggnadsräkenskapen.

I dessa bestämmelser, med hvilka afsågos att intilldess banan blefve
fullfärdig omkostnaderna för såväl trafiken som byggnadsarbetena skulle
kunna i möjligaste mån nedbringas, har sedermera, efter det jernvägsstyrelsen
anmält att banan numera vore i sådant skick, att malmtransporter
derå kunde verkställas, vidtagits den ändring att, enligt Kong!
Maj:ts den 31 december 1891 fattade beslut, banans inkomster och
utgifter hvad trafiken anginge skulle från och med detta år ingå i den
allmänna uppbörden och redovisningen för statens trafikerade banor,
hvaremot sjelfva sättet för banans förvaltning, hvilket hvad afiöningarna
och äfven vissa andra förhållanden beträffade icke, då här vore fråga
om både byggande och trafikerande af en bana, kunde inpassas i de för
statens trafikerade banor eljest gällande stadganden, skulle fortgå enligt
de den 28 augusti 1891 meddelade föreskrifter.

Jern vägsstyr elsen har nu i en den 16 sistlidne december aflåten
skrifvelse beträffande Luleå—Gellivara banan, jemte det styrelsen redogjort
för de» kompletteringsarbeten, som under året verkstälts, vidare
anmält att trafiken underhållits med dagliga tåg mellan Luleå och Boden
samt sedan medlet af november med ett tåg fram och åter i veckan på
hela sträckan till Gellivara, och att förlag af under vintermånaderna
behöfliga kol och andra förnödenheter måst anskaffas. Kostnaderna
härför hade medtagit de från statskontoret förskjutna summorna, hvarförutom
åtskilligt måst förskjutas af de sydligare banornas trafikmedel.
Beträffande banornas behof för 1892 och 1893 anför styrelsen följande.

Hvad kompletteringsarbetena och banans utrustning beträffade, erfordrades
i första rummet den af Sundberg beräknade kostnadssumman,

3,598,000 kronor, men utöfver de i detta förslag upptagna poster måste
åtskilliga utvidgningsarbeten företagas och materielen äfven ökas för att
utföra de transporter, som antagligen kunde väntas under loppet af
innevarande och nästkommande år. Enträgna framställningar hade nemligen
inkommit till styrelsen från vederbörande grufegare om nedförande
under år 1892 .af 100,000 och under år 1893 af 300,000 ton malm till
Luleå. För så stora transporter räckte icke den nuvarande materielen.
De sex 23 tons tankmaskiner, som inginge i köpet, vore nemligen i sig
sj elfva ganska svaga och dessutom, ehuru användbara för de kortare
lokaltågen till och från Boden samt som vexel- och bjelpmaskiner,
mindre lämpliga för tunga transporter af 200 kilometers längd, emedan
de med den ringa mängd vatten de kunde intaga ofta beliöfde förnya
sitt förråd deraf, hvadan för malmtransporterna endast de 3 godsma -

100

Sjette liuFvudtiteln.

skiner vore påräkneliga, som till banan uppsäudts söderifrån, men äfven
dessa lemnade en mycket knapp tillgång på dragkraft, då dermed högst
ett lastadt tåg om dagen kunde expedieras. Med vagnparken vore det
något bättre bestäldt, då den, när alla vagnar hunnit iståndsättas, innehölle
75 större malmvagnar, men detta antal blefve också otillräckligt
för den nu förväntade trafiken. Det blefve derför nödvändigt att under
1892 för banan anskaffades 4 lokomotiv och 25 malmvagnar af större
bärighet och likaså att för 1893 funnes tillgång på ytterligare 10 lokomotiv
och 175 malmvagnar.

Kostnaden för anskaffande af denna materiel skulle uppgå till:

under 1892 för 4 lokomotiv.................... kr. 200,000: —

» 25 större malmvagnar » 100,000: — gpp qqq. _

» 1893 » 10 lokomotiv..................... kr. 500,000: --

» 175 större malmvagnar ... » 700,000: — j 200 000- _

eller sålunda för båda åren till sammanlagdt .............. kr. 1,500,000: —

Men ännu några flera anordningar erfordras innan banan kan vara
rustad för en trafik af 300,000 ton malm per år. Härom yttrar styrelsen:

Likasom tillgång å tillräcklig transportmateriel vore nödvändig för
en orubbad fortgång af större masstransporter, likaså vore det ett oundgängligt
vilkor att å såväl lastnings- som lossningsorten anordningar
vore träffade, så att dels godset kunde utan dröjsmål lastas å vagnarne,
dels, sedan det anländt till aflastningsorten, vagnarne kunde så fort
som möjligt frigöras och godset, om det skulle vidare befordras sjöledes,
omedelbart inlastas å fartyg eller ock i afvaktan på sådana uppläggas.
Vid Gellivara mötte tills vidare intet väsentligt hinder att lasta malmen
i den mån densamma brutits, men i Luleå kunde med nuvarande anstalter
icke mer än omkring 100,000 ton årligen mottagas. I dervarande
hamn å Svartö funnes vid kajen plats för endast två ångare, och som
efter erfarenheten omkring 1,000 ton om dagen kunde från jernvägen
inlastas å fartyg, åtginge till utskeppningen af sagda årsqvantitet hela
den tid, inemot fyra månader, sjöfarten vore öppen. Naturligtvis måste
den mängd, som nedförts under föregående åtta månader, under hvilka
sjöfarten varit stängd, herntas till fartygen från upplag, men platsen
för uppläggning vore icke större än att högst 50- till 60,000 ten der
kunde rymmas. Blefve malmbrytningen och utskeppningen så stor som
det uppgifvits för 1893, vore det derföre nödvändigt att större upplagsplatser
bereddes och äfven anordnades så, att åtminstone sex ångare
kunde samtidigt vara vid kaj förtöjda, äfvensom att tillräckligt antal

101

Sjette lmfuidtitcln.

jern vägsspår utlades. Planer för de erforderliga anordningarne hade
visserligen ännu ej kunnat definitivt uppgöras, men styrelsen hade tänkt
sig att det behöfliga utrymmet skulle kunna beredas å den innanför
strandremsan befintliga bergplatån och den der upplagda malmen föras

1 vagnar ut till kajen på bryggor så höga, att densamma kunde direkt
nedstjelpas i fartygens lastrum, samtidigt med att dessa matades med
malm från vagnar, som lastade komme med malmtågen och uppfördes
på den vid kajen befintliga elevatorn. Dessa för en aflastning af

300,000 ton erforderliga anordningar beräknades att kosta minst 600,000
kronor. Nödvändigheten att utföra eller åtminstone påbörja dem under
det instundande året berodde naturligtvis på, huruvida den i utsigt stälda
större malmproduktionen blefve en verklighet, hvarom man väl under
årets lopp borde erhålla större visshet än som för närvarande funnes.

Enligt de af Sundberg och Klemming uppgjorda beräkningar, som
lågo till grund för Kongl. Maj:ts framställning till Riksdagen om banans
förvärfvande åt staten, antogos, på sätt jag till statsrådsprotokollet den

2 maj 1890 anförde, statens utgifter för banans förvärfvande och dess
försättande i fullgodt skick till Gellivara äfvensom för erforderlig rullande
materiel komma att uppgå till högst 11,723,000 kronor, hvarvid dock
det af jernvägsstyrelsen nu anmälda behofvet af vissa anläggningar vid
Luleå för att kunna ombesörja en malmtrafik af 300,000 ton icke blifvit
medräknadt. I händelse hvad jag vidare har att anföra vinner godkännande
och om hänsyn icke tages till de särskilda anskaffningskostnader,
som en betydligare trafik kan framdeles kräfva, torde det kapitalbelopp,
hvartill banan i fullfärdig! skick bör bokföras, kunna beräknas
till omkring 10,500,000 kronor och således komma att med mer än
1,000,000 kronor understiga hvad år 1890 antogs.

Hvad beträffar de af jernvägsstyrelsen ifrågasatta, till 600,000 kronor
beräknade anläggningarna vid Luleå samt anskaffandet af rörlig materiel
för en trafik öfverstigande 100,000 ton, torde vara uppenbart att staten
icke i annan händelse än att en dylik större trafik med all sannolikhet
är att påräkna bör å banans utrustning nedlägga de dryga utgifter,
som här äro i fråga; och då jag för närvarande icke har något giltigt
skäl antaga att malmbrytningen vid Gellivara skall redan under 1893
kunna uppbringas till en qvantitet af 300,000 ton, motsvarande inemot
eu tredjedel af Sveriges nuvarande hela malmbrytning, anser jag mig
för närvarande icke behöfva föreslå att af Riksdagen äskas det af jernvägsstyrelsen
för vissa anläggningar vid Luleå uppgifva beloppet, 600,000
kronor, likasom icke heller den summa af 1,200,000 kronor, jernvägs Bih.

till Iti/csd. /‘rot. 1892. 1 Sami. 1 AJd, l Saft. 14

102

Sjette hufrudtiteln.

styrelsen upptagit för inköp under år 1893 af rullande materiel. Deremot
torde blifva nödigt att banans öfriga komplettering jemte utrustning
verkställes i den mån ske kan under detta och nästa år, och då jernvägsstyrelsen
icke haft något att anmärka mot hvad Sundberg härutinnan
föreslagit och särskildt framhållit att kompletteringsarbetena ej borde
afbrytas och kunde utan hinder af årstiden fortgå, torde således de dertill
nödiga medel böra af Riksdagen äskas, utgörande för kompletteringsarbetena,
deri inbegripna redan under 1891 verkstälda sådana, hvartill
medel från statskontoret förskjutits, 3,598,000 kronor, och för anskaffande
af rörlig materiel 300,000 kronor. Vidare och då de belopp, som
förskjutits för trafikens uppehållande under år 1891, jemväl böra ersättas,
synes mig hela det belopp, som nu bör begäras, kunna i rundt tal anslås
till 4,000,000 kronor.

Jag tillåter mig derföre hemställa att Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

att till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett belopp af 4,000,000 kronor,
att i mån af behof lyftas för att användas till Luleå— Gelikar a b anan s
försättande i fullständigt skick och till inköp af rullande materiel för
densamma äfvensom till ersättande af de för banan under år 1891
häfda utgifter; lärande Kongl. Maj:t vilja uppå föredragning af chefen
för finansdepartementet besluta om sättet för anskaffande af dertill nödiga
medel0).

Hvad föredragande departementschefen i ofvan
berörda hänseenden hemstält och föreslagit täcktes
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten, på tillstyrkan
af Statsrådets öfrige ledamöter, i nåder gilla
med befall ning tillika att utdrag af detta protokoll
skulle till finansdepartementet öfverlemnas till ledning
vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition
till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo:

Aug. Alströmer.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: Finansplanen.

Stockholm, K. L. Beckman, 1892.

.ulajitftn ofina {tf

Sjunde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i Statsrådet å
Stockholms slott den 13 Januari 1892.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam.

Sedan de till andra, tredje, fjerde, femte och sjette hufvudtitlarne
hörande frågor blifvit af vederbörande departementschefer föredragna,
anhöll departementschefen, Statsrådet Friherre von Essen att få anmäla
de frågor, som tillhörde regleringen af sjunde hufvudtiteln, samt anförde
dervid beträffande anslagstitlarne:

Bill. till Riksd. Prof. 1892. 1 Sami. 1 Afd.

Sjunde hufvudtiteln.

[1-]

Stats kontoret.

Ordinarie anslag.

Statskontoret.

1 deri. nådiga proposition, Kong!. Maj:t den 24 Januari 1876
aflat till Riksdagen angående omorganisation af Statskontoret, beräknades
utgifterna för vikariat, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga
biträden till 15,000 kronor, dock under förutsättning att de med hvarje
befattning förenade tjenstgöringspenningar finge uppbäras endast för
den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller åtnjutit ferier
eller semester, utan att annan måst under tiden för honom''förordnas;
men vid behandlingen af denna fråga ansåg Riksdagen enligt underdånig
skrifvelse den 13 Maj samma år billigheten fordra, att tjenst-,
göringspenningarna finge under semester af den ordinarie tjensteinnehafvaren
bibehållas, äfven om annan förordnades att tjensten derunder
uppehålla. Någon förhöjning i nämnda anslag, motsvarande utgifterna
för semestervikariat, blef dock icke beviljad, förr än 1882 års Riksdag
på framställning af .Kong], Maj:t för nämnda ändamål anvisade 2,200
kronor, hvarigenom ifrågavarande anslag från 1883 års början utgjorde
17,200 kronor.

Då likväl äfven detta förhöjda anslag snart befans otillräckligt,
nödgades Statskontoret deri begära ytterligare tillökning. I underdånig
skrifvelse den 18 November 1884 omförmälde Statskontoret, att derigenom,
att en kammarskrifvare å verkets äldre stat, hvilken dittills
uppburit . sin aflöning å det till genomförande af Statskontorets nya
organisation beviljade extra anslag med skyldighet att verkställa de
mot hans kammarskrifvarebefattning svarande göromål, som kunde varda
honom anvisade, befordrats till en första gradens tjenst inom verket,
det påräknade, redan förut knappa antalet af amanuensbiträden minskats
med en plats; att otillräckligheten af det till vikariat, renskrifning,
flitpenningar, och tillfälliga biträden då bestämda anslag vore att tillskrifva
ej mindre det jemförelsevis stora behofvet för Statskontoret af
amanuensbiträden än äfven den omständigheten, att arfvodet till Statskontorets
ombudsman eller det juridiska biträdet måst i saknad af
derför särskildt anvisade medel utgå af nyssnämnda anslag; samt att
ytterligare en amanuens å riksbokslutsbyrån vore behöflig. På grund

Sjunde hufvudtiteln.

häraf hemstälde Statskontoret, det täcktes Kongl. Maj:t för beredande
af medel till aflönande af ytterligare två amanuenser föreslå
Riksdagen att förhöja ifrågavarande anslag med 2,000 kronor, hvarigenom
detsamma komme att uppgå till 19,200 kronor. Med bifall
härtill äskade Kongl. Maj:t i den nådiga propositionen _ angående
statsverkets tillstånd och behof till 1885 års Riksdag den ifrågasatta
förhöjningen, hvilken ock af Riksdagen beviljades.

I underdånig skrifvelse den 3 sistlidne November har Statskontoret
gjort framställning om ytterligare förhöjning i samma anslag.

Statskontoret erinrar, att af anslaget i fråga utbetalas dels kostnaderna
för semestervikariat, hvilka, derest samtlige embets- och tjenstemän,
som under vissa vilkor äro berättigade till semester, komme i
tillfälle att begagna sig af denna förmån under hela den tid, som är
en hvar medgifven, numera uppgå till 2,412 kronor 50 öre, dels tjenstgöringspermingar
åt en biträdande föredragande, hvilken Statskontoret,
i anseende till ökningen i göromålen, genom nådiga brefvet den 5
November 1886 bemyndigats att förordna under högst en och en half
månad årligen, dels ock bidrag till aflöning åt embetsverkets juridiska
ombud.

Om från berörda anslag, nu utgörande.............. kronor 19,200: —

afräknas nyssnämnda vid verkets omreglering icke
afsedda utgifter, nemligen:

för semestervikariat.......................... kronor 2,412: 50

till en biträdande föredragande...... „ 250: —

till tillförordnade ombudsmannen „ 1,500: — „ 4,162: 50

återstå kronor 15,037: 50

eller ungefärligen samma belopp, hvartill anslaget år 1876 bestämdes.
Sedan nämnda år hafva dock göromålen inom Statskontoret betydligt
ökats. Sålunda befinnes, att, under det de inkomna målen år 1877 utgjorde
5,685, antalet af desamma sedermera år efter år stigit, så att
de år 1885 uppgingo till 6,425 och år 1890 till 7,614. I jemnbredd
med ökningen af göromålen hafva ock kostnaderna för renskrifningen
stigit, hvarigenom de för arfvoden åt amanuenser och flitpenningar åt
öfriga extra ordinarie tjenstemän tillgängliga medel minskats. Dessa
hafva i följd af göromålens ökning under de senaste åren befunnits
allt mera otillräckliga, och Statskontoret bär, jemlikt bemyndigande i
nådigt bref den 21 November 1890, af sjunde hufvudtitelns anslag till
extra utgifter samma år användt 1,096 kronor 68 öre till betäckande
af uppkommen brist uti ifrågavarande anslag.

Sjunde hufvudtiteln.

Med tillkännagifvande att äfven för år 1891 komme att uppstå brista
hvilken, enligt hvad redan vid tiden för aflåtandet af Statskontorets
förevarande skrifvelse visade sig, blefve större än bristen för år 1890,
har Statskontoret, som ansåge sig böra inskränka anspråket på ökning
i ifrågavarande anslag till det minsta möjliga, hemstält, att en förhöjning
i anslaget med 2,000 kronor måtte''af Riksdagen äskas.

Jag ° tillåter mig i detta sammanhang erinra, att Kongl. Maj:t
genom nådigt bref den 11 sistlidne December af sjunde hufvudtitelns
anslag till extra utgifter anvisat ett belopp af 1,340 kronor till
betäckande af brist i Statskontorets anslag till vikariat m m för
år 1891.,

Då ingen anledning finnes att antaga, att de orsaker, som på
senare^ tiden vållat anslagets otillräcklighet, skola visa sig vara af
öfvergående natur, hemställer jag, som icke finner något att erinra
mot beloppet af den utaf Statskontoret föreslagna förhöjningen, att
Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen,

att det i Statskontorets stat uppförda anslag till vikariat, renskrifning,
flitpenningar och tillfälliga biträden måtte från dess nuvarande
belopp, 19,200 kronor, höjas med 2,000 kronor till 21,200 kronor,
hvarigenom alltså anslaget till Statskontoret skulle i sin helhet ökas
från 100,800 kronor till 102,800 kronor.

Postverket

[2-]

Post verket.

De för innevarande år af Kongl. Maj:t faststälda utgiftsstater
för postverket upptaga följande slutsummor:

aflöningsstaten ..........................

öfvergångsstaten ......................

indragningsstaten .......................

pensionsstaten ...........................

omkostnadsstaten .......................

oförutsedda utgifter ................

afkortningar och restitutioner

........................... kronor 2,820,800: —

.......................... „ 6,200: —

........................... „ 2,593: —

........................... „ 88,000: —

......................... „ 4,193,500: —

.......................... „ 90,000: —

m. m. ............ ._48,907: —

tillsammans kronor 7,250,000: —

Sjunde hufvudtiteln.

Generalpoststyrelsen har i underdånig skrifvelse den 23 November
1891 afgifvit förslag till stater för postverket för år 1893. Hvad först
beträffar

*'' ■ ‘ . f

Aflöningsstaten,

anför Generalpoststyrelsen till en början, att det å denna stat uppförda
anslaget till vikariatsersättning samt arfvoden åt extra biträden rn. m.
blef på Generalpoststyrelsens erinran derom, att den väckta frågan
om öfverflyttningeji af en del ärenden från centralstyrelsen till underordnade
myndigheter icke kunde antagas komma att för år 1892 utöfva
någon inverkan på behofvet af ökade arbetskrafter inom centralförvaltningen,
och att således Styrelsen blefve då nödsakad att använda
extra biträden i ännu större utsträckning än förut, i samma års stater
höjdt med 10,000 kronor eller till 65,000 kronor. Ehuru af detta anslag
bestridas utgifterna icke blott till arfvoden åt de bos Generalpoststyrelsen
anstälda extra biträder, utan äfven till vikariatsersättning för
förordnanden i anledning dels af semester för Generalpoststyrelsens
embets- och tjenstemän, dels af resor i postverkets ärenden, när uppdrag
derom meddelas embets- eller tjenstemän bos Styrelsen, och ehuru
utgifterna å anslaget redan för tiden 1 Juli 1890 30 Juni 1891 upp gått

till omkring 63,600 kronor, bar Generalpoststyrelsen likväl, då,
enligt hvad jag strax går att omförmäla, förslag nu framlägges att i
postverkets stater för år 1893 upptaga anslag till aflöning åt nya distriktsmyndigheter,
hvilka skulle öfvertaga bestyret med eu del göromål,
som hittills handlagts inom centralstyrelsen, ansett sig höra, under
förutsättning af bifall till sistberörda nya anslag, föreslå en nedsättning,
motsvarande den för år 1892 vidtagna höjning eller 10,000 kronor, i
anslaget till vikariatsersättning samt, arfvoden åt extra biträden in. in.,
hvarigenom detta anslag skulle nedgå till förslagsvis 55,000 kionor. .

Vid anmälan af Riksdagens underdåniga skrifvelse den 12 Maj
1888 med anhållan’ om utarbetande af förslag till post- och telegrafverkens
förenande under en gemensam styrelse, uttalade jag till statsrådsprotokollet
den 12 Januari 1889 den mening, att i utredningen af
denna fråga äfven borde ingå en undersökning, huruvida icke det betydliga
tryck, som ärendena nu utöfvade på postverkets centralstyrelse,
kunde i någon mån lindras. Bland de till Generalpoststyrelsen inkommande
mål vore säkerligen ett betydligt antal af den beskaffenhet,
att deras afgörande med full trygghet borde kunna anförtros åt under -

6 Sjunde hnfvndtiteln.

ordnade myndigheter. Kunde derföre på detta område en decentralisation
åvägabringas, hvarigenom postverkets öfverstyrelse befriades från
bestyret med en mängd mindre vigtiga ärenden, borde en sådan åtgärd
icke allenast lända till fromma för handlingskraften hos denna
styrelse, utan äfven kunna underlätta lösningen af frågan om post- och
telegrafverkens förening.

Sedermera har Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 13 December
1889, samtidigt med tillsättandet af en komité för utredning
af frågan om post- och telegrafverkens förenande under en gemensam
styrelse, bemyndigat Generalpoststyrelsen att för utarbetande inom Styrelsen
af förslag, bland annat, till sådana förändringar i postverkets
förvaltning, hvarigenom handläggningen af en del ärenden öfverflyttades
från centralstyrelsen till underordnade myndigheter, tillkalla visst antal
tjenstemän vid den lokala postförvaltningen.

I en den 14 April 1891 aflåten skrifvelse anförde nyssberörda
komité, att, efter det komiténs flertal bestämt sig för att föreslå, det
en förening af post- och telegrafverken under samma styrelse måtte
åvägabringas och åtskilliga provisoriska beslut fattats i fråga om organisationen
af den gemensamma styrelsen samt af vissa distriktsmyndigheter
med mera, komitén vidare både att till närmare behandling företaga
frågan, huru med pensioneringen af det förenade verkets personal
skulle ordnas; att det syntes komitén, som om för ordnandet af det
blifvande post- och telegrafverkets pensionsangelägenheter två utvägar
er bjöd e sig, nemligen att antingen den särskilda pensionsinrättningen
för telegrafverket jemte dertill hörande enke- och pupillkassa upplöstes
och den nuvarande telegrafpersonalen likasom den blifvande nya gemensamma
post- och telegrafpersonalen bereddes delegarerätt i Civilstatens
pensionsinrättning samt i dess enke- och pupillkassa, eller ock en
gemensam post- och telegrafpensionsinrättning anordnades, hvilket då
borde ske på det sätt, att postpersonalen utginge ur Civilstatens pensionsinrättning
och i stället erhölle inträde i telegrafverkets nuvarande
pensionsinrättning; att komitén, som funnit den senare af dessa utvägar
ega företräde framför den förra, ansett angeläget att låta anställa
fullständiga undersökningar i fråga om storleken af postverkets andel
i Civilstatens pensionsinrättnings tillgångar, hvilken undersökning synts
så mycket angelägnare, som, enligt hvad komitén inhemta!, den
åt Kongl. Maj:t för utredning af Civilstatens pensionsinrättnings
stallning och behof m. m. den 19 Augusti 1889 tillsatta komité till
Kongl. Maj:t öfverlemnat vissa enligt uppdrag af komitén verkställa
beräkningar angående Civilstatens pensionsinrättnings ekonomiska

Sjunde hufvudtiteln.

ställning, utvisande, att pensionsinrättningen i stället för att, såsom
man ansett sannolikt, ega öfverskott, redan vid 1886 års slut lidit af
en kapitalbrist af öfver 7,000,000 kronor; samt att komitén likaledes
ansett utredning böra åstadkommas af den på saken jemväl inverkande
frågan angående verkliga värdet af postverkets pensionsskyldighet beträffande
dess personal. Då med anledning af hvad sålunda förekommit
hos komitén uppstått tvekan, huru komiténs arbeten dädanefter borde
ordnas, anhöll komitén, att nådig föreskrift i detta afseende måtte
komitén meddelas. Vid föredragning af komiténs berörda skrifvelse
har Kongl. Maj:t enligt nådigt beslut den 6 Augusti 1891, jemte
det komitén bemyndigats att vid fullföljande af sina arbeten utgå från
det antagande, att frågan om det framtida ordnandet af post- och
telegrafpersonalens samt deras enkors och barns pensionering komme
att behandlas i sammanhang med den å bane bragta frågan om
ordnandet af pensionsväsendet för statens öfrige civile tjensteman och
betjente, förklarat, att, då det förslag, som i fråga om de båda
verkens förening kunde komma att af komitén utarbetas, icke, under
förutsättning att detsamma i öfrigt vunne godkännande, torde komma
att genomföras, innan frågan om det civila pensionsväsendet blifvit
slutligen ordnad, men Kongl. Maj:t ansåge angeläget, att icke i
afbidan på sådant ordnande måtte anstå med genomförandet af de
förändringar i postverkets förvaltning i syfte att öfverflytta handläggningen
af en del ärenden från centralstyrelsen till underordnade
myndigheter, hvartill Generalpoststyrelsen erhållit befallning att utarbeta
förslag, Generalpoststyrelsen vid utarbetandet af sådant förslag
skulle ega utgå från den förutsättning, att förändringarna i
postverkets förvaltning bragtes till stånd oberoende af frågan om postoch
telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse; dock att
Generalpoststyrelsen dervid skulle hafva att tillse, att icke genom de
föreslagna förändringarna svårigheter lades i vägen för lösningen af
sistberorda fråga.

I sammanhang med det föreliggande statsförslaget har Generalpoststyrelsen
nu framlagt ett på grund af det Styrelsen gifna nådiga
uppdrag inom Styrelsen utarbetadt förslag till inrättande af distriktsförvaltningar
inom postverket äfvensom gjort framställning om anvisande
af dertill erforderliga medel.

I sådant afseende anför Generalpoststyrelsen följande:

Behofvet af att kunna åt myndigheter, stälda mellan centralstyrelsen
och lokalförvaltningarna, öfverlemna utredningen och behandlingen
af en del ärenden, som nu hvilade direkt på Generalpoststyrel -

8 Sjunde hnfvudtiteln.

sen kunde icke bestridas, och ett skyndsamt afhjelpande af detta behof
skulle, derom vore Generalpoststyrelsen förvissad, vara till fördel för
Styrelsens handlingskraft samt i hög grad gagna den allmänhet, postverket
vore satt att betjena.

Redan i sin underdåniga skrifvelse den 25 Augusti 1869 med förslag
till allmän poststadga framhöll Generalpoststyrelsen angelägenheten
af, att en del frågor rörande sättet för besörjande af postutvexlingen
mellan särskilda postanstalter finge, till förekommande af omgång
och tidsutdrägt, i stället för att hvarje gång hänskjutas till Generalpoststyrelsens
pröfning, handläggas och afgöras af vissa posttjenstemän
i orterna, hvilka tjensteman det ock skulle åligga att öfvervaka postutvexlingens
besörjande i enlighet med meddelade föreskrifter. Styrelsen
antydde jemväl, huru enligt Styrelsens förmenande dylika mellaninstanser
borde ordnas.

Om vid ifrågavarande tidpunkt behofvet, af sådana instanser gjorde
sig gällande, måste detta i ojemförligt mycket större mån vara förhållandet
nu, sedan det svenska postväsendet erhållit en utveckling,
som då knappast kunde förutses. Icke minst inom Styrelsen hade
göromålen i utomordentligt hög grad ökats. Under det att antalet till
Generalpoststyrelsen inkomna inregistrerade ärenden år 1869 belöpte
sig till 4,271, hade antalet sådana ärenden år 1889 ökats till 12,971.
År 1890 minskades antalet mål med 380, men redan under den vid
afgifvande af statsförslaget förflutna delen af år 1891 hade antalet
diarieförda mål med resp. 1,197 och 585 öfverstigit dem under motsvarande
perioder åren 1889 och 1890.

Att förekomsten inom Styrelsen af eu så stor arbetsbörda som
den nuvarande måste hafva en menlig inverkan på förvaltningen, läge
i öppen dag. Användandet af den utvägen att öka arbetskrafterna inom
Styrelsen skulle icke heller vara tillfyllest, ty det vore icke allenast ur
synpunkten af att lindring måste beredas Styrelsens embete- och tjensteman,
särskildt byråcheferna, i deras arbete, som en decentralisation
vore nödvändig, utan densamma påkallades äfven och detta i främsta
rummet af hänsyn till verkets ändamålsenliga skötsel och fortsatta
utveckling1. Endast med tillhjelp af distriktsförvaltningar kunde det
blifva möjligt att handhafva den skärpta kontroll, om hvars nödvändighet
någon tvekan icke torde råda. Jemte denna kontroll skulle distriktsförvaltningarna
vara särskildt egnade att tillhandagå underlydande postförvaltare
med erforderliga råd och upplysningar i tjensten samt öfvervaka,
att gifna föreskrifter följdes. De skulle bereda möjlighet för
centralförvaltningen att bättre, än nu vore fallet, erhålla kännedom om

Sjunde hufvudtiteln.

och kunna taga hänsyn till särskilda ort- och personförhållanden vid
träffande af anordningar af olika slag, hvilket ofta kunde vara af den
största betydelse och jemväl mången gång föranleda till minskning i
omkostnaderna för verkets drift. De skulle under sina täta tjensteresor
kunna tillse, att göromålen å postanstalterna vöre på lämpligt sätt
ordnade och der tillgängliga arbetskrafter på bästa sätt använda. Vid
de så ofta förekommande ansökningarna från de särskilda postanstalternas
föreståndare om tillökning i anslagen till biträdespersonalen vore
Styrelsen — i saknad af hvarje annan utredning, än den sökanden sjelf
lemnat — ofta tveksam i valet emellan ett obetingadt bifall till anspråk,
som kunde förefalla väl höga, eller ett atslag, som kunde verka hämmande
å postgöromålens behöriga skötande. En utredning från en
distriktsförvaltnings sida vore i sådana fal! ytterst välbehöflig. Distriktsförvaltningarna
skulle ock på ett tillförlitligare sätt, än nu kunde ske,
genom beröring med allmänheten erhålla kännedom om och kunna
öfverskåda posttrafikens behof inom de särskilda landsdelar, der deras
verksamhet vore förlagd, samt blifva i tillfälle att skyndsamt afhjelpa
öfverklagade smärre olägenheter eller befintliga brister och beträffande
större sådana föreslå lämpliga åtgärder. Det lede väl intet tvifvel, att
härigenom en bättre enhet, ordning och säkerhet i postgöromålens
handhafvande samt en större möjlighet att tillmötesgå allmänhetens
önskningar skulle kunna ernås.

På sätt Generalpoststyrelsen i dess ofvan omförmälda skrifvelse
den 25 Augusti 1869 erinrat, förekommo redan då mellaninstanser
inom de flesta länder med mera utveckladt postväsende. Numera funnes,
enligt hvad exempelvis kunde anföras, dylika instanser i Tyska riket,
Bayern, Österrike, Ungern, Storbritannien och Irland, Nederländerna,
Ryssland, Frankrike, Spanien, Portugal, Grekland, Belgien, Schweiz
och Italien.

I Preussen inrättades mellanmyndigheter eller s. k. Ober Postdirektionen
redan år 1850. Vid den tidpunkt, då institutionen, som
sedermera öfvergick i Nordtyska förbundet och derefter i det Tyska
riket, kunde fira sin tjugufemåriga tillvaro, fick denna institution i det
såsom bilaga till Amtsblatt der Deutschen Reichs-Postverwaltung utgifna
Deulsches Postarchiv det vitsord, att den under alla förhållanden visat
sig hafva på ett utmärkt sätt fyllt posttjenstens behof och iakttagit
allmänhetens intressen. Och förre franske post- och telegrafministern
Cochery har i en embetsberättelse af 1884 om dessa oberpostdirektioner
yttrat, att de utgöra »administrationens egentliga drifhjul» i de
särskilda provinserna.

Bill. till Iii/csd. Prof. 1892. 1 Sami. 1 Afd.

Sjunde hufvudtiteln.

Såsom i det ofvanberörda yttrandet till statsrådsprotokollet den
12 Januari 1889 uttalats, skulle ock inrättandet af dylika underordnade
myndigheter här i landet underlätta lösningen af frågan om post- och
telegrafverkens förening; och Generalpoststyrelsen hölle för sin del
före, att sådana mellanmyndigheter vore eu nödvändig förutsättning
för en gemensam post- och telegrafförvaltning.

Då Generalpoststyrelsen nu ginge att framlägga det förslag till
inrättande af dylika mellanmyndigheter, som blifvit inom Styrelsen
utarbetadt, skedde det i visshet derom, att sådana myndigheter vore
nödvändiga och skulle visa sig gagneliga både för postverket och allmänheten.
För sin uppfattning om dylika myndigheters gagnelighet
hade Styrelsen för öfrigt att åberopa stödet af erfarenheten ej blott
från utlandet, utan äfven från den svenska postförvaltningen. De nu
varande jernvägspostinspektionerna hade nämligen i vissa hänseenden
funktioner, likartade med dem, som enligt Styrelsens mening borde tillkomma
de nya distriktsmyndigheterna, och Generalpoststyrelsen kunde
i _ fullaste mån vitsorda den stora nytta och det stöd, centralförvaltningen
hemtade af dessa jernvägspostinspektioner.

Vid uppgörande af förslaget i fråga hade Generalpoststyrelsen med
ledning af förhållandena i utlandet haft att välja mellan två olika hufvudformer.
Den ena af dessa hade varit att låta föreståndarne för en del
större postanstalter, med bibehållande af sina resp. föreståndarebefattningar,
öfvertaga chefskapet för samtliga postanstalter inom vissa dem
tilldelade distrikt, och den andra att inrätta särskilda myndigheter,
hvilka uteslutande skulle hafva till uppgift att tjena såsom mellaninstanser.

Den förra anordningen, hvilken, så vidt kunnat af tillgängliga
handlingar inhemtas, funnes införd i Portugal, Spanien och Italien,
ehuru i de två senare af dessa länder dessutom funnes fristående inspekterande
mellanmyndigheter, var den, som af Generalpoststyrelsen år
1869 förordades. Styrelsen utgick då från historiska förhållanden och
erinrade, att, jemlik!, instruktionen den 16 Februari 1707, vederbörande
postinspektorer eller postförvaltarne i länsresidensstäderna, egt att
»dels med samtliga postmästare i distriktet såväl som de nästgränsande
flitigt korrespondera, om hvad som till postföringens riktighet och eljest,
postväseudet angående, der förefalla kunde», dels ock en gång hvart
år verkställa en inspektionsresa inom distriktet. Efter att vidare hafva
redogjort för de förändrade förhållanden af olika slag, hvilka haft till
följd, att de ifrågavarande postinspektionernas verksamhet i sådan egenskap
i en senare tid kommit att nästan helt och hållet upphöra, äfven -

Sjunde hufvudtiteln.

som framhållit önskligheten och behofvet af, att en del Generalpoststyrelsens
pröfning underkastade frågor finge handläggas och afgöras
af vissa bland posttjenstemännen i orterna, anförde Styrelsen, att. lämpligare
än att, på sätt inom, bland annat, jernvägsförvaltningen egde
rum, för ändamålet anställa särskilda distriktschefer eller intendenter,
syntes Styrelsen vara, att, i ungefärlig öfverensstämmelse med hvad af
ålder varit inom postverket vedertaget, uppsigten öfver postbefordringen
och postutvexlingens besörjande inom vissa distrikt uppdroges åt en af
postkontorsföreståndarne inom samma område, dock sålunda att detta
uppdrag, utan att vara fästadt vid visst postkontor, måtte kunna för
längre eller kortare lid anförtros åt hvilken som helst af ifrågavarande
tjenstemän, som dertill befunnes mest lämplig. Styrelsen förordade
tillika, att distriktens antal skulle bestämmas till tolf eller möjligen till
nio, samt att den postförvaltare, som finge uppdraget sig. anförtrodt,,
skulle för detsamma få uppbära särskildt arfvodé till visst belopp,
hvarjemte han, för att kunna något så när oförhindrad af postkontorsgöromålen
egna sig åt det nämnda uppdraget, borde ega att påräkna
anställande vid postkontoret af ett särskildt extra biträde.

Den andra i utlandet förekommande hufvudformen för distriktsförvaltning
eller den med särskilda för sig bestående myndigheter,
hade, enligt hvad Generalpoststyrelsen i sin nu föredragna underdåniga
skrifvelse vidare anför, vunnit vida större utbredning än den förra.
Den hade sålunda, hvad europeiska länder anginge, införts i Tyska
riket, Österrike, Ungern, Storbritannien och Irland, Ryssland, frankrike,
Grekland, Nederländerna, Belgien och Schweiz. I Bayern vore den
alternativt införd, på det sätt, att lokalanstalteniden ort, der distriktsmyndigheten
hade sitt säte, kunde vara förenad med denna. Äfven i
Amerikas förenta stater, der decentralisationsfrågan stode på dagordningen,
hade vederbörande tänkt sig distriktsmyndigheterna såsom fristående
förvaltningsorgan.

För sin dei hölle Generalpoststyrelsen före, att, om den ifrågasatta
nya instansen i verkligheten skulle kunna fullt uppfylla det med
densamma åsyftade målet, åt densamma måste gifvas en sådan organisation,
att distriktschefeu uteslutande kunde egna sig åt sina åligganden
såsom sådan. Förhållandena hade sedan år 1869 så väsentligen ändrats
genom jernvägsnätets utbredning och rörelsens tillväxt i öfrig!, att
den af Generalpoststyrelsen då förordade ombildningen af den äldre
postinspektorsinstitufionen icke vidare kunde anses ändamålsenlig.
Först och främst måste nämligen förvaltningen af ett stort postkontor
med de olika grenar af poströrelse, som nu der förekomme, af dess

Sjunde hufvudtiteln.

chef kräfva så mycket arbete och så mycken omtanke, att någon möjlighet
icke för honom kunde förefinnas att, utan en högst väsentlig
lättnad i postkontorsgöromålen, vid sidan deraf egna sig på ett verkligt
tillfredsställande sätt åt verksamheten såsom chef för ett stort
distrikt. Och frånsedt, att det för postverket icke kunde vara förmånligt,
att förvaltningen af just de större och mera svårskötta postkontoren
komme att till en icke ringa del uppehållas af underordnade
tjensteman, skulle alltså postkontorsföreståndarens verksamhet såsom
distriktschef, om häri samtidigt skulle kunna egna någon omsorg åt det
honom anförtrodda postkontorets skötsel, komma att i väsentlig mån
hämmas. Särskildt syntes den kraftigare uppsigt öfver de lokala
anstalterna, hvars åstadkommande skulle vara en af den nya institutionens
hufvuduppgifter, svårligen kunna i önskvärd mån uppnås, om
distriktschefen i denna sin verksamhet inskränktes af nödvändigheten
att vid ett visst*af distriktets postkontor närmare öfvervaka gången
af ärendena och i viss mån äfven deltaga i desamma.

Vidare föranledde särskilda förhållanden dertill, att den större
utgift, inrättandet af för sig bestående distriktsmyndigheter kundo synas
skola betinga i jemförelse med en anordning, liknande den af Generalpoststyrelsen
år 1869 förordade, i verkligheten komme att blifva relativt
obetydlig. Om distriktsmyndigheterna blefve fristående, borde nämligen,
jemte det att deras antal kunde blifva mindre än i det andra
fallet, de nu befintliga jernvägspostinspektionerna kunna indragas och
dessas göromål öfvertagas af de nya distriktsmyndigheterna, med iakttagande
likväl dervid, att samtliga de inspektionerna nu omedelbart
underlagda poststationer — så väl vid jernvägsstationer inrättade som
öfriga skulle förläggas närmast under de postkontor, dit de på
grund af sitt läge kunde finnas böra hänföras. Kostnaden för särskilda
jernvägspostinspektioner skulle således kunna inbesparas; och
den ekonomiska vinsten deraf skulle, hvad framtiden beträffade, blifva
än mera betydande än för närvarande, enär någon tvekan icke kunde
råda derom, att, i händelse det nuvarande systemet för jernvägspostförvaltningen
skulle bibehållas, inrättandet af en fullständig jernvägspostinspektion
för öfre Norrland inom den närmast liggande tiden skulle
vid det fortgående jernvägsbyggandet i denna del af riket blifva oundgängligen
nödigt. Skulle åter distriktschefsbefattningarna komma
att sammanbindas med föreståudareplatserna vid större postkontor,
kunde visserligen i allt fall den inskränkning i nuvarande jernvägspostinspektioners
åligganden genomföras, att vederbörande poststatiouer
undantoges från deras uppsigt, i följd hvaraf en i annat fall nödig

Sjunde hufvudtiteln.

förstärkning i deras personal äfven skulle kunna undvikas, men i (ifrigt
skulle man gifvet.vis nödgas för den egentliga jernvägspostförvaltningen
bibehålla de ifrågavarande inspektionerna.

Om således, redan hvad postförvaltningen enbart beträffade, inrättandet
af för sig bestående mellanmyndigheter måste anses ega afgjordt
företräde framför den andra anordningen, blefve detta naturligen
i ännu högre grad förhållandet, då det blefve fråga om att inrätta
dylika myndigheter för så väl post- som telegrafväsendet gemensamt.
Jemte det att vederbörande distriktschefers åligganden i detta fall
komme att blifva mera qvalificerade, ansvarsfulla och ansträngande,
måste det nemligen blifva ännu svårare för stora lokalanstalters föreståndare
att vid sidan af förenade anstalters förvaltning utöfva annan
verksamhet; och då Generalpoststyrelsen vid upprättandet af sitt förslag
skolat tillse, att icke genom de föreslagna förändringarna svårigheter
lades i vägen för lösningen af frågan om post- och telegrafverkens
förenande, men mellanmyndigheter, så organiserade, som Generalpoststyrelsen
år 1869 ifrågasatt, torde blifva för en gemensam postoch
telegrafförvaltning oanvändbara, hade det synts Generalpoststyrelsen
icke böra råda någon tvekan derom, att mellaninstanserna borde erhålla
en sådan organisation, att de blefve helt och hållet skilda från de
lokala anstalterna.

Innan Generalpoststyrelsen närmare redogjorde för, huru enligt
Generalpoststyrelsens förmenande de ifrågavarande myndigheterna borde
vara inrättade, ansåge sig Generalpoststyrelsen böra i allmänna drag
angifva, hvilka åligganden synts böra anförtros åt samma myndigheter.

I enlighet med hvad redan i det föregående delvis blifvit antydt,
skulle de nya distriktscheferna, eller, såsom de syntes Generalpoststyrelsen
lämpligen kunna benämnas, postinspektörerna, hafva till hufvudsaklig
uppgift dels att utöfva tillsyn öfver postinrättningarna inom
distriktet, således äfven öfver jernvägspostbefordringen, samt ombesörja
verkställigheten i vissa fall af Styrelsens beslut, dels att utreda och
förbereda vissa frågor, hvilka sedermera skulle underställas Styrelsen,
dels ock slutligen att sjelfständigt handlägga och afgöra vissa ärenden,
hvilka nu i allmänhet vore föremål för styrelsens behandling och beslut,
samt vidtaga åtskilliga åtgärder i öfrigt, som nu tillkomme Styrelsen.

I förstnämnda afseende skulle inspektörerna öfvervaka postbefordriugen
inom distriktet, tillse, att den blefve med största möjliga
omsorg, säkerhet och skyndsamhet bestridd, samt att göromalen vid
postanstalterna blefve förrättade i enlighet med gifna föreskrifter, äfven -

Sjunde hufvudtiteln.

som att anordningarna vid postanstalterna till allmänhetens betjenande
vore åt beskaffenhet att motsvara trafikens omfattning.

Det. skulle alltså tillkomma inspektörerna att utöfva befäl öfver
samtliga inom de resp. distrikten anstälda posttjenstemän, poststationstorestandare,
föreståndare för ångbåtspostexpeditioner, postvaktbetjente
och landtbrefbärare; att minst en gång årligen och i öfrigt, så ofta
omständigheterna kunde dertill föranleda, verkställa inspektion och inventering
af alla underlydande fullständiga postanstalter, dervid dock
^en kontrollör, som, enligt hvad nedan närmare angifves, skulle vara
anstalt! vid inspektörens expedition, skulle med inspektören alternera;
att då så af särskilda förhållanden påkallades, sjelf eller genom kontrollören,
inspektera poststationer inom distriktet; samt att tidt och
ofta inspektera de å jernvägarne inom distriktet framgående post.kupéexpeditioner
och postiljonskupéer. Hvad särskildt jernvägspostbetordringen
och den för densamma anstälda personal anginge, så skulle
de nya postinspektörerna i afseende derå utöfva den omedelbara tillsyn,
som tillkomme de nuvarande jernvägspostinspektörerna.

Hvad derefter anginge den postinspektörerna åliggande förberedande
och utredande verksamheten, borde det enligt Generalpoststyrelsens
förmenande, först och främst tillkomma inspektörerna att,
under noggrant aktgifvande på förhållandena å skilda orter inom
distriktet, till Styrelsen afgifva erforderliga förslag om inrättande af
nya postanstalter eller postgångar samt om indragning eller förändring
åt förut befintliga äfvensom rörande postbefordringen i allmänhet inom
distriktet.

. Vidare skulle inspektörerna å Styrelsens vägnar emottaga uppsägning
af kontrakt rörande poststationsföreståndarebefattning, postbefordring,
posttransport inom postanstalts område, vårdande af postgods,
förhyrande af lägenheter m. m. samt träffa åtgärder för erhålande
af nya, på. Styrelsens pröfning beroende kontrakt i förenämnda
hänseenden, hvarjemte inspektörerna skulle verkställa undersökning
vid inträffande oordning i afseende å fortskaffande af post eller vid
fel eller försummelse af postförare.

Beträffande slutligen den inspektörerna tillkommande sjelf ständiga
af g öi andel ätten, skulle de cga, bland annat, att uppgöra och ändra
vissa tidtabeller för postbefordring; att verkställa eu del liqvider; att
förordna om poststation^ uppflyttning i högre klass anbringande åt
bre.flådoi, utförande af mindre reparationer å posthusbyggnader, inventarier
och persedlar samt om inköp af inventarier och" persedlar till
ersättande af förslitna; att medgifva ökadt förskott af frimärken, franko -

Sjunde hufvudtiteln.

kuvert, brefkort och kortbref till poststationsföreståndare in. fl.; att
antaga och entlediga reservvaktbetjent; att i vissa fall låta anställa
tillfälliga biträden vid de lokala anstalterna; att inom vissa gränser
utöfva disciplinär myndighet öfver postpersonalen inom distriktet; samt
att för kortare tid bevilja tjenstledighet bland underlydande personal.

I fråga om huru dessa distriktsförvaltningar borde vara anordnade
för att kunna på ett tillfredsställande sätt uppfylla de åligganden,
hvilka skulle dem tillkomma, hade Generalpoststyrelsen, vid det förhållande
att förvaltningarna blefve för sig bestående myndigheter, trott
sig kunna inskränka deras antal till fem, mellan hvilka riket, med
undantag af städerna Stockholm, Göteborg och Malmö, skulle i territorielt
hänseende fördelas likasom samtliga inom de fem territoriela
distrikten befintliga postinrättningar. I spetsen för dessa myndigheter
skulle, såsom redan af det föregående syntes, finnas en postinspektor.
Han skulle på förslag af Generalpoststyrelsen tillsättas af Kongl.
Maj:t, dock icke medelst fullmakt, utan på förordnande tills vidare
eller på viss tid. Närmast under inspektören skulle åter, enligt hvad
jemväl i det föregående vore antydt, såsom assistent af Generalpoststyrelsen
anställas en kontrollör. I öfrigt skulle vid postinspektionerna
tjenstgöra erforderligt antal postexpeditörer och extra biträden samt
vaktbetjente. Dessas antal kunde svårligen på förhand med bestämdhet
angifvas i annan mån, än att vid hvarje postinspektion skulle finnas
åtminstone en postexpeditör, hvilken, bland annat, skulle sköta kassörsgöromålen,
två å tre extra biträden samt eu vaktbetjent.

Från postinspektörernas myndighet hade ansetts böra undantagas
städerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Anledningen dertill vore
den betydande poströrelsen inom nämnda städer. Föreståndarne för
postkontoren derstädes skulle, beträffande dem underlydande personal
och för de till anstalterna hörande områden, i tillämpliga delar utöfva
inspektörs myndighet och åligganden.

Hvad derefter anginge den vid postinspektionerna anstälda personalens
aflöningsförhållanden, hade Generalpoststyrelsen ansett, att
endast i afseende å postinspektörerna några aflöningsbelopp behöfde i
postverkets utgiftsstater uppföras; och hade det synts Styrelsen att,
med hänsyn till det ansvarsfulla arbete, som uppenbarligen komme att
dessa inspektörer åligga, och i betraktande jemväl deraf, att de skulle
vara förmän för så pass aflönade postförvaltare som dem af andra klass,
aflöningsbeloppet icke kunde sättas lägre än till 5,500 kronor, deraf —
med tillämpning af den fördelning, som vore bestämd i fråga om aflöningen
för tjenstemännen vid lokalförvaltningen — £ eller 4,125

Sjunde hufvudtiteln.

kronor skulle utgöra arfvode och \ eller 1,375 kronor tjenstgöringspenningar.
Härförutom skulle postinspektörerna ega att under sina
tjensteresor åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt tredje
klassen i gällande resereglemente, hvarvid Generalpoststyrelsen dock
lorutsatt, att dessa inspektörer skulle, i likhet med hvad nu vore fallet
med jernvägspostinspektörerna, erhålla fribiljett å statens jernvägar.

Inrättandet af några nya biträdande tjenstemansbefattniugar skulle
icke erfordras, utan skulle vederbörande kontrollörer och postexpeditörer
från lokalstaten placeras till tjenstgöring vid distriktsförvaltningarna.
Att tilldela dem något särskildt arfvode under den tid, de derstädes
tjenstgjorde, hade icke synts Generalpoststyrelsen nödigt, då
tjenstgöringen för dem icke torde blifva mera betungande vid distriktsförvaltningarna
än vid lokalanstalterna. Men enär de kontrollörer och
postexpeditörer, som till distriktsförvaltningarna placerades, derigenom
komme att gå miste om den andel i uppbörds- och frimärkesprovision,
hvaraf de skulle hafva kommit i åtnjutande vid tjenstgöring å lokalstaten,
borde de för denna provision erhålla godtgörelse. Frånsedt de
kontrollörer, som vore anstälda vid de nuvarande jernvägspostinspektionerna,
samt den kontrollör, som skötte kassörsgöromålen vid Stockholms
postkontor, hvilka tjenstemäns provisionsandelar uppgått till
högre belopp, hade, enligt gjorda beräkningar, uppbörds-och frimärkesprovisionen
för öfriga kontrollörer under åren 1885—1889 utgjort i
medeltal omkring 620 kronor årligen för hvarje. Motsvarande provision.
för postexpeditörerna, jemväl med undantag af de vid jernvägspostinspektionerna
tjenstgörande, hade under samma tid uppgått till i
jemnt tal 334 kronor. Med stöd af dessa beräkningar hade Generalpoststyrelsen
ansett, att godtgörelsen i förenämnda hänseende borde
utgå till kontrollör med 600 kronor och till postexpeditör med 400
kronor och för den skull samt då högsta antalet vid distriksförvaltningarna
placerade postexpeditörer tills vidare icke torde komma att
öfverstiga tio, i postverkets utgiftsstater för år 1893 upptagit såsom
»förslagsanslag» ett belopp af 7,000 kronor för beredande af tillgång
till sådan godtgörelse. För de tjensteresor, kontrollör kunde komma
att företaga, skulle han i öfrigt ega att uppbära resekostnads- och
traktamentsersättning enligt den för posttjenstemän i allmänhet faststälda
grund eller efter resereglementets fjerde klass, dervid fribiljett
å statens jernvägar för sådana resor syntes kunna tillhandahållas äfven
honom.

Erforderligt antal vaktbetjente skulle likaledes erhållas från postanstalterna
och åtnjuta vanliga aflöningsförmåner.

Sjunde hufvudtiteln.

För de extra biträden, hvilka skulle placeras eller anställas vid
distriktsförvaltningarna, hade arfvodesbeloppet ansetts icke behöfva
öfverstiga 1,500 kronor årligen för hvarje eller enahanda belopp, som
nu konime de af Generalpoststyrelsen förordnade extra biträdena vid
jernvägspostinspektionerna inom centrala, vestra och södra jernvägspostdistrikten
till del.

Den ökade kostnad, som för postverket skulle uppstå till följd
af nu föreslagna distriktsförvaltningars inrättande, skulle sålunda bestå
deri, att den nuvarande utgiftsstaten skulle ökas med arfvoden och
tjenstgöringspenningar till fem postinspektörer å

5,500 kronor, tillhopa .................................................... kronor 27,500: —

samt med högst ........... „ 7,000: —

för att bereda godtgörelse till vissa biträdande
tjenstemän i stället för uppbörds- och frimärkesprovision.
___

Från summan häraf .......r............................. kronor 34,500: —

borde dock, för att bedöma den
verkliga ökningen i utgifter, afdragas:

dels det belopp.................... kr. 10,000: —•

hvarmed, enligt hvad förut angifvits,
det i aflöningsstaten under Generalpoststyrelsen
upptagna anslaget
till vikariatsersättning samt arfvoden,
åt extra biträden m. m. ansetts
under förutsättning af distriktsförvaltningars
inrättande, kunna min- ....... -

skas, dels ock resp. ..................... „ 12,000:— ^

och............................................................ „ 1,500: —

som nu vore å aflöningsstaten uppförda till postförvaltare
vid postanstalterna å jernväg samt till
den postförvaltare, som bestrede göromålen inom
norra jernvägspostdistriktet.

Efter afdrag af sålunda tillhopa .................... „ 23,500: —

borde till återstående beloppet ...................................... kronor 11,000: —

läggas: :

ej mindre det belopp ,,................................................... „ 7,980: —

hvarmed, sedan de för närvarande vid jernvägs Transport

kronor 18,980: —

Bih. till Rilisd. Prof. 1892. 1 Sami. 1 Afd.

Sjunde hufvudtiteln.

Transport kronor 18,980: —
postinspektionerna'' utgående extra biträdesarfvoden
och s. k. dispositionsanslag till största delen tagits
i anspråk för extra biträden vid distriktsförvaltningarna,
anslaget till extra biträden vid postanstalterna
ansetts böra, med någon förändring i
anslagets benämning, höjas för att bereda tillgång
att i succession efter de kontrollörer och postexpeditörer,
som, utöfver de vid jernvägspostinspektionerna
disponibla, placerades från lokalanstalterna
till distriktsförvaltningarna, anställa erforderligt
ökadt antal extra biträden vid lokalanstalterna,

än äfven — med beräkning att de vid distriktsförvaltningarna
anstälde inspektörers och kontrollörers
tjensteresor skulle årligen kosta omkring 15,000
kronor — det belopp, hvartill ökningen i utgifter
å anslaget »till rese- och traktamentsersättningar
för resor i embets- och tjensteärenden i allmänhet»

ansetts kunna begränsas, eller ..................................... „ 3,500: —

sedan från kostnaderna för den distriktsförvaltningarna
åliggande inspektion och inventering af postanstalter
afräknats hvad som kunde antagas blifva
besparadt i följd af dessa förvaltningars inrättande
dels genom inskränkning i styrelsepersonaleps och
andra af Styrelsen direkt förordnade inspektionseller
inventeriugsförrättares tjensteresor, eller omkring
G,000 kronor, dels ock genom upphörande
af jernvägspostinspektörernas resor, hvilka beräk -

nats kosta omkring 5,500 kronor årligen.

Summan häraf utgjorde...................................... kronor 22,480: —

och om i denna kostnad beräknades en ytterligare
minskning derigenom, att de för närvarande
till tre expeditörer vid jernvägspostinspektionerna

med tillhopa ................................................................... „ 1,369: —

utgående dagtraktamenten skulle komma att upphöra,
ehuruväl till detta jemförelsevis ringa belopp
icke ansetts böra tagas hänsyn vid förslag
till bestämmande af traktamentsanslaget, skulle
verkliga kostnaden komma att utgöra ........................ kronor 21,111: —

en kostnad, som det afsedda ändamålets vinnande finge anses väl uppväga.

Sjunde hufvudtiteln.

Generalpoststyrelsen har, på grund af hvad sålunda anförts, ansett
sig böra föreslå inrättande af distriktsförvaltningar, så anordnade,
som förut angifvits, och hemställer fördenskull, att å stat för år 1893
måtte, med uteslutande af de nuvarande jernvägspostinspektionerna,
uppföras de föreslagna dietriktsförvaltningarna, hvilka, under iakttagande
af de föreskrifter, Kongl. Maj:t kunde finna skäligt meddela, med sistnämnda
års ingång skulle träda i verksamhet.

Det af Generalpoststyrelsen framlagda förslaget till inrättande af
distriktsförvaltningar synes mig innefatta en lycklig lösning af frågan
om åstadkommande af en decentralisation inom postadministrationen,
hvaraf behofvet. länge gjort sig känbar!. Generalpoststyrelsen, har
redogjort för de åligganden, som skulle tillkomma dessa förvaltningar
i deras olika verksamhetsgrenar såsom dels inspekterande postanstalterna,
dels utredande och förberedande vissa ärenden, hvilkas afgörande ankommer
på centralstyrelsen, dels ock sjelfständigt beslutande, samt med
styrka framhållit de fördelar, som ur dessa olika synpunkter skulle
genom inrättandet af dessa myndigheter beredas postverket. Beträffande
den sistnämnda af de verksamhetsgrenar, som skulle tillkomma
distrikts förvaltningarna, skulle visserligen kunna ifrågasättas, huruvida
icke enligt de af Generalpoststyrelsen antydda grunder ett nog vidsträckt
mått af sjelfständig beslutanderätt blifvit tillägg omförmälda
förvaltningar, och Kongl. Maj:t. torde måhända vid fastställande af
instruktion för dessa finna skäligt vidtaga lämplig begränsning af
sagda beslutanderätt, men i öfrigt instämmer jag med Generalpoststyrelsen
i fråga om den nytta,'' som af den nya institutionen bör
kunna vinnas för postverket, och vill., beträffande den inspekterande
verksamhet, som skulle tillkomma distriktsförvaltningarna, särskildt.betona
angelägenheten deraf, att med den omfattande medelsförvaltning,
gom, efter uppkomsten af nya och utvecklingen af äldre sätt för penningeförsändning
genom postverket äfvensom efter postsparbankens inrättande,
åligger postanstalterna, dessa underkastas en jemnare tillsyn,
än som för närvarande kan åstadkommas. Den uppgift, distriktsförvaltningarna
i detta afseende få att fylla, varder säkerligen den icke minst
betydelsefulla.

Med fästadt afseende jemväl derå, att den ökning i postverkets
anslag, som skulle erfordras för inrättandet af distriktsförvaltningar, sfi
organiserade, som i Generalpoststyrelsens skrifvelse angifves, måste i
förhållande till den väsentliga nytta, som derigenom skulle postverket beredas,
anses ganska måttlig, torde någon tvekan ej böra råda om önskvärdheten
deraf, att den ifrågavarande institutionen varder införd.

Sjunde hufvudtiteln.

Hvad de föreslagna nya postinspektörernas aflöning beträffar, så
lärer densamma, i betraktande af vigten och omfånget af de göromål,
som skulle dem åligga, samt den ställning, de komme att inom administrationen
intaga, ej böra sättas lägre än Generalpoststyrelsen ifrågasatt.

På grund af det anförda och då Generalpoststyrelsen lärer få anses
hafva vid utarbetandet af det föreliggande förslaget på ett fullt
tillfredsställande sätt stält sig till efterrättelse den i nådiga brefvet den
6 Augusti 1891 Styrelsen meddelade föreskrift att tillse, att genom de
förändringar i nu ifrågavarande hänseende, till hvilka Styrelsen hade
att utarbeta förslag-, svårigheter icke lades i vägen för lösningen af
irågan om post- och telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse,
anser jag mig böra biträda framställningen om distriktsförvaltnirigarnas
upptagande i postverkets stater; och torde jag, derest förslaget om inrättande
af sadana förvaltningar af Riksdagen bifalles, framdeles få
underställa Kongl. Maj:t förslag till de närmare bestämmelser, som erfordras
för ordnandet af de nya myndigheternas verksamhet.

Under förutsättning af bifall till framställningen om inrättande af
och anslag till distriktsförvaltningar torde, i öfverensstämmelse med hvad
Generalpoststyrelsen föreslagit, anslaget till vikariatsersättning samt arfvode
åt extra biträden hos Generalpoststyrelsen m. m. böra nedsättas
med 10,000 kronor, samt från aflöningsstaten uteslutas den för närvarande
å nämnda stat upptagna aflöning till postförvaltare vid postanstalterna
å jernväg, 12,000 kronor, äfvensom det å samma stat uppföida
arfvode till den postförvaltare, som bestrider postvnspektionsqöromålen
inom norra jernvägspostdistriktet, 1,500 kronor.

Generalpoststyrelsen anmäler vidare, att, jemlikt Eders Kongl.
Maj:ts och Riksdagens år 1884, i sammanhang med reglering af postanstalternas
vaktbetjening, fattade beslut om indragning efter hand af
de återstående vaktmästarebefattningarna vid postanstalterna och deras
ersättande med vaktbetjentbefattningar enligt ny stat, antalet qvarstående
vaktmästare af andra lönegraden nu bör till följd af två vaktmästares
afgång minskas från det i 1892 års stat upptagna antal 21 till 19 och
i stället antalet »andra vaktbetjente» vid postanstalterna ökas från 739
till 741.

Då aflöningen för vaktmästare af andra lönegraden är bestämd till
700 kronor, medan lönen för vaktbetjent utgör 500 kronor, uppstår
härigenom eu minskning i anslagen å aflöningsstaten med 400 kronor.

Anslaget till aflönande af poststationsförestdndare, hvilket i 1891 års
stat upptogs till förslagsvis 490,000 kronor, höjdes i staten för innevarande
år med 20,000 kronor till förslagsvis 510,000 kronor.

Sjunde hufvudtiteln.

Generalpoststyrelsen hemställer nu om ytterligare förhöjning af
nämnda anslag.

Då i årligt arfvode till föreståndare för poststationerna, hvilkas
antal vid 1890 års utgång utgjorde 1,867 stycken och vid tiden för
statsförslagets afgifvande uppgick till 1,910 stycken, i rundt tal utginge

496,000 kronor, samt, i betraktande af de fördelar, som bereddes allmänheten
genom nya poststationers inrättande, man icke borde tveka
att tillmötesgå skäliga anspråk på nya poststationers erhållande, måste,
enligt hvad Generalpoststyrelsen anför, redan detta hafva till följd, att
det till 510,000 kronor höjda anslaget för år 1892 behöfde för samma
år tagas till fullo i anspråk och att således anslaget, bibehållet till
samma belopp, för år 1893 skulle blifva otillräckligt.

Härtill komme äfven andra omständigheter. Maximiarfvodet för
poststationsföreståndare vore i allmänhet 600 kronor, men till sådan
poststationsföreståndare, som tillika vore tjensteman vid någon af statens
jernvägsstationer, finge, jemlikt nådiga brefvet den 23 Februari
1872, aflöning för postgöromålens bestridande icke utgå med mera
än högst 40 kronor i månaden eller 480 kronor för år räknadt. Från
poststationsföreståndare vid statens jernvägar hade nu genom Jernvägsstyrelsen
inkommit framställning om förbättring i aflöningsvilkoren;
och då de postgöromål, som ålåge åtskilliga sådana poststationsföreståndare,
numera vuxit till den betydenhet, att tullgiltiga skäl till bibehållande
af förenämnda olikhet i aflöningsvilkor icke vidare förefunues,
vore Generalpoststyrelsen betänkt på att hos Kongl.. Maj:t
göra särskild underdånig framställning om dessa föreståndares likställande
med öfriga poststationsföreståndare, så att älven för dem arfvodet
måtte kunna uppgå till högst 600 kronor, när göromålens omfattning
dertill föranledde.

Vidare hade i allmänhet, såsom Generalpoststyrelsen förut haft tillfälle
erinra, de öfriga poststationsföreståndarearfvodena en stadig tendens
att stiga äfven inom den faststälda maximigränsen. Göromålen
ökades, föreståndarne nöjdes ej längre med det kontraherade arfvodet,
utan uppsade kontraktet; och Generalpoststyrelsen hade ofta ingen annan
utväg än att höja arfvodet för att erhålla en fullt lämplig föreståndare.

Med hänsyn såväl till dessa omständigheter som till poststationernas
växande antal borde enligt Generalpoststyrelsens förslag, mot hvilket
jag icke har något att erinra, ifrågavarande anslag för år 1893 sättas till
förslagsvis 530,000 kronor, hvilket innebure en förhöjning af 20,000 kronor.

Beträffande anslaget till aflönande af extra biträden vid postanstalterna
anmäler Generalpoststyrelsen, att, medan detta anslag från och

Sjunde hufvudtiteln.

med år 1889 varit i postverkets stater upptaget till sitt nuvarande belopp
eller förslagsvis 435,000 kronor, utgifterna å anslaget stigit år
1889 till 442,916 kronor 57 öre, år 1890 till 466,122 kronor 46 öre,
samt för tiden från och med den 1 Juli 1890 till och med den 30 Juni
1891 till i rundt tal 468,000 kronor. Anledningen, att någon förhöjning
i anslaget icke förut töreslagits, hade varit, att Generalpoststyrelsen
velat afvakta, i hvad mån det med år 1891 höjda antalet postexpeditörsbefattningar
kunde leda till minskade utgifter å ifrågavarande anslag.
Men, sedan det nu visat sig, att posttrafiken, der antalet försändelser
från 1888 års slut till 1891 års ingång ökats med 17,486,539 stycken,
kraft biträde vid postanstalterna till det omfång, att utgifterna å anslaget
utgjort för de tre första qvartalen af år 1891 i rundt tal 346,000 kronor
mot en utgift af i rundt tal 347,000 kronor för de tre första qvartalen
år 1890, och att således de nya postexpeditörsbefattningarnas tillsättande
väl förekommit stegring i utgifterna å anslaget, men icke kunnat väsentligt
minska utgiftsbeloppet, samt vid fortsatt ökning i posttrafiken
behofvet af ökade arbetskrafter vid postanstalterna naturligtvis gjorde
sig allt mera gällande, läge redan häri en anledning, att anslaget måste
för år 1893 fört löjas.

I sammanhang härmed anmäler Generalpoststyrelsen, att behof
förefinnes att öka ifrågavarande anslag för att bereda ordinarie tjenstemän
vid postanstalterna semester utan minskning i inkomster å tjensten.

I sådant hänseende erinrar Generalpoststyrelsen till en början, att
enligt § 67 i den för Styrelsen gällande nådiga instruktion af den 4
Juni 1886 Generalpoststyrelsen är oförhindrad träffa sådana anordningar,
att, i den mån utan särskild kostnad för postverket och utan hinder
för göromålens gång ske kan, äfven tjenstemännen vid postanstalterna
beredas semester af högst en månad för en hvar, samt att ett stadgande
i enahanda syfte jemväl återfans i den förut gällande instruktionen
för Generalpoststyrelsen.

Behofvet af semester för desse tjenstemän, anför Generalpoststyrelsen
vidare, finge således anses erkändt, men bestämmelsen, att semestern
icke finge föranleda särskild kostnad för postverket, hade vållat,
att den genom semestern afsedda hvila endast undantagsvis kunnat
vederbörande beredas. Särskilt hade det mött och mötte fortfarande
svårighet att, utan allt för stora uppoffringar från tjenstemännens sida,
bereda semester åt föreståndarne för de många postkontor, der postförvaltaren
ensam vore ordinarie tjensteman, såsom förhållandet, med få
undantag, vore vid 5:te och 6:te klassernas postkontor.

Om semestern vore icke allenast en förmån för tjenstemännen,
utan äfven ett medel att, genom beredande af någon kortare hvila från

Sjande hufvudtiteln.

ett ansträngande och enerverande arbete, göra tjenstemannen mera uthållig,
vore det påstående icke obefogad!, att semestern vore till fördel
äfven för sjelfva tjensten och dess skötande. Att tjensterna å postanstalterna,
der arbetet icke läge nere någon dag och vid vissa af
dem icke ens någon natt af året, vore ansträngande, vore utan tvifvel
allmänt erkändt. När då med den för tjenstens skötande erforderliga
hvilan kunde förenas den kontroll, som läge deri, att uppbördsman
måste å tid, den öfverordnade myndigheten bestämt, efter inventering,
för någon kortare tid frånträda sin befattning, syntes det vara rättvist,
att de med semestern förenade kostnader drabbade staten och icke
tjenstemannen. Möjligheten att mera allmänt erhålla semester hade utgjort
öfverläggningsämne vid två särskilda postmannamöten; och styrelsen
för posttjenstemännens förening hade på grund af uppdrag af det
under år 1891 i Stockholm hållna mötet hos Generalpoststyrelsen gjort
framställning derom, att åt de ordinarie tjenstemannen vid postanstalterua
måtte beredas kostnadsfri semester under en månad årligen, samt
att semestern måtte blifva obligatorisk för sådana tjensteman, som hade
sig anförtrodd uppbörd. Denna framställning ansåge sig Generalpoststyrelsen
böra på förut anförda skäl understödja.

Hvad kostnaderna anginge, förestälde sig Generalpoststyrelsen, att
ordinarie tjensteman af lägre grad vid postanstalt borde vara skyldig
att, om han för beredande af semester förordnades till högre befattning,
densamma bestrida mot åtnjutande endast af sina egna aflöningsförmåner,
dock ej längre tid än tre månader under ett år, och att således postverkets
kostnader för semesterns beredande borde begränsas till utgifvande
af skäliga arfvoden åt de extra tjenstemän, som, eljest oaflönade,
tillkallades att under semestertiden tjenstgöra å postanstalterna eller vid
distriktsförvaltningarna, derest sådana blefve inrättade. Generaipoststyrelsen
hade tänkt sig, att beloppet af detta artvode, hvilket naturligtvis
måste blifva något beroende af tjenstgöringens beskaffenhet och
lefnadskostnaderna å olika orter, vid de fasta postanstalterna i regeln
icke skulle öfverstiga 60 kronor i månaden, dock att, för den händelse
ordinarie tjensteman icke kunde erhållas att under semester för postförvaltare
bestrida dennes tjenst, tilläfventyrs erforderligt fyllnadsbelopp
syntes böra utgå af postmedel, på det att vikarie för postförvaltare
icke måtte under semesterförordnandet åtnjuta lägre arfvode än 100
kronor i månaden. Hvad anginge arfvodet till extra tjensteman, som
inkallades att under semester tjenstgöra för i jernvägspostkupé anstäld
postexpeditör, har Generalpoststyrelsen ansett detta arfvode kunna
sättas något lägre än arfvodet för semestertjenstgöring vid fast postanstalt,
dock icke under 25 kronor i månaden, med rätt för vikarien

Sjunde hufvudtiteln.

att jemväl uppbära det, enligt bestämmelserna i nådiga brefvet den 8
December 1881, till de i jernvägspostkupé tjenstgörande postexpeditörer
utgående traktamente.

Till dessa kostnader komme ytterligare ersättning till vikarie enligt
gällande resereglemente, när resa för inställelse till tjenstgöring erfordrades.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Gfeneralposts
tyr elsen, att, på det att åt tjenstemännen vid postdistriktsförvaltningarna
och postanstalterna måtte kunna, utan särskilda kostnader för dem sjelfva,
beredas semester af en månad årligen för hvar tjensteman, följande föreskrifter
måtte varda meddelade, att, jemte öfriga redan gifna bestämmelser,
. gälla såsom vilkor för tillgodonjutande af aflöningsförmåner å stat
för dylika tjensteman, nemligen:

att tjensteman af lägre grad skulle, när sådant erfordrades för
beredande af semester, vara skyldig att, om han förordnades till högre
befattning vid distriktsförvaltningarna eller postanstalterna, densamma
bestrida mot åtnjutande allenast af den honom eljest tillkommande aflöning,
dock ej längre tid än sammanlagdt tre månader under ett och
samma kalenderår;

att semester tinge åt tjenstemännen vid distriktsförvaltningarna
och postanstalterna åtnjutas, i den man sadant i vederbörlig ordning
pröfvades kunna ske utan hinder för göromålens gång;

att vid distriktsförvaltning eller postanstalt anstäld tjensteman,
som hade sig anförtrodd uppbörd, skulle vara pligtig att å tid af året,
som af vederbörande öfverordnade myndighet bestämdes, begagna sig
af ifrågavarande semester;

att dessa föreskrifter ovilkorligen skulle lända till efterrättelse för
dem, som med eller efter 1893 års ingång tillträdde tjenstebefattning
vid distriktsförvaltning eller postanstalt; samt

att de, som dessförinnan tillträdt tjenstebefattning vid postanstalt
och icke kunde lagligen förbindas att, mot sitt bestridande, underkasta
sig ifrågavarande föreskrifter, skulle blifva underkastade desamma, om
och när de anmälde sin'' önskan att komma i åtnjutande af semester.

Då beloppet af den kostnad, som för genomförande af berörda
förslag skulle postverket tillskyndas, utöfver ersättningen för resor, beräknats
till omkring 30,000 kronor, och, såsom förut omförmälts, det af
distriktsförvaltningars anordnande påkallade anställandet af ökadt antal
extra biträden vid postanstalterna ansetts föranleda en ökad kostnad af
7,980 kronor, att af nu ifrågavarande anslag utgå, samt anslaget redan
måst öfverskridas med betydliga belopp och med ökad posttrafik måste

Sjunde hufvud titeln.

än vidare tagas i anspråk, har Generalpoststyrelsen, för tillgodoseende
af dessa särskilda behof, ansett, att anslaget för år 1893 icke borde
sättas lägre än till 510,000 kronor och således höjas med 75,000 kronor.

I betraktande af det trägna och ansträngande arbete, posttj ensten
kräfver, synes det mig vara af rättvisa och billighet påkalladt, att tjenstemännen
vid postanstalterna äfvensom vid distriktsförvaltningarna, derest
sådana komma att inrättas, beredas tillfälle att, der sådant utan hinder
för göromålens gång kan ske, utan ekonomisk uppoffring komma i
åtnjutande af en kortare semester hvarje år. Härtill kommer, att,
derest i öfverensstämmelse med Generalpoststyrelsens förslag semestern
varder obligatorisk för dem bland ifrågavarande tjenstemän, som hafva
sig anförtrodd uppbörd, en sådan anordning äfven skulle innebära en
högst afsevärd skärpning af kontrollen öfver uppbörden af postmedel.
Jag finner mig derför böra hos Kongl. Maj:t på det lifligaste förorda
hvad Generalpoststyrelsen uti ifrågavarande hänseende föreslagit, dervid
endast, i fråga om sista punkten bland de af Generalpoststyrelsen
för åtnjutande af aflöningsförmåner å stat för nu ifrågavarande posttj
enstemän föreslagna nya vilkor, erinrande, att, på sätt Generalpoststyrelsen
jemväl torde hafva afsett, den uti sagda punkt innefattade föreskrift
uppenbarligen endast bör komma till tillämpning i det fall, att
der afsedd tjensteman anmäler sin önskan att komma i åtnjutande af
semester utan afstående af aflöning. Vid den af nu ifrågavarande och
öfriga af Generalpoststyrelsen angifna orsaker föranledda höjningen i anslaget
till aflönande af extra biträden vid postanstalterna har jag icke
något att erinra.

Vidkommande anslaget till ålder stillägg, hvilket i gällande stat
upptagits till förslagsvis 274,800 kronor, anmäler Generalpoststyrelsen,
att detta anslag, i enlighet med uppgjorda beräkningar rörande de belopp,
som för år 1893 skulle derå utgå, borde höjas med 24,300 kronor.
Att förhöjningen denna gång vore betydligt större än vanligt, berodde
hufvudsakligen derpå, att de postexpeditörer, som år 1887 tillsattes i
följd af beslutet att öka antalet inom denna tjenstemannaklass med 20,
kunde vid 1893 års ingång vara berättigade till första ålderstillägget.

Anslaget är dock härvid beräknadt allenast för manlig tjenstepersonal.

Genom nådigt bref den 19 December 1884 angående qvinnas anställning
såsom postexpeditör och föreståndare för femte eller sjette
klassens postkontor har Eders Kongl. Maj:t förklarat, att, då sådan befattning
åt qvinna anförtroddes, å befattningen icke finge utfärdas annat
än förordnande eller konstitutorial, hvarigenom tjensten icke blefve defi liihMill

liilcsd. Vrot. 181)2. 1 Sand. 1 Afd. 4

26 Sjunde hufvudtiteln.

nitivt tillsatt. Denna bestämmelse, som äfven återfinnes i § 32 mom. 6
af den för Generalpoststyrelsen gällande instruktion, har vållat, att i ett
särskildt fall, der en qvinlig postexpeditör begärt komma i åtnjutande af
ålderstillägg, för hvars erhållande hon i öfrigt uppfyllt stadgade vilkor,
Generalpoststyrelsen förklarat sig förhindrad bifalla den sålunda gjorda
ansökningen; och sedan sökanden hos Kongl. Maj:t fullföljt sin begäran,
har Kongl. Maj:t enligt nådigt beslut den 23 Oktober nästlidet år, enär
sökanden allenast vore konstituerad att tills vidare vara postexpeditör,
funnit den underdåniga ansökningen ej kunna bifallas.

Med erinran härom hemställer nu Generalpoststyrelsen, att jemväl
qvinna, som vunnit anställning som postförvaltare eller postexpeditör,
måtte förklaras likstäld med den manliga tjenstepersonalen i fråga om
rättighet till ålderstillägg.

Till stöd för denna framställning anföres, att, såsom Generalpoststyrelsen
i sitt öfver nyssberörda underdåniga ansökning afgifna utlåtande
framhållit, afsigten med förenämnda genom nådiga brefvet den 19 December
1884 meddelade bestämmelse kunde antagas hufvudsakligast hafva
varit, att derigenom fritaga qvinlig postfunktionär från skyldighet att
med afgifter bidraga till civilstatens pensionsinrättnings enskilda enkeoch
pupillfond, men ingalunda att göra henne i aflöning sämre lottad
än de i samma lönegrad anstälde män. Det syntes fördenskull af hänsyn
till rättvisa och billighet vara önskligt, att ålderstillägg, hvilket inginge
såsom en högst afsevärd andel i postfunktionärs aflöningsförmåner,
måtte kunna tilldelas jemväl qvinlig postfunktionär, helst hvarken i omfånget
och beskaffenheten i öfrigt af det henne i tjensten åliggande arbete,
ej heller i den hittills vunna erfarenheten om qvinnas förmåga att
fullgöra detta arbete, kunde hemtas stöd för hennes utestängande från
dylik förmån.

Genom bifall härtill skulle, enligt hvad Generalpoststyrelsen tillika
meddelat, utgifterna å anslaget till ålderstillägg för år 1893 ökas med
1,600 kronor; och då, såsom förut nämnts, detta anslag i enlighet med
uppgjorda beräkningar öfver de belopp, som för år 1893 borde i öfrigt
derifrån utgå, ansetts böra förhöjas med 24,300 kronor, har anslaget i
statsförslaget upptagits till 300,700 kronor, hvilket innefattar en förhöjning
af 25,900 kronor.

Billigheten deraf, att åt qvinliga postfunktionärer beredes likställighet
med de manliga i fråga om rätt till ålderstillägg, lärer vara obestridlig.
Då emellertid det förut omförmälda hindret för qvinnas anställning
såsom ordinarie funktionär vid postverket fortfarande qvarstår, lärer, i
öfverensstämmelse med hvad Generalpoststyrelsen hemstält, för likställighetens
åvägabringande vara nödigt, att Riksdagens medgifvande inhemtas

Sjunde hufvudtiteln.

dertill, att qvinna, för hvilken utfärdats förordnande att tillsvidare vara
postexpeditör vid postverket eller föreståndare för femte eller sjette
klassens postkontor, må, så länge hon innehar sådan befattning i postverkets
tjenst, vara i fråga om rätt till ålderstillägg likstäld med man,
som innehar ordinarie befattning i samma tjenstegrad inom verket; .och
torde, på sätt Generalpoststyrelsen jemväl föreslagit, förklarande äfven
böra äskas, att ålderstillägg, hvartill i postverket anstäld qvinna sålunda
kan varda berättigad, må utgå från och med 1892 års början.

Den af Generalpoststyrelsen föreslagna förhöjning i anslaget till
ålderstillägg föranleder, vid bifall till hvad i fråga om ålderstillägg för
qvinliga postfunktionärer nu blifvit föreslaget, ej till någon erinran från
min sida.

Beträffande

öfver gångs staten

har Generalpoststyrelsen anmält, att, sedan den derå med en aflöning
af 1,600 kronor upptagne kanslisten under år 1891 aflidit, anslagen
under denna stat kunna minskas med nämnda belopp eller från 6,200
kronor till 4,600 kronor.

I anslagen under

Indragning sstaten

förekommer, enligt hvad Generalpoststyrelsen meddelat, icke anledning
till någon ändring.

Beträffande

Pensionsstaten

>■ >i

anmäler Generalpoststyrelsen,

att i följd af inträffade dödsfall från denna stat böra afföras do
pensioner, som utgått

till förre båtföraren A. Bylund ...............

postmästaren L. Adlerstam......

E. Sodenstierna
C. J. Asp.........

ii ii

■n
11

kronor 300
1,800
2,550
1,800

eller tillhopa kronor 6,450: —
men att deremot å staten böra uppföras följande pensioner, som

28 Sjunde hufvudtiteln.

blifyit beviljade, efter det Kong-1. Maj:t till sistlidet års Riksdag aflat
nådig proposition angående statsverkets tillstånd och behof, nemligen

för förre	postmästaren A. W. Södergren .................	kronor	3,000	_
11 ■	11	,, C. T. Béen ...........................		1,350	_
11	11	vaktbetjenten C. G. L. Nesselqvist..............	11	200	--
11	11	„ O. Persson ................................		300	_
11	11	„ J. M. Wettermark.....................		300	4_
11	11	„ M. Svensson .............................		300	-
11	11	postmästaren G. Horney ;..................		1,050
11	11	intendenten vid postverkets persedelförråd			»,• 7 ! ,
		A. L. Ström..........................		2,200	: _
11	11	postmästaren C. G. G. Hagberg ...........	11	1,950	—
		Summa kronor	10,650	—

Härtill bör läggas den pension, som jemlikt
nådiga brefvet den 11 sistlidne December blifvit bestämd
att från postverkets pension sstat årligen utgå
till postmästaren M. Hoffman med................................. „ 2,400: _

tillsammans kronor 13,050: —

I sammanhang härmed har Generalpoststyrelsen gjort framställning
om årliga understöd åt förre styrmannen å postfartyget Sofia
Karl August Hammarberg och vaktbetjenten Sivert P:son Gjärsvalls enka
Annika Henriksdotter.

Generalpoststyrelsen har dervid beträffande Hammarberg meddelat,
att Hammarberg redan år 1890 hos Styrelsen gjort framställning,
att, i anseende till den långa tid, han tj en st gjort, å postverkets fartyg,
och den sjuklighet, han dervid ådragit sig, honom måtte beredas någon
pension, hvaraf han som medellös vore i behof; men att, då Hammarberg
vid den tiden ännu var anstäld såsom styrman å postfartyget Sofia,
hvilket enligt kontrakt disponerades af ångfartygsaktiebolaget Vestervik
Libau för uppehållande af vintertrafik hufvudsakligen mellan svenska
fastlandet och Gotland, Generalpoststyrelsen ansett sig då icke böra
bringa denna fråga under pröfning. Sedan ifrågavarande postföring
blifvit på annat sätt ordnad, och i följd deraf fartyget till postverket
återlemnats och vid flottans varf i Stockholm upplagts, samt Hammarbergs
anställning såväl å fartyget som i bolagets tjenst upphört, hade
Hammarberg hos Generalpoststyrelsen förnyat sin anhållan.

Hammarberg, som enligt företedt prestbetyg är född den 20 Juni
1835, antogs från början af år 1870 till rorgängare å postfartyget Pol -

Sjunde hufvudtiteln. 29

hem, hvilket då uppehöll vintertrafiken å linien Vestervik—Visby, och
öfvertog den 26 November samma år styrmansbefattningen å postfartyget
Sofia, vid hvilken befattning han sedan qvarstod till den 15 November
nästlid et år, med undantag allenast af tiden från början af Mars till
medio af Juni 1876, då han tjenstgjorde såsom befälhafvare å postfartyget
Polhem, samt från medio af Maj till utgången af Juni 1880, då
han skötte befälhafvaretjensten å postfartyget Sofia. Med Juni månad
1886, efter det fartyget upplåtits till begagnande af Vestervik—Libaubolaget,
upphörde visserligen Hammarbergs anställning vid postverket,
men efter nämnda tid har han dock fortfarit att sköta sin styrmansbefattning,
ehuru i bolagets tjenst. Såsom styrman i postverkets tjenst
åtnjöt Hammarberg månadslön med 135 kronor under vintermånaderna
och 90 kronor under den öfriga delen af året jemte fri kost; och sedermera
har hans aflöning såsom styrman i nämnda bolags tjenst utgjort
900 kronor årligen. Stadsläkaren i Vestervik L. Fredelius har den 23
Augusti 1890 skriftligen intygat, att Hammarberg då befunnits lida af
organiskt hjertfel, hvilket han måste anses hafva ådragit sig under tjenstgöringen
å postfartyget Sofia, samt att Hammarberg under något mer
än två år före intygets utfärdande lidit af emellanåt påkommande svindelanfall,
hvarvid understundom medvetandet helt och hållet försvunnit.
Lasarettsläkaren i Vestervik M. von Friesen har i betyg, af den 25
Augusti 1891 vitsordat, att Hammarberg, som år 1873 blifvit af honom
undersökt och då befunnits frisk, sedermera i många år lidit och fortfarande
lede af ledgångsreumatism, hvilken åkomma gifvit anledning
till hjertfel; att Hammarberg under de sista fyra åren tidtals haft epileptiforma
anfall; att Hammarberg måste anses hafva ådragit sig nämnda
åkomma under sin nitiska tjenstgöring vintertid å postfartygen Polhem
och Sofia; samt att dessa åkommor under Hammarbergs återstående
lifstid torde göra honom ©tjenstbar i sjömansyrket. F. d. marindirektören
J. L. Frykholm, hvilken en följd af år varit postverkets biträde i
frågor rörande postfartygen, har den 2 sistlidne November lemnat det
intyg, att under den tid, Frykholm tjenstgjort i nämnda egenskap af
postverkets biträde, Hammarberg i sin styrmansbefattning alltid visat sig
pålitlig och omtänksam om skepp och gods samt att Hammarbergs uppförande
städse varit exemplariskt. Lika godt vitsord har lemnats Hammarberg
för den tid, han såsom styrman varit anstäld å post-fartyget
Sofia, sedan det uthyrts till enskildt, bolag.

Med afseende å dessa intygs innehåll och då Hammarberg, enligthvad
vederbörande pastorsembete intygat, vore medellös, har Generalpoststyrelsen
förordat Hammarberg till erhållande från innevarande års
början af årligt understöd från postverket under sin återstående lifstid,

30 Sjunde hufvudtiteln.

hvilket understöd Generalpoststyrelsen, med hänsyn dels till den ganska
långa tid, Hammarberg på ett nitiskt och pligttroget sätt skött den
särdeles maktpåliggande och ansträngande befattningen såsom styrman å
det postverkets fartyg, som uppehållit den med mödor och faror förenade
vinterpostföringen mellan Sveriges fastland och Gotland, dels ock till
läkares intyg, huruledes Hammarbergs helsa derigenom lidit, så att han
numera ansåges till sjömansyrket otjenstbar, ansett icke böra bestämmas
lägre än till 600 kronor årligen.

Beträffande enkan Gjärsvall har Generalpoststyrelsen, med öfverlemnande
åt en utaf henne till Styrelsen ingifven ansökning om understöd,
anfört, att mannen Gjärsvall, hvilken var anstäld såsom ordinarie
vaktbetjent. vid postkontoret i Hudiksvall, blifvit under tjenstgöring såsom
landsvägspostiljon å linien Hudiksvall—Söderhamn natten mellan
den 8 och 9 sistlidne November på väg till Söderhamn i närheten af
Alebo inom Norrala socken af Gefleborgs län öfverfallen och med eldvapen
dödad, hvarvid den medföljande skjutskarlen emellertid lyckades
föra såväl Gjärsvalls döda kropp som posten fram till Söderhamn, dit
posten sålunda ankom i oskadadt skick. Gjärsvall, som var född den 25
April 1834, 1863 anstäldes som extra vaktbetjent och 1867 befordrades
till ordinarie vaktbetjent vid postverket, hade i nära tjugunio år tjenstgjort
såsom landsvägspostiljon, alltid med det bästa vitsord. Enligt
hvad postmästaren i Hudiksvall intygat, var Gjärsvall »ytterst ordentlig,
pålitlig och redbar, absolut nykter samt en stillsam och fredlig menniska.
»

Enligt ett enkan Gjärsvalls till Generalpoststyrelsen ingifna ansökning
bilagdt läkarebetyg lider enkan Gjärsvall af underlifssjukdom
och af kronisk magkatarr, genom hvilken sistnämnda sjukdom hennes
kroppskrafter blifvit så nedsatta, att hon är oförmögen att genom kroppsligt
arbete förtjena sitt uppehälle. Pastorsembetet i Hudiksvall har in a4t

enkan Gjärsvall är född den 23 December 1845; att Gjärsvall
efterlemna! en dotter, som är född den 1 Juni 1870; att enkan'' Gjärsvall
är genom sjukdom alldeles urståndsatt att bidraga till sitt uppehälle
och måste vårdas af sitt barn; samt att hon behöfver allt det
understöd, som henne kan tilldelas.

Under åberopande af dessa intyg och då Gjärsvall i postverkets
tjenst tillsatt lifvet, har Generalpoststyrelsen hemstält, att enkan Gjärsvall
måtte beredas ett årligt understöd till belopp af 300 kronor, att
utgå från och med innevarande år och så länge hon lefver ogift.

De af Generalpoststyrelsen gjorda framställningarna om understöd
åt förre styrmannen Hammarberg och enkan Gjärsvall synas mig särdeles
behjertansvärda och öfverensstämma jemväl med hvad förut i lik -

Sjunde hufvudtiteln.

ilande fall medgifvits. Hvad Hammarberg beträffar, skulle visserligen
kunna anmärkas, att han sedan Juni månad år 1886 ej vidare varit i
postverkets tjenst, men då Hammarberg jemväl efter nyssnämnda tidpunkt
likasom under en lång följd af år före densamma tjenstgjort å
det postverkets fartyg, som uppehållit postförbindelsgn mellan Vestervik
och Visby, torde den omständigheten, att under den senaste femårsperioden
en förändrad anordning medelst fartygets upplåtande åt enskildt
bolag varit vidtagen i fråga om sättet för nämnda postförbindelses uppehållande,
icke böra för Hammarberg inverka derhän, att han derföre skulle
gå i mistning af det understöd från postverket, hvaraf han genom en
lång och nitisk verksamhet i dess tjenst, derunder hans helsa blifvit
svårt skadad, gjort sig förtjent. Med erinran att Kongl. Maj:t enligt
nådigt beslut den 4 sistlidne December tilldelat enkan Gjärsvall ett tillfälligt
understöd till belopp af 100 kronor, anser jag mig sålunda böra
till ifrågavarande framställningar tillstyrka bifall.

Hvad beträffar

Omkostnadsstaten,

föreslår Generalpoststyrelsen, att följande anslag måtte höjas, nemligen
anslaget till uppbörds- och frvnärkesprovision med 5,000 kronor från

315.000 kronor till 320,000 kronor, anslaget till expensutgifter med 10,000
kronor från 375,000 kronor till 385,000 kronor, anslaget till rese- och
tv aktarnentser sättning ar för resor i embets- och tjensteärend.en i allmänhet
med 7,000 kronor från 22,000 kronor till 29,000 kronor, anslaget till
traktamenten för tjensteman i jernvägspostkupé med 20,000 kronor från

250.000 kronor till 270,000 kronor, anslaget till postföringskostnad vid
befordran å jernväg med 90,000 kronor från 1,300,000 kronor till 1,390,000
kronor samt anslaget till postföringskostnad vid befordran å landsväg och
inom postanstalternas områden samt till landtbrefbäring med 15,000 kronor
från 725,000 kronor till 740,000 kronor.

Å anslagen till traktamenten för vaktbetjente, till postbetjentes beklädnad
och beväring samt till inköp och underhäll af inventarier, Indika
i staten för innevarande år upptagits till respektive 500,000 kronor,

80.000 kronor och 90,000 kronor, hafva, enligt hvad Generalpoststyrelsen
meddelar, under tiden från och med den 1 Juli 1890 till och med den
30 Juni 1891 utgifterna uppgått till respektive 475,300 kronor, 61,700
kronor och 65,900 kronor och således med afsevärda belopp understigit
dem, hvartill anslagen blifvit i staten för år 1892 salta. Men då, hvad
särskildt anginge de två förstnämnda anslagen, de förbättringar, som
med anslagens ökning för år 1892 afsetts, vid tiden för statsförslagets
afgifvande ännu icke blifvit genomförda, samt, hvad anginge anslaget till

Sjunde hufvudtiteln.

inköp och underhåll af inventarier, betydliga belopp under senare hälften
af år 1891 utgått eller skulle utgå för inköp af inventarier, afsedda att
möjliggöra bättre förvar af postgods å poststationerna, en åtgärd, hvartill
de på senaste tiden timade många inbrottsstölderna å poststationerna
syntes gifva berättigad anledning, har Generalpoststyrelsen ansett ifrågavarande
anslag böra bibehållas vid de belopp, hvartill de blifvit i senast
faststälda stat upptagna.

Höjningen i anslaget till rese- och traktamentsersättningar för resor
i embets- och tjensteärenden i allmänhet är föranledd af Generalpoststyrelsens
förslag angående inrättande af distriktsförvaltningar och om
beredande af semester åt tjenstemännen vid dessa förvaltningar och postanstalterna.
Af hvad jag förut anfört framgår, att ett bifall till dessa
framställningar skulle leda till ökade utgifter från nu ifrågavarande anslag.
Under förutsättning att berörda af mig förut tillstyrkta framställningar
vinna godkännande, lärer derföre anslaget böra upptagas med det
af Generalpoststyrelsen föreslagna beloppet.

Beträffande den föreslagna förhöjningen i anslaget till postföringskostnad
vid befordran å jernväg har Generalpoststyrelsen anfört, att å
detta anslag, hvilket i 1891 ars stat höjdes med 100,000 kronor och i
staten för år 1892 bibehölls till samma belopp som för år 1891 eller till

1,300,000 kronor, utgifterna under tiden från och med den 1 Juli 1890
till och med den 30 Juni 1891 uppgått i rundt tal till 1,338,900 kronor;
att under senare hälften af år 1891 för trafik öppnats statsbanedelar
och enskilda jernvägssträckor med en sammanlagd väglängd af 274
kilometer, att flera enskilda jernvägar vore afsedda att för trafik öppnas
under, loppet af åren 1892 och 1893; samt att med denna betydliga utvidgning
af jernvägsnätet ökad postbefordran å jernväg vore att motse.

Hvad angår anslaget till postföringskostnad vid befordran å landsväg
och inom postanstalternas områden samt till landtbrefbäring, förmäler
Generalpoststyrelsen, att utgifterna derå under tiden från och med
den 1 Juli 1890 till och med den 30 Juni 1891 uppgått i rundt tal till
728,600 kronor; samt att, långt ifrån att någon minskning i kostnader
af ifrågavarande slag kunde under år 1893 beredas, ett tillgodoseende
af allmänhetens behof tvärtom kräfde fortsatt utvidgning af denna art
af postbefordran.

Mot de af Generalpoststyrelsen föreslagna förhöjningarna i sistberörda
två anslag, hvilka förhöjningar synas mig af omständigheterna
påkallade, har jag icke något att erinra liksom icke heller mot de af
Generalpoststyreisen i öfrigt begärda ökningarna å anslagen under omkostnadsstaten,
hvilka äro en följd af posttrafikens alltjemt stegrade
tillväxt.

Sjunde hufvudtiteln.

Det å postverkets stat uppförda anslag till oförutsedda utgifter har
i gällande stat, likasom i staten för år 1891, upptagits till 90,000 kronor,
dervid afsetts, att kostnaden för uppförande af nytt posthus i Sundsvall
skulle utgå af detta anslag för åren 1891 och 1892. Då några vidare
utgifter för detta särskilda ändamål icke erfordras, bör anslaget för år
1893 nedsättas; och har Generalpoststyrelsen i sådant afseende föreslagit,
att anslaget måtte bestämmas till 40,000 kronor, hvilket innebär en
minskning af 50,000 kronor.

Denna Generalpoststyrelsens framställning anser jag mig böra biträda.

1 anslaget till afkortningar och restitutioner m. in., hvilket i gällande
stat är upptaget till 48,907 kronor, föreslår Generalpoststyrelsen
en nedsättning af 7,000 kronor. För vinnande af jemn slutsumma å
utgiftsstaterna, sådana de af mig tillstyrkas, torde emellertid ifrågavarande
anslagssumma böra utföras med 41,507 kronor, då minskningen
blifver 7,400 kronor.

Sammanställas de nu tillstyrkta ändringarna i postverkets stater,
visar det sig,

att under aflöning sstaten ökning komme att ega rum med följande
belopp, nemligen:

Ökning. Minskning.

genom uppförande i staten af
dels arfvode och tjenstgöringspenningar
till 5
postinspektörer med tillsammans
........................ kronor 27,500: —

dels ett anslag till ersättning
för mistning af uppbörds-
och frimärkesprovision
åt de kontrollörer
och postexpeditörer
vid postanstalterna,
som beordras att tjenstgöra
vid distriktsför valtningarna,

å.............. „ 7,000: —

i anslaget till vaktbetjente,
för beredande af lön till

2 vaktbetjente, som
komme att ersätta 2

Transport kronor 34,500: —

Bih. till liilcsd. Prof. 1892. 1 Samt. 1. Afd.

Sjunde hufvudtiteln.

1,000: —
20,000: —

75,000

25,900

Transport kronor 34,500: —
indragna vaktmästare,

med .................................

i dito till aflönande af poststationsföreståndare
med
i dito till aflönande af extra
biträden vid postanstalterna
med....................

i dito till ålderstillägg med

kronor 156,400
hvaremot minskning skulle
uppkomma

i det i aflöningsstaten under Generalpoststyrelsen
uppförda anslaget till
vikariatsersättning och arfvoden
åt extra biträden
med........ kronor 10,000: —

genom uteslutande
ur staten
af dels de till
postförvaltare
vid postanstalterna
å jernväg
samt till
den postförvaltare,
som bestrider
göromålen
inom
norra jernvägspostdistriktet,

uppförda belopp,
tillsammans
.............. „ 13,500: —

dels 2 vakt- •
mästarebefattningar
medlön
af samman lagdt

............. „ 1,400: —

Ökning.

Minskning.

24,900:

so;

<17

så att alltså på det hela aflöningsstaten
skulle växa med kronor.......................................... 131,500:

Transport kronor 131,500:

Sjunde hufvudtiteln.

Ökning.

Transport kronor 131,500: -

att å öfvergdngsstaten genom afförande af
det för förenämnde aflidne kanslist upptagna belopp
minskning komme att uppstå med kronor •— — —
att å pensionsstaten skulle tillkomma:
af Kongl. Maj:t beviljade >1 :

nya pensioner ....................... kronor 13,050: —

föreslagna understöd för förre
styrmannen Hammarberg
och enkan Gj är svall,

tillsammans ...•......... .......... V_9Q0; —

kronor 13,950: —

• ■ • :00c, <* .. ....... !’M J>

T hvaremot i följd af
pensionstagares afgång komme
att besparas ...,................. _6,450: —

— :0OO.Ol- ... ................ löifiv,:»/

;7 så att alltså ökning i denna stat komme

att ega rum med kronor .........;i.. .................... 7,500:

att under omkostnadsstaten ökning komme
att ega rum

i anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision
med Otö..............i...kronor 5,000: —

i dito till expensutgifter med „ 10,000: —

i dito till rese- och traktamentsersättningar
för resor
i embets- och tjensteärenden
i allmänhet med „ 7,000: —

i dito till traktamenten för
tjenstemän i jernvägspost kupé

med ................... „ 20,000: —

i dito till postföringskostnad
vid befordran å jernväg

med............1.*..........„ 90,000:

i dito till postföringskostnad
vid befordran å landsväg

och inom postanstalternas ___ ________________

Transport kronor 132,000: — 139,000:

Minskning.

■ritdTnd

1,600: —

Sjunde hufvudtiteln.

Ökning.

Transport kronor 132,000: — 139,000: —
områden samt till landt brefbäring

med............15,000:— 147?000: —

att anslaget till oförutsedda utgifter komme

att minskas med kronor....................a...;....................

samt att slutligen anslaget till afkortningar
och restitutioner komme att minskas med kronor _ _ _

tillhopa kronor 286,000: —

Minskning.

1,600: —

50,000: —

7,400: —
59,000: —

nr^n ökning på det hela komme alltså att ega rum med kronor
ZZ ijUUU j

och skulle staternas slutsummor blifva följande:

aflöningsstaten ............................ Vrnnnr

öfvergångsstaten ..........................................

indragningsstaten........................................

pensionsstaten..............................

omkostnadsstaten..........................................

oförutsedda utgifter ...................................

afkortningar och restitutioner......................

2,952,300
4,600
2,593
95,500
4,340,500
40,000
41,507

tillsammans kronor 7,477,000

1nnnnI)å1 p08tverkets inkomster för år 1893 blifvit, efter afdrag af
.fyiS hvarmed postverkets kassaförlag borde ökas, beräknade
till 7,800,000 kronor, skulle alltså inkomsterna komma att öfverstiga
utgifterna med 323,000 kronor.

Åberopande hvad jag nu anfört hemställer jag, att Konffl. Makt
täcktes föreslå,

att Riksdagen, dels med beviljande af årliga understöd till förre
styrmannen å postfartyget Sofia Karl August Hammarberg å 600 krouor
och till vaktbetjenten Sivert P:son Gjärsvalls enka Annika Henriksdotter
å 300 kronor att till henne utgå, så länge hon lefver ogift, med
ratt för Hammarberg och enkan Gjärsvall att uppbära de föreslagna
understöden från och med innevarande år, dels och med godkännande
af öfriga nu tillstyrkta ändringar i postverkets stater äfvensom af de
föreslagna bestämmelserna angående semester för tjenstemännen vid
postdistriktsförvaltningarna och postanstalterna samt angående rätt för
qvinliga postfunktionärer att komma i åtnjutande af ålderstillägg, måtte
för år 1893 bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till

7,477,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen.

Sjunde hufvudtiteln.

Telegrafverket,

Sedan sistlidet års Riksdag antagit utgiftsstater för telegrafverket, [3.]
slutande å 1,330,780 kronor, att gälla under innevarande år, med rätt Telegrafför
Kongl. Maj:t att i nämnda stater göra de jemkningar, som ver''et
kunde finnas af behofvet påkallade, har Kongl. Maj:t den 9 Oktober
1891 faststält telegrafverkets stater för år 1892 och dervid beträffande
stationspersonalen beslutat den ändring, hvilken numera bör
för Riksdagen anmälas, att antalet kommissarier af tredje klassen blifvit
i följd af Norrtelje telegrafstations indragning minskadt från 17 till 16.

De sålunda nu gällande staterna upptaga följande slutsummor:

aflöningsstaten ...................................................... kronor 932,400: —

öfvergångsaflöningsstaten ................................. ,, 8,520: —

pensions- och understödsstaten........................ „ 101,790: —

underhållsstaten ............................................... ,, 284,800: —

Summa kronor 1,327,510: —

hvilken summa med 3,270 kronor understiger slutsumman i det för
1891 års Riksdag framlagda och af Riksdagen godkända förslag till
utgiftsstater för år 1892.

I underdånig skrifvelse den 10 sistlidne November har telegrafstyrelsen
afgifvit förslag till stater för telegrafverket under år 1893
och dervid hemstält om nedan omförmälda ändringar i

Afröning sstaten.

Den vid Telegrafstyrelsen anstälde öfveringeniör, hvilken såsom
tjensteman i första graden åtnjuter aflöning med 1,800 kronor i lön
och 1,200 kronor i tjenstgöringspenningar, skall tillika enligt instruktionen
för Telegrafstyrelsen vara föreståndare för telegrafverkets undervisningsanstalt,
med rätt att i denna sin egenskap uppbära särskildt
arfvode till belopp af omkring 1,500 kronor, utgående af det för nämnda
anstalt i staten upptagna anslag. Sedan år 1878, då i sammanhang
med förändrad organisation af Telegrafstyrelsen omförmälda anordning
vidtogs, hafva emellertid förhållandena väsentligt förändrats. Genom
uppkomsten af statens telefonväsende och den stora utveckling deraf,
som i synnerhet på de senaste åren egt rum, är det icke längre möjligt
för öfveringeniören att med de till denna magtpåliggande och

Sjunde hufvudtiteln.

ansvarsfulla befattning egentligen hörande göromål förena äfven föreståndarebefattningen
för undervisningsanstalten, hvadan inseendet öfver
denna och dermed följaktig undervisningsskyldighet enligt Styrelsens
mening måste uppdragas åt annan person Af detta skäl anser Styrelsen
det vara med nödvändighet påkalladt, att åtskiljandet af de
ifrågavarande två befattningarna må i aflöningsstaten finna sitt uttryck
genom öfveringeniörens uppflyttning i andra lönegraden med 3,000
kronor i lön och 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar eller tillhopa

4,500 kronor. Då denne tjensteman, på sätt förut blifvit antydt, redan
för närvarande innehar aflöningsförmåner till ungefärligen enahanda
belopp, skulle han icke för egen del komma i åtnjutande af någon
atiöningsförbättring, men summan på aflöningsstaten för Telegrafstyrelsen
komma att — jemte det antalet tjenstemän i första graden minskades
från 10 till 9 — ökas med 1,500 kronor eller från 80,100 kronor till
81,600 kronor. Telegrafstyrelsen tillägger, att, då öfveringeniörstjensten
är af uteslutande teknisk art, densamma icke lärer komma att beröras
af frågan om post- och telegrafverkens förenande under en gemensam
styrelse.

I anledning deraf att aflöningen till direktörerna vid telegrafverkets
stationer, innan de uppnå ålderstillägg, är densamma som kommissariernas
af första klassen, sedan dessa erhållit båda ålderstilläggen,
har, enligt hvad Telegrafstyrelsen anmäler, den olägenheten uppstått,
att vid återbesättandet af direktörstjensterna i Malmö och Sundsvall,
hvilka under nästlidet år varit lediga, endast ett fåtal sökande anmält
sig. Till Styrelsens kännedom hade ock kommit, att åtskilliga kommissarier
af första klassen, hvilka på grund af tjensteålder och bepröfvad
skicklighet skulle kunnat komma i åtanke till dessa platser, förklarat
sig icke önska sådant, enär direktörstjensterna vore förenade med ökadt
ansvar, utan att under de fem första åren lemna någon tillökning i inkomst
eller bereda förhöjning i pension. Af dessa skäl och då telegrafdirektörerna,
hvilka i vissa hänseenden utöfvade chefskap öfver telegrafstationspersonalen
och telegramtrafiken inom hvar sin del af riket,
syntes, hvad aflöningen vidkomme, böra likställas å ena sidan med
tjenstemännen af andra graden inom de centrala embetsverken och å
andra sidan med sina vederlikar inom vissa embetsverks lokalförvaltningar,
har Telegrafstyrelsen såsom med rättvisa och billighet öfverensstämmande
föreslagit, att den normala aflöningen till bemälda direktörer,
utgörande ett antal af fyra, af hvilka en vid hvardera af stationerna
i Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall, måtte ökas med
500 kronor för en hvar eller från 4,000 kronor till 4,500 kronor, deraf

Sjunde hufvudtiteln.

3,375 kronor i lön och 1,125 kronor i tjenstgöringspenningar, hvarvid
afsetts, att rätten till ålderstillägg skulle bibehållas oförändrad.

Emellertid och på det härigenom icke måtte uppstå någon väsentlig
tillökning å aflöningsstaten, föreslår Telegrafstyrelsen, att samtidigt
med nämnda aflöningsförhöjning, utgörande för de fyra direktörerna
tillhopa 2,000 kronor, det å staten uppförda särskilda anslag till hushyresersättniug
åt direktören vid Stockholms centralstation nedsättes
från 1,000 kronor till 500 kronor, och att det likartade anslagsbeloppet,
600 kronor, åt direktören vid Göteborgs station helt och hållet indrages,
då denna befattnings nuvarande innehafvare, hvilken redan uppnått
pensionsåldern, men med Telegrafstyrelsens begifvande tills vidare
qvarstå!- i tjensteu, ur denna afgår. Ökningen på telegrafverkets utgiftsstater
skulle alltså till följd af denna anordning komma att inskränka
sig till 900 kronor; men dessutom vore det Telegrafstyrelsens afsigt
att till hälften eller 500 kronor nedsätta det arfvode af telefonmedel,

1,000 kronor, hvilket direktören i Malmö för närvarande åtnjöte i egenskap
af jemväl föreståndare för dervarande centraltelefonstation, så att
ingendera af telegrafdirektörerna i Stockholm, Göteborg eller Malmö
skulle i verkligheten komma att erhålla någon ökad inkomst.

Fördelen af den föreslagna förändringen för dessa telegrafdirektörer
komme således att inskränka sig dertill, att, efter intjenta ålderstillägg,
pensionsbeloppet för dem komme att ökas med 500 kronor.

Hela förhöjningen å den normala aflöningsstaten skulle, såsom
redan blifvit nämndt, uppgå till 2,000 kronor, men deremot komme
att inbesparas dels af telegrafmedel, under rubriken »särskilda anslag»,
hushyresersättningar till belopp af 1,100 kronor och dels af
telefonmedei ett arfvodesbelopp af 500 kronor eller sammanlagdt 1,600
kronor, så att telegrafverket genom bifall till den föreslagna anordningen
icke behöfde på det hela vidkännas någon större tillökning i
utgift än 400 kronor. Men äfven denna ökning skulle, enligt hvad
Telegrafstyrelsen förmäler, framdeles komma att alldeles bortfalla, nemligen
så snart det nästlidet år inköpta telefonnätet i Sundsvall, hvilket
tills vidare och intill dess det nya post- och telegrafhuset i nämnda
stad blefve färdigt, måste handhafvas af särskild föreståndare, kunde
förläggas under inseende af telegrafdirektören derstädes.

Af förhandlingarna hos komitén för utredning af frågan om postoch
telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse har Telegrafstyrelsen
inhemta!, att post- och telegrafanstalterna i Stockholm, Göteborg,
Malmö och Sundsvall vore föreslagua att bibehållas under särskilda
föreståndare med aflöning icke understigande hvad Telegrafstyrelsen

Sjunde hufvudtiteln.

föreslagit för telegrafdirektörerna å samma orter, hvadan enligt Telegrafstyrelsens
mening icke heller af denna aflöningsfråga syntes böra uppstå
något hinder för ett möjligen blifvande beslut om förening af de
båda verken.

Sedan början af år 1888 är vid Stockholms centralstation så ordnadt,
att kassaexpeditionen, hvilken dittills förestods af två kassörer
med skyldighet, bland annat, att gemensamt i första hand bära ansvaret
för uppbörden och redovisningen af derstädes inflytande telegramportomedel
samt dessas aflemnande för hvarje dag till stationens direktör,
numera står under närmaste inseende af en enda person, tillhörande
kommissariegraden af första klassen, med sagda åligganden. Då
denna anordning visat sig ändamålsenlig och tillfredsställande samt då
den ena af de båda kassörstjensterna i Göteborg redan är ledig och
innehafvaren af den andra under innevarande år uppnår pensionsåldern
med skyldighet att ur tjensten afgå, kan alltså, enligt hvad Telegrafstyrelsen
anmäler, i Göteborg vidtagas samma fördelaktiga anordning
som den nyss omförmälda i Stockholm, nemligen sålunda, att de båda
kassörstjensterna, för hvilka den normala aflöningen utgör tillhopa
5,400 kronor, indragas och ersättas med en kommissarie af första klassen
och en biträdande assistent med aflöning af 3,000 kronor till den förre
och 1,600 kronor till den senare eller sammanlagdt 4,600 kronor, hvadan
härigenom vinnes en besparing af 800 kronor.

Telegrafstyrelsen, tillkännagifver vidare, att antalet kommissarier
af andra löneklassen i Malmö, hvilket för närvarande utgör tre, utan
olägenhet kan minskas till två, mot det att i stället assistenternas antal
derstädes ökas med en. Denna förändring kan på grund af jemväl der
uppkommen ledighet vidtagas och såmedelst en minskning i aflöningsstaten
erhållas till belopp af 1,100 kronor.

Som nuvarande innehafvaren af kommissarietjensten i Vesterås,
tillhörande första löneklassen, kommer att under innevarande år efter
uppnådd pensionsålder afgå och göromålen vid Vesterås’ station icke
äro af större omfattning, än att aflöningen åt stationens föreståndare
kan nedsättas från 3,000 kronor till 2,700 kronor, har Telegrafstyrelsen
ansett sig böra begagna tillfället att föreslå denna förändring, hvarigenom
en årlig besparing af 300 kronor skulle erhållas.

Telegramvexlingen och portouppbörden vid Lysekils station, hvilken
för närvarande förestas af en kommissarie af tredje klassen, hafva
under de senare åren till följd af sillfisket och de många telefonföibindelser,
genom hvilka angränsande kustorter i Bohuslän numera
kunna öfver Lysekil sända och mottaga äfven telegrammer, betydligt
ökats, hvilket framgår af följande öfversigt af rörelsen derstädes:

Sjunde hufvudtiteln.

Telegramportouppbörd.

kronor 7,223: —

,, 6,958: —

„ 9,481:-

„ 11,692: —

„ 13,545: —

it l\ • t * '' ■ '' ''

Telegrafkorrespondensens omfattning i Lysekil är numera större
än vid t. ex. stationerna Eskilstuna, Linköping, Lund, Motala, Uddevalla
och Varberg, hvilka alla hafva kommissarier af andra klassen till
föreståndare; och då Lysekil snart kommer att sättas i förbindelse med
rikstelefonnätet, är all anledning antaga, att telegrafstationen derstädes
vinner ännu mera ökad vigt och betydelse, hvartill kommer, att lefnadskostnaderna
derstädes ställa sig högt dels om sommaren i följd af invånareantalets
ökning med talrika badgäster, dels om vintern genom
sillfisket, hvaråt nästan hela befolkningen då egnar sig. Telegrafstyrelsen
har på’1 grund häraf ansett sig ega fullgiltig anledning att
tillmötesgå en af nuvarande föreståndaren för Lysekils station hos Styrelsen
särskildt gjord framställning om löneförbättring genom att föreslå
kommissarietjenstens vid nämnda station uppflyttning från tredje klassen
med 2,400 kronors aflöning till andra klassen med 2,700 kronors
aflöning.

Telegrafstyrelsen föreslår vidare, att kommissarietjensten i Söderköping,
tillhörande tredje aflöningsklassen, måtte indragas och ersättas
med en telegrafist såsom stationsföreståndare, hvarigenom skulle vinnas
en minskning på den normala aflöningsstaten med 1,500 kronor eller
från 2,400 kronor till 900 kronor. Denna förändring har varit afsedd,
allt sedan stationen i afseende på tjenstgöringstiden nedflyttades i
tredje klassen med inskränkt dagstjenst, men först nu kunnat föreslås,
sedan kommissarietjenstens innehafvare, hvilken på grund af långvarig
sjukdom icke kunnat till tjenstgöring vid annan telegrafstation förflyttas,
erhållit afsked med pension.

Enligt aflöningsstaten för innevarande år utgör assistenternas
antal 106. På grund af dels skedd, dels inom kort skeende afgång
inom assistentgraden kunna, enligt hvad Telegrafstyrelsen anmäler,
sex assistenttjenster utbytas mot ett lika antal telegräfistbefattningar,
men då, enligt hvad förut blifvit omförmäldt, vid hvardera af stationerna
Göteborg och Malmö skulle tillkomma en assistent, föreslår
Telegrafstyrelsen, att hela assistentantalet nedsättes med allenast fyra
eller till 102.

Bih. till liiksd. Vrot. 1892. 1 Sami. 1 Afd.

År. i Afsända och ankomna telegrammer.

bo. 1886 .......,..nrUa-............. st. 9,472 .............

1887 ......................„ 9,142 .............

1888 ............. „ 12,515 .............

1889 .......................t...... „ 18,312 .............

1890 .............................. „ 20,850 .............

Sjunde hufvudtiteln

Telegrafisternas antal är för närvarande i staten bestämdt till
189. Läggas härtill dels nyss nämnda sex telegrafister till ersättande
af samma antal assistenter, dels den telegrafist, som skulle ersätta den
hittills i Söderköping anstälde kommissarien af tredje klassen, dels ock
ytterligare en telegrafist, som påkallas i stället för den vid fastställandet
af staterna för år 1892 indragna kommissarietjensten vid Norrtelje
station, hvilken, ehuru förändrad till rikstelefonstation, skall fullständigt
ersätta den förutvarande telegrafstationen på platsen, så erfordras
ytterligare åtta telegrafister, med hvilka Telegrafstyrelsen alltså föreslår,
att det nuvarande antalet måtte ökas, då detsamma skulle uppgå
till 197.

Om man nu lemnar å sido, de af Telegrafstj^relsen, enligt hvad
förut blifvit nämndt, i sammanhang med personalförändringarna i Göteborg,
Malmö och Söderköping föreslagna förändringar beträffande assistent-
och telegrafistgraderna, kommer, derigenom att, i stället för sex
assistenttjenster å 1,600 kronor med sammanlagd aflöning af 9,600
kronor, uppföras sju telegrafistbefattuingar å 900 kronor med aflöning
af tillhopa 6,300 kronor, att å aflöningsstaten uppstå en minskning af
tillhopa 3,300 kronor.

Till följd af de senaste årens omsättning inom Telegrafstyrelsens
personal kan, enligt hvad Telegrafstyrelsen anmäler, nedsättning ega
rum i det särskilda förslagsanslaget, till ålderstillägg åt Telegrafstyrelsens
personal med 1,000 kronor eller från 8,400 kronor till 7,400 kronor.

Oaktadt de båda å aflöningsstaten uppförda förslagsanslagen till
arfvoden åt extra biträden och vikariat samt åt telegrambärare och
uppassare vid stationerna blifvit, i anledning af den med år 1889 inträdda
nedsättning i det inländska telegramportot och deraf uppkommen
tillväxt i antalet telegrammer, hvardera ökade från 70,000 kronor
till 90,000 kronor, hafva de icke varit för ändamålet tillräckliga. Detta
har i synnerhet varit förhållandet med det förra af dessa anslag på
grund deraf, att icke samtidigt med korrespondensens tillväxt någon
mot denna svarande tillökning i den ordinarie stationspersonalen egt
rum. . Sålunda uppgick under år 1890 utgiften för extra biträden och
vikariat vid stationerna till nära 110,000 kronor samt för telegrambäring
och uppassning till föga mindre än 100,000 kronor, och då någon
minskning i dessa utgifter under år 1891 eller närmast kommande år
icke. vore att motse, har Telegrafstyrelsen föreslagit, att hvartdera af
de ifrågavarande anslagsbeloppen måtte ytterligare ökas med 10,000
kronor eller till 100,000 kronor.

Sjunde hufvndtiteln. 43

Under förutsättning af bifall till hvad Telegrafstyrelsen i fråga

„ förhöjning af den normala aflöningen till de

fyra direktörerna och i sammanhang dermed r ■

föreslagna åtgärder, med ..................... jj 900:

„ uppflyttning af kommissarietjensten vid Lysekils
station från tredje till andra lönegraden, ''■

med.,............. it ^00:

„ förhöjning af anslaget till arfvoden för extra

biträden och vikariat, med................................. » 10,000:

„ förhöjning af anslaget åt telegrambärare och !;;-f Vl

T uppassare vid stationerna, med ....................''■■■• „ ‘ »10,000: u kronor

22,700: —

• -t o v* • •

hvaremot minskning skulle uppkomma:
genom indragning af de båda kassörstjensterna vid Göteborgs
station och deras ersättande med en kommissarie
af första klassen och en assistent,
med ........................................... kronor 800:

,, utbyte af eu andra klassens kommissarietjenst
vid Malmö station

mot en assistentbefattning, med ... ,, 1,100:— . ,

,. nedflyttning af kommissarietjensten

i Yesterås från första till andra .

löneklassen, med...........— „ 300:

,, indragning af en tredje klassens
kommissarietjenst i Söderköping
och densammas ersättande med en
telegrafist såsom stationsförestån dare,

med ........................................» 1,500:

,, uppförande i staten af 7 telegrafistbefattningar
i stället för 6 assistent tjenster,

med ...................................... n 3,300:

„ nedsättning i anslaget till ålders- ,

* tillägg åt Telegrafstyrelsens personal,
med............................ r>__ 1,000: 8,000: —

hvadan aflöningsstaten på det hela skulle komma att ökas

med ti.. ...........................a./.....................................u.............. kronor 114,700: —

Sjunde hufvudtiteln.

I fi aga om öfvergangsaflåning sstaten, pensions- och under stödsstaten
samt underhallsstaten föreslår Telegrafstyrelsen ingen ändring.

Med de af Telegrafstyrelsen ifrågasatta ändringar skulle telegrafverkets
stater för ar 1893 komma att utvisa följande slutsummor:

aflöningsstaten ........................................................ kronor 947,100: —

öfvergångsaflöningsstaten............................................ 8 520:_

pensions- och understödsstaten................. ’ lOl^O:_

underhållsstater^................. ^ 284,''800- —

tillsammans kronor 1,342,210: —

hvilket belopp med 14,700 kronor öfverstiger slutsumman å de utaf
Kongl. Maj:t faststälda utgiftsstaterna för år 1892.

Frånsedt från den förhöjda beräkning af förslagsanslagen till
extra biträden och vikariat samt till telegrambärare och uppassare vid
stationerna, som föranledts af den efter nedsättningen i det inländska
telegramportot väsentligt ökade telegramtrafiken, innebära de af Telegrafstyrelsen
föreslagna förändringar i staterna en icke obetydlig minskning
i dessas belopp, i det att de förhöjningar i aflöningen för vissa
tjensteman, som ansetts af behofvet påkallade, mer än motvägas af på
andra håll vidtagna . reduktioner; och då de sålunda ifrågasatta förändringarna
synas mig hafva blifvit af Telegrafstyrelsen på goda skäl
föieslagua, hemställer jag, att Kongl. Maj:t måtte föreslå,

. Riksdagen, med godkännande af de omförmälda ändringarna

i telegrafverketsstater, under Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i
verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet
påkallade, må såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen,
till telegrafverket för år 1893 anvisa enahanda belopp, 1,350,000
kronor, hvartill telegrafinkomsterna för året blifvit beräknade, samt tilllika
medgifva, att. det öfverskott, som kan å telegrafinkomsterna uppstå,
må af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets tidsenliga utveckling
och förbättring.

Då jag den 12 Januari nästlidet år inför Kongl. Maj:t anmälde
frågan om ^ åtskilliga anslag för telefonanläggningar, uttalade jag
såsom min åsigt, att med den utveckling, statens telefonväsende redan
vunnit och inom den närmaste framtiden ytterligare komme att vinna,
den tidpunkt icke syntes böra vara aflägsen, då statsverkets telefon -

Sjunde hufmdtiteln.

medel kunde i riksstaten upptagas bland öfriga statsinkomster samt
staten för telefon väsendet årligen framläggas inför Riksdagen. Nämnda
tidpunkt vore likväl, enligt min mening, då ännu icke kommen. Statsverkets
telefonväsende befunne sig nemligen i ett öfvergångsskede.
Af de långsträckta telefonledningarna vore ännu endast några få fullbordade,
och i öfrigt bestode telefonnätet af ett större antal i skilda
orter spridda nät af öfvervägande lokal betydelse. Formerna för förvaltningen
af dessa ännu icke till ett organiskt helt förenade delar
kunde tydligen icke besitta någon högre grad af fasthet eller likformighet,
utan borde tvärtom vara af beskaffenhet att kunna utan omgång
underkastas de förändringar, hvilkas lämplighet efter olika orters förhållanden
blifvit af erfarenheten ådagalagd. En under dessa öfvergångsförhållanden
utarbetad stat för telefonverket skulle uppenbarligen icke
kunna erhålla den för en sådan handling nödiga stadga. Härtill komme,
att, innan den för utredande af frågan om post- och telegrafverkens
förenande under en gemensam styrelse af Kongl. Maj:t tillsatta komité
inkommit med de förslag, hvartill det komitén lemnade uppdrag kunde
komma att föranleda, och dessa förslag blifvit af Kongl. Maj:t pröfvade,
frågan om telefonverkets framtida ställning ännu vore sväfvande.
Då jag sålunda ännu icke ansåg förslag till stat för telefonverket böra
Riksdagen föreläggas, hemtade jag derför äfven stöd i det förfarande,
som iakttogs vid elektriska telegrafinrättningens första införande här
i landet. Ehuruväl telegraflinier började för statens räkning anläggas
redan under år 1853, understäldes nemligen staten för telegrafverket
icke förr än år 1871 Riksdagens pröfning. ''

Med anledning af detta uttalande anför Telegrafstyrelsen i sm
förut omförmälda underdåniga skrifvelse af den 10 November 1891 med
förslag till telegrafverkets stater för år 1893, att, ehuruväl telefonväsendets
af mig omförmälda öfvergångs- eller utvecklingsskede ännu
fortfore, till följd hvaraf det icke vore möjligt att med någon grad af
visshet för närvarande beräkna inkomsterna af statstelefonväsendet under
år 1893 eller att, med hänsyn jemväl till den ännu oafgjorda frågan
om post- och telegrafverkens förening under en gemensam styrelse,
uppgöra eu utförlig stat för driften och underhållet af samma telefon>-väsende, Telegrafstyrelsen likväl tilltrott sig att redan nu, i sammanhang
med sitt underdåniga förslag angående inkomster och utgifter af
telegrafmedel, kunna och böra i runda tal uppgifva nedanstående hufvudsummor
såsom de minsta, hvartill inkomsterna af statsverkets telefonmedel
ansåges komma att år 1893 uppgå, och dervid tillika, lemnande

Sjnnde hufvudtiteln.

å sido en möjligen uppkommande nettobehållning, beräkna de motsvarande
utgifterna sålunda:

Inkomster: abonnementsafgifter kronor 675,000: —

afgifter för telefonsamtal „ 125,000:— kronor 800,000:_

Utgifter: för drift och underhåll kronor 550,000: —
till räntor och afbetalning
å upplånta anlägg ningsmedel

..................... „ 250,000: — kronor 800,000: —

Hela summan af de förslagsvis beräknade inkomsterna af både
telegraf- och telefonmedel skulle alltså komma att för år 1893 uppgå
till 2,150,000 kronor och utgifterna för så väl telegraf- som telefonväsendet
utgöra sammanlagdt 2,142,210 kronor.

Ehuruväl de af Telegrafstyrelsen sålunda lemnade siffror torde
böra komma till Riksdagens kännedom, synas mig likväl skäl icke vara
för handen att å desamma grunda en framställning till Riksdagen om
upptagande i riksstaten af inkomsterna och utgifterna för statstelefonväsendet.
Af skäl, som jag i mitt förut anförda yttrande till statsrådsprotokollet
af den 12 Januari 1891 anfört och hvilka fortfarande
ega giltighet, är tiden ännu icke inne att för Riksdagen framlägga förslag
till stat för telefonväsendet, och i brist af ett sådant kommer Riksdagen
att sakna hvarje fast underlag för sin pröfning af anslagsbehofvet.
I det utvecklingsskede, hvari telefonväsendet för närvarande befinner
sig, kan dessutom på sin höjd en viss grad af sannolikhet tillmätas
de redan nu uppgjorda beräkningarna rörande inkomsterna och
utgifterna under år 1893. Skulle derföre nu af Riksdagen äskas anslag
till de nämnda år för telefonväsendet nödiga drifts- och underhållskostnader
äfvensom för rånte- och kapitalbetalningar, blefve nödigt att
tillika begära, att anslaget beviljades under sådan form, att telegrafverket,
oberoende af det beviljade anslagets belopp, egde full frihet
att disponera öfver telefonmedlen. Vid sådant förhållande och derest
icke hämmande band skulle läggas på telefonväsendets utveckling,
blefve Riksdagens pröfning knappast mera än en formsak. Väl skulle
tilläfventyrs kunna sägas, att i betraktande af de i allmänhet rörande
statsmedlens disposition gällande regler äfven denna formalitet icke
skulle sakna sin betydelse, men då i allt bill Riksdagen sättes i tillfälle
att vid pröfningen af anslags- och lånebehof för nya telefonanläggningar
utöfva ett bestämmande inflytande på frågan om den om -

Sjunde hufvudtiteln.

fattning, hvari anläggandet af nya telefonförbindelser skall ega rum,
torde någon väsentligare betänklighet icke kunna anses möta deremot,
att med utöfningen af den rätt att pröfva jämväl telefonväsendets förvaltningsutgifter,
som ostridigt bör tillkomma Riksdagen, anstår, intill
dess förhållandena vunnit sådan stadga, att ett förslag till stat kan
föreläggas Riksdagen; helst med den utveckling, statstelefonväsendet
redan vunnit, tidpunkten härför numera icke synes böra vara synnerligen
aflägsen. T ; u - ~

6 6 , -v TÅ j ;if ..

in,ny''-,- ''vrr.o’ It,i uiM

Tullverket.

Generaltdllstyrelsen, som i underdånig skrifvelse den 12 sistlidne
November afgifvit förslag till tullverkets stater för år 1893, har dervid
beträffande ‘i ,t •- V:

Aflöningsstaten

endast föreslagit den förändring, att antalet å denna stat uppförda uppsyningsman
ökas med ytterligare em Enligt hvad Generaltullstyrelsen
förmäler, har nemligen en längre tids erfarenhet ådagalagt nödvändigheten
att i Sundsvall, hvars tullbevakningspersonal, oaktadt trafikens
betydliga tillväxt, icke under de tre senaste årtiondena erhållit någon
förstärkning^ anställa ännu en bevakningsförman utöfver dervarande en
öfveruppsyningsman och en uppsyningsman. Det har visat sig, att,
under det nämnde öfveruppsyningsman är fullt sysselsatt af de till
hans tjenst hörande göromål i packhuset, uppsyningsmannen åter upptages
af invisiterandet af det stora antal fartyg, hvilka skola intaga
last i någon af distriktets talrika landthamnar och dessförinnan för erhållande
af invisitation och inklarering anlöpa Sundsvalls yttre redd
vid Tjufholmen, belägen omkring en fjerdedels mil från staden, samt
att till följd deraf för invisiteringen af de till sjelfva staden och
till lastplatser inom dess vidsträckta hamnområde inkommande fartyg
och för tillsynen å dessas lossning jemte öfriga en bevakningsförman
åliggande göromål erfordras ytterligare en uppsyningsman.
Detta behof har hittills af Generaltullstyrelsen tillgodosetts genom medgifvande
för tullkammaren i Sundsvall att använda eu biträdande uppsyningsman
mot dagtraktamente, men då behofvet visat sig icke vara
af blott öfvergående beskaffenhet, har det synts Generaltullstyrelsen
vara lämpligast och rigtigast, att å tullkammarens stat uppföres ytter -

[4-]

Tullverket.

Sjunde hufvudtiteln.

ligare en uppsyningsman; och har Generaltullstyrelsen derföre hemstält,
att a tullverkets aflöningsstat måtte, utöfver der redan upptagna uppsyningsman,
uppföras ännu en dylik med samma aflöning, som tillkommer
den nuvarande uppsyningsmannen i Sundsvall, eller lön 900 kronor
och tjenstgöringspenningar 300 kronor med rätt till två ålderstillägg
å tillhopa 300 kronor.

I händelse af bifall till denna framställning skulle aflöningsstatens
slutsumma, enligt 1892 års stat utgörande 1,812,600 kronor, komma
att uppgå till 1,813,800 kronor.

Enligt hvad Generaltullstyrelsen anmäler, har

hohaviluT

Öfvergångsaflöningsstaten

genom en derå uppförd persons afgång minskats med 500 kronor från
19,320 kronor till 18,820 kronor, likasom ock å

Indragningsstaten,

som för år 1892 upptagits till 25,910 kronor, uppstått en minskning af
2,400 kronor, i följd hvaraf denna stats slutsumma komme att utgöra
23,510 kronor.

I öfriga stater ifrågasätter Generaltullstyrelsen ej annan förändring,
än att, till jemnande af staternas slutsumma,, det å omkostnadsstaten
upptagna förslagsanslaget till diverse utgifter måtte minskas
med 300 kronor samt denna stat sålunda nedsättas från 213,370 kronor
till 213,070 kronor.

Med iakttagande af sålunda föreslagna ändringar skulle tullverkets
stater för år 1893 komma att utvisa följande slutsummor:

aflöningsstaten _ ...............................:................................ kronor 1,813,800: —

öfvergångsaflöningsstaten ........................................... „ 18,820: —

ålderstilläggsstaten ................... „ 220,000: —

indragningsstaten ........................................................... „ 23,510: —

pensionsstaten för afskedade tjenstemän och betjente
........... „ 227,000: —

pensionsstaten för aflidue tjenstemäns och betjen tes

i fattigdom efterlemnade enkor och barn „ 31,800: —

omkostnadsstaten ....................................................... v 213,070: —

Summa kronor 2,548,000; —

eller 2,000 kronor mindre än det belopp, 1892 års stat upptager.

Sjunde hufvudtiteln.

Då Generaltullstyrelsen synes mig hafva på ett tillfyllestgörande
sätt ådagalagt behofvet af den under aflöningsstaten omförmälda förstärkning
af tullbevakningspersonalen i Sundsvall, och vid de i öfriga
stater ifrågasatta ändringar intet lärer vara att erinra, tillstyrker jag,
att Kongl. Maj:t må föreslå Riksdagen

att, med godkännande af de utaf Generaltullstyrelsen föreslagna
förändringar i tullverkets stater, bestämma anslaget för tullverket till
ett mot'' staternas slutsumma svarande belopp af 2,548,000 kronor, att
såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen.

Skogsväsendet.

För skogsväsendet är å ordinarie stat för år 1892 uppfördt:
dels bestämdt anslag:

för skogsstaten ......a......, ....... kronor 447,208:

,, statens skogsskolor ..........it......•... .. ^_24,500: — 471,708:

dels förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten .............................................. 84,400:

dels reservationsanslag:

till skogsinstitutet..................................... kronor 21,300:

„ enskilda skogsundervisningen ...;..... „ 8,600: —

„ kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet
.............. „ 401,992: 431,892:

tillsammans kronor 988,000:

[5.]

Skogs väsendet.

I sin den 23 September 1891 aflåtna underdåniga skrifvelse angående
anslagsbehofvet för skogsväsendet år 1893 har Domänstyrelsen icke
ifrågasatt någon ändring i de för skogsstaten och statens skogsskolor nu
uppförda anslagens belopp eller i beloppet af förslagsanslaget till ålderstillägg
åt skogsstaten.

Beträffande skogsinstitutet bar Domänstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 2 November 1891, med bifogande af en från direktören vid
nämnda institut till Styrelsen aflåten skrift, afgifvit förslag till reglering
af direktörens och lektorernas vid skogsinstitutet aflöning samt till ny
stat för institutet.

I berörda skrift bar direktören vid skogsinstitutet, efter att hafva
erinrat om skogshushållningens stora betydelse för landet och om anBdx.
till Riksd. Frot. 1802- 1 Sami. 1 Afd. 7

Sjunde hufvudtiteln.

gelägenheten af att i anledning häraf utbilda dugliga skogsförvaltare
för såväl statens som enskildes räkuing, meddelat eu utförlig historik
öfver den forstliga undervisningens utveckling inom landet, af hvilken
historik, bland annat, inhemtas, att det första skogsläroverket i landet
öppnades, af enskild man år 1826 och blef uppbofvet till det nuvarande
skogsinstitutet, för hvilket nådig stadga den 15 Oktober 1828 utfärdades.
Enligt denna stadga blef öfverhofjägmästaren chef för institutet,
som i öfrigt förestods af en direktör, hvilken jemte en underlärare meddelade
undervisning. Vid institutet fans då plats för sex frielever, som
derstädes undergingo tvåårig lärokurs.

Intill år 1838 leddes undervisningen af direktören och en underlärare.
Nämnda år blef direktören chef för institutet och befriades från
undervisningsskyldighet, hvarföre samtidigt förordnande utfärdades för
en lärare i skogshushållning och de matematiska ämnena. År 1846
erhölls anslag till en lärarebefattning i zoologi och jagtkunskap.

Den 29 Januari 1859 stäldes skogsinstitutet under Skogsstyrelsens
chefskap, hvarefter den 26 April samma år löner anslogos åt två nya
lärare, nemligen en i jagt och författningskunskap samt en i naturvetenskap.

I jämnbredd med skogshushållningens utveckling inom landet stegrades
anspråken på . elevernas såväl teoretiska som praktiska utbildning,
hvarföre det snart visade sig vara nödvändigt att höja inträdesfordringarna,
så att studietiden ej skulle behöfva upptagas af undervisning i
de allmänna elementarämnena. Äfven hade det befunnits nödvändigt,
att eleverna före inträdet vid institutet hade någon praktisk kännedom
om skogsskötsel och de dervid allmännast förekommande göromål.

Då flera förändringar med afseende på den högre skogsundervisningen
således voro nödiga, utfärdades nya stadgar för skogsläroverken
den 25 Maj 1860, enligt hvilka undervisningen uppehölls af
direktören jemte fyra lärare, nämligen en i skogshushållning, en i jagt
och författningskunskap, en i de matematiska och en i de naturvetenskapliga
kunskapsämnena.

Lärokursen vid institutet, som fortgick under två år, omfattade
matematik och naturalhistoria till den för studier i skogshushållning
och jagtväsende erforderliga vidd, kännedom om skogs-och jagtlagarne,
bokföring samt skogsredogörelseformlerna, jagtkunskap, teoretisk och
praktisk, kännedom i skogstaxering, egentliga skogsbruket och skogsteknologien
samt färdighet i skogsmätning, kartritning, nivelering och
skjutkonst.

Sjunde Imfvudtiteln.

För att blifva elev vid institutet erfordrades, dels att sökanden
antingen aflagt examen med godkända betyg i matematik, naturalhistoria
och svenska språket till inträde vid rikets universitet eller
också af vederbörande lärare vid något af rikets fullständiga elementarläroverk
blifvit i hvarje af dessa ämnen examinerad och dervid befunnits
ega för afgång från läroverket godkända insigter, dels ock att han
under minst ett års tid hos någon skogsförvaltare praktiserat i skogsmätning
och skogsskötsel samt derunder förvärfvat sig färdighet att
föra egen mättafla.

Den 15 September 1871 utfärdades för de allmänna skogsläroverken
förnyade nådiga stadgar, enligt hvilka lärarebefattningen i skogshushållning
indrogs, så att direktören derefter skulle meddela undervisning
i alla den egentliga skogshushållningen omfattande ämnen, under
det att den öfriga delen af undervisningen uppdrogs åt tre lektorer.

Om den nya stadgan i detta hänseende betecknade en tillbakagång,
så togs dock med afseende å inträdesfordringarnas. höjande ett
väsentligt steg framåt, i det att derefter ingen antogs till elev, som
ej aflagt friaturitetsexamen på reallinien eller, om denna examen aflagts
på klassiska linien, företedde kompletteringsintyg i matematik, fysik
och kemi enligt fordringarna å reallinien; hvarjemte stadgades, att
sökanden antingen skulle hafva genomgått skogsskola eller under minst
ett års tid hos någon af Skogsstyrelsen anvisad förvaltande tjensteman
vid skogsstaten erhållit praktisk öfning i skogsskötsel och skogsmätning.

Under tiden för skogsinstitutets fortgående utveckling uppstod
fråga om institutets sammanslagning med teknologiska institutet eller
landtbruksinstituten eller om skogsinstitutets föiläggande till landsorten.

Det första förslaget i detta hänseende väcktes af 1869 års Riksdag,
som i underdånig skrifvelse den 13 Maj nämnda år ifrågasatte,
huruvida undervisningen i skogsväsendet borde förläggas till teknologiska
institutet eller till ettdera af landtbruksinstituten vid Alnarp
eller Ultuna eller till båda dessa institut.

Med anledning af detta förslag anförde Skogsstyrelsen i underdånig
skrifvelse den 22 November 1869 angående skogsundervisningens
förläggande till teknologiska institutet, att, ehuru åtskilliga läroämnen
vid de båda läroverken vore gemensamma, dessa dock till sin omfattning
och riktning vore så olika, att någon gemensam undervisning
icke kunde anordnas, och att följaktligen icke någon fördel, men deremot
flera olägenheter skulle uppstå genom sammanslagningen, hvarför
Skogsstyrelsen i likhet med styrelsen för teknologiska institutet och
skogsinstitutets lärarekollegium afstyrkte denna del af förslaget.

Sjunde hufvudtiteln.

. . Rörande skogsundervisningens förläggande till Alnarps landtbruks institut,

ansågs detta läroverks läge i landets sydligaste provins med
sina från det öfriga landet helt och hållet skiljaktiga skogsförhållanden
såväl af Skogsstyrelsen och styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut
som af skogsinstitutets lärarekollegium vara olämpligt för ett för hela
landet afsedt skogsläroverk, hvarför äfven detta alternativ afstyrktes.

Skogsundervisningens fördelning på de båda landtbruksinstituten
måste, om man såge saken endast från dessas synpunkt, helt naturligt
medföra fördelar för nämnda läroverk, hvarför ock en sådan åtgärd förordades
af styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut, men deremot afstyrktes
af såväl styrelsen för Ultuna landtbruksinstitut som af skogsinstitutets
lärarekollegium och Skogsstyrelsen.

Beträffande skogsundervisningens förläggande till Ultuna, förordades
detta af styrelsen för nämnda institut, men afstyrktes på det
bestämdaste af skogsinstitutets lärarekollegium och Skogsstyrelsen, som
rörande denna fråga hufvudsakligen anförde, att det syntes, som skulle
en dylik åtgärd endast böra ega rum, för så vidt derigenom antingen
berörda undervisning utan ökad kostnad kunde blifva fullständigare
och för ändamålet med densamma bättre afpassad, eller någon afsevärd
besparing i kostnaden för undervisningens meddelande vunnes, utan
att den senare deraf komme att blifva lidande; men då intetdera af
detta vunnes och man dessutom kunde befara, att skogsundervisningen
skulle förtryckas till fördel för undervisningen i landthushållning, afstyrktes
äfven denna del af förslaget.

Sedermera hade såväl Riksdagen enligt underdånig skrifvelse
den 9 Mars 1870 som Kongl. Maj:t enligt nådigt bref den 10 Juni
samma år funnit undervisningens ''förläggande till teknologiska institutet
eller till ettdera af landtbruksinstituten vid Alnarp och Ultuna
eller till bada dessa institut icke lämpligen kunna eg a rum.

Ett andra förslag i liknande syfte väcktes af 1872 års Riksdag,
som i skrifvelse den 8 Maj samma år anhöll, att Kongl. Maj:t måtte
tillse,_ om och i hvad mån och under hvilka vilkor en ombildning och
förening af teknologiska institutet, krigshögskolan, skogsinstitutet,
farmaceutiska institutet och undervisningen för landtmätare till en
teknisk högskola kunde vara gagnelig och af behofvet påkallad.

Efter det en för utredningen af denna fråga tillsatt komité den
4 November 1873 afgifvit underdånigt utlåtande och vederbörande
myndigheter sedan yttrat sig öfver nämnda komités underdåniga betänkande.
och förslag, hvarvid föreståndaren för teknologiska institutet,
skogsinstitutets lärarekollegium och Skogsstyrelsen hufvudsakligen på

Sjunde hufvudtiteln.

samma grunder, feom år 1869 anfördes mot skogsinstitutets sammanslagning
med teknologiska institutet, afstyrkte skogsinstitutets förening
med den tekniska högskolan, förklarade Kongl. Maj:t den 13
November 1874, att väckt fråga om den högre skogsundervisningens
förläggande till en föreslagen teknisk högskola icke kunde bifallas. I
samma nådiga bref anbefaldes Skogsstyrelsen att yttra sig angående
skogsinstitutets förläggande till landsorten och om någon lämplig kronoskog
för detta ändamål förefunnes.

I underdånig skrifvelse den 9 December 1874 anförde Skogsstyrelsen,
att den för ett skogsinstitut mest lämpliga plats otvifvelaktigt
måste anses vara å eller invid någon staten tillhörig, .i mellersta
eller södra delarne af landet belägen och för en intensiv skogshushållning
tjenlig större skog, som kunde förete tillräckligt omvexlande
förhållanden. Styrelsen meddelade likväl tillika, att någon dylik
skog ej då befunnes för ändamålet passande. Skogsstyrelsens åsigt i
fråga om lämpligheten deraf, att institutet förlädes till landsorten, delades,
enligt hvad af Riksdagens underdåniga skrifvelse den 19 Maj
1875 framgår, af Riksdagen, men det visade sig emellertid, att någon
för ifrågavarande ändamål lämplig skogsegendom icke kunde erhållas.

Då skogsinstitutets förflyttning i följd häraf icke kunde komma
till stånd, vidtogos åtgärder för att vid institutet ändamålsenligare ordna
undervisningen. Så begärdes och erhölls vid 1875 års Riksdag anslag
till förstärkande af lärarekrafterna och förbättrande af personalens aflöning.
Den egentliga skogshushållningsläran, hvari undervisning förut
besörjts af direktören ensam, fördelades nu mellan direktören och eu
lektor, hvilken senare, med lön af 3,500 kronor, tillika skulle undervisa
i skogsmatematik, nivellering och kartritning. Undervisningen i de
naturhistöriska ämnena och jagtkunskap skulle ombesörjas af en lektor
med lön af 2,500 kronor. I öfriga läroämnen, som dels redan föredrogos
vid institutet, dels nu der infördes — kemi, fysik och nationalekonomi
— skulle undervisningen bestridas af extra lärare med aflöning
från ett för sådant ändamål gemensamt anslag af 1,900 kronor. _ Den
länge eftersträfvade reformen i afseende å den praktiska förbildningen
genomfördes dock först år 1886, då, sedan föregående års Riksdag beviljat
härför erforderliga medel, Ombergs skogsskola ombildades. till en
förberedande skola i syfte att bibringa praktisk insigt och färdighet i
skogshushållning och jagt åt dem, som sökte inträde vid skogsinstitutet.
Samma år stäldes en kronopark såsom demonstrationsskog under
institutets vård och förvaltning, hvarigenom eleverna äfven under studie -

54 Sjunde hufvudtiteln.

tiden vid institutet bereddes tillfälle att deltaga i de rent praktiska
förvaltningsåtgärderna.

För det sålunda utvidgade och omorganiserade läroverket utfärdades
den 13 April 1886 förnyade nådiga stadgar, hvilka ännu gälla.

Under skogsinstitutets 63-åriga verksamhet hafva 446 elever, deraf
48 utländingar, utexaminerats från läroverket, nemligen under åren

1828 1837 ................... t................................. 31 elever

1838—1847 ............................. 36

1848—1857 ...................... 43 ”,

1858—1867 ........................ H3 ”

1868—1877 ............. ......... 67 ”

1878—1887 ............................. 122 ”

1888—1891 ..................................................... 34 ”

hvarjemte genom lärarepersonalens försorg i tryck utgifvits talrika
större och mindre skrifter i skogshushållning och dermed sammanhängande
ämnen.

Beträffande särskild! frågan om läroverkets förflyttning till landsorten
har direktören vid skogsinstitutet anfört, att, äfven om en passande
skogsegendom för ändamålet kunde anskaffas, kostnaderna för
och olägenheterna af förflyttningen skulle blifva så stora, att tanken
derpå måste uppgifvas. Genom en sådan förflyttning skulle nemligen
enligt direktörens mening en väsentlig rubbning i den nuvarande lärarepersonalens
organisation och arbetsfördelning inträffa. Direktören, som
för närvarande undervisade i två af skogshushållningens hufvudämnen,
finge, utom öfvervakandet af det hela, så många ekonomiska bestyr,
att han svårligen skulle kunna undervisa i mer än ett af dessa ämnen.
Lektorn i skogsmatematik vore fullt upptagen af sina läroämnen, så
att något nytt sådant icke kunde åläggas honom, hvadan en ny lektorsbefattning,
^ omfattande skogsteknologi, jagt och skjutkonst, författningar
och skogsförvaltningskunskap, enligt direktörens ’ mening blefve oundgängligen
erforderlig. För undervisningen i fysik, kemi, mineralogi,
geologi och agronomi, hvilka ämnen nu foredroges af extra lärare,
blefve äfven en ny lektorsbefattning behöflig. Utgifterna till byggnader
och andra organisationskostnader blefve ock ganska betydliga,
under det att för stipendier, expenser samt praktiska öfningar ko.mrne
att erfordras fullt ut lika stora belopp, som för närvarande åtgiuge.
Bland olägenheter af institutets förläggande till landsorten framhåller
slutligen direktören vådan af att under två års tid kasernera ett tjugutal
ynglingar i en kanske aflägsen skogsbygd, äfvensom att undandraga
institutet i dess helhet all effektiv kontroll och dess lärare den

Sjunde hufvudtiteln.

eggelse till vetenskaplig verksamhet, som beröringen med de vetenskapliga
institutionerna i hufvudstaden lemnade.

På grund häraf anser direktören, att numera, sedan det vore
sörjdt för elevernas praktiska utbildning, institutets förläggande till
landsorten hvarken vore af behofvet. påkalladt eller ens nyttigt, samt
att under sådana förhållanden anledning ej funnes att längre uppskjuta
institutets uppförande å ordinarie stat och vidtaga eu väl behöflig reglering
af direktörens och lektorernas aflöning.

I sistnämnda afseende hemställer direktören, att direktörens aflöning,
som nu, jemte fri bostad och vedbrand, utgör 4,500 kronor,
måtte höjas till 5,000 kronor, deraf 3,500 kronor såsom lön och 1,500
kronor såsom tjenstgöringspenningar, jemte ett ålderstillägg af 500
kronor efter 5 år, samt att aflöningen för lektorerna, af hvilka den
ene, med undervisningsskyldighet i skogsmatematik m. m., nu uppbär

3,500 kronor, men den andre, med undervisningsskyldighet i naturhistoriska
ämnen, endast 2,500 kronor, måtte bestämmas till 3,500
kronor för båda, deraf 2,000 kronor i lön och 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar,
jemte tre ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, efter
respektive 5, 10 och 15 år. Deremot har direktören icke ifrågasatt
någon förhöjning i arfvodena för extra lärarne, hvilka hafva sin hufvudsakliga
sysselsättning på annat håll, eller någon ökning i anslaget till
skogsinstitutet i öfrigt.

Såsom motiver för den föreslagna löneförbättringen har direktören
anfört, hurusom den nuvarande aflöningen vore alltför otillräcklig, för
att lärarne, såsom önskligt vore, skulle kunna egna sig uteslutande
åt institutets tjenst, hvarjemte af honom framhållits, dels beträffande
direktörsbefattningen, att med denna likstälda befattningar, såsom föreståndarebefattningarna
vid tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers’
tekniska läroanstalt i Göteborg, Ultuna och Alnarps landtbruksinstitut
samt veterinärinstitutet i Stockholm, vore förenade med vida högre
aflöning än den, som nu tillkomme direktören vid skogsinstitutet, dels
i fråga om lektorerna, att dessa senare kunde närmast jemföras med
lektorerna vid Ultuna landtbruksinstitut, hvilka åtnjöte, jemte fri bostad,

2,000 kronor i lön och 1,000 kronor i tjenstgöringspenningar, jemte
tre ålderstillägg å 500 kronor hvardera, hvadan lektorerna vid skogsinstitutet,
som ej åtnjöte fri bostad och vore underkastade dyrare lefnadsomkostnader
i hufvudstaden, enligt direktörens mening, borde tilldelas
500 kronor högre aflöning än lektorerna vid Ultuna landtbruksinstitut.
Rörande lektorsbefattningen i de naturvetenskapliga ämnena har direktören
särskilt erinrat, att, då eu mängd vigtiga frågor, som tillhöra

Sjunde hufvudtiteln.

denna befattnings läroämnen, ännu vore föga utredda, t. ex. om trädsjukdomar,
förorsakade af svampar och insekter, om markbetäckningen
och dess betydelse för skogens tillväxt och trefnad, med flere dylika
frågor, hvilka erhölle ökad betydelse, i samma mån en rationel skogshushållning
blefve allmännare, det vore af stor vigt, att innehafvaren
af denna befattning genom tillräcklig aflöning blefve i tillfälle att med
odelade krafter egna sig åt institutets tjenst och genom undersökningar
under sommarmånaderna bidraga till utredningen af berörda frågor.

För egen del har Domänstyrelsen anfört, att, i den mån anspråken
på skogsmannabildningen stegrats, har, på sätt nyss lemnade
redogörelse närmare utvisar, den högre skogsundervisningen efter hand
utvecklats och erhållit sin nuvarande organisation genom de förnyade
nådiga stadgar för de allmänna skogsläroverken i riket, som den 13
April 1886 blifvit utfärdade. Med skogsinstitutet har såsom förberedande
praktisk kurs förenats Ombergs skogsskola, efter hvars genomgående
eleverna undervisas vid skogsinstitutet i följande ämnen, nemligen
i skogsindelning, skogsskötsel, skogsteknologi, botanik, zoologi,
fysik, kemi, läran om jordmån och klimat samt agronomi, matematik
och byggnadslära, tillämpade på skogshushållningen, geodesi, linearoch
kartritning, nationalekonomi, skogs-och jagtförfattningar, bokföring
och tjensteexpedition samt jagtkunskap.

Institutet förestås af en direktör och lyder under Domänstyrelsen,
hvars chef är institutets inspektor. Kursen är tvåårig och undervisningen
fortgår omvexlande med praktiska öfningar i institutets granskap
från den 15 Oktober till den 15 Juni med högst tre veckors uppehåll
jultiden; den öfriga delen af hvarje läroår användes till skogsmätning
och andra praktiska öfningar å de för sådant ändamål särskildt
anvisade skogar. En särskild kronopark är stäld under institutets
skötsel, för att eleverna måtte erhålla tillfälle deltaga i förefallande förvaltningsåtgärder.

Lärarepersonalen utgöres af direktören, som, utom de honom såsom
läroverkets föreståndare tillhörande särskilda åligganden, har att
undervisa i skogsskötsel och skogsteknologi, samt två lektorer, af hvilka
den ene undervisar i matematik och byggnadslära med deras tillämpningar
på skogshushållningen, i skogsindelning, i geodesi och i linearoch
kartritning samt handhar förvaltningen af de skogar, som ställas
under institutets skötsel, och den andre undervisar i botanik, zoologi
och jagtkunskap. I öfriga ämnen uppehålles undervisningen af extra
lärare, som för närvarande äro fyra till antalet.

Sjunde hnfmdtiteln.

Det i riksstaten till skogsinstitutet uppförda reservationsanslaget,
21,300 kronor, utgår jemlikt nådiga brefven den 2 Juli 1875 och den
1 Juni 1877 enligt följande stat:

1 direktör och förste lektor ............................................ kronor 4,500: —

1 lektor i skogshushållning och matematik ............„ 3,500: —

1 d:o i naturvetenskap................................................. „ 2,500: —

1 extra lärare i författningskunskap............................. „ 1,000: —

1 d:o % d:o i kemi och fysik.......................................... „ 1,200: —

1 d:o d:o i nationalekonomi....................................... „ 600: —•

1 planteringsvaktare........................................................... „ 600: —

till elevernas praktiska öfningar .................................... „ 3,000: —

„ stipendier å 250 kronor åt fyra elever ............... „ 1,000: —

„ expenser, bibliotek m. m........................................... „ 2,500: —

„ arrendeafgifter för institutets lägenheter och

experimentalfält............................................................ „ 900: —

hvartill alltsedan senare hälften af år 1886 ytterligare
'' kommit, vid fastställande af Domänstyrelsens årliga
generalförslag, från reservationsanslaget till
kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet till aflöning åt en

extra lärare i agronomi anvisade ................ „_500: —

så att anslaget i sin helhet utgör............................ kronor 21,800: —

I sammanhang med utfärdandet af nu gällande nådiga stadgar
för de allmänna skogsläroverken förklarades genom nådigt bref den
13 April 1886, att den lägenhet å Djurgården invid Stockholm, hvilken
då vore åt skogsinstitutet upplåten till lärosalar, till bostadslägenheter
åt institutets direktör och betjening samt till inrymmande af institutets
samlingar, äfvensom det åt institutet då anvisade jordområde för plantskolor,
trädplantering och skjutbana, finge fortfarande för samma ändamål
disponeras.

Genom nådigt bref den 31 December 1890 har derjemte, sedan
å anslaget till arrendeafgifter för institutets lägenheter m. m. uppstått
en besparing af 200 kronor derigenom, att en del af den för skogsinstitutets
räkning arrenderade s. k. Laboratoriehagen icke längre
varit för institutet behöflig, af besparingarna å reservationsanslaget till
institutet anvisats ett belopp af 200 kronor årligen, att från och med
Bill. till Riksd. Prof. 1992. 1 Sami. 1 Afd. 8

58 . Sjunde hufvudtiteln.

den 1 Mars 1890 tills vidare utgå till praktiska öfningar utom institutets
område, dock utan rubbning af det i gällande stat faststälda belopp
för praktiska öfningar i allmänhet. Då särskilda resepenningar
icke finnas anvisade, åtnjuta vederbörande lärare vid skogsinstitutet
ersättning enligt gällande resereglemente för de resor, som af elevernas
praktiska öfningar föranledas, hvilken ersättning utgår från anslaget
till dessa öfningar och från de medel, som genom skogsindelningar
kunna för institutets räkning intjenas.

Den störa betydelse, skogshushållningen eger för landet, hvars
ytvidd till hufvudsakligaste delen består af för odling ej lämplig skogsmark,
förutsätter, anför Domänstyrelsen vidare, fortvaron af ett högre
skogsläroverk dels för utvecklande af skogsvetenskapen efter våra för
olika landsdelar vidt skilda förhållanden, dels ock för utbildande af
skickliga yrkesmän för vården om landets skogsegendom, ej allenast
statens utan äfven och ej minst de enskildes.

Från denna sistnämnda synpunkt skulle, enligt Domänstyrelsens
mening, kunna ifrågasättas, huruvida icke, då för den privata skogsförvaltaren
i allmänhet icke torde erfordras så omfattande förkunskaper
och mångsidig utbildning, som staten med rätta kräfver af sina skogstjenstemän,
åtgärder borde vidtagas för utbildande af privata skogsförvaltare.
Domänstyrelsen håller fördenskull före, att vid skogsinstitutet
i sådant syfte, i likhet med hvad vid tekniska högskolan eger rum,
specialelever böra antagas, hvilkas elementarbildning icke skulle behöfva
motsvara de nuvarande fordringarna för inträde vid institutet. Men då
specialelever lika väl som de ordinarie eleverna behöfva praktiska förkunskaper
för att hafva gagn af undervisningen vid skogsinstitutet,
måste de, derest de ej kunna styrka sig ega sådan förkunskap, som af
föreståndaren anses tillräcklig, hafva, innan de derstädes mottagas,
genomgått den praktiska kursen vid Ombergs skogsskola, hvarest derföre,
allt efter de inträdessökandes lämplighet för skogsyrket, till elever
skulle antagas de mest passande, oafsedt hvilken kategori de tillhöra.

I fråga om de närmare bestämmelser, som för nu antydda ändamåls
vinnande kunna erfordras, förbehåller sig Styrelsen att, derest det antydda
syftemålet skulle befinnas förtjena afseende, framdeles få inkomma
med underdånigt förslag.

Den vid Ombergs skogsskola anordnade förberedande kursen har,
enligt hvad Domänstyrelsen vitsordar, visat ett gynsamt inflytande
på elevernas utbildning i praktiskt hänseende och synes i förening med
de öfningar, som eleverna under lärotiden vid institutet numera undergå
såväl å den under institutets egen skötsel etälda kronoparken, som
å de skogar i landets särskilda delar, hvilka för ändamålet särskildt

Sjunde hufvudtiteln.

anvisas, hafva fyllt den brist i den praktiska undervisningen, som
under en föregående period förefunnits och ansetts böra afhjelpas genom
läroverkets förläggande till någon skogsegendom i landsorten.
Härmed anser ock Domänstyrelsen skälet för bibehållande af iustitutets
anslag på provisorisk stat hafva bortfallit. Detta anslags uppförande
på ordinarie stat samt i samband härmed lärarelönernas reglering har
derföre synts Styrelsen icke längre böra uppskjutas, helst aflöningen
länge varit otillräcklig och saknaden af pensionsrätt försatt dessa tjenstemän
i sämre ställning än deras vederlikar. Vid flera tillfällen hafva
ock olägenheter uppstått deraf, att aflöningen icke varit fördelad i lön
och tjenstgöriugspenningar. '' ; ’

Enligt för skogsinstitutet gällande ämnesprogram och arbetsordning
har direktören, utom de med föreståndareskapet för läroverket
förenade särskilda åligganden och bestyr, 10 timmars, lektorn i matematik
och skogshushållning 16 timmars samt lektorn i naturhistoriska
ämnen 14 timmars undervisningsskyldighet i veckan, hvarjemte det
åligger lärarne, hvar och en i sina ämnen, att leda elevernas praktiska
öfningar under tiden mellan vår- och höstterminerna vid institutet.
Med hänsyn till betydelsen och omfattningen af det arbete, som med
dessa befattningar är förenadt, äfvensom i betraktande af angelägenheten
deraf, att dessas innehafvare utan hindrande bisysslor kunna egna
sig åt sin uppgift, anser Domänstyrelsen tvifvel ej råda derom, att
den nuvarande aflöningen, såsom varande för låg, behöfver ökas, dervid
Styrelsen, som anser förenämnda ersättning enligt gällande resereglemente
för resor i och för elevernas praktiska öfningar fortfarande liksom hittills
böra utgå åt lärarne vid institutet, dock anser förhöjningen kunna
inskränkas till ett något lägre belopp än det af direktören vid skogsinstitutet
föreslagna, eller för direktörsbefattningen, utom fri bostad
och vedbrand, till ett belopp af 5,100 kronor, hvaraf 600 kronor såsom
ålderstillägg efter 5 år, samt för lektorerna, hvilkas aflöning med hänsyn
till deras undervisningsskyldighet synts böra utgå med lika belopp
för båda, till 4,500 kronor, deraf 500 kronor såsom ålderstillägg efter
5 år. Såsom lön bör enligt Styrelsens mening räknas af direktörens
aflöning 3,000 kronor och efter ålderstilläggets erhållande 3,600 kronor
samt af lektorernas aflöning 2,500 kronor och efter ålderstilläggets erhållande
3,000 kronor, så att tjenstgöringspenuingarna vid eu hvar af
dessa befattuingar komme att utgöra 1,500 kronor.

I likhet med de flesta öfriga statens tjenstemän borde såväl direktören
som lektorerna förpligtas att vid uppnådda 65 lefnads- och minst

Sjunde hufvndtiteln.

35 tjensteår med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten
från tjensten afgå.

I anslaget till de extra lärarne har, enligt hvad förut blifvit nämndt,
direktören vid skogsinstitutet icke ifrågasatt någon förhöjning. Härvid
erinrai likväl Domänstyrelsen, att för utöfvande af skogsstatstjenst förutsättas
insigter jemväl i vissa delar af gällande lag, såsom i'' de delar
u rf3." °ch bygg^gabalkarne, som ega tillämpning på jordbrukshuBh&Uningen
i vissa delar af rättegångsbalken, strafflagen och utsökningslagen
äfvensom af skiftesstadgan. Visserligen har undervisningen
härutinnan till någon del meddelats af den extra läraren i skogs- och
jagtförfattningarna samt tjensteexpedition, men, utom det att undervisningen
i de förstnämnda ämnena kräfver eu juridiskt bildad person, har
den åt de sistnämnda ämnena anslagna tiden visat sig alltför knapp
att, utan men för hufvudämnena, kunna medgifva undervisning i ursprungligen
. ej hithörande läroämnen. Särskild undervisning i nyssnämnda
juridiska ämnen har derföre synts Styrelsen vara af behofvet
påkallad, för hvilket ändamål, äfvensom för undervisningen i textning
m. m., en ökning i anslaget till extra lärare af tillsammans 400 kronor
ansetts erforderlig. Anslaget till extra lärare vid skogsinstitutet skulle
således komma att utgöra: för undervisning i skogs- och jagtförfattningar
m. m. 1,000 kronor, i kemi och fysik 1,200 kronor, i nationalekonomi
600 kronor, i agronomi 500 kronor och i de juridiska ämnena
m. m. 400 kronor eller tillsammans 3,700 kronor.

I fråga om öfriga anslag till institutet har annan ändring i staten
icke ansetts erforderlig, än att i öfverensstämmelse med förberörda
nådiga bref af den 31 December 1890 anslaget till arrendeafgifter borde
minskas med 200 kronor, hvilka i stället skulle påföras anslaget till
de praktiska öfningarna.

Anslaget till skogsinstitutet var uppfördt. på extra stat, till dess
detsamma vid 1878 års Riksdag inflyttades under det ordinarie reservationsanslaget
till skogsväsendet. Oaktadt denna öfverflyttning, hvarigenom
erkännande måste anses hafva blifvit gifvet åt den, för öfrigt
väl numera af ingen bestridda oumbärligheten för landets skogsväsende
af den högre fackbildning, skogsinstitutet har att meddela, bibehölls
detta institut vid sin förutvarande provisoriska organisation, hvarvid
jemväl allt hittills förblifvit. Orsaken härtill har, på sätt af det föregående
lärer framgå, varit att söka deri, att man icke velat genom en
definitiv organisation af institutet lägga hinder i vägen för lösningen
af den å bane bragta frågan om institutets förflyttning till någon för
ändamålet lämplig kronopark. Sedan denna fråga väcktes, har emeller -

Sjaide hufTudtiteln

tid en betydelsefull åtgärd för främjande af skogselevernas praktiska
utbildning vidtagits derigenom, att Ombergs skogsskola ombildats till
eu förberedande undervisningsanstalt för nämnda elever med hufvudsakligt
syfte att bibringa dem praktisk insigt och färdighet i skogshushållning
och jagt. För skogselevernas fortsatta utbildning i praktiskt
hänseende under lärotiden vid skogsinstitutet- synes äfven vara
på ett tillfredsställande sätt sörjdt genom de praktiska öfningar, eleverna
hafva att undergå mellan läseterminerna å särskildt för ändamålet anvisadkronoskog.
Det synes derföre, som om någon grund ej vidare borde
finnas för den farhåga, som väl närmast framkallat förslaget om institutets
förflyttning till landsorten, eller att undervisningen vid ett i
hufvudstaden förlagdt skogsinstitut kunde komma att erhålla en alltför
öfvervägande teoretisk riktning. Då således det väsentligaste skälet
för den föreslagna förflyttningen numera torde få anses hafva förfallit,
och en sådan åtgärd i öfrigt komme att, på sätt Domäilstyrelsen framhållit,
föranleda åtskilliga olägenheter och ökade kostnader, synes mig
hinder ej vidare böra möta derför, att, på sätt Domänstyrelsen föreslagit,
definitiv stat fastställes för skogsinstitutet och att följaktligen
anslaget för detta institut erhåller naturen af bestämdt anslag.

Enligt Domänstyrelsens förslag skulle direktören vid skogsinstitutet,
som för närvarande åtnjuter aflöning af 4,500 kronor, bibehållas
vid denna aflöning, men tillerkännas rätt till ett ålderstillägg å 600
kronor efter fem års väl vitsordad tjenstgöring. De båda lektorerna,
hvilka för närvarande åtnjuta aflöning, den ene med 3,500 kronor och
den andre med 2,500 kronor, skulle enligt samma förslag båda erhålla

4,000 kronor i aflöning, hvardera med rätt till ett ålderstillägg å 500
kronor efter fem års väl vitsordad tjenstgöring. Med Domänstyrelsen
är jag ense om behofvet af någon förbättring i de för direktören och
lektorerna vid skogsinstitutet för närvarande anvisade löneförmånerna.
För att skogsinstitutet skall kunna uppfylla de stora fordringar, som
numera ställas på en läroanstalt för den högre skogsundervisningen,
är nödigt, att institutets fasta lärarepersonal beredes eu i ekonomiskt
afseende så pass tryggad ställning, att den må kunna, utan att för
lifsuppehällets förvärfvande nödgas uppsöka bisysslor, egna sig åt sin
vigtiga uppgift att utbilda de blifvande förvaltarne af statens och enskildes
skogar samt att bidraga till utredningen af de många för skogshushållningen
vigtiga frågor, som falla inom området för de vetenskaper,
hvari de hafva att undervisa. Vid de af Domänstyrelsen föreslagna
aflöningsbelopp har jag ej heller annat att erinra, än att aflöningen
för lektorerna, hvilken blifvit af Domänstyrelsen föreslagen till 4,000

Sjunde hufvudtiteln.

kronor — deraf 2,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar
— jämte rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor efter 5
års väl vitsordad tjenstgöring, lämpligen synes mig böra, i närmare öfverensstämmelse
med det sätt, hvarpå aflöning är anvisad andra med de
ifrågavarande jemförliga tjensteman, i stället bestämmas till 3,500 kronor
— deraf 2,000 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar
— jemte rätt till två ålderstillägg å hvartdera 500 kronor
•efter resp. 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring.

Vid öfriga af Domänstyrelsen i staten för skogsinstitutet föreslagna
förändringar, hvilka inskränka sig dertill, att ett arfvodesbelopp
å 500 kronor till en extra lärare, hvilket hittills utgått från reservationsanslaget
till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet, skulle öfverflyttas till berörda stat; att anslaget
till arfvoden åt extra lärare skulle derutöfver ökas med 400 kronor;
samt att anslaget till arrendeafgifter m. m. skulle minskas med ett belopp
af 200 kronor, hvarmed i stället anslaget till de praktiska öfningarna
skulle ökas, har jag icke något att erinra.

Den af mig tillstyrkta staten för skogsinstitutet skulle således erhålla
följande utseende:

	Lön.	Tjenst- görings- penningar.	Summa.	1 '' ; r : *
Direktören ............................	3.000 2.000 2,000	1,500 1,500 1,500	4.500 3.500 3.500 3,700 600 1,000 3,200 700 2.500	i . (Fri bostad och vedbrand. .Efter 5 år kan lönen höjas (med 600 kronor. (Efter 5 år kan lönen höjas Imed 500 kronor och etter
Lektorn i matematik och skogshushållning ...........
Lektorn i naturvetenskap Arfvoden åt extra lärare.... Aflöning till planterings-vaktare..........................	llO år med ytterligare 500 ''kronor. /Efter 5 år kan lönen höjas (med 500 kronor och efter (10 år med ytterligare 500 (kronor. Fri bostad och vedbrand.
Till stipendier.......................
r de praktiska öfningarna i „ arrendeafgifter för in-stitutets lägenheter och experimentalfält............		- -
„ expenser ........................	- -	- - ,
Summa kronor]"	—	--i	23,200

Sjunde hufvudtiteln.

och lärer anslaget för skogsinstitutet, i likhet med anslagen till skogsstaten
och statens skogsskolor, böra uppföras såsom bestämdt anslag
och sammanföras med sistnämnda anslag under gemensam titel »för
statens skogsläroverk» med belopp af 47,700 kronor. _

Såsom vilkor för åtnjutande af löneförmånerna enligt den nya
staten torde, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Domänstyrelsen
härutinnan hemstält, böra stadgas:

att innehafvare af befattning vid skogsinstitutet skall vara underkastad
den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet och jemkning i åligganden,
som kan varda föreskrifven;

att med ordinarie tjenst vid skogsinstitutet icke må förenas annan
tjenst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat och ej heller annan
tjenstebefattning, med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande
af tjenstgöringen vid skogsinstitutet; _

att direktören alldeles icke och lektor endast inom de gränser, Domänstyrelsen
bestämmer, eger åtaga sig skogsförrättningar åt enskilde,
att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar få
uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort,
men skola för den tid, han varit från tjenstgöring befriad, utgå till

den, som tjensten förrättat; •''

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära
hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas
vårdande, enskilda angelägenheter eller särskild! uppdrag, kan förpligta
att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå så mycket
af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas

fika iP*t * i r

att tidpunkten för åtnjutande af det direktören tillerkända ålderstillägg
likasom det åt lektor medgifna första ålderstillägget skall inträda
fem år efter befattningens tillträdande, under vilkor att inner
hafvaren under mer än fyra femtedelar af denna tid sjelf bestndt sin
egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjenst, och att hans
tjenstgöring derunder varit af beskaffenhet att kunna väl vitsordas,
samt med iakttagande, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr
än vid början af kalenderåret näst efter det år, då den stadgade tjensteåldern
blifvit, uppnådd, börande härvid direktören tillgodoräknas den
tid, han före den nya statens utfärdande på nådigt förordnande uppehållit
direktörsbefattningen, och lektor den tid, han likaledes före den
nya statens utfärdande enligt nådigt förordnande bestndt lektorsbefattning
vid institutet; , r , ,

att andra ålderstillägget får af lektor tillträdas efter ytterligare fem

64 Sjunde hufvudtiteln.

år under enahanda vilkor, som gälla beträffande det första ålderstillägget; att

ålderstillägg skall räknas till lönen; samt
att direktör och lektor vid institutet skola, då de uppnått sextiofem
lefnads- och minst trettiofem tjensteår, vara förpligtade att med
oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjensten
afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå,
derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten
på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas villig
att i tjensten qvarstå.

Den utgift, som, i händelse af bifall till den föreslagna nja regleringen,
varder erforderlig för ålderstillägg åt direktören och lektorerna
vid skogsinstitutet, torde böra bestridas af anslaget till ålderstillägg åt
skogsstaten. Nämnda utgift kommer emellertid icke att varda af den
betydenhet, att någon höjning af anslagets belopp af denna anledning,
åtminstone för närvarande, varder behöflig. Deremot torde anslagets
titel böra sålunda förändras, att densamma angifver, att från anslaget
utgå ålderstillägg jemväl till skogsinstitutets lärarepersonal.

Beträffande anslagen till enskilda sko g sundervisning en och till
kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet
ifrågasätter Domänstyrelsen icke någon förändring. Då emellertid
det arfvode å 500 kronor till en extra lärare i agronomi vid skogsinstitutet,
som hittills utgått från sistnämnda anslag, upptagits i den
nya staten för skogsinstitutet, torde anslaget till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet böra minskas
med motsvarande belopp eller från 401,992 kronor till 401,492 kronor.

På grund af hvad jag nu anfört och då hinder icke torde möta
för att lärarne vid skogsinstitutet för resor, som föranledas af elevernas
praktiska öfningar, hädanefter som hittills må åtnjuta ersättning
enligt resereglementet från anslaget till nämnda öfningar och från de
medel, som genom skogsindelningar kunna för institutets räkning intjenas,
hemställer jag, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att godkänna den nu föreslagna staten för skogsinstitutet och de
vilkor för den nyä aflöningens åtnjutande, hvilka i sammanhang dermed
tillstyrkts;

att, med uteslutande ur staten af de deri nu upptagna anslagen
för statens skogsskolor, 24,500 kronor, och till skogsinstitutet, 21,300
kronor, såsom bestämdt anslag under titel »för statens skogsläroverk»
uppföra 47,700 kronor;

Sjunde hufvudtiteln.

samt att minska anslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet med 500 kronor från 401,992
kronor till 401,492 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla denna uppställning: bestämdt

anslag:

för skogsstaten .......................... kronor 447,208: —

„ statens skogsläroverk ......... „ 47,700: — kronor 494,908: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets

lärarepersonal................................................................ ,, 84,400: —

res erv ationsansl ag:

till enskilda skogsundervisnin gen

............................................. kronor 8,600: —

„ kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet............ „ 401,492: — „ 410,092: —

Summa kronor 989,400: —
hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet
skulle ökas med 1,400 kronor.

I sammanhang med utfärdande af nu gällande nådiga stadgar
för de allmänna skogsläroverken i riket förklarades i nådigt bref den
13 April 1886, att direktören och lektorerna vid skogsinstitutet samt
föreståndarne för skogsskolorna, på enahanda sätt som dittills, äfvensom
underlärare:! vid Ombergs skogsskola skulle ega att, i händelse
de vunne anställning såsom jägmästare, i fråga om ålderstillägg räkna
sig till godo den tid, de innehaft befattning vid skogsläroverken af
nyss omförmälda beskaffenhet.

1 anledning af uppkommen fråga om rätt för en den 19 Augusti
1890 utnämnd jägmästare att i fråga om ålderstillägg räkna sig till
godo den tid, han innehaft befattning såsom lektor vid skogsinstitutet,
anförde Statskontoret i infordradt underdånigt utlåtande, bland annat, att
Bill. till Riksd. Vrot. 1802. 1 Sami. 1 Afd. 9

Sjunde hufvudtiteln.

medgifvandet i nådiga brefvet den 13 April 1886 endast syntes afse
ålderstillägg för jägmästarne enligt då gällande bestämmelser, hvilka voro
väsentligen afvikande från de genom nådiga kungörelserna den 29
November 1889 och den 6 Juni 1890 meddelade, samt att enligt förstnämnda
nådiga kungörelse lektorstjenstgöring vid skogsinstitutet under
tiden före utfärdandet den 29 November 1889 af den nya lönestaten
för skogsstaten icke finge för åtnjutande af ålderstillägg på grund af
samma stat jägmästare tillgodoräknas. Kongl. Maj:t, som i den
då föreliggande frågan jemlikt nådigt beslut den 19 December 1890
godkände Statskontorets berörda uppfattning, anbefalde emellertid samtidigt
Domänstyrelsen att inkomma med underdånigt yttrande,huruvida
efter de förändrade förhållanden i fråga om jägmästarnes aflöningsförmåner,
hvilka, enligt nyssnämnda författningar inträdf, skäl kunde
anses förefinnas derför, att direktören och lektorerna vid skogsinstitutet
samt föreståndarne för skogsskolorna äfvensom underläraren vid
Ombergs skogsskola fortfarande finge, i händelse de vunne anställning
såsom jägmästare, i fråga om ålderstillägg räkna sig till godo den tid,
de innehaft befattning vid skogsläroverken af omförmälda beskaffenhet.

Till fullgörande af denna befallniug har Domänstyrelsen i underdånig
skrifvelse den 3 Februari 1891 anfört, att redan nådiga stadgarne
för skogsläroverken i riket af den 25 Maj 1860 i §§ 4 och 27
inrymde rätt för direktören och lärarne vid skogsinstitutet äfvensom
lärarne vid skogsskola till tjensteårsberäkning inom skogs- och jägeristaten.
Stadgarne för de allmänna skogsläroverken i riket af den 15
September 1871 bestämde i § 29, att direktör och lektor vid skogsinstitutet
samt föreståndare för skogsskola egde, i händelse han vunne
anställning såsom jägmästare, att dervid erhålla plats i den löneklass,
som af hans föregående tjensteår angåfves, så snart ledighet inom
denna löneklass uppstått. Vid denna tidpunkt var skogsstatens aflöning
jemlikt nådigt bref den 10 December 1869 så ordnad, att jägmästare
i staten upptagits i fem åldersklasser med lön af 900, 1,000, 1,200,

1,500 och 2,000 kronor, mellan hvilka klasser successionen skulle ske
efter tur och anciennitet i mån af inträffad ledighet, men blef vid skogsstatens
omorganisation jemlikt nådiga brefvet den 5 Juni 1874 ändrad
derhän, att aflöningen, fördelad i lön och tjenstgöringspenningar, skulle
utgöra 1,500 kronor jemte ålderstillägg af 500 kronor vid intjenta 10,
15 och 20 år.

Vid fastställande af stat för Ombergs skogsskola den 5 Juni 1885
hade jemväl medgifvits, att underläraren vid nämnda skola skulle ega

Sjunde hufvudtiteln.

rätt att, efter befordran till jägmästaretjenst, i fråga om ålderstillägg
räkna sig till godo den tid, han såsom underlärare tjenstgjort.

Beträffande jägmästarnes nuvarande aflöning, hade den genom
nådiga brefvet och nådiga kungörelsen af den 29^ November 1889 och
nådiga kungörelsen af den 6 Juni 1890 blifvit bestämd till 1,500
kronors lön samt 1,000—1,600 kronors tjenstgöringspenningar med
rätt under vissa vilkor till ålderstillägg å 500 kronor efter intjenta 5,
10 och 15 år.

Enligt Domänstyrelsens åsigt vore det ej med billighet förenadt,
att innehafvare af förberörda lärarebefattningar genom förhållanden,
som icke berört reglering af deras egen aflöning, beröfvades sin förutvarande
rätt till årsberäkning i fråga om ålderstillägg såsom jägmästare
och derigenom försattes i en sämre ställning, än de förut innehaft.
Den förbättring i aflöning, som numera kommit jägmästarne till del,
syntes icke heller utgöra skäl för upphörande af nämnda rätt, helst
äfven lärarnes verksamhet ökats i samma mån, som större anspråk
stälts på skogspersonalen, samt åtminstone vissa af lärarebefattningarna
lämpligen borde skötas af jemförelsevis yngre krafter, hvilkas framtida
inträde vid skogsstaten icke borde försvåras. Styrelsen måste derföre
såsom sin mening framhålla, att fullt giltiga skäl förefunnes derför, att,
äfven med de för jägmästarne numera ändrade aflöningsförhållanden,
omförmälda vid skogsläroverken anstälde _ tjenstemän bereddes fortfarande
rätt till årsberäkning för ålderstillägg, derest de vunne anställning
såsom jägmästare.

Då emellertid anledning kunde förekomma, att, i afvaktan pa omreglering
af skogsläroverk, ledigblifvande befattning. derstädes icke
definitivt återbesattes, utan uppehölles tillsvidare på nådigt förordnande,
syntes det Styrelsen rättvist, att jemväl sålunda tillförordnad tjensteman
komme i åtnjutande af samma rätt till årsberäkning.

Lika med Domänstyrelsen anser jag billigheten kräfva, att, i enlighet
med hvad förhållandet varit före den senaste löneregleringen
för skogsstaten, jägmästare äfven efter denna lönereglering må få i
fråga om ålderstillägg räkna sig till godo den tid, han innehaft befattning
af förut omförmäldt slag vid statens skogsläroverk. Då direktörsoch
lektorsbefattningarna vid skogsinstitutet hittills endast uppehållits
på nådigt förordnande, lärer häraf följa, att äfven sådant förordnande
bör uti ifrågavarande afseende tillgodoräknas jägmästare. Men äfven
vid skogsskolorna kunna, enligt hvad Domänstyrelsen papekat, förhållanden
förekomma, då förordnande å föreståndarebefattning derstädes
är af beskaffenhet att böra den tjenstförrättande tillgodoräknas i fråga

Sjunde hufvudtiteln.

om ålderstillägg, såsom då i. anledning af väckt fråga om skolas förflyttning
till annan ort eller indragning o. s. v. föreståndarebefattningen
ansetts böra uppehållas endast på nådigt förordnande.

Jag hemställer i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att medgifva,

att jägmästare må i fråga om rätt till ålderstillägg räkna sig till
godo . den tid, han innehaft befattning såsom direktör eller lektor vid
skogsinstitutet, föreståndare för statens skogsskola eller underlärare
vid Ombergs skogsskola, vare sig befattningen innehafts på grund af
konstitutorial eller, i följd af fråga om skogsläroverks reglering, endast
på nådigt förordnande.

I underdånig skrifvelse den 3 Februari 1891 bar Domänstyrelsen
påpekat önskvärdheten deraf, att förflyttning af tjenstemän mellan Styrelsen
och skogsstaten måtte i någon mån underlättas. För Styrelsen,
såsom utöfvande ledningen af den praktiska skogshushållningen i orterna,
måste det påtagligen vara af nytta att vid sig fästa personer, som
under tjenstgöring såsom jägmästare förvärfvat praktisk erfarenhet i
detta afseende, medan, å andra sidan, vunnen insigt om ärendenas
behandling inom centralstyrelsen måste blifva fruktbringande efter förflyttning
till skogsstaten. En sådan förflyttning vore emellertid för
tjenstemannen föga lockande, så länge den blefve för honom ekonomiskt
förlustbringande. derigenom, att den tid, som för ålderstilläggs beräknande
intjenats i förutvarande befattning, icke komme honom till godo
i den nya tjensten. De hos Styrelsen i första graden anstälda tjenstemän
åtnjöte jemlikt nådiga brefvet den 10 November 1882 i aflöning

3,000 kronor med rätt under vissa vilkor till två ålderstillägg å, 500
kronor efter intjenta fem och tio år. I afseende på aflöningen vore
dessa tjenstemän således närmast likstälda med jägmästarne, hvilka jemlikt
nådiga brefvet och nådiga kungörelsen af den 29 November 1889
och nådiga kungörelsen af den 6 Juni 1890 åtnjöte 2,500 å 3,100 kronor
i aflöning med rätt till tre ålderstilläg å 500 kronor efter intjenta fem,
tio och femton år under liknande vilkor, som för Styrelsens tjenstemän
stadgats.

Delande den åsigt Domänstyrelsen uttalat rörande det ej mindre
för centralstyrelsen än äfven för den lokala förvaltningen af statens
skogsdomäner önskvärda deri, att en förflyttning af tjenstemän mellan

Sjunde hufvadtiteln.

Styrelsen och skogsstaten må underlättas, hemställer jag, att Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva,

att första gradens tjensteman hos Domänstyrelsen, som vinner
anställning såsom jägmästare, eller jägmästare, som vinner anställning
såsom första gradens tjensteman hos Domänstyrelsen, må för ålderstilläggs
åtnjutande tillgodoräkna sig den tid, han egt att för samma
ändamål räkna sig till godo vid den förut innehafda tjensten; allt
under de vilkor i öfrigt, som stadgas i nådiga kungörelserna af den
10 November 1882, den 29 November 1889 och den 6 Juni 1890.

Öfriga ordinarie anslag.

no -f 1: v ro? , ho-i ■ . ;• - n,; ‘K..:- .t.-.iföwi tala l-.v." '' _ 1"''

Beträffande öfriga ordinarie anslag under hufvudtiteln har jag ej nlrTaZug.
anledning att föreslå någon förändring.

Jag har ofvan tillstyrkt förhöjning i anslagen:

till Statskontoret med ........ kronor 2,000: —

„ postverket med ............... ,, 227,000: --

„ skogsväsendet med ......... .,, 1,400: — kronor 230,400: —

Deremot har jag föreslagit minskning i

anslaget till tullverket med .................................... ,,_2,000: —

hvadan förhöjningen på det hela å de ordinarie
anslagen skulle blifva .................................. kronor 228,400: —

Härvid bör likväl, beträffande anslaget till
postverket, erinras, att kostnaderna för detta
verk bestridas af verkets egna medel.

Lägges till den föreslagna förhöjningen
summan af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt

nu gällande riksstat ................................................... 16,340,066:

skulle, under förutsättning af bifall till hvad jag
sålunda hemstält, slutsumman af sjunde hufvudtitelns
ordinarie anslag för år 1893 blifva ....... kronor 16,568,466:

Sjunde hufvudtiteln.

Extra anslag.

I fråga om de anslag å extra stat, som kunde erfordras, yttrade
departementschefen beträffande

Arfvode för en byråassistent å Finansdepartementets bankbyrå.

_ För hvartdera af åren 1890, 1891 och 1892 har Riksdagen på

en byråex^’a s^af'' beviljat 4,000 kronor till beredande af arfvode för en byråassistent
å assistent å Finansdepartementets bankbyrå; och då detta anslag är till
depirienmen- oförändradt belopp behöfligt äfven för år 1893, hemställer jag, att Kongl.
tets bank- Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
byrä'' af* tih beredande af arfvode för en byråassistent å Finansdeparte mentets

bankbyrå på extra stat för år 1893 anvisa ett belopp af 4,000
kronor.

Ersättning för af Statskontoret gjorda förskott.

. De af Statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, som tillhöra

tfrTsZL 8j“nde hufvudtiteln och torde böra till ersättande hos Riksdagen ankontoret
mälas, äro enligt uppgifter från Statskontoret:

9^0rskott°r'' godtgörande af kostnader för uppmätning och

kartläggning af åtskilliga kronans domäner ... kronor 13,137: 6 4
„ ersättning för till statsverket afträdd åbyggnad

å ett indraget boställe ........................................... „ 1,845: 3 6

,, ersättning till vissa kronoarrendatorer och boställshafvare
för saknad afkomst af exproprierad
jord ........................................ „ 7,126: 6 6

ii godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars
deltagande i Hjelmarens och Qvismarens

sänkning ...................... ............................................... „ 8,213: n

ii dito för dito i andra vattenafledningsföretag ... „ 18,465: 0 5

,, ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen
.............................................. „ 225,097: 86

Transport kronor 273,885: 7 4

Sjunde hufvudtiteln.

Transport kronor 273,885: 7 4
till godtgörande af förskjutna husröteersättningar

åt tillträdande arrendatorerna af indragna mili-tieboställena 1 mantal Solberga N:is 1 och 2 i Elfsborgs län och j mantal Våtamåsa N:o 1 i Malmöhus län ............................................................	11	J v j . r , i 2,191:	38
godtgörande af skifteskostnad, belöpande å in-dragna militiebostället Ty5 mantal Heljesund N:o 3 i Jemtlands län ............................................	11	1,205:	87
bidrag till uppförande af ny ladugård å in-dragna militiebostället f mantal Åsaka N:o 3 Jutegården i Elfsborgs län ...................................	11	700:
godtgörande af reparations- och underhållsar-beten å Tranebergs, Nockeby och Drottning-holms broar ..............................................................	11	3,704:	16r
ersättning till egare af skattefrälsehemman, hvilkas ränta icke blifvit af statsverket inlöst,	11	7,845:	28
kostnader för tullkomitén .....................................	11 ''	62,571:	31
reparationsarbeten å tekniska skolans hus i Stockholm efter den å nämnda hus den 7 Juni 1889 timade eldsolycka..........................................	11	32,200:
eller tillhopa kronor	384,303:	74

Beträffande den af Statskontoret till ersättande anmälda posten
å 32,200 kronor för reparationsarbeten å tekniska skolans hus, anhåller
jag att få erinra, att, sedan vid ofvan omförmälda eldsolycka yttertaket
å en större del af nämnda skolas hus blifvit förstördt och skador jemväl
i öfrigt tillfogats huset, öfverintendentsembetet med underdånig
skrifvelse den 25 Juni 1890 öfverlemnade förslag öfver erforderliga
åtgärder för botande af dessa skador, enligt hvilket förslag kostnaden
härför uppginge till 38,800 kronor eller, med afdrag af 3,000 kronor
att ersättas af Stockholms Brandförsäkringskontor och 2,800 kronor
afsedda att utgå af det utaf 1890 års Riksdag på extra stat för år 1891
anvisade anslag till reparations- och förändringsarbeten å vissa kronans
hus i Stockholm, tillhopa 33,000 kronor; och anmälde Embetet tillika,
att denna kostnad ej kunde, utan åsidosättande af nödiga underhållsåtgärder
beträffande kronans hus, bestridas af det årliga reparationsanslaget
för desamma. Vid föredragning häraf den 11 Juli 1890 behagade
Kongl. Maj:t, jemte det Öfverintendentsembetet bemyndigades
utföra de föreslagna reparationsarbetena, anbefalla Statskontoret

‘2 Sjunde hufvudtiteln.

att till bestridande af den, efter afdrag af tekniska skolan tillkommande
brandskadeersättning af 3,000 kronor, till 35,800 kronor beräknade
kostnader^ för nämnda reparationsarbeten af för handen varande medel
förskottsvis till Ofverintendentsembetet i mån af reqvisition utbetala
ej mindre 2,800 kronor att ersättas af nyssnämnda på extra stat för
år 1891 uppförda anslag än äfven i öfrigt ett belopp af högst 33,000
kronor. . Utaf sistberörda sålunda anvisade summa har Statskontoret,
enligt tillkännagifvande i underdånig skrifvelse den 31 December 1890,
till Ofverintendentsembetet på dess reqvisition utanordnat förenämnda
nu till ersättande hos Riksdagen anmälda belopp, 32,200 kronor.

Jag hemställer, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra
framställning,

att till gäldande af förut omförmälda förskott må å extra stat för
år 1893 anvisas ett motsvarande belopp, som för undvikande af öretal
i riksstaten torde få utföras med 384,304 kronor.

Genomförande af Öfverintendentsembetets nya organisation.

[8.] Till detta ändamål är å extra stat för innevarande år anvisadt

Genomföran-- ett belopp af 500 kronor; och då öfverintendentsembetet i underdånig
intendents- skrifvelse den 17 sistlidne November anmält, att det förhållande, som
organisation? föranledt anvisande af berörda anslag, ännu fortfar, hemställer jag, att
'' Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för genomförande af Öfverintendentsembetets nya organisation
å extra stat för år 1893 anvisa enahanda belopp, 500 kronor.

Uppförande af nytt landsstatshus i Luleå.

[9]. _ I underdånig skrifvelse den 17 November 1888 gjorde Kongl.

SPn u7andes- Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län framställning om bestatshus
i redande af nödiga medel för uppförande i enlighet med uppgjorda
Luleå. ritningar invid landsstatsembetshuset i Luleå af mot eldfara tryggade
förvaringsrum för länsstyrelsens, landtränteriets och provinslandtmäterikontorets
dyrbaraste handlingar, genom hvilken åtgärd jemväl skulle
vinnas erforderligt ökadt utrymme för länsstyrelsens embetslokaler.
Till stöd för denna framställning anfördes hufvudsakligen, hurusom
genom^ de förhärjande eldsvådor, hvilka under åren 1887 och 1888
öfvergått tre af Norrlands städer, den erfarenhet vunnits, att de flesta

Sjunde hufvudtiteln.

kassahvalf af enkla murar, förlagda i midten af trähus, erbjöde så
otillförlitligt skydd mot eldsolyckor, att sedlar och papper, till och
med inneslutna i brandfria kassaskåp, ofta blefve i dylika hvalf förstörda,
oaktadt dessa i allmänhet ansetts brandfria och jemväl varit
uppförda med sådan styrka, att sjelfva murverket lemnats oförstördt
af elden; att ifrågavarande framställning jemväl vore påkallad af nödvändigheten
att afhjelpa den brist på erforderligt utrymme inom landsstatshuset,
som för närvarande förefunnes; att länsstyrelsens sessionsrum
vore så litet, att det understundom ej utan stor svårighet kunde
rymma den allmänhet, som ofta vid allmänna sammanträden, virkesauktioner
och andra dylika tillfällen komme tillstädes; samt att såväl
nämnda sessionsrum som länsstyrelsens öfriga lokaler skulle genom
den ifrågasatta åtgärden vinna en välbehöflig utvidgning; och åberopade
Kongl. Majrts Befallningshafvande, som ansåg sig ej kunna stå
i ansvar för fortvaron af de nu befintliga eldfarliga och otillräckliga
anordningarna inom landsstatshuset, instrumentet öfver den 28 September
1888 förrättad ekonomisk besigtning å nämnda hus, deri vitsordades
de lemnade uppgifterna angående landtränterihvalfvets eldfarlighet
och embetslokalernas otillräcklighet, samt förslag framstäldes om
afhjelpande af berörda olägenheter medelst uppförande af en tillbyggnad
af tegel i två våningar för en kostnad af 14,000 kronor, hvilken
kostnadssumma, efter det nödiga ritningar blifvit upprättade, funnits
böra höjas till 16,680 kronor.

I häröfver den 18 December 1888 afgifvet utlåtande framhöll
Öfverintendentsembetet, hurusom beträffande inredningen i nuvarande
landsstatshuset i Luleå välgrundade anmärkningar kunde göras, då uti
nämnda af trävirke uppförda hus dels samtliga lokaler vore med hänsyn
till behofvet allt för små, dels räntmästarens rum användes såsom
genomgång, under det att tillträde till det murade och i utsträckning
obetydliga ränterihvalfvet ej, såsom behöfligt vore, funnes från räntmästarens
rum utan allenast från sessionssalen, dels ock landtmäterikontoret
med dess vigtiga handlingar vore inrymdt å vinden, allt omständigheter,
hvilka syntes Embetet böra i en närmare framtid föranleda
till en förändring till det bättre. Emellertid funne Embetet
det af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande framstälda förslaget, afseende,
förutom uppförande af eu stenhusbyggnad invid nuvarande
landsstatshuset, jemväl påbyggnad af detta senare trähus, hvarigenom
eldfaran ökades, utan att likväl genom dessa anordningar olägenheterna
af förstugors och tamburers otillräcklighet blefve afhulpna, ej vara tillfredsställande
utan snarare att betrakta såsom endast en provisionel
Bih. till llihsä. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 10

Sjunde hufvudtiteln.

åtgärd för afhjelpande tillsvidare af de öfverklagade olägenheterna,
hvilka enligt Embetets tanke påkallade uppförande af ett helt och hållet
nytt landsstatshus af sten, helst residenshuset, som äfvenledes vore af
trä, läge helt nära det nuvarande landsstatshuset.

Vid föredragning af detta ärende den 25 Januari 1889 behagade
Kongl. Maj:t enligt Ofverintendentsembetets hemställan uppdraga åt
bemälda Embete att i samråd med Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Norrbottens län uppgöra förslag till en nybyggnad af sten för länsstyrelsens
embetslokaler.

Till åtlydnad af denna befallning hafva, enligt hvad Öfverintendentsembetet
nu i underdånig skrifvelse den 1 sistlidne December
anmäler, alternativa ritningar till en sådan byggnad uppgjorts dels
såsom byggnadsprogram genom länsstyrelsens föranstaltande, dels ock
derefter hos Ofverintendentsembetet med iakttagande af vissa ändringar
i det af länsstyrelsen uppgjorda förslaget i syfte att åstadkomma tillräcklig
dager i tamburer och väntrum samt af vaktmästarebostadens
förläggande till husets bottenvåning, efter hvilka ändringar, som gifvit
anledning till omarbetande jemväl åt husets fasader likasom till dessas
förenkling, byggnadskostnad åt Embetet beräknats till 102,000 kronor.
Denna senare hos Embetet utarbetade ritning har derefter blifvit af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, efter erhållen del af planen dertill, förordad
till godkännande med vilkor af någon tillökning i utrymme inom länsnotariens
rum, landtmäterikontorets förvaringshvalf samt i vaktmästarebostället
äfvensom af beredande af rum jemväl för en extra länsnotarie
samt anordnande af en spiraltrappa mellan landskontoret och dertill
hörande arkiv; och har Embetet efter iakttagande af de begärda ändringarna
nu för nådig pröfning öfverlemnat hos Embetet uppgjord senare
ritning jemte kostnadsförslag och beskrifning till ifrågavarande byggnad,
afsedd att uppföras å den derför enligt jemväl bifogad situationsplan
öfver residenstomten utmärkta plats.

Med afseende å hvad upplyst blifvit rörande utrymmet och beskaffenheten
i öfrigt af länsstyrelsens nuvarande embetslokaler, synes
mig, att uppförandet af eu ny tidsenlig byggnad för inrymmande
af nämnda lokaler är af ett tvingande behof påkalladt; och då jag ej
funnit något att anmärka mot vare sig den hos Öfverintendentsembetet
uppgjorda ritningen eller Embetets kostnadsberäkning, hemställer jag,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till bestridande af kostnaden för uppförande af nytt landsstatshus
i Luleå i enlighet med upprättadt kostnadsförslag bevilja ett
extra anslag för år 1893 af 102,000 kronor.

Sjunde hufvudtiteln.

Anläggning af telefonledningar.

För anläggning af telefonledningar beviljade 1889 ars Riksdag ett
extra anslag af 750,000 kronor, att utgå under fem år, af hvilket anslag
hittills anvisats 150,000 kronor för hvardera af åren 1890, 1891
och 1892. Enligt den för nyssnämnda Riksdag framlagda plan borde
i första rummet till anläggande förekomma linierna Stockholm—Malmö,
Stockholm—Hernösand, Göteborg—Malmö, Göteborg—Jönköping och
Göteborg—Uddevalla med föreslagna utgreningar.

Beträffande användningen af de hittills anvisade medlen, sammanlagdt
450,000 kronor, får jag erinra derom, att Kongl. Maj:t jemlikt
nådiga bref den 5 Oktober 1889 och den 6 Juni 1890 anbefalt
Telegrafstyrelsen att för en beräknad kostnad af 343,915 kronor låta
anlägga två dubbeltrådiga ledningar, den ena af 3 mm. och den andra
af 2,5 mm. koppartråd mellan Stockholm och Malmö jemte utgreningslinier
till Jönköping och Yexiö med två dubbelledningar af 2,5 mm.
koppartråd. De sålunda till utförande anbefalda ledningarna äro numera
fullbordade.

Närmast efter utförandet af linien Stockholm—Malmö med utgreningar
var, enligt hvad Telegrafstyrelsen anmälde i skrifvelse af den
23 December 1890, afsedt att påbörja och till Söderhamn framdraga
linien Stockholm—Hernösand, för hvilket ändamål 1892 års anslag
skulle tagas i anspråk. I underdånig skrifvelse den 23 Juni nästlidet
år anförde emellertid Telegrafstyrelsen, att Styrelsen, i betraktande
deraf att staten å linien Stockholm—Hernösand ännu icke egde några
dubbeltrådiga telefonnät att omedelbart med rikstelefonnätet förbinda,
ansåge, att under de förändrade förhållanden, som inträdt genom rikstelefonnätets
utvidgning i södra och mellersta delarne af landet, åt anläggningen
af linierna Göteborg—Malmö och Göteborg—Jönköping
borde gifvas företräde framför anläggningen af linien Stockholm—Söderhamn,
i hvad anginge den del deraf, som tillhörde sträckningen norr
om Upsala. Behofvet af lättare förbindelse mellan Göteborg, å ena,
samt Skåne, Blekinge, Småland och Östergötland, å andra sidan, hade
nemligen alltmera gjort sig känbart, sedan förbindelse med rikstelefonnätet
anordnats för en mängd af abonnenterna inom telegrafverkets
skånska nät och hela det blekingska telefonnätet ombygts till dubbeltrådigt
samt telegrafverket i Småland och Östergötland nyanlagt eller
åt sig förvärfvat flere telefonnät, som redan vore eller under år 1891

[10-]
Anläggning
af telefonledningar.

Sjunde hufvudtiteln.

kom me att ombyggas till dubbelt.rådiga. Genom anläggning af förbindelselinien
mellan Göteborg och Malmö skulle icke blott vinnas en
lättare förbindelseled, mellan vestkusten och södra Sverige, utan äfven
den olägenheten förebyggas, att samtalen mellan dessa orter behöfde
samtidigt upptaga begge de från Stockholm utgående stamlinierna, hvilka
i allt högre, grad toges i anspråk för hufvudstadens egna och underlydande
stationers samtal med nämnda landsdelar, hvilket framginge
deraf, att antalet samtal per dag i medeltal uppginge till 90 å 100 å
direkta ledningen Stockholm—Göteborg och till 50 å 60 å direkta ledningen
Stockholm—Malmö, hvarjemte den högre afgiften af 1 krona,
hvilken maste för förstnämnda samtal erläggas, blefve för korrespondenterna
betungande i betraktande af det jemförelsevis korta direkta
afståndet mellan Göteborg och Malmö. Genom anläggning af förbindelselinien
.Göteborg—Jönköping skulle i förening med linien Jönköping
Nässjö vinnas fördelen af lättare och mera direkt förbindelse mellan
vestkusten och orterna i Småland och Östergötland. Af de sålunda
föreslagna tre linierna skulle enligt den af Kongl. Maj:t för 1889
års Riksdag framlagda plan sträckningarna Göteborg—Malmö och Göteborg—Jönköping
förses hvardera med en dubbelledning af 2,5 mm.
koppaitrad, hvaremot a linien Stockholm—Upsala två dubbelledningar
vore afsedda att framdragas. Kostnaderna för de ifrågavarande ledningarna
hade beräknats: för en dubbelledning från Göteborg till Malmö
till 67,435 kionor, för en dubbelledning från Göteborg till Jönköping
till 35,425 kronor och för två dubbelledningar från Stockholm till Upsala
till 32,825 kronor eller till sammanlagdt 135,685 kronor. Utöfver
det belopp af 106,085 kronor, som efter afdrag af den del af kostnaden
för telefonledningen Stockholm—Malmö, hvilken icke kunnat bestridas
af anslagen för åren 1890 och 1891, eller 43,915 kronor, återstode af
de utaf Riksdagen för år 1892 anvisade 150,000 kronor, skulle således
för. ifrågavarande arbetens utförande kräfvas ett belopp af 29,600 kronor,
hvilket belopp emellertid, intill dess 1893 års telefonanslag blefve disponibelt,
kunde, af andra tillgängliga medel förskjutas. Telegrafstyrelsen
erinrade derjemte, att det vore i hög grad gagneligt och önskvärdt
både med hänsyn till statsverkets inkomster af telefonväsendet och i

den allmänna samfärdselns intresse, att telefonledningarna Göteborg_

Malmö, Göteborg—Jönköping och Stockholm—Upsala utan dröjsmål
kunde bringas till utförande.

Med anledning af denna Telegrafstyrelsens framställning behagade
Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 4 Juli nästlidet år bemyndiga
Telegrafstyrelsen att redan under samma år gå i författning om

Sjunde hufvudtiteln.

utförande, på sätt Telegrafstyrelsen föreslagit, af telefonanläggningarna
Göteborg—Malmö, Göteborg—Jönköping och Stockholm—Upsala; hvarjemte
Kongl. Maj:t meddelade nödiga bestämmelser i fråga om
tillhandahållandet åf de för anläggningarna erforderliga medlen. Sedan
det af Riksdagen för år 1892 till telefonanläggningar beviljade anslaget
å 150,000 kronor tagits i anspråk för bestridande af kostnaderna för
ifrågavarande tre ledningar äfvensom af den ännu oguldna andelen af
kostnaden för linien Stockholm—Malmö, återstår, såsom ännu obetäckt,
ett kostnadsbelopp af 29,600 kronor.

Jag tillåter mig vidare erinra derom, att Kongl. Maj:t genom
förut omförmälda nådiga bref af den 5 Oktober 1889 tillika
bemyndigat Telegrafstyrelsen att, sedan enligt gjordt erbjudande ett
belopp, motsvarande den beräknade anläggningskostnaden för telefonförbindelsen
mellan Göteborg och Uddevalla, 26,465 kronor, blifvit såsom
räntefritt förskott för en tid af tre år af Uddevalla stad stäldt till
Telegrafstyrelsens disposition, gå i författning om nämnda förbindelses
anläggning.

I underdånig skrifvelse den 10 sistlidne November har Telegrafstyrelsen
hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till
utbetalning år 1893 anvisa den fjerde femtedelen eller 150,000 kronor
utaf förenämnda af 1889 års Riksdag för anläggning af telefonledningar
till utgående under fem år anvisade anslag å 750,000 kronor.
Ifrågavarande anslagsbelopp skulle, enligt hvad Telegrafstyrelsen tillika
anmäler, användas sålunda:

till återgäldande af nyss omförmälda förskott från

Uddevalla stad............................................................ kronor 26,465: —

„ ersättning till telegrafverket för förskott. af
den del af kostnaderna för de genom nådiga
brefvet den 4 Juli 1891 anbefalda arbeten, till
hvilken 1892 års anslag ej lemnade tillgång,... „ 29,600: —

„ fortsättande mellan Upsala och Söderhamn af
de under nästlidet år påbörjade och å sträckningen
Stockholm—Upsala fullbordade telefonledningarna
Stockholm—Hernösand:
för sträckningen Upsala—Gefle kr. 56,675: —

.. „ Gefle—Söder -

hamn

i»

55,625: —

112,300: —

eller tillhopa kronor 168,365:

78 Sjunde hufvudtiteln.

af hvilken summa det ifrågavarande anslag af 150,000 kronor Överskjutande
beloppet, 18,365 kronor, kunde af telegrafverkets eller andra
tillgängliga medel förskjutas, intill dess den till utgående år 1894 afsedda
sista femtedelen af 1889 års anslag till telefonanläggningar blefve
tillgänglig.

I underdånig skrifvelse den 22 sistlidne December har Telegrafstyrelsen
vidare gjort framställning om anvisande, utöfver den del af
det utaf 1889 års Riksdag för anläggning af telefonledningar beviljade
anslag, som bör utgå under år 1893, eller 150,000 kronor, af ett särskildt
anslag till belopp af sammanlagdt 250,000 kronor för åstadkommande
af följande interurbana telefonlinier, nemligen:

1 :o) Stockholm—Örebro—Karlstad;

2:o) Stockholm—Norrköping—Linköping;

3:o) Malmö—Kristianstad; samt

4 :o) Göteborg—Varekil— Lysekil.

I förevarande underdåniga skrifvelse anför Telegrafstyrelsen till
en början, hurusom å de interurbana telefonledningarna antalet samtal
under år 1891 ökats i högst väsentlig grad och vida hastigare, än hvad
vid desammas anläggning antogs skola komma att ske, med den Dåföljd
att vissa delar af linierna, i närheten af de stora städerna, redan
äro så upptagna, att de under vissa timmar af dagen icke allenast icke
lemna plats för flere samtal utan äro så belastade, att begärda samtal
ganska ofta icke kunna komma till stånd — hvarigenom telegrafverket
går miste om inkomst — eller ock måste framskjutas så länge, att det
afsedda ändamålet förfelas, hvilka begge olägenheter framkalla missnöje
hos den telefonerande allmänheten. Till belysning af den ökning,
telefonkorrespondensen under sistlidet år uppnått, meddelar Telegrafstyrelsen,
att å linien Stockholm — Göteborg med mellanstationer och
utgreningar antalet enkla samtal under Januari—November år 1890
utgjorde 40,236 med en portoinkomst af 17,877 kronor 65 öre, då
deremot under motsvarande del af år 1891 antalet samtal å samma
linier uppgått till icke mindre än 95,682 samt lemnat en inkomst af
37,701 kronor 90 öre. För linien Stockholm—Malmö kan motsvarande
jemförelse icke uppställas, emedan denna linie öppnades i sin helhet
för korrespondens först med 1891 års ingång.

För att så mycket som möjligt afhjelpa nyssnämnda olägenheter
har Telegrafstyrelsen sökt att i mån af tillgänliga medel öka ledningarnas
antal genom att upplägga nya sådana på de mest trafikerade
linierna, såsom mellan Stockholm och Arboga öfver Vesterås, Hallsta -

Sjunde lmfvudtiteln.

hammar och Köping, mellan Stockholm och Norrköping, från Malmö
öfver Landskrona och Helsingborg till Engelholm med flere linier.
Telegrafstyrelsen anser sig dock icke kunna fortsätta härmed, euär de
till Styrelsens förfogande stående medlen äro afsedda att i främsta rummet
användas för anläggande af nya eller utvidgning af förutvarande
staten tillhöriga telefonnät samt uppförande af kortare förbindelselinier
för dessa näts förenande med de störa interurbana ledningarna. Dessa
medel vore i öfrigt otillräckliga för anläggande af längre och kostbarare
interurbana ledningar, och ej heller vore det möjligt att å medel,
som användes för uppförande af sistnämnda slags ledningar, erlägga
erforderlig ränta och amortering.

Till stöd för nu gjorda underdåniga framställning anför Telegrafstyrelsen
beträffande

l:o) linien Stockholm—Örebro—Karlstad,

att Styrelsen uti sin den 19 December 1890 afgifna underdåniga framställning
om anslag för rikstelefonnätets utsträckning från Örebro till
riksgränsen vid Magnor föreslagit förstnämnda ort såsom den lämpligaste
för den från Norge via Karlstad kommande liniens anknytning
till rikstelefonnätet och detta med hänsyn dertill, att telefonförbindelse
mellan de båda rikenas hufvudstäder derigenom skulle kunna lättast
åvägabringas. Telegrafstyrelsen hade nemligen då antagit, att de
mellan Stockholm och Örebro varande telefonledningarna skulle förmå
upptaga äfven den från den nya linien kommande korrespondensen,
för hvilket antagande gälde såsom förutsättning, att antalet samtal icke
skulle tillväxa i högre grad, än hvad då syntes sannolikt. Sedan dess
har emellertid antalet af de å linien Stockholm—Örebro utvexlade samtal
ökats i högre grad, än som kunnat pa förhand beräknas. Da sålunda
antalet enkla samtal å nämnda liniesträcka under Oktober och November
månader år 1890 utgjorde 2,915, har antalet under samma månader
år 1891 uppgått till icke mindre än 11,090.

Att än ytterligare belasta de redan befintliga ledningarna mellan
dessa städer med korrespondensen mellan Norge och Vermland, å ena
sidan, och Stockholm, å den andra, låter sig, enligt hvad Telegrafstyrelsen
vidare anför, icke gorå, och kan af förutnämnda skäl denna
korrespondens således ej komma till stånd utan intrång för de redan
förut i rikstelefonnätet intagna abonnenterna, med mindre än att ytterligare
en förbindelseledning anordnas mellan Stockholm och Örebro.
Genom en sådan förbindelseledning skulle beredas plats för utvexling

Sjunde hufvudtiteln.

af samtal mellan Stockholm, å ena sidan, samt Vermland och Norge,
å den andra. Telegrafstyrelsen tror sig dock hafva skäl antaga, att
korrespondensen från linien norska gränsen—Örebro till äfven andra
orter inom landet, som äro i förbindelse med rikstelefonnätet, kommer
att^ blifva betydlig, och anser för den skull, att den föreslagna nya
linien Stockholm—Örebro bör utsträckas till Karlstad. Vermland är
nemligen, på sätt Telegrafstyrelsen påpekar, ännu utan telefonisk förbindelse
med det öfriga landet, men har utan tvifvel stort behof af att
komma i en dylik förbindelse icke blott med Stockholm utan äfven med
Göteborg såsom varande nämnda landsdels förnämsta afsättningsort,
hvilket förhållande framgår deraf, att talrika förfrågningar i detta afseende
till Telegrafstyrelsen ingått rörande rikstelefonens utbredning
inom Vermland från de orter, som komma att beröras af linien norska
gränsen—Örebro.

Äfven telefonkorrespondensen mellan de båda rikenas hufvudstäder
anser Telegrafstyrelsen med kännedom om den vidlyftiga telegramvexling,
som mellan dessa städer synnerligast under vissa tider
af året eger rum, kunna förväntas blifva betydlig. All denna telefontrafik
a linien norska gränsen—Örebro skulle emellertid blifva hänvisad
till en enda ledning, hvarigenom särskildt mellan Karlstad och Örebro
stor svårighet för densammas hastiga befordran skulle uppstå. Sålunda
blefve Vermland under tiden för pågående samtal mellan Norge och
orter i Sverige, belägna öster om nämnda provins, utestängdt från
möjligheten att meddela sig med det öfriga rikstelefonnätet, hvilken
omständighet kunde blifva ett hinder för Telegrafstyrelsen att emottaga
abonnenter i Vermland, under det återigen Norges telefonkorrespondens
inskränktes uteslutande till Vermland, då denna landsdel korresponderade
med det öfriga rikstelefonnätet, Redan denna omständighet
utvisade behofvet af två ledningar mellan Örebro och Karlstad, hvilket
behof än ytterligare framginge deraf, att det i tekniskt afseende skulle
inverka högst menligt att å en ledning af så betydande längd, som
mellan Stockholm och Kristiania, inlänka många mellanstationer. Då
af flera skäl både Karlstad och Örebro måste intagas å sagda ledning,
och Telegrafstyrelsen hade sig bekant, att äfven Kongsvinger skulle
ingå såsom mellanstation, beröfvades Kristinehamn möjligheten att
utan särskild förbindelseledning intagas uti rikstelefonnätet. Samtliga
dessa olägenheter skulle upphäfvas derigenom, att den af Telegrafstyrelsen
föreslagna nya telefonlinien Stockholm—Örebro utsträcktes
till Karlstad.

Hela denna linie bör enligt Telegrafstyrelsens åsigt framdragas

Sjunde hufvudtiteln.

inom statens jernvägars område samt utgöras af en dubbeltrådig kopparledning
af 3 mm. diameter, upplagd på ny stolplinie af 229 kilometers
längd mellan Stockholm och Laxå, hvarifrån ledningen å en sträcka
af 101 kilometer skulle uppläggas å befintliga stolpar till Karlstad,
jemte en 25 kilometer lång utgreningslinie från Hallsbergs jernvägsstation
till Örebro med ny stolplinie och två dubbeltrådiga ledningar
af 2,5 mm. koppartråd.

Kostnaden för luden Stockholm—Örebro beräknar Telegrafstyrelsen
uppgå till 78,770 kronor och för fortsättningsliuien Örebro—Karlstad
till 43,550 kronor, hvadan liuien Stockholm—Karlstad alltså i sin helhet
skulle betinga eu utgift af 122,320 kronor.

Beträffande

2:o) linien Stockholm—Norrköping—Linköping

anför Telegrafstyrelsen, att å sträckan Stockholm—Norrköping dagligen
utvexlas i regel 110 å 120 samtal och å sträckan Norrköping—Linköping
80 å 100 samtal per ledning, hvadan linien redan är tagen i
anspråk för ett större antal samtal, än hvad som ur synpunkten af
allmänhetens intresse bör ega rum. För att kunna befordra detta
stora antal samtal har Telegrafstyrelsen nödgats att till Norrköping
dels införa förutom den i nådiga brefvet den 5 Oktober 1889 bestämda
indirekta ledningen mellan Stockholm och Malmö äfven den mellan
dessa städer befintliga direkta ledningen, dels ock uppföra en ny linie.
Att å dessa linier bereda plats för de samtal, som ytterligare tillkomma
med anledning af det ständigt växande abonnentantalet, låter sig ej
göra, utan blifver, i den mån som samtalen till och från Skåne å den
direkta ledningen mellan Stockholm och Malmö ökas, denna ledning
mindre tillgänglig för samtal mellan Stockholm och Norrköping.

Med undantag af telefonnäten i Norrköping och Finspong samt
några få abonnentledningar i Linköping äro näten i Östergötland,
hvilka telegrafverket genom köp åt sig förvärfva^ enkeltrådiga och
kunna följaktligen ännu icke sättas i förbindelse med de interurbana
ledningarna. Det torde dock inom den närmaste framtiden blifva nödvändigt
att till dubbeltrådiga ombygga en del af näten derstädes, då
rättvisan kräfver, att äfven abonnenterna i dessa nät likställas med
abonnenterna i Norrköping och Finspong och således må kunna komma
i förbindelse med rikstelefonnätet under förutsättning, att do bestrida
de för abonnentledningarnas ombyggande till dubbeltrådiga nödvändiga
Bih. till Riksd. Vret. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 11

Sjunde hufvudtiteln.

utgifterna. Också föreligga, enligt hvad Telegrafstyrelsen meddelar,
talrika förfrågningar härutinnan.

Förr än ytterligare en förbindelseledning mellan Stockholm och
Östergötland kommit till stånd, kan emellertid intet med fördel åtgöras
för intagande i rikstelefonnätet af flera abonnenter derstädes, och är
det derför af behofvet påkalladt att med det snaraste dit uppföra en ny
linie från Stockholm, hvilken linie bör öfver Norrköping framdragas
till Linköping. Tillfälle skulle då beredas att ur defi indirekta ledningen
mellan Stockholm och Malmö, å hvilken Linköping nu ingår,
uttaga sistnämnda ort för att bereda plats för samtal med hufvudstaden
åt abonnenterna i Jönköping och Vexiö samt åt tillkommande
nya abonnenter, för bvilka alla i annat fall stora svårigheter att samtala
med hufvudstaden torde komma att uppstå.

Den sålunda ifrågastälda nya linien Stockholm—Norrköping—
Linköping, hvilken i längd uppgår till 231 kilometer, är jemväl afsedd
att uppföras inom statens jernvägars område och utgöras af en dubbeltrådig
ledning af 2,5 mm. koppartråd. Kostnaden för densamma, med
ny stolplinie mellan Katrineholm och Linköping eller å en sträcka af
97 kilometer, beräknar Telegrafstyrelseij till 58,115 kronor.

I fråga om

3:o) linien Malmö—Kristianstad

har Telegrafstyrelsen meddelat, att, sedan Styrelsen under år 1890 och
början af år 1891 genom köp förvärfvat och till dnbbeltrådiga omb}^gt
samtliga i de blekingska städerna varande telefonnät och förbundit
dessa sinsemellan medels en dubbeltrådig ledning, Styrelsen för samma
näts förbindande med rikstelefonnätet låtit upprätta dels en dubbeltrådig
ledning från Karlskrona till Vexiö, afsedd till förmedling af den
blekingska telefonkorrespondensen med de orter inom rikstelefonnätet,
hvilka äro belägna norr om eller i närheten af Vexiö, dels ock en
dubbeltrådig ledning från Sölvesborg öfver Kristianstad till Hessleholm,
hvarest denna senare ledning är intagen å den indirekta ledningen
Stockholm—Malmö. Så länge endast ett fåtal af abonnentledningarna
inom Skåne voro dubbeltrådiga och sålunda kunde sättas i förbindelse
med de interurbana ledningarna, kunde sträckningen Malmö—Hessleholm
af den indirekta ledningen Stockholm—Malmö upptaga samtalen
såväl mellan Skåne och Blekinge som ock mellan Skåne, å ena sidan,
samt Småland och Östergötland, å den andra. Förhållandet har dock
redan nu blifvit ett helt annat. Under de senaste månaderna af nästlidet år

Sjunde hufvudtiteln.

hafva nemligen rikstelefonabonnenternas antal i Skane ökats betydligt
och i följd deraf äfven samtalen tilltagit i sådan mängd, att en ^ny
förbindelselinie för utvexling af telefonsamtal synnerligast mellan bkane
och Blekinge är af behofvot påkallad. Endast derigenom kunde a den
indirekta ledningen Stockholm—Malmö beredas plats för de samtal,
som komme att utvexlas mellan Skåne, å ena, samt Småland och
Östergötland, å andra sidan, och hvilkas antal inom kort förväntades
blifva särdeles högt, enär telegrafverket vid 1891 års utgång med rikstelefonnätet
införlifvade abonnenterna inom de af telegrafverket under

året inköpta näten i Jönköping och Vexiö.

Med hänsyn till den framtida utvecklingen af riksteleionnatet
inom Skåne anser Telegrafstyrelsen, att nämnda nya förbindelselinie
bör framdragas inom statens jernvägars område från Malmo till flor
samt vidare derifrån utefter de enskilda jernvägarne öfver Horby till
Kristianstad och för densamma användas dubbel kopparledning åt 2,5

mm. diameter. , ,

Kostnaden för denna linie, hvilkens längd utgör 114 kilometer,
är af Telegrafstyrelsen beräknad till 31,630 kronor; varande uti detta
belopp äfven intagen kostnaden för ny stolplime, med undantag blott
för den 17 kilometer långa sträckningen Lund—Eslöf.

Hvad slutligen vidkommer

4:o) linien Göteborg—Vav ekil—Lysekil,

erinrar Telegrafstyrelsen, att Styrelsen i ein år 1890 afgifna underdåniga
framställning om anslag till telefonlinien Uddevalla—Strömstad
framhållit, hurusom det läge stor vigt uppå, att de nuvarande genom
telegrafverkets försorg anlagda och staten tillhöriga i bohuslänska
skärgården spridda telefonstationerna blefve sins emellan forbundna,
så att derigenom erhölles ett fullständigt provinsnät med snabb
kommunikation med de förnämsta afsättnings- och skeppmngsorterna
för fisket, bland livilka särskildt bordo nämnas Göteborg. I öfverensstämmelse
med denna uppfattning anser Telegrafstyrelsen fortfarande,
att en telefonlinie Göteborg—Varekil-Lysekil är al noden. Härigenom
skulle den stora fördelen vinnas, att nyss nämnda skärgårds mest betydande
men nu åtskilda telefonnät, de i Varekil och Lysekil, erholle
förbindelse med hvarandra och med Göteborg. Dessa båda nät ega
nemligen de flesta telefonstationerna för allmänheten inom Göteborgs
och Bohus län och förete redan nu ett jemförelsevis betydande antal
abonnenter, hvilken antal torde komma att tilltaga, i den mån telefonens

Sjunde hufvudtiteln.

användbarhet ökas. Länets hushållningssällskap och landsting hafva
ock under de senaste åren beviljat anslag, det förra med 4,000 kronor
om året i fem års tid och det senare med 3,000 kronor om året i lika
lång tid eller båda tillsammans med i allt 35,000 kronor, allt för
att understödja teckning af abonnenter och utvecklingen af länets telefonnät.
Skäl finnas ock, enligt hvad Telegrafstyrelsen anför, till det
antagande, att dessa länets korporalioner komma att fortsätta å den
sålunda inslagna vägen att främja länets telefon väsende.

En dubbeltrådig telefonlinie Göteborg—Varekil—Lysekil skulle
naturligtvis äfven blifva till stort gagn för Göteborgs stad, hvars telefonabonnenter
och öfriga invånare derigenom erhölle telefonförbindelse
ined de vigtigaste fiskestationerna inom länet. Samma förbindelse har
af största delen utaf länets kustbefolkning eftorsträfvats såsom den
numera mest vigtiga och behöfliga anläggning samt erbjuder vidare den
förmånen åt bohuslänska telefonväsendet, att två förbindelsevägar komma
till stånd mellan Lysekil och Göteborg, hvilken förmån vore ganska
afsevärd, enär den förutvarande förbindelselinien öfver Uddevalla och
Veneisborg numera är strängt anlitad för annan korrespondens.

Den del af bohuslänska skärgården, som omfattas af Varekils och
Lysekils telefonnät, eger den ojemförligt största betydelsen för fiskebedriften
ej mindre inom Bohuslän än ock i hela riket samt utgör ett
af de allra främsta fiskericentra. De flesta af länets stora fiskelägen
tillhöra denna trakt, hvilken dessutom är den mest framstående inom
länets skärgård i afseende äfven å skeppsrederi, badortsväsende och
affärsrörelse i allmänhet samt derför redan besitter de flesta af just
denna rörelse framkallade samfärdsanstalterna inom samma skärgård.

Hvilken stor betydelse Göteborgs och Bohus län eger för sjöfarten
och fiskebedriften inom riket, framgår tillräckligt deraf, att enligt
lvommersekollegii senast offentliggjorda underdåniga berättelse öfver
utrikes handels och sjöfarten angifves hela landets handelsflotta för
år 1889 hafva egt en drägtighet af 504,679 tons, af hvilka närmare
tre tiondedelar eller 146,356 tons kommo på nämnda län. Under det
att för samma år hela rikets utförsel af färsk fisk uppgick till 55 806,882
kilogram och af saltad sill till 20,494,685 kilogram, så hafva icke mindre
än 53,543,086 kilogram af förra slaget och 18,905,919 kilogram af det
senare utförts från sagda läns tullkammardistrikt och detta oberäknadt
den ganska betydliga mängd af fisk, som från Bohuslän forslats till
öfriga delar af riket för att der förbrukas. Den bohuslänska hafsfiskebedriften
uppgifves omfatta ett sillfiske, som är näst det på kusten af

Sjunde hufvudtiteln.

Skottland förekommande det största i verlden samt en export af färsk
fisk, som är den allra största, som finnes eller någonsin funnits till.

För ådagaläggande af den offervillighet, som är å dessa orter
rådande för telegraf- och telefonväsendets utveckling derstädes, anför
Telegrafstyrelsen, hurusom en för telegraf- och centraltelefonstationen
i Varekil nyuppförd, rymlig och för ändamålet lämplig byggnad med
tillhörande tomt inom kort kommer att till telegrafverket med full
eganderätt öfverlåtas af enskilda personer i orten.

Äfven för den nu ifrågasatta linien anser Telegrafstyrelsen böra
användas dubbel kopparledning af 2,5 mm. diameter, och har densamma
synts lämpligast böra uppläggas på telegrafverkets förutvarande stolplinie
af 76 kilometers längd från Göteborg via Kungelf, Hulta och
Svanesund till Varekil samt derifrån fortsättas äfvenledes på förut befintliga
stolpar å en sträcka af 20 kilometer via Kårehogen till närheten
af Fiskebäckskil, hvarifrån 13 kilometer ny stolplinie jemte en 3
kilometer lång kabelledning öfver Gullmarsfjorden i närheten af de så
kallade Kopparnaglarne erfordras för liniens framdragande till Lysekil.

Kostnaden för linien Göteborg—Varekil utgör med ^beräkning
af kortare kabelledningar och apparater 20,580 kronor samt för linien
Varekil—Lysekil, hvilkens längd utgör 36 kilometer, 17,355 kronor
eller tillsammans för hela linien Göteborg—Varekil—Lysekil 37,935
kronor.

Vid föredragning den 12 Januari nästlidet år af Telegrafstyrelsens
i underdånig skrifvelse den 19 December 1890 gjorda framställning
om anvisande af ett särskilt anslag å sammanlagdt 116,000 kronor
för åstadkommande af telefonförbindelse mellan Piteå och Haparanda
samt för utsträckning af rikstelefonnätet från Uddevalla till Strömstad
och från Örebro till riksgränsen vid Magnor hade jag tillfälle erinra,
att, då på framställning af Kong!. Maj:t 1889 års Riksdag för
anläggning af telefonledningar anvisade ett belopp af 750,000 kronor,
att utgå under fem år, och derigenom satte telegrafverket i stånd att
telefoniskt med hvarandra förbinda ett större antal af landets vigtigare
städer, staten på telefonväsendets område öfvertog en uppgift, hvars
fyllande, såsom ock vid sistnämnda tidpunkt uttalades, med visshet
kunde antagas leda dertill, att inom en närmare eller aflägsnare framtid
ett hela landet omfattande telefonnät genom statens försorg komme

8(3-

Sjunde hufvudtiteln.

att bringas till stånd. Med denna uppgift för ögonen vore det emellertid
af vigt, att de hufvudledningar, hvilka skulle förbinda de olika
landsdelarne med rikstelefonnätet, komme till utförande, så fort omständigheterna
det medgåfve. Härför talade icke blott den omständigheten,
att, då staten på detta område öfvertagit en uppgift, hvilken
eljest kunnat tillgodoses af den enskilda företagsamheten, de särskilda
orterna syntes eg a berättigade anspråk, att med deras förbindande i
telefoniskt afseende med öfriga delar af landet icke fördröjdes längre
än nödigt. Äfven statens eget välförstådda intresse hänvisade på ett
framgående i antydda riktning. Jemte det att inkomsten af de talrika
lokala telefonnät, staten numera eger i olika landsdelar, kan antagas
komma att väsentligen stegras, i den mån dessa nät varda förbundna
med hvarandra och med rikstelefonnätet, är det, på sätt jag vid nyssberörda
tillfälle framhöll, en gifven sak, att statens telefonnät, först
sedan det erhållit en sådan utsträckning, att det omfattar alla orter af
betydenhet i landet, kommer att utveckla sin hela betydelse för samfärdseln
och do ekonomiska intressena och dermed äfven att gifva
staten full afkastning af det i anläggningen nedlagda kapitalet, hvarför
det uppenbarligen bör ligga i statens intresse att, i den mån tillgångar
kunna beredas, fortskynda uppnåendet af nyssnämnda tidpunkt.

De skäl, hvilka sålunda vid berörda tillfälle föranledde mig att
understödja Telegrafstyrelsens då gjorda framställning, sjmas mig vid
det förhållande, att telefonkorrespondensen å statens interurbana ledningar
sedan sistlidet år ökats i en utsträckning, som vid nämnda tillfälle
icke kunde förutses, i ännu högre grad gälla i fråga om Styrelsens
nu framstälda ytterligare begäran om ett särskilt anslag för vidare
utveckling af de interurbana telefonledningarna. Telegrafstyrelsen synes
mig ock hafva anfört-göda skäl för valet af de föreslagna ledningarna,
hvilka utan tvifvel alla komme att få för telefonsamfärdseln vigtiga
uppgifter att fylla. Jag anser likväl icke, att, utöfver den till utgående
under år 1893 afsedda femtedelen, 150,000 kronor, af 1889 års anslag
till telefonanläggningar, större belopp lämpligen bör för ifrågavarande
ändamål denna gång disponeras än omkring 200,000 kronor, och då
af detta skäl bland de af Telegrafstyrelsen föreslagna ledningar en
uteslutning torde böra ega rum, vill det synas mig, som om linien
Örebro—Karlstad jemförelsevis i mindre grad än de öfriga påkallade ett
skyndsamt utförande. Den af sistlidet års Riksdag till utförande beviljade
ledningen Örebro—riksgränsen, hvilken är afsedd att dragas öfver Karlstad,
kommer nemligen först under innevarande år att anläggas, och
man torde derför kunna antaga, att någon tid kommer att förflyta, innan

Sjunde hufvudtiteln.

trafiken å denna linie varder så upparbetad, att de af Telegrafstyrelsen
framhållna olägenheterna deraf, att densamma är den enda för befordrande
af den norska och vermländska telefonkorrespondensen tillgängliga,
i hela sin vidd göra sig gällande. Med anläggningen af den föreslagna
nya ledningen Örebro—Karlstad, beräknad att kosta 43,550
kronor, torde derföre kunna och böra anstå till ett följande år, hvaremot
jag med Telegrafstyrelsen är ense om angelägenheten deraf, att
de öfriga af Stvrelsen föreslagna ledningarna med det snaraste komma
till utförande.

Jag hemställer i underdånighet, att Kongl. Maj: t täcktes föreslå

Riksdagen . *

dels att af det utaf 1889 års Riksdag beviljade anslaget för anläggning
af telefonledningar på extra stat för år 1893 anvisa en femtedel
med 150,000 kronor,

dels ock att för anläggning af telefonledningar från Stockholm
till Örebro, från Stockholm öfver Norrköping till Linköping, från Malmö
till Kristianstad samt från Göteborg öfver Varekil till Lysekil bevilja
ett extra anslag för år 1893 å 206,450 kronor.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

För bestridande af hit hörande utgifter äro i nu gällande riksstat [11, 12.]
såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter och ^u^n,
uppehållande af domängöromdlen kos länsstyrelserna 45,000 kronor, dels „f statens
ock till resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis, 22,181 kronor,

I underdånig skrifvelse den 6 November sistlidet år har Domänstyrelsen
anmält, att båda dessa anslag fortfarande äro behöfliga, och
att i fråga om det förra anledning saknas, att föreslå förhöjning eller
nedsättning i beloppet. Beträffande åter förslagsanslaget till omkostnader
vid domänförvaltningen hafva, enligt hvad Domänstyrelsen anför,
under alla de år, Styrelsen utöfvat sin verksamhet, dessa kostnader
uppgått till högre belopp än det i sådant afseende nu anvisade och
detta jemväl efter utfärdandet af nådiga kungörelsen den 20 December
1889, angående ändring i reseroglementet den 11 Februari 1881, idet
nemligen resekostnaderna vid domänförvaltningen under år 1890 uppgingo
till 48,914 kronor 25 öre. Domänstyrelsen hyser väl den förhoppning,
att, i den mån försäljningen af mindre kronoegendomar kommer
att fortgå, förvaltningskostnaderna i allmänhet och således äfven
resekostnaderna skola kunna nedbringas, men ännu hafva försälj -

[13.]

Skogsodlingens

befrämjande,

°° Sjunde hufvudtiteln.

ningarna, som först genom nådiga trefven den 18 Maj 1888 och den
2J Maj 1891 erhållit en mera betydande omfattning, ej kunnat utöfva
någon väsentlig verkan i nämnda hänseende, helst som för flertalet af
de egendomar, som försäljas, statsverket får vidkännas särskilda utgifter
derigenom, att. försäljningen bör enligt gällande föreskrifter föregås af
saluvärdering i den ordning, som för arrendeuppskattningar är stadgad.
Då emellertid, enligt hvad Domäustyrelsen antager, redan under de
närmaste åren kan förväntas, att resekostnaderna skola blifva något
mindre än för år 1890,. anser Domänstyrelsen desamma för år 1893
kunna beräknas till omkring 40,000 kronor.

Då det till resekostnader vid domänförvaltningen i riksstaten upptagna
förslagsanslaget årligen måst betydligt öfverskridas, och, enligt
hvad Domänstyrelsen anfört, utsigt icke förefinnes, att utgifterna under
denna anslagstitel skola kunna under den närmaste framtiden i någon
n?®ra betydlig, mån nedbringas, torde ordningen fordra, att anslagets
siffra. sättes till ett belopp, som närmare öfverensstämmer med det,
hvartill utgifterna från anslaget i verkligheten uppgå.

Med afseende härå och då anslaget till aflöning åt domänintendenter
och .uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna fortfarande
är till oförändradt belopp erforderligt, torde de af Domänstyrelsen
under nu ifrågavarande titlar föreslagna beloppen böra af Riksdagen
äskas, dock att för erhållande af jemn slutsumma å anslagen under
denna hufvudtitel anslaget till resekostnader vid domänförvaltuingen
torde få utföras med 40,080 kronor. Jag hemställer alltså, att Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å extra stat för år 1893 anvisa

till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af domängöromålen
hos länsstyrelserna 45,000 kronor; samt

till resekostnader vid domänförvaltningen såsom förslagsanslag’
40,080 kronor.

Skogsodlingens befrämjande.

b ör innevarande ar, likasom för hvart och ett af de tre närmast
föregående, har Riksdagen för skogsodlingens befrämjande anvisat ett
extra anslag af 25,000 kronor.

. .De för ifrågavarande ändamål för åren 1889, 1890 och 1891
beviljade anslag hafva blifvit af Kong]. Maj:t till fullo disponerade;
och för år 1892 hafva till Kongl. Maj:t inkommit ansökningar om
delaktighet i anslaget till sammanlagdt belopp af 31,500 kronor.

Sjunde hufvudtiteln.

Då anledning icke finnes att antaga annat, än att anslaget äfven
för år 1893 är till oförminskadt belopp behöflig!, samt jag icke eger
skäl att ifrågasätta ändring i de för åtnjutande af bidrag från samma
anslag stadgade vilkor, hemställer jag, att Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen _ o

att för skogsodlingens befrämjande för år 1893 bevilja ett extra
anslag af 25,000 kronor, att ställas till Kongl. Majrts förfogande
för att i mån af tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap,
som understödja enskilda skogsödare genom tillhandahållande af skogsbo
och plantor till billigt pris eller beredande af kostnadsfritt biträde
vid skogsodlingsarbeten, dock med vilkor att statsbidrag icke må till
något län utgå med högre belopp, äu hvad landsting och hushållningssällskap
tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet anslagit, ej
heller till högre belopp än 2,000 kronor för hvarje landstingsområde.

Summan af de utaf mig tillstyrkta anslagen a extra stat för ar
1893 utgör 957,334 kronor mot 783,234 kronor i riksstaten för år 1892.

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad
föredragande departementschefen sålunda hemstält och
föreslagit beträffande anslagen under sjunde hufvudtiteln;
och behagade Hans Kongl. Höghet KronprinsenRegenten
dertill lemna bifall.

Ex protocollo:
Fr. N:son Ihrfelt.

Bih. till Riksd. Prof. 1892. 1 Sami. 1 Afd.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1892.

Åttonde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 13 januari 1892.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Leweniiaupt,
Statsråden: herr friherre von Otter,
friherre Palmstierna,
friherre v0on Essen,
friherre Akeriiielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD Och
Gilljam.

Departementschefen, statsrådet Gilljam föredrog följande ärenden rörande
regleringen af åttonde hufvudtitelns ordinarie stat och de till samma
hufvudtitel hänforliga extra ordinarie anslagsbehof; hvarvid departementschefen
yttrade beträffande

Bill, till Riksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd.

Åttonde hufvndtiteln.

Ordinarie anslag.

Departementets afdelning af Kong]. Maj:ts kansli.

[1.] Redan länge har det visat sig, att mängden och beskaffenheten af de

Admmistratii>tveri^ administrativa mål och ärenden, som numera skola af ecfclesiastikchlfenft
dePartementetf folkskolebyrn handläggas, göra det omöjligt för byråns chef
fuikskoie- vederbörligen ombesörja den honom tillkommande beredningen af alla
byrån, dessa mai° och ärenden och att på samma gång tillfredsställande fullgöra
sina åligganden i afseende på frågor af pedagogisk art.

Sedan nämnda byrå inom departementet upprättades, har mer än ett
fjerdedels sekel förflutit. Lnder denna tid hafva de folkundervisningsanstalter,
med hvilka byrån ursprungligen hade att befatta sig, ökats från
5,473 till 10,571. Statsanslagen till dessa anstalter, som vid periodens
början uppgingo till 215,000 kronor, utgöra nu öfver 3,800,000 kronor.
° Seminarierna, som då egde en ytterst ringa utveckling med afseende
å både klasser och lärareantal, äro nu fullt organiserade och försedda
med en. talrik lärarepersonal. Redan af denna utveckling och den dermed
följande ytterst rörliga och vexlande lagstiftningen har förorsakats
betydlig ökning i byråns administrativa verksamhet, men dessutom hafva
efter byråns inrättande nya skolformer, hvar och en med sina särskilda
lagar och författningar, vuxit upp och stälts under byråns administration.
Folkskolorna hafva förbundits med fortsättnings- och slöjdskolor. Nya
lärarebildningsanstalter hafva uppstått i de af landsting eller enskilda personer
upprättade småskolelärareseminarierna. Öfver de egentliga folkundervisningsanstalterna
hafva folkhögskolorna utbildats. I rikets nordligaste
trakter har undervisningen för den finska och lappska befolkningen
ordnats enligt särskilda bestämmelser. En pensionsinrättning för så *väl
folkskolelärare som deras enkor och barn har tillkommit, hvarigenom en
betydande mängd mal tillföres byrån. Det i många hänseenden invecklade
s. k. abnormskoleväsendet tillhör också numera, i olikhet mot förr,
byråns verksamhet. Särskilt kommer utan tvifvel ordnandet af döfstumundervisningen,
som under den senaste tiden inträdt i ett alldeles
nytt skede, att i den närmaste framtiden medföra svårlösta och invecklade
frågor. Och äfven fransedt sistberörda förhållande kommer säkerligen antalet
af de rent administrativa ärendena och besvärsmålen å byrån att ej
obetydligt ökas, sedan frågan om beredande af ålderdomsunderstöd åt lä -

Åttonde hufvndtiteln. 3

rare och lärarinnor vid mindre folkskolor och småskolor in. fl. äfvensom
andra byrån tillhörande, nu sväfvande frågor vunnit sin lösning.

1 olikhet med förhållandet å eu annan byrå inom departementet, den
s. k. läroverksbyrån, hvilkens chef äfven är eu fackman, äro de å folkskolebyrån
förekommande rent administrativa malen och ärendena dels
till antalet öfvervägande de pedagogiska, dels ofta af ganska invecklad
och tidsödande art, hvilket i icke ringa mån beror derpå att, under det
läroverksbyrån har att syssla med fast organiserade statsanstalter, folkskolebyrån
handlägger ärenden, beträffande livilka det öfvcrlemnats åt kommunala
myndigheter att utöfva eu ganska vidsträckt beslutanderätt och
Indika derför förete mycket vexlande former samt påkalla efter de olika
förhållandena lämpade åtgärder.

Tydligen kan det icke rimligtvis fordras af byråchefen, att han
skall kunna fullständigt sätta sig in i och ombesörja beredningen af alla
dessa administrativa mål och ärenden, särskild! betungande för eu person,
som saknar egentlig embetsmannautbildning, och pa samma gång ega^ tid
och krafter öfver att på tillfredsställande sätt besörja sina öfriga åligganden,
såsom bland annat att väckande och ledande följa arbetet inom
landet på folkskolans område, att iakttaga de vigtigaste företeelserna
inom samma område i utlandet, att utöfva erforderlig tillsyn öfver folkskoleinspektionen
och söka få densamma pa lämpligaste sätt ordnad och
utvecklad samt att sjelf inspektera de särskilda folkskolelärareseminarierna,
för hvilket ändamål han tidtals måste lemna byrån och företaga resor.
Synnerligen önskvärdt vore, att tiden för dessa resor icke behöfdc blifva
allt för knapp, utan att byråchefen kunde få tillfälle att derunder sammanträffa
med inspektörerna inom ett eller flera distrikt för att med dem
samråda om folkskolans angelägenheter inom deras inspektionsområden,
samt att hans inspektionsverksamhet utsträcktes äfven till de för folkskolans
utveckling så vigtiga småskolelärareseminarierna.

De med den nuvarande anordningen af folkskolebyran förenade olägenheter
och behofvet af en förbättrad folkskoleinspektion föranledde
Kongl. Maj:t att i den till senast församlade riksdag aflatna statsverksproposition
bland annat föreslå, att Riksdagen måtte medgifva, att af anslaget
till arfvoden och resekostnadsersättning åt folkskoleinspektörer finge
utgå arfvode, ej öfverstigande 6,000 kronor för år, åt en för viss tid förordnad
person, hvilken, förutom öfvervakande af folkskoleinspektionen,
tillika skulle utöfva tillsyn öfver seminarierna för bildande af lärare så
väl vid folkskolor som vid småskolor samt biträda departementschefen vid beredning
af ärenden rörande folkundervisningen af uteslutande eller öfvervägande
pedagogisk art. Förslaget åsyftade derjemte, att chefen för folk -

4 Åttonde hufvudtiteln.

skolebyran skulle befrias från afl inspektion .af folkundervisningsanstalterna
och till chef för nämnda byrå kunna utses cn person med egentlig embetsmannautbildning.

o Statsutskottet, som erkände vigten deraf att byråchefen å folkskolebyran
sattes i tillfälle att odcladt egna sin tid och sina krafter åt den
mångfald af administrativa mål och ärenden, som, enligt hvad i statsrådsprotokollet
vitsordades, numera tillkomme denna byrå, tillstyrkte bifall
till Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning. Första Kammaren biföll
framställningen, hvaremot Andra Kammaren afslog densamma, såsom
af den inom sistnämnda kammare förda öfverläggning framgår, till stor
del åt skäl, att en skolman ansågs böra stå i spetsen för folkskolebyrån
och att af honom borde kunna utföras eu hufvudsaklig del af de åligganden,
hvilka enligt Kongl. Maj:ts förslag skolat tillkomma en särskild
öfverinspektor ötver anstalterna för folkundervisningen; men på
samma gång erkändes af ett flertal bland dem, som yrkade afslag å
Kongl. Maj:ts framställning, att krafvet på lättnader för folkskolebyråns
chef i fråga om beredningen af de administrativa ärendena å byrån vore
fullt berättigadt och att en förändrad organisation af byrån syntes böra
ske i den retning, att till biträde åt byråchefen vid dennes sida sattes
en för dessa ärendens förberedande behandling lämplig tjensteman, som
kunde under byråchefens inseende handlägga och till slutligt afgörande
bereda samma ärenden.

Sedan frågan om anställande af eu öfverinspektor öfver folkundervisningsanstalterna
förfallit i följd af kamrarnes skiljaktiga beslut, bär
Kongl. Maj:t den 9 oktober nästlidna år till chef för folkskolebyrån
utnämnt eu skolman. Det återstår nu att taga i öfvervägande, huru den
af behofvet påkallade förändrade anordningen och fördelningen af arbetet
inom nämnda byra ma kunna lämpligast och med minsta kostnad åstadkommas.

Af hvad ofvan blifvit omförmäldt torde framgå, att, derest chefen för
folkskolebyrån skall kunna egna erforderlig tid och krafter åt den pedagogiska
sidan af sin verksamhet, lian så mycket som möjligt bör befrias
från den förberedande handläggningen af de rent administrativa ärendena
å byran. För att detta skall kunna ske, måste beredningen af dessa mål,
särskildt af besvärsmålen, hvilkas handläggning de senaste åren måst till
hufvudsaklig del ombesörjas af departementets redan förut i hög grad betungade
expeditionschef, uppdragas åt någon annan derför passande
person. . Att för detta ändamål anställa en särskild tjensteman torde
emellertid icke vara behöfligt, då säkerligen alltid någon kanslisekreterare
inom departementet torde finnas lämplig och villig att utöfver de

Åttonde hufvudtiteln. 5

med hans tjenst förenade göromål åtaga sig ifrågavarande uppdrag mot
särskildt arfvode, hvilket synes mig kunna bestämmas till 1,000 kronor
årligen, eller enahanda belopp, som enligt fastståld stat för sjöförsvarsdepartementet
utgår i arfvode till en kanslisekreterare för handläggande af
en del sådana göromål, som tillhöra byråchef.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag i underdånighet,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, för beredande
af ett särskildt årligt arfvode såsom godtgörelse åt den kanslisekreterare
inom ecklesiastikdepartementet, som förordnas att å folkskolebyrån
till föredragning bereda besvärsmål jemte öfriga rent administrativa mål
och ärenden, hvilka icke af byråchefen sjelf handläggas, äfvensom att,
i den mån sådant erfordras, under byråchefens inspektionsresor bestrida
dennes öfriga göromål å byrån, höja anslaget till ecklesiastikdepartementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli från sitt nuvarande belopp, 78,800 kronor,
till 79,800 kronor.

Kleresistaten.

Sedan Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 13 april 1881 förord- [2.]
nät, bland annat, att Öfver Luleå församling i Norrbottens län skulle,
så snart sådant kunde i behörig ordning ske, delas i två regala pastorat, församling.
af hvilka det ena skulle bibehålla benämningen Öfver Luleå församling
och det andra benämnas Edefors församling, bär kontraktsprosten i
Vesterbottens tredje kontrakt J. A. Englund bos Kongl. Maj:t anhallit,
att honom måtte tillerkännas rätt till prostetunna jemväl för den sålunda
nybildade, till kontraktet hörande Edefors församling.

I anledning af denna ansökning hafva uppbördsförvaltningen i orten,
domkapitlet i Hernösand och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
länet sig yttrat, dervid Kongl. Maj:ts befallningshafvande erinrat, att kyrkoherdebeställningen
i Edefors pastorat år 1890 blifvit tillsatt, samt att genom
den sålunda inträdda förändringen med afseende på indelningen af
nämnda kontrakts församlingar prosten i detta otvifvelaktigt fått sina embetsgöromål
i allmänhet ökade. Vidare hafva kammarkollegium och statskontoret
gemensamt afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i ämnet och
dervid, med förmälan att prosten i Vesterbottens tredje kontrakt, bestående af
Luleå stadsförsamling samt Neder Luleå, Öfver Lulea, Edefors, Råneå, Neder
Kalix, Öfver Kalix, Jockmocks, Qvickjocks och Gellivare församlingar,
af hvilka de tre sistnämnda tillhörde lappmarken, enligt kronoräkenskaperna
åtnjöte ersättning för fem tunnor kronotiondespanmal, tillstyrkt, att
Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition till Riksdagen göra framställning

[3.]

Anatomiska

institutionen

Upsala.

6 Åttonde hufvndtiteln.

om uppförande under anslaget till kleresistaten af ett belopp af 13 kronor
73 öre, utgörande det till penningar, på sätt kongl. förordningen den 23
juli 1869 förcskrefve, förvandlade värdet å en tunna korn, att till kontraktsprosten
i Vesterbottens tredje kontrakt årligen utgå.

1 öfverensstämmelse med hvad kammarkollegium och statskontoret
sålunda tillstyrkt hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen att såsom årlig ersättning för prosttunna, tillkommande
kontraktsprosten i Vesterbottens tredje kontrakt för Edefors församling,
bevilja 13 kronor 73 öre och för sådant ändamål öka den under
kleresistaten uppförda anvisning i kontant, 20,646 kronor, till 20,660 kronor,
eller med ett jemnadt belopp af 14 kronor.

Universiteten.

I underdånig skrifvelse den 30 september nästlidna år har kanslern
.för universitetet i Upsala, efter anhållan af det större akademiska konsistoriet
derstädes, påpekat önskvärdheten deraf att eu förhöjning med

1,000 kronor kunde beredas i årsanslaget till den anatomiska institutionen
vid nämnda universitet. Denna anhållan grundar sig på eu
af medicinska fakulteten i ämnet gjord framställning, för hvilken jag ber
att få redogöra.

Efter erinran hurusom fakulteten tillförene begärt eu förhöjning i
nämnda anslag af 2,000 kronor samt att Kongl. Maj:t i anledning
häraf hos 1889 års riksdag äskat ett årligt belopp af 1,500 kronor, som
af Riksdagen beviljats, yttrar fakulteten, att ifrågavarande institution icke
med det sålunda anslagna beloppet kunnat bestrida de för dess verksamhet
nödiga utgifter. Fakulteten hade derför nödgats hos kanslern anhålla
om ett tillskott af 500 kronor för det följande läsåret från universitetets
reservfond, hvilket äfven beviljats; och dylikt tillskott hade sedermera
årligen utgått. Ett årligt bidrag från reservfonden till s. k. löpande utgifter
vid en institution kunde emellertid för längre tid icke skäligen
förväntas.

Att fakulteten icke genast begärt ytterligare förhöjning af statsanslaget
hade haft sin grund deri, att densamma ansett sig böra afvakta någon tids
erfarenhet, för den händelse möjligen inkomsten af lärjungarnes afgifter,
de s. k. dissektionsafgifterna, komme att ökas, eller utgifterna på ett eller
annat sätt kunde nedbringas. Intetdera hade dock inträffat. Dissektionsafgifterna
hade tvärtom genom ett aftagande antal medicine studerande

Åttonde hufvudtiteln. 7

betydligt minskats och syntes, enligt tillgängliga uppgifter, komma att under
den närmaste framtiden ännu mera nedgå. Dessa afgifter hade under
läsåren 1887—1889 utgjort i medeltal 1,523 kronor årligen, för läsåret
1889—1890 1,258 kronor och under läsåret 1890—1891 endast 1,042
kronor, hvarigenom nu uppstått eu minskning i årsinkomst af nära 500
kronor. Då afgiften för hvarje lärjunge nyligen höjts och en jemförelse
med storleken af samma afgift vid öfriga medicinska läroverk visade, att
en ytterligare förhöjning vore obillig, kunde en förökad inkomst icke på
detta sätt beredas. De största utgifterna, nemligen de för värme, ljus och
vatten samt för anskaffande och konservering af dissektionsmaterialet, påverkades
deremot endast i ringa grad af dissekanternas antal och vore
derför nästan oförändrade.

Den vetenskapliga verksamheten vid institutionen hade på grund af
nu anförda förhållanden kunnat föga tillgodoses; nyare för densamma
behöfliga instrument samt preparat af vax och gips hade endast i ringa
antal och med användande af medel, som hufvudsakligen från enskild!,
håll bekommits, kunnat anskaffas, och förrådet af glaskärl, nödvändiga
för bevarandet af de vid institutionen förfärdigade och för museet afsedda
preparat, vore uttömd!.

Härtill komme, att institutionen för att få behålla en vid densamma
till ovanlig duglighet för sin tjenst uppfostrad biträdande vaktmästare,
som man påräknat till efterträdare åt den nu 66 år gamle ordinarie vaktmästaren
och hvilkens nuvarande aflöning, 500 kronor, bestredes med de
af reservfonden lemnade medlen, icke kunde undgå att från början af
läsåret 1891—1892 höja den biträdande vaktmästarens aflöning med 300
kronor årligen. Den nytta, som denne gjorde institutionen genom sin
färdighet i allehanda yrken, vore dock så stor, att lönetillökningen redan
derigenom kunde anses ersatt.

Då det nuvarande tilläggsanslaget från reservfonden utgjorde 500
kronor, inkomsten af dissektionsafgifterna minskats med ungefär lika stor
summa och en ökad utgift af 300 kronor icke utan verklig skada för
institutionen kunde undvikas, behöfde institutionen egentligen eu tillökning
af sitt anslag med 1,300 kronor. Med hänsyn till en, om också icke under
den närmaste framtiden, möjlig ökning af dissektionsafgifterna ansåge sig
fakulteten dock böra föreslå ett belopp af endast 1,000 kronor. Hela årsanslaget
till institutionen skulle, om detta beviljades, komma att utgöra

6,000 kronor.

Fakulteten anför vidare med afseende å lönen åt den biträdande
vaktmästaren, dels att institutionen, ehuru den bestode af två afdelningar,

Åttonde hnfvudtiteln.

den anatomiska och den histologiska, blott egde en ordinarie vaktmästare,
dels att den nuvarande biträdande vaktmästaren genom sin verksamhet
i flera hänseenden kunde anses motsvara det biträde, som under
namn af maskinist, preparatör eller konservator ofta vid jemförliga institutioner
funnes jemte den ordinarie vaktmästaren anstäldt med en fast lön,
uppgående till högre belopp än 800 kronor.

I sin underdåniga skrifvelse har kanslern förordat nu ifrågasatta
anslagsförhöjning såsom synnerligen behöflig. Krafvel på dess beviljande
synes ock, med afseende å hvad medicinska fakulteten anfört, vara fullt
befogad! Jag hemställer derför, det Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att årsanslaget till anatomiska institutionen vid universitetet i
Upsala, 5,000 kronor, må höjas med ett belopp af 1,000 kronor till

6,000 kronor.

[4.] När vid 1888 års riksdag nådig framställning gjordes om anslag till

LboumiTa ,vuPPförande för botaniska institutionen vid universitetet i Lund af en ny
stitutionen i byggnad, hvilken i väsentlig mån afsågs för upprättande af ett växtfysioiimd.
logiskt laboratorium, omförmäldes, att vid ett sådant laboratorium måste
förr eller senare anställas en laborator, hvilken skulle leda öfningarna derstädes.
Med anledning af en utaf institutionens föreståndare gjord framställning
har akademiska konsistoriet nu anhållit, att till lön åt eu laborator
vid nämnda anstalt måtte beredas ett årligt anslag af 3,000 kronor,
hvilken anhållan universitetets kansler ansett sig böra särskildt förorda.
De till stöd för denna anhållan åberopade skäl hafva af institutionsföreståndaren
anförts och äro hufvudsakligen följande.

Med begäran om ifrågavarande anslag hade man ansett hittills kunna
anstå, så länge eu af universitetets docenter, hvilken vore fullt skicklig att
leda växtfysiologiska öfningar, innehade ett af den matematisk-naturvetenskapliga
sektionens docentstipendier och till följd deraf vore pligtig att biträda
vid de praktiska öfningar, som kunde ifrågakomma vid den botaniska
institutionen. Denna utväg att använda tillfälliga understöd för tillgodoseende
af universitetets ordinarie behof af lärare kunde dock endast för
en kortare tid anlitas. En docent kunde nemligen ej länge finna sig tillfredsstäld
med ett dylikt stipendium, som utgjorde en allt för ringa ersättning
för den uppoffring af tid och arbete, som skötandet af en laboratorsbefattning
kräfde. Med år 1892 kunde det nya laboratoriet tagas
i bruk, och i början af år 1893 tilländaginge den tid af sex år, under
hvilken den ofvan omförmälde docenten Ange innehafva sitt docentstipendium.

Som redan två fast aflönade lärare i botanik funnes vid universitetet,

Åttonde hufvudtiteln.

kunde man måhända föreställa sig, att ytterligare en lärare i detta ämne
vore obehöflig. Den undervisning och de öfriga göromål vid den botaniska
institutionen, som dessa båda lärare hade att bestrida, toge dock
deras tid fullt i anspråk; och det vore ej för att bereda någon lindring i
det dem hittills åliggande arbete, som ifrågavarande laboratorslön begärdes,
utan det gälde att i universitetsundervisningen införa en ny gren af
vetenskapen, som hittills ej kunnat studeras vid de svenska högskolorna.

Då under öfverläggningarna om behofvet af detta anslag blifvit ifrågasatt,
huruvida icke vid inträffande ledighet sådan förändring af redan befintliga
lärarebefattningar vore möjlig, som kunde göra en särskild laboratorstjenst
öfverflödig, har institutionsföreståndaren uttalat den mening,
att en förändring i detta syfte icke kunde genomföras utan skada för de
vetenskapliga studierna. Hela undervisningen inom den filosofiska fakulteten
syntes för närvarande stadd i en utveckling, som snarare gjorde ett
ökadt lärareantal nödvändigt, och särskildt gälde detta om läroämnena
botanik och zoologi. Också funnes numera vid många utländska universitet,
bland andra det i Köpenhamn, två ordinarie professorer i botanik,
nemligen en i växtfysiologi och en i systematisk botanik, samt dessutom
flere lägre aflönade lärare med skyldighet att biträda vid undervisningen
eller tjenstgöra vid vederbörande institution. I hvilket fall som helst utgjorde
det under nuvarande förhållanden för den ostörda verksamheten
vid den nya läroanstalten ett nödvändigt vilkor, att en särskild lärare med
skyldighet att leda de växtfysiologiska laborationerna blefve anstäld. Fullt
kompetent sökande till en laboratorsbefattning skulle ej komma att saknas,
om en sådan tjenst snart kunde tillsättas.

Anställandet af en laborator är en förutsedd följd af upprättandet
af ett växtfysiologiskt, laboratorium i den nya byggnad, som nu är färdig
att för sitt ändamål användas. Med afseende härå och på i öfrigt af institutionsföreståndaren
anförda skäl anser jag mig böra i underdånighet
tillstyrka, att Kong! Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom,
att till aflöning åt en laborator i växtfysiologi vid botaniska institutionen
i Lund må beviljas ett årligt anslag af 3,000 kronor, hvaraf 750 kronor
såsom tjenstgöringspenningar.

Vid två föregående tillfällen har akademiska konsistoriet i Lund, med [5.]
anslutning till en af professorn i kemi och mineralogi C. W. Blomstrand
gjord framställning, i underdånighet anhållit om utverkande af anslag till tutiomn i
inrättande af en ny extra ordinarie professorsbefattning i mineralogi och pe- Luml m- “■
trografi, på det att dessa vetenskapsgrenar måtte kunna skiljas från lärostolen
i kemi. Professor Blomstrand bär nu ånyo framhållit detta behof,

Bih. till. Iliksd. Prat. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 2

10 Åttonde hufvudtiteln.

men till vinnande af besparing i kostnaderna inskränkt sig till att föreslå
inrättandet af en assistentplats vid kemiska institutionens mineralogiska
afdelning. Den till konsistorium ingifna skrifvclsen i ämnet innehåller
följande motivering.

Uppenbart vore, att någonting borde göras för att vid universitetet
bringa kemien och mineralogien i en bättre ställning än den nuvarande,
då undervisning i båda dessa läroämnen meddelades af en och samma
professor. Med den hastiga utveckling, som dessa vetenskaper under senast
förflutna årtionden vunnit, måste det vara förenadt med stora svårigheter
att finna en person, som till alla delar vore fullt vuxen de
anspråk, som kunde ställas på en målsman för dem begge. Vid sådant
förhållande blefve följden, att mineralogien, såsom den jemförelsevis mindre
vigtiga, finge såsom undervisningsämne stå tillbaka för kemien. Dervid
vore särskildt att anse såsom en väsentlig brist, om mineralogiens kristallografiskt-optiska
del, som på senare tiden börjat spela en vigtig rol, allt för
mycket sattes å sido. I hvarje fall måste åt mineralogien i och för sig,
och ej minst då det gälde vårt land, tillerkännas stort värde.

För att så väl kemiens som mineralogiens, och särskildt den senares,
intressen måtte blifva bättre tillgodosedda än för närvarande, men likväl
de mera genomgripande förändringar och större kostnader undvikas, hvilka
skulle föranledas af dessa läroämnens fullständiga skiljande, har professor
Blomstrand föreslagit, att framställning måtte göras dels om anslag till
arfvode åt en assistent vid mineralogiska af delningen, hvilken skulle tillhandagå
de studerande med undervisning särskildt i minerallärans kristallografiska
del samt leda öfningar i mineraliernas bestämmande med mera
dylikt äfvensom i allmänhet vara professorn till biträde vid vården och
tillsynen om mineralsamlingen, dels om någon förhöjning i det till kemiska
institutionen nu utgående anslag till materiel, hvilken förhöjning vore afsedd
för inköp af instrument och samlingarnas komplettering för undervisningens
behof. Beloppen hafva af institutionsföreståndaren upptagits till
1,200 kronor såsom arfvode åt assistenten och 300 kronor såsom förhöjning
i materielan slaget. Konsistorium, som fortfarande funnit den förut
ifrågasatta extra ordinarie professuren af behofvet påkallad, har ansett sig
böra såsom en nödfallsutväg hemställa om beredandet af anslag till en
assistentbefattning, för hvilken dock arfvodet syntes konsistorium icke höra
understiga 1,500 kronor, derest man skulle kunna för platsen påräkna en
fullt kompetent person, hvarjemte konsistorium förordat den föreslagna
höjningen af materielanslaget.

Till konsistoriets berörda framställning har universitetskanslern tillstyrkt
bifall.

Åttonde hufvudtiteln.

Utan tvifvel måste det möta stora svårigheter för en professor att på
vederbörligt sätt uppehålla undervisningen i både kemi och mineralogi.
Det nu föreslagna sättet att för eu måttlig kostnad minska dessa svårigheter
synes mig derför böra vinna afseende. Arfvodet för assistenten torde
kunna upptagas till det af institutionsföreståndaren angifna belopp. Jag
tillstyrker alltså i underdånighet, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för universitetet i Lund bevilja på ordinarie stat:

till arfvode åt en assistent vid kemiska institutionens

Akademiska konsistoriet i Lund har vidare anhållit om beredande af
ett årligt anslag å 1,500 kronor till arfvode åt en assistent vid fysiska
institutionen. Den till grund för dénna anhållan liggande framställning af
institutionens föreståndare innehåller hufvudsakligen följande. .

För bestridande af undervisningen i fysik vid Lunds universitet funnes
för närvarande en ordinarie professor äfvensom en amanuens, hvilken
senares befattning hittills bestått i att biträda professorn vid föreläsningarna
och instrumentsamlingens vård. Förutom genom föreläsningar in eddelades
ifrågavarande undervisning genom praktiska öfningar, hvilka i nådiga
stadgan den 17 april 1891 blifvit formligen pabjudna. En redan
vunnen erfarenhet hade ådagalagt, att dessa öfningar medförde en ökad
undervisningstid af minst tio timmar i veckan; med mindre tid skulle sådana
öfningar föga uträtta. Det kunde väl ej skäligen ifragasättas, att det
undervisningsarbete, som härigenom tillkommit, skulle aläggas någon såsom
en ständig skyldighet utan ersättning. Men som för en dylik ersättning
inga medel funnes att tillgå, syntes någon vidare motivering för ett
nytt anslag icke behöfvas, utan hade institutionsföreståndaren ansett sig
endast böra gifva ett förslag till sådan anordning, att det nu erkända beliofvet
kunde utan för stor kostnad på verksammaste sätt fyllas.

Praktiska öfningar i fysik borde ej anses blott såsom ett medel att
bibringa den för fysikern nödvändiga tekniska färdigheten. De vore fastmer,
derigenom att de gåfve en inblick i beskaffenheten af vetenskapens inre
arbete, ett kraftigt medel att i studiet främja eu lefvande uppfattning och
ett djupare intresse. Men detta blefve de endast med det vilkor, att de
stäldes i strängt beroende af den allmänna undervisningsplanen, så att intet
ginge förloradt af den helsosamma vexelverkan emellan undervisningen i
föreläsningssalen och den i laboratorierna. Man borde derför framför allt

mineralogiska afdelning

kr. 1,200:

såsom förhöjning i anslaget till materiel
för samma institution ........................

300: —

alltid skulle stä under lnstitutions^

hålla på, att ifrågavarande öfningar

12 Åttonde hufvudtiteln.

föreståndarens ledning. Här vore hvarken fråga om att utbilda eu gren
af en vetenskap till ett fristående och sjelfständigt läroämne eller att skapa
eu expektantplats för högre syssla, utan det handlade endast om att göra
undervisningen vid de fysikaliska öfningarna så ändamålsenlig och kraftfull
som möjligt. Detta kunde ej ske bättre, än om institutionsföreståndaren
sjelf utförde det arbete, hvilket vanligen fullgjordes af en så kallad
laborator med fast anställning; men liksom en laborator borde ock professorn
hafva biträden, pa det att sådana undervisningsdetaljer, som väl
kunde utföras af en yngre lärare och för honom vara lärorika, icke onödigtvis
måtte göra intrång på professorns för öfriga uppgifter behöfliga tid.
Det vore lätt att inse sa väl värdet deraf, att den, som hade vården om
läroämnets alla intressen, också verkligen öfvervakade de praktiska öfningarnas
planmessiga gång, som ock att de studerande skulle i laboratoriet
arbeta med mera reda och lifaktighet, om de i arbetets detaljer hade en
flitig tillsyn och handleddes af en kunnig man, hvilken, såsom assistenten,
i ålder stode dem jemförelsevis nära och som borde hafva ett ökadt intresse
för deras arbete, så länge han sjelf deraf hade något att lära.

Enligt den sålunda föreslagna anordningen skulle den ständiga lärarepersonalen
vid fysiska institutionen utgöras af eu ordinarie professor med
tillförordnade biträden, nemligen en amanuens såsom medhjelpare vid de
offentliga föreläsningarna och instrumentsamlingens vård, samt eu eller
möjligen flere assistenter för att tillhandagå vid de praktiska öfningarna.
I regeln skulle väl ock komma att finnas docent, för hvilken den påbjudna
propedevtiska undervisningen skulle blifva ett passande verksamhetsfält.

Hvad anginge assistenten, borde han vara en i vetenskapen försigkommen
yngre man ined vida större skicklighet än den, som kunde fordras
för amanuensbeställningen; hans värf vore minst lika maktpåliggande som
en i undervisningen mera anlitad docents. Det vore derför ej klokt att
hane arfvode lä^re än till beloppet af ett fast docentstipendium eller

1,500 kronor. Detta utgjorde dock icke mer än hälften af ett anslag till
laborator inom andra institutioner; och det skulle troligen blifva svårt att
förvärfva en man med den duglighet och vetenskapliga utbildning, som
häi maste förutsättas, mot lägre ekonomiska vilkor än dem, som bjödes
eu extra lärare vid allmänt läroverk.

Till konsistoriets ifrågavarande anhållan har universitetskanslern tillstyrkt
nådigt bifall.

Med afseende a hvad sålunda förekommit, anser jag mig böra hemställa,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja ett årligt anslag
af 1,500 kronor till arfvode åt en assistent vid fysiska institutionen
vid universitetet i Lund.

Åttonde hufvudtiteln.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

I en till universitetskanslern stäld och af honom till Kongl. Maj:t [7.]
öfverlemnad skrifvelse har lärarekollegiet vid Karolinska^ mediko-kirurgiska^™^
institutet bland andra institutets behof, hvilka synts påkalla nådig fram- ratorn ;
ställning till innevarande års riksdag, framhållit vigten deraf, att aflö- f’Js‘0 09‘-ningen för laboratorn i fysiologi, hvilken aflöning för närvarande utgör

3,000 kronor, varder höjd till 4,500 kronor. Till stöd härför har anförts

följande. .

Om en lärare i fysiologi skulle kunna följa med sm vetenskaps utveckling
och sjelf arbeta inom densamma, vore det för honom icke möjligt
att sysselsätta sig med läkarepraktik; men en för nu ifrågavarande befattning
kompetent person kunde svårligen åtnöja sig med en aflöning, sa
liten som den nuvarande, och det vore fara värdt, att, om en sådan person
erhållits, han icke ville eller kunde qvarstanna vid befattningen. Dessutom
vore laboratorns tjenståligganden ganska omfattande. Enligt senast
utfärdade instruktion skulle han icke allenast leda de studerandes praktiska
öfningar i fysiologi, utan han vore derjemte skyldig att under hela läsaret
två timmar i veckan föreläsa fysiologi eller medicinsk fysik, ^ och hvad af
hans tid blefve öfrig nödgades han nästan uteslutande egna åt specielt vetenskapliga
ai’beten. För laboratorn i experimentel fysiologi och medicinsk
fysik vid universitetet i Upsala höjdes också vid 1885 ars riksdag lönen
från 3,000 kronor till 4,500 kronor. Dennes undervisningsskyldighet vore
dock ingalunda större, snarare mindre än laboratorns vid Karolinska institutet.

För billigheten af den ifrågasatta arfvodesförliöjningen har universitetskanslern
ansett synnerligen giltiga skäl anförda. .

Samma skäl, som föranledt höjning till nu ifragasatt belopp åt löneförmånerna
för två laboratorer inom medicinska fakulteten i Upsala, synas
mig tala för bifall till den nu gjorda framställningen. Jag får derför i
underdånighet hemställa, att Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att
till höjande af aflöningen för laboratorn i fysiologi vid Karolinska institutet
till 4,500 kronor, hvaraf 1,500 kronor skulle utgöra tjenstgöringspenningar,
bevilja på ordinarie stat 1,500 kronor, under vilkor att den
tjenstgöringsskyldigliet, som hittills alegat befattningens innehafvare, ma
kunna ökas på sätt Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma.

Vidare har lärarekollegiet vid Karolinska institutet gjort framställning [8.]
om anslag till inredning af ett laboratorium för institutets medicinska klinik
och detsammas förseende med nödig utrustning af instrument äfvensom

14 Åttonde hufvndtiteln.

om förhöjning i anslaget till denna klinik. Angående behofvet häraf har
lärarekollegiet meddelat följande motivering och utredning.

Den storartade utveckling, som under senaste tiden försiggått på invärtes-medicinens
område, vore i främsta rummet betingad af införandet
af nya undersöknings- och behandlingsmetoder. Härigenom hade en mängd
nya fakta uppdagats och nya forskningsfält öppnats. Den moderna kliniska
medicinen hade såsom en tillämpad, men på samma gång fullt sjelfständig
vetenskap icke blott att hemta undersökningsmetoder från sina närmaste
hj elpvetenskaper — histologi, fysiologi, kemi och bakteriologi — och omdana
dessa metoder för sina speciela syften, utan äfven att skapa nya
metoder och sjelfständigt framgå på sitt forskningsområde. Den direkta
kliniska iakttagelsen, understödd af den s. k. fysikaliska undersökningen
perkussion, auskultation, termometri in. in. — vore ej längre tillräcklig
för eu forskning och en undervisning, som skulle tillfredsställande fylla
den moderna tidens kraf. Den kliniske läraren och vetenskapsmannen
måste numera vara utrustad med fysikaliska, fysiologiska, histologiska,
kemiska och bakteriologiska hjelpmedel för att enligt nutidens fordringar
uppdaga och undersöka sjukdomsföreteelserna, framställa dem för sina lärjungar
och draga vetenskapligt giltiga slutledningar för den terapevtiska
behandlingen. Till ytterligare belysning, huru det kliniska forskningsområdet
på den sista tiden utvidgats, vore tillräckligt att erinra om den
grafiska metodens tillämpning på den kliniska medicinen, utbildningen af
de. elektriska undersöknings- och behandlingsmetoderna, de nya kemiska,
fysikaliska och bakteriologiska undersökningsmetoderna för vissa sjukdomar
äfvensom för blodet, sekreterna och exkreterna m. in.

Tydligt vore, att dessa nya och vidgade kraf på klinisk forskning och
klinisk undervisning icke kunde på ett tillfredsställande sätt fyllas utan en
materiel utrustning, hvarom man för helt kort tid sedan ej hade någon föreställning.
Också hade man utomlands på många håll behjertat dessa kraf och
skyndat att med de medicinska klinikerna förena kliniska laboratorier, försedda
med eu rikhaltig instrumentel utrustning. Äfven i vårt land hade ett
sadant steg redan blifvit taget. Sedan ar 1888 hade den medicinska kliniken
i Upsala varit försedd med ett kliniskt laboratorium, som då omfattade fem
lum, afsedda dels för de tjenstgörande medicine kandidaternas öfningar,
dels för medicinsk klinisk forskning. Att äfven Karolinska institutets
medicinska klinik, vid hvilken vart lands hela läkarekår finge en stor del
af sin ° praktiska utbildning, blefve försedd med ett kliniskt laboratorium
vore sålunda alldeles nödvändigt, om den kliniska undervisningen och
forskningen skulle kunna på ett tillfredsställande sätt bedrifvas. Genom
serafimerlasarettets ombyggnad hade lämpliga lokaler för upprättandet af

Åttonde hufvudtiteln. 15

ett sådant laboratorium blifvit stälda till klinikens förfogande. För dessa
lokalers inredning till sitt ändamål och deras förseende med. den nödiga
instrumentela utrustningen skulle enligt lärarekollegiets beräkning erfordras
en summa af minst 10,000 kronor.

Men för att det kliniska laboratoriet skulle fortfarande kunna verka
i undervisningens och forskningens tjenst och utveckla sig i jembredd
med de framsteg, som det aldrig hvilande vetenskapliga arbetet gjorde,
vore det nödvändigt att det till den medicinska kliniken nu utgående årliga
anslaget, ''500 kronor, icke så litet höjdes. I betraktande af den betydliga
materiel, som erfordrades och som måste nöjaktigt underhallas,
samt den rätt stora förbrukning, som otvifvelaktigt komme att uppstå
företrädesvis på den del, som af klinikanterna dagligen handhades, äfvensom
med hänsyn till den ständigt fortgående utvecklingen af metoder och
instrumentela hjelpmedel, ansåge lärarekollegiet ett årligt anslag af 2,000
kronor vara erforderligt.

Lärarekollegiets sålunda uttalade åsigt har äfven universitetskanslern
för sin del biträdt.

Hvad i denna fråga anförts synes mig ådagalägga behofvet af de begärda
anslagen. Anhållande att fa längre fram återkomma till anslaget
för inredning och anskaffande af instrument och apparater, far jag nu i
underdånighet tillstyrka, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
bevilja förhöjning med 1,500 kronor i det till den medicinska kliniken vid
Karolinska institutet utgående årsanslag, hvilket derigenom skulle uppgå
till 2,000 kronor.

Allmänna läroverken.

Med anledning af inkomna ansökningar af lärarne vid rikets all- [9.]
manna läroverk, folkskolelärareseminarier och högre lärarinneseminariet angående
beredande af förbättring i deras lönevilkor uppdrog Kongl. Maj:t rame.
den 3 maj 1878 åt särskilda komiterade att verkställa en fullständig
utredning af detta ärende i hela dess vidd och afgifva förslag i ämnet.
Den 17 maj följande år afgåfvo komiterade sitt betänkande, hvaröfver
vederbörande myndigheters utlåtanden inhemtades. Och till 1882^°''''Atj|l1"|ofi,802
års riksdag gjorde Kongl. Maj:t nådig framställning om löne- och pen- Krs riksdag,
sionsreglering för lärarne vid de högre och femklassiga allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet och folkskolclärarcseminarierna äfvensom
angående beredande af tillfällig löneförbättring åt lärarne vid såväl de
treklassiga allmänna läroverken som de två- och enklassiga pedagogierna,

16 Åttonde liufvudtiteln.

under förutsättning af förhöjda terminsafgifters införande vid de allmänna
läroverken och pedagogierna.

De dervid föreslagna närmare bestämmelserna voro:

> att lärjungarne vid de allmänna läroverken och de tvåklassiga pedagogierna
skulle utom förut bestämda afgifter erlägga en terminlig, till
statsverket ingående afgift till belopp af 30 kronor för lärjunge i sjette
och sjunde klasserna samt 20 kronor för lärjunge i öfriga klasser, dock
att medellöse läx-jungar till högst 15 procent och mindre bemedlade till
högst 20 pi’ocent af hela närvarande lärjungeantalet i hvardera gruppen
af klasser skulle kunna befrias, de medellöse från hela och de mindre
bemedlade från halfva den nya afgiften; äfvensom

a) med afseende på de högre allmänna läroverken,

att lärarne vid dessa läroverk skulle åtnjuta följande aflöning: rektorer:
lönegrader 1) 3,500 kronor, 2) 4,000 kronor, tjenstgöringspenningar 1,500
kronor; lektorer: lönegrader 1) 2,100 kronor, 2) 2,600 kronor, 3) 3,100
kronoi1, 4) 3,600 kronor, tjenstgöringspenningar 1,400 kronor; adjunkter:
lönegrader l) 1,500 kronor, 2) 2,000 kronor, 3) 2,500 kronor, 4) 3,000
kronor, tjenstgöringspenningar 1,000 kronor; musiklärare: lönegrader 1)

1,000 kronor, 2) 1,200 kronoi1, 3) 1,400 kronor; gymnastiklärare: lönegrader
1) 1,200 kronor, 2) 1,400 kronor, 3) 1,600 kronor; teckningslärare:
lönegrader 1) 1,200 kronor, 2) 1,400 kronor, 3) 1,600 kronor;

att uppflyttning från lägre till högre lönegrad medgåfves lärarne efter
dittills gällande grunder; samt

att teckningslärare skulle vara skyldig tjenstgöra för lönen intill 16
timmar i veckan; att ytterligare tjenstgöringsskyldighet intill 4 timmar i
veckan skulle af eforus kunna honom åläggas mot ersättning af 75 kronor
för hvarje timme i veckan under helt läsår åt lärare i första och andra
lönegraderna och af 100 kronor åt lärare i tredje lönegraden; samt att i
öfrigt de i nådiga cirkuläret den 18 maj 1878 meddelade bestämmelser
1''örande teckningslärarne skulle lända till efterrättelse;

b) i afseende på de femklassiga läroverken,

att lärarne vid dessa läroverk skulle sålunda aflönas: rektorer vid läroverk
i Stockholm: lön 3,200 ki''onor och tjenstgöringspenningar 1,300 kronor;
rektorer vid öfriga läroverk: två lönegrader l) 2,700 kronor, 2) 3,200
kronoi1, tjenstgöringspenningar 1,300 kronor; kolleger: lika med adjunkter
vid de högre allmänna läroverken; musiklärare: lön 500 kronor; gymnastik-
och, teckningslärare: lika med nuvarande aflöning;

Åttonde hufyudtiteln. 17

att uppflyttning från lägre till högre lönegrad medgåfves lärarne efter
då gällande grunder;

c) med afseende på de treklassiga allmänna läroverken samt de tväoch
enklassiga pedagogierna:

att lärarne vid dessa läroverk skulle erhålla tillfällig löneförbättring,
så att hela aflöningen uppginge till följande belopp: rektorer vid de treklassiga
läroverken: lönegrader 1) 2,500 kronor, 2) 3,000 kronor, tjenstgöringspenningar
1,000 kronor; rektorer vid tvåklassiga pedagogier: lönegrader
1) 2,000 kronor, 2) 2,500 kronor, 3) 3,000 kronor, tjenstgöringspenningar
1,000 kronor; kolleger vid de treklassiga läroverken och de tvåklassiga
pedagogierna: lika med adjunkter vid högre allmänna läroverk;
lärare vid enklassiga pedagogier: lön 2,000 kronor; musik-, gymnastik- och
teckning slärare: lika med nuvarande aflöning; samt

att uppflyttning från lägre till högre lönegrad medgåfves kollegerna
efter dittills gällande grunder, men att rektorerne vid de treklassiga läroverken
och tvåklassiga pedagogierna måtte efter 10 års tjenstgöring, räknadt
från början af kalenderåret näst efter det, då fullmagt första gången erliölles
såsom ordinarie lärare, uppflyttas i andra lönegraden och de sistnämnda
efter ytterligare 5 års tjenstgöring i tredje lönegraden;

att tjenstgöringspenningarna skulle för alla lärare och lärarinnor, rektorerne
undantagne, beräknas utgå för läsår eller för ett visst antal läsveckor;
att de i rektorernes aflöning ingående tjenstgöringspenningar skulle
beräknas utgå för kalenderår, men till olika belopp för läsåret och för
ferierna efter särskilda bestämmelser, som af Kongl. Maj:t faststäldes; samt
att tjenstgöringspenningarna icke finge af tjenstens innehafvare uppbäras
under tjenstledighet, dock att, om rektor eller lektor, som vore domkapitelsledamot,
endast åtnjöte ledighet från domkapitelsgöromålen, afdrag å tjenstgöringspenningarna
icke skulle ske;

att för rättighet att tillgodonjuta den förbättrade aflöning, som enligt
berörda lönereglering komme lärare till del, skulle gälla som vilkor: 1) att
lärare, som enligt dittills gällande stat vore berättigad till ersättning för
indelt lön, skulle frånträda sin rätt till nämnda ersättning; 2) att innehafvare
af löner, i hvilka inginge afkomst af prebendehemman och lägenheter
eller andra särskilda förmåner utom kontanta penningar, finge tillträda
ifrågavarande löneförbättring endast under vilkor att, sedan eu undersökning
af dessa förmåners beskaffenhet samt uppskattning af deras
ekonomiska värde egt rum, vara underkastade antingen förmånernas indragning
till statsverket mot ersättning i penningar till det belopp, hvartill
de vore i stat beräknade, eller den minskning i statsverkets löneanslag
för tjensten, som kunde i vederbörlig ordning varda beslutad, dock icke
Bill. till Riksd. Prof. 18.92. 1 Sami. 1 Afd. 3

18 Åttonde liufvudtiteln.

till större belopp, än soin motsvarade den löneförbättring, som löntagaren
vid den föreslagna löneregleringen komme att vinna; 3) att den genom nådiga
cirkulären den 20 mars 1858 och den 29 december 1860 stadgade skyldighet
för visse lärare att, i händelse de genom inträffade förändringar
skulle finnas umbärlige, inträda i tjenstgöring vid annat läroverk, helst
inom stiftet, skulle åligga äfven öfrige vid de högre och de femklassiga
allmänna läroverken anstälde lärare, intill dess de uppnått 45 års ålder;
samt 4) att lärare skulle vara skyldig att från tjensten afgå med pension
enligt de bestämmelser, som i sammanhang med denna lönereglering komme
att fastställas;

att hvarje lärare, som blefve utnämnd till tjenst, med hvilken rätt till
särskilda förmåner vore förenad, skulle vara underkastad den minskning
i aflöning från statsverket, som Kongl. Maj:t framdeles kunde fina
lämpligt besluta, till ett belopp, icke öfverstigande det, hvartill de i lönen
ingående särskilda förmåner efter skälig uppskattning uppginge;

att, med undantag för gymnastiklärarne, öfrige ordinarie lärare och
lärarinnor vid rikets högre och femklassiga allmänna läroverk skulle hafva
rättighet och, hvad angår de lärare och lärarinnor, som inginge på den nya
lönestaten eller som utnämndes efter det kungörelse i ämnet utkommit,
äfven skyldighet att vid uppnådda 65 lefnadsår och minst 35 tjenstår
med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjensten
afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå, derest
och så länge den pensionsberättigade pröfvades i tjensten kunna på ett
tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kunde finnas villig att i
densamma qvarstå;

att ordinarie gymnastiklärare vid förenämnda läroverk, då de uppnått
60 lefnadsår och minst 30 tjenstår, skulle under i öfrigt enahanda vilkor
och förutsättningar, som för öfrige lärare blifvit föreslagna, hafva samma
rätt och skyldighet att från tjensten afgå med pension, som nästföregående
moment innehåller beträffande öfrige lärare; samt

att vid dessa läroverk anstäld ordinarie lärare eller lärarinna, som i
minst tre ar lidit af lamhet, blindhet, döfhet eller vansinne, hvaraf han
eller hon varit urståndsatt att sin tjenst bestrida, skulle, derest det blefve
behörigen styrkt, att anledning icke förefunnes till antagande, det han
eller hon kunde återvinna tjenstbarhet, kunna äfven utan egen ansökning
före uppnådd pensionsålder från tjensten skiljas mot åtnjutande under sin
återstående lifstid af pension från allmänna indragningsstaten, hvilken pension
skulle för lärare eller lärarinna, hvilkens aflöning vore fördelad i lön och
tjenstgöringspenningar, utgå med ett belopp lika med hela lönen, om han
eller hon befunne sig i annan lönegrad än den högsta, men för den, som

Åttonde hnfvudtiteln. 19

redan uppnått högsta lönegraden eller innehade tjenst, för hvilken ingå
lönegrader funnes, så beräknas, att för hvarje i full pensionsålder
felande tjenstår afdroges eu procent af lönen, dock icke mer än tio procent,
samt att för lärare och lärarinna, hvilkens aflöning icke vore på förenämnda
sätt fördelad, pensionen skulle utgå med ett mot tre fjerdedelar af lönen
svarande belopp, minskadt med eu procent för hvarje tjenstår, som felades
i pensionsåldern, dock icke öfver tio procent; hvarjemte föreslogs

att Riksdagen i sammanhang härmed jemväl måtte för sin del medgifva,
att de prebendehemman och lägenheter samt andra förmåner af
privilegii natur, som vore lärare vid de allmänna läroverken och pedagogierna
på lön anslagna, finge, i den man det kunde ske utan förnärmande
af nuvarande innehafvares rätt eller rubbning uti enskildes genom testamenten
eller annorledes gjorda förordnanden, till statsverket indi''agas.

Denna Kong! Maj:ts framställning tillstyrktes af statsutskottet iStau\8£°dtel.ets
hvad den rörde förhöjda terminsafgifter af de allmänna läroverkens lärjungar
obetingadt, men beträffande löneregleringen för lärarne vid de allmänna
läroverken blott så till vida, att, för beredande af dylik löneförbättring,
med tillämpning af de i statsrådsprotokollet angifva grunder,
med hälften af de belopp, som blifvit af Kongl, Maj:t föreslagna,
skulle på extra stat för år 1883 anvisas såsom förhöjning i anslaget till
de allmänna läroverken ett belopp af 336,975 kronor. Och ansag utskottet,
att vid sådant förhållande hvarken de vilkor, som uppstälts för löneförhöjningens
åtnjutande på ordinarie stat, eller förändring i sättet för
lärarnes pensionering för tillfället borde ifrågakomma.

I sin motivering af detta beslut yttrar sig utskottet sålunda:

»Den grundsats, som nu är i fråga att bär införas, eller att lärjungarne
vid statens allmänna läroverk böra i någon man bidraga äfven till
bestridandet af kostnaderna för lärarnes aflöning, är visserligen i denna
form ny i vårt land, men, på sätt komiterade jemväl anfört, deremot tillämpad
i andra länder och särskild! i våra grannländer. Enligt utskottets
åsigt kan det äfven anses rätt och skäligt att personer, som befinna sig i
den ekonomiska ställning, att de kunna bekosta eller i allt fall bidraga
till utgifterna för sina barns undervisning, icke erhålla denna undervisning
så godt som för intet af staten. Genom bestämmandet af en högre
afgift vinnes dessutom den ur så väl allmän som enskild synpunkt beaktansvärda
fördelen, att ej allt för inånga ynglingar lockas in .på den
mödosamma studiebanan eller frestas till att för länge fortsätta sin skolgång
utan att derför hafva tillräckliga anlag eller i längden kunna bära
de uppoffringar, som dermed äro förenade, om de skola vinna verklig

20 Åttonde hufvudtiteln.

eller för staten afsevärd förkofran i bildning. För desse är det nemligen
utan ° tvifvel ^mycket lyckligare att i tid välja en annan lefnadsrigtning
och sålunda på en gång mer gagna sitt land och vida bättre vinna sin utkomst.»

»Val torde å andra sidan mot afgiftsförhöjningen invändas, att derigenom
tilläfventyrs begåfvade ynglingar ur de fattigare samhällsklasserna
skulle kunna beröfvas tillfälle till förvärfvande af kunskaper, som kunde
göra dem skickliga till utöfvande af en gagnande verksamhet; men, enligt
utskottets öfvertygelse, saknar en dylik invändning väsentlig betydelse, enär
helt _ säkert, med . den föreslagna rättigheten till befrielse för ett ej oväsentligt
antal lärjungar antingen från hela, eller ock för de så kallade
mindre bemedlade från halfva den ifrågasatta nya afgiften, knappast någon
yngling, som visar verklig håg och fallenhet för studier samt genom
flit och godt uppförande gör sig förtjent af sådan befrielse, på grund af
bristande tillgångar skulle behöfva försaka den högre offentliga undervisningen,
utan tvärtom sadana ynglingar i och genom förändringen med
större lätthet skulle komma framåt än nu är fallet, då anlagen hafva
mindre att betyda i fråga om möjligheten till skolgång.»

»Beträffande vidare frågan om lärarnes löne- och pensionsreglering,
bär utskottet velat erinra derom, att hittills icke någon dylik reglering
för dem blifvit stäld i samband med de löneregleringar, som under senare
tiden egt rum för flertalet öfrige tjensteman, hvaraf också följt, dels att
lärarnes löneförmåner ej, såsom andre tjensteman, äro fördelade i lön och
tjenstgöringspcnningar och ^ dels att lönebeloppen för lärarne i allmänhet
äro lägre. Att detta förhållande påkallar rättelse, torde vara så mycket
mer uppenbart, som det är att befara att, om än sökande till lärarebeställningar
fortfarande skulle stå att finna, åt detta kall dock icke skulle vilja
egna sig personer med den duglighet och förmåga, som de allt mer ökade
anspråken på undervisningen nu mer än förr med nödvändighet ställa på
läraren, om han skall kunna rätt fullgöra sitt särdeles vigtiga och ansvarsfulla
värf.»

»Då emellertid i båda de motioner, öfver hvilka det tillhör utskottet
att här äfven yttra sig, frågan om lärarnes lönereglering blifvit stäld i
samband med ifrågasätta förändringar i afseende å läroverkens organisation
samt ett sadant samband jemväl blifvit i statsrådsprotokollet antydt, torde
böra tillses, att löneregleringen icke må genomföras på sådant sätt, att derigenom
hinder läggas i vägen för de påyrkade förändringarna, derest dessa
i öfrigt skulle befinnas ändamålsenliga, i hvilket hänseende, enligt hvad
till statsrådsprotokollet blifvit yttradt, utredning torde vara att förvänta
utaf en komité af sakkunnige och för den allmänna bildningen intresserade
män.»

Åttonde hutVudtiteln.

Mot utskottets beslut reserverade sig de af Andra Kammaren valde
ledamöterna, livilka yrkade, att utskottet pa angifna skäl skulle förklara,
att det, ehuru med '' allt erkännande af ärendets stora vigt och betydelse
samt af lärarens berättigade anspråk pa erhållande af en efter omfattningen
och vigten af hans tjenstäligganden anpassad aflöning äfvensom
af billigheten att de mera bemedlade, hvilkas söner i regeln torde få anses,
om icke mest anlita, dock fullständigast begagna sig af de allmänna läroverken,
genom högre terminsafgifter mera än nu bidroge till kostnaden
för den offentliga undervisningen, icke för närvarande kunnat biträda
Kongl. Maj:ts proposition.

Första Kammaren biföll statsutskottets hemställan, under det att Andra R''j^1anf£n''
Kammaren beslöt i öfverensstämmelse med reservanternas förslag, dervid
särskilt betonande hvarjehanda skäl och omständigheter, som i första delen
af reservationen blifvit anförda. Sedan kamrarne sålunda stannat i olika
beslut, bestämdes genom gemensam omröstning att för beredande af löneförbättring
för lärarne vid de allmänna läroverken, med tillämpning af de i
statsrådsprotokollet angifna grunder, med hälften af de belopp, som blifvit
af Kongl. Maj:t föreslagna, skulle på extra stat för år 1883 anvisas såsom
förhöjning i anslaget till de allmänna läroverken 336,975 kronor.

De följande riksdagarna hafva år efter år för detta ändamål beviljat
samma belopp och dertill äfven för beredande af löneförbättring för lärarne
vid pedagogierna enligt samma grunder ett belopp af 8,750 kronor.

Under de senare åren hafva sålunda lärarne vid de allmänna läro-^j1®9,^;
verken och pedagogierna åtnjutit följande aflöning: _ förmåner.

rektorer: vid de högre allmänna läroverken 4,500 kronor och efter tio
års tjenstgöring såsom rektor vid sådant läroverk 5,000 kronor; vid de
fewklassiga läroverken i Stockholm 4,000 kronor; vid de öfriga femklassiga
läroverken 3,500 kronor och efter tio års tjenstgöring såsom rektor vid
femklassigt läroverk 4,000 kronor; vid de treklassiga läroverken 3,000
kronor och efter femton års tjenstgöring såsom ordinarie lärare 3,500 kronor;
vid de tväklassiga pedagogierna 2,500 kronor samt efter femton ars tjenstgöring
i egenskap af ordinarie lärare 3,000 kronor och efter tjugu ars
dylik tjenstgöring 3,500 kronor; hvarförutom dessa rektorer af vederbörande
kommuner åtnjutit fri bostad eller hyresersättning;

lektorer vid de allmänna läroverken: fem lönegrader å 2,500,. 3,000,

3,500, 4,000 och 4,500 kronor, med uppfly tingsrätt från lägre till. närmast
högre lönegrad efter fem års för nit och skicklighet vitsordad tjenstgöring; -

22 Åttonde hufriidtiteln.

adjunkter vid de högre läroverken samt kolleger vid de lägre läroverken
och de tvåklassiga pedagogierna: fem lönegrader å 1,500, 2,000, 2,500, 3,000
och 3,500 kronor, med uppflyttningsrätt lika som lektorer;

lärare vid enklassiga pedagogik'': 1,500 kronor jemte fri bostad;
musiklärare: vid de högre läroverken tre lönegrader å 750, 1,000 och
1,250 kronor, med rätt till uppflyttning från lägre till närmast högre lönegrad
enligt samma grunder, som gälla för lektorer och adjunkter; vid de
temklassiga läroverken 450 kronor; vid de treklassiga läroverken 300 kronor;
vid de tvåklassiga pedagogierna 200 kronor;

teckning slär are: vid de högre läroverken tre lönegrader å 1,000, 1,250
och 1,500 kronor, med uppflyttningsrätt enligt samma grunder som lektorer
och adjunkter; vid de femklassiga läroverken 600 kronor; vid de treklassiga
läroverken 300 kronor; hvarjemte samtlige teckningslärare ega rätt att efter
vissa grunder åtnjuta särskildt arfvode för de undervisningstimmar, som
åläggas dem utöfver ett visst antal i veckan;

gymnastiklärare: vid de högre läroverken tre lönegrader å 1,000, 1,250
och 1,500 kronor, med rätt till uppflyttning från lägre till högre lönegrad
enligt samma grunder som lektorer och adjunkter; vid de femklassiga
läroverken 600 kronor; vid de treklassiga läroverken och de tvåklassiga
pedagogierna 300 kronor;

_ hvartill bör läggas den löneförbättring, som Riksdagen på extra stat
beviljat för hvart och ett af åren 1883—1892, utgörande för

rektorer vid allmänt läroverk och tvåklassig pedagogi 250 kronor;
lektorer, adjunkter och kolleger i första, andra, tredje eller fjerde lönegraden
500 kronor, i femte lönegraden 250 kronor;
lärare vid enklassig pedagogi 250 kronor;

musiklärare vid högre läroverk, hvilken uppbär lön i första lönegraden,
125 kronor, i andra lönegraden, 100 kronor och i tredje lönegraden, 75
kronor;

musiklärare vid fernklassigt läroverk 25 kronor;

gymnastik- och teckningslärare vid högre läroverk, livilka uppbära lön
i första lönegraden, 100 kronor, i andra lönegraden, 75 kronor och i tredje
lönegraden, 50 kronor.

KsUion IssT Under framhållande, att de skäl, som af förbemälde komiterade äfvensom
. af statsutskottet vid 1882 års riksdag anfördes för höjandet af de
terminliga afgifter, som utgå från de allmänna läroverkens lärjungar, samt
för behöfligheten och billigheten af löneförbättring för nämnda läroverks
lärare, qvarstode ännu lika giltiga, upprepades med några mindre väsentliga
förändringar nyss berörda framställning i en nådig proposition an -

Åttonde hufvudtiteln. 23

gående ändrade bestämmelser med afseende på de allmänna läroverken
och pedagogierna, hvilken den 14 februari 1887 afläts till da församlade
riksdag.

De härvid föreslagna förändringarna gälde, beträffande de högre och
femklassiga läroverken, dels terminsafgifterna, dels tecknings- och gymnastiklärarnes
löneförmåner och undervisningsskyldighet.

Med afseende på terminsafgifterna hade en af Kongl. Maj:t förordnad
läroverkskomité i sitt den 25 augusti 1884 afgifna betänkande föreslagit
följande bestämmelser:

1) att lärjunge, som vore vid allmänt läroverk inskrifven, skulle för
hvarje termin erlägga:

A) till statsverket:

inom lista, 2:dra och 3:dje klasserna kr. 10;

» 4:de och 5:te klasserna kr. 20;

» 6:te och 7:de » »30;

B) till läroverkets kassor:

l:o till ljus- och vedkassan den afgift, hvarom i läroverksstadgan § 136
mom. 1 funnes stadgadt;

2:o till biblioteks- och materielkassan 4 kronor 50 öre;

3:o till byggnadsfonden 5 kronor;

2) att befrielse från samtliga, de under A) samt B) 2:o och 3:o i föregående
punkt nämnda afgifterna kunde beviljas medellöse lärjungar, så vida
de genom fallenhet för studier, flit och godt uppförande ansåges böra till
erhållande af denna förmån komma i åtanke;

att befrielse från halfva beloppet af samtliga dessa utgifter kunde beviljas
mindre bemedlade lärjungar, som uppfylde det för hel befrielse i
föregående moment stadgade vilkor;

att lärjunge ej finge från erläggande af ifrågavarande afgifters vare sig
hela eller halfva belopp erhålla befrielse för den termin, under hvilken
han blifvit vid läroverket inskrifven; dock att denna bestämmelse icke
skulle gälla lärjunge, som vid höstterminens början sökte inträde vid
högre läroverk, efter att vid näst föregående vårtermins slut hafva vid
lägre allmänt läroverk vunnit flyttning från detta läroverks högsta klass;

3) att ej i någon drsafdelning mer än 15 % af afdelningens^hela
lärjungeantal finge erhålla hel befrielse och ej mer än 20 % half sådan,
hvarvid dock, om så pröfvades nödigt, tva halfva befrielser finge ersätta
en hel sådan eller omvändt, blott att hela det för hvarje termin
inom årsafdelningen debiterade afgiftsbeloppet ej understege 75 % af

24 Åttonde bufvudtiteln.

hvad det skulle utgöra, om alla lärjullgarne erlade full afgift (de olika
linierna inom samma arsafdelning vid denna beräkning betraktade såsom
ett helt);

att vid bestämmandet af det antal lärjungar, som inom hvarje årsafdelning
kunde erhålla berörda befrielse, de lärjungar ej finge tagas i beräkning,
hvilka enligt föregående punkt ej kunde för terminen till sådan
befrielse ifrågakomma;

4) att befrielsen skulle beviljas, efter företedda intyg om de härvid
ifrågakommande lärjungarnes lefnadsvilkor, genom läroverkskollegiets beslut,
hvilket skulle underställas efori eller möjligen blifvande lokalstyrelses
pröfning och stadfästelse;

- 5) att uppbörden af samtliga de i första punkten nämnda afgifterna skulle
verkställas pa utsatt tid, 14 dagar efter det tillkännagifvande blifvit gjordt
om de enligt föregående punkt beviljade afgiftsbefrielser, och senast 6
veckor efter terminens början;

6) att uppbörden af den under A) i första punkten nämnda afgiften

skulle redovisas af rektor, i länen till landträ nterierna och i Stockholm

till statskontoret, för vårterminen före juni och för höstterminen före december
manads slut; samt att de öfriga afgifterna skulle förvaltas och redovisas
sa, som i §§ 136 och 137 af gällande läroverksstadga föreskrefves;

7) att lärjunge, som ej före lästerminens utgång erlagt stadgade afgifter,
skulle från läroverket uteslutas och ej finge vare sig i detta eller
annat af staten bekostadt eller understödt läroverk intagas, förr än den
resterande afgiften blifvit gulden; samt

8) att, om lärjunge, som enligt näst föregående punkt blifvit från läro verket,

utesluten, önskade erhålla afgångsbetyg, sådant finge för honom utfärdas,
dock att a detsamma skulle antecknas den skuld, i hvilken han

häftade på grund af uraktlåtenheten att erlägga de stadgade afgifterna.

Hvad komiten sålunda föreslagit, syntes dåvarande departementschefen
i allmänhet väl grundadt, särskild! förslaget att nedsätta terminsafgiften
för lärjungarne i de tre lägsta klasserna till 10 kronor. Derigenom
att afgiften i dessa klasser gjordes så låg, kunde föräldrar och
målsmän utan större uppoffringar låta sina söner och myndlingar pröfva
sin håg och förmåga för studier; och en icke ringa del af de olägenheter,
förhöjda terminsafgifter medförde, vore dermed undanröjd. Beträffande
de öfriga punkterna af komiténs förslag ansågs den i 2:dra punktens 3:dje
moment föreslagna bestämmelsen väl sträng, ty det vore något, som säkerligen
mer än .en gång komme att inträffa, att en nyintagen lärjunge
kunde med fullt tillförlitliga intyg styrka framstående fallenhet för studier
synnerlig flit, godt uppförande och stor fattigdom; och det vore då hardt,

Åttonde hufvudtiteln. 25

om en sådan icke skulle kunna komma i fråga till befrielse ens från de
afgifter, från hvilka han nu på grund af sin medellöshet egde rätt att
befrias. Äfven bestämmelserna i 3:dje och 4:de punkterna borde formuleras
på annat sätt. Ty visserligen borde frågan om befrielserna närmast
afgöras för hvarje årsklass eller årsafdelning särskild^ men om härvid befrielse
i någon klass eller afdelning icke blifvit medgifven till 25 % af det
totala beloppet, skulle ytterligare befrielse kunna medgifvas i annan till
samma skolstadium (klasserna 1—3, 4—5 eller 6—7) hörande klass, blott
icke befrielse medgåfves från mer än 25 % af det belopp, som utan befrielse
skulle erlagts af de till ifrågavarande skolstadium hörande lärjungarne.
Att, såsom koinitén föreslagit i 4:de punkten, fortfarande öfverlåta
åt lärarekollegiet ensamt att besluta angående befrielser från terminsafgifterna
vore ej heller fullt lämpligt. Ty sedan dessa afgifter blifvit så betydligt
höjda, fordrades för fullgörande af detta uppdrag noggrannare
kännedom om ortens befolkning och dess förmögenhetsvilkor, än som kunde
förutsättas hos kollegiets medlemmar.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde föredraganden,
att Kongl. Maj:t med afseende på termin safgifternas förhöjning ville föreslå
Riksdagen:

att lärjunge, som vore vid allmänt läroverk inskrifven, skulle, förutom
nu utgående afgifter, från och med vårterminen 1888 för hvarje termin
erlägga till statsverket:

inom lista, 2:dra och 3:dje klasserna 10 kronor,

» 4:de och 5:te klasserna............... 20 » ,

» 6:te och 7:de » ................30 s ;

att befrielse från nämnda afgift skulle kunna beviljas medellöse lärjungar,
så vida de genom fallenhet för studier, flit och godt uppförande
ansåges böra till erhållande af denna förmån komma i åtanke;

att befrielse från afgiftens halfva belopp skulle kunna beviljas mindre
bemedlade lärjungar, som uppfylde det för hel befrielse stadgade vilkor;

att å hvarje skolstadium (klasserna 1—3, 4—5 samt 6 — 7) icke mer
än 15 % af stadiets hela lärjungeantal Unge erhålla hel befrielse och icke
mer än 20 % half sådan, hvarvid dock, om så pröfvades nödigt, två halfva
befrielser skulle kunna ersätta en hel sådan eller omvändt, blott att hela
det för hvarje termin inom stadiet debiterade afgiftsbeloppet ej understege
75 °jo af livad det skulle utgöra, om alla lärjungarne erlade full afgift;

att förslag å de lärjungar, som skulle komma i åtnjutande af befrielse,
upprättades af eu nämnd, bestående af läroverkets rektor såsom ordförande,
klassföreståndaren för den klass eller afdelning, som frågan i hvarje fall
gälde, samt två af lärarekollegiet, eu af läroverksstadens kommunalstyrelse
liih. till Rike)!. Prål. 18112. 1 Hand. 1 Afd. i

äé

Åttonde hufvudtiteln.

och tva af vederbörande landsting valde ledamöter, hvilket förslag derpå
skulle underställas eforus till pröfning och stadfästelse;

att uppbörden af samtliga terminsafgifter skulle verkställas på utsatt
tid, minst 14 dagar efter det tillkännagifvande skett angående de beviljade
befrielserna, och senast 8 veckor efter terminens början;

att uppbörden af de till statsverket ingående afgifterna skulle redovisas
af rektor, i länen till landtränterierna och i Stockholm till statskontoret,
för vårterminen före juni månads och för höstterminen före december
månads slut;

att lärjunge, som ej före lästerminens utgång erlagt stadgade afgifter,
skulle från läroverket uteslutas och ej finge vare sig i detta eller annat
statens läroverk intagas, förr än den resterande afgiften blifvit gulden;

att om lärjunge, som enligt näst föregående punkt blifvit från läroverket
utesluten, önskade erhålla afgångsbetyg, sådant finge för honom utfärdas;
dock att å detsamma skulle antecknas den skuld, i hvilken han
häftade pa grund af uraktlåtenheten att de stadgade afgifterna erlägga;

hvarjemte hemstäldes, att lärjunge, som tillhörde den s. k. praktiska
linien — en ny bildningslinie, hvars upprättande föreslogs af beinälde
departementschef — blott skulle åläggas hälften af de i första punkten
upptagna afgifterna.

Hvad föredraganden sålunda hemstält vann Kongl. Maj:ts bifall, och
blef den kongl. propositionen i enlighet dermed affattad.

oehCg“mna- . . beträffande tecknings- och gymnastiklärarnes löneförmåner och understikiararnes
visningsskyldighet framhöllos af departementschefen följande omständig löneförmåner

heter. * n

och undervis- o o . ilo. . .

uingsskyi- oasom i en underdånig petition angående löneförbättring åt teckningsdlghet‘
lärarne blifvit påpekadt, vexlade desse lärares undervisningstid vid de högre
läroverken högst betydligt. Så varierade den under läsåret 1884 —1885
mellan 14 och 37 timmar i veckan. Enligt gällande bestämmelser vore
teckningsläraren vid ett högre läroverk skyldig att mot sin till 1,000, 1,250
och 1,500 kronor uppgående lön undervisa 15 timmar i veckan samt åtnjöte
för hvarje undervisningstimme derutöfver, om han uppbure lön i 1 :sta
eller 2:dra lönegraden, 75 kronor, men om han vore i 3:dje lönegraden,
100 kronor. En teckningslärare, som undervisade 30 timmar i veckan,
uppbure således årligen 2,125 kronor, om han vore i lista lönegraden,
och, om han vore i 3:dje lönegraden, 3,000 kronor. Men blefve han sjuk
och erhölle tjenstledighet, så förlorade han tydligen arfvodet för öfvertimmarna
och måste dessutom afstå fjerdedelen af sin lön åt vikarien. Det
aterstode honom da af lönen i förra fallet 750 kronor, i senare fallet

Åttonde hufvudtiteln. 27

1,125 kronor. Äfven på den blifvande pensionens belopp utöfvade detta
afiöningssätt ett ogynsamt inflytande. Ty en lärare^ som haft 30 timmars
undervisning hvarje vecka i skolan och sålunda deråt egnat i det närmaste
hela sin tid samt under tjenstetiden uppburit 3,000 kronor årligen, erhölle
i pension endast 1,500 kronor. Dessa missförhållanden kunde emellertid
utan någon större direkt kostnad för staten afhjelpas derigenom, att teckningslärarebefattningarna
indelades i olika klasser med olika aflöning och
tjenstgöringstid. Vid befattningar af lista klassen borde aflöningen bestämmas
till 2,000 kronor med tva alderstillägg a 250 kronor hvartdera
och eu tjenstgöring af 25 timmar i veckan, vid befattningar af 2:dra klassen
till 1,500 kronor med två alderstillägg, hvartdera å 250 kronor, och en tjenstgöring
af 20 timmar i veckan, samt vid befattningar af 3:dje klassen till
1,200 kronor med två ålderstillägg å 200 kronor hvartdera samt en tjenstgöring
af 16 timmar i veckan. Af första klassens teckningslärarebefattningar
vore 7 och af andra klassens likaledes 7 behöfliga, under debatt
de ofri ga 21 lämpligen kunde vara tredje klassens befattningar, vid hvilka
såväl aflöning som tjenstgöringstid skulle helt och hållet öfverensstämma
med dem, som i 1882 års kongl. proposition föreslagits för samtlige teck ningslärare

vid högre läroverk. .

Emellertid borde det icke vara en gång för alla bestämdt, till hvilken
klass teckningslärarebefattning vid hvarje läroverk skulle höra, då härigenom,
i följd af vexlande förhållanden, stora oegentligheter kunde uppstå, utan
borde, innan teckningslärarebefattning tillsattes, af Kongl. Majit afgöras,
till hvilken klass den borde räknas. För den närmaste framtiden blefve
dylika befattningar af lista klassen företrädesvis behöfliga vid högre realläroverket
i Stockholm, högre latinläroverket å Norrmalm, högre realläroverket
i Göteborg samt läroverken i Malmö, Jönköping, Norrköping och
Örebro. Befattningar af 2:dra klassen erfordrades åter vid högre latinläroverket,
å Södermalm samt läroverken i Lund, Linköping, Upsala, Skara,

Karlstad och Kalmar. _ ... .

Gymnastiklärarnes tjenstgöringsskyldighet hade dittills icke vant bestämd
i visst timantal för vecka, utan hade gymnastiklärarne vid de högre
läroverk, hvarest lärjungarnes antal i betydligare mån öfverstege 200, i
följd af kongl. cirkuläret den 11 december 1863, för sitt ökade ^arbete
erhållit ett extra arfvode, hvarförutom särskilt arfvode äfven utgått för
ledningen af de utsträckta militäröfningarna.

Vid genomförandet af den föreslagna anordningen af gymnastik-, vapenoch
militäröfningar vid de allmänna läroverken blefve emellertid nödvändigt,
att, såsom läroverkskomitén äfven föreslagit, ordna gymnastiklärarnes
aflöning på samma sätt som teckningslärarnes, sa att de för den i stat be -

28 Åttonde hnfvudtiteln.

stämda lönen förpligtades meddela undervisning ett visst antal timmar i veckan
samt erhölle särskilt arfvode för hvarje Överskjutande timme. Och borde
härvid upprepas den föreskrift, soin redan funnes upptagen i kong], cirkuläret
den 11 december 1863, nemligen att gymnastiklärare vid högre läroverk,
som icke sjelf egde erforderlig skicklighet att meddela undervisning
i exercis och militäröfningar, på egen bekostnad skulle aflöna det biträde,
som i sådant hänseende pröfvades behöfligt och af vederbörande godkändes!
I framtiden komme det möjligen att visa sig ändamålsenligt att på samma
sätt, som föreslagits beträffande teckningslärarebefattningarna, indela gymnastiklärareplatserna
i olika klasser, men då erfarenhet på detta område
ännu helt och hållet saknades, vore lämpligast att för gymnastiklärarne
fastställa samma vilkor, som föreslagits för teckningslärare med befattning''
af 3:dje klassen.

I enlighet med hvad föredraganden sålunda anfört, föreslogs i den
kongl. propositionen:

att följande löneförmåner skulle bestämmas

för teckningslärare: vid högre läroverk med befattning af lista klassen
tre lönegrader å 1) 2,000 kronor, 2) 2,250 kronor och 3) 2,500 kronor;
med befattning af 2lära klassen tre lönegrader a 1) 1,500 kronor, 2) 1,750
kronor, 3) 2,000 kronor; med befattning af 3:dje klassen tre lönegrader ii

1) 1,200 kronor, 2) 1,400 kronor och 3) 1,600 kronor, alla klasserna med
uppflyttningsrätt lika som musiklärare; vid femklassiga läroverk lön 600
kronor;

för gymnastiklärare: vid högre läroverk tre lönegrader å 1) 1,200 kronor,

2) 1,400. kronor, 3) 1,600 kronor, med uppflyttningsrätt lika som musiklärare;
vid femklassiga läroverk lön 600 kronor;

att . gymnastiklärare skulle vara skyldig tjenstgöra för den faststälda
lönen vid högre läroverk 16 timmar i veckan, vid femklassiga läroverk 8
timmar, samt teckningslärare vid högre läroverk med befattning af lista
klassen 25 timmar i veckan, med befattning af 2:dra klassen 20 timmar,
nied befattning af 3:dje klassen 16 timmar; vid femklassiga läroverk 8
timmar i veckan; men att ytterligare tjenstgöringsskyldighet måtte kunna
aläggas desse lärare mot ersättning af 7 5 kronor för hvarje timme i veckan
under helt läsår åt lärare vid femklassigt läroverk eller i första och andra
lönegraden vid högre läroverk samt af 100 kronor åt lärare i tredje lönegraden;
samt

att gymnastikläiare vid högre läroverk, som icke sjelf egde erforderlig

O ^11 1/1 1 • ^ i exercis och militäröfningar, skulle

P\.eJen bekostnad aflöna det biträde, som i sådant hänseende pröfvades
behöfligt och af vederbörande godkändes.

Åttonde hnfvndtiteln.

Såsom förutsättning för don föreslagna löneregleringen för de allmänna
läroverkens lärare upptogs dessutom i 1887 års nådiga proposition, att lästiden
skulle så utsträckas, att lärarnes tjenstgöringstid koinme att uppgå
till 40 veckor om året.

Ijästidens

förlängning.

Då emellertid nyss berörda proposition, i följd af riksdagens upp-K^^.P^
lösning, icke kom under dess behandling, aflat Kongl. Maj:t ny propo- ."u.s riksdag,
sition angående ändrade bestämmelser med afseende på de allmänna läroverken
och pedagogierna till 1890 års riksdag. I denna upptogos oförändrade
de förslag, som i 1887 års proposition framstäldes med afseende
på lärarnes Inne- och pensionsreglering, men vidtogs den ändring i de förut
föreslagna bestämmelserna angående förhöjning af lärjungarnes terminsafgifter,
att dylik förhöjning icke skulle ifrågakomma i de tre lägsta klasserna,
utan endast i de högre, från och med den fjerde, nemligen inom
4:de och 5:te klasserna med ‘20 kronor och inom 6:te och 7:de klasserna
med 30 kronor; hvarförutom föreslogs, att lärjunge, som intagits i den afdelning
af Jakobs läroverk i Stockholm, der olika årsklasser skulle undervisas
tillsammans, måtte befrias från all terminsafgift.

Såsom skäl för denna ändring anförde dåvarande föredraganden, att
han likasom 1882 års läroverkskomité lade synnerlig vigt dervid, att de
tre nedersta klasserna hade till en af sina uppgifter att meddela den grundläggande
bildning, hvaraf ett stort antal yrkesidkare vore i behof utöfver
hvad som i folkskolan kunde erhållas, äfvensom dervid, att det just vore
i dessa klasser, som erfarenhet skulle vinnas, huruvida gossen hade den
håg och den begåfning för studier, att verkligt skäl för honom förefunnes
att fortsätta på studiebanan. Det skulle derför vara föga välbetänkt, att
genom förhöjning af redan för handen varande terminsafgifter, af hvilka
den del, som utginge till ljus- och vedkassan, måste af alla gäldas, försvåra
tillträdet till dessa klasser, i synnerhet som genom lästidens förlängning
underhållskostnaden för ett flertal lärjungar måste blifva i någon
mån större än förut. Den kontanta utgift, som förhöjningen af terminsafgiften
koinme att medföra, skulle säkerligen hindra mången väl begåfvad
men fattig gosse från inträde i skolan och sålunda betaga honom tillfället
att der visa hvad han dugde till. Mången skulle äfven deraf tvingas att
utgå i det praktiska lifvet utan de kunskaper, han i allmänna läroverkets
lägre klasser lätt kunnat vinna och som han i sin följande verksamhet
utan tvifvel mer än en gång koinme att sakna. Den uppoffring, statsverket
skulle göra genom att afstå från all till detsamma ingående afgift åt lärjungarne
i de tre lägsta klasserna, skulle derför fullt uppvägas deraf, att
undervisningen i dessa klasser fortfarande blefve i det närmaste afgiftsfri,

30 Åttonde hufvudtiteln.

hvarigenom ej blott en väl behöflig lättnad bereddes mindre bemedlade
föräldrar vid deras barns uppfostran, utan ock för staten öppnades en
större möjlighet att med fullt dugande förmågor tillgodose sina mångfaldiga
behof.

Hvad slutligen anginge förslaget att befria de lärjungar, som vunnit
inträde i den afdelning af Jakobs läroverk, der olika årsklasser skulle undervisas
tillsammans, från all tenninsafgift, hade detta förslag framstälts, emedan
det ansetts nödvändigt eller åtminstone lämpligt att bereda dessa lärjungar
någon liten förmån, då i hufvudstaden erbjödes rikt tillfälle till erhållande
af särskild undervisning i hvarje årsklass.

Särskilda

utskottets

utlutande.

Första

klassens

indragning.

Det särskilda utskott, till hvars förberedande behandling sist berörda
nådiga proposition blifvit hänvisad, upptog, innan det yttrade sig öfver de
i propositionen framstälda förslagen, till granskning två frågor, af hvilka
den ena gjorts till föremål för enskilda motioner och den andra delvis berörts
i det propositionen bilagda statsrådsprotokollet, nemligen frågorna
om indragning åt de allmänna läroverkens lägsta klass samt om det latinska
öfversättningsprofvet i afgångsexamen och tiden för latinets inträde på
läroverkens studieplan. Det slut, till hvilket man komme med afseende på
dessa frågor, kunde nemligen öfva inflytande vid bedömandet af vissa af
de öfriga.

Med afseende på indragning af de allmänna läroverkens lägsta klass
hade yrkats: af en motionär, att, med borttagande af nuvarande lägsta
klassen af elementarläroverken, folkskolan måtte komma att intaga sådan
ställning till dessa läroverk med afseende på undervisningsväsendet i dess
helhet, att den utgjorde bottenskolan och utgångspunkten för undervisningen
i elementarläroverken; och af en annan, att Riksdagen ville i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla om framläggande för Riksdagen af förslag
till sådan förändring af våra allmänna läroverk, att åtminstone den första
klassen vid dem kunde indragas.

På anförda skäl hemstälde emellertid utskottet, att dessa motioner icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Denna hemställan blef af Första Kammaren bifallen, hvaremot Andra
Kammaren, med afslag å utskottets hemställan, biföll ett under öfverläggningen
framstäklt yrkande, att Riksdagen måtte för sin del besluta, att
nuvarande första klassen vid samtliga allmänna läroverk måtte indragas,
att inträdesåldern till den blifvande första klassen bestämdes till fylda 10
år, och fordringarna för inträde deri förhållandevis ökades, dock så att
för intagning i densamma ej skulle fordras insigt i något ämne, hvari folkskolan
icke meddelade undervisning.

Åttonde hufvudtiteln. 31

Då någon sammanjemkning åt'' kamrarnes skiljaktiga beslut angående
denna punkt icke syntes utskottet kunna ega rum och densamma ej heller
kunde afgöras genom gemensam omröstning, anmälde utskottet för Riksdagen,
att frågan om första klassens indragning ansåges hafva förfallit.

Beträffande åter frågan om latinets ställning hemstälde utskottet, att
Riksdagen måtte fatta de beslut, hvilka utskottet i de följande punkterna
komme att föreslå i fråga om lärarnes lönereglering m. in., under uttalande
af den vissa tillförsigt, att Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med den af
departementschefen i yttrandet till statsrådsprotokollet den 7 februari 1890
framstälda åsigt, borttoge det nuvarande latinska öfversättningsprofvet i
mogenhetsexamen, samt under uttryckande af den önskan, att Kongl.

Maj:t behagade i sammanhang med en blifvande väsentlig reduktion i fordringarna
på insigter i klassiska språk i de akademiska examina se till,
huruvida icke latinets inträde i skolan kunde uppskjutas till den sjette
klassen och sålunda de fem lägre klassernas kurser komma att tillsammans
utgöra ett bättre afrundadt helt.

Denna utskottets hemställan blef af Första Kammaren rent afslagen,
hvaremot Andra Kammaren, med afslag å utskottets hemställan, biföll ett
framstäldt yrkande, att Riksdagen måtte i fråga om lönereglering för
lärarne vid de högre och femklassiga läroverken uppställa såsom vilkor
för löneregleringens genomförande, dels att, i öfverensstämmelse med departementschefens
i yttrande till statsrådsprotokollet den 7 februari 1890
framstälda åsigt, det nuvarande öfversättningsprofvet från svenska till latin
utbyttes mot en öfversättning från latin till svenska, dels att latinets inträde
i skolan uppskötes till nuvarande sjette klassen, utan att de för
detta språk i de fyra öfre klasserna nu anslagna lärotimmarna ökades.

Då någon sammanjemkning af kamrarnes skiljaktiga beslut i denna
fråga icke syntes utskottet kunna ega rum, och densamma ej heller kunde
afgöras genom gemensam omröstning, anmälde utskottet för Riksdagen,
att frågan måste anses hafva förfallit.

Med hänsyn till den föreslagna förhöjningen af lärjungarnes termins- Förhöjning af
afgifter anmärkte utskottet, att i den kongl. propositionen å ena sidan 1“''^.“f“r9ues
icke någon s. k. praktisk linie med billigare afgifter ifrågasatts, men att å afgifter.
andra sidan förhöjda afgifter för lärjungarne i lista—3:dje klasserna icke
ansetts böra komma i fråga.

Hvad anginge frågan, huru vida de nuvarande terminsafgifterna, hvilka
enligt läroverkskomiténs utredning i medeltal uppginge för de minst betalande
till 11 kronor, för de halfbetalande till 20 kronor 50 öre och för
de fullt betalande till 30 kronor för helt år, borde höjas förmedelst påläggande
af till statsverket ingående afgifter, hyste visserligen flere åt

32 Åttonde Iiufvudtiteln.

särskilda utskottets ledamöter stora betänkligheter mot vidtagandet af eu
sådan åtgärd, men utskottet ansåge sig dock kunna ansluta sig till den af
1882 års statsutskott uttalade åsigten, då de föreslagna befrielserna syntes
vara af det omfång, att svårare olägenheter borde kunna undvikas, och
då den lönereglering för de allmänna läroverkens lärare, hvilken utskottet
ansåge nödig, endast i sammanhang med nämnda höjning syntes kunna
genomföras. Utskottet tillstyrkte alltså de nuvarande terminsafgifternas
höjning.

Med afseende åter på de klasser, af hvilkas lärjungar förhöjda avgifter
skulle utkräfvas, kunde utskottet ej finna annat, än att sådana utgifter
borde, såsom Kongl. Maj:t åren 1882 och 1887 föreslagit, utgå jemväl
af de tre lägsta klassernas lärjungar, då ju dessa klasser undervisades af
samma slags lärare och enligt samma läroplan som de öfriga. Om afgiften
till statsverket för dessa klasser, i enlighet med läroverkskomiténs
förslag och Kongl. Maj:ts framställning till Riksdagen år 1887, sattes så lågt
som till 10 kronor i terminen och om möjlighet till befrielse från hela
eller halfva afgiften medgåfves i den utsträckning, hvarom Kongl. Maj:t
hemstält, samt om dessutom sådan befrielse, såsom Kongl. Maj:t, i olikhet
med läroverkskomitén, föreslagit, kunde vinnas redan första terminen af
vistelsen i skolan, kunde inga väsentliga olägenheter anses följa af förhöjningen
i terminsafgiften äfven i de tre lägsta klasserna. Genom en sådan
förhöjning skulle ock den ökning af det nuvarande anslaget till de allmänna
läroverken och pedagogierna, hvilken lärarnes lönereglering skulle
medföra, kunna ske utan statsverkets ytterligare betungande.

Utskottet ansåg således, att till statsverket ingående utgifter borde påläggas
icke blott lärjungarne i de allmänna läroverkens -fåle och högre
klasser till de af Kongl. Maj:t föreslagna beloppen, utan äfven till ett belopp
af 10 kronor terminligen lärjungarne i samma läroverks tre nedersta
klasser.

Den af Kongl. Maj:t föreslagna inskränkningen med afseende på terminsafgifter
vid Jakobs läroverk, syntes utskottet, på de i propositionen
anförda skäl, böra godkännas.

Vid de i statsrådsprotokollet föreslagna närmare bestämmelserna angående
terminsafgifterna hade utskottet intet att anmärka utom i fråga
om sammansättningen af den nämnd, som hade att upprätta förslag å de
lärjungar, som skulle komma i åtnjutande af befrielse från de till statsverket
ingående afgifterna. Utskottet ansåg nemligen, att denna nämnd
vore väl talrik och att icke flere än två representanter för läroverket vore
erforderliga, samt att derför de två af lärarekollegiet valde medlemmarne
borde utgå.

Åttonde hufvudtiteln. 33

I öfverensstämmelse med utskottets sålunda uttalade åsigter, formulerades
ock dess hemställan till Riksdagen. Denna hemställan blef af
Andra Kammaren bifallen. Första Kammaren åter beslöt att bifalla hvad
utskottet hemstält i denna punkt, dels med den inskränkningen, att någon
förhöjning af terminsafgifterna icke skulle ega rum i de tre lägsta klasserna,
och dels under det vilkor, att den af utskottet föreslagna aflöningen
för lärarne vid de allmänna läroverken faststäldes.

Vid denna utgång af saken förklarade utskottet, att, derest på grund
af kamrarnes skiljaktiga beslut den föreslagna löneregleringen för lärarne
icke faststäldes, jemväl frågan om införande af till statsverket ingående
terminsafgifter måste anses hafva förfallit. Då emellertid utskottet framstält
förslag till sammanjemkning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande
lärarnes aflöning, ansåg utskottet sig äfven böra framställa förslag till sammanjemkning
af kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om terminsafgifterna,
och hemstälde utskottet i detta syfte — med erinran derom att, då enligt
utskottets åsigt frågan om förändring af Jakobs läroverk, i följd af kamrarnes
skiljaktiga beslut derom, förfallit, vid nämnda läroverk icke komme
att finnas "någon afdelning, der olika årsklasser undervisades tillsammans —
att kamrarne, med frånträdande åt sina förut i ärendet fattade beslut, matte
medgifva, att, under vilkor att den af utskottet föreslagna aflöning för
lärarne vid de allmänna läroverken faststäldes, lärjungarne vid de allmänna
läroverken måtte från och med vårterminen 1891, utom förut bestämda utgifter,
åläggas eu terminlig till statsverket ingående afgift till belopp af
10 kronor för lärjunge i första, andra och tredje klasserna, af 20 kronor
för lärjunge i fjerde och femte klasserna samt af 30 kronor för lärjunge i
sjette och sjunde klasserna, dock med den inskränkning, att, enligt de närmare
bestämmelser, som af Kong!. Maj:t i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet angifna grunder kunde komma att fastställas,
medellöse lärjungar till högst tjugu procent och mindre bemedlade till
högst trettio procent af hela närvarande lärjungeantalet skulle kunna befrias,
de medellöse från utgiftens hela och de mindre bemedlade från dess
halfva belopp; dock att den nämnd, som hade att upprätta förslag å de
lärjungar, som i de högre och femklassiga läroverken skulle komma i åtnjutande
af befrielse, borde bestå åt läroverkets rektor såsom ordförande,
klassföreståndaren för den klass eller afdelning, som fragan i hvarje särskiklt,
fall gälde, samt en af läroverksstadens kommunalstyrelse och två
af vederbörande landsting valde ledamöter.

Första Kammaren biföll denna hemställan, men Andra Kammaren afslog
densamma och förklarade sig vidblifva sitt förra beslut.

Bill. till llihsd. Blot. ISirJ. 1 Sami. 1 Afil.

Åttonde hufvudtiteln.

Lästidens fövliingniug.

Såsom eu förutsättning för den föreslagna löneregleringen för lärarne
ansag särskilda utskottet visserligen, att eu förlängning af lästiden och
dermed äfven af lärarnes tjenstgöringstid borde bestämmas, men det fann
icke nödvändigt, att denna förlängning gjordes fullt så stor, som i de
kongl. propositionerna till riksdagarne 1887 och 1890 föreslagits. Enligt
hvad statsrådsprotokollen till nämnda propositioner gåfve vid handen,
skulle lärarnes tjenstgöringstid utsträckas till 40 veckor om året och sjelfva
läsaret^ förlängas till 39 veckor, deri inberäknad ledighet under en vecka
vid påsk och en half vecka vid pingst, men icke den tid, som för vissa
lärjungar upptoges af inträdes- och flyttningspröfningar, hvilka skulle för1
äggas utom lästerminerna. Höstterminen skulle, der Kongl. Maj:t icke
på gjord framställning annorlunda förordnat, taga sin början den 26 augusti
och sluta den 20 december, samt vårterminen börja den 16 januari och
sluta den 20 juni.

Läsaret omfattade för närvarande 36 veckor. Efter frånvikning af påskoch
pingstlof, särskilda ledighetsdagar, dagar för inträdespröfning och examenslof
samt i de högre klasserna ledighet för militäröfningar och månadslof,
utgjorde dock den effektiva lästiden, såsom i statsrådsprotokollet af
den 7 februari 1890 påvisats, på sin höjd:

för klasserna I-V..................................... 32 veckor,

» klassen VI ............ 29 V2 »

» » VII.......................................... 26 7, » ;

eller i medeltal för hela läroverket omkring 30 veckor. I de flesta andra
länder uppginge åter lästiden till 40 veckor, och i flera länder, bland dem
vara närmaste grannland Norge och Danmark, vore den ännu längre. Såsom
utskottet vid behandlingen af fragan om första klassens indragning
påpeka!, hade det klagats deröfver, att de svenska läroverkens lärjungar
vid ankomsten till universitetet, i jemförelse med hvad förhållandet vore
i andra länder, röjde omogenhet och bristande förmåga att begagna sig
af den akademiska undervisningen. Detta hade icoke utan skäl satts i samband
med den relativt korta lästiden hos oss. Årskurserna i vårt land,
i förhållande till den för deras inlärande anslagna tiden, kunde nemligen
anses vara väl dryga, hvaraf följden blefve, dels att lärjungarne
hade svarare att fullt tillgodogöra sig de inhemtade kunskaperna, dels
att fara för öfveransträngning uppstode. Härmed stode också den omständigheten
i sammanhang, att i vårt land eu så betänkligt stor procent af
de allmänna läroverkens lärjungar vid läsårets slut icke blefve flyttad
till högre klass, utan måste antingen genom ansträngande läsning under

Åttonde hufvndtiteln.

sommarferierna söka skaffa sig tillräekliga kunskaper eller ock »sitta qvar»,
cl. v. s. tillbringa mer än ett läsår i en och samma klass.

Då fordringarna i afgångsexamen, såsom utskottet i annat sammanhang
redan framhållit, i det hela icke kunde sänkas, och antalet årsklasser
icke” kunde ökas, syntes derför ingen annan utväg till afhjelpande af de
nämnda olägenheterna återstå, än att läsåret förlängdes.^ För en sådan
förlängning till 39 veckor hade också redan 1873 års riksdag uttalat
sig.

Invändningar hade dock gjorts mot läsårets förlängning eller rättare
mot sommarferiernas förkortning, dels af hygieniska, dels af andra

grunder. _ , .

Af läroverkskomiténs i hygieniskt afseende särskildt sakkunnige ledamot
hade sålunda betänkligheter yttrats mot att öka den nedpressning i
barnens tillväxt, som under vintern och våren egde rum, och förkorta
tiden för den absolut nödvändiga kompensationen under sommaren.

Häremot hade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet till stattsrådsprotokollet
den 14 februari 1887 anfört hufvudsakligen följande,
hvarom utskottet ville erinra: att äfven om, såsom sannolikt vore, lärjungarnes
vegetativa och animala funktioner under våra långa, från andligt
arbete fritagna sommarferier vunne betydligt i kraft, och den kroppsliga
utvecklingen sålunda derunder sköte en utomordentlig fart, detta icke
med säkerhet vore någon så stor fördel för deras helsa och harmoniska
utveckling i det hela; att dessutom det vore att befara, dels att det
skärpa ombyte i lärjungarnes lefnadssätt, som med skolgångens början
måste inträda, kunde verka skadligt på deras helsa, dels att de lägre drifterna
och begären kunde vinna en sådan styrka, om arbetet och den intellektuella
verksamheten under eu längre tid Unge ligga nere, att de sedermera
icke läte sig beherskas, utan alstrade en förderfbringande maklighet,
arbetsskygghet och njutningslystnad; att helsotillståndet i de danska skolorna,
trots de betydligt kortare ferierna, vore bättre än hos oss; att de
flesta lärjungar under de tre månader långa sommarferierna läte studierna
helt och hållet ligga nere och till följd deraf, då de återkomme till läroverket,
hade glömt en stor del af det, som cfc under föregående läsår
inhemtat, och att de derför måste så fort som möjligt söka återerinra
sig detta för att derpå kunna med framgång börja med de nya
kurserna; men genom den langa ledigheten hade de icke blott kommit ur
arbetstakten, utan rent, af blifvit ovana vid eu allvarlig, intellektuel verksamhet,
hvarför de funne denna tråkig, tung och tröttsam; att undei
sådana förhållanden de, som saknade lifligare fästningsgåfva och större
energi, icke förmådde på den korta tid, som dertill kunde anslas, erinra

36 Åttonde hufvudtiteln.

sig det gamla och derför icke heller kunde följa med undervisningen i
det nya, utan redan från början blefve ohjelpligt efter, under det de, som
egde större energi och ambition, ansträngde sig till det yttersta och verkligen
öfvervunne svårigheterna men redan vid läsårets början blefve
öfveransträngda, och att härigenom arbetet blefve dem under hela året
tungt, sa att de vid dess slut väl behöfde den långa ferietidens sysslolöshet
för att hemta sig, och att endast de lyckligast begåfvade kunde
utan olägenhet bestå detta svåra prof.

_ Man hade vidare anmärkt, att den tid, som lärjungarne finge tillbringa
i sina hem, och dermed det välgörande inflytande, som familjelifvet och
föräldrarnes personliga tillsyn på dem kunde utöfva, genom läsårets utsträckning
komme att minskas, samt att föräldrarnes kostnad för lärjungarnes
underhåll vid läroverket derigenom skulle blifva större.

Med afseende Jiärå hade i nyssnämnda anförande till statsrådsprotokollet
yttrats, att, såsom genom läroverkskomiténs utredning visats, mer än
Va af samtliga lärjungar vid våra läroverk under skoltiden bodde i sina föräldrahem,
under det att 3/10 vore inackorderade i andra familjer och icke
fullt Vid hade s. k. eget hushåll eller lefde under andra förhållanden; att
beträffande de lärjungar, som hade sina hem i läroverksstaden, de framstälda
anmärkningarna alldeles icke gälde; att, då flertalet af dessa lärjungars
föräldrar icke hade så stora inkomster, att de kunde hålla sig särskild
sommarbostad på landet, och då dertill rätt många af dem saknade tid,
insigt eller kraft nog för att utfinna och anordna lämplig sysselsättning
för sina söner under den långa ledighetstiden, desse finge löpa omkring
i staden i sällskap med lika lottade kamrater och på egen hand söka
finna medel till att fördrifva tiden, och att de utvägar, som de dervid påfund,
långt ifrån alltid vore gagneliga eller ens oskadliga; att de lärjungar,
som icke hade sina hem i läroverksstaden, derför icke nödvändigt behöfde
sakna god tillsyn; och att slutligen, om också kostnaden för en del
lärjungars arliga underhåll något ökades, kostnaderna för deras fortsatta
studier komme att i ännu större man minskas, då genom grundligare skolstudier
studietiden vid högskolorna skulle kunna förkortas; många skulle
ock kunna från skolan träda ut i lifvet ett eller annat år tidigare än hittills.

Utskottet hyste emellertid betänkligheter mot eu så stark inknappning
på sommarlofvet, som föreslagits, i synnerhet hvad anginge försommaren,
och utskottet förestälde sig, att åtskilligt skulle kunna vinnas utan en sådan
inknappning. Enligt nuvarande bestämmelser skulle läsåret börja inom augusti
och sluta, inom juni månad, och af ferierna skulle minst tre veckor vara
förlagda till tiden under och omkring julhelgen och den återstående delen till
sommaren. Enligt den officiella statistiken hade under läsåren 1870—1885,

Åttonde hufyudtiteln. 37

der icke särskilda omständigheter föranledt undantag, den tidigaste dagen
för höstterminens början vexlat mellan den 19 och 23, den senaste mellan
den 30 och 31 augusti, den tidigaste dagen för samma termins slut mellan
den 11 och 14, den senaste mellan den 17 och 22 december, den tidigaste
dagen för vårterminens början mellan den 10 och 14, den senaste mellan
den 26 och 29 januari, samt den tidigaste dagen för denna termins slut
varit den 1 och den senaste vexlat mellan den 12 och 14 juni.

Om nu höstterminen komme att taga sin början den 26 augusti och
att sluta den 20 december, och om, såsom redan nu vore medgifvet, julferierna
begränsades till tre veckor, så att vårterminen började den 12
januari, skulle läsåret, enligt utskottets mening, kunna få en ganska afsevärd
förlängning till 38 veckor, utan att dess afslutning behöfde förläggas
ens så sent som till den tidpunkt, hvilken nu plägade vara den sista derför.
Det skulle nemligen sluta den 9 juni. Lärarnes tjenstgöringstid skulle
vid en sådan förlängning, om, såsom föreslagits och syntes böra ske, inträdes-
och flyttningspröfningarna förlädes utom lästerminerna, komma att
uppgå till 39 veckor.

Med afseende på den föreslagna förhöjningen i lärarnes aflöning yttrade
åter särskilda utskottet hufvudsakligen följande:

»Hvad angår behofvet af löneförbättring för lärarne, så är det obestridligt,
att desse tjensteman äro väsentligen sämre aflönade än öfrige, hvilka
äro med dem likstälde i afseende på utbildning och tjenstgöring, till och
med sämre än flere, hvilkas studiekurs icke kan med deras jemföras, hvartill
kommer, att utsigterna till befordran till förmånligare befattningar,
såsom af 1878 års löneregleringskomité visats, äro synnerligen små för lärarne
i jemförelse med andra tjensteman. Nämnda komité har uträknat,
att de talrikaste gruppernas af elementarlärare, lektorernas och adjunkternas
eller kollegernas, dåvarande löner, om de i stället för att vara bestämda
till fem lönegrader, utginge, såsom för de fleste andra tjensteman,
i en lön med två ålderstillägg å 500 kronor efter 5 och 10 års tjenstgöring,
skulle motsvara, lektorernas ej fullt 2,800 och adjunkternas och
kollegernas ej fullt 1,800 kronor jemte för båda klasserna två ålderstillägg
å 500 kronor hvartdera. Eu lektors ordinarie lön vore följaktligen 200
kronor mindre än en första gradens tjensteman i eu styrelse eller ett
centralt embetsverk, 700 till 1,200 kronor mindre än eu kronofogdes, omkring
750 kronor mindre än eu medelmåttigt aflönad tullkontrollörs, 1,200
kronor mindre än en kanslisekreterares, omkring 1,450 kronor mindre än
eu tullförvaltares öfver hufvud, 1,700 kronor mindre än en andra gradens
tjensteman och 2,000 till 2,500 kronor mindre än lönen för eu hofrätts -

Förhöjning
i lärarnes
aflöning.

38 Åttonde hufrudtiteln.

assessor, hvilken efter medeltalsberäkning blott tre år'' senare tillträder sin
befattning med ganska säker utsigt till vidare befordran. Och eu adjunkts
eller kollegas ordinarie lön understiger en lektors med 1,000 kronor. En
rektors vid högre läroverk löneförmåner, de högsta en skolman kan hoppas
uppnå och som uppnås blott af 1/1 af lektorerna, vore, då afseende ej
fästes vid att samtlige rektorer halva fri bostad eller hyresersättning, närmast
lika med löneförmånerna för eu lägsta gradens tjensteman i eu departementsexpedition
eller med en medelmåttigt aflönad tullförvaltares, men
mindre än för de bättre aflönade tullkontrollörerna; och rektorer vid de
femklassiga läroverken kunde i afseende på löneförmåner närmast likställas
med lägsta gradens tjensteman i ett centralt embetsverk eller en styrelse.»

»Under sådana förhållanden synes 1882 års statsutskott icke hafva
saknat skäl för den farhåga, det uttalade, att, derest löneregleringen för
lärarne längre uppskötes, deraf skulle blifva eu följd, att, om än sökande
till lärarebeställningar fortfarande skulle stå att finna, åt detta kall dock
icke skulle vilja egna sig personer med den duglighet och förmåga, som
de allt mer ökade anspråken på undervisningen nu mer än förr med nödvändighet
ställa på läraren, om han skall kunna rätt fullgöra sitt särdeles
vigtiga och ansvarsfulla värf.»

»Genom den af 1882 och följande års riksdagar beviljade löneförbättringen
å extra stat har visserligen värdet af lektorernas, adjunkternas och
kollegernas löner ökats med omkring 450 kronor årligen och af rektorernas
med 250. Förhållandet mellan deras och andra tjensteman löner är,
såsom af det ofvan anförda framgår, det oaktadt ofördelaktigt.»

»Enligt Kongl. Maj:ts nu föreliggande förslag skulle, såsom ofvannämnda
komité utredt, lektorernas aflöning komma att motsvara 2,271 kronor
i lön, 1,400 kronor i tjenstgöringspenningar och två ålderstillägg å 500
kronor hvartdera, således högsta lön 4,671 kronor, och adjunkternas skulle
motsvara en lön af 1,668 kronor, 1,000 kronor i tjenstgöringspenningar och
två ålderstillägg å 500 kronor hvardera, således högsta lön o,668 kronor, hvadan
eu lektor skulle komma att uppbära eu löneinkomst 671 kronor större
än eu lägsta gradens tjensteman i en styrelse eller ett centralt embetsverk,
men 829 kronor mindre än eu andra gradens tjensteman, och eu adjunkt
skulle under de fem första åren af sin tjenstgöring få mindre än eu lägsta
gradens tjensteman och först, då han kommit i andra lönegraden, blifva i
afseende på aflöning likstäld med eu sådan tjensteman, oaktadt de större
kompetensvilkor han måste uppfylla för erhållande af sin befattning. De
lönebelopp, som af Kongl. Maj:t föreslagits för de ordinarie ämneslärarne
vid de högre och femklassiga allmänna läroverken, kunna således, enligt
utskottets mening, icke anses för höga i förhållande till nutida lcfnadskost -

Åttonde hufvudtiteln. 39

nåder, den långa och dyrbara studiekurs, desse tjensteman måste genomgå,
och deras mödosamma och för samhället vigtiga arbete, i synnerhet som
genom läsårets utsträckning deras arbetstid skulle icke obetydligt förlängas.»

»Lika litet har utskottet något att anmärka mot de lönebelopp, som
af Kong! Maj:t föreslagits för öfningslärarne, eller mot de arfvodesbelopp,
som föreslagits för de vikarierande och extra lärarne, eller mot öfriga i
den föreliggande punkten innehållna bestämmelser, endast att, i öfverensstämmelse
med hvad utskottet ofvan i fråga om läsårets utsträckning yttrar,
tjenstgöringspenningarna för alla lärare, rektorerna undantaga, böra
beräknas att utgå för läsår med 39 läsveckor i stället för 40, såsom Kongl.
Maj:t föreslagit.»

På grund af det anförda hemstälde utskottet, att Riksdagen måtte på
det sätt bifalla Kongl. Maj:ts förslag, att — under förutsättning att lästidén
så utsträcktes, att lärarnes tjenstgöringstid komme att uppgå till 39
veckor om året — för lärarne vid de högre och femklassiga läroverken
måtte bestämmas de i den kongl. propositionen föreslagna löneförmåner, att
utgå från och med år 1891.

Denna utskottets hemställan bifölls af Första Kammaren oförändrad,
hvaremot Andra Kammaren biföll den under vilkor att det nuvarande
latinska öfversättningsprofvet borttoges samt att latinets inträde i skolan
uppskötes till nuvarande sjette klassen, utan att de för detta språk i de
fyra öfre klasserna nu anslagna lärotimmar ökades.

I anledning af hvad sålunda förekommit, ansåg utskottet sig böra söka
sammanjemka de olika meningar, som sålunda gjort sig gällande, och hemstälde
i detta syfte, att kamrarne, med frånträdande af sina förut i ärendet
fattade beslut, måtte — under uttalande af den vissa tillförsigt, att
Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse med chefens för ecklesiastikdepartementet
i yttrande till statsrådsprotokollet den 7 februari 1890 framstälda åsigt
måtte borttaga det nuvarande latinska öfversättningsprofvet, samt med
anhållan, att Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande, huruvida icke
vare sig det åt latinets studium i läroverken nu anslagna antal timmar
skulle kunna minskas eller ock antalet af de läroverk, der undervisning
i latin meddelades, i väsentlig mån inskränkas — besluta, att, under förutsättning
att läst!den så utsträcktes, att lärarnes tjenstgöringstid komme
att uppgå till 39 veckor om året, för lärarne vid de högre och femklassiga
läroverken skulle bestämmas de löneförmåner, som föreslagits i den kongl.
propositionen, att utgå från och med år 1891.

Detta utskottets sammanjemkningsförslag antogs af Första Kammaren,
men förkastades af Andra Kammaren, hvilken förklarade sig vidblifva sitt
förra beslut i frågan.

40 Åttonde hufvudtiteln.

''^3t-de°aii-f ^<?l sålunda frågan om lönereglering för de allmänna läroverkens lärare
manna svenskaför denna gång förfallit, beslöt trettonde allmänna svenska läraremötet,
läiaremötet. samladt i Helsingborg den 17—19 juni 1890, att ingå till Kongl. Maj:t
med underdånig anhållan:

att, då en reglering af de ordinarie lärarnes löner, för mer än ett årtionde
sedan af dertill utsedd komité till behofvet fullt utredd och med
all tydlighet framhållen, under de senaste åren med deras stigande lefnadskostnader
än yttermera nödvändig blifven, af Kongl. Maj:t också behjertad
och i nådig proposition inför Riksdagen två gånger betygad, samt
slutligen jemväl af Riksdagen, senast år 1890, erkänd, likvisst ännu icke
kunnat af kända skäl vinna eu tillfredsställande lösning, Kongl. Maj:t
täcktes i nåder redan för näst sammanträdande riksdag å nyo framlägga
hela löneregleringsfrågan att, i händelse af Riksdagens bifall, träda i t.illlämpning
redan från den 1 januari 1891; samt

att Kongl. Maj:t måtte behjerta det oafvisliga behofvet af förbättrad
aflöning för de extra ordinarie lärarne och billigheten deraf, att. de efter
längre tids väl vitsordad tjenstgöring yttermera erhölle en lämplig arfvodesförhöjning
af förslagsvis femhundra kronor; äfvensom

att Kongl. Maj:t täcktes i nåder taga i öfvervägande, huruvida det
icke skulle lända till läroverkens verkliga fördel, att de extra ordinarie
befattningar, hvilka visat sig faktiskt nödvändiga, snarast möjligt förändrades
till ordinarie, hvarigenom den oskäligt långa tid, under hvilken de extra
ordinarie lärarne hittills i regeln fått. vänta på befordran, skulle i någon
mån förkortas.

komulu Emellertid hade Kongl. Maj:t den 6 juni 1890 uppdragit åt en

komité att utarbeta förslag till ändring i gällande stadga för rikets allmänna
läroverk samt i ötriga författningar rörande de allmänna läroverken
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de grunder för undervisningens
anordnande, som funnes angifna i dåvarande chefens för ecklesiastikdepartementet.
yttrande till statsrådsprotokollet den 7 februari 1890, äfvensom
till ändringar i öfrigt i dessa författningar, i den mån sådana ändringar
under fortgången af komiténs arbete kunde finnas af behofvet påkallade.

De allmänna bestämmelser angående undervisningens anordning, som
skulle läggas till grund för komiténs arbete, formulerades af dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet sålunda:

att antalet af skolans undervisningsämnen skulle minskas genom uteslutande
från undervisningsplanen af filosofisk propedevtik och hebreiska;
att nuvarande lärokurser i allmänhet blefve oförändrade;

Åttonde hufvudtiteln. 41

att kursafslutningar på i protokollet närmare angifvet sätt anordnades
i tredje och femte klasserna;

att de obligatoriska lärotimmarnas antal minskades, så att det i ingen
klass öfverstege 30 i veckan;

att månadslofven bibehölles blott i de två öfverstå årsklasserna;
att hemarbetet inskränktes, i synnerhet derigenom att de skriftliga arbetena
dels minskades, dels förlädes till lärorummet;

att läsåret förlängdes till 39 veckor, hvari dock skulle inräknas ledighet
under en vecka vid påsk och en half vecka vid pingst; och att, der icke
Kongl. Maj:t på gjord framställning annorlunda bestämt, höstterminen skulle
taga sin början flen 26 augusti eller, derest denna dag infölle på en söndag,
följande söckendag;

att examen med de fem lägre klasserna vid höstterminens slut upphörde;
att den eforus och rektor medgifna rätt att bevilja läroverket ledighet,
när hård väderlek, marknad, allmän högtidlighet eller annan giltig anledning
förekomme, så begränsades, att den sålunda meddelade ledigheten
under ett läsår icke tillhopa öfverstege sex arbetsdagar, i hvilken tid dock
icke skulle inräknas den ledighet under två eller tre dagar, som gåfves lör
förberedelse till årsexamen;

att, såsom hittills, på den klassiska luden latinet inträdde i 4:de, franskan
i 5:te och grekiskan i 6:te klassen, på den reala linien engelskan i 4:de och
franskan i 5:te klassen, samt att på den helklassiska linien engelskan utgjorde
valfritt ämne;

att tyskan å båda linierna fortsattes till skolkursens slut;
att i inogenhetspröfningen i stället för skriftlig öfversättning till latin
infördes sådan öfversättning från nämnda språk;

att å latinlinien A den åt matematik och naturvetenskap anslagna
tiden inskränktes, samt att å latinlinien B matematikens och naturvetenskapens
ställning stärktes och i sammanhang dermed matematisk skrifning
återinfördes i inogenhetspröfningen å sistnämnda linie;

att sångundervisningen borde vara obligatorisk blott i läroverkens lägre
klasser;

att gymnastik dagligen öfvades med alla lärjungar, som icke af helsoskäl
blifvit derifrån befriade, dock med den jemkning, som i vissa klasser kunde
anses böra ifrågakomma, om vapenöfning under dagen skulle ega ruin;
att tre timmar i veckan ansloges till gymnastik och vapenöfning för hvarje
klass; att rektor bemyndigades att, der så lämpligen kunde ske, efter samråd
med skolläkaren och gymnastikläraren, för svagare lärjungar anordna särskilda,
för dem lämpade gymnastiklektioner eu half timme dagligen; att
gymnastikläraren skulle, så ofta han funne lämpligt, använda den åt gymBih.
till Riksd. 1 ''rot. 1892. 1 Sami. 1 Af,l. 0

42 Åttonde hufvudtiteln.

liastik anslagna liden till öfvandet af fria lekar; samt att militäröfningarna
skulle sa anordnas och utsträckas under läsåret, att ledighet från öfrig undervisning
i skolan för deras skull icke blefve erforderlig; samt

att beträffande tillsättning af rektorsbefattningar vid de lägre allmänna
läroverken skulle gälla hvad för närvarande vore föreskrifvet med afseende
pa tillsättning af dylika befattningar vid de högre läroverken.

Sitt förslag till stadga för rikets allmänna läroverk afgaf komité!) den
13 januari 1891, och sedermera hafva vederbörande myndigheters utlåtanden
deröfver inhemtats och befordrats till trycket.

o^ervisMDgs-, . Sedan Riksdagen i skrifvelse den 7 juli 1887 anhållit, att Kongl.
examens- och Maj:t täcktes låta undersöka och utreda, huru vida icke, med särskild hänsyn
li.funiverse1''11 önskvärdheten af studiernas kraftigare främjande och studietidens benfil.
glansning inom nödigt mått, åtskilliga ändringar och tillägg i gällande
bestämmelser med afseende på undervisnings-, examens- och studieväsendet
kunde vara behöfliga för Upsala och Lunds universitet samt för Karolinska
mediko-kirurgiska institutet i Stockholm, och att Kongl. Magt derefter
täcktes vidtaga de åtgärder, som kunde befinnas för det åsyftade ändamålet
erforderliga och gagneligt fann Kongl. Maj:t godt att den 18
juni 1888, efter det att statistiska undersökningar rörande studie- och
examensförhållanden vid de svenska universiteten blifvit utförda och till
trycket befordrade, uppdraga åt en komité att verkställa utredning af
berörda frågor. Denna komité öfverlemnade den 2 juli 1889 till Kongl.
Maj:t sina underdåniga förslag och betänkanden. Och sedan vederbörande
akademiska myndigheter deröfver blifvit hörda, har Kongl. Maj:t
den 17 april 1891 utfärdat ny stadga angående filosofie kandidat- och
licentiatexamina, nådig kungörelse angående ändring i gällande bestämmelser
rörande teologisk-filosofisk examen samt nådig kungörelse angående
ändring i vissa paragrafer af universitetsstatuterna.

h6-dne>f8t’ • Slutlig®n har Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1891 anmält, att
exZorfi,,;, ieRiksdagen, i anledning af inom densamma väckt förslag, för att vikarierande
ämnesiaiare. ämneslärare och extra lärare vid de allmänna läroverken, hvilka genom
afiagd akademisk examen och genomgången profårskurs förvärfva! kompetens
att söka ordinarie lektors-, adjunkts- eller kollegabefattning vid
allmänt läroverk, måtte kunna från och med år 1892 erhålla arfvode0efter
1,800 kronor för år räknadt, beviljat å extra stat för år 1892 ett anslag
af 60,000 kronor till arfvodesförhöjning åt extra ordinarie ämneslärare vid
de allmänna läroverken.

Åttonde hufvudtitelu.

Af det anförda torde framgå, att behofvet af löneförbättring åt Återblick,
lärarne vid de allmänna läroverken redan för öfver tio år sedan blifvit
till fullo ådagalagdt samt sedermera erkändt så väl af statsutskottet och
Riksdagen år 1882 som af särskilda utskottet och båda kamrarne vid 1890
års riksdag; vidare att de lönebelopp, som af Kongl. Maj:t föreslagits
för de särskilda slagen af lärare, lemnats utan anmärkning af statsutskottet
och Riksdagen år 1882 samt vid 1890 års riksdag godkänts af
särskilda utskottet och båda kamrarne, hvilka äfven i hufvudsak bifallit
eu af Kongl. Maj:t framstäld, på den föreslagna lönestaten grundad
pensionsreglering för bemälde lärare; samt slutligen att sistlidna ars riksdag
funnit behofvet af förbättrad aflöning åt de extra ordinarie ämneslärarne
vid de allmänna läroverken så behjertansvärdt, att den, pa derom inom riksdagen
väckt förslag, beviljat visst belopp för berörda ändamål.

Att allt detta oaktadt ingen lönereglering för de allmänna läi-overkens^A^d^.ge^
lärare blef af 1890 års riksdag beslutad, har sin närmaste grund deruti,af8,ag a löneatt
Andra Kammaren biföll den föreslagna löneregleringen, endast under ie^''f''a"nSa
vilkor att det nuvarande latinska öfversättningsprofvet borttoges, samt att
latinets inträde i skolan uppskötes till nuvarande sjette klassen, utan att
de för detta språk i de fyra öfre klasserna nu anslagna lärotimmarne ökades.

De skäl, som anfördes härför, voro i hufvudsak följande. Med afseende
å utbytandet af den skriftliga öfversättningen från svenska till
latin i afgångsexamen mot eu öfversättning från latin till svenska
hänvisades till hvad dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet med
hänsyn härtill anfört i sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 7 februari
1890, och erinrades derom, att Riksdagen i skrifvelse den 24 maj 1873
anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke fordringarna
i afgångsexamen vid rikets elementarläroverk kunde ändras pa
det sätt, att öfversättningsprofvet från svenska till latin utbyttes mot en
öfversättning från latin till svenska, samt påpekades, att redan för längre
tid tillbaka i Norge och Danmark i motsvarande examen den skriftliga
öfversättningen till latin utbytts mot öfversättning från latin till modersmålet,
äfvensom att, framstående filologer så väl i vårt land som i finland
och Tyskland påyrkat eu sådan reform.

Beträffande åter uppskjutandet af latinets inträde i undervisningen
till nuvarande sjette klassen framhöll man:

att Riksdagens Andra Kammare åren 1880 och 1881 begärt eu sådan i

förändring;

att, om eu väsentligare inskränkning
språk i de akademiska examina, såsom

i fordringarna på insigter i klassiska
önskvärdt vore, koinme till stånd,

44 Åttonde hiifviidtiteln.

latinets inträde i skolan kunde framflyttas till sjette klassen, utan att det
antal undervisningstimmar, som för närvarande vore anslaget till de döda
språkens inlärande i skolans fyra sista årsafdelningar, derför beliöfde ökas;

att endast ett fatal studerande för sina universitetsexamina vore i
behof af större latinkunskaper, än som under eu fyraårig kurs i skolan
kunde inhemtas, nemligen de, som egnade sig åt filologiska studier, men
att man för detta fåtals skull ej finge tvinga det stora flertalet att börja
latinstudiet redan i fjerde klassen;

att, om latinet uppskötes till sjette klassen, undervisningen i de fem
lägre klasserna kunde ordnas på ett för de lärjungar, som, efter att hafva
genomgått dessa klasser, ville träda ut i det praktiska lifvet, mer ändamålsenligt
sätt än nu, då hänsyn till latinet hade föranleda att undervisningen
på reallinien ordnats på ett mindre tillfredsställande sätt, ett förhållande,
som af ekonomiska skäl vid de flesta läroverk icke utan latinets uppskjutande
kunde ändras; samt

.att för de lärjungar, som lemnade skolan efter att hafva erhållit undervisning
i latinliniens femte eller sjette klass, den tid de egnat åt latinet
vore fruktlöst bortkastad.

tÄff'', SäSOm °fvan llämilts’ har det förslag till stadga för rikets allmänna
läroverk, som af den för ändamålet tillsatta komitén afgafs den 13 januari
1891, blifvit utarbetadt i enlighet med af dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
angifna grunder.

Till dessa grunder hörde bland andra:

att i mogenhetspröfningen i stället för skriftlig öfversättning till latin
skulle införas sådan öfversättning från nämnda språk;

att a latinlinien A den åt matematik och naturvetenskap anslagna
tiden skulle inskränkas, samt att å latinlinien B matematikens och naturvetenskapens
ställning skulle stärkas och i sammanhang dermed matematisk
skrifning återinföras i mogenhetspröfningen å sistnämnda linie;

att antalet af skolans undervisningsämnen minskades genom uteslutande
från undervisningsplanen af filosofisk propedevtik och hebreiska;
att tyskan å båda linierna fortsattes till skolkursens slut;
att, såsom hittills, på den klassiska linien latinet skulle inträda i fide,
franskan i 5:te och grekiskan i 6:te klassen, på den reala linien engelskan
i fide och franskan i 5:te klassen, samt att på den helklassiska linien engelskan
utgjorde valfritt ämne; äfvensom

Åttonde liufvndtiteln.

skulle taga sill början den 26 augusti eller, derest denna dag inföllc på
en söndag, följande söckendag.

Den sist nämnda af nu anförda grunder innebär någon afvikelse från
hvad som i detta afseende föreslogs i nådiga propositionen till 1890 års
riksdag, då enligt denna lärarnes tjenstgöringsskyldighet skulle utsträckas
till 40 veckor om året. Den vidtagna förändringen torde haft sin grund
i särskilda utskottets förslag och kamrarnes uttalanden i berörda fråga
vid nämnda riksdag. Och med hänsyn till de skäl, som af särskilda utskottet
anfördes för en sådan ändring, har jag intet att deremot invända.

Med ledning af nyss nämnda och öfriga angifna grunder har bemälda
komité vid läroplanens uppgörande sökt göra de särskilda bildningslinierna
så oberoende som "möjligt af hvarandra och har derför icke dra git i betänkande
att föreslå särskild undervisning för en linie i ett eljest gemensamt
ämne, derest denna linie ansetts hafva behof af annan undervisning
deruti än den eller de öfriga. Att detta kunnat ske, utan att lärarekrafterna
behöft ökas, har berott derpå, att hela antalet undervisningstimmar
för vecka i de flesta klasser något minskats samt att undervisningen
i välskrifning i allmänhet öfverlemnats åt lärarne i teckning.
Och då komitén synes mig i det hela hafva pa ett tillfredsställande sätt
löst sin uppgift, har dermed vunnits:

att undervisningen å den reala linien, särskildt inom de fem lägre
klasserna, ordnats på det under nuvarande förhållanden bästa möjliga sätt
och så, att den ej gerna kunnat ordnas bättre, äfven om ingen latinlinie
i dessa klasser förekomma;

att A-linien erhållit en starkt markerad historisk-språklig karakter och
derigenom blifvit särskildt lämplig för blifvande teologer, filologer, filosofer,
historieforskare och lärde jurister, för hvilka vidsträcktare kunskaper
i språk och historia äro af synnerlig vigt; samt

att B-linien, som utvecklats i en matematisk-naturvetenskaplig retning,
derigenom blifvit mer lämplig än hittills såsom förberedelse för medicinska
samt sådana matematiska och naturvetenskapliga universitetsstudier,
som förutsätta någon insigt i latin.

Att detta resultat kunnat vinnas har tydligen till hufvudsaklig del
berott derpå, att å ena sidan den årliga lästiden ökats med tre veckor
samt att å andra sidan latinet fått inträda i.4:de klassen. Hade
åter latinet enligt Andra Kammarens yrkande skolat inträda i G:te klassen,
så skulle för det första det hafva blifvit omöjligt att så inskränka latintimmarnas
antal inom de fyra högsta årsafdelningn.na, som i komiténs
förslag skett, nemligen från 32 i veckan enligt nuvarande läsplan till 27
å B-linien och 28 å A-linicn, hvarigenom ej så litet tid i dessa klasser

46 Åttonde hufvudtiteln.

vunnits för andra ämnen; vidare både grekiskan måst uppskjutas till nuvarande
7:de klassen eller kanske helt och hållet uteslutas. Nu äro emellertid
de kurser i klassiska språk, som af komitén föreslagits, icke större, än
att akademiska studier i dessa ämnen eller i ämnen, som för sitt studium
förutsätta insigt deri, icke med framgång kunna drifvas, utan att åtminstone
hvad som föreslagits blifvit inhemtadt, något, som äfven torde framgå
deraf, att intet land hittills har stadgat mindre eller ens så små fordringar i de
klassiska språken för inträde vid universitetet. En nödvändig följd af latinets
uppskjutande till (hte klassen måste således blifva, att de, som vid universitet
ville egna sig åt studier, för Indika insigter i båda de klassiska språken
äro erforderliga, måste offra eu icke obetydlig del af sin tid vid universitetet
åt skolstudier i dessa, ehuru de genomgått skolans A-linie. Särskilt
blefve de, som skulle förbereda sig för den presterliga banan, illa
lottade, ty de skulle komma till universitetet icke blott utan kunskaper i
hebreiska utan äfven med mycket ofullständiga skolkunskaper i klassiska
språk, och de större kunskaper, som de i andra ämnen, t. ex. matematik,
naturvetenskap, franska in. in., i stället inhemtat, skulle för dem vara till
lika liten hjelp eller direkt nytta som insigter i klassiska språk för dem,
som egnade sig åt matematiska och naturvetenskapliga studier för tekniskt
ändamål.

Då nu de, som egnat sig åt teologiska studier, både för närvarande
äro och alltid maste komma att blifva ganska många och dertill i allmänhet
höra till de minst bemedlade, skulle det tydligen vara mindre
välbetänkt att väsentligen förlänga och fördyra deras akademiska kurs.
Och lägger man till dessa alla dem, som för grundligare studier i filologi,
filosofi och historia äro i behof af goda kunskaper i båda de klassiska
språken, så blir utan gensägelse, dessas sammanlagda antal så stort, att
hänsyn måste tagas till dem vid skolans organisation eller med andra ord
att eu väl anordnad A-linie för dem måste åvägabringas.

Da A-lin ien vid latinets uppskjutande till 6:te klassen genom grekiskans
deraf föranledda uppskjutande till 7:de klassen skulle få flera rimmar
icke blott i 4:de och 5:te klasserna utan äfven i båda afdelningarna
af (hte klassen för andra ämnen än enligt koiniténs förslag, så blefve detta
deremot icke förhållandet för B-linien. Denna linie skulle nemligen visserligen
få 14 timmar mer för andra ämnen i 4:de och .hte klasserna men
5 timmar mindre i de fyra högsta. Följden häraf måste åter blifva, att
mycket i de andra ämnena, hvilket i sjclfva verket förutsätter eu större
förståndsutveckling, för att i skolan kunna medhinnas måste förläggas till
de fem lägre klasserna, under det att enkla minnessaker i latin måste inläras
i de högre, der minnet för dylika saker är mindre mottagligt, Fn

Åttonde hufvudtiteln. 47

dylik, psykologiskt oriktig fördelning af undervisningsstoffet är ett af de
betänkligaste fel vid uppgörande af en läsplan, och resultatet skulle utan
tvifvel blifva, att icke blott kunskaperna i latin blefve mindre utan
äfven insigterna i öfriga ämnen ojemnare och osäkrare.

Några hafva visserligen förmenat, att man genom att afsluta något
eller några ämnen redan i 5:te eller åtminstone i 6:te klassen skulle kunna
undvika detta resultat. Derigenom skulle emellertid tillståndet snarare försämras
än förbättras, ty å ena sidan lär den erfarenhet, vr hafva af tyskans
och naturalhistoriens afsilande med sjette klassen, att, ehuru detta blott
skett två år före skolkursens slut, likväl insigterna i dessa ämnen visat
sig för svaga i förhållande till de fordringar, universitetsstudierna derpå
stält, hvarför det från många håll ifrigt yrkats på skolstudiernas fortsättande
i dessa ämnen till afgångsexnmen; och å andra sidan är tydligt,
att då skolstudierna i ett ämne skola afslutas, maste allt det väsentligare
deri, som hör till skolstadiet, tagas med, och ju tidigare derför ett
ämne, som är afsedt att komma till användning vid universitetsstudierna,
skall afslutas, desto mer måste deri meddelas, som går utöfver flertalets
ståndpunkt.

Den moderna principen om arbetets fördelning, som äfven blifvit
strängt tillämpad inom vetenskapens område och föranledt vetenskapernas
specialisering, har i första hand gifvit upphof åt de skilda bildningslinierna
inom skolan. Och i samma mån som de särskilda vetenskaperna allt mer
utvecklats samt konkurrensen äfven på detta område stegrats, i samma
mån har det ock visat sig behöfligt att noga afpassa den förberedande
undervisningen efter de vetenskapers fordringar, åt hvilka alumnen har
för afsigt att för framtiden egna sig, hvarför ock skolans särskilda bildningslinier
allt mer skilt sig från hvarandra och hvardera fått sin särskilda
uppgift. Den föreslagna åtgärden att uppflytta latinet till sjette
klassen går emellertid i motsatt retning och sträfva)'' att iller närma
linierna till hvarandra, och en och annan af de ifrigare förfäktarne för
denna åtgärd säger äfven rent ut, att rörelsens yttersta mål är att genom
ett fullständigt uteslutande af de klassiska språken från skolan åstadkomma
enhet i skolbildningen. Men derigenom är tydligen arbetsfördelningen
inom skolan upphäfd.

Sant är visserligen, att de särskilda bildningslinierna i skolan föra
den olägenheten med sig, och det i desto högre grad ju mer skilda de åro,
att den, som ej vet, åt hvilkct håll han vill, tvingas att bestämma sig,
och att den, som oj är belåten med den linie han valt, icke utan särskild
ansträngning eller tidsförlust kan komma in på en annan. Men denna
olägenhet ligger i sakens natur och är icke egendomlig för skolan, utan

Åttonde liufvudtiteln.

återfinnes öfver allt i det praktiska lifvet. Så kan den, som vill blifva
handtverkare, icke i början egna sig åt handtverk i allmänhet, utan sedan
lian erhållit de skolkunskaper, som för dem alla äro nödvändiga, måste
han välja ett visst yrke och deri göra sina läroår; ledsnar han dervid
eller finner han sig ej passa derför och ger sig in i ett annat, så har han
i viss mån förlorat sin tid och måste göra om sina läroår. Alldeles utan
gagn har hans förra verksamhet, om den utöfvats med omsorg och allvar,
dock icke varit, ehuru den direkta nyttan deraf understundom är svår att
påvisa och tidsförlusten är klar.

Enahanda är förhållandet med dem, som valt orätt bildningslinie
och derför göra ombyte eller sluta. Emellertid är dessas antal ingalunda
sa stort, som man i allmänhet tror, och i samma mån allmänheten kommer
till insigt om, att hvarje linie har sin särskilda uppgift samt hvilken
denna är, i samma mån torde ock berörda misstag blifva allt färre.

Redan nu tillhöra de, som i 4:de, 5:te eller nedre 6:te klassen eller
efter genomgången af någon af dessa klasser lemna läroverket, företrädes--vis den reala linien, hvilket tydligast framgår, om man tager i betraktande
de siffror, som i den officiella statistiken för statens allmänna läroverk
upptagas under rubriken »öfversigt öfver förändringen i skolgenerationernas
storlek». Så utgjorde enligt uppgift i berättelsen för läsåret 1887—

1888 totalantalet lärjungar

höstterminen	1882	i 4:de realklassen	961	och i	4:de latinklassen	1,288
	»	1883	i 5:te	»	616	»	5:te »		1,219
	»	1884	i 6: 1		298	»	6: 1 »		1,072
		1885	i 6:2	»	214		6: 2		888
		1886	i 7: 1		170	»	7: 1		763
	»	1887	i 7:2	»	144	»	7: 2		646.
	Häraf visar sig.	, att lärjungeantalet	o a re	al linien	minskas
vid	öfvergången från 4:de till	5:te klassen med	36 proc. af antalet i	föreg.	klass
»	T>	»	5:te »	6: 1		52 »		»	»
»	»	»	6: 1 »	6: 2		28 »	»	»	»
	»	»	6: 2 »	7: 1	»	21 »	»	»	2>
»	»	»	7: 1 »	7:2		15 »		»	*,

under det att lärjungeantalet å laiinlinim minskas

vid öfvergången från 4:de till 5:te klassen med 5 proc. af antalet i föreg. klass

»	»	»	5:te »	6: 1		» 12
»	»	»	6: 1 »	6:2	»	» 18
»	»	»	6: 2 »	7: 1	»	* 14
.»	»	»	7: 1	7: 2		15

Åttonde liufvudtiteln. 49

♦

Dessa förhållanden återfinner man med mindre variationer, hvilken
läriungegeneration man vill följa. Till samma resultat skulle man äfven
komma genom att taga i betraktande uppgifterna angående de från hvarje
klass afgående lärjungarne; men då uppgift saknas för ett stort antal lärjungar
angående deras tillämnade lefnadsbanor efter. afgången och da eu
stor" del af dem, som afgå från latinlinien, söker sig in vid annat allmänt
läroverk, gifva dessa uppgifter ett osäkrare resultat.

Med afseende på den jemförelsevis stora afgången från nedre sjette
latinklassen torde böra anmärkas, att ganska många lärjungar, efter att hafva
genomgått denna klass, söka inträde a apotek. o 0 .

Af den officiella statistiken framgår äfven, att öfvergangen tran latintill
reallinien eller tvärtom icke är af någon betydelse,, da den knappast
uppgår till 1 procent af lärjungeantalet a de bada linierna tillsammans.

Det torde derför icke med fog kunna pastas, att en afsevärd olägenhet
uppstår derigenom att lärjungar, som i 4:de och 5:te klasserna läst
latin, öfvergå till praktiska yrken eller till den reala limen, helst den undervisning
de mottagit i latin säkerligen i någon mån vant åt gagn tor
deras utveckling.

Med de ändringar i universitetsstatuterna och vissa, examensstadgar i uuiversiför
universiteten, som Kongl. Maj:t den 17 april nästlidna ar besluta,tetens statuter
bär å ena sidan åsyftats att gorå den akademiska undervisningen mer"*™-öfverensstämmande med tidens fordringar och närmare afpassad etter de
särskilda studerandenas behof samt att vinna en ändamalsenligare användning
af tillgängliga lärarekrafter och en fastare ledning af den studerande
ungdomens arbeten, så att det är att hoppas, att, i den män de vidtagna
förändringarna hunnit göra sin verkan, studietiden i regeln skall förkortas,
på samma gång kunskaperna vinna i omfattning ^och djup. A andra sidan
hafva derigenom borttagits alla tvångsämnen från filosofie kandidat- och
licentiatexamina, och särskildt har latinets ställning till dessa examina
blifvit eu helt annan än förut; hvarjemte fordringarna i latin minskats i
teologisk-filosofisk examen genom uteslutandet derur åt den skriftliga
öfversättningen till latin.

Enligt förut gällande stadgar var latinet obligatoriskt ämne i filosofie
kandidatexamen, så väl i den, hvilken medförde rätt till afläggande åt
licentiatexamen inför humanistiska sektionen, som i den, hvilken medförde
rätt till sådan examens afläggande inför matematisk-naturvetenskapliga
sektionen. För afläggande af filosofie kandidat- eller licentiatexamen töiutsattes
således alltid icke blott skolstudier utan äfven akademiska studier
i latin.

Bill. till liiksd. Vrot. 189''J. 1 Sami. 1 Af cl.

Åttonde hufrudtiteln.

• un

Slutsats med

Enligt nadiga stadgan af den 17 april 1891 äro deremot akademiska
studier i latin icke erforderliga '' vare''sig för humanistisk eller
matematisk-naturvetenskaplig kandidat- eller licentiatexamen; och filosofie
kandidat- och licentiatexamina kunna bådadera afläggas äfven utan några
som helst skolstudier i latin, derest det öfvervägande antalet ämnen för
dessa examina väljes bland dem, som höra till matematisk-naturvetenskapl.
ga sektionen, under det att blott godkänd mogenhetsexamen på latinlimen
fordras af dem, hvilka vilja undergå filosofie kandidat- eller licensektionen11
1 ainnei1’ hvilka tid öfvervägande antal höra till humanistiska

Genom dessa bestämmelser har för det första tillträde till universitetet
beredts den reala bildnmgsliniens lärjungar och ett vidsträckt område
för dem öppnats till studier derstädes. Härigenom skall utan tvifvel lärJungeantalet
a denna lime komma att ej obetydligt växa. Också torde
derigenom öfvergangen mellan de båda linierim och afgången från latiniimens
lägre klasser komma att i någon mån ytterligare minskas, då mången
malsman hittills satt sm myndling å latinlinien eller låtit honom öfverflytta
till denna för att halla tillgången till eu akademisk studiebana honom
öppen ehuru han egentligen för honom afsett en lefnadsbana, för hvilken
klassiska språk icke erfordras. En ytterligare anledning till ökad freqvens
a reaUimen torde det äfven blifva, om, såsom jag har för afsigt att föreslå
de mindre läroverk med fem klassers kurs, till hvilka de nuvarande
treklassiga läroverken samt några pedagogier skulle ombildas, i hufvudsak
mrattas enligt den reala liniens undervisningsplan.

. . För ,de.t andra hafva genom nämnda bestämmelser fordringarna å in!‘ii
mr1 ahni1 !)er‘;rda »kemiska examina blifvit sänkta till det minsta
tillradhga och hänföra sig tydligen till de nu gällande eller af skolW
komiten föreslagna kurserna för mogenhetsexamen. Skulle derför genom
atmets uppskjutande till _ 6:te klassen dessa kurser komma att minskas,
maste således latinet återinföras såsom obligatoriskt ämne för åtskilliga
f örmer af filosofie kandidat- och licentiatexamina, hvarigenom tydligen stu komm?

attdUUpstårSltetet SkullG förlängas och åtskilliga andra olägenheter
Vare sig man betraktar saken från skolans eller universitetets syn Kl.

infall rÖT* Sfi nnrlQ __• j .. i • -i . *

afseende å ■« oc^rvcn ai txi i smulans ener universitetets svn Sal;m+dai

uPPskJutandet af latinets inträde i undervisningen

Till U.lO K hpf.^tnQTirlö Vnn/lnv» —__?__* . j P.. i -» V

Seffunn jtll c.t, Ti ;II laimcis inträde i undervisninger

skjutande .h‘te klas?en betydande hinder och svårigheter för den hö^re undervisningen,
hvilken dock ett land, som vill bevara sin sjelfständighet på
vetenskapens fält icke far försumma eller tillbakasätta. De olägenheter,
som föranledas af latinets inträde i fide klassen, hafva deremot visat sig

Åttonde hnfvndtiteln. 51

* - • •, »il vara

af ringa eller ingen betydelse. Härtill kommer att hittills intet land
försökt att inskränka skolkursen i latin till blott fyraårig, så att man saknar
afl erfarenhet angående sättet att anordna den högre undervisningen
under sådan förutsättning, hvarför det land, som vill göra början dermed,
miste utsätta sig för alla de misstag och missräkningar, hvilka synas vara
oundvikliga, då ett vanskligt, blott på abstrakta teorier bygdt experiment
skall genomföras.

Tydligt är, att jag under sådana omständigheter icke kan föreslå
någon förändring beträffande latinets inträde i skolans undervisningsplan,
utan att jag i detta afseende ställer mig på samma ståndpunkt, som förre
departementschefen intog så väl i sitt yttrande till statsrådsprotokollet den
7 februari 1890 som i fråga om de grunder, hvilka föreskrefvos skollagskomitcn
för dess arbete. Och då, såsom jag ofvan haft tillfälle att framhålla,
antagandet af bemälda komités förslag till stadga för rikets allmänna
läroverk skulle i flera afseenden medföra väsentliga fördelar för vårt undervisningsväsende,
är jag beredd att för Kongl. Maj:t framlägga nämnda förslag
till fastställelse med de mindre väsentliga ändringar, som af vederbörande
myndigheters anmärkningar deremot kunna föranledas, men anser
dock billigheten kräfva, med hänsyn till den ökade tjenstgöringstid, som,
derest ett sådant förslag varder faststäldt, skulle komma att åläggas lärarne,
att samtidigt den så länge uppskjutna löneförbättringen må komma dem
till godo.

Då emellertid dels genom de af Kongl. Maj:t vidtagna åtgärder, hvarom
jag i det föregående erinrat, dels förmedelst genomförandet af nyss berörda
förslag till skolstadga de önskningar med afseende på latinets ställning i
undervisningsplanen, som af särskilda utskottet och kamrarne vid 1890 års
riksdag uttalats, blifvit eller skulle blifva fylda, med undantag af yrkandet
angående latinets uppskjutande till 6:te klassen, och då det, genom
hvad ofvan yttrats, torde kunna anses till fullo ådagalagdt, att genomdrifvandet
af detta yrkande skulle medföra stora hinder och svårigheter för
en väsentlig del af den högre undervisningen, så anser jag mig hafva
grundad anledning till den förhoppning, att Riksdagen icke längre skall
vägra lärarne vid de allmänna läroverken den löneförbättring, hvars behöflighet
den redan erkänt, och som alltmer visar sig vara af en trängande
nödvändighet.

Jag anser mig på grund häraf böra tillstyrka, att för Riksdagen å,
nyo framlägges det förslag till lönereglering för lärarne vid de högre och reglering för
femklassiga allmänna läroverken, som innehölls i propositionen till 1890 laiarnuårs
riksdag. Mot de närmare bestämmelserna i detta förslag gjordes

Åttonde hufvudtiteln.

De extra ordinarie
äraneslärarnes
arfvoden.

hvarken af särskilda utskottet eller af kamrarne några anmärkningar, och
icke heller jag vill deri föreslå någon ändring, med undantag för en
enda punkt, i hvilken för tydlighetens skull en omredigering torde vara
behöflig.

Denna punkt angår de extra ordinarie ämneslärarnes arfvoden och
lyder i statsrådsprotokollet den 7 februari 1890 sålunda:

att vikarierande lektor, som icke innehar ordinarie läraretjenst, må, om
han fullgjort stadgade vilkor för att kunna till lektor utnämnas, uppbära
arfvode efter 2,000 kronor, men eljest efter 1,800 kronor för år räknadt;
samt att vikarierande adjunkt eller kollega äfvensom extra lärare må, om
han efter aflagd akademisk examen, som medför behörighet till lärarebefattning,
vederbörligen genomgått stadgad profårskurs, uppbära arfvode
efter 1,800 kronor, men eljest efter 1,500 kronor för år räknadt.

Det har emellertid inträffat, att Kongl. Maj: t, då en lärarebefattning
under en längre tid bort hållas ledig eller af annan anledning måst
uppehållas af vikarie, på det att läroverket måtte kunna erhålla en
fullt qvalificerad lärare till platsens skötande och icke löpa fara att allt för
snart förlora honom, medgifvit, att ett högre vikariearfvode än det vanliga,
och understundom uppgående till den med befattningen förenade lönens
belopp i lägsta lönegraden, fått utgå. Sådana fall lära säkerligen äfven i
framtiden förekomma och torde derför böra med några ord afses i den
ifrågavarande punkten. Vidare skulle en sträng tolkning af berörda punkt
kunna medföra, att det högre arfvodet måste vägras åtskilliga extra ordinarie
lärare, som synas böra komma i åtnjutande deraf. Jag tänker bär
närmast på dem, som aflagt både filosofie kandidat- och dimissionsexamen,
men hvilka, ehuru de idkat långt vidsträcktare akademiska studier, än som
i regeln erfordras för behörighet till adjunktsbefattning, dock kunna sakna
dylik behörighet, emedan deras kandidatexamen icke omfattar alla derför
erforderliga ämnen. Då sådana kandidater genom nådigt beslut vunnit
kompetens till ordinarie lärarebefattning, synas de äfven böra komma i
åtnjutande af det högre arfvodesbeloppet. Denna förmån torde äfven
billigtvis böra tillkomma andra extra ordinarie ämneslärare, hvilkas akademiska
examen icke omedelbart medför kompetens till ordinarie lärarebefattning,
men som på grund af annan vetenskaplig eller pedagogisk förtjenst
genom nådigt beslut erhålla sådan kompetens. Jag hemställer derför, att
berörda punkt måtte få följande lydelse:

Åttonde hufvudtiteln. 53

vikarierande adjunkt eller kollega äfvensom extra lärare må, om han
efter aflagd akademisk examen, som enligt gällande bestämmelser medför
eller af Kongl. Maj:t genom särskild! beslut förklarats medföra behörighet
till lärarebefattning, vederbörligen genomgått stadgad profårskurs, uppbära
arfvode efter 1,800 kronor, men eljest efter 1,500 kronor för ar raknadt.

I samband med frågan om ny lönereglering för lärarne har allt sedan terjninss
komiterades den 17 maj 1879 afgifna förslag i ämnet stälts fragan om
förhöjda terminsafgifter. Jag anser mig derför äfven höra tillstyrka,
att Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen, att, derest den föreslagna löneregleringen
antages, särskilda, till statsverket ingående terminsafgifter skola
åläggas de allmänna läroverkens lärjungar. På de skäl, som af särskilda
utskottet vid 1890 års riksdag anförts, anser jag dessa afgifter hora utgå
af lärjungarne så väl i de tre lägsta som i öfriga klasser äfvensom till de
belopp och med de närmare bestämmelser, som utskottet godkant eller

föreslagit.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, att Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

a) med afseende på lärarnes vid de högre och femklassiga allmänna Lajgrn"''sg;

läroverken aflöning: ,.. .

att — under förutsättning att lästiden sa utstrackes, att lararnes t]ens -

qörinastid kommer att uppgå till 39 veckor om aret — för lärarne vid berörda
läroverk må bestämmas följande lönevilkor, att gälla från och med
är 18 93

för rektorer: vid högre läroverk två lönegrader å 1) 3,500 kronor och
2) 4 000 kronor, jemte tjenstgöringspenningar 1,500 kronor, med rätt till uppflyttning
i andra lönegraden efter tio års val vitsordad tjenstgöring såsom
rektor vid sådant läroverk; vid de femklass,ga läroverken / Stockholm lön 3,200
kronor, tjenstgöringspenningar 1,300 kronor; vid öfnga femklassiga läroverk
tvä lönegrader å 1) 2,700 kronor och 2) 3,200 kronor, jemte tjenstgöring
penningar 1,300 kronor, med rätt till uppflyttning; i andra lönegraden eftei
tio års väl vitsordad tjenstgöring såsom rektor vid femklassigt läroverk; hvarförutom
rektorerne vid alla dessa läroverk ma° af vederbörande kommuner
såsom hittills åtnjuta fri bostad eller hy reser sättning; . n

för lektorer: fyra lönegrader å 1) 2,100 kronor, 2) 2,600 kronor, 3) 3,1
kronor och 4) 3,600 kronor, jemte tjenstgöringspenningar 1,400 kronor med
rätt till uppflyttning frän lägre till högre lönegrad efter fem ars for nit och
skicklighet vitsordad tjenstgöring;

Åttonde hufvudtiteln.

/) 1 i n ?djUnkter0] mdh?9re och fewMassiga läroverk: fyra lönegrader å

1) 1,500 kronor, 2) 2,000 kronor, 3) 2,500 kronor och 4) 3,000 kronor, jemte
tjenstgormgspenmngar 1,000 kronor, med uppflyttningsrätt lika som lektorer;

2) 1f%nTklårar% iinnÖ9ire läroverk tre lönegrader ä 1) 1,000 kronor,
.. I’200 honor, 3) 1,400 kronor, med rätt till uppflyttning frän lägre till

na''™ ho9jo lönegrad enligt samma grunder, som gälla för lektorer och
adjunkter; vid femk/assiga läroverk lön 500 kronor;

9) 1JM9rnaStif\n!?nni? ^ läroverk tr* lönegrader ä 1) 1,200 kronor,
■hf0,, kr0P07) 3) dflOO kronor, med uppflyttning srätt lika som musiklärare;
vid femk/assiga läroverk lön 600 kronor; ’

för tecknings lärare: vid högre läroverk med befattning af 1:sta klassen

tre lönegrader a 1) 2,000 kronor, 2) 2,250 kronor och 3) 2,500 kronor; med

ri T/mn 2:dm kaSS}en, Ute bograder å 1) 1,500 kronor, 2) 1,750 kronor,
j) med bef<*H"mg af 3:dje klassen tre lönegrader ä 1) 1,200

kronor, 2) 1,400 kronor och 3) 1,600 kronor, alla med uppflyttning sr ätt lika
som musiklärare-, vid femk/assiga läroverk lön 600 kronor;

■) SkaU Va™ Skyldig tienst?öra för den faststälda lönen

vid ogre lagverk 16 timmar i veckan; vid femk/assiga läroverk 8 timmar
i verkan; samt tecknmgslärare vid högre läroverk med befattning af lista
klassen 25, med! befattning af 2lära klassen 20, med befattning af 3:dje klassen
16 timmar i veckan; vid femk/assiga läroverk 8 timmar i veckan; men att
ytterligaretjenstgöring sskyldighet må kunna åläggas gymnastik-och teckninqslarare
mot ersättning af 75 kronor för hvarje timme i veckan under helt
lasciv åt lärare vid femklassigt läroverk eller i första och andra lönegraden
vid högre läroverk samt af 100 kronor åt lärare i tredje lönegraden;

. «tt gymnastiklärare vid högre läroverk, som icke sjelf eqer erforderlig
skicklighet att meddela undervisning i exercis och militäröfningar, skall på
egen bekostnad aflöna det biträde, som i sådant hänseende pröfvas behöfliqt
och af vederbörande godkännes; J J

att tjenstgöringspenningarna skola för alla lärare, rektorerna undantaga,
beraknas utgå för läsår med 39 läsveckor; att de i rektorernas aflöning ingaende
tjenstgöring sparning av skola beräknas utgå för kalenderår, men till
olika belopp för läsaret och för ferierna, efter särskilda bestämmelser, som af
ongi Maj:t faststallas; samt att tjenstgöringspenningarna icke få af tienstens
innehafvare uppbäras under tjenstledighet, dock att, om rektor eller lektor, som
av domkapitelsledamot, endast åtnjuter ledighet från domkapitelsgöromålen,
afdrag a tjenstgöringspenningarna icke må ske;

att för rättighet att tillgodonjuta den förbättrade aflöning, som enligt

^Åttonde hufvudtiteln.

denna lönereglering kommer lärare till del, skola gälla såsom vilkor: 1) att
lärare, som enligt hittills gällande stat är berättigad till ersättning för
indelt lön, skall frånträda sin rätt till nämnda ersättning; 2) att nuvarande
innehafvare af lön, i hvilken ingår afkomst af prebendehemman och lägenheter
eller andra särskilda förmåner utom kontanta penningar, skall vara pligtig
att, sedan en undersökning af dessa förmåners beskaffenhet samt uppskattning
af deras ekonomiska värde egt rum, vidkännas antingen förmånernas indragning
till statsverket mot ersättning i penningar till det belopp, hvartill
de äro i stat beräknade, eller den minskning i statsverkets löneanslag till tjensten,
som kan i vederbörlig ordning varda beslutad, dock icke till större belopp
än som motsvarar den löneförbättring, som löntagaren vid nu föreslagen lönereglering
kan komma att vinna; 3) att den genom nådiga cirkulären- den 20
mars 1858 och den 29 december 1860 stadgade skyldighet för visse lärare att,
i händelse de genom inträffade förändringar skulle finnas umbärlige vid det
läroverk, der de äro anstälde, inträda i tjenstgöring vid annat läroverk helst
inom stiftet, skall åligga äfven öfriga vid de högre och femklassiga allmänna
läroverken anstälde lärare, intill dess de uppnått 45 års ålder; samt 4) att
lärare skall vara skyldig att från tjensten afgå med pension enligt de bestämmelser,
som i sammanhang med denna lönereglering fastställas; äfvensom

att hvarje lärare, som varder utnämnd till tjenst, med hvilken rätt till
särskilda förmåner är förenad, skall vara underkastad den minskning i aflöning
frän statsverket, som Kongl. Maj :t framdeles kan finna lämpligt besluta,
till ett belopp, icke öfverstigande det, hvartill de i lönen ingående särskilda förmåner
efter skälig uppskattning sig belöpa;

b) med afseende på de extra ordinarie ämneslärarnes aflöning: Ex.tra ordina''

n rie ämnes att,

derest icke Kongl. Maj:t i särskilda fall annorlunda bestämmer, dels ,ärarn.e9 af*
vikanerande lektor, som icke innehar ordinarie läraretjenst, må, om han fullgjort lunins''
stadgade vilkor för att kunna till lektor utnämnas, uppbära arfvode efter

2,000 kronor, men eljest efter 1,800, kronor för år räknad,t, dels vikarierande
adjunkt eller kollega äfvensom extra lärare må, om han efter aflagd
akademisk examen, som enligt gällande bestämmelser medför eller af Kongl.

Maj:t genom särskilt beslut förklarats medföra behörighet till lärarebefattning,
vederbörligen genomgått stadgad profårskurs, uppbära arfvode efter 1,800
kronor, men eljest efter 1,500 kronor för år räknadt;

c) med afseende på terminsafgifternas förhöjning: Förhöjning af

att — under förutsättning att den föreslagna löneregleringen för lärarne :ifsiftcniavinner
fastställelse — lärjunge, som är vid allmänt läroverk inskrifven, skall,

Åttonde hufvudtiteln.

förutom nu utgående af gifter, från och med vårterminen 1893 för hvarje termin
erlägga till statsverket:

inom l:sta, 2:dra och 3:e klasserna 10 kronor,

» 4:de och 5:te klasserna.......... 20 )) ,

» G:te och 7:de » .......... 30 » ;

att befrielse från nämnda afgift må kunna beviljas medellöse lärjungar,
sä vida cle genom fallenhet för studier, flit och godt uppförande anses böra
till erhållande af denna förmån komma i åtanke;

att befrielse från afgiftens halfva belopp må kunna beviljas mindre bemedlade
lärjungar, som uppfylla det för hel befrielse stadgade vilkor;

att å hvarje skolstadium (klasserna 1—3, 4—5 samt G—7) icke mer
än 15 % af stadiets hela lärjungeantal må erhålla hel befrielse och icke mer
än 20 % half sådan, hvarvid dock, om sä pröfvas nödigt, två halfva befrielser
må kunna sättas i stället för en hel sådan eller omvändt, blott att
hela det för hvarje termin inom stadiet debiterade af giftsbelopp ej understiger
75 fo af hvad det skulle utgöra, om alla lärjungarne erlade full afgift;

att förslag å de lärjungar, som skola komma i åtnjutande af befrielse,
upprättas af en nämnd, bestående af läroverkets rektor såsom ordförande,
klassföreståndaren för den klass eller afdelning, som frågan i hvarje särskilt
fall gäller, samt en af läroverksstadens kommunalstyrelse och tvä af vederbörande
landsting valda ledamöter, hvithet förslag derpå underställes eforus
till inöfning och stadfästelse;

att uppbörden af samtliga ter minsafgifter verkställes på utsatt tid, minst
14 dagar efter det tillkänna gifvande skett angående de beviljade befrielserna,
och senast 8 veckor efter termmens början;

att uppbörden af de till statsverket ingående afgifterna redovisas af
rektor, i länen till landtränterierna och i Stockholm till statskontoret, för
vårterminen före juni månads och för höstterminen före december månads slut;

att lärjunge, som ej före lästerminens utgång erlagt stadgade afgifter,
skall från läroverket uteslutas, intill dess den resterande afgiften blifvit
gulden; samt

att, om lärjunge, som enligt näst föregående punkt blifvit frän läroverket
utesluten, önskar erhålla afgångsbetyg, sådant må för honom utfärdas; dock
att å detsamma skall antecknas den skuld, i hvilken han häftar på grund
af uraktlåtenheten att erlägga de stadgade afgifterna.

Åttonde hufvudtiteln.

I den till 1890 års riksdag aflåtna nådiga proposition angående än-0”^™”^°f
drade bestämmelser med afseende på de allmänna läroverken och peda- mindre lärogogierna
hade 7:de punkten följande lydelse: verk

»att treklassiga allmänna läroverken i Söderköping, Viinmerby, Alingsås, JlöÅootrs
Askersund, Sala, Sölvesborg, Trelleborg, Engelholm, Marstrand, Strömstad, riksdag.
Åmål, Filipstad, Arvika, Skellefteå och Örnsköldsvik, tvåklassiga pedagogierna
i Södertelge, Köping och Nora samt enklassiga pedagogien i Simrishamn
må ombildas till lägre allmänna läroverk med tre ämneslärare och
sådan organisation, som i statsrådsprotokollet närmare angifvits, under vilkor
att vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla erforderliga och
lämpliga undervisningslokaler och bostad eller hyresersättning åt rektor;

att under samma vilkor, som i föregående moment nämnts, ett nytt
lägre allmänt läroverk med tre ämneslärare må upprättas i Motala;

att treklassiga allmänna läroverken i Falköping och Varberg må ombildas
till lägre allmänna läroverk med 4 ämneslärare, under vilkor att
vederbörande kommun åtager sig samma skyldigheter med afseende på
undervisningslokaler och rektorsbostad, som stadgats beträffande dylikt
läroverk med tre ämneslärare;

att vederbörande kommunalstyrelse må i sammanhang med beslutet
om förbemälda vilkors uppfyllande afgöra, dels enligt hvilkendera bildningsliniens
undervisningsplan läroverket bör inrättas, dels huruvida qvinliga
lärjungar må, i mån af utrymme, vid läroverket mottagas;

att lärarepersonalen vid ett lägre allmänt läroverk med tre ämneslärare
må utgöras af: en rektor med en aflöning af 3,500 kronor, deraf

1,000 kronor tjenstgöringspenningar, och ett ålderstillägg å 500 kronor
efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring såsom rektor, jemte fri bostad; en
adjunkt med vanlig adjunktsaflöning; en kollega med lön af 2,000 kronor
jemte två ålderstillägg å 250 kronor hvartdera efter respektive 5 och 10
års väl vitsordad tjenstgöring; en musiklärare med arfvode af 300 kronor;
en gymnastiklärare med aiflvode af 300 kronor och tjenstgöringsskyldighet
af 4 timmar i veckan; samt en teckningslärare med ett arfvode af 500
kronor och undervisningsskyldighet af 7 timmar i veckan; äfvensom att
vid'' hvarje läroverk af detta slag må anställas en skolläkare med arfvode
af 50 kronor jemte samma afgift af lärjungarne, som tillkommer skolläkarne
vid öfriga allmänna läroverk;

att angående lärarepersonalen och skolläkaren vid lägre allmänna läroverk
med 4 ämneslärare må gälla samma bestämmelser som vid läroverk

Bih. till KUascl. Vrål. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 8

58 Åttonde hufvudtiteln.

med 3 ämneslärare med undantag deraf, att lärarepersonalen ökas med en
adjunkt;

att rektorerna vid de i de föregående momenten afsedda läroverken
må tillsättas på förordnande under viss tid samt att samtlige lärare vid
ett dylikt läroverk må vara förbundne att, derest läroverket upphör eller
förändras, öfvertaga den tjenstgöring, som Kongl. Maj:t kan finna skäl dem
anvisa; samt

att lärarne vid de treklassiga allmänna läroverk och de pedagogier,
som föreslagits till ombildning, må, intill dess ombildningen hunnit verkställas
eller annorlunda varder bestämdt, åtnjuta de löneförmåner, som
hittills till dem utgått.»

Den 8:de punkten lydde sålunda:

»att profårskurs för blifvande lärare å den praktiska luden samt vid
allmänna läroverk med 3 eller 4 ämneslärare må anordnas vid Jakobs
femklassiga läroverk i Stockholm, samt att nämnda läroverk må på för
ändamålet erforderligt sätt ombildas och dervid följande ändringar med
afseende på lärarepersonalen och dess aflöning vidtagas, nemligen: att
rektor erhåller samma löneförmåner som rektorerna vid högre läroverk,
att ämneslärarnes antal ökas med 3 adjunkter, att teckningsläraren tilllägges
samma aflöning, som åtföljer teckningslärarebefattning af 3:dje klassen
vid högre allmänt läroverk, samt att gymnastiklärarebefattningen indrages,
äfvensom att en skolläkare må der anställas med ett årligt arfvode
af 100 kronor utom den afgift af lärjungarne, som tillkommer skolläkare
vid öfriga allmänna läroverk.»

I sitt yttrande till det propositionen bifogade statsrådsprotokollet hade
föredragande departementschefen derjemte hemstält, att förslag å de lärjungar
vid de i 7:de punkten omförmälda läroverk, som skulle komma i
åtnjutande af befrielse från den till statsverket ingående terminsafgiftens
hela eller halfva belopp, skulle upprättas af en nämnd, bestående af läroverkets
rektor såsom ordförande samt två af lärarekollegiet och två af
läroverksstadens kommunalstyrelse valda medlemmar, hvilket förslag derpå
skulle underställas eforus till pröfning och stadfästelse; äfvensom att lärjunge,
som intagits vid den afdelning af Jakobs läroverk, der olika årsklasser
skulle undervisas tillsammans, måtte befrias från all terminsafgift.

Särskilda utskottets
utlåtande.

Det särskilda utskott, till hvilket berörda proposition öfverleinnades
anmärkte beträffande 7:de punkten: att, då lärjungeantalet vid Sölvesborgs
läroverk under en lång följd af år varit obetydligt — det hade i medeltal

Åttonde hufvudtiteln. 59

utgjort åren 1873—1878 24, 1879—1883 17, 1884—1888 17 — och då den
hastiga höjningen till 27 höstterminen 1888 och till 47 höstterminen 1889
möjligen kunde anses vara tillfällig, samt då afståndet till a ena sidan
Karlshamn och å andra sidan Kristianstad vore obetydligt och kommunikationerna
med båda dessa städer goda, tillräckliga skäl ej syntes finnas
för bibehållande af läroverket i Sölvesborg; äfvensom att till undvikande
af den missuppfattning, att kommunalstyrelse vid bestämmande af bildningslinie
skulle hafva att välja endast mellan de tva hittills förekommande,
den klassiska och den reala, ordet »hvilkendera» i punktens 4:de
moment borde utbytas mot »hvilken», sa att äfven den s. k. praktiska linien
kunde vid valet ifrågakomma, hvarjemte en bestämmelse borde till momentet
tilläggas, att komrnunalstyrelsens beslut skulle underställas Kongl.
Maj:ts pröfning och stadfästelse.

Med afseende på den i statsrådsprotokollet omförmälda nämnd, som
skulle hafva att upprätta förslag angående befrielserna från den till statsverket
ingående terminsafgiften, ansåg utskottet, att den vore onödigt talrik,
hvarför den borde begränsas till rektor såsom ordförande samt en af vederbörande
landsting och en af läroverksstadens kommunalstyrelse vald medlem.

Deremot förklarade utskottet, att det fann den organisation, som^ af
Kongl. Maj:t föreslagits för ifrågavarande läroverk, lämplig och ändamålsenlig
samt att det lika litet hade något att invända mot Kongl. Maj:ts förslag
med afseende på de läroanstalter, hvilka skulle blifva lägre allmänna
läroverk med 3 eller 4 ämneslärare, utom hvad anginge läroverket i Sölvesborg,
som mot de föreslagna löne- och arfvodesbeloppen eller öfriga i punkten
innehållna bestämmelser.

Beträffande 8:de punkten uttalade utskottet såsom sin mening, att det
kunde anses vara nödvändigt, att eu särskild profårskurs anordnades för
dem, som ämnade blifva lärare vid lägre allmänna läroverk med 3 eller 4
ämneslärare eller å den ifrågasatta praktiska linien, samt att den af Kongl.
Maj:t med anledning häraf föreslagna anordning syntes lämplig.

På grund häraf hemstälde utskottet:

dels att Riksdagen måtte för sin del besluta, att treklassiga allmänna
läroverket i Sölvesborg skulle indragas på det sätt, som föreslagits med
afseende på vissa andra läroanstalter;

dels ock att Riksdagen måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t i 7:de och 8:de
punkterna föreslagit, med de ändringar och tillägg, som utskottet i öfverensstämmelse
med det anförda i 7:de punkten tillstyrkt.

Hvad utskottet hemstält i afseende å indragning af treklassiga läroverket
i Sölvesborg blef af Riksdagen bifallet, under det att hvad utskottet

Riksdagens

beslut.

Läroverks koraiténs förslag.

60 Åttonde hufvudtiteln.

i öfrigt hemstält beträffande 7:e och 8:e punkterna bifölls af Första Kammaren,
men afslogs af Andra Kammaren. Sedan derpå det sammanjemkningsförslag,
som af utskottet framstälts beträffande 7:de punkten, genom
Andra Kammarens beslut afslagits, hade sålunda frågorna om förenämnda
läroverks ombildning äfvensom om upprättande af särskild profårskurs vid
Jakobs läroverk för denna gång förfallit.

Såsom skäl för afslaget anfördes under diskussionen i Andra Kammaren
blott, att afslag a föreliggande punkter utgjorde en konseqvens af
kammarens förut fattade beslut med afseende å latinets uppskjutande till
6:te klassen, da a ena sidan ett bifall till 7:de punkten skulle innebära
medgifvande^ att vid de ifrågavarande mindre läroverken latin skulle få
förekomma i de lägre klasserna, och då å andra sidan genom latinets
uppskjutande en särskild praktisk linie ansågs blifva öfverflödig.

I sammanhang med sitt förslag, att de pedagogier och treklassiga allmänna
läroverk, hvilkas lärjungeantal i medeltal under åren 1873—1882
eJ uppgått till 30, skulle indragas, föreslog 1882 års läroverkskomité, att
öfriga till dessa grupper hörande läroverk skulle ombildas till s. k. kommunalskolor.

Dessa skolor, som skulle bekostas af staten och vederbörande kommuner
gemensamt, skulle hafva till uppgift att inom mindre kommuner,
der upprättandet af vanliga allmänna läroverk ej kunde sättas i fråga,
med större kraft och till större omfång, än i folkskolan vore möjligt, efter
bästa förmåga utveckla ungdomens själs- och kroppskrafter, ett mål, som
utan tvifvel kunde nås på många olika vägar. Derför skulle ock hvarje
kommunalskolas styrelse, som borde bestå af en utaf Kongl. Maj:t förordnad
ordförande, skolans föreståndare samt tre af kommunen valde medlemmar,
ega rätt att uppgöra stadga för undervisningen och ordningen vid skolan.
Åy. berörda skolstyrelse kände bäst sa väl ortens behof och önskningar
som de lärarekrafter, öfver hvilka skolan hade att förfoga för dessa behofs
fyllande. Emellertid borde staten äfven i dessa hänseenden ega att
öfver nämnda skolor utöfva den kontroll, hvartill dess bidrag till” kostnaderna
berättigade och som äfven för hvarje skolas eget bästa vore af
största vigt. Såsom allmänna regler skulle dessutom gälla:

att skolan skulle vara i verksamhet minst lika många veckor af året,
som för de allmänna läroverken vore stadgadt;

att '' lärarnes tjenstgöring för vecka skulle hafva samma omfattning
som adjunkternas vid de allmänna läroverken, dock med skäligt afdrag''
för rektor; e 6

att inträdesåldern ej Ange understiga fylda 9 år; samt

Åttonde hufvudtitelu.

att minst ett främmande lefvande språk skulle på läroplanen upptagas.

För öfrigt skulle en kommunalskolas styrelse ega den befogenhet och
myndighet öfver skolan, som hittills tillkommit eforus och domkapitel,
blott med någon inskränkning beträffande tillsättning af lärare.

Antalet lärare skulle bero af det normala antalet lärjungar vid skolan,
sa ättj

då dessa vore 30—44, borde anställas 2 ämneslärare,

» » » 45—54, » » 3

» » » 55—64, » »4 » ,

» » » 65—74, » » 5 »

Först då lärjungeantalet uppginge till 75, borde upprättandet af ett
vanligt femklassigt allmänt läroverk ifrågasättas.

Då sålunda antalet lärare vore beroende af lärjungeantalet, finge vid
kommunalskola ledig lärarebefattning ej till ansökning kungöras, förr än
Kongl. Maj:ts tillstånd dertill erhållits.

Af ämneslärarne skulle en vara rektor och de öfrige vare sig adjunkter
eller s. k. »andre-lärare».

Af rektorer och adjunkter skulle fordras vanlig adjunktskompetens.
För »andre-lärare» skulle det vara nog med vanlig folkskolelärarekompetens.
Rektorer vid kommunalskolor med 4 eller 5 ämneslärare skulle åtnjuta
samma löneförmåner som rektorer vid femklassiga allmänna läroverk, men
för rektorer vid skolor med två eller tre ämneslärare skulle lönen bestämmas
till 3,000 kronor, med två ålderstillägg å 500 kronor efter respektive
5 och 15 års tjenstgöring, utom fri bostad. Adjunkter vid ifrågavarande
skolor skulle hafva samma löneförmåner som vid allmänna läroverk, och
»andre-lärarne» skulle i lön uppbära 2,000 kronor med 2 ålderstillägg å
250 kronor efter respektive 5 och 10 års tjenstgöring. Vid skolor med 2
eller 3 ämneslärare skulle utom rektor anställas 1 eller 2 »andre-lärare»
och vid skolor med 4 eller 5 lärare utom rektor och 2 »andre-lärare» 1
eller 2 adjunkter.

Kostnaderna för kommunalskolorna skulle sålunda fördelas, att staten
bekostade 2/s af lärarnes minimilöner jemte ifrågakommande ålderstillägg,
under det att kommunerna bekostade 1/i af lärarnes minimilöner och öfriga
för skolorna erforderliga utgifter samt sörjde för skollokal och fri bostad
åt skolans föreståndare. Kommunernas kontanta bidrag skulle sålunda
komma att uppgå

för eu kommunalskola med 2 lärare till 1,867 kronor,

» » » » 3 » » 2,633 » ,

62 Åttonde hufvudtiteln.

Terminsafgifterna, der sådana funnes, skulle ingå till kommunerna.
Beträffande dessa afgifters belopp synes komiténs mening hafva varit, att
kommunerna inom vissa gränser borde ega rätt att, om så ansåges lämpligt,
uttaga högre afgifter af lärjungar, som bodde utom kommunerna, så
vida ej genom öfverenskommelse mellan den kommun, der skolan vore
belägen, och grannkommuner eller landstinget andra bestämmelser kunde
träffas; dock att terminsafgifter vid dessa läroverk icke finge åläggas lärjungarne
till högre belopp än vid de allmänna läroverken.

Ehuru komitén ansåg, att kommunalskolornas hufvudändamål borde
vara att förbereda för direkt utträde i det praktiska lifvet, fann den dock
icke obilligt, särskildt med hänsyn till förutvarande förhållanden i många
af de här ifrågakommande städerna, att möjligheten af eu öfvergång från
dessa skolor till de allmänna läroverken åtminstone icke allt för mycket försvårades.
Komitén föreslog derför, att kommunalskola skulle kunna erhålla
så kallad dimissionsrätt till allmänt läroverk på derom gjord ansökning
och efter pröfning af ifrågavarande skolas särskilda förhållanden.

Detta läroverkskomiténs förslag rönte i allmänhet icke något gynsamt
mottagande af kommunalstyrelserna i de städer, hvilkas intressen det närmast
rörde.

Mot det föreslagna sättet för ombildningen af de mindre läroverken
anmärktes sålunda:

att, ehuru någon oklarhet och obestämdhet rådde beträffande de s. k.
kommunalskolornas uppgift och organisation, det dock syntes framgå af
komiténs framställning, att de företrädesvis afsetts för lärjungar, som hade
för afsigt att derifrån direkt utgå i det praktiska lifvet, en uppgift, som för
flertalet af nämnda skolor torde blifva den enda möjliga, då de, i följd af
den föreslagna lärarebesättningen, ej kunde väntas blifva i stånd att meddela
en undervisning, motsvarande den, som gåfves i de lägre klasserna af
ett allmänt läroverk; men att det kommersiella och industriella lifvet i de
flesta af de små städer och köpingar, der dessa läroverk skulle hafva sitt
säte, vore så litet utveckladt, att endast ringa intresse för en bildning af
detta slag, utöfver hvad folkskolan kunde erbjuda, förefunnes, under det att
ett jemförelsevis stort antal lärjungar, söner till embets- och tjensteman,
förmögnare borgare och den kringliggande traktens allmoge, gerna önskade
att i sin hembygd få börja med och pröfva sin förmåga för lärda studier,
som sedan vid ett högre läroverk kunde fortsättas. En sådan organisation
af kommunalskolorna, som omöjliggjorde deras användning för sist berörda
ändamål, måste derför tillintetgöra en stor del af det gagn, som dermed
afsetts, och betaga kommunernas medlemmar, särskildt de mera inflytelserika
bland dem, allt lifligare deltagande för dessa skolor;

Åttonde hufvudtiteln. 63

att det visserligen vore en fördel, att kommunen finge större inflytande
än hittills på det derinom förlagda läroverket, men att det utan
tvifvel vore att tilltro de små städerna för mycket, då det öfverlätes åt
deras förtroendemän, såsom utgörande majoriteten i skolans lokalstyrelse,
att bestämma undervisningsplan och lärokurser, lämpade efter ortens behof
och intressen, ett i vårt land alldeles nytt uppdrag, som det ^säkerligen
skulle vara svårt äfven för de större stadskommunerna att fa pa tillfredsställande
sätt fullgjordt, ehuru de tydligen egde vida rikare tillgång på män
med praktisk blick för bildningskrafvet inom och för orten;

att, då det visat sig, att de nuvarande två- och treklassiga läroverken,
hvilka till sin disposition hade lärare med samma aflöning och kompetens
som de högre läroverken, icke lemnat tillfredsställande resultat och erhållit
ett tillräckligt antal lärjungar, det vore föga troligt, att kommunalskolor med
två eller tre lärare, af hvilka i förra fallet en, i senare fallet tva skulle
hafva betydligt mindre aflöning och blott folkskolelärarekompetens, skulle
kunna bättre lösa sin uppgift eller ens vinna det förtroende hos allmänheten,
som kommit de gamla skolorna till del; o

att de bidrag, som enligt komiténs förslag skulle af kommunerna utgå
till kommunalskolorna, vore allt för stora i förhållande till de små kommunernas
förmåga att utgöra dem, hvarför förslaget till ombildning af de
nuvarande läroverken under nämnda förutsättning i de flesta fall blefve
liktydigt med ett förslag till deras indragning;

att det ej vore öfverensstämmande med rättvisa och billighet, att ett
litet och fattigt samhälle skulle af staten tvingas att ataga sig betydligt
ökade pålagor för att få behålla sitt mindre läroverk, då deremot de större
och vida förmögnare samhällena finge behålla sina högre läroverk utan
någon ökad kostnad å samhällenas sida; samt

att klagomålen öfver elevernas fåtalighet vid de lägre läroverken. lätt
kunde afhjelpas, om flickor finge der mottagas, en tillåtelse, som i en
mindre stad, der alla förhållanden lätt kunde öfvervakas, icke borde innebära
någon fara och som skulle göra skolan dubbelt gagnande för ett
samhälle, hvilket i följd af sin litenhet hade att kämpa med störa svårigheter
vid försöket att åt den qvinliga ungdomen förskaffa eu tillfredsställande
bildning.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 14 februari 1887 anförde
dåvarande föredraganden med afseende a föreliggande fråga hufvudsakligen
följande.

Den visserligen icke enda beaktansvärda, men kanske allvarsammaste
anmärkningen emot de lägre läroverken vore fataligheten af deras

Statsrådsprotokollet

den 14 februari
1887.

64 Åttonde hufvudtiteln.

lärjungar. Der denna fåtalighet öfverskrede en viss gräns, vore deras bibehållande
utan tvifvel ett slöseri med statsmedel, som kunde bättre användas.
Men äfven a öfriga ställen borde man se till, att läroverken så
ordnades, att de bättre motsvarade de kostnader, de ådroge staten. En
orsak till lärjungarnes fåtalighet vid de här afsedda läroverken kunde man
anse vara, att nämnda läroverk i följd af deras kursers ringa utsträckning
i allmänhet blott under tva eller tre år kunde behålla hvarje särskild lärjunge.
Många föräldrar, som skulle hafva största fördel af att för sina
söner använda ett dylikt läroverk, föredroge emellertid att genast sända
dem till ett fullständigare, emedan de i alla fall snart skulle blifva tvungna
att öfverflytta dem till ett sadant. För att ett läroverk i en mindre stad
skulle kunna ^erhålla ett tillräckligt antal lärjungar, fordrades derför, att
det kunde behålla hvai‘je lärjunge under 5 till 6 år och således utsträcka
sina kurser till ett omfång, som motsvarade kurserna för de fem lägre
klasserna vid ett allmänt läroverk. Under denna förutsättning skulle utan
tvifvel i manga af de städer, der skolorna nu vore ganska fåtaligt besökta,
ett ej obetydligt lärjungeantal kunna påräknas, ehuru lärjungeantalet vid
dessa skolor icke kunde antagas blifva så stort, att det berättigade upprättandet
af ett vanligt femklassigt läroverk.

Ett medel borde derför utfinnas att med ett mindre antal lärare drifva
undervisningen till angifvet omfång. Ett sådant medel behöfde man emellertid
icke söka aflägse. Vid de gamla lärdoms- och apologistskolorna var
det icke ovanligt, att en lärare samtidigt läste med tvä årsafdelningar, och
utan exempel var det till och med icke, att en och annan skola med 3 eller 4
lärare dref undervisningen ända till de kurser, som fordrades i studentexamen.
Ännu pa senare tider hade nagra tvåklassiga pedagogier utsträckt
sin undervisning till fjerde klassens kurs och sålunda förberedt sina lärjungar
för inträde i femte klassen vid allmänt läroverk. Vid privata läroverk
hade nämnda förfarande med framgång användts äfven i de hö tf re
klasserna. Med tillämpning af berörda anordning skulle sålunda med 3
lärare undervisningen kunna utsträckas till femte klassens kurs, ehuru tydligen
blott på endera bildningslinien. För vinnande af ett godt resultat
förutsattes emellertid, att lårjungeantalet i de särskilda klasserna icke vore
för stort, att den eljest föreskrifna timplanen och kursfördelningen för de
fem . lägre klasserna icke behöfde slafvisk! följas, utan att nödiga modio
fiende dera fin^e göras, blott samma slutresultat som i
nämnda klasser nåddes, samt att lärarne vore fullt inne i det egendomliga
förfaringssätt, som i en sålunda inrättad skola måste följas.

För närvarande hade minnet af metoden vid eu dylik undervisning
inom vår lärarekår nästan gått förloradt, hvilket man kunde se af den

Åttonde hufvudtiteln. 65

motvilja, med hvilken äfven ganska små afdelningar i de högre klasserna
sammansloges. Det blefve derför nödvändigt att upprätta en särskild skola,
der profår kunde genomgås af de lärarekandidater, som hade för afsigt att
egna sig åt berörda skolors tjenst, och der äfven tillfälle kunde blifva att
genom försök utröna lämpligaste sättet att ordna arbetet vid en dylik skola.

Då vid en skola af nu antydda slag samma kurser skulle genomgås
som i de fem lägre klasserna af ett allmänt läroverk, borde i sjelfva verket
samma kompetens i teoretiskt afseende fordras af densammas lärare
som af dem vid ett femklassigt läroverk. På af läroverkskomitén anförda
skäl kunde man dock försöksvis upplåta en af de tre lärareplatserna åt
eu lärare med mindre teoretisk kompetens än den för adjunkter föreskrifna.
Vanlig folkskolelärarekompetens vore emellertid för liten. Ty det nära
samband, som borde ega rum mellan undervisningen i de särskilda till de
lägre klasserna hörande läroämnena och i synnerhet mellan undervisningen
i modersmålet och i de främmande lefvande språk, som lästes i skolan,
gjorde det nödvändigt för hvarje lärare i en sådan skola att hafva nödtorftig
kunskap i alla dessa läroämnen. Utom folkskolelärareexamen och
profårskurs, genomgången vid ofvan omnämnda profarsläroverk, skulle således
fordras särskild examen i de främmande språk, som lästes vid skolan,
aflagd enligt de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kunde finna godt föreskrifva.
Lönen vid ifrågavarande lärarebefattning, hvars innehafvare skulle
bära namn af kollega, skulle i öfverensstämmelse med komitens förslag
utgöra 2,000 kronor med två ålderstillägg, hvardera å 250 kronor, efter
respektive 5 och 10 års tjenstgöring.

Af de båda öfriga lärarne skulle den ene vara rektor och åtnjuta
samma löneförmåner, som i nådig proposition till 1882 ars riksdag föreslogs
för rektor vid treklassigt läroverk, den andre åter adjunkt med vanlig
adjunktsaflöning och kompetens. Dessutom skulle vid dessa skolor anställas
en teckningslärare, en gymnastik- och en musiklärare samt en skolläkare.
Teckningsläraren skulle i årligt arfvode uppbära 500 kronor mot
en undervisningsskyldighet af 7 timmar i veckan, gymnastikläraren skulle
åtnjuta 300 kronor mot en undervisningsskyldighet af 4 timmar i veckan,
musikläraren 300 kronor och skolläkaren 50 kronor jemte samma afgift
af hvarje lärjunge, som tillkomme skolläkare vid annat allmänt läroverk.

Rektor, för hvilken borde gälla samma kompetensfordringar som för
rektor vid femklassigt läroverk, skulle liksom öfrige rektorer tillsättas pa
förordnande å viss tid. Hvarje vid skola af ifrågavarande slag anstäld
lärare eller lärarinna skulle vara skyldig att, ifall läroverket upphörde
eller förändrades, mottaga tjenstgöring vid annat likartadt läroverk, der
Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt anvisa sådan.

lilh. till lliksd. Vrot 181)2. 1 Sami. 1 Afil. 9

GC Åttonde hufvudtiteln.

Vore lärjungeantalet större, än att det lämpligen kunde skötas af tre
ämneslärare, skulle en fjerde ämneslärare, en adjunkt, tillsättas, utan att
undervisningen derför utsträcktes utöfver kurserna för de fem lägre klasserna.

Vid hvarje läsårs slut skulle afgångsexamen hållas, under den kontroll
Kongl. Maj:t kunde finna godt förordna, med de lärjungar, som
genomgått skolans högsta afdelning; och lärjunge, som blifvit i denna
examen godkänd^ skulle ega rätt till inträde i nedre sjette klassen vid
allmänt läroverk a den linie, enligt hvilkens undervisningsplan skolan varit
ordnad, eller, derest denna varit den praktiska liniens, de rättigheter, som
möjligen komme att medfölja afgångsexamen å sistnämnda linie.

Mot de af komitén föreslagna bidrag, som skulle utgå af kommunerna
till kommunalskolornas underhåll, hade af de särskilda kommunalstyrelserna
med mycken . skärpa framhållits det orättvisa och obilliga deruti, att de
små och . fattiga kommunerna skulle nödgas dyrt betala förmånen af en
undervisning, som staten tillhandahölle de större och rikare kommunerna
utan att fordra dylik utgift, Ehuru befogenheten af denna klagan icke
kunde förnekas, vore dock att uppmärksamma, att staten hittills i allmänhet
betalt hvarje lärjunges undervisning i de små kommunerna och vid
de mindre läroverken vida dyrare än i de större städerna och vid de högre
läroverken. För att i viss mån motverka detta missförhållande och göra
kommunerna sjelfva intresserade för, att deras skolor icke bibehölles med
ett allt för ringa lärjungeantal, borde det åläggas ifrågavarande kommuner
att garantera statsverket terminsafgifter af det antal lärjungar, som i medeltal
undervisades i motsvarande klasser vid de högre läroverken af det
antal lärare, som vid de mindre läroverken förekomme. Eldigt gjord beräkning
skulle det belopp, som sålunda borde garanteras statsverket, för ett lägre
läroverk med o ämneslärare uppgå till 1,560 kronor, om läroverket vore
inrättadt i enlighet med den klassiska eller reala liniens undervisningsplan,
men till 780 kronor, om den praktiska liniens undervisningsplan dervid
följdes; och vid en skola med 4 ämneslärare skulle dessa belopp blifva i
förra fallet 2,080 kronor och i det senare 1,040 kronor. Nämnda belopp
skulle af kommunerna direkt inbetalas till landtränterierna, under det att
kommunerna skulle ega rätt att uppbära de terminsafgifter, som eljest bort
tillflyta statsverket.

Angående afgifterna till ljus- och vedkassan, biblioteks- och materielkassan
samt byggnadsfonden skulle gälla samma bestämmelser som vid
andra allmänna läroverk. Såsom hittills skulle ock kommunerna sörja för
läroverkshus, bostad eller hyresersättning åt rektor m. m.

De summor, som pa nyss angifvet sätt skulle tillförsäkras statsverket,

Åttonde hufvudtiteln.

vore emellertid föga betydande i jemförelse med de kostnader, underhållet
af de ifrågavarande läroverken komme att medföra, ehuru de utan tvifvel
komme att kännas rätt betungande för en del kommuner. En lättnad för
dessa skulle det vara, om tillträde till berörda läroverk lemnades qvinliga
lärjungar, för Indika det i små städer ofta vore svårt att bereda tillfälle
till högre undervisning. Och just i dylika mindre samhällen med deras
enklare och lättare öfverskådade förhållanden syntes det vara särdeles
lämpligt att anställa försök med den af många högt prisade Barnuppfostran
af gossar och flickor, i synnerhet som åtskilliga kommunalstyrelser redan
uttalat sig för en sådan anordning. Om flickor, till det antal utrymme
och lärarekrafter utan skada medgåfve, finge tillträde till läroverket, borde
emellertid en lärarebefattning, i allmänhet den, för hvilken lägre kunskapsfordringar
ansåges tillräckliga, beklädas af en qvinna, som utom sin undervisning
skulle hafva i uppdrag att vara föreståndarinna för flickorna. Såsom
kompetens för sådan lärarinna skulle fordras, att hon med nöjaktiga betyg
genomgått högre lärarinneseminariet jemte förut omnämnda profårskurs.

Den omständighet, att kommunen skulle garantera en viss summa i
terminsafgifter, kunde tydligen icke betaga läroverket dess karakter af statsläroverk
eller berättiga kommunen eller dess förtroendemän till en så vidsträckt
myndighet öfver läroverket och dess lärare, som läroverkskomitén
velat åt dem inrymma. Ifrågavarande läroverk syntes derför fortfarande
böra benämnas lägre allmänna läroverk; och kommunens direkta inflytande
öfver det till densamma förlagda läroverket syntes böra bestå deruti, att
kommunalstyrelsen dels i sammanhang med beslutandet af den ofvan berörda
garantien egde välja den bildningslinie, enligt hvilken läroverket
skulle inrättas, samt bestämma, huruvida qvinliga lärjungar skulle, i man
af utrymme, få vid läroverket mottagas, dels hade att utse vissa medlemmar
af läroverkets lokalstyrelse. Denna styrelse skulle nemligen utgöras
af läroverkets inspektor, såsom ordförande, läroverkets rektor, såsom sekreterare
och kassaförvaltare, samt tre af kommunen valde medlemmar. Och
skulle styrelsens uppgift vara: alt noga följa och öfvervaka skolans verksamhet
samt deröfver afgifva berättelse till vederbörande myndigheter; att
föreslå timplan, kursfördelning och arbetsordning för skolan; att fastställa
maximiantalet af lärjungar, som finge i hvarje klass och afdelning intagas;
att vid behof meddela rektor och lärare tjenstledighet, dock ej för längre
tid än två veckor; samt att förvalta skolans ekonomi och bestämma befrielserna
från terminsafgifter.

Till lägre allmänna läroverk med nu angifven organisation och 3
ämneslärare skulle ombildas treklassiga allmänna läroverken i Söderköping,
Vimmerby, Alingsås, Askersund, Sala, Trelleborg, Engelholm, Marstrand,

68 Åttonde hufvudtiteln.

Strömstad, Amål, Filipstad, Arvika, Skellefteå och Örnsköldsvik, tvåklassiga
pedagogierna i Södertelje, Köping och Nora samt enklassiga pedagogien
i Simrishamn, hvarjemte ett nytt läroverk af förstnämnda slag skulle upprättas
i Motala; till sålunda omorganiserade läroverk med 4 ämneslärare
skulle åter ombildas treklassiga allmänna läroverken i Falköping och Varberg.

Tre af nyss berörda läroverk hade visserligen af läroverkskomitén förordats
till indragning, nemligen treklassiga läroverken i Söderköping, Vimmerby
och Marstrand, men föreslogos likväl af departementschefen till ombildning.
Vid läroverket i Söderköping utgjorde nemligen lärjungeantalet under åren
1873 82 nära 32 och öfverstege sålunda den gräns, som af komitén faststälts

för ett läroverks bibehållande. Visserligen hade lärjungeantalet under de
sista af de nämnda och under de närmast följande åren understigit berörda
gräns —- det hade under åren 1881 — 1885 utgjort i medeltal 26 — men ett
stigande hade sedan åter inträdt, så att lärjungeantalet vid början af höstterminen
1886 utgjort 35. Dessutom egde detta gamla läroverk dyrbara
läroverkshus och betydliga donationer, särskild! de Forsemanska. Vid läroverket
i Vimmerby hade lärjungeantalet en längre tid hållit sig i närheten
af 30-talet, men på sista tiden stigit ej obetydligt; åren 1873—82 hade
det i medeltal utgjort 29, åren 1881—85 33 och höstterminen 1886 43. Läroverkshusen
vore i godt skick och afståndet till andra städer med allmänna
läroverk. ej obetydligt. Beträffande läroverket i Marstrand gälde åter, att
dess lärjungeantal under ifrågavarande tid föga öfverstigit 20 och snarare
varit stadt i sjunkande än i stigande, men staden både under de
senare åren utgifvit betydliga summor för skolbyggnader, och dess kommunikationer
med närliggande städer vore under vintertiden osäkra och
besvärliga. Också hade dess kommunalstyrelse uttalat sig för, att försök
der gjordes med Barnundervisning af gossar och flickor, i hvilket fall lärjungeantalet
vid skolan utan tvifvel komme att ökas.

Skälet ^dertill, att förslag framstälts om upprättande af ett nytt läroverk
af ifrågavarande slag i Motala, vore, att denna plats på senare tider
vunnit en ej ringa betydelse i följd af de storartade industriella anläggningar,
som der förefunnes, och de lätta kommunikationer, platsen egde så väl
sjöledes som medelst jernväg. Också hade behofvet af en högre läroanstalt
der gjort sig lifligt gällande och föranleda att derstädes redan för tio år
sedan upprättats ett enskildt elementarläroverk, hvilket uppehållits genom
bidrag af kommunen, mekaniska verkstaden och enskilda personer jemte
lärjungarnes termmsafgifter.. Denna skola hade från och med läsåret 1882
83 utsträckt sin undervisning till samma omfång som i de fem lägre
klasserna vid ett allmänt läroverk och hade genom kongl. beslut den 13
april 1883 erhållit rätt för de lärjungar, som under föreskrifven kontroll

Åttonde hufvudtitel». 69

aflagt sådan afgångsexamen, som i § 33 mom. 2 åt stadgan för rikets allmänna
läroverk omförmäldes, att utan särskild pröfning vid näst följande
hösttermins början vinna inträde i sjette klassens nedre afdelning vid statens
högre allmänna läroverk. Lärjungeantalet vid Motala enskilda läroverk
hade under femårsperioden 1882 — 86 utgjort 52. Ett lägre allmänt
läroverk med tre ämneslärare syntes derför här vara påkalladt af ett
verkligt behof.

Såsom i det föregående blifvit antydt, behöfdes ett särskildt läroverk,
der profårskurs skulle kunna genomgås af blifvande lärare dels å den
praktiska linien, dels vid de lägre allmänna läroverken med 3 eller 4 ämneslärare.
Till ett sådant skulle lämpligen Jakobs femklassiga läroverk i
Stockholm kunna ombildas. För detta ändamål erfordrades, att vid nämnda
läroverk upprättades dels eu praktisk linie med fem årsklasser, dels en afdelning,
bestående af tre klasser, af hvilka två vore 2-åriga och en 1-årig.
Denna afdelning, hvilken tydligen skulle arbeta alldeles oberoende af den,
som innehölle den femklassiga praktiska linien, skulle inrättas efter samma
grunder, som blifvit föreslagna beträffande de lägre allmänna läroverken
med tre ämneslärare. Lärjungeantalet skulle icke i någon klass af berörda
afdelning få öfverstiga 20, och samtliga lärjungar borde vara befriade från
den till statsverket ingående afgiften, då undervisningen i denna afdelning
måste blifva mindre tilldragande å en ort, der särskild undervisning för
hvarje årsklass i rikt mått erbjödes.

För uppehållandet af undervisningen och handledandet af profårskandidaterna
vid detta läroverk skulle erfordras en rektor med samma
löneförmåner, som tillkomme rektor vid högre läroverk, nio adjunkter med
vanlig adjunktsaflöning, en teckningslärare med samma aflöning och tjenstgöringsskyldighet,
som vore förenade med teckningslärarebefattning af tredje
klassen vid högre läroverk, en musiklärare med arfvode af 600 kronor
och en skolläkare med arfvode af 100 kronor jemte samma afgift af lärjungarne
som vid andra allmänna läroverk. Deremot syntes icke någon
särskild gymnastiklärarebefattning blifva behöflig, då den skyldighet, som
ålåge gymnastiska centralinstitutet att meddela gymnastikundervisning åt
lärjungame vid högre latinläroverket å Norrmalm, borde tagas i anspråk
för Jakobs läroverk, under det att särskild gymnastiklärarebefattning upprättades
vid berörda latinläroverk. Staten för Jakobs läroverk komme
således att ökas med tre adjunkter och eu skolläkare samt att minskas
med en gymnastiklärare, hvarjemte rektorn samt tecknings- och musiklärarne
erhölle höjd aflöning,

70 Åttonde lmfviidtiteln.

tokoiTe^den0 r ^ o statsrådsprotokoll, som åtföljde den nådiga propositionen till

februari 1890.^90 års riksdag,, förklarade dåvarande departementschefen sig i väsentliga
delar instämma i det förslag till de mindre läroverkens ombildning, som
år 1887 framlades för Riksdagen och som i statsrådsprotokollet den 14
februari 1887 blifvit närmare utveckladt och förklarad!

Sålunda fann han ändamålsenligt, att, der lärjungeantalet sådant medgåfve,
två årsklasser undervisades af samme lärare, så att undervisningen
med °tre ämneslärare kunde utsträckas till femte klassens kurser på eu af
de båda bildningslinierna, den klassiska eller den reala, hvilken det skulle
stå kommunalstyrelsen fritt att välja. Skulle denna styrelse finna ändamalsenligare
att i stället för någon af de nämnda linierna inrätta cn s. k.
praktisk linie, skulle detta emellertid vara tillåtet, och egde då styrelsen
att, obunden af den för klassiska eller reala linien gällande läsordning,
föreslå en . annan, som bättre tillgodosåge ortens behof, samt derå söka
Kong! Majrts fastställelse. Dock vore ej nödigt att för dessa ombildade
läroverk bestämma, att undervisningen skulle omfatta en femårig kurs, utan
kunde, på förslag af kommunalstyrelse och läroverkskollegium, för hvarje
särskild! läroverk bestämmas, huruvida undervisningen vid detsamma skulle
utsträckas öfver tredje klassens kurser å endera af nyss berörda luder.
Vid ett större lärjungeantal i hvarje klass läte sig nemligen den föreslagna
anordningen ej genomföra, och då en dylik sammanslagning af olika årsklasser
vid undervisningen pa senare tider hos oss blott i mycket ringa
omfång förekommit på det lägre stadiet, vore förtroendet till eu sådan
anordning på många håll ej stort.

Äfven förklarade departementschefen sig intet hafva att invända mot
hvad förslaget innehölle rörande tillträde för qvinliga lärjungar till de
ombildade mindre läroverken och välboren derför, äfvensom angående
lärarepersonalen och dess aflöning vid berörda läroverk.

Vidare instämde han i nämnda förslag med afseende på frågan, hvilka
af de mindre nuvarande läroverken borde ombildas, samt i förslaget om inrättande
af ett läroverk af ifrågavarande slag i Motala, blott med tillägg deraf,
att äfven treklassiga läroverket i Sölvesborg borde ombildas till ett lägre
allmänt läroverk med 3 ämneslärare. Stadsfullmägtige i Sölvesborg hade
nemligen inkommit med underdånig petition härom och dervid andragit
åtskilliga vigtiga skäl, hvilka han icke kunde underkänna. Dessa skäl voro
hufvudsakligen: att detta från längre tider tillbaka upprättade läroverk
redan som tvaklassigt under flera ar haft ett lärjungeantal, som i medeltal
öfverstigit det antal, hvilket läroverkskomitén ansett böra utgöra minimum för
ett läroverks bibehållande; att medelantalet lärjungar under de läroverkskomiténs
betänkande näst föregående åren visserligen nedgått under be -

Åttonde linfvudtiteln.

rörda minimum, men att anledningen härtill förnämligast varit den, att
skolans föreståndare varit af riksdagsgöromål och andra offentliga värf
förhindrad att utöfva sitt kall inom läroverket och att hans ställföreträdare
ingalunda varit lämplige eller mägtige att tillfredsställa allmänhetens billiga
anspråk och upprätthålla läroverkets anseende; att emellertid dessa
beklagliga förhållanden numera, sedan år 1888 ny föreståndare förordnats
och den öfriga personalen delvis ombytts, så väsentligen förändrats, att lärjungarnes
antal mera än fördubblats och under läsåret 1889—1890 uppgått till
47, samt att det lifliga intresse, hvarmed läroverket fortfarande omfattades
af så väl staden som närliggande landsort, gåfve anledning antaga, att antalet
skulle under kommande år ytterligare ökas; att de lokaler, som af
staden upplåtits åt läroverket i ett under de senare åren nybygdt hus, befunnes
fullt ändamålsenliga och tilräckligt rymliga äfven för ett betydligt
större antal lärjungar än det nuvarande, äfvensom att särskilda rymliga
och särdeles lämpliga gymnastik- och slöjdsalar vore för läroverket tillgängliga;
samt slutligen att indragningen af detta läroverk ej mindre för
den ännu lifskraftiga staden än för den omgifvande folkrika orten skulle
medföra de mest bekymmersamma följder.

Af departementschefens förslag, att inga till statsverket ingående terminsafgifter
skulle upptagas i de tre lägsta klasserna, och att undervisningen
i de ombildade läroverken skulle kunna inskränkas till tredje
klassens kurser, blefve tydligen en följd, att, om man ville bestämma det
belopp, hvarmed kommunerna borde bidraga till uppehållandet af ifrågavarande
läroverk, på samma sätt, som i 1887 års proposition föreslagits,
eller såsom en garanti för terminsafgifters erläggande af ett visst antal
lärjungar, detta belopp skulle blifva så obetydligt, att eu dylik garanti
blefve utan egentligt värde. Då det emellertid icke kunde vara rättvist
och billigt, att just de mindre och fattigare kommunerna skulle, såsom
läroverkskomitén föreslagit, dyrt betala samma förman, som de större kommunerna
erhölle utan dylik uppoffring, ansåge departementschefen således,
att kommunerna borde intaga samma ställning till de ombildade läroverken
som till öfriga allmänna läroverk, samt att enahanda bestämmelser,
som stadgades för lärjungarnes terminsafgifter vid öfriga allmänna läroverk,
borde gälla äfven med afseende på de ombildade läroverkens lärjungar.

Någon särskild lokalstyrelse med den vidsträckta myndighet, som af
läroverkskomitén eller i 1887 års proposition föreslagits, kunde under sådana
förhållanden ej gerna ifrågakomma. Emellertid behöfde den nämnd, som
hade att afgifva förslag å de lärjungar, som skulle komma i åtnjutande
af befrielse från den till statsverket ingående terminsafgiften, i följd af de

72 Åttonde hufvudtiteln.

här ifragakommande lärjungarnes fåtalighet, icke vara så stor som vid
de öfriga läroverken, utan kunde inskränkas till att bestå af rektor såsom
ordförande samt två af läroverkskollegiet och två af läroverksstadens kommunalstyrelse
valda ledamöter.

För att så snart som möjligt vinna erforderlig stadga för den nya
och följaktligen ännu till metoden otillräckligt pröfvade praktiska linien
vore nödvändigt, att en särskild skola upprättades, der profår kunde genomgas
af de lärarekandidater, som hade för afsigt att egna sig åt undervisning
i skolor med denna linie, och der tillfälle kunde beredas att genom
försök utröna lämpligaste sättet för arbetets anordning vid en skola af
detta slag. Den allmänna planen för en dylik undervisning hade visserligen
i statsrådsprotokollet den 14 februari 1887 blifvit angifven, och intet
vore mot densamma, såsom sådan, att anmärka; men denna plan borde
efter en praktisk pröfning till sina detaljer närmare bestämmas, innan man
ined trygghet kunde fastställa den såsom normalplan för en s. k. praktisk
bildningslinie. Ty först under tillämpningen lärde man fullt känna en
viss undervisningsplans fördelar och olägenheter, och endast af det vunna
resultatet ^framginge med någon säkerhet densammas verkliga värde. Det
vore också endast under den pågående tillämpningen af en viss undervisningsmetod,
som det blefve möjligt att utvälja och åstadkomma sådana
hjelpmedel, läroböcker och åskådningsmateriel, som för densamma vore de
mest lämpliga.

Men icke blott för att pröfva och utveckla den föreslagna undervisningsplanen
för en praktisk bildningslinie vore en särskild skola behöflig;
en sådan vore äfven erforderlig för att komma till klarhet med afseende
på de anordningar, som blefve nödiga, då man med endast tre ämneslärare
ville utsträcka ^ undervisningen till femte klassens kurser. Detta kunde,
såsom lätt insages, icke ske, med mindre än att två årsklasser ofta
undervisades samtidigt af en enda lärare. Tydligt vore dock, att dylik
gemensam undervisning af olika årsklasser lättare kunde genomföras i vissa
ämnen än i andra, och att följaktligen också förfaringssättet dervid måste
blifva olika. Ifrågavarande skolas uppgift skulle blifva att undersöka, i
hvilka ämnen och klasser en dylik undervisning lämpligen kunde införas,
och huru stort lärjungeantal samtidigt kunde åtnjuta densamma, utan att
resultaten blefve afsevärdt underlägsna dem, som nåddes vid en skola med
särskild undervisning för hvarje årsklass. Denna skola skulle således blifva
ett slags mönsterskola med afseende på plan och metoder, efter hvilken de
lägre läroverk med tre eller fyra ämneslärare, hvilka ville utsträcka sin
undervisning till 4:de eller 5:te klassens kurser, hade att bilda sig. Vid

Åttonde hufvudtiteln. 73

densamma skulle ock profårskurs genomgås af de lärarekandidater, som
hade för afsigt att träda i tjenst vid nyss berörda mindre läroverk.

I öfverensstämmelse med hvad som föreslagits i 1887 års proposition
ansåg vidare departementschefen Jakobs läroverk i Stockholm lämpligen
kunna ombildas för ifrågavarande ändamål och hade intet annat
att anmärka med afseende på den deri föreslagna organisationen af nämnda
läroverk, än att det framdeles kunde visa sig ändamålsenligt att vid detta
läroverk för de främmande språken anställa utländske lärare, som kunde
på ett raskare verkande sätt meddela lärjungarne praktisk färdighet i vederbörande
språks användning och gifva lärarekandidaterna tillfälle att deri
uppöfva sig. För tillfället inskränkte han sig emellertid till att föreslå ett
obetydligt tillägg, nemligen att lärjungarne å den afdelning af läroverket,
der gemensam undervisning af olika årsklasser skulle ega rum för att möjliggöra
undervisningens utsträckning till femte klassens kurser med blott
tre ämneslärare, måtte befrias från alla terminsafgifter.

Slutligen föreslog han beträffande tiden för ifrågavarande ombildnings
genomförande och formen för de till ombildning bestämda läroverkens
verksamhet, intill dess ombildningen hunnit genomföras, att den
nya organisationen skulle börja att tillämpas med läsaret 1891 92, derest

icke Kongl. Maj:t på grund af sig företeende omständigheter kunde
finna skäl att med hänsyn till ett eller annat af dessa läroverk annorlunda
förordna, samt att lärarne vid de till ombildning afsedda läroverken
måtte, intill dess ombildningen hunnit verkställas eller annorlunda blefve
bestämdt, åtnjuta de löneförmåner, som hittills till dem utgått.

1 sammanhang med frågan om de mindre läroverkens ombildning Fiickskoiekoanser
jag mig böra erinra om åtskilligt af hvad den s. k. flickskole-mit™sndbeta“"
komitén, hvilken den 6 november 1885 tillsattes för att undersöka, huru
undervisningen i de enskilda högre skolorna för qvinlig ungdom för närvarande
bedrefves samt hvilka resultat af densamma hittills vunnits, anfört
angående Barnundervisning af gossar och flickor. Denna komité betraktar
nemligen frågan särskild! med hänsyn till flickorna. I sitt den 19
januari 1888 afgifna betänkande yttrar den sålunda med afseende bära
bland annat följande.

»Samundervisningen är, såsom bekant, ingalunda opröfvad i vart eget land.

För att nu icke tala om ett par högre undervisningsanstalter, der den gjorda
erfarenheten visserligen tyckes gifva goda löften för framtiden, men ännu
icke torde vara omfattande nog för att tillåta säkra slutsatser, sa har ju vid
landets folkskolor Barnundervisning praktiserats mer än fyrtio år. Utan
att blifva underkastad någon pröfning ur principiel synpunkt, förr än nu

Bill. till llikail. Vrål. 1 Sami. 1 Afd. 10

74 Åttonde liufvudtiteln.

på sista tiden, har Barnundervisningen utvecklat sig i den rigtningen, att
den allmänt öfvas på landsbygden och val äfven i åtskilliga mindre städer,
medan deremot de större städerna infört skild undervisning för begge
könen. Orsakerna till denna olikhet äro lätt insedda. Der lärjungeantalet
år stort, rekryteradt från en mängd temligen olikartade hem, samt lärarekrafter
och penningtillgångar tillräckliga, har man skilt könen i olika skolor,
dervid instinktmessigt påverkad af den betraktelsen, att ju större lärjungeantalet
är, som skall undervisas af samma lärare, desto nödvändigare måste
det blifva, derest skolan skall kunna i undervisning och disciplin taga
vederbörlig hänsyn till lärjungarnes individualitet, att undvika den svårighet
för lösningen af denna uppgift, som måste uppstå genom sammanförandet
af de bada könen i samma skola. — — — Men å andra sidan: der lärjungeantalet
icke är synnerligen stort, der man måste hushålla med lärarekrafterna,
der lärjungarne komma från temligen likartade familjer och äro
syskon, grannar, bekanta till hvarandra, växande upp under jemförelsevis
enkla lifsförhållanden, — der är samundervisningen fullt naturlig, och det
skulle vara fåfängt att försöka der afskaffa den samma. Också torde allmänna
meningen vara, att samundervisningen, der den är införd, företett
öfvervägande fördelar. — — — Någon tillämpning af samundervisningen
utöfver folkskolestadiet har endast i tre främmande länder, nemligen Förenta
Staterna, Holland och Norge, blifvit i vidsträcktare mån försökt, och
under en längre tid egentligen endast i det förstnämnda landet.»

Sedan komitén derpå redogjort för förhållandena i nämnda länder
och de erfarenheter, som der vunnits, samt funnit dessa i det hela stämma
väl öfverens med komiténs uppfattning, fortsätter den:

»Med stöd alltså af erfarenheter, dels från vårt eget land, dels från
främmande länder, vilja komiterade såsom sin mening uttala, att man synes
kunna utan fara begagna sig af de obestridliga ekonomiska fördelar, som
samundervisningen erbjuder, på alla orter, 1) der invånareantalet icke är
stort, och följaktligen lefnadsvanorna kunna antagas vara jemförelsevis
enkla och okonstlade, på samma gång som ett allt för stort lärjungeantal
icke kan vara att befara, samt 2) der man icke behöfver kräfva af skolan,
hvad gossarne beträffar, någon grundläggning för lärda studier, utan endast
bibringandet af ett kunskapsmått, som kan anses motsvara det praktiska
lifvets behof för de många, som icke fortsätta studierna utöfver 15- till
16-års åldern.»

Dessa betingelser ansåg komitén vara för handen i alla de städer,
hvilkas läroverk för gossar blifvit i 1887 års proposition föreslagna
till ombildning, samt i åtskilliga städer, der för närvarande funnes fem -

Åttonde hufvudtiteln. 75

klassiga allmänna läroverk, äfvensom i några, livilkas läroverk enligt Kongl.
Maj:ts af 1890 års riksdag antagna förslag blifvit bestämda till indragning.

Komitén säger sig hafva blifvit föranledd att uppställa, såsom ett önskemål,
att de allmänna läroverken i berörda städer förändrades till samskolor,
dels af omöjligheten att på så manga ställen utan allt för kånbara
kostnader upprätthålla fullt tillfredsställande separata flickskolor och dels
af den omständigheten, att de ifrågavarande läroverken samtliga vore lägre,
hvilkas läroplan syntes kunna utan större svårigheter jemkas derhän, att
den afsåge, icke grundläggandet af lärd bildning, utan bibringandet af en
allmänt medborgerlig bildning af förut antydd art, tillräcklig för det stora
flertal af både gossar och flickor, som icke fortsatte studierna utöfver 15-till 16-års åldern.

»I enlighet med de i betänkandets specielt pedagogiska del närmare
framstälda grundtankarna» — säger komitén— »skulle den egentliga flickskolan,
fullständigt utvecklad, eftersträfva följande resultat af sin undervisning: i

kristendom: insigt i bibliska historien och katekesen, kännedom af
bibeln och den kyrkliga bekännelsen;

i modersmålet: säkerhet i rättstafning och interpunktion, färdighet i
välläsning, öfning att i tal och skrift redigt och korrekt framställa^ sina
tankar öfver lättare ämnen jemte derför erforderlig kännedom af formoch
satslära, en genom flitig iiteraturläsning vunnen bekantskap med våra
mera framstående författare;

i historia: icke blott bekantskap med de vigtigaste personligheterna
och tilldragelserna i svenska historien, utan äfven kännedom af mensklighetens
utveckling i dess hufvud punkter;

i geografi: kännedom af jorden såsom menniskans hem;
i ett eller två främmande lefvande språk: korrekt innanläsning, förmåga
att uppfatta ''sådana hörda eller lästa stycken på det främmande
språket, som icke erbjuda större svårighet, någon öfning att muntligen och
skriftligen yttra sig öfver alldagliga ämnen;

i matematik: färdighet i praktisk räkning och förandet af hushållsbok;
kännedom af läran om triangeln, fyrhörningen och cirkeln; vana vid beräkning
och mätning af plana och solida figurer;

i naturkunnighet: en med hänsyn till det praktiska lifvets kraf, särskilt
helsovården, meddelad insigt i grunddragen af zoologi, botanik,
fysik och kemi;

i teckning: färdighet att afteckna fristående föremål;

i välskrifning: förmåga att skrifva snabbt och väl;

i slöjd och qvinliga handarbeten: vana vid bruket af de i träslöjden

76 Åttonde hufvudtiteln.

förekommande verktygen; förmåga att förfärdiga och vidmagthälla egna
kläder och hemmets linneförråd.»

»En undervisningsplan i enlighet med det sålunda angifna slutmålet
torde kunna tillämpas äfven i samskolan, dock med några modifikationer.
Naturligtvis kan icke någon undervisning i qvinliga handarbeten sättas i
fråga för gossarne. De timmar, som dessa till följd deraf finge lediga,
synas lämpligen kunna i de lägre klasserna egnas åt träslöjden, i de högre
åt en vidsträcktare undervisning i matematik och naturkunnighet samt åt
linearritning. I samma ämnen eller möjligen några andra kunde extra
undervisning lemnas åt gossarne äfven i det fall, att desse skulle befinnas
icke blott tåla, utan verkligen behöfva större mått af arbete, än som lämpligen
. kan åläggas flickor af samma ålder. Det uppgifna kunskapsmåttet
kan icke blott anses tillräckligt för det stora flertalet flickor, som icke
fortsätter studierna utöfver 16-års åldern; det kan ock anses innebära
den grundläggande bildning, som är behöflig för de många gossai'', som
icke egna sig åt lärda studier, utan vid nyssnämnda tidpunkt välja något
praktiskt yrke.» —• — — — — — — — — — — —___ _ __ __

»De. ekonomiska fördelame af den föreslagna anordningen äro påtagliga.
Visserligen blefve det nödvändigt för åtskilliga kommuner att ombygga
sina läroverkshus för att bereda utrymme åt det ökade lärjungeantalet,
men dels torde denna åtgärd icke öfver allt vara nödvändig, och
dels blefve kostnaderna derför rikligt ersatta genom en temligen betydlig
minskning i de nuvarande utgifterna för flickornas undervisning. Besparing
i statens utgifter skulle vinnas icke blott så till vida, att det nuvarande
missförhållandet vid flera af ifrågavarande läroverk mellan lärarnes
antal och lärjungarnes antal komme att försvinna genom det sistnämndas
ökning, utan ock derigenom att qvinliga lärarekrafter kunde eller,
rättare sagdt, måste användas i större mån än nu är förhållandet. Komiterade
anse visserligen icke, att en lärarinnas arbete skulle vara mindre
värdt än en lärares och af detta skäl förtjena en ringare betalning. Men
klart är att, då de manlige lärarne i allmänhet genomgått en betydligt
längre och kostsammare bildningskurs, då vidare läraren kan åläggas något
större tjenstgöringsskyldighet än lärarinnan, samt då dessutom lärarens
lön bör vara tillräcklig för underhållet af en familj, men denna sistnämnda
synpunkt icke kan göras gällande vid bestämmandet af lärarinnans lön,
så kan och hör den sistnämnda vara belåten med vida mindre aflöning

»Någon viss proportion mellan lärarnes och lärarinnornas antal vid
hithörande skolor syntes icke böra stadgas, utan kan denna vexla allt efter
tillgången på dugande krafter af det ena eller andra slaget, men bäst vore

Åttonde hufvudtiteln.

utan tvifvel, om denna tillgång inedgåfve, att lärarne och lärarinnorna
kunde blifva ungefär lika många, liksom skilnaden mellan gossarnes och
flickornas antal torde komma att blifva temligen obetydlig. Sa mycket
förefaller i alla händelser afgjordt, att undervisningspersonalen vid en
samskola bör vara sammansatt af både män och qvinnor, alldenstund
gossarne behöfva män och flickorna behöfva qvinnor att blicka upp till
såsom sina förebilder.»

Utom i de länder, som af flickskolekomitén omnämnts, har gemensam sn1“n"a$>7.kundervisning
af gossar och flickor äfven förekommit under en längre tid land.
vid åtskilliga skolor i Tyskland med en utöfver folkskolans gående undervisningsplan.
Så har dylik Barnundervisning under mer än 20 år förekommit
vid de lägre realskolorna i Nassau. Noggrann redogörelse för
dessa skolor och der vunna resultat lemnas af t. f. rektorn M. P. Mattson
i eu af honom afgifven berättelse öfver en under år 1887 med understöd
af allmänna medel företagen resa, hvarunder han besökt tre af bemälda
skolor. Så väl af de uttalanden, som meddelas af föreståndarne för sistberörda
tre skolor, som af de iakttagelser, Mattson sjelf varit i tillfälle
att gorå, synes framgå, att nämnda skolor i hög grad åtnjuta allmänhetens
förtroende och besökas af barn af alla samhällsklasser, att samundervisningen
i sedligt afseende visat sig icke blott icke farlig, utan
snarare fördelaktig, äfvensom att flickorna i allmänhet utan svårighet följa med
undervisningen och understundom erhålla bättre kunskapsbetyg än gossarne,
hvarvid dock är att anmärka, att flickorna i regeln äro befriade från undervisningen
i geometri och algebra samt understundom från vissa delar
af andra ämnen.

Angående samundervisningens utveckling i Norge under de senaste Sa™""dec"13
åren och de erfarenheter, som dervid vunnits, erhåller man värdefulla upp- utveckling i
lysningar i det betänkande, som den 12 juni 1891 afgafs af den kommis- Norgesion,
som af norska regeringen tillsatts för att revidera gällande bestämmelser
angående det högre undervisningsväsendet. Af nämnda betänkande
inhemtas, att sedan stortinget 1884 beviljat statsbidrag till en »middelskole»
med genomförd Barnundervisning för gossar och flickor i Brevik, följden
deraf blef, att största delen af de kommunala och några af de offentliga
»middelskoleme» blifvit omorganiserade till samskolor och gjort flickskolorna
å ifrågavarande platser öfverflödiga. Samundervisningen har
dock i regeln icke blifvit fullständigt genomförd, emedan man måst bereda
tillfälle till handarbete för flickorna och dertill taga åtskilliga af de

78 Åttonde hufrudtiteln.

timmar, som a schemat tillagts de gemensamma undervisningsämnena,
För att emellertid flickorna skulle blifva i stånd att inhemta samma kunskapsmatt
som gossarne och liksom dessa aflägga »middelskoleexamen»,
har skolkursen för flickorna gjorts ett år längre än för gossarne, i det
att flickorna skulle stanna 2 år i högsta klassen och derunder i åtskilliga
ämnen hafva särskild undervisning. Denna anordning har likväl icke visat
sig fullt tillfredsställande, da det sista året hufvudsakligen blifvit ett repetitionsår
och såsom sådant enformigt och tröttande. Flera flickor hafva
derför begagnat det tillfälle, som stått dem Öppet, att helt och hållet följa
gossarnes läroplan, och ett par skolor hafva infört alldeles samma undervisningsplan
för båda könen. Vid andra skolor har man sökt att undgå
olägenheterna vid repetitionsåret derigenom, att flickorna, sedan de genomgått
5:te klassen, uppflyttas i eu särskild! för dem inrättad klass, som blir
slutklass för de flickor, som icke vilja undergå »middelskoleexamen», men
från hvilken de öfriga flyttas till »middelskolens» 6:te eller högsta klass,
der samundervisning åter eger rum.

Beträffande resultatet i det hela af försöket med samundervisning i
Norge framhåller kommissionen, att det framgår af de yttranden med "afseende
härå, som afgifvits från de norska samskolorna, att samundervisningen,
som i början blef införd af ekonomiska skäl, under åtskilligt tvifvel
och. motstånd från föräldrarnes sida, nu i allmänhet betraktas såsom
pedagogiskt försvarlig oeh delvis äfven gagnelig. De grunder, som anföras
till stöd för eu sådan anordning, äro i det hela desamma, som också
annorstädes åberopats; erfarenheterna gå väsentligen i enahanda rigtning
och synas derigenom vinna i tillförlitlighet. Från ett och annat håll göras
visserligen åtskilliga förbehåll och varnas för att draga allt för raska slutsatser,
såsom om det, som passar under vissa förhållanden, också skulle
passa öfverallt; men det är ingenstädes tal om att öfvergifva samundervisningen.

Ansökningar I detta sammanhang anhåller jag att få föredraga underdåniga

frä"8tädekr!ligi,an?ökn0ingar fran städerna Varberg, Askersund, Marstrand, Sölvesborg,
Alingsås och Skellefteå, öfver Indika ansökningar vederbörande afgifvit
utlåtanden. Kommunalrepresentationerna i Varberg, Askersund, Marstrand
och Sölvesborg hafva anhållit, att de treklassiga läroverken i dessa städer
måtte ombildas till samskolor för gossar och flickor med 5-årig
kurs. Såsom skäl för dessa ansökningar har i allmänhet anförts: att enlig^
de erfarenheter, som vunnits dels i andra länder, dels vid folkskolan
i vart eget land, icke nagra afsevärda olägenheter eller faror syntes upp -

Åttonde hufvudtiteln. 79

stå af Barnundervisning af gossar och flickor till 14 eller 15 års ålder, åtminstone
icke i kommuner med så litet omfång och så enkla förhållanden
som de ifrågavarande; att det af ekonomiska skäl visat sig omöjligt att
i dessa kommuner upprätta särskilda flickskolor med tillfredsställande
organisation eller, der sådana för tillfället förefunnes, att för framtiden
bibehålla dem; att en blott treårig undervisningskurs efter det 9:de lefnadsåret
i vår tid vore otillräcklig för så väl gossar som flickor, under
det att eu femårig kunde anses medföra tillfredsställande resultat för badadera;
att ett treklassigt läroverk genom sjelfva sin organisation vore
dömdt till att blifva fåtaligt besökt; men att utan tvifvel ett mot det erforderliga
lärareantalet fullt svarande antal lärjungar skulle å ifrågavarande
orter kunna påräknas, om samskolor med femårig kurs der upprättades.
Kommunalstyrelsen i Askersund bifogar en af läroverkskollegiet uppgjord
detaljerad arbetsordning och kostnadsberäkning samt formulerar sin anhållan
sålunda:

1) att dervarande treklassiga allmänna läroverk för gossar må få ombildas
till en på förut angifvet sätt inrättad femklassig realskola för gossar
och flickor gemensamt med bibehållande af den för treklassiga allmänna
läroverket gällande stat, hvaremot kommunen ikläder sig de ytterligare
omkostnader, som för denna omdanings genomförande blifva nödvändiga;
2) att inträdesålder och fordringarna för inträde i läroverkets första klass
må blifva lika med dem, som gälla för de allmänna läroverken; 3) att,
under antagande att den för reallinien vid de allmänna läroverken gällande
undervisningsplan följes och dess kurser med gossarne genomgås,
skolan må få sig tillerkänd dimissionsrätt för gossar till nedre 6:te realklassen
af ett högre allmänt läroverk, om de vid läroverket i Askersund
aflagt nöjaktig afgångsexamen från läroverkets 5:te klass; 4) att utom de
nu till läroverkets kassor ingående afgifter må få upptagas en terminlig
afgift af 10 kronor af hvarje lärjunge för att dermed bidraga till bestridande
af aflöningen för extra lärare, och att från dessa tilläggsafgifter må
kunna befrias medellöse och mindre bemedlade lärjungar, antingen helt
och hållet eller till halfva beloppet; samt 5) att denna ombildning må få träda
i kraft från och med höstterminen 1892, då början göres med 1 :sta klassens
omgestaltning för gemensam undervisning af gossar och flickor och
med tillökning af en 4:de klass, samt att derefter ombildningen och utvidgningen
sker successive för hvarje år, till dess läroverket erhållit sin i undervisningsplanen
angifna form.

Stadsfullmägtige i Varberg framhålla särskild^ att nämnda stad, som
för närvarande räknar en folkmängd af omkring 4,500 invånare och ligger

80 Åttonde hufvudtiteln.

på ett afstånd af 77 kilometer från närmaste högre allmänna läroverk,
icke^ utan synnerlig olägenhet kan undvara ett feinklassigt läroverk, och
anhålla derför, det Kongl. Maj:t täcktes medgifva, att dervarande treklassiga
allmänna läroverk från början af år 1894 eller eljest, så snart
Kongl. Maj:t pröfvar skäligt, måtte få utvidgas till femklassigt läroverk
med rätt att mottaga så väl gossar som flickor till Barnundervisning
enligt de närmare bestämmelser, som Kongl. Maj:t kan finna lämpligt
° föreskrifva; förklarande stadsfullmägtige tillika, att staden är beredd
att å tjenlig tomt uppföra ändamålsenligt läroverkshus.

Kommunalrepresentationen i Alingsås anhåller, att dervarande allmänna
läroverk må förändras från treklassigt till femklassigt, samt förklarar sig
villig att ikläda staden de kostnader och åligganden i afseende på anskaffande
af byggnadsplats för läroverkshus och gymnastiklokal in. in. samt uppförande
af nämnda byggnader, som för vinnande af berörda ändamål
äro från stadens sida af nöden. Såsom stöd för denna ansökning åberopas
hufvudsakligen: att läroverkets lärjungeantal, som höstterminen 1887
utgjorde 54, nu uppgår till 84 och sålunda är större än lärjungeantalet
vid något annat treklassigt läroverk och vid flertalet af de femklassiga
läroverken; att staden har ett sundt läge och en årligen växande
folkmängd; samt att den ligger aflägse från högre allmänna läroverk inom
stiftet, under det att läroverken i Göteborg, hvilka befinna sig på kortare
afstånd, äro öfverbefolkade, så att lärjungar, som i följd af bristande utrymme
der icke kunnat mottagas, sökt inträde vid skolan i Alingsås.

Den ansökning, som inkommit från Skellefteå, går i samma rigtning
som .de öfriga. I denna ansökning begäres nemligen, att Skellefteå treklassiga
allmänna läroverk må utvidgas till femklassigt eller, om icke
detta kan medgifvas, erhålla fem eller åtminstone fyra ämneslärare. De
vigtigare skäl, som härför anförts, äro: att staden har ett mycket afskildt
läge; att staden gjort betydliga uppoffringar för sitt skolväsen och särskildt
för allmänna läroverket, vid hvilket den i nio år bekostat 2 extra
lärare; att läroverkets lärjungeantal, som säkerligen skulle ökas betydligt,
om läroverket komme att intaga en fastare ställning såsom femklassigt,
redan nu är större än lärjungeantalet vid ett och annat femklassigt läroverk;
att staden med stadigt växande folkmängd går raskt framåt i alla
rigtningar; samt att den organisation af de treklassiga läroverken, enligt
hvilken fem klassers kurs skulle läsas med tre ämneslärare, icke synes
tillfredsställande, utan att den efter all sannolikhet kommer att lemna såsom
resultat underhaltiga kunskaper för läriungarne och öfveranstränsninsr
lör lararne.

Åttonde hufvudtiteln.

I det föregående har visats, att det förslag till de mindre läroverkens
ombildning, som framlades i propositionen till 1890 års riksdag, å ena
sidan i väsentliga delar öfverensstämde med det förslag, som upptogs i
1887 års proposition, och å andra sidan med ett par mindre ändringar
godkändes af särskilda utskottet och bifölls af Första Kammaren, under det
att ifrågavarande förslag, som visserligen afslogs af Andra Kammaren,
icke i mer än eu enda punkt framkallade anmärkning inom sistnämnda
kammare.

För egen del finner äfven jag berörda förslag i hufvudsakliga delar
fullt tillfredsställande. På skäl, som anförts dels i statsrådsprotokollet den
7 februari 1890, dels i särskilda utskottets utlåtande, anser jag sålunda
lämpligt: att ifrågavarande läroverk — hvilka till skilnad från de högre
och femklassiga här torde kunna benämnas mindre läroverk — förses med
tre eller fyra ämneslärare och tre öfningslärare med den aflöning och
tjenstgöringsskyldighet, som i propositionen till 1890 års riksdag blifvit
föreslagna; att rektorerne vid berörda läroverk tillsättas på förordnande
under viss tid och att samtliga lärare och lärarinnor vid dylikt läroverk
skola vara förbundna att, derest läroverket upphör eller förändras, öfvertaga
den tjenstgöring, som Kongl. Maj:t kan finna skäl dem anvisa;
att de nuvarande lärarne vid de till ombildning föreslagna lärovei’ken
skola, intill dess ombildningen hunnit verkställas eller annorlunda varder
bestämdt, åtnjuta de löneförmåner, som hittills till dem utgått; att med afseende
å terminsafgifterna af dessa läroverks lärjungar må gälla samma
bestämmelser som beträffande öfriga allmänna läroverk; samt att den
nämnd, som skall afgifva förslag å de lärjungar, hvilka skola komma i
åtnjutande af befrielse från den till statsverket ingående terminsafgiften,
må bestå af läroverkets rektor såsom ordförande samt två medlemmar, en
vald af läroverksstadens kommunalstyrelse och en af vederbörande landsting.

Liksom förre departementschefen finner äfven jag ändamålsenligt,
att, der lärjungeantalet sådant medgifver, två årsklasser undervisas af
samme lärare, så att undervisningen med tre eller fyra ämneslärare må
kunna utsträckas till femte klassens kurser ehuru det ej torde vara nödigt
att föreskrifva, det undervisningen vid alla de ifrågavarande läroverken
skall drifvas till detta omfång, utan det må kunna med hänsyn till
de lokala förhållandena för hvarje särskild! läroverk afgöras, huruvida undervisningen
skall vid detsamma utsträckas utöfver tredje klassens kurser.
Men jag anser icke, att berörda läroverk må kunna ordnas efter den
klassiska eller den reala liniens undervisningsplan enligt vederbörande
kommunalstyrelses val; utan tror jag mig böra föreslå, att de alla i hufvudsak
inrättas enligt realliniens undervisningsplan, ehuru med de modigt.
till Hiksd. /‘rot. ISO2. 1 Sami. 1 Afd. 11

82 Åttonde hufvudtiteln.

iikationer och ändringar, som af lokala önskningar och behof kunna
föranledas. Då nemligen dessa läroverk icke blifva i tillfälle att meddela
undervisning mer än på en bildningslinie, och då flertalet af de lärjungar,
som komma att besöka dem, måste antagas blifva sådana, som
icke ämna fortsätta sina studier, utan som hafva för afsigt att, sedan de
genomgått flera eller färre klasser vid desamma, träda ut i det praktiska
lifvet, så skulle det utan tvifvel vara till förfång för detta flertal, om berörda
skolor ordnades enligt latinliniens undervisningsplan. Också synes
den omständigheten, att det i 1890 års förslag medgifvits kommunalstyrelsen
att, om den så funne lämpligt, välja latinlinien för nämnda läroverk,
hafva varit anledningen till att hela förslaget rörande ombildningen
afslogs af Andra Kammaren.

Så väl i 1887 års som i 1890 års proposition föreslogs, att det skulle
medgifvas vederbörande kommunalstyrelse att afgöra, huruvida qvinliga
lärjungar finge, i mån af utrymme, vid de ombildade läroverken mottagas.
Af de ordalag, i hvilka detta förslag affattats, synes framgå, att det icke
varit meningen, att qvinliga lärjungar skulle vara lika berättigade till inträde
vid dessa läroverk som gossar, utan att de endast till begränsad! antal
skulle, då utrymme och tillgängliga lärarekrafter sådant medgåfve, få mottagas.
Då emellertid flera af de ombildade läroverken antagligen komma
att få ett ganska stort antal manlige lärjungar, så skulle, derest icke vid
upptagandet af qvinliga lärjungar äfven sörjdes för större utrymme i läroverkslokalen
och nödig ökning af lärarekrafterna, vid dessa endast ett
fåtal flickor kunna mottagas, och behofvet af en särskild flickskola för de
återstående skulle qvarstå oförändradt. Skall berörda medgifvande blifva
af verkligt värde för kommunen, måste derför det nuvarande läroverket
ombildas till en verklig samskola, med samma rätt till inträde för flickor
som för gossar. Vill man upptaga frågan i denna större omfattning, kräfvas
otvifvelaktigt åtskilliga anordningar, som kunde anses mindre behöfliga,
då det endast gälde att mer tillfälligtvis mottaga några flickor
såsom lärjungar i goss-skolan.

Af de erfarenheter, som på senaste tider vunnits i våra grannland,
särskild! i Norge, synes framgå, att samskolan är synnerligen väl egnad
att inom kommuner af den beskaffenhet som de här ifrågavarande fylla
för handen varande kraf på högre bildning för den uppväxande ungdomen.
Äfven hos oss har samskolan tillvunnit sig ett icke ringa förtroende,
hvilket visar sig dels af flickskolekomiténs uttalanden och förslag i detta
hänseende, hvarom förut erinrats, dels deraf att redan, såsom ofvan nämnts,
kommunalstyrelserna i fyra städer med till ombildning ifrågasatta läroverk
anhållit, att dessa måtte organiseras såsom samskolor. Härtill kan läggas,

Åttonde hufvudtiteln. 83

att ansökningar ingått från fyra städer, hvilkas läroverk blifvit i följd
af Riksdagens beslut år 1890 bestämda till indragning, att statsunderstöd
till angifna belopp måtte dem beviljas för upprättande af samskolor, Indika
ansökningar dock Kongl. Maj:t genom beslut den 31 december nästlidna
år förklarat för närvarande icke till någon sin åtgärd föranleda.

Med anledning häraf finner jag mig böra föreslå åtskilliga tillägg till
de bestämmelser med afseende på de mindre läroverkens ombildning, som
upptagits i propositionen år 1890, för att i möjligaste män betrygga åt
dessa läroverk, derest de inrättas såsom samskolor, en framgångsrik verksamhet.

Såsom af fiickskolekomitén riktigt framhållits, är det lämpligt, att
lärarepersonalen vid en samskola består af både män och qvinnor, helst till
ungefär samma antal. Jemte fast anstälde lärare fordras sålunda vid eu
samskola äfven fast anstälda ämneslärarinnor, ty skulle dessa blott erhålla
anställning såsom extra-ordinarier, blefve deras ställning allt för ogynsam
och skulle de icke kunna göra sig vederbörligen gällande vare sig i kollegiet
eller vid undervisningen. Emellertid är jag fullt ense med flickskolekomitén
deruti, att ämneslärarinnornas aflöning kan och bör sättas
vida lägre än lärarnes, ty utom det, att de förras bildningskurs är mindre
kostsam — då afgångsexamen från högre lärarinneseminariet jemte någon
profårstjenstgöring lämpligen synes böra medföra behörighet till ifrågavarande
ämneslärarinnebefattningar — torde ej blott tjenstgöringsskyldigheten i
hvarje vecka, utan äfven pensionsåldern böra sättas icke så litet lägre för
lärarinnan än för läraren. Ämneslärarinnas tjenstgöringsskyldighet bör
nemligen icke öfverstiga 24 timmar i veckan jemte det arbete i hemmet,
som rättandet af lärjungarnes skriftliga arbeten medför; och pensionsåldern
synes icke höra sättas högre än 55 år, då erfarenheten visar, att högst få
lärarinnor efter uppnåendet af denna ålder ega den styrka samt den sinnets
spänstighet och energi, som erfordras för en framgångsrik undervisning,
särskilt i en skola, der tjenstgöring^! är så ansträngande, som
den måste blifva vid dessa samskolor. Dessutom bör vid bestämmandet
af lärarens lön hänsyn tagas dertill, att han ma blifva i tillfälle att bilda
familj, hvilket icke gäller med afseende å lärarinnan.

Jag vill derför föreslå, att ordinarie ämneslärarinnas aflöning må
bestämmas till 1,500 kronor, jemte två ålderstillägg, hvardera å 250 kronor,
efter fem och tio års tjenstgöring, samt att af denna aflöning 600 kronor
må utgöra tjenstgöringspenningar, äfvensom att dylik ämneslärarinna ma
efter uppnådda 55 lefnadsår och minst 25 tjenstår erhålla i årlig pension
1,200 kronor.

Såsom ofvan blifvit antydt, skulle utan tvifvel flertalet af de mindre

84 Åttonde hufvudtiteln.

läroverken, derest de inrättades såsom samskolor, erhålla ett så stort lärjungeantal
i hvarje klass, att en sammanslagning af olika årsklasser till
gemensam undervisning af samma lärare der endast i ganska ringa utsträckning
skulle kunna ega rum. Vid ett sådant läroverk måste derför
komma att erfordras flera lärarekrafter, än läroverkets stat upptager. Men
äfven vid de minsta af dessa samskolor, der dylik sammanslagning af olika
årsklasser till gemensam undervisning i alla klasser kan ega rum, behöfves
ökad lärarekraft, då flickorna icke gerna kunna gymnastisera tillsammans
med gossarne, utan måste hafva särskild undervisning i gymnastik, då
derjemte erfordras särskild undervisning för flickorna i handarbete, och då
slutligen den ^eller de qvinliga lärare, som finnas vid skolan anstälda, icke
torde kunna åläggas en så stor tjenstgöringsskyldighet, som beräknats för
de manlige lärarne.

Medgåfves det emellertid Kongl. Maj:t att efter sig å hvarje ställe
företeende omständigheter utbyta en eller två manlige lärare mot qvinliga
med den aflöning, som ofvan föreslagits, hvarvid dock rektorsbefattningen
alltid skulle bestridas af manlig lärare, så skulle eu besparing å
staten uppstå, och finge denna besparing användas till lärarekrafternas förstärkande,
skulle vid de minsta skolorna behofvet af lärare härigenom
kunna fyllas, under det att i alla händelser vid de talrikare besökta en ej
så obetydlig ökning af lärarepersonalen kornme att erfordras. Tillsattes en
lärarinna i kollegans ställe, skulle nemligen 500 kronor årligen besparas,
livilket tydligen ej kunde räcka att bekosta ökningen i gymnastiklärarens
arfvode samt arfvoden åt lärarinnan i qvinliga handarbeten och åt erforderlig
timlärare eller timlärarinna. Tillsattes åter eu lärarinna å adjunktens plats,
besparades 1,000 kronor årligen; och i sådant fall skulle vid skolor, der
sammanslagningen till gemensam undervisning, i följd af lärjungarnes fåtalighet,
kunde fullt genomföras, undervisningen kunna anordnas utan ytterligare
kostnader. Men i skolor med en så talrik lärjungeskara, att särskild
undervisning i hvarje årsklass blefve erforderlig, komme att behöfvas
ej mindre än tre nya lärarekrafter jemte arfvoden för undervisning
i qvinliga handarbeten och ökad undervisning i gymnastik. De kostnader,
som sålunda erfordras, utöfver hvad läroverkets stat upptager, anser jag
böra gäldas af vederbörande kommun. Ty staten kan ej gerna åtaga sig
att uti ifrågavarande mindre kommuner ensam bekosta högre undervisning
åt flickorna, da detta är något-, som eljest åligger kommunerna och de
enskilde med det större eller mindre bidrag af statsmedel, som i vissa fall
beviljas. Men just derför att staten lemnar dylika bidrag till uppehållande
af den högre flickundervisningen i åtskilliga af de större kommunerna,
synes mig skäl förefinnas, att staten i någon mån gör detsamma äfven i

Åttonde hufyudliteln. 85

dessa mindre kommuner, och torde detta lämpligast kunna ske pa det sätt,
att, der ytterligare kostnader för lärarekrafternas ökande visa sig erforderliga,
utöfver skolans egentliga stat lemnas åt kommunen af allmänna medel
ett bidrag, ej öfverstigande det belopp, hvartill de till statsverket ingående
terminsafgifterna från skolan under året uppgått.

Jag anser mig derför böra föreslå, att, da pa framställning af vederbörande
kommun Kongl. Maj:t tillåtit, att ett mindre läroverk inrättas
såsom samskola, det må vara Kongl. Maj:t medgifvet dels att
med undantag af rektorsbefattningen — utbyta de i staten upptagna
manliga lärarne mot qvinliga med den kompetens och aflöning, som
nyss angifvits, och att för undervisningens anordnande använda de
å staten sålunda besparade beloppen, _ dels att-, der ytterligare medel
för undervisningens uppehållande visa sig behöflig^, årligen härtill jmsla
ett belopp, ej öfverstigande det, hvartill de till statsverket ingående
terminsafgifterna från skolan under året uppgått, samt att ett förslagsanslag
för detta ändamål måtte af Riksdagen äskas; allt under förutsättning
att kommunen åtager sig att gälda de kostnader, som härutöfver för
undervisningens uppehållande kunna erfordras. Storleken af nyss berörda
förslagsanslag anser jag böra bestämmas till 8,000 kronor, da säkerligen
inom Isört hälften af de till ombildning föreslagna läroverken komma att
organiseras såsom samskolor och hela beloppet af de till statsverket ingående
terminsafgifterna från dessa skolor beräknats till 16,000 kronor*).

I öfverensstämmelse med förre departementschefen anser jag, att kommunerna
i allmänhet böra intaga samma ställning till de mindre som till
de ofri ga allmänna läroverken och att samma bestämmelser i afseende
å styrelse och förvaltning, som äro föreskrifna för de sistnämnda, äfven
må i regeln gälla för de förra. Men om ett mindre läroverk inrättas
såsom Barnskola, tror jag det vara ändamålsenligt, att en särskild lokalstyrelse
tillsättes. Denna styrelse skulle bestå af den nämnd, som bär i
uppdrag att föreslå befrielse från den till statsverket ingående terminsafgiften,
förstärkt med tre medlemmar, nemligen den af eforus för läroverket
förordnade inspektor, hvilken skulle vara styrelsens ordförande,
samt en af landstinget och en af läroverksstadens kommunalstyrelse vald
medlem. Till de båda sistnämnda platserna skulle äfven qvinnor kunna
väljas. Styrelsens uppgift skulle vara: att noga följa och öfvervälta skolans
verksamhet, att föreslå timplan, kursfördelning och arbetsordning för
skolan, att meddela vederbörande myndigheter erforderliga upplysningar
angående skolans verksamhet och dess resultat, att afgifva utlåtande

*) So tab. B. 5.

86 Åttonde hufvudtiteln.

angående erforderliga lärarekrafter, samt att föreslå extraordinarie lärare
och lärarinnor.

Beträffande de ^ städer, i hvilka mindre läroverk skulle upprättas
eller redan der befintliga läroverk till sadana ombildas, instämmer jag
helt och hållet med förre departementschefen. Jag finner således icke
skäl att för närvarande föreslå upprättande af femklassiga allmänna läroverk
i Alingsås, Varberg eller Skellefteå. Vid läroverket i Skellefteå, der
undervisning under de nio sista åren meddelats på fem klasser, har lärjungeantalet
sällan öfverstigit 40. Så utgjorde lärjungeantalet vid detta
läroverk i medeltal åren 1879—83 26, 1884—88 35 och 1887—91 40
samt uppgick höstterminen 1891 till 41. Men så länge lärjungeantalet
icke är större, torde fem klassers kurs utan större svårighet kunna genomgås
af tre ämneslärare. Kommunalstyrelsen förklarar visserligen, att den
icke har förtroende för denna undervisningsform; men sedan lärare blifvit
för ändamålet utbildade, torde förtroendet komma. Vid läroverket i Varberg,
som i 1890 års proposition föreslogs till erhållande af fyra ämneslärare,
har lärjungeantalet varit i medeltal under åren 1879—83 51,
1884 88 59 och 1887—91 59, men nedgick höstterminen 1891 till 47!

Hvarken dessa siffror eller af stadsfullmägtige anförda skäl hafva öfvertygat
mig om lämpligheten af att gå utöfver hvad som år 1890 föreslogs
med afseende pa detta läroverk. Vid läroverket i Alingsås utgjorde lärjungeantalet
i medeltal under åren 1879—83 46, 1884—88 52 och&1887—91
66 samt steg höstterminen 1891 till 84. Lärjungeantalet vid detta läroverk
företer sålunda ett stadigt stigande, och om den höga siffra, till
hvilken detsamma vid detta läsårs början sprang upp, visar sig konstant,
skall utan tvifvel deraf i förening med öfriga af kommunalstyrelsen anförda
skäl anledning kunna hemtas till en framställning angående upprättandet
af ett femklassigt allmänt läroverk i Alingsås; men då det ännu
måste anses oafgjordt, huruvida icke nämnda höga lärjungeantal berott på
tillfälliga omständigheter, då lärjungeantalet i medeltal för åren 1887—91
blott utgjort 66, så anser jag mig för närvarande böra inskränka mig
till att föreslå, att detta läroverk förses med fyra ämneslärare. Utom de
båda läroverken i Varberg och Falköping, som af min företrädare föreslogos
till erhållande af detta antal lärare, och läroverket i Alingsås,
hvarom jag nyss yttrat mig, finner jag skäligt, att äfven läroverken i
Engelholm och Arvika komma i åtnjutande af denna förmån. Lärjungeantalet
vid läroverket i Engelholm uppgick i medeltal under åren
1879. 83 till 59, 1884 88 till 45 och 1887—91 till 60 samt steg höst terminen

1891 till 64, och vid läroverket i Arvika utgjorde lärjungeantalet
nämnda tider ° respektive 51, 45, 61 och 69. De omständigheter, under
hvilka dessa båda läroverk arbeta, synas ock gifva vid handen, att det lär -

Åttonde Imf vudti teln.

jungeantal, som de under sista qvinqvenniet företedde, kommer att bibehållas.
Några andra afvikelser från framställningen till 1890 års riksdag
har jag i detta hänseende icke att föreslå.

Sistnämnda riksdag beslöt visserligen för sin del pa framställning af
särskilda utskottet, att treklassiga läroverket i Sölvesborg skulle indragas,
och såsom skäl härför anfördes, att lärjungeantalet vid detta läroverk under
en lång följd af år varit ringa, så att den hastiga höjningen till 27
höstterminen 1888 och till 47 höstterminen 1889 kunde anses vara tillfällig,
att afståndet till å ena sidan Karlshamn och å andra sidan Kristianstad
vore obetydligt, och att kommunikationerna med båda dessa städer vore
goda. Men då lärjungeantalet vid Sölvesborgs läroverk utgjorde i medeltal
under åren 1887 — 91 43 och höstterminen 1890 steg till 58 samt
höstterminen 1891 till 62, kan lärjungeantalets stigning knappast betraktas
såsom blott tillfällig, och synes det sannolikare, att det ringa läi’jungeantalet
under de föregående åren berott på de af stadsfullmägtige angifna
och förut anförda grunder. Lägges härtill, att läroverken i Karlshamn
och Kristianstad, det sistnämnda med hänsyn till de lägre klasserna, äro
öfverbefolkade, så att extra lärare måst anställas till åtskilliga klassers delning
å parallelafdelningar, en öfverbefolkning, som tydligen måste ökas,
om läroverket i Sölvesborg indrages, så kan jag ej anse lämpligt att
föreslå en dylik åtgärd, utan hemställer, att detta läroverk må ombildas
till ett mindre läroverk med tre ämneslärare; och om nämnda läroverk,
såsom stadsfullmägtige önska, inrättas såsom samskola, skall utan tvifvel
lärjungeantalet der blifva mer än tillräckligt.

Hvad slutligen angår frågan om Jakobs läroverks ombildning till ett
profårsläroverk, så är jag visserligen öfvertygad om nödvändigheten deraf,
att en skola upprättas, der man under insigtsfull ledning och med för
ändamålet särskildt lämpliga lärarekrafter undersöker, huru undervisningen
bör ändamålsenligast ordnas vid en skola, i hvilken till följd af
lärarekrafternas fåtalighet sammanslagning af skilda årsklasser till gemensam
undervisning i större utsträckning maste ega rum, och der profår
må kunna genomgås af blifvande lärare vid skolor af nyss berörda
slag. Derjemte anser jag, att ifrågavarande skola lämpligen kan anordnas
i sammanhang med Jakobs femklassiga läroverk i Stockholm och såsom
en särskild afdelning deraf samt att den bör inrättas i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad i detta afseende föreslagits i statsrådsprotokollen
den 14 februari 1887 och den 7 februari 1890. Men deremot finner jag
icke tillräckliga skäl vara anförda för upprättandet af den andra i nämnda
statsrådsprotokoll föreslagna atdelningen af samma läroverk, nemligen den,
som skulle innehålla en femklassig skola, ordnad enligt den s. k. praktiska
bildningslinien, och der blifvande lärare vid skolor af sistnämnda art

Åttonde hufvudtiteln.

skulle genomgå sin pinfärsk urs. Ty det synes mig vara för tidigt att upprätta
profårsläroverk för ett slag af skolor, hvars införande ännu icke blifvit
beslutadt. Och da härtill vidare kommer, att det är ganska antagligt
att i en icke aflägsen framtid största delen af de mindre läroverken
organiserats såsom samskolor, hvilka, i följd af lärjungarnes talrikhet,
maste hafva särskild lärarekraft för hvarje årsklass, så kan det tänkas,
att äfven den afdelning af Jakobs läroverk, der profår skulle genomgås
af blifvande lärare vid skolor, i hvilka sammanslagning af skilda årsklasser
i större utsträckning förekomme, efter en tid blefve öfverflödig.
Jag anser derför, att denna sist berörda afdelning af bemälda läroverk
icke bör upprättas såsom en bestående institution, utan blott på extra
stat. Omkostnaderna för densamma blefve visserligen under denna förutsättning
ungefär lika stora som under den andra, eller omkring 14,200
kronor, nemligen

arfvodestillägg för rektor................................................. kr. 500: _

aflöning åt 3 adjunkter k kr. 2,500 ................................ » 7,500: —

arfvodesförhöjning åt teckningsläraren.......................... » 600: —

d:o > musikläraren.................................. » 100: —

för öfriga af profårsanordningen föranledda utgifter.. » 5,500: —

Men något ^ särskildt anslag skulle icke för bestridande af dessa utgifter
erfordras, då reservationerna å anslagen till de allmänna läroverken dertill
lemna tillgång, blott tillstånd erhalles att af nämnda reservationer för ändamålet
årligen använda ett belopp, ej öfverstigande den angifna summan.
Jemte detta tillstånd fordras emellertid äfven på den i statsrådsprotokollet
den 7 februari 1890 angifna grund ett medgifvande derom, att lärjungarne
a nu ifrågavarande afdelning vid Jakobs läroverk må befrias från alla terminsafgifter.
Skälig ersättning till läroverket för mistningen af dessa afgifter
skulle utgå af nyss berörda anslag.

Alldeles oberoende af förenämnda förslag kan åter gymnastiklärarebefattningen
vid Jakobs läroverk indragas, da i följd af 1890 års riksdags
beslut särskild gymnastiklärarebefattning upprättats vid högre latinläroverket
å Norrmalm. Gymnastiska centralinstitutet, som dittills haft skyldighet
att kostnadsfritt meddela gymnastikundervisning åt lärjungarne vid
berörda latinläroverk, kan nemligen aläggas att i stället lemna lärjungarne
vid Jakobs läroverk sådan undervisning.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag alltså, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

d) med afseende på mindre läroverks ombildning m. m.:
att treklassiga allmänna läroverken i Söderköping, Vimmerby, Askersund,
Sala, Sölvesborg, Trelleborg, Marstrand, Strömstad, Åmål, Filip st ad,
Skellefteå och Örnsköldsvik, tvaklassiga pedagogierna i Södertelge, Köping

Åttonde hufvudtiteln.

och Nora samt enklassiga pedagogien i Simrishamn må ombildas till mindre,
allmänna läroverk med tre ämne slär are, under vilkor att vederbörande kommun
åtager sig att tillhandahålla erforderliga och lämpliga undervisningslokaler
och bostad eller hyresersättning åt rektor;

att under samma vilkor, som i föregående punkt nämnts, ett nytt mindre,
allmänt läroverk med tre ämneslärare må upprättas i Motala;

att treklassiga allmänna läroverken i Alingsås, Falköping, Engelholm,
Varberg och Arvika må ombildas till mindre, allmänna läroverk med fyra
ämneslärare, under vilkor att vederbörande kommun åtager sig samma skyldigheter
med afseende på undervisningslokaler och rekt or sb o stad, som föreslagits
beträffande dylikt läroverk med tre ämneslärare;

att förslag å de lärjungar, som skola komma i åtnjutande af befrielse
från den till statsverket ingående terminsafgiftens hela eller halfva belopp,
må upprättas af en nämnd, bestående af läroverkets rektor såsom ordförande,
en af vederbörande landsting och en af läroverksstadens kommunalstyrelse
vald medlem, hvilket förslag derpå underställes ef orus till pröfning och stadfästelse; att

lärarepersonalen vid ett mindre läroverk med tre ämneslärare må
utgöras af: en rektor med en aflöning af 3,500 kronor, deraf 1,000 kronor
tjenstgöring spenning ar, och ett ålderstillägg å 500 kronor efter 10
års väl vitsordad tjenstgöring såsom rektor, jemte fri bostad; en adjunkt
med, vanlig adjunktsajlöning; en kollega med lön aj 2,000 kronor jemte 2
ålderstillägg, hvardera å 250 kronor, efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad
tjenstgöring; en musiklärare med arfvode af 300 kronor; en gymnastiklärare
med arfvode af 300 kronor och tjenstgöringsskyldighet af 4 timmar
i veckan; samt en teckningslärare med arfvode af 500 kronor och undervisning
sskyldighet af 7 timmar i veckan;

ätt angående lärarepersonalen vid mindre läroverk med 4 ämneslärare
må gälla samma bestämmelser som vid läroverk med 3 ämneslärare med,
undantag deraf, att lärarepersonalen ökas med en adjunkt;

att rektorerne vid de i föregående punkter afsedda läroverken må tillsättas
på förordnande under viss tid och att samtlige lärare vid dylikt,
läroverk må vara förbundne att, derest läroverket upphör eller förändras,
öfvertaga den tjenstgöring vid läroverk, som Kongl. Maj:t kan finna skäl
dem anvisa;

att lärarne vid de treklassiga allmänna läroverk och de pedagogier, som
föreslagits till ombildning, må, intill dess ombildningen hunnit verkställas
eller annorlunda varder bestämdt, åtnjuta de löneförmåner, som hittills till
dem, utgått;

att de mindre läroverken må inrättas enligt realliniens undervisning spion
Bih. till Rxksd. not. 189‘J. 1 Samt. 1 Afd. 12

Arfvoderl å
skolläkare.

90 Åttonde hufvmltiteln.

med de ändringav deri, som på framställning af vederbörande kommunalstyrelse
eller läroverkskollegium kunna af Kongl. Maj:t medgifvas; samt

att mindre läroverk nia pa framställning af vederbörande kommunalstyrelse
kunna inrättas såsom samskola för gossar och flickor, och att i sådant
fall Kongl. Maj:t ma ega att — med undantag af rektorsbefattningen —
utbyta de å läroverkets stat upptagne manlige lärare mot fast anstälda ämne
slärarinnor med en aflöning af 1,500 kronor, deraf 600 kronor tjenstgöring
spenning ar, och två åld er stillägg, hvardera å 250 h ‘onor, efter respektive
5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, äfvensom att för undervisningens
anordnande använda de ä läroverkets''stat härigenom besparade beloppen;
allt under vilkor att vederbörande kommun åtager sig att gälda de
kostnader, som för undervisningens uppehållande blifva'' erforderliga utöfver
hvad läroverkets stat upptager och det särskilda statsbidrag, hvarom i nästa
punkt förmärs;

e) med afseende å behofvet af särskild t statsbidrag till vissa mindre
läroverk:

att bevilja ett förslagsanslag ä 8,000 kronor, hvaraf bidrag må kunna
lemnas till undervisningens uppehållande vid mindre, såsom samskola inrättadt
allmänt läroverk, da det i läroverkets stat upptagna anslag visat sig
icke vara tillräckligt för ändamålet; dock att berörda bidrag icke må öfverstiga
det belopp, hvartill de till statsverket inflytande terminsafgifterna från
läroverket under kalenderåret uppgått;

f) med afseende å förändrade anordningar vid Jakobs femklassma
läroverk i Stockholm:

att profårskurs för blifvande lärare vid mindre läroverk med tre eller
fyra ämneslärare må anordnas vid Jakobs läroverk, och att vid detta
läroverk må för sådant ändamål inrättas en särskild afdelning, samt att till
bestridande af kostnaderna härför må af reservationerna å anslagen till de
allmänna läroverken användas ett belopp af högst 14,200 kronor''årligen;

att lärjunge, som intagits vid den afdelning af Jakobs läroverk, der olika
årsklasser undervisas tillsammans, ma befrias från all terminsaf gift; samt
gymnastiklärarebefattningen vid Jakobs läroverk må indragas.

I sitt den 25 augusti 1884 afgifna betänkande framhåller läroverkskomitén,
pa grund al sina hygieniska undersökningar, bland annat, att större
uppmärksamhet än hittills bör egnas åt de hygieniska förhållandena vid
läroverken, samt föreslår med afseende på anordnandet af den erforderliga
hygieniska tillsynen, att vid de fullständiga och femklassiga läroverken må
anställas dels en skolläkare, dels ett hygieniskt biträde.

Skolläkaren, för hvilken instruktion skulle fastställas af eforalstyrelsen

Åttonde hufvndtiteln. 91

eller, om denna upphörde, af lokalstyrelsen, skulle hufvudsakligen hafva
till åligganden:

att hvarje läsår å bestämda tider anställa noggrann undersökning
rörande samtlige lärjungars kroppsbeskaffenhet och helsotillstånd, hörsel''
och synförmåga, längd och vigt;

att kostnadsfritt vårda medellöse lärjungar;

att, då smittosam sjukdom yppades bland lärjungame eller inom deras
närmaste omgifning, lemna nödiga föreskrifter och vidtaga på honom ankommande
åtgärder;

att minst en gång i månaden verkställa hygienisk inspektion i läroverket
och afgifva rapport öfver resultatet;

att vid hvarje läsårs slut lemna redogörelse för de hygieniska och
sanitära förhållandena vid läroverket; äfvensom

att vid uppförande af nya skolbyggnader meddela utlåtande samt tillhandagå
med råd och upplysningar.

Skolläkaren skulle äfven hafva säte och stämma i skolstyrelsen vid behandling
af frågor, som rörde lärjungarnes fysiska vård samt skolans hygien.

Det hygieniska biträdet åter skulle, efter tillsägelse hos rektor och
på hans anmodan, biträda läkaren vid dennes förrättningar i skolan och
särskildt gå honom till hända vid undersökningarna i början och slutet
af läsåret. Vidare skulle till biträdets åliggande höra att förrätta mätning
och vågning af lärjungarne samt att verkställa undersökning af luften i
skolrummen.

Skolläkarens lön skulle utgöras dels af en årlig afgift af 1 krona
för hvarje lärjunge, dels af ett af statsmedel utgående belopp, som föreslagits
vid fullständigt läroverk till 150 kronor och vid femklassigt läroverk till
100 kronor. Det hygieniska biträdet skulle af statsmedel uppbära i årligt
arfvode vid fullständigt läroverk 200 kronor, vid femklassigt 150 kronor.

Vid de af komitén föreslagna kommunalskolorna skulle deremot den
hygieniska tillsynen utöfvas af skolläkaren ensam »mot föreslaget arfvode».

Med afseende på dessa läroverkskomiténs förslag yttrade dåvarande
departementschefen i sitt anförande till statsrådsprotokollet den 14 februari
1887, att behofvet af läkares biträde vid öfvervakandet af läroverkens
hygieniska förhållanden hos oss länge varit erkändt. Gällande skolstadga
föreskrefve ock, att vid läroverk, der erforderliga medel för sådana ändamål
finnas, genom rektors försorg må antagas en läkare, som vårdar medellöse
lärjungar vid inträffande sjukdomsfall, undersöker de omständigheter,
som kunna menligt inverka på lärjungarnes helsotillstånd, samt tillhandagå:’
rektor med råd och upplysningar om undanrödjande af för handen
varande olägenheter. Och med afseende på skolläkarens särskilda aliggan -

02 Åttonde liufvudtiteln.

den vore vidare bestämdt, att lian vid hvarje lästermins början och mot
dess slut bör anställa besigtning å läroverkets samtlig^ lärjungar samt på
grund af deröfver gjorda anteckningar icke allenast afgifva utlåtande,
hviska bland dem böra från samtliga gymnastik- och vapenöfningar eller
från vissa af dem afhållas, utan ock senast en månad efter hvarje termins
slut till rektor aflemna redogörelse för helsotillståndet bland lärjungarne
under terminen enligt formulär, som af medicinalstyrelsen meddelas.

Då emellertid medel för ifrågavarande ändamål vid åtskilliga läroverk
lielt och hållet saknats, vid andra varit otillräckliga till ersättning för fullgörandet
af alla ofvan angifna åligganden, så hade skolläkareinstitutionen
icke kunnat vinna nödig fasthet. Departementschefen ansåg sig derför
höra instämma i hvad komitén i afseende å skolläkare föreslagit, hvilket
ock blifvit af de medicinska myndigheterna tillstyrkt. Blott i en punkt
afveke hans uppfattning från komiténs. Han kunde nemligen icke finna,
hvarför olika instruktioner skulle behöfva utfärdas för de särskilda skolornas
läkare, ej heller syntes honom läroverkens vare sig eforal- eller lokalstyrelser
fullt lämpliga att uppgöra och utfärda dessa instruktioner, utan
borde detta tillkomma medicinalstyrelsen, som dervid, om så funnes nödigt,
kunde inhemta skolmyndigheternas yttranden i ämnet.

Da den aflöning, som af komitén föreslagits för-skolläkarne, vore skäligen
knapp och bemälde departementschef sjelf icke för tillfället funne sig
kunna deri föreslå någon höjning, blefve nödvändigt att något inskränka de
fordringar, som af komitén stäldes på skolläkaren. Särskilt kunde denne befrias
från att inäta och väga lärjungarne. Genom dessa hvarje termin återkommande
mätningar och vägningar skulle nemligen samlas ett material,
som i sitt obearbetade skick vore utan värde och hvars bearbetning skulle
kosta betydliga summor, såsom man lätt kunde finna, om man kastade eu
blick på kostnaderna för läroverkskomiténs arbete i detta afseende. Men
kunde berörda mätningar och vägningar, åtminstone för den närmaste framtiden,
lemnas å sido, så blefve det hygieniska biträdet i det närmaste obehöfligt.
Ty _ sedan dessa undantagits, syntes biträdets göromål antingen
vara af tillfällig art, såsom undersökningen af luften i skolrummen, eller
något, so in egentligen redan ålåge rektor, såsom tillsynen öfver renhållning,
ventilation, belysning, uppvärmning in. in. Skulle det visa sig, att
rektor ej kunde medhinna att sjelf utföra alla de magtpåliggande göromål,
som blifvit honom ålagda, syntes det vara ändamålsenligare att höja anslaget
till rektorernes skrilla träden, så att dessa kunde af rektorerne användas
äfven till uppdrag af nu ifrågavarande art, än att skapa en ny
tjensteman, hvars verksamhetssfer blefve så obestämd som den hygieniske
assistentens.

Åttonde hnfvudtiteln. 93

Komitén hade visserligen ansett, att skollåkare borde anställas äfven
vid de s. k. kommunalskolorna samt förses med arfvode, men i den för berörda
skolor föreslagna stat hade intet dylikt arfvode upptagits. Det inaste
derför antagas, det komiténs mening varit, att den afgift af 1 krona för
hvarje lärjunge, som från någon af skolans kassor skulle utbetalas till
skolläkaren, skulle utgöra lämpligt arfvode för läkare vid dessa skolor.
Detta syntes emellertid blifva väl litet, helst lärjungeantalet vid skolor med
tre eller fyra ämneslärare icke kunde blifva synnerligen stort och läkarne
vid dessa skolor tydligen borde hafva ungefär samma åligganden i afseende
å besigtningar, rapporter m. in. som läkarne vid öfriga skolor, hvarför
ett arfvode å 50 kronor för dem icke kunde anses för högt,

I här anförda åsigter instämde till alla delar den departementschef,
som år 1890 å nyo föredrog detta ärende för Kongl. Maj:t, och på hans
tillstyrkan beslöt Kongl. Maj:t att föreslå 1890 års riksdag:

att vid hvarje högre eller femklassigt allmänt läroverk måtte anställas
eu läkare för att utöfva tillsyn öfver lärjungarnes helsotillstånd och
biträda rektor vid öfvervakandet af de hygieniska anordningarna vid läroverket; att

skolläkaren måtte såsom arfvode uppbära dels af läroverkets ljusoch
vedkassa 1 krona om året för hvarje under höstterminen närvarande
lärjunge, dels af statsmedel årligen: vid de högre läroverken 150 kronor,
vid de femklassiga 100 kronor; äfvensom

att vid hvarje lägre allmänt läroverk med tre eller fyra ämneslärare
måtte anställas eri skolläkare med arfvode af 50 kronor jemte samma
afgift af lärjungarne, som tillkomme skolläkarne vid öfriga allmänna
läroverk.

Med åberopande af de skäl, som anförts i statsrådsprotokollet den 14
februari 1887, förklarade särskilda utskottet sig anse det vara af vigt, att
åtgärder vidtoges, för att skolläkare måtte kunna anställas vid samtliga
läroverk och dessa läkare erhålla tillräckliga arfvoden, hvarför utskottet,
som icke hade något att anmärka vare sig vid de föreslagna arfvodesbeloppen
eller vid det sätt, hvarpå dessa skulle utgå, hemstälde, att Riksdagen
måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t i detta afseende föreslagit.

Denna hemställan bifölls af Första Kammaren, men afslogs af Andra
Kammaren; oeh då någon sammanjemkning af kamrarnes beslut angående
denna punkt icke syntes utskottet kunna ega ruin, och densamma ej
heller kunde afgöras genom gemensam omröstning, hade frågan följaktligen
för denna gång förfallit.

Behofvet af särskild hygienisk tillsyn vid läroverken börjar emellertid

94 Åttonde hufvudtitein.

allt mer inses såsom oafvisligt. Jag vill härvid först erinra derom, att
gymnastikundervisningen är obligatorisk för hvarje lärjunge, derest han
icke på grund^ af läkares intyg eller annat girigt skäl derifrån befriats.
Hade således skolan icke egen läkare, måste hvarje lärjunge, som
för sin helsas skull borde afhållas från deltagande i gymnastiköfningarna,
anskaffa intyg af läkare derom, hvilket tydligen vore förenadt med både
besvär och. kostnad. Och dock vore saken dermed ingalunda hjelpt, ty
mången lärjunge är behäftad med sådant organiskt fel, att han hör uteslutas
från gymnastiköfningar, utan att han har kännedom om felet eller
lägger den vigt dervid, att dylik befrielse begäres. För mången uppstår
äfven sjuklighet af ifrågavarande art under terminens lopp. Kongl.
Maj.t har derför ock i nådigt cirkulär den 9 januari 1863 föreskrifvit, att
hvarje termin, innan gymnastiköfningarna begynna, mönstring bör af läkare
anställas med lärjungarne i ändamål att utröna, huruvida flere eller
färre bland dem må antingen helt och hållet eller till någon del från
dessa öfningar befrias; och att, derest under terminens lopp anledning
förekommer, att gymnastikens begagnande kunde för någon lärjunge vara
otjenligt, rektor skall i samråd med läkaren och gymnastikläraren besluta,
huruvida lärjungen under den återstående delen af terminen må i de gymnastiska
öfningarna deltaga. Denna föreskrift, hvilkens ändamålsenlighet
ingen torde vilja bestrida, förutsätter tydligen, att skolan bär tillgång till
biträde af läkare ej blott vid terminens början utan under hela terminen.

Men äfven i många andra fåll är rektor i behof af upplysningar och
råd af läkare, såsom då smittosam sjukdom utbrutit i läroverksstaden eller
dess närhet, då lärjunge är behäftad med sjukdom eller lyte, som gör honom
besvärlig eller rent af farlig för , medlärjungarne, dä anordningar
skola vidtagas, som hafva inflytande på de hygieniska förhållandena vid
skolan, med flera tillfällen. Af vigt måste äfven vara för styrelsen att af
sakkunniga personer erhålla meddelanden om helsotillståndet vid skolorna.

Att, såsom det blifvit föreslaget, ålägga provinsialläkarne att tjenstgöra
såsom skolläkare, skulle utan tvifvel i många fall visa sig olämpligt
och understundom rent af blifva ett hinder för utöfvandet af deras öfriga
embetspligter, hvilka ofta nödga dem att under längre tid vistas utom
låroverksstäderna, derest de eljest der hafva sin bostad.

Också är den utgift, som de ifrågasatta arfvodena åt skolläkarne
skulle förorsaka statsverket, ej synnerligen stor. För ändamålet skulle nemligen
erfordras:

Åttonde hufvudtiteln.

arfvoden åt 35 skol laka re vid högre läroverk å kr. 150 = kr. 5,250,

» »23 » » feinklassiga löroverk » » 100 = » 2,300,

» » 22 » » mindre läroverk_» » 50 = » 1,100;

eller tillsammans kronor 8,050.

Jag hemställer derför, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

g) med afseende på behofvet af skomakare:

att vid hvarje allmänt läroverk md anställas en läkare för att utöfva
tillsyn öfver lärjungarnes helsotillstånd och biträda rektor vid öfvervakandet
af de hygieniska anordningarna vid läroverket; samt

att skolläkaren må såsom arfvode uppbära dels af läroverkets Ijusocli
vedkassa 1 krona om året för hvarje under höstterminen närvarande
lärjunge, dels af statsmedel årligen: vid de högre läroverken 150 kronor,

vid de feinklassiga 100 kronor och vid de mindre 50 kronor.

I skrifvelse den 19 maj 1890 anmälde Riksdagen, bland annat, att rfgj"r”°n,jSr
Riksdagen på det sätt bifallit hvad Kongl. Maj:t i samma års läroverks- lärare.
proposition föreslagit med afseende å pensionsreglering för lärare vid de
allmänna läroverken, att Riksdagen godkänt ifrågavarande förslags två
första moment, så lydande:

»att, med undantag för gymnastiklärarne, öfriga ordinarie lärare och
lärarinnor vid rikets allmänna läroverk skola hafva rättighet och, hvad
angår de lärare och lärarinnor, som ingå på den nya lönestaten eller som
utnämnas efter det kungörelse i ämnet utkommit, äfven skyldighet att
vid uppnådda (>5 lefnadsår och minst 35 tjenstår med oafkortad lön såsom
pension å allmänna indragningsstaten från tjensten afgå; Kongl.

Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå, derest och så länge den
pensionsberättigade pröfvas i tjensten kunna på ett tillfredsställande sätt
gagna det allmänna och kan finnas villig att i densamma qvarstå;

att ordinarie gymnastiklärare vid förenämnda läroverk, då de uppnått
(!0 lefnadsår och minst 30 tjenstår, skola under i öfrig! enahanda vilkor
och förutsättningar, som för öfrige lärare blifvit föreslagna, hafva samma
rätt och samma skyldighet att från tjensten afgå med pension, som näst
föregående moment innehåller beträffande öfrige lärare.»

Då emellertid den lönestat för lärarne, till hvilken denna pensionsreglering
anslöt sig och som utgjorde eu förutsättning för densamma, icke
blifvit af Riksdagen godkänd, har det icke ansetts lämpligt att förelägga
Kongl. Maj:t denna pensionsreglering till fastställelse. Med anledning häraf
och då jag dels tillstyrkt, att lönestaten nu åter skall föreläggas Riksdagen,
dels i sammanhang med frågan om de mindre läroverkens organisation
föreslagit, att pension å allmänna indragningsstaten måtte beredas

96 Åttonde hnfvudtiteln.

last anstälda ämneslärarinnor vid nyss berörda läroverk till belopp af 1,200
kronor, då de uppnått 55 lefnadsår och minst 25 tjenstår, anser jag Kongl.
Maj:t böra å nyo för Riksdagen framlägga jemte lönestaten den i samband
dermed stående pensionsregleringen för lärarne med nämnda tillägg och
sålunda föreslå Riksdagen:

h) med afseende å pensionsreglering för lärarne vid de allmänna
läroverken:

att, med undantag af gymnastiklärare och af ämneslärarinnor vid
mindre läroverk, öfriga ordinarie lärare och lärarinnor vid rikets allmänna
läroverk skola hafva rättighet och, hvad angår de lärare och lärarinnor,
som ingå på den nya lönestaten eller som utnämnas efter det kungörelse
i ämnet utkommit, äfven skyldighet att vid uppnådda, 65 lefnadsår
och minst 35 tjenstår med oafkortad lön såsom pension å allmänna indraqningsstaten
från tjensten afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att låta med afskeda
anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas i tjensten
kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas villig
att i densamma qvarstå;

att ordinarie gymnastiklärare vid förenämnda läroverk, då de uppnått
b0 lefnadsår och minst 30 tjenstår, skola under i öfrigt enahanda vilkor och
förutsättningar, sgm för öfrige lärare blifvit föreslagna, hafva samma rätt
och skyldighet att från tjensten afgå med pension, som nästföregående moment
innehåller beträffande öfrige lärare; samt

att ämneslärarinnor vid mindre, allmänna läroverk skola hafva så väl
rättighet som skyldighet att vid uppnådda 55 lefnadsår och minst 25 tjenstår
från tjensten afgå med pension å allmänna indragningsstaten till belopp af
1,200 kronor, Kongl. Maj:t dock obetaget att låta med af skedet anstå, derest
och sä länge den pensionsberättigade pröfvas i tjensten kunna på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i densamma
qvarstå.

Kostnads beräkning 7)1.

7)1.

Enligt riksstaten för år 1892 äro anvisade såsom anslag i kontant till
de allmänna läroverken å ordinarie stat 2,902,453 kronor 36 öre och å
extra stat 445,725 kronor, hvarförutom till pedagogier med högre undervisning
utgå af anslaget å ordinarie stat till pedagogier och folkskolor
19,381 kronor 44 öre°), således tillsammans för nämnda ändamål 3,367,559
kronor 80 öre. I ordinarie anslaget till de allmänna läroverken ingå särskilda
anslag till ett sammanlagdt belopp af 253,451 kronor 43 öre°°), nemligen:

till arfvoden åt bibliotekarier in. in..................................... kr. 7,000: —

» skrifbiträden åt rektorer..................................................... » 12,000: —

*) Se tab. B 3 och 4. **) Se (ab. B 3.

Åttonde hufvudtiteln. 97

till djeknepenningeersättning, ej inräknad i kontanta lönebeloppen
till lärarne,.............................................................. kr. 4,307: 10

» ersättning för förlorad helgonskyld..................... » 2,644:33

» arfvoden åt extra och vikarierande lärare samt för oförutsedda
behof ................................................................—...... » 135,000:

» extra arfvoden åt gymnastiklärare, anskaffande af ammunition
för målskjutning m. m........................................ » 34,000: —

» praktisk utbildning af blifvande lärare vid de allmänna

läroverken............................................................................ * 20,500: •

» extra arfvoden åt teckningslärare.................................. * 28,000:—>

» resestipendier åt lärare i främmande lefvande språk..... » 6,000:

» reseunderstöd åt lärare vid de allmänna läroverken, särskilt
vid de läroverk, der profårskurs är inrättad,» 4,000: —

Med afseende å dessa anslag föreslår jag ingen förändring.

I det extra ordinarie anslaget ingår åter till extra ordinarie ämneslärare
ett belopp af 100,000 kronor, nemligen

till arfvoden åt extra lärare .......................................................... kr. 40,000: —-

och till arfvodesförhöjning åt extra ordinarie äinneslärare... » 60,000:

1 detta anslag anser jag mig böra föreslå en nedsättning med 30,000
kronor, då å ena sidan med införandet af förhöjda terminsafgifter lärjungeantalet
vid de högre och femklassiga läroverken, och dermed äfven
behofvet af extra lärare vid dessa läroverk, kan antagas blifva något
mindre än hittills, och då å andra sidan med genomförandet af den nya ^löneregleringen
för de ordinarie lärarne de belopp, dessa hafva att afstå vid
tjenstledighet, ej så litet ökas och hvad som af statsmedel skall till vikarierne
utgå i samma man minskas. I stället för de 100,000 kronor,
som för närvarande å extra stat utgå till extra ordinarie ämneslärare, har
jag således för afsigt att vid redogörelsen för de extra ordinarie anslagsbehofven
föreslå Kongl. Maj:t att till arfvoden åt extra lärare af Riksdagen
äska ett belopp af 70,000 kronor.

Vid beräkningen af det belopp, hvartill inkomsten af de till statsverket
ingående terminsafgifterna borde upptagas, utgick man ar 1887 från medeltalet
lärjungar vid början af höstterminerna 1881—85 samt afdrog 25
procent för medellöses och mindre bemedlades befrielse äfvensom. 10 procent
för möjlig minskning i lärjungeantalet. Med en terminsafgift af 10
kronor i de tre nedersta klasserna, 20 kronor i 4;de och 5:te klasserna
samt 30 kronor i 6Ite och 7:de klasserna skulle enligt denna beräkning
inkomsten af terminsafgifterna vid de högre och femklassiga läroverken

Bill. till Riksd. Prot. 189U. 1 Sami. 1 Afd. 13

98 Åttonde hufvudtiteln.

uppgått till 347,409 kronor, från hvilken summa dock afdrogs något öfver

10,000 kronor för den nedsättning af terminsafgifterna till hälften, som
föreslogs för lärjungarne å den praktiska luden, så att alltså den behållna
inkomsten upptogs till 337,000 kronor. Härtill skulle komma 28,000 kronor
i bidrag från de kommuner, der lägre allmänna läroverk med 3 eller
4 ämneslärare skulle upprättas, såsom ersättning för terminsafgifterna vid
dessa skolor.

Vid de beräkningar, som för berörda ändamål utfördes år 1890, utgick
man från medelantalet lärjungar vid höstterminernas början åren 1884—88 och
tillämpade i öfrigt samma grunder, som följts år 1887, men upptog ingen
terminsafgift för de tre nedersta klasserna och gjorde intet afdrag för nedsättning
af terminsafgift en å den praktiska linien. Enligt dessa beräkningar
skulle inkomsten af terminsafgifterna hafva uppgått vid de högre
och femklassiga läroverken till 255,500 kronor och vid de lägre till

7,500 kronor.

Vid den beräkning, som nu för sagda ändamål utförts*), har man utgått
från medelantalet lärjungar vid början af höstterminerna 1887—91
och beträffande de högre och femklassiga läroverken tillämpat alldeles
samma grunder, som år 1887 följts, dock att intet afdrag gjorts för nedsättning
af terminsafgiften å den praktiska linien, då någon sådan linie
icke föreslagits. Med afseende åter å de mindre läroverken hafva i föreliggande
beräkningar följts alldeles samma grunder, som tillämpats vid de
högre och femklassiga läroverken, blott med det undantag, att intet afdrag
gjorts för möjlig minskning i lärjungeantalet, då sannolikt är, att lärjungeantalet
vid dessa läroverk, långt ifrån att minskas, kommer att i icke
obetydlig mån ökas.

Beräkningarnas resultat visar, att inkomsten af de till statsverket ingående
terminsafgifterna kan upptagas vid de högre ocli femklassiga läroverken
till 324,000 kronor och vid de mindre läroverken till "10,000
kronor eller sammanlagdt till 340,000 kronor.

Enligt verkstäld utredning**) skulle normalstaten för samtliga allmänna
läroverk, vid genomförande af den föreslagna löneregleringen och organisationen
vid° dessa läroverk, komma att uppgå till 2,600,900 kronor, under
det att alderstilläggen för redan anstälde lärare efter de nya bestämmelserna
kunna för år 1893 beräknas till 786,000 kronor***). Läggas härtill
så väl beloppet af öfriga enligt gällande stat till de allmänna läroverken
utgående särskilda anslag, 253,451 kronor 43 öre, som ock det till arfvoden

*) Se tab. B 5.

**) Se tab. B 6.

***) Se tab. B 8.

Åttonde hufvudtiteln. 99

åt skolkare erforderliga belopp, 8,650 kronor, samt slutligen det förslagsanslag
å 8,000 kronor, hvaraf bidrag skulle kunna lemnas till uppehållande
af undervisningen vid samskolor, så uppgår den på ordinarie
stat erforderliga summan till 3,657,001 kronor 43 öre. Och afdrages från
denna summa den afkomst af donationer eller andra såsom särskilda fonder
förvaltade tillgångar, som i statsliggaren antecknas under rubrik »inom
kolumn specificerade inkomster», och som hafva beräknats till 40,000
kronor, så utgör det kontanta anslag, som af statsverket erfordras, 3,617,001
kronor 43 öre, hvilket förutsätter en förökning af det nuvarande ordinarie
anslaget med 714,548 kronor 7 öre eller, för att vinna en jemnad slutsumma,
714,548 kronor 64 öre.

Deremot kan, under förutsättning deraf att pedagogierna i Södertelge,
Köping, Nora och Simrishamn ombildas till mindre, allmänna läroverk, a
anslaget till pedagogier och folkskolor indragas ett belopp af 19,381 kronor*),
hvarjemte utgifterna å extra stat för de allmänna läroverken komma att
minskas med 375,725 kronor. Lägges härtill den beräknade inkomsten
af terminsafgifterna, 340,000 kronor, uppstår en summa af 735,106 kronor,
hvilken med 20,557 kronor 36 öre öfverskjuter det belopp, hvarmed det
kontanta anslaget å ordinarie stat behöfver ökas.

Emellertid kan icke sist berörda summa i sin helhet betecknas såsom
besparing, då, såsom förut blifvit föreslaget, af reservationerna å anslagen
till de allmänna läroverken skulle utgå ett belopp af högst 14,200 kronor
till anordnande af profårstjenstgöring vid Jakobs läroverk.

Med anledning af hvad sålunda blifvit utredt, får jag, som under
rubriken »Pedagogier och folkskolor» ämnar föreslå nedsättning af det
under denna rubrik utgående anslag, hemställa, att Kongl. Maj:t ville föreslå
Riksdagen:

i) med afseende på beliofvet af förhöjning i ordinarie anslaget till
allmänna läroverken:

att förutom det under mom. e) omnämnda förslagsanslag må beviljas en
förhöjning af reservationsanslaget till de allmänna lär overken fr ån nuvarande beloppet,
2,902,453 kronor 36 öre, till 3,609,002 kronor, eller med 706,548
kronor 64 öre.

Genom bifall till de under mom. e) och i) omförmälda förslag skulle
anslagstitelns slutsumma komma att ökas till 3,617,002 kronor.

Pedagogier och folkskolor.

[10.]

Såsom i föregående punkt angifvits, kan, under förutsättning åt att Nedsättning
ännu qvarvarande pedagogierna ombildas till mindre, allmänna läro- "b anslag.

*) Se tab. B 47

100 Åttonde hufvudtiteln.

verk, anslaget till pedagogier och folkskolor nedsättas med 19,381 kronor,
hvarför jag anhåller, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att — under förutsättning deraf att Riksdagen medgifver, att pedagogierna
i Södertelge, Köping, Nora och Simrishamn pa föreslaget sätt ombildas
— ordinarie anslaget i kontant till pedagogier och folkskolor mä nedsättas
med 19,381 kronor eller från 24,417 kronor till 5,036 kronor.

Åtskilliga inom ecklesiastikdepartementet uppgjorda tabeller, hvilka
tjena till att ytterligare belysa de af mig nu behandlade frågor rörande
allmänna läroverken, torde få i dagens protokoll intagas näst efter redogörelsen
för hvad jag hittills yttrat.

TABELLER

ANGÅENDE

ALLMÄNNA LÄROVERKEN.

102

Täb. A 1.

Åttonde hufvudtiteln

Antalet lärjungar i medeltal vid höst -

Högre allmänna läroverk	1								K 1 a	s s e r
1	2	3	Summa 1-3	4	5	Summa !	Summa 1-5
Gemensam linie	R.	L.	K.	L.
Stockholm: Norra Latinläroverket ..	70	103	104	277	47	53	31	56	187	464
» Södermalms läroverk ...	60	70	* 64	194	39	26	25	20	no	304i
» Realläroverket ...............	\| 32	39	I 34	105	37	_	32		69	174
» Nya Elementarskolan ...	32	49	47	128	42	_	18	12	72	200
Upsala ...............................................	57	65	57	179	25	31	12	34	102	281
j Gefle................................................	36	57	52	145	25	17	21	15	78	223
[ Hudiksvall .........................................	16	23	23	62	8	13	4	11	36	98
i Linköping ..........................................	37	52	54	143	21	29	16	28	94	237
Norrköping ......................................	34	60	61	155	36	24	24	25	109	264
Vestervik ..........................................	17	25	25	67	23	5	22	5	55	122
j Skara ................................................	28	39	39	106	17	28	10	28	83	189
Venersborg .....................................	17	23	24	64	12	14	-8	15	49	113
Strengnas......................................	10	13	11	34	6	8	3	9	26	60
[ Örebro...............................................	52	64	73	189	38	25	22	22	107	296
J Nyköping .........................................	21	27	28	76	14	15	11	16	56	132
i Vesterås............................................	29	37	33	99	12	19	7	22	60	159
\| Falun ................................................	26	29	33	88	20	15	13	15	63	151
1 Vexiö .............r.....,............................	33	44	45	122	9	34	4	32	79	201
Jönköping , .............. .•.................	24	51	56	131	22	47	15	50	134	265
, Lund ................................................	40	46	63	149	18	50	12	50	130	279!
Malmö...............................................	69	87	88	244	43	40	24	40	147	391
Karlskrona .......................................	28	53	50	131	27.	20	20	14	81	212!
Kristianstad.......................................	22	40	45	107	12	25	10	26	73	180
Helsingborg......................................	29	58	60	147	35j	22	19	26	102	249
Göteborg: Latinläroverket ...............	42!	46	56	144		Öl	_	46	97	241
» Realläroverket.................	76	86	95	257	100	_1	70		170	427
Halmstad ..........................................	29	31	33	93	14	23	7	21	65	158
Kalmar .............................................	37,	53	56	146	26	27	13	24	90	236
Karlstad...........................................	32	52	48	132	35	27	25	31	118	250
Hernösand........................................	24	31	28	83	11	19	6	19	55	138
Östersund .........................................	271	27	30	84	16	15	9	16	56	140
! Umeå ................................................	13	19	12	44	6	12	4	12	34	78
1 Luleå ..............................................	17	20	17i	54	4	9	1	13	27	81
Sundsvall .....................	37	34	32;	103	25i	4	16	2	47	150
Visby ................................................	30(	30	30	90	18	10,	9	8	45	135
Summa	1,183	1,583	1,606	4,372	843	757	543	763	2,906	7,278

, ,Änm- D,e Vld Södermalms, Strengnas och Nyköpings läroverk inom ( ) strida talen äro medeltal för de
Södermalms för de 2 sista aren i B. 6: i och B. 6: 2 samt för det sista i E. 7: i, vid Strengnas för de 4 första
beraknade till ''/« af de motsvarande absoluta talens summa.

Åttonde hufvudtiteln

103

terminernas början åren 1887—91.

och	linie	r
6:	i	6:	2	7:	i i	7:	2	Summa	Summa	Högre allmänna läroverk
R. \|	L.	E.	L.	R. ! 1	L.	E.	L.	6-7	1—7
	67	_	58		48		40	213	677	Stockholm: Norra Latinläroverket.
(24)	23	(9)	18	(4)	17''	—	18	89	393	» Södermalms läroverk.
72	_	52	_	47	_	39	_	210	384	y> Realläroverket.
26	16	13	11	14	15	7	6	108	308	» Nya Elementarskolan.
8	34	8	28	6	26	5	24	139	420	Upsala.
12	17	6	13	6	15	5	12	86	309	Gefle.
2	9	0	7	—	5	—	4	27	125	Hudiksvall.
10	30	6	24	5	21	4	24	124	361	Linköping.
11	21	6	15	5	14	4	14	90	354	Norrköping.
18	_	14	_	13	——	7	—	52	174	Vestervik.
7	39	5	35	4	33	4	28	155	344	Skara.
7	13	6	11	4	11	4	9	65	178 Venersborg.
(1)	10	0	9	—	12	—	11	43	103 Strengnäs.
8	24	7	18	7	19	10	17	no	406	Örebro.
6	14	4	13	(6)	13	—	14	65	197	Nyköping.
4	21	2	17		16	—	15	75	234	Vesterås.
5	13	2	11	4	9	4	9	57	208	Falun.
_	34		29		30	—	25	118	319	Yexiö.
14	49	8	38	6	30	4	26	175	440	Jönköping.
I 7	52	5	39	4	36	5	34	182	461	Lund.
I 8	34	4	28	4	28	2	28	136	527	Malmö.
16	14	9	12	6	11	5	12	85	297	Karlskrona.
3	25	1	18	___	16	•	14	77	257	Kristianstad.
10	26	6	20	5	17	5	15	104	353	Helsingborg.
_	51	—	43	—	43		40	177	418	Göteborg: Latinläroverket.
44	._,	29	—	22	—	18	—	113	540	» Realläroverket.
_	18	_	13	■ri—	12	_	11	54	212	Halmstad.
7	24	4	22	3	22	1	19	102	338	Kalmar.
11	30	7	25	4	25	4	21	127	377	Karlstad.
_	16		15	—	14	—	16	61	199	[ Ilernösand.
3	13	1	13	_—	13	—	13	56	196	j Östersund.
4	17	3	15	3	15	3	16	76	154	Umeå.
0	15	0	11	__	13	—	8	47	128	Luleå.
9	_	7	—	6	—	4	—	26	176	Sundsvall.
3	10	2	6	1	7	1	7	\| 37	\| 172	Visby.
i 345	\| 779	220	635	181	606	145	550	3,461	10,739\|

år, då på grund af läroverkets organisation lärjungar kunnat finnas i de motsvarande klasserna, nemligen vid
i E. 6: i samt vid Nyköpings för det sista i K. 7: i. Vid summeringarna äro äfven för dessa klasser medeltalen

104

Åttonde hufvudtiteln,

Tab. Å 2.

Antalet lärjungar vid början

Högre allmänna läroverk	j								K 1 a	s s e r
1	2	3 1	Summa 1-3	4	5	Summa 4-5	Summa 1-5
Gemensam linie	It.	L.	E.	L.
1 Stockholm: Norra Latinläroverket...	70	97	107	274	47	55	34	63	199	473
* Södermalms läroverk ...	70	92	68	230	48	22	28	25	123	353
» Realläroverket...............	35	54	36	125	48	_	36		84	209
» Nya Elementarskolan ...	28	47	50	125	54	_	17	15	86	211
! Upsala.................	61	59	57	177	42	24	15	31	112	289
\| Gefle ................	44	50	57	151	29	22	16	12	79	230
Hudiksvall..........................................	18	25	29	72	7	11	4	9	31	103
Linköping .........................................	34	60	62	156	20	29	21	18	88	244
Norrköping .....................................	35	68	56	159	41	25	28	36	130	289
Vestervik ..........................................	23	32	24	79	19	5	16	2	42	121
Skara ...............................................	30	44	38	112	21	35	12	26	94	206
Venersborg ....................................	15	27	: 28	70	15	10	4	13	42	112
Strengnäs .......................................	6	10	11	27	4	8	3	10	25	52
Örebro..............................................	49	73	77	199	44	26	22	19	in	310
Nyköping .........................................	23	34	28	85	13	13	12	13	51	136
Vesterås........................................	26	46	44	116	18	17	13	21	69	185!
Falun ..............................................	26	29	37	92	26	10	9	15	60	152
Vexiö .............................................	35	50	48	133	9	40	5	25	79	212
i Jönköping..........................................	28	58	51	137	25	32	13	39	109	246
Lund ..............................................	39	43	67	149	24	40	16	53	133	282
Malmö................................................	76	82	98	256	53	31	26	30	140	396
Karlskrona ....................................	19	54	54	127	36	26	26	14	102	229
Kristianstad......................................	25	55	53	133	12	19	7	23	61	194
j Helsingborg.....................................	26	52	57	135	39	18	24	26	107	242
Göteborg: Latinläroverket ...............	35	60	49	144	—	49	___	46	95	239
» Realläroverket.................	105	86	105	296	114	__	67	_	181	477
Halmstad ..........................................	29	32	31	92	10	21	8	22	61	153
Kalmar ...........................................	40	44	44	128	41	28	20	18	107	235
Karlstad.............................................	35	51	60	146	43	23	39	25	130	276
Hernösand .......................................	27	39	24	90	9	21	8	21	59	149
Östersund .......................................	39	18	27	84	20	9	13	17	59	143
Umeå ...............................................	21	24	14	59	2	10	4	8	24	83
Luleå ................................................	18	22	26	66	3	9	1	12	25	91
Sundsvall ................	48	35	35;	118	28	3	15	3	49	167
Visby .............................	29	21	29;	79	23	12	7;	6	48	127
Summa	1,267	1,673	1,681	4,621	987	703,	589	716	2,995	7,616

Åttonde hufvudtiteln,

105

af höstterminen 1891.

och	linie	r							Högre allmänna läroverk
6:	1	6:	2	7:	1	7:	) 2	Summa 6-7	Summa 1-7
B.	L.	B.	L.	E.	L.	E.	L.
	71		55	1	46	_	44	216	689	Stockholm: Norra Latinläroverket.
26	21	13	15	4	13	- )	10	102	455	» Södermalms läroverk.
74	_	50	_	44	_	33		201	410	» Realläroverket.
24	16	3	1	16	22	10	6	98	309	» Nya Elementarskolan,
6	33	9	20	7	25	3	28	131	420	Upsala.
16	10	7	11	7	8	3	9	71	301	Gefle.
\| 1	13	0	6	_	5	—	6	31	134	Hudiksvall.
5	29	10	20	9	16	2	16	107	351	Linköping.
12	20	6	12	6	12	6	13	87	376	Norrköping.
19	_	8	__	20		6	—	53	174	Vestervik.
8	29	4	23	2	27	2	27	122	328	Skara.
9	13	8	5	3	13	3	6	60	172	Venersborg.
_	11	1	8	—	7	—	7	34	86	Strengnäs.
9	23	8	12	2	14	9	18	95	405	Örebro.
8	11	6	12	6	17	—	19	79	215	Nyköping.
7	22	2	17	—	14	—	12	74	259	Vesterås.
7	11	2	11	4	5	2	4	46	198	Falun.
_	30	_	21	_	22	—	21	94	306	Vexiö.
14	35	8	30	7	22	3	25	144	390, Jönköping.
7	48	5	30	6	37	2	25	160	442	Lund.
8	46	5	19	6	20	4	27	135	531	Malmö.
13	14	11	14	7	9	5	10	83	312	Karlskrona.
I 3	28	1	13	__	18	_	15	78	272	Kristianstad.
14	21	6	22	6	14	5	12	100	342 Helsingborg.
_	47	_	34	—	40	—	34	155	394 Göteborg: Latinläroverket..
46	_	24	__	21		21	—	112	589	» Realläroverket.
	15	_	15	_	14	—	8	52	205	j Halmstad.
8	24	3	16	7	19	1	18	96	331	Kalmar.
11	22	11	15	5	25	3	19	in	387	Karlstad.
_	15	_	11	__	11	—	11	48	197	j Hernösand.
2	7	1	11	_	12	—	11	44	187	j Östersund.
5	10	5	15	3	10	2	12	62	145	Umeå.
1	11	0	10	_	11	—	11	44	135	Luleå.
13	_	6	_	8	—	10	—	37	204, Sundsvall.
2	5	1	5	1	6	1 0	6	26	153 Visby.
378	711	224	509	207	534	1 135	\| 490	3,188	10,804

Bill. till Riksd. Prof. 1892. 1 Samt. 1 Afd.

106

Åttonde hufvudtiteln.

Tab. A 3.

Antalet lärjungar i medeltal vid höstterminernas början åren 1887—91.

Femklassiga allmänna läroverk			K	lass	e r	och	1 i	n i e r
l	2	3	! Summa 1—3	1	4	5	i Summa	! Summa 1-5
Gemensam linie	\| R-	1 L- 1	R.	L. 1 4“5
Stockholm: Jakob .......	54	64	57	175	, 39	1	19	-1 58	233
Katarina.....	28	39	38	105	23	10	12	6 51	156
Östermalm	08	88	95	251	61	! 24''	33	21 139	390
Norrtelje.......	11	10	8	29	3	3	2	2 10	39
1 Enköping....	12	11	10	33	5	4	2	3 14	47
Söderhamn..................	23	21	18	62	11 3;	7,	3 24	86
Eksjö .........	14	18	20	52	6	9	4	10 29	81
Vadstena .....	12	13	13	38	6	6	4	6 22	60
Mariestad..........	18	19	15	52	8	3	4,	4 19	71
Borås ..............	24	29	22	75	9	6	4	4 23	98
Lidköping ..........	15	15	16	46	11	2	8	3 24	70
Skof de .......	23	26	23	72	11	Öl	Öl	4 25	97
Eskilstuna ....	28,	31	25	84	10	5	6	4 25	109
Arboga ..............	13	13	14	40	10	3	7	4 24	64
Ystad ............	24\|	29	30	83	14	13	8	12 47	130
Karlshamn.........	33	43	41	117	27	8;	13	91 57	174
Landskrona .....	16	21	20	57	17	6	10	51 38	95
Uddevalla ..................	29	29!	27	85	16	8	9	7 40	125
Göteborg........	70	67	60	197	40	8	15	7; 70	267,
Oskarshamn.......	16;	17,	15	48	10	-1	8	— 18	66
Kristinehamn .......	22	22	21	65	13	3,	8	3! 27	92
Piteå ............	17	18	15	50	8	3	3	3! 17	67
Haparanda..............	12,	ll\|	7	30	4	l\|	2	1 8 \|	38
Summa1	582 654 610	1,846	362 133 193 121 809	2,6551

, .. , Vi£ Ystads läroverk har undervisningen från och med höstterminen 1888 successivt ut sträckts

utotver 5:e klassen, men i denna tabell äro lärjungarne i de högre klasserna ej medräknade,

Åttonde hufvudtiteln.

107

Talj. A 4.

Antalet lärjungar vid början af höstterminen 1891.

Femklassiga allmänna läroverk			K	a s s	3 r	och 1	n i	e r
i	2	3	Summa 1-3	4	5	Summa 4—5	Summa 1-5
Gemensam linie	R.	L.	R.	l.
Stockholm: Jakob ........	38	65	55	158	35		34		69	227
Katarina. .	32	35	42	109	30	9	9	6	54	163
Östermalm	70	70	100	240	52	27	33	13	125	365
Norrtelje.......................	11	11	7	29	2	5	2	1	10	39
Enköping........................	12	11	10	33	6	3	3	2	14	47
Söderhamn......................	24	18	21	63	10	3	4	8	25	88
Eksjö ...............................	17	17	12	46	10	6	1	8	25	71
Vadstena..........................	20	16	12	48	11	7	5	4	27	75
Mariestad.........................	16	21	12	49	9	2	4	3	18	67
Borås ............................	22	31	29	82	12	10	6	4	32	114
Lidköping ...................	12	17	18	47	7	3	7	2	19	66
Sköfde .............................	25	25	17	67	18	5	8	3	34	101
Eskilstuna ..................	24	22	30	76	13	5	15	5	38	114
Arboga ..........................	11	14	9	34	7	2	7	4	20	54
Ystad ...........................	24	28	23	75	22	22	10	11	65	140
Karlshamn .....................	31	41	40	112	33	4	12	8	57	169
Landskrona ...................	28	14	25	67	24	3	8	8	43	no
Uddevalla .....................	23	30	29	82	23	6	2	5	36	118
Göteborg .......................	70	68	67	205	60	4	20	7	91	296
Oskarshamn ....................	20	15	14	49	16		9		25	74
Kristinehamn .................	23	18	23	64	19	0	17	3	39	103
i Piteå ...............................	19	15	18	52	12	2	4	3	21	73
Haparanda......................	12	17	7	36	5	o	4	0	9	45
Summa	584 619 620 1,823	436	128 224 108	896	2,719

Anm. Utom de i denna tabell för Ystads läroverk upptagna lärjungarne funnos 10 i L. 6: l, 2 i
It. 6: 2, 15 i L. 6: 2, 7 i L. 7: i och 8 i L. 7: 2.

108

Åttonde hufvndtitel».

Tab. A 5.

Antal lärjungar i medeltal vid höstterminernas början åren 1887 91
vid de mindre till ombildning föreslagna läroverken.

			K 1	a s s e r	och 1	n i	e r
Läroverk	1	2	3	Summa		l			i Summa Summa
	Gemensam linie	1-3	R.	L.	R.	IT	4—5	1-5
Trcklassiga allmänna läroverket i
Söderköping...................	14	13	11	38	(5)	(2)			6	44
Vimmerby ................	10	9	10	29		_			29
Alingsås ..................................	18	22	18	58	(16)	(5)	_	_	8	66
Falköping................................	19	16	12	47		8	_	4	12	59
Askersund ...............................	7	9	10	26	_		_			26
Sala .........................	13	13	11	37	_	_	_			37
i Sölvesborg ................................	10	13	11	34	(12)	_	(2)	_	9	43
\| Trelleborg .................................	8	8	7	23	(5)	(5)		_	2	25
\| Engelholm .................................	19	20	13	52		8	_	_	8	60
Varberg ...................................	15	17	13	45	8	0	5	1	14	59
Marstrand ...................	8	6	5	19						19 I
Strömstad.............	13	14	11	38	_					38
Amål........................................	9	12	9	30	_	_	_			30
Filipstad ....................................	13	12	11	36	9	2	_	_	11	47
Arvika .......................	23	22	16	61	_	_			_	61
Skellefteå...................................	10	9	8	27	4	3	3	3	13	40
Örnsköldsvik ..........................	13	12	9	34		(7)		(9)	6	40
Tvåklassiga pedagogien i
Södertelje................................	17	15	15	47	_	_				47
Köping..............................	27	12	—	39	_	_	_	_	_	39
Nora .........................................	21	14		35	—	—	—	—	—	35
Enklassiga pedagogien i
Simrishamn................................	14	25	—	39	—	—	—	—	—	39
Summa	301	293	200	794	39	30	10	10	89	883
Enskilda läroverket i
Motala ......................................		13	9	33	6	3	4	2	15	48
Summa	312 J	306	209	t''- CO	45	33	14	12	104	931

Anm. 1. De vid Söderköpings^ Alingsås, Sölvesborgs, Trelleborgs och Örnsköldsviks läroverk inom
() strida talen äro medeltal för de ar, da pa grund af undervisningens utsträckning lärjungar kunnat
finnas i de motsvarande klasserna, nemligen vid Söderköpings för de 4 sista åren, vid Alingsås för de 2
de 3 sista i It. 4 och för det sista i It. 5, vid Trelleborgs för det tredje samt
yj, Ornsköldsviks för det första och de 2 sista i L. 4 och för det sista i L. 5. Vid summeringarna äro
äfven för dessa klasser medeltalen beräknade till V5 af de motsvarande absoluta talens summa.

Anm. 2. Emedan vid Södertelje pedagogi alla åren för undervisningens utsträckning en extra
lärare (utan statsbidrag) varit anstäld, hafva lärjungarne delats på 3 klasser. Vid Köpings och Nora
pedagogik- hafva lärjungarne alla åren i båda klasserna varit fördelade på en nedre och en öfre afdelning.

Anm. 3. Emedan vid Simrishamns pedagogi alla åren för undervisningens utsträckning en extra
lärare (utan statsbidrag) varit anstäld, hafva lärjungarne delats på 2 klasser.

v A™-. ^ första aren fans vid Motala läroverk äfven en förberedande klass med respektive

o och 3 lärjungar. Dessa äro ej i tabellen medräknade.

Åttonde hufvudtiteln.

109

Tab. A 6.

Antal lärjungar vid början af höstterminen 1891 vid de mindre till
ombildning föreslagna läroverken.

			K 1	a s s e	r	o c b	1 i	n i	e r
Läroverk	1	2	3	Summa	4		5	J	Summa	Summa
. , .i ■ ■ <t.-	Gemensam linie	1-3 I 1	E. \|	L.	E. \|	L. 1	4—5	1—5
Treklassiga allmänna läroverket i		!			\|	1 .		■Å \|	- 1
i Söderköping ..................	13	16	8	37	6		-;	—	6 \|	43
\| Vimmerby....................	13	9	9	31	—		- \|	-1	—	31
Alingsås .......................	17	24	17	58	19	7	—		26	84
Falköping ..................	25	20	10	00	—	9j	-;	13	68
Askersund ......................	6	7	8	21	—				—	21
Sala ..............................	17	14	6	37	—	—		—	—	37
Sölvesborg................... Trelleborg......................	10	12	17	39	14	—	9	—	23	62
8	5	6	19	—		—		—	19
Engelholm......................	18	19	17	54	—	10	—	—	10	64
Varberg ........................	16	10	11	37	8	—	2	—	10	47 1
Marstrand .....................	3	4	4	11	—	---	—	—	—	11 1
Strömstad ....................	7	9	12	28		_	—	—	—	28 ■
Åmål..........................	10	16	6	32		—	—	—		32 ;
1 Filipstad .......................	21	17	12	50	12	2	—	—	14	64
Arvika ..........................	29	20	20 69	—	—	—	—	—	69
Skellefteå.....................	12	6	12	30	3	2	3	3	11	41
Örnsköldsvik ................	14	11	12	37		6	—	9	15	52
Tväklassiga pedagogien«										i 45
Södertelje ....................	15	16	14	45		—	—	—	—
Köping ......................	32	14	—	46		—	—	—	■--	46
Nora ..........................	21	17	—	38	—	—	—		.	i 38
Enklassiga pedagogien i					''					43
Simrishamn ................	II	32		43		! —		\|	! —
Summa 318	298	201	1 817	62 36 1	S 14	1 16	i 128	945
Enskilda läroverket i					j		1	"	I
Motala ...........................	1 9	1 12	1 1	> 27	\| 9 (J	4	‘1 1	\| 14	i 41 1

ilo

Tab. B 1.

Åttonde hufrudtitelu.

Inkomster:

Kostnads -

Afkomst af donationer eller andra såsom särskilda fonder förvaltade
tillgångar, som i statsliggaren antecknas under rubrik
»inom kolumn specificerade inkomster», omkring
Nuvarande ordinarie anslag till de allmänna läroverken, reservationsanslag
..........................................................

Erforderlig förhöjning i detta anslag........................................

Behöfligt förslagsanslag till understöd åt samskolor.................

Erforderligt anslag å extra stat ..........................................

kr. 40,000: —

» 2,902,453: 36

» 706,548: 07

8,000: —
» 70,000: —

Summa kr. 3,727,001: 43

verk i Stockholm1 deDna beräkning är icke uPPtagen den utgift af högst 14,200 kronor, som föreslagits att utgå af

Anm. 2. Mot den föreslagna ökningen af det ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken och
besparing a anslaget till pedagogi och folkskolor af 19,381 kronor, dels en minskning å det extra ordinarie
termmsafgifter, beraknad till 340,000 kronor, eller tillsammans 735,106 kronor.

Åttonde hufvudtiteln.

111

beräkning.

Utgifter:

Föreslagen normalstat vid de högre och fem klassiga.

allmänna läroverken....................

De nuvarande lärarnes vid förenämnda läroverk
ålderstillägg enligt nya staten...........

Föreslagen normalstat vid de mindre läroverken
med 3 eller 4 ämneslärare ...........

De nuvarande lärarnes vid sistnämnda läroverk
ålderstillägg enligt nya staten ......

Arfvoden åt extra och vikarierande lärare samt
för oförutsedda behof, af ordinarie anslag

Arfvoden åt extra lärare, af extra anslag .....

Extra arfvoden åt gymnastiklärare, anskaffande
af ammunition för målskjutning m. m. ...

Extra arfvoden å teckningslärare ....................

Till praktisk utbildning af blifvande lärare

vid de allmänna läroverken .......................

Till resestipendier åt lärare i främmande lefvande
språk .............................................. ...

Till reseunderstöd åt lärare, särskildt vid de
läroverk, der profårskurs är inrättad, ...

Arfvoden åt bibliotekarier m. in.......................

Till skrifbiträden åt rektorer.............................

Djeknepenningeersättning, ej inräknad i kontanta
lönebeloppen till lärarne, .................

Ersättning för förlorad helgonskyld

Arfvoden åt skollärare................................

Till understöd åt samskolor (förslagsvis).

kr.

2,388,200: —

749,000: —

212,700: —

37,000: — kr. 3,386,900:

135,000: —
70,000: —

34,000: —
28,000: —

20,500:

6,000:

4,000

205,000:

62,000:

7,000

12,000

4,307: 10

30,500: —
19,000: —

»	2,644: 33 » 6,951:	43
	» 8,650:	—
	. » 8,000:	—
	Summa kr. 3,727,001:	43

reservationerna å anslagen till de allmänna läroverken för uppehållande af profårstjenstgöringen vid Jakobs lärodet
nva, till understöd åt samskolor afsedda förslagsanslaget, tillsammans 714,548 kronor 7 öre, svara dels en
anslaget till de allmänna läroverken af 375,725 kronor och dels slutligen inkomsten af till statsverket ingående

112

Åttonde hufvudtiteln.

Tab. B 2.

Anslag till allmänna läroverken och. vissa pedagogier enligt staten

för år 1892.

Till löner och ålderstillägg för lärare vid allmänna

läroverk, ordinarie anslag ..............................

» löner och ålderstillägg för lärare vid vissa

pedagogier, ordinarie anslag...........................

» löneförbättring åt lärarne vid allmänna läroverken
och vissa pedagogier, anslag å extra

stat .................................................................

Afkomsten af donationer och andra såsom särskilda
fonder förvaltade tillgångar, som i
statsliggaren antecknas under rubrik »inom
kolumn specificerade inkomster», omkring ...
Till arfvoden åt extra och vikarierande lärare samt

till oförutsedda behof, ordinarie anslag.........

» arfvoden åt extra lärare, anslag å extra stat
» arfvodesförhöjning åt extra ordinarie ämneslärare
vid de allmänna läroverken, anslag å
extra stat........................................................

» extra arfvoden åt gymnastiklärare, anskaffande
af ammunition m. in., ordinarie anslag
» extra arfvoden åt teckningslärare, ordinarie
anslag...............................................................

» praktisk utbildning af blifvande lärare vid de

allmänna läroverken, ordinarie anslag............

» resestipendier åt lärare i främmande lefvande

språk, ordinarie anslag..................................

» resestipendier åt lärare i andra ämnen, ordinarie
anslag .................................................

» arfvoden åt bibliotekarier m. m., ordinarie

anslag.................................,.......

» arfvoden åt rektorernas skrifbiträden, ordinarie
anslag......................................................

Djeknepenningeersättning, ej inräknad i kontanta

lönebeloppen till lärarne.................................

Ersättning för förlorad helgonskyld ....................

kr. 2,649,001: 93
» 19,381:44

» 345,725: —

» 40,000; — kr- 3,054,108: 37

» 135,000: —

» 40,000: —

» 60,000; — , 235,000: —

» 34,000: —

» 28,000: — » 62,000: —

» 20,500: —

» 6,000: —

» 4,000: — » 30,500: —

» 7,000: —

» 12,000: — * 19,000: —

» 4,307:10

*_^644:33 » 6,951:43kr. 3.407.559: 80

Åttonde liufvndtiteln.

113

Tab. B 3.

Fördelning af kontanta anslaget till de allmänna läroverken enligt staten

för år 1892.

A. Ordinarie anslag.

Till löner och ålderstillägg.............................................

» arfvoden åt bibliotekarier m. m.........................kr.

» skrifbiträden åt rektorer.............................. »

» djeknepenningeersättning, ej inräknad i kontanta
lönebeloppen till lärarne,........................ »

» ersättning för förlorad helgonskyld.................. »

» arfvoden åt extra och vikarierande lärare samt

för oförutsedda behof.......................................... »

» extra arfvoden åt gymnastiklärare, anskaffande
af ammunition för målskjutning m. m............ »

» praktisk utbildning af blifvande lärare vid de

allmänna läroverken.......................................... »

» extra arfvoden åt teckningslärare..................... »

» resestipendier åt lärare i främmande lefvande

språk ................................................................ »

» reseunderstöd åt lärare vid de allmänna läro verken,

särskild! vid de läroverk, der profårskurs
är inrättad,................................................ »

..................kr. 2,649,001:93

7,000: —

12,000: —

4,307:10
2,644: 33

135,000: —

34,000: —

20,500: —

28,000: —

6,000: —

4,000: —

253,451:43 kr. 2,902,453:36

B. Extra ordinarie anslag.

Till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna läroverken
och pedagogierna .........................................................kr. 345,725: —

» arfvoden åt extra lärare vid de allmänna läroverken ............ » 40,000: —

» arfvodesförhöjning åt extra ordinarie ämneslärare vid de allmänna
läroverken .................................................................... » 60,000: — » 445,725: —

Summa kr. 3,348,178:36

Ännu. Härtill kommer det belopp af omkring 40,000 kr., som i statsliggaren antecknas under rubrik: »Inom
kolumn specificerade inkomster».

Bill. till Rihul. Vrot. 18.92. 1 Sami, 1 Afd.

114

Åttonde lmfrudliteln.

Tab. B 4.

Fördelning af kontanta anslaget till pedagogier och folkskolor enligt
staten för år 1892.

Ordinarie anslag i kontant.......................... kr. 24,417: —

Deraf till pedagogien i Trosa .....kr. 11: 12

» » garnisonsskolan i Kristianstad
...................... » 360: —

» » Ålems pedagogi............ » 14: 44

» för befrämjande af barnundervisningen
i de nya
kapellförsamlingarna uti
Vermlands finnmarker .. » 150: —

» till sällskapet för folk undervisningens

befrämjande
(f. d. vexelundervis o

ningssällskapet) .................. » 4,500: — ,, 5,035: 56

Återstoden, utgående till högre undervisning ........................

kr. 19,381: 44

Åttonde hufvudtiteln.

115

Tab B. 5.

Beräkning af till statsverket ingående afgifter för lärjungar vid

A. de högre allmänna läroverken:

i klasserna 1, 2 och 3 af 4,372 lärjungar
ä 20 kr.............................. kr. 87,440: —

efter afdrag af 25 % .......................

i klasserna 4 och 5 af 2,906 lärjungar
ä 40 kr...................................

efter afdrag af 25 %.......................

i klasserna 6 och 7 af 3,461 lärjungar
ä 60 kr...........................

efter afdrag af 25 %........................

B. de femklassiga läroverken:

i klasserna 1, 2 och 3 af 1,846 lärjungar
ä 20 kr............................

efter afdrag af 25 %......................

i klasserna 4 och 5 af 809 lärjungar

ä 40 kr...........................................

efter afdrag af 25 %.......................

21,860: —	kr.	65,580: —
116,240: —
29,060: —		87,180: —
207,660: —
51,915: —		155,745: —
36,920: —
9,230: —		27,690: —
32,360: —
8,090: —	»	24,270: --

Summa kr. 360,465:

Afdrag för möjlig minskning af lärjungeantalet

10 % .......................................................................... * 36,046:

Beräknad inkomst af terminsafgifter vid de högre

och femklassiga läroverken...................................... kr. 324,418:

eller i rundt tal..................................... » 324,000:

Anm. Antalet lärjungar, beräknare i medeltal för höstterminerna 1887—1891.
de till ombildning föreslagna mindre läroverken:
i klasserna 1, 2 och 3 af 827 lärjungar

ä 20 kr.............................................. kr. 16,540: —

efter afdrag af 25 %.............................

klasserna 4 och 5 af 104 lärjungar

a 40 kr.........................................

efter afdrag af 25 %............................

4,135: — kr. 12,405: —

4,160:

1,040:

— » 3,120:

eller i rundt tal kr. 16,000

Summa kr. 15,525:

Anm. På sannolikt är, att lärjungeantalet vid dessa läroverk, långt ifrån^att minskas, kommer

att ej obetydligt stiga, kan något afdrag från det efter antalet lärjungar i medelt
1887—1891'' beräknade beloppet icke ifrågakomma, utan synes snarare detta belopp
stone 16,000 kr.

medeltal för höstterminerna
böra ökas till åtmin -

116

Åttonde hnfrudtiteln.

Tab. B 6.

Föreslagen normalstat.

A. Vid de högre allmänna läroverken:

35 Rektorer............ å kr. 5,000

207 Lektorer............ a » 3,500

372 Adjunkter......... å » 2,500

35 Musiklärare ..... ä » 1,000

35 Gymnastiklärare ä » 1,200

7 Teckningslärare å » 2,000

7 D:o å » 1,500

21 D:o å » 1,200

kr.	175,000	—
»	724,500	—
»	930,000	—
»	35,000	—
»	42,000	—
»	14,000	—
»	10,500 25,200	—

kr. 1,956,200: —

B. Vid de femklassiga allmänna läroverken
:

3 Rektorer (i Stockholm)
............... ä kr. 4,500: — kr. 13,500: —

20 Rektorer............ ä » 4,000: — » 80,000: —

120 Adjunkter......... å » 2,500: — » 300,000: —

23 Musiklärare...... å » 500: — » 11,500: —

22 Gymnastiklärare å » 600: — » 13,200: —

23 Teckningslärare ä » 600: — » 13,800: — kr 432 000-

C. Vid 5 mindre, allmänna läroverk med
4 och vid 17 med 3 ämneslärare:

22 Rektorer...........	å	kr.	3,500:	— kr.	77,000
27 Adjunkter.........	å	»	2,500:	- »	67,500
22 Kolleger...........	å	»	2,000:	- »	44,000
22 Musiklärare ... .	å	»	300:	- »	6,600
22 Gymnastiklärare	å	»	300:	- »	6,600
22 Teckningslärare	å	»	500:	- »	11,000

212,700: — kr. 2,600,900

Åttonde hufvudtiteln.

117

Tal. B 7.

Normalstat för ett mindre, allmänt läroverk med 3 ämneslärare:

1 Rektor.............................................................. kr. 3,500:

1 Adjunkt.......................................................... » 2,500:

1 Kollega........................................................... » 2,000: —

1 Musiklärare.................................................... » 300: —

1 Gymnastiklärare.......................................... » 300:

1 Teckningslärare ................ » 500:

Summa kr. 9,100: —

Normalstat för ett mindre, allmänt läroverk med 4 ämneslärare:

1 Rektor......................................................... kr. 3,500:

2 Adjunkter ..................... ä kr. 2,500: — » 5,000: —

1 Kollega ...................................................... » 2,000:

1 Musiklärare................................................. » 300:

1 Gymnastiklärare.......................................... » 300:

1 Teckningslärare ................ » 500:

Summa kr. 11,600: —

Tilläggsstat för Jakobs läroverk.

Rektor, arfvodestillägg ................................ kr. 500: —

3 Adjunkter ..................... a kr. 2,500: — » 7,500:

Teckningsläraren, arfvodesförhöjning ...... » 600: —

Musikläraren, arfvodesförhöjning............. » 100: —

Öfriga af profårsan ordningen föranledda

utgifter................................ » 5,500:

Summa kr. 14,200: —

118

Åttonde hufvudtiteln.

Tab. B 8.

De nuvarande lärarnes ålderstillägg för år 1893 enligt den föreslagna
staten:

A. Vid de högre allmänna	läroverken
17 Rektorer..............	. cl	kr.	500	__	kr.	8,500
37 Lektorer.............	. å	»	500	—	»	18,500
44 D:o ..............	. å	»	1,000	—	»	44,000
93 D:o ..............	å	»	1,500	_	»	139,500
65 Adjunkter...........	å	»	500	—	»	32,500
78 D:o ..........		»	1,000	—	»	78,000
178 D:o	å	»	1,500	—	»	267,000
5 Musiklärare ........	å	»	200	—	»	1,000
22 D:o ........	å	»	400	—	»	8,800
5 Gymnastiklärare..	ii	»	200	—	>,	1,000
19 D:o	a	»	400	—	»	7,600
4 Teckningslärare.	. å	»	200	—	»	800
2 D:o	a	»	250	—	»	500
12 D:o	å	»	400	—	»	4,800
8 D:o	å	»	500	—	»	4,000

B. Vid de femklassiga allmänna
läroverken:

8 Rektorer............... ä kr. 500: — kr. 4,000: —

18 Adjunkter............ å » 500: — » 9,000: —

31 D:o ............ å » 1,000: — » 31,000: —

59 D:o ........... ä » 1,500: - * 88,500: - » 132)500: _

C. Vid de till ombildning föreslagna treklassiga
allmänna läroverken:

7 Rektorer.............. ä kr. 500: — kr. 3,500: —

4 Adjunkter............ å » 500: — » 2,000: —

5 » ä » 1,000: — » 5,000: —

15 » ä » 1,500: - » 22,500: - » 33^: _

D. Vid de till ombildning föreslagna tväklassiga
pedagogierna:

1 Adjunkt.............. å kr. 1,000: — kr. 1,000: —

2 Adjunkter........... å » 1,500: — » 3,000: —

4»090: — kr. 780,000: —

Åttonde hufvudtiteln

119

Tab. B 9.

Summarisk uppgift å antalet lärare inom hvarje lönegrad vid de allmänna
läroverken och tvåklassiga pedagogierna år 1891.

A) Högre allmänna läroverk.

Läroverk

llektorer	Lektorer i lönegraden	Adjunkter i lönegraden	Musik- lärare i löne-graden	Teck-nings-lärare i löne-graden
, såsom ; rektorer i löne-graden	såsom lektorer i lönegraden
i	2	i	2	3 ;	4	6	i	2	3	4	5	i	2	3	4	5	i	2 \|	3	1	2 ;	3
i			_!		1		i		2	1	3	2		1	2	2	i	_	_	_	_	1
i		_	_I		1	_	i	2	1	1	2	-i	-:	1		6	—	—	1	—	i	—
i	_	_	_\|	i	_	___	i	_	2	1	—	1	—	3	1	2	i	—	—	—	i	—
i	_	_	_	i	_	_	_	1	—	2	4	1	—	2	1	7	—	—	1	—	i	—
: _	1	_	_		_	1	2	1	1	1	2	4	5	2	2	3	—		1	—	—	1
i		_	i	i	_	_	_	2	1	1	3	--1	4	2	1	2	—	1	—	—	—	1
i			lj					2			2	1	2	—	2	2	i		—	—	—	1
i	_	_		i	_	___	3	—	1	—	3	—	6	2	1	5	—	1	—	i	—	—
i —	1	_	I		1	__	3	1	—	1	1	—	—	3	4	3	—	—	1	i		—
	1	_	_1	_	_	1	_	1	—	—	2	1	1	1	—	4	i	—	—	i		—
	1	_		i	_	_	3	_	2	1	1	1	2	1	1	10	—	_	1	—	—	1
_	1	_		_	_	1	4	_	—	—	1	—	—	3	1	6	i	—	—	—	i	—
\| _	1	_	_	_	1	_	—	4	1	—	—	2	1	2	2	—	—	—	1	—	—
_	1	_		_	_	1	4	3	—	_	—	1	2	3	4	7	i	—	—	—	—	1
1								1	1		3	1	1	1	2	3	_	_	1	—	—	1
1			_	i		_	3	1		2	1	3	1	2	1	3	—	—	1	—	—	1
	1	_	_		_	1	1	_	2	—	2	1	3	3	2	2
_	1	_	__	_	_	1	3	1	—	_	3	2	2	1	4	3	—	—		—	—	1
1 _	1	i	_	_	_	_	1	1	1	4	—	—	4	2	3	4			1
i			_	i	_	_	3	1	—	—	3	1	3	6	2	3	—	—	1	—	—	1
i							1	_	2	1	2	—	4	4	2	4	—	—	1	—	—	1
	1	_		i		—	2	—	1	1	2	—	2	3	1	4	—	—	1	—	i	—
	1	_	_	_		1	2	_	—	1	2	—	—	4	—	6	—	—	1	i	—	—
	1	_	_	i	_	_	2	_	—	1	1	—	1	2	1	3	—	—	1	—	—	1
	1	_	_		_	1	3	1	1	1	1	2	2	2	2	3	—	1	—	i	—	—
1		_	i	_	_	_	1	1	1	1	—	—	4	2	2	1	—	1	—	—	—	1
	1	_	_	_		1	1	_	_	1	2	—	1	2	3	1	i	—	—	—	—	1
_	1	_		i	_	_	3	1	3	—	—	—	5	3	2	4	—	1	—	i	—	—
i						1	2	3	1	—	1	—	1	4	2	2		—	1	i	—	—
i	_	_	''_	i	_	_	1	1	1	1	2		1	3	—	3
i	_	_	i		_	_	2		_	—	c		—	1	2	5		—	1	—	—	1
	1	_		_	_	1	1	2	1	_	1	—	3	2	1	2		—	1	—	—	1
i		_	1_	i	_	_	2	1	—	—	1	1	1	1	1	2	i	—	—	—	i	—
i	_	_	1_	i	_		_	1	3	—		1		3	—	2	_	—	1	i	—	—
i	_	_	''	i	_	—	2	1	1	—	1	2	3	1	1	3		—	1	i	—	—

Gymnastiklärare

i lönegraden 12

Stockholm: Norra Latinläroverket
» Södermalms läroverk..

» Realläroverket

» Nya Elementarskolan

Upsala ..........

Gefle.............

Hudiksvall .......

Linköping .......

Norrköping ......

Vestervik..........

Skara...............

Venersborg .......

Strengnäs..........

Örebro .............

Nyköping..........

Vesterås ..........

Falun .............

Vexiö..............

Jönköping .......

Lund..............................

Malmö ..........................

Karlskrona .........

Kristianstad.....................

Helsingborg.....................

Göteborg: Latinläroverket
» Realläroverket..

Halmstad..........

Kalmar.............

Karlstad ..........

Hernösand ......

Östersund..........

Umeå................

Luleå................

Sundsvall...................

Visby........................

Summa

_18_17 2| 3,14, 4,11
35 ! 34

58 34 30 23 55

200

28 65 78 56 122

349

1 — —
1--1

iti-l

i
i
i
i
i
i

It
—! 1
1 —

-I 1

1 —

1 —
—1 1

n; 519
35

120

Åttonde linfvudtiteln

Tdb. B 9.

B) Femklassiga allmänna läroverk. C) Treklassiga allmänna läroverk.

	Rektorer		Kolleger		‘	Rektorer		Kolleger
Läroverk	graden		i lönegraden	Läroverk	graden		i lönegraden
	i	2	1	2	; 3	1 i	5 1		1 2	1	2	3	i ^	5
! Stockholm: Jakob......	i	_	_	_	2	2	2	Söderköping..............	1 —		1			1
» Katarina...	i			1	2		4	Vimmerby ...............	— 1	1	—	—	—	1
						Alingsås ...............	1 —	1	—	—	—	1
» Östermalm	i	—	1	—	2	4	—	Falköping..............	1 —	—	1	1	—	_
Norrtelje ...............	i	—	2	_	1	1	i	Askersund ............... Sala .......................	1 1 — 1 —	1	—	1	—	1 1
\| Enköping ..............	i	—	—	2	—	2	i	Sölvesborg ..............	1 —	1	—	1	—
Söderhamn...............		i		2	2	1		Trelleborg ...............	— 1	1	—	—	1	—
							Lngelholm ..............	1 —	_		1	1
Eksjö .....................	—	i	—	2	2	1	—	Varberg ..................	1 —	1	—		1	- 1
Vadstena ..............	i		1		3		1	Marstrand.................	1 1 —	1	1	—	—	- l
						Strömstad...............	— 1	1	_	1	_	_
Mariestad ...............	i	—	1	—	1	1	2	Åmål...................	1 '' —	1	_		1	_ \|
j Borås .....................	i		2	1			2	Filipstad ..............	— 1	1	—	—		1 1
			Arvika ...............	— 1	—	_	_	_	2
\| Lidköping ...............	—	i	1	—	—	1	3	Skellefteå........	— 1	—	_	_	2
1 Sköfde..............	i	_	1	_	_	2	2	Örnsköldsvik ............	— 1 1	—	1	—	—	1
1 Eskilstuna..............	—	i	1	—	1	1	2	Summa	101 7	10	4	5	G	9
j Arboga ..................	i	—	—	—	1	1	3		17			34
Ystad .................	i	_	_	3	1	_	1
Karlshamn...............	i	—	—	2	1	1	1	D) Tvåklassiga pedagogier.
Landskrona ............	i	—	_	—	2	1	2		Rektorer
Uddevalla ...............	i			1	1	]	2		i löne-		Kolleg	er
Göteborg................		i	1	1	1	2	1	Läroverk	graden		lönegraden
Oskarshamn ...........	—	i	1	—	3	—	1		1 2	1	2	3	4	5
Kristinehamn............	—	i	—	2	1	1	1
Piteå ....................		i		1	2	2		Södertelje..................	— . 1	—!	—:	--	—	1
							Köping.............	li —	—	_■	1	_	_
Haparanda ............	i	—	_	—	2	2	—	Nora........................\|	l\| -	— 1	~ 1		—	1
Summa	15	8	12	18	31	27	32	Summa	2 1	_1	_j	1	_	2
	23	120		3		3

Åttonde hufvudtiteln.

121

Folkundervisningen.

För beredande af den uppflyttning i högre lönegrad, som efter gäl- [11.]
lande bestämmelser tillkommer ''lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna,
erfordras, enligt en inom ecklesiastikdepartementet uppgjord i högre löneapproximativ
beräkning, från och med år 1893 ett belopp af 5,000 kronor n,adutöfver
hvad förut är för detta ändamål anslaget. I anledning deraf får
jag hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning
derom, att anslaget till seminarierna för folkskolelärares bildande må för
berörda ändamål ökas med 5,000 kronor.

Domkapitlet i Vexiö har på anhållan af rektor vid folkskolelärare- [12.]
seminariet derstädes inkommit med underdånig framställning derom, attjg^J^
undervisning i slöjd måtte blifva införd vid nämnda seminarium. Såsom skoieiärareieskäl
derför har åberopats, att, då slöjdundervisning i folkskolorna för 1

hvarje år blefve mera allmän och förmåga att meddela sådan allt oftare
fordrades af folkskolelärarne, hvilket haft till följd att många folkskolelärare,
som icke under sin utbildning vid folkskolelärareseminarierna fått
åtnjuta undervisning i slöjd, nödgats genomgå särskilda af landsting,
hushållningssällskap eller enskilde anordnade slöjdkurser för att erhålla
ökad behörighet, det utan tvifvel vore fördelaktigare, om undervisning i
slöjd liksom i andra folkskolans läroämnen meddelades redan^ vid seminariet,
i synnerhet som både folkskolelärarne och kommunerna, åtminstone
i Smålands fattiga bygder, hade svårt att skaffa medel till de omkostnader,
som eljest fordrades för att de förre skulle förvärfva skicklighet att meddela
ifrågavarande undervisning. Dertill komme, att undervisning i slöjd redan
blifvit införd vid några seminarier, hvadan allt skäl förefunnes för anordnande
af dylik undervisning äfven vid seminariet i Vexiö, hvilket vore
beläget i en landsort, der ett allmännare införande af slöjdundervisning i
folkskolan icke blott skulle hafva pedagogisk betydelse utan äfven möjligen
skulle kunna bidraga till främjandet af befolkningens välstånd..

Med hänvisning till den utredning af frågan om undervisning i slöjd
vid seminarierna, som i bilagor till 1887 ars statsverkspropositioner lemnades
af departementets dåvarande chef, får jag erinra derom, att undervisning
i slöjd redan är införd vid folkskolelärareseminarierna i Karlstad,
Hernösand och Lund samt att anslag är beviljadt för anordnande af dylik
undervisning vid seminariet i Linköping.

Kostnaderna för införande af slöjdundervisning vid folkskolelärareseminariet
i Vexiö äro beräknade till eu utgift för en gång af 1,500 kronor,

Bill. Ull Kikad. Prot. 181)2. 1 Sand. 1 Afd. 16

122 Åttonde hufvudtiteln.

h vilket belopp afses för ordnande af lokal och inköp af verktyg, samt till
en årlig utgift af 1,500 kronor till arfvode åt lärare, hyra för lokal, inköp
af virke m. m.

Med anledning af hvad nu blifvit anfördt, hemställer jag, det
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att för anordnande af undervisning
i slöjd vid folkskolelärareseminariet i Vexiö anslaget till seminarierna för
folkskolelärares bildande ma höjas med 1,500 kronor; och torde jag vid
redogörelsen för de å extra stat erforderliga anslagen få återkomma till
frågan om det i förevarande hänseende för en gång erforderliga belopp.

[13.] Sedan under en följd af år erforderliga medel till uppehållande af

Mj™fo9ikUn.(je!''visn^nffi: sUid Vid f°lkskddärarinneseminarierna i Stockholm och Kalmar
afcoWaYaWnne-blifvit på särskilda ansökningar af Kongl. Maj:t anvisade, täcktes Kongl.

TZZl ''iAf.ai:t §öra framställning till 1890 års riksdag derom att, för anordnande
Umeå. af undervisning i slöjd vid tre folkskolelärarinneseminarier, anslaget till
seminarierna för folkskolelärares bildande måtte ökas med 2,400 kronor.
Efter det Riksdagen bifallit denna Kongl. Maj:ts framställning, hafva
eifördel liga bestämmelser lemnats om meddelande af slöjdundervisning vid
seminarierna i Stockholm, Kalmar och Skara.

Den erfarenhet, som vunnits om lämpligheten af undervisning i slöjd
vid de qvinliga seminarierna, har varit synnerligen tillfredsställande. Det
hai . visat sig icke allenast, att slöjden utan olägenhet kunnat vid dessa
seminarier införas som undervisningsämne, utan ock att lärarinnor, hvilka
utgått derifrån, kunnat med framgång undervisa i detta vigtiga ämne.

På grund så väl deraf som ock af den omständighet, att de lärarinnor,
som genomgått seminarier, der undervisning i slöjd icke är anordnad, vid
ansökningar till^ lärarinnebefattningar ofta komma att stå tillbaka för dem,
som hafva afgångsbetyg äfven i slöjd, synes mig tiden vara inne att införa
undervisning i slöjd äfven vid de två qvinliga seminarier, der dylik
undervisning ännu ej meddelas, nemligen i Falun och Umeå. Hvad seminariet
i Falun angår, har dess rektor inkommit till Kongl. Makt med
en särskild framställning härom.

De ai liga kostnader, som äro erforderliga för slöjdundervisningens
anordnande, nemligen aflönande af lärarinna m. in., äro beräknade till i
medeltal 800 kronor för hvarje seminarium.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,
det Kongl. Maj:t täcktes göra framställning till Riksdagen derom,
att för anordnande af undervisning i slöjd vid folkskolelärarinneseminarierna
i F alun och Umeå anslaget till seminarierna för folkskolelärares
bildande må ökas med 1,600 kronor.

Åttonde hufvndtiteln. 123

Sedan betydande brister å förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare [14.]
vid folkskolor och småskolor under en följd af år uppstått, beslöt 1888
års riksdag att höja nämnda anslag från 3,193,000 kronor till 3,500,000 anslag.
kronor, eller med 307,000 kronor. Oaktadt den vidtagna förhöjningen uppstod
redan år 1889 en brist af 250,275 kronor 60 öre, oeb det följande året
uppgick bristen till icke mindre än 322,491 kronor 23 öre. Visserligen
höjde Riksdagen år 1891 det ifrågavarande anslaget med 25,000 kronor
eller till 3,525,000 kronor; men denna förhöjning tillkoin uteslutande för
tillämpning af Riksdagens beslut om löneförbättring för sådana lärare och
lärarinnor vid folkskolor, som oförvitligt tjenstgjort såsom ordinarie under

fem är. 0

Då med hänsyn till det stora missförhållande, som i fråga om detta
anslag under de senare åren förefunnits mellan det beräknade och det
verklfga behofvet, är uppenbart, att anslagets nuvarande belopp kommer att
i högst väsentlig grad öfverskridas, torde en successiv höjning af nämnda
förslagsanslag böra ega rum. Med anledning häraf hemställer jag, det Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att höja omförmälda anslag från nuvarande
beloppet, 3,525,000 kronor, till 3,725,000 kronor, eller med 200,000
kronor.

V eterinärundervisningen.

1 skrifvelse den 28 september 1891 har direktionen för vetennärin- [15.]
stitutet i Stockholm anfört, bland annat, att enligt institutets den 30 mai
1879 faststälda stat anslagits till underhäll af byggnader och stängsel vidhållaf byggnainstitutet
ett belopp af 1,000 kronor, hvilket, på Kongl. Maj:ts derom*;
till 1888 års riksdag aflåtna nådiga proposition, förhöjts med ett lika närinstitutet i
belopp, så att från 1889 års ingång funnits för ändamålet att tillgå 2,000 Stockholmkronor
årligen. Under de sista tio åren, eller alltsedan institutet inflyttat
i de för detsamma nu upplåtna byggnader, hade kostnaden för underhållet
af dem och det omkring tomten befintliga stängsel, som vore mera
än 900 meter långt, varit i ständigt stigande och under de senaste fem
åren uppgått:

1886 till ............................................... kronor 1,649: 70

1887 » » 1,510: 67

1888 » ........................................... * 2>426: 19

1889 » * 2,219: 30

1890 » > 2,815: 02

eller sammanlagdt kronor 10,620: 88,

124 Åttonde hnfrndtiteln.

under det att härtill för samma fem år, enligt hvad nyss förmälts, funnits
anvisade allenast 7,000 kronor, hvadan under tiden till fyllande af
bristen, 3,620 kronor 88 öre, mast anlitas de för undervisningsmateriel
och andra diverse omkostnader afsedda medel. Da emellertid ifrågavarande
byggnader, enligt officiella uppgifter, funnes värderade till 452,096 kronor
13 öre, vore naturligt att'' desamma, Indika,nu varit begagnade i elfva
år, måste, för att ej i väsentlig mån förfalla, kräfva ett betydligt större
belopp i årlig underhållskostnad än derför nu anvisade 2,000 kronor,
helst dessa byggnader, som innehölle laboratorium, anatomi- och obduktionssalar,
smedjor samt stall för sjuka hästar, hundar och andra djur, i
följd deraf icke kunde i afseende på underhållet jemföras med vanliga
boningshus, utan vore i högre grad än sådana utsatta för skador och förstörelse.
_ Vid flera föregående tillfällen och senast nästlidna år hade direktionen
i följd af de knappa tillgångarna måst afslå framstälda fordringar
å vissa reparationsarbeten, som, ehuru nödiga, dock kunnat uppskjutas;
men ett sådant förfaringssätt kunde icke i längden fortgå, utan att''stora
skador å byggnaderna uppstode.

Till förekommande häraf, och då inom kort ganska omfattande underhållsarbeten
å institutets byggnader måste utföras, samt de till undervisningens
bedrifvande anvisade, i och för sig knappt tillmätta medel icke
utan densammas åsidosättande kunde vidare användas till underhåll af
byggnader och stängsel samt gårdar och vägar, har direktionen, som icke
tilltrott sig att kunna under närmaste åren i behörigt skick vidmakthålla
dessa byggnader m. m. för mindre belopp än 4,500 kronor om året, underdånigst
hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att det i staten
för veterinärinstitutet uppförda anslagsbelopp 2,000 kronor till byggnaders
och stängsels underhåll måtte höjas med 2,500 kronor.

Att en förhöjning i nämnda anslagspost är af behofvet påkallad lärer
efter hvad sålunda blifvit anfördt icke kunna bestridas, men då efter berörda
anslags höjande från och med år 1889 bristen deri uppgått för sistnämnda
år endast till 219 kronor 30 öre och för år 1890 till 815 kronor
2 öre, synes mig anslagstillökningen för närvarande kunna bestämmas något
lägre, än direktionen föreslagit. Jag hemställer derför, att Kongl. Maj:t
behagade föreslå. Riksdagen att i staten för veterinärinstitutet i Stockholm
bevilja en förhöjning af 1,500 kronor till byggnaders och stängsels underhåll,
hvarigenom anslaget till nämnda institut, nu 49,100 kronor, skulle
komma att uppgå till 50,600 kronor.

Åttonde hnfvudtiteln.

125

Vetenskapsakademien.

I skrifvelse den 10 juni 1891 har vetenskapsakademien fäst Kongl. [16.]
Maj:ts uppmärksamhet å det missledande sätt, hvarpå anslagen till
under akademiens inseende stälda statsinstitutionerna, naturhistoriska riks-,Ytn(ie ; rikt
museum och meteorologiska centralanstalten, i riksstaten uppförts, och istate"n^“a
sådant hänseende meddelat, att af anslaget till naturhistoriska riksmuseets
expenser, 10,370 kronor, endast 2,900 kronor, eller det belopp, hvarmed
ifrågavarande expensanslag vid 1878 års riksdag förhöjdes, upptagits under
museets anslag och återstoden påförts vetenskapsakademien, samt
att, oaktadt en särskild räkenskap vore för meteorologiska centralanstalten
upplagd och granskades så väl af kammarrätten som af Riksdagens revisorer,
anstalten med sina anslag icke uppförts i riksstaten särskildt såsom
eu fristående institution, utan inordnats under vetenskapsakademien.

Detta förhållande vore i hög grad oegentligt, då anstalten, lika väl som
riksmuseum, vore en särskild statsinstitution, stäld under akademiens inseende
och vård, och hade derjemte ej sällan ledt till ofördelaktiga misstydningar
för akademien, hvilken derigenom i ekonomiskt hänseende förblandats
med de henne underlydande statsinstitutionerna. I anledning
häraf och då det så väl för statsverket vore angeläget, att ordning och
klarhet blefve iakttagna i riksstaten, som det ock vore af vigt för akademien,
att hennes förhållande till de under hennes inseende stälda statsinstitutioner
blefve så klart faststäldt, att någon missuppfattning i detta
hänseende icke rimligtvis kunde uppkomma, har akademien i underdånighet
anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes så bereda, att de antydda origtigheterna
måtte varda rättade, nemligen sålunda:

att 7,470 kronor, som nu äro i riksstaten uppförda såsom anslag till
akademien, men som enligt nådiga brefven den 11 december 1863 och den
12 mars 1876 utgjorde riksmuseets expensanslag, intilldess den senaste förhöjningen
af detsamma med 2,900 kronor af 1878 års riksdag beviljades,
varda till museets stat öfverförda, så att dettas expensanslag blifver i sin
helhet upptaget till dess för närvarande utgående verkliga belopp, 10,370
kronor; samt

att den meteorologiska centralanstalten varder, i likhet med riksmuseum,
med sina anslag uppförd i riksstaten såsom en särskild statsinstitution under
akademiens vård, och att således de såsom anslag till akademien nu i
riksstaten uppförda, men till centralanstalten anvisade medel, tillsammans
25,050 kronor, deraf 16,000 kronor reservationsanslag, öfverföras till anstaltens
ordinarie stat.

126 Åttonde hufvud ti teln.

Statskontoret, som genom nådig remiss fått sig anbefaldt att häröfver
afgifva utlåtande, liar i underdånighet anfört, att vid granskning af hvad
akademien meddelat beträffande det sätt, hvarpå naturhistoriska riksmuseets
expensanslag och° anslaget till meteorologiska centralanstalten förekomme i
riksstaten, icke något varit att erinra, samt att statskontoret funnit akademiens
förslag vara lämpligt och ledande till reda och lättare öfversigt vid
redovisningen, hvarför statskontoret hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen,

att åttonde hufvudtitelns anslag till vetenskapsakademien,

nu uppfördt med ................................................................ kr. 44,980: —

(deraf 16,000 kronor reservationsanslag) måtte, minskadt
med dels de vid 1862—1863 och 1876 årens riksdagar
till expenser vid naturhistoriska riksmuseum beviljade

medel, tillhopa ............................................... kr. 7,470: —

och dels anslaget till meteorologiska centralanstalten.
............................................. » 25,050: —

(deraf 16,000 kronor reservationsanslag),.. _ » 32,520: —

i riksstaten upptagas med återstående ................................. kr. 12,460: —

att det å samma hufvudtitel uppförda anslaget till naturhistoriska
riksmuseum, eller .................................................. » 67,550: —

måtte, ökadt med nyssberörda................................................ » 7,470: —

upptagas i riksstaten med ................................................ kr. 75,020: —

samt att i riksstaten, näst efter anslagsrubriken »Naturhistoriska
riksmuseum», införes en ny rubrik, »Meteorologiska
centralanstalten», och under denna rubrik uppföres det
för anstalten nu under rubriken »Vetenskapsakademien» anvisade
anslag........................................................................... kr. 25,050: —

(deraf 16,000 kronor reservationsanslag).

Då jag anser detta förslag välbetänkt, får jag, som framdeles återkommer
till denna fråga, nu tillstyrka, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att, under vilkor af bifall till förslaget om öfverflyttande
till naturhistoriska riksmuseets anslag af 7,470 kronor från nuvarande anslaget
till vetenskapsakademien samt om införande i riksstaten af en ny
rubrik, »Meteorologiska centralanstalten», och uppförande under denna rubrik
af det för anstalten nu under rubriken »Vetenskapsakademien» anvisade
anslag, 25,050 kronor (deraf 16,000 kronor reservationsanslag), ordinarie
anslaget till vetenskapsakademien, nu 44,980 kronor, måtte, minskadt med
nämnda belopp, 32,520 kronor, i riksstaten upptagas med återstående 12,460
kronor.

Åttonde hufvudtiteln.

127

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

Vid flera tillfällen och senast i skrifvelse den 29 september nästlidna [17.]
år har vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien framhållit otillräckligheten
af det för inredning i statens historiska museum och myntkabinettetning ; statens
beviljade ordinarie anslag, 300 kronor. Akademien har derom nu anfört,
hurusom enligt de föreskrifter, hvilka den 17 oktober 1890 meddelats ro- kabinettet.
rande de under akademiens inseende stälda statssamlingarna, riksantiqvarien
vore inför Kongl. Maj:t ansvarig för deras noggranna vård. Såsom
vilkor härför fordrades emellertid, att möjlighet förefunnes att åt dessa
samlingar lemna verklig vård; men sådant vore icke fallet, da de för
ändamålet nödvändiga penningmedlen saknades.

Nämnda samlingar ökades år efter år; statens historiska museum vore
en af de största och dyrbaraste bland likartade samlingar, och samlingen
af mynt och medaljer intoge äfven en framstående plats. Som dessa
samlingar vore af vetenskaplig art och deras innehåll skulle vara tillgängligt
för forskare och för allmänheten, vore det icke tillräckligt att
inlägga de årligen inkommande nyförvärfvade föremålen i magasin, utan
de måste utställas i skåp och lådor. Detta kunde likväl icke ske utan
medel till anskaffande af nödig ntställningsmateriel Vid inflyttningen i
den nuvarande lokalen anvisades ett då tillräckligt arsanslag af 300 kronor
till kompletterande af den genom extra statsanslag bekostade inredningen;
men denna summa vore numera alldeles otillräcklig i förhållande till samlingarnas
tillväxt och det deraf framkallade behofvet att omordna vissa af
de redan uppstäda serierna. Särdeles stora och dyrbara förvärf, dels Jnköpta
för statsmedel, dels till samlingarna skänkta af akademien, måste
ligga magasinerade, hvarigenom de vore svartillgängliga. De skrymmande
och i vetenskapligt hänseende ytterst vigtiga grottfynden från stora Karlsön
måste förvaras inpackade i lådor och lärår. Stora serier af fynd från
Gotlands jernålder delade samma öde, och den vackra samlingen af grekiska
mynt vore likaledes magasinerad. Det systematiska ordnandet af de
utländska medeltidsmynten, näst samlingen af svenska mynt och medaljer
den vigtigaste i myntkabinettet, hade måst afbrytas, emedan skap saknades.

Icke ens de svenska mynten och medaljerna, hvilkas antal under de senaste
åren blifvit genom enskildes gåfvor i hög grad ökadt, kunde fullständigt
utläggas. Men det vore icke nog med de praktiska olägenheter, som detta
magasinerande innebure; föremålen sjelfva lede genom att ligga inpackade,
ocli åtgärder för deras underhåll försvårades till följd af det sätt, hvarpå
de hölles förvarade.

[18.]

Understöd a,
tonsättare.

128 Åttonde hufvudtiteln.

Det hade visserligen ifrågasatts, att akademien, som egde enskilda tillgångar,
kunde bekosta skåp och lådor i samlingssalarna; men akademiens
enskilda medel hade tillkommit genom donationer af enskilde personer,
livilkas syftemål varit att åstadkomma eu utveckling, icke att genom statens
befriande från sadana utgifter, som måste anses tillkomma densamma, blott
bibehålla det fö rhandfen vara n d e tillståndet.

JFör närvarande behöfde statens historiska museum åtminstone åtta
fristående skap, hvarjemte inredningen i flera gamla skåp borde ändras,
och för myntkabinettet behöfdes fyra dubbelskåp samt ett stort medalj bord.
För att tillfredsställa ögonblickets kraf erfordrades sålunda en rätt betydande
summa. Akademien ansåge sig dock böra inskränka sig till att
hemställa dels om ett särskildt extra anslag af 1,000 kronor, att användas
för inredningsarbeten under år 1892, samt dels derom att från och med
ar 1893 ordinarie anslaget för underhåll och fortsättning af inredningen i
statens historiska museum och myntkabinettet måtte höias från 300 kronor
till 1,000 kronor.

Da behofvet af förhöjning i nämnda anslagspost synes mig till fullo
ådagalagd t, får jag, som anser medel för de till utförande under innevarande
ar ifrågasätta inredningsarbeten icke böra af Riksdagen äskas, i underdånighet
hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att i det å vitterhets-,
historie- och antiqvitetsakademiens stat uppförda anslag, 300 kronor,
för underhall och fortsättning af inredningen i statens historiska museum
och myntkabinettet bevilja en förhöjning af 700 kronor, hvarigenom akademiens
ordinarie anslag, nu 28,750 kronor, skulle komma att uppgå till
29,450 kronor.

Musikaliska akademien.

I skrifvelse den 17 september 1891 har musikaliska akademien anfört,
att, som bekant, de musikaliska kompositörernas ställning hos oss ingalunda
vore sådan, att de kunde påräkna att genom sin verksamhet såsom tonsättare
bereda sig en inkomst, som ens tillnärmelsevis motsvarade lefnadsbehofven.
Det kunde till och med sägas, att, ju mera omfattande och ju konstfullare
utarbeta^ ett musikverk vore, desto mindre utsigt hade tonsättaren
att få sitt derpå nedlagda arbete i någon mån ersatt. I lyckligaste fall kunde
han måhända hoppas att få verket utfördt — utan arfvode, eller tryckt —
utan författarehonorar. Omsorgen om lifsuppehället tvingade honom sålunda
att vända sig till andra grenar af musikalisk verksamhet, såsom utöfning
af eller undervisning i tonkonst, och endast undantagsvis kunde

Åttonde hufvndtiteln. 129

lian bereda sig tillfälle att genom skapande verksamhet tillfredsställa sitt
eget musikaliska behof, dervid han i de flesta fall af praktiska hänsyn
hölle Dsig till visans eller pianostyckets mera tillgängliga former.

Å andra sidan vore otvifvelaktigt den musikaliska konstens lif och
utveckling i väsentlig mån beroende derpå, att de skapande förmågorna,
der de uppstode, äfven funne tillfälle till utbildning och verksamhet. Da
som allmänt erkändt finge antagas, att musiken, så väl som hvarje annan
konst, icke blott för sin egen skull utan ock för sin i stor mening uppfostrande
inverkan vore af största betydelse för ett lands odling, borde
hon ock kunna anses ega berättigade anspråk på att, just i hvad som
rörde hennes vigtigaste och ömtåligaste grenar, från statens sida njuta det
skydd och den uppmuntran, som i allmänhet komme kul tur intressen till
del, helst staten icke undandragit sig liknande förpligtelser, när det galt
litteratur eller bildande konst. Så vore ett årligt anslag af 6,<)00 kronor
beviljadt till understöd åt framstående vitterhetsidkare, att utdelas efter
förslag af svenska akademien, och till de bildande konsternas befordran
funnes anvisadt ett årligt belopp af 9,000 kronor till resestipendier, de
der ofta för längre tid åt sina innehafvare betryggade ett ostördt arbete i
konstens tjenst. Genom det för inköp af lefvande svenska konstnärers
arbeten å nationalmusei stat uppförda anslag af (>,000 kronor årligen bildades
och vidmagthölles en samling, representerande den inhemska konsten,
hvarförutom dennas idkare i hoppet att se sin talang uppskattad och sitt
arbete ersatt egde eu sporre till fortsatt verksamhet, På musikens område
deremot vore de skapande konstnärerna uteslutande hänvisade till
den sparsamma uppmuntran, som enskilde förläggare och allmänheten
kunde förunna dem.

T våra grannländer, Norge och Danmark, ansåges deremot rättvist att
låta den musikaliska konstens representanter varda delaktiga af statsunderstöd,
lika väl som författare? och bildande konstnärer. Så hade de norske
tonsättarne Edv. Grieg och Joll. Selmer hvardera ett årligt understöd af
1,600 kronor, och samma summa vore äfven beviljad åt Johan Svendsen.
År 1889 anslogs åt norske kompositören Chr. Sinding ett belopp af 1,500
kronor årligen i två år samt åt numera aflidne Joh. D. Behrens ett lika
stort belopp. Till »Kunstneres Reiser i Odlandet» utginge 9,000 kronor
årligen, hvaraf 4,000 kronor till musici, skådespelare och författare. Ännu
betydligare vore det understöd danska staten lemnade inhemska kompositörer.
1 budgeten 1890—1891 vore uppförda fasta »livsvarige Heedersgaver»
till I. P. E. Hartmann och den nyligen aflidne N. W. Gade å 8,000
kronor årligen till hvardera, »fäste Understöttelser» åt Emil Horneman,
August Winding, Gkeser och Emil Hartmann å 1,000 kronor årligen åt hvar Bih

Ull llikstl. Vrot. 18.92. 1 Samt. 1 A fd. 17

[19.]

Förändradt
sätt för anslags
uppförande
i riksstaten.

[20.]
Förändradt
sätt för anslags
uppförande
i riksstaten.

I30 Åttonde hnfvudtiteln.

derå, äfvensom understöd för två eller tre år åt organisten G. MathisonHansen,
kompositörerne Bohlmann, T. A. Krygell och O. Mailing 800 kronor
årligen åt hvardera, eller tillsammans för nämnda budgetår 13,200 kronor.

Deri uppfattning af statens intresse att understödja den inhemska tonsättningen,
som sålunda blifvit genomförd både i Norge och i Danmark,
hade äfven blifvit erkänd och åtminstone vid ett tillfälle tillämpad hos oss''
i det att Riksdagen år 1883 beviljade förre hofkapellmästaren L. Norman
ett årligt understöd af 2,000 kronor.

Pa grund af hvad sålunda anförts har akademien hemstält, att Kongl.
Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om beviljande af ett.
belopp af 6,000 kronor årligen till understöd åt musikaliska kompositörer.

De skäl, akademien för sin framställning anfört, synas mig fullt giltiga.
Det gäller här den gren af tonkonsten, som ej blott är den högsta och
för den fosterländska odlingen af mest ingripande betydelse, utan äfven,
såsom erfarenheten visat, mest i behof af eu verksam omvårdnad. Det
torde ej lida något tvifvel, att det understöd, som i Norge och Danmark
från statens sida lemnats dessa länders kompositörer, kraftigt bidragit till
den norska och danska tonkonstens utveckling och nationella pregel, liksom
att äfven hos oss goda frukter äro att vänta af eu liknande uppmuntran
från det allmännas sida. Jag tillstyrker fördenskull, det Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till understöd åt inhemska tonsättare
uppföra under musikaliska akademiens stat ett årligt anslag af 6,000
kronor, att af Kongl. Maj:t, efter akademiens hörande, fördelas; kommande
vid bifall härtill akademiens anslag, nu 44,900 kronor, att uppgå till
50,900 kronor.

Naturhistoriska riksmuseum.

Under åberopande af hvad jag förut rörande anslaget till vetenskapsakademien
yttrat, hemställer jag, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att ordinarie anslaget till naturhistoriska riksmuseum, nu 67,550
kronor, måtte,. ökadt med de vid 1862—1863 och 1876 årens riksdagar
till expenser vid museet beviljade, för närvarande under rubriken »Vetenskapsakademien»
uppförda medel, tillhopa 7,470 kronor, upptagas i riksstaten
med 75,020 kronor.

Meteorologiska centralanstalten.

Med hänvisning till mitt anförande i fråga om anslag till vetenskapsakademien,
får jag vidare tillstyrka, det Kongl. Maj t behagade hos Riksdagen
göra framställning derom, att bland de ordinarie anslagen i riks -

Åttonde hufvudtiteln. 13!

staten, näst efter anslagsrubriken »Naturliistoriska riksmuseum», matte
införas eu ny rubrik, »Meteorologiska centralanstalten», och under denna
rubrik uppföras det för anstalten nu under rubriken »Vetenskapsakademien*
anvisade anslag, 25,050 kronor (deraf 16,000 kronor reservationsanslag).

Kyrkors underhåll.

I underdånig skrifvelse den 29 juli 1891 har domkapitlet i Visby [21.]
hemstält, att till Riksdagen måtte aflåta nådig proposition om ökning till
dubbla beloppet af det årliga statsunderstöd, 50 tunnor eller 82,4461 hek- domkyrka.
toliter spanmål, hälften råg och hälften korn, som Vishy domkyrka nu

åtnjuter. _

Det ifrågavarande anslaget härleder sig från beslut vid riksdagarna
!844—1845 och 1847 — 1848. Vid den förstnämnda riksdagen beviljades,
med föranledande af en inom riksdagen gjord framställning, till domkyrkans
underhåll 50 tunnor af kronans behållna arrendespanmål af Visborgs kungsladugård,
att årligen intill derpå följande riksdag utgå. Ärendet återkom i
form af kongl. proposition till sistnämnda riksdag. Sedan nemligen domkyrkorådet
hos Kongl. Maj:t anmält, att domkyrkan i Visby icke, i likhet
med andra stiftskyrkor, åtnjöte så kallad domkyrkotunna och icke både
vare sig någon inkomst af vin- och byggnadssåd eller egna medel, sa att
de obetydliga inkomsterna, hvilka bestode i begrafnings- och håfmedel,
bänkhyror samt kyrkan tillfallande böter, knappast försloge till kyrkobetjeningens
aflöning och smärre förefallande oundgängliga^ utgifter, samt att
kyrkans tillstånd vore sådant, att eu snar reparation påkallades, hvartill
erfordrades minst en summa af 9,133 riksdaler 16 skillingar banko, fann
Kongl. Maj:t godt, att, i enlighet med domkyrkorådets derom gjorda anhållan,
i nådig proposition till 1847—1848 års riksdag föreslå, att Visby
domkyrka måtte för dess i ståndsättande och framtida bestånd framgent
få bibehålla ofvanberörda vid riksdagen 1844—1845 åt kyrkan beviljade
understöd af 50 tunnor spanmål årligen. Denna framställning blef af
Rikets ständer bifallen. Ifrågavarande anslag är numera, efter den med år
1881 vidtagna förändrade uppställningen af riksstaten, uppfördt i den vid
anslagsrubriken »Kyrkors underhall» förekommande kolumn föi »Indelning
och dermed jemförlig anvisning på förslag: ersättningar»..

I ofvannämnda underdåniga skrifvelse har domkapitlet förmält, att
med iakttagande af den största sparsamhet och undvikande af andra
utgifter än sådana, som afsett kyrkans bestånd och de oundgängligaste
vilkoren för dess begagnande, eu lör kyrkans ^undsättande afsedd fond,
uppgående enligt 1889 års bokslut till 17,610 kronor 72 öre, kunnat

132 Åttonde hufvudtiteln.

bildas dels genom statsbidraget dels genom de i förhållande till motsvarande
tillgångar betydande utgifter, som Visby stads- och landsförsamlingar
för ändamålet samtidigt underkastat sig. Genom den sedan
slutet af år 1890 pågående reparation af kyrkans inre komme emellertid,
oaktadt reparationen begränsats till allenast det nödvändigaste, fondens
tillgångar att med ar 1891, under hvilket år reparationen skulle fullbordas,
alldeles eller i det närmaste uttömmas, helst reparationen medfört utgifter,
hvilka icke kunnat förutses eller undvikas. Enligt hvad en af domkapitlet
upprättad tablå utvisade, hade kyrkans utgifter under de sistförflutna tio
aren i medeltal utgjort 1,067 kronor 17 öre om året. Klart vore att, om
ökadt statsunderstöd icke erhölles, kyrkan för framtiden skulle uteslutande
vara hänvisad till det nu utgående statsunderstödet, hvars medelvärde för
aren 1881- 1890 utgjort allenast 687 kronor 4 öre, och till bidrag från
församlingarna. Dessa, som för den pågående reparationen anslagit ett
belopp af 16,000 kronor, hvilket endast kunnat ske genom en med samma
belopp ökad skuldsättning, lede emellertid af stort ekonomiskt betryck och
skulle säkerligen icke kunna utan allra största svårighet bära de ökade
utgifter, af hvilka de sålunda i omförmälda hänseende hotades.

Sistnämnda förhållande vitsordas särskildt i det yttrande, hvilket i
ärendet afgifvits af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Gotlands län,
som dervid förordat bifall till domkapitlets hemställan. Af detta yttrande
framgår, att församlingarna ingalunda undandragit sig att för domkyrkan,
hvilken på samma gång användes såsom församlingskyrka, anvisa för underhåll
och förbättringar nödiga medel. Utom det till pågående reparation
beviljade anslaget, af 16,000 kronor hade församlingarna under åren
1845 1889 utgifvit för kyrkans underhåll tillsammans 33,355 kronor 2 öre.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande anser, att församlingarnas förmåga till
utgifter för detta ändamål nu natt sin gräns. Enligt bifogadt utdrag af
Visby stads debiterings- och uppbördslängder för åren 1886—1890 hafva
kommunalutskylderna derstädes för dessa fem år vexlat mellan 6 kronor
28 öre och 6 kronor 58 öre för bevillningskrona. Denna utskyld kommer
nu, enligt hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande anfört, att ökas med
ränta och amortering å lån för gäldande af kostnader för pågående byggnad
af ett nytt folkskolehus och för kyrkoreparation till sammanlagdt
belopp af antagligen omkring 80,000 kronor.

Statskontoret, som inkommit med infordradt utlåtande i ämnet, yttrar,
att församlingarna visserligen icke kunde anses för domkyrkans underhåll
hafva varit betungade med större utgifter än annan lika stor församling
maste utgöra till sin kyrkas byggnad och underhåll, men att — då, efter
ivad domkapitlets framställning gafve vid handen, omförmälda besparings -

Åttonde hufvudtiteln. 133

fond blefve till större delen, om ej helt och hållet, anlitad för bestridande
af kostnader för nu pågående reparation af domkyrkans inre, och kyrkan
alltså derigenom för framtiden komme att gå i mistning af den hittills
till fonden inflytande ränteinkomst — statskontoret, vid det af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande vitsordade förhållande att församlingarna vore
urståndsätta att vidare än som skett bidraga till kyrkans underhåll, ansage en
förhöjning i det nu utgående anslaget vara af behofvet påkallad och sa mycket
hellre böra ega rum, som, på sätt en af statskontoret uppgjord och vid
dess utlåtande fogad förteckning närmare utvisar, till hvar och en af rikets
öfriga domkyrkor utom den i Lund utginge anslag af statsmedel, vida
öfverstigande det åt Visby domkyrka beviljade. Men, ehuru statskontoret
sålunda förordar en förhöjning af det nuvarande årliga anslaget, anser
dock statskontoret denna förhöjning kunna blifva något mindre, än domkapitlet
ifrågasatt, utan att ökade bidrag från församlingarna pafordras.
På sätt statskontoret anmärkt, har anslaget användts till bestridande bland
annat af vissa mindre omkostnader för domkapitlets expedition samt till
krono- och kommunalutskylder, detta sistnämnda beroende derpå, att domkyrkan
påförts inkomstbevillning för det kyrkan årligen tillfallna statsanslaget,
ehuru jemlikt § 11 mom. 2 b) i den från och med år 1884
gällande bevillningsförordning af den 14 september 1883, för kyrkan icke
vidare bort utgöras dylik bevillning. Då dessa oegentligheter måste upphöra,
anser statskontoret med hänsyn jemväl dertill, att spanmålsanslag
numera icke böra förekomma, ett anslag i penningar till belopp af 1,000
kronor i stället för det nuvarande spanmålsanslaget vara för ändamålet
tillfyllest.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt tillåter jag mig hemställa,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att, under vilkor att det anslag af 82,4461 hektoliter spanmål, hälften
råg och hälften korn, som för närvarande med lösen efter inedelmarkegångspris
tillkommer Visby domkyrka, med slutet af år 1892 upphör att
utgå, till domkyrkans iståndsättande och framtida bestånd må från och
med år 1893 anvisas ett årligt belopp af 1,000 kronor;

att för sådant ändamål den vid anslagsrubriken »Kyrkors underhåll»
förekommande anvisning i kontant, nu 6,528 kronor, må höjas till 7,528
kronor; och

att den vid samma rubrik i kolumnen »Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag: ersättningar» uppförda summa, 170,000 kronor,
må nedsättas med ett jemnadt belopp af 600 kronor;

i följd hvaraf anslaget till kyrkors underhåll skulle ökas med 400
kronor, eller från 369,828 kronor till 370,228 kronor.

134

Åttonde hufvndtiteln.

[22.]

Skrifmateria
lier och expenser,
ved,
m. m.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

I öfriga ordinarie anslag under åttonde hufvudtiteln har jag icke att
föreslå annan förändring än att, för jemnande af liufvudtitelns slutsumma,
förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved in. in., för närvarande
upptaget till 23,078 kronor 64 öre, måtte höjas med 19 kronor 36 öre,
eller till 23,098 kronor.

Åttonde hufviultiteln.

135

Extra anslag.

Riksarkivet.

Med anledning af riksarkivariens i skrifvelser den 29 september och [23.]
den 12 december 1891 gjorda framställning tillstyrker jag, det Kongl.

Majd. måtte föreslå Riksdagen att till fortsatt utgifvande i tryck genom handlingar.
riksarkivet af sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets
historia, på extra stat äfven för år 1893 anvisa ett belopp af
3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera föregående år varit för
ändamålet beviljadt.

I nyss omförmälda skrifvelser bar riksarkivarien hemstält, att jemväl [24.]
för år 1893 måtte på extra stat beviljas 1,500 kronor till fortsatt utgif-^A"”^/
vande genom riksarkivet af »Svenska riksdagsakter jemte andra handlingar, dagsakter».
som höra till statsförfattningens historia under tidehvarf vet 1521—1718».

Med anledning häraf och då de skäl, som föranledt Riksdagen att
under de senaste åren anslå medel för ifrågavarande ändamål, fortfarande
äro gällande, tillstyrker jag, det Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att jemväl för år 1893 på extra stat bevilja för sagda ändamål ett
anslag af 1,500 kronor, eller samma belopp, som för innevarande år blifva
anvisadt.

Kongl. biblioteket.

Sedan Riksdagen, med anledning af derom gjord nådig proposition, [25.]
på det kongl. biblioteket skulle kunna hållas tillgängligt för allmänheten^?
äfven å viss tid af eftermiddagarna, på extra stat för år 1892 beviljat dels biblioteket altför
anbringande af elektrisk belysning i vissa af bibliotekets lokaler 2,287
kronor, dods till bestridande af den med belysningen förenade driftkostnad middagarna.
500 kronor, dels till arfvoden åt tjensteman och vaktbetjening för särskild

[26.]

Statens konstindustriella

samlingar.

[27.]

Anslag till för
ändrad inredning
m. m.

136 Åttonde hufvudtiteln.

ef t ermi dda gstj en s tg ö ring, då biblioteket å sådan tid bölles öppet, 1,000
kronor, har öfverbibliotekarien vid kongl. biblioteket i skrifvelse den 18
november 1891 underdånigst anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att på extra stat för år 1893 måtte anvisas till bestridande af
omförmälda driftkostnad lika stort belopp som för år 1892 eller 500 kronor
samt till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman och vaktbetjente för den
särskilda eftermiddagstjenstgöringen 1,500 kronor eller samma belopp, som
för enahanda ändamål af öfverbibliotekarien begärdes för innevarande år.

Då den ifrågavarande anordningen först med detta år träder i verksamhet,
samt någon erfarenhet beträffande kostnaden för dess uppehållande ännu
icke kunnat vinnas, finner jag mig icke ega skäl att nu för ändamålet ifrågasätta
högre anslag, än Riksdagen i sådant afseende för innevarande år beviljat.
Jag hemställer derför, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, på det kongl. biblioteket må fortfarande hållas tillgängligt för
allmänheten äfven å viss tid af eftermiddagarna, anvisa på extra stat för
år 1893

dels till bestridande af den med elektrisk belysning i
bibliotekets förstuga, kapprum, låneexpedition och

läsesal förenade driftkostnad........................................ kronor 500: —

dels ock till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman och
vaktbetjening för särskild eftermiddagstjenstgöring,

då kongl. biblioteket å sådan tid hålles öppet,....... » 1,000: —

eller ett sammanlagdt belopp af kronor 1,500: —

Nationalmuseum.

Med anledning af intendentens vid nationalmuseum i skrifvelse den
29 september 1891 gjorda framställning hemställer jag, det Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad förut skett, anvisa jemväl
för år 1893 ett extra anslag af 4,000 kronor för vård,1 underhåll och
tillökning af statens konstindustriella samlingar.

I skrifvelse den 29 september 1891 har intendenten vid nationalmuseum
förnyat sin under året förut likasom äfven under åren 1888
och 1889 gjorda underdåniga framställning, det Kongl. Maj:t täcktes
hos Riksdagen utverka erforderligt anslag för anordnande af fullständiga
brandbottnar i museibyggnadens öfre våning äfvensom till beredande af
nödiga utställnings-, arbets- och förrådsrum genom en förändrad inredning
af de båda s. k. alkovrummen i samma våning, hvilka ansluta sig det ena

Åttonde hnfvudtiteln. 137

till den sydöstra salen, som för närvarande innehåller taflor, tillhörande
italienska afdelningen, och det andra till den nordöstra salen, i hvilken
hufvudsamlingen af svenska afdelningens taflor förvaras.

Beträffande denna fråga må erinras, att nämnda alkovrum ursprungligen,
vid byggnadens uppförande, hade så väl sidobelysning genom fönster
som äfven takbelysning genom anbragta lanterniner, hvilka dock sedermera
såsom för byggnaden vanprydliga borttogos, innan konstsamlingarna
i museet inflyttades. Begge alkovrummen äro på ungefär lika sätt anordnade.
Hvart och ett af dem är förenadt med angränsande sal eller hufvudrum
genom en på två kolonner hvilande öppen arkad. Sidofönstren hafva,
till undvikande af korsbelysning i den stora salen, blifvit förbyggda med en
plankvägg, som bildar rummets bakgrund. Alkovrummen hafva således nu
endast låndager, hvart från den bredvid liggande salen, samt sidoljus, det
till italienska afdelningen upplåtna från ett och det med svenska afdelningens
sal förenade från två angränsande mindre rum. Ilvartdera alkovrummets
öfre del, som ligger ofvan takgesimsen, är nästan alldeles mörk och skjuter
som en fristående, delvis af tegel, delvis af plankvirke bildad byggnad
utan någon brandbotten upp å vinden. Till följd af den dåliga belysningen
kunna dessa alkovrum ej med fördel användas till utställning af konstverk,
oafsedt att den nuvarande anordningen i händelse af eldsolycka skulle
medföra stor fara.

Begge alkovrummen skulle emellertid kunna bättre tillgodogöras, pa
samma gång eldfaran skulle förminskas, genom en förändrad anordning
i sjelfva inredningen. Hvad först angår alkovrummet uti italienska afdelningen
skulle, på sätt museiintendenten anfört och en vid hans första
framställning i ämnet fogad eskissritning närmare utvisar, genom anbringande
af eu skärmvägg bakom den öppna arkaden samt öppnande a nyo
af de genom en plankvägg förbygda fönstren å södra gafveln och i öfrigt
genom rummets entresolering samt genom förändrad anordning af angränsande
hörnkabinett, hvilket för närvarande är upptaget af ett fåtal italienska
taflor, kunna beredas lämpliga arbets-, packnings- och förrådsrum.
Enligt hvad intendenten yttrat, hade den af konstafdelningens båda amanuenser,
som skulle bearbeta tafvelsamlingen, för närvarande ingen annan
arbetslokal än två inåt gården i mellanvåning^], på sidan om den stora
hufvudtrappan belägna rum, hvarest äfven befunne sig hufvuddelen af
konstafdelningens boksamling. Dessa rum vore emellertid, i följd af sitt
instängda läge och bristen på direkt solljus, ohelsosamma och mindre
lämpliga till arbetsrum, hvaremot de synnerligen väl skulle kunna lemna
plats för den egyptiska fornsakssamlingen, hvilken för närvarande vore
inhyst i mörka och fuktiga lokaler i källarvåningen, der särskildt de af

Bill. till Riktid. Pr Öl. 1892. 1 Samt. 1 Afd. 18

138

Åttonde hufvudtiteln.

organiska ämnen förfärdigade föremålen, mumiekistor med deras innehåll,
läder, tyger och dylikt vore utsatta för eu påskyndad förstöring.

Ett packningsrum saknades nu helt och hållet inom inuseet. In- och upppackningen
af taflor hade hittills måst verkställas i nedre vestibulen eller i öfre
våningens egentliga praktrum, den så kallade kupolsalen, hvilka i följd häraf
ofta måst belamras med packlårar och dertill hörande materiel. Om ett
packningsrum pa antydt sätt inrättades, kunde ett rymligt förrådsrum
beredas i alkovrummets öfre, entresolerade del, som genom eu spiraltrappa
skulle sättas i förbindelse med packningsrummet. Den öfriga delen
af alkovrummet skulle anordnas till arbetsrum för den omförmälde amanuensen
samt till emottagande af boksamlingen.

En förändring, liknande den, som föreslagits med afseende på italienska
afdelningens alkovrum, skulle äfven verkställas inom den svenska afdelningens,
dock så, att detta alkovrum blefve odeladt och skulle användas
för den betydligt ökade samlingen af aqvareller, pasteller och miniatyrmålningar.
Något entresolrum behöfde här icke inredas, hvaremot en trossbotten
borde inläggas i jemnhöjd med vindens golf.

Intendenten har slutligen tillagt, att jemväl i de fyra stora, tafvelsalarna
i öfre våningen saknades brandbotten öfver de plafondpai’tier, som
slöte sig till de stora glasbelagcla d agöppnii1 gärna under de fyra nu befintliga
lanterninerna, samt att brandbottnen således äfven här behöfde
kompletteras.

Hvad angår beräkningen af kostnaden för de föreslagna arbetena, hade
öfverintendentsembetet redan i sitt generalförslag för år 1888 å reparationer
af kronans hus i hufvudstaden, efter hemställan af museiintendenten
pcb på grund af verkstäld besigtning, upptagit arbetena till förändring af
italienska afdelningens alkovrum och bredvid liggande kabinett till en

kostnad af........................................................................................... 4? 100:

Kostnaden för ändring af svenska afdelningens alkovrum

hade beräknats till ................................................................. » 2,500: —

Härtill skulle komma kostnaden för anordnande af brandbottnar
öfver de fyra tafvelsalarna, 250 kr. för hval’,
eller tillsammans..................................................................... » ],000: —

Summa kr. 7,600: —

Öfverintendentsembetet bär emellertid i sitt utlåtande i detta ämne
anfört, att till de ifrågasatta förändringsåtgärderna medel icke utan berättigade
klagomål från andra håll öfver uppskjutna arbeten kunde beredas
från det under riksstatens sjunde hufvudtitel uppförda anslag till byggnader
och reparationer.

Åttonde hufvudtiteln. 139

Nationalmusei nämnd, som flere gånger yttrat sig i ämnet, har senast
i sitt utlåtande af den 6 november 1891, med lifligt vitsordande af beliofvet
af de föreslagna arbetena, förordat intendentens framställning om
utverkande hos Riksdagen af anslag för de omförmälda förändringsåtgärderna
till belopp af 7,500 kronor.

De sålunda föreslagna ändrings- opb kompletteringsarbetena äro onekligen
högst nödiga och ändamålsenliga. Att de så länge blifvit uppskjutna
har sin förklaring till en del deri, att intendenten vid nationalmuseum,
då han först gjorde framställning i ämnet, tillika begärde anslag för eu
icke mindre vigtig förändring i inuseibyggnaden, nemligen af värmeledningen
och materielen i gravyrsalen, för hvilket ändamål Riksdagen sedermera,
på derom af Ivongl. Maj:t gjord proposition, beviljat ett särskild!
anslag för år 1891. Jag tillstyrker nu i underdånighet, att Kongl. Maj:t
behagade föreslå Riksdagen att på extra stat för ar 1893 anvisa ett belopp
af 7,500 kronor till förändrad inredning af alkovrummen m. m. i
nationalmuseibyggnadens öfre våning och till fullständigande af brandbottnarna
i samma våning.

Lifrustkammaren.

På derom af intendenten vid nationalmuseum i skrifvelse den 29 [28.]

september 1891 gjord underdånig framställning tillstyrker jag, det £££*
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för tillsyn, underhåll och vard
af lifrustkammarens samlingar m. in. anvisa pa extra stat jemväl för är
1893 ett anslag af 5,800 kronor, att användas enligt samma grunder, som
hittills följts.

Domkapitlens expeditioner.

För att åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner bereda löne- [29.]
förbättring under'' år 1893, i likhet med föregående år, erfordras anslag
till oförändradt belopp; och får jag för den skull i underdånighet tillstyrka männen vid
framställning till Riksdagen derom, att för berörda ändamål måtte å extra
stat för år 1893 anvisas 3,716 kronor.

Universiteten.

Med anledning af vederbörandcs framställningar om fortfarande un- [30.]
derstöd af statsmedel för de vid universiteten befintliga seminarier för3e™"/Jr
språkvetenskap och matematik, får jag, under åberopande af hvad tillförene^ap och maui
detta hänseende anförts, i underdånighet tillstyrka, att Kongl. Maj:t maUk -

140

Åttonde hnfvndtiteln.

täcktes föreslå Riksdagen att åt ifrågavarande anstalter äfven för år
bevilja extra anslag till samma belopp som förut, nemligen:
till det språkvetenskapliga seminariet i

181)3

matematiska

Upsala.................. kronor

i Lund................... »

i Upsala.................. »

i Lund................... »

3,000

2,950

1,500

[31-] Vid 1889 års riksdag beviljades, på det att laboratorstjensten i experi laboråtor1

0ecl''nefltel fvs''^ samt observator.stjernsten i astronomi vid universitetet i Upsala
en observator måtte kunna med ordinarie innehafvare förses, för hvardera af nämnda
1 uPs<da- befattningar 3,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner blefve
härför tillgängliga; och hafva i berörda afseende för hvartdera af åren
1890—1892 anvisats 6,000 kronor. Då medel å universitetets stat ännu
ej blifvit för ifrågavarande ändamål disponibla, hemställer jag, att Kongl.
Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning om anvisande för år 1893
af 6,000 kronor till aflöning åt laboratorn i expcrimentel fysik och observatorn
i astronomi vid universitetet i Upsala.

[32.] Af det vid 1888 års riksdag beviljade anslag, 36,000 kronor, för

UineZrrTT anställande vid universitetet i Upsala under sex år af lärare i tyska,
upsala. franska och engelska språken äro för hvartdera af åren 1889 —1892 anvisade
6,000 kronor. Jag tillstyrker nu i underdånighet, att Kongl. Maj:t
täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att af omförinälda anslag
må för år 1893 anvisas 6,000 kronor.

[33.] Till Kongl. Maj:t har kanslern för universitetet i Upsala inkom vZlbZnfdénm[\

nied en framställning rörande nådig proposition till Riksdagen om
i Upsala. medgifvande af vissa afvikelser från den plan, som skall lända till efterrättelse
vid utförandet af beslutad förändring af biblioteksbyggnaden i
Upsala,. den s. k. Carolina-rediviva-byggnaden, till hvilket arbete under
vissa vilkor af statsmedel anvisats 200,000 kronor. Innan jag närmare
redogör för nämnda framställning, torde det tillåtas mig att° i korthet
erinra om tillkomsten af berörda anslag och de för dess åtnjutande bestämda
vilkor.

I nådig proposition den 25 april 1887 begärde Kongl. Maj:t, att
Riksdagen måtte till förändring af omförmälda byggnad bevilja ett
extra anslag af o50,000 kronor, hvilket belopp ansågs erforderligt för
förändringens utförande i öfverensstämmelse med derför framlagdt, af
arkitekten G. A. Kihlberg uppgjordt förslag. I anledning af denna
Kongl. Maj:ts framställning beslöt Riksdagen — som ansåg, att universi -

Åttonde liufvudtiteln. 141

tetet borde med egna medel bidraga till förändringens utförande samt att
vissa inredningsarbeten kunde uppskjutas — att till utförande, i öfverensstämmelse
med det uppgjorda förslaget, af Carolina-rediviva-byggnadens
förändring bevilja ett bidrag af statsmedel till belopp af 200,000 kronor
och deraf på extra stat för år 1888 anvisa 50,000 kronor, dock under
vilkor att universitetet af egna eller eljest anskaffade medel beredde tillgång
till bestridande af alla de kostnader, Indika, utöfver statsbidraget,
blefve för ändamålet behöfliga.

Sedan Kong! Maj:t, i anledning af detta Riksdagens beslut, anbefalt
kanslern för universitetet i Upsala att efter vederbörandes börande
inkomma med det yttrande och förslag, hvartill Riksdagens beslut i
denna fråga kunde föranleda, verkstälde bibliotekarien C. Annerstedt och
arkitekten Kihlberg eu utredning rörande de delar af det ursprungliga
förslaget, hvilka voro mest angelägna och som kunde tillgodoses genom
det af Riksdagen beviljade anslaget jemte ett bidrag från universitetet,
beräknadt till 50,000 kronor — det högsta belopp, som universitetet ansågs
kunna till ifrågavarande ai''bete tillskjuta — dervid Annerstedt och Kihlberg
kommo till det resultat, att med ett belopp af 250,000 kronor skulle
kunna utföras vissa hufvudsakliga delar af planen, nemligen trapphusets
omgestaltning samt de åtgärder, som åsyftade dels att undanrödja förefintliga
olägenheter i bottenvåningen, dels att betrygga hufvudbyggnaden för
eldfara.

Efter det de akademiska myndigheterna anslutit sig till Anncrstedts
och Kihlbergs förslag samt kanslern i underdånig skrifvelse tillstyrkt detsamma,
med tillkännagifvande att han vore sinnad att för ändamålet anvisa
50,000 kronor af universitetets reservfond, derest universitetet, på sätt
konsistoriet förutsatt, finge genom utförande af berörda hufvudsakliga delar
af planen anses befriadt från alla med ifrågavarande statsanslag förenade
förbindelser, föreslog Kong! Maj:t 1888 års riksdag att medgifva, att
det af Riksdagen beviljade anslaget finge användas till utförande af de
i Anncrstedts och Kihlbergs nyss anförda utredning angifna arbeten,
utan annat vilkor å universitetets sida, än att universitetet beredde tillgång
till de kostnader, hvilka utöfver statsbidraget blefve för dessa arbetens
verkställande behöfliga.

Enligt hvad Riksdagen i sin skrifvelse nämnda år rörande regleringen
af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel meddelade, hade till
Riksdagen i ärendet öfverlemnats eu af Annerstedt och Kihlberg uppgjord
särskild redogörelse för de delar af den ursprungliga arbetsplanen, hvilka
ansetts kunna utan större olägenhet uppskjutas. I skrifvelsen förklarade
Riksdagen sig vilja biträda det förslag i ärendet, som för densamma fram -

142 Åttonde liufvudtiteln.

lagts; men Riksdagen hade funnit nödigt affatta det begärda medgifvandets
ordalydelse så, att säkerhet funnes för att samtliga hufvuduppgifterna utan
vidare statsbidrag bringades till utförande och fullbordan samt uppskof
egde rum endast med de i nyssnämnda redogörelse angifna delar af arbetet.
Riksdagen medgaf fördenskull, att det af Riksdagen till byggnadsarbetet
beviljade anslaget finge användas utan annat vilkor å universitetets
sjda,, än att universitetet af egna eller eljest anskaffade medel beredde
tillgång till bestridande af alla de kostnader, hvilka, utöfver statsbidraget,
kunde blifva behöfliga för verkställande af samtliga i den ursprungliga
planen upptagna arbeten med undantag endast af dem, hvilka funnits
utan större olägenhet kunna uppskjutas, nemligen: tredje våningens i hufvudbyggnaden
direkta aptering till bokmagasin, åtgärderna för byggningens
yttre dekorering, anbringande af jernluckor för bottenvåningens fönster,
samt af arbetena för värmeledningens utsträckning det, som belöpte
på dess inledning i hufvudbyggnadens tredje våning. Riksdagen anvisade
derjemte för år 1889 50,000 kronor af det beviljade anslaget. Sedan för
hvartdera af åren 1890 och 1891 ytterligare anvisats 50,000 kronor, närmar
sig ändringsarbetet nu sin fullbordan i enlighet med de bestämmelser,
som vid byggnadsanslagets beviljande uppstälts.

Bland det, som ännu skulle återstå att utföra, är anbringandet af
transversal gallerier af jern i bottenvåningen och i sammanhang dermed
upphuggandet af nämnda vånings mezzaninfönster till dubbel storlek för
att lemna tillräckligt ljus åt den så anordnade lokalen. Det är dessa
arbeten, som afses i kanslerns nu ifrågavarande framställning.

Vid universitetet har nemligen numera den mening gjort sig gällande,
att dessa arbeten icke vore af nödvändigheten påkallade. Man har funnit,
att längs väggarne löpande gallerier af trä skulle lemna lika stort bokutrymme
och medföra samma beqvämlighet som de transversala gallerierna.
Dervid skulle det icke blifva behöflig! att för beredande af tillräcklig
dager upphugga fönstren, utan dessa kunde bibehållas vid sin nuvarande
storlek. Dessa båda förändringar i den faststälda planen, framför allt den
sist omförmälda, skulle medföra en icke obetydlig besparing, hvilken skulle
vara val behöflig för utförande af andra vigtiga arbeten i bibliotekshuset.

Fragan om dessa afvikelse!’ från den faststälda byggnadsplan en har
redan tidigare framlagts för Kongl. Maj:t, I underdånig skrifvelse
den 30 juli sistlidna år anhöll nemligen universitetskanslern, efter hemställan
af det större akademiska konsistoriet, det täcktes Kongl.
Maj:t medgifva, att mezzaninvåningens fönster finge bibehållas oförändrade,
i sammanhang dermed att de ursprungligen afsedda transversala
gallerierna af jern utbyttes mot längs väggarna löpande gallerier af trä.

Åttonde hufvudtiteln. 143

öfverintendentsembetet, hvars utlåtande häröfver inhemtades, yttrade dervid,
att, äfven om de ifrågavarande fönstrens bibehållande vid sin nuvarande
storlek skulle orsaka, att nämnda fönster syntes allt för laga i förhållande
till den öfre omfattningen samt antagligen ej komme att passa
in med den för byggnadens yttre dekorering afsedda rustikindelningen,
öfverintendentsembetet likväl, i betraktande af den betydliga besparing af
omkring 4,000 kronor, som skulle uppstå, derest fönstren medgafves. förblifva
oförändrade, icke ansåge sig böra afstyrka, att desamma linge,
till dess nödiga medel kunde anskaffas för deras förändrande i enlighet
med den faststälda ritningen, bibehållas i sitt nuvarande skick. Hvad
anginge utbytandet af de transversal gallerierna af jern mot sadana af
trä, löpande längs väggarna, funne einbetet visserligen en dylik anordning
mera betänklig, i synnerhet om, såsom ämnadt vore, de nuvarande
djupa bokhyllorna med sin betydliga trämassa skulle bibehållas. Men med
hänsyn till de begränsade tillgångar, som för byggnadsföretaget vore afsedda,
och med stöd af de skäl i öfrigt, som blifvit hos de myndigheter,
hvilka i ärendet yttrat sig, anförda, tvekade embetet icke att tillstyrka
bifall till den gjorda framställningen äfven i denna del och hemstälde
förty, att med utförandet af den föreskrifna mera brandfria inredningen i
nu ifrågavarande del af Carolina-rediviva-byggnaden matte fa anstå. Da
emellertid Riksdagen vid beviljande af byggnadsbidraget uppstält såsom
vilkor, att samtliga de i den ursprungliga planen upptagna arbeten skulle
utföras, med undantag allenast af vissa i Riksdagens skrifvelse särskild!
angifna delar af arbetet, bland hvilka emellertid bottenvåningens förändring
icke upptagits, fann Kong! Maj:t, vid föredragning den 11 september
nästlidna år af den underdåniga ansökningen, de begärda afvikelserna
från byggnadsplanen icke kunna af Kongl. Maj:t medgifvas. Vid denna
utgång af omförmälda ansökning har det större akademiska konsistoriet, i
enlighet med bibliotekarien Annerstedts och drätselnämndens hemställan,
hos kanslern anhållit om utverkande af nådig proposition till Riksdagen i
ämnet. Till villfarande af denna anhållan har ock kanslern inkommit med
den först omförmälda framställningen i frågan.

Då det af bibliotekarien Annerstedt i ämnet afgifna yttrande, hvilket
återfinnes i de handlingar kanslern vidfogat sin nu gjorda framställning,
är af vigt för ärendets bedömande, anhåller jag att få anföra det väsentligaste
af detta yttrandes innehåll.

Vid uppgörandet af den ursprungliga planen till biblioteksbyggnadens
omgestaltning hade bibliotekarien mot bottenvåningen bland annat rigta!
den anmärkningen, att den känbara olägenhet, som läge i denna vanings
osedvanliga höjd, borde afhjelpas genom att något lägre än mezzanin -

144 Åttonde liufvudtiteln.

fönstren och utan deras ändring inlägga ett längs salarnes väggar löpande
galleri af trä med direkta kommunikationer med närgränsande lokaler.
Dåvarande arkitekten Kihlberg hade emellertid framlagt ett annat förslag,
nemligen att, enär de mezzaninfönster, som i det forna trapphusets väggar
skulle upphuggas, för att tjena sitt ändamål måste göras dubbelt så stora
som de i hufvudbyggnaden, man borde för symmetriens skull äfven upphugga
hufvudbyggnadens mezzaninfönster. Häremot hade bibliotekarien
invändt, att fönsterupphuggningen minskade hyllutrymmet å galleriet och
tillika måste menligt återverka på byggnadens, särskildt fasadens utseende.
I anledning häraf hade Kihlberg framlagt förslaget om transversala jerngallerier
för att sålunda bereda ersättning för det genom fönsterupphuggningen
förlorade utrymmet. Genom omläggande i rustik af husets nedre
parti ända upp öfver mezzaninfönstren skulle det för utseendet menliga
af fönsterupphuggningen afhjelpas.

_ Denna redogörelse visade, att de nu bestämda åtgärderna för bottenvåningens
omgestaltning icke utgjorde enda sättet för frågans lösning. Att
de icke heller vore det bästa sättet hade så småningom blifvit tydligt.
För det första afhjelpte det äldsta förslaget att anbringa trägallerier längs
väggarna lika väl som det med transversala gallerier det anmärkta missförhållandet
af hyllornas ofantliga höjd och det gjorde icke någon ändring
i fråga om de önskvärda direkta nya kommunikationerna för galleriet.
Vidare hade verkstäld undersökning ådagalagt, att gallerier längs salen
medförde samma bokutrymme som de transversala gallerierna, under förutsättning
att murytorna icke minskades genom fönsteruppthuggning, hvilken
icke vore nödig för belysningen, derest icke någon rubbning gjordes
i nuvarande inredning. Nämnda numera obehöfliga fönsterupphuggning
maste, da rustikindelningen icke komine till stånd, enär universitetet härifrån
genom Riksdagens beslut fritagits, särdeles menligt inverka på byggnadens,
i synnerhet fasadens utseende. Ytterligare innebure fönsterupphuggningen
och transversala galleriers inläggande en betydande demolering
af bottenvåningens öfre partier, hvithet tvingade till en besvärlig och kostsam
fram- och återflyttning af der förvarade samlingar, hvarjemte biblioteket
icke kunde undgå att ånyo hemsökas af all den skada, som det
under arbetet upprörda fina, öfverallt inträngande grusdammet förorsakade,
hvaraf man under de närmast gångna åren haft en sorglig erfarenhet.
Till allt detta komme slutligen, att de längs väggarne löpande trägallerierna
kunde utföras för en kostnad af 2,560 kronor, under det att ensamt
fönsterupphuggningen beräknats till 4,000 kronor och jerngallerierna
naturligen blefve mångdubbelt dyrare än trägallerierna.

De invändningar, som möjligen kunde rigtas mot den föreslagna än -

Åttonde hufvudtiteln. 145

dringen, syntes icke vara af egentlig betydelse. Mot träkonstruktionen
kunde man naturligen anmärka, att den något minskade tryggheten mot
eldfara, men detta gälde ju lika väl om afl, enligt den bestämda planen
för ombyggnaden, qvarvarande träkonstruktion i byggnaden; och ifrågavarande
bila tillväxt i träkonstruktionen syntes icke mycket betyda. Någon
kunde fästa sig vid, att å baksidan af hufvudbyggnaden två af mezzaninfönstren
å ena och ett å andra sidan om trapphuset närmast intill detta
blifvit upphuggna af det skäl, att innanför dem verkliga rum bildats genom
golfs inläggande; men ifrågavarande oregelbundenhet kunde icke sägas
på något starkare sätt falla åskådaren i ögat.

Med afseende på nu anförda förhållanden vågade bibliotekarien antaga,
att den begärda förändringen skulle finnas god och välbetänkt. Framställningen
innebure ju tydligen icke något försök att utverka ett uppskof
med de delar af planen, hvilkas utförande Riksdagen gjort till vilkor för
statsbidragets erhållande. Universitetet, som icke satt i fråga, att icke
bottenvåningen skulle omgestaltas, önskade endast att få verkställa denna
förändring på ett annat sätt, än som i den faststälda planen vore föreskrifvet.
Det, vore icke fråga om att ådraga statsverket någon ny utgift,
utan endast att i stället för eu kostsammare åtgärd sätta en billigare, som
vore lika ändamålsenlig. Besparingen härpå skulle universitetet, som redan
till byggnaden anvisat ett belopp af 50,000 kronor, använda till att genomföra
åtskilliga vigtiga anordningar, som, ehuru icke omnämnda i den
faststälda planen, dock befunnits kunna lämpligast utföras under nu pågående
arbete och i ej ringa grad bidroge till förbättrande af omgestaltningens
resultat. Dessa anordningar vore följande: ändringar å de gamla
gallerierna i mellersta våningen, nya gallerier i samma vånings fyra hörnrum,
inredande af nya behöfliga arbetsrum i bottenvåningens södra sidosalar,
anbringande af tre nya jerndörrar för att dels fullständigt isolera
bottenvåningens midtparti, dels skydda förevisningssalen, samt af två nya
kaminer i förstugan äfvensom af ljudlösa dörrar till läsesalen och af ringledningar.
Dessa tilltänkta förbättringsåtgärder, som enligt en i bibliotekariens
skrifvelse intagen beräkning skulle medföra en kostnad af tillhopa
4,345 kronor, syntes icke minst tala för att förslaget skulle vinna bifall.
Naturligen vore det fördelaktigare, att universitetet finge tillfälle att utföra
äfven dessa arbeten, hvilka endast afsåge att öka effektiviteten af den
onämd ring, hvartill Riksdagen beviljat bidrag, än att universitetet tillförblindes
att för onödigt stegrad kostnad utföra ändringsarbetena i bottenvåningen,
och biblioteket dervid beröfvades utsigten att fa sin inre anordning
väsentligen förbättrad.

Arkitekten E. V. Langlet har å bibliotekarien Annerstedts skrift tecken//.
till Kikad. Krok 1892. 1 Sami, 1 Afd. 19

146 Åttonde hufvudtiteln.

nät, att han instämde i allt hvad deri anförts; och har det större akademiska
konsistoriet utan meningsskiljaktighet biträdt samt lifligt förordat
bibliotekariens förslag.

För egen del finner jag de skäl, som anförts till stöd för detta, vara
synnerligen beaktansvärda. Jag anser mig derför böra tillstyrka Ivongl.
Maj:t att gilja de ifrågasatta afvikelserna från arbetsplanen, till hvilka
emellertid, pa sätt vid nådig pröfning af den föregående underdåniga
framställningen i ämnet uttalats, Riksdagens medgifvande är erforderligt
Fördenskull hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Majrt måtte
begära Riksdagens samtycke dertill att, utan hinder af de vilkor, som
fästats vid det beviljade statsunderstödet till Carolina-redi vi va-byggnadens
omändring i enlighet med faststäld plan, i byggnadens bottenvåning må
anbringas längs väggarne löpande gallerier af trä i stället för transversala
gallerier af jern samt mezzaninfönstren förblifva vid sin nuvarande
storlek.

[34.] ^ Vidare har det större akademiska konsistoriet i Upsala anhållit, att

ansjag på extra stat för år 1893 måtte anvisas 2,500 kronor till
vidiuniversi- arf voden åt e. o. amanuenser vid universitetsbiblioteket. Till ådagaläggande
tetäb^i/iioteket >af behöfligheten häraf har, under ordinarie bibliotekariens tjenstledighet
pa grund af sjukdom, tillförordnade universitetsbibliotekarien L. Bygden
i en till konsistorium ingifven skrifvelse gjort följande framställning.”

Redan länge hade behofvet af förstärkning i de vid universitetsbiblioteket
anstälda tjenstemännens antal visat sig känbar! i följd af den oafbrutna
tdlväxt, hvari nämnda institution varit stadd. Alltsedan år 1854, då Riksdagen
beviljade anslag åt en andre amanuens, hade de ordinarie tjenstcmännen
varit fem till antalet. Enligt universitetets stat af år 1885 åtnjöte
de följande löneförmåner:

1 bibliotekarie 6,000 kronor (deraf 4,500 kronor i lön och 1,500 kronor i
tjenstgöringspenningar),

1 vice bibliotekarie 4,000 kronor (deraf 2,500 kronor i lön och 1,500
kronor i tjenstgöringspenningar),

1 förste amanuens 2,500 kronor (deraf 2,000 kronor i lön och 500 kronor
i tjenstgöringspenningar),

1 andre amanuens 2,000 kronor (deraf 1,600 kronor i lön och 400 kronor
i tjenstgöringspenningar),

1 tredje (Lidénsk) amanuens 1,500 kronor (deraf 1,200 kronor i lön och
300 kronor i tjenstgöringspenningar).

Dessutom vore vid institutionen anstälde två aflönade vaktmästare, af
hvilka den ene tillika tjenstgjorde såsom maskinist.

Åttonde hufvudtiteln.

147

Att denna personal förr kunnat vara tillräcklig för bibliotekets vederbörliga
verksamhet, både till väsentlig del berott på den omständigheten,
att biblioteket kunnat såsom extra biträden förvärfva åtskilliga personer,
hvilka på grund af den förmån, sådana extra tjensteman åtnjutit, nemligen
rätt till dubbel presterlig tjenstårsberäkning, inträdt i bibliotekets tjenst.
Numera vore förhållandena helt annorlunda; ty sedan nämnda förmån
borttagits, utan att någon annan satts i dess ställe, vore utsigten att få
behålla e. o. amanuenser i tjenst en längre tid långt mindre än förr, och
den extra förstärkning af bibliotekets arbetskrafter, som stode att vinna,
vore allenast beroende af det litterära eller bokliga intresse, som kunde
hysas af eu eller annan yngre vetenskapsidkare vid universitetet, hvilken
kunde offra något år af sin studietid i bibliotekets tjenst utan tanke på
ersättning och med ringa förhoppning om befordran. Härtill komrne att,
enär dessa e. o. amanuenser vanligen ej fullbordat sin studiekurs, deras
biträde aldrig stode att påräkna i den omfattning eller med den regelbundenhet,
som institutionens arbete påfordrade. Att derför i högre mån
och med full tillit under närvarande förhållanden bygga på dessa frivilliga
olönade krafter, vore icke för institutionens trygga förvaltning rådlig!,
knappast en offentlig institution värdigt. Emellertid vore dessa e. o. bibliotekstjenstemän
för närvarande rent af nödvändiga för uppehållandet af
institutionens verksamhet.

Enligt gällande reglemente för universitetsbiblioteket ålåge bibliotekarien
den omedelbara vården om biblioteket samt att leda och mellan de

öfrige tjenstemännen föi’dela alla för biblioteksförvaltningen nödiga arbeten
och att vaka öfver deras behöriga verkställande, hvarjemte enligt utbildad
praxis bibliotekarien, vid sidan af mångfaldiga andra löpande ärenden, haft
att sköta korrespondensen och att katalogisera den nyinkomna utländska
litteraturen. Korrespondensens ökade storlek under de senare åren framginge
af nedanstående redogörelse.

Paket och korsband till utlandet
» » » inrikes ........

1885	1886	1887	1888	1889	1890
194	256	353	319	608	512
231	251	348	314	541	477
188	286	287	319	638	581
63	119	332	164	224	337

676 912 1,320 1,116 2,011 1,907.

Stegringen är 1889 hade berott på eu donation af orientaliska böcker,
som biblioteket då erhållit.

Vice bibliotekarien ålåge att besörja utlåningen och deltaga i utarbetandet
af nödiga kataloger, hvarjemte han i regel signerat från bokbindare
återkommande böcker. På senare tiden och särskildt sedan biblioteket

148 Åttonde hufvudtiteln.

erhållit eu ordentlig läsesal, hvarifrån bokreqvisitioner samtidigt med utlåningen
inginge, hade emellertid vice bibliotekarien icke mägtat att utan
biträde medhinna utlåningen. Dennas storlek syntes af följande redogörelse.

1886 1887 1888 1889 1890

Hemlån i volymer 5,958 6,449 6,106 6,654 6,663.

Häri vore dock ej inräknade nära 2,000 nummer tidskrifter till akademiska
läsesällskapet, läkareföreningen med flere. Efter läsesalens öppnande
den 1 juni 1890 till den 31 december s. å. reqvirerades för densamma
2,656 volymer, hvilket visade ett ej obetydligt tillskott i vice bibliotekariens
åligganden.

Den ökade utlåningen kräfde naturligen ett långt mer ansträngande
arbete af amanuenserna i och för framtagande och uppsättande af böcker.
Biblioteket lunk också, sett sig nödsakadt att, så vidt dess knappa medel
det . medgifvit, såsom biträde jemte e. o. amanuenserna anlita andra utom
biblioteket ^stående personer, hvilka mot betalning, som måst tagas af bibliotekets
arsanslag, förrättat vissa mindre magtpåliggande arbeten, men
detta hade å andra, sidan bidragit att ytterligare minska bibliotekets redan
förut allt för låga inköpsmedel.

Ett annat förhållande, som i ännu högre grad gjorde det nödvändigt
att använda förökad arbetsstyrka i bibliotekets tjenst, vore att bibliotekslokalernas
område vunnit högst betydlig utvidgning genom den ombyggnad,
som biblioteket de sista åren undergått. Det område, som skulle skötas!
både blifvit nästan dubbelt större, och i följd deraf behöfdes arbetskrafter
på långt flere punkter än förr inom den vidsträckta byggnaden,
så vida den låntagande allmänheten skulle kunna utan allt för stor tidsutdrägt
betjenas. Minst tre tjensteman erfordrades för besörjandet af utlåningen
i de särskilda vaningarna, och, då vice bibliotekarien måste tagas i anspråk
för expeditionen i utlåningsrummet och till läsesalen, vore alltså
fyra af de ordinarie tjenstemännen sysselsatta ensamt för utlåningens behöriga
handhafvande. Som emellertid denna sträckte sig öfver största delen
af förmiddagen, måste allt öfrigt arbete återfalla på den femte ordinarie
tjenstemännen eller bibliotekarien. Till hjelp i hans arbete och till biträde
vid utlåningen återstode då de e. o. amanuenserne, hvilkas understöd dock
aldrig med full visshet eller i behöflig omfattning kunde påräknas. Dessutom
borde anmärkas, att vice bibliotekarien allt mera behöfde vid expeditionen
påräkna ett ständigt biträde, särskildt för att tillhandagå i läsesalen;
att den stora, 11,000 nummer starka och mycket rådfrågade handskriftsamlingen
väl behöfde sin särskilde dermed förtrogne vårdare; och

Åttonde hufvndtiteln.

149

att åtskilliga åt'' de talrika funktioner, som bibliotekarien nu ensam bestrede,
tarfvade att på flera bänder fördelas.

Ännu ogynsammare stälde sig förhållandena under sommarmanaderna,
då de ordinarie tjenstemännen hade rätt till sex veckors semester och de
extra ordinarie icke gerna kunde åläggas någon tjenstgöring. Det inträffade
derför regelbundet hvarje år, att två till tre tjensteman finge sköta hela
biblioteket under en tid, då detsamma vanligen plägade besökas af utländske
vetenskapsmän, som fordrade särskild uppmärksamhet och ledning
i sina forskningar.

Beträffande sättet, på hvilket förstärkningen af arbetskrafterna inom
biblioteket lämpligast skulle kunna anordnas, vore det naturligt, att ändamålet
bäst vunnes genom förökande af de ordinarie tjenstemännens antal;
men då, såsom visadt vore, inrättandet af allenast en ordinarie tjenst icke
vore tillfyllest, syntes frågan för närvarande lättast lösas genom att söka
bereda skäliga arfvoden åt de extra ordinarie biblioteksamanuenserne för
att derigenom kunna bättre tillgodogöra sig dessa krafter och binda dem
vid institutionen någon längre tid än hittills. Pa samma gång kunde man
då äfven påräkna deras biträde under en del af ferierna. Skulle detta
förslag vinna bifall, borde bibliotekarien ega att allt efter hvars och ens
arbete föreslå lämpligt arfvode för e. o. amanuenserne, hvaremot åt universitetskanslern
borde öfverlemnas beslutanderätt i frågan. För ändamalet
vore ett anslag af 2,500 kronor erforderligt.

Det större akademiska konsistoriet har för sin del tillagt, att enligt
dess åsigt 2,500 kronor vore det minsta belopp, som i det uppgifna hänseendet
kunde anses tillräckligt.

Berörda af kanslern förordade framställning anser jag i hög grad hell
jertansvärd och tillstyrker derför, det Kongl. Magt behagade föreslå
Riksdagen att på extra stat för år 1893 anvisa ett belopp af,2,500 kronor
till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket i
Upsala.

Redan år 1890 begärde de akademiska myndigheterna flerahanda an-^.J^ö.]^
slag till den mineralogisk-geologiska institutionen vid universitetetJ i Upsala.*^™in_
Af de då ifrågasatta ansiagen blefvo åtskilliga, som begärdes å ordinarie •

stat och voro beräknade att hålla institutionen vid magt, sedan densamma p,a
blifvit satt i fullgodt skick och försedd med en fullständig utrustning,
af Kongl. Majtt äskade i statsverkspropositionen till 1891 års riksdag,
och blefvo dessa äfven, med ett undantag, af Riksdagen beviljade.

Af de anslag åter, som begärdes å extra stat och afsago att genom inköp
af instrument, kartverk in. in. höja institutionen till eu ståndpunkt, som

ISO Åttonde linfvudtiteln.

den sedermera genom de ordinarie anslagen borde bevara, blef endast
ett, det som gälde inköp af instrument, af Kongl. Maj:t till eu del
upptaget i statsverkspropositionen och sedermera af Riksdagen i eldighet
med. Kongl. Maj:ts förslag beviljadt. På sätt af protokollet öfver ecklesiastikärenden
den 12 januari 1891 inhemtas, var det emellertid icke
beskaffenheten af och ändamalet med de sålunda tillbakavisade anslagsfordringarna,
som föranledde dåvarande departementschefen att icke tillstyrka
framställning till Riksdagen äfven om dem.

På begäran af omförmäla institutions föreståndare hafva nu det
större akademiska konsistoriet och kanslern gjort förnyade framställningar
rörande de pa extra stat begärda anslag, som icke upptogos i förra årets
statsverksproposition; och da jag finner vissa af dem, nemligen anslagen
till inköp af kristallmodeller och preparat samt af kartor och litteratur
äfvensom till fullbordande af institutionens inredning med mikroskopbord,
montrer, skap m. in., särskildt behjertansvärda, utbeder jag mig att fä
fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å hvad institutionens föreståndare i
fråga härom anfört.

lydigt hvad föreståndaren yttrat, vore det af nöden att, i stället för
naturliga kristaller, hvilka vore dels dyrbara och svåra att anskaffa, dels
mindre lämpliga för demonstration och undervisning, i stor utsträckning
använda kristallmodeller af trä och glas. Äfvenledes behöfdes för demonstration
. af kristallernas fysiska egenskaper preparat af kristallplattor i
olika snitt och tjocklek. Enligt tillgängliga prisuppgifter från vederbörande
fabrikanter kräfdes för detta ändamål ett belopp af 2,200 kronor.

Vid senaste riksdag beviljades ett årligt anslag af 600 kronor till
inköp bland annat af kartor. För att lägga grunden till ett för de studerande
vid institutionen tillgängligt specialbibliotek, innehållande geologiska
kartor samt hand- och uppslagsböcker i ämnet, särskildt sådana,
hvilka hittills saknades vid universitetsbiblioteket, erfordrades emellertid
ett anslag för en gång af o,000 kronor. Behofvet af mindre specialbibliotek
både redan visat sig, i ty att åtminstone två af universitetets
naturvetenskapliga institutioner anlagt sådana. Vid Stockholms högskola
hade man ansett nödigt att för en kostnad, som åtminstone uppgått till
.12,000 kronor, anskaffa ett mineralogiskt-geologiskt bibliotek, ehuru man
i samma stad egde två andra offentliga bibliotek, vetenskapsakademiens
och geologiska byråns, der ifrågavarande vetenskaper vore synnerligen väl
representerade.

Redan år 1885 hade mineralogisk-geologiska institutionen genom upplåtelse
af större delen utaf det forna konsistoriehuset kommit i besittning
af lokaler, som med jemförelsevis obetydliga ändringar kunde blifva syn -

Åttonde luifvudtiteln.

151

nerligen lämpliga och användbara för institutionens behof. I dessa lokaler
funnes utrymme så väl för samlingarna som för öfningsinstitutionen. Hittills
hade dessa lokaler dock endast delvis kommit till användning såsom
provisoriska upplagsrum för samlingar, men största delen af dem hade
stått obegagnad och oinredd i brist på anslag. De för de kristallografiska
arbetena afsedda rummen kräfde nemligen en särskild inredning, likaså
laboratoriet; förutom mikroskopbord måste nya montrer och skåp förfärdigas
för hysandet af de allt jemt växande samlingarna. En öfverslagsberäkning
visade, att ett anslag af 5,000 kronor vore nödvändigt för ifrågavarande
ändamål.

Institutionsföreståndaren har vidare påpekat, hurusom den omständigheten,
att den mineralogisk-geologiska institutionen icke på lång tid framstält
några kraf på anslag, oaktadt densamma varit tillgodosedd endast
med ett jemförelsevis obetydligt årligt belopp, orsakade, att nu på en gång
ganska betydande anslag vore af nöden.

Så väl det större akademiska konsistoriet som kanslern hafva lifligt
förordat de för den mineralogisk-geologiska institutionen begärda anslagen,
hvilka filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion funnit
högst måttliga i förhållande till det afsedda ändamålet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag i underdånighet,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för
år 1893 bevilja följande anslag till den mineralogisk-geologiska institutionen
vid universitetet i Upsala, nemligen:

för inköp af kristallmodeller och preparat........................ kr. 2,200: —

» » » kartor och litteratur ...................................... » 3,000: —

» fullbordandet af institutionens inredning med mikroskopbord,
montrer, skåp in. in................................. > 5,000: —

Summa kr. 10,200: —

kanslern för universitetet
förslag rörande
vid nämnda

i Upsala år 1890 till Kongl. Maj:t [3(1.

lokalfurändrmqar och nyhyqqnad för b o t a n iskaB''mnad«<- /0, •

• , jo • i °S* '' . £ i TÅ*»» botaniska in universitet

vann da icke nådigt utseende. I iör- stimuonen i

Ett af
framburet
institutionen

ändrad form har frågan åter väckts vid universitetet; och sedan särskilde uttala
af matematisk-naturvetenskapliga sektionen utsedde komiterade, nemligen
botaniska institutionens föreståndare professorn T. M. Fries, e. o. professorn
F. R. Kjellman samt professorn S. A. IT. Sjögren, framlagt ett af ritningar
och kostnadsberäkningar åtföljdt förslag, har detta ärende, som innefattar
begäran om ett statsanslag af 60,051 kronor 20 öre för ifrågavarande
ändamål, blifvit med tillstyrkan af så väl nämnda sektion som det större

152

Åttonde hufvudtiteln.

akademiska konsistoriet genom kanslern å nyo bragt under Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning, hvarvid kanslern framhållit det begärda anslaget såsom
synnerligen vigtigt och önskvärd!.

Beträffande de behof, som med hänsyn till museum, laboratorium,
bostäder m. in. förefinnas för botaniska institutionen, yttrade institutionens
föreståndare, då frågan förut var å bane, ungefär följande.

En omändring af det botaniska institutionshuset i förening med nybyggnad
af bostäder åt föreståndaren, trädgårdsmästaren samt öfrige vid
trädgården fast anstälde personer vore i följd af åtskilliga förhållanden
särdeles trängande. Bland de skal, som talade derför, borde följande framhållas:
behofvet af ökadt utrymme för botaniska museet; nödvändigheten
af botaniska laboratoriets förflyttning till botaniska trädgården; behofvet
af plats för institutionens bibliotek samt af större och bättre rum för trädgårdens
frösamling, verktyg in. m.; krafvet på större trygghet mot eldfara
samt på sundare bostäder än de nuvarande. I fråga härom förtjenade följande
förhållanden att märkas.

Botaniska museet hade för närvarande sig upplåtna en större och en
mindre sal samt två små arbetsrum, hvarjemte nödvändigheten tvingat att
i föreläsningssalen inrymma flera museiskåp. Enär de botaniska samlingarna
under det senaste decenniet vunnit en betydande tillväxt, vore utrymmet
numera otillräckligt, så att en stor del af samlingarna, särskild!
alla de dyrbara för undervisningen mycket vigtiga organografiska (torra
eller i sprit förvarade växtdelar) och praktiskt-botaniska (produkter in. in.
från växtriket), befunne sig i ett så hoppackadt, svårtillgängligt tillstånd,
att de för de studerande vore till största delen oanvändbara. Det hade
till och med varit nödvändigt att på institutionshusets vindar tills vidare
magasinera mycket betydande, delvis särdeles värdefulla samlingar, då plats
på museet ej åt dem kunnat beredas.

För närvarande vore det botaniska laboratoriet inhyst i f. d. konsistoriehuset.
Laboratoriets från de öfriga till botaniska institutionen
hörande lokalerna afskilda läge medförde uppenbarligen många och stora
olägenheter och mycken tidspillan, då material för arbetet å laboratoriet
till stor del måste hemtas från botaniska trädgården och museet. Att
undervisningen i väsentlig mån lede häraf vore naturligt. Det nuvarande
botaniska laboratoriet bestode dessutom, oberäknad! ett mycket litet
rum, som måste reserveras åt föreståndaren, af endast två något större ruin.
Utrymmet vore sålunda mycket knappt, och endast fyra fönster funnes, vid
hvilka de studerande lämpligen kunde verkställa mikroskopiska undersökningar.
De åt laboratoriet upplåtna lokaler vore tillika af flera anledningar
ur sanitär synpunkt otjenligt såsom arbetsrum. Tnstitutionsföre -

Åttonde hufyudtiteln.

153

ståndaren vore fullt förvissad, att i hela Europa näppeligen ett universitet
skulle kunna uppgifvas, som i detta hänseende vore så vanlottad! som det
i Upsala. Vid universitetet i Lund funnes särskild^ efter nyligen af Riksdagen
beviljadt anslag, ett botaniskt laboratorium, som förfogade öfver fem
arbetssalar med tillsammans trettio fönster, två rum för föreståndaren samt
två rumQ för fysiologiska undersökningar i mörker och i konstant temperatur.
Å botaniska laboratoriet i Upsala vore det icke möjligt att mottaga
alla dem, som der borde erhålla undervisning; äfven de allra enklaste
fysiologiska eller biologiska undersökningar, bvilka kräfde ett något större
utrymme samt isolering från störande inflytanden, voi''e det alldeles omöjligt
att derstädes företaga. Men icke ens den nuvarande trånga och bristfälliga
lokalen kunde laboratoriet få länge behålla, enär det mineralogiskgeologiska
museet snart torde behöfva densamma för att vinna plats för
sina ständigt växande samlingar. Då de talande skäl, som från Lunds
universitet framlagts beträffande vigten af ett tidsenligt botaniskt laboratorium,
blifvit behjertade, ansåge institutionsföreståndaren sig icke behöfva
ytterligare framhålla ifrågavarande för det botaniska studiet vid Linnés
gamla lärosäte bjudande behof.

Hvad anginge institutionens bibliotek, hade sådant först på senaste
tiden funnits. Bokförrådet vore numera icke obetydligt, men plats saknades
för dess fullständiga uppställande och ordnande, så att samlingen i
sin helhet kunde blifva för de studerande tillgänglig och gagnelig.

Botaniska trädgårdens frösamling, som borde vara att tillgå för de
studerande, vore nu inhyst i ett litet trångt rum, till hvilket man hade
tillträde antingen genom trädgårdsmästarens kök och kökskammare eller
genom två af hans boningsrum och kökskammaren. Detta vore högst obeqvämt;
och att trädgårdens redskap, vei''ktyg in. m. nu hade sin plats i
källarne medförde äfvenledes ej ringa olägenhet.

Det kunde icke förnekas, att det vore i högsta grad olämpligt, att
icke säga oförsvarligt, att förvara botaniska museets dyrbara, delvis oersättliga
samlingar, bvilka vore af den brännbaraste beskaffenhet, i ett hus,
hvari sex familjer bodde och hvarest dessutom tvätt- och bagarstuga vore
inredda. Äfven om stöi*sta försigtighet iakttoges, kunde någon i boningsrum
inträffande tillfällighet, en lampas kullslagning eller dylikt, lätt gifva
upphof till olyckor af känbaraste slag. Olyckstillbud hade icke heller
saknats under de senaste åren.

Beträffande slutligen nödvändigheten att anskaffa sundare bostäder än
de nuvarande, fäste institutionsföreståndaren sig mindre vid beskaffenheten af
sin egen och trädgårdsmästarens boställsvåning, ehuru äfven dessa visat sig
icke vara i sanitärt hänseende tillfredsställande. Deremot kunde förestan JJih.

till liikad. Prut. 1892. 1 Sand. 1 Afd. 20

154 Åttonde hufvudtiteln.

daren icke finna ord nog kraftiga för att framhålla den tvingande nödvändigheten
af nya bostäder åt de vid trädgården fast anstälde två underträdgårdsmästarne
och två trädgårdsmedhjelparne, till hvilkas knappa löneförmåner
äfven hörde fri bostad. Enligt en af föreståndaren särskild! lemnad
redogörelse för de båda trädgårdsmedhjelparnes bostäder, vore dessa
synnerligen låga och trånga, mörka och fuktiga, samt af läkare förklarade
i hög grad osunda och olämpliga att, utom i största nödfall, användas till
menniskoboningar. Underträdgårdsmästarnes lägenheter vore visserligen i
någon mån bättre, men måste äfvenledes betraktas såsom för låga och
trånga, helst om de skulle inrymma familjer med flera barn.

Föreståndarens framställning af nu omförmälda förhållanden återgifves
i komiterades yttrande. Till olägenheternas afhjelpande förorda dessa,
bland ifrågasatta olika alternativ, att hus uppföras till nya bostäder för
de vid botaniska trädgarden anstälda personer, i hvilkas löneförmåner fri
bostad ingar och hvilka ej utan att vara i trädgården boende kunna behörigen
fullgöra sina åligganden, samt att hela det nuvarande institutionsliuset
uteslutande användes till lokaler för de botaniska institutionernas
behof. Detta alternativ vore det lämpligaste, ej allenast derför att det
medförde mindre utgifter, utan äfven derför att det kunde tillfredsställa
billiga fordringar med hänsyn till den botaniska undervisningens ändamålsenliga
ordnande.

De vid botaniska trädgården anstälda personer, för hvilka bostäder
sålunda skulle beredas, vore ordinarie professorn i botanik, akademiträdgårdsmästaren,
tva underträdgardsmästare samt två trädgårdsinedhjelpare. Det
af komiterade framlagda förslaget afsåge, att ett mindre i s. k. villastil
bygdt stenhus skulle i enlighet med stadsarkitekten C. A. Ekholms ritningar
uppföras åt professorn och ett dylikt åt akademiträdgårdsmästaren. För
underträdgårdsmästarne och trädgårdsmed hjulparne åter skulle ett hus af
trä uppföras. Kostnaden för hvardera af de båda stenhusen skulle enligt
uppgjord beräkning komma att utgöra 15,500 kronor, tillsammans 31,000
kronor, hvartill bör läggas utgifterna för vattenledning, uppgående enligt
kostnadsförslag till 073 kronor 70 öre; det för underträdgårdsmästarne
och trädgårdsmedhjelparne afsedda huset, som skulle uppföras enligt ritningar
af arkitekten E. V. Langlet, kunde jemte dertill hörande vedbodar
m. m., enligt kostnadsförslag, byggas för ett belopp af 20,460 kronor.

Komiterade hänvisa i fråga om dessa byggnaders inredning, rummens
storlek in. in. till ritningarna, hvilka bifogats den underdåniga framställningen
i ärendet. Den för professorn afsedda byggnaden skulle innehålla
fem rum och kök jemte kökskammare, hvartill ytterligare skulle komma
tva vindsrum. Beträffande behöfligheten af boställsvåning för professorn

Åttonde hufviidtiteln. 155

inom institutionens område, hvaremot invändning försports, åberopa komitcrade
hvad som af G. Retzius i eu skrift »Om några reformer i vår medicinska
undervisning» yttras om fördelarna för undervisning och vetenskap
deraf, att sådane lärare, som hafva laboratorier eller museer att öfvervaka
och som undervisa i dem och sjelfve der arbeta, alltså i allmänhet lärare
i naturvetenskapliga ämnen, bo i eller invid sjelfva den läroanstalt, der de
skola verka. Komiterade framhålla derjemte, att för professorn i botanik
vid universitetet i Upsala vore en dylik boställslägenhet alldeles särskild!
önskvärd eller rent af nödvändig i anseende till botaniska trädgårdens
läge i en utkant af staden, hvarest säkerligen ofta vore omöjligt att i närheten
finna passande bostad. Af den lön professorn bekomma afdroges
för öfrigt såsom ersättning för fri bostad ett belopp af 600 kronor, hvilket
vore ränta efter 4 procent å ett kapital af 15,000 kronor, d. v. s. ungefärliga
kostnaden för det tillämnade boställshuset.

Den för trädgårdsmästaren afsedda byggnaden skulle i allo likna den
nyss omförmälda; trädgårdsmästaren skulle dock ega att disponera endast
de på nedre bottnen belägna fem rummen jemte kök och kökskammare,
under det att de två vindsrummen vore afsedda att öfverlemnas till botaniska
trädgårdens amanuens. Billigheten fordrade nemligen, att denne,
som enligt nu gällande stat endast åtnjöte penningarfvode, lika väl som
amanuenser vid andra naturvetenskapliga institutioner derjemte erhöllc fria
husrum, så mycket mer som han i olikhet med dessa amanuenser maste
tjenstgöra äfven under sommarferierna. För de vetenskapliga arbetena i
botaniska trädgården vore det ock synnerligen förmånligt, om amanuensen
vore der bosatt.

I samband med uppförandet af dessa båda byggnader stode en annan
utgift. Då på den lämpligaste platsen för deras uppförande för närvarande
befunne sig dels en gammal, i dåligt skick varande och numera
alldeles öfverflödig ladugårdsbyggnad, dels några vedbodar in. in., blefve
det nödvändigt, att dessa byggnader refves och att, med begagnande af i
dem befintligt virke, andra vedbodar m. in. uppfördes. Ritning härför vore
uppgjord och kostnaden hade af byggmästarne A. Ankarstrand och T.
Hallström uppgifvits till 825 kronor, för hvilket belopp desse förklarat sig
villige att verkställa arbetet. För trädgården skulle denna förändring vara
till stor fördel ur så väl nyttans som prydlighetens synpunkt

Den tredje af omförmälda byggnader, den för underträdgardsmästarne
och trädgårdsmedhjelparne afsedda, syntes mycket väl kunna uppföras af
trä, hvarigenom den bleive relativt billig. Lämplig plats för denna byggnad
funnes likaledes inom det åt botaniska trädgarden disponerade området.
I byggnaden skulle hvardera trädgårds medhjelpare!! erhålla ett rum

156 Åttonde hufvudtiteln.

och kök samt en livat* af de båda underträdgårdsmästarne två rum ocli
kök. . Tvättstuga och bagarstuga, som för närvarande funnes förlagda i
botaniska institutionsbyggnaden, skulle inrymmas i nu omförmälda tillämnade
byggnad. Sådana lokaler kunde i anseende till botaniska trädgal
dens läge icke utan stora olägenheter undvaras. För frösamlingen vore
lämplig, plats beredd i samma hus, hvarigenom en känbar brist afhjelptes.
A ritningen funnes upptagen en femte bostadslägenhet, bestående af ett
rum och kök. Da anställandet af en vaktmästare för botaniska museet och
laboratoriet, hvilka nu vore de enda vetenskapliga institutioner vid universitetet,
som saknade sådan, framdeles, när institutionen vunnit den utveckling,
som afsåges, blefve oundgänglig, bjöde klokheten att vid nybyggnaden
försäkra sig om plats för honom. Äfven om särskilt anslag till
hans aflöning ej beviljades, utan denna måste på annat sätt beredas, vore
det dock af flerahanda skäl nödigt att förskaffa honom bostad i trädgården
eller i dess omedelbara närhet.

I fråga om de förändringar, som kunde vara nödiga i den nuvarande
institutionsbyggnaden, hafva inom komitén något olika åsigter yppats, i ty
att professor Fries framlagt ett förslag, i hvilket e. o. professor Kjellman
instämt, hvaremot professor Sjögren uttalat eu i viss mån afvikande
mening. . Den sistnämnde synes dock, då Fries och Kjellman hyst den
uppfattning, att så. väl museets som laboratoriets behof blefve på ett tillfredsställande
sätt tillgodosedda genom den åt Fries föreslagna enklare anordningen,
och då det af Sjögren ifrågasatta alternativet kräfde icke obetydligt
ökade kostnader, ej hafva vidhållit sin mening, hvarför komitén
såsom sitt framlagt det förslag, som af Fries utarbetats.

I detta förslag har Fries yttrat följande. Vid uppgörandet af förslaget
uppstäldes tva grundsatser, nemligen att förändringarna och anordningarna
borde vara sådana, att de med desamma afsedda ändamålen på möjligast bästa
sätt vunnes samt nu befintliga brister och olägenheter undanröjdes ej blott
för tillfället utan, så vidt beräknas kunde, för en längre tid, äfvensom att
alla omkostnader, som ej för målets vinnande vore alldeles nödvändiga,
borde samvetsgrant undvikas och till följd häraf inga mera genomgripande
förändringar företagas, om ej behofvet oundgängligen kräfde sådant.
Af dessa två grundsatser hade såsom eu gifven följd alstrats eu tredje,
nemligen den, att någon sträng gräns mellan laboratorie- och museirum
ej borde dragas, utan att i lokaler, som egentligen vore att beteckna såsom
museirum, arbetsplatser kunde anordnas, liksom ock att i laboratorierum,
om utrymmet det medgåfve, skåp till förvaring af museiföremål kunde
uppställas.

Beträffande de lokaler — fortsätter professor Fries — som för när -

Åttonde hufvudtiteln. 157

varande vore anvisade åt botaniska museet, vore ingen förändring behöflig
utom med hänsyn till användningen, i det att samlingarna borde på lämpligt
sätt omflyttas, doek så, att hinder icke uppst-ode för anordnande af
arbetsplatser för de studerande vid smårummens fyra fönster. Ur föreläsningssalen
skulle utflyttas de deri nu befintliga samlingarna af kryptogamer
(svampar) och svenska frön; i stället skulle der inrymmas särskilda
studiesamlingar, åt hvilka, oaktadt deras vigt för undervisningen, hittills
omöjligen plats kunnat beredas.

Vidkommande öfre våningen, som för närvarande disponerades af professorn
i botanik, hade enligt förslaget i densamma icke andra förändringar
ifrågasatts än rifvande af några väggar, upptagande af ett fönster o. s. v.,
hvarigenom erhållits två större rum, hvardera med fem fönster, samt tre
mindre med tillsammans sju fönster, af hvilka sistnämnda rum tva jemlikt
ritningen vore afsedda för laboratorieförestandaren och amanuensen.
Af alla dessa rum vore de, hvilkas fönster vette åt norr och vester, företrädesvis
afsedda till laboratorium; det stora mot söder vettande rummet
skulle deremot användas så väl till praktiska öfningar som till uppställning
af en del samlingar. Härigenom skulle för praktiska öfningar finnas
att tillgå sjutton fönster; och genom anordnande af arbetsplatser vid
fönstren i den genom eu varm tambur med stora laboratorierummet förenade
föreläsningssalen samt i de förut omtalade smårummen kunde man
förfoga öfver ända till tjugusju arbetsplatser, hvilket antal enligt e. o.
professor Kjellmans intygande kunde anses fullt tillräckligt, i synnerhet
som, i händelse af stort tillopp, två personer kunde få utrymme å hvarje
plats.

Den för närvarande till största delen åt trädgårdsmästaren upplatna
entresolvåningen skulle visserligen vinna i värde, om dess höjd, som utgjorde
litet öfver 2''/2 meter, kunde något ökas. De förslag, som härutinnan
fram stål t s, kunde Fries emellertid icke biträda, då desamma vore
vidtomfattande och kostbara, men måhända dock icke komme att blifva
tillfredsställande. Lyckligtvis syntes dessa förslag icke heller nödvändiga,
vare sig för afhjelpande af nu befintliga behof eller af omtanke för sadana,
som under åtskilliga kommande decennier kunde yppas med hänsyn
till utrymme för de botaniska samlingarna och arbetslokaler för dessas
bearbetande. Entresolvåningen vore visserligen, såsom nämndt, låg; men
om än betänkligheter kunde framställas mot densammas användande
till bostäder åt familjer, bestående af många personer, mötte dock intet
hinder för dess begagnande till arbetslokaler, i hvilka endast en eller tva
personer på en gång skulle uppehålla sig, eller till förvaringsrum för en
del samlingar, för hvilka låga skåp vore af af flera skäl ändamalsenligast.

158 Åttonde hiifvudtiteln.

De förändringar i entresolvåningen, som enligt Fries’ åsigt borde företagas,
inskränkte sig till rifvande af ett par väggar, upptagande af några dörrar
cell ett fönster, anbringande af en spiraltrappa till öfre våningen o. s. v.
I enlighet med den uppgjorda ritningen skulle rummen komma att på
följande sätt användas: ett till biblioteks- och läsrum, ett för föreståndaren,
ett för konservatorn samt de öfriga för samlingarna och till arbetsrum.
Särskilda rum för samlingarnas bearbetande vore ej behöfliga, då vid hvarje
af denna museiafdelnings fönster, tolf till antalet, kunde placeras arbetsbord.
Genom denna betydliga tillökning af museiutrymmet borde plats
förefinnas för den tillväxt, som under en lång följd af år kunde förväntas.

Det vore emellertid ej nog att ega endast rum till botaniskt laboratorium,
museum in. in., utan det fordrades jemväl att dessa rum erhölle
en för ändamålet afpassad inredning. Förslag härtill, för så vidt denna
inredning vore väggfast, hade af Fries, delvis i samråd med Kjellman, uppgjorts,
omfattande väggskåp, till en del med glasdörrar, mikroskopbord
in. in. Kostnaden för nämnda inredning uppginge enligt vidfogad beräkning
till 3,817 kronor. Då härtill koinme de beräknade utgifterna för
husets förändring, 2,791 kronor, och för vatten- och gasledningars framdragande
1,054 kronor 50 öre, komme denna del af arbetet att kosta tillhopa
7,692 kronor 50 öre.

Det aterstode att redogöra för det sätt, hvarpå bottenvåningen borde
förändras och användas. Med obetydliga kostnader skulle denna våning,
oaktadt man icke kunde fullständigt förtaga fukten i densamma, kunna
göras gagnelig till åtskilliga ändamål, som behöfde tillgodoses. Man kunde
der finna förvaringsrum för trädgårdens verktyg, redskap in. in., expeditionslokal
för trädgårdsmästaren samt plats för ett litet för växtfysiologiskt
behof afsedt kemiskt laboratorium. Då den, som ville begagna sig af detta
laboratorium, antagligen endast kortare stunder för hvarje gång behöfde uppehålla
sig derstädes, kunde några sanitära olägenheter icke befaras genom
fukten i detta ruin. Derjemte kunde man i bottenvåningen erhålla ett rum
till förvaring af en del skräpande, skrymmande saker, såsom tomma lårar,
lådor o. s. v., hvilka alltid måste medfölja ett botaniskt museum, äfvensom en
i samband med detta förvaringsrum stående liten verkstadskammare, der en
del behöfligt snickarearbete kunde verkställas, vidare ett förrådsrum till
förvaring af glas och andra museet tillhöriga, för fukt ej ömtåliga saker
äfvensom i samband med kemiska laboratoriet ett förrådsrum för kemikalier
in. in., hvilka, förvarade i väl tillslutna kärl, ej kunde taga någon skada.

Då ifrågavarande förslag behandlades i det större akademiska konsistoriet,
afgaf professor Fries ett skriftligt yttrande i frågan. I detta yttrande
anföres, bland annat, att visserligen det nu för botaniska institutionen i

Åttonde hufvudtiteln. 159

Upsala begärda anslag vore större än det, som för några år sedan beviljades
till motsvarande institution i Lund, men härvid vore att märka, att studentantalet
i Upsala öfvcrstege det i Lund samt att botaniska museet i Upsala
vore Lunds botaniska museum till omfattning vida öfverlägset, äfvensom
att åt föreståndaren för botaniska institutionen i Lund icke beredts någon
boställsvåning, hvarför denne ock uppbure full lön af 6,000 kronor. Fries
framhåller vidare, att, då botaniska laboratoriet inrättades, öfningarna derstädes
voro inskränkta till ett par timmar två dagar i veckan samt afsedda
endast för de mest försigkoinne bland de studerande, men att tyngdpunkten
i den botaniska undervisningen till ökadt gagn för de studerande
och ökadt arbete för lärarne allt mer förlagts till de praktiska öfningarna
å laboratoriet, samt att genom examensstadgan af den 17 april 1891 en
ytterligare utsträckning af dessa öfningar antagligen blefve behöflig, hvaraf
med nödvändighet följde, att de olägenheter, som berodde på det inskränkta
utrymmet och det stora afståndet mellan laboratoriet och de öfriga botaniska
institutionerna, från hvilka erforderligt arbetsmaterial måste hemtas,
för hvarje år blefve allt känbarare. Slutligen betonar Fries ej mindre
nödvändigheten att till skydd för medmenniskors lif och helsa nya bostadslägenheter
anskaffades särskildt åt underträdgårdsmästarne och trädgårdsmedhjelparne,
än äfven behofvet för undervisningen och vetenskapen,
att laboratoriet och museet erhölle större och lämpligare lokaler. Den botaniska
undervisningen kunde för närvarande, oaktadt alla ansträngningar
från lärarnes sida, omöjligen ordnas så, som vetenskapen och den studerande
ungdomen hade full rätt att fordra; och hvad särskildt museet vidkomme,
kunde det ej annat än kännas nedslående och nästan tröstlöst att
se värdefulla samlingar, som med cj ringa möda blifvit sammanbragta, till
stor del ligga oanvändbara, i stället för att de, om de pa behörigt sätt
kunde uppställas, säkerligen skulle ej oväsentligt främja botanikens studium.

Sedan nu ifrågavarande framställning inkommit till Kongl. Maj:t, har
öfver i n t end eu tsem 1 > etets utlåtande öfver densamma infordrats. Bemälda
myndighet har i anledning häraf anfört att, hvad först anginge de för
professorn i botanik samt akademiträdgårdsmästaren jemte en amanuens
afsedda boställshusen, hvilka vore ämnade att uppföras enligt samma ritning,
embetet funnit, att åtskilliga af embetet uppgifna olägenheter skulle
komma att vidlåda desamma; hvarför embetet till afhjelpande häraf äfvensom
för erhållande å ifrågavarande båda hus af en med den botaniska
institutionens gamla byggnad mer öfverensstämmande stil samt en fördelaktigare
fönsterindelning i rummen låtit omarbeta ritningen på sätt vid
densamma fästade blad närmare angåfve. Beträffande vidare den till bostad
för underträdgårdsmästare med flere afsedda byggnad både öfver -

160 Åttonde hufvudtiteln.

intendentsembetet, i betraktande bland annat deraf att ruin i densamma förlagts
öfver den i huset inrymda tvätt- och bagarstuga och att till samtliga
lägenheter ej funnes andra ingångar än genom köken, låtit till denna byggnad
uppgöra ny ritning. Vidkommande slutligen den föreslagna förändringen
af botaniska institutionens nuvarande byggnad samt den för de
tillämnade arbetena beräknade kostnad hade öfverintendentsembetet ej
funnit skäl till anmärkning mot berörda förändringsåtgärder. Rörande
kostnadsförslaget i dess helhet, slutande å ett belopp af 60,651 kronor 20
öre, i hvilket belopp jemväl inginge kostnaden för uppförande af två uthusbyggnader
samt anläggande af gas- och vattenledningar jemte inredande
af botaniska museet och laboratoriet, hade öfverintendentsembetet endast
velat erinra, dels att vid uppgörande af kostnadsförslaget till uppförande
af de båda stenhusen någon post för utarbetande af nödiga detalj ritningar
samt för tillsyn under arbetstiden icke upptagits, dels att i kostnadsberäkningarna
för ändring af den botaniska institutionens gamla byggnad någon
utgift för den i sammanhang med de föreslagna ändringsåtgärderna nödiga
oljemålning icke beräknats och snickeriarbetet upptagits för lågt, dels ock
att genom de af embetet föreslagna förändringarna någon ökad kostnad
icke föranleddes; och borde i följd af de utaf öfverintendentsembetet gjorda
erinringar förslagets slutsumma, 60,651 kronor 20 öre, ökas med 1,500
kronor.

Hvad i ärendet förekommit ådagalägger enligt min mening, att de
hittills varande institutionslokalerna, särskildt med hänsyn till nutidens
kraf på den vetenskapliga undervisningen i ämnet, icke kunna på tillfredsställande
sätt tjena sitt ändamål. .Åtskilliga af boställslägenlieterna synas
derjemte vara alldeles olämpliga till bostäder. På grund häraf och då
det nu af vederbörande uppgjorda förslaget erbjuder stora fördelar för en
måttlig kostnad, anser jag mig böra i underdånighet förorda den gjorda
framställningen, dock att det begärda beloppet, med anledning af hvad
öfverintendentsembetet anfört, må höjas till i jemnadt tal 62,000 kronor,
hvarjemte anslaget synes kunna utan olägenhet fördelas på två år. Jagtillstyrker
derför, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning
derom, att till nya byggnader och förändringar vid universitetets i Upsala
botaniska institution må beviljas ett extra anslag af 62,000 kronor samt
deraf anvisas 31,000 kronor att utgå under år 1893.

Vi 1889 års riksdag beviljades, på det att en extra ordinarie professur
finorn juridiska fakulteten vid universitetet i Lund måtte kunna tillsättas,
ett anslag af 4,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner blefve
härför tillgängliga; och har sagda belopp anvisats för hvartdera af åren

Åttonde hufvudtiteln. 161

1890—1892. Då medel å universitetets stat ännu icke äro att för ifrågavarande
ändamål tillgå, hemställer jag, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
göra framställning om anvisande för år 1893 af 4,000 kronor
till aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska fakulteten i
Lund.

Af det vid 1889 års riksdag beviljade anslag, 36,000 kronor, för an- [38.]
ställande för en tid af sex år vid universitetet i Lund af lärare i tyska, u™"fre''f
franska och engelska språken äro för hvartdera af aren 1890 1892 an- Lund.

visade 6,000 kronor. Jag tillstyrker nu i underdånighet, att Kongl. Maj:t
täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att af omförmälda anslag
må för år 1893 anvisas 6,000 kronor.

Under åberopande af de skäl, som förut anförts för beviljande af ett [39.] °
personligt anslag åt docenten vid universitetet i Lund Sven Söderberg, får $

jag i underdånighet hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksda- Söderberg.
gen att såsom särskilt arfvode åt docenten Söderberg för år 1893 anvisa
ett extra anslag å 2,000 kronor, med vilkor att Söderberg under nämnda
år egnar sin tjenst åt universitetets historiska museum samt mynt- och
medalj kabinett,

Vidare hemställer jag, att, på det vice bibliotekarien vid universitetet [40.]
i Lund August Jakob Theodor Palm må fortfarande komma i åtnjutande
af det honom vid 1889 års riksdag beviljade personliga lönetillägg, kanen a. j.
Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig framställning derom, att T■ Palmför
nämnda ändamål anvisas för år 1893 ett extra anslag af 500 kronor.

Likaledes hemställer jag, att, på det kamreraren vid universitetet i [41.]
Lund Oscar Gerhard Eegnell må fortfarande komma i åtnjutande af det
honom vid senaste riksdag beviljade personliga lönetillägg, Kongl. Maj:t,.ernien o. g.
täcktes föreslå Riksdagen att såsom personligt lönetillägg åt Regnell Reine“-för år 1893 på extra stat anvisa samma belopp, Som det för innevarande
år anslagna, eller 750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Med anledning af gjord anmälan om det fortfarande behofvet af arf- [42.]
voden åt extra biträden vid universitetet sbibliotek et i Lund tillstyrker jag,
det Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad under i Lund.
flera år egt ruin,'' jemväl för år 1893 på extra stat anvisa 1,500 kronor
till arfvoden åt extra biträden vid nämnda bibliotek.

Bill. till Rilcsd. Brot. 1892, 1 Sami. 1 Afd.

162 Åttonde hufvudtiteln.

[43.] Vid senaste riksdag beviljades på Kongl. Maj:ts framställning ett extra

Ainstrument”^^P kronor till arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska,
makure i Lund.institutionen i Lund. Då behofvet af detta anslag är o förän dr ad t, tillstyrker
jag> 11 ad i" framställning må göras till Riksdagen derom, att för ena handa

ändamål må för år 1893 anvisas ett extra anslag af 500 kronor.

[44-] I anledning af eu utaf Kongl. Maj:t gjord framställning blef vid

institutionen is®nasfe riksdag, för arbetets uppehållande vid patologiska institutionen i

Lund. Lund, pa extra stat för år 1892 anvisadt ett anslag af 500 kronor. Då
enahanda behof för nästa år bör tillgodoses, hemställer jag, det Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för samma ändamål bevilja för år 1893
ett extra anslag af 500 kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

[45.] _ Med anledning af vederbörandes anhållan om fortfarande anslag till
amanuens er!arfvoden åt tvä amanuens er vid Karolinska institutet, för hvilka sådant
anslag under en följd af år beviljats, får jag tillstyrka, att Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1893 å extra stat anvisa:

till arfvode åt en amanuens vid Karolinska institutets gyne kologiska

klinik.......................................................... kronor 900: —

* arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska laboratorium.
.................................................................................... » 9Q0. _

*7^'']/ o som föranledt Kongl. Maj:ts under de närmast föregående

barnsjul aren hos. Riksdagen gjorda^ och af densamma bifallna framställningar om
domar, anslag till uppehållande sa väl af den pediatriska kliniken vid Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn som af en pediatrisk poliklinik
i hufvudstaden, ega, på sätt åt vederbörandes förnyade framstå! In i no- i
ämnet framgår, fortfarande giltighet. Fördenskull hemställer jag i underdånighet,
det Kongl Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för
ar 1893 anvisa:

till en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt
för sjuka barn ............................................ kronor 1 800:_

till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm.............. » 2*800:_

under vilkor, hvad sistnämnda anslag beträffar, att Stockholms stad för
polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1893.

Åttonde hnfvudtiteln. 163

Ytterligare hemställer jag, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Kiksdagen, [47.]
att ett anslag å 1,500 kronor måtte, i likhet med hvad för de senare åren
egt rum, å extra stat för år 1893 beviljas till bekostande af teckningar i ändamål,
vetenskapliga ändamål vid Karolinska institutet.

Åberopande hvad förut under punkten 8 anförts angående behofvet af [48.]
tidsenliga hjelpmedel för den medicinska kliniken vid Karolinska institutet, Å*jniLn.
i afseende å hvilka detaljerad! kostnadsförslag, slutande a 10,000 kronor,
linnes bilagdt öfriga handlingar i ärendet, får jag i underdånighet tillstyrka,
att Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska ett extra anslag för år 1893 af
10,000 kronor till inredning af ett för nämnda klinik afsedt laboratorium
och anskaffande för detsamma af erforderliga instrument och apparater.

Lärarekollegiet vid Karolinska institutet har jemväl gjort framställning [49.]
om anslag till om- och tillbyggnad af den åt patologiskt-anatomiska och™dj£vj£
kemiska institutionerna m. in. för närvarande upplåtna byggnaden, dels för i09hu-anatodessa
institutioners behof af större utrymme, dels och hufvudsakligen för-j^ “
inrättande af ett bakteriologiskt laboratorium. Lärarekollegiet har härom afsedda
anfört följande. . . „ . jo byggnad.

Den snabba utveckling, som bakteri ologi eu på senaste tider undergått,
och den genomgripande betydelse, som densamma erhållit för medicinens
alla grenar, såväl i teoretiskt som ännu mer i praktiskt hänseende, gjorde
det till en oafvislig nödvändighet, att ett medicinskt läroverk, framför allt
ett sådant som Karolinska institutet, der alla landets läkare skulle erhålla
sin hufvudsakliga praktiska utbildning, sattes i tillfälle att meddela nödig
undervisning i ämnet. En sådan undervisning kunde för närvarande ej
vid institutet lemnas. Den bakteriologiska forskningen och undervisningen
vore af den art, att de kräfde alldeles särskild! för ändamålet inrättade
lägenheter med nödig utrustning af instrument och apparater. ° Vid institutets
patologiskt-anatomiska anstalt inrättades väl för ett par ar sedan ett
litet bakteriologiskt laboratorium i tva för andra ändamål afsedda ruin,
men dessa lemnade ej plats till arbete för mera än tva, högst tre personer
jemte läraren, och detta endast med afbrott, då ett af rummen ofta måste
tagas i anspråk för andra kraf. Det lilla laboratoriet voro dessutom mer
än väl behöfligt för de bakteriologiska arbeten, som stode i direkt samband
med de mera rent patologiskt-anatomiska undersökningarna, hvilka ständigt
borde kunna föras öfver på det bakteriologiska fältet. Det maste således
stå till förfogande för lärarne i patologisk anatomi, och ett sårskildt laboratorium
borde inrättas uteslutande för undervisningen i bakteriologi.

Härtill vore det nuvarande laboratoriet äfven alldeles för litet.

164 Åttonde hufvudtiteln.

Att upprätta en särskild bakteriologisk institution efter mönstret af
dem, som under sista tiden utförts i andra länder, såsom t. ex. Institut
Pasteur i Paris, skulle medföra så betydliga kostnader, så väl för byggnaden
som för institutionens utrustning och förseende med lärare och tjenstepersonal,
att något dylikt lios oss ej kunde eller borde ifrågasättas. Lämpligast syntes
ändamalet kunna vinnas, om det bakteriologiska laboratoriet inrättades i
samband med den nuvarande patologiskt-anatomiska institutionen såsom eu
tillbyggnad och en afdelning af denna. Nämnda institution vore under
alla förhallanden i behof af en sådan tillökning och den skulle ej för
framtiden kunna undvara den, äfven om ett sjelfständigt bakteriologiskt
institut upprättades.

Sambandet emellan den patologiskt-anatomiska och den bakteriologiska
forskningen och undervisningen vore i grunden oupplösligt. Af den allmänna
patologien och patologiska anatomien utgjorde bakteriologien eu
högst väsentlig del och toge äfven i den allmänna delen af alla nymäre
patologiskt-anatomiska läroböcker ett mycket stort utrymme. Den speciela patologiska
anatomien åter hade ej blott för de egentliga infektionssjukdomarna
utan i öfrigt för hvarje organ att göra med en mängd förändringar, som
föranleddes af olika slags bakterier, och komme sålunda ständigt in på
bakteiiologiens område. Häraf följde, att vid hvarje patologiskt-anatomisk
institution måste finnas en särskild för ändamålet inrättad bakteriologisk
afdelning, der ett flertal personer, allt efter behofvet, kunde arbeta ”och
der äfven kurser i ämnet kunde gifvas samt genomförda, omfattande undersökningar
utan störande afbrott utföras. Vid alla nyare dylika institutioner
tillgodosåges detta behof och vid de äldre gjordes om- och tillbygg Då

Karolinska institutets patologiskt-anatomiska institution för närmare
trettio år sedan planlades och byggnaden uppfördes, fans bakteriologien
ännu icke till, och institutionen vore nu äfven för de ursprungligen
med densamma afsedda ändamålen alldeles för trång och i behof af ”utvidgning
till följd af det flerdubbla antalet lärjungar, som numera der
skulle erhålla undervisning. Hvad särskild! för bakteriologien nu behöfdes
vore: 1) ett större laboratorium, der åtminstone tjugu arbetsplatser funnes
för dem, som deltoge i öfningskurser — mer än två personer kunde ej för
dylika arbeten få plats vid hvarje fönster —; 2) två mindre arbetsrum för
lärarne; 3) ett tvätt- och rengöringsrum; 4) två rum för experiments utförande,
det ena afsedt för experiment med de farligaste smittämnena,
hvilkas handhafvande fordrade den största försigtighet; 5) ett litet rum
för högre konstant temperatur; 6) nödigt källareutrymme för djurstallar,
aqvarier m. in.

Åttonde hufvudtiteln. 165

Allt detta kunde på lämpligaste sätt vinnas genom ett vid kollegiets framställning
fogadt förslag till om- och tillbyggnad af patologiskt-anatomiska
institutionen, hvilket öfverintendentsembetet låtit uppgöra och enligt hvilket
förslag, såsom planritningarna utvisade, nuvarande likboden med svepningsrum
och begrafningskapell skulle utrymmas och förläggas emellan de båda
flyglarna, Indika skulle utdragas. I de sålunda bekomna lokalerna skulle
inredas de här ofvan under 2), 3) och 5) angifna lägenheterna (I. I. K. å
för sia gs rita i n gen). Utanför dessa lägenheter, åt sjösidan, skulle tillbyggas
det under 1) angifna allmänna bakteriologiska laboratoriet (H.). Under
gårdsplanen, som skulle böjas och cementeras, vunnes i samband med
källarevåningen plats för experimentrummen med takdager (C. C.). Under
likbodarna och laboratoriet erhölles i källarevåningen plats för djurstallar
och nödiga förråd (B. B. B.). Da härtill komme de bada små, redan nu
för bakteriologiska undersökningar inredda rummen (S. S.) i våningen en
trappa upp, afsedda för lärarnes mera tillfälliga undersökningar, skulle eu,
hvad lägenheterna beträffade, för våra behof lämpad bakteriologisk afdelning
åstadkommas.

Men det vore ej nog att erhålla nödiga lokaler. Ett laboratorium af
detta slag behöfde en alldeles egendomlig och till vissa delar dyrbar, inredning
och utrustning. Det dyrbaraste i denna vore mikroskopen, hvilka
samtliga måste vara försedda med skarpt förstorande oljeimmersionslinser.
Ett tiotal sådana vore behöfligt, och hvart och ett af dem kostade omkring
400 kronor. Derjemte behöfdes ett särskildt mikroskop med linser af den mest
fulländade konstruktion för en kostnad, uppgående till omkring 800 kronor.

I sammanhang med ofvan nämnda tillbyggnad maste en del andra
tillbyggnader och förändringar företagas, hvilka dels af den förra direkt
påkallades, dels vore i sig sjelfva alldeles nödvändiga till följd af institutionens
otillräcklighet sedan de studerandes antalet sa ökats, som under sista
decenniet varit förhållandet. Sålunda skulle en ny, något rymligare obduktionssal
(O.) vinnas i våningen en trappa upp öfver allmänna bakteriologiska
laboratoriet. Gamla obduktionssalen skulle ändras till tva ruin
med mellanliggande korridor (P. Q. ib). Det ena rummet (P.) vore afsedt
för likens upphissning för tvätt och rengöring samt för de vid obduktionerna
tillvaratagna preparatens förberedande behandling äfvensom till reservrum
för obduktioner. Ett sådant rum hade blifvit synnerligen behötligt,
sedan de två ruin (S. S.), hvilka förut tjenat till nyssnämnda ändamål,
inredts till bakteriologiska arbetsrum. Det andra rummet (It.) skulle blifva
en förlängning af det bredvid liggande rummet, som varit afsedt för
mcdikofilosofie-kandidaternas praktiska öfningskurser. Från början inrättadt
för 12 arbetsplatser, hade det sedan länge varit sa otillräckligt, att det ej

166 Åttonde hulradtiteln.

kunnat för ändamalet användas, hvilket vållat mycket stora svårigheter.
Nu skulle arbetsplatser för 24 personer vinnas, hvilket vore af verkligt
behof påkalladt.

I våningen två trappor upp skulle två högst nödiga förbättringar
kunna åstadkommas. Då patologiskt-anatomiska institutionen byggdes, inrättades,
för besparande af utrymme, icke särskild föreläsningssal och särskilt
rum för mikroskopiska demonstrationer. Det hade äfven gått och
ginge fortfarande ganska väl för sig att använda samma lägenhet för båda
delarnc; men salen hade, i synnerhet under det senaste årtiondet, blifvit
så otillräcklig för de mikroskopiska öfningarna och demonstrationerna, att
undervisningen deraf i hög grad lidit och afhjelpandet af denna svårighet
blifvit ett trängande behof, alldeles oberoende af krafvet på tillbyggnad
lör bakteriologien. Salen vore nemligen med sina åtta fönster beräknad
för högst 32 platser för mikroskopiska arbeten. Detta hade äfven under
långtid efter institutionsbyggnadens uppförande varit tillräckligt, men numera
utgjorde de tjenstgörandes antal under sex månader af året 40 och under
sex månader ej mindre än 65. Platser kunde ej beredas för ens halfva
detta antal. Genom tillbyggnaden vunnes vid sidan af gamla föreläsningssalen
en ny sal (V.), hvilken skulle förses med estrad, så att arbetsborden
kunde ställas i dubbel rad. Härigenom erhölles tillsammans 60 platser
och i nödfall ännu några liera. — Genom rummet X skulle ett annat
inom institutionen länge kändt behof fyllas, nemligen att hafva något rum
att upplåta åt enskilda lärare och lärjungar eller utanför institutet stående
läkare, som vid institutionen ville utföra specialundersökningar eller idka
studier. Ett sådant rum saknades för närvarande alldeles.

Tillbyggnaden å den motsatta (vestra) flygeln skulle medgifva eu väl
behöflig tillökning i utrymme för institutets museum genom inredning af
en nyc sal (Y.) vid sidan af den gamla museisalen. I två mindre rum (Z.
och A.) erhölles lokaler för skötseln af museet, preparatens montering,
spritbehandling o. s. v. Det rum, som från början varit afsedt härför, hade
måst tagas i anspråk för andra ändamål.

I samma flygel skulle slutligen för kemiska laboratoriet vinnas en
utvidgning, hvaraf detsamma vore i stort behof, enligt hvad närmare omförmälts
i en af kemiska institutionens föreståndare afgifven, handlingarna
bifogad promemoria.

Kostnaderna för så väl sjelfva byggnadsarbetet som öfriga i sammanhang
dermed stående arbeten äro beräknade sålunda:
om- och tillbyggnaden, enligt specificeradt, på uppdrag af

öfverintendentsembetet utaf arkitekten L. Peterson

uppgjordt förslag............................................................... kr. 78,000: —

Åttonde hufvudtiteln.

1C7

uppvärmnings- och ventilationsinrättningar, enligt förslag

af E. A. Wiman ............................................................ kr.

gas- och vattenledningar, enligt beräkning af J. W. Bergström »
hissapparater m. in. enligt förslag från Bolinders mekaniska

verkstad....................................................................... *

inredningsarbeten på den patologiskt-anatomiska
och bakteriologiska afdelningen, enligt förslag
af Ekmans snickerifabrik........................ 6,856: —

på den kemiska afdelningen, enligt förslag af

professorn grefve K. A. H. Mörner.............. 3,464: — »

uppsättning å bakteriologiska afdelningen af instrument
och apparater, enligt specificeradt förslag........................ »

13,000: —
8,000: —

2,400: —

10,320: —
9,100: -

Summa kr. 120,820: —

Vigten af de skäl lärarekollegiet anfört för nödvändigheten deraf, att
vid Karolinska institutet må kunna meddelas undervisning i bakteriologi,
torde ej kunna underkännas. Då för ändamålets vinnande erfordras nya,
särskildt inrättade lokaler och dessutom de patologiskt-anatomiska och kemiska
institutionerna behöfva ökadt utrymme, synes den föreslagna omoch
tillbyggnaden vara en både nödig och lämplig åtgärd. Kostnadsberäkningarna
synas icke gifva anledning till anmärkningar och slutsumman,
ehuru uppgående till ett i och för sig betydligt belopp, torde, i betraktande
af hvad dermed skulle vinnas, ej få anses öfverdrifven. Hela denna
summa synes dock ej behöfva utgå under nästa år, då med en del inredningsarbeten
samt anskaffandet af instrument och apparater bör kunna
anstå ännu ett år. Jag får alltså i underdånighet tillstyrka, att Kongl.
Maj:t behagade till Riksdagen göra framställning derom, att till utförande
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvanberörda ritningar af om- och
tillbyggnad af den åt patologiskt-anatomiska och kemiska institutionerna
in. in. för närvarande upplåtna byggnaden vid Karolinska institutet, till
de nya lägenheternas inredning och förseende med uppvärmnings- och
luftvexlingsinrättningar samt gas- och vattenledningar äfvensom till uppsättning
å den bakteriologiska afdelningen af erforderliga instrument
m. in. må beviljas ett extra anslag af i jemnadt tal 120,800 kronor och
deraf anvisas 60,400 kronor att utgå under år 1893.

Allmänna läroverken.

Vid beräkningen af kostnaderna för genomförandet af den föreslagna
löneregleringen och organisationen vid de allmänna läroverken har jag

[50.]

Arfvoden åt
extra lärare.

1G8 Åttonde hufvadtiteln.

fäst uppmärksamheten på behofvet af ett anslag å extra stat af 70,000
kronor till arfvoden åt extra lärare, och får jag med anledning häraf nu
hemställa, det Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att å extra stat för år
1893 anvisa ett belopp af 70,000 kronor till arfvoden åt extra lärare vid
de allmänna läroverken.

Högre lärarinneseminariet.

[51.] För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet

Tflättring" tillfällig löneförbättring jemväl för år 1893, att utgå efter samma grun der

som den för innevarande år beviljade, tillstyrker jag, att Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att för år 1893 på extra stat anvisa enahanda
belopp, som hittills, eller 4,000 kronor.

[52.J Efter anhållan af direktionen öfver högre lärarinneseminariet begärde

Vatfri fjerde Kongl. Maj:t af senaste .riksdag ett anslag å extra stat för innevarande
minarietZ.ZÅr af 3,000 kronor för anordnande vid seminariet af en valfri fjerde årskurs
enligt de närmare bestämmelser, som Kongl. Maj:t kunde finna skäligt
föreskrifva. Riksdagen anvisade de begärda medlen, hvarefter Kongl.
Maj:t genom skrifvelse den 5 juni 1891 anbefalde direktionen att afgifva
förslag till ordnande af berörda årskurs, i afseende hvarå borde ej mindre
iakttagas de grunder för dess anordnande, hvilka funnes angifna i den
framställning af direktionen, som föranledt den nådiga propositionen till
fjolårets riksdag, än äfven särskild hänsyn tagas till angelägenheten deraf,
att handledning i sådana färdigheter och kunskapsämnen, som för qvinlig
praktisk verksamhet vore af särskild betydelse, i årskursen meddelades.

Att direktionen anbefaldes i sitt förslag taga hänsyn till frågan om
elevernas utbildning i qvinlig praktisk verksamhet, föranleddes närmast
deraf, att under början af förlidet år ett erbjudande blifvit af enskild person,
professorskan Anna Retzius, född Hierta, framstäldt att till lärarinneseminariet
samt den dermed förenade normalskolan såsom gåfva öfverlemna
en med understöd af stiftelsen »Lars Hiertas minne» i hufvudstaden
upprättad matlagningsskola jemte inventarier samt ett belopp af 1,500
kronor i kontanta penningar. Detta anbud påkallade naturligen ett öfvervägande,
huruvida icke i den föreslagna nya årskursen, och på samma
gång jemväl för normalskolans lärjungar, tillfälle borde beredas att vinna
utbildning i praktisk qvinlig verksamhet, så väl matlagning som andra färdigheter,
och härmed en början göras att gifva åt den qvinliga uppfostran
en mera praktisk rigtning än hittills.

Åttonde hufvudtiteln.

169

I särskilda skrivelser den 9 september och den 12 oktober nästlidna
år afgaf direktionen för lärarinneseminariet yttranden i ämnet och bifogade
med sistnämnda skrifvelse förslag till närmare bestämmelser för den föreslagna
årskursens anordnande, dervid direktionen, enär de färdigheter, som
för qvinlig praktisk verksamhet vore af särskild betydelse, syntes innefattas
i hvad man numera plägade benämna huslig ekonomi, såsom en särskild
uppgift för kursen — utöfver hvad som från början afsetts för densamma
— angaf att bereda dem, som önskade utbilda sig till lärarinnor i huslig
ekonomi, tillfälle att vinna erforderlig skicklighet härtill. I hufvudsaklig
öfverensstämmelse med direktionens förslag faststälde derefter Kongl. Maj:t
den 13 november 1891 bestämmelser angående anordningen af den nya
årskui''sen, hvarvid såsom särskild uppgift för denna jemväl upptogs utbildande
af lärarinnor i huslig ekonomi, dock med uttryckligen angifvet förbehåll,
att sistberörda uppgift allenast under den förutsättning komme att
genomföras, att de för ändamålet nödiga anordningar kunde träffas.

Det anslag af 3,000 kronor, som af Riksdagen anvisats, erfordras nemligen
i sin helhet för tillgodoseendet af de syften, som ursprungligen uppstälts
för den ifrågavarande årskursen, medan för beredande af undervisning
i huslig ekonomi särskilda anstalter och kostnader visat sig erforderliga.

I afseende härå har direktionen i sin ofvannämnda skrifvelse den 9
september 1891 anfört, hurusom den erbjudna matlagningsskolan, om den
införlifvades med de läroverk, som stode under direktionens ledning — i
hvilket fall den borde utbildas till en skola för huslig ekonomi — icke
kunde af direktionen för detta ändamål mottagas, med mindre ett särskildt
årligt anslag af statsmedel härför erhölles. Verkstäld undersökning af matlagningsskolans
ekonomi under åren 1886—1890 hade nemligen visat, att
skolan under två af dessa fem år gått med förlust, som år 1888 var störst
och uppgick till 760 kronor 32 öre, men under de öfriga tre åren gått
med vinst, som år 1889 var störst och uppgick till 1,138 kronor 15 öre.
Om emellertid elevernas afgifter, hvilka utgjort för de högst betalande 40
kronor i månaden och för de lägst betalande 20 kronor i månaden, frånräknades
— och några elevafgifter till afsevärdt belopp borde icke kräfvas
af seminariets eller normalskolans elever — skulle skolan för hvarje ar
hafvagifvitförlust, störstunder år 1890, då den utan elevafgifter skulle utgjort
3,762 kronor 94 öre. Med hänsyn härtill fann sig direktionen behöfva för
inrättningens ändamålsenliga anordning ett anslag af statsmedel, hvilket direktionen
ansåg sig icke kunna beräkna lägre än till 5,000 kronor årligen. 1
skrifvelsen den 12 oktober 1891 har ock direktionen anhållit, det täcktes Kongl.
Maj:t till Riksdagen göra framställning om anvisande för ändamålet af ett

Bill. till Kikad. Prof. 1 Sand. 1 Afd. 22

170 Åttonde hnfvudtiteln.

dylikt anslag; hvarförutom direktionen i särskild underdånig skrifvelse
hemstält om nådig proposition angående anvisande jemväl för år 1893
af 3,000 kronor för fortsatt uppehållande i öfrigt af den valfria fjerde
årskursen.

I fråga om sistnämnda anslagsyrkande synes mig ingen erinran vara
att gorå. Den erfarenhet om gagnet af den ifrågavarande årskursen, som
vunnits läsaret 1890—1891, under hvilken tid seminariet med egna medel
gjort ett försök att anordna en dylik kurs, synes, att döma af den i årsprogrammet
intagna redogörelsen, lofva godt för framtiden, och finner jag
mig böra, under häifvisning till de skäl, som bestämt förra riksdagens
beslut i ämnet, förorda direktionens hemställan. Beträffande direktionens
begäran om anslag för anordnande af undervisning i huslig ekonomi torde
jag få anföra följande.

I en till mig afgifven promemoria har rektor vid högre lärarinneseminariet,
rörande vigten af att undervisning i huslig ekonomi lemnas vid
de högre flickskolorna, framhållit, att detta läroämnes införande derstädes
vore af flera skäl önskvärd!. Derigenom skulle åt den uppväxande qvinlig*1
ungdomen gifvas bättre förutsättningar för utöfning af det husmoderliga
kallet, än den hos oss vanliga qvinliga uppfostran vore egnad att gifva.
Genom utbildningen i huslig ekonomi blefve den ensidiga teoretiska och
estetiska bildning, som vara högre flickskolor meddelade, kompletterad med
ett verkligt praktiskt bildningsmedel, som — motsvarande snickerislöjden
i goss-skolorna — direkt kunde främja utvecklingen af den praktiska förmågan
i allmänhet. Genom ifrågavarande läroämne bereddes ock nödig
omvexling i arbetet under den tid mellan det fjortonde och sextonde lefnad
saret, då flickorna vanligen visade sig mindre hågade för studier, särskild!
sådana, som fordrade eu kraftigare tankeverksamhet. Om af dessa
skäl det ifrågavarande ämnets upptagande i de högre flickskolornas läroplan
vore ömkligt, sa borde enligt rektors åsigt högre lärarinneseminariet
sättas i stånd att utbilda dugliga lärarinnor för denna nya gren af den
qvinliga undervisningen; och bland skolorna borde statens normalskola
ga i spetsen för reformen. Fullt inordnas i normalskolans arbetsplan
kunde visserligen ämnet ännu icke. Men den uppgift i förevarande hänseende,
som tillkomme seminarium, kunde och borde snarligen lösas. Intresset
för det nya bildningsmedlet hade på många ställen i landet vaknat,
men ett hinder för dess användning vore bristen på kompetenta lärarekrafter.
Det vore emellertid för sakens framgång af största vigt, att fullt
skickliga lärarinnor från början finge den om hand.

I samma promemoria angifver rektor, huruledes enligt hans åsigt den
nya institutionen vid seminariet och undervisningen derstädes borde ord -

Åttonde hufvudtiteln. 171

nas, förutsatt att seminariet finge emottaga den omförmälda gåfvan, hvarigenom
enligt rektors uppfattning möjlighet bereddes att erhålla en för
utbildning af lärarinnor i huslig ekonomi fullt användbar och med inventarier
väl försedd anstalt. Undervisningen skulle meddelas under successiva
tre-månaders-kurser. De elever i seminariets fjerde afdelning, som
valt ämnet huslig ekonomi, skulle dels som elever genomgå eu dylik kurs,
dels under eu följande tjenstgöra såsom biträdande lärarinnor under föreståndarinnans
ledning. Af lärjungar, som genomgått normalskolan, borde
bildas eu fortsättningsklass, i hvilken teoretisk och praktisk utbildning i
huslig ekonomi skulle meddelas.

Det uppslag till en mera praktisk anordning af den qvinliga uppfostran,
hvilket innefattas i det framställa förslaget, synes mig vara väl
värdt att taga vara uppå. I första rummet synes det^ mig böra tillkomma
staten att låta utbilda dugliga lärarinnor för här ifrågavarande ändamål,
men derjemte ock att erbjuda de lärjungar vid den staten tillhöriga normalskolan,
som befinna sig i de högsta klasserna eller ock nyss afslutat
sin kurs vid densamma, tillfälle att under lämplig ledning förbereda sig
för en mycket vigtig sida af det husmoderliga kallet, Emellertid drager
jag i betänkande att nu tillstyrka mottagandet af den till seminariet frikostigt
erbjudna gåfvan. Skolans nuvarande lokal ligger nemligen rätt
långt från seminariet, och de ekonomiska betingelserna för en anstalt sådan
som den ifrågavarande matlagningsskolan äro derjemte af sa pass oviss
beskaffenhet, att lärarinneseminariet, åtminstone tills någon erfarenhet hunnit
vinnas, icke bör utsättas för de svårigheter, som lätt kunna uppstå vid
skötandet af eu dylik affär. Vida fördelaktigare vore efter mitt förmenande,
om matlagningsskolan fortfarande blefve den nuvarande egarinnans enskilda
tillhörighet, men seminariet der, mot vissa bestämda skyldigheter, komme i
åtnjutande af vissa bestämda rättigheter. Jag har ock gjort mig förvissad,
att det står seminariet öppet att härom till 1893 års slut träffa aftal på de
hufvudsakliga vilkor, att seminariets direktion skulle ega att utse föreståndarinna
vid skolan och hafva företrädesrätt att dit hänvisa elever, sa långt
utrymmet medgifver, men å andra sidan vara förpligtad att aflöna föreståndarinnan
och ansvara för de afgifter, som i närmaste öfverensstämmelse
med hittills vid skolan gällande ordning böra af eleverna erläggas.
Jag tillåter mig härvid erinra, att Kongl. Maj:t på framställning af direktionen
för seminariet genom nådigt beslut den 25 september nästlidna ar åt
cn för uppgiften särskilt lämplig lärarinna anvisat reseunderstöd för att
i utlandet taga kännedom om undervisningsanstalter för huslig ekonomi
samt att vid dessa genomgå dithörande lärokurser, hvadan, om eu anord -

[53.]

Löneförbättring
m. m. å
lärare vid
folkskolelärareseminarierna.

[54.]

Undervisning
i slöjd vid
folkskolelärareseminariet
i Vexiö.

172 Åttonde hnfvndtiteln.

ning sådan som den nu angifna kommer till stånd, en fullt kompetent föreståndarinna
kan påräknas.

I enlighet med det nu sagda anser jag, att det af direktionen för högre
lärarinneseminariet ifrågasatta anslag lämpligast bör användas dels till lön
åt omförmälda föreståndarinna, i hvilket afseende ett belopp af 1,200
kronor för år torde vara skäligt, dels ock till bestridande af afgifter för
eleverna till belopp af högst 40 kronor i månaden för hvarje elev. Att
förevarande anslag nu skulle begäras å ordinarie stat, torde icke böra
ifrågasättas, helst enligt sakens natur en noggrann beräkning af anslagets
erforderliga belopp icke låter sig åstadkomma. I afseende å beloppets storlek
vill det dock synas 2nig, som borde ett belopp af 5,000 kronor vara tillräckligt
att bestrida omförmälda aflöning och elevafgifter icke allenast för
båda terminerna år 1893 utan jemväl för höstterminen innevarande år.
(hiskligt är naturligen, att den föreslagna anordningen tager sin början
nästa hösttermin med ingången af nytt läsår; och får jag i enlighet med
hvad jag nu anfört hemställa, det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen
att pa extra stat för år 1893 bevilja för högre lärarinneseminariet

dels för fortsatt uppehållande af den valfria fjerde årskursen 3,000
kronor,

dels för beredande af undervisning i huslig ekonomi enligt de närmare
bestämmelser, Kongl. Maj:t kan komma att meddela, ett anslag af 5,000
kronor, med. rätt för Kongl. Maj:t att till ersättande från detta anslag låta
af tillgängliga medel förskjuta det belopp, som för ifrågavarande undervisnings
anordnande under höstterminen detta år kan vara erforderligt.

Folkundervisningen.

Då de skäl, som föranledt Kongl. Maj:t att af senast församlade riksdagar
äska anslag till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna
samt till arfvoden åt teckningslärare för extra tjenstgöring
och extra arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier, oförändrade
qvarstå, hemställer jag, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till
beredande af nämnda löneförbättring och arfvoden för år 1893, enligt
samma grunder, som för år 1892 blifvit bestämda, på extra stat anvisa
ett belopp af 33,300 kronor.

Under åberopande af hvad förut i punkten 12 blifvit anfördt, hemställer
jag, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för anordnande af
undervisning i slöjd vid folkskolelärareseminariet i Vexiö anvisa på extra
stat för år 1893 ett belopp af 1,500 kronor.

Åttonde hufvudtitelu. 173

Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkhögskolor, [55.]
som åtnjuta bidrag af statsmedel, hemställer jag, att Kongl. Maj:t måtte ggj" £
föreslå Riksdagen att jemväl för år 1893 på extra stat anvisa ett belopp folkhögskolor.
af 15,000 kronor. »

De tekniska läroverken.

I skrifvelse den 28 september nästlidna ar har styrelsen för tekniska [56.]
högskolan hos Kongl. Maj:t gjort framställning om anslag till beredande af^?raa9
utvidgad undervisning i elektroteknik vid högskolan. Styrelsen har med af- prakt, inseende
härå anfört följande.

Såsom allmänt bekant vore, hade elektrotekniken de senare åren“■ mvunnit
en hög grad af utveckling samt stor och ständigt växande industriel
betydelse. Vid sådant förhållande och då densamma hos sina
idkare kräfde ett icke ringa mått af teoretiska förkunskaper, kunde
icke något tvifvel föreiinnas om behofvet af en omfattande teoretisk undervisning
i ämnet. Vid de flesta af utlandets tekniska högskolor hade
man i flerahanda måtto tillgodosett detta behof, och jemväl vid tekniska
högskolan i Stockholm hade i samband med undervisningen i tillämpad
fysik anordnats föreläsningskurser i elektroteknik och elektrotekniska laborationer.
Af denna utvidgade undervisning vid högskolan hade ock många
begagnat sig, och antalet af dem, som ville deltaga i laborationerna, ökades
år efter år samt utgjorde under höstterminen 1891 ej mindre än 55, hvaraf
12 vore elever, som ämnade utbilda sig till elektrotekniker. Ett icke ringa
antal af högskolans elever hade för öfrigt redan, efter att hafva åtnjutit
undervisning i elektroteknik, vunnit anställning vid eller grundat elektriska
industriella företag af olika slag eller dels vid elektriska centralstationer,
dels vid mariningeniörstaten, dels ock vid rikstelefonen fatt tillfälle att
använda sina kunskaper, hvarjemte flera vid det fasta minförsvaret anstälde
sjöofficerare dragit nytta af ifrågavarande undervisning.

Då emellertid till följd af teknikens framsteg ständigt nya och
växande anspråk stäldes på högskolan i alla Tidningar, och detta mest i
fråga om elektrotekniken, hade det blifvit omöjligt att med de tillgångar,
öfver hvilka högskolan kunde förfoga, bereda medel till anordnande af en
någorlunda tidsenlig undervisning i elektroteknik. Vid ett teknikermöte i
Göteborg sistlidna år hade den åsigt af fackmän uttalats, att vid tekniska
högskolan borde upprättas en fackskola för elektroteknik. För sin del

174

Åttonde hufvudtiteln.

vore oek styrelsen af den mening, att den elektrotekniska undervisningens
utsträckning icke längre kunde uppskjutas; men styrelsen ansage
sig af flera skäl icke för närvarande kunna ifrågasätta anordnandet
af en dylik fackskola, utan hölle före, att man för den närmaste
framtiden kunde inskränka sig till anställande af eu extra lärare
för undervisning i elektroteknik till förstärkning i praktisk rigtning af
den hufvudsakligen teoretiska undervisning, som vid högskolan redan lemnades
i denna kunskapsgren af professorn i allmän och tillämpad fysik
samt af den honom biträdande assistenten. Det blefve på sådant sätt
möjligt att vidsträcktare än hittills kunnat ske anordna praktiska öfningar
i elektricitetens mätning och i undersökning af elektriska anläggningar
med afseende på effekt och isolering samt i konstruktionen af anstalter för
elektrisk belysning och i kraftöfverföring m. in. äfvensom i praktisk undervisning
i galvanoplastik och telefoni. Styrelsen ansåge, att 2,000 kronor
om året borde anslås såsom arfvode åt denne extra lärare. Dessutom vore
ett belopp af 1,200 kronor årligen erforderligt för anskaffande af elektrotekniska
apparater och för elektrotekniska laborationer. Af det anslag å
5,000 kronor, som i högskolans utgiftsstat vore upptaget för samlingar och
fysiska laborationer, kunde nemligen nödiga medel icke anvisas för att
tillfredsställa den elektrotekniska undervisningens behof i nämnda hänseende,
da detta anslag måste fördelas på flera institutioner, såsom den
geodetiska, den mekaniska och mekaniskt-tekniska, den fysiska, den mineralogiska
och den arkitektoniska. För att emellertid icke de anordningar,
som för ifrågavarande ändamål nu borde vidtagas, skulle lägga hinder i
vägen för ett fullständigare ordnande af den elektrotekniska undervisningen
i framtiden, vore det lämpligast, att de nu behöfliga anslagen endast uppfördes
å extra stat, Om proposition till Riksdagen härutinnan anhölle
styrelsen fördenskull i underdånighet.

Hvad styrelsen anfört synes mig innebära giltiga skäl för bifall till
styrelsens framställning. Jag tillstyrker derför, det Kongl. Maj:t täcktes
förestå Riksdagen att för tekniska högskolan på extra stat för år 1893 bevilja:
till arfvode åt en extra lärare i praktisk elektroteknik . kronor 2,000: —
till elektrotekniska apparater och laborationer.............. » 1,200: —

tillhopa kronor 3,200: —.

[57.] Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande af kost Understod

åt nåder för deras inspektion har under de senaste åren anvisats ett belopp
la9yrle!skoiora^ 35>°00 kronor årligen, under vilkor att det bidrag, som af dessa medel
m. m. komme att utbetalas till understöd åt sådan skola, icke finge öfverstiga

Åttonde hufvudtiteln. 175

hvad vederbörande kommun i kontant tillsköte för skolan. Da omförmälda
belopp fortfarande är för ifrågavarande ändamål erforderligt, hemställer
jag, det Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att jemväl för år 1893 härtill,
under nämnda vilkor, på extra stat anvisa 35,000 kronor.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

På derom af medicinalstyrelsen i skrifvelse den 18 september 1891 [58.]

angående medicinalverkets behof gjord framställning tillstyrker jag,

Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att på extra stat för ar 1893 bevilja hospitalens
ett anslag af 1,200 kronor, eller samma belopp som under flera föregående räkenskaper.
år, till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper.

Medicinalstyrelsen har i nyssnämnda skrifvelse anmält, att vid den i [59.]
hufvudstaden inrättade poliklinik för tandsjukdomar, hvilken sedan börjanPohtfjfJju/fr
af år 1885 varit i verksamhet och fortgått enligt de af styrelsen efter nådigt domar.
uppdrag meddelade bestämmelser, så väl patienternas som de studerandes
antal årligen tillväxt, så att, medan patienternas antal år 1885 utgjorde
1,340, detsamma under år 1890 uppgick till 8,422, hvarjemte antalet studerande
ökats från 16 under år 1885 till 40 under ar 1890. Enär anstalten
sålunda tillvunnit sig ökadt förtroende och visat sig motsvara det
med densamma afsedda ändamål, får jag, i enlighet med medicinalstyrelsens
framställning, tillstyrka, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att pa
extra stat äfven för år 1893 anvisa ett belopp af 4,000 kronor för uppehållande
under samma år af nämnda poliklinik.

Vetenskapsakademien.

[60.]

I skrifvelse den 9 september 1891 har vetenskapsakademien anfört, faff"
hurusom vid eldsvådor i senare tid inom hufvudstaden det mer än en^n,''hus.''

gång visat sig, att de antända husen icke varit anordnade på ett sätt, som
varit egnadt att i möjligaste mån hindra eldens spridning, och att derför
ödeläggelsen genom branden blifvit mycket vidsträcktare, än med bättre
anordningar kunnat blifva förhållandet. Med anledning af denna erfarenhet
hade akademien funnit sig af sin pligt manad att tillse, hurudant förhållandet
i detta hänseende vore med det hus, n:r 94, 96 vid Drottninggatan
i hufvudstaden, Rvilket till eu del tillhörde svenska staten och till
eu del akademien enskild! och som bland annat inneslöte det naturhisto -

176 Åttonde hufvudtiteln.

riska riksmuseets samlingar. Akademien hade fördenskull låtit genom sin
arkitekt, professorn F. G. A. Dahl, jemte Stockholms stads brandchef, kommendörkaptenen
E. B. Hollsten, och byggmästaren A. G. Sällström, besigtiga^
sagda hus i berörda hänseende, och hade dessa besigtningsman afgifvit
förslag till de anordningar, som enligt brandchefens uttalade åsigt
vore oundgängligen påkallade för vinnande af trygghet mot eldfara.
Nämnda förslag, hvilka uppgjorts särskildt för statens och särskildt för
akademiens andel i huset, slutade å en kostnadssumma för den förra
delen af 10,300 kronor och för den senare af 8,000 kronor.

I betraktande af det ansvar, för hvilket, i händelse af en brandolycka
i detta hus, akademien skulle vara blottstäld, derest hon icke hade gjort
allt hvad på henne ankommit till skydd för de dyrbara och delvis oersättliga
skatter, som detta hus inneslöte, kunde akademien icke underlåta
att taga Kongl. Maj:ts uppmärksamhet i anspråk för denna angelägenhet.
Akademien ville derför, med öfverlemnande af besigtningsmännens af ritningar
åt följ cl a förslag till de åtgärder, hvilka ansetts nödiga inom statens
andel i huset, i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
aflåta nådig proposition om anvisande af den för ändamålet erforderliga
summan, 10,300 kronor. I denna summa inginge äfven kostnaden
för uppförandet inom statens andel i huset af två brandmurar, hvilka besigtningsmännen
ansett vara så angelägna, att de bort snarast möjligt anbringas,
hvarför akademien icke dragit i betänkande att redan under sistlidna
års sommar låta uppföra desamma och att förskjuta derför belöpande
kostnader, tillhopa 1,250 kronor.

Derest, såsom akademien hoppades, den sålunda begärda summan,
10,300 kronor, blefve för det magtpåliggande ändamålet af Riksdagen anvisad,
ville akademien låta sig angeläget vara, att de anordningar, som
blifvit föreslagna för hennes andel af huset, blefve samtidigt utförda, fastän
den derför ^ erforderliga kostnaden, 8,000 kronor, vore för hennes ekonomiska
förhållanden ganska betungande. Men verkan af det skydd mot
eldfara, som här afsåges, skulle endast ofullständigt kunna påräknas, derest
de derför nödiga åtgärderna icke utsträcktes till hela huskomplexen
utan inskränktes blott till eu del deraf.

Öfverintendentsembetet, hvars utlåtande häröfver blifvit infordradt,
har förmält sig icke hafva funnit anledning till anmärkning mot förevarande
förslag, vare sig i fråga om de tillämnade åtgärderna eller den
för desamma beräknade kostnad.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, tvekar jag icke att tillstyrka,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till vidtagande af
åtgärder mot eldfara i statens andel af nämnda hus, i hufvudsaklig öfver -

Åttonde hufvudtiteln. 177

ensstämmelse med det upprättade förslaget och tillhörande ritningar, bevilja
på extra stat för år 1893 ett belopp af 10,300 kronor, under vilkor
att vetenskapsakademien samtidigt med ifrågavarande arbetens utförande
låter vidtaga erforderliga likartade åtgärder inom akademiens egen andel
af huset.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

Med anledning af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens i un- [61.]
derdånig skrifvelse den 29 september 1891 gjorda anhållan hemställer jag, Arfvode» för
att, enär de extra anslag, å tillsammans 9,200 kronor, som för ändamål,^“0*"_
tillhörande akademiens verksamhet, blifvit för innevarande liksom för flera Unga»• m. m.
föregående år beviljade, äro för samma ändamål fortfarande erforderliga,

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1893 be -

vilja enahanda anslagsbelopp, nemligen:

till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet
och vården af de under akademiens inseende stälda samlingar
samt till aflöning åt vaktbetjening......................... kr. 4,000: —

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets fornlem ningar

m. m............................................................................... » 3,200:

samt till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra
märkvärdiga föremål i statens historiska museum
in. ............................................................................................. » 2,000:

tillhopa kronor 9,200: —

Akademien för de fria konsterna.

På framställning af Kongl. Maj:t beviljade Riksdagen år 1890 till [02.]
om- och nybyggnad af akademiens för de fria konsterna fastighet, n:r 1 Om- och «yqvarteret
Uttern i hufvudstaden, ett anslag af 385,000 kronor, med vilkor
att, förr än någon del af statsbidraget utbetalades, dels akademien visade ku,.
sig kunna på sätt, som af Kongl. Maj:t godkändes, anskaffa och tillskjuta ett
byggnadsbidrag af 200,000 kronor, dels ock fullständiga ritningar till den
ifrågavarande byggnaden blifvit af Kongl. Maj:t faststälda. Under åberopande
deraf, att enligt högsta domstolens utslag den 27 november 1891
nådigt medgifvande lemnats akademien att inteckna omförmälda fastighet
för ett lån å 200,000 kronor jemte ränta, anhöll akademien, att, då med
Bill. till lliksd. Prot. 18,92, l Sami. 1 A fil. 23

l?8 Åttonde liufvudtiteln.

flen inteckningsrätt, som sålunda medgifvits, ingen svårighet kunde möta
för akademien att när som helst anskaffa det erforderliga byggnadsbidråget,
Ivongl. Maj:t täcktes förklara det i afseende härå uppstälda vilkor
vara af akademien fullgjordt. Vid ärendets föredragning den 31 december
1891 fann Ivongl. Maj:t akademien hafva ådagalagt, att det byggnadsbidrag,
hvarom vid statsanslagets beviljande vilkor uppstälts, kunde
af akademien anskaffas, likasom Kongl. Maj:t ock fann det sätt, hvarpå
sagda bidrag skulle avägabringas, eller genom lån mot inteckning i fastigheten,
vara af beskaffenhet att böra af Kongl. Maj:t godkännas; och förklarade
Kongl. Maj:t vid sådant förhållande Sig hafva funnit det vilkor
vara uppfyldt, som för statsanslagets åtnjutande stadgats i afseende å bidrag
från akademiens sida till byggnadens utförande.

Af ifrågavarande anslag har Riksdagen anvisat på extra stat för år
1891 ett belopp af 35,000 kronor och för år 1892 ett belopp af 175,000
kronor. Pa derom af akademien gjord framställning tillstyrker jag nu,
det Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att af nämnda anslag anvisa
på extra stat för år 1893 det återstående beloppet, eller 175,000
kronor.

Naturhistoriska riksmuseum.

[63.] Med anledning af vetenskapsakademiens i skrifvelse den 9 september

Teinin ''£■ .1891 ?jor(la anmälan, att ett årligt anslag af 2,000 kronor till inköp och
arkegoniater insamling af naturalier vid naturhistoriska riksmuseets af cle l n ing jäv arke0Cväiurla
y°niater 00,1 fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till bestridande
af andra med arbetena vid avdelningen förenade utgifter fortfarande är
behöfligt, får jag i underdånighet hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att för sagda ändamål anvisa på extra stat jemväl för år
1893 enahanda belopp som för innevarande år, eller 2,000 kronor.

[64.] Likaledes får jag, med anledning af vetenskapsakademiens i skrifvelse

MuseraLkT den september 1891 gjorda framställning derom, att behofvet, af anslag
samling. fpr vård, underhåll och förkofran af naturhistoriska riksmuseets etnografiska
samling vore detsamma som under föregående år, i underdånighet
hemställa, det^ Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för sagda ändamål
anvisa pa extra stat jemväl för år 1893 enahanda belopp som för
innevarande år, eller 2,800 kronor.

Åttonde hufvudtitelu.
Meteorologiska centralanstalten.

179

I en till vetenskapsakademien ingifven skrifvelse har föreståndaren
för statens meteorologiska centralanstalt professorn R. Rubenson omförmäla
hurusom anstalten, jemte sitt främsta åliggande att genom anordnande af
meteorologiska iakttagelser inom riket och genom dessas bearbetning åstadkomma
en möjligast fullständig kännedom af landets klimatförhållanden,
äfven hade till uppgift att dagligen söka utröna den närmast förestående
väderleken och att till allmänhetens och särskildt landtbrukets nytta sprida
dessa väderleksförutsägelser ej blott genom de dagliga tidningarna utan
äfven och i synnerhet genom de medel, som den elektriska telegrafen och
telefonen erbjöde. Dylika dagliga väderleksmeddelanden, grundade på telegrafiskt
erhållna meteorologiska uppgifter från en mängd orter ej blott
inom landet utan äfven i utlandet, hade redan sedan en lång följd af år
tillbaka från anstalten utgått, ehuru de, med hänsyn till de dermed förenade
kostnader, ända till år 1890 måst inskränkas till en gång om dagen
och varit grundade på iakttagelser, anstälda omkring klockan 8 förmiddagen.
Efter erhållen uppmaning från de flesta hushållningssällskap i
riket anordnades emellertid, med användande af några tillgängliga mindre
besparingar, först under 1890 års sommarmånader telegrafiska väderleksmeddelanden
äfven på aftnarna, hvilka meddelanden jemväl fortsattes
under augusti och september månader nästlidna år, sedan Kongl. Maj:t,
enligt nådigt bref till vetenskapsakademien af den 23 juli samma år,
anvisat för en gång det erforderliga beloppet till bestridande af dermed
förenade kostnader. Att än vidare fortsätta samt ytterligare utbreda
och fullkomna dessa, meddelanden, så ock i önskvärd mån utvidga anstaltens
verksamhet i öfrigt, såge sig likväl föreståndaren urståndsatt, derest
icke särskilda medel blefve för ändamålet anvisade, i hvilket afseende han,
med hänsyn till det intresse, hvarmed nämnda meddelanden varit omfattade,
och det stora gagn, de erkänts hafva medfört särskildt för landtbruket,
hemstälde, att akademien måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om nådig framställning till Riksdagen om anvisande af derför
nödiga anslag.

Förutom lönestaten innefattade meteorologiska centralanstaltens stat
för närvarande följande ordinarie anslag:

ko) till arfvoden åt observatörerna vid statens meteorologiska stationer,
för räknebiträden, aflöning åt eu vaktmästare, anskaffande och underhåll
af instrument, underhåll af anstaltens telegraf och materiel äfvensom
för andra behof, jemlikt nådiga brefven den 12 maj 1876 och den 12 juni
1882, reservationsanslag 16,000 kronor;

[65.]

Anslag för
väderleksmeddelanden

m. m.

180

Åttonde liufvudtiteln.

’2:o) såsom bidrag till ersättning åt telegrafverket för väderlekstelegram
in. in., enligt nådigt bref den 31 maj 1889, 1,050 kronor.

På grund af nådiga brefvet den 21 september 1877 hade anstalten
dessutom att bestrida följande utgiftsposter å tillsammans 2,150 kronor,
nemligen 300 kronor för utvexling af meteorologiska telegram med Deutsche
Seewarte i Hamburg samt 1,850 kronor dels till ersättning åt de observatörer
i landsorten, som insände väderlekstelegrammen, dels till arfvode
åt den tjensteman vid centraltelegrafstationen i Stockholm, som öfvervakade
och sammanfattade de dit inkommande väderlekstelegrammen, dels till
ersättning för observationer och telegrafering vid Stockholms observatorium
och underhall af telegraflinien mellan detta observatorium och centraltelegrafstationen.
Härvid hade anstalten dock, i händelse dess årliga anslag
befunnits för ändamålet otillräckligt, egt att hos Kong! Maj:t anhålla
om erforderligt tillskott för sagda ändamål. Anstalten hade ock under eu
följd af ar nödgats hos Kongl. Maj:t begära och äfven erhållit nämnda
tillskott^ af 2,150 kronor, intill dess genom 1889 års riksdags, på derom
gjord nådig proposition, fattade beslut förenämnda ordinarie anslagsbelopp
1,050 kronor, som förut för annat ändamål utgått till vetenskapsakademiens
förfogande, blef lemnadt såsom årligt bidrag till bestridande af
dessa utgifter, hvarefter endast återstoden, 1,100 kronor, af Kongl. Maj:t
årligen anvisats.

Föreståndaren för meteorologiska central an stalten, som med sin framställning
nu afsett att för väderlekstjensten vid anstalten vinna ett fullständigt
och väl ordnadt system af in- och utländska stationer, hvilka till
anstalten insände väder lekstelegram, två gånger dagligen under månaderna
juli—september och eu gång dagligen under den öfriga delen af året, samt
att erhålla arbetskraft till fullständig bearbetning af dessa telegrams innehall
och, sa vidt möjligt, till ett fortgående vetenskapligt studium af den
synoptiska metoden att förutsäga väderleken, har beräknat de härför erforderliga
kostnaderna och i enlighet dermed begärt följande tillökning i anstaltens
ordinarie anslag:

arfvoden till observatörer vid statens meteorologiska stationer kr. 2,111: —
arfvode!! till biträden vid det ökade arbetet vid anstalten

för den dagliga väderlekstjensten...................................... » 3,600: —

diverse omkostnader ................................................................... » 364;

ersättning till utländska telegrafii nier för befordran af de

nya väderlekstelegrammen till anstalten........................ » 1,000

ersättning till svenska telegrafverket...................................... » 2,175

Summa kr. 9,250

Åttonde hufvudtiteln.

181

hvarifrån dock borde afdragas det genom nadiga brefvet

den 31 maj 1889 anvisade beloppet................................... kr. 1,050:

utgörande således den behöfliga tillökningen i anstaltens arliga
anslag .............................................................................. * 8,200:

I denna summa är äfven inberäknadt det belopp af 1,100 kronor,
som, på sätt ofvan sägs, under de senaste åren beviljats utöfver staten,
men hvilket, såsom af permanent natur, föreståndaren ansett numera böra

i densamma ingå. ... .

Då emellertid ifrågavarande anslagsförhöjning, om den beviljades, icke
skulle komma att utgå förr än med år 1893, har föreståndaren hemstält,
att derjemte måtte för en gång anvisas ett anslag af 2,000 kronor för fortsättande
under år 1892 af den provisoriska eftermiddagstjenstgöring, som
under 1890 och 1891 årens somrar varit till landtbrukets gagn anordnad;
varande detta anslag beräknadt enligt följande fördelning:

arfvoden till observatörer vid statens meteorologiska stationer för uppsättande
af extra väderlekstelegram och utförande af extra observationer.
...................................................................................... kr- 910:

arfvoden till bestridande af ökadt arbete vid anstalten samt

kostnader för ökad förbrukning af material m. in......... » 900:

ersättning till utländska telegraflinier för nya telegram....... * 190:

Summa kr. 2,000: —

Hvad föreståndaren sålunda föreslagit har äfven blifvit tillstyrkt af
de utaf vetenskapsakademien för anstalten förordnade inspectores, kanslirådet
friherre A. H. Fock och professorn Gr. R. Dahlandcr; och akademien,
som med skrifvelse den 30 oktober 1891 till Kongl. Maj:t öfverlemnat
ifrågavarande framställning, har, med hänsyn till sakens erkända vigt för
landets modernäring, förordat samma framställning till bifall.

Ehuru det måste anses önskvärdt, att meteorologiska centralanstaltens
verksamhet blefve efter ett bestämdt system utvidgad och så fullständig
som möjligt, kan jag likväl af hänsyn till de många andra behof, hvilka
höra tillgodoses med statsanslag, icke för närvarande tillstyrka bifall till
deri gjorda framställningen i den utsträckning, som nu blifvit föreslagen.
Nödigt synes mig emellertid, att väderleksmeddelanden om eftermiddagarna
måtte fortfarande kunna anordnas under de tre sommarmånaderna
juli—september, i hvilket afseende närmast erfordras för hvart af aien
1892 och 1893 ett anslag, som torde kunna bestämmas till 1,250 kronor
eller det belopp, som för enahanda ändamål under sistlidna ars sommar af
anstaltens föreståndare ansågs behöfligt. Vidare och då det varit förenadt

182

Åttonde hufvudtiteln.

med svårigheter att af särskilda medel årligen anvisa 1,100 kronor till ersättning
för väderlekstelegram m. in., torde de i sådant afseende för åren
1892 och 1893 erforderliga belopp nu jemväl böra af Riksdagen begäras,
och synas desamma i likhet med nyssnämnda anslag lämpligen böra äskas
a extra stat. I enlighet härmed hemställer jag, det Kong! Maja behagade
föreslå Riksdagen att åt meteorologiska centralanstalten på extra stat bilar
1893 bevilja

till anordnande af väderleksmeddelanden om eftermiddagarna
under månaderna juli—september .................. kronor 2,500: —

samt såsom bidrag till bestridande af vissa utgifter för

väderlekstelegram in. in............................................ » o 200:

med rätt för Kongl. Maj:t att till ersättande från dessa anslag låta af
tillgängliga medel förskjuta hvad som för ifrågavarande ändamål under
innevarande år erfordras.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

76ÖJ Till uppehållande af undervisningen vid de i Vadstena, Skara och

/årl/^J" “0^nä8 anordnade läroanstalter för öfveräriga döfstumma har Riksdagen
åri,ju dö/- för hvart och ett af de senare åren på extra stat anvisat tillsammans
49,200 kronor.

Samtidigt med utfärdande af lag angående ordnande af döfstumundervisningen
i riket förordnade Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 31
maj 1889, bland annat, att i dessa läroanstalter finge, jemte döfstumma i
de åldersklasser, för hvilka anstalterna egentligen vore afsedda, för framtiden,
i den mån utrymme och tillgång på lärarekrafter medgåfve, äfven
intagas döfstumma barn i åldern 12—15 år.

Da, på sätt vid framläggande för Riksdagen af förslag till den nya
lagen angående döfstumundervisningens ordnande påvisades, dessa anstalters
verksamhet än vidare måste fortgå och anslaget för deras bibehållande
alltså fortfarande erfordras,^ hemställer jag, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att, för uppehållande af undervisningen vid nämnda tre läroanstalter,
anvisa ett extra anslag för år 1893 af 49,200 kronor.

^7;] . Styrelsen för blindskolan i Vexla har i underdånig skrifvelse den 9
m"" '' oktober 1891, med öfverlemnande af förslag till stat för skolan för år
1893, anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska för uppehållande
af skolans verksamhet under år 1893 enahanda belopp, som under flera
föregående år beviljats, eller 11,000 kronor; och får jag hemställa, att

Åttonde hufvudtiteln.

183

Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till ifrågavarande skola anvisa
nämnda belopp på extra stat för år 1893.

På derom af styrelsen för liandtverksskolan i Kristinehamn för blinda [68. |
i underdånig skrifvelse den 12 september 1891 gjord begäran hemställer
jag, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att enahanda belopp, som för
beviljats för skolans uppehållande under år 1892, eller 10,000 kronor, må bhnJaför
denna skola anvisas på extra stat för år 1893.

I enlighet med en af direktionen öfver institutet för blinda gjord [69.]
underdånig framställning får jag tillstyrka Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen ^dsknftaatt,
i likhet med hvad under flera föregående år egt rum, äfven för år m.
1893 på extra stat anvisa till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor och
till understöd åt blindlär ar eelever 1,200 kronor.

Hospitalsvården.

Sedan Riksdagen till uppförande af ett nytt hospital å Pitholmen i [70.]
närheten af Piteå beviljat ett anslag af 965,200 kronor samt deraf anvisat.™''4 ho*>>''tal
på extra stat för år 1890 ett belopp af 120,000 kronor, för år 1891 en
summa af 300,000 kronor och för år 1892 ett belopp af 275,000 kronor,
har medicinalstyrelsen i skrifvelse den 18 sistlidne september i underdånighet
anhållit, det Kong]. Maj:t täcktes till nästsammanträ dande riksdag
aflåta nådig proposition om anvisande på extra stat för år 1893 af återstående
beloppet 270,200 kronor. Till stöd härför har styrelsen anfört, att,
fortfarande rådde stor brist på platser för sinnessjuke och att ett jemnt
fortskridande af arbetet från denna synpunkt vore behöfligt, samt tillika
medförde besparing.

1 anledning häraf hemställer jag, det Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen att till fullbordande af arbetena å hospitalet vid Piteå anvisa
på extra stat för år 1893 återstoden af det beviljade anslaget, eller 270,200
kronor.

T skrifvelse den 14 december nästlidna år har medicinalstyrelsen an- [71.]
fört bland annat, att, ehuru statens anstalter för sinnessjukes vård underffffjff,
senare år betydligt utvidgats, hufvudsakligen genom nybyggnader och nu
senast genom den under sistförflutna år i bruk tagna asylen vid Land
med beräknadt utrymme för 118 män och 266 qvinnor eller 684 patienter,

184 Åttonde hufvndtiteln.

dock fortfarande förefunnes så stor brist på platser för till asylvård berättigade
sinnessjuke, att åtgärder snarast möjligt borde vidtagas för afhjelpande
af denna brist, Styrelsen skulle långt förr hafva framstäf
underdånigt förslag härom, derest den icke ansett, att härmed borde anstå,
till dess någon erfarenhet förelåge om lämpligheten af den nya, relativt
till det stora patientantalet billiga asylen vid Lund. För att, i detta hänseende
erhålla nödiga upplysningar hade styrelsen infordrat utlåtande från
direktionen öfver Lunds hospital och asyl, huruvida direktionen på grund
af den erfarenhet, som redan nu kunde förefinnas om den nya asylens
ändamålsenlighet, ansåge sig kunna förorda uppförandet af eu ny paviljongför
sjuka qvinnor på derför reserverad plats vid asylen i öfverensstämmelse
. med den redan befintliga, midt emot denna plats uppförda, samt
huruvida några förändringar, och i sådant fall hvilka, dervid borde vidtagas.
Till svar härpå hade direktionen i skrifvelse den 29 augusti 1891,
i enlighet med öfverläkarens yttrade mening, förklarat, att direktionen,
ehuru den erfarenhet, som dittills vunnits vid asylen, ännu vore för ringa
för ett grundligt bedömande af anstaltens ändamålsenlighet, likväl, då
behofvet, af ökad t utrymme vore särdeles stort, på det bestämdaste tillstyrkte
det snara uppförandet af den ifrågasätta paviljongen å qvinnosida!!,
enär ingen anledning funnes att befara, det anstalten skulle komma att visa
sig mindre ändamålsenlig, i synnerhet om i den blifvande paviljongen kunde
beredas ett något större antal isoleringsrum för oroliga och orenliga sjuke.

Asylen var i midten af nästlidne september belagd med endast 310
patienter, och någon stadgad erfarenhet om densammas fulla lämplighet
förefans då icke. Under sistlidna års höst, intill den 1 december, hade emellertid
patientantalet ökats till 424, och asylen hade, enligt läkarnes åsigt
och vid inspektioner inhemtade upplysningar, fortfarande visat sig väl
motsvara sitt ändamål, hvarför medicinalstyrelsen lika med direktionen
ansåge, att ingen anledning funnes att befara, det anstalten skulle på grund
af sin storlek visa sig mindre ändamålsenlig, derest den saknade paviljongen
å qvinnosida!! snart blefve uppförd.

För närvarande vore, med nådigt medgifvande, en kommission sysselsatt
med uppgörande af förslag till eu större asyl, afsedd hufvudsakligen för
mellersta Sverige. För utredande af alla hithörande frågor erfordrades dock
någon tid, hvarjemte derutöfver torde förgå åtskilliga år, innan denna asylbyggnad
blefve så färdig, att den kunde tagas i bruk för sinnessjukes vård. Då
emellertid stor brist på platser för obotliga sinnessjukes vård i allmänhet och
särskilt för qvinnor förefunnes och komme att förefinnas, äfven sedan den
nya asylen vid Lund bli f vi t fullt belagd, hade medicinalstyrelsen uppgjort
förslag till eu ny byggnad vid samma asyl för oroliga, orenliga och obot -

Åttonde hufvudtiteln. 185

liga af sinnessjukdom lidande qvinnor. Om denna för sjukvården väl behöfliga
nybyggnad anordnades på den derför afsedda plats och i samband
med den redan befintliga asylen, blefve så väl kostnaderna för byggnadernas
uppförande som ock de årliga utgifterna för sjukvården mycket
mindre, än om eu liknande byggnad skulle anordnas annorstädes såsom
en sjelfständig anstalt eller i samband med något redan befintligt hospital,
hvartill komme att, om nödiga medel erhölles till företaget, arbetet kunde
utföras på en mycket kort tid, hvilken omständighet med hänsyn till bristen
på sjukplatser äfven förtjenade afseende.

Af de vid medicinalstyrelsens skrifvelse i ämnet fogade ritningar och
kostnadsförslag jemte dertill hörande beskrifning syntes, att den nya paviljongen
vore anordnad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den deremot
svarande, redan befintliga paviljongen å manssidan, men med nagra ej oväsentliga
förändringar, hvarigenom anstalten erhölle ett betydligt ökadt
antal isoleringsrum, behöfliga för emottagandet af från hospitalen öfversända
qvinnor, bland hvilka många vore så svarhandterliga, att de ej
kunde begagna gemensamma sofrum med andra patienter utan att störa
dessas nattro och försämra deras tillstånd.

Den nu föreslagna nybyggnaden vore beräknad för 152 patienter och försedd
med 42 isoleringsrum, utgörande 27,0 procent af samtliga sjukplatserna.
Den motsvarande byggnaden å manssidan hade 156 sjukplatser, men endast
16 isoleringsrum, motsvarande 10,3 pi-ocent af samtliga sjukplatser.
För att bereda dessa oroliga och orenliga qvinnor lämplig vard hade äfven
andra förändringar måst vidtagas, såsom att den föreslagna nybyggnaden
inrymde 2 badrum, 2 skölj- och torkrum samt 6 klosetter mera än motsvarande
byggnad å manssidan. Dessa förändringar hade^ ej kunnat
åstadkommas utan att byggnadens storlek mast ökas, hvilket åter betingat
en förlängning af flyglarna med 1 7 fot. Ifrågavarande nybyggnad med tillhörande
afloppsledning och dränering, apparater för uppvärmning och
ventilation, för elektrisk belysning, åskledare, inledning och aflopp af kallt
och varmt vatten till snyggningsruin, badrum in. in., som erfordrades för
att sätta byggnaden i fullständigt skick, betingade eu kostnad af tillsammans
237,386 kronor. .

Kostnaden för motsvarande nybyggnad å manssidan hade medicinalstyrelsens
biträdande arkitekt, hofintendenten A. Kumlien, hvilken jemväl
uppgjort ritningarna till den nu föreslagna byggnaden, beräknat till
212,750 kronor.

Skilnaden i pris hade betingats af nödvändigheten att gifva den nya
byggnaden ökad storlek hufvudsakligen för att deri kunna anordna ett
större antal isoleringsrum. Kostnaden för hvarje sjukplats i den nya bygg Bih.

till lliksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 24

186 Åttonde hufrudtiteln.

naden uppginge emellertid, detta oaktadt, endast till 1,562 kronor, under
det att hvarje sjukplats i asylen beräknats till 1,726 kronor. Besparingen
både uppkommit derigenom, att åtskilliga byggnader för asylen
från början uppförts med beräkning, att de skulle blifva tillräckliga, äfven
sedan anstalten utvidgats, på sätt nu föreslagits.

Att den föreslagna nybyggnaden kunde uppföras för ett oväntadt lågt
pris, syntes bäst genom en jemförelse mellan det beräknade priset för sjukplats
vid nybyggnaden, 1,562 kronor, och motsvarande beräknade pris
för sjukplats vid andra under senare år verkstälda hospitalsbyggnader,
nemligen vid Lunds hospital 4,591 kronor, vid tillbyggnad af Hernösands hospital
3,160 kronor, vid Upsala hospitals mansafdelning omkring 4,700 kronor,
vid Kristinehamns hospital 3,030 kronor och vid Piteå hospital 3,328 kronor.

Vid anordnandet af den nu befintliga asylen vid Lund befarade man
en framtida brist på isoleringsrum, hvarför i murarna till 2 paviljonger inlades
kanaler för centraluppvärmning och ventilation jemte nödiga jernbjelkar
och hvalf. Härigenom kunde ytterligare 20 nya isoleringsrum erhallas
för en relativt ringa utgift. Det beräknade antalet sjukplatser komme
derigenom att ökas från 684 till 704. Lades dertill 152 sju k platser i den
föreslagna nybyggnaden, erhölles derigenom tillfälle till vård af 856 asylpatienter,
hvartill förut anvisats 1,181,743 kronor och nu ifrågasattes
237,386 kronor, eller tillsammans 1,419,129 kronor, då medelpriset för
hvarje sjukplats a asylen blefve 1,658 kronor. Hospitalsbyggnaderna vid
Lund med 354 platser hade kostat 1,625,293 kronor, eller fullt 200,000
kronor mer än asylbyggnaderna komme att kosta, men asylen medgåfve
vård åt 502 flere sjuke, än hospitalet kunde emottaga.

Vid de båda under samma direktions förvaltning stälda anstalterna,
hospitalet och asylen, skulle alltså kunna mottagas 1,210 patienter, deraf
hälften män och hälften qvinnor.

Skulle nödiga medel på en gång anvisas för den nu föreslagna nybyggnaden,
kunde densamma uppföras på helt kort tid och derigenom inbesparas
åtskilliga arfvoden åt byggnadschef och kontrollant in. m. samt
dessutom vinnas en annan, vida större fördel, ett snart afhjelpande af den
nu radande, kända bristen pa platser för vård af obotliga sinnessjuke.

Pa grund af hvad sålunda blifvit anfördt har medicinalstyrelsen hemstält,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för uppförande å derför
reserverad plats vid Lunds asyl af en nybyggnad för vård af obotliga
sinnessjuka qvinnor ^ bevilja ett extra anslag af 237,386 kronor, att utgå
med hälften under år 1892 och med återstoden under år 1893 eller, om
detta icke kunde beviljas, med hela beloppet under år 1893.

Ofverintendentsembetet, som erhållit befallning att häröfver afgifva ut -

Åttonde hufvudtiteln. 187

låtande, hav anfört, att embetet vid granskning af omförmälda ritningsocli
kostnadsförslag icke funnit anledning till någon anmärkning vare sig
mot de ifrågavarande ritningarna eller mot kostnadsförslaget.

Den framställning af medicinalstyrelsen, för hvilken jag nu redogjort,
synes mig ådagalägga så väl behofvet af den föreslagna nya vårdanstalten
som ock angelägenheten af dess snara utförande. De många kraf, som i
andra afseenden ställas på statsverket, torde emellertid påkalla en något
långsammare byggnadsplan, än den styrelsen i sin framställning afsett;
och det vill synas mig, som borde någon väsentligare olägenhet icke uppstå,
derest det ifrågastälda anslaget fördelades på åren ISOo^och 1894, med
större delen af detsamma anvisad för det förra af dessa år. Jag finner
mig fördenskull böra tillstyrka Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att för
uppförande vid Lunds asyl af eu nybyggnad för vård af obotliga sinnessjuka
qvinnor, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvan omförmälda
ritningar, bevilja å extra stat ett anslag af, i jemnadt tal, 237,400 kronor
samt att deraf för år 1893 anvisa ett belopp af 150,0u0 kronor.

Medicinalstyrelsen har i skrifvelse den 18 september 1891 under- [72.]
dånigst hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till under-^''^*^
stöd åt Jerf so sjukhus för spetelske anvisa för år 1893 ett extra anslag
af 14,000 kronor, eller enahanda belopp, som blifvit för närmast föregående
är beviljadt.

Med anledning häraf hemställer jag, det Kongl. Maj It behagade föreslå
Riksdagen att anvisa äfven för år 1893 ett extra anslag af 14,000
kronor till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske, under vilkor att
Gefleborgs läns landsting dertill för samma år anvisar 4,000 kronor och
medgifver, att spetelske äfven från andra län må vid sjukhuset erhålla
vård, i den mån utrymmet sådant medgifver.

Kyrkorestaurering.

På Kongl. Maj:ts framställning har senast församlade riksdag beviljat [73.]
till restaurering af Vadstena klosterkyrka, i hufvudsaklig enlighet med derför
uppgjord plan samt under den tillsyn och kontroll, Kongl. Maj:t be- /dotterkyrka.
stämde, ett anslag af 100,000 kronor, deraf för innevarande år 20,000
kronor, med vilkor att Vadstena och S:t Pers församlingar tillsköte det
belopp, som utöfver sagda anslag för ifrågavarande restaureringsarbete erfordrades.
Sedan församlingarna nu förbundit sig fullgöra detta vilkor,
och Kongl. Maj:t den 31 december 1891 faststält ritningar för det ifråga -

188 Åttonde hufvud titeln.

varande restaureringsarbetet samt meddelat erforderliga bestämmelser rörande
tillsynen och kontrollen vid arbetets utförande, hemställer jag, det
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till fortsättande af restaureringsarbetet
anvisa af det beviljade anslaget på extra stat för år 1893 ett belopp
af 40,000 kronor.

Diverse anslag.

[74.] I likhet med hvad under åtskilliga år skett och af samma skäl, som

“iTda förekommit, torde Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att jemväl för år
stapel. 1893 på extra stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska fornskriftsällskapet.

[75.] Under flera föregående år har Riksdagen på Kongl. Maj:ts framställ beviljat

anslag till beredande af religionsvård åt svenska sjömän i utslå»
m. ji. ländska hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållande landsmän, och hem‘
kamnif.0 ?täJler Jag> det lektes Kongl. Maj:t jemväl för år 1893 af Riksdagen för
ifrågavarande ändamål äska anslag till samma belopp som det, hvilket
hittills årligen plägat anvisas, eller 10,000 kronor.

[76.] Sedan Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda fram Atförbättrad

filning, på extra stat beviljat dels till anställande af två kontraktsadjunkreiigionsvård
te v inom Vesterbottens fjerde kontrakt, enligt de närmare bestämmelser,
‘sZi/mJu som af Kongb Majrt kunde komma att meddelas, 12,000 kronor, hvaraf
finsktalande 4,000 kronor anvisats för hvartdera af aren 1891 och 1892, dels ock till
församlingar, inrättande, för det i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 11
januari 1890 angifna ändamål, af två stipendier för teologie studerande,
enligt de närmare bestämmelser, som Kongl. Maj:t kunde komma att meddela,
4,500 kronor, deraf 1,500 kronor bestämts att utgå under hvartdera
af åren 1891 och 1892, får jag i underdånighet hemställa, det Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att för år 1893 anvisa af anslaget till kontraktsadjunkterna
återstående 4,000 kronor och af det till stipendiers inrättande
beviljade anslag återstående 1,500 kronor.

[77.] Med åberopande af 1891 års riksdags beslut om anvisande af ett

NZfeekL extra ansla£ för år 1892 af 25,000 kronor till nordiska museet, har museets
styrelse anhållit, att till Riksdagen måtte aflåtas framställning om beviljande
jemväl för år 1 893 af enahanda anslag; och får jag med anledning
häraf i underdånighet hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1893 anvisa ett belopp af 25,000 kronor,

Åttonde hufvudtiteln.

189

att ställas till styrelsens för nordiska museet förfogande för att enligt dess
bestämmande användas för museet tillhörande ändamål.

Med anledning af en utaf e. o. professorn J. A. Lundell gjord ansök- [78.]
ning om fortfarande anslag för den af honom utgifna tidskriften »ATyare™‘W‘
bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif» anser
jag mig böra hemställa, att Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att
jemväl för nästkommande år ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett extra
anslag till samma belopp, som vid flera föregående riksdagar anvisats,
eller 3,150 kronor, att på de vilkor, Kongl. Maj:t kan finna godt bestämma,
användas till understöd för utgifvande äfven under år 1893 af nämnda
tidskrift.

Hos Kongl. Maj:t har utgifvaren af tidskriften »Acta mathematica», pro- [79.]
fessorn G. Mittag-Leffler, underdånigst anhållit, att enahanda anslag, eller
4,000 kronor, hvilket för innevarande år liksom för flera föregående ar nation».
beviljats såsom understöd för utgifvande af nämnda tidskrift och som vore
behöfligt för fortsatt utgifvande af tidskriften, äfven för år 1893 matte
sökanden för sådant ändamål beredas; och har vetenskapsakademien i ämnet
afgifvit underdånigt utlåtande och dervid förordat bifall till ansökningen.

Med anledning häraf hemställer jag, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att på extra stat jemväl för år 1893 anvisa ett belopp af 4,000
kronor, att såsom bidrag till bestridande af kostnaderna lör utgifvande under
samma år af tidskriften »Acta mathematica» till professorn MittagLefflers
förfogande utbetalas.

På Kongl. Mapts framställning har Riksdagen för hvart och ett af [80.]
aren 1889—1892 beviljat ett extra anslag af 20,000 kronor att användas
till understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläs- arbetsklassen,
ningskurser för arbetsklassen, dock under följande vilkor:

att understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt eller förening,
icke får öfverstiga 3,000 kronor för år räknadt;

att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika mycket som staten;
att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse, som antager föreståndare
och lärare;

att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal timmar i veckan
under fem till åtta månader och i väl afpassadc kurser;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna under -

[81.]

Precisionsnivelleringsarbeten
m. jk

[82.]

Ersättning föl
förskott.

190 Åttonde hufvudtileln.

visning lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel; att

alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna
eller undervisningen blifva förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att underkasta sig de
vilkor och kontroller, som i öfrigt af Kongl. Maj:t pröfvas nödiga och
lämpliga.

Jag hemställer, det Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att bevilja
jemväl för år 1893 ett extra anslag å 20,000 kronor att under enahanda
vilkor, som nyss nämnts, användas till omförmälda ändamål.

Afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning har gjord
framställning om beredande för år 1893 af ett anslag å 9,000 kronor för
[.fortsättande af precisionsniveUeringsarbetena i norra Sverige; hvarjemte styrelsen
för nautisk-meteorologiska byrån hemstält om anvisande för nämnda
år af 2,500 kronor för underhåll och tillsyn af de i riket inrättade vättenhöjdinätningsstationer
in. in. 1 anledning häraf och under åberopande af
hvad i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 11 januari 1890
blifvit i ämnet anfördt, tillstyrker jag, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att på extra stat för år 1893 bevilja 11,500 kronor, deraf 9,000
kronor till fortsättande af precisionsniveUeringsarbetena i norra Sverige
samt 2,500 kronor till underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationerna
in. in.

På grund af nådiga blefven den 6 och 20 november 1885, den 11
juni och 1 juli 1886, den 30 november och 21 december 1888, den 25 april
1889 och den 24 januari 1890 har statskontoret till den af Kongl. Magt
tillsatta komité för undersökning af undervisningens beskaffenhet vid högre
flickskolor under förskottstitel utanordnat följande belopp, nemligen:
arfvode!! samt resekostnads- och traktainentsersättning till

komiténs ledamöter................... kr. 21,216: 45

till diverse utgifter för komitén.............................................. » 1,062: 65

arfvoden åt vikarier för en af komitéledamöterna .............. » 1,394: 85

ersättning till ordföranden för mistade tjenstgöringspennin .

gar ......................-o........................ » 817: 71

gratifikationer till två ledamöter................................................ » 3,015: —

för tryckning och häftning dels af komiténs betänkande,
dels af utlåtanden deröfver samt för korrekturläsning

m- m..................................................................................,... > 4,078: 02

tillhopa kr. 31,584: 68.

Åttonde hufvudtiteln. , 191

Med anmälan härom har statskontoret hemstält, att Kongl. Maj:t behagade
förordna om ersättning för ifrågavarande förskott.

Likaledes har statskontoret anhållit om godtgörelse för förskott till
sammanlagdt belopp af 8,365 kronor 87 öre, afseende kostnader för verkställande,
dels genom e. o. biblioteksamanuensen G. Eneström, dels genom
särskilde komiterade, af utredning m. m. i fråga om beredande af ålderdomsunderstöd
åt småskolelärare med flere.

I anledning häraf tillstyrker jag, att Kongl. Maj:t täcktes för återgäldande
af berörda förskott äska af Riksdagen ett extra anslag för år
1893, hvilket anslag, till undvikande af öretal i riksstaten, torde böra bestämmas
till 39,951 kronor.

Hvad föredragande departementschefen i ofvan berörda
hänseenden hemstält och föreslagit täcktes Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten, på tillstyrkande
af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder gilla, med befallning
tillika, att utdrag af detta protokoll skulle till
finansdepartementet öfverlemnas till ledning vid författandet
af Kongl. Majrts nådiga proposition till Riksdagen
angående statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo:

Gustaf Norström.

Nionde hnfvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finans ärenden, hållet inför Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i Statsrådet d Stockholms
slott den 13 Januari 1892.

Närvarande:

r ;''p \) 1 . 7 ] ,}?{!

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam.

Sedan de till åttonde hufvudtiteln hörande frågor blifvit på föredragning
af vederbörande departementschef pröfvade, anhöll departementschefen,
Statsrådet Friherre von Essen att få anmäla de frågor, som rörde
regleringen af

nionde hufvudtiteln,

innefattande pensions- och indragningsstaterna.

Bih. till Riksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 1

[!•]

Pension för
förre fanjunkaren
C. G.
Pettersson.

[2-]

Pension för
förrådsvaktmästaren

P. P. Bodin.

Pension för
regementsläkaren
C. I.
Th. Lundber
glis enka.

Nionde hufvudtiteln.

Hvad först angick

pensionsstaten,

anmälde departementschefen, att anledning icke förekommit att ifrågasätta
någon förändring i afseende å de anslag, som funnes uppförda
å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptoge 1,314,898 kronor
Beträffande derefter ’

indragningsstaten

erinrade departementschefen om Kongl. Maj:ts på nedannämnda departements
föredragning förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen
af följande framställningar, nemligen:

på justitiedepartementets föredragning:

(se bil. I vid detta prot. pag. 9)

att åt förre fanjunkaren vid nu mera upplösta kronoarbetskompaniet
å Vaxholm Carl Gustaf Pettersson må å allmänna indragningsstaten
uppföras en årlig pension af 400 kronor, att under hans återstående
lifstid utgå från och med månaden näst efter den, då Pettersson
frånträdt sin befattning såsom slottsvaktmästare å Vaxholms fästning;

på landtför svar sdepartementets föredragning:

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 14)

att för förrådsvaktmästaren vid lifregementets grenadiercorps Per
Reinhold Bodin må å allmänna indragningsstaten uppföras en pension
af 200 kronor, att af honom under hans återstående lifstid årligen åtnjutas,
med beräkning från och med månaden näst efter den, då han
erhåller afsked från vaktmästarebefattningen:

O J

på sjöförsvarsdepartementets föredragning:

(se bil. 3 vid detta prot. pag. 17)

att regementsläkaren vid flottans station i Karlskrona C. I. Th.
Lundberghs enka Augusta Lovisa Dorothea Lundbergh, född Mossberg,
må från allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp
af 500 kronor, att utgå från och med februari månad 1891 och så länge
hon i sitt nuvarande enkestånd förblifver;

Nionde hufvudtiteln.

(se bil. 4 vid detta prot. pag. 20)

att åt vaktmästaren vid sjökrigsskolan GllStaf Petersson må å
allmänna indragningsstaten beviljas en pension af 500 kronor om året,
att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken han efter
uppnådda 70 lefnadsår erhåller entledigande från befattningen;

på civildepartementets föredragning:

(se bil. 5 vid detta prof. pag. 23)

att länsmannen i Jösse härads vestra distrikt af Vermlands län
Per Johan Lundqvist må från och med månaden näst efter den, hvarunder
han erhåller afsked från länsmanstjensten, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till så stort belopp,
att detta tillsammans med den pension från Civilstatens pensionsinrättning,
600 kronor, hvartill han är berättigad, utgjorde 1,000 kronor,
eller 400 kronor årligen;

(se bil. 5 vid detta prof. pag. 25)

att åt läraren i veterinärkunskap, anatomi och fysiologi vid
Ultuna landtbruksinstitut Carl Jonas Axel Segerström må å allmänna
indragningsstaten uppföras en årlig pension åt 1,500 kronor,, att utgå
från och med månaden näst efter den, hvarunder han från sin befattning
erhåller entledigande;

på ecklesiastikdepartementets föredragning:

(se bil. 6 vid detta prot. pag. 28)

att å allmänna indragningsstaten må för år 1893 anvisas ett anslag
af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t
kan finna godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor
åt sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött
sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867;

(se bil. 6 vid detta prot. pag. 29)

att förste vaktmästaren vid tekniska högskolan Fredrik Wilhelm
Dahlman må från och med månaden näst efter den, i hvilken han efter
ingången af April månad 1892 erhåller afsked från befattningen såsom
förste vaktmästare vid nämnda högskola, för sin återstående lifstid a
allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp af 800 kronoi
årligen;

[4-]

Pension för
vaktmästaren
G. Petersson.

[5.]

Pension för
länsmannen
P. J. Lundqvist.

[6.]

Pension för
läraren vid
Ultuna landtbruksinstitut

C. J. A. Segerström.

[7-]

Understöd åt
äldre behöfvande
folkskolelärare.

[8-1

Pension för
för förste vaktmästaren
F.
W. Dahlman.

[9.]

Pension för
förste vaktmästaren
C.
E. Eriksson.

[10.]
Pension för
förre kamereraren
vid de
Kongl. teatrame
G. F.
Törner,

4 Nionde hufvudtiteln.

(se bil. 6 vid detta prot. pag. 30)

att förste vaktmästaren i Riksarkivet Carl Erik Eriksson må beviljas
en mot hans lön svarande årlig pension å allmänna indragningsstaten
af 800 kronor, att utgå under hans återstående lifstid från och
med månaden näst efter den, i hvilken afsked från tjensten varder
honom beviljadt.

Departementschefen, Statsrådet Friherre von Essen anförde härefter:

»Det torde tillatas mig att erinra, hurusom förre kamereraren vid
de Kongl. teatrarne Gustaf Fredrik Törner uti en den 2 Juli 1888 till
Kongl. Maj.t ingifven skrift gjorde underdånig framställning derom, att
honom måtte för hans återstående lifstid beredas förmånen af pension
från statsverket.

Enligt hvad af handlingarna i detta ärende inhemtas, inträdde
Törner, som är född den 26 Maj 1821, i tjenstgöring å Kongl. teaterns
kansli den 1 Februari 1842 samt befordrades den 13 Juli 1852 till
kamererare och kassör derstädes, hvilken befattning han derefter oafbrutet
innehade, till dess densamma med utgången af spelåret 1887—
1888 i. sammanhang dermed, att de Kongl. teatrarne upplätos åt enskilde,
indrogs. I sådan egenskap uppbar Törner, som icke åtnjöt förmånen
af fri bostad i något af de Kongl. teatrarnes hus, i årlig lön
till utgången af år 1873 2,000 kronor och derefter 3,000 kronor.

Förutom berörda tjenst har Törner alltsedan år 1852 jemväl innehaft
befattningen såsom kamererare vid de Kongl. teatrarnes pensionsinrättning,
i hvilken egenskap han uppburit årligt arfvode med 375
kronor samt från år 1883 med 1,000 kronor; och vitsordade direktionen
öfver pensionsinrättniugen, som på nådig befallning afgaf
underdånigt utlåtande öfver Törners förevarande framställning, att
han med sällspord ordentlighet, nit, omsorg och skicklighet förvaltat
sistberörda befattning. Tillika yttrade direktionen uti sitt omförmälda
utlåtande, att, ehuru det icke egentligen tillkomme direktionen
att lemna något vitsord åt det sätt, hvarpå Törner skött sin förnämsta
och hufvudsakligaste befattning såsom kamererare och kassör vid de
Kongl. teatrarne, direktionen likväl, då den myndighet, hvarunder
Törner i sådan egenskap lydt, eller Kongl. teaterdirektionen icke vidare
funnes till, ansett sig icke böra undertrycka ett uttalande derom,
hurusom bland dem, som varit i tillfälle följa Törners verksamhet vid
de Kongl. teatrarne, icke funnes mera än ett omdöme derom, att denna,
mycket arbete och ordningssinne kräfvande verksamhet utöfvats på ett

Nionde hufvudtiteln. >C|

sätt, som i fullaste mått förtjenade enahanda vitsord, som det direktionen
afgifvit rörande Törners verksamhet vid pensionsinrättningen.
Med anledning häraf tillönskade direktionen på det varmaste framgång
åt Törners ifrågavarande ansökning.

Slutligen har Törner, likaledes allt sedan år 1852, utan någon
som helst godtgörelse förvaltat den jemlikt nådigt bref den 12 Oktober
1888 under pensionsinrättningens direktion numera stälda »Kong!,
teatrarnes arbetares och betjentes sjuk- och begrafningskassa»; och
tillät jag mig att till upplysning om det förtjänstfulla sätt, hvarpå Törner
vårdat sistnämnda kassas angelägenheter, vid ärendete fördragning
den 12 Januari 1889 framhålla, hurusom vid direktionens sammanträde
den 29 November 1888 direktionens ordförande, enligt hvad det vid
sammanträdet förda protokoll gaf vid handen, sedan de till sjuk- och
begrafningskassan hörande handlingar och fonder till direktionen öfverlemnats,
till Törner framburit den synnerliga erkänsla och. förbindelse,
hvari såväl pensionsinrättningen som den Kongl. teaterinstitutionen
stode till Törner, som under mera än 36 år med den honom städse
utmärkande ordning, nit och skicklighet förvaltat denna kassa och det
med ett så framgångsrikt resultat, att kassans fonder, som vid Törners
tillträde af förvaltningen utgjorde allenast 19,771 kronor, af honom
aflemnats med det betydande beloppet af 79,874 kronor 48 öre.

Af det sålunda anförda fann jag framgå, att Törner, som mera
än 46 år varit anstäld i de Kongl. teatrarnes tjenst och under 36 år
af denna tid såsom redogörare omhänderhaft den omfattande uppbörden
och redovisningen vid de Kongl. teatrarne, på ett synnerligen väl
vitsordadt sätt förvaltat denna ansvarsfulla befattning. Då härtill kom,
att Törner tillika under en lång följd af år på ett oegennyttigt och
framgångsrikt sätt vårdat de för teaterpersonalens pensionering inrättade
kassor och jemväl derigenom gagnat Kongl. teaterinstitutionen, ansåg
jag Törner, som då vid fylda 67 års ålder från ifrågavarande kamererarebefattning
afträdt, vara förtjent af årlig pension från statsverket, hvilken
pension lämpligen syntes mig böra bestämmas till ett belopp, motsvarande
två tredjedelar af hvad Törner såsom kamererare under de
senare åren i aflöning uppburit eller 2,000 kronor.

På grund häraf och med tillkännagifvande, att Törner, såsom
förutvarande revisor i Kammarrätten, från Civilstatens pensionsinrättning
uppbure en årlig pension af 800 kronor, hemstälde jag, att Kongl.
Maj:t i den nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof,
som komme att aflåtas till 1889 års Riksdag, måtte föreslå Riksdagen,
att Törner, som, efter det på grund af nådigt beslut den 25

Nionde hufvudtiteln.

Juni 1888 Kongl. Stora teatern upplåtits åt enskild person för uppförande
af operor och andra musikverk, vunnit anställning såsom kamererare
vid nämnda operaföretag, måtte från och med månaden näst efter den,
hvarunder han frånträdde anställning vid Kongl. operan, under sin
återstående lifstid uppbära en årlig pension från allmänna indragningsstaten
af 2,000 kronor. I öfverensstämmelse med denna min hemställan
blef ock nådig framställning till Riksdagen aflåteu.

I underdånig skrifvelse den 16 Maj 1889 angående regleringen
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel meddelade emellertid
Riksdagen, att, då ett bifall till större eller mindre del af ifrågavarande
förslag lätt kunde föranleda till framställande af en mängd liknande
anspråk, samt frågan om Kongl. operans ordnande för framtiden då
ännu var oafgjord, den omförmälda framställningen ej vunnit Riksdagens
bifall.

Nu har Törner uti en till Kongl. Maj:t den 25 Augusti 1891 ingifven
skrift gjort förnyad framställning derom, att pension måtte honom
beredas, dervid framhållande att han, som numera uppnått 70
lefnads- och mer än 50 tjensteår, icke ifrågasatte att komma i åtnjutande
af den sökta förmånen förr, än han på grund af försvagad helsa och
arbetskraft nödgades afgå från befattningen såsom kamererare vid Kongl.
operan, hvilken befattning han fortfarande innehade. I anledning af
denna framställning har ordföranden i styrelsen för de Kongl. teatrarnes
pensionsinrättning förste hofmarskalken E. W. af Edholm på min
begäran afgifvit utlåtande och dervid, jemte åberopande af hvad i anledning
af Törners år 1888 gjorda framställning om erhållande af pension
direktionen i sitt afgifna utlåtande andragit, och i hvilket förste
hofmarskalken af Edholm till alla delar instämt, tillika yttrat, att han
begagnade det honom sålunda gifna tillfälle för att, då han under de
femton år, han tjenstgjort såsom förste direktör för Kongl. Maj:ts hofkapell
och teatrar, noggrant följt Törners verksamhet såsom dessas
kamererare, afgifva det vitsord, att Törner äfven vid utförandet af
denna sin befattning städse ådagalagt samma osvikliga redbarhet,
pligttrohet och nit, som utmärkt honom i beställningen såsom kamererare
vid pensionsinrättningen.

l)å i sammanhang med beslut om uppförande af ny operabyggnad
frågan om Kongl. operans framtida ställning kan sägas hafva blifvit
så till vida ordnad, att full säkerhet förefinnes derför, att teaterverksamheten
ej vidare kommer att bedrifvas för statens räkning, bör
ur denna synpunkt hinder ej möta för bifall till Törners ansökning om

Nionde hufvndtiteln

pension; och då af de personer, som haft anställning vid operan under
den tid, densamma omedelbart var en statsinstitution, Törner numera
är den ende, som med afseende på arten af den befattning han innehaft
skäligen kan ifrågakomma till erhållande af statspension, lärer
grund ej finnas till farhågan att ett bifall till ansökningen skulle framkalla
andra likartade. Anmärkas bör, att den befattning, Törner
vid de Kongl. teatrarne innehaft, icke för honom medfört delaktighet
i nämnda teatrars pensionsinrättning. Med afseende på Törners långvariga
och af alla vederbörande såsom mer än vanligt förtjenstfull vitsordade
verksamhet för den Kongl. teaterinstitutionen, anser jag det derföre
vara min pligt att förorda förnyandet af den i fråga om pension
för honom förut gjorda framställningen; och hemställer jag sålunda, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att förre kamereraren vid de Kongl. teatrarne Gustaf Fredrik
Törner må från och med månaden näst efter den, hvarunder han frånträder
anställning vid Kongl. operan, under sin återstående lifstid uppbära
en årlig pension från allmänna indragningsstaten af 2,000 kronor.

Då summan af de nya anvisningar å allmänna indragningsstaten,
som sålunda skulle komma att hos Riksdagen äskas, icke är större,
än att en motsvarande minskning i anslaget kan antagas uppstå genom
äldre pensionstagares afgång, anser jag mig icke böra ifrågasätta
någon ändring i det belopp, hvartill anslaget är i nu gällande riksstat
beräknadt; och torde således de ordinarie anslagen å nionde hufvud -

titeln få såsom för närvarande upptagas:

anslaget för pensionsstaten till ........................ kronor 1,314,898: —

,, „ allmänna indragningsstaten till „ 1,600,652: —

tillsammans kronor 2,915,550: —

Extra anslag.

Beträffande extra anslag under denna hufvudtitel bör vid statsverkspropositionens
affattande iakttagas Kongl. Maj:ts den 13 sistlidne
November på föredragning af landtförsvarsdepartementet (se bil. 7 vid
detta prot. pag. 32) fattade beslut att föreslå Riksdagen

Beloppet af
de ordinarie
anslagen å
nionde hufvudtiteln.

[11.]

Kreditiv för
upprätthdllan•
de af arméns
pensionskassas
egen pensionering
samt
till fyllnadspensioner.

8 Nionde hufvudtiteln.

vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels
till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder
för sådana pensioners utgående;

äfvensom medgifva, att hvad af de till pensioneringen under år
1892 anslagna medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets
pensionering användas.»

Hvad departementschefen sålunda rörande nionde
hufvudtiteln hemstält biträddes af Statsrådets öfriga
ledamöter och blef af Hans Kongl. Höghet KronprinsenRegenteu
gilladt och godkändt; och behagade Hans
Kongl. Höghet, på Statsrådets tillstyrkande, härjemte
förordna, att nu anmälda, för statsregleringen erforderliga
handlingar skulle tillställas Riksdagens statsutskott.

Ex protocollo:
Fr. N:son Ihrfelt.

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i Statsrådet
å Stockholms slott Torsdagen den 31 December 1891,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Essen,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam.

ll:o.

Departementschefen, Statsrådet Östergren anförde:

»Hos Kongl. Maj:t har förre fanjunkaren vid nu mera upplösta
kronoarbetskompaniet å Vaxholm Carl Gustaf Pettersson i en den 6
sistlidne November ingifven skrift gjort underdånig ansökning om erhållande
af pension.

Af handlingarna i detta ärende inhemtas, bland annat:
att Pettersson är född den 5 Februari 1839 samt har familj, bestående
af hustru och fyra ännu icke till myndig ålder komna barn;

att han den 10 December 1857 antogs till underkanonier vid
Kongl. flottan, derifrån han erhöll afsked den 8 September 1863;

att han den 7 September 1863 fick anställning såsom sergeant
vid kronoarbetscorpsen samt den 27 Juli 1880 befordrades till fanjunkare
vid samma corps;

att han, hvilken tidtals tjenstgjort dels såsom extra underkonBih.
till Riksd. Prof.. 1892. 1 Samt. 1 Afä. 2

U-]

Pension för
förre fanjunkaren
C. G.
Pettersson.

10 Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

duktör _ vid fästningsbyggnadsarbetet å Vaxholm dels i egenskap af
uppsyningsman vid käran tänsinrättningen derstädes, blef den 11 Januari
1876 antagen till tillförordnad slottsvaktmästare å Vaxholms fästning,
hvilken befattning han fortfarande innehar;

att han, enligt intyg från sina förmän, med nit, ordning och
duglighet skött de honom anförtrodda tjenstebefattningar;

samt att han nu mera, jemlikt intyg af läkaren vid kronoarbetskompamet
å Vaxholm, på grund af kronisk bronchit och framskriden
ålder ar oförmögen att fortfarande bestrida tjenstgöring inom fångvården.

• ^ed åberopande af detta läkarebetyg sökte Pettersson i underdånighet
den 9 sistlidne Mars att komma i åtnjutande af pension, öfver
hvdken ansökan såväl Fångvårdsstyrelsen som Statskontoret, på grund
åt nådig befallning, afgåfvo underdåniga utlåtanden.

Dervid anfördes af Fångvårdsstyrelsen, att den vid kronoarbetscorpsen
anstälda bevakningspersonal icke vore uppförd å den vid 1882
års Riksdag faststälda lönestat för en del betjente vid fångvårdsanstalterna;
att Petterssons vederlikar, som å ordinarie stat uppbure sin aflöning,
vore vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjensteår, deraf minst 20
l långvårdens tjenst, berättigade att från allmänna indragningsstaten
uppbäia pension till ett lönen med innehafvande ålderstillägg motsvarande
belopp; att enligt den vid senaste Riksdag för en del betjente
vid fångvårdsanstalterna faststälda nya lönestat, hvilken med innevarande
års början trädt i tillämpning, aflöningen för underofficer utgjorde:
lön 500 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor, samt ålderstillagg
100 kronor efter fem och ytterligare 100 kronor efter tio års
tjenstgöring; att pensionen alltså utgjorde för underofficer, som innehade
båda ålderstilläggen, 700 kronor; att 1889 och 1890 årens Riksdagar,
med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar, beviljat
tva underofficerare vid kronoarbetscorpsen hvar för sig pension
till enahanda belopp,_ som skulle dem tillkommit, om de på fångvårdens
oidinane stat innehaft underofficerarebefattningar; samt att Petterssons
löneförmåner utgmge af förslagsanslaget till fångars vård och underfall
med lon 700 kronor och beklädnadsersättning 80 kronor, hvartill
komme eu årlig gratifikation, som för de senare åren utgjort 150 kronor.

På giund af det sålunda anförda och då Pettersson, ehuru han
endast uppnått en ålder af 52 år och tjensteålder af allenast omkring
33 ar vore, såsom läkarebetyget utmärkte, på grund af sjukdom och
framskriden ålder oförmögen att bestrida någon tjenst inom‘fångvården,
hemstälde Fångvårdsstyrelsen, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
göra framställning derom, att Pettersson måtte berättigas att från och

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

med månaden näst efter den, då afsked ur fångvårdens tjenst honom
beviljades, å allmänna indragningsstaten för sin återstående lifstid uppbära
en årlig pension af 400 kronor.

Statskontoret, som upplyste, att Pettersson i egenskap af slottsvaktmästare
å Vaxholms fästning åtnjöte ett årligt arfvode å 600 kronor,
utgående från Fortifikationsdepartementets andel i det å fjerde
hufvudtiteln uppförda anslaget: »Försvarsverket till lands i allmänhet
eller Arméförvaltningens departement», yttrade vidare i sitt underdåniga
utlåtande, att, fastän Pettersson hvarken i fråga om lefnadsår eller den
tid, han tillbragt i statens tjenst, uppfylt de för hans vederlikar vid
centralfängelserna bestämda vilkor för pensions erhållande, Statskontoret
likväl, i betraktande af hans genom behörigt läkarebetyg styrkta oförmögenhet
till utöfvande af tjenstebefattning inom fångvården och då
Fångvårdsstyrelsen icke ifrågasatt ett högre pensionsbelopp än 400
kronor, ansåge sig böra biträda Fångvårdsstyrelsens hemställan; dock
i afseende å tiden, från hvilken pensionen skulle komma att utgå, med
den förändring, att pensionsförmånen icke finge beräknas inträda förr
än med månaden näst efter den, då Pettersson jemväl frånträdt sin
befattning såsom slottsvaktmästare å Vaxholms fästning.

Kongl. Maj:t fann emellertid den 2 sistlidne April vid underdånig
föredragning af Petterssons omtormälda den 9 Mars gjorda framställning
densamma ej till någon åtgärd föranleda.

Derefter begärde Pettersson hos Fångvårdsstyrelsen att, på grund
af läkarebetygets innehåll, undfå tjenstledighet under ett år från den
1 sistlidne Juni, men genom beslut den 22 Maj förklarade Styrelsen,
att, då den anställning vid kronoarbetscorpsen, Pettersson af vederbörande
chef för kronoarbetskompaniet å Vaxholm tillsvidare undfått,
upphörde i och med kompaniets upplösning och kronoarbetskarlarnes
förflyttning till tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, samt med dylik anställning
förenad aflöning i allt fall varit att såsom tjenstgöringspenningar
anse, Styrelsen icke kunde bifalla Petterssons anhållan om
tjenstledighet.

Till stöd för den förnyade underdåniga pensionsansökan, hvarom
nu är fråga, har Pettersson åberopat innehållet af förenämrida läkarebetyg
jemte Fångvårdsstyrelsens omförmälda beslut af den 22 Maj.

jemväl öfver nu ifrågavarande ansökan äro underdåniga utlåtanden
från Fångvårdsstyrelsen och Statskontoret infordrade och afgifna.

1 det utlåtande, Fångvårdsstyrelsen sålunda afgifvit, har Styrelsen
— under erinran, att jemlikt nådiga brefvet, den 15 sistlidne Maj
kronoarbetskompaniets å Vaxholm militära organisation upphört, i sam -

12 Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

manhang hvarmed de till samma kompani hörande kronoarbetskarlar
förflyttats till tvångsarbetsanstalten å Svartsjö — ytterligare anfört
hufvudsakligen följande: Alltsedan kronoarbetscorpsens första uppsättning
hade, på grund af nådiga reglementet för kronoarbetscorpsen den
8 Augusti 1842 § 3 mom. 1, de vid corpsen anstälda officerare och
underofficerare enligt regeln varit kommenderade från armén eller flottan,
dervid, enligt en i aflöningsstaterna af sistnämnda dag intagen bestämmelse,
underofficerarne, hvilkas aflöning utgått i form af arfvode,
tillförordnades af bataljonschef eller kompanichef; och stadgades genom
nådiga biefvet den 22 Maj 1843, att för de fall, då inga i tjenst varande
underofficerare sig anmält för att till tjenstgöring vid kronoarbetskompanierna
blifva beordrade, bataljonschef eller kompanichef skulle ega
att till dylik tjenstgöring antaga ur tjenst afgångna, välfrejdade underofficerare,
korporal och kanonierer med full tjenstbarhet. Med stöd af
denna bestämmelse syntes Pettersson, som den 8 September 1863 erhållit
afsked från sin anställning vid kanoniercorpsen, den 12 i sistberörda
månad och år af kompanichefen vid det å Vaxholm förlagda
tionde kronoarbetskompauiet hafva blifvit beordrad att såsom underofficer
tjenstgöra vid sagda kompani. Vid dessa förhållanden hade Styrelsen
ic e egt befogenhet, att vid den nya anstalten å Svartsjö anställa eu
person, hvilken enligt läkares intyg vore till tjenstgöring oförmögen,
lfa Pettersson emellertid under nära 34 år varit i statens samt mera
än 28 år i fångvårdens tjenst, kunde det icke vara med billighet
och rättvisa förenligt, att han, oförmögen till tjenstgöring, nu vid en
ålder af nära 53 år lemnades af staten utan allt understöd. Till följd
häraf finge . Styrelsen hemställa, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
bevilja Pettersson årlig pension af 400 kronor, att under hans
återstående lifstid utgå från allmänna indragningsstaten från och med

ingången af Juni månad 1891, då hans anställning vid kronoarbetscorpsen
upphörde.

Penna hemställan har Statskontoret på de skäl, hvilka blifvit i
dess förra utlåtande åberopade, biträdt, dock med enahanda förändring
i afseende å tiden för pensionsrättens inträdande, som i nyssnämnda
utlåtande blifvit tillstyrkt.

Genom hvad sålunda i ärendet förekommit finner jag vara ådagalagdt,
att Pettersson gjort sig förtjent af något understöd från det allmännas
sida; likasom jag icke har något att erinra mot beloppet af
den pension,. de i ärendet hörda myndigheter för honom ifrågasatt.
Beträffande tiden, från hvilken pensionen skulle börja att utgåpanser
jag mig böra instämma uti hvad Statskontoret derutinnan tillstyrkt.

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

Visserligen hemstälde jag vid underdånig föredragning den 2 sistlidne
April af Petterssons då ifrågavarande pensionsansökan, att Kongl. Maj:t
måtte finna samma ansökning ej till någon åtgärd föranleda; och behagade
äfven Kongl. Maj:t att fatta sitt beslut i enlighet med berörda,
af Statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan. Men denna hemställan
var uteslutande föranledd deraf, att med afseende å den korta
tid, som återstod för deri dåvarande Riksdagens sammanvaro, det icke
syntes mig lämpligt, att nådig proposition i ämnet till nämnda Riksdag
afläts.

Jag hemställer alltså, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att åt förre fanjunkaren Carl Gustaf Pettersson å allmänna indragningsstaten
uppföra en årlig pension af fyrahundra kronor, att under hans
återstående lifstid utgå från och med månaden näst efter den, då Pettersson
frånträdt sin befattning såsom slottsvaktmästare å Vaxholms fästning».

På tillstyrkan af Statsrådets öfriga ledamöter
behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i nåder bifalla hvad departementschefen sålunda hemstält;
och skulle utdrag af detta protokoll meddelas
Finansdepartementet till iakttagande vid uppgörande
af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
C. P. Hagbergh.

Pension för
förråda-vaktmästaren
P. R.
Bodin.

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

Utdrag af protokollet öfver land t förs varsår enden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti Statsrådet å Stockholms slott
den 20 November 1891.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Herr Friherre vox Ottef.,

Friherre Palmstierna,

Friherre vox Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam.

13:o

Departementschefen föredrog vidare i underdånighet:

Arméförvaltuingens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 6 sistlidne Februari, hvaruti Arméförvaltningen anmält, det
sekundchefsembetet vid lifregementets grenadiercorps anhållit, att förrådsvaktmästaren
vid corpsen Per Reinhold Bodin, hvilken vore född
den 18 Maj 1824 och tjena! vid corpsen såsom förrådsvaktmästare i
31 år och derförut såsom trumslagare i nära 9 år samt städse ådagalagt
stort nit och duglighet och i öfrigt sig utmärkt väl skickat, måtte,
i enlighet med derom af Bodin gjord framställning, vid blifvande

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

afskedstagande beredas pension från allmänna indragningsstaten till
belopp, motsvarande hans nu innehafvande arfvode eller 200 kronor
per år, i hvilket fall Bodin vore sinnad att från vaktmästarebefattningen
afgå före 1892 års vapenöfningar;

Och enär af ett utaf Arméförvaltningen från ordföranden i vederbörande
kommunalnämnd infordradt intyg framginge, att Bodin, som
hufvudsakligen haft sin utkomst af skrädderiyrket, vore i följd af försvagad
syn och orkeslöshet i behof af understöd, samt billigheten syntes
fordra, att Bodin efter mångårigt och väl vitsordadt arbete i kronans
tjenst samt i anseende till hans bristande arbetsförmåga erhölle från
allmänna medel något bidrag till sitt uppehälle, hade Arméförvaltningen
ansett sig böra i underdånighet hemställa, att Kongl. Maj:t måtte, i
likhet med hvad vid jemförliga fall tillförene egt rum, till Riksdagen
aflåta nådig proposition om pension för Bodin från allmänna indragningsstaten
till belopp af 200 kronor, motsvarande hans vaktmästarearfvode.

Efter härå erhållen nådig remiss hade Statskontoret den 28 sistlidne
Februari underdånigt utlåtande i ärendet afgifvit samt dervid,
under åberopande af ett rörande Bodin infordradt läkarebetyg, hvaraf
inhemtades, att Bodin lede af kronisk lungutvidgning och luftrörskatarrh
samt i följd deraf vore oförmögen att sig försörja, tillstyrkt bifall till
Arméförvaltningens ifrågavarande framställning.

Då Bodin, enligt hvad sålunda blifvit vitsordadt, på ett hedrande
sätt skött sin befattning och varit i statens tjenst anstäld under 40
år, hvaraf 31 år såsom förrådsvaktmästare, samt vid nu uppnådda 67
år saknade förmåga att, efter afsked från vaktmästarebefattningen,
hvilken ej berättigade honom till pension från arméns pensionskassa,
med arbete sig försörja, tillstyrkte Statsrådet i underdånighet, det Kongl.
Maj:t täcktes föreslå näst sammanträdande Riksdag att för Bodin å
allmänna indragningsstaten uppföra en pension af 200 kronor, att af
honom under hans återstående lifstid årligen åtnjutas, med beräkning
från och med månaden näst efter den, då han erhölle afsked från vaktmästarebefattningen.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla
hvad Statsrådet sålunda hemstält och förordnade, att

16 Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

protokollsutdrag i ärendet skulle till finansdepartementet
expedieras för behörigt iakttagande vid uppgörande
af förslag till reglering af riksstatens nionde
hufvudtitel.

Ex protocollo:

Emil Hallgren.

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

Utdrag af protokollet öfver sjöförsvar särenden, hållet inför Hans

Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i Statsrådet å Stockholms
slott den 13 Januari 1892.

moln /jt.H.i. itvL ; iovafoalru;. jude >öi m.UiotsuiOiGpo Juni .i.diJobdo
■tärn utbita i r->o • in < '' ^:L:L - infria avyt u''u>« ,noa no

:Närvarande:

p 1 i i k J j . M . -> ••* 1 .. i - 1 i ''■ f'' •''* *r • i. i t? iJ ^ \ ! - ■* ~ *■ -‘‘i-* '' '' - »<>.:./ A. ti It : »i : i J 4 > •

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Herr Friherre von Otter,

. :u< Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

.i Groll,

WlKBLAD,

GlLLJAM.

,f ’[■. ! ii I * f :u r i It i • ff. • i l • ■ * ■ •.. ;; ,;;n • ; ''• :

Departementschefen, Statsrådet Herr Friherre von Otter föredrog
i underdånighet:

r: bota fm-'') •: > , . ■'' ■ u;:i.- ■ i

En af regementsläkaren vid flottans station i Carlskrona C. I.
Th. Lundberghs enka Augusta Lovisa Dorothea, född Mossberg, ingifven
skrift, deruti hon — under förmälan om den bekymmersamma belägenhet,
hvari hon jemte två oförsörjda döttrar sig belunne efter
mannens död, samt med åberopande af bilagda prest- och läkarebetyg,
utdrag af bouppteckningen efter mannen med flere intyg — i underdånighet
anhållit om något årligt understöd af allmänna medel;

Bill. till Rihsd. Prut. 18:)2. 1 Sami 1 Afl.

[3.]

Pension för
regementsläkaren
C. 1. Th.
Lundberghs
enka.

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

öfver hvilken ansökning stationsbefälhafvaren i Carlskrona, Medicinalstyrelsen
och Statskontoret, hvar för sig, afgifvit infordrade
underdåniga utlåtanden.

Af de vid ansökningen fogade handlingar inhemtades: att regementsläkaren
Lundbergh, som vid sin den 8 Januari 1891 i en ålder
af nära 66 år inträffade död varit austäld i flottans tjenst i mer än 3f>
år eller allt sedan den 10 Augusti 1858, då han erhöll nådigt förordnande
att tills vidare bestrida en förste bataljonsläkaretjenst vid
förenämnda station, aflidit till följd af rossvullnad å högra armen med
blodförgiftning, hvilka sjukdomar han, såsom med visshet kunde antagas,
ådragit sig genom infektion af eu sårig nagelrot å högra handens
långfinger vid en af honom kort förut å flottans sjukhus företagen
obduktion med demonstration för sjukvårdselever; att den döde, utom
en son, som nyss slutat sina medicinska studier och icke i någon mån
kunde bidraga till sin moders och sina systrars underhåll, efterlemnat
ofvannämnda enka, född den 16 Augusti 1833, och två ogifta döttrar,
af hvilka den ena ännu icke hunnit myndig ålder; att behållningen i
boet uppginge till 15,739 kronor 65 öre, hvaraf dock en stor del utgjordes
af lösöreboet, derå ingen ränta kunde beräknas; att enkan härförutom
endast hade att påräkna ett gratial från amiralitetskrigsmanskassan
af 360 kronor årligen; samt att enligt intyg af två embetsmän
vid stationen enkan med sina två döttrar befunne sig i små och brydsamma
ekonomiska omständigheter.

Uti här ofvan omformälda underdåniga yttranden hade såväl
stationsbefälhafvaren som Medicinalstyrelsen, med hänsyn till sökandens
bekymmersamma ekonomiska ställning samt med särskild! afseende
derå, att regementsläkaren Lundbergh under en lång följd af år med
synnerligt nit och skicklighet fullgjort sina tjensteåligganden och att
han i tjenstens utöfning ådragit sig den sjukdom, hvaraf han aflidit,
tillstyrkt bifall till den gjorda ansökningen;

hvarjemte Statskontoret uti sitt utlåtande — med afseende å hvad
i frågan förekommit och under åberopande af 1886 års Riksdags beslut
angående årlig pension till enkår; efter provinsialläkaren Comstedt,
som under tjensteresa vådligen omkommit — tillstyrkt, att sökanden
måtte från och med den 1 Februari 1891 och så länge hon förblefve
enka, undfå pension, att utgå med ett årligt belopp af 500 kronor eller
samma belopp, som blifvit enkan Comstedt tillagdt.

Med afseende derå att regementsläkaren Lundbergh, såsom med
visshet kunde antagas, aflidit till följd af sjukdom, ådragen under

Nionde hufvudtiteln: bil. 3. d?

tjensteutöfning, samt med hänsyn jemväl till öfriga i ärendet förekomna
omständigheter hemstälde Statsrådet, det täcktes Kong). Maj:t föreslå
Riksdagen, att enkan Lundbergli måtte från allmänna indragningsstaten
åtnjuta årlig pension till belopp af femhundra kronor, att utgå från oc
med Februari månad 1891 och så länge hon i sitt nuvarande enkestånd
förblefve.

Hvad Statsrådet sålunda hemstält behagade Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten gilla och bifalla;
och skulle protokollsutdrag härom expedieras
till Finansdepartementet för behörigt iakttagande vid
uppgörande af förslag till reglering af utgifterna under
riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
F. Wrangel.

Nionde hufvndtiteln: bil. 4.

[4-]

Pension för
vaktmästaren
O.‘.Petersson.

o yt!to ni

Utdrag af protokollet öfver sjöförsvarsärenden, hållet inför Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen-llegenten uti Statsrådet å
Stockholms slott den 13 Januari 1892.

.10): : ''äii obo . i;»!( i . ->:ri

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Leavenhaupt,
Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikbi.au
Gilljam.

Departementschefen, Statsrådet Herr Friherre von Otter föredrog
i underdånighet:

Chefens för sjökrigsskolan embetsskrifvelse den 27 April 1891
med anledning åt en utaf vaktmästaren vid skolan Gustaf Petersson hos
honom gjord anhållan, att framställning måtte göras om rättighet för
Petersson att vid uppnådda 70 lefnadsår få för sin återstående lifstid
komma i åtnjutande af nu innehafvande lönebelopp i pension å allmänna
indragningsstaten; såsom skäl för hvilken anhållan Petersson anfört,
bland annat:

Nionde hufvudtiteln: bil. 4. 21

att han, som vore född den 22 Juli 1822 och den 1 Februari 1869
antagits till vaktmästare vid sjökrigsskolan, således tjenstgjort i sådan

egenskap i nära 28 år; ■"* i .

att han från antagandet såsom vaktmästare och till den 1 Oktober
1879 åtnjutit, jemte fri bostad, en aflöning af endast 600 kronor, hvilken
aflöning visserligen från och med nämnda dag utgått med 800 kronor,
men att han deremot icke åtnjöte ålderstillägg, hvilken förmån i regeln
tillkomme vaktmästare i andra statens embetsverk;

att han, som i tj ensten ådragit sig ett svårare ryggbrott och tidtals
lede af reumatisk värk, ansåge sig af ålder och sjukdom oförmögen
att vidare nöjaktigt fullgöra sina åligganden; samt

att han, hvilken icke förvärfvat delegareskap i någon pensionskassa,
vore medellös och utan förmåga att anskaffa ens så mycket, som
erfordrades till de nödvändigaste lefnadsbehofvens fyllande;

Och hade chefen för skolan, med vitsordande af Peterssons under
tjenstetiden ådagalagda pligttrohet, redbarhet, omtänksamhet och nit
samt att han gjort sig väl förtjent af den utaf honom begärda förmånen,
på det högsta tillstyrkt den gjorda ansökningen.

Uti häröfver infordradt och den 9 innevarande Januari afgifvet utlåtande
hade Statskontoret anfört, att den vid sjökrigsskolan anstälde
vaktmästaren icke författningsenligt vore berättigad till pension å allmänna
indragningsstaten samt att sökanden i allt fall endast hade att
åberopa en tjenstetid af tjugutre år eller vida mindre, än soni erfordrades
för rätt till pension å nämnda stat, men att, då Petersson vid sin framskridna
ålder icke billigtvis torde kunna vid afgång från befattningen
lemnas utan understöd af staten, Statskontoret ansåge honom böra komma
i åtnjutande af pension å förenämnda stat, hvilken pension dock med
hänsyn till den jemförelsevis korta tjenstetiden icke borde utgå med
mer än 500 kronor om året eller enahanda belopp, som vid 1884 års
Riksdag beviljades vaktmästaren vid Karolinska medico-kirurgiska institutet
C. P. Berggren.

Med afseende å hvad sålunda förekommit och i enlighet med
Statskontorets tillstyrkan hemstälde Statsrådet, att Kong!. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att åt vaktmästaren vid sjökrigsskolan Gustaf Petersson
å allmänna indragningsstaten bevilja en pension af fem hundra kronor
om året, att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken han
efter uppnådda 70 lefnadsår erhölle entledigande från befattningen.

Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

Hvad Statsrådet sålunda hemstält behagade Hans
KongL Höghet Kronprinsen-Regenten gilla och bifalla;
och skulle protokollsutdrag härom expedieras till Finansdepartementet
för behörigt iakttagande vid uppgörande
af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

F. Wrangel.

Nionde hnfvudtiteln: bil. 5.

IT. V

'' i

Utdrag af protokollet öf ver civilärenden, hållet inför Hans Kongl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i Statsrådet a Stockholms
slott den 31 December 1891.

f.iii

Närvarande:

) i > i < *

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Essen, 1 - ■ " g ; m bo*

Statsråden Herr Friherre von Otter, Friherre Palmstierna och Fri
herre Åkerhielm anmäldes vara af sjukdom hindrade att närvara.

Departementschefen, Statsrådet Groll föredrog i underdånighet:,.

En af länsmannen i Jösse härads vestra distrikt af Vermlands län [5.]
Per Johan Bandqvist till Kongl. Maj :t stäld, af Kongl. Maj :ts Befallnings- jJ£-£
hafvande i nämnda län med skrifvelse den 14 Juli 1891 öfverlemnad ansok- P j jMndning,
att honom måtte vid afskedstagandet beviljas pension till så stort be- irLStlopp,
att det tillsammans med den pension från Civilstatens pensionsmrättning,
600 kronor, hvartill han vore berättigad, motsvarade den länsmän
tillkommande pension på allmänna indragningsstaten eller 1,200 kronor.

Östergren,
Groll,
Wikblad och
Gilljam.

Nionde hufvudtiteln: bil. 5.

Af de vid ansökningen fogade handlingar inhemtades, att Lundqvist,
som vore född den 3 November 1836, år 1859 antagits i statens
tjenst och den 29 Juni 1867 konstituerats till sin nuvarande länsmansbefattning;
att, enligt ett af extra provinsialläkaren A. Z. Lindholm den
29 Juni innevarande år utfärdadt betyg, Lundqvist, som lede af stort
högersidigt ljumskbråck, åderbråck å underbenen samt allmän svaghet
med nedsatta kroppskrafter och derigenom bristande arbetsförmåga, vore
till följd häraf oförmögen ej mindre att sköta sin tjenst än ock att sig
med annat arbete försörja; samt att Lundqvist, enligt hvad vederbörande
kronofogde och kyrkoherde vitsordat, vore fullkomligt medellös.

För egen del hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anfört, att enligt
läkarebetyget föga eller ingen utsigt förefunnes, att Lundqvist, som
sedan flera år tillbaka varit otjenstbar, skulle kunna återinträda i tjenstgöring,
samt att tjenstens uppehållande genom vikarie, intill dess Lundqvist
uppnått 65 lefnadsår, skulle vara föga förenligt med det allmännas
fördel, helst för det ifrågavarande länsmansdistriktet fullt lämplig ställföreträdare
icke alltid kunde vara att tillgå, hvadan Kongl. Majfls Befallningshafvande,
som ansåge Lundqvist böra vara för sitt behof belåten
med en fyllnadspension till belopp af 400 kronor, funne sig böra hemställa,
att Kongl. Maj:t täcktes bereda honom en fyllnadspension till sistnämnda
belopp.

Till följd af härå erhållen nådig remiss hade.. Statskontoret uti
underdånigt utlåtande af den 2 sistlidne September, jemte meddelande
att. sökanden såsom länsman, förutom tjenstgöringspenningar, 600 kronor,
och expensmedel, 100 kronor, åtnjöte årlig lön af 900 kronor jemte
ålderstillägg derå med 300 kronor, enligt nådiga brefvet den 17 Januari
1879, i öfrigt anfört, att Statskontoret, med afseende å de af Kongl.
Majrts Befallningshafvande anförda omständigheter, ansåge sökanden böra
beredas tillfälle att afgå från tjensten med fyllnadspension från allmänna
indragningsstaten till så stort belopp, att det tillsammans med pensionen
från Civilstatens pensionsinrättning uppginge till 1,000 kronor. Härefter
hade jemväl direktionen öfver Civilstatens pensionsinrättning den 10 sistlidne
Oktober sig yttrat och dervid anmält, att Lundqvist, derest han
efter den 3 nästlidne November, då han fyllde 55 år, atginge från tjensten,
fullgjort de i 14 § af reglementet för nämnda pensionsinrättning
den 23 November 1888 stadgade vilkor för pensions erhållande och således
vore berättigad att. från ooh med månaden näst efter den, hvarunder
afsked från tjensten blefve honom meddeladt, åtnjuta för sin återstående
lifstid pension från samma inrättnings tjenstemannapensionsfond
i sjette'' klassen med årligt belopp af 600 kronor.

Nionde hufvudtiteln: bil. 5.

Slutligen hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insänd t ett nytt
af förbemälde Lindholm den 21 innevarande månad utfardadt läkarebetyg,
utvisande att Lundqvist till följd af de i Lindholms förra betyg
omförmälda sjukdomar vore för all framtid oförmögen såväl att sköta
sin tjenst, som ock att sig med annat arbete försörja.

På grund af hvad i ärendet förekommit tillstyrkte Statsrådet, att
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att länsmannen Per Johan
Lundqvist finge från och med månaden näst efter den, hvarunder han
erhölle afsked från länsmanstjensten, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta pension till så stort belopp, att detta
tillsammans med den pension från Civilstatens pensionsinrättning, 600
kronor, hvartill han vore berättigad, utgjorde 1,000 kronor, eller 400
kronor årligen.

2:o.

Styrelsens för Ultuna landtbruksinstitut underdåniga skrifvelse den [6.]

28 September 1891, deri styrelsen anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes till
näst sammanträdande Riksdag aflåta nådig proposition derom, att åt nunna landtläraren
i veterinärkunskap, anatomi och fysiologi vid nämnda institut bminnttuut
Carl Jonas Axel Segerström måtte beviljas pension å allmänna indrag- segerström.
ningsstaten till belopp, motsvarande åttio procent af lönen, eller 2,000
kronor; i anledning hvaraf underdåniga utlåtanden afgifvits, den 26 nästlidne
November af Landtbruksstyrelsen och den 9 i denna månad af
Statskontoret.

Af handlingarna i detta ärende inhemtades:

att Segerström, som vore född den 6 Mars 1835, alltsedan år 1868
innehaft sin lärarebefattning och derunder meddelat undervisning åt såväl
institutets och mejeriskolans elever som ock lärlingarna vid institutet
äfvensom haft tillsyn öfver helso- och sjukvården med afseende å egendomens
husdjur;

att han, enligt ett af styrelsen för institutet den 16 December
1889 utfärdadt intyg, skött dessa sina åligganden med duglighet, nit
och intresse samt till styrelsens synnerliga belåtenhet;

att, enligt handlingarna bifogade läkarebetyg, Segerström sedan
flere år lidit och fortfarande lede af fallandesot (epilepsia), och att denna
sjukdom inverkat så störande på hans psykiska förmögenheter och så
Bill till Rtksd. Vrot. 1892. 1 Sami. 1 Afd, 4

Nionde hnfvudtiteln: bil. 5.

försvagat hans minne och tankekraft, att han vore urståndsatt. att fullgöra
sina lärareskyldigheter, hvarjemte Segerström, till följd af ett honom
enligt egen uppgift under en obduktion af tuberkulösa djurkroppar å
institutets obduktionssal ådraget lidande i venstra långfingrets ledgångar,
ej med samma säkerhet som förr kunde använda sin hand vid operationer.

Uti sin framställning i ämnet hade styrelsen för institutet, med anmälan
att Segerström åtnjöte, förutom fri bostad för sig och sin familj,
lön af 2,500 kronor, samt med erinran att efter den nyss beslutade omorganisationen''
af institutet adjunktsbefattning vid detsamma vore förenad
med en lön af allenast 2,000 kronor, anfört, att för Segerström
skulle, äfven om han ansåge sig kunna söka och erhölle en dylik adjunktsbefattning,
uppstå synnerliga svårigheter ej mindre genom den
förminskade löneinkomsten än ock derigenom, att med sådan befattning
ej följde familjebostad, hvarjemte styrelsen vitsordat, att Segerström
städse på oförvitligt, sätt skött sin lärarebefattning vid institutet.

Landtbruksstyrelsen hade i sitt underdåniga utlåtande tillstyrkt
bifall till institutsstyrelsens framställning samt till stöd derför anfört,
att, då vid den förestående omorganisationen af institutet Segerström på
grund af sin iråkade sjuklighet icke syntes kunna vinna fortsatt anställning
vid institutet, samt han af samma orsak efter sitt entledigande
från institutet ej heller syntes kunna genom eget arbete försörja sig
och sin familj, billigheten syntes, med afseende å Segerströms väl vitsordade
långvariga tjenstgöring vid institutet och numera framskridna
ålder, fordra, att han, som icke med sina jemförelsevis obetydliga inkomster
kunnat förvärfva eller eljest egde någon enskild förmögenhet,
bereddes tillfälle till åtnjutande af statspension.

Statskontoret hade i sitt yttrande jemväl förordat institutsstyrelsens
framställning. . -■ ■; .

- .fö. fö,.- : .1 fö/ .1 :■.! •• ■ för!-

Statsrådet, som väl ansåg pension af statsmedel böra Segerström
beredas, då han, efter uppnådda 55 lefnadsår, i följd af sjuklighet icke
kunde efter institutets förändrade organisation derstädes finna användningy
men som med afseende derå, att Segerström allenast i några och tjugu
år innehaft sin tjenst, fann pensionens belopp kunna skäligen sättas
något lägre, än myndigheterna föreslagit, tillstyrkte, att Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen, att åt läraren i veterinärkunskap, anatomi
och fysiologi vid Ultima landtbruksinstitut Carl Jonas Axel Segerström

Nionde hufvudtitela: bil. 5.

finge å allmänna indragningsstaten uppföras en årlig pension af 1,500
kronor, att’ utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder han
från sin befattning erhölle entledigande.

Till hvad Statsrådet i förestående två ärenden tillstyrkt
behagade Hans Kongl. Höghet KronprinsenRegenten
lemna bifall samt förordnade, att utdrag af
protokollet härom skulle meddelas Finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

itM t''s\. reyea Å

,\»M , >»''wtvrA\ Vw Stolt

Ex protocollo:
Hj. Bennich.

>m~. oe -

a-; .-nfl yt-?H airtfleoxS -utjsH

trr tö metare rM noM aifftM

./m-äI a>j! mufnd timhftvari:?5''?
,/inaoaaTaO
. upat t
.uA.nr>n V/

.MAM.llié

Nionde hufvudtiteln: bil 6.

[70

Understöd åt
äldre behöfvande
folkskolelärare.

''“ly* r.KU >! rmwnjg • I

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, AaZ/ef in/or #ans
Kongl. Höghet Kronprinsen-Kegenten i Statsrådet å Stockholms
slott den 31 December 1Ö91.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Essen,

Östergren,

Groll,

Wikblad, .

Gilljam.

55:o.

Departementschefen, Statsrådet Gilljam hemstälde härefter, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att, i likhet med hvad under
derå föregående år egt rum, å allmänna indragningsstaten måtte äfven
för år 1893 anvisas ett anslag åt 10,000 kronor, att enligt de närmare
bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna godt meddela, användas till
understöd af högst 250 kronor åt sådane äldre behöfvande folkskolelärare,
hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked
före år 1867.

I denna hemställan förenade sig Statsrådets öfriga ledamöter,

Nionde hufvudtiteln: bil. 6.

Vidare föredrog Statsrådet Gilljam:

56:o.

Eu af styrelsen för tekniska högskolan gjord framställning, deruti
— sedan förste vaktmästaren vid högskolan Fredrik Wilhelm Dahlman i
en till styrelsen ingifven skrift, med bifogande af prestbevis, utvisande
att Dahlman vore född den 22 Oktober 1823, anmält, att han ej längre
kunde sköta sin syssla med erforderlig kraft och uthållighet, samt förklarat
sig vilja derifrån afgå, om lian, som vore för sin utkomst helt
och hållet beroende af sina löneförmåner såsom vaktmästare, kunde komma
i åtnjutande af tillräcklig pension — styrelsen i underdånighet anhållit,
det Kongl. Maj:t täcktes genom proposition till Riksdagen förskaffa
Dahlman en pension af 800 kronor årligen.

Till stöd för denna framställning hade styrelsen anfört,, att Dahlman,
hvilken sedan den 1 april 1859 varit anstäld såsom vaktmästare vid
högskolan och dessförinnan under två år innehaft dylik befattning vid
svenska slöjdföreningens söndags- och aftonskola, numera tekniska skolan,
i sin krafts dagar med mycken duglighet och städse med nit och redbarhet
fullgjort sina åligganden, samt att dessa, hvilka de senare åren
genom högskolans utvidgning i flera hänseenden blifvit allt mera ansträngande,
numera omfattade vaktmästarebiträde vid tre af läroverkets
fackskolor och dessutom vid högskolans kansli, bibliotek och fysiska
kabinett, så att det uppenbarligen vore af stor vigt, att ifrågavarande
befattning innehades af en person med full arbetsduglighet. Styrelsen
hade derjemte beträffande beloppet af den pension, som skäligen kunde
tillkomma Dahlman, upplyst, att hans nuvarande lön utgjorde 900 kronor,
förutom fri bostad och ved, så att han, enligt styrelsens åsigt, kunde i
fråga om lönevilkor likställas med förste vaktmästaren i Statskontoret,
för hvilken 800 kronor i pension skulle jemlikt, gällande bestämmelser
utgå.

Efter nådig remiss hade Statskontoret afgifvit underdånigt utlåtande
i ärendet och dervid erinrat, att svenska slöjdföreningens söndags- och
aftonskola redan vid tiden för Dahlmans anställning derstädes åtnjutit
ett årligt anslag af 15,000 kronor på ordinarie stat samt år 1859 blifvit
öfvertagen af staten och stäld under Kommerskollegium såsom öfverstyrelse,
samt att Dahlman följaktligen den 1 April 1892 vid en ålder
af mer än 68 år tillbragt 35 år i det allmännas tjenst. Vidare hade
Statskontoret anfört, att, ehuru på tekniska högskolans vid 1876 års
riksdag faststälda lönestat icke funnes uppförda några särskilda vakt -

Pension för
förste vaktmästaren
F.
IT. Dahlman.

Nionde hufvudtiteln: bil. 6

[9-]

Pension för
förste vaktin
fistel ren C.
K. Eriksson

mästarelöner utan i stället ett anslag af 3,500 kronor till betjenings
aflönande, denna omständighet dock icke syntes böra betaga Dahlman
förmånen att i likhet med sådane vaktbetjente vid statens embetsverk
och institutioner, för hvilka aflöningen vid de från och med 1876 års
riksdag vidtagna löneregleringar fördelats i lön och tjenstgöringspenningar,
vid uppnådda 65 lefnads- och minst 35 tjenstår komma i åtnjutande af
en mot lönen svarande pension å allmänna indragningsstaten, och detta
så mycket mindre som vårdandet af tekniska högskolans många och
dyrbara inventarier otvifvelaktigt stälde ganska stora anspråk på tjensteinnehafvarens
arbetsförmåga och ordentlighet. Till följd häraf och då
beträffande det föreslagna pensionsbeloppet Dahlman syntes, på sätt
styrelsen för högskolan förmenat, kunna likställas med förste vaktmästaren
hos Statskontoret, hvilken, med en lön af 800 kronor och
tjenstgöringspenningar till belopp af 300 kronor, åtnjöte 800 kronor i
pension, tillstyrkte Statskontoret, det framställning måtte göras till Riksdagen
derom, att åt Dahlman blefve å allmänna indragningsstaten beviljad
en pension af 800 kronor om året, att utgå från och med månaden
näst efter den, i hvilken han efter ingången af April månad 1892 erhölle
afsked från sin befattning.

På grund af hvad i ärendet förekommit hemstälde Statsrådet, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva, det Dahlman finge
från och med månaden näst efter den, i hvilken han efter ingången af
April månad 1892 erhölle afsked från befattningen såsom förste vaktmästare
vid tekniska högskolan, för sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära pension till belopp af 800 kronor årligen.

57:o.

Eu af förste vaktmästaren i Riksarkivet Carl Erik Eriksson gjord
underdånig ansökning, att han, som vore född den 28 Januari 1815'' och
sålunda uppnått en ålder af mer än 76 år samt tjenstgjort i Riksarkivet
såsom extra vaktmästare från den 17 November 1858 och såsom ordinarie
sedan den 7 April 1859, hvarförutom lian varit anstäld såsom vaktmästare
hos Svenska akademien under åren 1844—1885, måtte, då han
nu på grund al hög ålder, sjuklighet och försvagade krafter önskade
afgå från tjensten, å allmänna indragningsstaten erhålla en mot hans
nuvarande lön svarande pension, att utgå från och med månaden näst
efter den, i hvilken afsked kunde varda honom beviljadt. Till stöd för

Nionde hufvudtiteln: bil. 6. 31

denna anhållan hade sökanden bifogat två intyg om synnerligen väl vitsordad
tjenstgöring, utfärdade de! ena af sekreteraren i Svenska akademien
och det andra af riksarkivarien, som på det varmaste förordat, att
den sökta pensionen måtte beviljas.

öfver berörda ansökning hade Statskontoret afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande och deruti anfört, bland annat, att enligt gällande
stat för Riksarkivet af den 1 Juni 1877 aflöningen för förste vaktmästaren
derstädes utgjordes af lön 800 kronor och tjenstgöringspenningar
300 kronor, och att enligt nådigt bref af nyssnämnda dag civile embetsoch
tjensteman samt betjente, hvilkas aflöning vid senast skedda löneregleringar
fördelats i lön och tjenstgöringspenningar, egde rätt att efter
uppnådda 65 lefnads- och minst 35 tjenstår vid afskedstagandet undfå
pension från allmänna indragningsstaten till lönens hela belopp.

.in »arv-«{i i ''.-''il -u Jr ■■>aA . ;• i 1

Då Eriksson såsom vaktmästare i Riksarkivet tjenstgjort endast
något mer än 33 år, samt å det till Svenska akademien anvisade ordinarie
anslag icke funnes uppfördt något belopp till aflöning åt vaktmästare,
ansåg Statsrådet förevarande fråga böra underställas Riksdagens
pröfning; och hemstälde Statsrådet, det Kongl. /Maj:t täcktes,, med afseende
på Erikssons höga ålder samt långvariga och väl vitsordade
tjenstgöring, föreslå Riksdagen att bevilja Eriksson , en mot hans lön
svarande årlig pension å allmänna indragningsstaten af 800 kronor, att
utgå under hans återstående lifstid från och med månaden näst efter
den, i hvilken afsked från tjensten blefve honom beviljadt.

. i, t''Vi ‘k!. [• 111 .i i. > H >!-n : ; 1tv/-Öl < 1 tl »li i'' 1 i>''i U>! .. ;

Hvad Statsrådet beträffande de under nästföregående
tre punkter upptagna ärenden i underdånighet
hemstält behagade Hans Kongl. Höghet KronprinsenRegenten
gilla och bifalla; och skulle protokollsutdrag
härom till Finansdepartementet öfverlemnas för behörigt
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under riksstateus nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
Alfred Zimmerman.

i 1! f, j »'' i-'' .11,'' . . i t ! i 1 ) i

.( i It

• I

Nionde hufvudtiteln: bil. 7.

eu-]

Kreditiv för
upprätthållande
af armén*
pensionskassas
egen pensionering
samt till
fyllnadspensioner.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti Statsrådet å Stockholms slott
den 13 November 1891.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam.

Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Friherre Palmstierna,
föredrog i underdånighet:

stjerna, föredrog i underdånighet

Departementschefen yttrade härefter:

I afseende å beloppet af det kreditiv, som för år 1893 kan blifva
erforderligt dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering
och dels till fyllnadspensioner för arméns befäl och underbefäl
med vederlikar, har direktionen öfver nämnda kassa uti skrifvelse den 4
innevarande månad afgifvit underdånigt utlåtande och dervid hufvudsakligen
anfört, att direktionen, på grund af verkstäld undersökning rörande
pensionstagarnes medellifslängd, funne antagligt, att vid den tidpunkt,
då 20 år förflutit, sedan 1877 års pensioneringsgrunder började tillämpas,

Nionde hufvudtiteln: bil. 7.

tillkomst och afgång å pensionsstaten skulle komma att ungefärligen
motsvara hvarandra, samt att, då med nästkommande års utgång 15 år
af nyssnämnda tidrymd tilländagått, det belopp, hvarmed ifrågavarande
kreditiv förut årligen behöft höjas, utg''örande för hvartdera af aren 1890,

1891 och 1892 en summa af 50,000 kronor, syntes kunna från och med
år 1893 småningom minskas; hemställande direktionen med anledning
häraf och då direktionen ansåge kreditivbeloppet för sistnämnda år erfordra
en förhöjning af endast 45,000 kronor utöfver de för år 1892
beviljade 1,475,000 kronor, att Eders Kongl. Maj:t täcktes under vanliga
vilkor af Riksdagen för ändamålet äska ett belopp af 1,520,000 kronor.

På grund häraf hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade

föreslå Riksdagen .

att å extra stat för år 1893 anvisa ett kreditiv af 1,520,000 kronor,
att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen
pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan
att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda
vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgiftema, och dels till
fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för

sådana pensioners utgående; .

äfvensom medgifva, att hvad af de till pensioneringen under ar

1892 anslagna medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets

pensionering användas.

i nu a-in..''! x- ::\ i :-i /: *2TmaAi: .kjohjoo'' *

Till denna departementschefens hemställan, hvaruti
Statsrådets öfrige ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle utdrag
af detta protokoll tillställas Finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
Eugene Peyron.

Bill. till Riksd. Frot. 1892. 1 Sami. 1 Afd.

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

Finansplanen.

■ : •It:; ri i i. -1 . 17

KJO.cBI,* ..

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, Aef/fe* inför Hans
Kongl. Höghet Kr onpr insen-Regent en i Statsrådet ä

Stockholms slott den 13 Januari 1S92.

.....:U,;. .... •_ ... -/n-.i.in • /i

~ . .,.j ,, . :UtHl,t1 .. :r.u/.•>

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam.

Härefter yttrade departementschefen, Statsrådet Friherre von Essen.
De anslag, Kongl. Maj:t på de särskilda departementschefernas
föredragning beslutit äska af Riksdagen för år 1893, utgöra sålunda.
Bill. till liiksd. 1’rot. 1892. 1 Samt. 1 Afd. 1

Sammanfattning
af
utgifterna
under hufvudtitlame.

Anslag

utom hufvudtitlame.

Riksgälds kontorets ställning.

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

I hufvudtiteln: ordinarie

II	11	ordinarie:	kronor	3,889,100: —
		extra:	11	77,500: —
III	11	ordinarie:	11	606,750: —
		extra:	11	4,500: —
IV	11	ordinarie:	11	23,663,000: —
		extra:	11	2,156,200: —
V	11	ordinarie:	11	6,663,550: —
VI		extra:	11	2,184,750: —
11	ordinarie:	11	4,803,612: —
VII		extra:	11	2,381,388: —
11	ordinarie:	11	16,568,466: —
VIII		extra:	11	957,334: —
11	ordinarie:	11	13,258,183: —
IX		extra:	11	1,234,117: —
11	ordinarie:	11	2,915,550: —
		extra:	11	1,520,000: —

Vidare har Kongl. Maj:t. förut denna dag
på föredragning af chefen för Civildepartementet
beslutit föreslå Riksdagen att till utgående under
år 1893 utom hufvudtitlarne å riksstaten anvisa:
till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens
trafikerade jernvägar ... kronor 1,200,000: —

,, fortsättning af arbetena å
stambanan mellan Vännäs
(Nyby) och öfverLuleå
(Boden) .............. 4,000,000: —

kronor 1,320,000: —

„ 3,966,600: —

„ 611,250: —

„ 25,819,200: —

„ 8,848,300: —

„ 7,185,000: —

„ 17,525,800: —

„ 14,492,300: —

_ 4,435,550:

kronor 84,204,000: —

5,200,000: —

Fullmäktige i Riksgäldskontoret hafva i skrifvelse
den 10 sistlidne December, som torde få under
Litt. B biläggas dagens protokoll, lemnat uppgift
å de Riksgäldskont örets utgifter för år 1893, hvilka
Fullmäktige ansett böra i riksstaten uppföras.

Enligt denna fullmäktiges beräkning utgöra dessa
siffror:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar

m. m., förslagsvis ...............kronor 616,250: —

Transport kronor 616,250: — kronör”89,404,000: —

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 616,250: — kronor 89,404,000:

räntor å statsskulden ock af betalningar
å de fonderade statslånen
kronor 12,631,370: —
efter afdrag af
de till Riks gäldskonto-

. ,.,

ret ingående
rånte- och
kapitalbetal ningarkronor

2,940,420: —
förslagsvis.................................... „ 9,690,950:

Enligt hvad Riksdagen i underdånig skrifvelse
den 11 Maj 1888 anmält, har Riksdagen,
som beslutit, att för inrymmande af Riksdagen,
Riksgäldskontoret och Justitieombudsmansexpeditionen
samt af Riksbanken skulle uppföras tvenne
skilda byggnader å vestra delen af Helgeandsholmen,
i sammanhang härmed fattat beslut om
bildande af en byggnadsfond för riksdags- och
riksbanksbus, hvaruti skulle ingå dels den för
uppförande af nytt riksdagshus bildade fonden,
då uppgående med räntor till 2,900,000 kronor, dels
de till nytt hus för Riksbanken afsätta 1,500,000
kronor, dels af sådana medel i Riksbanken, som
blifvit afsätta för inlösen af gamla sedlar, en
summa af 255,000 kronor, dels ock under 7 års
tid årligen ett anslag af 250,000 kronor eller tillsammans
1,750,000 kronor, hvarigenom denna
byggnadsfond skulle uppbringas till en totalsumma
af 6,405,000 kronor. I öfverensstämmelse härmed
har Riksdagen af nyssnämnda 1,750,000 kronor
på extra stat för hvart och ett af åren 1889,
1890, 1891 och 1892 anvisat ett belopp af 250,000
kronor; och bör för ifrågavarande ändamål för år
1893 afsättas enahanda belopp eller.......................

10,307,200:

MIT

''f T

•t ud/i

Afsättning till
byggnadsfonden
för
riksdags- och
riksbankshus.

250,000: —

Summan af statsverkets utgifter för år 1893
uppgår således till..................................................... kronor 99,961,200:

^ Finansplanen: statsrådsprotokollet.

Statsverkets tillgångar för den förevarande

stat sregleringen äro beräknade till ....................... kronor 100,277,000:_

Efter afdrag af nyssnämnda utgiftssumma „ 99,*961,*200: —

återstår ett belopp af ............................................... kronor 315,800: —

underlättande „ I riksstaterna för hvardera af åren 1891 och 1892 kar Riksdagen
af åtgärder pa Kongl. Maj:ts framställning uppfört ett belopp af 100,000 kronor till
oiycksjalltför- uncförlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjuksäkring
och kassors bildande. Efter samråd med chefen för Civildepartementet tillZTndT
styrker jag, att för ifrågavarande ändamål må äfven af öfverskottet å
statsregleringen för år 1893 afsättas enahanda belopp eller 100,000
kronor.

Statsverkets
kassaförlagsfond.

Statsverkets kassaförlagsfond utgjorde enligt 1890 års rikshufvudbok
vid samma års slut ............................................ kronor 12,549,707: 2 7

Till fonden har vidare afsatts:
enligt riksstat^ för år 1891 kronor 691,200: —

” ” _ » h 1892 „ 654,300:— „ 1,345,500: —

hvadan fonden vid innevarande års utgång kommer

att utgöra................................................................... kronor 13,895,207: 2 7

Det har förut ansetts, att afsättningarna till kassaförlagsfonden
borde fortgå, till dess densamma uppnått ett belopp af minst 15,000,000
kronor. I öfverensstämmelse härmed hemställer jag, att den del af det
ofvan beräknade öfverskottet för år 1893, som återstår efter frånräknande
af den föreslagna afsättningen till underlättande af åtgärder för arbetares
olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande, eller 215,800 kronor, må
afsättas till statsverkets kassaförlagsfond, hvilken, i händelse af bifall
härtill, skulle vid 1893 års slut uppgå till 14,111,007 kronor 27 öre.

Såsom häraf framgar, torde statsverkets kassaförlagsfond kunna
antagas komma att inom den närmare framtiden uppnå den storlek, att
vidare afsättningar till densamma icke behöfva ifrågakomma. Jag anser
mig emellertid härvid böra påpeka, att, äfven sedan berörda fond uppnått
den afsedda storleken, en del af de öfverskott, som å de årliga
statsregleringarna kunna uppstå, torde böra erhålla en med afsättningarna
till kassaförlagsfonden så till vida analog användning, att de disponeras
för beredande af ökad stadga åt statshushållningen. Jag syftar härmed
derpå, att åtskilliga af förslagsanslagen under de olika hufvudtitlame
äro i riksstaten upptagna till belopp, väsentligen understigande de utgiftssummor,
som från samma anslag i verkligheten utgå. En höjning

Finansplanen: statsrådsprotokollet. 5

af dessa anslag till erforderliga belopp skulle undanrödja den med det
nuvarande förhållandet förenade olägenhet, att, derest icke bristerna å
förslagsanslagen uppvägas af motsvarande öfverskott å den beräknade
afkastningen af statsinkomsterna, statsregleringen i dess helhet kommer
att sluta med en brist till större eller mindre belopp. Då bristen å förslagsanslagen
årligen plägar uppgå till ett ganska betydande belopp,
inses lätteligen vigten deraf, att statsregleringen genom nämnda anslags
höjande bringas till att bilda ett i möjligaste mån exakt uttryck för statens
hushållning./^ ,-\

Äfven i den statsreglering, som nu skall föreläggas Riksdagen,
hafva, likasom vid föregående statsregleringar tid efter annan egt rum,
vissa förslagsanslag upptagits med något förhöjda belopp, men för undanrödjande
på tillfyllestgörande sätt af nyssnämnda för budgeten såsom
helhet menliga förhållande erfordras ytterligare ej ringa förhöjningar.

I sammanhang med framläggande för Riksdagen af förslag till Disposition af
riksstat torde Riksdagens medgifvande böra äskas dertill, att vid stats- bt*p£™u9dtu.a
regleringen för år 1893 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 lame.
angifna grunder i afseende å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlame
fortfarande må blifva gällande.

På föredragning af chefen för Civildepartementet har Kongl. Maj:t
förut i dag besluta föreslå Riksdagen att till Kongl. Maj:ts förfogande ” *
ställa ett belopp af 4,000,000 kronor att i mån af behof lyftas för att
användas till Luleå—Gellivara-banans försättande i fullständigt skick och
till inköp af rullande materiel för densamma äfvensom till ersättande af
de för banan under år 1891 häfda utgifter.

I öfverensstämmelse med det förfarande, som enligt 1890 års Riksdags
beslut iakttogs vid anvisandet af medel till inköp af omförmälda
jernväg, torde äfven det nu ifrågavarande beloppet böra bestridas af
upplånta medel; och hemställer jag derföre, att Kongl. Maj:t må föreslå
Riksdagen, att samma belopp, 4,000,000 kronor, må anvisas till utgående
från Riksgäldskontoret, att af Kongl. Maj:t i män af behof lyftas.

På Statsrådets tillstyrkande behagade Hans Kongl.

Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla hvad departementschefen
sålunda hemstält och åt honom uppdraga
att, sedan han erhållit protokollsutdrag om hvad som
efter de öfriga departementens föredragning blifvit beslutadt
med afseende å statsregleringen, uppsätta och
Bill. till lliksd. Frot. 189H. 1 Samt. 1 Afd. ii-, . 2

6 Finansplanen: statsrådsprotokollet.

till justering inför Kongl. Maj:t anmäla förslag till
nådig proposition angående statsverkets tillstånd och
behof i enlighet med Kongl. Maj:ts nu i ämnet fattade
beslut.

-■jdr A uv>.JM''jd AU

TT’ ‘‘* -** •- 1‘ ~

fcvataitfc fthrrmna mo.

i? < . J• -;4r-!

- joll T*		ii in			xrr* »i1 -		“t—	s(t-*t 8''gtfj		+ il	jxt lff.-
	■.[»■in										.TiigUl,!
i Ifii		no-	-! r		11! a il	IfOi.r gina		JfiUiP,	i
	FTi /	tia	r 1 it			l/töli *Jttf ; /■	igi/ inf	Jn£i >''<> kJW/i			tistel arh
iffei	i/;M	(. r	nab			-1.iljifj;.;'''',	fiH i	1 * o4o i i	: i(	t i JO-.,	*
-!vivt	, { * {?	i! 11	Tf1, fi n		jod ''tr;	uoaoidffor^i	* å yl	IIOOhIk f	;t'': I ‘	ring	*.r/ligifK
						.•»brnii	ilig r.v	iid i;m oi	ann	il iföl	offTfilrii
> S/nl/f		>/i			Xiioli	;< {• ''blr/iO tu t	i* *.)}■«■''»(t''	) 1(5 gm/T’	^l>ll	Of bl i	,i
	i itu''i	si	}j-.U		o/l 11	it t li»	bill! i-	hot bi. ti till		■■ ''j\ \	i i in ö!
		T*t’/!	Olif	)fl ti	muff	i in: -foiroT>	(»00 i	»U0,{- i K <	IM''i	)(j t i	Tf ■ . • iiil.tR
ji>-. «■	>■2»	ijai	•liiktE	ilo!	..förf	1 i fö-To! H/TI!tf	al-m «y	if!''.i)~-iVjJ	ml	Hi, ^	»biTijvmi
ta o hr	L A ► j *	%''1‘J	Kri	(it1 >K	Lio /t i’.	R!!'',lura: >!> t	»t ton	jifinr .film		“tj. ,- j,''	;,Snt Itij
						.v> fl Harr rJ	ript{ n	dl iA t S	flit	IUUI&	•jo T Öl)
~*J(f I	-''fl*	1 (• irf		I:i;i	lina		» 1/Ml	■ i^t.onf c; i,i	>.<[''	T‘''/fö	f
i’i ''i>;iil		l> t	5 ({"	.{ _ ;	ifii 1-			r * . J tf*/		r [>/j	d M-l-J.
	reta1		flod	;•«[	u »J*»'' i	:ti!(T*rf:•;i		iob -i- /!i			Mii/mtb
!■[-. t b	H11	l.i	f\t	1t j	/! : 1 i.	- gf!		P , v,J		■ o f i	f ''llJfiippi
	. .. ^. / 4 ’ i ’	li; ,	\\A v		fö ii1 i	t/i)''i 1)1111	t- ,i S1 y	l-.l L.MM	-■ i j
		vi	o iföl	j ’jf;	ii liitl	i t:ii;K .förn	y. it;	.1 !•''» . J ~**f (till	mm!	.Ib-m	;<i • i i / 1 i J > } i

Ex protocollo:

Fr. N:son Ihrfelt. >

■ <>- ii"!i ; no/ /.

bi.'' liVttrAil .«•/!/:

; i-j ti i i!

Öl i

.i%Vf* •/! iiTidl •*bn,gi5''föd "I fifr.rfV.''»[Ii
''job b»;Vfl isUbifu •• • ii 11

i. 12 äJTij M! i1 lll< >m»d : i i ‘>11 ; ■ rf {

no nio

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1892.

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 1

Bil. Litt. B.

Hio/lifl ^i-nohiod/brttei^i ä v»*''Jo -lita -

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Finansdepartementet.

åt ;;•-!> •ginnllåi!*>d«8«l- A •;tt<»i. ^ i

Med anledning af Eder skrifvelse den 11 nästlidne November
hafva Fullmäktige i Riksgäldskontoret låtit upprätta och få härmed till
Eder öfverlemna förslagsvis'' uppgjorda beräkningar öfver Riksgäldskontorets
sannolika ställning vid slutet af hvartdera året 1891 och 1892
samt redan nu påräkneliga inkomster och utgifter 1893.

I dessa beräkningar äro såsom vanligt ej upptagna inkomster, utgifter
och behållningar för de särskildt förvaltade fonderna, nemligen
jernvägshypoteksfonden, de fonderade lånens liqvidations- och amortissementsfonder
samt fonden för e^t^a amortering af statsskulden; och
enär de utgifter, som af upplåningen för jernvägshypoteksfonden föranledts,
böra med de till fonden ingående rånte- och kapitalbetalningar
bestridas, finnes i beräkningarne ej bland utgifterna uppförd den andel
af annuiteten för 1878 års statslån, som belöper å de återstående obligationer
af nämnda lån, genom hvilkas försäljning medel till utlåningen
från jernvägshypoteksfonden anskaffats och hvilkas valuta ännu för fondens
räkning användes.

Stockholm den 10 December 1891.

ALB. ANDERSON. PER SAMZELIUS. J. NORDENFALK.

EDW. SEDERHOLM. CLAES WERSÅLL. WILH. LILLIESKÖLD.

P. R. Babe.

Bill. till Riksd. Prof. 1892. 1 Sami. 1 Afd.

2 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

.8 .tliJ M

Forslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets Inkomster och * I

.lolr-Mi::»,! .[gno/J iol noteiU» do o not! !!

Riksgäldskontorets kassabehållning den 10 Decem j

.ber 1891 .................................................................... 714,357: 51

I Kapitalfordran för tills vidare förräntade medel:

emot uppköpta obligationer...... 1,155,550: —

„ reverser och depositions bevis

...r.y.to-y.:;..;............. 2,526,800: — 3,682,350: —

Fordran af fonderna ...........................■'' * 34 972: 54

jk ,''ioiHKfodoi t ugjiiqqn jo igtlanv -------’--------

flyglinjer! ,lund no! obr.tfcvröt tbiiolsifia o b d''1 •n.gi rtliåiled doo
Of-.rMiOiiin dno -anoimbivpil nätnål ohrn&Lind o b .oobiK.dadotoqy ilig/;

grinot-fou^ nöl i!''i0:ie* t asur rdmolfe

!>■: i! /i''gn''/u-JOj rot negnuu-bfqn ''!> im>« f ro Orgor -.S

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda

föremål anvisade lånetmderstöd........................... 1,442,500: _

Ränta å utgifna belopp från odlingslånefonden...... 104^744: —

Genom förräntande af tills vidare utlånta medel ... 30,000: —

ro rot intill; bihIbv enduvd noo slaiifixam; hoIhu M"!'' ''O ynv-^nvnroL

/i ml

i>:h

nox

4,431,680

'' inö;
nom
delo

1,577,244

,*"A)iuivati ■amu

1081 ledfri

''! H- *.!. y. i i. i M .\ |/. t.'','', / •<

0i*-• ■ o i.Hd ii.ll U .i.I i <U''M! > .l/.(oHM.-f''i:-18 ./ni i

Transport ) 6,008,924|o5

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontor ställning. 3

! §(! 800.

Utgifter från och med den 10 December 1891 till årets slut.

([HlllV

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader............;....................... 15,000

Kostnader för Riksdagens hus och bibliotek............... 2,000

Förvaltningskostnader vid Riksgäldskontor .......... 5,500

Ränta å obligationer för 1887 års 36/10 »-lån ........... 50,226

Ränta och omkostnader å obligationer för 1891 års

tillfälliga 4 »-lån ..............................................X....... 145,000: —

Ränta å gamla 5 »-lånet, å Konung Carl XIILs hem giftskapital

samt å Göta kanals reparationsfond 9,153: 8 3
Köpeskillingar för försålda mindre kronolägenheter

Vid

Vid 1879 års riksdag till utgående från Riksgäldskontor anvisadt
anslag, högst 4,000,000 kronor, för inköp af Hallsberg—

Motala—Mjölby jernväg, återstoden ........................ 730: 31

1885 års riksdag till utgående under år 1887
anvisade medel, 2,350,000 kronor, för jernvägens
mellan Hudiksvall och Näsviken inköp och ombyggnad
m. m., återstoden af det för inlösen af
i jernvägen intecknade obligationer anvisade belopp
105,624 kronor 7 öre......................................... 5,624: 07

Låneunderstöd för enskilda jernvägar:

Ur 1886 års fond anvisade:

återstoden af 1891 års anslag 1,Q00,000 kronor

O äling slånefonden:

Vid 1883 års riksdag anvisade medel:

återstoden af 1888 års anslag, 525,505: 84,......... 25,505: 84

Transport 25,505: 8 4

22,500

204,379

138,877

6,354

807,450

1,179,562|04

4 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport

6,008,924

it 1''irii;

b Inni

Summa kronor

6,008,924

" < . ,.i Ib; , ,-hh-Ah '' nu r «Hl bi r

nr !!•'':.■ i ‘bo nnll-urr

f rob in mbl.;tft f.m .in bf;ir;>^-/u
■ •Miotu-if-lo vbt uJootui i

Oi - T lön oi Å t till do f qqo!

nltit-iiviu! budi

. n • !. Om.tu^i.! o tv ..t,; • n; Jt>d! n

rits 088 f brV

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 5

Transport 25,505: 84

Vid 1888 års riksdag anvisade medel:

1889 års anslag .............................. 365,406: 34

1890 „ „ ... 1,000,000: —

efter afdrag af för

sistnämnda år

, (i/ beräknade, till «-r« ''J>*! bi /

Kongl. Statskontoret
inflytande

annuiteter å od- iieiamojinl

lingslån............... 145,860: — 854,140: —

1891 års anslag ... 1,000,000: — : •i efter

enahanda afdrag.
.................... 128,500: — 871,500:j— 2,091,046: 34

Vid 1891 års riksdag anvisade lånemedel till fortsatt utveckling

af statens telefonväsende, 1,000,000 kronor, återstoden .......

Beräknad behållning vid 1891 års slut ..............................................

i;J(- Summa kronor

•«''. ; rf:'' ,bvr. <n n-bvcMii uu/fölst 10’ -.t

1,179,562

dau -Iftjrq
1 obag i v

2,116,552

1 ■ 1;

200,000

2,512,809

6,008,924

yl.

(nu

1 it)!

•\ ''v,av

•4 v,

U5UUV)*.

'' bi unge- .5 •< ‘I! ti; ;ol
in ntoaiiovi?''. .1:1 .1;: •fn^ftiuöli;: ,tebuu
\X\rk''''1--
;!.nih$a/(iy! t <71 fiol» ''In uin bl k mlto

ni biflod bil jtnfiiinft tobnn

''nfj; Mit! lian • Öl tint

i:k <;*•.

w.-uu. <\C\

;irm<

51» »Svit
lit ob

M!81 [)iV

tint

6 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

;,1:7 1

Förslagsfoeräkning öfver Riksgäldskontorets

/I) <)t in

rot In gr,r

n- Rbf!

Beräknad behållning vid 1892 års början

Inkomster:

hmivtylln

’>o £ •( •i j

TFT!

0(MJ
•i eib

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade
låneunderstöd ............................................... 2,579,000:

Afbetalningar å lån till undsättningar inom Kronobergs
och Kalmar län i anledning af 1868 års

missväxt

1,120:

Ränta å 1885 —1892 års hela anslag för odlings lånefonden

.........................................216,000: —

Genom förräntning af tills vidare uti äntå medel

samt å lån för telefonväsendets utveckling ... 50,000: —

Ersättning af statsverkets medel:

Motstående för år 1892 upptagna riksdags- och revisionskostnader,
aflöningar m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade

lånen samt räntor å öfrig statsskuld .............. 13,414,220: —

efter afdrag af den för Riksgäldskontoret
under samma tid beräknade inkomst af
rånte- och kapitalinbetalningar ................ 2,846,120: —

Upplåning:

Vid 1891 års riksdag beräknad återstående upplåning för år 1891
och föregående år ........................ 9,867,205: 4o

2,512,809

lag a il
it 1 Or

bi:

2,846,120

10,568,100

Transport 9,867,205: 4 o

15,927,029)83

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 7

<>*• :ö<>k.738tfi Hoq*ns''iT

Inkomster och Utgifter år 1892.

-qq» ri''v/l

''Om

•I t HaViU ti

bi 7

	'' ^iTITI
i l''»nt<iibJ	nonii flit
M ♦, 1 -iUt iol	iii-ghv rn oj gr, ibideitifl
-OM lt>TI il i :*l. t	u ilom gtiv < flöd bitas Iht mtdifl tro
■ ■. i.	Ni.l.ij If«. D.lV "''.blöilunÖ
■-■.! Liiou i*. Juft	it>1 ii»“rt m >!-t i Ui:
-4 4»f i ; {?/0 r>. ’>• - i v rf	''LtioiilHtotu tnbo uéft •t öl
616,250: —	* Aziuiu m
300,000: —	.i j ^ • ''in birt
it i)j rjnöj	!iIiJ /urnon
tu;	1 k,’i i; \ H A 1.
''i. M utoilnjp	ilil i i i j <	1 *
1 i : - '' • '' 1''.{{	i ;: •;A ''<MV I ! . t/in: v»; i • >:<» ''ii! in) j i j: ji‘>uf ir$ r

M.ilKi

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader samt ajlömngar:

riksdags- och revisionskostnader ...... 500,000: —

kostnader för Riksdagens hus............ 12,000: —

„ „ „ bibliotek 3,000: —

löner, arfvoden och expenser vid Riksgäldskontoret
............................... 64,925: —

löner på indragnings- och pensions stat

vid dito ................................ 14,075: —

aflöning, resekostnad och expenser,
för Justitieombudsmannen och
hans expedition .............................. 22,250: —

Annuiteter och räntor:

till Hans Maj:t Konungen ...................................... 300,000: —

annuitetsanslag: Kapital. Ränta.

1860 års lån emot
premieobligationer
1878 års lån emot
4 % obligationer ...
1880 års lån emot
4 % obligationer ...
1886 års lån emot
3 >/2 % obligationer
1890 års lån emot
3 ‘/j * obligationer

Kapital.

131,111: 11‘ 161,888:89

1J! f'' «

276,395:20 579,703:52

1,197,900: - 4,371,246: —

140,888:89 1,734,421:11

280,888^ 8 9 1,230,024:44
2,027,184: 09 8,077,283: 9 6

Transport 2,027,184:09 8,077,283:96 916,250: —

8 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport 9,867,205: 4 0

-in ! liq-

vid samma riksdag medgifven upp-låning för år 1892:
till låneunderstöd för enskilda

jernvägar ........... 1,000,000: —

lånebidrag för an-läggning af jern-väg mellan Hernö-sand och Sollefteå 1,175,000: —
till anläggning af
en bibana från
norra stambanan
vid Mellansel till

Örnsköldsvik jem-te trafik materiel... 1,000,000: —
till betäckande af
motstående utgift
från odlingslåne-

fonden,förslagsvis 854,500:— 4,029,500: — 13,896,705: 40

som minskas med:
redan verkstäld upp-låning genom för-säljning af obliga- t-tioner, tillhörande

1887 års lån ...... 347,480: —

1891 „ „ ...... 7,008,620: 34 7,356,100: 34

återförda obligationer af 1878 års

lån från jern vägshypoteksfonden 107,795: 13

skilnaden mellan vid

1890 års riksdag
anvisade medel för

inköp af jern vägen , o» :

mellan Luleå och

norska gränsen... 6,750,000: —

15,927,029

/vw ,Vjh

r j (•

• • ’ . . " f(JO

/ '' *. 1 i : i f

lif’

r: ti*

i lofinils :* j

"n t i (! < > ^ !

^ y

i J \ : vt-'' , t ,

v >1

4 H

Transport 6,750,000:— 7,463,895:4 7 13,896,705: 40 |15,927,029|83

. v v(.;,8

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgåldskontorets ställning. 9

•v *!•:<), i yt Kapital.'' Ränta.

Transport 2,027,184: 09 8,077,283: 96 916,250: —

Rån teanslag:

1887 års lån emot 3,6 %
obligationer 700,128: —

1888 års lån
emot 3% obligationer
800,000: —

1891 års lån
emot 4% obligationer
288,000: —

H.UOt.

, f * i <

1,788,128:

ring af statsskulden . 340,333:3 3_

* !! Sgr 2,367,517: 42 9,865,411:

96 12,232,929: 38

ränta å medgifven och beräknad, men ännu icke

verkstäld upplåning ............................................. 250,000: —

ränta å gamla 5 &-lånet, å konung Carl XIII:s
hemgiftskapital samt å Göta kanals reparationsfond,
15,030: 7 0, som för slutsummans
utjemnande utföres med ...................................... 15,040: 6 2

Återbetalning af från Kongl. Statskontoret till Riksgåldskontorets

förvaltning aflemnad kassabehållning ...................................

Vid 1890 års riksdag å Riksgäldskontoret anvisade medel till
bestridande af ifrågakommande kostnader vid inköpet af jernvägeh
mellan Luleå och norska gränsen ................................

Vid 1888 års riksdag anvisade medel för odlingslånef onden:

1892 års anslag ......................................................... 1,000,000: —

efter afdrag af för sistnämnda år beräknade,
till Kongl. Statskontoret inflytande annuiteter
å odlingslån ......................................................... 145,500: —

J\- ■ < «»

;i}>( r

13,414,220

1,000,000

250,000

854,500| —

Transport 15,518,720''

Bih. till Riksd. Frot. 1892. 1 Sami. 1 Afd.

10 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport 6,750,000: —
samt den af Riksgäldskontoret
betaldaköpesumman
6,500.000: —

Summa kronor.

»Oii iK*u

* j t

Finansplanen: Fullmäktigea i, Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 11

Transport Vid 1891 års riksdaa till utqående från Riksgäldskontoret under	15,518,720

dr 1892 anvisade utgifter:
lån ur 1891 års fond för enskilda jernvägar,
5,000,000 kronor,...........................-................—1,000,000: < låDebidrag till anläggning af jernväg mellan Hernö- eand och Sollefteå ................................................ 1,175,000: - till anläggning af en bibana från norra stambanan vid Mellansel till Örnsköldsvik jemte trafik-materiel .....................................................................M,000,000: —
3,175,000
Beräknad behållning: vid 1892 års slut ....................	3,416,119	76
Summa kronor	22,109,839	76

12 finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsräkning öfver Riksgäldskontorets
_I.5

-T''d\iyV.

AvAaao iöt h

Beräknad behållning vid 1893 års början

1 i .itd'' - -.t -j

Bli. 1 ‘.''.i f

.....

iing^tnlnr: [fri

— m4 éefhdioB i

Inkomster: no; t ,nVvl mmdU ,;ö 1« ^.Uf,

-äiRri? ojm-u if/aLlö/l-uiG !Iil hämd

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade
låneunderstöd................................................ 2,643 000:_

Afbetalningar å lån till undsättningar inom Krono*
bergs och Kalmar län i anledning af 1868

års missväxt ............................................................... 1 i 20: _

Ränta å 1885—1893 års hela anslag för odlings lånefonden

................................................................. 246,300: —

Genom förräntning af tills vidare utlånta medel

samt å lån för telefonväsendets utveckling ... 50,000: _

ävA T»

in mit

3,-416,119

^eibidofiål
jo basa
suäifu; Hit
>M biv
''■ttObai!

t,-in•

Ersättning af statsverkets medel:

Motstående för år 1893 upptagna riksdags- och revisionskostnader,
aflöningar m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade

lånen samt räntor å öfrig statsskuld ............ 13,247,620: -

efter afdrag af den för Riksgäldskontoret
under samma tid beräknade inkomst af

rånte- och kapitalinbetalningar ............... 2,940,420: -

Upplåning till betäckande af motstående utgift från odlingslånefonden,
förslagsvis ......................................................................

2,940,420

10,307,200

805,000

Transport |17,468,739|76

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 13

Inkomster och Utgifter år 1893.

Utgifter:

\ ''

Riksdags- och revisionskostnader samt ajiöningar:

riksdags- ock revisionskostnader ...... 500,000: —

kostnader för Riksdagens hus............ 12,000: —

„ „ „ bibliotek 3,000: —

löner, arfvoden och expenser vid Riks-

gäldskontoret........................................ 64,925: —

löner på indragnings- och pensions-

stat vid dito ......................................... 14,075: —

aflöning, resekostnad och expenser
för Justitieombudsmannen och hans

expedition ................................................ 22,250: — 616 250:

Annuiteter och räntor: \

till Hans Maj:t Konungen .............................. 300,000: —

annuitetsanslag: Kapital. Ränta

1860 års lån emot

premieobligationer 131,111: it 161,888: 89

1878 års lån emot

4 % obligationer ... 287,472: so 568,426: 16 \

1880 års lån emot

4 % obligationer... 1,306,800:— 4,321,152: —

1886 års lån emot

3 Vg * obligationer 140,888: 89 1,734,421: u

1890 års lån emot

3 l/s % obligationer . 290,666: 67 1,220,022: 22

2,156,939: 47 8,005,910: 38

Transport 2,156,939: 47 8,005,910: 38 916,250: —

14 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

17,468,739

Transport

Summa kronor

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets stallning. 15

Kapital. Ränta.

Transport 2,156,939: 4 7 8,005,910: 3 8 916,250: —

Ränteanslag:

1887 års lån emot. 3,6 %
obligationer 7 00,128: —

1888 års lån
emot 3 % obligationer
... 800,000: —

1891 års lån
emot 4 %ob ligationer

... 288,000: -• 1,788,128: —

fond för extra amortering
af statsskulden ... 85,333: 3 3

Sgr 2,242,272: so 9,794,038: 38 12,036,311: 18

ränta å medgifven och beräknad, men ännu icke

verkstäld upplåning ................................................

ränta å gamla 5 $-låuet, å konung Carl XIII:s hemgiftskapital
samt å Göta kanals reparationsfond,
15,030: 7 0, som för slutsummans utjemnande
utföres med ..............................................................

280,000: —

15,058: 8 2

13,247,620

Vid 1888 års riksdag anvisade medel för odling slånefonden:

1893 års anslag........................................................ 1,000,000: —

efter afdrag af för sistnämnda år beräknade,
till Kongl. Statskontoret inflytande annui teter

å odlingslån ............................................ 195,000: —

Vid 1891 års riksdag till utgående från Riksgäldskontoret
under år 1893 anvisade utgifter:
lån ur 1891 års fond för enskilda jern vägar,

5,000,000 kronor, ................................................. 1,000,000: —

lånebidrag till anläggning af jernväg mellan Her nösand

och Sollefteå.............................................. 1,175,000: —

Beräknad behållning vid 1893 års slut ............................................

805,000

2,175,000
1,241,119

Summa kronor 17,468,739

Statsverkspropositionens justering.

Protokoll öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Statsrådet å Stockholms slott den 16 Januari 1892.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD, :■!>.

Gilljam.

Departementschefen, Statsrådet Friherre von Essen uppläste till
justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade, af
Statsrådet enhälligt tillstyrkta beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och
behof.

Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt Statsrådets
underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag,
sådant det finnes detta protokoll bilagdt; och skulle
i enlighet dermed omförinälda nådiga proposition till
Riksdagen aflåtas.

In fidem

Fr. N~:son Ihrfelt.

Bih. till Riksd. Prof. 1892. 1 Samt. 1 Afd.

R U11 e 1 s o

i Kongl. Maj:ts nåd. proposition n:o 1; Tredje hufvudtiteln.

Sid. IG, rad. 22 nedifrån står: till upprätthållande af den- eller desamma

varit storthinget förelagd.

läs: till upprätthållande af den- eller desamma
bör gifvas, varit storthinget förelagd.

Bih. till Riksd. Prof. 1893. 1 Sami. 1 Afd.