Konventionen om skydd av personal i FN-insatser och därtill anknuten personal
Proposition 1995/96:132
Regeringens proposition
1995/96:132
Konventionen om skydd av personal i FN-
insatser och därtill anknuten personal
Prop.
1995/96:132
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 29 februari 1996
Ingvar Carlsson
Pierre Schori
(Utrikesdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner Förenta nationernas
konvention den 9 december 1994 om skydd av personal i FN-insatser och
därtill anknuten personal.
1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 132
Innehållsförteckning
Prop. 1995/96:132
1 Förslag till riksdagsbeslut ........................ 3
2 Ärendet och dess beredning....................... 3
3 Bakgrunden.................................. 3
4 Innehållet i konventionen......................... 5
5 Konventionen och svenska förhållanden .............. 11
6 Godkännande av konventionen..................... 14
Bilaga: Konventionen den 9 december 1994 om skydd av personal i
FN-insatser och därtill anknuten personal ............ 16
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 februari
1996 ....................................... 35
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner Förenta nationernas konvention den 9 december 1994 om
skydd av personal i FN-insatser och därtill anknuten personal.
Prop. 1995/96:132
2 Ärendet och dess beredning
Förenta nationernas (FN:s) generalförsamling beslöt hösten 1993 att inleda
förhandlingar om en konvention om skydd av personal i FN-insatser och
till dessa insatser anknuten personal. Efter ett osedvanligt snabbt förhand-
lingsarbete kunde konventionen enhälligt antas av generalförsamlingen
den 9 december 1994 (resolution 49/59).
Sverige deltog aktivt i förhandlingarna och lade bl.a. tillsammans med
de övriga nordiska länderna fram ett förslag till viktigare element som
borde ingå i konventionen. Detta förslag blev en del av det ursprungliga
förhandi ingsunderlaget.
Under förhandlingarna bereddes försvarsmakten tillfälle att yttra sig
över uppkommande frågor.
Konventionen undertecknades av Sverige med förbehåll för ratifikation
den 15 december 1994. Hittills har konventionen undertecknats av
fyrtiotre och biträtts av fyra stater, däribland Norge och Danmark.
Konventionen har ännu inte trätt i kraft.
Den engelska texten och översättning till svenska återges i pro-
positionens bilaga.
3 Bakgrunden
Förenta nationernas generalsekreterare har i ett flertal rapporter under
senare år redovisat det kraftigt ökade antalet angrepp mot FN:s personal
i fält med allvarliga skador eller dödsfall till följd. Han har särskilt
framhållit att det är oacceptabelt att stater inte utreder sådana brott och att
ingen förövare har ställts inför rätta och dömts för övergrepp mot personer
i FN-tjänst.
Ordföranden i FN:s säkerhetsråd uppmanade i ett uttalande på rådets
vägnar den 31 mars 1993 FN-systemets olika organ att vidta åtgärder för
att öka säkerheten för FN:s trupper och personal.
På förslag av Nya Zeeland upptogs en ny dagordningspunkt vid FN:s
generalförsamlings 48:e möte hösten 1993 kallad ”Ansvar för angrepp
mot FN-personal och mot personal anknuten till FN och åtgärder för att
säkerställa att de ansvariga för sådana angrepp ställs inför rätta”.
Frågan hänsköts till generalförsamlingens sjätte (juridiska) utskott som
vid mötet behandlade den i en arbetsgrupp. Nya Zeeland och Ukraina lade
var för sig fram förslag till en konvention på detta område. Båda
förslagen innehöll detaljerade straffrättsliga bestämmelser och förpliktelser
1 * Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 132
beträffande lagföring och utlämning vilka i hög grad byggde på bl.a. Prop. 1995/96:132
internationella konventionen mot tagande av gisslan (SÖ 1980:26) och
konventionen om förebyggande och bestraffning av brott mot diplomater
och andra internationellt skyddade personer (SÖ 1975:30).
I den ukrainska texten fanns även förslag till mera övergripande
bestämmelser om rättigheter, skydd, immunitet och privilegier för
personal inom FN:s fredsbevarande styrkor samt förslag till reglering av
relationerna mellan FN och truppbidragande stater och mellan FN och de
länder i vilka FN-insatser genomförs.
Förslagen om att inleda förhandlingar om en ny internationell
konvention vann snabbt anslutning mot bakgrund av de angrepp mot FN-
personal som nyligen hade skett t.ex. i f.d. Jugoslavien och i Somalia.
Generalförsamlingen beslutade i december 1993 att upprätta en särskild
kommitté för att utarbeta en konvention. Kommittén hade två möten under
år 1994, och förhandlingarna fortsatte inom ramen för generalför-
samlingens sjätte utskott vid dess möte hösten 1994.
Till kommitténs första möte hade Nya Zeeland och Ukraina utarbetat ett
gemensamt förslag till konventionstext. Ytterligare förhandlingsunderlag
var ett gemensamt förslag från de nordiska länderna innehållande viktigare
element som borde ingå i den nya konventionen. Småningom utarbetades
en ordförandetext på vars grundval förhandlingarna fördes. Många
delegationer lade fram ändringsförslag till denna.
Den svåraste frågan under förhandlingarna kom att bli vilken personal
och vilka situationer som skulle omfattas av konventionen.
Enligt generalförsamlingens beslut skulle konventionen gälla både FN-
personal och till FN lösare anknuten personal (”United Nations and
associated personnel”). Alla förslag under förhandlingarna till definition
av vilken personal som skulle omfattas var knutna till FN-insatser
(”operations”), varför även dessa behövde definieras. Även om många
delegationer utgick från att enbart traditionella fredsbevarande operationer
skulle omfattas, täcker enligt rådande språkbruk i FN ordet ”insatser”
också rent humanitära insatser. Efterhand spred sig också insikten att även
personal i sådana insatser kan ha motsvarande skyddsbehov.
Bakgrunden till svårigheterna att avgränsa vilken personal i och kring
en FN-insats som skulle omfattas av konventionens skydd var, att FN:s
insatser numera ofta är komplexa med en rad olika uppgifter för vilka
olika personkategorier med mycket skiftande organisatorisk ställning eller
anställningsförhållanden anlitas. Vissa är tjänstemän i FN eller FN:s
fackorgan (”officials”) medan andra är tillfälligt anställda för ett visst
uppdrag (”experts on mission”). Många personer i en insats kontrakteras
emellertid lokalt eller centralt för särskilda uppgifter. Andra har ställts till
FN:s förfogande under en viss tid enligt ett avtal mellan FN och en
regering, en mellanstatlig eller en icke-statlig organisation eller ett företag.
En viktig personalkategori utgörs av FN-trupp som av stater frivilligt
ställts till FN:s förfogande för en viss insats.
Den nordiska linjen under förhandlingarna, att bredast möjliga krets
personer som på ett eller annat sätt medverkar i en FN-insats skall
omfattas av skyddsreglema, vann i stor utsträckning gehör. 4
Ett tredje avgränsningsproblem gällde huruvida även FN-insatser med
stridande uppdrag enligt FN-stadgans kapitel VII, som ger säkerhetsrådet Prop. 1995/96:132
möjlighet att inskrida med tvångsåtgärder i vissa situationer, skulle
omfattas av konventionens skyddsregler. Eftersom det övervägande
flertalet delegationer motsatte sig detta med hänvisning till den
internationella humanitära rättens regler, undantas sådana insatser. De
tolkningsproblem som den aktuella artikeln i sin slutliga utformning kom
att erbjuda diskuteras i referatet av konventionens innehåll i kapitel 4.
4 Innehållet i konventionen
Konventionen består av en inledning med nio stycken och en huvuddel
med tjugonio artiklar.
I inledningen uttalas oro över det växande antal dödsfall och skador
som uppkommit på grund av uppsåtliga angrepp mot personal i FN-
insatser och till dessa anknuten personal. Det utsägs att angrepp mot
personal som handlar för FN:s räkning är oförsvarliga och oacceptabla,
oavsett vem som begår dem. Det erkänns att FN-insatser utförs i
världssamfundets gemensamma intresse och att personal i sådana insatser
liksom till dessa anknuten personal ger ett viktigt bidrag till FN:s
ansträngningar inom områdena förebyggande diplomati, fredsskapande,
fredsbevarande, fredsbyggande och humanitära insatser. Det erinras om
de åtgärder som redan vidtagits för att trygga säkerheten för sådan
personal men erkänns att dessa är otillräckliga. Det uttalas att
effektiviteten och säkerheten för FN:s insatser ökas när dessa utförs med
värdlandets samtycke. Alla stater dit personal i FN-insatser och till dessa
anknuten personal sänts ut uppmanas att ge sitt allomfattande stöd för att
underlätta ett genomförande av insatserna. Det uttalas en övertygelse att
det finns ett trängande behov att vidta åtgärder för att förebygga angrepp
mot sådan personal och för att bestraffa dem som utför dylika angrepp.
I artikel 1 definieras ett antal begrepp som används i konventionen.
Personal i FN-insatser är dels personer som förordnats eller utsänts av
FN:s generalsekreterare som medlemmar av de militära, polisiära eller
civila komponenterna av en FN-insats, dels andra företrädare eller
experter med uppdrag för FN, dess fackorgan eller det Internationella
atomenergiorganet (IAEA) som i officiell egenskap befinner sig i det
område där en FN-insats pågår.
Därtill anknuten personal utgörs av tre kategorier personer som bedriver
aktiviteter till stöd för fullgörandet av uppgifterna för en FN-insats,
nämligen personer som en regering eller en mellanstatlig organisation
utsett i överenskommelse med vederbörande FN-organ, personer som FN:s
generalsekreterare, ett fackorgan eller IAEA förordnat och personer som
utsänts av en humanitär icke-statlig organisation eller dylikt enligt
överenskommelse med FN:s generalsekreterare, ett fackorgan eller IAEA.
Dessa kategorier har således en lösare formell anknytning till FN-insatsen.
Att de ändå omfattas av konventionen, som inte gör skillnad i skyddsgrad
för personal i FN-insatser och personal som är anknuten till dessa,
motiveras, som ovan framgår, med att de verkar till stöd för FN-insatsens
genomförande. Prop. 1995/96:132
FN-insats definieras som en insats som upprättats av behörigt FN-organ
enligt FN-stadgan och som utförs under FN:s myndighet och kontroll, där
syftet med insatsen är att upprätthålla eller återupprätta internationell fred
och säkerhet eller, även om den har ett annat syfte, där säkerhetsrådet
eller generalförsamlingen har förklarat att det råder en utomordentlig risk
för säkerheten för i insatsen deltagande personal. Genom detta tillägg har
man givit möjlighet att från fall till fall utsträcka konventionens skydds-
regler även till rent humanitära FN-insatser utan samband med världs-
organisationens uppgifter till förmån för internationell fred och säkerhet.
Dylika insatser kan tänkas utspela sig i miljöer som erbjuder väl så stora
risker som t.ex. en situation med bakgrund i en väpnad konflikt eller hot
därom.
Värdstat är en stat på vars territorium en sålunda definierad FN-insats
utförs.
Transitstat är en stat, annan än värdstaten, på vars territorium personal
enligt ovanstående definition eller dennas utrustning befinner sig i transit
eller på annat sätt finns i samband med en FN-insats.
Artikel 2 anger att konventionen är tillämplig på personal och FN-
insatser sådana de definieras i artikel 1.
Ett undantag görs i punkt 2 av artikeln. Konventionen är inte tillämplig
på en FN-insats som bemyndigats av säkerhetsrådet som en tvångsåtgärd
enligt FN-stadgans kapitel VII. i vilken någon i personalen uppträder som
kombattant mot organiserade väpnade styrkor och på vilken rättsreglerna
för internationella väpnade konflikter är tillämpliga.
Undantaget synes utgå från det inte helt oomtvistliga antagandet, att den
internationella humanitära rättens regler till skydd för kombattanter,
krigsfångar osv. skulle bli tillämpliga på en situation, där FN-personal
efter bemyndigande av säkerhetsrådet går i strid inom ramen för en
fredsframtvingande operation. Det bör i sammanhanget observeras att
denna begränsning i konventionens tillämplighet sådan artikeln är skriven
inte endast gäller den stridande personalen utan all personal i insatsen och
personal som knutits till denna.
Ett annat problem vid tolkningen av undantaget i punkt 2 är att
hänvisning sker till rättsreglerna för internationella väpnade konflikter. En
läsning motsättningsvis skulle leda till slutsatsen att konventionen under
i övrigt motsvarande omständigheter vore tillämplig på en FN-insats där
rättsreglerna för en väpnad konflikt av icke-intemationell karaktär är
tillämpliga. Detta är emellertid mot bakgrund av konventionens till-
komsthistoria knappast avsikten. Ett flertal stater i tredje världen, med
deras traditionella, av suveränitetshänsyn dikterade misstro mot FN-
ingripanden i interna väpnade konflikter, arbetade aktivt för att motverka
att konventionens bestämmelser även skulle gälla vid insatser i dylika
konflikter. Konventionens tillämplighet på FN-insatser med stridsinslag
i icke-intemationella väpnade konflikter får mot denna bakgrund betraktas
som osäker.
En annan oklarhet gäller undantagets hänvisning till kapitel VII i FN-
stadgan. I flera fall har säkerhetsrådet bemyndigat FN-insatser med 6
hänvisning till detta kapitel utan att mandatet för insatsen därför inbegripit
rena stridsåtgärder annat än i självförsvar eller försvar av möjligheterna Prop. 1995/96:132
att genomföra mandatets uppgifter. Att undantaget från konventionens
tillämplighet avses gälla ”klassiska” kapitel VH-operationer, sådana de
föresvävat FN-stadgans upphovsmän men av olika skäl aldrig kommit att
tillgripas, synes klart. Men gäller undantaget även för insatser enligt
kapitel VII där det fredsframtvingande inslaget är avsevärt mindre
framträdande än det fredsbevarande eller fredsbyggande? Inom FN-
sekretariatet synes man ha uppfattningen att dylika, ”blandade” insatser
skulle omfattas av konventionen, men denna pragmatiska och i sig
ändamålsenliga tolkning torde inte vara oomstridd.
Tyvärr måste det därmed konstateras att en central artikel i kon-
ventionen är öppen för olika tolkningar.
1 artikel 3 stadgas att de militära och polisiära komponenterna i en FN-
insats och dessas fordon, fartyg och luftfartyg skall vara försedda med
urskiljbar identifikation. Annan personal och andra transportmedel som
medverkar i insatsen skall vara identifierade på lämpligt sätt, om inte
FN:s generalsekreterare beslutar annat, något som kan vara aktuellt av
säkerhetsskäl i vissa situationer. All personal skall enligt artikeln bära
lämpliga identitetshandlingar.
Enligt artikel 4 skall värdstaten och FN snarast ingå ett avtal om FN-
insatsens och all ingående personals ställning, ett s.k. Status-of-forces
Agreement (SOFA). Detta skall bl.a. inkludera bestämmelser om militär
och polisiär personals privilegier och immunitet.
Från praxis kan konstateras, att det inte alltid varit möjligt för FN att
ingå ett SOFA-avtal med värdstaten. Orsaken kan t.ex. vara att denna
saknar en fungerande regering eller att en utbredd inre väpnad konflikt
föreligger. Möjligheten av sådana situationer erkänns indirekt i artikel 7.
Även om värdstatens samtycke uttryckt i ett SOFA-avtal alltid är
eftersträvansvärt får enligt många staters åsikt ingåendet därav inte
uppställas som ett absolut krav. Ett SOFA-avtal kan framför allt
beträffande militär och polis i långa stycken ersätta konventionens
skyddsregler eller precisera dessa. För övrig personal i insatsen eller till
denna lösare anknuten personal får dock konventionen direkt betydelse
liksom den får i ett läge där ett SOFA-avtal inte hunnit, eller inte kan,
ingås.
Artikel 5 ålägger transitstater att underlätta obehindrad transitering till
och från värdstaten av personal och utrustning för FN-insatser.
Artikel 6 stadgar att personal i FN-insatser och till dessa anknuten
personal skall respektera värd- och transitstaters lagar och bestämmelser
samt avstå från handlingar eller verksamhet som är oförenliga med den
opartiska och internationella karaktären av deras arbetsuppgifter.
Denna skyldighet skall dock inte inskränka på den immunitet och de
privilegier som personalen kan vara berättigad till och inte heller på
arbetsuppgifternas krav. FN:s generalsekreterare åläggs att säkerställa
iakttagandet av förpliktelserna i artikeln.
Artikel 7 stadgar att personal i FN-insatser och till dessa anknuten
personal, personalens utrustning och lokaler inte får bli föremål för
angrepp eller handlingar som förhindrar personalen från att fullgöra sina -j
uppgifter.
De fordragsslutande partema skall vidta alla lämpliga åtgärder for att Prop. 1995/96:132
säkerställa personalens trygghet och säkerhet. Framfor allt skall de
skyddas mot de brott som anges i artikel 9.
De fordragsslutande parterna åläggs vidare att samarbeta med FN och
varandra i genomförandet av konventionen, särskilt i sådana fall då
värdstaten själv inte förmår vidta nödvändiga åtgärder.
Artikel 8 innehåller bestämmelser om skyldighet att frige eller återlämna
personal i FN-insatser och till dessa anknuten personal som tillfångatagits
eller kvarhållits. Dessa gäller om inte annat stadgas i ett tillämpligt
SOFA-avtal. Om sådan personal tillfångatas eller kvarhålls under full-
görande av sina uppgifter och deras identitet har fastställts (jfr. artikel 3
ovan), får de inte bli föremål för förhör, utan skall omgående friges och
återlämnas till FN eller andra lämpliga myndigheter. I väntan härpå skall
de behandlas enligt universellt erkända normer för mänskliga rättigheter
och andan och principerna i 1949 års Genévekonventioner angående
skydd för krigets offer. Dessa är av så fundamental karaktär att de
beträffande de allvarligaste kränkningarna gäller i alla situationer
respektive oberoende av konflikttyp.
Hänvisningen till Genévekonventionema står inte i strid med artikel 2,
enligt vilken konventionen inte är tillämplig på kapitel VH-insatser, där
viss personal uppträder som kombattanter och där den internationella
humanitära rätten (som huvudsakligen nedlagts i 1949 års Genéve-
konventioner) avseende internationella väpnade konflikter gäller. Avsikten
med hänvisningen, som görs till principerna och andan i Genéve-
konventionema. inte direkt till dessas bestämmelser, torde vara att införa
med Genévekonventionemas stadganden parallella normer.
Artikel 9 räknar upp de gärningar som de fordragsslutande staterna
åläggs kriminalisera. Samtliga brott har ett uppsåtsrekvisit. Brotten är
mord, människorov eller annat angrepp på liv, hälsa eller frihet avseende
personal i FN-insatser och därtill anknuten personal och våldsamt angrepp
på sådan personals tjänsteställe, privata bostad eller transportmedel om
angreppet är ägnat att äventyra personalens liv, hälsa eller frihet. Vidare
upptas hot om sådant angrepp i syfte att tvinga en fysisk eller juridisk
person att vidta eller avstå från att vidta viss handling samt försök att
företa sådant angrepp. Staterna skall också kriminalisera gärningar som
innebär medhjälp till sådant angrepp, till försök att företa sådant angrepp
eller till att organisera eller beordra andra att företa sådant angrepp.
I artikeln åläggs också de fordragsslutande staterna att för de upp-
räknade brotten föreskriva lämpliga straff som skall beakta brottens
allvarliga art. Denna senare formulering torde ange att den relativt allmänt
formulerade brottskatalogen inte avses innefatta gärningar som utgör ringa
brott eller bagatellartade förseelser.
Artikel 10 föreskriver i punkt 1 att varje fordragsslutande stat skall vidta
åtgärder för att etablera sin domsrätt över de i artikel 9 uppräknade
brotten i fall då dessa begås på statens territorium eller på fartyg eller
luftfartyg registrerat i den staten respektive när den för brottet misstänkte
är medborgare i den aktuella staten.
En fordragsslutande stat har enligt punkt 2 möjlighet att etablera sin 8
domsrätt i förhållande till brotten i artikel 9 när dessa begås antingen av
en statslös person med hemvist i staten eller mot en medborgare däri eller Prop. 1995/96:132
i ett försök att tvinga staten att vidta eller avstå från att vidta viss
handling. Om denna möjlighet utnyttjas, skall FN:s generalsekreterare
underrättas.
Vidare åläggs en fordragsslutande stat att införa domsrätt över brotten
i artikel 9 i fall då den för brottet misstänkte befinner sig på dess
territorium och staten inte utlämnar denne enligt artikel 15 till annan
fordragsslutande stat som infört domsrätt enligt punkterna 1 eller 2.
Konventionen utesluter inte att domsrätt utövas enligt nationell rätt.
Artikel 11 ålägger de fordragsslutande staterna att samarbeta för att
förebygga de brott som anges i artikel 9. Särskilt framhålls åtgärder för
att förebygga förberedelser till sådana brott, vare sig dessa tänkes ske på
eller utanför dessa staters territorier, liksom utbyte av upplysningar i
enlighet med nationell rätt samt administrativ och annan samordning.
I artikel 12 ges närmare bestämmelser om informationsutbyte. En
fordragsslutande stat på vars territorium ett i konventionen upptaget brott
begåtts skall, om anledning finns att anta att den för brottet misstänkte
flytt utomlands, underrätta FN:s generalsekreterare och berörda stater om
omständigheterna kring brottet samt lämna upplysningar om den miss-
tänkte gärningsmannen.
Även när ett brott inte har begåtts på det egna territoriet, skall stater
som har upplysningar om offret eller brottet vidarebefordra dessa till
generalsekreteraren och berörda stater.
I båda fallen gör konventionen hänvisningar till nationell rätt vilkas
syfte torde vara att förhindra eventuella konflikter mellan konventionen
och staternas lagstiftning på t.ex. sekretessområdet.
Artikel 13 ålägger den fordragsslutande stat där den för brottet
misstänkte befinner sig att, där omständigheterna så motiverar, vidta
åtgärder för att försäkra sig om hans person för åtal eller utlämning.
Underrättelse härom skall lämnas till FN:s generalsekreterare och berörda
stater.
Även denna artikel innehåller hänvisningar till nationell rätt.
Artikel 14 stadgar en undantagslös plikt för den fordragsslutande stat på
vars territorium den för brottet misstänkte befinner sig att, om denne inte
utlämnas, utan otillbörligt dröjsmål hänskjuta fallet till vederbörande
myndighet för lagföring i enlighet med det förfarande som gäller enligt
den statens rätt.
Artikel 15 behandlar utlämning. I den mån de brott som upptas i artikel
9 inte omfattas av mellan de fordragsslutande staterna gällande ut-
lämningsavtal, skall de ändå anses vara omfattade därav. I nya ut-
lämningsavtal skall dessa brott medtas.
Om en fordragsslutande stat som gör utlämning beroende av före-
komsten av ett utlämningsavtal mottar en begäran om utlämning från en
annan konventionspart med vilken sådant avtal saknas, har staten
möjlighet att betrakta konventionen som laga grund för utlämning vid
brott som upptas i artikel 9. För utlämning skall gälla de villkor som
uppställts i den anmodade statens rätt.
Fordragsslutande stater som inte gör utlämning beroende av förekomsten 9
av ett avtal skall sinsemellan anse brott enligt artikel 9 som brott för vilka
utlämning kan ske, på de villkor som anges i den anmodade statens rätt. Prop. 1995/96:132
Vid bedömning huruvida utlämning kan ske skall brott enligt artikel 9
anses ha begåtts inte enbart på den plats där de verkligen förövats utan
även på de staters territorier som etablerat sin domsrätt enligt punkterna
1 och 2 av artikel 10.
Enligt artikel 16 skall de fordragsslutande staterna i största möjliga
utsträckning lämna varandra rättsligt bistånd vid rättsliga förfaranden
beträffande brott enligt artikel 9. Särskilt framhålls överlämnande av
bevismaterial. Den anmodade statens rätt gäller i sådana fall.
Artikel 17 behandlar rättssäkerheten. Det stadgas att personer som blir
föremål för utredning eller rättsligt förfarande på grund av brott enligt
artikel 9 skall tillförsäkras rättvis behandling, rättvis rättegång och fullt
skydd av sina rättigheter på varje stadium.
Vidare stadgas att den för brott misstänkte har rätt att utan dröjsmål
kontakta en konsulär representant och ta emot besök av denne.
Artikel 18 föreskriver att den stat där åtal sker skall underrätta FN:s
generalsekreterare om utgången. Denne skall vidarebefordra informationen
till övriga konventionsstater.
I artikel 19 åtar sig parterna att ge konventionen en så vid spridning
som möjligt och att inbegripa studiet av den och tillämpliga bestämmelser
i den internationella humanitära rätten i militära utbildningsprogram.
Artikel 20 innehåller ett antal undantagsklausuler för att undvika att
konventionen skall komma i konflikt med olika rättigheter och
skyldigheter som har annan rättslig grund än konventionen.
Denna skall således inte inverka på tillämpligheten av internationell
humanitär rätt och universellt accepterade normer för mänskliga rättigheter
i vad avser skydd för FN-insatser och dessas personal och inte heller på
personalens ansvar för att respektera denna rätt och dessa normer.
Vidare påverkar konventionen inte staters rättigheter och skyldigheter
i vad avser tillåtelse att beträda deras territorier.
Konventionen påverkar heller inte skyldigheten för personal i FN-
insatser och till dessa anknuten personal att uppträda i enlighet med
insatsernas mandat.
Ej heller inverkar konventionen på rätten för stater som frivilligt bidrar
med personal till en FN-insats att dra tillbaka denna.
Slutligen stadgas att konventionen inte inverkar på rätten till gottgörelse
i händelse av dödsfall, invaliditet, skada eller sjukdom som hänför sig till
fredsbevarande FN-tjänst för personer som stater frivilligt ställt till
förfogande.
Artikel 21 utsäger att inget i konventionen skall kunna tolkas som en
inskränkning av rätten att handla i självförsvar.
Artikel 22 etablerar ett tvistlösningsförfarande. Om en tvist rörande
tillämpningen av konventionen inte kunnat biläggas genom förhandlingar
skall den om någondera parten så begär hänskjutas till skiljedom. Om
parterna inte inom sex månader kunnat enas om villkoren för förfarandet
kan någondera parten hänskjuta tvisten till Internationella domstolen.
Mot denna punkt eller delar därav kan stater vid undertecknandet eller
biträdandet av konventionen göra förbehåll. Ett sådant förbehåll kan när 10
som helst återkallas.
Artikel 23 stadgar att möten för att granska genomförandet av kon- Prop. 1995/96:132
ventionen och eventuella problem som sammanhänger därmed skall
sammankallas av FN:s generalsekreterare, om så begärs av någon part och
en majoritet av konventionsstatema godkänner detta.
Slutartiklarna 24 - 29 innehåller för FN-konventioner normala regler
om undertecknande, ratifikation och andra former för att biträda
konventionen, ikraftträdande, uppsägning osv. För ikraftträdande krävs att
konventionen biträds av tjugotvå stater. FN:s generalsekreterare är
depositarie. Konventionens språk är FN:s sex officiella.
5 Konventionen och svenska förhållanden
Regeringens bedömning: Det behövs inga lagstiftningsåtgärder för
att Sverige tills vidare skall kunna uppfylla sina åtaganden enligt
konventionen.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 4 skall en stat som
står värd för en FN-insats och FN ingå ett avtal om insatsens och den
ingående personalens ställning inklusive bl.a. bestämmelser om privilegier
och immunitet för insatsens militära och polisiära komponenter. Om det
i dagens perspektiv mycket osannolika läge uppkommer att Sverige blir
värdstat för en FN-insats, så skulle ett sådant avtal sannolikt behöva
åtföljas av lagstiftningsåtgärder.
Enligt artikel 5 skall en transitstat underlätta obehindrad transitering av
personal i FN-insatser och därtill anknuten personal och dessas utrustning
till och från värdstaten. Något absolut krav på att medge inresa i Sverige
för medborgare i länder för vilka viseringsfrihet inte råder medför dock
inte artikeln, eftersom artikel 20 punkt b) utsäger att inget i konventionen
skall inverka på staters rättigheter och skyldigheter vad avser tillåtelse för
personer att beträda deras territorier.
Artikel 8 innehåller bestämmelser om skyldighet att omgående frige och
återlämna personal i FN-insatser och därtill anknuten personal som
tillfångatas eller kvarhålls under fullgörande av sina uppgifter sedan deras
identitet fastställts. Förhör får inte hållas. Allt gäller under förutsättning
att inte annat följer av ett tillämpligt avtal om insatsens ställning. Artikeln
är svårtolkad. Klart torde vara att man velat uppställa en norm för
behandlingen av personalen som liknar den som gäller för sjukvårds-
personal enligt den internationella humanitära rätten. Konventionen gäller
emellertid enligt artikel 2 inte FN-insatser beslutade av säkerhetsrådet
enligt FN-stadgans artikel VII där delar av personalen uppträder som
kombattanter mot organiserade väpnade styrkor och där rättsreglerna för
internationella väpnade konflikter är tillämpliga. Artikel 8 torde därför
främst ta sikte på situationer där FN-insatsens ändamål är av freds-
bevarande, fredsbyggande och/eller humanitär karaktär men där situa-
tionen är sådan, att personalen riskerar att tas som gisslan eller genom
11
1 ** Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 132
kvarhållande trakasseras av personer eller grupper t.ex. för ekonomisk Prop. 1995/96:132
vinnings skull eller för att motverka insatsens syften. Sverige har liksom
andra stater straffbestämmelser om t.ex. människorov och olaga frihets-
berövande. I sammanhanget är det också värt att notera brottsbalkens
straffbestämmelse om folkrättsbrott. Några lagstiftningsåtgärder till följd
härav är därför inte påkallade.
Enligt sin ordalydelse skulle artikeln eventuellt kunna tolkas som också
avseende myndigheters agerande inom ramen för straffprocessuella
åtgärder mot brott. Denna fråga sammanhänger dock med frågor om
domsrätt, immunitet och privilegier, vilka, enligt artikel 4, skall lösas
genom särskilt avtal om personalens ställning vid en eventuell FN-insats.
Något underlag för att nu vidta lagstiftningsåtgärder avseende dessa frågor
finns därför inte.
Artikel 9 uppställer skyldighet att kriminalisera vissa uppsåtliga
gärningar mot personal i FN-insatser och därtill anknuten personal.
a) Mord, människorov eller annat angrepp på liv, hälsa eller frihet täcks
av straffbestämmelser i brottsbalken om mord (3 kap. 1 §), dråp (3 kap.
2 §), misshandel (3 kap. 5 §), grov misshandel (3 kap. 6 §), människorov
(4 kap. 1 §) samt olaga frihetsberövande (4 kap. 2 §).
b) Våldsamt angrepp på personalens tjänsteställe, privatbostad eller
transportmedel om angreppet är ägnat att äventyra personalens liv, hälsa
eller frihet. Angrepp mot annans egendom täcks av brottsbalkens straff-
bestämmelser om skadegörelse eller grov skadegörelse (12 kap. 1 resp. 3
§§). Gärningen kan också utgöra ofredande enligt 4 kap. 7 § brottsbalken.
Om uppsåtet är att beröva personalen friheten kan gärningen i stället vara
försök till olaga frihetsberövande enligt 4 kap. 2 och 10 §§ brottsbalken.
c) Hot om att företa sådant angrepp i syfte att tvinga fysisk eller
juridisk person att vidta eller underlåta viss handling torde täckas av
brottsbalkens straffbestämmelser om olaga tvång (4 kap. 4 §), olaga hot
(4 kap. 5 §) eller utpressning (9 kap. 4 §).
d) Försök att företa angrepp enligt a) eller b). Försök till mord, dråp,
misshandel, grov misshandel, människorov, olaga frihdtsberövande och
grov skadegörelse är straffbelagda enligt brottsbalken.
e) Medhjälp till angrepp enligt a) eller b) eller till försök därtill eller till
förberedelse eller anstiftan till sådant brott. Medhjälp till brott är generellt
kriminaliserat i 23 kap. 4 § brottsbalken. Stämpling eller förberedelse till
mord, dråp, grov misshandel, människorov och olaga frihetsberövande är
straffbelagda enligt 3 kap. 11 § resp. 4 kap. 11 § brottsbalken. Även för-
beredelse till grov skadegörelse är straffbelagd enligt 12 kap. 5 § brotts-
balken.
Artikel 9 punkt 2 utsäger att de straff som skall föreskrivas skall beakta
brottens allvarliga art. vilket synes ange att brott av ringa slag eller
bagatellartade förseelser inte avses.
Artikelns krav på kriminalisering får anses vara uppfyllt i svensk
lagstiftning.
Artikel 10 ålägger i punkt 1 en fordragsslutande stat att etablera sin
domsrätt över de brott som anges i artikel 9, dels när brottet begås på
dess territorium eller på dess fartyg eller luftfartyg, dels när den för 12
brottet misstänkte är medborgare i staten. Konventionen utesluter inte att
domsrätt utövas enligt nationell rätt. För brott som begås i Sverige eller Prop. 1995/96:132
ombord på svenskt fartyg eller luftfartyg döms enligt 2 kap. 1 resp. 3 §§
brottsbalken vid svensk domstol. För brott som en svensk medborgare
begått utanför Sverige döms enligt 2 kap. 2 § 1 st. 1 brottsbalken vid
svensk domstol under förutsättning att dubbel straffbarhet föreligger.
Eftersom övriga konventionsparter har samma skyldighet att kriminalisera
som Sverige torde detta villkor vara uppfyllt.
Vidare åläggs en fordragsslutande stat i punkt 4 att införa domsrätt över
brott enligt artikel 9 i fall då den for brottet misstänkte befinner sig på
dess terrritorium och staten inte utlämnar denne. För brott som begåtts
utomlands av en utlänning kan enligt 2 kap. 2 § 1 st. 3 brottsbalken
dömas vid svensk domstol under förutsättning att dubbel straffbarhet
föreligger, att utlänningen finns i Sverige och att det enligt svensk lag på
brottet kan följa fängelse i mer än sex månader. De brott som upptas i
artikel 9 är, som ovan redovisats, av viss allvarlighetsgrad.
Tilläggas kan att enligt 2 kap. 3 § brottsbalken kan även i andra fall
dömas vid svensk domstol, bl.a. om det lindrigaste straff som i svensk lag
är föreskrivet för brottet är fängelse i minst fyra år. Detta gäller för de
allvarligaste av brotten enligt konventionens artikel 9.
Konventionens krav vad gäller domsrätt far således anses uppfyllda.
Enligt artiklarna 11, 12, 13 punkt 2 och 18 åläggs de fordragsslutande
staterna att till FN:s generalsekreterare och till varandra lämna under-
rättelser om brottsförebyggande åtgärder, brott, omständigheterna kring
dessa och om för brotten misstänkta personer. I artiklarna hänvisas till
nationell rätt, varför ingen konflikt bedöms behöva uppkomma med
sekretessbestämmelser eller dylikt.
Enligt artikel 13 punkt 1 skall lämpliga åtgärder enligt nationell rätt
vidtas för att, där omständigheterna så motiverar, säkerställa att den för
brottet misstänkte kan åtalas eller utlämnas. Möjlighet att vidta
tvångsåtgärder, såsom t.ex. anhållande och häktning, mot personer som är
misstänkta för brott finns enligt såväl rättegångsbalken som lagen
(1957:668) om utlämning för brott (utlämningslagen).
Artikel 14 slår fast principen att åtgärder för antingen lagforing eller
utlämning måste vidtas om den för brottet misstänkte befinner sig på den
fordragsslutande statens territorium. I Sverige råder absolut åtalsplikt
såsom huvudregel. De undantag som finns från huvudregeln tar främst
sikte på fall där det är fråga om mindre allvarliga gärningar. Det kan
därför förutses att, om inte utlämning sker, åtal kommer att väckas i
enlighet med det krav som uppställs i artikeln.
Enligt artikel 15 skall de brott som anges i artikel 9 vara, eller anses
vara, sådana som kan föranleda utlämning. Artikeln, som torde ha
utformats på grundval av principerna i anglosaxisk rätt, får i materiellt
hänseende anses överensstämma med svensk lag. Utlämning skall ske på
de villkor som anges i den om utlämning anmodade statens rätt, varför
konventionen inte torde komma i konflikt med utlämningslagens förbud
mot utlämning av svensk medborgare, utlämning for politiskt brott, där
risk för förföljelse föreligger m.m. Som ovan utretts kan lagföring i
förekommande fall ske i Sverige. jj
Artikel 16 som behandlar ömsesidigt bistånd i brottmål anger, att den
härom anmodade statens rätt skall tillämpas, samt att artikelns Prop. 1995/96:132
bestämmelser inte påverkar redan ingångna förpliktelser enligt andra avtal.
Någon konflikt torde inte uppkomma med svensk rätt.
Rättssäkerhetskraven enligt artikel 17 torde vara väl uppfyllda i svensk
lag.
Förpliktelserna enligt artikel 19 att sprida information om konventionen
m.m. får inte anses vara av karaktär att föranleda lagstiftningsåtgärder.
Sammanfattningsvis kan konstateras, att ett svenskt biträde av kon-
ventionen inte f.n. medför behov av lagstiftning.
6 Godkännande av konventionen
Regeringens förslag: Riksdagen godkänner konventionen den 9
december 1994 om skydd av personal i FN-insatser och därtill
anknuten personal.
Skälen för regeringens förslag: Konventionen om skydd av personal i
FN-insatser och därtill anknuten personal utgör världssamfundets reaktion
på en oroande utveckling, där antalet angrepp mot i FN-insatser
medverkande personal vuxit med många skador och dödsfall till följd.
Antalet FN-insatser har på senare år ökat. Dessa har ofta komplexa
uppdrag med inslag inte bara av traditionellt fredsbevarande utan också
av konfliktförebyggande, fredsbyggande eller i något fall fredsfram-
tvingande. Humanitärt arbete har blivit ett allt vanligare inslag. Ofta utförs
insatserna i farliga miljöer.
Samtidigt som alltfler personer, däribland många svenskar, kommit att
medverka i insatserna har utvecklingen gått dithän, att deras personal har
mycket olika organisatorisk hemvist eller anställningsförhållanden. Kon-
ventionerna 1946 (SÖ 1947:26) och 1947 (SÖ 1951:84 med senare
ändringar) om privilegier och immunitet för FN respektive FN:s fackorgan
ger endast skydd åt tjänstemän inom dessa organisationer och experter
med uppdrag för dem. Väsentligt fler personer av andra personalkategorier
verkar emellertid inom insatserna eller till stöd för dessa. Om inte denna
personal åtnjuter skydd mot angrepp enligt ett avtal som FN slutit med
värdstaten om insatsens och dess personals ställning, saknas bindande
skyddsregler. Sådana avtal har inte alltid varit möjligt att ingå, och de kan
inte alltid omfatta all personal som medverkar till insatsens genomförande.
Det är därför angeläget att genom en internationell reglering söka öka
skyddet mot angrepp för alla dem som verkar inom eller till stöd för olika
typer av FN-insatser med deras viktiga uppdrag för världssamfundets
räkning.
Regeringen gör bedömningen att konventionen, om den får en bred
anslutning, på ett ändamålsenligt sätt fyller de krav som kan ställas. Den
slår fast den i sammanhanget väsentliga principen, att den som förgripit
sig mot någon i den aktuella personalen skall kunna åtalas överallt. En
14
universell domsrätt skall öka personalens säkerhet genom att förebygga Prop. 1995/96:132
brott. Den stat där den för brottet misstänkte befinner sig är skyldig att
söka få till stånd lagföring, alternativt utlämnande av vederbörande till en
annan stat där lagföring kan ske.
Värdefullt är också att definitionen av vilka personalkategorier som
täcks av konventionens skyddsregler gjorts vid. Att den t.ex. omfattar
hjälparbetare från icke-statliga organisationer som ger humanitärt bistånd
i anslutning till en FN-insats är välkommet.
Positivt är även att definitionen av de insatser som omfattas av
konventionen är tämligen vid. Genom beslut av FN:s säkerhetsråd eller
generalförsamling kan konventionen från fall till fall göras tillämplig
också på renodlat humanitära FN-insatser, om dessa utspelas i en miljö
där utomordentliga risker för personalens säkerhet föreligger.
Trots att vissa tolkningssvårigheter kan föreligga beträffande ett par av
konventionens artiklar, har denna i stort givits en tillfredsställande
utformning, inte minst mot bakgrund av det snabba förhandlingsförloppet.
Inget lagstiftningsbehov torde föreligga i dagens läge. Ändringar i lagen
(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall kan dock bli
nödvändiga, om det någon gång i framtiden skulle bli aktuellt att en FN-
insats utförs i Sverige. Detta får dock i dag bedömas som mycket
osannolikt.
Enligt konventionens artikel 22 kan förbehåll göras mot det tvist-
lösningsförfarande som beskrivs i artikeln. Regeringen avser inte att göra
något sådant förbehåll.
Eftersom konventionen enligt regeringens bedömning är av större vikt
skall den enligt 10 kap. 2 § regeringsformen godkännas av riksdagen.
15
Convention on the Safety of Konvention om skydd av personal Prop. 1995/96:132
United Nations and Associated i FN-insatser och därtill anknuten Bilaga
Personnel personal
The States Parties to this
Convention,
Deeply concerned over the growing
number of deaths and injuries
resulting from deliberate attacks
against United Nations and
associated personnel,
Bearing in mind that attacks
against, or other mistreatment of,
personnel who act on behalf of the
United Nations are unjustifiable
and unacceptable, by whomsoever
committed,
Recognizing that United Nations
operations are conducted in the
common interest of the
intemational community and in
accordance with the principles and
purposes of the Charter of the
United Nations,
Acknowledging the important
contribution that United Nations
and associated personnel make in
respect of United Nations efforts in
the fields of preventive diplomacy,
peace-making, peace-keeping,
peace-building and humanitarian
and other operations,
Conscious of the existing
arrangements for ensuring the
safety of United Nations and
associated personnel, including the
steps taken by the principal organs
of the United Nations, in this
regard,
De till denna konvention anslutna
staterna,
som är djupt oroade över det
växande antalet dödsfall och skador
på grund av uppsåtliga angrepp
mot personal i FN-insatser och
därtill anknuten personal,
som erinrar om att angrepp eller
andra övergrepp mot personal som
handlar för Förenta nationernas
räkning är oförsvarliga och
oacceptabla, oberoende av vem
som begår dem,
som erkänner att FN-insatser utförs
i världssamfundets gemensamma
intresse och i enlighet med prin-
ciperna och ändamålen i Förenta
nationernas stadga,
som bekräftar det viktiga bidrag till
Förenta nationernas ansträngningar
inom områdena förebyggande
diplomati, fredsskapande, fredsbe-
varande, fredsbyggande och hu-
manitära och andra insatser som
ges av personal i FN-insatser och
därtill anknuten personal,
som är medvetna om de gällande
arrangemangen för att trygga
säkerheten för personal i FN-
insatser och därtill anknuten
personal, inklusive de åtgärder som
vidtagits av Förenta nationernas
huvudorgan i detta avseende,
16
Recognizing none the less that
existing measures of protection for
United Nations and associated
personnel are inadequate,
som icke desto mindre erkänner att Prop. 1995/96:132
existerande åtgärder till skydd för Bilaga
personal i FN-insatser och därtill
anknuten personal är otillräckliga,
Acknowledging that the
effectiveness and safety of United
Nations operations are enhanced
where such operations are
conducted with the consent and
cooperation of the host State,
Appealing to all States in which
United Nations and associated
personnel are deployed and to all
others on whom such personnel
may rely, to provide comprehensive
support aimed at facilitating the
conduct and fulfilling the mandate
of United Nations operations,
Convinced that there is an urgent
need to adopt appropriate and
effective measures for the
prevention of attacks committed
against United Nations and
associated personnel and for the
punishment of those who have
committed such attacks,
Have agreed as follows:
Article 1
Definitions
For the purposes of this
Convention:
(a) ”United Nations personnel”
means:
(i) Persons engaged or deployed by
the Secretary-General of the United
Nations as members of the military,
police or civilian components of a
United Nations operation;
som bekräftar att effektiviteten och
säkerheten för Förenta nationernas
insatser ökas när sådana insatser
utförs med värdlandets medgivande
och samarbete,
som uppmanar alla stater till vilka
personal i FN-insatser och därtill
anknuten personal utsänts och alla
övriga som sådan personal kan vara
beroende av att tillhandahålla
allomfattande stöd i syfte att under-
lätta FN-insatsemas utförande och
fullgöra deras uppgifter,
som är övertygade om att det
föreligger ett trängande behov av
att vidta lämpliga och effektiva
åtgärder för att förebygga att
angrepp riktas mot personal i FN-
insatser och därtill anknuten per-
sonal och för att bestraffa dem som
gör sig skyldiga till sådana
angrepp,
har kommit överens om följande'.
Artikel 1
Definitioner
I denna konvention avses med
a) ”Personal i FN-insatser”
i) personer förordnade eller utsända
av Förenta nationernas general-
sekreterare som medlemmar av de
militära, polisiära eller civila kom-
ponenterna av en FN-insats,
(ii) Other officials and experts on
mission of the United Nations or
its specialized agencies or the
International Atomic Energy
Agency who are present in an
official capacity in the area where
a United Nations operation is being
conducted;
(b) ”Associated personnel” means:
(i) Persons assigned by a
Government or an intergovem-
mental organization with the
agreement of the competent organ
of the United Nations;
(ii) Persons engaged by the
Secretary-General of the United
Nations or by a specialized agency
or by the International Atomic
Energy Agency;
(iii) Persons deployed by a
humanitarian non-governmental
organization or agency under an
agreement with the Secretary-
General of the United Nations or
with a specialized agency or with
the International Atomic Energy
Agency,
to carry out activities in support of
the fulfilment of the mandate of a
United Nations operation;
(c) ”United Nations operation”
means an operation established by
the competent organ of the United
Nations in accordance with the
Charter of the United Nations and
conducted under United Nations
authority and control:
(i) Where the operation is for the
purpose of maintaining or restoring
intemational peace and security; or
ii) andra företrädare eller experter
med uppdrag för Förenta
nationerna eller dess fackorgan
eller Internationella atomenergi-
organet som i officiell egenskap
befinner sig inom det område där
en FN-insats är under utförande,
Prop. 1995/96:132
Bilaga
b) ”Därtill anknuten personal”
i) personer utsedda av en regering
eller en mellanstatlig organisation i
överenskommelse med veder-
börande FN-organ,
ii) personer förordnade av Förenta
nationernas generalsekreterare eller
av ett fackorgan eller av Inter-
nationella atomenergiorganet,
iii) personer utsända av en
humanitär icke-statlig organisation
eller annat sådant organ enligt
överenskommelse med Förenta
nationernas generalsekreterare eller
med ett fackorgan eller med Inter-
nationella atomenergiorganet,
för att utföra verksamhet till stöd
för fullgörandet av en FN-insats
uppgifter,
c) ”FN-insats” en insats upprättad
av behörigt FN-organ enligt
Förenta nationernas stadga och
utförd under Förenta nationernas
myndighet och kontroll
i) där insatsen har till syfte att
upprätthålla eller återupprätta inter-
nationell fred och säkerhet, eller
18
|
(ii) Where the Security Council or |
ii) där säkerhetsrådet eller Prop. 1995/96:132 vad avser denna konvention, att det |
|
(d) ”Host State” means a State in |
d) ”Värdstat” en stat på vars |
|
(e) ”Transit State” means a State, |
e) ”Transitstat” en stat, annan än |
|
Article 2 |
Artikel 2 |
|
Scope of application |
Tillämpningsområde |
|
1. This Convention applies in |
1. Denna konvention är tillämplig |
|
2. This Convention shall not apply |
2. Denna konvention är inte |
19
Article 3
Identification
1. The military and police
components of a United Nations
operation and their vehicles, vessels
and aircraft shall bear distinctive
identification. Other personnel,
vehicles, vessels and aircraft
involved in the United Nations
operation shall be appropriately
identified unless otherwise decided
by the Secretary-General of the
United Nations.
2. All United Nations and
associated personnel shall carry
appropriate identification
documents.
Article 4
Agreements on the status of the
operation
The host State and the United
Nations shall conclude as soon as
possible an agreement on the status
of the United Nations operation
and all personnel engaged in the
operation including, inter alia,
provisions on privileges and
immunities for military and police
components of the operation.
Article 5
Transit
A transit State shall facilitate the
unimpeded transit of United
Nations and associated personnel
and their equipment to and from
the host State.
Artikel 3
Identifikation
1. De militära och polisiära
komponenterna i en FN-insats och
dessas fordon, fartyg och luftfartyg
skall vara försedda med urskiljbar
identifikation. Annan personal och
andra fordon, fartyg och luftfartyg
som medverkar i FN-insatsen skall
vara identifierade på lämpligt sätt
om inte Förenta nationernas gene-
ralsekreterare beslutar annat.
2. All personal i FN-insatser och
därtill anknuten personal skall bära
vederbörliga identitetshandlingar.
Artikel 4
Avtal om insatsens ställning
Värdstaten och Förenta nationerna
skall så snart som möjligt ingå ett
avtal om FN-insatsens och all
ingående personals ställning,
inklusive bl.a. bestämmelser om
immunitet och privilegier för
insatsens militära och polisiära
komponenter.
Artikel 5
Transit
En transitstat skall underlätta
obehindrad transitering av personal
i FN-insatser och därtill anknuten
personal och deras utrustning till
och från värdstaten.
Prop. 1995/96:132
Bilaga
20
Article 6
Respect for laws and regulations
1. Without prejudice to such
privileges and immunities as they
may enjoy or to the requirements
of their duties, United Nations and
associated personnel shall:
(a) Respect the laws and
regulations of the host State and
the transit State; and
(b) Refrain from any action or
activity incompatible with the
impartial and intemational nature
of their duties.
2. The Secretary-General of the
United Nations shall take all
appropriate measures to ensure the
observance of these obligations.
Artikel 6
Respekt för lagar och bestämmelser
1. Utan inskränkning av den
immunitet och de privilegier de
må vara berättigade till eller
arbetsuppgifternas krav, skall
personal i FN-insatser och därtill
anknuten personal
a) respektera värdstatens och
transitstatens lagar och be-
stämmelser, och
b) avstå från varje handling eller
verksamhet som är oförenlig med
den opartiska och internationella
karaktären av deras arbetsuppgifter.
2. Förenta nationernas general-
sekreterare skall vidta alla veder-
börliga åtgärder för att säkerställa
att dessa förpliktelser iakttas.
Prop. 1995/96:132
Bilaga
Article 7
Artikel 7
Duty to ensure the safety and
security of United Nations and
associated personnel
1. United Nations and associated
personnel, their equipment and
premises shall not be made the
object of attack or of any action
that prevents them from
discharging their mandate.
2. States Parties shall take all
appropriate measures to ensure the
safety and security of United
Nations and associated personnel.
In particular, States Parties shall
take all appropriate steps to protect
United Nations and associated
personnel who are deployed in
their territory from the crimes set
out in article 9.
Skyldighet att garantera skydd och
säkerhet för personal i FN-insatser
och därtill anknuten personal
1. Personal i FN-insatser och därtill
anknuten personal, deras utrustning
och lokaler får inte bli föremål för
angrepp eller någon handling som
hindrar dem att fullgöra sina upp-
gifter.
2. De fordragsslutande staterna
skall vidta alla vederbörliga åt-
gärder för att garantera skydd och
säkerhet för personal i FN-insatser
och därtill anknuten personal.
Framför allt skall de fördrags-
slutande staterna vidta alla lämpliga
steg för att skydda utsänd personal
i FN-insatser och därtill anknuten
personal på sitt territorium mot de
brott som anges i artikel 9.
21
3. States Parties shall cooperate
with the United Nations and other
States Parties, as appropriate, in the
implementation of this Convention,
particularly in any case where the
host State is unable itself to take
the required measures.
Article 8
Duty to release or return United
Nations and associated personnel
captured or detained
Except as otherwise provided in an
applicable status-of-forces
agreement, if United Nations or
associated personnel are captured
or detained in the course of the
performance of their duties and
their identification has been
established, they shall not be
subjected to interrogation and they
shall be promptlv released and
retumed to United Nations or other
appropriate authorities. Pending
their release such personnel shall
be treated in accordance with
universally recognized standards of
human rights and the principles and
spirit of the Geneva Conventions of
1949.
Article 9
Crimes against United Nations and
associated personnel
1. The intentional commission of:
(a) A murder. kidnapping or other
attack upon the person or liberty of
any United Nations or associated
personnel;
3. De fordragsslutande staterna
skall samarbeta med Förenta na-
tionerna och andra fördrags-
slutande stater, i förekommande
fall, vid genomförandet av denna
konvention, särskilt i sådana fall
där värdstaten själv är oförmögen
att vidta erforderliga åtgärder.
Artikel 8
Skyldighet att frige eller återlämna
tillfångatagen eller kvarhållen
personal i FN-insatser och därtill
anknuten personal
Om inte annat gäller till följd av ett
tillämpligt avtal om insatsens
ställning, skall, om personal i FN-
insatser och därtill anknuten
personal tillfångatas eller kvarhålls
under fullgörandet av sina uppgifter
och dess identitet har fastställts,
sådan personal inte bli föremål för
förhör, utan omgående friges och
återlämnas till Förenta nationerna
eller andra vederbörliga myndig-
heter. I väntan på frigivande skall
sådan personal behandlas i enlighet
med universellt erkända normer för
mänskliga rättigheter och prin-
ciperna och andan i 1949 års
Genévekonventioner.
Artikel 9
Brott mot personal i FN-insatser
och därtill anknuten personal
1. Uppsåtligt förövande av
a) mord, människorov eller annat
angrepp på liv, hälsa eller frihet
avseende personal i FN-insatser
och därtill anknuten personal,
Prop. 1995/96:132
Bilaga
22
|
(b) A violent attack upon the |
b) våldsamt angrepp på tjänste- Prop. 1995/96:132 |
|
(c) A threat to commit any such |
c) hot om att företa sådant angrepp |
|
(d) An attempt to commit any such |
d) försök att företa sådant angrepp, |
|
(e) An act constituting participation |
e) gärning som innebär medhjälp |
|
shall be made by each State Party |
skall i varje fordragsslutande stat |
|
2. Each State Party shall make the |
2. Varje fordragsslutande stat skall |
|
Article 10 |
Artikel 10 |
|
Establishment of jurisdiction |
Införande av domsrätt |
|
1. Each State Party shall take such |
1. Varje fordragsslutande stat skall |
|
(a) When the crime is committed in |
a) när brottet begås på den statens |
|
(b) When the alleged offender is a |
b) när den för brottet misstänkte är Prop. 1995/96:132 |
|
2. A State Party may also establish |
2. En fordragsslutande stat får |
|
(a) By a stateless person whose |
a) av en statslös person vars |
or
(b) With respect to a national of
that State; or
(c) In an attempt to compel that
State to do or to abstain from
doing any act.
3. Any State Party which has
established jurisdiction as
mentioned in paragraph 2 shall
notify the Secretary-General of the
United Nations. If such State Party
subsequently rescinds that
jurisdiction. it shall notify the
Secretary-General of the United
Nations.
4. Each State Party shall take such
measures as may be necessary to
establish its jurisdiction over the
crimes set out in article 9 in cases
where the alleged offender is
present in its territory and it does
not extradite such person pursuant
to article 15 to any of the States
Parties which have established their
jurisdiction in accordance with
paragraph 1 or 2.
5. This Convention does not
exclude any criminal jurisdiction
exercised in accordance with
national law.
b) mot en medborgare i den staten,
eller
c) i ett försök att tvinga den staten
att vidta eller avstå från att vidta
viss handling.
3. Varje fordragsslutande stat som
har infört sådan domsrätt som
anges i punkt 2 skall underrätta
Förenta nationernas general-
sekreterare. Om en sådan fördrags-
slutande stat sedermera upphäver
denna domsrätt skall staten
underrätta Förenta nationernas
generalsekreterare.
4. Varje fordragsslutande stat skall
vidta erforderliga åtgärder för att
införa domsrätt över de brott som
anges i artikel 9 i fall då den för
brottet misstänkte befinner sig på
dess territorium och staten inte
utlämnar denna person enligt
artikel 15 till någon av de för-
dragsslutande stater som har infört
domsrätt i enlighet med punkt 1
eller 2.
5. Denna konvention utesluter inte
att straffrättslig domsrätt utövas
enligt nationell rätt.
24
Article 11
Prevention of crimes against
United Nations and associated
personnel
States Parties shall cooperate in the
prevention of the crimes set out in
article 9, particularly by:
(a) Taking all practicable measures
to prevent preparations in their
respective territories for the
commission of those crimes within
or outside their territories; and
(b) Exchanging information in
accordance with their national law
and coordinating the taking of
administrative and other measures
as appropriate to prevent the
commission of those crimes.
Article 12
Communication of information
1. Under the conditions provided
for in its national law. the State
Party in whose territory a crime set
out in article 9 has been committed
shall, if it has reason to believe that
an alleged offender has fled from
its territory, communicate to the
Secretary-General of the United
Nations and, directly or through the
Secretary-General. to the State or
States concemed all the pertinent
facts regarding the crime
committed and all available
information regarding the identity
of the alleged offender.
Artikel 11
Förebyggande av brott mot perso-
nal i FN-insatser och därtill an-
knuten personal
De fordragsslutande staterna skall
samarbeta för att förebygga brott
som anges i artikel 9, särskilt
genom att
a) vidta alla görliga åtgärder för att
på sina territorier förebygga
förberedelser till sådana brott på
eller utanför deras territorier, och
b) utbyta upplysningar i enlighet
med nationell rätt och på lämpligt
sätt samordna administrativa och
andra åtgärder för att förebygga
sådana brott.
Artikel 12
Lämnande av underrättelser
1. En fordragsslutande stat på vars
territorium ett brott som anges i
artikel 9 har begåtts skall, om den
har anledning att anta att en för
brottet misstänkt person har flytt
från dess territorium, på de villkor
som följer av statens nationella rätt,
underrätta Förenta nationernas ge-
neralsekreterare och. direkt eller
genom generalsekreteraren, den stat
eller de stater som är berörda om
alla tillämpliga omständigheter be-
träffande det begångna brottet samt
lämna alla tillgängliga upplysningar
om den för brottet misstänktes
identitet.
Prop. 1995/96:132
Bilaga
25
2. Whenever a crime set out in
article 9 has been committed, any
State Party which has information
concerning the victim and
circumstances of the crime shall
endeavour to transmit such
information, under the conditions
provided for in its national law,
fully and promptly to the
Secretary-General of the United
Nations and the State or States
concemed.
Article 13
Measures to ensure prosecution or
extradition
1. Where the circumstances so
warrant, the State Party in whose
territory the alleged offender is
present shall take the appropriate
measures under its national law to
ensure that person's presence for
the purpose of prosecution or
extradition.
2. Measures taken in accordance
with paragraph 1 shall be notified,
in conformity with national law
and without delay, to the Secretary-
General of the United Nations and,
either directly or through the
Secretary-General, to:
(a) The State where the crime was
committed;
(b) The State or States of which
the alleged offender is a national
or, if such person is a stateless
person, in whose territory that
person has his or her habitual
residence;
(c) The State or States of which the
victim is a national; and
2. När brott som anges i artikel 9
har begåtts, skall varje fördrags-
slutande stat som förfogar över
upplysningar om offret och om-
ständigheterna kring brottet, med
iakttagande av de villkor som
anges i dess nationella rätt, bemöda
sig om att lämna skyndsamma och
utförliga upplysningar till Förenta
nationernas generalsekreterare och
till den stat eller de stater som är
berörda.
Artikel 13
Åtgärder för att säkerställa åtal
eller utlämning
1. Där omständigheterna så
motiverar, skall den fördrags-
slutande stat på vars territorium
den för brottet misstänkte befinner
sig vidta lämpliga åtgärder enligt
sin nationella rätt för att försäkra
sig om hans person för åtal eller
utlämning.
2. Underrättelse om åtgärder
vidtagna i enlighet med punkt 1
skall i enlighet med nationell rätt
och utan dröjsmål lämnas till
Förenta nationernas general-
sekreterare och, antingen direkt
eller genom generalsekreteraren, till
a) den stat där brottet begicks,
Prop. 1995/96:132
Bilaga
b) den stat eller de stater där den
för brottet misstänkte är
medborgare eller, om vederbörande
är statslös, där denne har sin
hemvist,
c) den stat eller de stater där offret
är medborgare, och
26
(d) Other interested States.
d) andra berörda stater.
Article 14
Prosecution of alleged offenders
The State Party in whose territory
the alleged offender is present
shall, if it does not extradite that
person, submit, without exception
whatsoever and without undue
delay, the case to its competent
authorities for the purpose of
prosecution, through proceedings in
accordance with the law of that
State. Those authorities shall take
their decision in the same manner
as in the case of an ordinary
offence of a grave nature under the
law of that State.
Article 15
Extradition of alleged offenders
1. To the extern that the crimes set
out in article 9 are not extraditable
offences in any extradition treaty
existing between States Parties,
they shall be deemed to be
included as such therein. States
Parties undertake to include those
crimes as extraditable offences in
every extradition treaty to be
concluded between them.
2. If a State Party which makes
extradition conditional on the
existence of a treaty receives a
request for extradition from another
State Party with which it has no
extradition treaty, it may at its
option consider this Convention as
the legal basis for extradition in
respect of those crimes. Extradition
shall be subject to the conditions
provided in the law of the
requested State.
Artikel 14
Åtal mot för brott misstänkta
personer
Om den fordragsslutande stat på
vars territorium den för brottet
misstänkte befinner sig inte
utlämnar denne, skall staten utan
undantag och utan otillbörligt
dröjsmål hänskjuta fallet till sina
behöriga myndigheter i syfte att
väcka åtal genom förfarande i
enlighet med denna stats rätt. Dessa
myndigheter skall fatta beslut enligt
samma regler som gäller i fråga om
varje allmänt brott av allvarligt slag
enligt rätten i den staten.
Artikel 15
Utlämning av för brott misstänkta
personer
1. I den mån de brott som anges i
artikel 9 inte är brott för vilka
utlämning kan ske enligt de
utlämningsavtal som gäller mellan
de fordragsslutande staterna, skall
de ändå anses omfattade därav. De
fordragsslutande staterna åtar sig
att medta dessa brott som brott för
vilka utlämning kan ske i varje
utlämningsavtal som kommer att
ingås mellan dem.
2. Om en fordragsslutande stat,
som gör utlämning beroende av
förekomsten av ett avtal, mottar en
begäran om utlämning från en
annan fordragsslutande stat, med
vilken den inte har utlämningsavtal,
äger den enligt eget gottfmnande
betrakta denna konvention som
laga grund för utlämning i fråga
om dessa brott. För utlämning skall
gälla villkoren i den anmodade
statens rätt.
Prop. 1995/96:132
Bilaga
27
3. States Parties which do not make
extradition conditional on the
existence of a treaty shall recognize
those crimes as extraditable
offences between themselves
subject to the conditions provided
in the law of the requested State.
4. Each of those crimes shall be
treated, for the purposes of
extradition between States Parties,
as if it had been committed not
only in the place in which it
occurred but also in the territories
of the States Parties which have
established their jurisdiction in
accordance with paragraph 1 or 2
of article 10.
Article 16
Mutual assistance in criminal
matters
1. States Parties shali afford one
another the greatest measure of
assistance in connection with
criminal proceedings brought in
respect of the crimes set out in
article 9, including assistance in
obtaining evidence at their disposal
necessary for the proceedings. The
law of the requested State shall
apply in all cases.
2. The provisions of paragraph 1
shall not affect obligations
conceming mutual assistance
embodied in any other treaty.
3. De fordragsslutande stater, som
inte gör utlämning beroende av
förekomsten av ett avtal, skall
ömsesidigt anse dessa brott som
brott för vilka utlämning kan ske
på villkoren som uppställts i den
anmodade statens rätt.
4. Såvitt angår utlämning mellan
fordragsslutande stater skall dessa
brott anses ha begåtts inte endast
på den plats där de förövats utan
jämväl på de staters territorier vilka
har infört domsrätt enligt artikel 10
punkt 1 eller 2.
Prop. 1995/96:132
Bilaga
Artikel 16
Ömsesidigt bistånd i brottmål
1. De fordragsslutande staterna
skall i största möjliga utsträckning
lämna varandra rättsligt bistånd vid
straffrättsliga förfaranden be-
träffande de brott som anges i
artikel 9, inklusive bistånd med att
få tillgång till det bevismaterial
som de forfogar över och som är
nödvändigt för förfarandet. Den
anmodade statens rätt skall
tillämpas i alla sådana fall.
2. Bestämmelserna i punkt 1 skall
inte påverka förpliktelser be-
träffande ömsesidigt bistånd enligt
andra avtal.
28
Article 17
Fair treatment
1. Any person regarding whom
investigations or proceedings are
being carried out in connection
with any of the crimes set out in
article 9 shall be guaranteed fair
treatment, a fair trial and full
protection of his or her rights at all
stages of the investigations or
proceedings.
2. Any alleged offender shall be
entitled:
(a) To communicate without delay
with the nearest appropriate
representative of the State or States
of which such person is a national
or which is otherwise entitled to
protect that person's rights or, if
such person is a stateless person, of
the State which, at that person's
request, is willing to protect that
person's rights; and
(b) To be visited by a
representative of that State or those
States.
Article 18
Notification of outcome of
proceedings
The State Party where an alleged
offender is prosecuted shall
communicate the final outcome of
the proceedings to the Secretary-
General of the United Nations, who
shall transmit the information to
other States Parties.
Artikel 17
Rättvis behandling
1. Varje person som blir föremål
för utredning eller rättsligt
förfarande i anslutning till något av
de brott som anges i artikel 9 skall
tillförsäkras rättvis behandling,
rättvis rättegång och fullt skydd av
sina rättigheter i varje skede av
utredningen eller förfarandet.
2. Den för brott misstänkte skall ha
rätt
a) att utan dröjsmål underrätta
närmaste vederbörliga företrädare
för den stat eller de stater i vilka
personen är medborgare eller som
av annan anledning har rätt att
skydda dennes rättigheter eller, om
personen i fråga är statslös, den stat
som på personens begäran är villig
att skydda dennes rättigheter, och
b) att ta emot besök av en
företrädare för denna stat eller
dessa stater.
Artikel 18
Underrättelse om utgången av
rättsligt förfarande
Den fordragsslutande stat vari den
för brottet misstänkte åtalas skall
lämna underrättelse om den slut-
giltiga utgången av det rättsliga
förfarandet till Förenta nationernas
generalsekreterare, som skall
vidarebefordra dessa uppgifter till
övriga fordragsslutande stater.
Prop. 1995/96:132
Bilaga
29
Article 19
Dissemination
The States Parties undertake to
disseminate this Convention as
widely as possible and, in
particular, to include the study
thereof, as well as relevant
provisions of international
humanitarian law, in their
programmes of military instruction.
Article 20
Savings clauses
Nothing in this Convention shall
affect:
(a) The applicability of
international humanitarian law and
universally recognized standards of
human rights as contained in
international instruments in relation
to the protection of United Nations
operations and United Nations and
associated personnel or the
responsibility of such personnel to
respect such law and standards;
(b) The rights and obligations of
States, consistent with the Charter
of the United Nations, regarding
the consent to entry of persons into
their territories;
(c) The obligation of United
Nations and associated personnel to
act in accordance with the terms of
the mandate of a United Nations
operation;
(d) The right of States which
voluntarily contribute personnel to
a United Nations operation to
withdraw their personnel from
participation in such operation; or
Artikel 19
Informationsspridning
De fordragsslutande staterna åtar
sig att ge denna konvention så vid
spridning som möjligt och, i
synnerhet, att inbegripa studiet av
den liksom av tillämpliga be-
stämmelser i internationell hu-
manitär rätt i sina militära ut-
bildningsprogram.
Artikel 20
Undantagsklausuler
Ingenting i denna konvention skall
inverka på
a) tillämpligheten av internationell
humanitär rätt och universellt
erkända normer för mänskliga
rättigheter sådana de återges i
internationella instrument i vad
avser skydd för FN-insatser och
personal i FN-insatser och därtill
anknuten personal eller sådan
personals ansvar för att respektera
denna rätt och dessa normer,
b) staters rättigheter och
skyldigheter, i överensstämmelse
med FN-stadgan, i vad avser
tillåtelse för personer att beträda
deras territorier,
c) skyldigheten för personal i FN-
insatser och därtill anknuten
personal att uppträda i enlighet
med villkoren i uppgifterna för en
FN-insats,
d) rätten för stater som frivilligt
bidrar med personal till en FN-
insats att dra tillbaka denna från
medverkan i en sådan insats, eller
Prop. 1995/96:132
Bilaga
30
|
(e) The entitlement to appropriate |
e) rätten till utbetalning av lämplig Prop. 1995/96:132 |
|
Article 21 |
Artikel 21 |
|
Right of self-defence |
Rätten till självförsvar |
|
Nothing in this Convention shall be |
Ingenting i denna konvention skall |
|
Article 22 |
Artikel 22 |
|
Dispute settlement |
Tvistlösning |
|
1. Any dispute between two or |
1. Varje tvist mellan två eller flera |
|
2. Each State Party may at the time |
2. En fordragsslutande stat får. när |
31
|
3. Any State Party which has made |
3. En fordragsslutande stat, som Prop. 1995/96:132 2, får när som helst återkalla detta |
|
Article 23 |
Artikel 23 |
|
Review meetings |
Granskningsmöten |
|
At the request of one or more |
På begäran av en eller flera |
|
Article 24 |
Artikel 24 |
Signature
This Convention shall be open for
signature by all States, until 31
December 1995, at United Nations
Headquarters in New York.
Article 25
Ratification, acceptance or
approval
This Convention is subject to
ratification. acceptance or approval.
Instruments of ratification,
acceptance or approval shall be
deposited with the Secretary-
General of the United Nations.
Undertecknande
Denna konvention skall vara öppen
för undertecknande av alla stater
till den 31 december 1995 i
Förenta nationernas högkvarter i
New York.
Artikel 25
Ratifikation, godtagande eller
godkännande
Denna konvention skall ratificeras,
godtas eller godkännas. Ratifika-
tions-, godtagande- eller god-
kännandeinstrumenten skall depo-
neras hos Förenta nationernas gene-
ralsekreterare.
32
Article 26
Access io n
This Convention shall be open for
accession by any State. The
instruments of accession shall be
deposited with the Secretary-
General of the United Nations.
Article 27
Entry into force
1. This Convention shall enter into
force thirty days after twenty-two
instruments of ratification,
acceptance, approval or accession
have been deposited with the
Secretary-General of the United
Nations.
2. For each State ratifying,
accepting, approving or acceding to
the Convention after the deposit of
the twenty-second instrument of
ratification, acceptance, approval or
accession, the Convention shall
enter into force on the thirtieth day
after the deposit by such State of
its instrument of ratification,
acceptance, approval or accession.
Article 28
Denunciation
1. A State Party may denounce this
Convention by written notification
to the Secretary-General of the
United Nations.
Artikel 26
Anslutning
Denna konvention skall vara öppen
för anslutning av varje stat. An-
slutningsinstrumenten skall depone-
ras hos Förenta nationernas gene-
ralsekreterare.
Artikel 27
Ikraftträdande
1. Denna konvention skall träda i
kraft trettio dagar efter det att
tjugotvåratifikations-, godtagande-,
godkännande- eller anslutnings-
instrument har deponerats hos
Förenta nationernas generalsekre-
terare.
2. För varje stat, som ratificerar,
godtar, godkänner eller ansluter
sig till konventionen efter det att
det tjugoandra ratifikations-, god-
tagande-, godkännande- eller an-
slutningsinstrumentet har depone-
rats, skall konventionen träda i
kraft på den trettionde dagen efter
det att staten har deponerat sitt ra-
tifikations-, godtagande-, god-
kännande- eller anslutningsinstru-
ment.
Artikel 28
Uppsägning
1. En fordragsslutande stat äger
säga upp denna konvention genom
skriftlig underrättelse till Förenta
nationernas generalsekreterare.
Prop. 1995/96:132
Bilaga
33
|
2. Denunciation shall take effect |
2. Uppsägningen skall träda i kraft Prop. 1995/96:132 |
|
Article 29 |
Artikel 29 |
|
Authentic texts |
Autentiska texter |
|
The original of this Convention, of |
Originalet till denna konvention, |
|
DONE at New York this ninth day |
Upprättad i New York den 9 |
34
Utrikesdepartementet Prop. 1995/96:132
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 februari 1996
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Thalén, Persson, Tham, Schori, Blomberg, Andersson, Winberg,
Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Schori
Regeringen beslutar proposition 1995/96:132 Konventionen om skydd
av personal i FN-insatser och därtill anknuten personal.
35
gotab 49606, Stockholm 1996