Konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende

Proposition 1996/97:127

Regeringens proposition
1996/97:127

Konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende

Prop.

1996/97:127

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 20 februari 1997

Lena Hjelm-Wallén

Laila Freivalds

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till en ny lag om konsumentskydd vid
avtal om tidsdelat boende. Den nya lagen syftar till att genomföra ett EG-
direktiv om skydd för konsumenter vid förvärv av nyttjanderätten till fast
egendom på tidsdelningsbasis.

I propositionen föreslås att lagen skall tillämpas på avtal som rör upp-
låtelse eller överlåtelse av rätten att periodvis nyttja en bostadslägenhet,
en s.k. bostadsandel. Endast avtal som inte är tidsbegränsade och avtal
som har mgåtts för minst tre år skall omfattas av lagen Vidare föreslås
att lagen skall gälla endast avtal mellan näringsidkare och konsument och
vara tvingande till förmån för konsumenten.

I lagförslaget finns bl.a. bestämmelser som ställer upp krav på inne-
hållet i den information som näringsidkaren skall lämna till konsumenten
samt krav på avtalets form och innehåll. Det föreslås att konsumenten ges
rätt att utan att ange några skäl frånträda avtalet inom tio dagar från det
att bindande avtal ingåtts mellan näringsidkaren och konsumenten (ånger-
frist). Näringsidkaren skall inte ha rätt att ta emot betalning under ånger-
fristen Konsumenten föreslås vidare få rätt att kräva avtalets återgång,
om det inte innehåller de uppgifter som föreskrivs i lagen.

Om förvärvet upphör därför att konsumenten har utnyttjat sin ångerrätt
eller sin rätt att låta förvärvet återgå, skall ett kreditavtal som har träffats
med bl.a. näringsidkaren automatiskt upphöra att gälla.

Det föreslås också att Konsumentverket skall utöva tillsyn över att
lagen följs.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1997

1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 127

Innehållsförteckning

Prop. 1996/97:127

1 Förslag till riksdagsbeslut.......................... 4

2 Lagtext....................................... 5

2.1 Förslag till lag om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat

boende .................................. 5

2.2 Förslag till lag om ändring i hemförsäljningslagen

(1981:1361).............................. 10

3 Ärendet och dess beredning ....................... 11

4 Vilka konsumentproblem förekommer vid försäljning av

bostadsandelar?................................ 12

5 Hur skall direktivet genomföras?.................... 13

6 Vilka avtal skall omfattas av den nya lagen? ........... 15

7 Lagens tillämplighet på korttidsavtal m.m.............. 18

8 Lagen skall omfatta avtal mellan näringsidkare och konsument 19

9 Avtalet...................................... 22

9.1 Information.............................. 22

9.2 Avtalets form och innehåll ................... 25

9 3 Avvikelse från den skriftliga informationen........ 27

9 4 Näringsidkarens skyldighet att ställa säkerhet om bosta-

den inte är färdigställd ...................... 29

10 Konsumentens ångerrätt och rätt att låta avtalet återgå..... 30

10 1 EG-direktivet............................. 30

10.2 Konsumentens rätt att låta avtalet återgå.......... 31

10.3 Konsumentens ångerrätt ..................... 34

11 Konsumentens befogenheter vid överlåtelse av fordran, m.m. 38

11.1 Konsumentskyddet i s.k. trepartsförhållanden ...... 38

11.2 Vad händer med kreditavtal om köpet återgår eller

frånträds? ............................... 39

12 Tillsyn ...................................... 41

13 Skydd mot lagval som ger konsumenten ett sämre skydd ... 42

14 Ikraftträdande ................................. 45

15 Kostnader.................................... 45

16 Författningskommentar........................... 46

16.1 Förslaget till lag om konsumentskydd vid avtal om

tidsdelat boende........................... 46

16.2 Förslaget till lag om ändring i hemförsäljningslagen

(1981:1361).............................. 65

Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 94/47/EG . 67

Bilaga 2 Sammanfattning av promemorian............... 76

Bilaga 3 Promemorians lagförslag..................... 77

Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över

departementspromemorian.................... 82

Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag .................. 83

Bilaga 6 Lagrådets yttrande ......................... 89

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den

20 februari 1997.................................... 90

Prop. 1996/97:127

1 Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1996/97:127

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende,

2. lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361)

2 Lagtext

Prop. 1996/97:127

2.1 Förslag till lag om konsumentskydd vid avtal om
tidsdelat boende

Härigenom föreskrivs följande

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag tillämpas då en näringsidkare till en konsument upplåter
eller överlåter en rätt att periodvis nyttja en bostadslägenhet (bostads-
andel), om

1. avtalet ingås för en tid av minst tre år eller inte är tidsbegränsat, och

2. bostadslägenheten far nyttjas under en eller flera regelbundet åter-
kommande tidsperioder som är bestämda i avtalet eller som kan bestäm-
mas med ledning av det.

Lagen gäller också när en näringsidkare har åtagit sig att som ombud
upplåta eller överlåta en sådan rätt till en konsument.

2 § I lagen avses med

konsument en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål
som faller utanför näringsverksamhet,

näringsidkare, en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål
som har samband med den egna näringsverksamheten.

3 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till
nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne.

Information m.m.

4 § Näringsidkaren skall lämna skriftlig information till den som begär
upplysningar om en bostadsandel. Informationen skall innehålla

1. uppgift om näringsidkarens namn, adress och rättsliga status,

2. uppgift om bostadslägenhetens ägares namn, adress och rättsliga
status, om ägaren är någon annan än näringsidkaren,

3. en beskrivning av den rättighet som bostadsandelen avser och
villkoren enligt gällande rätt för att rättigheten skall kunna utnyttjas samt
uppgift om i vilken utsträckning dessa villkor har uppfyllts,

4. en beskrivning av bostadslägenheten och uppgift om var den är
belägen,

5. en beskrivning av de tjänster och gemensamma anläggningar som
konsumenten skall fa tillgång till och villkoren för detta,

6. uppgift om principerna för hur underhåll, reparation, administration
och förvaltning sköts,

7. uppgift om priset för rättigheten, en uppskattning av vad konsu-
menten skall betala för att använda gemensamma anläggningar och
tjänster samt uppgift om grunderna för beräkning av löpande avgifter,
skatter och administrativa kostnader,

8. uppgift om huruvida det är möjligt att delta i ett utbytes- eller
vidareförsäljmngssystem samt, när en sådan möjlighet finns, uppgift om
vad det kostar och om vem konsumenten skall vända sig till för att få
delta i systemet,

9. uppgift om att konsumenten enligt 11 § har rätt att kräva återgång 5

av avtalet,

Prop. 1996/97:127

10. uppgift om innebörden av konsumentens ångerrätt enligt 12 §, om
förbudet enligt 13 § mot betalning under ångerfristen och om de kost-
nader som konsumenten enligt 14 § kan bli skyldig att svara för om
ångerrätten utnyttjas,

11. uppgift om vad som gäller enligt 16 § beträffande vissa kreditavtal
vid återgång eller frånträdande av upplåtelse- eller överlåtelseavtalet,

12. uppgift om till vem konsumenten skall lämna sådana meddelanden
som avses i 11 § andra stycket och 12 § första stycket samt uppgift om
vad som gäller enligt 15 § om skriftliga meddelanden, och

13. uppgift om var man kan få ytterligare information

I all reklam som avser en bostadsandel skall det anges var den skriftliga
informationen finns tillgänglig.

5 § Om bostadslägenheten inte är färdigställd, skall den skriftliga infor-
mation som avses i 4 § även innehålla uppgift om

1. hur långt bygget har kommit,

2. när bostadslägenheten och sådana gemensamma anläggningar som
konsumenten skall få tillgång till kommer att vara färdigställda,

3. hur långt arbetet har kommit med gas, elektricitet, vatten, telefon-
ledningar och andra sådana tjänster som skall göra bostadslägenheten fullt
användbar,

4 beteckningen på bygglov eller motsvarande tillstånd samt den myn-
dighet som ansvarar för tillståndet och myndighetens adress, och

5. den säkerhet som ställs enligt 10 §.

Upplysning skall också lämnas om att näringsidkaren inte får kräva
eller ta emot betalning innan säkerhet har ställts enligt 10 §.

6 § I fråga om underlåtelse att lämna information enligt 4 och 5 §§ skall
marknadsföringslagen (1995:450) tillämpas.

Avtalet

7 § Ett avtal om upplåtelse eller överlåtelse av en bostadsandel skall
upprättas skriftligen och undertecknas av parterna

Avtalet skall upprättas på något av de officiella språken i det land där
konsumenten är bosatt eller är medborgare Konsumenten väljer vilket av
språken som skall användas.

Om bostadslägenheten är belägen i ett land inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet, är näringsidkaren skyldig att lämna konsumen-
ten en bestyrkt översättning av avtalet till ett av de officiella språken i det
landet.

8 § Avtalet skall innehålla de uppgifter och beskrivningar som anges i
4 § första stycket och 5 §.

1 avtalet skall följande också anges:

1. konsumentens namn och adress,

2. dagen och platsen för undertecknandet,

3. de tidsperioder under vilka bostadslägenheten får nyttjas, och

4. den dag då konsumenten kan börja utnyttja sin rätt

Av avtalet skall det vidare framgå att avtalet inte kommer att föranleda
andra kostnader, avgifter eller förpliktelser för konsumenten än de som
har angetts i avtalet.

9 § Konsumenten får åberopa en uppgift eller beskrivning som har
lämnats enligt 4 § första stycket eller 5 § även om en avvikande uppgift

Prop. 1996/97:127
eller beskrivning har lämnats i avtalet. Detta gäller dock inte om av-
vikelsen särskilt har angetts i avtalet och

1. parterna har träffat en uttrycklig överenskommelse om att avtalet far
avvika från den skriftliga informationen, eller

2. avvikelsen är en följd av omständigheter utanför näringsidkarens
kontroll.

10 § Är bostadslägenheten eller gemensamma anläggningar under
uppförande, skall näringsidkaren ställa betryggande säkerhet för att
konsumenten far tillbaka vad som betalats, om lägenheten eller anlägg-
ningarna inte färdigställs.

Konsumentens rätt att låta avtalet återgå

11 § Om avtalet inte har upprättats i enlighet med 7 § eller inte
innehåller de uppgifter och beskrivningar som föreskrivs i 8 §, är konsu-
menten inte bunden av avtalet Detsamma gäller om näringsidkaren inte
enligt 7 § tredje stycket lämnar konsumenten en bestyrkt översättning av
avtalet

En konsument som vill att avtalet skall återgå på grund av ett för-
hållande som anges i första stycket, skall lämna meddelande om detta till
den person som enligt avtalet skall ta emot ett sådant meddelande. Om
en begäran om återgång grundas på att bestämmelserna i 7 § andra eller
tredje stycket eller 8 § inte är uppfyllda, skall meddelandet lämnas mom
tre månader från det att avtalet undertecknades Annars har konsumenten
förlorat sin rätt att kräva att avtalet skall återgå.

Om näringsidkaren kompletterar avtalet så att bestämmelserna i 7 och
8 §§ är uppfyllda innan konsumenten har utnyttjat sin rätt att kräva
avtalets återgång, upphör konsumentens rätt att kräva att avtalet skall
återgå

Konsumentens ångerrätt

12 § Konsumenten har rätt att frånträda ett bindande avtal (ångerrätt)
genom att lämna eller sända ett meddelande om detta inom tio dagar från
den dag som anges i andra stycket (ångerfrist) till den person som enligt
avtalet skall ta emot ett sådant meddelande

Ångerfristen börjar löpa dagen efter avtalets undertecknande. Om för-
hållandena är sådana som anges i 11 § första stycket, börjar ångerfristen
i stället löpa dagen efter det att konsumentens rätt att kräva återgång har
upphört enligt 11 § andra eller tredje stycket

Betalning

13 § Näringsidkaren far inte kräva eller ta emot betalning innan ångerfris-
ten har löpt ut.

Om säkerhet skall ställas enligt 10 §, far näringsidkaren inte heller
kräva eller ta emot betalning innan säkerheten har ställts.

Den som uppsåtligen bryter mot förbud enligt denna paragraf döms till
böter.

14 § Konsumenten är inte skyldig att betala näringsidkaren någon ersätt-
ning när avtalet återgår enligt 11 §.

En konsument som utnyttjar sin ångerrätt enligt 12 § är skyldig att
betala kostnader som enligt nationell lagstiftning har uppkommit till följd
av att avtalet slutits och frånträtts endast om kostnaderna avser sådana
juridiska formaliteter som skall företas före utgången av ångerfristen

Prop. 1996/97:127

Om meddelanden som konsumenten lämnar

15 § Om ett meddelande som konsumenten skall lämna enligt 11 eller
12 § är skriftligt och har sänts på ett ändamålsenligt sätt, far meddelandet
åberopas även om det försenas, förvanskas eller inte kommer fram

Kreditavtal

16 § Om konsumenten med anledning av avtalet om upplåtelse eller
överlåtelse har fått kredit av näringsidkaren eller av någon annan på
grund av en överenskommelse mellan denne och näringsidkaren, skall
kreditavtalet upphöra att gälla utan att konsumenten får åläggas någon
påföljd för detta, om

1. upplåtelse- eller överlåtelseavtalet har återgått enligt 11 §, eller

2 konsumenten har utnyttjat sin ångerrätt enligt 12 §.

Konsumentens befogenheter vid överlåtelse av fordran, m.m.

17 § Bestämmelserna i 16 och 17 §§ konsumentkreditlagen (1992:830)
skall tillämpas då näringsidkaren har lämnat konsumenten anstånd med
betalningen enligt upplåtelse- eller överlåtelseavtalet eller då någon del
av betalningen skall erläggas med ett belopp som konsumenten har lånat
av näringsidkaren eller av någon annan kreditgivare på grund av en
överenskommelse mellan den kreditgivaren och näringsidkaren.

Lagval

18 § Om bostadslägenheten år belägen i ett land inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet och rättsordningen i ett land utanför samarbets-
området är tillämplig, gäller bestämmelserna i denna lag i den mån de ger
konsumenten ett bättre skydd.

Tillsyn m.m.

19 § Konsumentverket skall ha tillsyn över att denna lag följs. Tillsynen
skall utövas så att den inte vållar större kostnad eller olägenhet för
näringsidkaren än som är nödvändigt

20 § För tillsynen har Konsumentverket eller den som verket utser rätt att
göra inspektioner hos näringsidkaren och att ta del av alla handlingar som
behövs för tillsynen. Näringsidkaren skall lämna de upplysningar om
verksamheten som begärs för tillsynen.

Om näringsidkaren inte tillhandahåller handlingarna eller lämnar upp-
lysningarna, får Konsumentverket förelägga näringsidkaren vid vite att

fullgöra sin skyldighet.

Prop. 1996/97:127

21 § Om Konsumentverket enligt 20 § andra stycket har förelagt en
näringsidkare att tillhandahålla en handling, får beslutet överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut av Konsumentverket enligt 20 §
far inte överklagas

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997

Prop. 1996/97:127
2.2 Förslag till lag om ändring i hemförsäljningslagen

(1981:1361)

Härigenom föreskrivs att 1 § hemförsäljningslagen (1981:1361) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

. 1 §'

Denna lag tillämpas då näringsidkare yrkesmässigt upplåter eller över-
låter lös egendom eller utför tjänster till konsumenter för huvudsakligen
enskilt bruk, om avtalet ingås

1 vid hembesök, varmed avses ett besök i konsumentens eller någon
annan konsuments bostad eller på någon annan plats där konsumenten
inte endast för stunden befinner sig,

2. vid telefonsamtal som utgör led i försäljning eller annan liknande
verksamhet, eller

3. under en av näringsidkaren organiserad utflykt till en plats utanför
dennes fasta försäljningsställe.

Lagen tillämpas dock inte, om

1. det pris som konsumenten sammanlagt skall betala understiger
300 kr,

2. avtalet gäller leverans av livsmedel från näringsidkare som regel-
mässigt betjänar vissa rutter,

3. avtalet gäller finansiella instrument som avses i lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument,

4. avtalet gäller uppförande av byggnad eller annan fast anläggning på
mark eller i vatten,

5. avtalet är ett försäkringsavtal,

6. avtalet ingås vid ett hembesök
som äger rum på konsumentens
uttryckliga begäran och avtalet gäl-
ler en vara eller en tjänst som om-
fattas av konsumentens begäran
eller som har ett direkt samband
med den varan eller tjänsten.

7. avtalet gäller upplåtelse eller
överlåtelse som avses z lagen
(1997:000) om konsumentskydd vid
avtal om tidsdelat boende.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

Senaste lydelse 1992:1111.

3 Ärendet och dess beredning

"Time-sharing"

Inom turistnäringen finns en företeelse som internationellt kallas ”time-
shanng”. Därmed avses en rätt att under vissa återkommande tidsperioder
använda en bostad (i fortsättningen benämnt en ”bostadsandel”). Ett för-
värv av en sådan rätt kan avse ett visst antal år eller all framtid. Boendet
kan avse en eller flera veckor per år, antingen vid samma tid på året eller
vid varierande årstider. Största delen av paketet av tjänster för de kom-
mande åren betalas vid köpet. Priset blir högre för bättre standard, bättre
läge, attraktiv årstid eller längre tidsperioder. Priset påverkas även av
administration, underhåll och tillgången till service och fritidsaktiviteter
av olika slag. Möjlighet till byte av tidsperiod brukar förekomma och
även byte med bostäder i anläggningar på andra orter och i andra länder.

EG-direktivet om konsumentskydd vid avtal om nyttjanderätt till fast
egendom på tidsdelningsbasis

Den 26 oktober 1994 antog Europaparlamentet och Europeiska unionens
råd ett direktiv (94/47/EG) om skydd för köparna vad avser vissa aspek-
ter i avtal om nyttjanderätten till fast egendom på tidsdelningsbasis. Den
svenska versionen av direktivet finns intagen som bilaga 1.

Direktivet är ett s.k. minimidirektiv och är begränsat till att avse kon-
sumentavtal av det aktuella slaget. Det uppställer krav på innehållet i den
information som skall lämnas till konsumenten samt särskilda krav på
avtalsinnehållet. Det förekrivs också att det skall finnas nationella regler
som gör det möjligt för konsumenten att kräva att avtalet skall återgå, om
det är ofullständigt Vidare skall konsumenten ha ångerrätt Innan ånger-
fristen löpt ut, skall han inte vara skyldig att lämna någon betalning.

Medlemsstaterna skall ha genomfört direktivet senast den 29 april 1997.

Det nordiska projektarbetet

I februari 1995 beslutade Nordiska ministerrådets ämbetsmannakommitté
för konsumentfrågor (ÄK-K) genom sin juridiska styrgrupp att starta ett
nordiskt projekt för att kartlägga den nordiska marknaden för bostads-
andelar och formulera konsumentkrav på området. Projektarbetet har
utmynnat i en rapport, Timesharing, TemaNord 1995:646 (härefter kallad
projektrapporten). En av avsikterna med rapporten har varit att ge under-
lag för arbetet med att genomföra direktivet i de nordiska länderna.

Det nordiska samarbetet

Även i de andra nordiska länderna förbereds nu lagstiftning för genom-
förande av direktivet. Frågan har diskuterats vid ett flertal nordiska
sammanträden. Syftet med sammanträdena har varit att försöka finna
vissa gemensamma principer för genomförandet.

I Danmark har lagförslag nyligen lagts fram i folketinget. I Norge,

Prop. 1996/97:127

Finland och Island torde motsvarande lagförslag komma att läggas fram
under våren 1997.

Departementspromemorian Konsumentskydd vid avtal om tidsdelat
boende (Ds 1996:39)

I en promemoria som upprättats inom Justitiedepartementet - Konsument-
skydd vid avtal om tidsdelat boende (Ds 1996:39) - har det lämnats för-
slag till en ny lag om avtal om rätt att periodvis nyttja en bostad.

Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av remiss-
yttrandena finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Ju96/25O3).

En sammanfattning av departementspromemorian finns i bilaga 2. Pro-
memorians lagförslag finns i bilaga 3. En förteckning över remissinstan-
serna finna i bilaga 4.

Regeringen tar i detta ärende upp de frågor som har behandlats i prome-
morian

I propositionen tas dessutom upp en fråga som inte har behandlats i
promemorian. Det föreslås nämligen att den näringsidkare som uppsåtli-
gen bryter mot förbudet att begära eller ta emot betalning före ånger-
fristens utgång eller innan säkerhet har ställts skall kunna dömas till böter
(se avsnitt 9.4 och 10.3). Under beredningen av ärendet har ett antal
remissinstanser (Göteborgs tingsrätt, Kammarkollegiet, Finansinspek-
tionen, Konsumentverket, Allmänna reklamationsnämnden och Marknads-
domstolen) yttrat sig beträffande behovet och utformningen av en sank-
tionsbestämmelse. Även Sveriges advokatsamfund har beretts tillfälle att
yttra sig men har avstått. Enligt regeringens mening är regeringsformens
beredningskrav uppfyllt även i denna del.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 23 januari 1997 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 5.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 6

Lagrådet har föreslagit en mindre ändring i 13 § lagen om konsument-
skydd vid avtal om tidsdelat boende.

Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Dessutom har
vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.

4 Vilka konsumentproblem förekommer vid för-
säljning av bostadsandelar?

De huvudsakliga konsumentproblemen som rör bostadsandelar har enligt
projektrapporten visat sig vara följande.

- Försälj ningsmetoderna är påträngande och aggressiva.

- Säljaren talar inte från början om att det rör sig om bostadsandelar
I stället talas inledningsvis om lotterivinster, presenter, inbjudan till

Prop. 1996/97:127

visning etc. Även ”medlemskap” i någon klubb, ”semestercertifikat” och
liknande döljer säljarens verkliga budskap.

- Det krävs förskottsbetalning

- Betänketiden före avtalsslut och förskottsbetalning är för kort

- Det lämnas felaktiga eller ofullständiga uppgifter om resekostnader,
värdeökning m.m

- Kostnaderna för utnyttjandet av boendet, för administration och
underhåll av bostadsanläggningen, för bytesförmedling m.m. är oväntade
och höga.

- Priset för andelen är högt Krediter förmedlas på ett ovederhäftigt sätt

- Vid tvist hänvisas till lagen i ett främmande land med dåligt rättsligt
skydd för konsumenten.

- Betalning med växel förekommer, vilket kan omöjliggöra för köparen
att göra gällande invändningar mot köpet.

- Fungerande andrahandsmarknad saknas.

Gemensamt för de nordiska länderna är att försäljningen av bostads-
andelar har minskat efter en ganska livaktig introduktionsperiod Avarter-
na med systemet har motarbetats av konsumentorganen i Norden. Detta
har bidragit till att de mindre seriösa företagen har lämnat den nordiska
marknaden.

Den stora marknaden för bostadsandelar och de allvarligaste problemen
för de nordiska konsumenterna finns för närvarande utanför de nordiska
länderna. Enligt projektrapporten finns det dock en risk för att det i fram-
tiden kommer att uppstå problem på den svenska marknaden

5 Hur skall direktivet genomföras?

Regeringens förslag: EG-direktivet om skydd för köparna vad
avser vissa aspekter i avtal om nyttjanderätten till fast egendom på
tidsdelningsbasis (94/47/EG) skall genomföras i Sverige genom en
särskild lag. Lagen skall vara tvingande till förmån för konsumen-
ten.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
promemorian s. 25).

Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanserna har tillstyrkt eller
förklarat att de inte har någon invändning mot att det införs en särskild
lag om konsumentskydd vid förvärv av bostadsandelar.

Skälen för regeringens förslag: Sverige är genom medlemskapet i EU
skyldigt att genomföra direktivet om skydd för köparna vad avser vissa
aspekter i avtal om nyttjanderätten till fast egendom på tidsdelningsbasis
(se anslutningsfördraget, artikel 2 i akten om villkoren för anslutning,
SFS 1994:1501).

I Sverige saknas en särskild konsumenträttslig lagstiftning som tar sikte
på försäljning av bostadsandelar. I hemförsäljningslagen (1981:1361),

Prop. 1996/97:127

konsumenttjänstlagen (1985:716), konsumentköplagen (1990:932), konsu-
mentkreditlagen (1992:830), lagen (1992:1672) om paketresor och lagen
(1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden (avtalsvillkors-
lagen) finns visserligen bestämmelser till skydd för konsumenter i olika
typer av avtalsförhållanden. Det skulle emellertid vara förenat med bety-
dande nackdelar att i dessa lagar göra de ändringar som behövs för att
genomföra direktivet. Regeringen anser därför att det är lämpligast att in-
föra en särskild lag som nära anknyter till direktivet. Som några remiss-
instanser har framfört bör den nya lagens namn klargöra att det är fråga
om en konsumenträttslig lagstiftning.

Av artikel 11 i direktivet framgår att medlemsstaterna får anta eller be-
hålla bestämmelser som är förmånligare när det gäller skyddet av köparna
inom direktivets område. Direktivet är alltså ett s.k minimidirektiv Det
betyder att länderna, mom de ramar som ges av EG-fördraget, får införa
regler som är förmånligare för konsumenten än direktivets regler
Däremot får de nationella reglerna inte ge konsumenten ett sämre skydd.
Den svenska marknaden för försäljning av bostadsandelar är relativt liten
och några avarter tycks för närvarande inte finnas. Mot den bakgrunden
saknas det skäl att skapa regler som i någon större utsträckning går
utöver det minimiskydd direktivet kräver Önskemålet om enhetlighet på
det svenska konsumenträttsliga området kan emellertid motivera att det
på vissa punkter införs regler som är mer förmånliga för konsumenten än
direktivets regler

Den nya lagen bör alltså ha i huvudsak samma omfattning som direk-
tivet. Den bör emellertid utformas på ett sätt som passar in i den svenska
lagstiftningstraditionen

Enligt artikel 8 i direktivet skall medlemsstaterna i sin lagstiftning
säkerställa att villkor genom vilka konsumenten avstår från sina rättig-
heter eller näringsidkaren fritas från sitt ansvar inte skall vara bindande
för konsumenten. Den nya lagen måste således göras tvingande till
konsumentens förmån. En särskild bestämmelse om detta bör därför
införas i den nya lagen.

Direktivet tar sikte främst på avt tl som gäller sådan fast egendom som
är belägen inom en medlemsstats territorium. Någon uttrycklig sådan
begränsning finns dock inte i direktivet (jfr artikel 9). Med anledning av
ett påpekande av en remissinstans bör det anmärkas att regeringen inte
har funnit skäl att begränsa den föreslagna lagens tillämpningsområde på
det sättet. Det innebär således att den föreslagna lagen kommer att kunna
vara tillämplig på alla förvärv av bostadsandelar, oavsett om bostads-
lägenheten är belägen i ett EU-land eller i ett land utanför unionen
Såsom kommer att beröras närmare i avsnitt 13 kommer den dock att få
sin största praktiska betydelse i fråga om andelar i bostadslägenheter som
är belägna i Sverige.

Prop. 1996/97:127

6 Vilka avtal skall omfattas av den nya lagen?

Prop. 1996/97:127

Regeringens förslag: Lagen skall tillämpas på avtal som rör upp-
låtelse eller överlåtelse av en rätt att periodvis nyttja en bostads-
lägenhet (bostadsandel). Hemförsäljningslagen skall inte tillämpas
på sådana avtal

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
promemorian s. 27)

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt prome-
morians förslag eller inte haft några invändningar mot det. Några remiss-
instanser har ansett att förhållandet mellan å ena sidan den föreslagna
lagen och å andra sidan 4 och 12 kap jordabalken samt bostadsrättslagen
bör klargöras närmare. Några remissinstanser har också ansett att den
rättsliga karaktären på den upplåtelseform som kan komma i fråga bör
klarläggas

Mäklarsamfundet har ansett att den föreslagna lagen bör gälla endast
vid det första tillfället då en bostadsandel överlåts till en konsument.

Skälen för regeringens förslag

Vilka avtal omfattas av direktivet?

Tillämpningsområdet för direktivet framgår av artiklarna 1 och 2.

I artikel 1 första stycket anges att syftet med direktivet är att till varand-
ra närma de medlemsstaters lagar och andra författningar som skyddar
köparen vid sådana avtal som "direkt eller indirekt berör köp av nyttjan-
derätten till fast egendom på tidsdelningsbasis”. Direktivet tar enligt
artikel 1 andra stycket sikte på ”information om avtalets innehåll och for-
merna för att tillhandahålla denna information ” samt "förfaranden och
former för hävning och frånträdande

I artikel 2 lämnas en definition av bl a. "avtal som direkt eller indirekt
gäller köp av nyttjanderätten till fast egendom på tidsdelningsbasis”.
Med ett sådant avtal avses varje avtal som innebär att säljaren direkt eller
indirekt upplåter, överlåter eller åtar sig att överlåta äganderätt eller annan
rätt som avser nyttjandet av fast egendom under en bestämd eller bestäm-
bar tid av året Denna tid far inte vara kortare än en vecka. Med uttrycket
fast egendom avses enligt artikel 2 en byggnad eller en del av en bygg-
nad som är avsedd att användas som bostad och till vilken rättigheten
enligt avtalet är knuten.

Eftersom direktivet är tvingande till konsumentens förmån, måste den
svenska lagen utformas så att den omfattar de överlåtelser och upplåtelser
som avses i direktivet. Det saknas därmed också möjlighet att, på sätt
Mäklarsamfundet har föreslagit, föreskriva att lagen skall gälla endast vid
det första tillfället då en nyttjanderätt av det aktuella slaget överlåts eller
upplåts till en konsument.

Något behov av att i den nya lagen definiera begreppet fast egendom

finns inte. 1 punkt 3 i ingressen till direktivet anges nämligen att den
rättsliga karaktären hos de rättigheter som avtalen i direktivet avser skiljer
sig betydligt åt från medlemsstat till medlemsstat och att det därför är
”lämpligt att sammanfattningsvis hänvisa till dessa olika regleringar och
ge en tillräckligt vid definition av sådana avtal utan att detta innebär en
harmomsering på gemenskapsnivå av den rättsliga karaktären på rättig-
heterna i fråga” (se också artikel 1 tredje stycket)

Vad skall objektet för upplåtelsen eller överlåtelsen kallas?

En förutsättning för direktivets tillämplighet är således att rättigheten
skall avse nyttjande av egendom som är avsedd att användas som bostad

I praktiken torde det alltid röra sig om bostäder för fritidsändamål (jfr
punkten 6 i ingressen till direktivet). Även om direktivet således syftar
till att reglera andelar i fritidsbostäder är direktivet inte formellt begränsat
till sådana andelar. En lämplig benämning på objektet för överlåtelsen
eller upplåtelsen är därför bostadsandel

Överlåtelse- och upplåtelseformer i Sverige

Några remissinstanser har ansett att det behövs ett klargörande beträf-
fande den rättsliga karaktären på den svenska upplåtelseform som kan
omfattas av den föreslagna lagen. Några remissinstanser har också ansett
att förhållandet mellan å ena sidan den föreslagna lagen och å andra sidan
4 och 12 kap. jordabalken samt bostadsrättslagen bör klargöras.

I svensk rätt finns det inte någon särskild lagstiftning om bostads-
andelar. Den vanligast besittningsformen för sådana bostadsandelar som
förekommer i Sverige är bostadsrätt. Bostadsrätt är en nyttjanderätt som
är kopplad till medlemskap och andelsrätt i en bostadsrättsförening. För
att bostadsrättsformen skall kunna användas måste det enligt 1 kap 5 §
andra stycket bostadsrättslagen (1991:614) finnas minst tre lägenheter i
föreningens hus. Som lägenhet räknas även ett fristående småhus.

Upplåtelse av en bostadsrätt kan ske till flera medlemmar gemensamt.
Det innebär dock inte att bostadsrätten delas upp i andelar gentemot före-
ningen, utan innehavarna far i sådant fall utöva bostadsrätten tillsammans
eller sinsemellan avtala om hur nyttjanderätten skall fördelas mellan dem.
I projektrapporten anges att projektgruppen funnit att de kontrakts-
formulär som i dag används vid upplåtelse av feriehusandeiar inte alltid
är förenliga med bostadsrättslagens krav. I typfallet upplåter nämligen
inte föreningen en odelad bostadsrätt till en eller flera bostadsrättshavare,
vilket lagen kräver. I stället upplåter föreningen en ”tidsandel” direkt till
var och en som skall bo i anläggningen under en viss tidsperiod per år.
I Fritidsboendekommitténs betänkande Fritidsboende (SOU 1982:23)
föreslogs att särskilda bestämmelser om s.k. fritidsbostadsrätt skulle
införas i bostadsrättslagen. Därmed skulle rättigheter och skyldigheter
kunna regleras i avtal direkt mellan bostadsrättsföreningen och de en-
skilda medlemmarna Särskilda samägaravtal skulle bli onödiga. Förslaget
ledde emellertid inte till någon lagstiftning.

I Sverige förekommer även direkt ägande av ideella andelar i en

Prop. 1996/97:127

fastighet. De som äger andelar i fastigheten disponerar då fastigheten med
samäganderätt Delägarna kan sinsemellan avtala om fastighetens använ-
dande och kan t.ex. avtala om att rätten att bruka fastigheten skall förde-
las mellan dem Om inte annat har avtalats, måste alla delägare i princip
vara överens om varje åtgärd som rör fastigheten De samägaravtal som
upprättas mellan delägarna kan bli ganska komplicerade och de kan vara
svåra att tillämpa i praktiken. Dessutom fordras efter varje överlåtelse av
en andel en ny överenskommelse mellan delägarna om nyttjanderätten till
huset.

Med avtal om hyra avses enligt 12 kap. 1 § första stycket jordabalken
avtal genom vilka hus eller delar av hus upplåts till nyttjande mot ersätt-
ning. Det innebär att jordabalkens hyresregler, teoretiskt sett, kan bli till-
lämpliga på avtal om upplåtelse eller överlåtelse av sådana bostadsandelar
som direktivet tar sikte på. Enligt 12 kap. 65 § jordabalken skall emeller-
tid den som uppsåtligen uppställer villkor om särskild ersättning för upp-
låtelse av en bostadslägenhet eller eljest för överlåtelse av hyresrätten till
sådan lägenhet dömas till böter eller fängelse, i fall som inte är ringa. Det
medför att avtal om upplåtelse eller överlåtelse av bostadsandelar i prak-
tiken knappast kommer att upprättas enligt reglerna om hyra.

Enligt svensk lagstiftning är det inte möjligt att, som i t.ex. Danmark,
Finland och Norge, använda sig av aktiebolags- eller handelsbolagsrätts-
liga arrangemang för att upplåta eller överlåta rättigheter till bostads-
lägenheter. Enligt 1 kap. 8 § bostadsrättslagen far nämligen inte en
juridisk person upplåta andelsrätt med vilken följer rätt att för begränsad
tid besitta eller nyttja en bostadslägenhet

Det finns i sammanhanget skäl att understryka att syftet med den nya
lagstiftningen som måste införas inte bör vara att införa regler om en ny
överlåtelse- eller upplåtelseform. Den nya lagstiftningen bör således inte,
såsom en remissinstans har vant inne på, reglera den rätt till nyttjande
som en konsument far genom överlåtelsen eller upplåtelsen. Regeringen
anser inte att det har påvisats något tillräckligt angeläget behov av en
sådan reglering. Lagstiftningen bör i stället vara en konsumentskydds-
lagstiftmng som i fråga om avtalsförhållanden som faller in under
befintlig rätt uppställer ytterligare ett antal regler av konsumentskydds-
karaktär. De överlåtelse- eller upplåtelseformer som kan komma att
träffas av lagstiftningen kan vara sådana som regleras av svensk eller
utländsk rätt. I Sverige torde det i första hand bli fråga om avtal om
överlåtelse av en ideell andel i fast egendom, förenade med samägande-
rättsavtal som ger en tidsmässigt begränsad rätt att använda egendomen.
Även avtal om upplåtelse eller överlåtelse av bostadsrätt torde, när
bostadsrätten innehas av flera och nyttjanderätten dem emellan regleras
genom ett delägaravtal, kunna komma att falla in under den nya
lagstiftningen.

Hemförsäljningslagens regler bör inte tillämpas

1 hemförsäljningslagen finns regler om konsumentskydd som uppvisar en
del likheter med de regler som finns i direktivet. Hemförsäljningslagen
är tillämplig på bl.a. överlåtelse och upplåtelse av lös egendom (1 §

2 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 127

Prop. 1996/97:127

första stycket). Som lös egendom anses bl a bostadsrätt Om en andel i
en bostadsrätt säljs t ex. ”under en av näringsidkaren organiserad utflykt
till en plats utanför dennes fasta försäljningsställe” (1 § första stycket 3)
skulle alltså även hemförsäljningslagen kunna bli tillämplig. Som har an-
getts i promemorian är det emellertid inte lämpligt att avtal av detta slag
skall vara underkastade båda regelverken En särskild bestämmelse som
undantar avtal om upplåtelse eller överlåtelse av bostadsandelar bör där-
för införas i hemförsäljningslagen

Prop. 1996/97:127

7 Lagens tillämplighet på korttidsavtal m.m.

Regeringens förslag: Lagen skall vara tillämplig på alla icke tids-
begränsade avtal samt på tidsbegränsade avtal som har ingåtts för
minst tre år, oavsett den årliga brukstidens längd och oavsett om
betalningen skall erläggas vid ett eller flera tillfällen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
promemorian s. 30).

Remissinstanserna: Endast en remissinstans, Konsumentverket, har
yttrat sig över promemorians förslag i denna del och därvid tillstyrkt för-
slaget.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 2 första strecksatsen i di-
rektivet anges bl.a. att de avtal direktivet tar sikte på är sådana avtal som
ingåtts för minst tre år och som avser nyttjandet av fast egendom under
en bestämd eller bestämbar tid av året som inte far vara kortare än en
vecka.

Mot bakgrund av att direktivet är ett minimidirektiv bör det övervägas
om det finns skäl att utvidga den svenska lagens tillämpningsområde till
avtal som avser kortare tid än tre år respektive brukstider som är kortare
än m vecka. Vad som kan synas tala för det är risken för att oseriösa
näringsidkare annars inriktar sin verksamhet på oförmånliga avtal som
faller strax utanför lagens tillämpningsområde.

Risken för att näringsidkare söker kringgå lagen genom att använda sig
av kortare avtalstider torde vara liten och det saknas därför anledning att
låta den föreslagna lagen omfatta avtalstider som är kortare än tre år

När det gäller brukstider som är kortare än en vecka finns det däremot
större risk för missbruk. Inom ramen för det nordiska samarbetet har det
dessutom ansetts lämpligt att utöka konsumentskyddet i detta avseende.
Den svenska lagens tillämpningsområde bör därför utvidgas i förhållande
till direktivet. Till undvikande av gränsdragnmgsproblem bör inte någon
minsta brukstid föreskrivas.

I preciseringen i artikel 2 första strecksatsen av vilka slag av avtal
direktivet skall tillämpas på anges bl.a. att betalningen skall avse ”ett
bestämt totalpris”. För att undvika att lagens regler kringgås bör någon
sådan begränsning inte göras i den svenska lagen. Lagen bör således vara

tillämplig även pa sadana avtal som innehåller villkor om att betalningen
skall erläggas i delposter

Prop. 1996/97:127

8 Lagen skall omfatta avtal mellan näringsidkare
och konsument

Regeringens förslag: Lagen skall endast gälla avtal i konsument-
förhållanden. Begreppen konsument och näringsidkare skall definie-
ras på i huvudsak samma sätt som i avtalsvillkorslagen

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
promemorian s. 31-35).

Remissinstanserna: Endast ett fatal remissinstanser har yttrat sig över
promemorians förslag i denna del. Två remissinstanser, Marknadsdom-
stolen och Konsumentverket, har påpekat att promemorians definition av
näringsidkare inte i alla delar överensstämmer med den definition som
begreppet har i avtalsvillkorslagen. Konsumentverket har ansett att den
bör göra det.

Skälen för regeringens förslag: Med hänsyn till direktivets utformning
(se artikel 2) måste den svenska lagen omfatta avtal om överlåtelse eller
upplåtelse mellan en näringsidkare och en konsument.

Begreppet konsument

I artikel 2 fjärde strecksatsen i direktivet definieras begreppet köpare:
fysisk person som i samband med de transaktioner som omfattas av detta
direktiv för ändamål som inte kan anses ingå i hans yrkesmässiga
verksamhet får den rättighet som avtalet avser överlåten på sig eller till
vars förmån rättigheten upplåts.

Direktivet gäller således bara konsumentavtal. Det finns inte något
behov av att utvidga lagens tillämpningsområde till att avse även andra
avtalsförhållanden. Den nya lagen bör således gälla endast avtal i konsu-
mentförhållanden.

En särskild fråga är hur detta bör komma till uttryck i lagen.

De flesta svenska lagar på konsumenträttens område är begränsade till
att gälla i konsumentförhållanden utan att begreppet ”konsument” definie-
ras. I stället har det regelmässigt gjorts ett tillägg av innehåll att lagen
gäller bara om konsumenten handlar ”huvudsakligen för enskilt ändamål”
eller ”huvudsakligen för enskilt bruk”. Exempel på sådana uttryck finns
i 1 § första stycket konsumentförsäkrmgslagen (1980:38), 1 § första
stycket hemförsäljningslagen, 1 § förstastycket konsumenttjänstlagen, 1 §
första stycket konsumentköplagen och i 1 § första stycket konsu-
mentkreditlagen.

I avtalsvillkorslagen har en annan modell använts. En särskild definition
av konsumentbegreppet, som överensstämmer med definitionen i EG-

direktivet om oskäliga villkor i konsumentavtal (93/13/EEG), har införts
i lagen Enligt definitionen avses med konsument en fysisk person som
handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet.
Den nya definitionen har i sak ansetts motsvara de uttryck som använts
i de andra konsumenträttsliga lagarna (se prop. 1994/95:17 s. 31). Skälet
till att man i avtalsvillkorslagen har valt att avvika från den metod som
har använts tidigare är att det har ansetts vara av väsentligt intresse att de
nordiska konsumentdefinitionerna överensstämmer Ytterligare ett skäl för
att i avtalsvillkorslagen avvika från den gängse metoden var att övriga
EU-länder torde använda den nya definitionen och att denna kan för-
väntas bli använd inom EU även i framtiden.

I förarbetena till avtalsvillkorslagen konstaterades (se prop. s 31) att
avsikten med ordet ”huvudsakligen” i svensk konsumenträttslig lagstift-
ning är att klargöra att lagen gäller även om varan eller tjänsten är avsedd
att till en viss del, dock jämförelsevis mindre väsentlig, användas för
annat än enskilt ändamål.

Konsumentdefmitionen i direktivet om bostadsandelar överensstämmer
nära med definitionen i avtalvillkorsdirektivet. I direktivet om bostadsan-
delar används visserligen ett uttryckssätt som avviker något från det som
förekommer i avtalsvillkorsdirektivet (”yrkesmässig verksamhet” i stället
för ”näringsverksamhet”). Någon saklig skillnad torde dock inte föreligga
Eftersom direktivet är ett minimidirektiv, finns det inte något hinder mot
att i den svenska lagstiftningen utvidga konsumentbegreppet på det sätt
som har skett i avtalsvillkorslagen.

Regeringen anser mot denna bakgrund att begreppet konsument bör
avse ”fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller
utanför näringsverksamhet”.

Begreppet näringsidkare

I artikel 2 tredje strecksatsen i direktivet om tidsdelat boende avgränsas
begreppet säljare på följande sätt:

fysisk eller juridisk person som i samband med transaktioner som om-
fattas av detta direktiv, yrkesmässigt upplåter, överlåter eller åtar sig att
överlåta den rättighet som avtalet avser.

Begreppet näringsidkare brukar inte definieras i svenska konsument-
rättsliga lagar. I stället brukar det - efter samma mönster som beträffande
konsumentdefinitionen - anges att lagen bara gäller om näringsidkaren
handlar ”i sin yrkesmässiga verksamhet” (se t.ex. 1 § konsumenttjänst-
lagen, 1 § första stycket konsumentköplagen och 1 § första stycket
konsumentkreditlagen). En annan metod har använts i 2 § avtals-
villkorslagen (se prop. 1994/95:17 s. 33 f).

Det är regeringens uppfattning att de skäl som angetts ovan beträffande
valet av metod för att definiera begreppet konsument gäller även här.
Definitionen av näringsidkarbegreppet i den nya lagen bör därför mot-
svara den definition som finns i 2 § avtalsvillkorslagen. Till skillnad från
Konsumentverket anser regeringen emellertid att det saknas skäl att, så-
som i avtalsvillkorslagen, ange att definitionen av begreppet närings-
idkare gäller oavsett om verksamheten är privat eller offentlig Det är att

Prop. 1996/97:127

märka att de båda direktivtexterna skiljer sig åt i detta hänseende.

Prop. 1996/97:127

Lagens tillämplighet vid medverkan av fastighetsmäklare

Av artikel 2 tredje strecksatsen i direktivet framgår att även den som
”åtar sig att överlåta den rättighet som avtalet avser” skall anses som
säljare. Direktivet gäller därför även när en näringsidkare åtar sig att för
någon annans räkning marknadsföra en bostadsanläggning eller sälja
andelar i den. Den nya lagen måste således omfatta inte bara de fall då
upplåtaren eller överlåtaren är näringsidkare utan också sådana fall där en
upplåtare eller överlåtare som inte är näringsidkare har gett en närings-
idkare fullmakt att träffa avtal om upplåtelse eller överlåtelse för hans
eller hennes räkning.

I promemorian uttalas att direktivet däremot inte torde vara tillämpligt
om näringsidkaren inte har fullmakt från överlåtaren och därför saknar
behörighet att företräda denne. I sådant fall torde i stället enligt
promemorians bedömning fastighetsmäklarlagen (1995:400) som regel bli
tillämplig.

Flera remissinstanser har tagit upp frågan om en fastighetsmäklares
medverkan vid upplåtelse eller överlåtelse av en bostadsandel skall ha
någon betydelse för lagens tillämpning. Semesterhus Fjäll & Hav Aktie-
bolag har ansett att lagen inte bör gälla om bostadsandelen förmedlas av
en mäklare. Mäklarsamfundet har menat att lagen inte skall gälla för en
mäklare oavsett om uppdragsgivaren är näringsidkare eller inte. Två
remissinstanser, Allmänna reklamationsnämnden och Konsumentvägle-
darnas förening, har ansett att lagen alltid bör gälla om en näringsidkare
förmedlar en bostadsandel. Fastighetsmäklarnämnden har velat ha klar-
gjort att lagen skall gälla oavsett om bostadsandelen förmedlas av en
mäklare eller ej.

Med hänsyn till direktivets utformning saknas det enligt regeringens
uppfattning möjlighet att, på det sätt som Semesterhus Fjäll & Hav AB
har föreslagit, generellt undanta avtal som är förmedlade av fastighets-
mäklaie från lagens tillämpningsområde. När det i övrigt gäller frågan om
en fastighetsmäklare skall omfattas av den nya lagen kan följande anmär-
kas.

I fastighetsmäklarlagen finns näringsrättsliga regler om registrering av
och tillsyn över fastighetsmäklare samt civilrättsliga regler om hur mäk-
larna skall utföra sina förmedlingsuppdrag. Fastighetsmäklarlagen gäller
enligt 1 § vid yrkesmässig förmedling av fastigheter, delar av fastigheter,
byggnader på annans mark, tomträtter, andelsrätter avseende lägenhet,
arrenderätter och hyresrätter. Lagen är tillämplig även på förmedling av
utomlands belägna fastigheter, om en väsentlig del av mäklarens uppdrag
utförs i Sverige (se 3 §). Det innebär att det för lagens tillämpning saknar
betydelse om fastigheten är belägen i Sverige eller utomlands eller om
förmedlingsuppdraget utförs av en svensk eller utländsk fastighets-
mäklare. Avgörande för lagens tillämpning är i stället om en väsentlig del
av uppdraget utförs i Sverige (se prop. 1994/95:14 s. 16 f. och 63 f).

En fastighetsmäklare far inte bedriva handel med fastigheter (se 14 §
första stycket). Fastighetsmäklaren far inte heller - med vissa begränsade

undantag - företräda säljare eller köpare som ombud (se 15 §) Dessa
förbud far till följd att en fastighetsmäklare som omfattas av fastighets-
mäklarlagen är förbjuden att åta sig uppdrag av sådan art att den lag som
föreslås till genomförande av direktivet blir tillämplig på uppdraget. Om
avtalet förmedlas av en fastighetsmäklare som utför endast en mindre
väsentlig del av uppdraget i Sverige - och som därför inte behöver iaktta
fastighetsmäklarlagens bestämmelser - kan det emellertid komma att om-
fattas av den nya lagen, om mäklaren har fatt fullmakt att överlåta eller
upplåta bostadsandelen.

Det nu sagda gäller en fastighetsmäklares förmedlingsuppdrag, som allt-
så normalt inte kommer att omfattas av den nya lagen. En annan sak är
att lagen blir tillämplig på ett avtal mellan en näringsidkare och en
konsument om överlåtelse eller upplåtelse av en bostadsandel, även om
avtalet har förmedlats av en fastighetsmäklare.

Prop. 1996/97:127

9 Avtalet

9.1 Information

Regeringens förslag: Näringsidkaren skall på begäran av konsu-
menten lämna skriftlig information.

Den skriftliga informationen skall innehålla

- uppgifter om namn och adress avseende näringsidkaren och bosta-
dens ägare,

- en beskrivning av den rättighet som bostadsandelen avser och
uppgift om villkoren för att utnyttja den,

- en beskrivning av bostaden och de tjänster och gemensamma an-
läggningar som konsumenten skall få tillgång till,

- uppgifter om principerna för hur underhåll, reparation, admini-
stration och förvaltning sköts,

- uppgifter om priset och om löpande avgifter m.m.,

- information om konsumentens ångerrätt och rätt att kräva åter-
gång av avtalet, samt

- uppgift om det är möjligt att delta i ett utbytes- eller vidareför-
säljningssystem eller ej.

Om bostaden är under uppförande, skall den skriftliga informa-
tionen också innehålla uppgift om bl.a.

- när bostaden och sådana gemensamma anläggningar som konsu-
menten skall fa tillgång till kommer att vara färdigställda, samt

- vilken säkerhet som ställs för att konsumenten, om bostaden med
tillhörande gemensamhetsanläggningar inte färdigställs, skall fa till-
baka vad som betalats.

Den näringsidkare som inte lämnar föreskriven information skall
kunna drabbas av sanktioner enligt marknadsföringslagens
(1995:450) bestämmelser

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag (se promemorian s. 37). Promemorian innehåller dock inte något
förslag om att näringsidkaren skall vara skyldig att i den skriftliga infor-
mationen ange om det är möjligt att delta i ett utbytes- eller vidareförsälj-
ningssystem. I promemorian lämnas inte heller förslag om vad som skall
gälla vid underlåtenhet att iaktta informationsskyldigheten

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft några
invändningar mot promemorieförslaget. Ett flertal remissinstanser har
dock tagit upp detaljer i förslaget. En del av dessa synpunkter behandlas
i författningskommentaren till 4 och 5 §§ i lagförslaget.

Skandinavisk Timeshare Förening har ansett att näringsidkaren även bör
vara skyldig att i den skriftliga informationen ange om det är möjligt att
delta i ett utbytes- eller vidareförsäljningssystem eller inte Marknads-
domstolen har uttalat att det bör övervägas att införa sanktioner för den
näringsidkare som inte uppfyller de krav som i lagen ställs på information
och reklam.

Konsumentvägledarnas förening har menat att det bör framgå av den
skriftliga informationen om näringsidkaren erbjuder rabatterade resor.

Skälen för regeringens förslag: Artikel 3 i direktivet innehåller be-
stämmelser om näringsidkarens skyldighet att lämna information.

Näringsidkaren skall enligt artikel 3.1 lämna skriftlig information till
varje person som begär upplysningar om den fasta egendomen. Informa-
tionen skall innehålla, förutom en allmän beskrivning av egendomen, åt-
minstone kortfattade och relevanta uppgifter vilka är preciserade i en sär-
skild bilaga (punkterna a - g, i och 1) till direktivet. Näringsidkaren skall
också lämna uppgift om hur ytterligare information kan fas. Bilagan till
direktivet innehåller en förteckning över de uppgifter som avtalet enligt
artikel 4 minst skall innehålla En närmare redogörelse för innehållet i
artikel 4 samt bilagan till direktivet lämnas i avsnitt 9.2.

Enligt artikel 3.3 skall ”möjligheten att få den skriftliga information
som anges i punkt 1 och var den finns tillgänglig” anges i all reklam.

Den svenska lagen måste utformas så att den uppfyller direktivets krav
i dessa avseenden.

I projektrapporten föreslogs att informationen även skall innehålla upp-
lysningar om avståndet till tåg och flyg och andra uppgifter om offentliga
färdmedel vid olika tider på året. Regeringen befarar att en skyldighet att
redovisa sådana uppgifter kan bli betungande för näringsidkaren. En
svensk konsument kan också utan större svårigheter skaffa sig informa-
tion om kommunikationer i Sverige. Den svenska lagen kommer att
tillämpas främst när bostadslägenheten finns här i landet. Regeringen
anser därför att det beträffande information om färdmedel inte finns
anledning att i den svenska lagen gå längre än vad direktivet kräver

En remissinstans, Konsumentvägledarnas förening, har menat att det av
den skriftliga informationen bör framgå om näringsidkaren erbjuder rabat-
terade resor. Enligt regeringens mening kan det inte anses finnas behov
av skriftlig information i den frågan. Regeringen är således inte beredd
att föreslå en sådan regel

Av punkten k i bilagan till direktivet framgår att det skall anges i
avtalet om det är möjligt att delta i ett utbytes- eller vidareförsäljmngs-

Prop. 1996/97:127

system eller inte. Finns det sadana möjligheter, skall avtalet även inne-
hålla uppgift om vem konsumenten skall vända sig till för att fa delta i
systemet, och vad det kostar. Direktivet ställer inte krav på att dessa
uppgifter skall ingå i den skriftliga informationen

Skandinavisk Timeshare Förening har ansett att näringsidkaren bör vara
skyldig att lämna uppgift om förekomsten av utbytes- eller vidareför-
säljningssystem redan i den skriftliga information. Regeringen delar den
uppfattningen. För köparen är det ofta viktigt att redan före köpet fa
information om möjligheten att delta i ett utbytes- eller vidareförsälj-
ningssystem. Säljaren torde å sin sida redan på informationsstadiet känna
till om ett sådant system förekommer. Det kan dessutom antas att skriftlig
information i denna fråga minskar risken för missförstånd mellan köpare
och säljare. I lagen bör det således tas in en bestämmelse om att den
skriftliga informationen skall innehålla uppgift om förekomsten av ett
bytes- eller vidareförsäljningssystem.

I artikel 10 i direktivet överlämnas till medlemsstaterna att i sin lagstift-
ning fastställa vilka följderna blir om direktivet inte följs. Varje medlems-
stat har sålunda rätt att själv avgöra om lagens bestämmelser bör sank-
tioneras. I promemorian lämnas inte något förslag till sanktioner.

Marknadsdomstolen har i sitt remissyttrande tagit upp frågan om det bör
införas sanktioner för den näringsidkare som inte uppfyller lagens krav
på information och reklam

De krav som lagen ställer på näringsidkarens information och reklam
innebär att konsumenten har rätt att få del av de uppgifter som är nöd-
vändiga för att konsumenten skall kunna ta ställning till ett erbjudande
om att köpa en bostadsandel. Från konsumentsynpunkt är det således
väsentligt att näringsidkaren följer lagens krav på information och reklam
i alla delar. Enligt regeringens mening bör det därför i lagen införas en
bestämmelse som ger möjlighet att ingripa mot den näringsidkare som
inte uppfyller de angivna kraven. I bestämmelsen bör lämpligen hänvisas
till marknadsföringslagens bestämmelser, vilka bl.a ger möjlighet att
meddela vitesförelägganden mot näringsidkare som inte lämnar tillräcklig
information.

Prop. 1996/97:127

9.2 Avtalets form och innehåll

Prop. 1996/97:127

Regeringens förslag: Avtalet skall vara skriftligt och undertecknas
av parterna Det skall upprättas på något av de officiella språken i
det land där konsumenten är bosatt eller är medborgare. Konsumen-
ten skall ha rätt att välja vilket av dessa språk som skall användas.
Om bostaden är belägen i en stat inom EES, skall näringsidkaren
dessutom vara skyldig att låta översätta avtalet till något av språken
i det landet.

Avtalet skall innehålla, förutom sådana uppgifter som skall läm-
nas i den skriftliga informationen, uppgift om bl.a.

- konsumentens namn och adress,

- under vilka tidsperioder bostaden far nyttjas, samt

- från vilken dag konsumenten kan utöva sm rätt.

Av avtalet skall också framgå att konsumenten inte kommer att
bli ansvarig för andra typer av kostnader eller avgifter än de som
har angetts i avtalet.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag (se promemorian s. 39).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft några syn-
punkter på promemorians förslag.

Mäklarsamfundet har menat att avtalet som huvudregel bör upprättas på
språket i det land där bostadsandelen är belägen.

Skälen för regeringens förslag: Direktivet innehåller i artikel 4 regler
om hur ett avtal om upplåtelse eller överlåtelse av en bostadsandel skall
vara utformat och vad det skall innehålla Eftersom direktivet är tvingan-
de till konsumentens förmån, måste dessa regler komma till uttryck i den
svenska lagen.

Formkravet enligt den nya lagen

I artikel 4 första strecksatsen anges att avtalet skall vara skriftligt och att
det skall innehålla minst de uppgifter som anges i bilagan. Enligt punkten
m i bilagan skall avtalet innehålla uppgift om ”dag och plats för varje
parts undertecknande av avtalet”. Den nya lagen måste således innehålla
bestämmelser av detta slag.

I promemorian diskuteras vad som bör hända om dessa formföreskrifter
inte är uppfyllda. Såsom har uttalats i promemorian bör lagstiftningen ut-
formas så att konsumenten ges ett gott skydd. En ordning som innebär
att ett avtal som inte uppfyller formföreskrifterna saknar rättsverkan
drabbar även konsumenten, trots att denne kanske ofta vill att avtalet
skall bestå. Lagen bör därför utformas så att ett avtal som inte uppfyller
föreskrifterna om skriftlighet och undertecknande inte frånkänns rätts-
verkan. Konsumenten, men inte näringsidkaren, bör emellertid i ett sådant
fall ha rätt att under obegränsad tid kräva avtalets återgång.

Avtalets innehåll

Prop. 1996/97:127

Av bilagan till direktivet framgår vilka uppgifter som avtalet skali inne-
hålla. Uppgifterna är i korthet följande

a) En identifiering av avtalsparterna. Om bostaden ägs av någon annan
än näringsidkaren, skall även ägaren identifieras.

b) En beskrivning av den rättighet avtalet avser och vilka villkor som
krävs för att rättigheten skall kunna utövas på den plats där egendomen
är belägen.

c) En beskrivning av bostaden.

d) Om den fasta egendomen håller på att byggas, uppgift om när
bostaden och sådana gemensamma anläggningar som konsumenten skall
få tillgång till kommer att vara färdigställda. Det skall också anges vilken
säkerhet som ställs för färdigställandet av bostaden och gemensamhets-
anläggningar och för återbetalning av betalning som konsumenten erlagt.

e) Tjänster (belysning, vatten, underhåll, sophämtning).

f) Gemensamma anläggningar såsom simbassäng, bastu m.m.

g) Principerna för hur underhåll, reparation och förvaltning genomförs.

h) Närmare angivande av den period inom vilken den rätt som avtalet
avser kan utövas och dess längd. Den dag då köparen kan börja utöva
sin rätt enligt avtalet.

i) Priset för rättigheten enligt avtalet, en uppskattning av det belopp
som konsumenten skall betala för att använda gemensamma anläggningar
och tjänster samt uppgift om vilken typ av löpande avgifter, skatter och
administrativa kostnader konsumenten fortlöpande skall svara för.

j) En bestämmelse om att köpet inte kommer att resultera i andra kost-
nader, avgifter och skyldigheter än dem som anges i avtalet.

k) Om del är möjligt eller inte att delta i ett utbytes- eller vidareförsälj-
ningssystem för de avtalade rättigheterna som anordnas av säljaren eller
en tredje part som anges av säljaren i avtalet samt kostnaderna för detta.

l) Upplysningar om rätten att häva eller frånträda avtalet och om rätten
att häva ett kreditavtal som näringsidkaren tillhandahållit eller förmedlat
med anledning av avtalet.

m) Dag och plats för varje parts undertecknande av avtalet.

Också det svenska regelverket måste ställa krav på att uppgifter av detta
slag tas in i avtalet. En särskild fråga är om sådana detalj föreskrifter bör
tas in i lagen eller om det är möjligt att i stället precisera detaljerna i
verkställighetsföresknfter (se 8 kap. 13 § regeringsformen). För att
regeringen skall ha en sådan normgivningsmakt krävs att bestämmelserna
i den av riksdagen stiftade lagen är tillräckligt vägledande för att dra upp
ramen för regeringens förordningsmakt (jfr Lagrådets yttrande över
förslag till lag om paketresor m.m. i prop 1992/93:95 s. 158). Regeringen
ansluter sig till promemorians bedömning att innehållet i bilagan är av
sådan karaktär att det bör tas in i lagen.

Regeringen återkommer i författningskommentaren till bestämmelsernas
närmare utformning.

Avtalsspråk m.m.

Prop. 1996/97:127

I artikel 4 finns bestämmelser om vilket språk avtalet skall vara upprättat
på. Andra strecksatsen lyder:

Avtalet och den handling som anges i artikel 3.1 skall, enligt köparens
val, upprättas på språket eller ett av språken i den medlemsstat där
köparen är bosatt eller där han är medborgare; det valda språket måste
vara ett av gemenskapens officiella språk. Den medlemsstat där köparen
är bosatt kan emellertid kräva att avtalet åtminstone upprättas på dess
språk, ett eller flera, under förutsättning att språket eller språken hör till
gemenskapens officiella språk.

Enligt sista meningen i andra strecksatsen är det möjligt att i nationell
lagstiftning föreskriva att avtalet alltid skall upprättas på språket i det
land där konsumenten är bosatt. Något särskilt intresse av att en sådan
bestämmelse införs finns knappast för svenska konsumenter. I övrigt bör
bestämmelserna i direktivet tas in i den nya lagen.

Mäklarsamfundet har ansett att huvudregeln bör vara att avtalet upp-
rättas på språket i det land där bostadsenheten är belägen. En sådan
huvudregel är mot bakgrund av innehållet i direktivet inte möjlig.

I tredje strecksatsen uppställs krav på att näringsidkaren skall förse
konsumenten med en översättning av avtalet till språket i det med-
lemsland där bostaden är belägen. Bestämmelsen bör tas in i den svenska
lagen

9.3 Avvikelse från den skriftliga informationen

Regeringens förslag: Näringsidkaren skall vara bunden av de
uppgifter som har lämnats i den skriftliga informationen. Detta skall
dock inte gälla om parterna uttryckligen kommit överens om att en
avvikelse far göras eller om avvikelsen är en följd av omständig-
heter utanför näringsidkarens kontroll. Ytterligare en förutsättning
för att näi ingsidkaren inte skall vara bunden av uppgifterna i den
skriftliga informationen skall vara att avvikelserna särskilt har an-
getts i avtalet

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
promemorian s. 48)

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har godtagit promemo-
rieförslaget. Konsumentvägledarnas förening har ansett att näringsidkaren
aldrig skall kunna ändra en uppgift som har lämnats i den skriftliga infor-
mationen. Konsumentverket har emellertid efterlyst en precisering av de
beviskrav som skall ställas för att det har träffats en överenskommelse om
att avvika från en uppgift i den skriftliga informationen Konsumentverket
har vidare föreslagit att det skall krävas att näringsidkaren redan i den
skriftliga informationen anger vilka uppgifter som kan komma att ändras.

Skälen för regeringens förslag: Artikel 3.2 i direktivet lyder:
Medlemsstaterna skall i sin lagstiftning säkerställa att alla uppgifter som

måste finnas i den skriftliga information som anges i punkt 1, utgör en
integrerad del av avtalet.

Om inte parterna uttryckligen kommer överens om något annat får
endast sådana förändringar som är en följd av omständigheter utanför
säljarens kontroll göras i dessa uppgifter.

Ändringar i dessa uppgifter skall meddelas köparen innan avtalet sluts.
I avtalet skall sådana ändringar uttryckligen anges.

Av artikel 3.2 följer att innehållet i den skriftliga informationen skall ut-
göra avtalsinnehåll. Enligt andra stycket har näringsidkaren rätt att ändra
en tidigare lämnad uppgift endast om ändringen är föranledd av något
som han inte har kontroll över eller om parterna kommer överens om
ändringen. En sådan överenskommelse skall enligt artikel 3.2 andra
stycket göras ”uttryckligen”. I övrigt är de uppgifter som lämnats i den
skriftliga informationen bindande för näringsidkaren

Eftersom avtalet enligt artikel 4 första strecksatsen skall vara skriftligt
kommer gjorda ändringar att kunna utläsas av avtalet vid en jämförelse
med den skriftliga informationen. Detta är emellertid inte tillräckligt. En-
ligt artikel 3.2 tredje stycket måste nämligen avvikelserna uttryckligen
anges i avtalet.

Den svenska lagstiftningen måste även i denna del utformas så att
konsumenten far i vart fall det skydd som direktivet påbjuder

I promemorian har det sagts att parterna självfallet bör kunna komma
överens om att ändra en uppgift som har lämnats i den skriftliga infor-
mationen. Konsumentvägledarnas förening har däremot hävdat att
näringsidkaren inte bör kunna ändra en sådan uppgift. Enligt regeringens
mening saknas det dock skäl att inte tillåta näringsidkaren att ändra en
uppgift. Konsumentskyddsintresset tillgodoses genom direktivets krav på
att ändringen uttryckligen måste anges i avtalet.

I den svenska lagen bör det således införas en särskild bestämmelse om
att konsumenten, som huvudregel, vid avvikelse mellan den skriftliga
informationen och avtalet har rätt att åberopa innehållet i den skriftliga
informationen Från huvudregeln bör det föreskrivas undantag, om det i
avtalet särskilt har angetts att det har gjorts en avvikelse från den skrift-
liga informationen samt avvikelsen är en följd av en uttrycklig överens-
kommelse mellan parterna om att en avvikelse far göras eller av omstän-
digheter utanför näringsidkarens kontroll.

Det får anses vara näringsidkarens sak att styrka sitt påstående att en
överenskommelse om att ändra en viss uppgift har träffats med konsu-
menten. Konsumentverket har ansett att lagstiftaren bör precisera vilka
beviskrav som skall ställas i detta avseende. Regeringen anser för sin del
att denna fråga bör överlämnas till rättstillämpningen.

Konsumentverket har vidare föreslagit att det skall krävas av närings-
idkaren att denne redan i den skriftliga informationen gör ett uttryckligt
förbehåll om att uppgifterna kan komma att ändras. Eftersom närings-
idkaren får avvika från en lämnad uppgift endast efter en uttrycklig
överenskommelse med konsumenten eller på grund av omständighet
utanför näringsidkarens kontroll, kan det ifrågasättas om en sådan reser-
vation är meningsfull från konsumentsynpunkt Ett sådant krav är dess-
utom olämpligt av det skälet att det är svårt att sanktionera

Prop. 1996/97:127

9.4 Näringsidkarens skyldighet att ställa säkerhet om bosta-
den inte är färdigställd

Prop. 1996/97:127

Regeringens forslag: Är bostaden eller anläggningen som den hör
till ännu inte färdigbyggd när avtalet om upplåtelse eller överlåtelse
träffas, skall näringsidkaren ställa säkerhet för att konsumenten, om
bostaden med tillhörande gemensamhetsanläggningar inte färdig-
ställs, far tillbaka betalning som har lämnats. Näringsidkaren skall
inte fa kräva eller ta emot betalning innan säkerhet har ställts.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
promemorian s. 45).

Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser har inte haft
några synpunkter på promemorians förslag. Marknadsdomstolen har ifrå-
gasatt om inte direktivet innebär att näringsidkaren skall ställa säkerhet
både för färdigställandet av den fasta egendomen och för återbetalning till
konsumenten av erlagd betalning, om egendomen inte blir färdigställd.

Skälen för regeringens förslag: I bilagan till direktivet, d 1 - 5, anges
vilka uppgifter som näringsidkaren är skyldig att lämna för det fall
bostadslägenheten eller den anläggning som den hör till ännu inte är
färdigbyggd. En fråga som särskilt måste uppmärksammas är tolkningen
av punkten d 5. Enligt den svenska versionen av punkten d 5 skall avtalet
innehålla uppgift om ”en garanti för färdigställandet av den fasta egen-
domen och en garanti för återbetalning av betalning som gjorts, om egen-
domen inte blir färdigställd och villkoren för dessa garantier”.

Frågan är dels vad som i direktivet menas med uttrycket garanti, dels
om näringsidkaren är skyldig att lämna några garantier eller om det
endast är nödvändigt att ange huruvida garantier lämnas.

Vad menas med uttrycket garanti?

Det måste antas att direktivet syftar på bankgarant er eller motsvarande
säkerhetsarrangemang. En sådan säkerhet är en näringsidkare normalt inte
skyldig att ställa. Den kan emellertid vara av stor vikt för konsumenten
om näringsidkaren blir insolvent. Frågan om näringsidkaren enligt direk-
tivet är skyldig att tillhandahålla sådan säkerhet är därför av betydelse.

År näringsidkaren skyldtg att lämna garantier?

Av den svenska versionens ordalydelse förefaller det som om näringsid-
karen är skyldig att se till att säkerhet för färdigställandet och för åter-
betalning av betalning som konsumenten har erlagt alltid skall ställas.
Den svenska versionen överensstämmer någorlunda med de tyska, franska
och engelska versionerna. Bl.a den danska versionen kan tolkas så att
näringsidkaren inte är skyldig att lämna några garantier, utan att direktivet
enbart ställer krav på upplysning om förekommande garantier.

Föreskrifter med krav på ställande av säkerhet till skydd för konsumen-

ter förekommer pa andra håll i svensk lagstiftning (se t.ex 1 § resegaran-
tilagen [1972:204])

Oavsett hur direktivet skall tolkas, finner regeringen att det från konsu-
mentskyddssynpunkt är klart motiverat att ålägga näringsidkaren att ställa
säkerhet

Vad skall säkerheten avse?

I direktivet talas om en garanti för färdigställandet av den fasta egen-
domen och en garanti för återbetalning av betalning som gjorts. I vissa
språkversioner anges i stället att garanti skall ställas för färdigställandet
av den fasta egendomen eller för återbetalning. I promemorian har den
bedömningen gjorts att båda slagen av garantier inte synes vara nödvän-
diga enligt direktivet och där föreslås enbart krav på garanti för återbe-
talning. Marknadsdomstolen har ställt sig tvekande till om denna bedöm-
ning är riktig.

Enligt regeringens mening måste det konstateras att direktivet på denna
punkt lämnar utrymme för skilda tolkningar. Mot den bakgrunden och då
ett krav på säkerhet för färdigställandet framstår som alltför strängt mot
näringsidkaren bör det enligt regeringens mening i lagen införas ett krav
på säkerhet enbart för återbetalning av erlagd betalning.

För att skyddet för konsumenten skall bli effektivt, bör det införas ett
förbud för näringsidkaren att kräva eller ta emot betalning innan säkerhet
har ställts Förbudet bör straffsanktioneras (se vidare avsnitt 10.3).

Prop. 1996/97:127

10 Konsumentens ångerrätt och rätt att låta avtalet
återgå

10.1 EG-direktivet

Artikel 5 i direktivet innehåller bestämmelser om konsumentens rätt att
”frånträda” respektive ”häva” ett ingånget avtal. Förutsättningarna anges
i artikel 5.1:

Förutom de möjligheter att få avtalet ogiltigförklarat enligt nationell
lagstiftning har köparen rätt

- att frånträda avtalet utan att ange några skäl inom tio kalenderdagar
från det att båda parterna undertecknat avtalet eller ett bindande
preliminärt avtal. Om den tionde dagen är en allmän helgdag skall
tidsfristen utsträckas till den första arbetsdagen därefter.

- att häva avtalet inom tre månader från undertecknandet av avtalet
eller det preliminära avtalet, om avtalet vid tidpunkten för under-
tecknandet inte innehåller de uppgifter som anges i punkterna a, b, c, d,
1, d, 2, h, i, k, l och m i bilagan. Om uppgifterna lämnas inom dessa tre
månader skall köparens tidsfrist för frånträdande av avtalet enligt första
strecksatsen, börja löpa från tidpunkten för överlämnandet av upp-
gifterna.

- att frånträda avtalet enligt första strecksatsen, om han vid utgången av

den tremånadersperiod som anges i andra strecksatsen inte har utnyttjat
sin rätt att häva trots att avtalet inte innehåller de upplysningar som
anges i punkterna a, b, c, d, 1, d, 2, h, i, k, l och m i bilagan; fristen
börjar löpa dagen efter tremånadersperiodens utgång.

Bestämmelser av detta slag måste tas in i den nya lagen

Direktivets regler om ”frånträdande” och ”hävnmg” motsvarar vad som
i hemförsäljningslagen betecknas som ”ångerrätt” och ”återgång”. Rege-
ringen anser att de sistnämnda begreppen bör användas i den svenska
lagen

Hur reglerna om återgång och ångerrätt närmare bör utformas behandlas
i följande avsnitt.

Prop. 1996/97:127

10.2 Konsumentens rätt att låta avtalet återgå

Regeringens förslag: Konsumenten skall ha rätt att kräva avtalets
återgång, om det inte innehåller de uppgifter som föreskrivs i lagen.
En konsument som vill utnyttja denna rätt skall underrätta den som
avtalet anvisar om detta. Om bristerna i avtalet består i något annat
än att formföreskrifterna inte har iakttagits, skall underrättelsen
lämnas mom tre månader från det att avtalet undertecknades. En
konsument som inte gör det, skall förlora sm rätt att kräva att
avtalet skall återgå

Om näringsidkaren kompletterar avtalet med de uppgifter som
saknas, skall konsumentens rätt att kräva avtalets återgång upphöra.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
promemorian s. 52).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några invänd-
ningar mot promemorians förslag. Göteborgs tingsrätt har påpekat att
konsumenten enligt förslaget ges en längre gående rätt att låta avtalet
återgå än vad direktivet anger. Konsumentverket och Konsumentväg-
ledarnas förening har ansett att näringsidkaren inte bör ha möjlighet att
komplettera ett ofullständigt avtal och att konsumentens tidsfrist för att
låta avtalet återgå bör utsträckas till ett år.

Skälen för regeringens förslag

Brister i avtalet som enligt direktivet kan leda till återgång

Av direktivet framgår att vissa brister i avtalet skall ge konsumenten rätt
att inom viss tid kräva avtalets återgång. Det gäller bl.a. om avtalet inte
innehåller uppgifter om parternas identitet och hemvist, karaktären på den
rättighet som avtalet avser, den period som rättigheten avser och det pris
som konsumenten skall betala

Den svenska lagstiftningen måste utformas så att konsumenten i dessa
fall har rätt att kräva att avtalet återgår.

Bör även andra brister i avtalet kunna leda till återgång?

Prop. 1996/97:127

Av artikel 5.1 andra strecksatsen framgår indirekt att vissa av de
uppgifter som avtalet enligt bilagan minst skall innehålla kan uteslutas
utan att konsumenten på den grunden kan kräva återgång av avtalet. Det
gäller punkterna d 3, d 4, d 5, e, f, g och j i bilagan

Punkten d i bilagan är tillämplig endast om bostadsanläggningen inte
är färdigställd när avtalet om upplåtelse eller överlåtelse träffas. Enligt
punkterna d 3 och d 4 skall i sådant fall avtalet innehålla uppgift om
”numret på bygglovet eller byggnadstillståndet och den behöriga myndig-
hetens namn och fullständiga adress” samt uppgift om ”hur långt arbetet
kommit med de tjänster som gör den fasta egendomen fullt användbar
(gas, elektricitet, vatten och telefonledningar)”. Enligt punkten d 5 skall
uppgift lämnas om vilka garantier näringsidkaren ställer för färdigställan-
det av anläggningen eller för återbetalning av redan erlagd betalning (se
avsnitt 9.4).

I punkterna e och fi bilagan anges att avtalet skall innehålla en beskriv-
ning av de tjänster och gemensamma anläggningar som konsumenten
enligt avtalet skall fa tillgång till och villkoren för detta. Enligt punkten
g skall avtalet innehålla uppgift om de principer som utgör grunden för
underhåll, reparation, administration och förvaltning. Punkten j föreskriver
att avtalet skall innehålla en bestämmelse om att köpet inte kommer att
resultera i andra kostnader, avgifter och skyldigheter än dem som anges
i avtalet.

Frånvaron av de uppgifter som nu nämnts är alltså inte återgångsgrun-
dande enligt direktivet. I promemorian sägs emellertid att såväl konsu-
mentskyddsintresset som intresset av enhetliga regler talar för att från-
varon av dessa uppgifter bedöms på samma sätt som frånvaron av andra
uppgifter som avtalet enligt direktivet skall innehålla.

Göteborgs tingsrätt har redovisat en annan uppfattning. Enligt tings-
rätten bör en utvidgning av konsumentskyddet i förhållande till direktivets
regler föregås av överväganden som även beaktar näringsidkarens
intressen.

De nu aktuella uppgifterna är av sådan karaktär att det inte finns anled-
ning att befara att det skulle vara betungande för en näringsidkare att ta
in dem i avtalet. Denne måste ju under alla förhållanden lämna upplys-
ningarna i den skriftliga informationen Regeringen ansluter sig därför till
promemorians bedömning att det i lagen bör införas bestämmelser som
anger att konsumenten har rätt att kräva återgång av avtalet så snart
någon av de uppgifter som avtalet skall innehålla saknas. Det innebär att
konsumentskyddet i detta avseende utsträcks i förhållande till direktivets
minimiregler.

I promemorian diskuteras också frågan vad som bör hända om närings-
idkaren inte har upprättat avtalet på något av de språk som lagen anger
eller inte har försett köparen med en översättning av avtalet till språket
i det land där bostaden är belägen

Att avtalet inte upprättats på eller översatts till något av de angivna
språken utgör enligt direktivet inte någon grund för att konsumenten skall
ha rätt att kräva återgång. Det är emellertid önskvärt att en sanktion

kopplas till kravet på översättning. Även brister i nu nämnt avseende bör
således enligt regeringens mening grunda rätt för konsumenten att kräva
avtalets återgång.

Tidsfristens längd

Av artikel 5.1 andra strecksatsen följer att konsumenten har tre månader
på sig från undertecknandet att begära återgång av avtalet, om det inte är
komplett

I avsnitt 9.2 föreslås att konsumenten skall ha rätt att under obegränsad
tid kräva avtalets återgång, om det inte är undertecknat. En sådan tids-
begränsning av rätten att begära återgång av avtalet som anges i artikel
5.1 andra strecksatsen blir alltså aktuell bara i fråga om skriftliga avtal
som har undertecknats av båda parterna.

Möjligheten att i förhållande till direktivets bestämmelser utsträcka tre-
månadersfristen för återgång till exempelvis ett år har diskuterats inom
ramen för det nordiska samrådsarbetet. Därvid har det rått enighet om att
det inte finns något skäl för en sådan förlängning.

Konsumentverket har däremot ansett att återgångsfnsten bör motsvara
den frist som gäller enligt hemförsäljningslagen, dvs. ett år. Även Konsu-
mentvägledarnas förening har ansett att tidsfristen bör bestämmas till ett
år Regeringen menar dock att det inte är lämpligt att ha en längre åter-
gångsfrist än direktivet kräver. Det bör därvid beaktas att näringsidkaren
inte kan kräva betalning så länge konsumenten fortfarande har rätt att
frånträda avtalet (se avsnitt 10.3).

Vad skall gälla om näringsidkaren under återgångsfristen kompletterar
avtalet med den uppgift som saknas?

Den tid som konsumenten har på sig för att kräva avtalets återgång börjar
enligt artikel 5.1 andra strecksatsen löpa vid tiden för undertecknandet
och upphör tre månader senare. En särskild fråga är om konsumentens
rätt att kräva återgång bör påverkas av att näringsidkaren kompletterar
avtalet med den uppgift som saknas.

Av artikel 5.1 far anses följa att rätten att kräva återgång upphör i och
med att de saknade uppgifterna överlämnas, fr o m, denna tidpunkt har
konsumenten enbart en ångerrätt enligt artikel 5.1 första strecksatsen.
Rätten att kräva återgång av avtalet kan enligt artikel 5.2 tredje strecksat-
sen aldrig föreligga under längre tid än tre månader från avtalets under-
tecknande.

I det sammanhanget kan nämnas att Konsumentverket och Konsument-
vägledarnas förening har ansett att näringsidkaren inte bör ha rätt att
komplettera avtalet. Konsumentverket har menat att en sådan lösning
skulle förenkla bl.a. ångerfristens beräkning. Enligt regeringens mening
skulle det emellertid vara oskäligt mot näringsidkaren, om denne inte
hade möjlighet att komplettera avtalet. Regeringen är därför inte beredd
att föreslå en sådan regel, som Konsumentverket och Konsumentväg-
ledamas förening har föreslagit.

Lagen bör mot bakgrund av vad som nu har sagts utformas så att
3 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 127

Prop. 1996/97:127

konsumentens rätt att kräva återgång upphör om näringsidkaren
kompletterar avtalet under återgångsfnsten

Bestämmelsernas utformning m.m.

I artikel 5.2 finns bestämmelser om förfarandet vid återgång. Ett med-
delande om återgång skall ”lämnas på ett sätt som enligt nationell
lagstiftning kan styrkas till den person, vars namn och adress har angetts
i avtalet för detta ändamål”. Tidsfristen skall anses ha iakttagits om med-
delandet, om det är skriftligt, har avsänts innan tidsfristen har gått ut. De
bestämmelser om detta som måste tas in i den nya lagen bör lämpligen
utformas på samma sätt som 47 § konsumentköplagen.

En konsument som utnyttjar sin rätt att kräva återgång är enligt artikel

5.4 inte skyldig att betala någon ersättning. Detta bör framgå av den nya
lagen

Prop. 1996/97:127

10.3 Konsumentens ångerrätt

Regeringens förslag: När det föreligger ett skriftligt och under-
tecknat avtal som innehåller alla de uppgifter direktivet kräver,
skall konsumenten ha tio dagar på sig att frånträda avtalet utan att
ange några skäl Om avtalet inte är komplett vid undertecknandet,
skall ångerfristen börja löpa när de saknade uppgifterna överlämnas
till konsumenten. Ångerfristen skall dock aldrig kunna löpa ut
senare än tre månader och tio dagar från undertecknandet.

Näringsidkaren skall inte ha rätt att kräva eller ta emot betalning
innan ångerfristen har gått ut. Den näringsidkare som uppsåtligen
bryter mot detta förbud skall kunna dömas till böter.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag (se promemorian s. 56). I promemorian föreslås emellertid inte
något förbud - och därmed inte heller någon sanktion - för närings-
idkaren att kräva eller ta emot betalning före ångerfristens utgång utan
endast en regel om att konsumenten inte är skyldig att betala något före
ångerfristens utgång.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några syn-
punkter på promemorians förslag Några remissinstanser har ansett att
ångerfristen bör förlängas i förhållande till promemorians förslag. En
remissinstans har föreslagit att även näringsidkaren skall ges ångerrätt

Några remissinstanser har ansett att det bör införas ett förbud mot betal-
ning före ångerfristens utgång och att förbudet bör sanktioneras.

Skälen för regeringens förslag: En konsument som köper en bo-
stadsandel vid ett besök utomlands har behov av ångerrätt för att få tid
att kunna rådgöra med banker och andra vid hemkomsten (se punkten 11
i ingressen till direktivet). I artikel 5.1 första strecksatsen föreskrivs
därför att konsumenten skall ha rätt att frånträda ett ”bindande avtal” utan
att ange några skäl inom tio kalenderdagar från det att båda parterna

undertecknat avtalet. En bestämmelse om ångerrätt för konsumenten bör
därför införas i den nya lagen

Mäklarsamfundet har ansett att även näringsidkaren skall ha rätt att
frånträda avtalet. Regeringen kan emellertid inte finna att det finns något
behov av en sådan regel

När skall ångerfristen börja att löpa?

Utgångspunkten för beräkningen av konsumentens ångerfrist skall enligt
direktivet vara den tidpunkt då bindande avtal har ingåtts. Med ”bindan-
de” avtal måste avses att det är upprättat i enlighet med lagens
föreskrifter så att konsumenten inte har rätt att kräva avtalets återgång.
Om avtalet innehåller alla de uppgifter som direktivet kräver redan vid
undertecknandet, börjar enligt artikel 5.1. första strecksatsen ångerfristen
löpa dagen efter undertecknandet. Om konsumenten har rätt att kräva
avtalets återgång (se avsnitt 10.2), börjar enligt artikel 5.1 andra strecksat-
sen ångerfristen löpa först när näringsidkaren har överlämnat de uppgifter
som saknats till konsumenten. Utnyttjar inte konsumenten sin rätt att
kräva avtalets återgång, börjar ångerfristen löpa dagen efter tremåna-
dersperiodens utgång, dvs. när konsumenten inte längre har rätt att kräva
avtalets återgång på grund av att vissa obligatoriska uppgifter saknas i
avtalet

Vad som har sagts nu gäller inte om bristen består i att avtalet inte upp-
fyller lagens formföreskrifter. Eftersom näringsidkaren, i enlighet med
vad som angetts i avsnitt 9.2, blir bunden av avtalet även om det inte är
undertecknat, kan det inträffa att ångerfristen börjar löpa senare än tre
månader från det att själva överenskommelsen träffades, nämligen tre
månader från den senare tidpunkt då undertecknandet skedde.

Ångerfristens längd

Inom EU diskuterades inledningsvis att bestämma ångerfristen till 28
dagar. I direktivet har emellertid ångerfristen bestämts till tio dagar. I
gengäld har det till ångerfristen kopplats ett förbud mot förskottsbetalning
av köparen. I projektrapporten föreslås att ångerfristen utsträcks till 14
dagar.

I promemorian föreslås däremot en ångerfrist om endast tio dagar

De flesta remissinstanserna har inte haft några invändningar mot prome-
morians förslag. Emellertid har Konsumentverket föreslagit att ångerfris-
ten bestäms till 14 dagar. Konsumentvägledarnas förening har ansett att
den bör vara 15 dagar.

Från konsumentskyddssynpunkt kan det inte anses angeläget att införa
en längre ångerfrist än vad som följer av direktivet. Det kan emellertid
finnas andra skäl att avvika från direktivets regler. Ett sådant skäl kan
vara önskemålet att uppnå enhetlighet på det konsumenträttsliga området
I hemförsäljningslagen har ångerfristen bestämts till en vecka (se 6 och
7 §§). Eftersom direktivet är ett minimidirektiv är det dock inte möjligt
att införa en så kort ångerfrist i den nya lagen.

Ett annat skäl för att gå ifrån direktivets minimiregel kan vara önske-

Prop. 1996/97:127

målet att uppnå nordisk enhetlighet. Direktivets tiodagarsfrist har emeller-
tid accepterats av de andra nordiska länderna, med undantag av Finland
som överväger att utsträcka ångerfristen till 14 dagar.

Vid bestämmande av ångerfristens längd bör man också beakta att det
förbereds ett EG-direktiv om distansavtal. Direktivet syftar till att stärka
konsumentskyddet vid köp av varor och tjänster i sådana fall då säljaren
och köparen inte träffar varandra vid avtalets tillkomst, t.ex. vid telefon-
och postorderförsäljning. En av de viktigaste punkterna i direktivförslaget
är att ge konsumenten ångerrätt. Europaparlamentet och Europeiska unio-
nens råd har enats om att konsumentens ångerfrist bör vara sju arbets-
dagar, dvs. i praktiken minst nio kalenderdagar.

Mot den angivna bakgrunden anser regeringen att ångerfristen lämpligen
bör bestämmas till tio dagar. En bestämmelse motsvarande minimiregeln
i direktivet om tidsdelat boende bör således införas i den nya lagen.

Bestämmelsernas utformning m.m.

Angående det förfarande som skall tillämpas om konsumenten vill ut-
nyttja sin ångerrätt finns bestämmelser i artikel 5.2 i direktivet Dessa
förfaranderegler gäller också när konsumenten utnyttjar sin rätt att kräva
återgång. Den svenska lagens bestämmelser bör utformas på samma sätt
som 47 § konsumentköplagen.

Kostnaderna för att utöva ångerrätten

En konsument som har utnyttjat sin ångerrätt är enligt artikel 5.3 inte
skyldig att betala andra kostnader än sådana som föranleds av ”juridiska
formaliteter som måste företas före utgången av den tidsfrist som anges
i första strecksatsen”. Några sådana föreskrifter torde inte förekomma i
Sverige En bestämmelse av detta slag bör emellertid ändå tas in i den
svenska lagen, eftersom lagen kan bli tillämplig även beträffande egen-
dom som finns i något annat land.

Förbud mot betalning under ångerfristen

Artikel 6 i direktivet lyder:

Medlemsstaterna skall i sin lagstiftning föreskriva förbud mot förskotts-
betalningar av köparen före utgången av den tidsfrist under vilken han
kan utöva sin rätt att frånträda avtalet.

Ordet ”förskottsbetalning” i direktivet synes syfta på något delvis annat
än vad som avses enligt gängse svenskt språkbruk. Bestämmelsen gäller
ju även betalningar som sker när avtal har träffats och när prestationer i
övrigt har fullgjorts. Ett lämpligare uttryck är därför ”handpenning”.

Förbudet mot handpenning har samband med konsumentens ångerrätt.
Ångerrätten i sig innebär inte något effektivt konsumentskydd, om konsu-
menten måste kräva tillbaka en redan betalad handpenning.

Artikel 6 innebär att en bestämmelse som skyddar konsumenten mot
krav på handpenning under ångerfristen måste införas i den svenska
lagen I promemorian har det föreslagits att regeln skall utformas så att

Prop. 1996/97:127

konsumenten inte är skyldig att betala något innan ångerfristen har löpt
ut. Några remissinstanser har ansett att det uttryckssätt som har valts i
promemorian inte överensstämmer med direktivets uttryckssätt och att
den svenska lagen bör föreskriva ett uttryckligt förbud mot handpenning.

Det danska lagförslaget har utformats så att näringsidkaren inte far
kräva eller ta emot betalning före ångerfristens utgång. I Finland övervägs
en liknande lösning Enligt regeringens mening bör även den svenska
lagen utformas så att det klart framgår att näringsidkaren inte far kräva
eller ta emot betalning innan ångerfristen har gått ut. Som remiss-
instanserna har påpekat överensstämmer en sådan lösning bättre med
direktivets uttryckssätt

Som har angetts ovan börjar ångerfristen löpa vid tiden för avtalets
undertecknande. Om avtalet är ofullständigt vid den tidpunkten, har kon-
sumenten emellertid rätt att kräva återgång av avtalet inom tre månader
I så fall börjar enligt artikel 5.1 tredje strecksatsen ångerfristen inte löpa
förrän de uppgifter som saknades har överlämnats till konsumenten. Ut-
nyttjar inte konsumenten sin rätt till återgång, börjar ångerfristen löpa
dagen efter tremånadersperiodens utgång.

Förbudet mot handpenning bör mot denna bakgrund konstrueras så att
det gäller till dess att ångerfristen har förflutit. Det innebär att konsumen-
ten inte kommer att göra sig skyldig till något avtalsbrott, om han vägrar
betalning under åberopande av att någon av de uppgifter som enligt lagen
skall framgå av avtalet saknas. Som längst kommer konsumenten således
att kunna vägra att betala till dess att tre månader och tio dagar har för-
flutit från avtalets undertecknande.

Några remissinstanser har ansett att det bör införas en sanktion för den
näringsidkare som bryter mot förbudet att kräva eller ta emot betalning
före ångerfristens utgång Regeringen delar den uppfattningen

Ett förbud för näringsidkare att kräva eller ta emot betalning före
ångerfristens utgång skulle inte vara verkningsfullt, om det inte knöts en
sanktion till överträdelser av förbudet. En lämplig sanktion är böter. De
remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga - se avsnitt 3 - har
tillstyrkt att en bötessanktion införas. I den nya lagen bör det således
införas en bestämmelse av innebörd att den näringsidkare som
uppsåtligen bryter mot förbudet att kräva eller ta emot betalning före
ångerfristens utgång skall kunna dömas till böter. Bestämmelsen bör gälla
även för den näringsidkare som uppsåtligen bryter mot förbudet att kräva
eller ta emot betalning innan säkerhet har ställts (se avsnitt 9.4).

Prop. 1996/97:127

11 Konsumentens befogenheter vid överlåtelse av
fordran, m.m.

11.1 Konsumentskyddet i s.k. trepartsförhållanden

Prop. 1996/97:127

Regeringens förslag: Konsumenten skall ges samma skydd i s.k
trepartsförhållanden som konsumenter av varor har enligt konsu-
mentkreditlagen. Det innebär bl.a. att användande av löpande ford-
ringshandlingar, t.ex. växlar, förbjuds

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
promemorian s. 61).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har i sak lämnat rege-
ringens förslag utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: Direktivet innehåller inte några regler
som skyddar en konsument mot förluster i sådana fall då han vid kredit-
avtal har att göra med flera näringsidkare. I svensk rätt finns sådana före-
skrifter i 16 - 18 §§ konsumentkreditlagen.

Syftet med konsumentkreditlagens bestämmelser är att konsumenten inte
skall hamna i ett sämre läge för att en fordran mot honom görs gällande
av någon annan än hans ursprungliga motpart. Eftersom lagen är tvingan-
de, gäller detta även om det i avtalet föreskrivs att konsumenten förlorar
vissa rättigheter vid överlåtelse av fordran.

Om kreditgivaren överlåter sina rättigheter enligt ett kreditavtal, far
konsumenten enligt 16 § första stycket konsumentkreditlagen mot för-
värvaren åberopa samma invändningar som han vid överlåtelsen kunde
göra gällande mot den ursprunglige kreditgivaren. I sådana s.k. treparts-
förhållanden vid kreditköp som bestämmelserna i 16 § andra stycket tar
sikte på kan konsumenten alltid gentemot kreditgivaren åberopa alla
invändningar på grund av köpet som han kan åberopa mot säljaren.

Konsumenten kan vilja göra invändningar på grund av köpet mot krav
som riktas mot honom, t.ex. att den köpta varan var felaktig eller att han
blivit lurad av säljaren. Konsumenten kan också ha betalningsanspråk
med anledning av köpet, t.ex. återbetalning av en del av köpeskillingen
eller skadestånd Om konsumenten har sådana befogade anspråk mot
säljaren, kan han enligt 16 § konsumentkreditlagen göra dem gällande
även mot kreditgivaren. Han kan emellertid aldrig fa mer från kredit-
givaren än han har betalat till denne.

Till skydd för konsumenten föreskrivs i 17 § konsumentkreditlagen att
kreditgivaren vid kreditköp inte far ta emot växlar, löpande skuldebrev
och dylikt som avser kreditfordran. Kännetecknande för sådana fordrings-
handlingar är bl.a. att en förvärvare som är i god tro i allmänhet inte
berörs av eventuella invändningar som gäldenären har mot överlåtarens
krav. Ett förbud mot att använda sådana handlingar utgör en förutsättning
för att konsumenten skall skyddas på det sätt konsumentkreditlagen i
övrigt föreskriver. Förbudet är straffsanktionerat.

Av 18 § framgår att vad som i 16 och 17 §§ sägs om kreditköp gäller

även sådana köp av tjänster som omfattas av konsumenttjänstlagen
Konsumentkreditlagen är inte tillämplig på kreditköp av fast egendom
eller bostadsrätt, utan enbart på kreditköp av ”en vara” (se 3 §). Behovet
av att skydda konsumenter som köper bostadsandelar torde emellertid
vara minst lika stort som behovet av att skydda konsumenter som köper
varor. Detta har också framgått av projektrapporten I denna har man
särskilt pekat på att ett av konsumentproblemen på marknaden för bo-
stadsandelar är förekomsten av växlar. Projektgruppen har därför menat
att man bör överväga ett förbud mot användande av växlar och löpande
skuldebrev i denna typ av avtalsförhållande.

Regeringen anser mot denna bakgrund att det finns skäl att införa
skyddsbestämmelser motsvarande dem som gäller konsumenter som köper
varor på kredit. I den nya lagen bör det därför införas en bestämmelse
som hänvisar till 16 och 17 §§ konsumentkreditlagen.

11.2 Vad händer med kreditavtal om köpet återgår eller
frånträds?

Prop. 1996/97:127

Regeringens förslag: Kreditavtal som konsumenten har träffat med
näringsidkaren eller med någon annan med anledning av en
överenskommelse mellan denne och näringsidkaren skall upphöra
att gälla, om avtalet återgår eller konsumenten utnyttjar sin ånger-
rätt I sådant fall skall kreditgivaren inte fa tillgodoräkna sig någon
särskild ersättning för att skulden betalas i förtid.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
promemorian s. 63).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några syn-
punkter på promemorians förslag. Hovrätten för Nedre Norrland har
ifrågasatt om det inte bör regleras närmare vad som gäller vid annullering
av krediten

Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden har menat att
konsumenten över huvud taget inte bör vara skyldig att ersätta närings-
idkaren för kostnader som har uppstått före ångerfristens utgång.

Skälen för regeringens förslag: En bostadsandel torde ofta vara så dyr
att det är nödvändigt för konsumenten att låna pengar för att finansiera
förvärvet. Konsumenten kan ges kredit direkt av näringsidkaren Det före-
kommer även att kredit lämnas av någon annan efter överenskommelse
med näringsidkaren.

Artikel 7 i direktivet lyder:

Medlemsstaterna skall i sin lagstiftning säkerställa att ett kreditavtal i
följande fall skall upphöra att gälla utan påföljd för köparen när denne
utnyttjar sin rätt att häva eller frånträda avtalet enligt artikel 5, nämligen

- om krediten täcker priset helt eller delvis och har beviljats av säljaren,
eller

- om krediten täcker priset helt eller delvis och krediten beviljats köparen

av en tredje part på grund av en överenskommelse mellan den tredje par-
ten och säljaren,

Medlemsstaterna skall meddela närmare föreskrifter om annullertngen
av kreditavtalet.

En bestämmelse som motsvarar artikel 7 bör tas in i den nya lagen

Skall kreditavtalet upphöra automatiskt?

Enligt artikel 7 andra stycket skall medlemsstaterna meddela närmare
föreskrifter om annulleringen av kreditavtalet.

Enligt promemorian finns det inte anledning att i den svenska lagen
uppställa något krav på ett särskilt förfarande för att kreditavtalet skall
upphöra att gälla. I promemorian har därför föreslagits att kreditavtalet
skall upphöra att gälla automatiskt om upplåtelse- eller överlåtelseavtalet
har gått åter eller konsumenten har utnyttjat sin ångerrätt Hovrätten för
Nedre Norrland har ifrågasatt om det inte borde regleras närmare vad som
gäller vid annullenng av krediten. En tänkbar ordning vore att kredit-
avtalet skulle upphöra att gälla först sedan konsumenten meddelat kredit-
givaren att köpet har återgått. Regeringen anser emellertid att det kan
krävas att den som lämnat en kredit av sådant slag som det nu är fråga
om håller sig underrättad om huvudavtalets bestånd Vi ansluter oss
därför till promemorians bedömning att det inte finns skäl att meddela
närmare föreskrifter om annulleringen av krediten.

Skall konsumenten vara skyldig att betala något?

En annan fråga är i vilken utsträckning konsumenten skall kunna åläggas
betalningsskyldighet trots att kreditavtalet har upphört

Såsom ovan har framgått föreskrivs i direktivet att kreditavtalet skall
upphöra att gälla ”utan påföljd” för köparen. Detta måste komma till ut-
tryck i den svenska lagen.

Direktivbestämmelsen bör rimligen tolkas så att konsumenten, för det
fall att kreditavtalet upphör, inte skall drabbas av någon extra kostnad,
dvs. en kostnad som inte skulle ha uppstått om avtalet hade stått fast.
Däremot far det anses självklart att konsumenten måste återbetala den del
av krediten som har kommit honom eller henne till del Vidare kan
direktivet inte anses förhindra att konsumenten åläggs att betala sådana
lånekostnader som inte beror på att avtalet har upphört, t.ex. upplupen
ränta och uppläggningsavgifter.

Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden har ansett att den
svenska lagstiftningen bör gå längre än så och att konsumenten inte bör
vara skyldig att ersätta kreditgivaren för några kostnader som har uppstått
innan avtalet upphörde att gälla. Regeringen anser dock inte att det finns
skäl för detta. Den svenska regleringen bör därför i denna del utformas
i nära anslutning till direktivet.

Prop. 1996/97:127

12 Tillsyn

Prop. 1996/97:127

Regeringens förslag: Konsumentverket skall ha tillsyn över att
lagen följs. För tillsynen skall Konsumentverket ha rätt att bl a.
kräva in vissa uppgifter från den som upplåter eller överlåter
bostadsandelar

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se
promemorian s. 67).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några invänd-
ningar mot promemorians förslag. En remissinstans har ansett att det inte
behövs någon tillsyn över lagens tillämpning. Två remissinstanser har
menat att en fastighetsmäklare som säljer bostadsandelar inte skall om-
fattas av Konsumentverkets tillsyn.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 10 i direktivet skall med-
lemsstaterna i sin lagstiftning fastställa vilka följderna blir om direktivet
inte följs

I 3 - 9 §§ avtalsvillkorslagen finns bestämmelser som syftar till att fa
till stånd ett förbättrat konsumentskydd när det gäller utformningen av
kontraktsformulär som används av olika branscher på konsumentområdet.
Marknadsdomstolen kan, efter ansökan av Konsumentombudsmannen,
förbjuda oskäliga avtalsvillkor. I vissa fall far Konsumentombudsmannen
utfärda ett s.k. förbudsföreläggande. Ett förbud skall normalt förenas med
vite Lagen omfattar även avtal om fast egendom (se prop. 1994/95:17 s.
86).

Marknadsföringslagen (1995:450) är tillämplig på marknadsföring av
bl.a. fast egendom (se 2 och 3 §§). I lagen finns bestämmelser som syftar
till att bl.a. motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter.
En näringsidkare kan av Stockholms tingsrätt eller, efter överklagande,
av Marknadsdomstolen förbjudas att fortsätta med sådan marknadsföring
(se 14 §). I fall som inte är av större vikt kan Konsumentombudsmannen
meddela ett förbudsföreläggande (se 21 §). Näringsidkaren kan även
åläggas att lämna sådan information som är av särskild betydelse från
konsumentsynpunkt (se 15 §). Ett förbud skall normalt förenas med vite
(se 19 §). En näringsidkare, som uppsåtligen eller av oaktsamhet har
brutit mot vissa bestämmelser, kan också åläggas att betala en särskild
marknadsstörningsavgift. En sådan avgift kan utgå vid överträdelser av
förbudet att använda vilseledande reklam. Även överträdelser av före-
skrifterna om att särskild information skall lämnas för att konsumenten
skall kunna bedöma vissa erbjudanden om särskilda förmåner kan för-
anleda en avgift av detta slag (se 22 §) Överträdelser av reglerna i
marknadsföringslagen kan också medföra att en näringsidkare blir skade-
ståndsskyldig mot konsumenten (se 29 §).

Marknadsföringslagens bestämmelser skall tillämpas också vid brister
i de informationskrav som ställs i den nya lagen (se avsnitt 9.1). Som har
angetts i promemorian bör det emellertid övervägas om det finns skäl att
införa ytterligare föreskrifter till säkerställande av att den svenska lagens

regler följs.

Regeringen anser det lämpligt att Konsumentverket far samma möjlighet
till insyn hos dem som säljer bostadsandelar som verket nu har enligt
lagen om paketresor och konsumentkreditlagen Det innebär att Konsu-
mentverket i lagen bör ges rätt att företa inspektioner och att vid vite
infordra handlingar och annat material som behövs för tillsynen.

Bestämmelser om sådan tillsyn far betydelse främst på det sättet att de
ger Konsumentverket en god insyn i marknaden för bostadsandelar och
underlag för åtgärder som kan förbättra konsumenternas situation Verkets
möjligheter till marknadsundersökningar och informationsinsatser förbätt-
ras.

Det bör ankomma på Konsumentverket att avgöra hur tillsynen lämp-
ligast bör utformas.

Två remissinstanser, Fastighetsmäklarförbundet och Semesterhus Fjäll
& Hav, har hävdat att promemorians förslag innebär att fastighetsmäklare
kommer att stå under tillsyn av såväl Konsumentverket som Fastighets-
mäklarnämnden. Regeringen vill med anledning härav påpeka att fastig-
hetsmäklare som står under tillsyn av Fastighetsmäklarnämnden inte far
bedriva näringsverksamhet av det slag som kommer att omfattas av den
nya lagen, varken själva eller såsom ombud för andra. En fastighets-
mäklare kan visserligen förmedla en upplåtelse eller överlåtelse av en
bostadsandel Konsumentverkets tillsyn kommer emellertid i sådana fall
inte att avse frågan om fastighetsmäklarna uppfyller sina skyldigheter
enligt fastighetsmäklarlagen. Det blir därför inte fråga om någon dubbel
tillsyn.

Prop. 1996/97:127

13 Skydd mot lagval som ger konsumenten ett
sämre skydd

Regeringens förslag: Om bostadslägenheten är belägen inom Euro-
peiska ekonomiska samarbetsområdet och rättsordningen i ett land
utanför samarbetsområdet är tillämplig på rättsförhållandet, skall
bestämmelserna i den nya svenska lagen tillämpas i den mån de ger
konsumenten ett bättre skydd i den aktuella frågan.

Promemorians förslag: I promemorian har det föreslagits att kon-
sumentens skydd skall avse endast det fallet att en lagvalsklausul i ett
avtal skulle medföra att konsumenten far ett sämre skydd än vad han
annars skulle ha (se promemorian s. 69).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har lämnat promemorians
förslag utan invändning.

Skälen för regeringens förslag: När ett avtal har anknytning till flera
olika länder måste det avgöras vilket lands lag som skall tillämpas på
avtalet. Lagvalet bestäms av internationellt privaträttsliga regler.

Den svenska internationella privaträtten på förmögenhetsrättens område

är i mycket liten utsträckning lagreglerad De bestämmelser som finns
bygger i allmänhet på internationella konventioner. I departementsprome-
morian Romkonventionen - införlivande med svensk rätt av EG-kon-
ventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Ds 1996:7) föreslås att
Sverige, i enlighet med vad som har överenskommits i samband med
Sveriges anslutning till Europeiska unionen, skall tillträda 1980 års EG-
konvention om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Romkonventionen).
Promemorian har remissbehandlats och ärendet bereds nu vidare i
Justitiedepartementet med sikte på en lagrådsremiss under våren 1997

Romkonventionens bestämmelser anger vilket lands lag som är tillämp-
lig på en avtalsförpliktelse när ett val måste göras mellan lagar i olika
länder Den lag som utpekas i konventionen skall tillämpas även om det
är lagen i en stat som inte är konventionsstat (se artikel 2)

Konventionens huvudprincip är att avtalsparterna har rätt att själva be-
stämma vilket lands lag som skall tillämpas på avtalsförhållandet (se
artikel 3 punkterna 1 och 2). I konventionen finns allmänna regler om
vilken lag som är tillämplig när parterna inte har träffat något avtal om
lagval (se artikel 4).

Om parterna inte har valt tillämplig lag, skall avtalet regleras av lagen
i det land som avtalet har närmast anknytning till (se artikel 4 punkten 1).
Som huvudregel gäller att avtalet skall antas ha närmast anknytning till
det land där den part som skall utföra den för avtalet karaktäristiska
prestationen vid tiden för avtalet har sin vanliga vistelseort eller, om det
gäller t.ex. ett företag, sitt huvudkontor. Om avtalet ingås som ett led i
den presterande partens förvärvsverksamhet, skall avtalet anses ha
närmast anknytning till det land där det huvudsakliga verksamhetsstället
är beläget eller, om det är avtalat att prestationen skall fullgöras vid ett
annat verksamhetsställe, lagen i det land där det verksamhetsstället är
beläget (se artikel 4 punkten 2). Om avtalet avser sakrätt eller nyttjande-
rätt till fast egendom, skall det emellertid antas ha närmast anknytning till
det land där egendomen är belägen (se artikel 4 punkten 3). Dessa
presumtioner gäller dock inte, om det visas att avtalet har närmare
anknytning till något annat land (se artikel 4 punkten 5).

Presumtionsregeln i punkten 3 gäller förutom avtal om köp även hyra,
pantsättning, servitut och andra rättigheter i den fasta egendomen Det
kan antas att regeln är tillämplig även vid överlåtelse eller upplåtelse av
bostadsrätt, trots att bostadsrätt enligt svensk rätt inte är att betrakta som
en nyttjanderätt till fast egendom (se 7 kap. 4 § jordabalken).

Beträffande vissa avtal i konsumentförhållanden gäller särskilda lagvals-
regler enligt artikel 5. Denna artikel är emellertid tillämplig endast på av-
tal om tillhandahållande av varor eller tjänster. Lagvalsreglerna i artikel 5
kan därför inte tillämpas på avtal om upplåtelse eller överlåtelse av
bostadsandelar.

Vad som sagts nu gäller som huvudregel även i frågor om ett avtals
materiella giltighet och dess giltighet till formen (se artiklarna 8 och 9)
Om ett avtal avser rätt till fast egendom, är det dock underkastat de
tvingande formkrav som ställs upp i lagen i det land där egendomen är
belägen (se artikel 9 punkten 6).

Konventionen är bindande för medlemsstaterna men anger uttryckligen

Prop. 1996/97:127

att om det i EG-rättsakter finns avvikande regler, så skall dessa tillämpas
(se artikel 20).

En tillämpning av Romkonventionens bestämmelser innebär att avtal om
upplåtelse eller överlåtelse av bostadsandelar avseende egendom belägen
i Sverige normalt kommer att vara underkastade svensk lag (jfr artikel 4
punkten 3). Utländsk rätt kan dock bli tillämplig, antingen på grund av
parternas eget lagval eller därför att avtalet enligt artikel 4 punkten 5
skall anses ha närmare anknytning till ett annat land än Sverige. Det bör
tilläggas att detta gäller enbart i de hänseenden som är aktuella i detta
lagstiftningsärende; de grundläggande formkrav som enligt svensk rätt
gäller vid t.ex. överlåtelse av fast egendom eller bostadsrätt måste alltid
iakttas (se artikel 9 punkten 6).

Av Romkonventionens bestämmelser följer också att om avtalet avser
rätt till egendom som är belägen utomlands, kommer det landets lagstift-
ning som regel att bli tillämplig. Den svenska lagstiftning som nu föreslås
kan dock bli tillämplig, antingen på grund av avtal mellan parterna eller
på grund av att avtalet med stöd av artikel 4 skall anses ha närmast
anknytning till Sverige.

De nu återgivna bestämmelserna kan innebära att lagen i en stat utanför
EU eller EES blir tillämplig på avtalet, t.ex. därför att parterna har avtalat
om att det landets lag skall tillämpas. Detta skulle kunna leda till att kon-
sumenten far ett sämre skydd än direktivet avser att tillförsäkra. I
artikel 9 i direktivet föreskrivs därför:

Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säker-
ställa att, oavsett vilken lagstiftning som är tillämplig, köparen inte
berövas det skydd som ges genom detta direktiv, om den fasta egendomen
är belägen inom en medlemsstats territorium.

I den nationella lagstiftningen måste det alltså införas en bestämmelse
som garanterar att konsumenten alltid när den berörda egendomen är
belägen inom unionen tillförsäkras det skydd som direktivet ger. Av EES-
avtalet följer att detsamma skall gälla när egendomen är belägen i en
EES-stat utanför unionen.

I promemorian har bestämmelsen utformats efter mönster av 13 §
avtalsvillkorslagen. Det innebär att den enbart har kommit att avse den
situationen att lagvalet regleras av parterna i avtalet. Enligt ingressen
(punkten 14) är det också detta direktivet tar sikte på. Artikel 9 innehåller
emellertid inte någon sådan begränsning utan gäller också andra situa-
tioner då konsumenten fått ett sämre skydd än vad direktivet kräver.
Promemorians förslag omfattar också avtal avseende egendom utanför
EES, trots att artikel 9 endast kräver att direktivets konsumentskydd skall
gälla då egendomen är belägen inom EES.

Enligt regeringens mening bör den svenska bestämmelsen utformas i
närmare anlutning till direktivet. Bestämmelsen bör sålunda begränsas till
att gälla avtal avseende egendom som är belägen inom EES. I fråga om
dessa avtal skall konsumenten tillförsäkras det skydd som direktivet ger.
Efter förebild av motsvarande bestämmelse i avtalsvillkorslagen bör det
ske genom att svenska domstolar åläggs att tillämpa den lag om konsu-
mentskydd vid avtal om tidsdelat boende som nu föreslås i sådana situa-
tioner där den lagen är förmånligare för konsumenten än lagen i det land

Prop. 1996/97:127

som utpekas enligt tillämpliga lagvalsregler. Det torde inte vara nödvän-
digt att föreskriva att lagen skall tillämpas i sin helhet. Konsumentskyddet
främjas bäst om bestämmelsen utformas så att lagen skall tillämpas ”1 den
mån” den ger konsumenten ett bättre skydd än den annars tillämpliga
rättsordningen.

Bestämmelsen kommer att ha betydelse främst för den civilrättsliga
regleringen i den nya lagen. De marknadsrättsliga bestämmelserna i den
nya lagen kommer enligt huvudregeln i svensk rätt att gälla så snart en
marknadsföringsåtgärd är inriktad på den svenska marknaden. Var mark-
nadsföringen har sitt ursprung saknar således normalt betydelse (jfr prop
1970:57 s. 92 f).

Prop. 1996/97:127

14 Ikraftträdande

Regeringens förslag: Den nya lagen skall träda 1 kraft den 1 juli
1997. Lagen skall vara tillämplig enbart på avtal som har ingåtts
efter ikraftträdandet.

Promemorians förslag: I promemorian har det föreslagits att lagen
skall träda i kraft den 29 april 1997 (se promemorian s. 71).

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har haft några invänd-
ningar mot promemorians förslag.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 12 1 direktivet skall med-
lemsstaterna sätta i kraft de lagar och andra bestämmelser som är nöd-
vändiga för att följa direktivet senast 30 månader efter det att det offent-
liggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Direktivet offent-
liggjordes den 29 oktober 1994 Det skall således vara genomfört senast
den 29 april 1997. Beredningsläget är emellertid sådant att lagen kan
träda i kraft tidigast den 1 juli 1997

I enlighet med allmänna principer blir den nya lagen tillämplig endast
på avtal som har ingåtts efter ikraftträdandet och på marknadsföring och
information efter denna tidpunkt. Det behövs därför inte några särskilda
övergångsbestämmelser om det.

15 Kostnader

Enligt den föreslagna lagen om avtal om konsumentskydd vid avtal om
tidsdelat boende skall Konsumentverket utöva tillsyn enligt lagen

Konsumentverket kan inledningsvis behöva genomföra en informations-
insats I projektrapporten har man konstaterat att den nordiska marknaden
för bostadsandelar för överskådlig framtid tycks bli relativt liten och att
man inte har kunnat notera några allvarligare eller mer omfattande konsu-
mentproblem inom Norden. Några mera omfattande insatser från Konsu-

mentverkets sida torde mot denna bakgrund inte bli nödvändiga
Regeringen anser därför att verkets nya uppgifter bör kunna klaras inom
ramen för tillgängliga resurser.

Inte heller i övrigt torde den nya regleringen komma att medföra några
nämnvärda kostnader för stat eller kommun

16 Författningskommentar

16.1 Förslaget till lag om konsumentskydd vid avtal om
tidsdelat boende

Den föreslagna lagen ansluter nära till EG-direktivet ”om skydd för
köparna vad avser vissa aspekter i avtal om nyttjanderätten till fast egen-
dom på tidsdelningsbasis” (94/47/EG). För lagen gäller allmänna
principer om tolkning och tillämpning av svensk lag. Eftersom be-
stämmelserna bygger på ett EG-direktiv och i stora delar förutsätts ha
samma innebörd som i direktivet, bör dock vägledande uttalanden i de
svenska förarbetena inte förekomma på samma sätt som vid rent nationell
lagstiftning. Tolkningen av bestämmelser som går tillbaka på direktivet
kan ytterst bli en fråga för EG-domstolen.

Inledande bestämmelser

1 §

Denna lag tillämpas då en näringsidkare till en konsument upplåter eller
överlåter en rätt att periodvis nyttja en bostadslägenhet (bostadsandel),
om

1. avtalet ingås för en tid av minst tre år eller inte är tidsbegränsat,
och

2. bostadslägenheten får nyttjas under en eller flera regelbundet åter-
kommande tidsperioder som är bestämda i avtalet eller som kan bestäm-
mas med ledning av det.

Lagen gäller också när en näringsidkare har åtagit sig att som ombud
upplåta eller överlåta en sådan rätt till en konsument.

Paragrafen innehåller bestämmelser om lagens tillämpningsområde. Frå-
gan har behandlats i avsnitt 6.

Av första stycket framgår att lagen är tillämplig endast i konsumentför-
hållanden. Begreppen konsument och näringsidkare definieras i 2 §.

Lagen gäller både vid upplåtelse och vid överlåtelse av rätt att periodvis
nyttja en bostadslägenhet. Denna rätt benämns i lagen ”bostadsandel”. Att
begreppet bostadslägenhet har använts innebär att avtalet skall innefatta
en rätt att helt eller till inte oväsentlig del nyttja ett hus eller en del av ett
hus som bostad (jfr 12 kap. 1 § jordabalken).

Lagen avser sådana överlåtelser som görs av en näringsidkare till en
konsument och det kan således förutsättas att nyttjanderätten alltid över-
låts mot ersättning. Det har därför inte ansetts nödvändigt att, som en

Prop. 1996/97:127

remissinstans har föreslagit, uttryckligen ange att upplåtelsen eller över-
låtelsen skall ske mot ersättning.

I paragrafen anges att upplåtelsen eller överlåtelsen skall avse en rätt
att nyttja en bostadslägenhet. Med detta avses varje rätt som innefattar en
rätt till nyttjande av egendomen och således även äganderätt.

Det förhållandet att avtalet måste avse ”en bostadslägenhet” innebär inte
att det i avtalet alltid måste anges en bestämd lägenhet. Lagen torde bli
tillämplig även om det i avtalet anges endast att det berättigar köparen att
bo i någon av de lägenheter som tillhör en angiven semesteranläggning.

En särskild fråga som har tagits upp under remissbehandlingen är om
s.k. poängsystem kommer att omfattas av lagen. Ett poängsystem innebär
i korthet att köparen förvärvar ett visst antal poäng i stället för en viss
bostadsandel. De poäng som köparen disponerar över används som betal-
ning vid utnyttjande av en bostadslägenhet.

För att en upplåtelse eller överlåtelse av en bostadsandel skall omfattas
av lagen krävs att det råder en viss regelbundenhet i nyttjandet (se nedan
under punkten 2). Dessutom krävs att bostadslägenheten är någorlunda
preciserad. Ett avtal som ingår i ett poängsystem kan därför i vissa fall,
beroende på hur det har utformats, komma att omfattas av lagen, men
faller i andra fall utanför lagens tillämpningsområde.

Enligt punkten 1 är lagen begränsad till att avse avtal som har ingåtts
för minst tre år eller som inte har tidsbegränsats. Någon inskränkning i
tillämpningsområdet till avtal där brukstiden skall överskrida någon viss
tid görs inte. Lagens tillämpningsområde är i detta avseende vidare än
vad direktivet kräver (se avsnitt 7).

Enligt punkten 2 är lagen tillämplig endast om bostadslägenheten skall
nyttjas under vissa bestämda eller bestämbara regelbundet återkommande
tidsperioder. Uttrycket bestämbara tidsperioder tar sikte på avtal där tid-
punkten inte är preciserad i förväg men i efterhand kan fastställas enligt
fasta kriterier, t.ex. rullande scheman eller liknande överenskommelser.
Lagen är inte tillämplig när syftet med upplåtelsen eller överlåtelsen är
att hela nyttjanderätten skall tillkomma en och samma person och någon
uppdelning i tidsperioder därför inte blir aktuell Det innebär att ei t
förvärv av samtliga bostadsandelar i lägenheten inte omfattas av lagen.

För att lagen skall bli tillämplig fordras också att det är fråga om en
upplåtelse eller överlåtelse som görs av en näringsidkare. Av bestämmel-
sen i andra stycket framgår att lagen i ett visst fall kan tillämpas även om
konsumentens motpart inte själv är näringsidkare Detta överensstämmer
med vad som sägs i artikel 2 tredje strecksatsen i direktivet. Bestämmel-
sen avser det fallet att en näringsidkare fatt i uppdrag att upplåta eller
överlåta rättigheten som ombud för upplåtaren eller överlåtaren. Det
förhållandet att upplåtaren eller överlåtaren anlitar en fastighetsmäklare
är däremot i sig inte tillräckligt för att lagen skall bli tillämplig.

2§

I lagen avses med

konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål

Prop. 1996/97:127

som faller utanför näringsverksamhet,
näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål
som har samband med den egna näringsverksamheten.

Prop. 1996/97:127

Konsument- och nänngsidkarbegreppen är konstruerade med 2 § avtals-
villkorslagen som förebild. Frågan har behandlats i avsnitt 8

Konsument

Definitionen är konstruerad på samma sätt som i avtalsvillkorslagen (se
prop 1994/95:17 s. 87 f).

Förvärvaren skall anses vara konsument om den bostadsandel som för-
värvas är avsedd huvudsakligen för ändamål som faller utanför närings-
verksamheten. Lagen gäller alltså även om bostaden är avsedd att till en
viss mindre väsentlig del användas till annat än enskilt ändamål.

Endast fysiska personer är att anse som konsumenter. Lagen är alltså
inte tillämplig om köparen är t.ex. ett bolag eller en förening.

Ytterligare ledning för tolkning av konsumentbegreppet kan hämtas i
förarbetena till bl.a. konsumentköplagen (se prop. 1989/90:89 s. 59 f).

Näringsidkare

Även definitionen av näringsidkare är utformad efter mönster av 2 §
avtalsvillkorslagen. I sak torde definitionen ha samma innebörd som
näringsidkarbegreppet i andra konsumenträttsliga lagar (se prop.
1994/95:17 s 88 f.)

Den som är näringsidkare men som i ett enskilt fall överlåter en
bostadsandel i egenskap av privatperson är inte att anse som närings-
idkare enligt lagens mening Näringsidkaren handlar då inte för ändamål
som har samband med den egna näringsverksamheten

Ytterligare ledning för tolkning av näringsidkarbegreppet kan hämtas i
förarbetena till bl.a. konsumentköplagen (se prop. 1989/90:89 s. 60).

Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till
nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne.

Av paragrafen framgår att lagen är tvingande till konsumentens förmån
på så sätt att denne inte är bunden av avtalsvillkor som i jämförelse med
lagens bestämmelser är till nackdel för honom.

Att lagen är tvingande far betydelse för avtalsvillkor som innebär att
konsumenten på förhand godtar inskränkningar av sina rättigheter enligt
lagen Paragrafen hindrar däremot inte att konsumenten i ett konkret fall
avstår från en befogenhet eller en förmån sedan den väl har aktualiserats.

Bestämmelsen motsvarar bestämmelser i annan lagstiftning på konsu-
mentområdet, t.ex. 3 § konsumentköplagen och 4 § konsumentkreditlagen
(se avsnitt 5).

Frågan om vad som gäller om avtalet innehåller villkor som anger att
lagen i ett land utanför EES skall tillämpas regleras i 18 §

Information m.m.

4§

Näringsidkaren skall lämna skriftlig information till den som begär
upplysningar om en bostadsandel. Informationen skall innehålla

1. uppgift om näringsidkarens namn, adress och rättsliga status,

2. uppgift om bostadslägenhetens ägares namn, adress och rättsliga
status, om ägaren är någon annan än näringsidkaren,

4. en beskrivning av bostadslägenheten och uppgift om var den är
belägen,

5. en beskrivning av de tjänster och gemensamma anläggningar som
konsumenten skall få tillgång till och villkoren för detta,

6. uppgift om principerna för hur underhåll, reparation, administration
och förvaltning sköts,

7. uppgift om priset för rättigheten, en uppskattning av vad
konsumenten skall betala för att använda gemensamma anläggningar och
tjänster samt uppgift om grunderna för beräkning av löpande avgifter,
skatter och administrativa kostnader,

8. uppgift om huruvida det är möjligt att delta i ett utbytes- eller
vidareförsäljningssystem samt, när en sådan möjlighet finns, uppgift om
vad det kostar och om vem konsumenten skall vända sig till för att få
delta i systemet,

9. uppgift om att konsumenten enligt II § har rätt att kräva återgång
av avtalet,

10. uppgift om innebörden av konsumentens ångerrätt enligt 12 §, om
förbudet enligt 13 § mot betalning under ångerfristen och om de
kostnader som konsumenten enligt 14 § kan bli skyldig att svara för om
ängerrätten utnyttjas,

11. uppgift om vad som gäller enligt 16 § beträffande vissa kreditavtal
vd återgång eller frånträdande av upplåtelse- eller överlåtelseavtalet,

13. uppgift om var man kan få ytterligare information.

1 all reklam som avser en bostadsandel skall det anges var den
skriftliga informationen finns tillgänglig.

Paragrafen handlar om näringsidkarens skyldighet att tillhandahålla skrift-
lig information om de bostadsandelar som bjuds ut till försäljning. Frågan
har behandlats i avsnitt 9.1 Reglerna motsvarar artikel 3.1 i direktivet.

I promemorian har angetts att informationen skall vara skriftlig och att
den skall tillhandahållas var och en som begär det. Under remissbehand-
lingen har hävdats att informationen skall lämnas till konsumenten utan
att han eller hon har begärt det. Ett sådant krav skulle försvåra närings-
idkarens verksamhet utan att från konsumentsynpunkt ge några mot-
svarande fördelar. Paragrafen har därför utformats - i överensstämmelse

Prop. 1996/97:127

4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 127

med direktivet - så att en näringsidkare är skyldig att lämna skriftlig
information först om någon begär upplysning om bostadsandelen. När en
begäran om information har framställts är näringsidkaren dock skyldig att
självmant lämna alla de upplysningar som anges i paragrafen, oavsett om
konsumenten har frågat efter dem.

Av sista stycket framgår att det i all reklam som avser en bostadsandel
skall anges var den skriftliga informationen finns tillgänglig.

Varken i direktivet eller i promemorians lagförslag föreskrivs någon rätt
för köparen att fa informationen på något särskilt språk. Under remiss-
behandlingen av promemorian har emellertid ifrågasatts om inte en sådan
rätt borde införas. Någon sådan bestämmelse har dock inte tagits in i
propositionens lagförslag. Näringsidkaren har ett eget intresse av att så
många personer som möjligt förstår den skriftliga informationen Det kan
därför förutsättas att näringsidkaren normalt översätter informationen till
ett språk som konsumenterna förstår. En skyldighet att översätta informa-
tionen till den enskilde konsumentens språk har emellertid ansetts bli allt-
för betungande för näringsidkaren.

Som tidigare sagts innehåller bilagan till direktivet en förteckning över
de uppgifter som avtalet minst skall innehålla. Enligt artikel 3.1 skall
vissa av dessa uppgifter lämnas redan i den skriftliga informationen

Förteckningen i bilagan har följande innehåll

a) Parternas identitet och hemvist, inbegripet särskild information om
säljarens rättsliga status vid tidpunkten för slutandet av avtalet samt
ägarens identitet och hemvist.

b) Karaktären på den rättighet, som avtalet avser och en bestämmelse
som anger villkoren för utövandet av den rättigheten inom den med-
lemsstats territorium där den berörda egendomen är belägen och om
dessa villkor har uppfyllts eller, om de inte har uppfyllts, vilka villkor
som återstår att uppfylla.

c) När avtalet avser bestämd fast egendom, en tillförlitlig beskrivning av
egendomen och uppgift om var den är belägen.

d) Om den fasta egendomen håller på att byggas

1) hur långt bygget kommit,

2) en rimlig beräkning av när bygget kan vara färdigt,

3) i fråga om bestämd fast egendom, numret på bygglovet eller byggnads-
tillståndet och den behöriga myndighetens namn och fullständiga adress,

4) hur långt arbetet kommit med de tjänster som gör den fasta
egendomen fullt användbar (gas, elektricitet, vatten och telefonledningar),

5) en garanti för färdigställandet av den fasta egendomen och en garanti
för återbetalning av betalning som gjorts, om egendomen inte blir
färdigställd och villkoren för dessa garantier.

e) Tjänster (belysning, vatten, underhåll, sophämtning) som köparen har
eller kommer att få tillgång till och villkoren för detta.

f) Gemensamma anläggningar såsom simbassäng, bastu m.m. som
köparen har eller kommer att få tillgång till, och vid behov villkoren för
detta.

g) De principer som utgör grunden för underhåll, reparation, administra-
tion och förvaltning av den fasta egendomen.

h) Närmare angivande av den period inom vilken den rätt som avtalet
avser kan utövas och, vid behov, dess längd. Den dag då köparen kan
börja utöva sin rätt enligt avtalet.

i) Det pris som köparen skall betala för att utöva sin rätt enligt avtalet.
En uppskattning av det belopp som köparen skall betala för att använda

Prop. 1996/97:127

gemensamma anläggningar och tjänster. Grunderna för beräkningen av
avgifter för användandet av egendomen, de obligatoriska avgifterna (t. ex.
skatter och avgifter) och de administrativa kostnaderna (t.ex. förvaltning,
underhåll och reparationer).

j) En bestämmelse om att köpet inte kommer att resultera i andra
kostnader, avgifter och skyldigheter än dem som anges i avtalet.

k) Om det är möjligt eller inte att delta i ett utbytes- eller vidareförsälj-
ningssystem för de avtalade rättigheterna vilket ordnas av säljaren eller
en tredje part som anges av säljaren i avtalet, och eventuella kostnader
för detta.

l) Upplysningar om rätten att häva eller frånträda avtalet och till vem en
förklaring om hävning eller frånträdande skall lämnas, samt de sätt på
vilka en sådan förklaring kan lämnas. Närmare angivande av kostnader-
nas karaktär och de belopp som köparen kommer att bli skyldig att
betala enligt artikel 5.3, om han utnyttjar sin rätt att frånträda avtalet.
I förekommande fall, uppgifter om hur annullering av ett kreditavtal som
är knutet till köpeavtalet kan göras i händelse av hävning eller från-
trädande av avtalet.

m) Dag och plats för varje parts undertecknande av avtalet.

Enligt artikel 3.1 är det endast uppgifterna i punkterna a - g, i och 1 i bi-
lagan som skall ingå i den skriftliga informationen. Uppgifterna skall vara
”kortfattade och relevanta”. Som anges nedan har det ansetts att den
svenska lagen bör ställa krav på att även de uppgifter som anges i punk-
ten k skall ingå i den skriftliga informationen.

Punkterna 1 och 2 i paragrafen motsvarar i huvudsak punkten a i bila-
gan.

Enligt punkten I skall näringsidkarens namn, adress och rättsliga status
anges. Kravet på angivande av rättslig status innebär att det i fråga om
en juridisk person måste anges om det är fråga om t.ex. ett aktiebolag
eller ett handelsbolag. Framgår detta redan av den angivna firman,
behöver givetvis inte några ytterligare uppgifter av detta slag lämnas.

Uppgift om ägarens namn, adress och rättsliga status skall enligt
punkten 2 anges, om ägaren är någon annan än näringsidkaren. Så kan
vara fallet om näringsidkaren har åtagit sig att sälja bostadsandelen för
någon annans räkning eller om bostadslägenheten ägs av en bostadsrätts-
förening.

Punkten 3 i paragrafen motsvarar punkten b i bilagan till direktivet. Den
föreskriver att det skall lämnas en beskrivning av den rättighet som upp-
låts eller överlåts. Av den beskrivningen måste givetvis framgå om det
är fråga om t.ex. äganderätt eller nyttjanderätt Som regel torde detta dock
inte vara tillräckligt för att konsumenten skall fa en fullständig bild av
den rättighet som marknadsförs. Det har visserligen inte ansetts nödvän-
digt att, som en remissinstans förordat, uttryckligen föreskriva att uppgift
skall lämnas om bostadsandelens juridiska status. Även utan en sådan
bestämmelse torde det emellertid vara nödvändigt för näringsidkaren att
lämna en ingående beskrivning av rättighetens juridiska natur.

I punkten 3 har vidare föreskrivits att informationen skall innehålla upp-
gift om villkoren enligt gällande rätt för att rättigheten skall kunna
utövas. De villkor som det här kan vara fråga om kan t.ex. utgöras av
krav på myndighetstillstånd. Det kan också vara aktuellt för
näringsidkaren att informera om att en överlåtelse av en bostadsrätt är

Prop. 1996/97:127

giltig endast om förvärvaren antas som medlem i föreningen (se 6 kap.
5 § bostadsrättslagen). Med anledning av en remissynpunkt har det
dessutom uttryckligen angetts att informationen även skall innehålla
uppgift om villkoren har uppfyllts eller, om de inte har uppfyllts, vilka
villkor som återstår att uppfylla.

Punkten 4 i paragrafen motsvarar punkten c i bilagan till direktivet. En
beskrivning av en bostadslägenhet belägen i Sverige bör innehålla uppgift
om den fasta egendomens fastighetsbeteckning Härutöver bör givetvis
förekommande byggnader m.m. beskrivas.

Punkten 5 i paragrafen motsvarar punkterna e och f i bilagan. Med
”tjänster” avses enligt bilagan till direktivet belysning, vatten, underhåll
och sophämtning. Exempel på ”gemensamma anläggningar” är enligt bila-
gan till direktivet simbassäng, bastu m.m. Med ”villkor” avses exempelvis
förutsättningarna för att en viss tjänst skall tillhandahållas eller upp-
delningen av de rättigheter eller plikter som kan vara knutna till gemen-
samma anläggningar.

Punkten 6 i paragrafen motsvarar punkten g i bilagan

Punkten 7 i paragrafen motsvarar punkten i i bilagan. I bestämmelsen
regleras vilka uppgifter om de ekonomiska villkoren som skall anges i
informationen

Priset för själva rättigheten, dvs. priset för bostadsandelen, skall vara
preciserat, medan uppgiften om kostnaderna för användandet av gemen-
samma anläggningar och tjänster endast behöver anges överslagsmässigt
Uttrycken ”löpande avgifter, skatter och administrativa kostnader” i
paragrafen motsvarar uttrycken ”avgifter för användandet av egendomen”
samt ”de obligatoriska avgifterna (t.ex. skatter och avgifter)” i bilagan.
Exempel på ”administrativa kostnader” i paragrafen är enligt bilagan
kostnader för förvaltning, underhåll och reparationer.

Punkten 8 ger uttryck för vad som anges i punkten k i bilagan. Som har
angetts i avsnitt 9.1 skall näringsidkaren vara skyldig att i informationen
lämna uppgift om huruvida det är möjligt att delta i ett utbytes- eller
vidareförsäljningssystem. Är det möjligt, skall informationen även inne-
hålla uppgift om vem konsumenten kan vända sig till, om han eller hon
vill delta i systemet, och om vad det kostar.

En motsvarande bestämmelse ingår i promemorieförslagets 7 §, som
föreskriver vad avtalet skall innehålla

Punkterna 9 - 12 i paragrafen motsvarar punkten 1 i bilagan till direk-
tivet

Av punkten 1 i bilagan framgår att upplysning skall lämnas om rätten
att ”häva eller frånträda” avtalet. I den svenska lagen används i stället för
ordet ”hävning” ordet ”återgång” (se avsnitt 10.2). I 11 § finns bestäm-
melser om konsumentens möjligheter att kräva avtalets återgång om det
inte är komplett, i 12 § bestämmelser om rätt för konsumenten att ångra
köpet och i 13 § en bestämmelse om att konsumenten inte far krävas på
någon betalning innan ångerfnsten löpt ut Av 14 § andra stycket framgår
att konsumenten, om han eller hon utövar sin ångerrätt, kan bli skyldig
att betala sådana kostnader som är föranledda av avtalet enbart i vissa
avgränsade fall. I punkten 1 i bilagan till direktivet anges att upplysning
skall lämnas om dessa kostnaders karaktär och de belopp som konsumen-

Prop. 1996/97:127

ten kan bli skyldig att betala I punkterna 9 respektive 10 i förevarande
paragraf anges att upplysning skall lämnas om innehållet i 11 respektive
12-14 §§.

Enligt artikel 7 i direktivet skall vissa kreditavtal upphöra att gälla ”utan
påföljd” om avtalet återgår eller frånträds. En särskild bestämmelse har
därför tagits in i 16 § i den svenska lagen (se närmare kommentaren till
16 §). Av hänvisningen i artikel 3.1 i direktivet till punkten 1 i bilagan
följer att upplysning om detta skall lämnas i den skriftliga informationen
Detta anges därför i förevarande paragraf i punkten 11

Enligt punkten 1 i bilagan till direktivet skall den skriftliga informatio-
nen också innehålla upplysning om till vem konsumenten skall lämna
besked, om han vill utnyttja sin rätt, samt på vilka sätt förklaringen skall
lämnas Av artikel 5.2 följer att meddelandet skall lämnas ”på ett sätt som
enligt nationell lagstiftning kan styrkas till den person, vars namn och
adress har angetts i avtalet för detta ändamål”. En bestämmelse som upp-
fyller detta krav har tagits in i 15 §. I punkten 12 i förevarande paragraf
har uppställts ett krav på att upplysningar om detta skall lämnas i den
skriftliga informationen

I punkten 13 i paragrafen anges, i enlighet med artikel 3.1 i direktivet,
att det av den skriftliga informationen skall framgå hur ytterligare infor-
mation kan erhållas.

Andra stycket motsvarar artikel 3.3. I all reklam som avser en
bostadsandel skall således anges var den skriftliga informationen kan
erhållas. Med anledning av ett remissuttalande finns det anledning att
anmärka att bestämmelsen bör tolkas så att informationskravet endast
gäller reklam som avser den aktuella anläggningen.

Vissa av de krav på uppgifter som bilagan innehåller är inte möjliga att
lämna redan i den skriftliga informationen. Det är t.ex. självfallet inte
möjligt att där identifiera konsumenten (punkten a i bilagan) och inte
heller att precisera tidsperioden för brukandet av bostaden (punkten h i
bilagan) Att själva avtalet skall innehålla sådana uppgifter framgår av 8 §
andra stycket

5§

Om bostadslägenheten tnte är färdigställd, skall den skriftliga in-
formation som avses i 4 § även innehålla uppgift om

1. hur långt bygget har kommit,

2. när bostadslägenheten och sådana gemensamma anläggningar som
konsumenten skall få tillgäng till kommer att vara färdigställda,

3. hur långt arbetet har kommit med gas, elektricitet, vatten, telefon-
ledningar och andra sådana tjänster som skall göra bostadslägenheten
fullt användbar,

4. beteckningen på bygglov eller motsvarande tillstånd samt den myn-
dighet som ansvarar för tillståndet och myndighetens adress, och

5. den säkerhet som ställs enligt 10 §.

Upplysning skall också lämnas om att näringsidkaren inte får kräva
eller ta emot betalning innan säkerhet har ställts enligt 10 §.

Prop. 1996/97:127

(Jfr 5 § i promemorians lagförslag)

Bland de uppgifter som näringsidkaren enligt artikel 3.1 är skyldig att
lämna redan i den skriftliga informationen ingår ”kortfattade och relevan-
ta” uppgifter enligt punkten d i bilagan till direktivet. Punkten d i bilagan
gäller bara ”om den fasta egendomen håller på att byggas”. Bestämmel-
serna har därför tagits in i en särskild paragraf i den svenska lagen.

Om näringsidkaren saluför rättigheter att utnyttja bostadslägenheter som
ännu inte är färdigställda, skall den skriftliga informationen innehålla
uppgift om:

1) hur långt bygget kommit,

2) en rimlig beräkning av när bygget kan vara färdigt,

3) i fråga om bestämd fast egendom, numret på bygglovet eller bygg-
nadstillståndet och den behöriga myndighetens namn och fullständiga
adress,

4) hur långt arbetet kommit med de tjänster som gör den fasta
egendomen fullt användbar (gas, elektricitet, vatten och telefonledningar),

5) en garanti för färdigställandet av den fasta egendomen och en garanti
för återbetalning av betalning som gjorts, om egendomen inte blir färdig-
ställd och villkoren för dessa garantier.

I promemorian har angetts att en uppgift om när bostaden och gemen-
samma anläggningar kommer att vara färdiga (punkten d 2) även torde
tillgodose syftet bakom direktivets krav på att det skall anges ”hur långt
bygget har kommit” (punkten d 1) och ”hur långt arbetet kommit med de
tjänster som gör den fasta egendomen fullt användbar” (punkten d 4)
Såsom några remissinstanser har anmärkt kan emellertid de uppgifter som
anges i punkten d 1 och d 4 i bilagan antas ge köparen en bättre
möjlighet att göra en egen bedömning av näringsidkarens påstående om
när bygget kan antas vara färdigt. I punkten 1 anges därför att den
skriftliga informationen skall innehålla uppgift om hur långt bygget har
kommit. Vidare anges i punkten 2 att informationen skall innehålla
uppgift om när bostadslägenheten och sådana gemensamma anläggningar
som konsumenten skall fa tillgång till kommer att vara färdigställda.

Av punkten 3, som motsvarar punkten d 4 i direktivet, framgår att infor-
mationen också skall innehålla uppgift om hur långt arbetet har kommit
med de tjänster som gör bostadslägenheten fullt brukbar.

Punkten 4 i paragrafen motsvarar punkten d 3 i bilagan till direktivet.
För svenska förhållanden finns bestämmelser om bygglov i plan- och
bygglagen (1987:10). Ansökningar om bygglov prövas enligt 8 kap. 19 §
av byggnadsnämnden. När ansökan görs skall de ritningar, beskrivningar
och uppgifter i övrigt som behövs för prövningen lämnas in (8 kap.
20 §). Direktivets krav på att uppgift om numret på bygglovet skall läm-
nas torde vara uppställt för att konsumenten skall ha möjlighet att
kontrollera näringsidkarens uppgifter. När det gäller upplåtelse eller
överlåtelse av andelar i bostäder belägna i Sverige torde det vara till-
räckligt med att uppgift lämnas om dels fastighetsbetecknmgen, vilket
krävs redan enligt 4 § punkten 4, dels namn på och adress till den bygg-
nadsnämnd som beviljat bygglovet samt aktuellt diarienummer hos
nämnden.

Punkten 5 motsvarar punkten d 5 i bilagan till direktivet. Frågan har

Prop. 1996/97:127

behandlats i avsnitt 9.4. I 10 § finns en bestämmelse om att näringsid-
karen är skyldig att ställa godtagbar säkerhet för att konsumenten, om
bostadslägenheten eller gemensamma anläggningar inte färdigställs, far
tillbaka pengar som har betalats. Av 13 § andra stycket framgår att
näringsidkaren inte far kräva eller ta emot betalning innan sådan säkerhet
har ställts. Detta skall också framgå av den skriftliga informationen

6§

I fråga om underlåtelse att lämna information enligt 4 och 5 §§ skall
marknadsföringslagen (1995:450) tillämpas.

Paragrafen saknar motsvarighet i promemorian. Den har utformats efter
förebild av 7 § tredje stycket lagen (1992:1672) om paketresor. Bestäm-
melsen har behandlats i avsnitt 9.1.

Hänvisningen till marknadsföringslagen innebär att den näringsidkare
som inte iakttar bestämmelserna i 4 och 5 §§ bl a kan åläggas att lämna
den information som saknas (se 15 § marknadsföringslagen). Ett sådant
åläggande skall förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehöv-
ligt (se 19 §). Vidare gäller att en näringsidkare som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot ett åläggande skall ersätta den skada som konsu-
menten eller en annan näringsidkare därigenom har drabbats av (se 29 §).
För näringsidkaren gäller också viss upplysningsskyldighet (se 34 -
37 §§)•

En talan om åläggande för näringsidkaren att lämna den information
som saknas kan väckas vid Stockholms tingsrätt av bl a. Konsument-
ombudsmannen (se 38 §). I fall som inte är av större vikt far Konsument-
ombudsmannen meddela ett informationsföreläggande (se 21 §).

Bestämmelser om överklagande finns i 42 och 43 §§.

Avtalet

Ett avtal om upplåtelse eller överlåtelse av en bostadsandel skall
upprättas skriftligen och undertecknas av parterna.

Avtalet skall upprättas på något av de officiella språken i det land där
konsumenten är bosatt eller är medborgare. Konsumenten väljer vilket av
språken som skall användas.

Paragrafen motsvarar 6 § i promemorian.

Första stycket innehåller ett krav på att avtalet skall vara skriftligt och
att det skall undertecknas av parterna. Frågan har behandlats i avsnitt 9.2.
Krav på skriftlig form uppställs i artikel 4 första strecksatsen i direktivet.

Prop. 1996/97:127

Att det skall vara undertecknat framgår, indirekt, av punkten m i bilagan
till direktivet.

I andra stycket finns bestämmelser om vilket språk konsumenten har
rätt att fa avtalet upprättat på. Frågan har behandlats i avsnitt 9.2.
Motsvarande bestämmelser finns i artikel 4 andra strecksatsen i direktivet

Av tredje stycket framgår att en översättning till språket i det land där
bostadslägenheten är belägen alltid skall lämnas, om landet i fråga hör till
EES. Om avtalet inte är upprättat eller översatt på föreskrivet sätt, har
konsumenten enligt 11 § rätt att kräva återgång av avtalet inom viss tid.
I enligt med vad som anges i direktivet skall översättningen vara
”bestyrkt”.

Avtalet skall innehålla de uppgifter och beskrivningar som anges i 4 §
första stycket och 5 §.

I avtalet skall följande också anges:

1. konsumentens namn och adress,

2. dagen och platsen för undertecknandet,

3. de tidsperioder under vilka bostadslägenheten får nyttjas, och

4. den dag dä konsumenten kan börja utnyttja sin rätt.

Av avtalet skall det vidare framgå att avtalet inte kommer att föranleda
andra kostnader, avgifter eller förpliktelser för konsumenten än de som
har angetts i avtalet.

Paragrafen motsvarar 7 § i promemorians förslag.

I första stycket görs en hänvisning till 4 § första stycket och 5 §. I
dessa paragrafer finns bestämmelser om vilken skriftlig information en
näringsidkare som saluför bostadsandelar är skyldig att lämna en konsu-
ment som begär information.

I artikel 3.1 anges att den skriftliga informationen skall innehålla vissa
av de uppgifter som avtalet, enligt bilagan till direktivet, minst skall inne-
hålla. De flesta av dessa uppgifter har behandlats i kommentaren till
4 och 5 §§, där också innehållet i bilagan har återgetts (se kommentaren
till 4 §).

Andra stycket punkten 1 motsvarar delvis punkten a i bilagan till direk-
tivet. Direktivets krav på personuppgifter om näringsidkaren respektive
ägaren till bostadsandelen har tagits in i 4 § första och andra punkterna.

Punkten 2 motsvarar punkten m i bilagan till direktivet.

Punkterna 3 och 4 i paragrafens andra stycke motsvarar punkten h i
bilagan till direktivet.

Tredje stycket i paragrafen motsvarar punkten j i bilagan till direktivet.

9§

Konsumenten får åberopa en uppgift eller beskrivning som har lämnats
enligt 4 § första stycket eller 5 § även om en avvikande uppgift eller
beskrivning har lämnats i avtalet. Detta gäller dock inte om avvikelsen
särskilt har angetts i avtalet och

Prop. 1996/97:127

1. parterna har träffat en uttrycklig överenskommelse om att avtalet får
avvika från den skriftliga informationen, eller

2. avvikelsen är en följd av omständigheter utanför näringsidkarens
kontroll.

Paragrafen motsvarar 8 § i promemoneförslaget Den reglerar vad som
gäller när den skriftliga informationen och avtalet inte stämmer överens.
Denna fråga har behandlats i avsnitt 9.3.

Motivet för att bestämmelserna tagits in i direktivet torde vara att en
konsument måste kunna lita på att näringsidkaren håller fast vid löften i
form av uppgifter som lämnats vid marknadsföringen av bostadsandelar.
Näringsidkaren skall inte, genom att i avtalet skriva in en mer eller
mindre svårtillgänglig bestämmelse, ha möjlighet att ta tillbaka vad han
lovat i marknadsföringen

Av paragrafen, som motsvarar artikel 3.2 andra och tredje styckena,
framgår att konsumenten vid avvikelse mellan den skriftliga informatio-
nen och avtalet far åberopa den skriftliga informationen mot närings-
idkaren. Denna huvudregel gäller dock inte i ett par, i paragrafen angivna
fall.

En grundläggande förutsättning för att huvudregeln skall fa frångås är
att det i avtalet särskilt har angetts att en viss uppgift avviker från vad
som angetts i den skriftliga informationen. Därutöver måste endera av två
förutsättningar föreligga. Den ena av dessa är att parterna har träffat en
uttrycklig överenskommelse om att avtalet far avvika från den skriftliga
informationen. För att denna förutsättning skall vara uppfylld räcker det
inte med att man i avtalet konstaterar att det i något avseende avviker
från den skriftliga informationen. Det måste också finnas en formaliserad
överenskommelse om att avtalet far avvika från den skriftliga informa-
tionen. Den andra - alternativa - förutsättningen är att avvikelsen beror
på en omständighet utanför näringsidkarens kontroll.

Med anledning av ett remisspåpekande bör det anmärkas att det ligger
i sakens natur att överenskommelsen mellan näringsidkaren och konsu-
menten om att avvika från vad som angetts i den skriftliga informationen
måste ha ingåtts innan avtalet undertecknas. En uttrycklig erinran i
paragrafen om detta har ansetts obehövlig.

År bostadslägenheten eller gemensamma anläggningar under uppförande,
skall näringsidkaren ställa betryggande säkerhet för att konsumenten får
tillbaka vad som betalats, om lägenheten eller anläggningarna inte
färdigställs.

I paragrafen uppställs ett särskilt krav på en näringsidkare som saluför
bostadsandelar som ännu inte är färdigbyggda. Frågan har behandlats i
avsnitt 9.4.

Av paragrafen framgår att den säkerhet som näringsidkaren ställer skall
vara ”betryggande”. Några remissinstanser har ansett att det av bestäm-
melsen bör framgå hur säkerheten skall ställas och vilka villkor som skall

Prop. 1996/97:127

gälla för säkerheten. Det har emellertid inte ansetts nödvändigt att reglera
dessa frågor i lagtexten. Som regel far förutsättas att säkerheten, för att
vara betryggande, skall ha lämnats av en bank eller av annan som kan
erbjuda likvärdig säkerhet.

Konsumentens rätt att låta avtalet återgå

U §

Om avtalet inte har upprättats i enlighet med 7 § eller inte innehåller de
uppgifter och beskrivningar som föreskrivs i 8 §, är konsumenten inte
bunden av avtalet. Detsamma gäller om näringsidkaren inte enligt 7 §
tredje stycket lämnar konsumenten en bestyrkt översättning av avtalet.

En konsument som vill att avtalet skall återgå på grund av ett för-
hållande som anges i första stycke skall lämna meddelande om detta till
den person som enligt avtalet skall ta emot ett sådant meddelande. Om
en begäran om återgång grundas på att bestämmelserna i 7 § andra eller
tredje stycket eller 8 § inte är uppfyllda, skall meddelandet lämnas inom
tre månader från det att avtalet undertecknades. Annars har konsumenten
förlorat sin rätt att kräva att avtalet skall återgå.

Paragrafen handlar om konsumentens rätt att kräva återgång av ett avtal
som har upprättats utan att lagens föreskrifter iakttagits. Den motsvarar
i huvudsak artikel 5.1 andra strecksatsen i direktivet. Frågan har behand-
lats i avsnitt 10.2.

Bestämmelsen i första stycket är konstruerad på samma sätt som 5 §
första stycket hemförsäljningslagen Den innebär att konsumenten blir
bunden av avtalet endast om det är skriftligt och undertecknat av parterna
samt upprättat på eller översatt till något av de språk som lagen före-
skriver. Konsumenten är inte bunden av avtalet om någon av de uppgifter
som avtalet emigt 8 § skall innehålla saknas. Av skäl som har angetts i
avsnitt 9.2 sträcker sig lagens skyddsregler något längre än direktivets.

Av andra stycket framgår att en konsument, som vill utnyttja sin rätt,
måste underrätta den person som anges i avtalet om detta. Något krav på
att underrättelsen skall vara skriftlig uppställs inte i direktivet. I 15 §
finns en bestämmelse om hur konsumenten kan förfara för att anses ha
fullgjort sin underrättelseskyldighet. Om konsumenten visar att närings-
idkaren har tillställts en underrättelse på annat sätt, är dock även detta
tillräckligt.

I andra stycket andra meningen finns en bestämmelse som tidsbegränsar
konsumentens rätt att kräva återgång av avtalet Bestämmelsen motsvarar
artikel 5.1 andra strecksatsen i direktivet. Tidsbegränsningen gäller inte
om bristen i avtalet består i att lagens formföreskrifter - kraven på att
avtalet skall vara skriftligt och undertecknat - inte är uppfyllda. I sådant
fall har konsumenten en i tiden obegränsad rätt att kräva avtalets åter-
gång. Det är således av stor vikt för näringsidkaren att se till att avtalet

Prop. 1996/97:127

skrivs under innan konsumenten tillträder bostaden

Bestämmelserna i första och andra styckena reglerar endast konsumen-
tens bundenhet av avtalet. Det är bara denne som med stöd av bestäm-
melserna kan åberopa att avtalet är ogiltigt och kräva att det skall återgå.
Konsumenten kan alltså, även om han eller hon själv inte är bunden,
kräva att motparten fullgör avtalet.

Att näringsidkaren har underlåtit att i avtalet särskilt specificera sådana
förändringar som har gjorts i förhållande till tidigare lämnad skriftlig
information medför inte någon rätt för konsumenten att kräva återgång av
avtalet. I sådant fall har konsumenten i stället, enligt 9 §, möjlighet att
åberopa bestämmelserna i den skriftliga informationen

Av tredje stycket framgår att konsumenten, om näringsidkaren komplet-
terar avtalet, inte längre kan kräva avtalets återgång. Näringsidkaren har
bevisbördan för att konsumenten har fatt del av kompletteringen.

När konsumenten har lämnat underrättelsen enligt andra stycket, upphör
avtalet att gälla. Näringsidkaren har alltså inte någon möjlighet att åter-
uppliva avtalet genom att inom den tremånadersfrist som anges i andra
stycket överlämna de uppgifter som saknas.

Konsumentens ångerrätt

J2§

Konsumenten har rätt att frånträda ett bindande avtal (ångerrätt) genom
att lämna eller sända ett meddelande om detta inom tio dagar från den
dag som anges i andra stycket (ångerfrist) till den person som enligt
avtalet skall ta emot ett sådant meddelande.

Ångerfristen börjar löpa dagen efter avtalets undertecknande. Om för-
hållandena är sådana som anges i 11 § första stycket, börjar ängerfristen
i stället löpa dagen efter det att konsumentens rätt att kräva återgång har
upphört enligt 11 § andra eller tredje stycket.

I paragrafen regleras den grundläggande rätten för konsumenten att under
tio dagar frånträda ett avtal som annars skulle vara bindande. Frågan har
behandlats i avsnitt 10.3.

Bestämmelsen i första stycket motsvarar artikel 5.1 första strecksatsen
samt artikel 5.2 i direktivet. Bestämmelsen är utformad på samma sätt
som 6 § hemförsäljningslagen.

En konsument som utnyttjar sin ångerrätt behöver inte ange något skäl
för detta.

I andra stycket finns bestämmelser om vid vilken tidpunkt ångerfristen
börjar löpa. Om avtalet vid tiden för undertecknandet innehåller alla de
uppgifter som föreskrivs i 8 §, börjar den löpa genast. Är avtalet inte
komplett, börjar ångerfristen löpa dagen efter det att konsumenten fatt de
resterande uppgifterna. Om de saknade uppgifterna inte överlämnas inom
den tremånadersfrist som anges i 11 § andra stycket, börjar ångerfristen
löpa dagen efter tremånadersfristens utgång.

Prop. 1996/97:127

Betalning

Prop. 1996/97:127

13 §

Näringsidkaren får inte kräva eller ta emot betalning innan ängerfristen
har löpt ut.

Om säkerhet skall ställas enligt 10 §, får näringsidkaren inte heller
kräva eller ta emot betalning innan säkerheten har ställts.

Den som uppsåtligen bryter mot förbud enligt denna paragraf döms till
böter.

I paragrafen uttrycks ett förbud för näringsidkaren att kräva eller ta emot
betalning innan ångerfristen har gått ut Frågan har behandlats i avsnitt
10.3.

Första stycket motsvarar artikel 6 i direktivet

Bestämmelsen utgör ett komplement till 12 § och förstärker konsumen-
tens rätt att ångra ett avtal. Rätten att ångra sig förstärks, om konsumen-
ten inte behöver ta med i beräkningen hur han eller hon skall få tillbaka
en erlagd handpenning.

Bestämmelsen reglerar betalning till näringsidkaren. Den förhindrar
därför inte att parterna kommer överens om att en handpenning skall
sättas ned hos någon från parterna fristående tredje man Deponering som
sker på villkor som är att jämställa med betalning far emellertid anses stå
i strid med bestämmelsen

I lagrådsremissen föreslogs att förbudet mot att kräva betalning under
ångerfristen även skulle gälla den som enligt en överenskommelse med
näringsidkaren lämnat konsumenten kredit med anledning av upplåtelse-
eller överlåtelseavtalet. Lagrådet har ifrågasatt om en sådan regel är nöd-
vändig och i alla delar ändamålsenlig. Regeringen har anslutit sig till
Lagrådets bedömning. Den aktuella regeln återfinns därför inte i propo-
sitionens lagförslag.

Bestämmelsen i andra stycket har inte någon motsvarighet i direktivet
Frågan har behandlats i avsnitt 9.4.

I tredje stycket, som saknar motsvarighet i promemorian, föreskrivs att
den som uppsåtligen bryter mot förbud enligt första och andra styckena
kan dömas till böter. Det har inte ansetts motiverat att straffbelägga annat
än uppsåtliga överträdelser. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 9.4
och 10.3.

74 £

Konsumenten är inte skyldig att betala näringsidkaren någon ersättning
när avtalet återgår enligt 11 §.

En konsument som utnyttjar sin ångerrätt enligt 12 § är skyldig att be-
tala kostnader som enligt nationell lagstiftning har uppkommit till följd
av att avtalet slutits och frånträtts endast om kostnaderna avser sådana
juridiska formaliteter som skall företas före utgången av ängerfristen.

Första stycket motsvarar artikel 5.4 i direktivet. Om näringsidkaren inte

har iakttagit föreskrifterna i 7 eller 8 §, är konsumenten enligt 11 § inte
bunden av avtalet utan kan kräva att avtalet skall återgå. Näringsidkaren
kan i så fall inte avkräva konsumenten några särskilda administrations-
kostnader eller liknande kostnader. Något krav på att detta skall framgå
av den skriftliga informationen eller av avtalet uppställs inte i direktivet
och inte heller i denna lag.

Andra stycket motsvarar artikel 5.3 i direktivet. Frågan har behandlats
i avsnitt 10.3.

Om meddelanden som konsumenten lämnar

15 §

Om ett meddelande som konsumenten skall lämna enligt 11 eller 12 § är
skriftligt och har sänts på ett ändamålsenligt sätt, får meddelandet åbero-
pas även om det försenas, förvanskas eller inte kommer fram.

Bestämmelsen, som har behandlats i avsnitt 10.2, är avsedd att tillgodose
kravet i artikel 5.2 sista meningen i direktivet som lyder:

Tidsfristen skall anses ha iakttagits om meddelandet, om det är
skriftligt, avsänts innan tidsfristen gått ut.

Enligt 11 § andra stycket och 12 § första stycket skall en konsument,
som önskar utnyttja rätten att kräva återgång av avtalet respektive rätten
att frånträda avtalet, underrätta den person som anges i avtalet om detta
inom viss tid. En sådan underrättelse kan lämnas muntligen eller skrift-
ligen. Förevarande bestämmelse tar sikte på skriftliga underrättelser och
har utformats efter mönster av 47 § konsumentköplagen.

Den generella utgångspunkten inom avtalsrätten är att den som avsänder
ett meddelande står risken för att meddelandet inte kommer fram i tid
eller på rätt sätt. Paragrafen innehåller alltså ett undantag från den huvud-
regeln. Meddelanden enligt 11 § andra stycket och 12 § första stycket
går, under förutsättning att de har avsänts på ett ändamålsenligt sätt, på
mottagarens risk

Kravet på att meddelandet skall avsändas på ett ändamålsenligt sätt
innebär att det skall sändas på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till
den föreliggande situationen. Det kan sändas t.ex. per post eller telefax.

Kreditavtal

16 §

Om konsumenten med anledning av avtalet om upplåtelse eller
överlåtelse har fått kredit av näringsidkaren eller av någon annan på
grund av en överenskommelse mellan denne och näringsidkaren, skall
kreditavtalet upphöra att gälla utan att konsumenten får åläggas någon
påföljd för detta, om

1. upplåtelse- eller överlåtelseavtalet har återgått enligt 11 §, eller

2. konsumenten har utnyttjat sin ångerrätt enligt 12 §.

Prop. 1996/97:127

Frågan har behandlats i avsnitt 11.2.

Av paragrafen framgår att om upplåtelse- eller överlåtelseavtalet har
återgått enligt 11 § eller frånträtts enligt 12 §, kreditavtalet automatiskt
upphör att gälla. Om kreditgivaren är någon annan än näringsidkaren, kan
det visserligen vara lämpligt att konsumenten gör klart för denne att
kreditavtalet inte längre gäller. Det krävs emellertid inte att konsumenten
särskilt säger upp avtalet.

Av paragrafen framgår vidare att kreditavtalet skall upphöra utan
påföljd för konsumenten om denne utnyttjar sin rätt att kräva återgång av
avtalet eller att frånträda avtalet.

Som har angetts i avsnitt 11.2 innebär bestämmelsen inte att konsumen-
ten slipper att betala tillbaka vad han eller hon redan har fatt ut av lånet.
Bestämmelsen innebär inte heller att konsumenten undgår alla kostnader
som är föranledda av krediten. Den begränsar sålunda inte konsumentens
ansvar för t.ex. upplupen ränta och eventuell uppläggningsavgift för lånet.

Konsumentens befogenheter vid överlåtelse av fordran, m.m.

17 §

Bestämmelserna i 16 och 17 §§ konsumentkredttlagen (1992:830) skall
tillämpas då näringsidkaren har lämnat konsumenten anstånd med betal-
ningen enligt upplåtelse- eller överlåtelseavtalet eller då nagon del av
betalningen skall erläggas med ett belopp som konsumenten har lånat av
näringsidkaren eller av någon annan kreditgivare på grund av en
överenskommelse mellan den kreditgivaren och näringsidkaren.

I paragrafen görs en hänvisning till 16 och 17 §§ konsumentkreditlagen.
Frågan har behandlats i avsnitt 11.1.

Bestämmelserna i 16 § konsumentkreditlagen har följande lydelse.

Om kreditgivaren har överlåtit sina rättigheter enligt ett kreditavtal, får
konsumenten mot den nye kreditgivaren göra samma invändningar som
han vid överlåtelsen kunde göra mot överlåtaren. Detsamma gäller när
kreditgivaren har pantsatt sina rättigheter enligt kreditavtalet.

Vid kreditköp får köparen mot kreditgivarens krav på betalning fram-
ställa samma invändningar på grund av köpet som han kan göra mot
säljaren. Köparen får även invända att han har erlagt betalning till
säljaren eller att han har träffat en överenskommelse med denne. Detta
gäller dock inte om köparen visste att säljaren saknade rätt att ta emot
betalningen eller ingå överenskommelsen och inte heller om köparen
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlät att skaffa sig kunskap om
detta.

Om köparen på grund av ett kreditköp har anspråk mot säljaren på
återbetalning av köpeskilling, skadestånd eller annan penningprestation,
svarar kreditgivaren lika med säljaren för att anspråket fullgörs.
Kreditgivaren är dock inte skyldig att betala mer än vad han mottagit av
köparen med anledning av krediten.

Paragrafen handlar om konsumentens rätt i ett s.k. trepartsförhållande.

Första meningen i 16 § första stycket konsumentkreditlagen handlar om

Prop. 1996/97:127

överlåtelse av en fordran. En näringsidkare som säljer en bostadsandel på
kredit kan diskontera sin fordran genom att överlåta den till exempelvis
ett finansbolag. Om konsumenten när finansbolaget kräver betalning
enligt kreditavtalet har upptäckt ett allvarligt fel på bostaden, kan felet
åberopas gentemot finansbolaget med stöd av regeln i första stycket
Konsumenten behöver då inte betala mer än han skulle ha behövt göra
till näringsidkaren. Om hävmngsrätt föreligger, behöver han inte betala
något alls.

Om det inte är näringsidkaren utan någon annan som efter överenskom-
melse med näringsidkaren har tillhandahållit krediten och sedan har över-
låtit sina rättigheter enligt avtalet, far konsumenten mot förvärvaren göra
samma invändningar som han eller hon vid överlåtelsen kunde göra mot
överlåtaren.

Alla typer av invändningar kan göras, t.ex. att avtalet är ogiltigt eller
oskäligt (se närmare prop 1991/92:83 s. 124).

Enligt andra meningen i första stycket gäller samma sak när kreditgiva-
ren har pantsatt sina rättigheter enligt kreditavtalet.

Bestämmelserna i 16 § andra stycket konsumentkreditlagen gäller vid
kreditköp, dvs. vid köp av en vara då säljaren lämnar köparen anstånd
med någon del av betalningen eller då någon del av betalningen erläggs
med ett belopp som köparen far låna av säljaren eller någon annan
kreditgivare på grund av en överenskommelse mellan denne och säljaren
(se 3 § konsumentkreditlagen). Konsumenten far i dessa fall i princip
göra gällande samma invändningar mot kreditgivaren som mot näringsid-
karen Beträffande innebörden av ”invändningar på grund av köpet” kan
hänvisas till Eriksson - Lambertz, Konsumentkrediter, 1993, s. 186 f.

I 16 § tredje stycket första meningen konsumentkreditlagen anges att
kreditgivaren ansvarar ”lika med säljaren” för att betalningsanspråket
fullgörs. Det innebär att konsumenten kan vända sig till vem som helst
av dessa och att kreditgivaren ansvarar solidariskt med näringsidkaren. I
andra meningen görs en inskränkning i kreditgivarens ansvar på så sätt
att återbetalmngsskyldigen aldrig avser mer än vad kreditgivaren har
mottagit av konsumenten.

Bestämmelserna i 17 § konsumentkreditlagen lyder:

Vid kreditköp får näringsidkaren inte ta emot en av köparen ingången
växelförbindelse som avser en fordran på grund av kreditköpet. Han får
inte heller till bevis för sin fordran ta emot ett av köparen utfärdat
löpande skuldebrev eller någon annan av denne ingången skuldförbin-
delse som är av sådant slag att köparens rätt att framställa invändningar
pä grund av köpet inskränks om skuldförbindelsen överlåts eller pantsätts
till en borgenär som är i god tro.

Första stycket första meningen gäller inte egna växlar som är utställda
av banker.

Den som uppsåtligen bryter mot förbud enligt denna paragraf döms till
böter.

Syftet med 17 § konsumentkreditlagen är att se till att det skydd som
konsumenterna ges i 16 § samma lag inte skall gå förlorat. Därför för-
bjuds kreditgivaren att av konsumenten ta emot växlar och andra löpande

Prop. 1996/97:127

fordringshandlingar

De fordringshandlingar som förbjuds enligt 17 § första stycket
konsumentkreditlagen är sådana löpande fordringshandlingar som är
avsedda att lätt kunna omsättas. Vad som avses med växlar och löpande
skuldebrev framgår av växellagen (1932:130) och lagen (1936:81) om
skuldebrev. Förbudet gäller inte vanliga checkar. Dessa är nämligen inte
att anse som skuldebrev utan som betalningsmedel.

I 17 § andra stycket konsumentkreditlagen görs undantag för s.k. egna
växlar utställda av bank. Som exempel kan nämnas s.k. postväxlar

I 17 § tredje stycket konsumentkreditlagen finns en straffbestämmelse
Beträffande innebörden i 17 § konsumentkreditlagen, se närmare prop.
1991/92:83 s 83 f. och s. 128

Lagval

18 §

Om bostadslägenheten är belägen i ett land inom Europetska ekonomiska
samarbetsomrädet och rättsordnmgen i ett land utanför samarbets-
området är tillämplig, gäller bestämmelserna i denna lag i den mån de
ger konsumenten ett bättre skydd.

Paragrafen motsvarar 9 § i promemorian. Den avspeglar artikel 9 i direk-
tivet och har behandlats i avsnitt 13.

I paragrafen finns en internationellt privaträttslig bestämmelse om
tillämplig lag. Det är inte fråga om någon fullständig reglering av lag-
valet. I de hänseenden som inte regleras i paragrafen gäller i övrigt
tillämpliga internationellt privaträttsliga regler. Så är fallet med t.ex.
lagens marknadsrättsliga bestämmelser (se avsnitt 13).

Bestämmelsen är tillämplig enbart i de fall då bostadslägenheten är
belägen inom EES men avtalet trots detta - t.ex. till följd av en lagvals-
klausul - är underkastat lagen i ett land utanför EES Den innebär att det
lagval som gäller enligt ett avtalsvillkor eller enligt allmänna internatio-
nellt privaträttsliga regler skall frångås i den mån bestämmelserna i denna
lag ger konsumenten ett bättre skydd i den aktuella frågan. Om flera
frågor aktualiseras i samma tvist skall bedömningen av om bestämmelser-
na i den svenska lagen ger konsumenten ett bättre skydd göras separat för
varje fråga. En svårighet kan vara att avgöra vilken lag som är förmån-
ligast i det enskilda fallet. Vid bedömningen av den frågan far man hålla
i minnet att det handlar om dispositiva tvister och att domstolen är
bunden av de yrkanden och grunder som parterna anför. I sista hand kan
lösningen bli att konsumentens sätt att utforma sin talan far avgöra frågan
(jfr Bogdan i Svensk Juristtidning 1995 s. 199).

Lagens bestämmelser är således under angivna förutsättningar inter-
nationellt tvingande (jfr artikel 7 i Romkonventionen). På frågor som inte
regleras i lagen tillämpas den rättsordning som utpekas av allmänna
lagvalsregler eller av parternas avtal.

Prop. 1996/97:127

Tillsyn m.m.

Prop. 1996/97:127

Under rubriken finns tre paragrafer, 19-21 §§, om Konsumentverkets
tillsyn enligt lagen Bestämmelserna saknar motsvarighet i direktivet
Frågan om Konsumentverkets tillsyn har behandlats i avsnitt 12

79 f

Konsumentverket skall ha tillsyn över att denna lag följs. Tillsynen skall
utövas så att den inte vållar större kostnad eller olägenhet för närings-
idkaren än som är nödvändigt.

20 §

För tillsynen har Konsumentverket eller den som verket utser rätt att
göra inspektioner hos näringsidkaren och att ta del av alla handlingar
som behövs för tillsynen. Näringsidkaren skall lämna de upplysningar om
verksamheten som begärs för tillsynen.

Om näringsidkaren inte tillhandahåller handlingarna eller lämnar upp-
lysningarna, får Konsumentverket förelägga näringsidkaren vid vite att
fullgöra sin skyldighet.

21 §

Om Konsumentverket enligt 20 § andra stycket har förelagt en närings-
idkare att tillhandahålla en handling, får beslutet överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Andra beslut av Konsumentverket enligt 20 § får inte
överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Reglerna om tillsyn har utformats efter mönster av 21 - 23 §§ lagen om
paketresor.

När det gäller storleken av det vite Konsumentverket enligt 20 § andra
stycket kan förelägga en näringsidkare tillämpas 3 § lagen (1985:206) om
viten Av 6 § samma lag följer att frågan om utdömande av vite prövas
av länsrätt på ansökan av Konsumentverket.

16.2 Förslaget till lag om ändring i hemförsäljningslagen
(1981:1361)

1 §

Denna lag tillämpas då näringsidkare yrkesmässigt upplåter eller överlåter
lös egendom eller utför tjänster till konsumenter för huvudsakligen enskilt
bruk, om avtalet ingås

1. vid hembesök, varmed avses ett besök i konsumentens eller någon
annan konsuments bostad eller på någon annan plats där konsumenten
inte endast för stunden befinner sig,

2. vid telefonsamtal som utgör led i försäljning eller annan liknande
verksamhet, eller

5 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 127

Prop. 1996/97:127

3. under en av näringsidkaren organiserad utflykt till en plats utanför
dennes fasta försäljningsställe

Lagen tillämpas dock inte, om

1. det pris som konsumenten sammanlagt skall betala understiger

300 kr,

2. avtalet gäller leverans av livsmedel från näringsidkare som regel-
mässigt betjänar vissa rutter,

3. avtalet gäller finansiella instrument som avses i lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument,

4. avtalet gäller uppförande av byggnad eller annan fast anläggning på
mark eller i vatten,

5. avtalet är ett försäkringsavtal,

6. avtalet ingås vid ett hembesök som äger rum på konsumentens
uttryckliga begäran och avtalet gäller en vara eller en tjänst som omfattas
av konsumentens begäran eller som har ett direkt samband med den varan
eller tjänsten, eller

7. avtalet gäller upplåtelse eller överlåtelse som avses i lagen
(1997:000) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hemförsäljningslagens tillämp-
ningsområde Den föreslagna ändringen innebär att en ny punkt, punkten
7, har lagts till uppräkningen i andra stycket över undantagen från lagens
tillämpningsområde. Frågan har behandlats i avsnitt 6.

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 94/47/EG

av den 26 oktober 1994

om skydd för köparna vad avser vissa aspekter i avtal om

nyttjanderätten till fast egendom på tidsdelningsbasis

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemen-
skapen, särskilt artikel 100a i detta,

med beaktande av kommissionens förslag1,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande2,

i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 189b i fördraget3,
och

med beaktande av följande:

1. Skillnaderna mellan de olika ländernas lagstiftning om avtal om köp
av nyttjanderätten till fast egendom på tidsdelningsbasis kan sannolikt
skapa hinder mot att den inre marknaden fungerar tillfredsställande och
snedvridningar av konkurrensen samt leda till uppdelning i nationella
marknader.

2. Syftet med detta direktiv är att fastställa ett minimum av gemensamma
regler som kommer att göra det möjligt att säkerställa att den inre
marknaden fungerar tillfredsställande och därmed också att köparna
skyddas. Det är tillräckligt att dessa regler täcker avtalsförhållandena
endast i fråga om information om avtalets innehåll, formerna för att
lämna denna och förfarandet och reglerna för hävning och
frånträdande. Det lämpligaste sättet för att uppnå detta syfte är ett
direktiv. Detta direktiv är därför förenligt med subsidaritetsprincipen.

3 Den rättsliga karaktären hos de rättigheter som avtalen i detta direktiv
avser, skiljer sig betydligt åt från medlemsstat till medlemsstat Det är

1 EGT nr C 299, 5.11.1993, s. 8.

2EGTnrC 108, 19.4.1993, s. 1.

3 Europaparlamentets yttrande av den 26 maj 1993 (EGT nr C 176,

28.6.1993, s. 95 och EGT nr C 225, 20.9.1993, s. 70) bekräftat
den 2 december 1993 (EGT nr C 342, 20.12.1993, s. 3). Rådets
gemensamma ståndpunkt av den 4 mars 1994 (EGT nr C 137,

19.5.1994, s. 42) och beslut av Europaparlamentet av den 4 maj
1994 (EGT nr C 205, 25.7.1994). Förlikningskommitténs gemen-
samma utkast av den 22.9.1994.

Prop. 1996/97:127

Bilaga 1

därför lämpligt att sammanfattningsvis hänvisa till dessa olika Prop. 1996/97:127
regleringar och ge en tillräckligt vid definition av sådana avtal utan att Bilaga 1
detta innebär en harmonisenng på gemenskapsnivå av den rättsliga
karaktären på rättigheterna i fråga

4. Detta direktiv är inte utformat för att reglera i vilken utsträckning som
avtal om nyttjanderätten av fast egendom på tidsdelningsbasis kan
slutas i medlemsstaterna eller den rättsliga grunden för sådana avtal.

5. I praktiken skiljer sig avtal om köp av nyttjanderätten till fast egendom
på tidsdelningsbasis från hyresavtal. Denna skillnad visar sig bl.a.
genom betalningssättet.

6. På marknaden kan man iaktta att hotell, lägenhetshotell och andra
liknande semesterbostäder förekommer i avtalstransaktioner som liknar
dem som har gjort att detta direktiv behövs.

7 Det är nödvändigt att förhindra att vilseledande och ofullständiga
uppgifter lämnas i upplysningar som särskilt berör försäljning av nytt-
janderätten till fast egendom på tidsdelningsbasis. Sådana upplysningar
bör kompletteras med en skriftlig information som måste finnas
tillgänglig för den som begär den. Uppgifterna i denna måste utgöra
en del av avtalet om köp av nyttjanderätten till fast egendom på
tidsdelningsbasis.

8 För att ge köparna en hög skyddsnivå och med hänsyn till de särskilda
förhållandena i system för nyttjanderätten av fast egendom på tidsdel-
ningsbasis, måste avtal om köp av nyttjanderätten till fast egendom på
tidsdelningsbasis innehålla vissa bestämda minimiuppgifter.

9. För att införa ett effektivt skydd för köparna inom detta område är det
nödvändigt att fastställa minimiskyldigheter som säljarna måste upp-
fylla gentemot köparna.

10. Avtal om köp av nyttjanderätten till fast egendom på tidsdelningsbasis
måste upprättas på språket eller ett av språken i den medlemsstat där
köparen är bosatt eller där han är medborgare; språket måste höra till
gemenskapens officiella språk. Den medlemsstat där köparen är bosatt
kan emellertid kräva att avtalet upprättas på dess språk, ett eller flera,
under förutsättning att språket eller språken hör till gemenskapens
officiella språk. Det är nödvändigt med en bestyrkt översättning av
varje avtal med hänsyn till de formaliteter som måste uppfyllas i den
medlemsstat där egendomen i fråga är belägen.

11 För att ge köparen möjlighet att bättre inse vilka hans skyldigheter
och rättigheter är enligt avtalet bör han ges en tidsfrist under vilken
han kan frånträda avtalet utan att ange några skäl, eftersom egendomen
i fråga ofta är belägen i en annan stat och omfattas av lagstiftning som
skiljer sig från den i köparens land

12. Krav från säljarens sida på att förskottsbetalningar skall göras före
slutet av den tidsfrist under vilken köparen kan frånträda avtalet utan
att ange några skäl kan minska skyddet för köparen. Därför bör
förskottsbetalningar före slutet av denna frist förbjudas

13. I händelse av hävning eller frånträdande av ett avtal om köp av
nyttjanderätten till fast egendom på tidsdelningsbasis, vars pris helt
eller delvis täcks av krediter som beviljats köparen av säljaren eller av
en tredje part på grundval av ett avtal som träffats mellan denna tredje
part och säljaren bör det föreskrivas att kreditavtalet bör annulleras
utan särskild påföljd.

14. Det finns i vissa fall en risk för att konsumenten kan berövas det
skydd som fastställs genom detta direktiv om lagstiftningen i en icke-
medlemsstat anges som den lagstiftning som är tilllämplig på avtalet.
Detta direktiv bör därför innehålla bestämmelser som är avsedda att
undanröja denna risk.

15. Det är medlemsstaterna som bör vidta åtgärder för att säkerställa att
säljaren uppfyller sina skyldigheter

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syftet med detta direktiv är en tillnärmning av medlemsstaternas lagar
eller andra författningar om skydd av köpare i fråga om vissa frågor
rörande avtal som direkt eller indirekt berör köp av nyttjanderätten till
fast egendom på tidsdelningsbasis

Detta direktiv omfattar endast sådana bestämmelser som angår följande
aspekter i avtalsförhållandet:

- Information om avtalets innehåll och formerna för att tillhandahålla
denna information

- Förfaranden och former för hävning och frånträdande.

Medlemsstaterna skall med iakttagande av de allmänna bestämmelserna
i fördraget vara behöriga i andra frågor, bl.a. att bestämma den rättsliga
karaktären på de rättigheter som berörs av de avtal som omfattas av detta
direktiv.

Artikel 2

I detta direktiv avses med

Prop. 1996/97:127

Bilaga 1

- avtal som direkt eller indirekt gäller köp av nyttjanderätten till fast

6 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 127

egendom på tidsdelningsbasis: nedan kallat avtal, varje avtal eller Prop. 1996/97:127
samling avtal som ingåtts för minst tre år enligt vilka, mot betalning av Bilaga 1
ett bestämt totalpris, en säljare direkt eller indirekt upplåter, överlåter
eller åtar sig att överlåta en äganderätt eller annan rätt som avser
nyttjandet av fast egendom under en bestämd eller bestämbar tid av året,
som inte far vara kortare än en vecka,

-fast egendom: en byggnad eller en del av en byggnad som är avsedd
att användas som bostad och till vilken rättigheten enligt avtalet är
knuten,

- säljare: fysisk eller juridisk person som i samband med transaktioner
som omfattas av detta direktiv, yrkesmässigt upplåter, överlåter eller åtar
sig att överlåta den rättighet som avtalet avser,

- köpare: fysisk person som i samband med de transaktioner som om-
fattas av detta direktiv för ändamål som inte kan anses ingå i hans yrkes-
mässiga verksamhet far den rättighet som avtalet avser överlåten på sig
eller till vars förmån rättigheten upplåts.

Artikel 3

1. Medlemsstaterna skall i sin lagstiftning vidta åtgärder för att säkerställa
att säljaren är skyldig att till varje person som begär upplysningar om den
fasta egendomen tillhandahålla skriftlig information som, förutom en
allmän beskrivning av egendomen, skall innehålla åtminstone kortfattade
och relevanta uppgifter enligt punkterna a - g, i och 1 i bilagan samt upp-
gifter om hur ytterligare information kan erhållas.

2. Medlemsstaterna skall i sin lagstiftning säkerställa att alla uppgifter
som måste finnas i den skriftliga information som anges i punkt 1, utgör
en integrerad del av avtalet.

Om inte parterna uttryckligen kommer överens om något annat far endast
sådana förändringar som är en följd av omständigheter utanför säljarens
kontroll göras i dessa uppgifter.

Ändringar i dessa uppgifter skall meddelas köparen innan avtalet sluts.

I avtalet skall sådana ändringar uttryckligen anges.

3. I all reklam för den berörda fasta egendomen skall anges möjligheten
att få den skriftliga information som anges i punkt 1 och var den finns
tillgänglig.

Artikel 4

Medlemsstaterna skall i sin lagstiftning säkerställa följande:

- Avtalet, som skall vara skriftligt, skall minst innehålla de uppgifter som

anges i bilagan.

- Avtalet och den handling som anges i artikel 3.1 skall, enligt köparens
val, upprättas på språket eller ett av språken i den medlemsstat där
köparen är bosatt eller där han är medborgare; det valda språket måste
vara ett av gemenskapens officiella språk. Den medlemsstat där köparen
är bosatt kan emellertid kräva att avtalet åtminstone upprättas på dess
språk, ett eller flera, under förutsättning att språket eller språken hör till
gemenskapens officiella språk.

- Säljaren skall förse köparen med en bestyrkt översättning av avtalet på
språket eller ett av språken i den medlemsstat där den fasta egendomen
är belägen; språket skall vara ett av gemenskapens officiella språk.

Artikel 5

Medlemsstaterna skall i sin lagstiftning säkerställa följande:

1. Förutom de möjligheter att få avtalet ogiltigförklarat enligt nationell
lagstiftning har köparen rätt

- att häva avtalet inom tre månader från undertecknandet av avtalet eller
det preliminära avtalet, om avtalet vid tidpunkten för undertecknandet
inte innehåller de uppgifter som anges i punkterna a, b, c, d, 1, d, 2, h,

1. k, 1 och m i bilagan Om uppgifterna lämnas inom dessa tre månader
skall köparens tidsfrist för frånträdande av avtalet enligt första
strecksatsen, börja löpa från tidpunkten för överlämnandet av uppgifterna.

- att frånträda avtalet enligt första strecksatsen, om han vid utgången av
den tremånadersperiod som anges i andra strecksatsen inte har utnyttjat
sin rätt att häva trots att avtalet inte innehåller de upplysningar som anges
i punkterna a, b, c, d, 1, d, 2, h, i, k, 1 och m i bilagan; fristen börjar löpa
dagen efter tremånadersperiodens utgång.

2. Om köparen avser att utnyttja sin rätt enligt punkt 1 skall han
meddela detta i enlighet med vad som anges i punkten 1 i bilagan före
utgången av den aktuella tidsfristen; meddelandet skall lämnas på ett sätt
som enligt nationell lagstiftning kan styrkas till den person, vars namn
och adress har angivits i avtalet för detta ändamål. Tidsfristen skall anses
ha iakttagits om meddelandet, om det är skriftligt, avsänts innan
tidsfristen har gått ut

3. När köparen utövar sm rättighet enligt första strecksatsen i punkt 1 är
han endast skyldig att i förekommande fall betala de kostnader som i

Prop. 1996/97:127

Bilaga 1

enlighet med nationell lagstiftning uppkommit som en följd av att avtalet Prop. 1996/97:127
slutits och frånträtts och som avser sådana juridiska formaliteter som Bilaga 1
måste företas före utgången av den tidsfrist som anges i första
strecksatsen i punkt 1. Sådana kostnader skall uttryckligen anges i avtalet

4. När köparen utnyttjar sin rätt att häva avtalet enligt andra strecksatsen

i punkt 1 är han inte skydlig att betala någon ersättning.

Artikel 6

Medlemsstaterna skall i sin lagstiftning föreskriva förbud mot förskotts-
betalningar av köparen före utgången av den tidsfrist under vilken han
kan utöva sin rätt att frånträda avtalet

Artikel 7

- om krediten täcker priset helt eller delvis och har beviljats av säljaren,
eller

- om krediten täcker priset helt eller delvis och krediten beviljats köparen
av en tredje part på grund av en överenskommelse mellan den tredje
parten och säljaren,

Medlemsstaterna skall meddela närmare föreskrifter om annulleringen av
kreditavtalet.

Artikel 8

Medlemsstaterna skall i sin lagstiftning säkerställa att villkor, j enom
vilka en köpare avstår från rättigheter enligt detta direktiv, eller genom
vilka en säljare fritas från det ansvar som uppkommer genom detta
direktiv, inte skall vara bindande för köparen enligt bestämmelser i
nationell lagstiftning.

Artikel 9

Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säker-
ställa att, oavsett vilken lagstiftning som är tillämplig, köparen inte
berövas det skydd som ges genom detta direktiv, om den berörda fasta
egendomen är belägen inom en medlemsstats territorium

Artikel 10

Medlemsstaterna skall i sm lagstiftning fastställa vilka följderna blir om 72

detta direktiv inte följs.

Artikel 11

Detta direktiv skall inte hindra medlemsstaterna från att anta eller behålla
bestämmelser som är förmånligare när det gäller skyddet av köparna inom
direktivets område, om det kan ske utan att det påverkar deras skyldig-
heter enligt fördraget.

Prop. 1996/97:127

Bilaga 1

Artikel 12

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som
är nödvändiga för att följa detta direktiv senast 30 månader efter det att
det har offentliggjorts i Europetska gemenskapernas officiella tidning. De
skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla hän-
visningar till detta direktiv eller åtföljas av sådana hänvisningar när de
offentliggörs. Varje medlemstat skall själv fastställa hur sådana hän-
visningar skall göras

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de
bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som
omfattas av detta direktiv.

Artikel 13

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 26 oktober 1994.

På Europaparlamentets vägnar

På rådets vägnar

K HÄNSCH

J. EEKHOFF

Ordförande

BILAGA

Prop. 1996/97:127

Bilaga 1

Förteckning över de uppgifter som avtalet enligt artikel 4 minst skall
innehålla

a) Parternas identitet och hemvist, inbegripet särskild information om
säljarens rättsliga status vid tidpunkten för slutandet av avtalet samt
ägarens identitet och hemvist

b) Karaktären på den rättighet, som avtalet avser och en bestämmelse
som anger villkoren för utövandet av den rättigheten inom den
medlemsstats territorium där den berörda egendomen är belägen och
om dessa villkor har uppfyllts eller, om de inte har uppfyllts, vilka
villkor som återstår att uppfylla.

c) När avtalet avser bestämd fast egendom, en tillförlitlig beskrivning av
egendomen och uppgift om var den är belägen.

d) Om den fasta egendomen håller på att byggas

1) hur långt bygget kommit,

2) en rimlig beräkning av när bygget kan vara färdigt,

3) i fråga om bestämd fast egendom, numret på bygglovet eller bygg-
nadstillståndet och den behöriga myndighetens namn och fullständiga
adress,

4) hur långt arbetet kommit med de tjänster som gör den fasta
egendomen fullt användbar (gas, elektricitet, vatten och telefonled-
ningar),

5) en garanti för färdigställandet av den fasta egendomen och en
garanti för återbetalning av betalning som gjorts, om egendomen inte
blir färdigställd och villkoren för dessa garantier.

e) Tjänster (belysning, vatten, underhåll, sophämtning) som köparen har
eller kommer att få tillgång till och villkoren för detta.

f) Gemensamma anläggningar såsom simbassäng, bastu m.m. som köpa-
ren har eller kommer att fa tillgång till, och vid behov villkoren för
detta.

g) De principer som utgör grunden för underhåll, reparation, administra-
tion och förvaltning av den fasta egendomen

h) Närmare angivande av den period inom vilken den rätt som avtalet
avser kan utövas och, vid behov, dess längd. Den dag då köparen kan
börja utöva sin rätt enligt avtalet.

i) Det pris som köparen skall betala för att utöva sin rätt enligt avtalet.
En uppskattning av det belopp som köparen skall betala för att

använda gemensamma anläggningar och tjänster. Grunderna för
beräkningen av avgifter för användandet av egendomen, de obligato-
riska avgifterna (t.ex. skatter och avgifter) och de administrativa
kostnaderna (t.ex. förvaltning, underhåll och reparationer).

j) En bestämmelse om att köpet inte kommer att resultera i andra kostna-
der, avgifter och skyldigheter än dem som anges i avtalet.

k) Om det är möjligt eller inte att delta i ett utbytes- eller vidare försälj-
ningssystem för de avtalade rättigheterna vilket ordnas av säljaren eller
en tredje part som anges av säljaren i avtalet, och eventuella kostnader
för detta

l) Upplysningar om rätten att häva eller frånträda avtalet och till vem en
förklaring om hävning eller frånträdande skall lämnas, samt de sätt på
vilka en sådan förklaring kan lämnas. Närmare angivande av kostna-
dernas karaktär och de belopp som köparen kommer att bli skyldig att
betala enligt artikel 5.3, om han utnyttjar sin rätt att frånträda avtalet.
I förekommande fall, uppgifter om hur annullering av ett kreditavtal
som är knutet till köpeavtalet kan göras i händelse av hävning eller
frånträdande av avtalet.

m) Dag och plats för varje parts undertecknande av avtalet.

Prop. 1996/97:127

Bilaga 1

Sammanfattning av promemorian

Promemorian innehåller förslag som syftar till att genomföra ett EG-
direktiv (94/47/EG) om konsumentskydd vid avtal om rätt att under vissa
återkommande tidsperioder använda en bostad. Direktivet skall vara
genomfört senast den 29 april 1997

I promemorian föreslås en ny lag om avtal om rätt att periodvis nyttja
en bostad. Lagen skall gälla endast avtal i konsumentförhållanden och
vara tvingande till förmån för konsumenten

I lagförslaget finns bl.a bestämmelser som uppställer krav på
innehållet i den information som näringsidkaren skall lämna konsumenten
samt krav på avtalets form och innehåll. Lagförslaget innehåller också
regler som ger konsumenten ångerrätt samt rätt att kräva avtalets
återgång, om det inte innehåller de uppgifter som föreskrivs i lagen
Konsumenten skall inte vara skyldig att betala något under ångerfristen
Om konsumenten utnyttjar sin ångerrätt eller rätt att kräva avtalets åter-
gång, skall vissa kreditavtal som träffats med anledning av köpet upphöra
att gälla, utan att kreditgivaren far tillgodoräkna sig någon ersättning för
att skulden betalas i förtid

Det föreslås också att det införs förbud att vid kreditköp av bostads-
andelar använda löpande fordringshandlingar, t.ex växlar

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 29 april 1997.

Prop. 1996/97:127

Bilaga 2

Promemorians lagförslag Prop. 1996/97:127

Bilaga 3

1 Förslag till lag om avtal om rätt att periodvis nyttja en bostad

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag tillämpas då en näringsidkare till en konsument upplåter
eller överlåter rätt att periodvis nyttja en bostad i fall då avtalet

1. ingås för en tid av minst tre år, samt

2. avser rätt att nyttja bostaden under en eller flera bestämda eller
bestämbara tidsperioder varje år.

Lagen gäller också när en näringsidkare har åtagit sig att för annans
räkning till en konsument upplåta eller överlåta en sådan rätt som avses

1 första stycket.

2 § I lagen avses med

konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål
som faller utanför näringsverksamhet,

näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål
som har samband med hans näringsverksamhet.

3 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till
nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne.

Information m.m.

4 § Näringsidkaren skall på begäran lämna skriftlig information som
innehåller

1. uppgift om näringsidkarens namn och adress,

2. uppgift om bostadens ägares namn och adress, om ägaren är någon
annan än näringsidkaren,

3. en beskrivning av den rättighet avtalet avser och villkoren för att
rättigheten skall kunna utövas,

4. en beskrivning av bostaden och uppgift om var den är belägen,

5. en beskrivning av de tjänster och gemensamma anläggningar som
konsumenten enligt avtalet skall få tillgång till och villkoren för detta,

6. uppgift om principerna för hur underhåll, reparation, administration
och förvaltning sköts,

7. uppgift om priset för rättigheten enligt avtalet, en uppskattning av
vad konsumenten skall betala för att använda gemensamma anläggningar
och tjänster samt uppgift om grunderna för beräkning av löpande avgifter,
skatter och administrativa kostnader,

8. uppgift om att konsumenten enligt 11 § har rätt att kräva återgång
av avtalet,

9. uppgift om innebörden av konsumentens ångerrätt enligt 12 och
13 §§ och om de kostnader som konsumenten enligt 14 § kan bli skyldig

7 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 127

att svara för om han utövar sin ångerrätt, Prop. 1996/97:127

10. uppgift om vad gäller enligt 16 § beträffande vissa kreditavtal vid Bilaga 3
återgång eller frånträdande av ett upplåtelse- eller överlåtelseavtal,

11 uppgift om till vem konsumenten skall lämna meddelande om att

han önskar utnyttja sin rätt enligt 11 eller 12 § samt uppgift om på vilket

sätt ett sådant meddelande enligt 15 § kan lämnas, samt

12. uppgift om var man kan få ytterligare information

I all reklam skall det anges var den skriftliga informationen finns
tillgänglig.

5 § Om bostaden är under uppförande, skall den skriftliga information

som avses i 4 § även innehålla uppgift om

1. när bostaden och sådana gemensamma anläggningar som konsumen-

ten skall få tillgång till kommer att vara färdigställda,

2. numret på bygglovet eller motsvarande tillstånd samt namnet på och
adressen till den myndighet som ansvarar för bygglov eller motsvarande
tillstånd, samt

3 vilken säkerhet som lämnas enligt 10 §.

Informationen skall också innehålla en upplysning om att konsumenten

inte är skyldig att betala något innan säkerhet enligt 10 § har ställts

Avtalet

6 § Avtalet skall upprättas skriftligen och undertecknas av parterna.

Avtalet skall vara upprättat på något av de officiella språken i det land

där konsumenten är bosatt eller är medborgare Konsumenten väljer vilket

av språken som skall användas.

Om bostaden är belägen i ett land inom Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet, är näringsidkaren skyldig att lämna konsumenten en be-
styrkt översättning av avtalet till ett av de officiella språken i det landet

7 § Avtalet skall innehålla de uppgifter och beskrivningar som anges i

4 § första stycket eller 5 §.

I avtalet skall också anges

1. konsumentens namn och adress,

2. dagen och platsen för undertecknandet,

3. den tidsperiod under vilken bostaden får nyttjas, samt

4. den dag då konsumenten kan börja utöva sin rätt.

Av avtalet skall framgå om det är möjligt att delta i ett utbytes- eller
vidareförsäljmngssystem samt, i så fall, vem konsumenten skall vända sig
till, om han önskar delta i systemet, och vad det kostar.

Av avtalet skall vidare framgå att konsumenten inte kommer att bli
ansvarig för andra typer av kostnader eller avgifter än dem som angetts
i avtalet.

8 § Konsumenten får åberopa en uppgift som lämnats enligt 4 § första
stycket eller 5 § även om en avvikande uppgift har lämnats i avtalet.
Detta gäller dock inte om avvikelsen särskilt angetts i avtalet och om

1. parterna träffat en uttrycklig överenskommelse om att avtalet får
avvika från den skriftliga informationen, eller

2. avvikelsen är en följd av omständigheter utanför näringsidkarens

kontroll. 78

9 § Ett avtalsvillkor som anger att lagen i ett land utanför Europeiska Prop. 1996/97:127
ekonomiska samarbetsområdet skall tillämpas på avtalet gäller inte, om Bilaaa 3

den lag som gäller med bortseende från villkoret är lagen i ett land inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och den lagen ger kon-
sumenten ett bättre skydd.

10 § Är bostaden under uppförande, skall näringsidkaren ställa betryggan-
de säkerhet för att konsumenten far tillbaka vad som betalats, om bosta-
den eller gemensamma anläggningar inte färdigställs

Återgång, ångerrätt m.m.

11 § Om avtalet inte har upprättats i enlighet med 6 § eller inte
innehåller de uppgifter och beskrivningar som föreskrivs i 7 §, är konsu-
menten inte bunden av avtalet.

Om konsumenten vill att avtalet skall återgå på grund av förhållande
som anges i första stycket, skall han lämna meddelande om detta till den
person som enligt avtalet skall ta emot ett sådant meddelande Om en
begäran om återgång grundas på att avtalet inte har upprättats i enlighet
med 6 § andra och tredje styckena eller på grund av att det inte
innehåller vad som föreskrivs i 7 §, skall meddelandet lämnas inom tre
månader från det att avtalet undertecknades. Annars har konsumenten
förlorat sin rätt att kräva att avtalet skall återgå.

Om näringsidkaren kompletterar avtalet så att föreskrifterna i 6 och

7 §§ är uppfyllda innan konsumenten har utövat sin rätt att kräva avtalets
återgång, upphör konsumentens rätt att kräva att avtalet skall återgå.

Ångerfristen börjar löpa dagen efter avtalets undertecknande. Om
konsumenten enligt 11 § första stycket inte är bunden av avtalet, börjar
ångerfristen i stället löpa dagen efter det att konsumentens rätt att kräva
återgång upphört enligt 11 § andra eller tredje stycket. I fall som avses
i 11 § andra stycket andra meningen börjar ångerfristen löpa senast dagen
efter det att tre månader förflutit från avtalets undertecknande.

13 § Konsumenten är inte skyldig att betala något innan ängerfristen löpt
ut. Detta gäller även i förhållande till den som enligt en överenskommelse
med näringsidkaren har lämnat konsumenten kredit med anledning av
upplåtelse- eller överlåtelseavtalet.

Konsumenten är inte heller skyldig att betala något innan näringsid-
karen, i förekommande fall, har ställt säkerhet enligt 10 §.

14 § Konsumenten är inte skyldig att betala näringsidkaren någon ersätt-
ning vid återgång av avtalet enligt 11 §.

En konsument som utnyttjar sin ångerrätt enligt 12 § är skyldig att
betala endast sådana kostnader som är föranledda av föreskrifter som
gäller på den ort där bostaden är belägen.

15 § Om ett meddelande som konsumenten skall lämna enligt 11 eller
12 § är skriftligt och har avsänts på ett lämpligt sätt, far meddelandet
åberopas även om det försenas, förvanskas eller inte kommer fram.

16 § Om konsumenten med anledning av avtalet om upplåtelse eller

överlåtelse av rätt att periodvis nyttja en bostad har fått kredit av närings- Prop. 1996/97:127
idkaren eller någon annan på grund av en överenskommelse mellan denne Bilaga 3
och näringsidkaren, skall kreditavtalet upphöra att gälla utan att kredit-
givaren far tillgodoräkna sig någon ersättning för att skulden betalas i
förtid, om

1. upplåtelse- eller överlåtelseavtalet har återgått enligt 11 §, eller

2. konsumenten har utnyttjat sin ångerrätt enligt 12 §

Konsumentens befogenheter vid överlåtelse av fordran, m.m.

17 § Bestämmelserna i 16 och 17 §§ konsumentkreditlagen (1992:830)
skall tillämpas då näringsidkaren med anledning av upplåtelse- eller över-
låtelseavtalet har lämnat konsumenten anstånd med betalningen eller då
någon del av betalningen skall erläggas med ett belopp som konsumenten
har fatt låna av näringsidkaren eller någon annan kreditgivare på grund
av en överenskommelse mellan denne och näringsidkaren.

Tillsyn m.m.

18 § Konsumentverket skall utöva tillsyn över att denna lag följs.

Tillsynen skall utövas så att den inte vållar större kostnad eller olägenhet
för näringsidkaren än som är nödvändigt.

19 § För tillsynen har Konsumentverket eller den som verket utser rätt att
göra inspektioner hos näringsidkaren och att ta del av alla handlingar som
behövs för tillsynen. Näringsidkaren skall lämna de upplysningar om
verksamheten som begärs för tillsynen.

Om en näringsidkare inte tillhandahåller handlingar eller lämnar
upplysningar i ett sådant fall som avses i första stycket, far Konsument-
verket förelägga näringsidkaren vid vite att fullgöra sin skyldighet.

20 § Om Konsumentverket enligt 19 § andra stycket har förelagt en
säljare att tillhandahålla en handling, far beslutet överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Andra beslut av Konsumentverket enligt 19 § far
inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 29 april 1997.

2 Förslag till lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361)

Härigenom föreskrivs i fråga om hemförsäljningslagen (1981:1361) att
1 § skall ha följande lydelse.

Prop. 1996/97:127

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

. 1 §'

Denna lag tillämpas då näringsidkare yrkesmässigt upplåter eller
överlåter lös egendom eller utför tjänster till konsumenter för huvudsakli-
gen enskilt bruk, om avtalet ingås

1. vid hembesök, varmed avses ett besök i konsumentens eller någon
annan konsuments bostad eller på någon annan plats där konsumenten
inte endast för stunden befinner sig,

2. vid telefonsamtal som utgör led i försäljning eller annan liknande
verksamhet, eller

3. under en av näringsidkaren organiserad utflykt till en plats utanför
dennes fasta försäljningsställe.

Lagen tillämpas dock inte, om

1. det pris som konsumenten sammanlagt skall betala understiger 300
kr,

2. avtalet gäller leverans av livsmedel från näringsidkare som regel-
mässigt betjänar vissa rutter,

3. avtalet gäller finansiella instrument som avses i lagen (1991:980)
om handel med finansiella instrument,

4. avtalet gäller uppförande av byggnad eller annan fast anläggning på
mark eller i vatten,

5. avtalet är ett försäkringsavtal,

6. avtalet ingås vid ett hembesök
som äger rum på konsumentens
uttryckliga begäran och avtalet
gäller en vara eller en tjänst som
omfattas av konsumentens begäran
eller som har ett direkt samband
med den varan eller tjänsten.

6. avtalet ingås vid ett hembesök
som äger rum på konsumentens
uttryckliga begäran och avtalet
gäller en vara eller en tjänst som
omfattas av konsumentens begäran
eller som har ett direkt samband
med den varan eller tjänsten, eller

7. avtalet gäller upplåtelse eller
överlåtelse som avses i lagen
(1997:000) om avtal om rätt att
periodvis nyttja en bostad.

Denna lag träder i kraft den 29 april 1997

'Senaste lydelse 1992:1111

Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig
över departementspromemorian

Efter remiss har yttrande över departementspromemorian Konsument-
skydd vid avtal om tidsdelat boende (Ds 1996:39) avgetts av Hovrätten
för Nedre Norrland, Göteborgs tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm,
Domstolsverket, Kammarkollegiet, Finansinspektionen, Juridiska fakulte-
ten vid Stockholms universitet, Institutet för fastighetsrättslig forskning
vid Uppsala universitet, Konkurrensverket, Marknadsdomstolen, Konsu-
mentverket, Allmänna reklamationsnämnden, Fastighetsmäklarnämnden,
Länsstyrelsen i Jämtlands län, Sveriges advokatsamfund, Svenska Bank-
föreningen, Mäklarsamfundet, Fastighetsmäklarförbundet, Sveriges Bo-
stadsrättsföreningars Centralorganisation, Konsumentvägledarnas före-
ning, Semesterhus Fjäll & Hav Aktiebolag samt Skandinavisk Timeshare
Förening

Prop. 1996/97:127

Bilaga 4

Lagrådsremissens lagförslag

Prop. 1996/97:127

Bilaga 5

1 Förslag till lag om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat
boende

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag tillämpas då en näringsidkare till en konsument upplåter
eller överlåter en rätt att periodvis nyttja en bostadslägenhet, om

1. avtalet ingås för en tid av minst tre år eller inte är tidsbegränsat, och

2. bostadslägenheten får nyttjas under en eller flera regelbundet åter-
kommande tidsperioder som är bestämda i avtalet eller som kan bestäm-
mas med ledning av det

Lagen gäller också när en näringsidkare har åtagit sig att för någon
annans räkning upplåta eller överlåta en sådan rätt till en konsument.

2 § I lagen avses med

konsument en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål
som faller utanför näringsverksamhet,

näringsidkare en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål
som har samband med den egna näringsverksamheten.

3 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till
nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne.

Information m.m.

4 § Näringsidkaren skall lämna skriftlig information till den som begär
upplysningar om bostadslägenheten. Informationen skall innehålla

1. uppgift om näringsidkarens namn, adress och rättsliga status,

2. uppgift om bostadslägenhetens ägares namn, adress och rättsliga
status, om ägaren är någon annan än näringsidkaren,

3. en beskrivning av den rättighet avtalet avser och villkoren för att
rättigheten skall kunna utnyttjas samt uppgift om i vilken utsträckning
dessa villkor har uppfyllts,

4. en beskrivning av bostadslägenheten och uppgift om var den är
belägen,

5. en beskrivning av de tjänster och gemensamma anläggningar som
konsumenten enligt avtalet skall fa tillgång till och villkoren för detta,

6. uppgift om principerna för hur underhåll, reparation, administration
och förvaltning sköts,

8. uppgift om det är möjligt att delta i ett utbytes- eller vidareförsälj-
ningssystem eller ej samt, när en sådan möjlighet finns, uppgift om vad
det kostar och om vem konsumenten skall vända sig till för att få delta
i systemet,

9. uppgift om att konsumenten enligt 11 § har rätt att kräva återgång
av avtalet,

10. uppgift om innebörden av konsumentens ångerrätt enligt 12 och
13 §§ och om de kostnader som konsumenten enligt 14 § kan bli skyldig

att svara för om ångerrätten utnyttjas,

11. uppgift om vad som gäller enligt 16 § beträffande vissa kreditavtal
vid återgång eller frånträdande av upplåtelse- eller överlåtelseavtalet,

12. uppgift om till vem konsumenten skall lämna sådana meddelanden
som avses i 11 § andra stycket och 12 § första stycket samt uppgift om
på vilket sätt meddelandena enligt 15 § kan lämnas, och

13 uppgift om var man kan få ytterligare information

I all reklam skall det anges var den skriftliga informationen finns till-
gänglig.

5 § Om bostadslägenheten inte är färdigställd, skall den skriftliga infor-
mation som avses i 4 § även innehålla uppgift om

1. hur långt bygget har kommit,

2. när bostadslägenheten och sådana gemensamma anläggningar som
konsumenten skall få tillgång till kommer att vara färdigställda,

3. hur långt arbetet har kommit med gas, elektricitet, vatten, telefon-
ledningar och andra sådana tjänster som skall göra bostadslägenheten fullt
användbar,

4. beteckningen på bygglov eller motsvarande tillstånd samt den myn-
dighet som ansvarar för tillståndet och myndighetens adress, och

3. den säkerhet som ställs enligt 10 §.

Upplysning skall också lämnas om att näringsidkaren inte far kräva
eller ta emot betalning innan säkerhet har ställts enligt 10 §

6 § I fråga om underlåtelse att lämna information enligt 4 och 5 §§ skall
marknadsföringslagen (1995:450) tillämpas.

Avtalet

1 § Avtalet skall upprättas skriftligen och undertecknas av parterna.

Avtalet skall upprättas på något av de officiella språken i det land där
konsumenten är bosatt eller är medborgare. Konsumenten väljer vilket av
språken som skall användas.

8 § Avtalet skall innehålla de uppgifter och beskrivningar som anges i
4 § första stycket eller 5 §

I avtalet skall följande också anges:

1. konsumentens namn och adress,

2. dagen och platsen för undertecknandet,

3. den tidsperiod under vilken bostadslägenheten far nyttjas, och

4. den dag då konsumenten kan börja utnyttja sin rätt.

Av avtalet skall det vidare framgå att avtalet inte kommer att föranleda
andra kostnader, avgifter eller förpliktelser för konsumenten än de som
har angetts i avtalet.

9 § Konsumenten far åberopa en uppgift som har lämnats enligt 4 §
första stycket eller 5 § även om en avvikande uppgift har lämnats i
avtalet. Detta gäller dock inte om avvikelsen särskilt har angetts i avtalet
och

1. parterna har träffat en uttrycklig överenskommelse om att avtalet far
avvika från den skriftliga informationen, eller

Prop. 1996/97:127

Bilaga 5

2. avvikelsen är en följd av omständigheter utanför näringsidkarens
kontroll.

Prop. 1996/97:127

Bilaga 5

10 § Är bostaden under uppförande, skall näringsidkaren ställa betryggan-
de säkerhet för att konsumenten får tillbaka vad som betalats, om bosta-
den eller gemensamma anläggningar inte färdigställs.

Konsumentens rätt att låta avtalet återgå

11 § Om avtalet inte har upprättats i enlighet med 7 § eller inte
innehåller de uppgifter och beskrivningar som föreskrivs i 8 §, är konsu-
menten inte bunden av avtalet. Detsamma gäller om näringsidkaren inte
enligt 7 § tredje stycket lämnar konsumenten en bestyrkt översättning av
avtalet.

En konsument som vill att avtalet skall återgå på grund av ett för-
hållande som anges i första stycket, skall lämna meddelande om detta till
den person som enligt avtalet skall ta emot ett sådant meddelande. Om
en begäran om återgång grundas på att bestämmelserna i 7 § andra eller
tredje stycket eller 8 § inte är uppfyllda, skall meddelandet lämnas inom
tre månader från det att avtalet undertecknades. Annars har konsumenten
förlorat sin rätt att kräva att avtalet skall återgå.

Konsumentens ångerrätt

Ängerfristen börjar löpa dagen efter avtalets undertecknande Om för-
hållandena är sådana som anges i 11 § första stycket, börjar ångerfristen
i stället löpa dagen efter det att konsumentens rätt att kräva återgång har
upphört enligt 11 § andra eller tredje stycke:.

Betalning

13 § Näringsidkaren får inte kräva eller ta emot betalning innan ångerfris-
ten har löpt ut. Detsamma gäller den som enligt en överenskommelse
med näringsidkaren har lämnat konsumenten kredit med anledning av
upplåtelse- eller överlåtelseavtalet

Om säkerhet skall ställas enligt 10 §, får näringsidkaren inte heller

kräva eller ta emot betalning innan säkerheten har ställts

Den som uppsåtligen bryter mot förbud enligt denna paragraf döms till
böter.

14 § Konsumenten är inte skyldig att betala näringsidkaren någon ersätt-
ning när avtalet återgår enligt 11 §.

En konsument som utnyttjar sm ångerrätt enligt 12 § är skyldig att

betala kostnader som enligt nationell lagstiftning har uppkommit till följd 85

av att avtalet slutits och frånträtts endast om kostnaderna avser sådana

juridiska formaliteter som skall företas före utgången av ångerfristen

Om meddelanden som konsumenten lämnar

15 § Om ett meddelande som konsumenten skall lämna enligt 11 eller
12 § är skriftligt och har sänts på ett ändamålsenligt sätt, får meddelandet
åberopas även om det försenas, förvanskas eller inte kommer fram.

Kreditavtal

16 § Om konsumenten med anledning av avtalet om upplåtelse eller
överlåtelse har fatt kredit av näringsidkaren eller av någon annan på
grund av en överenskommelse mellan denne och näringsidkaren, skall
kreditavtalet upphöra att gälla utan påföljd för konsumenten, om

1. upplåtelse- eller överlåtelseavtalet har återgått enligt 11 §, eller

2. konsumenten har utnyttjat sin ångerrätt enligt 12 §.

Konsumentens befogenheter vid överlåtelse av fordran, m.m.

Lagval

18 § Om bostadslägenheten är belägen i ett land inom Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet och rättsordningen i ett land utanför samarbets-
området är tillämplig, gäller bestämmelserna i denna lag i den mån de ger
konsumenten ett bättre skydd.

Tillsyn m.m.

19 § Konsumentverket skall ha tillsyn över att denna lag följs. Tillsynen
skall utövas så att den inte vållar större kostnad eller olägenhet för
näringsidkaren än som är nödvändigt.

Om näringsidkaren inte tillhandahåller handlingarna eller lämnar
upplysningarna, far Konsumentverket förelägga näringsidkaren vid vite
att fullgöra sin skyldighet

21 § Om Konsumentverket enligt 20 § andra stycket har förelagt en

Prop. 1996/97:127

Bilaga 5

näringsidkare att tillhandahålla en handling, far beslutet överklagas hos Prop. 1996/97:127
allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut av Konsumentverket enligt 20 § pQaea 5
far inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten

Denna lag träder i krafit den 1 juni 1997.

2 Förslag till lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361)

Härigenom föreskrivs att 1 § hemförsäljningslagen (1981:1361) skall
ha följande lydelse

Prop. 1996/97:127

Bilaga 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2

Denna lag tillämpas då näringsidkare yrkesmässigt upplåter eller över-
låter lös egendom eller utför tjänster till konsumenter för huvudsakligen
enskilt bruk, om avtalet ingås

1. vid hembesök, varmed avses ett besök i konsumentens eller någon
annan konsuments bostad eller på någon annan plats där konsumenten
inte endast för stunden befinner sig,

2. vid telefonsamtal som utgör led i försäljning eller annan liknande
verksamhet, eller

3. under en av näringsidkaren organiserad utflykt till en plats utanför
dennes fasta försäljningsställe

Lagen tillämpas dock inte, om

1. det pris som konsumenten sammanlagt skall betala understiger
300 kr,

2. avtalet gäller leverans av livsmedel från näringsidkare som regel-
mässigt betjänar vissa rutter,

3. avtalet gäller finansiella instrument som avses i lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument,

4. avtalet gäller uppförande av byggnad eller annan fast anläggning på
mark eller i vatten,

5. avtalet är ett försäkringsavtal,

7. avtalet gäller upplåtelse eller
överlåtelse som avses i lagen
(1997:000) om konsumentskydd vid
avtal om tidsdelat boende.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1997

2 Senaste lydelse 1992:1111.

Lagrådets yttrande

Prop. 1996/97:127

Bilaga 6

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-02-05

Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,
justitierådet Bengt Lambe.

Enligt en lagrådsremiss den 23 januari 1997 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende,

2. lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementsrådet Sten
Andersson.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet.

Förslaget till lag om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende

13 §

Enligt första meningen i första stycket i denna paragraf far näringsidkaren
inte kräva eller ta emot betalning innan ångerfristen har löpt ut. I andra
meningen stadgas, att ”Detsamma gäller den som enligt en
överenskommelse med näringsidkaren har lämnat konsumenten kredit
med anledning av upplåtelse- eller överlåtelseavtalet”. Av tredje stycket
i paragrafen följer, att den som uppsåtligen brutit mot nämnda förbud kan
dömas till böter.

Enligt Lagrådets mening kan det ifrågasättas om regleringen i andra
meningen första stycket är nödvändig och i alla delar ändamålsenlig.
Stadgandet synes ta sikte på det fallet att ett kreditbelopp överlämnats till
näringsidkaren och mottagits av denne i strid med det straffbelagda
förbudet i första meningen. Situationen framstår därmed som något udda
Därtill kominer att förbudet i andra meningen skulle kunna tänkas
förhindra att en konsument som avser att använda sig av bestämmelserna
i 11 eller 12 § omedelbart kan återbetala ett eventuellt redan utbetalat lån.
Det bör slutligen noteras att enligt lagtexten avser det aktuella förbudet
i sådant fall, språkligt något oegentligt, att ”ta emot betalning”.

På grund av det anförda ifrågasätter Lagrådet om inte andra meningen i
första stycket bör utgå.

I övrigt lämnar Lagrådet lagförslagen utan erinran

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 februari 1997

Prop. 1996/97:127

Närvarande:, statsrådet Hjelm-Wallén ordförande, och statsråden,
Peterson, Freivalds, Tham, Åsbrink, Andersson, Winberg, Uusmann,
Ulvskog, Sundström, Lindh, von Sydow, Ähnberg, Pagrotsky, Östros,
Messing

Föredragande: statsrådet Freivalds

Regeringen beslutar proposition 1996/97:127 Konsumentskydd vid avtal
om tidsdelat boende

gotab 53013, Stockholm 1997

Konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende

Regeringens proposition1996/97:127