Konig. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17 (Proposition 1897:17)

Konig. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

N:o 17.

Kong/.. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
lag angående ändring i vissa delar af lagen om skydd
för varumärken den 5 juli 1884; gifven Stockholms slott
den 9 januari 1897.

Under åberopande af bilagda i statsrådet ocli högsta domstolen förda
protokoll vill Kongl. Maj:t, jemlikt § 87 regeringsformen, härmed föreslå
Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i
vissa delar af lagen om skydd för varumärken den 5 juli 1884.

Kong]. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

L. Annerstedt.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

Förslag

till

lag angående ändring i vissa delar af lagen om skydd
för varumärken den 5 juli 1884.

Härigenom förordnas, att 4, 7 och 16 §§ i lagen om skydd för
varumärken den 5 juli 1884 skola erhålla följande ändrade lydelse'':

4 §•

Varumärken må ej registreras:

1) om det består endast af siffror, bokstäfver eller ord, som icke
utmärka sig genom så egendomlig form, att märket kan såsom figurmärke
anses; dock att registrering ej må vägras, om märket består af ord, som
kunna anses såsom en för vissa, i ansökningen enligt 3 § uppgifna varuslag
sär skil dt uppfunnen benämning, hvilken ej afser att angifva varas ursprung,
beskaffenhet, bestämmelse, myckenhet eller pris;

2) om deri obehörigen intagits annat namn eller annan firma än
sökandens eller namnet på annans fasta egendom;

3) om det innehåller offentliga vapen eller stämplar;

4) om det, innehåller framställningar, som kunna väcka förargelse;

5) om det är helt och hållet likt varumärke, som redan är för annans
räkning registreradt eller behörigen anraäldt till registrering, eller med
dylikt märke företer sådan likhet, att, oaktadt skiljaktigheter i vissa delar,
märkena i sin helhet lätt kunna förvexlas; dock att registrering ej må
vägras, om likheten beror af sådana beteckningar, som afses i 7 §, eller
om begge märkena gälla olika varuslag.

7 §•

Innehåller varumärke, som blifvit för någons räkning registreradt,
siffror, bokstäfver eller ord, som enligt 4 § icke kunna ensamma för sig

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

såsom varumärke registreras, eller består det endast eller till en del af
sådant tecken eller märke, som allmänneligen nyttjas i viss näring, utgör
registrering ej hinder för annan att använda samma beteckningar såsom
varumärke eller del åt varumärke.

16 §.

Konungen eger efter aftal med främmande stat och under föiutsättning
af ömsesidighet förordna, att skydd för varumärke enligt denna
lag må tillkomma äfven den, hvilken utom riket drifver sådan näring, som
omförmäles i 1 §; skolande i sådant fall gälla samma lags föreskrifter med
iakttagande af följande särskilda regler i afseende på varumärke, som registrcras* 1)

ansökan om registrering skall åtföljas af bevis, att sökanden uppfvlt
de vilkor, som i den främmande staten fordras för att bereda skydd
åt varumärket;

2) den, för hvilken registreringen blir gällande, skall hafva ett här
i riket bosatt ombud, som eger att härstädes å hans vägnar svara i alla
saker, hvilka angå varumärket; och åligger det honom förty att, då ansökan
göres, samt sedermera vid ombyten af ombud uppgifva ombudets
namn och vistelseort, vid äfventyr att, i händelse föreskriften derom skulle
finnas icke vara iakttagen, domaren må på anmälan i förekommande fall
med laga verkan utse sådant ombud;

3) varumärket skyddas icke i vidsträcktare mån eller för längre tid
än i den främmande staten.

Med afseende på varumärke, registreradt i stat, som för svenska
varumärken gör motsvarande medgifvande, eger Konungen dessutom meddela
följande bestämmelser:

4) varumärket må, derest det icke strider mot sedlighet eller god
ordning, registreras i den form, hvari det är gällande i den främmande

sta.ten; _

5) har någon här i riket sökt registrering af ett varumärke före utgången
af viss tid, som kan bestämmas antingen till högst fyra månader
från det han i den främmande staten till registrering anmälde samma
varumärke eller till högst tre månader från det vederbörande myndighet
der kungjorde, att sådan registrering beviljats, då må den här i riket
gjorda ansökning i förhållande till andra ansökningar betraktas så, som
vore den gjord samtidigt med anmälningen i den främmande staten;

6) vägras registrering på grundcaf 4 § 5 mom. och styrker sökanden
efter stämning å den, som innehar rättigheten att begagna det förut an -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

mälda eller registrerade märket, att detta märke ursprungligen är ett af sökanden
brukadt. märke, som annan tillegnat sig, rnå domstolen förklara
sökanden berättigad att erhålla registrering med uteslutande rätt till märkets
begagnande för det slag af varor, för hvilket han brukade märket vid
den tid, då det ömsesidiga skyddet inträdde. Talan härom må ej väckas
senare än sex månader från nämda tid;

7) varumärke, som i den främmande staten blifvit innan det ömsesidiga
skyddet inträdde behörigen registreradt och som endast eller hufvudsakligen
består af siffror, bokstäfver eller ord, som enligt 4 § icke kunna
ensamma för sig såsom varumärke registreras, skall, när det skyddas i den
främmande staten, här i riket, efter registrering, njuta det särskilda skydd,
att andra ej må använda samma siffror, bokstäfver eller ord såsom varumärke
för samma slags varor, med mindre de begagnat dem innan det
ömsesidiga skyddet inträdde. Ej ma dock sådana varumärkens registrering,
ined undantag för jernstämplar och skeppningsmärkcn å trävaror, medföra,
hinder för någon att såsom varumärke begagna begynnelsebokstäfverna till
sitt namn eller sin firma.

Denna lag skall träda i kraft den 1 oktober 1897.

Brukar näringsidkare vid lagens utfärdande lofligen särskildt märke,
som endast eller hufvudsakligen består af ord, hvilka ej utmärka sig genom
egendomlig form, men kunna anses såsom en särskildt uppfunnen
benämning å vissa varuslag, hvarför märket brukas, och har han inom tre
månader från det lagen trädt i kraft sökt registrering af märket på sätt i
3 § sägs, kan annan icke genom tidigare registrering vinna rätt till samma
märke eller märke, som är så likt detta, att det'' lätt kan dermed förvexlas.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 20 november 1896

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr jninistern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Akerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll,

Annerstedt,

YON KrUSENSTIERNA.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt anförde i underdånighet
:

Lagen om skydd för varumärken den 5 juni 1884 förbjuder inregistrering
af varumärke, hvilket består endast af siffror, bokstäfver eller
ord, som icke utmärka sig genom så egendomlig form, att märket kan
såsom figurmärke anses. Det är sålunda icke tillåtet att såsom varumärken
registrera s. k. fantasiord, d. v. s. benämningar, som uppfinnaren eller
tillverkaren af en vara väljer för att dermed skilja sin produkt från andras.
Användningen af dylika fantasiord har emellertid blifvit ganska allmän
äfven här i riket, och icke sällan lära i särskilda fall försök hafva blifvit
gjorda att få desamma skyddade såsom varumärken. 1 sjelfva verket

Kongl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 11.

torde också giltig anledning saknas att vägra, varumärkes skydd för ett
sådant ord, hvilket otvifvelaktigt synnerligen väl egnar sig för det ändamål,
som med varumärkens användande åsyftas, eller att i den allmänna
handeln skilja den ene näringsidkarens varor från den andres.

Ett särskildt skäl för vidtagande af en sådan lagändring, att vissa
ordmärken må, oberoende af sin yttre form, kunna inregistreras och derigenom
vinna skydd, synes äfven kunna hemtas från de internationella
förhållandena. Inom nästan alla i industriel! afseende mera betydande
länder — sedan 1894 också inom Tyskland — är registrering af åtminstone
vissa ordmärken tillåten och åtföljd af skydd. Enligt gällande svensklag
åter kan väl, på grund af särskildt förordnande, ett i utlandet registreradt
ordmärke äfven här registreras, men denna registrering medför
icke något lagligen verksamt skydd och saknar således praktisk betydelse.

Det torde icke böra ifrågasättas att, utan ändring af de för svenska,
märken gällande bestämmelser, söka genom beredande af möjlighet, att
medgifva skydd för utländska ordmärken afhjelpa nämnda förhållande, som
uppenbarligen är egnadt att, försvåra afslutandet af internationella överenskommelser
om varumärkes skydd. En sådan anordning skulle nemligen
innebära, att utländske näringsidkare kunde komma i åtnjutande af en
förmån, hvaraf inländske vore i saknad, och att de förre möjligen till och
med erhölle tillfälle att, genom registrering helt, och hållet tillegna sig de
af de senare först brukade och i marknaden införda ordmärkena.

För möjliggörande af vissa ordmärkens registrering erfordras ändring
i 4 och 7 §§ af varumärkeslagen. Härvid torde böra iakttagas, att endast,
sådana ordmärken kunna genom registrering vinna skydd, som utgöra godtyckligt
valda och således i viss mening uppfunna varubenämningar, icke
deremot, sådana, som afse att angifva vissa egenskaper hos varan. Med
dylikt innehåll komma de ifrågasatta bestämmelserna att nära öfverensstämma
med den nya tyska lagen, hvilken från registrering utesluter ordmärken,
som allenast innehålla uppgifter om sätt, tid och ort för varans
framställande, om varans ändamål eller om dess pris-, mängd- eller vigtförhållanden.
Med hänsyn till den lifliga varusamfärdseln mellan Sverige
och Tyskland måste en sådan öfverensstämmelse anses innebära beaktansvärda
fördelar, och detta så mycket mera, som den nya tyska varumärkeslagen
torde medföra behof af en ny öfverenskommelse angående ömsesidigt
skydd för varumärken.

Af nära till hands liggande skäl synes skyddet för ordmärken böra,
begränsas till vissa i registreringsansökningen uppgifna varuslag. Det kan
icke. finnas tillräcklig anledning, att tillverkaren af en vara skulle få för
samfärdselns hela område monopolisera den af honom valda varubenämningen.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

Då genom berörda lagändring möjlighet skulle beredas att vinna
skydd för varumärken, hvilka för närvarande icke kunna inregistreras,
förefinnes tydligen med afseende på äldre sådana märken behof af öfvergångsbestämmelser
hufvudsakligen svarande mot de i 15 § af varumärkeslagen
innefattade, som ordnade förhållandet, när varumärkesregistrering i
Sverige först lagstadgades. Medan nämnda lagrum under vissa förutsättningar
åt den, som vid tiden för lagens trädande i kraft brukar märke,
tillerkänner företrädesrätt framför annan, som efter samma tid före honom
söker registrering af märket, torde emellertid afseende nu böra fästas vid
tiden för den ifrågasatta lagens utfärdande. Det vore nemligen eljest att
befara, att obehöriga personer — med begagnande af den i gällande lag
medgifna möjligheten att inregistrera varumärken, som jemte ord innehålla
andra beståndsdelar — skulle under mellantiden kunna förvärfva
varumärkesrätt, som efter lagens trädande i kraft lade hinder i vägen
för registrering af ifrågavarande varubenämningar.

Såsom i det föregående förutsatts, kommer efter lagändringens genomförande
ett förut registreradt varumärke, som jemte annat innehåller
en sådan varubenämning, som enligt den nya lagen kan registreras, att
vara skyddad jemväl i afseende på denna beståndsdel. Att emellertid icke
härigenom kan ske rubbning i en senare, enligt nu gällande lag meddelad
registrering, ligger i sakens natur och synes icke behöfva uttryckligen
föreskrifvas.

Äfven i vissa andra rigtningar synes någon ändring i varumärkeslagens
bestämmelser vara önsklig.

Nu gällande föreskrift (IG § 5)) om beräkning af den tid, hvarinom
en i utlandet gjord registreringsansökan skall inom Sverige upprepas för
att erhålla prioritet framför andra emellertid inkomna ansökningar, förorsakar
svårigheter i förhållande till stater, som beträffande varumärkesregistreringen
tillämpa det s. k. förpröfningssystemet. Då, såsom nu är
händelsen, nämnda prioritetsfri st räknas från anmälningen i den främmande
staten, kan det, i följd af den med förpröfningen förenade tidsutdrägt,
inträffa, att tiden för ansökans inlemnande här i riket redan är
förliden, innan ännu registreringen blifvit i den främmande staten beviljad.
Härigenom föranledes en varumärkesegare att till prioritetsrättens bevarande
inlemna sin ansökan här i riket utan att afvakta registreringsfrågans
afgörande i den främmande staten. Men detta medför, i händelse sedermera
registrering i den främmande staten vägras, onyttiga kostnader, en
olägenhet, som uppenbarligen i motsvarande fall drabbar svenska näringsidkare,
som vilja efter registrering här i riket bevara prioritetsrätt i den
främmmande staten. Det bör derför vara möjligt att, under förutsättning
Bih. till Piksd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 14 Höft. 4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

af ömsesidighet, för registrering här i riket medgifva en prioritetsfrist,
som räknas från den tid, då i den främmande staten officielt kungjorts,
att registrering derstädes beviljats. Härigenom vinnes otvifvelaktigt den
fördelen, att verksamt skydd i utlandet för svenska varumärken lättare
kan beredas.

För ernående af samma vigtiga ändamål i afseende å äldre svenska
märken, som bestå allenast af siffror, bokstäfver eller ord utan egendomlig
form, och särskildt i afseende å så beskaffade jernstämplar och skeppningsmärken
för trävaror, torde äfven förutsättas möjlighet att i motsvarande
fall medgifva skydd för utländska varumärken. Én sådan möjlighet finnes
emellertid enligt gällande lag (16 § 7)) endast hvad angår förhållandet
till stat, hvars varumärkeslagstiftning öfverensstämmer med den svenska.
Den häri liggande särskilda inskränkningen synes derför böra uppgifvas
och endast det allmänna vilkoret bibehållas, att främmande stat gör motsvarande
medgifvande.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i öfverensstämmelse
med de af honom uttalade åsigter upprättadt förslag till lag
angående ändring i vissa delar af lagen om skydd för varumärken den 5
juli 1884, af den lydelse bil. A vid detta protokoll utvisar, hemstälde han
i underdånighet, att högsta domstolens utlåtande öfver förslaget måtte, för
det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, genom note ur protokollet
inhemtas.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Makt Konungen i nåder lemna
bifall.

Ex protocollo:

Aug. von Hartmansdorff.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

Bilaga A.

Förslag

till

Lag angående ändring i vissa delar af lagen om skydd för varumärken
den 5 juli 1884.

Härigenom förordnas, att 4, 7 och 16 §§ i lagen om skydd för
varumärken den 5 juli 1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:

4 §•

Varumärke må ej registreras:

1) om det uteslutande består af siffror eller bokstafver, som icke
utmärka sig genom så egendomlig form, att märket kan såsom figurmärke
anses, eller af ord, som ej utmärka sig genom sådan egendomlig form och
ej heller kunna anses såsom en för vissa, i ansökningen enligt 3 § uppgifna
varuslag särskildt uppfunnen benämning, hvilken ej afser att angifva
varans ursprung, beskaffenhet, bestämmelse, myckenhet eller pris;

2) om deri obehörigen intagits annat namn eller annan firma än sökandens
eller namnet på annans fasta egendom;

3) om det innehåller offentliga vapen eller stämplar;

4) om det innehåller framställningar, som kunna väcka förargelse;

5) om det är helt och hållet likt varumärke, som redan är för annans
räkning inregistreradt eller behörigen anmäldt till registrering eller
med dylikt märke företer sådan likhet, att, oaktadt skiljaktigheter i vissa
delar, märkena i sin helhet lätt kunna förvexlas; dock att registrering ej
må vägras, om likheten beror af sådana beteckningar, som afses i 7 §,
eller om begge märkena gälla olika varuslag.

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 17.

7 §■

Innehåller varumärke, som blifvit för någons räkning inregistreradt,
siffror, bokstäfver eller ord, som enligt 4 § icke kunna ensamma för sig
såsom varumärke registreras, eller består det endast eller till en del af
sådant tecken eller märke, som allmänneligen nyttjas i viss näring, utgör
registreringen ej hinder för annan att använda samma beteckningar såsom
varumärke eller del af varumärke.

16 §.

Konungen eger efter aftal med främmande stat och under förutsättning
af ömsesidighet förordna, att skydd för varumärke enligt denna
lag må tillkomma äfven den, hvilken utom riket drifver sådan näring, som
omförmäles il §; skolande .i sådant fall gälla samma lags föreskrifter
med iakttagande af följande särskilda regler i afseende på varumärke, som
registreras:

1) ansökan om registrering skall åtföljas af bevis, att sökanden uppfylt
de vilkor, som i den främmande staten fordras för att bereda skydd
åt varumärket;

3) varumärket skyddas icke i vidsträcktare mån eller för längre tid
än i den främmande staten.

Med afseende på varumärke, registreradt i stat, som för svenska
varumärken gör motsvarande medgifvande, eger Konungen dessutom meddela
följande bestämmelser:

4) varumärket må, derest det icke strider mot sedlighet eller god
ordning, registreras i den form, hvari det är gällande i den främmande
staten;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

varumärke eller till högst tre månader från det vederbörande myndighet
der kungjorde, att sådan registrering beviljats, då må den här i riket
gjorda ansökningen i förhållande till andra ansökningar betraktas så, som
vore den gjord samtidigt med anmälningen i den främmande staten;

6) vägras registrering på grund af 4 § 5 mom., och styrker sökanden
efter stämning å den, som innehar rättigheten att begagna det förut
anmälda eller registrerade märket, att detta märke ursprungligen är ett af
sökanden brukadt märke, som annan tillegnat sig, må domstolen förklara
sökanden berättigad att erhålla registrering med uteslutande rätt till märkets
begagnande för det slag af varor, för hvilket han brukade märket vid
den tid då det ömsesidiga skyddet inträdde. Talan härom må ej väckas
senare, än sex månader från nämnda tid;

7) varumärke, som i den främmande staten blifvit innan det ömsesidiga
skyddet inträdde behörigen registreradt och som endast eller hufvudsakligen
består af siffror, bokstäfver eller ord, som enligt 4 § icke kunna
ensamma för sig såsom varumärke registreras, skall, när det skyddas i den
främmande staten, här i riket njuta det särskilda skydd, att andra ej må
använda samma siffror, bokstäfver eller ord såsom varumärke, för samma
slags varor, med mindre de begagnat dem innan det ömsesidiga skyddet
inträdde. Ej må dock sådan registrering, med undantag för jernstämplar
och skeppningsmärken å trävaror, medföra hinder för någon att såsom varumärke
begagna begynnelsebokstäfverna till sitt namn eller sin firma.

Denna lag skall träda i kraft den 1 oktober 1897.

Brukar näringsidkare vid lagens utfärdande lofligen särskildt märke,
som endast eller hufvudsakligen består af ord, hvilka ej utmärka sig genom
egendomlig form, men kunna anses som en särskild uppfunnen benämning
å vissa varuslag, hvarför märket brukas, och har han inom tre månader
från det lagen trädt i kraft sökt registrering af märket på sätt i 3 § sägs,
kan annan icke genom tidigare registrering vinna rätt till samma märke
eller märke, som är så likt detta, att det lätt kan dermed förvexlas.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts
högsta domstol fredagen den 4 december 1896.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden IJernmarck,

Abergsson,

Herslow,

Hammarskjöld,

Carlson,

Claéson,

WlJKANDER.

T. f. byråchefen för lagärenden, revisionssekreteraren Hammarskjöld
fortsatte och afslutade föredragningen af det till högsta domstolen för afgifvande
af utlåtande öfverlemnade i protokollet för den 3 innevarande
december omförmälda förslag till lag angående ändring i vissa delar af
lagen om skydd för varumärken den 5 juli 1884; varande förslaget under
bilaga A fogadt vid detta protokoll.

Emot förslaget framstäldes inom högsta domstolen följande anmärkningar,
nemligen vid

4 §•

Justitieråden Hernmarck, Herslow, Hammarskjöld, Carlson, Claeson
och Wijkander erinrade, att, då enligt den föreslagna lydelsen af 4 § re -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o IT.

gistrering, under viss förutsättning, vore medgifven för varumärke, som
uteslutande bestode af ord, utan att dock dessa utmärkte sig genom sådan
form, att märket vore att anse såsom figurmärke, men den i 3 § för närvarande
befintliga bestämmelsen, att vid ansökan om registrering skola
vara fogade afbildningar af märket äfvensom till märkets tryckning tjenliga
stampar (clichéer), syntes sakna tillämplighet å dylikt, till figurmärke
icke hänförligt varumärke, sistberörda § borde, för den händelse ändringen
i 4 § godkändes, erhålla en derefter lämpad affattning.

Justitierådet Carlson tilläde, att, då jemväl 4 § 5 mom. vore affattadt
så, som om lagen gälde endast figurmärken, äfven detta lagrum
borde omredigeras. o

Justitierådet Åborg sson yttrade: Då med ifrågavarande förslag till
ändring af varumärkeslagen af ses, bland annat, att medgifva hittills icke
tillåten registrering af varumärke, bestående endast af ord, i det fall att
ordet eller orden, utan att vara återgifna i en viss egendomlig form, afseende
att gifva märket utseende af figurmärke, kunna anses såsom en för
vissa i ansökningen uppgifna varuslag särskild! uppfunnen benämning, men
i detta fall icke synes lämpligt att af sökanden fordra sådan afbildning af
varumärket eller clichéer för dess tryckning, som omförmälas i 3 § varumärkeslagen,
hemställer jag, att i sistnämnda § efter orden: »registreringen
och dess kungörande» tillägges ett nytt stycke af följande innehåll:

Består märket endast af ord, erfordras icke att vid ansökningen fogas
afbildning deraf eller stampar för dess tryckning, i annat fall än att
ordet är afsedt att igenom viss egendomlig form tjena såsom figurmärke.

Justitierådet Abergsson anförde vidare: Redaktionen af momentet 1
i 4 § synes genom sina många negativer mindre lättfattlig, och hemställer
jag, att åt detta moment gifves följande lydelse:

Varumärke må ej registreras: 1) om det uteslutande består af siffror,
bokstäfver eller ord, som icke utmärka sig genom så egendomlig form, att
märket kan såsom figurmärke anses; dock att hinder icke möter för registrering
af varumärke, bestående af ord, hvilka utan att gifva märket utseende
af figurmärke, kunna anses såsom en för vissa i ansökningen uppgifna
varuslag särskild! uppfunnen benämning, som ej afser att angifva
varans ursprung, bestämmelse, myckenhet eller pris.

16 § 5 mom.

Justitierådet Åbergsson yttrade: Ifrågavarande moment synes tarfva
eu förbättrad redaktion, i hvilket afseende jag föreslår, att momentet måtte
erhålla följande lydelse:

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

Har någon, för vinnande af registrering här i riket af ett i främmande
stat till registrering anmåldt varumärke, derom gjort ansökning
inom viss af Konungen bestämd tid, då må ansökningen i förhållande till
andra ansökningar betraktas så, som vore den gjord samtidigt med anmälningen
i den främmande staten; kunnande nämnda tid bestämmas antingen
till högst fyra manader från det sökanden i den främmande staten
till registrering anmälde varumärket eller till högst tre månader från det
vederbörande myndighet der kungjorde, att registreringen beviljats.

16 § 7 mom.

Justitieråden Hernmarck, Aberg sson, Herslow, Hammarskjöld, Carlson
och Claeson förenade sig om följande af justitierådet Abergsson afgifna
yttrande:

Det torde vara meningen, att varumärke, hvarom i detta moment
förmäles, icke skall allenast på grund af registreringen i den främmande
staten njuta det särskilda skydd, som i momentet afses, utan att dertill
erfordras äfven registrering här i riket, ehuru denna mening icke tinnes i
förslaget uttryckt. Likaledes synes det uppenbart, att det icke bör stå
vederbörande i all framtid öppet att när som helst här i riket vinna registrering
med sådan verkan, som i momentet afses, utan torde i förslaget
hafva bort inflyta ett stadgande derom, att Konungen eger bestämma, inom
hvilken tid ansökan om registrering bör här i riket göras för vinnande af
omförmälda skydd. Min anmärkning i dessa afseenden vinner stöd icke
blott af hittills gällande lydelse af momentet, utan äfven af det i sista
punkten af det till granskning föreliggande förslaget begagnade uttrycket:
»sådan registrering», hvilket uttryck torde syfta på en tänkt, ehuru i momentet
förut icke omtalad registrering här i riket.

I följd häraf hemställer jag, att detta moment måtte omredigeras
till öfverensstämmelse med hvad jag nu yttrat.

Slutligen anförde justitierådet Herslow: Då ett af de väsentligaste
ändamålen med ifrågavarande lagförslag synes vara att förskaffa Konungen
möjlighet att genom afslutande af internationella överenskommelser bereda
utländska varumärken ett fullt verksamt skydd jemväl här i riket, torde
det vara skäl att tillse, huru pass kraftigt det skydd är, som svenska varumärkeslagen
äfven med de ändringar, som genom detta lagförslag blifvit

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

ifrågasatta, förlänar åt varumärken i allmänhet under förutsättning att de
blifvit behörigen registrerade. Beskaffenheten af detta skydd framgår af
nämnda lags 12 §, som angifver påföljden för öfverträdelse af förbudet
mot begagnande af annans registrerade märke. Enligt detta lagrum medför
sådan öfverträdelse hvarken ansvar eller ersättningsskyldighet, med
mindre det styrkes, att öfverträdaren egt vetskap om registreringen. Den
omständighet, att registreringen varit kungjord i allmänna tidningarne,
grundlägger icke, såsom förhållandet är med kungörandet af hvad som intagits
i handelsregistret samt de nyligen påbjudna aktiebolags- och föieningsregistren,
någon laglig presumtion derom, att registreringen verkligen
kommit till deras kunskap, hvilkas intresse deraf beröres. Det föiefaller
dock icke såsom en öfverdrifven stränghet, om den näringsidkare,
som ville utsända sina varor under visst märke, vore pligtig att på förhand
göra sig underrättad, huruvida samma märke redan vore för annans
räkning registreradt, så mycket mindre som, jemte det att hvaije legistrering
kungöres i allmänna tidningarne, en särskild registreringstidning
tillika utgifves genom det allmännas försorg. Pligten att närmare taga
reda på förhållandet kunde åtminstone med allt skäl anses åligga den, som,
oaktadt han vet, att ett visst märke redan är af en annan med honom
konkurrerande näringsidkare begagnadt, likväl vill välja just detta. Också
är enligt 14 § i tyska varumärkeslagen den 12 maj 1894 en hvar, som
obehörigen begagnar en annans skyddade varumärke, skyldig att ersätta
skadan, vare sig rättskränkningen blifvit begången med vett och vilja eller
af grof vårdslöshet; men ansvar eger rum blott i det förra fallet.

Mer än en gång har det visat sig, att i mål angående obehörigt
begagnande af annans registrerade varumärke domstolarne funnit sig förhindrade
att utan direkt bevisning derom, att den för dylik rättskränkning
tilltalade egt vetskap om registreringen, anse ett sådant förhållande lagligen
konstateradt. I följd häraf och da omedelbar bevisning om vetskapen
är nästan omöjlig att åstadkomma, så framt icke skyddslättens
innehafvare iakttagit det försigtighetsmått, att han om registreringen på
förhand bevisligen underrättat just den, som sedermera gjort intrång i
rätten, kan det lätteligen inträffa, att det åsyftade skyddet blifver så godt
som alldeles illusoriskt. Till förebyggande af en sådan eventualitet och
särskildt på det att icke, i händelse öfverenskommelse om ömsesidigt
varumärkesskydd framdeles ingås med främmande makt, denna, må få anledning
att känna sig besviken i sin förmodan att hafva här i riket förvärfvat
åt sina undersåtar ett lika verksamt skydd, som i det främmande
landet medgifvits åt svenska medborgare, synes det mig vara önskvärdt,
att, derest det icke skulle anses lämpligt, att bestämmelserna i 12 § i vår
Bih. till Riksd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. U Häft. 5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

nu gällande varumärkeslag förändrades till öfverensstämmelse med det anförda
stadgandet i tyska lagen, sagda bestämmelser erhölle en sådan, något
ändrad affattning, att deraf tydligen framginge, att domaren egde att efter
omständigheterna i hvarje mål fritt bedöma, huruvida den, som tilltalas
för sådan förbrytelse, hvarom i sagda § förmäles, kan antagas hafva egt
vetskap om registreringen.

I detta yttrande instämde justitierådet, Abergsson.

Ex protocollo:

Aug. von Hartmansdorff.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 17.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott,
lördagen den 9 januari 1897

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gill jam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll,

Annerstedt,

von Krusenstjehna,

Justitieråden: Claéson,

Petersson.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anmälde
chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt i underdånighet:

Högsta domstolens utlåtande öfver det genom nådigt beslut den 20
sistlidne november till högsta domstolen för afgifvande af yttrande öfverlemnade,
vid statsrådsprotokollet för nämnda dag fogade förslag till lag
angående ändring i vissa delar af lagen om skydd för varumärken den 5
juli 1884.

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll anförde föredragande
departementschefen:

I 3 § af gällande lag om skydd för varumärken föreskrifves, bland
annat, att med ansökan om varumärkes registrering skola följa tre afbild -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

ningar af märket samt två till märkets tryckning tjenliga stampar (clichéer).
Denna föreskrift skulle, om 4 § erhölle den föreslagna lydelsen, få tilllämpning
jemväl i afseende på vissa varumärken, som uteslutande bestode
af ord, utan att dessa utmärkte sig genom så egendomlig form, att märkena
kunde anses som figurmärken. En sådan tillämpning har af högsta domstolen
^ ansetts icke böra ega rum och förty hemställan skett om ändring
af anförda, i 3 § innefattade föreskrift.

Obestridligt synes. också vara, att med afseende på ordmärken, som
registreras och skyddas oberoende af sin yttre form, föreskriften om inlemnande
af af bildningar och clichéer i och för sig är mindre behöflig.
Införandet i 3 § af en sådan undantagsbestämmelse, som inom högsta domstolen
förordats, torde dock ej vara erforderligt eller lämpligt. Redan
enligt gällande lag är under vissa förutsättningar registrering medgifven
af märken, som icke utmärka sig genom egendomlig form, och några
praktiska olägenheter deraf, att äfven i fråga om dylika märken den allmänna
föreskriften om inlemnande af afbildningar och clichéer eger tilllämpning,
hafva icke veterligen uppstått, liksom det ej heller ifrågasatts,
att med afseende på desamma stadga undantag från nämnda föreskrift. För
öfrigt kommer det antagligen i de flesta fall att inträffa, att sådant ordmärke,
som enligt förslaget kan registreras, brukas i viss mer eller mindre
egendomlig form, för hvilken särskildt skydd önskas. Vidare är det, icke
minst af hänsyn till de internationella förhållandena, af vigt, att, till beredande
af öfverskådlighet i varumärkesregistret och dertill hörande handlingar,
de väsentliga formella fordringarna å en registreringsansökan äro i
alla förekommande fall desamma. Man finner äfven, att, såsom jag i detta
sammanhang torde få erinra, den nya tyska varumärkeslagen, som infört
skydd för ordmärken i nära öfverensstämmelse med hvad förevarande förslag
innehåller, icke för dylika märken gör något undantag från den allmänna
regeln om bifogande vid registreringsansökan af afbildning af
märket.

Emellertid torde den omständigheten, att enligt förslaget under vissa
förutsättningar ett märke kan åtnjuta dubbelt skydd, nemligen dels såsom
figurmärke och dels, oberoende af den yttre formen, såsom ordmärke,
böra föranleda tillägg till gällande föreskrifter om registreringsansökans
innehåll i den rigtning, att i förekommande fall sökanden skall uppgifva,
huruvida han vill hafva märket betraktadt såsom figurmärke, såsom ordmärke
eller såsom bådadera. Genom ett sådant tillägg skulle äfven aflägsnas
hvarje anledning till det missförstånd, att ordmärke genom registrering
vinner skydd allenast i den form, som de med registreringsansökningen
följande afbildningarne utvisa och de jemväl bifogade clichéerna

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

äro egnade att i tryck återgifva. Då ifrågavarande nya bestämmelse synes
hafva sin rätta plats i kungörelsen angående beskaffenheten af de handlingar,
som i ärenden rörande registrering af varumärken inlemnas, lärer
dock något förslag i ämnet icke nu böra för Eders Kongl. .Maj:t framläggas.

Med anledning af anmärkningar, som inom högsta domstolen framstälts,
torde 4 § 1 mom. och 16 § 7 mom. böra till vinnande af större
tydlighet omredigeras.

Deremot synes icke någon ändring föranledas af den vid 16 § 5
mom. af en ledamot gjorda redaktionella anmärkning. Densamma torde
hufvudsakligen afse förtydligande deraf, att det är Konungen, som bestämmer
tiden, hvarinom en i utlandet gjord registreringsansökan skall
för prioritetsrättens bevarande här i riket förnyas. Detta framgår emellertid
enligt min uppfattning med tillräcklig klarhet redan af sammanhanget i
den föreslagna paragrafen.

Högsta domstolens flesta ledamöter hafva vid 16 § 7 inom. i sak
hemstält om sådant tillägg, att, liksom enligt nu gällande lydelse, registrering
med den i momentet omförmälda verkan endast kunde sökas inom
viss af Konungen bestämd tid. Genom det sålunda ifrågasatta tillägget
skulle emellertid svårigheter i internationell hänseende lätt uppkomma.
En registreringsansökan, som efter den bestämda tidens utgång gjordes,
skulle väl enligt 16 § 4 mom. föranleda registrering, men denna registrering
skulle ej i strid emot 4 § 5 mom. och 7 § medföra något skydd, ett missförhållande,
som, enligt hvad jag vid ärendets föredragning den 20 sistlidne
november fått inför Eders Kongl- Maj:t framhålla, är egnadt att försvåra
afslutandet af internationella överenskommelser om varumärkesskydd,
och hvilket- det varit åsyftadt att genom den föreslagna lagen afhjelpa.
Det behöfver för öfrigt helt säkert icke befaras, att utländska varumärken
af den beskaffenhet, som i förvarande mom. afses, i någon större utsträckning
komma att här i riket registreras.

Hvad slutligen angår den af tvenne ledamöter i högsta domstolen
väckta frågan om viss ändring i varumärkeslagens 12 §. torde denna fråga
icke stå i det sammanhang med förevarande lagförslag, att densamma bör
nu göras till föremål för pröfning.

Sedan fördraganden härefter uppläst det i öfverensstämmelse med
de af honom yttrade åsigter ändrade lagförslaget, hemstälde han i underdånighet,
att detsamma måtte, jemlikt § 87 regeringsformen, för Riksdagen
till antagande framläggas.

Justitierådet Claeson åberopade hvad han vid förslagets granskning
i högsta domstolen yttrat i de delar, deri det nu framlagda förslaget afveke
från de af honom uttalade åsigter.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

Statsrådets öfriga ledamöter tillstyrkte bifall till föredragande departementschefens
hemställan;

Och täcktes, med bifall till denna hemställan, Hans
Maj:t Konungen i nåder förordna, att till Riksdagen
skulle aflätas nådig proposition i ämnet, af den lydelse
bilagan F vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Aug. von Hartmansdorjf.