Kongl. Muj:ts Nåd Proposition N:o 57 (Proposition 1894:57)

Kongl. Muj:ts Nåd Proposition N:o 57.

N:o 57.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående öfverflyttning
till allmänna indragning sstaten af åtskilliga
lärares aflöning samt rörande understöd åt extra ordinarie
lärare vid allmänna läroverken under förfall på
grund af sjukdom; gifven Stockholms slott den 9 mars
1894.

Med åberopande af bifogade utdrag af protokoll öfver ecklesiastikärenden
vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att medgifva:

dels att de lönebelopp, som skola utgå till de i berörda protokoll
omförmälta lärare, kvilka qvarstå på de jemlikt nådiga brefvet den 16
december 1892 indragna läroverkens stat, må uppföras å allmänna indragningsstaten
under riksstatens nionde hufvudtitel;

dels att vid allmänt läroverk eller pedagogi anstäld extra ordinarie
lärare, som af vederbörande eforalstyrelse erhållit förordnande under
hel läsetermin eller derutöfver med full tjenstgöring, men som af vederbörligen
styrkt sjukdom förhindrats att tjenstgöra, må, derest han före
detta förordnande tjenstgjort vid dylikt läroverk minst ett år, erhålla understöd
för den tid, hvarunder han varit ur stånd att tjenstgöra, till belopp
motsvarande hälften af det arfvode, som på grund af ifrågavarande
förordnande eljest skulle tillkommit.honom för samma tid, dock att dylikt
understöd icke må utgå för längre tid än ett läsår, äfven om förordnandet
för längre tid meddelats; äfvensom att för bestridande af härigenom förBih.
till Riksd. Prof. 18.94. I Sami. 1 Afd. SO'' Haft. (N:o 51.) 1

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

anledda utgifter må till Kongl. Maj:ts förfogande ställas ett förslagsanslag
af 5,000 kronor årligen.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

G. F. Gilljam.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9
mars 1894.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,
friherre Akbrhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Gilljam anförde vidare
i underdånighet:

Uti en af åtskillige lärare, såväl ordinarie som extra ordinarie, vid
rikets allmänna läroverk till Eders Kongl. Maj:t ingifven petition hafva
petitionärerna i underdånighet hemstält, huruvida icke åt de extra ordinarie
lärarne, hvilka genom Riksdagens beslut fått sina löneförmåner icke
obetydligt förbättrade, äfven borde och kunde beredas en annan och mera
betryggad samt för såväl lärarekåren som staten mera värdig ställning än
hittills, samt för detta ändamål anhållit:

att Eders Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att i den vidsträcktaste
mån, som förhållandena det medgåfve, besätta de lärarebefattningar,
som nu uppehölles af extra ordinarie lärare, med ordinarie;

4 Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

att vid befordringar till ordinarie lärareplatser måtte i likhet med
hvad förhållandet vore på andra tjenstemannabanor, inrymmas större betydelse
åt tjenstgöringsmeriter;

att åt de extra ordinarie lärare, som det oaktadt fortfarande behöfdes,
måtte beredas en fastare och mera betryggad ställning, helst på det sätt
att de erhölle sina förordnanden af kongl. ecklesiastikdepartementet; samt
att åt extra ordinarie lärare, som efter viss tids tjenstgöring af sjukdom
eller ålder urståndsattes att tjenstgöra, måtte beredas skäligt understöd.

Till förklaring af de nu rådande olyckliga förhållandena och till stöd
för sin framställning hafva petitionärerna i hufvudsak anfört följande:

Enär det växande behofvet af lärarekrafter i allmänhet hos oss tillgodosetts
genom anställande af extra ordinarie lärare i stället för genom
ordinarie platsers upprättande, måste för närvarande omkring 180 lärareplatser,
hvilka år från år visat sig nödvändiga, upprätthållas af extra ordinarie
lärare, ehuru sådana endast borde användas såsom vikarier vid inträffande
ledigheter eller i de undantagsfall, då läroverk visade en så
hastig tillväxt, att denna kunde anses vara endast tillfällig. I följd häraf
hade vid somliga större läroverk, hvilka snabbt utvecklat sig, antalet
extra lärare blifvit oproportionerligt stort i jemförelse med antalet ordinarie
lärare. Så tjenstgjorde t. ex. under läsåret 1891—1892

vid Göteborgs realläroverk 14 ordinarie och 12 extra lärare,
vid högre allmänna läroverket i Helsingborg 12 ordinarie och 9 extra
lärare,

vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm 19 ordinarie och
12 extra lärare,

vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm 15 ordinarie
och 9 extra lärare o. s. v.

Genom berörda sätt att fylla behofvet af ökade lärarekrafter hade
utsigten till befordran för de extra ordinarie lärarne blifvit öfver höfvan
inskränkt, i det att derigenom dels årliga medeltalet af ledigförklarade
tjenster blefve mindre, dels antalet sökande större, än hvad under sundare
förhållanden skulle hafva varit fallet; och ju längre detta system tillämpades,
dess större blefve detta missförhållande.

Emellertid minskades utsigten till befordran för en stor del af de
obefordrade ytterligare genom gällande befordringslag. Denna uppstälde
nemligen såsom befordringsgrund i första rummet undervisningsskicklighet,
ådagalagd vid undervisningsprofvet för den sökta platsen, men fäste sig
vid tjensteålder och betyg öfver föregående tjenstgöring endast i sista hand
och bidroge derigenom till uppkomsten af en klass af gamla extra ordi
narie lärare, som nästan kunde sägas vara uteslutna från befordran. Åt

KonglMaj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

detta verkligen vore förhållandet framginge redan genom en jemförelse
mellan två hvarandra så närbelägna tidpunkter som vårterminen 1889 och
vårterminen 1892. Det visade sig nemligen af tillgängliga uppgifter, att
under denna korta tid antalet extra ordinarie lärare i åldern 45—61 år
vuxit med 113 procent och i åldern 40—44 år med 10 procent, under
det att hela antalet blott ökats med 20 procent. Fördubblingen af antalet
i högsta åldersklassen berodde tydligen derpå, att en stor del af dem,
som 1889 tillhört näst högsta klassen, icke vunnit någon befordran, utan
ryckt upp i förstnämnda klass.

Dylika äldre extra ordinarie lärares ställning vore i synnerhet bedröflig:
deras förordnande kunde upphöra när som helst utan något deras
eget förvållande, och träffades de af sjukdom, äfven blott för en kortare
tid, förlorade de sin anställning och lemnades af staten alldeles utan existensmedel,
så att för dem intet annat återstode än att anlita den enskilda
eller allmänna barmhertigheten. Än värre blefve emellertid förhållandet,
då de till sist blefve af ålder urståndsätta eller mindre lämpliga att vidare
tjenstgöra.

Till svårigheten att vinna ordinarie anställning komine nemligen en
genomgående osäkerhet under den extra ordinarie tjenstgöringen, beroende
dels derpå, att den extra ordinarie läraren icke finge behålla någon del
af sitt arfvode, derest han vore af sjukdom hindrad att tjenstgöra, dels
af sättet för de extra ordinarie lärarnes anställning. De förordnades nemligen
på vederbörande rektors förslag af de olika stiftens eforer vanligen
på termin, mera sällan på läsår och komme derigenom i en beroende och
prekär ställning, som icke hade någon motsvarighet inom andra tjenstemannakårer,
der extra ordinarie tjensteman användes. Detta anställningssätt,
på grund hvaraf till och med personer, som icke varit kompetenta
till ordinarie lärarebefattning, kunnat för längre tid få anställning vid
läroverken, innebure ganska ringa säkerhet för en extra lärare, som blefve
utan plats, att icke vid sökande af nytt förordnande blifva förbigången
af yngre, mindre meriterade medsökande; och äfven om ny anställning
af sådan extra lärare vunnes, så blefve han ofta nödsakad att undervisa i
helt nya ämnen, hvilket vore till skada både för honom sjelf och ännu
mer för undervisningen.

Den undervisande och uppfostrande verksamhet, som en extra lärare
under trycket af en sådan ställning och med sådana framtidsutsigter kunde
utöfva, blefve också på ett betänkligt sätt förlamad och förryckt samt
medförde icke allt det gagn, den eljest kunnat. Om lärarekåren skulle på ett
någorlunda tillfredsställande sätt kunna motsvara de anspråk, hvilka så i
fråga om kunskaper och skicklighet som i socialt hänseende stäldes på

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 57.

densamma, och framför allt om den skulle kunna inför lärjungar och målsmän
bevara den auktoritet och det oberoende, som ett rätt utöfvande af
lärarekallet kräfde, så vore det nödvändigt, att icke inom densamma skapades
ett lärareproletariat.

Efter det Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss öfverlemnat petitionen
till den för utarbetande af förslag till stadga för rikets allmänna
läroverk den 6 juni 1890 i nåder förordnade kommitté, och dervid anbefalla
kommitterade ej mindre att taga petitionen i öfvervägande vid behandlingen
af sådana med dess syfte sammanhängande frågor, om hvilka
kommitterade fått uppdrag att afgifva yttrande och förslag, än äfven att
till Eders Kongl. Maj:t afgifva det utlåtande i öfrig!, hvartill petitionen
kunde anses föranleda, hafva kommitterade den 14 december sistlidet år
afgifvit yttrande i ämnet, hvilket är af följande lydelse:

»Komiterade äro öfvertygade, att, såsom i petitionen finnes angifvet,
orsaken till det ogynsamma läge, hvari de extra ordinarie ämneslärarne
hos oss för närvarande befinna sig med afseende på utsigten till ordinarie
anställning, närmast är att söka i det förhållandet, att behofvet af ökade
lärarekrafter vid de allmänna läroverken under längre tid och i stor utsträckning
tillgodosetts genom anställande af extra lärare, hvilka med
hänsyn till tjenstgöring varit likstälda med de ordinarie lärarne, men som
förordnats blott för en termin eller ett år i sänder. Forskar man åter
efter grunden till detta förfaringssätt, torde man finna den i den hos oss
sedan gammalt gängse uppfattningen, att alla inträdessökande, som uppfylt
vilkoren för intagning i viss klass vid allmänt läroverk, också der
böra mottagas. Tydligt är nemligen, att tillämpningen af denna grundsats
måste föranleda, att understundom lärjungeantalet i vissa klasser af
de särskilda läroverken vid början af en läsetermin visar sig'' vara så stort,
att det icke längre kan undervisas af samme lärare, hvarför dessa klasser
måste delas i parallelafdelningar och nya lärarekrafter i hast anskaffas.
Detta har skett genom anställande af duplikanter och extra lärare. Då
de nya lärareplatser, som sålunda uppkommit, föranledts af ett tillfälligt
behof, skulle de försvinna, då behofvet upphört. Så har också på somliga
ställen egt rum; men på andra ställen har tilloppet af lärjungar under eu
längre tid varit lika stort eller ökats, och i följd häraf har extra lärarnes
antal vid dessa läroverk måst bibehållas oförändradt eller ökas, till dess
man beslutit sig för att anse behofvet af ökade lärarekrafter vid nämnda
läroverk konstant och med anledning deraf inrättat nya fasta lärareplatser
vid desamma eller upprättat helt och hållet nya läroverk för att upptaga
de lärjungar, som icke finge plats vid de äldre. Har en dylik reglering
af ett eller annat skäl uteblifvit under en längre tid, hvarunder lärjunge -

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 57.

antalet betydligt vuxit eller förändrade undervisningsmetoder gjort det
nödvändigt att minska lärjungeantalet i de särskilda afdelningarna, uppstår
tydligen småningom en talrik skara af extra lärare, som år efter år
anställas och användas, och som i sj elfva verket utgöra en konstant lärareklass
med lägre aflöning och utan de förmåner i öfrigt, som tillkomma
ordinarie lärare.

Lätt är att inse, att, så länge de allmänna läroverken anses skyldiga
att mottaga alla inträdessökande, som fullgjort vilkoren för inträde, så
länge måste behofvet af extra lärare i någon mån qvarstå; ty äfven om
lärjungeantalet i det hela förblefve konstant eller blott obetydligt stege,
komme det dock utan tvifvel att olika fördela sig på de särskilda läroverken,
men först efter några år kunde man afgöra, om ökningen på ett
ställe och minskningen på ett annat vore så konstant, att åtgärder borde
vidtagas för att öka antalet ordinarie lärare vid det förra och minska detsamma
vid det senare.

Redan ganska tidigt insåg man äfven nödvändigheten af att vid statens
läroverk använda duplikanter och extra lärare, ehuru man vid här afsedda
tid icke ansåg omöjligt för en lärare att med framgång undervisa en klass
på 50 lärjungar och derutöfver. Sålunda heter det i 1820 års skolordning,
tredje sektionen, kap. 3 § 11: »Duplicanter och Yicarier, de förra i af seende

på en större mängd ungdom, de senare för sjukdom och andra
tillfälliga laga förfall, eller lagligen meddelad permission, utnämne Biskopen
inför Consistorii Protocoll — — —. Då den orsak, hvarföre Duplicanten
eller Yicarien är tillsatt, uphörer, varde han ifrån sin befattning och thy
åtföljande förmåner entledigad». Denna föreskrift upprepas i 1856 års
skolstadga § 72, der den har följande lydelse: »Duplikant, vikarie och
extra lärare ege Ephorus, efter inhemtadt utlåtande af vederbörande Rektor,
att inför Consistorii protokoll förordna — — — —. Saknar läroverk
medel till duplikants, vikaries eller extra lärares aflöning, må Ephorus,
innan förordnande meddelas, hos Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan
om behofvet». Senare delen af denna föreskrift lyder i skolstadgan af
1859 § 82 åter sålunda: »Har antalet af lärjungar vid något läroverk så
tilltagit, att de ordinarie lärarne ej förmå behörigen upprätthålla undervisningen,
göre Eforus ofördröjligen derom hos Kongl. Maj:t underdånig
anmälan».

Dels brist på medel till duplikanters och extra lärares aflöning, dels
den ofvan nämnda åsigten angående det antal lärjungar, som samtidigt
kunde af en lärare undervisas, gjorde emellertid, att antalet extra lärare
under förra hälften af detta århundrade aldrig blef synnerligen stort. Så
utgjorde duplikanternas antal 1824: 7, 1832: 5 och 1843: 11, hvarjemte

Kont/l Maj ds Nåd. Proposition N:o 57.

1824 förekommo 7 och 1832: 8 extra lärare i naturalhistoria, hvilka sistnämnda
dock icke föranledts af lärjungeantalets storlek, utan af behofvet
att utvidga undervisningen med detta ämne, ehuru tillgång till ordinarie
lärare deri ej fans.

De hinder för undervisningens ändamålsenliga bedrifvande, som föranleddes
af de allt för stora klasserna, folio emellertid snart i ögonen, och
till deras undanrödjande yrkade man än på anslag för anställande af duplikanter,
än att ett högsta lärjungeantal skulle bestämmas för hvarje klass
och att, sedan detta antal vid en skola var fullt, flere lärjungar der icke
skulle mottagas. Nya skolor skulle deremot upprättas för att upptaga
dem, som ej finge plats i de gamla. Sålunda antog 1825—28 års kommitti
till öfverseende af rikets allmänna undervisningsverk, att 30, högst 40
lärjungar vore det största antal, som af en lärare kunde efter ambulatorisk
läsning med full framgång undervisas, samt ansåg oundvikligt att, der
detta antal betydligt ökades, behofvet fyldes genom duplikanter. Mot
detta förslag anmärkte 1832 års skolrevision, att, om en skola eller eu
klass blefve så uppfyld med lärjungar, att den ej kunde skötas af de vanliga
lärarne, utrymmet merendels äfven vore så knappt, att en ännu större
trängsel skulle både vara menlig för lärjungarnes helsa och hinderlig för
flere öfningar. Det syntes derför ej vara skäl att genom antagande af
flere lärare på ett sådant ställe ännu mera öka dessa svårigheter. Hellre
borde man undersöka, af hvilka orsaker detta starkare tillopp föranleddes;
och vore de öfriga skolorna i stiftet föga besökta, skulle man tillse, om
det härledde sig deraf, att lärarne vid dessa vore mindre skickliga eller
samvetsgranna, eller deraf att lärokurserna vid alla stiftets skolor icke vore lika
ordnade o. s. v. Vore åter alla stiftsskolorna så mycket besökta, att brist
på utrymme yppades öfverallt, behöfde tydligen stiftets läroverk utvidgas,
hvilket, enligt revisionens tanke, lämpligare kunde ske derigenom, att någon
af de smärre skolorna förökades med en eller flera nya klasser, än derigenom
att en redan fullständig skola erhölle eu ny lärare. Antagandet af duplikanter
vid fullständig skola skulle alltid mer eller mindre rubba hennes
plan och borde äfven ur detta skäl icke tillstyrkas. På grund häraf gör
revisionen följande hemställan: »I Förberedande Classen må vara högst
50, i de öfriga 30, högst 40 Lärjungar. Anmäler sig till inskrifning ett
så stort antal, att ej alla kunna mottagas enligt denna bestämning, så böra
till rum i Förberedande Classen, ibland dem, som i pröfningen blifvit godkände,
de äldste hafva företräde. De som en gång blifvit i Skolan intagne
och befinnas fullt skicklige till uppflyttning i högre Class, böra dertill
hafva företrädesrätt framför dem, som, utan att förut hafva varit i skolan,
sig till inträde anmäla, men i afseende på de sednare förhålles lika som

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

med dem, Indika söka inträde i den Förberedande Classen». Denna revisionens
hemställan föranledde ingen åtgärd från regeringens sida, och den
följande eller 1843 års skolrevision intog i denna fråga en helt annan
ståndpunkt. Med afseende härå yttrar revisionen, att, ehuru revisionen icke
är i tillfälle att bestämma, huru stort antal lärjungar kan af en lärare
behörigen skötas, helst sådant i så betydlig mån ankommer på lärares
olika förmåga, torde dock för gifvet kunna antagas, att flere än 25 till 30
lärjungar icke kunna af en lärare behörigen skötas, och att, då antalet
går deröfver, duplikant må tillsättas. Och hemställer revisionen, att, som
af de inkomna berättelserna framgått, att uti flera högre och lägre skolor
tilloppet af lärjungar är så stort, att deras undervisning icke kan af det
för handen varande lärareantalet tillbörligt bestridas, genom nådig proposition
till rikets näst sammanträdande ständer måtte varda äskadt ett
anslag, af hvilket på underdånig anmälan af vederbörande eforer arfvoden
för så lång tid behofvet kräfver må åt extra lärare i nåder varda anvisade.

För skolornas skyldighet att mottaga alla inträdessökande, som fullgjort
vilkoren för intagning, uttalar sig 1856—58 års riksdag ganska bestämdt,
men synes afse, att det derigenom uppkommande behofvet af ökade
lärarekrafter skulle tillgodoses genom anställande af ordinarie och icke af
extra ordinarie lärare. I sin underdåniga skrifvelse den 25 februari 1858
säga nemligen rikets ständer, att rikets ständer, som ansett, att då vid de
högre elementarläroverken lärjungarnes antal stiger till 200, ett normalantal
af 16 lärare torde böra antagas, samt att, då antalet af lärjungar
ökas med 30 eller 40, en lärare utöfver det nämnda normalantalet bör
påräknas, funnit det böra föreskrifvas, dels att städse de två yngste lärarne
vid hvarje skola, i händelse de genom framdeles inträffande förändringar
skulle finnas umbärlige, måtte förklaras skyldige att inträda i
tjenstgöring vid annan skola, helst inom stiftet, dels att läroverksstyrelsen
i hvarje stift må tilläggas rättighet att för hvarje gång lärjungeantalet
vid ett läroverk ökas med 30 eller 40, om så lämpligt prölvas, inkomma
med anmälan om behofvet af ännu en ny lärare, hvilken då må anställas
med samma rättigheter och skyldigheter som de öfrige.

I öfverensstämmelse med denna grundsats, som af Riksdagen i det
hela synes hafva fasthållits under de två följande årtiondena, beviljades
anslag dels till inrättande af nya läroverk dels hufvudsakligen till utvidgande
af de befintliga genom tilläggande af en mängd nya ordinarie lärarebefattningar.
Så steg vid här ifrågavarande läroverk de ordinarie lärarebefattningarnas
antal, som år 1824 utgjorde 362, 1832: 376, 1843: 380
och 1853: 394 (deraf 26 lärare i främmande språk och naturalhistoria

Bill. till Riksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 36 Höft. 2

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

med lägre aflöning), år 1858 till 528, 1864 till 613, 1873 till 756 och
1882 till 808 (Bil. A).

Oaktadt denna raska stigning af de ordinarie lärarnes antal, kunde
emellertid extra lärare ej undvaras. Visserligen minskades understundom
deras antal ganska betydligt, då ett större antal fasta platser tillkommit,
men snart steg det åter ganska snabbt. Så utgjorde (Bil. A) antalet af
statsmedel aflönade duplikanter och extra lärare år 1824: 14, 1832: 13,
1843: 11, 1853: 70, 1864: 44, 1873: 74 och 1882: 116. Till jemförelse
härmed torde böra anföras lärjungeantalet vid ifrågavarande läroverk under
nämnda år, för så vidt det kunnat utrönas. Detta utgjorde (Bil. A) år
1824: 4,852, 1832: 5,053, 1843: 5,817, 1858: 7,819, 1864: 11,664, 1873:
12,373 och 1882: 15,107.

Redan^ 1870—72 års skolkommitté anmärkte, att ofvannämnda af
1856 58 ars riksdag uppstälda och af regeringen gillade grundsats icke

kunnat genomföras, i synnerhet derför att behofvet af lärarekrafter vid
ett. läroverk icke blott berodde på antalet lärjungar i det hela, utan nästan
i. lika hög grad pa deras fördelning på särskilda klasser och undervisningslinjer.
Det hade derför ofta visat sig, att ett läroverk med ett vida mindre
lärjungeantal än ett annat kräft ett större antal lärare. Kommittén framhåller
vidare de olägenheter upprättandet af paradelafdelningar medför för
undervisningen. För att få en parallelafdelning till stånd är det nemligen
ej nog med att anställa en ny lärare, ty denne kan i allmänhet icke öfvertaga
hela undervisningen i den nya afdelningen, utan ett utbyte af lärarekrafter
i flere klasser maste vanligen ega rum för att få undervisningen
för den nya afdelningen något sa när väl ordnad. Denna rubbning i arbetsordningen
upprepas ar efter år, ty om en parallelafdelning det ena
året upprättas i andra klassen, så föranledes deraf i vanliga fall en parallelafdelning
i tredje klassen under det följande året och en i ijerde under
det derpå .följande o. s. v. Det kan derför icke undvikas, att åtskilliga
lärjungar till stort men för sina studier få år efter år byta om lärare i
samma ämnen. Denna med flera olägenheter, som härflyta ur de ständigt
vexlande parallelafdelningarna, har föranledt kommittéen att föreslå, att
sa kallade parallelklasser eller parallelafdelningar skola upphöra och endast
enkla klasser och afdelningar finnas, samt att ett lärjungeantal af 40 för
hvar och en af de fem lägre klasserna samt 30 för hvardera af de öfriga
klassernas afdelningar må bestämmas såsom det högsta tillåtna.

o Detta kommittéens förslag väckte emellertid lifligt motstånd från många
hall och af flera skäl, deribland att man ansåg det af kommittéen såsom
tillåtet föreslagna lärjungeantalet för de särskilda klasserna alldeles för
högt, samt att man ej kunde godkänna de medel, hvarigenom kommittéen

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

sökte minska tilloppet till den lärda skolan. Allt förblef derför uti ifrågavarande
afseende vid det gamla ända till år 1881, då ett försök gjordes
att i någon mån fixera parallelafdelningarna vid de talrikare besökta läroverken
samt att hindra förändring af arbetsordningen omedelbart efter läsårets
början eller under detsamma. Sistnämnda år föreskrefs nemligen den
10 juni i sammanhang med bestämmande af det antal extra lärare, som
under det följande läsåret finge vid särskilda läroverk anställas, dels det
antal afdelningar, i hvilka lärjungarne inom de tre lägsta klasserna och
undantagsvis äfven inom fjerde och femte klasserna skulle för samma läsår
vid undervisningen i läsämnena fördelas, dels att det högsta antal lärjungar,
som inom dessa läroverk och klasser finge i hvarje särskild afdelning
emottagas, skulle, der icke annorlunda särskildt föreskrefves, bestämmas
hufvudsakligen enligt följande grunder.

1) Lärjungar, som fullgjort de för flyttning till eller intagning i eu
klass uti gällande skolstadga föreskrifna vilkor, finge i hvarje för den
klassen bestämd afdelning emottagas till ett antal af 30, i nedan angifna
ordning:

a) lärjungar, tillhörande läroverket;

b) till intagning vid läroverket anmälde lärjungar, som tillhöra läroverkets
lärjungeområde;

c) till intagning vid läroverket anmälde lärjungar från annat allmänt
läroverks lärjungeområde.

2) Befunnes antalet lärjungar, tillhörande de i momentet 1 a och b
nämnda grupper, större än som rymdes inom de för klassen bestämda afdelningar
med 30 lärjungar i hvarje, skulle läroverket vara skyldigt att
af sådana lärjungar undervisa i hvarje afdelning till och med 35, hvaremot
ingen lärjunge, hörande till gruppen 1 c, då finge i klassen intagas.

3) Uppginge antalet lärjungar af gruppen 1 a i någon klass till 35
eller flere på hvarje för klassen bestämd afdelning, finge i den klassen
ingen ny lärjunge vid läroverket inskrifvas.

Skulle vid läsetermins början efter verkstäld flyttningsexamen befinnas,
att antalet lärjungar i denna grupp i någon klass öfverstege 40 på hvarje
sådan afdelning, borde rektor skyndsamt ingå till chefen för ecklesiastikdepartementet
med anmälan om förhållandet jemte förslag till den åtgärd,
som af omständigheterna ansåges påkallad.

4) I fråga om de fem nedersta klasserna skulle lärjunge anses tillhöra
lärjungeområdet för det allmänna läroverk, som vore beläget närmast
intill den ort, der lärjunge hade sitt egentliga hem, och i hvilket
undervisning meddelades i samma klass och på samma linie som den, i
hvilken han sökte inträde. Yngling, som vid läsetermins början anmält sig

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 57.

till intagning i en af berörda klasser vid något af ofvan nämnda läroverk
samt visat sig ega de för klassen erforderliga kunskaper, men i följd af
bristande utrymme icke kunnat der emottagas, skulle i motsvarande klass
vid annat läroverk, der eljest giltigt hinder för hans mottagande icke
funnes, vinna inträde, så framt anmälan derom ofördröjligen gjordes.

Dessa bestämmelser hafva sedermera år efter år upprepats och utsträckts
att gälla för de fem lägre klasserna och undantagsvis för sjette
klassen vid de läroverk, der af statsverket aflönade extra lärare finnas
anstälde.

Nekas kan visserligen icke, att genom anförda bestämmelser en viss
stabilitet införts i berörda läroverks arbetsordning, så att efter deras utfärdande
ändringar af densamma genast efter läsårets början mera sällan
förekommit, men då de endast gälla för läroverk, der genom statsmedel
aflönade extra lärare varit anstälda och då antalet extra lärare och parallelafdelningar
vid de särskilda läroverken understundom från år till år vexlat,
qvarstå ännu flere af de olägenheter, som extra lärare- och parallelafdelningssystemet
ansetts medföra.

I följd af det stora antal lärareplatser, som upprättades under de
sista åren på 1850-talet samt under förra delen af 1860-talet, saknades
under sistnämnda årtionde ofta kompetente sökande till de ledigförklarade
lärarebefattningarna, så att åtskilliga befattningar blefvo anslagna
lediga tio gånger och mer, utan att någon kompetent sökande anmälde
sig. Med anledning häraf beviljades under denna tid af Kongl. Maj:t i
ganska stor utsträckning ansökningsrätt till dylika platser åt vikarierande
och extra lärare, som erhållit goda vitsord för sin tjenstgöring, utan
hinder deraf, att de icke aflagt vederbörlig akademisk examen. Och sålunda
blefvo så småningom de nya befattningarna med ordinarie innehafvare
besatta. I följd af lättheten att vinna anställning på lärarebanan ökades
äfven deras antal, som genom akademiska studier förberedde sig till inträde
å densamma. Då emellertid icke få nya lärareplatser tillkommo
under senare delen af 1860-talet äfvensom under det följande årtiondet,
kunde under hela 1870-talet ordinarie anställning vinnas utan längre dröjsmål
af kompetent och duglig sökande, och äfven under sistnämnda decennium
beviljades dispens från de faststälda kompetensfordringarna åt
ett ej så ringa antal extra ordinarie lärare. Att medelåldern af de nyanstälde
lärarne vid midten af detta årtionde det oaktadt var temligen
hög (bil. B: 1 och 2), torde derför hafva berott dels på den längre tid,
som de akademiska studierna kräfde för dem, som aflade sina examina
under 1860- och förra delen af 1870-talet, än för dem, som senare aflagt
examen, dels derpå, att de, som efter erhållen nådig dispens från akade -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

misk examen vunno anställning, ofta voro temligen gamla. Från början
af 1880-talet förändra sig emellertid förhållandena på lärarebanan snabbt.
Tilloppet till densamma ökas oupphörligt och underlättas genom de lindringar
i fordringarna för filosofie kandidat- och licentiatexamina, som
blefvo en följd af bestämmelserna i nådiga brefven den 26 januari 1877
och den 12 september 1879. Många af dem, som efter aflagd akademisk
examen sökte och erhöllo sysselsättning såsom extra ordinarie lärare vid
de allmänna läroverken, saknade dock kompetens för ordinärt anställning,
dels emedan de icke undergått examen i för detta ändamål erforderliga
ämnen, dels emedan de icke genomgått föreskrifven profårskurs. En stor
del af dessa dröjde ganska länge med förvärfvande af dylik kompetens,
och ett ej ringa antal vann den blott genom nådig dispens.

Huru stort tillopfet till lärarebanan under denna tid varit, torde
bland annat framgå deraf, att, då medeltalet af dem, som under aren
1875—1880 genomgingo profårskurs (bil. C), utgjorde 27,6, detta medeltal
för åren 1880—1885 steg till 45,2 och för åren 1885—1890 till 48,4,
under det att årligen vida flere anmälde sig till profårs genomgående, än
som kunde beredas tillfälle dertill.

Samtidigt dermed att antalet aspiranter till lärareplatser betydligt
ökades, minskades nu helt plötsligt antalet till ansökning lediga lärarebefattningar
i nästan lika hög grad. Visserligen tillkommo nemligen under
åren 1882 — 1884 7 nya lektorat och 3 nya adjunkturer (bil. D) på grund
af beslut, som redan under 1870-talet fattats angående några läroverks
utvidgning, men i stället fingo ganska många af de redan befintliga lärarebefattningarna
icke vid inträffad ledighet besättas med ordinarie innehafvare
i följd af särskilda nådiga föreskrifter. För dessa föreskrifter och
den verkan, de medfört, lemnas redogörelse i det följande samt genom
bilagorna E: 1—7.

Genom nådigt cirkulär den 11 juli 1862 bestämdes, att, då till rektor
vid högre elementarläroverk förordnades ordinarie lärare vid annat läroverk,
dennes befattning finge med annan ordinarie innehafvare besättas,
hvilken dock skulle vara skyldig att, när förre innehafvaren återtoge utöfningen
af densamma, träda i tjenstgöring vid det läroverk, Kongl. Maj:t
funne skäligt bestämma. Då genom detta cirkulär icke blifvit bestämdt,
huru det borde förfaras, då lärare vid högre elementarläroverk förordnades
till rektor vid samma läroverk, tillsattes i början vanligen hans förra befattning
med ny ordinarie innehafvare, men då olägenheter häraf visade
sig uppkomma, föreskrefs under 1880-talet i allmänhet vid dylika fall i
sammanhang med förordnandet, att den förordnades förra tjenst skulle
uppehållas genom vikarie med ett högre arfvode än det eljest utgående.

Kong!. Maj:ts Nåd. Preposition N:o 57.

På grund häraf uppehöllos, såsom af bilaga E: 1 framgår, 18 lektorsbefattningar
genom vikarier, då genom nådiga cirkuläret den 12 september 1890
utan inskränkning bestämdes, att, då ordinarie lärare af Kongl. Maj:t förordnas
till rektor vid allmänt läroverk, hans befattning skall besättas med
ny ordinarie innehafvare, hvilken skall vara underkastad ofvan nämnda
skyldighet.

I nådigt bref den 8 februari 1867 (bil. E: 2) föreskrefs, att tvenne
lediga adjunktsbefattningar vid Malmö högre elementarläroverk tills vidare
skulle uppehållas med vikarier. Denna föreskrift upphäfdes genom nådigt
beslut den 28 augusti 1885, enligt hvilket dessa befattningar tingo i vanlig
ordning tillsättas.

På ansökning af rektor och lärarekollegium vid Falu högre allmänna
läroverk och i öfverensstämmelse med domkapitlet» i Yesterås hemställan,
förordnade Kongl. Maj:t den 16 augusti 1878 (bil. E: 3), att en för tillfället
ledig adjunktsbefattning vid Falu läroverk tills vidare icke skulle
med ordinarie innehafvare återbesättas, utan borde uppehållas med vikaide,
hvilken företrädesvis skulle hafva att undervisa på det högre skolstadiet.

Genom nådigt cirkulär den 12 juni 1882 meddelades föreskrift, att
vid treklassiga allmänna läroverk äfvensom vid pedagogier läraretjenster,
hvilka derefter blefve lediga, icke finge med ordinarie innehafvare besättas,
utan skulle tills vidare uppehållas på förordnande. I följd af denna föreskrift
hafva, såsom bilagan E: 4 visar, 42 lärarebefattningar, som derefter
blifvit lediga, icke fått tillsättas. Af dessa hörde 16 till läroverk, som
genom nådiga beslut den 22 maj 1891 och den 16 december 1892 blifvit
indragna, men de öfriga 26, nemligen 13 rektorat, 12 kollegat och 1
pedagogbefattning höra till läroverk, som ännu ega. bestånd.

Genom nådigt bref den 24 oktober 1885 förordnades, dels att vid
läroverken i Hudiksvall, Enköping, Norrtelje, Mariestad och Arboga lediga
eller ledigblifvande lärarebefattningar icke skulle med ordinarie innehafvare
besättas, utan tills vidare uppehållas på förordnande, dels att samma bestämmelse
skulle gälla en kollegabefattning vid hvartdera af läroverken i
Borås, Lidköping, Eskilstuna, Göteborg, Kristinehamn och Piteå. Med anledning
af dessa bestämmelser, som upphäfdes genom nådigt beslut den
15 april 1887, utom beträffande rektorsbefattningar vid de nämnda femklassiga
läroverken, hafva 1 rektorat och 3 kollegabefattningar under kortare
tid stått lediga (bil. E: 5).

Genom nådigt cirkulär den 15 april 1887 föreskrefs, att lediga och
ledigblifvande rektorsbefattningar vid de femklassiga allmänna läroverken
icke finge med ordinarie innehafvare besättas, utan skulle tills vidare på
förordnande uppehållas, samt att vid inträffande ledighet 2 lektorsbefatt -

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 57.

ningar vid läroverket i Strengnäs samt 1 lektors- och 2 adjunktsbefattningar
vid läroverket i Vesterås tills vidare icke skulle återbesättas. På
grund af denna föreskrift hafva (bil. E: 6) 2 lektorsbefattningar vid läroverket
i Strengnäs stått lediga, till dess de genom nådigt beslut den 12
september 1890 indrogos, samt 10 rektorsbefattningar vid femklassiga läroverk,
deri inbegripen den i förra stycket nämnda, upphållits genom vikarier,
till dess de blifvit, i öfverensstämmelse med nådiga kungörelsen den 16
december 1892 och kongl. cirkuläret af samma dag, tillsatta; och har slutligen
en ledig adjunktsbefattning vid läroverket i Vesterås förblifvit obesatt
och en uppehållits med vikarie, till dess ordinarie innehafvare hunnit i
enlighet med nådiga brefvet den 31 december 1890 tillsättas.

I öfverensstämmelse med 1890 års riksdags beslut indrogos dels genom
nådigt bref den 22 maj 1891 2 tvåklassiga och 4 enklassiga pedagogier
med slutet af läsåret 1890—91, hvarigenom 8 vid tillfället lediga ämneslärareplatser,
nemligen 2 rektors-, 2 kollega- och 4 pedagogbefattningar,
försvunno (bil. E: 7), dels genom nådigt bref den 16 december 1892 med
slutet af läsåret 1892—93 2 treklassiga allmänna läroverk samt 4 tvåklassiga
och 4 enklassiga pedagogier, hvarigenom de ordinarie ämneslärarebefattningarnas
antal minskades med 18, nemligen 6 rektors-, 8 kollega-
och 4 pedagogbefattningar (bil. E: 7), af hvilka 1 rektors-, 5 kollegaoch
2 pedagogbefattningar vid tillfället voro lediga.

Enligt 1890 års riksdags medgifvande skulle emellertid, i den mån
tillgångar blefve disponibla genom tillämpning af bestämmelserna om indragning
af nyss berörda läroverk, upprättas 32 nya ämneslärareplatser,
nemligen 8 lektors- och 24 adjunktsbefattningar. Af dessa hafva enligt
nådigt bref den 19 juni 1891 9 adjunktsbefattningar blifvit å läroverkens
stat uppförda och förklarade till ansökning lediga (bil. D). När de öfriga
15 adjunkts- och 8 lektorsbefattningarna kunna komma att tillsättas, är
ännu obestämdt. I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts proposition och
nämnda riksdags beslut skola nemligen de vid läroverkens indragning å
dessas stat qvarstående lärarne uppföras på indragningsstat med de löneförmåner,
som enligt gällande ordinarie stat dem tillkomma. Menas här
med indragningsstat en de allmänna läroverkens indragningsstat och icke
den allmänna indragningsstaten, skulle tydligen följden blifva, att de nya
befattningarna icke skulle få tillsättas, förr än medel till deras aflöning
blefve disponibla genom de å de indragna läroverkens stat qvarstående
lärarnes afgång genom döden, hvilket åter, då flere bland dessa äro medelålders
män, kan draga ut till långt in på nästa århundrade.

Sammanfatta vi det sålunda anförda, visar sig, att sedan år 1882 ej
mindre än 80 äinneslärarebefattningar längre eller kortare tid stått lediga

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

utan att få tillsättas, att 28 af dessa ännu äro obesatta (bil. E: 3 och 4),
ehuru de tillhöra läroverk, hvilka äro afsedda att fortfarande ega bestånd,
samt att härigenom de extra ordinarie lärarnes befordran blifvit i väsentlig
mån fördröjd. Vidare finna vi, att de ordinarie ämneslärarebefattningarnäs
antal, som vid början af år 1882 var 802, under samma år ökadqs med 6
och under 1884 med 4, så att det då utgjorde 812 (bil. D). År 1890
minskadescdetta antal med 2 och 1891 med 8, men ökades sistnämnda år
med 9. År 1893 minskades det åter med 18, så att det för närvarande
utgör 793 eller 9 mindre än vid början af år 1882. Lägger man härtill,
att af dessa 793 28 stå lediga utan att få tillsättas, samt att 32 äro så
beskaffade, att de, ifall de blifva lediga, tills vidare icke få återbesättas
(Bil. E: 4), så inses lätt, huru mycket utsigterna till befordran under det
sista årtiondet minskats. Ännu tydligare framträder detta, om man jemför
de ordinarie och de extra ordinarie lärarnes antal med hvarandra. För
att finna de tjenstgörande ordinarie lärarnes antal måste man från de
fasta lärareplatsernas antal 793 först afräkna de 28, som stå lediga utan
att få tillsättas, och vidare antalet ordinarie lärare med så godt som ständig
tjenstledighet, hvilket torde uppgå till omkring 50 (bil. F). Såsom
tjenstgörande skulle då återstå 715, men af dessa åtnjuta omkring 60 årligen
tillfällig tjenstledighet, som understundom sträcker sig öfver hela
läsåret, men i allmänhet inskränker sig till en termin eller kortare tid.
Såsom medeltal för hela året torde derför de faktiskt tjenstgörande ordinarie
lärarnes antal icke kunna antagas högre än 690. De extra ordinarie
lärarnes antal torde åter kunna anslås till omkring 290, nemligen 136 af
staten aflönade extra lärare, 19 af kommun eller enskilda aflönade extra
lärare samt omkring 135 vikarier, deri ej medräknade sådana, som tjenstgöra
några få veckor, men egentligen icke egnat sig åt lärarebanan (bil. G).

Nära 30 procent af hela lärarepersonalen äro således för närvarande
extra ordinarie lärare. Att detta förhållande är ytterst ofördelaktigt såväl
för undervisningen som för lärarekåren i dess helhet, men i synnerhet för
de extra ordinarie lärarne är ostridigt. Under läsåren 1876—1893 hafva
i medeltal årligen tillsatts 7 lektors- och 18,5 adjunkts- och kollegabefattningar
med förut obefordrade lärare (bil. B), och af dessa hafva i medeltal
2,9 varit docenter vid något af rikets universitet, så att högst 24 af de
vid läroverken tjenstgörande extra ordinarie lärarne årligen vunnit fast
anställning vid desamma. Under förutsättning af att dessa föivhållanden
förblefve oförändrade under den närmaste framtiden samt att samtliga nu
befintliga extra ordinarie lärare qvarstannade vid de allmänna läroverken
och der sökte anställning, äfvensom att tillsättning af lärareplatser egde
rum efter sträng anciennitet, så att ingen af dem, som hädanefter inträdde

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

såsom extra ordinarier på lärarebanan, före dem vunne befordran,° skulle
det nemligen dröja 12 år, innan de alla erhållit ordinarie plats. Da emellertid
enligt gällande befordringslag flere tjensteår gifva företräde,, endast
då alla andra befordringsskäl äro lika, och då detta lagens medgifvande
åt tjensteåldern ytterligare inskränkes genom bestämmelsen, att vid tillsättningen
skäligt afseende äfven skall fästas å behofvet af yngre och
friskare krafter till sysslans bestridande, inses lätt, att en stor del af de
nuvarande extra ordinarie lärarne, derest denna lag förblir oförändrad,
knappast har någon utsigt till befordran. Dels äro nemligen många af dem
redan till ålder komna, dels kan man antaga, att årligen några nya tillkomma,
som i undervisningsskicklighet och kunskaper visa sig öfverlägsna
flertalet af de äldre.

Hvilka följder de i det föregående anförda förhållanden och bestämmelser
haft för lärarekåren och särskild! för de extra ordinarie lärarne,
visas till en del af bilagorna.

Af bilagorna B: 1 och 2 framgår, att medelåldern vid första gången
vunnen befordran under åren 1868—1893 vexlat pa sätt nedanstående
tabell utvisar.

Medelålder vid första gången vunnen befordran

f 5 r		utnämnde under	läsåren
1868—72	1876-81	1881—86	1886—91	1891-93
lektorer .............................	31,5	32,5	32,9	34,0	35,1
adjunkter eller kolleger	29,9	33,1	35,3	37,1	39,1

Häraf ser man, att vid slutet af 1860- och början af 1870-talet, då
tillgången på lediga lärarebefattningar i allmänhet var ganska god och då
befordringarna kunna anses hafva försiggått temligen raskt, lektorsbefattning
i regel kunde erhållas före fylda 32 år och adjunktsbefattning före
fylda 30 år. Under senare delen af 1870-talet steg medelåldern för lektorer
med 1 år men för adjunkter med mer än 3 år. Under 1880- och
de första åren af 1890-talet fortsätter stigningen från period till period
för lektorer med V2 år, l’/2 år och 2V2 år samt för adjunkter med 2 år,
4 år och 6 år, så att en under åren 1891—1893 nyutnämnd adjunkt i
Bih. till Rikad. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 38 Häft. 3

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 57.

regeln var mer än 9 år äldre än sådan lärare utnämnd under åren 1868—72.
Hvad en dylik åldersskilnad i ekonomiskt hänseende har för en betydelse
är lätt att inse. Deraf att medelåldern för lektorer stigit vida långsammare
än den för adjunkter, kan man draga den slutsatsen, att de, som vid in•
trädet på lärarebanan gjort djupare studier och aflagt högre examina, i
regeln haft större framgång och trots den längre tid, de väl i allmänhet
egnat åt sina studier, vid tidigare ålder vunnit fast anställning än de, som
mött med ringare examensbetyg. I denna uppfattning styrkes man ytterligare
genom en blick å bilagan B: 3, af hvilken framgår, att ett ganska
stort antal af dem, som under åren 1876—1893 utnämndes till adjunkter,
aflagt högre examina, än som af lagen kräfts för kompetens till adjunktsbefattning.
Så voro af 315 under denna tid utnämnde adjunkter 90 filosofie
doktorer eller licentiater, 1 teologie kandidat och minst 60 filosofie kandidater
enligt 1853 års stadga, under det att endast 20 saknade akademisk
examen.

Tabellerna B: 1 och 2 upplysa vidare, att af dem, som utnämnts till
lektorer under perioderna 1876—81, 1881—86, 1886—91 och 1891—93 voro
30 år eller derunder respektive 10, 13, 5 och 5 samt öfver 40 år respektive 0,
3, 4 och 4, och att af dem, som under samma perioder utnämnts till adjunkter,
voro 30 år eller derunder respektive 31, 7, 2 och 5 samt öfver 40 år
respektive 6, 9, 17 och 19. Häraf finner man, att framstående duglighet
och kunskaper visserligen ännu kunna möjliggöra en rask befordran på
lärarebanan, men att deras antal, som först vid högre ålder erhålla fast
anställning, oafbrutet och starkt stiger.

För de extra ordinarie lärarnes ålders- och kompetensförhållanden,
sådana dessa voro under vårterminerna 1889 och 1893, lemnas redogörelse
i bilagorna H: 1 —4. Då emellertid tillräckliga och tillförlitliga primäruppgifter
med afseende å lefnads- och tjensteålder endast för 1889
stått kommitterade till buds, hafva de beträffande år 1893 måst inskränka
sig till en undersökning af kompetensförhållandena. Såsom af bilagan
H: 1 framgår, egde 159 af de under vårterminen 1889 tjenstgörande 253
extra ordinarie lärare, angående hvilka fullständiga uppgifter erhållits,
kompetens för sökande af lektors- eller adjunktsbefattning, under det att
94 saknade dylik kompetens. Af de kompetente voro de två yngste 25
år och blott 10 voro under 30 år, 59 voro 30 till 34 år, 48 voro 35—39
år och 42 voro 40—59 år. Af dem, som saknade kompetens, var den
yngste 23 år, 21 voro under 30 år, 36 voro 30—34 år, 22 voro 35—39
och 15 voro 40—58 år. Bilagan H: 2, som redogör för tjensteåldern,
visar, att af dem, som 1889 egde kompetens, 77 tjenstgjort 5 år eller kortare
tid, 64 tjenstgjort från och med 5 7* till och med 10 år, samt 18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

tjenstgjort 11 —19 år, under det att bland dem, som vid nämnda tid saknade
kompetens, 67 tjenstgiort 5 år eller kortare tid, 19 5 Va—10 år och
8 IOV2— 20 V2 år. Då emellertid flere af dem, som 1889 voro kompetente
till sökande af ordinarie lärareplats, icke vid inträdet på lärarebanan egde
sådan kompetens, faller en icke ringa del af dessas tjenstgöring på den
tid, under hvilken de saknade kompetens, hvilket framgår af bilagan H: 3,
hvilken angifver den tid, som de 159 kompetente extra ordinarie lärarne
tjenstgjort efter vunnen kompetens, äfvensom deras lefnadsålder. Häraf
finner man, att efter vunnen kompetens en, som var 39 år gammal, tjenstgjort
13 år, 4 hade tjenstgjort 1 1 och 4 10 år, och dessa åttas lefnadsålder
låg mellan 38 och 50 år; 14 hade tjenstgjort 8—9 år och voro i en
ålder mellan 34 och 59 år. Af två, som voro 44 . år gamla, hade den ene
tjenstgjort 2, den andre 3 år och af två, som voro 42 år, hade en tjenstgjort
1 och den andre IV2 år. Af två, som voro 41 år, hade en tjenstgjort
1 V* och en 2 år, och af två, som voro 38 år, hade en tjenstgjort
Va och en 1 Va år.

Otvifvelaktigt torde derför vara, att för åtskilliga befordran försenats
genom den omständigheten, att de icke vid inträdet på lärarebanan egt
föreskrifven kompetens. Emellertid har förhållandet i detta afseende betydligt
förbättrats på de fyra sista åren, ty då 1889 94 af 253 eller 37
procent saknade kompetens, voro år 1893 af 291 blott 49 eller nära 17
procent utan kompetens (bil. H: 4). Enligt uppgift i petitionen har deremot
åldersförhållandena inom extra lärarekåren under de sista åren blifvit
ännu ogynsammare än under 1889, så att åldersgruppen 45—61 år
vuxit med 113 procent och åldersgruppen 40 — 44 med 10 procent. Kommitterade
hafva icke varit i tillfälle att kontrollera dessa siffror, men hafva''
intet skäl att betvifla deras vigtighet.

Såsom ett medel till undanrödjande af detta missförhållande föreslås
i petitionen, att vid befordringar till ordinarie lärareplatser må inrymmas
större betydelse åt tjenstgöringsmeriter.

Utan svårighet torde man blifva ense derom, att anciennitetsprincipen
vid befordringar inom lärarekåren icke kan med stränghet tillämpas. Ty
det måste ofta inträffa, att den till tjensteåren äldste bland dem, som ega
formel kompetens till en ledig befattning, icke är lämplig för densamma
eller ens i stånd att på ett något så när tillfredsställande sätt uppehålla
den, emedan hans studier och föregående lärareverksamhet fallit inom helt
andra ämnen än dem, som höra till den ifrågavarande platsen. Men det
torde äfven erkännas, att det ej skulle vara lämpligt, att vid tillsättning
af lärareplatser tillämpa anciennitetsprincipen ens i den utsträckning,
sådant verkligen låter sig göra, då ju läroverkens och undervisningens be -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

hof af dugande och insigtsfull lärare härvid måste vara hufvudsynpunkten.
Men lärarens kall kräfver mer än annan embetsverksamhet särskild!
anlag och håg för detsamma samt fortsatta studier, och blott rutin och
flit kunna icke å lärarebanan i samma grad ersätta dessa egenskaper som
å de lägre platserna inom embetsverken. Detta hindrar emellertid icke,
att mer afseende lämpligen och billigtvis bör fästas vid tjenstgöringsmeriter,
än som af nu gällande bestämmelser medgifves. Kommitterade hafva
derför i det förslag till ändringar af befordringslagen, som kommitterade
afgifvit i samband med sitt förslag till ändrad anordning af undervisningsprofven
för lärarebefattningar, företagit en omarbetning af 1878 års skolstadgas
§§ 64 och 68 i afsigt att åt en längre väl vitsordad föregående
tjenstgöring gifva större betydelse, särskildt vid extra ordinarie lärares befordran
till adjunktsbefattning. I stället för att för närvarande den föregående
tjenstetidens längd endast skall tagas i betraktande, om alla andra
befordringsskäl äro lika, och detta blott såvida icke till sysslans bestridande
anses kräfvas yngre och friskare krafter, hafva kommitterade sålunda
föreslagit, att denna inskränkning icke må gälla i fråga om extra
ordinarie lärare, samt att tjenstgöringens längd må gälla såsom befordringsgrund
jemte nit och skicklighet att undervisa samt lärdomsförtjenster,
ehuru såsom svagare än dessa. Härigenom kan således en väl
vitsordad tjenstgöring, om den varit tillräckligt lång, öfverväga ett icke
allt för stort företräde hos en medsökande med afseende å de båda förutnämnda
befordringsgrunderna. Längre anse sig kommitterade icke i detta
hänseende böra gå, utan hålla före, att berättigade klagomål öfver nu gällande
bestämmelser skulle kunna anses afhjelpta genom fastställande af
den föreslagna lydelsen af skolstadgans § 63 (nuvarande §§64 och 68).

Tydligt är emellertid, att, om än härigenom äldre extra ordinarie
lärares befordran underlättas, undanrödjas derigenom ingalunda de olägenheter
extraläraresystemet medfört eller det bekymmer, hvarmed de extra
ordinarie lärarne se sin framtid till mötes. Detta kan endast ske genom
att öka antalet af de platser, som få med ordinarie innehafvare besättas.

Såsom ofvan blifvit framhållet, stå, i öfverensstämmelse med nådiga
cirkuläret den 12 juni 1882, 26 ämneslärarebefattningar lediga vid 17
treklassiga allmänna läroverk och 4 pedagogier, hvarjemte de öfriga 32
ämneslärarebefattningarna vid dessa läroverk vid de nuvarande innehafvarnes
afgång tills vidare icke få återbesättas. Vare sig nu ifrågavarande
läroverk framdeles skola bibehållas oförändrade, ombildas eller tilläfventyrs,
beträffande ett eller annat bland dem, indragas, synas inga egentliga olägenheter
kunna uppstå derigenom, att bemälta cirkulär så till vida upphäfdes,
att lediga eller ledigblifvande ämneslärarebefattningar vid berörda

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

läroverk finge i vanlig ordning tillsättas, om blott i samband dermed stadgades,
att de sålunda tillsatta lärarne skulle vara skyldige att underkasta
sig den förflyttning till annan skola och den förändrade tjenstgöring, som
Kongl. Maj:t kunde finna skäligt föreskrifva. Komme några af dessa lärare
att sakna användning vid det läroverk, de närmast tillhörde, skulle
det nemligen icke möta någon större svårighet att anvisa dem sysselsättning
vid annat läroverk.

Den adjunktsbefattning vid allmänna läroverket i Falun, som enligt
nådiga brefvet 1878 tills vidare skall uppehållas genom vikarie, anse
kommitterade äfven kunna utan olägenhet förses med ordinarie, innehafvare,
då för närvarande god tillgång finnes pa sökande till adjunktsplats,
hvilka äro väl förberedda för undervisning på det högre skolstadiet.
Deremot finna sig kommitterade icke böra föreslå tillsättning af den adjunktsbefattning,
som på grund af nådiga brefvet den 31 december 1890
står obesatt vid allmänna läroverket i Vesteras, förrän den beslutade
indragningen af en lektorsbefattning vid läroverket egt rum. Detta läroverk
synes nemligen för närvarande icke hafva behof af flere lärare
än dem, som nu tjenstgöra derstädes.

I det föregående hafva kommitterade vidare nämnt, att 1890 års riksdag
medgifvit upprättande af 8 nya lektors- och 24 nya adjunktsplatser
vid de allmänna läroverken, samt att af dessa redan 9 adjunktsplatser
blifvit å vederbörande läroverks stat uppförda och i vanlig ordning tillsatta,
men att de återstående 8 lektors- och 15 adjunktsbefattningarna
icke torde få tillsättas, förr än medel för detta ändamål blifva disponibla
genom de lärares afgång, hvilka den 1 juli 1893 qvarstodo på de indragna
läroverkens stat. Tillsättningen af flere eller färre af dessa platser skulle således
komma att uppskjutas till en obestämbar framtid. De läroverk,
hvilka dessa platser tilldelats, äro emellertid i stort behof af desamma, hvilket
lätt inses vid en blick på bilagan G, som innehåller uppgift a det antal
extra lärare, som vid läroverken varit anstälda under årtiondet 1882—1892.
Kommitterade anse sig derför böra hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen, att de lönebelopp, som skola utgå till de på de indragna
läroverkens stat qvarstående lärarne, ma uppföras a allmänna indragningsstaten
och att således de beviljade nya lärarebefattningarna ma
få oförtöfvadt tillsättas.

Genom bifall till hvad kommitterade i dessa båda punkter hemstält
skulle å ena sidan de ordinarie lärarnes antal ökas med 50 samt a andra
sidan antalet vikarier minskas med 27 och antalet extra lärare med 23.
Antalet extra ordinarie lärare skulle det oaktadt komma att uppgå till
omkring 240 och de af staten aflönade extra lärarnes till öfver 110.

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 57.

Äfven under förutsättning att lärjungeantalet vid de allmänna läroverken
komme att ansenligt minskas, torde dock denna minskning knappast
kunna antagas blifva så stor, att mer än 50 af dessa nu erforderliga
lärarekrafter blefve obehöfliga. Och denna minskning, om den inträder,
torde näppeligen blifva af någon längre varaktighet, då med den allmänna
bildningens stigande behofvet af högre undervisning och dermed äfven
lärjungeantalet vid de härför afsedda läroverken oupphörligt växer. Visserligen
kan under några år ett stillastående eller till och med ett sjunkande
af berörda lärjungeantal inträffa, men när de tillfälliga omständigheter,
som hållit detsamma nere, upphöra, stiger det, såsom af vårt skolväsendes
utveckling under detta århundrade visas, åter med rask fart. Utan att behöfva
befara, att några af de ordinarie lärarne skulle blifva utan användning,
skulle man derför, enligt kommitterades åsigt, kunna gifva 60 af de
ofvan nämnda extra lärarne fast anställning, om i sammanhang dermed
meddelades bestämmelser, enligt hvilka ett större antal ordinarie lärare än
hittills vore skyldiga, att, derest de kunde umbäras vid de läroverk, der
de vunnit anställning, underkasta sig den förflyttning till* annat läroverk
och den förändrade tjenstgöring, som Kongl. Maj:t funne skäligt bestämma.
För närvarande gäller dylik bestämmelse med afseende å de två yngste
lärarne vid högre allmänt läroverk och beträffande yngste kollega vid treoch
femklassiga läroverk. .Detta antal flyttbara lärare kunde antingen
fördubblas eller ock för hvarje läroverk särskilt bestämmas med hänsyn
till antalet der tjenstgörande lärare af lektors- och adjunktsgrad.

Den kostnad, som skulle förorsakas statsverket genom öfverflyttandet
af 60 af de nuvarande extra lärarne på ordinarie stat, synes icke blifva
öfver måttan stor, men är tydligen i väsentlig mån beroende på, huru
många af de nya platserna skulle blifva lektors- och huru många adjunktsbefattningar.
Med hänsyn härtill vilja kommitterade erinra derom, att
lektorer blott förekomma vid de högre allmänna läroverken samt utgöra
något öfver Vj af samtliga vid dessa läroverk anstälde ordinarie ämneslärare.
Tillämpades detta förhållande äfven på de ifrågavarande nya befattningarna,
skulle 20 blifva lektors- och 40 adjunktsbefattningar. Så
många nya lektorsplatser synas dock icke böra ifrågasättas, då parallelafdelningarna
företrädesvis förekomma i de lägre och mellanklasserna;
men för att tillgodose de läroverk, der parallelafdelningar inom de högsta
klasserna framdeles anses erforderliga, äfvensom åtskilliga bland dem,
som för närvarande sakna full lektorsuppsättning, torde minst 12 nya
lektorsbefattningar kräfvas. Då för närvarande extra lärare, som fullgjort
vilkoren för att kunna till ordinarie lärare utnämnas, i arfvode åtnjuter
1,800 kronor, under det ordinarie adjunkt uppbär i lön 1,500 kronor och

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

såsom tillfälligt lönetillägg 500 kronor eller tillsammans 2,000 kronor och
ordinarie lektor 2,500 kronor i lön och 500 kronor i lönetillägg eller tillsammans
3,000 kronor, skulle således den ökade kostnaden för 12 nya
ordinarie lektorer blifva 14,400 kronor och för 48 nya ordinarie adjunkturer
9,600 kronor eller tillsammans 24,000 kronor. Härtill kommer dock
kostnaden för ålderstilläggen. Dessa skulle visserligen först komma att
utgå efter viss tids tjenstgöring; men då flertalet af dem, som utnämndes
till adjunkter, i följd af sin föregående extra ordinarie tjenstgöring kan
antagas berättigadt att genast vid tillträdet erhålla ett första ålderstillägg
med 500 kronor, torde ett belopp af 24,000 kronor böra beräknas såsom
för detta ändamål redan från början erforderligt. Sammanlagda ökningen
i kostnaden skulle således uppgå till 48,000 kronor.

Emellertid torde det ej vara lämpligt, att ett så stort antal lärareplatser
på en gång tillsättes. Om derför dels de ofvan nämnda 27 lärarebefattningar,
som vid åtskilliga läroverk för närvarande stå lediga utan
att få tillsättas, dels de 23 af 1890 års riksdag beviljade nya lärareplatserna
finge under åren 1894 och 1895 tillsättas, skulle kommitterade vilja
föreslå, att af de nu ifrågavarande 60 lärareplatserna en tredjedel eller 20
upprättades under hvart och ett af de tre följande åren.

Kommitterade hemställa derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till hvar
och en af riksdagarne 1895—1897 göra framställning om upprättande af
4 nya lektors- och 16 nya adjunktsbefattningar, med rätt för Eders Kongl.
Maj:t att efter sig företeende omständigheter bestämma, vid hvilka läroverk
de särskilda befattningarna närmast skola fästas.

Då kommitterade nu öfvergå att yttra sig angående det i petitionen
framstälda yrkandet på ändrade bestämmelser rörande sättet för de extra
ordinarie lärarnes anställning, vilja kommitterade först fästa uppmärksamheten
derå, att flere af dem, som undertecknat petitionen, förklarat sig
icke instämma i detta yrkande. De olägenheter, som, enligt hvad i petitionen
uppgifvits, skulle härflyta ur det hittills gängse sättet för extra
ordinarie lärares anställning, skulle hufvudsakligen vara, att den extra
ordinarie läraren förordnas blott på kortare tid och lätt kan blifva helt
och hållet utan anställning; att han ofta måste flytta till annat läroverk
och öfvertaga undervisning i andra ämnen än dem, åt hvilka han förut
egnat sin verksamhet; att sådana, som sakna kompetens till ordinarie
lärareplats, kunna förordnas framför dem, som ega dylik kompetens, något,
som äfven understundom egt rum; och att derför den extra ordinarie
lärarens ställning är i hög grad osäker och otillbörligt beroende af de
lokala myndigheterna, rektor och eforus. Till undanrödjande af dessa

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

olägenheter yrkas, att de extra ordinarie lärarne må förordnas på längre
tid samt af kongl. ecklesiastikdepartementet.

För att utröna, i hvilken utsträckning redan anstälda extra ordinarie
lärare blifvit alldeles utan anställning eller varit underkastade förflyttning
till annat läroverk, hafva kommitterade med ledning af de 11 sista årens
redogörelser för de allmänna läroverken följt de under vårterminen 1893
vid dessa läroverk anstälda vikarierande och extra lärares föregående
tjenstgöring. Härvid har visat sig, att af de 291 extra ordinarie lärare,
som under hela nämnda termin eller någon större del deraf innehaft förordnande
vid de allmänna läroverken och af hvilka, enligt hvad ofvan
angifvits, vid denna tid 49 och förut ett ännu större antal saknade kompetens,
ej mindre än 261 efter en gång vunnen anställning oafbrutet
tjenstgjort. De öfriga 30, af hvilka åtminstone hälften torde hafva saknat
kompetens, hafva under längre eller kortare tid (1—10 terminer) varit
utan anställning vid allmänt läroverk; men af dessa hafva, enligt hvad
till kommitterades kännedom kommit, 13 af brutit sin lärareverksamhet för
att idka akademiska studier och 3 såsom vikarier måst lemna rum för
ordinarie lärare. Beträffande de återstående 14 hafva kommitterade deremot
icke kunnat vinna någon upplysning angående anledningen till afbrottet
i deras tjenstgöring. Antagligt är emellertid, att åtskilliga varit
hindrade af sjukdom och att de öfriga icke kunnat erhålla anställning,
ehuru de sökt sådan. Vidare har af undersökningen framgått, att förflyttning
af extra ordinarie lärare från ett läroverk till ett annat ej ofta
förekommit, utan att det öfvervägande flertalet under många år, somliga
hela sin tjenstetid, varit anstälda vid samma läroverk.

Då behofvet af extra ordinarie lärare på olika tider är olika stort,
ligger det i sakens natur, att icke alla vid en viss tidpunkt anstälda extra
ordinarie lärare kunna hafva utsigt att få fortsatt, oafbruten anställning,
och ännu mindre är tydligen utsigten att få sådan anställning vid samma
läroverk. Då vidare en extra ordinarie lärare icke kan öfvertaga hvilken
undervisning som helst, måste understundom inträffa, att i och för en
speciel tjenstgöring en yngre eller mindre meriterad föredrages framför
en äldre eller i det hela mera meriterad. Tager man dessa omständigheter
i betraktande, torde man näppeligen kunna undgå att erkänna, att
af ofvan angifna förhållande framgår, det de tillsättande myndigheterna
ingalunda förfarit hänsynslöst, utan efter bästa förmåga tillgodosett de
redan anstälde extra ordinarie lärarne. Att dessa lärare understundom
måste öfvertaga undervisning i andra ämnen än dem, som de anse sig
bäst kunna sköta, är en olägenhet, som de dela med de ordinarie lärarne

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 57. 25

och som, så länge vikarier och extra lärare äro behöfliga, icke torde kunna
undanrödjas.

Genom cirkulär den 18 november 1882 fäste statsrådet och chefen
för kongl. ecklesiastikdepartementet samtliga eforal styrel sers uppmärksamhet
på önskvärdheten deraf, att vid inträffande behof af nya vikarierande eller
extra lärare vid de under deras inseende stående allmänna läroverk, särskilt
afseende göres på sådana sökande, som på stadgadt sätt förberedt
sig för lärarekallet, under förutsättning att de jemväl med hänsyn till dem
tillkommande undervisningsämnen kunna anses ega erforderlig skicklighet.
Att det oaktadt ett ganska stort antal extra ordinarie lärare, som saknade
kompetens, tjenstgjorde ännu år 1889 oeh äfven under vårterminen 1893,
ehuru deras antal under mellantiden betydligt minskats, har i det föregående
blifvit framhållet. Huruvida lämplige, kompetente sökande vid
deras anställning verkligen voro att tillgå, hafva kommitterade deremot
icke kunnat utröna.

Då arfvoden åt extra lärare samt tjenstledighet för ordinarie lärare
i allmänhet icke beviljas för längre tid än ett år i sänder, kan tydligen
förordnande för extra ordinarie lärare i regeln icke meddelas för längre
tid. På de flesta ställen torde äfven vara sed att utfärda förordnande för
hela den tid, under hvilket behofvet af extra ordinarie lärare är obestridligt.
Några myndigheter hafva dock för vana att icke utfärda förordnande
för längre tid än en termin i sänder. Ehuru kommitterade anse lämpligt
att dylika förordnanden meddelas för så lång tid på en gång, som ske
kan, finna de dock icke någon särskild åtgärd med afseende härå erforderlig,
då de äro öfvertygade, att sist bemälda myndigheter af sig sjelfva
skola utsträcka tiden för berörda -förordnanden, då det kan påvisas, att
de extra ordinarie lärarne deraf kunna skörda en verklig fördel, utan att
läroverkens intresse derigenom åsidosattes.

Med afseende å förslaget, att de extra ordinarie lärarne skulle erhålla
sina förordnanden af kongl. ecklesiastikdepartementet, är att anmärka, att
det vore föga formenligt, att de extra ordinarie lärarne tillsattes af ecklesiastikdepartementet,
under det att de ordinarie lärarne tillsattes af konsistorierna;
att departementet tydligen icke kunde meddela dessa förordnanden
annat än efter hörande af vederbörande eforus och rektor, då departementet
icke på annat sätt kunde få insigt i det speciella behof af
lärarekraft, som för tillfället vore att fylla, samt saknade personlig kännedom
om de sökande; äfvensom att för utfärdandet af nämnda förordnanden
sålunda skulle åtgå mycket längre tid än för närvarande, hvarigenom
i många fall högst beaktansvärda svårigheter skulle uppstå.

Kommitterade hemställa derför, att hvad i petitionen blifvit anfördt

Bill. till Kikad. Krut. IS!)4. I Band. I Afd. Käft. 4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

och yrkadt med afseende å sättet för de extra ordinarie lärarnes tillsättning
icke må till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Hvad slutligen angår den i petitionen framstälda anhållan, att åt
extra ordinarie lärare, som efter viss tids tjenstgöring af sjukdom eller
ålder urstandsättes att tjenstgöra, måtte beredas skäligt understöd, torde
det icke kunna förnekas, att för extra ordinarie lärare, hvilken af sjukdom
hindras att tjenstgöra, ställningen blifver bekymmersam och att billigheten
synes kräfva, att han icke lemnas helt och hållet utan understöd.
Kommitterade kunna icke angifva något exempel på, att extra ordinarie
tjensteman erhålla sin aflöning eller någon del deraf för tid, hvarunder
de icke tjenstgöra. Men såsom ett i viss män likartad! fall torde kunna
anföras den rätt, som af 1893 års riksdag, med anledning af enskild motion,
medgafs åt teckningslärare, att vid tjenstledighet på grund af sjukdom
uppbära en del af det arfvode för åt dem uppdragen extra ordinarie
tjenstgöring, som skulle hafva till dem utgått, derest de sjelfve bestridt
densamma. Samma skäl, som förmådde Riksdagen att bevilja teckningslärarne
ersättning för det arfvode för extra ordinarie tjenstgöring, som de
på grund af sjukdom måste afstå, synas nemligen kommitterade tala för,
att denna förman äfven • må beviljas de extra ordinarie lärarne, alldenstund
deras tjenstgöring vid läroverken måste anses upptaga hela deras
tid och de utöfva sin verksamhet med samma ansvar och sjelfständighet
som de ordinarie lärarne.

Beträffande de närmare bestämmelser, som med afseende å dylik
ersättning eller understöd kunna anses erforderliga, vilja kommitterade
föreslå:

att. ifrågavarande understöd må utgå af statsmedel till hvarje extra
ordinarie lärare vid allmänt läroverk eller pedagogi, som af vederbörande
eforalstyrelse erhållit förordnande med full tjenstgöring under hel läsetermin
eller derutöfver, men af vederbörligen styrkt sjukdom varit oförmögen
att fullgöra sin tjenstgöring, derest han före detta, förordnande
tjenstgjort vid dylikt läroverk minst ett år; samt

att understödet må utgå för den del af tiden för förordnandet, under
hvilken den extra ordinarie läraren varit af sjukdom hindrad att tjenstgöra
och annan lärare förordnats att tjensten uppehålla, samt med hälften
af det belopp, som skulle hafva utgått till den extra ordinarie läraren,
derest han under nämnda tid sjelf tjenstgjort; dock att sådant understöd
icke ma utgå för längre tid än ett läsår, äfven om förordnande på längre
tid skulle hafva meddelats.

Då de extra ordinarie lärare, som tjenstgöra såsom vikarier för tjenstledige
ordinarie lärare, hvilka det åligger att sjelfva bekosta vikariernas

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

aflöning, eller såsom extra lärare vid läroverk, vid hvilka undervisningen
på kommunens bekostnad utsträckts, förordnas af vederbörande eforalstyrelse,
så att det uteslutande beror på denna, hvilka personer, som anställas,
synas äfven dessa extra ordinarie lärare vid sjukdomsfall böra
erhålla stadgadt understöd af statsmedel. Att understödet föreslagits skola
utgå blott under den tid förordnandet varar och högst under ett år, har
åter sin grund deri, att den extra ordinarie läraren icke tillhör läroverket
längre, än hans förordnande räcker, och att förordnanden af här ifrågavarande
slag i allmänhet gifvas på högst ett år i sänder. Hvad slutligen
understödets belopp angår, hafva kommitterade inskränkt sig till att föreslå,
att detsamma må bestämmas till hälften af det arfvode, som eljest
skulle hafva utgått. De ordinarie lärarne hafva att vid tjenstledighet för
sjukdom afstå dels ''/« af lönen, dels den del af det tillfälliga lönetillägget,
som belöper sig på tiden för tjenstledigheten. En ordinarie adjunkt i
lägsta lönegraden afstår således vid tjenstledighet för sjukdom omkring
2/ä af sin aflöning och öfriga ordinarie lärare en mindre del deraf. Men
då de ordinarie lärarne i allmänhet hafva familj, äro de extra ordinarie
lärarne i regeln ogifta, hvarför de vid sjukdomsfall böra kunna anses
hjelpta med ett mindre belopp.

För de bestämmelser, som i öfrigt föreslagits, torde särskilda skäl icke
behöfva anföras.

Vid beräkningen af den kostnad, som understöd vid sjukdomsfall åt
extra ordinarie lärare skulle enligt angifna bestämmelser medföra, hafva
kommitterade utgått från den förutsättning, att genom tillsättning af dels
redan befintliga, dels af Riksdagen redan beviljade ordinarie lärareplatser,
de extra ordinarie lärarnes antal kan nedbringas till 240. Antages vidare,
att årligen något öfver 8 procent eller 20 af dessa under i medeltal
10 läsveckor genom sjukdom hindras att förrätta sin tjenst, skulle understöd
behöfva meddelas för 200 sjukveckor. Sannolikheten af detta antagande
kunna kommitterade icke ådagalägga genom någon statistisk utredning
af de extra ordinarie lärarnes sjukdoms förhållanden, då primäruppgifter
för eu sådan statistik saknats; men vid undersökningen af de
extra ordinarie lärarnes tjenstgöringstid under sista årtiondet fingo kommitterade
det intrycket, att angifna antal sjukveckor snarare borde anses
för stort än för litet, De extra ordinarie lärarnes arfvoden äro för närvarande
bestämda till 1,500 kronor, 1,800 kronor eller 2,000 kronor för
läsår och kunna i medeltal upptagas till 1,800 kronor, som det stora flertalet
uppbär. Understödet under sjukdom skulle således utgå med i
medeltal 900 kronor för läsår eller 25 kronor för vecka, hvaraf åter följer,
att totalkostnaden skulle kunna anslås till omkring 5,000 kronor om året.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Beträffande de extra ordinarie lärare, som på grund af ålder möjligen
befinnas otjenstbara, torde fråga om understöd åt dem böra i hvarje särskilt
fall underkastas nådig pröfning.

Kommitterade hemställa derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen:

att extra ordinarie lärare vid allmänt läroverk eller pedagogi, som
af vederbörande eforalstyrelse erhållit förordnande under hel läsetermin
eller derutöfver med full tjenstgöring, men som af vederbörligen styrkt
sjukdom förhindrats att sin tjenst bestrida, må, derest han före detta förordnande
tjenstgjort vid dylikt läroverk minst ett år, erhålla understöd,
motsvarande hälften af det arfvode, som på grund af ifrågavarande förordnande
skulle tillkommit honom, för den tid, hvarunder han varit ur
stånd att tjenstgöra, dock att dylikt understöd icke må utgå för längre
tid än ett läsår, äfven om förordnandet för längre tid meddelats; samt

att för bestridande af härigenom föranledda utgifter ett förslagsanslag
af 5,000 kronor må ställas till Eders Kongl. Maj:ts förfogande.

Till besvarande af den nådiga remissen anse sig således kommitterade
böra i underdånighet föreslå och hemställa:

l:o) att nådiga cirkuläret den 12 juni 1882 angående ledigblifvapdc
läraretjenster vid treklassiga allmänna läroverk och pedagogier så till vida
upphäfves, att lediga eller ledigblifvande ämneslärarebefattningar vid berörda
läroverk må i vanlig ordning tillsättas, dock att härvid föreskrifves,
att sålunda tillsatt lärare skall vara skyldig underkasta sig den förflyttning
till annat läroverk och den förändrade tjenstgöring, som Eders Kongl.
Maj:t kan finna skäligt bestämma;

2:o) att den adjunktsbefattning vid högre allmänna läroverket i Falun,
som på grund af nådiga brefvet den 16 augusti 1878 uppehälles med
vikarie, må förses med ordinarie innehafvare;

3:o) att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att de lönebelopp,
som skola utgå till lärare, hvilka qvarstå på de jemlikt nådiga
brefvet den 16 december 1892 indragna läroverkens stat, må uppföras å
allmänna indragningsstaten och att i följd häraf samtlige af 1890 års riksdag
beviljade nya lärarebefattningar må få oförtöfvadt tillsättas;

4:o) att gällande bestämmelser rörande lärareplatsers tillsättning må
ändras på sätt kommitterade hemstält i sitt den 24 nästlidne november
afgifna förslag till ändrade bestämmelser rörande undervisningsprof för
lärarebefattningar vid rikets allmänna’ läroverk jemte dermed i samband
stående frågor;

5:o) att Eders Kongl. Maj:t täcktes till hvar och en af riksdagarne
1895—-1897 göra framställning om upprättande af 4 nya lektors- och 16

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

nya adjunktsbefattningar, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att efter sig
företeende omständigheter bestämma, vid hvilka läroverk de särskilda befattningarna
närmast skola fästas;

6:o) att hvad i petitionen blifvit anfördt och yrkadt med afseende å
sättet för de extra ordinarie lärarnes anställning icke må till någon Eders
Kongl. Mapts åtgärd föranleda; samt

7:o) att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att extra ordinarie
lärare vid allmänt läroverk eller pedagogi, som af vederbörande eforalstyrelse
erhållit förordnande under hel läsetermin eller derutöfver med
full tjenstgöring, men som af vederbörligen styrkt sjukdom förhindrats
att sin tjenst bestrida, må, derest han före detta förordnande tjenstgjort.
vid dylikt läroverk .minst ett år, erhålla understöd, motsvarande hälften
af det arfvode, som på grund af ifrågavarande förordnande skulle tillkommit
honom, för den tid, hvarunder han varit ur stånd att tjenstgöra,
dock att dylikt understöd icke må utgå för längre tid än ett läsår, äfven
om förordnandet för längre tid meddelats, äfvensom att för bestridande
af härigenom, föranledda utgifter ett förslagsanslag af 5,000 kronor må
ställas till Eders Kongl Maj:ts förfogande.»

Då jag är något tveksam, huruvida icke ett upphäfvande, på sätt
kommitterade föreslagit, af nådiga cirkuläret den 12 juni 1882 angående
ledigblifvande läraretjenster vid treklassiga läroverk och pedagogier skulle —
äfven om dervid föreskrefves, att den, som vid dylika läroanstalter vunne
ordinarie anställning, skulle vara skyldig att underkasta sig förflyttning
till annat läroverk och förändrad tjenstgöring — komma att i viss
mån lägga hinder i vägen för en ändamålsenlig lösning af den pa dagordningen
stående frågan om de treklassiga läroverkens och pedagogiernas
ombildning, anhåller jag att efter närmare utredning framdeles få göra
underdånig framställning i denna fråga.

Beträffande kommitterades hemställan under mom. 2 att en vid allmänna
läroverket i Falun ledig adjunktsbefattning måtte förses med ordinarie
innehafvare, har jag endast att erinra derom, att Eders Kongl. Maj:t
den 2 sistlidne februari beslutat, att nämnda lärarebefattning skall åter
besättas med ordinarie innehafvare.

I anledning af och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Eders Kongl.
Maj:ts nådiga proposition till 1890 års riksdag angående ändrade bestämmelser
med afseende på de allmänna läroverken och pedagogierna medgaf
Riksdagen, dels att åtskilliga treklassiga läroverk och pedagogier skulle med
de ordinarie ämneslärarnes afgång, dock senast den 1 juli 1893, indragas,
samt att de vid dessa läroverks indragning å deras stat (kvarstående lärare

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

skulle uppföras å indragningsstat med de löneförmåner, som eldigt gällande
ordinarie stat dem tillkomme, dels ock att — i den mån tillgångar blefve
disponibla genom nämnda läroverks indragning — vissa nya lärareplatser
finge inrättas. I enlighet med detta Riksdagens beslut har Eders Kongl.
Maj:t förordnat den 22 maj 1891, att pedagogierna i Kungsbacka, Borgholm,
Öregrund, Mariefred, Säter och Laholm skulle indragas, och den 16
december 1892, att treklassiga allmänna läroverken i Vernamo och Ronneby,
tvåklassiga pedagogierna i Hjo, Hedemora, Grenna och Kungelf samt enklassiga
pedagogierna i Ulricehamn, Lindesberg, Falkenberg och Mönsterås
skulle från den 1 juli 1893 indragas. Genom särskilda nådiga bref har
Eders Kongl. Maj:t derefter, i öfverensstämmelse med bernälda Riksdags
beslut, medgifvit att följande vid berörda läroverks indragning å deras stat
qvarståendc lärare skulle uppföras å indragningsstat med nedannämnda
löneförmåner, som enligt gällande ordinarie stat tillkommit desse, nemligen: -

Rektorn vid Hjo pedagogi, J. F. Kylander................................ Kr. 3,500

Läraren vid Mönsterås pedagogi, J. W. Goijer.......................... » 1,500

Rektorn vid Ronneby lägre allmänna läroverk, O. Ingstad..... » 3,500

Kollegan vid samma läroverk, C. A. Westerlund ...................... » 3,500

Musikläraren vid samma läroverk, E. Svensson ................... » 300

Rektorn vid Vernamo lägre allmänna läroverk, S. P. Nilsson » 3,500

Musikläraren vid samma läroverk, D. S. Gasslander ................ » 300

Kollegan vid Grenna pedagogi, N. Brenner ........................... » 2,500

Musikläraren vid samma pedagogi, A. Lagerström ............... » 200

Kollegan vid Hedemora pedagogi, J. I. Wahlman .................. » 3,000

Musikläraren vid samma pedagogi, P. G. Tengman ............. > 200

Rektorn vid Kungelfs pedagogi, H. G. Lindhult................. » 3,500

Läraren vid Falkenbergs pedagogi, G. Hedén........................ » 1,473

Musikläraren vid Kungsbacka pedagogi, L. P. Wahlin .............. » 200

Summa Kr. 27,173.

Då icke uttryckligen blifvit utsagdt, vare sig i Riksdagens skrifvelse
eller i berörda nådiga bref, huruvida med indragningsstat här afsetts allmänna
indragningsstaten eller de allmänna läroverkens indragningsstat,
har någon tvekan rådt med afseende härå, men enär Riksdagen vid beviljande
af de nya lärareplatserna förklarat, att dessa finge tillsättas blott
i den mån tillgångar blefve disponibla genom ofvan omförmälda läroverks
indragning, förklarade Eders Kongl. Maj:t i nådigt bref till statskontoret
den 8 december 1893, att ifrågavarande lönebelopp skulle utgå af an -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

slagen till de allmänna läroverken. På grund af denna uppfattning har,
sedan statskontoret vid särskilda tillfällen inkommit med uppgift å för
ändamålet disponibla medel, genom nådigt beslut den 19 juni 1891 och
den 2 februari innevarande år tillstånd gifvits till tillsättande af åtskilliga
af de nya lärareplatser, som beviljats af 1890 års riksdag, under det att
andra måste förblifva obesatta, till dess medel till deras upprättande blifva
disponibla genom ofvan nämnde på indragningsstat uppförde lärares afgång.
Då det emellertid, såsom af kommitterade äfven blifvit framhållet,
är af synnerlig vigt såväl för de läroverk, bvilka dessa platser tilldelats,
som för de obefordrade lärarne, att sistberörda lärarebefattningar, nemligen
tre lektors- och fyra adjunktsbefattningar å en för samtliga under
direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk lydande gemensam
stat, eu lektorsbefattning vid hvartdera af allmänna läroverken i Malmö
och Nyköping samt tre adjunktsbefattningar vid allmänna läroverket i
Karlstad, få så snart som möjligt tillsättas, anser jag mig böra tillstyrka
Eders Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen, att de lönebelopp, som utgå till
ofvan bemälde lärare vid de indragna läroverken, må öfverflyttas från staten
för de allmänna läroverken till allmänna indragningsstaten under riksstatens
nionde hufvudtitel.

Rörande kommitterades hemställan under mom. 4 angående ändring
i gällande bestämmelser om lärareplatsers tillsättning, så att tjenstetiden
finge en större betydelse, lärer jag få tillfälle att yttra mig, då jag kommer
att inför Eders Kongl. Maj:t föredraga kommitterades den 24 november
1893 särskilt afgifna förslag i nämnda hänseende.

Jemte det jag anhåller att framdeles få återkomma till kommitterades
hemställan under mom. 5 om upprättande af än flera nya lärarebefattningar,
hvilken hemställan icke för närvarande påkallar någon Eders Kongl.
Maj:ts åtgärd, instämmer jag i hvad kommitterade yttrat med anledning
af hvad som i petitionen blifvit anfördt och i underdånighet yrkadt med
afseende å sättet för de extra ordinarie lärarnes anställning samt hemställer,
att detta yrkande icke må vinna nådigt afseende.

Då de extra ordinarie lärares ställning, hvilka af sjukdom hindras
att fullgöra dem meddeladt uppdrag, är högeligen behjertansvärd, kan jag
ej annat än instämma i kommitterades hemställan, att något understöd
vid dylika fall måtte dem beredas. Och då jag intet har att anmärka
mot de närmare bestämmelser kommitterade för sådant understöds meddelande
föreslagit, hemställer jag i underdånighet, i det jag hänvisar till
kommitterades utredning angående storleken af det belopp, som för ändamålet
kan anses vara erforderligt, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen, att vid allmänt läroverk eller pedagogi anstäld extra ordinarie

Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 57.

lärare, som al vederbörande eforalstyrelse erhållit förordnande under hel
läsetermin eller derutöfver med full tjenstgöring;, men som af vederbörligen
styrkt sjukdom förhindrats att tjenstgöra, må, derest han före
detta förordnande tjenstgjort vid dylikt läroverk minst ett år, erhålla understöd
för den tid, hvarunder han varit ur stånd att tjenstgöra, till beloppet
motsvarande hälften af det arfvode, som på grund af ifrågavarande
förordnande eljest skulle tillkommit honom för samma tid, dock att dylikt
understöd icke må utgå för längre tid än ett läsår, äfven om förordnandet
för längre tid meddelats; äfvensom att, för bestridande af härigenom föranledda
utgifter må till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ställas ett förslagsanslag
af femtusen kronor.

Hvad departementschefen sålunda yttrat och hemstält
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af •
statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla och gilla;
och skulle proposition af den lydelse bilagan n:o 3 till
detta protokoll utvisar till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

C. von Schulzenheim.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Bil. A.

Tabellarisk öfversigt öfver antalet lärare och lärjungar vid de allmänna

läroverken.

Läsetermin		Lär	are		Lärjungar
Ordinarie	Duplikanter	Extra lärare i natural-historia	Summa
V.T. 1824 ...............	362	7	7	376	4,852
» 1832....................	376	5	8	389	5,053
» 1843 .....................	380	11	—	391	5,817
H.T. 1853....................	394	70	—	464	—
» 1858 ....................	528	—	—	—	7,819
V.T. 1864.....................	613	44	—	657	11,664
H.T. 1873 ....................	756	74	—	830	12,373
» 1882 ...................	808	116	—	924	15,107
» 1892 ....................	811	136	—	947	14,740

Bih. till Rilcsd. Prot. 18.94, 1 Sand. 1 Afd. 3b‘ Håft. &

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Tabellarisk öfversigt öfver lärares ålder vid första gången

Ecklesiastikår			Å 1	der				Å	1 d	r			Ålder
	25	26	27	28	29	30	31	32	33	34	35	36	37	38	39	40
A. Lektorer. 1876—1877 .......................		1			1		1				1	1
1877—1878 ......................	—	—	—	—	1	1	—	—	—	—	—	1	—	—	—	—
1878—1879.......................	—	—	1	—	2	—	—	—	1	—	—	—	—	—	1	—
1879—1880 .......................	—	—	—	—	1	—	2	1	3	1	—	1	—	—	2	—
1880—1881........................	—	—	—	1	1	—	3	1	—	2	1	1	—	—	1	—
1881—1882........................	—	—	—	1	1	1	1	1	—	—	—	—	1	—	—	—
1882—1883........................	—	—	—	—	—	1	1	1	1	—	—	1	—	—	1	—
1883—1884........................	—	—	—	2	2	—	2	—	—	—	2	—	—	—	—	—
1884—1885........................	—	—	—	—	1	2	1	—	—	1	1	—	—	—	—	—
1885—1886...................	—	—	—	—	1	1	—	1	—	—	—	1	—	—	—	—
1886—1887.......................	—	—	—	—	—	—	1	3	—	—	1	—	—	—	—	—
1887—1888........................	1	—	—	—	1	1	1	—	1	—	—	—	—	—	—	—
1888—1889........................	—	—:	—	—	1	—	—	2	—	1	—	—	1	1	1	1
1889—1890........................	—	—	—	—	—	—	2	1	—	—	2	1	—	—	—	—
1890—1891........................	—	—	1	—	—	—	1	—	1	—	1	—	—	1	—	—
1891—1892 .......................	—	—	—	—	—	2	1	—	1	1	—	—	1	—	—	—
1892—1893......................	—	—	1	—	1	1	1	—	1		—	1	—	1	1	—
Summa	1	1	3	4	14	10	18	11	9	6	9	8	3	3	7	1

1 I medeltal årligen 7 st. under åren 1876—1893.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57

Bil. B: 1.

vunnen befordran ecklesiastikåren 1876—1893.

	Å	1 d e r		Ålder	Medelålder	Antal	Anmärkningar
41	42	43	44	45	46	47	48	49	50	för år	för 6 år	för- år	med. för 5 år
''										31 4		5		Enligt underdånigt betän-
														kande och förslag an-
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	31,7	—	3	—	gående lönereglering för
				_	_	.	__		_	31,4		5	_	lärarne vid rikets all-
													manna läroverk m. m.
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	33,6	—	11	—	afgifna den 17 maj 1879,
										32,7	32,5	11	7	utgjorde medelåldern vid
												befordran till lektorsbe-
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	31,2	—	6	—	fattning under åren 1868
							__	_	_	33 5	_	6	_	—1872 31,5 år, hvarvid
														likväl afseende fästats
1	—	—	—	—	—	—	—	1	—	33,6	—	10	—	äfven vid dem, som vun-
					1		_		_	33,6	_	7	___	nit transport från förut
													innehafd adjunktsbefatt-
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	31,8	32,9	4	6,6	ning.
—	1	—	—		—	—	—	—	—	34,0	—	6	—
—	1	1	—		—	—	—	—	—	33,3	—	7	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	35,1	—	8	—
1										34,4	—	7	—
										32,8	34,0	5	6,6
—	2							1	—	36,4	—■	9	—
1										33,8	(35,i)	9	—
3	4	1	—	—	1	—	—	2	—	33,4	—	1171	—

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Tabellarisk öfversigt öfver lärares ålder vid första

Ecklesiastikår		Å l	Jer				Å	1 d e r			A 1 d	r
	25	26	27	28	29	30	31	32	33	34	35	36	37	38	39	40
B. Adjunkter och kolleger. 1876—1877........................		1			5	3	4	5	2	3	2	1		3		1
1877—1878........................	—	—	—	—	3	2	3	3	1	—	—	—	—	1	—	—
1878—1879........................	—	—	—	3	1	4	3	3	3	1	1	1	1	—	—	2
1879—1880........................	—	—	1	—	2	1	2	3	3	1	4	3	—	—	—	1
1880—1881........................	—		1	—	2	2	1	2	1	2	3	1	—	—	2	—
1881—1882.......................	—	—	—	—	1	1	1	—	3	3	2	3	3	2	2	1
1882—1883........................	—	—	•—	—	1	—	3	—	3	2	1	2	1	1	1	1
1883—1884......		_	_	_		_	1	2	-	3	1	.	1		1	_
1884—1885.......................	—	—	—	1	—	1			3	1	.3	—	1	1	1	1
1885—1886......................	1	—	—	—	1	—	—	—	2	1	2		—	—	—	1
1886—1887......................								2	1	2	1	3	—	2	4	—
1887—1888......	_	_	_	_	_		1		_	1	1	_	2	2	2	2
1888—1889........................						1		2	1	1	1				1
1889—1890...................	—	—•	—	—	—	—	2	1	—	4	3	—	1	1	2	—
1890—1891.......................	—	—	—	—	1	—	—	2	2	2	—	1	■—	3	1	—
1891—1892......................	—	—	1	1	—	—	1	—	—	1	1	1	1	—	2	—
1892—1893........................	—	—	—	1	1	1	—	1	2	3	4	—	1	2	4	4
Summa	1	1	3	6	18	16	22	24	28	31	30	17	12	18	22	15

1 Dessutom 1 51 år, 1 53 år.

2 I medeltal årligen 18,5 under åren 1876—1893.

Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 57.

Bil. B: 2.

gången vunnen befordran ecklesiastikåren 1876—1893.

Ålder		Å	1 d	r		Medelålder	Antal
41	42	43	44	45	46	47	48	49	50	för år	för 5 år	föl- år	med. för 6 år
1				1						33,1		32
—	—	—		—	—	—	—	—	—	31,4	—	13	—
—	1	—	—	—	—	—	—	—	—	32,7	I -	24	—
1	—	- —	—	—	—	—	—	1	—	34,1	—	23	—
—	—	—	—	1	—	—	—	—	—	33,6	33,1	18	22
—	1	—	1	—	—	—	—	—	—	35,8	—	24	—
1	3	—	—	—	—	—	—	—	—	35,9	—	20	—
—	—	—	1	—	—	—	—	—	—	35,2	—	10	—
1										35,1	—	14	—
		1								34,1	35,3	9	15,4
—	—	—	—	1	—	—	—	—	—	36,6	—	16	—
1	—	1	—	1						38,4	—	14	—
3	—	2	—		—	—	—	—	—	37,5	—	12	—
1	1	—	2	—	—-	—	—	—	—	36,6	—	18	—
—	2	1	—	—	—	1	—	—	—	36,9	37,1	16	15,2
1	1	—	—	—	—	1	—	1	1’	39,9	—	16	—
2	3	1	2	2	1	1	—	—	—	38,3	(39,i)	36	—
12	12	6	6	6	1	3	—	2	I1	35,6	—	co	—

Anmärkningar

Enligt underdånigt betänkande
och förslag angående
lönereglering för
lärarne rid rikets allmänna
läroverk m. m.,
utgjorde medelåldern vid
befordran till adjunktsbefattning
under åren
1868-1872 29,9 &•,hvarvid
likväl afseende fästats
äfven vid dem, som vunnit
transport från en
adjunktsbefattning till en
annan.

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 57.

Bil. B: 3.

Tabellarisk öfversigt öfver de akademiska kunskapsprof, som lärare aflagt
före första gången vunnen befordran.

	Fil. doktor	Fil. licent.	Fil. kandidat	Teolo-
Ecklesiastikår	enligt 1853 års stadga	enligt 1870 års stadga	enligt 1870 års stadga	enligt 1853 års stadga	enligt 1870 års stadga	gie kan-didat	Öfrige	Summa	Docent
Lektorer.
1876—1886	37	25	3	—	—	31	—	68	29
1886—1887	1	3	2	—	—	_2	—	6	3
1887—1888	—	6	—	—	—	1	—	7	3
1888—1889	1	6	1	—	—	—	—	8	5
1889—1890	—	5	—	—	—	2	—	7	2
1890—1891	—	4	—	—	—	1	—	5	—
1891—1892	1	8	—	—	—	2	--	9	—
1892 — 1893	—	8	—	—	—	1	—	9	3
Summa	40	65	6	—	—	8	—	119	45
Adjunkter.
1876—1886	38	7	8	48 2	75 42	_2	173	187	2
1886—1887	1	4	4	4	3	—	—	16	—
1887—1888	1	—	1	3	7	—	24	14	—
1888—1889	1	—	1	2	6	—	2	12	—
1889—1890	2	1	1	1	13	—	—	18	—
1890—1891	1	2	—	1	12	—	—	16	1
1891 — 1892	2	1	2	1	10	—	—	16	—
1892—1893	—	7	5	—	22	1	1	36	1
Summa	46	22	22	60 27 115	1	22	315	4

1 Af fil. doktorerna hade dessutom 2 aflagt teologie kandidatexamen.

2 » » » » » 1 » » »

3 Af dessa var 1 fil. magister vid Helsingfors universitet.

4 » » »1 prestvigd.

5 Ovisst om examen aflagts enligt 1853 eller 1870 års stadga.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Bil. C.

Antal lärarekandidater, som nöjaktigt afslutat profåret.

Läsår	H.T.	V.T.	Samma	Anmärkningar
1875—1876	6	25	31	Anmärkning 1. Före utfärdandet af 1875
1876—1877	3	19	22	års profårsstadga hade vid 21 särskilda
1877—1878	5	19	24	läroverk profår genomgåtts af omkring
1878—1879	11	21	32	200 (191—-224) lärarekandidater.
1879—1880	9	20	29	Anmärkning 2. Medeltalen för läsår under
1880—1881	14	22	36	de tre första här upptagna femårsperio-
1881—1882	14	30	50	derna har utgjort: 27,6, 45,2 och 48,4.
1882—1883	14	31	45
1883—1884	13	36	49
1884—1885	12	34	46
1885—1886	11	39	50
1886 — 1887	13	31	44
1887 — 1888	17	35	52
1888—1889	16	31	47
1889—1890	16	33	49
1890—1891	17	35	52
1891 — 1892	16	31	47
1892—1893	12	35	47
Summa	219	533	752
Medium	12,2	29,7	41,8

KongI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Bil. D.

Från och med år 1882 tillkomna nya lärarebefattningar:

1. Genom kongl. brefvet den 27 maj 1881 erhöll Stockholms södra latinläroverk
från den 1 januari 1882 lektorsbefattningarnas antal ökadt
med 3.

2. Genom kongl. brefvet den 28 april 1882 erhöll realläroverket i Göteborg
2 nya lektors- och 1 ny adjunktsbefattning från den 1 juli 1882.

3. Genom kongl. brefvet den 29 juni 1883 erhöll realläroverket i Göteborg
2 nya lektors- och 2 nya adjunktsbefattningar från den 1 juli
1884.

4. Genom kongl. brefvet den 19 juni 1891 medgaf Kongl. Maj:t, att 8
nya adjunktsbefattningar på en för Stockholms läroverk gemensam
stat och 1 kollegabefattning vid femklassiga läroverket i Göteborg
finge anslås till ansökning lediga.

Anmärkning. Genom dessa kongl. bref hafva således tillkommit
7 nya lektorsbefattningar och
12 nya adjunkts- och kollegabefattningar.

Kongl. Maj.-ts Nåd-. Proposition N:o 57.

Bil. E: 1.

Lektorsbefattningar, som stått lediga till följd deraf, att till rektor
förordnats- lektor vid samma läroverk (jemt. kongl. brefvet den 11 juli
1862).

Anmärkning. Ändrade bestämmelser utfärdade genom kongl. cirkuläret
den 12 september 1890. t

Läroverk

Linköping ..............................

Norrköping............................

Skara....................................

Yenersborg..........................

Strengnäs ...............................

Örebro.....................................

Jönköping .............................

Kristianstad..........................

Karlskrona ...........................

Helsingborg..........................

Göteborg: Latinläroverket ,
» Realläroverket .

Kalmar....................................

Karlstad...............................

Umeå........................................

Luleå :....................................

Stockholm: Södermalm ....
» Realläroverket

Lektors befattning .

............. 1

.............. 1

.............. I

............. 1

......,....... 1

............. 1

..........*... 1

.............. 1

............. 1

.............. 1

............. 1

.............. 1

Summa 18

Bil. E: 2.

Genom kongl. brefvet den 8 februari 1867 förordnades, att tvenne
lediga adjunktsbefattningar vid Malmö högre elementarläroverk tills vidare
skulle uppehållas med vikarier.

Anmärkning. Bestämmelsen upphäfdes genom kongl. brefvet den 28
augusti 1885.

Bih. till Riksd. Prot. 18,94. 1 Sami. 1 Afd. 36 Häft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Bil. E: 3.

Genom kongl. brefvet den 16 augusti 1878 förordnades på derom
gjord hemställan, att en vid högre elementarläroverket i Falun ledig
adjunktsbefattning tills vidare icke skulle med ordinarie innehafvare besättas,
utan genom vikarie uppehållas.

Bil. E: 4.

Genom kongl. cirkuläret den 12 juni 1882 förordnades, att vid treklassiga
allmänna läroverk äfvensom vid pedagogier läraretjenster, hvilka
hädanefter blefve lediga, icke finge besättas med ordinarie innehafvare,
utan skulle tills vidare upprätthållas på förordnande.

Till följd häraf hafva följande läraretjenster stått lediga vid

1. Treklassiga läroverk	Indragna	Icke indragna
Kollega- befattningar	Rektors- befattningar	Kollega- befattningar
Söderköping ................................................	_	1	_
Yimmerby ..........................................................	—	—	1
Alingsås ............................................................	—	1	*
Askersund..............................................	—	1	1
Sala...............................................	—	1	*
Vernamo.................................	2	—	—
Sölvesborg...................................................	—	1	1
Ronneby.................................................................	1		—
Trelleborg......................................................	—	—	2
Engelholm ............................................... .....	—	1	—
Varberg .......................................................	—	1	1
Strömstad ..............................................	—	—	1
Marstrand .........................................................	—	1	1
Åmål ......................................................................	—	1	2
Filipstad ............................................................	—	1	1
Arvika ..............................................................	—	—	1
Skellefteå............................................................	—	1	—
Summa	3	11	12

* En ledig kollegabefattning besatt genom transport af lärare från indraget läroverk.

Kongl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 57.

2. Tvåklassiga pedagogier	Indragna	Icke indragna
Rektors- befattningar	Kollega- befattningar	Rektors- befattningar	Kollega- befattningar
Hjo ..................................................		1	,	_
Köping ...............................................	—	—	1	—
Nora ...................................................	—	—	1	—
Hedemora ........................................	1	_	—	—
Grenna .................................................		—	—	—•
Kungelf.................................................	—	1	—	—
Kungsbacka ...................................	1	1	—	—
Borgholm .......................................	1	1	—	—
Summa	3	4	2	—

Indragna	Icke indragna
pedagog-	pedagog-
befattningar	befattningar
1 1 1	—
1	—
1 1	1
6	1

3. Enklassiga pedagogier

öregrund ...
Ulricehamn.
Mariefred ....

Linde ........

Säter.............

Simrishamn
Laholm ......

Summa

Öfversigt.

Lediga, icke indragna rektors- och kollegabefattningar ........................ 25

» » » pedagogbefattningar ........................................... 1

Indragna rektors- och kollegabefattningar..................................................... 10

» pedagogbefattningar .................................................................... 6

Summa 42

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Bil. E: 5.

Genom kongl. brefvet den 24 oktober 1885 föreskrefs, dels att vid
läroverken i Hudiksvall, Enköping, Norrfelje, Mariestad och Arboga lediga
eller ledigblifvande lärarebefattningar icke skulle med ordinarie innehafvare
besättas, utan tills vidare uppehållas på förordnande, dels ock att detsamma
skulle gälla en kollegabefattning vid hvartdera af läroverken i
Borås, Lidköping, Eskilstuna, Göteborg, Kristinehamn och Piteå.

Anmärkning. Bestämmelsen upphäfd genom kongl. brefvet den 15
april 1887 utom beträffande rektorsbefattningarna vid ofvan nämnda femklassiga
läroverk.

Till följd af förstnämnda kongl. bref hafva följande lärarebefattningar
stått lediga vid

-———----- Läroverk	Rektors-. befattning	Kollega- befattning
Enköping............................................................	1	1
Norrtelje..........................................................	—	1
Lidköping ...................................................	—	1
Summa	1	3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Bil. E: 6.

Genom kongl. cirkuläret den 15 april 1887 förordnades, att lediga eller
ledigblifvande rektorsbefattningar vid de femklassiga allmänna läroverken
icke iinge med ordinarie innehafvare besättas, utan skulle tills vidare på förordnande
uppehållas; samt att vid inträffande ledighet 2 lektorsbefattningar
vid läroverket i Strengnäs samt 1 lektors- och 2 adjunktsbefattningar vid
läroverket i Vesterås tills vidare icke skulle återbesättas.

Anmärkning. Genom kongl. brefvet den 31 december 1890 förordnades,
att den ena af de två ofvannämnda adjunktsbefattningarna i Vesterås
finge i vanlig ordning tillsättas; hvarjemte genom kongl. cirkuläret den
16 december 1892 och nådiga kungörelsen af samma dag förordnades, att
rektorsbefattningarna vid de femklassiga läroverken skulle tillsättas i samma
ordning som rektorsbefattningarna vid de högre allmänna läroverken.

Till följd af förstnämnda kongl. cirkulär hafva följande lärarebefattningar
stått lediga vid

Läroverk	Lektors- befattningar	Rektors- befattningar	Adjunkts- befattningar
• Strengnäs ..........................................................	2	—	—
Vesterås ..........................................................	—	--	2
Norrtelje......................................................	—	1	—
Enköping........................................................	—	1	—
Vadstena..........................................................	—	1	—
Mariestad..........................................................	—	1	—
Sköfde ............................................................	—	1	—
Eskilstuna .....................................................	—	1	—
Ystad ...........................................................	—	1	—
Landskrona .............................................	—	1	—
Haparanda.................................................	—	1	—
Stockholm: Jakob ..........................................	—	1	—
Summa	2	10	2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Bil. E: 7.

Genom kongl. brefven den 22 maj 1891 och den 16 december 1892
hafva i enlighet med 1890 års riksdags beslut indragits följande lärarebefattningar
vid

Läroverk	Rektors- befattningar	Kollega- befattningar	Peda^og- befattningar
1. Treklassiga läroverk:
Vernamo ...................	1	2	_
Ronneby ..........................................	1	2	—
2. Tvåklassiga pedagogier:
Hjo.............................................................	1	1	—
Hedemora..................	1	1	___
Grenna .......................................................	1	1
Kungelf ......................................................	1	1	_
Kungsbacka ...........................................	1	1	—
Borgholm ..................................................	1	1	—
3. Enklassiga pedagogier: Oregrund ..................................................			1
Ulricehamn..............................•	_		1 1
Mariefred ................................	_	_
Linde ...........................			1 1 1 1
Säter.......................................
Falkenberg ...........................
Laholm ...............................................	_	.
Mönsterås ..................			1 8
Summa	8	10

Dessutom beslöt 1890 års riksdag för sin del, att 2 lektorsbefattningar
vid Strengnäs läroverk och 1 lektorsbefattning vid Vesterås''läroverk skulle
indragas. Genom nådigt bref den 12 september 1890 blefvo de 2 lediga
lektorsbefattningarna vid Strengnäs läroverk indragna, hvaremot lektorsbefattningen
vid Vesterås läroverk först vid inträffande ledighet skall indragas.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Bil. F.

Lärares vid de allmänna läroverken och pedagogierna tjenstledighet
ecklesiastikåren 1882—1892.

Ecklesiastikår	Rektorer och pedagoger	Lektorer	Adjunkter och kolleger	Tjenstledige	Summa
Helt är	En termin eller deröfver	Mindre än en termin
1882—1883 .......	18	34	73	67	18	40	125
1883—1884.......	22	34	72	59	24	45	128
1884—1885......	16	30	75	56	26	39	121
1885—1886 ......	15	34	64	56	26	31	113
1886—1887........	14	32	70	57	22	37	116
1887—1888......	14	30	64	56	22	30	108
1888—1889 .......	18	32	65	58	22	35	115
1889—1890........	12	30	84	54	22	50	126
1890—1891 ........	19	24	72	53	23	39	115
1891 — 1892.........	15	32	79	49	23	54	126
Medium	16,3	31,2	71,8	56,5	22,8	40,o	119,3

Anmärkning. Såsom tjenstledig har icke upptagits lärare, som varit
förordnad att sköta annan lärarebefattning vid hithörande läroverk. Deremot
har upptagits såväl partiel som fullständig tjenstledighet, oberoende
af den tid, som densamma omfattat. Uppgifterna afse förhållandet under
läsåret.

Kongl. Maj:fs Nåd. Proposition N:o 57.

Bil. G.

Extra lärarnes*) antal höstterminerna 1882—1892.

Läroverk	1882	1883	1884	1885	1886	1887	1888	1889	1890	1891	1892
A. Högre allmänna läroverk. Stockholm: Norra latinläroverket ......	12	14	16	17	17	17	16	> 16	16	12	13
Södra » ......	5	4	4	5	4	4	4	4	7	9	1H	1
Realläroverket..................	5	5	6	6	7	8	8	8	6	5	9
Nya elementarskolan ...	—	—	—	1	1	1	1	1	1	1	1
Upsala .................................	6	5	6	5	4	3	2	2	2	2	2
Gefle .................................	2	3	3	3	3	3	3	3	3	4	4
Linköping ..........................	5	6	6	6	6	5	4	3	2	1	1
Norrköping.........................	3	4	4	4	4	4	4	4	4	4	4
Yestervik.............................	1	—	1	1	1	1	1	1	1	1	1
Nyköping............................										1	l2
Venersborg ............................	2	1	1	1	1	—	—	—	—	—	—
Yexiö...................................	1	2	2	2	2	2	2	2	—	—	—
Jönköping ..........................	6	6	6	6	7	6	6	6	6	6	5
Lund..................................	6	6	6	6	7	7	6	5	5	5	5
Malmö ...............................	4	5	7	7	7	8	8	9	9	9	9 3
Karlskrona......................	4	3	3	3	3	3	3	3	3	4	4
Kristianstad .....................	1	2	2	2	2	2	1	1	1	1	1
Helsingborg .....................	6	7	7	8	8	8	7	7	9	9	9 4
Ystad ..................................									1	2	1
Göteborg: Latinläroverket ..............	9	9	8	7	7	7	6	5	4	4	4
Realläroverket.................	5	9	7	7	8	9	10	11	11	12	13 5
Halmstad.............................	2	2	2	2	2	2	1	2	2	3	3
Kalmar...............................	—	1					—I				—
Transp.	85	94	97	99	101	100	93	93	93	95 \|l01 i

*) Aflönade af statsmedel.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Läroverk	1882	1883	1884	1885	1886	1887	1888	1889	1890	1891	1892
Transp.	85	94	97	99	101	100	93	93	93	~95	ioii
Karlstad .................................	10	8	9	8	8	6	5	6	6	8	71 2 3 4 5 6
TTp.rnosanrt	1	_	_	.	_	_		_	_	_	1
Östersund.................................	1	I	1	2	2	2	1	—	—	—
Umeå.......................................	2	2	2	2	2	2	2	1	1	1	1
Luleå......................................										1	1
Sundsvall...............................	1	1	1	2	3	3	—	—	1	2	4
Visby....................................... B. Lägre allmänna läroverk.	4	3	1	1	1
Stockholm:
Jakob .................................	—	1	1	2	2	2	2	3	3	3	3
Katarina..............................	1	—	—	—	—	—	1	2	3	4	31
Ladugårdslandet..................	7	7	7	7	7	7	7	7	7	7	7
Eskilstuna ..............................							1
Karlshamn .............................	1	2	2	2	2	1	1	1	1	1	2
Göteborg.................................	3	3	3	3	3	4	4	5	5	4	5
Summa	116	122	124	128	131	127	117	118	120 126136
Stockholmsläroverken tillsamm.	30	31	34	37	37	38	38	40	42	40	47

Anmärkning. Enligt 1890 års rikdags medgifvande skall i den mån
tillgångar blifva disponibla genom vissa läroverks indragning, 8 lektorsoch
15 adjunktsbefattningar upprättas, nemligen

1 vid de under direktionen öfver Stockholms

stads undervisningsverk lydande läroverk
...............................................................

2 » h. allmänna läroverket i Nyköping......

3 » » » '' » i Malmö............

4 » » » » i Helsingborg

5 » » realläroverket i Göteborg......

6 » » allmänna läroverket i Karlstad.........

3 lektorsbef. 7 adjunktsbef.
1 » —

1 » —

2 » 2

1 » 3

— 3 »

Summa 8 lektorsbef. 15 adjunktsbef.
Bih. till Riksd. Prof. 18.94. 1 Sami. 1 Afd. 36 Häft. 7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Extra lärarnes*) antal höstterminerna 1882—1892.

Läroverk	1882	1883	1884	1885	1886	1887	1888	1889	1890	1891	1892
Ystad.......................							2	4	5	5	6
Sundsvall....................................	1	1	1	1	1	1		1		1
Söderköping ..............................	—	—		—	—	—	1	1	1	1	1
Alingsås ....................................									1	1	2
Falköping....................................	2	2	2	2	2	2	1	1	1	1	1
Sala ..........................................
Sölvesborg ................................	—	—	—	—	—	—	—	1	1	2	1
Trelleborg .................................	1	—	—	1	—	—	—	1	—	—	—
Engelholm ...............	1	1	1	_	_	__		_

Yarberg ....................................		—	—	—	1	1	1	1	1	1	1
Åmål.........................................	1
Filipstad ....................................	1	1	1	1	1	1	1	1	1	1	1
Skellefteå..................................	—	2	2	2	2	2	2	2	2	2	2
Örnsköldsvik ............................	3	3	3	''2	2	1	—	—	1	2	1
Södertelje...................................	1	1	1	1	1	1	1	1	1	1	1
Köping.....................................								—			1
Simrishamn ..............................	—	1	1	1	1	1	1	1	1	1	1
Summa	11	12	12	11	11	10	10	15	16	19	19

*) Aflönade af vederbörande kommuner.

Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition N;o 57.

Bil. H: 1.

De extra ordinarie lärarnes lefnadså/der vårterminen 1889.

		Antal	e. o.	lärare.				Antal	e. o.	lärare
f B*	Extra lärare	Vikarier	Samma	CD B*	Extra lärare	Vikarier	Summa
P P- 00 pc	w o B *b cd .	*—1 3 pr o S "O CD	« o 5 CD	B pr o B -ö CD	w O B “B CD	i—i B pr o B ►B CD	GG B s s p	P Q- 00 po •"*	O B ►B CD	B pr o B *B	w o B *B CD	»—i s pr o B *B	w o B *B CD	•—i B P- O B *B	GG B s B p
	CD B	et- ta	CD 3	CD	CD 3	et- CD	B		CD B	c-t- CD	CD B	g-	CD B		B
	CD	rt- CD	CD	e-t- CD	CD	rt- CD	s		CD	rrt- CD	sr	g-	CD	B <—t- CD	3
23	_____	___	„	1	___	1	1	39	3	1	4	2	7	3	10
24	—	—	—	2	—	2	2	40	2	1	4	2	6	3	9
25	1	1	1	1	2	2	4	41	3	1	5	1	8	2	10
26	—	1	1	6	1	7	8	42	3	—	5	2	8	2	10
27	—	2	1	2	1	4	5	43	2	—	—	2	2	2	4
28	1	—	2	1	3	1	4	44	5	1	1	1	6	2	8
29	2	—	1	4	3	4	7	45	1	1	1	1	2	2	4
30	2	2	4	6	6	8	14	46	1	—	1	—	2	—	2
31	17	4	7	3	24	7	31	47	2	—	1	—	3	—	3
32	3	2	5	6	8	8	16	48
33	6	3	4	1	10	4	14	49	1	—	1	—	2	—	2
34	7	5	4	4	11	9	20	50	1	—	—	—	1	—	1
35	10	7	3	2	13	9	22	51	—	1	1	—	1	1	2
36	9	3	—	2	9	5	14	58	—	—	—	1	—	1	1
37	4	1	5	2	9	3	12	59	1	—	—	—	1	—	1
38	2	—	8	2	10	2	12	S:a	89	37	70	57	159	94	253

Anmärkning.

Antal extra ordinarie lärare............................................................ 253.

Kompetente................................................................................... 159 = 62,8 %.

Inkompetente......................................................................................... 94 = 37,2 %.

Förhållandet mellan kompetente och inkompetente............................. 17:10.

Kongl. Mqj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Bil. H: 2.

De extra ordinarie lärarnes tjenstetid vårterminen 1889.

>		Antal e.	o. lärare		>		Antal e.	o. lärare
							* £ CD
t5T. cd a	Kompetente	Inkompetente	Kompetente	Inkompetente
CD £ B 5* CD •-*	Extra lärare	Vikarier	Summa	Extra lärare	Vikarier	Summa	ef CD ef CD H 3< 5’ CD	Extra lärare	Vikarier	Summa	Extra lärare	Vikarier	\| Summa L
1	2	3	5	____	5	5	19	1	1	2
2	3	6	9	2	9	11	20	2	2	4	—	1	1
3	—	4	4	2	6	8	21	—	—	—	—	1	1
4	3	9	12	6	9	15	22	3	2	5	—	1	1
5	3	1	4	1	3	4	23	1	1	2	—	—	—
6	5	7	12	2	6	8	24	2	1	3	1	—	1
7	3	2	5	1	—	1	25	1	—	1	—	—	—
8	5	3	8	5	4	9	26	1	—	1	—	—	—
9	5	2	7	—	1	1	27	—	—	—	—	1	1
10	9	2	11	2	3	5	28	1	1	2	—	—	—
11	1	—	1	2	1	3	29	1	—	1	—	—	—
12	8	2	10	4	—	4	30	1	—	1	—	1	1
13	5	6	11	—	—	—	31	—	—	—	—	—	—
14	10	3	13	1	—	1	32	1	—	1	1	_	1
15	2	4	6	1	1	2	35	—	—	l	—	1	1
16	3	3	6	4	—	4	38	—	1	1	—	—	—
17	4	—	4	—	1	1	41	—	—	—	—	1	1
18	3	4	7	2	1 ■	3	S:a	89	70	159	37	57	94

Anmärkning.

De kompetentes tjenstetid före vunnen kompetens = 408 terminer = 21,9 %
af tjenstetiden.

De kompetentes tjenstetid efter vunnen kompetens = 1,457 terminer = 78,i %
af tjenstetiden.

Summa 1,865 terminer = 100 %.

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Bil. Ii: 3.

De kompetente extra ordinarie lärarnes ålder samt tjenstetid efter vunnen

kompetens. Vårterminen 1889.

			Antal lärare, hvilkas tjensteterminer efter vunnen	kompetens utgjort			> Ö p"
£ CD	Terminer	Terminer	Terminer	-Terminer	5Ö?
	ll	2	3	4!	5	6	7 1	8 I	9 1	10	11	12	13	14	15	16	17	18	20	22	26	BO »1 CD
25		1		1																		2
																						1
27																						1
28	1	2																				3
29	—	1			1	1														—	—	3
30	—	2	—	2	1	—	—	—	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	6
31	—	3	2	1	1	4	—	2	2	2	1	4	1	1	—	—	—	—	—	—	—	24
32	1	]	1	^ 1	—	2		1	—	—	—	—	—	1	—	—	—	—	—	—	‘—	8
33	1	1	—	2	1	2	—			1				2								10
34	1	1	—	—	1	1	1	—	—	—	—	1	1	3	—	1	—	—	—	—	—	11
35	—	—	—	2	—	2	—	2	1	3	—	3	—	—	—	—	—	—	—	—	—	13
36	1	—	1	—	1	—	—	3	—	1	—	1	—	—	—	—	1	—	—	—	—	9
37	—	1	—	—	—	2	1.	—	—	1	—	2	—	1	—	—	1	—	—	—	—	9
38	1	—	1	—	—	2	—	—	—	1	—	2	—	1	1	—	—	—	1	—	—	10
39	—	—	1	—	1	1	—	—	—	—	—	—	1	1	1	—	—	—	—	—	1	7
40																						6
41	—	—	1	1	—	1	—	2	—	—	—	—	—	1	—	—	—	—	1	1	—	8
42	—	1	1	—	—	—	1	—	—	—	—	—	1	—	1	—	—	3	—	—	—	8
43																		1				2
44				]		1								1		2				1	—	6
45																						2
46	—																			1	—	2
47																						3
49 nn																			1 1	1	—	2 1
uU 51																						1
59	—																					1
S:a	7	14	9	In	7	119	3	1 13	4	12	i	14	5	14	1 3	1 4	2	8	\| 4	1 4	1	159

Dih. till Riksd. Prut. 1894. 1 Sami. 1 Afd. Höft. 8

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.

Bil. H: 4.

Vårterminen 1893 tjenstgörande extra ordinarie lärare.

Extra lärare, aflönade af staten:	118 komp., 18	inkomp.	Summa	136
» » »	» kommuner:	14 » 5	>	>	19
V ikarier, » » »	» statsmedel: » enskilde	87 » 22	>	»	109
	1. af anslag å ord. stat	23 > 4	»	>	27

Summa 242 (83,2%), 49 (16,8 %). Summa 291

Anmärkning. Bland vikarierna äro icke upptagna sådana, som endast
tjenstgjort under några få veckor.

STOCKHOLM, IVAK HÖGSTRÖMS BOKTRYCKERI, 1891.