Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 54 (Proposition 1892:54)

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 54.

N:o 54.

Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
vissa ändringar i nådiga förordningen angående vilkoren
för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade
spirituösa drycker den 31 december 1891; gifven
Stockholms slott den 10 mars 1892.

Under åberopande af hvad bilagda utdrag af protokollet öfver
finansärenden för denna dag innehåller, vill Kongl. Maj: t härmed föreslå
Riksdagen att antaga följande förslag till förändrad lydelse af §§
4, 9 och 42 i nådiga förordningen angående vilkoren för försäljning af
bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker den 31
december 1891:

§ 4.

1. Ej må någon — — — — —--— — — — — — —

eger försälja.

2. Innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin må icke
till köpare å annan ort än den, der han sin försäljningsrätt utöfvar,
försända bränvin i mindre belopp än 20 liter.

3. Ej heller må innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin
låta genom ombud å annat ställe än det, der han sin försäljningsrätt
utöfvar, till köpare utlemna bränvin i mindre belopp än 250 liter.

Bih. till Riksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 29 Käft. (N:o 54) 1

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 54.

§ 9.

1. De i § 8 mom. 2 — — — — — — — — —----

eller förkasta.

2. Uppstår i stad fråga att åt särskildt. inom staden för ändamålet
bildadt bolag öfverlåta all den minuthandel med och utskänkning
af bränvin, hvilken eljest skall, enligt näst föregående mom., å auktion
utbjudas, må magistraten genom minst en månad förut utfärdad offentlig
kungörelse inom viss utsatt tid infordra skriftliga, förseglade anbud
å sådan minuthandel och utskänkning. Inkomna anbud, som böra åtföljas
af bolagets stadgar, öppnas, sedan den utsatta tiden tilländagått,
af magistraten och granskas af denna myndighet, hvilken, efter det
stadsfullmägtige eller, der sådana ej finnas, allmän rådstufva blifvit
hörde, insänder handlingarne jemte eget utlåtande till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, som med afseende å ej mindre bolagens lämplighet
än äfven den erbjudna afgiftens belopp samt forhållandét mellan nämnda
afgift och det litertal bränvin, bolaget anses kunna afyttra, eger anbuden
antaga eller förkasta. Sådant anbud får dock icke antagas, om
afgiften är lägre, än sammanlagda beloppet skolat, enligt § 17, minst
utgöra, ifall försäljningsrättigheterna varit åt särskilda personer upplåtna;
och må magistraten, om gjordt anbud antages, med bolaget sluta
aftal för den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande bestämda tid; skolande
i annan händelse, äfvensom då af bolag gjordt anbud icke före
juni månads utgång blifvit pröfvadt, förfaras såsom i mom. 1 stadgadt
är.

§ 42.

Idkar någon minuthandel med eller utskänkning af bränvin vid
tillfälle, då försäljningsrätten ej utöfvas får, eller å annat ställe, än
dertill uppgifvet är, eller försänder någon, mot hvad i § 4 mom. 2
stadgadt är, bränvin till köpare å annan ort än den, der han sin försäljningsrätt
utöfvar, eller begagnar någon, mot bestämmelsen i mom.
3 af samma §, ombud för bränvins utlemnande å annat ställe, än der
han sin försäljningsrätt utöfvar, eller tillåter den, som icke är till utskänkning,
berättigad, att, då han i parti eller genom minuthandel
säljer bränvin, något af det sålda på försäljningsstället förtäres eller
afhemtas i mindre belopp, än han är berättigad föryttra, eller förbryter
sig den, som till minuthandel med eller utskänkning af bränvin be -

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 54.

rättigad är, mot § 26 mom. 3 och 5 eller § 27, böte första gången
från och med 30 till och med 60 kronor samt andra gången från 60
till och med 120 kronor och vare dessutom andra gången sin rätt till

minuthandel eller utskänkning förlustig. Lag samma--—--

lagrum föreskrifna.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet■ inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10

mars 1892.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: herr friherre von Otter,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam.

Departementschefen, statsrådet friherre von Essen anförde i underdånighet: »I

underdånig skrifvelse den 11 maj 1890 har Riksdagen anfört,
bland annat, att i åtskilliga inom Riksdagen väckta motioner framhållits,
hurusom lagstiftningen till förmån för inskränkning i handeln med
spirituösa drycker på ett förderfligt sätt kringginges derigenom, att
bränvinsförsäljarne genom resande agenter ersatte indragna försäljningsställen.

Då Riksdagen ansåge önskvärd!, att några åtgärder kunde vidtagas
till hämmande af dessa missförhållanden, hade Riksdagen, som
jemväl af åtskilliga inträffade rättsfall inhemtat, att § 4 mom. 2 af

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

gällande bränvinsförsäljningsförordning, hvilket moments bestämmelser
beröra den föreliggande frågan, gifvit anledning till synnerligen olika
tolkning och sålunda behöfde förtydligas, ansett sig böra hemställa, det
täcktes Eders Kongl. Maj:t, efter verkstäld utredning, för Riksdagen
framlägga förslag i syfte att inskränka möjligheten för spritvaruhandlande
att å annat ställe än det, der han utöfvar sin försäljningsrätt,
drifva handel med bränvin.

I anledning af Riksdagens berörda framställning hafva på grund
af nådig remiss öfverståthållareembetet och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i rikets samtliga län afgifvit underdåniga utlåtanden,
för hvilkas hufvudsakliga innehåll jag nu anhåller att få redogöra.

I fråga om förekomsten af de i Riksdagens framställning påpekade
olägenheterna inhemtas af de afgifna utlåtandena följande. Förutom i
Stockholms stad, der, enligt hvad öfverståthållareembetet meddelar, i
regeln ej förekomma andra spritvaruagenter än sådana, som för franska
handelshus utbjuda cognac och likörer, lärer i Upsala, Jönköpings,
Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län utbjudande
af spritvaror genom agenter antingen alls icke förekomma eller
blott i så ringa skala, att några olägenheter deraf icke försports. Ett
motsatt förhållande uppgifves deremot ega rum i Södermanlands, Hallands,
Vestmanlands, Kopparbergs, Jemtlands och Norrbottens län, hvarest
detta sätt att kringgå bränvinsförsäljningsförordningens föreskrifter
ganska allmänt lärer användas. De skadliga verkningarne af detta
missbruk betonas särskildt af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Södermanlands, Vestmanlands och Kopparbergs län, hvilka funnit, att
landtbefolkningen af de kringresande agenterna formligen trugas till
inköp af spritvaror. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i öfriga,
här ofvan icke nämnda län, hafva icke meddelat någon upplysning,
huruvida missbruk af ifrågavarande slag inom de respektive länen
iakttagits.

Emot hvarje åtgärd i den af Riksdagen antydda rigtning hafva
sju länsstyrelser uttalat sig. Eders Kongl. Majrts befallningshafvande
i Stockholms län finner visserligen ett förtydligande af § 4 mom. 2 i
bränvinsförsäljningsförordningen af behofvet påkalladt, men anser ett
sådant förtydligande böra gå i den rigtning, att försändning af spirituösa
från en ort till annan mot efterkraf må anses tillåtet. Beträffande
det ifrågasatta förbudet mot användande af kringresande agenter befarar
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att detsamma, huru det
än må formuleras, antingen skulle leda till orimligheter eller ock komma
att tillhöra de lagbud, hvilka med lätthet kunde kringgås. Det enda

6 Kong!. Majds Nåd. Proposition bl:o 54.

fullt verksamma förbudet i detta hänseende vore, om man kunde förbjuda
en hvar att annorledes än sjelf eller genom direkt budskickning
inköpa och afhemta spritvaror från annan ort, men derigenom komme
man ock enligt Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvandes förmenande
att skapa ett tillstånd, som icke kunde i någon mån gillas af den ännu
rådande allmänna uppfattningen hos folkets flertal. Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Upsala län anser någon vidare lagstiftningsåtgärd
än den af Eders Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med Riksdagens
jemväl i nu förevarande skrifvelse gjorda framställning, den 26 november
1890 genom ändring i lydelsen af § 34 mom. 2 beslutade inskränkning
af kredithandel med bränvin hvarken vara för ifrågavarande
ändamål erforderlig eller utförbar. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Jönköpings län uttalar i hufvudsak samma åsigter som Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län samt påpekar derjemte,
att till följd af bestämmelserna i franska handelstraktaten ett
förbud för svenska bränvinsförsäljare att använda ombud sannolikt
endast skulle medföra, att försäljningen komme att utöfvas af utländske
i stället för af svenske handelsresande. Eders Kongl Maj:ts befallningshafvande
i Elfsborgs län anser ändamålslöst att förbjuda användande
af agenter, så länge det är tillåtet att efter reqvisition försända spritvaror
till annan ort. Ett förbud mot dylik försändning, om ock mera
gagnande i nykterhetens intresse, skulle dock säkerligen kunna kringgås
och skulle derjemte för allmänheten medföra ganska stora olägenheter.
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs, Kalmar
och Vesternorrlands län, af hvilka den sistnämnde ansett ett förtydligande
af stadgandet i § 4 mom. 2 i bränvinsförsäljningsförordningen
möjligen vara erforderligt, finna i öfrigt den gällande lagstiftningen
tillfredsställande och förmena, att den af Eders Kongl. Maj:t numera
beslutade ytterligare inskränkningen i rättigheten att utsöka betalning
för utborgadt bränvin skall komma att förhindra de missbruk, som
möjligen kunnat ega rum genom kringresande agenters verksamhet.

Öfverståthållareembetet har vid sitt utlåtande fogat ett af styrelsen
för Stockholms utskänkningsaktiebolag i ämnet afgifvet yttrande, deri
styrelsen såsom sin åsigt uttalat, att för riket i dess helhet ett lagstadgande
i den af Riksdagen antydda rigtning syntes vara af behofvet
påkalladt. För egen del finner embetet visserligen önskligt, om spritvaruagenternas
verksamhet på landsbygden kunde inskränkas, men då
detta mål icke synes embetet kunna vinnas annorledes än genom ett
förbud för spritvaruhandlande att expediera från annan ort ingången
reqvisition, så framt den afsåge ett mindre belopp än 250 liter, anser

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

embetet ovisst, huruvida de fördelar, som genom ett slikt stadgande
vunnes i afseende å spritvaruagenterna, skulle uppväga de olägenheter,
som derigenom obestridligen tillskyndades allmänheten. Eders Kong].
Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län, som, då några missförhållanden
af förevarande slag icke förekommit inom länet, icke yttrar
sig om behöfligheten af någon ändring i lagstifningen, erinrar endast
om nödvändigheten, att, derest någon ändring anses nödig, denna göres
med största varsamhet, att icke derigenom obehörigt förfång tillfogas
de innehafvare af bränvinsförsäljningsrättigheter, hvilka hufvudsakligen
förse gästgifvare och andra större afnämare på andra orter med
spritvaror.

Med undantag af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborg
och Bohus län, hvars utlåtande endast berör den numera af Eders
Kongl. Maj:t faststälda ändringen i § 34 mom. 2 af ifrågavarande förordning,
samt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vermlands
län, som anser spritvaruhandlande icke kunna eller böra förmenas att
begagna sig af utskickade ombud, men föreslår, att dessa ombud måtte
varda underkastade samma föreskrifter, som äro gällande för gårdfarihandlandes
biträden, samt i likhet med utländska handelsagenter påföras
särskild beskattning, hafva Eders Kongl. Maj:ts samtliga öfriga befallningshafvande
förordat vidtagande af någon åtgärd i den af Riksdagen
angifna rigtning.

Bland dessa hafva Eders Kongl. Majrts befallningshafvande i
Södermanlands, Gotlands, Gefleborgs, Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens
län inskränkt sig till att i allmänhet förorda Riksdagens framställning
utan att ingå i någon undersökning om sättet, hvarpå den
åsyftade förändringen skulle kunna åstadkommas. Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Södermanlands län förmäler sig visserligen icke
förbise den stora svårigheten att kunna affatta ett förändradt lagstadgande
i sådan form, att det å ena sidan icke lägger hinder i vägen
för den enskildes tillbörliga frihet i handel och vandel och å den andra
lemnar den minsta möjliga utväg för lagbrytaren att kringgå detsamma,
men anser denna svårighet ej vara omöjlig att öfvervinna och i allt
fall ej böra afhålla lagstiftaren att utan afbrott fortgå på den inslagna
banan att söka omgärda spritvaruhandeln inom så trånga gränser, som
uykterhetsintressets tillgodoseende kräfver; hvarjemte Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Gefleborgs län framhåller vigten deraf, att
svenska medborgare icke genom de tilltänkta bestämmelserna försättas
i sämre ställning än utländingar.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54

Af de återstående åtta länsstyrelserna hafva deremot åtskilliga förslag
till frågans lösning framlagts.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län fäster
uppmärksamheten på svårigheten att, såvida man icke anser sig kunna
rent af förbjuda försäljning till andra orter, hvilket enligt Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes åsigt svårligen torde låta sig göra, utfinna
stadganden, som icke kunna eluderas, och hemställer fördenskull, huruvida
man icke för närvarande kunde inskränka sig till ett förbud att
i och för bränvinsförsäljning använda resande eller fast. ombud på annan
ort samt bestämma ansvar för den, som upptoge ordres på annan ort.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs, Kristianstads,
Örebro, Vestmanlands och Kopparbergs län uttala sammanstämmande
den åsigt, att spritvaruhandlande icke bör förmenas rätt att efter ingången
reqvisition från person å annan ort till denne afsända spritvaror
äfven i mindre qvantiteter än 250 liter. För upptagande af
ordres genom ombud å belopp, uppgående till 250 liter eller derutöfver,
anse dessa befallningshafvande hinder icke heller böra läggas. Deremot
borde enligt samma befallningshafvandes åsigt all försäljning genom
ombud af mindre belopp än 250 liter förbjudas, hvadan den lagändring,
som för ändamålet erfordrades, skulle inskränka sig dertill, att det i
§ 4 mom. 2 af bränvinsförsäljningsförordningen innefattade förbud mot
utlemnande genom ombud af bränvin i mindre belopp än det nyss
nämnda utsträcktes jemväl till utbjudande till försäljning af sådan
qvantitet bränvin. Det sålunda ifrågasatta förbudet borde enligt Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Kopparbergs län mening endast
afse landsbygden, enär i städerna, der befolkningen ändock hade dagligt
tillfälle att anskaffa sitt behof af spritvaror, agenternas verksamhet
ej kunde medföra afsevärd olägenhet, men tvärtom vara till gagn för
spritbolagen, som med dylika försäljare kunde sluta aftal om leverans
af spirituösa. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads
län framhåller, att Riksdagens ifrågavarande syftemål icke torde kunna
fullt uppnås annorledes än genom ett förbud för försäljare att afyttra
spirituösa i fall, då varan genom hans försorg skulle sändas till köpare
å ort, der säljaren icke egde rätt till försäljning, men ett sådant förbud,
hvarigenom en person, bosatt å ort, der bränvinsförsäljning ej tillätes,
icke skulle kunna förskaffa sig spritvaror utan att sjelf från annan
ort afhemta dem och hvarigenom köpare å hvarje ort förhindrades att
från annat håll reqvirera sådana varor, hade Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande icke ansett sig kunna tillstyrka. Den uttalade
farhågan, att ett förbud mot bränvinshandel genom ombud skulle på

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

de svenska spritvaruhandlandenas bekostnad komma att gynnande utländska
handelshusens afsättning af spirituösa inom landet, anser Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro län icke vara grundad. De
främmande reseombuden besökte nemligen i allmänhet endast städerna
och upptoge der beställningar förnämligast af personer, tillhörande de
mera välmående samhällsklasserna. Den vara de utbjöde vore dessutom
betydligt dyrare än det svenska bränvinet och egnade sig äfven af
andra skäl icke att ersätta detsamma.

Samma uppfattning i fråga om främmande handelsresandes verksamhet
uttalas äfven af Eders Kong], Maj:ts befallningshafvande i
Blekinge län, som i öfrigt framlägger ett nytt förslag till förevarande
frågas lösning; innehållande detta förslag:

l:o) att tillverkare af bränvin ej får på landsbygden idka partihandel
med bränvin å annat ställe än det, der bränvinet tillverkas;

2:o) att annan partihandel med bränvin å landet ej får utöfvas
utan efter tillstånd af Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande och ej
heller å annat ställe, än som af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
blifvit bestämdt;

3:o) att försäljning af spritdrycker i öfrigt ej heller får ega rum
å annan plats, än der försäljaren sjelf bor och har sitt hemvist; och
4:o) att öfverträdelse af de föreslagna författningsstadgandena
belägges med högre straffpåföljd, än nu är förhållandet.

Slutligen har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands
län anfört, hurusom, med hänsyn till de skadliga verkningar, bränvinshandeln
genom agenter visat sig medföra, samt de olika tolkningar, hithörande
lagbestämmelser underkastats, det syntes Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
nödvändigt, att, såvida icke en af bränvinslagstiftningens
hufvuduppgifter skulle förfelas, ett lagstadgande utfärdades, som, på
samma gång det förhindrade innehafvare af rättighet till minuthandel
med bränvin att åt sådana afnämare å annan ort, bland hvilka dryckenskapslasten
egentligen vore att befara, eller med andra ord de mindre
bemedlade klasserna, anskaffa spritvaror i de mindre belopp, som dessa
afnämare högst kunde antagas ega råd att på en gång reqvirera, likväl
icke förhindrade konsumenter, som vore boende på längre afstånd från
ort, der minuthandel med bränvin bedrefves, och hvilka ej blott vore
i den ställning, att något missbruk af varan icke behöfde befaras, utan
äfven, såsom t. ex. egare af bruk, fabriker och större landtegendomar
eller disponenter vid större fabriksanläggningar, kunde behöfva spritvaror
i större mängd, att från minuthandelsställe på annan ort förse
sig med sitt behof af dylika varor. På grund häraf har Eders Kongl.

Bill. till Riksä. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 29 Häft. 2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

Maj:ts befallningshafvande föreslagit, dels att § 4 mom. 2 afbränvinsförsäljningsförordningen
måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»Den, som förvärfvat rätt till minuthandel med bränvin, må ej
till köpare, boende utom den kommun, der försäljningsrätten utöfvas,
försända bränvin i mindre belopp än tjugu liter»;

dels ock att nuvarande 2:dra momentet af nämnda § måtte
bibehållas såsom ett mom. 3 i samma §.

Det af Riksdagen påpekade förhållande, att åtskilliga bränvinsförsäljare
vetat förskaffa sig en af lagstiftningen icke afsedd utsträckning
af sin försäljningsrätt derigenom, att de utom den ort, der försäljningsrätten
utöfvas, kringsända agenter för att upptaga beställningar
å bränvin, ”Synes, enligt hvad de af länsstyrelserna afgifna utlåtanden
gifva vid handen, väl icke vunnit någon allmännare utbredning,
men dock inom åtskilliga orter så pass ofta hafva förekommit, att allvarsamma
olägenheter deraf förorsakats. Då gällande lagbestämmelser
icke visat sig tillräckliga att förebygga nämnda, med grunderna för
bränvinslagstiftningen föga öfverensstämmande förhållande, torde en
lagstiftningsåtgärd i ämnet vara erforderlig.

I § 4 mom. 2 af förordningen angående vilkoren för försäljning
af bränvin är innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin förbjudet
att låta genom ombud å annat ställe än det, der han sin försäljningsrätt
utöfvar, till köpare utlemna bränvin i mindre belopp än
250 liter. I de motioner, som föranledde aflåtandet af 1890 års Riksdags
nu förevarande skrifvelse, hade föreslagits, att omförmälda förbud
skulle erhålla sådan utsträckning, att bränvinshandlande jemväl förmenades
att utom den ort, der försäljningsrätten utöfvades, till salu
utbjuda eller med köpare aftala om leverans af bränvin i mindre belopp
än det nyssnämnda. Bevillningsutskottet erinrade i anledniug af
dessa motioner om innehållet i art. 17 af handelstraktaten med Frankrike
af den 30 december 1881, i hvilken art. bland annat stadgas
följande:

Franske handelsresande, som färdas inom de förenade rikena för
franska handelshus, skola der ega att göra uppköp för sin industris
behof och upptaga beställningar med eller utan prof, men icke till försäljning
kringföra varor.

Då franska handelshus sålunda'' icke kunde betagas rättigheten

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 54.

att i Sverige genom reseombud upptaga beställningar på bränvin, skulle,
enligt utskottets mening, följden af ett förbud för svenska bränvinsförsäljare
att använda dylika ombud icke blifva den, att det förderfliga
systemet med bränvinsagenter upphörde, utan efter all sannolikhet
den, att agenter komme att resa för utländska handelshus i stället
för, såsom nu, för svenska. Utskottet afstyrkte med afseende härå bifall
till motionerna.

Jern likt konventionen af den 13 sistlidne januari angående delvis
förlängning af de den 30 december 1881 afslutade handels- och sjöfartstraktater
mellan de förenade rikena samt Frankrike eger nyss anförda
art. 17 af 1881 års handelstraktat ännu gällande kraft. Under
de förhandlingar, som föreginge konventionens afslutande, gjordes väl,
såsom för Eders Kongl. Maj:t är kändt, af Eders Kongl. Maj:ts minister
i Paris framställning om intagande i förhandlingsprotokollet af en förklaring,
afseende att framhålla, att bestämmelserna i nyssnämnda art.
icke utgjorde hinder för svenska regeringens rätt att inom landet ordna
försäljningen af vissa varor på ett med det allmännas intresse öfverensstämmande
sätt, särskildt icke för ordnande af bränvinsförsälj ningen i
syfte att motverka dryckenskapen; och föreslog ministern att affatta
denna förklaring sålunda: Det är öfverensskommet att, för hvad angår
rätten att upptaga beställningar, franske handelsresande skola vara
underkastade samma inskränkningar, som för landets egna invånare
äro eller framdeles blifva utfärdade. Ehuru de franska ombuden uttalade
sitt erkännande af de sträfvanden, för hvilkas befordrande
nämnda förklaring ifrågasattes, ledde framställningen derom icke till
afsedt resultat, och någon anledning att för denna saks skull äfventyra
konventionsförhandlingarnes framgång förefans. tydligen icke,
helst utväg icke torde saknas att, äfven utan ändring i eller förklaring
af den ifrågavarande traktatsartikeln, i möjligaste mån råda bot för det
påpekade missförhållandet.

Ville man söka uppnå detta mål genom meddelande af förbud
för bränvinshandlande att genom ombud upptaga beställningar å bränvin,
antager jag visserligen, att effektiviteten af detta förbud icke
skulle i nämnvärd mån minskas derigenom, att franske handelsresande
undantoges från tillämpningen af detsamma. Föga sannolikt är, att
för de samhällsklasser, man genom förbudet i främsta rummet ville
bevara för frestelsen för rusdrycksmissbruk, den franska konjaken
skulle komma att intaga bränvinets plats. Härtill kommer, att den
från utlandet reqvirerade varan skulle för konsumenten ställa sig
väsentligt dyrare än den svenska. Oberäknadt det högre priset för

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

sj elfva varan samt frakt och andra omkostnader, skall nemligen för
importeradt bränvin — från och med den 1 sistlidne februari äfven
för fransk konjak — erläggas en tullafgift af 75 öre per liter, hvilken
afgift med 25 öre öfverstiger tillverkningsskatten för inom landet tillverkadt
bränvin, och denna tullafgift ökas, då varan införes i mindre
parti än 250 liter, med en tilläggsafgift af 15 öre per liter, motsvarande
den försäljningsafgift, som inom landet utgöres vid utskänkning
af eller minuthandel med bränvin. Nu anförda förhållanden oaktadt
torde likväl befinnas mindre lämpligt, att utländske män egde befogenhet
att inom landet utöfva en handelsrätt, som vore landets egna invånare
förmenad, och man torde derföre böra på annan väg söka uppnå
det åsyftade målet.

En sådan utväg torde ock stå att finna. Om man, i stället för
att med . lagstiftningsåtgärden vända sig mot ombudets åtgöranden,
vänder sig mot bränvinshandlandens egna eller med andra ord, i stället
för att söka förhindra upptagandet af beställningen, söker förhindra
utförandet af densamma, synes målet kunna uppnås på ett lika verksamt,
om ej verksammare sätt. Ett förbud att utom försäljningsorten
upptaga reqvisitioner å bränvin skulle, såsom åtskilliga länsstyrelser
påpekat, på flera sätt kunna kringgås, och otvifvelaktigt blefve förbudets
öfverträdande ofta svårt att leda i bevis. Förbjuder man deremot
innehafvare af bränvinsförsäljningsrätt att till köpare å ort utom
den, der försäljningsrätten utöfvas, försända bränvin i myckenhet understigande
viss angifven qvantitet, varder förbudets efterlefnad vida lättare
att kontrollera, och man vinner derigenom samma mål som med ett
förbud mot reqvisitioners upptagande.

Vid bestämmande af den qvantitet, under hvilken bränvin icke
skulle få försändas till köpare å ort utom den, der försäljningsrätten
utöfvas, bör man tillse, att gränsen å ena sidan icke sättes så hög, att
derigenom obehörigt förfång tillfogas de försäljare, som pläga förse
gästgifvare och andra större afnämare å andra orter med spritvaror,
men å. andra sidan tillräckligt hög, att den icke medgifver försändning
af spritvaror i de mindre belopp, som afnämare, tillhörande de mindre
bemedlade klasserna, i allmänhet kunna antagas eg a råd att på en gång
reqvirera, och ej heller bereder allt för lätt tillfälle till gränsens öfverskridande
genom så kallad salning. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Hallands län, som framstält förslag till den föreliggande
frågans lösning enligt nyss angifna grunder, har föreslagit, att gränsen
måtte sättas vid 20 liter, så att bränvin i mindre qvantitet icke skulle
få af bränvinsförsäl jare sändas till köpare utom försäljningsorten, och

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

synes mig detta förslag, såsom innefattande en lämplig medelväg, böra
vinna godkännande.

Jag har redan förut framhållit, att synnerlig anledning icke torde
finnas till farhågan, att den plats, som det svenska bränvinet till följd
af en lagstiftningsåtgärd i nu ifrågavarande syfte finge lemna, skulle
komma att iutagas åt utländskt bränvin. Jag tillägger endast, att den
betänklighet, som för meddelandet af ett förbud för bränvinshandlandes
ombud att upptaga reqvisitioner å bränvin kunde anses ligga deri, att
förbudet icke blefve tillämpligt på vissa utländske handelsresande, icke
lärer förefinnas i fråga om den af mig nu förordade lagstiftningsåtgärden.
Då nemligen utländske bränvinshandlande beträffande sina åtgöranden
utom riket lika litet i nu ifrågavarande som i andra afseenden kunna
underkastas Sveriges lagstiftning, förfaller all jemförelse mellan deras
samt inländska bränvinshandlandes rättigheter.

På grund af hvad jag nu anfört, anser jag mig böra hemställa, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att §§ 4 och 42 i nådiga
förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra
brända eller destillerade spirituösa drycker den 31 December 1891 må
erhålla följande förändrade lydelse:

§ 4.

1. Ej må någon —--— — — — — — eger försälja.

2. Innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin må icke
till köpare å annan ort än den, der han sin försäljningsrätt utöfvar,
försända bränvin i mindre belopp än 20 liter.

3. Ej heller må innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin
låta genom ombud å annat ställe än det, der nan sin försäljningsrätt
utöfvar, till köpare utlemna bränvin i mindre belopp än 250 liter.

§ 42.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 54.

skänkling berättigad, att, då han i parti eller genom minuthandel säljer
bränvin, något af det sålda pa försäljningsstället förtäres eller afhemtas
i mindre belopp, än han är berättigad föryttra, eller förbryter sig den,
som till minuthandel med eller utskänkning af bränvin berättigad är,
mot § 26 mom. 3 och 5 eller § 27, böte första gången från och med
30 till och med 60 kronor samt andra gången från 60 till och med
120 kronor och vare dessutom andra gången sin rätt till minuthandel
eller utskänkning förlustig. Lag samma — — — — — — lagrum
föreskrifna.

I § 9 mom. 2 af förordningen angående försäljning af bränvin
stadgas, bland annat:

Uppstår i stad fråga att åt särskildt inom staden för ändamålet
bildadt bolag öfverlåta all den minuthandel med och utskänkning af
bränvin, hvilken eljest skall, enligt näst föregående mom., å auktion
utbjudas, må magistraten genom minst en månad förut utfärdad offentlig
kungörelse inom viss utsatt tid infordra skriftliga anbud å sådan
minuthandel och utskänkning. Inkomna anbud, som böra åtföljas af
bolagets, stadgar, granskas af magistraten, hvilken, efter det stadsfullmägtige
eller, der sådane ej finnas, allmän rådstufva blifvit hörde,
insänder handlingarne jemte eget utlåtande till Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som med afseende å ej mindre bolagens lämplighet än
äfven den erbjudna afgiftens belopp samt förhållandet mellan nämnda
afgift och det litertal bränvin, bolaget anses kunna afyttra, eger anbuden
antaga eiler förkasta.

I ett besvärsmål, som nästlidet år understäldes Eders Kongl.
Maj:ts pröfning, förekom, att i en stad, der magistraten, med utsättande
af viss tid, infordrat anbud å bränvinshandelns öfvertagande af bolag,
två om rättigheten täflande bolag inom den utsatta tiden, klockan tolf
å viss dag, till magistraten ingåfvo skriftliga anbud. Dessa anbud
blefvo, i den ordning de inkommit, omedelbart och således före klockan
tolf af magistraten offentligen upplästa, hvilket hade till följd, att det
af bolagen,, som bjudit den lägre afgiften, kom i tillfälle att, jemväl
före fatalietidens utgång, ingifva nytt skriftligt anbud, deri bolaget bjöd
högre afgift än den af det andra bolaget förut erbjudna. Det sålunda
afgifna anbudet blef sedermera af Eders KongL Maj:ts befallningshaf -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

vande antaget. Det bolag, hvars anbud icke antagits, öfverklagade väl
Eders Kongl. Maj:ts befallningsliafvandes berörda beslut på den grund,
att magistraten skulle origtigt förfarit derutinnan, att magistraten
före fataliet.idens utgång offentligen uppläst de ingifna anbuden, men
Eders Kongl. Maj:t fann vid de underdåniga besvärens föredragning
hvad klaganden anfört icke föranleda till ändring i öfverklagade resolutionen.

Ehuru ordalydelsen i nyes anförda författningsrum icke lägger
bestämdt hinder i vägen för ett förfarande sadant som det af magistraten
i det anförda fallet iakttagna, lider det väl intet tvifvel, att
detsamma icke varit af lagstiftaren afsedt. Anbudens ingifvande skulle
derigenom förvandlas till ett slags auktionsförfarande under de föi
spekulanterna ogynsammaste förhållanden, dervid det måste komma att
bero af en tillfällighet, huruvida hvarje spekulant sattes i stånd att
behörigen bevaka sin rätt. Det synes mig derför af nöden, att lagbestämmelsen
erhåller en affattning, som förebygger möjligheten af ett
förfarande, sådant som det angifna; och hemställer jag derför, att
Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen, att § 9 mom. 2 i förordningen
angående vilkoren för försäljning af bränvin må erhålla följande
förändrade lydelse:

Uppstår i stad fråga att åt särskildt inom staden för ändamålet
bildadt bolag öfverlåta all den minuthandel med och utskänkning. af
bränvin, hvilken eljest skall, enligt näst föregående mom., å auktion
utbjudas, må magistraten genom minst en månad förut utfärdad offentlig
kungörelse inom viss utsatt tid infordra skriftliga, förseglade anbud å
sådan minuthandel och utskänkning. Inkomna anbud, som böra åtföljas
af bolagets stadgar, öppnas, sedan den utsatta tiden tilländagått, af
magistraten och granskas af denna myndighet, hvilken, efter det stadsfullmägtige
eller, der sådane ej finnes, allmän rådstufva blifvit hörde,
insänder handlingarne jemte eget utlåtande till Kong!. Majds befallningshafvande,
som med afseende å ej mindre bolagens lämplighet än äfven
den erbjudna afgiftens belopp samt förhållandet mellan nämnda afgift
och det litertal bränvin, bolaget anses kunna afyttra, eger anbuden
antaga eller förkasta. Sådant, anbud får dock icke antagas, om afgiften
är lägre, än sammanlagda beloppet skolat, enligt § 17, minst utgöra,
i fall försäljningsrättigheterna varit åt särskilda personer upplåtna, och
må magistraten, om gjordt anbud antages, med bolaget sluta aftal för
den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande bestämda tid; skolande i annan
händelse, äfvensom då af bolag gjordt anbud icke före juni månads
utgång blifvit prÖfvadt, förfaras såsom i mom. 1 stadgadt är.»

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
yttrat och tillstyrkt, deruti statsrådets öfriga ledamöter
instämde,r behagade Hans Maj:t Konungen gilla och
bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilagan — — — vid detta
protokoll utvisar.

Ex protocollo
Hugo Malm.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1892.