Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4 (Proposition 1882:4)

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

N:0 4.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående förvaltningen
af kronans jordbruks domäner samt inrättande
af en för dessa egendomar och statens skogar gemensam
domänstyrelse; gifven Stockholms slott den 23 december
1881.

I underdånig skrifvelse den 21 maj 1880 angående regleringen af utgifterna
under riksstatens sjunde hufvudtitel har Riksdagen, med framhållande
af vigten att snarast möjligt utbyta de för förvaltningen af statens
domäner vidtagna provisoriska anordningar emot definitiva förvaltningsformer,
uttalat den förhoppning, att nådig framställning i dylikt syfte snart
måtte blifva att emotse.

Sedan i anledning häraf förslag till domänförvaltningens ordnande
blifvit i finansdepartementet, med biträde af särskildt tillkallade personer,
upprättadt, och öfver detta förslag yttranden inhemtats från Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i rikets samtliga län äfvensom från kammarkollegium
och skogsstyrelsen, har Kongl. Maj:t förehaft detta ärende till pröfning; och
vill, med åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden, härmed föreslå
Riksdagen:

att för inrättande af en för statens jordbruksdomäner och skogar gemensam
clomänstyrelse, i hvilken den nuvarande skogsstyrelsen bör uppgå,
samt med godkännande af ej mindre det förslag till stat för nämnda styrelse
än de vilkor och förbehåll för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner, det
åberopade protokollet innehåller, bevilja ett anslag å ordinarie stat af 95,000
kronor;

att, för ordnande af den lokala domänförvaltningen i enlighet med de
samma protokoll angifna grunder, å extra "stat för år 1883 anvisa:

Bih. till Piksd. Prof. 1882. 1 Samt. 1 Afd. 4 Höft.

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

till aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domängöromålen
hos länsstyrelserna 60,000 kronor; samt

till resekostnader ett förslagsanslag af 20,000 kronor;
att för förvaltningen af kronans domäner antaga de grunder, det omförmälda
statsrådsprotokollet i sådant afseende upptager;
samt att i sammanhang härmed medgifva:

dels att de i fråga om utarrendering och förvaltning af kronans domäner
erforderliga bestämmelser, hvilka icke förekomma i de nyssberörda grunderna
för förvaltningen, må få af Kong!. Maj:t meddelas,

dels att, der under första ordnandet af den nya förvaltningen de nu
föreslagna grunderna för utarrenderingen icke kunna utföras, hittills gällande
former för arrendeupplåtelsen måtte få tillämpas.

De till förevarande ärende hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med
all kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

O. R. Themptander.

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23
december 1881.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens, Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochsciiild,

Statsråden: Loven,

Friherre von Otter,

Taube,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptandee.

Med erinran att, sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 21 maj
1880 framhållit vigten af att de år 1877 vidtagna provisoriska anordningarne
för förvaltningen af statens utarrenderade fastigheter blefve, så fort
ske kunde, utbytta mot definitiva förvaltningsformer, och uttalat sin förhoppning,
att nådig framställning i dylikt syfte snart måtte blifva att motse,
förslag till domänförvaltningens ordnande nästlidna år blifvit med biträde af
särskildt tillkallade personer i finansdepartementet uppgjordt, öfver hvilket
förslag yttranden sedermera inhemtats från så väl Kong], Maj:ts befallningshafvande
i rikets samtliga län, som kammarkollegium och skogsstyrelsen,
hemstälde föredragande departementschefen, statsrådet Themptander, att Kongl.
Maj:t nu måtte taga berörda förslag under öfvervägande, samt föredrog samt -

Grunder för
domänernas
förvaltning.

llongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

liga till detta ärende hörande handlingar äfvensom, i de delar som med
förevarande fråga egde sammanhang, det underdåniga förslag, skogsstyrelsen
afgifvit i och för 1883 års statsreglering, hvarefter departementschefen anförde
:

“Af de “grunder för förvaltningen af kronans domäner“, med hvilka
det ifrågavarande förslaget inledes, hafva, såsom naturligt, de 6:te och 7:de
punkterna, hvilka beröra sjelfva sättet eller formen för egendomarnes upplåtande,
i främsta rummet ådragit sig de hörda myndigheternas uppmärksamhet,
och har mot de i dessa punkter innefattade bestämmelser hufvudsakligen
anmärkts, att desamma icke lemnade tillräckligt skydd för en befarad
öfverspekulation å kronans arrenden med dess vanliga följder, oförmåga hos
arrendatorerne att fullgöra sina förbindelser samt den arrenderade jordens
vanvård och försämring. Beträffande sättet att förekomma dylika missförhållanden
hafva emellertid åsigterna visat sig synnerligen skiljaktiga.

Några få bland Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande hafva förordat
de bestämmelser rörande arrendeupplåtelsen, hvilka föreslogos af domänkomitén
i dess utlåtande den 19 maj 1876 och i hufvudsakligen oförändradt
skick inflöto i den kongl. propositionen till 1877 års Riksdag. Andra befallningshafvande
hafva, med eller utan fasthållande af dubbla arrendevärden
och städja, uttalat sig för optionsrättens återinförande, vare sig i dess gamla
form, eller, enligt förslag af en befallningshafvande, sålunda att arrendator,
som i väsentlig mån förbättrat den arrenderade egendomen, skulle vid arrendetidens
utgång få öfvertaga egendomen på nytt arrende mot erläggande af
den gamla arrendeafgiften, förhöjd med vissa procent, eller, på sätt en annan
befallningshafvande ifrågasatt, genom tillerkännande af rätt åt afgående arrendator,
som å egendomen gjort större förbättringar, att fortfarande under
flere eller färre år innehafva egendomen mot det förut erlagda arrendet.
En befallningshafvande har ansett erforderliga garantier för den utarrenderade
egendomens ändamålsenliga behandling kunna säkrast beredas genom
den i propositionen till 1877 års Riksdag föreslagna rättigheten för afgående
arrendator att under vissa förhållanden få uppbära andel af det belopp, hvarmed
arrendet vid egendomens förnyade utarrendering blifvit förhöjdt, under
det att andra velat finna dylika garantier i arrendetidens utsträckning utöfver
nu stadgade 20 år, eller i medgifvande för den förvaltande myndigheten
att, då större odlingsföretag ansåges böra å egendomen företagas, bestämma
en derefter lämpad, längre arrendetid. Slutligen hafva bland de
befallningshafvande, hvilka i öfrigt yttrat sig för eller lemnat det föreliggande
förslaget utan anmärkning, några tillstyrkt bibehållande af vare sig dubbla
arrendevärden och städja eller ensam städja, i hvilken senare hemställan
äfven kammarkollegium instämt.

Af de skäl, som dels i det förevarande förslaget och dels i kammar -

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

kollega deröfver afgifna utlåtande blifvit anförda, synes det mig icke böra
ifrågasättas, att i den proposition, som nu kan varda af Eders Kongl. Maj:t
till Riksdagen afbiten, ånyo upptaga de, med domänkomiténs förslag hufvudsakligen
öfverensstämmande utarrenderingsformer, som den nådiga propositionen
1877 innehöll, eller att söka återställa optionsrätten i någon sådan
form, att rättigheten till arrendets opterande skulle inträda innan arrendet
varit föremål för allmän täflan. Icke heller torde, sedan numera alla arrenden
för kronans fastigheter blifvit bestämda att utgöras i penningar, kunna
anses lämpligt att stadga en allmännare utsträckning af arrendetiden utöfver
de 20 år, hvartill densamma, med hänsyn till penningevärdets fallande och
fastighetsvärdets fortgående stegring, blifvit genom nådiga kungörelsen den
12 juli 1860 inskränkt.

Det synes mig då, för att bereda kronan trygghet för den utarrenderade
egendomens ändamålsenliga skötsel, knappast kunna väljas andra utvägar
än dem, som i det nu föredragna förslaget blifvit angifna, eller, å ena
sidan, fastställandet af lämpliga begränsningar i afseende på jordens begagnande
och noggrant öfvervakande af så väl dessa föreskrifters behöriga tillämpning
som arrendatorernes förhållande i öfrigt, samt, å den andra sidan,
beredandet af utsigt för arrendator att, på sätt förslagets 21:sta punkt innehåller,
erhålla godtgörelse för nedlagda kostnader å egendomen, af hvilka
han under arrendetiden ej hinner draga tillbörlig fördel, likasom att, då han
väl skött egendomen, få öfvertaga densamma på nytt arrende, derest han
är villig att derför erlägga den vid offentlig täflan erbjudna högsta arrendeafgiften.
Sammanstälda med hvarandra torde dessa bestämmelser blifva för
det ifrågavarande ändamålet någorlunda tillfyllestgörande.

Det är också icke ur den synpunkten, att erforderligt skydd för den
utarrenderade egendomen icke blifvit beredt, som den väsentligaste anmärkningen
synes kunna göras mot det föreliggande förslaget. Snarare torde
detsamma lemna rum för anmärkning i så måtto, att genom den åt afgående
arrendator medgifna rätt, att efter arrendets utbjudande under vissa vilkor
anmäla sig till arrendets öfvertagande, en måhända nog stark hämmsko blifvit
lagd på arrendespekulationen. Med kännedom likväl om den begärlighet,
hvarmed kronans arrenden i allmänhet eftersträfvas, anser jag en minskad
spekulation å dem knappast vara att befara, och om äfven af nu anförd anledning
någon minskning i denna spekulation verkligen skulle inträffa, lärer
en derpå grundad invändning mot förslaget icke få tillmätas synnerlig betydelse,
då man beaktar, att förslaget såsom vilkor för den åt arrendator
inrymda modifierade optionsrätten uppställer, att den afgift, hvartill det nya
arrendet må af honom öfvertagas, icke får understiga det vid arrendeuppskattningen
egendomen åsätta arrendevärde, och att, om detta värde, såsom
antagligt är med de bestämmelser för arrendeuppskattningen, förslaget inne -

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

håller, varder med möjligaste tillförlitlighet utrönt, det icke med fog kan
sägas, att någon förlast för kronan uppstår derigenom att arrendet icke uppbringas
utöfver nämnda värde.

Lika med de inom finansdepartementet förordnade komiterade, hvilka
utarbetat det nu anmälda förslaget, anser jag de dubbla arrendevärdena böra
bortfalla, och med desse komiterade, likasom med den äldre domänkomitén,
delar jag äfven den åsigt, att städjan, såsom egnad att beröfva arrendatorerne
nödigt förlagskapital och att derjemte från tillträde till kronans arrenden
utestänga en större del af landets jordbruksidkande befolkning, icke är
en för arrendeuppbörden lämplig form.

Jag hemställer alltså, att de hufvudgrunder, komiterades förslag innehåller
i afseende på utarrenderingen, måtte i den blifvande propositionen få
oförändrade upptagas.

Sedan jag uttalat min åsigt i denna del, torde Eders Kongl. Maj:t
tillåta mig att, följande ordningen mellan de särskilda punkterna af de föreslagna
förvaltningsgrunderna, framställa de anmärkningar mot vissa delar
deraf, hvartill jag i de hörda myndigheternas yttranden eller eljest kan finna
anledning. Härvid anser jag mig likväl kunna förbigå sådana mot förslaget
gjorda anmärkningar, hvilka synas mig antingen vara af ringa betydelse
eller afse meddelandet af bestämmelser, som rätteligen torde hafva sin plats,
icke i de allmänna grunderna för förvaltningen, utan bland de speciella föreskrifter,
Eders Kongl. Maj:t, med Riksdagens begifvande, kan komma att
för tillämpningen af de utaf Riksdagen antagna förvaltningsgrunder utfärda.

l:sta punkten. På sätt kammarkollegium erinrat böra bland de kronans
fastigheter, hvilka icke utgöra föremål för utarrendering, omnämnas
äfven de hemman och lägenheter, som innehafvas med åborätt, hvarjemte,
likaledes i enlighet med kammarkollegii hemställan, en mindre omredigering,
till förekommande af misstydning, torde få ske i punktens innehåll i öfrigt.

2:dra och tredje punkterna. Mot hvad komiterade under dessa punkter
föreslagit i afseende å den till kronans domäner hörande skogsmark finner
jag, lika med kammarkollegium och skogsstyrelsen samt det stora flertalet af
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, i hufvudsak icke något att anmärka;
men då af motiverna till förslaget i denna del framgår, att komiterade för
de fall, då skog af någon större betydenhet komme att vid egendomen bibehållas
och dispositionen af den husbehofvet Överskjutande virkesatkastningen
dervid förbehållas kronan, funnit skogens bevakning i allmänhet böra
åläggas arrendatorn, anser jag mig böra fästa uppmärksamheten derpå, att
en sålunda ordnad bevakning knappast torde blifva för ändamålet tillfyllestgörande,
derest icke arrendatorn, utöfver rättigheten till husbehofsvirke och
bete, tillerkännes någon förmån, egnad att hos honom väcka och underhålla
intresset för skogens vårdande. Visserligen torde de ifrågavarande punkterna

Kongl. Maj.is Nådiga Proposition N:o 4.

af förslaget, i den form de äro affattade, icke lägga något hinder för den
förvaltande myndigheten att vid arrendeupplåtelsen, såsom ersättning för
tillsynen öfver skogen, tillägga arrendatorn exempelvis någon viss procent
af försäljningssumman för det virke, som för kronans räkning från egendomen
afyttras; men, till förekommande af tvekan vid den framtida tillämpningen,
synes det mig lämpligt att åt punkten 3, som för öfrigt i sin af komiterade
föreslagna lydelse är något otydlig, gifva en förändrad uppställning,
hvarigenom en sådan anordning i afseende på skogens bevakning, som jag
nu antydt, varder uttryckligen medgifven.

4:de punkten. Jag har nyss antydt, att någon allmännare utsträckning
af arrendetiden utöfver nu stadgade 20 år icke synes mig böra ifrågakomma.
Men väl måste det anses önskvärdt, att i undantagsfall, då vid
undersökning i och för egendoms utarrendering blifvit utrönt, att odlingar
böra å egendomen utföras i sådan omfattning, att odlingskostnaden icke kan
antagas blifva återgäldad under en tjuguårig arrendetid, möjlighet finnes att
något utsträcka arrendetiden, och jag hemställer derföre, att i denna punkt
måtte göras ett tillägg, hvarigenom Eders Kongl. Maj:t sättes i tillfälle att
i dylika fall, efter framställning af vederbörande förvaltningsmyndighet, medgifva
egendoms utarrendering för en något längre tid, dock ej utöfver 30 år.

6:te punkten. I sitt utlåtande öfver komiterades förslag har skogsstyrelsen
ifrågasatt, att, i sammanhang med upprättande af arrendeförslag
för kronans egendomar, äfven skogshushållningsplan borde uppgöras, afsedd
att lända till efterrättelse under hela arrendetiden. Då föreskrifter för skogshushållningen
icke förut blifvit meddelade, är det naturligt att, om skogsmarken
icke till kronopark afsättes, en skogshushållningsplan måste vid utarrenderingen
uppgöras, hvilken, i öfverensstämmelse med nu gällande stadganden,
torde kunna fastställas att gälla för tjugu år, motsvarande den för
arrendet bestämda tiden. Att deremot i de fall, då skogshushållningsplan
redan blifvit för egendomen faststäld och måhända endast under några få år
varit gällande, företaga en revision af planen i det enda syftet, att tiden för
planens tillämpning måtte komma att sammanfalla med arrendetiden, synes
mig onödigt, allra helst som en sådan under arrendetiden företagen revision,
i händelse hushållningsplanen blifvit af arrendatorn behörigen iakttagen, endast
i ytterst sällsynta undantagsfall lärer kunna leda till inskränkning i
den rätt öfver skogen, som förut tillkommit arrendatorn. Då härtill kommer,
att en i förtid företagen allmännare revision af gällande hushållningsplaner
antagligen skulle kräfva ganska betydliga kostnader, torde någon
bestämd föreskrift i det af skogsstyrelsen antydda syftet icke böra meddelas,
utan på den förvaltande myndigheten få bero att efter hand, i den mån sådant
lämpligen och utan alltför stora utgifter finnes kunna ske, vidtaga anordnin -

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

gar, ledande derhän att tiden för skogshushållningsplaneus tillämpning må
sammanfalla med arrendetiden.

Mot komiterades förslag, att af de vid arrendevärderingarne biträdande
två uppskattningsmännen den ene skulle utses af länets landsting och den
andre af länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott, hafva väl Eders
Kong]. Maj:ts befallningshafvande i åtskilliga län anmärkt, att, enär vid val
af uppskattningsman endast gälde att tillse, att den största sakkännedom
blefve i uppskattningsnämnden representerad, och förmågan att bedöma denna
sakkunskap finge antagas i större mått vara för handen hos hushållningssällskapens
förvaltningsutskott än hos landstingen, dessa val, såsom för närvarande
vore fallet, lämpligast torde ske genom hushållningssällskapen ensamma;
men då komiterades ifrågavarande förslag synes mig utgöra en lämplig
förmedling af de olika åsigter i afseende på uppskattningsnämndens tillsättande,
hvilka vid domänfrågans föregående behandling gjort sig gällande,
och någon anledning icke torde vara att befara, att landstingen ej skulle åt
denna angelägenhet egna tillbörligt intresse, anser jag mig böra biträda hvad
komiterade i förevarande hänseende hemstält. Ett tillägg torde dock böra
i denna punkt göras om utseende af suppleanter för de biträdande uppskattningsmännen.

Hvad kammarkollegium erinrat om tiden för arrendevärderingarne synes
mig vara att hänföra till sådana detaljer, hvilka icke behöfva bland de allmänna
förvaltningsgrunderna inflyta.

7:de punkten. Mot det af komiterade föreslagna sätt för arrendets
utbjudande hafva åtskilliga anmärkningar framstälts, åsyftande dels att utbjudandet
borde ske endast genom muntlig auktion, dels att den muntliga
auktionen borde hållas allenast hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
och icke tillika genom kronofogden i den ort, der egendomen är belägen,
dels äfven att skriftliga anbud borde emottagas endast å auktionsställena,
men icke derjemte hos den centrala myndigheten. Det genom kongl. kungörelsen
den 17 december 1799 meddelade stadgandet om arrendeauktionernas
förrättande samtidigt å två ställen har utan tvifvel, likasom föreskriften
i kongl. brefvet den 13 maj 1864 om emottagande af skriftliga
arrendeanbud, tillkommit för att förebygga sammansättningar och köpslagande
mellan arrendespekulanterne, hvarigenom arrendet nedtryckes, och någon
anledning, hvarföre bestämmelser af enahanda art skulle nu mindre än
förr vara erforderliga, torde ej kunna uppvisas. Men då för vinnande af
det med de skriftliga arrendebuden sålunda afsedda ändamål torde vara tillfyllest,
om dylika anbud få inlemnas endast hos en af de auktionsförrättande
myndigheterna, anser jag mig böra, med tillstyrkande af komiterades förslag
om den muntliga auktionens hållande samtidigt hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet och af kronofogden i orten, hemställa, att rättig -

Kongl. Maj.is Nådiga Proposition N:o 4.

heten att afgifva skriftliga anbud inskränkes derhän, att sådant må ega
rum endast hos länsstyrelsen. Såsom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Jemtlands län anmärkt, torde, der så finnes nödigt och lämpligt,
länsman få förordnas att i kronofogdes ställe förrätta arrendeauktionen
i orten.

Under anförande att tvekan någon gång uppstått om rätta förfaringssättet,
då två eller flere spekulanter stannat vid samma arrendeanbud, har
kammarkollegium hemstält, att stadgande måtte meddelas derom, att vid
dylika tillfällen finge förfaras i öfverensstämmelse med 31 § af nådiga förordningen
den 20 december 1825 angående kronoauktioner för landt- och
sjöförsvaret, eller sålunda att de, hvilka bjudit samma arrendeafgift, borde
uppfordras höja sina anbud, och att, derest de ej funnes dertill benägna,
den förvaltande myndigheten egde förklara, hvem arrendet skulle tillkomma.
Då enligt det föreliggande förslaget arrendeauktionerna kornme att förrättas
å två ställen, och derjemte skriftliga anbud skulle få emottagas, samt afgående
arrendator tillförsäkrats rätt att, derest han väl brukat egendomen,
mot erläggande af den erbjudna högsta arrendeafgiften öfvertaga arrendet,
lära de fall, der den förvaltande myndigheten finge att skilja mellan två eller
flera lika höga arrendeanbud, blifva så ytterst sällsynta, att någon särskild
lagstiftning icke synes vara derför erforderlig, och att utan våda torde kunna
öfverlåtas åt den förvaltande myndigheten att i dylika fall efter omständigheterna
antingen, såsom kammarkollegium föreslagit, uppfordra spekulanterna
att höja sina anbud eller, på sätt några reservanter till kollegii utlåtande
funnit lämpligare, omedelbart utse arrendator bland dem, som bjudit
samma arrendebelopp.

Med det i denna punkt förekommande stadgande att den, som till
arrendator antages, bör ega god frejd, har uppenbarligen icke varit afsedt,
att frejdebetyg skulle af arrendespekulanterne uppvisas, utan endast att, när
spekulant veterligen saknade god frejd, arrendet icke skulle få till honom
upplåtas. Ett förtydligande af punktens innehåll härutinnan torde emellertid,
på sätt kammarkollegium erinrat, böra ske.

8:de punkten. Yid denna punkt har kammarkollegium anfört, att då
densamma innehölle ett öfvergångsstadgande som vore tillämpligt endast å
sådana arrenden, å hvilka kontrakt utfärdats före den 24 maj 1875 och vid
hvilkas förnyande bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 17 juli 1817
måste lända till efterrättelse, punkten borde affattas i öfverensstämmelse med
innehållet af nämnda kungörelse. Med denna anmärkning synes kollegium
hafva åsyftat, dels att det i komiterades förslag begagnade uttrycket ”skött”
måtte utbytas mot det å motsvarande ställe i kungörelsen förekommande
ordet ”brukat”, dels att bedömandet, huruvida arrendator så brukat egenBih.
till Rilcsd. Prat. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 4 Käft. 2

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

domen, att optionsrätt finge tillämpas, borde förbehållas Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande och icke, såsom punkten innehåller, den centrala förvaltningsmyndigheten.
Då något hinder icke lärer förefinnas att åt annan myndighet
uppdraga den pröfning, som enligt kungörelsen den 17 juli 1847 tillhört
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, och det synes vara i sin ordning,
att den myndighet, som har att antaga arrendatorer och pröfva, i
hvilka fall den nu föreslagna modifierade optionsrätten får begagnas, äfven
må ega att bedöma, huruvida innehafvare af äldre kontrakt gjort sig berättigad
att åtnjuta deri stadgad optionsrätt, anser jag kollegii berörda anmärkning
icke böra vinna afseende, annat än för så vidt angår det föreslagna
utbytet af ordet “skott11 mot “brukat1*.

10:cle punkten. Då åtskillig^ bland Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
likasom äfven kammarkollegium, ansett medgifvandet för arrendatorerne
att alternativt erlägga arrendeafgiften i länets ränteri komma att medföra
svårighet vid uppbörden, och en dylik rättighet icke kan för arrendatorerne
anses vara till någon afsevärd fördel, torde nu gällande stadgande
om arrendeafgiftens uppbärande i sammanhang med kronans räntor, hvaraf,
så vidt jag har mig bekant, någon olägenhet hittills icke blifvit förspord,
böra bibehållas och förevarande punkt i öfverensstämmelse dermed affattas.
Härigenom kan väl undantagsvis eller i de antagligen ganska sällsynta fall,
att uppbördsstämma hålles senare än den 14 mars, komma att inträffa, att
arrendeafgiften ej varder före arrendeårets utgång betald; men någon betänklighet
torde ej behöfva häraf föranledas, då i allt fall, i händelse af försummelse
att erlägga arrendet, icke lärer kunna ifrågakomma att skilja arrendatorn
från arrendet förrän den 14 mars påföljande år, såsom ock i 30:de
punkten af de föreliggande grunderna blifvit för dylikt fäll föreslaget.

12:te punkten. I betraktande af bestämmelserna i §§ 1 och 5 af nådiga
förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket
den 29 juni 1866, finner jag, lika med kammarkollegium, det af komiterade,
med syfte att möjliggöra utbrytning af kronans andel i häradsallmänning, i
denna punkt upptagna förbehåll böra utgå; men då understundom lärer kunna
finnas lämpligt att från arrendet undantaga vare sig dylik andel eller annan
till egendomen hörande förmån af den beskaffenhet, som i förevarande
punkt åsyftas, torde punkten böra så affattas, att möjlighet dertill icke saknas.

13:de punkten. På sätt Eders Kongl. Majrts befallningshafvande i
Yestmanlands län anmärkt, synes hinder icke böra uppställas för att till
åkerns och ängens förbättrande använda befintliga mergellager eller andra
jordens beståndsdelar, hvarföre, äfvensom till tydligare utmärkande deraf,
att begränsning i rättigheten att begagna å egendomen befintlig torfmosse
bör ske endast genom arrendekontraktet men icke sedermera under arrendetiden,
den föreslagna lydelsen af denna punkt torde böra i någon mån ändras.

Kongl. Maj:fs Nådiga Proposition N:o 4.

14:de punkten. Lika med komiterade, det stora flertalet af Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande och kammarkollegium, finner jag det i
kronans intresse nödigt, att tillträdande arrendatorn i regeln tillförbindes
att på sin risk utsöka ersättning för den husröta, tör hvilken företrädaren
vid egendomens afträdande häftar. Med de stadganden, det föreliggande förslaget
innehåller, om skyldighet för afträdaren att mot ersättning utföra vissa
arbeten för tillträdarens räkning, angående skärpt tillsyn öfver arrendatorerne,
hvarigenom betydligare husröta torde kunna förekommas, och slutligen om
rätt för Eders Kongl. Maj:t att under vissa förhållanden tillerkänna tillträdaren
godtgörelse för ogulden husröteersättning, lärer det knappast kunna
antagas, att tiilträdaren genom den anförda, honom ålagda skyldigheten löper
något äfventyr.

15:de punkten. Då det icke torde böra förmenas arrendator att, om
han så önskar, för egen räkning å den arrenderade egendomen uppföra byggnad,
synes det tredje stycket af denna punkt böra erhålla en förändrad lydelse,
utvisande att det deri stadgade förbud att utan tillstånd uppföra nytt
hus gäller endast sådan byggnad, som är afsedd att gå i afräkning på arrendatorns
byggnadsskyldighet.

Såsom Eders Kongl. Maj:ts ^befallningshafvande i Gotlands län erinrat,
torde ett tillägg till förevarande punkt erfordras rörande gäldandet af den
ersättning för verkstäld öfverbyggnad, hvartill nuvarande arrendatorer enligt
de för deras arrenden gällande föreskrifter kunna finnas berättigade. Ehuru
önskligt det än är, att alla ovissa och på förhand obestämbara förbindelser
för en tillträdande arrendator må kunna undvikas, anser jag mig dock, då
här endast är fråga om ett öfvergångsstadgande, och väsentliga olägenheter
utan tvifvel skulle uppstå, om kronan åtoge sig att gälda ersättning af nu
omförmälda beskaffenhet, böra hemställa, att, såsom i den kongl. propositionen
1877 föreslogs och af Riksdagens statsutskott då tillstyrktes, ersättningsskyldigheten
äfven i detta fall må påläggas nye arrendatorn, derest icke
i särskilda fall kan finnas lämpligt att genom arrendekontraktet vidtaga andra
anordningar.

19:de punkten. De bestämmelser, komiterade i denna punkt föreslagit,
äro hufvudsakligen grundade på de föreskrifter angående jordens begagnande
å kronans utarrenderade egendomar, hvilka blifvit meddelade genom nådiga
brefvet till kammarkollegium den 19 mars 1880. Den erfarenhet, som hittills
vunnits om dessa föreskrifters verkan, synes angifva, att några allmängiltiga
bestämmelser för jordens häfd icke låta sig uppställas; och då, med
afseende härå, Eders Kongl. Maj:t redan den 23 december 1880 funnit sig
föranlåten bemyndiga kammarkollegium att ej mindre vid arrendekontrakts
uppgörande än sedermera under arrendetiden medgifva modifikationer i de
ifrågavarande föreskrifterna, samt icke heller komiterade funnit sig kunna

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

förorda dessa föreskrifters bibehållande under annan förutsättning än att
tillfällen till undantag derifrån blefvo på olika vägar beredda, anser jag mig
böra hemställa, att i de allmänna grunderna för domänernas förvaltning icke
måtte inryckas några detaljerade föreskrifter rörande jordens begagnande
utan att på de förvaltande myndigheterna måtte få bero att inom de gränser,
Eders Kongl. Maj:t torde få utstaka, i arrendekontraktet upptaga lämpliga
bestämmelser i omförmälda hänseende och under arrendetiden medgifva
de undantag derifrån, hviika kunna visa sig erforderliga.

21:sta punkten. Mot första delen af denna punkt har anmärkts, att
ordalydelsen lemnade rum för tvekan, i hviika fall framställningar rörande
odlingsföretag borde pröfvas af den lokala eller den centrala förvaltningsmyndigheten,
och kammarkollegium har, till undanrödjande af denna tvekan,
hemstält, att i de län, der domänintendent blefve förordnad, tillstånd till
nyodling matte fa meddelas af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
men att ansökningar om dylika företags utförande från arrendatorer i öfriga
län måtte, jemte deröfver af länsstyrelsen afgifvet yttrande, få ingå till centralstyrelsen,
för att af densamma pröfvas. Med kammarkollegium är jag
ense derom att, derest länsstyrelserna vid domänärendenas behandling erhålla
sakkunniga biträden till sitt förfogande, en vidsträcktare pröfningsrätt
i frågor, som afse jordens häfd, bör utan våda kunna Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande tilläggas; men då gränsen för de lokala och centrala
myndigheternas ömsesidiga befogenhet i dylika fall lämpligast torde bestämmas
genom de instruktioner, som för domänärendenas handläggning lära komma
att utfärdas, synes det i förevarande punkt vara tillräckligt stadga, att det
område, hvarest, och de vilkor, under hviika nyodling må ega rum, bestämmas
af vederbörande myndighet.

23:clje punkten. På goda grunder synes mig komiteradé hafva föreslagit,
att afträdande arrendator må erhålla ersättning för det trädesbruk,
m. fl. arbeten, han för tillträdarens räkning utför, och af de hörda myndigheterna
hafva endast Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands
och Malmöhus län i detta fall varit med komiterade af olika mening. Men
om en sådan ersättning tillförsäkras afträdaren, hvarigenom torde vara tillräckligt
sörjdt för att arbetena blifva omsorgsfullt utförda, synes det mig
onödigt och mindre lämpligt att derjemte förbehålla tillträdaren rätt att sjelf
verkställa dessa arbeten, hvaraf utan tvifvel många tvister skulle föranledas
och afträdaren understundom få röna ett obehörigt intrång i rättigheten att
efter egen fördel anordna egendomsbruket. Jag hemställer följaktligen, i
likhet med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län, att
den berörda rättigheten för tillträdaren måtte ur momentet uteslutas och att
på öfverenskommelse mellan arrendatorerne måtte få bero, om de ifrågavarande
arbetena eller någon del deraf må få af tillträdaren utföras.

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N;o 4.

Pa sätt Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län erinrat,
torde i förevarande moment erfordras ett tillägg för det fall då, i
händelse af tvist om den afträdaren tillkommande ersättning, de för ersättningsbeloppets
bestämmande af af- och tillträdarne utsedde gode männen icke
enas om valet af den tredje.

I afseende å punktens andra moment hafva Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande
i Östergötlands, Jönköpings, Kristianstads och Malmöhus
län, instämmande med den äldre domänkomitén, uttalat den åsigt, att afträdaren
borde vara skyldig utan ersättning tillhandahålla tillträdaren en efter
egendomens behof lämpad viss qvantitet vårfoder och halm. Inom vissa orter
torde vid arrendeaftal mellan enskilda numera vara vedertagen sed att
ålägga arrendatorn en dylik förbindelse vid arrendets afträdande, och att för
sådana orter utsträcka tillämpningen af denna sed äfven till kronans arrenden
synes mig icke möta någon betänklighet. Hvad åter angår den öfriga
och efter all anledning allra största delen af landet, der en så beskaffad
anordning icke skulle kunna stödjas på allmän sed, anser jag rådligast stanna
vid komiterades föreliggande förslag, eller att afträdaren skall vara skyldig
tillhandahålla tillträdaren foder endast mot lösen och till det belopp/som
vid egendomens afträdande finnes öfrigt, Något giltigt skäl, hvarföre i dylikt
fall tillträdaren skulle ega öfvertaga det öfverblifna fodret till underpris,
synes mig dock icke anfördf, och jag hemställer alltså, i likhet med flere
Eders Kongl. Majrts befallningshafvande, att, i händelse öfverenskommelse ej
kan träffas om ersättningen, åt gode män måtte öfverlåtas att bestämma
lösesutnman.

I den 27:de punkten bör, med anledning af hvad kammarkollegium
deremot anmärkt, en mindre redaktionsförändring göras sålunda, att det i
första delen af punkten förekommande uttrycket, »i båda fallen», utbytes
mot orden, »i samtliga dessa fall».

28:de punkten. Såsom flere bland Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
och äfven kammarkollegium anmärkt, torde anledning ej förefinnas
att göra ändring i nu gällande bestämmelser om sättet för bestyrkande
af vederhäftigheten hos arrendators löftesmän, och jag hemställer således,
att komiterades förslag i denna del måtte få ändras till öfverensstämmelse
med hvad hittills varit härutinnan stadgadt.

Yid denna punkts innehåll i öfrigt finner jag ej annat att erinra, än
att ett stadgande i enlighet med nådiga brefvet den 12 juni 1873 om inskränkande
af löftesmäns ansvarighet till den tid, för hvilken han gått i
borgen, torde böra i punkten upptagas.

Kammarkollegium har hemstält om ett tillägg till punkten i syfte
att, enligt kongl. brefvet den 25 juni 1811, arrendators löftesmän måtte
berättigas att, när arrendator försummat i rätt tid erlägga arrendeafgiften,

Kongl. Maj.is Nådiga Proposition N:o d.

tillträda arrendet för att derigenom hålla sig skadeslöse för den förlust, de
för sin borgen fått vidkännas, samt att denna rätt skulle, framför andra, löftesmännen
tillkomma. Ett så beskaffad! stadgande synes mig dock ej behöfligt,
då i dylika fall endera löftesmannen utan svårighet torde kunna få
arrendet på sig öfverlåtet, och i händelse, såsom merendels lärer blifva fallet,
den på obestånd komne arrendatorn försättes i konkurs, den 27:de punkten
innehåller tillfyllestgörande bestämmelser till skyddande af löftesmännens
rätt.

32:dra punkten. Mot komiterades förslag, att alla syner å utarrenderade
kronoegendomar på landet skola hållas af kronofogde, hafva Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings,
Kalmar och Örebro län äfvensom kammarkollegium gjort anmärkningar,
åsyftande dels att af- och tillträdessyner å dylika egendomar alltid borde
hållas af domare, dels att, om än synernas förrättande i regeln öfverlemnades
åt kronofogde, rätt likväl borde förbehållas de förvaltande myndigheterna
och, enligt hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro län förordat,
äfven arrendatorn att i särkilda fall påkalla syn af domare.

Da, såsom komiterade i raotiverna till sitt förslag anfört, syneförrättaren,
för att tillfredställande fylla sin uppgift, i vida högre grad har behof
af praktisk erfarenhet i förhållanden, som beröra jordbruket, än af juridiska
insigter, och öfverlemnandet åt kronofogden att i allmänhet hålla synerna
nödvändigtvis måste leda derhän, att en sådan praktisk erfarenhet blir i
större mått förhanden hos honom än hos domaren; dä vidare, på sätt
komiterade jemväl påpekat, syneförrättningarna nu vanligen förekomma under
den tid af året, då den ordinarie domhafvanden företrädesvis söker ledighet
från sitt embete och domaregöromålen uppehållas af vikarier; samt dä slutligen
enligt förslaget, sådant det föreligger, tillfälle är beredt för dem, hvilka
icke åtnöjas med synemännens beslut, att till domarens pröfning hänskjuta
tvistiga frågor, finner jag ingen betänklighet vid att tillstyrka, det synerna
må allestädes å landet uppdragas åt kronofogden, utan förbehåll vare sig
för myndigheterna eller arrendatorn att i stället påkalla domaresyn.

I händelse inom de särskilda länen sakkunniga biträden för domänförvaltningen
varda förordnade med uppdrag, bland annat, att, så ofta sådant
lämpligen kan ske, besöka de utarrenderade egendomarne och tillse, huru
arrendatorerne fullgöra sina skyldigheter, torde, såsom Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Stockholms och Gotlands län erinrat, de s. k. tioarssynerna,
hvilka hittills förekommit endast å en del af de utarrenderade egendomarne,
kunna undvaras, och syn under arrendetiden ej behöfva hållas i
andra fall än då vederbörande myndigheter finna anledning derom förordna.

Det i slutet af den 32:dra punkten inryckta förbud för afträdande
arrendator att efter af- och tillträdessynen befatta sig med anmärkta bristers

Kongl. Majds Nådiga Proposition No 4.

botande, synes mig icke af behofvet påkalladt och ledande till förluster för
afträdaren utan motsvarande gagn för vare sig tillträdaren eller kronan, hvarföre
jag, i likhet med kammarkollegium och flere bland Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, hemställer, att detta stadgande måtte ur punkten uteslutas.

Antagande att den lokala förvaltningen af domänerna komme att Pen lokala
framgent, såsom hittills, förläggas till Eders Kongl. Maj:ts befallningshaf- ^afdomä™
vande, hafva komiterade framhållit behofvet för dessa myndigheter att vid nema.
domängöromålens handhafvande ega tillgång till specielt sakkunniga biträden
och, för vinnande af detta ändamål, förordat en utvidgning af den nuvarande
domänintendentsinstitutionen derhän att, med undantag endast för
Blekinge och Vesternorrlands län, hvarest kronan har blott några få utarrenderade
egendomar, domänintendenter måtte varda i alla rikets län
anstälda.

I främsta rummet skulle desse hafva till åligganden att genom inspektioner
utöfva en noggrann tillsyn öfver de utarrenderade egendomarnes vård
och föreslå de åtgärder i ett eller annat hänseende, som på grund af de
vid besigtningarna, utrönta förhållanden kunde finnas erforderliga; att i den
ordning, förslaget till förvaltningsgrunder angifver, leda de utarrenderingen
föregående arrendeuppskattningarne; samt att vara kronans ombud vid syner
eller andra förrättningar, som beröra de utarrenderade egendomarne i
länet, äfvensom i öfrigt fullgöra hvad med hänsyn till den yttre vården om
dessa egendomar kunde varda dem ålagdt. Men på det att den sakkunskap
och speciela kännedom om kronoegendomarne, som komme att af domänintendenterne
representeras, måtte få göra sig gällande äfven vid domänärendenas
behandling hos länsstyrelserna, hafva komiterade ansett önskligt att i
de län, der de utarrenderade egendomarnes antal och beskaffenhet kunde
anses rättfärdiga en sådan anordning, domänintendenten måtte erhålla uppdrag
jemväl att besörja handläggningen och föredragningen af alla till domänförvaltningen
hörande ärenden, som icke vore af rent kameral natur.

Komiterade hafva med anledning häraf hemstält, att inom nedan nämnda
län, nemligen Stockholms/Upsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, • >
Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Elfsborgs,
Skaraborgs och Westmanlands län, domänärendena måtte utbrytas från
landskontoret och öfverföras till en särskild afdelning af länsstyrelsen med
domänintendenten såsom chef och ordinarie föredragande, dock med bibehållen
skyldighet för landskamereraren att, då domänintendenten befunne sig på
resor och domänärenden af mera brådskande beskaffenhet under tiden före -

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

komme, i domänintendentens ställe göra tjenst såsom föredragande. Af den
ställning, domänintendenten sålunda komme att erhålla, borde äfven, enligt
komiterades åsigt, följa att han, då landshöfdingen vore frånvarande eller
landshöfdingeembetet vakant, skulle för ärenden, hörande till domänafdelningen,
ingå såsom ledamot af länsstyrelsen och jemte landssekreteraren utöfva
landshöfdingeembetet.

För öfriga län hafva komiterade bibehållit landskamereraren såsom föredragande,
dervid likväl förutsättande, att äfven här domänintendentens sakkunskap
och lokalkännedom skulle i viss grad kunna för ärendenas handläggning
inom länsstyrelsen tillgodogöras derigenom, att i förekommande fall
domänintendentens skriftliga yttrande inhemtades eller hans personliga närvaro
påkallades för upplysningars meddelande.

För de domänintendenter, hvilkas åliggande endast eller hufvudsakligen
skulle komma att bestå i den yttre tillsynen öfver kronoegendomarne, hafva
komiterade icke föreslagit bestämda aflöningsbelopp, utan ansett ändamålsenligast
att arfvoden finge för hvarje år, efter inhemtande af vederbörande
befallningshafvandes yttrande och på förslag af den''centrala förvaltningsmyndigheten,
anvisas af medel, som för detta ändamål borde ställas till Eders
Kongl. Maj:ts förfogande. Öfrige domänintendenter skulle, enligt komiterades
förslag, fördelas i fyra aflöningsklasser, omfattande: den första domänintendenterne
i Östergötlands, Jönköpings och Skaraborgs län, den andra domänintendenterne
i Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus och Elfsborgs län,
den tredje domänintendenterne i Upsala och Södermanlands län samt den
fjerde intendenterne i Stockholms, Kalmar, Göteborgs och Bohus samt AVestmanlands
län; och skulle aflöningsförmånerna i de olika klasserna utgöra:

i l:sta klassen.
,, 2:dra klassen
„ 3:dje klassen.
,, 4:de klassen..

Lön.	Tjenstgörings- penningar.	Summa.
3,500:	—, 1,500: —,	5,000: —
3,000:	—, 1,500: —,	4,500: —
2,800:	—, 1,200: —,	4,000: —
2,000:	—, 1,000: —,	3,000: —

Dessutom borde domänintendenterne i de nu nämnda länen efter väl
vitsordad tjenstgöring under fem år komma i åtnjutande af lönetillägg med
500 kronor och efter ytterligare fem års sådan tjenstgöring erhålla nytt
lönetillägg med samma belopp.

• Med inberäknande af det belopp, komiterade ansett böra anvisas såsom
arvoden åt de endast för den yttre förvaltningen anstälde domänintendenterne,
och hvilket komiterade upptagit till 6,000 kronor, skulle, enligt
komiterades förslag, hela summan af domänintendenternes aflöningsförtnåner,

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

ålderstillägg oberäknade, uppgå till 59,000 kronor. Härtill komme, såsom
ytterligare kostnader för den lokala administrationen, dels 6,000 kronor till
vikariatsarfvoden under föreslagen semester för domänintendenterne af de tre
första aflöningsklasserna samt till biträden å länsstyrelsernas domänafdelningar,
dels förslagsvis 18,000 kronor till resekostnader vid domänförvaltningen,
dels slutligen 5,000 kronor för upprättande af nya eller öfverseende af redan
befintliga kartor öfver kronoegendomarne, till följd hvaraf kostnaden för
den lokala domänförvaltningen skulle i dess helhet komma att uppgå till

88,000 kronor.

Af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande hafva väl några ansett bestyret
med domänförvaltningen böra skiljas från länsstyrelserna och öfverlemnas
åt särskilda från länsstyrelserna fristående och den centrala myndigheten
omedelbart underordnade förvaltningsorganer; men då den hittills vunna
erfarenheten af de nuvarande anordningarne icke synes mig påkalla en dylik
förändring, som dessutom utan tvifvel skulle medföra större kostnader än om
förvaltningen i orterna anknytes till redan bestående institutioner, anser jag
mig, lika med det stora flertalet af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
och öfrige hörda myndigheter, böra förorda, att den lokala domänförvaltningen
fortfarande; såsom hittills, må förläggas till Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande.

Vid utöfningen af detta uppdrag lärer det för Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
vara så mycket nödvändigare att till sitt biträde hafva
personer med insigt och erfarenhet i jordbruksförhållanden som i de föreslagna
förvaltningsgrunderna en noggrann kontroll öfver de utarrenderade
egendomarnes vård ingår såsom ett bestämmande moment, och lokalförvaltningen
dessutom skulle ega beslutanderätt i åtskilliga frågor, afseende egendomarnes
kultur. Jag finner således icke något att erinra mot att, såsom
komiterade föreslagit, inom hvart och ett af rikets län, med undantag af Blekinge
och AVesternorrlands, en domänintendent anställes med aflöning lämpad
efter länets förhållanden och måttet af det arbete, som kan blifva honom tillmätt.

Erkännas måste äfven, att, om i domänintendentens hand kunde med
den yttre tillsynen öfver kronoegendomarne sammanföras domänärendenas
handläggning och föredragning hos länsstyrelsen, icke oväsentliga fördelar
skulle dermed vinnas. Mot den anordning i detta hänseende, komiterade
föreslagit för tretton bland rikets län, hafva dock så väl flere bland Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande som kammarkollegium framstält anmärkningar,
hvilkas betydelse icke kan underkännas. Sålunda har erinrats: att
för närvarande och så länge domänintendentsinstitutionen ännu vore i sitt
första skede endast undantagsvis kunde påräknas att till domänintendentsBth.
till RiJcsd. Prof. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 4 Haft. 3

Kong!. Majds Nådiga Proposition N:o 4.

befattningarne erhålla personer, som med erforderliga insigter och praktisk
erfarenhet i landthushållning förenade den författningskunskap och stilistiska
färdighet, hvilka utgjorde nödiga förutsättningar hos en föredragande i länsstyrelsen;
att då domänintendenten under längre tider af året komme att
uppehålla sig på resor, hinder måste uppstå för den jemna handläggningen
af domänärendena inom länsstyrelsen; samt att, ehuru förslaget afsåge att
skilja domänärendena från landskontoret och landskamererarens handläggning,
den sistnämnde likväl skulle under domänintendentens frånvaro såsom dennes
substitut hafva befattning med nämnda ärenden.

Mot förslaget att domänintendenten i landshöfdingens frånvaro skulle
ingå såsom medlem af länsstyrelsen, hvilket dock icke torde behöfva anses
såsom en nödvändig följd af domänintendentens anställning såsom föredragande,
har särskildt blifvit anmärkt så väl det oformliga deri att domänintendenten
sålunda komme att utöfva beslutanderätt i frågor, i hvilkas föregående
behandling han deltagit såsom kronans ombud, som ock olämpligheten
deraf att domänintendenten skulle, mot den författningskunnige landssekreterarens
åsigt, kunna göra sin mening gällande såsom länsstyrelsens
beslut.

I betraktande af dessa anmärkningar anser jag, lika med kammarkollegium,
det tills vidare icke böra ifrågakomma att för flere eller färre
län på förhand bestämma, hvilken ställning domänintendenten bör intaga i
afseende på domänärendenas handläggning inom länsstyrelsen, utan af omständigheterna
i hvarje fall böra bero, huruvida domänintendenten lämpligen
må förordnas att i större eller mindre utsträckning biträda vid föredragningen
af dessa ärenden. Likaledes synes det mig att, der ett sådant uppdrag
kan varda domänintendenten lemnadt, domänärendena likväl böra fortfarande
tillhöra landskontoret och landskamererare!! betraktas såsom den ordinarie
föredraganden, samt att vid förfall för landshöfdingen länsstyrelsen i dessa
likasom i andra ärenden bör utöfvas af landssekreteraren och landskamereraren.
En längre erfarenhet lärer böra inhemtas, innan en definitiv reglering
företages af domänintendenternes ställning och verksamhet inom de särskilda
länen, och dessförinnan torde det icke heller kunna ifrågakomma att på annat
sätt än nu blifvit antydt inordna den nya institutionen såsom en integrerande
del af länsstyrelsen.

Derest denna min åsigt vinner Eders Kongl. Maj:ts godkännande, lärer
deraf följa, att den framställning, som nu kan komma att till Riksdagen
aflåtas, icke heller bör afse anvisandet af bestämda löner för domänintendenterne
eller för vissa bland dem, utan beviljandet af ett för den lokala
domänförvaltningen i dess helhet afsedt anslagsbelopp, att för hvarje år efter
vederbörande myndigheters förslag af Eders Kongl. Maj:t fördelas på de
särskilda länen och, då anledning dertill förekommer, inom hvarje län mel -

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

lan domänintendenten och landskontorets tjensteman. Vid en dylik anordning
möter visserligen den betänklighet, att domänintendenterna fortfarande,
såsom hittills, skulle å sina befattningar erhålla endast förordnanden, hvilka
åtminstone tills vidare torde böra meddelas blott för ett år i sänder; men
någon häraf framkallad större svårighet att erhålla befattningarne besatta
med fullt lämpliga personer torde knappast behöfva befaras, då en duglig
domänintendent icke lärer äfventyra, vare sig att, utan giltiga skäl, uteslutas
från förnyadt förordnande eller att från det ena året till det andra försättas
i en sämre ekonomisk ställning.

Den nu af mig tillstyrkta ändring i komiterades förslag torde ej förhindra
att vid bestämmandet af det belopp, som kan böra äskas för domänförvaltningen
i orterna, lägga till grund den beräkning öfver anslagsbehofven
i detta hänseende, som komiterades förslag innehåller; ty, om för flera eller
färre af de län, der komiterade ansett domänintendenten böra vara föredragande
hos länsstyrelsen, föredragningsskyldigheten med åtföljande expeditionsgöromål
bibehålies hos landskamererare^ och i följd häraf en minskning
kan ega rum i den för domänintendenten föreslagna aflöning, lärer ett
minskningen ungefärligen motsvarande belopp i stället erfordras för arbetskrafternas
förstärkning inom landskontoret.

Lika med flere Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande och kammarkollegium,
finner jag komiterades förslag att åt vissa bland domänintendenterne
bereda semester icke vara al omständigheterna påkalladt, då, äfven om
domänintendenten göres till föredragande hos länsstyrelsen, det rörliga lif,
som åtföljer hans öfriga tjensteutöfning, torde verka tillfyllest för det ändamål,
som eljest med semesterledighet afses. Let belopp, komiterade upptagit
till vikariatsarfvoden under semester, anser jag följaktligen kunna undvaras.
I öfrigt synes mig komiterades ifrågavarande beräkning, särdeles då
hänsyn tages dertill att, om endast förordnanden för kortare tid komme att
å domänintendentsbefattningarna meddelas, förslaget att genom ålderstillägg
efter hand bereda domänintendenterne en förbättrad ställning lärer få förfalla,
icke lemna rum för någon väsentlig anmärkning. Jag skulle icke
heller tilltrott mig att tillstyrka någon ytterligare nedsättning i de beräknade
beloppen, derest icke, efter afgifvande! af komiterades förslag, en omständighet
tillkommit, som i någon, om ock ringa mån verkat till förbättring i doinänintendenternes
vilkor. Genom det af Eders Kongl. Maj:t den 11 februari
innevarande år utfärdade nya resereglemente har nemligen det till domänintendent
under tjensteresor utgående dagtraktamente blifvit förhöjdt
från 7 till 10 kronor, och med afseende å detta förhållande, hvilket särdeles
för domänintendent i län, der en större mängd tjensteresor förekomma,
icke saknar sin betydelse, vågar jag antaga, att de anslagsbelopp, komiterade
beräknat till aflöning och arfvoden åt domänintendenter samt för domän -

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

ärendenas handläggning hos länsstyrelserna, skola, inberäknadt hvad som afgår i
händelse semester för domänintendent icke kommer i fråga, kunna minskas med

5.000 kronor, eller till 60,000 kronor. Sistnämnda belopp, jemfördt med
hvad nu af domänanslaget utgår för ifrågavarande ändamål, eller 42,300
kronor, utvisar eu ökning af 17,700 kronor, hvaraf den hufvudsakligaste
delen faller på de län, der domänintendent hittills icke varit anstäld, för
hvilka län komiterade till aflöning åt domänintendenter beräknat tillhopa

15.000 kronor.

Till resekostnader vid domänförvaltningen är för närvarande anvisadt
ett särskildt förslagsanslag, hvilket, för innevarande år utfördt med

14.000 kronor, blifvit för år 1882 förhöjdt till 14,661 kronor. Förutom
från detta anslag hafva utgifter för förrättningar vid de utarrenderade fastigheterna
blifvit bestridda äfven från reseanslagen under de särskilda hufvudtitlarne,
och, enligt hvad en vid komiterades förslag fogad tabell samt
en från kammarkollegii domänafdelning mig tillhandakommen uppgift utvisa,
har summan af resekostnader vid domänförvaltningen uppgått år 1879 till
32,175 kronor 75 öre och året 1880 till 25,621 kronor 78 öre. Intetdera
af dessa belopp torde dock böra läggas till grund för en beräkning af , de
framtida utgifterna för ifrågavarande ändamål, då till följd af det stora antal
militieboställen, som vid innevarande års midfasta öfvertagits af statsverket
och för dess räkning på arrende upplåtits, arrendeuppskattningar och
syneförrättningar under åren 1879 och 1880 egt rum i vida större mängd
än som under vanliga förhållanden blir fallet. Sedan emellertid genom det
nya resereglementet förändrade föreskrifter blifvit gällande i afseende på reseoch
traktamentsersättning, samt Eders Kongl. Maj:t, till vinnande af en lättad
öfversigt öfver kostnaderna för domänförvaltningen, den 4 sistlidne november
förordnat, att alla utgifter för förrättningar af nu ifrågavarande beskaffenhet
å kronans utarrenderade egendomar skola utgå af ofvanberörda
förslagsanslag, lärer det blifva nödigt att detta anslag något ökas. I betraktande
likväl af den minskning i antalet förrättningar, som bör uppstå genom den
fortgående försäljningen af de mindre kronoegendomarna, likasom ock deraf att,
i den mån indragna militieboställen blifva för statsverkets räkning på nytt
arrende upplåtna och arrendatorerne å ''dessa egendomar, lika med kronans
öfrige arrendatorer, skyldige att bestrida kostnaderna |för syneförrättningar,
statens utgifter härför böra efter hand minskas, torde den erforderliga ökningen
i omförmälda anslag kunna inskränkas till omkring 5,000 kronor, och
anslaget följaktligen samt för vinnande af jemn slutsumma kunna, med tillägg
af 5,339 kronor, upptagas till 20,000 kronor.

För upprättande af kartor i och för kronoegendomars utarrendering
har, såsom jag nämnt, i det föreliggande förslaget upptagits ett bestämdt
ärligt anslag af 5,000 kronor; men då det icke synes mig möjligt att med

Kongl. Maj-.ts Nådiga Proposition N:o 4.

någon grad af säkerhet beräkna, huru stort belopp kan årligen blifva för
detta ändamål erforderligt, hemställer jag, att särskild! anslag icke måtte för
kartors upprättande begäras, utan utgifterna härför få, såsom för närvarande,
af Eders Kongl. Maj:t anvisas under förskottstitel och årligen hos Riksdagen
anmälas till ersättande.

Om, såsom det vill synas mig, de närvarande omständigheterna utgöra
hinder för att gifva lokalförvaltningen en fastare organisation än den
jag här angifvit, torde nu icke böra ifrågasättas att på ordinarie stat öfverföra
anslagen för denna del af förvaltningen, utan lära desamma få fortfarande
tills vidare årligen hos Riksdagen äskas.

Med erinran, att de utarrenderade fastigheterna representerade ett Den centrala
värde, som kunde uppskattas till inemot 100,000,000 kronor, och redan nu
lemnade en arrendeinkomst af närmare 3,000,000 kronor, hafva komiterade nerna.
framhållit, att denna dyrbara statsegendom med skäl kräfde omsorgerna af
en fast organiserad och med sin uppgift väl förtrogen centralstyrelse. Instämmande
med den äldre domänkomitén deri, att den kollegiala formen
vore för en sådan centralstyrelse mindre lämplig och att för densamma bäst
egnade sig den organisationsform, der beslutanderätten vore lagd i en persons
hand, hafva komiterade i fråga om sättet för åstadkommandet af en
dylik centralstyrelse anfört, att, efter den utgång frågan härom erhållit vid
1877 års riksdag, någon framgång icke syntes vara att vänta för ett förnyadt
förslag om inrättande af en särskild styrelse för jordbruksdomänerna,
äfven om vissa skäl skulle kunna derför anföras, utan att uppgiftens lösning
borde sökas på någon af de vägar, som under frågans behandling inom
Riksdagen blifvit antydda, eller genom att antingen förlägga förvaltningen
af de utarrenderade egendomarne till en byrå under något al statsdepartementen
eller förena densamma med ett redan befintligt embetsverk. Då det
efter komiterades åsigt icke kunde anses lämpligt att förlägga en så vidt omfattande
administration omedelbart under ett statsdepartement och derigenom
bidraga till att ytterligare betunga de af löpande ärenden förut strängt upptagne
departementscheferne, samt den erforderliga tjenstepersonalen icke kunde
göras fåtaligare eller aflönas lägre derföre att den inordnades under en byrå
i ett departement, i följd hvaraf den ekonomiska vinsten skulle komma att
inskränka sig till besparandet af en chefslön, — ett resultat, som lika väl
kunde uppnås genom den alternativt framhållna utvägen att sammanföra domänförvaltningen
med något redan befintligt embetsverk, — hafva komiteterade
uttalat sig för den senare utvägen och dervid såsom det enda embetsverk,
med hvilket en förening rimligen kunde ifrågakomma, angifvit skogsstyrelsen.
Mer än någon annan gren af administrationen måste skogsförvaltningen
komma i beröring med förvaltningen af domänerna och, sär -

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

deles om komiterades förslag i afseende på de utarrenderade egendomarnes
skogsmark vunne godkännande, borde, efter komiterades åsigt, beröringspunkterna
mellan de båda förval tningsgrenarne blifva så många, att, såsom redan
den äldre domänkomitén och kammarkollegium i sitt utlåtande öfver samma
komités förslag påvisat, afsevärda fördelar skulle kunna vinnas genom förvaltningarnes
sammanförande under en styrelse. Då emellertid hvardera förvaltningen
för sig vore af den omfattning, att tvekan kunde hysas om möjligheten
att genomföra en sådan förening, hafva komiterade företagit en närmare
undersökning af de ärenden, som tillhöra de olika förvaltningarne, och
dervid kommit till det resultat, att, efter frånskiljande af dels sådana ärenden,
hvilka lämpligen borde kunna öfverlemnas till afgörande af underordnade
tjenstemän eller vederbörande föredragande, dels sådana, hvilkas föredragning
i i’egeln kunde inskränkas till en enkel anmälan, för den gemensamma
styrelsen komme att återstå ett antal af omkring 4,500 ärenden, i hvilka
en verklig pröfning erfordrades. Om oek bland dessa många vore af en
ganska maktpåliggande art, hafva komiterade likväl ansett, att en duglig
chef, understödd af tillräckligt antal sakkunnige föredragande, borde kunna
medhinna ärendenas behandling och derjemte blifva i tillfälle att egna tillbörlig
uppmärksamhet åt den allmänna gången af förvaltningen inom de båda
olika styrelsegrenarne.

Komiterade, som följaktligen trott sig af den verkstälda undersökningen
kunna draga den slutsats, att den ifrågasatta föreningen vore utförbar,
hafva alltså hemstält, att en för förvaltningen af kronans utarrenderade egendomar
och vården af dess skogar gemensam styrelse måtte inrättas, i hvilken
den nuvarande skogsstyrelsen borde uppgå, samt att denna styrelse måtte
komma att utgöras af en allena beslutande chef, biträdd inom hvartdera området
för styrelsens verksamhet af sakkunnige föredragande.

Amtalet föredragande hafva komiterade ansett böra bestämmas: å jordbruks
af''delningen till två med sådan fördelning af ärendena dem emellan,
att hvardera ledamoten komme att handlägga alla frågor, utan hänsyn till
deras beskaffenhet, hvilka rörde egendomarne inom viss del af landet, samt
å skogsaf delning en till tre, af hvilka en borde handlägga kamerala och räkenskapsfrågor,
en frågor om indelning af och fastställande af hushållningsplaner
för allmänna skogar jemte ärenden rörande skogshushållningen å statens
utarrenderade egendomar, samt den tredje öfriga ärenden.

Följande ordinarie tjenstemän, alla af första graden, hafva komiterade
funnit för styrelsen erforderlige, nemligen:

å jor dbruksajdelning en två notarier, att biträda vid ärendenas beredning
och besörja protokollsföringen, samt en registrator;

å skogsaf delningen fyra biträden åt föredragandena, deraf två afsedda
för föredraganden i kameralärenden, och en registrator;

Rongi. Mcij:ts Nådiga Proposition N:o 4.

samt slutligen en för båda afdelningarne gemensam juridisk ombudsman;

och hafva komiterade i aflöningsförmåner föreslagit: för styrelsens chef

7,000 kronor lön och 3,000 kronor tjenstgöringspenningar, för föredragandena
4,400 kronor lön och 2,000 kronor tjenstgöringspenningar, samt för
öfrige tjensteman 1,800 kronor lön och 1,200 kronor tjenstgöringspenningar,
med rätt för föredragandena och tjenstemännen att åtnjuta ålderstillägg till
samma belopp och i enahanda ordning, som tjensteman i motsvarande lönegrader
inom andra verk.

Under förutsättning att semester finge i vanlig ordning åtnjutas af styrelsens
embets- och tjensteman, hafva komiterade i styrelsens stat upptagit
för vikariatsarvoden 2,150 kronor; hvarjemte komiterade ytterligare beräknat:
till arvoden åt amanuenser och extra biträden å jordbruksafdelningen 5,900
kronor och å skogsafdelningen 5,400 kronor; till renskrifning, annons- och
tryckningskostnader för domänafdelningens behof 2,800 kronor och för skogsafdelningen
4,500 kronor; samt till bestridande af kostnaderne för chefens
och vederbörande föredragandes inspektionsresor 4,000 kronor.

Lägges härtill aflöning åt en förste vaktmästare med 1,100 kronor och två
andre vaktmästare med 800 kronor för hvardera, skulle, enligt komiterades
beräkning, för den gemensamma styrelsen på det hela erfordras ett anslagsbelopp
af 96,450 kronor. Med erinran att, då skogsstyrelsens nuvarande
anslag utgjorde 50,720 kronor, och kostnaden för kammarkollegii domänafdelning
för år 1880 kunde beräknas till omkring 40,000 kronor, den tillökning
i utgifter, som för genomförande af komiterades förslag erfordrades,
komme att uppgå till omkring 5,000 kronor, hafva komiterade tillika för
jemförelses skull framlagt förslag till stater för särskilda styrelser för jordbruksdomänerna
och skogarne, hvilka stater tillhopa sluta å ett belopp af
107,750 kronor och sålunda öfverstiga staten för den föreslagna gemensamma
styrelsen med 11,300 kronor.

I det underdåniga utlåtande, kammarkollegium afgifvit öfver komiterades
föreliggande förslag, har kollegium vidhållit sin vid domänfrågans behandling
1876 uttalade åsigt, att kronans fördel bäst skulle tillgodoses genom
domänförvaltningens öfverlemnande åt en särskild styrelse, men tillika nu,
likasom år 1876, erkänt, att, derest det skulle finnas ändamålsenligare att
med något annat centralt embetsverk förena styrelsen öfver kronans jordegendom,
skogsstyrelsen obestridligen vore det enda embetsverk, med hvars
verksamhet jordbruksförvaltningen hade någon frändskap och med hvilket
den med kammarkollegium hittills provisoriskt förenade domänafdelningen
haft någon sådan närmare beröring, att ärendenas handläggning kunde antagas
genom en förening med annat embetsverk varda befrämjad. Skogsstyrelsen
åter, som i sitt utlåtande öfver den äldre domänkomiténs förslag yttrade
sig emot domän- och skogsförvaltningarnos sammanförande under en styrelse,

24 Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

har nu, med erinran att det inom finansdepartementet utarbetade förslaget i afseende
å de utarrenderade egendomarnes skogsmark ginge i väsentligen annan
riktning än den äldre domänkomiténs, och att med tillämpning deraf
beröringspunkterna emellan de båda förvaltningarne, långt ifrån att, såsom
med antagande, af domänkomiténs förslag skulle blifvit fallet, minskas, komme
att ökas, tillstyrkt de två styrelsegrenarnas förening, hvilket tillstyrkande skogsstyrelsen
i sitt statsförslag för år 1883 ytterligare upprepat, under anförande
tillika att de utvägar och anordningar, det i finansdepartementet uppgjorda
förslaget angåfve för en dylik förenings genomförande, syntes styrelsen tillfredsställande.
I sammanhang härmed] har skogssyrelsen äfven fästat uppmärksamheten
derå, att, för den händelse icke vid nästkommande riksdag
en slutlig reglering af styrelsen, vare sig i förening med den centrala
styrelsen öfver jordbruksdomänerna eller såsom sjelfständigt embetsverk,
komme till stånd, för uppehållandet af skogsstyrelsens verksamhet med nödvändighet
erfordrades, att så väl till förstärkande af styrelsens arbetskrafter
som till beredande af någon förbättring i aflöningen för styrelsens nuvarande,
i jemförelse med innehafvare af motsvarande befattningar inom andra embetsverk,
synnerligen knappt lönade tjensteman de till styrelsens diposition
nu anvisade medel blefve för år 1883 ökade med ett belopp af 7,230 kronor.

Det torde icke kunna förnekas, att de två ifrågavarande förvaltningsgrenarnes
sammanförande under en styrelse erbjuder åtskilliga fördelar, bland
hvilka, utom de af komiterade antydda, jag anser mig böra särskildt framhålla,
att en dylik förening möjligen i en framtid skulle kunna leda till en
sammansmältning af domän- och skogspersonalen i orterna, hvarigenom både
besparing för statsverket skulle vinnas och enhet i förvaltningen befordras.
Yid detta förhållande och då af den utredning, komiterade lemnat, synes
mig framgå, att den ifrågasatta föreningen kan ega rum utan åsidosättande
af någondera förvaltningens intressen; då genom denna förening någon, om
än icke synnerligen betydlig besparing för statsverket beredes; då en ytterligare
utsträckning af det nuvarande provisoriet med tillförordnade, ofta ombytta
och, hvad skogsstyrelsen angår, särdeles knappt lönade tjensteman icke
kan undgå att medföra synnerligen menliga följder för den högst dyrbara
statsegendom, som utgör föremål för hvardera förvaltningens omsorger; och
då det följaktligen, äfven om en annan organisationsform än den nu föreslagna
kunde ur en eller annan synpunkt vara att föredraga, för båda förvaltningarne
synes i främsta rummet vara af vigt, att den ovissa ställning, hvaruti
de för närvarande befinna sig, må upphöra och en fast organisation för båda
ernås, anser jag mig böra för min del understödja förslaget om inrättande
af en för jordbruksegendomarne och skogarne gemensam styrelse.

I afseende å formen för denna styrelse] är jag med komiterade ense,
att ärendenas ändamålsenliga handläggning bäst torde främjas genom en så -

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

dan organisation, der beslutanderätten är tillagd verkets chef. Huruvida den
erinran, kammarkollegium gjort derom, att inom området för domänförvaltningen
förekomme åtskilliga ärenden, hvilka ingrepe i enskildes rättsförhållanden,
och för hvilkas behandling den kollegiala formen lämpligen borde
bibehållas, kan böra föranleda någon modifikation i den föreslagna formen
för ärendenas handläggning, torde få af Eders Kongl. Maj:t tagas under
öfvervägande i sammanhang med fastställande af den instruktion för styrelsen,
som lärer komma att för densamma utfärdas.

Beträffande den för styrelsen föreslagna stat har kammarkollegium, med
erinran att, derest komiterades förslag i punkten 32 af förvaltningsgrunderna
blefve godkändt, instrumenten öfver verkstälda syner kunde väntas till allra
största delen inkomma inom tiden för klagans förande, anmärkt, att, då det
icke kunde för föredragandena i jordbruksafdelningen blifva möjligt att omsorgsfullt
granska de under sommar- och höstmånaderna ungefärligen samtidigt
ingående syneinstrumenten, utan granskningen af dessa handlingar torde
få uppdragas åt ombudsmannen, så att på ledamot endast ankomme att för styrelsen
föredraga de anmärkningar, till hvilka ombudsmannens granskning föranledt,
dennes löneförmåner borde höjas till det belopp, som i allmänhet tillkomme
tjenstemän af andra lönegraden. I det föregående har jag antydt min åsigt,
att i vissa, de utarrenderade fastigheterna rörande ärenden, såsom angående
odlingsföretag och kulturplaner, m. m., en vidsträcktare befogenhet bör tillläggas
lokalmyndigheterna, än komiterade afsett. Då, i händelse denna min
åsigt vinner gillande, en följd deraf blir, att centralstyrelsen befrias från en
del af de ärenden, komiterade antagit böra tillhöra densamma, torde föredragandena
å domänafdelningen ej blifva så betungade, att, för att bereda dem
lättnad, kan anses nödigt utvidga ombudsmannens tjenst till en befattning af
andra lönegraden. Tjenstens bibehållande såsom en befattning af första lönegraden
torde emellertid icke utgöra hinder att, till minskande af föredragandenas
arbete i de syne- eller andra frågor, vid hvilkas handläggning ombudsmannen
biträder, för honom stadga föredragningsskyldighet, i hvilket hänseende
erforderliga föreskrifter torde kunna meddelas genom den blifvande
instruktionen för styrelsen.

Kammarkollegium har vidare fästat uppmärksamheten på behofvet för
styrelsen att vid granskning af inkommande byggnadsförslag erhålla! biträde
af byggnadskunnig person, och då ett sådant biträde icke lärer kunna för
styrelsen undvaras, torde i det belopp, förslaget för extra biträden upptager,
få enligt kammarkollegii hemställan inberäknas arfvode för byggnadsplaners
granskning med 2,000 kronor. I det utlåtande, skogsstyrelsen afgifvit öfver
förslaget, har anmärkts och, såsom det synes mig, icke utan berättigande,
att då de tekniskt bild.ade extra biträden, hvilka för skogshushållningsplaners
Bill. till BiJcsd. Prof, 1882. 1 Samt. 1 Afd. 4 Häft. 4

26 Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

granskning, ra. na. kunde å styrelsens skogsafdelning blifva anstälde, endast
undantagsvis kunde genom tjenstgöring samtidigt i annat embetsverk eller
eljest förskaffa sig tillskott i sina inkomster, de arfvoden, komiterade beräknat
för dylika biträden med 1,500 eller 1,200 kronor för år, vore något för
låga. Då emellertid det för extra biträden åjordbruksafdelningen beräknade
belopp synes mig väl rymligt tilltaget, och följaktligen vid fördelningen af
det anslag, som för extra biträden ställes till styrelsens disposition, någon
jemkning bör kunna ske till skogsafdelningens förmån, torde en tillökning i
nämnda anslag icke få anses af den nu omförmälda anmärkningen påkallad.

Det föreliggande statsförslaget i öfrigt finner jag icke gifva anledningtill
annan erinran, än så vidt angår uppehållandet af registratorsgöromålen.
För bestridande af dessa göromål hafva komiterade ansett erforderligt, icke
blott att två ordinarie tjenstemän af första lönegraden blefve anstälda, en å
hvardera af styrelsens afdelningar, än ock att två extra biträden finge påräknas,
till hvilka godtgörelse skulle utgå med tillsammans 2,000 kronor.
Medgifvas bör väl, att antalet af de mål, styrelsen får att handlägga, blir
ganska stort, och att således registratorsgöromålen, hvartill äfven bör förandet
af så kallad arrendeliggare med liera vidlyftiga anteckningar, torde
erhålla en större omfattning än i de flesta andra embetsverk är förhållandet;
men så betydande kunna dock dessa göromål icke antagas blifva, att för desammas
besörjande skulle, förutom extra biträde, erfordras två ordinarie tjenstemän.
Då härtill kommer, att det måste anses mindre lämpligt att på flere
personer fördela bestyret med emottagandet af och ansvaret för de till styrelsen
inkommande handlingar, anser jag mig böra hemställa, att en af de två
tjenstemän af första lönegraden, komiterade för registratorsgöromålen upptagit,
måtte ur statsförslaget uteslutas; och torde för extra biträde vid dessa
göromåls bestridande blifva tillräckligt sörjdt, om för detta ändamål beräknas
ett amanuensarfvode af 1,500 kronor.

Med de förändringar, jag nu tillstyrkt, och någon jemkning för vinnande
af jemn slutsumma, skulle det af komiterade upptagna anslag till
vikariatsersättningar och arfvoden åt amanuenser, m. m. kunna utföras med
22,300 kronor, och den föreslagna staten i dess helhet erhålla följande
utseende.

Kongl. Maj.is Nådiga Proposition N:o 4.

	Lön.	TjenBt- görings- penningar.	Summa.
	Kronor.
1 chef ....................................	7,000	3,000	10,000
Jordbruks afdelning en:
1 tredje gradens tjensteman 1 d:0	4,400 4,400	2,000 2,000	6,400 6,400	\| Efter 5 års tjenstgöring kan '' lönen ökas med 600 kro-nor.
1 första gradens tjensteman 1 d:o	1,800 1,800	1,200 1,200	3,000 3,000	(Efter 5 års tjenstgöring kan lönen ökas med 500 kro-j nor och efter ytterligare { 5 år med 500 kronor.
Skogsuf delningen:
1 tredje gradens tjensteman 2 d:o	4,400 8,800	2,000 4,000	6,400 12,800	(Efter 5 års tjenstgöring kan c lönen ökas med 600 kro-( nor.
I första gradens tjensteman 3 d:o	1,800 5,400	1,200 3,600	3.000 9.000
L forsta gradens tjensteman (ombudsman) l d:o (registrator) 1 förste vaktmästare ........	1,800 1,800 800	1,200 1,200 300	3,000 3,000 1,100°) 800°)	Efter 5 års tjenstgöring kan lönen ökas med 500 kro-nor och efter ytterligare 5 år med 500 kronor.
1 andre d:o ............	500	300	(Efter 5 års tjenstgöring kan
1 d:o d:o .........	500	300	800°)	\| lönen ökas med 100 kro-
Anslag till vikariatsersätt-
ning, arfvoden å tamanu-enser och extra biträden, renskrifnings- och tryck-ningskostnader................ Inspektionsresor .....................	— —	— —	22,300 4,000	*) Om vaktmästare åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna förmån qvarstår, lö-nen minskas med 150 kro-nor.
summa — —	— —	95,000.

Fördelas chefslönen, aflöningen till vaktbetjening och det för inspektionsresor
upptagna anslag lika på de två afdelningarna i styrelsen samt
öfriga belopp, som icke afse endera afdelningen särskildt, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med komiterades beräkning öfver anslagsbehofven för de särskilda
afdelningarne, skulle af den förestående statens slutsumma kunna an -

Kongl. Majds Nådiga ''Proposition N:o 4.

ses belöpa på förvaltningen af jordbruksdomänerna 42,600 kronor och på
skogsförvaltningen 52,400 kronor. Då kostnaden för den nu varande domänafdelningen
i kammarkollegium för året 1880 eller det sista år, för hvilket
dessa kostnader kunna till siffran angifvas, utgjort, med inberäknande
af det belopp som från sjunde hufvudtitelns expensanslag utgått för annonskostnader,
40,393 kronor 9 öre, kan den ökade kostnaden för den centrala
domänförvaltningen, ordnad enligt det nu framlagda förslaget, beräknas för
år uppgå till omkring 2,000 kronor.

För skogsstyrelsen äro för närvarande anvisade följande anslagsbelopp,
nämligen å ordinarie stat, 31,300 kronor, från reservationsanslaget till skogsväsendet
16,040 kronor och såsom lönetillägg å extra stat 3,380 kronor, eller
tillsammans 50,720 kronor. Den förestående staten utvisar således för
denna del af administrationen en ökning i kostnad af omkring 1,800 kronor,
hvilken ökning dock i verkligheten kommer att blifva något större, dels
till följd deraf att utgifter för ved och dylika expenser, hvilka utgifter
hittills blifvit bestridda af skogsstyrelsens ordinarie anslag, icke blifvit i den
förestående staten beräknade utan ansetts böra, i likhet med andra embetsverks
utgifter af enahanda beskaffenhet, utgå från vederbörande hufvudtitels
expensanslag, dels ock enär skogsstyrelsen af de nu från ofvannämnda reservationsanslag
för styrelsen anvisade medel ansett ett belopp af 2,400 kronor,
afsedt för tidtals i styrelsen biträdande skogsingeniörer, böra fortfarande
vara att påräkna för de tillfällen, då skogshushållningsplaner i större
mängd förekomma till styrelsens granskning. Men äfven om i följd af dessa
förhållanden ökningen i kostnad ställer sig något högre än statsförslaget
utvisar, måste denna ökning i alla händelser, med afseende å det vunna
resultatet, en definitiv reglering af skogsstyrelsens aflöningsförhållanden, anses
skäligen ringa, särdeles om i betraktande tages, att, såsom jag ofvan
nämnt, skogsstyrelsen för en fortsatt verksamhet under nu varande förhållanden
ansett en anslagstillökning af 7,230 kronor oundgängligen nödig.

Jemföres åter den förestående statens slutsumma med slutsummorna i
de stater, komiterade uppgjort för särskilda styrelser öfver dels jordbruksdomänerna,
dels skogarne, visar det sig, att genom de båda förvaltningsgrenarnes
förening en besparing i kostnad kan påräknas af 12,000 till 13,000
kronor för år.

I afseende å rättigheten att åtnjuta de nu föreslagna löneförmånerna
torde, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad för de under senare tiden
reglerade verk i allmänhet blifvit stadgadt, följande vilkor böra bestämmas:

att embets- eller tjensteman skall vara underkastad den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande
förändrad organisation af styrelsen eller dess särskilda afdelningar
eller eljest i allmänhet kan varda stadgad;

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

att med embete eller tjenst i styrelsen icke må förenas annan tjenst å
rikets, riksdagens eller kommunens stat, ej heller annan tjenstebefattning
med mindre den befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet af tjenstgöringen
i verket; dock att tjensteman, som från anställning hos skogsstyrelsen
eller kammarkollegium öfvergår till befattning inom motsvarande grad i den
nya styrelsen, må, derest han vid regleringens inträdande redan innehar
tjenst utom dessa embetsverk, densamma bibehålla så länge den icke är för
tjenstgöringen hos styrelsen hinderlig;

att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar få uppbäras
endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller åtnjutit
semester, men skola för den tid, han eljest varit från tjenstgöring befriad,
utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära
hela lönen; men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande,
enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas att under
ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstå så mycket af lönen som
för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för beredande af semester
tjensteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas
till högre befattning inom verket, densamma, mot åtnjutande i förstnämnda
fall af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar, men eljest af deremot
svarande belopp i stället för egna tjenstgöringspenningar, bestrida, dock
ej längre än tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af
tjenst i samma lönegrad är enligt stat medgifven, tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren
mera än fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen eller på grund af förordnande
annan statens tjenst, dock att härvid icke må föras honom till
last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan
eger rum, efter ytterligare fem år på samma vilkor, under iakttagande, hvad
såväl den ena som den andra förhöjningen angår, deraf att den högre aflöningen
ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det,
den stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas
den tid, som före den nya statens utfärdande förflutit från hans
tillträde till tjensten, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial eller
förordnande i följd af frågan om verkets omorganisation;

att embets- eller tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnads- och
minst 35 tjensteår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension å
allmänna indragningsstaten från tjensten afgå, Eders Kongl. Maj:t eller styrelsen,
der det tillkommer denna att afskedet utfärda, dock obetaget att låta
med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan
finnas villig att i densamma qvarstå; samt

att semester må åtnjutas af verkets chef och af tredje gradens tjensteman
under en och en half månad samt af första gradens tjensteman under
en månad årligen.

Då antagligt är, att af de ordinarie tjensteman inom kammarkollegium,
hvilka äro anstälde å kammarkollegii domänafdelning, likasom bland de få
tjenstemän hos skogsstyrelsen, som äro försedde med fullmagt, det stora
flertalet bör kunna i den nya styrelsen vinna anställning, torde någon
anledning icke förefinnas att, åtminstone för närvarande, begära några
särskilda medel för genomförande af den nu föreslagna regleringen. Icke
heller lärer någon tillökning påkallas i sjunde hufvudtitelns anslag för
ålderstillägg, då få eller ingen af den nya styrelsens personal torde vid
regleringens inträdande kunna finnas till dylikt tillägg berättigade.

Komiterade hafva i sitt utlåtande till sist väckt fråga derom, att kronans
i de norrländska länen belägna jordbruksegendomar skulle efter hand
säljas och i stället andra för jordbrukets bedrifvande och förvaltningen lämpligare
belägna egendomar i öfriga delar af landet inköpas. De särskilda
utlåtanden, Eders Kongl. Maj:t öfver detta förslag infordrat från samtliga
länsstyrelser och kammarkollegium, i sammanhang hvarmed dessa myndigheter
äfven haft sig anbefaldt att afgifva yttrande, huruvida inom andra
delar af landet än Norrland försäljning af kronoegendomar, utöfver hvad i
nådiga brefven den 29 maj 1874 och den 6 juni 1879 blifvit förordnadt,
kunde anses med kronans fördel öfverensstämmande, anhåller jag att få inför
Eders Kongl. Maj:t anmäla oberoende af det nu behandlade ärendet då,
äfven om en sådan utsträckt försäljning skulle komma till stånd, densamma
i alla händelser icke lärer kunna blifva så omfattande, att den kan utöfva
något inflytande vare sig på organisationen af den centrala styrelsen öfver
domänerna" eller för den närmaste framtiden på anordningarna för den lokala
domänförvaltningen, för hvilken senare en definitiv organisation nu icke blifvit
ifrågasatt.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen,

Kongl. May.ts Nådiga Proposition N:o 4.

dels att för inrättande af en för statens jordbruksdomäner och skogar
gemensam ‘-domänstyrelse“, i hvilken den nuvarande skogsstyrelsen skulle
uppgå, samt med godkännande ej mindre af det nu framlagda förslaget till
stat för nämnda styrelse, än ock af de vilkor och förbehåll, som blifvit för
åtnjutande af deri upptagna löneförmåner föreslagna, bevilja ett anslag å
ordinarie stat af 95,000 kronor;

dels ock att, för ordnande af den lokala domänförvaltningen i enlighet
med derför nu angifna grunder, å extra stat för år 1883 anvisa:

till aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domängöromålen
hos länsstyrelserne ett anslag af 60,000 kronor; samt

till resekostnader ett förslagsanslag af 20,000 kronor.

Till de förändringar, som i händelse af bifall härtill påkallas i de
nuvarande anslagen till skogsväsendet, torde Eders Kong]. Maj: t tillåta mig
att framdeles återkomma vidj anmälan af öfriga skogsväsendet rörande
anslagsfrågor.

Vidare och med stöd af hvad jag anfört i fråga om sättet och vilkoren
för utarrenderingen af kronans egendomar, tillstyrker jag, att Eders Kong],
Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att antaga följande grunder för förvaltningen af kronans domäner:

l:o. All kronans fasta egendom, som ej med stadgad åborätt innehafves
eller är till visst statsändamål anslagen och till följd deraf antingen
till omedelbart begagnande upplåten eller stäld under särskild embetsmyndighets
vård, skall stå under inseende af en i hufvudstaden förlagd domänstyrelse
och utarrenderas på sätt här nedan stadgas.

2:o. Innan kronan tillhörig jordegendom utarrenderas, skall skogsmarken
derifrån skiljas, så framt densamma, till fördel för kronan, kan ensam
för sig eller tillsammans med annan kronans skogsmark såsom kronopark
förvaltas och ej ligger i samfällighet med enskild egendom.

3:o. Skogsmark, som ej afsättes till kronopark, upplåtes jemte jordegendomen
på arrende, med rätt för arrendatorn att i öfverensstämmelse med
faststäld hushållningsplan och de närmare bestämmelser, arrendekontraktet
innehåller, använda skogen till bete och skogsfångst; dock må, der skogen
är af större betydenhet, densamma från arrendet undantagas, med rätt för
arrendatorn endast till bete, i den mån hinder för skogshushållningen icke
derigenom åstadkommes, och årlig utsyning af husbehofsvirke till belopp,
som i arrendekontraktet angifves, hvarjemte, i händelse skogens bevakning
finnes böra åt arrendatorn uppdragas, ersättning härför må honom tilläggas
med viss, i kontraktet bestämd andel af inflytande försäljningsmedel för den
kronan förbehållna virkesafkastningen, sedan kostnaderna för skogsskötsel!!
derifrån afgått.

4:o. Arrende af kronan tillhörig jordegendom skall i allmänhet om -

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

fatta 20 år; dock må i afbidan på skiftes eller vattenaflednings fullbordan,
så ock i händelse under närmast följande åren annat sådant förhållande antages
inträda, som på arrendevärdet väsentligen inverkar, utarrendering ske
på kortare tid. Anses större odlingsföretag böra å en egendom utföras, ankomme
på Kongl. Maj:t att, efter framställning af domänstyrelsen, föroidna,
huruvida egendomen må upplåtas på arrende för längre tid, dock ej öfver
30 år, med skyldighet för arrendatorn att de nödiga befunna odlingarne under
arrendetiden verkställa.

För arrende af annan kronans fastighet må tiden i hvarje fall efter
förhanden varande förhållanden af domänstyrelsen bestämmas.

5:o. När kronans fördel anses sådant fordra, må flere egendomar under
ett arrende upplåtas eller en egendom i flere lotter utarrenderas.

Likaledes må qvarnverk, vattenfall, fiske, sten- eller kalkbrott, torfmosse
eller annan lägenhet vid utarrendering af den egendom, hvartill densamma
hörer, jemte nödigt utmål undantagas och på särskildt arrende upplatas, om
högre afkomst derigenom kan påräknas.

6:o. Då utarrendering förestår af kronan tillhörig jordegendom, skall,
efter noggran undersökning af alla egendomens förhållanden, så till byggnad
som in- och utegor, domänintendent i samråd med två i landtbruks- och
affärsförhållanden kunnige män, hvilka, jemte lika antal suppleanter, för länet
i dess helhet eller viss af Kongl. Maj:ts befallningshafvande bestämd del deraf
årligen utses den ene af landstinget och den andre af hushållningssällskapets
förvaltningsutskott, samt med biträde, då Kongl. Maj:ts befallningshafvande
pröfvar sådant nödigt, af skogstjensteman, landtmätare, landtbruksingeniör
och byggnadskunnig person, uppgöra förslag till sättet för egendomens utarrendering,
till de närmare arrendevilkoren i afseende på nybyggnads- och
andra skyldigheter, samt till den arrendeafgift, emot hvilken egendomen kan
anses skäligen böra upplåtas; hvilket förslag, tillika med beskrifning öfver
egendomen, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande jemte eget yttrande till domänstyrelsen
insändes.

7:o. Sedan arrendevilkoren blifvit af domänstyrelsen faststälda, varde,
efter kungörelse, som skall innefatta egendomsbeskrifning, underrättelse om
arrendevilkoren och det arrendevärde, domän styrelsen ansett egendomen böra
betinga, samt öfriga nödiga anvisningar, arrendet utbjudet å offentlig auktion,
hvilken förrättas samtidigt hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet och å
plats i orten, som af Kongl. Maj:ts befallningshafvande bestämmes, af kronofogden
eller annan af Kongl. Majits befallningshafvande förordnad kronobetjent.
.

Före auktionen må jemväl skriftliga förseglade anbud ingifvas till
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, hvilka anbud, sedan det muntliga utropet

Kongl. Maj.is Nådiga Proposition N:o 4.

blifvit med klubbslag afslutadfi öppnas och jemte de erhållna muntliga anbuden
underställas domäustyrelsens pröfning.

Har förre arrendatorn egendomen väl skött, hvarom yttrande bör, till
domänstyrelsens ledning, afgifväs så väl af vederbörande uppskattningsmän
vid arrendevärderingen som af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet, ege
domänstyrelsen arrendet till honom ånyo upplåta mot erläggande af högsta
erbjudna arrendeafgift, eller, om denna understiger det faststälda arrendevärdet,
deremot svarande belopp.

Eljest antager styrelsen till arrendator den högstbjudande, som för sitt
anbud stält godkänd säkerhet, der anmärkning emot hans frejd icke förekommit
och han icke förverkat arrenderätt till kronoegendom under sådana
omständigheter, att styrelsen finner honom till arrendator olämplig; dock att
om anbud, motsvarande det åsätta arrendevärdet, icke å auktionen afgifvits,
arrendet bör å ny auktion utbjudas.

På styrelsen ankomme derefter att, med iakttagande af ofvan stadgade
vilkor i afseende å säkerheten samt arrendator person och frejd, arrendet
åt den vid den senare auktionen högstbjudande upplåta eller, i händelse
antagligt anbud dervid icke erhållits, om egendomens skötsel tills vidare efter
omständigheterna förordna.

Ej må någon klaga deröfver, att hans anbud ej antagits.

8:o. Är genom gällande kontrakt optionsrätt till arrende innehafvaren
tillförsäkrad, och har han egendomen väl brukat, hvilket tillhör domänstyrelsen
att, efter derom vid arrendeuppskattningen och af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
afgifna yttranden, pröfva, skall arrendet, innan detsamma offentligen
utbjudes, till det faststälda arrendevärdet hembjudas förre arrendatorn.

Göres ej inom förelagd tid anmälan om arrendets öfvertagande, anses
optionsrätten förfallen, och varde arrendet å auktion utbjudet.

9:o. Vid utarrendering af jordegendom på kortare tid än 20 år, äfvensom
af fiske eller annan lägenhet, som ej är att till jordegendom hänföra,
förfares på sätt domänstyrelsen för hvarje fall finner lämpligast.

10:o. Arrendeafgiften skall alltid vara i penningar bestämd och för
hvarje arrendeår erläggas vid allmän kronouppbördsstämma det kalenderår,
då arrendeåret utlöper.

11 :o. Ligger arrenderad kronoegendom i sin helhet eller till någon
del i samfällighet med enskild egendom, när arrendet tager sin början, må
arrendatorn å samfälda området äfvensom, sedan samfälligheten upphört, å
det område, som dervid blifvit egendomen tillagdt, kronans rätt för den arrenderade
egendomens nytta begagna; iakttage dock hvad för thy fall lag bjuder
samt de af samfälligheten, så länge den fortfar, härrörande förpligtelser, så
ock efter dess upphörande den hushållningsplan, som för dervid utbruten och
egendomen tillagd skogsmark varder faststäld.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 4 Häft.

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

12:o. Ilörer till arrenderad egendom andel i härads- eller sockenallmänning,
eller rätt till annan förmån utom egendomens område, komme
det arrendatorn till godo, der ej annorlunda i arrendekontraktet stadgas.

Arrendator ege i ingen händelse anspråk på dagsverken från jord, som
ej till egendomen hörer, eller på ersättning derför.

Yid utarrendering skall iakttagas att, der ej Kongl. Maj:t på domänstyrelsens
framställning annorlunda förordnar, den förmån af mulbete eller
utsyning från kronopark, hvaraf egendomen särskildt varit i åtnjutande, från
arrendet undantages.

13:o. Arrendator eger att, i den utsträckning arrendekontraktet medgifver,
begagna å egendomen befintlig torfmosse, som icke blifvit från arrendet
undantagen, äfvensom att, om tillgång finnes, upptaga dyjord, mergel,
lera eller andra jordens beståndsdelar till åkerns och ängens förbättrande.

Till anläggande och drifvande af tegelbruk eller kalkbränning erfordras
tillstånd af domänstyrelsen, som jemväl bestämmer vilkoren derför.

14:o. Arrendator skall städse i fullgodt stånd underhålla vid egendomen
befintliga byggnader och anläggningar.

På arrendator ankomme art för den husröta, hvarför företrädaren vid
egendomens afträdande häftar, af denne eller hans löftesmän utsöka godtgörelse;
åliggande arrendator att, om än större eller mindre belopp deraf
icke kunnat utbekommas, befintliga bristfälligheter afhjelpa, utan rätt att
derför af kronan varda ersatt, der icke Kongl. Maj:t, på domänstyrelsens
framställning, finner skäl att på grund af särskilda omständigheter medgifva
rätt till ersättning genom ''motsvarande eftergift på arrendet.

15:o. Arrendators nybyggnadsskyldighet skall, der så ske kan, före
egendomens utarrendering såväl i afseende på byggnadernas beskaffenhet som
kostnaden derför noggrant bestämmas och i arrendekontraktet angifväs.

Kan sådant byggnadsförslag ej på förhand uppgöras, bör, med hänsyn
till egendomens storlek och dess beskaffenhet till egor och befintliga åbyggnader,
vid arrendevärderingen föreslås och genom kontraktet bestämmas visst
för år beräknadt belopp i penningar, icke öfverstigande en tiondedel af det
föreslagna arrendevärdet, hvilket belopp bör genom byggnad under arrendetiden
redovisas eller vid egendomens afträdande till kronan kontant gäldas.
Inom sålunda bestämd gräns i afseende på kostnaden, vare arrendator pligtig
att, om domänstyrelsen så påfordrar, vid egendomen utföra ny- eller ombyggnad;
skolande såväl den tid, inom hvilken det af domänstyrelsen föreskrifna
byggnadsarbetet bör vara fullbordadt, som ock byggnadens närmare beskaffenhet
och den afräkning, som derför bör ega rum å den i kontraktet stadgade
byggnadssumman, bestämmas vid laga syn.

Utan föreskrift i arrendekontraktet eller domänstyrelsens medgifvande,
må ombyggnad af kronans hus vid egendomen icke företagas, ej heller ny

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4. 35

byggnad uppföras, afsedd att gå i afräkning å arrendatorns byggnadsskyldighet.

Varder med domänstyrelsens begifvande och efter plan, som af densamma
blifvit godkänd, byggnad af arrendator uppförd, för hvilken kostnaden
är större än som motsvarar den enligt kontraktet bestämda byggnadsskyldigheten,
ankomme på domänstyrelsens pröfning, huruvida öfverbyggnaden
må arrendatorn godtgöras genom eftergift å närmaste årens arrende eller
vid egendomens afträdande af den nye arrendatorn; dock bör vid bestämmande
af sådan godtgörelse tagas i beräkning den nytta, som genom den
nya byggnaden kan arrendatorn under återstående arrendetiden tillskyndas.

Ersättning för verkstäld öfverbyggnad, hvartill nuvarande arrendator
enligt de för hans arrende gällande föreskrifter kan finnas berättigad, skall
af den nye arrendatorn gäldas, der icke i arrendekontraktet med honom varder
annorlunda bestämdt.

Om, på grund af särskilda förhållanden, hemman eller lägenhet anses
lämpligen kunna utan åbyggnad utarrenderas, må arrendator från all byggnadsskyldighet
befrias.

16:o. Arrendator åligger att, företrädesvis i brandstodsförening för länet
eller i orten, der sådan finnes, för kronans räkning ombesörja och utan afdrag
å arrendet bekosta åbyggnadernas brandförsäkring till deras fulla i behörig
ordning uppskattade värde. Kongl. Maj:ts befallningshafvande eger dock,
der anledning dertill förekommer, meddela föreskrift såväl om det belopp,
hvarför försäkring bör sökas, som om den anstalt, der försäkringen må ega
rum; börande, till ledning för den Kongl. Maj:ts befallningshafvande i berörda
hänseende åliggande pröfning, vid de å kronans egendomar förekommande
syner yttrande afgifvas om åbyggnadernas brandförsäkringsvärde.

17:o. Inträffar brandskada, vare arrendator skyldig att skadan bota
till den omfattning, domänstyrelsen bestämmer, och med den brandskadeersättning
som erhålles. Kronan uppbär och tillhandahåller, sedan plan för
^''byggnaden blifvit faststäld, arrendatorn brandskadeersättningen i den mån
densamma för byggnaden erfordras; skolande, derest kostnaden för nybyggnaden
öfverstiger den kronan tillerkända ersättningen, det Överskjutande beloppet
arrendatorn godtgöras genom afräkning å byggnadsskyldigheten, eller,
om denna är fullgjord, genom eftergift å närmaste årens arrende eller'' vid
egendomens afträdande af nye arrendatorn.

18:o. Arrendator är skyldig uppföra och underhålla all den stängsel,
som i det arrenderade områdets gräns mot annan egendom efter lag bör finnas,
men är ej förbunden att inom det arrenderade området hägnad uppehålla,
der ej annorlunda är genom arrendekontraktet stadgadt, eller vid laga
syn finnes nödigt föreskrifva stängsel omkring ängs- eller betesmark, som
af ålder varit inhägnad.

Kongl. Maj:ts Uddiga Proposition N:o 4.

19:o. Egendomens åker och äng skola, enligt de närmare föreskrifter,
som genom arrendekontraktet meddelas, af arrendator i alla afseenden räl
häfdas och i god växtkraft hållas.

20:o. Från det i lag stadgade förbud mot foders förande från bole
må undantag kunna ega rum med domänstyrelsens begifvande samt under
de vilkor, som af densamma föreskrifvas.

Bortförande af gödsel vare ej tillåtet.

21:o. Nyodling må endast ske på de områden och under de vilkor,
som i arrendekontraktet eller sedermera, på arrendator framställning, åt
vederbörande förvaltningsmyndighet bestämmes.

Vill arrendator för det arrenderade området eller viss del deraf i väsentlig
mån förändra sättet för jordens torrläggning, eller önskar han anlägga
ängsvattning, skall sådant ske efter af sakkunnig person uppgjord plan, som
af domänstyrelsen godkännes. För dylikt företag, lika som för större odlingseller
täckdikningsarbeten, hvaraf egendomen tillskyndas synnerlig fördel, men
arrendator under sin arrendetid ej kan tillgodogöra sig en kostnaden motsvarande
inkomst, må, efter domänstyrelsens - pröfning, godtgörelse arrendator
tilläggas genom skälig minskning i ett eller flera års arrendeafgift.

22:o. Arrendator ege ej att, utan domänstyrelsens medgifvande, borttaga
å egendomen befintliga torp eller anlägga nya.

23:o. För det trädesbruk samt den höstplöjning, gräsfrö- och höstsädessådd,
som afträdande arrendator, derest icke med tillträdaren annorlunda
öfverenskommes, är skyldig att året före egendomens afträdande verkställa
i enlighet med tillämpad växtföljd eller kontraktets härutinnan meddelade
bestämmelser, eger han af tillträdaren åtnjuta ersättning, som, i händelse
af tvist, bestämmes af tre gode män, af h vilka af- och tillträdarne
välja hvar sin och den tredje utses af de sålunda valde, eller, om desse ej
blifva om valet ense, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet eller domaren
i orten.

Der icke, i öfverensstämmelse med ortens sed, arrendator blifvit genom
kontraktet ålagdt att vid egendomens afträdande utan ersättning tillhandahålla
tillträdaren foder till visst belopp, vare afträdaren pligtig att det vid
arrendets frånträdande å egendomen befintliga förråd af hö och halm åt
tillträdaren öfverlåta mot ersättning, som, derest öfverenskommelse derom
icke uppnås, bestämmes af gode män i den ordning, som i nästföregående
moment finnes stadgad.

24:o. För alla, arrenderad egendom åliggande utskylder och besvär,
med undantag af den egendomen genom skattläggning åsätta ränta och
kronotionde, ansvare arrendator utan afkortning å arrendeafgiften.

Dock må arrendator, som på grund af lagligen tillkommet beslut fått
under sin arrendetid vidkännas betydligare kostnad för byggnad af kyrka,

Kongl. Majds Nådiga Proposition N:o 4.

prestgård eller andra allmänna hus, uppförande af större broar eller anläggning
af ny landsväg, jernväg eller kanal, härför åtnjuta godtgörelse i enlighet
med bestämmelserna i kongl. kungörelsen den 16 januari 1863.

25:o. Har, efter det arrendator antagits, fråga uppstått om vattenafledning,
deraf den arrenderade egendomen tillskyndas fördel, men arrendator
undandragit sig att i företaget deltaga, och detsamma derefter under
kronans medverkan kommit till stånd, skall arrendator från och med arrendeåret
näst efter det, då företaget blifvit afsynadt och godkändt, å det belopp,
kronan för ändamålet fått utgifva, erlägga fem procent årlig ränta, hvilken
ränta debiteras i sammanhang med arrendeafgiften.

Gitter arrendator styrka, att han icke så snart af företaget vunnit
fördel, ege domänstyrelsen för den ytterligare tid, som kan finnas skälig,
bevilja arrendatorn befrielse från berörda räntegodtgörelse.

26:o. Arrendator vare förbunden att, der sådant för allmännyttigt ändamål
å kronans vägnar fordras, afstå arrenderad kronoegendom tillhörig mark
äfvensom inkomstgifvande lägenhet emot åtnjutande af minskning i arrendeafgiften,
motsvarande den förlust honom tillskyndas.

27:o. Öfverlåtelse af arrende må endast med domänstyrelsens medgifvande
kunna ske.

Dör arrendator, eller varder han i konkurs försatt, ege i förra fallet
den aflidnes rättsinnehafvare och i det senare konkursboet att för den del
af arrendetiden, som eljest skolat återstå, arrendet på viss person öfverlåta,
likasom, i händelse arrendator vid sitt frånfälle efterlemnat endast en sterbhusdelegare,
denne må öfvertaga arrendet, under vilkor dock i samtliga dessa
fall, att anmälan derom göres hos domänstyrelsen inom sex månader efter
dödsfallet eller konkursens början, samt att den nye arrendatorn af styrelsen
godkännes, Der enligt detta stadgande rätt till arrendes öfverlåtande tillkommer
sterbhus, i hvilket flere hafva del, må på domänstyrelsen ankomma
att, då sådant finnes utan olägenhet kunna ske, låta sterbhusdelegarne för
gemensam räkning arrendet bibehålla och egendomens skötsel handhafva
genom dertill af sterbhusdelegarne utsedd person, som af styrelsen godkännes.
Hafva i konkurs försatt arrendators löftesmän på grund af sin borgen nödgats
något utbetala, samt derför ej af konkursboet undfått godtgörelse, eller
har konkursboet ej, sedan löftesmännen inom två månader från konkursens
början derom gjort framställning, senast två månader derefter utfäst sig att
hålla löftesmännen för deras borgen skadeslöse och derför stält säkerhet, då
bör åt löftesmännen tillerkännas den rätt att öfver arrendet förfoga, som i
annan händelse varit konkursboet förbehållen.

Underlåtes anmälan, hvarom här är sagdt, eller framställes ej inom
den bestämda tiden ny arrendator eller förvaltare, som af styrelsen godkännes,
kommer arrendet, så framt det ej dessförinnan gått till ända, att upphöra,

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4.

då arrendator aflidit, första fardag sedan ett år förflutit från den Thomedag,
som infaller näst efter dödsfallet, och, vid inträffad konkurs, första fardag
efter utgången af den tid af sex månader, inom hvilken anmälan om öfverlåtelse
bort ske; och varde egendomen, om styrelsen pröfvar skäl dertill vara,
för de återstående arrendeåren genom offentlig auktion till den högstbjudande
utarrenderad, för hvilket fall i arrendatorns bo, äfvensom hos löftesmännen
för den tid, som deras borgen omfattar, fordringsrätt förbehålies för den förlust,
som genom arrendesummans nedgående under hvad förut bestämdt varit
dervid kan uppkomma.

28:o. Såsom säkerhet för fullgörande af arrendevilkoren bör för en
tid af minst fem år, derest arrende så länge skall fortfara, och högst åtta
år vara stäld borgen af minst två personer, de der borga en för begge och
begge för en såsom för egen skuld, och hvilkas vederhäftighet är af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande eller domaren styrkt. Ansvarighet på grund af
dylik borgen må dock icke utsträckas utöfver den tid, för hvilken borgen
blifvit ingången.

Arrendator, som sådant föredrager, må antingen, jemte ställande af
borgen för arrendevilkoren i öfrigt, såsom säkerhet för arrendeafgiftens erläggande
aflemna af staten, allmänna hypoteksbanken, rikets hypoteksföreningar
eller af kommuner med Kongl. Maj:ts tillstånd utgifna obligationer, motsvarande
2 års arrendeafgift, eller ock, i stället för borgen för uppfyllande
af arrendevilkoren i deras helhet, nedsätta dylika obligationer till belopp,
uppgående till 3 års arrendeafgift, dock med skyldighet för arrendatorn i
båda fallen att, derest domänstyrelsen finner anledning sådant påfordra, inom
viss förelagd tid ställa den ytterligare säkerhet i obligationer eller borgen,
styrelsen kan bestämma.

I afseende å obligationernas uppskattning gälle enahanda bestämmelser,
som i fråga om obligationer vid uppbördsborgen äro meddelade.

Minst ett år före utgången af den tid, för hvilken borgen blifvit stäld,
skall ny borgen aflemnas, så beskaffad, som ofvan sägs; hvarförutom arrendator
åligger att, derest någon af löftesmännen dör, eller Kongl. Majås befallningshafvande
finner löftesman icke vidare kunna för vederhäftig anses,
inom tre månader efter erhållet föreläggande ny vederhäftig borgen anskaffa.

29:o. I alla de fall, då anbud göres på arrende af kronoegendom,
eller medgifvande begäres till arrendes öfverlåtande eller öfvertagande enligt
8:de eller 27:de punkten, bör, så vida afseende derå skall fästas, aflemnas
säkerhet, så beskaffad, som i näst föregående punkt är stadgadt.

30:o. Underlåter arrendator att inom föreskrifven tid erlägga arrendeafgiften
eller att iakttaga sina skyldigheter i afseende å säkerheten för
arrendevilkorens fullgörande, vare arrenderätten förverkad och arrendator

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o é. 39

skyldig, om domänstyrelsen så fordrar, att egendomen vid nästföljande års
midfasta afträda.

Åsidosätter arrendator i öfrigt de på grund af arrendekontraktet honom
åliggande skyldigheter, eller öfverträder han de i detsamma honom medgifna
rättigheter, hafve ock förverkat arrenderätten och afträde, derest domänstyrelsen
sa jrkar och sedan laga domstol derom meddelat beslut, egendomen
nästa fardag.

o 1.0. Da anenderätt förverkad år, gälle i afseende å egendomens
utarrendering och kronans rätt till godtgörelse för möjligen skeende nedsättning
i arrendeafgiften hvad i 27:de punkten finnes stadgadt för det fall, att
död eller gäldbunden arrendators rättsinne häfvare icke göra sådan anmälan
om arrendets öfverlåtande eller öfvertagande, som der omförmäles.

32:o. Till utrönande, huru utarrenderad egendom skötes och arrendevilkoren
af arrendator fullgöras, skall egendomen hvart femte år eller oftare
besigtigas af domänintendent eller den, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i hans ställe förordnar.

Syn å utarrenderad kronoegendom skall, i stad af rådstufvurätt och
på landet af kronofogde med det antal nämndelmän, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande
bestämmer, förrättas före egendomens tillträde och derefter
under arrendetiden så ofta domänstyrelsen eller Kongl. Majrts befallningshafvande
finner anledning derom förordna.

Den syn, som före° egendomens tillträde hålles, och hvilken har till
ändamål att bestämma såväl den ersättning, afträdaren i ena eller andra
hänseendet må vara skyldig utgifva eller berättigad uppbära, som ock tillträdande
arrendatorns åligganden, för såvidt desamma då kunna blifva föremål
för pröfning, skall, der icke hinder möter, förrättas under sista året af
föruUöpande arrendeperiod på lämplig årstid, då marken är bar. Kostnaden
för sådan syn skola af- och tillträdare med hälften hvardera gälda.

Yid syner bör domänintendent eller den, som dertill i hans ställe af
Kongl. Maj.ts befallningshafvande utses, vara såsom kronans ombud närvarande,
och jemväl skogstjensteman vara till städes, der Kongl. Maj:ts befallningshafvande
finner anledning derom förordna.

Mot synemäns beslut ege den, som dermed icke åtnöjes, föra talan
efter stämning till domstol inom tre manader från den dag, syneförrättningen
afslutats. Instrument öfver synen skall inom trettio dagar efter förrättningen
hos kronofogden hallas enskilda parter tillhanda, och exemplar af syneinstrumentet
inom samma tid till Kong!. Maj:ts befallningshafvande insändas.

Kongl. Maj ds Nådiga Proposition N:o 4.

Slutligen torde jemväl ett förklarande böra af Riksdagen begäras derom:
att de i fråga om utarrendering och förvaltning af kronans domäner
erforderliga bestämmelser, hvilka icke förekomma i de här ofvan upptagna
grunderna för förvaltningen, må få af Eders Kongl. Maj:t meddelas,

äfvensom att, der under första ordnandet af den nya förvaltningen de
nu föreslagna grunderna för utarrenderingen icke kunna utföras, hittills gällande
former för arrendeupplåtelsen måtte få tillämpas

Hvad föredragande departementschefen sålunda yttrat
och hemstält täcktes, uppå tillstyrkan af statsrådets öfrige
ledamöter, Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla
samt befalde, att i enlighet dermed nådig proposition, så
lydande som bil. A till detta protokoll utvisar, skulle till
Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:
A. L. Fris.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1*82.