Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition No 11 (Proposition 1878:11)

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition No 11.

X:o 11.

Kong!. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen angående förändrad
reglering af skjutsvdsendet. Gifven Stockholms
Slott den 46 Januari 1878,

Med anledning af särskilda vid Riksdagen år 1875 väckta förslag
om förändrad reglering af den jorden åliggande gästgifveri-, håll- och
reservskjuts-skyldighet, har Riksdagen, uti underdånig skrifvelse den
21 Maj nämnda år, gjort framställning om förändrad reglering af skjutsväsendet,
dervid Riksdagen angifvit de hufvudgrunder, som enligt Riksdagens
åsigt borde vinna tillämpning, hvarjemte Riksdagen anmält, att
Riksdagen till Kongl. Maj:ts förfogande stält ett särskild! förslagsanslag
af 25,000 kronor att för ändamålet användas, under anhållan
tillika, det Kongl. Maj:t måtte täckas, så snart som möjligt, vidtaga
nödiga åtgärder till regleringens genomförande enligt de angifna grunderna,
i den mån hinder derför icke mötte af redan ingångna entreprenad-kontrakt.

Sedan, med anledning af Riksdagens berörda framställning, Kongl.
Maj:t inhemtat underdåniga utlåtanden från så väl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i samtliga länen, som de särskilda landstingen, samt
Kongl. Maj:t derefter, under den 3 Mars 1876, förordnat en Komité,
hvilken, med antagande af den utgångspunkt för sitt arbete, att skjutsningsbestyret
vid gästgifverierna borde ställas på entrepenad och att,
der sådan ej kunde tillvägabringas med mindre än att, utöfver bestämd
skälig skjutslega, särskild afgift till entreprenören varder erlagd, denna
afgift borde till en del gäldas af staten och återstoden drabba icke
allenast den nu skjutsskyldiga jorden, utan äfven andra beskattningsföremål,
hade att, efter öfvervägande så väl af hvad Riksdagens skrif Bih.

till Itiksd. Prat. 1878. 1 Hämd. 1 Afl. 5 Saft.

Kong!. Maj:ts Nådiga Proposition No 11.

velse och de i anledning deraf afgifna utlåtanden innehölle, som ock
af alla i öfrigt förekommande omständigheter och förhållanden, utarbeta
och till Kongl. Maj:t inkomma med betänkande och förslag till författning
rörande skjutsväsendets ordnande i riket, så har denna Komité,
under den 6 Mars nästlidne år, afgifvit underdånigt betänkande och
förslag till stadga angående skjutsväsendet, hvilket betänkande på
Kongl. Maj:ts nådiga befallning blifvit till trycket befordradt och till
Riksdagens ledamöter utdelas.

Öfver berörda förslag har Kammar-Kollegium, efter det Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i samtliga länen blifvit hörde, äfvensom
Öfverståthållare-Embetet med underdåniga utlåtanden inkommit, hvarjemte
Högsta Domstolen afgifvit yttrande i anledning af ifrågasatt upphäfvande
af 28 kap. Byggninga-Balken.

Detta omfattande ärende har Kongl. Maj:t tagit i öfvervägande,
hvarvid Kongl. Maj:t godkänt det förslag till stadga angående skjutsväsendet,
hvilket finnas denna proposition bilagdt, och vill Kongl.
Maj:t, under åberopande af hvad bifogade denna dag i Statsrådet
förda protokoll innehåller, och då i detta förslag utom åtskilliga anordningar,
de der äro af beskaffenhet att röra rikets allmänna hushållning,
tillika förekomma frågor, dels om upphörande af tillämpning af i allmän
lag gifna stadganden, dels om lindring uti ett med innehafvande af vissa
jordbruksfastigheter nu förenadt åliggande, dels ock angående skyldighet
så väl för Staten som för i detta hänseende hittills undantagna
samhällsklasser att deltaga i utgifter för samfärselns underlättande,
samma förslag härmed till Riksdagens pröfning och antagande hänskjuta.

I sammanhang härmed vill Kongl. Maj :t, beträffande den af Komitén
likaledes behandlade frågan om den på jorden hvilande skyldigheten
att utgöra kungs- och kronoskjuts samt i hvad mån lättnad i denna
skyldighet skulle kunna beredas, tillika gifva Riksdagen tillkänna, att
Kongl. Maj:t, vid pröfning af hvad komiterades betänkande i denna
del samt de af vederbörande embetsmyndigheter deröfver afgifna
yttranden innehålla, på de i bifogade Statsrådspotokoll upptagna skäl
funnit komiterades framställning angående kungsskjutsskyldigheten icke
till någon åtgärd föranleda, samt att Kongl. Maj:t, med behörigt aktgifvande
på det allmännas trygghet och säkerhet, ansett icke vara förenligt,
att den lagstadgande skyldigheten till utgörande af kronoskjuts
upphör, men att samtidigt med det att en ny stadga angående skjutsväsendet,
bygd på de grunder, som af Kongl. Maj:t blifvit godkända,
kan blifva utfärdad, Kongl. Maj:t vill förkara, att anlitande af krono -

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 11.

skjuts för transporter af kronans manskap och persedlar i fredstid, der
icke stor skyndsamhet oundgängligen är af nöden, bör inskränkas
till de fall, då fullt betryggande uppgörelser icke kunnat åstadkommas
utan drygare ersättning, än som för mil motsvarar det för entreprenadlegan
inom den ort, der skjutsen skall utgöras, faststälda maximibelopp,
äfvensom att, vidkommande den hittills medgifna rättigheten att
för transporter af landsboksräkenskaper, stämpelpapper, statsverkets
bergseffekter samt kronans ek- och annat skeppsvirke, i vissa fall använda
kronoskjuts, begagnandet af sådan skjuts för ifrågavarande
transporter äfven bör upphöra; Och anser Kongl. Maj:t legan för så
väl kungs- som kronoskjuts böra utgöras med enahanda belopp, som
för entreprenadskjuts inom den ort, der kungs- eller kronoskjutsen
verkställes, kan varda såsom maximilega faststäldt.

Det protokoll, som innefattar Högsta Domstolens yttrande, varder
härjemte bifogadt; skolande alla öfriga till ärendet hörande handlingar
tillhandahållas det utskott, åt hvars handläggning ärendet varder af
Riksdagen öfverlemnadt.

Kongl. Maj: t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

C. J. Thyselius.

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om shjutsvasenäet.

Förslag

till

Stadga angående Skjutsväsendet.

§ i.

All skjuts för resandes befordran bör, så vidt ske kan, på entreprenad
upplåtas i enlighet med hvad derom i denna stadga förordnas.

Maximibeloppet af den skjutslega, som må af entreprenör få uppbäras,
hvithet belopp kan bestämmas olika för olika län och jemväl
för olika delar af samma län, fastställes af Kongl. Maj:t, efter förslag
*af vederbörande Landsting och Länsstyrelse.

§ 2.

Skjutsanstalterna i riket skola vara antingen gästgif''vener, med
skyldighet att lemna resande herberge och förplägning, eller skjutsstationer,
utan sådan skyldighet.

§ 3-

I hvarje stad skall genom dess försorg finnas ordnad anstalt för
resandes betjenande med skjuts; egande för Stockholm ÖfverståthållareEmbetet
och för öfriga städer Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att
efter förekommande omständigheter bestämma, huruvida anstalten skall
vara gästgifveri eller skjutsstation.

För landet ankommer det på Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att, sedan vederbörande blifvit inför Häradsrätten i orten hörde och
Bih. till Piksd. Prat. 1878. 1 Sami. 1 Afä. 1

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. om skjutsväsendet.

Häradsrätten betänkande afgifvit, bestämma ej mindre hvilka af der
varande gästgifverier må såsom icke vidare behöfliga kunna indragas,
än äfven hvilka skola såsom gästgifverier bibehållas eller till skjutsstationer
inskränkas. Der gästgifveri förklarats skola endast såsom
skjutsstation qvarstå, men förändrade förhållanden sedermera påkalla,
att jemväl gästgifverihållning vid stationen eger rum, vare Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande oförhindrad att derom förordna.

Ej må ny skjutsanstalt på landet annorledes än efter godvilligt åtagande
eller genom entreprenad inrättas; dock att i de delar af riket, der
gästgifveri- och skjutshållningen icke är fästad vid vissa hemman, utan tid
efter annan ordnats såsom en gemensam angelägenhet för större eller
mindre samfällighet, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande må ega att, derest
vid en eller flera af de utmed allmän väg varande skjutsanstalter entreprenad
icke skulle kunna tillvägabringas, men sådan anstalt, med eller utan
gästgifverihållning, finnes vara för samfärdseln derstädes oundgängligen
behöflig, för sådant fall, efter föregången undersökning vid Häradsrätten
i orten, ej mindre bland de inom samfälligheten enligt hittills
gällande författningar skjutsskyldiga hemman till skjutsanstalt med
dertill hörande skjutslag bestämma vissa lämpligen belägna hemman,
än äfven fastställa den ersättning, som, utöfver tillgängliga, för skjutsväsendet
inom orten anvisade anslag i räntor eller penningar, skäligen
bör af öfrige skjutsskyldige inom samfälligheten erläggas till dem,
som sålunda komma att skjutsanstalt öfvertaga och skjutsning dervid
bestrida.

§ 4.

Till biträde vid skjutsningens utgörande må stad hädanefter icke
tilldelas skjutslag från hemman å landet; dock må, der biträde i berörda
afseende för närvarande eger rum, dervid tills vidare förblifva i
den mån, efter Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes bepröfvande, förhållandena
kunna göra sådant biträde fortfarande nödvändigt.

§ 5.

Gästgifvare och föreståndare för skjutsstation antages och förordnas
i stad af Magistraten samt å landet af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande;
egande den myndighet, som gästgifvare eller stationsföreståndare
förordnat, att i de fall, som i § 54 omförmälas, honom från
befattningen skilja.

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om slcjutsväsendet.

§ 6.

Vid hvarje skjutsanstalt skola för resande vara att tillgå gästoch
stallrum samt vagnbod, hvilka lägenheter det åligger anstaltens
föreståndare att i fullgodt stånd hålla.

Derjemte skola vid gästgifveri, i stad enligt Magistratens och på
landet enligt Ivongl. Maj:ts Befallningshafvandes bestämmande, för
resandes herbergerande finnas minst två med snygga möbler och sängkläder
försedda, städade rum, deraf det ena, när årstid eller väderlek
så fordrar, skall vara uppeldadt; äfvensom nödig förplägning och
uppassning skall för resande vara att erhålla mot skälig betalning.

Så väl gästgifvare som stationsföreståndare vare skyldig att till
resande, som medhar häst, emot skälig betalning lemna hästfoder, när
sådant begäres.

Resande, som till skjutsanstalt ankommer, ege att under afvaktan
på anskaffandet af derstädes bestäld skjuts, uppehålla sig i gästrummet
utan betalning.

§ 7.

Förekommer klagomål deröfver, att resande affordras oskälig betalning
för herberge och förplägning eller hästfoder, eller visar sig
eljest behof af taxa å de förnödenheter, som gästgifvare eller stationsföreståndare
tillhandahålla bör, ankomme i Stockholm på Öfverståthållare-Embetet
och i länen på Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att,
efter inhemtande af erforderliga upplysningar om de i orten gängse
pris å berörda förnödenheter, medelst utfärdad taxa, som efter omständigheterna
förändras, bestämma den betalning, som skall erläggas.
Finnes taxa för skjutsanstalt utfärdad, skall densamma vara genom
gästgifvarens eller stationsföreståndarens försorg i gästrummet anslagen.

§ 8.

Innehafvare af nu varande gästgifveri, vare sig att det såsom sådant
bibehålies eller till skjutsstation inskränkes, ege att fortfarande
tillgodonjuta de friheter, räntor och andra dylika förmåner, som blifvit
detsamma i laga ordning tillerkända.

Så väl gästgifvare som stationsföreståndare vare berättigad att
med den inskränkning, som för de i § 28 omförmälde fall finnes stad -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. om shjutsväsendet.

gad, vid eller utom måltider till vägfarande försälja maltdrycker till
förtäring på stället; dock med rättighet för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att, då oordning dervid förekommer, sådan försäljng förbjuda.

År rättighet till utskänkning af bränvin med gästgifveri förenad,
lände i afseende å utöfning af sådan rättighet till efterrättelse hvad i
gällande förordning angående vilkoren för bränvins försäljning derom
finnes stadgadt.

§ 9.

För åstadkommande af skjutsentreprenader skola Kongl. Maj:ts
Befallninghafvande, så snart det i § 3 omförmälda ordnande af gästgifverierna
egt rum, i den mån gällande entreprenadkontrakt icke derför
lägga hinder i vägen, vidtaga erforderliga åtgärder samt i sådant
afseende för hvarje skjutsanstalt bestämma det antal hästar och åkdon,
samt, der så nödigt finnes, ridsadlar, eller der båtskjuts eger rum, det
antal farkoster, som vid anstalten'' skall under hvarje dygn förresande
vara att tillgå; börande härvid iakttagas, att skjuts åtgången lägges till
grund för bestämmandet af hästarnes och farkosternas antal samt att,
der betydligt olika antal under olika tider af året utgår, bestämmelserna
derefter lämpas.

Beträffande tiden för hästars inställande må icke entreprenör tillförbindas
att inställa häst genast vid anfordran. För skjutsanstalter
vid mera befarna vägar ege Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bestämma
högst två hästar inom eu half timme och ytterligare högst fyra
hästar inom en och en half timme efter anfordran, samt vid mindre befarna
vägar högst två hästar inom en timme och ytterligare högst två hästar
inom två timmar, likaledes efter anfordran. Finnas hästar derutöfver vara
vid någon skjutsanstalt behöflige, må för deras inställande icke bestämmas
kortare tid än tre timmar. Vid skjutsanstalt, der antalet resande är ringa,
men anstalten med hufvudsakligt afseende å angelägenheten deraf, att
skjuts vid resor i tjensteärenden finnes att tillgå, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anses böra bibehållas, må vid entreprenadvilkorens bestämmande
icke stadgas kortare tid för skjutsens inställande än tre timmar.
Skjutsdygnet räknas från klockan sex eftermiddagen det ena dygnet
till samma tid det andra.

Åkdon, som det åligger entreprenör tillhandahålla, böra vara försedda
med stoppad dyna och fotsack af läder; samt, der det är hjulåkdon,
jemväl med jernfjädrar.

Bil. till Kongl. Majds Nåd. Prop. om slcjutsväsendet.

§ 10.

Entreprenadtiden skall i allmänhet omfatta en period af tre år,
räknadt från och med den 1 November, med rättighet för Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande att, om så anses lämpligare, bestämma entreprenadperiodens
början till den 1 Januari, äfvensom att utsträcka
perioden till fem år, dock alltid med iakttagande, att entreprenadperioden
blifver densamma för alla skjutsanstalterna inom ett och
samma län, så att entreprenadkontrakten äfven vid de skjutsanstalter,
der sådant aftal icke kunnat samtidigt med öfriga entreprenader inom
länet komma till stånd, vid samma tidpunkt löpa till ända.

§ Il Till

entreprenör å skjutshållning må icke antagas annan än den,
som eger medborgerligt förtroende, gjort sig känd för ordentlighet
och redbarhet samt ställer antaglig borgen för fullgörande af de förbindelser,
han genom entreprenaden sig åtager. Denna borgen skall
vara ingången såsom för egen skuld af två inom länet boende personer,
försedd med vederbörligt intyg om deras vederhäftighet samt
innefatta ansvarighet för gäldande af alla de kostnader, som, i händelse
entreprenören underlåter att sina förbindelser fullgöra eller under
entreprenadtiden aflider, kunna föranledas genom skjutsningens uppehållande
genom annan.

§ 12-

Sedan med tillämpning af ofvan gifna bestämmelser Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande meddelat beslut angående entreprenadvilkoren,
böra auktioner, efter derom minst eu månad förut i länskungörelserna
intagna tillkännagifvanden, anställas för skjutsningens upplåtande på
entreprenad, så väl i städerna som å landet. Dessa tillkännagifvanden
böra jemväl innehålla underrättelse derom, att entreprenör, som åstundar
att för entreprenadtiden förlägga skjutsningen till sin bostad, må
dertill vara berättigad, så framt densamma finnes vara för ändamålet
lämplig, äfvensom att entreprenör, som önskar att i förening med
skjutsningen vid gästgifveri å landet jemväl öfvertaga gästgifverihållningen
derstädes, må kunna få densamma på sig öfverlåt.en för den
tid, entreprenaden omfattar, så vida entreprenören eger förfoga öfver

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd.. Prof. om slcjutsväsendet.

härför lämplig, med erforderliga möbler och sängkläder försedd lägenhet,
hvarom af Kronofogden eller Kronolänsmannen i orten, efter å
stället tagen kännedom om förhållandena, utfärdadt intyg skall vid
auktionen aflemnas; skolande entreprenör vara pligtig underkasta sig
den förändring i skjut,sningsskyldigheten, som genom flyttning eller
indragning af angränsande skjutsanstalt eller tillkomst af ny sådan
göres nödvändig.

Auktionerna, livilka böra i stad af Magistraten och på landet af
Kronofogden i orten förrättas, skola hållas så tidigt det år, under
hvilket entreprenaderna skola vidtaga, eller, om entreprenadperiodens
början bestämmes till den 1 Januari så tidigt under loppet af nästföregående
året, att samtliga auktionerna må vara förrättade senast
inom Juni månads utgång. Der så lämpligt finnes, må skjutshållningen
vid flera angränsande skjutsanstalter å landet vid samma auktionstillfälle
å entreprenad utbjudas.

§ 13-

Utrop skall först ske å skjutsningens öfvertagande emot rättighet
att af de resande i skjutslega uppbära den af Kongl. Magt för länet
eller, der olika lega är för särskilda delar af länet stadgad, den länsdel,
hvarinom skjutsanstalten är belägen, faststälda maximilega utan
vilkor af bidrag. Göres dervid flera än ett anbud, må de täflande genom
underbud skilja sig emellan. Vill icke någondera medgifva nedsättning,
skola samtliga de täflandes anbud i protokollet antecknas.
Varder åter vid utrop i förenämnda ordning icke något anbud afgifvet,
skall utrop anställas med vilkor af bidrag jemte rättighet att uppbära
den fastställda maximilegan; börande efter auktionsförrättningarnes slut
samtliga dervid förda protokoll tillika med de af de bjudande aflemnade
bevis, intyg och borgensförbindelser till Kongl. Majds Befallningshafvande
insändas.

§ 14-

Skulle vid granskning af de inkomna anbuden det eller de lägsta,
som för särskild skjutsanstalt afgifvits, med afseende å den bjudandes
personlighet eller å den aflemnade borgensförbindelsens beskaffenhet,
eller å den för skjutsningens besörjande erbjudna lägenhet, eller eljest
finnas vara af beskaffenhet att icke kunna godkännas, skall Kongl.
Majds Befallningshafvande skyndsamt ombesörja att ny auktion förrättas.

Bil. till Kongl. Mag-.ts Nåd. Prop. om slcjutsväsendet.

Beträffande de anbud, emot hvilka i omförmälda afseenden eller i
fråga om antagligbeten af dervid fästadt förbehåll om öfvertagande
jemväl af gästgifverihållning anmärkning icke förekommit, bör, i händelse
. anbud afgifvits utan anspråk på entreprenadbidrag, det anbud,
som innefattar erbjudande att besörja skjutsningen för lägsta legan,
antagas.. Då två eller flere gjort lika anbud, skall det anbud, som finnes
erbjuda största säkerhet för entreprenadens behöriga fullgörande,
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande antagas. Hvad åter angår de anbud,
vid hvilka fästats förbehåll om entreprenadbidrag skola auktionsprotokoll,
med undantag af protokoll öfver förrättad auktion å skjutsningen
i stad, som icke tillhör Landsting, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
till länets samma år sammanträdande Landsting öfverlemnas,
jemte förteckning å de fordrade bidragen.

§ 15.

På Landstingets pröfning ankommer, huruvida de betingade entreprenadbidragen
må beviljas; åliggande Landstinget, der något entreprenadbidrag
finnes vara för högt, men Landstinget anser lägre bidrag
böra anvisas, bestämma beloppet af detta bidrag.

De af Landstinget härutinnan fattade beslut skola genast efter det
de blifvit justerade till Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes pröfning anmälas,
dervid Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har att hvarje särskilt
beslut antingen oförändradt godkänna eller ogilla. Af hvad Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande härvid besluter gifve Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
Landstinget del, så framt Landstinget ännu är samladt,
men eljest läte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande underrättelse derom
i länskungörelserna införas.

§ 16-

För. stad, som icke hör till Landsting, skall, der entreprenadbidrag
vid auktionen betingats, från Stadsfullmägtige infordras yttrande, huruvida
det betingade bidraget af dem beviljas eller endast visst lägre
belopp för ändamålet anvisas.

§ 17-

Varda Landstingets eller Stadsfullmägtiges beslut om beviljande
af entreprenadbidrag godkände af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

Bil. till Kongl. Majt:s Nåd. Prop. om skjutsväsendet.

skola, der de betingade entreprenadbidragen blifvit utan nedsättning
medgifna eller de personer, som anbuden afgifvit, med anvisade lägre
bidrag åtnöjas, genom vederbörande Magistrat eller Kronofogde skyndsamligen
afslutas entreprenadkontrakt, som böra upprättas i tre exemplar,
af hvilka det ena, tillika med borgensförbindelsen för entreprenadvilkorens
behöriga fullgörande, qvarstannar hos Magistraten eller
Kronofogden, det andra tillställes entreprenören och det tredje till
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insändes. Der entreprenader ej sålunda
varda åvägabragte, skall Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föranstalta,
att förnyade entreprenad-auktioner varda förrättade.

§ 18-

Skulle vid de hållna entreprenad-auktionerna icke något anbud å
skjutsningens öfvertagande varda afgifvet, eller har anbud icke kunnat
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande godkännas, skall, för sådant fall,
likasom i den händelse att entreprenadanbud med förbehåll om bidrag
blifvit af vederbörande förkastadt, samt entreprenad icke heller mot
för ändamålet anvisadt lägre bidrag kunnat åvägabringas, skjutsningen,
hvad angår stad, af staden sjelf uppehållas intill dess entreprenad om
densammas öfvertagande kan varda åstadkommen; börande i utgörandet
af denna skyldighet alla stadskommunens medlemmar taga del efter
enahanda grund, som för utgörande af de kommunen samfäldt åliggande
skyldigheter i allmänhet finnes stadgad, dock att i stad, der
skjutsskyldigheten för närvarande efter annan grund utgöres, hvad i
sådant hänseende inom staden iakttages kommer att tills vidare lända
till efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda öfverenskommet eller
förordnadt.

Hvad åter angår skjutsanstalt å landet, skall i ofvannämnda fall
skjutslaget, der sådant enligt faststäld indelning finnes att tillgå eller af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med tillämpning af stadgandet i § 3
anordnas, vara skyldigt att skjutsningen uppehålla, intill dess densamma
kan varda af entreprenör öfvertagen; egande Kongl. Maj :ts Befallningshafvande,
att, efter vederbörandes hörande inför Häradsrätten i orten,
förordna om den förändring i skjutslagens sammansättning, som för
skjutsningens ändamålsenliga utgörande må finnas lämplig, med iakttagande
att hållskjuts, der utgörande af sådan skjuts icke af förhållandena
oundgängligen påkallas, skall upphöra.

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om skjutsväsendei.

§ 19-

Då annan än gästgifvare eller stationsföreståndare på entreprenad
* öfvertagit den ständig skjutsanstalt åliggande skjutsning, utan att densamma
till entreprenörens bostad förflyttas, skall entreprenören vara
berättigad att för de hästar och skjutsare, hvilka för utgörande af betingad
skjuts vid anstalten inställas, derstädes erhålla nödigt utrymme
i afvaktan å den resandes ankomst eller resans anträdande.

§ 20.

Underlåter skjutsentreprenör att sina skyldigheter behörigen fullgöra
eller förekomma sådana omständigheter, att entreprenaden icke
vidare kan honom anförtros, samt de personer, hvilka åtagit sig ansvarigheten
för de förbindelser, entreprenören genom kontraktet sig
iklädt, jemväl brista i desammas behöriga fullgörande, skall, der ej
heller annan person finnes benägen att entreprenaden för den återstående
tiden på stadgade vilkor öfvertaga emot uppbärande af den i
kontraktet bestämda skjutslega och särskilda bidrag, der sådant eger
rum, det åligga vederbörande Kronofogde å landet eller Magistrat i
stad att skyndsamt foga anstalt om skjutsningens uppehållande på entreprenörens
och hans löftesmäns bekostnad. Kan skjutsningens uppehållande
ej på sådant sätt åstadkommas, förhålles i öfverensstämmelse
med hvad i § 18 finnes föreskrifvet för det fall, att vid någon skjutsanstalt
entreprenad å skjutsningen icke kunnat åvägabringas.

§ 21.

Då resande genom förut gjord beställning betingat skjuts vid anstalt,
der skjutsningen genom entreprenör besörjes, skola de hästar,
hvilka för skjutsen utlemnas, afräknas å antalet af de hästar, hvilka
inom den i entreprenadkontraktet bestämda längsta tiden böra tillhandahållas.

§ 22.

De bidrag, hvilka jemlikt Landstings af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
godkända beslut böra skjutsentreprenörerne tillgodokomma,
skola efter sådan grund utgöras, att bidrag intill belopp, som motsvarar
hälften af den för länet eller, der län är i särskilda landstingsomBih.
Ull Biksd. Prot. 1878. 1 Sami. 1 Afä. 2

10 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om shjutsväsendet.

råden fördeladt, hvarje sådant område senast faststälda bevillning enligt
andra artikeln Bevillningsstadgan, skola gäldas med lika andel af
Staten och länet eller landstingsområdet, hvaremot den del af erforderligt
bidrag, som öfverskjuter nämnda hälft, skall gäldas med två t
tredjedelar af Staten och en tredjedel af länet eller landstingsområdet;
börande härvid iakttagas, att, der inom landstingsområde finnes stad,
som icke hör till Landstinget, den på sådan stad belöpande bevillning
icke må i berörda afseenden tagas i beräkning.

Entreprenadbidrag, som efter den sålunda stadgade fördelningsgrunden
böra inom län eller landstingsområde erläggas, skola utgöras
medelst en särskild afgift, hvilken skall utgå i förhållande till den allmänna
bevillning enligt andra artikeln Bevillningsstadgan för fast egendom
eller för inkomst af kapital eller arbete, som af en hvar skattskyldig
till statsverket erlägges, dock att, så länge bevillningen för
jordbruksfastighet, utgår med lägre procent än bevillningen för annan
fastighet, omförmälda afgift skall utgöras med dubbelt större belopp
för bevillning af jordbruksfastighet, än för bevillning af annan fastighet,
frälseränta och hvarje annat beskattningsföremål.

§ 23.

Sedan utrönt blifvit, med livilka belopp Staten samt län eller landstingsområde
böra i entreprenadbidragens gäldande deltaga, har Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande att, med tillämpning af ofvan stadgade debiteringsgrund,
låta verkställa uträkning å det öretal, som för länet
eller landstingsområdet belöper på hvarje bevillningskrona enligt andra
artikeln Bevillningsstadgan, hvarefter afgiften genom Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes försorg skall af vederbörande i sammanhang med
kronoskatterna under benämning: bidrag till skjutsentreprenaderna, debiteras
och indrifvas samt i landtränteriet insättas inom den tid och
med det ansvar, som är för kronans uppbörd stadgadt.

Vidkommande åter den andel i omförmälda bidrag, som jemlik!,
ofvan stadgade grund bör af Staten gäldas, åligger Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att, när pröfning af Landstingets eller vederbörande
Stadsfullmägtiges beslut om entreprenadbidragen egt rum, ofördröjligen
derefter till Kongl. Maj:t insända förteckning öfver de ifrågavarande
särskilda skjutsanstalterna, tillika med uppgift å det för hvarje sådan
anstalt bestämda bidrag samt den deraf på Staten belöpande andel;
egande Kongl. Majts Befallningshafvande att, mot ersättning från Kongl.
Statskentoret, af under händer hafvande medel efter hvarje hälft års

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om slcjutsväsmdet.

utgång utanordna samt genom vederbörande Magistrat eller Kronofogde
till skjutsentreprenörerne utbetala hvad en hvar af dem i statsbidrag
tillkommer.

De från län eller landstingsområde utgående entreprenadbidrag
låter Kongl. Maj:ts Befallningshafvande efter hvarje hälft års utgång
på enhanda sätt till entreprenörerne utbetala af de härtill influtna medel;
börande för hvarje år eu af landtränteriet upprättad och af verifikationer
åtföljd redovisning öfver uppbörden af dessa medel inom den 1 April
nästföljande år af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillställas vederbörande
Landstings revisorer, som hafva att densamma efter föregången
granskning med sitt yttrande till näst derefter sammanträdande Landsting
aflemna.

§ 24.

Stad, som icke hör till Landsting, men har skjutsningen ordnad
medelst entreprenad emot rättighet för entreprenören att uppbära särskilt
bidrag, må jemväl ega att af statsmedel erhålla understöd med
hälften af entreprenadbidragets belopp; och länder i fråga om tid och
sätt för statsbidragets utbetalning till efterrättelse hvad här förut i
enahanda afseende finnes stadgadt.

§ 25.

I början af det år, under hvilket entreprenadkontrakten inom
länet tilländagå, skall det åligga Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att,
efter inhemtande af vederbörandes yttrande, huruvida erfarenheten må
hafva visat någon förändring af de stadgade entreprenadvilkoren i fråga
om hästarnes antal m. m. vara behöflig, förordna om auktioners hållande
för entreprenadernas förnyande; hvarefter vidare förfares i enlighet
med hvad ofvan blifvit föreskrifvet.

§ 26.

Uppstår behof af särskild skjutsanstalt vid hamnplats, jernväg sstation
eller kanalstation, eger Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att ordna sådan
anstalt derstädes på det sätt, att skjutsbestyret må, efter det entreprenadauktion
derå blifvit hållen, till den, som erbjuder sig att för minsta lega,
efter mil räknadt, befordra resande och för fullgörande af detta sitt

Bil. till Konul. Maj:ts Nåd. Prop. om slcjutsväsendet.

åtagande finnes vederhäftig och lämplig, för högst tre år öfverlemnas,
äfven om den betingade legal! öfverstiger den i afseende å skjutsentreprenad
för orten stadgade maximilega.

Förekommer åter behof af skjutsanstalt för befrämjande af samfärdseln
å nyanlagd eller omlagd väg, utan att sådan anstalt kunnat efter
godvilligt åtagande der inrättas, ege Kongl. Maj ds Befallningshafvande,
sedan anstaltens läge, äfvensom det antal hästar, åkdon m. rn., som entreprenör
bör tillhandahålla, samt tiderna för hästarnes inställande blifvit
bestämda, låta anställa entreprenadauktion för inhemtande af anbud å
skjutsningens öfvertagande emot uppbärande af den för orten faststälda
maximilega med eller utan bidrag. Erhålles anbud utan förbehåll om
bidrag samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande finner anbudet vara af
beskaffenhet att kunna godkännas, skall kontrakt med entreprenören
upprättas. År vid anbud fästadt förbehåll om bidrag, skall, derest anmärkning
emot anbudets antaglighet eljest icke förekommer, frågan om
bidraget öfverlemnas till vederbörande Landstings handläggning samt
med ärendet vidare förfaras på sätt rörande inrättande af skjutsentreprenad,
der förbehåll om entreprenadbidrag egt rum, genom denna stadga
blifvit i allmänhet förordnadt. Kan oaktadt sålunda vidtagna åtgärder
skjutsanstalt icke åstadkommas, ankommer det på Kongl. Maj ds Befallningshafvande
att om förhållandet hos Kongl. Majd göra anmälan
för den åtgärd, hvartill detsamma må finnas föranleda.

§ 27.

Vid skjutsanstalt, der skjutsning^! af entrepenör bestrides, skall
genom entreprenörens försorg eu bestyrkt afskrift af entreprenadkontraktet
alltid finnas i gästrummet anslagen; åliggande entreprenören att
ställa sig kontraktets bestämmelser till noggrann efterrättelse, äfvensom
att för öfrig! i tillämpliga delar iakttaga hvad denna stadga angående
gästgifvares, stationsföreståndares och skjutsandes skyldigheter innehåller.

§ 28.

Derest vid entreprenadauktion å skjutsningen vid gästgifveri å landet
denna varder af annan än gästgifvaren öfvertagen, men gästgifverihållningen
icke tillika på entreprenören öfverlåtes, vare gästgifvaren
fortfarande bibehållen vid rättigheten att till vägfarande utskänka maltdrycker.
Varder åter gästgifverihållningen i sammanhang med skjuts -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. om skjuts®äsendet.

ningen för den period, entreprenaden omfattar, på entreprenören öfverlåten
och till den af honom erbjudna lägenhet förflyttad, må gästgifvaren
under tiden icke utöfva ifrågavarande försäljningsrättighet, utan kommer
densamma att i förening med gästgifverihållningen för nämnda tid på
entreprenören öfvergå. Hvad sålunda stadgats i afseende på rättighet
för entrepenör att öfvertaga gästgifveri åtföljande rättighet till utskänkniug
af maltdrycker, galle äfven för det fall, att skjutsningen vid
skjutsstation å landet varder af annan än stationsföreståndaren på entreprenad
öfvertagen och stationen för entreprenadtiden till entreprenörens
bostad förflyttas. På särskild pröfning af Kongl. Maj ds Befallningshafvande
ankommer, huruvida, då skjutsningen vid gästgifveri å landet
blifvit af annan person än gästgifvaren öfvertagen samt, utan att gästgifverihållningen
dermed förenats, till den af entreprenören erbjudna
lägenhet förflyttad, rättighet till utskänkning af maltdrycker må
entreprenören medgifvas.

§ 29.

Skjuts utgöres i allmänhet från och till skjutsanstalt, dock skall
skjuts lemnas äfven för resa till annat ställe, så framt afståndet från
skjutsanstalten till sådant ställe icke är längre, än afståndet emellan
samma anstalt och det längst derifrån belägna ombytesställe, dit skjuts
från anstalten utgöres.

Jemväl skall en hvar ega att till ställe, der han har sitt hemvist
eller för tillfället sig uppehåller, från närbelägen skjutsanstalt erhålla
skjuts för resa till samma eller annan sådan anstalt, för så vidt den
skjutsande ej derigenom kommer att färdas längre väg, än som motsvarar
afståndet från skjut san stål ten till det längst derifrån belägna
ombytesställe, dit skjuts från anstalten utgöres; skolande den resande
derför erlägga särskild skjutslega efter vägens längd från skjutsanstalten
till hemtningsstället, der icke den resandes färd går tillbaka till samma
skjutsanstalt, i hvilket fall särskild lega för hemtningeu icke bör erläggas.

§ 30.

Skulle skjutskyldig, hvars hemman blifvit till skjutsning indeladt,
sjelf icke vilja eller kunna den hemmanet åliggande skjutskyldighet fullgöra,
ege han att med annan person för viss tid öfverenskomma om
skjutsskyldighetens utgörande; dock skall sådan öfverenskommelse, för

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. om slcjutsväsendet.

att såsom gällande anses, vara skriftligen upprättad samt af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande godkänd, för hvilket ändamål öfverenskommelsen
bör genom Kronofogden i orten hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anmälas, dervid Kronofogden jemväl har att angående antagligheten
af den träffade öfverenskommelsen sig yttra. Godkännes
överenskommelser), vare den skjutsande fri från utgörandet af den
honom åliggande skjutsskyldighet för den tid, öfverenskommelsen
omfattar.

§ 31.

Förmenar skjutsskyldig, som budas till utgörande af skjuts, att han
blifvit i orätt tur bildad, bör budningen ändock ovilkorligen hörsammas,
med öppen rätt för den skjutsskyldige, om han finner sig dertill befogad,
att förhållandet hos Kronolänsmannen i orten anmäla, hvilken
det åligger att derom anställa undersökning samt protokoll deröfver
till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insända, för den åtgärd, hvartill
förhållandet må föranleda. Uteblifver uppbudad eller betingad skjuts,
bör annan genom gästgifvarens eller stationsföreståndarens försorg ofördröjligen
anskaffas.

Der hållskjuts finnes inrättad, må gästgifvare eller stationsföreståndare
icke till skjutsning använda någon af sina hästar förr än samtliga
hållhästarne först utgått.

§ 32.

Häst, åkdon eller farkost, som för utgörande af skjuts inställes,
bör vara i för sådant ändamål fullt brukbart skick; skolande den skjutsande
i motsatt fall, äfvensom der uppbudad eller betingad skjuts ej i
behörig tid inställes, eller resande eljest genom den skjutsandes förvållande
uppehälles, eller affordras betalning utöfver hvad i faststäld lega
erläggas bör, vara underkastad bötesansvar och derjemte skyldig att
ersätta ej mindre den högre lega, hvartill annan skjuts i stället för
den i^teblifna måst betingas, utan äfven den skada, som genom uppehållet
den resande förorsakas.

§ 33.

Vid skjutsanstalt skall genom föreståndarens försorg och på hans
bekostnad finnas uppsatt eu tafla, med tydliga bokstäfver angifvande

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Pr ap. om skjutsväsendet. 15

namnet å skjutsanstalten samt dess egenskap af gästgifveri eller skjutsstation.

Har i följd af entreprenad skjutsanstalt på landet flyttats till ställe
med annat namn, skall å täflan utsättas så väl anstaltens namn, som
namnet å det ställe, dit den flyttats.

§ 34.

Då skjuts före den resandes ankomst beställes, bör, om afseende å
beställningen skall fästas, beställningssedel aflemnas, hvilken skall vara
undertecknad af den resande sjelf eller af annan person å hans vägnar
samt innehålla, jemte den resandes namn, titel eller yrke samt hemvist,
tydlig uppgift å det antal hästar eller farkoster, som påfordras, tid och
ort för skjutsen inställande samt namnet å det ställe, till hvilket skjutsen
skall utgöras.

§ 35.

Skjutsande vare skyldig att under fyra timmar från den för skjutsens
inställande bestämda tid afvakta resans anträdande; skolande den
skjutsande vara berättigad att för hvarje full timme, som af den sålunda
stadgade väntuingstiden förflyter efter det skjutsen å utsatt tid varit
att tillgå, i väntningspenningar erhålla femtio öre för hvarje häst

§ 36.

Utom den skjutsande må icke åka flere än en person efter eu häst
eller flere än tre personer efter två hästar, så framt ej annorlunda
emellan den resande och den skjutsande öfverenskommes. Der den
resande för eget åkdon begagnar tre hästar, må fem personer utom den
skjutsande på åkdonet färdas. Två barn under tolf år räknas lika med
en person. Vilja två resande åka tillsammans efter en häst, böra de
hafva en särskild häst med åkdon för deras gods och den skjutsande.
Likaledes må tre resande tillsammans begagna två egna enbetsåkdon.

Resande må icke på åkdon, som häri för resan nyttjar, medföra
gods till större tyngd än efter beräkning af två centner för hvarje häst,
som för åkdonet användes; dock att, der antalet resande, som på åkdonet
färdas, är mindre än här ofvan medgifves, för hvarje person,
hvarmed antalet understiger det sålunda bestämda, ytterligare två centner

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. om skjutsväsendet.

gods må medföras. På häst, som af den resande till ridt användes,
må ej läggas gods till större tyngd än fyratio skålpund.

§ 37.

För åkdon af nedannämnda beskaffenhet skola hästar till följande
antal begagnas nemligen:

För schäs, kärra, trilla eller dermed jemförligt åkdon med

eller utan sufflett ..................................................................... 1 häst;

för hel- eller halftäckt vagn med plats inuti för två personer
eller dermed jemförligt åkdon,................................. 2 hästar;

samt för större heltäckt vagn med plats inuti för fyra

personer, eller dermed jemförligt åkdon,........................... 3 hästar;

Då resande i anseende till vägens längd eller svårare beskaffenhet
från en till annan skjutsanstalt begagnat flere hästar än jemlikt ofvan
meddelade bestämmelser för fortskaffande af det medförda åkdonet erfordras,
vare han ej skyldig att vid ombyte af hästar ett större antal
fortfarande begagna.

§ 38.

Resande vare berättigad att, med iakttagande af stadgad körningstid,
sjelf eller genom medhafvande betjening köra det åkdon, han för resan
begagnar. När två eller tre hästar nyttjas, vare den resande icke skyldig
att medhafva flere än en skjutsande, hvilken skall hafva plats å. det
åkdon, han skjutsar, så framt icke särskilt åkdon för godset nyttjas i
hvilket fall den skjutsande må anvisas plats på detta åkdon; men är
antalet hästar större, må så många skjutsande medfölja, som erfordras
för hästarnes återhemtning.

Till skjutsare må ej minderårig användas, om ej den resande det
medgifver.

§ 39.

Dä resande gjord skjutsbeställning återkallar, skall, om återkallandet
sker senare än två timmar före den för skjutsens inställande
bestämda tid, den skjutsande vara berättigad att af den resande för
besvär och tidspillan erhålla ersättning med 50 öre för hvarje bestäld
häst. År betingad skjuts instäld vid den resandes hemvist eller
annat hemtningsställe, men skjutsen icke af den resande begagnas, ege
den skjutsande att för färden dit åtnjuta lega i förhållande till väg -

Bil. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. om skjutsväsendet. 17

längden deremellan och skjutsanstalten, från hvilken skjutsen utgått,
dock icke med mindre belopp än 50 öre för hvarje instäld häst.

§• 40.

Då den resande färdas ridande, ege den skjutsande att, utöfver
den för skjutsen belöpande lega, såsom godtgörelse för hästens återhämtande,
uppbära särskild ersättning, motsvarande hälften af hvad
för skjutsen erläggas bör.

§ 41.

Då skjuts begagnas intill en half mil, betalas såsom för en half
mil; men om skjutsen begagnas utöfver eu half mil, skall betalningen
beräknas efter den verkliga våglängden, dock att hvad som öfverskjuter
tiondedels mil räknas för en tiondedel.

§ 42.

Resande ege icke att fordra skyndsammare fortkomst än efter en
och en half timme på milen. År afståndet emellan två skjutsanstalter
ovanligt långt, eller är vägen af svårare beskaffenhet eller'' af backar i
högre grad besvärad, ankomme på Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att för sådant skjutshåll bestämma ställe, hvarest den skjutsande må
vara berättigad att låta hästen hvila högst en half timme. ’

Under färdandet må icke den skjutsande utöfver en fjerdedels
timme emot sitt begifvande uppehållas.

§ 43.

Varder resande till följd deraf, att honom lemnats oduglig häst
hindrad att med erhållen skjuts resan fortsätta, skall den skjutsande
vara honom behjelplig att genom beting anskaffa annan häst; och vare
c eu, som vid skjutsanstalten är ansvarig för skjutsningens behöriga
utgörande, skyldig att godtgöra all den kostnad och skada, som derigenom
den resande tillskyndas.

Färdas åter den resande på sådant sätt, att häst eller åkdon genon?
. ians e^er hans körsvens förvållande skadas, vare den resande
skyldig att härför utgifva ersättning, hvilken, der ej godvillig öfverenskommelse
träffas, skall af två genom gästgifvarens eller stationsföreBih.
till Riksd. Prot. 1878. 1 Sami. 1 A/d. 3

Bil. till Kongl. Maj:k Nåd. Prop. om slcjutsväsendet.

ståndarens försorg tillkallade ojäfvige gode män, efter anstäld undersökning,
uppskattas och bestämmas. Innan sålunda bestämd ersättning
af den resande erlagts eller säkerhet för beloppets erläggande blifvit
stäld, må skjuts till resans fortsättande honom icke lemnas; egande
den med gode männens beslut missnöjde att genom målets instämmande
till domstol rättelse deri söka.

§ 44.

Resande, som med skjuts ankommer till skjutsanstalt, ma icke
med samma skjuts vidare befordras, utan så är, att den resande vid
ankomsten icke genast kan erhålla annan skjuts eller den, al hvilken
skjutsen vid anstalten utgöras skall, samtycker dertill, att resan må
med samma skjuts fortsättas.

§ 45.

Det åligger den resande att, då gästgifvare, stationsföreståndare
eller entreprenör derom tillsäger, innan färden anträdes, erlägga,
jemte väntningspenningar, der sådana böra utgå, den för resan intill
det ställe, dit skjutsen skall utgöras, belöpande lega. Om resande
vid skjutsanstalt, derifrån färden anträdes, åtnjutit herberge eller föiplägning,
skall godtgörelse härför lemnas innan afresa får ske.

§ 46.

Resande åligger jemväl att, innan han lemnar skjutsanstalt, hvarest
skjuts tages, uti den dagbok, hvarom i § 50 vidare förmäles, anteckna
sitt namn, titel eller yrke; dagen då resan eger rum, den ort, hvarifrån
resan företages och den, till hvilken resan ställes, äfvensom det
antal hästar, som begagnas, allt i de för hvardera af dessa anteckningar
afsedda kolumner. _ .

Då betingad skjuts annorstädes än vid skjutsanstalt inställes, åligge
det anstaltens föreståndare att sålunda föreskrifna anteckningar verk ställa.

Anser resande sig befogad till anförande af klagomål i ett eller
annat hänseende öfver gästgifvares, stationsföreståndares ellei den
skjutsandes förhållande, teckne sådant tydligen uti dertill afsedd kolumn
i dagboken med uppgift å de skäl och bevis, som för bestyrkande
af klagomålets befogenhet må förefinnas, äfvensom sitt namn,

Bil. till Kowjl. Maj;ts Nåd. Prof. om thjutnäsendet.

titel eller yrke samt postadress. Sker annorlunda, må klagomålet utan
afseende lemnas. Resande, som antecknar obefogadt klagomål, äfventyrar
att gälda alla de besvär och kostnader, som deraf föranledas för
den, mot hvilken klagomålet riktats.

§ 47.

Resande, som med skjuts ankommer till stad, vare berättigad att,
der han så önskar, med skjutsen färdas till annat ställe inom staden
än dervarande skjuts anstalt, utan särskild ersättning derför. Kan ej
herberge å det upgifna stället erhållas, må den resande icke förvägras
att för sökande af herberge annorstädes skjutsen ytterligare begagna
emot särskild ersättning, beräknad efter femtio öre hästen för hvarje
full halftimme, som skjutsen för detta ändamål tages i anspråk.

§ 48.

Gästgifvare och stationsföreståndare åligge: att bemöta de resande
med höflighet samt sjelf och genom sine tjenare dem med beredvillighet
tillhandagå; att städse hålla gästrummet och de för resandes herbergerande
afsedda lägenheter i behörigt skick; att tillse, det ej mindre
de hästar, som för resandes fortskaffande inställas, äro till skjutsning
duglige, än äfven att de åkdon, farkoster och seltyg, som skola
af resande begagnas, äro i fullt brukbar! skick, samt att i motsatt
fall annan duglig skjuts anskaffa och förhållandet å landet hos vederbörande
Kronolänsman samt i stad hos Stadsfiskal till beifran anmäla;
att i dagboken genast anteckna tiden, då aflemnad beställningssedel
ankommit; att vidmakthålla ordning bland de skjutsande, under det de
vid skjutsanstalten sig uppehålla; samt att vaka deröfver, att resande
icke genom de skjutsandes förvållande uppehållas eller att resande för
skjutsen affordras betalning utöfver hvad i faststäld lega erläggas bör
eller att olägenhet eller förfång på annat sätt resande tillskyndas af
de skjutsande eller andre vid skjutsanstalten sig uppehållande personer.

Aflägsnar sig gästgifvare eller stationsföreståndare, bör han dessförinnan
foga anstalt derom, att hans åligganden vid skjutsanstalten af
annan lämplig person besörjas.

§ 49.

Gästgifvare och stationsföreståndare skola för de resandes betjenande
till sitt biträde hafva en pålitlig, ärlig och nykter hållkarl, der

Bil. till Ronyl. May.ts Nåd. Prof. om slyutsväsendet.

icke med afseende å de resandes ringare antal Kong!. Maj:ts Befallningshafvande
finner ett sådant biträde kunna undvaras. År hållkarlen
frånvarande eller finnes sådan icke anstäld, skall gästgifvaren eller
stationsföreståndaren sjelf eller genom annan dertill tjenlig person fullgöra
hållkarlens åliggande.

§ so.

För handhafvande af kontroll derå, att vid gästgifverihållningens
och skjutsningcns besörjande ordentligen tillgår, skall vid skjutsanstalt
finnas dagbok, som före hvarje månads början tillställes gästgifvaren
eller stationsföreståndaren, i stad genom Magistratens och på landet
genom vederbörande Kronolänsmans försorg.

Dagboken, som bör bestå af erforderligt antal blad, uppdelade i
särskilda kolumner för de anteckningar, som böra deruti införas, skall
å första sidan innehålla uppgift å de särskilda skjutsanstalter, till hvilka
skjuts från anstalten utgöres, våglängden till berörda ställen samt
den lega som bör erläggas för resa till hvartdera af dessa ställen, det
antal hästar och farkoster, som vid skjutsanstalten skall för de resande
tillh andahållas, äfvensom, der skjutsning^! af entreprenör besörjes, å
de tider, inom livilka skjuts efter tillsägelse skall inställas. Riktigheten
af sålunda meddelade uppgifter skall genom vederbörande polismyndighets
underskrift bestyrkas.

§ Öl Gästgifvare

och stationsföreståndare skola vårda dagboken, opåmint
densamma resande för behörig anteckning tillhandahålla, äfvensom
sjelfve deruti verkställa de anteckningar, som det åligger dem att
i dagboken införa. Skulle gästgifvare eller stationsföreståndare vägra
att för klagomåls antecknande dagbok tillhandahålla, ege den resande
att klagomålet i dagboken vid nästa skjutsanstalt införa eller ock hos
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skriftligen anmäla.

§ 52.

Inom åtta dagar efter utgången af hvarje månad skall dagboken
för den tilländagångna månaden af gästgifvaren eller stationsföreståndaren,
behörigen undertecknad, aflemnas i stad till Magistraten och å
landet till vederbörande Kronolänsman.

Bil. till £ongl. Maj:s Nåd. Prof. om skjutsväsendet.

Förekommer i dagbok klagomål, åligger, hvad angår skjutsanstalt
i stad, Magistraten och, hvad angår skjutsanstalt på landet, Kronolänsm
ann en i distriktet att ofördröjligen verkställa noggrann undersökning
rörande det öfverklagado förhållandet samt att derefter dagboken jemte
undersökningsprotokollet och vederbörandes förklaring till Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandei insända. De dagböcker, uti hvilka klagomål icke
finnes antecknadt, skola genast efter emottagandet af vederbörande
öfverlemnas för städerna till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och för
landet till kronofogdekontoret i orten.

§ 53.

Vid skjutsanstalt i stad skall Magistraten hafva tillsyn derå, att
gästgifvaren eller stationsföreståndaren behörigen fullgör de honom i
sådan egenskap åliggande skyldigheter. A landet skall Kronolänsmannen
minst en gång i hvarje månad besöka de inom hans tjenstgöringsdistrikt
varande skjutsanstalter. Vid dessa besök åligger det Kronolänsmannen
att med sorgfällighet undersöka, huruvida ordning och skick
äro. derstädes rådande samt gästgifvare eller stationsföreståndare behörigen
iakttager hvad pa honom ankommer att fullgöra; börande anteckning
derom i dagboken göras samt,'' om anmärkning förekommer,
som finnes påkalla anmälan hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, sådan
anmälan ofördröjligen aflåtas.

§ 54.

Visar gästgifvare eller stationsföreståndare gång efter annan försumlighet
vid sina skyldigheters fullgörande, eller förekomma å gästgifven
eller skjutsstation vid särskilda tillfällen oordningar af den art,
att gästgifvaren eller stationsföreståndaren icke kan anses fortfarande
ega de för befattningens utöfvande erforderliga egenskaper, vare han
utom. det bötesansvar, hvartill han i hvarje fall må hafva gjort sig
skyldig, underkastad påföljden att från befattningen skiljas; och må i
sådant fall densamma jemte dermed förenade förmåner till annan person
öfverlemnas. r

§ 55.

Hvad i denna stadga om Magistrat sägs gälle i Stockholm i tillämpliga
delar för Ofverståthållare-Embetet och i stad, der Magistrat
ej finnes, för den stadsstyrelse, som i stället tillsatt är.

Bil. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. om slcjutsväsendet.

§ 56.

Öfverträdelse af hvad gästgifvare eller skjutsstationsföreståndare,
så ock den, som i hans ställe sättes, entreprenör eller skjutsande enligt
denna stadga åligger att iakttaga straffes med böter från och med
fem till och med femtio kronor; egande i Stockholm ÖfverståthållareEmbetet
samt i öfriga städer och å landet Kongl. Majrts Befallningshafvande
dessa böter ådöma, dock att, der brott tillika blifvit begånget
eller fråga är om skade-ersättning, som ej ostridig är, målet i sin helhet
skall höra under domstols pröfning. Böter, som efter denna stadga
ådörnas, skola tillfalla kronan samt, der tillgång till deras gäldande
brister, förvandlas efter allmän strafflag.

§ 57.

Öfver Landstings i laga ordning fattade beslut, hvarigenom bidrag
till skjutsentreprenads åstadkommande blifvit beviljadt, äfvensom Kongl.
Majrts Befallningshafvandes godkännande af sådant beslut, må besvär
ej anföras. Ej heller må besvär anföras öfver beslut, hvarigenom Kongl.
Majrts Befallningshafvande af annat skäl, än att för högt entreprenadbidrag
fordrats, förklarat sig ej kunna gjordt entreprenadanbud godkänna.
Beträffande åter beslut, som Kongl. Majrts Befallningshafvande
i öfrigt meddelat, gäller i afseende å tid och sätt för ändrings sökande,
efter hvarje måls beskaffenhet, hvad särskildt stadgadt är.

§ 58.

Angående resandes befordran med skjuts från Stockholm lände
till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som derom nu finnas eller
framdeles kunna varda meddelade.

§ 59.

Om kungs- och kronoskjuts finnes särskildt stadgadt.

§ 60.

Denna stadga, af hvilken ett exemlar alltid bör finnas i gästrummet
anslaget, skall lända till efterrättelse från början af år 1879,
hvarefter och sedan skjutsentreprenader blifvit i öfverensstämmelse

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd Prop. om slcjutsväsendet.

dermed ordnade, all tillämpning af ej mindre 28 kapitlet ByggningaBalken,
än ock de i så väl Gästgifvareordningen af den 12 December
1734, med undantag af hvad § 7 innehåller angående borthuggande
af smärre buskar på ömse sidor om landsväg, som Kongl. Förklaringen
den 11 December 1766 gifna föreskrifter skall hvila, der ej sådan
tillämpning af de i §§ 3 och 18 omförmälde förhållanden än vidare påkallas;
blifvande alla öfriga tid efter annan meddelade föreskrifter,
som äro stridande emot de i denna stadga gifna bestämmelser, härmed
upph äfde.

Skulle vid någon skjutsanstalt i stad, som till Landsting hör, eller
å landet skjutsningen vara emot visst bidrag af entreprenör öfvertagen
för så lång tid, att densamma i följd deraf ej kan å ny entreprenad
upplåtas i sammanhang med det allmänna ordnande af skjutsentreprenaderna
inom länet, som i denna stadga föreskrifves, ege ej mindre
staden för den bevillning, som derifrån utgår, än äfven vederbörande
skjutslag för den å hemmanen i skjutslaget belöpande bevillning, att
under tiden intill den 1 November det år, men, der entreprenadperiodens
början med tillämpning af stadgandet i § 10 varder bestämd till
den 1 Januari, intill slutet af det år, då det om skjutsningen afslutade
entreprenadkontrakt upphör att vara gällande, tillgodonjuta befrielse
från deltagande i de bidrag, till skjutsentreprenaderna, som för det län
eller särskilda landstingsområde, inom hvilket skjutsanstalten är belägen,
under samma tid bör utgå.

Bil. till Kongl. Maj;ts Nåd. Prop. om skjutsväsendet.

Protokoll ''öfver Givil-ärende, hållet inför Tians Maj:t Konungen
i Stats-Bådet å Stockholms Slott den 16 Januari
1878.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Statsministern, Friherre De Ge er,

Hans Excellens, Herr Ministern för Utrikes ärendena, Björnstjerna,
Statsråden: Herr Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Lovén,

Friherre von Otter,

Forssell och
Rosensvärd.

Chefen för Civildepartementet, Statsrådet Thyselius, anhöll i underdånighet
att, efter skedd gemensam beredning med Hans Excellens
Herr Statsministern, Chefen för Justitiedepartementet, samt föregångne
öfverläggningar emellan Statsrådets ledamöter, få till slutlig nådig
pröfning anmäla komiterades för skjutsväsendets ordnande den 6 Mars
nästlidne år afgifna underdåniga betänkande och förslag, i hvad detsamma
afsåge förändrad reglering af gästgifveri-, håll- och reservskjutsen,
tillika med det öfver samma förslag utaf Kammarkollegium
efter det samtlige Kongl. Maj:ts Befallningshafvande blifvit hörde, afgifna
underdåniga utlåtande, äfvensom det från Högsta Domstolen inhemtade
underdåniga yttrande i anledning af ifrågasatt upphäfvande af
28 Kap. Byggninga-Balken, i sammanhang med utfärdande af ny Stadga
angående skjutsväsendet.

BIL till Piksd. Prål. ISIS. 1 Sami 1 Afd.

Bil. till Kongl. Majds Nåd. Prop. om skjutsväsendet.

Föredragande Departements-Chefen anförde härvid i underdånighet:
»Med anledning af särskilda vid Riksdagen av 1875 väckta förslag
om förändrad reglering af den jorden åliggande gästgifveri-, håll- och
reservskjutsskyldighet, har Riksdagen uti underdånig skrifvelse den 21
Maj nämnda år angifvit de grunder, hvilka Riksdagen ansåge böra vid
en förändrad reglering af skjutsväsendet vinna tillämpning, dervid
Riksdagen i främsta rummet såsom en hufvudregel framhållit, att den
resande borde för sitt fortskaffande erlägga verkliga värdet inom den
ort, der han färdades, af den tjenstbarhet, som den skjutsande genom
fortskaffande! honom lemnade. Vid tillämpningen af denna hufvudregel
kunde eller borde man emellertid ej öfverlemna utrönandet af
skjutsens värde, eller hvilket vore detsamma, bestämmandet för hvarje
särskild! fall af skjutslegans belopp, till en öfverenskommelse emellan
den resande och den, som skulle fortskaffa honom, utan måste ett annat
sätt härför utfinnas. I sådant afseende hade Riksdagen tänkt sig anställande
af entreprenadauktioner såsom den lättaste och enklaste utvägen,
dervid man dock tillika och för att vinna säkerhet, det någon
öfverdrift ej skulle kunna ega rum, kunde åt Landstinget eller åt dem,
som med den årliga markegångens sättande hade befattning, uppdraga
att för länet eller, der omständigheterna sådant föranledde, för särskilda
delar deraf, fastställa ett belopp, hvaröfver legan ej finge vid
entreprenadauktion stegras.

Med sålunda föreslagna sätt för skjutslegans bestämmande och
sedan de nya förhållanden, som antagligen med denna genomgripande
förändring af skjutsväsendet uppstode, vunnit tillräcklig stadga för att
tillåta nödiga beräkningar, skulle, enligt hvad Riksdagen antoge, entreprenörer,
de der vore villige att endast mot erhållande af den sålunda
bestämda ersättning ombestyra resandes fortkomst, icke uteblifva,
åtminstone ej i de orter, der skjutsen någorlunda jemn! anlitades och
förty beräkningarne kunde med större grad af visshet, göras, samt
alltså i framtiden samfärdselns upprätthållande medelst skjuts helt och
hållet ankomma på den enskilda företagsamheten, dertill äfven skulle i
ej ringa mån bidraga, om större lättnad, än som nu förefunnes, bereddes
i möjligheten af skjutsstationers förflyttning. Da emellertid för
don närmaste tiden efter förändringens genomförande, likasom äfven i
sådana landsändar, der begagnande af skjuts endast sällan förekomme,
jemväl för en längre tid derefter, den enskilda företagsamhetens uteslutande
användande för ändamålet ej syntes vara att i allmänhet påräkna,
komme följaktligen, på det ej ett alltför stort hinder i samfärdseln
skulle uppstå, understöd från Landstingets och Statens sida

Bil. till Kong/. Maj:ts Nåd. Prop. om skjutsväsendet.

att blifva af nöden, hvilket understöd Riksdagen ansåge böra i ett för
allt genom auktion till beloppet bestämmas och tillfalla extreprenören.

Vidkommande sättet för utgörande af den till entreprenörerne utgående
ersättning hade Riksdagen ansett det ej vara lämpligt att helt och
hållet lägga denna utgift'' på Statsverket, enär saken derigenom möjligen
skulle komma att på eu eller annan ort ej omfattas med det intresse,
hvari man skulle hafva att söka en motvigt emot ersättningsbeloppens
obilliga stegrande. Uti ett deltagande från länets eller dess
representation Landstingets sida i ersättningens utgifvande trodde Riksdagen
sig finna ett särdeles tjenligt medel att åstadkomma berörda för
saken nödvändiga intresse, hvarföre Riksdagen såsom en hufvudsaklig
bestämmelse framhållit, att ifrågavarande ersättning skulle, med halfva
beloppet af hvardera, af Landstinget och Staten utgöras, dervid efter
Riksdagens åsigt borde så tillgå, att Landstinget i första hand erlade
hela ersättningssumman, men sedermera af statsmedel undfinge godtgörelse
för hälften af hvad det sålunda utgifvit.

Hvad slutligen beträffade grunden för utdebitering af den skatt,
Landstinget möjligen kunde finna nödigt att för ändamålet upptaga,
ansåge Riksdagen, att, i enlighet med stadgandet i § 47 mom. 2 af
Nådiga Förordningen om landsting den 21 Mars 1862, fördelningen
borde ske i förhållande till den bevillning, som efter Art. II Bevillningsstadgan
utginge.

Under förklarande att, med tillämpning af sålunda antydda grunder,
den sedan många år städse återkommande frågan om skjutsväsendets
ordnande syntes kunna vinna en på rättvisa och billighet hvilande
lösning, samt med tillkännagifvande att Riksdagen till Eders Kongl.
Maj ds förfogande å Sjette hufvudtiteln ställ ett särskild! förslagsanslag
af tjugufem tusen kronor till förändrad reglering af skjutsväsendet,
anhöll Riksdagen det Eders Kongl. Maj:t måtte, så snart som möjligt,
vidtaga nödiga åtgärder till regleringens genomförande enligt ofvannämnda
grunder, i den män hinder derför icke mötte uti redan ingångna
entreprenadkontrakt.

Sedan Eders Kongl. Maj:t i anledning af Riksdagens berörda, den
11 Juni 1875 i underdånighet anmälda skrifvelse inhemta! underdåniga
utlåtanden från såväl Kongl. Maj ds Befallningshafvande i länen som de
särskilda Landstingen, samt Länsstyrelserna derjemte inkommit med
infordrade uppgifter i ämnet, lät Eders Kongl. Maj:t under den 3 Mars
1876 detta ärende Sig ånyo föredragas, dervid, jemte det jag redogjorde
för innehållet af berörde utlåtanden, jag fastade Eders Kongl.
Majts nådiga uppmärksamhet derpå, hurusom den utaf Riksdagen för

Bil. till Kong!. Majds Nåd. Prof. om sljutsväsendet.

skjutsinrättningens omdaning angifna grund, enligt hvilken jordegarne
skulle för framtiden befrias från uteslutande omsorgen och kostnaden
derför, vore från . den anordning, som under sekler varit i Sverige
följd, så skiljaktig och för en blifvande tillämpning loge i anspråk så
stor omsigt och den kännedom af de i särskilda delar af landet för
handen varande förhållanden, att, hur riktig i sig sjelf densamma än
månde vara, det likväl för den slutliga behandlingen af detta ärende
och så framt öfvergången till ett alldeles nytt system icke skulle framkalla
många och stora, säkerligen icke för det då närvarande allmänt
eller fullständigt insedda och beaktade svårigheter och öfverdrifna
kostnader, samt flerestädes på samfärdseln hafva en hämmande inverkan,
syntes oundgängligt föranstalta om ett förberedande samarbete af
personer, kallade från särskilda landsdelar och med frågan förut förtrogne.
De utlåtanden Länsstyrelserna och Landstingen afgifvit ådagalade
äfven att såväl emellan dessa inbördes, som mellan åtskilliga af
dessa och Riksdagen i flere delar förefunnes betydande meningsskiljaktigheter,
Indika hade behof af ytterligare tillfälle att komma till ett
ömsesidigt utbyte, innan det kunde vara att hoppas, att i detta ytterst
grannlaga och länge omtvistade ärende ett resultat kunde uppnås, af
beskaffenhet att tillvinna sig ett allmännare godkännande, hvarföre ock
då i nu gällande, tid efter annan utfärdade, författningar rörande skjutsväsendet
ännu cjvarstode åtskilliga föreskrifter, Indika vore till hinder
för entreprenaders tillvägabringande på billiga vilkor och dessa författningar
icke heller i öfrigt blifvit bragte till full öfverensstämmelse med
nuvarande tids anspråk på ändamålsenliga kommunikationsanstalter,
utan i flere hänseenden buro prägeln af den aflägsna tid, då de tillkommit,
behofvet kräfde att, i sammanhang med och såsom ett oeftergifligt
vilkor för införandet och framgången af det föreslagna förändrade
sättet för skjutsbestyrets ombesörjande, de ämnet rörande författningar
i hela deras vidd gjordes till föremål för en genomförd
granskning och utbyttes mot nya, mera tjenliga föreskrifter.

På grund af hvad sålunda af mig anfördes, deruti Statsrådets öfrige
ledamöter jemväl instämde, beslöt Eders Kongl. Maj:t nedsättande
af en komité, hvilken, med antagande af den utgångspunkt för sitt
arbete, att skjutsningsbestyret vid gästgifverierna borde ställas på entreprenad
och att der sådan ej kunde tillvägabringas med mindre än
att, utöfver bestämd skälig skjutslega, särskild afgift till entreprenören
erlades, denna afgift borde till en del gäldas af staten och återstoden
drabba icke allenast den nu skjutsskyldiga jorden, utan äfven andra
beskattningsföremål, hade att, efter öfvervägande så väl af hvad Riks -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om shjutsväsendet.

dagens skrifvelse och de i anledning deraf afgifna utlåtanden innehölle,
som ock,af alla i öfrigt förekommande omständigheter och förhållanden
utarbeta och till Eders Kongl. Maj:t inkomma med betänkande
och förslag till författning rörande skjutsväsendets ordnande i
riket; hvilken komité sammanträdde den 20 i ofvannämnde månad.

Med bifall till derom sedermera af komiterade gjorda framställningar
har Eders Kongl. Magt dels, enär, jemlikt de af Riksdagen antagna
grunderna för eu förändrad reglering af skjutsväsendet, skjutsens
ställande på entreprenad utgjorde en hufvudregel, samt, för bedömande
i hvad män detta sätt för skjutsbestyrets ordnande kunde med bibehållande
af den nu gällande entreprenadlegan af en krona sextio öre
milen för hvarje häst, vinna allmännare tillämpning, utan att särskilda
tillskott derutöfver erfordrades, det syntes angeläget att, öfverallt der
så icke redan skett, försök anstäldes för skjutsens upplåtande på entreprenad
emot uppbärande af nämnda lega, under den 12 April 1876
förordnat att, vid alla de gästgifverier, der skjutsningen icke funnes
ställd på entreprenad, men entreprenadauktioner med beräkning af den
förhöjda legan icke redan hållits, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
skulle ofördröjligen derom gå i författning med noggrant iakttagande
af föreskrifter!!© i Kongl. Cirkulärbrefvet den 11 December 1857 samt
att, i ändamål att underlätta entreprenads inrättande, entreprenadvilkoren
bestämdes så lindriga som, med fästadt afseende å den större
eller mindre trafik, som vid hvarje station egde rum, möjligt vore,
dels ock, då enligt den af Riksdagen uttalade åsigt, skjutsiegans belopp
borde i hufvudsaklig mån blifva beroende af det högre eller
lägre värde, hvartill skjutsprestationen i orten kunde uppskattas, samt
det vore af vigt att vinna kännedom om de belopp, som ansåges utgöra
skjutsens verkliga värde inom de särskilda länen eller delar deraf,
äfvensom huruvida och i hvad män skjutslega!! kunde anses böra för
visst län eller delar deraf sättas lägre än berörda belopp, genom Cirkulär
den 2 Juni samma ar anbefallt Kongl. Mapis Befallningshafvande
att, efter vederbörande Landstings hörande, afgifva yttrande i fråga
om de belopp, som kunde anses utgöra skjutsens verkliga värde samt
om och i hvad mån skjutslega!! kunde anses böra sättas lägre än berörde
belopp pa det att samfärdseln icke matte ©skäligen försvåras
eller andra afsevärda olägenheter föranledas.

De yttranden, som till följd af Eders Kongl. Maj:ts sålunda meddelade
föreskrifter blifvit afgifne, hafva öfverlemnats till komiterade,
för att vid ärendets handläggning tagas i öfvervägande)).

Ofvergående derefter till en framställning af hufvudsakliga inne -

6 Bil. till Kornjl. Majds Nåd. Prof. om skjutsväsendet.

hållet af komiterades betänkande och förslag, anförde Departementschefen
vidare:

»Beträffande den af Riksdagen såsom en hufvudregel framställda
grundsats, att den resande borde för sitt fortskaffande erlägga verkliga
värdet inom den ort, der han färdas, af den tjenstbarhet, som den
skjutsande genom fortskaffande! honom lemnar, hafva komiterade yttrat,
att de emot denna hufvudregel, betraktad såsom en allmän grundsats,
icke funnit något att erinra samt att det i sj elfva verket torde hafva
varit förhållandet, att skjutslega^ belopp från början bestämts med
beräkning, att den skjutsande skulle för den lemnade prestationen erhålla
fullt motsvarande godtgörelse. Men, ehuru komiterade sålunda
erkände giltigheten i och för sig af berörda hufvudregel, hade de likväl
ansett densamma icke kunna vinna on ovilkorlig tillämpning. Vid
den alltmer ökade beröring emellan landets olika delar, som af en
stigande kultur och utvidgad näringsverksamhet betingades och framkallades,
vore det utan tvifvel åt synnerlig vigt, att samfärdseln kunde
utan större hinder och svårigheter vidmakthallas och i samma man,
som lättade kommunikationer vore ett oeftergiflig! vilkor likasom den
kraftigaste häfstången för höjandet åt näringsverksamheten, i samma
mån måste det också utgöra ett bland de angelägnaste föremålen för
statens omsorger att underlätta och befrämja en, sa vidt möjligt, beqväm
och obehindrad samfärdsel. Komiterade ansåge derföre det allmännas
intresse fordra, att skjutslega!! icke finge uppstegras till ett
belopp, som verkade hämmande på denna samfärdsel, livilket otvifvelaktigt
skulle blifva förhållandet om skjutslega!! bestämdes så hög,
att den allestädes komme att motsvara fulla värdet af den tjenstbarhet,
som den skjutsande genom fortskaffande! lemnade, hvarjemte äfven
svårigheter mötte att finna rätta värdet för berörde tjenstbarhet,
hvilket värde, såsom väsentligen beroende af vexlingarne inom näringslifvet,
vore underkastadt icke obetydliga förändringar. Dessutom ansåge
komiterade med skäl kunna befaras att å de orter, der skjutsens
verkliga värde uppginge till högre belopp, antingen icke någon person
skulle finnas benägen att åtaga sig skjutsningens bestridande medelst
entreprenad, af farhåga att den resande, med förbigående af
skjutsanstalten, sökte bereda sig fortkomst genom beting mot lägre
betalning, åtminstone under de tider af aret, då dragarne icke af joidbrukets
skötsel toges i anspråk samt väglaget vore gynsammare och
skjutsen följaktligen kunde med större lätthet verkställas, eller ock att,
der någon funnes villig att öfvertaga skjutsa ingen, de entreprenad!;»!-

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om skjutsväsendet.

drag, som till beredande af skydd mot möjliga förluster på rörelsen
betingades, komme att uppstegras till mycket boga belopp.

På grund häraf och med hänsigt jemväl dertill att en hög skjutslega
skulle medföra väsentligen ökade utgifter för såväl den enskilde
som statsverket vid alla de mångfaldiga tillfällen, då ersättningar för
resor i tjensteärenden skola utgöras, hafva komiterade ansett det icke
vara lämpligt eller ens med statens eget intresse förenligt, att skjutslegan
bestämdes att allestädes utgöras med belopp, som fullt motsvarar
det värde, hvartill ifrågavarande tjenstbarhet må kunna inom de
särskilda orterna uppskattas.

Vidkommande derefter frågan af hvilken och på hvad sätt skjutslegan
borde bestämmas, hafva komiterade, i öfverensstämmelse med
den af Riksdagen uttalade åsigt, ansett att, på sätt redan nu egde rum,
på förhand borde finnas stadgadt ett maximibelopp, utöfver hvilket vid
auktion för skjutsningens upplåtande på entreprenad legan icke finge
stegras, äfvensom att, i olikhet med hvad nu vore förhållandet, detta
maximum af entreprenadlega må, med hänsigt till skiljaktiga lokala
förhållanden inom de särskilda delarne af riket, kunna bestämmas till
olika belopp ej blott inom olika län, utan jemväl inom olika delar af
samma län.

I fråga åter om det af Riksdagen framstälda förslag, att åt Landstingen
eller markegångsdeputerade öfverlemna bestämmandet af legans
maximibelopp, hafva komiterade ansett det af flera skäl vara önskvärd!,
att skjutslega!! inom de särskilda delarne af riket, såvidt lämpligen ske
kunde, faststäldes att utgå med något så när lika belopp; men då,
derest rättigheten att fastställa detta maximibelopp skulle tillkomma
Landstingen eller markegångsdeputerade, med sannolikhet kunde emotses,
att berörda belopp komme att blifva mycket omvexlande, hvaremot,
om fastställandet af legans maximibelopp, i öfverensstämmelse
med hvad hittils egt rum och med tillämpning af den i lagstiftningen
antagna allmänna grundsats, att frågor om nya eller förändrade
afgifter å den allmänna rörelsen skola underställas Eders Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning, komme att Eders Kongl. Maj:t förbehållas,
den väsentliga fördel äfven skulle vinnas, att i följd af den allmänna
öfverblick öfver förhållandena inom landets alla delar, som hos Regeringen
förefunnes, men Landstingen, hvart för sig, icke kunde ega,
bestämmandet af skjutslegans maximibelopp för de särskilda orterna
kunde mera lämpas efter förhållandena i allmänhet och detta belopp
sålunda blifva hufvudsakligen lika inom alla de orter, der de lokala
förhållandena icke påkallade någon olikhet härutinnan, hafva komiterade,

8 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om shjutsväsendet.

med afseende fästadt jemväl å det af komiterade, i fråga om statens
och länens deltagande i åtgörande af entreprenadbidragen framstälda
förslag, att staten skulle under vissa förhållanden i dessa bidrag deltaga
med en högre andel än länen, hvarmed närmast öfverensstämde,
att stadgandet af maximibeloppet för den betalning, som för skjut-sningen
borde af den resande erläggas, äfven borde tillhöra Regeringsmakten,
funnit fastställandet af entreprenadlegans maximibelopp inom
hvarje län böra ankomma på Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning,
dock att, till ledning vid beslutets fattande, förslag och utlåtande af
Landstingen och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förut borde afgifva
s.

Vidkommande härefter Riksdagens antagande, att i följd af det
utaf densgmma föreslagna sätt för skjutslegans bestämmande samfärdselns
upprätthållande medelst skjuts skulle i framtiden helt och hållet
ankomma på den enskilda företagsamheten, hafva komiterade fästatuppmärksamheten
derpå, att den inom vårt land vunna erfarenhet
ådagalagt, att de tid efter annan vidtagna förhöjningar i skjutslegan
icke i allmänhet bidragit till framkallande af en lifligare täflan i fråga
om skjutsentreprenaders öfvertagande, hvadan komiterade betviflade ätten
mot skjutsens verkliga värde fullt svarande eller i närmaste enlighet
dermed bestämd lega skulle mera än hittils, åtminstone icke i den
närmaste framtiden, förmå att inleda den enskilda företagsamheten på
den utväg till förvärf, som de vägfarandes befordring medelst skjuts
erbjöde. Deremot hafva komiterade antagit att på de orter, der ett
väsentligare missförhållande egde rum emellan skjutsens verkliga värde
och den nu gällande skjutslegan eu förhöjning af nämnda lega till
skäligt belopp skulle verka till minskning i anspråken på entreprenadbidrag
och såmedelst eu nedsättning i de nuvarande höga beloppen af
dessa bidrag vinnas.

I öfverensstämmelse med den af Riksdagen uttalade åsigt hafva
komiterade vidare ansett det kunna med skäl antagas, att beredandet
af större lättnad i skjutsstationers flyttning skulle i ej ringa mån bidraga
till framkallande af en ökad benägenhet att göra bestyret med
de resandes fortskaffande till föremål för den enskilda företagsamheten.
Orsaken dertill att, enligt hvad de komiterade tillhandakomna uppgifter
ådagalade, begagnandet af den genom nådiga cirkuläret den 24 Januari
1865 medgifna rättigheten att för entreprenadtiden flytta skjutsstationer
icke vunnit någon allmännare tillämpning, vore nemligen enligt komiterades
tanke att söka deri, att sådan förflyttning icke fått ske, utan
att äfven resandes herbergerande och förplägning kunnat å de nya

Bil. till Koncjl. Maj:ts Nåd. Prop. om slcjutsväsendet.

stationerna behörigen tillgodoses och till undanrödjande af detta hinder
ansågo komiterade någon anordning böra vidtagas, hvarigenom vid
skjutsningens upplåtande på entreprenad denna måtte kunna till annat
ställe förläggas, utan att förbindelse att besörja gästgifverihållningen
dermed ovilkorligen skulle entreprenören tillkomma. I sådant afseende
hade komiterade förestält sig att det skulle vara ändamålsenligt att
indela gästgifverierna å landet uti två särskilda kategorier eller klasser,
af hvilka den ena skulle utgöras af fullständiga gästgifverier, förlagda
på lämpliga afstånd från hvaranda med skyldighet både att tillhandahålla
hästar för de resandes fortkomst samt att herbergera och förpläga
resande, hvaremot den andra klassens gästgifverier icke skulle
ega någon skyldighet att emottaga och förpläga resande, utan allenast
besörja skjutsning och således vara blott skjutsstationer eller ombytesställen.
Genom att sålunda vid allenast ett mindre antal gästgifverier
inom hvarje län bibehålla den alla nu åliggande skyldigheten att herbergera
och förpläga resande, hvilken skyldighet i allmänhet syntes
böra qvarstå endast vid sådana gästgifvaregårdar, som vore belägna
utmed de mera befarna vägarne eller vid de egentliga hufvudvägarne
för rörelsen, skulle icke oväsentliga fördelar vinnas, sä väl för gästgifvarne,
hvilka då kunde af gästgifverihållningen påräkna en mera
säker inkomst, som äfven för de resande, hvilkas anspråk på mera
tillfredsställande anordningar för deras herbergerande och förplägning,
än som nu i allmänhet vid gästgifvaregårdarne förefunnes, då kunde
bättre tillgodoses. Vidare skulle genom skjutningens förflyttande till
annan gård eller lägenhet för den tid, entreprenaden omfattade, den
fördel vinnas, att fältet för täflan vidgades i alla de fall, då fråga vore
om upplåtande af skjutsning^! vid sådana gästgifverier, hvilka icke
vore med gästgifverihållning förenade, der den täflande således icke
behöfde vara försedd med andra lägenheter, än som för sjelfva skjutsningen
kunde erfordras.

En reglering af de nu å landet varande gästgifverierna borde derföre
vidtagas, dervid ej mindre de gästgifverier, hvarest skjutsning
endast i ringa mån förekomme och hvilka icke af särskilda orsaker,
såsom t. ex. för fortskaffande af embets- och tjensteman, när de i
tjensteärenden färdas, må finnas vara behöfliga, än äfven sådana, hvilka
vore på kortare afstånd från hvarandra belägna, borde indragas, samt
af de återstående bestämmas hvilka skulle såsom gästgifverier bibehållas
med skyldighet att, jemte utgörande af skjuts, lemna resande
herberge och förplägning, äfvensom hvilka skulle vara skjutsstationer
Blh. till Rikscl. Prut. 1878. 1 Kund. 1 Af<J. 2

Bil. till Kong!. May.ts Nåd. Prof. om skjntsvmendet.

med skyldighet att endast tillhandahålla skjuts för resandes fortskaffande,
men utan åliggande att besörja deras herbergerande och förplägning.
Efter verkställande af denna reglering och sedan för hvarje
gästgifveri och skjutsstation af Kong], Maj:ts Befallningshafvande bestämts
antalet af de hästar, som för hvarje dygn skulle af entreprenören
tillhandahållas, de olika tider, inom hvilka, efter anfordran, detta
antal borde för skjutsens utgörande vid gästgifveriet eller stationen
inställas, antalet och beskaffenheten af de åkdon samt, der båtskjuts
egde rum, de farkoster, med hvilka entreprenören borde vara försedd,
skulle auktioner för skjutsens upplåtande på entreprenad efter behörigt
kungörande anställas, med iakttagande att auktionerna, så vidt ske
kunde, förrättades samtidigt för två eller flera angränsande gästgifveri
eller stationer, vid hvilka auktioner det skulle stå vederbörande
öppet att afgifva anbud å öfvertagande e j mindre af skjutsningen, med
rättighet att antingen ombesörja densamma från gästgifveriet eller
stationen, eller ock att anmäla annan lämpligt belägen gård eller lägenhet
till station för skjutsens tillhandahållande, än äfven, då fråga vore
om upplåtande af skjutsningen vid gästgifveri, af den dermed förenade
gästgifverihållning.

Vidkommande derefter den med frågan om beredande af större
lättnad i afseende på skjutsstationernas förflyttning sammanhängande
frågan om rättigheten för gästgifvare att, när antingen skjutsningen
ensamt eller ock både skjutsningen och gästgifverihållningen på grund
af ingånget entreprenadaftal till annat ställe förflyttas, under tiden fortfarande
bibehålla de med gästgifveriet förenade förmåner, hafva komitcrade,
med hänsigt till det i nådiga brefvet den 24 Januari 1865 förekommande
stadgande och af i öfrigt anförda orsaker ansett de med
de nu varande gästgifverierna förenade förmåner böra fortfarande få
af dessas egare eller innehafvare tillgodonjutas äfven i det fall, att,
vid anstäld entreprenadauktion å den gästgifveriet åliggande skjutsning,
annan person skulle komma att öfvertaga antingen både skjutsningen
och gästgifverihållningen, eller endast den förra, dock under förbindelse
för bemäldo egare eller innehafvare att, i händelse vid entreprenadtidens
slut förnyadt entreprenadaftal icke skulle kunna för den följande
perioden åvägabringas, åter öfvertaga de gästgifveriet i berörda hänseende
åliggande skyldigheter, på sätt före den tillfälliga flyttningen
egt rum. Men om äfven med skäl kunde antagas, att genom beredande
af större lättnad i möjligheten af skjutsstationers förflyttning
entreprenaders inrättande skulle i ökad mån befrämjas, lemnade dock,
enligt komiterades tanke, erfarenheten icke rum för den förhoppning,

Bil. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. om, shjutsväsendet.

;itt, åtminstone ännu på eu längre tid och innan befolkningen i flera
delar af landet vunnit betydligare tillväxt, entreprenader för personbefordringens
besörjande skulle i någon större utsträckning kunna
åvagabringas, utan att bidrag för kostnadernas betäckande dervid af
entreprenörerne betingades, hvadan komiterade i likhet med Riksdagen,
ansett, att för entreprenaders allmännare åstadkommande särskilda
tillskott fortfarande blifva erforderliga.

I afseende på sättet för bestämmande af dessa tillskotts belopp
hafva komiterade förmält sig dela den af Riksdagen uttalade åsigt, att
den ersättning, som tillkomme entreprenören, skulle i sammanhang med
entreprenadauktionen utrönas och att således i de fall, der vid hållen
auktion entreprenad icke kunde åstadkommas ensamt mot rättighet,
att al de resande uppbära den för distriktet bestämda maximilega,
utan bidrag derutöfver fordrades för entreprenadens befrämjande, beloppet
af detta bidrag skulle vid auktionstillfället uppgifvas, beräknadt
i ett lör allt för hvarje år af den tid entreprenaden omfattade.

Med afseende å den för komiterades arbete bestämda utgångspunkt,
att, der entreprenader ej kunde till vägabringas med mindre än
att särskild afgift till entreprenören erlades, denna afgift borde till en
del af staten gäldas, men återstoden drabba såväl den nu skjutssk}ddiga
jorden, som andra beskattningsföremål, hafva komiterade grundat
sitt nu framlagda förslag i ämnet derpå att bidragen till skjutsentreprenaderna,
der sådana bidrag för ändamålets vinnande kunna erfordras,
skola af staten och länen gemensamt utgöras. Fördenskull hafva
komiterade ansett böra åt länen inrymmas ett väsentligare inflytande
på bestämmande af de bidrag, som för skjutsentreprenaders åstadkommande
varda nödvändiga och pröfvas böra entreprenörerne tillgodokomma;
och då, för att åt länen bereda ett så beskaffadt inflytande,
lämpligare utväg icke förefunnes, än att åt Landstingen, såsom representationer
jör länen, öfverlemna bevakandet af länens rätt och fördel
i detta hänseende, hafva komiterade ansett Landstingen böra sättas i
tillfälle att, hvart för sitt område, yttra sig öfver de anbud, som under
förbehåll om entreprenadbidrag vid auktionerna afgifvas, med rättighet
för Landstingen att besluta, huruvida de betingade bidragen må beviljas
eller icke.

Vidkommande frågan, huruvida skjul sentreprenad i städerna, då
bidrag för densammas öfvertagande fordras, äfven borde blifva föremål
för Landstingens ompröfning, hade komiterade tagit under öfvervägande,
om icke'' lämpligast vore att åt städerna sjelfva öfverlemnades
ordnandet af denna angelägenhet, utan att Landstinget dermed skulle

Bil. till Kong!. Majds Nåd. Prof. om shjutsväsendet.

taga någon befattning, så att städerna hvar för sig komme att besluta
om och vidkännas de bidrag, hvilka för ändamålet kunde erfordras;
men då regleringen af skjutsväsendet i riket ansetts böra ske under
medverkan af Landstingen, dä Landstingen vore sammansatta af ombud
från både städerna och landet, i följd hvaraf städernas representanter
inom Landstingen alltid skulle komma att deltaga i pröfning
och beslut rörande beviljande af bidrag till skjutsentreprenaderna på
landet; och då härtill komme, att ett icke obetydligt antal bland städerna
hade skjutsningen ordnad med understöd af landet, så att i fråga
om skjutsväsendet en gemensamhet emellan städerna och landet redan
förefunnes inom flera af rikets län, hafva komiterade ansett ett särskiljande
i detta afseende icke böra ega rum, utan både städerna och
landet inom hvarje särskildt landstingsområde böra i fråga om bestämmande
af bidrag till skjutsentreprenaderna derstädes och utgörande
af de härtill erforderliga afgifter såsom en gemensamhet betraktas,
samt Landstingen följaktligen ega att jemväl taga under ompröfning
de entreprenadanbud, som afse skjutsningen i de till Landstinget höhörande
städer, så framt bidrag dervid blifvit af entreprenörerne betingade.

Hvad deremot anginge de städer, hvilka redan nu icke tillhörde
Landsting eller framdeles, efter det befolkningen uppnått stadgadt antal,
komme att Landsting frånskiljas, hafva komiterade ansett bestämmandet
af entreprenadbidragen inom sådana städer icke böra komma under
Landstings pröfning samt följaktligen sådana »städer icke heller böra
deltaga i de afgifter, hvilka till entreprenaderna inom länet skola från
detsamma utgöras. Ordnandet af skjutsväsendet inom dessa städer
skulle alltså blifva städernas egen angelägenhet, dock att, då skjutsningen
derstädes ordnats genom entreprenad, staten borde äfven här
deltaga i utgörandet af bidragen till entreprenaden, då sådan derförutan
icke kunnat åstadkommas.

I ändamål att sätta Landstingen i tillfälle att utöfva den pröfning
af entreprenadanbuden, som i ofvanberörda afseende ansetts böra dem
tillkomma, skulle protokollen vid de auktioner, der entreprenadanbud
afgifvits med anspråk på bidrag samt anmärkning emot anbudens godkännande
i öfrigt icke förekommit, af Kong!. Maj:ts Befallningshafvande
till vederbörande Landsting öfverlemnas. Vidare skulle, om vid den
hos Landstinget skeende pröfning af berörda anbud, ett eller flera befunnes
vara för höga och på grund deraf ansåges böra förkastas, det
åligga Landstinget att, i sammanhang med beslut om anbuds förkastande,
taga under öfvervägande, huruvida för åvägabringande af entre -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om skjutsväsendet.

prenad äfven vid den skjutsanstalt, i afseende å hvilken anbudet förkastats,
bidrag skäligen borde dertill anvisas samt, i händelse sådant
ansåges böra medgifvas, bestämma beloppet deraf. På enahanda sätt
skulle, i fråga om upplåtande af skjutsningen i stad, som icke tillhörde
Landsting, auktionsprotokoll, så framt vid anbud om entreprenadens
öfvertagande fästats vilkor om bidrag och emot anbudets antaglighet
för öfrigt anmärkning icke förekommit, öfverlemnas till vederbörande
Stadsfullmäktige för pröfning huruvida det äskade bidraget må beviljas.
Efter hos vederbörande verkstäld pröfning af de understälda entreprenadanbuden
skulle besluten genast efter det de blifvit justerade hos
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anmälas.

Som emellertid entreprenadbidragen enligt komiterades förslag
icke skulle komma att ensamt af länen utgöras, utan staten jemväl
skulle deltaga i gäldandet af dessa bidrag, samt, med afseende härå,
de af Landsting och Stadsfullmäktige i ämnet fattade beslut, hvarigenom
entreprenadbidrag beviljats, syntes böra för att vinna bindande
kraft, jemväl af offentlig myndighet å statens vägnar godkännas, hafva
komiterade funnit sig höra föreslå att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
såsom vårdare af både statens rätt och länets allmänna angelägenheter,
måtte tillkomma att ingå i pröfning af de anmälda besluten, dock utan
rätt att i desamma vidtaga någon ändring, utan borde besluten antingen
oförändrade godkännas eller ock ogillas, på sätt i afseende å landstingsbeslut
i allmänhet finnes stadgadt.

Enär likväl med all sannolikhet kunde emotses, att, åtminstone i
början af den nya regleringens tillämpning, ett eller annat med förbehåll
om entreprenadbidrag afgifvet anbud skulle komma att såsom
oantagligt förkastas, äfvensom att det måhända icke skulle lyckas att
åstadkomma entreprenad emot de lägre bidrag, som för sådant ändamål
kunde blifva af vederbörande Landsting och Stadsfullmäktige beviljade,
hafva komiterade tagit under öfvervägande huru för sådana
fall, äfvensom när afgifvet entreprenadanbud af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ansetts icke kunna godkännas, borde förhållas; dervid
komiterade, som funnit sig sakna anledning att för dylika fall föreslå
vidtagandet af särskilda åtgärder, ansett annan utväg icke förefinnas,
än att tillsvidare och intill dess entreprenad kunde varda åstadkommen,
skjutsningen uppehölles af stad eller skjutslag å landet enligt den indelning,
som redan egde rum eller kunde i laga ordning varda beslutad.
Vissheten derom att icke allenast utgörandet af denna skyldighet
skulle kunna för sådant fall utkräfvas, utan äfven att staden eller
skjutslaget ändock komme att deltaga i erläggandet af de afgifter, som

Bil. till Kongl. Maj:ls Nåd. Prof. om skjutsväsendet.

för entreprenadbidragens gäldande borde från länet utgöras, skulle
nemligen i komiterades tanke för de skjuts skyldige innebära en kraftig
maning att söka på antagliga vilkor ordna entreprenader samt åstadkomma
en verksam motvigt mot öfverdrifna anspråk.

I händelse åter att icke något entreprenadanbud erhölles eller att
något skjutslag, i anseende till skjutsningens mindre tryckande beskaffenhet,
skulle föredraga att tills vidare bibehålla skjutsningsbestyrot,
hafva komiterade ansett det icke vara af något allmänt intresse påkalladt
att i sådant fall söka med uppoffring af allmänna medel hafva
hindren för inrättande af entreprenad, likasom det svårligen kunde
eller ens borde förhindras att i många fall skjutsentreprenader till
större eller mindre del grundades på frivilliga aftal med närboende
jordbrukare om deltagande i skjutsningen.

I)å komiterade härefter tagit under öfvervägande frågan om deri
grund, enligt hvilken bidragen till skjutsentreprenaderne i allmänhet
borde utgå, hvilken fråga sönderfölle i två särskilda delar, nemligen
dels om den grund, som borde bestämmas för statens och länets eller
landstingsområdets gemensamma deltagande i berörda bidrag och dels
om den grund, enligt hvilken bidragen inom länen borde på de skattskyldige
derstädes fördelas och uttaxeras, hafva komiterade, medelst
en pag. 144 i det jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut till trycket
befordrade betänkande, införd tabell, grundad på förhållandena under
år 1875, visat hurusom, med tillämpning af den utaf Riksdagen antagna
grundsats om entreprenadbidragens fördelning till hälften emellan
staten och länet, afgifterna för ifrågavarande ändamål skulle inom
de olika länen blifva högst olika betungande. Afgifterna omvexlade
nemligen emellan t. ex. 1,07 procent af bevillningen enligt Andra Artikeln
(inom Göteborgs och Bohus län), 58,18 procent (inom WesterNorrlands
län) och 207,88 procent (inom Jemtlands län). Inom t. ex.
Wermlands län, hvarest skjutsningen vid flere gästgifverier icke vore
ställd på entreprenad, och ()rebro län, hvarest entreprenader funnes
inrättade vid alla gästgifverierna, blefve afgiften så olika att densamma
inom det förra länet motsvarade nära 43 procent af bevillningen, men
inom det senare ^allenast 21,35 procent, oaktadt bevillningen enligt Andra
Artikeln inom Örebro län blott med 4,000 kronor understege bevillningen
inom Wermlands län.

Vid detta förhållande och då den förändring i lagstiftningen angående
skjutsväsendet, som nu blifvit i fråga stäld, afsåge att, till beredande
af lindring för den skjuts,skyldiga, jorden, stadga nya grunder
för utgörande af omförmälde allmänna besvär, så att jemväl andra be -

bil. Ull Iiongl. Majits Nåd. Prop. om shjutmuisendet.

skaitningsforemal, hvilka någon skyldighet till deltagande i berörda
besvär eller kostnaden derför hittills icke ålegat, skulle komma att bidl''fi
tlU, terna tor ifrågavarande ändamål, hafva komiterade ansett
den skiljaktighet, som sålunda förefuunos emellan de särskilda länens
bidrag till skjutsentreprenaderna, hvilken skiljaktighet redan i och
tor sig vore beaktansvärd, såsom utmärkande den''störa ojemnhet, som
i truga om tungan af skjutsningsbesväret emellan länen inbördes egde
ruin, kräfva eif sa mycket, sorgfälligt uppmärksammande, så att billighetens
rättmätig^ fordringar härvid icke lemnades å sido, hvilket
dock, enligt komiterades tanke, skulle blifva förhållandet, om ofvanberorda,
af Riksdagen framstälda förslag i afseende på bidragens fördelning
till hall ton hvardera mellan staten och landstingen, eller hvilket
i förevarande afseende vore detsamma, mellan staten och länen
komme att vinna oinskränkt tillämpning. Då komiterade sålunda ansage
fanen icke hora tillförbmdas att, utan afseende på bidragens större
e er mindre belopp, utgöra hälften af nämnda bidrag, hade komiterade
funnit sig hora söka en annan grund för länens deltagande i berörda
jk lag. Dervid både framstält sig såsom den enklaste utvägen, att de
pa samtliga länen belöpande andelame af nämnda bidrag sammanräknadcs
och fördelades i förhållande till länens sammanlagda bevillning
efter Andra Artikeln, hvarigenom de skattskyldige i hela riket skulle
komma att i samma proportion deltaga i utgifterna för ifrågavarande
allmänna besvär; men då detta sätt att ordna saken icke skulle framimJJa
det direkta intresse för skjutsentreprenaders åvägabringande
med möjligen minsta tillskott, som ansetts kunna påräknas blifva en
,°jd oeiaf, att tillskottens stegring eller minskning komme att inom
lvmje lau för sig verka till nuvarande större eller mindre utgift
mdo nyssnämnda utväg synts komiterade icke vara antaglig, h olåt
likväl, sa vidt ske kunde, emellan de särskilda länen utjemna tungan
åt utgifterna för entreprenadbidragen, hafva komiterade ansett
någon mera rättvis utväg icke stå att finna, än att utgifterna lämpades
ottci hvarje lans förmåga att bära desamma, uttryckt genom den för
länet faststalda bevillning enligt Andra Artikeln bevillningsstadgan,
■samt att inom de lan, aer entreprenadbidragen, i förhållande till länets
hem hnng uppgänga till betydligare belopp, staten öfvertoge eu
i e il! d®ssa bidrag. Bestämmandet af den gräns, intill hvil .

e^treprenadbldragen inom hvarje sådant område, med tillämpning

fLolil ^TC1Pii?’i fri ° ■ m-1IaU Staten och länet eller landstinget

S 7*pf 1 "V 11,411 8°dtyoHigt; men, med fctfdt
afseende a forhallandena under år 1875, hafva komiterade ansett denna

10 Bil. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. om slcjutsväsendet.

gräns böra sålunda bestämmas, att intill belopp, som motsvarade hälften
af den för län eller landstingsområde senast faststälda bevillning
enligt Andra Artikeln bevillningsstadgan, bidragen skulle åt staten och
länet eller landstingsområdet utgöras med lika andel hvardera; hvilken
andel alltså komme att högst uppgå till ett mot en fjerdedel af bevillningen
svarande belopp.

Vidkommande åter de fall, der entreprenadbidragen sammanraknade
uppginge till så betydliga belopp, att de öfvers tege hälften af
bevillningeu, enligt Andra Artikeln bevillningsstadgan, hvilket förhållande
för närvarande egde rum inom sju län, nemligen Norrbottens,
Westerbottens, Kopparbergs, Wermlands, Jemtlands, Gefleborgs och
Wester-Norrlands län, samt antagligen komme att, äfven om entreprenadbidragen
till följd af skjutslega^ förhöjning _ skulle nedgå, i ett
eller annat län, åtminstone ännu någon tid förblifva gällande, halva
komiterade funnit sig böra föreslå, att i sådana fall de .Överskjutande
beloppen må på det sätt emellan staten och länet fördelas, att tva
tredjedelar deraf erlades af staten och en tredjedel af länet. Visserligen
hade hos komiterade tagits under öfverläggning, huruvida icke
gäldandet af berörda öfverskott lämpligen skulle kunna ålaggas de nu
varande skjutslagen; men då, vid det förhållande, att entreprenadbidragen
allenast, inom ett färre antal län uppginge till sa betydliga
belopp att de öfverstege hälften af bevillningen, skjutslagen endast
inom dessa län skulle, om eu sådan föreskrift meddelades, komma att
få vidkännas utgift för ifrågavarande ändamål och sålunda fortfarande
i större mån af skjutsningsbesväret betungas, äry skjutslagen inom
andra län, der ertreprenadbidragens lägre belopp icke skulle påkalla
något sådant deltagande från skjutslagens sida, hafva komiterade med
afseende härå och då dessutom fördelningen på skjutslagen skulle vara
förenad med väsentliga svårigheter, ansett nämnda utväg icke vara
antaglig. Komiterade hafva icke heller ansett lämpligt att lägga gäldandet
af omförmäla Överskjutande andelar af entreprenadbidragen
ensamt på staten, enär en sådan anordning, enligt komiterades tanke,
icke allenast skulle innefatta ett afvikande från den hufvudgrund hvarpå
den nya regleringen af skjutsväsendet ansetts böra hvila, nemligen åt
staten och länen skulle gemensamt deltaga i alla för entreprenadernas
åstadkommande erforderliga bidrag, utan äfven leda dertill, att clen
motvigt mot ersättningsbeloppens obilliga stegrande, man velat bereda
derigenom att länen med staten deltaga i erläggandet af dessa ersättningar,
skulle i vissa fall nära nog upphäfvas, hvilket exempelvis skulle
blifva förhållandet inom Jemtlands län, der fjerdedelen af bevillningen

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. om skjutsväendet.

för 1875 uppginge till allenast 6,500 kronor, men deremot entreprenadbidragen
för samma år till 108,106 kronor 30 öre, och hvarest landstinget
följaktligen icke skulle komma att eg a det kraftiga intresse för
åstadkommandet af inskränkning i nämnda bidrag, som deltagandet i
utgiften för detsammas gäldande otvifvelaktigt vore egnadt att framkalla.

Enär äfven med iakttagande af den fördelningsgrund, enligt hvilken
länet endast med eu tredjedel skulle deltaga i entreprenadbidragens
gäldande till den del, som dessa öfverstege halfva bevillningen, de
skattskyldig^ inom Jemt]ands län komma att för skjutsväsendets uppehållande
medelst entreprenad drabbas af en vida högre utgift, än de
skattskyldige inom något annat län, hafva komiterade anmärkt hurusom
det kunde synas, att komiterade, för undanrödjande af detta missförhållande,
bort föreslå någon särskild åtgärd från det allmännas sida;
men då härvid förekomme, att bevillningen enligt Andra Artikeln bevillningsstadgan,
hvilken bevillning för jordbruksfastigheter inom hela
länet år 1875 uppginge till allenast 6,276 kronor 54 öre, under det
bevillningen för staden Östersund uppgick till 7,689 kronor 39 öre,
syntes vara anmärkningsvärd! låg samt inom den närmaste framtiden,
och till stor del redan innan tillämpning af den afsedda nya regleringen
af skjutsväsendet kunde komma att ega rum, en ny kommunikation
medelst den under arbete varande stambanan inom länet erhölles,
hvarigenom icke blott en högst betydlig lättnad för trafiken derstädes
och deraf betingad minskning i skjutsningen vunnes, utan äfven taxeringsvärdet
å så väl jordbruksfastighet som annan fastighet, samt verk
och inrättningar måste komma att undergå eu väsentlig förändring,
ledande till förhöjning i bevillningen, hade komiterade i betraktande
häraf och då dertill komme, att vid flertalet af länets femtiosju gästgifverier
skjutslega!! ännu utginge med blott 1 krona 20 öre, ansett
sig icke böra ifrågasätta eller föreslå någon särskild åtgärd till underlättande
af skjutsningsbesväret inom Jemtlands län.

För ådagaläggande huru, med tillämpning af do utaf komiterade
föreslagna fördelningsgrunder, förhållandet emellan statens och länens
andelar i entreprenadbidragen, dessa beräknade sådana de under år
1875 utgått, skulle utfalla, hafva komiterade upprättat eu å sidan 149
införd tabell, deraf inhemtas, att af samtliga entreprenadbidragen för
nämnda år, utgörande tillhopa i rundt tal 965,700 kronor, skulle på
statens andel belöpa 544,293 kronor och på länens andel 421,407 kronor;
att inom sju län bidragen öfverskjuta eu fjerdedel af bevillningen,

Bill. till Jlihd. Prot. 1878. 1 Sami. 1 Åfd. 3

Bil. till Kong!. Majds Nåd. Prop. om sljutsväsendet.

med sammanlagdt 122,882 kronor samt att den på staten belöpande
andelen i de Överskjutande entreprenadbidragen inom dessa län skulle
utgöra 245,768 kronor; varande dock härvid af komiterade anmärkt,
dels att entreprenadbidragen för år 1875 vore särdeles höga, företrädesvis
inom de Norrländska och de egentligen bergsbruksidkande länen,
hvilket förklarades deraf att entreprenaderna tillkommit under den period
af detta årtionde, då, i anseende till ovanligt gynsamma konjunkturer
för idkande af sågverksrörelse och bergsbruk, prisen å mans- och
ökedagsverke!! varit synnerligen högt uppjagade; dels ock att under
berörda år den genom nådiga kungörelsen den 18 September 1874
stadgade förhöjda entreprenadlegan vunnit tillämpning allenast vid 600
af landets 1,146 gästgifverier, der under sagda år entreprenad fanns
inrättad.

Utgående från den förutsättning att, sedan maximum af entreprenadlegan
blifvit bestämdt med närmare hänsyn till de olika förhållandena
inom de särskilda delarne af riket, anspråken på entreprenadbidrag
kunde antagas komma att vid de auktioner, som med tillämpning
af den sålunda faststälda maximilega förrättas, väsentligen nedsättas,
hafva komiterade trott det kunna med all sannolikhet emotses,
att statens utgift för ifrågavarande ändamål skall komma att icke obetydligt
understiga det belopp, tabellen utvisade. Uppgörandet af en
beräkning å den minskning i entreprenadbidrag, som genom entreprenadlegans
ytterligare förhöjning, der sådan syntes vara af förhållandena
påkallad, skulle kunna föranledas, vore visserligen förenadt med icke
ringa vansklighet; men komiterade hafva dock ansett sig böra företaga
en sådan beräkning, grundad på förhållandena under år 1875, de af
vederbörande Landsting och Länsstyrelser afgifna yttranden och förslag
i fråga om beloppet af entreprenadlegan inom de särskilda orterna,
samt å förhållandena rörande legobeloppeu för postskjutsen,
enligt derom af General-Poststyrelsen meddelade uppgifter, Indika uppgifter
komiterade ansett förtjena så mycket större uppmärksamhet, som
de angåfve verkliga förhållanden, de der enligt komiterades tanke
otvifvelaktigt lemnade den säkraste ledning för bestämmandet af maximibeloppet
för entreprenadlegan, hvilken dock af flera skäl måste beräknas
något högre än postskjutslegan.

Enligt den af komiterade i öfverensstämmelse härmed anstälda
beräkning, dervid maximum af entreprenadlegan antagits till 1 krona
60 öro inom Södermanlands, Göteborgs och Bohus, Elfsborgs, Skaraborgs
och Gotlands län; till 1 krona 70 öre för Blekinge, Kronobergs,
Jönköpings, Kalmar och Östergötlands län; till 1 krona 80 öre för

Bil. till Kon-gl. MajUs Nåd. Prop. om shjutsväsendet.

Stockholms, Kristianstads, Vestra anlända, Upsala, Hallands, Malmöhus
och Örebro län; till 2 kronor inom Wermlands, Kopparbergs, Westerbottens
och Norrbottens län samt till 2 kronor 50 öre för Gefleborgs,
Westernorrlands och Jemtlands län, hafva komiterade upprättat den å
pa.g. 154 i betänkandet införda tabell, upptagande entreprenadbidragen
till en totalsumma af 614,000 kronor, deraf på staten belöpa 321,125
kronor och på länen 292,875 kronor.

Vidkommande derefter frågan om den grund, som lämpligen borde
stadgas för uttaxering af de afgifter, som kunde erfordras för gäldande
af länens bidrag till skjutsningens uppehållande, hafva komiterade
förklarat sig icke kunna förorda antagandet af den utaf Riksdagen
härför angifna eller att fördelningen borde ske i förhållande till
den bevillning, som enligt andra artikeln bevillningsstadgan erlades.
Uti de från Länsstyrelser och Landsting inkomna utlåtanden i ämnet
hade betänkligheter i detta hänseende flerestädes uttalats; och de utaf
komiterade verkstälda beräkningar lemuade, enligt komiterades tanke,
tillfyllestgörande intyg derom att eu tillämpning af berörda debiteringsgrund
skulle leda till högst betydliga ojemnheter i beskattningen för
berörda ändamål, så att ej mindre de beskattningsföremål å landet, på
hvilka hittills icke hvilat någon skyldighet att i skjutsningsbesväret
eller utgifterna derför deltaga, än äfven städerna skulle i allmänhet
komma att vidkännas betydligt högre afgifter än jordbruksfastigheterna,
äfven med inräknande af den hittills icke skjutsskyldiga jorden, i hvilket
afseende komiterade särskildt fästat uppmärksamheten derpå, hurusom,
enligt nämnda beräkningar, som funnes sammanförda i en särskild
tabell sid. 156, inom Jemtlands län staden Östersund skulle komma att
drabbas af högre afgifter, än alla jordbruksfastigheterna inom länet
tillsammans, hvilket äfven skulle inträffa med staden Wisby inom Gotlands
län; äfvensom att jordbruksfastigheterna inom Westernorrlands
län skulle komma att deltaga med endast 10,so procent och inom Gefleborgs
län med endast 9,55 procent af de på länet belöpande entreprenadbidrag,
under det att på andra beskattningsföremål å landet skulle
belöpa inom Gefleborgs län 44 procent och inom Westernorrlands län
nära 53 procent af samma bidrag.

I betraktande häraf och då det otvifvelaktigt vore af väsentlig
vigt, att vid beslutandet af en i beskattningsförhållandena så djupt ingripande
förändring, som den ifrågavarande, hvarigenom deltagandet i
skjutsningsbesväret skulle utsträckas till samhällsklasser, hvilka hittills
vant derifrån befriade, förfores med nödig varsamhet, så att förändringen
komme till stånd utan att väcka berättigad! missnöje, hafva komi -

20 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. om slcjutsväsendet.

terade, med fästadt afseende jemväl derå att bevillningen å jordbruksfastighet
för närvarande utginge med lägre procent af fastighetens
uppskattade värde, än bevillningen å annan fastighet, ansett sig höra
föreslå, att de från länen till skjutsentreprenaderne utgående utgifter
skulle utgöras med dubbelt större belopp för bevillningen af jordbruksfastighet,
" än för bevillning af annan fastighet, frälseränta och hvarje
annat beskattningsföremål, dock endast så länge den nu bestående skilnaden
emellan jordbruksfastigheters och andra fastigheters bevillning
egde rum; i följd hvaraf, derest bevillningen å jordbruksfastighet framdeles
blefve faststäld att utgå efter enahanda grund som bevillningen
å annan fastighet, afgifterna till skjutsentreprenaderna äfven borde
utgå med lika belopp för bevillning af jordbruksfastighet, som för annan
fastighet.

Komiterade förmäla sig härvid icke hafva förbisett att äfven med
iakttagande af hvad komiterade sålunda föreslagit, jordbruksfastigheterna,
särdeles inom Kopparbergs och de Norrländska länen, komma att i förhållande
till andra beskattningsföremål å landet intaga en måhända nog
mycket gynnad ställning; men i betraktande deraf att bland jordbruksfastigheterna
komme att ingå äfven sådan jord, som enligt särskilda
privilegier hittills varit från deltagande i skjutsningsskyldigheten befriad,
hvilka privilegier komiterade ansett icke kunna berättiga till befrielse
från ett sådant deltagande, då berörda skyldighet gjordes efter
eu ny grund gemensam för alla skattskyldiga, samt att antagligt vore,
att, vid eu förestående omarbetning af nu gällande bevillningsförordning,
de i densamma stadgade grunder för taxeringens verkställande
komme att undergå förändring i syfte att jordbruksfastigheternas bevillningsbidrag
bringades i fullständigare öfverensstämmelse med den
betydenhet inom de särskilda beskattningsföremålen, som dessa fastigheter
i sjelfva verket egde; hafva komiterade ansett sig icke böra för
jordbruksfastigheterna ifrågasätta något större deltagande i entreprenadbidragens
gäldande, än hvad i sådant afseende blifvit föreslaget.

Af eu i betänkandet intagen tabell (sid. 158) inhemta^, att genom
den sålunda föreslagna förhöjningen i afgifter för jordbruksfastigheter
å landet skulle af de enligt beräkning från alla länen utgående
entreprenadbidragen, 305,892 kronor, belöpa på städerna 82,770
kronor, andra beskattningsföremål å landet 116,764 kronor, samt å
jordbruksfastigheterna 106,358 kronor.

I fråga om sättet för erhållande af de medel, som erfordrades för
utgörande af länens bidrag till skjutsentreprenaderna, hafva komiterade
ansett användandet af den Landstingen tillerkända beskattningsrätt icke

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om skjutsväsendet.

för detta ändamål vara af behofvet påkalladt eller lämpligen kunna
ega rum, utan ansett att härvid borde förfaras i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad som egde rum i afseende å debiterande och
uppbärande af de, under benämning af sjukvårdsafgift, enligt Landstingens
ompröfvande och beslut till sjukvårdsanstalterna inom länen
utgående bidrag. Med iakttagande häraf hafva komiterado föreslagit
att, sedan entreprenadbidragen blifvit bestämda och utrönt blifvit med
Indika belopp staten samt län eller landstingsområde böra i dessa bidrags
gäldande deltaga och uträkning hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
skett om det öretal, som, i förhållande till hela den för länet
eller, der län är i särskilda landstingsområden fördeladt, den för hvarje
sådant område senast faststälda bevillning enligt andra artikeln bevillningsstadgan,
må, med iakttagande deraf, att för bevillningen å jordbruksfastighet
beräknas dubbelt så stor afgift, som för bevillning å
annan fastighet, frälseränta och hvarje annat beskattningsföremål, behöfva
å hvarje bevillningskrona för ändamålet uttagas, den sålunda uträknade
afgiften skulle, under benämning af skjutsafgift, genom Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes försorg i sammanhang med kronoskatterna
debiteras och indrifvas samt i landtränteri et insättas inom den tid och
med det ansvar, som för kronans uppbörd vore stadgadt. Af de sålunda
levererade medlen skulle sedermera i sammanhang med den från
statsverket utgående andel af entreprenadbidragen, efter det nådigt
bemyndigande till utbetalning deraf blifvit, uppå derom af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande gjord underdånig anmälan, af Eders Kongl. Maj:t
meddelad, till vederbörande entreprenörer halfårsvis utanordnas det en
hvar af dem tillkommande belopp.

Då ifrågavarande skjutsafgifter, hvilka, enär de måste med hela
öretal debiteras, i allmänhet icke kunde påföras med belopp, somjemnt
motsvarade hvad till entreprenadbidragens gäldande borde af län eller
landstingsområde utgöras, utan större eller mindre öfverskott uppkomma,
livilket åter borde tagas i beräkning vid nästföljande års uttaxering,
så att denna då skedde med ett i förhållande till den befintliga behållningen
minskadt öretal, hafva komiterade jemväl föreslagit att för
hvarje år en af landtränteri et upprättad och af verifikationer åtföljd
redovisning öfver uppbörden borde af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
inom den 1 April nästföljande år tillställas vederbörande Landstings
revisorer, med skyldighet för dem att redovisningen, efter föregången
granskning, med sitt yttrande till näst derefter sammanträdande Landsting
aflemna.

1 fråga slutligen om beloppet af det understöd, som må böra till -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om skjutsväsendet.

komma stad, som icke hörde till Landsting, men hade skjutsningen
ordnad medelst entreprenad emot rättighet för entreprenören att uppbära
särskilt bidrag, hafva komiterade ansett detta understöd böra
bestämmas till hälften af det godkända entreprenadbidragets belopp,
dock att sådant understöd icke finge utan Kongl. Maj:ts tillstånd af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utanordnas.

Efter att sålunda hafva redogjort för de lmfvudgrunder, å hvilka
en förändrad reglering af skjutsväsendet ansetts böra hvila, hafva komiterade
vidare till granskning upptagit de i ämnet gällande föreskrifter
samt dervid angifvit dels de förändringar, hvilka enligt komiterades
tanke borde i berörde föreskrifter vidtagas, dels ock de ytterligare bestämmelser,
hvilka syntes böra till iakttagande anbefallas. I sådant
hänseende hafva komiterade, beträffande den i 28 kap. 1 och 2 §§
Byggningabalken samt Kongl. Gästgifvare-Ordningen den 12 December
1734 stadgade skyldighet för häradet att vid gästgifvaregård i vissa
fall bygga nödiga hus, yttrat, att, ehuru komiterade icke funnit sig
kunna föreslå, att skjutsningsbesväret helt och hållet skulle af statsverket
öfvertagas, utan komiterade utgått från den förutsättning, att de nuvarande
gästgifverierna å landet skulle, i den mån de icke funnes kunna
indragas, fortfarande bibehållas, emot åtnjutande af dermed nu förenade
friheter och förmåner, hade komiterade likväl ansett angeläget att åt
den skjutsskyldiga jorden må beredas all den lättnad, som lämpligen
kunde ega rum, hvadan, då med den af komiterade antagna grund för
skjutsväsendets ordnande, att detsamma skall ställas på entreprenad,
icke vore förenligt, att jordegarne, då fråga uppstode om ny skjutsanstalt,
skulle vara underkastade skyldigheten att gästgifvaregård bygga,
denna skyldighet ansetts böra för framtiden upphöra. Redan nu funnes
föreskrifvet att, der behof af ny skjutsinrättning å farväg uppstode
och sådan ersättning icke kunde åstadkommas utan de gamla skjutslagens
ytterligare betungande, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande egde
att ordna dylik skjutsinrättning genom skjutsningens upplåtande på
entreprenad, och komiterade hemtade häraf ytterligare stöd för sitt
förslag att ny skjutsanstalt ej må annorledes än genom entreprenad
inrättas. Då emellertid, enligt hvad de komiterade från vederbörande
Länsstyrelser meddelade uppgifter gåfve vid handen, flertalet af de
inom åtskilliga län befintliga gästgifverier icke tillkommit med tillämp -

Bil. till Kongl. Mag-.U Nåd. Prop. om. shjutsväsendet. 23

ning- af de i 28 kapitlet Byggningabalken angående gästgifvaregårdars
ini ättande meddelade föreskrifter, utan ordnats antingen i sammanhang
med skjutsningens upplåtande på entreprenad, eller så, att visse personer
öfver tagit gästgifverihållningen emot särskild ersättning af liä]
adel eller tingslaget, samt berörda gästgifverier således icke vore ständiga
gästgifverier i likhet med gästgifverierna i allmänhet, hafva komiterade
ansett nödvändigt, att inom de län, der berörda förhållande
med gästgifverierna egde ruin, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, för
de fall att vid en eller derå af de utmed allmän väg varande skjutsanstalter
entreprenad icke skulle kunna tillvägabringas, måtte ega att
om inrättandet af skjutsanstalt med eller utan gästgifverihållning’ förordna.

Då genom Kongl. Förordningen den 14 December 1866 förklarats,
att stadgandet i 28 kap. 1 § Byggningabalken angående största afståndet,
emellan gästgifvaregårdar icke må utgöra hinder för Kongl. Mapts
Befallningshafvande att, der så för skjutsens öfvertagande på entregrenad
piöfvas nödigt, medgifva anläggande af gästgifvaregård på
något längre afstånd än två mil från annan gästgifvaregård; då för
åstadkommande af skjutsentreprenader eu större frihet i afseende å
bestämmandet af skjutsanstalternas lägen syntes vara ett nödvändigt
vilkor, samt för öfrigt stadgandet om högst två mils afstånd emellan
gästgifvaregårdarne icke i anseende till lokala förhållanden, kunnat
öfverallt vinna ovilkorlig tillämpning vid skjutsanstalters inrättande,
hafva komiterade ansett någon föreskrift i berörde hänseende icke böra
i ny författning om skjutsväsendet införas, likasom komiterade ansett
den i 28 kapitlet 3 § Byggningabalken samt 6 § af Gästgifvare-Ordningen
förekommande föreskrift i fråga om närmaste grannars skyldighet
att biträda gästgifvare vid vägfarandes herbergerande, kunna såsom icke
vidare af behofvet påkallad upphöra.

Den i 1 § af 28 kapitlet Byggninga-Balken samt i GästgifvareOrdnmgen
förekommande föreskrift derom att städerna skola vara skyldiga
att halla gästgifveri eller anstalt för resandes herbergerande och
förplägning hafva komiterade ansett numera icke allestädes behöfva
tagas i anspråk, enär i de flesta städer lägenheter funnes ordnade för
berörda ändamål- i följd hvaraf komiterade ansett det böra få ankomma
i Stockholm på Öfverståthållare-Embetet och i länen på Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande att bestämma huruvida skjutsanstalterna i städerna
skola vara med gästgifverihållning förenade eller endast hafva till åliggande
att fortskaffa resande och således till skjutsstationer inskränkas.
Af samma skäl hafva komiterade ansett det i 3 § Gästgifvare-Ordnin -

Bil. Ull Kongl. Majt:s Nåd. Prof. om skjutsväsmdet.

gen förekommande stadgande om borgerskapets skyldighet att i vissa
fall herbergera resande kunna bortfalla. _ o

I anledning deraf att antalet resande vore betydligt olika på olika
ställen, måste antalet af de rum, Indika vid gästgifverierna, vare sig i
städerna eller på landet, borde vara för resandes herbergerande att
tillgå, lämpas efter omständigheterna; och hafva på grund häraf komiterade
ansett det böra öfverlemnas åt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att bestämma detta antal, efter som behofvet fordrade, dock hafva
komiterade ansett det böra stadgas, att i allmänhet minst två rum utom
gästrummet borde vid hvarje gästgifveri finnas ordnade, af hvilka det
ena, när årstid eller väderlek så fordrade, borde vara uppeldadt.

Do uti § 11 af Gästgifvare-Ordningen samt 7 § af Nådiga Förklaringen
den 11 December 1766 meddelade bestämmelser, angående upprättande
af taxor å såväl husrum som förnödenheter, hafva komiterade
ansett icke vidare vara behöflige; dock att, för den händelse klagomål
förspordes öfver affordrad oskälig betalning eller eljest behof af taxa
skulle yppa sig, det finge ankomma i Stockholm på ÖfverståthållareEmbetet
och i länen på Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att sådan
taxa utfärda, likväl utan att hvad anginge skjutsanstalt å landet, förslag
till taxa behöfde af Häradsrätten i orten uppgöras.

I fråga om den städerna åliggande skjutsskyldighet, derom stadgande
funnes i 5 § af 28 kapitlet Byggninga-Balken, 12 § i Gästgifvare-Ordningen
samt 9 § af 1766 års Förklaring hafva komiterade,
med anledning deraf att i det vida öfvervägande flertalet af rikets städer
öfverenskommelse träffats derom, att, i sammanhang med beslut
om införandet af kommunal likställighet, deltagande i skjutsmngen eller,
der den genom entreprenad besörjdes, kostnaden derför skulle vara ett
för alla stadsmedlemmarne gemensamt åliggande, hvilket utgjordes efter
enahanda grund, som för stadsutslcylder i allmänhet funnes stadgad,
föreslagit det stadgas måtte att, i afseende på utgörande af skjutsskyldigheten,
der densamma icke blefve stäld pa entreprenad, kommunens
medlemmar skulle i denna skyldighet taga del efter enahanda grund
som för utgörandet af de kommunen samfäld! åliggande skyldigheter i
allmänhet funnes bestämd, dock att i stad, der skjutsskyldigheten ännu
efter annan grund utgjordes, hvad i sådant hänseende för närvarande
inom staden iakttoges tills vidare skulle lända till efterrättelse intilldess
annorlunda kunde varda öfverenskonnnet eller förordnadt.

Då den åtskilliga städer med tillämpning af stadgandena i 12 §
af Gästgifvare-Ordningen och 9 § af 1766 ars Förklaring tillägna förmån
att erhålla biträde vid skjutsningens utgörande af allmogen å landet

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. om skjutsväsendet.

numera i följd af förändrade förhållanden af komiterade ansetts icke
vara annat än undantagsvis behöflig, hafva komiterade föreslagit att
densamma må för framtiden upphöra, dock att, der biträde i berörda
afseende för närvarande egde ruin, dervid tillsvidare borde förblifva i
den mån, efter Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes bepröfvande, förhållandena
kunde göra sådant biträde fortfarande nödvändigt.

I öfverensstämmelse med hvad komiterade yttrat i fråga derom,
att nya gästgifverier af ständig beskaffenhet enligt gällande föreskrifter
icke vidare skulle få å landet inrättas, hafva, komiterade jemväl ansett
bildande af nya skjutslag, medelst hemmans indelande till utgörande
af skjuts, i regeln icke heller vidare bör ega rum. Vid betraktande
likväl deraf att inom åtskilliga län det förhållande förekomme, att vid
flera nu varande gästgifverier skjutsningen och gästgifverihållningen
ordnats såsom en gemensam angelägenhet för större eller mindre samfällighet,
hafva komiterade dock ansett nödvändigt, att någon anordning
i detta fall vidtoges, hvarigenom en verksam motvigt erhölles
mot entreprenadbidragens öfverdrifna stegrande. För det fall, att entreprenad
vid sådant gästgifveri icke skulle kunna emot skälig ersättning
inrättas, borde derföre, i händelse skjuts anstalten, med eller utan
gästgifverihållning, funnes vara för samfärdseln oundgängligen behöflig,
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ega att, efter föregången undersökning
vid Häradsrätten i orten, ej mindre bland de inom samfälligheten
varande skjuts skyl di ga hemman till skjutsanstalt med dertill hörande
skjutslag bestämma vissa lämpligen belägna hemman, än äfven fastställa
den ersättning, som utöfver tillgängliga, för skjutsväsendet inom
orten anvisade anslag i räntor eller penningar, skäligen borde af
ö fråga skjutsskyldiga inom samfälligheten erläggas till dem, som sålunda
komme att skjutsanstalt öfvertaga och skjutsning dervid uppehålla.

Med anledning deraf att erfarenheten ådagalagt, att skjutsningen
kunnat inom flera län ordnas utan anslående af hållskjuts, samt, om
än i de län, der i anseende till länens utsträckning utstånden emellan
gårdarne vore större, svårighet förefunnes att helt och hållet undvara
hållskjutsen, der skjutsningen måste in natura utgöras, förhållandena
inom do mera tätt bebygda och befolkade länen icke syntes göra
hållskjutsen der mera nödvändig än inom andra i södra och mellersta
delarne af landet belägna län, der hållskjuts för närvarande icke funnes,
hafva komiterade ansett hållskjutsen böra, der densamma icke af de
lokala förhållandena oundgängligen betingades, för framtiden upphöra.

De stadganden, som i §§ 3 och 5 af 1766 års förklaring samt

Bih. till lliksd. Prat. 1878. 1 Barn!. 1 Afä. 4

28 Bil. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. om shjutsväsendet.

nådiga cirkulärbrefvet den 20 December 1826 finnas meddelade i fråga
om resandes rättighet, att vid skjutsanstalterna påkalla och erhålla
skjuts, hafva komiterade ansett icke vidare vara förenliga hvarken med
den utveckling, näringslifvet numera inom vårt land vunnit, eller med
den lättnad i samfärdseln nutiden fordrade, hvarföre komiterade föreslagit
att föreskrifter i berörda hänseende icke må bibehållas.

Med vidhållande af den nu gällande regeln att skjuts i allmänhet
utgöres från och till skjutsanstalt, hafva komiterade funnit sig böra
föreslå det stadgande, att skjuts skäll lenmas äfven för resa till annat
ställe, så framt af stål idet från skjutsanstalten till nämnda ställe icke
är längre, än afståndet emellan samma anstalt och det längst derifrån
belägna ombytesställe, dit skjuts från anstalten utgöres. Derjemte
hafva komiterade ansett att en hvar skall ega att till ställe, der han
bär sitt hemvist eller för tillfället sig uppehåller, från närbelägen skjutsanstalt
erhålla skjuts för resa till samma eller annan sådan anstalt, för
så vidt den skjutsande derigenom ej kommer att färdas längre väg än
som motsvarar afståndet från skjutsanstalten till det längst derifrån
belägna ombytesställe, dit skjuts från anstalten utgöres, med skyldighet
likväl för den resande att härför erlägga särskild skjutslega efter
vägens längd från skjutsanstalten till hemtniugsstället, der icke den
resandes färd går tillbaka till samma skjutsanstalt, i hvilket fall särskild
lega för hemtningen ansetts icke böra erläggas.

I följd af den enligt komitéens förslag en hvar resande tillerkända
rättighet att vid skjutsanstalt erhålla skjuts hafva komiterade, för betryggande
deraf att den skjutsande alltid må utbekomma den honom
för skjutsen tillkommande betalning, ansett eu förändring af den i 16
§ Gästgifvare-Ordningen intagna föreskrift derom, att den resande ej
är pligtig att erlägga skjutspenningar, der han hästarne tager, utan å
den gästgifvaregård, der han dem släpper, vara nödvändig och fördenskull
föreslagit det med föreskriften i norska lagen angående skjutsväsendet
af den 21 Mars 1860 öfverensstämmande stadgande, att den
resande skall, innan färden må anträdas, erlägga belöpande lega för
resan till det ställe, dit skjutsen skall utgöras, äfvensom väntningspenningar,
der sådana böra utgå.

I öfverensstämmelse med det i § 18 af Gästgifvare-Ordningen förekommande
stadgande om rättighet att begagna skjutshäst längre än
till nästa gästgifvaregård, hafva komiterade föreslagit att stadgas må,
det resande, som med skjuts ankommer till skjutsanstalt, icke må med
samma skjuts vidare befordras, utan så är, att den resande icke vid
ankomsten genast kan erhålla skjuts, eller den, af hvilken skjutsen vid

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. om shjutsväsendet.

anstalten utgöras skall, samtycker dertill att resan må med samma
skjuts fortsättas.

Det i 8 § af 28 kapitlet Byggningabalken ännu qvarstående förbud
att, gästgifvare till men, å allmänna vägar hästar utlega eller herberge,
mat eller dricka för vägfarande fält hålla, hafva komiterade
ansett vara föråldrad! och fördenskull icke vidare böra bibehållas.

Deremot hafva komiterade funnit nuvarande i 13 § af 28 kapitlet
Byggningabalken, 15 § af Gästgifvare-Ordningen samt 20 § af 1766 års
förklaring förekommande stadganden, rörande antalet personer, som
må färdas efter visst antal hästar, och tyngden af de saker, som må
medföras, icke böra förändras, i följd hvaraf komiterade, som ansett
det kunna antagas att eu fullväxt person i medeltal väger tio pund
eller två centner, föreslagit dels att till omförmälda stadgande angående
det antal personer, som må färdas efter visst antal hästar, måtte
fogas det tillägg, att två barn under två år skola räknas lika med on
person samt att, om två resande vilja åka tillsammans efter en häst,
de böra hafva en särskild häst med åkdon för deras saker och den
skjutsande, äfvensom att tre resande må tillsammans få begagna två
egna enbetsåkdon; dels att stadgas må, det resande på åkdon, som
han för resan nyttjar, icke må medföra gods till större tyngd, än efter
beräkning af två centner för hvarje häst, som för åkdonet användes,
dock att der antalet resande, som på åkdonet färdas, är mindre än
det i förhållande till hästantalet medgifna, för hvarje person, hvarmed
de resandes antal understiger det sålunda bestämda, ytterligare två
centner gods må medföras, samt att på häst, som af den resande till
ridt användes, hädanefter såsom hittils, ej må läggas gods till större
tyngd, än fyratio skålpund.

Under förmälan att uti gällande författningar saknades bestämmelser
rörande antalet af hästar, som för hvarje olika slag af åkdon borde
vid skjutsning begagnas, hafva komiterade, som ansett utvägen att
bestämma ett visst antal hästar för vagn af en viss tyngd icke vara
användbar, funnit sig böra föreslå de bestämmelser, att schäs, kärra, trilla
eller dermed jemförlig! åkdon må befordras med en häst, att halftäckt
vagn med plats inuti för två personer, eller dermed jemförligt åkdon
må befordras med två hästar, samt att heltäckt vagn, med plats inuti
för fyra personer, eller dermed jemförligt åkdon, må befordras med
tre hästar.

Den nu bestämda körningstiden, som enligt nådiga förordningen
den 28 Juni 1809 utgör eu och eu half timma på milen, hafva komiterade
ansett böra såsom regel bibehållas, med rättighet likväl för

Bil. till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. om glnJufaväsendeL

Kortgl. Majrts Befallningshafvande att, der afståndet emellan två skjutsanstalter
icke öfverstiger en och en half mil samt förhållandena icke
för öfrigt påkalla tillämpning af den i allmänhet stadgade längre körningstiden,
deruti medgifva inskränkning till en och eu fjerdedéls
timme på milen; hvarjemte komiterade, för att tillgodose de skjutsandes
trygghet mot hästarnes öfveransträngning, funnit sig böra föreslå,
att, der afståndet emellan två skjutsanstalter är ovanligt långt eller
vägen är af backar i högre grad besvärad eller eljest af svårare beskaffenhet,
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande må ega att för sådana
skjutshåll bestämma ett ställe, hvarest den skjutsande skulle vara berättigad
att låta hästen hvila, högst en half timme, hvilken hvilotid
dock icke finge afräknas från den för hållet stadgade körningstiden,
som oaktadt uppehållet borde oafkortad få tillgodonjutas.

Den rättighet, som genom § 16 af Gästgifvare-Ordningen samt §
17 af 1766 års förklaring blifvit resande medgifven, att, i händelse
han vid gästgifvaregård erhåller så svaga hästar att de under vägen
upptröttna, i någon by eller gård vid vägen skaffa sig andra sådana,
hafva komiterade ansett såsom ett den jordbrukande befolkningen pålagdt
obehörigt tvång, hvars upphäfvande syntes vara af rättvisa och
billighet påkalladt, hvarföre komiterade föreslagit att i utbyte mot detta
stadgande skulle föreskrifvas att i de fall, då resande, till följd deraf
att vid skjutsanstalt honom lemnats oduglig häst, varder hindrad att
med erhållen skjuts resan fortsätta och annan häst fördenskull måste
genom beting anskaffas, det skall åligga den skjutsande att dervid vara
den resande behjelplig, under förbindelse för den, som vid skjutsanstalten
är ansvarig för skjutsningens behöriga utgörande, att godtgöra
all den kostnad och skada, som för anskaffande af annan skjuts den
resande tillskyndas.

Komiterade, som ansett det icke vara billigt att, på sätt enligt
gällande stadgande i nådiga brefvet den 1 Februari 1814 funnes
föreskrifvet, den skjutsande skall vänta ända till fulla två timmar
från det skjutsen blifvit å den bestämda tiden instäld innan någon
ersättning för väntningen må honom tillgodokomma, hafva, i öfverensstämmelse
med hvad enligt norska lagstiftningen vore gällande, funnit
sig böra föreslå, att den skjutsande skall vara berättigad att för hvarje
full timme, som af den stadgade väntningstiden förflyter efter det skjutsen
å utsatt tid varit att tillgå, i väntningspenningar erhålla det genom
nådiga kungörelsen den 4 November 1876 bestämda belopp af femtio
öre för hvarje häst, hvaremot komiterade ansett någon inskränkning i
den nu stadgade väntningstiden, fyra timmar, icke böra ifrågakomma.

Bil. till Kong!. Majds Nåd. Prof. om sljutsväsendet.

I fråga om den ersättning, som af den resande bör erläggas för
gjord, men återkallad skjutsbeställning, hafva komiterade erinrat, att
det i nådiga kungörelsen den 29 Januari 1864 förekommande stadgande
att, då resande, som vid gästgifvaregård bestält skjuts, ser sig föranlåten
att sådan beställning återkalla, men den skjutsande redan anländt
till gästgifvaregården eller det ställe, der den resande skolat afhemtas,
eller begifvit sig å väg från sitt hem, innan återkallelsen hunnit honom
meddelas, den skjutsande skall vara berättigad att för besvär och tidspillan
af den resande erhålla tjugofem öre för hvarje häst, utom stadgade
väntningspenningar, der sådana böra utgifvas, egentligen afsåge
det förhållande, att skjutsningen icke funnes stäld på entreprenad, utan
att skjutsen uppbudats från reservlaget. Men enär äfven i det fall,
att skjutsningen blifvit af entreprenör öfvertagen, fullgörandet af en
skjutsbeställning, så att skjutsen må på utsatt tid vara att tillgå, kunde
vid åtskilliga tillfällen för entreprenören medföra besvär och tidspillan,
hvarför billigheten fordrade att entreprenören hölles skadeslös för
honom, till följd af gjord, men återkallad skjutsbeställning tillskyndad
uppoffring af tid och möda, hafva komiterade funnit sig böra föreslå,
att, då gjord skjutsbeställning återkallas, den skjutsande, om återkallandet
sker senare än två timmar före den för skjutsensMnställande
bestämda tid, skall vara berättigad att af den resande för besvär och
tidspillan erhålla ersättning med femtio öre för hvarje best.äld häst.
Då emellertid en sådan ersättning synts vara nog ringa i det fall, att
skjutsen betingats till inställelse vid den resandes på längre afstånd
från skjutsan stål ten belägna hemvist, hafva komiterade ansett för sådant
tall lämpligen böra stadgas, att den skjutsande skall ega att för färden
till hemvistet åtnjuta lega i förhållande till våglängden deremellan och
skjutsanstalten, från hvilken skjutsen utgått, dock icke med mindre
belopp än femtio öre för hvarje instäld häst.

Den ersättning, som jemlik! nådiga brefvet den 28 Juni 1809
skall, då ridhäst af resande nyttjas, utöfver den gällande skjutslegan,
utgå med sex skillingar banko till skjutsaren, som nödgas gå för hästens
återhemtande, har af komiterade ansetts numera vara alltför ringa,
hvarför de föreslagit att densamma må utgå med hälften af hvad för
skjutsen erläggas bör.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad genom nådiga brefvet
den 29 Juni 1852 finnes särskild! förordnadt i afseende å dem, Indika
anlända med skjuts till hufvudstaden, hafva komiterade funnit sig böra
föreslå det allmänna stadgande, att resande, som med skjuts ankommer
till stad, skall vara berättigad att, der lian så önskar, med skjutsen.

SO Bil. till Kong’. Maj:U Nåd. Prop. om djutsvcisendel.

färdas till annat ställe inom staden än dervarande skjutsanstalt, utan
särskild ersättning, samt att, om herberge å det uppgifna stället icke
skulle kunna erhållas, den resande icke må förvägras att, för sökande
af herberge annorstädes, skjutsen ytterligare begagna, emot särskild
ersättning, beräknad efter femtio öre hästen för hvarje full halftimme,
som skjutsen för detta ändamål tages i anspråk.

Då i gällande författningar angående skjutsväsendet föreskrift saknades
om beloppet af den lega, som af den resande skulle erläggas
för det fall, att skjutsen begagnas för kortare väg än till nästa ombyte
åt det håll, den resande färdas, hafva komiterade funnit sig böra
föreslå, att när skjuts begagnas intill en half mil och således jemväl
för kortare väglängd än eu half mil, den resande skall betala såsom
för en half mil, men att, om skjutsen begagnas utöfver en half mil,
betalningen skall beräknas efter den verkliga våglängden, dock att
hvad som öfverskjuter tiondedels mil, skall räknas för en tiondedel.

I anseende dertill att, med tillämpning af den af komiterade föreslagna
anordning af skjutsväsendet, skjutsanstalternas lägen antagligen
komme att blifva mera omvexlande samt följaktligen den lega, som
för resor mellan de särskilda anstalterna borde erläggas, blifva underkastad
tätare förändringar, så och då anteckning i dagboken om utstånden
och legobeloppen synts vara för ändamålet tillräckligt, hafva
komiterade ansett stadgandet i § 7 af 28 kapitlet Byggningabalken,
§ 8 af Gästgifvare-Ordningen och § 10 af 1766 års Förklaring om
utsättande vid gästgifvaregård af tafla, utvisande miltalet till nästa
gästgifvaregård och den lega, som bör erläggas, kunna inskränkas
derhän, att täflan endast skulle innehålla namnet å skjutsanstalten samt
angifva dess egenskap af gästgifveri eller skjutsstation, hvarjemte
komiterade ansett sådana talför böra af vederbörande föreståndare för
skj utsanstalten b eko stas.

Slutligen hafva komiterade anmält ätt då de stadganden, angående
gästgifveri-, håll- och reservskjutsen, Invirka, utöfver de af komiterade
sålunda afhandla de, funnes meddelade i 28 kapitlet Byggningabalken,
Gästgifvare-Ordningen och 1766 års Förordning dels redan vore upphäkta
eller ändrade genom tid efter annan gifna förklaranden, dels till
följd af vidtagna ändringar i näringslagstiftningen förfallit, dels i hvad
de innefattade straffbestämmelser för brott, å Indika i nya Strafflagen
straff satte äro, blifvit genom nådiga Förordningen om nya Strafflagens
införande upphäfde, komiterade i följd häraf ansett omförmälda stadganden
icke föranleda vidare yttrande; hvaremot i Gästgifvare-Ordningen
förekomme åtskilliga andra stadganden, hvilka väl icke hade nå -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om slcjutsväsendet.

g-ot egentligt samband med skjutsväsendet, men, enär de ansetts kunna
i sammanhang med utfärdandet af ny författning i ämnet upphäfvas,
påkallade särskild granskning.

Till dessa stadganden vore i främsta rummet att hänföra de i §
7. i Gästgifvare-Ordningen gifna föreskrifter, angående väghållning samt
vintervägars utstakande och öppenhållande. Då motsvarande föreskrifter
härom funnes meddelade dels i 4 kapitlet 1 § Byggningabalken, dels i 25
kapilet af samma balk, dels i nådiga kungörelsen den 25 Maj 1869, angående
ändring i föreskrifterna om tiden för allmänna vägarnes lagning
och gipsning, med undantag endast af hvad anginge bestämmelsen derom,
att små buskar på ömse sidor om landsvägen från yttre kanten af diket
till tre och, der ej dike är, till sex alnar böra borthuggas på det vägarne
så mycket snarare må upptorkas, men bibehållandet af omförmälda
bestämmelse icke kunde anses vara af behofvet påkalladt, helst anbefallandet
af buskars undanrödjande, der de förhindrade vägarnes upptorkande,
syntes falla inom området för de anordningar kronobetjeningen
må ega befogenhet att vid vägsynerna föreskrifva till befrämjande
af vägarnes vidmakthållande i laggildt skick, hafva komiterade ansett
sig icke vara af berörda mindre väsentliga bestämmelser förhindrade
att föreslå upphäfvandet jemväl af ifrågavarande § i GästgifvareOrdningen.

Då föreskrifter om milstolpars och vägvisares uppsättande funnes
meddelade i §§ 3 och 4 af 25 kapitlet Byggningabalken, hafva komiterade
funnit hinder icke möta mot upphäfvande jemväl af § 8 i Gästgifvare-Ordningen.

Hvad vidare anginge de i §§ 18 och 23 af Gästgifvare-Ordningen
meddelade bestämmelser, hvarigenom dels stadgats böter, 20 daler
silfvermynt, för den som utan att betala, far öfver broar och färjestäder,
der afgift erläggas bör, dels förordnats, vid vite af 10 daler
silfvermynt för öfverträdelse deraf, huru förhållas skall när resande
eller vägfarande i städer eller på landet mötas, så att de hinderslöst
kunna komma hvarannan förbi, hafva komiterade ansett bibehållandet
af förstnämnda ansvarsbestämmelser icke vara af behofvet påkalladt,
helst den, som besörjde öfverfärjning eller uppbörden af broafgift, vore
oförhindrad att( innan färjan eller bron för den vägfarande upplätes,
den stadgade färje- eller broafgiften uppbära, samt beträffande stadgandet
i § 23 om huru förhållas skall, då vägfarande mötas, föreskrifter
härom, derest sådana ansåges fortfarande vara nödvändiga, torde
kunna för siad åvägabringas i enlighet med hvad Ordningsstadgan för
rikets städer innehålla angående meddelande af särskilda ordnings -

32 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om shjutsväsendd.

föreskrifter, samt för landet af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utfärdas;
på grund hvaraf komiterade, som för öfrigt ansett omförmälda
bestämmelser, såsom gällande icke blott för dem, hvilka reste med
skjuts, utan för vägfarande i allmänhet, lämpligen icke böra i den nya
författningen om skjutsväsendet intagas, funnit ifrågavarande bestämmelser
likaledes kunna upphäfvas.

Slutligen och då den af komiterade föreslagna regleringen af
skjutsväsendet afsåge att, hvad äfven kunde antagas blifva det allmänna
förhållandet, skjutsningen vid samtliga skjutsanstalterna i riket
skulle ordnas medelst entreprenad, hafva komiterade deraf hemtät anledning
att föreslå borttagande af det i 6 § af 1766 års förklaringmeddelade,
sedermera genom nådiga kungörelsen den 4 Maj 1852 i
viss mån förändrade stadgande, att de till reservskjuts vid någon gästgifvaregård
anslagne hemman skola vara Irån utgörande åt kronoskjuts
befriade.

Komiterade hafva härefter öfvergått till redogörelse för de förändringar,
som de ansett böra vidtagas uti nu gällande föreskrifter
angående entreprenaders inrättande, dervid komiterade fästat uppmärksamheten
derpå att, om bestämmelserna i nådiga Cirkuläret den 11
December 1857, angående det antal hästar, som en entreprenör borde
inom viss tid tillhandahålla, bibehölles, skulle, att döma af skjutsåtgången
under år 1875, vid det öfvervägande antalet skjutsanstaltei
icke flera än en häst under hvarje dygn vara att erhålla inom kortare
tid än en timme efter anfordran, då likväl billigheten syntes fordra,
att, åtminstone vid skjutsanstalterna å de mera befarna vägarne, två
hästar dagligen må vara att tillgå inom kortare tid än en timme, hvarföre
en entreprenör borde vara skyldig att inom sagde tid tillhandahålla
detta antal hästar. Deremot och då, i ändamål att underlätta
skjutsentreprenaders åstadkommande, entreprenadvilkoren syntes böra
bestämmas så lindriga som möjligt, hafva komiterade, med fästadt afseende
jemväl derå att beställning af skjuts blifvit genom do numera
betydligt utvidgade postkommunikationerna väsentligen undeilättad,
ansett entreprenör kunna befrias från skyldighet att vid anfordran
genast tillhandahålla ens någon häst och derjemte böra få tillgodonjuta
andra lättnader i fråga om tiderna för hästars inställande, samt
af dessa skäl föreslagit: att skjutsåtgången skall läggas till grund för
bestämmandet af det antal hästar och åkdon eller, der batskjuts egen
rum, det antal farkoster, som för hvarje dygn bör af entreprenören
tillhandahållas, dock att, der betydligt olika antal under olika tider af
året utgår, bestämmelserna skola derefter lämpas; att, beträffande tiden

Bil. till Kong!. May.ts Nåd. Prop. om Skjutsväsendet.

för hästars inställande, entreprenör icke må tillförbindas att inställa
häst genast vid anfordran; att Kong!. Maj:ts Befallningshafvande må
bestämma vid mera befarna vägar högst två hästar inom en half timme
och ytterligare högst fyra hästar inom en och en half timme samt
vid mindre befarna vägar högst två hästar inom en timme och ytterligare
högst 4vå hästar inom två timmar, allt efter anfordran; att, om
hästar derutöfver finnas vara vid någon skjutsanstalt behöfliga, kortare
tid än tre timmar icke må för deras inställande bestämmas; samt att,
om vid skjutsanstalt, der antalet resande är ringa, men anstalten med
hufvudsakligt afseende å angelägenheten deraf, att skjuts vid resor i
tjensteärenden finnes att tillgå, anses böra bibehållas, vid entreprenadvilkorens
fastställande icke må bestämmas kortare tid för skjutsens
inställande än fyra timmar efter anfordran.

Med förmälan hurusom uti ofvanberörda Cirkulär af den 11 December
1857 jemväl funnes förordnadt att tillses bör, det entreprenör,
som icke sjelf är gästgifvare, icke må sakna tillfälle att vid gästgifvaregården
erhålla nödigt utrymme för hästar och formän, men att
vid utfärdandet af de föreskrifter, som afsåge skjutsningsbesvärets
ordnande medelst entreprenad, icke tillika meddelats någon bestämmelse,
hvarigenom gästgifvare fått sig ålagdt att för det fall, att
skjutsen vid gästgifvaregården blefve vid derå hållen entreprenadauktion
af annan öfvertagen, åt denne vid gästgifvaregården upplåta nödigt
utrymme för hästar och skjutsare, hvadan ett bestämdt stadgande
om en sådan skyldighet för gästgifvaren eller stationsföreståndaren
syntes böra i den nya författningen intagas, till förekommande af tvist
i detta afseende, hafva komiterade, som likväl ansett den entreprenör
i detta afseende tillkommande rättighet skäligen icke böra gifvas större
utsträckning, än att han må ega att för de hästar och skjutsare, hvilka
för utgörande af bestäld skjuts vid skjutsanstalten inställas, derstädes
erhålla nödigt utrymme i afvaktan å den resandes ankomst och resans
anträdande, föreslagit ett härmed öfverensstämmande stadgande.

Med afseende derå att, enligt komiterades åsigt, skjutsentreprenaderna
inom hvarje län borde för framtiden ordnas på det sätt, att
kontrakten komme att afslutas för lika lång tid vid alla skjutsanstalterna
inom länet, men genom bibehållandet af eu så kort entreprenadtid,
som två år, både Länsstyrelsernas och Landstingens verksamhet
för denna angelägenhet skulle allt för ofta tagas i anspråk, jemte det
att derigenom möjligen äfven skulle föranledas täta förändringar i
skjutsanstalternas läge, med dermed förenade flerehanda olägenheter,
hafva komiterade ansett entreprenadtiden i allmänhet icke höra ornBih.
till Riksd. Pi-ot. 1878. 1 Samt. 1 Afd. 5

34 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Shjutsväsendd.

fatta en kortare period än tre år; dock med rättighet för Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande att, om med hänsigt till hittills bestående
förhållanden så ansåges lämpligare, utsräcka denna period till fem år,
likväl alltid med iakttagande, att entreprenadtiden blefve densamma
för alla skjutsanstalterna inom ett och samma län, så att entreprenadkontrakten
äfven vid de skjutsanstalter, der sådant aftal om skjutsningens
öfvertagande icke kunnat samtidigt med de öfriga entreprenaderna
inom länet komma till stånd, vid samma tidpunkt löpte till ända;
hvarjemte komiterade ansett kontraktstiden lämpligen böra räknas från
och med don 1 November det år, då auktionerna egt rum, eller genast
efter det tjenstehjon,s flyttning från och till tjenst försiggått.

Med hänsigt till angelägenheten att, der så erfordrades, kunna
med minsta omgång göra den vid entreprenadens åtagande aflemnade
borgen emot löftesmännen gällande, hafva komiterade ansett böra stadgas,
att sådan borgen skall vara såsom för egen skuld ingången af
två inom länet boende personer, samt innefatta ansvarighet för gäldande
af alla de kostnader, som i händelse entreprenören underlåter
att sina förbindelser fullgöra, kunna föranledas af skjutsningens uppehållande
genom annan.

Genom nådiga Brefvet den 24 Januari 1865 samt nådiga Kungörelsen
den 14 December 1866 hafva Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
bemyndigats att, då ny skjutsanstalt vid farväg, äfvensom vid
jernvägs- eller kanalstation, erfordras och icke kan åstadkommas utan
de gamla skjutslagens ytterligare betungande, på det sätt ordna sådan
anstalt, att skjutsningsskyldigheten må efter entreprenadauktion, äfven
om den betingade legal! skulle öfverstiga den i allmänhet för entreprenader
gällande lega, för högst två års tid öfverlemnas till den, som
erbjuder sig att för minsta lega, efter mil räknadt, befordra resande
och för fullgörande afl detta sitt åtagande anses fullt vederhäftig; och
hafva komiterade föreslagit, att denna utväg till skjutsanstalters inrättande
borde beträffande jernvägs- och kanalstation bibehållas samt
jemväl utsträckas till det fall, att behof af skjutsanstalt vid hamnplats
skulle uppstå. Deremot hafva komiterade ansett ett annat förhållande
ega rum i afseende på ordnandet af skjutsinrättning å nyanlagd farväg,
för hvars åstadkommande Staten i de flesta fall lemnat större eller
mindre bidrag, i syfte att underlätta och befrämja den allmänna samfärdseln
inom orten. Ett allmännare intresse syntes deri öre fordra,
att, för ernående af det med väganläggningen afsedda allmännyttiga
ändamål, möjlighet till fortkomst emellan de bygder, som genom vägen
satts i förbindelse med hvarandra, må förefinnas, utan att den resande

Bil. till Kong!,. Maj:ts Nåd. JProp. om slcjutsväsendet.

skulle behöfva vidkännas högre betalning än som för skjutsen i allmänhet
högst erlades; och dä bildande af skjutslag för samfärdselns
upprätthållande å sådan väg, i den händelse skjutsanstalt icke skulle
kunna på skäliga vilkor derstädes åvägabringas i den för entreprenaders
inrättande i allmänhet stadgade ordning, icke torde kunna, såsom
oförenligt med grunderna för den afsedda nya regleringen af skjutsväsendet,
ifrågakomma, hafva komiterade ansett annan utväg för sådant fall
icke förefinnas, än att staten dervid på ett eller annat sätt mellankomme,
i öfverensstämmelse med hvad tillförene egt rum, då skjutsanstalt funnits
för samfärdseln vara behöflig, men sådan anstalts ordnande varit
med synnerliga svårigheter förenad!. På grund häraf hafva komiterade
ansett det böra bestämmas, att, derest, oaktadt vidtagna åtgärder för
åvägabringande af skjutsanstalt å nyanlagd farväg, sådan icke kunnat
med tillämpning af de för entreprenaders inrättande gifna föreskrifter
åstadkommas, det må ankomma på Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att om förhållandet hos Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan för den
åtgärd, hvartill detsamma må finnas föranleda.

I fråga om beskaffenheten af de åkdon, som af entreprenörerne
skola tillhandahållas, hafva komiterade ansett annan föreskrift icke böra
meddelas, än att de åkdon, som af dem för resande tillhandahållas,
skola vara försedda med jemt] edrar, stoppad dyna och fotsack af läder.

Jemte förmälan att vid handläggning hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
af frågor angående försummadt inställande af skjuts,
då den resande fordrat ersättning för kostnad, som han måst vidkännas
genom erläggande af högre lega för anskaffad skjuts eller utgifvande
af väntningspenningar, den försumlige vanligen, i sammanhang
med böternas ådömande, blifvit ålagdt att gälda den äskade ersättningen
efter som skäligt pröfvats, hafva komiterade i öfverensstämmelse
dermed ansett det lämpligen höra stadgas, att endast de frågor om skadeersättning,
om liv fika stridighet förekommer angående ersättningens belopp,
böra till domstol hänskjutas. men att deremot alla öfriga sådana frågor
kunna af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande upptagas och afgöras.

Enär medgifvande af rätt till anförande af besvär öfver beslut,
hvarigenom Landsting beviljat bidrag till skjuts entreprenad, skulle kunna
föranleda oskäligt hinder och uppehåll vid entreprenadernas ordnande,
hafva komiterade ansett sådan besvärsrätt icke böra medgifvas för
annat fall, än att den klagande tilltror sig kunna visa, att beslutet icke
i laga ordning tillkommit. Af samma skäl hafva komiterade ansett
klagan icke heller böra få föras mot Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
godkännande af Landstings i berörda afseende i laga ordning fattade

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om skjukväsendet.

beslut, eller öfver beslut, hvarigenom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
med afseende å den bjudandes personlighet eller å den utaf honom
aflémnade borgensförbindelses beskaffenhet eller å olämpligheten af
den utaf entreprenören till gästgifveri eller skjutsstation erbjudna lägenhet,
eller af annat skäl än att för högt entreprenadanbud fordrats,
förklarat sig ej kunna gjordt entreprenadanbud godkänna.

I fråga om resandes befordran med skjuts från Stockholm, hvilken,
på sätt den af komiterade meddelade redogörelse för skjutsväsendet
inom hufvudstaden innefattar, besörjes af stadens åkarelag emot vissa
dem tillkommande företrädesrättigheter, hafva komiterade ansett de
föreskrifter, som nu finnas eller framdeles kunna varda meddelade,
böra lända till efterrättelse.

Med afseende derå, att kontrakten om skjutsentreprenaderna inom
de särskilda länen tilländaginge på mycket olika tider och då, för den
händelse att den nya regleringen af skjutsväsendet skulle i allmänhet
komma till verkställighet så snart, att skjutsningen, till följd af derom
emot visst bidrag afslutadt entreprenadkontrakt, skulle vid någon skjutsanstalt
i stad, som till Landsting hör, eller å landet, icke kunna på
entreprenad upplåtas i sammanhang med det allmänna ordnandet af
skjutsentreprenaderna i länet, som med tillämpning af de för den nya
regleringen stadgade grunder borde ega rum, billigheten syntes fordra,
att såväl staden, som vederbörande skjutslag må under den tid, detta
förhållande fortfore, vara fritagna från utgörande af bidrag till de öfriga
skjutsentreprenaderna inom länet eller landstingsområdet, hafva
komiterade föreslagit att i sådant fall ej mindre staden för den bevillning,
som derifrån utgår, än äfven vederbörande skjutslag för den å
hemmanen i skjutslaget belöpande bevillning, skall eg a att undertiden
intill den 1 November det år, då det om skjutsningen afslutade entreprenadkontraktet
upphör att vara gällande, tillgodonjuta befrielse från
deltagande i den allmänna skjutsafgift, som för det län eller särskilda
landstingsområde, inom hvilket skjutsanstalten är belägen, under samma
tid bör utgå.

Med tillämpning af sålunda angifna åsigter och grunder hafva
komiterade utarbetat förslag till »Stadga angående skjutsväsendet»,
utom hvad angår kungs- och kronoskjutsen, hvarom komiterade afgifvit
särskild! yttrande, hvilket jag anhåller att, efter pröfningen af förevarande
förslag, få föredraga.

I sammanhang med berörda förslag hafva komiterade hemstält att,
för den händelse entreprenad, med tillämpning af de i stadgan gifna
bestämmelser, icke skulle kunna åvägabringas, betalningen för skjutsen

37 -

Bil. till Konyl. Maj:ts Nåd. Prop. om skjutsväsendet.

måtte för sådant fall förklaras skola utgå med sjuttio procent af den
för orten, der skjutsanstalten är belägen, faststälda maximientreprenadlega,
dock så att, der vid legans uträknande beloppet icke skulle utgöra
jemn! tiotal öre, legobeloppet borde utsättas till närmaste tiotal derutöfver;
hvarjemte komiterade afgifvit förslag till afgifter för begagnande
af de skjutsandes åkdon, selar och ridsadlar.

Likaledes hafva komiterade afgifvit yttrande i fråga om bibehållandet
af den frihet från utgörande af skjutsskyldighet, som i större
eller mindre mån finnes medgifven innehafvarne af vissa medborgerliga
befattningar, såsom nämndemän, fjerdingsmän och kyrkovärdar i Skåne,
för hvilka befattningars utöfvande skjutsskyldighetens fullgörande ansetts
medföra hinder.

Då, hvad anginge nämndemän, hvilka enligt i senare tider utfärdade
författningar fått sig tillerkänd rättighet till ersättning för flerahanda
förrättningar, den dem medgifna frihet från deltagande i hålloch
kronoskjuts desto mindre syntes böra längre bibehållas, som vid
det förhållande att, jemlikt Nådiga Förordningen den 19 Juli 1872,
äfven andre än hemmansegare numera kunde till nämndemän väljas,
en särskild förmån eljest skulle tillkomma de nämndemän, hvilka egde
eller innehade skjutsskyldig jord;

då beträffande den fj er diné/ smän, hvilka numera likaledes åtnjuta
ersättning för flerahanda förrättningar, medgifna frihet från reserv- och
kronoskjuts, en sådan frihet icke tillkomme andra fjerdingsmän, än sådana,
som efter omgång hemmanen emellan denna befattning utgjorde;

då vidkommande slutligen den kyrkovärdarne i Skåne förunnade
befrielse från utgörande af håll- och reservskjuts berörda befrielse icke
syntes vara af något behof påkallad, hafva komiterade, på grund häraf
och enär i allt fall, efter skjutsväsendets ordnande i enlighet med de
af komiterade angifna grunder, den bemälde tjensteman förunnade skjutsningsfrihet
icke vidare skulle komma att vara af någon betydenhet,
föreslagit att, i sammanhang med utfärdande af ny författning i ämnet,
omförmälde undantagsbestämmelser måtte förklaras hafva upphört att
vara gällande».

Efter att sålunda hafva meddelat en framställning af komiterades
underdåniga betänkande och förslag till författning öfvergick föredragande
_ Departements-Chefen till en redogörelse för innehållet af de
utaf Öfverståthållare-Embetet, Länsstyrelserna, Kammarkollegium och
Högsta Domstolen i anledning af samma förslag afgifna underdåniga
utlåtanden, dervid Departements-Chefen förmälde, hurusom de hufvudsakligaste
anmärkningar, som vid komiterades förslag blifvit af Läns -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om skjutsväsendet.

styrelserne framstälde, afsåge frågan om grunderna för entreprenadbidragens
fördelning, i hvilket hänseende flere skiljaktiga meningar
uttalats. Sålunda hade

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län förklarat
sig anse rigtigast, att ifrågavarande bidrag fördelades på det sätt,
att V3 skulle utgöras af skjutslagen, omreglerade med beräkning att
samtlige skjutsskyldiga hemman, fördelade i vissa distrikt, komme att
deruti deltaga, V3 af staten och V3 af landstingen;

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs län ansett en större
andel i entreprenadbidragen böra drabba den skjutsskyldiga jorden;

Kongl. Maj.ts Befallningshafvande i Gotlands län föreslagit, att hvarje
landstingsområde skulle svara för entreprenad bidragen intill ett belopp,
motsvarande Vs af bevillningen enligt andra artikeln Bevillningsstadgan,
men af Överskjutande beloppet Landstinget gälda endast Vs och staten
Vs, hvarjemte skjutsafgiften borde utgå med dubbel t belopp af jordbruksfastighet,
så länge bevillningen deraf utgår med lägre procent;

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kopparbergs län hemstält, att
jordbruksfastigheterna måtte i förhållande till sin bevillning deltaga med
tre gånger högre bidrag emot andra beskattningsföremål, samt att det
personliga arbetet icke måtte komma att vidkännas bidrag i högre förhållande
än till en tredjedel;

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westernorrlands län ansett den
hälft, som skulle af länet betalas, böra fördelas till ena hälften på jorden
och till den andra på öfriga beskattningsföremål;

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro län ansett att, äfven om
bevillningen å jordbruksfastighet framdeles komme att utgå efter enahanda
grund som bevillningen å andra beskattningsföremål, jordbruksfastigheterna
dock fortfarande borde deltaga efter beräkning af 6:5.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens län ansett entreprenadbidragen
böra helt och hållet bekostas af staten samt att, om
någon del deraf skulle drabba Landstingen, bidragen för alla de särskilda
länen borde sammanslås och fördelas efter andra artikelns bevillning,
dock med dubbelt å jordbruksfastigheterna;

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län föreslagit, att
länet skulle deltaga i entreprenadbidragen med högst ett belopp, motsvarande
Vs af den för länet senast faststälda bevillning enligt andra
artikeln med dubbelt för jordbruksfastighet och återstoden bekostas
ensamt af staten; samt

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län förmält sig anse
rigtigast, att-, sedan skjutslagen omreglerats till större distrikt, omfat -

Bil. till Kongl. Maj:ts. Nåd. Prop. om shjutsvasendet.

tande alla enligt lag skjuts skyldiga hemman, dessa nybildade skjutslag
finge omedelbart vidkännas t. ex. Vs af de med entreprenaders anordnande
förenade kostnader och återstoden deraf såsom en statsutgift
fördelas på hela rikets bevillning, vare sig efter de för densamma nu
gällande grunder eller med någon förhöjning för jordbruksfastigheterna;
och hade Kammarkollegium, enär billigheten fordrade att all möjlig
lindring bereddes de län, som hafva vidsträckt areal, gles befolkning,
mindre odlad jord och sakna jernvägar eller cjer sådana till ringa utsträckning
förefinnas och hvarest skjutsningsbesväret är vida mer betungande
än i andra län med högt taxeringsvärde, tät befolkning och
rik tillgång på kommunikationsmedel, hemstält att, då summan af entreprenadbidragen
öfverstege hälften af bevillningen enligt Art. 2 Bevillningsstadgan,
de Överskjutande beloppen måtte fördelas så, att %
deraf erlades af staten och 7b af länet; hvarjemte Kollegium ansett
med skäl kunna ifrågasättas, huruvida den af komiterade föreslagna fördelningsgrund
af länsbidragen vöre fullt tillfredsställande för de från
skjutsningsskyldigheten nu befriade beskattningsföremål, helst med
tillämpning af berörde uttaxeringsgrund, vid nuvarande förhållande
emellan bevillningen å jordbruksfastighet och bevillning å annan fastighet,
den förras bidrag till entreprenaderna komme att förhålla sig till
annan fastighets enahanda bidrag som 6 till 5, och, hvad anginge bidragen
från andra beskattningsföremål, eller inkomstbevillningen, förhållandet
otvifvelaktigt blefve än gynsammare, enär inkomstbevillningen
bestämdes efter helt andra grunder än bevillningen å fastighet.

Med afseende härå och då, såsom förberedande skattejemkningskomitén
i sitt underdåniga betänkande den 20 Oktober 1876 utredt,
jordbruksfastigheterna vore i vissa län ganska ojemnt och lågt taxerade
i förhållande till annan fastighet samt kapital och arbete, hade Kollegium
— under erinran att, jemlikt § 8 af adliga privilegierna den 16 Oktober
1823, säterier, ladugårdar, rå- och rörs- samt insockne- eller
veckodagshemman vore befriade från skjutsning, hvadan, om än skyldigheten
till deltagande i skjutsafgift för dessa egendomar icke torde
kunna anses såsom eu privilegiifråga, sedan egandet af berörde slags
egendomar icke numera vore inskränkt till adelsståndet, en slik skyldighet
komme att innefatta en förändring af de med dylika hemmans
natur förenade förmåner och rättigheter, samt att, enligt § 7 i Presterskapets
privilegier den 16 Oktober 1723, Biskops-, Preste-, Läromästareoch
Klockaregårdarne i städerna, äfvensom Biskops-, Preste- samt Professorum
och Lectorum Prebende- och Embetsgårdar å landet, jemte
Kappellansgårdar, stommar och klockarebol derstädes likaledes vore

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. om slcjutsväsendet.

fritagne från skjutsfärder, såvida icke någon allmän trängande nöd är
å färde, hvarföre ock, då genom bifall till Riksdagens och Komiterades
förslag en ändring i dessa privilegierade gårdars skjutsningsfrihet skulle
på annan väg företagas, det kunde ifrågasättas om icke, innan sådan
ändring vidtoges, allmänna kyrkomötet borde i frågan höras och dess
samtycke inhemtas, — ansett det vara betänkligt att, innan mera ändamålsenliga
grunder för bevillningstaxeringen blifvit antagna och tillämpade,
den af komiterade föreslagna fördelningsgrund af länsbidragen
antoges, hvilken åsigt jemväl omfattats af flere Länsstyrelser, hvilka
uttalat den mening, att den ifrågastälda förändringen icke borde träda
i verkställighet förr än mera rättvisa grunder för bevillningen af jordbruksfastighet
kommit till stånd och vunnit tillämpning.

Uti sitt öfver komiterades förslag afgifna yttrande hade Högsta
Domstolens fleste ledamöter lemnat förslaget utan anmärkning, så vidt
detsamma, enligt den nådiga remissen, utgjort föremål för Högsta Domstolens
granskning.

Derefter yttrade Departements-Chefen:

»Vid pröfningen af förevarande vigtiga och i samhällsförhållandena
djupt ingripande ärende framställer sig i främsta rummet till öfvervägande
huruvida, på sätt af Kammarkollegium och åtskilliga Länsstyrelser
blifvit ifrågasatt, en förändring af den angående gästgifveri-, håll- och
reservskjutsen nu gällande lagstiftning, i syfte att jemväl andre skattskyldige,
än innehafvare af skjutsskyldig jord å landet och idkare af
borgerlig rörelse i stad, skola tillförbindas att deltaga i utgifter för
samfärdselns uppehållande medelst skjuts, må skäligen böra vidtagas
innan för jordbruksfastigheternas uppskattning till bevillning stadgats
andra grunder, hvarigenom dessa fastigheters uppskattningsvärden kunde
blifva med större noggrannhet bestämde och bragte i närmare öfverensstämmelse
med grundsatsen om en jemlik och rättvis taxering, än som,
enligt hvad den af förberedande skattejemkningskomitén åstadkomna
utredning af beskattningsförhållandena utvisar, nu eger rum. Visserligen
kan det, med hänsigt till de af nämnda komité ådagalagda förhållanden,
icke bestridas, att jordbruksfastigheternas uppskattningsvärden
och deras deraf beroende bevillningsbidrag icke hållit jemna steg med
den gynsamma utveckling jordbruksnäringen inom vårt land vunnit
under den period, som förflutit sedan nu gällande grunder för bestämmandet
af dessa fastigheters värden stadgades samt började att tillämpas,
och ostridigt är äfven, att detta missförhållande måste, så länge
det qvarstår oförändradt, utöfva en för jordbruksfastigheternas innehafvare
förmånlig, men för öfriga skattskyldige menlig inverkan, vid

Bil. till Koru/l. Maj:ts Nåd. Prop. om skjutsväsendd.

utgörandet af alla de utskylder och afgifter, Indika debiteras med beräkning
efter den enligt andra artikeln Bevillningsstadgan påförda bevillning.
Att, för vinnande af en mera tillfredsställande och efter jordbruksnäringens
nuvarande ståndpunkt rättvisare lämpad beskattning, en
omarbetning af Bevillningsförordningen vidtages, hvarigenom verksammare
och bättre till målet ledande beskattningsgrunder må varda stadgade,
synes alltså vara af behofvet påkalladt; men då det af komiterade
uppgjorda förslag till skjutsväsendets ordnande ovedersägligen är
bygdt på grunder, mera rättvisa och billiga, än de, som, af nödvändigheten
betingade, blifvit under en aflägsen tid lagda för en inrättning,
som dock förnämligast har för ändamål att tillfredsställa ett vigtigt
allmänt behof, dä förändrade förhållanden sedan dess mångenstädes
medgifvit och alltmer skola medgifva att för resandes fortskaffande
varder på ändamålsenligt sätt sörjdt, äfven om befattningen dermed
icke uteslutande bestrides af egarne till hemman af en viss jordnatur
och då, detta länge eftersträfvade mål nu mera synes kunna uppnås
utan särdeles förökade kostnader för staten och äfven utan att öfriga
samhällsklasser öfver måttan betungas, när, såsom icke får betvifla^
snarligen inträffa, jordens mera fullständiga befriande från den densamma
nu åliggande skjutsskyldighet medverkat till frånträdande af allt anspråk
på bibehållandet af den särskilt gynnade ställning, uti hvilken-]ordbruket
med afseende på bevillningsbidragen sig befinner, kan jag icke
anse denna jordbrukets gynsamma ställning böra leda till undanskjutande
af en sådan af både rättvisa och billighet i öfrigt påkallad reglering
af skjutsväsendet, att äfven de samhällsklasser, hvilka hittills varit
fritagne, må komma att medelst penningeafgifter till ett tidsenligt
ordnande af skjutsanstalterna bidraga.

Beträffande de friheter från utgörande af skjutsning, som enligt
gällande privilegier tillkomma vissa slag af jordbruksfastigheter å landet
samt Presterskapets med flere till ecclesiastikstaten hörande personers
embetsgårdar så väl å landet som i städerna, så enär fråga nu
icke är om utsträckning till omförmälde fastigheter af skjutsskyldighetens
utgörande in natura, hvilken skyldighet, der den af särskilda, i
komiterades förslag angifna, förhållanden skulle fortfarande tagas i anspråk,
komme att hädanefter såsom hittills hvila å dem, hvilka skjutsskyldigheten
nu enligt lag åligger, samt, vid sådant förhållande, den
genom privilegierne förunnade friheten från deltagande i skjutsningsskyldigheten,
sådan densamma vid tiden för privilegiernas tillkomst utgjordes,
äfven efter införandet af den ifrågavarande förändringen, i
Bill. till Rilcsd. Prat. 1878. 1 Sami. 1 A/d. G

42 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om shjuUväsmdet.

sjelfva verket qvarstår orubbad, anser jag i öfverensstämmelse jemväl
med den åsigt, som i andra likartade frågor gjort sig gällande, ofvanberörde
privilegier icke lägga hinder i vägen för innehafvarnes af
ifrågavarande jordegendomar och gårdar deltagande i afgifterne till
skjutsentreprenaderne, derest skjutsväsendets ordnande efter en sådan
för alla skattskyldige gemensam grund varder af Kongl. Magt och
Riksdagen beslutad.

Då emellertid billighet och rättvisa kräfva att vid stadgandet af
förändrade grunder för skjutsväsendets ordnande, i syfte att alla skattskyldige
skola för denna samhällsinrättnings uppehållande vidkännas
afgifter efter beräkning, af den bevillning enligt Art. II Bevillningsstadgan,
som de jemlikt senast fastställda taxeringslängder hafva att
till staten erlägga, jordbruksfastigheterne å landet, hvilka i förhållande
till deras uppskattningsvärden draga lägre bevillning än andra fastigheter,
hvarföre de ock i fråga om bidragen till de kommunala behofvens
fyllande deltaga med dubbelt så stor andel som andra beskattningsföremål,
äfven i bidragen till skjutsentreprenaderne böra deltaga
med större andel än öfrige beskattningsföremål, så länge den nu
bestående skilnaden emellan jordbruksfastigheters och andra fastigheters
bevillning oförändrad qvarstår, synes mig komiterades förslag i
afseende på grunden för jordbruksfastigheternas deltagande i bidragen
till skjutsentreprenaderna böra godkännas. Måhända kunde ifrågasättas,
att åtskilnad härvid borde göras för de jordbruksfastigheter, hvilka hittills
varit från skjutsskyldighet befriade, så att innehafvare af sådan fastighet
icke konune att i entreprenadbidragen deltaga i vidsträcktare mån, än i
enlighet med den för utgörande af landstingsskatt stadgade grund; men
då innehafvarne af dessa jordbruksfastigheter derigenom skulle, till följd
af den lägre bevillningsprocenten, i fråga om bidragen till skjutsentreprenaderna
försättas i en vida gynsammare ställning än alla de
öfriga skattskyldige, hvilka hittills icke heller varit underkastade skyldigheten
att i skjutsningsbesväret deltaga, samt dessutom entreprenadbidragen
inom de län, der den privilegierade jorden hufvudsakligen är
belägen, i allmänhet uppgå till betydligt lägre belopp än inom de län,
der sådan jord alldeles icke eller endast i ytterst ringa män förefinnes,
anser jag något undantag till förmån för innehafvarne af den från
skjuts skyldighet nu befriade jorden icke i förevarande fall skäligen
böra ifrågakomma, utan samtlige innehafvare af jordbruksfastighet
böra efter enahanda grund i bidragen till skjutsentreprenaderna deltaga.

I fråga om statens deltagande i entreprenadbidragens gäldande

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om slcjuUväsmäet.

hafva komiterade funnit sig föranlåtne att föreslå en annan fördelningsgrund,
än den af Riksdagen angifna; och enär genom den af komiterade
åstadkomna utredning blifvit ådagalagdt, att med tillämpning af
sistnämnda fördelningsgrund, enligt hvilken bidragen skulle utgöras
med ena hälften af landstinget och med den andra af staten, utan
hänsyn till entreprenadbidragens större eller mindre belopp, afgifterna
för ifrågavarande ändamål komme att inom de olika länen uppgå till
betydligt skiljaktiga belopp och följaktligen blifva högst olika betungande,
anser jag, lika med komiterade, den af Riksdagen angifna fördelningsgrund
icke vara utan allt undantag antaglig; hvaremot och då
med tillämpning af den utaf komiterade föreslagna grund för bidragens
fördelning stäten skulle komma att inom de län, der entreprenadbidragen
uppgå till högre belopp, öfvertaga en större andel deraf, och såmedelst
för de af skjutsningsbesväret mera betungade länen beredas
en större lindring, jag finner mig böra biträda hvad komiterade i sådant
afseende föreslagit. Väl kan icke förnekas, att, äfven med antagande
af denna grund för entreprenadbidragens fördelning emellan
staten och länet, de skattskyldige inom de af skjutsningsbesväret mera
betungade länen få för ifrågavarande ändamål vidkännas drygare utgifter
än de skattskyldige inom andra län; men då detta betingas af de skiljaktiga
förhållandena inom landets olika delar, å hvilka i förevarande
fall vidsträcktare afseende, än som i komiterades förslag iakttagits,
icke lärer kunna fästas utan åsidosättande af den grundsats om statens
och länens gemensamma deltagande i entreprenadbidragen, på
hvilken den nya regleringen af skjuts väsendet är af sedd att hvila,
samt genom bestämmande, på sätt Kammar-kollegium och åtskilliga
Länsstyrelser ifrågasatt, af eu större andel för staten i utgörandet af
entreprenadbidragen den motvigt mot ersättningsbeloppens obilliga
stegrande, hvilken det otvifvelaktigt är angeläget att fasthålla,
skulle, enligt hvad komiterade erinrat, göras mindre verksam, finner
jag icke skäl att föreslå, det statens andel i entreprenadbidragens gäldande
må utsträckas utöfver hvad komiterades förslag innefattar.

Då beloppet af den lega, som af eu entreprenör får uppbäras,
måste utöfva en väsentlig inverkan till betingande af högre eller lägre
entreprenadbidrag, samt de förhållanden, af hvilka ett högre eller lägre
värde å skjutsprestationen är i hufvudsaklig mån beroende, inom de
särskilda delarne af riket är o väsentligen skiljaktiga, h vilket otvetydigt
ådagalägges af de från de särskilda landstingen och länsstyrelserna
inhemtade uppgifter å skjutsens värde, anser jag, i öfverensstämmelse
med hvad komiterade föreslagit, entreprenadlegans maxi -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om slcjutsväsendet.

mum icke såsom hittills böra bestämmas till enahanda belopp för hela
riket, utan kunna fastställas till olika belopp, ej blott inom olika län,
utan jemväl för olika delar af samma län, dock med iakttagande, att
detta maximum blifver lika inom alla de orter, der de lokala förhållandena
icke oafvisligen påkalla en olikhet härutinnan, äfvensom att
fastställandet af detta maximum bör tillkomma Kongl. Maj:t, efter det
förslag i ämnet blifvit af vederbörande landsting och länsstyrelser
afgifne, hvarom, då komiterades förslag till Stadga icke innefattar någon
bestämmelse angående entreprenadlegans fastställande, sådan torde
böra i Stadgan införas.

Hvad åter angår beloppet af det maximum, som skäligen må böra
bestämmas, synes väl, på sätt Kammarkollegium yttrat, någon allmän
förböjning af den genom Kongl. Kungörelsen den 18 September 1874
faststälda entreprenadskjutslegan icke för närvarande af omständigheterna
påkallad, hvilket komiterade icke heller ifrågasatt; men då de
från vederbörande länsstyrelser inkomne upplysningar gifva vid banden,
att inom flere län, der entreprenader afslutats med tillämpning af
den genom ofvanberörde kungörelse bestämda legan, entreprenadbidragen
ändock uppgå till mycket högre belopp, torde likväl, för att bringa
skjutslegan i närmare öfverensstämmelse med skjutsprestationens värde
inom orten, all förböjning af entreprenadlegans maximum, utöfver det
nu gällande af Eu krona 60 öre milen för så väl land som stad, med
allt skäl böra för detta län vidtagas, hvarom dock för närvarande en
närmare pröfning icke erfordras.

Likaledes anser jag, att, för den händelse skjutsningen vid någon
skjutsanstalt icke skulle komma att medelst entreprenad uppehållas,
utan af de skjutsskyldige sjelfve utgöras, betalningen för sådan skjuts,
i enlighet med hvad hittills iakttagits, bör fortfarande utgå med lägre
belopp än den för orten fastställda maximilega; men då skilnaden
emellan den nuvarande entreprenadlegan och den ersättning, som enligt
gällande bestämmelser må för ofvan nämnda fall uppbäras, hvilken
ersättning utgör allenast 80 öre milen å landet och En krona i stad,
synes vara väl stor, samt, derest dessa belopp skulle oförändrade bibehållas,
skilnaden komme att blifva ännu större inom de orter, för
hvilka en förhöjning af entreprenadlegans maximum kan varda bestämd,
finner jag mig böra biträda hvad komiterade för omförmälde
fall hemstält, eller att ersättningen till den skjutsande må förklaras
skola utgöras med 70 procent af den faststälda maximilegan, så att,
med beloppets utlemnande till fullt tiotal öre, ersättningen icke i något
fall må komma att understiga En krona 20 öre milen för hvarje häst.

Bil. till Kongl. Majds Nåd. Prop. om, skjutsväsendet.

Mot den grundsats, som komiterade följt i fråga om formen för
bestämmandet af den andel i entreprenadbidragen, hvilken bör af staten
gäldas har af Kammarkollegium blifvit anmärkt, det landsting och
stadsfullmäktige i stad, som ej tillhör landsting, blifvit tillerkänd eu
ganska obegränsad beskattningsrätt äfven i afseende å statsmedel;
men da, genom tillämpning af det utaf komiterade föreslagna förfarande
i afseende å bestämmandet af entreprenadbidragens belopp,
landstingen eller stadsfullmäktige i stad, som icke tillhör landsting,
desto mindre kunna anses hafva fått sig tillagd någon beskattningsrätt,
i afseende å statsmedel, som pröfningen, huruvida de af vederbörande
härutinnan fattade beslut må vinna bindande kraft, blifvit Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande förbehållen; och r/d, för bevakande af det intresse
staten har att i förevarande fall göra gällande, eller att entreprenadbidragen
icke må bestämmas till högre belopp än som, med behörig hänsyn till
förhållandena inom orten, för hvarje särskild skjutsanstalt skäligt vara må,
det icke synes vara af omsorgen för det allmännas rätt och fördel af nödvändighet
påkalladt, att frågor af omförmälde beskaffenhet hän skjutas till
Eders Kongl. Maj:ts eget afgörande, hvarigenom, då sådana frågor skulle
komma att samtidigt i stort antal blifva föremål för pröfning, en för
entreprenadernas ordnande menlig tidsutdrägt skulle förorsakas, anser
jag pröfningen deraf, huruvida de af landsting och stadsfullmäktige i
till landsting icke hörande stad godkända entreprenadbidrag må vara
skäliga och således böra fastställas, kunna utan olägenhet öfverlemnas
till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, samt att hvad komiterade härutinnan
föreslagit är af beskaffenhet att kunna godkännas; dock med
den förändring, ätt särskildt bemyndigande till utbetalande af på staten
belöpande andelar i de faststälda entreprenadbidragen icke må erfordras,
hvaremot det torde böra åligga Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att, när pröfning af de anmälda besluten om entreprenadbidragen egt
rum, ofördröjligen derefter till Kongl. Maj:t insända uppgift å de fastställa
bidragens belopp, jemte förteckning öfver de särskilda skjutsanstalterna,
utvisande beloppet af det för hvarje sådan anstalt bestämda
bidrag samt den deraf på staten belöpande andel.

I fråga om sättet för åvägabringande af de medel, som kunna erfordras
för utgörande af länens andelar i de bidrag, som böra skjutsentreprenörerna
tillgodokomma, har ^ Kammarkollegium, i likhet niet!
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro län, ansett komiterade icke
hafva förebragt nöjaktiga skäl hvarföre användandet af den landstingen
tillerkända beskattningsrätt icke kunde i förevarande fall användas,
samt fördenskull och då landstingen syntes med lika lätthet som

Bil. till Körtel. May.ts Nåd. Prop. om skjutsväsendet.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande kunna uträkna det öretal, som må
behöfva å hvarje bevillningskrona för ändamålet uttagas, afstyrkt komiterades
förslag om utgörande af de på hvarje län eller landstingsområde
belöpande andelar i entreprenadbidragen medelst en särskild
skjutsafgift. Då emellertid, enligt de för landstingens verksamhet
gällande föreskrifter, anstalterna i afseende å skjutsväsendet, hvilka äro
af beskaffenhet att tillhöra offentlig myndighets embetsåtgärd, icke falla
inom området af sådana för länet gemensamma angelägenheter, hvarom
det tillkommer landstingen att sjelfve besluta, samt användandet af
den landstingen medgifna beskattningsrätt torde böra begränsas till
befrämjande af sådana ändamål, hvilkas tillgodoseende ankommer ensamt
på landstingen, så och då i allt fall landstingens beslut. om de belopp,
som skäligen må böra såsom entreprenadbidrag beviljas, skulle
blifva beroende deraf, huruvida Kongl. Maj:ts Befallningshafvande kunde
finna skäligt besluten fastställa, hvadan utgifterna för ifrågavarande
ändamål, åtminstone i de flesta fall, icke skulle kunna före upprättandet
af landstingens utgiftsstat med visshet beräknas, anser jag den af
Kammarkollegium i omförmälda afseende framstälda anmärkning icke
böra vinna afseende; men enär syftemålet med omförmälda afgifters
uttaxerande icke är att dermed bekosta anstalter för samfärdselns uppehållande
medelst skjuts i enlighet med derom nu gällande föreskrifter,
anser jag den af komiterade föreslagna benämning »skjutsafgift» icke vara
lämplig, utan, för att närmare beteckna det ändamål hvartill afgifterna
skola användas, böra förändras till »bidrag för skjutsentreprenaderna»,
under hvilken benämning ifrågavarande afgifter följaktligen skulle komma
att å debetsedlarne upptagas.

Då Eders Kongl. Maj:t redan under den 4 innevarande månad
fattat beslut om aflåtande af nådig proposition till den nu sammanträdande
Riksdagen angående ny lönereglering för landsstaten, torde
Eders Kongl. Maj:t finna den af Kammarkollegium samt åtskilliga länsstyrelser
gjorda framställning om berättigande för vederbörande tjenstemän
att för debiteringen, uppbörden och redovisningen af ofvannämnde
afgifter beräkna enahanda provision, som för landstingsmedel finnes
medgifven, icke till någon åtgärd föranleda.

På grund af hvad sålunda af mig anförts och med hänsigt till de
hf vederbörande länsstyrelser och Kammarkollegium vid komiterades
förslag till stadga framstälde anmärkningar, hemställer jag, att i nedannämnda
§§ måtte göras följande förändringar och tillägg:

alt till § 1 måtte fogas ett nytt moment, så lydande:

Bil. till Kongl. Maj:ts HM. Prop. om skjutsväsendet.

»Maximibeloppet af den skjutslega, som må af entreprenör få uppbäras,
hvilket belopp kan bestämmas olika för olika län och jemväl för
olika delar af samma län, fastställes af Kongl. Maj:t efter förslag af
vederbörande landsting och länsstyrelse».

OM i § 3 efter orden »ny skjutsanstalt» må tilläggas orden »på
landet» samt att, för att åt uttrycket gifva större fullständighet, orden:
»bland de inom samfälligheten varande skjuts skyldiga hemman» förändras
till »bland de inom samfälligheten, enligt hittills gällande författningar
skjutsskyldiga hemman». I öfrigt och då, när fråga om anläggning
af ny eller omläggning af gammal väg uppstår och skjutsanstalt
anses vara vid sådan väg erforderlig, det, till underlättande af frågans
lösning, flerestädes torde kunna så bemedlas, att egarne af vissa lämpligen
belägna hemman godvilligt medgifva, att å ett af dessa hemman,
som af .Kongl. Maj:ts Befallningshafvande pröfvas dertill tjenligt, skjutsanstalt
inrättas, och att de öfriga dertill indelas såsom skjutslag, hvarigenom
förberörda behofs afhjelpande vore för framtiden betryggadt
äfven om entreprenad å skjutsningen vid sådan anstalt ej kunde åstadkommas,
vill det synas lämpligt att på det denna §:s af komiterade
föreslagna lydelse ej må utgöra hinder för sådan anordning, i samma
§. införes stadgande derom att ny skjutsanstalt kan äfven efter »godvilligt
åtagande» inrättas, och skulle i öfverensstämmelse härmed motsvarande
redaktionsföräudring vidtagas i andra punkten af § 26.

(dt, då förfalskning af vin numera allmänt förekommer samt försäljning
af denna dryck vid skjutsanstalterna visat sig gifva anledning
till oordningar, hvadan rättigheten till sådan försäljning icke vidare
torde böra medgifvas, orden »vin och» i andra punkten af § 8 måtte
uteslutas, samt att, till beredande af ökad trygghet mot missbruk vid
försäljningen af maltdrycker, i slutet af samma punkt måtte tilläggas
orden: »dock med rättighet för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att,
då oordning dervid förekommer, sådan försäljning förbjuda».

att i § 9 efter orden »åkdon» må tilläggas orden: »samt, der så
nödigt finnes, ridsadlar»; att af skäl, som af Kammarkollegium blifvit
anfördt, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande må ega, att der så utan
olägenhet ske kan, vid entreprenadvilkorens bestämmande äfven vid
skjutsanstalt, der antalet resande är ringa, för skjutsens inställelse
stadga en tid af tre timmar, äfvensom att i slutet af andra momentet
må införas: »skjutsdygnet räknas från kl. 6 e.m. det ena dygnet till
samma tid det andra».

att enär, jemlikt hvad handlingarne utmärka, entreprenadaftalen
inom åtskilliga län äro afslutade för kalenderår, samt det vid sådant

48 Bil. till Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. om sjöväsendet.

förhållande torde böra få ankomma på Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att, derest så pröfvas lämpligt, bestämma entreprenadperiodens
början till den 1 Januari, § 10 måtte förändras till följande lydelse:

»Entreprenadtiden skall i allmänhet omfatta en period af tre år,
räknadt från och med den 1 November, med rättighet för Kongl. Maj :ts
Befallningshafvande att, om så anses lämpligare, bestämma entreprenadperiodens
början till den 1 Januari, äfvensom att utsträcka perioden
till fem år; dock etc.

att då borgen, som skall af entreprenör aflemnas till säkerhet för
uppfyllandet af de förbindelser han genom entreprenaden sig åtager,
jemväl synes böra innefatta ansvarighet för löftesmännen i det fall, att
entreprenören under den bestämda tiden aflider, ett härmed öfverensstämmande
tillägg måtte i § 11 införas.

att till första momentet i § 12 måtte fogas ett så lydande tillägg:
»skolande entreprenör vara pligtig underkasta sig den förändring i
skjutsningsskyldigheten, som genom flyttning eller indragning af angränsande
skjutsanstalt eller tillkomst af ny sådan göres nödvändig»;
samt att i andra punkten af berörde § orden: »så tidigt det år, entreprenaden
skall vidtaga» måtte, i öfverensstämmelse med hvad vid § 10
blifvit tillstyrkt, utbytas mot orden: »så tidigt det år under hvilket
entreprenaderna skola vidtaga, eller, om entreprenadperiodens början
bestämmes till den 1 Januari, så tidigt under loppet af nästföregående
året»;

att i första momentet af § 23 orden »i skjutsafgift» må uteslutas
och emellan orden »kronoskatterna» och »debiteras» insättas orden:
»under benämning bidrag till skjutsentreprenaderna»; att andra momentet
af nämnda § måtte erhålla följande förändrade lydelse: »Vidkommande
åter den andel i omförmälde bidrag, som jemlikt ofvan stadgade
grund bör af staten gäldas, åligger Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att, när pröfning af landstingets eller vederbörande stadsfullmäktiges
beslut om entreprenadbidragen egt rum, ofördröjligen derefter
till Kongl. Maj:t insända förteckning öfver de ifrågavarande särskilda
skjutsanstalterna tillika med uppgift a det för hvarje sådan anstalt
bestämda bidrag, samt den deraf på staten belöpande andel;
egande Kongl. Maj ds Befallningshafvande att, mot ersättning af Kongl.
Statskontoret, af under händer hafvande medel efter hvarje hälft års
utgång utanordna samt genom vederbörande magistrat eller kronofogde
till skjutsentreprenörerne utbetala hvad en hvar af dem i statsbidrag
tillkommer», samt att i mom. 3 orden »redovisning för dessa
medel» förändras till: »redovisning öfver uppbörden af dessa medel».

Bil. till Kongl. Maj-.ts Nåd. Trop. om slcjutsväsendet.

att i § 28 orden »vin och» uteslutas;

att vid § 33 tillägges ett nytt moment af följande lydelse: »Har
i följd af entreprenad skjutsanstalt på landet flyttats till ställe med
annat namn, skall a täflan utsättas såväl anstaltens namn, som namnet
å det ställe, dit den flyttats.

att i § 37, efter ordet åkdon, tillägges orden: »med eller utan
sufflett» och i stället för orden »halftäckt vagn» införas orden: y>heleller
halftäckt vagn» samt framför ordet »keltäcktp införes ordet
»större».

att i § 42 med uteslutande af orden: »ankommande likväl på Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande att, der afståndet emellan två skjutsanstalter
icke öfver stiger en och eu half mil samt förhållandena icke i öfrigt
påkalla tillämpning af den i allmänhet stadgade längre körningstiden,
deruti medgifva inskränkning till en och en fjerdedels timme på milen»,
första punkten måtte erhålla följande lydelse: »Resande ega icke att
fordra skyndsammare fortkomst än efter en och en half timme på
milen».

att det i § 45 förekommande stadgande angående skyldighet för
den resande att, innan färden anträdes, erlägga belöpande skjutslega,
med _ hvilket stadgande afsetts att, sedan rättigheten att erhålla skjuts
blifvit allmän, försäkra den skjutsande om utbekommande af föreskrifven
betalning, måtte, enär ovilkorligt påbjudande af sådan skyldighet
icke synes åt bebo! påkallad!., sålunda förändras, att det må ankomma
på gästgifvare, stationsföreståndare eller entreprenör att, der de så
nödigt anse, affordra den resande betalning för skjutsen innan färden
anträdes, samt att i öfverensstämmelse härmed ifrågavarande § måtte
erhålla följande förändrade lydelse:

»Det åligger den resande att, då gästgifvare, stationsföreståndare
eller entreprenör derom tillsäger, innan färden anträdes erlägga jemte
väntningspenningar, der sådana höra utgå, den för resan intill det ställe,
dit skjutsen skall utgöras, belöpande lega. Om resande vid skjutsanstalt,
derifrån färden anträdes, åtnjutit härberge eller förplägning'',
skall godtgörelse härför lemnas innan afresa får ske.

att, för åstadkommande af nödig kontroll, bland de i § 48 omförmälde
åligganden för gästgifvare och stationsföreståndare, äfven må
införas föreskrift om skyldighet för dem att i dagboken genast anteckna
tiden, då aflemnad beställningssedel ankommit.

att då, på sätt Kammarkollegium erinrat, föreskriften i § 7 Gästgifvare-Ordningen,
derom, att små buskar på ömse sidor om landsväg
Bill. till Bilcsd. Prof. 1878. 1 Sami. I Afl. 7

50 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. om slcjutsväsendet.

från yttre kanten af diket till tre och, der dike ej är, till sex alnar
böra borthuggas, på det vägarne så mycket snarare må upptorkas,
torde böra fortfarande bibehållas, och, då den föreslagna regleringen
af skjutsväsendet afser att, för den händelse entreprenad vid någon
skjutsanstalt ej må kunna med tillämpning af de nya grunderna åvägabringas,
de skjutsskyldige sjelfve skola fortfarande vara pligtige att
utgöra skjuts i enlighet med nu gällande, i 28 Kap. Bygninga-Balken,
Gästgifvare-Ordningen den 12 December 1734 och Kongl. Förklaringen
den 11 December 1766 gifna föreskrifter, berörda föreskrifter vid sådant
förhållande icke torde kunna, på sätt komiterades förslag innefattar,
upphäfvas, utan endast tillämpningen deraf förklaras skola upphöra,
der sådan icke af särskilda, i stadgan angifna förhållanden må
behöfva ega rum, åt § 60 måtte gifvas följande förändrade lydelse:

»Denna Stadga, af hvilken ett exemplar alltid bör finnas i gästrummet
anslaget, skall lända till efterrättelse från början af år 1879,
hvarefter och sedan skjutsentreprenader blifvit i öfverensstämmelse
dermed ordnade, all tillämpning af ej mindre 28 Kap. ByggningaBalken
än ock de såväl i Gästgifvare-Ordningen af den 12 December
1734, med undantag af hvad § 7 innehåller angående borthuggande af
smärre buskar på ömse sidor om landsväg, som i Kongl. Förklaringen
den 11 December 1766 gifna föreskrifter skall upphöra, der ej sådan
tillämpning af de i §§ 3 och 18 omförmälda förhållanden än vidare påkallas;
blifvande alla öfriga tid efter annan meddelade föreskrifter,
som äro stridande mot de i denna stadga gifna bestämmelser, härmed
upphäfda», samt

att, i öfverensstämmelse med hvad vid § 10 föreslagits angående
bemyndigande för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att bestämma entreprenadperiodens
början till den 1 Januari, slutet af det vid Stadgan
fogade öfvergångsstadgande måtte från och med orden: »under tiden
intill» förändras till följande lydelse: »att under tiden intill den 1 November
det år, men, der entreprenadperiodens början, med tillämpning
af stadgandet i § 10 varder bestämd till den 1 Januari, intill slutet af
det år, då det om skjutsningen afslutade entreprenadkontrakt upphör
att vara gällande, tillgodonjuta befrielse från deltagande i de bidrag
till skjutsentreprenaderna, som för det län eller särskilda landstingsområde,
inom hvilket skjutsanstalten är belägen, under samma tid bör
utgå».

Vid öfriga i den föreslagna Stadgan förekommande bestämmelser
har jag icke funnit något att erinra och tillstyrker alltså godkännande

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om skjutsväsendet.

deraf, med vissa förändringar i redaktionen, hvilka icke torde påkalla
särskilt yttrande af mig.

Då emellertid i det af komiterade upprättade förslag till stadga
angående skjutsväsendet, utom åtskilliga anordningar, de der äro af
beskaffenhet att röra rikets allmänna hushållning, tillika innefattas frågor
dels om upphörande af i allmän lag förekommande stadgande^, dels
om lindring uti ett med innehafvande åt vissa jordbruksfastigheter
nu förenadt åliggande, dels ock angående skyldighet så väl för staten
som ock för i detta hänseende hittills undantagne samhällsklasser att deltaga
i utgifter för samfärdselns underlättande, hemställer jag i underdånighet
det Eders Kongl. Maj:t måtte täckas genom nådig proposition
till Riksdagens pröfning och antagande hänskjuta förenämnda förslag,
med iakttagande af de utaf mig tillstyrkta förändringar och tillägg.

Beträffande komiterades af Kammarkollegium biträdda förslag att
i sammanhang med utfärdande af ny författning angående skjutsväsendet,
den nämndemän, fjerdingsman och kyrkovärdar i Skåne medgifna
frihet från deltagande i vissa slag af skjuts måtte förklaras skola upphöra,
har jag icke något att erinra».

Hvad föredragande Departementschefen sålunda i
underdånighet hemstält och tillstyrkt, deruti Statsrådets
öfriga ledamöter till alla delar instämde, behagade
Kongl. Maj:t i nåder gilla och bifalla, samt
befalde att nådig proposition i ämnet skulle till Riksdagen
aflåtas.

Vidare föredrog Departementschefen komiterades underdåniga betänkande
i hvad detsamma innefattar yttrande angående den pa jorden
hvilande skyldigheten att utgöra Kungs- och Kronoskjuts samt i hvad
mån lättnad i denna skyldighet skulle kunna beredas, tillika med de
af Kammarkollegium, af Riksmarskalks-embetet i fråga om Kungsskjutsen,
samt af Armé-förvaltningen och förvaltningen af Sjö-ärendena
i fråga om kronoskjutsen afgifva underdåniga utlåtanden; och anmälde
Departementschefen att, hvad angick sistnämnda fråga, beredning af
ärendet egt rum gemensamt med Cheferne för Landtförsvars-, Sjöförsvars-
och Finans-Departementen.

Departementschefen anförde härvid i underdånighet:

»Med afseende derå, att under åren 1871—1875 Kungsskjuts endast
vid tre särskilda tillfällen begagnats, och då, till följd af .de under
senare tiden utförda jervägsanläggningar inom riket, hvarigenom
ej mindre en snabb kommunikation med Konungariket Norge åstad -

Bil. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. om slcjutsväsendet.

kommits, än. äfven hufvud-orterna inom de särskilda länen, med få
undantag, blifvit satte i lätt förbindelse med både rikets hufvudstad
och hvarandra, användandet af Kungs-skjuts hädanefter endast undantagsvis
torde ifrågakomma, hvilket syntes ännu mera blifva förhållandet
Oitei fullbordandet af de under arbete varande jernvägsanläggningarne
hafva komiterade till Eders Kongl. Maj:ts nådiga bepröfvande öfverlemnat
huruvida och i hvilken utsträckning skyldigheten att utgöra
Kungs-skjuts må kunna eftergifvas.

I anledning af denna komiterades framställning, uti hvilken Kammarkollegium
sig jemväl förenat, har Riksmarskalks-embetet yttrat
att då, till följd af den utsträckning jern vägs- och vattenkommunikationerna
inom riket redan vunnit och än vidare komme att ernå, begagnande^
af Kungs-skjuts hädanefter mera sällan torde behöfva ifrågakomma,
den tillökning i reskostnad, som skulle komma att föranledas
åt Kungs-skjutsskyldighetens eftergifvande, icke kunde antagas blifva
åt den betydenhet, att det ifrågasätta upphörandet af berörde skyldighet
syntes böra ur financiel synpunkt afstyrkas, men att då, beträffande
den utväg som i händelse af Kungs-skjutsskyldighetens upphörande
måste anlitas, eller att genom beting anskaffa erforderlig skjuts
afl anledning vore att antaga, det anskaffande af sådan med den
skyndsamhet, som kunde af omständigheterna påkallas, i allmänhet
skulle blifva förenad! med ganska stora svårigheter och till och med
under vissa förhållanden icke ens kunna verkställas, särdeles i orter,
der få resande förekomma och skjutsskyldigheten vid skjutsombyten
vore inskränkt till några få hästar, men hvilka orter likväl landets
Konung kunde finna af vigt att besöka, Riksmarskalks-embetet, i betraktande
häraf, ansåge Kungs-skjutsskyldighetens bibehållande vara af
behof påkalladt samt att . Riksmanskalks-embetet af sådan anledning
funne sig förhindrad!, att till komiterades framställning om densammas
upphäfvande tillstyrka nådigt bifall.

Efter det komiterade meddelat en redogörelse för de föreskrifter
som hufvudsakligen äro gällande i afseende på användande af Kronoskjuts
för fortskaffande af trupper och persedlar för kronans räkning
äfvensom för de yttranden,, hvilka på komiterades begäran blifvit utaf
Arme-förvaltningens Artilleri-, Intendents- och Fortifikations-Departement
utgrina, .i fråga om lämpligheten att för kronotransporter, då jernvägsedcr
sjölägenhet saknas, använda beting-skjuts, af hvilken redogörelse
mhemtas, att nämnda Departement sammanstämmande förklarat sig
anse det vara nödvändigt att rättigheten till anlitande af kronoskjuts
bibeholles för de fall, att andra fullt betryggande transportmedel ej

~ÖV. till Kongl, Mag:ts Nåd. Prop. om sl-jutsväsendet.

kunde på antagliga vilkor åstadkommas, samt att betingad skjuts vid
flere tillfällen begagnades, såsom vid transporter af persedlar och
amunition emellan regementens och kårers mötesplatser och närmast
derintill, belägna hamnar eller jer vägsstationer, äfvensom af amunition
m. m. till och från kompani-skjutbauor, men att Departementen ansåge
af. vigt att ett maximum af lega stadgades för användande af betingskjuts,
. enär i saknad deraf vinstbegäret eljest skulle alltför mycket
göra sig gällande, hafva komiterade yttrat att de, med afseende å
nödvändigheten deraf att, när vid truppers sammandragande och rörelser
större skyndsamhet vore af oundgängligt behof påkallad, en
saker och på förhand ordnad utväg funnes att för sådant ändamål använda,
ansage det icke med det allmännas fördel och trygghet vara
föi enligt, att den enligt lag pa jorden nu hyllande skyldigheten att
betjena med kronoskjuts må kunna upphöra, men att, då de af Atilleriocli
Intendents-Departementen meddelade upplysningar gåfve vid handen,
att transporter medelst beting redan i icke ringa mån vunnit användning
vid krono])ersediars fortskaffande, komiterade deraf hemtade
okad anledning till det antagande att så i allmänhet borde kunna tillgå,
jemväl vid fortskaffande af trupper i fredstid, åtminstone i alla de fall,
då man på förhand egde kännedom om det för transporten behöflig^
antal hästar och åkdon samt om den blifvande marsch- eller transportvägen.
Redan genom Kong! Förordningen den G Maj 1830, deri meddelades
åtskilliga föreskrifter till beredande af lindring i kronoskjutsbesväret,
hade stadgats, att Kong!. Maj:ts Befallningshafvande skulle,
j1''*1 ^ °,J^1 omständigheter det medgåfve och sådant utan drygare
kostnad for Kongl. Maj:t och kronan kunde verkställas, söka att träffa
särskilda ackord med enskilde om kronotransporter, hvilka ackord äfven
unge utsträckas så långt utom länet, som kunde öfverenskommas; men
dotia stadgande, om äfven inom ett eller annat län för kortare väo1-stiäckor tillämpad!, både dock icke vunnit någon allmännare användmng,
hufvudsakligen derföre att kostnaden måst begränsas inom den
utgift, som eljest skolat med tillämpning af den gällande kronoskjutslegaii
utgå, samt. att, vid försändning af persedlar, för desammas fortskaffande
vid olika tillfällen erfordrades mycket olika antal hästar.
Om deremot, på sätt för uppgörande af överenskommelser angående
posternas fortskaffande funnits böra medgifvas, aftal om öfvertagande
åt ifrågavarande transporter finge afslutas efter föregången entreprenadauktion,
utan begränsning af ett visst maximibelopp, skulle otvifvelaktigt
sådana aftal, åtminstone för de mera regelbundet återkommande
lansporterna, kunna i de flesta fall utan svårighet åvägabringas. Vis -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. om slcjutsväsmdet.

serligen kunde härvid inträffa, att transportlegan för mil understundom
komrne att uppgå till högt belopp, måhända öfverstigande den för
entreprenadskjutsen inom orten gällande allmänna lega; men äfven om
så skulle blifva förhållandet, syntes den förhöjning i transportkostnaden,
som genom användandet af medelst beting anskaffad skjuts skulle
uppstå, icke på det hela blifva af större betydenhet och i allt fall jäl
motsvaras af vinsten för det allmänna, att jorden i möjligaste måtto
befriades från utgörandet af ifrågavarande skjutsningsbesvär, hvilket
mången gång tillskyndar den skjutsande en kostnad vida öfverstigande
den ersättning, som han eger att för skjutsen erhålla.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda yttrats hafva komiterade
väl funnit det icke vara möjligt att helt och hållet eftergifva kronoskjutsskyldiglieten,
men deremot ansett utkräfvandet af denna skyldighet
böra insksänkas till de fall, då utgörandet deraf oundgängligen
erfordras, samt att således de för truppers och kronopersedlars fortskaffande
behöfliga transportmedel i regeln böra, der jernvägs- eller
sjölägenhet icke finnes att tillgå, anskaffas genom beting, men att, der
oaktadt erforderliga åtgärder för åvägabringande af uppgörelse om betingskjuts
blifvit behörigen vidtagne, sådan uppgörelse likväl icke kunnat
åstadkommas och uppskof med transportens verkställande^ icke
heller kan ega rum, kronoskjuts må för sådant fall, likasom i den
händelse statens säkerhet eller upprätthållande af allmän ordning påkallar
truppers sammandragande och fortskaffande med sådan skyndsamhet,
att utväg till anlitande af annat transportmedel ej förefinnes,
fortfarande uppbudas; och skulle betings-aftalen, så framt icke transporten
omedelbart af Arméförvaltningen besörjes, genom vederbörande
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller militär-befäl, efter föregången
entreprenad-auktion, uppgöras och när så lämpligen ske kan för viss
bestämd tid afslutas.

Enligt gällande föreskrifter må kronoskjuts jemväl användas dels
för insändande af kronoräkenskaperna från landsorten till Kammarrätten,
der förhållandena icke medgifva begagnande af jernväg, dels
under vissa förhållanden för försändning af stämpel-papper, dels ock
för fortskaffande af statsverkets bergseffekter samt af ek- och annat
skeppsvirke; men då transporten af så väl landsboksräkenskaperna som
stämpel-papperet numera synes kunna utan svårighet genom postverket
besörjas, samt i de orter, der transporter af bergs-effekter samt skeppsvirke
ifrågakomma, berörde transporter, hvilka endast i ringa utsträckning
ega rum, torde kunna medelst beting genom Kongl. Maj:ts Be -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om slcjutsväsendet.

fallningshafvandes försorg fortskaffa, hafva komiterade ansett användandet
af kronoskjuts för ifrågavarande ändamål icke vidare erfordras.

Uti hvad sålunda blifvit af komiterade föreslaget i afseende å användandet
af kronoskjuts för transporter af trupper och kronopersedlar
har Kammarkollegium instämt, dock under förutsättning att, der
fortskaffandet sker genom beting, sådant kan för skäligt pris och på
ett betryggande sätt åstadkommas. Arméförvaltningen har förklarat
sig icke kunna biträda komiterades förslag derom, att aftal om betingsskjuts
för fortskaffning af trupper och persedlar må, efter föregången
entreprenadauktion, få afslutas utan legans begränsning af något visst
maximibelopp, enär nemligen i alla de fall, då kronoskjuts för arméns
behof kan lagligen uppbudas, men betingsskjuts må för framtiden företrädesvis
användas, legans begränsning inom ett visst, på förband bestämdt
belopp vore ett nödvändigt vilkor till förekommande af öfverdrifna
kostnader för kronan, hvarjemte, genom antagande af ett sådant
maximibelopp, den fördel till lättnad för de kronoskjutsskyldige skulle
vinnas, att när tiden icke medgifver anskaffande af betingskjuts genom
entreprenadauktion, sådan skulle kunna anskaffas genom öfverenskommelse
under band, med förbehåll af legans begränsning inom det faststälda
maximibeloppet; och har Förvaltningen af Sjöärendena, med öfverlemnande
af infordrade yttranden från militärcheferne vid flottans
stationer, förmält sig, lika med bemälde militärchefer, anse kronoskjuts
för transport af Flottans manskap och effekter i fredstid endast undantagsvis
behöfva ifrågakomma, men dock icke helt och hållet kunna
undvaras, utan vid vissa tillfällen, såsom då jernbantåg eller sjölägenhet
icke är att tillgå eller beting icke hinner uppgöras, böra kunna påfordras.

Hvad angår de öfriga transporter, för hvilkas verkställande kronoskjuts
äfven får användas, bar Kammarkollegium, i likhet med hvad
komiterade antagit, ansett hinder numera icke böra möta för landsboksräkenskapers
och stämpelpappers fortskaffande genom postverkets försorg,
hvarjemte Kollegium biträdt komiterades åsigt, att inom de orter,
der bergseffekter samt ett eller annat skeppsvirke skola forslas för
Kronans räkning, så beskaffade transporter kunna medelst beting verkställas,
likväl under vilkor att dessa transporter derigenom icke komma
att för statsverket medföra alltför dryga kostnader i förhållande till
deras besörjande genom kronoskjuts.

Vidkommande den ersättning, som för utgörande af kungs- eller
kronoskjuts må skäligen böra den skjutsande tillkomma, hafva komiterade,
enär verkställandet af sådan skjuts i allmänhet ansetts vara för -

56 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om skjutsväsendet.

enadt med större besvär och olägenhet, än den vanliga gästgifvare-,
håll- och reservskjutsen, hvarföre äfven Riksdagen, vid dess år 1871
gjorda framställning om förhöjning i legan för kungs- och kronoskjutsen,
hemstälde att densamma måtte bestämmas till likhet med den dåvarande
entreprenadlegan å landet, föreslagit att, i sammanhang med
fastställande af maximibeloppen af entreprenadlegan för de särskilda
länen, legan för kungs- och kronoskjuts måtte förklaras skola utgöras
med belopp motsvarande den för orten, inom hvilken skjutsen utgöres,
stadgade maximilega.

Kammarkollegium har i afseende å detta förslag yttrat, att enär
genom Kongl. kungörelsen den 11 December 1857 legan för kungsoch
kronoskjuts blifvit bestämd till 80 öre milen för hvarje häst och
sedermera genom Kongl. kungörelsen den 9 December 1871 förhöjd
till 1 krona 20 öre milen, samt fullgörandet af sådan skjuts hittills icke
ansetts böra berättiga till erhållande af samma legobelopp, som för
entreprenadskjuts blifvit bestämd, kollegium icke kunde dela komiterades
åsigt derom att legan för ifrågavarande skjuts bör motsvara
maximibeloppet af entreprenadlegan. I öfverensstämmelse härmed och
under erinran jemväl deraf, att denna skjuts innefattar en tjenstbarhet,
som mera omedelbart utgöres för statens fördel och behof, än den
vanliga befordringen af resande; att den i allmänhet, särdeles kungsskjutsen,
sällan förekommer och i den mån jernvägsanläggningarne utvidgas
samt andra fortskaffningsmedel jemväl derför begagnas i vida
mindre mån än hittills kommer att anlitas; äfvensom att tiden för utgörandet
tillkännagifves på förhand, så att de skjutsningsskyldige icke
behöfva i afvaktan derå, såsom för annan skjutsning, när tillfället dertill
är ovisst, kan erfordras, längre tid hålla sina hästar obegagnade
i beredskap, har kollegium ansett skäl icke förekomitia att för närvarande
tillstyrka någon förhöjning af denna lega.

Deremot har Riksmarskalks-Embetet, hvad angår legan för kungsskjuts,
tillstyrkt det Eders Kongl. Maj:t, i sammanhang med fastställandet
af entreprenadlegans maximibelopp, måtte föreskrifva, att legan
för nämnda skjuts skall, på sätt komiterade föreslagit, utgöras med
lika belopp, som maximilogan i den ort, inom hvilken skjutsen verkställes,
äfvensom Förvaltningen af Sjöärendena förklarat sig anse den
af komiterade föreslagna ersättning för begagnande af kronoskjuts vara
billig samt alltså tillstyrkt densammas utgående; varande af Arméförvaltningen
någon anmärkning emot komiterades förslag i denna del
icke fram stäkb>. v

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om sJcjntsväsendet.

Derefter yttrade Departements-Chefen:

»Med afseende på vigten af de erinringar, som af RiksmarskalksEmbetet,
blifvit gjorda mot upphäfvandet af hvad i afseende på kungsskjutsen
finnes stadgadt, och då skyldigheten att sådan utgöra, hvilken
skyldighet under senare tider endast i mycket ringa utsträckning tagits
i anspråk, skäligen icke kan, vid numera förändrade förhållanden, sägas
innebära någon nämnvärd tunga, anser jag komiteradcs framställning i
fråga om kungsskjutsen icke böra till någon åtgärd föranleda.

Hvad derefter beträffar kronoslcjutsen anser jag, lika med komiterade,
nödvändigheten ovilkorligen kräfva att vid tillfällen, då vid truppers
sammandragande och rörelser stor skyndsamhet af förhållandena
påkallas, eu säker och på förhand ordnad utväg finnes att för sådant
ändamål använda, samt att följaktligen med ett behörigt aktgifvande
på det allmännas trygghet och säkerhet icke är förenligt, att den
lagstadgade skyldigheten till utgörande af kronoskjuts må upphöra.
Men om än skyldigheten att betjena med kronoskjuts icke kan för
sådana tillfällen eftergifvas, synas dock förhållandena under fredstid i
flera aall icke lägga hinder derför, att transporter af såväl manskap
som persedlar för kronans räkning må kunna, i saknad af jern vågsedel*
sjölägenhet, verkställas utan att kronoskjuts behöfver användas.
Jag finner mig således böra tillstyrka, att, i sammanhang med utfärdandet
af ny stadga angående skjutsväsendet, byggd på de grunder,
som af Eders Kongl. Maj:t blifvit godkända, måtte i nåder varda förklarad!,
att anlitande af kronoskjuts för transporter af kronans manskap
och persedlar i fredstid, der icke stor skyndsamhet oundgängligen
är af nöden, bör inskränkas till de fall, då fullt betryggande uppgörelse
om betingsskjuts icke kunnat åstadkommas, på sätt derom kan
varda stadgadt, hvarvid dels, enär medgifvande! af rättighet att, utan
begränsning af någon viss lega, träffa aftal om tillhandahållande af
skjuts, skulle kunna föranleda till betydliga utgifter för statsverket,
hvilket erfarenheten från de af komiterade åberopade uppgörelserna
om postskjuts otvetydigt gifver vid handen, ett visst maximum af betalning
per mil synes böra bestämmas, utöfver hvilket ersättningen
för transporter medelst betingsskjuts icke må utsträckas och hvilket
maximum jag anser böra motsvara det maximum, som för entreprenadlegan
inom den ort, der skjutsen skall utgöras, finnes faststäldt, dels
ock, med afseende derå att vid entreprenadauktioner täflan icke alltid
kan vara att påräkna, torde böra föreskrifvas, att uppgörelser om
betingsskjuts må få ske vare sig genom entreprenadauktion eller aftal
under hand, allt efter som förhållandena kunna föranleda.

Bill. till Bibel. Prot. 1878. 1 Sami. 1 Afl. 8

Bil. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. om slcjuUväsendet.

I öfverensstämmelse med livad komiterade föreslagit, anser jag det
äfven böra stadgas, att användandet af kronoskjuts för forslande af
landsboksräkenskaper, stämpelpapper, statsverkets bergseffekter samt
kronans ek- och skeppsvirke bör upphöra, samt att, då jernvägs- eller
sjökommunikation icke finnes att för dessa transporter använda, nämnda
räkenskaper och stämpelpapper i stället skola genom postverkets försorg
fortskaffas, samt forsling af statsverkets bergseffekter och kronans
skeppsvirke, der sådan forsling kan förekomma, ske medelst beting
genom vederbörande länsstyrelses försorg.

Vidkommande den ersättning, som för utgörande af kungs- och
kronoskjuts må skäligen böra den skjutsande tillkomma, utbeder jag
mig få erinra, att redan genom Kongl. Förordningen den 6 Maj 1830,
angående förhöjning i skjuts- och vagnslegan för kronotransporter samt
om vissa föreskrifter i öfrigt i afseende på kronoskjutsbestyret, legan
för begagnad kronoskjuts förklarades skola dädanefter erläggas med
lika belopp som för gästgifvarskjuts, under såväl freds- som krigstid,
samt att, enligt Kongl. Kungörelsen den 11 December 1857, legan för
kungs- och kronoskjuts bestämdes till 80 öre milen för hvarje häst,
hvilken lega fortfor oförändrad intill dess, med anledning af Riksdagens
i skrifvelse den 16 Maj 1871 gjorda framställning, legan genom
Kongl. Kungörelsen den 9 December samma år förhöjdes till 1 krona
20 öre milen. Till stöd för denna framställning anförde Riksdagen,
att, enär kungs- och kronoskjutsen vore oberoende af entreprenaders
inrättande, men dess verkställande i allmänhet vore förenadt med större
besvär och olägenheter, än den vanliga gästgifveri-, håll- och reservskjutsen,
för hvilken, efter entreprenads införande, en lega af 1 krona
20 öre milen på landet likväl kunde erhållas, Riksdagen funnit billigheten
kräfva, att legan för kungs- och kronoskjuts, för att i någon
mån utgöra skälig vedergällning för den stora tidspillan och öfriga
olägenheter, som med detta slags skjuts vanligen vore förenade, höjdes
till sistnämnda belopp, äfven om entreprenadskjutslegan, såsom
fallet syntes vara vid flera gästgifvaregårdar, vore lägre. Att sedermera
entreprenadlegan å landet blifvit ytterligare förhöjd, utan att förhöjning
i kungs- och kronoskjutslegan jemväl egt rum, torde icke böra
förhindra, att, på sätt komiterade föreslagit, ifrågavarande lega bestämmes
att motsvara maximibeloppet af entreprenadlegan inom den ort,
der skjutsen utgöres, livilket alltså af mig tillstyrkes.

För den händelse Eders Kongl. Maj:t skulle täckas bifalla hvad
sålunda blifvit af mig ytfradt och tillstyrkt, hemställer jag, det Eders
Kongl. Maj:t måtte i den nådiga proposition angående förändrad re -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om shjuUvämidet.

glering af skjutsväsendet, som enligt Eders Kongl. Maj ds nyss fattade
beslut skall till Riksdagen aflåtas, jemväl gifva Riksdagen del af hvad
Eders Kongl. Majd i nu anmälda frågor beslutat».

Hvad föredragande Departements-Chefen i ofvannämnda
afseenden yttrat och tillstyrkt, deruti Statsrådets
öfrige ledamöter instämde, behagade Kongl.
Majd till alla delar gilla och bifalla; hvarjemte Kongl.
Majd, likaledes enligt Statsrådets tillstyrkande, förklarade
sig vilja framdeles, uppå föredragning af vederbörande
Departement, meddela de närmare föreskrifter,
som för verkställighet af det nu fattade beslutet
angående inskränkning i användandet af kronoskjuts
må kunna finnas erforderliga, för hvilket ändamål
utdrag af protokollet skulle till Landtförsvars-,
Sjöförsvars- och Finans-Departementen expedieras.

In fidem

Staffan Cederschiöld.

Bil. till Kongl. Majds Nåd. Prov. om skjutsväsendet.

Öl

Note ur protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kopal.

Mapts högsta Domstol Tisdagen den 11 December
1877.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden Söder gr en,

Olivecrona,

Huss,

Lindhagen,

Svedelius,

Hernmarck,

Östergren.

drog™ nZdäm^,eBt:r4''0hefe"’ Annerstedt före -

2:o.

Transsumt af protokollet öfver civil-ärenden, hållet inför Hans Ma:it
Konungen i Stats-Radet den 26 nästlidne Oktober, hvarmed efter det
utsedde hörnbräde afgifva underdånigt betänkande i fråga om skjutsvasendets
ordnande, innefattande förslag till »Stadga angående skitsvasendet»,
hvarigenom skulle upphäfvas ej mindre 28 kapitfet ByggnigaBalken,
_ Gastgifvare-Ordmngen af den 12 December 1734 samt Nådfea

meddeladf f" ^k M DeCGmber 1766’ än äfven öfriga tid efter annan
eddelade föreskrifter, som vore stridande mot de i föreslagna stad gan

grina bestämmelser; samt infordrade utlåtande öfver berörda betänkande
och förslag inkommit, - handlingarne i detta ärende blifvit
Bih. till Riksd. Prot. IBIS. 1 Sami. 1 Afd. y

Bil till Kong]. Maj:ts. Md. Prop. om skjutsväsende

öfverlemnade till Högsta Domstolen för afgifvande af yttrande öfver
komiterades förslag i hvad detsamma afsage upphäfvande af allmän liv
Höo-sta Domstolens fleste ledamöter lemnade utan anmärkning det

J"L K .T i 1 * -i^ A/di/-mr» vnmic

det

.Högsta uomstoiens ucbic tcuumvwr : „ v

ifrågavarande förslaget, så vidt detsamma, enligt den nadiga remissen,
utgjort föremål för Högsta Domstolens granskning.

g'' Justitierådet Svedelins, med hvilken Justitieråd Olivecrona instämde,
afgaf följande yttrande: Enligt § 60 i föreslagna stadgan angående
skjutsväsendet skall 28 kapitlet Byggmnga-Ba ken upphöra att
vara gällande. Nämnda kapitel i dess nuvarande lydelse innehåller till
största delen ekonomiska föreskrifter, mot hvilkas uteslutande ur den
allmänna lagen jag icke har något att anmärka, men tillika anser jag
“gTra erinra, att § 3 och § 12 i sagda kapitel jemväl innehålla
betydelsefulla stadganden af civil-rättslig natur De angå gästgifvare
ansvarighet för skada och förlust, som genom honom eller genom hans
hjon och husfolk vägfarande tillskyndas. För den ifrågasätta reglerm
o-en af skjutsväsendet synas omförmälda stadganden rörande skadestånd
icke kunna i någon mån ligga i vägen. De tillhöra ett helt annat slag
rf rättsregler och sammanhänga närmast, ehuru ej fullkomlig o veren
stämmande, med åtskilliga i Handels-Balken intagna lagbud, som nu
icke äro föremål för bedömande. Enligt min tanke hora derföre ifrågavarande
stadganden, mot hvilkas innehåll någon anmaiknmg ej
af komiterade framstäld, tills vidare orubbade bibehalias.

Ex protocollo
E. Adlerstråhle.

STOCKHOLM, TRYCKT HOS K. L. BECKMAN, 1878.