Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9 (Proposition 1897:9)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

N:o 9.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
lag om skydd för vissa mönster och modeller; gifven
Stockholms slott den 9 januari 1891.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen
föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om skydd
för vissa mönster och modeller.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

L. Annerstedt.

Bih. till Riksd. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 9 Käft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

Förslag till Lag

om skydd för vissa mönster och modeller.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Genom registrering i enlighet med denna lags föreskrifter må, der
mönster är nytt,^mönstrets upphofsman eller hans rätt sinnehafvare vinna
rätt att med andras uteslutande begagna mönstret vid tillverkning till
afsalu af alster tillhörande metallindustrien.

Under mönster innefattas i denna lag jemväl modell, som i afseende
på ändamålet är med mönster jemförlig.

2 §•

Innehåller mönster framställningar, som kunna väcka förargelse,
eller skulle dess begagnande strida mot lag eller goda seder, må det ej
registreras.

3 §•

Mönster må ej anses såsom nytt, om det, innan ansökan om dess
registrering inkommit till registrerings myndighet en, redan funnits intaget
i allmänt tillgänglig tryckt skrift eller varit återgifvet å offentligen till
salu hållna alster, eller om det ej väsentligen skiljer sig från mönster,
som förut blifvit sålunda kändt.

Har mönster blifvit förevisadt å internationel utställning, må dock
den omständigheten, att mönstret dervid eller sedermera blifvit kändt
genom tryckt skrift eller genom alsters hållande till salu, icke utgöra
hinder för mönstrets registrering, så framt ansökan derom inkommer
inom sex månader efter det att mönstret utstäldes.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

4 §•

Mönsterregistret föres för hela riket hos den myndighet i Stockholm,
som Konungen bestämmer.

5 §■

1 mom. Den, som vill låta registrera mönster, skall till registreringsmyndigheten
ingifva eller i betaldt bref insända skriftlig ansökan,
angifvande mönstrets allmänna beskaffenhet, samt dervid foga tydlig
och fullständig afbildning af mönstret i tre exemplar.

Ansökningen skall innehålla uppgift om sökandens namn, yrke och
postadress.

År sökanden ej boende inom riket, foge han vid ansökningen fullmakt
för ett inom riket bosatt ombud att i allt hvad skyddsrätten angår
för honom svara.

Sökes registrering af flera mönstér, varde särskilda ansökningshandlingar
för hvart derå ingifna. ''

2 mom. Uppgifver sökanden annan såsom mönstrets upphofsman,
skall sökanden förete handling, som visar, att lian är dennes rättsinnehafvare.

3 mom. Sökanden åligge att såsom afgift bifoga tio kronor.

6 §•

Finner registreringsmyndigheten, att sökanden ej fullgjort hvad
enligt 5 § 1 mom. honom ålegat, skall skriftlig underrättelse härom |
hållas sökanden tillhanda eller, om fullständig ‘a^ress~uppgitvits,. med
posten till honom öfversändas. Fullgör ej sökanden inom viss af registreringsmyndigheten
bestämd tid livad som brister, ege registreringsmyndigheten
förklara ansökningen förfallen.

7 §•

År mönstret icke af sådan beskaffenhet, att det må registreras,
eller är mönstret uppenbarligen icke nytt, eller har sökande, hvilken
uppgifvit annan såsom mönstrets upphofsman, ej visat, att han är dennes
rättsinnehafvare, eller har sökande underlåtit att erlägga afgift, hvarom
i 5 § B mom. sägs, varde ansökningen afslagen.

Kongl. Maj:ts JSIdd. Proposition N:o 9.

8 §•

Har ansökan förklarats förfallen eller blifvit afslagen, skall underrättelse
om beslutet med skälen derför skriftligen delgifvas sökanden så
som Fl) § stadgas för der afsedda fall. —-

Är sökanden missnöjd med beslutet, ege han att vid talans förlust
innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag deröfver hos
Konungen anföra besvär.

9 §•

Äro ansökningshandlingarne fullständiga och har anledning ej förekommit
att afslå ansökningen, varde mönstret registreradt och intyg
härom samt om dagen, då ansökningen inkom, hållet sökanden tillhanda;
sköTände vid intyget fästas ett af de inlemnade exemplaren af mönstret.

Genom registreringsmyndighetens försorg skall kungörelse om registreringen
i allmänna tidningarne införas.

10 §.

Göres af flere ansökan om registrering af samma eller väsentligen
lika mönster, hafve den företräde, som först inkom till registreringsmyndigheten
med fullständiga ansökningshandlingar.

11 §•

Skyddet för registreradt mönster omfattar en tid af fem år, räknadt
från den dag, då ansökningen inkom.

12 §.

Ofvergår skyddsrätt å annan, skall med anmälan härom den handling,
hvarigenom sådan öfvergång visas, företes hos registreringsmyndigheten.
Intill dess sådant skett, betraktas i skyddsafseende den såsom
skyddsrättens innehafvare, hvilken senast finnes i denna egenskap antecknad
hos registreringsmyndigheten.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

13 §.

Flyttar skyddsrätts innehafvare utrikes, eller öfvergår skyddsrätt
å person, som ej är inom riket bosatt, vare skyddsrättens innehafvare
pligtig att till registreringsmyndigheten insända fullmakt för sådant
ombud, som i 5 § 1 mom. omförmäles. Flyttar ombud ur riket eller upphör
eljest hans befattning, skall skyddsrättens innehafvare ingifva fullmakt
för nytt ombud. Iakttages icke hvad sålunda är föreskrifvet, må
domaren på anmälan i förekommande fall med laga verkan utse ombud
för skyddsrättens innehafvare.

14 §.

Skyddsrätt, vare ej gällande mot någon, som vid den tid, då ansökningen
om registrering inkom, inom riket begagnade det registrerade
mönstret eller för dess begagnande der vidtagit väsentliga åtgärder.

15 §.

Har mönster blifvit registreradt i strid mot föreskrifterna i 1, 2
och 3 §§; då må en hvar, som anser sin rätt vara genom registreringen
förnärmad, så ock allmän åklagare, när det allmännas fördel sådant påkallar,
vid domstol föra talan om registreringens upphäfvande.

Rätt domstol i fall, hvarom nu är sagdt, vare Stockholms rådstufvurätt.

Dom, hvarigenom registrering upphäfts, skall genom domstolens
försorg insändas till registreringsmyndigheten.

16 §.

Den, som utom i det fall, hvarom i 14 § förmäles, utan tillstånd
af skyddsrättens innehafvare inom riket vid tillverkning till afsalu af
alster tillhörande metallindustrien begagnar mönster, som han vet vara
här registreradt, eller till salu här i riket håller eller för försäljning till
riket inför efter sådant mönster tillverkadt, metallindustrien tillhörande
alster, som honom veterligen åstadkommits utan tillstånd af skyddsrättens
innehafvare, straffes med böter från och med tjugu till och med
ett tusen kronor; ersätte ock all skada. Ej må dock annan än skyddsrättens
innehafvare härom föra talan.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 9.

Olofligen tillverkadt eller olofligen i riket infördt alster skall, der
målseganden det äskar, till honom utlemnas mot ersättning för värdet
eller mot afdrag derför å honom tillkommande skadestånd. Med redskap,
som äro för den olofliga tillverkningen uteslutande användbara, skall,
om målseganden det yrkar, så förfaras, att missbruk ej kan ske.

Hvar som under tid, då han är stäld under tilltal för öfverträdelse,
hvarom i denna § sägs, fortsätter samma förseelse, skall, när han dertill
varder lagligen förvunnen, dömas till särskildt ansvar för hvarje gång
stämning derför utfärdats och delgifvits.

Böter, som ådömas enligt denna §, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.

17 §•

Hvad i 16 § stadgas skall ega tillämpning, äfven om mönstret
återgifvits i annat mått eller andra färger eller om i öfrigt oväsentliga
ändringar vidtagits.

18 §.

År någon tilltalad för intrång i skyddsrätt, och tinnes vid målets
handläggning, att registreringen skett i strid mot föreskrifterna i 1, 2
och 3 §§, vare den tilltalade från ansvar fri.

19 §.

Då registrering blifvit upphäfd, eller skyddet för registreradt mönster
upphört, eller skyddsrättens innehafvare det begär, skall mönstret aftoras
ur registret och kungörelse derom införas i allmänna tidningarne.

20 §.

Med afseende å mönster, skyddadt i stat, som för här i riket registreradt
mönster gör motsvarande medgifvande, eger Konungen förordna,
att, om någon här i riket sökt registrering af ett mönster före
utgången af viss tid, som kan i förordnandet bestämmas antingen till
högst fyra månader från det han i den främmande staten sökte skydd
för samma mönster eller till högst tre månader från det vederbörande
myndighet der kungjorde, att sådant skydd meddelats, då må den här
i riket gjorda ansökningen i förhållande till andra ansökningar äfvensom

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 9.

med hänsyn till sådant hinder mot registrering, som i 3 § omförmäles,
betraktas så, som vore den gjord samtidigt med ansökningen i den
främmande staten.

21 §.

Närmare föreskrifter angående beskaffenheten af de handlingar,
som vid ansökan om mönsters registrering skola inlemnas, angående
mönsterregistret samt angående de i denna lag omförmäld a kungörelser
meddelas af Konungen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 maj 1897.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 16 oktober 1896

i närvaro af:

Hans excellens lierr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt,
von Krusenstjerna.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt anförde i
underdånighet:

)>I hufvudsaklig öfverensstämmelse med en redan den 14 oktober
1891 af åtskilliga enskilda personer ingifven underdånig hemställan, har
svenska slöjdföreningen i en den 27 juli 1895 inkommen underdånig
framställning anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och
för Riksdagen framlägga förslag till förordning angående skydd för
mönster och modeller inom alla industrigrenar, vid hvilken framställning
fogats särskilda till styrelsen för svenska slöjdföreningen stälda skrifvelser
i samma syftning från tekniska föreningen i Eskilstuna och tekniska
samfundet i Göteborg. Deremot har Norrköpings fabriksförening i en
den 30 januari innevarande år ingifven skrift i underdånighet hemstält,
att svenska slöjdföreningens framställning i hvad den anginge textil -

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 9.

industrien eller den gren deraf, som afsåge tillverkning af beklädnadsartiklar,
icke måtte till någon åtgärd föranleda, öfver de sålunda af
svenska slöjdföreningen och Norrköpings fabriksförening gjorda framställningar
har kommerskollegium genom särskilda nådiga remisser anbefalts
att, efter det genom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande för
fabriks- och handtverksföreningar samt andra föreningar och enskilda
personer, som kunde vara i den af svenska slöjdföreningen väckta frågan
intresserade, tillfälle beredts att sig yttra, med utlåtande inkomma och
dervid öfverlemna de sålunda afgifna yttrandena.

Med ifrågavarande utlåtande och yttranden har kommerskollegium
numera inkommit och dervid jemväl fogat särskilda kollegium tillhandakomma,
på föranledande af svenska slöjdföreningen afgifna, yttranden i
ämnet från Norrköpings polytekniska förening och svenska teknologföreningen.
»

Efter att häruppå hafva redogjort för handlingarnes innehåll yttrade
föredragande departementschefen vidare:

»Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes finna af den lemnade redogörelsen,
har frågan om införande af skydd för mönster och modeller
redan vid åtskilliga tillfällen och från flere håll blifvit upptagen utan
att densamma dock ännu funnit sin lösning. Det förslag till förordning
angående skydd för mönster och modeller inom metallindustrien, som,
efter högsta domstolens hörande, genom nådig proposition af den 28
januari 1887 för Riksdagen framlades, afstyrktes af lagutskottet och
korn till följd af riksdagens upplösning ej till behandling inom kamrarne.
Icke heller de enskilda motioner, som vid senare riksdagar blifvit i ämnet
väckta, hafva ledt till något resultat. Emellertid torde stämningen inom
åtminstone vissa kretsar af de närmast intresserade näringsidkare under
den sistförfluten tiden hafva blifvit allt mera gynnsam iör mönsteioch
modellskyddet såsom ur industriens synpunkt i hög grad nyttigt
och bchöfligt, hvilken förändrade uppfattning erhållit ett sj nnerligen
betydelsefullt uttryck i det vid allmänt möte i Stockholm ar 1895 af
idkare utaf metallindustri och slöjd gjorda uttalande, som närmast föranledt
svenska slöjdföreningens föreliggande framställning. A id sådant
förhållande kan jag ej tveka att, i öfverensstämmelse med hvad kommerskollegium
hemstält och hufvudsakligen på de af kollegium anförda skäl,
förorda införandet af skydd för mönster och modeller inom^ metallindustrien,
hvars idkare synas allmänt önska sådant skydd. A andra
sidan torde det vara lämpligast att för närvarande inskränka mönster -och modellskyddet till nämnda industri och att för detsamma^ utsträckning
till jemväl andra industrier afbida den till äfventyra ej aflägsna
Bill till Riksd. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 9 lläft. 2

Kongl. Maj:s Nåd. Proposition N:o 9.

framtid, då öfvertygelsen om ett sådant skydds gagnelighet hunnit fullständigare
genomtränga dessa industriers idkare. På grund häraf har
jag funnit mig böra vid framställande af förslag i ämnet iakttaga samma
begränsning, som återfinnes i förut berörda, år 1887 för Riksdagen framlagda
nådiga förslag, hvilket emellertid blifvit i viss mån omarbetadt
hufvudsakligen i syfte att bringa detsamma i närmare öfverensstämmelse
med gällande författningar om patent och varumärken samt att underlätta
afslutandet af internationella överenskommelser i ämnet.»

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst det sålunda
upprättade lagförslaget, af den lydelse bil. A vid detta protokoll utvisar,
hemstälde han, att högsta domstolens yttrande öfver detsamma måtte,
för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, genom note ur protokollet
inhemtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Makt Konungen i nåder lemna
bifall.

Ex protocollo
Erik Öländer.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

Bil. A.

Förslag

till

Lag om skydd för mönster och modeller.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Den, som åstadkommit ett mönster, eller hans rättsinnehafvare må,
der mönstret är nytt, genom registrering i enlighet med denna lags
föreskrifter vinna uteslutande rätt att begagna mönstret vid tillverkning
till afsalu af alster tillhörande metallindustrien.

Under mönster innefattas i denna lag jemväl modell.

2 §.

Innehåller mönster framställningar, som kunna väcka förargelse,
eller skulle dess begagnande strida mot lag eller goda seder, må det ej
registreras.

:;i ,i!''j 3 §.

Mönster må ej anses såsom nytt, om det, innan ansökan om dess
registrering inkommit till registreringsmyndigheten, redan funnits intaget
i allmänt tillgänglig tryckt skrift eller varit återgifvet å offentligen till
salu hållna alster, eller om det ej väsentligen skiljer sig från mönster,
som förut blifvit sålunda kändt.

Har mönster blifvit förevisadt å offentlig utställning, må dock den
omständigheten, att mönstret dervid eller sedermera blifvit kändt genom
tryckt skrift eller genom alsters hållande till salu, icke utgöra hinder
för mönstrets registrering, så framt ansökan derom inkommer inom ses
månader efter det att mönstret utstäldes.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

i §•

Mönsterregistret föres för hela riket i Stockholm af en dertill förordnad
myndighet.

5 §•

1 mom Den, som vill låta registrera mönster, skall till registreringsmyndigheten
ingifva eller i betaldt bref insända skriftlig ansökan,
angifvande mönstrets allmänna beskaffenhet, samt dervid foga tydlig
och fullständig afbildning af mönstret i tre exemplar.

Ansökningen skall innehålla uppgift om sökandens namn, yrke och
postadress.

År sökanden ej boende inom riket, foge han vid ansökningen fullmakt
för ett inom riket bosatt ombud att i allt hvad skyddsrätten angår
för honom svara.

Sökes registrering af flera mönster, varde särskilda ansökningshandlingar
för hvartdera ingifna.

2 mom. Uppgifver sökanden, att annan åstadkommit mönstret, skall
sökanden förete handling, som visar, att han är dennes rättsinnehafvare.

3 mom. Derjemte åligge sökanden att såsom afgift bifoga tio kronor.

6 §•

Finner registreringsmyndigheten, att sökanden ej fullgjort hvad
enligt 5 § 1 mom. honom ålegat, skall skriftlig underrättelse härom
hållas sökanden tillhanda eller, om fullständig adress uppgifvits, med
posten till honom öfversändas. Fullgör ej sökanden inom viss af registreringsmyndigheten
bestämd tid hvad som brister, anses ansökningen förfallen.

7 §•

År mönstret icke af sådan beskaffenhet, att det må registreras,
eller är mönstret uppenbarligen icke nytt, eller har sökande, hvilken
uppgifvit, att annan åstadkommit mönstret, ej visat, att han är dennes
rättsinnehafvare, eller har sökande underlåtit att erlägga afgift, hvarom
i 5 § 3 mom. sägs, varde ansökningen afslagen.

Underrättelse om detta beslut med skälen derför skall skriftligen
delgifvas sökanden så som i 6 § stadgas för der afsedda fall.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

8 §•

Har ansökning afslagits efter ty i 7 § sägs, och är sökanden missnöjd
med beslutet, ege han att vid talans förlust innan klockan tolf å
sextionde dagen från beslutets dag deröfver hos Konungen anföra besvär.

9 §.

Åro ansökningshandlingarne fullständiga och har anledning ej förekommit
att afslå ansökningen, varde mönstret registreradt och intyg
härom samt om dagen, då ansökningen inkom, hållet sökanden tillhanda;
skolande vid intyget fästas ett af de inlemnade exemplaren af mönstret.

Genom registreringsmyndighetens försorg skall kungörelse om
registreringen i allmänna tidningarne införas.

10 §.

Göres af flere ansökan om registrering af samma eller väsentligen
lika mönster, hafve den företräde, som först inkom till registreringsmyndigheten
med fullständiga ansökningshandlingar.

11 §.

Skyddet för registreradt mönster omfattar en tid af fem år, räknadt
från den dag, då ansökningen inkom.

12 §.

Öfvergår skyddsrätt å annan, skall med anmälan härom den handling,
hvarigenom sådan öfvergång visas, företes hos registreringsmyndigheten.
Intill dess sådant skett, betraktas i skyddsafseende den såsom
skyddsrättens innehafvare, hvilken senast finnes i denna egenskap antecknad
hos registreringsmyndigheten.

13 §.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 9.

bud, som i 5 § 1 mom. omförmäles. Flyttar ombud ur riket eller upphör
eljest hans befattning, skall skyddsrättens innehafvare ingifva fullmakt
lör nytt ombud. Iakttages icke hvad sålunda är föreskrifvet, må
domaren på anmälan i förekommande fall med laga verkan utse ombud
för skyddsrättens innehafvare.

14 §.

Skyddsrätt vare ej gällande mot någon, som vid den tid, då ansökningen
om registrering inkom, inom riket begagnade det registrerade
mönstret eller för dess begagnande der vidtagit väsentliga åtgärder.

15 §.

Har mönster blifvit registreradt i strid mot föreskrifterna i 1, 2 och
3 §§; då må en hvar, som anser sin rätt vara genom registreringen förnärmad,
vid domstol föra talan om registreringens upphäfvande.

Rätt domstol i fall, hvarom nu är sagdt, vare Stockholms rådstufvurätt.

Dom, hvarigenom registrering upphäfts, skall genom domstolens
försorg insändas till registreringsmyndigheten.

16 §.

Den, som obehörigen inom riket vid tillverkning till afsalu begagnar
mönster, som han vet vara här registreradt, eller till salu här i riket
håller eller för försäljning till riket inför efter sådant mönster tillverkadt
alster, som honom veterligen åstadkommits utan tillstånd af skyddsrättens
innehafvare, straffes med böter från och med tjugu till och med ett tusen
kronor; ersätte ock all skada. Ej må dock annan än skyddsrättens
innehafvare härom föra talan.

Olofligen tillverkadt eller olofligen i riket införd i alster skall, der
målseganden det äskar, till honom utlemnas mot ersättning för värdet
eller mot afdrag derför å honom tillkommande skadestånd. Med redskap,
som äro för den olofliga tillverkningen uteslutande användbara,
skall, om målseganden det yrkar, så förfaras, att missbruk ej kan ske.

Hvar som under tid, då han är stäld under tilltal för öfverträdelse,
hvarom i denna § sägs, fortsätter samma förseelse, skall, när han dertill
varder lagligen förvunnen, dömas till särskildt ansvar för hvarje
gång stämning derför utfärdats och delgifvits.

Böter, som ådömas enligt denna §, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

17 §.

Hvad i 16 § stadgas skall ega tillämpning, äfven om mönstret återgifvits
i annat mått eller andra färger eller om i öfrigt oväsentliga
ändringar vidtagits.

18 §.

År någon tilltalad för intrång i skyddsrätt, och finnes vid målets
handläggning, att registreringen skett i strid mot föreskrifterna i 1, 2
och 3 §§, vare den tilltalade för ansvar fri.

19 §.

Då registrering blifvit upphäfd, eller skyddet för registreradt mönster
upphört, eller skyddsrättens innehafvare det begär, skall mönstret afföras
ur registret och kungörelse derom införas i allmänna tidningarne.

20 §.

Med afseende å mönster, skyddadt i stat, som för här i riket registreradt
mönster gör motsvarande medgifvande, eger Konungen förordna,
att, om någon här i riket sökt registrering af ett mönster före utgången
af viss tid, som kan i förordnandet bestämmas antingen till högst fyra
månader från det lian i den främmande staten sökte skydd för samma
mönster eller till högst tre månader från det vederbörande myndighet
der kungjorde, att sådant skydd meddelats, då ma den här i riket gjorda
ansökningen i förhållande till andra ansökningar äfvensom med hänsyn
till sådant hinder mot registrering, som i 3 § omförmäles, betraktas så,

som vore den gjord samtidigt med ansökningen i den främmande staten.

■, . .''..v i: t; /!■ ... 1 i;: t

21 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 maj 1897.

Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 9.

Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kongl. Maj:ts
högsta domstol måndagen den 7 december 1896.

Andra rummet.

Närvarande:

Justi tieråden: Glimstedt,

Åbergsson,

Herslow,

Norberg,

Lilienberg,

Hammarskjöld,

Huss.

Sedan jemlikt högsta domstolens beslut den 27 oktober innevarande
år handlingarne rörande det till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande
öfverlemnade förslaget till lag om skydd för mönster och modeller
emellan högsta domstolens ofvanbemälde ledamöter cirkulerat, så
företogs nu detta ärende till slutlig behandling; varande samma förslag
detta protokoll bilagdt.

Under granskningen af omförmälda förslag framstäldes inom högsta
domstolen följande anmärkningar, nemligen vid:

rubriken.

Högsta domstolen ansåg, att, då införandet af mönsterskydd för
närvarande ifrågasattes endast för metallindustrien samt det syntes vara
af vigt, att lagens omfattning finge ett motsvarande uttryck i dess rubrik,
denna borde så ändras, att nämnda begränsning deri angåfves.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

1 §•

Justitierådet Huss yttrade: Jag anser, att åt stadgandet i första
stycket af förevarande § lämpligen bör gifvas följande affattning:

»Har någon åstadkommit ett mönster och vill han erhålla uteslutande
rätt att begagna detsamma vid tillverkning till afsalu af alster
tillhörande metallindustrien, då må, der mönstret är nytt, han eller hans
rättsinnehafvare vinna inregistrering deraf i enlighet med denna lags
föreskrifter.»

Justitieråd en Abergsson, Herslow, Norberg, Lilienberg och Hammarskjöld
ansågo första stycket af denna § böra vinna i tydlighet, om deri
angåfves, att rätt att vid tillverkning till afsalu af alster tillhörande
metallindustrien med andras uteslutande begagna visst mönster kunde,
der mönstret vore nytt, genom registrering i enlighet med lagens föreskrifter
vinnas af mönstrets upphofsman eller dennes rättsinnehafvare.

Vidare förenade sig högsta domstolens ledamöter om följande
yttrande:

Sådana mönster och modeller, som tjena till angifvande af en industriel
uppfinnings konstruktion (nyttighetsmönster), torde i afseende å
ordningen för vinnande af skydd för uppfiuningen böra hänföras under
patentförordningen. Den föreslagna nya lagen lärer uteslutande afse så
kallade prydnadsmönster och dermed jemförliga modeller. Denna begränsning
af lagens omfattning synes emellertid icke vara i förslaget så
tydligen uttryckt, att icke missförstånd kan befaras.

2 §•

Justitierådet Huss ansåg denna § böra bringas i öfverensstämmelse
med 4 § 4 mom. i lagen om skydd för varumärken den 5 juli 1884
och följaktligen endast innehålla, att mönster ej må inregistreras, om
det innehåller framställningar, som kunna väcka förargelse.

3 §•

Justitierådet Norberg ansåg uttrycket »offentlig utställning» i andra
stycket af denna § vara väl omfattande och hemstälde, huruvida ej meningen
dermed borde närmare an gifvas.

Bih. till Piksd. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 9 Haft.

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

4 §■

Då förslagets mening torde vara att den i förevarande § omförmalda
myndighet skall förordnas af Konungen, ansågo justi t.ieråden
Abergsson, Herslow, Norberg, Hammarskjöld och Huss detta böra uti lagen
utsägas.

6 och 7 §§.

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:

I 6 § finnes efter patentförordningens förebild upptagen bestämmelsen,
att ansökning anses förfallen, derest sökande ej inom viss af registreringsmyndigheten
bestämd tid fullgjort hvad som befunnits brista i afseende
å_ hans ansökningshandlingar. Särskildt för det fall, att ett föreläggande
visserligen inom bestämd tid från sökandens sida föranledt vissa åtgärder
i det syfte, som i föreläggandet afsetts, men dessa åtgärder icke godkännas
såsom tillfyllestgörande, torde det vara föga lämpligt, att registreringsmyndigheten
skall ega afföra ansökningen såsom förfallen utan
att samtidigt på ett eller annat sätt bereda sökanden tillfälle att få
kännedom om den vidtagna åtgärden och skälen för densamma. Då
derjemte registreringsmyndigketens åtgärd att afföra en ansökning såsom
förfallen kan komma att öfverklagas, hvarvid klagotiden, jemlikt 35 §
i instruktionen för registreringsverket, beräknas från den dag, sökanden
erhållit del af beslutet, synes registreringsmyndiglieten icke kunna vara
viss, att icke en ansökning, som afförts såsom förfallen, i följd af klagan
från sökandens sida åter måste upptagas till handläggning med företrädesrätt
från inlemningsdagen, hvilket i afseende å senare inkomna ansökningar
kan förorsaka åtskilliga svårigheter. Dessa skäl lära hos registreringsmyndigheten
föranledt den praxis att, i det fall att ett gifvet
föreläggande inom bestämd tid antingen icke besvarats eller ock besvarats
på ett ej tillfyllestgörande sätt, registrering vägras genom beslut,
som delgifves sökanden i samma ordning, som om förelägganden finnes
städgad. Denna praxis synes från lämplighetssynpunkt hafva goda
skäl för sig; och då nu är fråga om införande af registrering inom ett
nytt område, synes tillfället böra begagnas att åtminstone inom detta
område bereda åt sagda praxis stödet af lag. I öfverensstämmelse härmed
synes dels åt 6 § böra gifvas det innehåll, att, derest registreringsmyndigheten
finner sökanden ej hafva fullgjort hvad enligt 5 § 1 mom.
honom ålegat, skriftlig underrättelse härom med föreläggande af bestämd

Kongl. Ma):ts Nåd. Proposition N:o 9.

tid, inom hvilken sökanden eger fullgöra hvad som brister, skall hållas
sökanden tillhanda eller, om fullständig adress uppgifvits, med posten
till honom öf versändas, dels ock 7 § böra så affattas, att den afser alla
de fall, då registrering skall vägras, och deribland jemväl det, att
sökande icke inom förelagd tid fullgjort hvad enligt 5 § 1 mom. honom
ålegat.

8 §‘

Justitierådet Huss yttrade: Under förutsättning att åt 7 § gifves
den affattning, hvarom ofvan blifvit hemstäldt, har jag mot förevarande
paragraf icke annat att erinra än att föreskrifterna, om hvad sökande,
som vill föra klagan öfver ett af registreringsmyndigheten meddeladt
beslut, hvarigenom hans ansökan om registrering blifvit afslagen, har
att iakttaga, lämpligen böra meddelas uti en efter förslagets 20 § införd
särskild paragraf.

Derest åter 7 § bibehålies vid sin nuvarande lydelse, vill jag
erinra, att, då sökande torde böra ega rätt att, i händelse hans ansökan
jemlikt 6 § ansetts förfallen, föra klagan deröfver, denna hans rätt
äfvensom vilkoren derför böra i lageno stadgas.

Häruti instämde justitieråden Abergsson, Herslow, Norberg, Lilienberg
och Hammarskjöld.

15 §.

Justitierådet Huss yttrade: Då bestämmelserna i 2 § uppenbarligen
icke afse skydd för enskild rätt utan äro föreslagna i allmänt intresse,
måste, på det öfverträdelse af nämnda bestämmelser skall kunna beifras,
befogenhet dertill inrymmas åt allmän åklagare, på sätt jemväl skett i
patentförordningens 18 §.

Justitierådet Hammarskjöld yttrade: Bestämmelserna i 2 § afse
uppenbarligen icke skydd för enskild rätt utan äro föreslagna i allmänt
intresse. Anses det beliöfligt, att öfverträdelse deraf skall kunna beifras,
måste befogenhet dertill inrymmas åt allmän åklagare, såsom äfven i
motsvarande fall skett i patentförordningens 18 §.

Justitieråden Glimstedt, Abergsson, Herslow, Norberg och Lilienberg
instämde med justitierådet Hammarskjöld.

16 §.

Justitieråden Herslow, Hammarskjöld och Huss förenade sig om
följande yttrande:

Enligt förslaget åtnjuter den, som fått mönster inregistreradt, väl

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition. N:o 9.

skyddsrätt i allmänhet gent emot annan tillverkare, dock ej emot sådan,
som i 14 § omförmäles. Oaktadt denne sistnämnde således ej för sin
tillverkning behöfver tillstånd af den förre, har åt förevarande paragraf
gifvits en affattning, som föranleder dertill att ansvar drabbar den,
hvilken, utan att sjelf vara tillverkare, försäljer eller för försäljning till
riket inför alster af berörda tillverkning. Då detta uppenbarligen ej
kan vara förslagets mening, hemställes att åt denna paragraf måtte gifvas
en affattning, ^hvarigenom anmärkta missförhållandet undanrödjes.

Justitierådet Herslow, med hvilken justitierådet Åbergsson förenade
sig, anförde vidare: I mål angående intrång i den rätt, som registrering
i annat fall, t. ex. registrering af varumärke, afser att meddela, har det
mer än en gång. visat sig, att domstolarne funnit sig förhindrade att
utan direkt bevisning derom, att den för dylik rättskränkning tilltalade
egt vetskap om registreringen, anse ett sådant förhållande lagligen
konstaterad!. I följd häraf och då omedelbar bevisning om vetskapen
är nästan omöjlig att åstadkomma, så framt icke skyddsrättens innehafvare
iakttagit det försigtighetsmått, att han om registreringen på
förhand bevisligen underrättat just den, som sedermera gjort intrång i
denna rätt, kan det lätteligen inträffa, att det åsyftade skyddet blifver
så godt som alldeles illusoriskt. Derföre synes det mig önskvärdt, att
bestämmelserna _ i denna paragraf erhölle en sådan affattning, att deraf
tydligen framginge, att domaren egde att efter omständigheterna i
hvarje mål fritt bedöma, huruvida den, som tilltalas för sådan förbrytelse,
hvarom i denna paragraf förmäles, kan antagas hafva egt vetskap om
registreringen.

Ex protocollo:
Erik Öländer.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartement sär end en, hållet infÖr
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott lördagen
den 9 januari 1897

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt,
von Krusenstjerna,

Justitieråden: Claeson,

Petersson.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet
anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt i underdånighet: Högsta

domstolens utlåtande öfver det i statsrådsprotokollet för
den 27 oktober 1896 omförmälda förslag till lag om skydd för mönster
och modeller.

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll anförde föredragande
departementschefen:

Den föreslagna lagens rubrik torde med anledning af hvad högsta domstolen
dervid erinrat böra något jemkas, så att derigenom antydes skyddets

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

inskränkning till de i viss industri använda mönster och modeller. Ett
uttryckligt angifvande deraf, att det för närvarande endast är fråga om
metallindustrien, skulle vålla svårigheter, i händelse det framdeles finnes
lämpligt att utsträcka skyddet till andra industrier.

Högsta domstolen har ansett det icke vara i förslaget tillräckligt klart
uttryckt, att den nya lagen uteslutande afser så kallade prydnadsmönster
och dermed jemförliga modeller. För vinnande af större tydlighet härutinnan
synes andra stycket af 1 § böra erhålla en ändrad affattning,
deraf otvetydigt framgår, att under modeller icke i förslaget innefattas
så kallade nyttighetsmönster.

I anledning af en inom högsta domstolen framstäld anmärkning
och med anslutning till motsvarande bestämmelse i patentförordningen
torde föreskriften i 3 § böra inskränkas till att endast gälla mönster,
som å internationel utställning förevisats.

Vid 6, 7 och 8 §§ hafva betänkligheter anförts deremot, att enligt
förslaget dels ansökan skall anses förfallen, då sökanden ej inom bestämd
tid fullgjort föreläggande att afhjelpa visst slags brister i ansökningen,
dels bestämmelse saknas, huruvida och i hvilken ordning,
när ansökan sålunda ansetts förfallen, sökanden eger deröfver föra
klagan. Med föranledande häraf synas nämnda paragrafer böra ändras
i den riktning, att ansökans förfallande förutsätter ett formligt beslut,
som meddelas sökanden och öfverklagas på samma sätt som beslut,
hvarigenom ansökan afslagits.

Då tillräckligt skäl näppeligen finnes att med afseende å befogenheten
att föra talan om registrerings ogiltighet uppställa regler afvikande
från dem, som i motsvarande ämne gälla enligt patentförordningen,
torde, i enlighet med gjord hemställan, första stycket af 15 § böra
bringas till öfverensstämmelse med föreskrifterna i nämnda förordning.

Hvad af tvenne högsta domstolens ledamöter blifvit anmärkt mot
innehållet af 16 § synes mig deremot icke kunna föranleda någon
ändring. Den af dessa ledamöter ifrågasatta bestämmelsen om förutsättningarne
för ansvar på grund af intrång i skyddsrätt skulle nemligen
icke stå i öfverensstämmelse med de stadganden, som i samma
ämne gälla på så närliggande områden som inom patent- och varumärkeslagstiftningen.
En sådan öfverensstämmelse måste emellertid anses
synnerligen önskvärd, då olikhet i föreskrifter utan tvifvel lätt skulle
kunna åstadkomma oreda och osäkerhet.

I enlighet med de af mig nu uttalade åsigter har jag låtit i
erforderliga delar omarbeta förslaget och dervid tillika vidtagit vissa
redaktionella jemkningar, som af högsta domstolens utlåtande föranledas.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 9.

Sedan föredragande departementschefen häruppå uppläst det sålunda
ändrade förslaget, hemstälde han i underdånighet, att detsamma
måtte, jemlikt § 87 regeringsformen, för Riksdagen till antagande
framläggas.

Till hvad departementschefen sålunda hemstält,
behagade Hans Maj:t Konungen, uppå tillstyrkan jemväl
af statsrådets öfriga ledamöter, lemna nådigt bifall;
och skulle proposition af den lydelse, bil. H till detta
protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo
Aug. von Hartmansdorff.