Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 87 (Proposition 1885:37)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 87.

N:0 37.

Ank. till Riksd. Kansli den 19 Mars 1885, kl. 12 midd.

Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, angående inköp
och ombyggnad af Hudiksvalls jernvägsaktiebolags jernväg
mellan Hudiksvall och Näsviken samt jernvägens
utsträckning till norra stambanan; gifven Stockholms
slott den 25 Februari 1885.

Kongl. Maj:t vill, med åberopande af närlagda utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för denna dag, härigenom föreslå
Riksdagen att, under förutsättning att de i nämnda protokollsutdrag
omförmälda, utaf staden Hudiksvall och Hudiksvalls trävaruaktiebolag
erbjudna upplåtelser till staten af mark och af flottleden mellan Hybosjön
och sjön Gryttjen komma till stånd,

dels medgifva, att Hudiksvalls jervägsaktiebolags jernväg mellan
Hudiksvall och Näsviken med alla tillhörigheter i fast och lös egendom,
deribland ångbåtar och pråmar jemte sjöstationer med åbyggnader
samt fordringar, enligt bok vid tiden för öfverlåtelsen, må för statens
räkning inköpas, att tagas i besittning den 1 November 1887,
mot en köpeskilling af 536,488 kronor 15 öre, hvilken erlägges sålunda,
att staten

Ro) eftergifver hvad af det bolaget beviljade statslån återstår oguldet
den 31 December 1887, beräknadt att utgöra ... kronor 185,677:97 och
2:o) sistnämnda dag betalar till bolaget dels mot
erhållande af bolagets oguldna, i jernvägen intecknade
obligationer ett deremot svarande belopp,
beräknadt till 105,624 kronor 7 öre, dels
ock ytterligare 245,186 kronor 11 öre, eller
sålunda tillhopa............ ............................................ „ 350,810: 18

Summa kronor 536,488: 15
Bill. till Riksd. Prof. 1885. 1 Sand. 1 Afd. 27 Raft.

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

dels öfverlåta åt Kongl. Maj:t att fastställa de närmare vilkor,
förbehåll och bestämmelser, som vid uppgörande af aftalet med jernvägsaktiebolaget
må finnas erforderliga;

dels bevilja för jernvägens inköpande och dess ombyggande till
bredspårig samt utsträckande till norra stambanan vid Ljusdal och förseende
med rörlig materiel 4,623,300 kronor och deraf anvisa till utgående under

år 1886 kronor 2,000,000

„ „ 1887.......................................................... „ 2,350,300

och „ „ 1888........................................................... „ 273,000

De till ärendet hörande handlingar skola vederbörande Utskott
tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

E. von Krusenstjerna.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 25 Febru -

ari 1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hoohschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna och
Friherre Tamm.

Departementschefen Statsrådet von Krusenstjerna anförde:

»Uti särskilda till Eders Kongl. Maj:t den 7 Oktober 1884 ingifna
skrifter hafva dels Gefleborgs läns landsting, dels Godsegaren
Julius Brun och Fabriksidkaren Edvard Frisk jemte särskilda ombud
för Hudiksvalls stad, Enångers, Forssa, Bergsjö, Delsbo, Ljusdals och
Färila samt Arbrå och Jerfsö tingslag äfvensom för provinsen Herjeådalen,
anhållit, att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig
proposition om erforderligt anslag till byggande, så fort ske kunde, af
en stambanegren från Ljusdals station genom norra Helsingland till
Hudiksvall. Sedermera har framställning i enahanda syfte inkommit
jemväl från Jemtlands läns landsting.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Å en del af den sträckning, hvari förevarande stambanegren,
derest ansökningarne bifölles, skulle komma att framdragas, nemligen
mellan Näsviken vid Södra Dellen och staden Hudiksvall, finnes en,
Hudiksvalls jernvägsaktiebolag tillhörig jernväg till en längd af omkring
16 kilometer och med en spårvidd af 1,2X7 meter. Den äldsta
delen deraf, som framgår mellan Hudiksvall och Forssa, och till hvars
utförande bolaget erhållit ett statslån af 370,000 kronor, öppnades för
trafik redan år 1860, hvaremot banans utsträckning till Näsviken blef
utförd först under åren 1872—-1874. Koncession har sedermera af
Eders Kongl. Maj:t meddelats den 26 Maj 1882 åt några enskilda personer
på jernvägsanläggning från Näsviken till norra stambanan i närheten
af Ljusdal, men något arbete lör banans utförande har ännu icke
påbörjats; och desse koncessionshafvare äro numera förpligtade att utan
ersättning afstå från koncessionen, i händelse jernväg för statens räkning
skulle komma att å denna sträcka anläggas.

År 1883 gjordes hos Eders Kongl. Maj:t af, bland andre, förbemälde
Brun och Frisk framställning, att på deras bekostnad Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen och Styrelsen för statens jernvägstrafik måtte
få verkställa undersökningar samt upprätta plan och kostnadsförslag
ej mindre för anläggning af jernväg af stambanans spårvidd emellan
Ljusdal och Näsviken än äfven för ombyggande till enahanda spårvidd
af jernvägen emellan Näsviken och Hudiksvallsfjärden äfvensom utreda
och afgifva utlåtande om de trafikinkomster, som af en sådan jernväg
kunde vara att emotse; och sedan Eders Kongl. Maj:t behagat härtill
lemna nådigt bifall, hafva enligt af nämnda styrelser meddelade förordnanden
undersökningar verkstälts, och betänkanden, planritningar samt
beräkningar upprättats och till styrelserna aflemnats af Distriktsingeniören,
Kaptenen vid Väg- och vattenbyggnadscorpsen H. E. Lundborg
och Direktören M. Agrelius.

Lundborgs utlåtande innefattar ett i detalj uppgjordt, af planoch
profilritningar samt kostnadsberäkningar åtföljdt förslag till ej
mindre anläggning af jernväg från Ljusdal till Näsviken än äfven inlösen
af Hudiksvalls jernvägsaktiebolags bana samt dess ombyggande
till bredspårig bana. Enligt detta förslag skulle jernvägen, utlöpande
från Ljusdals station å norra stambanan, framdragas norr om och helt
nära Hybosjön, hvarest en större trafikstation för virkes upptagande
skulle anordnas, derifrån till nordvestra ändan af sjön Gryttjen och utefter
samma sjö, vidare söder om sjön Lången, vid hvars östra ändpunkt
en mötesplats kunde inrättas, derifrån söder om Stömnervattnet
till närheten af Dellarnes stora vattenbassin till en plats invid Edeby,
hvarest jemväl en station skulle anläggas, afsedd att upptaga trafiken

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

från omkringliggande odlade bygder. Till denna station skulle jemväl
rörelsen från det i närheten belägna Hudiksvalls trävaruaktiebolag
tillhöriga Storå sågverk inledas. Från denna punkt skulle linien fortlöpa
i närheten af Fredriksfors snickerifabrik och Klubbo sågverk,
hvarinvid en mindre station kunde förläggas, vidare, alltjemt utefter
södra stranden af Dellen, mot östra ändan af samma sjö tills den uppnådde
Näsvikens station. Till följd af terrängförhållanden borde jernvägen
å sträckan från Näsviken till Hudiksvall på åtskilliga ställen
afvika från den rigtning, hvari den nuvarande banan vore framdragen.
Spår borde genom staden utläggas förbi hamnen till hafsstranden på
motsatta sidan om viken, så att derstädes kunde anordnas välbelägna
brädgårdar och tillgodoses der befintliga industriella anläggningar; och
hade Lundborg å plankartan utmärkt det område inom staden, som för
anläggningen erfordrades. Hela jernvägen från Ljusdal till Hudiksvall
blefve 5,972 mil lång, och kostnaden beräknades till kronor 4,872,400: —
deraf

för bandelen Ljusdal—Näsviken 4,211 mil

kronor 2,350,000: —

„ „ Näsviken—Hudiksvall

1,761 mil ................. „ 1,322,400: —

,, rörlig materiel ............................. ,, 600,000: —

samt för inköp af den trafikerade
linien Näs viken—Hudiksvall med
tillhörigheter, förslagsvis vid 1886

års slut............................................... „ 600,000: —

Summa kronor 4,872,400: —;

från hvilken summa dock borde afdragas det belopp, hvartill jernvägen
Näsviken—Hudiksvalls för nyanläggningen ej behöfliga egendom kunde
vid försäljning uppgå.

Agrelius, hvars undersökningar afsett att utreda den föreslagna
banans trafikförhållanden, har, enligt åtskilliga vid det af honom afgifna
betänkandet fogade tabeller, kommit till det resultat, att banans
årliga trafikinkomster skulle komma att uppgå till 574,400 kronor,
hvaraf beräknats för transporterande af resande 63,171 kronor; af 737,600
timmer 353,480 kronor; af 18,440 standard sågadt virke 90,560 kronor,
och återstoden af andra i tabellerna specificerade transportartiklar.
Under förutsättning att jernvägen trafikerades såsom statsbana, har
Agrelius beräknat utgifter för drift och underhåll per år till 291,600
kronor, hvadan det årliga öfverskott, trafiken skulle lemna, komme att

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

utgöra 282,800 kronor eller 5,8 procent å den för jernvägsanläggningens
bringande till stånd af Lundborg beräknade totalkostnaden 4,872,400
kronor.

I sitt betänkande yttrar Agrelius till stöd för de af honom sålunda
gjorda beräkningar bland annat följande:

Jernvägens trafikområde utgöres närmast af norra Helsingland,
men för den betydliga trävarurörelse, som, företrädesvis bedrifven af
Hudiksvalls trävaruaktiebolag, eger rum i Hudiksvall och dess omnejd,
och hvars befintlighet mer än något annat gör jernvägen till ett behof
och garanterar en vinstgifvande afkastning af det för dess anläggningerforderliga
kapital, hemtas råämnet dessutom och till största delen
från skogsmarker, som sträcka sig genom vestra Helsingland och Jemtlands
län nära fram till gränsen mot Norge och beröra Kopparbergs
län. Af de mellan 600,000 och 700,000 tunnland, hvaröfver trävarubolaget
förfogar, ligga omkring 500,000 tunnland i Herjeådalen, upptagande
större delen af Lillherrdals socken jemte betydande vidder af
Hede och Svegs socknar. Bolaget eger jemväl skogbärande hemman
i Torps tingslag i Medelpad. Från områdena vester om norra stambanan
framföres timret på flottleder, som utmynna i Ljusne eif, och
erbjudes jernvägen vid Hybosjön. Virket från bolagets skogar i Ljusdal,
Jerfsö, Undersvik och Arbrå samt de socknar, som omgifva sjöarne
Dellen, nedkommer på vattendrag, som utflöda i dessa sjöar, och
är ämnadt att till den del, som ej förarbetas vid Södra Dellens och
Forssaströmmens sågar, i oarbetad!; skick transporteras å jernväg till
Hudiksvall. Antalet af de timmerqvantiteter, bolaget försågat, har från
294,789 timmer, som det utgjorde år 1873, i nära oafbruten följd till
och med år 1882 ökats till 744,325. Det är ej sannolikt, att denna
ökning kommer att sålunda fortgå, men det vill synas otvifvelaktigt,
att bolagets verksamhet skall under normala konjunkturförhållanden
bibehålla sig vid sin nuvarande omfattning. Under vintern 1883—1884
var afverkningen, oaktadt de mindre gynsamma exportprisen, endast
föga minskad. Inom bolagets skogar fäldes då träd till 670,000 timmer.
I den för banan beräknade trafikmängden virke ingå äfven 250,000
timmer, Indika egarne till Böle såg i närheten af Näsviken och de vid
Hudiksvallsfjärden anlagda sågarne Arnö, Fogelvik, Lingarö och Saltvik
skriftligen förklarat sig beredda att å jernvägen låta hvarje år
transportera mot den i inkomstberäkningen angifna frakt. Större delen
af det virke, som vid de sistnämnda verken nu försågas, tillföres
dem sjöledes med mycken risk och högre kostnad, än om de få sitt
behof fyldt af tillgångar, som stå dem till buds inuti landet utmed
Ljusne eif och Hennans vatten. De dryga flottningsafgifter, trävaru -

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

bolaget eger uppbära för begagnande af Ljusne—Dellens flottled, utgöra
för de nämnda sågverken ett binder att anlita denna led.

Agrelius redogör i betänkandet vidare i detalj för de grunder,
som i öfrigt för honom varit bestämmande vid beräkningarne af banans
trafikinkomster och utgifter.

I den ansökningsskrift, som af Brun och Frisk samt deras medsökande
i ärendet ingifvits, hafva desse hänvisat till Lundborgs och
Agrelii förslag och beräkningar samt anföra vidare, hurusom de f af
Gefleborgs län, som utgöras af Gestrikland samt södra och vestra
Helsingland, vore medelst de genom dessa delar af länet framdragna
jernvägar i kommunikationsafseende väl tillgodosedda, under det att
deremot norra Helsingland, till invånareantalet i det närmaste } af
hela länet, och till hemmantal samt fastighetsvärde mer än 1, alls
icke berördes af stambanan, då dess vestligast belägna socken, Delsbo,
vore ej mindre än 2i mil och deröfver, samt kustsocknarne omkring
6 mil aflägsna från stambanan. De fem socknar i södra Helsingland,
yttra sökandena vidare, som ligga öster om stambanan och icke genomskäras
af denna och hvilka således i främsta rummet skulle draga den
egentliga nyttan af den nyligen beslutade statsbanegrenen Kilafors—
Söderhamn — nemligen Söderala, Mo, Regnsjö, Trönö och Norrala
jemte Söderhamns stad, innehålla tillsammans en areal af 7,391 qvadratmil,
upptaga efter hafskusten en sträcka af 3| mil samt ega ett
hemmantal af 266 4~|-f mantal, ett fastighetsvärde af 10,793,190 kronor
och en folkmängd af 21,382 invånare, medan deremot de sexton socknar
i norra Helsingland, hvilka, liggande öster om och skilda från
norra stambanan, skulle hemta fördelarne af jernvägen Ljusdal—Hudiksvall,
nemligen: Enånger, Njutånger, Idenor, Forssa, Hög, Tima, Rogsta,
Ilsbo, Harmånger, Jättendal, Gnarp, Bergsjö, Hassela, Bjuråker, Norrbo
och Delsbo jemte Hudiksvalls stad, tillsammans innehålla en areal
af 35,031 qvadratmil och upptaga efter hafskusten en sträcka af 7
mil samt ega ett hemmantal af 627 37fB mantal, ett fastighetsvärde af
22,028,119 kronor och en folkmängd af 41,125 personer, hvartill kommer,
att Hudiksvallsfjärden utgör den rymligaste och renaste hamn
på kuststräckan af Helsingland med ett djup, som tillåter 26 a 27 fot
djupgående fartyg att obehindradt inlöpa till staden, och hvilken hamn,
genom fördjupning och rensning af det så kallade Arnösundet, skulle
än vidare kunna göras ytterst beqväm för kust-sjöfarten.

Till jemförelse med statens kostnader för anläggningen af jernvägarne
Söderhamn—Kilafors och Sundsvall—Torpshammar, åberopa
sökandene, att enligt Lundborgs förslag kostnaden för Ljusdal—Hudiksvalls-banan,
i längd 62 kilometer, beräknats till 4,872,400 kronor, då

Kong!,. Maj.is Nåd. Proposition N:o 37.

deremot kostnaden för Söderhamnsbanan, som vore endast 35 kilometer
lång, skulle belöpa sig till 4,438,763 kronor eller möjligen 4,138,763
kronor och för Sundsvall—Torpshammars jernväg, med en längd af
57,i kilometer, till 5,150,884 kronor; och borde härvid jemväl beaktas,
att från kostnadssumman för Ljusdal—Hudiksvalls-banan afginge det
belopp, hvartill jernvägens Näsviken—Hudiksvall för nyanläggningen
ej behöfliga egendom kunde vid försäljning uppgå.

I fråga om de upprättade trafikberäkningarne anmärkte sökandene,
att dessa nästan uteslutande stödde sig på de nuvarande industriförhållandena
inom orten, men att den blifvande jernvägstrafiken också
torde komma att erfara ej obetydligt inflytande af den utveckling, som
industrien och i synnerhet storindustrien inom orten borde erhålla, derest
åt densamma bereddes jern vägsförbindelse med stambanan. Storindustrien
inom norra Helsingland utgjordes af dels trävarurörelse och dels
jern- och stålhandtering, af hvilka trävarurörelsen här, såsom i allmänhet
inom Norrland, intoge främsta rummet. Den största trävarufabrikanten
inom norra Helsingland vore Hudiksvalls trävaruaktiebolag,
som hade sin utskeppningsplats vid Hudiksvall och egde betydliga
skogar inom norra och vestra Helsingland samt Herjeådalen, och detta
bolag hade, enligt hvad bifogadt utdrag af protokoll vid bolagsstämma
den 30 September 1884 utvisar, under förutsättning att den ifrågakomna
statsbanegrenen från Ljusdal förbi Hybosjön till Hudiksvall
blefve under de närmaste åren utförd, utfäst sig att, derest en frakt
af högst 60 öre per sågblock emellan Hybosjön och Hudiksvall, lastnings-
och lossningskostnad inberäknad, kunde å den blifvande jernvägen
medgifvas, nedlägga sin flottled emellan Hybosjön och sjön
Gryttjen, hvarigenom all konkurrens genom flottled med jernvägen
blefve tillintetgjord, samt att nedföra hela sin virkesmassa, som inkomme
från Ljusne eif till Hybosjön samt från Svåga eif och andra
vattendrag till Dellsjöarne, på jernvägen, förstnämnda virke från Hybosjön
och det senare från sjön Södra Dellen, Delsbo eller Forssa till
Hudiksvall, antingen i form af rundtimmer och bjelkar eller såsom sågad
vara, och att vid Hybosjön anlägga en ångsåg med minst fyra
snabbgående ramar och tillräckligt antal cirkelsågar att vara fullt färdig
åtminstone liktidigt med jernvägen, hufvudsakligen för att derstädes
kunna till nytta använda den mängd skadade grofva träd och
större timmertullar, som förekom me i bolagets skogar eller kunde från
andra skogsegare förvärfvas, och af hvilka stockars innehåll en del
kunde utsågas och manufaktureras till skeppningsvirke samt nedgå på
jernvägen till Hudiksvall, och återstoden användas till kolning, för
hvilket ändamål bolaget jemväl hade för afsigt att vid Hybosjön åväga -

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 37.

bringa en möjligast stor kolning af dylikt skogsaffall och sedermera
frakta kolen på stambanan till jernverk i Gestrikland, Dalarne eller
andra orter, hvarigenom såmedelst större tillgång och billigare pris
på kol, än för närvarande, skulle kunna till fördel för jern- och stålhandteringen
beredas och åtskillig frisk ung skog, som nu till kolning
användes, besparas. Den andra storindustrien inom Norra Idelsingland,
eller jern- och stålhandteringen, bedrefves af Iggesunds med flera
bruk; och genom transporter till och ifrån dessa skulle en ganska beaktansvärd
tillökning i trafikinkomster så väl för stambanan som för
stambanegrenen Ljusdal—Hudiksvall uppkomma, desto mera som träkol
fråu Forssa och Hybo kunde tagas till returfrakt söderut.

Äfven den mindre industrien, handeln och jordbruksnäringen, vore
i mer eller mindre grad beroende af en lättare förbindelse emellan
stambanan vid Ljusdal och hafskusten vid Hudiksvall. Jemväl för de
landsdelar, som läge vester om norra Helsingland, och i synnerhet för
nordvestra Helsingland och Herjeådalen blefve det i flera afseenden af
stor fördel att erhålla en tidsenlig förbindelse med hafskusten på den
genaste och således för dessa landsdelar billigaste väg, i stället för att
inbyggarne i dessa vidsträckta trakter, hvilka årligen behöfde hemta
en del tunga förnödenheter från kusten samt till kustlandet afsätta
kreatur och varor, nu tvingades att antingen på den tungfarna landsvägen
eller ock på längre omväg å jernvägen öda mera tid och penningar.

Äfven Gefleborgs läns landsting och Jemtlands läns landsting
framhålla i sina ansökningar den stora nytta, som ifrågavarande jernvägsanläggning
skulle medföra; och åberopar sistnämnda landsting den
till landstinget aflåtna motion, som föranledt landstingets framställning,
i hvilken motion framhålles, bland skälen för jernvägsanläggningen, att
Herjeådalens befolkning derigenom skulle beredas en fördelaktig afsättningsort
i Hudiksvall för kreatur och ladugårdsprodukter, som från
denna provins utskickades till afsalu i jemförelsevis större mängd än
från något annat landskap inom Norrland. Eders Kongl. Maj:ts vederbörande
Befallningshafvande, som insändt landstingens förberörda framställningar,
hafva dervid förordat bifall till desamma.

I det af Kaptenen Lundborg uppgjorda kostnadsförslaget, har någon
utgift för expropriation af mark inom Hudiksvalls stad icke behöft
upptagas, emedan Hudiksvalls stadsfullmäktige, enligt ingifna handlingar,
beslutit: att, om den ifrågasatta stambanegrenen komme till utförande,
kostnadsfritt upplåta all den staden tillhöriga mark, som enligt den af
Kaptenen Lundborg upprättade karta öfver banans sträckning genom stadens
område vore utmärkt såsom erforderlig för jernvägen och statioB''th.
till Rilcsd. Prot. 1885. 1 Samt. 1 Afd. 27 11 afl. 2

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 37.

nerna; att, likaledes utan kostnad för staten, bortskaffa de byggnader
inom stadens område, som berördes af planen för jernvägens framdragande
genom Hudiksvall, och att ställa äfven sjelfva tomterna, som nu
tillhörde dessa byggnader, till kostnadsfri disposition åt staten för jernvägsanläggningen.

Jemväl Hudiksvalls trävaruaktiebolag har, såsom i afskrift företedda
handlingar utvisa, beslutit att till staten kostnadsfritt upplåta
all den bolaget tillhöriga mark, som erfordras för jernvägen och för
stationen i Hybo, äfvensom att hålla staten skadesfri för lösen af den,
annan än bolaget tillhöriga mark med dertill hörande byggnader, som
dessutom behöfves för nyssnämnda station. I öfrigt äro Kaptenen Lundborgs
beräkningar angående kostnader för lösen af mark till banan
grundade på af vederbörande, jemlikt företedda handlingar, gjorda utfästelser
i fråga om de pris, för hvilka innehafvarne vore villige att
till staten afträda marken.

Enligt utdrag af de vid bolagsstämmor med aktieegarne i Hudiksvalls
jernvägsaktiebolag den 18 Januari 1881 och den 31 Maj 1884 förda
protokoll, har bolaget beslutit erbjuda staten jernvägen med alla bolagets
tillhörigheter i fast och lös egendom, deribland bolagets båda på Dellsjöarne
befintliga ångbåtar och pråmar jemte sjöstationer med åbyggnader,
likasom bolagets fordringar vid tiden för öfverlåtelsen, allt enlikt
bok, mot det att staten öfvertager bolagets samtliga skulder, sådana
de befinnas vid tiden för öfverlåtelsen, samt godtgör delegarne
för deras 4,000 aktier med 50 kronor för hvarje, allenast med förbehåll,
att de brädgårdsplatser vid Åvik och den så kallade Reffelmansviken
jemte behöfligt utrymme vid stranden för timmermagasin, hvilka
Hudiksvalls trävaruaktiebolag tillförsäkrats att för sin rörelse begagna
mot en årlig afgift till jernvägsbolaget af 500 kronor, finge af trävarubolaget,
till den del dessa brädgårdsplatser icke behöfdes för staten
till banan eller station, antingen innehafvas såsom hittills mot årlig
afgift till staten af 500 kronor, eller ock genom köp med full eganderätt
öfvertagas mot eu köpeskilling af 10,000 kronor; hvarjemte bolaget
uttalat den önskan att, derest jernvägen Hudiksvall—Näsviken komme
att öfvergå i statens ego, staten måtte, i likhet med hvad vid inköpet
af Söderhamns och Sundsvall—Torpshammar-jernvägarne egt rum,
i sin tjenst upptaga och använda de vid jernvägen, då den till staten
öfverlätes, anstälde tjenstbar och duglige tjenare och tjenstemän, samt
tillika med understöd bistå några vid samma jernväg varande orkeslösa
gamla tjenare och enkor.

I ärendet har vidare företetts protokoll vid bolagsstämma den 27
November 1884 med delegarne i Hudiksvalls trävaruaktiebolag, hvaraf

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

inhemtas, att bolagsmännen, under de förutsättningar, som omnämndes
i det uti sökanderne Frisks och Bruns med fleres ansökniugsskrift åberopade
protokoll af den 30 September 1884, beslutit att till statens trygghet
för att bolagets flottled mellan Hybosjön och sjön G rytteri blefve
nedlagd, till staten, om så påfordrades, öfverlåta eganderätten till den
samma, deri dock ej inbegripna flottningsbyggnaderna och dylikt, som
bolaget förbehölle sig att bortföra.

Samtliga sålunda inkomna handlingar hafva öfverlemnats till Va tjock
vattenby qgnadsstyr elsen, som deröfver den 5 innevarande Februari afgifvit
utlåtande och deri anfört: . ,

att styrelsen, som granskat de för den nya jern vägsanläggningen
och för ombyggnaden af Hudiksvall—Näsvikens jernbana af Lundborg
beräknade kostnader, icke funnit anledning till anmärkning mot de
samma; att jernvägen vore föreslagen att, hvad beträffade banvallens
och skärningarnes dimensioner äfvensom öfverbyggnadens styrka, anläggas
i fullkomlig öfverensstämmelse med stambanan genom Norrland
att till kostnaden för hela jernvägslinens emellan Ljusdal och
Hudiksvall anläggning, hvilken kostnad, inberäknade 600,000 kronor
till rörlig materiel, i Lundborgs förslag vore upptagen till 4,272,400
kronor, komme utgiften för inköp af Hudiksvall—Näsvikens jernväg, af
Lundborg förslagsvis utförd med 600,000 kronor; att sistnämnda utgift,
under förutsättning att bolaget vore i ostörd besittning af jernvägen
till inemot slutet af år 1887 och under tiden fortfarande droge
inkomsten af densamma samt verkstälde beräknade rånte- och kapitalbetalningar
å sina skulder, skulle uppgå till 536,488 kronor 15 öre.
motsvarande det beräknade beloppet åt bolagets skulder vid nämnda
tid och hvad som fordrats å bolagets aktier, nemligen:

Skuld till Riksgäldskontor!, återstod vid 1887 års

utgång ........................................................................... kronor 185,677. 97

Bolagets obligationsskuld, återstod vid samma tid ,, 105,624: 07

samt lån hos banker och enskilda personer........... „ 45,186: 11

godtgörelse till aktieegarne med 50 kronor för

hvarje af 4,000 aktier ................................................ „ 200,000:

Summa kronor 536,488: ib,

att alltså, om denna summa, eller i helt hundratal 536,500 kronor,
lades till förut nämnda 4,272,400 kronor, hela kostnaden för ifrågavarande
jernbanas anläggning och för inköp af Hudiksvall—Näsvikens-banan
komme att uppgå till 4,808,900 kronor eller i helt tusental till 4,809,000
kronor, motsvarande 801,500 kronor för mil; att: ehuru denna kostnadssumma
kunde något minskas genom föryttrandet af den materiel och

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 37.

öfriga Hudiksvall—Näsvikens-banans tillhörigheter, som skulle i köpet
ingå men icke blefve för banans ombyggnad användbara, styrelsen
likväl, vid det förhållande att dels icke kunde nu uppgifvas det belopp,
hvartill nämnde materiel och effekter, efter ytterligare tre års begagnande,
kunde afyttras, dels detta belopp icke blefve tillgängligt förr,
än den nya banan vore färdig, ansett sig icke böra vid sina beräkningar
minska förenämnda kostnadssumma, utan hemstälde, att de medel,
som genom samma materiels och effekters försäljning kunde inflyta,
och hvilka möjligen torde uppgå till omkring 100,000 kronor,
finge användas dill förstärkning af rörelsematerielen och till anskaffande
af sådana maskiner, som kunde blifva behöfliga för timmerlastningen
vid Hybo, för hvilket slag af maskiner någon kostnad icke i förslaget
beräknats; att, som helt ny jernväg af icke mindre än 5 mils längd
måste på sträckan emellan Ljusdal och Hudiksvall byggas, och denna
måste vara fullbordad innan ombyggnad af banan emellan Hudiksvall
och Näsviken kunde företagas, så vida nemligen trafiken så väl på
flottleden emellan Ljusne eif vid Svirihammarsbommen och Näsviken
som på sistnämnde bana skulle kunna ostörd fortgå, det vore nödvändigt,
att arbetena å de fem milen ny jernväg finge taga sin början så
tidigt, att denna bana hunne i det närmaste fullbordas, innan ombyggnaden
af Hudiksvallsjernvägen, hvilken borde försiggå under vintern,
företoges, på det att trafiken å hela linien måtte kunna vid första
derefter inträffande öppet vatten börjas; att alltså, under förutsättning
att innevarande års Riksdag skulle besluta anläggningen af ifrågavarande
jernväg och dertill, äfvensom till inköp af Hudiksvallsbanan, bevilja
nödiga medel, styrelsen ville föreslå, att arbetena börjades 1886
och fortsattes under 1887, samt att Hudiksvallsbanans trafik ostörd bedrefves
för bolagets räkning till November månad 1887, då ombyggnadsarbetena
å denna bana borde taga sin början, och derefter så bedrifvas,
att så väl dessa som återstående arbeten å den nya banan kunde
vara fullbordade vid första öppet vatten år 1888; att de anslag, som
för genomförande af denna arbetsplan erfordrades, af styrelsen beräk -

nades för år 1886 till .............................................. kronor 2,000,000: —

för år 1887, då banbyggnaden skulle fortgå
och köpeskillingen för Hudiksvall—Näsvikens banan

den 1 November gäldas till..................... ,, 2,350,300: —

och för år 1888 till...................................................... ,, 273,000: —

eller tillsammans.......................................................... kronor 4,623,300: —

varande häri icke inräknad Idudiksvallsbolagets
återstående skuld till staten, i jemnt hundratal
antagen att då utgöra ................... „ 185,700: —

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

att, då sökanderne fullständigt redogjort för tillkomsten af HudiksvallNävikens-banan
och för de förhandlingar, som egt rum för att åstadkomma
en statsbana emellan norra stambanan och Hudiksvall, äfvensom
för de fördelar en sådan bana kunde medföra, styrelsen ansåge
sig icke behöfva härom yttra sig, men att då styrelsen i utlåtande af
den 30 December 1880 angående då ifrågasatt proposition till Riksdagen
om anordnande af statsbaneförbindelse emellan stambanan i närheten
af Hybo och hamnen vid Hudiksvall uttalat sin farhåga, att
Hudiksvallsbanan, utsträckt till stambanan vid Hybo, skulle, så vida
flottleden emellan Ljusneelf och sjön Gryttjen fortfarande egde bestånd,
komma i beroende af denna flottled, och att staten derför skulle nödgas
inlösa densamma, samt styrelsen förty ansett sig då icke kunna tillstyrka
framställningen, styrelsen ville erinra, hurusom denna betänklighet
numera blifvit undanröjd genom de af Hudiksvalls trävaruaktiebolags
i detta ärende gjorda utfästelser, samt att för den händelse de
af sökanderne lemnade uppgifter om trafikförhållandena å den blifvande
banan bekräftade sig och den af trävaruaktiebolaget såsom vilkor för
flottledens emellan Hybosjön och Gryttjen öfverlåtelse till staten betingade
fraktafgift af högst 60 öre per sågblock å jernbanan befunnes
antaglig, hvilket allt Styrelsen för statens jernvägstrafik bäst vore i
tillfälle bedöma, Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, med hänsyn jemväl
till de fördelaktiga vilkor, hvilka blifvit staten erbjudna så väl af Hudiksvalls
stad som af Hudiksvalls trävaruaktiebolag och Hudiksvalls jernvägsaktiebolag,
ansåge sig nu icke sakna grundade skäl att tillstyrka
nådigt bifall å den gjorda framställningen, desto hellre som staten,
under nyssberörda förutsättningar, icke skulle genom öfvertagande af
den ifrågasatta jernvägsanläggningen göra någon pekuniär förlust, och
samtrafiken emellan stambanan och den ifrågasatta jernvägen Ljusdal
—Hudiksvall obestridligen skulle kunna ordnas och skötas på ett ändamålsenligare
och billigare sätt, än om denna jernvägs anläggning öfvertoges
af enskildt bolag.

Efter erhållen remiss har äfven Styrelsen för statens jernvägstrafik
den 14 i denna månad afgifvit underdånigt utlåtande i frågan. Styrelsen
erinrar deri först, hurusom den jernvägslinie, om hvars anläggning
för statens räkning och på dess bekostnad framställning, understödd
af två landsting, nu gjorts, vore eu af de förbindelseleder, hvilkas
behöflighet för den norra stambanan styrelsen mer än en gång
framhållit. Styrelsen hade sålunda uti underdånigt memorial den 16
November 1880 fästat Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på den isolerade
ställning stambanan genom Norrland iunehade, så länge den
saknade direkta utfarsleder öfver Söderhamn, Hudiksvall och Sundsvall

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

till hafvet samt i följd deraf icke kunde betjena och draga fördel af
Norrlands förnämsta industri — trävarurörelsen — samt uttalat, att
staten i afseende på dessa utfartsleders anläggning och frankering borde
ställa sig helt och hållet oberoende af enskilde intressenter; och uti
afgifvet infordradt utlåtande af den 28 Februari 1882 öfver den ansökan,
som föranledde koncessionen den 26 Maj 1882 för jernvägsanläggning
från närheten af Ljusdal till Näsviken, hade styrelsen vidhållit
denna åsigt samt till följd deraf hemstält, att koncessionsfrågan
finge hvila, och att åt styrelsen måtte uppdragas att, i afseende på en
möjligen blifvande statsbana från Hybo eller annan lämplig punkt på
norra stambanan till Hudiksvall, utreda omfattningen af den trafik,
som på en sådan bana vore att förvänta, taga under öfvervägande
banans häraf betingade allmänna beskaffenhet och sättet för den påräknade
rörelsens ändamålsenliga ordnande och skötande samt undersöka
banans lämpligaste utstakning in. in. Emellertid hade under de
derefter förflutna åren statsbanorna kommit betydligt närmare det utaf
styrelsen med dessa framställningar åsyftade stora mål dels genom
besluten att från stambanan anlägga statsbanor till Söderhamn och till
Sundsvall, dels derigenom att numera fullständig plan för anläggning
af och noggrann utredning af trafikförhållandena vid en statsbana i den
tredje förbindelseleden, Ljusdal—Hudiksvall, blifvit af kompetente fackmän
utförda.

Trafikstyrelsen anför vidare: att den öfvertygelse, styrelsen tillförene
uttalat derom, att den föreslagna jernvägeu, hvars stora vigt
ej blott för norra Helsingland och dess ej fåtaliga idoga befolkning,
utan ock för södra delen af Jemtlands län, syntes vara af sökauderne
till fullo ådagalagd, borde blifva för staten en förmånlig affär, jemväl
bekräftades af de uppgjorda trafikberäkningarna, hvilka styrelsen ansåge
sig kunna tillmäta fullt vitsord, då de till grund för dem liggande
undersökningarne vore med stor noggrannhet och med stöd af endast
tillförlitliga, särskild! pröfvade uppgifter, samt utan för hög uppskattning
af sannolika trafiktillgångar utförda, på samma gång inkomstberäkningen
grundats på billiga, för så väl trafikanter som jernvägen nöjaktiga
pris, och utgifternas belopp upptagits enligt de vid statsbanorna vanliga
medelkostnader; att, då nu denna trafikredogörelse gåfve vid handen,
att nettobehållningen af den trafik å banan, som redan under den
närmaste tiden kunde vid normala förhållanden med säkerhet påräknas,
borde blifva mera än 280,000 kronor, motsvarande 5,8 procent på det
kapital, som i banan skulle nedläggas, en tillfredsställande afkomst af
detta kapital syntes kunna med trygghet påräknas för staten, då, äfven
om mot all förmodan behållningen skulle någon gång nedgå med 50,000

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

till 60,000 kronor, den behållna räntan ändock skulle öfverstiga den,
som staten i medeltal erlade för uppslita medel; att härvid jemväl
borde uppmärksammas, att vid uppskattningen af den nya jernvägsliniens
finansiella betydelse för staten afseende icke fästats vid den
tillökning i inkomst, som komme att tillskyndas norra stambanan, dels
i allmänhet derigenom, att den nya banan skulle sätta industririka
trakter i omedelbar förbindelse med stambanan, dels särskild! derigenom,
att några vid sidobanan belägna verk hemtade sitt timmerbehof
från trakter utmed stambanan, äfvensom genom transporter utaf kol
från Hudiksvalls trävaruaktiebolags tillämnade anläggningar vid Hybo
och utaf malm och jern för de betydliga Iggesundsverken; att styrelsen
till alla delar instämde i hvad Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagit om ordningen för jernvägsanläggningens utförande och tiderna
för de nödiga anslagsmedlens utgående äfvensom om användande till
den rörliga materielens förstärkning af de penningbelopp, som kunde inflyta
genom afyttring af Hudiksvall—Näsvikens-banans för staten obrukbara
inventarier och effekter; samt att på grund af det anförda, och då
det vore af vigt, att förevarande ärende snarast möjligt erhölle sin
lösning, alldenstund de af Hudiksvalls stad, Hudiksvalls jernvägs- och
trävaruaktiebolag samt andra bolag och enskilde gjorda förmånliga
anbud till underlättande af anläggningens utförande lemnats under
förutsättning, att en statsbana emellan Ljusdal och Hudiksvall inom
kort komme till stånd, styrelsen, med varmt förordande af ansökningarne,
hemstälde, att nådig proposition i ämnet måtte till Riksdagen
aflåtas.

Redan för några år sedan har frågan om aflåtande af nådig proposition
till Riksdagen angående anordnande för statens räkning af
jernvägsförbindelse mellan den uppåtgående stambanan genom Norrland
och Hudiksvall varit understäld Eders Kong]. Majfis pröfning.
Den var då väckt af stadsfullmäktige i Hudiksvall, men lyckades icke
tillvinna sig Eders Kongl. Maj:ts bifall, efter hvad jag har anledning
antaga, på grund af de skäl, som af Väg-och vatten byggnadsstyrelsen
i underdånigt utlåtande den 30 December 1880 mot förslaget anfördes.
Dessa skäl voro, förutom andra, hvilka till följd af derefter inträffade
förhållanden numera icke eg a tillämplighet, egentligen Henne, nemligen
att en sådan jernvägsled skulle behöfva täfla med flottleden från Hybosjön,
hvilken flottled alltså, på det att staten skulle trygga sig mot förlust,

16 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

måste inlösas; att staten jemväl måste lösa till sig och ombygga jernvägen
Näsviken—Hudiksvall, för hvars inlösen kostnaden, med afseende
å jernvägsbolagets betydliga inkomster af densamma, sannolikt skulle
ställa sig ganska stor; samt att den ifrågasatta statsbanleden skulle
hafva att kämpa med konkurrensen jemväl af den kommunikationsled,
som utgjordes af allmänna flottleden på Ljusneelf från Hybo till sjön
Bergviken och af jernvägarne derifrån till Söderhamn och Sandarne.
Dessa skäl äro numera utan vigt. Derest jernvägen kommer till stånd
har Hudiksvalls trävaruaktiebolag förbundit sig att till staten utan ersättning
afträda flottleden mellan Hybo och Näsviken. Jernvägsbolaget
åter har erbjudit staten banan Näsviken—Hudiksvall mot ett pris,
som måste anses såsom synnerligen måttligt, då banan, hvars byggnadskostnad,
enligt allmän svensk jernvägsstatistik, intill 1882 års slut
uppgått till 986,324 kronor, lemnat en nettobehållning å rörelsen, öretal
utelemnade, af 67,110 kronor för 1881, 71,366 kronor för 1882 och
76,392 kronor för 1883. Hvad slutligen det tredje af Väg-och vattenbyggnadsstyrelsen
åberopade skälet beträffar, så är att märka att, enligt
de af Direktör Agrelius gjorda, af Trafikstyrelsen godkända trafikberäkningarne,
fraktkostnaden per timmer från Hybo till Hudiksvall å
den tillämnade jernvägen upptagits till 60 öre, under det att transportkostnaden
för timmer till Söderhamn, inberäknadt förlust genom timrets
sjunkning och qvalitetförsämring, under år 1882 beräknats uppgå
till 61,2 öre. Den af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen år 1880 befarade
konkurrensen med kommunikationsleden utefter Ljusneelf lärer
sålunda kunna lemnas å sido; och dessutom har Hudiksvalls trävaruaktiebolag
utföst sig att mot nämnda fraktkostnad nedföra hela sin
väldiga virkesmassa å jernvägen till Hudiksvall.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erkände äfven i sitt förenämnda
utlåtande nyttan och behofvet af den ifrågasatta jernvägsförbindelsen,
och en sådan förutsattes äfven komma till stånd, då den uppåtgående
stambanans rigtning bestämdes. Trafikstyrelsen har jemväl, så snart
anledning förekommit för styrelsen att uttala sin åsigt härom, ifrigt
framhållit af hvilken vigt en dylik bana skulle blifva icke allenast för
den landsdel, den genomlöpte, utan ock för stambanan, som derigenom
uppenbarligen skulle tillföras ökad trafik på grund af den utfartsväg
till hafvet, som dymedelst bereddes. Det ligger i sakens natur, att
transportartiklar, hvilka, såsom trävaror, icke tåla allt för dryga fraktkostnader,
nödgas söka andra trafikleder än statsbanan erbjuder, om
denna ej förmår att utan omlastning bereda väg till utskeppningsorterna.
Hufvudsakligast med hänsyn härtill har ock staten sett sig
föranlåten inlösa och ombygga jernvägen Torpshammar—Sundsvall

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 37.

samt anlägga jernbana mellan Kilafors och Söderhamn, och af samma
anledning anser jag mig nu böra tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att
föreslå Riksdagen anordnande af den tredje stora utfartsvägen för statens
räkning från norra stambanan till hafvet. De vidsträckta områden
af Norrland, som genom en sådan bana skulle erhålla en gen transportled,
äro i den redogörelse jag lemnat för handlingarnes innehåll omtalade.
Den direkta nytta staten skulle draga af anläggningen är ådagalagd
genom de uppgjorda trafikberäkningarne, enligt hvilka räntan å
det nedlagda kapitalet skulle komma att utgöra mellan 5 och 6 procent.
De indirekta fördelar, som en sådan bana skulle medföra för
landet, behöfva ej heller af mig ytterligare betonas, då derom af
sökanderne och myndigheterna, som i ärendet hörts, lemnats tillfyllestgörande
utredning. Hvad jag deremot anser mig böra framhålla är
vigten, att anläggningen snart beslutas och inom kort bringas till utförande.
Den låga kostnad, som beräknats för banans anläggning,
beror på det pris, hvarför jern vägsbolaget är villigt afstå banan Hudiksvall—Näsviken,
och på de utfästelser om upplåtelse af mark och annat,
dels kostnadsfritt och dels mot viss lösen, som gjorts af Hudiksvalls
stad samt Hudiksvalls trävaruaktiebolag och andra; men en väsentlig
del af dessa utfästelser har skett under vilkor, att banan kommer till
stånd under de närmaste åren. I följd af nämnda utfästelser hafva
kostnaderna för jordlösen kunnat i kostnadsförslaget upptagas till sammanlagdt
allenast 100,240 kronor, motsvarande per mil 16,785 krono!’,
under det att samma kostnader vid stambanan genom Norrland uppgått
exempelvis för den 18,6 mil långa sträckan mellan Storvik och
Nybo till 24,589 kronor per mil och för den lika långa bandelen
Pilgrimstad—riksgränsen till 45,543 kronor per mil.

Vid hvad Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit i fråga om
beloppet af köpeskillingen för Hudiksvall—Näsvikens-banan och om
sättet för dess liqviderande samt beträffande arbetenas utförande har
jag ej något att erinra. Jag anser således, att arbetena å den del af
banan, som icke beröres af Hudiksvall—Näsvikens jernväg, böra taga
sin början redan under år 1886 och sedermera fortsättas under år 1887
samt bedrifvas sålunda, att å ena sidan banan i sin helhet kan vara
fullbordad till våren 1888, men å andra sidan jernvägen Hudiksvall—
Näsviken för dess ombyggande icke behöfver tagas i anspråk förr än
under hösten 1887, sedan den egentliga godstrafiken för året upphört,
eller den 1 November. Derigenom vinnes, att Hudiksvalls jernvägsbolag
kan draga inkomsten af sin jernbana till inemot slutet af 1887,
hvilket åter, genom de amorteringar bolaget intill samma tid bör kunna
verkställa å sina skulder, föranleder till att köpeskillingen kan, på sätt
Bill. till Rilcsd. Prof: 18S5. 1 Sami. 1 Afd. 27 Höft. 3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, bestämmas till 536,488
kronor 15 öre. Liqviden af köpeskillingen torde böra ske sålunda, att
staten:

eftergifver sin återstående fordran hos bolaget, utgörande den 31

December 1887 .................................................................. kronor 185,677: 97;

samma dag, mot erhållande af de i jernvägen intecknade
obligationer, betalar bolagets återstående

obligationsskuld, beräknad att då uppgå till............ ,, 105,624: 07;

samma dag ytterligare erlägger ej mindre hvad som
då, enligt Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beräkningar,
utgör bolagets öfriga skuld eller.................. ,, 45,186: 11;

än äfven derutöfver hvad som belöper å bolagets

4,000 aktier efter 50 procent för hvarje aktie eller ,, 200,000: —

Summa kronor 536,488: 15.
Kostnaden för ombyggnaden af banan Hudiksvall—Näsviken och dess

utsträckning uppgår, enligt Kaptenen Lundborgs förslag, till 4,272,400
kronor, och hela banan i fallfärdigt skick skulle sålunda komma att
kosta staten 4,808,888 kronor 15 öre, men det anslag, som för ändamålet
erfordras, uppgår, efter afdrag af statens förenämnda fordran
185,677 kronor 97 öre, till 4,623,210 kronor 18 öre eller, i jemna
hundratal kronor, 4,623,300 kronor; och torde deraf, såsom Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen antagit, böra utgå

under år 1886 ............................................................... kronor 2,000,000: —

„ 1887 ............................................................... 2,350,300: —

„ „ 1888 ...................................................... 273,000: —

Kronor 4,623,300: —

Vid dessa beräkningar har jag ej tagit hänsyn till hvad som
möjligen kan komma att inflyta genom försäljning af en del, inköpet af
Hudiksvall—Näsvikens-banan åtföljande materiel och annat, som kan
befinnas för staten obehöfligt, då det belopp, som derigenom uppkommer
och om hvilket någon utredning för närvarande ej kan erhållas,
lämpligast torde böra användas i enlighet med Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
af Trafikstyrelsen biträdda förslag.

Hvad jernvägsbolaget ifrågasatt angående brädgårdsplatserna vid
Åvik och Reflelmansviken torde framdeles blifva föremål för Eders
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, derest inköp af ifrågavarande jernväg
kommer till stånd.

Jag tillåter mig alltså i underdånighet hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att, under förutsättning
det ofvanberörda, utaf staden Hudiksvall och Hudiksvalls trävaru -

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 37.

aktiebolag erbjudna upplåtelser till staten af mark ocli af flottleden
mellan Hybosjön och sjön Gryttjen komma till stånd,

dels medgifva, att Hudiksvalls jernvägsaktiebolags jernväg mellan
Hudiksvall och Näs viken med alla tillhörigheter i fast och lös egendom,
deribland ångbåtar och pråmar jemte sjöstationer med åbyggnader
samt fordringar, enligt bok vid tiden för öfverlåtelsen, må för statens
räkning inköpas, att tagas i besittning den 1 November 1887, mot eu
köpeskilling af 536,488 kronor 15 öre, hvilken erlägges sålunda, att
staten:

l:o) eftergifver hvad af det bolaget beviljade statslån återstår
oguldet den 31 December 1887, beräknadt att

utgöra............................................................................. kx-onor 185,677: 97, och

2:o) sistnämnde dag betalar till bolaget
dels, mot erhållande åt bolagets oguldna, i
jernvägen intecknade obligationer, ett deremot
svarande belopp, beräknadt till 105,624 kronor
7 öre, dels ock ytterligare 245,186 kronor 11
öre, eller sålunda tillhopa.......................................„ 350,810: 18

Summa kronor 536,488: 15;

dels öfverlåta åt Kongl. Maj:t att fastställa de närmare vilkor,
förbehåll och bestämmelser, som vid uppgörande af aftalet med jernvägsaktiebolaget
må finnas erforderliga;

år 1886 .................................................... kronor 2,000,000:

„ „ 1887 ..................................................... „ 2,350,300: —

och „ „ 1888 ...................................................... „ 273,000: —

Hvad föredragande Departementschefen sålunda
tillstyrkt, deri Statsrådets öfrige ledamöter instämde,
behagade Hans Maj: t Konungen i nåder gilla samt
befalde, att proposition i ämnet skulle till Riksdagen
aflåtas, så lydande, som bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ex protocollo
Paul Strandberg.