Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 7 (Proposition 1892:7)

Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 7.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående
med Frankrike afslutad konvention om delvis förlängning
af de den 30 december 1881 afslutade
handels- och sjö fartstraktater mellan de Förenade
Rikena Sverige och Norge samt Frankrike; gifven
Stockholms slott den 20 januari 1892.

Sedan de mellan de Förenade Rikena och Frankrike under den 30
december 1881 afslutade handels- och sjöfartstraktaterna blifvit den 20
januari 1891 från Frankrikes sida uppsagda, beslöt Kongl. Maj:t den 29
maj samma år att antaga franska regeringens i sammanhang med
traktaternas uppsägande gjorda inbjudning att öppna underhandlingar om
förlängning, med undantag för tulltarifferna, af handelstraktaten äfvensom
af sjöfarts traktaten.

Dessa underhandlingar hafva ledt till afslutande af en konvention i
Paris den 13 innevarande månad om provisorisk förlängning, intill 12
månader efter skedd uppsägning, af såväl sådana artiklar i handelstraktaten,
som icke beröra tulltarifferna, tillika med tilläggsartikeln om
literär eganderätt m. m. som ock af sjöfartstraktaten.

Konventionen är grundad på ömsesidigt medgifvande af samma
behandling som den mest gynnade nation, hvilket särskildt för sjöfarten
utgör en afsevärd förmån, och då artiklar berörande tulltarifferna icke
förekomma, får Sverige full frihet att bestämma öfver sin tulltaxa.

I det Kongl. Maj:t nu till Riksdagen öfverlemnar omförmälda konvention,
vill Kongl. Maj:t, med åberopande af hvad i jemväl närlagda
statsrådsprotokoll och öfriga handlingar finnes upplyst och utredt, härmed
äska Riksdagens godkännande af de bestämmelser, hvilka sådant
kräfva; och förblifver Kongl. Maj:t Riksdagen med all kongl. nåd och
ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

C. Leivenhaupt.

Bih. till Bikscl. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 3 Haft.

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 7.

Öfversättning.

Konvention angående delvis förlängning af de den 30 december 1881

afslutade handels- och sjöfartstraktater mellan de Förenade Bikena
Sverige och Norge samt Frankrike.

Hans Maj:t Konungen af Sverige och Norge och Franska Republikens
President, lifvade af ömsesidig önskan att tillknyta de vänskapsband,
som förena de fördragslutande staterna, och viljande betrygga
fortfarandet af handels- och sjöfartsförbindelserna mellan de Förenade
Rikena och Frankrike, hafva beslutat att för sådant ändamål afsluta en
konvention samt till Sine fullmäktige utsett:

Hans Maj:t Konungen af Sverige och Norge,

Herr Fredrik Georg Knut Due, Dess envoyé extraordinaire och
ministre plenipotentiaire hos franska republikens regering m. m.

Herr Edvard Fränekel, ledamot af Riksdagens Första kammare,
fullmäktig för konungariket Sverige m. m. samt

Herr Wilhelm Christopher Christophersen, svensk och norsk generalkonsul
i Antwerpen, fullmäktig för konungariket Norge m. m.

och Franska Republikens President,

Herr Alexandre Ribot, deputerad, minister för utrikes ärendena
m. m. samt

Herr Jules Roche, deputerad, minister för handeln, industrien och
kolonierna m. m.,

hvilke, efter att hafva meddelat hvarandra sina fullmakter, som
befunnos i god och behörig form, öfverenskommit om följande artiklar:

Artikel 1.

Den mellan de Förenade Rikena Sverige och Norge samt Frankrike
den 30 december 1881 i Paris afslutade handelstraktat, deri inbegripen
tilläggsartikeln, förlänges tills vidare med undantag af artiklarne
2, 3, 4, 8, 9, 18, 19, 20, mom. 3 och mom. 4 af artikel 12 samt slutdeklarationen.

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 7.

Artikel 2.

Den mellan de Förenade Rikena Sverige och Norge samt Frankrike
den 30 december 1881 i Paris afslutade sjöfartstraktat förlänges
tillsvidare med undantag af artiklarne 13 och 14.

Artikel 3.

Denna konvention skall träda i kraft från och med den 1 februari
1892 och skall fortfara att tillämpas intill utgången af en tidrymd af
12 månader, efter det endera af de höga fördragslutande parterna tillkännagifvit
sin afsigt att låta densamma till kraft och verkan upphöra.

Artikel 4.

Denna konvention skall ratificeras och ratifikationerna skola utvexlas
senast den 30 januari 1892, under förbehåll af nationalrepresentationernas
i Sverige och Norge godkännande.

Till yttermera visso hafva de respektive fullmäktige undertecknat
denna konvention och försett densamma med sina sigill.

Som skedde i Paris, uti två exemplar, den 13 januari 1892.

L s. DDE. l. s. E. FRÅNCKEL.

l. s. W. CHRISTOPHERSEN.

L. s. A. MBOT. L. s. JULES ROCHE.

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 7.

(Öfversättning.)

Handelstraktat mellan de Förenade Rikena och Frankrike, afslutad den

30 december 1881.

Hans Maj:t Konungen af Sverige och Norge samt Franska Republikens
President, lifvade af ömsesidig önskan att tillknyta de vänskapsband,
som förena de fördragslutande staterna, och viljande betrygga
utvecklingen af handelsförbindelserna mellan de Förenade Rikena
och Frankrike, hafva beslutat att för sådant ändamål afsluta en traktat
samt till Sine fullmägtige utsett:

Hans Maj:t Konungen af Sverige och Norge:

Herr Georg Christian Sibbern, f. d. statsminister, Dess envoyé
extraordinaire och ministre plénipotentiaire i Paris, riddare och kommendör
af Kongl. Maj:ts orden, storkors af norska S:t Olafs-orden, officer
af franska Hederslegions-orden m. m.;

Herr Henrik Åkerman, Dess ministerresident vid Kongl. spanska
hofvet, kommendör af Wasa-orden första klassen, riddare af norska S:t
Olafs-orden, kommendör af franska Hederslegions-orden m. m.; samt

Herr Ole Jacob Broch, f. d. statsråd, professor vid universitetet i
Christiania, storkors af norska S:t Olafs-orden, kommendör af Nordstjerne-orden
första klassen, kommendör af franska Hederslegions-orden
m. m.;

och Franska Republikens President:

Herr Léon Gambetta, deputerad, konseljpresident och minister för
utrikes ärendena;

Herr Maurice Rouvier, deputerad, minister för handeln och kolonierna
;

Herr E. Spuller, deputerad, understatssekreterare i utrikesdepartementet;
samt

Herr Tirard, deputerad, f. d. minister för åkerbruk och handel;

hvilke, efter att hafva meddelat hvarandra sina fullmagter, som befunnos
i god och behörig form, öfverenskommit om följande artiklar:

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Broposition N:o 7.

Artikel 1.

Full och oinskränkt frihet i afseende å handel och sjöfart skall
ega rum mellan de höga fördragslutande parternas undersåtar. De
skola uti hamnar, städer eller på andra orter, hvilka som helst, inom
de respektive staterna, antingen de der bosätta sig eller hafva tillfälligt
uppehåll, icke för sin handel eller industri vara underkastade andra
eller högre afgifter, skatter, pålagor eller bevillningar, af hvad namn
de vara må, än som af landets egna undersåtar utgöras. De privilegier,
friheter och andra förmåner, hvilka som helst, hvaraf i afseende
å handel och industri det ena fördragslutande landets undersåtar äro i
åtnjutande, skola likaledes tillkomma det andras undersåtar.

Artikel 2.

I Sverige eller Norge producerade eller tillverkade varor, som
uppräknas i den vid denna traktat fogade tariff A., må, då de sjöledes
direkt inkomma, till Frankrike införas emot erläggande af de i nämnda
tariff stadgade tullafgifter, tilläggsafgifterna deruti inbegripna.

Artikel 3.

1 Frankrike producerade eller tillverkade varor, som uppräknas i
de vid denna traktat fogade tariffer B. och C., må, då de sjöledes direkt
inkomma till Sverige eller Norge, införas emot erläggande af de i
nämnda tariffer respektive stadgade tullafgifter.

Artikel 4.

I afseende å utförseln af varor från Frankrike till de Förenade
Rikena samt tvärtom må icke föreskrifvas en mindre gynsam behandling
än den för närvarande gällande.

För vapen och krigsammunition blifver förfaringssättet beroende
af de respektive staternas lagar och reglementen.

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 7.

Artikel 5.

Den vid utförseln af svenska och norska produkter faststälda
drawback bör noga motsvara de inhemska accis- eller konsumtionsafgifter,
hvarmed varan eller vid densammas tillverkning använda råämnen
äro belagda.

Den vid utförsel af franska produkter faststälda drawback bör likaledes
motsvara de inhemska accis- eller konsumtionsafgifter, hvarmed
varan eller de vid densammas tillverkning använda råämnen äro belagda.

De höga fördragslutande parterna eg a att utom tullafgiften pålägga
utländska varor en tilläggsafgift, motsvarande de inhemska accis- eller
konsumtionsafgifter, hvaraf inom landet producerade varor af samma
slag eller vid deras tillverkning använda råämnen drabbas eller framdeles
kunna komma att drabbas.

Mellan de fördragslutande staterna är öfverenskommet, att, för den
händelse de i denna artikel omförmälda accis- eller konsumtionsafgifter
afskaffas eller nedsättas, så skola ock de tilläggsafgifter, med hvilka
varor af fransk, svensk eller norsk produktion eller tillverkning äro
belagda, afskaffas eller nedsättas med enahanda belopp, hvarmed dessa
accis- eller konsumtionsafgifter blifvit minskade.

Derest någon af de ifrågavarande afgifterna afskaffas, men den
tillverkade varan göres till föremål för tillsyn, kontroll eller annan
administrativ åtgärd, skola dock till uppvägande af de direkta eller indirekta
kostnader, hvilka till följd deraf drabba de inhemska tillverkarne,
en motsvarande surtaxe kunna påläggas det andra landets produkter.

Artikel 6.

De tvenne Regeringarne förbehålla sig rätt att belägga de varor, i
hvilkas sammansättning eller vid hvilkas tillverkning alkohol ingår, med
en den inhemska konsumtionsskatten motsvarande afgift för den använda
mängden alkokol.

Artikel 7.

Varor af hvad slag som helst, som blifvit producerade i något af
de respektive länderna och införas till det andra landet, må icke under -

Bil. till Kongl. Maj-.ts nåd. Proposition N:o 7.

kastas högre accis- eller konsumtionsutgifter än dem, som äro eller
framdeles kunna varda pålagda dylika varor af inhemsk produktion.

Dock skola afgifterna vid införseln kunna ökas med ett belopp,
som motsvarar hvad de inhemske tillverkarne genom kostnaderna för
accisen få vidkännas.

Artikel 8.

Bränvin och sprit af vindrufvor på fat må, då varan är tillverkad
i Frankrike och sjöledes direkt inkommer till Sverige eller Norge, införas
emot erläggande af de afgifter, som för spritvaror af svensk eller
norsk tillverkning äro eller framdeles kunna varda bestämda. Dock
skola dessa afgifter ökas med en tilläggsafgift af 11 kronor (15 fr. 28 c.)
per hectoliter ren alkohol af hundra procents styrka, hvilken tilläggsafgift
skall minskas med en hundradel för hvarje grad, hvarmed varan,
afprofvad vid femton graders värme med Gay-Lussacs alkoholometer,
befinnes understiga hundra graders styrka.

Bränvin af nämnda slag på buteljer eller krus skall, utan afseende
å alkoholhalten, vid införsel till Sverige eller Norge behandlas såsom
ren alkohol.

Likörer skola, utan afseende å alkoholhalten, vid införsel till Sverige
eller Norge behandlas såsom vanlig ren alkohol.

För att styrka att bränvin et är af vindrufvor och i Frankrike tillverkadt,
skall importören för svensk eller norsk tullkammare förete
antingen en officiel, förklaring, afgifven inför embetsmyndighet å produktionsorten,
eller ock ett af föreståndaren för tullkammaren å utskeppningsorten
utfärdadt intyg; börande båda dessa slag af intyg vara bekräftade
medelst intyg, som utan ersättning utfärdas af de Förenade
Rikenas konsul eller vicekonsul i den hamn, der inlastningen egt rum.

Det är öfverenskommet att, derest vid tillämpningen häraf dessa
intyg skulle befinnas icke motsvara sitt ändamål, så eger de Förenade
Rikenas Regering att gemensamt med franska Regeringen fastställa
sådana kontrollåtgärder, som må anses tillfyllestgörande.

Artikel 9.

Sverige och Norge förbinda sig att icke pålägga raffineradt socker,
som införes till de Förenade Rikena, en tullafgift, som med mera än

Bil. till Kongl. Majds nåd. Proposition N:o 7.

42 procent öfverstiger medelbeloppet af den tullafgift, som i hvardera
staten är stadgad för införseln af råsocker.

Artikel 10.

Guldsmeds- och juvelerarearbeten af guld, silfver, platina eller
andra metaller, hvilka införas från någondera af de fördragslutande
staterna, skola i den andra vara underkastade de kontrollbestämmelser,
som äro stadgade för dylika artiklar af inhemsk tillverkning, och, om
så erfordras, efter samma grunder som med afseende å dessa senare
äro gällande, beläggas med stämpel- och kontroll-afgifter.

Artikel 11.

De höga fördragslutande parterna tillförsäkra hvarandra ömsesidigt,
i allt hvad införsel, utförsel och transitoförsändning angår, samma behandling,
som tillkommer den mest gynnade nation. Hvardera parten
förbinder sig att låta den andra komma i åtnjutande af hvarje förmån,
privilegium eller nedsättning i tulltarifferna vid införseln eller utförseln
af de i denna traktat omförmälda eller icke omförmälda artiklar, som
den kan komma att medgifva en tredje magt. De högg fördragslutande
parterna förbinda sig derjemte att icke mot hvarandra bestämma någon
afgift eller något införsels- eller utförselsförbud, som icke på samma
gång kommer att tillämpas på öfriga nationer.

Artikel 12.

I Sverige eller Norge icke producerade varor, som, vare sig öfver
land eller sjöledes, införas från de Förenade Rikena till Frankrike, må
icke beläggas med högre surtaxe än den, som drabbar samma slags
varor, då de, annorledes än genom direkt införsel medelst franska fartyg,
till Frankrike införas från annat europeiskt land.

De Förenade Rikena förbehålla sig, å sin sida, rätt att belägga
varor, som icke äro producerade i Frankrike, med tilläggsafgift motsvarande
den surtaxe, som i Frankrike pålägges varor, som införas
annorledes än genom direkt import.

Oarbetade trävaror, som från Belgien införas öfver landgränsen,

Bil. till Kongl. Maj-.ts nåd. Proposition N:o 7. 9

skola vara befriade från den genom lagen af den 7 Maj 1881 faststälda
surtaxe.

Den surtaxe, som genom samma lag åsättes kaffe, skall nedsättas
till 5 fr. pr 100 kilogram och den på kakao till 10 fr. pr 100 kilogram,
tilläggsafgifterna deruti inbegripna.

Artikel 13.

Svenskar och norrmän skola i Frankrike och fransmän skola i
Sverige och Norge åtnjuta samma skydd som landets egna invånare i
allt, som rörer eganderätten till fabriks- och handelsmärken samt industriella
mönster och modeller af alla slag.

Den uteslutande rätten att använda industrielt mönster eller modell
skall icke medgifvas de Förenade Rikenas undersåtar i Frankrike,
ej heller fransmän i Sverige eller Norge för längre tid än den, som
enligt landets lagar är bestämd för landets egna undersåtar.

Industriella mönster eller modeller, som blifvit för allmänheten tillgängliga
inom det land, der de tillkommit, kunna icke blifva föremål
för uteslutande användningsrätt inom det andra landet.

Bestämmelserna i föregående tvenne moment ega jemväl tillämpning
i afseende å fabriks- och handelsmärken.

Den rätt, som tillkommer de Förenade Rikenas undersåtar i Frankrike
samt fransmän i Sverige och Norge, är icke beroende af skyldigheten
att inom landet yrkesmessigt använda de industriella mönstren
och modellerna.

Artikel 14.

Vilja det ena fördragslutande landets undersåtar i det andra landet
tillförsäkra sig eganderätten till märke, modell eller mönster, skola de
uppfylla de formaliteter, som i sådant afseende finnas i de fördragslutande
staternas respektive lagar föreskrifna,

De fabriksmärken, å hvilka bestämmelserna i artiklarne 13 och 14
af denna öfverenskommelse ega tillämpning, äro sådana, hvilka inom
de respektive länderna lagligen tillhöra de industriidkare och handlande,
som deraf sig begagna, det vill säga att ett svenskt eller norskt märkes
beskaffenhet bör bedömas efter svensk eller norsk lag, likasom ett
franskt märkes beskaffenhet bör bedömas efter fransk, lag.

Bih. till Riksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Ajd. 3 Käft.

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 7.

Inregistrering kan likväl förvägras, derest det märke, för livilket
sådan begäres, af vederbörande myndighet anses vara sårande för sedlighetskänslan
eller störande för den allmänna ordningen.

Artikel 15.

Bestämmelserna i denna traktat ega utan undantag tillämpning på
Algeriet.

Artikel 16.

För de införseltull underkastade varor, livilka begagnas såsom prof
och som införas till Sverige eller Norge af resande för franska handelshus
eller till Frankrike af resande för handelshus i de Förenade Rikena,
skola ömsesidigt, efter iakttagande af de formaliteter vid tullbehandlingen,
livilka erfordras för att betrygga varornas återutförsel eller uppläggande
på nederlag, tullafgifterna, som böra deponeras vid dessa
varors införsel, återställas. Dessa formaliteter skola bestämmas genom
ömsesidigt aftal mellan de fördragslutande parterna.

Artikel 17.

Franske handelsresande, som färdas inom de Förenade Rikena för
franska handelshus, skola der ega att göra uppköp för sin industris
behof och upptaga beställningar, med eller utan prof, men icke till
försäljning kringföra varor.

Detsamma skall i Frankrike gälla i afseende å handelsresande från
de Förenade Rikena.

Franske handelsresande skola icke inom de Förenade Rikena vara
underkastade högre särskild yrkesafgift än den lägsta dylika afgift,
som derstädes erlägges af infödde handelsresande af samma kategori.
En afgift till lika belopp med den bevillning, som vare sig i Sverige
eller Norge drabbar franske handelsresande, må i Frankrike påläggas
svenske eller norske handelsresande.

Artikel 18.

Denna traktat skall träda i kraft den 9 Februari 1882 och skall
fortfara att tillämpas till den första Februari 1892. Derest icke någon -

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 7.

dera af de båda höga fördragslutande parterna tolf månader före utgången
af denna tidrymd tillkännagifvit sin afsigt att låta traktaten till
kraft och verkan upphöra, skall den lända till efterrättelse, intill dess
att ett år förflutit ifrån den dag, då endera af de höga fördragslutande
parterna uppsagt densamma.

De höga fördragslutande parterna förbehålla sig rättighet att, efter
gemensamt aftal, i denna traktat och i de densamma bilagda tariffer
införa alla sådana emot traktatens anda och dess grunder icke stridande
ändringar, hvilkas nytta erfarenheten kan komma att ådagalägga.

Artikel 19.

Ofvan intagna bestämmelser skola underställas vederbörande nationalrepresentationers
godkännande.

Artikel 20.

Denna traktat skall ratificeras och ratifikationerna skola utvexlas
senast den 7 Februari 1882.

Till yttermera visso hafva de respektive fullmägtige undertecknat
denna traktat och försett densamma med sina sigill.

Som skedde i Paris, uti två exemplar, den trettionde dagen af
December månad år ett tusen åtta hundra åttio ett.

G. SIBBERN.

L. S.

Ii. ÅKERMAN.

L. S.

De O. J. BROCH.

L. S.

LÉON GAMBETTA.

L. S.

M. ROUV1ER.

L. S.

% E. SPULLER.

L. S.

P. TI RARD.

L. S.

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd, Broposition N:o 7.

Öfversättning.)

Tilläggs-Årtikel.

De höga fördragslutande parterna öfverenskomma att, i afvaktan
af en särskild konventions afslutande, de respektive ländernas undersåtar
skola i det andra landet åtnjuta samma behandling som landets
egna i afseende å den litterära, artistiska och industriella eganderätten.

Som skedde i Paris den 30 December 1881.

G. SIBBEEN.

H. ÅKERMAN

Dr O. J. BROCH.

LÉON GAMBETTA.

M. ROUVIER.

E. S PULL ER.

P. TIRARD.

Bil. till Kongl. Majds nåd. Proposition N:o 7.

(Öfversättning.)

Sjöfartstraktat mellan de Förenade Rikena och Frankrike, af slutad den

30 december 1881.

Hans Maj:t Konungen af Sverige ocli Norge samt Franska Republikens
President, lifvade af ömsesidig önskan att tillknyta de vänskapsband,
som förena de fördrags slutande staterna, och viljande betrygga
utvecklingen af sjöfartsförbindelserna mellan de Förenade Rikena och
Frankrike, hafva beslutat att för sådant ändamål afsluta en traktat samt
till Sine fullmägtige utsett:

Hans Maj:t Konungen af Sverige och Norge:

Herr Henrik Åkerman, Dess ministerresident vid Kongl. spanska
hofvet, kommendör af Wasa-orden första klassen, riddare af norska
S:t Olafs-orden, kommendör af franska Hederslegions-orden m. m., samt

Herr Ole Jacob Broch, f. d. statsråd, professor vid universitetet i
Christiania, storkors af norska S:t Olafsorden, kommendör af Nordstjerneorden,
första klassen, kommendör af franska Hederslegions-orden
m. m.;

och Franska Republikens President:

Herr Léon Gambetta, deputerad, konseljpresident och minister för
utrikes ärendena;

Herr Maurice Rouvier, deputerad, minister för handeln och kolonierna
;

Herr E. Spalier, deputerad, understatssekreterare i utrikesdepartementet,
samt

Herr Tirard, deputerad, f. d. minister för åkerbruk och handel;

hvilke, efter att hafva meddelat hvarandra sina fullmagter, som
befunnos i god och behörig form, öfverenskommit om följande artiklar:

Bil. till Kongl. Majds nåd. Propostion N:o 7.

Artikel 1.

Full och oinskränkt frihet i afseende å handel och sjöfart skall
eg a rum mellan de höga fördragslutande parternas undersåtar. De
skola uti hamnar, städer eller på andra orter, hvilka som helst, inom
de respektive staterna, antingen de der bosätta sig eller hafva tillfälligt
uppehåll, icke för sin handel eller industri erlägga andra eller högre
algifter, skatter eller pålagor, af hvad namn de vara må, än som af
landets egna undersåtar utgöras. De privilegier, friheter och andra
förmåner, hvilka som helst, hvaraf i afseende å handel, industri eller
sjöfart det ena fördragslutande landets undersåtar äro i åtnjutande, skola
likaledes tillkomma det andras undersåtar.

Artikel 2.

Svenska och norska fartyg, med eller utan last, äfvensom deras
laddningar, skola i Frankrike eller Algeriet, och franska fartyg, med
eller utan last, äfvensom deras laddningar, skola i Sverige eller Norge,
oafsedt från hvilken hamn fartygen komma samt hvarifrån lasten förskrifver
sig eller hvarthän den är bestämd, i alla hänseenden vid ankomsten,
under qvarliggandet och vid afgåendet, åtnjuta samma behandling,
som landets egna fartyg och dessas laddningar.

Från förestående bestämmelse göres undantag för hvad angår kustfarten,
i fråga hvarom föreskrifterna i de fördragslutande ländernas
respektive lagar förblifva gällande.

För öfrigt är öfverenskommet, att vid kustfart de respektive nationernas
fartyg skola ömsesidigt behandlas på samma sätt som fartyg,
tillhörande de mest gynnade nationer.

Artikel 3.

Fullständigt befriade från lastpenningar och expeditionsafgifter i
de respektive hamnarne äro:

l:o. i barlast från hvilken ort som helst ankommande fartyg, som
utlöpa i barlast;

2:o. fartyg, hvilka, kommande från en hamn belägen i en af de
respektive staterna, anlöpa en eller flera hamnar inom samma stat för

Bit till Kongl. Maj:ts nåd. Broposition N:o 7.

att derstädes antingen lossa hela eller en del af sin last, eller ock intaga
ny last eller fyllnadslast, och styrka att de redan erlagt dessa
afgifter;

3:o. fartyg, hvilka frivilligt eller af tvingande orsaker inkommit i
en hamn med last och derifrån utlöpa utan att hafva företagit någon
handelsoperation.

I händelse fartyg af tvingande orsaker inlöper i en hamn, skola
icke såsom handelsoperationer anses: lossning och återinlastning af varor
i anledning af fartygets reparation, öfverflyttande af last till ett annat
fartyg, i händelse det första fartyget befinnes ej vara sjödugligt, nödigt
inköp af förnödenheter för besättningen samt försäljning af sjöskadade
varor, efter dertill af tullkammaren lemnadt tillstånd.

Artikel 4.

De höga fördragslutande parterna förbehålla sig rättighet att i sina
respektive hamnar af den andra magtens fartyg äfvensom för de varor,
hvilka utgöra dessa fartygs last, uppbära särskilda, för lokala behof
afsedda afgifter.

Ifrågavarande afgifter skola i hvarje fall utgå till lika belopp för
de höga fördragslutande parternas fartyg eller dessas laster.

Beträffande anvisande af plats för fartyg, deras lastning eller lossning
i hamnar, på redder eller i dockor samt i allmänhet iakttagandet
af alla de formaliteter eller bestämmelser, hvilka för handelsfartyg,
deras besättningar och laddningar kunna vara gifna, skall i de respektive
staterna ej beviljas landets egna fartyg något privilegium eller
någon förmån, som icke likaledes beviljas den andra magtens fartyg,
enär de höga fördragslutande parternas vilja är, att svenska och norska
samt franska fartyg, i dessa hänseenden skola på fullkomligt lika sätt
behandlas.

Artikel 5.

Fartygens nationalitet skall ömsesidigt anses styrkt medelst de
skeppshandlingar, som af vederbörande myndighet i enlighet med landets
särskilda lagstiftning blifvit för befälhafvare, skeppare och båtförare
utfärdade.

1(3

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 7.

Artikel (>.

Derest svenska och norska fartyg, som ankomma till fransk hamn,
och franska fartyg, som ankomma till hamn belägen i någotdera af de
Förenade Rikena, vilja lossa endast en del af sin last, må de, med iakttagande
af de i de respektive staterna gällande lagar och föreskrifter,
ombord behålla den del af lasten, som är bestämd till annan hamn,
antingen denna är belägen inom samma eller annat land, äfvensom
återutföra densamma, utan att för denna del af lasten behöfva erlägga
annan tullafgift än för bevakning, hvilken afgift i alla händelser ej må
utgå med högre belopp än det för landets egna fartyg bestämda.

Artikel 7.

De Förenade Rikenas fartyg skola i de franska kolonierna vid ankomsten,
under qvarliggandet och vid afgåendet, antingen de äro lastade
eller i barlast och oafsedt hvarifrån de komma, i alla afseenden behandlas
i likhet med den mest gynnade europeiska nations fartyg.

Artikel 8.

Bestämmelserna i denna traktat omfatta icke de förmåner, hvilka
tillkomma eller framdeles kunna tillkomma alstren af den inhemska
fiskerinäringen såväl i de Förenade Rikena som i Frankrike.

Artikel 9.

De höga fördragslutande parterna tillerkänna hvarandra ömsesidigt
rättighet att i hamnar och å handelsplatser, belägna inom de respektive
länderna, utnämna generalkonsuler, konsuler, vicekonsuler och konsularagenter;
likväl under förbehåll att å de orter, som de finna lämpligt
att bestämma, icke behöfva medgifva anställande af sådana agenter.
Generalkonsulerne, konsulerne, vicekonsulerne och konsularagenterne
äfvensom deras chanceliers skola, under vilkor af reciprocitet, åtnjuta
samma privilegier, behörighet och friheter som dem, hvilka tillkomma

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 7.

eller framdeles kunna tillkomma dylika tjensteman tillhörande de mest
gynnade nationer.

Derest de idka handel, skola de vara skyldige att ställa sig till
efterrättelse samma lagar och föreskrifter, som enskilda personer af
deras nation på samma ort äro underkastade med afseende å sina handelsförrättningar.

Artikel 10.

De höga fördragslutande parternas konsuler, vicekonsuler och konsularagenter
ega att af lokalmyndigheterna erhålla hjelp och bistånd
för efterspanande, gripande och utlemnande af sjömän och andra till
deras respektive länders krigs- eller handelsfartygs besättningar hörande
personer, som rymt uti en hamn, belägen inom någonderas af
de höga fördragslutande parterna område. För sådant ändamål skola
de skriftligen vända sig till vederbörande domstol, domare eller embetsmän
och medelst företeende antingen af skeppsdagboken, sjömansrullan
eller andra officiella handlingar eller, derest fartyget afseglat, af en
utaf dem vederbörligen bekräftad afskrift af nämnda handlingar, styrka,
att de personer som återfordras verkligen tillhört samma besättning.

Har framställningen blifvit sålunda styrkt, må utlemnandet ej vägras.

Sedan de blifvit gripne, skola rymmarne vara till konsulernes, vicekonsulernes
eller konsularagenternes förfogande; de kunna jemväl på
desse agenters begäran och kostnad qvarhållas och bevakas i landets
fängelser, intill dess de kunna återföras om bord å det fartyg de tillhöra
eller intilldess tillfälle yppar sig att återsända dem till bemälde
agenters land med något, samma eller annat land tillhörande, fartyg.
Yppar sig ej sådant tillfälle inom två månader från den dag rymmare
blifvit gripen, eller varda icke kostnaderna för hans hållande i fängsligt
förvar behörigen ersatta af den, på hvars begäran häktningen egt
rum, skall rymmaren försättas i frihet och må icke af samma anledning
kunna ånyo gripas.

Har rymmaren derjemte begått förbrytelse i land, skall hans utlemnande,
utan hinder af föregående stadgande, kunna af lokalmyndigheterna
uppskjutas, intilldess vederbörande domstol i föreskrifven
ordning dömt öfver denna förbrytelse och utslaget blifvit till fullo
verkstäldt.

Det är ock öfverenskommet, att sjömän eller andra till besättningen
hörande personer, som äro det lands undersåtar, der rymningen
egt rum, äro undantagna från bestämmelserna i denna artikel.

Bih. till Riksd. Prof. 18U2. 1 Sami. 1 Afä. 1 Haft. 3

Bil. till. Kongl. Maj:ts nåd. Broposition N.-o 7.

Artikel 11.

Alla åtgärder, som afse bergning af förlista eller strandade fartyg,
skola ledas af konsuler, vicekonsuler, konsularagenter eller chanceliers
för den stat fartygen tillhöra, derest samma stats lagar gifva dem en
sådan befogenhet.

Lokalmyndigheternas mellankomst skall inom de respektive staterna
endast afse att upprätthålla ordning, skydda bergarnes intressen, om
dessa icke tillhöra den skeppsbrutna besättningen, och öfvervaka att
de föreskrifter iakttagas, som gälla för in- och utförsel af de bergade
varorna.

I konsuls, vicekonsuls, konsularagents eller chanceliers frånvaro och
intill dess denne kommit tillstädes, böra likväl lokalmyndigheterna träffa
nödiga anstalter för de skeppsbrutnes skyddande och det bergade godsets
bevarande.

Det är vidare öfverenskommet, att bergadt gods icke skall vara
underkastadt någon tull afgift, såvida det icke utlemnas till förbrukning
i landet.

Artikel 12.

De höga fördragslutande parterna må icke i fråga om handel och
sjöfart bevilja en tredje magt något privilegium, någon förmån eller
frihet, som icke samtidigt utsträckes till den andra kontraherande parten.

Artikel 13.

Denna traktat skall träda i kraft samtidigt med och förblifva gällande
lika länge som den af de höga kontraherande parterna denna
dag afslutade handelstraktat.

Artikel 14.

Ratifikationerna af denna traktat skola utvexlas i Paris samtidigt
med ratifikationerna af förutnämnda handelstraktat.

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N-.o 7.

Till yttermera visso hafva de respektive fullmägtige undertecknat
denna traktat och försett densamma med sina sigill.

Som skedde i Paris, uti två exemplar, den 30 December 1881.

G. SIBBERN. H. ÅKERMAN.

L. S. L. S.

LÉON GAMBETTA.

l. s.

E. SPULLER.

L. S.

Dr O. J. BROCH.

L. S.

M. ROUVIER.

L. S.

P. TIRARD.

L. S.

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Broposition N:o 7.

Protokoll Öfver utrikesdepartementets ärende, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å
Stockholms slott den 29 maj 1891.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Hans Excellens Norske Herr Statsministern Blehk,

Statsråden: Herr Friherre von Ottee,

Herr Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Berner,

Länge.

Efter gemensam beredning med herrar statsråden och cheferne för
kongl. civil- och finansdepartementen, föredrog Hans Excellens Herr
Ministern för utrikes ärendena i underdånighet en skrifvelse den 20
januari innevarande år från härvarande franske minister, deruti han
underrättade, att franska regeringen, med begagnande af den rättighet,
som är förbehållen i art. 18 af handelstraktaten af den 30 december
1881 mellan Frankrike och de Förenade Rikena, uppsagt från och med

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 7.

den 1 februari 1891 nämnda internationela aftal. Genom detta tillkännagifvande
förklarades således nämnda traktat med alla dess artiklar
och den dervid fogade tilläggsartikel komma att upphöra från och med
den 1 februari 1892, — och då den mellan de Förenade Rikena och
Frankrike den 30 december 1881 afslutade sjöfartstraktat på grund af
art. 13 är sammanbunden med handel straktaten, blef äfven sjöfartstraktaten
härigenom uppsagd från och med samma tidpunkt.

I samma skrifvelse hade ministern tillkännagifvet franska regeringens
beredvillighet att träffa aftal med ändamål att tillsvidare förlänga
utöfver den 1 februari 1892, med undantag för tulltarifferna, öfriga
bestämmelser i traktaten den 30 december 1881, intill dess nya överenskommelser,
derest sådane träffades, kunnat afslutas, och ministern anhöll
om upplysning angående möjligheten att komma till en uppgörelse om
ett dylikt provisoriskt aftal.

Sedan Herr Ministern för utrikes ärendena i skrifvelser den 29
sistlidne januari härom underrättat chefen för kongl. finansdepartementet
och Kongl. Norska Regeringens Departement för det inre, med anhållan
tillika, för hvad beträffade Departementet för det inre, att nämnda departement
ville föranstalta att Kongl. Norska Regeringen inkomme med underdånigt
betänkande angående de sålunda ifrågasatta underhandlingarne
med Frankrike, hade Departementet för det inre, i ett den 5 innevarande
månad afgifvet underdånigt utlåtande, till livilket Kongl. Norska
Regeringen anslutit sig, anfört, att Departementet, under hänvisning, för
hvad beträffade sakens realitet, till den kongl. traktatkommissionens
utlåtande, hvari lemnades en framställning af de intressen, hvarom här
vore fråga, funne sig efter omständigheterna böra uttala sig för att
underhandlingar måtte, i enlighet med franska regeringens anbud, öppnas
med densamma om ett provisoriskt förnyande af bestående traktater
med Frankrike, med undantag af dessas bestämmelser angående tulltarifferna.
Under erinran, hurusom vid afslutandet af tidigare traktater
med Frankrike, fackmän blifvit utsedde att bistå Kongl. Maj:ts minister
i Paris under de förda underhandlingarne, hade departementet trott sig
äfven, för livad gälde de nu ifrågavarande förhandlingarne, böra hemställa,
att till fullmäktig för Norge måtte utses en dertill lämplig person,
för att i förening med Kongl. Maj:ts minister i Paris på Norges vägnar
föra underhandlingarne om traktaternas förlängning inom ofvan angifna
gränser, och förbehöll sig Departementet att senare inkomma med underdånigt
förslag om den för Norges del i ärendet nödiga instruktion.

Herr Ministern för utrikes ärendena anförde, att genom en sådan
provisorisk öfverenskommelse, som föreslagits, och som lian antoge jern -

22 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 7.

väl skulle omfatta sjöfartstraktaten, skulle åt de Förenade Rikena hufvudsakligen
tillförsäkras, dels särskild! för sjöfarten de fördelar, hvaraf
de för närvarande på grund af traktat äro i åtnjutande, dels, i allt som
rörde handel och sjöfart, fördelen af samma behandling som den mest
gynnade nation, der ej likställighet med egna undersåtar stadgades;
att han, som delade Kongl. Norska Regeringens åsigt att i anledning af
den gjorda framställningen, underhandlingar borde öppnas, ansåg att
Kongl. Maj:ts minister i Paris borde utses till gemensamt ombud för
de Förenade Rikena, men att, på sätt egde rum vid de underhandlingar
som föregingo afslutandet af 1881 års traktat, särskilda underhandlare
derjemte för hvartdera riket borde i hvartdera rikets statsråd utses, för
att jemte ministern i Paris föra dessa underhandlingar; och Flerr Ministern
för utrikes ärendena hemstälde i underdånighet att Kongl. Maj:t täcktes,
dels bemyndiga honom att för franska regeringen tillkännagifva, att de
Förenade Rikena voro beredda att öppna underhandlingar rörande den af
franska regeringen gjorda framställning, och i anledning häraf till
gemensamt ombud för de Förenade Rikena utse och förordna Kongl.
Maj:ts minister hos franska republiken m. m. Fr. Due, dels ock besluta,
att, jemte ministern, för förande af dessa underhandlingar skall anställas
för hvartdera riket ett i hvartdera rikets statsråd utsedt ombud, men
att för Sveriges del, ministern Due till en början skall begära upplysning,
huruvida franska regeringens meddelande bör förstås såsom en
förfrågan, huruvida de Förenade Rikena kunde antagas vara villiga att
förlänga handels- och sjöfartstraktaterna, sådana de nu gälla utan någon
annan förändring än den, som betingas af tariffernas uteslutande ur
handelstraktaten, eller om framställning kan göras om modifikation äfven
i artiklar som ej beröra tarifferna.

Hvad Herr Ministern för utrikes ärendena sålunda
hemställt och föreslagit deruti öfrige närvarande svenske
och norske statsråd sledamöter i underdånighet sig förenade,
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla
och bifalla.

In fidem

G. M. Falkenberg.

Bil. till Kongl. Maj ds nåd. Proposition N-.o 7.

Utdrag af protokoll öfver miriisteriela ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen å Stockholms slott den 30
oktober 1891.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Hans Excellens Norske^ Herr Statsministern Blehk,

Statsrådet friherre L. Åkerhielm.

l:o.

Herr ministern för utrikes ärendena, som erinrade, att Kongl. Maj:t
den 29 sistlidne maj vid föredragning i sammansatt statsråd af en skrifvelse
från härvarande franske minister angående franska regeringens
beredvillighet att öppna underhandlingar om aftal med ändamål att tillsvidare
förlänga utöfver den 1 februari 1892, med undantag för tulltarifferna,
öfriga bestämmelser i handelstraktaten den 30 december 1881,
behagat bifalla en af herr ministern gjord hemställan att till gemensamt
ombud för de Förenade Rikena måtte utses och förordnas Kongl. Maj:ts
minister hos franska republiken m. m. F. Due, och att Kongl. Maj:t
täcktes besluta att jemte ministern, för förande af dessa underhandlingar,
skall anställas för hvartdera riket ett i livartdera rikets statsråd
utsedt ombud, anmälte, att till ombud för Sverige blifvit i svenskt
statsråd utsedd ledamoten af riksdagens första kammare m. m. E.
Fränekel, samt att Kongl. Norska Regeringens Departement för det inre,

24 Bil. till Kongl. Majrfs nåd. Proposition N:o 7.

genom skrifvelse den 7 innevarande månad, meddelat, att de Förenade
Rikenas generalkonsul i Antwerpen W. C. Christophersen blifvit utsedd
att på Norges vägnar föra dessa underhandlingar; och Herr Ministern
hemstälde, att Kongl. Maj:t nu täcktes dels förordna, att fullmakter för
förande af underhandlingar om förlängning af de den 30 december 1881
med Frankrike afslutade handels- och sjöfartstraktater och undertecknande
af de beslut, hvarom aftal kunde komma att träffas, skulle, under
förbehåll af nådig ratifikation, utfärdas för Due, Fränekel och Christophersen,
i enlighet med de af Herr Ministern för utrikes ärendena
uppsatta förslag, dels ock uppdraga åt Herr Ministern att framdeles inhemta
Kongl. Maj:ts beslut om de för ombuden erforderliga instruktioner,
sedan närmare underrättelse erhållits om franska regeringens
erbj lidande och fordringar.

Med bifall till hvad Herr Ministern för utrikes
ärendena sålunda föreslagit, behagade Hans Maj:t
Konungen derefter förordna, jemlikt närvarande svenske
och norske statsrådsledamöters underdåniga tillstyrkande,
att fullmakter för förande af dessa underhandlingar
och undertecknande af de beslut, hvarom aftal
kunde komma att träffas, skulle, under förbehåll af
nådig ratifikation, för Due, Fränekel och Christophersen
utfärdas, i enlighet med de detta protokoll bifogade
förslag; skolande de för ombuden erforderliga instruktioner
framdeles blifva utfärdade.

Ex protocollo
G. H. Strömfelt.

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Broposition N-.o 7.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regent en i sammansatt
statsråd å Stockholms slott den 11 januari
1892.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Hans Excellens Norske Herr Statsministern Blehr,

Statsråden: Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Berner,

Länge.

Efter gemensam beredning med cheferne för civil- och finansdepartementen
föredrog Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena
frågan om förlängning utöfver den 1 februari 1892 af de den 30
december 1881 mellan Hans Maj:t Konungen af Sverige och Norge
samt Franska Republikens President afslutade handels- och sjöfartstraktater
med undantag af de bestämmelser, som röra tulltarifferna.

Bih. till Riksd. Prat. 1802. 1 Sami. 1 Afd. o Haft.

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 7.

Herr Ministern anförde:

»Den första förberedande konferensen mellan Kongl. Maj:ts fullmäktige
samt de af franska regeringen utsedde underhandlare egde rum
i Paris den 23 sistlidne december. Franske utrikesministern herr Ribot
öppnade sammanträdet med en förklaring, att, enligt ett för parlamentet
framlagdt och redan af deputeradekammaren antaget lagförslag, franska
regeringen egde bemyndigande att, med undantag för tulltarifferna, utan
parlamentets hörande provisoriskt förlänga öfriga artiklar i ifrågavarande
traktater, dock på så sätt, att artiklarne, i sin helhet eller delvis,
måste bibehållas eller utgå; att, om någon ändring af ordalydelsen
infördes, artiklarne såsom en följd deraf ånyo måste underställas parlamentet,
men att i sådan händelse det vore omöjligt att medhinna någon
öfverenskommelse före den 1 februari 1892, och föreslog herr Ribot i
sammanhang härmed att först undersöka om det vore möjligt att komma
öfverens om en provisorisk förlängning och i sådant fall hvilka artiklar
eller delar deraf borde såsom icke rörande tulltarifferna bibehållas, på
det att, sedan derefter på grundvalen af ömsesidig behandling såsom
den mest gynnade nation en provisorisk förlängning blifvit gjord, de
respektive regeringarne måtte ,komma att erhålla tid för underhandlingar
om en ny traktat, hvilken, om den afslötes, naturligtvis måste komma
att underställas parlamentet.

Vid nästa konferens den 28 december genomgingo ombuden handels-
och sjöfartstraktaternas artiklar.

Med afseende å artikel 1 af handelstraktaten hade Sveriges ombud
vid de förhandlingar som föregingo afslutandet af 1865 års handelstraktat
på sin tid gjort vissa anmärkningar, och då äfven senare anmärkningar
mot denna artikel blifvit framstälda, särskildt att det i
artikeln förekommande ordet »industri» enligt franskt språkbruk har en
mycket vidsträcktare betydelse än samma ord i svenska språket, hade
det visserligen varit önskligt om en ändring eller förklaring af denna
artikel kunnat erhållas, men då det nu endast vore fråga om artikelns
antagande med dess nuvarande lydelse eller om dess förkastande kunde
någon begäran om ändring af denna artikel icke framställas.

Artiklarne 2 och 3 föreslogos från båda sidor att utgå såsom varande
tariffartiklar.

Artikel 4 som innehåller, att vid utförsel en mindre gynsam behandling
än den för närvarande gällande icke må föreskrifva,s, reserverades
för vidare öfverläggning, enär franske ombuden icke ville medgifva, att
denna artikel borde betraktas såsom berörande tarifferna och derföre
uteslutas.

Bil. tilVKongl. Maj:ts nåd. Fr oposition N:o 7.

Artiklarne 5, 6 och 7 bibehöllos såsom icke berörande tarifferna,
men vid artikel 5 om »drawback», anhöllo de franska ombuden att i
protokollet måtte införas en reservation af följande innehåll:

”det är öfverenskommet att den i den nya franska tullagens artikel
10 införda bestämmelse om partiel återbetalning af de vid införsel af
bomullsgarn tills vidare uppburna tullafgifter icke är att hänföra under
de i artikel 5 afsedda fall”.

Artiklarne 8 och 9 uteslötos såsom tariffartiklar.

Artikel 10 angående stämpel och kontrollafgifter för guldsmedsoch
juvelerarearbeten bibehölls.

Artikel 11. Mot denna artikel angående behandling som den mest
gynnade nation gjordes från svensk sida ingen anmärkning, och franska
ombuden förklarade, att de Förenade Rikena genom denna artikel under
alla förhållanden erhölle rätt till Frankrikes iägsta tariff. Artikeln bibehölls.

Artikel 12. I fråga om denna artikel anmärktes från fransk sida
att mom. 1 och 2, såsom endast innehållande allmänna bestämmelser
angående rätt att belägga med »surtaxe», borde bibehållas, men att mom.
3 och 4 innehållande befrielse från vissa särskilda bestämmelser rörande
»surtaxe:» borde utgå såsom tariffbestämmelser. Häremot kunde ingen
anmärkning göras, men i konferensprotokollet infördes en särskild förklaring
att, för hvad anginge den i mom. 3 omnämnda införsel af oarbetade
trävaror landvägen öfver Belgien skulle de Förenade Rikena genom
artikel 11 erhålla samma behandling som den mest gynnade nation.

Artiklarne 13, 14, 15 och 16 bibehöllos såsom icke berörande tulltarifferna.

Artikel 17. Bestämmelsen i denna artikel, enligt hvilken franske
handelsresande ega obegränsad rätt att upptaga beställningar, har ansetts
kunna innebära hinder för fullständigt uppnående af den svenska
bränvinslagstiftningens afsigt med bestämmelserna om bränvinsförsäljningsställenas
begränsning, enär dessa bestämmelser lära kringgås på
det sätt att bränvinsförsäljare genom utsedde reseombud i landsorten
låta upptaga reqvisitioner på sin vara. I anledning häraf och då de
föreskrifter, som till förebyggande af sagda missbruk kunna komma att
utfärdas, äfven böra blifva tillämpliga å utländske handelsresande, begärde
Kongl. Maj:ts minister intagande i protokollet af en förklaring
afseende att framhålla, att bestämmelserna i denna artikel icke utgöra
hinder för svenska regeringens rätt att inom landet ordna försäljningen
af vissa varor på ett med det allmännas intresse öfverensstämmande
sätt, särskildt icke för ordnande af bränvinsförsäljningen i syfte att

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 7.

motverka dryckenskapen; och ministern föreslog att affatta denna förklaring
sålunda: ”Det är öfverenskommet att, för hvad angår rätten att
upptaga beställningar, franske handelsresande skola vara underkastade
samma inskränkningar som för landets egne innevånare äro eller framdeles
blifva utfärdade”. Franske ombuden ansågo, att en dylik förklaring
skulle, om den antoges, komme att. minska värdet af de i denna
artikel intagna bestämmelser, som vore af särskild vigt för Frankrikes
förnämsta exportartikel till de Förenade Rikena, och sedan i anledning
häraf någon diskussion egt rum, hvarunder Sveriges ombud herr Fränekel
yttrade, att det icke var fråga om att förbehålla Kongl. Maj:ts regering
någon ny. rätt utan endast att uttryckligen fastslå en tolkning som i
praxis alltid egt rum, yttrade slutligen franske handelsministern, att den
ifrågasatta förklaringen icke i någon mån kunde öka Kongl. Maj:ts regerings.
befogenhet att vidtaga alla nödiga polisåtgärder, som kunde bidraga
att minska dryckenskapen, samt att olika meningar icke kunde finnas derom,
att sträfvanden för ett så berömvärdt mål förtjenade att i alla länder
omfattas med välvilja, men att den ifrågasatta förklaringen mindre
rörde, denna principfråga än den allmänna frågan om artikelns faktiska
tolkning; att, för att undvika de missförstånd som lätt kunde uppkomma,
det derföre vore bättre att bibehålla status quo i stället för att i protokollet
införa inskränkningar, som kunde komma att minska värdet af
denna artikel, som vore afsedd att gälla för både franske, svenske och
norske handelsresande, samt att med dess nuvarande affattning artikel 17
icke beröfvade Kongl. Maj:ts regering något till buds stående medel i
fråga om polisåtgärder inom landet, under det att, å andra sidan de
handlande som drefve sin handel laglydigt inom de Förenade Rikena
fortfarande erhölle ett verkligt skydd. Artikeln bibehölls.

Artikel 18 föreslogs att utgå.

Vid artikel 19 angående traktatens godkännande af nationalrepresentationerna,
förklarade de franska ombuden att artikeln icke erfordrades
för Frankrikes del, men då Kongl. Maj:ts minister gjorde framställning
om införande af något förbehåll om konventionens godkännande
af nationalrepresentationerna i Sverige och Norge blef artikeln tills
vidare reserverad.

Artikel 20 föreslogs att utgå.

Tilläggsartikeln angående den litterära eganderätten bibehölls.

Slutdeklarationen angående proposition till Riksdagen 1882 om nedsättning
af yrkesafgiften för utländske handelsresande, uteslöts.

I sjöfartstraktaten bibehölls artikel 1 som är af samma innehåll som
artikel 1 i handelstraktaten.

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 7.

Vid artikel 2 angående nationel behandling icke blott i Frankrike
utan äfven i Algeriet begärde de franske underhandlame att få i protokollet
antecknadt, att den franska lagen af den 3 april 1889 förklarade
sjöfarten mellan hamnar i Frankrike och hamnar i Algeriet vara kustfart
och derföre förbehållen franska fartyg. Bifall till denna begäran
kunde icke undvikas, men en förklaring infördes i protokollet att bestämmelsen
i mom. 3 artikel 2 om behandling som den mest gynnade
nation försäkrade rätt till denna fraktfart så länge densamma medgåfves
någon annan makt.

Artiklarne 3—12 bibehöllos.

Vid artikel 13 om sjöfartstraktatens sammanbindning med handelstraktaten
föreslog Kongl. Maj:ts minister att skilja traktaterna, så att
uppsägning af den ena traktaten icke medförde uppsägning af den
andra, men handelsministern yttrade, att detta icke vore möjligt till följd
af innehållet i den förutnämnda för parlamentet framlagda traktatslagen.

Vid tredje konferensen den 4 innevarande månad förklarade de
franske ombuden slutligen efter längre förhandlingar att de medgåfve
att artikel 4 af handel straktaten finge utgå, och sedan derigenom full
enighet åstadkommits rörande alla artiklar utom angående konventionens
trädande i kraft och godkännande af nationalrepresentationerna, i fråga
hvarom nya bestämmelser erfordrades, afgåfvo Frankrikes ombud ett
förslag till konvention, livilket i detta afseende innehöll, att konventionen
skulle träda i kraft från och med den 1 februari 1892 och fortfara
att tillämpas intill utgången af en tidrymd af 12 månader efter
det endera af de höga fördragslutande parterna tillkännagifvit sin afsigt
att låta densamma till kraft och verkan upphöra, samt att ratifikationerna
skulle utvexlas senast den 30 januari 1892 under förbehåll af
nationalrepresentationernas i Sverige och Norge godkännande.

Dessa bestämmelser, att den nya konventionen skall träda i kraft
den 1 februari, och att som en följd deraf ratifikationerna skola utvexlas
redan den 30 januari, äro föranledda deraf, att, enligt hvad de
franske ombuden förklarat, den förut omförmälda för parlamentet framlagda
lagen endast bemyndigar franska regeringen att förlänga den nu
gällande traktaten utöfver den 1 februari 1892. Om ingen konvention
om förlängning afslutas före den 1 februari, skulle franska regeringen
således i enlighet härmed icke kunna ingå någon som helst öfverenskommelse
utan genom ny konvention, hvars afslutande, då den måste
underställas parlamentet, nödvändigt skulle komma att medföra tidsutdrägt
och afbrott i de. på aftal grundade handels- och sjöfartsförbin -

30 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 7.

del serna mellan de Förenade Rikena och Frankrike; och då det synes
önskligt att undvika ett sådant afbrott, samt det afgifna förslaget till
konvention enligt min åsigt är det bästa, som under förhanden varande
omständigheter kunnat uppnås, anser jag mig böra i underdånighet tillstyrka
Kongl. Maj:t att för Sveriges del godkänna detta förslag.»

Herr statsrådet och chefen för Kongl. finansdepartementet, friherre
von Essen, anförde:

»Den ännu gällande handelstraktaten med Frankrike är, som bekant,
hufvudsakligen en tarifftraktat, genom hvilken i de båda länderna tullsatserna
för ett stort antal artiklar äro bundna. I det föreliggande
traktatförslaget åter äro så väl sjelfva tarifferna som de artiklar i traktaten,
hvilka eg a sammanhang med nämnda tariffer, uteslutna. Deremot
har bibehållits art. 11, enligt hvilken de båda länderna bland annat
tillförsäkra hvarandra ömsesidig behandling såsom den mest gynnade
nation. Af de båda tariffer, en maximi- och en minimitariff, som innefattas
i den nya franska tulltaxan, kommer sålunda Sverige i åtnjutande
af den senare, eller minimitariffen, likasom hvarje ytterligare tullnedsättning,
som tilläfventyrs kan komma att af Frankrike medgifvas någon
annan nation, äfven kommer Sverige till godo. Å andra sidan får
Sverige full frihet att bestämma öfver sin tulltaxa, hvilket måste betraktas
såsom en stor fördel.

Att art. 4, som förhindrar Sverige att utfärda exportförbud eller
att pålägga exporttull, i förslaget till ny traktat uteslutits, torde ock få
anses som en afsevärd förmån.

Genom nu antydda punkter i förslaget anser jag så betydande fördelar
ur tullförhållandenas synpunkt hafva blifvit Sverige beredda, att,
om än de i öfrigt från svensk sida framstälda mindre väsentliga önskemålen
icke i alla delar kunnat beredas framgång, derföre ej torde böra
äfventyras, att traktaten varder om intet.

Såsom af protokollen vid traktatsförhandlingarne framgår, hade
från svensk sida yrkande framstälts om en sådan förklaring af de i
art. 17 af gällande traktat innefattade bestämmelser om franske handelsresandes
rättigheter i Sverige, att, hvad anginge rätten att upptaga beställningar,
franske handelsresande skulle vara underkastade samma inskränkningar,
som för landets egna invånare vore eller framdeles blefve
utfärdade. Genom meddelandet af en sådan förklaring skulle full frihet
vunnits i. afseende å lagstiftningen i detta ämne, hvilket ansetts önskvärdt
för förekommande af vissa missbruk i fråga om handeln med
spirituösa. Frankrike har emellertid icke velat samtycka till en sådan

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 7.

förklaring af den ifrågavarande artikeln; och, ehuru sålunda det afsedda
målet ej kunnat fullt vinnas, anser jag, såsom jag redan anfört, de fördelar
som genom förslagets antagande komma att vinnas så betydande,
att de vida öfverväga den antydda olägenheten. Härtill kommer, att
den i traktatsförslaget intagna bestämmelsen om ömsesidig rätt att uppsäga
traktaten till upphörande efter tolf månader bereder oss utväg att,
derest sådant skulle finnas nödigt, inom en jemförelsevis kort tid vinna
ändring deri.

På grund af hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig tillstyrka
Kongl. Maj :t, att för Sveriges del godkänna det föreliggande förslaget
till handelstraktat med Frankrike.»

Herr statsrådet och chefen för Kongl. civildepartementet Groll
yttrade:

»Lika med hans excellens herr ministern för utrikes ärendena och
finansministern anser äfven jag att förlängning af de mellan de Förenade
Rikena och Frankrike gällande handels- och sjöfartstraktaterna,
sedan tulltarifferna blifvit uteslutna, icke kan vara annat än till gagn
för Sveriges handel och sjöfart. Om man också skulle finna önskvärdt
att en eller annan bestämmelse i traktaterna kunnat undergå någon
modifikation i sak eller åtminstone i ordalagen, så att dessa klarare uttryckte
hvad från svensk sida med dem åsyftas, så lärer dock, sedan
tarifferna uteslutits, man, vid valet mellan att stå utan traktat eller att
antaga den nu föreslagna konventionen, icke tveka om det senare
alternativets företräde.

Jag förenar mig alltså i den af ofvannämnde ledamöter af svenska
statsrådet gjorda underdåniga hemställan.»

I dessa af cheferne för finans- och civildepartementen afgifna yttranden
instämde öfrige närvarande ledamöter af det svenska statsrådet.

För hvad Norge angick anförde hans excellens herr ministern för
utrikes ärendena följande:

»Sedan herr statsrådet och chefen för Kongl. Norska Regeringens
Departement för det inre genom telegram den 25 december underrättat
att, då från fransk sida föreslagits en förlängning med viss uppsägningstid,
det syntes önskligt att särskilda överenskommelser slötes
för hvartdera af de Förenade Rikena, så att öfverenskommelsen skulle
kunna fortfara för det ena riket äfven om den upphörde för det andra,
aflat jag den 27 december per telegraf befallning till Kongl. Maj:ts
minister i Paris att härom göra förfrågan hos franska regeringen.
Vid konferensen den 28 december yttrade envoyén Due, att Kongl.

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Broposition N;o 7.

Maj:ts regering skulle sätta pris på att få veta, om franska republiken
vore villig att, med afseende å den ifrågavarande traktatförlängningen,
sluta särskilda öfverenskommelser eller införa en bestämmelse, att uppsägning
för det ena riket icke skall utgöra binder för att konventionen
fortfar lor det andra riket, men handelsministern, som denna dag presiderade
vid sammanträdet, förklarade, att det vid detta tillfälle vore
omöjligt att afsluta särskilda öfverenskommelser, emedan franska regeringen
enligt det för parlamentet framlagda lagförslaget endast bemyndigades
att provisoriskt förlänga de redan bestående traktaterna,
under det att om en traktat delades, två nya traktater skulle uppkomma,
och samma svar gafs å frågan rörande särskild rätt till uppsägning.
Dessa uttalanden af handelsministern bekräftades vid nästa
konferens af utrikesministern, som derjemte förklarade, att hinder icke
funnes för att vid eventuela förhandlingar om nya traktater dessa frågor
åter upptoges, och sedan anteckning härom blifvit gjord i konferensprotokollet,
fortsattes underhandlingarna gemensamt för båda rikena.
Då konventionen således är afsedd att slutas gemensamt, blifver visserligen
häraf en följd, att en uppsägning, vare sig från ena eller andra
sidan, ej kan ega rum endast med afseende å det ena af de Förenade
Rikena. Häraf kan likväl ej föranledas att öfverenskommelsen kan
komma att för ettdera landet ega bestånd längre än detta land sjelft
önskar det, emedan det är en sjelfklar sak, att i fråga om sådana
ekonomiska intressen berörande öfverenskommelser som den förevarande,
det ena landet ej kan motsätta sig det andras kraf på en uppsägning,
och således gemensamt beslut härom måste fattas, så snart från ettdera
rikets sida sådant påyrkas.

Sedan Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena härefter
uppläst det ifrågavarande förslaget till konvention, samt anmärkt, att
Kongl. norska regeringens departement för det inre i sitt af Kongl.
norska regeringen tillträdda underdåniga betänkande af den 10 innevarande
månad uttalat sig för att fullmäktige för Norges del bemyndigades
att underteckna den föreslagna konventionen, hemstälde Herr
Ministern med åberopande häraf och af de af cheferna för finans- och
civildepartementen för Sveriges del afgifna yttranden i hvilka öfriga
närvarande ledamöter af svenska- statsrådet instämt, att Kongl. Maj:t,
med godkännande af detta förslag till konvention sådant det finnes
detta protokoll bifogadt, behagade uppdraga att Herr Ministern att bemyndiga
Kongl. Maj:ts fullmäktige vid dessa, underhandlingar att underteckna
en i enlighet med detta förslag affattad konvention;

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 7.

ocli behagade Hans Kongl. Höghet KronprinsenRegenten,
jemlikt öfrige närvarande svenske och norske
statsrådsledamöters underdåniga tillstyrkande, till
denna hemställan lemna nådigt bifall.

In fidem

G. M. Falkenberg.

Bih. till Riksd. Prof. 1892.

1 Sami. 1 Afd. 3 Saft.

Bil. till Kongl. Maj.-ts nåd. Proposition N:o 7.

Protokoll öfver idrikesdepartementsärende, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 20 januari 1892.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena anmälte i underdånighet,
att sedan Kongl. Maj:t vid föredragning i sammansatt statsråd
den 11 innevarande månad behagat godkänna ett förslag till konvention
angående förlängning utöfver den 1 februari 1892, med undantag
för tulltarifferna, af öfriga bestämmelser i handelstraktaten med Frankrike
af den 30 december 1881 äfvensom af sjöfartstraktaten af samma
dag, samt uppdraga åt Herr Ministern att bemyndiga Kongl. Maj:ts
fullmäktige vid dessa underhandlingar att underteckna en i enlighet
med detta förslag affattad konvention, hade denna konvention den 13
innevarande månad blifvit undertecknad i två exemplar. Sedan Herr
Ministern härefter erinrat att enligt bestämmelse i konventionens artikel
4, konventionen skulle ratificeras och ratifikationerna utvexlas senast

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 7. 35

den 30 innevarande månad under förbehåll af nationalrepresentationernas
i Sverige och Norge godkännande, hemstälde Herr Ministern, det
behagade Kongl. Maj:t besluta att äska Riksdagens bifall till de bestämmelser
som kräfde sådant godkännande samt förordna om aflåtande
till Riksdagen af nådig proposition angående den med Frankrike den
13 innevarande månad afslutade konventionen om delvis förlängning af
de den 30 december 1881 afslutade handels- och sjöfartstraktater mellan
de förenade Rikena Sverige och Norge samt Frankrike.

Sedan Herr Ministern derefter uppläst ett på förhand uppsatt förslag
till nådig proposition äfvensom en förteckning på de protokoll och
handlingar, som finnas deri åberopade,

behagade Hans Maj:t Konungen uppå statsrådets
enhälliga tillstyrkande i nåder gilla förslaget till proposition,
sådant det finnes detta protokoll bilagdt, samt
befalla att propositionen skulle i enlighet dermed och
åtföljd af de å den upplästa härhos jemväl bilagda
förteckningen upptagna protokoll och handlingar till
Riksdagen aflåtas.

In fidem

G. M. Falkenberg.

Innehållsförteckning.

Kong!. Maj:ts nådiga proposition n:o 7

Konvention mellan de Förenade Rikena och Frankrike, afslntad den 13 januari 1892

Ofri ga bilagor:

1. Handelstraktat mellan de Förenade Rikena och Frankrike, afslutad den 30 december

1881....................................................................................

Tillägsartikel....................................................................

2. Sjöfartstraktat mellan de Förenade Rikena och Frankrike, afslutad den 30 december

1881...........................................................................

3. Protokoll öfver utrikesdepartementsärende i sammansatt statsråd den 29 maj 1891

4. Utdrag af protokollet öfver ministeriella ärenden den 30 oktober 1891 ..................

5. Protokoll öfver utrikesdepartementsärende i sammansatt statsråd den 11 januari 1892

6. Protokoll öfver utrikesdepartementsärende i statsrådet den 20 januari 1892 ............

Stockholm, K. L. Beckman, 1892,