Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67 (Proposition 1894:67)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

N:o 67.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående pensioner
och gratifikationer till underbefäl och arbetare vid
statens jernvägsbyggnader; gifven Stockholms • slott den
6 april 1894.

Under åberopande af närlagda utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgifva
dels att en hvar af de utaf jernvägsstyrelsen uti dess i statsrådsprotokollet
omförmälda skrifvelse till erhållande af pensioner föreslagna
underbefäl och arbetare vid statens jernvägsbyggnader (med undantag
af numera aflidne materialvakten H. Hård) må från och med månaden
näst efter den, hvarunder han af jernvägsstyrelsen entledigas från anställning
vid statens jernvägsbyggnader, under sin återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till det för honom af
jernvägsstyrelsen föreslagna belopp, dock med vilkor ej mindre att, derest
pensionstagare framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel,
hans pensionsbelopp skall för den tid, hans anställning varar,
minskas med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om
denna uppgår till samma eller högre belopp, upphöra att utgå, än äfven
att pensionstagare skall vara pligtig att, derest byggandet för statens
räkning af eu jernväg mellan Vännäs och Umeå under någotdera af
åren 1895 eller 1896 skulle komma att påbörjas, ånyo taga anställning
vid statens jernvägsbyggnader, om jernvägsstyrelsen sådant fordrar, vid
påföljd att eljest förlora rätten att åtnjuta pensionen för den tid, hvarunder
arbetena å denna bana pågå,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

när de af styrelsen från anställning vid dessa byggnader entledigas,
med 600 kronor till hvardera underbefälet och med 500 kronor till en
hvar af arbetarne, eller med tillhopa 24,700 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR»

V. L. Groll.

Kongl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 67.

Utdrag af protokollet öfver civilärendeti, hållet inför Hans May.t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 6 april
1894.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rappe och
Christerson.

l:o.

Departementschefen statsrådet Groll anförde:

I den underdåniga skrifvelse af den 9 april 1892, hvari Riksdagen
anmälde att Riksdagen beviljat anslag för år 1893 till fortsättning af
arbetena å stambanan genom öfre Norrland, fastade Riksdagen tillika
uppmärksamheten på den vid arbetena å denna stambana anstälda personals
ställning och framhöll dervid angelägenheten af att det återstående
arbetet å berörda stambana så ordnades, att personalen måtte
kunna successivt minskas, och på sådant sätt undvekes att densamma
vid arbetenas afsilande på en gång stode utan arbete. I anledning
af detta Riksdagens uttalande utvecklade jernvägsstyrelsen — på sätt
i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 13 sistlidne januari rörande
jernvägsstyrelsens i skrifvelse den 9 november 1893 afgifna förslag
angående pensionering af vissa vid ifrågavarande arbeten anstälde
tjenstemän blifvit omnämndt — redan i underdånig skrifvelse den

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 67.

12 januari 1893 de omständigheter, hvilka föranledde dertill att
arbetsstyrkans minskande kunde påbörjas först sedan 1893 års stora
sehaktnings- och murningsarbeten blifvit afslutade, samt framhöll
tillika att en stamtrupp af underbefäl, murare, timmermän och jordarbetare,
uppgående till omkring 1,000 personer, som under en lång
följd af år varit anstäld vid statens jernvägsbyggnader, under alla
förhållanden måste komma att qvarstå ända till dess stambanan blifvit
färdigbygd. Då styrelsen afgaf sitt nyssberörda förslag angående
vissa tjenstemäns pensionering, anmälde styrelsen tillika att det då ännu
icke vore möjligt att bedöma omförmälda underbefäls och manskaps
ställning, särskild! emedan det icke vore utrönt, huruvida och i hvad
mån åt samma personal kunde beredas anställning vid arbeten å en
grenbana Vännäs —Umeå, om hvars byggande för statsmedel styrelsen
inom kort både för afsigt att göra underdånig framställning, samt att
styrelsen fördenskull icke heller då vore i tillfälle att i antydda hänseende
framlägga något förslag.

Sedan emellertid numera arbetena å ifrågavarande stambana framskridit
så långt, att i slutet af nästlidne år de båda arbetsdistrikt, i
hvilka stambanan varit delad, kunnat genom spårets sammanknytning
med hvarandra förbindas, och i sammanhang dermed större delen af den
talrika arbetsstyrkan kunnat afskedas, samt styrelsen tillika i underdånig
skrifvelse den 22 nästlidne februari afgifvit förslag om aijvisande af medel
till utförande af ofvanomförmälda grenbana mellan Vännäs och Umeå,
bar styrelsen ansett tiden vara inne att underställa Eders Kongl. Maj:ts
pröfning frågan om det understöd, som syntes böra i en eller annan
form efter stambanebyggnadens afslutande från statens sida lemnas ofvanberörda
stamtrupp af underbefäl och arbetare; och styrelsen har
förty i underdånig skrifvelse den 26 i sistnämnda månad i detta ämne
gjort underdånig framställning.

I denna skrifvelse anför styrelsen att styrelsen visserligen icke vore i
tillfälle att med säkerhet afgöra, i hvilken utsträckning anställning skulle
kunna beredas ifrågavarande personal vid arbetena å den ifrågasatta grenbanan,
derest beslut om dennas byggande fattades. Men då rätten till åtnjutande
af understödet i alla händelser icke skulle inträda förr än vid
den tidpunkt, då vederbörandes anställning vid statens jernvägsbyggnader
upphörde; då vidare arbetet å sagda grenbana beräknats komma
att räcka allenast två år; och då i alla händelser en del af ifrågavarande
personal till följd af sin ålder samt mera eller mindre nedsatta
arbetskrafter befunnits svårligen kunna längre än till innevarande års
höst fortsätta med det synnerligen ansträngande arbete, som förekomme

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

vid en jern vägsbyggnad, särskildt i Norrland med der rådande bostadsoch
klimatförhållanden, hade styrelsen funnit lämpligt att redan nu påkalla
Eders Kongl. Maj:ts pröfning af frågan om statens mellankomst
uti ifrågavarande hänseende i hela dess omfattning.

I sin ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse den 12 januari 1893
hade styrelsen antagit, att den stamtrupp af underbefäl och arbetsmanskap
med mångårig tjenst, som under alla förhållanden komme att
qvarstå, intill dess stambanan blifvit färdigbygd, och i fråga om hvars
ställning vid arbetenas afsilande styrelsen följaktligen skulle hafva att
yttra sig, komme att uppgå till omkring 1,000 man. Vid den närmare
granskning, som med ledning af från arbetsbefälet infordrade förteckningar
företagits, hade emellertid visat sig att denna stamtrupp på
sista tiden betydligt förminskats, i det att en mängd äldre gifta arbetare,
som tröttnat på de mödosamma och ständiga flyttningarne, lyckats
förskaffa sig arbete på annat håll och vid jern vägsbyggnaden ersatts
af yngre arbetare, beträffande hvilka någon särskild mellankomst
från statens sida vid stambanebyggnadens afslutande icke kunde ifrågakomma.
I sjelfva verket framginge af de inkomna förteckningarna att
af den personal, som ända till stambanebyggnadens upphörande skulle
i byggnadens tjenst qvarstå, endast 7 underbefäl — deraf 4 schaktmästare
och 3 materialvakter — samt 106 arbetare skulle hafva varit
vid statens jernvägsbyggnader anstälde under en tid af 20 år eller
derutöfver i följd; och endast med afseende å dem, som under en så
lång tidrymd arbetat vid jemvägsbyggnaden, ansåge styrelsen statsunderstöd
under en eller annan form kunna ifrågasättas.

Att en statens mellankomst, hvad sistnämnda personal anginge, vore
af billigheten påkallad ansåge åter styrelsen ligga i öppen dag. I sin
egenskap af arbetsgifvare syntes staten hafva tn dylik skyldighet gent
emot en personal, som en så lång följd af år under särskildt svåra och
mödosamma förhållanden pligttroget och samvetsgrant fullgjort sina
åligganden.

Hvad då anginge det sätt, på hvilket statsunderstöd borde komma
ifrågavarande personal till del, så ansåge styrelsen att understödet
borde utgå under två hufvudformer, nemligen dels såsom årliga lifstidspensioner
åt den till lefnads- och tjensteår äldre delen af personalen,
på det att denna vid arbetenas upphörande måtte kunna gå en i ekonomiskt
hänseende mindre bekymmersam ålderdom till mötes, dels såsom
tillfälliga gratifikationer till den jemförelsevis yngre delen af samma
personal såsom hjelp åt denna till bestridande åt eget och familjens

6 '' Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

uppehälle vid återflyttningen till hemorten samt under den tid, som åtginge,
intill dess annat arbete kunde erhållas.

Då en gräns alltså, enligt styrelsens förmenande, borde dragas
mellan dem, som skulle erhålla årliga pensioner, och dem, som endast
skulle komma i åtnjutande åt tillfälliga gratifikationer, måste, för att
denna gräns icke skulle blifva godtycklig, tillbörligt afseende fästas vid
de förhållanden i fråga om tjenste- och lefnadsålder, som faktiskt
förelåge.

Beträffande då först underbefälet, så hade af de 4 schaktmästare
och 3 materialvakter, som ofvan omförmälts, 3 schaktmästare uppnått
mellan 57 och 65 lefnadsår samt oafbrutet innehaft anställning vid
jernvägsbyggnaden i 30 år eller derutöfver, samt 2 materialvakter uppnått,
den ene 24 tjenste- och 52 lefnadsår och den andre 22 tjensteoch
55 lefnadsår. Alla dessa syntes styrelsen skäligen böra komma i
åtnjutande af lifstid spensioner, medan deremot återstående 1 schaktmästare
och 1 materialvakt med 21 tjensteår och respektive 36 och 45
lefnadsår torde få åtnöjas med gratifikationer. Med afseende å beloppet
af de pensioner, som uti nu ifrågavarande fall skulle utgå, så hade
onekligen schaktmästarne haft en mera ansvarsfull och ansträngande
tjenst än materialvakterna, hvarföre det syntes billigt att de förra erbölle
större pensioner i förhållande till lönen än de senare, synnerligast
som de förre jemväl uppnått högre tjenste- och lefnadsålder; och hade
styrelsen ansett skäligt att schaktmästarne, hvilkas aflöning uppginge
till 1,200 å 1,400 kronor, tilldelades i årlig pension 600 kronor, motsvarande
50 procent af deras lägsta aflöning; samt att materialvakterna,
Indika nppbure 1,000 å 1,200 kronor i aflöning, erhölle 400
kronor i pension eller 40 procent af lägsta aflöningen. Gratifikationernas
belopp hade styrelsen åter ansett lämpligen kunna bestämmas så,
att desamma ungefärligen motsvarade ett hälft års aflöning; och skulle
med denna beräkningsgrund såväl den ofvanomförmälde schaktmästaren
som ock materialvakten erhålla hvardera 600 kronor.

Hvad derefter arbetarne vidkomme, så framginge af de inkomna
förteckningarna att af de 106 arbetare, hvarom nu vore fråga, 34 varit
vid byggnaden anstälde 30 år eller derutöfver, 23 mellan 25 och
29 år och 49 mellan 20 och 24 år, af de sistnämnde 10 i 24 år, samt
att i fråga om lefnadsåldern 24 uppnått öfver 55 är, 27 mellan 50 och
55 år och 28 mellan 45 och 49 år, under det att 27 befunne sig i en
ålder af under 45 år. Med afseende å de sålunda gifna tjenste- och
lefnadsåldersförhållandena hade styrelsen ansett, skäligt att årlig pension
i allmänhet borde tillkomma arbetare, som varit vid jernvägs -

KongJ. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

byggnaden anstäld i 25 år eller derutöfver och hvars sammanlagda
lefnads- och tjensteålder uppginge till 75 år, under det att gratifikationer
borde utgå till de af ifrågavarande 10G arbetare, hvilka ej uppfylde
sagda betingelser, dock att af de ofvan angifne arbetare, hvilkas
tjensteålder utgjorde 24 år, 4 äfvensom en annan arbetare, hvilken endast
tjenstgjort i 20 år, äfven borde på grund af hög lefnadsålder billigtvis
komma i åtnjutande af pension, då desse fem arbetares sammanlagda
lefnads- och tjensteålder utgjorde respektive 82, 83, 85, 86 och 85 år.

Antalet af de arbetare, som enligt dessa grunder skulle erhålla
pension, uppginge till 59; och ansåge styrelsen för sin del lämpligt
att de med afseende å pensionernas belopp fördelades i två klasser, så
att i en högre klass upptoges de, som varit anstälde i 30 år eller derutöfver,
och i en lägre klass de öfrige. Äfven i detta afseende syntes
emellertid några jemkningar behöfliga, i det att en arbetare med allenast
29 tjensteår men med 56 lefnadsår syntes böra uppflyttas i den
högre klassen, medan åter 5 arbetare, som på grund af sina tjensteår
skulle tillhöra nämnda klass, vid det förhållande att deras lefnadsålder
utgjorde allenast 46 å 48 år, syntes böra nedflyttas i den lägre klassen.
Med iakttagande häraf skulle antalet pensionärer utgöra, i den högre
klassen 30 och i den lägre 29.

Vidkommande beloppet af de pensioner, som skulle tilldelas den
ena eller andra klassen, syntes ifrågavarande arbetare närmast vara att
jemföra med betjentene vid statens jern vägstrafik, hvarföre vid pensionsbeloppens
bestämmande lämpligen syntes kunna tagas till utgångspunkt
de grunder, enligt hvilka bemälde betjente åtnjöte pension, med iakttagande
sedermera af den modifikation, som kunde föranledas deraf,
att arbetarne, i motsats till betjentene, icke i någon mån bidragit till
sin pensionering. Enligt det för statens jemvägstrafiks pensionsinrättning
gällande reglemente utginge full pension vid vissa sammanlagda
lefnads- och tjensteår, deraf minst 30 tjensteår, med 80 procent af medeltalet
utaf arfvodet under senaste fem tjensteår och, under förutsättning
af invaliditet, med mindre procenttal för uppnådt mindre antal tjensteår.
Om nu för större enkelhets skull pensionerna bestämdes lika för alla
inom samma klass och efter medeltalet af samtligas årsaflöningar, så
skulle, då detta medeltal utgjorde 850 kronor i rundt tal, pensionsbeloppet
blifva för den högre klassen, med ett antal tjensteår af 30
eller derutöfver, 80 procent af 850 kronor, eller 680 kronor, samt för
den lägre klassen, der medeltalet tjensteår vore 27, med tillämpning
af ofvannämnda reglementes bestämmelse om eu pension af 68 procent
vid 27 tjensteår, 580 krono?. Betjentene vid statens jernvägstrafik

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

bidroge emellertid sjelfve till sin pensionering med en afsevärd del af
den årliga insatsen i pensionsinrättningen, under det att statens bidrag
till samma årliga insats senast afslutade räkenskapsår belöpte sig till
omkring 37 procent deraf. Det syntes då styrelsen lämpligen kunna bestämmas
att uti nu ifrågavarande fall pensionerna skulle utgå med 37
procent af ofvanangifna belopp, respektive 680 och 580 kronor, eller i
afrundade tal för den högre klassen med 250 kronor och för den lägre
klassen med 200 kronor.

Hvad slutligen anginge beloppet af de tillfälliga gratifikationer,
som skulle komma de 47 återstående arbetarne till del, föresloge styrelsen
att detta, lika för alla, bestämdes till 50 procent af medelaflöningen,
dock skäligen afrundadt uppåt till 500 kronor.

Sammanlagda årliga beloppet af de sålunda föreslagna pensionerna
utgjorde för 5 underbefäl, deraf 3 å 600 kronor och 2 å 400 kronor,
2,600 kronor och för 59 arbetare, deraf 30 å 250 kronor och 29 å 200
kronor, 13,300 kronor, eller tillhopa 15,900 kronor, hvilket belopp torde
få anvisas att utgå å allmänna indragningsstaten.

Summan af de gratifikationer, som för en gång skulle utdelas, utgjorde
för 2 underbefäl å 600 kronor 1,200 kronor och för 47 arbetare
å 500 kronor 23,500 kronor, eller tillhopa 24,700 kronor; och
syntes sistnämnda belopp lämpligen kunna utgå af jernvägsbyggnadsmedlen.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har styrelsen hemstält,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes i proposition till innevarande års Riksdag
föreslå Riksdagen medgifva,

dels att nedan angifna underbefäl och arbetare finge från och med
dagen efter den, då de entledigades från anställning vid statens jernvägsbyggnader,
åtnjuta från allmänna indragningsstaten årlig pension under
sin återstående lifstid till följande belopp, nemligen:

till belopp af 600 kronor: schaktmästame N. Persson med 65 lefnads-
och 30 tjensteår, Ola Larsson med 57 lefnads- och 30 tjensteår;
samt Johannes Jonsson med 58 lefnads- och 34 tjensteår;

till belopp af 400 kronor: materialvakterna A. Danielsson med 52
lefnads- och 24 tjensteår samt H. Hård med 55 lefnads- och 22
tjensteår;

till belopp af 250 kronor: smederna Ola Håkansson med 58 lefnadsoch
34 tjensteår och Lars A. Johansson med 50 lefnads- och 32 tjensteår;
timmermännen Nils Nilsson med 61 lefnads- och 36 tjensteår
och Sven Andersson med 55 lefnads- och 30 tjensteår; stenarbetarne
A. Dahlström med 53 lefnads- och 33 tjensteår; Aug. Andersson med

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

54 lefnads- och 30 tjensteår; Aug. Allén med 56 lefnads- och 29 tjensteår;
J. Johansson med 55 lefnads- och 34 tjensteår; och J. Gr. Larsson
med 50 lefnads- och 36 tjensteår; samt jordarbetarne Joh. Magnus
Lind med 63 lefnads- och 33 tjensteår; Johannes Pettersson med 65
lefnads- och 38 tjensteår; Carl Johan Andersson Lind med 55 lefnadsoch
30 tjensteår; And. Joh. Pettersson med 63 lefnads- och 35 tjensteår;
Johannes Andersson med 55 lefnads- och 33 tjensteår; Harald Wilhelm
Karlsson med 57 lefnads- och 34 tjensteår; Anders Jonsson med 61
lefnads- och 35 tjensteår; Carl Joh. Carlsson med 50 lefnads- och 30
tjensteår; Johannes Johansson Klorin med 59 lefnads- och 34 tjensteår;
And. Petter Andreasson med 59 lefnads- och 37 tjensteår; Johannes
Pettersson med 54 lefnads- och 34 tjensteår; Sven Pehrsson med 70
lefnads- och 32 tjensteår; Lars Jönsson med 59 lefnads- och 35 tjensteår;
Sven Johan Jonasson med 50 lefnads- och 30 tjensteår; Johannes
Arvidsson med 68 lefnads- och 37 tjensteår; J. Bengtsson med 61
lefnads- och 38 tjensteår; G. Johansson med 55 lefnads- och 35 tjensteår;
A. P. Kjäll med 55 lefnads- och 32 tiensteår; C. J. Lundvall
med 55 lefnads- och 33 tjensteår; Carl Jonsson med 56 lefnads- och
31 tjensteår; samt J. Andersson med 64 lefnads- och 30 tjensteår;

till belopp af 200 kronor: smederna Carl Otto Carlsson Holmgren
med 49 lefnads- och 27 tjensteår och Alfred Johansson med 54 lefnadsoch
25 tjensteår; timmermännen N. G. Sjögren med 49 lefnads- och
28 tjensteår och Jonas Månsson med 52 lefnads- och 25 tjensteår;

stenarbetarne Johannes Gustafsson med 51 lefnads- och 29 tjensteår;

Axel Andersson Boqvist med 48 lefnads- och 28 tjensteår; Johan Anders
Andersson med 48 lefnads- och 32 tjensteår; Gustaf Jansson Nyström
med 50 lefnads- och 25 tjensteår; Johannes Eriksson med 48
lefnads- och 28 tjensteår; Josef Pettersson med 53 lefnads- och 25
tjensteår; J. Carlsson med 50 lefnads- och 25 tjensteår; och Carl Andersson
med 48 lefnads- och 30 tjensteår; samt jordarbetarne Johan Aug.
Andersson med 46 lefnads- och 31 tjensteår; Carl Carlsson med 49
lefnads- och 25 tjensteår; Joh. Fr. Svensson med 47 lefnads- och 32
tjensteår; Johan Rydberg med 47 lefnads- och 31 tjensteår; Anders
Palmgren med 54 lefnads- och 27 tjensteår; G. Lindqvist med 56 lefnads-
och 26 tjensteår; C. Fink med 58 lefnads- och 24 tjensteår;

Anders Olsson med 62 lefnads- och 24 tjensteår; Anders Larsson med

59 lefnads- och 25 tjensteår; N. P. Thorsson med 61 lefnads- och 24
tjensteår; A. P. Johansson med 56 lefnads- och 26 tjensteår; Carl Petter
Söderqvist med 50 lefnads- och 26 tjensteår; O. Alsterlén med 48
lefnads- och 28 tjensteår; Lars Erik Klang med 59 lefnads- och 24
Bih. till Bifall. Prof. 1894.- 1 Sami. 1 Åfd. 43 Haft. 2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67.

tjensteår; Nils Ang. Olsson med 49 lefnads- och 29 tjensteår; P. Johansson
med 54 lefnads- och 28 tjensteår; samt M. Pehrsson med 65
lefnads- och 20 tjensteår;

dock att, derest någon af dessa personer framdeles skulle erhålla
anställning mot aflöning af statsmedel, hans pensionsbelopp skulle minskas
med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna
uppginge till samma eller högre belopp, upphöra att utgå;

dels att af de till statens jern vägsbyggnader anslagna medel ett
belopp af 24,700 kronor finge såsom gratifikationer utbetalas till 2
underbefäl och 47 arbetare vid nämnda jernvägsbyggnader, då de frånträdde
sin anställning derstädes, att utgå med 600 kronor till hvardera
underbefälet och med 500 kronor till en hvar af arbetarne.

Öfver denna jernvägsstyrelsens framställning har statskontoret den
20 sistlidne mars afgifvit infordradt underdånigt utlåtande.

Lika med jernvägsstyrelsen har äfven statskontoret ansett att
personer, som enligt styrelsens vitsord under en lång följd af år under
särskild! svåra och mödosamma förhållanden pligttroget och samvetsgrant
fullgjort sina åligganden, kunde ega vissa anspråk på sin arbetsgifvares
mellankomst vid det tillfälle, då arbetets upphörande gjorde
det nödvändigt för dem att på annat håll skaffa sig framtida utkomst.
Att detta för de flesta af dem, som uppnått en högre lefnadsålder och
till följd deraf egde minskad arbetsförmåga, konnne att möta betydande
svårigheter, syntes kunna antagas för säkert; och behofvet af understöd
blefve i sådant fall icke heller af tillfällig art. För dem åter, hvilka
ännu befunne sig i en ålder, som gjorde det möjligt att fortfarande
med oförminskad arbetskraft egna sig åt sitt yrke, stälde sig förhållandet
helt annorlunda, tv för dem funnes utsigt att åtminstone efter någon
tid på annat håll få ersättning för det arbetstillfälle, hvaraf de genom
upphörandet af jernvägsbyggandet gånge i mistning.

Om statskontoret alltså i hufvudsak biträdde jernvägsstyrelsens
åsigt derom, att understöd borde beredas åt sådana till underbefälet eller
arbetsmanskapet hörande personer, hvilka mest vore i behof deraf och
bäst gjort sig af sådant understöd förtjente, samt att detta understöd
borde utgå åt en del af personalen i form af lifstidspensioner och åt
en annan del i form af gratifikationer, så kunde statskontoret dock icke
finna annat än att styrelsen gifvit, åt det förra slaget af understöd en
något för stor utsträckning. Styrelsen hade nemligen i fråga om de
omständigheter, som skulle afgöra, huruvida understödet borde gifvas
den ena eller andra formen, hufvudsakligen eller nästan uteslutande fäst
afseende å tjensteåldern och med tillämpning häraf föreslagit lifstids -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

pensioner åt sådana personer, hvilka ännu befunne sig i en lefnadsålder,
som syntes kunna förutsätta full arbetsduglighet. I allmänhet syntes
en lefnadsålder af 55 år böra anses såsom minimum för hvar och en,
som berättigades att uppbära pension för sin återstående lifstid. Statskontoret
ansåge alltså att lifstidspensioner icke borde beviljas åt andra
af nu ifrågakomma personer än dem, hvilka uppnått minst 55 års ålder
och räknade minst 24 tjensteår, samt att pensionerna borde utgå med
högre belopp för dem, som innehaft anställning 30 år eller deröfver,
än för de öfriga.

Angående pensionernas storlek kunde statskontoret icke heller i
allo biträda styrelsens förslag. Vid jemförelse till exempel med det
ålderdomsunderstöd, som tillkomme småskolelärare med flere, syntes
de föreslagna pensionsbeloppen för jernvägsarbetarne nog högt tilltagna
och någon jemkning syntes derför höra ske. På grund af sålunda anförda
skäl ansåge sig statskontoret böra förorda minskning i pensionärernas
antal och jemväl någon nedsättning i pensionsbeloppen.

Hvad derefter anginge beloppet af de gratifikationer, som föreslagits,
hade statskontoret, såvidt det rörde underbefälet, ingenting deremot
att erinra; emellertid borde gratifikationer tilldelas jemväl de
personer, tillhörande underbefälet, hvilka af styrelsen föreslagits till
pensioners erhållande men, enligt hvad förut blifvit nämndt, icke kunde
anses hafva uppnått erforderlig lefnadsålder. Beträffande gratifikationerna
åt manskapet, syntes det statskontoret som skulle dessa kunna
höjas från det af styrelsen föreslagna beloppet, 500 kronor, till 600
kronor ej mindre för 12 arbetare, hvilka i minst 30 år innehaft anställning
vid jern vägsbyggnaderna men på grund af för låg lefnadsålder
enligt statskontorets mening icke borde komma i åtnjutande af de för
dem föreslagna pensioner, än äfven för en likaledes till erhållande af
pension föreslagen arbetare, som endast i 20 år innehaft anställning
vid jern vägsbyggnaderna men uppnått 65 års ålder. Gratifikationer
till det af styrelsen föreslagna belopp af 500 kronor syntes böra tillläggas
hvar och en af de öfriga 16 till pensioners erhållande förordade
arbetare, hvilka af nyssnämnda anledning ej syntes böra komma i åtnjutande
af en sådan förmån. Deremot förmenade statskontoret att
för den återstående arbetarepersonalen med minst 20-årig tjenstetid ett
gratifikationsbelopp åt hvar och eu af 400 kronor, hvilket motsvarade
ungefär half årsaflöning, syntes vara att anse såsom ett lämpligt bevis
på erkännande af ådagalagdt välförhållande under arbetstiden, på samma
gång det sannolikt för mången skulle blifva ett välkommet bidrag till
uppehälle under afbidan på tillfälle till ny arbetsförtjenst.

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67.

I likhet med styrelsen ansåge äfven statskontoret att pensionerna
borde uppföras till utgående från allmänna indragningsstaten; men i
afseende å tiden, från hvilken pension skulle få åtnjutas, funne statskontoret
ingen anledning förorda ett afvikande från hvad härutinnan
hittills varit brukligt, hvadan alltså pension borde tillgodoräknas vederbörande
från och med månaden näst efter den, i hvilken han frånträdde
nu innehafvande anställning.

På grund af det anförda har statskontoret, som i öfrigt icke haft
något att erinra mot hvad styrelsen föreslagit, alltså i underdånighet
hemstält att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå
Riksdagen medgifva:

dels att nedan angifna underbefäl och arbetare finge från och med
månaden näst efter den, hvarunder entledigande från innehafvande anställning
vid statens jern vägsbyggnader komme att ega rum, under sin
återstående lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära årliga pensioner
till följande belopp:

Lefnadsår. Tjensteår.

65	30	schaktmästaren N. Persson....................	...... kronor	600	_
57	30	D:o	Ola Larsson ................	...... »	600	_
58	34	D:o	Johannes Jonsson .....	...... »	600	__
58	34	smeden O. Håkansson ............................	...... »	200	_
61	36	timmermannen N. Nilsson.......................	...... »	200	—
55	30	D:o	S. Andersson ...............	»	200	_
55	34	stenarbetaren	J. Johansson ...................	...... »	200	__
63	33	jordarbetaren	J. M. Lind .......................	..... »	200	—
65	38	D:o	Joh. Pettersson.............	..... ))	200	_
55	30	D:o	C. J. Andersson Lind ...	...... 3)	200	_
63	35	D:o	A. J. Pettersson...............	...... »	200	—
55	33	D:o	Joh. Andersson ...............	...... »	200	_
57	34	D:o	H. W. Karlsson..............	...... »	200	—
61	35	D:o	A. Jonsson .......................		200	—
59	34	D:o	J. Johansson Klorin ......	»	200	—
59	37	D:o	And. P. Andreasson .....	...... »	200	_
70	32	D:o	Sven Pehrsson................	...... »	200	—
59	35	D:o	Lars Jönsson.....................	...... ))	200	_
68	37	D:o	Joh. Arvidsson.................	...... »	200	_
61	38	D:o	J. Bengtsson.....................	»	200	—
55	35	D:o	G. Johansson ................	))	200
55	32	D:o	A. P. Kjäll.......................	...... »	200	_

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 67. 13

Lefnadsår. Tjensteår.

55 33 jordarbetaren C. J. Lundvall....................... kronor 200: —

56 31 D:o C. Jonsson ............................. » 200: —

64 30 D:o J. Andersson.......................... » 200: —

56 26 D:o G. Lindqvist........................... » 150: —

58 24 I):o C. Fink ................................... » 150: —

62 24 D:o And. Olsson .......................... » 150: —

59 25 D:o And. Larsson.......................... » 150: —

61 24 D:o N. P. Thorsson .................... J> 150: —

56 26 D:o A. P. Johansson..................... » 150: —

59 24 D:o L. E. Klang .......................... » 150: —

56 29 stenarbetaren Aug. Allén .............................. » 150: —

dels ock att af de till statens jernvägsbyggnader anslagna medel
ett belopp af 37,000 kronor måtte få såsom gratifikationer utbetalas till
4 underbefäl och 76 arbetare enligt de af statskontoret angifna grunder.

Slutligen har statskontoret ifrågasatt huruvida icke någon del af
de såsom gratifikationer utgående beloppen lämpligen borde kunna genom
jernvägsstyrelsens försorg för vederbörandes räkning insättas i postsparbanken.

Sedan statskontorets utlåtande afgafs, bär till civildepartementet inkommit
anmälan derom att materialvakten H. Hård, hvilken af jernvägsstyrelsen
föreslagits till 400 kronors pension och af statskontoret förordats
till erhållande af gratifikation, aflidit. Lemnas denne följaktligen
ur räkningen, framgår vid en jemförelse mellan jernvägsstyrelsens och
statskontorets förslag:

att jernvägsstyrelsen likasom äfven statskontoret ansett understöd,
i form af vare sig pension eller gratifikation, icke böra tillkomma andra
än dem, hvilka varit vid statens jernvägsbyggnader anstälde minst 20
år i följd;

att embetsverken sammanstämmande föreslagit pensioner å 600 kronor
åt 3 schaktmästare med 57—65 lefnadsår och 30 eller flere tjensteår;

att medan jernvägsstyrelsen föreslagit pension å 400 kronor åt
1 materialvakt med 52 lefnadsår och 25 tjensteår, statskontoret ansett
honom böra åtnöjas med gratifikation af 600 kronor;

att 1 schaktmästare med 36 lefnads- och 21 tjensteår samt 1
materialvakt med 45 lefnads- och 21 tjensteår af embetsverken förordats
till erhållande af gratifikationer, hvardera af 600 kronor;

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 67.

att enligt jernvägsstyrelsens förslag pensioner skulle tilldelas de
arbetare, som uppnått 75 lefnads- och tjensteår, deraf minst 25 tjensteår,
äfvensom 4 arbetare, som visserligen blott räkna 24 tjensteår,
men uppnått en ålder af 58—62 år, samt en arbetare med allenast 20
tjensteår, men 65 lefnadsår;

att jernvägsstyrelsen ansett pensionsbeloppet böra bestämmas till
250 kronor för dem af dessa arbetare, hvilka räkna 30 eller flere tjensteår,
med undantag för 5 arbetare, som väl varit anstälde vid jern vägsbyggnaderna
i 30 år, men uppnått eu lefnadsålder af blott 46—48 år,
samt att pension till samma belopp skulle enligt styrelsens förslag tillkomma
en arbetare, som visserligen blott uppnått 29 tjensteår, men
räknar 56 lefnadsår, hvaremot pensionsbeloppet för de öfrige till pension
förordade af styrelsen föreslagits till 200 kronor;

att öfrige arbetare, som jernvägsstyrelsen ansett böra komma i åtnjutande
af understöd, af styrelsen föreslagits till erhållande, hvar, af
en gratifikation af 500 kronor;

att deremot statskontoret ansett pension böra tilldelas endast de
arbetare, som uppnått minst 55 lefnads- och 24 tjensteår, samt att af
desse de, som räkna 30 tjensteår, böra erhålla 200 kronors pension,
men de öfrige pensioner å allenast 150 kronor;

att enligt statskontorets förslag af öfrige arbetare, som ansetts böra
tilläggas något understöd, de, som i minst 30 år haft anställning vid
statens jernvägsbyggnader, äfvensom en arbetare, som räknar endast
20 tjensteår, men uppnått 65 års ålder, skulle, i stället för de för dem
af jernvägsstyrelsen föreslagna pensioner,'' erhålla, hvar, eu gratifikation
af 600 kronor, de öfriga, hvilka af jernvägsstyrelsen föreslagits till pension,
men icke uppnått 55 lefnadsår, bekomma, hvar, en gratifikation af
500 kronor, samt de af jernvägsstyrelsen till gratifikationer förordade
tilldelas, hvar, en gratifikation af 400 kronor; samt

att sålunda enligt jernvägsstyrelsens förslag pensioner å 250 kronor
skulle tillkomma 30 arbetare, pensioner å 200 kronor 29 arbetare,
samt gratifikationer å 500 kronor 47 arbetare, hvaremot statskontorets
förslag upptager 22 pensioner å 200 kronor, 8 pensioner å 150 kronor,
gratifikationer å 600 kronor till 13 arbetare, gratifikationer å 500 kronor
till 16 arbetare samt gratifikationer å 400 kronor till 47 arbetare.

Då arbetena å norra stambanan mellan Vännäs och Boden under
detta år fullständigt afslutas och den af jernvägsstyrelsen väckta
frågan om byggande för statsmedel af en grenbana från Vännäs till
Umeå, vid hvilken åtminstone en del af den vid nämnda stambana an -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 67.

stälda arbetsstyrka skulle kunna finna sysselsättning, icke torde hinna
under denna riksdag till slutlig föredragning beredas, enär ytterligare
utredning dessförinnan i ärendet erfordras, anser jag, lika med jernvägsstyrelsen,
tidpunkten nu vara inne att taga i öfvervägande frågan om
det understöd, som må böra från statens sida lemnas åt det underbefäl
och de arbetare, hvilka under en längre följd af år varit anstälda vid
statens jernvägsbyggnader.

Likasom jag den 13 sistlidne januari inför Eders Kongl. Maj:t
tillstyrkt beviljande af understöd i form af pension eller gratifikation
åt åtskilliga vid statens jernvägsbyggnader sedan längre tid tillbaka
anstälde tjenstemän, anser jag billigheten äfven kräfva att åt n,u ifrågavarande
underbefäl och arbetare, då de genom arbetenas upphörande
förlora sin anställning vid statens jernvägsbyggnader, något understöd,
i form af antingen pension eller gratifikation, af statsmedel lemnas.

Beträffande den minsta tid, som vederbörande böra hafva innehaft
dylik anställning för att komma i åtnjutande af understöd, har jag, lika
litet som statskontoret, något att erinra mot jernvägsstyrelsens förslag
att denna tid bör bestämmas till 20 år. Hvad angår frågan för hvilka
understödstagare understödet bör utgå som pension och för hvilka
det bör lemnas såsom gratifikation och om understödens belopp, synes
mig jernvägsstyrelsens förslag närmare än statskontorets öfverensstämma
med de grunder, som tillämpats i det af Eders Kong!. Maj:t för Riksdagen
framlagda förslaget om beviljande af understöd åt byggnadsbefälet.
Jag anser mig derföre böra i dessa afseenden ansluta mig till
jernvägsstyrelsens förslag.

De, som erhålla gratifikationer, torde böra få lyfta hela beloppet
deraf, när de af jernvägsstyrelsen entledigas från statens jernvägsbyggnader.
Med afseende å gratifikationernas jemförelsevis mindre belopp
synes mig nemligen icke anledning att, på sätt statskontoret ifrågasatt,
föreskrifva att någon del deraf skall genom jernvägsstyrelsens försorg
insättas i postsparbanken.

I fråga om tiden, hvarifrån pensionerna skulle få åtnjutas, finner
jag, lika med statskontoret, någon anledning icke förefinnas att afvika
från hvad i dylika fall hittills varit brukligt och anser sålunda att
vederbörande bör ega att åtnjuta pensionen först från och med månaden
näst efter den, hvarunder han af jernvägsstyrelsen från anställning
vid statens jernvägsbyggnader entledigas. Såsom vilkor för åtnjutande
af pension torde böra föreskrifvas att, derest byggandet för statens
räkning af jernväg mellan Vännäs och Umeå under någotdera af åren
1895 eller 1890 skulle komma att påbörjas, pension stagaren skall vara

Kongl. 31aj:ts Nåd. Proposition N:o 67.

pligtig att ånyo taga anställning vid statens jern vägsbyggnader, om
jernvägsstyrelsen sådant fordrar, vid påföljd att eljest förlora rätten att
åtnjuta pensionen för den tid, hvarunder arbetena å denna bana pågå.
Likaledes bör föreskrifvas att, derest pensionstagare framdeles skulle
erhålla anställning mot aflöning af statsmedel, hans pensionspelopp skall
för den tid, hans anställning varar, minskas med ett belopp, motsvarande
den nya aflöningen, eller, om denna uppgår till samma eller högre
belopp, upphöra att utgå,

På grund af det anförda hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t Behagade
föreslå Riksdagen medgifva

dels att enhvar af de utaf af jernvägsstyrelsen till erhållande af pensioner
föreslagna underbefäl och arbetare vid statens jern vägsbyggnader
(med undantag af numera aflidne materialvakten H. Härd) må från och
med månaden näst efter den, hvarunder han af jernvägsstyrelsen entledigas
från anställning vid statens jernvägsbyggnader, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till det
för honom af jernvägsstyrelsen föreslagna belopp, dock med vilkor ej
mindre att, derest pensionstagare framdeles skulle erhålla anställning
mot aflöning af statsmedel, hans pensionsbelopp skalLför den tid, hans
anställning varar, minskas med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen,
eller, om denna uppgår till samma eller högre belopp, upphöra
att utgå, än äfven att pensionstagare skall vara pligtig att, derest byggandet
för statens räkning af en jernväg mellan Vännäs och Umeå under
någotdera af åren 1895 eller 1896 skulle komma att påbörjas, ånyo taga
anställning vid statens jernvägsbyggnader, om jernvägsstyrelsen sådant
fordrar, vid påföljd att eljest förlora rätten att åtnjuta pensionen för
den tid, hvarunder arbetena å denna bana pågå,

dels ock att af de till statens jernvägsbyggnader anslagna medel
gratifikationer må af jernvägsstyrelsen till de af styrelsen dertill föreslagna
2 underbefäl och 47 arbetare vid nämnda jernvägsbyggnader utbetalas,
när de af styrelsen från anställning vid dessa byggnader entledigas,
med 600 kronor till hvartdera underbefälet och med 500 kronor
till en hvar af arbetarne, eller med tillhopa 24,700 kronor.

Hvad departementschefen sålunda hemstält, deruti
Statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnade att i följd
häraf nådig proposition skulle till Riksdagen aflåtas af
den lydelse bilagan till detta protokoll utvisar.

) Ex protocollo

Axel Hegardt.

Stockholm, K. L. Beckman, 1894.