Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63 (Proposition 1899:63)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

N:o 63.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
anvisande af medel till anskaffande af en ångfärja att
insättas i ångfärjeförbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn;
gifven Stockholms slott den 6 mars 1899.

Under åberopande af hvad bilagda utdrag af protokollet öfver
civilärenden för denna dag innehåller vill Kongl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen

att, till anskaffande af en ångfärja att insättas i ångfärjeförbindelsen
mellan Malmö och Köpenhamn, anvisa för år 1900 ett belopp af 1,000,000
kronor, att utgå af riksgäldskontoret.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riskdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

E. von Krusenstjerna.

Bih. till Riksd. Prot. 1839. 1 Samt. 1 Afd. 47 Höft. (N:o 63 J

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 63.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i Statsrådet å Stockholms
slott den 6 mars 1899.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,
friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claéson och
Dyrssen.

3:o.

Föredragande departementschefen statsrådet von Krusenstjerna anmälde
en af jernvägsstyrelsen uti skrifvelse till chefen för civildepartementet
af den 19 december 1898 gjord framställning i fråga om anslag
till en ångfärja mellan Malmö och Köpenhamn; och anförde dervid
departementschefen följande:

Till en början tillåter jag mig erinra derom, att — sedan af åtskilliga
enskilda jernvägsaktiebolag samt af Malmöhus, Kronobergs och
Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott gjorts underdåniga
framställningar om åvägabringande af ångfärjeförbindelse mellan

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

Malmö och Köpenhamn, samt jernvägsstyrelsen öfver dessa framställningar
den 5 oktober 1893 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande,
äfvensom ej mindre Malmö stadsfullmäktige åtagit sig, bland annat, att
anlägga ångfärjehamn i Malmö för en färja, än äfven danska staten,
enligt skrifvelse från den danske utrikesministern, befunnits villig dels
att, så snart den då under byggnad varande ångfärjehamnen i Köpenhamn
blefve fullbordad, börja trafik mellan Köpenhamn och Malmö
medelst insättande af en ångfärja, dels att, om och när från svenska
statens sida kunde anses lämpligt att jemväl för Sveriges del en ångfärja
insattes å samma led, tillförsäkra denna i alla afseenden enahanda
förmåner i Danmark, som tillkomme danska statens ångfärja, dock under
vilkor, bland andra, af ett medgifvande för den danska ångfärjan af
samma förmåner i Sverige, som kunde tillkomma den svenska ångfärjan,
— Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 30 december 1893 bemyndigat
jernvägsstyrelsen, bland annat, att med Malmö stad och styrelsen för
de danska statsbanorna träffa definitiv uppgörelse angående åvägabringande
af den ifrågasatta ångfärjeförbindelsen på de vilkor, som innefattades
dels i Malmö stads åtagande dels ock i ofvan berörda skrifvelse
af danske utrikesministern, samt att, sedan dylik uppgörelse träffats, gå
i författning om utförande af de arbeten, som enligt öfverenskommelsen
skulle åligga svenska staten att utföra.

1 anledning af nämnda nådiga bemyndigande föreslog jernvägsstyrelsen
generaldirektoratet för statsbanedriften i Köpenhamn samt
stadsfullmäktige i Malmö att genom ombud sammanträda i Köpenhamn
för att träffa aftal i saken; och sedan det danska generaldirektoratet
erhållit bemyndigande dertill af ministeriet för offentliga arbeten, egde
dylikt sammanträde rum den 31 maj 1894. Vid detta sammanträde
fattades två öfverenskommelser, nemligen en om anläggning af ångfärjelägen
i Köpenhamns och Malmö hamnar och en om driften af en
ångfärjeförbindelse mellan Malmö och Köpenhamn.

Uti den förra af dessa öfverenskommelser bestämdes att, likasom
på dansk sida för den danska statens räkning skulle i den under byggnad
då varande frihamnen i Köpenhamn anläggas och underhållas ett
färjeläge, skulle på svensk sida på Malmö stads föranstaltande och bekostnad
anordnas en tilläggsplats i Malmö hamn för en ångfärja. Jernvägsspår
och andra anläggningar, som erfordrades för att sätta statsbanestationerna
i Malmö och Köpenhamn i förbindelse med ångfärjelägena,
skulle utföras af de respektive statsbanorna. Färjorna skulle
fritagas från afgifter till de båda städernas hamnar, och skulle man söka

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

åstadkomma största möjliga nedsättning i hamnafgifterna för med ångfärja
transporteradt gods.

I den senare öfverenskommelsen bestämdes, bland annat, att de
danska statsbanorna skulle, så snart tilläggsplatserna hunnit blifva färdiga
och en ångfärja hunnit byggas, insätta en sådan i ständig fart
mellan Malmö och Köpenhamn; och när det från svenska statens sida
ansåges önskligt att äfven från svensk sida insattes en ångfärja i förbindelsen,
tillförsäkrades från dansk sida denna färja samma vilkor i
Danmark, som der komme den danska färjan till del, likasom det omvändt
från svensk sida tillförsäkrades den danska ångfärjan samma
vilkor i Sverige, som der komme den svenska till del. Uppstode spörsmål
om insättande af andra eller flera ångfärjor i förbindelsen, skulle
detta göras till föremål för särskild öfverenskommelse begge länderna
emellan.

De sålunda träffade öfverenskommélserna godkändes den 2 juni
1894 af det danska ministeriet för offentliga arbeten.

Ångfärjeförbindelsen öppnades den 7 oktober 1895 och har sedermera
alltjemt fortgått med 2 turer dagligen i hvardera rigtningen. En
dag i hvar månad står dock trafiken stilla för rengöring af pannorna.

I februari 1897 var trafiken en del af månaden instäld för ishinder.

Persontrafiken å färjan har aldrig varit särdeles betydlig. Under
tiden oktober 1895—september 1896 befordrades 2,627 resande, oktober
1896—september 1897, hvarunder utställningen i Malmö egde rum, 8,720
och oktober 1897—september 1898 3,500.

Godstrafiken åter tiar varit i ständigt stigande, såsom synes af följande
af jern vägsstyrelsen meddelade uppgifter:

Halfåret.		från till	Tona gods.	Ökning.
l:sta	okt.	1895—mars	1896	5,172	1,00
2: dra	april	1896—sept.	1896	15,159	3,12
3: dj e	okt.	1896—mars	1897	22,493	4,35
4:de	april	1897—sept.	1897	30,326	5,86
5: te	okt.	1897—mars	1898	33,612	6,50
6:te	april	1898—sept.	1898	47,685	9,22

Dessutom hafva öfverförts lefvande djur c:a 1,000 tons om året.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

Af den totala godsmängden har fraktats i rigtning från Sverige till
Danmark:

Halfår.	Tons gods.	Ökning.	% af hela godsmängden.
lista	3,023	1,00	58 *
2:dra	10,617	3,51	66 »
3:dje	15,803	5,23	71 »
4:de	23,427	7,75	77 »
5:te	23,415	7,66	70 »
6:te	36,659	12,12	77 3) medium 72,5%

Det antal vagnar, som förts mellan Malmö och Köpenhamn med
ångfärjan, har under nedanstående tidsperioder varit följande:

oktober 1895—september 1896

från Danmark till Sverige........................... 2,645: —

till » från » ........................... 2,778: — g 423: _

oktober 1896—september 1897

från Danmark till Sverige........................ 6,779: —

till » från » ........................... 6,707: — jg ^g0.__

oktober 1897—september 1898

från Danmark till Sverige......................... 9,603: —

till » från » .......................... 9,174: — 18,777- _

Ofvanstående siffror äro bemtade dels ur uppgifter, meddelade från
generaldirektoratet för danska statsbanorna, dels ur uppgifter från 3:dje
distriktet vid svenska statsbanorna och svenska statsbanornas kontroilkontor.

Det ekonomiska utbytet af ångfärjedriften lärer, enligt meddelande
från dansk sida, endast kunna ungefärligen beräknas. Verkstäld sådan
beräkning gifver emellertid vid banden, att driften oktober 1895—mars
1896 (6 månader) lemnat 48,400 kronor förlust, att förlusten under
driftåret 1896—1897 (12 månader) utgjort 48,500 kronor, samt att driftåret
1897—1898 lemnat ett öfverskott af 24,100 kronor.

Sverige bar, förutom genom de danska statsbanornas ångfärja, stått
i samtrafik med Danmark via Malmö genom det forenede dampskibsselskabs
ångbåtar. Aftal om denna samtrafik, som redan förut egt rum,
träffades definitivt år 1891 och förnyades, efter ett kortare afbrott i sam -

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

trafiken, den 19 september 1896. Nu har selskabet nyligen uppsagt
aftal et från och med den 1 april 1899.

Med anledning af en skrifvelse från Kongl. Maj:ts minister i Köpenhamn
till herr ministern för utrikes ärendena, anmodade jag i skrifvelse
den 25 november 1898 jernvägsstyrelsen att skyndsamt sätta sig i
förbindelse med danska jernvägsstyrelsen för rådgörande angående
de åtgärder, som från statsbanornas synpunkt kunde vara erforderliga
i anledning deraf att det forenede dampskibs-selskab syntes erna upphöra
med eller åtminstone väsentligen inskränka ångbåtstrafiken i
Öresund.

Jernvägsstyrelsen, — som redan i början af oktober 1898, med
hänsyn dertill att den godstrafik, som med ångfärjan förmedlades mellan
svenska och danska jernvägsstationer, företett en sådan tillväxt, att det
kunde ifrågasättas, huruvida ej förberedande åtgärder för insättande af
ännu en färja mellan meranämnda hamnar borde vidtagas, hos det
danska generaldirektoratet under hand gjort förfrågningar i ämnet —
anhöll den 26 november 1898, med anledning af min berörda skrifvelse,
hos generaldirektoratet för statsbanedriften i Köpenhamn, att generaldirektoratet
ville, särskildt med hänsyn till den af det forenede dampskibs-selskab
gjorda uppsägelsen af dess samtrafiksaftal, meddela sin
åsigt om den tidpunkt, då för tillgodoseende af godstrafikens kraf ytterligare
en ångfärja behöfde insättas, och begärde jernvägsstyrelsen att i
denna fråga snarast möjligt erhålla behöfliga upplysningar, hvarjemte
styrelsen gjorde förfrågan om den tidpunkt, då den tillämnade spårförbindelsen
mellan ångfärjehamnen i Köpenhamn och Köpenhamns hufvudstation
komme att öppnas för regelbunden trafik.

I skrifvelse den 1 december 1898 meddelade generaldirektoratet,
att godstrafiken på ångfärjeförbindelsen Malmö—Köpenhamn från förbindelsens
öppnande alltjemt varit i stark och oafbruten tillväxt; att
det icke funnes någon grund att betvifla att detta förhållande skulle
fortfara; att den färja, som nu funnes, icke kunde mägta med en väsentligt
större trafik än den redan varande, hvarföre det vore en trängande
nödvändighet att ännu en färja i denna fart insattes, så snart sådant
möjligen kunde ske; att man med tillfredsställelse såge, om en från
svensk sida anskaffad färja kunde deltaga i trafikens besörjande; samt
att den jernvägsförbindelse, som funnes mellan ångfärjeläget i frihamnen
och Nörrebro station, väl egnade sig för godstrafik men ej för persontrafik,
hvarföre ångfärjans resande endast fördes till Österbro station,
men att spörsmålet om bangårdsförhållandena i Köpenhamn skulle be -

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 63. 7

handlas af en komité, som i den allra närmaste framtiden skulle sammanträda.

Uti ofvanberörda skrifvelse af den 19 december nästlidna år har
jern vägsstyrelsen i detta ärende vidare anfört följande:

Samtrafiken med danska statsbanorna både länge varit och vore
fortfarande af stor betydelse för de svenska jernvägarne, särskildt statens.
År 1897 inbragte denna samtrafik åt statsbanorna hufvudsakligen
via Malmö ett belopp af 527,618 kronor. Derjemte hade de svenska
statsbanorna tillförts ett belopp af 178,494 kronor i samtrafik genom
det forenede dampskibs-selskabs ångbåtar. I dessa silfror inginge
endast i underordnad mängd transitogods till och från Tyskland, livilket
hufvudsakligen dirigerades öfver Helsinborg—Helsingör, Göteborg—
Fredrikshavn samt Malmö—Liibeek. I samtrafik med preussiska statsbanorna
hade till svenska statsbanorna år 1897 via Helsingborg—Helsingör
influtit 36,807 kronor; trafiken Göteborg—Fredrikshavn samma
år hade inbragt 14,931 kronor och trafiken Malmö— Liibeek 96,690
kronor. Den trafikförbindelse, som via statens jernvägar egde rum med
Tyskland, vore således väsentligt mindre än den med Danmark.

Förutom hvad som gånge via Malmö—Köpenhamn i samtrafik, fördes
denna väg äfven en mängd gods i lokaltrafik, d. v. s. från eller
till Danmark endera direkt till eller från Malmö med omnejd eller ock
för omexpediering i Malmö eller Köpenhamn. Så t. ex. utgjorde det i
samtrafik oktober 1897—september 1898 med ångfärjan fraktade godset
i rundt tal 61,400 tons och det i lokaltrafik 19,700 tons. Tullverkets
inkomster i Malmö för gods i lokaltrafik från Köpenhamn via ångfärjan
uppgingo år 1897 till 118,405 kronor 69 öre.

Af det gods, som befordrats med ångfärjan, hadeT såsom förut anförts,
i medeltal under hela tiden ångfärjan varit i gång 72,5 procent
gått i rigtning från Sverige till Danmark. Ångfärjeförbindelsen torde
således böra anses vara af väsentligt större vigt för exporten från än
för importen till Sverige. Det mesta af det gods, som exporterats med
ångfärjan, vore, enligt undersökning, verkstäld å jernvägsstyrelsens
kontrollkontor, att hänföra till tyngre varuslag såsom skogseffekter,
cement, tegel in. m., livilka icke tålde omlastningskostnader och som
således, derest icke färjeförbindelsen funnits, antingen icke alls skulle
hafva kunnat exporteras till Danmark eller måst fraktas sjövägen, hvarvid
statens och öfriga jernvägar skulle gått miste om fraktinkomst.

Ångfärjeförbindelsen Malmö—Köpenhamn vore alltså af mycket
stor betydelse ej mindre för Sveriges handel, enkannerligen dess exporthandel,
än äfven för statens jernvägar genom den inkomst, den

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

tillförde desamma. Den ångfärja, som nu besörjde trafiken mellan Malmö
och Köpenhamn, kunde upptaga 17—19 svenska statens jernvägsvagnar,
beroende af deras längd. Under förutsättning att färjan ginge
alla dagar af året utom de, som erfordrades för rengöring af pannor
m. m., kunde på densamma öfverföras i hvardera rigtningen cirka
12,500 vagnar om året. Då antalet i hvardera rigtningen öfverförda
vagnar på tre år vuxit från cirka 2,700 till cirka 9,400, torde, ehuruväl
ökningen måhända framgent icke stege i samma proportion, den
nu befintliga danska färjan snart varda otillräcklig.

Det i samtrafik med det forenede dampskibs-selskabs ångbåtar
under tiden oktober 1897—september 1898 befordrade godset, som uteslutande
varit af dyrbarare slag och tillhört frakttarifferna 1—5, utgjorde
i rigtning till Sverige något öfver 1,000 tons och i rigtning till
Danmark omkring 2,200 tons, således äfven i detta fall en vida större
mängd från Sverige. Denna godsmängd torde hädanefter jemväl komma
att till större delen öfverföras med ångfärja.

Då ångfärjetrafiken mellan Malmö och Köpenhamn visat sig vara
af stor betydelse ej mindre för Sveriges handel och särskildt för dess
export till Danmark, än äfven för de svenska jernvägarne;

då den nu befintliga förbindelsen medelst den danska ångfärjan
syntes varda inom en nära framtid otillräcklig; samt

då förut bestående samtrafiksaftal med det forenede dampskibsselskab
nu uppsagts,

ansåge jernvägsstyrelsen tiden vara inne, att snarast möjligt åtgärder
vidtoges för insättande af ännu en ångfärja mellan Malmö och
Köpenhamn.

Då vidare i ofvanberörda öfverenskommelse mellan jernvägsstyrelsen
och danska generaldirektoratet för statsbanedriften den 31 maj
1894 träffats det aftal att, när från svenska statens sida ansåges önskligt
att äfven från svensk sida insattes en ångfärja i förbindelsen, den
svenska färjan tillförsäkrades samma vilkor i Danmark, som der komme
den danska färjan till del, samt då det i och för sig torde vara ur
flere synpunkter fullt lämpligt, att vid en öfvervägande svensk export
äfven den svenska flaggan vore representerad, ansåge jernvägsstyrelsen,
att den nya ångfärjan borde varda svensk.

Hvad då beträffade utsigterna för att ett sådant företag skulle kunna
lemna afkastning, har jernvägsstyrelsen vidare anfört följande.

Såsom förut andragits, torde ångfärjeförbindelsens största betydelse
vara att söka deri, att genom densamma landets handelsomsättning underlättades
och jernvägarna tillfördes en ökad inkomst, hvadan, äfven om sjelfva

Kongl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 63.

ångfärjan såsom sådan icke skulle lemna vinst utan snarare förlust,
detta icke borde tillmätas afgörande vigt. Det torde emellertid ingalunda
vara gifvet, att icke ytterligare en ångfärja kunde komma att i
och för sig ganska snart betala sina utgifter och till och med lemna
behållning. Den danska färjan hade redan gjort det, oaktadt man, enligt
uppgift från dansk sida, af vissa orsaker icke sökt att särskilt
framkalla persontrafik å densamma. Men det syntes icke vara tvifvel
om att, derest färjan för ändamålet inrättades samt andra lämpliga
åtgärder vidtoges för persontrafikens befrämjande, såsom annonsering
i tillräcklig grad m. in., denna trafik skulle varda ganska afsevärd,
helst som färjorna gjorde god fart och hade en lugn och stadig gång.
A färjan mellan Helsingborg och Helsingör hade-första året af dess
tillvaro befordrats 124,000 resande och senaste år (april 1897—mars
1898) 190,000. Persontrafiken i dess helhet mellan Malmö och Köpenhamn
torde emellertid vara vida större än den mellan Helsingborg och
Helsingör.

Under den korta tid, som förflutit sedan jernvägsstyrelsens yttrande
infordrats, hade styrelsen icke kunnat hinna anskaffa ritningar å en
ångfärja med å ritningarna grundadt kostnadsförslag, men med kännedom
om kostnaden för de danska ångfärjorna af ungefär samma storlek
som den, hvilken här skulle ifrågakomma, kunde man tillnärmelsevis
beräkna det belopp, som skulle erfordras för anskaffande af en
lämplig ångfärja för ifrågavarande ändamål. Till upplysning har emellertid
meddelats följande förteckning å prisen samt de hufvudsakligaste
måtten m. in. å de danska färjorna.

Bill. till RHad. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 47 Haft.

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

Danmarks ångfärjor 1898.

Namn.	Byggnadsår.	Antal spår.	Hjul eller pro- peller.	Längd öfver stäf.	\| Bredd öfver \| hufvudspant.	Djupgående.	Maskinens jstyrka Ind. häst- krafter.	\| Lastförmåga.	Hastighet.	\| Afstånd mellan j stoppinrättnin- garne.	Plats för vanliga godsvagnar.	i Anskaffhings- j kostnad.
				Meter	Meter	Meter		Tons	Knop	Meter	Meter	Kronor
Lillebelt.......................	1872	1	Hjul	42,7	7,9	2,2	340	306	8	37,974	5	178,900
Fredericia....................	1877	1	»	42,7	7,9	2,2	360	304	8	37,816	5	169,100
Korsar.........................	1883	2		75,8	10,4	2,8	1,700	971	13	69,835	16	566,300
Nyborg........................	1883	2	»	75,8	10,4	2,8	1,700	971	13	69,678	16	566,300
Hjälmar.......................	1883	1	>	50,6	7,9	2,2	600	342	10	46,765	6	227,000
Ingeborg......................	1883	1	»	50,6	7,9	2,2	600	343	10	46,7 65	6	227,000
Valdemar (Isbrytare)......	1886	1	Dubbelpropell.	42,7	9,6	2,4	700	361	10	38,288	5	250,000
Sjselland.......................	1887	2	Hjul	76,2	10,4	2,9	1,800	985	13	69,364	16	711,700
Dagmar........................	1889	1	»	50,6	7,9	2,4	550	332	10	46,7 65	6	265,000
Marie (Isbrytare)...........	1890	1	Dubbelpropell.	42,7	9,6	2,5	700	365	10	38,288	5	274,900
Kronprinsesse Louise ....	1891	1	Hjul	54,o	7,9	2,4	650	437	10	49,905	6	309,400
Alexandra....................	1892	1	»	54,o	7,9	2,4	650	411	10	49,905	6	312,500
T hyra..........................	1893	1	»	54,o	7,9	2,4	650	410	10	49,905	6	300,100
Jylland (Isbrytare).........	1894	2	Propeller	54,9	10,9	3,8	1,000	759	12	48,333	10	490,000
Kjöbenhavn..................	1895	2	Hjul	86,o	10,4	2,8	2,000	1,091	13	76,742	18	750,000
Kronprins Fredrik (under
1 byggnad)....................	1898	1	>	54,o	7,9	2,4	650	410	10	49,905	6	337,500

Den färja, med hvilken nu förbindelsen Malmö—Köpenhamn upprätthölles
(»Kjöbenhavn»), hade — fortsätter jern vägsstyrelsen — kostat
i rundt tal 750,000 kronor, och de färjor, som senast af danska staten
bestälts för trafiken Gjedser—Warnemiinde, hade, enligt uppgift, betingat
den ena, en hjulbåt, något öfver 900,000 kronor, den andra, propellerbåt,
omkring 1,100,000 kronor. Med hänsyn till de högre arbets- och
materialpris, som nu gälde, jemförda med dem, som gälde då den
danska färjan bygdes, torde eu färja att insättas i förbindelsen Malmö—
Köpenhamn böra lägst upptagas till eu million kronor.

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

Hvad den årliga driftkostnaden anginge, hade generaldirektoratet
i Köpenhamn upplyst, att densamma för den danska färjan å traden
Malmö—Köpenhamn varit: driftåret 1896—1897 omkring 125,700 kronor
och driftåret 1897—1898 132,600 kronor.

Ångfärjetrafiken i Malmö fordrade emellertid redan vidtagande af
vissa åtgärder vid ångfärjestationen, livilka, derest trafiken skulle ökas,
blefve än mer nödvändiga.

Det af Malmö stad inrättade ångfärjeläget kunde, enligt hvad styrelsen
under hand inhemta!, väl betjena ännu eu färja, men det kräfdes,
att magasin för godset uppfördes, och att spårsystemet utvidgades.
Särskildt vore det af vigt, att ankommande gods kunde tullbehandlas
vid ångfärjestationen, så att ej, såsom nu vore fallet, tullbehandlingen
beliöfde föranleda tidsutdrägt genom transporter till tullens packhus
vid ångbåtshamnen m. m. För utvidgning af spårsystemet hade medel
redan af Riksdagen anvisats, men genom ökad trafik kunde måhända
ytterligare utvidgning redan i en närmare framtid varda behöflig. För
magasinsbyggnad torde Malmö stad vara villig upplåta erforderlig mark,
men anslag till dylik byggnads uppförande saknades. För tullbehandlingen
torde, enligt hvad från såväl tullmyndigheterna i Malmö som
generaltullstyrelsen inhemtats, erfordras packhus af sten, innehållande
expeditionslokaler, förvaringsrum m. m. Dessa lokaler torde emellertid,
enligt hvad som under hand erfarits, Malmö stad vara villig uppföra
i förening med jernvägens magasin.

På grund af hvad sålunda anförts ansåge jern vägsstyrelsen, att
genom nådig proposition till innevarande års Riksdag borde begäras ett
anslag af 1,100,000 kronor för anskaffande af ångfärja att insättas i fart
mellan Malmö och Köpenhamn samt för uppförande af godsmagasin vid
ångfärjehamnen i Malmö, äfvensom för öfriga anordningar, som kundo
komma att visa sig derstädes erforderliga med anledning af ångfärjetrafiken.

Innan denna fråga understäldes Kongl. Maj:ts pröfning, har jagansett
mig böra personligen i ämnet förhandla med danske inrikesministern;
och har sådan förhandling jemväl egt rum vid sammanträde
mellan oss i Köpenhamn den 2 nästlidne januari. Jag meddelade dervid,
att man från svensk sida vore betänkt att — under förutsättning
att nödiga medel af svenska Riksdagen anvisades — senast från och
med 1900 års höst, med stöd af öfverenskommelsen den 31 maj 1894,
insätta en svensk ångfärja i förbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

I fråga om fördelningen mellan de båda länderna af de utaf ångfärjetrafiken
såsom sådan uppstående inkomster voro vi vid sammanträdet
ense derom, att denna fördelning borde ske i förhållande till antalet
af hvartdera landets färja utgjorda turer i trafiken och icke efter af
den ena eller andra färjan fraktadt gods och passagerareantal. I öfrigt
ansågo vi sammanstämmande, att för passageraretrafikens befrämjande
följande åtgärder borde vidtagas, nemligen: att i Malmö borde anordnas
förbindelse med tåg eller omnibus mellan hufvudstationen och ångfärjestationen;
att i Köpenhamn, intilldess direkt jern vägsförbindelse
mellan Österbro station och hufvudstationen blefve färdig, borde anordnas
omnibus mellan berörda stationer; att biljettprisen å ångfärjorna icke
borde sättas högre än prisen i ångbåtsförbindelsen mellan Malmö och
Köpenhamn; och att ångfärjeturerna och vilkoren derför borde bekantgöras
så mycket som möjligt. 1 afseende å dessa åtgärder ansåg jag
mig derjemte böra uttala den önskan, att desamma vidtoges redan detta
års vår utan afvaktan å den svenska ångfärjans insättande.

För erhållande af definitivt besked om Malmö stads ställning till
frågan har sedermera jernvägsstyrelsen uti skrifvelse till stadsfullmäktige
af den 17 sistlidne januari hemstält, det stadsfullmäktige ville för
staden Malmö dels utfästa sig att, derest äfven från svensk sida insattes
en ångfärja i förbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn, låta ej mindre
i Malmö hamn i närheten af den nu befintliga tilläggsplatsen för ångfärjan
så snart ske kunde på stadens bekostnad anbringa och derefter
för framtiden underhålla ett ytterligare ångfärjeläge, än äfven vid ångfärjestationen
på stadens bekostnad uppföra ett tullexpeditionshus af den
storlek och beskaffenhet, vederbörande tullmyndighet kunde finna för
ändamålet erforderlig, dels ock stadfästa ett af hamndirektionen i Malmö
den 20 september 1898 fattadt beslut, hvarigenom medgifvits uppförandet
af ett godsmagasin vid ångfärjestationen och godkänts af jernvägsstyrelsen
föreslagna spåranordningar derstädes. Uti samma skrifvelse
har jernvägsstyrelsen vidare, med erinran hurusom nuvarande ångfärja
åtnjöte frihet från hamnafgift, mot det att vissa i Malmö stad utmynnande
jernvägar till staden erlade en afgift af 5,000 kronor för år, hemstält,
att nämnda summa måtte få gälla såsom hamnafgift jemväl för den
ifrågasatta nya ångfärjan.

Till svar härå hafva stadsfullmäktige uti skrifvelse till jernvägsstyrelsen
af den 8 nästlidne februari förklarat sig villige att, till befrämjande
och ökning af ifrågavarande förbindelseled, på stadens bekostnad
uppföra och underhålla ett tullexpeditionshus af den storlek och

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

beskaffenhet, vederbörande tullmyndighet kunde finna för ändamålet
verkligen erforderlig; att upplåta nödigt område för godsmagasin och
spåranläggningar vid ångfärjestationen; samt att, hvad anginge frågan
om befrielse från hamnafgift för den nya färjan, låta den öfverenskomna
afgiften af 5,000 kronor årligen tillsvidare gälla för båda ångfärjorna,
dock under förbehåll att denna afgift skulle göras till föremål
för revision i en framtid, när ett nytt ångfärjeläge möjligen komme till
stånd. Beträffande åter frågan om anordnande af ytterligare ett färjeläge
hafva stadsfullmäktige allenast hänfört sig till ett af hamndirektionen
i ämnet afgifvet, utlåtande, deruti hamndirektionen, med erinran
hurusom i Malmö påginge en ny hamnbyggnad, som, då den blefve
färdig, komme att öfverträffa den gamla i storlek och beqvämlighet, dertill
försedd med eget utlopp, anfört att, då första afdelniugen af denna
utvidgning blefve färdig, intet hinder från stadens sida mötte att anvisa
plats för ett nytt färjeläge; att dessförinnan deremot kaj- och upplagsplatser
vore så upptagna för rörelsens behof, och aftal träffade med
såväl enskilda personer som offentliga myndigheter, att hamndirektionen
för närvarande icke såge sig i stånd att anvisa den önskade
platsen, att detta icke heller syntes vara från allmän synpunkt för närvarande
nödvändigt; att lossning och lastning med ångfärja toge så
kort tid, att ett ångfärjeläge vore tillräckligt för en mångdubbelt större
trafik än den nuvarande; samt att det icke med fog syntes behöfva
ifrågasättas att anordna ytterligare ett färjeläge endast af försigtighetsskäl
af fruktan för något kortare afbrott i förbindelsen genom tillfällig skada
å det nu befintliga färjeläge t, enär en så långt drifven försigtighet med
ungefär samma motivering kunde kräfva ett andra hamninlopp, på det
att en tillfällig olyckshändelse i det nu befintliga ej skulle omöjliggöra
inseglingen i hamnen.

Vid öfverlemnande med skrifvelse till mig af den 13 nästlidne
februari af stadsfullmäktiges berörda skrifvelse med tillhörande handlingar,
har jernvägsstyrelsen för egen del förmält sig vidhålla sin uti
skrifvelsen den 19 december 1898 uttalade mening, att ytterligare ett
ångfärjeläge ingalunda, kunde anses vara en nödvändig förutsättning för
insättande uti ifrågavarande förbindelse af en ny ångfärja. Tillika har
styrelsen i sammanhang dermed såsom tillägg till hvad från styrelsens
sida förut i ärendet anförts meddelat att, derest en ny ångfärja skulle
komma till stånd, densamma enligt styrelsens förmenande, borde vara
så inrättad, att den lämpligen kunde användas såväl för gods- som äfven
för persontrafik.

Slutligen har jernvägsstyrelsen uti särskilda till mig aflemnade

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 63.

promemorier dels meddelat, att uti de belopp, hvilka i styrelsens skrifvelse
den 19 december 1898 funnes upptagna för angifvande ej mindre af
det ekonomiska utbytet af ångfärjedriften uti ifrågavarande förbindelse,
än äfven af de årliga driftkostnaderna, ej inginge vare sig ränta å eller
amortering af det kapital, som utgifvits för den nu befintliga ångfärjans
anskaffande, utan att vid angifvandet af berörda belopp hänsyn
tagits allenast till kostnaderna för ångfärjans trafikerande och underhåll,
dels ock, under erinran att uti det belopp, 1,100,000 kronor, som styrelsen
uti sin nyssberörda skrifvelse föreslagit att af Riksdagen äskas,
inginge 100,000 kronor för uppförande af godsmagasin vid ångfärjeliamnen
i Malmö jemte öfriga anordningar, som kunde komma att visa
sig derstädes erforderliga med anledning af ångfärjetrafiken, meddelat
att, sedan, till följd af stadsfullmäktiges i Malmö numera definitivt
fattade beslut om uppförande på stadens bekostnad af ett fullständigt
tullexpeditionshus, åtskilliga inskränkningar i afseende å godsmagasinet
kunde anses möjliga, frågan om anvisande af medel till nämnda arbeten,
hvilka samtliga vore af beskaffenhet att vanligen förekomma bland
sådana nya byggnader och anläggningar vid statens jernvägstrafik, till
hvilka Riksdagen årligen plägade bevilja anslag och hvilkas utförande
icke kräfde synnerligen lång tid, lämpligen syntes böra anstå, intill
dess närmare utredning rörande omfattningen af de behöfliga arbetena
kunnat verkställas; på grund hvaraf styrelsen jemväl ansåge att för
närvarande af Riksdagen borde begäras allenast det för anskaffandet
af sjelfva ångfärjan behöfliga beloppet, 1,000,000 kronor, hvarjemte
styrelsen, under förutsättning att dess uppfattning i detta afseende
vunne nådigt gillande, förmält sin afsigt vara att uti näst afgifvande
förslag rörande anslag att af Riksdagen äskas till nya byggnader och
anläggningar vid statens jernvägstrafik återupptaga frågan om godsmagasinet
m. m.

Såsom redan af den lemnade redogörelsen för mina förhandlingar
med danske inrikesministern lärer framgå, har jag ansett mig böra
biträda jernvägsstyrelsens åsigt, att tiden nu är inne för insättande af
en svensk ångfärja i förbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn.

De skäl, hvilka härför blifvit af jern vägsstyrelsen anförda, hafva i
och för sig synts mig fullt giltiga. Derförutom har jag emellertid
jemväl ansett, att vid denna frågas bedömande icke ringa afseende borde
fästas vid önskvärdheten deraf att — närmast med anledning af det
forenede dampskibs-selskabs uttalade afsigt att upphöra med eller åtminstone
väsentligen inskränka ångbåtstrafiken i Öresund — sådana anord -

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 63.

ningar i afseende å trafikförhållandena vid den nu ifrågavarande, för hela
vårt land synnerligen vigtiga förbindelseled med de danska öarna vidtoges,
att största möjliga trygghet kunde vinnas för att störande rubbningar
i dessa förhållanden för framtiden undvekes.

Detta önskningsmål lärer emellertid svårligen kunna uppnås Titan
genom omedelbart ingripande från statsmakternas sida och med hänsyn
till vigten särskild! för trafikens å statsbanorna utveckling af denna
sjöförbindelses uppehållande synes någon lämpligare och närmare till
hands liggande lösning icke finnas än att, såsom i fråga om den
befintliga danska ångfärjan redan eger rum, denna förbindelse ställes
direkt under statsbaneförvaltningen.

Då nu erfarenheten otvetydigt gifvit vid handen, att en ångfärjeförbindelse
å ifrågavarande trafikled icke allenast är för godstrafikens
besörjande synnerligen ändamålsenlig utan derjemte utgör ett beaktansvärdt
medel för utvecklingen af särskildt exporten på Danmark, samt
en sådan förbindelse, under förutsättning att de åtgärder för persontrafikens
befrämjande, hvilka vid sammanträdet mellan danske inrikesministern
och mig ansågos önskvärda, blifva vidtagna, äfven torde
komma att tillfredsställa den trafikerande allmänhetens berättigade fordringar
och, derest genom ökning af antalet turer möjlighet beredes
att anordna desamma så, att de blifva för persontrafiken lämpliga,
otvifvelaktigt kommer att draga till sig en betydande sådan trafik,
anser jag det synnerligen önskligt, att från statsmakternas sida åtgärd
vidtages i syfte att utveckla den befintliga ångfärjeförbindelsen.

Jag finner sålunda alla skäl tala för insättandet snarast möjligt af
en ny ångfärja i förbindelsen; och då danska staten genom grundläggandet
af denna förbindelse redan gjort en kraftig insats, torde det
vara fullt i sin ordning, att den nu behöfliga nya ångfärjan insättes från
svensk sida.

Med hänsyn till hvad hamndirektionen i Malmö anfört, äfvensom
dertill att jern vägsstyr elsen funnit det nuvarande färjeläget i Malmö
tillräckligt för en trafik med två färjor, finner jag mig kunna tillstyrka
att med frågan om ytterligare ett färjeläges anordnande derstädes må
tillsvidare anstå.

Emot jern vägsstyrelsens förslag att tillsvidare uppskjuta frågan om
anvisande åf medel till nytt godsmagasin vid ångfärjehamnen med flere
arbeten derstädes har jag intet att erinra.

Hvad angår kostnaden för sjelfva ångfärjan, kan denna, såsom
jern vägsstyrelsen redan framhållit, icke ännu, i saknad af ritningar och
kostnadsförslag, noggrant angifvas; men då, efter hvad jag underhand

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 63.

inhemta!, deri af jernvägsstyrelsen beräknade summan, 1,000,000 kronor,
grundar sig på åt styrelsen från en sakkunnig inom ångfärjebyggnadsfacket
inhemtade upplysningar rörande sannolika kostnaden under nuvarande
prisförhållanden för en ångfärja med propellerkonstruktion och
af ungefärligen samma storlek som den nu i förbindelsen gående färjan,
finner jag, som beträffande färjans af jernvägsstyrelsen sålunda tilltänkta
konstruktion och storlek icke bär något att anmärka, mig sakna anledning
ifrågasätta någon ändring af det föreslagna anslagsbeloppet.

Då ångfärjan väl närmast är att anse såsom en fortsättning af vårt
statsbanenät, torde de nödiga medlen böra anskaffas på samma sätt som
öfriga i dagens statsråd äskade anslag till nya statsbanebyggnader.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, till anskaffande af en ångfärja att insättas i ångfärjeförbindelsen
mellan Malmö och Köpenhamn, anvisa för år 1900 ett belopp af 1,000,000
kronor, att utgå af riksgäldskontoret.

Till denna af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kongl. Höghet KronprinsenRegenten
lemna bifall samt förordna, att nådig proposition
i ärendet skulle till Riksdagen aflåtas af deri
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

E. K. Almqvist.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1899.