Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 62 (Proposition 1897:62)

Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 62.

N:o 62.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen om anvisande af
medel till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar
hos nötkreaturen; gifven Stockholms slott den 12
mars 1897.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1898 till Kongl. Mapts förfogande ställa
ett anslag af 75,000 kronor att användas till förekommande och hämmande
af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen, med rätt för Kongl.
Maj: t att låta utaf sagda belopp under innevarande år af tillgängliga
medel förskjuta 25,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAE.

E. von Krusenstjerna.

Bill. till It ilad. Prof. 1897. 1 Samt. / Å/d. BO Uåft. (N:o 62.)

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

Utdrag

eif protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12 mars

1897.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt,
von Krusenstjerna.

Departementschefen statsrådet von Krusenstjerna anförde vidare i
underdånighet:

Förekomsten hos kreatur af den sjukdom, som benämnes tuberkulos,
bär sedan uråldriga tider varit bekant; men det är först på senaste tider
som sjukdomen tilldragit sig allmännare uppmärksamhet. Vid de undersökningar,
som anstälts angående denna sjukdom, har konstaterats, att
densamma är af mycket smittosam natur och vunnit en högst betydlig
spridning. Derjemte har utrönts, att sjukdomen är af samma natur
som de hos menniskor i så stor omfattning förekommande tuberkulösa
sjukdomarne, och att dessa ofta alstras genom smitta från tuberkelsjuke
djur. Något direkt botemedel mot sjukdomen har icke uppfunnits. De
åtgärder, som i anledning af sjukdomens förekomst vidtagits, hafva

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

derföre måst inskränkas dels till undersökning i stor skala, huruvida
husdjuren äro behäftade med sjukdomen, och dels till föranstaltanden
i syfte att hindra sjukdomens uppkomst och smittans spridande. I
först nämnda hänseende har man i det ej så länge sedan uppfunna
ämnet, tuberkulin, fått ett efter hvad det vill synas fullt tillförlitligt
diagnostiskt medel, som också vunnit en vidt omfattande användning.
I senare afseendet hafva naturligtvis många olika åtgärder kommit till
användning.

Det torde nu tillåtas mig att till en början lemna eu kort redogörelse
för hvad som i vissa främmande länder i förevarande hänseende
åtgjorts eller föreslagits att åtgöras.

I Belgien hafva under år 1895 stränga lagbestämmelser utfärdats
och höga anslag, enligt uppgift ända till en million francs årligen, beviljats
till sjukdomens bekämpande. Det är i detta land föreskrifvet,
att djuregare, veterinär och slagtare skola, då de vid nedslagtning af
ett kreatur iakttagit att detsamma varit angripet af tuberkulos, eller
veterinär iakttagit tuberkulos inom en hjord, anmäla förhållandet
till myndighet, som då låter med tuberkulin undersöka den hjord,
kreaturet tillhört, och upprätta förteckning öfver samtliga djuren
inom hjorden. De kreatur, som reagera, få ej säljas annat än till slagt,
hvilken skall företagas inom en tid af åtta dagar derefter. Djuregare,
som frivilligt anmäler sin kreatursbesättning till pröfning med tuberkulin,
får denna verkstäld på allmän bekostnad; och, då resultatet af
undersökningen blifvit kändt, skola de tuberkelfria kreaturen isoleras
inom tio dagar; de åter, som reagerat, få ej användas till afvel utan
endast till slagt. Hvarje djur, som ej reagerat eller hos hvilket reaktionen
varit tvifvelaktig, skall en gång om året pröfvas med tuberkulin,
med iakttagande att nya djur ej få inflyttas bland de tuberkelfria utan
att vid företagen pröfning hafva visat sig icke reagera. De tuberkulösa
djuren skola dessutom hafva särskild skötare, och mjölken efter
desamma får ej försäljas förr än den blifvit kokt, hvilket allt vederbörande
veterinärinspektör har att kontrollera. Staten ersätter de förluster,
som drabba djuregare då kreaturens nedslagtning skett på myndighets
föranstaltande, med 25 till 70 procent af köttets värde, allt
efter som köttet helt och hållet eller till en del blifvit kasseradt. Vid
införsel af kreatur pröfvas dessa å införselorten med tuberkulin, och
de bland dem, som dervid reagerat, skola antingen inom kort nedslagtas
eller ock, efter att hafva blifvit märkta i ena örat, åter utföras.

I Frankrike föreligger förslag till åtgärder mot tuberkulos bland
husdjuren, hvilket förslag i hufvudsak öfverensstämmer med hvad i

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

sådant afseende för närvarande är gällande i Belgien. Enligt förslaget
skola de djur, hos hvilka veterinär vid klinisk undersökning iakttagit
tuberkulos, ställas under dennes uppsigt och isoleras från öfriga kreatur
samt få icke försäljas förutom till slagt. Mjölken efter sådana kreatur
får ej ens på stället användas till annat än djurföda efter att hafva
blifvit uppkokt. Alla djur, som misstänkas vara tuberkulösa eller som
haft beröring med kreatur, hvilka haft tuberkulos, måste underkastas
tuberkulinprof. De djur, som dervid reagera, får djuregaren behålla
under ett år, men måste då afstå från ersättning af allmänna medel
för värdet af det kött, som framdeles, då djuren nedslagtas, kan komma
att kasseras. För djur, som på myndighets föranstaltande nedslagtas,
skall ersättning lemnas med 25 procent af värdet, hvaremot för djur,
som djuregare låter frivilligt nedslagta, ingen ersättning är afsedd att
utgå. I fråga om kontroll vid införseln har stadgande redan kommit
till stånd, i det att enligt dekret den 14 mars 1896 är föreskrifvet, att
nötkreatur vid införsel äro underkastade tuberkulinprof vid observationsanstalt
på gränsen; att reagerande djur icke få införas, derest ej importören
medger deras omedelbara nedslagtande; och att från undersökning
äro befriade sådana djur, som angifvas såsom slagtdjur, i afseende
å hvilka vissa kontrollåtgärder äro föreskrifna.

I Danmark är det, enligt lag den 14 april 1893 om smittosamma
sjukdomar hos husdjuren, förbjudet egare af djur, som uppenbarligen
lider af tuberkulos, att föra djuret på marknader, djurutställningar,
främmande eller gemensamma beten, i främmande stall eller andra
samlingsställen för kreatur eller att afhända sig djuret utom till slagt.
Beträffande köttet af sådana djur föreskrifves, att detsamma icke får
brukas till menniskoföda, med mindre det slagtade djuret med dess
inelfvor dessförinnan blifvit undersökt af veterinär och det med hans
attest styrkes, att köttet är till sådant ändamål användbart. Slutligen
föreskrifves, att mjölk af kor, som lida af jufvertuberkulos, endast får
användas till kreatursföda och sedan den blifvit kokt.

År 1893 stälde Riksdagen ett belopp af 50,000 kronor årligen under
fem år till inrikesministeriets förfogande att användas till understöd åt
de djuregare, hvilka önskade använda tuberkulin eller andra diagnostiska
medel till bekämpande af tuberkulos bland unga kreatur efter af ministeriet
närmare faststälda regler. Enligt dessa skall den djuregare,
som önskar få sina ungkreatur (tjurar under 2 års ålder och qvigor)
pröfvade med tuberkulin, genom trFrellesforeningerne)) eller, der sådana
icke finnas, genom »Landboforeningerne» till inrikesministeriet insända
anmälan härom inom den 1 april hvarje år med uppgift tillika, bland

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

annat, om kreatursbesättningens storlek, om afvelsam’ säljas från besättningen,
samt om egaren vill förbinda sig att hålla de djur, som
vid undersökningen visat sig friska, på betryggande sätt afskilda från
den af tuberkulos angripna delen af besättningen. Dylik anmälan skall
vara åtföljd af förklaring från veterinär, huruvida han anser den föreslagna
afsöndringen betryggande. Bifalles ansökningen, kommer undersökningen
till stånd, hvarvid utgifterna så väl för tuberkulinet, som
beredes vid veterinärskolan i Köpenhamn, som för rese- och traktamentsersättning
till veterinären bestridas af allmänna medel. Under innevarande
budgetår har anslaget till dessa undersökningar blifvit höjdt
till 100,000 kronor, och tuberkulin utlemnas numera kostnadsfritt äfven
för pröfning af äldre kreatur, hvilkas undersökning dock djuregaren
sjelf måste bekosta. Redan hafva mer än 100,000 ungkreatur blifvit i
Danmark med tuberkulin undersökta.

För närvarande är på pröfning beroende ett förslag till lag om
åtgärder till bekämpande af tuberkulos bland hornboskap. Enligt detta
förslag skall hornboskap vid import underkastas tuberkulinprof; icke
reagerande djur öfverlåtas till egarens fria förfogande; reagerande djur
deremot afskilja^ från öfriga och få icke bortföras annat än för slagtning
under veterinärs kontroll. Från tuberkulinprof äro, enligt förslaget,
de djur befriade, som införas för att nedslagtas å införselorten,
så framt de slägtas senast tredje dagen efter ankomsten till landet.
Uti samma lagförslag förbjudes jemväl att från andelsmejerier utlemna
eller från utlandet införa mjölk, såvida den icke blifvit uppvärmd till
87Vi grader Celsius, från hvilken bestämmelse dispens dock kan lemnas
för mjölk, som användes till ostberedning.

I Preussen lära försök med tuberkulin komma att på det allmännas
bekostnad verkställas hufvudsakligen i öfverensstämmelse med det
danska förfarandet. Beträffande införseln till detta land äfvensom till
Mecklenburg—Schwerin (endast i afseende å införseln från Sverige,
Norge och Danmark), Liibeck och Hamburg har derjemte genom nyligen
utkomna förordningar stadgats, att nötkreatur, som införas, skola, derest
de icke förete tydliga yttre tecken till tuberkulos, i hvilket fall de
genast nedslagtas, undersökas medelst tuberkulin och endast i det fall
att de vid denna undersökning icke reagera må transporteras vidare,
men eljest skola nedslagtas.

I Finland har en komité 1893 afgifvit förslag till författning till
förekommande och hämmande af smittosamma husdjurssjukdomar, enligt
hvilket förslag skulle påbjudas utgallring af djur, som vid företagen
besigtning finnas angripna af tuberkulos, samt dessa djurs successiva
nedslagtning.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

Jemväl i Schweiz, Italien och Portugal hafva lagstiftningsåtgärder
mot tuberkulos hos kreatur vidtagits, och i England lär förslag till
bestämmelser i ämnet föreligga.

Enligt den norska lagen den 14 juli 1894 om åtgärder mot smittosamma
husdjurssjukdomar äro de smittosamma sjukdomar, som utgöra
föremål för lagbestämmelser, indelade i svårare och lindrigare; och räknas
tuberkulosen till de senare. Beträffande dessa stadgas, att djuregaren
eller den, som å hans vägnar har tillsyn öfver djuren, är pligtig
anmäla för legitimerad veterinär eller för polismästare eller länsman,
om någon sådan sjukdom visar sig bland hans besättning, och att
icke låta föra djur, som äro angripna af sjukdom af ifrågavarande slag,
på marknader, kreatursutställningar eller främmande bete eller i främmande
ladugårdar eller stall. Dock är det tillåtet att föra sådana djur
på marknader, derest de hållas afskilda från andra djur och säljas till
slagt; detta dock endast under förutsättning att icke vederbörlig myndighet
för särskild sjukdom annorlunda förordnat. Sedan sådan anmälan,
som nyss är nämnd, gjorts hos polismästare eller länsman,
har denne att insända anmälningar till vederbörande veterinär,
som, derest sjukdomens uppträdande är af oroande beskaffenhet, har
att insända den gjorda anmälningen till amtmannen. Denne eger då,
om han finner sådant vara nödigt till förhindrande af sjukdomens vidare
utbredning, ej mindre förordna om undersökning på stället af veterinär
än äfven meddela föreskrifter om afsöndrings- och desinfektionsåtgärder.
Den norska lagen bemyndigar derjemte vederbörande departementschef
att meddela allmänna föreskrifter angående de speciella åtgärder, som
kunna vara af nöden beträffande en hvar af de s. k. lindrigare sjukdomarne
äfvensom angående användning och försäljning af kött och
mjölk efter sjuka djur.

Stortinget har anslagit år 1895 10,000 kronor och år 1896 15,000
kronor till bestridande af utgifter för undersökning af tuberkulos bland
husdjur; och hafva under år 1895 i Norge 12,500 kreatur blifvit pröfvade
med tuberkulin. I fråga om dessa undersökningar stadgas i inredepartementets
cirkulär till amtmännen den 4 juni 1895, att ersättning
till veterinären för resor och för undersökningars verkställande utgår
af allmänna medel, likasom också tuberkulinet tillhandahålles kostnadsfritt.
Deremot är djuregaren pligtig att hålla af tuberkulos angripet
eller för sådan sjukdom misstänkt djur på betryggande sätt afskildt
från friska djur och att icke sälja sjukt eller misstänkt djur utan till
slagt samt att i allmänhet vidtaga sådana anordningar till sjukdomens bekämpande
och utrotande hos besättningen, som af veterinären, med hän -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

syn till honom af veterinärstyrelsen meddelad instruktion, i hvarje särskilt
fall föreskrifves. Djuregare, som vill låta sina djur undersökas
med tuberkulin, skall vid sin ansökning härom foga dels förklaring att
han vill ställa sig nyssnämnda föreskrifter till efterrättelse dels ock
yttrande från veterinär, huruvida förhållandena äro sådana att antagas
kan att sjukdomen, under förutsättning att gifna föreskrifter iakttagas,
kan utrotas.

Genom ett af direktören för det civila veterinärväsendet den 5
juni 1895 utfärdadt cirkulär äro närmare föreskrifter meddelade så väl
rörande undersökningarnas verkställande som i fråga om hvad djuregaren
har att iakttaga.

Slutligen har beträffande införseln af hornkreatur från Sverige den
27 sistlidne februari utfärdats en författning, som skall träda i kraft
den 15 nästkommande juli och innehåller följande bestämmelser. Hornkreatur,
som införes från Sverige och är afsedt att användas såsom
lefvande, skall undersökas med tuberkulin. Befinnes djur dervid lidande
af eller misstänkt för tuberkulos, märkes det med ett inbrändt T och
skall, derest det icke återföres till Sverige, omedelbart nedslagtas.
Befinnes djuret fritt från tuberkulos, förses det med ett märke härom
och får derefter fritt disponeras. Kreatur, som införes till slagt, behöfver
ej undersökas, men märkes på venstra låret med ett inbrändt
S (slagt).

Hvad vårt eget land beträffar, hafva hittills några särskilda lagstiftningsåtgärder
till bekämpande af tuberkelsjukdomen hos kreaturen
icke vidtagits. Deremot hafva undersökningar med tuberkulin äfven
här kommit till stånd. Genom särskilda nådiga bref- af den 28 september
1894 och den 15 november 1895 har Eders Kongl. Maj:t anvisat
tillhopa 3,200 kronor att af direktionen för veterinärinstitutet
användas till beredande af tukerkulin vid institutet för att kostnadsfritt
tillhandahållas de legitimerade veterinärer, livilka af institutets lärarekollegium
ansåges lämpliga att anställa försök med tuberkulin, med
skyldighet för de veterinärer, som erhölle tuberkulin, att till veterinärinstitutet
insända uppgift om resultaten af medlets användande, sådana
dessa framginge dels omedelbart efter injektionen af dervid iakttagna
symptom och dels efter besigtning af sedermera slagtade djur. De
sålunda anvisade medlen hafva endast användts till bekostande af tuberkulinens
anskaffande. Utgifterna för veterinärens besök å stället
hafva åter vederbörande djuregare sjelfve fått vidkännas.

Dessa undersökningar, som börjat i april 1895 och allt jemt fortgå,
hafva bitti]s lemnat följande resultat.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

Under tiden från och med den 1 april 1895 till den 1 april 1896
undersöktes 14,426 djur, af hvilka 6,972 eller 48,4 procent icke reagerat
och således betecknats såsom friska, 6,609 eller 45,7 procent reagerat
och följaktligen betecknats såsom tuberkelsjuka samt 845 eller 5,9
procent visat tvifvelaktig reaktion. Under tiden från och med den 1
april 1896 till sagda års slut hafva undersökts 11,562 djur, af hvilka
6,490 eller 56,i procent icke reagerat, 4,588 eller 39,7 procent reagerat,
och 482 eller 4,2 procent visat tvifvelaktig reaktion,

Derjemte har anslagits medel till tryckning af en uppsats i tuberkulosfrågan,
som författats af professoren C. Lindqvist och i stort antal
exemplar utdelats bland allmänheten.

Med anledning af den stora betydelse tuberkulosfrågan numera fått
och med hänsyn jemväl till det förtroende tuberkulininympning tillvunnit
sig, anmodade jag i skrifvelse den 2 nästlidne februari medicinalstyrelsen
och landtbruksstyrelsen att inkomma med yttrande, hvilka åtgärder
af mera omfattande beskaffenhet borde här i landet vidtagas till
motarbetande af tuberkulos bland husdjuren.

Uti till följd häraf den 3 i denna månad afgifvet utlåtande hafva
embetsverken till en början erinrat derom, att inom de af Europas länder,
der landtbruket och husdjursskötseln intoge en hög ståndpunkt,
tuberkulosen bland nötkreaturen vore en mycket spridd sjukdom, som
tillskyndade djuregarne synnerligen stora förluster. På grund af sjukdomens
smygande förlopp väckte den emellertid mindre uppseende än
andra farsoter, i hvilka jemförelsevis ringa antal djur plägade häftigt
insjukna och inom kort tid do. De förluster, som drabbade djuregarne
genom tuberkulosen, bestode hufvudsakligen deri, att många deraf angripna
djur under flera års tid ej lemnade nöjaktig afkastning, att åtskilliga
af djuren, nemligen de som mest angripits af sjukdomen, måste
nedslagtas, samt att smittan spriddes från sjuka till friska kreatur inom
ladugården. Något botemedel mot sjukdomen funnes ej, och ehuru sedan
åtskilliga år tillbaka varit känd!, att orsaken till sjukdomen vore ett
smittämne, hvilket bestode i en art klyfsvampar —- tuberkelbaciller
— hade dock ej något verksamt sätt att bekämpa sjukdomen blifvit
upptäckt. Efter Kochs framställning af tuberkulinet, hvilket till en
början ansetts såsom ett botemedel vid tuberkel^''ukdomens förekomst
hos menniskor, hade såväl i vårt land som i främmande länder verkstälts
försök för utrönande af detta medels värde i diagnostiskt hänseende
vid tuberkulos hos nötkreatur; och hade det dervid visat sig,
att medlet vore synnerligen tillförlitligt i nämnda afseende, i det att
genom den stigande kroppstemperatur eller så kallade reaktion, det

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

framkallade hos tuberkulösa djur, kunde bestämmas närvaron af sjukdomen
hos ett kreatur, äfven om tuberkelhärden endast vore af en
hasselnöts storlek. Dertill komme att medlets användande å kreatur ej
medförde annan olägenhet för detsamma än en lindrig feber under några
timmars tid.

Embetsverken förmäla vidare, att landtbruksstyrelsen, för att utröna
huruvida de här i landet från statens sida vidtagna mått och steg till
bekämpande af tuberkulos bland husdjuren ansåges af landtmännen för
ändamålet tillfyllestgörande, till hushållningssällskapens i november månad
1895 i Stockholm församlade ombud aflåtit framställning med begäran
om yttrande i nämnda afseende, och att ombuden uti skrifvelse
till landtbruksstyrelsen den 20 i samma månad förklarat, att de ansåge
det vara önskvärdt, att de med understöd af statsmedel vidtagna åtgärderna
för utrönande af befintligheten af tuberkulos måtte fortsättas uti
ännu större utsträckning än dittills och det derför afsedda anslaget ej
obetydligt höjas samt att alla åtgärder, som kunde afse hämmandet
af sjukdomens spridande, om möjligt blefve vidtagna.

Med uttalande af den uppfattning att den insigt om sina ladugårdars
beskaffenhet, som åtskilliga ladugårdsegare genom de hittills i
Sverige verkstälda försöken vunnit, utan tvifvel för dessa varit af ganska
stort värde, då de på detta sätt ej sällan blifvit uppmärksamgjorda
på nödvändigheten att vidtaga åtgärder till tuberkulosens utrotande,
hafva embetsverken vidare förklarat, att, de, i likhet med hushållningssällskapens
ombud, ansåge försöken böra fortsättas och det i större omfattning
än hittills. För vinnande af detta mål ansåge emellertid embetsverken
vara erforderligt, att de fördelar, som för närvarande erbjödes
djuregarne, ökades, så att desse, jemte erhållande kostnadsfritt
såsom hittills af tuberkulin, befriades från skyldigheten att vidkännas
andra kostnader för veterinärens inställelse än för dennes resor till och
från förrättningsstället, hvaremot ersättningen för sjelfva undersökningens
verkställande skulle utgå af statsmedel.

Mot erhållande af dessa större fördelar borde djuregaren vara skyldig
att, derest det vid undersökningen visade sig att något eller några
djur reagerade, afskilja de öfriga och hålla dem afstängda från de förra
under stallfodringen enligt veterinärens anvisning samt i öfrigt vidtaga
sådana åtgärder till motarbetande af tuberkulosen, om hvilkas ändamålsenlighet
nästan fullständig enighet vore mellan sakkunnige rådande, såsom
t. ex. att omsorgsfullt desinficiera ladugården, att nedslagta de i
hög grad angripna djuren, att pröfva all ungboskap med tuberkulin
och insätta såsom afvelsdjur i en besättning blott dem, som icke realiih.
till Iliksd. Prot. 1867. 1 Sami. 1 Afd. 00 lliift. 2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

gerat, samt att hvart år pröfva med tuberkulin den del af kreatursbesättningen,
som vid förut skedd undersökning icke reagerat,

Närmare föreskrifter i nu angifna rigtning syntes böra af Eders
Kongl. Maj:t eller vederbörande myndighet meddelas; dervid det ansåges
böra stadgas, att djuregare för att kostnadsfritt erhålla tuberkulin
skulle förbinda sig att så vidt möjligt och i den man det vore med
hans fördel förenligt följa de föreskrifter, hvilka vore meddelade och
hvilka borde finnas intagna å de blanketter till förbindelse, som af
veterinären skulle tillhandahållas djuregarne för att af dem undertecknas
och sedermera insändas till den myndighet, hvarunder denna angelägenhet
komme att höra. Att förbinda användandet af tuberkulin med
några större skyldigheter för djuregaren, ansåge embetsverken skola för närvarande
motverka dess begagnande och således mera skada än gagna den
sak, hvarom fråga vore.

Det största hindret, som stälde sig i vägen för statens bemödanden
i förevarande rigtning, läge emellertid, anföra embetsverken vidare, uti
landtmännens obekantskap med faran af tuberkulos hos nötkreaturen
samt deras fördom mot användande af tuberkulin såsom diagnostiskt
medel. Häraf blefve en följd, att möjligen icke så många landtmän
komme att begagna sig af ifrågavarande medel. För undanrödjande af
detta hinder borde ytterligare åtgärder från statens sida vidtagas för
spridning bland kreatursegare af lämpliga uppsatser i förevarande ämne.
Den i sådant afseende tillkomna, förut omförmälda, på vetenskapliga
grunder stödda uppsatsen hade varit afsedd att företrädesvis uppmärksammas
af de mera tänkande bland landtmännen. För det stora ändamålets
vinnande vore det erforderligt, att äfven inom större kretsar
af den landtbruksidkande befolkningen rigtiga åsigter i ämnet utbreddes,
så att ett allmänt intresse för den magtpåliggande angelägenheten tändes
och allas krafter rigtades mot ifrågavarande mål. För att åstadkomma
en uppsats, som hade förmåga att tilldraga sig allmän uppmärksamhet,
syntes lämpligt att utsätta pris för de bästa uppsatser af
förevarande beskaffenhet, Dessutom borde kortfattade tryckta upprop
angående åtgärder mot tuberkulosen spridas öfver landet.

De nu föreslagna åtgärderna syntes dock icke vara tillräckliga för
att ett allmänt sträfvande till förekommande eller hämnande af tuberkelsjukdomen
bland husdjuren inom vårt land skulle komma till stånd.
Med kännedom om landtmännens farhågor att upptäckten af tuberkulos
hos deras djur skulle lända dem till ekonomiska förluster samt deras
motvilja i allmänhet mot allt nytt och oförsökt, kunde man ej göra sig
allt för stora förhoppningar att något synnerligt resultat skulle upp -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 62.

komma af statens bemödanden, derest icke dessa komme att utmynna i
ett ännu kraftigare ingripande än förut föreslagits. Det borde härvid
icke förbises, att det visserligen läge i den enskilde djuregarens rätt förstådda
intresse att vidtaga ifrågavarande åtgärder, men på samma gång
kunde det icke förnekas, att det vore ett stort, för hela landet gemensamt
i såväl ekonomiskt som sanitärt hänseende vigtigt mål, hvarom
här vore fråga, och att djuregaren, då han vidtoge dessa samma åtgärder,
i sin mån verkade för landets bästa, och att han af detta skäl
kunde förtjena understöd och uppmuntran från statens sida, likasom
det äfven ur klokhetens synpunkt syntes skäligt, att dylik uppmuntran
lemnades för att icke med åtgärdens vidtagande allt för länge skulle
komma att anstå, medan under tiden så väl landets ekonomi som helsotillståndet
bland befolkningen komme att lida. Att, på sätt i Belgien
skett, lagligen tillförbinda landtmännen att vidtaga de föreslagna åtgärderna,
ansåge embetsverken icke vara lämpligt, då, oafsedt den stora
kostnad, som tillsynen öfver skyldigheternas fullgörande skulle medföra,
ett sådant ingrepp i den enskildes förfoganderätt öfver sina kreatur
i hvarje fall skulle erbjuda mycket stora betänkligheter och särkildt
här i landet, der allmänna meningen, åtminstone hos landtmännen, icke
ännu vore öfvertygad om behöfligheten af desamma, sannolikt skulle
blifva, i stort sedt, fruktlöst. Vinnandet af det mål, hvarom nu vore
fråga, förutsatte sålunda landtmännens frivilliga deltagande. För att
vinna ett sådant deltagande syntes det embetsverken, att i förevarande
fall borde användas samma medel, som ofta visat sig leda till målet,
då det gält att framkalla någon af staten önskad verksamhet hos de
enskilde, nemligen understödet eller belöningen. Staten borde alltså
anvisa erforderligt belopp till understödjande eller belönande af landtmännens
bemödanden till förekommande eller hämmande af tuberkelsjukdomen
bland nötkreaturen. Beträffande sättet och vilkoren för erhållande
af bidrag från anslaget, hafva embetsverken föreslagit, att ansökning
om delaktighet af medlen skulle första gången inom utgången
af år 1898 till vederbörande myndighet ingifvas för att af denna
till Kongl. Maj:t med eget utlåtande öfversändas; att vid ansökningen
borde fogas dels af examinerad veterinär utfärdadt bevis, att kreatursbesättningen
blifvit af honom under år 1897 undersökt med tuberkulin,
jemte uppgifter angående kreatursbesättningens helsotillstånd vid undersökningstillfället
mod afseende å tuberkelsjukdomen, dels ett likaledes
af examinerad veterinär afgifvet intyg, att samma kreatursbesättning
blifvit minst ett år efter berörda undersökning ånyo pröfvad med tuberkulin,
jemte yttrande angående resultatet af sistnämnda pröfning, de

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

åtgärder, som blifvit af ladngårdscgaren för utrotande af tuberkelsjukdomen
under mellantiden vidtagna, samt lämpligheten af och kostnaden
för desamma, dels ock af vederbörande hushållningssällskap genom
dess förvaltningsutskott afgifvet yttrande öfver ansökningen; att de intyg,
som borde af veterinären utfärdas och hvartill formulär lämpligen
syntes böra, efter samråd med veterinärinstitutets lärarekollegium, utfärdas
af den myndighet, till hvilken ansökningen borde ingifvas, skulle
af denna med eget utlåtande till Kongl. Maj:t före den 15 februari
1899 öfversändas; att vid nu omförmälda båda besök af veterinären
borde i öfrigt tillgå på enahanda sätt, som, enligt hvad förut föreslagits,
skulle tillämpas, då frågan gälde endast en af veterinären företagen
enkel undersökning med tuberkulin, så att djuregaren dervid
hvarje gång skulle kostnadsfritt erhålla tuberkulin samt afgifva föreskrifven
förbindelse; samt att veterinären likaledes för nu ifrågavarande
undersökningar skulle erhålla ersättning af statsmedel, hvaremot djuregaren
sjelf skulle bekosta veterinärens resor.

Härförutom hafva embetsverken med hänsyn till den stora fara för
tuberkulosens spridande från djurorganismen till menniskan, som tuberkulosen,
om den iakttagits i jufret hos nötkreatur, måste medföra, föreslagit
skyldighet för veterinär, som iakttagit dylik sjukdom i jufret hos
dessa djur, att anmäla förhållandet hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
och att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande skulle eg a
att förordna om värdering och nedslagtning af sådant kreatur äfvensom
att den förlust, som på detta sätt kunde tillskyndas djuregaren, skulle
ersättas honom af allmänna medel med belopp, motsvarande djurets
slagtvärde vid besigtningstillfället med afdrag för värdet af de delar,
som kunde till nytta användas.

Såsom en följd af de nu föreslagna åtgärderna hafva embetsverken
jemväl ifrågasatt obligatorisk tuberkulinundersökning vid import till riket
af nötkreatur,ij med undantag allenast för nötkreatur, som sjöledes infördes
från Finland.

Vidkommande verkställigheten af de sålunda föreslagna åtgärderna
hafva embetsverken ansett, att beredningen af tuberkulin liksom hittills
kunde ske vid veterinärinstitutet. Deremot hafva embetsverken föreslagit,
att öfvervakandet och ledandet af försöken med tuberkulin, och
af deraf betingade åtgärder inom ladugårdarne, fördelning mellan djuregarne
af de ifrågasatta understöden och belöningarne, jemte öfriga
härmed sammanhängande åtgärder borde öfverlemnas åt landtbruksstyrelsen,
som för sådant ändamål borde erhålla till sitt biträde en

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

grundligt utbildad och praktiskt erfaren veterinär, af hvilken den närmaste
tillsynen öfver ifrågavarande undersökningar borde besörjas.

I fråga om de kostnader, som vid bifall till embetsverkens förslag
skulle uppkomma, hafva embetsverken, med erinran att medicinalstyrelsen
redan i underdånig skrifvelse den 5 februari 1897 gjort framställning
om ett anslag af 2,500 kronor för fortsatt tillverkning under år 1897
af tuberkulin, beräknat att derutöfver skulle till bestridande af kostnaderna
under åren 1897 och 1898 för tuberkulinens tillverkning, ersättning
till veterinärer för verkställande af undersökningar, ersättning till
biträde åt landtbruksstyrelsen, tryckning af ofvan omförmälda blanketter
m. m. åtgå tillhopa 50,000 kronor.

Till understöd eller belönande af landtmännens bemödanden till
förekommande eller hämmande af tuberkelsjukdom hos nötkreaturen
ansåges böra för år 1898 anvisas 25,000 kronor.

Dertill skulle komma utgifterna för de pris, som borde utfästas till
belöning för en för den stora allmänheten afsedd uppsats i frågan,
jemte kostnaden för tryckning och spridning af en sådan skrift och af
upprop angående åtgärder mot sjukdomen, äfvensom kostnaderna för
ersättning till egare af sådana kreatur, som vore behäftade med jufvertuberkulos
och förty enligt embetsverkens förslag skulle nedslagtas.

Då genom hittills verkstälda undersökningar väl torde få anses konstateradt
att sjukdomen tuberkulos fått en icke ringa utbredning bland
landets kreatursbesättningar, finner jag, med afseende å den fara för
ej mindre landets kreatursstock än äfven det allmänna helsotillståndet
bland befolkningen, som sjukdomen innebär, om den fortfarande får såsom
hittills nästan fritt utveckla sig, det vara af nödvändighet påkalladt
att, om möjligt, åtgärder vidtagas, som kunna vara egnade att hämma
dess utbredning. Hvad hittills i sådant afseende åtgjorts kan endast
betraktas såsom förberedande åtgärder, hvilka hufvudsakligen gått derpå
ut att dels erhålla någon föreställning om sjukdomens utbredning och
dels inom så vidsträckta kretsar som möjligt sprida kunskap rörande
samma sjukdom. Det är mig icke obekant, att meningarna äro delade
ej mindre om farans storlek än äfven om lämpligaste sättet för dess
bekämpande och om de medel, som dervid böra användas. Man kunde
vid sådant förhållande möjligen ifrågasätta, huruvida man icke borde
låta anstå med vidtagande af mera genomgripande åtgärder tills meningarna
i dessa frågor vunnit mera stadga. Detta torde dock icke vara
lämpligt. Då nemligen, på sätt jag i det föregående antydt, de flesta
europeiska länder vidtagit, delvis synnerligen omfattande, åtgärder till

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

hämmande af sjukdomen, är det, med hänsyn till den fara vår kreatursexport
eljest löper, nödvändigt att utan dröjsmål jemväl här i landet
kraftiga mått och steg i samma rigtning tagas.

Hvad medicinalstyrelsen och landtbruksstyrelsen i sådant syfte föreslagit
i afseende å vidare åtgärder för fortsatt bedrifvande af undersökningar
medelst tuberkulin äfvensom angående utdelande af belöningar
och understöd för landtmännens bemödanden till förekommande och
hämmande af sjukdomen synes mig kunna i hufvudsak godkännas. Till
bestridande af kostnaderna härför hafva embetsverken ansett erfordras
dels för tillverkning för tuberkulin och verkställande af undersökningar
dermed jemte öfriga dermed sammanhängande åtgärder, förutom för år
1897 redan begärda 2,500 kronor, ytterligare 50,000 kronor för åren
1897 och 1898; hvarjemte för år 1898 ansetts erfordras 25,000 kronor
till belöningar i ofvan nämnda hänseende. De nu ifrågasatta anslagsbeloppen
torde lämpligen kunna begränsas till 75,000 kronor.

I riksstaten finnes uppfördt ett förslagsanslag å 30,000 kronor till
förekommande och hämmande af smittosamma sjukdomar bland husdjuren.
Då detta belopp icke förslår till nu ifrågakomna utgifter samt
hvad af sagda anslag ej åtgår omedelbart ingår bland statsverkets tillgångar,
synes mig lämpligast att till bestridande af nu ifrågakomna
kostnader hos Riksdagen äskas ett extra anslag för år 1898 å 75,000
kronor till förekommande och hämmande af tuberkulos hos nötkreaturen,
dervid dock lärer böra begäras bemyndigande att redan under år
1897 deraf använda 25,000 kronor, som torde erfordras för undersökningarnes
bedrifvande under sagda år.

För den händelse nu ifrågasatta åtgärder komma till stånd, torde
det äfven blifva nödvändigt att, i öfverensstämmelse med hvad i de
flesta andra länder redan egt rum, föreskrifva obligatorisk undersökning
med tuberkulin å kreatur, som i landet införas. Då emellertid sådan
undersökning kan ske vid de karantän sanstalter, i hvilka kreatur, som
införas, redan enligt gällande föreskrifter skola hållas i karantän, utan
annan kostnad för statsverket än för anskaffande af tuberkulin, torde
med pröfningen af förslaget i denna del få anstå, till dess Riksdagen
uttalat sig i fråga om nyss omförmälda anslag.

Då de utgifter, som föranledas af öfriga utaf embetsverken framstälda
förslag, lära kunna bestridas af förut nämnda anslag till förekommande
och hämmande af smittosamma sjukdomar bland husdjuren,
torde ej heller dessa förslag behöfva nu göras till föremål för pröfning.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.

att på extra stat för år 1898 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
ställa ett anslag af 75,000 kronor att användas till förekommande och
hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen, med rätt för Eders
Kongl. Maj:t att låta utaf sagda belopp under innevarande år af tillgängliga
medel förskjuta 25,000 kronor.

Denna af Statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder
bifalla och förordnade, att proposition till Riksdagen
af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle
i vanlig ordning utfärdas.

Ex protocollo:
Pehr Thyselius.