Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 5 (Proposition 1899:5)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 5.

N:o 5.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag angående ändring i vissa delar af förordningen om
jordegares rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december
1880; gifven Stockholms slott den 30 december
1898.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående
ändring i vissa delar af förordningen om jordegares rätt öfver vattnet
å hans grund den 30 december 1880.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

L. Annerstedt.

Bill. till Riksd. Prot. 1899. 1 Samt. 1 Afd. 5 Höft.

Kong. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar af förordningen om jordegares rätt öfver
vattnet å hans grund den 30 december 1880.

_ Härigenom förordnas, att 7, 8, 9, 10 och 24 §§ i förordningen
om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880
skola erhålla följande ändrade lydelse:

7 §■

Allmän farled må ej genom dambyggnad stängas; ej heller må
eljest i eller vid allmän farled byggnad göras eller åtgärd vidtagas,
hvarigenom samfärdseln hindras eller leden kan försämras. I allmän
flottled må ej så byggas, att flottningen hindras.

Der kungsådra af ålder vant, skall.den fortfarande lemnas öppen
för allmän samfärdsel, för flottning och för fiskens gång eller annat
allmänt ändamål, så ock till bevarande af enskild rätt, som af ådran
är beroende. Kungsådra skall, så framt den ej är annorledes bestämd,
anses framgå i djupaste vattnet och beräknas till en tredjedel af vattendragets
bredd vid vanligast förekommande lågt vattenstånd.

8 §•

För tillgodogörande af vattenfall eller fors må, utan hinder af
hvad i 7 § är stadgadt, i kungsådra byggas; dock ej annorledes än
enligt 2, 3, 5 och 6 §§ är medgifvet, ej heller utan att Konungen
dertill lemnat tillstånd.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

9 §•

Tvist, huruvida led eller ådra, hvarom i 7 § förmäles, finnes i
vattendrag, så ock om ledens eller ådrans rätta läge och bredd ankomme
på domstols pröfning.

10 §.

Vill någon för vattenverk göra ny eller förändra äldre dam, göre
anmälan derom hos domaren med uppgift å vattendraget och den fastighet,
å hvars grund byggnaden skall göras, samt socken och härad,
hvartill fastigheten hörer. Domaren begäre hos Konungens befallningshafvande
förordnande för lämplig person att i afseende å företaget bevaka
talan, till betryggande af det allmännas rätt, och förfare i öfrigt
på sätt i 19 och 20 §§ stadgas angående utsättande af syn på stället,
kungörelse om tiden för häradsrättens sammanträde samt tillkallande
af sakkunnig man för afvägning eller annan undersökning af vattendrag
med dess af- och tillopp, ofvan eller nedan.

Efter det saken sålunda vunnit nödig utredning med alla tillhörande
omständigheter, bestäm me rätten, om och under hvilka vilkor
byggnaden må inrättas, så att annan i sin rätt deraf ej må förnärmas,
huruvida och till hvad storlek damlucka bör anbringas, vid hvilka tider
den skall hållas öppen, och huru vattenmärke till utvisande af lofliga
vattenhöjden bör på vattenverksegarens bekostnad inhuggas i berg,
jordfast sten eller annat fast föremål, med hvad öfrigt må finnas nödigt
föreskrifva. År fråga om att för tillgodogörande af vattenfall eller
fors göra ny eller förändra äldre dam i kungsådra, skall rätten, innan
slutligt utlåtande meddelas, hänvisa den, som dammen göra eller förändra
vill, att söka Konungens tillstånd till företaget.

24 §.

Hvad i 7 och 16 §§ sägs om vattenbyggnad skall i tillämpliga
delar lända till efterrättelse jemväl i fråga om fiskebyggnad. Ej må i
något fall sådan byggnad inrättas i kungsådra.

Kongl. Maj:t8 Nåd. Proposition fl:o 5.

Angående fiskebyggnad, som kan förorsaka uppdämning, galle ock
hvad i 10 § sägs om vattenverk samt i 6, 21 och 22 §§ om vattenbyggnad
i allmänhet.

Om fiskerättighet och hushållning med fiskevatten är särskilt
stadgadt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1900.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 5.

Utdrag ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 3 december 1897

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anförde
i underdånighet chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt: »I

underdånig skrifvelse den 13 maj 1896 har Riksdagen, med
anledning af enskilde motionärers framställningar, anhållit, dels att
Eders Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag
till sådan ändring uti gällande förordning om jordegares rätt öfver
vattnet å hans grund, att uttrycklig bestämmelse meddelades, huru förfaras
skall, då fråga om att för vattenverk göra ny eller förändra äldre
dam anses beröra rättsegande utom den underrätts domvärjo, der den

Eongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 5.

fastighet är belägen, å hvars grund byggnaden skall göras, dels ock att
Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida strandegare
borde tillåtas att i vidsträcktare mån än nu vore medgifvet tillgodogöra
sig vattenkraften i landets forsar och vattenfall, der sådant kunde ske
utan skada för fiske, flott- eller farled eller för någon, som ofvan eller
nedan egde jord, vattenverk eller annan egendom, samt, om så ansåges
vara förhållandet, för Riksdagen framlägga förslag till ändrade lagbestämmelser
härutinnan.

Den af Riksdagen gjorda framställningen i fråga om meddelande
af uttrycklig bestämmelse, till hvilken domstols upptagande ett vattenrättsmål
i visst fall rätteligen hörer, är utan tvifvel beaktansvärd.
Erkännas måste nemligen, att gällande lag i detta hänseende är ofullständig,
hvilken brist stundom kan medföra kännbara olägenheter.
Emellertid torde det näppeligen låta sig göra att på ett fullt tillfredsställande
sätt bestämma underrätternas inbördes behörighet i vattenrättsmål
utan att samtidigt underkasta föreskrifterna i 10 kap. rättegångsbalken
och dermed sammanhängande lagbud en genomgående
omarbetning. En sådan omarbetning, hvilken i allt fall är behöflig och
icke länge kan undanskjutas, torde inom kort blifva föremål för lagbyråns
verksamhet. Vid sådant förhållande behagade Eders Kongl. Maj:t
finna Riksdagens framställning i denna del för närvarande endast böra
föranleda, att densamma förklaras skola komma under öfvervägande vid
förestående revision af 10 kap. rättegångsbalken.

Öfver Riksdagens omförmälda skrifvelse i hvad den afsåge rätt
för jordegare att i vidsträcktare mån än hittills vore medgifvet tillgodogöra
sig vattenkraften i forsar och vattenfall täcktes Eders Kongl.
Maj:t genom nådig remiss den 27 juni 1896 anbefalla kommerskollegium
att inkomma med underdånigt utlåtande, och skulle kollegium
dervid tillika afgifva yttrande med anledning af särskilda, i liknande
syfte gjorda underdåniga framställningar af jernkontoret, jernverksföreningen
och tekniska samfundet i Göteborg. Sedan det sålunda infordrade
underdåniga utlåtandet inkommit, behagade Eders Kongl. Maj:t
den 19 nästlidne november bemyndiga mig att tillkalla vissa, med hithörande
förhållanden inom olika verksamhetsområden förtrogna personer
för att inom justitiedepartementet biträda vid förberedande behandling
af frågan. Dessa sakkunniga personer hafva numera sammanträdt i
justitiedepartementet och dervid, med ledning af ett på förhand till dem
utdeladt utkast, utlåtit sig öfver grunderna för den ifrågasatta lagändringen.
»

Efter att hafva redogjort för nämnda handlingars innehåll och hvad i

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5. 7

öfrig! i denna del af ärendet förekommit, yttrade föredragande departementschefen
vidare:

»Den begärda utsträckningen af rätten för strandegare att tillgodogöra
sig vattenkraften i forsar och vattenfall afser hufvudsakligen
ändring i nu gällande föreskrifter om kungsådra. Grundregeln
i fråga om kungsådra återfinnes i 8 § af förordningen om jordegares
rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880 och innehåller,
dels att, der kungsådra af ålder varit, den fortfarande skall hållas öppen
för allmänt behof och till bevarande af enskild rätt, dels att kungsådra
i allmänhet skall anses framgå i djupaste vattnet och beräknas till en
tredjedel af vattendragets bredd vid vanligast förekommande lågt vattenstånd.
Uppenbart är, att en föreskrift om öppenhållande i det djupaste
vattnet af en tredjedel af vattendragets bredd, med afseende å de vattendrag,
der kungsådra finnes, kan föranleda en väsentlig inskränkning i
möjligheten att tillgodogöra vattenkraften. Denna inskränkning måste
anses så mycket mera afsevärd, som i följd af den senare tidens framsteg
på det industriella området vattenkraften erhållit ett betydligt ökadt
värde. Det torde derför finnas all anledning att, på sätt i de gjorda
framställningame blifvit hemstäldt och i kommerskollegii utlåtande med
styrka förordats, söka, i den mån det kan ske utan men för det allmänna
och utan kränkning af enskild rätt, undanrödja ifrågavarande
hinder emot vattenkraftens fullständiga tillgodogörande.''

Att för detta ändamål upphäfva eller ändra gällande föreskrifter
derom, i hvilka vattendrag kungsådra skall finnas och huru den skall
beräknas, torde emellertid icke kunna anses tillrådligt. En sådan åtgärd
skulle nemligen nödvändigt medföra betänkliga vådor för välgrundade intressen.
Den lämpligaste utvägen synes fast hellre vara den, att regeln
om kungsådras öppenhållande i de vattendrag, der den nu finnes, och
till nu föreskrifvet omfång fortfarande bibehålies, och att från denna
regel medgifvas undantag endast sedan det i hvarje särskild! fall utrönts,
att det ifrågasatta tillgodogörandet af vattenkraften icke är af beskaffenhet
att vare sig kränka enskild rätt eller förnärma det allmännas intresse.
En sådan anordning förordas i Riksdagens skrifvelse liksom af jernkontor
och jernverksföreningen, tillstyrkes af kommerskollegium samt
har af ofvannämnda sakkunniga personer utan meningsskiljaktighet
funnits tillfredsställande såväl från jordbrukets och fiskets som från
industriens synpunkt.

Pröfningen deraf, om byggande i kungsådra skulle lända till intrång
i enskild rätt för någon, som jemnsides, ofvan eller nedan har

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

egendom, och huruvida detsamma alltså enligt de i 2 och 6 §§ af
vattenrättsförordningen uttalade grundsatser är stridande mot lag, bör
uppenbarligen, på sätt i fråga om byggande af ny eller förändrande af
äldre dam finnes i 10 § af samma förordning föreskrifvet, tillkomma
domstol. För fullständigt betryggande af enskild rätt, som kan bero af
kungsådras öppenhållande, torde vara nödigt att meddela den särskilda
föreskrift, att inrättande eller förändrande af byggnad i kungsådra skall
föregås af undersökning vid domstol äfven om byggnaden icke kan
anses såsom dambyggnad. I samma syftning synes äfven önskvärdt
att genom jemkning i lydelsen af 21 § förtydliga, att den, som kan
förfördelas genom en utan föreskrifvet tillstånd verkstäld eller påbörjad
vattenbyggnad, eger påkalla exekutiv myndighets biträde.

Medan sålunda i fråga om enskild rätt, som af kungsådra är
beroende, de i allmänhet gällande bestämmelserna om tillgodogörande
af vattnet måste anses vara i hufvudsak tillfredsställande, är förhållandet
ett annat med afseende å det allmännas intresse, när detta skulle
kunna genom byggande i kungsådran förnärmas. Dels är det nödvändigt,
att skilda allmänna intressen omsorgsfullt afvägas emot hvarandra,
när det gäller att afgöra, till b vilket eller bvilka af dem man
vid bedömande af frågan om utvidgning af rätten att tillgodogöra
vattenkraften företrädesvis bör taga hänsyn. Dels sträcker sig det allmännas
intresse utöfver den närvarande tiden och omfattar äfven tillgodoseendet
af följande generationers bästa. Häraf torde framgå, att
frågan, huruvida det allmännas intresse bör lägga binder i väg;en för
ifrågasatt byggande i kungsådra, icke lämpligen kan göras till föremål
för domstols afgörande, utan måste af administrativ myndighet pröfvas.
Denna pröfning lärer på grund af dess omfattande och magtpåliggande
beskaffenhet böra förbehållas Eders Kongl. Maj:t och ej öfverlemnas åt
någon underordnad myndighet. Om byggnad i kungsådra inrättas utan
det sålunda föreskrifna tillstånd, kommer tydligen den nyss omtalade
21 § i vattenrättsförordningen att ega tillämpning.

Närmare föreskrifter om vilkoren och formerna för erhållande af
tillstånd från det allmännas sida böra uppenbarligen, i den omfattning
sådana finnas vara af behofvet påkallade, i administrativ väg meddelas.
I detta sammanhang torde emellertid tillåtas mig att antyda de grunder,
hvarpå dessa föreskrifter synas böra hvila.

Efter det domstol genom lagakraftegande beslut förklarat det
tillämnade företaget icke möta hinder af enskild rätt, eger den, som vill
från det allmännas sida erhålla tillstånd dertill, hos Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande inlemna sin till Eders Kongl. Maj:t stälda ansökan

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 5.

om sådant tillstånd. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande har derpå
att verkställa nödig utredning i frågan och till Eders Kongl. Maj:t
insända ansökningen tillika med eget på denna utredning grundadt
utlåtande. I utlåtandet behandlas företagets inverkan på samfärdsel,
flottning och fiske, i hvilka hänseenden upplysning bör meddelas, dels
huruvida allmän samfärdsel eller flottning i vattendraget eger rum eller
kan väntas framdeles ifrågakomma och huruvida den i sådant fall skulle
genom företaget hindras eller i afsevärd mån försvåras, dels huruvida
fiskerinäring af större bet}föelse, särskildt laxfiske, skulle komma att
genom företaget lida väsentligt förfång. Bland öfriga allmänna intressen,
som kunna vara beroende af kungsådras öppenhållande, är ett af den
framstående vigt, att detsamma synes böra under alla förhållanden särskildt
uppmärksammas. Jag syftar härvid på jordbruksnäringens intresse,
att tjenlig lägenhet till vatten afledning för jords torrläggning ej
försämras. I de fall, då en vattenbyggnad i kungsådra skulle lägga
hinder i vägen för ett torrläggningsföretag af större betydelse, synes,
äfven om ett sådant företag icke kan antagas komma till stånd inom
den närmaste tiden, tillstånd till vattenbyggnadens inrättande böra vägras.
På grund häraf bör hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande utredning
alltid ske jemväl derom, huruvida torrläggningsföretag af större
omfattning, hvilket vare sig omedelbart eller framdeles kan ifrågakomma,
skulle genom den tilltänkta byggnaden omöjliggöras eller i afsevärd
mån försvåras. Sedan ansökningen till Eders Kongl. Maj:t inkommit,
lärer det slutligen vara lämpligt, att de centrala myndigheter, hvilka
representera den speciella sakkunskapen med afseende å jordbruk och
fiske samt i hithörande tekniska frågor, anbefallas att i ärendet sig
yttra, och att sålunda, innan detsamma af Eders Kongl. Maj:t afgöres,
den fullständigaste och allsidigaste utredning åstadkommes.

I enlighet med det af mig beträffande den ifrågastälda lagändringen
anförda har jag låtit upprätta förslag till lag angående ändring i vissa
delar af förordningen om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund
den 30 december 1880, i hvilket förslag, till förekommande af möjlig
misstydning, jemväl upptagits ett, emot 14 § i lagen om rätt till fiske
den 27 juni 1896 svarande, uttryckligt förbud att i något fall inrätta
fiskebyggnad i kungsådra.»

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst omförmälda
lagförslag, af den lydelse bilaga litt. C. vid detta protokoll utvisar,
hemstälde han i underdånighet, att högsta domstolens utlåtande
öfver detta förslag måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,
genom note ur protokollet inhemtas.

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd 5 .Höft.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 5.

Hvad föredragande departementschefen anfört
och hemstält behagade, på tillstyrkan af statsrådets
öfrige ledamöter, Hans Maj:t Konungen gilla och
bifalla.

Ex protocollo
Aug. von Hartmansdorff.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

Bilaga Vitt. C.

''nvii >''.■ 1

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar af förordningen om jordegares rätt öfver
vattnet å hans grund den 30 december 1880.

Härigenom förordnas, att 7, 8, 9, 10, 21 och 24 §§ i förordningen
om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december
1880 skoia erhålla följande ändrade lydelse:

7 §•

Der kungsådra af ålder varit, skall den fortfarande lemnas öppen
för allmän samfärdsel, för flottning och för fiskens gång eller annat
allmänt ändamål, så ock till bevarande af enskild rätt, som af ådran är
beroende. Kungsådra skall, så framt den ej är annorledes bestämd,
anses framgå i djupaste vattnet och beräknas till en tredjedel af vattendragets
bredd vid vanligast förekommande lågt vattenstånd.

8 §•

För tillgodogörande af vattenfall eller fors må, utan hinder af
hvad i 7 § är stadgadt, i kungsådra byggas; dock ej annorledes än
enligt 2 och 6 §§ är medgifvet, ej heller utan att Konungen dertill
lemnat tillstånd. •! : :j

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 5.

9 §•

Tvist, huruvida led eller ådra, hvarom i 7 § förmäles, finnes i
vattendrag, så ock om ledens eller ådrans rätta läge och bredd ankomme
på domstols pröfning.

10 §.

Efter det frågan sålunda vunnit nödig utredning med alla tillhörande
omständigheter, bestämme rätten, om och under hvilka vilkor
byggnaden må inrättas, så att annan i sin rätt deraf ej må förnärmas,
huruvida och till hvad storlek damlucka bör anbringas, vid hvilka tider
den skall hållas öppen, och huru vattenmärke till utvisande af lofliga
vattenhöjden bör på vattenverksegarens bekostnad inhuggas i berg,
jordfast sten eller annat fast föremål, med hvad öfrigt må finnas nödigt
föreskrifva.

Hvad i denna § är stadgadt gälle i tillämpliga delar jemväl der
någon vill i kongsådra göra eller förändra annan byggnad än dam för
vattenverk.

21 §.

Har någon utan tillstånd, der sådant är föreskrifvet, eller eljest
olagligen i vattendrag byggt eller dämning gjort, ege öfverexekutor
att, till rättelse i hvad olagligen skett, handräckning gifva, när skäl
dertill äro; och vare derom gällande enahanda bestämmelser, som för
det i 157 § utsökningslagen afsedda fall äro stadgade.

Visar någon sannolika skäl att påbörjad byggnad är emot lag stridande
och kan lända honom till men, ege ock öfverexekutor byggnadens
fortsättande förbjuda, intill dess tvisten blifvit i laga ordning pröfvad.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

Hvad här är sagdt om byggnad i vattendrag, galle ock om vattens
bortledande eller annan åtgärd till vattendrags förändring.

24 §.

Hvad] i 7 och 16 §§ sägs om vattenbyggnad skall i tillämpliga
delar lända till efterrättelse jemväl i fråga om fiskebyggnad. Ej må i
något fall sådan byggnad inrättas i kungsådra.

Angående fiskebyggnad, som kan förorsaka uppdämning, gälle ock
hvad i 10 § sägs om vattenverk samt i 6, 21 och 22 §§ om vatten- *
byggnad i allmänhet.

Om fiskerättighet och hushållning med fiskevatten är särskildt
stadgadt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari. . .

• yi;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kongl. Maj:ts
högsta domstol måndagen den 23 maj 1898.

♦

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Ahlgren,

Norberg,

Lindbäck,

Hellström,

Billing,

Bohman.

Sedan, jemlikt högsta domstolens beslut den 1 sistlidne februari,
handlingarna rörande till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande
öfverlemnadt förslag till lag angående ändring i vissa delar af
förordningen om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund den 30
december 1880 emellan högsta domstolens ofvanbemälde ledamöter
cirkulerat, så företogs nu detta ärende till slutlig behandling; varande
berörda förslag bilagdt detta protokoll.

Vid granskningen af ifrågavarande lagförslag afgåfvos inom högsta
domstolen yttranden i enlighet med hvad här nedan upptages.

§§ 7 och 8.

Justitierådet Billing, med hvilken justitierådet Norberg instämde,
yttrade:

»För byggande i kungsådra skulle enligt förslaget erfordras dels
Konungens tillstånd, dels ock af domstolen, efter föregången under -

Kongl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 5.

sökning, lemnadt medgifvande som i 10 § sägs. Eu dylik, dubbel
pröfning kan måhända icke undvaras och saknar för öfrig! icke motstycke
i redan gällande lag (jfr t. ex. kungörelsen angående vissa vilkor
för tillstånd från det allmännas sida till vattenafledning m. m. den 31
december 1879). Angeläget är emellertid att hela förfarandet så ordnas,
att, å ena sidan, onödig kostnad och omgång besparas sökanden, och,
å den andra, ej någon motsägelse uppkommer mellan de bestämmelser,
som af de skilda profvande myndigheterna meddelas. I båda dessa
hänseenden lemnar föreliggande förslag, efter min uppfattning, rum
för vissa anmärkningar. Enligt departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet
skulle nemligen ansökningen om Konungens tillstånd
göras och således Konungens pröfning ske först efter det domstol genom
laga kraft egande beslut förklarat det tillämnade företaget icke möta
hinder af enskild rätt. Härvid må dock erinras, att domstolen icke
får inskränka sig till ett dylikt principielt uttalande, utan tillika har
att bestämma, under hvilka vilkor byggnaden må inrättas.

I följd häraf meddelar ock domstolen noggranna, till skyddande
af andras rätt afsedda föreskrifter, såsom om vattenmärke, antalet damluckor
samt dessas storlek och tiden för deras öppenhållande m. m. Nu
låter det sig väl tänka, att vid den af Konungen ur andra synpunkter
verkstälda pröfning bestämmelser kunna finnas erforderliga, hvilka icke
öfverensstämma eller ens låta sig förena med dem, som af domstolen
föreskrifvits. I sådan händelse lärer, så vidt jag kan finna, annan utväg
till frågans lösning ej stå öppen, än att ärendet ånyo anmäles
hos domstolen till förnyad pröfning med iakttagande af de utaf Konungen
föreskrifna vilkor. Att häraf vållas ytterligare tidsutdrägt och en kännbar
ökning af de i allt fall betydande kostnaderna för den dubbla
undersökningen ligger i öppen dag. Men ej nog härmed. Af domstol
enligt 10 § meddeladt, laga kraft egande beslut är afsedt att definitivt
ordna rättsförhållandena mellan vattenverksegaren å ena och andra rättsegare
å andra sidan, så att från de senares sida rättsanspråk ej kunna
med framgång väckas mot den förre, derest han stält sig domstolens föreskrifter
till efterrättelse. Funne nu domstolen sig i här angifna fall nödsakad
att i en eller annan del ändra sina förut meddelade bestämmelser,
skulle häraf möjligen kunna framkallas en betänklig osäkerhet i fråga om
de enskilde intressenternas inbördes rättsställning; och i hvarje fall kunna
svårigheter uppkomma derigenom, att under den förra handläggningen
gjorda medgifvanden och utfästelser näppeligen vidare äro bindande,
då ärendet till ny behandling förekommer.

På grund af hvad nu anförts anser jag det vara synnerligen

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 5.

önskvärd!, att förfarandet må blifva så ordnadt, att Konungens tillstånd
inhemtas innan domstbls- ''•öfningen eger rum. Detta syftemål skulle
måhända lämpligen kunna vinnas genom stadganden af innehåll: att
ärendet först skall anhängiggöra hos domstolen, som har att företaga
den i 10 § föreskrifna undersökning och i öfrigt egna detsamma all
den handläggning, som bör föregå utslags meddelande; att ärendet,
sedan det vid domstolen bragts till denna punkt, förklaras hvilande i
afbidan på Konungens beslut; och att, efter det sådant beslut erhållits,
ärendet '' ånyo vid domstolen upptages för att slutligen pröfvas. Med
en sådan anordning skulle här ofvan anmärkta olägenheter vara i hufvudsaklig
mån undanröjda, men Konungen ändock vid sin pröfning hafva
ledning af den vid domstolen företagna undersökningen.»

Justitierådet Bohman utlät sig: »Den föreslagna 8:de §, som innefattar
medgifvande att för tillgodogörande af vattenfall eller fors bygga
i kungsådra, stadgar tillika, att sådant byggande dock ej må ske annorledes
än enligt 2 och 6 §§ är medgifvet. Detta sistnämnda stadgande
torde med hänsyn till den affattning förevarande § i öfrigt erhållit ej
vara erforderligt. Skulle emellertid beträffande byggande i kungsådra
hänvisning till de i allmänhet gällande bestämmelserna om vattenbyggnad
anses behöflig, torde denna hänvisning böra erhålla en vidsträcktare
omfattning, på det att stadgandet ej må gifva anledning till
den origtiga uppfattning att inga andra allmänna bestämmelser i 1880
års förordning än 2 och 6 §§ skola eg a tillämpning i fråga om byggande
i kungsådra.

I öfrigt instämmer jag med justitierådet Billing.»

Justitierådet Hellström anförde: »Då den enligt 8 § åt Konungen
förbehållna pröfningsrätt skall, såsom departementschefen i sitt yttrande
till statsrådsprotokollet förklarat, afse att få utrönt, huruvida det
allmännas intresse bör lägga hinder i vägen för ifrågasatt byggande
i kungsådra, samt Konungens tillstånd till företaget följaktligen skall
innefatta allenast ett förklarande att hinder från det allmännas sida
ej mot företaget möter, men den sålunda afsedda begränsningen af
Konungens pröfningsrätt icke finnes i förslaget uttryckt, hemställer
jag, att 8 § måtts i sådant hänseende förtydligas.

I öfrigt instämmer jag uti hvad justitierådet Billing yttrat rörande
önskvärdheten deraf, att vid ansökning om byggande i kungsådra
proceduren måtte så ordnas, att Konungens tillstånd blefve inhemtadt
innan den slutliga pröfningen hos domstol egde rum.»

Justitierådet Lindbäck afgaf följande yttrande:

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

»Jag förenar mig i justitierådet Hellströms hemställan, att 8 §
måtte i det af honom angifna hänseende förtydligas.

Det synes, förnämligast af praktiska skäl, vara lämpligt, att den,

som vill bygga i kongsådra, i främsta rummet begär Konungens till stånd

dertill, så att först sedan dylikt tillstånd utverkats undersökning
och pröfning af domstol, om och under hvilka vilkor företaget kan
utan förnärmande af enskild rätt tillstädjas, må ega rum. Ett motsatt
förfarande skulle nemligen, i händelse Konungen funne något allmänt
intresse lägga hinder i vägen för tillstånds meddelande, komma att,
särdeles då, såsom oftast torde blifva fallet, företaget vid domstolen
bestredes eller derstädes eljest yppades tvist rörande byggnadens inrättande
och denna tvist först efter en måhända flerårig genom alla
instanser förd rättegång blifvit till sökandens förmån afgjord, ådraga
honom betydliga, utan nytta förspilda kostnader, vida öfverstigande

dem, han kan få vidkännas till följd af ansökan hos Konungen om

tillstånd till byggnaden. Vidare torde beslut i anledning af sådan ansökning
kunna i regel meddelas inom väsentligen kortare tid än som
erfordrades för slutliga afdömandet af ofvan omförmälda tvist, i följd
hvaraf jemväl onödig tidsutdrägt med afgörandet af frågan, huruvida
byggnadsföretaget finge komma till stånd eller icke, skulle kunna undvikas,
derest den administrativa pröfningen föreginge den judiciella.
Oafsedt dessa skäl förefaller dessutom ur principiel synpunkt ganska
betänkligt, att verkan af domstols i tvistemål gifna laga kraft egande
beslut göres beroende af administrativa förfoganden. I betraktande
häraf och då enahanda förfaringssätt som det af mig nu förordade är
för hufvudsakligen likartadt fall, eller vinnande af rätt att i och för
odlingsföretag sänka eller uttappa sjö, sedan längre tid tillbaka föreskrifvet,
utan att, mig veterligen, några olägenheter deraf försports,
tillstyrker jag, att 8 § måtte omredigeras till utmärkande deraf, att
tillstånd till byggnadsföretag af ifrågavarande beskaffenhet skall vara
från det allmännas sida meddeladt, innan frågan om företagets verkställande
göres hoB domaren anhängig.»

Justitierådet Ahlgren var ense med justitierådet Lindbäck.

§ io.

Justitierådet Billing, med hvilken justitieråden Norberg, Hellström
och Bohman instämde, yttrade:

»Med hänsyn till innehållet i 13 § torde det föreslagna sista
stycket af 10 § kunna anses öfverflödigt, hvadan och då dess affattning
kan föranleda missförstånd, jag hemställer, att detsamma må utgå.»

Eib. till Rilcsd. Prof. 1899. 1 Samt. 1 Afd. 5 Raft. 3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

§ 21.

Justitierådet Billing, med hvilken högsta domstolens öfrige ledamöter
förenade sig, anförde:

»Då enligt den föreslagna lydelsen af 8 § byggnad, som utan
Konungens tillstånd inrättats i kongsådra, otvifvelaktigt är att betrakta
såsom olagligen tillkommen, lärer den ifrågasatta ändringen af 21 §
1 mom. icke påkallas af hvad förslaget i öfrigt innehåller. Ej heller
är affattningen sådan, att derigenom undanrödjes den tvekan, som
någon gång yppats, huruvida stadgandet i 10 § är att uppfatta såsom
obligatoriskt, så att vattenverk, som efter det författningen trädt i kraft
uppförts utan föregången undersökning, redan på denna grund skall
anses hafva olagligen tillkommit. Vid sådant förhållande och då det i
förslaget använda uttryckssätt möjligen kunde föranleda eu retroaktiv
tillämpning i fråga om byggnad, som före lagens tillkomst blifvit efter
domstolsundersökning, men utan Konungens tillstånd, uppförd i vattendrag,
der kongsådra, enligt hvad sedermera utrönts, framgår, tillstyrker
jag, att 1 mom. af 21 § lemnas oförändradt. Den i 2 mom. af samma
§ vidtagna jemkning står synbarligen i nära samband med ändringen
af 1 mom. och lärer, derest detta bibehålies vid sin nuvarande lydelse,
vara helt och hållet öfverflödig och dessutom lätteligen missledande.»

i ''• • * ( ; { j ‘ *"• • • •/ } ■ iXfOi’.'' i * b i1- : V •.] i Vt V 1 i A . ti

Ex protocollo
Erik Öländer.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i statsrådet d Stockholms slott
fredagen den 30 december 189S

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,
friherre Kappe,

Annerstedt,
von Krusenstjerna,

Claéson,

Dyrssen,

Justitieråden: Carlson,

Westring.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet
anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt i underdånighet
:

Högsta domstolens genom note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden
för den 3 december 1897 inhemtade utlåtande öfver det vid
samma protokoll fogade förslag till lag angående ändring i vissa delar
af förordningen om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund den 30
december 1880.

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll anförde föredragande
departementschefen:

»Högsta domstolens samtliga i lagförslagets granskning deltagande
ledamöter hafva uttalat betänkligheter mot den i förslaget förutsatta
anordning, att tillstånd af Konungen skall sökas först sedan domstol
genom laga kraft egande beslut afgjort, om och under hvilka vilkor
byggnaden må inrättas, så att enskild rätt ej deraf förnärmas. På

Kongl. Majts Nåd. Proposition N:o 5.

grund häraf och med anslutning till hvad af åtskilliga ledamöter inom
högsta domstolen blifvit förordadt torde böra i 10 § intagas en uttrycklig
föreskrift, att, sedan undersökning i vanlig ordning hållits,
domstolen skall, innan slutligt utlåtande meddelas, hänvisa den, som
vill bygga i kungsådra, att söka Konungens tillstånd till företaget.

Vidare torde de inom högsta domstolen framstälda erinringar
föranleda att i 8 § uttrycklig hänvisning meddelas jemväl till 3 och
5 §§, äfvensom att det i den föreslagna 10 § upptagna tillägg om annan
byggnad än dam för vattenverk uteslutes och 21 § lemnas oförändrad
i sin nu gällande lydelse.

Vid det tillfälle, då ifrågavarande förslag remitterades till högsta
domstolen, tilläts det mig att redogöra för de grunder, i enlighet hvarmed
närmare föreskrifter om vilkoren för erhållande af tillstånd från
det allmännas sida syntes böra i administrativ väg meddelas. De nu
förordade jemkningarna i lagförslaget förutsätta uppenbarligen icke
annan förändring i dessa grunder, än att Eders Kongl. Maj:ts tillstånd
skall sökas efter det domstol verkstält undersökning, huruvida enskild
rätt skulle genom företaget förnärmas, och hänvisat sökanden att utverka
tillstånd från det allmännas sida.»

Sedan föredraganden härefter uppläst det i enlighet med hvad af
houom blifvit förordadt jemkade lagförslaget, hemstälde han i underdånighet,
att detta förslag måtte, jemlikt § 87 regeringsformen, genom
nådig proposition för Riksdagen till antagande framläggas.

Med bifall till denna af statsrådets öfrige ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
i nåder förordna, att till riksdagen skulle aflåtas nådig
proposition af den lydelse bilagan litt. C vid detta
protokoll utvisar.

Ex protocollo
Aug. von Hartmansdorff.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1899.