Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5 (Proposition 1894:5)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

N:o 5.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående åtgärder
till förekommande af skogsförödelse inom Gotlands
län; gifven Stockholms slott den 8 december 1893.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokoll öfver finansärenden
för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed inhemta Riksdagens
yttrande öfver följande förslag till

Förordning

angående åtgärder till förekommande af skogsförödelse inom Gotlands län.

§ I Den

af naturen till skogsbörd egnade mark skall dertill bibehållas,
der den ej odlas till åker eller äng eller afrödjes till trädgård eller
byggnadstomt eller för annat likartadt ändamål.

§ 2.

Varder till skogsbörd egnad mark för annat ändamål, än i § 1
sägs, af jordens egare eller innehafvare eller, med hans lof och minne,
af annan sköflad eller förödd, så att skogens naturliga återväxt omöjliggöres
eller äfventyras, och sker det icke till följd af föreläggande vid
laga skifte eller af annat tvång, då ege Kongl. Maj:ts befallningshafllih.
till Riksd. ‘Prof 1894. 1 Sami. 1 Afd. 4 Haft. 1

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

vande vid verkande vite förbjuda, att skogen å i fråga varande hemmans
eller egendoms till skog eller beteshage häfdade mark tillsvidare
anlitas för annat än husbehof.

§ 3.

Visar egare eller innehafvare af skog, hvilken enligt § 2 blifvit
under förbud stäld, att han vidtagit ändamålsenliga åtgärder för skogens
återväxt å den afbrukade marken, varde det stadgade förbudet af
Kongl. Maj-.ts befallningshafvande återkalladt; dock åligge egaren eller
innehafvaren af skogen att deråt fortfarande egna den vård, som för
nämnda ändamål nödig är, vid äfventyr att förbudet eljest förnyas.

§ 4.

Mom. 1. Kommunalnämnd hålle uppsigt å skogens vård och
skötsel inom kommunen. Finner kommunalnämnd skogsförödelse vara
för handen, såsom i § 2 sagdt är, eller att hvad i § 3 stadgas icke
behörigen iakttages, göre derom anmälan hos Kongl. Majrts befallningshafvande.

Mom. 2. Sker sådan anmälan eller förekommer eljest anledning
till vidtagande af åtgärd, som i § 2 eller § 3 föreskrifven är, då skall
Kongl. Maj:ts befallningshafvande låta genom vederbörande skogstjenstemau
och två gode män förhållandet på stället undersöka och infordra
egarens eller innehafvarens af skogen förklaring och meddéle derefter
sitt beslut, Kongl. Maj-.ts befallningshafvande dock öppet, derest omständigheterna
anses böra dertill föranleda, att, sedan undersöktiingsinstrumentet
inkommit, innan slutligt utslag meddelas, tillsvidare vid
vite förbjuda skogsafverkning annat än till husbehof å i fråga komna
egendom.

Mom. 3. Kostnaden för sådan undersökning skall, då skogen,
på sätt i denna förordning sägs, varder under förbud stäld, godtgöras
af den, som finnes hafva gjort sig skyldig till skogsförödelsen, men
eljest, äfvensom der tillgång hos denne saknas, af landstingsmedel utgå.

§ 5-

Mom. 1. De gode män, hvilka hafva att jemte vederbörande
skogstjensteman verkställa den i § 4 föreskrifna undersökning, utses
af landstinget, två för hvarje länsmansdistrikt. Desse gode män väljas

Rongl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 5,

för två år, och böra vid undersökning två ojäfvige gode män tillstädesvara,
helst de, som blifvit utsedde för det distrikt, der undersökning
skall ske.

Mom. 2. Under förrättning samt resa dit och derifrån njute gode
männen ersättning för underhåll och skjuts, såsom för gode män vid
landtmäteriförrättning är stadgadt.

§ 6.

■ - * '' i > < *'' ! • f '' - • i . : i 1* * . • • f i i.-- i J l '' . / ‘ i . '' •'' ! tf i ! .. • O ! 1 ‘ ’ f* _

Barrträd, som, efter hvad här nedan i § 7 sägs, är att anse såsom
undermåligt, må icke i form af rundt, biladt eller sågadt virke till
in- eller utländsk ort skeppas eller i fartyg inlastas eller vid lastageplats
till inlastning uppläggas, allt vid påföljd att virket tages i beslag
och dömes förbrutet, så framt icke, på sätt i § 8 stadgas, vederbörligt
tillstånd är gifvet till trädets utverkning för skeppning.

Mom. 1. Såsom undermåligt anses träd, som afverkadt ej håller i
genomskärning minst 21 centimeter vid storändan. Vid sagda mått
får ej barken inberäknas.

Mom. 2. Af träd, som lemnar mer än en sågstock, må trädets
öfre del eller toppstocken ej hänföras till undermåligt virke och såsom
sådant tagas i beslag, der det tydligen visar sig eller ådagalägges, att
det virke är taget af träd, som ej är undermåligt, eller af träd, som
är med vederbörligt tillstånd för skeppning afverkadt.

Mom. 3. Sparre, som är bilad så, att ursprungliga tjockleken
vid storändan ej kan utrönas, skall, för att icke anses undermålig, hålla
i omkrets vid storändan minst 52 centimeter.

Mom. 4. I afseende på virke, som redan är sågadt, då det anträffas,
skall hvad ofvan är stadgadt ega tillämpning endast i fall lagligen
styrkas kan, att varan tillkommit af träd, som är undermåligt
och till hvars utverkande för skeppning ej meddelats vederbörligt tillstånd.

§ 8.

Mom. 1. Önskar egare eller innehafvare af skog för skeppning
afverka undermåligt virke, anmäle sig hos vederbörande skogstjensteman,
hvilken åligger verkställa den undersökning, som af omständig -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

heterna påkallas. Finnes skäl vara för dylik afverkning, då må, der
ej laga hinder eljest möter, tillstånd af förrättningsmannen gifvas till
afverkning för skeppning; dock att träd, som vid storändan håller 15
centimeter eller mera i genomskärning, ej må afföras, innan det genom
förrättningsmannens försorg blifvit med kronomärke stämplad!. Vill
egaren sig till säkerhet hafva virke jemväl af mindre dimensioner
stämpladt, vare dertill berättigad.

Mom. 2. Angående undermåligt virke, som till följd af föreläggande
vid laga skifte varder afverkadt, skall, der egaren vill låta det
virke skeppas, gälla i tillämpliga delar hvad här ofvan är stadgadt.

Mom. 3. Vid sådan undersökning, som i mom. 1 sägs, bör syneinstrumentet
aflemnas, innan förrättningsmannen från stället afreser.
Öfver förrättningen må klagan föras genom besvär, som skola till
Kongl. Maj:ts befallningshafvande ingifvas före klockan tolf å femtonde
dagen sedan förrättningen fullbordats, och skall underrättelse derom i
sjmeinstrumentet meddelas.

§ 9-

Undermåligt ostämpladt virke är ej underkastadt beslag, såvida
tydligen visar sig eller styrkes, att afverkningen skett innan förbud
för skeppning af sådant virke varit för orten stadgadt; och skall sådant
virke i den ordning, här ofvan sägs, med kronomärke förses, der egaren
till sin säkerhet det äskar.

§ io.

Den, som begärt sådan undersökning eller stämpling, som i § 8
eller § 9 sägs, åligger att till förrättningsmannen utgifva godtgörelse
med reseersättning och dagtraktamente enligt gällande resereglemente.

§ Il Rätt

att i beslag taga virke, som bör anses förbrutet, tillkommer
allmän åklagare, tjenstemän och betjente vid skogsstaten samt tullstatens
tjenstemän, men rättighet att utföra åtal i sådana mål ega endast
allmän åklagare och tjenstemän samt betjente vid skogsstaten, på sätt
gällande författningar stadga, skolande förty tulltjensteman, som gjort
beslag, derom göra anmälan hos allmän åklagare eller skogstjenstemau.

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 5.

§ 12.

Medel, som inflyta genom försäljning af virke, som enligt denna
författning är beslag underkastadt, fördelas sålunda, att en tredjedel
tillfaller kronan och två tredjedelar åklagaren; dock att, derest annan
behörig person verkstält beslaget, denne skall af åklagareandelen undfå
hälften.

§ 13-

Den, som icke åtnöjes med Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
beslut i de mål, hvarom här ofvan sägs, ege att föra klagan i den
ordning, som för fullföljd af talan i ekonomimål i allmänhet är stadgad;
dock lände beslutet till efterrättelse, intill dess att högre myndighet
annorlunda förordnat.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1894, då nådiga förordningen
den 10 september 1869 angående åtgärder till förekommande
af skogsförödelse på Gotland upphör att gälla.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

Utdrag af protokollet öfver jinansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 8 december
1893.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen
anförde i underdånighet:

»Nådiga förordningen den 10 september 1869 angående åtgärder
till förekommande af skogsförödelse på Gotland stadgar uti § 4, att,
derest anmälan af kommunalnämnd om skogsförödelse sker eller anledning
eljest förekommer till vidtagande af åtgärd, som i författningen
är föreskrifven, Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande skall, sedan
egaren eller innehafvaren af skogen hörd blifvit, låta genom vederbörande
skogstjensteman och två gode män förhållandet på stället
undersöka och derefter meddela sitt beslut.

I underdånigt memorial den 8 december 1873 anförde Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Gotlands län, att den sålunda
stadgade ordning för behandling af mål utaf ifrågavarande slag uti

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

enskilda fall visat sig medföra den olägenheten, att, sedan anmälan om
skogsförödelse skett och innan de föreskrifna åtgärderna medelst egarens
eller innehafvarens hörande och skogens undersökning hunnit verkställas,
så att målet kunnat afgöras, förödelsen ohejdadt fortgått, så
att, då ändtligen utslag med vitesförbud emot skogens anlitande för
annat än husbehof meddelats, fullständig kalhuggning egt rum å den
trakt anmälan afsett, hvarigenom naturligtvis det mål, förordningen
för sig uppstält, förekommande af skogsförödelse, helt och hållet förfelats.
Med framhållande af berörda oegentlighet uti förordningens
innehåll hade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande begärt landstingets

1 länet yttrande derom äfvensom rörande det förslag till oegentlighetens
afhjelpande, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande för sin del funnit
lämpligt, hvarjemte Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som hölle
före, att ett fullständigare uppnående af författningens syften skulle
ernås genom att i densamma inrymma befogenhet för Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande att såsom påföljd för skogssköfling stadga
antingen, såsom nu föreskrifves, totalt förbud emot skogens anlitande
för annat än husbehof eller ett inskränkt användande af densamma
under lämplig kontroll eller skyldighet att vidtaga ändamålsenliga
åtgärder för beredande af återväxt, med rättighet derjemte att få förena
två eller alla af dessa påföljder, anhållit, att landstinget jemväl härom
ville yttra sig. Den uppfattning, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
sålunda angifvit sig hysa rörande behofvet och nyttan af tillägg
till berörda förordning, hade delats af landstinget, som förordat, att åt
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande måtte medgifvas rätt att antingen
genast, då anmälan om skogsförödelse inkomme, efter sig företeende
omständigheter meddela vitesförbud eller ock, efter verkstäld
undersökning, derom förordna, intill dess slutligt utslag folie, samt att
rörande påföljd för skogssköfling i sådant hänseende måtte stadgas
hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i dess framställning till
landstinget ansett nödigt. Med afseende härå hemstälde Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, bland annat, att till förordningens § 4 mom.

2 måtto fogas ett tillägg, hvarigenom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
lemnades öppet att, derest omständigheterna ansåges böra
sådant föranleda, innan slutligt utslag kunde hinna meddelas, tills
vidare vid vite förbjuda skogsafverkning å egendom, hvarå skogsförödelse
blifvit anmäld eller anledning till vidtagande af åtgärd enligt författningen
eljest förekomme.

Öfver berörda framställning hördes skogsstyrelsen, hvarefter ärendet
jemte andra frågor rörande lagstiftning för den enskildes skogs -

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

hushållning öfverlemnades till domänstyrelsen, som den 26 maj 1885
afgaf underdånigt utlåtande i ämnet.

Sedan jemlikt nådig remiss den 23 augusti 1886 landstinget
lemnats tillfälle att yttra sig, huruvida med afseende å dåvarande förhållanden
och vunnen erfarenhet om verkningarna af nuvarande skogslagstiftning
för Gotland förändring af samma lagstiftning fortfarande
kunde anses erforderlig, förklarade Eders Kongl. Maj:t vid ärendets
föredragning den 21 september 1888, att då landstinget vid dess förnyade
behandling af ifrågavarande ärende afstyrkt de af Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande föreslagna ändringar i nådiga förordningen
den 10 september 1869, allenast med det undantag, att landstinget
tillstyrkt sådan ändring af § 4 mom. 2 i nämnda förordning, att Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande skulle ega att, sedan instrument öfver
den i berörda lagrum omförmälda undersökning till Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande inkommit, tills vidare och intill dess slutligt utslag
meddelades, vid vite förbjuda skogsafverkning annat än till husbehof å
egendomen, samt då sistberörda lagändring icke synts Eders Kongl.
Maj:t vara af den betydenhet, att skäl kunde anses vara att för allenast
densammas genomförande påkalla Riksdagens medverkan, Eders Kongl.
Maj:t funnit hvad i ärendet förekommit icke till någon Eders Kongl.
Maj:ts vidare åtgärd föranleda.

Med åberopande att vid sammanträden, som år 1890 hållits med
elfva af länets tolf hushållningsgillen, dervid fråga förevarit om behofvet
af åtgärder till ökadt skydd mot skogsförödelse på Gotland, tre gillen
uppgifvit, att inom deras områden ingen egentlig skogssköfling förekommit,
men att öfriga gillen uttalat sig för en förbättrad skogslagstiftning
för Gotland i öfverensstämmelse med den för Vesterbottens
och Norrbottens län gällande, dock med vissa inskränkningar, hemstälde
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i skrifvelse till länets år 1891
församlade landsting, att landstinget ville till Eders Kongl. Maj:t ingå
med framställning i syfte att jemte förordningen den 10 september
1869 angående åtgärder till förekommande af skogssköfling på Gotland
måtte för Gotlands län gälla hvad stadgadt vore genom nådiga förordningen
den 19 mars 1888 angående åtgärder till förekommande af
öfverdrifven afverkning å ungskog inom Vesterbottens och Norrbottens
län, dock så att såsom undermåligt skulle anses barrträd, som afverkadt
ej hölle i genomskärning minst 21 centimeter vid storändan, i följd
hvaraf äfven de i 1888 års förordning föreskrift^ mått för utrönande,
huruvida bilad sparre borde anses undermålig, skulle tagas vid storändan,
samt att undermålig skog finge utan särskilt tillstånd sågas till ound -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

gängligt husbehof äfven vid salusåg, såvida behofvet styrktes genom
intyg af två ojäfvige, trovärdige män.

Det landstingets utskott, som hade att behandla denna fråga,
ansåg enhälligt, att skärpta bestämmelser behöfdes för motverkande af
ungskogens på Gotland sköflande, men föreslog uppskof med frågau
till 1892 års landsting samt densammas behandling af en komité. Detta
förslag bifölls ock af landstinget.

Uti ett till 1892 års landsting afgifvet utlåtande hade derefter de
af landstinget utsedde komiterade anfört, att enligt deras åsigt Norrlandslagen,
äfven med de af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
föreslagna ändringar, ej vore tillämplig på Gotland, der förhållandena
vore helt olika, att genom lagens tillämpning på Gotland många och
afsevärda svårigheter skulle uppstå, särskild^ beträffande undermåligt
virkes fria användning till husbehof eller afsalu inom länet, att deremot
lagens bestämmelser i afseende å skeppning af virke borde kunna i
tillämpliga delar vara af stort gagn för åsyftade ändamålet, samt att
komiterade i likhet med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge,
att det mått, 21 centimeter i genomskärning, som i Norrlandslagen
vore gränsen mellan skeppningsbart och Undermåligt virke, borde
för virke från Gotland tagas vid storändan; och hade komiterade
derföre uppsatt det förslag till förordning angående åtgärder till förekommande
af öfverdrifven afverkning af ungskog inom Gotlands län,
som nu förelädes landstinget.

De väsentligaste bestämmelserna i detta förslag voro följande:

Barrträd, som är att anse såsom undermåligt, må icke i form åt
rundt, biladt eller sågadt virke till in- eller utländsk ort skeppas eller
i fartyg inlastas eller vid lastageplats till inlastning uppläggas, allt
vid påföljd att virket tages i beslag och dömes förbrutet, så framt icke
vederbörligt tillstånd gifvits till trädets afverkning för skeppning.

Såsom undermåligt anses träd, som afverkadt ej håller i genomskärning
minst 21 centimeter vid storändan, barken oberäknad.

Sparre, som är bilad så att ursprungliga tjockleken vid storändan
ej kan utrönas, skall för att icke anses undermålig hålla i omkrets
vid storändan minst 59 centimeter, i fall sparren är bilad till skarpkant,
men eljest minst 62 centimeter.

Önskar egare eller innehafvare af skog för skeppning afverka
undermåligt virke, anmäle sig hos vederbörande skogstjensteman, hvilken
åligger verkställa den undersökning, som af omständigheterna påkallas.
Finnes skäl vara för dylik afverkning, då må, derest oj laga hinder
eljest möter, tillstånd af förrättningsmannen gifvas till afverkning för
Bill. Ull lliksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 4 Häft. 2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

skeppning, dock att träd, som vid storändan håller 15 centimeter eller
mera i genomskärning, ej må afföras innan det genom förrättningsmannens
försorg blifvit med kronomärke stämpladt.

Vid nyss omförmälda undersökning bör syneinstrument aflemnas,
innan förrättningsmannen från stället afreser. Underrättelse om tiden,
inom hvilken besvär böra hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ingifvas, skall i syneinstrumentet meddelas.

Detta förslag beslöt landstinget utan votering biträda.

I en af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Gotlands län
med underdånig skrifvelse den 14 oktober 1892 öfverlemnad skrift har
derefter länets landsting anhållit, att nämnda, af landstinget godkända
förslag till förordning måtte från och med den 1 juni 1893
blifva gällande för Gotlauds län jemte nådiga förordningen den 10
september 1869 angående åtgärder till förekommande af skogsförödelse
på Gotland, hvarjemte landstinget förnyat sin 1886 gjorda framställning
om sådan ändring i § 4 mom. 2 af sistberörda förordning, att Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande skulle ega att, sedan instrument öfver
den i nämnda lagrum omförmälda undersökning till Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande inkommit, tills vidare och intill dess slutligt utslag
meddelades, vid vite förbjuda skogsafverkning annat än till husbehof å
egendomen.

Vid öfverlemnande af denna landstingets skrift har Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande tillika bifogat yttrande i ärendet af tillförordnade
revirförvaltaren på Gotland, som, bland annat, anfört, att
landstingets ifrågavarande förslag till införande af en minimidimensionslag
öfverensstämde i det närmaste med de åsigter i detta ämne, till
livilka han kommit efter en tioårig tjenstetid inom reviret, att en sådan
lag skulle fullständiga den för Gotland nu gällande förordningen af år
1869 och blifva till gagn först och främst för ungskogens bevarande,
men äfven för såväl köpare som säljare af skog och med tiden blifva
till belåtenhet för alla, hvilka af densamma komme att beröras, samt
att vidkommande de närmare bestämmelserna i förslaget ej annat vore
att erinra, än att en diameter af 21 centimeter vid det afverkade trädets
storända kunde, då nödig hänsyn toges till barrträdens växtform
och andra omständigheter, antagas motsvara en omkrets icke af 59,
utan af 52 centimeter vid storändan af sparre, som vore bilad till skarp
kant, och att föreskriften om minsta tillåtna omkretsen af sparre, som
icke vore bilad till skarp kant, vore med hänsyn till de gotländska
förhållandena öfverflödig.

Den rättelse i förslaget, vederbörande skogstjensteman sålunda

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 5.

funnit nödig, har synts Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande böra
antagas vara af behofvet påkallad. Härförutom har Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande ansett den ändring i förslaget böra vidtagas, att
för anförande af besvär öfver den i förslaget omförmälda syneförrättning
utsattes bestämd tid, femton dagar efter förrättningens fullbordande,
hvarjemte Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, enär den af landstinget
föreslagna nya författning såväl som förordningen af år 1869
afsåge åtgärder till förekommande af skogsförödelse, ansett båda författningarna
lämpligen kunna uti en enda sammanföras.

Efter nådig remiss har domänstyrelsen afgifvit. underdånigt utlåtande
och dervid tillika öfverlemnat inhemtade yttranden från den
ordinarie revirförvaltaren på Gotland samt öfverjägmästaren i Östra
distriktet, af hvilka den förre väl ansett sig ej böra afstyrka de föreslagna
lagbestämmelserna, enär desamma, såsom det syntes, af skogsegarne
sjelfva eftersträfvades, men likväl velat angifva de betänkligheter,
hvartill samma bestämmelser enligt hans mening gåfve anledning,
och i sådant afseende hufvudsakligen anfört, att, ehuru det ej kunnat
förekommas, att saluafverkningsförbuden någon gång kommit för sent,
så att, när förbudet utfärdats, skogen nästan hunnit uthuggas, samt
den i författningen afsedda återplanteringen af skog i allmänhet gått
trögt i anseende till dermed i följd af torka och nattfroster förenade
svårigheter, den nuvarande på fridlysningsprincipen egentligen grundade
skogslagen på det hela verkat besparande och återhållande, åtminstone
mot större skogssköflingar; att det nu föreslagna tillägget om rätt för
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att, sedan instrument öfver
skogsbesigtningen inkommit, genast meddela interimsförbud mot vidare
skogsafverkning visserligen skulle påskynda dylika måls afgörande,
men antagligen ej kunde hindra nedhuggning af mindre skogsparker
af 20 å 30 tunnlands ytvidd, hvartill skogsköpen nu merendels inskränkte
sig; att än mindre det föreslagna exportförbudet för virke,
understigande 21 centimeters genomskärning vid storändan, kunde antagas
leda till det afsedda ändamålet, ungskogens fredande, då virke
af små dimensioner ändå finge fritt förbrukas och säljas inom länet;
att kombinationen af exportförbud med förut varande bestämmelser till
förekommande af skogsförödelse inom länet snarare komme att intrassla
än klargöra skogsegares rättigheter och skyldigheter rörande skogsafverkning;
samt att detta exportförbud, öfver hvars tillämpning kontrollen
torde komma att förete många svårigheter, visserligen komme
att hindra utförsel af 4 it 5 tums sparrar, men att detta slag af virke
emellertid endast i ringa mängd nu utfördes.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 5.

Deremot har öfverjägmästaren förordat författningsförslaget under
erinran, att Eders Kong], Maj:ts befallningshafvandes och landstingets
mångåriga sträfvande!! att genom lagstiftning i någon mån hämma
skogarnas uthuggning måste anses berättigade af förhållandena inom
detta län, der den grunda jordmånen i förening med kalla och torra
vårar i hög grad verkade hindrande på uppkomsten af skogsåterväxt,
vare sig naturlig eller genom odling. Den af revirförvaltaren anförda
omständigheten, att exporten af mindre sparrar nu vore ringa, uteslöte
ej enligt öfverjägmästarens mening möjligheten af en ökad utförsel af
detta virkesslag äfvensom export af pitprops, sedan tillgången på gröfre
skog minskats, hvarjemte öfverjägmästaren framhållit, att, om än af
de föreslagna lagbestämmelserna, af hvilka någon skada ej föranleddes,
icke kunde förväntas några stora resultat, förebyggandet för framtiden af
större pitpropsafverkningar och dermed förenade faror för den gotländska
grunda skogsmarken, som ofta öfverginge till impedimentartad hällmark,
vore af betydelse för ön, äfvensom att med visshet kunde antagas, att
den genom det föreslagna tillägget till § 4 mom. 2 i den nuvarande
förordningen tillkomna rätten för Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
att efter besigtningsinstrumentets erhållande, innan slutligt utslag meddelades,
vid vite tillsvidare förbjuda afverkning annat än till husbehof
ej komme att begagnas i andra fall, än då det för lagens helgd vore
önskvärd!, att pågående skogsskölling genast upphörde, hvarföre öfverjägmästaren
förordat jemväl detta tillägg till den nuvarande förordningen.

För egen de! har domänstyrelsen anfört, att, enligt hvad landstinget,
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande och skogstjenstemännen
meddelat, föreskrifterna i den nu på Gotland gällande skogsförordningen
icke visat sig tillräckliga till förekommande af skogssköfling. Då faran
för skogarnas bestånd och markens försämring på denna ö med dess i
allmänhet grunda jordmån och exponerade läge vore större än i de
flesta af landets öfriga landskap, syntes ett fortgående å den redan
beträdda vägen att genom undantagslagstiftning söka skydda de gotländska
skogarna hafva stora skäl för sig och det framlagda förslaget
till ytterligare skärpande af denna skyddslag för åstadkommande af en
utaf ortmyndigheterna erforderlig befunnen förbättring i densamma
vara fortjent af all uppmärksamhet. Då den yngre skogen ej ansåges
tillräckligt skyddad genom hittills gällande skogslag rörande denna
landsdel, skulle ett förbud mot export af mindre virkessortimenter verka
i viss mån hämmande i fråga om saluafverkningen af dylik skog, och
då skogsmarken på Gotland i allmänhet vore fördelad i mindre lotter,
der något skogsbruk i samma omfattning och af samma betydelse för

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

andra näringar Bom å fastlandet icke förekomme, utan skogsmarken
hufvudsakligen toges i anspråk för husbehofsafverkning och bete, skulle
olägenheterna vid skogsskötsel af en dimensionslag der blifva mindre
än annorstädes.

Om än, såsom skogstjenstemännen med skäl anmärkt, några störa
resultat af ett exportförbud af den beskaffenhet, som nu föreslagits,
under nuvarande förhållanden ej kunde förväntas, hölle domänstyrelsen
likväl före, att ett stadgande om sådant förbud, äfvensom införandet
derjemte i den nu gällande författningen af det utaf landstinget föreslagna
och af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordade tilllägget
till § 4 mom. 2 vore egnadt att för framtiden göra samma författning
mera verksam. Det af ortens såväl korporationer som myndigheter
nästan enhälligt omfattade och eftersträfvade författningsförslaget
vore således enligt domänstyrelsens åsigt af beskaffenhet att böra
vinna nådigt godkännande.

Till den redogörelse för handlingarnes innehåll, jag härmed lemnat,
anser jag mig böra lägga några ur Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
femårsberättelser hemtade, de gotländska skogsförhållandena
belysande uppgifter.

Enligt dessa berättelser har antalet hos Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande gjorda anmälanden om skogsförödelser utgjort:

1871—1875 56, af hvilka 35 föranledt skogsförbud,

1876—1880 25 „ „ 10 „ „

1881—1885 14 „ „ 6 „ „

1886—1890 15 „ „ 12 „ „

I femårsberättelsen för 1876—1880 anför Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, att ehuru befolkningen till följd af meddelade förbud
med stöd af den för Gotland gällande skogslag blifvit något försigtigare
än tillförene i afseende å sättet att afverka skogen, så att
den dåmera merendels aktade sig att vid andra tillfällen, än då laga
skiften ifrågakomme, helt och hållet på vissa egotrakter undanrödja
skogen, försäljning deraf ändock fortginge så, att stor fara vore för
handen för skogarnas återväxt, helst det sällan inträffade, att skogssådd
eller plantering verkstäldes i den afverkade skogens ställe. I femårsberättelsen
för åren 1881—1885 uppgifves, med ledning af från Visby
tullkammares årsredogörelse hemtad uppgift, att utförseln af trävaror,
uppskattad i kubikfot, der beräkning i sådant mått kunnat ske, utgjort
i medeltal för hvarje af do år, berättelsen afsåge, 1,275,021,6 kubikfot.

14 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 5.

Samma utförsel hade i medeltal för åren 1871—1880 utgjort 655,151
kubikfot och i medeltal för åren 1876—1880 692,879 kubikfot. Utförseln
af trävaror hade således, enligt hvad i femårsberättelsen vidare
anföres, under då ifrågavarande femårsperiod stigit till nära dubbelt
emot den föregående tioårsperioden och utvisade, då åtgången för ortens
eget behof antagligen icke varit mindre än förut, eu betydligt ökad
afverkning. Då utredning år 1868 verkstäldes för beredande af väckt
förslag inom länets landsting om åstadkommande af skydd för ortens
hårdt medtagna skogar, antogs af den för ärendet utsedda komité, att,
med beräkning af afverkning för ortens eget behof och för utförsel,
denna senare antagen till 800,000 kubikfot årligen, afverkningen ganska
betydligt öfverstege den årliga tillväxten och sålunda årligen tärde på
kapitalet. Emot denna beräkning och derpå grundade förslag till åtgärder
hade hvarken landstinget eller Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
något att erinra, hvarefter framställning sedan gjordes, som
ledde till utfärdande af nådiga förordningen den 10 september 1869.
Då en utförsel af 800,000 kubikfot redan 1868 antogs öfverstiga hvad
som med ett välbetänkt anlitande af skogstillgången ansågs förenligt,
måste, enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt, den utförsel,
som egt rum under ifrågavarande femårsperiod till belopp af mer än
50 procent utöfver nämnda summa, väcka berättigad farhåga för en
fortfarande misshushållning med skogarna, som kunde blifva till alltför
känbar skada för det allmänna. Enligt femårsberättelsen för 1886—
1890 har utförseln af trävaror under denna femårsperiod varit ungefär
lika med den för femårsperioden 1881 —1885.

Af de uppgifter, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande sålunda
tid efter annan meddelat angående de gotländska skogsförhållandena,
framgår än ytterligare, att den nuvarande gotländska skogslagen, ehuru
densamma, enligt hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande jemväl
vitsordat, verkat välgörande, likväl icke varit tillfyllest att förekomma
öfverdrifven afverkning å de enskildes skogar inom länet. Denna uppfattning
af lagens otillräcklighet att hålla skogsafverkningen inom tillbörliga
gränser har äfven fått sitt uttryck i landstingets nu gjorda
framställning, som afser att göra den gotländska skogslagstiftningen
mera verksam genom att i densamma inrymma dels befogenhet för
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att, när anmälan om skogsförödelse
skett och instrument öfver hållen undersökning å skogen
inkommit, kunna tillsvidare vid vite förbjuda skogsafverkning annat än
till husbehof, dels ock förbud mot utskeppning af undermåligt virke.
Om denna framställning har landstinget utan väsentlig meningsskilj -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

aktighet förenat sig; och som behofvet och ändamålsenligheten särskildt
af det deri föreslagna förbudet mot utförsel af undermåligt virke jemväl
synas vara inom länet mera allmänt insedda, anser jag landstingets
önskningar desto hellre böra vinna afseende, som med hänsyn till
Gotlands läge och dess för skogsåterväxt i allmänhet mindre gynsamma
förhållanden skogens förödande på Gotland ännu mer än i öfriga delar
af riket innebär en verklig fara, till hvars afvärjande de af landstinget
föreslagna åtgärderna synas mig vara egnade att åtminstone i någon
mån medverka. I jemförelse med de för Norrbotten och Vesterbotten
gällande bestämmelserna, livilka förutom förbud mot utskeppning af
undermåligt virke äfven stadga förbud mot sådant virkes försågning,
innebär också ett exportförbud för Gotland en vida mindre inskränkning
i den enskildes förfoganderätt öfver sin skog.

Delande Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvandes åsigt om lämpligheten
att i en författning sammanföra såväl de af landstinget nu
föreslagna bestämmelserna med deri af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
och domänstyrelsen tillstyrkta, mindre väsentliga ändringar,
mot hvilka senare jag icke har något att erinra, som ock de redan nu
gällande föreskrifterna, finner jag mig böra förorda godkännande af
de sålunda föreslagna bestäpamelserna.»

Sedan departementschefen härefter uppläst ett i öfverensstämmelse
med de af honom sålunda uttalade åsigter uppsatt förslag till förordning
angående åtgärder till förekommande af skogsförödelse inom Gotlands
län, hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t måtte genom nådig
proposition inhemta Riksdagens yttrande öfver samma förslag.

På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla hvad föredragande
departementschefen sålunda hemstält; och
skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den
lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Adolf von Hof sten.