Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59 (Proposition 1894:59)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

N:o 59.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående förvärfvande
för statens räkning af vissa enskilda jernvägar;
gifven Stockholms slott den 17 mars 1894.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att bemyndiga
fullmäktige i riksgäldskontoret att, på det att Kongl. Maj:t
må blifva i tillfälle att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af den
i statsrådsprotokollet omförmälda komité föreslagna grunder åt staten
förvärfva Skåne—Hallands, Mellersta Hallands, Göteborg—Hallands,
Landskrona—Engelholms och Malmö—Billesholms jernvägar, till Kongl.
Maj:t, efter ingången af år 1895, på reqvisition utanordna de medel,
som erfordras för gäldande af hvad för jernvägarne skall kontant till
jernvägarnes egare utbetalas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

0 S C A R.

V. L. Groll.

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 1 Rami. 1 Afd. 31 Uäft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maja Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 17
mars 1894.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,
friherre åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe och
Christerson.

Ro.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anförde
chefen för civildepartementet statsrådet Groll:

Då jag den 2 juni 1893 i underdånighet föreslog Eders Kongl. Maj:t
att tillsätta en komité för afgifvande af förslag till ny instruktion för jernvägsstyrelsen
m. m., erinrade jag tillika att i afseende å den staten i koncessionen
å Skåne—Hallands jernväg förbehållna rätt att inlösa denna jernväg
olika vilkor vore stadgade allteftersom anspråk på denna rättighets
utöfvande framstäldes före eller efter tio år från det banan eller någon
del deraf blifvit för allmän trafik upplåten, samt att de tio år, hvarinom
jern vägen finge af staten inlösas för ett pris, som under alla för -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

hållanden syntes understiga det, hvartill staten efter de tio årens utgång
vore berättigad att förvärfva banan, ginge till ända i början af
år 1895. Åtgärder syntes mig derföre redan då böra vidtagas i syfte
att möjliggöra banans inlösande före denna tid, derest sådant funnes
vara till fördel för det allmänna, i sammanhang hvarmed äfven borde undersökas
hvilka andra med Skåne —Hallandsbanan omedelbart eller medelbart
förbundna jernvägar af beskaffenhet att förmedla en genomgående
trafik öfver statsbanorna syntes böra för statens räkning förvärfvas.
Jag hemstälde derföre att åt ofvannämnda komité jemväl måtte uppdragas
att, sedan, på sätt komitén funne lämpligt, uppskattning verkstälts
ej mindre af värdet utaf Skåne—Hallands jernväg och de öfriga
banor, som kunde ifrågakomma att i sammanhang dermed åt staten förvärfvas,
än äfven af de kostnader, som erfordrades för banornas kompletterande
i händelse de blefve med statsbanorna införlifvade, taga i
öfvervägande på hvilka vilkor det kunde anses med det allmännas fördel
förenligt att för statens räkning förvärfva Skåne—Hallands jernväg
samt med denna omedelbart eller medelbart i förbindelse stående jernvägar
och derom söka med vederbörande jern vägs förvaltningar uppgöra
förberedande aftal samt derefter före början af innevarande års lagtima
riksdag inkomma med underdånigt betänkande och förslag i ämnet.

Hvad jag angående komiténs tillsättande och dess uppdrag sålunda
och i öfrigt hemstälde behagade Eders Kongl. Maj:t bifalla.

Den sålunda tillsatta komitén, som i juni månad nästlidne år började
sina arbeten, har den 13 sistlidne januari afgifvit underdånigt betänkande
i fråga om vissa jernvägars förvärfvande åt staten; och sedan
jernvägsstyrelsen, på grund af nådig remiss, den 26 nästlidne februari
inkommit med underdånigt utlåtande i anledning af detta betänkande,
anhåller jag att nu få underställa ärendet Eders Kongl. Maj:ts pröfning.

De jernvägar, som komitén med anledning af det komitén lemnade
uppdrag gjort till föremål för sina undersökningar, äro först och främst

1) Skåne—Hallandsbanan, hvilken består dels af hufvudbanan (92
kilometer) från Helsingborg öfver Engelholm till Halmstad, dels ock af
en tvärbana (28 kilometer) från Åstorp (station å Helsingborg—Hessleholms
och Landskrona—Engelholms jernvägar) öfver Kattarp, der tvärbanan
korsar hufvudbanan, till Höganäs;

2) Mellersta Hallands jernväg, som sträcker sig från Halmstad till
Yarberg (74 kilometer);

3) Göteborg—Hallands jernväg från Varberg till Göteborg (77 kilometer)
;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

4) Landskrona—Engelholms jernväg (49 kilometer) från Landskrona
sträckande sig öfver Ottarp, der banan korsar Helsingborg—Billeberga
jernväg, och vidare öfver^ Billesholms grufva, Maltnö-Billesliolms jernvägs
ena ändpunkt, samt Åstorp till Engelholm;

5) Malmö—Billesholms jernväg (59 kilometer), hvilken sträcker sig
från Malmö öfver Kjeflinge, derifrån jernvägar utgå till Landskrona och
Lund, samt öfver Teckomatorp, der banan korsar jernvägen mellan Eslöf
och Landskrona, till Billesholms grufva.

Dessa fem jernvägar, af hvilka de tre förstnämnda tillsammantagna
pläga benämnas vestkustbanan, hafva samtliga samma spårvidd som statens
jernvägar (1,435 meter) och bilda tillsammans dels en fortlöpande
trafikled från Göteborg till Malmö, dels utfartsvägar från denna hufvudlinie
till Helsingborg och Landskrona, dels ock en förbindelseled mellan
Åstorp och Höganäs.

Komitén har derjemte utsträckt sina förberedande undersökningar
till Helsingborg—Hessleholmsbanan. Frågan om förvärfvande åt staten
af denna jernväg, hvilken icke är underkastad statens inlösningsrätt, har
komitén dock ansett icke för närvarande böra föranleda till någon åtgärd,
enär den synpunkt, från hvilken denna banas förvärfvande åt staten
skulle hafva sitt egentliga berättigande eller att denna jernväg förmedlar
förbindelsen mellan södra stambanan och den direkta utfartsvägen
till kontinenten öfver Helsingborg, numera förlorat sin hufvudsakliga
betydelse, då antagligt vore att ångfärjeförbindelse öfver Malmö komrne
till stånd. Komitén bär derföre inskränkt sina detaljerade undersökningar
till de fem först omförmälda jernvägarne och har angående
dessa banors tillkomst, hvilka trakter de genomlöpa, hvilka aftal bestå
rörande begagnandet af med andra banor gemensamma stationer, hvilka
inkomster och utgifter deras trafikerande medfört samt hvilken afkastning
de lemnat å det i dem nedlagda kapital, i sitt betänkande lemnat
utförliga meddelanden.

Sedan föredragande departementschefen redogjort för hvad betänkandet
i dessa afseenden innehåller, yttrade departementschefen vidare:

På sätt komitén erinrat, är statsverket på grund af koncessionerna
berättigadt att vid hvad tidpunkt som helst enligt i koncessionerna angifna
grunder inlösa de på senare tider koncessionerade Skåne—Hallands,
Mellersta Hallands, Göteborg—Hallands och Malmö—Billesholms jernvägar;
dock att inlösningsvilkoren äro olika allteftersom inlösningen
sker inom eller efter tio år från det jernvägen i sin helhet eller till
någon del öppnats för allmän trafik. Deremot saknar staten denna rätt

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59. 5

i afseende å Landskrona—Engelholms jernväg, hvilken koncessionerades
redan år 1874.

Angående statens rätt att inlösa de fyra förstnämnda banorna innehålla
koncessionerna å dessa banor följande bestämmelse:

att svenska statsverket är berättigadt inlösa jernvägen med tillhörigheter
och tratikmateriel mot ett penningebelopp,

a) som, om sådant sker inom tio år efter det jernvägen i sin helhet
eller till någon del blifvit för allmän trafik öppnad, skall motsvara hvad
jernvägen med tillhörigheter och trafikmateriel, enligt behöriga räkenskaper,
kostat, med tillägg af ränta efter fem för hundra om året efter
afdrag af den nettoinkomst, banan under tiden lemnat; och

b) som, om inlösen sker efter tio år från det »banan blifvit i sin
helhet eller till någon del upplåten för allmän trafik, skall, allt efter
det sätt som finnes vara för koncessionshafvarne förmånligast, antingen
beräknas så, att detsamma motsvarar två gånger summan, enligt behöriga
räkenskaper, af hela den under de tio år, som förflutit närmast
före det år, hvarunder lösningsanspråket är väckt, uppkomna nettobehållning
af trafiken, innefattande alla under samma tio år gjorda utdelningar
till jernvägens egare jemte rånte- och kapitalafbetalningar å
upptagna lån samt afsättning af kontanta medel eller öfverförande af
säkra fordringar till befintlig reserv- eller förnyelsefond; eller ock bestämmas
af fem gode män, utaf hvilka Eders Kongl. Maj:t utser två
och koncessionshafvarne två, hvarefter de fyra sålunda valde tillkalla
den femte;

skolande lösesumman för jernvägen af svenska statsverket erläggas
vid tillträdet af den inlösta egendomen och anses utgöra inlösningsvärdet
af hela jernvägsbyggnaden med alla dess fasta och lösa tillhörigheter
af hvad slag de vara må, äfvensom af hela den i behåll varande
reserv- eller förnyelsefonden, utan annat undantag än af de för
trafikens behof i förråd befintliga förlags- och konsumtionsartiklar, såsom
obegagnade syllar och skenor med tillbehör, stenkol, oljor och dylikt;
och skall egendomen till statsverket afträdas skuldfri eller ock behörigt
afdrag å löseskillingen vid afträdandet göras för beloppet af den i jernvägen
intecknade skuld; hvaremellertid jernvägsaktiebolaget åligger att
årligen, efter det behörig revision af bolagets förvaltning och räkenskaper
egt rum, insända till civildepartementet, för att der förvaras,
fullständig uppgift å beloppet af de utdelningar till jernvägens egare,
af de kapital- och räntebetalningar å upptagna lån samt af de öfverföringar
af medel till reserv- eller förnyelsefond, som för det år, revi -

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

sionen omfattar, blifvit af öfverskottet å jernvägens trafikinkomster
bestridda.

Då Skåne—Hallands jernväg delvis öppnades för trafik redan den
9 januari 1885, måste, såvida inlösen af denna jernväg enligt a)-vilkoret
skall ifrågakomma, sådan inlösen ega rum före den 9 januari 1895, och
för de öfriga tre ifrågavarande jernvägarne är tiden för deras inlösen
enligt nämnda vilkor nte

för Mellersta Hallands jernväg den 17 september 1896

» Göteborg—Hallands » » 1 september 1898

» Malmö—Billesholms » » 18 september 1896.

Vid beräknandet af inlösningspriset för enhvar af de fyra nu ifrågavarande
jernvägarne, om inlösen skulle ske enligt aj-vilkoret, har komitén,
enligt hvad densamma i betänkandet meddelat, utgått från följande
grunder:

att byggnadskostnaden för hvarje år skall upptagas till det belopp,
hvartill den finnes i räkenskaperna uppförd;

att den ränta efter fem för hundra, som bör tilläggas byggnadskostnaden,
bör beräknas, intill dess anläggningsarbetena börjat, å inbetalda
delar^ af aktiekapitalet från de dagar inbetalningarna verkstälts,
samt derefter å det i jernvägen nedlagda, bokförda kapital för hvart år
särskilt och från början af samma år;

att från summan af den sålunda funna byggnadskostnaden med
dertill lagd ränta skall afdragas hela den nettoinkomst, som jernvägen
under tiden lemnat; samt

att såsom nettoinkomst beräknas hela det belopp, hvarmed jernvägens
inkomster öfverskjutit kostnaden för jernvägens drift och underhåll,
oafsedt huru stor del af detta öfverskott användts till rånte- och
kapitalafbetalningar m. in.

Vidare har komitén, enär inlösningspriset, med tillämpning af a)-vilkoret, skall bestämmas efter hvad jernvägen verkligen kostat (med
tillägg af ränta efter afdrag af nettoinkomst) och icke efter hvad jernvägen
må vara värd, ansett jernvägens egare icke vara berättigad till
godtgörelse för mark, som kostnadsfritt upplåtits, eller, der mark af jernvägen
förvärfvats för lägre pris än det verkliga värdet, för skilnaden
mellan detta värde och det erlagda priset.

Med iakttagande af dessa grunder har komitén uträknat inlösningspriset
vid 1892 års slut — det senaste för hvilket afslutade räkenskaper
varit för komitén tillgängliga — för de fyra ifrågavarande jernvägarne;
och har komitén meddelat resultatet af denna uträkning i en
uti betänkandet (sid. 40 och 41) intagen tabell.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

Enligt slutsiffrorna i denna tabell skulle inlösningspriset för ifrågavarande
jernvägar vid nyssnämnda års slut beräknas på följande sätt:

för Skåne—Hallands jernväg:

Anläggningskostnad.....................	.............. kronor 6,990,054	—
Tillägg af 5 proc. ränta.............	............................... » 2,878,591	—
	kronor 9,868,645	—
Afdrag af nettoinkomst...............	.................................. » 1,767,631	—
Jernvägens egare till godo .......	................................... kronor 8,101,014	—
för Mellersta Hallands jernväg:
Anläggningskostnad......................	........ kronor 3,257,359	—
Tillägg af 5 proc. ränta.............	........... » 1,138,057	—
kronor 4,395,416	—
Afdrag af nettoinkomst...............	.................................. >:» 925,781	—
Jernvägens egare till godo .....	................................. kronor 3,469,635	—
för Göteborg	—Hallands jernväg:
Anläggningskostnad.....................	................. kronor 4,814,767	—
Tillägg af 5 proc. ränta ...........	.......... » 1,248,945	—
	kronor 6,063,712	—
Afdrag af nettoinkomst................	................................. ■■ 1,257,697	—
Jernvägens egare till godo ......	................................. kronor 4,806,015	—
för Malmö—	-Billesholms jernväg:
Anläggningskostnad .....................	.................................. kronor 2,928,329	—
Tillägg af 5 proc. ränta ...........	.................................. » 1,013,816	—
	kronor 3,942,145	—
Afdrag af nettoinkomst................	.................................. )» 783,177	—
Jernvägens egare till godo .......	................................. kronor 3,158,968	—

Hvad angår Landskrona—Engelholmsbanan, så är denna, såsom
redan nämnts, icke underkastad statens inlösningsrätt, och med anledning
deraf bär komitén från jernvägens egare, Landskrona—Engelholms
jernvägsäktiebolag, begärt uppgift om och i sådant fall till hvilket, pris
jernvägen kunde för statens räkning förvärfvas. Till svar härå har

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

bolaget öfverlemnat utdrag af protokoll, hållet vid extra bolagsstämma
med delegarne i bolaget den 14 oktober 1893, enligt hvilket bolaget
beslutit till staten sälja jernvägen med tillhörande inventarier och rullande
materiel för ett belopp af 2,000,000 kronor, hvaraf 1,800,000
kronor ansågos motsvara banbyggnaden med inventarier och 200,000
kronor den rörliga materielen, hvarjemte bolaget vidare beslutit att
bland köpevilkoren skulle ingå att nuvarande tjenstepersonal bibehölles
vid sina innehafvande befattningar eller ock, der så ej kunde ske, bereddes
annan lämplig plats vid statens jernvägar med aflöning, motsvarande
den som uppburits vid bolagets jernväg.

För bedömande af huruvida denna köpeskilling bör anses skälig,
må nämnas att, enligt hvad komitén meddelat, anläggningskostnaden
för denna jernväg enligt jernvägens räkenskaper utgjort 2,521,007
kronor 47 öre; att den rörliga materielen är bokförd till 473,421 kronor
74 öre och inventarierna till 36,298 kronor 16 öre; samt att jernvägens
trafikinkomster år 1892, efter afdrag af utgifter för drift och underhåll,
lemnade ett öfverskott af 71,749 kronor.

Då jernvägens egare icke äro skyldiga underkasta sig banans inlösen
och dessutom icke hela jernvägen, utan endast den 23 kilometer
långa sträckan Engelholm—Billesholms grufva ingår i förbindelseleden
mellan vestkustbanan och Malmö, har komitén jemväl undersökt kostnaden
för en direkt jernväg mellan Kattarps station å Skåne—Hallands
jernväg och Billesholms grufva, hvarigenom en förbindelse mellan Malmö
och vestkustbanan kunde åvägabringas utan inköp af Landskrona—
Engelholms jernväg. Enligt den sålunda verkstälda undersökningen
skulle kostnaden för den ifrågasatta nya banan, hvars längd skulle blifva
16 kilometer, uppgå till 820,000 kronor (inberäknadt 240,000 kronor
till rörlig materiel), motsvarande 51,250 kronor för kilometer.

Ehuru det hufvudsakliga ändamålet med förvärfvande af Landskrona—
Engelholms jernväg eller åstadkommande af eu staten tillhörig
förbindelseled mellan vestkustbanan och Malmö skulle genom byggandet
af en ny bana mellan Kattarp och Billesholms grufva vinnas för en
kostnad, som med icke mindre än 1,180,000 kronor uuderstege det fordrade
priset för Landskrona—Engelholms jernväg, har komitén likväl
ansett sig icke böra förorda denna utväg. Dels skulle nemligen afståndet
mellan Göteborg och Malmö öfver Engelholm—Kattarp—-Billesholm blifva
6 kilometer längre än öfver Engelholm—Åstorp—Billesholm, hvarigenom
all gods- och persontrafik mellan Malmö och stationerna vid vestkustbanan
från och med Engelholm komme att i motsvarande mån fördyras. Dels vore
den del af Skåne, som den nya banan skulle genomlöpa, redan synnerligen

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 59.

väl försedd med jern vägar och något behof inom orten af banan hade icke
gjort sig gällande, hvadan lokaltrafiken skulle blifva helt obetydlig och
banan antagligen komma att i ekonomiskt hänseende lemna ett mycket
dåligt resultat, hvaremot uppenbart vore att den nya banan skulle utöfva
ett högst förlustbringande inflytande på Landskrona—Engelholms
jernväg, hvilken haft att kämpa mot stora ekonomiska svårigheter och
först på sista åren tyckts gå en ljusare framtid till mötes. Dels borde
slutligen en sådan kraftåtgärd mot en redan existerande bana som byggandet
af en Kattarp—Billesholmsbana skulle innebära icke, allra minst
af staten, tillgripas annat än såsom en yttersta utväg, i fall att den
äldre banan för dess öfverlåtande eller användande uppstälde oantagliga
vilkor. Detta vore i förevarande fall så mycket mindre händelsen som
den fordrade köpeskillingen för Landskrona—Engelholmsbanan icke vore
högre än att redan det trafiköfverskott, banan år 1892 lemnat, motsvarade
.omkring 3,55 procent å köpeskillingen, och man således med
den tendens till stigning, som trafiken visat, kunde antaga att inom
kort en afkastning af 4 procent skulle uppnås. Komitén har derföre
stannat vid den uppfattning att den nödiga förbindelsen mellan vestkustbanan
och Malmö—Billesholmsbanan borde åvägabringas genom inköp
af Landskrona—Engelholmsbanan, hvarigenom jemväl Landskrona
skulle anknytas till statsbanenätet; och mot den fordrade köpeskillingen,
2,000,000 kronor, har komitén ansett någon erinran icke kunna göras.

Inlösningspriset för de fem jernvägarne med tillhörigheter och
trafikmateriel skulle alltså utgöra:

för	Skåne—Hallands jernväg..............	............ kronor	8,101,014	—
»	Mellersta Hallands » .............	............ »	3,469,635	—
))	Göteborg—Hallands » .............	............ »	4,806,015	—
»	Malmö—Billesholms » ..............	........... »	3,158,968	—
»	Landskrona—Engelholms » ..............	........... x>	2,000,000	—
		kronor	21,535,632	—

I dessa poster ingå värdena af do vid 1892 års slut inneliggande
förråd af förbrukningsartiklar, nemligen:

för Skåne Hallands jernväg.............................. kronor 62,973: 87

» Mellersta Hallands » » 51,914: 75

» Göteborg—Hallands » » 152,903: 36

» Malmö—Billesholms » » 33,236: 61

För Landskrona—Engelholms jernväg finnes värde å förråden ej
särskild! angifvet; och det för Göteborg - Hallands jernväg uppgifna
Bill. till Jtikscl. Fiol. 1894. 1 Hand. 1 Afd. 97 Käft. 2

Kongl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 59.

värdet af förbrukningsartiklar omfattar äfven inventarier, hvilkas värde
icke finnes skiljdt från förbrukningeartiklarnes.

De för Skåne—Hallands, Mellersta Hallands, Göteborg—Hallands
och Malmö—Billesholms jernvägar angifna siffror äro emellertid icke
definitiva, utan komma, på sätt komitén erinrat, att undergå jemkningar,
enär priset är beräknadt efter förhållandena vid 1892 års slut, men
banornas inlösen icke torde kunna eg a rum förr än vid 1895 års ingång.
Hvad särskilt de inneliggande förråden beträffar, erinrar komitén
att dessa naturligtvis äro underkastade vexlingar och att vid den slutliga
uppgörelsen de då befintliga förråden skola värderas och de dervid
funna värdebeloppen insättas i stället för de ofvan uppgifna, vid 1892
års slut bokförda summorna.

Såsom ofvan nämnts, omfattade komiténs uppdrag jemväl uppskattande
af de kostnader, som erfordrades för banornas komplettering, i
händelse de blefve med statsbanorna införlifvade. För de åtgärder,
som komitén i detta syfte låtit vidtaga, samt resultaten deraf har komitén
å sid. 45—51 af betänkandet, utförligt redogjort. Af denna redogörelse
inhemtas att totala kompletteringskostnaden skulle komma att
uppgå

för banbyggnaderna till................................................ kronor 2,962,000: —

» lokomotiv samt för uppförande af en behöflig
mindre verkstadsbyggnad för reparation af
vagnar till................................................................. » 330,000: —

Summa kronor 3,292,000: —

Om nämnda post å 330,000 kronor fördelas å de olika banorna i
förhållande till deras längd, blifva enligt komiténs beräkning kompletteringskostnaderna
för de särskilda banorna följande:

Km.

Skåne—Hallands jernväg 120
Mellersta Hallands >i 74

Göteborg—Hallands » 77

Landskrona—Engelhaj) 49

Malmö—Billesholms » 59

379

Banbygrsrnaden	Materielen	Summa
kr.	kr.	kr.
1,393,000	104,500	1,497,500
630,000	64,400	694,400
365,000	67,000	432,000
200,000	42,700	242,700
374,000	51,400	425,400
2,962,000	330,000	3,292,000

Om till de särskilda inlösningssummorna för jernvägarne vid 1892
års slut läggas kompletteringskostnaderna, skulle således totalkostnaden

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59. 11

för jernvägarnes förvärfvande åt staten och deras nödiga förbättring
blifva:

Inlösniugssumma Kompletteringskostnad Summa

kr. kr. kr.

för Skåne—Hallands jernväg 8,101,014 1,497,500 9,598,514

» Mellersta Hallands » 3,469,635 694,400 4,164,035

d Göteborg—Hallands » 4,806,015 432,000 5,238,015

» Landskrona—Engellus» 2,000,000 242,700 2,242,700

» Malmö—Billesholms » 3,158,968__425,400_3,584,368

Samma 21,535,632 3,292,000 24,827,632

För bedömande af frågan huruvida jernvägarne, derest de öfvergå i
statens ego, kunna antagas komma att gifva en afkastning, tillräcklig
för att möjliggöra förräntandet af det kapital, staten å dem nedlägger,
måste i främsta rummet hänsyn tagas till den hittills varande trafiken,
den inkomst, banorna hittills gifvit, samt de utgifter för drift och underhåll,
jernvägarnes egare hittills fått vidkännas.

I komiténs betänkande (sid. 14—36) meddelas i dessa hänseenden
samt angående nettobehållningen följande sifferuppgifter.

	för	Skclne—Hallands	jernväg:
		Kesande	Tonn gods	Inkomster	Utgifter	Nettobehåilning
				kr.	kr.	kr.
år	1886	............ 322,409	71,396	419,753	233,306	186,447
»	1887	............ 321,056	75,729	427,744	268,921	158,823
»	1888	............ 294,608	79,009	483,572	311,985	171,587
)>	1889	........... 327,781	103,135	614,113	344,037	270,076
»	1890	........... 357,267	122,323	685,615	404,879	280,736
»	1891	............ 367,209	148,903	756,760	480,350	276,410
	1892	............ 386,685	169,689	798,805	508,334	290,471
	för	Mellersta Halland	s jernväg:
		Resande	Tonn gods	Inkomster	Utgifter	Nettobehåilning
				kr.	kr.	kr.
år	1887	............ 123,159	14,722	175,817	129,086	46,731
»	1888	.......... 120,970	18,054	224,131	150,116	74,015
»	1889	........ 147,280	25,157	327,791	196,281	131,510
»	1890	........... 163,374	41,383	394,730	205,953	188,777
»	1891	........... 189,675	60,345	503,368	258,643	244,725
»	1892	......... 195,147	67,212	524,366	299,467	224,899

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

	för	Göteborg—Hallands	jernväg:
		Kesande	Tonn gods	Inkomster	Utgifter	Nettobehållning
				kr.	kr.	kr.
0 ar	1889	............ 231,648	36,381	462,016	197,549	264,467
»	1890	............ 260,105	64,218	541,465	231,725	309,740
»	1891	............ 304,371	63,127	644,419	320,220 368,858	324,199
))	1892	............ 301,850	60,893	646,895	278,037

för Landskrona—Engelholms jernväg:

år	1876 ............	Kesande uppgifter	Tenn gods uppgifter t saknas J	Inkomster kr.
saknas	164,180
	1877 ............	91,497	28,405 {
»	1878 ............	86,326	31,636	132,370
»	1879 ...........	78,007	27,127	124,344
»	1880 ............	81,767 j uppgifter	33,596	139,114
	1881 ...........	40,840	144,598
»	1882 ............	^ saknas	39,322	153,511
»	1883 ...........	93,810	54,975	176,053
	1884 ............	95,022	62,153	186,407
»	1885 ..........	79,211	63,096	165,410
)>	1886 ...........	68,424	62,829	148,042
»	1887 ...........	76,229	70,008	162^345
»	1888 ............	75,771	78,223	175,751
»	1889 ............	81,275	90,866	206,241
»	1890 ............	89,322	115,662	224,374
»	1891...........	99,393	127,456	241,227
»	1892 ............	99,616	129,680	251,928
år	för Malmö- 1887 ............	—Billesholms Resande 159,241	jernväg: Tenn gods 52,558	Inkomster kr. 227,229
»	1888 ...........	173,288	60,604	273,878 318,756
»	1889 ............	196,783	75,066
»	1890 ............	226,392	90,858	341,244 403,191
»	1891 ..........	260,537	117,131
»	1892 ...........	266,838	125,702	415,727

Utgifter

kr.

114,650

118,279

101,895

98,521

111,490

116,996

93,285

111,295

119,889

118,032

136,038

134,786

123,763

159,696

163,431

180,179

Utgifter

kr.

158,826

182,635

186,737

195,769

235,495

247,553

Nettobehållning

kr.

j 49,530

14,091

22,449

40,593

33,108

36,515

82,768

75,112

45,521

30,010

26,307

40,965

82,478

64,678

77,796

71,749

Nettobehållning

kr.

68,403

91,243

132,019

145,475

167,696

168,174

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 59.

Af dessa uppgifter framgår att jernvägarnes nettoinkomst år 1892
utgjort i procent af banornas ofvan angifna inlösningspris och komplet -

teringskostnad

för Skåne—Hallands jernväg......................................... 8.02 %

» Mellersta Hallands jernväg................. 5.40 »

» Göteborg—Hallands jernväg.................................. 5.21 »

» Landskrona—Engelholms jernväg ....................... 3.20 »

» Malmö—Billesholms jernväg..................... 4.69 »

eller för alla fem jernvägarne tillsammans ............... 4.ig %

I fråga om huruvida banornas öfvergång i statens eg0 kan antagas
verka någon ändring i denna nettoinkomst bär komitén anfört att en
ökning af utgifterna föranledes af behofvet att bereda staten tryggad
besittningsrätt till vissa för ångfärjetrafiken i Helsingborg behöfliga områden,
som tillhöra Helsingborgs stad, men hvilka staden förklarat sig
villig att på vissa vilkor till staten upplåta. I följd af ändrade bestämmelser
rörande den afgift, Göteborg—Hallands jernväg skall betala till
Bergslagernas jernväg för underhållet af Göteborgs station och handhafvandet
af Göteborg—Hallands jernvägs trafik derstädes, komme
jemväl, och oberoende af sistnämnda banas öfvergång i statens ego, en
ökning i denna jernvägs utgifter att inträda. Dessa tillökningar i utgifter
anser komitén dock komma att mer än väl uppvägas deraf att
de utgifter, som jernvägsbolagen fått vidkännas för skatter samt styrelse-
och revisionskostnader, och hvilka för samtlige de fem ifrågavarande
jernvägarne år 1892 uppgått till 52,088 kronor, helt och hållet
komme att försvinna genom jernvägarnes öfvergång i statens ego. I
andra hänseenden anser komitén någon ökning i utgifterna icke böra
antagas ifrågakomma. Hvad aflöningsstaten för den ordinarie personalen
anginge, funnes för närvarande vid de fem ifrågavarande jernvägarne
anstäld en ordinarie personal, uppgående till 577 personer, och aflöningsstaten
för denna personal tillika med det belopp, 12,500 kronor,
som Göteborg—Hallands jernväg betalade till Bergslagernas jernväg,
för det sistnämnda jernvägs personal handhade den förra jern vägens trafik å
stationen i Göteborg, utgjorde 458,888 kronor. Om jernvägarne öfverginge
i statens ego, skulle hela administrationen deraf, med beräkning åt den
nuvarande trafiken och under förutsättning att banorna förlädes under
tredje trafikdistriktet, kräfva en ordinarie personal af 547 personer och
desses aflöning enligt nu gällande aflöningsrcglemente för statens jomvägar
uppgå till 457,357 kronor. Då för de personer, 30 till antalet,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

hvarmed personalen komme att minskas och hvilka samtlig^ tillhörde
byråpersonalen, inom statens jernvägar anställning kunde beredas å andra
platser, beliöfde icke ens under någon öfvergångstid aflöningsstaten
blifva större än den för närvarande vore. Icke heller behöfde i fråga
om trafikens uppehållande å banorna, i hvad den afsåge sjelfva tåganordningen,
någon förändring ledande till ökade utgifter ifrågakomma,
då de redan vidtagna anordningarne å banorna allmänt erkändes motsvara
för handen varande behof. Banornas förvaltning komme sålunda icke
efter deras öfvertagande af staten att blifva dyrare än förut. Tvärtom
komme en post, nemligen banornas underhåll, att i början till och med
ställa sig billigare, i händelse på banornas komplettering nedlades de
belopp, som komitén ifrågasatt.

Beträffande åter inkomsterna och i hvad mån de skulle påverkas af
jernvägarnes öfvergång i statens ego, erinrar komitén till en början att
de tre vestkustbanorna för sin lokaltrafik hade taxor, som vore lika
med statens jernvägars, under det att deremot Landskrona—Engelholms
och Malmö—Billesholms jernvägars taxor vore högre än statsbanornas;
hvarefter komitén vidare anför följande:

»Jemföres den fraktinkomst, som af samtrafiken under år 1892 influtit
och den inkomst, hvilken skulle hafva erhållits, om statens jernvägars
taxa blifvit tillämpad i stället för samtrafiktaxan, befinnes, att
de fem jernvägarne uppburit:

Skåne—Hallands jernväg ..................... kr. 144,813: 64

Mellersta Hallands » ..................... » 136,609: 25

Göteborg—Hallands » ..................... » 126,554: 32

Landskr.—Engelh. » .................... » 101,644: 03

Malmö—Billesholms » .................... » 105,640: 30

kr. 615,261: 54,

hvaremot, om, i stället för samtrafiktaxan,
statens gällande frakttaxa tilllämpats,
inkomsten, till följd af de
särskilda banafgifternas bortfallande,
skulle hafva utgjort............................... kr. 553,735: 40

motsvarande en minskning af ............ kr. 61,526: 14,

eller 10 %.»

»Vid eu liknande jemförelse med afseende på banornas lokaltrafik,
d. v. s. den trafik, som rört sig inom egen banas område, kunna- de
tre vestkustbanorna, som hafva lika taxa med statens jernvägars, lem -

Köngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

nas ur räkningen. För Landskrona—Engelholms och Malmö—Billesholms
jernvägar, hvilka åter uppburit högre afgifter för sin lokaltrafik
än statens jernvägars taxa medgifver, skulle en minskning i inkomst
hafva uppstått, som framgår af följande sammanställning:

Afgifter enligt de enskilda
jernvägarnes
lokaltaxor:

Landskrona—Engelholms jernväg kr. 147,709: 35
Malmö—Billesholms » » 316,116: 91

Afgifter enligt statens
jernvägars taxa:

kr. 137,369: 70
» 297,149: 90

kr. 463,826: 26 kr. 434,519: 60,
utvisande en skilnad af kr. 29,306: 66 eller 6,45 %.»

»Totala minskningen i inkomst, om jernvägarne redan år 1892 varit
i statens ego, skulle således hafva utgjort:

å sam trafiken ............................................. kr. 61,526: 14

» lokaltrafiken .......................................... » 29,306: 66

eller tillsammans kr. 90,832: 80,

alltså i rundt tal 90,000 kronor eller 8,41 %.d

»Komitén håller emellertid före att denna, af tillämpning af statens
jernvägars taxa föranledda minskning i inkomst förlorar betydelse
på grund af den starka och oafbrutna ökning i de ifrågavarande jernvägarnes
trafik, som år efter år egt rum, såsom framgår af följande
öfversigt:

Bruttoinkomst* Driftkostnad* Nettoinkomst

	1889	1890-92	1889	1890—92	1889	1890-92
		(medeltal)		(medeltal)		(medeltal)
	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
Skåne—Hallands jernväg......	...... 614,113	747,060	336,137	455,976	277,976	291,084
Mellersta Hallands » ......	...... 320,282	442,856	166,798	249,412	153,484	193,444
Göteborg—Hallands » ......	...... 461,891	589,701	184,041	291,510	277,850	298,191
Landskrona—Engelh.» ......	...... 205,841	237,500	123,763	167,769	82,078	69,731
Malmö-—Billesholms » ......	...... 317,952	381,667	183,147	216,363	134,805	165,304
	1,920,079	2,398,784	993,886	1,381,030	926,193	1,017,754
Ökning från år 1889 .......		478,705		387,144		91,561-

»Utgiftsprocenten för alla fem banorna såsom en enhet utgjorde

år 1889......................................................................................................... 51,7 %

samt åren 1890—92 i medeltal............................................................ 57,«

* 1 do i donna tabell meddelad o sifferuppgifter ingit oj andra inkomster och utgifter än do, »om
direkt härflyta af jernvägarnes trafikerande.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

»Under de nio första	månaderna af åren	1892 och 1893 (januari—
september) stälde sig inkomsterna sålunda:
		Brutto	Brutto	Ökning
		1892	189?»
		kr.	kr.	kr.
Skåne—Hallands jernväg..	. 587,263: 55	643,850: 77	56,587: 22
Mellersta Hallands	»	. 361,064:29	412,511: 22	51,446: 93
Göteborg—Hallands	»	. 459,563: 75	516,559: 42	56,995: 67
Landskrona—Engelholms	»	. 171,946:82	178,882: 62	6,935: 80
Malmö—Billesholms	»	303,168: 28	327,130: 41	23,962: 13
		1,883,006: 69	2,078,934: 44	195,927: 75»

»Då under månaderna januari—september 1893 inkomsterna ökats i
förhållande till 1892 års inkomster under samma tid med kr. 195,928,
skulle alltså, vid beräkning af ofvan angifna utgiftsprocent för åren
1890—92, eller 57,6 %, nettobeliållningen utgöra kr. 88,147 mera än
under 1892. Antages ökningen af bruttoinkomsten under oktoberdecember
1893 komma att fortgå likformigt, skulle ökningen för hela
året 1893 blifva kr. 261,237, i hvilket fall, med antagande af nyssnämnda
utgiftsprocent, ökningen i nettoinkomst skulle utgöra kr. 99,223.»

»Statens jernvägars taxa tillämpad å 1892 års trafik å banorna
skulle, enligt hvad ofvan visats, hafva sänkt inkomsterna med 90,000
kronor, men så snabb har trafikökningen på ett enda år varit, att denna
minskning skulle hafva utjemnats på nämnda korta tid. De åberopade
siffrorna synas komitén kunna sägas tala ett tillräckligt tydligt språk,
i det de visa, hurusom inkomsterna varit stadda i oafbruten stegring.
Och de förhållanden, på hvilka banornas trafik hufvudsakligen beror,
synas gifva grundad anledning antaga, att äfven framtiden skall visa
sig gynsam, så mycket mer som ångfärjeförbindelsen mellan Helsingborg
och Helsingör ställer i utsigt en fortgående utveckling af den internationella
trafik, som betjenas af vestkustbanan och som redan från början
visat sig kraftig och gifvande goda löften för framtiden.»

»Men den ökning i inkomster och rörelse, hvarom de af komitén
här ofvan anförda siffror bära vittnesbörd, har varit skönjbar redan
innan ångfärjan i mars månad 1892 sattes i gång och det är således
icke denna och den genom densamma underlättade internationella samfärdseln,
som ensam förklarar rörelsens stadiga tillväxt. Äfven den
lokala trafiken har lemnat ett väsentligt bidrag till j.ernvägarnes ökade
inkomster. Och att denna lokala trafik äfven fraipgent skall utvecklas,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

derför synas förutsättningarna vara för handen, då, enligt hvad komitén
i redogörelsen för de särskilda jernvägarne uppvisat, banorna genomlöpa
trakter, der jordbruk samt allehanda industriella företag, hvilkas
råvaror eller alster fraktas å banorna, nått en rik utveckling. Har
rörelsen å banorna kunnat alltjemt tillväxa redan under nu varande förhållanden
d. v. s. under inflytande af frakttaxor, som delvis varit och
äro högre än statens jernvägars samt under trycket af de banafgifter,
som hafva sin grund i eganderättens splittring på flere olika egare,
eger man rätt antaga, att de lättnader i fraktafgifter, som tillämpningen
af statens jernvägars taxa skulle medföra, skola bidraga att framkalla
ytterligare stegring i trafiken och derigenom redan från början förekomma
den minskning i fraktinkomst, som utan en dylik stegring skulle
blifva en följd af en billigare taxas användning.»

Då således enligt komiténs uppfattning de fem jernvägarnes öfvergång
i statens ego icke medförde ökning i utgifterna och den af tillämpningen
utaf statens jernvägars taxa förorsakade minskning i inkomsterna
borde till fullo motvägas af trafikens stadigt fortgående tillväxt, ansåge
komitén att jernvägarne i statens hand skulle redan från början lemna
minst lika stor nettoinkomst som år 1892 och staten således på det
för jernvägarnes förvärfvande och komplettering erforderliga kapital
kunna beräkna en ränta af åtminstone 4,16 %.

Efter det komitén, på sätt jag nu i korthet omförmält under hänvisande
för öfrigt till betänkandets innehåll, redogjort för de af komitén
verkstälda undersökningar rörande de oftanämnda fem banornas inlösningspris,
kostnaderna för deras komplettering och utsigterna för deras
afkastning i framtiden, öfvergår komitén till frågan huruvida anledning
må finnas för staten att förvärfva banorna. Komitén yttrar i afseende
härå, bland annat:

»Då i de för fyra af ifrågavarande jernvägar likasom i öfriga under
senare tider gifna koncessioner uppstälts såsom vilkor statens rätt att
inlösa jernvägarne, har sådant uppenbarligen skett, emedan förhållandena
antagits kunna komma att utveckla sig så, att statens intresse
kräfde, att den enskilda jernvägen borde blifva statsbana och att man
för en sådan evéntualitet velat hafva fria händer. Enligt komiténs uppfattning
föreligger nu här ett sådant fall.»

»Den af tre särskilda enskilda jernvägar bildade jernvägskomplexen,
vestkustbanan, som redan eger så stor betydelse såväl för do landsdelar,
den genomlöper, som för förbindelsen mellan rikets andra stad
och Skåne, har nu genom den från Helsingborg utgående ångfärjeleden
öfver Sundet blifvit eu kommunikationslinie af synnerlig betydelse för

Bih. till Riksd. Blot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 37 Käft. 3

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 59.

vår egen och äfven för unionslandets samfärdsel med vår södra grannstat
och öfver denna vidare med kontinenten.»

»Genom Landskrona—Engelholms och Malmö—Billesholms jernvägar
förenas vestkustbanan med Malmö. Den stora vigt i jernvägshänseende,
Malmö i och för sig eger såsom Skånes hufvudort och slutpunkt
för södra stambanan samt flere enskilda jern vägar, skall genom
den ångfärjetrafik, som med all säkerhet synes komma till stånd mellan
Malmö och Köpenhamn, än ytterligare ökas. Malmö varder den andra
utgångspunkten för den direkta jernvägsförbindelsen med Danmark och
vidare med kontinenten. Och den betydelse Landskrona—Engelholms
och Malmö—Billesholms jernvägar ega ur synpunkten att förena Göteborg
och de söder derom belägna vestkuststäderna med södra Skåne
ökas än mera, när den så länge påtänkta, för vår post och öfriga samfärdsel
med kontinenten vigtiga direkta trafikleden mellan Skånes sydkust
och motliggande del af Tyskland kommer till stånd.»

»Det. måste vara för staten af synnerlig vigt att blifva egare till
sådana jernvägar, som utgöra förbindelselinie mellan landets hufvudcentra
och utlandet, så att, utan förmedling af enskilda jernvägsbolag,
samtrafikaftal må kunna förberedas och afslutas med främmande länders
jernvägsförvaltningar; aftal, som i första hand och på det närmaste
måste beröra och utöfva inflytande på statens egen jernvägsdrift.»

»I enlighet med dessa grundsatser har det synts komitén att hela
den ifrågavarande kommunikationslinien, såsom förbindande Göteborg
med båda utgångspunkterna för samfärdseln med utlandet, borde öfvergå
i statens ego, hvarigenom, utom det ofvan anförda hufvudsyftet, äfven,
såsom förut visats, skulle vinnas billigare godsfrakter till lättnad för
det inom banornas trafikområden redan befintliga näringslif och till
framkallande derinom af ökad företagsamhet. Landskrona—Engelholms
och Malmö—Billesholmsbanornas förvärfvande skulle för öfrigt medföra
den särskilda fördel att vestkustbanan blefve stäld i direkt förbindelse
med tredje trafikdistriktets hufvudstation i Malmö, så att banornas förvaltning
kunde förläggas under nämnda distrikt; detta medförande,
utom andra, äfven den fördel, att öfverflyttning af rörlig materiel från
olika delar af statsbanorna komine att underlättas.»

På grund af hvad komitén sålunda anfört och då af den redogörelse
komitén lemnat framginge att banorna kunde antagas i statens
ego lemna eu afkastning, som genast öfverstege den upplåningsränta,
staten skulle få utgifva för anskaffandet af de för förvärfvandet nödiga
medel, och som med den stegring i trafiken, som uppenbarligen vore
att emotse, förvisso komrne att än ytterligare växa, tillstyrker komitén

Kong}. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 59.

att Skåne—Hallands, Mellersta Hallands, Göteborg—Hallands, Landskrona—Engelholms
samt Malmö—Billesholms jernvägar må för statens
räkning förvärfvas samt att, vid bifall härtill, nödiga medel måtte anvisas
till jernvägarnes komplettering.

Mot denna komiténs hemställan i hvad den afser inköp af Landskrona—Engelholms
och Malmö—Billesholms jernvägar hafva dock två
ledamöter reserverat sig. Dessa ledamöter hafva, under åberopande att
alltsedan vestkustbanans tillkomst Helsingborg varit den naturliga utfartspunkten
för vestra Sveriges och Norges trafik på kontinenten och
att dess betydelse i detta hänseende ökats genom den nyligen tillvägabragta
ångfärjeförbindelsen mellan Helsingborg och Helsingör, anfört att enligt
deras öfvertygelse äfven med en förbindelseled i statens hand mellan
vestkustbanan och Malmö trafiken fortfarande skulle komma att taga
vägen öfver Helsingborg—Helsingör, ehuru reservanterna icke ville förneka
att förhållandet i viss mån skulle kunna blifva ett annat, om ej
allenast ångfärjeförb Lidelse mellan Malmö och Köpenhamn utan äfven den
så kallade direkta kontinentalförbindelsen komme till stånd. Om emellertid
en förbindelseled mellan vestkustbanan och Malmö nu eller i framtiden
skulle anses vara för staten behöflig, ansåge reservanterna annat icke
kunna ifrågakomma än att denna förbindelseled droges öfver Helsingborg,
i livilket hänseende flera alternativ förelåge, hvilka syntes böra blifva
föremål för närmare utredning och öfvervägande, innan beslut fattades
i en så ytterst vigtig trafikfråga. Såsom dylika alternativ eller såsom
moment, ingående i dem, ville reservanterna framhålla dels förvärfvande
för statens räkning af en eller flera af de banor, som redan nu
förbinda Helsingborg med Malmö, dels ingående af aftal med egarne
af en eller flera af dessa banor om rätt för staten till trafikerande med
vissa tåg, dels slutligen byggande för statens räkning af eu kustbana
öfver hela den ifrågavarande sträckan eller någon del deraf — ett alternativ,
som otvifvelaktigt vore det för staten fördelaktigaste och med
hänsyn till den lokala beskaffenheten af de förut befintliga banornas
trafik icke heller bchöfde blifva för dessa ruinerande.

1 fråga om liden, då banornas inlösen borde ske, erinrar komitén
att, om denna inlösen skulle ega rum efter de tio första trafikåren och
sålunda, för de statens ^lösningsrätt underkastade banorna, det ofvan
omnämnda b)-vilkoret skulle tillämpas, det vore omöjligt att nu bestämdt
beräkna huru priset i sådant fall skulle ställa sig, då åtminstone för tre
af banorna större delen af de på priset inverkande faktorer vore okända.
För Skåne—Hallands jernväg skulle visserligen — erinrar komitén vidare
— om inlösen skedde kort efter utgången af de tio första

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 59.

trafikåren, med någon grad af sannolikhet kunna beräknas, hvartill
dubbla beloppet af banans nettobehållning under tio år skulle uppgå,
hvilket är det ena af b)-vilkorets båda alternativ i afseende å prisets
bestämmande. Men sannolikt skulle jernvägens egare icke nöja sig med
det sålunda erhållna värdet, utan begära uppskattning genom gode män;
och detta blefve påtagligen fallet äfven vid de tre andra banorna.
Då banorna vid en dylik uppskattning komme att värderas efter den
afkastning, de senast lemnat, och med iakttagande af de utsigter till
ökning i afkastning^, som kunde finnas, anser komitén antagligt att
sammanlagda priset för alla banorna tillsammans skulle blifva högre än
det efter a)-vilkoret beräknade.

Då tiden för inlösen enligt a)-vilkoret af Skåne—Hallands jernväg
tilländaginge den 9 januari 1895 samt för de öfriga tre banorna, som
vore underkastade inlösningsvilkor, med undantag af Göteborg—Hallands
jernväg redan under loppet af nästföljande året 1896; då samtliga
ifrågavarande fem jernvägar, så vidt de med deras inköpande för
statens räkning åsyftade fördelar för staten sjelf och för allmänheten
skulle vinnas, borde öfvergå i statens ego såsom en enhet samt jernvägarne
förty borde på en gång åt staten förvärfvas; då, om inlösen
skedde enligt a)-vilkoret, priset kunde med säkerhet på förhand beräknas,
samt af verkstälda beräkningar framginge att detta pris icke vore
högre än att jernvägarnes afkastning försloge till nöjaktig ränta å inköpssumman
med tillägg af kostnaden för kompletteringen, hemställer
komitén att inlösen af samtliga jernvägarne eger rum, innan någon af
de fyra banor, som äro underkastade inlösningsvilkor, uppnått sitt tionde
trafikeringsår, och att således tiden för inlösen bestämmes till ingången
af år 1895.

För bestämmande af det belopp, som staten för banornas inlösande
har att vid inlösningen kontant utgifva, måste i beräkning äfven tagas
statens fordringar hos egarne af vissa af ifrågavarande jernvägar för
lemnade lån, äfvensom de inteckningar, som för andra skulder gravera
jernvägarne. I detta hänseende inhemtas af komiténs betänkande samt en
deruti intagen skrifvelse från fullmäktige i riksgäldskontoret (sid. 66 o. f.),
att Skåne—Hallands jernvägsaktiebolag erhållit två olika statslån, nemligen
ett å 1,500,000 kronor ur 1881 års fond för låneunderstöd åt enskilda jernvägsanläggningar
och ett å 795,500 kronor, beviljadt, af 1884 års Riksdag.
Mellersta Hallands jernvägsaktiebolag har af samma års Riksdag
beviljats ett statslån å 1,550,000 kronor och Göteborg—Hallands jernvägsaktiebolag
har af Riksdagen år 1886 undfått ett lån å 2,068,000
kronor. I afseende å dessa lån, hvilka samtliga utbetalats från riksgälds -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

kontoret, faststäldes såsom vilkor att anstånd med erläggande af räntan,
som beräknas till 4''/2 procent för år, medgafs för högst tre år, dock
icke utöfver ett år från den dag, då hvarje jernväg senast skidle vara
färdig och för trafik öppnad. Beloppet af den ränta, med hvars erläggande
anstånd sålunda medgifvits, skall, enligt meddelade bestämmelser,
till staten inbetalas, sedan genom de stadgade annuitetsliqviderna all
öfrig ränta, med hvilken anstånd icke beviljats, blifvit gulden, så att
efter nämnda tids förlopp med den fastställa annuitetens erläggande
skall fortfaras, till dess äfven beloppet af förstnämnda ränta, eller den
så kallade anståndsräutan, blifvit inbetaldt.

Till följd häraf ingår, enligt hvad fullmäktige i riksgäldskontor i
nyssberörda skrifvelse meddelat, i bolagens skuld till riksgäldskontor
vid 1895 års ingång, förutom återstående kapital samt derå upplupen
ränta, äfven anståndsränta enligt följande tabell:

„ ... Upplupen Anstånds Aapital

ränta rånte

Skåne—Hallands jernvägsaktiebolag:

a) lånet å 1,500,000 kronor ...... 1,449,623:31 -- 157,375: —

b) » » 795,500 » ...... 768,783:56 -- 80,643:70

MellerstaHallands jernvägsaktiebolag: 1,507,602: —-- 139,499:82

Göteborg—Hallands » 2,023,763:50 22,767:34 136,162:25

5,749,772:37 22,767:34 513,680:77
6,286,220:48. T

Såsom förklaring till denna tabell hafva fullmäktige upplyst att
annuiteterna å Skåne—Hallands och Mellersta Hallands jernvägsaktiebolags
lån erläggas den 1 januari hvarje år, samt att annuiteten å Göteborg—Hallands
jernvägsaktiebolags lån förfaller till betalning den 1
oktober, från hvilken dag år 1894 beräknats upplupen ränta å sistnämnda
bolags återstående kapitalskuld.

Fullmäktige hafva i nämnda skrifvelse upptagit nyssberörda summa,
6,286,220 kronor 48 öre, såsom det belopp, hvilket, under förutsättning
att till och med den 1 januari 1895 förfallande annuiteter vederbörligen inbetalas,
skall såsom statens fordran hos omförmälda tre jernvägsaktiebolag
afräknas å inlösningspriset. Hela beloppet af anståndsräntorna, 513,680
kronor 77 öre, skulle således enligt fullmäktiges mening afdragas från
inlösningsprisen. Komitén har deremot, med förmälan att komitén, då
dessa räntor utgöra cn skuld, icke inberäknat deras belopp i anläggningskostnaden,
ansett att, då denna skuld ännu icke på lång tid är förfallen,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

räntorna böra, derest de skola vid liqviden afdragas, upptagas endast
till den summa, som, efter en räntefot af fyra procent, motsvarar deras
värde med hänsyn dertill att desamma, i stället för att erläggas enligt
ursprungliga amorteringsplanen, anses guldna redan år 1895. Anståndsräntornas
sålunda beräknade värde utgör vid början af år 1895 enligt
en inom riksgäldskontoret verkstäld, komitén tillhandahållen uträkning:

för Skåne—Hallands jernväg:

å statslånet n:o 1 1,500,000 kr............ kr. 24,081: 93

» » » 2 795,500 » ............ » 12,359: 13

för Mellersta Hallands jernväg:

» statslån 1,550,000 kr.......................... » 20,674: 14

för Göteborg—Hallands jernväg:

» statslån 2,068,000 kr.......................... » 19,753: 33

kronor 76,868: 53

i stället för nu bokförda beloppet af tillhopa 513,680 kronor 77 öre.

Följes den af komitén i förevarande hänseende ifrågasatta beräkningsgrund,
skulle afdraget för bolagens skuld till staten blifva
5,849,408 kronor 24 öre.

Förutom af de Skåne—Hallands jernvägsaktiebolag beviljade statslån
graveras detta bolags jernväg af ett intecknadt obligationslån, ursprungligen
å 1,200,000 kronor. Detta lån löper med fem procent
ränta och skall amorteras med 50,000 kronor årligen under loppet af
24 år, räkuadt från den 1 juni 1893, dock med jernvägsbolaget förbehållen
rätt att etter ingången af år 1899 och med minst sex månaders
uppsägning genom utlottning öka amorteringen eller betala hela låneåterstoden.
Enligt amorteringsplanen kommer sålunda lånets kapitalåterstod
att den 1 januari 1895 utgöra 1,100,000 kronor.

Mellersta Hallands och Göteborg—Hallands jernvägsaktiebolag häfta
deremot icke för någon annan i bolagens jernvägar intecknad skuld
utom statslånen.

Malmö—Billesholms jernväg är intecknad för ett med fyra procent
ränta löpande obligationslån å 1,400,000 kronor. Af detta lån, som är
stäldt på 40 . års amortering, kommer, enligt hvad jag inhemta!, att
enligt amorteringsplanen vid 1895 års ingång återstå oguldet ett kapitalbelopp
af 1,337,000 kronor.

Landskrona — Engelholms jernvägsaktiebolag häftade vid 1892 års

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 59.

slut i skuld för 2,977,911 kronor, deraf två med fyra procent ränta
löpande obligationslån å tillhopa 1,909,600 kronor. Som bolagets jernväg
icke lagfarits, hafva ej heller bolagets skxdder kunnat i jernvägen
intecknas.

Beträffande de närmare bestämmelser, hvilka i köpeaftalen med
vederbörande jernvägsegare borde i afseende å sättet för banornas förvärfvande
intagas, har komitén ansett följande vara behöfliga:

l:o) beträffande de fyra banor, som är o underkastade inlösning svilkor:

a) jernvägsbolaget öfverlemnar till svenska staten eganderätten till
banan med alla dess fasta och lösa tillhörigheter af hvad slag de vara
må, och således

1) hela det jordområde, hvarå bolaget enligt lagfartsprotokoll
erhållit lagfart eller som eljest tillhör jernvägen;

2) sjelfva jernvägen till öfver- och underbyggnad, bro- och
trumbyggnader, utlagda syllar, skenor, spårvexlar samt vändskifvor
och vagn vågar jemte stängsel;

3) alla till jernvägen hörande hus, byggnader, signaleringsoch
andra inrättningar samt fasta inventarier;

4) alla jernvägen tillhöriga telegraf- och telefonapparater med
dertill hörande ledningar;

5) all jemvägens rullande materiel såsom lokomotiv, personoch
godsvagnar samt andra fordon jemte dertill hörande lösa
inventarier och reservdelar;

6) alla öfriga ofvan icke omnämnda lösa inventarier, som vid
tillträdestiden äro för begagnande vid hufvudkontoret, expeditionslokalerna,
å stationerna och linien utlemnade eller i bolagets förråd
befintliga;

7) de för trafikens behof i förråd befintliga förlags- och
konsumtionsartiklar, såsom obegagnade syllar och skenor med
tillbehör, stenkol, oljor och dylikt;

b) öfver de i punkten a mom. 5, G och 7 upptagna föremål skola
under december månad 1894 förteckningar upprättas så, att dessa förteckningar,
med hänsyn till sannolik förbrukning under tiden till den
1 januari 1895, utvisa, hvad af de förtecknade föremålen kan antagas
återstå sistnämnda dag; skolande sagda förteckningar uppgöras af jernvägsstyrelsens
och bolagets ombud, som dervid tillika värdera de i mom.
7 omförmälda förlags- och konsumtionsartiklar. Vid skiljaktiga meningar
härom mellan ombuden tillkallas en af Eders Kongl. Maj:ts befall -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

ningshafvande i länet för sådant ändamål på förhand utsedd besigtningsman,
som eger i omtvistade punkter skilja mellan ombuden;

c) tillträdet sker den 1 januari 1895, då jernvägen med hvad till
den hörer af bolaget öfverlemnas till dem, hvilka af jernvägsstyrelsen
förordnats att mottaga densamma. Dervid aflemnas tillika af bolaget
slutlig öfverlåtelsehandling och behöriga åtkomsthandlingar till den jernvägen
tillhörande jord;

d) lösesumman för den i mom. a upptagna egendom med undantag
af de i punkten 7 omförmälda förlags- och konsumtionsartiklar motsvarar
hvad jernvägen med tillhörigheter och trafikmateriel enligt behöriga
räkenskaper för tiden till den 1 januari 1895 kostat, med tilllägg
af ränta efter fem för hundra om året efter afdrag af den nettoinkomst,
banan under tiden lemnat; och skola dessa bestämmelser tilllämpas
på sätt skett vid uppgörande af den uträkning öfver bolagets
tillgodohafvande enligt dess räkenskaper, för så vidt desamma afse tiden
till och med år 1892, som af komitén i dess betänkande meddelats
och för hvilken ofvan är redogjordt.

För uträknande af lösesumman enligt de sålunda stadgade grunderna
skall bolaget efter afslutande af sina räkenskaper för tiden till
den 1 januari 1895 till jernvägsstyrelsen öfverlemna desamma jemte
bolagets uträkning å det tillägg eller afdrag å nyss omnämnda uträkning,
som uppkommer med hänsyn till förhållandena under åren 1893
och 1894. Senast en månad efter det dessa handlingar till jernvägsstyrelsen
inkommit, meddelar styrelsen bolaget, huruvida dess uträkning
godkännes eller icke. Kan öfverenskommelse i detta afseende mellan
jernvägsstyrelsen och bolaget ej träffas, skall frågan angående lösesummans
uträknande afgöras af skiljemän, af hvilka styrelsen utser två
och bolaget två samt de sålunda valde den femte; skolande för denna
händelse i öfrigt tillämpas föreskrifterna i lagen om skiljemän den 28
oktober 1887.

Köpeskillingen för de i mom. a punkten 7 omförmälda förlagsoch
konsumtionsartiklar utgår efter de värden, som derå blifvit satta i
den i mom. b stadgade ordning;

e) sedan beloppet af den bolaget tillkommande godtgörelse sålunda
blifvit bestämdt, eger bolaget till riksgäldskontoret ingifva af jernvägsstyrelsen
attesterad räkning derå, och senast inom en månad derefter
verkställes liqviden sålunda att:

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

i fråga om Skåne—Hallands, Mellersta Hallands och Gröteborg—Hallands
jern vägar, li vilka erhållit statslån,

staten afqvittar

1) hvad vid tillträdestiden återstår oguldet af de bolaget beviljade,
i jernvägen inledande statslån till kapital och förfallen men till äfventyr
obetald ränta, med hvilken anstånd icke beviljats;

2) de så kallade anståndsräntorna å samma lån, hvilka dervid upptagas''
till det belopp, som efter en räntefot af fyra procent motsvarar
räntornas värde med hänsyn dertill, att samma räntor, i stället för att
erläggas enligt ursprungliga amorteringsplanen, anses guldna redan vid
1895 års ingång;

i fråga om Skåne—Hallands och Malmö—Billeshohns jernvägar, hvilka

upptagit obligationslån,

staten öfvertag er, mot afräkning å lösesumman,

det i jernvägen intecknade obligationslån med derå till den 1 januari
1895 upplupen ränta, i den mån bolaget icke kan öfverlemna
obligationerna eller visa, att desamma blifvit tillintetgjorda eller att ränta
å desamma guldits; skolande, då räntefoten för Skåne—Hallands jernvägs
obligationslån öfverstiger fyra procent, Överskjutande räntan atdragas
från 1895 års början till dess obligationslånet kan till fullo
betalas.

Tvist angående rätta beloppet af hvad sålunda bör å lösesumman
innehållas afgöres af skiljemän i ofvan stadgad ordning;

i fråga om samtliga fyra banorna,

Bolagets återstående tillgodohafvande jemte fem procent ränta derå
från den i januari 1895 till dagen för liqviden utbetalas kontant till
bolaget, derest det med behörigt bevis styrker, att i jernvägen icke
finnas inteckningar för annan gäld än stats- och obligationslån, äfvensom
aflemnar en af tre personer, hvilkas vederhäftighet blifvit styrkt
Bill. till Rihd. Prut. 1894. 1 Rami. 1 A fä. Öl iläft. 4

Kong],. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

på sätt sora af riksgäldskontoret godkännes, ingången förbindelse, deri
de, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld ansvara för den
kostnad, som kan drabba staten, derest den till jernvägen hörande jord
befinnes häfta för sådan lösen, som i § 2 af nådiga förordningen innefattande
. särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning
af jernväg in. m. den 15 oktober 1880 omförmäles; dock att, der
bolaget så önskar, till säkerhet för dylik kostnad må, i stället för borgen,
af köpeskillingen innehållas visst belopp, att efter förloppet af 10
ar jemte 4 procent ränta till bolaget utbetalas, i den mån beloppet icke
behof! tagas i anspråk;

f) de bolaget på grund af aftal med andra jernvägar angående
gemensamt begagnande åt stationer tillkommande rättigheter och skyldigheter
öfvergå på köparen.

Beträffande öfriga af bolaget för jernvägsdriften ingångna aftal,
skola, innan slutligt kontrakt uppgöres, desamma af bolaget anmälas
för jernvägsstyrelsen, som pröfvar, huruvida samma aftal kunna anses
vara af den nytta för jernvägen, att de böra blifva för köparen
bindande.

I den man så befinnes vara förhållandet, skola i slutliga kontraktet
bestämmelser intagas derom att köparen öfvertager bolagets rättigheter
eller skyldigheter enligt berörda aftal;

g) de vid jernvägen anstälde tjensteman och betjente, hvilka tillika
med de löneförmåner, som nu tillkomma vederbörande befattningar,
böra upptagas å förteckning, uppgjord den 31 december 1894 af jernvägsst.
yrelsens. och bolagens ombud, skola i likhet med hvad som
öfverenskommits beträffande personalen vid den år 1884 af staten inköpta
Sundsvall—Torpshammars jernväg ega rätt att öfvergå i statens
jernvägars tjenst utan minskning af samma löneförmåner, men med
dervid gjorda förbehåll:

aa) att de åtnöjas med de befattningar, som jernvägsstyrelsen
anser lämpligt att åt dem anförtro,

bb) att de varda underkastade alla för statens jernvägspersonal
gällande reglementen och instruktioner samt vilkor för
bibehållande af anställning vid statens jernvägstrafik, och,

i händelse deras nuvarande aflöningsförmåner skulle öfverstiga
dem enligt aflöningsreglementet vid statens jernvägstrafik
tillkommande aflöning,

ce) att deras aflöning utgår dels såsom ordinarie arfvode
till sådant belopp, som gällande aflöningsreglementet för hvarje
särskild befattning bestämmer och dels såsom extra arfvode

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

till belopp, motsvarande skilnaden mellan det ordinarie arfvodet
och deras i bolagets tjenst innehafvande löneförmåner;
samt derjemte under det särskilda vilkor,
dd) att, då komitén velat undvika betunga statens jern vägars
pensionsinrättningar med att på en gång mottaga så stort antal
nya delegare, som här är i fråga — ungefär 550 — de skola
qvarstå i de enskilda jernvägarnes pensionskassa, i förhållande
till hvilken staten öfvertager bolagets förpligtelser.

2: o) beträffande den inlösningsvilkor icke underkastade Landskrona—
Engelholms jernväg:

Hufvudsakligen enahanda bestämmelser som de här ofvan meddelade
utom i fråga om sättet för köpeskillingens bestämmande och
liqviderande, hvilket skall ega rum sålunda:

Köpeskillingens belopp jemte fem procent ränta från den 1 januari
1895 betalas af riksgäldskontoret fyra månader efter det staten, som
genast efter tillträdet skall söka lagfart å jernvägen, sådan erhållit;
dock att bolaget skall, före uppbärandet af köpeskillingen, med behörigt
bevis styrka att inteckning icke finnes i jernvägen faststäld, äfvensom
aflemna en af tre personer, hvilkas vederhäftighet blifvit styrkt, på sätt
som af riksgäldskontoret godkännes, ingången förbindelse, deri de, en
för alla och alla för en, såsom för egen skuld ansvara för den kostnad,
som kan drabba staten, derest den till jernvägen hörande jord befinnes
häfta för sådan lösen eller ersättning, som i 2 § af nådiga förordningen
innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning
af jernväg m. m. den 15 oktober 1880 omförmäles.

Enligt punkten 1 mom. g) af dessa bestämmelser skulle personalen
vid de ifrågavarande jernvägarne tillerkännas förmånen att öfvergå i
statens jern vägars tjenst utan minskning i sina förutvarande löneförmåner.
För vissa tjensteman hafva dock ytterligare förmåner blifvit
ifrågasatta. Enligt hvad komitén anmäler (sid. 79 och 80), hafva nemligen
fyra vid Malmö—Billesholms och Landskrona—Engelholms jernvägar
anstälde tjensteman, Indika utom sina befattningar vid dessa
banor äfven innehafva dylika vid andra jernvägar, anhållit att då de
icke kunde mot den lön, som de åtnjöte vid förstnämnda jernvägar,
öfvergå i statens jernvägars tjenst och afsåga sig sina öfriga inkomster,
lämpligt vederlag måtte dem beredas för den förlust, som de genom
jernvägarnes öfvergång till staten sålunda komme att lida. Då komiténs
i ofvannämnda mom. framstöta förslag hade sin grund i komiténs

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

uppfattning att personalen icke borde genom banornas inlösen utsättas
för någon förlust, men en sådan förlust i allt fall skulle uppstå för
sökandena till följd af för dem gällande särskilda förhållanden, har
komitén förmält sig finna att billighetsskäl talade för att afseende,
åtminstone i viss mån, fästes vid hvad sökandena anhållit.

I komiténs uppdrag ingick äfven, såsom redan är nämndt, att söka
med vederbörande jern vägsförvaltningar uppgöra förberedande aftal
om jernvägarnes förvärfvande. Och dylika aftal hafva också i enlighet
med ofvan intagna, af komitén föreslagna bestämmelser afslutats med
styrelserna för Landskrona — Engelholms och Malmö— Billesholms jernvägar.
Deremot hafva styrelserna för Mellersta Hallands och Göteborg—Hallands
jernvägar undandragit sig att lemna bestämda yttranden
öfver komiténs beräkningar angående dessa jernvägars inlösningspris,
och vid sådant förhållande hafva några aftal med dessa styrelser icke
kunnat trätfas. Hvad angår Skåne—Hallands jernväg, har denna jernvägs
styrelse, enligt hvad komitén meddelat, väl ingått i granskning af
den uträkning å denna jernvägs inlösningspris, som komitén under fortgången
af sina arbeten öfverlemnat till styrelsen, men dervid mot uträkningen
framstäf vissa erinringar, och dessa hafva, med ett enda
undantag, af komitén iakttagits vid den i komiténs betänkande framlagda
slutliga uträkningen åt jernvägens inlösningspris. Den fråga, i
hvilken sålunda fortfarande meningsskiljaktighet råder mellan komitén
och jernvägens styrelse, rörer ett belopp af 843,700 kronor, som i
jernvägens räkenskaper upptages bland dess byggnadskostnader, men
af komitén vid dess uträkning uteslutits. Beloppet motsvarar värdet,
enligt jernvägsbolagets uppskattning, af mark, som Helsingborgs stad
till bolaget upplåtit. Bolaget har för beloppet upplagt aktier, hvilka
fortfarande finnas såsom en bolagets tillgäng i bolagets eget förvar,
samt påfört beloppet jernvägens anläggningskostnader. Då emellertid
Helsingborgs stad upplåtit marken utan annan godtgörelse än erhållande
af aktier i bolaget till belopp af 75,000 kronor, hvilket belopp redan
blifvit, af komitén inräknadt i anläggningskostnaden, samt, enligt koncessionsvilkoren,
inlösningspriset skall, när inlösen sker inom tio år
efter jernvägens öppnande, beräknas efter hvad jernvägen verkligen
kostat, har komitén ansett någon ytterligare godtgörelse för marken
icke böra ifrågakomma. I enlighet med ofvan intagna, af komitén

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

föreslagna bestämmelse har komitén val upprättat förslag till kontrakt
med denna jernvägs styrelse men något godkännande af detta förslag
har, enligt hvad komitén meddelar, icke erhållits.

Uti sitt öfver komiténs betänkande afgifna underdåniga utlåtande
bär jernvägsstyrelsen till en början i afseende å banornas inköpspris
betonat, hvad ock komitén antydt, att, då komiténs uträkningar grundade
sig på förhållandena And 1892 års slut, men vid ett eventuel inköp
resultaten af 1893 och 1894 årens rörelse samt de under dessa år inträffade
förändringar skulle tagas i betraktande, de af komitén angifna
siffrorna komme att undergå jemkningar, hvilka tvifvelsutan medförde
någon höjning af inköpssumman. Styrelsen påpekar i detta afseende
dels vissa i de af komitén beräknade kompletteringsarbeten icke
ingående förändringar, som efter 1892 års utgång antingen redan utförts
eller ock beslutats, dels ock att en del arbeten — såsom exempelvis
skenombyte vnd Mellersta Hallands jernväg — hvilka af komitén
upptagits bland de erforderliga kompletteringsarbetena, vid 1894 års
utgång torde hafva blifvit utförda genom vederbörande jernvägsdirektions
försorg, hvadan kostnaden härför komme att från kompletteringskontot
öfverflyttas till inköpskontot.

I fråga om kostnaden för banornas komplettering bär styrelsen, med
fasthållande af den grundsats, hvarifrån komitén i afseende å kompletteringsarbetena
å banbyggnaden utgått, eller att samtidigt med inköpet
af banorna inga andra kostnader skulle behöfva ifrågakomma än
de, som erfordrades för trafikens säkerhet och behöriga skötsel i dess
nuvarande omfattning, likväl efter företagen närmare undersökning af
förhållandena fram stält en del erinringar mot komiténs beräkningar.
Af hvad styrelsen i detta hänseende anfört framgår, att enligt styrelsens
åsigt dels det af komitén för kompletteringsarbetena beräknade
beloppet, 3,292,000 kronor, bör ökas redan vid inköpet med i rundt
tal 300,000 kronor för spårutvidgningar, för uppförande vid Billesholms
grufva af en för mätning af kol afsedd vagnvåg samt af ett lokomotivstall
med vändskifva vid Kungsbacka och för nya banvaktstugor,
hvarvid dock är att, märka att inqvartering af omkring 50 banvakter
kommer att besparas, dels ett belopp af 76,000 kronor bör beräknas
för åtskilliga arbeten, som under de närmaste åren behöfva utföras,
såsom spårutvidgningar, förbättring af stängslet vid Malmö—Billes -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

holmsbanan, inrättande af en vattenstation vid Säby å Landskrona—
Engelholms jernväg, stationsb}^ggnader och jordlösen vid Gnllbrandstorp
å Mellersta Hallands jernväg samt anordningar för vattentagning vid
Kungsbacka.

Vidare ifrågasätter styrelsen dels huruvida icke staten borde förvärfva
eganderätt till det område, som för närvarande begagnas för
spårförbindelsen med ångfärjehamnen i Helsingborg och stationen derstädes,
dels ock huruvida icke förändrade anordningar borde vidtagas i
afseende å stationerna i Helsingborg och Göteborg.

Beträffande spårförbindelsen fill ångfärjehamnen i Helsingborg och
stationen derstädes inhemtas af komiténs betänkande (sid. 10—12 samt
sid. 53) att den mark, hvarå spåren mellan hufvudlinien och ångfärjans
landningsplats blifvit utlagda, liksom två å ömse sidor om ångfärjespåren
belägna områden eller tomter, som båda behöfvas och för närvarande
äfven begagnas för ångfärjetrafiken, icke tillhöra Skåne—Hallands jernväg
utan Helsingborgs stad; att jernvägen emellertid emot årlig afgäld
arrenderat det ena.området på 10 år från den 1 januari 1893, men att
jernvägen deremot å det andra området, derå den nuvarande ångfärjestationen
uppförts, likasom å den mark, der spåren till ångfärjehamnen
äro framdragna, icke innebar några upplåtelsebandlingar, utan besitter
denna mark endast på grund af ett tyst medgifvande; att stadsfullmäktige
i Helsingborg tillförbundit staden att, för den händelse svenska
statsverket skulle komma att senast den 9 januari 1895 tillösa sig
Skåne—Hallands jernväg, till statsverket upplåta den för spårförbindelsen
med ångfärjehamnen och stationen erforderliga mark på tio år, räknadt
från den dag, Skåne—Hallands jernväg öfverginge i statens ego, med
rätt för statsverket att efter förloppet af dessa tio år bibehållas vid
arrendet på vilkor, som, derest dessa ej kunde mellan parterna öfverenskommas,
skulle fastställas af kompromiss, hvarvid dock arrendeafgiften
ej finge understiga det pris, som under de senaste fem åren erlagts;
samt att arrendeafgiften för den mark, som sålunda skulle till statsverket
upplåtas, skulle komma att utgöra under de fem första åren från
den 1 januari 1895 21,907 kronor 47 öre och under de fem följande
åren från den 1 januari 1900 27,653 kronor 7 öre. Med afseende särskilt
å den stegring i arrendeafgiften, som framdeles är att emotse,
anser jernvägsstyrelsen det kunna med skäl ifrågasättas huruvida icke
staten borde redan från början eller åtminstone under de närmaste åren
förvärfva ifrågavarande område, hvilket. enligt styrelsens åsigt säkerligen
i längden skulle blifva det för staten fördelaktigaste; och styrelsen anser
derföre att vid uppgörande af arrendeaftal med Helsingborgs stad

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

afseende bör fästas jemväl vid den eventualitet, att staten under den
öfverenskomna arrendetiden skulle komma att med eganderätt förvärfva
det ifrågavarande området.

Hvad angå]- den af Skåne—Hallands jernväg begagnade centralbangården
i Helsingborg, så eges denna station af Landskrona och Helsingborgs
jernvägar, med livilkas styrelser styrelsen för Skåne—Hallands
jernvägsaktiebolag afslutat en öfverenskommelse, på grund hvaraf
Skåne—Hallands jernväg eger för sin trafik begagna denna station samt
få sin trafik derstädes skött. Angående de afgifter, som härför skola
erläggas, samt vissa andra bestämmelser i kontraktet är i komiténs betänkande
(sid. 9 och 10) redogjordt. Enligt hvad jernvägsstyrelsen i
sitt utlåtande upplyser, skulle sådanå anordningar, hvarigenom staten
icke behöfde begagna nämnda centralstation, kunna åstadkommas för
en kostnad af omkring 81,000 kronor, förutom dels kostnaden för inköp
af nyss om förmälda jordområde vid ångfärjehamnen, dels ock ett belopp
af 110,000 kronor, som redan komitén (sid. 49 i betänkandet) i sina
beräkningar öfver banornas kompletteringskostnad upptagit för nya anläggningar
vid ångfärjestationen. Då genom en dylik åtgärd icke allenast
afsevärda fördelar i trafikhänseende skulle vinnas, utan äfven staten
befrias från afgifterna för centralstationens begagnande, hvilka kunde
beräknas till omkring- 25,000 kronor för år, förordar jernvägsstyrelsen
att nämnda åtgärd måtte redan under något af de första åren efter inköpet
vidtagas.

I Göteborg begagnar, på sätt redan förut blifvit antydt, Göteborg
—Hallands jernväg för sin trafik Bergslagernas jernväg^ station derstädes.
För vilkoren härför finnes redogörelse lemnad i komiténs betänkande
(sid. 22 och 23). Den årliga utgift, som statens jernvägar
skulle för begagnande af nämnda station samt trafikens skötande derstädes
få vidkännas, skulle komma att uppgå, enligt hvad jernvägsstyrelsen
meddelar, till omkring 50,000 kronor. Visserligen skulle — yttrar
styrelsen vidare i afseende härå — vestkustbanan nu kunna för en af
styrelsen till 139,000 kronor beräknad kostnad inledas till statsbanans
station, men då denna stations utrymme och spårsystem vore ytterst
knappt redan för den nuvarande trafiken, skulle stationen icke kunna
utan en mycket kostsam utvidgning upptaga den ökade trafik, som skulle
från vestkustbanan tillföras stationen. Styrelsen hade derföre kommit
till den uppfattning att det med statens fördel vore mest förenligt att
bibehålla den af komitén förordade provisoriska anordningen, intilldess
den från vestra stambanan härflytande rörelsen på stationen gjorde en
utvidgning af densamma oundgängligen nödvändig.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 59.

I afseende å komiténs beräkning åt kostnaden för den rullande
materielens komplettering har jernväg^ styreis en icke gjort annan erinran
än att den af komitén till 80,000 kronor upptagna kostnaden för
uppförande af en ny mindre vagnreparationsverkstad synes styrelsen
kunna till detta relativt låga belopp godkännas endast under förutsättning
att de norrländska stambanornas reparationsverkstäder tilltagas i
sådan skala, att dessa banors lokomotiv kunna der fullständigt repareras
utan att — såsom hittills varit fallet — hjelp för detta ändamål
behöfver påräknas från verkstaden i Malmö.

Enligt jernvägsstyrelsens förslag skulle alltså den af komitén beräknade
kostnaden för banornas komplettering .................. kronor 3,292,000

ökas med kostnaden för diverse arbeten, som borde

utföras omedelbart efter inköpet, eller..................... » 300,000

hvadan de utgifter, som staten skulle för banornas
komplettering få vidkännas i omedelbart samband
med inköpet, skulle uppgå till................................... kronor 3,592,000

Om härtill läggas kostnaderna
dels för vissa arbeten, som enligt styrelsens förslag

under de närmaste åren efter inköpet skulle utföras, » 76,000

dels för anordnande af egen station i Helsingborg » 81,000

skalle enligt jernvägsstyrelsens förslag statens sammanlagda
kostnader för banornas komplettering i
sammanhang med inköpet och för derefter beliöfliga
förbättringar komma att uppgå till................. kronor 3,749,000

Härtill skulle ytterligare komma kostnaden för förvärfvande af
eganderätt till den mark, som användes för spårförbindelsen med ångfärjehamnen
och för stationen derstädes. A andra sidan skulle komma
att årligen besparas dels inqvartering åt omkring 50 banvakter, dels
afgiften för begagnande af centralstationen i Helsingborg, uppgående till
omkring 25,000 kronor om året, dels ock arrendeafgiften för jordområdet
vid ångfärjehamnen. Denna årliga besparing skulle dock, enligt
hvad styrelsen upplyser, komma att, i följd af anordnandet af egen
station i Helsingborg, minskas med utgiften för en i sådant fall nödig
förstärkning af statsbanornas personal derstädes.

Hvad angår komiténs beräkningar öfver jernvägarnes rentabilitet i
statens hand, har jernvägsstyrelsen förmält sig, vid det förhållande att
för de flesta af ifrågavarande banor räkenskaperna för år 1893 vid tiden

Kong!. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 59.

för afgifvande af styrelsens utlåtande ännu icke voro af slutade, icke vara
i tillfälle att rörande banornas inkomster och utgifter under nämnda år
meddela någon annan faktisk upplysning, utöfver hvad komiténs betänkande
innehåller, än att ökningen af trafikinkomsterna under hela året
1893 i förhållande till hela året 1892 — hvilken ökning komitén beräknat
till 261,237 kronor — i verkligheten uppgått till 272,374 kronor
33 öre. Den af komitén uppgjorda kalkyl i fråga om rentabiliteten
— yttrar styrelsen vidare — måste visserligen i alla händelser blifva
föremål för en del jemkningar, derest de erinringar, styrelsen framstält
beträffande kostnaden för banornas komplettering, vunne afseende, men
då ökningen i banornas kompletteringskostnad skulle komma att delvis
motvägas af minskade årliga utgifter samt styrelsen ansåge komiténs
beräkningar i öfrigt vara i hufvudsak riktiga, tilltrodde sig styrelsen
kunna uttala den åsigt, att staten i alla händelser skulle kunna på
det för jernvägarnes förvärfvande och komplettering nedlagda kapital
beräkna én ränta af omkring fyra procent.

I afseende å sjelfva hufvudfrågan eller huruvida de fem ifrågavarande
jernvägarne borde af staten förvärfvas, anför styrelsen att särskilda
förhållanden syntes styrelsen gorå ett statsinköp af berörda jernvägar
af flera skäl önskligt. Komiterade hade i detta afseende hufvudsakligen
framhållit jernvägarnes betydelse såsom förbindelselinier mellan
ett af landets hufvudcentra, Göteborg, och utlandet samt vigten för
staten att ega dylika förbindelselinier, i det att i sådant fall samtrafiksaftal
skulle kunna förberedas och afslutas med främmande länders jernvägsförvaltningar
utan förmedling af enskilda jernvägsbolag. Den omständigheten
att staten vore i besittning af båda utgångspunkterna,
Helsingborg och Malmö, för den direkta trafiken pa Danmark och kontinenten
samt af de luder, hvilka från dessa punkter ledde till landets
hufvudcentra, vore emellertid af vigt icke allenast i fråga om aftalen
rörande samtrafik utan äfven för andra internationella överenskommelser,
postförbindelser, tåganordningar m. in. Då härtill komme att den
ifrågavarande komplexen af banor, särskild!, genom de många grenlinier,
som tillkommit, erhållit karakteren af en sådan stambana, hvars
innehafvande af staten alltifrån jernvägsbyggandets början ansetts ändamålsenligt,
samt att banornas inlösen med allt skål kunde antagas
komma att i finansielt hänseende lemna ett för staten och dessjernbaneindustri
lyckligt resultat, tvekade styrelsen icke att anslut^ sig till
komiténs uppfattning, att ifrågavarande fem jernvägar borde af staten
förvärfvas. Hvad särskildt beträffade frågan om inköp af Lands Bih.

till liiksd. Frot. 1394. 1 Band. 1 Afd. 31 lläjt. &

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

krona—Engelholms och Malmö—Billesholms jernvägar, i hvilken del
två af komiténs ledamöter anmält en mot flertalets afvikande mening,
så ville styrelsen icke förneka att, om hänsyn icke toges till de redan
befintliga förbindelselederna mellan vestkustbanan och Malmö, det skulle
vara för jernvägstrafiken förmånligast, om förbindelsen anordnades öfver
Helsingborg såsom eu omedelbar fortsättning på vestkustbanan genom
byggande af eu kustbana till Malmö, men då styrelsen hölle före, att
eu sådan åtgärd under förhanden varande förhållanden skulle i ekonomiskt
afseende högst betydligt skada närliggande, af staten koncessionerade
banor, samt af nuvarande förbindelseleder routen öfver Landskrona—Engelholms
och Malmö—Billesholms jernvägar vore den kortaste,
ansåge sig styrelsen, som, enligt hvad af det nyss anförda framginge,
delade flertalets åsigt om vigten och behofvet af en förbindelseled
i statens hand mellan vestkustbanan och Malmö, icke kunna understödja
reservanternes mening.

Jemväl i afseende å tiden för banornas inlösen ansluter sig stvrelsen
till komiténs åsigt att samtliga de fem ifrågavarande jernvägarne
höra inlösas innan någon af de fyra banor, som äro underkastade inlösningsvilkor,
tillryggalagt sitt tionde trafikeringsår och att sålunda
tiden för inlösandet bör bestämmas till ingången af år 1895.

Hvad slutligen angår de af komitén föreslagna närmare bestämmelser
om sättet för banornas förvärfvande, förmäler styrelsen att af dessa
bestämmelser det endast vore det under punkt lj mom. g) upptagna
stadgandet, _ som styrelsen funnit erfordra ett särskild! uttalande från
styrelsens sida. Det åsyftade stadgandet innehåller hufvudsakligen, såsom
redan nämnts, att de vid jernvägarne anstälde tjensteman och betjente
skola ega rätt att öfvergå i statens jernvägars tjenst utan minskning
af de löneförmåner, som förut tillkomma dem, samt att, då komitén
velat undvika att betunga statens jernvägars pensionsinrättningar med
att på eu gång mottaga så stort antal nya delegare, som här är i fråga
(ungefär 550), de skola qvarstå i de enskilda jernvägarnes pensionskassa,
i förhållande till hvilken staten skulle öfvertaga bolagens förpligtelse^
I afseende å detta stadgande hafva fyra ledamöter af komitén anmält
sin reservation och ansett att hela det ifrågavarande momentet bort
utgå, då koncessionsvilkoren angående de fyra jernvägar, som äro underkastade
statens inlösningsrätt, icke innehålla några bestämmelser
om skyldighet för staten såsom köpare att jemte jernvägarne öfvertaga
äfven deras personal. Enligt reservanternes mening borde det vid banornas
öfverlemnande åt staten bero på aftal mellan jern vägsstyrelsen
och vederbörande jernvägspersonal, om och på hvilka vilkor samma

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

personal skulle öfvergå i statens tjenst. I afseende å det nu ifrågavarande
stadgandet anför jernvägsstyrelsen att ehuru, äfven om reservanternes
åsigt i detta ämne vunne godkännande, den ojemförligt största
delen af personalen eller alla, som kunde förete tillfredsställande
läkarebetyg, på grund af förhållandenas natur skulle komma att åt styrelsen
erbjudas inträde i statens tjenst, styrelsen likväl af särskilda skäl
ansåge sig böra ansluta sig till komiténs förslag. Om nemligen inträdet
i statens tjenst blefve beroende på särskildt aftal mellan styrelsen
och hvarje vederbörande, funnes ingen anledning att ifrågasätta annat
än att den antagna personalen iuginge i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning
samt enke- och pupillkassa. Dessa pensionsinrättningar
skulle emellertid i deras nuvarande ställning icke kunna på en gång
mottaga ett så stort antal nya delegare, derest icke retroaktjvafgifter
faststäldes till så afsevärdt höga belopp, att personalen säkerligen icke
skulle kunna erlägga desamma, och äfven om inbetalning af dylika
afgifter egde rum, skulle för ett stort flertal rätten till pension komma
att inträda först vid en alltför framskriden ålder. Med afseende å dessa
förhållanden syntes den anordningen ega företräde, att den nya personalen
qvarstode i de enskilda jernvägarnes pensionskassa. Då med en
sådan anordning personalen icke skulle vinna inträde i statens jernvägstrafiks
pensionsinrättningar samt jemväl den efter banornas öfvergång
i statens hand vid sjelfva linietjensten öfverflödiga personalen skulle
kunna beredas sysselsättning inom statens jern vägsförvaltning, syntes
anledning icke vara för handen för staten att vägra ingå på en öfverenskommelse
med jernvägsbolagen''om öfvertagande af deras personal.

I sammanhang härmed förmäler sig styrelsen icke kunna instämma
i komiténs uttalande i fråga om de ofvan omnämnda framställningarne från
vissa tjensteman vid Malmö—Billesholms och Landskrona—Engelholms
jernvägar, hvilkas ersättningsanspråk jemväl nyss omförmälde fyra reservanter
ansett sig icke kunna understödja.

På grund af hvad jernvägsstyrelsen i sitt utlåtande anfört, tillstyrker
styrelsen alltså bifall till hvad komitén hemstält och föreslagit i fråga
om inlösen af Skåne—Hallands, Mellersta Hallands, Göteborg—Hallands,
Landskrona—Engelholms och Malmö—Billesholms jernvägar, dock att
vid beräkningen af den kostnad, staten i sammanhang med banornas
öfvertagande skulle få vidkännas för deras komplettering, det åt komitén
upptagna beloppet, 3,292,000 kronor, måtte höjas med 300,000
kronor eller till 3,592,000 kronor.

Från jernvägsstyrelsens utlåtande hafva två af styrelsens ledamöter
uttalat skiljaktiga meningar. Den ene åt desse bär yrkat uppskof med

Kongl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 59.

afgörande! af frågan om banornas inköp, på det att dessförinnan utredning
måtte verkställas huruvida icke de fördelar för näringslifvet, som
inköpet förväntades skola medföra, skulle kunna vinnas utan att banorna
förvärfvades af staten och huruvida icke i första hand andra enskilda
je mvägar än de nu ifrågavarande borde inköpas. Den andre reservanten,
hvilken såsom ledamot af komitén deltagit i nyssberörda mot komiténs
betänkande afgifna reservation rörande jernvägarnes personal, har åberopat
innehållet af denna reservation, under uttalande af den åsigt att
äfven om personalens öfvertagande af staten finge bero på aftal mellan
jernvägsstyrelsen och vederbörande personal, hinder likväl icke syntes
möta mot att personalen uteslötes från delegarerätt i statens jernvägstrafiks
pensionsinrättningar.

Den så kallade vestkustbanan med dess fortsättning till Malmö
bildar en trafikled, som enligt min uppfattning i betydelse för vårt-lands
kommunikationsväsen är fullt jemförlig med de vigtigare af de utaf
staten anlagda stambanorna. Icke nog med att denna trafikled utgör
den kortaste förbindelseleden mellan Göteborg, rikets andra stad, och eu
stor del af vestra Sverige, å ena sidan, samt landets tätast befolkade
och rikaste landskap, å den andra. Den utgör derjemte den naturliga
förmedlaren af vår, om jag så får säga, landväga trafik med den europeiska
kontinenten, och den betydelse i detta hänseende, som denna trafikled
först nyligen eller sedan mars 1892 genom öppnandet af ångfärjeförbindelsen
mellan Helsingborg och Helsingör egentligen vunnit,
kommer utan tvifvel år för år att ökas och att än ytterligare växa, då
ångfärjeförbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn, hvars åvägabringande
blott är en tidsfråga, hinner komma till stånd. Utan afseende
å den mycket omtvistade och af en ledamot i jernvägsstyrelsen i hans
reservation berörda frågan, huruvida det i allmänhet bör ligga i statens
intresse att söka komma i besittning af de mera betydande jernvägstrafikleder,
som för närvarande befinna sig i enskilda händer, synes mig
derför vestkustbanornas förvärfvande åt staten vara af en alldeles speciel
och med nyssnämnda fråga mycket litet sammanhängande vigt.

Lika med komitén och jernvägsstyrelsen anser jag synnerligen
önskvärd! att den ifrågavarande kommunikationsleden kommer i statens
hand, helst om sådant kan ske till ett pris, som i finansielt hänseende
lemnar ett åtminstone icke förlustbringande resultat.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

Då i den ifrågavarande trafikleden äfven ingår en sträcka åt Landskrona—Engelholms
jernväg, nemligen från Engelholm till Billesholins
grufva, men denna sträcka icke kan förvärivas utan att jemväl återstoden
af samma jernväg inköpes, måste följaktligen tör ändamålet hela
denna bana inköpas, enär den af komitén jemväl undersökta alternativa
utvägen att för åstadkommande af förbindelse mellan vestkustbanan
och Malmö—Billesholms jernväg anlägga en ny bana mellan Kattarp
och Billesholms grufva synes mig på de af komitén anförda skäl icke
böra ifrågakomma.

Två af komiténs ledamöter hafva visserligen, såsom ofvan är nämndt,
ansett att statens åtgärder i ifrågavarande hänseende för närvarande icke
borde sträcka sig längre än som erfordrades för att staten skulle få i
sin ego en förbindelse mellan Göteborg och Helsingborg och att inköpet
således endast borde omfatta den så kallade vestkustbanan. Men
då de skäl, som tala för att staten förvärfvar trafikleden mellan dessa
städer, i lika hög grad synas mig gälla i fråga om förbindelsens utsträckning
till Malmö, med afseende särskild! derå att det torde få anses
temligen visst att ångfärjeförbindelse mellan sistnämnda stad och Köpenhamn
inom en snar framtid kommer till stånd, bar jag icke kunnat i
detta afseende dela reservanternes mening. Icke heller har jag ansett .
det böra ifrågakomma att för åvägabringandet af förbindelse mellan
vestkustbanan och Malmö anlita någon af de utaf reservanterne antydda
utvägar — att för statens räkning förvärfva en eller flera af de banor,
som nu förbinda Helsingborg med Malmö, eller ingå aftal med egarne
af dessa jernvägar om rätt för staten att trafikera dem eller ock att
för statens räkning bygga en kustbana öfver hela den ifrågavarande
sträckan eller någon del deraf. Sistnämnda alternativ skulle otvifvelaktigt
verka, om icke ruinerande för de i trakten redan anlagda jernvägar,
åtminstone i högsta grad menligt på deras trafik, hvarjemte det
måste, om förhållandena betraktas från synpunkten af landets ekonomi
i dess helhet, anses såsom en mindre klok hushållning att för ett trall kbehof,
som med redan för handen varande kommunikationsmedel kan
utan mera afsevärda olägenheter tillgodoses, binda det betydliga kapital,
som en ny banas byggande skulle kräfva. Utvägen att, på sätt reservanterne
jemväl ifrågasatt, allenast förskaffa staten rätt att trafikera de
redan befintliga banorna komme utan tvifvel snart att befinnas otillfredsställande,
och det återstode då endast den tredje af reservanterne
påpekade utvägen att inköpa de banor, som ingå i den ifrågavarande
förbindelseleden. Men då i sådant fall äfven de delar af dessa banor,
hvilka icke för förbindelsen med Malmö erfordras, måste förvärfvas, och

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

således inköpet måste omfatta icke blott, såsom jemväl nu är ifrågasatt,
hela Malmö—Billesholms jernväg, utan äfven — i stället för den 49
kilometer långa Landskrona—Engelliolmsbanan — jernvägarne Helsingborg—Billeberga—Eslöf
samt Landskrona—Billeberga, hvilka tillsammans
hålla i längd 60 kilometer, skulle säkerligen anlitandet af denna
utväg befinnas vida dyrare för staten än den af komitén föreslagna.

Med afseende å de af komitén anförda skäl anser jag, lika med
komitén och jernvägsstyrelsen, tiden för banornas inlösen, derest sådan
skall ega ruin, böra bestämmas till ingången af år 1895.

Hvad angår priset för banornas förvärfvande, har jag icke något
att erinra mot de grunder, hvarpå komitén stödt sina beräkningar för
de fyra banor, som äro underkastade statens inlösningsrätt, eller mot
resultaten af dessa beräkningar, likasom jag ock finner det af Landskrona—Engelholms
jernvägsaktiebolag fordrade priset för dess jernväg
ur statens synpunkt antagligt.

I fråga om kostnaderna för banornas komplettering torde jag icke
nu behöfva närmare yttra mig, då jag icke anser det böra ifrågakomma
att vid innevarande riksdag äska medel för detta ändamål. Dermed
torde nemligen kunna utan olägenhet anstå till ett annat år. För ett.
uppskof härmed talar särskild! den omständigheten att vissa af komitén
bland kompletteringsarbetena upptagna förbättringar kunna antagas varda
redan under detta år utförda, i följd hvaraf de af komitén beräknade
kompletteringskostnaderna komme att minskas och inköpssummair i
motsvarande mån att ökas. Det är redan af denna anledning omöjligt
att för närvarande bestämma beloppet af det anslag, som för kompletteringsarbetena
bör beräknas, och jemväl i andra hänseenden synas
mig närmare utredningar erforderliga, innan detta belopp kan definitivt
bestämmas; skulle omedelbart efter banornas öfvertagande några utgifter
för kompletteringsarbeten visa sig alldeles oundgängliga, lära de, säkerligen
endast jemförelsevis obetydliga, belopp, som i sådant afseende erfordras,
kunna af tillgängliga medel förskjutas, till dess Riksdagens
yttrande hinner inhemtas.

Hvad angår det sannolika finansiela resultatet af banornas inköp,
så tillåter jag mig erinra att, enligt hvad komitén i sitt betänkande
(sid. 57) uppgifvit, samtliga do fem till inköp ifrågasatta banornas brutto -

inkomst af trafiken utgjorde:

år 1889........................................................................... kronor 1,920,079: —

och i medeltal för åren 1890—1892........................... » 2,398,784: —

För år 1893 utgjorde samma inkomst öfver.......... » 2,800,000: —

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.

Jernvägarnes nettoinkomst utgjorde enligt uppgift i betänkandet:

år 1889............................................................................. kronor 926,193: —

och i medeltal för åren 1890—1892 ................., >; 1,017,754: -—

Antages utgiftsprocenten för år 1893 lika med medelutgiftsprocenten
för åren 1890 —1892 eller
57,o procent, skulle följaktligen för år 1893
nettoinkomsten utgöra öfver................................ » 1,187,000: —

Med afseende å den betydande stegring både i bruttoinkomst och
i nettobehållning, som sålunda hittills visat sig, är det antagligt att
banorna skulle, om de förblefve i sina nuvarande egares händer, för
framtiden gifva ett än bättre finansielt resultat, isynnerhet sedan ångfärjeförbiudelsen
med Köpenhamn kommit till stånd. Och då af komiténs
utredning samt jernvägsstyrelsens utlåtande framgår, å ena sidan
att banornas öfvergång i statens ego icke beliöfver föranleda någon
egentlig ökning af utgifterna för drift och underhåll, och å den andra
att den minskning i bruttoinkomst, som skulle följa af tillämpningen
af statens jernvägars taxa, icke är större än att den skulle för 1892
års trafik hafva varit blott 90,000 kronor eller mindre än det belopp,
hvarmed banornas nettobehållning ökats från år 1892 till år 1893,
torde det icke vara förmätet att antaga att banorna i statens hand
skulle redan i början lemna en årlig nettobehållning af öfver 1,000,000
kronor.

Vill man med denna siffra jemföra de utgifter, som staten för
banornas inköp och komplettering skulle få vidkännas, så torde dervid
kunna helt och hållet lemnas ur räkningen de af jern vägsstyrelsen
väckta förslagen om anordnande af egen statsbancstation i Helsingborg
och om förvärfvande af eganderätt till visst område vid ångfärjehamnen
derstädes. Dessa utgiftsposter skulle nemligen komma att motvägas af
minskningar i de årliga utgifterna, fullt motsvarande räntan å de kapitalbelopp,
som lcomme att för nyssberörda ändamål utgifvas. Medtagas
deremot i beräkningen icke blott de af komitén upptagna kompletterings kostnaderna

............................................................... krofior 3,292,000: —

utan äfven alla öfriga af jernvägsstyrelsen ifrågasatta
kostnader för banornas komplettering,
eller

för sådana arbeten, som borde i sammanhang
med inköpet verkställas......................... » 300,000: —

Transport, kronor 3,592,000: —

Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 59.

Transport kronor 3,592,000: —

och för ai’beten, som styrelsen ansett inom en

närmare framtid erforderliga ........................ » 76,000: —

erhålles en summa af.............................................. kronor 3,668,000: —

och om dertill lägges den af komitén beräknade

inköpssumman....................................................... » 21,535,632: —

befinnes det belopp, som staten skulle komma
att för banornas inköp och komplettering

utgifva, uppgå till .............................................. kronor 25,203,632: —

Å detta belopp utgör den ofvan antagna minimibehållniugen af
trafiken i det allra närmaste fyra procent, eller ungefär 1,55 procent
mera än hvad nettobehållningen af statens samtliga banor i medeltal
för åren 1891 och 1892 utgjorde i procent af byggnadskapitalet. Då
staten numera torde kunna upplåna penningar för en lägre ränta än
fyra procent, synes mig det ifrågasatta inköpet, äfven om det uteslutande
betraktas ur statsfinansiel synpunkt, vara för staten ganska fördelaktigt.

Emot de närmare bestämmelser, som komitén föreslagit böra i
köpeaftalen med jernvägarnes egare intagas i afseende å sättet för banornas
förvärfvande, har jag icke anledning till någon anmärkning,
men vill dock erinra att tilläfventyrs vid den slutliga uppgörelsen en
eller annan jemkning i dessa bestämmelser kan visa sig erforderlig.
Jag har således för min del icke något att erinra emot komiténs förslag
om beräkningen, vid köpeskillingarnes liqviderande, af de så kallade
anståndsräntornas värde. Icke heller har jag något att erinra mot den
föreslagna rätten för de vid jernvägarne anstälde tjenstemän och betjente
att öfvergå i statens jernvägars tjenst — hvilket för öfrigt Landskrona—Engelholms
jernvägsaktiebolag gjort till uttryckligt vilkor för
försäljningen af sin bana — eller mot förslaget att desse tjenstemän
och betjente icke skulle vinna delegarerätt i statens jernvägars pensionsinrättningar,
utan qvarstå i de enskilda jernvägarnes pensionskassa,
i förhållande till hvilken staten skulle öfvertaga bolagens förpligtelser.
Af en uppgift i komiténs betänkande (sid. 75) synes framgå att de utgifter,
staten sålunda skulle få vidkännas, komme att uppgå till omkring
15,000 kronor för år, hvilken summa dock naturligtvis komme
att minskas genom afgång.

Såsom förut är nämndt, skulle enligt komiténs beräkningar inköpssumman
för jernvägarne utgöra 21,535,632 kronor. Hela detta belopp

Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 59.

skall dock icke af staten vid jernvägarnes inlösen utbetalas. Först och
främst skall nemligen afdrag göras för statens fordringar hos jernvägarnes
egare. Enligt hvad jag redan nämnt, utgöra dessa fordringar
tillsammans

kapital ............................................................................... kronor 5,749,772: 37

upplupen ränta............................................................. » 22,767: 34

hvartill kommer anståndsräntomas nuvarande värde,

beräknadt på sätt komitén föreslagit ............... » 76,868: 53

eller tillhopa kronor 5,849,408: 24

Dessutom bör, då staten skall öfvertaga de i Skåne —Hallands och
Malmö—Billesholms jernvägar intecknade obligationslån med upplupen
ränta, vid liqviden innehållas ett belopp, motsvarande hvad vid 1895
års ingång är oguldet af dessa lån jemte till samma tidpunkt upplupen,
men obetald ränta derå, hvarjemte enligt komiténs förslag afdrag skall
ske för det belopp, hvarmed räntan å Skåne—Hallands jemvägs obligationslån,
fem procent, för tiden från 1895 års början intilldess lånet kan
till fullo betalas (hvilket kan ske först år 1899) öfverskjuter fyra procent.
Då å dessa lån kommer att vid 1895 års ingång enligt amorteringsplanema
återstå oguldet

å det förra.......................................................................... kronor 1,100,000: —

och å det senare................''............................................ j. 1,337,000: —

kommer, om härtill lägges det belopp, som för

statens fordringar skall afdragas, eller........... » 5,849,408: 24

det belopp, som staten vid liqviden har att kontant
utbetala, att minskas med..........................; kronor 8,286,408: 24

förutom den upplupna räntan å obligationslånen samt ofvannämnda
ränteskilnad för Skåne—Hallands jernvägs obligationslån.

Utgår man från den af komitén beräknade inköpssumman, hvilken
dock, såsom otvan flere gånger framhållits, måste blifva underkastad
jemkningar, eller 21,535,632 kronor, skulle alltså staten hafva att dels
vid inlösningen kontant utgifva 13,249,223 kronor 76 öre, hvilket belopp
dock ytterligare minskas med den till den 1 januari 1895 upplupna,
men obetalda räntan å obligationslånen och med nyssberörda
ränteskilnad, dels ock framdeles efterhand utgifva ej mindre 2,437,000
kronor, motsvarande kapitalåterstoden å obligationslånen, än äfven den
derå till 1895 års ingång upplupna, men oguldna räntan.

Jag har ansett mig böra meddela dessa beräkningar såsom
ledning för bedömande af storleken af det belopp, som för inköpets
Iiih. till Riksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 97 Haft. G

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.9.

verkställande behöfver i början af år 1895 vara disponibelt.. Vidkommande
sättet för anskaffande af de för inköpet nödiga medel, lärer
annat icke kunna ifrågasättas än att dessa medel skola anskaffas genom
upplåning och följaktligen utgå från riksgäld skontoret..

Då emellertid inköpssummans verkliga belopp icke kan bestämmas
förrän efter ingången af år 1895, kan det icke ifrågakomma att nu af
Riksdagen äska att något visst belopp för inköpets verkställande anvisas,
utan den framställning, som, i händelse Eders Kongl. Maj:t gillar
min åsigt att banorna böra för statens räkning inköpas, torde böra till
Riksdagen aflåtas, lärer icke kunna gå ut på annat än ett bemyndigande
för fullmäktige i riksgäldskontoret att, på det att Eders Kongl. Maj:t
må blifva i tillfälle att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af
komitén föreslagna grunder verkställa inköpet, till Eders Kongl. Maj: t
utanordna de medel, som erfordras för gäldande af hvad af köpeskillingarne
skall kontant till säljarne utbetalas.

Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att, på det att
Eders Kongl. Maj:t må blifva i tillfälle att i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de af komitén föreslagna grunder åt staten förvärfva
Skåne—Hallands, Mellersta Hallands, Göteborg—Hallands, Landskrona—
Engelholms och Malmö—Billesholms jernvägar, till Eders Kongl. Maj:t,
efter ingången af år 1895, på reqvisition utanordna de medel, som
erfordras för gäldande af hvad för jernvägarne skall kontant till jernvägarnes
egare utbetalas.

Bifalles detta, lärer Riksdagen ock bemyndiga bemälde fullmäktige
att i behörig ordning fullgöra ränteliqvider och afbetalningar å de i
Skåne—Hallands och Malmö—Billesholms jernvägar intecknade obligationslån,
som komma att af staten öfvertagas.

Uti hvad föredragande departementschefen i detta
ärende anfört och hemstält, instämde Statsrådets öfrige
ledamöter; Och behagade Hans Maj:t Konungen bifalla
hvad Statsrådet sålunda hemstält samt förordnade
att i följd häraf nådig proposition skulle till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilagan till detta protokoll
utvisar.

Ex protocollo:

Hj. Bennich.

Stockholm, K. L. Beckman, 1894.