Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56 (Proposition 1894:56)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

N:o 56.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående dels
ändrade bestämmelser rörande lönetursberäkning för vissa
lärare, dels inrättandet af en kommission för bedömande
af lind ervisning spr of för lärarebefattningar; gifven Stockholms
slott den 9 mars 1894.

v. .• [..;?! - j j }''■ >/. \f • h .wr*.. ii"

Under åberopande af bifogade protokoll öfver ecklesiastikärenden för
denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen:

dels att medgifva att bestämmelsen beträffande godkändt undervisningsprof
såsom vilkor för lönetursberäkning såsom adjunkt vid allmänt läroverk
måtte upphöra att gälla; samt att denna ändring må vinna tillämpning
från och med början af nästa kalenderår;

dels att till inrättande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i
berörda protokoll angifna grunder af en kommission i hufvudstaden, inför
hvilken samtliga undervisningsprof för lärarebefattningar vid de allmänna
läroverken skola afläggas, bevilja ett årligt reservationsanslag af 12,000
kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

G. F. Gilljam.

Bill. till Itilcsd. Prof. 1894. 1 Samt. 1 Afd. 36 Höft. (N:o 56).

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9
mars 1894.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson.

8:o.

Departementschefen anförde vidare i underdånighet:

»Då förslag till lag om stiftstyrelse den 10 februari sistlidet år föredrogs
för Eders Kongl. Maj:t, yttrade jag bland annat, att antagandet af
berörda lagförslag maste föranleda en ny anordning af de nuvarande
profven för erhållande af anställning vid de allmänna läroverken samt att
jag i detta afseende närmast tänkt mig en förändring, sådan som förordats
i motiven till förslag till stadga för rikets allmänna läroverk, afgifvet den
13 januari 1891. I enlighet dermed skulle alla undervisningsprof afläggas
inför en för ändamålet tillsatt kommission i hufvudstaden, hvilken kommission

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

skulle bestå af dels fasta, dels tillfälliga ledamöter. Ett godkändt undervisningsprof
skulle gälla öfver hela riket och icke behöfva förnyas för
befattning af samma slag och i samma ämnen; vidare skulle dessa prof
kunna afläggas icke blott under läseterminerna utan äfven under ferierna,
något, som i hufvudstad en lätt läte sig göra, då man der genom särskild
öfverenskommelse utan svårighet skulle kunna erhålla behöflig! antal
lärjungar.

Andra Kammarens första tillfälliga utskott vid 1893 års riksdag yttrar
i sitt utlåtande n:o 6, med anledning af väckt motion om skrifvelse till
Eders Kongl. Maj:t med begäran om framläggande af förslag till ändrade
bestämmelser angående skolkonsistoriernas sammansättning in. m. beträffande
berörda fråga följande: »Den svagaste punkten i afseende å styrelsen öfver
de allmänna läroverken ligger i den nu gällande ordningen för lärareprofs
afläggande och bedömande. Det synes ock vara hufvudsakligen i detta
hänseende, som konsistoriernas verksamhet ansetts otillfredsställande från
läroverkens synpunkt. För närvarande gäller, att sökande till lärarebefattning
är skyldig aflägga undervisningsprof i de till platsen hörande
ämnen, äfven om han förut aflagt godkändt prof i samma ämnen, hvilket
är betungande såväl för lärarekåren som för de bedömande myndigheterna.
En förändring i denna skyldighet kan under nuvarande förhållanden svårligen
ske, då olika grunder för bedömandet måste göra sig gällande hos
de särskilda konsistorierna och således en rättvis jemförelse mellan de
sökande icke vore möjlig på grund af vitsord från olika konsistorier.
Läroverkskommittén af 1882 ansåg, att den obligatoriska profårskursen lemnade
tillfälle att bilda sig ett säkrare omdöme om lärarens kompetens för
lärarekallet än det, som kunde vinnas genom att åhöra blott ett par timmars
lärareprof, och att sökande derför väl borde ega rättighet, men ej skyldighet
att genom inför vederbörande domkapitel aflagdt undervisningsprof styrka
sin skicklighet. Utskottet tror dock ej, att saken dermed vore hjelpt, ty
då en sökande till ordinarie lärarebefattning säkerligen i de flesta fall
skulle vilja genom undervisningsprof styrka den utbildning i lärarekallet,
han förvärfvat genom tjenstgöring efter profårets slut, qvarstode alltid den
olägenheten, att ett prof, aflagdt inom ett stift, icke vore fullt jemförlig!
med ett prof, aflagdt inom ett annat stift.

Den af Kongl. Maj:t den 6 juni 1890 tillsatta kommittén för utarbetande
af ny läroverksstadga uttalade såsom sin mening, att alla undervisningsprof
borde afläggas inför en för ändamålet tillsatt kommission i hufvudstaden
och att ett inför kommissionen aflagdt undervisningsprof skulle gälla för
hela riket. Såsom ofvan anförts, har departementschefen ansett detta förslag
böra godkännas.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

Motionären har likaledes ansett, att lärareprof icke vidare borde
afläggas inför konsistorierna, på sätt hittills egt rum. Han har emellertid
ansett, att det blefve allt för betungande för hufvudstadens skolor, om
alla lärareprof skulle afläggas derstädes, en åsigt, som äfven uttalades af
1882 års läroverkskommitté, och har derför tänkt, sig, att prof skulle kunna
få afläggas i Stockholm, Göteborg, Upsala och Lund, och att Kongl. Maj:t
skulle kunna derför utfärda sådana bestämmelser, att likformighet i betygen
kunde åstadkommas.

Utskottet kan icke för sin del bedöma, i hvilken män undervisningsprofvens
förläggande uteslutande till en kommission i hufvudstaden skulle
medföra olägenhet för dervarande skolor, och vågar derför icke uttala
något bestämdt omdöme, huruvida lärareprofven böra afläggas endast på
ett ställe eller på flera ställen. Men i öfrigt anser utskottet, att den af
1891 års skolkommitté föreslagna anordningen är i alla afseenden tillfredsställande
och att den beräknade kostnaden derför af något öfver 10,000
kronor icke bör lägga hinder i vägen för dess genomförande.

Då emellertid departementschefen bestämdt uttalat sin anslutning till
det berörda förslaget, anser utskottet anledning icke förefinnas för Riksdagen
att hos Kongl. Maj:t göra någon framställning angående sättet för
lärareprofs afläggande.»

På grund af min ofvan nämnda åsigt angående undervisningsprofven
för lärarebefattningar, i hvilken jag ytterligare stärkts genom bemälta
utskotts uttalande i frågan, hemstälde jag den 19 maj sistlidet år, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes uppdraga åt den af Eders Kongl. Maj:t den 6 juni
1890 för utarbetande af förslag till stadga för rikets allmänna läroverk
förordnade kommitté att, bland annat, afgifva förslag till de närmare bestämmelser
och de ändringar i gällande föreskrifter, som befunnes nödiga,
derest samtliga undervisningsprof för lärarebefattningar vid rikets allmänna
läroverk skulle afläggas i hufvudstaden; och fann Eders Kongl. Maj:t godt
att bifalla, hvad sålunda hemstälts. Efter fullgjordt uppdrag inlemnade
bemälda kommitté den 24 sistlidne november »förslag till ändrade bestämmelser
rörande undervisningsprof för lärarebefattningar vid rikets allmänna
läroverk jemte dermed i samband stående frågor».

Kommitterade börja sin framställning med en beräkning af sannolika
antalet af de undervisningsprof, som årligen skulle komma att för sökta
lärarebefattningar eller af andra anledningar afläggas, äfvensom med en
undersökning af huru lång tid under sista decenniet i medeltal förflutit
från det en lärarebefattning blifvit ledig, till dess densamma blifvit tillsatt,
och särskildt från fatalietidens utgång, till dess utnämning af vederbörande
konsistorium eller direktion egt rum; och anmärka de härvid, att en följd

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56. 5

af profvens afläggande på samma ställe och inför samma myndighet tydligen
måste blifva, att ett sålunda aflagdt prof skulle ega giltighet öfver
hela riket. Derigenom skulle, enligt kommitterades åsigt, profvens hittills
varande antal ej så litet minskas, då ej så få sådana hade föranledts deraf,
att en sökande, ehuru han aflagt vederbörligt undervisningsprof i den
sökta sysslans ämnen, likväl icke hade gjort det inför det konsistorium,
som hade att tillsätta densamma. Till minskande af profvens antal skulle
ock bidraga, om fasta ämnesgrupper bestämdes för lediga lärarebefattningar.
Derigenom borde det nemligen blifva möjligt för en profvande att pa en
gång aflägga prof för alla de befattningar, till hvilka han i följd af sina
studier hade utsigt att ifrågakomma. Och då enligt nu gällande bestämmelser
för kompetens till lärarebefattning i allmänhet fordrades akademiskt
betyg i fyra skolämnen, skulle, efter hvad erfarenheten hittills hade gifvit
vid handen, lärarekandidater endast undantagsvis förvärfva sig sådant betyg
i flera dylika ämnen. Men med den starka konkurrens, som för närvarande
egde rum och för den närmaste framtiden antagligen komme att
ega rum vid tillsättning af lärareplatser, skulle utsigten för en sökande att
erhålla plats i andra ämnen än dem, som ingått i hans akademiska examina,
blifva ganska ringa. Flertalet af de profvande skulle derför inskränka sig
till att aflägga prof i fyra ämnen, antingen de gjorde detta på en gång
eller vid skilda tillfällen.

Att vid beräkningen af sannolika antalet prof, som årligen komme
att afl äggas inför en central myndighet eller kommission, utgå från antalet
prof, som under de senare åren aflagts inför vederbörande konsistorier och
skoldirektioner, kunde derför näppeligen gifva ett pålitligt resultat. Säkrare
hade det synts kommitterade att härvid utgå från antalet af de obefordrade
lärare, som för närvarande egde kompetens till lärarebefattningar, samt
från antalet lärarebefattningar, som kunde antagas årligen blifva lediga
till ansökning. Af de undersökningar, som kommitterade med afseende härå
anstalt, framginge, att antalet kompetente aspiranter till ämneslärarebefattningar
kunde för vårterminen 1893 anslås till vid pass 270 samt att
under nuvarande förhållanden årliga medeltalet af de för obefordrade till
täfling öppna lärarebefattningarna kunde anslås till 33, deraf 13 lektorsoch
20 adjunktsbefattningar. Under förutsättning af att den nya anordningen
af undervisningsprofven skulle träda i verket redan under innevarande
år samt att, såsom kommitterade föreslagit, vid befordran till ordinarie
tjenst större vigt än hittills komme att läggas på föregående tjenstgöring,
vore antagligt att ytterst få af dem, som efter vårterminen 1893 vunnit
kompetens till lärarebefattning, skulle under första året af prof kommissionens
verksamhet aflägga prof såsom sökande till dylik befattning. Något flere

ICongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

af dessa komme utan tvifvel att aflägga dylikt prof under andra verksamhetsåret
och ganska många under det tredje.

Ärliga antalet prof, som skulle komma att afläggas inför kommissionen,
beräkna kommitterade på följande sätt, Af de under vårterminen 1893 befintlige
270 obefordrade lärarne kunde 30 å 40 antagas redan hafva aflagt
erforderliga prof inför konsistorium i det stift, inom hvilket de sökte befattning,
och af de återstående skulle högst hälften eller 120 komma att
såsom sökande till 13 lektors- och 20 adjunktsbefattningar med i medeltal
3 sökande till hvar och en af de förra samt 4 sökande till hvar och en
af de senare — aflägga undervisningsprof under kommissionens första
verksamhetsår. Lades härtill 10 prof af redan anstälde lärare, skulle de
fullständiga profvens antal under detta år komma att uppgå till 130.
Under det följande året kunde de fullständiga profvens antal anslås till
110, nemligen 80 af de återstående från vårterminen 1893, 20 af sådana,
som derefter vunnit kompetens, samt 10 af redan anstälde lärare eller af
sådana, som redan förut aflagt prof. Tredje verksamhetsåret borde antalet
fullständiga prof komma att nedgå till 70 å 80, nemligen 30 af de återstående
från vårterminen 1893, 30 å 40 af sådana, som derefter vunnit
kompetens, och 10 af redan anstälde lärare eller af sådana, som förut
aflagt prof. Under de följande åren kunde de fullständiga profvens antal
beräknas till 60. Det årliga tillskottet af kompetente aspiranter till lärarebefattningar
kunde nemligen icke öfverstiga 50, då flere icke finge genomgå
profår; och mer än 10 omprof hvarje år skulle antagligen icke förekomma,
Utom de fullständiga profven vore emellertid ett icke obetydligt antal
fyllnadsprof att vänta, företrädesvis i ett ämne; och kunde dessa beräknas
till halfva antalet af de fullständiga profven. Sedan normala förhållanden
inträdt, skulle således inför profkommissionen komma att afläggas fullständiga
och fyllnadsprof för sökt lärarebefattning till ett antal, motsvarande
ungefär 70 fullständiga prof.

Till nämnda antal skulle emellertid komma ett femtiotal prof för lönetursberäkning.
Genom nådiga kungörelsen den 29 maj 1874 och cirkuläret
den 1 juni 1877 angående rätt till lönetursberäkning vid befordran
till tjenst vid allmänna läroverken för vissa lärare stadgades nemligen såsom
vilkor för dylik lönetursberäkning, att godkändt undervisningsprof
skulle inför vederbörlig myndighet hafva blifvit aflagdt, Och sedan genom
nådig kungörelse den 12 september 1890 den rätt till lönetursberäkning
blifvit upphäfd, som enligt nådiga cirkuläret den 11 december 1863
medgifvits vissa extra ordinarie lärare vid elementarläroverken, kunde
lönetur icke beräknas hvarken för tjenstgöring vid enskildt läroverk eller
för extra ordinarie tjenstgöring vid allmänt läroverk, utan att vederbör -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

ligt undervisningsprof aflagts. Det måste derför vara högeligen angeläget
för hvar och en, som genomgått sin profårskurs, att så snart som möjligt
undergå dylikt prof. Och då, såsom nämndt, i regeln femtio lärarekandidater
hvarje år afslutade sin profårskurs, skulle det förut beräknade antalet prof
årligen komma att ökas med ungefär detta belopp. Då dessa prof för
lönetursberäkning komme att afläggas omedelbart efter slutad profårskurs
och innan den profvande vunnit den erfarenhet, öfning och färdighet, som
någon tids tjenstgöring på egen hand medförde, kunde emellertid endast
undantagsvis för dessa prof så höga vitsord erhållas, som den profvande
hade utsigt att framdeles förvärfva och som för hans befordran kunde
vara eftersträfvansvärda, hvarför dessa prof näppeligen kunde betraktas
såsom definitiva eller beräknas skola i framtiden medföra en motsvarande
minskning i de erforderliga profvens antal.

Då således dessa prof blott skulle hafva betydelse för lönetursberäkningen,
men genom sitt stora antal valla betydliga svårigheter vid organisationen
af en centralmyndighet för profvens bedömande samt måste förorsaka
såväl staten som de profvande icke obetydliga kostnader, framstälde
sig den frågan, huruvida icke fordran på dylika prof såsom vilkor
för lönetursberäkning utan fara kunde efterskänkas. Tydligen hade denna
fordran faststälts, emedan man velat, att den, som skulle ega rätt till
lönetur, skulle såväl i teoretiskt som i praktiskt hänseende hafva samma
kompetens som ordinarie lärare och således borde hafva fullgjort allt, som
erfordrades för att vinna ordinarie anställning. Då, enligt de nya bestämmelserna
med afseende å beskaffenheten af de akademiska examina,
som medförde behörighet till lärarebefattningar vid de allmänna läroverken,
för adjunktsbefattning fordrades att hafva erhållit betyg i minst fyra
skolämnen, samt att betyg i ämne, hvarmed ett annat i undervisningen
vore nära förbundet, skulle vara åtföljdt af betyg äfven i detta, såsom
betyg i botanik af betyg i zoologi och tvärtom, så kunde härigenom den
teoretiska kompetensen för berörda befattningar anses tryggad. Detta
gälde emellertid icke med afseende å lektorsbefattningar; ty då för behörighet
till sådana befattningar kräfdes, utöfver hvad som fordrades för
adjunktsbefattning, att hafva aflagt. filosofie licentiatexamen i minst två
ämnen samt disputationsprof i ett skolämne, så kunde derigenom icke
teoretisk kompetens för undervisning i de högre klasserna anses vara
ådagalagd för mer än ett ämne, det, hvari disputationsprof aflagts. De i
licentiatexamen ingående ämnena kunde nemligen alla vara sådana, som
icke förekomine i skolan, utan att behörigheten till sökande af lektorsbefattning
derigenom upphäfdes och utan att högre betyg i skolämnena i
kandidatexamen derför erfordrades. Det kunde derför lätt hända, att en,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

som på grund af sina akademiska examina egde behörighet till lektorsbefattning,
icke genast efter genomgången profårskurs hade tillräckliga
kunskaper för att i tre ämnen meddela undervisning på det högsta
skolstadiet.

Hvad åter den praktiska kompetensen anginge, ådagalades den, utom
genom undervisningsprof, vid genomgående af profår. Vid meddelande af
betyg öfver afslutad profårskurs gjordes ingen skilnad mellan dem, som
afsett att derigenom förbereda sig för adjunkts- och lektorsbefattningar,
utan bedömdes alla i det hela taget efter samma norm. Då emellertid
de flesta af dem, som genomginge profår, blott hade adjunktskompetens,
och då dessa tydligen icke kunde bedömas såsom lektorsaspiranter, om än
åtskilliga bland dem sedermera förvärfvade lektorskompetens, så komme
enligt sakens natur den för alla gemensamma normen snarare att afse
adjunkts- än lektorskompetens. Ett i alla afseenden godt profårsbetyg
kunde derför anses ådagalägga praktisk kompetens för adjunkts- ehuru
icke för lektorsbefattning.

Härmed hade emellertid kommitterade ingalunda velat säga, att profårsbetyget
skulle vid tillsättning ens af adjunktsbefattningar kunna ersätta
betyget öfver undervisningsprof och göra detsamma öfverflödigt. Ty
kommitterade vore visserligen öfvertygade, att den, som erhållit ett i alla afseenden
godt profårsbetyg, hade den förmåga att undervisa, som erfordrades
för afläggande af ett godkändt adjunktsprof, men ansåge dock icke,
med den stora vigt, som vid tillsättning af lärareplatser lades och borde
läggas å undervisningsskicklighet, att nämnda betyg vore egnade att utgöra
den egentliga grunden för en jemförelse mellan flere sökande med
afseende härå. Profårsbetygen afgåfves nemligen af rektor, såsom föreståndare
för den praktiska profårskursen, efter samråd med vederbörande
lärare; men dessa lärare hade icke blifvit tillsatta med särskild hänsyn till
denna uppgift och kunde understundom vara extra ordinarie eller i följd
af ålder eller andra omständigheter härför mindre lämpliga. Och då rektor
icke i alla ämnen kunde ega nödig sakkunskap för att med full
noggrannhet gradera betygen i alla ämnen, kunde en viss ojemnhet i betygen
i de särskilda ämnena icke undvikas. Ännu större kunde dock
denna ojemnhet visa sig vara mellan de särskilda betygsgradationerna, särskilt
de högre, vid de 5 olika profårsläroverken, som icke stode i någon
närmare beröring med hvarandra. Orättvisa skulle derför lätt uppstå, om
vid i öfrigt lika förhållanden en sökande skulle på grund af öfverlägsenhet
med ett eller annat halfbetyg i profårsbetyget föredragas en annan,
som genomgått sitt profår vid läroverk med strängare fordringar för de
särskilda betygen.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

Vidare vore att märka, att det alls icke vore ovanligt, att en kandidat,
som erhållit svagare vitsord för sin profårskurs, genom några års
verksamhet i skolans tjenst så utvecklat sig, att han för sina undervisningsprof
blifvit bedömd med höga vitsord, under det att å andra sidan det
icke vore utan exempel, att en kandidat, som fått höga vitsord i profårsbetyget,
icke infriat de löften, han sålunda gifvit om sig, utan blifvit en medelmåttig
lärare. Dessa olägenheter kunde icke heller afhjelpas af tjenstgöringsbetygen,
ty dessa, som utfärdades af öfver hundra rektorer för olikartade läroanstalter,
från universitetsrektorn till den tillförordnade rektorn för en tvåklassig
pedagogi, afsåge så olika undervisningsstadier och gåfves efter så olika
måttstock, att de med afseende å graden af undervisningsskicklighet knappast
vore jemförliga. Utan särskilda undervisningsprof skulle det derför blifva
nödvändigt att vid tillsättning af lärareplatser nästan helt och hållet lemna
graden af undervisningsskicklighet utan afssende.

Ehuru således undervisningsprofven visat sig behöfliga, för att tillsättning
af lärarebefattningar skulle kunna ega rum till båtnad för skolorna
och med rättvisa mot de sökande äfvensom för att ådagalägga behörig
kompetens hos den, som skulle räkna lönetur för lektorsbefattning,
så ansåge dock kommitterade, att de utan fara kunde borttagas från vilkoren
för lönetursberäkning såsom adjunkt. Den myndighet, inför hvilken undervisningsprofven
aflades, skulle härigenom befrias från ej ringa svårigheter
och såväl statsverket som de här ifrågavarande lärarne från de icke
obetydliga kostnader, som dessa prof skulle medföra. Kommitterade hemstälde
derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen sådan ändring
i bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 29 maj 1874 och cirkuläret den
1 juni 1877 angående lönetursberäkning för vissa lärare, att den, som genom
akademiska examina och genomgången profårskurs vunnit behörighet
till adjunktsbefattning, måtte för sådan tjenstgöring, som i nämnda kungörelse
och cirkulär sades, erhålla rätt till lönetursberäkning såsom adjunkt från
och med året näst efter det, hvarunder berörda behörighet vunnits.

Under förutsättning af Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens bifall till
denna framställning, skulle antalet undervisningsprof om året, sedan normala
förhållanden inträda uppgå till omkring 75 fullständiga prof, då till
de i det föregående beräknade 70 profven lades de för vinnande af lönetursberäkning
såsom lektor erforderliga, hvilka näppeligen komme att öfverstiga
5 om året. Äfven detta antal prof vore emellertid alltför stort
för att utan de betänkligaste olägenheter kunna år efter år anställas på
ett och samma ställe, derest profven skulle försiggå under pågående läsetermin.
Ty då det öfvervägande flertalet af profvens bedömare väl måste
väljas bland de på platsen befintliga allmänna läroverkens lärare, och då

Bill. till Riksd. Prot. 1864. 1 Sami. 1 Afd. 36 Häft. 2

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 56.

de lärjungar, som borde vid profven närvara, måste tagas bland samma
läroverks lärjungar i vissa klasser, skulle härvid undervisningens jemna gång
vid dessa läroverk icke kunna uppehållas, utan ständiga, högst betänkliga
rubbningar inträda, som snart skulle blifva outhärdliga. Förlädes deremot
profven till ferierna, skulle dessa olägenheter försvinna och till och med
ett vida större antal prof kunna till samma ställe förläggas utan att föranleda
oöfvervinneliga svårigheter. Bedömare af profven kunde nemligen
under sådant förhållande väljas inom hela landets lärarekår, och ett tillräckligt
antal lärjungar skulle utan tvifvel kunna erhållas på frivillighetens
väg. Tydligt vore emellertid, att både bedömare och lärjungar härvid
måste tillerkännas vederbörlig ersättning för deras inställelse.

Fn betänklighet reste sig emellertid genast mot förslaget att förlägga
alla undervisningsprof till skolferierna, nemligen att tillsättningen af lärarebefattningar
derigenom skulle betydligt försenas.

För att undersöka vigten af denna anmärkning hade kommitterade beräknat
den tid, som under det sista decenniet i medeltal förflutit från det
att en lärareplats blifvit ledig, till dess ansökningstiden för densamma utgått,
samt från fatalietidens slut till tiden för platsens tillsättning af vederbörande
konsistorium eller direktion, samt jemfört de sålunda vunna talen
med dem, som kunde antagas komma att visa sig efter genomförandet af
den föreslagna anordningen.

Enligt denna beräkning hade under decenniet ’/3 1882—-s% 1892 tiden
mellan befattnings ledigblifvande och fatalietidens utgång för lektorsbefattningar
i medeltal utgjort 3 månader 23 dagar och för adjunkts- och
kollegabefattningar 3 månader 18 dagar, under det att tiden, som förflutit
från fataliedagen, till dess befattningen blifvit af vederbörande konsistorium
eller direktion tillsatt, i medeltal utgjort 6 månader 6 dagar för
lektorsbefattningar samt för adjunkts- och kollegabefattningar 5 månader
15 dagar. Den tid, som åtgått för befattningarnas tillsättning, hade emellertid
icke så litet ökats under de sista åren; sålunda hade den för år 1891 — 92
i medeltal utgjort för ‘ lektorsbefattningar 7 månader 16 dagar och för
adjunkts- och kollegabefattningar 6 månader 11 dagar samt för år 1892—93
för lektorat 7 månader 4 dagar och för adjunkturer och kollegat 7 månader
3 dagar.

Vid beräkning af den tid, som enligt den nya ordningen skulle i
medeltal åtgå för lärarebefattnings tillsättande, måste man tydligen utgå
från de bestämmelser, som skulle komma att gälla med afseende å tiden
för undervisningsprofven samt anmälningarna till desamma äfvensom beträffande
läraresysslors tillsättning. I dessa hänseenden hade kommitterade
ansett sig böra föreslå: att sökande skulle vid ansökningen foga betyg öf -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

ver vederbörligt undervisningsprof, men att, i fall sökande icke aflagt dylikt
prof, hans ansökning det oaktadt finge upptagas, derest han i densamma
eller eljest inom trettio dagar efter ansökningstidens slut för konsistorium
tillkännagåfve sin afsigt att genom undervisningsprof fullfölja ansökningen
samt derefter till konsistorium inlemnade betyg öfver berörda prof före den
15 september, om ansökningstiden för den sökta sysslan utgått mellan den
15 december och den 14 juni, eller före den 15 februari, om ansökningstiden
utgått mellan den 15 juni och den 14 december; att sökande, som
redan aflagt vederbörligt undervisningsprof i de till befattningen hörande
ämnen, men önskade nytt sådant undergå, skulle beredas tillfälle dertill
samt rätt att få betyget öfver detta prof taget i betraktande vid befattningens
tillsättning, derest han på sätt och inom tid, som ofvan nämnts,
gjorde anmälan om denna sin önskan samt insände betyg öfver det nya profvet;
att för sökande till lektorsbefattning, för hvilken ansökningstiden utgått
mellan den 15 november och den 14 december, tiden för inlemnande af betyg
öfver disputationsprof finge utsträckas till den 15 mars; att anmälan till undervisningsprof
under sommarperioden — mellan den 15 juni och den 1 september
— skulle ske före den 15 maj eller i vissa fall före den 1 juli,
under det att anmälan till prof under vinterperioden — mellan den 8 och
den 22 januari — skulle ega rum före den 15 december eller i vissa fall
före den 1 januari; samt att konsistorium skulle, sedan den tid tilländagått,
inom hvilken sökande egde att tillkännagifva, huruvida han hade för
afsigt att aflägga prof för den sökta sysslan, pröfva de inkomna ansökningshandlingarna
och, derest ingen behörig sökande förklarat sig vilja aflägga
dylikt prof, företaga tillsättningen af den lediga befattningen, men, derest
behörig sökande anmält sig vilja sådant prof undergå, uppskjuta tillsättningen,
till dess den tid lupit till ända, inom hvilken betyg öfver aflagda
undervisnings- eller disputationsprof borde vara hos konsistorium inlemnade.

Med denna anordning skulle således tiden för en befattnings tillsättning
från ansökningstidens slut komma att vexla*.mellan 1 och 9 månader,
om man lemnade utom räkningen den tid, som vederbörande skolstyrelse
behöfde för fattande af sitt beslut och som i medeltal kunde antagas uppgå
till en vecka. Om samtlige sökande, som beslöte sig för att fullfölja ansökningen,
redan vid ansökningstidens slut aflagt vederbörligt undervisningsprof
för den sökta sysslan och afstode från sin rätt att undergå nytt prof
för densamma, skulle tillsättningstiden tydligen kunna inskränkas till en
månad. Och i samma män som de nya bestämmelserna hunnit göra sin
verkan, kunde detta förhållande antagas blifva det vanliga, hvarigenom
tillsättningstiden, till stor fromma för lärarekåren och särskilt de ny -

Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 56.

utnämnde, skulle betydligt förkortas. Men äfven om man antoge, att undervisningsprof
skulle afläggas för alla lärarebefattningar, som under ett år
tillsattes, så skulle, under förutsättning att fatalietiderna vore likformigt
fördelade öfver året, tillsättningstiden i medeltal för adjunkts- och kollegabefattningar
blott uppgå till 5 s/4 månad och för lektorsbefattningar till 5 5/6
månad, tiden för den utnämnande myndighetens fattande af beslut härvid
i medeltal beräknad till J/4 månad. Denna tid vore visserligen beträffande
adjunktsbefattningar 1/i månad längre än tillsättningstiden i medeltal under
decenniet 1882 — 1892, men beträffande lektorsbefattningar lika mycket
kortare. Jemförde man åter densamma med tillsättningstiden under de
två sista åren, så visade den sig för båda slagen befattningar blifva med
mer än 1 månad förkortad.

Man behöfde således icke befara, att genom den ifrågavarande anordningen
tillsätta ingem :.af lärareplatser skulle fördröjas; tvärtom vunnes derigenom
den beaktansvärda fördelen, att det berodde på de tillträdande
lärarne sj elfva att i väsentlig mån påskynda den.

Med afseende å organisationen af bemälda kommission yttra kommitterade,
att den borde vara så sammansatt, att den innebure den största
möjliga garanti för att alla prof bedömdes efter samma måttstock och med
fullständig sakkunskap. För detta ändamål hade kommitterade ansett nödigt,
att kommissionen bestode af två slags medlemmar, nemligen dels sådana,
som deltoge i bedömandet af alla prof och af hvarje profs alla delar, dels
sådana, som blott deltoge i bedömandet af prof i ett visst eller i vissa
bestämda ämnen. De förra, hvilka kommitterade för korthets skull ville
kalla fasta eller ständiga medlemmar, skulle det företrädesvis tillkomma
att sörja för likformigheten i de särskilda profvens bedömande samt att
tillse, huruvida de allmänna pedagogiska, didaktiska och metodiska
reglerna vid dem blifvit iakttagna. Och hade dessa ansetts böra utgöra
flertalet inom kommissionen vid profs bedömande. De senare åter skulle
representera den speciela sakkunskapen, och då samma person i allmänhet
icke kunde anses ega speciel sakkunskap i mer än ett eller ett fåtal ämnen,
skulle dessa förordnas såsom specielt sakkunnige medlemmar för ett
visst eller vissa bestämda ämnen och således blott deltaga i bedömandet
af prof i detta eller dessa ämnen. Med anledning häraf benämndes dessa
tillfälliga eller specielt sakkunniga medlemmar.

Då enligt hittills gällande bestämmelser undervisningsprof skulle afläggas
inför konsistorierna och dessas medlemsantal vexlade mellan 5 (i
Lund) och 10 (i Göteborg), hade antalet af dem, som deltagit i bedömandet
af de särskilda profven, varit mycket olika; men då konsistorium för
att vara beslutmessigt, ifall olika meningar inom detsamma gjorde sig gäl -

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 56.

lande, borde räkna minst 5 ledamöter, kunde detta antal anses såsom det
minsta, som hittills tjenstgjort vid undervisningsprofven. Detta antal borde
också vara fullt tillräckligt, helst om samtliga medlemmar blifvit enkom
valda för berörda ändamål, hvilket, såsom bekant, icke varit fallet med
konsistoriales. Kommitterade föresloge derför, att kommissionen vid profs
bedömande borde räkna 5 ledamöter, deraf 3 ständiga och 2 specielt sakkunniga,
hvarvid dock vore att märka, att de sakkunnige kunde vexla för
hvart och ett i profvet ingående ämne. Så skulle t. ex. ett prof i matematik,
naturalhistoria och modersmålet i allmänhet komma att bedömas,
utom af de tre ständiga ledamöterna, af två sakkunniga i matematik och
två andra sakkunniga i naturalhistoria samt af ytterligare tva andra i
modersmålet, under det att ett prof t. ex. i matematik, fysik och kemi
kunde komma att bedömas, utom af de tre ständiga medlemmarne, af tva
sakkunniga i matematik och fysik och af två andra sakkunniga i kemi
eller af en sakkunnig i matematik och fysik, en i matematik och kemi
och en i fysik och kemi eller möjligen af två, som vore sakkunniga i alla
tre ämnena.

Då det ofvan blifvit sagdt, att de ständiga medlemmarne skulle deltaga
i bedömandet af alla prof, vore det icke så att förstå, att de ständige
ledamöterna skulle oupphörligt vara desamma. Detta läte sig nemligen
icke genomföra, Dels kunde de af sjukdom eller annat laga förfall
hindras att tjenstgöra, dels skulle knappast någon vilja åtaga sig ett så
magtpäliggande och tröttande uppdrag för hela sommaren och större delen
af vinterferierna. Emellertid borde kontinuiteten icke lida något svarare
afbräck derigenom, att en af de ständiga ledamöterna ombyttes hvar tredje
eller fjerde vecka. Icke större betydelse för likformigheten i bedömandet
skulle det hafva, om de tillfälliga ledamöterna i de särskilda ämnena vore
olika vid olika tillfällen. Också komme det antagligen att visa sig nödvändigt
att låta dessa oftare vexla, då det med den mindre tjenstgöring
och deraf följande mindre aflöning, som tillkomme dessa, skulle blifva
svårt att för en längre tid i sänder binda dem vid hufvudstaden.

Då sålunda de ständiga ledamöterna skulle få en längre och mer
oafbruten verksamhet inom kommissionen och, såsom utgörande flertalet
inom densamma, komma att utöfva ett större och mer genomgripande inflytande
på karakteren af dess verksamhet, borde dessa ledamöter förordnas
af Eders Kongl. Maj:t på viss tid t. ex. 3 år, under det att de tillfälliga
ledamöterna kunde, äfven de för viss tid, förordnas af chefen för Kongl.
ecklesiastikdepartementet.

Sedan normala förhållanden inträdt, borde ett antal af sex till åtta

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 56.

ständiga medlemmar samt fyra till sex specielt sakkunniga för hvarje
ämne befinnas tillräckligt.

Bland de ständiga ledamöterna skulle en vara särskildt förordnad
såsom ordförande och en såsom vice ordförande. Ordföranden, hvilken
det i främsta rummet skulle åligga att enligt gällande föreskrifter anordna
och leda profven, skulle särskildt hafva

att mottaga inkommande ansökningar om undergående af prof;
att bestämma tiden för de särskilda profven och derom underrätta
vederbörande;

att till tjenstgöring inkalla så många kommissionsmedlemmar af hvardera
slaget, som för de särskilda dagarne af profperioden befunnes erforderliga; att

anskaffa och tillkalla behöfligt antal lärjungar;
att sörja för anskaffande och tillhandahållande dels af de skriftliga
lärjungearbeten, som af de profvande skulle rättas, dels af uppgifter för
de muntliga profven i de särskilda ämnena;

att förvalta åt kommissionen anslagna medel och deröfver föra räkenskap; att

tillse, det såväl diarium öfver inkommande och utgående skrivelser
som ock protokoll vid kommissionens sammanträden blefve vederbörligen
förda.

Ordföranden skulle härvid biträdas dels af en sekreterare, som hade
att föra diarium och protokoll, att utskrifva expeditioner och räkenskaper
m. m., dels af en ständig ledamot, som skulle bestrida detaljgöromålen
vid profvens anordnande. Denne ledamot skulle sålunda vara ordföranden
behjelplig vid anskaffande af de skriftliga arbetena samt uppgifterna för
de muntliga profven äfvensom vid antagande af de för profven erforderliga
lärjungarne; vidare skulle det åligga honom

att förvara berörda skripta och uppgifter samt att å behöriga tider
utdela dem åt de profvande;

att tillkalla de lärjungar, som vid hvarje prof skulle närvara;
att öfvervaka de profvande vid arbete, som af dem skulle förrättas
i enrum;

att förvara och till de profvande utlemna böcker och annan undervisningsmateriel,
som borde dessa tillhandahållas.

De många göromål, som under profperioden skulle åligga denne ledamot,
komme utan tvifvel att i regeln hindra honom från att deltaga i
profvens bedömande, men vid tillfälligt förfall för annan ledamot skulle
han dock kunna inträda.

Tydligt vore, att ordföranden och nyss bemälde ständige ledamot i

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 56.

följd af de åligganden, som skulle tillkomma dem, borde vara bosatta i
hufvudstaden, under det att kommissionens öfriga medlemmar kunde väljas
såväl från landsorten som från hufvudstaden, och ansåge kommitterade
lämpligast, att dessa företrädesvis utsåges bland de ordinarie lärarne vid
rikets allmänna läroverk, samt att vid adjunktsprof en af de speciel sakkunnige
vore en, som längre tid undervisat på adjunktsstadiet.

För åvägabringandet af de skriftliga arbeten, som af de profvande
skola rättas, skulle antingen lärjungar från vederbörliga klasser kunna inkallas
för att öfver meddelade uppgifter utföra sådana, eller ock skulle
de skriftliga arbeten, som under en eller ett par terminer utförts af lärjungarne
i afsedda klasser, kunna infordras från några allmänna läroverk.
Dessa skripta skulle derpå genomgås af sakkunniga personer, hvilka hade
att bland dem utvälja och låta afskrifva de för ändamålet lämpliga. De
sålunda erhållna skripta skulle mångfaldigas genom hektograti eller på
annat sätt, på det att såväl kommissionens medlemmar som de tillstädesvarande
lärjungarne kunde hafva hvar sitt exemplar, då rättelserna af de
profvande genomginges. Uppgifter för de muntliga profven borde föreslås
af de sakkunnige i hvarje ämne samt pröfvas och antagas af kommissionen,
hvarefter de skulle numreras och utdelas i nummerföljd eller
genom lottning.

Undervisningsprof för lektorsbefattning skulle hållas med lärjungar,
som under föregående termin tillhört endera af sjunde klassens afdelningar,
och prof för adjunktsbefattning med lärjungar, som under föregående
termin tillhört femte klassen, utom vid prof i ämnen, som först i femte
eller sjette klassen inträda i undervisningen, vid hvilka lärjungar ur sjette
klassen skulle användas.

De tillkallade lärjungarnes antal skulle icke vara allt för ringa, då
tillfälle borde lemnas den profvande att ådagalägga sin förmåga såväl att
lämpa sin undervisning efter olika individer som att sysselsätta och hålla
uppmärksam en hel klass. Ett antal af tio lärjungar borde emellertid för
sagda ändamål vara tillräckligt, hvarför kommitterade föresloge att så många
lärjungar i allmänhet skulle vid hvarje prof vara tillstädes.

Utan tvifvel komme de lärjungar, som assisterade vid undervisningsprofven,
att få sina kunskaper utvidgade på åtskilliga punkter samt korrigerade
och befästade på andrå, men då den undervisning, som härvid
komme dem till del, icke kunde blifva sammanhängande eller ordnad,
vore antagligt att flertalet af lärjungar och deras målsmän komme att
anse, att det besvär och den tidspillan, som närvaron vid profven föranledde,
icke uppvägdes af det gagn för lärjungens kunskaper, som deraf
skördades. För erhållande af ett tillräckligt antal lärjungar vore derför

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

erforderligt, att någon ersättning medgåfves lärjungarne för inställelsen.
Denna ersättning behöfde dock ej blifva synnerligen stor, utan kunde inskränkas
till 1 kr. 50 öre för fullständigt prof åt lärjunge ur femte klassen
samt till 2 kr. å 2 kr. 50 öre åt lärjunge ur högre klass. Rektorerne
vid de allmänna läroverken i hufvudstaden skulle anmodas att mottaga
anmälningar af de lärjungar från vederbörliga klasser, som önskade assistera
vid profven, samt att lemna förord åt dem, de funne för ändamålet
lämpliga, hvarefter kommissionens ordförande och den ständige ledamot,
som förordnats till hans biträde, skulle antaga det behöfliga antalet samt
fördela dem till tjenstgöring under vissa veckor eller vissa veckodagar.

Med afseende å sjelfva undervisningsprofvens anordnande anföra
kommitterade vidare rörande den profvandes förberedelse till prof, att han
dervid borde ega begagna alla de hjelpmedel, han sjelf ville medföra; och
borde genom kommissionens försorg honom tillhandahållas vanliga handböcker
och lexika samt de läroböcker, som användes vid Stockholmsläroverken,
äfvensom kartor och öfrig erforderlig undervisningsmateriel. Äfven
vid rättandet af de skriftliga arbetena kunde samma bestämmelser med
afseende å hjelpmedel gälla, då den profvande sålunda så mycket som
möjligt sattes i samma läge som vid rättandet af dylika arbeten i eget
hem. Tydligt vore emellertid, att kommissionen för sagda ändamål måste
disponera en lämplig samling af böcker, kartor och öfrig undervisningsmateriel.
Billigast kunde detta åvägabringas genom öfverenskommelse med
något af de högre allmänna läroverken i hufvudstaden. Emellertid måste
en viss summa årligen härtill anslås.

Beträffande kostnaderna för genomförandet af den föreslagna nya anordningen
af undervisningsprofven för lärarebefattningar vid de allmänna
läroverken anföra kommitterade följande:

»Den ersättning, som bör tillkomma kommissionens medlemmar, hafva
kommitterade ansett böra utgå i form af arfvoden, dels fasta arfvoden åt
ordföranden och den ständige medlem, som förordnas till hans biträde,
för de särskilda göromål, som åligga dem, dels arfvoden, som efter antalet
af de prof, i hvilkas bedömande hvarje ledamot deltagit, bestämmas sålunda,
att 5 kronor beräknas för åhörande och bedömande af prof i hvarje
ämne, då ledamot på samma dag deltagit i bedömande af prof i två eller
flere ämnen, under det att för åhörande och bedömande af prof i ett enda
ämne under en dag beräknas 10 kronor. Skulle emellertid det sålunda
beräknade arfvodet för ledamot från landsorten blifva mindre än det belopp,
som skulle till honom utgå, derest ersättning för honom beräknades
enligt tredje klassen af gällande resereglemente, borde hans arfvode bestämmas
enligt denna beräkningsgrund.»

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

2.1 öfverensstämmelse med hvad kommitterade sålunda antagit och föreslagit,
hafva de uppgjort följande

Kostnadsberäkning:

Till ordföranden årligt arfvode.............................................. Kr. 750

» en ständig ledamot » » » 1,000

» sekreteraren * » » 500

> arfvoden enligt angifven beräkning åt kommissionens ledamöter
...... » 7,500

» ersättning åt lärjungarne ............................................ » 1,200

> anskaffande och mångfaldigande af erforderliga skriftliga

arbeten .................................................................................;..... * 450

» böcker, skrifmaterialier, värme, upplysning, uppassning

och extra utgifter .................................................................. *_OO11

Summa Kr. 12,000.»

»Såsom ofvan antydts, gäller denna kostnadsberäkning blott under
förutsättning, att de undervisningsprof, kommissionen årligen har att bedöma,
icke öfverstiga 65 fullständiga och 30 fyllnadsprof eller det antal
prof, som beräknats skola förekomma, sedan normala förhållanden inträdt.
Ett stö tre antal prof skulle kommissionen med en arbetstid af 10 veckor
under sommaren och 2 veckor under vinterferierna icke kunna medhinna,
derest den arbetade på blott en afdelning. Under de tva eller tre första
åren af kommissionens verksamhet, da ett vida större antal prof maste
antagas förekomma, måste derför kommissionen under en stor del af tiden
arbeta på två afdelningar, hvardera med det antal ledamöter, som ofvan
föreslagits. I följd häraf måste åter kostnaderna i det närmaste fördubblas,
åtminstone under de två första aren. Ty om också icke kommissionen
hela tiden arbetade på två afdelningar, måste åtskilliga kostnader föranledas
af de åtgärder, som erfordras för att åstadkomma öfverensstämmelse
i de båda afdelningarnas sätt att bedöma profven. För detta ändamål
torde nemligen blifva nödvändigt, att de ständiga ledamöter, som
sedermera skola tjenstgöra i de särskilda afdelningarna, under de båda
första veckorna gemensamt deltaga i profvens bedömande för att sålunda
kunna komma till en gemensam norm för betygen. Men äfven sedan de
båda afdelningarna börjat arbeta hvar för sig, torde det befinnas ändamålsenligt,
att ledamöter från den ena afdelningen deltaga i arbetet å den
andra. På sådant sätt skulle utan tvifvel nödig öfverensstämmelse kunna
vinnas. Kommitterade tveka derför icke att för de första åren af kommissionens
verksamhet föreslå en sådan delning jemte dermed i sammanhang
Jlih. till Riksd. Prot. 16.94. 1 Sami. 1 Afd. 50 Höft. 3

18 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 56.

stående åtgärder, såsom ökande af ledamöternas antal, höjande af de fasta
arfvodena m. m.»

»De kostnader, inrättandet af en central profkommission skulle medföra,
synas sålunda, särskildt under de första åren, blifva temligen betydliga.
Men tager man i betraktande hvad dermed vinnes, torde de icke
kunna anses afskräckande. Vinsten deraf skulle nemligen blifva mångfaldig.
Konsistoriernas ledamöter, som af öfriga. göromål äro mycket upptagna,
skulle befrias från ett ganska drygt arbete. De lärare vid stiftsstädernas
läroverk, som, ehuru icke konsistoriemedlemmar, ofta anlitas
såsom bisittare vid undervisningsprofven, skulle icke vidare af denna anledning
hindras i sin tjenstgöring. Lärjungarne vid stiftsstädernas läroverk.
som nu oupphörligt störas i sin läsning, dels derigenom att de måste
närvara vid profven, dels emedan de lärare, af hvilka de skulle undervisas,
äro upptagna såsom bisittare vid desamma, skulle lättare medhinna
sina kurser. Undervisningen äfven vid öfriga läroverk skulle blifva jemnare,
då tjenstledighet för profs afläggande ej längre behöfde meddelas de
lärare vid desamma, som vore under ansökning till lärarebefattning. De
obefordrade lärarne skulle befrias från betydliga kostnader, då de å ena
sidan icke behöfde betala vikarie-ersättning under den tid, de för profs
afläggande vore hindrade att tjenstgöra, och å andra sidan kunde på en
gång undergå alla ifrågakommande prof, i stället för att, såsom nu ofta
sker, aflägga ett flertal prof och inför den ena myndigheten efter den andra.
Och slutligen skulle lärareplatserna kunna snabbare tillsättas, då profven
vore på förhand aflagda.»

Rörande öfvergangen till det nya sättet för undervisningsprofvens anordning
föreslå kommitterade slutligen att den första profperioden utsättes
till sommaren, och att undervisningsprof enligt hittills gällande ordning
fortfarande må aflägga^ för alla lärarebefattningar, till hvilka ansökningstiden
utgått inom viss angifven dag.

Öfver kommitterades ofvan frainstälda förslag hafva utlåtanden infordrats
af samtliga domkapitel samt direktionerna öfver Stockholms stads
undervisningsverk och Nya elementarskolan i Stockholm. Och hafva samtliga
dessa myndigheter tillstyrkt eller lemnat utan anmärkning hvad kommitterade
hemstält angående sådan ändring i nådiga kungörelsen den 29
maj 1874 och cirkuläret den 1 juni 1877, att den, som genom akademiska
examina och ^ genomgången profårskurs vunnit behörighet till adjunktsbefattning,
må ^för sådan tjenstgöring, som i nämnda kungörelse och cirkulär
säges, erhålla rätt till lönetursberäkning såsom adjunkt, utan hinder
deraf, att undervisningsprof för adjunktsbefattning icke blifvit af honom
aflagdt, Flere af bemälta myndigheter hafva derjemte yrkat, att äfven

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 56.

lönetursberäkning såsom lektor skulle utan undervisningsprof inedgifvas
dem, som i öfrigt fullgjort, hvad som i nämnda kungörelse och cirkulär
fordras för åtnjutandet af berörda förmån, under förmenande att dessas
kompetens till lektorsbefattning genom akademiska examina, disputation
och genomgången profårskurs äfvensom genom det förhållande, att undervisning
på det högsta skolstadiet blifvit åt dem uppdragen, vore tillräckligt
styrkt.

Beträffande sjelfva hufvudfrågan, eller huruvida samtliga undervisningsprof
för lärarebefattningar vid allmänna läroverk böra afläggas inför
en kommission i hufvudstaden på sätt kommitterade föreslagit, hafva meningarna
varit något delade, i det domkapitlen i Upsala, Lund, Skara,
Strengnäs, Vexiö, Göteborg, Hernösand och Visby samt Nya elementarskolans
lärarekollegium, hvars yttrande direktionen för samma läroverk
infordrat, tillstyrkt hvad kommitterade i detta hänseende föreslagit, åtskilliga
dock med vissa förbehåll och vilkor, under det att domkapitlen i Linköping,
Vesterås, Kalmar och Karlstad samt Nya elementarskolans direktion
afgifvit afstyrkande utlåtanden. Till dessa sistnämnda torde äfven i hufvudsak
böra räknas direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk.

Det skäl, som allmännast anförts mot den föreslagna anordningen, är
att den tillsättande myndigheten derigenom beröfvas tillfället att personligen
lära känna dem, mellan hvilka den skall träffa sitt val, och att tillsättningen
derför måste ske blott på grund af företedda betyg eller s. k.
pappersmeriter; men sålunda vunnes ingen säkerhet för, att den utnämnde
egde det allvar och den stadga i karakteren, att han kunde tillvinna sig
lärjungarnes aktning och tillgifvenhet, eller den förmåga såsom undervisare
och framför allt såsom uppfostrare, som man måste fordra af en
lärare vid allmänt läroverk. Denna olägenhet vid den ifrågasätta anordningen
har framhållits icke blott af myndigheter, som afstyrkt förslaget,
utan äfven af flere bland de tillstyrkande, och några af dessa hafva i anledning
häraf yrkat, att i sammanhang med profvens öfverflyttande till en
centralkommission, tillsättningen skulle öfvertagas af Kongl. Maj:t, antingen
omedelbart eller efter det förslag blifvit af vederbörande domkapitel eller
direktion upprättadt. En närmare granskning af berörda skäl visar emellertid,
att det ingalunda är så tungt vägande, som det till en början synes.
Ty med hvilken säkerhet kan man väl i allmänhet döma angående en
persons allvar och stadga i karakteren eller förmåga såsom uppfostrare af
de korta stunder, man har tillfälle att iakttaga honom under ett undervisningsprof?
Och hvad rätt har man i sjelfva verket att lata de subjektiva
intryck, man erfarit af de profvandes personlighet, inverka på sin röst
vid utnämningen? Gälla icke för tillsättningen bestämda föreskrifter och

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

maste icke hvad som af de röstande vid densamma åberopas vara grundadt
på vederbörliga intyg? Intet af dessa intyg beror i allmänhet af den tillsättande
myndigheten med undantag af betyget för undervisningsprofvet.
Men da i detta prof blott skall bedömas ådagalagd undervisningsskicklighet
i vissa bestämda ämnen, och då dylik undervisningsskicklighet i hög grad
kan finnas äfven hos sådana, som sakna allvar och stadga i karakteren
eller som af andra skäl äro mindre lämpliga såsom uppfostrare, synes i
sjelfva. verket fördelen af den personliga bekantskap med de sökande, som
kan vinnas vid profven, ej vara synnerligen stor, då man ju icke får antaga,
att bedömarnes uppfattning af en sökandes personlighet och karakter
blir bestämmande med afseende å de betyg, som meddelas honom för
undervisningsskicklighet i de ifrågavarande ämnena.

Ett annat hufvudskäl mot det framstälda förslaget är, att alla prof
äro öfverflödiga, eller åtminstone skulle blifva det, om profårsinstitutionen
mer utvecklades och förbättrades, om bestämdt formulär och bestämda
betygsgrader faststäldes för tjenstgöringsbetygen, och om den tillsättande
myndigheten hade rätt att gifva företräde åt dem, som tjenstgöra inom
dess område.^ Att medgifva sistnämnda rätt skulle emellertid vara att i
en ny form återinföra den 1849 afskaffande indigenatsrätten och skulle utan
tvifvel leda till en förderflig exklusivitet. Ett fastställande af bestämda
formulär och betygsgrader för tjenstgöringsbetygen skulle icke kunna göra
undervisningsprofven öfverflödiga, då den nödiga jemförelsen mellan flere
sökande skulle komma att grundas på betyg, afgifna efter en mycket olika
måttstock.

Att en utveckling af profårsinstitutionen är både önsklig och möjlig,
nekas icke, men att sådana föreskrifter skulle kunna meddelas och genomföras,
hvarigenom profårsbetygen skulle kunna läggas till grund för en
fullt rättvis jemförelse mellan sökande med afseende på undervisningsskicklighet,
betviflas; och tydligt är att den förkofran eller tillbakagång,
som blifvit en följd af skoltjenstgöring eller annan verksamhet efter slutad
profårskurs, icke kan få något uttryck i profårsbetyget, likasom detta intet
kan ° innehålla om undervisningsskickligheten i ämne, som icke ingått i
profarskursen, hvarför detsamma icke kan ersätta undervisningsprofven.
Borttagas dessa, under det att hittills gällande former för tillsättningen i
öfrigt förblifva oförändrade, synas blott två utvägar vara möjliga, nemligen
antingen att lata ancienniteten blifva bestämmande med afseende å adjunktsbefattningar
och lärdomsförtjenster beträffande lektorsbeställningar, eller
ock att utan alla närmare bestämmelser öfverlåta åt den tillsättande myndigheten
att utse den, som densamma funne lämpligast för en ifrågavarande
befattning, samt upphäfva rätten till besvär öfver vederbörande

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

myndighets beslut i dylik fråga. Den förra af dessa utvägar skulle emellertid
antagligen leda till ett aflägsnande af de mer framstående förmågorna
från skolbarn, der utsigten att genom personlig duglighet komina^fortare
fram sålunda vore stängd. Och den senare utvägen synes med vara förhållanden
föga öfverensstämmande, i synnerhet skulle besvärsrättens borttagande
knappast kunna godkännas; men besvärsrätt kan tydligen icke
förekomma, der beslutet helt och hållet öfverlemnats åt den underordnade
myndighetens eget bepröfvande, och utan att bestämda normer för detsamma
blifvit faststälda.

Vidare har mot en centralkommission för undervisningsprofvens bedömande
anmärkts, dels att den skulle leda till en farlig centralisation
och föra det med sig, att lärames utnämning öfverflyttades från domkapitel
och direktioner till en centralstyrelse i hufvudstaden, dels att
sökande till lärarebefattningar skulle genom en dylik anordning beröfvas
den förmån de nu ega att få visa sin förmåga inför olika myndigheter;
en profvande kunde nemligen genom opasslighet, tillfällig indisposition
eller andra dylika orsaker misslyckas, och det vore då för honom både
bättre och lättare att få aflägga nytt prof inför en annan myndighet.
Huruvida profvens förläggande till en centralkommission i framtiden kommer
att föranleda utnämningsrättens öfverflyttande till en centralstyrelse,
torde för närvarande icke kunna med någon säkerhet afgöras. Men att
en centralisation understundom kan vara både gagnelig och tidsenlig, lär
icke kunna bestridas. Förmånen för de sökande att kunna fa aflägga prof
inför olika myndigheter skulle väl egentligen bestå deri, att dessa myndigheter
hade olika måttstock för profvens bedömande, men huruvida detta
verkligen är en förmån, torde vara tvifvel underkastadt.

Ett förslag att inskränka profvens antal, utan att en profkommission
upprättades, har framstälts af domkapitlet i Vesterås. Enligt detta förslag
skulle efter genomgången profårskurs ett prof afläggas inför något domkapitel
och det derjemte vara medgifvet sökande, som sådant önskade, att
aflägga förnyadt prof. Häri föreslås således att ett undervisningsprof, aflagdt
för ett domkapitel, hvilket som helst, skulle vara giltigt öfver hela
riket, men att sökande skulle hafva rätt att aflägga förnyade prof inför
samma eller annat domkapitel, då han funne sådant önskvärdt. Genomförandet
af detta förslag skulle emellertid medföra alla de väsentliga svårigheter,
hvaraf såväl den nuvarande soin den af kommitterade föreslagna
anordningen kunna anses lida. En följd deraf, att det öfverlätes åt de
profvande sjelfva att afgöra, inför hvilket domkapitel prof skulle afläggas,
blefve utan tvifvel att flertalet af profven koncentrerades på ett eller ett
par domkapitel, utan att några anordningar vore vidtagna eller lämpligen

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

kunde vidtagas, hvarigenom en sådan mängd prof inom en begränsad tid
der möjliggjordes. Antagligt är att domkapitlen i universitetsstäderna, der
äfven profårskurser äro anordnade, komme att få på sin lott en öfverväldigande
mängd prof, något som vore desto olägligare som dessa domkapitel
redan nu äro mycket betungade. Vidare tillgodoses lika litet genom
detta förslag som genom kommitterades det af många framhållna behofvet
af en den tillsättande myndighetens personliga kännedom om de sökande.
Men skulle det vid utnämningar visa sig, att ett flertal af de tillsättande
myndigheterna lade mycken vigt vid en sådan personlig bekantskap, skulle
det. lätt leda dertill, att profvens antal fortfarande blefve lika stort som
hittills och att i sjelfva verket således intet vunnits.

Äfven med afseende å den ifrågasatta kommissionens organisation och
verksamhetssätt, sådana dessa af de kommitterade föreslagits, hafva åtskilliga
anmärkningar gjorts. Sa har, bland annat, framhållits, att profvens antal
per år antagligen komme att blifva större, än kommitterade beräknat, och
särskilt att omprofvens antal blifvit för lågt upptaget; att såväl på grund
häraf som emedan de föreslagna arfvodena vore för små, kostnaderna icke
kunde inskränkas till angifvet belopp; att tiden för lärareplatsers tillsättning
skulle förlängas; att konkurrensen om dylika platser skulle betydligt
ökas genom den lättnad, som sålunda beredts de sökande, så att de tillsättande
myndigheternas tid skulle i långt högre grad upptagas af pröfningen
af handlingar, än genom de nu anbefalda profven; att rätten till
omprof i samma ämnen borde inskränkas; att prof skulle kunna hållas
icke blott under ferierna utan äfven under terminerna; att kommissionens
»fasta» medlemmar borde förordnas efter förslag af domkapitel och direktioner;
och att förberedelsetiden vid profven borde ökas. Derjemte har
anmärkts å ena sidan att, då de »fasta» medlemmarne skulle utgöra flertalet
inom kommissionen vid profvens bedömande, tydligt vore att de
skulle en gång . för alla bestämma reglerna för profvens bedömande och
de profvande blifva tvungna att ställa sig i öfverensstämmelse med dessa
regler, om de skulle kunna vinna kommissionens erkännande, hvaraf åter
följden måste blifva, att hela lärarekåren så småningom blefve såsom stöpt
i samma form; under det att a andra sidan påståtts, att likformigheten
vid profvens bedömande icke vore nog betryggad, då de »tillfälliga» ledamöterna
blefve mycket rörliga och de »ständiga» äfven understundom ombyttes,
och i synnerhet emedan kommissionen säkerligen i många fall

blefve tvungen att arbeta på olika afdelningar. Vidare har yrkats å ena

sidan att kommissionens samtliga medlemmar borde väljas bland de all männa

läroverkens ordinarie lärare och å andra sidan att kommissionens
samtliga medlemmar icke borde vara pedagogiska fackmän utan att bland

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

dem äfven borde finnas andra personer såsom representanter för allmän
bildning; samt å ena sidan att kommissionens alla ledamöter borde utses
inom Stockholms talrika lärarekår eller bland andra i Stockholm bosatta
och i undervisningsfrågor kompetenta personer, och å andra sidan att icke
blott kommissionens öfriga medlemmar utan äfven ordföranden skulle
kunna tagas från landsorten och att Stockholmsledamöterna aldrig skulle
få utgöra majoritet inom kommissionen.

Af de uppgifter, som infordrats från domkapitlen samt direktionen
öfver Stockholms stads undervisningsverk angående antalet undervisningsprof,
som inför dem aflagts under läsåren 1888—1893, framgar (Bil. A)
att undervisningsprofven i medeltal för år uppgått till nära 190 samt att
deraf 47 galt lektorsbefattning, nära 123 adjunktsbefattning och 20 aflagts
utan att särskild befattning blifvit sökt, d. v. s. för vinnande af lönetursberäkning.
Hvad som härvid genast tilldrager sig uppmärksamheten, är
att profven för lönetursberäkning icke utgjort flere än 20 om året, ehuru
omkring 50 lärarekandidater årligen afsluta sin profårskurs och någon
lönetursberäkning icke kan vinnas utan profs afläggande, sedan 1863 ars
nådiga cirkulär med afseende härå 1890 blifvit upphäfdt. Troligt är väl
icke, att ett så stort antal blifvande lärare uppoffrat sin rätt till lönetursberäkning,
emedan de icke velat underkasta sig ett prof, utan antagligare
torde vara, att åtminstone ett tjugutal aflagt dylikt prof, ehuru under
form af prof för sökt befattning, hvarvid dock befattningen i sjelfva verket
blifvit sökt snarare för att erhålla tillfälle till profs undergående än med
någon förhoppning om att få platsen.

De 190 prof, som årligen förekommit, skulle således, om alla prof,
som i sjelfva verket aflagts blott för lönetursberäkning, afdroges, böra
minskas med omkring 40 eller till omkring 150. Jemföres åter detta antal
med det, som af kommitterade beräknats för kommissionens första verksamhetsår,
eller 130, så är skilnaden blott 20 ''prof; och denna skilnad
skulle kunna förklaras dermed att 20 personer årligen aflagt prof i samma
ämnen inom två stift. Sammanställes åter medeltalet för de sist förflutna
åren med det, som enligt kommitterades beräkning skulle förekomma, sedan
normala förhållanden inträdt, d. v. s. sedan alla nu kompetente vunnit
befordran eller aflagt prof inför kommissionen, eller 75, visar sig visserligen
det senare blott hälften så stort som det förra, men detta är just
något, som man väntat af den föreslagna anordningen, och som skulle
utgöra en af fördelarne dervid. Och då de årligen nytillkomnas antal
icke öfverstiger 50, synes föga sannolikt, att de s. k. omprofven, kompletteringsprofven
och profven för lönetur såsom lektor skulle tillsammans
uppgå till mer än 25 fullständiga prof. Någon full säkerhet kan emeller -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

tid i detta afseende icke vinnas, och möjligt är derför, att profvens antal
åtminstone under vissa år kan blifva större, än hvad kommitterade antagit,
och att således äfven kostnaderna måste blifva större än som beräknats.
Men om berörda öfverskott, såsom antagligt är, icke blir mer betydande,
torde det hvarken vålla oöfvervinneliga svårigheter för kommissionens verksamhet
eller några afsevärda kostnader. Det har visserligen äfven yrkats,
att anslagsbeloppet skulle höjas, emedan de föreslagna arfvodena vore för
små, men ehuru onekliggn knappt tilltagne, torde de dock visa sig för
ändamålet tillräckliga. Åtminstone torde en höjning af dem icke böra
ifrågasättas, förrän den visat sig nödvändig.

Den fruktan, som från ett par håll uttalats, att tiden för lärareplatsers
tillsättning skulle genom den nya anoi''dningen i väsentlig mån
förlängas, kan jag icke dela. Af kommitterades framställning synes mig
nemligen klart framgå, att äfven i värsta fall förlängningen icke bör kunna
uppgå till mer än ett par veckor, i jemförelse med den tid, som under
decenniet 1882—1892 åtgått för dylika platsers tillsättning, och i gynsammare
fall skulle en betydlig förkortning af denna tid kunna vinnas.
För öfrigt torde, med vår tids utvecklade kommunikationer, på sätt ett
domkapitel föreslagit, ansökningstiden kunna ej obetydligt förkortas.

Att kommissionens .sammansättning skulle kunna föra det med sig,
att hela vår lärarekår så småningom blefve såsom stöpt i samma form,
kan jag ej förstå. Då de »fasta» medlemmarne, genom hvilka denna verkan
skulle åstadkommas, skulle utses af Kongl. Maj:t, torde man väl kunna
antaga, att dertill kornme att väljas sådana, som utmärkt sig för säkert
omdöme i pedagogiska frågor och framstående pedagogisk skicklighet; och
att dylika personer under ständigt samarbete med en mängd i de särskilda
läroämnena speciel sakkunniga medlemmar af stor förtjenst skulle förfalla
till förderflig ensidighet är väl föga troligt. Men om ock vissa bestämda
pedagogiska fordringar af dem betraktades såsom de, hvilka i
första rummet borde vara fylda för att ett godt betyg skulle erhållas,
månne det skulle vara så lätt att fylla dessa fordringar, att en hvar, som
ville det, skulle kunna göra det? I allmänhet kräfver fyllandet af pedagogiska
fordringar och iakttagandet af vigtigare pedagogiska regler mångåriga
studier och mycken öfning samt äfven särskilt anlag. Att få en
lärarekår stöpt i en form går derför ingalunda så lätt för sig, om denna
form afser fyllandet af högre och väsentligare kraf vid undervisningen.
Snarare skulle vara att befara, att likformigheten i profvens bedömande
icke vore nog tillgodosedd. Men äfven denna fruktan torde vara obefogad,
derest af kommitterade anvisadt förfaringssätt i de särskilda fallen iakttages.
Vid prof inför domkapitel och direktioner äro de bedömande inga -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

lunda alltid desamma, utan att klagomål öfver bristande likformighet i
följd deraf försports. Ett företräde har kommissionen genom sin sammansättning
afgjordt framför domkapitlen, nemligen att två specielt sakkunniga
medlemmar deltaga i dess bedömande af prof i hvarje ämne, under det att
nästan aldrig vid prof inför domkapitlen mer än en i hvarje ämne specielt
sakkunnig medlem förekommer. Och huru stort, för att icke säga afgörande
inflytande denna i sjelfva verket utöfvar på det betyg, som afgifves, torde
vara väl kändt.

Skärskådandet af öfriga, deraf förtjenta, anmärkningar med afseende
å föreliggande förslag torde kunna uppskjutas, tills fråga blir om fastställande
af instruktion för den ifrågasatta profkommissionen.

I likhet med samtliga de myndigheter, som deröfver yttrat sig, instämmer
jag i kommitterades förslag, att lönetursberäkning såsom adjunkt
må utan afläggande af undervisningsprof tillkomma dem, som i öfrigt äro
dertill behörige; men då lönetursberäkning för den förflutna tiden ej gerna
kan medgifvas dem, som icke fullgjort de vilkor, som under densamma
varit för denna förmån stadgade, torde det böra föreskrifvaS, att lönetursberäkning
enligt den nya bestämmelsen först med nästa kalenderår må
taga sin början. Att åter, såsom åtskilliga myndigheter yrkat, äfven medgifva
lönetursberäkning såsom lektor utan aflagdt undervisningsprof för
lektorsbefattning kan jag deremot icke tillstyrka, då tillräckliga skäl för
ett dylikt medgifvande icke synas mig hafva blifvit gifna.

Såsom i det föregående anförts har jag redan under förra året vid
en föredragning för Eders Kongl. Maj:t uttalat mig angående lämpligheten
af att förlägga samtliga undervisningsprof för lärarebefattningar vid de
allmänna läroverken till eu kommission i hufvudstaden; och då jag icke
har några väsentliga anmärkningar att göra vare sig mot kommitterades
förslag till den ifrågasatta kommissionens organisation och sättet för dess
verksamhet eller mot deras kostnadsberäkning, och icke heller funnit, att
sådana blifvit af de hörda myndigheterna anförda, anser jag mig böra
tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att af Riksdagen begära ett årligt anslag af
12,000 kronor för inrättandet af en dylik kommission i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det af koinmitterade afgifna förslaget. De kostnader,
som under de första åren af kommissionens verksamhet skulle blifva erforderliga
utöfver nämnda belopp, torde utan olägenhet kunna gäldas af
reservationerna å anslagen till de allmänna läroverken, som dertill lemna
tillgång. Men då i följd af sakens natur kostnaderna kunna blifva olika
under olika år, och mindre kostnader under det ena året nästan med nödvändighet
föranleda större kostnader under det följande, så torde det
begärda anslaget böra uppföras såsom reservationsanslag. Förslag till in Bih.

tiU It Hest!. Vrot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. .V6‘ Väft. 4

26 Körtel. Maj:ts Nåd, Proposition No 56.

struktion för kommissionen, innehållande närmare bestämmelser angående
dess organisation och verksamhet, äfvensom till de ändringar i gällande
befordringslag, som kunna föranledas af den nya anordningen af undervisningsprofven,
torde jag framdeles, sedan Riksdagen fattat sitt beslut i
frågan, blifva i tillfälle att för Eders Kongl. Maj:t framlägga.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

dels medgifva att bestämmelsen beträffande godkändt undervisningsprof
såsom vilkor för lönetursberäkning såsom adjunkt vid allmänt läroverk
måtte upphöra att gälla; samt att denna ändring må vinna tillämpning
från och med början af nästa kalenderår;

dels att till inrättande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvan
angifna grunder, af en kommission i hufvudstaden, inför hvilken samtliga
undervisningsprof för lärarebefattningar vid de allmänna läroverken skola
afläggas, bevilja ett årligt reservationsanslag af 12,000 kronor.

Hvad departementschefen sålunda yttrat och hemstält
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af
statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla och gilla;
och skulle proposition af den lydelse bilagan n:o 2 till
detta protokoll utvisar till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

C. von Schulzenheim.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 56.

Bil. A.

Uppgift å antalet under läsåren 1888—1893 aflagda undervisningsprof för
lärarebefattningar vid de allmänna läroverken.

Stift	För sökt lektors-befattning	För sökt adjunkts-befattning	Utan att lärarebe-fattning sökts	Summa	Medium per år
Upsala .............................................	13	54	11	78	15,6
Linköping......................................	26	37	6	69	13,8
Skara ..............................................	28	69	5	102	20,4
Strengnäs ......................................	34	66	7	107	21,4
Vesterås .........................................	—	38	4	42	8,4
Vexiö................................................	29	36	7	72	14,4
Lund.............................................	35	104	23	162	32,4
Göteborg........................................	25	41	6	72	14,4
Kalmar.............................................	11	39	—	50	10,0
Karlstad ..........................................	2	19	2	23	4,6
Hernösand.......................................	19	28	10	57	11,4
Visby................................................	5 ''	14	1	20	4,0
Stockholm .....................................	8	68	19	95	19,0
Summa	235	613	101	949	—
Medium för år	47,0	122,6	20,2	—	189,8