Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50 (Proposition 1892:50)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

N:o 50.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående dispositionen
af Ottenby kungsladugård med underlydande;
gifven Stockholms slott den 10 mars 1892.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgifva
att, derest Ottenby stuteri med hingstdepot nedlägges, Ottenby
kungsladugård jemte den öfriga fasta egendom, som nu för stuteriet
disponeras, må få utarrenderas och arrendet användas till de ändamål,
för h vil ka det å riksstaten uppförda anslaget till hästafvelns förbättrande
är afsedt.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

V. L. Groll.

Bih. till Piksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Ajä. 28 Iläft. (N:is 50—53.J

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

Utdrag

af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 10 mars

1892.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: herr friherre von Otter,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad och
Gilljam.

Chefen för civildepartementet statsrådet Groll anmälde, att stuteriöfverstyrelsen
i underdånig skrifvelse den 8 nästlidne februari, i enlighet
med stuterikommissionens enhälligt uttalade åsigt, hemstält, att Ottenby
stuteri med hingstdepot måtte indragas och dithörande landtbeskällareområde
förses med hingstar från de öfriga depoterna enligt stuteriöfverstyrelsens
bestämmande; att Ottenby kungsgård måtte den 14 mars
1894 få öfverlemnas till domänstyrelsens förvaltning, men afkastningen

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

deraf fortfarande såsom hittills användas till liästafvelns befrämjande;
samt att den obehöfliga stuteri- och jordbruksmaterielen vid Ottenby
måtte få försäljas och derigenom inflytande medel äfvensom redan uppburen
brandskadeersättning för stuteriets nyligen nedbrunna stallbyggnad
användas till nödig och tidsenlig utvidgning och remontering af hingstdepoterna;
och yttrade departementschefen härefter:

Af de utaf staten inrättade stuterier vid Strömsholm, Flyinge och
Ottenby har stuteriet å sistnämnda ställe senast tillkommit; det förskrifver
sig från början af 1830-talet. Sedan nemligen rikets ständer i
underdånig skrifvelse den 25 november 1829 anmält sitt beslut att, för
befordran af de svenska hästracernas förbättring, öfverlåta Ottenby kungsgård
med tillydande — så snart arrendet deraf på ett eller annat sätt i
laga ordning upphörde och med vilkor att ingen kostnad för återvinnandet
af kungsgården drabbade staten — för att till stuteri användas i enlighet
med de föreskrifter, Kongl. Maj: t efter vederbörandes hörande
kunde finna lämpligt meddela, förordnade Kongl. Maj:t den 23 september
1830, med gillande af ett emellan arrendatorn och stuteriöfverstyrelsen
uppgjordt kontrakt om arrendets upphörande, att arrendet af
kungsgården med dertill hörande lägenheter skulle med fardagstiden år
1830 anses hafva upphört och kungsgården af stuteriöfverstyrelsen öfvertagas
för att till stuteri användas, hvarefter Kongl. Maj:t under år 1831
faststälde de grunder, hvarefter stuteriet skulle ordnas. Enligt den sålunda
fastställa planen skulle hästbesättningen vid stuteriet i medeltal
utgöras af 4 stambeskällare, 8 landtbeskällare, 60 moderston, 31 föl i
fjerde året, 33 föl i tredje året, 35 föl i andra och 37 föl i första året
eller tillsammans 208 hästkreatur, hvaraf 30 stycken äldre och yngre
hästar voro beräknade att årligen försäljas. Omkring detta antal hölls
stuteriets hästbesättning sedermera, intill dess, med anledning af ett
derom utaf en af Kongl. Maj:t år 1868 tillsatt komité afgifvet förslag,
hästantalet ej obetydligt inskränktes.

Denna komité, som hade till uppgift att utarbeta förslag till stuteriväsendets
ändamålsenliga ordnande, lemnade i sitt den 17 december
1869 afgifna betänkande en irtförlig redogörelse för de åtgärder, som
enligt komiténs tanke borde från statens sida vidtagas för den inhemska
hästafvelns befrämjande. Såsom de främsta medlen för vinnande af
detta mål angaf komitén dels ett väl ordnadt och försedt landtbeskälleri,
hvarifrån goda beskällare skulle tillhandahållas de olika delarne af landet,
dels ock premiering af enskilde tillhöriga hästar. Men derjemte
ansåg komitén stuterier tills vidare vara för landet nödvändiga för att

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 50.

oberoende af utlandet uppehålla en ädel hästafvel, hvarigenom landtbeskällaredepoterna
kunde åtminstone till en del förses med hingstar
af rid- och vagnshästslag. Så länge enskilde personer och föreningar
i allmänhet ännu saknade tillräckliga medel att anskaffa, underhålla och
sprida en sådan afvelsmateriel, som vore nödig för kavalleriets remontering,
hästafvelns i allmänhet befrämjande och hästindustriens utveckling,
samt att bära den risk och de förluster, en ädel afvel genom mångfaldiga
tillfälligheter vore underkastad; så länge hästafveln i flera delar
af landet icke kunde fylla för handen varande behof af hästar för egna
näringar, och så länge hos större delen af befolkningen kärlek till hästen,
sinne för och kunskap i hästuppfödning saknades, ansåg nemligen
komitén den ädla hästafveln icke utan fara för förfall kunna helt och
hållet lemnas i allmänhetens händer, utan fortfarande böra genom stamstuterier
skyddas. För anläggningen af ett dylikt stam-(pépiniére-)stuteri,
som sålunda skulle hafva till uppgift att underhålla en ren eller
kroaserad, men ädel afvel, farm komitén Ottenby kungsgård företrädesvis
egna sig. Komitén, som af anförda skäl ansåg, att Strömsholms
stuteri borde förändras till landtbeskällaredepot och att stuteriet vid
Flyinge hufvudsakligen borde verka som bingstdepot, men tillsvidare
jemväl som stuteri, föreslog derföre, att stuteriet vid Ottenby skulle bibehållas,
jemte det ett så stort antal landtbeskällare borde derstädes
uppställas som kunde blifva behöfliga för Kalmar län och Öland. Den
väsentligaste förändring i förutvarande förhållanden, som komitén i sin
plan för Ottenby stuteri föreslog, bestod i en förminskning af hästbesättningen,
så att afkastningen af den kungsgården tillhörande jord
blefve så nära som möjligt tillräcklig för stuteriets underhåll och förvaltning.
Enligt komiténs åsigt borde vid stuteriet underhållas 6 beskällare,
6 landtbeskällare, 40 moderston, 15 fyråringar, 28 treåringar,
28 tvååringar, 28 ettåringar och 30 pattföl, eller tillsammans före den
årliga auktionen 181 och efter densamma 157 hästkreatur. Med denna
hästbesättning borde enligt komiténs beräkning omkostnaderna för stuteriet
kunna bestridas med egendomens afkastning jemte ett kontant tillskott
från statsanslaget till hästafvelns förbättrande af allenast 1,576
kronor 93 öre.

Genom nådigt bref den 1 november 1872 behagade Eders Kongl.
Maj:t, i öfverensstämmelse med hvad komitén föreslagit, fastställa plan
för anordnande af statens stuterier och dermed sammanhängande inrättningar
för den inhemska. hästafvelns befrämjande. Denna plan, som
fortfarande i allt väsentligt, allenast med en sedermera vidtagen förändring
i afseende å Flyinge, ligger till grund för statens anordningar

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

för hästafvelns förbättrande, utgör, såsom antydts, en förening af stuteri-,
landtbeskällare- och premierings systemen. Ottenby stuteri skulle enligt
denna plan fortfarande bibehållas såsom stam stuteri, (pépiniöre) med hufvudsaklig
uppgift att uppdraga och vidmakthålla en i möjligaste måtto
ädel afvel, men derjemte innefatta en mindre depot af hingstar eller
landtbeskällare till antal, som erfordrades för fyllande af behofvet inom
det landtbeskällareområde, som skulle förläggas under nämnda depot.
Stuteriet vid Flyinge skulle hufvudsakligen verka såsom hingst- eller
landtbeskällaredepot med så fulltalig uppsättning, som stuteriets tillgångar
medgåfve, men tillsvidare jemväl såsom stuteri, innefattande ett
mindre antal af stam- och afvelsdjur af ädelt slag, hvaremot stuteriet
vid Strömsholm skulle öfvergå till uteslutande hingst- eller landtbeskällaredepot
med beskällare för alla gagnsbruk. Vid enhvar af dessa
inrättningar skulle inrättas en stall- eller kuskskola för stallärlingarnes
utbildande i hästens vård och skötsel samt i körning och ridning.

Vid Ottenby skulle enligt planen underhållas dels omkring 40 moderston
och 6 stam- eller stuteribeskällare jemte der uppväxande föl och
unghästar, dels ock 6 hingstar att tjenstgöra såsom landtbeskällare inom
det under stuteriet lagda område. Antalet beskällare har dock sedermera
minskats; genom nådigt bref den 18 april 1890 har nemligen
förklarats, att såsom stam- och landtbeskällare skulle vid stuteriet underhållas
tillsammans allenast omkring 10 hingstar. Af de vid stuteriet
födda och uppdragna unghästar skulle först uttagas för stuteriets eget
behof de för stuteriafvel mest tjenliga och utmärkta djur af han- och
honkön. Sedan derefter dugliga hingstar afsatts för samtliga landtbeskällaredepoterna,
skulle de återstående unghästarne, som uppnått tre års
ålder, föryttras å auktion; derjemte skulle, innan de uppnått denna ålder,
säljas sådana föl och unghästar, som uppenbarligen icke kunde komma att
blifva dugliga till afvelsdjur.

Vid Flyinge skulle enligt planen tills vidare finnas omkring 20
moderston och 40 hingstar, men om och när detta stuteri ansåges icke
längre vara behöfligt, skulle de derifrån afgående moderstona ersättas
af hingstar till det antal, som för Flyinge landtbeskällareområde kunde
finnas behöfligt. Hvad angick Strömsholm, skulle hingstbesättningen
derstädes småningom ökas derhän att, då stuteriets förändring till uteslutande
hingstdepot blifvit genomförd, vid depoten funnes ett antal af
ungefär 80 hingstar.

För tillämpning af landtbeskällaresystemet skulle enligt oftanämnda
plan landet delas i tre distrikt. Den nu gällande distriktsindelningen
är enligt det den 20 februari 1874 faststälda reglemente för landt -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 50.

beskälleriet följande: ett distrikt omfattar Gotland, Öland och öfriga
delar af Kalmar län samt Blekinge län och förses i regeln med beskälare
från Ottenby; ett distrikt omfattar Skåne samt Hallands, Kronobergs
och Jönköpings län samt förses enligt regeln med beskälare från
Flyinge; och det tredje distriktet, hvilket i regeln erhåller beskällare
från Strömsholm, omfattar hela det öfriga Sverige. Landtbeskälleriet
är i öfrigt så ordnadt, att hingstar antingen vid betäckningstidens början
från depoten utföras och under nämnda tid stationeras i städer, köpingar
eller orter på landet, der en större häststock finnes (s. k. hingstkringföring
eller stationering) eller ock för hela året utställas hos enskilde
personer, hvilka ombesörja djurens utfodring, skötsel och användande
(s. k. utplacering). Dessutom kunna enskildes stokreatur föras
till depoterna för att der betäckas.

Såsom allmän regel vid förvaltningen af stuterierna och hingstdepoterna
skulle enligt den faststälda planen gälla, att i den mån sådant
kunde ske utan förfång för den uppgift, hvarje dylik inrättning finge
sig uppdragen, inrättningens årliga utgifter afpassades och rättades efter
de inkomster, som årligen inflöte dels från de inrättningen anslagna
jordegendomar, dels ock genom försäljning af dervid uppfödda föl och
hästar samt i afgifter för betäckning.

Likaledes förutsattes att hingstdepoterna skulle remonteras dels och
hufvudsakligast med materiel från statens stuterier, dels ock, i den mån
tillgångarne sådant medgåfve, genom inköp från utlandet af beskällare
af ädel ras.

Emellertid visade det sig, att stuterierna, på samma gång de befunnos
vara ur stånd att förse hingstdepoterna med erforderligt antal remonter
af nöjaktig beskaffenhet, för sin skötsel togo i anspråk så stor del af
det till hästafvelns förbättrande anvisade årliga statsanslag, att endast
obetydliga belopp kunde användas till hingstdepoternas remontering,
hvadan det var att befara att clepoternas hingstbesättning både till antal
och beskaffenhet skulle komma att förfalla. Med anledning häraf tillsatte
Eders Kongl. Maj:t den 13 april 1886, uppå hemställan af stuteriöfverstyrelsen,
en komité med uppdrag att uppgöra förslag till de förändrade
anordningar i afseende å statens stuteriinrättningar, som för
vinnande af ett ändamålsenligare användande af de till hästafvelns förbättrande
anslagna tillgångar kunde finnas af förhållandena påkallade.

Denna komité, som den 13 oktober 1886 afgaf sitt betänkande,
uttalade sig visserligen, med åberopande af hvad ''1868 års komité i
fråga om stuterierna anfört, i princip för bibehållande af stuterisystemet,
helst den omständigheten, att det alltid blefve vanskligt att bygga

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

hingstdepoternas remontering på import från utlandet, gjorde det, om
icke nödvändigt, åtminstone önskligt att fortfarande bibehålla ett
pépiniére-stuteri. Men detta uttalande skedde under förbehåll att stuteriverksamheten
kunde så ordnas, att den icke genom att kräfva allt för
stor del af det begränsade statsanslaget inverkade hämmande på förmågan
att väl remontera landtbeskälleridepoterna. Under inga förhållanden
ansåg komitén att mer än ett stuteri borde finnas i landet, då
erfarenheten ådagalagt, att ett litet stuteri aldrig kunde bära de kostnader,
som derpå nedlades; och på grund deraf samt då, i händelse något
stuteri skulle bibehållas, detsamma borde vara förlagdt till Ottenby,
hemstälde komitén att Flyinge stuteri måtte såsom sådant upphöra. Hvad
åter angick Ottenby, kom komitén efter en utförlig utredning af förhållandena
vid detta stuteri — hvartill jag längre fram torde få återkomma
— till det resultat att den hästuppfödning, som utginge från
Ottenby och komme staten till godo, icke vore af sådan beskaffenhet,
att den vore värd de kostnader, densamma medförde, och att derföre
Ottenby stuteri icke borde bibehållas i sitt dåvarande skick. Deremot
vore_ det visserligen ett eftersträfvansvärdt önskningsmål, om vid Ottenby
kunde anläggas ett stuteri i större skala, försedt med nya stambeskällare
och afsedt att underhålla 100 moderston. Emellertid skulle
kostnaden för ett så stort stuteri, det minsta som komitén ansåge böra
ifrågakomma, taga i anspråk nästan hela det befintliga statsanslaget
utan att dock kunna fylla det årliga behofvet af landtbeskällare, hvadan
en dylik anläggning skulle fordra en förhöjning af statsanslaget.
Skulle ett stuteri i denna skala icke kunna åstadkommas, ansåg komitén,
på grund af de utaf komitén gjorda beräkningarne och med fästadt
afseende å nödvändigheten att kunna disponera öfver en större del af
statsanslaget för landtbeskälleriets räkning, sig böra föreslå att Ottenby
stuteri såsom sådant måtte upphöra samt Ottenby kungsgård utarrenderas
och arrendebeloppet få användas för hästafvelns främjande. Med
anledning af denna komités förslag har sedermera genom nådigt bref
den 3 juni 1887 förordnats, att stuteriet vid Flyinge skulle upphöra
och derstädes dädanefter endast finnas hingstdepot. Deremot fann
Eders Kongl. Maj:t, då komiténs • förslag rörande-Ottenby den 21
december 1888 inför Eders Kongl. Maj:t anmäldes, detta förslag icke
för det dåvarande föranleda till någon åtgärd.

De tillgångar, som utom de till stuteri- och hingstdepotinrättningarna
anvisade egendomar med hvad dertill hörer äro för närvarande anslagna
till hästafvelns förbättrande, utgöras af ett årligt kontant reservationsanslag
af 108,550 kronor, hvaraf dock 50,000 kronor äro uteslutande af -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

sedda för premiering och således endast 58,550 kronor kunna användas
för nämnda inrättningars behof. Medan den till Ottenby stuteri anslagna
egendomen skötes i eget bruk för stuteriets räkning, är deremot jordegendomen
såväl vid Flyinge som vid Strömsholm utarrenderad för depotens
räkning.

Såväl vid Ottenby som vid hvardera af de båda hingstdepoterna
handhafves förvaltningen under stuteriöfverstyrelsen af en chef. Dessutom
finnas vid enhvar af dessa inrättningar anstälde 1 beridare, 1 bokhållare,
1 stuteriveterinär eller hästläkare och 1 fodermarsk. Sammanlagda
aflöningsbeloppen för tjenstemännen utgöra, med inräknande af
de mindre arfvoden, som vid hvarje af ifrågavarande inrättningar utbetalas
till läkare samt vid Strömsholm jemväl till en skollärare,

vid Ottenby ............................ 10,400 kronor

» Strömsholm...................... 11,150 »

» Flyinge ............................. 10,300 »

oberäknadt kofoder och ved.

Stallbetjeningen utgöres vid Ottenby af 1 hofsmed, 1 stovaktare,

I kusk, 14 stalldrängar, 6 stallgossar, 2 spanndrängar och 1 brandvakt.
Dessutom finnas derstädes för jordbruket anstäld följande betjening,
nemligen 1 skrifvare, 1 rättare, 1 fördräng, 1 slöjdare, 10 arbetsdrängar,
1 ladugårdspiga för halfva året, 2 stuteripigor, 1 deja samt

II torpare. Såväl stallbetjeningen som jordbrukspersonalen aflönas enligt
stater, som äro af Eders Kongl. Maj:t faststälda, dels med kontanta
penningar dels och hufvudsakligen medelst naturaförmåner.

Till stöd för det nu väckta förslaget om nedläggande af stuteriet
vid Ottenby åberopar stuteriöfverstyrelsen — med erinran att, sedan vid
en den 1 oktober 1891 vid Ottenby timad eldsvåda samtliga uteslutande
för stuteriet afsedda byggnader, nemligen stallar, ridhus och foderskullar,
nedbrunnit, de betänkligheter, hvilka tillförene emot ett dylikt förslag
kunnat framställas på den grund, att nämnda byggnader skulle blifva
värdelösa, numera förfallit — i främsta rummet hvad 1886 års stuterikomité
anfört, särskildt i fråga om det ekonomiska resultatet af detta
stuteri; och jag torde derföre böra närmare redogöra för denna komités
yttrande i denna del.

Medan 1868 års komité beräknade den årliga afkastningen af Ottenby
egendom till 23,648 kronor och att af statsanslaget allenast 1,576
kronor 93 öre om året skulle behöfva för detta stuteri tagas i anspråk
(hvarvid dock remonteringen, som ansågs böra bestridas medelst stats -

Kongl. Majrfs Nåd. Proposition No 50.

anslaget, icke togs i beräkning), både, enligt hvad 1886 års komité
meddelar, i verkligheten egendomens årliga afkastning i medeltal för
åren 1876—1885 utgjort allenast 8,698 kronor 45 öre samt af statsanslaget
årligen i medeltal för samma år vid Ottenby åtgått 34,827
kronor 49 öre. Med detta anslag hade dock äfven remonteringen betalats,
hvarföre, om härifrån droges den årliga medelkostnaden för hästinköp,
3,438 kronor 18 öre, det statsbidrag, som behöfts för admin stration
och skötsel, i medeltal utgjort 31,389 kronor 31 öre eller'' inära
30,000 kronor mera än hvad 1868 års komité beräknat. Då under
nämnda tioårsperiod i årligt medeltal hästförsäljningen inbringat 18,617
kronor 30 öre, betäckningsafgifterna uppgått till 1,554 kronor 50 öre samt
utarrenderade beten inbragt 682 kronor 10 öre, med hvilket sistnämnda
belopp summan af egendomens afkastning alltså borde ökas, så tunne
man, om ofvan meddelade siffror sammanstäldes, att under ifrågavarande
period 1876—1885 årligen följande belopp användts för Ottenby
stuteris och liingstdepots skötsel och administration:

jordbrukets afkastning ................................. kr. 8,698: 45

betesmedel......................................................... » 682: ^10 pr,

försålda hästar ............................................................................ »

betäckningsafgifter..................................................................... »

..................................................... :»

9,380: 55
18,617: 30
1,554: 50
34,827: 49

64,379 :84
3,438: 18

60,941: 66

af statsanslaget ____

kronor

hvarifrån dock borde dragas kostnaden för den årliga remonteringen
.................................................................................

då återstoden blefve.......................................................... kronor

Af de siffror lcomitén meddelar för stuteriet och hingstdepoten vid
Flyinge framgår, att jemväl derstädes det ekonomiska resultatet blifvit
synnerligen ogynsamt. Medan 1868 års komité för denna inrättning beräknat
ett statsanslag af 2,811 kronor 62 öre vara tillräckligt, har i
verkligheten, oaktadt egendomens afkastning uppgått till högre belopp
än sistnämnda komité antagit, af statsanslaget ett belopp af 24,510
kronor årligen under ofvannämnda tioårsperiod tagits i anspråk, och
detta ehuru för den årliga remonteringen icke användts mer än 4,929
kronor 24 öre. Deremot har, enligt de af komitén meddelade uppgifter,
Strömsholms liingstdepot under samma period af statsanslaget icke
tagit i anspråk mer än 3,172 kronor 1 öre årligen, hvadan, då för den
årliga remonteringen derstädes användts 8,444 kronor 63 öre, afkastningen
af egendomen icke blott varit tillräcklig att underhålla hingstdepoten,
utan äfven lemnat ett öfverskott, såsom bidrag till depotens
Bill. till Riksd. Prat. 1892. I Sami. 1 Afd. 28 Käft. 2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

remontering, af 5,272 kronor 62 öre årligen eller under nämnda tio år
af tillsammans 52,726 kronor.

Med ledning af ofvan meddelade uppgifter har komitén vidare anstalt
en beräkning af hvad hvarje från Ottenby stuteri till statens hingstdepoter
uttagen häst kostat statsverket. Då i ofvanstående uppgift å
de medel, som användts för stuteriet och hingstdepoten vid Ottenby,
uteslötes inkomsten för försålda hästar och betäckningsafgifterna, visade
sig att statens årliga kostnad för denna inrättning i medeltal under de
tio åren 1876—1885 utgjort

egendomens afkastning ............................ kr. 8,698: 45

betesmedlen .................................................. » 682: 10 pr g ggp. gg

kontant statsanslag ............................................................... » 34,827: 49.

Summa kronor 44,208: 04.

Om härifrån droges dels 3,000 kronor, motsvarande den beräknade
årliga kostnaden för de 6 landtbeskällare, som vid Ottenby underhållits,
dels ock den årliga förlust, 225 kronor 25 öre, som uppstått på
landtbeskälleriet i följd deraf, att betäckningsafgifterna icke varit tillräckliga
att bestrida kostnaden för hingstarnas utförning, utgjorde återstoden,
eller 40,982 kronor 79 öre, det belopp, som stuteriet vid Ottenby
årligen kostat statsverket. Under de fem sista åren af perioden
hade af stuteriets uppfödning för statens räkning uttagits tillhopa 11
hingstar, deraf till Strömsholm uttagits 9, och 10 ston, eller i medeltal
för år 4,2 hästar (öfriga unghästar hade försålts och inkomsten
derför användts till betäckande af stuteriets utgifter), och för de till
Strömsholm lemnade hingstarna hade Ottenby stuteri godtgjorts med
1,000 kronor per häst.

Om nu statens kostnad för Ottenby stuteri .............. kr. 40,982: 79

med tillägg af den godtgörelse Strömsholm årligen lemnat » 1,800: —

summa kronor 42,782: 79

delades med 4,2, som utgjorde den årliga hästleveransen, så uppstode
en kostnad för hvarje häst af 10,186 kronor 38 öre. Det ekonomiska
resultatet af stuteriets verksamhet vore alltså, att stuteriet lemnat staten
under fyra åt åren 1881—1885 2 hingstar och 2 ston årligen samt
det femte året 3 hingstar och 2 ston, allt för en kostnad af 10,186
kronor 38 öre per djur.

I afseende härå — yttrar komitén vidare — kunde emellertid den
invändning göras att ett stuteris verksamhet icke finge bedömas och
beräknas på detta sätt, utan att hänsyn jemväl borde tagas till det in -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 50.

flytande, stuteriet i öfrigt hade på landthästafveln såväl genom det
föredöme till ädel afvel, som genom stuteriet framhölles, som ock genom
de djur, hvilka derifrån öfverginge till och direkt gagnade privathästafveln.
Men härå ville komitén svara att blott ett försvinnande
fåtal af de hästar, som såldes vid Ottenby, komme afveln till godo,
dels emedan inga hingstar, utan endast vallacker och ston såldes, dels
ock emedan nästan alla de bättre djuren inköptes till hofstallet, officershästar
eller remonter och sålunda i allmänhet ej hlefve använda som
afvelsdjur; men äfven om det föredöme och det obetydliga bidrag till landthästafveln,
som stuteriet lemnade, borde särskildt värderas, och äfven
om härför beräknades exempelvis 40 procent af den årliga kostnaden,
och hvarje för staten bibehållen häst sålunda skulle komma att kosta
omkring 6,000 kronor, så vore denna summa enligt komiténs åsigt för
hög, enär utlandet och privatindustrien för samma pris kunde erbjuda
en bättre qvalitet än med den dåvarande materielen vid Ottenby kunde
frambringas.

I jemförelse med perioden 1876—1885 har, enligt hvad stuteriöfverstyrélsen
i nu föreliggande skrifvelse meddelar, den derpå följande
femårsperioden 1886—1890 i ekonomiskt hänseende lemnat ett något
gynsammare resultat. Till underlättande af en jemförelse härutinnan
har styrelsen uppgjort följande tablå:

	Medeltalsberäkningar för åren
Följande belopp hafva årligen i medeltal kommit stuteriet till godo,	1876—1885.	1886—1890.
Kronor.	öre.	Kronor.	öre.
nemligen: jordbrukets afkastning .....................................................................	9,380	55	14,664	85
försålda hästar ...............................................................................	18,617	30	14,471	20
betäeknmgsafgifter ..........................................................................	1,554	50	989	—
af statsanslaget .............................................................................	34,827	49	22,400	—
summa kronor	64,379	84	52,525	05
Om härifrån afdvages för årlig remontering.........................................	3,438	18	2,179	—
återstå ........................................................................................	60,941	66	50,346	05
hvilket belopp auvändts till inrättningens skötsel och administration. Ottenby stuteri- och hingstdepot gemensamt kostade............................	44,208	04	37,064	85
Om härifrån dragés den årliga kostnaden för landtbeskälloriot ...............	3,325	25	3,149	23
utgör återstoden ............................................................... kronor det belopp, som Ottenby stuteri årligen kostat statsverket.	40,982	79	33,915	62

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

För donna kostnad har Ottenby stuteri lemnat följande bidrag till
egen och depoternas remontering under åron

1881—1885.

1886 -1890.

till Ottenby ..........................

» Strömsholm...............................................................................

12 hästar.

9 hästar.

tillhopa

eller i medeltal pr år ....................................................................

21 hästar.

4,2

24 hästar.

4,8

Om nu statens kostnad för Ottenby stuteri...

med tillägg af don godtgörolso Strömsholm årligen i medeltal lemnat .....

40,982

1,800

33,915

3,000

eller tillhopa.....................................

delas med respektive 4,2 och 4,8 eller den årliga hästleveransen under dessa
bada femårsperioder, utgör kostnaden för hvarje häst under förra fem-årsperioden kronor 10,186: 38 och under senare femårsperioden kronor
7,690: 75.

42,782

36,915

Ehuru — yttrar stuteriöfverstyrelsen vidare — all möjlig omtanke
och sparsamhet iakttagits i fråga om inrättningens skötsel och
administration, hade sålunda detta likväl icke medfört ett gynsammare
resultat, än att under sistberörda femårsperiod i medeltal den
årliga kostnaden lör stuteriets skötsel och administration uppgått
till 50,346 kronor 5 öre, stuteriet årligen kräft ett bidrag från statsanslaget
al 22,400 kronor, och stuteriet (depotverksamheten oberäknad)
medfört en årlig kostnad för staten af 33,915 kronor 62 öre,
samt hvarje häst, som för statens räkning derifrån uttagits, kostat staten
7,690 kronor 75 öre, under det att, enligt hvad stuteriöfverstyrelsen
på grund af de senaste årens erfarenhet meddelar, den remontering
af hingstdepoterna, som åstadkommits genom inköp, kostat staten vida
mindre belopp, på samma gång den med hänsigt till qvaliteten i allmänhet
öfverträffat den, som kunnat erhållas från Ottenby. Sålunda hade
under år 1886 från Hannover lör tillhopa 4,664 kronor 56 öre inköpts
8 hingstföl, af hvilka 3 ingått som beskällare och då i medeltal kostat
2,380 kronor 52 öre. År 1887 hade för en sammanlagd kostnad af
6,928 kronor 73 öre inköpts 14 hingstföl, af hvilka 6 insatts som beskällare
och då i medeltal kostat 1,850 kronor 79 öre. Af 11 föl,
hvilka år 1888 inköpts för tillhopa 6,082 kronor 70 öre, hade 5 ingått
som beskällare till ett medelpris af 2,418 kronor 34 öre. Under nämnda
tre år hade sålunda sammanlagdt inköpts 33 hingstföl, af hvilka 14 ingått
som beskällare med en medelkostnad af 2,167 kronor. Men äfven
om hingstar af 2 eller 3 års ålder inköptes för att vid 4 års ålder in -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 50.

gå som beskällare, blefve kostnaden för dylika inköp betydligt mindre
än kostnaden för de beskällare, som uppföddes vid Ottenby. Dylika
under de senare åren dels inom dels utom landet inköpta beskällare
hade nemligen i medeltal kostat omkring 3,000 kronor.

Stuteriöfverstyrelsen framhåller vidare till stöd för förslaget om
Ottenby stuteris nedläggande den stora vigten af landtbeskälleriet och
behofvet af ökade tillgångar för att tillgodose detsamma. Landtbeskälleriet
vore den kraftigaste häfstången för hästafvelns höjande och landtbeskällaredepoternas
materiel hade ett alltför stort och direkt inflytande
på hela landthästafveln för att den icke ständigt borde vara i såväl
qvalitativt som qvantitativt hänseende fullt tidsenlig, det vill säga remonteras
med ett efter behofvet lämpadt antal beskällare af så god beskaffenhet
som med disponibla tillgångar vore möjligt att åstadkomma.
Redan sedan längre tid tillbaka vore landtbeskälleriets vigt och betydelse
för hästafveln allmänt erkänd i de stora kulturländerna. Så vore
i Frankrike landets hästafvel, med undantag af ett mindre stuteri med
orientaliska hästar, uteslutande baserad på landtbeskälleri, för hvilket
ändamål i landet underhölles omkring 2,500 staten tillhöriga landtbeskällare,
fördelade på 22 depoter, som remonterades genom inköp.
I Österrike-Ungern underhölles omkring 2,500 landtbeskällare, af hvilka
största delen likaledes remonterades genom inköp. I Preussen funnes
vid 17 depoter sammanlagdt omkring 2,400 landtbeskällare, under det
att dervarande stuteriers besättning uppginge till omkring 630 moderston.
Om man nu, såsom erfarenhet gifvit vid handen, antoge den
årliga afgången bland hingstarne till 10 procent, skulle således i Preussen
för den årliga remonteringen erfordras 240 hingstar, under det att de
630 moderstona i lyckligaste fall kunde till den erforderliga remonteringen
bidraga med högst 65 hingstar om årot, hvaraf framginge
huruledes jemväl i sistnämnda land stuteriernas insats i remonteringen
vore jemförelsevis obetydlig.

Såsom bevis för att äfven inom Sverige landtbeskälleriets betydelse
för hästafveln insåges och af allmänheten med alltjemt stigande
intresse omfattades, ville stuteriöfverstyrelsen åberopa följande sifferuppgifter
rörande landtbeskällarnes vid Flyinge hingstdepot verksamhet
under nedannämnda år, nemligen:

14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

År.	Antal utplacerade beskällare.	Antal betäckta ston.	Antal betäckta ston i medeltal pr hingst.
1880 ...............................................................	24	944	39,8
1890 .............................................................	85	1,980	56,20
1891 ..............................................................	42	2,517	59,39

Det resultat, som dessa siffror utmärkte, måste betraktas såsom
synnerligen gynsamt, då i Preussen, med dess vida bättre afvelsmatoriel,
antalet betäckta ston endast uppginge till i medeltal 51 pr hingst.

I afseende å behofvet af ökade tillgångar för att tillgodose landtbeskälleriet
borde i främsta rummet framhållas kostnaderna för depoternas
utvidgning och remontering. Af de från olika delar utaf det till
Flyinge hingstdepot hörande landtbeskällareområde tid efter annan ingående
ansökningar om inrättandet af nya landtbeskällarestationer hade,
i anseende till det ringa antalet beskällare, endast en del kunnat bifallas,
men denna efterfrågan ådagalade mer än väl nödvändigheten af
att snarast möjligt öka depotens afvelsmateriel för att kunna i någon
mån tillgodose hästuppfödarens behof af beskällare. Detta behof vore
desto mer känbart i de skånska länen, sedan med sqvadronshingsthålln
fn gen k upphörande år 1889 de vid de skånska kavalleriregementena
dessförinnan befintliga 40 sqvadronshingstarna, hvilka i nämnda län till
någon del fyllt allmänhetens kraf på sådana djur, indragits. Den under
de senare åren ofantligt ökade freqvensen till de från Flyinge hingstdepot
utstationerade hingstarne lemnade ett ojäfaktigt bevis på nödvändigheten
att utvidga nämnda depot genom uppbringande af dess afvelsmateriel
till det antal, som motsvarade efterfrågan. Utom de vid depoten
befintliga omkring 60 beskällarne skulle i anledning häraf och med
hänsigt jemväl dertill, att det område, som hittills försetts med landthushållare
från Ottenby, hädanefter skulle komma att tillgodoses med
landtbeskällare från Flyinge hingstdepot, ytterligare 20 stycken hingstar
kunna för det närvarande finna full användning inom det till depoten
hörande landtbeskällareområde, hvilket antal antagligen inom en icke
aflägsen framtid behöfde ytterligare ökas derhän, att vid Flyinge depot
komme att underhållas omkring 100 hingstar. Under förutsättning att
det vid Strömsholms hingstdepot enligt stat för närvarande bestämda
antal af omkring 80 beskällare under den närmaste tiden bl ef ve till -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

räckligt att tillgodose det till depoten hörande områdets behof af landtbeskällare,
skulle således sammanlagda antalet af depoternas beskällare
komma att uppgå till 180 stycken, och för remonteringen af detta antal
skulle, med beräkning af 10 procents årlig afgång, behöfva anskaffas
18 hästar om året. Denna remontering kunde nu fortfarande såsom
hittills verkställas genom inköp såväl af äldre hingstar som af föl, hvilka
sistnämnda skulle uppfödas vid depoterna, till dess de kunde såsom
beskällare insättas. Kostnaden för hvarje beskällare skulle under sådana
förhållanden, såsom ofvan visats, komma att uppgå i förra fallet
till omkring 3,000 kronor och i senare fallet till omkring 2,167 kronor,
allt i medeltal per djur. Den ringa insats, hvarmed Ottenby stuteri
hittills bidragit till depoternas remontering, eller med 3 beskällare om
året, vore altför liten för att ega någon betydelse vid afgörandet af frågan
om sättet för denna remontering, ehuruväl detta antal, vid jemförelse
med de utländska stuteriernas remonteringsförmåga, ingalunda kunde
anses litet, utan tvärtom svårligen skulle, med nuvarande antal moderston,
kunna ökas.

Lika oafvisligt som behofvet af ökadt antal beskällare vore krafvet
på materielens goda beskaffenhet, och stoegaren, som numera åtminstone
i de företrädesvis hästproducerande provinserna lärt sig inse fördelarne
af att kunna hafva tillgång till beskällare af synnerligen framstående
egenskaper, skydde för sådant ändamål ingalunda den kostnad,
som en förhöjd betäckningsafgift medförde, fullt förvissad, att denna
utgift blefve honom i rikt mått godtgjord genom den bättre fölafkomma,
han kunde påräkna. Men för att kunna tillhandahålla beskällare af
sådan beskaffenhet och med hänsigt jemväl dertill att tillgången på
ädelt blod, hvilket erfordrades för såväl kavalleri- som lyxhästen, icke
måtte saknas, måste tid efter annan med ej ringa kostnad någon fullblodshingst
inköpas.

Af de utgifter, som vidare, om än indirekt, af landtbeskälleriet med
nödvändighet påkallades och till hvilkas bestridande tillgångar borde
beredas, ansåge styrelsen sig böra framhålla kostnaderna för anskaffande
icke allenast af större antal stallbetjening i samma mån landtbeskällarestationerna
ökades, utan framför allt och oberoende af depoternas utvidgning
en stallbetjening med de qvalifikationer, som numera fordrades
af personer, som, anförtrodda statens dyrbara hingstar, utsändes till
stationerna, i hvilket hänseende den nuvarande personalen icke kunde
anses tillfredsställa de mest anspråkslösa fordringar. Anledningen härtill
vore utan tvifvel att söka i den omständighet, att deras aflöning
icke stode i något rimligt förhållande till de anspråk, man måste ställa

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

på dem. Deras enligt gällande stater bestämda löner uppginge nemligen
knappast till de belopp, hvarmed den enskilde i dessa tider aflönade
en statdräng. Att den unga stalldrängen, så snart han inhemta!
nödig kännedom om hästens skötsel och vård, under sådana förhållanden,
vid första tillfälle som erbjöde sig, utbytte sin stalldrängssyssla
vid depoten mot en dylik med vida förmånligare aflöningsvilkor förenad
plats hos den enskilde, läge i öppen dag. Då nu såsom ett
oeftergiflig! vilkor måste uppställas, att den på stationerna utgående
stallbetjeningen bestode af utvaldt, dugligt folk, fullt nyktra och pålitliga
samt väl instruerade och vande att handtera dessa djur, livilka
sistnämnda egenskaper näppeligen förvärfvades under en kortare tjenstgöring,
framginge häraf betydelsen för landtbeskälleriet af att vid depoterna
ständigt funnes tillgång på så beskaffad stallbetjening, och det
enda medlet för att ernå detta mål och att kunna vid depoten qvarhålla
redan inlärde och för berörda ändamål fullt lämplige stalldrängar
.vore en tidsenlig aflöningsförhöjning för nämnda betjening.

Slutligen ville stut.eriöfverstyrelsen erinra om de ingalunda obetydliga
kostnader, som blefve en följd af landtbeskälleriets utvidgning, i
det att ej mindre nödiga bostäder åt det ökade antalet stallbetjening
än äfven ett ridhus för hästarnes rast måste vid Flyinge hingstdepot
uppföras.

Ehuru de sålunda antydda utgifterna för landtbeskälleriet kunde
synas stora, vore det likväl stuteriöfverstyrelsens fulla öfvertj^gelsc att,
om Ottenby stuteri nedlades och stuteriöfverstyrelsen fortfarande såsom
hittills finge disponera de till hästafvelns befrämjande för närvarande
anvisade tillgångar, styrelsen skulle kunna, utan ytterligare tillskott,
med om händer hafvande medel icke allenast bestrida de sålunda för
landtbeskälleriets utvidgning nödiga utgifterna, utan äfven genom ett
väl ordnadt landtbeskälleri föra hela landets hästafvel framåt.

Att de medel, staten anser sig böra anslå till hästafvelns förbättrande,
i mycket vidsträcktare mån verka till åstadkommande af en förbättrad
afvel, om de användas för inrättande af ett väl ordnadt landtbeskälleri,
än om de anslås till underhållande af ett stuteri, äfven om
detta drifves i större skala och med bättre afvelsmateriel än det nuvarande
stuteriet vid Ottenby, torde ligga i öppen dag, då man betänker,
att hingsten årligen bidrager till en mångfaldigt talrikare afkomma
än stoet.

Kongl. Majds Nåd, Proposition N:o 50.

Landtbeskälleriets företräde i antydda hänseende framför stuteriväsendet
framgår af de siffror, som innehållas i följande tabell.

		O t t e n b	y-		F1 y i n g e.	Strömsholm.
Antal beskällaro vid årets slut.	Antal moderston vid årets slut.	Summa vid årets slut.	Antal vid stuteriet födda föl.	Antal betäckta ston, tillhöriga enskilde.	Antal boskällare vid årets slut.	Antal betäckta ston, tillhöriga enskilde.	Antal beskällare vid årets slut.	Antal betäckta ston, tillhöriga enskilde.
1882...............	15	37	52	30	188	40	1,469	80	2,373
1883...............	15	39	54	26	299	42	1,708	78	2,484
1884...............	16	43	59	24	274	37	1,444	82	1,996
1885...............	14	41	55	36	264	32	1,399	80	2,018
1886...............	13	40	53	29	237	35	1,405	78	1,595
1887...............	10	34	44	27	168	35	1,441	71	1,429
1888...............	10	37	47	31	155	36	1,466	63	1,443
1889...............	10	37	47	26	186	46	1,806	70	1,824
1890...............	8	35	43	33	205	47	2,250	54	1,948
1891...............	7	36	43	28	390	53	2,871	59	2,090

Till ledning vid en jemförelse mellan de resultat i afseende å hästafvel,
som en hvar af de särskilda stuteri- och depotinrättningarne enligt
dessa uppgifter kan anses hafva åstadkommit, och de kostnader,
inrättningen medfört för statsverket, anser jag mig böra meddela följande,
på uppgifter af 1886 års komité grundade sammanställning af
de belopp, som i medeltal för hvart af åren 1876—1885 lör dessa^inrättningar
åtgått, förutom inkomst genom betäckningsafgifter och sålda
hästar:

Vid Ottenby:

jordbrukets afkastning och betesmedel................................. kr. 9,380: 55

af statsanslaget .......................................................................... » 34,827: 49

tillsammans kr. 44,208: 04

eller sedan afdrag skett för utgifter för den årliga re monteringen

med ......................................................... 3,438: 18

kronor 40,769: 86.

Bih. till Rihsd. Prat. 1892. 1 Sami. 1 Åfd. 28 Haft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 50.

Vid Fly inge:

egendomens afkastning och betesmedel ............................. kr. 32,299: 68

af statsanslaget............................................................................. » 24,510: —

tillsammans kr. 56,809: 68

eller efter afdrag för den årliga remonteringen med...... » 4,929: 24

kronor 51,880: 44

Vid Strömsholm:

egendomens afkastning och betesmedel .............................. kr. 46,130: 79

af statsanslaget............................................................................. » 3,172: 01

tillsammans kr. 49,302: 80
eller sedan afdrag skett för den årliga remonteringen med » 8,444: 63

kronor 40,858: 17

Med det förut sagda vill jag ingalunda hafva förnekat gagnet af
ett väl ordnadt stuteriväsen med uppgift företrädesvis att förse hingstdepoterna
med beskällare af ädel ras och sålunda göra dessa depoter
för sin remontering mindre beroende af utlandet och af den enskilda inhemska
hästindustriens ställning. Tvärtom skulle otvifvelaktigt ett dylikt
stuteri kunna utöfva en mycket fördelaktig inverkan. Men enligt
beräkning af 1886 års komité skulle underhållet vid Ottenby af ett stuteri,
försedt med duglig hästmateriel och af den storlek, att det kunde
frambringa beskällare till icke allt för öfverdrifven kostnad, erfordra ett
kontant statsanslag af mer än 53,000 kronor om året och således i
det närmaste medtaga hela det nu för stuteri- och landtbeskällareväsendet
afsedda statsanslaget, hvarjemte för stuteriets uppsättning skulle
erfordras ett anslag för en gång af 200,000 kronor. Då emellertid en så
betydlig förhöjning af det anslag, som nu utgår för hästafvelns förbättrande,
icke torde böra ifrågasättas, och frågan sålunda nu endast
är huru de för hästafvelns förbättrande anvisade tillgångarna skola kunna
på det fördelaktigaste sätt tillgodogöras, så böra i min tanke dessa tillgångar
i främsta rummet användas för landtbeskälleriets behof; och att för
behörigt tillgodoseende af dessa behof kräfvas ytterligare medel, utöfver
dem som för närvarande dertill disponeras, synes mig vara ådagalagdt
genom hvad stuteriöfver styr elsen i sin nu förevarande skrifvelse i sådant
afseende anfört. Enda sättet att utan anslagsförhöjning bereda

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 50.

tillgång härför är emellertid indragning af det nu befintliga stuteriet
vid Ottenby, hvarigenom icke blott det betydliga belopp af statsanslaget
till hästafvelns förbättrande, som detta stuteri visat sig årligen taga
i anspråk, skulle blifva för landtbeskälleriet disponibelt, utan ock ett
afsevärdt belopp skulle vinnas i följd af försäljning af stuteriets hästmateriel,
i den mån den icke kunde finna användning vid hingstdepoterna,
äfvensom af de vid Ottenby för jordbruket afsedda kreatur och inventarier
m. m. Förutom det nu antydda skälet emot att under nuvarande
förhållanden öfver hufvud hos oss underhålla ett stuteri, talar för indragning
af det nu befintliga stuteriet vid Ottenby dessutom dels att,
på sätt de utaf 1886 års komité och stuteriöfverstyrelsen meddelade uppgifter
gifva vid handen, detta stuteri med sin nuvarande organisation
endast obetydligt förmår bidraga till hingstdepoternas remontering och
att kostnaderna för dessa bidrag måste, äfven om värdet af stuteriets
hästleveranser till hingstdepoterna uppskattas till vida högre belopp än
det faststälda lösningspriset af 1,000 kronor per djur, anses öfverdrifvet
höga, dels ock att, på sätt särskildt 1886 års komité betonat,
afvelsmaterielen vid stuteriet icke är af den beskaffenhet som önskligt
vore. Komitén, som sjelf granskade häststammen vid Ottenby, kom
dervid till det resultat att bland de äldre hingstarne knappast någon
var qvalificerad att vara stambeskällare vid ett statsstuteri för ädla
hästar, att bland stona visserligen några få utmärkta djur funnes, ehuru af
dessa de flesta snart vore i följd af sin ålder kassabla, hvaremot äfven
ett icke ringa antal aldrig borde användas till moderston, samt att bland
de tvååriga hingstarne knappast någon gaf godt hopp om sig att kunna
ingå ens som landtbeskällare. Komiténs slutomdöme var derföre att,
om ett stuteri borde bibehållas vid Ottenby, detta borde erhålla nya
stambeskällare och att en stor utgallring måste göras bland moderstona.
I dessa hänseenden hafva visserligen åtskilliga förändringar till det
bättre vidtagits sedan år 1886, i mån som tillgångarne dertill lemna!
möjlighet, men ännu torde afvelsmaterielen i dess helhet ej hunnit uppbringas
till erforderlig duglighet.

Slutligen bör icke lemnas oanmärkt att genom Ottenby stuteris indragning
och depotverksamhetens koncentrering vid Flyinge och Strömsholm
en afsevärd besparing i administrationskostnader bör kunna göras.

Med hvad ofvan blifvit anfördt tror jag det vara till fjdlest ådagalagd!,
att det för vår hästafvel vore till gagn, om stuteriet vid Ottenby
indroges och de derigenom disponibla tillgångarne i stället komme landtbeskälleriet
till godo, samt att, om stuteriet skall bibehållas, det kräfves

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

icke obetydliga utgifter för dess försättande i sådant skick att stuteriet
skall kunna medföra något väsentligt gagn för landets hästafvel.

Frågan om indragningen har ock kommit i sådant skede, att
den just nu bör tagas i öfvervägande, emedan de för stuteriet
afsedda byggnaderna nyligen nedbrunnit och följaktligen, ifall stuteriet
skall bibehållas, nya dylika byggnader måste uppföras. Sådant
lärer icke kunna ske utan att särskildt bidrag af statsmedel dertill
anvisas. Väl har stuteriet i brandskadeersättning för de nedbrunna
byggnaderna uppburit en summa af 37,954 kronor 9 öre. Men, ehuru
de nu nedbrunna byggnaderna efter den brand, som år 1870 öfvergick
Ottenby, kunde uppföras för ett belopp, ungefär motsvarande den då
uppburna brandskadeersättningen, torde det med visshet kunna antagas,
att den brandskadeersättning, som nu uppburits, icke skall blifva tillräcklig
att betäcka nybyggnadskostnaderna, då dels arbetslöner och
prisen å materialier stigit sedan år 1870, dels ock å de nya byggnaderna
taket, hvilket efter 1870 års brand gjordes af spån, nu torde
böra göras af något mot eldfara mera betryggande ämne.

Derest, i händelse stuteriet indrages, jordegendomen finge för stuteriöfverstyrelsens
räkning utarrenderas, skulle äfven de medel, som
sålunda blefve för nämnda styrelse tillgängliga, kunna användas till
landtbeskälleriets uppdrifvande.

Den egendom, som af stuteriet disponeras, består af kungsladugården
Ottenby, 73/4 mantal, f. d. schäferiängarne Stohagen och Skogsgårdsäugen,
lägenheten Ottenbylund samt kronohemmanen Prestorp, Va
mantal, och Prestorps utjord, V8 mantal. Arealen utgöres af omkring
540 tunnland åker, 1,150 tunnland äng och 900 tunnland betesmark,
och antalet boskapskreatur, som der underhållas, uppgick vid slutet af
år 1891 till 128. Då år 1874 fråga förevar om utarrendering af egendomen
med undantag af 85 tunnland åker, 34 tunnland äng och 670
tunnland betesmark, som skulle bibehållas för stuteriets egen räkning,
beräknade stuteriöfverstyrelsen arrendet efter 18 kronor pr tunnland
åker, 10 och 8 kronor pr tunnland äng och 3 kronor pr tunnland
betesmark till 19,643 kronor att betalas med 8,000 centner hö å 1 krona
50 öre, 5,000 kubikfot hafre å 1 krona 50 öre, 4,800 centner halm,
motsvarande värdet af den stallgödsel och tångtägt, arrendatorn kunde
bekomma, samt återstoden i penningar. Af 1886 års komité beräknades
åter arrendet för hela egendomen till 18,500 kronor. Under de
senaste tre åren har af kastningen utgjort

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

Hafre.

Eg.

1889 ........................ 65,048

1890 ........................ 68,206

1891 ........................ 85,788

Diverse andra Rotfrukter- Hö. Halm.

sädesslag.

Hl. Hl. Kg. Kg.

1,582 1,534 392,219 154,090

1,898 1,984 530,307 268,308

......................... „7___ 1,358 1,134 434,903 199,190

Försäljningen dels af hästbesättningen vid Ottenby, i den mån den
icke lämpligen kan användas vid Flyinge eller Strömsholm, dels ock
af egendomens kreatur och öfriga inventarier skulle äfven inbringa en
för utvidgningen och remonteringen af liingstdepoterna afsevärd summa.
Enligt räkenskaperna voro vid 1890 års slut boskapskreatur och inventarier
upptagna till 21,301 kronor 26 öre, och hästarne bokförda till
ett värde af 96,940 kronor 37 öre, hvilket sistnämnda belopp dock
lärer vida öfverstiga hvad som kan anses utgöra deras verkliga värde.
Dessutom kan, om Ottenbys användande till stuteri och hingstdepot

upphör, ofvannämnda brandförsäkringssumma för de nedbrunna byggnaderna,
hvilka tillkommit för stuterimedel, disponeras vid liingstdepoterna,
under det att deremot brandförsäkringssumman för det uppbrunna
hö- och halmfodret med all säkerhet kommer att tagas i anspråk för

betäckande af den närmaste tidens fourageringskostnad.

Af hvad i detta ärende förekommit framgår, enligt min tanke,
uppenbart, att det icke kan vara med god hushållning öfverensstämmande
att stuteriet eller hingstdepoten vid Ottenby fortfarande bibeliålles,
och torde jag få tillfälle att längre fram underställa Eders Kongl.
Maj:ts pröfning denna fråga; men då, i händelse stuteriet indrages, afkastningen
af Ottenby icke lärer, utan Riksdagens samtycke, kunna
disponeras för hästafvelns förbättrande, hemställer jag nu_i underdånighet
att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva

att, derest Ottenby stuteri med hingstdepot nedlägges, Ottenby
kungsladugård jemte den öfriga fasta egendom, som nu för stuteriet
disponeras, må få utarrenderas och arrendet användas till de ändamål,
för hvilka det å riksstaten uppförda anslaget till hästafvelns förbättrande
är afsedt.

Uti hvad departementschefen sålunda yttrat och
hemstält instämde Statsrådets öfrige ledamöter; och
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla hvad Statsrådet
sålunda hemstält samt förordna att nådig proposition,
af den lydelse bilagan till detta protokoll utvisar,
skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo
E. K. Almqvist.