Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50 (Proposition 1891:50)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

J-rt

bifiid i ftJu mouod 10! 1''sii^ini/>lh Juni *j<uit**xM. ;nbiiHimt
> äiäb; fblbla nohulnogiU mitt T.ilrinv *«^xrrtih''»firn munn: in

I \ f il i i •• r > • *• \ 0 • , j v

N:o 50.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående upplåtande
af odlingslägenheter å kronoparker i Norrbottens
län; gifven Stockholms slott den 13 Mars 1891.

Under åberopande af bifogade statsrådsprotokoll öfver finans ärenden
för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva,
att å kronoparker i Norrbottens län befintliga, till skogstorp tjenliga
lägenheter må, der det för kronoparkens vård och bevakning finnes vara
gagneligt, af Domänstyrelsen på viss bestämd tid, ej öfverstigande tjugu
år, upplåtas till odling och bebyggande åt personer, som ega god fräjd
och äro fullt arbetsföra samt i öfrigt finnas vara lämpliga, under följande
vilkor, nemligen:

att lägenheter, som sålunda afsättas till skogstorp, skola noggrant
beskrifväs och å marken begränsas;

att ’ torparen må utan afgift från kronoparken erhålla dels efter
utsyning behöfligt virke till torpets åbyggnader och hägnador samt
öfrigt husbehof, dels ock efter anvisning erforderligt skogsfång till vedbrand,
det senare dock endast af vindfäld och torr skog;

att under första upplåtelsetiden torparen må utan afgäld till kronan
bruka torpet och åtnjuta frihet från utlagor och oucra mot skyldighet
Bih. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 31> Höft. 1

2 Kongl. Maj ds Nåd. Fr oposition N:o SO.

dels att i enlighet med de föreskrifter, som af Domänstyrelsen vid
upplåtelsen meddelas, uppodla och bebygga lägenheten, dels att inom
det område af kronoparken, som varder honom anvisadt, utöfva tillsyn
och bevakning, dels ock att på tillsägelse af vederbörande skogstjensteman
och mot skälig ersättning utgöra å kronoparken erforderliga
arbeten;

att, sedan af Domänstyrelsen föreskrifna byggnader blifvit å torpet
uppförda och godkända, torparen må af statsmedel uppbära ett kontant
belopp af femhundra kronor mot skyldighet för honom att, i händelse
lian af en eller annan anledning varder från lägenheten skild, afstå densamma
utan anspråk på ersättning för å lägenheten nedlagdt byggnadsoch
odlingsarbete;

att efter frihetsårens slut torpet genom Domänstyrelsens försorg
skall, i förhållande till detsammas storlek och beskaffenhet, åsättas viss
årlig afgäld att utgöras medelst dagsverken å kronoparken;

att torpare, som af Domänstyrelsen finnes hafva torpet väl uppodlat
och bebyggt, må efter frihetsårens slut mot faststäld afgäld erhålla
förnyad upplåtelse å torpet, samt att, derest torpare, som finnes hafva
väl skött och bebyggt lägenheten, före första upplåtelsetidens utgångdör
eller varder oförmögen att fullgöra sina förpligtelser, hans barn eller
arfvingar, derest de finnas till torpare lämpliga, må ega att med Domänstyrelsens
begifvande öfvertaga torpet eller, om de ej vilja eller kunna
mottaga detsamma, öfverlåta torpet åt annan af Domänstyrelsen godkänd
person mot den godtgörelse för å torpet nedlagdt arbete, som må kunna
betingas;

att torpare, som blifvit dömd för svårare brott, må kunna af
Domänstyrelsen uppsägas till aflyttning från torpet nästföljande midfasta; att,

derest Domänstyrelsen skulle finna, att torpare gjort sig
skyldig till skogsåverkan eller ovarsamt handhafvande af eld eller att
han företagit sig annat, som väsentligen strider mot lag eller allmän
ordning, ändock han derför icke lagföres, eller att han underlåtit att
fullgöra åtagna skyldigheter eller ställa sig till efterrättelse gifna föreskrifter,
på Domänstyrelsen må ankomma att uppsäga honom till afflyttning
från torpet med rätt för torparen att åtnjuta laga fardag;

samt att i öfrigt erforderliga föreskrifter med afseende å torpen
och torparne må af Domänstyrelsen meddelas.

Kongl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 50.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

Utdrag af protokollet öfver Jinansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 13
Mars 1891.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Herr Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen
anförde i underdånighet:

»Vid 1888 års Riksdag väcktes förslag, huruvida det icke skulle
vara fördelaktigt att på statens skogsdomäner i Norrland få bosättningar
till stånd genom upplåtelse på vissa vilkor af mark för odling och lämpliga
platser till bebyggande, samt att Riksdagen för sådana upplåtelser
måtte bestämma hufvudsakligen följande grunder:

att å kronopark belägna odlingslägenheter skulle till den begränsning,
som skogens vård och skötsel kräfde, under namn af skogstorp af
Domänstyrelsen upplåtas till sökande, hvilka både god fräjd och vore
fullt arbetsföra;

att de lägenheter, som sålunda afsattes till skogstorp, skulle noggrant
beskrifvas och till området å marken begränsas;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

att virke till erforderliga byggnader å skogstorpet finge från kronoparken
efter utsyning tagas ock att nödig vedbrand finge från kronoparken
efter anvisning hemtas af vindfäld och torr skog;

att i afseende på frihetsår, odlings- och byggnadsskyldighet m. in.
de bestämmelser för krononybyggen, som för närvarande gälde, skulle i
tillämpliga delar för skogstorp äfven vara gällande;

att skogstorparen skulle anvisas visst område af lcronoparken, inom
hvilket lian skulle tillse, att skogsåverkan eller annan skadegörelse icke
egde rum;

att, skogstorparen skulle mot betalning på kallelse deltaga i arbeten
inom kronoparken, genast inställa sig vid brandstället, när skogseld yppades
derinom, samt i öfrigt ställa sig de föreskrifter till efterrättelse, som
af revirförvaltaren meddelades;

att skogstorparen efter frihetsårens slut skulle erlägga de onera
till stat och kommun, som komme att skogstorpet påhvila; samt

att Domänstyrelsen i öfrigt skulle ega att meddela de bestämmelser
rörande torpet och torparen, som kunde finnas erforderliga.

I anledning häraf har Riksdagen i underdånig skrifvelse af den 7
Maj 1888 erinrat, att syftet med förevarande förslag syntes hafva varit
att i allmänhet bereda befolkningen i Norrland ökadt tillfälle att skapa
egna hem och finna arbete och utkomst samt att, hvad särskildt beträffade
den del af Norrlands befolkning, som egentligen hemtade sitt
uppehälle från skogsarbete och timmerflottning, göra det möjligt för
denna i trävarurörelsens tjenst stående befolkning att varda bofast och
vinna en säkrare inkomst än den, som dess öfriga, af konjunkturernas
vexlingar beroende arbete kunde gifva, samt att det derjemte ansetts
vara för kronoparkernas vård fördelaktigt, om inom dem funnes en bofast
stam af skogsarbetare, hvilka, jemte det de vore berättigade att upptaga
till odling lämplig mark, skulle hafva åliggande i afseende på
skogsvården inom bestämdt område och skulle vara redo att, när de
påkallades, mot ersättning verkställa erforderliga arbeten inom kronoparken
;

Och har Riksdagen, enär omförmälda syftemål synts Riksdagen
förtjenta af den största uppmärksamhet, i fråga satt, huruvida icke,
förutom i Norrland, äfven inom andra delar af vårt land, särskildt inom
Kopparbergs län, kronoparker funnes, å hvilka sådana upplåtelser som
de nu föreslagna lämpligen kunde ega rum, samt i anledning häraf och
då ämnets vigt fordrade en utredning, som då icke förelegat och endast
genom Eders Kongl. Maj:t,s föranstaltande torde kunna åstadkommas,
anhållit, att Eders Kong!. Maj:t täcktes låta föranstalta om utredning i

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

förevarande ämne och derefter till Riksdagen inkomma med den framställning,
som kunde befinnas vara af förhållandena påkallad.

Efter nådig remiss har Domänstyrelsen infordrat underdåniga yttranden
från samtliga länsstyrelser och skogstjenstemän inom riket samt
med öfverlemnande af dessa yttranden afgifvit eget underdånigt utlåtande,
dervid Domänstyrelsen till en början lemnat följande redogörelse för
innehållet af vederbörandes i ämnet afgifna utlåtanden:

Norrbottens län.

Jägmästaren i Pajala revir har upplyst, att å revirets kronoparker
funnes odlingsbar skogsmark och ängslägenheter, som till öfvervägande
nytta kunde till torp upplåtas, derest betryggande kontroll åstadkommes
deröfver, att torpare eller deras familjer ej vållade intrång och olägenheter
för kronoparkerna, och att jordbruk och boskapsskötsel blefve
deras hufvudnäringar. Likaledes hafva jägmästarne i Tärendö och Kalix
revir uppgifvit, att upplåtelser af odlingslägenheter, som nu vore utan
användning, skulle till gagn såväl för enskilde som för kronoparkerna
kunna åvägabringas, men att sådana upplåtelser borde ske endast på viss
tid och utan stadgad åborätt, med skyldighet för torpare att afflytta,
när han beträddes med åverkan eller annan förbrytelse. Deremot har
jägmästaren i Torneå revir afstyrkt all markupplåtelse å kronoparkerna
åt ortens lösa befolkning, enär denna i likhet med nybyggarne i orten
förmenades i allmänhet sakna håg och duglighet för jordbruk, hvilket
nogsamt framginge af det dåliga skick, hvari en stor del af nybyggena
befunne sig. Enligt jägmästarens mening skulle sådana bosättningar,
som nu vore ifrågasatta, lända kronoparkerna till skada genom de tillfällen,
som derigenom lemnades torpinnehafvare, att sjelfva föröfva eller
till egen eller andras fördel främja olofligt skogshygge, utan att sådant
skulle kunna af den fåtaliga bevakningspersonalen beifras.

Jägmästaren i Råneå revir har upplyst, att de lägenheter, som till
nybyggen varit upplåtna, men i följd af vanhäfd förverkats och till kronan
återfallit samt derefter såsom skogstorp upplåtits, i allmänhet icke
varit mäktiga någon utveckling eller förkofran, utan snarare efter hand
förfallit, så att, ehuru upplåtelsevilkoren varit särdeles billiga, fattigdom
och nöd vore rådande å de flesta, med hänsyn hvartill nya upplåtelser
ansåges gagneliga endast under vilkor att de inskränktes till lägenheter
af den beskaffenhet, att de kunde bereda innehafvarne afsevärd inkomst,
och att idoga och lämpliga torpare erhölles, som kunde begagnas såsom
biträde vid skogsarbeten och tillsyn å kronoparkerna samt derigenom

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50. 7

beredas varaktig arbetsförtjenst såsom bidrag till deras eljest högst tvifvelaktiga
bergning.

Inom Luleå revir har uppgifvits, att odlingslägenheter kunde upplåtas
utan inkräktning å den egentliga skogsmarken, dock ej å de mindre
kronoparkerna, som skulle lida af alltför mycken kreatursbetning.

Jägmästaren i Norra Piteå revir tiar förordat upplåtande till odling
af mark, som ej användes till skogsbruk, och ansett skogstorpare blifva
till nytta i synnerhet för uppsigt vid skogseldar i mera aflägsna, obebodda
trakter, der ofta nu inträffade, att elden, utan att varsnas, finge
härja i flera dagar.

Jägmästaren i Södra Piteå revir har lika med sistnämnde jägmästare
ansett gagneligt, att nu ej använd odlingsmark, hvaraf dock ej
funnes någon betydande tillgång å kronoparkerna i reviret, upplätes,
men tillika erinrat, att vid sträfvandet att bereda den lösa befolkningen
egna hem det förtjenade uppmärksammas, att klagomålen öfver bristande
utrymme å enskildes marker icke ännu vore i denna ort berättigade,
samt att de nu ifrågasatta upplåtelserna kunde verka afledande från
kultiveringen af enskildes marker, hvilka väl i första rummet borde utgöra
föremål för bosättning och odling, hvarföre torpupplåtelser borde
ega rum endast i den mån sådana för skogsintresset erfordrades och
tillräckliga ängslägenheter funnes, utan hvilka torparne icke skulle
kunna reda sig.

Jägmästaren i Södra Arvidsjaurs revir har deremot framhållit
vigten af att bereda den lösa befolkningen, som saknade utväg skaffa
sig egna hem med jord, torpupplåtelse å kronans mark, der sådant för
kronoparkens vård och förvaltning vore gagneligt. Såsom hufvudprincip
borde dock fasthållas, att dessa torpupplåtelser icke finge i framtiden
öfvergå till verkliga hemman, hvarigenom kronoparkerna kunde
i betänklig män komma att minskas, utan att endast mindre områden
af 3, högst 5 hektars ytvidd med närliggande odisponerade ströängar
upplätes på 20 års tid med, bland andra vilkor, skyldighet för torparen
att afflytta vid uraktlåtet fullgörande af åtagna skyldigheter, men
i händelse af dödsfall med rätt för barn eller arfvingar att torpet besitta,
derest de befunnes vara till torpare lämpliga, eller, om detta
senare icke vore fallet, till viss ersättning, som af den nye tillträdaren
skulle utbetingas.

Jägmästaren i Norra Arvidsjaurs revir har ock tillstyrkt upplåtande
åt skogstorpare på förut vanliga vilkor af de här och hvar å kronans
vidsträckta marker belägna odlingslägenheterna.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

Jägmästaren i Jockmocks revir har uppgifvit, att ej obetydlig
mark funnes, som vore till odling tjenlig, men för skogsbörd olämplig,
samt tillstyrkt, att torpen måtte efter frihetsårens slut få besittas med
ett slags eganderätt, derest föreskrift^ skyldigheter blifvit fullgjorda.

Jägmästaren i Arjepluogs revir har ansett upplåtelse af odlingsmark
å kronoparkerna gagnelig, men, såsom medförande olägenheter
för nedre landets kronoparker, böra ske endast inom lappmarkerna,
hvarjemte han särskildt fästat uppmärksamhet å vigten deraf, dels att
torpen icke måtte tilldelas skogsanslag, hvarå framtida anspråk på fri
nyttjanderätt skulle kunna grundas, dels att, om torpen skattlades,
skatten måtte beräknas endast efter åkerjorden, dels ock att sådan
åborätt icke medgåfves, som hindrade afhysning af oredlig eller försumlig
torpare.

Skogsinspektören i Norrbottens distrikt har framhållit,
att betydande, till grässlätter och åker tjenliga lägenheter funnes
å kronans mark, genom hvilkas upplåtande fasta bostäder skulle till
gagn för såväl statens skogsväsende som kommunerna kunna beredas
åt en ej obetydlig del af den hufvudsakligen i trävarurörelsens tjenst
arbetande lösa befolkningen, men att i anseende till den kostnad, som
med större myrtrakters utdikning och odling vore förbunden, torpupplåtelserna
under den närmaste framtiden måste hufvudsakligen inskränkas
till röjningsland och sådana mindre utdikningsföretag, som
arbetare utan tillgång till kapital mäktade genomföra, och att det af
Riksdagen omförmälda syftemålet i någon större omfattning icke utan
betydande uppoffringar och utgifter från statens sida kunde vinnas;
kommande enligt skogsinspektörens mening många andra svårigheter
dervid ock att möta, ej minst den att bland en befolkning, som vore
van att snart sagdt lefva för dagen och i mer eller mindre grad blifvit
demoraliserad, finna idoga och pålitliga personer till skogstorpare;

att, enär långsamheten i den procedur, som nu erfordrades för
att skilja en försumlig åbo från nybygget, mer än annat bidragit till
den ringa förkofran, krononybyggen i många fall visat, det vore oundgängligt
nödigt, att, om ej proletariat i stället för idoghet och bergning
skulle uppammas å skopstorpen, strängare vilkor föreskrefves, än som
nu vore stadgadt för nybyggen;

att, ehuru utsigten att genom flit och arbete blifva egare af en
lägenhet i många fall kunde verka som en sporre till lägenhetens förbättring,
upplåtelse under eganderätt dock ej borde medgifvas, enär
derigenom skulle vållas stora olägenheter för kronoparkerna, bland
andra den att lägenhetsinnehafvare, som gjorde kronoparken förfång,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

icke skulle kunna aflägsnas på annat sätt än genom lägenhetens inköp,
hvaremot viss trygghet i besittningen ansetts kunna på det sätt beredas,
att torparen, hans barn och arfvingar tillförsäkrades att ej
annorledes än efter eget förvållande, utan ersättning, skiljas från lägenhet,
som han upparbetat och väl vårdat; samt

att nödigt husbehofsvirke visserligen borde medgifvas, men deremot
icke skogsanslag eller viss bestämdt skogsområde, enär, isynnerhet
om jemväl de stora moss- och myrtrakterna i en framtid ifrågakomme
till odling och upplåtelse, derigenom skulle komma att inkräktas
allt för mycket på kronoparkernas område, och att, då detta, i
händelse torpen skulle sättas i mantal, kunde befaras i än högre grad
komma att ega rum derigenom, att derpå skulle kunna grundas anspråk
på skogsanslag i samma omfattning som för andra skattlagda lägenheter,
torpens skattläggning icke borde ifrågakomma, helst någon förenkling
i beskattningen genom en sådan åtgärd icke vunnes i större
mån, än om lägenheten åsattes en viss afgäld, att utgå efter frihetsårens
slut, och hinder för innehafvares af oskattlagd lägenhets deltagande
i vägunderhåll ej torde möta.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län, som
hört kommunerna inom länet äfvensom kronofogdarna, hvilka samtliga
tillstyrkt det vid Riksdagen framstälda förslaget, har ansett den omständigheten,
att å kronans marker funnes eu ofantlig areal tjenlig till
odling, genom hvars upplåtande skulle beredas utkomst för en långt
större jordbrukande befolkning, än som för närvarande funnes, vara
tillräcklig anledning förorda förslaget, men att för detsamma jemväl
andra skäl talade, bland hvilka såsom det vigtigaste framhållits, att
genom sådana upplåtelser skulle undanrödjas den fara för tillökning af
proletärer, som föranleddes af svårigheten för skogsarbetare eller den
lösa befolkningen att vinna sitt uppehälle, när skogsafverkningen aftoge
i omfattning; och hölie samma myndighet före med afseende å
upplåtelsevilkoren, att tryggad besittningsrätt borde medgifvas, derest
odlings- och byggnadsskyldigheten fullgjordes, men att i annat fall
skärpta bestämmelser om åborättens förlust borde tillämpas, äfvensom
att för öfrigt i öfvervägande borde tagas, dels huruvida icke det för
kontrollens skull vore fördelaktigt, att torpen försåges med skogsanslag
för husbehof, dels om ej lägenheternas sättande i mantal i väsentlig
mån skulle bidraga till förvaltningens och beskattningens förenkling
samt göra denna jord skyldig deltaga i väghållningsbesväret med flera
onera.

Bill. till Riksd. Prot. 1891. 1 Sami, 1 Afd. 31 Höft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

Vesterbottens län.

Jägmästarne i detta län hafva uttalat den meningen, att syftet
med i fråga satta torps bildande icke i någon afsevärd mån skulle inom
länet kunna vinnas, och såsom skäl härför anfört, dels att genom 1 estämmelsen
i nådiga brefvet den 20 Juli 1879, om bibehållande under
hemman eller lägenheter af dem tillhörande, inom kronopark belägna
slåtterlägenheter, snart sagdt alla dugliga ängs- och röjningslägenheter
å kronoparkerna inom lappmarkssocknarne redan blifvit disponerade, samt
att, då äfven den mark, som vore till åker duglig, i första hand upptagits
af äldre hemman, nu återstående odlingslägenheter å kronans områden
måste anses obetydliga och olämpligt belägna, dels att äfven i den nedanför
lappmarken belägna delen af länet befintliga odlingslägenheter vore
få och af svag beskaffenhet, dels ock att skogstorpare, som för sitt uppehälle
måste söka arbetsförtjenst vid timmerdrifning, flottning och bäckrensningar,
skulle komma att blifva till föga nytta för arbeten å kronoparkerna
eller för deras bevakning och för tillsyn öfver skogseldar,
utan snarare till förfång för kronoparkerna, enär, om än ej alltid finge
antagas, att torparen för betets förbättrande med uppsåt antände skogen,
erfarenheten dock visat, att å trakter, der betesrätt utöfvades, de
flesta skogseldarne uppkomme. Särskilt bär jägmästaren i Degerfors
revir, hvarest några sedan gammalt å kronopark bosatta personer tilllåtits
på lifstid qvarbo, upplyst, att något biträde vid kronoparkernas
bevakning icke vunnits af dessa lägenhetsinnehafvare, som i de flesta
fall vore fattiga och allt för mycket beroende af sina grannar. Och
har skogsinspektören äfven för sin del hufvudsakligen af ofvan anförda
skäl ansett, att de af Riksdagen ifrågasatta upplåtelserna i allmänhet
icke skulle blifva till båtnad vare sig för torpinnehafvareu eller för
statens skogar, för hvilka dessa upplåtelser kunde befaras blifva en
verklig börda; att endast i några få fall å större, från bebygd ort
aflägsna kronoparker inom lappmarken bosättningar kunde anses medföra
någon fördel för skogsförvaltningen; och att för torpupplåtelser
under sådana förhållanden vore nödigt, att bosättning egde rum kolonivis
eller i skogsbyar med flere grannar, som kunde vara hvarandra
till välbehöfligt stöd i obygden.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet har upplyst, att
å enskildes områden stora vidder funnes ouppodlade, hvaraf delar
kunde för godt pris med full eganderätt och för evärdlig tid förvärfvas.
Dessa tillfällen till jordbesittning och bosättning begagnades ock van -

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 50.

ligen af den unge arbetaren, hvarföre endast till ett föga afsevärdt
fåtal funnes lös befolkning, som till hufvudsaklig del vore för sin utkomst
beroende af förtjenst vid skogsarbete och timmerflottning, hvilka
arbeten vanligen utfördes af egare till mindre hemmansdelar, af nybyggare
och af till deras hushåll hörande personer. Och har nämnda
myndighet uttalat den meningen, att staten för ett sådant fåtals skull
icke borde afhända sig den uteslutande dispositionsrätten öfver kronoparkerna,
hvarjemte fästats uppmärksamheten derpå, dels att för uppnående
af det med torpen jemväl afsedda syftet, att vinna arbetskrafter
för kronoparkernas skötsel och bevakning, det skulle blifva af nöden
att omedelbart efter en skogstorpares frånfälle besätta torpet med ny
åbo, hvarigenom antingen den förre torparens familj komme fattigvården
till last eller ock staten nödgades i en eller annan form hjelpa
den afhysta familjen, dels att, sedan det visat sig, att torpare ej kunde
finna sin utkomst under de af Riksdagen ifrågasatta vilkor, det utan
tvifvel komme att väckas fråga om torpens förändring till vanliga nybyggen
med skogsanslag från kronoparkerna.

Jemtlands län.

Af jägmästarne i detta län har uppgifvits, att odlingslägenheter
i allmänhet ej vore till finnandes å kronoparkerna af den beskaffenhet,
att de till torpanläggningar vore lämpliga, samt framhållits, dels att
dugliga och redbara personer, hvilka ingalunda saknade tillfälle till
enskildt jordförvärf inom länets mera bebygda trakter, icke kunde antagas
vara hugade nedlägga sitt arbete på uppodling af de svaga och
aflägset belägna odlingslägenheter, som möjligen skulle kunna å kronoparkerna
erbjudas, dels att, om bosättningar komme till stånd a kronoparkerna,
stridigheter skulle uppstå mellan torparne och de vissa tider
å kronoparkerna sig uppehållande lapparne (Vestra Jemtlands revir)
samt att torpen dessutom i öfrigt skulle blifva till förfång, ej minst
med hänsyn till ökad eldfara, i hvilket afseende åberopats erfarenhet
från Ansjö kronopark (Östra Jemtlands revir), hvarå i sammanhang
med afvittringen fyra torp upplåtits och de talrikaste skogseldarne
förekommit, beroende ej allenast af vårdslöshet med elden, utan ej
sällan af uppsåtlig! antändande af skogen för betets förbättrande eller
för att framkalla utstämpling och försäljning af brandskadad skog och
med dess utdrifning förenad arbetsförtjenst.

Skogsinspektören har betonat, att medgifvandet af bosättningar
och odling å kronoparkerna, utan säkerhet eller sannolikhet för att

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

lägenhetsinnehafvare deraf kunde till afsevärd del erhålla sin utkomst,
vore ur skogsvårdens och jagtens synpunkt förkastligt och liktydigt
med öfverflyttande till lcronoparkerna från enskildes områden af sämsta
delen af den lösa befolkning, som egna! sig åt skogshandteringen och
nu uppehölle sig i timmerkojor och stallar å afbrukade skogstrakter
för att från dessa stamhåll, när tillfälliga betingsarbeten tröte, bedrifva
hvarjehanda olagliga näringsfång, såsom olofligt skogshygge, elgjagt
och dylikt, med hänsyn hvartill skogsinspekt.ören, åberopande jägmästarnes
uppgifter om den ringa tillgången å odlingslägenheter, ansåge
torpupplåtelser å kronoparker vara gagneliga endast undantagsvis
och i de få fall, då tillräckliga odlingsmarker på kronopark funnes att
tillgå i närheten af bygden och torpare derigenom egde större utsigt
till bergning.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län har,
med erinran att kronoparkerna endast intoge en obetydlig ytvidd i
jemförelse med hela länets och att alltså endast ett fåtal af inom
länet begagnade arbetare skulle derstädes kunna beredas hem, dels
ansett obehöflig! vidtaga åtgärder uti ifrågasatt syfte för arbetarne,
hvilka härförutan inom länet hade godt tillfälle bilda egna hem, dels
funnit det med torpupplåtelserna afsedda gagnet för kronoparkerna
tvifvelaktigt, dels ock upplyst, att kronoparkerna i Vestra och Norra
Jemtlands revir upplåtits till renbete och att kronan, långt ifrån att
hafva något att härstädes upplåta, måste för renbetesfjellens utvidgning
dyrt återköpa hvad till nybyggen förut upplåtits.

Vesternorrlands län.

I jägmästarnes utlåtanden har uppgifvits, att tillgången å odlingslägenheter
på kronoparkerna inom Medelpads och Mellersta Ångermanlands
revir vore ganska god, men deremot ringa eller ingen i Norra
och Södra Ångermanlands revir. Med undantag af södra delen af
Medelpads revir, der upplåtelser förordades, hafva förhållandena i länet
ej ansetts påkalla särskilda åtgärder i det af Riksdagen omförmälda
syfte, hvarjemte framhållits, dels att visserligen skulle å de vidsträckta,
i folktomma trakter belägna kronoparkerna kunna af skogstorpare väntas
någon hjelp till förekommande eller hämmande af skogseld, i
hvilka undantagsfall bosättningar borde medgifvas, men att i allmänhet
inom länet något gagn för skogsbevakningen ej vöre att vänta af
torparne, hvilka för sin existens vore hänvisade att söka arbetsförtjenst
hvarhelst sådan stode till buds och följaktligen äfven å från krono -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

parken aflägsna orter, dels ock att skadegörelse genom betning å torpet
angränsande del af kronoparken äfvensom genom skogseldar vore
att befara.

Till dessa uttalanden har skogsinspektören hufvudsakligen anslutit
sig.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet har, med åberopande
af skogstjenstemännens utredning i ärendet, uttalat den meningen,
att olägenheterna af de i fråga satta upplåtelserna skulle vida öfverväga
dermed förenade fördelar.

Gefleborgs och Kopparbergs län.

Skogstjenstemännen i dessa län hafva upplyst, att endast få odlingstillfällen
funnes att tillgå å kronoparkerna samt att sådana lägenheters
upplåtande i allmänhet af ungefärligen enahanda skäl, som från
de nordliga länen anförts, ej torde lända skogsförvaltningen till gagn.
I de revir, der kronan egde de största områdena, nemligen i Österdalarnes
och Sårna revir, hafva jägmästarne särskildt betonat, att de
torplägenheter, som redan funnes å parkerna, medfört olägenheter och
förfång genom skadegörelse å skogen vid betning samt genom ökad
eldfara; och har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kopparbergs
län, som ansett jägmästarnes i sistnämnda två revir gjorda uttalanden
välgrundade, funnit förslaget endast i högst ringa mån kunna befordra
syftet att bereda den lösa befolkningen ökadt tillfälle att skapa egna
hem, hvarjemte Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gefleborgs
län uttalat den meningen, att föreliggande fråga, vid det förhållandet
att länets kronoparker vore af ringa omfattning och för bosättningar
till stor del olämpligt belägna, vore för länet af jemförelsevis ringa
betydelse.

Skogstjenstemännen i Vermlands län hafva upplyst, att för upplåtelse
lämpliga odlingslägenheter i allmänhet saknades å kronoparkerna,
hvilket äfven vitsordats af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet, som dock, derest kronoparkerna utvidgades genom markinköp,
ansett det vara af gagn, om den ifrågasatta lagstiftningen
komme till stånd.

Skogstjenstemännen i Örebro län hafva ansett förhållandena i länet
icke böra föranleda torpupplåtelser å kronoparkerna, hvilken mening
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet så tillvida biträdt, att
Riksdagens skrifvelse ansetts icke böra föranleda till annan åtgärd än

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

utvidgning af Domänstyrelsens nuvarande befogenhet att meddela upplåtelse
å viss tid af odlingsmark å kronopark.

I Gotlands län hafva jägmästaren och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
upplyst, att en och annan lägenhet å kronoparken
Elinghemsmyr skulle kunna på ifrågasatt sätt upplåtas.

I öfriga län hafva skogstjenstemännen och länsstyrelserna, af
hvilka flere framhållit olägenheterna af ytterligare torpupplåtelser å
kronoparkerna, i allmänhet funnit förhållandena icke påkalla ändrad
lagstiftning i förevarande hänseende.

För egen del har Domänstyrelsen anfört:

Redan tidigt var nybyggesväsendet föremål för lagstiftning i syfte
att främja landets uppodling. Menige man uppmanades att upptaga
nya hemman å »kronans allmänningar, stora skogar och öde marker»
(1542 års Kongl. plakat, 1603 års lappfogdeinstruktion m. fl. förordningar),
dervid vissa förmåner och rättigheter tillförsäkrades dem, som
ville derstädes sig bosätta. De härigenom ökade bosättningarne befarades
emellertid omkring medlet af 1600-talet blifva åt menligt inflytande
på skogarne, hvilka då ansågos förnämligast böra användas
till bergsindustriens upphjelpande och befrämjande (1647, 1664 och
1683 årens skogsordningar), hvaremot under 1700-talet (1739, 1741
och 1793 årens Kongl. förordningar) den åsigten åter gjorde sig
gällande, att kronans odisponerade skogsmarker icke kunde ändamålsenligare
användas än till nya hemmans anläggning. Vid den allmänna
afvittring, som efter utfärdande af 1820 och 1824 årens afvittringsstadgar
öfvergick de norrländska länen, dervid för odling tjenliga
lägenheter uppsöktes och med omgifvande skogsmark anslogos till nya
hemman, vann ock nybyggesväsendet vidsträckt tillämpning till år 1860,
då, sedan uppmärksamhet blifvit fäst derpå, att betydande områden
af kronomarkerna under förevändning af nybyggens anläggning kommit
under disposition af enskilde, hvilka i stället att egna sig åt odlingsföretag
rigtade sina hufvudsakliga sträfvanden på ett med största möjliga
vinst bedrifvet skogshygge, utan att akta på vare sig skogens
framtida bestånd eller landets varaktiga uppodling, nybyggesväsendet
åter begränsades (1860, 1867 och 1872 årens Kongl. bref, 1865 års
Kongl. förordning angående kronoparkers bildande i de norra länen
m. fl. förordningar). Numera, sedan afvittringen afslutats utom i lappmarken,
förekomme nybyggesanläggningar endast i nedre delarne af
denna landsdel i sammanhang med dessas afvittring, i hvilken nybyggesväsendet
alltså komme att erhålla sin naturliga afsilning.

Huru än åsigterna om lämpligaste sättet att använda kronans

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

allmänningar och skogsmarker, på sätt ofvan blifvit antydt, under tidernas
lopp vexlat, hade dock meningarne numera här, liksom i andra
kulturländer, enats om vigten och betydelsen af, att kronans skogar ej
allenast bibehölles och såsom kronoparker vårdades, utan äfven genom
markinköp efter hand förstorades.

Från denna uppfattning af kronoparkernas betydelse skulle Riksdagens
förevarande framställning innebära en väsentlig afvikelse, derest
med de i fjerde punkten af Riksdagens skrifvelse omförmälda grunder
för markupplåtelserna skulle åsyftas upplåtelsernas likställande med
krononybyggen jemväl i afseende å besittningsrätt, skattläggning och
skogsanslag, eller med andra ord åvägabringandet af upplåtelser under
stadgad åborätt å kronoparkerna, hvilket, utom minskning af dessas
areal, måste föranleda stora olägenheter för skogsvården och således
stå i uppenbar strid med kronoparkernas ändamål. Särskilt ville
Domänstyrelsen fästa uppmärksamhet derpå, att, jemte det att genom
skogsanslagen kronoparkerna skulle komma att sönderstyckas och erhålla
för skötseln olämpliga egofigurer, säkerhet icke vunnes för att
lägenhetsinnehafvarne, derest besittningsrätten blefve ständig, skulle
finnas skickliga till den personliga verksamhet Riksdagen afsett. I
fråga om skogsåverkan, vållande eller anstiftande af skogseld, intrång
och dylikt kunde betänkliga förhållanden uppkomma. Vid vanliga
upplåtelser på viss tid vore Domänstyrelsen oförhindrad att, der missbruk
förekommit, underlåta att förnya nyttjanderättsaftal, men en nybyggare
eller skogstorpare med stadgad åborätt skulle icke, utan att
full bevisning om stöld eller annat nesligt brott förebragtes, kunna
skiljas från torpet, som äfven under sådant förhållande koname att fortfarande
innehafvas af familjen, derest hustru, myndig son eller måg
ville detsamma öfvertaga.

Eu sådan tolkning af fjerde punkten af de ifrågasatta grunderna,
som ofvan blifvit antydd, stode emellertid ej i öfverensstämmelse med
innehållet af första punkten af samma grunder, enligt hvilken upplåtelserna
uttryckligen begränsades till sådana, som »skogens vård och
skötsel kräfver». Domänstyrelsen ansåge sig derföre hafva anledningantaga,
att Riksdagen, ehuru dess framställning i det anmärkta hänseendet
saknade tydlighet, icke åsyftat upplåtelser af odlingslägenheter
under stadgad åborätt, utan endast upplåtelser af nyttjanderätt
till sådana på viss tid.

Det läge i sakens natur, att såväl inom kronoparkerna som å
enskildes utmarker funnes smärre odlings- och ängslägenheter, hvilka
i följd af sitt spridda läge och naturliga sammanhang med skogs -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

marken icke kunde blifva föremål för sjelfständigt hemmansbruk, men
i många fall egnade sig för anläggning af arbetaretorp. Den för odling
tjenliga marken inom kronoparkerna vore emellertid, ehuru för
skogsproduktion icke tagen i anspråk, i allmänhet icke obegagnad
eller utan gagn. Enligt 8 kapitlet af nådiga förordningen den 29 Juni
1866, angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket, upplätes
till grässlätter tjenliga lägenheter på bestämd tid, vanligen ett å
tio år, och jemlikt nådiga brefven den 18 Februari 1870 och den 29
Oktober 1881 upplätes jemväl på bestämd tid, högst tjugu år, vissa
mossmarker till odling i ändamål af markens beredning för skogskultur.

Å de inom landets mellersta och sydliga delar samt inom nedre
Norrland befintliga kronoparkerna, isynnerhet å dem, som tillkommit
genom köp, skogsmarks undantagande vid kronoegendomars utarrendering
eller genom sådana egendomars öfverlemnande i deras helhet
till skogsväsendet, vore den för odling lämpliga marken i allmänhet
redan sedan gammalt upptagen till jordbruk och upplätes äfven fortfarande
dertill åt arrendatorer och torpare eller användes till boställsjord
åt bevakare och skogsarbetare, der ej, såsom mångenstädes vore
fallet, markområdena till följd af mager jordmån måste utläggas
till skog.

Inkomsten af grässlätt, inberäknadt mulbetesafgifter, samt af
arrenden utgjorde år 1889 43,783 kronor.

Inom de vidsträckta skogsområden i de två nordligaste länen,
isynnerhet Norrbottens län, hvilka tillfallit kronan såsom kronoparker,
hade före afvittringen så kallade inhysingar nedsatt sig här och hvar,
upparbetat åt sig mindre åkertäppor, röjt några myrar eller bäckstränder
till äng och uppfört åbyggnader, vanligen i ofullständigt skick.
I många fall hade äfven, då nybyggen i följd af vanhäfd återfallit till
kronan och öfverlemnats åt skogsväsendet att såsom kronoparker förvaltas,
förre åboarne suttit qvar å lägenheterna. Dessa inhysingar och
förre åboer, som, sedan marken blifvit till kronopark afsatt, saknat
laglig rätt att der qvarsitta, men genom afhysning skulle hafva kommit
i nödstäld belägenhet och fallit fattigvården till last, hade i de
flesta fall erhållit tillstånd att tillsvidare eller på lifstid qvarbo å lägenheterna
såsom skogstorpare; och hade skriftligt aftal med dem uppgjorts,
afseende att bestämma dels å ena sidan rätten att nyttja lägenheten,
dels ock å andra sidan torparens skyldigheter, bestående i lägenhetens
vidmakthållande, samt för öfrigt vissa åligganden, såsom att
göra anmälan om skogsåverkan eller skogseld, för hvars släckning han
i första hand skulle vidtaga åtgärd, och att mot skälig dagspenning

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

biträda vid skogsbevakning eller vid skogsarbeten å kronoparkerna,
der så påfordrades, äfvensom att vid underlåtenhet af föreskrifna skyldigheter
eller när han beträddes med åverkan m. in. genast afflytta,
dock att, i händelse af bristande förmåga hos torparen att kontraktet
fullgöra, fardag åtnjötes vid afflyttningen, samt att i sistnämnda händelse,
äfvensom vid dödsfall, i möjligaste måtto skulle tillses, att barn
eller arfvingar efter torparen, derest han sig väl förhållit, vid torpet
bibehölles, derest de funnes till torpare lämpliga.

Utom vid upplåtelse af höslåtter, torp eller genom odling komme
den till skogsbörd nu ej tjenliga marken till nytta derigenom, att
medelst utdikning vissa mossar och myrtrakter å kronoparkerna efter
hand gjordes tjenliga för skogsväxt.

Då härtill komme, att de å kronoparkerna i öfra Dalsocknarne
samt i Vesterbottens och Norrbottens läns lappmarker befintliga slåttermyrar
eller angelägenhet^, som före afvittringen tillhört hemman och
nybyggen, finge enligt särskilda nådiga bref tillsvidare bibehållas under
dessa såsom ströängar, syntes af det anförda framgå, hvad skogstjenstemännen
och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i de flesta län
ock betonat, att tillgången å odisponerade odlingslägenheter på kronoparkerna
i allmänhet vore ringa.

Ett undantag härifrån utgjorde dock Norrbottens län, hvarest
kronoparkerna intoge en vida större areal än i öfriga län. Af en vid
Domänstyrelsens utlåtande fogad, länsvis upprättad tabell, utvisande
dels hela landets, dels enskilde tillhöriga utmarkers, dels de allmänna
skogarnes ytvidd, inhemtades, att något öfver hälften af hela landets
kronoparksareal läge i Norrbottens län, upptagande en något större
ytvidd än de enskildes skogar, medan kronoparkerna i de flesta öfriga
län utgjorde endast en ringa del af länens ytvidd. Utom denna stora
areal, 2,164,925 hektar, måste den omständigheten att kronoparkerna
i Gellivare, Jockmocks och Arvidsjaurs socknar, med en areal af tillhopa
omkring en million hektar, blifvit jemlikt nådiga brefven den 24
Oktober 1871 och den 30 Oktober 1874 före afvittringen afsätta, hvarigenom
odlings- eller ängslägenheter icke blifvit inom dessa vidsträckta
områden lika noggrant uppsökta som annorstädes, i väsentlig mån bidraga
dertill, att inom Norrbottens läns kronoparker tillgången å dylika
lägenheter vore större än inom andra läns kronoparker, hvilket ock af
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet samt af de flesta skogstjenstemännen
derstädes blifvit vitsordadt.

Behofvet af arbetskrafter för kronoparkernas skötsel och vård
Bill. till Rilcsd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 31 Häft. 3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

hade, hvad södra och mellersta landet beträffade, uppgifvits vara tillräckligt
tillgodosedt dels genom de å kronoparkerna anstälde skogstorparne
eller mindre lägenheters innehafvare, dels ock genom närliggande
orters talrika befolkning, och äfven i de flesta norrländska länen
hade svårigheter icke ansetts möta att erhålla tillräckligt arbetsfolk för
nämnda ändamål. Uppenbart vore dock, att för skötseln och vården
af de stora kronoparkerna i Norrbottens äfvensom till viss del i A^esterbottens
län erfordrades arbetskrafter, hvilka i dessa läns folkfattiga
orter nu icke funnes att tillgå, och att det derföre, på sätt Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande och de flesta skogstjenstemännen i Norrbottens
län framhållit, skulle vara af gagn att genom markupplåtelser
inom dessa kronoparker erhålla pålitliga, bofasta personer, för att biträda
dels vid tillsynen öfver kronoparkerna, isynnerhet vid skogseldar,
dels ock vid förefallande arbeten, såsom virkesutsyningar, rensningskuggningar
å hyggestrakter och dessas beredning i öfrigt för skogsföryngring,
utdikning af mossar, flottledsbyggnader och strömrensningar
m. m.

Erfarenheten af redan medgifna torpupplåtelser hade dock, enligt
hvad skogstjenstemännen upplyst, icke varit tillfredsställande. Många
af skogstorparne hade uppgifvits vara i mer och mindre nödstälda omständigheter
och derföre föga pålitliga och lämpliga för den verksamhet,
som här ifrågakomme. Endast ett fåtal af lägenheterna hade visat
sig mäktiga utveckling och förkofran. Orsakerna härtill vore väl i
flera fall att söka hos torparen sjelf, som under de förhållanden, hvarunder
han hade att söka sint utkomst, måste, för att lyckas, framför
allt vara idog, uthållig och redbar, hvilka egenskaper enligt skogstjenstemännens
meddelanden synts vara sällsynta hos den så kallade lösa befolkningen,
men i många fall vore det anmärkta förhållandet ock beroende
på lägenheternas svaga beskaffenhet och olämpliga belägenhet
äfvensom på bristen på arbetsförtjenst i torpets närhet. Försök hade
derföre blifvit gjorda med nytt folk och å nya lägenheter, hvilka i antydda
hänseenden ansetts erbjuda bättre utsigter. Dessa försöksupplåtelser
hade medgifvits på femton års tid med rätt för torparen att
utan någon afgift dels uppodla ett visst anvisadt område, vanligen af
tre hektars ytvidd, dels begagna vissa ängslägenheter, dels uppföra
nödiga byggnader med virke från krouoparken, mot skyldighet att, på
sätt vid förut omnämnda torpupplåtelser stadgats, mot ersättning lemna
biträde vid kronoparkernas vård och bevakning, samt att vid upplåtelsetidens
slut utan lösen eller ersättning till kronan öfverlemna lägenheten
och derå uppförda hus, dervid torparen, om han lägenheten väl

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

skött och bebygt, tillförsäkrats att vid förnyad upplåtelse erhålla hembud
å torpet mot viss afgäld.

Efter att sålunda hafva redogjort för i hvad mån tjenliga lägenheter
för de af Riksdagen ifrågasatta upplåtelserna vore att tillgå,
samt i hvad män dessa upplåtelser kunde för kronoparkernas skötsel
och vård vara gagneliga, har Domänstyrelsen, beträffande det med upplåtelserna
jemväl afsedda syftemålet att bereda landets lösa befolkning
ökadt tillfälle att skapa egna hem, vidare anfört:

Jemfördes arealsiffrorna för de särskilda jordkategorierna i ofvan
omförmälda tabell, som äfven upptoge ytvidden af den odlade jorden,
visade det sig oförtydbart, att åtminstone i Norrland och Kopparbergs
län odlingen ingalunda vore så långt framskriden, att tillfällen till nyodling
måste af brist på lägenheter å enskildes utmarker sökas inom
kronoparkerna. Svårigheter för jordförvärf för bildandet af egna hem
syntes ock, enligt hvad flere länsstyrelser och skogstjenstemän upplyst,
i adlmänhet taget icke vara för handen, och der sådana svårigheter
funnes, såsom fallet uppgifvits vara i Norrbottens län, vore orsaken
härtill i de flesta fall icke att söka i bristande tillgång på odlingslägenheter
å enskildes områden, utan snarare i jordegarnes obenägenhet för
markupplåtelser, beroende tvifvelsutan på erfarenheten derom, att dylika
upplåtelser i många fal! visat sig menliga utan motsvarande nytta eller
ersättning för jordegaren.

Eu sådan återhållsamhet vore jemväl från statens sida såsom
skogsegare naturlig och berättigad; och vore hänsyn till syftemålet att
bereda landets lösa befolkning egna hem inom kronoparkerna enligt
Domänstyrelsens åsigt befogad endast i den mån kronoparkernas skötsel
och vård derjemte främjades, hvilket, enligt hvad ofvan blifvit visadt,
vore fallet å vissa kronoparker inom Norrbottens län, men endast
undantagsvis å kronoparkerna i öfriga län.

Hvad beträffade de af Riksdagen ifrågasatta grunder för torpupplåtelserna,
vore att erinra, att tillförsäkrandet åt torpare af kreatursbete
och husbehofsafverkning i viss mån ledde till servituter för kronoparkerna
och följaktligen kunde anses stridande mot grundsatsen om
den oblandade eganderätt, som allt mer erkändes såsom ett vilkor för
ett rationelt skogsbruk. Men ehuru jemväl ur denna synpunkt stor
varsamhet vid markupplåtelser påkallades, syntes dock faran af betungande
servituter för framtiden vara aflägsnad derigenom, att upplåtelser
endast medgåfves på bestämd tid och alltså efter aftalets slut, derest
olägenheter visat sig uppstå, kunde upphöra, hvarjemte lägenheternas
behof af husbehofsvirke och bete icke syntes kunna blifva känbart för

20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

de vidsträckta kronoparkerna i Norrbotten, om upplåtelserna begränsades
efter skogsförvaltningens behof.

Vidare förekomme i afseende särskildt å betesrätten, att det läge
eu fara för kronoparkerna deruti, att torparen på sätt och vis både
fördel af uppkommande skogseldar, genom hvilka kreatursbetet vanligen
förbättrades under de närmaste åren. Detta vore utan tvifvel en omständighet
af betänklig art och som, för att torpen ej skulle blifva
menliga för kronoparkerna, med nödvändighet betingade ett omsorgsfullt
val af personer samt stränga påföljder för vårdslöshet med eld
ute på marken och vållande eller anstiftande af skogseld.

Med afseende å torpares odlings- och byggnadsskyldighet samt i
fråga om frihetsår hade föreslagits, att de för krononybyggen gällande
bestämmelser borde tillämpas. Hvad frihetsår beträffade, tillförsäkrades
genom äldre författningar alla dem, som i lappmarken upptoge nybyggen,
frihet under femton år från skatter och utlagor af hvad namn och beskaffenhet
de vara måtte, hvilken förmån genom 1749 års Kongl. reglemente
»för dem, som bygga och bo i lappmarken», så till vida bekräftades,
att högst femton frihetsår medgåfves, så framt icke mer än vanligt
arbete för nybyggets uppodling ansåges föranleda till höjande af
frihetsårens antal. Ehuru i 1850 års afvittringsstadga för Luleå lappmark
frihetsårens antal höjdes till minst femton och högst tjugufem,
torde dock, enär denna författning blifvit upphäfd genom nu gällande
1873 års afvittringsstadga, hvilken icke på annat sätt innefattade föreskrift
om visst antal frihetsår, än att i § 2 stadgades, att i fråga om
befrielse från skatt och ränta under vissa år m. m. skulle gälla hvad
särskildt vore eller blefve stadgadt, 1749 års reglemente i afseende å
frihetsårens antal för lappmarken ännu lända till efterrättelse. För
Jemtlands län utgjorde frihetsåren femton å tjugu enligt 1820 års afvittringsstadga
och för öfriga norrländska län med undantag af lappmarken
tjugufem å femtio enligt 1824 års afvittringsstadga, allt efter
det större eller mindre arbete, som för uppodlingen erfordrades, och
med vilkor att halfva räntan skulle erläggas, sedan tre fjerdedelar af
frihetstiden gått till ända.

Dessa för de med nybyggesanläggningar förenade mera betydande
odlings- och byggnadsarbeten gifna bestämmelser syntes enligt Domänstyrelsens
mening icke egna sig för tillämpning å ifrågavarande skogstorp
— hvilka utan skattläggning och mantalssättning kunde efter
skogstjenstemans besigtning såsom hittills af Domän styrelsen upplåtas
— i vidare mån än att torpen finge åtnjuta frihet från utlagor och
onera under den första upplåtelsetiden, hvilken enligt Styrelsens för -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

menande ej borde öfverstiga tjugu år. Men innan förnyad upplåtelse
derefter skedde, syntes genom Domänstyrelsens försorg böra bestämmas
en viss årlig afgäld i förhållande till torpets storlek och beskaffenhet.

Odlings- och bygnadsskyldigheter vid nybyggena utgjordes jemlikt
derför i tillståndsresolution eller afvittringsutslag gift)a särskilda
föreskrifter årligen till viss myckenhet, så att hemmanet vid frihetsårens
slut gåfve en afkastning, motsvarande den, för hvilken det blifvjt
skattlagdt. Med tillämpning af denna grundsats syntes vid ifrågavarande
torpupplåtelser böra föreskrifvas, att torparen skulle årligen
fullgöra visst arbete för lägenhetens uppodling, så att densamma vid
första upplåtelsetidens slut innehölle en viss uppgifven areal uppodlad
och gödslad åker samt uppröjd äng af viss afkastning, vid äfventyr
att, derest föreskrifvet odlingsarbete icke vore fullgjordt vid hvarje
femårsperiods slut, torpet ansåges förverkadt och kunde till annan
öfverlåtas utan lösen eller ersättning åt förre innehafvaren för tilläfventyrs
utfördt arbete. Vid samma påföljd borde jemväl åligga torparen
att senast vid första femårsperiodens slut hafva uppfört stuga och ladugård
enligt ortens byggnadssätt samt husen derefter i godt stånd underhålla.

Ehuru af förut anförda skäl markupplåtelser under ständig besittningsrätt
under inga förhållanden vore tillrådliga, torde dock för att
erhålla dugligt och pålitligt folk till torpare vara nödigt att, såvidt
utan men för kronoparkerna kunde ske, bereda i viss mån tryggad besittning
af lägenheter, som torparne sjelfva upparbetade och bebygde. I
sådant afseende syntes, på sätt några af skogstjenstemännen förordat,
det böra tillförsäkras torpare, som befunnes hafva lägenheten väl uppodlat
och bebygt, dels att efter upplåtelsetidens slut mot faststäld afgäld
erhålla förnyad upplåtelse af torpet, dels att, i händelse innan
första upplåtelsetidens slut torparen blefve oförmögen att sina förpligtelser
fullgöra och af sådan anledning uppsades till afflyttning eller
ock doge, hans barn eller arfvingar, derest de funnes till torpare lämpliga,
egde torpet öfvertaga eller, om de ej ville eller kunde torpet
mottaga, berättigades öfverlåta detsamma åt annan, af Domänstyrelsen
godkänd person mot den godtgörelse för å torpet nedlagdt arbete, som
kunde betingas.

Bland de föreskrifter i öfrigt rörande torpen och torparne, som
kunde vara erforderliga och, på sätt Riksdagens skrifvelse antydde,
borde öfverlemnas åt Domänstyrelsens bestämmande, vore, utom detaljbestämmelserna
rörande odlings-, byggnads- och arbetsskyldigheten,
de närmare vilkoren för besittningsrättens åtnjutande, i hvilket hän -

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 50.

seende vore att erinra, att, förutom underlåtenhet att fullgöra åtagna
skyldigheter, skogsåverkan, oloflig jagt eller annan olaglighet, vårdslöshet
med eld ute å marken, företagande af hvad som strede emot allmän
ordning m. m. måste, till förebyggande af intrång och olägenheter
för kronoparkerna, anses såsom giltiga anledningar till innehafvarnes
skiljande från torpen, äfvensom att, på det fråga om torpares
skiljande från lägenhet icke i hvarje särskilt fall skulle blifva beroende
på domstols pröfning med åtföljande tidsutdrägt och kostnader,
åt Domänstyrelsen borde förbehållas att, när till Domänstyrelsens
kännedom genom anmälan från skogstjenstemännen eller annan kommit,
att torpinnehafvare gjort sig skyldig till lagbrott eller förseelser af
sådan beskaffenhet, att Domänstyrelsen funne honom icke längre böra
å torpet bibehållas, derifrån låta uppsäga honom till afflyttning, dock
mot åtnjutande af i lag stadgad fardag, på det rådrum måtte lemnas
honom att skaffa sig utkomst å annan ort.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har Domänstyrelsen,
med erinran att, då staten numera åsyftade att genom en omsorgsfull
skogsvård å kronoparkerna och dessas förökande genom markinköp
höja ej mindre statsskogarnes afkastning än äfven skogstillståndet inom
landet, det icke kunde vara lämpligt och ej heller af förhållandena i
öfrigt påkalladt att genom ett allmänt stadgande om markupplåtelse
å kronoparker uppmana till nya bosättningar å kronans skogar, såsom
i föregående århundradens nybyggesförfattningar skett, hemstält, att
Riksdagens framställning icke måtte föranleda vidare åtgärd, än att
Domänstyrelsen, i likhet med hvad genom förberörda nådiga bref den
29 Oktober 1881 förut skett, måtte bemyndigas att i orter, der för
kronoparks vård och bevakning funnes gagneligt, upplåta på bestämd tid,
högst tjugu år, till skogstorp tjenliga, å kronopark befintliga lägenheter
under vissa af Styrelsen angifna vilkor.»

Sedan Departementschefen redogjort för de af Domänstyrelsen
sålunda föreslagna bestämmelser, yttrade Departementschefen vidare:

»Af den i ärendet åvägabragta utredning anser jag framgå, att
anordningar, genom hvilka odlingslägenheter å kronoparker upplätes
åt personer, som vore dugliga och villiga att å skogarne förrätta arbete
och utöfva tillsyn, under vissa förutsättningar skulle verka till gagn
ej mindre för skogsväsendet genom den tillgång till pålitliga skogsarbetare,
som på sådant sätt bereddes, än äfven för den arbetande
befolkningen, hvilken derigenom erhölle ökade tillfällen till fast bosättning.
Hvarken ur den ena eller den andra synpunkten synes mig
emellertid erforderligt eller önskligt, att upplåtelserna ske under egande -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

rätt eller under sådan fastare besittningsrätt som den, hvarunder krononybyggen
innehafvas. Förutom det att, på sätt Domänstyrelsen framhållit,
derigenom skulle förorsakas bestämda olägenheter för skogsväsendet
genom sönderstyckning af kronoparkerna, skulle uppnåendet
af det förstnämnda syftet med upplåtelserna, eller beredandet af tillgång
till skogsarbetare, i högst väsentlig mån äfventyras, då, äfven om förste
upplåtelsetagaren vore lämplig såsom sådan arbetare, ingen säkerhet
gåfves, att jemväl hans efterträdare i egande- eller besittningsrätten
innehade de derför erforderliga egenskaperna. Och hvad det andra
syftemålet beträffar, eller beredandet af ökade bosättningstillfällen åt
den lösa arbetarebefolkningen, bör åt upplåtelserna kunna gifvas sådan
form, att detta syfte på ett fullt tillfredsställande sätt befrämjas, utan
att derföre den med upplåtelserna afsedda nytta för skogsväsendet må
behöfva äfventyras. Ehuru Riksdagen icke bestämdt uttalat, under
hvilken form Riksdagen tänkt sig de ifrågavarande upplåtelserna, tager
jag dock, med stöd af hvad jag nu anfört, för gifvet, att Riksdagen
icke åsyftat, att upplåtelsetagarne skulle erhålla annan ställning än
såsom skogstorpare med i möjligaste mån tryggad besittningsrätt.

Den verkstälda utredningen har vidare ådagalagt, dels att tillgången
å odisponerade odlingslägenheter på kronoparkerna i andra län
än Norrbottens i allmänhet är ringa, dels att hufvudsakligen endast i
nämnda län svårighet mött att erhålla tillräckligt arbetsfolk för la-onoparkernas
skötsel. Vid sådant förhållande och då sålunda de med
upplåtelserna afsedda syftemål endast inom Norrbottens län i afsevärd
utsträckning kunna uppnås, synas mig ock de nu ifrågasatta åtgärderna
böra inskränkas till detta län. Som kronoparkerna i Norrbottens län
innehålla den betydliga ytvidden af 2,164,925 hektar, utgörande något
mer än hälften af hela landets kronoparksareal, varder, äfven med
nämnda inskränkning,Vlen föreliggande frågan för staten såsom skogsegare
af icke ringa betydelse.

Hvad beträffar de närmare bestämmelser, som böra lända till efterrättelse
vid upplåtelserna i fråga, lärer af hvad jag redan anfört framgå,
att upplåtelserna enligt min åsigt böra meddelas endast på vissa år,
hvilkas antal, icke öfverstigande tjugu, torde böra bestämmas af Domänstyrelsen
i förhållande till de med torpets uppodling förenade svårigheter,
det stenbrytningsarbete, som för ändamålet kan vara erforderligt,
o. s. v. I öfrigt böra vilkoren för upplåtelserna vara sådana, att å ena
sidan åt Domänstyrelsen inrymmes möjlighet att utan allt för stora
omgångar och tidsutdrägt få eu lägenhetsinnehafvare, som visat sig
vara till förfång för kronoparken eller som ej uppfyller de med upp -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

låtelsen förenade skyldigheter, skild från lägenheten, men att å andra
sidan ordentliga och lämpliga personer finna med sin fördel förenligt
att nedsätta sig såsom skogstorpare på kronoparkerna. Då de af
Domänstyrelsen föreslagna bestämmelser synas mig i det väsentliga
uppfylla de fordringar, som sålunda böra ställas på föreskrifterna i
ämnet, kan jag hufvudsakligen ansluta mig till desamma.

I ett afseende af vigt synes mig likväl ett tillägg till de föreslagna
bestämmelserna vara erforderligt. Enligt dessa skulle de förmåner, som
från skogsväsendets sida bereddes torparen, bestå deruti, att han från
kronoparken afgiftsfritt erhölle virke till torpets åbyggnader och hägnader
äfvensom vedbrand samt att han under vissa frihetsår finge utan
afgäld bruka torpet samt åtnjuta frihet från utlagor. Det synes mig likväl
kunna betviflas, huruvida bosättningar å de ifrågavarande odlingslägenheterna
i afsevärd omfattning skola kunna komma till stånd, derest
understödet från det allmännas sida inskränkes till det nyssnämnda.
Man lärer väl nemligen få antaga, att de personer, hvilka kunna tänkas
villiga att söka sin utkomst genom upprödjande af mark i dessa
aflägsna bygder, i de allra flesta fall sakna annat kapital än sin arbetskraft.
Äfven om byggnadsvirke erhölles afgiftsfritt, skulle de derföre
enligt regeln sakna utväg att bestrida öfriga med den första bosättningen
förenade kostnader. Om det ur förut angifna synpunkter anses
önskvärd!, att en stam af skogstorpare varder till finnandes å kronans
skogar i Norrbotten, är det sålunda, enligt min mening, nödvändigt, att
staten träder emellan med direkt understöd i form af byggnadshjelp. Denna
byggnadshjelp bör icke lemnas såsom lån, hvilket torparne säkerligen vore
ur stånd att återgälda, utan såsom understöd utan återbetalningsskyldighet
och torde lämpligen kunna fixeras till ett för hvarje upplåtelse lika
belopp, motsvarande omkring halfva beloppet af den kontanta kostnad,
som minst kan anses erforderlig för uppförandet af byggnader af
så enkel beskaffenhet som de ifrågavarande. Jag har tänkt mig denna
byggnadshjelp böra bestämmas till 500 kronor. Till gengäld bör upplåtelsetagaren
förpligtas att, derest han af en eller annan anledning
varder skild från lägenheten, afstå densamma till statsverket utan anspråk
på någon som helst ersättning för å lägenheten nedlagd byggnads-
och odlingskostnad. Det sålunda erhållna understödet kan förutsättas
komma att för torparen verka som en maning att iakttaga ett
sådant uppförande, att han icke genom att skiljas från torpet går i
mistning af den vunna förmånen.

Att statsmedel för ändamålet användas, synes mig i första rum -

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

met ega sitt berättigande uti den nytta för skogsväsendet, som med
torpupplåtelserna är afsedd, men derjemte bör icke förbises, att dessa
upplåtelser komma att i sin mån bidraga till odlingens utbredande i en
aflägsen del af vårt land samt att staten i andra fall icke ansett för
sig främmande att med direkta understöd främja likartade ändamål.
För att nu endast nämna ett exempel, erinrar jag derom, att enligt gällande
bestämmelser skiftesdelegare, som förpligtats utflytta sina åbyggnader,
af allmänna medel erhåller visst bidrag för ersättande af kostnaderna
lör husflyttningen.

Någon beräkning angående beloppet af de medel, som uti ifrågavarande
afseende må komma att årligen utbetalas, låter sig ännu icke
uppställa. Antagligen blir emellertid beloppet åtminstone under de
första åren icke så betydligt, att särskild!; anslag må behöfva för ändamålet
äskas, utan torde erforderliga medel böra förskjutas af Statskontoret
för att derefter anmälas hos Riksdagen till ersättande.

Vid valet af de odlingslägenheter, som kunna ifrågakomma att
upplåtas åt enskilde, ligger naturligtvis vigt derpå, att marken utan
allt för stora kostnader kan afdikas äfvensom att belägenheten är sådan,
att det omgifvande området åt kronoparken erbjuder lägenhetsinneliafvaren
någorlunda tillräcklig arbetsförtjenst. För att under de tider,
då sådan derstädes icke står att erhålla, lägenhetsinnehafvaren icke
må sakna tillfälle att utöfver den säkerligen i de flesta fall mycket
sparsamma af kastningen af lägenheten förvärfva något ytterligare bidrag
till sitt uppehälle, är vidare önskligt, att de upplåtna lägenheterna
ligga i närheten af de naturliga vattenvägarne eller den redan bebygda
trakten likasom att, der sådant låter sig göra, flera dylika skogstorp
förläggas i en och samma trakt.

Under åberopande af hvad jag nu anfört hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t måtte, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Domänstyrelsen
tillstyrkt, föreslå Riksdagen att medgifva, att å kronoparker
i Norrbottens län befintliga, till skogstorp tjenliga lägenheter "må,
der det för kronoparkens vård och bevakning finnes vara gagneligt,
af Domänstyrelsen på viss bestämd tid, ej öfverstigande tjugu år, upplåtas
till odling och bebyggande åt personer, som ega god fräjd och
äro fullt arbetsföra samt i öfrigt finnas vara lämpliga, under följande
vilkor, nemligen:

att lägenheter, som sålunda afsättas till skogstorp, skola noggrant
beskrifvas och å marken begränsas;

att torparen må utan afgift från kronoparken erhålla dels efter
Bill. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Åfd. 31 Häft. 4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

utsyning- behöfligt virke till torpets åbyggnader och hägnader samt,
öfrigt husbehof, dels ock efter anvisning erforderligt skogsfång till vedbrand,
det senare dock endast af vindfäld och torr skog;

att under första upplåtelsetiden torparen må utan afgäld till kronan
bruka torpet och åtnjuta frihet från utlagor och onera mot skyldighet
dels att i enlighet med de föreskrifter, som af Domänstyrelsen
vid upplåtelsen meddelas, uppodla och bebygga lägenheten, dels att
inom det område af kronoparken, som varder honom anvisadt, utöfva
tillsyn och bevakning, dels ock att på tillsägelse af vederbörande skogstjensteman
och mot skälig ersättning utgöra å kronoparken erforderliga
arbeten;

att, sedan af Domänstyrelsen föreskrifna byggnader blifvit å torpet
uppförda och godkända, torparen må af statsmedel uppbära ett
kontant belopp af femhundra kronor mot skyldighet för honom att, i
händelse han af en eller annan anledning varder från lägenheten skild,
afstå densamma utan anspråk på ersättning för å lägenheten nedlagdt
byggnads- och odlingsarbete;

att efter frihetsårens slut torpet genom Domänstyrelsens försorgskall,
i förhållande till detsammas storlek och beskaffenhet, åsättas viss
årlig afgäld att utgöras medelst dagsverken å kronoparken;

att torpare, som af Domänstyrelsen finnes hafva torpet väl uppodlat
och bebyggt, må efter frihetsårens slut mot faststäld afgäld
erhålla förnyad upplåtelse å torpet, samt att, derest torpare, som
finnes hafva väl skött och bebyggt lägenheten, före första upplåtelsetidens
utgång dör eller varder oförmögen att fullgöra sina förpligtelser,
hans barn eller arfvingar, derest de finnas till torpare lämpliga,
må ega att med Domänstyrelsens begifvande öfvertaga torpet eller, om
de ej vilja eller kunna mottaga detsamma, öfverlåta torpet åt annan
af Domänstyrelsen godkänd person mot den godtgörelse för å torpet
nedlagdt arbete, som må kunna betingas;

att torpare, som blifvit dömd för svårare brott, må kunna af
Domänstyrelsen uppsägas till afflyttning från torpet nästföljande midfasta;

att, derest Domänstyrelsen skulle finna, att torpare gjort sig skyldig
till skogsåverkan eller ovarsamt handhafvande af eld eller att han
företagit sig annat, som väsentligen strider mot lag eller allmän ordning,
ändock han derför icke lagföres, eller att han underlåtit att fullgöra
åtagna skyldigheter eller ställa sig till efterrättelse gifna föreskrifter,
på Domänstyrelsen må ankomma att uppsäga honom till afflyttning
från torpet med rätt för torparen att åtnjuta laga fardag;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

samt att i öfrigt erforderliga föreskrifter med afseende å torpen
och torparne må af Domänstyrelsen meddelas.»

Hvad föredragande Departementschefen sålunda
hemstält, deruti Statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse
bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Hjalmar Rettig.