Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4 (Proposition 1899:4)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

N:o 4.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag angående förändring af tomts område, till lag om
ändrad lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken, till lag
om ändrad lydelse af 9 och 18 §§ i förordningen angående
lagfart å fång till fast egendom den 16 juni
1875 samt till lag om hvad i vissa fall bör iakttagas,
dä byggnad uppförts utöfver tomtgräns; gifven Stockholms
slott den 30 december 1898.

Uuder åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen
torda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlik^ § 87 regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1;°) lag angående förändring af tomts område;

2:o) lag om ändrad lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken;

3:o) lag om ändrad lydelse af 9 och 18 §§ i förordningen angående
lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875; samt

4:o) lag om hvad i vissa fall bör iakttagas, då by^nad uddförts
utöfver tomtgräns. 66

Kong]. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

L. Annerstedt.

Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 4 Häft.

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 4.

Förslag

till

Lag

angående förändring af tomts område.

Med ändring af hvad lag eller författning innehåller emot denna
lag stridande förordnas som följer:

1 §•

Vill i stad någon sammanlägga två tomter till en, eller från tomt
afstycka viss del att med annat område sammanläggas till en tomt,
eller med tomt sammanlägga område, som ej i tomtindelning ingår, eller
tomtdel, som förvärfvats i den ordning gällande författning om jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof föreskrifver, söke rättens
medgifvande till den åtgärd.

2 §.

Visar ej den, som söker medgifvande, hvarom i 1 § sägs, att
genom laga kraft egande beslut af den myndighet, som har att pröfva
frågor om jemkning i gällande tomtindelning, tillstånd gifvits till den
jemkning, hvarom fråga är, eller göres ansökningen senare än sex
månader efter det laga kraft åkommit beslutet, varde ansökningen
afslagen.

Lag samma vare, der i lagfartsprotokollet finnes antecknadt att
klander blifvit instämdt å fång till område, hvarom fråga är, eller
rätten dertill eljest finnes tvistig eller sådant område är utmätt eller
beslut meddeladt om dess försäljning i den ordning, som om utmätt
fast egendom är stadgad.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

3 §•

Sammanläggning af två tomter må ej af rätten medgifvas, utan
så är, att sökanden vunnit lagfart å tomterna samt endera tomten
icke är besvärad af beviljad eller sökt inteckning och ej heller kan
jemlikt 11 kap. 2 § jordabalken i sökandens hand häfta för fordran
eller annan rättighet.

4 §*•

Medgifvande att med tomt sammanlägga område, som ej i tomtindelning
ingår, må ej af rätten lemnas, utan att sökanden vunnit
lagfart å såväl tomten som det område, hvilket dermed skall sammanläggas;
ej heller der sistnämnda område är besväradt af beviljad eller
sökt inteckning eller kan jemlikt 11 kap. 2 § jordabalken i sökandens
hand häfta för fordran eller annan rättighet.

Hvad nu är sagdt ege motsvarande tillämpning, der någon vill
med tomt sammanlägga tomtdel, som förvärfvats i den ordning gällande
författning om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
föreskrifver.

5 §■

Ej må rätten medgifva egare af tomt att derifrån afstycka viss

del att med annat honom tillhörigt område till en tomt förenas, med

mindre han erhållit lagfart å tomten och å det område, hvarmed
tomtdelen skall förenas. Söker egare af tomt att derifrån må afstyckas
viss del att med område, som tillhör annan, sammanläggas till en

tomt, må ej medgifvande dertill lemnas, der ej sökanden erhållit

lagfart å tomten samt egaren af det område, hvarmed tomtdelen skall
förenas, såväl erhållit lagfart å det område som ock, på grund af öfverlåtelse
från sökauden, om lagfart å tomtdelen gjort ansökan, hvilken
förklarats hvilaude i afbidan på styckningsfrågans afgörande.

År tomt, derifrån någon del skall afstyckas, besvärad af beviljad
eller sökt inteckning, må ej rättens medgifvande lemnas, der ej, efter
det myndighet, som i 2 § sägs, till styckningen gifvit tillstånd,
inteckningshafvaren med företeende af inteckningshandlingen i hufvudskrift
inför rätten samtyckt till styckningen; har samtycke gifvits,
skrifve rätten bevis dei’om å inteckningshandlingen. Samtycket vare

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

utan verkan, der ej i anledning af det lemnade tillståndet rätten medgifver
styckningen.

Der sådant fall är förhanden, att enligt 11 kap. 2 § jordabalken
tomt kan i sökandens hand häfta för fordran eller annan rättighet, må
ej ^styckning derifrån medgifvas förr än efter utgången af den tid,
inom hvilken enligt nämnda lagrum inteckning skall sökas.

6 §•

Har område förvärfvats genom fång, hvarmed på grund af äldre
lag egaren ej varit skyldig lagfara, vare i fall, som i 3, 4 och 5 §§
afses, lagfart å området ej erforderlig, der egarens åtkomst inför rätten
styrkes.

^ §■

Sammanlägges med tomt, deri inteckning är beviljad, annat område,
vare inteckningen gällande jemväl i det område. Varder efter
sammanläggning, men på grund af tidigare rätt till tomt, hvarmed
annat område sammanlagts, ansökan om inteckning gjord eller fullföljd,
skall den inteckning, der ansökningen bifalles, fastställas att gälla i
hela den nya tomten.

Hvad i denna § är stadgadt för det fall att tomt med annat område
sammanlägges skall ega motsvarande tillämpning, der område,
som ej i tomtindelning ingår, med del af tomt sammanlägges till
en tomt.

8 §•

Finnes inteckning i tomt, deraf någon delttafstyckas och med
annat område till en tomt sammanlägges, skall den ^inteckning ej
vidare häfta vid det afstyckade området; inteckningsansökan, som, då
styckning kommer till stånd, är beroende på pröfning, skall, såvidt
den afser det afstyckade området, anses förfallen. År fråga om inteckning
för fordran, skall ansvaret för fordringens hela belopp hvila å den
återstående tomten.

9 §•

Om ansökning, som i denna lag sägs, så ock om rättens beslut
deröfver skall anteckning göras i lagfartsprotokollet. Skall enligt hvad i

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

7 eller 8 § sägs inteckning gälla jemväl i annat område än det, hvari
den“beviljats, eller upphöra att gälla i visst område eller ansökan om
inteckning anses till någon del förfallen, göre rätten anteckning derom
i inteckningsprotokollet.

10 §.

Då rätten ^bifallit ansökning, som i denna lag afses, kungöre
rätten ofördröjligen beslutet för den myndighet, som har att pröfva
frågor om jemkning i gällande tomtindelning.

11 §•

Den, som ej nöjes åt rättens beslut öfver ansökning,''som i/denna
lag afses, eger deröfver sig besvära i hofrätten inom den i 16 kap.
1 § rättegångsbalken stadgade tid. öfver hofrättens utslag må klagan
genom besvär hos Konungen fullföljas inom den tid och i den ordning,
som i 30 kap. 18 § nämnda balk föreBkrifves.

12 §.

Hvad i denna lag är stadgadt för stad skall ock, i de fall der
Konungen sådant förordnar, gälla för köping eller annan dermed jemförlig
ort, hvarest tomtindeluing såsom i stad finnes.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1900, men gäller ej
i fråga om derförinnan gjord ansökning om jemkning i tomtindelning.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 2 § jordabalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:

Nu häfver den, som sålde, icke uppburit fulla penningar, ändock
han i köpebrefvet tillstått, att han köpeskillingen till fullo bekommit;
rijute sin säkerhet i det, som såldt är, framför andra köparens borgenärer.
Söker han ej inteckning för sin fordran, i stad inom tre månader,
och å landet sist vid det ting, som infaller näst efter sex månader
sedan lagfart för köparen beviljades, ege derefter ej bättre rätt än
de andre.

Hvad nu är stadgadt gälle ej, der någon i stad eller å annan
ort, för hvilken lagen angående förändring af tomts område eger tilllämpning,
sålt viss till gränserna bestämd del af tomt att med annat
område till en tomt sammanläggas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1900.

Kong! Maj:ts Nåd. Proposition N:o i.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 9 och 18 §§ i förordningen angående lagfart ä fång
till fast egendom den 16 juni 1815.

Härigenom förordnas, att 9 och 18 §§ i förordningen angående
lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875 skola erhålla följande
ändrade lydelse:

9 §■

Den, som söker lagfart å gård eller tomt i stad, vare pligtig att
visa, i hvilket qvarter och vid hvilka gator tomten är belägen samt
tomtens ytinnehåll och längden af dess särskilda sidor.

Har egare af tomt i stad till annan öfverlåtit visst till gränserna
bestämdt område deraf, må lagfart å den öfverlåtelse ej beviljas förr
än området blifvit från tomten afstyckadt.

Hvad nu är stadgadt om stad skall ock, i de fall der Konungen
sådant förordnar, gälla om köping och annan dermed jemförlig ort,
hvarest tomtindelning såsom i stad finnes.

18 §.

Vid rätten skall föras bok i öfverensstämmelse med lagfartsprotokollet,
så inrättad att deraf lätteligen kan ses: hvarje egendom derå
lagfart blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, fånget samt
sådant vid fånget fästadt vilkor, som i 11 § omförmäles, så ock tiden
då lagfart blifvit beviljad eller afslagen.

Då anteckning skett efter 13 och 16 §§ i denna förordning eller
enligt lagen angående förändring af tomts område, varde ock det i
boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1900.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 4.

Förslag

till

Lag

om hvad i vissa fall bör iakttagas, då byggnad uppförts utöfver tomtgräns.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Uppföres inom område, för hvilket stadsplan blifvit faststäld,
byggnad i läge, som för densamma blifvit i vederbörlig ordning bestämdt,
men visar sig sedan, att byggnaden skjuter in på grannes
tomt; vare, derest byggnadens nedrifvande eller ändring skulle medföra
märklig kostnad eller olägenhet för egaren, denne ej skyldig att
afträda den intagna marken, förr än byggnaden nedrifves eller af brinner.
För det intrång, granne lider af byggnaden, njute denne ersättning,
der han icke hellre vill afstå tomtdelen emot lösen.

Inkräktar sålunda uppförd byggnad å gata, må byggnaden qvarstå
till dess den nedrifves eller afbrinner.

Ändring, som är att hänföra till nybyggnad, må icke vidtagas å
byggnaden, der ej egaren till den intagna marken det medgifver.

2 §•

Har, förr än denna lag trädt i kraft, byggnad uppförts inom
planlagdt område, så att den skjuter öfver gränsen till grannes tomt
eller gatulinien, vare lag, som i 1 § sägs, såvida icke visas kan, att
inkräktningen tillkommit med afsigt och, der byggnaden öfvergått till
ny egare,'' att denne vid förvärfvandet vetat, att inkräktning skett
och varit afsigtlig.

3 §•

Skall enligt domstols beslut eller parters åsämjande jord lösas

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 4. 9

eller ersättning för intrång utgå efter ty i 1 § sägs, gälle derom i
tillämpliga delar hvad angående jords eller lägenhets afstående för
allmänt behof är stadgadt.

4 §•

Denna lag gäller icke om trappa, som skjuter öfver gatulinien.

fM''iW.-ovA\jv''.uu wi’\m .ii\Wlakvu| \%\ ^lyvYAV»

n V>\»jvv4niv. v v.iuAX ivAyvy

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari''1900.

tMöaTaoH inotaiinmaJöta nöd auollpoxö a indi
■ ti avhng r.iinhufnii aoditJu iöt mot »inuti nod auolloöxe anis It

jvs.iHiiutaxA ovtadiii nåd : uobihaintS

(VlA.liiJuW
fMAu;nö
,8‘I''IaH oviöiini
fV.oajia mani)
rTUaTa;LHW4Å
f AVUlWl.TS W Hö U11A VS O V''

.simtkimmtusjaW ovhnjj

-.no .1	oiaomo.hii	nobiivio löt
-tob,	in i .1 [joJa-	vonuA Jobih
-no t	''.ognb otid	iiob CD081
f 1»C[ it	oo nbivin	uil fObungnv
	iJii (toiino	giilo obnnon''
	•invid u do	lofui i: olmo:
•Milla!	öl j.v-gnliuml nognbaj
tn rn	oti;Ilo ÖUH	1 jnnt o no!
hjt i \| { J	sol i ''\ lö b>	■ num nninUiH
	. .lvihOl ;	i)n ftilliiilnu
Un i	inuti in bil. V	ii nmibiia In

liödjpuiib

v 1 noll oaiovlhila anögfibadiR (o:l
5 i eget ant dold t:j«M .lgno/1 tja ftxllid
lin it it av j;l obmnnvim horn nob tt/la bil v it
i inr.v n bil ml ,Inuti no ta nnlab oblida
ui’1 linea caeq[o[i{te oiuunl oltuda ci;bli;i8
jollra tnnbna i gnhbuiivjd [IIj

loa no vinöbioimt!

Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Samt. 1 Afd. 4 Höft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 19 november 1897

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anmälde
chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt i underdånighet: l:o)

Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1896, deri Riksdagen anhållit,
att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida och på
hvad sätt den med nuvarande lagstiftning förenade olägenhet, att särskilda
delar af en tomt kunde vara i afseende å inteckningar olika
stälda, skulle kunna afhjelpas, samt för Riksdagen framlägga förslag
till lagändring i sådant syfte;

2:o) en af Stockholms stadsfullmägtige denjö maj 1896 aflåten, af
öfverståthållareembetet med skrifvelse den 27 i^samma månad öfverlemnad
underdånig ansökning, deri stadsfullmägtige anhållit, att Kongl. Maj:t
måtte vidtaga åtgärder för åstadkommande af sådana|ändringar i nu

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

bestående lagstiftning, att de olägenheter blefve afhulpna, hvilka i fråga
om inteckningsförhållandena för närvarande vore förenade med styckning
och sammanslagning af tomter; och

3:o) Stockholms stadefullmägtiges den 28 februari 1896 gjorda,
af öfverståthållareembetet med skrifvelse den 19 påföljande mars öfverlemnade
framställning, deri stadsfullmägtige fäst Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
å den fortfarande behöfligheten af lagstiftning om hvad i
vissa fall borde iakttagas, då byggnad uppförts utöfver tomtgräns.

Efter att hafva redogjort för innehållet i berörda handlingar anförde
departementschefen:

»Riksdagens förevarande skrifvelse och Stockholms stadsfullmägtiges
ansökning af den 5 maj 1896 afse begge åtgärder till undanrödjande
af den såsom en följd af jemkning i gällande tomtindelning
i stad lätt uppkommande olägenhet att delar af samma tomt blifva
betraktade såsom olika besvärade af inteckningar.

Enligt gällande byggnadsstadga för rikets städer tillkommer det
byggnadsnämnden att handlägga frågor om jemkning af tomtindelning.
Dervid har nämnden dock endast att taga hänsyn till den ifrågasatta
åtgärdens lämplighet ur synpunkten af stadens ändamålsenliga bebyggande.
Deremot föreskrifves icke någon reglering af de sakrätter, som
vidlåda de särskilda områdena. Byggnadsnämndens beslut, hvarigenom
visst område sammanlägges med eller afstyckas från tomt, har derföre
vid exekutiv auktion å tomter, hvilkas område undergått jemkning, af
auktionsförrättare!! ansetts icke verka förändring i den rätt till de
förra tomtområdena, som tillkommer innehafvare af förut gällande inteckningar,
i följd hvaraf å ena sidan område, som sammanlagts med
tomt, icke ansetts häfta för de i tomten förut intecknade rättigheter
samt å andra sidan det område, som afstyckats från tomt, icke kunnat
betraktas såsom fritt från de inteckniugar, som vid frånskiljandet funnits
meddelade i tomten. Nu angifna förhållanden hafva åter haft till
följd att, vid exekutiva auktioner å dylika tomter, dessa ofta icke blifvit
i sin helhet sålda, utan särskilda försäljningar egt rum af tomtdelarne
och köpeskillingarne för dem blifvit emellan inteckningarne enligt
olika grunder fördelade. På sätt Riksdagen anfört, är nu angifna förhållande
icke blott till stor olägenhet för vederbörande tomtegare
och inteckningshafvare, utan tillika af beskaffenhet att stadga och
säkerhet i fastighetskrediten derpå kan blifva lidande. Af sådan anledning
synes mig lagstiftningen icke längre böra lemna frågan obeaktad.

För att undanrödja ifrågavarande missförhållande synes det vara
nödvändigt att föreskrifter meddelas, hvarigenom dels såsom vilkor för

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

områdes sammanläggning med eller afstyckning från tomt stadgas, att
sådant område icke får vara besväradt. af inteckning, och dels de inteckningar
som häfta i tomt, med hvilken annat område sammanlägges,
komma att omfatta jemväl det tillagda området. I sådant syfte har,
jemte det förslag till kungörelse angående ändrad lydelse af 17 § i
byggnadsstadgan för rikets städer den 8 maj 1874 blifvit uppgjordt,
inom lagbyrån utarbetats förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser
i fråga om förändring af tomts område, samt förslag till lag om
ändrad lydelse af 18 § i förordningen angående lagfart å fång till fast
egendom den 16 juni 1875, och anhåller jag att nu i korthet få redogöra
för hufvudgrunderna till dessa förslag.

Om man för områdens sammanläggning med eller afstyckning från
tomt skall uppställa det vilkor att området skall vara gravationsfritt,
torde det, då byggnadsnämnden saknar kännedom om hvilka gravationer
vid hvarje tidpunkt häfta vid eu tomt, vara lämpligast föreskrifva, att
en särskild pröfning af frågan huruvida sammanläggningen eller afstyckningen
med hänsyn till inteckningsförhållandena kan få ega rum
skall af rätten företagas. I förslaget till lag, innefattande vissa bestämmelser
i fråga om förändring af tomts område — hvilket förslag
är afsedt att innehålla de bestämmelser af civillags natur, hvilka synas
vara erforderliga för vinnande af ofvan angifna ändamål — har följaktligen
intagits bestämmelse att, derest någon vill sammanlägga tvä
tomter till en eller med tomt sammanlägga område, som ej i tomtindelning
ingår, eller från tomt afstycka viss del att med annat område
— vare sig annan tomt, del af annan tomt eller område, som ej i
tomtindelning ingår — sammanläggas till en tomt eller utläggas till
gata eller allmän plats, han skall söka rättens medgifvande till åtgärden.
Enligt stadgandets affattning är rättens tillstånd ej erforderligt,
då fråga är om tomts styckning i två eller flere särskilda tomter. För
detta fäll hafva reglerna om gemensam inteckning i flere fastigheter
ansetts tillfyllestgörande. Med hänsyn till hvad gällande lag innehåller
om reglering af sakrätter i jord, som exproprieras, har undantag från
föreskriften om rättens pröfning ansetts kunna medgifvas för det fall,
att område, som skall afstycka» från tomt, blifvit förvärfvadt genom
expropriation.

Innan rätten inlåter sig på någon vidare pröfning, bör det vara
afgjordt, att ur administrativ synpunkt hinder för jemkningen i tomtindelningen
ej förefinnes. I enlighet med denna grundsats är 2 §
affattad.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o é.

I afseende å vilkoren för att rätten skall ega lemna medgifvande,
hvarom är fråga, har det varit nödvändigt att skilja på olika fall.

För det fall, att fråga är om sammanläggning af två tomter, har
i 3 § föreskrifvits dels, i ändamål att så vidt möjligt förebygga framtida
rubbningar i följd af annans bättre rätt till någon af tomterna,
att sökanden skall hafva vunnit lagfart å dem, och dels, för att möjliggöra
den i 11 § upptagna regeln om sammanslagningens verkan å äldre
inteckningar, att en af tomterna skall vara fri från gravationer.

Af enahanda skäl skall, enligt 4 §, medgifvande till sammanläggning
med tomt åt område, som ej i tomtindelning ingår, ej få ske,
med mindre sökanden erhållit lagfart å såväl tomten som nämnda område
samt tomten tillika är gravationsfri.

Hvad angår afstyckning från tomt har, i nära anslutning till hvad
sålunda skall gälla om de två föregående fallen, i 5 § föreskrifvits, att
sökanden skall hafva vunnit lagfart å tomten och, der ej den tomtdel,
som frånskiljes, skall sammanläggas med annat sökanden tillhörigt område,
vederbörligen öfverlåtit tomtdelen, äfvensom att denna är gravationsfri.
Då det emellertid enligt gällande lagstiftning icke låter sig
göra att döda i tomt beviljad inteckning allenast beträffande viss del
af tomten och en fordran att tomten i sin helhet skall vara gravationsfri
skulle vara allt för betungande, har det funnits nödigt att anordna
ett särskildt förfarande, hvarigenom sådan relaxation, som nyss
nämnts, kan ega rum. Enligt 6 § skall alltså, derest för rättens medgifvande
ej möter annat hinder än att tomten ej är gravationsfri, ansökningen
förklaras hvilande. Derefter må enligt 7 § relaxation på
förut antydt sätt ega rum. Som emellertid relaxationens verkan måste
vara beroende på att afstyckningen verkligen kommer till stånd och
det ej kan vara lämpligt att låta frågan derom stå öppen en längre
tid, har relaxationen förklarats vara utan verkan, derest ej rätten inom
ett år derefter lemnat sitt medgifvande. Likaledes måste relaxationen
blifva utan verkan, derest exekution öfvergår tomten innan rättens
medgifvande till afstyckningen lemnats.

Så snart anledning förekommer att sökandens rätt till område,
hvarom är fråga, är tvistig, eller der å sådant område åkommit
exekution, bör uppenbarligen rättens medgifvande ej lemnas. Stadgande
härom har influtit i 8 §; och erinras härvid att, enligt ett på Eders
Kongl. Maj:ts pröfning beroende förslag till ändrad lydelse af 86 §
utsökningslagen, underrättelse skall genast till rätten insändas ej blott,
såsom nu skall ske, då fast egendom blifvit utmätt, utan jemväl då
sådan egendom vare sig enligt 28 § samma lag eller på begäran af

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 4.

borgenärer i konkurs skall säljas i den ordning, som om utmätt fast
egendom är stadgad.

I ändamål att, sedan rätten medgifvit sammanläggning eller afstyckning,
jemkningen i tomtindelningen må snarast möjligt komma
till stånd, har i 9 § stadgats skyldighet för rätten att om sådant medgifvande
skyndsamt underrätta vederbörande administrativa myndighet.

I regeln lärer väl den tid, som kommer att förflyta emellan det
rättens medgifvande lemnats och jemkningen slutligen verkstälts, blifva
synnerligen kort. För att emellertid förhindra, att under mellantiden
lagfart eller inteckning må meddelas, som hänför sig till de förut bestående
förhållandena, har i 10 § intagits föreskrift att, om under
mellantiden ansökning om lagfart eller inteckning göres i afseende å
område, som medgifvandet afser, rätten ej må meddela yttrande öfver
sådan ansökning förr än den administrativa myndighetens beslut i frågan
blifvit till rätten insändt och i fastighetsboken antecknadt.

Sedan sammanläggning kommit till stånd, skall i enlighet med
förevarande lagstiftnings ändamål hela den nya tomten i afseende å
inteckningsförhållanden utgöra en enhet. Detta är innebörden af
reglerna i 11 §.

Med afseende å sammanläggnings eller afstycknings betydelse
för sakrätter i tomt har i 12 § föreskrift meddelats om skyldighet för
rätten att rörande ansökning om medgifvande och beslut deröfver göra
anteckning i lagfartsprotokollet.

Bestämmelserna i 13 § om fullföljd af talan emot rättens beslut
i fråga, som i förevarande lag afses, äro öfverensstämmande med hvad
som är stadgadt rörande fullföljd af talan i lagfarts- och inteckningsärenden.

I analogi med hvad som i 9 § i förordningen om lagfart är
stadgadt rörande skyldighet att för vinnande af lagfart förete designation
å tomt, har genom föreskriften i 14 § beredts möjlighet för lagens
tillämpning jemväl i afseende å köping eller annan dermed jemförlig
ort, der tomtindelning såsom i stad finnes.

Den föreslagna ändringen i 18 § af förordningen angående lagfart
innebär endast att i lagfartsboken skall införas uppgift om hvad i
lagfartsprotokollet antecknas rörande sökt medgifvande till sammanläggning
med eller afstyckning från tomt.

Blifva nämnda bestämmelser upptagna i allmän lag, erfordras för
vinnande af ofvan angifna ändamål allenast en vidare föreskrift att
rättens medgifvande är vilkoret för erhållande af byggnadsnämndens
slutliga samtycke till sammanläggning med tomt af annat område eller

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o i.

afstyckning från tomt på annat sätt än genom expropriation, och innehåller
förslaget till ändrad lydelse af 17 § i byggnadsstadgan för
rikets städer föreskrifter i sådan rigtning.

Det ämne, som afses i stadsfullmägtiges skrifvelse den 28 februari
1896, har redan förut utgjort föremål för Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet.

Sedan Stockholms fastighetsegareförening uti en till Eders Kongl.
Maj:t aflåten skrifvelse anhållit om åtgärd till afhjelpande af de olägenheter,
som utan tomtegarens förvållande kunde drabba honom, derest
en uppförd byggnad sedermera befunnes skjuta in å grannes tomt,
samt denna skrifvelse blifvit öfverlemnad till de särskilda komiterade,
som erhållit nådigt uppdrag att utarbeta förslag till lagstiftning angående
de rättsförhållanden, som uppstå emellan kommuner och enskilde
i följd af fastställandet af planer för eller vid utförande af beslut
om reglering af gator, torg eller allmänna platser i stad, köping eller
dermed jemförlig ort, aflemnade bemälde komiterade med sitt betänkande
den 24 augusti 1885, bland annat, förslag till lag om hvad i vissa fall
bör iakttagas, då byggnad uppförts utöfver tomtgräns. Detta förslag
blef med vissa ändringar af Eders Kongl. Maj:t förelagdt 1891 års
Riksdag.1^,’Lagutskottet tillstyrkte förslaget med vissa mindre jemkningar"och
^förstajkammaren biföll lagutskottets förslag, men till följd af
andra kammarens afslag förföll frågan för den gången.

Då det behof, som föranledt omförmälda förslag, på sätt stadsfullmägtiges
skrifvelse ~gifver vid handen, fortfarande föreligger, har
jag ansett^frågan lämpligen böra ånyo framläggas för Riksdagen, dervid
den|fornr torde;, kunna godkännas, som lagutskottet gifvit förslaget.»

Departementschefen uppläste härefter ofvan omförmälda förslag till
l:o) lag, innefattande vissa bestämmelser i fråga om förändring
af tomts område;

2:o) lag om ändrad lydelse af 18 § i förordningen angående lagfart
å fång till fast egendom den 16 juni 1875;

3:o) lag om hvad i vissa fall bör iakttagas, då byggnad uppförts
utöfver tomtgräns; och

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 4.

»mii 4:o) kungörelse angående ändrad lydelse af 17 § i byggnadsstadgan
för rikets städer den 8 maj 1874; varande dessa förslag af
den lydelse bilagor vid detta protokoll utvisa; ioch hemstälde departer
mentschefen i underdånighet att öfver de under n:is 1—3 upptagna
förslagen högsta domstolens utlåtande måtte, för det ändamål § 87
regeringsformen omförmäler, genom note ur protokollet inhemtas.

iumidol 8S

•(jun

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i
nåder lemna bifall. ..ioilmead-räm

. in.)

t) it 11 vill:! m Öl oi enoalo»Igtlael

*!''

I Jod jk

utboc.

• nogiilo o() tu obneqlojdle lii) [viiigtii nu> tilloiln ■ Ex protocollo in
N‘n »I. cmonod midja!» oltmnl obunliiivio! Aug. von HartmansdorfS^
dötel aonuerg & ni e.tuj_j|H sonm/led inerateEoa bängel lnölqqu no
cubtiTO liniod i» b 1 i >1 ai iVa ob ilil bmunebovlö i Mild oaiovlhjla emteb linea
-tte jjninllilajjiiJ llrl etedielu JTii ginbqqu ig i bikt iilfåxho moa

-no1 doo •tomnmno>i eu;! lento åtaqqu moa piobiteiliidiölaiijh ob ebneisg
Iniaodle obnetöllu biv ’iollo tö! leaftlq le Jébiieiiiitalael le bjjol i sblrjla
lolla ^itiqöjl ,bela i toalelq ennemlie tolk» giol fnoleg ,.le githölgei ino
obnedfieiod lita bom obetolimojl öbiemed öbsnaielle , 11 o •oihölmer boraieb
Hel eaatv i bevd i«o gel Ilil gebriöl ,iemi« b mild fS88I ilatrgmt neb
ge knöl elloU .Hitihgtmol nevlölu ahölqqn bengel éb t8sgeJl>leÉ löd

Hiå ! (i81 lbg«J triol ,Igno)l mobil! le legnhbne eaaiv bom ‘bold

-tundmei oibnrrn eaaiv bom Jogelaiöl ok/h^lalli} iollojlaingeJ .gebaiiH
le b[löl bil nom rg«hnöl atolto^aiugel HÖlid n entra rund elaiöl dac ''utg
.riognåg noll »dl nnginl llöhol gnlaln atiOTemmed mbm»
-»bula nita åq ,ge!aiol nblhrmölmo Jbelnmöl moa ,’lodsd le b ed
•mit ,''!Oggiioiöl
-it» b , noga bajfifl töl Hisggelmeit o\n« möd uegilqmäl uegånl''"ileaiu» guj
it, loge lärdt livlig ieliodahrgel moa {aemie>lbog mnuid o b t o i t in dl neb biv

lli.l ge I in Öl nblnnnölnto ur,vlo •tofltniid oituik|qt! nektrktaiuémithnqoU
giiiibujnöl uto ngiVtl i toaloninielaoil eaniv obiijvllelooni tgnl (o:I

job/nmo al »no i In

-gul obnongun »raguin!»to»d) i jl Öl In onloj.iyi bmbiti: »no gill tolk

;0Y8I ittnj Öl null molmogo lael lli.l gnid it ,hnl
Bhöfqqn birngg^d éb riu!geli>lei knl Hel eaniv i bevil »no gnl (o:8

doo ;amngimol ‘levlöJn

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Förslag

till

Lag,

innefattande vissa bestämmelser i fråga om förändring af tomts område.

Med ändring af hvad lag eller författning innehåller emot denna
lag stridande förordnas som följer:

1 §•

Vill i stad någon sammanlägga två tomter till en eller med tomt
sammanlägga område, som ej i tomtindelning ingår, eller vill man
från tomt afstycka viss del att med annat område sammanläggas till
en tomt eller att utläggas till gata eller allmän plats, söke rättens
medgifvande till den åtgärd.

Hvad nu är sagdt ege dock ej tillämpning i fråga om afstyckning
från tomt af område, som förvärfvats i enlighet i»ed gällande
föreskrifter angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.

2 §•

3 §•

Sammanläggning af två tomter må ej af rätten medgifvas, utan
så är, att sökanden vunnit lagfart å tomterna samt endera tomten icfce
Bih. till Riksd. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 4 Häft. 3

Kongl. Majis Nåd. Proposition N:o 4.

är besvärad af beviljad eller sökt inteckning och ej heller kan jeinlikt
11 kap. 2 § jordabalken i sökandens hand häfta för fordran eller annan
rättighet.

4 §•

Medgifvande att med tomt sammanlägga område, som ej i tomtindelning
ingår, må ej af rätten lemnas, utan att sökanden vunnit lagfart
å såväl tomten som det område, hvilket dermed skall sammanläggas,
ej heller der sistnämnda område är besväradt af beviljad eller
sökt inteckning eller kan jemlikt 11 kap. 2 § jordabalken i sökandens
hand häfta för fordran eller annan rättighet 5

§•

Ej må rätten medgifva, att del af tomt derifrån afstyckas, med
mindre sökanden vunnit lagfart å tomten äfvensom, der tomtdelen
skall med annat område, som ej tillhör sökanden, sammanläggas till
en tomt eller ock utläggas till gata eller allmän plats, aftal träffats
om öfverlåtelse af tomtdelen.

År tomt, derifrån någon del skall afstyckas, besvärad af beviljad
eller sökt inteckning, må rättens medgifvande ej lemnas, förr än den
del, som skall afstyckas, blifvit frigjord från inteckningen. Ej heller
må, der sådant fall är för handen, att enligt 11 kap. 2 § jordabalken
tomten kan i sökandens hand häfta för fordran eller annan rättighet,
afstyckningen medgifvas förr än efter utgången af den tid, inom hvilken
enligt nämnda lagrum inteckning skall sökas.

6 §.

Kan, till följd af föreskriften i andra stycket af 5 §, sökt medgifvande
till tomtdels afstyckning ej lemnas, skall ansökningen, der
den ej på annan grund finnes böra afslås, förklaras hvilande i afbidan
på hindrets undanrödjande.

7 §-

År ansökning om medgifvande till afstyckning hvilande efter ty
i 6 § sägs, må, utan hinder deraf att område, hvarom är fråga, icke
blifvit från tomten skild!, inteckning i tomten dödas, såvidt den besvärar
det område.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Varder ej inom ett år, från det inteckning blifvit sålunda dödad,
afstyckningen af rätten medgifven, eller varder, innan sådant medgifvande
lemnas, tomten utmätt eller beslut meddeladt om dess försäljning
i den ordning, som om utmätt fast egendom är stadgad, förfalle all
verkan af beslutet om inteckningens dödande.

8 §■

Finnes, då ansökning, hvarom i denna lag sägs, till handläggning
förekommer, i rättens lagfartsprotokoll antecknadt, att klander
blifvit instämdt å sökandens fång till område, som ansökningen angår,
eller finnes eljest sökandens rätt dertill tvistig, eller är området utmätt
eller beslut meddeladt om dess försäljning i den ordning, som om utmätt
fast egendom är stadgad, varde ansökningen afslagen.

9 §•

Då rätten bifallit ansökning, som i denna lag afses, kungöre rätten
ofördröjligen beslutet för den myndighet, som har att pröfva frågor
om jemkning i gällande tomtindelning.

10 §.

Der, efter det rätten lemnat medgifvande, hvarom i denna lag
säg6, ansökning göres om lagfart å område, som medgifvandet afser,
eller om inteckning deri, skall med yttrande öfver ansökningen anstå,
till dess beslut, hvarigenom frågan om jemkning i tomtindelningen
slutligen pröfvats, blifvit rätten delgifvet.

11 §■

Sammanlägges med tomt, deri inteckning är beviljad, annat område,
vare inteckningen gällande jemväl i det område. Varder efter
sammanläggning, men på grund af tidigare rätt till tomt, hvarmed annat
område sammanlagts, ansökan om inteckning gjord eller fullföljd,
skall den inteckning, der ansökningen bifalles, fastställas att gälla i
hela den nya tomten.

12 §.

Om ansökning, som i denna lag sägs, så ock om rättens beslut
deröfver skall anteckning göras i lagfartsprotokollet.

Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 4.

13 §.

Den, som ej nöjes åt rättens beslut öfver ansökning, som i denna
lag afses, eger deröfver sig besvära i hofrätten inom den i 16 kap. 1 §
rättegångsbalken stadgade tid. öfver hofrättens utslag må klagan genom
besvär hos Konungen fullföljas inom den tid och i den ordning, som
i 30 kap. 18 § nämnda balk föreskrifves.

14 §.

Hvad i denna lag är stadgadt om stad skall ock, i de fall der
Könungen sådant förordnar, gälla om köping eller annan dermed jemförlig
ort, hvarest tomtindelning såsom i stad finnes.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari .... men gäller
ej i fråga om derförinnan gjord ansökning om jemkning i tomtindelning.

Kongl. Maj:ts Påd. Proposition N:o d.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 18 § i förordningen angående lagfart å fång till
fast egendom den 16 juni 1875.

Härigenom förordnas, att 18 § i förordningen angående lagfart å
fång till fast egendom den 16 juni 1875 skall erhålla följande ändrade
lydelse:

Vid rätten skall föraB bok i öfverensstämmelse med lagfartsprotokollet,
så inrättad att deraf lätteligen kan ses: hvarje egendom derå
lagfart blifvit sökt, tiden då det skett, sökandes namn, fånget samt
sådant vid fånget fästadt vilkor, som i 11 § omförmäles, så ock tiden
då lagfart blifvit beviljad eller afslagen.

Då anteckning skett efter 13 och 16 §§ i denna förordning eller
enligt lagen, innefattande vissa bestämmelser i fråga om förändring af
tomts område, varde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari . . .

Konlg. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 4.

Förslag

till

Lag

om hvad i vissa fall bör iakttagas, då byggnad uppförts utöfver tomtgräns.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Uppföres inom område, för hvilket stadsplan blifvit faststäld, byggnad
i läge, som för densamma blifvit i vederbörlig ordning bestämdt, men
visar sig sedan, att byggnaden skjuter in på grannes tomt; vare,
derest byggnadens nedrifvande eller ändring skulle medföra märklig
kostnad eller olägenhet för egaren, denne ej skyldig att afträda den
intagna marken, förr än byggnaden nedrifves eller afbrinner. För det
intrång, granne lider af byggnaden, njute denne ersättning, der han
icke hellre vill afstå tomtdelen emot lösen.

Inkräktar sålunda uppförd byggnad å gata, må byggnaden qvarstå
till dess den nedrifves eller afbrinner.

Ändring, som är att hänföra till nybyggnad, må icke vidtagas å
byggnaden, der ej egaren till den intagna marken det medgifver.

2 §■

Har, förrän denna lag trädt i kraft, byggnad uppförts inom planlagdt
område, så att den skjuter öfver gränsen till grannes tomt eller
gatulinien, vare lag som i 1 § sägs, såvida icke visas kan, att inkräktningen
tillkommit med afsigt och, der byggnaden öfvergått till ny egare,
att denne vid förvärfvandet vetat, att inkräktning skett och varit
afsigtlig.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

3 §.

Skall lösen eller ersättning enligt denna lag utgå, bestämmes beloppet,
der ej öfverenskommelse kan träffas, i den ordning, som sägs i
gällande författning angående jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof.

4 §•

Denna lag gäller icke om trappa, som skjuter öfver gatulinien.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari . . .

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Förslag

till

Kungörelse

angående ändrad lydelse af 17 § i byggnadsstadgan för rikets städer
„ den 8 maj 1874.

Härigenom förordnas, att 17 § i byggnadsstadgan för rikets städer
den 8 maj 1874 skall erhålla följande ändrade lydelse:

17 §. 1. Qvarters indelning i byggnadstomter bör, så vidt möjligt,
ske i ett sammanhang för hela qvarteret.

2. År plan för större eller mindre del af stad grundad på en viss
tomtindelning, som dermed står i omedelbart samband, skall den tomtindelning,
som sålunda af stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan
uppgöres i sammanhang med stadsplanen, jemte denna underställas
Kongl. Maj:ts pröfning.

3. I alla andra fall skall byggnadsnämnden handlägga frågor
om qvarters indelande i byggnadstomter samt om jemkningar i gällande
tomtindelning. Nämndens beslut i dessa ärenden skola underställas
Konungens befallningshafvande, som antingen utan förändring fastställer
eller ock ogillar besluten. Drätselkammaren eller annan kommunens
förvaltande myndighet, som i byggnadsordningen bestämmes,
bör vaka deröfver, att vid handläggningen af nämnda frågor afvikelse
icke sker från syftet i denna stadga att ernå en väl ordnad tomtindelning;
och eger denna myndighet för sådant ändamål att, der anledning förefinnes,
öfverklaga byggnadsnämndens och Konungens befallningshafvandes
beslut, hvilka derföre skola samma myndighet skyndsamt delgifvas.

4. Söker någon att två till hvarandra gränsande tomter må till
en sammanläggas eller att med tomt må sammanläggas område, som
ej i tomtindelning ingår, eller att viss del af tomt må derifrån afstyckas

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

och med annat område sammanläggas till en tomt eller utläggas till
gata eller allmän plats, må tillstånd till sådan jemkning i tomtindelning
meddelas allenast under förbehåll att, på sätt i lag stadgas, rätten
medgifver sammanläggningen eller afstyckningen. Har ej inom tre år
från det laga kraft åkommit beslut, hvarigenom tillstånd till jemkning
i tomtindelning lemnats, till byggnadsnämnden inkommit bevis att jemkningen
blifvit af rätten medgifven, vare frågan förfallen. Kommer inom
den tid bevis, som nyss är sagdt, skall byggnadsnämnden ofördröjligen
meddela slutligt yttrande om jemkningen i tomtindelningen och derom
gifva rätten underrättelse. Beslut, som sist är sagdt, varde ej under -stäldt Konungens befallningshafvandes pröfning.

Hvad nu är sagdt ege dock ej tillämpning i fråga om afstyckning
från tomt af område, som förvärfvats i enlighet med gällande föreskrifter
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.

Denna kungörelse skall träda i kraft den 1 januari . . ., men
gäller ej i fråga om derförinnan gjord ansökning om jemkning i tomtindelning.

Bih. till Rilcsd. Pro!. 1899. I Sami. 1 Afd. 4 Häft.

Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj.-ts
högsta domstol måndagen den 23 maj 1898.

Andrå rummet.
Närvarande:

Justitieråden: Ahlgren,

Huss,

Carlson,

Claéson,

Hellström,

Billing,

Bohman.

Sedan, jemlikt högsta domstolens beslut den 2 december 1897,
de till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande öfverlemnade förslag
till

l:o) lag, innefattande vissa bestämmelser i fråga om förändring
af tomts område;

2: o) lag om ändrad lydelse af 18 § i förordningen angående lagfart
å fång till fast egendom den 16 juni 1875; och

3:o) lag om hvad i vissa fall bör iakttagas, då byggnad uppförts
utöfver tomtgräns,

mellan högsta domstolens ofvanbemälde ledamöter cirkulerat, företogs
nu detta ärende till slutlig behandling; varande lagförslagen
bilagda detta protokoll.

Vid granskningen af ifrågavarande lagförslag afgåfvos inom högsta
domstolen yttranden i enlighet med hvad här nedan är upptaget.

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 4.

l:o) För slaget till lag, innefattande vissa bestämmelser i fråga om
förändring af tomts område.

§ I Justitierådet

Bil ting, med hvilken justitieråden Aid gr en, Huss,
Carhon och Hdiström förenade sig, yttrade:

»Första mom. i denna § berör ej det fall, då särskilda i tomtindelning
icke ingående områden skola till en tomt sammanläggas.
Då emellertid dylika områden kunna, hvart och ett för sig, vara behäftade
med gravationer, kan äfven i detta fall uppkomma sådant missförhållande,
som lagförslaget har till uppgift att förebygga. Till fyllande
af denna lucka synes derföre en ändring af 1 § böra vidtagas, hvilket
åter lärer föranleda vissa jemkningar såväl i lagens rubrik som i några
efterföljande paragrafer.

Deremot synes det vara obehöfligt och för lagens syfte främmande
att deri meddela bestämmelser för det fall, att tomtdel skall utläggas
till gata eller annan allmän plats.»

Justitierådet Claeson förmälde, att justitierådet i likhet med justitierådet
Bildlig ansåge det vara obehöfligt och för lagens syfte främmande
att deri meddela bestämmelser för det fall att tomtdel skall utläggas
till gata eller annan allmän plats.

§ 2-

Justitieråden Ahlgren, Huss, Claeson, Hellström, Billing’ och Bohman
förenade sig om följande af justitierådet Billing afgifna yttrande:

»Enligt denna § skall ansökning om rättens medgifvande till
sammanläggning eller afstyckning genast afslås, derest ansökningen
göres senare än sex månader från den dag, då laga kraft åkommit
beslut, hvarigenom vederbörande administrativa myndighet lemnat sitt
tillstånd till åtgärden. Ett vid de remitterade lagförslagen fogadt förslag
till kungörelse angående ändrad lydelse af 17 § i byggnadsstadgan
för rikets städer innehåller emellertid bestämmelse derom, att det af
den administrativa myndigheten lemnade tillstånd skulle vara gällande
i tre år, och innan denna tid gått till ända lärer följaktligen sagda
myndighet finna sig förhindrad att till behandling och afgörande upptaga
förnyad ansökning af samma innehåll som den redan bifallna.
Häraf skulle blifva en följd att, i händelse tomtegaren" försummat att
inom den utsatta tiden af sex månader ingifva sin ansökning till rätten
eller denna efter nämnda tids utgång af någon anledning — till äfventyra
på grund af ett blott formelt, lätt afhulpet hinder — afslagit an -

28 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o i.

sökningen, frågan om sammanläggning eller afstyckning icke skulle
kunna ånyo upptagas förr än efter utgången af de tre år, hvarunder
den administrativa myndighetens beslut står fast. För att undvika en
dylik, uppenbar olägenhet och då omförmälda bestämmelse i byggnadsstadgan
för rikets städer synes erbjuda tillräckligt skydd mot oskäligt
dröjsmål med verkställandet af medgifven tomtjemkning, hemställes,
att den i 2 § intagna preskriptionsbestämmelse må utgå.»

Justitierådet Carlson anförde: »Såsom justitierådet Biliiug påpekat,
står preskriptionsbestämmelsen i denna paragraf icke väl tillsamman
med det föreslagna tillägget till 17 § byggnadsstadgan. Enligt min
mening böra dock nödiga föreskrifter i detta ämne intagas i förevarande
lag och innehålla, att tomtjemkningen icke må af rätten godkännas
efter utgången af viss tid, räknad från det den administrativa myndighetens
beslut vann laga kraft. Denna tid skulle kunna sättas betydligt
kortare än tre år.»

§ 3-

Justitierådet Billing utlät sig: »Då det såväl i förevarande § som

i 4 och 5 §§ för vinnande af rättens samtycke till sammanläggning
eller afstyckning föreskrifna vilkor, att sökanden skall hafva vunnit
lagfart å det område, hvarom fråga är, skäligen icke bör ega tillämpning
i afseende å område, hvilket innehafves på grund af fång, som
enligt den före 1876 års början gällande lagstiftning ej behöft lagfaras,
synes för dylikt fall böra vara tillfyllest, om sökanden på annat, sätt
rörande sitt fång förebringar utredning, som af rätten pröfvas vara
tillförlitlig.»

Denna anmärkning biträddes af högsta domstolens öfrige ledamöter,
af hvilka justitierådet Carlson, med hvilken justitieråden Ahlgren
och Huss voro ense, vidare yttrade:

»Derest de båda tomterna äro besvärade endast af gemensamma
inteckningar, torde den omständigheten, att ingendera tomten är fri
från inteckning, icke böra utgöra hinder för tomternas sammanläggning.

Å andra sidan torde för tomtjemkningens godkännande i det fall,
att endast ena tomten är besvärad af inteckningar, tillika böra fordras,
att icke skilda områden af denna äro på olika sätt graverade. Samma
anmärkning gäller om de slag af tomtjemkning, som afses i 4 och 5 §§.»

§ 4>

Justitierådet Billing anförde: »För vinnande af det med ifråga varande

lagförslag afsedda ändamål lärer det sakna betydelse, hvilket -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

dera af de områden, som skola sammanslås, .varder från gravationer
frigjordt, ock valfrihet härutinnan torde således utan olägenhet kunna
medgifvas sökanden. På denna grundsats hvilar ock stadgandet i 3 §.
För de fall åter, som omförmälas i 4 och 5 §§, har, såsom det vill
synas utan tvingande skäl, denna valfrihet blifvit. honom förmenad. Att
häraf mången gång betydande olägenheter och onödig omgång kunna
föranledas, inses lätt, och jag anser mig fördenskull böra hemställa om
sådan jemkning af förslaget, att det i hvarje fall må ankomma på
sökanden, kvilketdera af de för sammanläggning afsedda områdena skal!
göras gravationsfritt.:»

Häruti instämde högsta domstolens öfrige ledamöter.

§5.

Justitierådet Bohman afgaf följande yttrande: »För vinnande af

det afsedda syftemålet att, så vidt möjligt, förebygga rubbning i tomtjemkningen
till följd af annans bättre rätt torde för det fall, som i
denna § afses, böra såsom vilkor för rättens medgifvande stadgas, att
såväl egaren af den tomt, från hvilken afstyckningen skall ske, som
egaren af det område, med hvilket det afstyckade området skall förenas,
skola hafva erhållit lagfart å sina fång eller ock, derest de innehafva
sina fastigheter på grund af fång, som enligt den före 1876 gällande
lagstiftning ej behöft lagfaras, rörande fången förebringa tillförlitlig
utredning.

Enligt förevarande lagförslag är en tomt att anse såsom en sådan
enhet, att ett visst område af densamma icke kan särskildt intecknas.
Häraf blir en följd att, om sökanden vid tomtdelens öfverlåtande fått
fordran för ogulden köpeskilling och enligt 11 kap. 2 § jordabalken
skall njuta säkerhet i det, som såldt är, framför andra köparens borgenärer,
han likväl är utestängd från möjligheten att erhålla den inteckning,
som utgör vilkoret för förmånsrättens åtnjutande. Att han går
förlustig nämnda rätt torde ej kunna undvikas, men det synes mig, att
vid sådant förhållande nyssnämnda stadgande ej bör bibehållas oförändradt.
»

Justitierådet B äling, med hvilken justitieråden A lägren, Huss, Glaeson
och Hellström instämde, anförde:

»Under det att i 3 och 4 §§ finnes i fråga om der upptagna fall
af sammanläggning stadgadt det vilkor för rättens medgifvande, at.t
sökanden skall hafva erhållit lagfart å begge de områden, som skola
med hvarandra förenas, skulle enligt 5 §, då tomtdel skall sammanläggas

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

med område, som tillhör annan egare, erfordras allenast att sökanden
vunnit lagfart å den tomt, hvarifrån afstyckning skall ske, samt att
aftal om öfverlåtelse af tomtdelen träffats med egaren af det andra området.
Dessa föreskrifter synas dock ej erbjuda tillräcklig säkerhet för
vinnande af det afsedda syftemålet att, så vidt möjligt, förebygga rubbning
i tomtjemkning till följd af annans bättre rätt. Det kan nemligen
inträffa, att aftalet går åter utan att sådant kommer till rättens kännedom,
helst föreskrift ej lemnats derom, att sökandens medkontrahent skall i
ärendet höras, eller ock att det område, med hvilket tomtdelen skall
förenas, frånvinnes den, till hvilken upplåtelsen af tomtdelen skett.
För att, i den mån ske kan, förebygga de mångahanda svårigheter och
olägenheter, som i dylik händelse kunna uppstå, synes såsom vilkor
för rättens medgifvande i förevarande fall böra stadgas, ej mindre att
egaren af det område, med hvilket tomtdelen skall förenas, erhållit lagfart
å sagda område, än ock — då före afstyckningen lagfart å tomtdelen
ej lärer kunna beviljas — att på grund af sökandens upplåtelse lagfart
å tomtdelen blifvit af andra områdets egare sökt äfvensom att denna
ansökning förklarats hvilande i afbidan på stjmkningsfrågans afgörande.»

Justitierådet Carlson utlät sig: »1 konseqvens med hvad i 3 och

4 §§ stadgas borde jemväl i fall, som afses i 5 §, såsom vilkor för
sammanläggning af två områden till en tomt fordras, att områdena
tillhöra samma egare och att denne, om han varit skyldig att med
fången lagfara, har lagfart å områdena. Beträffande område, som skall
afstyckas från tomt och i sådant ändamål blifvit af tomtegaren å annan
öfverlåten, kan man emellertid icke uppställa sistnämnda vilkor. Då
ansökning om lagfart å dylik tomtdel icke bör''- kunna bifallas|eller ens
förklaras hvilande innan tomtjemkningen godkännes — liksom tomtdelen
intill dess detta sker bör i fråga om rättUill inteckning samt om utmätning
och exekutiv försäljning anses med tomten fortfarande förenad —
torde man i denna del icke kunna gå längre än att man föreskrifver,
att tomtjemkningen icke må godkännas med mindre i sammanhang
dermed lagfart å tomtdelen meddelas. I sådant fall torde dock förslaget
tillika böra ändras så, att egaren af de områden, hvilka skola sammanläggas,
och icke egaren af denTtomt, från hvilken afstyckning skall
ske, blifver sökande i tomtjemkningsärendet, hvilket för öfrigt synes
vara det naturligaste.

Slutligen erinras, att stadgande erfordras derom, att, då område
af tomt enligt förevarande paragraf försålts och sammanlagts med annan
jord till en tomt, säljaren icke eger för ogulden köpeskilling njuta den

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 4.

rätt, hvarom ill kap. 2 § jordabalken och 2 § af förordningen angående
inteckning i fast egendom den 16 juni 1875 förmäles.»

Justitieråden Ahlgren och fluss Inträdde den af justitierådet Carlson
i senare stycket af justitierådets anförande gjorda erinran.

Justitierådet Bil ting, med hvilken justitieråden Ahlgren, Huss, Hellström
och Bohman förenade sig, yttrade:

»Förslaget utgår från den tvifvelsutan rigtiga grundtanken, att en
stadstomt rättsligen är att betrakta såsom en sådan enhet, att någon å
marken bestämd del deraf ej kan särskildt för sig lagfaras eller intecknas
eller från en i tomten beviljad inteckning frigöras. Härigenom uppstår
emellertid, då fråga är om afstyckning af tomtdel för att med annat
område till en tomt sammanläggas, den svårigheten att, å ena sidan,
styckning (och sammanläggning) ej bör få ega rum, med mindre tomtdelen
frigjorts från densamma vidlådande inteckningar, men att, å andra sidan, inteckningar
enligt allmänna rättsregler ej kunna dödas så vidt de afse tomtdelen,
innan denna blifvit genom vederbörlig myndighets beslut frånstyckad.
En utväg ur denna svårighet har försökts genom det i 7 § 1 mom. intagna
stadgandet att, då ansökning om medgifvande till afstyckning förklarats
hvilande enligt 6 §, inteckning i tomten mådödas såvidt den besvärar dendel,
som skall afstyckas, utan hinder deraf att styckningen ännu icke kommit
till stånd. Men då den möjligheten alltid förefinnes, att tomtstyckningen
ej förverkligas, har det befunnits nödigt att, såsom i andra mom.
af 7 § skett, föreskrifva, att all verkan af beslutet om inteckningarnes
dödande skall hafva förfallit, i händelse tomtstyckningen ej inom viss
tid fullbordats. Inteckningshandlingarne skulle således förses med påskrift,
att de dödats i viss del af tomten, ehuru denna åtgärd i sjelfva
verket tillsvidare vore allenast vilkorlig och betingad af efteråt inträdande
förhållanden. Derest tomtstyckningen ej komme till stånd, skulle inteckningarne
ånyo lefva upp utan något särskildt beslut af rätten, följaktligen
utan att bevis om återupplifvandet anbragtes å inteckningshandlingarne
och utan att förhållandet blefve hos rätten inprotokolleradt
och i fastighetsboken antecknadt, hvilket åter skulle hafva till följd, att
under obestämd tid gravationsbevis för tomten skulle komma att innehålla
mot verkligheten stridande uppgifter. En dylik anordning, hvarigenom
de redan förhandenvarande svårigheterna att rätt tyda gravationsbevis
skulle i betänklig grad ökas, innebär efter min åsigt alltför stora

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

vådor för rättssäkerheten för att kunna förordas. Lämpligare synes
ändamålet kunna vinnas, om såsom vilkor för rättens medgifvande stadgades,
att vederbörande inteckningshafvare inför rätten samtyckt till styckuingsåtgärden,
derom bevis borde tecknas å hvarje särskild inteckningshandling,
samt tillika förklarades att, i händelse inom viss tid från
det samtycket gafs styckningen komme till stånd, inteckningarne ej vidare
häftade vid det frånstyckade området, men deremot gälde i den återstående
tomten utan rubbning i den rätt de sinsemellan förut egt.

Huru än förfarandet i denna punkt ordnas, torde emellertid bestämmelserna
böra så affattas, att ej vare sig beslutet om dödningen
eller det från inteckningshafvares sida lemnade samtycke förlorar sin
giltighet medan ännu en i rätt tid väckt styckningsfråga på grund af
besvär är på högre myndighe! s pröfning beroende.»

Justitierådet Claeson utlät sig: »På samma gång jag biträder hvad
redan blifvit erinradt om de stora vådor för rättssäkerheten, antagandet
af denna paragraf skulle medföra, anser jag mig böra uttala, det jag
befarar, att hvarje försök att ordna den fråga, hvarom denna paragraf
handlar, genom att tillåta vilkorliga beslut om dödning af inteckningar
kommer att vålla osäkerhet och oreda, - ej minst i det afseendet, att
gravationsbevisen svårligen kunna innehålla uttömmande upplysningar,
utan dessa måste man söka vinna genom andra handlingar.»

Justitierådet Carlson anförde: »Då inteckningarne i tomten böra
upphöra att gälla i det ifrågavarande området just vid den tid, då tomtjemkningen
godkännes, synes lämpligast att dödningen verfcställes i
sammanhang med nämnda åtgärd. Till större beqvämlighet för sökande
och inteckningshafvare torde dock böra medgifvas, att uppvisning af
inteckningshandling i och för sådan dödning må kunna ske äfven vid
ett tidigare rättegångstillfälle än det, då dödningen skall verkställas. I
sådant fall borde rätten i anledning af uppvisandet meddela beslut,
hvarom bevis tecknas å inteckningshandlingen, att derest tomtjemkningen
varder på den gjorda ansökningen godkänd, inteckningen kommer
att i sammanhang dermed dödas i hvad den besvärar tomtdelen,
utan att inteckningshandlingen då företes. Om förslaget ändras i sådan
rigtning, bör stadgandet i andra punkten helt och hållet utgå.»

§ 8.

Justitierådet Bohman utlät sig: »Stadgandet i denna § synes, för
att det dermed afsedda ändamål skall vinnas, böra utsträckas att, för

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition No 4.

det fall att viss del af tomt skall derifrån afstyckas för att med annat
område förenas, gälla jemväl sistnämnda område.»

Justitieråöet Billing, med hvilken justitieråden Ahlgren, Buss, Claeson
och Hellström instämde, yttrade:

»Af enahanda skäl, som föranledt den vid 5 § gjorda erinran, hemställes,
att med afseende å det fall, att viss del af tomt skall derifrån
afstyckas för att med annat område förenas, bestämmelserna i förevarande
§ må utsträckas att gälla jemväl sistberörda område.»

Justitierådet Carlson anförde: »De omständigheter, som i denna

paragraf omnämnas, må visserligen, så länge de förefinnas, utgöra hinder
för tomtjemkniugens godkännande, men torde dock icke ovilkorligen
böra föranleda dertill, att ansökningen genast afslås.

I öfrigt instämmer jag med justitierådet Billing.»

§§ 9 och 10.

Justitierådet Billing afgaf följande yttrande:

»I 2 § förutsättes att, innan rätten pröfvar, huruvida från rättsegares
sida hinder möter för ifrågasatt tomtjemkning, vederbörande administrativa
myndighet skall hafva lemnat sitt tillstånd till åtgärden
äfvensom att dess härom meddelade beslut vunnit laga kraft. Emellertid
förekommer i 10 § eu bestämmelse, som, sammanstäld med den föreslagna
nya lydelsen af 17 § i byggnadsstadgan för rikets städer, går
derpå ut, att frågan än eu gång skall underkastas pröfning af den administrativa
myndigheten. Sedan ansökningen blifvit pröfvad af nämnda
myndighet ur administrativ och af domstol ur civilrättslig synpunkt,
vill det förefalla som vore all vidare pröfning både obehöflig och oformlig,
och det är svårt att tänka sig arten eller omfattningen af en dylik
efterpröfning. I sjelfva verket lärer väl i detta stadium af ärendets behandling
den administrativa myndighetens åtgörande komma att inskränka
sig till att inregistrera tomtjemkningen såsom ett afgjordt faktum, förutsatt
naturligen att dess förra samtycke ej genom preskription förlorat
giltighet. Men då någon tid alltid måste förflyta från det rättens medgifvande
lemnas till dess den s. k. slutliga pröfningen eger rum, är
sådant egnadt att framkalla betydande olägenheter. Meningen med den
i 10 § meddelade föreskrift att, i händelse under nyssnämnda mellantid
ansökan göres om lagfart å område, som rättens medgifvande afser, eller
om inteckning deri, med yttrande öfver ansökningen skall anstå till dess
underrättelse om slutpröfningen af tomtjemkningsfrågan hunnit ingå,
lärer, efter hvad departementschefens yttrande gifver vid handen, vara
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 4 Raft. 5

34 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

den, att ansökningen, derest sammanläggningen eller afstyckningen kommer
till stånd, skall bedömas så, som hade den blifvit gjord först
efter det sammanläggningen eller afstyckningen fullbordats. Denna
mening kan dock näppeligen anses vara genom ifrågavarande stadgande
med tillräcklig tydlighet uttalad. Med lagfarts- och inteckningsansökningar
äro enligt lag förbundna synnerligen vigtiga rättsverkningar
i afseende å företrädet mellan olika rättshafvare, och dessa rättsverkningar
förfalla ingalunda derföre att beslut öfver ansökningen ej genast
meddelas. De i 10 § intagna bestämmelser lära således icke vara för
sitt ändamål tillfyllestgörande. Derjemte bör anmärkas, att under
ofvansagda mellantid område, som är i fråga, jemväl kan blifva föremål
för utmätning, hvarigenom likaledes sakrätt uppstår, men att frågan, i
hvad mån den sedermera beslutade förändringen af tomtområdet öfvar
inverkan på de genom utmätningen grundlagda rättsförhållanden, i förslaget
lemnas helt och hållet obesvarad. Hufvudsyftet med föreskriften,
att sammanläggning eller afstyckning ej må verkställas utan domstols
medgifvande, torde vara, att domstolen, som ensam kan vid hvarje tidpunkt
ega säker kunskap om de sakrätter i fastigheten, hvilka äro genom
inskrifning tryggade, skall tillse, att icke genom tomtjemkningen någon
sakrättsegare varder i sin rätt förnärmad. Men för uppnående af detta
syfte synes det vara oundgängligt, att domstolens medgifvande utgör
sista ledet i frågans behandling, enär i annat fall alltid kan inträffa, att
genom inskrifning under tiden mellan rättens beslut och den definitiva
pröfningen nya anspråk yppas, hvilka måhända äro af beskaffenhet att
höra utgöra hinder för tomtjemkningen. På nu anförda grunder och
under förutsättning, att domstols medgifvande skall erfordras för tomtjemkning,
anser jag nödigt, att förfarandet så ordnas, att ärendet i sista
hand pröfvas af rätten, för hvilken händelse 10 § skulle komma att ur
förslaget utgå.»

I detta yttrande instämde högsta domstolens öfrige ledamöter.

§ 11.

Af justitierådet Billing framstäldes följande anmärkning:

»Enligt 5 § må del af tomt kunna förenas med annat område
utan hinder deraf, att detta senare är med inteckning besväradt. Sådan
inteckning bör naturligen, jemlikt grunderna för 11 §, efter sammanläggningen
gälla i hela den nybildade tomten. Föreskrift härom återfinnes
dock ej i förslaget.»

Denna anmärkning biträddes af justitieråden Claeson, Hellström och
Bohman.

Kongl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 4.

Justitierådet Carlson, hvilkens mening delades af justitieråden Ahlgren
och Huss, utlät sig:

»Då två områden sammanläggas till en tomt, böra naturligtvis
inteckningarne i det område, som icke förut är gravationsfritt eller
befrias från vidlådande inteckningar, öfvergå i tomten i dess helhet,
detta oberoende af huruvida området före sammanläggningen är tomt,
del af en tomt eller jord, som icke ingår i tomtindelning. Emellertid
kan ifrågasättas, om denna verkan af sammanläggningen bör inträda
omedelbart på grund af stadgande i lagen. Derest så sker, skulle i
gravationsbevis rörande den nya tomten komma att saknas direkt upplysning
om den förändring, inteckningarne undergått. Faran för att
allmänheten under sådana förhållanden skulle kunna missledas är så
mycket större, som en sammanläggning, hvilken skett innan lagen trädt
i kraft, icke medfört dylik verkan. Måhända vore det derför rådligare
att föreskrifva, att rätten skall i sammanhang med tomtjemkningens
godkännande förklara, att ifrågavarande inteckningar skola anses omfatta
tomten i dess helhet.

Hvad i andra punkten sägs om tomt torde äfven böra gälla om
jord, som ej ingår i tomtindelning.»

§ 12.

Justitierådet Carlson ansåg för sin del lämpligast, att handläggningen
af ärende rörande tomtjemkning i dess helhet upptoges i lagfartsprotokollet
och icke alls i domboken.

§ 13-

Justitierådet Carlson anförde: »Om förfarandet i tomtjemkningsärende
ordnas så, som jag föreslagit, bör rätt att klaga öfver beslut,
hvarigenom tomtjemkning godkänts, icke ega rum.»

Slutligen erinrade justitierådet Carlson i afseende å det nu behandlade
förslaget, att, derest detsamma skulle komma att omarbetas,
dervid jemväl borde tagas hänsyn dertill, att det torde kunna ifrågakomma,
att flera än två områden skola sammanläggas till en tomt eller
att i ett sammanhang afstyckning skall ske från två eller flera tomter.

‘36

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o. 4.

2:o) Förslaget till lag om ändrad lydelse af 18 § i förordningen
angående lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875.

.Justitierådet Billing ansåg sig böra fästa uppmärksamheten derå
att, i händelse en vid 1 § i förslaget till lag, innefattande vissa bestämmelser
i fråga om förändring af tomts område, gjord anmärkning
skulle föranleda ändring i nämnda lags rubrik, enahanda ändring naturligen
borde vidtagas jemväl i andra stycket af förevarande lagförslag.

Häruti instämde justitierådet Carlson, som derjemte erinrade, att
om den af honom gjorda hemställan om ändring af 12 § i nyss granskade
lagförslag vunne bifall, deraf borde föranledas en jemkning af
ordalagen i förevarande förslag.

3:o) Förslaget till lag om hvad i visso fall bör iakttagas, då byggnad
uppförts utöfver tomtgräns.

Justitierådet Billing yttrade: »Om det egentliga syftet med före liggande

lagförslag — att, i händelse byggnad å en tomt kommit att
skjuta in på grannens tomt, skydda egaren af den förra tomten mot
utpressningsförsök från grannens sida — kan sägas vara genom de föreslagna
bestämmelserna uppnådt, så synes deremot egaren till den tomt,
hvarifrån inkräktning egt rum, vara försatt i en synnerligen ogynsam
ställning, livilket destomindre kan anses billigt, som han dock är den,
i hvars rätt intrång skett.

Derest nemligen å den tomt, hvarifrån inkräktning skett — för
att undvika tröttande upprepningar skall i det följande denna tomt betecknas
med A och granntomten med B — om således å tomten A
den i orätt tomtlinie uppförda byggnad rifves eller brinner, medan å
tomten B byggnad qvarstår i samma linie, är enligt förslaget egaren
af sistnämnda tomt ej pligtig att afstå den intagna marken när det,
såsom merendels är fallet, skulle vålla honom märklig kostnad eller
olägenhet att rifva eller ändra sin byggnad. Egaren af tomten A är
således satt ur stånd att bebygga sin tomt inom de gränser, som till
densamma lagligen höra. Enligt 23 § 1 mom. i byggnadsstadgan för
rikets städer skall byggnad mot grannes tomt antingen uppföras i
tomtlinien eller ock indragas minst fyra och en half meter derifrån. Då
med tomtlinie väl torde böra förstås den gränslinie, som tomten rätteligen
eger, kunde det inträffa att egaren af tomten icke erhölle vederbörande
myndighets tillstånd att uppföra sin nybyggnad i förra tomtlinien, utan
funne sig nödsakad att, kanske till stor minskning af egendomens värde,
indraga byggnaden fyra och en half meter. Men äfven om från myndigheters
sida hinder icke möter för tomtens bebyggande i den origtiga
tomtlinien, kunna afsevärda olägenheter tillskyndas honom i det att

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4. 37

nybyggnaden t. ex. ej kan göras fullt rätvinklig eller af annan anledning.

Härtill kommer ännu eu annan, i min tanke vigtig omständighet.
Af bestämmelserna i förslagets 1 § framgår, att egaren af tomten B,
sedan hans i orätt tomtlinie uppförda byggnad rifvits eller brunnit, icke
längre kan mot sin vilja tvingas att lösa det inkräktade området, utan
allenast har skyldighet att utan lösen afstå det till rätte egaren. Men
om denne då har sin tomt bebygd, kan han icke, utan att sjelf rifva
eller ändra sin byggnad, tillgodogöra sig detta, i de allra flesta fall till
ytinnehållet ytterst ringa och till formen smala, rektangulära eller triangulära
område. I följd häraf skulle, der egaren af tomten B ånyo bebygger
sin tomt, dervid naturligen byggnaden uppföres i rätta tomtlinien,
emellan de båda byggnaderna det förut inkräktade området qvarlemnas
såsom ett öppet prång, något som strider mot byggnadsstadgan och ej
lärer kunna af stadens myndigheter tillstädjas.

Egaren af tomten A måste således alltid — der hans tomt är bebygd
eller skall bebyggas i tomtlinien — till sin egen säkerhet utan
dröjsmål påkalla lösen af det inkräktade området. Nu innehåller visserligen
förslagets 3 §, att beloppet af lösesumman skall bestämmas i den
ordning expropriationsförordningen föreskrifver. Men detta lärer icke
kunna anses innebära att området förvärfvas i enlighet med sagda förordnings
bestämmelser. Det för tomtstyckning eljest gällande förfaringssätt
måste således här vinna tillämpning, ehuru visserligen bestämmelserna
i 5 § af det i detta ämne uppgjorda lagförslag icke rätt passa
för nu ifrågavarande fall. Egaren af tomten A blir således, för att
komma till sin rätt, nödsakad att, bland annat, gå i författning om
dödande af inteckningarne i det område, som skall lösas.

Af dessa skäl anser jag mig icke kunna tillstyrka förevarande
förslag. Begge parternas rätt skulle, efter mitt förmenande, bättre ses
till godo, om lagstiftning i ämnet bygdes på hufvudsakligen följande
grunder:

att, der byggnad kommit jatt skjuta in på granntomt, vederbörande
myndighet skall åligga att, på yrkande af endera tomtegaren, pröfva
huruvida hinder möter att för framtiden reglera tomtgränsen på det
sätt, som genom bebyggandet faktiskt skett;

att, i händelse hinder för sådan reglering icke möter, den, hvars
byggnad öfverskrider tomtlinien, skall vara pligtig, der grannen det
yrkar, att till sig lösa det intagna området, dervid de för expropriation
gällande bestämmelser skulle komma till användning i fråga om såväl
sjelfva förfarandet som dettas verkningar;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

att deremot, i fall definitiv reglering af torotlinien i öfverensstämmelse
med de faktiskt bestående förhållandena ej tillätes, egaren af den
inkräktande byggnaden skall, då grannen vill i tomtlinien verkställa nybyggnad
eller dermed jemförlig ombyggnad, vara pligtig så ändra sin
byggnad, att rätta tomtlinien blir fri, men eljest hafva skyldighet att
dels utgifva årlig ersättning för intrånget, dels ock godtgöra grannen
den kostnad och skada, som vållas deraf att, då den inkräktande byggnaden
rifves eller brinner och således det inkräktade området återgår,
ändring af grannens byggnad måste vidtagas.»

Justitierådet Carlson, med hvilken justitierådet Huss instämde,
anförde:

»Enligt förslaget skulle egaren af den tomt, från hvilken inkräktning
skett, ega att välja emellan att äska ersättning för intrång och
att fordra att intagna marken löses. Om han genom att en gång bestämma
sig för förra alternativet för alltid afstode från rätt att begagna
sig af det andra, skulle han emellertid, såsom justitierådet Billing påpekat,
komma i dålig ställning för den händelse han behöfde bygga i
tomtgränsen innan grannen vore skyldig afträda marken. Måhända vore
det derför bäst att göra rättigheten för egaren af byggnaden att under
längre eller kortare tid hafva densamma mot ersättning qvarstående å
den intagna marken helt och hållet beroende af det aftal, som härom
kunde emellan grannarne i laga ordning och med laga verkan träffas,
samt föreskrifva allenast, att om egaren af intagna marken fordrade
byggnadens borttagande från densamma men detta skulle medföra märklig
skada eller ■ olägenhet för egaren af byggnaden, denne vore berättigad
att lösa marken i den ordning, som sägs i gällande författning angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.»

Ex protocollo
Erik Öländer.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 30 december 1898

i närvaro af:

Hans excellens lierr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,
friherre Rappe,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

Claeson,

Dyrssen,

Justitieråden: Carlson,

Westring.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anmälde
chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt i underdånighet
:

Högsta domstolens utlåtande öfver de genom Kongl. Maj:ts nådiga
beslut den 19 november 1897 till högsta domstolen remitterade förslag
till

1) lag, innefattande vissa bestämmelser i fråga om förändring af
tomts område;

2) lag om äudrad lydelse af 18 § i förordningen angående lagfart
å fång till fast egendom den 16 juni. 1875; och

3) lag om hvad i vissa fall bör iakttagas, då byggnad uppförts
utöfver tomtgräns.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Efter att hafva redogjort för berörda lagförslag och högsta domstolens
utlåtande yttrade föredragande departementschefen:

»Med anledning af de inom högsta domstolen framstälda anmärkningar
hafva de remitterade förslagen blifvit i vissa delar jemkade samt
förslag upprättats till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken.

Hvad först angår lagen, innefattande vissa bestämmelser i fråga
om förändring af tomts område, hvilken lags titel blifvit något förenklad,
har, i enlighet med hemställan af högsta domstolens flesta
ledamöter, ur 1 § uteslutits hvad der förekommit om det fall, att del
af tomt skall derifrån afstyckas för att utläggas till gata eller allmän plats.
Deremot har — närmast med anledning af den i förslaget till lag om
hvad i vissa fall bör iakttagas, när byggnad uppförts utöfver tomtgräns,
vidtagna ändring, för hvilken längre fram skall redogöras — i 1 och
4 §§ af förevarande lagförslag uttalats, att med sammanläggning af
två tomter likställes sammanläggning af tomt med tomtdel, som förvärfvats
i den ordning, gällande författning om jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof föreskrifver. Vid sistnämnda sammanläggning
erfordras uppenbarligen icke något särskildt medgifvande till
tomtdelens frånstyckning, men förevarande lag måste i afseende derå
ega tillämpning till förebyggande deraf, att delar af samma tomt äro
på olika sätt graverade.

Inom högsta domstolen har vid 1 § vidare erinrats, att den föreslagna
lagen icke omfattade det fall, då särskilda i tomtindelning icke ingående
områden skola till en tomt sammanläggas. Sådan sammanläggning lärer
emellertid i allmänhet endast förekomma i samband med stadsplans utsträckning
öfver område, som icke förut deri ingått. Då lagens bestämmelser
åtminstone icke utan väsentlig omarbetning kunna göras tillämpliga i
dylika fall och något egentligt behof hittills icke yppats att vid utsträckning
af stadsplan ega tillgång till ett förfärande, som svarar
emot det för förändring af tomts område föreslagna, har berörda anmärkning
icke föranledt någon ändring i lagförslaget.

Vid 2 § har högsta domstolen fäst uppmärksamheten å vissa olägenheter,
som skulle följa deraf, att den i sagda § intagna preskriptionsbestämmelse
skulle komma att gälla jemte ett stadgande i enahanda
syftning, afsedt att intagas i byggnadsstadgan för rikets städer. Då
emellertid, på sätt jag längre fram får tillfälle att nämna, det remitterade
förslagets bestämmelser om ändring i tomts område synas böra
undergå sådan jemkning, att domstoleus medgifvande kommer att utgöra
sista ledet i förfarandet, erfordras icke vidare upptagandet i byggnadsstadgan
af någon sådan preskriptiousbestämmelse, utan vinnes

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

det åsyftade ändamålet fullständigt redan genom det i 2 § af lagförslaget
intagna stadgande, att ansökning, som göres senare än sex
månader efter det byggnadsnämndens beslut vunnit laga kraft, skall
af rätten afslås. Vid sådant förhållande torde högsta domstolens anmärkning
emot preskriptionsbestämmelsen i förevarande § förfalla.

Till följd af ändringar, som i vissa andra delar af lagförslaget vidtagits,
hafva föreskrifterna i 8 § af det remitterade förslaget uppflyttats och
inrymts i 2 §, dervid formuleringen undergått någon jemkning i syfte
att'' dessa föreskrifter skola, för det fall att viss del af tomt derifrån
afstyckas att med annat område förenas, blifva tillämpliga jemväl å
sistberörda område.

Med afseende å 3 § hafva vissa ledamöter ansett att, derest de båda
tomterna äro besvärade endast af gemensamma inteckningar, den omständigheten
att ingendera tomten vore fri från inteckning icke borde
utgöra hinder för tomternas sammanläggning; men då man icke synes böra
utan nödvändighet uppställa speciela regler för det antagligen ej ofta
förekommande fall att fråga är om sammanläggning af två tomter, hvilka
äro gemensamt intecknade, har förslaget i förevarande hänseende ej undergått
ändring. Samma ledamöter hafva vidare anmärkt, att för tomtjemknings
godkännande i det fall, att endast endera tomten vore besvärad
af inteckningar, tillika borde fordras, att icke skilda områden deraf vore
på olika sätt graverade, hvilken anmärkning gälde jemväl om de slag
af tomtjemkning, hvilka afsåges i 4 och 5 §§. En föreskrift af nu antydda
innehåll skulle ega sin egentliga betydelse derutinnan, att i de fall,
då genom tomtjemkning enligt nu gällande lagstiftning uppkommit
sådana oregelbundenheter i afseende å inteckningsförhållandena, som
förevarande lagförslag afser att förekomma, egaren skulle nödsakas att,
för den händelse ytterligare tomtjemkning skulle ega rum, föranstalta
om sådana åtgärder, att berörda oregelbundenheter försvunne. Då emellertid
med förslaget icke kan åsyftas att i allmänhet ordna dylika redan
bestående förhållanden, torde det ej vara lämpligt att meddela stadgande
i sådant syfte allenast för det speciela fall, att tomt skall undergå
ytterligare jemkning. Anmärkningen har således ej föranledt ändring
i förslaget.

I fråga om 4 och 5 §§ har högsta domstolen hemstält, att det i
hvarje fall borde få ankomma på sökanden, hvilketdera af de för
sammanläggning afsedda områdena skall vara gravationsfritt. Detta
skulle medföra att, derest till tomt, som vore gravationsfri, lades något
i tomtindelning ej ingående område, hvilket utgjorde del af annan med
inteckningar besvärad fastighet, dessa inteckningar efter sammanläggninBih.
till Eiksd. Prof. 1899. 1 Sami. 1 Afd. 4 Häft. 6

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 4.

gen skulle komma att häfta vid sagda fastighet jemte den nybildade tomten
enligt reglerna i 32—37 §§ af förordningen om inteckning. Enahanda
skulle följden blifva, derest till tomt, som ej vore besvärad af inteckning,
lades del af annan tomt, som vore intecknad. Härigenom skulle val
inteckningshafvaren få det område, å hvilket hans inteckning hvilade,
utvidgadt, men då ansvarigheten på samma gång blefve i första hand
fördelad på två särskilda fastigheter, skulle åtgärden möjligen kunna
vålla honom olägenhet, helst han i de flesta fall skulle vara i okunnighet
om förändringen och det således lätt skulle kunna inträffa, att han vid
exekutiv försäljning af den nybildade tomten underläte att bevaka sin
rätt. Något synnerligt praktiskt behof af en anordning sådan som
den förordade synes ej heller förefinnas, enär det väl ej ofta lärer kunna
ifrågakomma att egaren af eu ointecknad tomt skulle vilja dermed
förena ett område af en annan fastighet under vilkor att inteckningarne
i den senare fastigheten skulle komma att besvära jemväl tomteri.
Då härtill kommer att de erforderliga bestämmelserna angående förändringarne
i inteckningsrätten måste blifva så invecklade, att lagens
tydlighet deraf skulle komma att lida, har jag funnit öfvervägande skäl
tala för fasthållande af den ståndpunkt det remitterade förslaget i
förevarande hänseende intager.

Det i första stycket af 5 § intagna stadgande har jemkats med
anledning af hvad högsta domstolen yttrat om önskvärdheten deraf,
att lagfart skall hafva erhållits å båda de områden, som äro föremål
för sammanläggning. I sammanhang härmed har i 9 § af förordningen
om lagfart intagits ett stadgande, huru förfaras bör beträffande ansökan
om lagfart å tomtdel.

På grund af anmärkningar, som af högsta domstolens ledamöter
framstälts emot de bestämmelser, enligt hvilka inteckning i tomt, som
skall styckas, skulle kunna dödas i den del, som är afsedd att frånstyckas,
hafva berörda bestämmelser blifvit utbytta mot en anordning
i den utaf de fleste ledamöterna förordade rigtning. Till följd häraf
har senare stycket af 5 § undergått den ändring, att såsom vilkor för
rättens medgifvande stadgats samtycke af inteckningshafvare till frånstyckningen,
hvarjemte 6 och 7 §§ uteslutits samt i en ny § (8) föreskrifvits,
att efter sammanläggningen tomtdelen ej vidare häftar för
äldre inteckningar.

Högsta domstolen har fäst uppmärksamheten derå, att föreskrifterna
i 3, 4 och 5 §§ om vunnen lagfart såsom vilkor för medgifvande till
tomtjemkning skäligen icke borde ega tillämpning i afseende å område,
hvilket innehades på grund af fång, som på grund af den före 1876 års

Kongl. Maj:t8 Nåd. Proposition No 4.

början gällande lagstiftning ej behöft lagfaras, och att för sådant fall
borde vara tillräckligt, att egarens åtkomst blifvit inför rätten styrkt.
Stadgande i sådant syfte bar blifvit i en ny § (6) infördt.

Det remitterade förslaget förutsatte, att i byggnadsstadgan för
rikets städer skulle intagas föreskrift derom, att, sedan rätten gifvit
sitt samtycke till tomtjemkning, ärendet ånyo skulle behandlas af
byggnadsnämnden, som då skulle afgifva slutligt yttrande i frågan,
och 10 § i samma förslag innehöll en med anledning häraf erforderlig
bestämmelse. Emot nämnda anordning hafva åtskilliga betänkligheter
anförts af högsta domstolen, som ansett nödigt att rättens medgifvande
skulle utgöra sista ledet i frågans behandling. I enlighet
härmed har 10 § i det remitterade lagförslaget uteslutits samt 9 §
nedflyttats efter de i 11 och 12 §§ åt samma förslag upptagna stadgauden.
Vid en sålunda förändrad affattning af lagförslaget i denna
del kommer annan ändring af byggnadsstadgan för rikets städer icke
att blifva erforderlig, än att i § 17 införes ett stadgande, att beslut om
sådan jemkning i gällande tomtindelning, hvarigenom två till hvarandra
gränsande tomter till eu sammanläggas eller med tomt sammanlägges
område, som ej i tomtindelning ingår, eller viss del af tomt derifrån
atstyckas och med annat område sammanlägges till en tomt, ej må gå
i verkställighet förr än, på sätt i lag stadgas, rätten lemnat medgifvande
till åtgärden, dock att detta ej eger tillämpning i fråga om afstyckning
från tomt af område, som förvärfva!s i den ordning, gällande författning
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof föreskrifver.

Till stadgandet i det remitterade förslagets 11 §, i det nya förslaget
upptaget i 7 §, har, i enlighet med högsta domstolens uttalade
mening, fogats ett tillägg, som gör stadgandet tillämpligt jemväl med afseende
å inteckning i sådant i tomtindelning ej ingående område, som
sammanlägges med del af tomt.

Med anledning af hvad vid berörda 11 § inom högsta domstolen
erinrats har i 10 §, motsvarande 12 § i det remitterade förslaget, intagits
föreskrift derom, att rätten skall i inteckningsprotokollet göra
anteckning om de förändringar i afseende å sökt eller beviljad inteckning,
hvilka tomtjemkningen efter 7 och 8 §§ medför. Enligt 61 §
i förordningen angående inteckning kommer anteckning härom att ske
jemväl i fastighetsboken.

I afseende å lagen om hvad i vissa fall bör iakttagas, då byggnad
uppförts utöfver tomtgräns, har inom högsta domstolen uppmärksamheten
blifvit fäet å vissa olägenheter, som denna lags bestämmelser
skulle kunna medföra för egaren af tomt, hvarå grannes byggnad in -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

kräktar. Hvad i sådant afseende anförts hvilar hufvudsakligen på den
förutsättningen, att, äfven om den inkräktade arealen blefve af grannen
inlöst, svårighet skulle kunna uppstå att få denna areal Överflyttad till
grannens tomt. Hvad då först angår det för sådan tomtjemkning erforderliga
samtycke af de administrativa myndigheterna, lärer af innehållet
i förevarande lag följa, att dylikt samtycke icke får vägras.
Skulle erfarenheten visa, att uttryckligt stadgande härom erfordras,
kan sådant när som helst meddelas genom ett tillägg till byggnadsstadgan.
Mera afsevärdt synes det hinder vara, som skulle föranledas
af det för rättens bifall till tomtjemkningen i den föreslagna lagen
angående förändring af tomts område uppställa vilkor om tomtdelens
frihet från gravationer. Till undanrödjande af nu antydda olägenhet
synes lämpligen, på sätt äfven inom högsta domstolen blifvit ifrågasatt,
3 § i förevarande lag böra ändras derhän, att, der jord enligt denna
lag skall lösas, bestämmelserna om expropriation i allmänhet blifva att
tillämpa, hvaraf följer att det inlösta området varder befriadt från inteckningar.
»

Föredraganden uppläste härefter särskilda i enlighet med det
afgifna yttrandet atfattade förslag till

1) lag angående förändring af tomts område;

2) lag om ändrad lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken;

3) lag om ändrad lydelse af 9 och 18 §§ i förordningen angående
lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875; samt

4) lag om hvad i vissa fall bör iakttagas, då byggnad uppförts
utöfver tomtgräns;

och hemstälde föredraganden, att Kongl. Maj:t måtte, jemlikt
§ 87 regeringsformen, genom nådig proposition för Riksdagen till antagande
framlägga nämnda lagförslag.

Statsrådet, Claéson och justitierådet Carlson åberopade hvad de
hvar för sig vid förslagens granskning inom högsta domstolen anfört
i den mån detsamma ej vid förslagens omarbetning vunnit beaktande.

Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkte bifall till föredragandens
hemställan.

Med bifall till denna hemställan täcktes Hans
Maj:t Konungen i nåder förordna, att till Riksdagen
skulle aflåtas proposition i ämnet af den lydelse bilagan
litt. B. vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo
Aug. von Hartmansdorff.

STOCKHOLM, ISAAC MARCTJS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1899.