Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4 (Proposition 1895:4)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

baal

N:o 4.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående förhöjning
af tullen å spanmål in. rn.; gifven Stockholms
slott den 5 januari 1895.

Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för
denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen,

att de enligt tulltaxan af den 8 juni 1892 bestämda tullsatser för
nedannämnda artiklar må höjas

för spanmål, omalen, råg, hvete, korn, majs samt ärter och bönor,
äfvensom andra slag, ej specificerade, till 3 kronor 15 öre per 100
kilogram;

för malt, äfven krossadt, till 4 kronor per 100 kilogram;
för spanmål, malen, mjöl och gryn, alla slag, för rismjöl och risgryn
samt för mjöl af arrowrot och andra vegetabilier, som ej kunna
inbegripas under spanmål eller hänföras till medicinalier, till 6 kronor
50 öre per 100 kilogram; och

för bröd, andra slag, till 6,5 öre per kilogram;
att artikeln kli må åsättas eu tullafgift af 30 öre per 100
kilogram;

att de sålunda föreslagna tullarne må såsom tilläggsafgifter till
nu gällande tulltaxa jemväl under innevarande år utgöras;

samt att beloppet af den tullrestitution, som jemlikt § 9 mom. 1 i
tulltaxeunderrättelserna medgifves vid utförsel af bröd, som af utländskt
råämne tillverkats inrikes, må höjas till 6 öre per kilogram.
liih. till Riksd. Prof. 1895. 1 Sand. 1 Afd. 4 Raft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen
med all kong], nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Er. Gust. Boström.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Mafit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 januari
1895.

Närvarande:

.v t: rf

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Chefen för finansdepartementet, hans excellens herr statsministern
Boström anförde i underdånighet:

»Det bekymmersamma läge, hvari den svenska jordbruksnäringen
för närvarande befinner sig, gör det för mig till en bjudande pligt att
hos Eders Kongl. Maj:t göra framställning om vidtagande af åtgärd i
syfte att söka förekomma, att det betryck, hvaraf jordbruksnäringen
lider, må blifva denna närings idkare öfvermäktigt. Då jordbrukets
betryck torde vara att till väsentligaste delen tillskrifva de låga pris,
till hvilka från utlandet införd säd och mjöl kunna här i landet afyttras,
lärer den närmaste och snabbast verkande åtgärden vara att
söka i eu ökning af det tullskydd, Bom är jordbruksnäringen beredt.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Jag erinrar derom, att, då tull å spanmål år 1888 infördes, tullsatserna
bestämdes, för omalen spanmål till 2 kronor 50 öre pr 100
kilogram — med undantag för hafre och vicker, hvilka sädesslag påfördes
en tull af 1 krona, och malt, som åsattes en tull af 3 kronor —
samt för malen spanmål till 4 kronor 30 öre, allt pr 100 kilogram. Med
anledning af en, väsentligen af det ryska rågexportförbudet föranledd,
ansenlig stegring af spaumålsprisen af lät Eders Kongl. Maj:t till 1892
års lagtima Riksdag framställning om nedsättning till samma års slut
af tullen för omalen spanmål till 50 öre pr 100 kilogram och för malen
spanmål till 1 krona 40 öre pr 100 kilogram. Riksdagens beslut med
anledning häraf utföll sålunda, att spanmålstullarne definitivt nedsattes
till 1 krona 25 öre pr 100 kilogram för omalen spanmål — med undantag
för hafre och vicker, för hvilka tullen bortföll, och för malt, som
påfördes en tull af 1 krona 50 öre — och till 2 kronor 50 öre för
malen spanmål, allt likaledes pr 100 kilogram.

Jag lärer icke behöfva framlägga något utförligt bevismaterial
till stöd för hvad jag yttrat om jordbrukets betryck. Detta är nemligen
i närvarande stund så stort, att ingen företeelse på det ekonomiska
lifvets område kan sägas vara mera framträdande. Endast för att i
någon mån antyda vidden deraf anhåller jag att få anföra några få
siffror.

Å Stockholms börs utgjorde nedannämnda dagar nästlidet år prisnoteringarne
för hvete och råg pr 100 kilogram: för hvete den 3 juli
kronor 11 å 11:75, den 31 juli kronor 11 å 10:75, den 31 augusti kronor
10:7 5 å 10:25, den 2 oktober kronor 10, den 26 oktober kronor 10 å
9, den 4 december kronor 9:75 å 10:75 och den 31 december kronor 9:75
å 10:7 5 samt för råg den 3 juli kronor 9:25 å 9:60, den 31 juli kronor 9,
den 31 augusti kronor 8:50 å 8:75, den 2 oktober kronor 8:25 å 8, den 26
oktober kronor 8:25 å 8, den 4 december kronor 8:60 å 9 samt den 31 december
kronor 8:60 å 9. I Göteborg utgjorde motsvarande prisnoteringar:
för hvete den 13 juli kronor 12, den 31.juli kronor 11, den 14 september
omkring kronor 11, den 5 oktober kronor 11, den 2 november omkring
kronor 10, den 27 november kronor 10 å 10:5 0 och den 21 december kronor
10 å 10:50 samt för råg den 3 juli kronor 9:40 å 9:50, den 31 juli omkring
kronor 9, den 14 september kronor 9:2 5, den 5 oktober kronor 9 å
9:25, den 2 november kronor 8:50 å 9, den 27 november kronor 9:25
å 9:35 och den 21 december kronor 9 å 9:25. För stora partier hvete
och råg, som införts från utlandet, hafva dock betalts vida lägre pris än
de enligt börsnoteringarne vid tillfället gällande. Sålunda såldes, enligt

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

hvad jag inhemtat, i oktober nästlidet år större partier hvete med aflastning
från Svarta hafvet i påföljande november till kronor 7:6 9,
tullen oberäknad. Från Svarta hafvet såldes vidare med aflastning så
väl i oktober som i november större partier råg till kronor 6:5 2 pr
100 kilogram, tullen oberäknad.

Markegångspriset (litt. A) å hvete och råg utgjorde nedannämnda
år i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län pr hektoliter
(1 hektoliter motsvarande för hvete ungefär 77,5 kilogram och för
råg ungefär 71,4 kilogram):

			Stockholms län.	Malmöhus län.	Göteborgs och Bohus län.
			Hvete.	Råg.	Hvete.	Rag.	Hvete.	Rag.
år	1889	kronor	10: 77	7: 80	10: 6 7	8: 44	10: 50	8: 10
n	1890	*))	11: 12	8: 10	11: —	8: 30	10: 50	8: 25
n	1891	11	13: —	11: 45	12: —	10: -	12: 25	11: —
11	1892	11	10: 70	8: 20	10: —	8: 40	10: 10	8: 9 0
11	1893		9: 76	7: 3 0	9: —	7: 2 0	9: —	8: —
11	1894	11	7: 60	5: 75	7: 10	6: —	8: —	7: —

Ringa utsigt förefinnes, att spanmålsprisen på verldsmarknaden
skola, åtminstone i den närmaste framtiden, komma att på ett mera
stadigvarande sätt åter höja sig. Tvärtom föreligga omständigheter,
som synas berättiga till den förmodan, att en ytterligare nedgång i
dem kan vara att befara. Till dessa torde få räknas silfverprisets
hastiga och våldsamma fall. Erfarenheten har nemligen gifvit vid
handen, att, till följd af silfrets värdefall i förhållande till guldet, spanmål
kan från länder med silfvermyntfot inlöras till ytterligt låga pris.
Väl gifvas tecken, hvilka antyda, att en ökning i guldproduktionen är
att förvänta, men särskildt med hänsyn dertill, att silfverproduktionen
i sin ordning är mäktig af eu högst betydlig utveckling, komma säkerligen
många år att förflyta, innan ökningen i verldens guldförråd kan
varda så betydlig, att den förmår neutralisera verkningarne af den
ofantliga nedgången i silfverpriset.

Hvad särskildt vårt land beträffar, har på senaste tiden tillkommit
eu omständighet, som säkerligen kommer att ytterligare nedtrycka
spanmålsprisen. Genom en lag af den 14 april 1894, som
träd! i kraft den 1 påföljande maj, har nemligen i Tyskland träffats
en anordning, som i viss mån utöfvar samma verkan som om exportpremier
vid utförsel af spanmål medgåfves. På grund af denna lag
meddelas, på begäran, vid utförsel af hvete, råg, hafre, skidfrukt^,
korn, raps och roffrö, så vidt den utförda qvantiteten utgör minst 500

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

kilogram, s. k. införselbevis (»Einfuhrscheine»), som inom utgången
af en viss tid (sex månader) kunna användas som tulliqvid vid införsel
af samma varuslag. Likaledes meddelas på begäran åt innehafvare
af qvarnar och mälterier vid utförsel af deras fabrikat införselbevis,
som berättiga dem till tullfri införsel af en mot det utförda fabrikatet
svarande qvantitet utländsk spanmål. Med stöd af ett i lagen förbundsrådet
lemnadt bemyndigande har vidare denna myndighet bestämt,
att de sålunda utfärdade införselbevisen inom en närmare angifven
tidrymd äfven skola kunna för det tullbelopp, hvarå de lyda,
användas till betalning af tull vid införsel af ett antal andra varor
(t. ex. kaffe, thé, ris, sill, tran, petroleum, således varor, hvilka icke
produceras inom landet). Denna bestämmelse är meddelad, på det att
icke införselbevisen, 60m äro föremål för försäljning från exportörernas
sida, genom att finna användning inom allt för trånga gränser skola
sjunka i kurs och afyttras allt för mycket under det värde, å hvilket
de lyda. Huru kraftigt detta premieringssystem verkat, inhemtas deraf,
att medan under månaderna maj—september 1893 Tysklands export
utgjorde af hvete 50,000 kilogram, af råg 60,000 kilogram och af
korn 600,000 kilogram, utgjorde motsvarande qvantiteter för maj—
september 1894 — de fem första månaderna efter det ofvanberörda
lag trädt. i kraft — af hvete 35,370,000 kilogram, af råg 29,640,000
kilogram och af korn 3,800,000 kilogram. Af sistnämnda qvantiteter
gingo icke mindre än 16,117,000 kilogram hvete och 8,135,000 kilogram
råg till Sverige, allt enligt uppgifter från svensk-norske generalkonsuln
i Hamburg. Då premieringssystemet redan under den nyssnämnda
korta tiden hunnit utöfva en så betydlig verkan, kan man förutse, att,
sedan vidare kretsar kommit till kännedom om fördelarne af spanmålsexport
under sådana vilkor, denna inom kort skall antaga högst betydande
proportioner.

Såsom upplysande i fråga om verkningarna af detta system må
nämnas, att i sistlidne september köptes samma dag, som hvete i Berlin
noterades till pris motsvarande kronor 11: 6 0 pr 100 kilogram, hvete
i Königsberg fritt ombord för kronor 8: 13 pr 100 kilogram samt att i
påföljande oktober samma dag, som hvete i Berlin noterades till pris
motsvarande kronor 11: 04 pr 100 kilogram, köptes hvete fritt ombord i
Stralsund för kronor 7: 9 5 pr 100 kilogram.

Följande tabell angifver i tusental kilogram införseln af omalen
spanmål för hvart och ett af åren 1888—1894.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

'' . 1 ■ Spanmål, omalen.	1888	1889	1890	1891	1892	1893	1894
Hvete .....................	48,368	54,242	57,284	74,177	118,187	121,357	154,259
Häraf från:		.			■t
Norge ..................	— —			». • . •> v. ■ TT			6
Finland..................	- r—	---	- -	8	- -	- -	---
Ryssland..............	12,898	12,788	14,679	13,021	11,146	9,401	19,429
Tyskland.............	27,166	26,610	19,615	26,283	30,391	37,756	70,197
Danmark...............	8,256	13,830	22,686	20,063	32,780	25,007	16,519
Holland ...............	- -	- -	- -	198	— —	202	142
Belgien...............	>. - ---	- -	- -	2,812	13,622	10,269	5,524
England ..............	43	1,011	302	2,731	6,918	320	2,630
Frankrike ...........						- -	1
Bulgarien ..........						2,099	- -
Rumänien ............					848	1,334	- -
N. Amerika .........	_ _	-- -	- -	9,060	21,503	22,368	13,450
La Plafca-staterna..	— __	— —	— —	— —	977	12,602	26,360
Påg...........................	130,409	132,054	117,537	87,632	75,815	80,310	135,303
Häraf från:
Norge ..................	89	100	32	25	40	200	319
Finland ...............	3,381	1,578	1,791	3,288	163	382	771
Ryssland...............	113,596	113,592	109,511	72,906	25,699	54,254	83,034
Tyskland..............	11,512	13,924	4,717	8,640	26,662	10,469	36,553
Danmark...............	1,828	2,859	1,486	2,193	7,518	3,470	14,624
Holland ...............	- -	- -	- -	- -	3,294	120	— —
Belgien..................	- -	-	---	- -	3,424	489	— —
Frankrike ............	- -	- -	— —	_ —	1,056	— —	— —
Spanien ...............	— —	— —	— —	— —	2,223	— —	- -
Rumänien ............						10,924	. - -
N. Amerika .........	— —	— —	— —	577	5,699	— —	---
Korn .......................	1,227	889	3,492	1,000	9,428	5,897	17,629
Häraf från:
Norge .................	146	385	273	155	1,249	1,026	192
Finland..................	24	- -	- -	52	---	- -	8
Ryssland..............	538	194	570	- _	• 2,223	1,986	6,838
Tyskland..............	--- -		1,159	179	1,545	1,607	3,404
Danmark...............	417	126	1,418	613	2,328	1,273	7,186
Holland ..............					629	— —	— —
Frankrike ............	— —	178	69	— —	1,243	- -	- -
Majs .......................	172	9,336	16,428	7,847	18,359	9,684	10,728
Häraf från:
Finland.................							6
Tyskland ............	- -	- -	2,055	891	1,002	2,368	2,407
Danmark...............	168	2,773	9,281	5,899	12,228	5,521	7,276
Belgien..................	- -	— —	— —	— —	1,234	519	1,035
England ...............	— —	1,118	1,490	9	289	---	3
Rumänien ............	- -	- -	---	- -	- -	758	- -
N. Amerika ........	— - -	5,441	3,597	1,047	3,367	509	- -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Om än spanmålsprisens nedgång utgjort väsentligaste anledningen
till jordbrukets betryck, hafva likväl äfven andra omständigheter tillstött,
hvilka verkat i samma rigtning. Ladugårdsskötsel^ hvilken på
senare tider tagit ett betydligt uppsving, har drabbats af ett hårdt
slag genom de förbud mot införsel af boskap från Sverige, hvilka utfärdats
i nästan alla länder, der vår boskap förut funnit afsättning,
och hvilka orsakat en högst väsentlig nedgång i vår kreatursexport.

Exporten af nötkreatur utgjorde:

år	1889 .................	................ 37,413	stycken
11	1890 ................	................ 36,379	11
11	1891................	.............. 30,441	It
11	1892 ...............	................ 19,275	11
11	1893 .................	................ 12,600	11
järn— nov. ,,	1894 .................	................ 12,640	11
Af får utfördes: år 1889 .................	................ 43,889	stycken
11	1890 .................	.............. 34,306	11
11	1891...............	................ 27,167	11
11	1892 .................	................ 19,005	11
11	1893 ................	320	11
jan.—nov. „	1894 .................	................ 1,530	11

Dertill kommer, att den år från år så betydligt stegrade smörexporten
blifvit mindre lönande, sedan priset äfven på denna vara
väsentligt sjunkit. I detta afseende beder jag att få anföra, hurusom
den högsta noteringen (toppnoteringen) för 100 kilogram felfritt
smör i Köpenhamn åren 1881—1893, i medeltal af noteringen för hvarje
månad under året, utan hänsyn dervid till de öfverpris, som under
senare år i vissa fall må hafva erhållits, gestaltat sig på följande sätt:

1881:	240a	kronor	1886:	188,5	kronor	1891:	191,4	kronor
1882:	233,0		1887:	189,0	11	1892:	195,5	ti
1883:	224,2		1888:	183,2	ti	1893:	185,9	11
1884:	218,7		1889:	191,9	ti
1885:	200,7	tf	1890:	183,7	11

I medeltal för månaderna januari—oktober 1894 har samma
notering utgjort 163,4 kronor.

Ett talande bevis på det betryck, hvari jordbruksnäringen befinner
sig, ligger vidare i det allmänt kända förhållande, att en mängd

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

jordegendomar, större och mindre, äro till salu utan att finna köpare
ens till pris väsentligen understigande taxeringsvärdet, Det är gifvet,
att jordbruket lika litet som hvarje annan näring kan bestå, om dess
alster ej kunna afyttras till pris, som åtminstone motsvara produktionskostnaden.
Och ingen, som har kännedom om jordbruk, lärer kunna
påstå, att i vårt land säd kan produceras till de pris, som på senare
tider varit och ännu äro rådande. Af den omständigheten, att det
oaktadt några större olyckor ännu ej inträffat, får ej dragas den slutsats,
att på enahanda sätt kan fortgå, ty gifvet är, att om man ock till en
tid kan söka reda sig genom åtgärder, sådana som ett ökadt anlitande
af krediten och en stegrad afverkning af förefintliga skogstillgångar,
dylika åtgärder, som i öfrigt måste för framtiden verka en nedsättning
i den enskildes ekonomiska ställning och, hvad den forcerade skogsafverkningen
beträffar, i fastigheternas afkastningsförmåga, visserligen
kunna undanskjuta tidpunkten för den hotande krisen, men icke afvända
densamma.

En höjning af spanmålstullarne från det låga belopp, hvartill de
år 1892 nedsattes, måste vid öfvervägande af samtliga utaf mig nu
anförda omständigheter otvifvelaktigt anses utgöra en nödvändighet
för det svenska jordbruket, en åsigt, hvilken jemväl lifligt framhållits i
ett stort antal till Eders Kong]. Maj:t inkomna petitioner i ämnet.»

Herr statsministern föredrog härefter följande till Kongl. Maj:t
inkomna underdåniga petitioner angående förhöjning af spanmålstullarne,
nemligen från

Stockholms	läns hushållningssällskap,
Upsala	77	77
Södermanlands	77	77
Östergötlands	V	77
Jönköpings	7?	V
Kalmar	„ norra	7>
Kalmar	„ södra	77
Kronobergs	77	77
Blekinge	77	77
Hallands	77	77
Elfsborgs	„ södra	77
Skaraborgs	77	77
Vermlands		77
Vestmanlands	77	77

Bih. till Tliksd. Prof. 1895. 1 Sand. 1 Afd. 4 Höft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

riksdagsmannen Per Larsson enligt uppdrag af ett i Roma i
Gotlands län hållet möte,

jordbrukare i Höreda socken af Jönköpings län,

Blekinge läns landtmannaförening,

riksdagsmannen Sten Nordström enligt uppdrag af ett i Mariestad
hållet möte,

Näs härads i Vermland landtbruksklubb,

Ölme sockens i Vermlands län kommunalstämma samt
Hedemora landtmannaförening.

Efter att hafva redogjort för innehållet af berörda petitioner yttrade
herr statsministern vidare:

»Då man besinnar, i hvilken grad jordbruket är vårt lands modernäring,
måste det, med tanken fäst på de svåra rubbningar i hela
landets välstånd och icke minst i dess kreditförhållanden gent emot
utlandet, som måste varda en följd af den våldsamma nedpressning
af fastighetsvärdena, eu jordbrukskris måste draga med sig, med skäl
anses som en angelägenhet af största vigt för samhället i dess helhet,
att dessa rubbningar i möjligaste mån förebyggas. Det må härvid ej invändas,
att de tullar, genom hvilka sagda produkters sjunkande i värde
skulle förebyggas, endast skulle komma de större godsegarne, hvilka
ensamma förmenats producera spannmål till afsalu, till nytta, ty hvarje jordegare,
som har jordbruket till sin uteslutande förvärfskälla— och till denna
kategori hör det öfvervägande flertalet smärre jordegare — måste för att
kunna betala sina skatter och inköpa de för hans och hans familjs behof
erforderliga förnödenheter af hvarjehanda slag, som ej af jorden framalstras,
årligen afyttra en större eller mindre mängd af landtmannaprodukter.
Ju större afkastning landtmannens arbete lemnar, i desto
högre grad blifver han afnämare af andra näringars alster. Landtbruksarbetaren
kan då finna sysselsättning i sitt eget yrke och tvingas ej
att söka arbete i städerna i täflan med dessas egen arbetarebefolkning.
En åtgärd, som bereder tillgång till bättre aflönadt arbete på landet,
kan derföre icke vara annat än till nytta för samhället i dess helhet.
Rätt förstådt., äro näringarne i ett land solidariska.

Innan jag yttrar mig angående de belopp, till hvilka enligt min
mening spanmålstullarne böra höjas, torde det tillåtas mig att meddela
några uppgifter angående de tullsatser, som i några andra länder för
närvarande äro gällande för de vigtigaste spanmålsslagen.

I Tyskland blefvo de år 1879 införda spanmålstullarne åren 1885
och 1887 icke oväsentligt höjda, hvarefter desamma åter blifvit genom
afslutade handelstraktater nedsatta för de länder, med hvilka dessa tråk -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

tater blifvit afslutade eller hvilka eljest kommit i åtnjutande af bestämmelserna
i dessa traktater. Till denna kategori hör det öfvervägande
flertalet länder. Jag anhåller att här få meddela de sålunda för närvarande
gällande tullsatserna och upptager till jemförelse med dem de
åren 1879, 1885 och 1887 faststälda:

		1879. Mark.	1885. Mark.	1887. Mark.	Gällande fördrags-enliga tullsatser. Mark.
nalen spanmål:
hvete och råg.................	för 100 kg.	1: 00	3: 00	5:	00	3: 5 0
hafre ....................................		1: 00	1: 50	4:	00	2: so
bohvete................................	n	0: 5 0	1: oo	2:	00	2: oo
skidfrukter ........................	91	1: 00	1: oo	2:	00	1: 50
spanmål, andra slag, ej
specificerade ................	>1	1: oo	1: 00	1:	00	1: oo
korn ....................................	n	0: 50	1: 50	2:	25	2: 00
majs ...................................	•n	0: 50	1: 00	2:	00	1: 60
malt........................................	99	1: 20	3: 00	4:	00	3: 60
alen spanmål:
mjöl och gryn ................	99	2: oo	7: 50	10:	50	7: 30

I Frankrike äro tullsatserna olika allt efter som varorna å ena
sidan äro af europeiskt ursprung eller importerade direkt ffån länder
utom Europa eller å andra sidan äro produkter från länder utom Europa,
men importerade från nederlag i Europa. Endast för den förra kategorieu
af tullsatser torde här behöfva redogöras. Tullsatserna utgöra:

å omalen spanmål:

hvete................................................................................ för 100 kilogram

hafre, korn, råg och majs .................................... „ „

bohvete............................................................................ „ ,,

malt.................................................................................... ,, ,,

å malen spanmål:

hvetemjöl, allt efter den finhetsgrad,

hvarmed mjölet blifvit Biktadt, ... för 100 kilogram 11: oo
mjöl af hafre, råg, korn och majs „ „

„ „ bohvete.................................... „ „

gryn ..................................................... » n

Francs.

7: 0 0
3: 00
2: 50
4: oo

16: oo
4: oo
5: 00
12: oo

Den i ögonen fallande skilnaden mellan tullsatserna för hvetemjöl
och för rågmjöl torde finna sin förklaring deruti, att införseln af råg

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

och rågmjöl är för Frankrike af försvinnande liten betydelse. Sålunda
utgjorde år 1892 Frankrikes hela införsel af råg 65,600 kilogram och
af rågmjöl 81,500 kilogram.

I Ryssland är omalen spannmål tullfri, medan för mjöl, malt och
gryn af alla slag är faststäld en tullsats af 20 kopek per pud, motsvarande
3 kronor 52 öre per 100 kilogram. I Finland åtnjutes tullfrihet
för så väl omalen som malen spannmål, med undantag för majs,
som drager tull af 2 finska mark 50 penni för 100 kilogram, samt för
hirs, spelt och lmser, för hvilka sädesslag tull erlägges med 1 mark per
hektoliter. Dock äro de sålunda tullpligtiga artiklarna fria från tull,
då införseln sker från Ryssland.

I Danmark äro så väl omalen spannmål som mjöl fria från tull.
Det förtjenar emellertid anmärkas, att regeringen vid tre särskilda tillfällen
under senare tider föreslagit åsättande af tull å spanmål, dels
både omalen och malen, dels endast malen. Regeringen föreslog nemligen
år 1886, att tull måtte åsättas omalen spanmål med 0,7 5 öre och
mjöl med 2 öre per pund (resp. kronor 1: 50 och 4 per 100 kilogram);
år 1889 att mjöl måtte åsättas en tull af öre per pund (1 krona per
100 kilogram) samt år 1893 att mjöl måtte beläggas med en tull af
H öre per pund (3 kronor per 100 kilogram).

Hvad nu angår de belopp, till hvilka spanmålstullarna lämpligen
bön» fastställas, torde det till en början vara klart, att, ehuruväl
det ur åtskilliga synpunkter kunde anses önskvärdt, att tullen för hvete
sattes högre än tullarna för öfriga slag af spanmål, den nuvarande
anordningen bör bibehållas, enligt hvilken tullen är lika för alla slag af
omalen spanmål, utom hafre och vicker, likasom äfven för alla slag af
malen spanmål endast en tullsats finnes bestämd. De skäl af tullteknisk
art, som nödvändiggjort denna anordning, hafva tillförene tillräckligt
blifvit pröfvade, hvadan jag nu icke behöfver uppehålla mig
vid dem, endast erinrande, att, då hvetet är icke obetydligt tyngre än
rågen, hvetetullen per hektoliter faktiskt ställer sig något högre än
rågtullen.

Såsom ofvan blifvit nämndt, har i Tyskland den förut till 5
mark för 100 kilogram bestämda tullen för hvete och råg i sammanhang
med afslutandet af handelstraktater med Österrike-Ungern, Ryssland
m. fl. makter blifvit vid införsel från det öfvervägande flertalet
länder sänkt till 3 mark 50 pfennig, i svenskt mynt i rundt tal
motsvarande 3 kronor 15 öre, för 100 kilogram. Uppenbart är, att,
då i två närbelägna länder tullen å en vara är olika hög, importen af
denna vara under i öfrigt lika förhållanden företrädesvis skall söka

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N-.o 4.

sig till det land, som bär den lägre tullsatsen. Då sålunda tullen
för omaleu spanmål i Sverige är kronor 1: 2 5, men i Tyskland kronor
3: 15, måste det derföre anses af vigt, att denna skilnad i tullsatser
så vidt möjligt utjemnas. Af denna orsak anser jag mig böra
tillstyrka, att då, enligt livad jag redan förordat, tullen å spanmål
nu bör liöjas, beloppet af t ullen för om alen spanmål sättes lika med
den tyska tullsatsen eller till 3 kronor 15 öre för 100 kilogram. Denna
tullsats torde böra gälla för alla slag af omalen spanmål med undantag
af hafre och vicker, bvilka icke utgöra föremål för nämnvärd import
och derföre synas fortfarande höra åtnjuta tullfrihet, äfvensom afmätt,
för hvilken vara tullsatsen, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den
förut iakttagna proportionen mellan tullsatserna för densamma och för
korn, torde böra bestämmas till 4 kronor för 100 kilogram.

Vid bestämmandet af skyddet för jordbruksnäringen är det af
synnerlig vigt, att tullen för mjöl sättes i riktigt förhållande till tullen
för den omalna spanmålen. Sättes tullen för låg, kan det lätteligen
inträffa, att det skydd, som man genom tullen å omalen spanmål velat bereda
jordbruket, förminskas derigenom, att spanmålen i förmålen form
tillåtes inkomma med relativt lägre tull och det sålunda bättre lönar
sig att införa mjöl än omalen spanmål. Då qvarnindustrien är jordbrukets
naturliga afnämare, är det ej minst för jordbruket af vigt, att
tillräckligt skydd beredes sagda industri. År skyddet otillräckligt,
d. v. s. är förhållandet sådant, att mjöl af utländsk spanmål ej kan
inom landet framställas till det pris, hvartill mjöl kan importeras, tvingas
qvarnegarne att genom nedsättning af prisen å den inhemska spanmålen
söka utjemna detta missförhållande. En qvarnindustri åter, som åtnjuter
de nödvändiga betingelserna för att kunna fortlefva och lemna
sina idkare skälig ränta på det i qvarnetablissementen nedlagda kapitalet,
erbjuder jordbrukets idkare tillfälle till den säkraste och jemnaste
afsättning, och tillvaron af en sådan industri måste derföre anses vara
af stor betydelse för jordbruksnäringen.

Då med tullen för omalen spanmål såsom utgångspunkt mjöltullens
belopp skall bestämmas, böra, bland annat, följande omständigheter
komma i betraktande. Till eu början är det gifvet, att tullen för eu viss
gifven qvantitet mjöl, för att rent aritmetiskt taget blifva lika med tullen å
omalen spanmål, skall motsvara tullen å den qvantitet omalen spanmål,
som erfordras för att utvinna den förstnämnda qvantiteten. Om t. ex., såsom
i § 9 mom. 3 af tulltaxeunderrättelserna antages, mjölutbytet vid förmalning
af råg till sikt utgör 664 procent (i Tyskland antages utbytet
utgöra 65 procent), skall tullen å 100 kilogram rågsikt, efter eu dylik om -

14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

räkning, motsvara tullen å 150 kilogram omalen råg. Vidare bör beaktas,
att då ett parti mjöl gifvetvis betingar lägre frakt än det parti
säd, som erfordras för utvinnande af sagda parti mjöl, och således det
skydd, som genom fraktkostnaden beredes den inhemske producenten,
är mindre för en viss gifven qvantitet mjöl än för samma qvantitet
säd, denna skilnad bör utjemnas genom en högre tull för mjölet. 1
vårt land, der sjökommunikationen på grund af de klimatiska förhållandena
är stängd en del af året, nödgas qvarnegarne ofta på en
gång förse sig med större lager af spanmål, som delvis först efter en
längre tids förlopp kan förmalas och afyttras. Detta förhållande föranleder
dertill, att i mjöltullen billigtvis bör ingå något belopp för ränta
å det sålunda i spanmålen nedlagda kapitalet. Ytterligare bör vid mjöltullens
bestämmande hänsyn tagas dertill, att de fördelar af ett eller
annat slag, som främmande länders qvarnindustri må åtnjuta framför
den svenska, må i möjligaste mån utjemnas. Sådana fördelar äro i
allmänhet de, hvilka tillkomma industrien i större och rikare länder,
såsom billigare räntefot, större och jemnare afsättningsförhållanden och
i regeln mindre omkostnader. Men härtill kommer, då man särskild! tager
hänsyn till den tyska qvarnindustrien, den svenska qvarnindustriens
farligaste konkurrent, en speciel omständighet, som ej får lemnas ur räkningen.
Den tyske qvarnegaren kan nemligen faktiskt genom att från
spanmålsexportörer inköpa sådana införselbevis, om hvilka förut är
nämndt, från utlandet införa sin råvara mot erläggande af lägre tull än den
i tulltaxan bestämda. Införselbeviset gäller nemligen till sitt nominela
värde såsom liqvid vid erläggandet af t ull för den införda spanmålen, och
gifvet är, att innehafvaren af ett sådant bevis måste för att till detsamma
finna en afnämare, som anser med sin fördel förenligt att använda
detsamma såsom tulliqvid framför kontanta penningar, afyttra
beviset till ett pris, som mer eller mindre understiger det nominela.

Eu tydlig föreställning om verkningarna af de förmåner, den tyska
qvarnindustrien åtnjuter, lemnas af följande tabell, som för hvart och
ett af åren 1888—1894 i tusental kilogram upptager införseln från
olika länder till Sverige af hvetemjöl och rågmjöl.

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:0 4.

	1888	1889	1890	1891	1892	1893	1894
Spanmål malen:
Ilvetemjöl ....................	21,008	20,466	15,409	15,569	21,822	31,949	37.384
Häraf från:
Danmark....................	14,551	13,710	10,709	8,537	9,251	7,944	8,042
Tyskland....................	5,759	6,367	4,393	6,283	8,859	16,9S0	21,149
Norge ........................	287	115	no	—	752	1,189	363
England ...................	190	120	—	335	1,868	1,233	543
N. Amerika ................	118	—	—	—	—	1,526	942
Ryssland...................	—	122	—	184	—	—	—
Holland ...................	—	—	—	—	921	3,013	5,642
Belgien ....................	—	—	—	—	106	—	656
Rågmjöl........................	16,909	16,393	12,944	10,158	11,748	17,507	24,077
Häraf från:
Tyskland....................	10,699	14,392	9,399	8,053	10,760	16,633	23,501
Ryssland....................	3,315	840	2,697	1,216	171	—	—
Danmark....................	1,430	683	243	161	243	201	161
Norge ........................	1,400	470	605	633	482	624	411

Denna tabell utvisar ej allenast, att införseln af hvete- och rågmjöl
under de senare åren högst betydligt ökats, utan äfven att denna
ökning till allra väsentligaste delen kommit på Tyskland, som till stor
del — hvad rågmjöl beträffar nästan helt och hållet — utträngt öfriga
länder från den svenska marknaden. Medan sålunda den danska införseln
af hvetemjöl ännu år 1888 var omkring tre gånger så stor som
den tyska, är förhållandet numera omvändt, i det att den danska införseln
icke uppgår till hälften af den tyska samt år för år varit i så godt som
ständigt sjunkande. Det är för öfrigt icke blott i Sverige som den tyska
qvarnindustriens stora konkurrensförmåga gjort sig känd. Då regeringen
i Danmark åren 1889 och 1893 föreslog införande af mjöltull, anfördes
båda åren såsom det förnämsta motivet för den föreslagna åtgärden,
att Tysklands premierade qvarnindustri utträngde den danska på främmande
marknader och hotade att göra det äfven på den inhemska.
Jemväl från Finland förspörjes samma klagan.

Att fastställa en allmängiltig proportion mellan tullen å den omalna
spanmålen och mjöltullen låter sig icke göra. Dertill äro de faktorer,
till hvilka hänsyn bör tagas vid bestämmandet af det belopp, hvarmed
mjöltullen skall öfverskjuta tullen å den omalna spanmålen, af alltför
vexlande art. Den bästa ledningen härvid erhålles af erfarenheten.
Rådfrågas denna, visar det sig, att, ehuru den år 1892 faststälda relationen
mellan tullen å säd och tullen å mjöl, eller 1:25—2:5 0, efter ut -

1(3

Kongl. Mgj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

bytet räknadt bereder qvarnindustrien något större skydd än den före 1892
års tullnedsättning gällande relationen 2:50—4:30, förstnämnda relation
likväl ingalunda är tillfredsställande. Införseln af utländskt mjöl har
år för år stegrats och de senast faststälda inkomsttaxeringarne ådagalägga,
att flera af de större qvarnaffärerna icke åtnjutit någon beskattningsbar
inkomst samt att andra åtnjutit en inkomst, som endast utgör
en ringa ränta på det i affären nedlagda kapitalet. När man å andra sidan
finner, hurusom Tyskland, efter att hafva pröfvat flera olika relationer
mellan tullarne för omalen spannmål och mjöl — denna relation faststäldes
år 1879 till 1—2, år 1885 till 3—7:50 och år 1887 till 5—10:50
— numera stannat vid en relation af 3:50—7:30, synas mig giltiga
skäl föreligga att tillgodogöra sig den i Tyskland vunna erfarenheten
och äfven här fastställa sistberörda proportion mellan ifrågavarande
tullsatser.

Den tyska tullsatsen utgör, såsom redan blifvit nämndt, 7 mark
30 pfennig pr 100 kilogram, hvilket i svenskt mynt i rundt tal motsvarar
6 kronor 57 öre. Till motsvarande belopp lärer enligt min
mening mjöltullen böra bestämmas; dock att siffran lämpligen torde
böra afjemnas till 6 kronor 50 öre. Då man besinnar, att det skydd, som
betecknas af den nämnda tullsatsen, ansetts nödigt i Tyskland, der
qvarnindustrien äfven i öfrigt åtnjuter en synnerligen gynnad ställning,
samt att skyddet i ett stort och rikt land som Frankrike i regeln är
ännu större, lärer det ingalunda kunna sägas, att det skydd, som
genom den föreslagna tullsatsen skulle beredas vår qvarnindustri,
blefve för högt. Ej heller behöfver man befara, att derigenom ett
monopol skulle beredas de nuvarande qvarnetablissementen, då med
visshet kan förväntas, att hvarje försök från deras sida att dominera
marknaden skall mötas af den inhemska konkurrensen.

Tullsatserna för rismjöl och risgryn samt mjöl af arrowrot och andra
vegetabilier, som ej kunna inbegripas under spanmål eller hänföras till
medicinalier, hvilka tullsatser i 1888 års tulltaxa voro bestämda till
samma belopp som tullen för malen spanmål, eller 4 kronor 30 öre
pr 100 kilogram, sänktes i 1892 års tulltaxa till lika belopp med den
i samma tulltaxa upptagna, nedsatta mjöltullen, eller 2 kronor 50 öre
pr 100 kilogram. Under förutsättning af bifall till min hemställan
om mjöltullens bestämmande till 6 kronor 50 öre för 100 kilogram,
torde de för tulltaxerubrikerna rismjöl och risgryn samt mjöl af arrowrot
m. m. för närvarande gällande tullsatser äfvenledes böra höjas till
sistnämnda belopp.

Den för artikeln kli år 1888 införda tull af 30 öre pr 100 kilo -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

gram borttogs åter år 1892. Att en tullafgift för kli — äfven om
den icke är högre än att den rätteligen kan betraktas som en registreringsafgift
— finnes i tulltaxan upptagen, måste emellertid, särskilt
vid en förhöjning i mjöltullen, anses af vigt. En tullafgift för kli
kommer nemligen att medföra en noggrannare undersökning af varan,
hvarigenom förebygges det eljest lätt tänkbara missbruket, att under
namn af kli malen spanmål införes i riket.

Om än nämnvärd införsel af bröd icke eger rum, lärer likväl
tullsatsen för artikeln bröd, andra slag, böra, i jemnbredd med mjöltullens
höjning, ökas från 2,5 öre pr kilogram till 6,5 öre pr kilogram;
och torde jemväl beloppet af den tullrestitution af 2,3 öre pr kilogram,
som jemlikt § 9 mom. 1 i tulltaxeunderrättelserna medgifves vid utförsel
af bröd, som af utländskt råämne tillverkats inrikes, böra höjas
till 6 öre pr kilogram.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, det måtte
Eders Kongl. Maj:t. i nådig proposition föreslå Riksdagen,

att de enligt tulltaxan af den 8 juni 1892 bestämda tullsatser
för nedannämnda artiklar må höjas

[för spanmål, omalen, råg, hvete, korn, majs samt ärter och bönor,
ifvensom andra slag, ej specificerade, till 3 kronor 15 öre per 100kilogram;
för malt, äfven krossadt, till 4 kronor per 100 kilogram;
för spanmål, malen, mjöl och gryn, alla slag, för rismjöl och
risgryn samt för mjöl af arrowrot och andra vegetabilier, som ej kunna
inbegripas under spanmål eller hänföras till medicinalier, till 6 kronor
50 öre per 100 kilogram; och

för bröd, andra slag, till 6,5 öre per kilogram;
att artikeln kli må åsättas en tullafgift af 30 öre per 100 kilogram;
att de sålunda föreslagna tullarne må såsom tilläggsafgifter till
nu gällande tulltaxa jemväl under innevarande år utgöras;

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla; och
skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den
lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Hugo Mahn.

Bih. till Ri/csd. Prot. 1895. 1 Samt. 1 Afd. 4 Höft.