Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43 (Proposition 1894:43)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

N:o 43.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
ny förordning angående stämpelaf''giften; gifven Christiania
slott den 21 februari 1894.

Under åberopande af bifogade statsrådsprotokoll öfver finansärenden
för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga
närlagda förslag till förordning angående stämpelafgiften.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

tjrgufuf-.bti - : -i j h »L i-U

OSCAR.

F. v. Essen.

liih. till Riksd. Prat. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 27 Höft. (N:o 43.)

Kong],. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Förslag

till

Förordning’ angående stämpelafgiften.

1 Art.

I} i’ :• lW!■- vi\ » ''i

Om stämpel till statsmyndigheternas expeditioner.

1 §•

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna
till följande afdelningar:

Första af delningen:

Underdomstolar i stad; gränsetullrätter; krigsrätter; öfverståthållareembetets
afdelning för uppbördsärenden och öfverståthållareembetet för
polisärenden; magistrater och öfriga till statsförvaltningen hörande myndigheter^
städer och köpingar; bergmästare; direktioner för sjömanshus;
notarii publici; tullkamrar och tullinspektioner; biskopsembeten, domkapitel,
Stockholms stads konsistorium, hofkonsistorium och myndigheter,
hvilka handhafva styrelsen eller förvaltningen vid statens undervisningsanstalter; äfvensom

alla statsmyndigheter, hvilka icke finnas i denna eller
öfriga afdelningar upptagna.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Andra af delningen:
Underdomstolar på landet.

Tredje af delningen:

Chefsembeten och förvaltande myndigheter vid armén och flottan;
öfverståthållareembetets kansli; Kongl. Maj:ts befallningshafvande och till
landsstaten hörande tjensteman; landtmäterikontor; landtmätare; justerare;
och chefer för väg- och vattenbyggnadsdistrikten.

Fjerde af delning en:

Rikets hofrätter; krigsöfverdomstolar; fångvårdsstyrelsen; arméförvaltningen;
marinförvaltningen; lotsstyrelsen; kommerskollegium;
statistiska centralbyrån; generallandtmäterikontoret; väg- och vatten -byggnadsstyrelsen; landtbruksstyrelsen; jernvägsstyrelsen; kammarkollegium;
domänstyrelsen; kammarrätten; statskontoret; generalpoststyrelsen;
telegrafstyrelsen; generaltullstyrelsen; öfverintendentsembetet; medicinalstyrelsen;
och riksarkivet.

Femte af delning en:

Statsdepartementen; nedre justitierevisionen; justitiekanslersembetet;
Riksdagens justitieombudsman; riksrätten; hofexpeditionen; och sekreterareembetet
vid Kongl. Maj:ts orden.

2 §•

Af de embete- eller tjenstemän, som icke här ofvan blifvit särskildt
uppräknade, hänföres en hvar till samma afdelning som den myndighet,
till hvilken han hörer.

Kongt. Maj:ts Nåd.. proposition N:o 43.

3 §.

I afseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de
bär nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

Adelsbref................ ....................

Afflyttningsbetyg för sjöman ...............

Afsked, då den afskedstagande tilllägges
värdighet af högre embete
eller tjenst, förses med
stämpel lika med Fullmakt å
karakter af embete eller tjenst.

„ i annat fall ....................................

Afskrift af landtmätares eller med
honom i afseende på behörighet
till vissa förrättningar likstäld
tj enstemans förrättningshandlingar,
äfvensom af dylika handlingar
från generallandtmäterikontoret
och landtmäterikontoren!

i länen, hvarje ark .....................j

„ som meddelas för vetenskapligt1

ändamål .........................................

„ annan, hvarje ark .....................

Anordning..............................................

Antagningsbevis å embete eller tjenst;
lika med Fullmakt.

Anvisning eller Assignation ...............

Apoteksprivil egium i stad eller köping

„ på landet..................................

Befälhafvarebref ..............................

Besigtning; se Protokoll.

Afd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr. ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

i j t r ■;11

_ 1_

250

— 501

I I

-fritt

-fritt -

—fri—

!ö o! — 15 o

fri—

fri

25:

100

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:a 43.

i ♦ ’■*	l Afd.	2 Afd.	3 Afd.	4 Afd.	5 Afd.
Betyg nfvfir aflagdt, kiinRkapKprnf	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr. ; ö. ■fritt.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.
„ aflyttnings-, för sjöman; se Afflyttningsbetyg. „ annat; se Bevis. Bevis angående domstols beslut om ersättning af allmänna medel åt vittnen och upplysningsvis hörda personer i brottmål ...................			A .		I - 4r	tf	* ir ‘	. r* i-
„ af underdomstol eller derstädes anstäld tjensteman, tecknadt å företedd handling, ........................					f1 fr	''tf				‘
„ å dom eller utslag, att deremot är vädjadt .......................................					. i - i 1 ; ''			'' y ■ i
„ att begärd expedition icke ut-bekommits...........................			i l 1			itt- tt
,, vederhäftighets-.............................					/1 fr
„ af chefen för justitiedeparte-mentet på anmälan om tidnings utgifvande	O O	—	—			■ • * it t	■ .A		•» 25	\|
„ rörande anmälan om idkande af handel eller annat näringsyrke af landtmätare och justerare......	3 fr	3	—
1 . . c J ,, om uppvisning åt pass ...............					fritt
„ som erfordras för utbekomman-de af belöning för rofdjurs dö-dande ...............................................		,		■		it t- rtt	‘
„ antagnings-; se Antagning sbevis. „ öfver på- eller afmönstring af sjöman .............................................					B . fr	. *!
'' ,, prest-...............................................					fritt
,, af läkare eller karantänstjenste-man..................................					- fritt	\| I
„ vidimation-....................................					'' fritt	r

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

	i Afd.	2 Afd.	3 Afd.	4 Afd.	5 Afd.
	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.
Bevis, produktions-, eller intyg om varors tillverkningsort, då de sändas till Norge, ......................					fn	tf
„ annat ..............................	_	! 5 0		50		50	1	i_	1
Bilbref ................................	3	3
Burbref i Stockholm och Göteborg „ i andra städer .................	50 20			—	—		—	—	—	—
Diariibevis; se Bevis, annat. Diplom för konsul eller vice konsul; se Fullmakt. ,, att vara provisor						5	_
Doktorsbref, som utfärdas efter af-lagdt prof,......................................					fr	tf
„ som utfärdas utan aflagdt prof... Dom med rubrik; lika med Utslag med rubrik. Fastighetsbok, utdrag af, som teck-nas på lagfartsbevis eller på ut-drag af lagfarts- eller inteck-ningsprotokoll, ............................	100				J fr	in	_		150
Fiskepass; se Pass. Fribref förses med stämpel till be-lopp af 40 öre för hvarje fulla 10 ton af fartygets drägtighet. Friherrebref............................................ Frisedel....................................................					fr	__1 i			500
Fullmakt för ledamot af statsrådet				“1	fri
„ eller diplom för konsul eller vice konsul, som icke åtnjuter fast aflöning, ..........................................					fr	\ ‘
„ för hofrättskommissarie ............... „ för notarius publicus: i Stockholm och Göteborg ... i öfriga städer...........................	100 25	—	—	—		—	10	—	—

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Afd.

Fullmakt för mäklare eller skeppsklarerare
:

i Stockholm och Göteborg ...

i öfriga städer...........................

, för annan, å embete eller tjenst,
förses för den, som första gån
gen undfått befordran till embete
eller tjenst med ordinarie
lön, med stämpel till belopp
af 3 kronor för hvarje fulla 100
kronor af lönen, men för den,
som erhållit befordran, som medför
högre lön, till belopp af 3
kronor för hvarje fulla 100 kronor
af skilnaden mellan den
stämpelafgift underkastade lön,
löntagaren näst förut innehaft,
och den, som erbålles;

dock att stämpel för fullmakt
å embete eller tjenst, som icke
medför rätt till tjenstgöringspenningar,
beräknas för allenast
två tredjedelar af lönen.

Vid löneförhöjning i följd af
ålderstillägg, dermed jemförlig
uppflyttning från lägre till högre
lönegrad eller lönereglering utgöres
stämpel med 3 kronor
för hvarje fulla 100 kronor af
skilnaden mellan den stämpelafgift
underkastade lön, löntagaren
näst förut innehaft, och den,
som erhålles.

„ för kyrkoherde att vara prost
öfver egen församling.................

Kr.

200

ö.

Afd.

Kr.

ö.

Afd.

Kr.

ö.

Afd.

Kr.

Afd.

Kr.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

	i Afd.	2 Afd.	3 Afd.	4 Afd.	5 Afd.
Fullmakt å karakter af embete eller tjenst förses förden, som är eller varit i allmän tjenst, med stäm-pel till belopp af 20 kronor för hvarje fulla 100 kronor af den ordinarie lön, som åtföljer dylik eller dermed jemförlig beställ-ning, men för annan person till belopp af 70 kronor likaledes för hvarje fulla 100 kronor åt sådan lön. ,, för riksdagsman	Kr.	ö.	Kr. '' ''•-•i •	Ö.	Kr. ■ fl	ö. 1.0'' hd 4 i 1 - i i,	Kr.	ö.	Kr.	ö.
Se för öfrigt 4 och 5 §§. \Förmyndareförorduande; se Protokoll. Förmyndarekammares uträkning å omyndiges medel ........................		! ''			i * - 1 li! fri
•/O Förordnande, hvarigenom embete eller tjenst tillsättes; lika med Fullmakt. ,, att viss tid eller tills vidare för-valta embete eller tjenst, då der-med följer rätt till den med embetet eller tjensten förenade inkomst, .......................................... „ annat................................................	3	■•ii	1* . i: r •: , 3		3 fri	tf.	3		G
Förrättningshandling, landtmätares eller med honom likstäld tjenste-mans; se Landtmätares förrätt-ningshandling. Förpassning, tull- .................................					fr	i
Gravationsbevis; se Bevis. Grefvebref ................................................ Hvilostdndsresolution; se Resolution. Instrument; se Protokoll.	1	1		_I I ■ -1	i.fWj	-i \| r" 1	H1 " -i i	1,000	Il 1]

Konyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 43.

Afd.

..- . ~ . -------- - ...... ....... - ... — ■ - - _ J

Kallelsebref i mål angående konkurs,:
boskilnad, årsstämning eller försälj
uing af utmätt fast egendom
Kar aktersfullmakt; se Fullmakt.

Karta, geometrisk ................................

Dessutom förses kopia eller utdrag
af karta, som från generallandtmäterikontoretutgifves,
med
stämpel, svarande mot den för
annan dylik karta stadgade lösen.
Kommunikationsresolution; se Resolution.

Konstitutorial; lika med Förordnande.
Kontrakt angående arrende, krono-!

leverans eller entreprenad.........

Landtmätares eller med honom i af-j
seende på behörighet till vissal
förrättningar likstäld tjenste mans

förrättning shandling ........I--

Motbok, utfärdad af direktion för sjömanshus
eller af postsparbank,-

Matsedel .......................... ! 10

Mäklareslutsedel; se Slutsedel.

Mätbref förses med stämpel till be-j
lopp af 20 öre för hvarje fulla
10 ton af fartygets drägtighet.
Notarialprotest; se Protest.

Order, hvarigenom beställning med;

lön på stat tillsättes, ...............| —

Pass, fiske- ...........................................

rese-:

för den, som reser i kronans

ärende, ....................................-

för annan person:

till inrikes orter eller Norge

ö.

Kr.

Afd.

Kr.

ö.

_fritt_

Afd.

Kr.

fritt

-/''•*-

Kr. ! ö.

-fri

3 i—

-frid -

fritt

— 5 0 — |—-j — 6 0j

till utrikes orter ....................j 2 |—| l 2 , t

Bill. till Kilcsd. Prot. 1894. I Sami. I Afd. 27 lläft.

- 2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Pass, tull-: för utrikes sjöfart:

för öppen båt..........

för annat fartyg ....
för inrikes sjöfart eller

s. k. årspass ...........

Patentbref ................................................

Pensionsbref........................................

Permissionssedel.......................................

Praktika; se Bevis åt karantänstjensteman.

Prestbevis; se Bevis.

Prestebref ..........................................

Privilegium, apoteks-; se Apotéksprivilegium.

Protest, notariat-: protokoll deröfver,

hvarje ark...................................

Protokoll, hvarigenom embete eller
tjenst tillsättes; lika med Fullmakt.

, angående förordnande eller entledigande
af nämndeman, stämningsman,
ledamot af egodelningsrätt,
värderingsman vid bouppteckning
eller god man vid
landtmäteriförrättning, af god
man, syssloman eller rättens
ombudsman i konkurs, samt af
annan person i afseende å uppteckning
eller vård af konkursbo,
äfvensom rörande af någon
bland dem aflagd föreskrifven ed
angående lagfart å fång till fast
egendom genom giftorätt eller
arf, der taxeringsvärdet å den
egendom, hvarå lagfart sökes,
icke uppgår till 1,000 kronor,

Afd.

Kr.

2 5

Kr.

1 i--

— 50

Kr. ö

fritt _

Kr.

fritt

-fri -

år.

Ö. !

fritta

-fritt

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Afd.

2	3	4	5
Afl!.	Afd.	Afd.	Afd. ''

Protokoll vid underdomstol, om förordnande
eller entledigande af
förmyndare eller god man för
frånvarande dödsbodelegare eller
om föreläggande för förmyndare
eller sådan god man att ingifva
bevis om aflemnande af årsräkning
öfver sin förvaltning .........

„ vid landtmäteriförrättning; se
Landtmätares för rättning shandling.

,, öfver ekonomisk besigtning ........

,, öfver annan besigtning, värdering,
utmätning, qvarstad eller
dylik förrättning, hvarje ark ..

,, angående bevakning vid domstol
af testamente, som bevakas
senare än bouppteckning efter
testamentsgifvaren för inregistrering
till domstolen ingifvits,
skall — der vid beräkningen af
den stämpel, hvarmed bouppteckningen
enligt II Art. blifvit
försedd, hänsyn icke tagits till
de bestämmelser i testamentet,
som bevakningen gäller, men den
stämpelafgift, som för bouppteckningen
skolat utgöras, om
jemväl dessa bestämmelser lagts
till grund för afgiften, är högre
än den, som för bouppteckningen
utgått — utöfver den stämpel,
som i öfrigt bör utgå för protokollet,
förses med särskild stämpel
till belopp, motsvarande skilnaden
mellan den stämpel, hvarmed
bouppteckningen blifvit be -

Kr.

Kr. ö.

50 —

Kr.

fritt -

fritt

Kr.

Kr. i ö.

Kongl. 31aj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

lagd, och den, hvarmed bouppteckningen
skolat förses, derest
hänsyn jemväl tagits till ifrågavarande
testamentsbestämmelser;
börande i protokollet antecknas
de grunder, hvarefter den
särskilda stämpeln beräknats.
Protokoll angående inregistrering af
bouppteckning, då sådant erfordras
för återfående af erlagd

stämpelafgift, ...............................

! „ annat:

som utgifves till part, hvilken
utan särskild begäran författningsenligt
är skyldig att lösa
detsamma: ''

första arket .............................

andra arket ..............................

hvarje af de öfriga.................

som på begäran utgifves till
part, hvilken eljest icke författningsenligt
är skyldig att
lösa detsamma:

första arket................................

andra arket................................

hvarje af de öfriga................

som eljest utgifves; lika med
Afskrift.

Qvittens......................................................

Resolution, hvilostånds-, för hvarje
grufveutmål eller, der grufvelägenhet
icke blifvit med utmål
försedd, för hvarje inmutadt
område, hvilket beviljad!
hvilostånd afser, samt för hvarje

Afd.

Kr. ö. Kr. ö. Kr. ö. I Kr. | ö. i Kr. i ö.

2 —
1 ''50
1 50

2 —
1 50
1 ! 5 0

fritt

1
1

1 12 5

fritt.

4
2	—
2
1
1	—
1

bo bo ^

år hviloståndet medgifvits att.

gälla ..............................................

Resolution, kommunikations-...............

dock skall stämpel för kommunikationsresolution
icke mera
än en gång i hvarje mål utgöras,
ändå att handlingar flere
gånger kommuniceras eller till
påminnelser utlemnas.

I „ innefattande hufvudsakligt beslut,
tecknadt å företedd handling,
..........v.........:............................

„ med rubrik; lika med Utslag
med rubrik. .

Se för öfrigt 6 §.

[Salubref å utmätningsvis försåld fast

egendom.........................................

Sjöfartsbok...............................................

Sjömansrulla eller folkpass:

för utrikes sjöfart ........................

för inrikes sjöfart .......................

Skeppsdagbok .........................................

Skiljebref i äktenskap eller trolofning

Slutsedel ..................................................

Styrmansbref ........................#..............

Stämning...................................................

Tillståndsbref för utöfvande af näring

eller yrke ......................................

Tullförpassning; se Förpassning.
Tullpass; se Pass.

Tulluträkning, specifik .......................

Underrättelse eller uppgift rörande
utmätning, som af utmätningsman
meddelas gäldenär, ............

Utdrag af fastighetsbok; se Fastighetsbok.

Kongl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 43.

Utdrag af dombok eller protokoll;

se Protokoll.

Utnämning skref för:

riddare och kommendör af

Kongl. Maj:ts orden .................

kommendör med stora korsett

af Svärdsorden...........................|j

af Nordstjerneorden..................[

af Vasaorden.............................j

kommendör:

af Svärdsorden........................|

af Nordstjerneorden..................i

af Vasaorden.............................J

riddare af Konung Carl XIII:s

orden .........................................

riddare af Svärdsorden ............

riddare eller ledamot af Nordstjerneorden.
..............................

riddare eller ledamot af Vasaorden
..............................................

dock är riddare- eller kom-j
mendörsbref, som i följd afj
utnämning under fälttåg med-j

delas, från stämpel..................

Utslag med rubrik:

som utgifves till part, hvilken,
utan särskild begäran, författningsenligt
är skyldig att lösa detsamma: första

arket ...................................

andra arket ....................................

hvarje af de öfriga .....................

som på begäran utgifves till part,
hvilken eljest icke författningsenligt
är skyldig att lösa detsamma:
första arket..................................

1 ! 2

Afd. '' Afd.

Kr. ö.

1 —
1 • —
1 25

3 Afd.	4 Afd.	5 Afd.
Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
—		—	—	400	—
—	—		—	200	—
—	—		—	150	—
—	—	—	—	150
		_		50
fri	it
3		10		20
2	—	2	—	5	—
2		2	"	5
1	_	1		1

Kongi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43. 15

	i		2		3		4		5
	Afd.	Afd.	Afd.	Afd.	Afd.
	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	5.	Kr.	ö.
andra arket ....................................	1	—	—	—	1		1	—	1	—
hvarje af de öfriga ...................	1	25	—	—	1	25	1	—	1	—
som eljest utgifves; lika med Af-skrift. Vederhäftighetsbevis; se Bevis. Arspass: se Pass. Expedition, som icke här ofvan är särskildt nämnd, hvarje ark .........	.	50		50		SO	1		. 1

4 §•

I afseende på stämpel till fullmakter och andra handlingar, genom
hvilka embeten eller tjänster tillsättas, iakttages:

1. Indelt lön skall i värde beräknas efter nästföregående årets
markegång.

2. Stämpel till fullmakt å embete eller tjenst vid utrikesdepartementet
eller lydande derunder beräknas allenast å den del af lönen,
som motsvarar svenska statsverkets bidrag.

3. Fullmakt å embete eller tjenst i kongl. hofven äfvensom af
sådan beskaffenhet i allmänhet, att lön på stat dermed ej åtföljer eller
först framdeles kommer att åtnjutas, förses med stämpel enligt de för
fullmakt i allmänhet bestämda grunder, dervid stämpeln beräknas å den
ordinarie lön, som åtföljer dylik eller dermed jemförlig beställning.
Härvid iakttages, att beräkningen sker för fullmakt i regemente eller
kår eller i armén eller flottan efter staten för det regemente eller den
kår, hvarest den befordrade tjenar, för oplacerade, i armén qvarstående
officerare efter den lägsta för indelt infanteriregemente gällande stat,
samt för de särskilda generalsgraderna i armén efter den för fördelningsgeneral
bestämda lön, allt med beräkning af lägsta lönen inom graden,
derest olika löner inom samma grad finnas. ,

4. Embets- eller tjensteman må ej tillgodonjuta honom tillagd
lön eller förhöjning deri, innan han hos den myndighet, der han eger
uppbära lönen, uppvisat fullmakten, behörigen försedd med stämpel.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition A:o 43.

5 §•

För fullmakt å karakter af embete eller tjenst vid militärstaten
skall stämpel beräknas efter den lägsta för indelt infanteriregemente
gällande stat.

6 §•

För de genom hofexpeditionen utfärdade resolutioner minskas
stämpelafgiften med ett belopp, motsvarande lösen och sigillpenningar.

i §•

Från stämpelafgift enligt denna Art. är kronan befriad.

Dessutom äro från stämpelafgift enligt denna Art., med undantag
af den särskilda stämpeln å protokoll angående bevakning vid domstol
af testamente, befriade:

Akademier och statens undervisningsverk;

Arrendatorer och brukare å egendomar, som genom domänstyrelsens
försorg utarrenderas, äfvensom å dylika egendomar bosatte torpare
och lägenhetsinnehafvare, i sådana på Konungens, domäustyrelsens
eller Kongl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning beroende frågor, som
beröra deras rättigheter och skyldigheter gent emot kronan såsom
jordens egare, dock med undantag af resolutioner angående medgifven
öfverlåtelse af arrende- eller nyttjanderätt;

Embets- eller tjensteman i allt hvad till embetet eller tjensten
hörer; så ock i mål, som röra ansvar eller ersättningsskyldighet för
fel eller försummelse i embetet eller tjensten ;

Fattigvårdssamhällen och fattigvårdsinrättningar; så ock annan,
som är förklarande part i fattigvårdsmål, beträffande beslut, hvilket
enligt lag bör genom vederbörande myndighets försorg honom delgifvas;

Hushållningssällskap, länens;

Häktad person i mål angående brott, hvarför han sitter häktad;

Innehafvare af nyttjanderätt till sådana statens fasta egendomar,
som inneliafvas såsom boställen af embets- och tjenstemän inom civil-,
militie- och ecklesiastikstaterna eller blifvit anslagna kyrkor, akademier,
hospitaler eller audra allmänna inrättningar, i sådana på förvaltningsmyndighets
pröfning beroende mål och ärenden, som angå
förhållandet mellan nyttjanderättsinnehafvaren såsom egendomens brukare
och kronan såsom densammas egare;

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Kommuner i mål och ärenden rörande de allmänna vägarne och
deras underhåll, jemväl vintertid;

Kyrkor;

Lappar i mål, deri utländsk lapp eger del;

Medellös person, då han författningsenligt styrker sin fattigdom
eller den eljest kunnig är;

Pensionsinrättniugar; v1

Sjukvårdsinrättningar, allmänna; och

Stiftelser, fromma.

Frihet från stämpel enligt denna Art. eger jemväl rum i mantalsskrifningsmål,
i bevillningsmål och mål angående kronans ränta och
tionde, så ock i frågor rörande debitering, afskrifning eller restitution
af kronoutskylder, stämpelafgifter, kommunala eller andra allmänna utgifter,
markegångssättning, åsättande af rotering, anmärkning vid
offentliga räkenskaper, redogörelse för allmänna medel, utsyning af skog
å allmänning eller ekars fällande å kronojord, tillverkning och inlösen
af salpeter och tvist om värfning samt i sådana på förvaltningsmyndighets
pröfning beroende ärenden, som angå syner å ryttare-, soldateller
båtsmanstorp, äfvensom i ärenden, som anhängiggjorts hos justitiekanslersembetet
eller Riksdagens justitieombudsman.

II Art.

Om stämpel till enskilda handlingar.

8 §•

Följande enskilda handlingar skola förses med stämpel på sätt

här nedan stadgas:

Afkomst eller annan förmån af fast egendom: afhandling derom skall, då
den för vinnande af inteckning eller betalning hos offentlig myndighet
företes, vara försedd med stämpel af 50 öre.

Anvisning; lika med Vexel.

Arrendekontrakt; se Nyttjanderätt.

Bodmeribref; lika med Skuldebref.

Bouppteckning skall, då den för inregistrering hos domstol företes, vara
försedd med stämpel till belopp, motsvarande hvad enligt nedannämnda
grunder sammanlagdt belöper å värdet af samtliga arfvingars
och testamentstagares andelar af behållningen i boet; dock
Bih, till Riksd. Prof. 4894. 1 Sami. 1 Afd. 27 Raft, 3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

att stämpelafgift icke beräknas för andel, som ej uppgår till ett
värde af 200 kronor, samt att vid bouppteckningens stämpelbeläggning
afseende icke fästes vid annat testamente än sådant, som är
i bouppteckningen intaget eller vid densamma i hufvudskrift eller
bestyrkt afskrift fogadt eller ock före bouppteckningens inregistrering
vid domstolen bevakats.

Stämpelafgiften utgör:

1) för andel, som på grund af arf eller testamente tillkommer
bröstarfvinge eller på grund af testamente bröstarfvinges afkomling
eller efterlefvande make:

50 öre för hvarje fulla 100 kr. af andel, som uppgår till 200 kr., men icke till 2,000 kronor,

60 „		J*	tf	tf	2,000	tf	4,000
70 „		it	tf	i t	4,000	it	6,000	it
80 „		it	tf	tf	6,000	tf	8,000	it
90 „		it	tf	tf	8,000 „	tt	10,000	it
1 kr.		tf	tf	tf	10,000 „	tt	12,000	it
1 „	10 öre	tf	tf	tf	12,000	tt	25,000	it
1 „	20 „	tf	tf	tf	25,000 „	tt	40,000	it
1 „	30 „	it	tf	tf	40,000	tt	55,000	it
1 „	40 „	tf	tf	tf	55,000 „	it	75,000	n
1 „	50 „	tf	tf	tf	75,000 kr. och derutöfver;

2) för andel, som på grund af arf eller testamente tillkommer
fader, moder, broder (halfbroder), syster (halfsyster) eller broders (halfbroders)
eller systers (halfsyster) afkomling:

50 öre för hvarje fidla 100 kr.	af andel,	som uppgår till	200 kr.,	men icke till	500 kronor,
60 „	it	it	it	500	J»	it	1,000	it
70 „	it	it	it	1,000	it	a	1,500	it
80 „	a	it	it	1,500	it	it	2,000	it
90 „	it	it	tt	2,000	it	it	2,500	it
1 kr.	it	it	it	2,500	it	it	3,000	tf
1 „ 10 öre	tf	it	it	3,000	it	it	3,500	it
1 „ 20 „	a	it	it	3,500	it	it	4,000	it
1 „ 30 „	it	it	it	4,000	it	it	4,500	it
1 „ 40 „	it	it	it	4,500	it	it	5,000	it
t » 50 ,,	it	a	it	5,000	it	it	5,500	it
1 „ 60 „	a	tf	it	5,500	it	it	6,000	it
1 „ 70 „	tf	it	a	6,000	it	it	6,500	it
1 „ 80 „	it	it	it	6,500	it	it	7,000	it
1 „ 90 „	tf	it	it	7,000	it	tt	7,500	it

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 43.

2 kr. för hvarje fulla 100 kr. af andel, som uppgår till 7,500 kr., men icke till 8,500 kronor.

2 „ 10 öre „		n 8,500	„ 10,000
2 „ 20 ,, ,,	It	„ 10,000 ,	„ 15,000
o CO	It	„ 15,000	„ 20,000
2 „ 40 „	it	„ 20,000	„ 25,000
2 ?? 50 ,, »	it	„ 25,000	„ 30,000
2 » 60 „ „	it	„ 30,000 ,	„ 35,000
2 » 70 ,, „	it	„ 35,000 ,	„ 40,000
2 „ 80 „ „	a	„ 40,000 ,,	„ 45,000
2 » 90 » »	it	„ 45,000 „	„ 50,000
3 kr. „	it	„ 50,000 kr. och derutöfver;

och 3) för andel, som på grund af arf eller testamente tillkommer
den, som till den döde stått i fjermare skyldskapsförhållande, än ofvan
sagdt är, äfvensom för andel, som på grund af testamente till förmån
för annan än efterlefvande make tillkommer den, som icke med den
döde varit i skyldskap, så ock för andel, som utgör danaarf:

50 öre för hvarje fulla 100 kr. af andel, som uppgår till 200 kr., men icke till 500 kronor,

75 „		a	it	a	500	11	11	1,000	11
1 kr.		a	it	ii	1,000	11	It	1,500	11
1 „ 25	öre	it	it	iy	1,500	a	11	2,000	11
1 „ 50	a	a	it	ii	2,000	it	11	2,500	11
1 „ 75	>t	tf	it	a	2,500	it	11	3,000	11
2 kr.		a	it	ii	3,000	ti	11	3,500	It
2 „ 25	a	it	it	i*	3,500	ii	11	4,000	11
2 „ 50	u	it	it	ii	4,000	it	11	4,500	11
2 „ 75	a	it	it	it	4,500	it	11	5,000	11
3 kr.		a	it	it	5,000	it	11	5,500	11
3 „ 25	a	it	it	it	5,500	ii	11	6,000	11
3 „ 50	a	it	it	ii	6,000	ii	11	6,500	11
3 „ 75	a	it	it	ii	6,500	it	■i	7,000	It
4 kr.		it	ii	it	7,000	it	Ii	7,500	Ii
4 „ 25	5?	it	ii	it	7,500	i)	11	10,000	11
4 „ 50	it	a	it	ii	10,000	ii	it	15,000	It
4 „ 75	it	a	it	it	15,000	- ii	11	20,000	11
5 kr.		a	it	n	20,000	ii	ii	25,000	11
5 „ 25	tf	a	it	it	25,000	ii	a	30,000	it
6 „ 50	ii	ii	tf	it	30,000	ii	ii	35,000	11
5 „ 75	ii	it	ti	it	35,000	it	ti	40.0C0	It
6 kr.		t)	it	it	40,000 kr.	och derutöfver.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Vid beräkning af boets behållning skall undantagas värdet å
fast egendom af fideikommissnatur och deri intecknad gäld, hvaremot
i behållningen inberäknas värdet af sådan nyttjanderätt till
eller afkomst af egendomen i dess helhet eller någon del deraf,
som visas tillkomma annan än den nye fideikommissarie!!, äfvensom
belopp, som den nye fideikommissarien enligt fideikommissbrefvet
kan vara skyldig till annan utgifva.

Från boets behållning må, der Konungen sådant medgifver,
jemväl afdragas värdet af sådan samling utaf historisk, vetenskaplig
eller konstnärlig beskaffenhet, som, utan att ersättning eller
vederlag till någon dödsbodelegare derför erlägges, på grund af
fideikommisstiftelse eller testamente är afsedd att såsom dylik samling
bibehållas.

Der make lefver efter, skall såsom behållning i boet anses
endast hvad som återstår efter afdrag af den efterlefvandes fördel,
giftorätt och morgongåfva, hvilka, ehvad de utgöra mer eller mindre,
sammanlagdt beräknas till hälften af behållningen i boet.

Såsom arfvinges eller testamentstagares andel af denna behållning
anses hvad å sådan andel finnes höra sig belöpa enligt lag
och sådant testamente, hvartill, enligt hvad ofvan blifvit sagdt, vid
bouppteckningens stämpelbeläggning hänsyn skall tagas.

Om vid bouppteckningen fogas i behörig ordning upprättadt
arfskifte i hufvudskrift eller bestyrkt afskrift, hvilket, med angifvande
af storleken utaf den andel, som tillkommer hvarje arfvinge
och testamentstagare, upptager och fördelar boets samtliga tillgångar,
fast egendom af fideikommissnatur derifrån undantagen,
skall dock sådant arfskifte, derest icke boets sammanlagda behållning
enligt detsamma upptagits till lägre värde, än bouppteckningen
utvisar, läggas till grund för stämpelafgiftens beräkning.

Derest i bouppteckning uppgifves, att kännedom saknas om
arfvingars namn eller antal, skall stämpelafgiften för sådana arfvingars
sammanlagda andelar i boets behållning beräknas såsom
om berörda andelar tillfallit endast en af dessa arfvingar.

Då bouppteckning; ingifves till underdomstol i stad, skall
från det belopp, hvartill stämpeln å bouppteckningen enligt nu
stadgad beräkningsgrund uppgår, afdragas ett belopp, motsvarande
den för bevis om bouppteckningens inlemnande och inregistrering
vid domstolen bestämda lösen, äfven om på grund af gällande författning
dylik lösen ej må fordras.

I enlighet med hvad sålunda stadgats samt med ledning af

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

bestämmelserna i 16, 17 och 18 §§ uti denna förordning bör i det
protokoll, hvari bouppteckningen inregistreras, upptagas ej mindre
beloppet af hvarje andel utaf boets behållning, som anses för beräkning
af stämpelafgiften böra arfvinge eller testamentstagare
tillkomma, och den stämpel, som å denna andel belöper, än äfven
den stämpel, hvarmed bouppteckningen enligt dessa grunder blifvit
belagd.

Se för öfrigt 9, 10, 14, 15, 16, 17 och 18 §§.

Byte af fast egendom, afhandling derom; lika med afhandling om Köp
af fast egendom.

Byte af fartyg, hvars drägtighet öfverstiger 40 ton: afhandling derom
skall vid utgifvandet förses med stämpel af 15 öre för hvarje ton
af fartygets drägtighet.

Certeparti skall, då det för vinnande af betalning hos offentlig myndighet
företes, vara försedt med stämpel af 25 öre för hvarje fulla
100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes;

dock är certeparti fritt från stämpel, då på grund deraf fordran
bevakas i konkurs.

Depositionsräkning hos bank eller bankir: bevis om insättning derå skall
vid utgifvandet förses med stämpel af 50 öre för deponeradt belopp,
som ej öfverstiger 1,000 kronor, och derutöfver 50 öre för
hvarje påbörjadt tusental kronor.

Sökes på grund af depositionsbeviset hos offentlig myndighet
betalning, skall detsamma vara försedt med särskild stämpel af
25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket
betalning sökes;

dock är depositionsbevis fritt från sistnämnda stämpelafgift,
då på grund deraf fordran bevakas i konkurs.

Fideikommisshref om fast egendom skall, då det för lagfart företes, vara
försedt dels med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af
egendomens värde, dels ock med ytterligare stämpel enligt de
grunder, som äro stadgade för beräkning af stämpel å andel i
död mans bo, för samma värde efter afdrag ej mindre för den i
egendomen intecknade gäld, som vid siste fideikommissariens död
kan vara obetald, samt för hvad den nye lideikommissarien enligt
fideikommissbrefvet kan vara skyldig till annan utgifva, än äfven
för det enligt 17 § beräknade kapitalvärdet af nyttjanderätt till
eller afkomst af egendomen i dess helhet eller någon del deraf,
derest sådan rätt visas tillkomma annan än den nye fideikommissarien.

So för öfrigt 10, 13, 17, 18 och 19 §§.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Fraktslut om fartyg; se Certeparti.

För delskontrakt; se Afkomst af fast egendom.

Förnyelse af försäkring, bevis derom; se Försäkringsbref.

Förpantningsbref; lika med Skuldebref;

dock är förpantningsbref fritt från stämpel, då på grund deraf
inteckning sökes enligt 3 § sjölagen.

Försäkringsbref eller annan handling, hvarigenom försäkring meddelas;
lika med Certeparti.

Af utländsk försäkringsgifvare eller hans agent meddeladt qvittens
å premie, ehvad det tecknas å försäkringshandling eller särskildt
utfärdas, skall, innan det här i riket utlemnas, förses med stämpel
till nedannämnda belopp:

vid försäkring af egendom: 60 öre för hvarje fulla 100 kronor
af premien; och

vid försäkring af lif: 30 öre för hvarje fulla 100 kronor af
premien; dock icke i något fall under 50 öre.

Förvärf af fast egendom i enlighet med gällande författningar om jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om afledning af
vatten: fångeshandling derå; lika med afhandling om Köp af fast
egendom.

Gåfva af fast egendom: afhandling derom skall, då den för lagfart företes,
vara försedd med stämpel till nedannämnda belopp:

då gåfvotagaren är gifvarens bröstarfvinge eller dess afkomling,
1 krona 10 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde;

då gåfvotagaren är gifvarens fader, moder, broder (halfbroder),
syster (halfsyster) eller broders (halfbroders) eller systers (halfsysters)
afkomling, 1 krona 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af
egendomens värde;

och då gåfvotagaren står i fjermare skyldskapsförhållande till
gifvaren, än nu sagdt är, eller icke är med honom i skyldskap, 2
kronor 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde.
Se för öfrigt 10, 13 och 19 §§.

Gåfva af lös egendom: afhandling derom skall vid utgifvandet förses
med stämpel till nedannämnda belopp:

då gåfvotagaren är gifvarens bröstarfvinge eller dess afkomling,
1 krona för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde;

då gåfvotagaren är gifvarens fader, moder, broder (halfbroder),
syster (halfsyster) eller broders (halfbroders) eller systers (halfsyster)
afkomling, 2 kronor för hvarje fulla 100 kronor af egendomens
värde;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

och då gåfvotagaren står i fjermare skyldskapsförhållande till
gifvaren, än nu sagdt är, eller icke är med honom i skyldskap, 4
kronor för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde.

Hyreskontrakt; se Nyttjanderätt.

Inkassering af penningar: handling, som innefattar uppdrag derom och
emot hvars företeende eller aflemnande betalning fordras; lika med
Vexel;

dock att handling, som afser inkassering af penningar genom
postförskott eller s. k. efterkraf, är från stämpel fri.

Invisning; lika med Vexel.

Jord afsöndring, afhandling derom :

för alltid; se Köp af fast egendom;

till besittning för viss tid eller på lifstid; se Nyttjanderätt.

Kapitalräkning: bevis om insättning derå; lika med bevis om insättning
på Depositionsräkning.

Köp af fast egendom: afhandling derom eller af offentlig myndighet
utfärdad köpehandling skall, då den för lagfart företes, vara försedd
med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens
värde; dock att köpeafhandling, på grund hvaraf lagfart
sökes för aktiebolag, som icke drifver bankrörelse, bör vara belagd
med stämpel af 1 krona 20 öre likaledes för hvarje fulla 100
kronor af egendomens värde.

Der köpeafhandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade
vilkor, öfverlåtes inom den för lagfart föreskrifna tid, räknadt från
första fånget, och inom samma tid för lagfart företes, eger stämpelbeläggning
rum allenast för sista fånget.

Fångeshandling, på grund hvaraf sökes lagfart å jernväg, är
från stämpel fri.

„ af lösören, livilka i säljarens värd qvarblifva: afhandling derom
skall, då den för intagande i vederbörande myndighets protokoll
företes, vara försedd med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100
kronor af köpesumman.

„ af fartyg, hvars drägtighet öfverstiger 40 ton: afhandling derom skall
vid utgifvandet förses med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100
kronor af köpesumman eller, der denna icke är till bestämdt belopp
angifven, af 15 öre för hvarje ton af fartygets drägtighet.

Sökes på grund af köpeafhandling, hvarom bär ofvan förmärs,
hos offentlig myndighet inteckning eller betalning för ogulden
köpeskilling, skall köpeafhandlingen vara försedd med särskild

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp,
för hvilket inteckning'' eller betalning sökes;

dock är köpeafhandling fri från sistnämnda stämpel, då på grund

deraf fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i jernväg.
Se för öfrigt 9, 10 och 13 §§.

Lifränta: afhandling derom skall, då den för vinnande af inteckning
företes, vara försedd med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100
kronor af lifräntans kapitalvärde.

Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig myndighet betalning,
skall afhandlingen vara försedd med stämpel af 25 öre för
hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning
sökes;

dock är afhandling om lifränta fri från sistnämnda stämpel, då
på grund deraf fordran bevakas i konkurs.

Se för öfrigt 12 §.

Lösöreköp: afhandling derom; se Köp.

Morgongåfvobref skall, då det till intagande i domstols protokoll företes,
vara försedt med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af
gåfvans värde.

Nyttjanderätt till fast egendom: afhandling derom skall, då den för vinnande
af inteckning företes, vara försedd med stämpel af 25 öre
för hvarje fulla 100 kronor af afgälden för ett år eller, der aftalet
afser kortare tid, för legotiden; dock att stämpel icke beräknas å
sådana i afgälden ingående persedlar eller tjenstbarheter, hvilka
vid upplåtelsen icke blifvit i penningar uppskattade eller icke finnas
i markegångstaxa upptagna.

Erlägges för nyttjanderätten viss afgift en gång för alla, beräknas
stämpeln å det belopp, som motsvarar fem procent af denna afgift,
med tillägg af den årliga afgälden, der sådan är utfäst.

Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig myndighet betalning,
skall afhandlingen vara försedd med särskild stämpel af 25
öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket
betalning sökes.

Se för öfrigt It och 13 §§.

Obligation, som utfärdas här i riket, skall före utlemnandet förses med
stämpel af 30 öre för belopp, ej öfverstigande 100 kronor, och
derutöfver 30 öre för hvarje påbörjadt hundratal kronor;

dock att frihet från sådan stämpel eger rum för svenska statens
obligationer.

„ som utgifvits i utlandet, och efter utgången af augusti månad
år 1894 inkommer i riket, skall, inom åtta dagar efter det obliga -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

tionen i riket inkommit och i alla händelser innan den härstädes
belånas, försäljes eller på hvad sätt det vara må öfverlåtes, förses
med stämpel enligt nyssnämnda grund.

Å obligation, som i utlandet utgifvits och före den 1 september
1894 inkommit i riket, eger innehafvare^ om obligationen före
sistnämnda dag hos magistrat i stad uppvisas, kostnadsfritt bekomma
påteckning om dagen för uppvisandet. Obligation, som icke blifvit
med sådan påteckning försedd, skall beläggas med stämpel''enligt
den för obligation här ofvan stadgade grund.

Sökes på grund af obligation, för hvilken ofvanstående stämpelafgift
icke skolat utgöras, hos offentlig myndighet betalning, skall
obligationen vara försedd med stämpel af 25 öre för hvarje fulla
100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket. betalning sökes;

dock är obligation fri från'' sistnämnda stämpel, då på grund
deraf fordran bevakas i konkurs.

Se för öfrigt 20 och 21 §§.

Postremissvexel; se Vexel.

Premieqvittens; se För säkring sbr ef.

Qvittens, som, för inkassering af penningar genom annan person än
fordringsegaren, från en ort till en annan försändes; lika med
Vexel;

dock att qvittens, som afser inkassering af penningar genom
postförskott eller s. k. efterkraf, är från stämpel fritt.

Räkning, godkänd, skall, då den för vinnande af inteckning eller betalning
hos offentlig myndighet företes, vara försedd med stämpel
af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för
hvilket inteckning eller betalning sökes;

dock är godkänd räkning fri från stämpel, då på grund deraf
fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i jernväg.

Servitutsaftal, afhandling derom; lika med afhandling om Afkomst eller
annan förmän af fast egendom.

Skattelösen af kronojord: bref eller resolution derå skall, då handlingen
för lagfart företes, vara försedd med stämpel af 5 kronor; dock
att dylik handling, på grund hvaraf lagfart sökes för aktiebolag,
som icke drifver bankrörelse, bör vara försedd med stämpel af 10
kronor.

Skog saf verkning: afhandling derom skall, då den för vinnande af inteckning
företes, vara försedd med stämpel af 60 öre för hvarje fulla
100 kronor af hvad för rättigheten blifvit utfäst eller, om detta
Bih. till liiksd. Prof. 1894. 1 Samt. 1 Afd. 27 Hdft. 4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

icke blifvit i afhandlingen till visst belopp bestämdt, af 6 öre för
hvarje fullt antal af 10 ar utaf det upplåtna skogsskiftet.

Skuldebref skall, då det såsom fordringsbevis utlemnas, förses med
stämpel af 50 öre för förskrifvet kapitalbelopp, som ej öfverstiger
1,000 kronor, och derutöfver 50 öre för hvarje påbörjadt tusental
kronor, med undantag likväl för det fall att lånet upptages på bestämd
tid, som icke öfverstiger femton dagar, räknade från skuldebrefvets
utgifningsdag, i hvilket fall frihet från stämpel eger rum.

Sökes på grund af skuldebrefvet hos offentlig myndighet inteckning
eller betalning, skall skuldebrefvet vara försedt med särskild
stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp,
för hvilket inteckning eller betalning sökes;

dock är skuldebref fritt från sistnämnda stämpelafgift, då på
grund deraf fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i
jernväg.

Se för öfrigt 22 och 23 §§.

Testamente, som ej bevakats, men hvaraf testamentstagare vill sig begagna,
skall, då hänsyn till detsamma ej tagits vid stämpelbeläggning
af bouppteckningen efter testamentsgifvaren, så snart laga
tid för dess bevakning ute är och detsamma af arfvinge godkänts,
vare sig detta skett genom påskrift å testamentet eller annorledes,
förses med stämpel i förhållande till värdet af den egendom godkännandet
afser, dervid skola tillämpas enahanda grunder, som
enligt I Art. gälla för beräkning af den särskilda stämpel, hvarmed
protokoll angående bevakning vid domstol af testamente i
visst fall skall förses.

Testamente om fast egendom skall, då det för lagfart företes, vara försedt
med särskild stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor
af egendomens värde.

Se för öfrigt 10, 13, 16, 17 och 19 §§.

Undantagskontrakt; se Afkomst af fast egendom.

Vexel skall, då den utställes eller, om den utfärdas utom riket, innan
den här i riket öfverlåtes eller till godkännande eller betalning
företes, förses med stämpel af 50 öre för belopp, ej öfverstigande
1,000 kronor, och derutöfver 50 öre för hvarje påbörjadt tusental
kronor, hvarå den lyder;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

dock att postremissvexel, vexel, som är stäld att vid uppvisandet
betalas af medel, som hos bank eller bankir föras i räkning
för utställaren, äfvensom vexel, som är dragen af bank eller bankir
inom riket å bank eller bankir å utländsk ort samt är betalbar
endast i utlandet vid uppvisandet, skall utan afseende å beloppet,
hvarå den lyder, förses med stämpel af 10 öre;

egande frihet från stämpelbeläggning rum för vexel, som är
dragen från utlandet på utlandet och endast är betalbar i utlandet.

År vexel utfärdad i flera exemplar och har ett af dem blifvit
med föreskrifven stämpel försedt, vare de öfriga från stämpel fria.

Sökes på grund af godkänd eller protesterad vexel hos offentlig
myndighet betalning, skall vexeln vara försedd med särskild stämpel
af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för
h vilket betalning sökes;

dock är vexel fri från sistnämnda stämpel, då på grund deraf
fordran bevakas i konkurs.

Se för öfrigt 21 §.

Äktenskapsförord skall, då det för intagande i domstols protokoll företes,
vara försedt med stämpel af 5 kronor.
öfverlåtelse af kronohemman eller skattlagdt krononybygge: afhandling
derom skall, då åborätt på grund deraf vinnes, förses med stämpel
för kronohemman till belopp af 60 öre och för nybygge till belopp
af 20 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde; dock
att afhandling, på grund hvaraf åborätt vinnes för aktiebolag, som
icke drifver bankrörelse, bör vara försedd med stämpel för kronohemman
till belopp af 1 krona 20 öre och för nybygge till belopp
af 40 öre likaledes för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde.

9 §•

Till köpe- och bytesbref, på grund hvaraf lagfart sökes, bestå
kontrahenterna hälften hvardera till stämpeln, om ej annorlunda derom
slutadt är.

Då lagfart sökes å fång, som skett i enlighet mod gällande författningar
om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller
om afledning af vatten, skall dock stämpeln af lagfartssökanden ensam
gäldas.

Stämpelafgilt, som för bouppteckning utgått ur död mans bo,
skall arfvingar och testamentstagare emellan så gäldas, att eu hvar af
dem består så mycket af samma afgift, som enligt de för beräkning af
sagda stämpelafgift stadgade grunder å hans andel i boet belöper.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 43.

■V - ■/ ! 10 §.

Då stämpelafgift skall utgå efter värdet af fast egendom, må detta
icke upptagas lägre äu nästföregående årets taxeringsvärde, men skall,
hvad angår köp af fast egendom eller öfverlåtelse af kronohemman
eller nybygge, beräknas efter den i'' penningar bestämda köpe- eller
löseskillingen, så framt denna öfverstiger nämnda värde.

I fråga om fast egendoms taxeringsvärde må debetsedel, så upprättad,
som gällande bevillningsförordning föreskrifver, ega lika vitsord
med af vederbörande tjensteman utfärdadt taxeringsbevis.

11 §•

Der uti afhandling om nyttjanderätt till fast egendom afgälden
är bestämd att under olika år af legotiden utgå med olika belopp, beräknas
stämpelafgiften å den högsta afgäld, som för något år utgöres.

I afgälden ingående persedlar eller tjenstbarheter af sådan beskaffenhet,
att stämpel för dem bör utgå, beräknas efter det värde,
hvartill de vid upplåtelsen uppskattats, eller, der visst värde dervid
icke blifvit dem åsatt, efter senast faststälda markegångspris.

12 §.

Uppskattning af lifränta^ kapitalvärde sker efter en räntefot af
fem för hundra med användande af den dödlighets- och lifslängdstabell
för riket, som af vederbörande myndighet senast blifvit utgifven.

13 §.

Har fast egendom, belägen inom särskilda domstolars områden,
blifvit upplåten under egande- eller nyttjanderätt genom eu handling,
hvarå lagfax-t eller inteckning sökes, skall denna handling förses med
stämpel efter fulla värdet vid den domstol, der den först företes.

14 §.

Har afliden person på flere orter efterlemnat egendom, hvaröfver
särskilda bouppteckningar blifvit upprättade, erlägges stämpelafgiften
med hvad enligt ofvan stadgade grunder sammanlagdt belöper å en

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

hvar arfvinges och testamentstagares andel af behållningen i boet och
utgöres då de särskilda bouppteckningarna ingifvas till domstolen i den
ort, der den aflidue vid dödsfallet varit mantalsskrifven.

15 §.

Har afliden persons egendom blifvit uppskattad af värderingsmän,
utsedde enligt lagen angående värdering af död mans bo, och dödsbodelegarne
finna den uppskattning för hög och derom vid bouppteckningens
inregistrering göra anmälan, ege domstolen beräkna stämpeln
för bouppteckningen efter det lägre värde, hvartill behållningen kan
finnas rätteligen böra uppskattas.

16 §.

Den, till hvilken fideikommiss i penningar eller annan lös egendom
öfvergår, äfvensom annan testamentstagare vare, om vid beräkning
af stämpelafgiften å den för inregistrering hos domstol företedda
bouppteckningen efter den atlidne hänsyn tagits till bestämmelserna i
fideikommissbrefvet eller testamentet, vid egendomens tillträde skyldig
att, med ränta efter fem för hundra om året, till boet återgälda hvad
af stämpelafgiften å värdet af den egendom belöper. Har åter vid beräkning
af stämpelafgiften å bouppteckningen hänsyn icke tagits till
ofvanberörda bestämmelser, vare fideikommissarien eller testamentstagaren
skyldig att vid egendomens tillträde med ränta efter fem för
hundra om året till boet återgälda ett belopp, motsvarande skilnaden
mellan det stämpelbelopp, hvarmed bouppteckningen blifvit belagd, och
den stämpelafgift, som för densamma skolat utgöras, derest till grund
för stämpelberäkningen icke jemväl lagts den borttestamenterade egendomen.

17 §•

Vid stämpelbeläggning af bouppteckning efter död man, så ock
af testamente eller protokoll angående bevakning af testamente skall
iakttagas:

att för egendom, hvilken visst bestämdt penningevärde ej är i
bouppteckningen åsatt, det värde, som lägges till grund för beräkning
af stämpelafgiften, bestämmes enligt trovärdige mäns intyg eller efter
domarens pröfning;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

att stämpelafgiften för rättighet, som består i nyttjanderätt till
eller afkomst af egendom eller rätt att gång efter annan erhålla
visst belopp i penningar eller varor eller åtnjuta vissa tjenstbarheter,
bör med det i 18 § omförmälda undantag utgöras efter rättighetens
med ledning af dess årliga värde och en räntefot af fem för hundra
om året beräknade kapitalvärde vid dödstillfället, på sätt den vid denna
förordning fogade tabell närmare utvisar;

att för bestämmande af behållna årliga värdet å dylik rättighet,
der sådant värde icke blifvit i bouppteckning utsatt, förfares på enahanda
sätt, som här ofvan stadgas beträffande egendom, hvarå visst
värde i bouppteckning ej blifvit bestämdt;

att vid rättighets åtnjutande under viss persons lifstid dess kapitalvärde
bestämmes med användande af den dödlighets- och lifslängdstabell,
som af vederbörande myndighet senast blifvit utgifven; skolande,
der sådan rättighet tillkommer flera personer, antingen gemensamt eller
en efter annan, till grund för beräkningen läggas lefnadsåldern för den
af dessa, som vid tiden för stämpelafgiftens bestämmande är yngst af
de då lefvande personer, som rättigheten skall tillkomma;

att, der rättighetens åtnjutande eljest är af obestämd varaktighet,
dess kapitalvärde anses utgöra tio gånger rättighetens årliga värde;
samt

att, då någon i arf eller genom testamente erhållit viss egendom
eller rättighet, men jemväl annan skall deraf åtnjuta viss förmån,
stämpelafgiften för denna egendom eller rättighet skall beräknas allenast
för hvad af dess värde återstår efter afdrag af förmånens uppskattade
värde.

18 §.

För fideikommitterad egendom skall värdet vid stämpelafgifts
bestämmande beräknas såsom om samma egendom innehades med
eganderätt.

19 §.

Fideikommissbref äfvensom annat testamente eller afhandling om
gåfva, då enligt bestämmelserna deri fast egendom skall öfvergå till
flera personer efter hvarandra, förses med stämpel hvarje gång, då,
efter det egendomen öfvergått till ny innehafvare, lagfart derå sökes.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

20 §.

Den, som efter den 1 september 1894'' här i riket utlemnar obligation,
som är dagtecknad före sagda tid, skall förse obligationen med
anteckning om dagen, då den utgifves.

21 §.

Då handling, lydande å utländskt myntslag, skall beläggas med
stämpel i förhållande till det i handlingen uttryckta värde, skall det
utländska myntslagets värde i svenskt mynt beräknas efter den vid
tiden för stämpelbeläggningen gällande vexelkurs, hvartill på den ort,
der stämpelbeläggningen sker, eller på närmaste inländska vexelplats
vexlar utstälda i det främmande myntslaget och lydande på betalning
vid uppvisandet köpas.

22 §.

Derest handling, hvilken för vinnande af lagfart, inteckning eller
betalning varit inför offentlig myndighet företedd och dervid blifvit
försedd med stämpel, å nyo i samma afseende som tillförene ingifves,
ege, med undantag för de fall, som i 19 § omförmälas, förnyad stämpelbeläggning
ej rum.

Samma stadgande gälle, der på grund af skuldebref eller annat
fordringsbevis betalning sökes för belopp, för hvilket inteckning tillförene
varit sökt, eller der inteckning sökes för belopp, för hvilket
betalning tillförene varit sökt.

23 §.

Då på grund af skuldebref eller annan handling betalning hos
offentlig myndighet sökes och dervid i stället för hufvudskriften företes
afskrift, bör denna förses med den för hufvudskriften stadgade stämpel.

Styrkes med intyg af domare, magistratsperson eller kronobetjent,
att hufvudskriften blifvit försedd med stämpel för det belopp, hvarför
betalning sökes, eller för någon del deraf, eller visas, att tillförene inteckning
eller betalning varit för samma belopp eller någon del deraf
vid offentlig myndighet sökt, belägges dock afskriften icke med stämpel
i vidsträcktare mån än till det belopp, som för hufvudskriften brister.

Kongl. Maj:t» Nåd. Proposition N:o 43.

24 §.

Från stämpelafgift enligt denna Art. är kronan befriad.

III Art,

Om återfående af erlagd stämpelafgift.

25 §.

Har testamente lagts till grund för beräkningen af erlagd stämpelafgift
och varder testamentet genom domstols beslut helt eller delvis
ogilt förklarad!., må stämpelafgiften, i den mån densamma icke bort
utgå derest vid stämpelafgiftens beräkning hänsyn icke blifvit tagen
till de upphäfda testamentsbestämmelserna, kostnadsfritt återbekommas
i den ordning, som i fråga om restitution af kronoutskylder är föreskrifven.

Hvad nu blifvit stadgadt skall dock icke eg a tillämpning på den
stämpel, hvarmed testamente vid ansökan om lagfart å fast egendom
skall vara försedt.

26 §.

Vill någon i annat fall än i 25 § sägs, utan sammanhang med
åtal mot vederbörande embete- eller tjensteman, föra talan om återfående
af stämpelafgift, som af embete- eller tjensteman debiterats aller
i enlighet med dennes tillsägelse blifvit erlagd för sådan handling, hvars
stämpelbeläggning enligt 40 § skall i hofrätt granskas, må dylik talan
inom tre månader från det klandrade stämpelbeläggningen egt rum
anhängiggöras i den hofrätt, hvarunder embete- eller tjenstemannen
lyder, samt, i fall af befogenhet, genom besvär öfver hofrättens beslut
hos Konungen fullföljas inom hälften af den tid, som i 30 kap. 9 §
rättegångsbalken stadgas, dervid bör fullgöras hvad uti 18 § af samma
kap. finnes föreskrifvet.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

IV Art.

Om stämplarne och deras tillhandahållande.

27 §.

Stämplar skola vara att tillgå af följande slag, nemligen:

a) kelarksstämplar å 50 öre samt 1, 1,2 5, 1,5o, 2 och 3 kronor;

samt

b) enkla och dubbla beläggningsstämplar å 10, 15, 20, 25, 30,
40, 50, 60 och 75 öre samt 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 15, 20, 25,
50, 75, 100, 200 och 500 kronor.

28 §.

När till en handling, som skall förses med stämpel, erfordras
sådan till större belopp, än en stämpel innehåller, må två eller flere
stämplar begagnas.

Der stämpelbeloppet utfaller i sådant tal, hvarå stämpel ej finues
eller hvartill flere stämplar å mindre värden ej kunna sammanjemkas,
skall stämpel å det lägre värde, som är sagda tal närmast, begagnas.

29 §.

Till handlingar, som för vinnande af lagfart eller inteckning”vid
domstol företes, till bouppteckning, äktenskapsförord, morgongåfvobref
och afhandlingar om lösöreköp, hvilka till underdomstol ingifvas, skola
begagnas dubbla beläggningsstämplar.

Sådana stämplar skola ock begagnas, då protokoll angående bevakning
af testamente skall med särskild stämpel förses.

30 §.

•

Beläggningsstämplar anbringas på det sätt, att den enkla beläggningsstämpeln
och den med N:o 1 märkta delen af den dubbla å handlingen
fästas med hela den limmade sidan.

Bill. till Hiksd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 27 Iläft. 5

Konyl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 43.

31 §.

Då handling förses med beläggningsstämpel, skall denna makuleras
genom lämplig påteckning, färg- eller svartstämpling.

Den, som till offentlig myndighet ingifver handling, som är försedd
med dubbel beläggningsstämpel, skall makulera den med N:o 1
märkta delen, hvaremot den andra delen makuleras af vederbörande
embets- eller tjensteman.

32 §.

Stämpling af blanketter till vexlar och anvisningar må på derom
hos statskontoret gjord ansökning verkställas genom nämnda myndighets
försorg; börande sådan ansökning vara åtföljd af blanketterna, tvefald
uppgift å dessas antal samt penningar motsvarande det erforderliga
stämpelbeloppet. .

33 §.

Statskontoret skall i Stockholm genom dertill antagne försäljningsmän
och i länen genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande låta tillhandahålla
stämplar af de särskilda slag, som enligt denna författning
skola vara att tillgå; åliggande Kong]. Maj:ts befallningshafvande att
för slämplarnes tillhandahållande förordna försäljningsmän för hvarje
stad äfvensom, till erforderligt antal, för landet.

Den myndighet, som försäljningsman förordnat, eger, när så skäligt
pröfvas, honom entlediga. Deröfver må klagan ej föras.

34 §.

Försäljningsman vare skyldig att för sin uppbörd ställa behörigen
godkänd borgen eller ock nedsätta obligationer i enlighet med derom
gällande föreskrifter; egande försäljningsman att efter reqvisition hos
den myndighet, som honom förordnat, få stämplar sig tillstälda inom
det belopp, för hvilket säkerhet sålunda blifvit stäld.

För stad förordnad försäljningsman åligger att hafva den till försäljningen
afsedda lägenhet för allmänheten tillgänglig hvarje söckendag
å tid, som bestämmes af den myndighet, som försäljningsmannen förordnat.
Å landet skall försäljningsman vid hvarje lagtima ting till -

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 43. 35

handahålla allmänheten stämplar, der sådant icke af vederbörande
domare besörjes.

35 §.

Embets- eller tjensteman eger likaledes att, mot stäld säkerhet,
som i nästföregående § sägs, och efter reqvisition, i Stockholm hos
statskontoret samt i länen hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande erhålla
de vid hans tjensteutöfning erforderliga stämplar.

36 §.

Ett exemplar af denna författning bör tillställas försäljningsman;
och åligger det honom att, då upplysning begäres om det stämpelbelopp,
som erfordras för en viss handling, utan ersättning sådan upplysning
meddela.

37 §.

Ilar genom misskrifning eller annorledes stämpel blifvit för sitt
ändamål obrukbar, må densamma, helarksstämpel likväl allenast så framt
det blad, hvarå stämpeln är satt, är ostympadt, hos försäljningsman utbytas
mot annan stämpel, dervid dock för hvarje stämpel skall betalas
3 öre.

Stämplar till underskrifna expeditioner må afgiftsfritt på enahanda
sätt utbytas, så vida behörigen styrkes, att expeditionerna icke varit
för ändamålet begagnade eller att lösen för dem icke erhållits.

Y Art.

Om tillsyn å st ämpelafgiftens utgörande.

38 §.

Ansvarighet derför, att expedition i vederbörlig ordning förses
med stämpel, åligger vid statsdepartementen och liofexpeditionen den
tjensteman, till hvilkens tjenstebefattning hörer att hålla expeditionen
vederbörande tillhanda, samt vid öfriga myndigheter den tjensteman,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

som för expeditionen ansvarar; dock att, der annan tjensteman vederbörligen
förordnats att stämpelbelägguingen verkställa, ansvarigheten
åligger denne.

39 §.

Embete- eller tjensteman, notarius publicus eller mäklare, till
hvilken stämpel underkastad handling ingifves, bör tillse, att handlingen
är behörigen försedd med stämpel och att stämpeln är makulerad på
sätt i 31 § föreskrifves.

År handlingen icke behörigen försedd med stämpel och erlägges
ej genast efter erhållen tillsägelse det felande stämpelbeloppet, må handlingen
icke emottagas.

År stämpel ej vederbörligen makulerad, bör embets- eller tjenstemannen,
notarius publicus eller mäklaren besörja fullgörandet deraf mot
ersättning för besväret dermed af 5 öre för hvarje stämpel; dock må
denna ersättning ej beräknas för flera stämplar än det minsta antal,
som för handlingen erfordras.

40 §.

Då renoveradt exemplar af underrätts protokoll öfver lagfarter,
inteckningar, äktenskapsförord samt bouppteckningar, testamenten, som
vid domstolen bevakas, morgongåfvobref och afhandlingar om lösöreköp
till hofrätt insändes, skola dervid fogas de med N:o 2 märkta
delarne af de dubbla beläggningsstämplar, med hvilka de till protokollen
hörande handlingar blifvit försedda; börande dessa stämpeldelar antingen
fasthäftas i brädden vid den § af protokollet, der det ärende, som föranledt
stämpelbeläggniugen, förekommer, eller ock, med domstolens
sigill genomdragna, särskildt medfölja protokollet med åtecknad hänvisning,
till hvilka §§ de höra.

41 §.

De insända stämpeldelarne skola i hofrätternas advokatfiskalskontor
granskas och med protokollen jemföras genom dertill af hofrätterna
förordnade tjenstemän, hvilka böra förekommande felaktigheter hos
advokatfiskalen anmäla; egande desse tjenstemän att för omförmälda
grauskningsarbete, hvilket för alla under ett år till advokatfiskalskontoret
aflemnade protokoll bör vara fulländad! senast inom slutet af det nästföljande
året, uppbära af stämpelmedlen utgående arfvoden.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 43.

42 §.

Å brädden af de i 40 § omförmälda protokoll bör, i afseende å
handling, hvars stämpelbeläggning skall i hofrätt redovisas, göras anteckning
dels om värdet, som ligger till grund för stämpelberäkningen,
dels ock om stämpelns belopp.

På enahanda sätt bör i fråga om handling, som förut blifvit försedd
med stämpel för hela eller någon del af det värde, efter hvilket
stämpeln eljest skolat beräknas, antecknas när och hvarest stämpelbeläggningen
egt rum, så ock beträffande testamente, som vid domstol
bevakas innan bouppteckning efter testamentsgifvaren för inregistrering
dit ingifvits, anteckning göras derom, att bouppteckningen ännu
icke blifvit inregistrerad.

:'' i r:. : :: •)(''■ J.T:. • , ? ; ‘ t.

43 §.

Å stämplar, som blifvit till hofrätt insända, må qvitto kunna erhållas,
derest afsändaren aflemnar två lika lydande, af honom underskrifna
förteckningar å stämplarnes antal och sammanräknade belopp,
af hvilka förteckningar den ena qvarstanna!- hos hofrätten, den andra
återställes qvitterad.

Yl Art.

Om uppbörd och redovisning.

44 §.

Försäljningsman åligger att inom åtta dagar efter hvarje qvartals
slut aflemna under qvartalet influtna stämpelmedel, i Stockholm till
statskontoret och i länen till landtränteriet.

45 §.

Hvarje’ år ^å sista söckendagen skall i Stockholm genom statskontorets
och i länen genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg
inventering hos försäljningsman anställas till utrönande, huru mycket
af emottagna stämplar är osåldt; och må dervid hos domare å landet

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 43.

stämplar, som blifvit använda till sådana, årets hösteting tillhörande
expeditioner, hvilka vid inventeringstillfället., enligt intyg af förrättningsmannen,
kronofogde eller länsman, ännu icke äro utlösta, i instrumentet
öfver förrättningen upptagas såsom osålda.

Jemväl å annan tid må, när omständigheterna dertill föranleda,
inventering hos försäljningsman kunna ega rum och då tillika redovisning
honom affordras för hvad af emottagna stämplar icke finnes i behåll.

46 §.

Försäljningsman skall föra och för kalenderår afsluta räkning öfver
emottagna stämplar och hvad derför i penningar inflyter; börande denna
räkning jemte inventeringsinstrumentet och qvittenserna å hvad under
året i penningar levererats vara aflomnad, i Stockholm till statskontoret
sist den 31 januari och i länen till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
sist den 15 januari nästföljande år vid vite af 1 krona för hvarje dag,
försäljningsmannen derutöfver med räkning uteblifver.

Samtidigt härmed skall jemväl återstoden af stämpelmedlen för
året vara aflemnad vid påföljd i annat fall, att försäljningsmannen anses
hafva försålt alla af honom emottagna stämplar; och åligger i följd
häraf vederbörande myndighet att genast låta indrifva det deremot
svarande, dittills icke redovisade belopp jemte laga ränta derå.

47 §.

På framställning af försäljningsman eger i Stockholm statskontoret
och i länen Kongl. Maj:ts befallningshafvande, efter föregången granskning,
att för sådana stämplar, hvilka enligt 37 § få utbytas, bevilja
afskrifning i räkenskapen emot den i nämnde § stadgade afgift, der
sådan skall utgå; börande å hvarje stämpel, för hvilken afskrifning
sålunda medgifves, medelst färg- eller svartstämpling anbringas ordet
»makulerad».

Innan afskrifning beviljats, må stämplarne i räkenskapen upptagas
såsom behållning.

48 §.

Det från statskontoret Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillsända
förråd af stämplar, hvilket bör i landtränteriet förvaras, skall hvarje hälft

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

år, sista söckendag-en i juni och december, inventeras; åliggande Kongl.
Maj:ts befallningshafvande att inom en månad derefter insända instrumentet
öfver inventeringen till statskontoret jemte förslag öfver uppbörd
och försäljning af stämplar i länet.

Inventering af det stämpelkassören anförtrodda förråd af stämplar
verkställes i enlighet med derom särskild! meddelade föreskrifter.

^ '' f _ ‘

49 §.

Landtränteriets för kalenderår upprättade räkning öfver stämpeluppbörden
jemte tillhörande verifikationer skall före utgången af nästföljande
januari månad vara till Kongl. Maj:ts befallningshafvande aflemnad
vid vite för landträntmästare!! af 1 krona för hvarje dag, han
derutöfver med räkningen uteblifver.

Vid lika påföljd åligger stämpelkassören att före utgången af
februari månad hafva till statskontoret aflemnat sin uppbördsredogörelse
för nästförflutna kalenderår med tillhörande verifikationer.

öfver stämpeluppbörden inom hvarje län har landskontoret att afgifva
redogörelse, likaledes med kalenderår afslutad, hvilken redogörelse,
åtföljd af ränteriräkningen, försäljningsräkningarne och instrumenten
öfver de hos försäljnitigsmännen hållna inventeringar, skall inom den
15 mars vid ofvannätnnda vite för landskamererare!! vara till Kongl.
Maj:ts befallningshafvande öfverlemnad för att till kammarrätten insändas.

I Stockholm har statskontoret att öfver stämpeluppbörden afgifva
för kalenderår afslntad redogörelse, hvilken, jemte stämpelkassörens
redogörelse, försäljningsräkningarne och instrumenten öfver de hos försäljningsmännen
hållna inventeringar, bör vid samma tid som landsboksräljenskaperna
till kammarrätten öfverlemnas.

50 §.

De i denna Art. omförmälda redogörelser upprättas i öfverensstäinmelse
med faststälda formulär; och skall i öfrigt beträffande stämplarnes
förvarande, bevakande af de utaf försäljningsmännen aflemnade
säkerhetshandlingar samt tillsyn å 6tämpelmedleus ordentliga indrifvande
och redovisande lända till efterrättelse hvad i afseende å allmänna
kronouppbörden är eller varder föreskrifvet och gällande instruktioner
innehålla.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

51 §.

I redovisning för stämplar eger försäljningsman såsom ersättning
för besvär och kostnader räkna sig till godo, i Stockholm och länsresidensstäderua
tre procent samt i öfriga städer och å landet fyra
procent af det belopp, för hvilket stämplar försålts intill en årlig försäljningssumma
af 20,000 kronor; dock att domhafvande å landet må,
äfven om han är boende i residensstad, tillgodoföra sig fyra procent
af det försålda beloppet intill nyssnämnda årliga försäljningssumma.
För öfverskjutande belopp må icke i något fall beräknas högre provision
än två procent.

Om den provision, hvartill vid vissa embetsverk den tjensteman
är berättigad, hvilken erhållit förordnande att verkställa stämpelbeläggning
af expeditioner, är särskildt stadgadt.

52 §.

Hvad i denna Art. är stadgadt om försäljningsman gälle äfven i
fråga om embets- eller tjensteman, hvilken jemlikt 35 § för sin tjensteutöfning
erhållit stämplar.

YII Art.

Om ansvar för öfverträdelse af denna författning.

53 §.

Fel eller försummelse af embets- eller tjensteman, notarius publicus
eller skeppsklarerare vid fullgörande af hvad enligt denna författning
honom åligger, så ock försummelse af mäklare att förse af honom
utfärdad handling med föreskrifven stämpel anses efter allmän lag.

54 §.

1. Den, som utgifver vexel, anvisning, invisning, handling, som
innefattar uppdrag om inkassering af penningar och emot hvars företeende
eller aflemnande betalning fordras, qvittens, som, för inkassering

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

af penningar genom annan person än fordringsegaren, från en ort till
en annan försändes, eller bevis om insättning å depositionsräkning hos
bank eller bankir eller å kapitalräkning, eller såsom fordringsbevis
utlemnar bodmeribref, förpantningsbref eller skuldebref utan att dervid
förse handlingen med stadgad stämpel, så ock den, som öfverlåter eller
till godkännande eller betalning företer å utrikes ort utfärdad vexel,
anvisning, invisning, sådan handling, innefattande uppdrag om inkassering,
eller sådant qvittens, som ofvan säges, utan att handlingen är
med föreskrifven stämpel försedd, skall bota tio gånger den felande
stämpelns belopp; dock vare minsta bot fem kronor.

2. Den, som utlemnar obligation, utan att dervid förse handlingen
med stadgad stämpel, eller efter den 1 september 1894 i riket inför i
utlandet utgifven obligation, utan att inom åtta dagar efter det obligationen
i riket inkommit förse densamma med stämpel, eller ock jemväl
efter den 1 september 1894 belånar, försäljer eller på hvad sätt det
vara må öfverlåter i utlandet utgifven obligation, utan att handlingen
är försedd med föreskrifven stämpel eller sådan påteckning af magistrat,
som här ofvan under rubriken obligation i 8 § omförmäles, skall bota
femtio gånger den å handlingen belöpande stämpelns belopp; dock vare
minsta bot tjugufem kronor.

3. Den, som efter den 1 september 1894 här i riket utlemnar
obligation, som är dagtecknad före sagda tid, samt underlåter att förse *
obligationen med den i 20 § föreskrifna anteckning, skall bota femtio
gånger den å handlingen belöpande stämpelns belopp; dock vare minsta
bot tjugufem kronor.

4. Utgifvare af gåfvobref om lös .egendom eller af köpe- eller
bytesbref om fartyg skall för underlåtenhet att vid utgifvandet förse
dylik handling med stadgad stämpel bota två gånger den felande stämpelns
belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor.

5. Agent för utländsk försäkringsgifvare, som utlemnar qvittens
å premie, utan att detta är behörigen med stämpel försedt, böte för
hvarje gång sådant sker två gånger den felande stämpelns belopp; dock
vare minsta bot tjugufem kronor.

6. Underlåter testamentstagare, som erhållit vederbörande arfvinges
godkännande af testamente, till hvilket hänsyn icke tagits vid
stämpelbeläggning af bouppteckningen efter testamentsgifvaren och
hvilket icke heller blifvit för bevakning vid domstol företedt, att, då
tid för testamentsbevakning ute är och en månad förflutit sedan godkännandet
erhållits, förse testamentet med föreskrifven stämpel, böte

Bih. till Itiksd. Vrot. 1804. 1 Sami. 1 Afd. 27 Käft. 0

42 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

två gånger den felande stämpelns belopp; dock vare minsta bot tjugufem
kronor.

7. Der handling, i afseende å hvars stämpelbeläggning ansvar
i 1, 2, 4 eller 5 mom. stadgas, icke blifvit af den, hvilken stämpelbeläggningen
ålegat, försedd med behörig stämpel, vare äfven den,
hvilken såsom bevis om förvärfvad rättighet mottager handlingen eller
densamma för annans räkning försäljer, belånar eller till godkännande
eller betalning företer, utan att belägga den med felande stämpel,
underkastad det för felaktig eller försummad stämpelbeläggning af
handlingen stadgade ansvar.

8. Den, som uppgifver död mans bo, men dervid uppsåtligen
döljer undan tillgång af det värde eller lemnar annan falsk uppgift af
sådan beskaffenhet, att bouppteckningen af den anledning blifvit belagd
med stämpel till lägre belopp, än eljest vederbort, böte två gånger den
felande stämpelns belopp, dock vare minsta bot tjugufem kronor; och
må den domstol, der bouppteckning skall ingifvas, på yrkande, vid underrätt
af allmän åklagare och vid hofrätt af advokatfiskal, vid vite tillhålla
den, som uppgifvit död mans bo, att med ed fästa bouppgiftens
riktighet.

9. I de fall, hvarom i denna § säges, följe ock skyldighet att
ersätta kronans förlust.

55 §.

Har någon, som i de fall, om livilka i 54 § förmäles, är skjddig
förse handling med stämpel, försummat att makulera stämpel, hvarmed
handling blifvit belagd, vare påföljden böter fem kronor.

56 §.

Åtal mot embets- eller tjensteman för öfverträdelse af denna författning
anhängiggöres och utföres i den ordning, som i afseende på
åtal för tjenstefel i allmänhet är föreskrifven; dock att tiden för anställande
af åtal för fel eller försummelse i afseende å stämpelbeläggning,
för hvilken enligt 40 § skall i hofrätt redovisas, beräknas till
två år från den dag, då renoveradt protokoll till hofrätten inkommit.

57 §.

De i 54 och 55 §§ omförmälda förseelser åtalas af allmän åklagare
vid allmän domstol.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 43.

58 §.

Mål, som angår brist hos försäljningsman eller embete- eller tjensteman
i uppbörden för de till honom utlemnade stämplar, handlägges i
den ordning, som är för balansmål stadgad.

59 §.

Böter enligt denna författning förvandlas vid bristande tillgång
efter allmän strafflag.

60 §. _______;_1_

1. Å de medel, böter undantagna, som inflyta med anledning af
anmärkning af särskild, enligt 41 § af hofrätt förordnad tjensteman,
utgår anmärkniugsarfvode med femton procent, hvaraf hälften tillfaller
anmärkningsförfattaren och hälften advokatfiskalen i hofrätten.

2. Af böter och annat skadestånd, än i 1 mom. sägs, som enligt
denna författning ådömas, tillfälle hälften åklagaren och hälften kronan.

Om stämpelafgift för spelkort är särskildt stadgadt.

Denna författning träder i kraft den 1 september 1894, från och
med hvilken dag förordningen angående stämpelafgiften den 5 september
1890 med deri gjorda ändringar och tillägg upphör att vara gällande,
och skall lända till efterrättelse till slutet af det år, under hvars lopp
ny stämpelbevillning varder af Riksdagen faststäld.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Tabell,

utvisande kapitalvärdet efter en räntefot af fem för hundra af en under
ett visst antal år utgående ränta eller annan förmån till värde af 1 krona.

(Se 17 §.)

Antal år.	Kapitalvärde. Kronor.	Antal år.	Kapitalvärde. Kronor.	Antal år.	Kapitalvärde. Kronor.
1	1.0000	23	14.1630	45	18.6628
2	1.9524	24	14.4886	46	18.7741
3	2.8594	25	14.7986	47	18.8801
4	3.7232	26	15.0939	48	18.9810
5	4.5460	27	15.3752	49	19.0772
6	5.3295	28	15.6430	50	19.1687
7	6.0757	29	15.8981	51	19.2559
8	6.7864	30	16.1411	52	19.3390
9	7.4632	31	16.3725	53	19.4181
10	8.1078	32	16.5928	54	19.4934
11	8.7217	33	16.8027	55	19.5651
12	9.3064	34	17.0025	56	19.6335
13	9.8633	35	17.1929	57	19.6985
i 14	10.3936	36	17.3742	58	19.7605
15	10.8986	37	17.5469	59	19.8195
i 16	11.3797	38	17.7113	60	19.8758
17	11.8378	39	17.8679	61	19.9293
18	12.274 1	40	18.0170	62	19.9803
19	12.6896	41	18.1591	63	20.0000
20 21	13.0853 13.4622	42 43	18.2944 18.4232	och der-utöfver.
22	13 8212	44	18.5459

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Protokoll öfver ftnansärenden, hållet inför Hans May.t Konungen
i statsrådet ä Christiania slott den 21 februari 1894.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,

Östergren.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen
anförde i underdånighet:

Uå jag den 13 sistlidne januari inför Eders Kongl. Maj:t anmälde
frågan om beräkningen af statsverkets inkomster för nästa statsregleringsperiod,
erinrade jag, att Eders Kongl.''Maj:t den 19 maj 1893
bemyndigat mig att för beredande af föreliggande frågor angående
förändringar i skatteväsendet, såsom frågorna om utvidgning af arfsbeskattningen,
om utsträckt tillämpning af stämpelbeskattningen samt
om revision af förordningen angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst jemte dermed sammanhängande ämnen, tillkalla de
personer, hvilkas biträde jag för beredningen af omförmälda frågor
funne nödigt anlita, samt dervid tillika förklarat, att vid nämnda beredning,
hvilken skulle ega rum enligt de närmare föreskrifter, jag
egde meddela, hänsyn borde tagas till de uttalanden, som innefattades
i mina anföranden till statsrådsprotokollet den 13 januari och den 14
oktober 1892 samt i Riksdagens underdåniga skrifvelse den 27 november
samma år äfvensom till hvad i öfrigt vid hithörande frågors
behandling inom Riksdagen förekommit. Jag erinrade vidare, att,

Årfsskatt.

46 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

sedan jag den 24 maj nästlidet år uppdragit åt vissa personer att deltaga
i beredningen af omförmälda frågor, de sålunda tillkallade komiterade,
hvilka, jemlikt min föreskrift, till eu början företagit frågorna
om utvidgning af arfsskatten och utsträckt tillämpning af stämpelbeskattningen,
den 27 oktober samma år afgifvit betänkande rörande dessa
frågor, innefattande förslag till ny förordning angående stämpelafgiften
jemte vissa dermed sammanhängande författningar af civillags natur,
nemligen lag angående ändrad lydelse af 9 kap. 1 och 4 §§ ärfdabalken,
lag angående ändrad lydelse af 22 kap. 20 och 21 §§ strafflagen,
lag angående värdering af död mans bo samt lag angående
ändrad lydelse af 1 § i förordningen angående särskilda protokoll öfver
lagfarter, inteckningar och andra ärenden den 16 juni 1875; att högsta
domstolen inkommit med infordradt utlåtande öfver sistnämnda fyra
lagförslag; samt att förslaget till stämpelförordning vore remitteradt till
statskontoret och kammarrätten, hvilkas utlåtande då ännu icke afgifvits,
men snarligen vore att förvänta. Med framhållande att enligt
min åsigt arfsskatt och stämpelskatt, hvilka i den utsträckning, hvari
deras anlitande blifvit af komiterade föreslaget, beräknats lemna en
ökad statsinkomst af 2,500,000 kronor, borde tagas i anspråk för
täckande af 1895 års statsbehof, hemstälde jag, under erinran att den
föreslagna arfsskatten vore afsedd att utgå under formen af stämpelafgift
för vissa handlingar, att beräkningen af inkomsttiteln stämpelmedel,
af statskontoret beräknad till 3,500,000 kronor, måtte i riksstaten
för år 1895 upptagas med ett till 6,000,000 kronor förhöjdt
belopp. Denna min hemställan blef af Eders Kongl. Maj: t bifallen.

Sedan statskontoret och kammarrätten numera till Eders Kongl.
Maj:t inkommit med det infordrade utlåtandet öfver komiterades förslag,
anhåller jag att få underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning frågorna
om utsträckt tillämpning af arfsskatt och öfriga slag af stämpelskatt,
dervid jag till en början går att yttra mig angående den föreslagna
utvidgningen af arfsbeskattningen.

Statskontoret och kammarrätten hafva beträffande sättet för denna
beskattnings anordnande i motsats till komiterade förordat bibehållande
af det nuvarande systemet af stämpelafgiftens utgående å boets
skattskyldiga behållning i dess helhet, dock med höjning af skattesatserna
och deras gradering i visst förhållande till behållningens
storlek.

Den i gällande stämpelförordning stadgade stämpelafgiften för
bouppteckningar är icke en arfsskatt i egentlig mening. Den är visserligen
en skatt på afliden persons qvarlåtenskap, men medan en arfs -

Kontjl. Majds Nåd. Proposition N:o 43,

skatt beräknas i förhållande till hvarje arfvinges eller testamentstagares
andel i boet, utgår deremot bouppteckningsstämpeln för behållningen
i boet eller det samlade arfvet och kan sålunda i det hufvudsakliga
karakteriseras såsom en till dödstillfället uppskjuten beskattning på arflåtarens
förmögenhet. Om nu en arfsskatt under alla omständigheter
och utan hänsyn till arfvingarnes individuela förhållanden eller ställning
till arflåtaren borde utgå med ett i förhållande till arfslottens storlek
strängt proportionell, belopp, kunde det på det hela vara likgiltigt, om
skatten uttoges af hvarje arfslott för sig eller af det samlade arfvet,
förutsatt naturligtvis att, såsom ock enligt gällande lagstiftning''är
fallet, i den senare händelsen testamentstagare eller fideikommissarie
förpligtas till boet återgälda den afgift, som belöper å den honom tillfallande
egendom. Men denna skattesatsens strängt aritmetiska proportional^
är icke förenlig med arfsskattens väsende. Inför arfsskatten
är arfvingen och icke arflåtaren skattesubjekt och denna hufvudprincip
påkallar i vissa fall och medgifver i andra afvikelser från den rena
proportionaliteten i skattesatsen. Först och främst kan det sägas ligga
i arfsskattens begrepp, att skattesatsen graderas i förhållande till
skyldskapsförhållandet mellan arftagaren och arflåtaren, så att den. är
högre vid aflägsnare skyldskap än vid närmare. En sådan gradation
kan deremot icke konseqvent genomföras, då skatten beräknas för
det samlade arfvet. Graderas i sådant fall skatten efter den närmaste
arfvingens skyldskap till arflåtaren, inträffar, dels att fjermare arfvingar,
som äro samarfva med den förstnämnde, få oberoende af sin egen
skyldskapsgrad erlägga skatt med olika belopp allt efter som den
närmaste arfvingen är närmare eller fjermare skyld med arflåtaren,
dels att testamentstagare komme att undslippa med lindrigare skatt, ju
närmare arfvingar den aflidne efterlemnat eller, med andra ord, ju större
intrång testamentstagare gjorde i den lagbestämda arfsordningen. På
sin höjd kan man, såsom i ringa mån är händelsen i gällande lagstiftning
och mera genomfördt i embetsverkens förslag, uppställa olika skattesatser
för de fall, att arflåtaren efterlemnat bröstarfvinge eller icke.
Med bröstarfvinge kan nemligen fjermare skyldeman icke vara samarfva
och man antager, att, då bröstarfvinge finnes, egendom icke skall
i större omfattning genom testamente bortgifvas. Äfven medgifvet,
att sistnämnda förutsättning i allmänhet torde vara riktig, förekomma
likväl undantag och vid dessa framträder oegentligheten i skattesatsernas
gradering särdeles skarpt. Med tillämpning af embetsverkens förslag
skulle t. ex., om en person, som efterlemnat. barn, till oskyld person
borttestamenterat hälften af sin egendom, den senare få betala skatt

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 43.

efter en skattesats, som utgjorde endast hälften af den, efter hvilken
han fått skatta, derest testamentsgifvaren icke efterlemhat barn.

Vidare medgifver arfsskatten, att skattesatsen bestämmes med
större eller mindre hänsyn till hvarje arfvinges eller testamentstagares
skatteförmåga, hvarvid jag närmast åsyftar, att skattesatsen låter sig
gradera i visst förhållande till arfs- eller testamentslottens storlek eller
med andra ord göres progressiv eller degressiv. Tillämpas åter progressionen
på en efter det samlade arfvet beräknad skatt, uppstå med
nödvändighet de största obilligheter. I detta afseende behöfver jag endast
erinra om ett af komiterade anfördt exempel, som förutsätter en skatteskala,
enligt hvilken, bland annat, skatten för en behållning understigande
100,000 kronor skulle utgöra 1 procent, men för en behållning uppgående
till eller öfverstigande detta belopp 2 procent. Om en person efterlemnat
en förmögenhet af 90,000 kronor och en annan person en förmögenhet
af 100,000 kronor, men den förre efterlemnat ett barn, under det att
den andre efterlemnat tio barn, så skulle under nyssnämnda förutsättning
den förstnämndes arfvinge för sin arfslott, hvilken utgjorde 90,000
kronor, få erlägga 1 procent, medan en hvar af den sistnämndes
arfvingar för sin arfslott, hvilken utgjorde 10,000 kronor, finge erlägga
2 procent. Väl är det, på sätt embetsverken ock framhållit, sannt, att
blott och bart den omständigheten, att en person i arf eller testamente
bekommer egendom till högre värde, än hvad en annan erhåller, icke
ådagalägger, att den förres skatteförmåga är större än den senares,
då på skatteförmågan jemväl inverka den erhållna egendomens beskaffenhet
och personernas olika ekonomiska ställning i dess helhet. Men
om man ock, enligt sakens natur, vid skattesatsernas bestämmande
måste inskränka sig till att taga hänsyn till den skattskyldiges skatteförmåga
i egenskap af arfs- eller testamentstagare samt nödgas bortse från
den i viss mån olika skattekraften hos olika slag af egendom, lärer
det icke med fog kunna bestridas, att icke skattesatser, som inom
vissa gränser graderas efter arfs- eller testamentslotternas olika storlek,
skola medföra eu beskattning, som mera lämpar sig efter billighetens
kraf än rent proportionela skattesatser, äfven om smärre ojemnheter
understundom komme att förete sig.

I sin underdåniga skrifvelse den 27 november 1892 har Riksdagen
bestämdt uttalat sig till förmån för den progressiva beskattningsformens
tillämpande å arfsskatten och äfven i öfrigt på sådant
sätt angifvit sin åsigt i fråga om det lämpligaste sättet för skattens
anordnande, att deraf tydligen framgår, att Riksdagen önskat införande
af eu arfsskatt i egentlig mening. Då jag på de skäl jag förut anfört

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

instämmer i de af Riksdagen sålunda uttalade åsigter, följer deraf, att
jag icke kan förorda den af embetsverken föreslagna skatt, som i likhet
med den nuvarande bouppteckningsstämpeln är en skatt å det samlade
arfvet och sålunda icke en verklig arfsskatt.

Då arfsskatten skall utgå af hvarje arfs- eller testamentstagares
andel i boet, fordrar denna skatt eu utredning, huru mycket af
qvarlåtenskapen i boet på hvarje delegare i detsamma belöper. I de
flesta länder, der arfsskatten i denna sin egentliga form är införd,
utgöres den ej heller förr, än genom arfskifte eller annan åtgärd sådan
utredning blifvit åvägabragt och hvarje bodelegare uppburit eller af
lagen antages hafva uppburit sin andel af qvarlåtenskapen. Ville man
hos oss införa en sådan form för skattens upptagande, skulle detta
emellertid förutsätta en genomgripande förändring af det hos oss
bestående arfskiftesinstitutet. I lagen finnes nemligen icke blott icke
bestämd någon tid, räknad från arflåtarens dödsfall, inom hvilken
arfskifte skall förrättas, utan lagen lemnar fastmera full frihet åt
arfvingarne att, om de derom öfverenskomma, alldeles underlåta hvarje
skifte af arfvet. Vidare är arfskiftet, då sådant förrättas, i allmänhet
— på landsbygden och numera i ett stort antal städer — en rent privat
åtgärd utan all offentlig kontroll och det sätt, hvarpå arfvet fördelas,
kommer i allmänhet icke till offentlig kännedom. Härtill kommer, att
om beståndet af upprättade testamenten årslånga rättegångar kunna
föras, innan testamentstagaren utbekommer den i testamente gifna egendomen.
Uppenbart är, att, derest man vill undvika, att skatteföremålet
till större eller mindre del i vissa fall må kunna försvinna, innan staten
utfår sin skatt deraf, en sådan anordning af arfsskatten, enligt hvilken
denna skulle utgöras för hvarje utbruten del af boet, förutsätter vidtgående
förändringar i nu bestående förhållanden. Sålunda måste föreskrifter
meddelas i syfte att, om än icke direkt påbjuda, så likväl
framtvinga arfskiftes förrättande inom viss tid efter dödsfallet. Arfskiftet
måste förrättas under offentlig kontroll och dervid tillses, att
all egendom, som förefunnits vid dödsfallet, äfven vid skiftet upptages.
Om af en eller annan anledning utredning af arfs- eller testamentslotternas
storlek icke kan försiggå inom stadgad tid, måste säkerhet ställas
för skattens utgörande. Skatten skulle ej vidare kunna utgöras under
form af stämpelafgift, utan måste kontant inbetalas till vederbörande
myndighet. Allt detta skulle förutsätta ett omfattande system af kontrollföreskrifter,
för hvilkas handhafvande tillskapandet af särskilda
myndigheter tvifvelsutan skulle visa sig erforderligt.

Af det anförda lärer framgå, att en af hvarje arfs- eller testamentsBih.
till Riksd. Rrot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 27 Uäft. 7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

lott uttagen arfsskatt skulle medföra väsentliga inskränkningar i deu
sedan århundraden såsom regel bestående friheten för arfvingarne att
sjelfva förrätta arfskifte och bestämma tiden derför. Säkerligen skulle
en dylik rubbning i nedärfda föreställningssätt i förening med de nya
och ovana formerna för skattens utgörande i hög grad öka trycket
af den förhöjda skatten. Då man emellertid såsom ett bestämdt mål
för sig uppställer införandet af en arfsskatt i egentlig mening, skulle
man nödgas finna sig i nu antydda olägenheter, derest den nyss skildrade
formen för skattens upptagande vore den enda, som kunde ifrågakomma.
Detta torde likväl icke vara fallet. Vår civillagstiftning
påbjuder och har sedan långa tider tillbaka påbjudit skyldighet för
afliden persons efterlefvande att inom viss tid efter dödsfallet till vederbörande
domstol ingifva bouppteckning efter den aflidne. Denna civilrättsliga
formalitet, som fullständigt inträngt i det allmänna medvetandet,
har erbjudit den yppersta anknytningspunkt för påförandet
af stämpelskatten å den aflidnes qvarlåtenskap. Då man nu vill utbyta
denna skatt mot en skatt å hvarje arfvinges och testamentstagares
andel i boet, framställer sig sjelfmant frågan, om icke äfven sistnämnda
skatt må kunna anknytas vid bouppteckningen, som angifver alla
arfvingars namn och deras skyldskapsförhållande till arflåtaren samt
enligt lag skall upptaga »alltsammans i boet, så löst som fast, sådant
som det vid dödstimman var, med alla skrifter och handlingar, fordringar
och gäld». Låter detta sig göra, undviker man alla rubbningar i
arfskiftesinstitutet, sådant det af ålder hos oss består, och kan fortfarande
upptaga skatten, åtminstone till hufvudsaklig del, under den
för allmänheten välbekanta formen af stämpel å bouppteckningen.
Den störa fördel, som härigenom skulle vinnas för arfsskattens anordnande,
beliöfver endast påpekas för att inses.

Komiterade hafva ansett arfsskatten kunna och böra på sist antydda
sätt ordnas. Arfsskatten, sådan komiterade föreslagit densamma,
är till formen i det väsentliga en stämpelskatt å bouppteckningen, men
i realiteten en verklig arfsskatt, i det att densamma är beräknad efter
hvarje arfs- eller testamentstagares andel i boet. I fråga om detaljerna
af förslaget hänvisande till komiterades betänkande, erinrar jag endast,
att grundtanken i förslaget är den, att för skattens beräknande behållningen
i boet skall tänkas enligt arfsordningen och möjligen befintliga
testamenten, som intagits i bouppteckningen eller före bouppteckningens
inregistrering bevakats, fördelad på samtliga arfvingar och testamentstagare,
och skatten derefter beräknas å hvarje lott i boet. Fördelningen
skulle naturligtvis icke afse de särskilda i boet ingående förmögen -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

hetsdelarne, utan endast den i penningar uttryckta behållningen. Bevakas
testamente först efter bouppteckningens ingifvande, hvilket det
emellertid, om förslaget upphöjes till lag, bör ligga i sterbhusdelegarnes
intresse att söka i möjligaste mån förekomma, erfordras en särskild
procedur för bestämmandet af den tilläggsafgift, som i sådant
fall kan förekomma. Varder testamente efter anstäld klandertalan helt
eller delvis ogilt förklaradt, medgifves restitution af den skatt, som
må hafva blifvit för mycket erlagd.

Embetsverken hafva ansett de sålunda föreslagna bestämmelserna
blifva alltför invecklade och svåra att tillämpa. Obestridligt är, att
en skatt, som uttages enligt grunderna för den nuvarande bouppteckningsstämpeln,
är enklare att tillämpa, men då man nu, i likhet
med hvad som skett i de flesta andra länder, vill hos oss införa
eu arfsskatt, är det icke med den nuvarande bouppteckningsstämpeln
man får jemföra den af komiterade föreslagna arfsskatten, utan med
en skatt, som skulle uttagas först sedan vederbörande skattskyldigs
andel i boet blifvit behörigen faststäld. Jemför man åter de rubbningar
i häfdvunna föreställningssätt och de omfattande kontrollföreskrifter,
en dylik skatt, enligt hvad jag ofvan anfört, skulle medföra,
med de af komiterade föreslagna bestämmelser, står det för mig klart,
att de senare skola förefalla allmänheten långt mindre besvärliga än
de förra. Gifvet är, att de nya bestämmelserna, om de upphöjas till
lag, skola för vederbörande domstolar medföra ett något ökadt arbete, men
i det vida öfvervägande antalet fall torde bestämmelsernas tillämpning
icke komma att möta någon svårighet. Mera invecklade fall kunna
väl stundom förete sig, men dessas behandling torde med fullt förtroende
kunna lemnas i händerna på domstolarna, hvilka under sin
embetsutöfning hafva att lösa långt mera tvistiga frågor än dessa.

Då embetsverken erinrat om svårigheten att blott och bart på
grund af en bouppteckning beräkna hvarje delegares andel i boet, ber
jag att häremot få framhålla, att, enligt hvad jag redan antydt, det
här icke i någon mån är fråga om att bestämma, hvilken speciel andel
af qvarlåtenskapen skall tillfalla hvarje dödsbodelegare, utan endast
att beräkna, huru stor andel af den i penningar uttryckta behållningen
skall tillfalla eu hvar af ett visst gifvet antal delegare, hvilket allenast
är en enkel räkneoperation. Skulle det sedermera visa sig, att vid
arfskiftet qvarlåtenskapens fördelning i någon mån varder en annan,
än vid bouppteckningens stämpolbeläggning antagits, uppstår häraf
icke någon menlig följd, enär vid arfskiftet den bouppteckningen påförda
stämpelafgiften i regeln utan svårighet kan enligt de för beräkningen af

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

sagda stämpelafgift stadgade grunder fördelas på hvarje vid skiftet bestämd
arfslott. Något mera invecklad kan väl understundom liqviden
sterbhusdelegarne emellan gestalta sig, då testamente bevakas först efter
bouppteckningens inregistrering eller arfskiftets förrättande, men synnerligen
betydliga torde ej heller i sådant fall svårigheterna komma att blifva.
I syfte att tydligt uttrycka, att hvarje arfvinge och testamentstagare skall
bära den på hans lott belöpande del af den påförda stämpelafgiften, har
§ 9 mom. 3 i komiterades förslag blifvit underkastad en omredaktion.

Vanskligheten att uppskatta kapitalvärdet af de förmåner af olika
beskaffenhet, som kunna vara bestämda att utgå af en persons qvarlåtenskap,
har vidare af embetsverken framhållits såsom en med de
föreslagna bestämmelserna förenad olägenhet. Föreskrifter, motsvarande
de i sådant hänseende i § 16 af komiterades författningsförslag intagna,
äro likväl oundgängligen erforderliga, då man vill införa en arfsskatt i
egentlig mening. Skulle arfsskatten uttagas under formen af en skatt
å det skiftade arfvet, blefve dylika bestämmelser lika nödvändiga som
enligt komiterades förslag. Deras tillämpning underlättas emellertid
af den vid författningsförslaget fogade tabell rörande vissa annuiteters
kapitalvärde äfvensom af den officiela dödlighets- och lifslängdstabell,
till hvilken i paragrafen hänvisas. I fråga om sistnämnda tabell, innefattad
i statistiska centralbyråns kungörelse den 1 november 1875,
synes det mig likväl förtjena att komma under öfvervägande, huruvida
icke sagda tabell borde kunna uppställas i en mera allmänfarlig form.

Ytterligare hafva embetsverken betonat besvärligheten att vid
skeende testamentsbevakningar kontrollera, huruvida vederbörande
testamentstagare redan behörigen beskattats. Detta besvär torde icke
komma att för domstolarne visa sig synnerligen betungande. Enligt
det af komiterade afgifna förslag till ändrad lydelse af 1 § i förordningen
angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och
andra ärenden den 16 juni 1875, med deruti af högsta domstolen föreslagen
ändring, skulle nemligen ärenden rörande bevakning af testamenten
intagas i det s. k. bouppteckningsprotokollet samt för hvarje
ärende i detta protokoll, som angår inregistrering af bouppteckning
eller bevakning af testamente, å brädden tecknas den dödes namn.
För hvarje sådant ärende skola vidare, jemlikt bestämmelser i den
föreslagna nya stämpelförordningen, antecknas de grunder, efter hvilka
stämpelafgiften beräknats. Då sålunda ett testamente vid domstolen
bevakas, har domaren att i bouppteckningsprotokollet, som i sådant
hänseende lemnar fullständig upplysning, efterse, huruvida stämpel för
den i testamente gifna egendomen utgjorts eller icke; och torde vid

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

det förhållande, att testamente efter afliden person väl endast sällan
lärer företes till bevakning någon längre tid efter det bouppteckningen
inregistrerats, den erforderliga forskningen i bouppteckningsprotokollet
icke varda förenad med synnerlig tidsutdrägt.

Såsom en afsevärd olägenhet hafva embetsverken framhållit saknaden
af tydliga lagstadganden, huru rättelse i för hög stämpelbeläggning,
hvilken, om de af komiterado föreslagna bestämmelserna upphöjdes
till lag, antagligen komme att inträffa långt oftare än nu, kunde
af den enskilde vinnas och huruvida sådant kunde ske på annat sätt än
genom åtal mot vederbörande tjensteman, som upptagit stämpelafgiften.
Onekligen måste det betraktas som en oegentlighet i nu gällande stämpellagstiftning,
att enskild part för att vinna rättelse i en af vederbörande
tjensteman verkstäld stämpelpåföring måste föranstalta om åtal mot
honom. Derest skattskyldig är missnöjd med debiteringen af andra
skatter, får rättelse deri sökas genom besvär, och det torde vara svårt
att angifva någon grund, hvarföre icke på enahanda sätt ändring skulle
få sökas i den embetsåtgärd af en tjensteman, som innefattar bestämmandet
af den å en handling belöpande stämpelafgift. Då denna oegentlighet
i lagstiftningen redan under nuvarande förhållanden gjort sig
känd och, på sätt embetsverken anmärkt, vid utsträckning af arfsbeskattningen
torde komma att ytterligare framträda, hafva under
III Art., hvars rubrik i öfverensstämmelse dermed undergått förändring,
införts bestämmelser om sättet för anställande af talan om återfående
af stämpelafgift i vissa fall. Att dessa bestämmelser endast gjorts
tillämpliga på stämpelafgifterna för sådana handlingar, hvilkas stämpelbeläggning
skall i hofrätt granskas, beror deraf, att, jemte det behofvet
af bestämmelser i det angifna syftet endast i fråga om dessa handlingar
torde gjort sig i mera afsevärd mån gällande, väsentliga svårigheter
möta att i fråga om sådana handlingar, hvilkas stämpelbeläggning
icke eger rum vid domstol, uppställa allmängiltiga bestämmelser
om rätt att öfverklaga skedd stämpelpåföring.

Då jag på ofvan anförda skäl anser mig böra ansluta mig till
do grunder, på hvilka komiterades förslag till arfsskatt är bygdt, förekommer
närmast i ordningen till pröfning frågan, huruvida don i förslaget
ingående skattetariff är af beskaffenhet att böra oförändrad godkäuuas.
Embetsverken hafva mot denna tariff framstält åtskilliga anmärkningar.
Till en början hafva embetsverken ansett de föreslagna skattesatserna,
särskilt hvad angår tredje eller sista gruppen af skattskyldiga,
vara för höga. Förslaget har i detta hänseende synts embetsverken till och
med träda för nära den första fordran, som ställes på en hithörande skatt,

54 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

eller att den så afväges, att den i regel kan utgå af den erhållna egendomens
afkastning och icke behöfver angripa kapitalet, hvarjemte de
höga skattesatserna ansetts fresta till skattens kringgående genom
hvarjehanda anordningar. Härvid bör likväl anmärkas, att arfsskattens
väsen icke påkallar någon relation mellan skattesatsens belopp och det
beskattade kapitalets årliga afkastning. Billighetshänsyn må vid de
närmaste slägtleden göra önskvärdt, att skatten icke sättes högre, än
att, den må kunna bestridas af kapitalets afkastning för ett år, men
vid egendoms öfvergång genom dödsfall till aflägsnare skyldeman eller
oskyld finnes intet principielt hinder för att låta skatten utgå af sjelfva
kapitalet, oberoende af dettas årliga afkastning. Så sker ock allmänt
enligt andra länders arfsskattelagar. I Danmark är högsta skattesatsen
7 procent, i Preussen 8 procent och i Frankrike 11,25 procent (utan
afdrag för skulder). I England kunna de sammanlagda arfsskatterna
uppgå för fast egendom till 12^ procent och för lös egendom till 14
procent. I jemförelse särskildt med de sistnämnda procentsatserna
måste den högsta skattesats, som enligt förslaget skulle hos oss kunna
förekomma, eller 6 procent, betecknas såsom ganska måttlig.

Att arfsskatten på lagligt sätt kan kringgås, utan att detta kan
förebyggas äfven med de föreslagna stämpelafgifterna för gåfva, är
sann!. Men erfarenheten torde komma att ådagalägga, att de fall icke
varda talrika, då någon för att befria sina arfvingar från arfsskatt bortgiver
sin egendom under sin lifstid eller vidtager andra anordningar,
som i många hänseenden måste komma att kännas besvärande. Sådana
fall kunna låta sig konstrueras, men torde icke komma att utöfva
nämnvärdt inflytande på arfsskattens afkastning. Särskildt i de fall,
då skattebeloppets storlek eljest kunde innebära frestelse att söka kringg
å skatten, eller vid artfall, som beskattas i andra och tredje grupperna,
torde omtanken om de blifvande arfvingarne väl sällan vara så stor,
%tt arflåtaren för^ deras skull kan tänkas vilja underkasta sig de antydda
olägenheterna.

Hvad skatteskalan i öfrigt beträffar, hafva embetsverken funnit
de föreslagna skattesatserna medföra för tvära öfvergångar, hvarjemte
enligt embetsverkens mening progressionen vore väl starkt stigande
för de medelstora arfs- eller testamentslotterna, under det att den helt
och hållet upphörde, då lotten öfverstege 40,000, 50,000 eller 75,000
kronor, olika för olika fall, således då en progression måhända kunde
anges vara mest på sin plats. Huruvida embetsverkens sålunda^uttalade
omdöme om den föreslagna skatteskalan bör anses berättigadt eller
eke, beror af den ståndpunkt, på hvilken man ställer sig. Då man

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

vill i skattesatserna gifva uttryck åt den olika skatteförmågan kos olika
stora arfslotter, kan man utgå från två olika synpunkter.

Enligt den ena medgifver man för smärre lotter lindring i beskattningen,
hvilken lindring, i bredd med lotternas växande storlek,
successivt minskas, till dess man kommer till en punkt på skatteskalan,
der ingen lindring vidare anses erforderlig, utan den fulla skattskyldigheten
inträder. Inför ett sådant betraktelsesätt, hvilket legat till grund
för komiterades skattetariff, ligger intet oegentligt deruti, att skatt,eoatsen
från den nyssnämnda punkten på skatteskalan är faststäld till
sförändradt belopp, oberoende af arfslottens storlek.

Utgår man åter från den synpunkten, att i bredd med den beskattningsbara
egendomens växande storlek bör gå en alltjemt stigande
skatteskala, finnes ingen grund att afbryta denna vid något visst belopp.
För att i detta fall icke komma till orimliga resultat, nödgas
man i likhet med embetsverken beräkna den högre skattesatsen allenast
å det belopp, hvarmed det beskattningsbara beloppet öfverskjuter den
summa, som beskattats efter den närmast lägre skattesatsen. På detta
sätt ernår man visserligen en i det oändliga stigande skatteskala, men
progressionen varder slutligen så omärklig, att den blir illusorisk, hvartill
kommer, att, derest man icke vill göra skatteskalan till ytterlighet
invecklad — hvilket i synnerhet blefve fallet, derest skatten skulle
beräknas å arfslotten och icke, såsom enligt embetsverkens förslag, å
det samlade arfvet — progressionen, äfven der den är verklig, måste
blifva mycket långsam. Särskildt i vårt land, der de stora förmögenheterna
äro få, torde den af komiterade förordade principen, degressionsprincipen,
leda till en mera effektiv beskattning i förhållande till skatteförmågan
än embetsverkens förslag om en obegränsadt fortgående, men
mycket svag progression.

Men godkännes komiterades princip, hvilket jag anser riktigast,
följer deraf ock, att degressionen från den punkt, der den fulla skattskyldigheten
inträder, icke får göras allt för svag äfvensom att, för att åstadkomma
erforderlig jemnhet i skatteskalan, de olika skattesatserna icke få
blifva allt för fåtaliga. Det kan härvid aldrig undvikas, att vid öfvergången
från den ena skattesatsen till den andra något språng i beskattningen
måste förekomma; men just genom skattesatsernas talrikhet reduceras
detta språng i hvarje särskildt fall till det minsta möjliga.

I fråga om den nedre gränsen för skatteskalan erinrar jag, att
komiterades förslag, enligt hvilket arfsskatt. icke skulle utgöras för
aids- eller testamentsloti, som icke uppgår till 200 kronor, sökt, i den
mån sådant med den olika skatteformen varit förenligt, bibehålla samma

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

minimigräns för skattskyldighet, som enligt gällande stämpelförordning
är stadgad vid bouppteckningsstämpeln. Då befrielse från sistnämnda
stämpel eger rum, der behållningen i boet icke uppgår till 1,000 kronor,
skulle, om man tjuge antaga, att medeltalet artvingar i ett bo vore
fem, och under förutsättning vidare, att dessas lotter sins emellan vore
lika stora, skattskyldigheten enligt förslaget inträda vid samma förmögenhetsgräns
som enligt gällande lagstiftning.

Med afseende å hvad jag nu anfört, finner jag icke skäl att
ifrågasätta någon ändring i den af komiterade föreslagna skatteskala.

I de bestämmelser i komiterades förslag, som i öfrigt hafva
gemenskap med den föreslagna arfsskatten, anser jag vissa smärre
jemkningar erforderliga.

Vid fideikommisstiftelser kan stundom förekomma, att den nye
fideikommissarie!! enligt fideikommissbrefvet är pligtig till andra personer,
i allmänhet syskon, utgifva vissa belopp. I sådan händelse bör
vid beräkning af boets behållning i och för bouppteckningens stämpelbeläggning
inberäknas värdet af sagda belopp, hvaremot desamma böra
afdragas vid beräkningen af den del af stämpeln för fideikommissbrefvet,
som motsvarar arfsskatten. Bestämmelser i dylikt syfte hafva derföre
införts på vederbörliga ställen i det författningsförslag, jag med ledning
af det utaf komiterade utarbetade låtit upprätta.

Ej mindre af billighetshänsyn än äfven för att i sin mån befordra
sammanhållandet af sådana samlingar utaf historisk, vetenskaplig eller
konstnärlig beskaffenhet, hvilkas bevarande kan vara af nationelt intresse,
har i författniugsförslaget upptagits en bestämmelse i syfte, att
Eders Kongl. Maj:t må ega att, efter pröfning af de i hvarje särskilt
fall föreliggande förhållanden, medgifva frihet från arfsskatt för värdet
af dylik samling.

Embetsverken hafva anmärkt, att enligt komiterades förslag en
påfallande olikhet egde rum i skattskyldighet, om någon erhölle fast
egendom i testamente eller i gåfva. I senare fallet blefve skattskyldigheten
för egendom af lägre värde ej obetydligt högre än i förra fallet,
men deremot för egendom af betydligare värde vida lägre. Detta förhållande,
hvilket, såsom embetsverken vidare erinrat, blifvit en följd
deraf, att komiterade ansett erforderligt att vid fråga om stämpelbeläggning
af gåfvobref till vissa medeltal reducera de många skattesatser,
som för bouppteckning äro i förslaget upptagna, torde lämpligen
kunna afhjelpas derigenom, att de föreslagna stämpelsatserna för afhandling
om gåfva af fast egendom, eller resp. 1 krona 60 öre, 2 kronor
60 öre och 4 kronor 60 öre, sålunda förändras, att, medan den andel

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.

af stämpelafgiften, som motsvarar lagfartsstämpeln eller 60 öre, i hvarje
fall lemnas oförändrad, afgiften till återstående beloppet nedsättes till
hälften, då således skattesatserna skulle komma att utgöra 1 krona 10 öre,
1 krona 60 öre och 2 kronor 60 öre. Med fästadt afseende derå, att
vid beräkning af stämpelafgiften för gåfvobref om fast egendom afdrag
för intecknad gäld icke medgifves, torde, äfven efter sagda nedsättning,
ifrågavarande stämpelafgift i erforderlig mån fylla sin uppgift att utgöra
eqvivalent för den arfsskatt, som eljest skolat vid egendomens öfvergång
genom dödsfall hafva utgjorts.

I öfrigt hafva de af embetsverken vid komiterades förslag framstälda
formela anmärkningar blifvit iakttagna.

Då man vill utsträcka stämpelskatten i hufvudsakligt syfte att öfnga »lag aj
med ökad beskattning träffa det rörliga kapitalet, varder det naturligtvis stamPel,katten
hufvuduppgift att så välja de handlingar, som skola underkastas
skatten, att syftet med denna i möjligaste mån uppnås. De handlingar,
som komiterade i sådant afseende ansett böra under nuvarande förhållanden
ifrågakomma, äro skuldebref, vexlar, anvisningar, invisningar,
vissa handlingar, som afse inkassering af penningar, bevis om insättning
af penningar å depositions- eller kapitalräkning, obligationer och
slutsedlar. Statskontoret och kammarrätten hafva så till vida varit af
olika mening med komiterade, att embetsverken å ena sidan afstyrkt
den föreslagna stämpeln å skuldebref samt vexlar eller invisningar på
en persons räkning hos bank eller bankir, men å andra sidan förordat
stämpel å aktier och lottbref, hvarjemte embetsverken ansett den af
komiterade till 10 öre föreslagna stämpeln för postremissvexlar och
vissa med dem likartade vexlar kunna höjas till dubbla beloppet.

Grundtanken i stämpelbeskattningen å handlingar, som förmedla
omsättningen af det rörliga kapitalet, är den, att detta kapital, som
tillför sin egare större skatteförmåga än den, som medföljer inkomst
af arbete, och derjemte till följd af sin natur har lätt att undandraga
sig den allmänna inkomstbeskattningen, skall träffas af en komplementär
beskattning, då det öfvergår från en hand till en annan och sålunda
likasom visar sig. Att det i det stora hela blifver det rörliga kapitalet
inom landet, som kommer att bära sagda beskattning, är otvifvelaktigt,
ehuru dess verkan i hvarje särskildt fall icke alltid låter sig på förhand
beräkna. Det är derföre af vigt, att skattesatserna hållas inom
så måttliga gränser, att skatten, der den i något fall slutligen skulle
Bill. till Jliksd. Prof. 1894. 1 Sand. 1 Afd. 27 Iläft. 8

Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 43.

komma att bäras af en person, hvars skatteförmåga icke vore synnerligen
stor, icke verkar alltför tryckande.

Att, på sätt embetsverken förmenat, den föreslagna nya stämpelafgiften
å skuldebref skulle, i ett så jemförelsevis kapitalfattigt land
som vårt, komma att medföra en beskattning, icke af långifvarne, utan
af låntagarne, lärer icke få betraktas som eu gifven sak. Likasom på
lånemarknaden räntans storlek beror af tillgången på och efterfrågan
efter kapital, lärer samma lag äfven göra sig gällande i fråga om bestridandet
af den lånekostnad, som ligger uti stämpelafgiften för skuldebrefvet.
Om ock, på sätt embetsverken anmärkt, vårt land är jemförelsevis
kapitalfattigt, följer deraf icke i och för sig, att efterfrågan
efter kapital hos oss skulle vara relativt större än i andra länder och
således af denna orsak företrädesvis låntagaren drabbas af stämpelafgiften
för skuldebref.

Med anledning vidare deraf att embetsverken framhållit, hurusom
det blefve svårt, att ej såga omöjligt att åstadkomma, det bestämmelser
sådana som de föreslagna blefve allmänt efterlefda, ber jag att få betona
den oeftergifliga nödvändigheten att, derest man vill en effektiv
utsträckning af stämpelbeskattningen, bryta med det föreställningssätt,
som i vår stämpellagstiftning blifvit häfdvunnet, att stämpel enligt
regeln endast borde utgöras, för så vidt och då de stämpelpligtiga
handlingarne företeddes inför offentlig myndighet. Så vidt jag känner,
är numera vårt land ensamt om en dylik inskränkning af stämpelpligtigheten.
Enligt det nu föreliggande förslaget ligger kontrollen å
stämpelafgiftens utgörande dels uti det för försummad stämpelbeläggning
stadgade bötesansvaret, dels uti den i stämpelförordningen meddelade
bestämmelse, att handling, som icke blifvit behörigen belagd
med stämpel, icke får i och för någon embetsåtgärd af myndighet mottagas.
Väl kan det förväntas, att någon tid kommer att förflyta,
innan skyldigheten att förse vissa handlingar med stämpel, oberoende
deraf huruvida de företes inför offentlig myndighet eller icke, hinner
fullt ingå i det allmänna föreställningssättet, men, i den mån detta
sker, kan det förväntas, att öfverträdelserna skola blifva allt sällsyntare.

På nu anförda skäl anser jag mig böra förorda den föreslagna
nya stämpelafgiften för skuldebref. Dock torde tidpunkten för stämpelpligtighetens
inträdande böra angifvas på ett från komiterades förslag
något afvikande sätt, hvarjemte den tid, på hvilken ett lån skulle
kunna upptagas, utan att skuldebrefvet behöfde draga stämpel, lämpligen
torde böra utsträckas från åtta till femton dagar.

Hvad angår den föreslagna stämpeln af 10 öre för vexlar eller

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

invisningar på en persons räkning hos bank eller bankir, kan jag icke
finna de af embetsverken mot sagda beskattning anförda skäl tillfyllestgörande.
Att den summa, stämpelafgiften för dessa papper beräknats
inbringa, eller omkring 100,000 kronor, icke i och för sig är synnerligen
betydande, må medgifvas, men dervid bör icke lemnas ur sigte,
att, då af förut anfördt skäl stämpelafgiften för hvarje särskild! slag
af handlingar måste hållas inom mycket måttliga gränser, det i stället
är af vigt, att beskattningen utsträckes till ett flertal handlingar. Då
vidare embetsverken ansett, att skatten komme att för affärsverlden
synas obillig och förhatlig samt att den skulle i sin mån motverka
det eftersträfvansvärda förhållandet, att enskilde anförtrodde sina besparingar
åt bankinstitut, erinrar jag härtill, att då skatten otvifvelaktigt
i alldeles öfvervägande mån komme att träffa affärsmän samt
andra personel'', som röra sig med kapital, skattens berättigande ur
synpunkten af de grunder, som böra vara bestämmande för anordnandet
af stämpelskatten å det rörliga kapitalet, härigenom måste anses
vara ådagalagdt; att skatten, hvars beräkningssätt är synnerligen enkelt,
inom kort torde vinna fullt insteg i det allmänna föreställningssättet,
så att skattens utgörande icke kommer att förefalla besvärligare
än t. ex. ett brefs förseende med frimärke; samt att de olika slagen
af bankräkningar numera utan tvifvel blifvit alltför oumbärliga både
för affärsverlden och den större allmänheten för att den föreslagna
ringa stämpelafgiften skulle utöfva • nämnvärd inverkan på deras anlitande.
Om den af embetsverken antydda möjligheten att finna utvägar
att i större eller mindre utsträckning undvika den ifrågavarande
stämpelafgiften gäller hvad jag i sådant hänseende anmärkt i fråga
om arfsskatten eller att dylika utvägar visserligen kunna tänkas, men
att de torde finnas alltför obeqväma att i nämnvärd utsträckning anlitas.
Skulle det för öfrigt visa sig, att dylikt kringgående i större
skala förekomme, torde det här möta vida mindre svårigheter än beträffande
arfsskatten att genom lagstiftningsåtgärder förebygga detsamma.

Vid det förhållande att jag sålunda anser mig böra förorda införandet
af 10-öresstämpeln för vexlar och invisningar å bankräkning,
saknar jag skäl att upptaga embetsverkens förslag att för beredande
af motsvarande inkomst böja den föreslagna stämpelafgiften för postremissvexlar
och med dem likartade utrikes vexlar.

Då komiterade icke ansett sig böra föreslå införandet af stämpel
å aktier, hafva komitorade som skäl härför anfört, att den varsamhet,
som borde iakttagas vid stämpelskattens utsträckning, påfordrade, att
icke allt för många slag förut stämpelfria handlingar på en gång under -

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

kastades denna skatt, äfvensom att aktier, åtminstone här i landet,
öfver hufvud torde representera en både osäkrare och mindre rik värdekälla
än t. ex. obligationer. Embetsverken hafva deremot, såsom redan
blifvit nämndt, hållit före, att, vid den nu ifrågasatta utsträckningen
i skyldighet att erlägga stämpelafgift, aktier och lottbref icke borde
undantagas, samt härutinnan biträdt den uppfattning, som af vederbörande
skattekomité uttalades uti dess den 13 september 1882 afgifna
betänkande, deri komitén framhöll, att dessa handlingar otvifvelaktigt
intoge ett framstående rum, då det gälde att genom stämpelskatten
träffa kapitalet, i det att nemligen förvärfvandet af aktier eller
lottbref i bolag i de flesta fall kunde betraktas såsom ren kapitalplacering.
På grund häraf hafva embetsverken förordat, att aktier och lösbref
underkastades stämpelafgift enligt samma grunder som de för
obligationer föreslagna, detta så mycket hellre som eu del aktier eller
s. k. preferensaktier mången gång kunde vara fullt jemförliga med
obligationer.

Att aktier och lottbref i bolag tillhöra de handlingar, hvilkas
stämpelbeskattning kan ifrågakomma, då man vill träffa kapitalet
vid dess framträdande, är obestridligt. Om ock i ganska många fall
penningars nedläggande i ett aktieföretag måste betraktas såsom en
ren utgift, som man ikläder sig för att befordra ett allmännyttigt företag,
och om än redan befintliga bolags aktier och lottbref, hvilka icke
vidare skulle åtkommas af stämpelbeskattningen, torde innefatta det
största värdet, lider det intet tvifvel, att många fall finnas, då en
dylik beskattning af aktier och lottbref vore af omständigheterna
fullt påkallad. Då jag sådant oaktadt icke för närvarande anser
mig böra förorda införandet af aktiestämpel, har härvid en särskild
orsak varit för mig bestämmande. Till de frågor, som böra komma
under behandling vid den förestående revisionen af bevillningsförordningen,
hör nemligen den, huruvida, jemte det aktiebolag taxeras
till bevillning för sin inkomst eller viss andel deraf, äfven de enskilde
delegarne i bolaget skola taxeras för inkomst derifrån. Det
sätt, hvarpå denna fråga besvaras, torde komma att utöfva väsentligt
inflytande på bedömandet af frågan, huruvida och till hvilket belopp
stämpel bör påföras aktier och lottbref. Sistnämnda fråga synes
mig derföre böra anstå, till dess resultatet af ofvanberörda revision
föreligger.

Den af embetsverken föreslagna förändrade affattningen af det i
§ 20 af komiterades förslag upptagna stadgande torde böra vinna godkännande.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Då den i komiterades förslag förekommande rubriken »Inkassering
af penningar» synes mig bestämdare angifva det slag af handlingar,
som i rubriken åsyftas, än den af embetsverken i stället för nämnda rubrik
föreslagna utvidgningen af rubriken »Invisningar» och, vid det förhållande
att en fullmakt icke i och för sig torde kunna anses innefatta
ett sådant inkasseringsuppdrag, som här förutsättes, misstydning af
stadgandet icke synes vara att befara, anser jag komiterades förslag
i denna del böra godkännas; dock att, enär handlingar, som afse inkassering
af penningar genom postförskott eller s. k. efterkraf, icke med
afseende på stadgandets syfte, som är att förebygga kringgående af
vexelstämpeln, torde böra underkastas den nu ifrågavarande stämpelafgiften,
uttryckligt stadgande om stämpelfrihet för sagda handlingar
ansetts böra meddelas.

Tidpunkten för utgörandet af stämpelafgiften för obligation, som
utfärdas här i riket, har af komiterade blifvit sålunda bestämd, att
obligationen skall förses med stämpel vid utgifvandet. Embetsverken
åter, som ansett skäl saknas att föreskrifva, det obligationer, utgifna i
Sverige, skulle stämpelbeläggas förr än penningar för dem af utgifvaren
erhölles, hafva, till förekommande af en dylik tillämpning af det föreslagna
stadgandet, förordat en sådan affattning af detsamma, att obligationen
skulle förses med stämpel, innan den pantsättes, försäljes eller
på annat sätt öfverlåtes. Uppenbart är, att obligationer-, äfven om de
blifvit vederbörligen underskrift^, icke behöfva förses med stämpel, så
länge de ännu befinna sig i utgifvarens hand. Deremot torde med
grunderna för stämpelbeskattningen öfverensstämma, att stämpelbeläggningen
försiggår innan obligationerna, af hvad orsak det vara må, öfverlemnas
till annan person. Om t. ex. en bankinrättning öfvertager
emissionen af ett utaf eu kommun eller ett bolag upplagdt obligationslån,
torde obligationerna böra stämpelbeläggas innan de af banken
öfvertugas, och detta vare sig öfvertagandet sker fast eller i kommission.
De i öfrigt ofta hemlighållna vilkoren för ett sådant öfvertagande
få härvid icke vara bestämmande i fråga om skyldigheten
att utgöra stämpelafgift. Den af embetsverken föreslagna bestämning
af tidpunkten för stämpelpligtighetens inträde synes mig derföre
vara något för trång. För att emellertid förebygga all misstydning
af det förevarande stadgandet torde de i komiterades förslag
förekommande orden »vid utgifvandet» böla utbytas mot »före utlemnandet».

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Embetsverken hafva fästat uppmärksamheten derå, att, derest de
föreslagna grunderna för stämpelbeläggning af vexlar, anvisningar och
invisningar komma att blifva antagna, behof af flere stämpelsorter tilläfventyrs
kunde komma att uppstå. Då emellertid, såsom embetsverken
ock antydt, bestämmelserna i förslaget icke omedelbart påkalla
införandet af flere stämpelsorter än de nu tillgängliga, torde någon
tids erfarenhet af de nya bestämmelserna böra afvaktas, innan beslut
om ökning af antalet stämpelvalörer fattas.

Enligt 43 § i nu gällande stämpelförordning eger försäljningsman
att i sin afgifvande redovisning såsom ersättning för besvär och kostnader
räkna* sig till godo provision, utgående i Stockholm och länsresidensstäderna
med 3 procent samt i öfriga städer och å landet med
4 procent af det belopp, för hvilket stämplar försålts, dock att domhafvande,
oberoende af den ort, på hvilken han är bosatt, alltid må
tillgodoföra sig 4 procent af försäljningsbeloppet. I dessa bestämmelser
hafva komiterade icke ifrågasatt någon ändring.

Med framhållande deraf att det, under förutsättning af en betydligare
ökning i stämpelafgiften, syntes som skulle någon nedsättning
i den åt stämpelförsäljningsmännen utgående provisionen kunna
vidtagas, hafva embetsverken i sådant hänseende föreslagit, att i stämpelförordningen
måtte införas bestämmelser derom, att dylik provision
icke i något fall Ange öfverstiga 3 procent, att den skulle utgå med
detta procenttal intill en årlig försäljningssumma af 20,000 kronor
samt att för öfverskjutande belopp icke finge beräknas mer än 2
procent.

Vid bedömandet af denna fråga bör icke lemnas ur sigte, att
domstolarne, på hvilka uppbörden af arfsskatten skulle ankomma,
genom denna skatt, sådan den af mig nu föreslagits, kom me att
tillföras någon ökning i sitt bestyr med handlingars stämpelbeläggning.
Det kan ur denna synpunkt icke annat än anses rätt och billigt,
att vederbörande till gengäld för det sålunda ökade arbetet äfven
komma i åtnjutande af en något ökad inkomst af stämpelprovision.
De af embetsverken föreslagna bestämmelser skulle deremot i domsagor,
der sterbhus med större behållningar vore sällsynta, otvifvelaktigt
medföra en minskning i den inkomst af provisionen, som för
närvarande af domhafvandena åtnjutes. Med erinran att arfsskatten
eller bouppteckningsstämpeln, sådan den af embetsverken föreslagits,
icke skulle tillföra vederbörande domare nämnvärd ökning‘i’det arbete,
som för närvarande åligger dem, och att embetsverken sålunda saknat
anledning taga hänsyn till behofvet af en i förhållande till det ökade

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 43.

arbetet afpassad ökning i provisionen, anser jag mig böra förorda, att
annan ändring af de nu i ämnet gällande bestämmelser icke vidtages,
än att till förebyggande deraf att provisionen i särskilda fall må uppgå
till oskäligt högt belopp embetsverkens förslag om nedsättning af provisionen
till 2 procent för belopp, som öfverskjuter eu årlig försäljningssumma
af 20,000 kronor, må vinna godkännande.

I de jemförelsevis få fall, då enligt gällande stämpelförordning
handling skall beläggas med stämpel, äfven utan att handlingen företes
inför offentlig myndighet, är ansvarspåföljden för underlåten stämpelbeläggning
bestämd till böter, som enligt en af de tre hithörande lagbestämmelserna
skola utgå med fixt belopp och enligt de båda öfriga med
viss mångfald af den felande stämpelns belopp, dock att bötesbeloppet
härvid icke får understiga ett visst minimum. Sistnämnda straffbestämningsgrund
har af komiterade tillämpats för alla de fall, då
böter skola utgöras för försummad stämpelbeläggning. Embetsverken
hafva deremot icke ansett denna straffbestämningsgruud fullt lämplig,
utan i stället förordat användande af latitudsystemet. För min del
anser jag med afseende på de talrika tillfällen, då stämpelafgift skall
utgöras och då således en stämpelförseelse kan tänkas förekomma,
ingalunda olämpligt, att det ansvar, som åtföljer en sådan förseelse,
ställes fullt klart och bestämdt för de skattskyldige, hvilket blir fallet,
om böterna bestämmas till en viss mångfald af den felande stämpeln
med ett visst bötesbelopp såsom minimigräns. Denna straffbestämningsgrund
är ock enligt regel tillämpad i exempelvis Frankrikes,
Preussens och Danmarks stämpellagstiftning. Då jag sålunda funnit
mig i princip böra biträda komiterades förslag i denna del, har jag
emellertid, med afseende på hvad embetsverken erinrat derom, att de
af komiterade föreslagna böter i vissa fall kunde komma att uppgå till
väl höga belopp, ansett en väsentlig nedsättning kunna ega rum i beloppet
af de i § 52 mom. 1 af komiterades förslag stadgade böter,
hvilka afse stämpelförseelser beträffande sådana handlingar, som oftast
förekomma i den allmänna rörelsen.

Beträffande tiden för den nya stämpelförordningens trädande i
kraft hafva embetsverken, som ansett, att med den af komiterade föreslagna
tidpunkten, 1 juli 1894, en allt för kort tid komme att förflyta
mellan författningens promulgerande och dess trädande i kraft, hemstält,
att med den nya förordningens tillämpning måtte anstå till ingången
af år 1895. På sätt komiterade anfört, måste det emellertid
särskildt med afseende på den föreslagna nya stämpeln å in- och utländska
obligationer, hvilken kan antagas komma att medföra, att, för

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 43.

undvikande af stämpeln, obligationer till större antal, än eljest skulle
egt rum, komma att under tiden mellan författningens antagande och
dess trädande i kraft utsläppas eller till landet införas, anses af vigt,
att denna tid varder så kort, som lämpligen kan ske. Det synes mig
derföre betänkligt att utsträcka tiden så långt som till den 1 januari
1895, hvaremot dagen för författningens trädande i kraft torde böra
framskjutas något längre, än komiterade tänkt sig; och torde i sådant
hänseende den 1 nästkommande september kunna anses vara en lämplig
tidpunkt.

Med afseende derå att, enligt hvad embetsverken erinrat, nu
gällande stämpelförordniug antagits att gälla till slutet af det år, under
hvars lopp ny stämpelbevillning varder af Riksdagen faststäld, torde
uttrycklig bestämmelse böra meddelas derom, att sistnämnda stämpelförordning
upphör att gälla den dag, då den nya stämpelförordningen
träder i kraft.

Jag har redan erinrat, att komiterade, utom förslag till ny förordning
angående stämpelafgiften, jemväl afgifvit förslag till följande
författningar, nemligen

lag angående ändrad lydelse af 9 kap. 1 och 4 §§ ärfdabalken;
lag angående ändrad lydelse af 22 kap. 20 och 21 §§ strafflagen;
lag angående värdering af död mans bo; samt
lag angående ändrad lydelse af 1 § i förordningen angående särskilda
protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden den
16 juni 1875;

äfvensom att högsta domstolen afgifvit infordradt utlåtande öfver
sistnämnda fyra lagförslag.

Beträffande förslaget till lag angående ändrad lydelse af 9 kap.
1 och 4 §§ ärfdabalken har högsta domstolen hemstält, att, då de
bestämmelser i fråga om edfästande af bouppteckning, hvilka för befryggan^e
af kronans rätt till arfsskatt kunde finnas nödiga, vore af
uteslutande finansrättslig natur och följaktligen syntes icke tillhöra allmänna
civillagens område, det föreslagna tillägget till 1 § måtte utgå
och de stadgande!! i ämnet, som kunde anses erforderliga, i stället intagas
i den af komiterade föreslagna förordning om stämpelafgiften.

Då vidare den i förslaget till lag angående ändrad lydelse af 22
kap. 20 och 21 §§ strafflagen intagna bestämmelsen om ansvar för
meddelande, till förfång för kronan, af oriktiga uppgifter vid bouppteck -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o d3.

ning uteslutande hade sin grund i den ifrågasatta förhöjningen af
stämpel till dessa handlingar och det i anledning deraf ökade behofvet
för kronan att tillse, att bouppteckningarna måtte kunna erbjuda ett,
så vidt möjligt, tillförlitligt materiel för beräknande af denna stämpelskatt,
har högsta domstolen ansett samma bestämmelse icke hafva sin
Tätta’plats i den allmänna strafflagen, utan har högsta domstolen ansett,
att det stadgande i ämnet, som kunde anses erforderligt, borde införas
i den föreslagna förordningen om stämpelafgiften, der redan föreskrift
funnes inrymd om skadestånd, som af ifrågavarande förseelser kunde följa.

I öfverensstämmelse med de af högsta domstolen sålunda uttalade
åsigter hemställer jag, efter samråd med chefen för justitiedepartementet,
att lagförslagen angående ändring i 9 kap. ärfdabalken och 22 kap.
strafflagen, det förstnämnda i hvad det afser ändrad lydelse af 1 § i
förevarande kapitel af ärfdabalken, må förfalla och att bestämmelser,
motsvarande de sålunda uteslutna, måtte med den förändrade affattning,
som påkallas af den förändrade platsen för desamma, inrymmas i § 52
af komiterades förslag till stämpelförordning såsom ett nytt mom. 8,
då således det förutvarande mom. 8 varder mom. 9. I sammanhang
härmed bör § 58 mom. 3 i komiterades förslag utgå.

Hvad åter angår lagförslaget angående ändring i 9 kap. ärfdabalken,
i hvad det afser ändrad lydelse af 4 § i samma kapitel, samt
de föreslagna lagarne angående värdering af död mans bo. samt angående
ändrad lydelse af 1 § i förordningen angående särskilda protokoll
öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden den 16 juni 1875,
hemställer jag, att komiterades betänkande i dessa delar måtte, jemte
det af högsta domstolen afgifna utlåtande och utdrag af dagens protokoll
få öfverlemnas till chefen för justitiedepartementet för den vidare behandling
af nyssnämnda lagförslag, som på honom lärer ankomma.

I sammanhang med yttrande öfver den föreslagna lagen .angående
värdering af död mans bo hafva emellertid fem justitieråd erinrat, att,
derest förslaget blefve lag, i förordningen om stämpelafgiften syntes
höra meddelas föreskrifter, hvarigenom åt domstol, som emottoge bouppteckning
för inregistrering, lemnades befogenhet att, der sterbhusdelegare
funne värderingsmännens uppskattning för hög och derom vid
inregistreringen gjorde anmälan, beräkna stämpeln för bouppteckningen
efter det lägre värde, hvartill behållningen rätteligen kunde finnas höra
uppskattas; och hafva justitieråden ansett behofvet af dylika föreskrifter
särskilt komma att göra sig gällande, då värderingen afsett aktier eller
andra värdepapper.

Bill. till liiksd. Prof, 1894. 1 Sami. 1 Afd. 27 Häft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.

Instämmande i den äf justitieråden sålunda uttalade mening, hemställer
jag, under förutsättning att den föreslagna lagen angående värdering
af död mans bo i hufvudsak vinner Eders Kongl. Maj:ts godkännande,
_ att bestämmelser i det af justitieråden angifna syfte måtte
upptagas i en ny § efter 14 § af komiterades förslag till förordning
angående stämpelafgiften.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i
öfverensstämmelse med hvad han sålunda anfört uppsatt förslag till
förordning angående stämpelafgiften, hemstälde departementschefen, att
Kongl. Maj:t matte i nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga
samma förslag.

På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter
behagade Hans Maj:t Konungen Bifalla hvad föredragande
departementschefen sålunda hemstält; och
skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den
lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

In tidem protocolli:

G. Wilh. Smerling.

y*.] f 11 1 * I . - [ . fy• / • \ - [ ,y '' } .

il .■ j {> i 1 i i. :• ;.-t -r •• ! • >• ■/. ,

rt i ii o >!

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1894.