Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41 (Proposition 1896:41)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.

N:o 41.

Kongl. Ma.j:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
ändrad lydelse af §§ 14, 17 och 25 riksdagsordningen;
gifven Stockholms slott den 20 mars 1896.

Under åberopande af bifogade i statsrådet förda protokoll, vill
Kongl. Maj:t härmed till Kiksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning
framlägga följande

Förslag

till ändrad lydelse af §§ 14, 17 och 25 riksdagsordningen.

§ 14-

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar
i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken antingen
eger eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på landet
eller i stad till ett taxeringsvärde af minst ett tusen riksdaler, eller för
lifstid eller för minst fem år arrenderar jordbruksfastighet till taxeringsvärde
ej understigande tre tusen riksdaler, eller sedan minst fem år tillbaka
arrenderar sådan jordbruksfastighet, eller ock under två år näst
före det år valet eger rum uppskattats till en inkomst af minst sexhundra
riksdaler samt under hvardera af nämnda två år till stat och kommun
erlagt förfallna utskylder efter en inkomstbevillning af minst en riksdaler
femtio öre.

§ 17-

1. Vid så väl elektors- som riksdagsmannaval tillkommer hvarje
röstande en röst.

Bih. till Rilcsd. Vrot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 28 Höft.

Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 41.

2. Den, som vid elektorsval eller vid riksdagsmannaval, der
allenast en riksdagsman skall väljas, erhållit de flestas röster, vare lagligen
vald, och skilje lotten emellan dem, som erhållit lika röstetal.

3. Der vid riksdagsmannaval flere riksdagsmän skola väljas, iakttages
vid valet:

att, sedan aflemnandet af valsedlar afslutats, alla valsedlarne upptagas
och oöppnade räknas, hvarefter det erhållna antalet delas med antalet
af riksdagsmän, som skola väljas, och det sålunda uppkomna qvottal,
med utelemnande af bråk, lägges till grund för röstberäkningen;

att valsedlarne derpå, hvar efter annan, öppnas, förses med löpande
nummer, allteftersom de öppnas, och fördelas efter det å hvarje valsedel
först förekommande namn, intill dess någon finnes vara först upptagen
å så stort antal valsedlar, som motsvarar qvottalet, då han förklaras vald;

att öppnandet af valsedlarne derefter fortsättes i enahanda ordning
men med iakttagande deraf att, der den å valsedel först upptagne finnes
vara redan förklarad vald, hans namn öfverkorsas och närmast följande
namn å person, som icke redan är vald, räknas såsom det första å valsedeln
;

att, der föreskrifvet antal riksdagsmän ej, sedan alla valsedlarne
öppnats, är valdt, de, som, med frånräknande af redan -välde, funnits
vara först upptagne å största antalet valsedlar, skola, så framt detta
antal tillika öfverskjuter hälften af qvottalet, förklaras valde, samt

att, om ändock ej samtlige riksdagsmän för valkretsen blifvit utsedde,
antalet fy lies af dem, som, oberäknad! de redan valde, vid förnyadt
genomgående finnas vara upptagne å de flesta afgifna valsedlar,
utan afseende å den ordning, hvari namnen förekomma.

Äro i något fall rösterna lika, skilje lotten.

4. Vid elektors- och riksdagsmannaval skola till efterrättelse tjena
de för kommunerna gällande röstlängder.

Då sådant val förestår, läte å landet kommunalstämmans ordförande
och i stad magistraten eller, der sådan ej finnes, stadsstyrelsen hålla röstlängden,
försedd med anteckning om dem, hvilka enligt § 14 rösträtt tillkommer,
för granskning tillgänglig å lämpligt ställe under minst åtta
dagar; och varde underrättelse härom i kyrkorna ljungjord, så ock i stad,
der så ske kan, i der utkommande tidning införd.

Anmärkning mot röstlängd skall, för att komma under pröfning,
å landet framställas vid valförrättningens början och i stad skriftligen
till magistraten eller stadsstyrelsen ingifvas sist å tredje dagen före den,
då valet skall ega rum.

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o ål.

§ 25.

1. Riksdagsmannaval skall med slutna sedlar förrättas.

2. Vid val, hvarom i § 17 mom. 3 sägs, skall valsedel, för att
såsom giltig antagas, lyda å högst så många personer, som skola väljas.
Finnes valsedel upptaga namn å person, som ej är valbar, eller är det
tvetydigt, hvilken person med något namn afses, skall sådant namn ej
tagas i beräkning.

Befinnes eljest vid riksdagsmannaval valsedel lyda å person, som
oj är valbar, eller på flera eller färre, än som vid valtillfället böra väljas,
eller innefattar valsedel någon tvetydighet i anseende till den person,
som afses, skall samma sedel anses ogild.

3. Äro valsedlar till större antal än hälften ogilda och finnes det
inverka på valets utgång, varde nytt val anstäldt.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

L, Annerstedt.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet fredagen den 20
mars 1896,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt.

Departementschefen statsrådet Annerstedt anmälde i underdånighet
den statistiska utredning, som med anledning af ifrågasatt utsträckning
af valrätten vid utseendet af ledamöter i Riksdagens Andra Kammare
blifvit jemlikt nådiga brefven den 11 oktober 1893 och den 10 maj 1895
af statistiska centralbyrån utarbetad och hvilken utredning blifvit i tryck
offentliggjord i Bidrag till Sveriges officiela statistik.

Efter att hafva redogjort för det hufvudsakliga innehållet af den
sålunda anmälda utredningen, yttrade föredragande departementschefen
vidare:

Den begränsning af den politiska rösträtten vid val af ledamöter
i Andra Kammaren, hvilken uppstäldes i nya riksdagsordningen i syfte
att valrätten skulle inskränkas till personer af sådana lefnadsförhållanden,
som kunde anses lemna någon håg och tid öfriga för ett sjelfständigt
deltagande i det politiska lifvet, hemtades från skattebidragen till staten,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.

i det att egande- eller ständig besittningsrätt till fast egendom till ett
taxeringsvärde af 1,000 kronor eller arrenderätt för lifstid eller för
minst fem år till jordbruksfastighet, taxerad till ett värde af minst 6,000
kronor, eller erläggande af bevillning för en till minst 800 kronor
uppskattad årlig inkomst faststäldes såsom den gräns, nedom hvilken
valrätt till riksdagsman ej må sträckas. Den så uppstälda gränsen kan
likväl, såsom ock vid framläggandet af förslaget till nya riksdagsordningen
blifvit erkändt, icke göra anspråk på allmängiltighet, och det var derföre
naturligt, att, kort efter det nya riksdagsordningen trädt i kraft, förslag
skulle framställas om större eller mindre utsträckning af valrätten till
personer, hvilka icke hafva rösträtt. Sådana förslag hafva sedermera
inom hvarje valperiod och merendels vid hvarje riksdag under perioden
blifvit väckta, och vanligen har något af förslagen till utsträckt rösträtt
bifallits af Andra Kammaren, under det att dessa förslag städse af Första
Kammaren förkastats. Äfven inom sistnämnda kammare har dock, särskildt
under senare tider, af flere ledamöter uttalats den åsigt, att någon
utsträckning af rösträtten kunde ega rum, så framt den skedde sålunda,
att de hufvudsakliga grunder, hvarpå valrätten vid utseende af ledamöter
i Andra Kammaren hvilade, icke blefvo rubbade; men någon öfverensstämmelse
har icke uppnåtts om det sätt, på hvilket frågan lämpligen
kunde lösas.

Hvad sålunda vid de särskilda riksdagarne förekommit synes innebära
giltig anledning att undersöka, huruvida icke de i riksdagsordningen
upptagna begränsningar af rösträtten vid val till Andra Kammaren skulle
kunna jemkas på det sätt, att å ena sidan valrätten utsträcktes till en
del af dem, som hittills saknat denna rätt, men å den andra samma
säkerhet som hittills förefunnes, att Andra Kammarens sammansättning
är betryggande för en normal och sund samhällsutveckling, och sålunda
den skiljaktiga uppfattning, som i denna fråga hittills rådt emellan Riksdagens
båda kammare, blifva utjemnad.

Det lärer icke vara underkastadt något tvifvel, att den fråga, som för
närvarande bör vara föremål för undersökning och pröfning, skall gifvas
allenast en sådan omfattning. Ty hvarken inom Riksdagen eller derutom
har den uppfattning mera allmänt kunnat göra sig gällande, att de
grunder, hvarpå det svenska folkets representation för närvarande är
bygd, böra undergå någon genomgripande förändring; och hvad särskildt
angår det af några framstälda yrkandet på allmän rösträtt, är en sådan
anordning af valrätten helt visst af den allmänna uppfattningen i vårt
land betraktad såsom alldeles oförenlig med en lugn och ostörd samhällsutveckling.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 41.

I den utsträckning, som betingas af ofvan angifna syfte, bar jemväl
företagits den statistiska utredning, hvars resultat jag för Eders
Kongl. Maj:t nu anmält.

Enär redan i gällande riksdagsordning valrätten till förmån för
fastighetsegarne blifvit längre, i förhållande till skattebidragen, utsträckt,
än i fråga om andra, omfattar denna statistiska utredning icke fastighetsegarne,
utan afser allenast öfriga valberättigade. Då dessutom enligt
riksdagsordningen redan ett så lågt fastighetsvärde som 1,000 kronor
medför valrätt, synes någon nedsättning deri icke böra ifrågakomma.
Egaren till en fastighet af lägre värde än 1,000 kronor är uppenbarligen
hänvisad att på annat sätt bereda sig den hufvudsakligaste delen af
sina inkomster, och torde derföre med allt skäl i fråga om valrätt böra
vara underkastad samma begränsning som öfriga inkomstegare.

I fråga om arrendatorer af jordbruksfastighet åter möter icke någon
betänklighet att utsträcka valrätten i öfverensstämmelse med hvad af
konstitutionsutskottet vid 1892 års riksdag blifvit tillstyrkt. Valrätt bör
sålunda tillerkännas den, som för lifstid eller minst fem år arrenderar
jordbruksfastighet till taxeringsvärde ej understigande 3,000 kronor eller
sedan minst fem år tillbaka arrenderar sådan fastighet. En arrendator
af jordbruksfastighet, taxerad till ett värde af 3,000 kronor, torde nemligen
kunna fullt jemföras med egaren till en hemmansdel, taxerad till
en tredjedel af sistnämnda värde, och den arrendator, hvilken, ehuru
arrendetiden varit obestämd, innehaft och innehar på arrende sådan
fastighet under fem år, kan anses lika egnad att utöfva rösträtt som.
den, hvars arrendetid på förhand är bestämd till nämnda tidrymd.
Genom nämnda nedsättning till minst 3,000 kronor, utgörande hälften
af hittills bestämda minimum, uppkommer enligt hvad af den statistiska
utredningen framgår, en tillökning i antalet valberättigade arrendatorer
af 2,461. Huru stor ökning uppkommer i följd af valrättens utsträckning
till de arrendatorer, som under minst fem år tillbaka arrendera
jordbruksfastighet till ett taxeringsvärde ej understigande nyssnämnda
belopp, derom har någon utredning ej kunnat åvägabringas.

Beträffande derefter den återstående klassen af valberättigade —
dem hvilka valrätt tillkommer på grund af inkomst — framställer sig
frågan, på sätt redan är antydt, sålunda: kan den sannolikhet för en
tryggad och oberoende ställning samt för sjelfständighet och erfarenhet,
som en inkomst af 800 kronor anses innebära, åstadkommas på ett annat,
lika betryggande sätt, hvarigenom ändock ett större eller mindre antal
personer, hvilkas årsinkomst ej uppgår till detta belopp, kunna komma
i åtnjutande af valrätt?

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o il.

Tager man härvid i betraktande att utan tvifvel en uppskattning
under längre tid till viss inkomst i förening med derunder ordentligt
verkstäld betalning af utskylder till stat och kommun kan anses gifva
lika stor sannolikhet för tillvaron af ofvan angifna egenskaper, som uppskattning
en gång till en något högre årsinkomst och betalning af det
derpå grundade skattebidraget, torde utan olägenhet det nuvarande inkomstminimum,
800 kronor, kunna nedsättas, derest man i sammanhang
med en sådan nedsättning bland vilkoren för valrätt intager dels
taxering under längre tid än ett år till ett lägre inkomstbelopp,
dels ock ett ordentligt fullgörande under samma tid af skyldigheten att
erlägga de på taxeringen grundade utskylderna. Då för rösträtt inom
kommunen erfordras att den röstande är skattskyldig till densamma och
icke häftar för oguldne kommunalutskylder, samt i § 14 riksdagsordningen
rösträtt i kommunens allmänna angelägenhet- redan finnes upptagen
såsom en bland förutsättningarne för valrätt, synes en bestämmelse att
under nyss antydda ''tidrymd jemväl kommunalutskylderna skola vara
ordentligt erlagda icke böra möta någon betänklighet. En fordran derpå
att dessa utskylder af den röstberättigade skulle under stadgad tid vara
erlagda inom en och samma kommun bör tydligen icke uppställas. Af
den i § 14 använda ordalydelse framgår ock oförtydbart, att ifrågavarande
utskylder för föregående åren kunna vara erlagda inom annan
kommun än den, hvilken den röstberättigade vid valet tillhör.

Huru stor nedsättning i nämnda minimum kan vidtagas, derom
kunna helt naturligt meningarna vara delade. Rigtigast torde vara, att
denna nedsättning afpassas efter de resultat, hvartill förenämnda statistiska
utredning ledt. Tager man hänsyn till dessa, synes, på sätt jag torde
i det följande blifva i tillfälle att närmare utveckla, en nedsättning af
inkomstbeloppet till 600 kronor lämpligen kunna ske.

Tillämpningen härvid af det i allmänhet medgifna bevillningsfria
afdraget leder äfven dertill, att såsom vilkor för valrätt synes böra stadgas
att utskylder till stat och kommun blifvit under viss tid erlagda efter
en inkomstbevillning af en krona 50 öre; och torde denna tid kunna
bestämmas till två år, hvilken tidrymd å ena sidan kan antagas vara
tillräcklig för vinnande af det dermed åsyftade ändamålet och å den
andra icke mera än nödigt itr för den skattskyldige uppskjuter förvärfvandet
af rösträtt.

Jemför man valrätten sådan den skulle blifva efter genomförandet
af ofvan angifna bestämmelser med förhållandet i detta afseende vid den
tidpunkt, då nya riksdagsordningen började att tillämpas, framgår tydligt
huru mycket större skattebidrag i verkligheten kräfdes för valrätt vid

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.

sistnämnda tid, då enligt den vid riksdagsordningens genomförande gällande
bevillningsförordning bevillningen för 800 kronors inkomst utgjorde
5 kronor, och följaktligen för rösträtt erfordrades, att utskylder
erlagts efter en inkomstbevillning af sistnämnda belopp.

En följd af det i bevillningsförordningen upptagna medgifvande,
att å ort, der bostadskostnaden är synnerligen hög i jemförelse med förhållandet
inom riket i allmänhet, det bevillningsfria afdraget må ökas
med högst 200 kronor, blir visserligen att i de orter, der detta medgifvande
användes, för erhållande af rösträtt komme att erfordras en
högre inkomst än den, som i allmänhet är för sådan rättighet behöflig.
Så skulle i de städer, der för närvarande det bevillningsfria afdraget är
bestämdt till högre belopp än 450 kronor, för rösträtt komma att erfordras:
i Göteborg en inkomst af 800 kronor, i Stockholm af 750 kronor och i
Sundsvall af 700 kronor. Men dervid bör tagas i betraktande, att arbetslönerna
i dessa städer i allmänhet äro väsentligen högre än i öfriga delar af
riket och särskild! å landet, hvadan det enligt regeln icke är förenad! med
större svårighet att i dessa städer förtjena den högre årsinkomst, som
derstädes för valrätt kräfves, än att annorstädes förvärfva sig den lägre
inkomst, som utom nämnda städer är tillräcklig för vinnande af denna rätt.

Den utsträckning af valrätten, som följer af ofvan angifna nya
bestämmelser, synes, hvad landet angår, kunna vidtagas utan att gifva
anledning till den farhåga, att någon förändring i Andra Kammarens
karakter och sammansättning deraf skulle blifva en följd.

Till de 39,379 röstberättigade på grund af inkomst å landsbygden
skulle visserligen efter dessa bestämmelser tillkomma ytterligare 27,099
röstberättigade på denna grund, utgörande en tillökning af 68,8 procent
inom denna klass af röstberättigade. Men röstberättigade egare af jordbruksfastighet
och arrendatorer uppgingo 1885 tillhopa till 226,453, vid
hvilket förhållande de nytillkomna valmännen icke lära kunna i någon
afsevärd mån inverka till förändrad sammansättning af landtrepresentanterna
i Andra Kammaren. Till enahanda slutsats leder den statistiska
undersökningen angående förhållandet i de särskilda valkretsarne. Af
denna undersökning framgår, att allenast i elfva valkretsar å landet förhållandet
emellan röstberättigade på grund af inkomst och öfriga röstberättigade
blifver sådant, att antalet af de förstnämnda i det närmaste
uppgår till eller öfverstiger antalet af de senare, och härvid är att
märka, att i dessa valkretsar, i följd af vare sig derinom befintliga
betydande industriella verk och inrättningar eller närheten af större
städer, enahanda förhållande med visshet inom kort kommer att inträda,
oberoende deraf huruvida någon utsträckning af rösträtten kommer till

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.

stånd eller icke. I tjugo valkretsar kommer, derest valrätten utsträckes,
röstberättigade inkomstegare att utgöra mellan 80 och 50 procent af
öfrige valmän; i femtioen valkretsar stannar nämnda förhållande mellan
50 och 20 procent och i sextiotre valkretsar uppnår detsamma ej 20
procent.

Hvad beträffar städerna, leda ofvan angifna bestämmelser dertill,
att 16,463 nya valmän tillkomma till de 81,993 hittills på grund af
inkomst röstberättigade stadsinnevånare, utgörande således omkring en
femtedel af dessa, och det torde icke sakna sannolikhet, att genom denna
tillökning valen af stadsrepresentanter skulle under en energisk partiledning
kunna i allmänhet utfalla så, att en enda samhällsklass’ intresse
på bekostnad af alla öfrigas gjorde sig gällande. Den statistiska utredningen
ådagalägger nemligen, att de äldre valmän, hvilka tillhöra de lägst
beskattade, skulle i förening med de nytillkomna valmännen, särskildt i
de medelstora och större städerna, kunna uteslutande bestämma valens
utgång.

Upprätthållandet af förut angifna hufvudgrundsats med afseende å
förutsättningarne och vilkoren för en utsträckning af valrätten synes
derföre kräfva, att bestämmelser angående valsättet träffas, hvarigenom
förekommes, att i nyssnämnda stadssamhällen vid valen de lägst beskattades
intressen blifva de enda representerade.

Det valsätt, hvilket under nutida förhållanden är bäst egnadt att
vid val inom en valkrets samtidigt af flere representanter förhindra, att
ett samhällsintresse på bekostnad af öfriga lika berättigade intressen gör
sig uteslutande gällande vid valet, torde vara användningen af proportionella
val. Hvarje parti, så framt det eger någon betydligare styrka,
är vid denna valmetod tillförsäkradt att erhålla sin åskådning representerad,
och härigenom vinnas de fördelar, som äro förenade med klassvalen,
utan de svårigheter i fråga om klassernas särskiljande, hvilka
under nuvarande samfundsförhållanden äro förenade med sistnämnda valmetod.

Vid valet emellan de olika metoder för proportionella val, som finnas
vare sig praktiskt utförda inom något främmande land eller af teoretiska
författare framstälda, synes mig det valsätt, som i Danmark användes
vid val af ledamöterna i landstinget, böra hos oss komma till användning
åtminstone till en början och intill dess den allmänna uppfattningen
kan förena sig om något af de andra systemen, hvilka, om de ock i teoretiskt
afseende kunna anses rigtigare, likväl i praktiskt afseende äro
svårare att genomföra och af hvilka flertalet dessutom förutsätta valJlik.
till liiksä. Prof. lSDd. 1 Sand. 1 Afd. US lläft. 2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.

förhållanden för oss helt och hållet främmande. Den vid de danska
valen till landstinget tillämpade valmetoden är deremot synnerligen enkel.
Den förutsätter från valmännens sida icke något annat än att en hvar
af dem upptager de personer, å hvilka han röstar, i den ordning han
önskar få dem valda till representanter samt att valmännen före valet
sammansluta sig i skiljda partier, hvilka hvar för sig på förhand upprätta
vallistor, som af partiets ledamöter vid valet följas. Någon svårighet
för valmännen att uppfatta och vid valet efterfölja förstnämnda
fordran kan i vårt land icke tänkas vara förhanden, och de politiska
förhållandena hos oss hafva längesedan nått den utveckling, att sistnämnda
förutsättning i de större städerna förefinnes, oaktadt den driffjäder
dertill, som ligger i användandet af proportionella val, hittills
saknats.

En närmare redogörelse för sjelfva förfarandet vid valförrättningen
enligt de i förslaget meddelade bestämmelser lärer tydligast visa, att
dessa i tillämpningen icke kunna antagas medföra några svårigheter.
Valförrättningen komme nemligen att försiggå på följande sätt. Sedan
omröstningen förklarats afslutad, upptagas samtliga röstsedlarne ur valurnan
och räknas utan att öppnas. Uppenbart är, att, om härvid någon
sedel befinnes vara dubbel eller eljest till sitt yttre af beskaffenhet att
ej kunna godkännas, den genast bör förklaras ogiltig och afläggas, för
att särskildt för sig förvaras. Det vid uppräkningen erhållna siffertal
divideras med antalet af riksdagsmän, som skola väljas, och det qvottal,
som dervid, med utelemnande af bråktal, uppkommer, lägges till
grund för beräkningen af det antal röster, som för val erfordras.

Härefter öppnas röstsedlarne, en efter annan, och förses med löpande
nummer — en åtgärd, hvarigenom det blifver möjligt att, för
den händelse sådant i anledning af besvär varder nödigt, å nyo anställa
röstberäkning under alldeles samma förhållanden som vid sjelfva valet.
Allt efter som sedlarne öppnas, uppläses och antecknas det å enhvar af
dem först upptagna namn, med förbigående af namn å icke valbar person
(jfr förslagets § 25), och de valsedlar läggas tillhopa, å hvilka samma
namn finnes först upptaget. Uppläsningen fortgår, intill dess anteckningarne
utvisa, att något namn erhållit så många röster, som jemnt
motsvarar qvottalet. Sedan genom räknande af vederbörande valsedlar
visshet vunnits om anteckningarnes rigtighet i afseende å detta namn,
förklaras dess innehafvare vara till riksdagsman vald. Uppläsningen fortsättes
derpå i samma ordning, dock med iakttagande deraf att den redan
valdes namn, der det förekommer först å röstsedel, öfverstrykes och
närmast derpå följande namn räknas såsom det första. När ånyo an -

Körtel. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 41.

teckningarne gifva vid liandon att någon uppnått qvottalet, afbrytes
uppläsningen, och i fråga om denne förfarcs på enahanda sätt som beträffande
den först valde. På nu angifvet sätt genomgås alla valsedlarne,
dervid den eller de valdes namn, om de förekomma å sådan plats
på sedlar, att de skulle medräknas, varda öfverkorsade och nästföljande
namn i stället uppläses och antecknas. Skulle, sedan alla valsedlarne
blifvit genomgångna, erforderligt antal riksdagsmän befinnas valdt, erfordras
gifvetvis icke någon vidare åtgärd. I motsatt fall undersökes,
huruvida, enligt anteckningarne å redan upplästa namn, behörigen kontrollerade,
någon eller några erhållit ett röstetal, som öfverskjuter halfva
qvottalet, i hvithet fall antalet riksdagsmän fylles af dem bland dessa,
som uppnått högsta röstetalet. Har åter ej någon eller ej tillräckligt
antal, enligt de kontrollerade anteckningarne, erhållit flere röster än halfva
qvottalet, genomgås alla röstsedlame ånyo. Härvid räknas, på samma
sätt som för närvarande vid riksdagsmannaval eger rum, rösterna å alla
dem, som icke redan förklarats valde, utan hänsyn till den ordning, hvari
namnen å röstsedlame förekommit, och valet afgöres efter röstpluralitet.

Det tillvägagående, för hvilket sålunda redogörelse lemnats, öfverensstämmer
med den i Danmark följda valmetoden, allenast med den skiljaktighet
att för det fall, då ej samtlige riksdagsmän för valkretsen
kunnat, enligt gifna bestämmelser, utses bland dem, som antecknats
såsom främst förekommande å valsedlarne, en enklare regel uppstälts
för fyllandet af återstående platser än den i nämnda land använda. Enligt
den danska vallagen skola nemligen i sådan händelse vid den förnyade
uppläsningen af valsedlarna medtagas — med förbigående af redan
valda — allenast så många namn i den ordning de å valsedlarna förekomma,
som det återstår platser att fylla.

Mot valmetoden, så ordnad som förut är nämndt, har understundom
framstälts den anmärkning, att den tillfälliga ordning, i hvilken valsedlarne
komma att öppnas, skulle komma att medföra en obehörig inverkan
på valets utgång, i händelse den i främsta rummet uppförda
personen vore gemensam för flera partier, hvilka i andra rummet uppfört
olika kandidater, eller ock inom ett och samma parti af den storlek,
att flere än en plats kunde af detsamma besättas, fullständig öfverensstämmelse
icke rådde om hvilken person skulle upptagas i andra rummet.

Denna anmärkning synes mig dock sakna betydelse, då numera
partibildningen och partidisciplinen i städerna helt visst nått den utveckling
att ej mindre hvarje parti komme att vid valet å de valsedlar, som
af detsamma afgifvas, upptaga i främsta rummet någon, som icke upptages
främst å öfriga partiers valsedlar, än ock inom hvarje parti

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.

säkerligen på förhand komme att träffas öfverenskommelse om de personer,
hvilka böra å valsedlarne upptagas, och om ordniBgen dem emellan.

Att för närvarande utsträcka användningen af proportionella val
utöfver hvad i förslaget skett synes icke böra ifrågakomma. Hvad
landet angår, skulle derför blifva erforderligt att för bildande af de nya
valkretsarne sammanslå i allmänhet minst tre af de gamla. I do stora
valkretsar, som sålunda skulle uppstå, komme valmännen under nuvarande
förhållanden att icke stå i den förbindelse med hvarandra,
som är af nöden för att det proportionella valsättet skall lemna ett
tillfredsställande resultat. En sammanslagning af nuvarande valkretsarne
å landet torde icke heller för närvarande af landtbefolkningen anses
önskvärd. Beträffande städerna synes likaledes åtminstone för närvarande
skäl icke förefinnas att för möjliggörandet af proportionella val i samtliga
stadssamhällen sammanföra de städer, hvilka icke redan ega att
utse flera representanter, till så stora valkretsar, som i sådant fall skulle
blifva af nöden. Städer med ringa eller ingen förbindelse sins emellan
skulle nemligen blifva sammanförda i de olika valkretsarne och följaktligen
nyss angifna förutsättning för det proportionella valsättets
lämplighet äfven der komma att saknas.

För att de i § 14 gifna bestämmelser angående vilkoren för valbarhet
icke skola öka möjligheten att genom besvär öfver valet, grundade
derpå att någon eller några valmän saknat behörighet, få detsamma upphäfdt,
har införts en föreskrift, att anmärkning mot röstlängden skall,
för att komma under pröfning, framställas å landet vid valförrättningens
början och i stad skriftligen ingifvas till magistraten eller stadsstyrelsen
sist å tredje dagen före den då valet skall ega rum.

Härjemte har, då vid proportionella val bör, så vidt ske kan, förebyggas,
att valsedel, som ingått i beräkningen af qvottalet, derefter måste
såsom felaktig kasseras, i fråga om dylika val upptagits den i teoretiskt
afseende fullt rigtiga regeln att vid dessa val valsedel, som innehåller
ett färre antal namn än det antal riksdagsmän, som skall väljas, ändock
skall antagas såsom giltig samt att namn å person, som ej är valbar,
eller namn, som är tvetydigt, ej skall tagas i beräkning.

Slutligen torde böra erinras, att, när framdeles en utsträckning af
den proportionella valmetoden vare sig till öfriga valkretsar i städerna
eller till landet i dess helhet ifrågakommer, en sådan utsträckning icke
kräfver någon ändring i nu föreslagna lydelse af förevarande paragrafer
i riksdagsordningen, utan allenast en motsvarande förändring i § 13 riksdagsordningen
beträffande det antal ledamöter i Andra Kammaren, som
af hvarje särskild valkrets skall utses.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.

Föredragande departementschefen uppläste härefter ett i enlighet
med de af honom nu angifna grunder inom justitiedepartementet upprättadt
förslag till ändrad lydelse af §§ 14, 17 och 25 riksdagsordningen;
Och hemstälde föredraganden i underdånighet, att berörda förslag måtte
till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framläggas.

Statsrådet friherre Åkerhielm yttrade:

Af den statistiska utredning, för hvars resultat statsrådet och chefen
för justitiedepartementet nu inför Eders Kongl. Maj:t redogjort, framgår,
att under åren 1885—1893 antalet af dem, som äro uppskattade till en
årlig inkomst af 800 kronor eller derutöfver och på sådan grund valberättigade
till Riksdagens Andra Kammare, ökats från 79,570 till
121,372 eller med mer än 50 procent. Det visar sig sålunda, att redan
med nu gällande rösträttsbestämmelser antalet på grund af inkomst valberättigade
tillväxer mycket snabbt och med en hastighet, om hvilken
man säkerligen före den nu verkstälda utredningen icke gjort sig någon
föreställning. Af detta förhållande, som uppenbarligen har sin hufvudsakliga
grund i den fortgående förbättringen af arbetsklassens vilkor och
i penningens fallande värde, drager jag den slutsats, att en grundlagsändring
i syfte att utsträcka valrätten till nya grupper af inkomstegare
icke är af något större behof påkallad, och att, derest en sådan åtgärd
det oaktadt anses böra vidtagas, den största varsamhet är af nöden, så
vidt man vill undvika att i väsentligare mån rubba karakteren i vår
nuvarande politiska representation och de garantier, den erbjuder fölen
lugn samhällsutveckling.

Det nu inför Eders Kongl. Magt framlagda förslaget innebär, förutom
en mindre betydande utvidgning af valrätten för arrendatorer af
jordbruksfastighet, att valrätt nu skulle tilläggas äfven de inkomstegare,
hvilkas uppskattade inkomst faller mellan G00 och 800 kronor, och som
under visst antal år erlagt utskylder efter en inkomstbevillning af 1 krona
50 öre intill 3 kronor 50 öre. Den föreliggande statistiska utredningen
upptager för år 1893 såsom erläggande inkomstbevillning af 1 krona
50 öre intill 3 kronor 50 öre ett antal af 43,502 personer. Så vidt man
af nu tillgängliga statistiska uppgifter kan sluta, huru stort antal på
grund af inkomst röstberättigade valmän skulle genom förslaget tillkomma,
skulle således detta antal, på sätt äfven chefen för justitiedepartementet
antagit, böra beräknas till 43,502. Men när man vill bedöma förslagets
blifvande verkningar, synes det nödigt att fästa sig icke endast vid nuvarande
förhållanden, utan äfven vid förhållandena, sådana de kunna
antagas komma att framdeles gestalta sig. Det har nyss erinrats, hurusom
de nu röstberättigade inkomstegarnes äril al ökats så hastigt, att
Bih. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sand, 1 Afd. 28 Haft. 3

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 41.

tillökningen under en tidrymd af endast åtta år uppgått till mer än femtio
procent; ocli det torde icke finnas någon anledning antaga, att inom
den nu ifrågavarande lägre inkomstgruppen antalet inkomstegare skulle
tillväxa mindre hastigt. Snarare torde väl ett motsatt förhållande vara
att vänta. Dimensionerna för den föreslagna rösträttsutvidgningen torde
derför ingalunda kunna mätas med den nyss angifna siffran.

Jag förbiser icke, att förslaget innehåller flera bestämmelser, egnade
att till en del neutralisera verkningarne af rösträttsutvidgningen,
och jag erkänner villigt det både principielt berättigado och ur praktisk
synpunkt kloka att binda valrätten icke, såsom hittills, ensamt vid en
viss uppskattad inkomst, utan derjemte vid ett bestämdt skattebelopp,
erlagdt under en viss följd af år. Jag uppskattar äfven fördelarne
af det proportionella valsystemet och har mot förslaget i denna del ej
annat att erinra, än att det synes mig kunna ifrågasättas, om det må
vara lämpligt att införa eu sådan valmetod, innan man finner densamma
kunna tillämpas vid valen öfver hela riket.

Men huruvida de bestämmelser i nyssberörda hänseenden, förslaget
innehåller, skola såsom garantier mot menliga följder af rösträttens utsträckning
visa sig eg a den betydelse, chefen för justitiedepartementet
förutsatt, synes mig väl kunna dragas i tvifvelsmål. För min del vågar
jag icke antaga, att så skall blifva förhållandet. Fast hellre befarar
jag, att, i trots af berörda bestämmelser, den föreslagna rösträttsutvidgningen
skall medföra en förskjutning i den nuvarande politiska magtfördelningen
derhän, att den jordegande klassens inflytande på Andra
Kammarens sammansättning kommer att i afsevärd grad försvagas, och
då jag betraktar detta den jordegande klassens inflytande såsom en af
de förnämsta garantier, vår nuvarande konstitution inrymmer, mot förhastade
och icke tillräckligt förberedda och öfvervägda förändringar
inom vårt stats- och samhällslif, finner jag mig icke kunna biträda den
af föredraganden gjorda hemställan.

Statsrådets öfrige ledamöter instämde i hvad föredraganden anfört
och hemstält;

Och behagade Hans Maj:t Konungen, med bifall
till hvad statsrådets fleste ledamöter hemstält, förordna,
att till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning
skulle aflåtas nådig proposition af den lydelse bil.
likt. A till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Carl Boheman.

STOCKHOLM, ISÅAC MARCCS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1896.