Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40 (Proposition 1894:46)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

N:o 4G.

Kong1. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående vissa
åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade
bereda tillfälle att bilda egna jordbruk; gifven Stockholms
slott den 9 mars 1894.

Under åberopande af bifogade statsrådsprotokoll öfver finansärenden
för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att dels
medgifva,

att styckning antingen i sin helhet eller delvis till bostadstomter
eller smärre jordbrukslägenheter må få ega rum af sådana under förvaltning
af domäustyrelsen stälda och för statsverkets räkning utarrenderade
egendomar, som äro belägna i närheten af järnvägsstation,
större industriel inrättning, fiskeläge, hamn- och lastageplats eller
större by och der för en befintlig eller påräknelig arbetarebefolkning
behof af egna bostäder kan artses förefinnas;

att afsöndringar till mindre jordbrukslägenheter jemväl må tillåtas
från kronoegendomar, om hvilka nyss blifvit sagdt, ej mindre der
egendomens saknad af byggnader eller vissa egors mera aflägsna belägenhet
från stamhemmanet göra sådana afsöndringar särskildt lämpliga,
utan äfven i alla de fall i öfrig!, der sådana afsöndringar utan
egentlig skada eller olägenhet för stamhemmanets skötsel och brukande
anses kunna ega rum;

att förslag till dylika styckningar eller afsöndringar må uppgöras
i sammanhang med den uppskattning af kronoegendomar, som före
deras försäljning eller förnyade utarrendering eger rum, dervid uppskattning
särskildt af de till styckning eller afsöndring föreslagna
lägenheterna bör ske;

att, der Kongl. Maj:t lemnat sitt samtycke till föreslagen styckning
eller afsöndring, lägenhet, som är bebygd med enskild person
tillhörande boningshus, må hembjudas denne till inlösen mot det lägenheten
åsätta försäljningsvärde;

att, der hembud å bebygd lägenhet, icke antages, frågan om
lägenhetens försäljning må förfalla, derest icke den egendom, dit lägenheten
hörer, skall, enligt hvad ofvan blifvit sagdt, styckas i mindre
områden, i hvilket fall lägenheten skall å offentlig auktion till den
högstbjudande försäljas;

Bill. till Tiiksd. Frot. 1894. 7 Sand. 1 Afd. SO Iluft. (N:o 40.)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40''.

att lägenhet, som icke är bebygd med enskild person tillhörande
boningshus, jemväl skall å offentlig auktion till den högstbjudande
försäljas;

att köpare af lägenhet, som enligt nu föreslagna bestämmelser
försäljes, skall, derest han sådant åstundan ega inbetala köpeskillingen
under loppet af tio år med eu tiondedel årligen, så vida häri ställer godkänd
säkerhet, der lägenheten är bebygd, för köpeskillingens inbetalning
på föreskrifvet sätt och, der lägenheten är obebygd, för fullgörandet
af de afbetalningar, som erfordras för halfva köpeskillingens erläggande,
samt med det ytterligare vilkor i fråga om obebygd lägenhet, att, om
lägenheten ej före utgången af det femte året blifvit med bostad och,
der så erfordras, med för lägenhetens skötsel i öfrigt nödiga byggnader
försedd, ogulden köpeskilling då skall anses till betalning genast förfallen ;

att upplåtelsen må ega rum enligt den i gällande eller blifvande
lagstiftning stadgade ordning för jordstyckning, som af Ivongl. Maj:t i
hvarje fall pröfvas lämpligast;

att när lägenhet, som för föryttring till enskild person afskiljes
från kronoegendom, får mantal sig åsatt, sådan lägenhet bör försäljas
utan förbehåll af någon kronotionde eller sådan grundränta, som utgår
endast af kronoskatteegendomar, äfvensom i jordeboken upptagas under
titel »utsockne eller allmänt frälse» och för betecknande af denna sin
natur få sig påförd ränta till kronan i likhet med andra frälsehemman
i orten ; samt

att de för försålda lägenheter inflytande köpeskillingar må på
samma sätt som köpeskillingarne för andra försålda mindre kronoegendomar
användas till inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig
mark;

dels ock bemyndiga Kong!. Maj:t att beträffande de sålunda föreslagna
upplåtelserna meddela de närmare bestämmelser, som kunna
finnas erforderliga.

Derjemte vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bemyndiga Kongl.
Maj:t att för upprättande af planer till afdikning och odling af sådana
myrtrakter å kronomark inom Vesterbottens och Norrbottens län, som
lämpa sig för upplåtelse till odlingslägenheter, af tillgängliga medel
förskjuta ett belopp af högst 20,000 kronor, att sedermera hos Riksdagen
till ersättande anmälas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj.t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse val bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 mars
1894.

Närvar ande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewknhalpt,
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gill ja m,
friherre Rappe,

Christekson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen föredrog
i underdånighet:

Särskilda af Kongl. Maj:t den 25 september 1891, för utredande af
frågan, huruvida icke genom statsmakternas försorg tillfälle kunde beredas
obemedlado och mindre bemedlade att bilda egna jordbruk, förordnade
komiterades den 23 november 1892 afgifna underdåniga betänkande med
förslag dels till styckning och försäljning af vissa jordbruksdomäner, dels
till torrläggning på statens bekostnad af vissa till odling tjenliga sankmarker
för att vinna tillfälle till upplåtelse derå af mindre jordbrukslägenheter
och dels till upplåtelse af odlingslägenheter å lämpliga trakter inom
Vesterbottens och Norrbottens län;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.

uti hvilket ärende domänstyrelsen och kammarkollegium hvar för
sig afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, hvarjemte, efter det hushållningssällskapens
under nästlidne november månad församlade ombud
lemnats tillfälle att yttra sig öfver nyssberörda betänkande, landtbruksstyrelsen
med ombudens yttrande till Kongl. Maj:t inkommit;

samt i sammanhang härmed:

en af Vesterbottens läns år 1890 församlade landsting i underdånighet
gjord framställning om upplåtelse under eganderätt af lägenheter
om 5—10 tunnlands areal å till sädesodling tjenlig mark på kronomarkerna
inom nämnda län; öfver hvilken framställning domänstyrelsen,
efter vederbörandes hörande, kammarkollegium och ofvan omförmälda
komiterade sig i underdånighet yttrat; och

särskilda af Vesterbottens oöh Norrbottens läns år 1893 församlade
landsting till Kongl. Maj:t aflåtna framställningar i anledning af de utaf
samma komiterade framlagda förslag.

Föredragande departementschefen yttrade härefter:

I fråga om styckning och försäljning af vissa jordbruksdomäncr
hafva komiterade föreslagit,

att styckning antingen i sin helhet eller delvis till bostadstomter
eller smärre jordbrukslägenheter måtte få ega rum af sådana jordbruksdomäner,
som äro belägna i närheten af stad, köping, jernvägsstation
eller större industriel inrättning och der för en befintlig eller påräknelig
arbetarebefolkning behof af egna bostäder kan anses förefinnas;

att afsöndringar till mindre jordbrukslägenheter jemväl måtte tilllåtas
från jordbruksdomäner, ej mindre der sådana afsöndringar till följd
af domänens saknad af byggnader eller vissa egors mera aflägsna belägenhet
från stamhemmanet äro särskildt lämplig;!, utan äfven i alla
de fall i öfrig!, der sådana afsöndringar utan egentlig skada eller
olägenhet för stamhemmanets skötsel och brukande kunna anses böra
ega rum;

att förslag till dylika styckningar eller afsöndringar måtte uppgöras
i sammanhang med den uppskattning af jordbruksdomäner, som före
deras försäljning eller förnyade utarrendering eger rum, dervid uppskattning
särskildt af de till styckning eller afsöndring föreslagna lägenheterna
jemväl borde ske;

a/t, der det uppgjorda förslaget till styckning eller afsöndring
blifvit. af domänstyrelsen godkändt och Eders Kongl. Maj:t lemnat sitt
samtycke till försäljningen, de lägenheter, som äro bebygga med enskild
person tillhörande hus, måtte i första hand hembjudas denne till inlösen
mot det lägenheten åsätta försäljningsvärdet;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

att öfriga lägenheter, äfvensom de med enskild person tillhöriga
byggnader försedda sådana,- måtte, der anbud om inlösen ej antages, å
offentlig auktion till den högstbjudande försäljas, så framt icke Eders
Kong]. Maj:t för något särskild!- fall skulle bestämma, att ett till styckning
i bostadstomter afsedt område skall mot uppskattningsvärdet till
kommun eller för parcelleringen bildadt konsortium öfverlemnas;

att för köpeskillingen ej skulle fordras annan säkerhet än inteckning
i den sålda lägenheten;

att för de lägenheter, hvarå saknas byggnader, sådant anstånd med
köpeskillingens erläggande måtte medgifvas, att endast en tiondedel
deraf betalas kontant och derefter en tiondedel under hvart och ett af
de följande nio åren, dock med vilkor, att, om lägenheten ej före utgången
af det femte året blifvit med bostad och, der så erfordras, med
för lägenhetens skötsel nödiga byggnader i öfrig! försedd, ogulden köpeskilling
då skall anses till betalning genast förfallen;

att deremot i öfriga fall nu gällande betalningstid tillämpas;

att Eders Kongl. Maj:t, derest hvad sålunda föreslagits i nåder
gillas, måtte äska Riksdagens medgifvande att under ofvanberörda vilkor
låta st}mka eller göra afsöndringar från sådana jordbruksdomäner, som
dertill kunna finnas lämpliga, och derefter låta de sålunda bildade lägenheterna
försäljas; samt

att för sålunda försålda lägenheter inflytande köpeskillingar böra
användas på samma sätt som köpeskillingarne för andra försålda jordbruksdomäner;
dock att kostnaderna för ifrågakommande styckning och
afsöndring skola med desamma i främsta rummet bestridas.

De åtgärder, som komitén sålunda föreslagit, kunna hänföras till
två kategorier, nemligen:

l:o) styckning, total eller partiel, af jordbruksdomäner, som äro
belägna i närheten af stad, köping, jernvägsstation eller större industriel
inrättning, i syfte att bereda egna bostäder för en befintlig eller påräknelig
arbetarebefolkning; och

2:o) afsöndring under full eganderätt af smärre jordbrukslägenheter
från domäner, som i öfrigt helt eller delvis försäljas eller fortfarande
skola för kronans räkning utarrenderas.

Hvad först beträffar den styckning af vissa jordbruksdomäner, som
af komitén föreslagits i syfte att i grannskapet af orter, der ett större
antal arbetare ega eller kunna antagas komma att vinna sysselsättning,
åt dessa bereda egna bostäder, vare sig med eller utan jordbruk, kan väl,
på. sätt ock domänstyrelsen i sitt i ärendet afgifna utlåtande framhållit,
syftemålet i detta förslag anses i viss mån främmande för den komitén

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

förelagda uppgift, som varit att söka utreda, huruvida icke genom
statsmakternas försorg tillfälle kunde beredas obemedlade och mindre
bemedlade att bilda egna jordbruk, hufvudsakligen å inom. landet ännu
befintliga stora odlingsbara utmarker. I och för sig deremot kan ju
syftemålet att bereda befolkningen i vissa arbetarecentra ökad sjelfständighet
och trefnad icke annat än anses godt och eftersträfvansvärdt.
Då de domäner, hvilka i nu omförmälda syfte skulle styckas i tomter
eller smärre jordbrukslägenheter, äro belägna i grannskapet af större
samhällen, såsom städer eller köpingar, kunna emellertid, enligt hvad
domänstyrelsen påpekat, af de föreslagna tomtupplåtelserna vissa olägenheter
befaras uppstå. Köpare af tomterna blefve nemligen icke underkastade
städernas byggnadsordning eller bundna af andra för städerna
gällande föreskrifter, såsom helsovårdsstadga m. m., och då tomtegarne
dessutom blefve befriade från de i allmänhet högre kommunala utskylder,
som hvilade på städernas invånare, skulle en gifven följd blifva, att
vid auktionen för tomternas försäljning med de fördelaktiga betalningsvilkoren,
som föreslagits, tomterna komme att blifva mycket eftersökta
och betinga höga köpeskillingsbelopp, allt till nackdel för den närliggande
staden, som endast komme att hafva olägenhet af dessa tomtegare,
hvilka i flere afseenden kunde konkurrera med stadsborna. Föga sannolikhet
funnes ock för det antagandet, att obemedlade eller mindre bemedlade
komme att blifva egare af de i högt pris stående tomterna,
men att åtskilligt löst folk komme att inhysas i de bj-ggnader, som å
dessa tomter uppfördes, vore å andra sidan ganska antagligt genom erfarenheten
från en del förstäder, som redan nu funnes. Fn annan olägenhet
för den närliggande staden kunde ock uppstå genom öfverflöd på
arbetssökande med ty åtföljande brist på arbete för stadens egna obemedlade
arbetarebefolkning.

Fall hafva visserligen, såsom för Eders Kongl. Maj:t är kändt,
förekommit, då domäner, som angränsat städer eller köpingar, blifvit
upplåtna för utläggande till bostadstomter, men i dessa fall hafva upplåtelserna
egt rum på framställning af vederbörande stads- eller köpingskommuner
sjelfva och hafva naturligtvis då icke framkallat de olägenheter,
som lätteligen skulle kunna blifva en följd af upplåtelser, som
skedde på kronans . initiativ och utan något hos staden eller köpingen
deraf förspord t behof.

Annorlunda gestalta sig deremot förhållandena, då de ifrågavarande
domänerna äro belägna, icke i närheten af redan färdigbildade större
samhällen, utan å sådana orter, att de å de upplåtna områdena uppstående
bosättningarne sjelfva kunna ingå som en grundstomme i ett

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

under bildning varande samhälle. Detta ar förhållandet i de af komitén förutsatta
fall, att domänerna äro belägna i närheten af jernvägsstation eller
större industriel inrättning, och likaså då domänerna angränsa fiskelägen,
hamn- och lastageplatser samt större byar. I dylika fall kunna de med
upplåtelserna afsedda fördelar vinnas, utan att genom samma upplåtelser
ofvan antydda olägenheter behöfva framkallas. Lika med domänstyrelsen
anser jag derföre den nu ifrågasatta d o m än sty c k ningen icke böra ega
rum i andra än nu sist omförmälda fall.

Då domänstyckningen erhåller denna begränsning, lärer behof icke
komma att yppa sig af den utaf komitén för tillämpning i särskilda fall
föreslagna bestämmelsen, att det till styckning i bostadstomter afsedda område
skulle mot uppskattningsvärdet till kommun eller för parcelleringen
bildad! konsortium öfverlemnas. Denna bestämmelse torde derföre böra
utgå och en för alla fall gällande föreskrift meddelas derom, att de lägenheter,
hvari en hithörande domän blifvit styckad, skola å offentlig auktion
till den högstbjudande försäljas, der icke lägenhet är med enskild
person tillhöriga byggnader försedd, i hvilket fall försäljning å auktion
endast skall ega rum, om hembud å lägenheten till uppskattningsvärdet
af byggnadernas egare icke antages.

öfvergår jag härefter till den andra kategorien af de utaf komiterade
i den förevarande afdelningen af betänkandet föreslagna åtgärder
eller afsöndring under full eganderätt af smärre jordbrukslägenheter från
domäner, som i öfrigt helt eller delvis försäljas eller skola för kronans
räkning fortfarande utarrenderas, är denna angelägenhet, hvad beträffar
sådana domäner, hvilka enligt hittills meddelade bestämmelser kunna
ifrågakomma till försäljning, i det hufvudsakliga redan på ett tillfredsställande
sätt ordnad. Enligt underdånig skrifvelse af den 13 maj 1891
har nemligen Riksdagen med bifall till derom gjord nådig proposition
medgifvit, att, der å kronoegendom, som med tillämpning af gällande
bestämmelser försäljes, finnes lägenhet, hvilken anses kunna, utan att
hufvudgårdens försäljning till skäligt pris derigenom försvåras, från
egendomen afsöndras och särskild! för sig afyttras, på Eders Kongl.
Maj:t må ankomma att utan auktion med full eganderätt upplåta sådan
lägenhet åt innehafvare^ under vilkor

att, sedan värdet å lägenheten blifvit i den för arrendeuppskattningar
stadgade ordning utrönt, för lägenheten erlägges en köpeskilling,
motsvarande detta värde;

att köparen skall, derest han sådant åstundan ega inbetala köpeskillingen
under loppet af tio år med en tiondedel årligen, så vida han
för fullgörande häraf ställer godkänd säkerhet; samt

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

att upplåtelsen skall ega rum med iakttagande af de rörandejordafsöndring
i nådiga förordningen den 6 augusti 1881 meddelade föreskrifter
;

hvarjemte Riksdagen bemyndigade Eders Kongl. Maj:t att meddela
de närmare bestämmelser rörande de ifrågavarande afsöndringarne, som
kunde finnas erforderliga.

Med stöd af detta bemyndigande har Eders Kongl. Maj:t den 22
sis.tlidne december behagat förordna,

att de i nådiga brefvet den 18 maj 1888 angående försäljning af
åtskilliga mindre kronoegendomar meddelade bestämmelser i fråga om
salu- och arrende värdering å de i samma nådiga bref omförmälda egendom
ar jemväl skola ega tillämpning å sådana kronoegendomar, hvilkas
försäljning jemlikt nådiga brefven den 29 maj 1874, den 6 juni 1879,
den 29 maj 1885 och den 27 juni 1887 kan ifrågakomma, beträffande
de i sistberörda nådiga bref omförmälda egendomar äfven i andra fall,
än då sådan egendom skall till försäljning utbjudas med frånskiljande
af skogsmark; dock att i fråga om egendom, som varder arrendeledig
den 14 mars 1895 eller den 14 mars 1896, domänstyrelsen skall ega
att, utan hinder deraf att icke salu- eller arrendevärdering föregått, hos
Eders Kongl. Maj:t göra framställning om egendomens framtida användande; att

den landtmätare, som i anseende till förestående arrende- och
saluvärdering å kronoegendom af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förordnas att med marken jemföra befintlig karta och uppgöra beskrifning
öfver inegorna eller, om karta ej finnes, upprätta ny sådan öfver
inegorna, skall åligga att, der å egendomen finnes med enskildt bostadshus
bebyggd lägenhet, densamma med dertill häfdad mark å kartan noggrant
utmärka och, om någon förändring i området för vinnande af beqväma
gränser, lämplig utfartsväg eller dylikt anses nödig, sådan förändring
å kartan beteckna samt i egobeskrifningen särskilt upptaga
lägenheten med angifvande af innehafvarens namn och, om gränsregleriug
föreslås, med omnämnande af den förändring, som deraf föranledes
i förutvarande arealen;

att, sedan karta och öfriga handlingar till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
inkommit, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande skall
åligga att desamma tillställa dem, som hafva att verkställa saluvärderingen
å egendomen, vid hvilken förrättning bör tillses, om lägenhet af
ifrågavarande slag kan, utan att hufvudgårdens försäljning till skäligt
pris derigenom försvåras, från egendomen afsöndras, i hvilket fall förslagtill
afsöndring^! skall afgifvas, hvarjemte innehafvaren af lägenheten

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 46.

bör, om han kan anträffas, tillkallas Samt honom förevisas de förändringar
i egoområdet, som möjligen af uppskattningsmännen anses nödiga,
och tillika meddelas underrättelse om det vid förrättningen åsätta saluvärdet,
hvarom allt anteckning bör ske i det protokoll, som enligt gällande
bestämmelser skall föras öfver förrättningen;

att, sedan protokollet med tillhörande handlingar till Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande inkommit, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
skall, der Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke anser
hemmanet eller del deraf för allmänt ändamål böra bibehållas, förelägga
innehafvare af sådan lägenhet, som af förrätt ningsmännen föreslås till
afsöndring, att, vid lösningsrättens förlust, inom trettio dagar till Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande inkomma med förklarande, huruvida
han önskar förvärfva eganderätt till lägenheten, samt i sådant fall tillika
aflemna säkerhet för köpeskillingens erläggande, bestående antingen af
solidarisk borgen såsom för egen skuld af minst två personer, hvilkas
vederhäftighet blifvit af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande eller
vederbörande domhafvande bestyrkt, eller ock sådan säkerhetshandling,
som, förutom borgen, enligt nådiga kungörelsen den 10 november 1882
och nådiga brefvet den 2 december 1892 tages god för arrende;

att, der inom förelagd tid hembudet antagits och behörig säkerhet
för köpeskillingens erläggande aflemnats, Eders Kongl. Maj :ts befallningshafvande
har att öfversända samtliga ärendet rörande handlingar jemte
eget yttrande till domänstyrelsen, som skall underställa ärendet Eders
Kongl. Maj:ts pröfning samtidigt med frågan om disposition af hemmanet
i öfrigt;

att, derest såsom säkerhet för köpeanbud, som af Eders Kongl.
Maj:t godkänts, borgen aflemnats, denna bör, på sätt nu sker i afseende
å föryttrade kronoegendomar, förnyas samtidigt med första inbetalningen
å köpeskillingen vid lägenhetens tillträdande sålunda, att borgen tecknas
å den skuldförbindelse å resterande köpeskilling, som då bör af köpare
aflemnas;

samt att domänstyrelsen derefter skall utfärda köpebref å lägenheten
med deri intagen förpligtelse för köpare ej mindre att ensam vidkännas
lagfartskostnad och andra med köpet förenade utgifter än äfven
att till stamhemmanet erlägga den årliga afgäld, som i författningsenlig
ordning kan varda bestämd.

Jag bör erinra, att samtliga nu meddelade bestämmelser endast
afse upplåtelse utan auktion af bebyyda lägenheter till dessa lägenheters
innehafvare, samt att enligt de rörande försäljning af vissa jordBih.
till Piksd. Prot. 18!)4. 1 Sand. 1 Afd. 30 Hälft. 2

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

bruksdomäner gällande bestämmelser Eders Kongl. Maj:t eger besluta
om dessa domäners fördelning i lotter, bebygda eller obebygda, för
försäljning å auktion, i hvilket fall likväl köpeskillingen skall inbetalas
under loppet af sex år med en sjettedel årligen och ej, såsom vid ofvan
omförmälda upplåtelser utan auktion, under loppet af tio år med en tiondedel
årligen.

Medan de i Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1891 och nådiga brefvet
den 22 december 1893 innefattade bestämmelser om särskild föryttring
af lägenheter från kronoegendomar, som försäljas, hufvudsakligen
afsett att förebygga, att vid den beslutade afyttringen af kronans
smärre domäner personer, som å dessa bebo och bruka särskilda lägenheter,
komma att från sina hemvist afhysas, samt att således i en mera
sjelfständig ställning bibehålla eu redan befintlig klass af lägenhetshafvare,
har komiténs förslag i nu förevarande del den vidsträcktare syftningen
att, så vidt på denna väg kan ske, öka antalet smärre jordbruksidkare
inom landet; och har komitén ansett sig kunna antaga, att genom
den sålunda beredda möjligheten för ett mycket stort antal obemedlade
eller mindre bemedlade familjer att vinna egna hem och sysselsättning
å landsbygden icke allenast emigrationen till utlandet, utan
äfven den pågående inflyttningen till städerna af jordbruksarbetare skulle
i betydlig män minskas. Domänstyrelsen deremot har i sitt i frågan
afgifna utlåtande icke ansett komiténs förevarande förslag egnadt att i
någon vidsträcktare omfattning förhjelpa särskildt obemedlade eller mindre
bemedlade personer att komma i besittning af dylika lägenheter.
Enligt domänstyrelsens mening funnes nemligen endast ett fåtal medellösa
eller mindre bemedlade jordbruksarbetare, som vore i besittning af
den förmåga och egde den kredit för erhållande af, låt vara ett mindre
kapital, som erfordrades för att ej allenast kunna inköpa och uppodla
jord, utan äfven i flertalet fall förse densamma med nödvändiga åbyggnader.
Der i något undantagsfall en jordbruksarbetare genom sina
egenskaper lyckats förvärfva ett sådant förtroende, att någon ville förlägga
honom med nödigt kapital för dylikt ändamål, komme antagligen
ej heller tillfälle att saknas att af den enskilde få inköpa odlingsbar jord,
helst som förlagsgifvaren sjelf då kunde genom för hvarje fall lämpadt
aftal försäkra sig mot förlust. Att tänka sig att endast derföre, att af
kronans nu afsedda jord smärre lotter komme att hållas till salu, deraf
skulle vinnas storartade resultat, som kunde inverka till och med till
emigrationens minskning, syntes derföre vara att gifva frågan en utsträckning,
som ej i verkligheten erhölle någon motsvarighet. Ehuru
domänstyrelsen sålunda ej ansåge något större resultat i den åsyftade

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

riktningen vara att förvänta af förslagets genomförande, har dock styrelsen
ansett detsamma, såsom befordrande svenska jordens fördelning på
flere händer, medföra afsevärda fördelar och derföre funnit sig böra i
hufvudsak biträda förslaget.

Äfven om man med dom än styrelsen måste antaga, att den ifrågasatta
lägenhetsupplåtelsen svårligen kan förväntas komma att ega rum
i så stor omfattning, att verkningarna deraf erhålla den ingripande betydelse,
komiterade synas hafva förestält sig, lärer det dock icke kunna
nekas, att åtgärden skulle utgöra ett steg, och ett måhända icke så
obetydligt sådant, mot det af komiterade åsyftade mål. Enligt min åsigt
förhåller det sig nemligen icke så, att, på sätt domänstyrelsen antagit,
tillfälle utan svårighet skulle erbjuda sig för den, som önskade förvärfva
ett mindre jordområde, att från enskild jordegare få inköpa ett sådant;
fastmera torde erfarenheten ådagalägga, att en afgjord obenägenhet råder
hos jordegarne att afstå ens de minsta delar af sitt område. Varder
den nu föreslagna åtgärden genomförd, kommer deremot ett ganska stort
antal smärre jordbrukslägenheter af den omfattning, som bäst lämpar sig
för sådana jordbruksarbetare, hvilka, utom sina arbetskrafter, kunna förfoga
öfver något litet kapital, att utbjudas mot betalningsvilkor, som
måste anses ganska förmånliga. Det bör icke anses förmätet att hoppas,
att mången genom det sålunda yppade tillfället att i det egna landet
vinna utkomst skall afstå från tanken att söka sin lycka i främmande
land. I hvarje fall bör lägenhet sföry t tringen leda till en ur hvarje synpunkt
oneklig ökning i antalet smärre sjelfständiga jordbrukare inom
landet. Jag tvekar derföre icke att i hufvudsak förorda komiterades
förevarande förslag och detta så mycket mindre, som föryttringen, klokt
anordnad, bör kunna ega rum utan afsevärd förlust för kronan, hvilken
för hvarje lägenhet skulle betinga sig en köpeskilling, motsvarande dess
uppskattade värde. Den uppoffring, som kronan ikläder sig derigenom,
att kronan afstår från ränta å köpeskillingen under den timligen långt
utsträckta betalningstiden äfvensom i vissa fäll från den ökade köpeskilling,
som skulle kunna erhållas vid täflan mellan flera spekulanter, kan
icke anses vara större, än som betingas af det vigtiga syftemål, som
derigenom befordras.

Jag öfvergår nu till en närmare granskning af detaljerna i komiterades
förslag.

De af komitén i fråga om föryttring af smärre jordbrukslägenheter
föreslagna bestämmelser, hvilka äro desamma, ehvad den domän, från
hvilken afsöndringen egor rum, i öfrigt, skall helt eller delvis försäljas
eller fortfarande för kronans räkning utarrenderas, skilja sig i följande

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

afeeenden från de föreskrifter, som genom nådiga brefvet den 22 december
1893 meddelats beträffande afsöndringar från domäner, som i öfrigt
skola enligt gällande bestämmelser försäljas.

Enligt komiténs förslag skulle med enskild person tillhöriga byggnader
försedd lägenhet, om hvars inlösen hembud blifvit till nämnda
person gjordt, men ej af honom antagitsj å offentlig auktion till den
högstbjudande försäljas, medan deremot enligt 1893 års bestämmelser
i den sålunda förutsatta händelsen frågan om lägenhetens föryttring förfaller.
Det senare förfarandet torde ur synpunkten af det med upplåtelsen
afsedda syftemålet ega ett gifvet företräde. På sätt domänstyrelsen
framhållit, lärer nemligen, om egaren af å en lägenhet befintliga hus ej
begagnar sig af den honom erbjudna lösningsrätten, detta i regel endast
bero deraf, att han ej eger förmåga anskaffa löseskillingen, vid hvilket
förhållande det både blir hårdt mot lägenhetsinnehafvaren och ingalunda
befordrande det syfte, som ligger till grund för komitéförslaget, att lägenheten
ovilkorligen särskild! utbjudes till försäljning, hvarigenom innehafvare!!
skulle nödgas antingen bortföra husen eller öfverlåta dem till
köparen af lägenheten mot en ringa penning. Om domänen, dit lägenheten
hörde, skulle fortfarande utarrenderas, kunde ju i de flesta fall
lägenhetsinnehafvaren, utan att arrendevärdet nedsattes, bibehållas vid
nyttjanderätt till lägenheten, och om åter domänen borde säljas, vore
intet hinder, att lägenheten såldes tillsammans med egendomen i öfrigt,
i hvilket fall lägenhetsinnehafvaren kunde ega förhoppning att fortfarande
få hafva husen qvarstående mot erläggande till nye egaren af afgäld i
penningar eller dagsverken. På dessa skäl anser jag lika med domänstyrelsen
ovilkorlig föreskrift om utbjudande på auktion af lägenhet, hvars
innehafvare förklarat sig icke vilja inlösa densamma, icke böra meddelas.

Enligt komiténs förslag skulle vidare för köpeskillingen ej fordras
annan säkerhet än inteckning i den sålda lägenheten, medan deremot
enligt nådiga brefvet den 22 december 1893 fordras säkerhet, bestående
antingen i solidarisk borgen af minst två vederhäftiga personer såsom
för egen skuld eller säkerhetshandling af sådan beskaffenhet, som, förutom
borgen, enligt nådiga kungörelsen den 10 november 1882 och
nådiga brefvet den 2 december 1892 tages god för arrende, d. v. s. vissa
i dessa författningar till beskaffenheten närmare angifna obligationer,
depositionsbevis eller inteckningar.

Beträffande den säkerhet, som borde ställas för köpeskillingarne för
de ifrågavarande lägenheterna, har komitén anfört, att kronan, enligt
komiténs mening, borde kunna afstå från det anspråk på borgenssäkerhet,
som kronan, utöfver rätt till inteckning för köpeskillingen, vid försälj -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

ning af domäner i allmänhet uppstälde bland köpevilkoren. Detta anspråk
hade sitt berättigande, i den omständighet, att af köpeskillingen
betalades vid köpets afstötande endast ^en sjettedel och derefter en sjettedel
årligen under de följande fem åren, så att kronan, om t. ex. egendomens
hufvudsakliga värde skulle ligga i växande skog, kunde riskera,
att denna nedhögges och fastigheten derigenom så försämrades, att inteckningen
ej vidare utgjorde full säkerhet för utbekommande af köpeskillingen.
Något dylikt vore emellertid ej att befara vid försäljning af
smärre lägenheter, vid hvilka någon större skogstillgång ej kunde vara
att påräkna och beträffande hvilka rätt till första inteckning för köpeskillingen
borde utgöra fullgod säkerhet för densamma. Dertill komme,
att anspråk på borgen skulle från möjlighet att förvärfva en egen jordlägenhet
utesluta mången mindre bemedlad eller obemedlad person, som
icke kunde anskaffa borgen, men hvars arbetskraft, förenad med flit och
duglighet, likväl skulle göra honom synnerligen egnad att förbättra och
förkofra en till honom upplåten jordbit till både sin egen och det allmännas
nytta och gagn. Hade han någon kredit, borde denna i första
hand användas för uppförande af byggnader å lägenheten och de öfriga
utgifter, som dennas första uppbrukande i flera fall komme att erfordra,
och ej förspillas eller åtminstone förminskas genom tvånget att anskaffa
en borgen, som för kronan icke syntes vara behöflig.

Gent emot denna komiténs bevisföring förmäler sig domänstyrelsen
anse säkerhet af inteckning i den sålda lägenheten icke ensam vara
tillfyllest äfvensom att friheten från ställande af särskild säkerhet kunde
uppmuntra till osund spekulation. Äfven om, såsom komitén antagit,
någon större skogstillgång i allmänhet ej komme att åtfölja en lägenhet,
som såldes, och kronan således sällan skulle löpa fara att genom
skogssköfling blifva utsatt för förlust, kunde värdet af en föryttrad
lägenhet genom hvarjehanda andra åtgärder af eu oredlig köpare väsentligt
förminskas. Derjemte ville styrelsen fästa uppmärksamheten derå,
att då köpebref å en försåld lägenhet, i likhet med hvad som vore
fallet i afseende å mindre domäner, hvilka enligt nu gällande bestämmelser
afyttrades, icke borde utfärdas förr än första afbetalningen å
köpeskillingen egt rum, en ganska lång tid, i allmänhet mellan två
och tre år, komme att förflyta från lägenhetens försäljning till dess
inteckning kunde sökas, under hvilken tid förhållanden kunde inträffa,
som, derest ej särskild säkerhet vore af köparen stöld, gjorde kronans
utBigter att utbekomma köpeskillingen högst ovissa, såsom köparens
frånfälle, hans flyttning ur riket med mera. Särskildt kunde förvecklingar
uppstå, om eu köpare med eller utan skäl efter köpot tyckte

Kongl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 46.

sig hafva för den inköpta lägenheten utfäst högre betalning, än denna
vore värd, och med anledning deraf undandroge sig att utfärda skuldförbindelse
å köpeskillingen. Då komitén förmenat, att anspråk på
borgen skulle utesluta mången mindre bemedlad eller obemedlad från
möjlighet att förvärfva en egen jordlägenhet, ville styrelsen såsom sin
åsigt uttala, att för en person, som gjort sig känd för duglighet och
arbetsamhet, stor svårighet ej borde möta att af slägtingar eller forna
arbetsgifvare, hvilkas förtroende han förvärfvat, erhålla borgen, då ju
denna i allmänhet ej komme att omfatta något särdeles högt belopp
och derjemte finge anses mindre äfventyrlig än borgen i vanliga fall,
enär här den köpta lägenheten äfven stode i pant för skulden.

Lika med domänstyrelsen och på de af densamma anförda skäl
anser jag kronans säkerhet för utbekommande af köpeskillingen för
lägenhet, som föryttrats i nu omförmäld ordning, icke vara tillräckligt
tryggad allenast genom inteckning i lägenheten och jag hyser så mycket
mindre tvekan att tillstyrka, att de genom nådiga brefvet den 22
december 1893 meddelade bestämmelser i fråga om säkerhet för sådan
köpeskilling, hvarom nu är fråga, må bibehållas och utsträckas till
öfriga fall, då afsöndring af lägenheter från domäner skulle förekomma,
— dock med den inskränkning i fråga om obebygda lägenheter, jag nedan
går att omförmäla — som, i enlighet med hvad domänstyrelsen jemväl anfört,
den erforderliga säkerhetens ställande icke torde i nämnvärd mån för
en duglig och arbetsam person försvåra förvärfvet af dylik lägenhet.

I fråga om anstånd med köpeskillingens erläggande företer komitéförslaget
vissa skiljaktigheter från nu gällande bestämmelser om föryttring
af smärre delar af jordbruksdomäner, i det att förslaget i vissa
fall medgifver längre, men i andra åter kortare anståndstid. Sålunda
skall enligt förslaget köpeskillingen för bebygda lägenheter alltid erläggas
inom loppet af sex år, medan deremot enligt 1893 års bref
köpeskillingen för dylik lägenhet, som hembjudes innehafvaren, icke
behöfver vara till fullo inbetald förr än efter förloppet af tio år. 1
fråga om obebygda lägenheter är åter förhållandet motsatt, i det att
enligt förslaget köpeskillingen för sådan lägenhet skulle få sålunda
erläggas, att endast eu tiondedel deraf betalades kontant och derefter
en tiondedel under hvart och ett af de följande nio åren — dock med
vilkor, att, om lägenheten ej före utgången af det femte året blifvit
med bostad och, der så erfordrades, med för lägenhetens skötsel
nödiga byggnader i öfrigt försedd, ogulden köpeskilling då skulle anses
till betalning genast förfallen — medan åter köpeskillingen för obebygd
lägenhet, som enligt nu gällande bestämmelser försäljes, hvilken för -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

säljning ovilkorligen skall ske å auktion, måste inbetalas under loppet
af sex år med en sjettedel årligen.

Hvad angår den af komitén föreslagna betalningstiden vid köp
af bebygda lägenheter, har emellertid domänstyrelsen anmärkt, att
det för en obemedlad eller mindre bemedlad köpare måste vara önskvärdt
att få betalningstiden utsträckt så mycket som möjligt; och då
enligt Riksdagens ofvan omförmälda skrifvelse af den 13 maj 1891
den längre betalningstiden ansetts kunna medgifvas vid försäljning af
just sådana lägenheter, hvarom nu vore fråga, samt efter domänstyrelsens
förmenande så mycket mindre skäl vore för handen att för
köpare af bebygda lägenheter uppställa strängare vilkor än för köpare
af obebygda sådana, som det med all säkerhet blefve bland den förra
kategorien, som de minst bemedlade kom me att finnas, ansåge sig
styrelsen höra hemställa, att betalningstiden bestämdes för alla lägenheter
till tio år.

I denna hemställan hafva hushållningssällskapens år 1893 församlade
ombud instämt.

Den föreslagna bestämmelsen om gäldande af köpeskillingen för
såld obebygd lägenhet tidigare, än vid köpslutet betingats, för den
händelse denna ej inom fem år blifvit vederbörligen bebygd, har af
domänstyrelsen ansetts komma att afhålla mången obemedlad eller
mindre bemedlad att inlåta sig i köp af ifrågavarande slag, då det ju i
allmänhet borde vara svårt för en person i denna ställning att på förhand
veta, om han just inom den nämnda tiden kunde bereda sig
medel till den köpta lägenhetens fullständiga bebyggande. Lemnades
honom åter frihet i afseende å tiden för byggnadernas fullbordande,
kunde han så småningom och måhända utan skuldsättning, åtminstone
i någon större omfattning, uppföra de hus han behöfde. För att bereda
kronan trygghet för köpeskillingens utbekommande syntes den
föreslagna bestämmelsen ej vara nödig, allra helst om, såsom domänstyrelsen
föreslagit, hvarje köpare komme att ställa särskild säkerhet
för köpeskillingens gäldande. I allt fall komme det ej att blifva lätt
att afgöra hvad med »nödiga» byggnader skulle förstås, och man kunde
med temlig visshet förutse, att ifrågavarande stadgande, om det bibehölles,
skulle mången gång gifva anledning till rättegångar mellan
kronan och köpare. Styrelsen ansåge derföre stadgandet böra ur förslaget
utgå.

Hushållningssällskapens ombud hafva beträffande den nu föreliggande
frågan ansett lägenhetsinnehafvaren endast böra förpligtas att
före utgången af femte året hafva försett sin lägenhet med bostad.

Kong!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

Då med de nu ifrågasatta upplåtelserna i främsta rummet afses
tillskapandet af en klass af smärre bofasta lägenhetsegare, synes mig
den af komiterade, för det fall att den försålda lägenheten är obebygd,
såsom vilkor för åtnjutande af det tioåriga anståndet med köpeskillingens
fulla erläggande uppstälda fordran, att lägenheten före utgången af det
femte året skall vara försedd med bostad och de för lägenhetens skötsel
i öfrigt nödiga byggnader, väl egnad att befordra syftemålet med
upplåtelserna. I det öfvervägande flertalet fall komme de upplåtna
lägenheterna endast att innefatta en jemförelsevis obetydlig areal och
det kan derföre icke gerna blifva fråga om uppförandet af större och
kostsammare byggnader än att desamma ganska väl böra kunna komma
till utförande under loppet af fem år. Ej heller kan jag, jemväl med
afseende på dessa lägenheters enligt regeln obetydliga vidd, antaga,
att pröfningen af frågan, hvilka byggnader äro att anse såsom för
lägenheten nödiga, kommer att varda förenad med synnerliga svårigheter.

På det att emellertid förvärfvet af dylika lägenheter måtte i möjligaste
mån varda för obemedlade underlättadt, anser jag krafvet på
särskild säkerhet för köpeskillingens erläggande kunna i fråga om obebygda
lägenheter så till vida inskränkas, att den säkerhet, som utöfver
inteckning för ogulden köpeskilling bör ställas, allenast behöfver afse
de afbetalningar, hvilka erfordras för halfva köpeskillingens erläggande,
d. v. s. de fyra tiondedelar af köpeskillingen, som erläggas närmast
efter den vid tillträdet skeende kontanta inbetalningen af en tiondedel.
Då nemligen efter den första femårsperiodens förlopp lägenheten bör
vara försedd med bostad och öfriga för lägenhetens skötsel erforderliga
byggnader, torde man vara berättigad antaga, att lägenhetens värde
derigenom skall hafva blifvit så mycket ökadt, att inteckningen i och
för sig utgör tillräcklig säkerhet för återstoden af köpeskillingen.

Då enligt nu gällande bestämmelser lägenhet från egendom, som
försäljes, utan auktion upplåtes åt innehafvare, skall upplåtelsen ske
med iakttagande af de rörande jordafsöndring i nådiga förordningen
den 6 augusti 1881 meddelade föreskrifter. Om åter domän å auktion
säljes i lotter, skall hvarje sådan lott åsättas mantal och i jordeboken
upptagas under titel »utsockne eller allmänt frälse» och för betecknande
af denna dess natur påföras ränta till kronan i likhet med andra
frälsehemman i orten. I komitéförslaget deremot saknas bestämmelser,
dels huru försåld lägenhet skall taga del i stamhemmanet åliggande
skatter och onera och dels angående den jordnatur lägenheten bör
ikläda sig.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4(1.

Beträffande denna fråga har domänstyrelsen erinrat, att jordbrukslägenhetskomitén
med underdånig skrifvelse den 5 mars 1892 afgifvit
förslag till lag angående hemmansklyfning, egostyckning och jordafsöndring
samt att, såsom inhemtades af kammarkollegii och domänstyrelsens
öfver nämnda förslag afgifna underdåniga utlåtande af den
8 påföljande november, pluraliteten bland de ledamöter i embetsverk^),
som deltagit i ärendets behandling, föreslagit, att jordafsöndring mot
afgäld icke vidare måtte tillåtas, och har styrelsen, under åberopande
af de skäl, som dervid anförts, hemstält, att mantal måtte åsättas all
jord, som i enlighet med det till granskning nu föreliggande förslaget
från hemman styckades eller afsöndrades, hvilket förfarande för öfrigt
syntes vara det enda, som, derest ej mantalet såsom beräkningsgrund
för skatter och onera helt och hållet afskaffades, kunde tillämpas, när
ett hemman i dess helhet styckades.

Kammarkollegium har i sitt den 24 november 1893 öfver komiténs
nu förevarande betänkande afgifna underdåniga utlåtande framhållit,
att när mark, som för föryttring till enskild person genom någonjordstyckningsåtgärd
afskildes från kronan tillhörig domän, finge mantal
sig åsatt, sådan egendom syntes böra, i öfverensstämmelse med hvad
som stadgades i nådiga brefvet den 29 maj 1874, försäljas utan förbehåll
af någon kronotionde eller sådan grundränta, som utginge endast
af kronoskatteegendomar, äfvensom i jordeboken upptagas under titel
»insockne eller allmänt frälse» och för betecknande af denna sin natur
få sig påförd ränta till kronan i likhet med andra frälsehemman i orten.

Sedan numera en väsentlig nedsättning i grundskatten samt
motsvarande lindring i rustnings- och roteringsbesvären egt rum och
beslut fattats om fullständig afskrifning af grundskatten och lindring
i nyssnämnda besvär, motsvarande deras uppskattade värde, samt dertill
kommer, att väghållningsbesväret stadgats skola utgå direkt af hvarje
jordegendom efter taxeringsvärdet och att för öfrigt så väl väghållningsbesväret
som den allmänna byggnadsskyldigheten för i mantal satt jord
blifvit väsentligen inskränkt, kommer den afgäld, som hädanefter åsättes
jord, som från hemman för alltid afsöndras, att, i synnerhet der jordafsöndringen
endast omfattar eu mindre areal, uppgå till ett så ytterst
obetydligt belopp, att afgälden, ofta endast utgörande några få ören,
saknar all betydelse för det med densammas påförande åsyftade ändamålet,
att betrygga hemmansegarens förmåga att utgöra de å hemmanet
belöpande onera. I och för sig synes det mig derföre önskvärdt, att afgäldsskyldigheten
för lägenheter, som upplåtas från kronodomäner, kundo
Pilt. till liiksd. Prnt. 1894. 1 Samt. 1 Afd. 80 Häft. 3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

bortfalla, helst förpligtelse!» att erlägga afgälden, huru obetydlig denna
än må vara, måste för lägenhetsegaren kännas ganska besvärande. Å
andra sidan k^n, med afseende på de med mantalsfördelning förenade
kostnader, svårligen såsom allmän regel uppställas, att de nu ifrågavarande
lägenheterna skola åsättas mantal, ehuru detta måste ske, då en
hel domän styckas i lotter, och stundom äfven eljest, då de upplåtna lägenheterna
äro af större betydenhet, lämpligen kan eg a rum. Vid nu
antydda förhållanden ligger naturligtvis den tanken nära till hands att
låta de förevarande upplåtelserna enligt regeln ega rum under formen
af jordafsöndring, ehuru utan åsättande af den i gällande författningrörande
jordafsöndriug stadgade afgäld. Det lärer dock svårligen
kunna anses rigtigt att sålunda, utan ändring af de i ämnet gällande
författningar, tillskapa en för dessa författningar okänd form af jordstyckning,
och särskildt torde det under nuvarande förhållanden, då
lagstiftningen i detta ämne i sin helhet är under omarbetning, icke
vara lämpligt eller behöflig^ att på detta sätt gå en blifvande lagstiftningsåtgärd
i förväg. Jag tillåter mig nemligen erinra, att jordbrukslägenhetskomitén,
på sätt förut blifvit nämndt, den 5 mars 1892
afgifvit förslag till lag angående hemmansklyfning, egostyckning och
jordafsöndring samt att, efter det länsstyrelserna, kammarkollegium
och domänstyrelsen, landtmäteristyrelsen och högsta domstolen öfver
detta förslag afgifvit yttranden, samma förslag numera är på Eders
Kongl. Maj:ts pröfning beroende. Intill dess lagstiftningen undergått
ändring, torde derföre lägenhetsupplåtelse af det slag, hvarom här är
fråga, böra ega rum under den af de för jordstyckning nu stadgade
former, som med afseende på de i hvarje särskildt fall för handen
varande förhållanden finnes ändamålsenligast, hvaremot den nya lagstiftning,
som i ämnet kan komma till stånd, naturligtvis bör komma
till tillämpning äfven beträffande hithörande upplåtelser. Jag anser
derföre Riksdagens medgifvande böra inhemtas dertill, att upplåtelserna
må ega rum enligt den i gällande eller blifvande lagstiftning stadgade
ordning för jordstyckning, som af Eders Kongl. Maj:t i hvarje fall
pröfvas lämpligast; lärande mark, som vid sådan upplåtelse får mantal
sig åsatt, böra, på sätt kammarkollegium hemstält, i jordeboken upptagas
under titel »utsockne eller allmänt frälse».

I fråga om komiterades förslag, att kostnaderna för ifrågakommande
styckning och afsöndring skulle med de köpeskillingar, som för
försålda lägenheter inflöte, i främsta rummet bestridas, har domänstyrelsen
erinrat, att flera af de förrättningar, som för nyssnämnda
åtgärder erfordrades, .såsom upprättande af karta, saluvärdering och

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

auktioner, i allmänhet komme att företagas i samband med likartade
förrättningar å hufvudgården, för hvilka kostnaderna guides från befintliga
anslag eller, hvad kartor anginge, efter särskild framställning bos Eders
Kongl. Maj:t, samt att det skulle blifva med ganska mycket besvär
förenadt att utröna hvad af kostnaderna belöpte på den ena eller andra
delen af hemmanet; och då stj^relsen ej kunde finna något skäl, hvarföre
utgifter, som föranleddes deraf att en lägenhet efter afsöndring
eller styckning såldes från en domän, skulle bestridas på annat sätt,
än som tillämpades vid domänens försäljning i öfrig!, ansåge sig styrelsen
böra afstyrka komiterades förslag i denna del. Härutinnan instämmer
jag med domänstyrelsen.

Gifvet är, att hvarje lägenhetsupplåtelse bör föregås af en på
föregående utredning grundad noggrann pröfning, huruvida upplåtelsen
kan ega rum utan menlig inverkan för stamhemmanet, vare sig detta
skall försäljas eller i kronans ego qvarblifva. Såsom vilkor för sådan
upplåtelse, som eger rum enligt Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1891
och nådiga brefvet den 22 december 1893, är förutsatt, att upplåtelsen
kan ega rum, utan att hufvudgårdens försäljning till skäligt pris derigenom
försvåras. Enligt komiténs mera omfattande förslag skulle
alsöndringar kunna tillåtas, ej mindre der domänens saknad af byggnader
eller vissa egors mera aflägsna belägenhet från stamhemmanet
gjorde sådant särskild! lämpligt, utan äfven i alla de fall i öfrigt, der
sådana afsöndringar utan egentlig skada eller olägenhet för stamhemmanets
skötsel och brukande kunde anses böra ega rum. Då de allmänna
förutsättningar, under hvilka sålunda enligt komiténs förslag
lägenhetsupplåtelse skulle få ega rum, torde omfatta äfven den för upplåtelser
enligt nådiga brefvet den 22 december 1893 stadgade, och sistnämnda
kategori af upplåtelser äfven i öfrigt ingår såsom eu del af
den vidsträcktare åtgärd i sådant syfte, som af komitén föreslagits,
torde, i händelse detta förslag i hufvudsak vinner bifall, de genom
nyssberörda- nådiga bref meddelade föreskrifter böra sammanföras med
de nya och allmänna bestämmelser, som rörande lägenhetsupplåtelser
från kronans domäner kunna varda meddelade.

De närmare bestämmelser rörande lägenhetsupplåtelser enligt Riksdagens
skrifvelse den 13 maj 1891, som Eders Kongl. Maj:t, med stöd af
Riksdagens bemyndigande i samma skrifvelse, genom nådiga brefvet
den 22 december 1893 meddelat, torde i allt väsentligt vara tillämpliga
äfven å de ytterligare upplåtelser, som enligt det nu förevarande
förslaget skulle förekomma. Då emellertid de bestämmelser, som utöfver
de allmänna grunderna för upplåtelserna erfordras i fråga om sättet för

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

de6sa upplåtelsers verkställande, böra kunna underkastas möjligen behöflig^
ändringar utan den omgång, som är förenad med åvägabringandet
af ett Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut i ämnet, torde Eders
Kongl. Maj:t, på sätt i fråga om de förut medgifna upplåtelserna egt
rum, böra äska Riksdagens medgifvande för Eders Kongl. Maj:t att
meddela dylika närmare bestämmelser.

Med anledning deraf att komitén i motiveringen för sitt förslag
i nu förevarande del anfört, att komitén icke infordrat upplysningar
från de två nordligaste länen, inom hvilka kronan icke egde synnerligen
många jordbruksdomäner och hvilkas från södra och mellersta
Sveriges vidt skilda naturförhållanden för öfrigt ansåges böra föranleda
ett helt annat tillvägagående för vinnande af det med komiténs uppdrag
afsedda syftemål, hafva Vesterbottens och Norrbottens läns landsting
framhållit önskvärdheten af att de föreslagna bestämmelserna
måtte vinna tillämpning äfven inom dessa båda län. Då, äfven om
förhållandena inom Vesterbottens och Norrbottens län skulle föranleda
dertill, att tillfällena att bereda obemedlade egna jordbruk hufvudsakligen
finge sökas på andra vägar än den nu ifrågavarande, något
giltigt skäl icke synes förefinnas, hvarföre icke äfven denna utväg,
der omständigheterna sådant medgåfve, borde tillåtas, anser jag mig
icke böra ifrågasätta, att i förevarande hänseende något undantag
göres för de båda nordligaste länen.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen
att dels medgifva,

att styckning antingen i sin helhet eller delvis till bostadstomter
eller smärre jordbrukslägenheter må få ega rum af sådana under förvaltning
af domänstyrelsen stälda och för statsverkets räkning utarrenderade
egendomar, som äro belägna i närheten af jern vägsstation,
större industriel inrättning, fiskeläge, hamn- och lastageplats eller
större by och der för en befintlig eller påräknelig arbetarebefolkning
behof af egna bostäder kan anses förefinnas;

att afsöndringar till mindre jordbrukslägenheter jemväl må tillåtas
från kronoegendomar, om hvilka nyss blifvit sagdt, ej mindre der
egendomens saknad af byggnader eller vissa egors mera aflägsna
belägenhet från stamhemmanet göra sådana afsöndringar särskildt
lämpliga, utan äfven i alla de fall i öfrigt, der sådana afsöndringar
utan egentlig skada eller olägenhet för stamhemmanets skötsel och
brukande anses kunna ega rum;

att förslag till dylika styckningar eller afsöndringar må upp -

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

göras i sammanhang med den uppskattning af kronoegendomar, som
före deras försäljning eller förnyade utarrendering eger rum, dervid uppskattning
särskildt af de till styckning eller afsöndring föreslagna
lägenheterna bör ske;

att, der Eders Kongl. Maj:t lemnat sitt samtycke till föreslagen
styckning eller afsöndring, lägenhet, som är bebygd med enskild
person tillhörande boningshus, må hembjudas denne till inlösen mot
det lägenheten åsätta försäljningsvärde;

att, der hembud å bebygd lägenhet icke antages, frågan om
lägenhetens försäljning må förfalla, derest icke den egendom, dit
lägenheten hörer, skall, enligt hvad ofvan blifvit sagdt, styckas i
mindre områden, i hvilket fall lägenheten skall å offentlig auktion till
den högstbjudande försäljas;

att lägenhet, som icke är bebygd med enskild person tillhörande
boningshus, jemväl skall å offentlig auktion till den högstbjudande
försäljas;

att köpare af lägenhet, som enligt nu föreslagna bestämmelser
försäljes, skall, derest han sådant åstundan ega inbetala köpeskillingen
under loppet af tio år med en tiondedel årligen, så vida han ställer
godkänd säkerhet, der lägenheten är bebygd, för köpeskillingens inbetalning
på föreskrifvet sätt och, der lägenheten är obebygd, för fullgörandet
af de afbetalningar, som erfordras för halfva köpeskillingens
erläggande, samt med det ytterligare vilkor i fråga om obebygd lägenhet,
att, om lägenheten ej före utgången af det femte året blifvit med
bostad och, der så erfordras, med för lägenhetens skötsel i öfrigt
nödiga byggnader försedd, ogulden köpeskilling då skall anses till
betalning genast förfallen;

att upplåtelsen må ega rum enligt den i gällande eller blifvande
lagstiftning stadgade ordning för jordstyckning, som af Eders Kongl.
Maj:t i hvarje fall pröfvas lämpligast;

att när lägenhet, som för föryttring till enskild person åtskiljes
från kronoegendom, får mantal sig åsatt, sådan lägenhet bör försäljas
utan förbehåll af någon kronotionde eller sådan grundränta, som utgår
endast af kronoskatteegendomar, äfvensom i jordeboken upptagas
under titel »utsockne eller allmänt frälse» och för betecknande af denna
sin natur få sig påförd ränta till kronan i likhet med andra frälsehemman
i orten; samt

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.

dels| ock bemyndiga Eders Kongl. Maj:t att beträffande de sålunda
föreslagna upplåtelserna meddela de närmare bestämmelser, som
kunna finnas erforderliga.

I fråga om torrläggning på statens bekostnad af vissa till odling
tjenliga sankmarker för att vinna tillfälle till upplåtelse derå af mindre
jordbrukslägenbeter har komitén föreslagit:

att för hvarje län med undantag af de två nordligaste tillsättes
en nämnd, bestående af landshöfdingen eller, i hans frånvaro eller vid
förfall för honom, landskamereraren såsom ordförande och två ledamöter
valde, den ene af landstinget och den andre af hushållningssällskapet,
med för ledamöterna på enahanda sätt -utsedde suppleanter,
dervid iakttages, att, der inom ett län finnas två landsting eller två
hushållningssällskap, ledamöter och suppleanter i nämnden böra för
hvarje sådant distrikt särskilt utses;

att denna nämnd skulle tillkomma att, der kronan för någon sin
domän hade andel i någon till odling lämplig sankmark af större
omfattning eller der enskilde personer förklarade 6ig villige att till
kronan öfverlåta sin rätt till den s. k. vinstjorden vid torrläggning af
dylik mark, föranstalta om undersökning af den sannolika fördelen i
ekonomiskt hänseende af markens torrläggning äfvensom om belägenheten,
beskaffenheten och omfånget af den vinstjord, som kunde beräknas
kronan tillfalla, samt att, der denna undersökning syntes böra
föranleda till kronans bekostande af eller deltagande i ett torrläggningsföretag,
derom till Eders Kongl. Maj:t göra framställning;

att, då Eders Kongl. Maj:t förordnat, att kostnaden för ett torrläggningsföretag
borde helt och hållet eller till någon del af allmänna
medel utgå, nämnden skulle åligga att för företagets verkställande
vidtaga erforderliga åtgärder och under företagets fortgång samt vid
derefter förekommande egoutbyten och andra förrättningar bevaka
kronans rätt;

att nämnden vidare skulle tillkomma att, sedan den kronan tillfallna
vinstjordens läge och omfattning blifvit bestämda, fördela denna
jord i lämpliga lotter för bildande af smärre sjelfständiga jordbruk
och bestämma, huru mycket af kronans hela kostnad för torrläggningsföretaget
skäligen borde anses belöpa på hvar och en af dessa lotter
och hvilken del af den på kronan belöpande framtida underhålls -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

skyldigheten för företaget skulle hvarje lott tillkomma, samt derefter
till sålunda för hvarje lott bestämdt pris till full ego upplåta dessa
åt obemedlade eller mindre bemedlade personer, med företrädesrätt för
sådane, som ofvan antydts;

att de sålunda bestämda köpeskillingarne, för hvilka inteckning
i lägenheterna borde tagas, skulle efter fem frihetsår gäldas med en
femtondedel under hvart och ett af de näst derpå följande femton åren,
men ränta derå ej beräknas, under vilkor likväl att, om någon lägenhet
utan af nämnden godkändt skäl vid utgången af frihetsåren icke vore
försedd med bostad och öfrige för lägenhetens skötsel erforderliga
byggnader eller bränning af jorden utan nämndens tillstånd före
köpeskillingens fulla gäldande egde rum, då återstående köpeskilling i
dess helhet skulle vara till betalning förfallen; samt

att, derest hvad komitén sålunda föreslagit vunne Eders Kongl.
Maj:ts bifall, Eders Kongl. Maj:t täcktes dels för ifrågavarande ändamål
af Riksdagen begära ett årligt anslag af 300,000 kronor, dels ock vidtaga
erforderliga åtgärder för vinnande af viss, af komitén ifrågasatt
ändring i lagen om dikning och annan afledning af vatten.

Såsom af denna redogörelse, jemförd med komiténs motivering,
framgår, innefattar komiténs förslag, ej mindre att kronan borde i de
fall, der kronan för eu eller annan jordbruksdomän vore delegare i
sankmark, begagna sitt vitsord såsom jordegare att fordra utdikning
och torrläggning af sådan mark, som efter föregående undersökning
kunde anses väl lämpa sig för odling och för hvars torrläggning kostnaden
understege den vinst, som derigenom kunde påräknas, än äfven
att, der alla delegarne i en till odling lämplig sankmark, i hvilken
kronan icke egde del, vore villiga att öfverlemna vinstjorden mot det att.
kronan verkstälde torrläggningen, kronan borde bekosta denna, äfvensom
att, der en eller flere delegare i ett förestående eller redan påbörjadt torrläggningsföretag
ville till kronan afstå den del af sin sankmark, som
efter torrläggningen öfverstege hvad enligt uppskattning motsvarade
jordens värde i dess ursprungliga skick och derjemte till kronan öfveriemnade
sin rätt till erhållande af vinstjord från andra i företaget ej
ingående delegare i marken, kronan borde i ett sådant företag ingå
och bekosta hvad som kunde belöpa sig på den eller de delegare, som
ville sin rätt härutinnan till kronan öfverlåta — allt under förutsättning
att företaget ansåges vara ekonomiskt fördelaktigt och att kronan
genom sitt deltagande deri kunde komma i besittning af jord utaf
den beskaffenhet och det omfång, att lämpliga sjelfständiga jordbrukslägenheter
deraf kunde bildas.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 46.

I sitt öfver komiténs förslag afgifna utlåtande bar domäustyrelsen,
hvad först angår förslaget om utbrytning af vinstjord från kronans
jordbruksdomäner, anmärkt, att sådan utbrytning från domäner, som
vore utarrenderade med tillämpning af de i nådiga kungörelsen den
10 november 1882 stadgade grunder, icke kunde ega rum i det fall,
då kronan deltoge i kostnaden för vattenafledningsföretag. 25:te punkten
af nämnda kungörelse hade nemligen följande lydelse: »Har, efter det
arrendator autagits, fråga uppstått om vattenafledning, deraf den arrenderade
egendomen tillskyndas fördel, men arrendator undandragit sig
att i företaget deltaga och detsamma derefter under kronans medverkan
kommit till stånd, skall arrendator från och med arrendeåret näst efter
det, då företaget blifvit afsynadt och godkändt, å det belopp, kronan
för ändamålet fått utgifva, erlägga fem procent årlig ränta, hvilken
ränta debiteras i sammanhang med arrendeafgiften.» Häri måste innefattas
rättighet för arrendator att till sin nytta bruka den vinstjord,
som genom vattenafledningsföretaget domänen tillfallit; och kunde hvad
komiterade föreslagit icke heller tillämpas på kronoegendom, som utarrenderats
enligt de före tillkomsten af 1882 års kungörelse gällande
grunder, då hvarken genom arrendekontrakter eller allmän författning
arrendator tillförbundits afstå vinstjord, derest kronan i vattenafledningsföretag
toge del för den arrenderade egendomen. Att, i enlighet
med komiterades förslag, utbrytning af vinstjord från utarrenderad
kronoegendom skulle för framtiden ega rum, derest kronan bekostade
vattenafledningsföretag, hvari kronoegendom egde del, ansåge sig vidare
domänstyrelsen böra afstyrka, ty erfarenheten hade visat, att i de flesta
fall genom dylik utbrytning uppstått stor skada och mångahanda
olägenheter. Ökad stängselskyldighet, eljest obehöfliga vägar öfver
egorna vore den gifna följden af dylika utbrytningar, men först och
främst olägenheten att inom egoområdet och ofta nog till och med
invid åbyggnaderna hafva en lägenhetsegare till otrefnad och skada
för arrendatorn i många hänseenden. ''

Äfven förslaget att kronan borde genom öfvertagande af enskild
delegares rätt ingå i vattenafledningsföretag, deri kronan icke för någon
sin domän egde del, har domänstyrelsen afstyrka Samma olägenheter, som,
efter hvad styrelsen anfört, uppstode för arrendator af hemman, hvarifrån
vinstjord utbrötes, drabbade nemligen äfven egare till dylikt hemman.
Anledningen, hvarföre egare till sådant hemman under nuvarande förhållanden
undandroge sig deltagande i vattenafledningsföretag, kunde
ofta nog antagas vara att söka deri, att han visste sig blifva i tillfälle
att efter företagets afslutande inköpa den utbrutna vinstjorden, och

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 40.

detta vanligtvis för Lägre pris, än hvartill jorden stått honom, om han
sjelf deltagit i företaget, men då han, derest komiterades förslag skulle
antagas, icke blefve i tillfälle att efter företagets afsilande förvärfva
vinstjorden för egen räkning, komme han antagligen i regel att i företaget
deltaga; och skulle således efter all sannolikhet de af komiterade
föreslagna åtgärder leda till högst ringa resultat. De kostnader, som
vore förenade med vattenafledningsföretag i allmänhet, vore omöjliga
att på förhand med visshet beräkna, och månget dylikt företag, som
efter beräkningar, hvilka uppgjorts före dess verkställande, förefallit
ytterst fördelaktigt, hade visat ett motsatt förhållande efter dess afsilande.
Icke heller kunde på förhand beräknas, hvarest vinstjord
komme att utbrytas eller om dylik kunde erhållas på ett ställe till
den omfattning, att den kunde användas till sjelfständigt jordbruk.

Utom de af domänstyrelsen sålunda mot bifall till komiterades
förslag i denna del anförda grunder, hafva äfven andra dylika blifvit
af åtskilliga länsstyrelser i deras i ämnet afgifna utlåtanden framhållna.
Sålunda har, bland annat, anmärkts, att genom ett sådant köpslående
med enskilda personer, som inginge i komiténs förslag, svårlösliga
förvecklingar med oberäknelig utgång skulle uppstå och kronan komma
att indragas i en mängd rättegångar af olika slag; att kronan genom
att tränga sig in såsom delegare i den jord, som af vatten besvärades,
skulle tvinga jordegare att antingen afstå från den tilläfventyrs påräkneliga
vinsten af företaget eller ock företaga detsamma å en tidpunkt,
då sådant i anseende till svårigheten för honom att dertill afse nödiga
medel kunde för honom vara besvärligt eller äfventyrligt; att kronan
säkerligen komme att inledas i åtskilliga företag, hvilka skulle visa
sig alldeles misslyckade eller för hvilka kostnaderna skulle väsentligen
öfverstiga hvad i sådant afseende blifvit ursprungligen beräknadt; att
de ifrågavarande företagen skulle för statsverket medföra så betydande
uppoffringar i ekonomiskt hänseende, att, då kostnaderna blifvit fördelade
på de till odling tjenliga lägenheterna, dessa stälde sig så dyra,
att, i. händelse icke staten efterskänkte eu stor del af kostnaden, svårighet
konune att möta för lägenheternas afyttrande; att å de trakter,
här vore i fråga, jordbruk i allmänhet icke kunde med framgång bedrifvas
utan att till brukningsdelen hörde, jemte åker- och ängsmark,
äfven utmark, som lemnade bete och husbehofsvirke, åtminstone till
vedbrand; att följaktligen och då ofta, kanske i de flesta fall, den kronan
tillfallande vinstjorden innehölle allenast odlingsbar mark, utan bete
eller skogsmark, det icke läte sig göra att blott af vinstjorden bilda
Bih. till Rilcsd. Prot. 1804. 1 Band. 1 Afd. 30 lläft. 4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

eftersökta brukningsdelar utan tillägg till desamma af annan mark;
samt att, oberoende af vinstjordens beskaffenhet, den kunde hafva sådan
belägenhet eller dess figur vara af beskaffenhet, att hinder mötte för
uppdelning af densamma i lotter af lämplig storlek, med mindre någon
närbelägen jord tillädes densamma.

Det kan icke vara egnadt att väcka förvåning, att komitén, då
den gått att utföra sitt uppdrag att utreda, på hvad sätt genom statsmakternas
försorg obemedlade och mindre bemedlade kunde beredas
tillfälle att bilda egna jordbruk, dervid fäst sin uppmärksamhet vid de
möjligheter i sådant afseende, som erbjudas af de på många ställen i
vårt länd ännu förekommande vattendränkta marker, hvilka i sitt nuvarande
skick besitta ringa eller intet värde, men genom vattnets afledning
kunna bringas i odlingsbart skick. Då, i enlighet med hvad
komitén sjelf erinrat, den jord, som genom kronans deltagande i utdikning
af sådana sankmarker, hvari kronan för sina domäner är delegare,
kan vinnas för nu ifrågavarande syftemål, icke är af synnerligen
stor omfattning, och betydelsen af förslaget i denna del ännu mer förringas
deraf, att utbrytning af vinstjord, på sätt domänstyrelsen erinrat,
icke kan för sagda ändamål ega rum från kronodomän, som enligt
hittills gällande bestämmelser blifvit upplåten på arrende, måste härvid
tyngdpunkten falla på förslaget, att kronan skulle genom uppgörelse
med enskilde jordegare bereda sig delaktighet äfven i sådana vattenafledningsföretag,
i hvilka kronan icke för någon sin domän inginge
såsom delegare. Enligt min åsigt, hvilken vinner stöd af nyss anförda
yttranden af domänstyrelsen och åtskilliga länsstyrelser, skulle emellertid
kronan, om nämnda förslag komme till utförande, dermed beträda en
väg, som komme att varda uppfyld af talrika ekonomiska och rättsliga
svårigheter och förvecklingar ej mindre för kronan sjelf än för talrika
enskilde jordegare. Lagstiftningen om afledning af vatten är i många
afseende!] en undantagslagstiftning, som för befordrande af landets
uppodling medgifvit ganska långt gående ingrepp i den enskildes dispositionsrätt
öfver sin egendom. Den verksammaste regulatorn till
förhindrande af missbruk utaf den tvångsrätt, som lagen tillerkänt den
ene delegaren i vattendränkt mark mot den andre, ligger uti det egna
ekonomiska intresset för den eller de delegare, som påyrka företagets
utförande. Bortfaller detta intresse och i detsammas ställe såsom
drifvande till företaget träder statens önskan att äfven med uppoffring
för sig sjelf bereda tillfälle till eget jordbruk för obemedlade samhällsmedlemmar,
kommer staten, då den för vinnande af detta ändamål
betjenar sig af lagstiftningen om vattenafledning, ofta att med tern -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

ligen omild hand ingripa i enskildes förhållanden. Vattenafledningsföretag,
hvilka, om de fått företagas å den tid och i den ordning,
som förestafvats af delegarnes omtanke om sitt eget bästa, kunde
hafva ländt dem och deras hemman till icke ringa nytta, komme
säkerligen ofta, företagna utan all hänsyn till den för delegarne
lämpligaste tidpunkt, att försätta dem i eu bekymmersam, ställning
såsom nödgade att välja mellan att deltaga i företaget vid eu tidpunkt,
då de tilläfventyrs saknade nödiga medel derför, eller att
afstå den s. k. vinstjorden och derigenom utsätta sig för de obehag
af flerahanda slag, hvilka blifvit af domänstyrelsen framhållna.. De.
olägenheter, som för den enskilde delegaren kunna varda eu följd af
tvångsrätt^! till vattenafledning, komme med ett ord helt säkert att
ofta framträda i sin bjertaste och mest oförmildrade form.

Härtill kommer, att det är ovisst, om den föreslagna proceduren,
i fall den komme till tillämpning, skulle till disposition för de åsyftade
upplåtelserna tillföra staten mera nämnvärda arealer, och ännu mera ovisst
om de vunna områdena i allmänhet skulle lämpa sig för dylika, upplåtelser.
Hänvisande till hvad de hörda myndigheterna härutinnan
anfört, anhåller jag att såsom särskilt betydelsefull i detta afseende
få framhålla den omständigheten, att i de allra flesta fall den af staten
förvärfvade vinstjorden komme att uteslutande utgöras af odlingsmark
utan tillgång till vare sig bete för lägenhetsegarens husdjur eller utmark
för tillgodoseende af hans behof af vedbrand och virke, äfvensom
att vinstjorden, utbruten från särskilda hemman, ofta blefve spridd på
eu mängd olika ställen. Så beskaffade lägenheter blefve antagligen
föga begärliga.

På dessa skäl och med hänsyn jemväl till sannolikheten deraf,
att kronan genom de ifrågasatta företagen komme att invecklas i vidlyftiga
och kostsamma rättegångar, nödgas jag afstyrka bifall till komiténs
förslag i förevarande del. Man skulle visserligen äfven kunna
tänka sig andra former än de af komitén föreslagna för torrläggninggenom
statens försorg af sänka marker af större omfattning, hvarigenom
de med komiténs förslag förenade olägenheter skulle kunna förringas.
Om således, på sätt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands
län föreslagit, kronan genom köp förvärfvade vare sig den mark, som
ifrågakomme att torrläggas, eller enstaka hemmansdel med del i sådan
mark, skulle kronans rättsförhållande till jordegarne väsentligen förenklas
och tillfälle äfven beredas att med lägenheter, hvari den torrlagda
jorden komme att fördelas, förena utmarksandelar. Om vidare
staten vid utlemnande af odlingslån förbehölle sig, att i godtgörelso

28 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 46.

för en viss bestämd del af lånekapitalet skulle lemnas andel i vinstjorden
_ efter uppskattning, skulle staten äfven på detta sätt komma i
besittning af torrlagd jord utan att utsätta sig för de förvecklingar,
hvartill komiténs förslag vid tillämpningen komme att leda. Då emellertid
enligt det förra af de nu antydda alternativen staten komme att
inlåta sig i egendomsaflarer, hvilka lätteligen kunde för staten medföra
icke obetydlig ekonomisk risk, och då vid det senare alternativet alltid
komme att qvarstå den ofvan antydda olägenheten, att den förvärfvade
vinstjordeu, såsom omfattande endast odlingsbar mark, föga egnade sig
för sjelfständigt lägenhetsupplåtelser, har jag icke ansett de nu antydda
alternativen böra göras till föremål för vidare utredning.

Beträffande frågan om upplåtelse af odlingslägenheter å lämpliga
trakter inom Vesterbottens och Norrbottens län har komitén hemstält:

att i Norr- och Vesterbottens län upplåtelse af enstaka lägenheter
inom kronans område icke måtte tillåtas utöfver hvad som redan stadgats
^ om'''' anläggande af skogstorp i Norrbottens län eller der sådan
upplåtelse ofvan odlingsgränseu icke påkallas af hänsyn till åtgärder
för samfärdselns främjande;

. att tillstånd till nybyggesauläggningar enligt hittills gällande författningar
å öfverloppsmarkerna inom Norrbottens län tills vidare och
intill dess sig visat, huruvida det sätt för kolonisation, som komitén
föreslår, kommer att visa sig lämpligt och ändamålsenligt, icke heller
måtte beviljas;

att tillfälle till upplåtelse af odlingslägenheter deremot måtte beredas
å sådana inom kronoparkerna, öfverloppsmarkerna eller andra
kronan tillhöriga, nedom odlingsgränsen i Norrbottens och Vesterbottens
län belägna områden, der i närheten af befintliga eller beslutade kommunikationsleder
ett flertal invid hvarandra liggande lägenheter anses
med fördel kunna till enskilda upplåtas;

att i främsta rummet härtill böra användas sådana sankmarker,
som efter torrläggning väl lämpa sig för odling af gräs eller säd;

att förslag om upplåtelse af mark för sådant ändamål må kunna
väckas såväl af domänstyrelsen och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
som af vederbörande kommunalnämnder, hvilka senare skulle
till befallningshafvanden sitt förslag ingifva;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.

att, der ej domänstyrelsen sjelf väckt förslaget, detsamma skall
till nämnde styrelse ingifvas;

att, om domänstyrelsen ur synpunkten af statens skogsvård förklarar
hinder möta för upplåtelsen, frågan derom må förfalla, derest
ej med hänsyn till upplåtelsens större betydelse för ortens kolonisation
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande anser sig böra hänvisa saken
till Eders Kongl. Majrts pröfning, dervid anmälan härom bör vara åtföljd
af utlåtande från nedan omförmälda nämnd;

att, der domänstyrelsen sjelf väckt förslag om upplåtelse eller
utaf denna styrelse eller af Eders Kongl. Maj:t varder förklarad^ att
hinder för den ifrågasatta upplåtelsen ej möter, förslaget derom bör,
derest detsamma tillstyrkes af nämnden, åtföljdt af erforderlig utredning
underställas Eders Kongl. Maj:ts pröfning;

att för hvart och ett af ifrågavarande båda län måtte tillsättas
en särskild nämnd, bestående af landshöfdingen eller, vid hans förfall
eller i hans frånvaro, af landskamereraren såsom ordförande, jemte
landtbruksingeniör samt eu af landstinget och en af hushållningssällskapet
för länet i dess helhet eller för del deraf vald person, såsom
ledamöter, med för sistnämnda ledamöter utsedde suppleanter;

att denna nämnd skall dels afgifva utlåtande i sådan Eders Kongl.
Maj:t understäld fråga om upplåtelse af lägenheter, der domänstyrelsen
ur skogsvårdens synpunkt ansett upplåtelse icke böra ega rum, dels
ock med anledning af väckt förslag om dylik upplåtelse, framstäldt af
domänstyrelsen eller mot hvilket denna styrelse ej haft något att erinra
eller med afseende hvarå Eders Kongl. Maj:t efter hemställan
enligt föregående mom. förklarat hinder icke möta för upplåtelsen,
åvägabringa utredning och afgifva utlåtande, ej mindre om den föreslagna
markens lämplighet för ändamålet i fråga och om den sannolika
kostnaden för densammas beredande till odling, vare sig genom torrläggning,
derest sådan erfordras, eller på annat sätt, än äfven om
andra förhållanden, som på frågans bedömande kunna inverka;

att i de fall, der Eders Kongl. Maj:t funne skäl medgifva upplåtelse
af mark för anläggande af jordbrukslägenheter, kostnaden för
möjligen erforderlig torrläggning af marken, så vidt den afser hufvudaflopp
och större kanaler, men ej egentlig dikning, skulle, liksom
kostnaden för nämndens resor, för biträde åt densamma och för de utredningar,
som af nämnden uppgjordes, af statsmedel bestridas;

att dylik torrläggning borde ske genom dess upplåtande på entreprenad
mot stäld säkerhet och arbetets behöriga verkställande af nämnden
eller någon dess ledamot öfvervakas;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

att sedan marken kommit i sådant skick, att den kunde till enskilde
för odling och bebyggande upplåtas, nämnden borde fördela
densamma i lämpliga lotter, innehållande för en hvar högst 15 har
till odling af gräs eller säd lämplig mark, samt dessa lotter till enskilda
personer upplåta;

att till hvarje sådan lott dessutom skulle läggas ett område af
högst 35 har kronan tillhörig utmark, så nära lotten belägen, som
lämpligen läte sig göra, och afsedd för lägenlietsinnehafvarens husbehof
af virke och vedbrand'' samt till mulbete, i hvilket område således ej
skulle inräknas kala berg och öppna vatten;

att deremot ingen annan rätt till bete eller skogsfångst å kronans
mark skulle lägenhetsinnehafvaren tillkomma än att han för första uppsättningen
af för lägenheten erforderliga byggnader egde att å kronans
skog erhålla utsyning af behöfligt och lämpligt virke;

att lägenhetsinnehafvaren derjemte af statsmedel skulle erhålla
ett belopp af 300 till 500 kronor till hjelp vid lägerdietens bebyggande
och uppodling enligt nämndens med afseende å de olika lägenheternas
storlek och belägenhet derom meddelade bestämmelser;

att detta penningeunderstöd skulle få lyftas antingen genast vid
lägenhetens tillträdande mot stäld, af nämnden godkänd säkerhet för
beloppets återgäldande, derest innehafvaren ej inom viss tid från tillträdet
på nöjaktigt sätt fullgjort honom förelagd odlings- och byggnadsskyldighet,
eller ock, när sådan byggnads- och odlingsskyldigliet blifvit
enligt nämndens vitsord fullgjord;

att lägenheterna skulle upplåtas tills vidare endast med nyttjanderätt,
utan någon afgift och med rätt för innehafvaren att under 15 år
vara fri från skatt till kronan för lägenheten och från andra allmänna
utlagor och onera, men med vilkor att denna besittningsrätt utan ersättning
för någon byggnad eller odling skulle vara förverkad, derest
innehafvaren ej inom förelagd tid och på föreskrifvet sätt fullgjort
ofvan berörda byggnads- och odlingsskyldigliet eller han under frihetsåren
befunnes på mera anmärkningsvärd! sätt vanvårda byggnaderna
eller försumma lägenhetens skötsel;

att anmälan om dylik vanvård eller försummelse borde, der anledning
dertill förefunnes, af nämnden göras hos Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, som skulle ega att efter vederbörandes hörande
deröfver meddela beslut samt att, om någon lägenhetsinnehafvare blefve
på dylik grund från sin lägenhet geuom laga kraftvunnet beslut skild,
nämnden skulle ega att lägenheten till annan person upplåta på de
vilkor nämnden funne skäl föreskrifva;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

att, sedan frihetsåren gått till ända eller dessförinnan, om innehafvaren
sådant påyrkade, lägenheten borde efter de grunder, som
gälla för skattläggning inom Lappmarken, åsättas visst hemmantal och,
derest stadgad byggnads- och odlingsskyldighet då befunnes vara fullgjord
och vidmakthållen, till skatte med full eganderätt för innehatvaren
omföras, dock endast med den rätt till skogen, som i Kongl.
förordningen den 29 juni 1866 medgifves;

att nämnden vid val af de personer, som kunde till erhållande
af lägenheter sig anmäla, borde dertill antaga svenska medborgare och
i främsta rummet sådana, som, i öfrigt lämplige, varit vid torrläggningsarbetet
sysselsatta och dervid visat flit, ordentlighet och sparsamhet; att

sådana företag, som komitén nu ifrågasatt, åtminstone till en
början och till dess erfarenheten visat, om och i hvad mån ett dylikt
förfaringssätt kunde visa sig ändamålsenligt och kostnaderna derför
kunnat närmare utrönas, icke måtte ega rum i alltför stor utsträckning,
utan inskränkas till några för ändamålet särskildt lämpade trakter;

att emellertid början med torrläggningsföretagen borde göras, så
snart den i Norrland för jernvägsanläggningar nu använda arbetsstyrka
kommer att i någon större mån minskas, så att dessa vid traktens
klimat och förhållanden vanda arbetare måtte kunna först för torrläggningsarbetena
och sedan för kolonisationen vara att påräkna;

att sådana förändringar i reglementena för de allmänningar, som
finnas inom åtskilliga socknar i Norrbottens län, måtte vidtagas, att
de anslag för kommunala behof, som af allmänningarnes afkastning utgå,
utan särskildt tillskott må tillgodokomma icke blott såsom hittills de
icke jordegande medlemmarne i kommunen, utan äfven de jordegare,
hvilka icke hafva de! i allmänningarne; samt

att, derest Eders Kongl. Maj:t skulle i nåder gilla hvad komitén
sålunda föreslagit, Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning
om rätt för Eders Kongl. Maj:t att på ifrågasatt sätt göra
upplåtelse till enskilda af kronans mark i de båda nordligaste länen
samt om ett årligt anslag för ändamålet, hvilket anslag åtminstone till
eu början syntes kunna begränsas till 100,000 kronor.

Ehuru, enligt hvad komitén inhemtat, tillfälle till upplåtelse af
lägenheter af önskadt omfång och läge på många ställen jemväl å fast
mark förefunnes, förklarar komitén likväl uttryckligen, att de områden,
som komitén tänkt sig i främsta rummet böra för den ifrågasatta kolonisationen
afses, utgöras af de stora sammanhängande myrtrakter, som i
betydlig utsträckning och med lämpliga lägen förekomma, särskildt

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

utmed jernvägslinierna, och hvilka efter skedd torrläggning skulle visa
sig särdeles passande för odling af gräs och säd. Då jag i det följande
går att yttra mig angående komiténs kolonisationsplan, lägger jag således
hufvudsaklig vigt vid den föreslagna odlingen af myrtrakterna.
Antages en kolonisationsplan, som i det väsentliga är grundad på dessa
trakters uppodling, lärer tillämpningen af denna plan äfven kunna utsträckas
till sådan fastmark, hvars läge gör den skickad att indragas
under koloniseringen. Befinnes deremot, att myrtrakterna af den ena
eller andra orsaken icke kunna utgöra grundstommen för ett i större
skala anlagdt kolonisationssystem, lära öfriga odlingslägenheter icke i
och för sig erbjuda tillräckligt material för ett dylikt system, utan
torde frågan om lämpligheten af och vilkoren för sådana lägenheters
upplåtande böra komma under bedömande efter andra grunder än de
för ett mera omfattande kolonisationssystem tillämpliga.

Man kan hysa olika meningar, huruvida, sedan en trakt i ett af
de båda nordligaste länen blifvit koloniserad efter komiténs plan och
å trakten sålunda uppstått en bosättning af ett större eller mindre
antal sielfegande smärre jordegare, denna bosättning skall erbjuda de
ekonomiska betingelserna för framtida fortbestånd eller om den sålunda
tillskapade jordegarebefolkningen skall duka under i kampen för tillvaron
samt, efter att hafva nödgats till de stora bolag, som drifva sin
rörelse rundt omkring dem, eller till andra spekulanter afstå eganderätten
till sina af staten upplåtna lägenheter, nedsjunka till en osjelfständig
torparebefolkning eller eu befolkning, lefvande under ännu
sämre vilkor än denna. Denna fråga synes mig likväl icke vara den
första, som bör uppställas till besvarande, innan staten inlåter sig på
ett företag af den vidtutseende beskaffenhet som den föreslagna koloniseringen
på statens bekostnad af vidsträckta ödebygder i de nordligaste
delarne af vårt land. Före denna kommer i ordningen en annan fråga,
den nemligen, huruvida förhållandet mellan de för bosättningarnes
åvägabringande erforderliga kostnader och det resultat, som med dessa
står att uppnå, kan förväntas blifva sådant, att staten under några
förhållanden kan anse med sitt intresse förenligt att för ändamålet
åtaga sig dessa kostnader. Man skulle t. ex. kunna tänka sig, att
kostnaderna för myrtrakternas befriande från vatten blefve så dryga,
att äfven det största civilisatoriska intresse å statens sida icke kunde be4-rättiga till ett sådant användande af statens tillgångar, att densamma skulle
icke allenast till kolonisten utan allt vederlag bortgifva den med stora
kostnader torrlagda marken, utan derutöfver, likaledes utan vederlag,
till honom under eganderätt upplåta eu ej obetydlig areal utmark samt

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

bereda honom dels utsyning å kronans skog af behöfligt virke för
första uppsättningen af för lägenheten erforderliga byggnader och dels
ett kontant anslag af statsmedel till belopp af 300—500 kronor. Med
denna erinran har jag ingalunda velat angifva såsom min åsigt, att
icke en väsentligen på de af komitén föreslagna grunder bygd kolonisation
af de ifrågavarande nordliga trakterna tilläfventyrs kunde ega
utsigter till framgång. Jag har endast velat betona den hufvudsakliga
och för den väckta kolonisationsfrågans lösning afgörande betydelsen
af en tillförlitlig, på ort och ställe utförd utredning af frågan om kostnaderna
för den torrläggning af vattensjuk mark, som utgör förutsättningen
för kolonisationsplanens möjlighet. En sådan utredning innefattas
emellertid icke uti det föreliggande komitébetänkandet och har
ej heller ingått i komiténs uppdrag, likasom medel icke för en sådan
utredning stått till komiténs disposition.

Med afseende derå, att i de sista årens generalförslag öfver användandet
af reservationsanslaget för skogsväsendet anvisats medel för
torrläggning af myrtrakter i Norrbottens län i och för deras beredande
för skogsbörd, har jag, som förestält mig, att af de för ifrågavarande
ändamål upprättade kostnadsförslag någon ledning kunde vinnas för
bedömande af den föreliggande frågan, låtit anmoda öfverjägmästaren
i Norrbottens distrikt att meddela upplysningar i ämnet. Bemälde öfverjägmästare
har med anledning häraf meddelat, att, enligt ett på grund
af domänstyrelsens förordnande den 20 juni 1892 upprättadt förslagför
utdikning af myrar i Råne elfdal i Gellivara socken, den beräknade
kostnaden för sjelfva afloppsdikningen eller den nödtorftiga torrläggningen
för skogsbörd utgjorde 19 kronor 77 öre för hektar. I enlighet
med det utfärdade förordnandet hade likväl undersökningen endast omfattat
-»de större eller mindre delar af der förekommande vattendränkta
marker, hvilka genom beredande af erforderligt aflopp för vattnet kunde
bringas i ett för skogsbörd tjenligt skick», således grundare, magrare
myrar med sten- eller grusbotten eller vattendränkt half-skogsmark
med marig eller trögväxt skog. Dessa myrar med ett djup af 1 å 1,5
meter kunde i allmänhet icke, äfven om bi- eller laggdiken upptoges,
lämpa sig för gräsodling. Vid den ifrågavarande förrättningen påträffades
emellertid äfven myrar tjenliga för gräsodling, men dessa
voro af ett helt annat djup, 2,5 å 5 meter, och ansågos ej tillhöra området
för den anbefalda undersökningen. Enligt öfverjägmästaren meddelade
upplysningar skulle afloppsdikena å dylika myrar blifva vida
dyrare, 30 60 kronor per hektar, allt efter djup, lutning, konfiguration

Bih. till liiksd. Prat. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 30 Häft. 5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

och stenfrihet; dock hade till öfverjägmästarens kännedom äfven kommit
ett mera gynsamt fall, i hvilket för en myr om 3,000 hektar sjelfva
afloppsdikningen beräknats kosta 80,000 kronor eller således 26,6 7
kronor per hektar. Indikningen blefve dock ännu kostsammare än
hufvuddikningen, enligt regeln 2 å 3 gånger, och med beredandet af
myrjorden till fullt gräsbärande stånd ökades denna summa ej obetydligt.
I allmänhet ansåges vid odlingsföretag inom Norrbottens län 1 hektar
färdig gräsbärande myr kosta minst 150 kronor, men i medeltal 200
å 250 kronor; och hade ända till 400 kronor uppgifvits för vissa större
odlingar till lindor, utförda vid Bodträskfors.

Exempelvis må jag vidare nämna, att enligt upprättadt förslag
till torrläggning af 74,35 hektar moss- och myrmarker belägna å kronoparken
n:o 32 Bjurbäckslandet i Norra Lycksele revir, hvilka marker
ansetts efter torrläggningen kunna till större delen uppbrytas till åker,
torrläggningen, allt efter densammas större eller mindre fullständighet,
alternativt beräknats kosta 43,2 9 kronor eller 35,04 per hektar.

Till jemförelse härmed må omförmälas, att enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
underdåniga berättelse för år 1892 kostnaden för
utdikningar, som bekostats af fonden för understödjande medelst anslag
utan återbetalningsskyldighet af torrläggning utaf sådana vattensjuka
marker, som sprida frostskador öfver omgifvande nejd, och hvilka företag
till allra väsentligaste delen afsett myrtrakter i Norrland, i medeltal
uppgått till 59,2 7 kronor per hektar.

Af de sålunda meddelade, synnerligen vexlande uppgifterna torde
icke någon bestämd slutsats kunna dragas angående den ekonomiska
utförbarheten af de ifrågasatta myrodlingarne. Det torde kunna sägas,
att, i den mån dessa odlingar komme att omfatta större, sammanhängande
områden, hvilket skulle blifva fallet, om komiténs plan bragtes
till utförande, kostnaderna borde kunna icke obetydligt nedbringas.
Att dessa kostnader i vissa af de ofvan uppgifna fallen beräknats till
belopp, som synas anmärkningsvärdt höga, torde äfven hafva berott
derpå, att arbetslönerna i de ifrågavarande trakterna i allmänhet varit
ovanligt höga. I hvarje fall synas mig de anförda omständigheterna
med nödvändighet påkalla en undersökning på ort och ställe af hithörande
förhållanden, innan den ena eller andra planen för ett omfattande
kolonisationssystem antages.

Hvad angår det mål, som genom koloniseringen skulle vinnas,
kan, för så vidt som vidsträckta ödebygders eröfrande åt kulturen och
en lös befolknings förvandlande till bofasta arbetare eller jordbrukare
måste i hög grad ligga samhället om hjertat, betydelsen af detta mål

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

icke skattas för högt. Stor varsamhet fordras emellertid vid koloniseringens
utförande, på det att icke de med densamma eftersträfvade
fördelarne må förfelas och tilläfventyrs förbytas i sin motsats. Äfven
om en lokal undersökning skulle ådagalägga, att den staten vid koloniseringsarbetet
tillkommande uppgift skulle utan det allmännas oskäliga
betungande kunna genomföras, återstår derföre såsom oeftergifligen
nödig en noggrann undersökning af de ekonomiska möjligheterna för
de anlagda bosättningarnes framtida fortbestånd. Det kan förväntas,
att, då staten erbjuder sig att till kolonisten utan godtgörelse med
eganderätt upplåta jord samt bereda honom andra förmåner, det i och
för sig lockande i detta anbud, förhöjdt af den moraliska garanti,
staten genom anbudets framställande måste synas ikläda sig för möjligheten
af en framgångsrik verksamhet för kolonisten, ett icke ringa
antal sådana från olika delar af landet skola lystra till statens anbud.
Framställes detta utan att förutsättningarne för kolonisationens framgång
blifvit noggrannt pröfvade, ådrager sig staten ett drygt ansvar,
derest det i en närmare eller fjermare framtid skulle visa sig, att på
grund af felaktiga beräkningar kolonisterna till olycka för sig sjelfva
och för orten allmänneligen komme att duka under i kampen för tillvaron.

Komiterade hafva framhållit, hurusom kolonisterna för förvärfvande
af sitt uppehälle blefve hänvisade, ej blott till den ofta knappa och
otillräckliga bergning, som af jordbruk och boskapsskötsel i en karg
natur kunde hemtas, utan äfven till den arbetsförtjenst, hvartill vid
större samfärdselleder tillfällen öppnade sig, i hvilket afseende komiterade
särskilt omnämnt malmbrytning och förädlingsindustri, flottningsarbeten,
flottledsbyggnader och deras underhåll, strömrensningar, skogsafverkning,
mossutdikningar och andra odlingsarbeten, så väl för kronans
som för enskilda personers räkning.

Vid valet af de områden, som skola upplåtas för kolonisation, bör
derföre noggrann hänsyn tagas ej mindre till jordmånens beskaffenhet
än äfven till möjligheten för kolonisten att vinna arbetsförtjenst vid
närbelägna industriela etablissement eller större bebygda platser i
orten. Hvad jordmånen beträffa!, kan väl, derest icke tillbörlig hänsyn
tages till det nordliga klimatet, dennas beskaffenhet stundom förleda
till förhoppningar, hvilka icke låta realisera sig, men å andra
sidan är det ett kändt, och vid vetenskapliga undersökningar konstateradt
faktum, att i Norrbotten gräsväxten å naturliga ängar, stränder, uttappade
sjöar och myrar o. s. v. är synnerligen rik och att, ehuru växtligheten
derstädes till stor del består af sådana växtarter, som i södra

36 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 46.

delen af landet spela en mycket underordnad rol och ofta nog anses
nästan värdelösa, den mjölk, som i Norrbotten erhålles efter utfodring
med dylikt hö, i fetthalt icke lemnar något öfrigt att önska och gifver
ett förträffligt smör. Jag tillåter mig att i detta afseende hänvisa till
de utredningar, som finnas innefattade i ett af särskilda, af Norrbottens
läns landsting och hushållningssällskap utsedda komiterade år 1892
afgifvet^ utlåtande rörande inrättande af en kemisk-växtbiologisk anstalt
inom Norrbottens län. Utsigt att å myrmarkerna kunna idka en
lönande boskapsskötsel lärer sålunda ingalunda saknas.

Erkännande det synnerligen behjertansvärda syftet i komiterades
kolonisationsplan och till fullo inseende de för en under nuvarande
förhållanden i många afseenden vanlottad del af riket betydelsefulla
framtidsmöjligheter, som i denna plan innefattas, kan jag
emellertid på de grunder, jag nu anfört, icke förorda, att beslut fattas
om detsammas utförande, vare sig med eller utan modifikationer, utan
att detta beslut blifvit föregånget af en på ort och ställe företagen
grundlig utredning af de ekonomiska betingelserna för kolonisationen.
Af hvad jag anfört följer äfven, att jag icke kan annat än på det
lifligaste förorda,_ att en sådan utredning måtte komma till stånd.
Den ändamalsenligaste formen för utredningen synes mig vara den
att för ett eller flera, till belägenheten noga angifna, för kolonisation
lämpliga ansedda områden genom sakkunniga personer upprättas ej
mindre^ fullständiga, af kostnadsförslag åtföljda afdiknings- och odlingsplaneruän
äfven förslag till områdenas fördelning i lägenheter af lämpligt
omfång och dessas förseende med anslag af kronan tillhörig utmark
till erforderlig areal, hvarjemte beträffande de ifrågavarande områdena
äfven borde upprättas utförlig beskrifning, innefattande bland annat
utredning om möjligheterna att å samma områden med framgång idka
jordbruk eller boskapsskötsel äfvensom om tillfällena för lägenhetsinnehafvarne
att i orten erhålla arbetsförtjenst. Sedan dylika planer
för ett eller flera områden blifvit upprättade, för hvilket ändamål det
icke torde blifva nödigt att anlita den af komitén för utförande af dess
kolonisationssystem föreslagna vidlyftigare apparat, torde planerna böra
föreläggas Riksdagen och, för den händelse den verkstälda utredningen
komme att ådagalägga, att kolonisationen kunde till allmän och enskild
båtnad bringas till utförande, i sammanhang dermed till Riksdagens pröfning
framläggas förslag till vissa grunder för kolonisationens bedrifvande.
Riksdagen blefve då i tillfälle att med full kännedom om alla på frågan
inverkande omständigheter fatta sitt beslut i ämnet. Att kolonisationsfrågans
behandling i den nu föreslagna ordningen skulle allt för mycket

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

fördröja den vigtiga frågans lösning, synes mig så mycket mindre vara att
befara, som vid det redan anmärkta förhållandet, att de blifvande kolonisterna
för sin utkomst till väsentlig del blefve hänvisade till arbetsförtjenst
vid hvarjehanda arbetsföretag i orten, kolonisationen först i den
mån de förbättrade kommunikationerna i de ifrågavarande landsdelarne
hinna gifva upphof åt en ökad företagsamhet derstädes kan förväntas
komma att taga större utsträckning.

I ärendets nuvarande skick och innan utredning i det af mig antydda
syftet föreligger, saknar jag anledning att ingå på de närmare
detaljerna af frågan, under hvilka vilkor upplåtelse af de för kolonisterna
afsedda lägenheter borde ega rum. Jag tillåter mig endast att såsom
min åsigt i största korthet angifva, att, i hufvudsaklig enlighet med
hvad komitén föreslagit, upplåtelse bör ske på en gång af ett flertal, intill
hvarandra gränsande lägenheter i närheten af större bebygda platser,
industriela etablissement, vattendrag eller andra kommunikationsleder;
att till hvarje lott bör läggas ett mindre område kronan tillhörig utmark,
afsedt för lägenhetshafvarens husbehof af virke och vedbrand samt
till mulbete; att lägenhetshafvaren bör för första uppsättningen af för
lägenheten erforderliga byggnader ega att å kronans skog erhålla utsyning
af behöfligt virke; samt att, i enlighet med hvad kammarkollegium hemstält,
till undvikande af de med mantalssättning förenade kostnader, områdena
i jordeboken böra införas såsom lägenheter utan mantal. Deremot
finner jag mig icke kunna biträda komiténs förslag, att lägenhetsinneliafvaren
skulle af statsmedel tilldelas ett belopp af 300 å 500 kronor
till hjelp vid lägenhetens bebyggande och uppodling. Visserligen har,
på sätt komitén erinrat, jemlikt nådiga brefvet den 29 maj 1891 angående
upplåtelse af s. k. skogstorp på kronoparker i Norrbottens län,
eu byggnadshjelp till belopp af 500 kronor under vissa vilkor tillförsäkrats
innehafvarne af dylika torplägenheter, men härvid är att märka, dels
att staten icke för anläggning af skogstorpen åsamkas de dryga kostnader
för markens afdikning, som vid de nu ifrågavarande upplåtelserna
skulle af staten gäldas, dels ock att innehafvarne af skogstorpen äro
pligtige att efter viss tid såsom afgäld för torpen å kronoparken årligen
utgöra vissa dagsverken, hvilken skyldighet icke skulle eg a någon motsvarighet
hvad kolonisterna å de till upplåtelse ifrågasatta myrtrakterna
beträffar. Skulle staten, utöfver öfriga kolonisterna beviljade förmåner,
äfven åtaga sig den föreslagna kontanta utbetalningen till en hvar af
dem, synes det mig icke kunna lida något tvifvel, att vilkoren för koloniseringen
blefve alltför betungande för det allmänna.

Hvad beträffar den vigtiga frågan, huruvida, på sätt komitén före -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

slagit, lägenheterna borde upplåtas under sådan form, att eganderätt
sluille efter viss tid och under vissa vilkor kunna utan köpeskilling af
innehafvaren förvärfvas, eller huruvida upplåtelsen allenast borde innebära
på ett eller annat sätt tryggad besittningsrätt, inskränker jag mig
för närvarande till att uttala den mening, att det synes mig böra komma
under noggrannt öfvervägande, huruvida icke det med upplåtelserna afsedda
syftemål fullständigast skulle vinnas derigenom, att upplåtelserna egde
rum under någon med den stadgade åborätten till krononybyggen analog
form. Jemföras nu gällande bestämmelser om den stadgade åborätten
med den af komitén lemnade redogörelsen för den amerikanska hemstadsrätten,
kan man icke undgå att finna, hurusom dessa båda besittningsformer,
med all olikhet i öfrigt, förete vissa drag af frändskap med
hvarandra, åtminstone så till vida som grundtanken i båda institutionerna
är att i möjligaste mån trygga jordinnehafvaren och hans familj vid besittningen
af den för deras uppehälle nödtorftiga egendom.

Då de nu ifrågavarande upplåtelserna skulle afse större sammanhängande
områden, å hvilka bostad åt ett flertal kolonister borde beredas,
lära af dessa upplåtelser icke vara att befara de olägenheter för
statens skogsvård, som lätteligen kunde inträda, derest å kronans skogar
enstaka lägenheter upplätes åt personer, hvilkas åtgöranden vore svåra
att kontrollera. Skäl synes mig derföre saknas att från de kronan
tillhöriga områden, hvilka för ifrågavarande ändamål kunde tagas i
anspråk, undantaga kronoparkerna.

I fråga om sättet för bestridande af kostnaden för de afdikningsoch
odlingsplaner, hvilka, enligt hvad jag nu tillåtit mig föreslå, borde
föreläggas Riksdagen, synes mig Riksdagens medgifvande böra inhemtas
dertill, att Eders Kongl. Maj:t må af tillgängliga medel för ändamålet
förskjuta ett visst belopp, hvilket lämpligen torde kunna begränsas inom
en summa af 20,000 kronor. Skulle det visa sig, att afdikningskostnaderna
blefve större än att staten skäligen borde ikläda sig dem för att befordra
det ifrågasatta kolonisationsarbetet, behöfde icke derföre de å planernas
upprättande nedlagda medel anses förspilda, enär dessa planer, oafsedt
deras betydelse för koloniseringsfrågans utredning, säkerligen skulle
kunna tillgodogöras för de mindre omfattande afdikningsarbeten, som
erfordras för mj-rtrakternas beredande för skogsbörd.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bemyndiga Eders
Kongl. Maj:t att för upprättande af planer till afdikning och odling af
sådana myrtrakter å kronomark inom Vesterbottens och Norrbottens
län, som lämpa sig för upplåtelse till odlingslägenheter, af tillgängliga

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.

medel förskjuta ett belopp af högst 20,000 kronor, att sedermera hos
Riksdagen till ersättande anmälas.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
yttrat och hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter
instämde, behagade Hans Maj:t Konungen gilla och
bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll
utvisar.

Ex protocollo:
Adolf von Hofsten,