Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3 (Proposition 1895:3)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

N:o 3. > a;);" '' ■ "

.*z''o*nw ii» •: • ■•''.rr'' •• • sf»f i no* .-Jjirrfn *i**ft-- få nr lic

i ! : .''} »»vi ! ; itu ii £.r i ,» >f. ''n.<H j.ui! uK>r

hongl. Maj.ts ''nådiga proposition till Riksdagen, angående Vermlands
och Gotlands läns skiljande från Svea hofrätts
och förläggande under Göta hofrätts domvärjo och i
sammanhang dermed erforderliga bestämmelser; gifven
Stockholms slott den 31 december 1894.

Under åberopande af bifogade i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

dels. besluta, att Yermlands och Gotlands län skola vid 1896 års
början skiljas från Svea hofrätts och förläggas under Göta hofrätts domvärjo; dels

antaga följande förslag till

Lag,

angående ändrad lydelse af 25 kap. 9 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 25 kap. 9 § rättegångsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:

2 Rongl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 3.

land och Vestergötland på fyrationde dagen; ifrån häradsrätt i Halland,
Dal, Bohuslän och Vermlands län samt på Gotland på sextionde dagen;
i hofrätten öfver Skåne och Blekinge ifrån häradsrätt i dessa landskap
på den fyrationde dagen. I vexel- och sjörättssak vare tid hälften
kortare, att fullfölja vad ifrån häradsrätt i hvarje ort till hofrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1896;

dels ock, i den mån nedan upptagna öfvergångsbestämmelser äro
af allmän lags natur, medgifva, att för verkställigheten af den föreslagna
öfverflyttningen må föreskrifvas:

att mål eller ärende, som af domstol, domare eller öfverexekutor
inom sagda län afgjorts före den 1 januari 1896, bör, ändå att tiden
för fullföljd af talan i hofrätten tilländagår derefter, fullföljas i Svea
hofrätt och der med slut afhjelpas;

att mål eller ärende, som, på grund deraf att ifrågavarande län
tillhört Svea hofrätts domsområde, blifvit genom ansökning om stämning
eller genom annan ansökning i Svea hofrätt anhängig]''ordt före 1895
års utgång, skall af samma hofrätt handläggas och med slut afhjelpas,
ansökningar om tjenstledighet och förordnande för underdomare dock
endast så vidt de afse tid före början af år 1896;

att de fiskaliska åtal mot domare eller andra embetsmål! inom
nämnda län, hvilka blifvit före den 1 januari 1896 vare sig af advokatfiskal
i Svea hofrätt väckta eller genom angifvelser från enskilde eller
genom remisser till advokatfiskal från hofrätten eller justitiekanslersembetet
eller Riksdagens justitieombudsman inledda, skola jemväl efter
sistnämnda tid af samma hofrätt handläggas och med slut afhjelpas;
börande, derest vid pröfning af mål eller ärende, som efter den 1 januari
1896 hos Svea hofrätt liandlägges, anledning förekommer att ställa
domare eller annan embetsman inom nämnda län under åtal, sådant åtal
af samma hofrätt upptagas och afgöras;

att domböcker och protokoll öfver lagfarter, inteckningar in. in.
från häradsrätterna inom ifrågavarande län för 1895 års ting och från
rådstufvurätterna för tiden till 1895 års slut samt egodelningsrätternas
domböcker för samma år äfvensom föreskrifna fångförteckningar för
tiden till 1895 års utgång skola insändas till Svea hofrätt, som det
åligger att jemväl efter sistnämnda tid såväl åt protokollen, i afseende
på stämpelbeläggning af dithörande handlingar, som åt fångförteckningarna
egna vederbörlig granskning;

Kongl. Maj:s Nåd. Proposition N:o 3.

efter skola förblifva under samma hofrätts inseende till dess i laga
ordning kan varda annorlunda förordnadt;

att föreskrifna uppgifter om dagen för början af ting och allmänna
tingssammanträden skola, såvidt de afse tiden efter 1896 års ingång,
af häradshöfdingarne i Vermlands och Gotlands län insändas till Göta
hofrätt;

samt att presterskapets förteckningar angående timade dödsfall af
personer, hvilka tillhört frälseståndet, skola jemväl för senare hälften af
år 1895 insändas till Svea hofrätt.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

Aug. Östergren.

OSCAR.

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 3.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 5 oktober 1894,

i närvaro af:

f >—v O / \

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Östergren yttrade:

Jag anhåller underdånigst att nu få inför Eders Kongl. Maj:t
upptaga den fråga om ändring i nuvarande områden för rikets hofrätters
jurisdiktion, som jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet
för den 27 sistlidne april berört.

I sagda yttrande, afgifvet i anledning af en af Svea hofrätt gjord
underdånig framställning om förlängning af tiden för den extra divisionens
verksamhet, omförmälde jag, att^utaf de arbetsredogörelser från
hofrätterna, som funnes offentliggjorda i chefens för justitiedepartementet
underdåniga embetsberättelser,! framginge, att antalet till hofrätterna
inkommande mål under »senare, år varit stadt i jemnt sjunkande.
Så hade, för hela riket räknadt, till hofrätterna inkomna instämda
och vädjade saker, hvilka under år 1887, då antalet nådde sin

Rongl. Maj:ts Nåd Proposition N:o 3.

höjdpunkt, utgjorde 3,060, sedermera årligen nedgått, så att under år
1893 till hofrätterna inkommo 2,400 dylika mål. Likaså hade antalet
civila besvärsmål, som år 1887 utgjorde 1,335, sedermera varit i aftagande
utom för ett år, då en obetydlig stegring inträdt, och hade af
dessa mål under år 1893 inkommit 825. Äfven inkomna understälda
mål och besvärsvis fullföljda brottmål hade nedgått från 1,967 år 1889
till 1,554 år 1893. Den sålunda inträdda ingalunda obetydliga minskningen
i hofrätternas arbetsbörda hade emellertid icke likformigt kommit
de särskilda hofrätterna till godo. För Svea hofrätt, som i medeltal
för åren 1887— 1889 emottagit 1,452 instämda och vädjade mål,
544 civila besvärsmål och 1,013 understälda mål och besvärsvis fullföljda
brottmål, hade under år 1893 motsvarande siffror minskats med 177,
57 och 136. För Göta hofrätt, der under åren 1887—1889 i medeltal
inkommit 1,010 instämda och vädjade mål, 413 civila besvärsmål
och 512 understälda mål och besvärsvis fullföljda brottmål, hade minskningen
under 1893 utgjort resp. 307, 188 och 80 mål. För hofrätten
öfver Skåne och Blekinge, der motsvarande medeltal för åren
1887—1889 utgjort 516 instämda och vädjade mål, 169 civila besvärsmål
och 296 understälda mål och besvärsvis fullföljda brottmål, hade
minskningen för år 1893 uppgått till resp. 104, 56 och 51 mål. Utaf
dessa siffror syntes mig framgå, dels att antalet af de för närvarande
till hofrätternas behandling inkommande mål icke vore större, än att
arbetet borde, utan för parterna menlig tidsutdrägt, kunna utföras af
hofrätternas ordinarie arbetskrafter, dels att den under senare åren
yppade minskning i arbetsmaterialet i öfvervägande grad tillgodokommit
Göta hofrätt, som redan förut hade lättast att medhinna behandlingen
af dit inkommande mål. Sagda förhållanden hade gifvit
mig anledning ifrågasätta, huruvida icke lämpligt skulle vara att genom
ändring i hofrätternas nuvarande jurisdiktionsområden åstadkomma eu
jemnare fördelning af arbetsbördan, så att densamma ökades för Göta
hofrätt, under det att Svea hofrätt undfinge en väl behöflig lindring,
hvarigenom Svea hofrätt antagligen skulle blifva i stånd ej allenast
att afarbeta den balans, som ännu kunde återstå, då den extra divisionens
verksamhet komme att upphöra, än äfven att undgå uppkomsten
af nya balanser för framtiden.

På dessa skäl och då för bedömande i hvad mån och på hvilket
sätt en dylik anordning lämpligen skulle kunna genomföras, erfordrades
vissa uppgifter, hvilka måste från hofrätterna infordras, hemstäldo
jag, att hofrätterna måtte anbefallas inkomma med dylika uppgifter;
och behagade Eders Kongl. Maj:t till denna min hemställan lemna bifall.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Berörda uppgifter, hvilka lemna upplysning om antalet af a) vädjade
saker, b) civila besvärsmål och c) underställningsmål och besvärsvis
fullföljda brottmål, som under sista tioårsperioden inkommit till
hofrätt särskildt från hvart och ett af rikets län jemte Stockholms stad,
föreligga nu; och torde en på grund af dem uppgjord tablå få såsom
bilaga fogas vid detta protokoll.

Utaf densamma synes mig framgå, att en väsentligen jemnare fördelning
mellan de tre hofrätterna af dit inkommande mål skulle vinnas,
om Yermlands och Gotlands län kunde skiljas från Svea hofrätt och
läggas under Göta. Om nemligen under den sista tioårsperioden målen
från dessa län fullföljts till Göta hofrätt i stället för till Svea, skulle
antalet till dessa hofrätter inkomna mål hafva varit i medeltal årligen:

för Svea hofrätt:

vädjade saker..................................................................................... 1,271

civila besvärsmål......................................................................................... 453

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål .................. 854

hvilket skulle för hvarje af de i denna hofrätt tjenstgörande
sex divisioner hafva utgjort:

vädjade saker........................................................................................... 212

civila besvärsmål...................................................................................... 75

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål.................. 142

för Göta hofrätt:

vädjade saker..................................... ................. 1,001

civila besvärsmål ....................:................................................................ 371

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål .................. 549

eller för hvarje af hofrättens fem divisioner:

vädjade saker...................... 200

civila besvärsmål ..................................................................................... 74

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål ................. 110.

Motsvarande siffror för hofrätten öfver Skåne och Blekinge med
oförändradt domsområde utgöra:

vädjade saker .......................... 476

civila besvärsmål .................................................................................... 148

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål .................. 291

eller för hvardera af hofrättens två divisioner:

vädjade saker............................................ 238

civila besvärsmål .................................................................................... 74

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål .................. 146.

Ett förläggande af Vermland och Gotland under Göta hofrätt
skulle alltså åstadkomma en så jemn fördelning af arbetet mellan de

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

olika kofrätterna och deras särskilda divisioner, som under förhandenvarande
förhållanden skäligen torde kunna ifrågasättas.

Att den lättnad i arbetsbördan, som skulle beredas Svea hofrätt
genom en dylik minskning af dess jurisdiktionsområde, är af verkligt
behof påkallad, torde ej kunna bestridas. Hofrätten har länge arbetat
under trycket af eu stor balans, hvilken vid 1893 års slut uppgick till
740 vädjade mål, 39 civila besvärsmål samt 289 understälda eller besvärsvis
fullföljda brottmål, tillsammans 1,068 mål. Hofrätten har fördenskull
under en följd af år måst förstärkas med en extra division,
utan att dock, då denna divisions verksamhet den 1 sistlidne september
upphörde, balansen kunnat nedbringas till den storlek, som hofrätten
sjelf ansett såsom normal; och i hofrättens till Kongl. Maj:t. aflåtna
skrivelser uppgifves, att, äfven sedan hofrättens ordinarie divisioner
ökats till sex, dessas arbetsprodukt endast med svårighet kan
hålla jemna steg med antalet inkommande mål.

Någon svårighet för Göta hofrätt att öfvertaga den rättsskipning,
som sålunda skulle frångå Svea hofrätt, synes mig icke förefinnas.
Balansen af oafgjorda mål är i Göta hofrätt synnerligen liten — den
utgjorde vid 1893 års slut 161 vädjade mål, 23 civila besvärsmål samt
99 understälda eller besvärsvis fullföljda brottmål, tillsammans 283
mål — och det arbetsmaterial, som efter den ifrågasatta förändringen
skulle tillföras hofrätten, torde, efter hvad ofvan meddelade siffror
gifva vid handen, fortfarande komma att i någon mån understiga de
andra hofrätternas.

Vermland har förut och intill 1815 tillhört Göta hofrätts domvärjo.
Det hufvudsakliga skälet för dess då skedda förläggning under
Svea hofrätt var — omvändt — detsamma som nu talar för dess återförening
med Göta hofrätt, nemligen stor balans af oafgjorda mål i
denna hofrätt och svårighet för densamma att medhinna behandlingen
af dit inkommande mål, under det Svea hofrätt då var i godt tillfälle
att öfvertaga rättsskipningen äfven för Vermland. En öfverflyttning af
ensamt Vermland skulle emellertid ej vara nog för åstadkommande af
åsyftad jemnhet i arbetsfördelningen mellan hofrätterna och synes mig
derför önskvärdt vara, att äfven någon annan del af Svea hofrätts
område förlägges under Göta hofrätt. I sådant afseende torde Gotlands
län vara synnerligen lämpligt med hänsyn såväl till dess läge
som till de särskilda bestämmelser, som finnas meddelade i syfte att
för invånarne å Gotland underlätta fullföljd af talan i mål, som dragas
under hofrätten.

Jag har icke förbisett, att den af mig nu förordade förändringen

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

möjligen kan möta betänklighet derutinnan, att invånarne i de begge
ifrågavarande länen väl i öfrigt hafva mera förbindelse med hufvudstaden
än med Jönköping, ett förhållande som, hvad Vermland angår,
jemväl år 1815 åberopades som bidragande skäl för detta landskaps
förflyttning till Svea hofrätt. Men sagda betänklighet synes mig med
hänsyn till nutidens kommunikationer och lättheten att erhålla pålitliga
ombud för målens bevakning lika väl i Jönköping som i Stockholm,
icke böra tillmätas alltför stor betydelse. Hvad särskildt Gotland
angår, minskas vigten af omförmälda betänklighet ytterligare derigenom
att enligt nyss berörda undantagsbestämmelser å Gotland boende parter
ega att till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet inlemna sina inlagor
i såväl lagvadda som besvärsmål, hvarjemte i besvärsmål äfven
skriftvexlingen kan inför Kongl. Maj:ts befallningshafvande försiggå.

För genomförande af en förändring af den beskaffenhet, jag nu
ifrågasatt, erfordras ändring i 25 kap. 9 § rättegångsbalken.

Innan jag emellertid inför Eders Kongl. Maj:t framlägger bestämdt
förslag till ändring i sagda lagrum, synes mig lämpligt vara,
att såväl Svea och Göta hofrätter som Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Vermlands och Gotlands län lemnas tillfälle att i frågan sig
yttra. Af sådan anledning och under förutsättning att Eders Kong!.
Maj:t finner den af mig nu uttalade åsigt om önskvärdheten af en
ändring i nämnda hofrätters jurisdiktionsområden förtjena nådigt afseende,
får jag härmed underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t
behagade i nåder anbefalla Svea och Göta hofrätter samt Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Vermlands och Gotlands län att, hofrätterna
i plenum, hvar för sig skyndsamt afgifva underdånigt utlåtande
i ärendet; för hvilket ändamål utdrag af detta protokoll torde få till
sagda hofrätter och Kongl. Maj:ts befallningshafvande öfversändas.

Till hvad föredragande departementschefen sålunda
hemstält behagade Hans Maj:t Konungen, på
tillstyrkan jemväl af statsrådets öfrige ledamöter, i
nåder lemna bifall.

Ex protocollo
Aug. von Hartmansdorff.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Bilaga

till statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden
. , , , den 5 oktober 1894

Bill. till Riksd. Prof. 1895. 1 Sand. 1 Afd. 3 Höft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Vädjade saker

Svea hofrätt från

År	Stockholms stad	Stockholms län	Upsala län	Söderman- lands län^	Gotlands län	Yermlands län	Örebro län	Vestman- lands län l	Kopparbergs län	Gefleliorgs län	Vesternorr-lands län	Jemtlands län	Vester-bottens län	Norrbottens län
1884	337	69	42	38	32	70	45	48	78	150	208	76	34	47
1885	408	73	49	27	22	82	43	45	84	in	222	71	36	43
1886	454	83	45	48	22	84	42	58	80	140	203	100	62	49
1887	391	75	45	34	27	85	53	53	76	142	269	99	48	42
1888	353	95	44	42	32	72	52	66	86	140	246	112	42	51
1889	384	86	56	46	40	76	49	42	118	132	263	107	34	38
1890	381	76	48	38	28	66	40	57	87	118	208	88	33	47
1891	406	66	38	20	31	43	30	51	76	133	258	128	48	37
1892	343	76	47	35	37	60	£2	63	58	125	231	125	51	54
1893	312	63	54	42	33	73	• 24	■ 58	63	107	267	81	49	57
Summa	3,769	762	468	370	304	711	430	541	806	1,298	2,375	987	437	465
il‘i	Hio*ii;	-''tli''!	rr,*\	1 ii	.“tili	.jr-.if	* i ! ) f	j i) u	i)i i O	** ih rn 1 ii J U H

ii‘>! Civila besvärsmål

Svea hofrätt från

År	Stockholms stad	Stockholms län	Upsala län	j Söderman- j lands län	Gotlands län	Vermlands län	Örebro län	Vestman-lands län	Kopparbergs län	Gefleborgs län	Vesternorr-lands län	C-d CD p’ V 3 ds *	i Voster- bottens län	Norrbottens län
1884	70	37	16	12	15	27	12	11	32	43	65	36	14	15
1885	no	56	19	6	22	26	16	22	26	29	67	29	25	11
1886	218	63	20	38	11	38	18	24	25	41	63	31	16	15
1887	153	86	27	19	19	36	21	28	40	53	72	39	37	23
1888	137	40	18	9	16	17	11	20	25	47	70	39	11	18
1889	117	50	12	12	24	24	11	17	31	28	64	30	11	24
1890	107	45	9	17	26	20	13	25	11	32	60	21	12	19
1891	170	40	22	15	19	18	18	20	16	33	73	37	19	25
1892	120	51	16	14	19	17	15	20	17	36	64	32	15	23
1893	120	44	17	9	14	13	8	17	17	51	77	42	20	22
Summa	1,322	512	176	15!	185	236	143	204	240	393	675	336	180	195

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

inkomna till

Hofrätten öfver Skåne och
Blekinge från

Göta hofrätt från

inkomna till

	Göta hofrätt från	Hofrätten öfver Skåne och Blekinge från
Summa	Östergöt- lands län	Jönköpings län	j Kronobergs län	w p B p ►i p?	Hallands län	Göteborgs och Bohus län	Elfsborgs län	Skaraborgs län	Summa	Blekinge län	Kristianstads län	Malmöhus län	Summa
405	59	40	34	54	28	52	55	47	369	47	55	64	166
464	43	38	32	53	30	45	46	54	341	38	45	69	152
621	50	33	23	75	38	44	50	67	380	38	63	72	173
653	53	56	37	86	35	48	60	62	437	42	68	97	207
478	62	54	29	96	21	32	51	61	406	25	66	74	165
455	49	37	34	58	29	43	49	53	352	26	38	72	136
417	36	47	33	43	22	52	30	34	297	28	46	64	138
525	28	26	15	29	16	39	44	38	235	29	28	60	117
459	33	43	21	30	21	35	41	29	253	27	29	52	108
471	33	22	21	26	20	34	31	35	222	38	19	56	113
4,9481 446	396	279	550	260	424	457	480	3,292	338	457	680	1,475

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 3.

Underställningsmål samt besvär

Svea hofrätt från

J År	C/) r*- © CD ©	r+ © o 8»* E 3 g	cl C3 CD P 9	Söderman- lands län	O O so a Cl-	<1 CD	O: »-* CD er i o	p* 5 a p c- S-" B	W O 2 p; p a ^	O CD je: ® a er	t e CD M CD g <7-C& CD “ 3	c-i CD _ B	er CD CD s §■	5z5 o -t . . -s ST c" §
	B CD	B CD	3	SB* 3	3 fr	SW a	i—'' p §■?	er CD OQ	•i OQ CD	-7	3 O- CD	Sr? a	CD a CD
1884	214	53	44	26	20	26	33	16	63	127	132	29	43	46
1885	175	52	31	16	13	49	28	34	51	in	105	37	51	64
1886	213	60	57	22	12	39	38	22	73	no	117	44	48	50
1887	206	69	32	25	27	18	28	34	48	95	117	67	42	42
1888	214	58	65	26	21	31	15	40	54	93	133	49	44	40
1889	241	55	44	29	19	31	43	52	63	no	134	57	55	66
1890	286	77	40	28	22	34	28	42	51	133	124	62	65	56
1891	212	50	37	29	16	33	23	37	76	127	123	63	58	56
1892	225	50	48	36	19	34	35	35	35	106	120	52	59	45
1898	229	57	47	38	21	43	32	38	36	82	93	55	43	45
Summa	2,215\| 581	445\| 275\| 190	338\| 303	350	550	1,094 1,198	515	508	510

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

i brottmål inkomna till

	Göta hofrätt från	Hofrätten öfver Skåne och Blekinge från
Summa	Östergöt- lands län	Jönköpings län	Kronobergs län	Kalmar län	Hallands län	Göteborgs och Bohus län	Elfsborgs län	Skaraborgs län	! Summa	Blekinge län	Kristianstads län	Malmöhus län	Summa
872	56	39	51	116	34	95	68	59	• 518	59	80	139	278
817	54	39	38	83	50	68	66	69	467	66	81	128	275
905	53	53	42	105	43	89	73	75	533	57	79	155	291
850	60	59	48	109	49	97	57	60	539	76	85	145	306
883	58	72	47	71	56	107	54	54	519	69	86	134	289
999	77	83	34	84	52	91	64	63	548	59	97	148	304
1,048	50	47	40	74	42	114	58	61	486	69	81	148	298
940	50	36	41	71	50	90	57	53	448	81	81	161	323
899	46	55	43	72	46	103	52	68	485	62	77	160	299
859	59	44	37	66	48	83	38	46	421	51	62	132	245
9,072	563	527	421	851	470	937	587	608	4,964	649	809	1,450	2,908

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 3.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 16 november 1894,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet östergren anmälde i
underdånighet:

att, sedan, på sätt statsrådsprotokollet för den 5 sistlidne oktober
utvisar, Kong!. Maj:t anbefalt Svea och Göta hofrätter samt Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Vermlands och Gotlands län att, hofrätterna
i plenum, hvar för sig skyndsamt afgifva underdånigt utlåtande angående
ifrågasatt ändring i nämnda hofrätters domsomraden, berörda utlåtanden
numera inkommit.

Efter att hafva redogjort för innehållet af sagda utlåtanden yttrade
föredragande departementschefen vidare:

Af hvad jag förut i detta ärende anfört torde framgå, att det arbete,
som för närvarande åligger Svea hofrätt, är, i medeltal efter division
räknadt, afsevärdt större än det, som Göta hofrätt har att utföra,

Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 3.

och att det till förekommande af menlig tidsutdrägt i behandlingen af
de på Svea hofrätts afgörande beroende mål skulle vara önskvärdt, om
en utjemning af arbetsbördan mellan de begge hofrätterna kunde
åstadkommas.

För en dylik utjemning bar under nuvarande förhållanden endera
af två åtgärder synts mig kunna ifrågasättas, nemligen antingen den att
öfverflytta en af Göta hofrätts fem divisioner till Svea hofrätt, eller
den, att förlägga en del af Svea hofrätts domsområde under Göta hofrätt.

En åtgärd af förstnämnda art har jag emellertid funnit vara förenad
med afsevärda olägenheter. Dit räknar jag att, efter öfverflyttning
af en division från Göta till Svea hofrätt, sistnämnda hofrätt skulle
blifva större, än lämpligt är i förhållande till de begge andra hofrätterna,
hvilka då komme att tillsammans räkna ett mindre antal divisioner
än Svea hofrätt ensam. Vidare skulle Svea hofrätts ökning med
ännu en ständig division svårligen kunna eg a rum utan att, såsom
redan vid den sjette divisionens inrättande ifrågasattes, ytterligare
tjensiemän der anstäldes, hvadan åtgärden ej komme att aflöpa utan
ökade kostnader för statsverket. Slutligen och äfven om det antages,
att Göta hofrätt, arbetande på fyra divisioner, skulle, om än med svårighet,
medhinna behandlingen af det antal mål, som för närvarande
dit inkommer, torde det vara att befara att, så snart en stegring i
sagda antal inträder, hvilket lätt kan inträffa, densamma kunde föranleda
uppkomsten af hinderliga balanser, hvilka snart nog kunde ökas
så, att det för deras afarbetande blefve nödigt anordna extra division.

Då jag af dessa skäl ansett mig icke böra ifrågasätta öfverflyttning
af en division från Göta till Svea hofrätt, har jag i stället tagit
i öfvervägande frågan om ändring i dessa hofrätters domsområden;
och har, på sätt jag förut anfört, en förflyttning af Vermlands och
Gotlands län under Göta hofrätt synts mig lämplig och verkställbar.

Förslaget har emellertid mött motstånd hos Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i nämnda båda län, förnämligast på den grund att
invånarne i samma län hafva sina hufvudsakliga affärsförbindelser på
Stockholm.

Redan i mitt yttrande till statsrådsprotokollet för den 5 sistlidne
oktober har jag uttalat den mening, att berörda betänklighet ej borde
tillmätas allt för stor betydelse. '' Hvad Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande
härutinnan nu anfört har ej heller gifvit mig anledning att
frångå sagda mening. Under nu gällande rättegångssätt lärer det
nemligen vara så godt som oundvikligt, att part, som ej är bosatt å
den ort, der hofrätt sitter, för bevakning af sin talan i der auhängigt

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

mål, anlitar å platsen boende ombud; och gäller detta äfven i det fall
att parten sjelf tilläfventyrs kunnat, vid tillfälligt besök i hofrättsstaden,
personligen inlemna sina handlingar i målet. Dylikt ombud
står honom till buds minst lika lätt och billigt i Jönköping som i
Stockholm. Vid Göta hofrätt finnas nemligen för handlingars inlemnande
och måls bevakning anstälda särskilda personer — hofrättskommissarier
— till hvilka part kan i berörda hänseende med trygghet
och mot måttligt arfvode hänvända sig. Betydelsen af hvad jag nu
anmärkt förringas icke deraf, att part möjligen finner sig böra anlita
sakkunnigt biträde för målets utredning och författande af inlagorna
deri, ty dylikt biträde söker och finner han vanligen i hemorten, och
äfven om han skulle uppsöka detsamma i den ort, der hofrätten sitter,
lärer han ej undgå att särskildt honorera den hjelp, han i berörda
hänseende kan erhålla. Under sådana förhållanden vill det synas mig,
som skulle det vara invånarne i Gotlands och Vermlands län skäligen
likgiltigt, om deras mål böra fullföljas i Svea hofrätt eller i Göta.

Hvad Vermland angår torde för öfrigt kunna ifrågasättas, om invånarne
i detta län numera hafva sina affärsförbindelser på Stockholm
i den omfattning, att sådant kan med fog åberopas som skäl för ett
afstyrkande af förslaget. Det torde nemligen vara antagligt, att under
de förändrade förhållanden, som blifvit en följd af länets jernvägsförbindelser,
de hufvudsakliga affärerna från detta län numera beröra
Göteborg.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vermlands län har
vidare anfört, att den ifrågasatta regleringen borde anstå, till dess frågan
om inrättande af en särskild hofrätt för Norrland finge anses definitivt
afgjord. Nämnda af nya lagberedningen i dess år 1884 afgifna underdåniga
betänkande framstälda förslag har ännu icke varit föremål för
någon vidare förberedande behandling, hvadan det lärer vara för tidigt
att uttala något omdöme om utsigterna för förslagets genomförande
inom beräknelig framtid. Anmärkas må dock, dels att till följd af
senare årens jernvägsbyggnader inom Norrland förbindelsen med Stockholm
så underlättats, att, så länge nuvarande rättegångsordning bibehålies
i hufvudsak oförändrad, behof af en särskild hofrätt för Norrland
icke torde vara särdeles kännbart; dels att upprättande af en
dylik hofrätt, äfven om den uppsattes genom öfverflyttning af divisioner
från Svea och möjligen äfven från Göta hofrätt, i allt fall komme att
kräfva betydande kostnader. Om och när åter en sådan ombildning
af rättegångsväsendet eger rum, att mellaninstansens domstolar till
följd deraf böra till antalet ökas, lärer det, såsom nya lagberedningen

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 3.

äfven antagit, ej kunna stanna vid en klyfning af Svea hofrätts nuvarande
domsområde, utan torde då så omfattande ändringar i hithörande
anordningar blifva nödiga, att det för Vermlands län varder
af ringa betydelse, under hvilken hofrätts domvärjo det dittills lydt.

På grund af hvad jag sålunda anfört och då Svea och Göta hofrätter
icke haft något att erinra mot den af mig ifrågasatta omregleringen
af deras domsområden, synes mig framställning böra till Riksdagen
aflåtas derom, att Vermlands och Gotlands län skiljas från Svea
hofrätts och förläggas under Göta hofrätts domvärjo. På sätt jag förut
anmärkt erfordras i anledning af en dylik öfverflyttning ändring i 25
kap. 9 § rättegångsbalken; och har jag förty låtit inom justitiedepartementet
utarbeta förslag till dylik lagändring, i sammanhang hvarmed,
i anledning af Svea hofrätts derom gjorda hemställan, jemväl föreslagits
sådan ändring i sagda lagrum, att den hittills stadgade inställelsetiden
i vädjade mål från Karlskoga härad af Örebro län förkortats till samma
tid, som gäller för öfriga delar af nämnda län eller 40 dagar.

Det sålunda uppgjorda förslaget är af följande lydelse:

»Förslag till lag angående ändrad lydelse af 25 kap. 9 §

rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 25 kap. 9 § rättegångsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:

I de saker, som genom laga vad gå till Svea hofrätt ifrån häradsrätt
i Upland, Södermanland, Vestmanland och Karlskoga härad af
Vermland, Nerike samt Gestrikland, ingifve käranden sin inlaga innan
klockan tolf på den fyrationde dagen, den oräknad då häradsrättens
dom föll, eller hafve sitt vad förlorat; ifrån häradsrätt i Kopparbergs
län, Helsingland, Jemtland, Herjeådalen, Medelpad och Ångermanland
på den sextionde dagen; ifrån häradsrätt i Vesterbotten på den nittionde
dagen; i Göta hofrätt ifrån häradsrätt i Östergötland, Kalmar län, Småland
och Vestergötland på fyrationde dagen; ifrån häradsrätt i Halland,
Dal, Bohuslän och Vermlands län samt på Gotland på sextionde dagen;
i hofrätten öfver Skåne och Blekinge ifrån häradsrätt i dessa landskap
på den fyrationde dagen. I vexel- och sjörättssak'' vare tid hälften
kortare, att fullfölja vad ifrån häradsrätt i hvarje ort till hofrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1896; skolande i fråga
om öfverflyttningen af Vermlands och Gotlands län från Svea hofrätts
till Göta hofrätts domvärjo i öfrigt iakttagas:

Bih. till Jliksd. Prof. 1895. 1 Sami. 1 Afd. 3 Häft.

Kong!. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 3.

att mål eller ärende, som, på grund deraf att ifrågavarande län
tillhört Svea hofrätts domsområde, blifvit genom ansökning om stämning
eller genom annan ansökning i Svea hofrätt anhängiggjordt före
1895 års utgång, skall af samma hofrätt handläggas och med slut afhjelpas,
ansökningar om tjenstledighet och förordnande för underdomare
dock endast så vidt de afse tid före början af år 1896;

att de fiskaliska åtal mot domare eller andra embetsmän inom
nämnda län, hvilka blifvit före den 1 januari 1896 vare sig af advokatfiskalen
i Svea hofrätt väckta eller genom angifvelser från enskilde
eller genom remisser till advokatfiskalen från hofrätten eller justitiekanslersembetet
eller Riksdagens justitieombudsman inledda, skola jemväl
efter sistnämnda tid af samma hofrätt handläggas och med slut
afhjelpas; börande, derest vid pröfning af mål eller ärende, som efter
den 1 januari 1896 hos Svea hofrätt handlägges, anledning förekommer
att ställa domare eller annan embetsman inom nämnda län under åtal,
sådant åtal af samma hofrätt upptagas och afgöras;

att domböcker och protokoll öfver lagfarter, inteckningar m. m.
från häradsrätterna inom ifrågavarande län för 1895 års ting och från
rådstufvurätterna för tiden till 1895 års slut samt egodelningsrätternas
domböcker för samma år äfvensom föreskrifna fångförteckningar för
tiden till 1895 års utgång skola insändas till Svea hofrätt, som det
åligger att jemväl efter sistnämnda tid såväl åt protokollen, i afseende
på stämpelbeläggning af dithörande handlingar, som åt fångförteckningarna
egna vederbörlig granskning;

att de förmynderskap, i afseende på hvilka vårdnaden före öfverflyttningen
blifvit, på grund deraf att Vermlands och Gotlands län tillhört
Svea hofrätts domsområde, af nämnda hofrätt utöfvad, jemväl derefter
skola förblifva under samma hofrätts inseende till dess i laga
ordning kan varda annorlunda förordnadt;

samt att presterskapets förteckningar angående timade dödsfall
af personer, hvilka tillhört frälseståndet, skola jemväl för senare hälften
af år 1895 insändas till Svea hofrätt.»

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Och hemställer jag underdånigst, att Eders Kongl. Maj:t behagade
för det ändamål 87 § regeringsformen omförmäler öfver detta förslag
infordra högsta domstolens utlåtande.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i
nåder lemna bifall.

: . !■ .. : ■ , . :■ } . ..; . • : . )

Ex protocollo
Aug. von Hartmansdorff.

i > rt

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

V,V -j : :] 5IC gc; - :foO

V1 ,»;?•" ! f. *<•> :U • ^ »V *oh ‘Mil

;• ;i9in:amf;I> nhrgöd mlnolni

Till Konungen; \

■ 1 vr: ,; f j;J lin.

. • i- ■ nitid i''M''

Genom remiss den 5 innevarande oktober, som den 12 i samma
månad kommit hofrätten tillhanda, har Eders Kongl. Maj:t anbefalt
hofrätten att afgifva underdånigt utlåtande i anledning af ett af chefen
för justitiedepartementet framstäldt förslag att öfverflytta Vermlands
och Gotlands län från Svea hofrätts till Göta hofrätts domsområde.

Till åtlydnad häraf får hofrätten anföra, att hofrätten för sin del
icke har något att mot förslaget erinra.

Då, enligt hvad de remitterade handlingarna utmärka, öfverflyttningen
icke skulle omfatta det till det gamla landskapet Vermland,
men ej till Vermlands utan till Örebro län och Nora domsaga hörande
Karlskoga härad, som alltså skulle förblifva under Svea hofrätts domvärjo,
torde det icke vara lämpligt att för detta härad bibehålla en
längre inställelsetid i vade- och besvärsmål, än den som gäller för
öfriga delar af Örebro län och Nora domsaga; och hemställer hofrätten
derföre, att i sammanhang med den ändring i 25 kapitlet 9 § rättegångsbalken,
som blir nödig för öfverflyttningen af Vermlands län till
Göta hofrätts domsområde, inställelsetiden i vädjade mål från Karlskoga
härad måtte inskränkas till fyratio dagar, hvaraf på grund af 25 kapitlet
5 § samma balk blir en följd, att besvärstiden för samma härad förkortas
till tjugu dagar.

Under förutsättning att det tillkommer hofrätten att afgifva
yttrande jemväl i fråga om de föreskrifter, som för verkställighet af
den nu tillstyrkta öfverflyttningen kunna vara af nöden, tillåter sig
hofrätten att i nämnda afseende föreslå:

att öfverflyttningen skall eg a rum med början af år 1896;

att mål eller ärende, som af domstol, domare eller öfverexekutor
inom Vermlands och Gotlands län afgjorts före den 1 december 1895,
bör, ehvad det sker genom vad, besvär eller underställning, fullföljas
i Svea hofrätt och der med slut afhjelpas, hvaremot i mål eller
ärende, som afgöres sistnämnda dag eller derefter, fullföljden sker i
Göta hofrätt;

att mål eller ärende, som på grund deraf, att ifrågavarande län
tillhört Svea hofrätts domsområde, blifvit genom ansökning om stämning

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

eller genom annan ansökning i Svea hofrätt anhängig]ordt före 1895
års utgång, skall af samma hofrätt handläggas och med slut afhjelpas,
ansökningar om tjenstledighet och förordnande för underdomare dock
endast så vidt de afse tid före början af år 1896;

att de fiskaliska åtal mot domare eller andra embetsmän inom
nämnda län, hvilka blifvit före den 1 januari 1896 vare sig af advokatfiskalen
i Svea hofrätt väckta eller genom angifvelser från enskilde
eller genom remisser till advokatfiskal från hofrätten eller justitiekanslersembetet
eller Riksdagens justitieombudsman inledda, skola
jemväl efter sistnämnda tid af samma hofrätt handläggas och med slut
afhjelpas; börande, derest vid pröfning af mål eller ärende, som efter
den 1 januari 1896 hos Svea hofrätt handlägges, anledning förekommer
att städa domare eller annan embetsman inom nämnda län under åtal,
sådant åtal af samma hofrätt upptagas och afgöras;

att domböcker och protokoll öfver lagfarter, inteckningar med
mera från häradsrätterna inom ifrågavarande län för 1895 års ting
och från rådstufvurätterna för tiden till 1895 års slut samt egodelningsrätternas
domböcker för samma år äfvensom föreskrifna fångförteckningar
för tiden till 1895 års utgång skola insändas till Svea hofrätt, som det
åligger att jemväl efter sistnämnda tid såväl åt protokollen, i afseende
på stämpelbeläggning af dithörande handlingar, som åt fångförteckningarna
egna vederbörlig granskning;

att de förmynderskap, i afseende på hvilka vårdnaden före öfverflyttningen
blifvit på grund deraf, att Vermlands och Gotlands län
tillhör Svea hofrätts domsområde, af nämnda hofrätt utöfvad, jemväl
derefter skola förblifva under samma hofrätts inseende, till dess i laga
ordning kan varda annorlunda förordnadt;

att föreskrifna uppgifter om dagen för början af ting och allmänna
tingssammanträden skola jemväl under år 1895, så vidt de
afse tiden efter 1896 års ingång, af häradshöfdingarne i Vermlands
och Gotlands län insändas till Göta hofrätt;

att presterskapets förteckningar angående timade dödsfall af
personer, hvilka tillhört frälseståndet, skola jemväl för senare hälften
af år 1895 insändas till Svea hofrätt; samt

att Svea hofrätt skall vid tiden för öfverflyttningen eller så fort
ske kan derefter till Göta hofrätt öfversända:

l:o) de från underrätterna i Vermlands och Gotlands län aflemnade,
i Svea hofrätt förvarade domböcker och protokoll öfver lagfarter,
inteckningar med mera;

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 3.

2:o) presterskapets ofvan omförmälda förteckningar jemte uppgift,
huruvida efter någon eller några bland de på förteckningarna
upptagna personer bouppteckning vid 1895 års slut ej ingifvits, samt
om i sådant fall hofrätten meddelat anstånd med bouppteckningens
ingifvande; och

3:o) uppgift på de fiskaliska åtal, som vid tiden för öfverflyttningen
äro eller sedermera blifvit mot domare eller andra embetsman
i Vermlands och Gotlands län väckta; börande i den mån dessa
mål varda afgjorda, underrättelse om besluten Göta hofrätt meddelas.

De remitterade handlingarna varda härmed återstälda.

'' / >'' •- • l/i . i'' ■■ ''• l ‘ J •• ’ . ••'' • MJ i''! '' • V* 1 . 11> M.>M * • t-M

Underdånigst
NILS von STEYERN.

AUG. TÖRNQUIST.
N. GRIPENSKÖLD.
KNUT ALMGREN.

*n f il< * ^ t > j•,: •'': 1 ’/ n

DAVID von HEIJNE.
C. G. WÅSTFELT.
DANIEL EKELUND.
LOUIS AMÉEN.

W. ZETHELIUS.

C. U. WIDSTRÖM.

C. G. BOIVIE.
THEODOR WESTRIN.
GUSTAF von ROSEN.
SVEN ALMQVIST.
GUSTAF CARLSON.
HUGO von SYDOW.
CARL HEDERSTIERNA.

C. H. MUNTHE.

C. A. GEIJER.

JOH. AHLGREN.

F. ap KLINTEBERG.
ERIK von OTTER.
JOHAN LAGERB1ELKE.
E. O. J. BJÖRKLUND.
EMIL SUNDBERG.

Axel Durling.

Stockholm den 26

Oktober 1894.

Kong!. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 3.

Till Konungen.

I nådig remiss den 5 i denna månad har Eders Kongl. Maj:t anbefalt
hofrätten att skyndsamt i plenum afgifva underdånigt utlåtande
i anledning af en utaf statsrådet och chefen för justitiedepartementet
hos Eders Kongl. Maj:t väckt fråga om sådan ändring i nuvarande områden
för hofrätternas jurisdiktion, att Yermlands och Gotlands län
skulle förläggas från Svea hofrätt till denna hofrätt.

Enligt ett vid remissen fogadt utdrag af det inför Eders Kongl.
Maj:t i statsrådet nämnda dag hållna protokoll har chefen för justitiedepartementet
vid frågans behandling inför Eders Kongl. Maj:t dels den
27 sistlidne april, i anledning af en af Svea hofrätt gjord underdånig
framställning om förlängning af tiden för den der anstälda extra divisionens
verksamhet, och dels den 5 i denna månad anfört bland annat:

att utaf de arbetsredogörelser från hofrätterna, som funnes offentliggjorda
i chefens för justitiedepartementet underdåniga embetsberättelse,
framginge, att antalet till hofrätterna inkommande mål under senare
åren varit stadt i jemnt sjunkande; att den inträdda ingalunda obetydliga
minskningen i hofrätternas arbetsbörda i öfvervägande grad tillgodokommit
denna hofrätt, som redan förut hatt lättast att medhinna
behandlingen af inkommande mål, och att antalet af de för närvarande
till hofrätternas behandling inkommande mål icke vore större än att
arbetet borde, utan för parterna menlig tidsutdrägt, kunna utföras af
hofrätternas ordinarie arbetskrafter;

att sagda förhållanden gifvit statsrådet anledning ifrågasätta,
huruvida icke lämpligt skulle vara att genom ändring i hofrätternas
nuvarande jurisdiktionsområden åstadkomma en jemnare fördelning af
arbetsbördan, så att densamma ökades för denna hofrätt, under det att
Svea hofrätt undfinge en väl behöflig lindring, hvarigenom Svea hofrätt
antagligen skulle blifva i stånd ej allenast att afarbeta den balans,
som kunde återstå, sedan den extra divisionens verksamhet upphört,
än äfven att undgå uppkomsten af nya balanser för framtiden;

att, sedan Eders Kongl. Maj:t på dessa skäl i nåder anbefalt hofrätterna
att inkomma med uppgifter om antalet af a) vädjade saker,
b) civila besvärsmål och c) underställningsmål och besvärsvis fullföljda

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

brottmål, som under sista tioårsperioden inkommit till hofrätt särskildt
från hvart och ett af rikets län jemte Stockholms stad, samt sådana
uppgifter till Eders Kongl. Maj:t inkommit, utaf desamma syntes framgå,
att en väsentligen jemnare fördelning mellan de tre hofrätterna af
dit inkommande mål skulle vinnas, om Yermlands och Gotlands län
kunde skiljas från Svea hofrätt och läggas under denna hofrätt, enär,
om under den sista tioårsperioden målen från dessa län fullföljts till
denna hofrätt i stället för till Svea hofrätt, antalet till dessa hofrätter

inkomna mål skulle hafva varit i medeltal årligen:

för Svea hofrätt: +

vädjade saker.......J....‘....................................................................... 1,271

civila besvärsmål..............,''.••••.............,...................1,453

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål .................. 854

hvilket skulle för hvarje af de i Svea hofrätt tjenstgörande sex
divisioner hafva utgjort:

vädjade saker.............................c,................................................................ 212

civila besvärsmål................................................................................ 75

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål .................. 142

för Göta hofrätt:

vädjade saker .,............................................................................................. 1,001

civila besvärsmål......................................................................... 371

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål .................. 549

eller för hvarje af hofrättens fem divisioner:

vädjade saker.................................................................. ........200

civila besvärsmål..., ............................................1,................ ............. 74

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål .................. 110

samt motsvarande siffror för hofrätten öfver Skåne och Blekinge
med oförändradt domsområde utgjorde:

vädjade saker ................................................................................... 476

civila besvärsmål.......................................................V................................. 148

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål ................. 291

eller för hvardera af hofrättens två divisioner:

vädjade saker............................................................................................... 238

civila besvärsmål......r..i...................................................., 74

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål .................. 146;

att ett förläggande af Vermland och Gotland under denna hofrätt
alltså skulle åstadkomma en så jemn fördelning af arbetet mellan de
olika hofrätterna och deras särskilda divisioner, som under förhandenvarande
förhållanden skäligen torde kunna ifrågasättas;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

att den lättnad i arbetsbördan, som skulle beredas Svea hofrätt
genom en dylik minskning af dess jurisdiktionsområde, vore af verkligt
behof påkallad, enär Svea hofrätt länge arbetat under trycket af en
stor balans, hvilken vid 1893 års slut uppgick till 740 vädjade mål,
39 civila besvärsmål samt 289 understälda eller besvärsvis fullföljda brottmål,
tillsammans 1,068 mål, samt hofrätten fördenskull under en följd
af år måst förstärkas med en extra division utan att dock, då denna
divisions verksamhet den 1 sistlidne september upphörde, balansen
kunnat nedbringas till den storlek, som hofrätten sjelf ansett såsom
normal, hvarjemte i hofrättens till Eders Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelser
uppgifvits att, äfven sedan hofrättens ordinarie divisioner ökats till sex,
dessas arbetsprodukt endast med svårighet kunde hålla jemna steg med
antalet inkommande mål;

att någon svårighet för denna hofrätt att öfvertaga den rättsskipning,
som sålunda skulle frångå Svea hofrätt, syntes icke förefinnas,
enär balansen af oafgjorda mål i denna hofrätt, som vid 1893
års slut utgjorde 161 vädjade mål, 23 civila besvärsmål samt 99 understälda
eller besvärsvis fullföljda brottmål, tillsammans 283 mål, vore
synnerligen liten, och det arbetsmaterial, som efter den ifrågasatta förändringen
skulle tillföras hofrätten, torde efter hvad ofvan meddelade
siffror gåfve vid handen, fortfarande komma att i någon mån understiga
de andra hofrätternas;

att Vermland förut och intill 1815 tillhört denna hofrätts dom värjo;
att det hufvudsakliga skälet för dess då skedda förläggning under
Svea hofrätt varit, omvändt, detsamma som nu talade för dess återförening
med denna hofrätt, nemligen stor balans af oafgjorda mål i
denna hofrätt och svårighet för densamma att medhinna behandlingen
af hit inkommande mål, under det Svea hofrätt då varit i godt tillfälle
att öfvertaga rättsskipningen äfven för Vermland;

att en öfverflyttning af ensamt Vermland emellertid ej skulle vara
nog för åstadkommande af åsyftad jemnhet i arbetsfördelningen mellan
hofrätterna, hvarför det syntes vara önskvärdt, att äfven någon annan
del af Svea hofrätts område förlädes under denna hofrätt och att i
sådant afseende Gotlands län vore synnerligen lämpligt med hänsyn
till såväl dess läge som de särskilda bestämmelser, som funnes meddelade
i syfte att för invånarne å Gotland underlätta fullföljd af talan
i mål, som droges under hofrätten;

att den af statsrådet förordade förändringen möjligen kunde möta
betänklighet derutinnan, att invånarne i de begge ifrågavarande länen
väl i öfrig! hade mera förbindelse med hufvudstaden än med Jönköping,
Pihang till liiksd. Prof. J81J5. 1 Sand. 1 Afd. 3 Iläft. 4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

ett förhållande som, hvad Vermland anginge, jemväl 1815 åberopats
såsom bidragande skäl för detta landskaps förflyttning till Svea hofrätt,
men att sagda betänklighet syntes, med hänsyn till nutidens
kommunikationer och lättheten att erhålla pålitliga ombud för målens
bevakning lika väl i Jönköping som i Stockholm, icke böra tillmätas
alltför stor betydelse, samt att hvad särskildt Gotland anginge vigten
af omförmälda betänklighet ytterligare minskades derigenom att enligt
nyss berörda undantagsbestämmelser å Gotland boende parter egde att
till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet inlemna inlagor i
såväl lagvadda som besvärsmål, hvarjemte i besvärsmål äfven skrift-:,
vexlingen kunde inför Kongl. Majrts befallningshafvande försiggå.

I anledning af Eders Kongl. Maj:ts befallning i den nådiga remissen
får hofrätten i underdånighet förklara, att hofrätten emot den ifrågasatta
förändringen icke har något att erinra.

— V5 ot O.'' i SO i; V., ..G-:''/* . \ 4.■ j \ ; ■'' - r\: ‘ '' • • . . ;4 j>

Jönköping den 19 oktober 1894.

Underdånigst

O. W. STAÉL V. HOLSTEIN.

BIRGER HESSLE.

H. A. UGGLA.

CARL FAGERBERG.
L. E. STÅHLBERG.
K. SUNDSTEDT.
AXEL ROMBERG.

C. Y. KJELLIN.

C. E. BACKMAN.

C. L. SCHÅNBERG.
C. SWALANDER.
W. ANDERSSON.
TH. MEYER.

R. HANSSON.
WILH. BLOM.

•T. G. LOTHIGIUS.

.T. von SYDOW.

AXEL W. BRATT.

E. GREFBERG.

H. ODENCRANTS.

H. N. LAURELL.
BERNDT HASSELROT.

M. Fagerberg.

Kongl. Maj:ts Udd. Proposition N:o 3.

Till Konungen.

Till underdånig åtlydnad af nådig befallning den 5 innevarande
månad har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att skyndsamt afgifva
yttrande i anledning af ett utaf herr statsrådet och chefen för
justitiedepartementet inför Eders Kongl. Maj:t anmäldt förslag att, i
ändamål att bereda Svea hofrätt lättnad i dess arbetsbörda, minska
denna hofrätts jurisdiktions område genom förläggande af Vermländs
och Gotlands län under Göta hofrätt.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som icke lärer hafva
att yttra sig rörande förslagets fördelar eller olägenheter för Vermländs
län, finner att detta förslag, i hvad det angår Gotlands län, skulle
komma att medföra synnerligen afsevärda olägenheter för befolkningen.

Herr statsrådet synes väl icke hafva förbisett, att förändringen
kunde möta betänkligheter derutinnan, att ortens invånare hade mindre
förbindelse med Jönköping än med hufvudstaden; men herr statsrådet
har ansett sådant, med hänsyn till nutidens kommunikationer, icke böra
tillmätas alltför stor betydelse. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
kan deremot icke underlåta att i underdånighet erinra, hurusom Gotlands
affärsförbindelser med rikets fasta land under århundraden anslutits
till Stockholm, som är med få undantag den enda afsättningsplatsen
för öns produkter samt den plats, hvarifrån Gotlands köpmän
och andra invånare i regeln förse sig med de varor, som hit införas.
Under större tiden af seglationstiden afgå ångbåtar sex dagar i veckan
såväl från Visby till Stockholm som derifrån hit. Vintertiden uppehälles
förbindelsen med två turer i veckan, för såvidt icke trafiken afbrytes
af ishinder. De som hafva att färdas mellan Visby och Jönköping —
en plats, hvilken hittills blott ytterst få af Gotlands invånare torde
haft någon anledning att besöka — skola utan tvifvel taga vägen öfver
Stockholm, hvilken väg är den vanliga äfven för postföringen emellan
Gotland och Jönköping, enär någon ångbåtsförbindelse mellan Visby
och Vestervik ej finnes under våren, sommaren och hösten utan allenast
under vintermånaderna, och samfärdseln med Kalmar, hvilken helt och
hållet upphör under vintermånadorna, är inskränkt till en tur i veckan

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

under våren och hösten samt två turer (hädanefter dock antagligen
allenast en tur) i veckan under sommaren. Jernvägsresan mellan Stockholm
och Jönköping (398 kilometer) skulle medföra en mycket afsevärd
tillökning i kostnad och tidsutdrägt för de parter från Gotland, hvilka
önska, såsom hittills varit långtifrån ovanligt, sjelfve eller genom härifrån
i andra angelägenheter resande personer inlemna rättegångshandlingar
i hofrätten. Att i stället anskaffa ombud i Jönköping skulle
för de med dervarande förhållanden helt och hållet obekanta gotländingarne
möta icke ringa svårigheter och medföra känbara kostnader,
särskildt i de mål, som från hofrätten vidare fullföljas och i hvilka
under nuvarande förhållanden samma i hufvudstaden bosatta ombud
kunna med fördel användas både i hofrätten och hos Eders Kongl. Maj:t.

Herr statsrådet har vidare erinrat om den ännu gällande undantagsbestämmelsen,
att parter på Gotland ega att för bevarande af fatalier
i såväl lagvadda som besvärsmål inlemna sina inlagor till Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, dock med skyldighet att erlägga nödiga
postpenningar för handlingarnas öfversändande. Denna undantagsbestämmelse,
hvilken, såsom af Kongl. brefvet den 8 december 1748
inhemtas, tillkommit i följd af Visby stads vid 1742 års riksdag anförda
besvär, motiverades dermed att postfarten mellan Gotland och fasta
landet ofta hindrades eller fördröjdes af motvind, storm, oväder och
tillstötande vinter. Sådana hinder och uppehåll i förbindelsen hafva
genom ångbåtsfarten väl minskats, men ingalunda upphört. Dock har
det visat sig, att omförmälda bestämmelse, som kräfver handlingarnas
inlemnande inom halfva fatalietiden och naturligtvis icke kan göra det
för parterna obehöfligt att för målens vidare bevakande i högre instans
anlita ombud, under de senaste tio åren, på sätt närlagda diarieutdrag
visar, blott undantagsvis kommit till användning.

I betraktande af nu anförda omständigheter och då det skäl, som
till stöd för förslaget om ökande af Göta hofrätts jurisdiktions område
blifvit i detta ärende anfördt, nemligen att antalet årligen till hofrätten
inkommande mål, hvilket antal under de senare åren varit i jemnt
sjunkande, minskats hastigare i Göta än i Svea hofrätt, skulle i en
måhända snar framtid, ifall antalet mål komme att minskas hastigare
i Svea än i Göta hofrätt, eller ock ökas i Göta utan att ökas i Svea
hofrätt, följdrigtigt påkalla den nu ifrågasatta åtgärdens upphäfvande
och Gotlands återförläggande till Svea hofrätts jurisdiktion; så och då
antalet af de mål, hvilka från domstolarna på Gotland och från Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande till Svea hofrätt fullföljas, icke är
större än att deras behöriga handläggning fortfarande torde kunna

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

medhinnas utan varaktig tillökning af antalet divisioner i hofrätten,
kan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ej annat än afstyrka förslaget
i hvad det angår Gotlands län.

Visby i landskansliet den 16 oktober 1894.

Underdånigst

E. POIGNANT.

Johan Hambrceus.

Utdrag af dagboken öfver inkomna besvär å landskansliet i Visby,
utvisande under åren 1884—1893 antalet för insändande till Kongl.
Svea hofrätt ingifna handlingar i vademål, utsökningsmål och brottmål
äfvensom förklaringar.

År 1884 ..................		8
„ 1885 ..................		5
„ 1886 ..................		1
„ 1887 .................		15
„ 1888 ................	..................	19
„ 1889 ..................		15
„ 1890 .................		8
„ r1891 ................		14
„ 1892 .................		15
„ 1893 ...................	................. V	10.

Visby i landskansliet den 16 oktober 1894.

Ex officio
Johan Hambrceus.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Till Konungen.

Jemlikt Eders Kong], Maj:ts nådiga remiss den 5 innevarande
oktober åligger det Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att afgifva
underdånigt utlåtande öfver en af herr statsrådet och chefen för Kongl.
justitiedepartementet inför Eders Kong]. Maj:t i och för en jemnare
fördelning mellan rikets tre hofrätter af dit inkomna mål framlagd
fråga om sådan ändring i de nuvarande områdena för hofrätternas
jurisdiktioner, att Yermlands och Gotlands län skulle komma att skiljas
från Svea hofrätt och förläggas under Göta; och får Eders Kongl.
Majtts befallningshafvande beträffande Vermlands läns sålunda ifrågasatta
öfverflyttande till Göta hofrätts domvärjo, underdånigst anföra:

Nya lagberedningen har redan i sitt år 1884 afgifna underdåniga
betänkande i fråga om ny rättegångsordning framhållit, att en särskild
hofrätt för Norrland vore erforderlig. Starka skäl synas fortfarande
tala för genomförandet af detta förslag.

Om nemligen under den sista tioårsperioden, 1884—1893, för
hvilken herr justitieministern infordrat statistiska uppgifter och låtit
uppsätta tablå öfver antalet till hofrätterna inkomna vädjade saker, civila
besvärsmål samt underställningsmål och besvärsvis fullföljda brottmål,
målen tillhörande Svea hofrätt uppdelas så, att, å ena sidan, de, som
inkommit från de fem norrländska länen, och, å den andra, de, som inkommit
från de åtta öfriga länen under sistnämnda hofrätt jemte Stockholms
stad, sammanräknas, visar jemförelse!! mellan dels målens antal
inom dessa länsgrupper och dels antalet af mål inkomna till de två
andra hofrätterna följande siffror i medeltal årligen, nemligen:

för de 5 norrländska länen:

vädjade saker ....................................................................................... 556

civila besvärsmål................................................................................... 178

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål ............ 383

för de 8 öfriga länen under Svea hofrätt jemte Stockholms stad:

vädjade saker......................................................................................... 816

civila besvärsmål ................................................................................ 317

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål............... 525

Kongl Maj;ts Nåd. Proposition N:o 3. 31

för Göta hofrätt:

vädjade saker ......................................................................................... 899

civila besvärsmål................................................................................ 329

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål ............ 496

för hofrätten öfver Skåne och Blekinge:

vädjade saker .......................................................................................... 476

civila besvärsmål................................................................................ 148

underställningsmål samt besvärsvis fullföljda brottmål ............ 291-

Häraf framgår att från de 5 norrländska länen inkommit flera
mål till Svea hofrätt än de mål varit, som till hofrätten öfver Skåne
och Blekinge under samma tid inkommit, samt att, derest särskild
hofrätt varit ordnad för Norrland, arbetet varit väsentligen jemnare
fördeladt mellan Svea och Göta hofrätt än nu varit förhållandet.

Skulle nu i följd af den starka utvecklingen, hvaruti Norrland redan
befinner sig, och särskildt med hänsyn till den folkökning, som under
förändrade kommunikationsförhållanden der är att förvänta, en särskild
hofrätt för Norrland inom den närmaste framtiden komma till stånd,
har man allt skäl att antaga, att Vermlands län, derest det nu förlädes
under Göta hofrätts domvärjo, för en sedermera då erforderlig jemnare
fördelning af arbetet emellan Svea och Göta hofrätter åter skulle förläggas
till Svea hofrätts jurisdiktion.

Med fästadt afseende härå och då Vermlands läns befolkning har
sina hufvudsakligaste affärsförbindelser på Stockholm samt vid sådant
förhållande icke oväsentliga olägenheter skulle uppstå derigenom, att
rättsfrågorna i andra instansen öfverflyttades till Göta hofrätt, tillåter
sig Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länets intresse underdånigst
hemställa, att frågan om Vermlands läns öfverflyttande till
Göta hofrätts domvärjo måtte få anslå tills vidare och intilldess frågan
om inrättande af en särskild hofrätt för Norrland må anses definitivt
afgjord.

Karlstad i landskansliet den 23 oktober 1894.

Underdånigst
ADOLF MALMBORG.

; 11 . i: ; ■ ! H ;; . * O'' * . . , ; . . .. . j, •. •;j , - * .

A. Asker.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

i • f

Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kongl. Maj:ts
högsta domstol tisdagen den 4 december 1894.

Andra rummet.

Närva rande:

"t i ’)i J tS 1 * !*..•<* ‘>; U ''•; * • f-:

Justitieråden: Glimstedt,

Skarin,

Hammarskjöld,

Huss,

Isberg,

Lindbäck,

Claeson.

Expeditionschefen Petersson föredrog i underdånighet utdrag af
protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet den 16 nästlidne november, hvarmedelst för
det ändamål, 87 § regeringsformen omförmäler, högsta domstolens
utlåtande infordrats öfver följande inom justitiedepartementet uppgjorda
förslag till

»Lag,

angående ändrad lydelse af 25 kap. 9 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 25 kap. 9 § rättegångsbalken skall
erhålla följande ändrade lydelse:

1 de saker, som genom laga vad gå till Svea hofrätt ifrån häradsrätt
i Upland, Södermanland, Vestmanland och Karlskoga härad af
Vermland, Nerike samt Gestrikland, ingifve käranden sin inlaga innan
klockan tolf på den fyrationde dagen, den oräknad då häradsrättens

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

dom föll, eller kåfve sitt vad förlorat; ifrån häradsrätt i Kopparbergs
län, Helsingland, Jernband, Herjeådalen, Medelpad och Ångermanland
på den sextionde dagen; ifrån häradsrätt i Vesterbotten på den nittionde
dagen; i Göta Hofrätt ifrån häradsrätt i Östergötland, Kalmar län, Småland
och Vestergötland på fyrationde dagen; ifrån häradsrätt i Halland,
Dal, Bohuslän och Vermlands län samt på Gotland på sextionde dagen;
i hofrätten öfver Skåne och Blekinge ifrån häradsrätt i dessa landskap
på den fyrationde dagen. I vexel- och sjörättssak vare tid hälften
kortare, att fullfölja vad ifrån häradsrätt i hvarje ort till hofrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1896; skolande i fråga
om öfverflyttningen af Vermlands och Gotlands län från Svea hofrätts
till Göta hofrätts domvärjo i öfrigt iakttagas:

att mål eller ärende, som, på grund deraf att ifrågavarande län
tillhört Svea hofrätts domsområde, blifvit genom ansökning om stämning
eller genom annan ansökning i Svea hofrätt ankängiggjordt före
1895 års utgång, skall af samma hofrätt handläggas och med slut afhjelpas,
ansökningar om tjenstledighet och förordnande för underdomare
dock endast så vidt de afse tid före början af år 1896;

att de fiskaliska åtal mot domare eller andra embetsmän inom
nämnda län, hvilka blifvit före den 1 januari 1896 vare sig af advokatfiskal
i Svea hofrätt väckta eller genom angifvelser från enskilde
eller genom remisser till advokatfiskalen från hofrätten eller justitiekanslersembetet
eller Riksdagens justitieombudsman inledda, skola jemväl
efter sistnämnda tid af samma hofrätt handläggas och med slut
afhjelpas; börande, derest vid pröfning af mål eller ärende, som efter
den 1 januari 1896 hos Svea hofrätt handlägges, anledning förekommer
att ställa domare eller annan embetsman inom nämnda län under åtal,,
sådant åtal af samma hofrätt upptagas och afgöras;

att domböcker och protokoll öfver lagfarter, inteckningar in. m.
från häradsrätterna inom ifrågavarande län för 1895 års ting och från
rådstufvurätterna för tiden till 1895 års slut samt egodelningsrätternas
domböcker för samma år äfvensom föreskrifna fångförteckningar för
tiden till 1895 års utgång skola insändas till Svea hofrätt, som det
åligger att jemväl efter sistnämnda tid såväl åt protokollen, i afseende
på stämpelbeläggning af dithörande handlingar, som åt fångförteckningarna
egna vederbörlig granskning;

Bill. till liiksd. Prof. 1893. 1 Sand. 1 Afd. 3 Halt.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

att de förmynderskap, i afseende på hvilka vårdnaden före öfverflyttningen
blifvit, på grund deraf att Vermlands och Gotlands län tillhört
Svea hofrätts domsområde, af nämnda hofrätt utöfvad, jemväl
derefter skola förblifva under samma hofrätts inseende till dess i laga
ordning kan varda annorlunda förordnadt;

samt att presterskapets förteckningar angående timade dödsfall
af personer, hvilka tillhört frälseståndet, skola jemväl för senare hälften
af år 1895 insändas till Svea hofrätt.»

Justitieråden Glimstedt, Skärm, Hammarskjöld, Huss och Claeson
ansågo, att tydligare, än som i det remitterade förslaget skett, borde
utmärkas skilnaden mellan den del af förslaget, som vore afsedd att
träda i stället för nu gällande § 9 i 25 kap. rättegångsbalken, och de
stadganden, som anginge verkställigheten af Vermlands och Gotlands
läns öfverflyttning från Svea till Göta hofrätts domvärjo, bland hvilka
stadganden förekomme jemväl sådana, som vore af rent administrativ art.

Justitierådet Hammarskjöld, med hvilken justitierådet Skärm instämde,
ville derjemte fästa uppmärksamheten derpå att, till följd af
nuvarande lydelsen af 3 och 8 paragraferna i förordningen innefattande
särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning af
jernväg, så ock i fråga om förvaltning af jernväg under konkurs den
15 oktober 1880, den föreslagna öfverflyttningen skulle åtföljas af den
oegentlighet, att frågor om lagfarter och inteckningar i jernvägar, som
helt och hållet eller till större delen vore belägna i Vermlands län eller
å Gotland, skulle efter den 1 januari 1896 pröfvas af domstolar än
under Svea, än under Göta hofrätts domvärjo, alltefter som jernvägen
före nämnda dag någon gång lagfarits eller icke.

Justitierådet Claeson yttrade:

I det föreliggande lagförslaget, såvidt det afser ändring i 25 kap.
9 § rättegångsbalken, har från paragrafens nuvarande lydelse bibehållits
den bestämmelsen, att i vexel- och sjörättssak skall vara hälften kortare
tid att fullfölja vad från häradsrätt till hofrätt. Då emellertid enligt
nu gällande författningar rådstufvurätt allena är förste domstol i vexeloch
sjörättssaker, torde nämnda bestämmelse uteslutas ur lagförslaget

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

och stadgande om tid för fullföljd af vad i dylika mål i stället införas
i kapitlets 15 §, hvilken handlar om vad mot rådstufvudom. För det
sällsynta fall att ännu vid 1895 års slut något sådant sjörättsmål, som
enligt sjölagen den 23 februari 1864 kunnat anhängiggöras vid häradsrätt,
möjligen är på sådan domstols pröfning beroende, lärer den af
mig ifrågasatta förändringen, ifall den genomföres, icke hafva annan
verkan än att den vanliga tiden för fullföljd af mål från häradsrätt
bör iakttagas äfven i dylik sjörättssak.

Justitieråden Isberg och Lindbäck, som i likhet med Högsta Domstolens
öfrige ledamöter ansågo sig böra fästa uppmärksamheten derå
att åtskilliga af de i lagförslaget upptagna öfvergångsbestämmelser icke
vore af civillags natur, lemnade i öfrigt förslaget utan anmärkning.

Ex -protocollo
Aug. von Hartmansdorff.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 3.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
måndagen den 31 december 1894,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Ghristerson,

Wersåll,

Justitieråden: Ahlgren,

Åbergsson.

Departementschefen, statsrådet Östergren anmälde i underdånighet:

Högsta domstolens yttrande öfver det enligt statsrådsprotokollet
öfver justitiedepartementsärenden den 16 sistlidne november till högsta
domstolen remitterade förslag till lag angående ändrad lydelse af 25
kap. 9 § rättegångsbalken.

Efter att hafva redogjort för innehållet af högsta domstolens berörda
yttrande anförde föredraganden vidare:

Med anledning af hvad flertalet af högsta domstolens ledamöter
anfört derom, att tydligare, än som i det remitterade förslaget skett,
borde utmärkas skilnaden mellan den del af förslaget, som vore afsedd
att träda i stället för nu gällande 9 § i 25 kap. rättegångsbalken, och

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

de beträffande verkställigheten af den föreslagna öfverflyttningen meddelade
stadganden, torde sistnämnda stadganden böra från lagförslaget
utbrytas för att sedermera upptagas i särskild författning om ändring
i hofrätternas domsområden.

Att såsom högsta domstolens samtliga ledamöter anmärkt, bland
nyssberörda öfvergångsstadganden jemväl förekomma sådana, som äro
af administrativ natur, har sin grund deri, att det ansetts lämpligt på
ett ställe sammanföra de allmänna bestämmelser, som för öfverflyttningen
funnits nödiga.

Två af högsta domstolens ledamöter hafva fästat uppmärksamheten
derå, att den föreslagna öfverflyttningen skulle åtföljas af viss
oegentlighet i fråga om forum för jernvägar inom länen. Emellertid
kan redan under nuvarande förhållanden inträffa, att olika jernvägästräckningar
inom samma län lyda under olika rådstufvurätter; och uti
de i åberopade förordningen af den 15 oktober 1880 meddelade bestämmelser
angående forum för jernvägar synes hufvudsakliga vigten
vara lagd derpå, att jernväg, som en gång lagfarits vid en viss rådstufvurätt,
fortfarande skall lyda under samma domstol. Härutinnan
föranleder förslaget ingen ändring, och torde i öfrigt någon olägenhet
af det anmärkta förhållandet icke vara att befara.

Med anledning häraf och under åberopande af hvad jag tillförene
i detta ärende inför Eders Kongl. Maj:t anfört, får jag underdånigst hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att:

dels besluta, att Vermlands och Gotlands län skola vid 1896 års
början skiljas från Svea hofrätts och förläggas under Göta hofrätts
domvärjo;

dels antaga följande förslag till

Lag,

angående ändrad lydelse af 25 kap. 0 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 25 kap. 9 § rättegångsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 3.

på den sextionde dagen; ifrån häradsrätt i Vesterbotten på den nittionde
dagen; i Göta hofrätt ifrån häradsrätt i Östergötland, Kalmar län, Småland
och Vestergötland på fyrationde dagen; ifrån häradsrätt i Halland,
Dal, Bohuslän och Vermlands län samt på Gotland på sextionde dagen;
i hofrätten öfver Skåne och Blekinge ifrån häradsrätt i dessa landskap
på den fyrationde dagen. I vexel- och sjörättssak vare tid hälften
kortare, att fullfölja vad ifrån häradsrätt i hvarje ort till hofrätt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1896;
dels ock, i den mån nedan upptagna öfvergångsbestämmelser äro
af allmän lags natur, medgifva, att för verkställigheten af den föreslagna
öfverflyttningen må föreskrifvas:

att mål eller ärende, som, på grund deraf att ifrågavarande län
tillhört Svea hofrätts domsområde, blifvit genom ansökning om stämning
eller genom annan ansökning i Svea hofrätt anhängiggjordt före
1895 års utgång, skall af samma hofrätt handläggas och med slut afhjelpas,
ansökningar om tjenstledighet och förordnande för underdomare
dock endast så vidt de afse tid före början af år 1896;

att de fiskaliska åtal mot domare eller andra embetsmän inom
nämnda län, hvilka blifvit före den 1 januari 1896 vare sig af advokatfiskalen
i Svea hofrätt väckta eller genom angifvelser från enskilde
eller genom remisser till advokatfiskalen från hofrätten eller justitiekanslersembetet
eller Riksdagens justitieombudsman inledda, skola jemväl
efter sistnämnda tid af samma hofrätt handläggas och med slut
afhjelpas; börande, derest vid pröfning af mål eller ärende, som efter
den 1 januari 1896 hos Svea hofrätt haudlägges, anledning förekommer
att ställa domare eller annan embetsman inom nämnda län under åtal,
sådant åtal af samma hofrätt upptagas och afgöras;

att de förmynderskap, i afseende på hvilka vårdnaden före öfver -

Kongl. 31aj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

flyttningen blifvit, på grund deraf att Vermlands och Gotlands län tillhört
Svea hofrätts domsområde, af nämnda hofrätt utöfvad, jemväl
derefter skola förblifva under samma hofrätts inseende till dess i laga
ordning kan varda annorlunda förordnadt;

samt att presterskapets förteckningar angående timade dödsfall
af personer, hvilka tillhört frälseståndet, skola jemväl för senare hälften
af år 1895 insändas till Svea hofrätt.

På tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter
täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad
föredragande departementschefen sålunda hemstält;
och skulle proposition till Riksdagen aflåtas af det
innehåll Bil. Litt. A vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo
Aug. von Hartmansdorff.