Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36 (Proposition 1892:36)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

N:o 36»

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående beredande
af ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor
vid småskolor och mindre folkskolor äfvensom icke ordinarie
lärare och lärarinnor vid folkskolor; gifven Stockholms
slott den 10 mars 1892.

Sedan, med anledning af dels Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1889
angående uppgörande af förslag till grunder för beredande af ålderdomsförsörjning
åt de lärare och lärarinnor, hvilka tjenstgöra vid småskolan
eller biträda vid undervisningen i folkskolan, dels ock en af styrelsen för
tionde allmänna svenska folkskoleläraremötet i Stockholm gjord underdånig
framställning om vidtagande af erforderliga åtgärder såväl i allmänhet för
ett bättre betryggande i rättsligt och ekonomiskt afseende af småskolelärarekårens
ställning som särskild! för nämnda kårs understödjande på
äldre dagar, Kongl. Maj:t den 17 oktober 1890 uppdragit åt en komité
att afgifva betänkande och förslag, på hvilket sätt och under hvilka vilkor
i öfrigt, utan alltför stora kostnader för staten och kommunerna, understöd
på ålderdomen måtte kunna beredas lärare och lärarinnor vid småskolor
och mindre folkskolor äfvensom biträdande lärare och lärarinnor
vid folkskolor, så ock att utarbeta förslag till de reglementariska bestämmelser,
som i ämnet blefve erforderliga, har denna komité fullgjort det
komitén lemnade uppdrag och den 4 februari 1891 till Kongl. Maj:t aflemnat
underdånigt betänkande och förslag om ålderdomsunderstöd åt läBih.
till Riksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd.. 19 Raft. 1

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

rare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor äfvensom icke
ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor jemte förslag till reglemente
för »småskolelärares m. fl. ålderdomsund erstödsanstalt».

Öfver komiténs förslag hafva derefter underdåniga yttranden afgifvits
ej mindre af öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor, domkapitlen
och Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande än äfven af kongl. direktionen
öfver folkskolelärarnes pensionsinräktning och kongl. statskontoret;
och får Kongl. Maj:t, under åberopande af innehållet af hilagda protokoll
öfver ecklesiastikärenden för denna dag, härmed föreslå Riksdagen att godkänna
följande grunder för inrättande af en anstalt för beredande af ålderdomsunderstöd
åt lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor
äfvensom icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor:

I) i afseende å anstaltens ändamål:

att anstalten, hvilken benämnes småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
och träder i verksamhet med år 1893, afser beredande
af ålderdomsunderstöd åt de lärare och lärarinnor vid småskolor och
mindre folkskolor samt de icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor,
för hvilkas aflönande tillskott af allmänna medel åtnjutes;

. att, der på grund af särskilda förhållanden lärare eller lärarinnor i
öfningsämnen eller slöjd vid de till den allmänna folkundervisningen hörande
skolor hafva en i afseende på arbetstiden med ofvannämnda lärares
och lärarinnors fullt jemförlig tjenstgöring, de kunna, på vederbörande
skoldistrikts derom hos Kongl. Maj:t gjorda ansökan och på de vilkor,
som af Kongl. Maj:t föreskrifvas, vinna delaktighet i den med anstalten
afsedda förmån;

II) i afseende å kostnadernas bestridande:

att de för anstaltens ändamål erforderliga kostnader skola bestridas
genom afgifter af vederbörande skoldistrikt och fyllnadsbidrag af staten;

III) i afseende å skoldistriktens afgifter och sättet för dessas utgörande:

att skoldistrikt skall vara skyldigt att såsom bidrag till bestridande
af anstaltens utgifter erlägga en årlig afgift af 6 kronor för hvarje af de
under I), första punkten, omförmälda lärare och lärarinnor, för hvilken
skoldistriktet för samma år utbekommer lönetillskott af allmänna medel,
med undantag allenast för vikarie vid ordinarie folkskoleläraretjenst;

att denna afgift skall utgå till fullo, äfven om skoldistriktet af någon

Kongl. Majds Nåd. Preposition N:o 36.

anledning kommer i åtnjutande blott af en del af det stadgade lönetillskottet
för året; samt

att nämnda afgift skall erläggas på det sätt, att statskontoret och
Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande vid utbetalningen af hvarje
lönetillskott för lärare eller lärarinna, för hvilken afgift skall utgå, afdrager
6 kronor, hvarefter de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande innehållna afgifterna
insändas till statskontoret;

IV) i afseende å vilkoren för rätt till understöd samt om understödets
belopp:

att rätt till understöd från anstalten skall, under de vilkor som i öfrigt
bestämmas, tillkomma hvar och en af de under I), första punkten,
omförmälda lärare och lärarinnor, som antingen, då understödet sökes, är
eller inom ett år före inlemnandet till vederbörande skolråd af sin ansökan
om understöd varit i tjenst anstäld;

att helt understöd skall utgå med ett belopp af 150 kronor för år;
att rätt till helt understöd skall efter afgång från tj ensten tillkomma
lärare eller lärarinna, som uppnått 55 års ålder och räknar 30 tjensteår;

att lärare eller lärarinna, som blifvit i tjenst anstäld före den 1 januari
1880 och uppnått en lefnadsålder af minst 55 år, skall, om han eller
hon tjenstgjort minst 20 år och summan af lefnads- och tjensteår uppgår till
minst 80, vara berättigad att efter afgång från tjensten erhålla helt understöd;

att, om lärare eller lärarinna af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör
anses på grund af försvagad helsa, bristande syn eller hörsel,
eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt lämplig
att sköta sin tjenst, skola,, eft^r uppnådda 25 tjensteår, lärare, som fylt
50 år, och lärarinna, som fylt 45 år, vara berättigade att, då han eller
hon om understöd gör ansökan, efter afgång från tjensten bekomma af -

kortadt årligt understöd till följande belopp:

a) lärarinna,

som fylt 45 år..................................................... 70 kronor

» » 46 »...................................................... 75 5

» » 47 »..................................................... 80 »

» » 48 ».................................................... 85 5

» » 49 ».................................................. 90 »

b) lärare eller lärarinna,

som fylt 50 år.................................................... 100 kronor

» » 51 ».................................................... 110 »

» » 52 »...................................................... 120 *

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 36.

som fylt 53 år ................................................... 130 kronor

» » 54 » ................................................. 140 »

att lärare eller lärarinna, som blifvit i tjenst anstäld före den 1 januari
1880 och uppnått en lefnadsålder af minst 55 år, skall, om han eller hon
tjenstgjort minst 20 år och af förut nämnda skäl icke vidare anses fullt
lämplig att sin tjenst sköta, likaledes vara berättigad att efter afgång från
tjensten erhålla afkortadt årligt understöd sålunda:

om summan af lef-nads- och tjensteår uppgår till 75 år .................................... 76 » .................................	till belopp af ................................ 100 kronor .......................... 110 »
77 » ...................................	................................ 120
78 » ...................................	................................. 130 »
79 » ....................................	.................................. 140

att lärare eller lärarinna, som ej upphunnit det för erhållande af helt
eller afkortadt understöd bestämda antalet lefnads- och tjensteår, men genom
obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin tjenst, skall
ega att, derest han eller hon tjenstgjort minst 15 år, från anstalten bekomma
ett årligt understöd af 70 kronor;

att tjensteår skall med afseende på rätt till understöd räknas såsom
fullt, derest läraren eller lärarinnan derunder tjenstgjort minst 7 kalendermånader,
och att med de år, under hvilka läraren eller lärarinnan möjligen
undervisat kortare tid, skall verkställas en sammanläggning och reduktion,
med beräkning af 7 månader på hvarje år;

att med afseende på rätt till understöd hel tjenstgöring skall beräknas
omfatta minst 18 undervisningstimmar i veckan;

att i lärares eller lärarinnas tjenstetid skall inräknas all hel tjenstgöring
i de till den allmänna folkundervisningen hörande skolor, af hvad
slag den vara må, undervisning i blott öfningsämnen och slöjd dock
endast på vederbörande skoldistrikts derom hos Kongl. Maj:t gjorda ansökan
och på de vilkor, som af Kongl. Maj:t föreskrifvas;

att, om den, som börjat att uppbära understöd från anstalten, mottager
nytt förordnande såsom lärare eller lärarinna vid någon för den allmänna
folkundervisningen inrättad skola, han eller hon skall förlora understödet
för den tid, under hvilken han eller hon uppbär lön såsom lärare
eller lärarinna, dock med undantag för det fall att en understödstagare
vid sjukdoms- eller annat tillfälligt förfall för tjenstgörande lärare eller
lärarinna under kortare tid vikarierar för denne;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3S.

att un(lerstödstagare, som dömes förlustig medborgerligt förtroende,
skall förlora sitt understöd;

att den, som under loppet af fem år ej uttagit sitt understöd, skall
afföras från förteckningen å understödstagare, och att, om han eller hon
sedermera ånyo anmäler sig, det må ankomma på anstaltens direktion, om
och i hvilken mån han eller hon åter må inträda i sin förra rätt;

att understödstagare, som bosätter sig å utrikes ort, utan att dertill
ega Kongl. Maj:ts tillstånd, derigenom förverkar understödet för den tid,
han är utrikes, samt att, om understödstagare blifver främmande makts
undersåte, eller utan Kongl. Maj:ts tillstånd träder i främmande stats tjenst,
hans rätt till understöd skall upphöra;

att understöd skall beräknas för fulla kalendermånader och vidtaga
med början af månaden näst efter den, under hvilken läraren eller lärarinnan
upphört att åtnjuta lön, eller ock — der lärare eller lärarinna, som
först efter afgången från tj ensten, men inom ett år derefter, inlemnat sin
ansökan om understöd, särskildt hemstält, att denna måtte pröfvas med
afseende på hans eller hennes efter afgång från tjensten uppnådda högre
lefnaasålder och dermed möjligen följande rätt till högre understödsbelopp —
med början af månaden näst efter den, under hvilken han eller hon
till vederbörande skolråd ingifvit ansökning att från anstalten erhålla understöd; att

understöd skall upphöra att utgå med den månad, under hvilken
understödstagare aflidit eller rätt till understöd förlorats; samt

att understöd af nu ifrågavarande slag ej må för understödstagarens
gäld i mät tagas;

Y) i afseende å utbetalning af understöd:

att understöd utbetalas halfårsvis af anstalten; samt
att, om understödstagare är boende i landsorten, han skall vara berättigad
att efter hos styrelsen för anstalten gjord anmälan, innefattande
uppgift om hans hemvist samt åtföljd af de intyg och öfriga handlingar,
Kongl. Maj:t kan finna skäligt föreskrifva, från styrelsen få understödet
med allmänna posten i rekommenderadt eller assureradt tjenstebref kostnadsfritt
sig tillsändt;

VI) i afseende å under stödsanstaltens styrelse och förvaltning:

att anstalten skall förvaltas af direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning,
och att tills vidare dervid skola i tillämpliga delar och i
alla de omständigheter, om hvilka icke i blifvande reglemente för anstalten
kommer att särskildt stadgas, gälla enahanda föreskrifter, som enligt regleBih.
till RiJesd. Prot. 18.92. 1 Sami. 1 Afd. 19 Haft. 2

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

mentet för nämnda inrättning äro gifna för densamma samt dess förvaltning.

I sammanhang härmed vill Kongl. Maj:t — med tillkännagifvande, dels
att, derest dessa grunder af Riksdagen godkännas, Kongl. Maj:t ämnar för
den nya anstalten utfärda reglemente i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
det af komitén dertill uppgjorda, härhos bifogade förslag, med de ändringar
deri, som af tillämpningen af de nu föreslagna grunderna kunna
föranledas, dels att Kongl. Maj:t, efter det närmare erfarenhet vunnits angående
omfånget af de göromål, som tillhöra anstalten, samt dessa göromåls
lämpliga fördelning, kommer att till Riksdagen afgifva förslag till stat för
anstalten, dels ock att Kongl. Maj:t, i den mån särskildt bidrag från statsverket
till anstaltens uppehållande blifver erforderligt, kommer att till Riksdagen
aflåta proposition om uppförande i riksstaten af härtill erforderligt anslag —
föreslå Riksdagen att, i afseende å kostnaderna för anstaltens förvaltning
och verksamhet under år 1893, medgifva,

att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som för
bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr varda erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter i
öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den
mån från skoldistrikten influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf
tillgängliga statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter,
i den mån de under året till anstalten ingå, eller, derest sagda afgifter
skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande
af Riksdagen.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

G. F. Gilljam.

Komiténs förslag till reglemente.

Bilaga.

Komiténs förslag* till Reglemente

för Småskoleliirares m. fl. ålderdomsunderstödsaiistalt.

Art. I. Om anstaltens ändamål.

§ 1. Anstalten afser beredande af ålderdomsunderstöd åt de
lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor,
samt icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor,
för hvilka lönetillskott af allmänna medel åtnjutes.

Der på grund af särskilda förhållanden lärare eller lärarinnor i öfningsämnen
eller slöjd vid de till den allmänna folkundervisningen hörande
skolor hafva en i afseende på arbetstiden med ofvannämnda lärares och
lärarinnors fullt jemförlig tjenstgöring, kunna de, på vederbörande skoldistrikts
derom hos Kongl. Maj:t gjorda ansökan och på af honom föreskrifna
vilkor, vinna delaktighet i den med anstalten afsedda förmån.

Hvad i detta reglemente här nedan säges om lärare skall, utom i det
fall, som i § 8 mom. 1 omförmäles rörande lärares och lärarinnors olika
minimiålder för rätt till understöd, äfven ega tillämpning på lärarinnor.

Art. II. Om kostnadernas bestridande.

§ 2. De för anstaltens ändamål erforderliga kostnader bestridas genom
afgifter af vederbörande skoldistrikt och fyllnadsbidrag af staten samt
genom inkomster af tillfällig beskaffenhet.

Bih. till Rikscl. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 19 Haft.

Komiténs förslag till reglemente.

Art. III. Om skoldistriktens afgifter ock sättet för deras utgörande.

§ 3. Skoldistrikt är skyldigt att såsom bidrag till bestridande af anstaltens
utgifter erlägga en årlig afgift af 6 kronor för hvarje i § 1 mom.
1 omförmäld lärare, för hvilken skoldistriktet under året utbekommer lönetillskott
af allmänna medel. För vikarie på ordinarie folkskoleläraretjenst
vare skoldistriktet dock befriadt från sådan afgift.

Den bestämda afgiften utgår till fullo, äfven om skoldistriktet af
någon anledning kommer i åtnjutande blott af en del af det stadgade
lönetillskottet för året.

§ 4. De i föregående § faststälda afgifter erläggas på det sätt, att
Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande vid utbetalningen af hvarje
lönetillslcott för lärare, för hvilken afgift skall utgå, afdrager 6 kronor,
hvarefter de för länet innehållna afgifterna till statskontoret insändas.

Art, IV. Om rätt till understöd ock om understödets belopp,

§ 5. Rätt till understöd från denna anstalt tillkommer, under de
vilkor i öfrigt, som detta reglemente bestämmer, hvar och en af de i § 1
mom. 1 omförmälda lärare, som antingen är eller inom ett år före inlemnandet
af sin ansökan om understöd varit i tjenst anstäld.

§ 6. Understödet är antingen helt eller afkortadt,

Helt understöd utgår med ett belopp af 150 kronor för år.

Afkortadt understöd bestämmes i förhållande till helt understöd och
utgår med de belopp, som i §§ 8 och 9 närmare angifvas.

§ 7. Rätt till helt understöd tillkommer efter afgång från tjensten
hvarje understödsberättigad lärare, som uppnått 55 års ålder och räknar
30 tjensteår.

Öfvergång sstadgande:

Lärare, som blifvit i tjenst anstäld före den 1 januari 1880 och uppnått
en lefnadsålder af minst 55 år, vare, om han tjenstgjort minst 20 år
och summan af lefnads- och tjensteår uppgår till minst 80, berättigad att
efter afgång från tjensten erhålla helt understöd.

Komiténs förslag till reglemente.

§ 8. Anses af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör lärare
på grund af försvagad helsa, bristande syn eller hörsel eller annan liknande,
oförvållad anledning icke vidare vara fullt lämplig att sin tjenst
sköta, vare, efter uppnådda 25 tjensteår, lärare, som fylt 50 år, och lärarinna,
som fylt 45 år, berättigad att, då han eller hon om understöd gör
ansökan, efter afgång från tjensten bekomma afkortadt årligt understöd
till nedanstående belopp:

a) lärarinna,

som fylt 45 år

» » 46 »

» » 47 »

» » 48 »

> » 49»

b) lärare eller lärarinna,

som fylt 50 år.....

» » 51 » .....

» » 52 » .....

» » 53 » .....

» s 54 » .....

öfver gångsstadgande :

Lärare, som blifvit i tjenst anstäld före den 1 januari 1880 och uppnått
en lefnadsålder af minst 55 år, vare, om han tjenstgjort minst 20 år och af
ofvannämnda skäl icke vidare anses fullt lämplig att sin tjenst sköta,
likaledes berättigad att efter afgång från tj ensten erhålla afkortadt årligt
understöd, sålunda:

........ 100 kr.

........ 110 »

........ 120 »

........ 130 »

........ 140 »

70 kr.
75 »
80 »
85 »
90 »

om summan af lefnads- och
tjensteår uppgår till

till belopp af

75 år................... 100 kr.

76 »................................................................................. 110 »

77 » .............................................................. 120 »

78 » ................................................................................. 130 »

79 »................................................................................ 140 »

Komiténs förslag till reglemente.

§ 9. Lärare, som ej upphunnit det för erhållande af helt eller af“
kortadt understöd bestämda antalet lefnads- och tjensteår, men genom
obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att sin tjenst vidare sköta, eger att,
derest han tjenstgjort minst 15 år, från anstalten bekomma ett årligt understöd
af 70 kronor.

§ 10. Tjensteår, som i allmänhet anses omfatta hel tjenstgöring under
minst 8 månader eller 34 l/2 veckor, räknas dock med afseende på rätt till
understöd såsom fullt, derest läraren derunder tjenstgjort minst 7 månader.
Med antalet af de år, under hvilka läraren möjligen undervisat kortare
tid, verkställes en reduktion, med beräkning af 7 månader på hvarje år.

Med afseende på rätt till understöd beräknas hel tjenstgöring omfatta
minst 20 undervisningstimmar i veckan.

I lärares, tjenstetid inräknas all hel tjenstgöring i de till den allmänna
folkundervisningen hörande skolor, af hvad slag den vara må, undervisning
i blott öfningsämnen och slöjd dock endast på vederbörande skoldistrikts
derom hos Kongl. Maj:t gjorda ansökan och på af honom föreskrifna vilkor.

§ 11. Om den, som börjat att uppbära understöd från anstalten,
mottager nytt förordnande såsom lärare vid någon för den allmänna folkundervisningen
inrättad skola, förlore han understödet för den tid, under
hvilken han uppbär lön såsom lärare.

§ 12. Understödstagare, som dömes förlustig medborgerligt förtroende,
förlore sitt understöd.

§ 13. Den, som under loppet af fem år ej uttagit sitt understöd,
varder från förteckningen å understödstagare afförd. Anmäler han sig
sedermera å nyo, pröfve anstaltens direktion, om och i hvilken mån han
åter må inträda i sin förra rätt.

§ 14. Understödstagare, som bosätter sig å utrikes ort, utan att dertill
ega Kongl. Maj:ts tillstånd, förverkar derigenom understödet för den
tid, han utrikes är.

Varder understödstagare främmande makts undersåte, eller träder han
utan Kongl. Maj:ts tillstånd i främmande stats tjenst, upphör hans rätt till
understöd.

§ 15. Understöd beräknas för fulla månader, och vidtager med början
af månaden näst efter den, under hvilken läraren upphört att åtnjuta lön,

Komiténs förslag till reglemente.

eller ock — der lärare, som först efter afgången från tjensten, men inom
den i § 5 uppgifna tid, inlemnat sin ansökan om understöd, särskildt
hemstält, att denna måtte prof vas med afseende på lians efter afgång från
tjensten uppnådda högre lefnadsålder och dermed möjligen följande rätt
till högre understödsbelopp — med början af månaden näst efter den,
under hvilken han hos vederbörande skolråd anmält sin önskan att från
anstalten erhålla understöd.

Understöd upphör att utgå med den månad, under hvilken understödstagare
aflidit eller rätt till understöd förlorats.

Art. Y. Om sättet huru understöd sökes och tillägges.

§ 16. Lärare, som önskar att från anstalten erhålla understöd, skall
derom göra anmälan hos skolrådet i det distrikt, der han tjenstgör eller
senast tjenstgjort, och dervid bifoga åldersbevis i original äfvensom fullständig,
med behöriga bilagor och påskrift af skolrådets ordförande styrkt
tjensteförteckning, upptagande så väl hans tjenstetid i egenskap af lärare,
som äfven under hvilka tider han tilläfventyrs, på grund af sjukdom eller
annan anledning, läraretjenst icke bestridt; åliggande det skolrådet att,
efter granskning af handlingarna, desamma tillika med eget utlåtande till
anstaltens direktion öfversända, med begäran om dess beslut i fråga om
sökandens rätt till understöd.

§ 17. Den, som söker understöd jemlikt § 8, skall vid ansökningen
förete uttrycklig tillstyrkan antingen af skolråd eller folkskoleinspektör,
att han på grund af i denna paragraf uppgifven anledning må sådant understöd
erhålla.

Den, som söker understöd jemlikt § 9, skall vid ansökningen foga
dels intyg af legitimerad läkare om sjukdomens beskaffenhet och dess
obotlighet, dels vederbörande skolråds och folkskoleinspektörs vitsord, att
sökanden är till vidare tjenstgöring oförmögen.

§ 18. Då detta reglemente börjat tillämpas, skall hvarje i § 1 mom. 1
omförmäld lärare genom skolrådets försorg förses med eu tjenstebok,
upptagande, förutom lärarens fullständiga för- och tillnamn samt födelseort,
år och dag, uppgifter, enligt af anstaltens direktion tillhandahållet
formulär, å distriktets och den särskilda skolans namn, tjenstgöringens art
och lärarens undervisningstid. Dessa uppgifter, som skola i tjensteboken
införas vid slutet af hvarje kalenderår eller oftare, der på grund af lära -

Komiténs förslag till reglemente.

rens flyttning från ett skoldistrikt till ett annat så erfordras, skola till
riktigheten bestyrkas genom vederbörande skolrådsordförandes namnteckning.

Vid ansökan om understöd skall tjenstebok medfölja och varder, om
ansökan bifalles, af direktionen behållen.

§ 19. På anstaltens direktion ankomme att, vid fråga om beviljande
af understöd, från vederbörande infordra de upplysningar, som, utöfver
hvad de till direktionen öfverlemnade handlingar innehålla, anses erforderliga
för frågans fullständiga utredning och bedömande.

§ 20. Sedan ansökan om understöd blifvit af direktionen pröfvad,
skall underrättelse om beslutet genom skolrådet meddelas sökanden, och,
om ansökan blifvit afslagen, hänvisning derjemte lemnas honom att, i händelse
af missnöje med beslutet, deruti hos Kongl. Maj:t söka ändring.

§ 21. För lärare, som i behörig ordning blifvit förklarad till understöd
berättigad, utfärde direktionen på lärarens anhållan understödsbref,
dock i de fall, då direktionen ej redan erhållit kännedom om tiden för
lönens frånträdande, först sedan vederbörande skolråd derom lemnat erforderlig
uppgift.

Understödsbref tillställes läraren genom skolrådet mot qvitto, som till
direktionen insändes.

§ 22. I händelse understödsbref förkommer eller varder understödstagare
afhändt, bör denna, på egen bekostnad, låta i ett nummer af den
allmänna tidning, i hvilken legala kungörelser skola införas, kungöra dödandet
af understödsbrefvet och inför anstaltens direktion förete detta tidningsnummer,
hvarefter direktionen har att nytt bref utfärda.

Art. VI. Om utbetalning af understöd,

§ 23. Understöd utbetalas halfårsvis i juni och december månader.
Dervid företes understödsbrefvet till anteckning å detsamma om utbetalningen,
hvarjemte aflemnas frejdebevis och intyg, att understödstagaren vid
ingången af sista månaden i halfåret ännu lefde, eller, i fall han dessförinnan
aflidit, om dagen, då dödsfallet inträffade.

§ 24. Utbetalning af understöd verkställes af anstaltentill understödstagaren
personligen eller hans behörigen befullmäktigade ombud mot qvitto.

Komiténs förslag till reglemente.

Är understödstagare boende i landsorten, vare han berättigad att efter
hos direktionen gjord anmälan, innefattande uppgift om hans hemvist,
hos Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande, antingen pa förutnämnda
sätt lyfta sitt understöd eller ock, sedan han till denne för hvarje
gång, under rekommendation, med allmänna posten insändt sitt understödsbref
jemte i § 23 omnämnda bevis och intyg samt qvitto, kostnadsfritt
bekomma sitt understöd i rekommenderad eller assurerad postförsändelse.
De medel, som på detta sätt af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
utbetalats, skola, uppå reqvisition, gäldas af anstalten.

§ 25. Införsel för gäld i understöd må icke beviljas, ej heller understöd
med qvarstad beläggas.

Art. VII. Om understödsanstaltens styrelse och förvaltning.

§ 26. Småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt förvaltas af

direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning; och gälle dervid i
tillämpliga delar och i alla de omständigheter, om hvilka icke i detta
reglemente finnes särskildt stadgadt, enahanda föreskrifter, som enligt
reglementet för nämnda inrättning äro gifna för densamma samt dess förvaltning.

§ 27. Alla förvaltningskostnader för anstalten bestridas med det för
ändamålet anvisade belopp, och skall förslag å sättet för dettas användande
och arbetets anordning inom anstalten af direktionen uppgöras och
till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse anmälas.

§ 28. Före den 1 oktober hvarje år skall direktionen till Kongl.
Maj:t afgifva förslag å det fyllnadsbidrag utöfver skoldistriktens afgifter,
som anses böra i nästföljande statsreglering upptagas till bestridande af
kostnaden för de understöd, hvilka från anstalten skola utgå.

De jemlikt § 4 erlagda afgifterna af skoldistrikten äfvensom det till
anstaltens förfogande särskildt anvisade bidraget af staten eger direktionen
att i mån af behof lyfta i statskontoret.

§ 29. Före den 15 januari hvarje år insände skolråd till domkapitlet
en, enligt af direktionen faststäldt formulär affattad, uppgift å de enligt
§ 1 hit hörande lärare, som under näst föregående ar inom distriktet varit
i'' tjenst anstälda, deras ålder, tjenstetid, undervisningstid under året m. m.

Komiténs förslag till reglemente.

samt dessutom för afgångna lärare uppgift om tidpunkten för och anledningen
till deras afgång. Dessa uppgifter skola, med de anmärkningar
och rättelser, hvartill de kunna föranleda, senast inom den 15 februari
hvarje år af domkapitlet till direktionen insändas. Genom anstaltens försorg
skola dessa uppgifter ordnas och, der sådant på grund af särskilda
omständigheter påfordras, ytterligare granskas samt derefter inom anstalten
förvaras, för att vid pröfningen af rätt till understöd vara att tillgå.

§ 30. Öfver de af direktionen vidtagna beslut, som angå rättigheten
till och vilkoren för understöds åtnjutande, må den missnöjde hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anföra besvär, hvilka af dem, som äro boende i andra
orter af riket än i Vesternorrlands, Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens
län, skola till Kongl. Maj:ts ecklesiastikdepartements expedition
ingifvas inom 30:de dagen efter erhållen del af beslutet, men af dem, som
bo inom nämnda län, inom 45:te dagen. Understödssökande, som vistas
utrikes, ege 180 dagars besvärstid.

Art, VIII. Om redovisning af understödsanstaltens medel samt om

räkenskapernas granskning.

§ 31. Hos direktionen skall föras en matrikel öfver samtliga understödstagare
med uppgift om deras födelse-år och dag samt de åt dem beviljade
understödsbelopp, jemte hänvisning till de beslut, på grund af
hvilka understöd blifvit hvar och en tillerkändt och understödsbref utfärdats.
I denna matrikel skall jemväl antecknas tiden, då genom understödstagares
dödsfall eller af annan anledning understödet upphört att utgå.

§ 32. Direktionen åligge att för hvarje år låta upprätta och afsluta
räkenskaper för understödsanstalten samt desamma med tillhörande verifikationer
för granskning till Kongl. Maj:ts och rikets kammarrätt, före
utgången af påföljande maj månad, ingifva.

§ 33. Efter årsräkenskapernas afslutande afgifve direktionen ofördröjligen
till Kongl. Maj:t genom ecklesiastikdepartementets expedition underdånig
berättelse rörande understödsanstaltens förvaltning under det
föregående året, jemte en tabellarisk öfversigt öfver anstaltens inkomster
och utgifter. Denna berättelse skall sedermera, genom departementets försorg,
uti allmänna tidningen intagas.

Denna författning skall träda i verkställighet den 1 januari 1892.

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10

mars 1892.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: herr friherre von Otter,
friherre Palmstierna,
friherre voon Essen,
friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad och
Gilljam.

Föredragande departementschefen anmälde härefter det underdåniga betänkande
och förslag om ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid
småskolor och mindre folkskolor äfvensom icke ordinarie lärare och lärarinnor
vid folkskolor, hvilket afgifvits den 4 februari 1891 af särskild! utsedde
komiterade, tillika med de yttranden, som öfver samma förslag inhemtats
från domkapitlen och Kong! Maj:ts befallningshafvande, öfverstyrelsen
för Stockholms stads folkskolor, direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning
samt statskontoret.

Bih. till Kilcsd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 19 Höft.

Ang. beredande
af ålderdomsunderstöd
åt
lärare och lärarinnor
vid
småskolor m.jl.

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

Inledning.

Derefter yttrade departementschefen:

I skrifvelse den 14 maj 1889 anhöll Riksdagen, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes låta utreda, på hvad sätt och under hvilka vilkor i öfrigt, utan
allt för stora kostnader för staten och kommunerna, understöd på ålderdomen
skulle kunna beredas lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre
folkskolor äfvensom biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor,
samt derefter till Riksdagen inkomma med den framställning i ämnet,
hvartill frågans förberedande behandling kunde gifva anledning. Till stöd
för denna anhållan anfördes i Riksdagens skrifvelse, att ifrågavarande
lärare och lärarinnor utförde ett arbete, lika betungande, lika ansvarsfullt
och lika nödvändigt som de ordinarie folkskolelärarnes och lärarinnornas,
samt att de derför lika väl som dessa borde genom statens medverkan
erhålla ett väl behöfligt understöd på ålderdomen. A andra sidan ansåg
Riksdagen, att en pensionsanstalt, ordnad på samma sätt som folkskolelärarnes
pensionsinrättning, ej borde ifrågasättas, enär omförmälda lärare
i motsats till de ordinarie folkskolelärarne kunde när som helst afskedas
eller till och med sjelfva skolorna indragas; emellertid ville Riksdagen för
det dåvarande ej uttala sig närmare om sättet och vilkoren för beredande
af det åsyftade ålderdomsunderstödet, utan blott förslagsvis påpeka, att
statens och kommunernas bidrag möjligen skulle kunna utgå under form
af årliga insättningar under tjenstetiden i försäkringsanstalt för beredande
af lifränta vid uppnådd högre ålder, och att det kunde sättas i fråga,
om icke jemväl lärarne borde vara skyldiga att göra insättningar i anstalten.

Med anledning af denna skrifvelse äfvensom en af styrelsen för tionde
allmänna svenska folkskolelärarcmötet i Stockholm gjord underdånig framställning
om vidtagande af erforderliga åtgärder såväl i allmänhet för ett
bättre betryggande i rättsligt och ekonomiskt afseende af småskolelärankårens
ställning som särskildt för nämnda kårs understödjande på äldre
dagar täcktes Eders Kongl. Maj:t den 17 oktober 1890 uppdraga åt en
komité, i hvilken jag erhöll nådigt förordnande att vara ordförande, att afgifva
betänkande och förslag, på hvilket sätt och under hvilka vilkor i
öfrigt, utan alltför stora kostnader för staten och kommunerna, understöd
på ålderdomen måtte kunna beredas lärare och lärarinnor vid småskolor
och mindre folkskolor äfvensom biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor,
så ock att utarbeta förslag till de reglementariska bestämmelser,
som i ämnet blefve erforderliga.

Eders Kongl. Maj:t fann härvid för godt föreskrifva, att komitcns arbete
borde utföras med ledning af en utaf extra ordinarie amanuensen
vid kongl. biblioteket G. Eneström verkstäld förberedande undersökning,

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

innefattande dels utredning rörande ålder, tjenstetid och aflöning med
mera för de vid småskolor och mindre folkskolor anstälda lärare och
lärarinnor äfvensom för biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor,
dels ock beräkning af de kostnader, som under olika förutsättningar blefve
erforderliga för beredande af ålderdomsunderstöd åt nämnda lärare och
lärarinnor.

I det af mig nyss anmälda betänkande, som af den sålunda tillsatta
komitén afgifvits, lemnar komitén till en början, under erinran att sedan
år 1867 pensionsrätt tillkommer de lärare, som 1842 års folkskolestadga
omförmäler och hvilka numera kallas ordinarie folkskolelärare, en kortfattad
redogörelse för de nya slag af lärare, som numera tillkommit, nemligen:
lärare vid mindre folkskolor, lärare vid småskolor, biträdande lärare
vid folkskolor, extra ordinarie folkskolelärare samt lärare i öfningsämnen
och slöjd.

Ingen af samtliga nu omförmälde lärare har någon rätt till pension
sig medgifven, utan för hela den icke ordinarie lärarekåren gäller fortfarande
i sak stadgandet i § 11 mom. 2 af 1842 års folkskolestadga, hvilket
genom § 31 i 1882 års nya folkskolestadga erhöll följande lydelse:
»Då en till pension icke berättigad lärare vid distriktets skola, som oförvitligen
förestått sin tjenst, genom ålder eller sjuklighet är urståndsatt
att nöjaktigt bestrida de till tjensten hörande göromål och af detta skäl
måste entledigas ... må det bero af distriktet att bevilja honom det understöd,
hvaraf han kan anses vara förtjent».

Komitén påpekar, att, så länge de icke ordinarie lärarnes antal var
ringa och så länge platserna på grund af nyheten i sjelfva skolorganisationen
innehades af lärare med endast några få tjensteår, kunde behof af
ålderdomsförsörjning för dem endast undantagsvis förekomma, och den
förpligtelse, nämnda stadgande pålade kommunerna, var derför föga tryckande.
Emellertid hade numera förhållandena i detta afseende väsentligen
ändrat sig. Antalet lärare vid småskolor och mindre folkskolor, som år
1859 uppgick till blott 1017, hade tio år senare mer än tredubblats och
utgjorde vid 1889 års slut, om äfven biträdande lärare deri inräknades, icke
mindre än 6839. Antalet examinerade icke ordinarie lärare och lärarinnor
var vid 1882 års slut 462 och hade intill 1889 års slut tillväxt
med omkring ett åttiotal. Antalet lärare i öfningsämnen och slöjd vid
folkskolorna var vid 1876 års slut 316 och hade intill 1889 års slut mer
än fördubblats, så att det då uppgick till 766; måhända funnes ytterligare
ett eller annat tiotal slöjdlärare, som icke i detta antal blifvit inräknade.
Antagligen berodde den stora tillväxten i det nämnda antalet hufvudsakligen
just på slöjdlärarne; under det nemligen år 1878 statsbidrag

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

lemnades blott till 103 slöjdskolor, både antalet sådana skolor vid 1889
års slut vuxit till 1277. — Besinnar man nu härtill, att de skolor, vid
hvilka dessa lärare hufvudsakligen undervisa, redan varit i verksamhet
mer än 30 år, så inses lätt, att den tidpunkt är inne, då frågan om betryggande
af lärarepersonalens ålderdom bör vara förtjent af särskild uppmärksamhet.

Hviiha slag af Efter att hafva lemnat en öfversigt öfver de olika anordningar

ZZsraM bör och försök, som vidtagits för att bereda de icke ordinarie lärarne åldertiiikomma.
domsunderstöd, och hvilka åtgärder bestått dels i beviljande från kommunernas
sida af pensioner till olika belopp, dels uti insättningar i lifränteanstalter,
dels slutligen i bildande, med eller utan kommunernas medverkan,
af lokala pensionsföreningar, öfvergår'' komitén till frågan om den
allmänna anordningen af ålderdomsunderstöd åt dessa lärare och lärarinnor
samt om formen för statens och kommunernas medverkan härtill.
Komitén anför härvid till en början, att, ehuru det komitén lemnade uppdrag,
i enlighet med Riksdagens i förenämnda skrifvelse gjorda framställning,
endast afsåg verkställande af utredning, på hvilket sätt understöd
på ålderdomen skulle kunna beredas lärare och lärarinnor vid småskolor
och mindre folkskolor äfvensom biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor,
komitén likväl ansett sig böra taga under särskild ompröfning frågan,
huruvida ej rätt till ålderdomsunderstöd äfven borde beredas extra
ordinarie folkskolelärare och lärarinnor samt lärare och lärarinnor i öfningsämnen
och slöjd, så mycket hellre, som skilnaden icke blott mellan
biträdande lärare och extra ordinarie lärare utan äfven mellan biträdande
lärare och öfningslärare i vissa fall är mycket obetydlig. Då nemligen
biträdande lärare finnas, som hafva aflagt fullständig afgångsexamen
från folkskolelärareseminarium, gifves det i sjelfva verket fall, då extra
ordinarie lärare och biträdande lärare skilja sig från hvarandra blott genom
löneförmånerna. Hvad åter angår öfningslärare, så hafva dessa i
Stockholm under flera år faktiskt blifvit räknade såsom biträdande lärare,
och kommunen har på grund häraf för dem åtnjutit lönetillskott af allmänna
medel.

Beträffande först frågan om lämpligheten af ålderdomsunderstöd åt
extra ordinarie folkskolelärare och lärarinnor, så kan anmärkas, att dessa
i de flesta fall förr eller senare erhålla ordinarie tjenster med delaktighet
i folkskolelärarnes pensionsinrättning. Denna invändning mot lämpligheten
af ålderdomsunderstöd åt dessa lärare och lärarinnor skulle visserligen
vara fullt afgörande, om det ifrågasattes att anordna understöd uteslutande
eller hufvudsakligen för dem. År det deremot så, att i alla händelser
ålderdomsunderstöd kommer att anordnas för det stora flertalet af

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

folkskolans icke ordinarie lärarepersonal, så synes det icke förefinnas nåo-ot
skäl, hvarför extra ordinarie folkskolelärare och lärarinnor skulle uteslutas
från en sådan förmån. Ty fall kunna förekomma, då en sådan lärare
eller lärarinna icke kan eller vill erhålla ordinarie anställning, och
det kan då icke anses vara med billighetens fordringar öfverensstämmande,
att en lärare, endast derför att han aflagt ett högre kompetensprof, uteslutes
från en förmån, som kommer närstående slag af lärare till godo, ehuruväl
den grupp, han tillhör, endast undantagsvis behöfver begagna sig af
denna förmån.

På grund häraf föreslår komitén, att rätt till älderdornsunderstöd md
tillerkännas äfven extra ordinarie folkskolelärare och lärarinnor äfvensom
vikarier vid ordinarie folkslcoleläraretjenster, hvilka sistnämnda lärare i allt
lmfvudsakligt äro likstälda med extra ordinarie folkskolelärare och lärarinnor.

Mot detta komiténs förslag hafva endast några få af de myndigheter,
som blifvit öfver komiténs betänkande hörda, framstält invändningar, hufvudsakligen
gående ut derpå, att en hvar extra ordinarie eller vikarierande
lärare kan, om han sådant vill och eger nödig skicklighet, blifva ordinarie
lärare och derigenom vinna inträde i folkskolelärarnes pensionsinrättning,
att de, h vilka stanna såsom extra ordinarie eller vikarierande lärare, ej böra
i denna egenskap få rätt till pension, enär de i allmänhet måste anses
hafva befunnits antingen olämpliga eller icke villiga att erhålla ordinarie
befattning, och att man icke genom utsigt till pension bör qvarhålla på
lärarebanan sådana personer, som ej önska eller ej kunna vinna belordran.

Då emellertid, såsom komitén erinrat, fall verkligen kunna förekomma,
då en extra ordinarie eller vikarierande lärare, som qvarstannar i sin befattning,
eger fullt giltiga skäl att icke mottaga ordinarie anställning, synas
dessa invändningar icke innebära tillräcklig anledning att i de undantagsfall,
om hvilka här är fråga, frånkänna en sådan lärare en förmån,
som skulle komma öfriga icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkoch
småskolor till godo.

I likhet med komitén anser jag således, att rätt till ålderdomsunderstöd
bör beredas samtliga hittills icke pensionsberättigade slag af lärare
och lärarinnor i läsämnen vid folk- och småskolor. På sätt komitén jemväl
föreslagit, anser jag dock, att, på det en bestämd begränsning måtte vinnas,
och särskildt med afseende å den anordning för kostnadernas bestridande
jag, i närmaste öfverensstämmelse med komiténs förslag, ämnar
förorda, under stö dsr ätt bör tilläggas endast de lärare och lärarinnor, för
hvilka lönetillskott af allmänna medel åtnjutes.

Hvad angår lärare och lärarinnor i öfningsämnen och slöjd, har komitén
deremot ansett sig icke böra för närvarande för dem föreslå ovil -

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

korlig rätt till ålderdomsunderstöd, dels emedan dessa lärare och lärarinnor
i allmänhet hafva en mera tillfällig anställning och deras verksamhet i
vanliga fall endast till en ringa del tages i anspråk i folkundervisningens
tjenst, dels ock enär icke för dem lönetillskott af allmänna medel åtnjutes
på samma sätt som för öfriga lärare och lärarinnor. Men då äfven dessa
lärare synas förtjena ålderdomsunderstöd, derest de hafva sin hufvudsakliga
verksamhet förlagd till undervisningens område, föreslår komitén, att lärare
och lärarinnor i öfning namnen och slöjd, mvida de i afseende pa arbetstiden
hafva en med lärares och lärarinnors i läsämnen fullt jemförlig tjenstgöring,
mä hunna, efter vederbörande skoldistrikts hos Eders Kongl. Maj:t derom
gjorda ansökan och på af Eders Kongl. Maj:t bestämda vilkor, erhålla
rätt till ålderdomsunderstöd.

Häremot har anmärkts, att dessa lärare och lärarinnor, som möjligen
endast i de största städerna hafva skolan till sitt egentliga verksamhetsområde,
icke böra hafva rätt till pension, så länge de icke åtnjuta lönebidrag
af staten på samma sätt som öfriga lärare och lärarinnor. Såsom
komitén påpekat, utföra emellertid äfven dessa lärare en art af arbete,
som för undervisning och uppfostran är af stort värde, och redan nu
finnas a ett och annat ställe lärare af detta slag, som egna sin hufvudsakliga
verksamhet åt skolan, hvilket förhållande, med ifrågavarande undervisningsämnens
stigande betydelse, i framtiden säkerligen kommer att
ännu oftare inträffa. Med afseende härå anser jag mig böra förorda koiniténs
förslag jemväl i denna del. I -

I- Då komitén härefter öfvergår till frågan om sättet för beredande af

°Zntel^.åDlerdomsunderstöd åt de lärare och lärarinnor, hvilka komitén anser höra
ningen af komma i åtnjutande af en sådan förmån, erinrar komitén, hurusom Riksunderstödet.
ckgen i gin förenämnda skrifvelse af den 14 maj 1889 ifrågasatt, huruFråga
om si-vida icke lärarne och lärarinnorna sjelfva borde vara skyldiga att bidraga
rarZ “jeifva^ åMerdomsunderstödet. Komitén har tagit denna fråga under närmare
''öfvervägande och dervid kommit till den åsigten, att några sådana bidrag
från lärarnes och lärarinnornas sida icke böra utkräfvas. Såsom skäl härför
anför komitén, att det först och främst torde vara klart, att några
obligatoriska afgifter icke billigtvis kunde påläggas lärarne och lärarinnorna,
derest den fordran uppstäldes, att de för att erhålla ålderdomsunderstöd
måste qvarstå i tjenst ända till den tid, då understödet skulle
börja att till dem utdelas. Ty då det icke uteslutande beror på lärarne
och lärarinnorna sjelfva att qvarstanna i tjensten, vore det orättvist, om
de skulle tvingas att af sin knappa lön afstå en del, utan någon säkerhet
för att vinna en motsvarande fördel. Något annorlunda skulle visserligen

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

saken ställa sig, om man föreskrefve, att de af lärarne och lärarinnorna
erlagda bidragen i alla händelser skulle komma dem till godo under form
af ålderdomsunderstöd. Men äfven mot en sådan anordning kunde med
fog invändas, att lönerna för de flesta bland hithörande lärare och lärarinnor
äro nätt och jemn t afpassade efter lefnadsbehofven för dagen och
derför icke tåla vid någon afbränning. Härtill kommer, att bland dessa
lärare och lärarinnor en stor mängd stannar vid skolan blott en kort tid,
hvadan deras afgifter, äfven sedan de ökats med statens och kommunens
bidrag, blefve otillräckliga att förskaffa dem en nödtorftig bergning på
ålderdomen. I sammanhang härmed framhåller komitén, att stat och
kommun icke kunna känna något större intresse för dem, som blott några
få år sysselsatt sig med undervisning, och således icke böra gent emot
dem åtaga sig några särskilda förpligtelser. Bättre då, enligt komiténs
åsigt, att alla dessa lemnas ur räkningen, och att staten och kommunen,
i stället för att förspilla en mängd bidrag på dem, koncentrera sina uppoffringar
på de jemförelsevis få, som egnat en stor del af sitt lif och sina
bästa krafter åt folkundervisningen. För öfrigt vore det tydligt, att förvaltningsbestyret
skulle blifva af den mest betungande art, om det blefve
nödvändigt dels att uppbära afgifter af hvarje enskild lärare och föra
räkning öfver hans tillgodohafvande, dels att allt framgent låta förvaltningen
omfatta äfven dem, som redan lemnat skolans tjenst. Komitén
finner sig derföre böra äfven ur administrativ synpunkt afstyrka den här
ifrågasatta anordningen.

På grund af hvad komitén sålunda anfört anser jag, i likhet med
komitén, att något bidrag till ålder domsunder stö det icke bör från lärarnes
och lärarinnornas sida ifrågakomma och att således kostnaderna derför
bära bestridas genom bidrag af kommunerna och staten.

t/ l/ rt “11 j /* •• T •

Hvad åter angår sättet för bidragens placerande, har Riksdagen i sin fraege„°rpl*''
förenämnda skrifvelse ifrågasatt, huruvida icke lämpligen årliga insättningar cerande.
kunde under lärarnes och lärarinnornas tjenstetid göras i försäkringsanstalt
för erhållande af lifränta vid uppnådd högre ålder. I afseende härå anför
komitén, att Riksdagen utan tvifvel tänkt sig, att lärarne och lärarinnorna
skulle genom egna insättningar öka statens och kommunens bidrag, men
att, då komitén ansåge, att afgifter från lärarnes och lärarinnornas sida
icke borde ifrågakomma, från dess ståndpunkt ett väsentligt skäl för en
sådan anordning bortfallit. Då för öfrigt enligt komiténs åsigt understöd
borde tillkomma blott de lärare och lärarinnor, som en längre tid egnat
sig åt skolans tjenst, måste, såvida ej staten och kommunerna skulle till
försäkringsanstalternas förmån blifva lidande, antingen ett kontrakt tänkas
uppgjordt, enligt hvilket de erlagda afgifternas matematiska värde åter -

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

betalades till staten, om läraren eller lärarinnan afginge från tjensten, utom
på grund af dödsfall, före understödsålderns ingång, eller också försäkringsanstalterna
utföra särskilda beräkningar och särskild! förvalta de från staten
och kommunerna inflytande medlen. Men säkerligen skulle på detta sätt
förvaltningsbesväret blifva högst betydligt och således äfven förvaltningskostnaden
alltför hög. Äfven andra skäl talade, enligt komiténs uppfattning,
mot en sådan anordning. Skulle medlen insättas i de olika länens lifränteanstalter,
och detta hade antagligen åsyftats i Riksdagens skrifvelse,
så vore att häremot erinra, att sådana anstalter icke funnes i alla län, och
vidare skulle, på grund af de inom lärarekåren talrikt förekommande flyttningarna
från ett län till ett annat, understödet till samma lärare eller
lärarinna ofta komma att utgå från mer än en lifränteanstalt, hvilket skulle
medföra praktiska olägenheter. Skulle äfven denna olägenhet genom samverkan
mellan de olika anstalterna kunna aflägsnas, så syntes det i alla
händelser blifva svårt för staten, såsom den der i sista hand måste tänkas
ansvara för understödens ordentliga utbetalande, att för detta ändamål vid
de många anstalterna utöfva nödig kontroll och skaffa sig erforderlig
trygghet, likasom ock åt dessa anstalter icke kunde öfverlemnas pröfningen
af lärarnes och lärarinnornas rätt till understöd, så vida denna, såsom i
hvarje fall blefve nödvändigt, skulle göras beroende af särskilda vilkor i
afseende på tjensteålder och undervisningens omfattning.

Ett annat sätt för understödsmedlens placerande vore, att statens och
kommunernas bidrag lemnades till de lokala pensionsföreningar, hvilka
redan bildats eller kunde komma att bildas inom de olika länen. Emellertid
gälde äfven här, och helt visst i ännu högre grad, den nyss gjorda
anmärkningen om svårigheten att erhålla full garanti för medlens utbetalande
och om de olägenheter, som lärarnes och lärarinnornas flyttningar
mellan olika län skulle medföra.

Af hvad sålunda anförts framgår såsom komiténs åsigt, att, om staten
besluter sig för att med bidrag från kommunernas sida bekosta lärarnes
och lärarinnornas ålderdomsunderstöd, staten också bör på ett eller annat
sätt sjelf ombesörja och öfvervaka utdelandet af detta understöd, då det
nemligen ej synes kunna ifrågasättas, att de kommunala myndigheterna
skulle göra det.

Hvad härnäst beträffar den form, under hvilken de erforderliga medlen
böra af kommunerna och staten tillskjutas, så kan, hvad angår kommunernas
bidrag, detta tydligen tänkas utgå på två olika sätt. Antingen
kan nemligen hvarje kommun förbinda sig att till sina lärare och
lärarinnor, då de med rätt till ålderdomsunderstöd afgått från tjensten,

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

årligen betala en på förhand bestämd del af understödet. Eller också
kunna kommunerna erlägga en årlig afgift för hvarje i deras tjenst anstäld
lärare och lärarinna ocb derigenom vinna befrielse från något vidare
kraf på understöd från dessas sida. Vore nu fråga om en lärarekår
med fast och stadig anställning, så vore det temligen likgiltigt, hvilketdera
af dessa två sätt valdes. Här är emellertid förhållandet helt annorlunda.
Lärarne och lärarinnorna kunna när som helst afskedas, skolorna
kunna indragas, ocb bland lärarepersonalen förekomma årligen 200 till
300 tjensteombyten. Stadgades det nu, att hvarje kommun skulle vara
skyldig att lemna understöd åt de lärare och lärarinnor, som varit anstälda
i dess tjenst, men afgått derifrån på grund af hög ålder, så vore
det ej omöjligt, att vissa kommuner, för att bespara sig en ofta rätt känbar
utgift, afskedade sina lärare och lärarinnor, innan de blifvit berättigade
till ålderdomsunderstöd. Rättvisast torde understöden komma att
utgå, och jemnast torde bördorna fördelas, om hvarje kommun förbindes
att för hvarje i dess tjenst anstäld lärare och lärarinna betala en viss —
konstant eller föränderlig — årlig afgift, hvaremot staten åtager sig att
utan vidare betungande af kommunerna garantera understödets utbetalande.
Att denna anordning också är den naturligaste, inser man lätt, om man
betänker, att- kommunernas skyldighet till hjelp åt sina lärare och lärarinnor
ytterst beror derpå, att dessa under en viss tid egnat sin arbetskraft åt
kommunens tjenst, och att kommunens gagn af denna arbetskraft kan anses
proportionelt mot tiden. Ökas från och med ett visst år antalet i
kommunens tjenst anstälda lärare och lärarinnor, kommer kommunens
utgift också från samma år att ökas; minskas åter antalet lärare och
lärarinnor, inträder samtidigt en minskning i utgiften.

Om af dessa skäl kommunerna böra för hvarje hithörande i deras
tjenst anstäld lärare och lärarinna erlägga en årlig afgift, så blifver fråga,
om afgiften bör vara föränderlig, så att det för hvarje särskildt år från
kommunerna erforderliga tillskottet fördelas på dem efter deras lärareantal
under året, eller till beloppet på förhand bestämd. Mot intetdera
af dessa båda sätt kan ur principiel synpunkt någon anmärkning göras.
Deremot är ur praktisk synpunkt det senare alternativet utan tvifvel att
förorda, enär det dels medför mindre besvär vid uppbörden af afgifterna,
dels gifver kommunerna möjlighet att på förhand beräkna utgifterna för
understödet och få dessa utgifter mera jemnt fördelade på de olika åren.

Lämpligast synes derför vara. att hvarje kommun årligen erlägger en
till beloppet på förhand bestämd afgift för hvarje under året i dess tjenst
anstäld lärare och lärarinna af hithörande slag.

Från kommunernas sida skulle visserligen kunna anmärkas, att de

Bill. till Rilcsd. Vrot. 1802. 1 Sami. 1 Afd. 1.9 Haft. 2

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

afgifter, som på detta sätt komma att erläggas för extra ordinarie folkskolelärare
och lärarinnor, ej medföra någon motsvarande fördel, enär dessa
lärare och lärarinnor i de flesta fall förr eller senare blifva ordinarie och
derigenom förlora här ifrågavarande rätt till understöd. Denna anmärkning
skulle visserligen vara befogad, om afgiftexma inginge till en
enskild inrättning, hvilken sedermera hade att utbetala understödsbeloppen
och finge räkna sig till godo det möjligen uppkommande öfverskottet.
Betänker man deremot, att kommunernas afgifter erläggas till staten, som
jemväl i väsentlig mån uppehåller folkskolelärarnes pensionsinrättning, ställer
sig saken helt annorlunda. Då nemligen extra ordinarie folkskolelärare och
lärarinnor ega rätt att, om de en gång blifva ordinarie, vid pensions sökande
räkna såsom tjensteår den tid utöfver 5 år, under hvilken de tjenstgjort
såsom extra ordinarie, ehuru under denna tid icke för dem erläggas
några afgifter till folkskolelärarnes pensionsinrättning, kan det icke anses
obilligt, att kommunerna i stället förpligtas till staten erlägga den obetydliga
afgift, som här kommer att föreslås; äfven om extra ordinarie lärare
vid tillträdet af ordinarie befattning antagas hafva tjenstgjort i medeltal
blott 7 år, skulle kommunerna icke förlora något härpå. Deremot torde
afgifter icke höra betalas för vikarier å ordinarie platser, enär kommunerna
för de tjenster, hvilka af dessa vikarier förestås, erlägga pensionsafgifter
till folkskolelärarnes pensionsinrättning. Härigenom komma således
afgifter att erläggas för alla lärare och lärarinnor, för hvilka lönetillskott
af allmänna medel åtnjutes, äfven der sådant icke redan nu sker för folkskolelärarnes
pensionsinrättnings räkning.

Mot det nu omnämnda, af lcomitén föreslagna sättet för kommunernas
medverkan till beredande af ålderdomsunderstöd åt här ifrågavarande
lärare och lärarinnor har egentligen endast en anmärkning af större betydelse
framstälts, nemligen att kommunernas afgifter borde utgå icke för
hvarje lärare och lärarinna utan för hvarje särskild tjenst, eller med andra
ord att rätten till understöd borde vara fästad vid tjensten och icke tillkomma
läraren eller lärarinnan personligen. Såsom skäl härför har anförts,
dels att debitering och bokföring af afgifterna derigenom kunde underlättas,
enär förändringar i afseende å tjensterna alltid måste vara vida
färre än ombytena bland lärarepersonalen, dels ock att derigenom tillfälle
kunde lemnas de kommuner, som så önskade, att genom erläggande af
högre afgifter bereda innehafvare af viss tjenst rätt till högre understöd
än det vanliga.

Då jag emellertid, i likhet med komitén, tvärtom anser, att förenkling
i afgifternas debitering och bokföring kan vinnas genom den af komitén
föreslagna anordning, hvarigenom bland annat det besvärliga och kost -

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

samma förandet af ett stort antal s. k. liggare öfver de tjenster, med hvilka
understödsrätt vore förenad, blefve obehöfligt, och då jag i afseende
å understödets belopp, enligt hvad jag framdeles kommer att närmare
utveckla, anser, att detta bör bestämmas till samma belopp för alla lärare
och lärarinnor af nu ifrågavarande slag, kan jag icke finna omförmälda anmärkning
böra vinna afseende, utan anser jag mig ega skäl att vidblifva
komiténs förslag i denna del, eller att hvarje kommun årligen bör
erlägga en viss afgift för hvarje under året i dess tjenst anstäld lärare och
lärarinna af hithörande slag.

Om den form, hvarunder jag anser statens bidrag böra utgå, kommer
jag att framdeles yttra mig i sammanhang med frågan om kostnaderna
för ålderdomsunderstödet.

Dessförinnan må det tillåtas mig att i korthet redogöra för de vilkor,
som jag, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad komitén föreslagit,
anser böra bestämmas för sådant understöds erhållande och åtnjutande.

I sådant afseende torde i första rummet böra fordras, att läraren
eller lärarinnan, dä understödet sökes, är anstäld. vid småskola eller mindre
folkskola eller ock såsom biträdande, extra ordinarie eller vikarie tjenstgör
i folkskola. Från denna allmänna fordran torde likväl billigheten kräfva
det undantag, att rätt till ålderdomsunderstöd må tillkomma lärare eller
lärarinna af hit hörande slag, äfven om han eller hon, dä understödet sökes,
afgått från tjensten, dock med vilkor att vid ansökans inlemnande mindre
än ett år förflutit från tidpunkten för denna afgång.

Mot uppställande af detta vilkor har visserligen anmärkts, att detsamma
synes vara väl strängt, helst ett sådant vilkor icke finnes stadgadt
för erhållande af pension från folkskolelärarnes pensionsinrättning, samt att
det torde blifva förenadt med svårighet att i hvarje fall konstatera, om
vilkoret behörigen fullgjorts; och har i stället föreslagits en bestämmelse
derom, att understöd ej må utgå för längre tid tillbaka än från början af
tolfte månaden näst före den, under hvilken ansökningen till vederbörande
inlemnats. Då emellertid i reglementet för folkskolelärarnes pensionsinrättning
förutsättes, att ansökning om pension skall ske före afgång från
tjensten, synes mig det nu föreslagna vilkoret för åtnjutande af sådant
understöd, hvarom här är fråga, ingalunda vara obilligt; och då säkerligen
de fall, då vilkorets fullgörande icke skulle kunna konstateras, komme att
ytterst sällan inträffa, synes mig vidare betydelse icke böra tillmätas de
framstälda anmärkningarna mot uppställandet af detta vilkor.

I likhet med hvad som föreskrifvits om folkskolelärarnes pensionering
synes mig en gradering af nu ifrågavarande understöds storlek böra in -

II.

Vilkor en för
understöds
erhållande.

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

föras, så att ett större antal lefnads- och tjensteår berättigar till större
— som jag äfven här vill kalla helt — understöd, under det deremot ett
lägre understöd — som jag äfven här vill benämna afkortadt — kan
under vissa lindrigare vilkor i afseende på lefnads- och tjensteålder erhållas.

Hvad angår vilkoren för helt understöds erhållande, torde icke förefinnas
skäl att afvika från de föreskrifter, som gälla för folkskolelärarnes
pensionering. - För erhållande af helt understöd bör således fordras, att
understödstagaren uppnått minst 55 lefnadsår och minst 30 tjensteår. I
sj elfva verket fordras på detta sätt ett mindre antal tjensteår för hithörande
lärare, enär folkskolelärarne icke få räkna sig till godo de fem
första af de år, under hvilka de möjligen varit extra ordinarie lärare eller
vikarier.

Äfven beträffande det för afkortadt understöd erforderliga antalet
lefnads- och tjensteår synes mig i hufvudsak böra gälla hvad för folkskolelärarnes
pensionering föreskrifvits. Någon ovilkorlig rätt att efter
vissa uppnådda lefnads- och tjensteår afgå med afkortadt understöd bör
dock ej tillerkännas här ifrågavarande lärare och lärarinnor. Det hufvudsakliga
syftet med medgifvande af rätt till afkortadt understöd under
vissa lindrigare vilkor är att i skolans intresse möjliggöra afskedandet af
mindre lämpliga lärare och lärarinnor, utan att dessa på samma gång
utsättas för faran af verklig nöd. Vid sådant förhållande synes rättigheten
till afkortadt understöd böra bero af vederbörande skolråds eller
folkskoleinspektörs intyg om lärarens eller lärarinnans bristande lämplighet
för sitt kall. Härjemte och då erfarenheten gifvit vid handen, att af nu
ifrågavarande lärarepersonal, som till mer än Vio utgöres af qvinnor, hvilka
i fysiskt hänseende ega mindre motståndskraft än männen, lärarinnorna
blifva tidigare utslitna än lärarne, torde rätt till afkortadt understöd
billigtvis böra tillerkännas lärarinnorna vid en tidigare lefnadsålder än
lärarne. Med afseende härå synes mig böra bestämmas, att afkortadt understöd
må efter 25 års tjenstgöring beviljas lärare, som fylt 50 år, och lärarinnor,
som fylt 45 år, dock endast om de af vederbörande skolråd eller
inspektör anses på grund af försvagad helsa, bristande syn eller hörsel,
eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt lämpliga
att sköta sin tjenst.

Vid de nu föreslagna vilkoren i afseende på tjenstetid torde jernkningar
inom vissa, gränser böra göras för de till tjensteåren äldre lärare
och lärarinnor, hvilka redan nu äro i tjenst anstälcla och som dels i många
fall blifvit antagna vid redan framskriden ålder, dels för sitt arbete åtnjutit
vida mindre lön än den, som numera erbjudes. Då någon särskild förmån

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1802.

med skäl synes kunna medgifvas dessa, och dessutom möjligheten att åt
skolan förvärfva yngre och friskare lärarekrafter måste betraktas såsom
synnerligen eftersträfvansvärd, anser jag, i likhet med komitén, att för
nämnda lärare och lärarinnor dels fordringarna på tjensteårens antal kunna
något nedsättas, dels en för dem förmånlig sammanläggning af lefnads- och
tjensteår tillåtas, sålunda att dels helt understöd må tillerkännas dem, äfven
om summan af lefnads- och tjensteår uppgår till blott 80, dels för af kortad!
understöd må fordras blott, att summan af lefnads- och tjensteår uppgår
till minst 75, dock under förutsättning i båda fallen att de uppnått
minst 55 lefnadsår och ega minst 20 tjensteår.

I fråga om tidpunkten, före hvilken de nu anstälda lärarne och lärarinnorna
böra hafva inträdt i tjenst för att få räkna sig den nu föreslagna
förmånen till godo, har komitén, med hänsyn till kong!, förordningen
den 11 januari 1878, genom hvilken först ett bestämdt kunskapsmått sattes
såsom vilkor för statsbidrags utbekommande för småskolelärare, och till
följd hvaraf dessas utbildning erhöll en fastare form, samt under antagande,
att verkningarna af denna förordning kunnat visa sig först efter ett par
är, föreslagit, att den nämnda förmånen må tillkomma de lärare och lärarinnor,
som blifvit anstälda före den 1 januari 1880; och finner jag den
sålunda föreslagna tidpunkten vara den lämpligaste, som skäligen kan
väljas.

Likaledes anser jag billigheten tala för bifall till komiténs förslag,
att understöd bör beviljas lärare och lärarinnor, som icke uppfylt ofvannämnda
vilkor i afseende på lefnads- och tjensteålder, men genom obotlig
sjukdom blifvit urståndsätta att vidare sköta sin tjenst, dock först efter
minst 15 års tjenstgöring.

Om såsom vilkor för rätt till understöd fordras ett visst antal tjensteår,
uppstår frågan om sättet att bestämma betydelsen af uttrycket »tjensteår».
Då hithörande lärares och lärarinnors åligganden äro mer obestämda
och beroende af skolstyrelsens godtfinnande än de ordinarie folkskolelärarnes,
så är det klart, att för dem närmare föreskrifter om tjenstgöringens
art och utsträckning böra fastställas, enär det eljest vore tänkbart, att
lärare och lärarinor kunde få räkna sig till godo en tjenstgöring, som tagit
dem i anspråk endast ett fåtal veckor under året. Då i allmänhet för
rätt till lönetillskott fordras en tjenstgöring af minst 8 månader eller 34V''>
veckor, torde detta lämpligen böra bestämmas såsom tjensteårets normala
längd, men för att, vid blifvande pröfning af rätt till understöd, kortare
afbrott på grund af sjukdom och dylikt må kunna leinnas å sido, synes
mig ock att, om afbrott i lärarens tjenstgöring under sammanlagdt högst en
månad egt rum, tjensteåret ändock må kunna för honom få räknas såsom

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 18,92.

fullt, ehuru det sålunda utgjort endast sju månader. Skulle under några år
tjenstgöringen icke uppgå till sju månader, torde, på sätt komitén föreslagit,
dessa år böra få tagas i beräkning, dock så, att hela antalet läsmånader
för dessa år sammanlägges, summan divideras med 7 och den möjligen
uppkommande resten bortkastas.

I sammanhang härmed torde äfven böra fastställas ett visst minimiantal
undervisningstimmar i veckan, enär det eljest kunde inträffa, att en
lärare och lärarinna Unge för rätt till understöd räkna sig till godo en
följd af år, under Indika han eller hon i det hela egnat blott några få
timmar i veckan åt skolans tjenst. Komitén har äfven uppstält »hel tjenstgöring»
såsom vilkor för rätt till understöd och föreslagit att, med afseende
å sådan rätt, hel tjenstgöring må beräknas omfatta minst 20 undervisningstimmar
i veckan. Komitén har stannat vid denna siffra dels derför,
att under särskilda förhållanden skolformer med 20 timmars undervisningstid
i veckan väl låta tänka sig, dels med hänsyn tagen till lärare
och lärarinnor i öfningsämnen och slöjd, dels ock för den betydande lättnad,
som derigenom skulle vinnas vid pröfningen af ansökningarna om
understöd. Då emellertid faktiskt finnas skolor, i hvilka på grund af vissa
lokala och andra omständigheter undervisningstiden, åtminstone vissa tider
om året, måste inskränkas till 18 timmar i veckan, bör den af komitén
antagna siffran 20 nedsättas till 18, och sålunda i fråga om rätt till
understöd hel tjenstgöring anses omfatta minst 18 undervisningstimmar i
veckan.

I öfverensstämmelse med komitén finner jag vidare, att i lärarnes och
lärarinnornas tjenstetid bör få inräknas all hel tjenstgöring i de till allmänna
folkundervisningen hörande skolor, af hvad slag den vara må,
dock att hel undervisning i blott öfningsämnen och slöjd må fä medräknas
i tjenstetiden endast på vederbörande skoldistrikts derom hos Eders
Kongl. Maj:t gjorda ansökan och på af Eders Kongl. Maj:t föreskrifna
vilkor.

Jemte de af mig nu angifna vilkor för rätt till understöd har äfven
såsom ytterligare vilkor ifrågasatts aflagd examen. Komitén har äfven
tagit denna fråga under öfvervägande och, enär komitén ansett önskvärdt,
att antalet oexaminerade lärare och lärarinnor minskades, ursprungligen
ej varit obenägen att i skolornas intresse föreslå examen såsom
vilkor för understödet för de härefter inträdande lärarne och lärarinnorna.
Vid närmare undersökning af frågan har komitén dock kommit
till den åsigt, att främjandet af undervisningen genom uppställande af
aflagd examen såsom vilkor för rätt till ålderdomsunderstöd vore för närvarande
dels mindre lämpligt, enär examinerade lärare ännu icke öfver -

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

allt stode att erhålla, och dessutom, så länge staten lemnade lönetillskott
äfven till oexaminerade lärare, jemväl dessa måste anses på ett
tillfredsställande sätt fylla sitt kall, dels mindre behöflig!, enär, enligt hvad
af den förberedande undersökningen framginge, antalet nyinträdande oexaminerade
lärare och lärarinnor i allt fall år från år minskades och, om
denna minskning ansåges böra påskyndas, staten hade ett ännu lämpligare
och kraftigare medel dertill än nu ifrågasatta stadgande, nemligen att göra
lönetillskott af allmänna medel beroende af aflagd examen.

På nu anförda grunder finner jag mig icke böra föreslå aflagd examen
såsom vilkor för rätt till understöd.

Med afseende på vilkor en för understödets fortsatta åtnjutande anser
jag, lika med komitén,

att, om någon understödstagare emottager nytt förordnande såsom
lärare vid någon för den allmänna folkundervisningen inrättad skola, han
bör förlora understödet för den tid, under hvilken han uppbär lön såsom
lärare, dock att, om det någon gång skulle inträffa, att en understödstagare
vid sjukdoms- eller annat tillfälligt förfall för tjenstgörande lärare eller
lärarinna under kortare tid af exempelvis några veckor vikarierade för
denna, något afdrag af understödsbeloppet i sådant fall ej bör ifrågasättas;

att understödstagare, som dörnes förlustig medborgerligt förtroende,
bör förlora sitt understöd;

att den, som under loppet af fem år ej uttagit sitt understöd, skall
afföras från förteckningen å understödstagare, och att, om han sedermera
å nyo anmäler sig, det må ankomma på den blifvande understödsanstaltens
direktion att pröfva, om och i hvilken mån han åter må inträda i sin
förra rätt;

att understödstagare, som bosätter sig å utrikes ort, utan att dertill
ega Eders Kongl. Maj:ts tillstånd, skall anses hafva derigenom förverkat
understödet för den tid han är utrikes, samt att, om understödstagare
blifver främmande makts undersåte eller utan Eders Kongl. Maj:ts tillstånd
träder i främmande stats tjenst, hans rätt till understöd skall upphöra.

I detta sammanhang vill jag äfven, framhålla önskvärdheten deraf att,
i öfverensstämmelse med hvad i åtskilliga liknande fall eger rum, understöd
af nu ifrågavarande slag ej må för under stödstag ar ens gäld tagas i mät.

Vid frågan om bestämmande af understödets storlek måste hänsyn HL
tagas å ena sidan till lärarepersonalens behof af nödtorftig försörjning, å
andra sidan, såsom ock Riksdagen särskildt betonat, till nödvändigheten
att ej allt för mycket betunga staten och kommunen med nya utgifter.

Det sistnämnda är ock här så mycket mer behöfligt, som ifrågavarande

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

lärarekår, med inberäknande af de extra ordinarie lärarne och lärarinnorna,
uppgår till mer än 7,000 personer och kan beräknas åtminstone under den
närmaste tiden årligen tillväxa med omkring ett hundratal, hvadan en
ganska obetydlig ökning eller minskning i understödet för hvarje enskild
understödstagare kan i slutsumman åstadkomma en betydlig ändring.

Här möter då till en början frågan, huruvida understödet bör vara
lika för alla lärare, eller om det bör bestämmas i procent af lönen. I sin
ofvannämnda skrifvelse har Riksdagen visserligen talat om behofvet för
lärarne att få ett efter deras lönevilkor lämpadt understöd, men detta uttryck
bör säkerligen ej fattas så, som om Riksdagen förordat understödets
bestämmande till en viss procent af lönen, utan så, att vid understödets
bestämmande i allmänhet hänsyn bör tagas till här ifrågavarande lärares
lönevilkor. Ett ytterligare stöd för denna uppfattning torde vara, att
Riksdagen icke talat om en pension, utan om ett åldersunderstöd, enär
Riksdagen härigenom synes hafva velat antyda, att understödet icke bör
betraktas såsom en del af lönevilkoren, utan endast som ett medel att
skydda denna talrika kår från verklig nöd på ålderdomen. Men om detta
varit Riksdagens mening, torde det ur principiel synpunkt vara riktigast,
att understödet blifver lika för alla lärare, som uppfylt de föreskrifna
vilkoren.

Det må väl vara sant, att ej sällan de högre lönerna betingas af
större lefnadskostnader, särskild!, i fråga om de stora städernas lärarepersonal;
denna motsvarighet eger dock icke öfverallt rum, och i sådant fall
kan det med skäl sättas i fråga, om icke de, som ega större löner, böra
sjelfva afsätta en del deraf för ålderdomen. Skulle åter inom några kommuner
lefnadskostnaderna vara så höga, att lärarne och lärarinnorna, oaktadt
jemförelsevis stora löner, icke kunna afsätta någon nämnvärd del deraf
för ålderdomen, torde det kunna antagas, att kommunen direkt kommer
dem till hjelp, t. ex. genom att årligen för dem i en lifränteanstalt insätta
ett belopp, som, för att ändamålet må vinnas, ingalunda behöfver blifva
betungande.

Om sålunda på grund af nu anförda skäl ett för alla lika stort ålderdomsunderstöd
bör anses lämpligast, återstår att bestämma dess storlek.

I afseende härå må det tillåtas mig att i korthet redogöra för komiténs
framställning i denna del, i hvilken jag i allo instämmer. Hvad först
beträffar frågan om storleken af helt understöd, erinrar komitén, att, enligt
hvad vid den förberedande undersökningen blifvit visadt, medellönen för
samtliga nu ifrågavarande lärare och lärarinnor, då deri inräknas äfven
värdet af naturaförmåner utom bostaden, kan antagas vara 300 kronor.
Vid denna frågas föregående behandling har i allmänhet föreslagits, att

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

understödet måtte bestämmas till 1/2 eller 2/s af lönen, och då dels, såsom
ofvan påpekats, redan en liten höjning af understödets belopp kan åstadkomma
en betydlig ökning i statsverkets utgiftspost, dels i den beräknade
medellönen äfven värdet af naturaförmåner ingår, har komitén beslutit sig
för att föreslå hälften eller 150 kronor. Komitén har ansett sig så mycket
hellre höra stanna vid detta belopp, som utsigterna för frågans snara och
lyckliga lösning derigenom synts böra väsentligen ökas, och likaledes ansett
sig hafva goda skäl för en dylik begränsning, enär under de närmast
följande 15 till 20 åren understöd nästan uteslutande komme att utgå till
de äldre bland redan nu anstälde lärare, hvilka vid sitt inträde på banan
icke både någon förhoppning att, då de blifvit gamla, få ens denna, om
också icke rikliga, dock säkra hjelp på sin ålderdom, och för hvilkas rätt
till understöd komitén derjemte låtit sig angeläget vara att föreslå väsentligen
lindrigare och förmånligare vilkor än för de yngre. Då den nuvarande
äldre generationen, för hvilken inga eller högst få afgifter vid afgången
hunnit blifva erlagda, och hvilken derför vållar staten de jemförelsevis
drygaste kostnaderna, afgått och lemnat rum för en kommande,
skall man redan hafva vunnit en säker och omfattande erfarenhet om de
verkliga kostnaderna, som nu blott med större eller mindre sannolikhet
kunna beräknas. Det skall då blifva den rätta tidpunkten att undersöka,
huruvida staten och kommunerna böra gå än längre i uppoffringar, eller om
tilläfventyrs det i komiténs utredning beräknade anslaget kan i och för
sig medgifva en ökning af understödets belopp.

Hvad åter angår de afkortade understöden, äro, såsom förut blifvit
angifvet, dessa i regeln afsedda för dem, som afgå före fylda 55 år. Beräkningen
af dessa understöds storlek bör verkställas på samma sätt, som
om här vore fråga om en pensionskassa, hvarvid skulle vara att tillse, att ..
kassan genom den förtidiga afgången ej tillskyndas någon förlust. Enligt
den i sådant syfte af komitén verkstälda beräkning har komitén funnit
det afkortade understödets storlek, uttryckt i procent af helt understöd,
böra utgöra

vid

lika

med .........

......... 45

vid

lika

med .........

........ 66 %

......... 49

......... 72 »

......... 58

78 »

......... 57

......... 85 »

......... 61

......... 92 »

Då nu helt understöd blifvit satt till 150 kronor, följer deraf, att
enligt sträng matematisk beräkning det afkortade understödet, på det att
Bih. till Rilcsd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 19 Haft. 3

18 Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

afgång i förtid ej må medföra någon särskild kostnad för staten, bör
utgöra

vid 45 år ...............	............... 67,50 kr.	vid 50	o ar................	.............. 99,oo	kr
» 46 » ...............	............... 73,50 »	» 51	»................	............. 108,oo	»
» 47 » ...............	............... 79,50 »	» 52	»................	............. 117,oo	»
» 48 » ...............	.............. 85,50 »	» 53	»................	............. 127,50	»
» 49 » ...............	............... 91,50 »	» 54	»................	............. 138,00	»

Emellertid anser komitén, att dessa belopp böra afrundas till hela
femtal kronor, och föreslår derför, att afkortadt understöd må, under förutsättning
att öfriga, här ofvan nämnda vilkor blifvit uppfylda, utgå

vid	45	o ar	med..............	............. 70	kr
»	46	»	» ..............	............. 75	»
»	47	»	» ..............	............. 80	»
»	48		»	............ 85	»
»	49	»	» .............	............. 90	»

vid	50	o av	med.............	............ 100	kr
»	51	»	» ............	............ 110	»
»	52	»	» ............	............ 120	»
»	53	»	»	........... 130	»
»	54	i»	»	............ 140	»

För dem, som blifvit anstälda i tjenst före den 1 januari 1880 och
derför på grund af det föreslagna öfvergångsstadgandet ega rätt till afkortadt
understöd, om summan af lefnads- och tjensteår uppgår till minst
75, föreslår komitén följande under stödsbelopp:

om suraman af lefnads- och
tjensteår uppgår till

15 ............

76 ............

77 ...........

78 ............

79 ............

ett belopp af

. 100 kr.

. 110 »

. 120 »

. 130 »

. 140 *

d. v. s. samma belopp, som om i summan af lefnads- och tjensteår ingått
25 tjensteår.

Hvad angår beloppet af understöd vid obotlig sjukdom har komitén
satt detta till 70 kronor eller lika med det lägsta aflcortade understödet.

Mot de af komitén sålunda föreslagna understödsbelopp har af åtskilliga
utaf de myndigheter, som yttrat sig öfver komiténs förslag, anmärkts,
att desamma vore allt för knappt tilltagna, hvarjemte ifrågasatts
att, om än helt understöd i allmänhet sattes till 150 kronor, de kommu -

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

ner, som så önskade, skulle få genom erläggande af högre afgifter bereda
sina lärare eller lärarinnor ålderdomsunderstöd till högre belopp.

Att de föreslagna beloppen icke äro stora, är visserligen sant; men
de skäl, på grund af hvilka komitén ansett högre understödsbelopp icke
böra för det närvarande ifrågasättas och hvilka jag förut återgifvit,. synas
mig ega full giltighet. Komitén har derjemte påpekat, hurusom ifrågavarande
understöd ingalunda utesluter tillfälle för den enskilde läraren och
lärarinnan att genom egen sparsamhet, der sådant är möjligt, bereda sig
en bättre ställning efter afgången från skolans tjenst, ej heller för kommunen
att genom sin välvilja, der sådant är behöfligt, vara behjelplig till
uppnående af samma mål, exempelvis genom att årligen för dem göra
insättningar i en lifränteanstalt eller pa annat lämpligt sätt. Att deremot
medgifva^ vissa kommuner att genom erläggande af högre afgifter förskaffa
sina” lärare och lärarinnor högre ålderdomsunderstöd af nu ifrågavarande
slag skulle dels medföra betydligt ökade utgifter för staten, dels ock föranleda
förvaltningskostnadens ökande i högst väsentlig .mån. Om dessutom
ifrågavarande personer också ej längre äro arbetsföre inom sitt förra område,
måste de dock i de flesta fall anses fortfarande i stånd att genom
arbete på annat sätt i någon mån öka sina inkomster eller åtminstone
minska sina utgifter. Vid tanken på att hithörande personal till allra
största delen utgöres af qvinnor, synas ock de föreslagna beloppen lämpligen
kunna ställas i jemförelse med de pensionsbelopp, som för närvarande
tillkomma enkor efter aflidne folkskolelärare, och jemförelsen utfaller
icke i allo till de senares fördel, då man erinrar sig, att deras pensioner,
när minderåriga barn ej föranleda ökning af beloppen, i långt öfvervägande
antal fall hittills utgått med 120 till 140 kronor.

På grund såväl af hvad jag nu anfört som af hvad komitén i öfrigt
andragit till stöd för sitt förslag i fråga om understödsbeloppens storlek,
anser "jag det icke vara skäl att föreslå höjning af de understödsbelopp,
vid hvilka komitén ansett sig höra stanna, eller medgifva rätt för vissa
kommuner att, genom erläggande af högre afgifter, bereda sina lärare eller
lärarinnor rätt till högre understöd af nu ifrågavarande slag. I

I fråga om kostnaderna för understödet åberopar komitén den ofvan IV.
omnämnda af Eneström verkstälda utredningen, hvari föreligger en ful 1-^*"''“*"
ständig kostnadsberäkning för samtlige hithörande lärare, med undantag stödet m. m.
af de extra ordinarie och vikarierande. Denna beräkning är visserligen
utförd under förutsättning, att helt understöd skulle bestämmas till 200
kronor, men blir omedelbart användbar för det här afsedda ändamålet,
om der förekommande kostnadsbelopp nedsättas med 25 procent.

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

Komitén lemnar en kortfattad redogörelse för gången af denna beräkning,
hvars riktighet af komitén vitsordas, och de resultat, som derigenom
erhållas, då helt understöd bestämmes till 150 kronor. Genom
sammanställning af dessa resultat, sedan kapitalvärdena blifvit afrundade
till hela 10,000-tal kronor, erhåller komitén (sid. 39 i dess betänkande)
följande tablå.

'' ■ ■.....■......." - - ''		Motsvarande
	Kapitalvärde.	årlig kostnad
	Kronor.	för all framtid. Kronor.
Den nonnala kostnaden för 6,839 lärare och lära-rinnor, under antagen förutsättning att lärarne inträda vid en ålder af 25 år samt lärarin-
norna vid 20 år ..................	2,100,000	84,000
Den extra kostnaden för de vid understödsrättens
beviljande öfveråriga ..............	2,290,000	91,600
Kostnaden för 3,700 nytillkommande platser .......	570,000	22,800
Således tillsammans kronor	4,960,000	198,400

Vid fördelningen af denna kostnad mellan staten och kommunerna
föreslår komitén beträffande den första posten i tablån, att kommunerna
måtte dertill bidraga med 1/s och staten med det återstående, således på
samma sätt som vid lönerna. Kommunernas hela årliga bidrag härtill
skulle sålunda utgöra 28,000 kr. eller, om denna summa fördelades på de
6,839 lärarne och lärarinnorna, 4,09 kr. för hvarje lärareplats. Hvad åter
angår den andra posten, föreslår komitén, att kommunerna måtte dertill
bidraga med 1/6, motsvarande för hvarje nu befintlig lärareplats en summa
af 2,23 kr. Komitén föreslår här denna för kommunerna fördelaktigare
proportionering dels derför, att den verkliga kostnaden antagligen kommer
att understiga den nu beräknade, dels derför, att kostnaden för de öfveråriga
i vissa fall kan komma att drabba- kommuner, hvilka icke egentligen
borde härtill bidraga. Hela afgiften för hvarje lärareplats skulle således
uppgå till 6,32 kr.; emellertid föreslår komitén, att denna afgift mätte afrundas
till 6 kronor, med vilkor att lika stor afgift erlägges äfven för de
hädanefter tillkommande platserna. Den del af kostnaden för de nytillkommande
platserna, som på detta sätt komme att bestridas af kommunerna,
skulle enligt komiténs beräkning komma att uppgå till 321,168
kronor, motsvarande ett årligt bidrag af 12,847 kronor.

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1802.

Den kostnad, som skulle återstå för statsverket att bestrida, skulle i
sin lielliet motsvara ett kapitalvärde af 3,610,000 kronor eller ett fixt
årligt bidrag af 144,400 kronor.

Komitén anser emellertid icke, att staten till ålderdomsunderstödet
bör lemna vare sig ett för all framtid tillräckligt kapital eller ett fixt
årligt bidrag. Man skulle visserligen kunna komma på den tanken, att
staten genom att välja endera af dessa anordningar vunne den fördelen
att blifva fri från alla vidare förpligtelser till de understödsberättigade,
men en sådan uppfattning torde icke vara hållbar, så mycket mindre, som
den motsäges af erfarenheten från folkskolelärarnes pensionsinrättning. Under
sådana förhållanden måste afgörande vigt tillmätas det praktiska skäl,
som talar mot båda de antydda alternativen. Vare sig nemligen en fond
redan från början förefinnes eller efter hand bildas, uppstår nödvändighet
att placera och förränta denna fond, hvilket, efter hvad erfarenheten visat,
ej sällan medför rätt stora svårigheter och alltid ökar förvaltningsbesväret.

Komitén föreslår derför, att statens bidrag måtte utgå under form af
ett förslagsanslag, som användes i den män medel blifva behöfliga för understöds
utbetalande.

Efter redogörelse för de successiva belopp, som sannolikt under de
närmaste åren skulle blifva behöfliga, hvilken redogörelse, uppgjord under
förutsättning att understöden skulle börja utgå redan år 1892, återfinnes
å sid. 41—46 i komiténs betänkande, och hvarvid komitén äfven medtagit
i beräkningen de extra ordinarie lärarne, för hvilka jemväl, enligt
komiténs åsigt, borde af kommunerna erläggas en årlig afgift af
6 kronor, kommer komitén till det resultat, att kommunernas afgifter
för samtliga hithörande lärare och lärarinnor skulle under år 1892 uppgå
till omkring 44,000 kronor. Utgifterna för understödet under samma år
skulle enligt de af komitén gjorda beräkningarna under olika förutsättningar
komma att uppgå till 41,000 kronor eller 24,000 kronor. Af sistnämnda
båda kostnadsbelopp anser komitén det förra närma sig till ett
maximum, det senare till ett minimum, och finner derför lämpligt att
för år 1892 välja ett medelbelopp, hvilket komitén satt till 35,000 kronor.
Staten skulle således icke under första året komma att betungas med
någon verklig utgift till understödstagarne, utan det skulle till och med
å kommunernas bidrag uppstå ett öfverskott, som kunde tagas i anspråk
för följande år eller användas till bestridande af kostnader för förvaltningsbestyren,
hvarom jag framdeles kommer att närmare yttra mig.

Nu är emellertid att märka, att de beräkningar, på grund af hvilka
komitén kommit till omförmälda resultat, äro uppgjorda under förutsätt -

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

ning att understöden skulle börja utgå redan år 1892. Men då förhållandena
gestaltat sig så, att den nu ifrågasatta understödsanstalten först
med år 1893 kan träda i verksamhet och medel för understödskostnadernas
bestridande kunna finnas att tillgå först från och med nämnda år,
blir deraf en följd, att kostnadssummorna måste i någon mån modifieras.
Jag har derför låtit inom departementet verkställa en ny beräkning af
dessa summor, lämpad efter nuvarande förhållanden, och går nu att i
korthet redogöra för de resultat, som dervid erhållits.

Af den tablå, som finnes å sid. 39 i komiténs betänkande, och hvilken
jag nyss återgifvit, framgår, att komitén erhållit understödskostnadernas
kapitalvärde genom att sammanlägga tre olika poster, nemligen den normala
kostnaden för 6,839 lärare och lärarinnor, den extra kostnaden för
de vid understödsrättens beviljande öfveråriga samt kostnaden för 3,700
nytillkommande platser. Den första af dessa poster är oberoende af den
tidpunkt, då understödet börjar utgå, och behöfver således icke undergå
någon ändring. Den andra posten deremot är beroende af den nuvarande
lärarepersonalens ålder ''vid nyss nämnda tidpunkt, och dess af komitén
beräknade kapitalvärde måste derför nu höjas till 2,430,811 kronor. Äfven
den tredje postens kapitalvärde bör höjas till 597,469 kronor, enär kapitalet
nu måste antagas räntebärande ett år mindre än komitén beräknat.

Sammanställer man i likhet med komitén de nu beräknade kapitalvärdena,
sedan de blifvit afrundade till hela tiotusental kronor, och bestämmer
man de motsvarande årliga kostnaderna efter en räntefot af fyra
procent, erhåller man följande tablå.

	Kapitalvärde. Kronor.	Motsvarande är-lig kostnad för all framtid. Kronor.
Den normala kostnaden för 6,839 lärare och lärarin-
nor ....................................................................	2,100,000	84,000
Den extra kostnaden för de vid understödsrättens
beviljande öfverårige..................................................	2,430,000	97,200
Kostnaden för 3,700 nytillkommande platser...........	600,000	24,000
Således tillsammans kronor	5,130,000	205,200

Riktigheten af det nu erhållna resultatet kan för öfrigt lätt kontrolleras
på följande sätt. Antager man, att understöd verkligen börjat utbe -

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

talas redan år 1892, skulle, såsom komitén visat, hafva behöfts ett kapital
af 4,960,000 kronor. År 1893 skulle detta kapital å ena sidan efter en
räntefot af fyra procent hafva ökats med 198,400 kronor, å andra sidan
minskats med understödskostnaden för år 1892, hvilken af komitén a sid.
41 blifvit beräknad till 41,000 kronor. Kapitalbehållningen skulle således
år 1893 hafva uppgått till 5,117,400 kronor. Detta kapital är visserligen
något mindre än tablåns slutsumma, men dervid bör observeras, att,
om understödet börjar utgå först år 1893, ett antal lärarinnor, hvilka

enligt komiténs beräkning redan år 1892 skulle hafva erhållit af kortad t

understöd, nödtvunget qvarstått ytterligare ett år och derigenom pa grund
af högre lefnadsålder förvärfvat lätt till högre afkortadt eller möjligen
helt understöd. Då antalet sådana lärarinnor å sid. 170 af Eneströms utredning
beräknats till 130, blefve, om medelunderstödet för hvar och en
af dem antages utgöra 120 kronor, hela det för deras räkning under år

1892 utbetalda understödet 15,600 kronor. På grund af det sätt, pa

hvilket komitén beräknat de afkortade understödens belopp, bör denna
summa ungefärligen motsvara kapitalvärdet af den förhöjning af understödet,
hvilken måst tilldelas de nämnda lärarinnorna på grund af deras
högre lefnadsålder vid afgången. För att beräkningarna må omfatta
samma förpligtelse!'' till de understödsberättigade från och med år 1893,
vare sig man antager understödet börja utbetalas 1892 eller 1893, maste
man derför till den ofvan erhållna summan 5,117,400 kronor lägga ytterligare
15,600 kronor och erhåller derigenom 5,133,000 kronor; afrundas
denna summa, till helt tiotusental kronor, erhåller man 5,130,000 kronor
eller just tablåns slutsumma.

Fördelar man den nu beräknade kostnaden mellan staten och kommunerna
efter samma grunder som komitén, finner man, att kommunernas
årliga bidrag till den normala kostnaden bör utgöra 4,09 kronor och till
den extra kostnaden 2,37 kronor, således tillsammans 6,46 kronor för
hvar och en af de 6,839 lärareplatserna. Da detta belopp endast obetydligt
öfverstiger det af komitén beräknade, synes mig ingen anledning förefinnas
att endast på grund häraf föreslå någon förhöjning af kommunernas
afgifter utöfver 6 kronor, förutsatt att, såsom komitén hemstält, kommunerna
förbindas att erlägga 6 kronor årligen äfven för de nytillkommande
platserna. I sjelfva verket skulle kommunerna på detta sätt ändock
komma att bidraga till kostnaden i något större proportion, än om de erlade
6,46 kronor för hvar och en af de 6,839 platserna, men blott en
tredjedel af kostnaden för nyinrättade platser. Kapitalvärdet af kommunernas
tillskott utgör nemligen i förra fallet 1,360,000 kronor, i senare
fallet 1,300,000 kronor.

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

Beräknar man pa samma sätt som komitén kapitalvärdet af den kostnad,
som skulle återstå för statsverket att bestrida, finner man, att detta
utgör 3,770,000 kronor, motsvarande ett fixt årligt bidrag af 150,800 kronor.

Hvad angår de successiva kostnadsbelopp, som sannolikt under de
närmaste åren skulle blifva behöfliga, om understödet börjar utgå först
från och med år 1893, så blifva äfven dessa något större än de af komitén
beräknade. Såsom ofvan påpekades, måste nemligen understödet för
ett antal lärarinnor, hvilka af komitén beräknats afgå redan år 1892, nu
antagas utgå med något högre belopp, så att t. ex. de, som år 1892 skulle
hafva erhållit 100 kronor, nu måste beräknas erhålla 110 kronor o. s. v.
Skilnad en mellan beloppen utgör i allmänhet 10 kronor, och hela tillökningen
för samtliga nu ifrågavarande lärarinnor således omkring 1,300 kronor,
hvilket belopp successivt minskas, i den mån de omförmälda lärarinnorna
afga med döden. De af komitén å sid. 41 beräknade kostnadsbeloppen,
bland hvilka kostnaden för år 1893 upptagits till 45,000 kronor, böra alltså
under den närmaste tiden från och med år 1893 höjas med i rundt tal 1,000
kronor, och samma förhöjning kan utan nämnvärdt fel göras äfven vid
de å sid. 45 beräknade kostnadssummorna, deraf för år 1893 beräknats
29,000 kronor. För år 1893 skulle således under olika förutsättningar erfordras
46,000 eller 30,000 kronor, och vill man i likhet med komitén
välja ett medelbelopp, torde detta lämpligast kunna bestämmas till 40,000
kronor.

I afseende å frågan, huruvida inkomsten af kommunernas afgifter bör
upptagas till högre belopp än det af komitén beräknade, saknar jag, hvad
angår beloppet för de extra ordinarie folkskolelärarne, all anledning att förorda
någon förändring. Beträffande åter summan af de påräkneliga afgifterna
för öfrige lärare, har komitén antagit, att denna redan från början
uppgår till 42,000 kronor årligen. Att detta belopp åtminstone icke
är för högt tilltaget,. framgår deraf, att, enligt skolrådens uppgifter för år
1890, hela antalet hithörande lärare och lärarinnor redan vid nämnda års
slut öfversteg 7,000. Det är således all sannolikhet för att kommunernas
afgifter för sist nämnda slag af lärare och lärarinnor redan under år 1893
komma att öfverstiga 42,000 kronor; emellertid synes mig ingen särskild
anledning förefinnas att vid beräkningen af inkomsterna nu uppföra ett
högre belopp, utan torde hela inkomsten af kommunernas afgifter för år
1893 kunna skäligen beräknas till 44,000 kronor. Ett öfverskott af 4,000
kronor skulle således ändock uppstå, hvilket kan tagas i anspråk för följande
ar eller till bestridande af kostnaden för förvaltningsbestyren.

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

I sin skrifvelse af den 14 maj 1889 framhöll Riksdagen, såsom jag redan
förut omnämnt, att det ifrågasatta ålderdomsunderstödet åt der omförmälda
lärare och lärarinnor icke finge medföra allt för stora kostnader för staten
och kommunerna. Mot det förslag, som komitén framstält, torde icke heller
någon grundad anmärkning ur kostnadens synpunkt kunna göras. Hvad
först angår kostnaden för kommunerna, uppgår den till blott 6 kronor årligen
för hvarje lärare eller lärarinna, en afgift, som är mycket låg icke
blott absolut taget, utan äfven med hänsyn till understödets storlek; den
utgör nemligen blott 4 % af helt understöd, under det att i folkskoleläraiMies
pensionsinrättning kommunens afgift uppgår till 62/3 °/v af hel pension. A
andra sidan synes mig denna afgift icke vara satt alltför låg, såsom en och
annan af de myndigheter, hvilka yttrat sig öfver förslaget, ansett, ty äfven
statens kostnad måste betraktas såsom jemförelsevis lindrig, då man betänker,
hvilken stor kår här är i fråga, och huru många gamla lärare och lärarinnor
redan nu finnas. Att denna kostnad kunnat beräknas så lågt beror på det
för denna personal egendomliga förhållandet, att den till största delen består
af qvinnor, hvilka genom giftermål eller af annan anledning ofta afgå
före understödsåldern.

Sedan jag nu behandlat frågorna om den allmänna anordningen af V.
ålderdomsunderstöd åt här ifrågavarande lärare och lärarinnor samt om 0m.den
iormen ior statens och kommunernas medverkan härtill, om vilkoren tor anordningen.
understödets erhållande och åtnjutande, om understödets storlek och om
kostnaden för understödet och fördelningen deraf mellan staten och kommunerna
samt huru statens bidrag bör utgå, återstår att taga i öfvervägande
frågan om den administrativa anordningen vid understödets beviljande
och utdelande samt afgifternas uppbärande.

Att anordnandet af det här föreslagna ålderdomsunderstödet måste
vara förenadt med en mängd administrativa bestyr, inses lätt. Den lärarekår,
hvarom här är fråga, är så stor och vexlande samt har en så lös
ställning, att mången, som intresserat sig för hithörande lärares understödjande
efter afgången från skolans tjenst, i nämnda omständigheter sett
ett nästan oöfverstigligt hinder. Komitén har äfven egnat en noggrann
undersökning åt frågan, om det vore möjligt att med jemförelsevis enkla
administrativa anordningar insamla dessa tusentals små afgifter. En utväg
härtill erbjöd sig derigenom, att lönetillskott af allmänna medel utgå till
de slag af lärare och lärarinnor, som de hittills i ämnet gjorda framställningarna
alltid åsyftat. För dessa lönetillskott äro så noggranna föreskrifter
och vilkor uppstälda, formerna så pröfvade i mångårig tillämpning, redovis JJih.

till Riksd. Prof. 1892. 1 Sand. 1 Afd. 19 Höft. é

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

ningen så fullständig och enkel, att komitén genast beslöt sig för att draga
nytta af dem såväl för ordnandet af denna fråga i sin helhet som särskildt
för de påtänkta afgifternas uppbärande. Det blef alltså i den första uppränningen
till komiténs förslag en hufvudbestämmelse, att den tillämnade
förmånen af ålderdomsunderstöd skulle tillkomma lärare och lärarinnor,
för hvilka lönetillskott af allmänna medel utgå. De sedermera påkallade
närmare bestämmelserna äro så få och dertill så lättfattliga, att komitén
med visshet beräknat, att uppbärandet af kommunernas afgifter skall vålla
ganska obetydliga svårigheter.

För att vinna en utgångspunkt vid bedömandet af förvaltningsbestyrens
omfattning, är det af intresse att känna, dels huru många understödsansökningar
årligen komma att pröfvas, dels huru många understödstagare
årligen komma att finnas. Enligt de af komitén uppgjorda tablåer angående
sannolika antalet under året nytillkommande och vid årets midt befintliga
understödstagare, skulle, sedan de första åren för understödets utdelande
förflutit, omkring ett hundratal ansökningar om understöd årligen
vara att förvänta. Då dessa ansökningar, särskildt under den första tiden,
säkerligen blifva mycket besvärliga att pröfva, och då antalet understödstagare
successivt kommer att ökas samt inom en icke alltför aflägsen framtid
uppgå till ett par tusen, så är det klart, att det arbete, som häraf
föranledes, är allt för omfattande för att, såsom någon gång ifrågasatts,
Eders Kongl. Maj:t genom ecklesiastikdepartementet skulle kunna öfvertaga
bestyret härmed, på samma sätt som Eders Kongl. Majrt redan ombesörjer
utdelandet af understöd åt f. d. folkskolelärare, hvilka tagit afsked före
1867. Arbetets art samt nödvändigheten af enhet vid tillämpningen göra,
att icke heller länsstyrelserna eller domkapitlen lämpligen kunna öfvertaga
hithörande bestyr.

Komitén, som äfven påpekar dessa förhållanden, har på grund deraf
ansett, att en särskild anstalt måste upprättas, för hvilken komitén föreslagit
namnet »Småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt», och funnit
lämpligast, att förvaltningen af denna anstalts angelägenheter stäldes under
någon redan förut bestående styrelse, dervid komitén i första hand tänkt
på kongl. direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning. Då den
nu ifrågasatta understödsanstalten skulle liksom fullständiga folkskolelärarnes
pensionsinrättning och i många punkter beröra densamma, har komitén
ansett det i alla händelser synnerligen önskvärdt, att dessa båda anstalter
kunde förenas under en och samma styrelse, hvarom komitén framställer
förslag, under förutsättning att erforderlig ökning i arbetskrafter och nödiga
medel till bestridande af ökade kostnader komma att ställas till direktionens
förfogande. Enligt komiténs mening skulle dock småskolelärarnes

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

understödsanstalt betraktas ocb förvaltas såsom en sjelfständig anstalt, liksom
förhållandet redan nu är med folkskolelärarnes enke- och pupillkassa
samt elementarlärarnes enke- och pupillkassa. . .

Direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning nai i anledning
af detta komiténs förslag förklarat, att, så vidt direktionen vore i tillfälle
att för närvarande bedöma, det visserligen kunde lata sig göra för ordföranden
och ledamöterna i direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning
att åtaga sig styrelsen äfven af den nya understödsanstalten,
hvarigenom den önskade likformigheten emellan den äldre och den nyare
förvaltningen skulle åstadkommas, men att deremot, hvad sj elfva förvaltningsarbetet
vidkomme, direktionen, efter noggrant öfvervägande af hithörande
omständigheter, funnit, att de göromål, som skulle tillkomma den
nya anstalten, icke kunde besörjas af de nuvarande tjenstemännen i folk skolelärarnes

pensionsinrättning. _ 0 .

Dessa göromål skulle i första rummet blifva de, som sta i sammanhang
med profvande af understödsrätt och beviljande af understöd.

°För tillvägagåendet vid pröfning af understödsrätt och beviljande af
understöd har komitén, med nära anslutning till hvad i reglementet för
folkskolelärarnes pensionsinrättning är stadgadt, i sitt förslag till reglementariska
bestämmelser intagit åtskilliga föreskrifter, för hvilka jag icke för
närvarande torde behöfva närmare redogöra.

Deremot må det tillåtas mig att något vidlyftigare yttra mig omderi
andra af de uppgifter, som skulle tillkomma den nya anstalten, nemligen
att ombesörja utbetalande af understödsbeloppen till vederbörande, enär
denna fråga inverkar på frågan om förvaltningskostnaden. I fråg’a om
dessa utbetalningar är det synnerligen önskvärdt, att de matte, sa vidt
möjligt, kunna ske kostnadsfritt för lärarne. De understödsbelopp, som
här äro föreslagna, äro nemligen så små, att redan en obetydlig afbränning
blir ganska känbar för understödstagaren. Det närmast till hands liggande
sättet för utbetalningen är tydligen att direkt från anstalten i rekommenderad
eller assurerad postförsändelse tillställa understödstagarne beloppen.
Då emellertid detta sätt att gå till väga skulle vid tiden för utbetalningarna
af understöd kräfva större arbetskrafter, än som kunde antagas komma att
stå pensionsinrättningen till buds, har komitén ansett sig icke böra förorda
detta sätt, utan i stället ifrågasatt, att de särskilda länsstyrelserna skulle
öfvertaga bestyret med beloppens öfversändande i rekommenderad eller
assurerad postförsändelse, och fördenskull föreslagit, att åt lärare och lärarinnor
skulle tillerkännas rätt att från länsstyrelserna erhålla sitt understöd
sig kostnadsfritt tillsändt, så vida de förut dit under rekommendation inskickat
sina understödsbref samt vederbörliga intyg och qvitto, med rätt

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1S92.

för understödstagare att, om lian sa önskade, sjelf eller genom ombud lyfta
sitt understöd, vare sig hos anstalten eller länsstyrelserna.

Detta komiténs förslag har emellertid det stora flertalet af Eders Ivongl.
Majds befallningshafvande på det bestämdaste motsatt sig, enär bestyret
med understödsbeloppens öfversändande till understödstagare syntes lämpligast
böra verkställas af den nya anstaltens direktion. Äfven statskontoret
och direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning hafva, med afseende
pa de utaf Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande mot komiténs
förslag framstälda invändningar, ansett ändamålsenligast att i landsorten
boende understödstagare Ange från direktionen sina understöd kostnadsfritt
sig tillsända.

Da denna anordning icke torde medföra en större ökning i förvaltningskostnaden,
än som uppväges af den reda och enkelhet i fråga om
understödsbeloppens utbetalning och den fördel för understödstagarne, som
derigenom vinnes, anser jag mig böra förorda direktionens berörda förslag
i stället för det af komitén framstälda.

Någon omedelbar uppbörd af anstaltens inkomster skulle enligt komiténs
åsigt icke åligga direktionen, utan borde de för kostnadernas bestridande
erforderliga medel i mån af behof lyftas i statskontoret. Det enda
härutinnan behöfliga undantag skulle komma att gälla de få lärare och
lärarinnor i öfningsämnen och slöjd, som på grund af skoldistrikts särskilda
ansökning vunnit delaktighet i anstaltens förmåner, beträffande hvilka
det i sammanhang med ansökningens beviljande torde böra af Eders Kongl.
Maj .t föreskrifvas, att afgifterna skola omedelbart af direktionen uppbäras.

I det föregående har jag uttalat mig om beräkningen af de successiva
understödskostnader, som skulle vara att täcka dels genom kommunernas
afgifter, dels genom statens fyllnadsbidrag. Jag har nu att yttra mig om
sättet lör uppbärande af kommunernas bidrag och om den ordning, i hvilken
nämnda bada tillgångar böra anlitas för fyllande af den nya anstaltens
behof. Såsom redan antydts, har komitén stält uppbörden af de från
kommunerna utgående afgilterna i närmaste samband med utbetalandet af
de kommunerna tillkommande »lönetillskott af allmänna medel». De särskilda
föreskrifter och vilkor, som äro uppstälda för kommunernas rätt till
och reqvisition af dessa lönetillskott, finnas för närvarande faststälda genom
kongl kungörelsen den 5 juni 1885, liksom formen för länsstyrelsernas
uppgifter angående nämnda lönetillskott genom Eders Kongl. Maj:ts cirkulär
af samma dag. Stödjande sig på denna kungörelse och detta cirkulär, har
komitén föreslagit, att vid utbetalningen af de årliga lönetillskotten den
beräknade afgiften 6 kronor skulle afdragas för hvar och en af de hithörande
lärarne och lärarinnorna, hvilkas olika slag äro upptagna under

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

särskilda rubriker så väl i skolrådens uppgifter som i de uppgifter, hvilka
af länsstyrelserna skola insändas till ecklesiastikdepartementet. De sålunda
uppburna afgifterna skulle af länsstyrelserna i vanlig ordning inlevereras
till statskontoret, för att der, uppå reqvisition, hållas anstalten till handa.
De belopp, som af en eller annan anledning icke lyftades under det år,
till hvilket de egentligen hörde, skulle öfverföras på följande årets räkning
för att då komma anstalten till godo. Dessa medel skulle i första hand
anlitas för fyllande af anstaltens behof. Då de visade sig otillräckliga,
hvilket efter ett eller annat år komme att inträffa, skulle direktionen hafva
att i mån af behof använda det särskilda förslagsanslaget.

Bland de för anstalten tillgängliga medel har komitén äfven omnämnt
»tillfälliga inkomster», dervid komitén tänkt dels på de afgifter, som kunde
komma att inflyta för lärare i öfningsämnen och slöjd, dels på de jemförelsevis
obetydliga räntor, som kunde erhållas på upp- och afskrifningsräkning
i någon bankinrättning, då antagligt vore, att anstaltens direktion
ville verkställa sina uttag i statskontoret i några få större poster hvarje
år och på samma gång önskade i någon mån fruktbargöra de tillfälliga
öfverskotten.

Häremot liar, såsom mig synes med fog, statskontoret invändt, att,
äfven om delaktighet i anstalten skulle komma att medgifvas för öfningsoch
slöjdlärare, de härför inflytande afgifterna kunde hänföras till skoldistriktens
afgifter, och att genom allmän författning vore föreskrifvet, att
medel, som ej erfordrades för bestridande af löpande utgifter, borde genom
insättning i bankinrättning göras fruktbärande. På grund af hvad
statskontoret sålunda anmärkt, anser jag, att de i komiténs förslag såsom
inkomster af tillfällig beskaffenhet omnämnda medel ej böra särskildt för
sig upptagas.

Mot komiténs förslag i öfrigt i nu ifrågavarande afseende har vidare
af statskontoret anmärkts, att för undvikande af onödig omgång afgifterna
lämpligen syntes kunna direkt till anstaltens direktion å bestämda tider
inbetalas, för de lärare i Stockholm, för hvilka lönetillskott af statskontoret
omedelbart utanordnas, af denna myndighet, och för öfriga lärare och
lärarinnor af Eders Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande. Denna
statskontorets anmärkning synes mig emellertid icke ega den betydelse,
att jag i anledning af densamma bör frångå komiténs förslag.

Jag anser mig här icke kunna med tystnad förbigå ett af en reservant
inom direktionen öfver folkslcolelärarnes pensionsinrättning framstäldt
förslag i fråga om uppbörden af afgifterna, enär detsamma vid första påseendet
förefaller förtjent af uppmärksamhet och äfven vunnit stöd af två

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

reservanter inom statskontoret. I berörda förslag, enligt hvilket understödsbeloppen
skulle vexla mellan 150, 175 och 200 kronor, beroende på
de delaktighetsbelopp en hvar understödstagare skulle ega i den nya anstalten,
ifrågasattes, dels att i stället för den afgift, som skulle utgå för
lägsta delaktighetsbeloppet, lönetillskottet för tjensten skulle nedsättas med
den föreslagna afgiftens belopp, 6 kronor, och dels att för tjenst, som vunnit
delaktighet efter högre lönebelopp, det af förhöjningen betingade afgiftstillägget
skulle upptagas på särskild dehiteringslängd för hvarje län och
uppbörden deraf verkställas i samma ordning, som för afgifterna till folkskolelärarnes
pensionsinrättning nu är stadgad. Dessa tilläggsafgifter skulle
inlevereras af vederbörande länsstyrelse till kassans styrelse, som skulle i
första hand använda dessa medel för bestridande af kassans utgifter. Förslaget
innebär således, att staten, emot viss nedsättning i lönetilIskotten,
skulle åtaga sig de med ålderdomsunderstödens utbetalande förenade kostnader,
till livilkas bestridande följaktligen anslag till fullo borde å riksstat
uppföras redan från och med det år, då anstalten trädde i verksamhet.

Om hänsyn endast skulle tagas till enkelhet i redovisningen, vore icke
något att erinra mot detta förslag; men då detsammas antagande och
tillämpning skulle hafva till följd, att på afslutade räkenskaper grundad
upplysning komme att saknas å ena sidan om summan af de vederbörande
skoldistrikt enligt stadgade grunder tillkommande lönetillskott, och å andra
sidan om sammanlagda beloppet af de hos skoldistrikten på sålunda föreslaget
sätt uttagna bidrag och den utöfver dessa bidrag på statsverket belöpande
kostnaden för den nu ifrågastälda understödsanstalt, om hvilka
förhållanden upplysning eljest endast genom ett tidsödande arbete kunde
vinnas, samt då det, såsom statskontoret erinrat, ligger vigt uppå, att redovisningen,
såvidt möjligt är, så ordnas, att hvarje förvaltningsgrens ekonomiska
förhållanden deraf framgå, finner jag mig icke kunna förorda samma
förslag.

Hvad nu slutligen angår kostnaderna för den nya understödsanstaltens
inrättande och framtida verksamhet, har komitén icke afgifvit något förslag
å det belopp, som kan för detta ändamål erfordras, utan har komitén
hemstält, att åt direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning, hvilken
enligt komiténs förslag borde öfvertaga ifrågavarande förvaltningsbestyr
och bäst vore i tillfälle att bedöma de omständigheter, som kunde
utöfva inflytande på förvaltningskostnadernas belopp, måtte öfverlemnas att
rörande denna fråga i främsta rummet afgifva yttrande och förslag.

Bemälda direktion har äfven särskildt yttrat sig i denna fråga och
dervid, såsom jag redan nämnt, förklarat, att det kunde låta sig göra för
ordföranden och ledamöterna i direktionen att åtaga sig styrelsen öfver

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

den nya understödsanstalten, men att sjelfva förvaltningsarbetet icke kunde
besörjas af de nuvarande tjenstemännen i folkskolelärarnes pensionsinrättning.

Med åberopande af en utaf direktionen uppgjord sammanställning öfver
göromålens tillväxt under tiden från år 1879 inom de tre förvaltningar,
som för närvarande af direktionen förestås, förklarar direktionen, att långt
ifrån att något öfverskott af ledig arbetskraft funnes att tillgå, som för
den nya anstalten skulle kunna tagas i anspråk, det, i följd af den alltjemt
växande omfattningen af göromålen, för hvarje år visat sig allt svårare
att behörigen sköta de tre nuvarande kassorna med de tjensteman,
som för deras räkning blifvit anstälde, och hvad det anvisade anslaget till
extra biträden, renskrifning, ved, ljus m. m. anginge, hade det pa sista
tiden måst öfverskridas. Direktionen anför vidare, att förslaget till stat
för den nya anstalten derför måste uppgöras under förutsättning, att endast
direktionens ordförande och ledamöter skulle blifva för den nya förvaltningen
gemensamma, men att den tillökning i arbetskrafter, som jemväl
af komitén ansetts erforderlig för den nya understödsanstalten, redan från
början måste åstadkommas genom tillsättande af särskilde tjensteman. Icke
heller lemnade den embetslokal, som af den nuvarande förvaltningen disponerades,
utrymme för den nya, utan maste särskild sådan anskaffas.
Lämplig lokal kunde emellertid erhållas i folkskolelärarnes pensionsinrättnings
egendom i våningen ofvanför den, som af den nuvarande förvaltningen
begagnas.

För arbetet inom den blifvande anstalten hade direktionen, enär här
vore fråga om uppbärande och utbetalande af icke obetydliga penningebelopp,
ansett, att för den nödiga kontrollens skull tvenne tjensteman skulle
blifva erforderliga, nemligen dels en föredragande, som tillika bestridde
sekreterare- och kamereraregöromalen och vore kassakontrollant, dels en
kassör och bokhållare. Aflöningsbeloppen hade blifvit satta sa lagt som
möjligt, men direktionen hade förutsatt, att de, i den man göromålen växte,
också skulle komma att i någon mån ökas genom s. k. ålderstillägg, hvarjemte
i lönebeloppen inberäknats godtgörelse för besvär och risk med
understödsbeloppens utsändande. Någon vaktmästare med aflöning motsvarande
den, som i allmänhet bestodes, hade direktionen ej ansett behöflig,
utan endast upptagit arfvode till ett biträde, som skulle bestrida
vaktmästaregöromålen.

I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt har direktionen uppgjort
följande förslag till

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1802.

Stat för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

	Lön	Tjenst-gö rings-penningar	Summa Kronor
Direktionens ordförande, arfvode.........................			400: —
Två ledamöter i direktio-nen, arfvode till hvar-dera å 300 kr...............

_	_	600: —
En kamrerare och sekre-
terare...........................	2,000: — 1,500: —	1,000: — 500: —	3,000: — 2,000: — 500: —	lEfter 5 år kan lönen höjas
En kassör och bokhållare Ett vaktmästarebiträde, arfvode........................... Till hyra, ved och städ-	j med 500 kr. och efter 10 ) år med ytterligare 500 kr.
ninv ..................	_	_	1,000: — 1,500: —
Till expenser och extra biträden .			Reservationsanslag.

Anslag för en gång till inköp af möbler, kassa-skåp, inredning, tryck m. m..............................			9,000: — 2,000: —

Hvad beträffar anslaget till expenser och extra biträden, har direktionen,
enär utgifterna, särskildt för tryck, vore till sin natur mycket vexlande,
så att dessa det ena året sannolikt komme att uppgå till betydligt
högre belopp än ett annat, ansett, att detta anslag borde uppföras såsom
reservationsanslag.

Direktionen framhåller, att visserligen under den första tiden af den
nya anstaltens tillvaro många organisationsarbeten och förberedande åtgärder
komme att kräfvas, likasom de af komitén meddelade statistiska
upplysningar gåfve vid handen, att en rätt betydande tillströmning af
understödssökande redan från början vore att vänta, men detta oaktadt
anser direktionen, att någon besparing i den beräknade förvaltningskostnaden
möjligen skulle kunna under de första åren ega rum.

Af en reservant inom direktionen har framlagts ett särskildt förslag
till en genomgripande förändring i den nuvarande direktionens öfver folk -

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

skolelärarnes pensionsinrättning förvaltningsbestyr och sammansättning, med
hvilket förslag åsyftats bland annat förenkling i arbetssättet och besparing
i förvaltningskostnaden. Då emellertid detta förslag innebär en fullständig
förändring såväl af förvaltningen af folkskolelärarnes pensionsinrättning
samt folkskolelärarnes och elementarlärarnes enke- och pupillkassor
som af sjelfva grunderna för nämnda pensionsinrättning, torde
detsamma icke böra för närvarande föranleda till någon åtgärd.

Beträffande understödsanstaltens styrelse och förvaltning har äfven statskontoret
yttrat sig och dervid, med framhållande af att statskontoret icke
förbisett det af omförmälde reservant framstälcla förslag, förklarat sig
sakna tillräcklig anledning att, åtminstone i frågans närvarande skick, afgifva
annat yttrande, än att det torde vara för tidigt att ännu, och intilldess
någon erfarenhet vunnits, definitivt ordna denna angelägenhet.

Instämmande i detta statskontorets yttrande, anser jag, att, på sätt
äfven statskontoret hemstält, för närvarande endast torde böra af Riksdagen
äskas medgifvande för Eders Kongl. Maj:t att medelst förskott, som
skulle hos Riksdagen till ersättande anmälas, till direktionens förfogande
ställa de medel, som för förvaltningens behöriga gång kunna blifva af nöden.

Redan förut har jag nämnt, att det till bestridande af understöds-^”"*” f°r
kostnaden för år 1893 erforderliga belopp kunde beräknas till i rundt
tal 40,000 kronor, under det att de från kommunerna under året inflytande
afgifterna kunde antagas uppgå till omkring 44,000 kronor. Dessa
afgifter synas således blifva fullt tillräckliga, och ingen annan åtgärd torde
derför i detta afseende vidare påkallas, än att, då afgifterna till sin hufvudsakliga
del ej lära komma direktionen till handa förr än i juli månad,
tillfälle beredes anstaltens direktion, på sätt jag redan föreslagit, att tillräckligt
tidigt få till sitt förfogande de medel, som erfordras för bestridande
af organisationskostnader och första halfårets utgifter. Framdeles
bör, efter hvad komitén föreslagit, anstaltens direktion före den 1 oktober
hvarje år afgifva förslag å det belopp, som bör af näst följande Riksdag
äskas för bestridande af de erforderliga utgifterna. Det är klart, att någon
exakt beräkning af detta belopp icke kan åstadkommas, och att en enligt
matematiska grunder utförd approximativ beräkning är ganska besvärlig.

Det skulle derför icke erfordras, att en sådan matematisk beräkning för
hvarje år utfördes, utan skulle anstaltens direktion endast behöfva uppgifva
det belopp, som direktionen med ledning af föregående erfarenhet och
omedelbart tillgängliga beräkningar ansåge ungefärligen motsvara det kommande
behofvet. Deremot lärer det blifva nödigt att, sedan anstalten

Bill. till Rilcsd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 19 Häft. 5

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

Proposition.

varit i verksamhet några år, en strängt matematisk beräkning utföres för
att undersöka, huru de nu uppgjorda beräkningarna förverkligats, och
om några ändringar i nu föreslagna bestämmelser böra vidtagas.

1 öfverensstämmelse med de åsigter jag, i hufvudsaklig enlighet med
komiténs förslag, nu uttalat, får jag underdånigst hemställa, det Eders
Ivongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att godkänna följande grunder för
inrättande af en anstalt för beredande af ålderdomsunderstöd åt lärare
och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor äfvensom icke ordinarie
lärare och lärarinnor vid folkskolor:

I) i afseende ä anstaltens ändamål:

att, der på grund af särskilda förhållanden lärare eller lärarinnor i
öfningsämnen eller slöjd vid de till den allmänna folkundervisningen hörande
skolor hafva en i afseende på arbetstiden med ofvannämnda lärares
och lärarinnors fullt jemförlig tjenstgöring, de kunna, på vederbörande
skoldistrikts derom hos Eders Kongl. Maj:t gjorda ansökan och på de
vilkor, som af Eders Kongl. Maj:t föreskrifvas, vinna delaktighet i den
med anstalten afsedda förmån;

II) i afseende å kostnadernas bestridande:

att de för anstaltens ändamål erforderliga kostnader skola bestridas
genom afgifter af vederbörande skoldistrikt och fyllnadsbidrag af staten;

III) i afseende ä skoldistriktens afgifter och sättet för dessas utgörande:

att denna afgift skall utgå till fullo, äfven om skoldistriktet af någon

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

anledning kommer i åtnjutande blott af en del af det stadgade lönetillskottet
för året; samt

att nämnda afgift skall erläggas på det sätt, att statskontoret och Eders
Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande vid utbetalningen af hvarje
lönetillskott för lärare eller lärarinna, för hvilken afgift skall utgå, afdrager
6 kronor, hvarefter de af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
innehållna afgifterna insändas till statskontoret;

IV) i afseende å vilkoren för rätt till understöd samt om understödets
belopp:

att rätt till understöd från anstalten skall, under de vilkor som i
öfrigt bestämmas, tillkomma hvar och en af de under I), första punkten,
omförmälda lärare och lärarinnor, som antingen, då understödet sökes, är
eller inom ett år före inleinnandet till vederbörande skolråd af sin ansökan
om understöd varit i tjenst anstäld;

att helt understöd skall utgå med ett belopp af 150 kronor för år;

att rätt till helt understöd skall efter afgång från tjensten tillkomma
lärare eller lärarinna, som uppnått 55 års ålder och räknar 30
tjensteår;

att lärare eller lärarinna, som blifvit i tjenst anstäld före den 1
januari 1880 och uppnått en lefnadsålder af minst 55 år, skall, om han
eller hon tjenstgjort minst 20 år och summan af lefnads- och tjensteår
uppgår till minst 80, vara berättigad att efter afgång från tjensten erhålla
helt understöd;

att, om lärare eller lärarinna af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör
anses på grund af försvagad helsa, bristande syn eller hörsel,
eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt lämplig
att sköta sin tjenst, skola, efter uppnådda 25 tjensteår, lärare, som fylt
50 år, och lärarinna, som fylt 45 år, vara berättigade att, då han eller
hon om understöd gör ansökan, efter afgång från tjensten bekomma afkortadt
årligt understöd till följande belopp:

a) lärarinna,

som fylt 45 år ............................................... 70 kronor

» » 46 » 75

» » 47 » 80 »

» » 48 » 85 »

» » 49 » 90 »

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

b) lärare eller lärarinna,

som	fylt	50	o ar ........................	....................... 100	kronor
»	»	51	» .........................	......................... 110	»
»	»	52	»	.......................... 120	»
»	»	53	» ......................	.......................... 130	»
»	»	54	» .........................	......................... 140	>

att lärare eller lärarinna, som blifvit i tjenst anstäld före den 1
januari 1880 och uppnått en lefnadsålder af minst 55 år, skall, om han
eller hon tjenstgjort minst 20 år och af förut nämnda skäl icke vidare
anses fullt lämplig att sin tjenst sköta, likaledes vara berättigad att efter
afgång från tjensten erhålla afkortadt årligt understöd sålunda:

om summan af lefnads-
och tjensteår
uppgår till

till belopp af

75 år ........... 100 kronor

76 » ..................................................................... 110 »

77 * .................................................................. 120

78 » ................................................................... 130 »

79 * .................................................................. 140 »

att lärare eller lärarinna, som ej upphunnit det för erhållande af helt
eller afkortadt understöd bestämda antalet lefnads- och tjensteår, men genom
obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin tjenst, skall
ega att, derest lian eller hon tjenstgjort minst 15 år, från anstalten bekomma
ett årligt understöd af 70 kronor;

att med afseende på rätt till understöd hel tjenstgöring skall beräknas
omfatta minst 18 undervisningstimmar i veckan;

att i lärares eller lärarinnas tjenstetid skall inräknas all hel tjenstgöring
i de till den allmänna folkundervisningen hörande skolor, af hvad
slag den vara må, undervisning i blott öfningsämnen och slöjd dock endast
på vederbörande skoldistrikts derom hos Eders Kongl. Maj:t gjorda
ansökan och på de vilkor, som af Eders Kongl. Maj:t föreskrifvas;

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

att, om clen, som börjat att uppbära understöd från anstalten, mottager
nytt förordnande såsom lärare eller lärarinna vid någon för den allmänna
folkundervisningen inrättad skola, han eller hon skall förlora understödet
för den tid, under hvilken han eller hon uppbär lön såsom lärare
eller lärarinna, dock med undantag för det fall att en understödstagare
vid sjukdoms- eller annat tillfälligt förfall för tjenstgörande lärare
eller lärarinna under kortare tid vikarierar för denne;

att understödstagare, som dömes förlustig medborgerligt förtroende,
skall förlora sitt understöd;

att den, som under loppet af fem ar ej uttagit sitt understöd, skall
afföras från förteckningen å understödstagare, och att, om han eller hon
sedermera ånyo anmäler sig, det må ankomma på anstaltens direktion, om
och i hvilken mån han eller hon åter må inträda i sin förra rätt;

att understödstagare, som bosätter sig å utrikes ort, utan att dertill
ega Eders Kongl. Maj:ts tillstånd, skall derigenom förverka understödet
för den tid, han är utrikes, samt att, om understödstagare
blifver främmande makts undersåte, eller utan Eders Kongl. Maj:ts tillstånd
träder i främmande stats tjenst, hans rätt till understöd skall upphöra
;

att understöd skall beräknas för fulla kalendermånader och vidtaga
med början af månaden näst efter den, under hvilken läraren eller lärarinnan
upphört att åtnjuta lön, eller ock — der lärare eller lärarinna,
som först efter afgången från tjensten, men inom ett år derefter, inlemnat
sin ansökan om understöd, särskildt hemstält, att denna måtte pröfvas
med afseende på hans eller hennes efter afgång från tjensten uppnådda
högre lefnadsålder och dermed möjligen följande rätt till högre understödsbelopp
— med början af månaden näst efter den, under hvilken han eller
hon till vederbörande skolråd ingifvit ansökning att från anstalten erhålla
understöd;

att understöd skall upphöra att utgå med den månad, under hvilken
understödstagare aflidit eller rätt till understöd förlorats; samt

att understöd af nu ifrågavarande slag ej må för understödstagarens
gäld i mät tagas;

V) i afseende ä utbetalning af understöd:

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

uppgift om hans hemvist samt åtföljd af de intyg och öfriga handlingar,
Eders Ivongl. Maj:t kan finna skäligt föreskrifva, från styrelsen få understödet
med allmänna posten i rekommenderadt eller assureradt tjenstebref
konstnadsfritt sig tillsändt;

Yl) i afseende ä understödsanstaltens styrelse och förvaltning:

att anstalten skall förvaltas af direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning,
och att tills vidare dervid skola i tillämpliga delar och i
alla de omständigheter, om hvilka icke i blifvande reglemente för anstalten
kommer att särskildt stadgas, gälla enahanda föreskrifter, som enligt reglementet
för nämnda inrättning äro gifna för densamma samt dess förvaltning.

Härjemte hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t — med tillkännagifvande,
dels att Eders Kongl. Maj:t, derest dessa grunder af Riksdagen godkännas,
ämnar för den nya anstalten utfärda reglemente i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det af komitén dertill uppgjorda förslag, med de ändringar
deri, som af tillämpningen af de nu föreslagna grunderna kunna föranledas,
dels att Eders Kongl. Maj:t, efter det närmare erfarenhet vunnits
angående omfånget af de göromål, som tillhöra anstalten, samt dessa göromåls
lämpliga fördelning, kommer att till Riksdagen afgifva förslag till
stat för anstalten, dels ock att Eders Kongl. Maj:t, i den mån särskildt
bidrag från statsverket till anstaltens uppehållande blifver erforderligt,
kommer att till Riksdagen aflåta proposition om uppförande i riksstaten
af härtill erforderligt anslag — täcktes, i afseende å kostnaderna för anstaltens
förvaltning och verksamhet under år 1893, föreslå Riksdagen
medgifva,

att Eders Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp,
som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr varda erforderliga;
samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter i
öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Eders Kongl. Maj:t, i
den mån från skoldistrikten influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas
utaf tillgängliga statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda
afgifter, i den mån de under året till anstalten ingå, eller, derest
sagda afgifter skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till
ersättande af Riksdagen.

Protokoll i Statsrådet den 10 Mars 1892.

På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter behagade
Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall till
hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält;
och skulle i öfverensstämmelse härmed proposition
till Riksdagen aflåtas af den lydelse bil. M till detta
protokoll utvisar.

Ex protoeollo:
Carl Tornérhielm.