Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32

Proposition 1870:32

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

N:o 32.

Ank. till Riksd. Kansli d. 4 April 1870, kl. 12 midd.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående åtskilliga
frågor rörande postväsendet; Gifven Stockholms Slott
den 31 Mars i 870.

Sedan, med afseende å det länge kända behofvet af att de rörande postväsendet
tid efter annan utkomna särskilda författningar blefvo på ett ställe
sammanförda och ordnade, Ivongl. Maj:t den 6 April 1866 uppdragit åt nuvarande
General-postdirektören A. W. Koos att utarbeta ett förslag till fullständig
författning rörande postväsendet i allmänhet, har till följd häraf
General-poststyrelsen under nästlidet år till Kongl. Näjd inkommit med ett
af utförliga motiver åtföljd t förslag till ”Allmän Poststadga”, afsedd att fullständigt
reglera förhållandena mellan Postverket och allmänheten, och hvaruti
General-poststyrelsen ej inskränkt sin åtgärd allenast till sammanförande
och ordnande af redan i ämnet gällande föreskrifter, utan äfven sökt tillgodose
behofvet af de förändringar i eller tillägg till dessa föreskrifter, som af postinrättningens
vanna utveckling och i öfrig! förändrade förhållanden funnits
vara påkallade. Detta förslag har med tillhörande motiver blifvit till trycket
befordrad! och kommer att bland Riksdagens ledamöter utdelas, hvarföre
någon närmare redogörelse för dess innehåll bär ej synes vara behöflig.

Bland de uti berörda förslag af General-poststyrelsen upptagna nya
eller förändrade bestämmelser finnas emellertid några, som angå frågor af
sådan beskaffenhet, att Kongl. Maj:t ansett sig ej höra deruti lagstifta utan
medverkan af Riksdagen; och vill Kongl. Näjd fördenskull, efter att för egen
del hafva i nyssberörda frågor fatta! sitt beslut, härigenom, innan omförmälda
förslag i öfrig! till handläggning företages, underställa samma frågor
jemväl Riksdagens pröfning.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32. 7

Den första bland dessa frågor är den om införande af olika beforringsafgifter
för bref, hvilka vid afsändande! frankeras, och för sådana, Indika
ofrankerade till posten aflemnas och följaktligen höra betalas af adressaten.
Denna fråga förutsätter åter den om upphäfvande af det nuvarande frankeringstvanget
och medgifvande af frankeringsfrihet eller rättigheten att få bref
med posten befordrade utan att betalning derför af afsändare!! erlägges En
sådan frihet som, med undantag till någon del för Ryssland samt Spanien
och .Portugal, eger ruin 1 alla Europeiska stater, är icke heller i Sverige alldeles
oförsökt utan gäller äfven här för nästan all korrespondens med utlandet
och har 1 afseende på vissa till inrikes orter adresserade bref, som nedläggas
1 ångbåts- eller dihgensbreflådor varit tillämpad från 1835 och till
dess, efter medelportots och frimärkenas införande, Kongl. Brefvet den 17
Februari 1860 äfven för lådbref återställde det före 1835 gällande allmänna
frankeringstvånget, hufvudsakligen för att derigenom vinna eu beqvämare
kontroll a portoafgifternas behöriga redovisande. Då emellertid, på sätt General-poststyrelsen
nu ådagalagt, de lärer för underslef af posttjenstemän,
som fiankel mgsfrihet antagits 1 vissa hänseenden skola medföra, kunna genom
lampliga anordningar förebyggas och berörda frihet deremot i andra hänseenden
just ar egnad att förekomma underslef och försnillning af bref, som
1 postbefordran aflemnats; då vidare ifrågavarande frihets införande skulle
borttaga ett ingalunda behöflig! band på korrespondensen, hvilket nu hindrar
dess utveckling och möjligen i sin mån bidragit till, att brefantalet i Sverige
efter fränhet vangets återställande 1860 icke ökats i samma förhållande som
de närmast föregående åren och ännu är jemförelsevis mycket mindre än i
andra länder, der ett sådan! tvång icke finnes, samt då slutligen den omstänaig-net
att oaktadt frankeringstvånget nu varit påbjudet i 10 år, bref ändock
dagligen förekomma, hvilka i anseende till bristande eller ofullständig frankermg
måste leninas utan befordran, 1866 och 1867 tillsammans omkring

11,000 stycken, bast visar, med hvilka verkliga olägenheter för allmänheten
berm da tvangs upprätthållande är förenad!, så finner, på dessa och öfriga af
General-poststyrelsen anförda skäl, Kongl. Maj it i öfverensstämmelse med de
asigter, som uttalats i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 25 Oktober
1854 att det nu gällande frankeringstvånget bör upphöra. Men som de
ofrankerade brefvens behandling upptager mera tid för postpersonalen än de
rankerades hvartill kommer, att, medan postkassan har inkomst af alla frankerade
bref, detta deremot icke blir fälle! meddela af de ofrankerade trefven
som af en eller annan anledning icke utlösas, samt det följaktligen i allmänhet
maste anses fördelaktigt, att så många bref som möjligt vid afsändandet
frankeras, anser Kongl. Maj:t vidare frankeringstvångets upphörande
endast hora ske med vilkor, att här, likasom i de bestå andra länder, befordringsafgiften
för ofrankerade bref (porto) sättes till högre belopp än den för

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

frankerade bref (franco); Och föreslår Kongl. Härunder åberopande för
öfrig! af hvad General-poststyrelsen i donna del af ämnet anfört, att me
bibehållande af nuvarande frankeringsafgifter och iakttagande åt nedannämnda
grunder för afgifternas fördubbling och tredubbling, det porto, som
bör erläggas vid emottagande af ofrankerade bref, må bestämmas: för enkel
bref till 25 öre, för dubbelt bref till 35 öre och för tredubbelt bref till

Med afseende å de fördelar, som icke allenast för den brefvexlande
allmänheten utan äfven för posttjeustgöringen skulle uppkomma, derest de
nuvarande elfva olika portosatserna för inrikes bref, hvilkas vigt ej oiverstiger
50 ort blefvo till ett mindre antal inskränkta, föreslår lvongl. Maj:t:

att i ’ nära öfverensstämmelse med hvad under de sednaste åren äfven
annorstädes blifvit vedertaget, deri enkla brefvigten, som för närvarande är
bestämd till ej fullt 4 ort, måtte till jemn! 4 ort fastställa;

att till bref af dubbel vigt, för hvilka såväl franco som porto komme
att utgöras med två gånger hvad som belöper för enkelt bref, måtte hänföras
alla bref, hvilkas vigt öfverstiger 4 men ej 25 ort;

samt att tredubbelt franco eller porto måtte beraknas för bref af mer
än 25 och högst 50 ort, hvaremot tyngre försändelser komma att till pake Beträffande

dernäst sådana försändelser med eller utan angifvet värde,
för hvilka, om de förkomma, ersättning skall af Postverket utbetalas, sa lida
de i afseende härå för närvarande i Sverige gällande bestämmelser hufvudsakligen
af tvänne brister, nemligen: dels att, då Postverket icke atager sig
ersätta andra i bref inneslutna värdeföremål än kontanta penningar, opatecknadt
stämpelpapper samt sådana obligationer, assignation^ och bevis, som i
Kongl. Förordningen den 16 Februari 1849 beslmfvas, eller att ersatta forkomna
paketpostförsändelser med högre belopp än 450 Riksdaler, den korresponderande
allmänheten är betagen all utväg att, utan äfventyr af förlust
till Postverket för befordran öfverlemna vare sig bref innehållande andra’slags
värdepapper än de nämnda, hvaribland på viss man stallda fordringsbevis
icke förekomma, eller paket, hvars innehåll i värde öfverstiger
450 Riksdaler, samt dels att Postverket för bortkommet bref, som afsända
under s k. sluten rekommendation, icke utbetalar någon ersättning förr an
uppgiften om brefvets innehåll blifvit inför domstol beedigad, hvilken omgång
för ersättningens utbekommande jemte den kostnad, som med inställelse
vid domstol kan vara förenad, otvifvelaktigt är orsaken till, att orekommenderade
penningebref fortfarande till icke obetydligt antal förekomma.
För att nu afhjelpa dessa brister och tillika bringa lagstiftningen rörande
förevarande ämne i öfverensstämmelse'' med de grundsatser, som i de fresta

andra länder blifvit under en lång följd af år med fördel tillämpade och till

en

9

Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 32.

en del redan gälla för Sveriges korrespondens med utlandet, föreslår Kongl.
Maj:t, i enlighet med hvad General-poststyrelsen tillstyrkt:

att för hvarje utan angifvande åt värde rekommenderadt bref, som förkommer,
ma, utan afseende å brefvets innehåll, såsom ersättning'' utbetalas ett
en gång för alla bestämdt belopp af 50 Riksdaler;

att för förkommet paket som utan angifvet värde till posten aflemnats,
må såsom ersättning betalas 1 Riksdaler för hvarje skålpund af paketets vigt’
dock sa att, till förenkling af lättare paketers behandling, ersättningen för
paket, som i vigt icke öfverstiger 2 skålpund, alltid må utgå med 2 Riksdaler
och för paket, som väger mer än 2 skålpund men icke mer än 4
skålpund, med 4 Riksdaler; samt

att för förkommet bref eller paket med augit vet värde må såsom ersättning
utbetalas ett mot berörda angifva värde svarande belopp, så vidt
ej visas kan, att detta värde öfverstiger det verkliga, i hvilket fall ersättningen
bör utgå i enlighet med det sednare.

I sammanhang härmed föreslår Kongl. Näjd, likaledes i öfverensstämmelse
med hvad General-poststyrelsen tillstyrkt,

att den rekommendationsafgift, som vid inlemnande af {utan angifvet
värde) rekommenderadt bref bör jemte belöpande franco erläggas, och "hvilken
nu utgör 24 öre, må nedsättas till samma belopp, hvartill ifrågavarande
afgift för bref, som vexlas mellan Svenska och Tyska orter, är bestämd
eller till 18 öre, hvilket belopp ändock öfverstiger hvad i samma hänseende
i Danmark och Norge betalas; samt

att för försändelsen med angifvet värde erlägges, dels en befordringsafgift,
som utgår, i fråga om bref, med enkelt franco eller 12 öre utan afseende
derå om brefvets vigt är enkel, dubbel eller tredubbel, men för paketer
enligt den för dessa försändelser i allmänhet gällande taxa, dels ock
en assuransafgift, utgörande 50 öre för ett angifvet värde af högst 500 Riksdaler,
hvilken afgift höjes med 5 öre för hvarje belopp af högst 100 Riksdaler,
hvarmed det angifna värdet öfverstiger 500 Riksdaler, och med 2 öre
för hvarje enahanda belopp, hvarmed värdet öfverstiger 1,000 Riksdaler;
Utvisande eu a pag. 50 af General-poststyrelsens förevarande underdåniga
betänkande införd jämförelsetabell, att beloppet af den sålunda föreslagna
nya assuransafgiften är för värden af högst 800 Riksdaler något lägre och
tor högre värden något högre än motsvarande afgift enligt nu gällande bestämmelser
; en förhöjning, hvilken dock i de flesta fall måste anses mer än
uppvagas af den bär ofvan föreslagna nedsätta ingen i befordringsafgift för
tyngre bref med angifvet värde.

Den hufvudsakliga anledningen, hvarföre bär i landet paketpostutvexlingen
vunnit en jemförelsevis med brefkorrespondensen endast ganska ringa
utveckling, torde vara att söka deri, att en sådan nedsättning'' i befordringsB-ih.
till Riksd, Prof. 1870. 1 Sami. 1 Afd. 14 Haft. 2

10 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 32.

afgift och förenkling af taxeringsföreskrifterna, som genom medelportots införande
kommit brefvexlingen till del, icke hittills kunnat beredas jemväl för
paketpostutvexlingen; Och ehuru Kongl. Maj:t, med afseende å de långa alstånden
inom Sverige, det ofta inträffande behofvet af ökadt anspann för
posterna vid de fall, då ett större antal tyngre paketpostförsändelser förekommer
och den betydliga, årligen växande legan för den skjuts, som härtill
måste anlitas, finner det åtminstone för närvarande ej kunna ifrågakomma
att här i landet införa eu af alståndet oberoende uniform taxering al paketpostförsändelser
i allmänhet, så anser dock Kongl. Maj.t en sådan åtgärd
utan olägenhet för Postverket och med synnerlig fördel för allmänheten kunna
vidtagas i afseende på en ganska betydlig del af ifrågavarande slags försändelser,
nemligen för alla sådana paketer, som i vigt icke öfverstiga 2 skålpund.
Naturligtvis måste då portot för dylika småpaketer emellan mycket närbelägna
orter blifva något högre än fallet är nu, da detta porto inom afstånd
af högst o, 6 och 10 mil utgör respektive 25, 35 och 45 öre; men då medelportot
enligt General-poststyrelsens åsigt icke behöfver sättas högre än
till 50 öre för paketer, h vilkas vigt ej öfver stiger 1 skålpund och 7 5 öre för
paketer, som våga mer än 1 skålpund men icke mer än 2 skålpund, så torde en
sådan förhöjning, i betraktande af de väsendtliga fördelar, som i andra hänseenden
skulle genom den ifrågasätta åtgärden vinnas, icke kunna anses förtjena
synnerligt afseende, helst, till följd af de förändrade vigtsatserna för
bref eu icke ringa del af de försändelser, som hittills blifvit behandiaoe som
paketer, torda komma att, mot en lika så billig, om icke lägre afgift, befoidras
såsom bref; Kongl. Maj:t föreslår alltså att för småpaketer, hvarmed
förstås sådana, som våga högst 2 skålpund, befordringsafgiften må, utan afseende
på afståndet mellan afgångs- och adressorterra, få utgöra, då paketets
vigt icke öfverstiger 1 skålpund, 50 öre och då vigten öfverstiger 1 men
icke 2 skålpund 75 öre.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

CARL.

Gnet. af Ugglas.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

11

Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Stats-Rädet d Stockholms
Slott den 51 Mars 1870.

Närvaran de:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern, Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes ärendena, Grefve

Wachtmeister, samt
Statsråden: Friherre af Ugglas,

Bredberg,

Carlson,

von Ehrenheim,

Abelin,

Berg,

Adlercreutz och
Friherre L e i jon h ufvu d,.

Föredragande Departements-chefen, Statsrådet Friherre af Ugglas anhöll
i underdånighet att få till nådig pröfning anmäla några uti ett af Generalpoststyrelsen
afgifvet förslag till allmän Poststadga väckta frågor, hvilka syntes
vara af beskaffenhet att höra föranleda aflåtande af nådig Proposition till
nu församlade Riksdag; Och anförde Departements-chefen i sådant afseende:

Härefter uppläste föredragande Departements-chefen ett af honom, under
förutsättning af nådigt bifall till hvad sålunda blifvit hemstäldt, på förhand
uppsatt förslag till nådig Proposition i ämnet.

Stats-Rådets öfriga ledamöter instämde uti hvad föredragande
Departements-chefen, på sätt här ofvan omförmäles,
hemställt och föreslagit; Och behagade Hans
Maj:t Konungen dertill lemna sitt bifall, hvarjemte Hans
Maj:t, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande, befallde,
att nådig Proposition i öfverensstämmelse med det
af Departements-chefen upplästa och detta protokoll biagda
förslag skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo
Mildthog Lundgren.

GENERALPOSTSTYRELSENS

UNDERDÅNIGA SKRIFVELSE

DEN 25 AUGUSTI 1869.

MED ÖFVERLEMNANDE AF

FÖRSLAG

TILL

ALLMÄN POSTSTADGA.

NsL

SM

STOCKHOLM,

TRYCKT HOS JOH. BECKMAN,
1869.

STORMAST TOSTE, ALLERN ÅDIGSTE KONUNG!

Sedan år 1707, då, den 16 februari, af Kanslikollegium utfärdades
instruktioner för såväl postmästare i gemen som postinspektor,
samt, i sammanhang dermed, åt dåvarande Öfverpostdirektören

2

Johan Schmedeman offentliggjordes en samling »Kongelige och andra
vederbörandes förordningar angående postväsendet», har icke utgått
någon allmän författning, hvarigenom blifvit i någon fullständigare
mon ordnade förhållandena emellan Postverket och allmänheten eller
blifvit sammanförda de särskilda föreskrifter rörande posttj enstens bestridande,
som undef derpå följande 162 år blifvit dels af Kong!.
Näjd, dels af Kanslikollegium och Postverkets Styrelse tid efter
annan meddelade. Dessa föreskrifter, omfattande hvarje gren af postförvaltningen,
hafva mångfaldigats i samma mon som, under de sednare
åren, dels faltet för postinrättningens verksamhet utvidgats derigenom,
att för postutvexlingen inrättats nya slag af speditionskontor,
att med postbefordringen blifvit förenad! äfven fortskaffande af paketer
och resande, att de förutvarande särskilda slagen af postförsändelser
blifvit ökade med lokalbref, korsband, varuprofver och
mönster, att för penningeförsändningen blifvit infördt bruket af postanvisningar
och postförskott in. in., dels ock sättet och vilkoren för
posternas fortskaffande blifvit å flera linier i väsentligaste mon förändrade
såväl genom posthemmansskjutsens utbytande mot betingad
skjuts samt i vissa fall mot gästgifveri-, håll- eller reservskjuts
som äfven genom anläggningen af jern vägar samt inrättandet ä en del
af dessa utaf s. k. ambulanta postbyråer, genom anlitande för postlin
ngen af enskildes ångfartyg, in. in.

Behofvet deraf att de mångfaldiga olika författningar rörande
postinrättningen, Indika tid efter annan utfärdats, blefve sammanförda
och ordnade, har länge varit enhändt och blifvit uttalad! såväl genom
nedsättandet af den, särskilda »Beredning till Postverkets reglering»,
som omförmäles i kong!, brefvet den 18 november 1790, och det
någon tid derefter, den 15 oktober 1806, Kanslirätten lemnade nådiga
uppdrag att utarbeta en dylik allmän postförfattning, som äfven genom
Rikets Ständers i underdånig skrifvelse den 30 mars 1810
gjorda framställning, att »ett sammandrag af alla gällande postförfattningar
till eu enda förordning må författas och allmänheten kungöras»;
med anledning hvaraf Kanslirätten genom kong!, brefvet den 19 februari
1812 erinrades om fullgörande af förenämnda densamma lemnade
nådiga uppdrag.

Derefter både genom nådigt bref den 22 februari 1834 blifvit
åt dåvarande sekreteraren hos Öfverpostdirektörsembetet uppdraget, att
uppgöra underdånigt förslag såväl till instruktioner för Postverkets
Styrelse och de densamma underlydande tjensteman som ock till »eu
allmän postordning, innehållande icke allenast sättet och vilkoren för

3

brefpostinrättningens begagnande, utan ock de till posternas säkerhet
och skydd nödiga åtgerder».

Om de författningsförslag, hvilka med anledning af förenämnde,
i nåder meddelade föreskrifter kunna hafva blifvit utarbetade, lemna
de i Generalpoststyrelsens vård förvarade handlingar icke någon upplysning.
Sedan emedlertid den del af det nådiga uppdraget, som
omfattade uppgörande af underdånigt förslag till instruktion för Generalpoststyrelsen,
blifvit fullgjordt samt författning i ämnet af Eders
Kong!. Maj:t i nåder utfärdad den 6 november 1863, behagade
Eders Kong]. Maj:t den 6 april 1866 åt undertecknad Generalpostdirektör
nådigst uppdraga utarbetandet af förslag till eu fullständig
författning om postväsendet i allmänhet.

Ett dylikt förslag kunde icke antagas böra innefatta ensamt ett
sammanförande och ordnande af förut meddelade föreskrifter; utan
har vid dess uppgörande ansetts jemväl höra tillgodoses behofvet af
sådane förändringar i och tillägg till nu gällande bestämmelser, som
af postinrättningens vunna utveckling och i öfrig! förändrade förhållanden
kunna påkallas.

I)å nu Generalpoststyrelsen går att i underdånighet underställa
Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om ordnande genom en
ny allmän författning af förhållandena mellan Postverket och allmänheten,
anhåller Styrelsen få i förvåg och i ett sammanhang yttra sig
rörande tvänne omständigheter, på hvilkas afgörande beror, hvilken
lydelse skall gifvas åt en stor del af de föreskrifter, som höra i poststadgan
inrymmas.

Den ena af dessa omständigheter är upphörandet till väsentligaste
delen af all sportelaflöning för postförvaltare. Den andra är
införandet af frankeringsfrihet äfven för försändelser mellan inrikes
orter.

''Generalpoststyrelsen har förut, i underdånig skrifvelse den 16
februari 1865, hatt tillfälle uttala sig rörande de orsaker, hvilka påkalla
en genomgripande förändring i det nuvarande sättet för postförvaltarnes
aflönande. Sedan frimärkesfrankeringens införande gjort
det för ett stort antal korrespondenter, äfven med en betydligare rörelse,
möjligt att bespara de förut nära nog oundvikliga utgifterna för
räkningshållande med postanstalt, samt de ökade tillfällen till brefs
aflemnande, som erbjudas af poststationer och de å diligenserna anbragta
breflådor, verkat derhän att, särdeles å vissa orter, bruket af
lösväskor betydligt aftagit, hafva, tillföljd häraf likasom med anledning
af den år 1863 beslutade nedsättningen i postförvaltarearvodet

Sportelväsendet.

4

för tidningar, sportelinkomsterna för de flesta postförvaltare under de
sednare åren minskats till den grad, att genom nådiga bref den 21
april 1865, den 6 april 1866, den 20 april 1867, den 24 april
nästlidet år och den 7 sistlidna maj Eders Kong!. Maj:t funnit nödigt
å interimsstat i nåder anvisa särskilda anslag — uppgående för
innevarande år till 40,240 rdr — för att åt de postförvaltare, hvilkas
sammanlagda aflöning å stat och i sportler nedgått under vissa
faststälda minimibelopp, bereda en inkomst, tillräcklig till bestridande
af de för deras uppehälle oundgängliga utgifter.

Ett dylikt aflöningssätt —- grundande sig på löntagarnes uppgifter
om sportelinkomster, hvilkas belopp icke kan med någon säkerhet
kontrolleras — är emedlertid icke af beskaffenhet att höra annat
än under en öfvergångstid vinna tillämpning. Och då, om sportelväsendet
oförändradt bibehölles, utan tvifvel äfven fortfarande hvart
år skulle framträda behofvet af ersättning till särskilda postförvaltare
för uppkommen minskning i denna inkomst, synes ensamt af denna
anledning i hög grad ensidigt, att det nuvarande sättet för postförvaltares
aflönande utbytes mot ett sådant, hvarigenom, utan afseende
å tillfälliga förändringar i postutvexlingen, dessa tjensteman tillförsäkras
en årlig inkomst å stat, svarande mot mängden och ansvaret af
de dem åliggande göromål.

Och det är likväl icke ensamt eller ens i främsta rummet denna
omständighet, som talar för att här, såsom numera i nästan alla andra
länder, posttjenstemännens löneinkomst göres i väsentlig mon oberoende
af sportler. Det bör nämligen icke bestridas, att eu del af
dessa sportler kan verka derhän att korrespondenter, Indika icke finnas
villiga att särskild! ersätta dem af postpersonalen under tj enstens utöfning
lemnadt biträde, varda mindre beredvilligt och måhända äfven
mindre väl betj enade, än hvad ensidigt och billigt kunde anses.
Klagomål öfver ett dylikt förhållande äro icke sällsynta. En annan
olägenhet af ett aflöningssätt, sådant som det nuvarande, är att, på
bekostnad af andra delar utaf tjenstgöringen, uppmärksamheten företrädesvis
egnas åt sådane göromål, med hvilka särskild sportelinkomst
är förenad.

Isynnerhet gäller hvad här blifvit i underdånighet anfördt sådane
sportler som den särskilda afgiften för utsändande lösa med posterna
af ankomna bref till personer på landet, Indika icke hålla lösväska,
afgiften för s. k. afläggning, för brefs emottagande efter den i allmänhet
faststälda tiden, för meddelande af underrättelse om ankomsten
af rekommenderad! bref, paket m. m.

5

T mindre mon drabba de anmärkningar, som blifvit mot sportelväsendet
i allmänhet framstälda, den afgift, hvilken utgår för lösväskor.
Då likväl Generalpoststyrelsen i underdånighet föreslagit indragning
till postkassan af äfven donna sportel, har sådant skott med
särskild! afseende derå, att jern vägsanläggningar och nya postanstalters
inrättande ofta inom kort tid verka eu större rubbning i postförvaltarnes
inkomst af lösväskor, än hvad fallet är med någon annan sportel;
såsom exempel hvarpå kan anföras att, medan år 1863 antalet lösväskor
utgjorde:

vid postkontoret i Södertelje 85, detsamma år 1867 nedgått till 25

))	))	Ystad	78	))	))	»	24
))	))	Skara	87	»	»	»	43
»	))	Lund	59	»	»	))	16
»	))	Hörby	47	»	))	))	13
))	))	Nyköping	97	))	))	))	64
))	))	Örebro	52	))	))	))	22
))	))	Mariestad	63	»	»	))	34
»	))	Ödeshög	29	»	))	))	6
))	))	Wexiö	88	))	))	»	65
))	»	Åmål	56	))	))	))	37
»	))	Kristianstad	64	))	))	»	46
))	))	Arboga	32	))	))	))	14
))	»	Enköping	61	»	))	))	45
))	))	Gagnef	36	»	))	))	20

o. s. v., hvaremot å en del andra orter någon, ehuru mindre tillökning
i antalet lösväskor egt rum.

En aflöningsstat, vid hvars bestämmande en dylik tillfällig extra
inkomst toges i beräkning, kunde fördenskull svårligen undgå röna
behofvet åt jemkningar och förändringar, oftare återkommande än hvad
ensidigt vore och hvad sannolikt under andra förhållanden blefve fallet.

Enahanda är förhållandet med sportelinkomsten af s. k. lösbref.
I afseende å denna sportel tillkommer olägenheten deraf att, sålänge
lösbrefsafgiften tillfaller postförvaltarne, densamma i allmänhet icke
kan med frimärken utgöras. Ensam den omständigheten, att sålunda
för donna brefvexling gå förlorade fördelarne af frimärkesfrankeringen,
lärer kunna anses innefatta tillräcklig anledning till ifrågavarande
sportel indragning.

Deremot är, oaktadt hvad af Riksdagen blifvit i dess skrifvelse
den 13 maj nästlidet år uttalad!, Generalpoststyrelsen fortfarande af

6

Frankerings

tvånget.

den åsigt, att någon anledning icke förekommer till postkassan indraga
den provision, som f. n. till posttjenstemännen utgår icke allenast af
uppbörden i allmänhet och för försäljningen af frimärken, utan äfven
af influtna diligenspassagerareafgifter, helst i allmänhet donna inkomst,
såsom beroende på rörelsens till- eller aftagande, bereder tj enstemännen
eu lämplig ersättning för ökade göromål, samt hvad särskilda
beträffar provisionen för försålda postdiligensbiljetter, densamma, på
sätt närmare finnes utveckladt i Styrelsens underdåniga skrifvelse den
7 januari nästlidet år, kan anses i någon mon bidraga dertill, att
diligensplatserna varda af resande upptagna. Äfvenså lärer arvodet
för uppförande i kontrabok af postafgifter, som skola af korrespondent
utgöras, icke befinnas vara af beskaffenhet att höra postkassan
tillfalla.

I den berättelse, som den 20 december 1865 blifvit af Generalpoststyrelsen
i underdånighet afgifven rörande Postverkets förvaltning
från tiden för dess inrättande, finnes redo gjordt för de stadgande!!,
som angående frankeringstvång och frankeringsfrihet blifvit vid olika
tider meddelade. Deraf framgår att införandet af frankotvång för de
inrikes brefven i väsentligaste mon föranledts af den omständigheten,
att i sjuttonde och, till någon del, ännu i adertonde århundradet det
för brefbefordringen belöpande porto tillgodokom den postförvaltare,
som detsamma uppburit, då — för att icke åt tillfälligheten skulle
inrymmas ett alltför stort inflytande på bestämmandet af särskilda
postförvaltares lönebelopp för olika år — ansågs nödigt meddela ett
allmänt stadgande, till hvilkendera postförvaltare!!, den å afgångseller
ankomstorten, brefbefordringsafgiften borde utgöras. Vid en
tidpunkt, då i regeln alla bref, hvilka skulle postbefordras, af afsändare
eller dessas bud å postanstalterna inlemnades, kunde också
svårligen någon synnerlig olägenhet härflyta af föreskriften derom, att
alltid postportot skulle vid brefvens aflemnande utgöras.

Väsentligen olika har förhållandet blifvit, sedan tillfälle beredts
att med postlägenhet afsända bref, underkastad! vanligt porto, utan
att brefvet å postanstalt inlemnas. Dessa tillfällen hafva under sednare
åren mångfaldigats derigenom, att breflådor åtfölja icke allenast
alla Postverkets diligenser, utan äfven alla sådane vanliga poster, som
beledsagas af postiljon; hvarförutan dylika lådor äro för allmänheten
tillgängliga å de flesta ångfartyg, vid gator och andra allmänna platser
i städerna samt äfven å några ställen invid allmänna postvägarne.
Vid krets nedläggande i dessa lådor kan något befordringsafgiftens
utgörande med kontanta penningar icke ega ruin. Såvida nämligen

7

icke, som i vissa fall befunnits oundvikligt, brefafsändaren anlitar utvägen
att i särskild! kuvert till postanstalten innesluta kontanta penningar
till befordringsafgiftens utgörande —- eu utväg, som dock minst
af alla kan anses innebära något skydd mot portots förskingrande
genom postbetjeningen, utom att densamma i sj elfva verket redan
förutsätter frankeringsfrihet för försändelsen till postanstalten — kunna
för frankerande af bref, som i postlåda nedläggas, endast frimärken
användas. Finnes icke tillgång dertill, blir — i händelse af frankotvång
— det omöjligt att få brefvet fortskaffadt i Postverkets breflåda.
Det återstår då för den, som skulle besörja afsändande!, intet
annat än att antingen låta brefvet ligga obefordradt, Indika olägenheter
än .kunna deraf härflyta, eller ock, med förbigående af Postverket,
söka få detsamma på annat sätt fortskaffadt, möjligen icke
utan att gorå sig skyldig till öfverträdelse af det i nådiga kungörelsen
den 26 oktober 1860, §§ 5 och 6, stadgade förbud mot brefs
försändande genom befälhafvare eller besättning å ångfartyg, jernvägsbetjening
in. fl.

Det kan derföre icke med skål förnekas, att ett stadgande det
alla bref, som till postbefordran aflemnas, skola ovilkorligen af afsändaren
frankeras, måste i väsentlig mon minska det gagn brefvexlingen
under andra förhållanden kunde hemta af de nämnda postlådorna,
likasom det är i hög grad egnadt verka derhän att korrespondensen
söker sig andra, äfven i lag förbjudna utvägar.

Också är det ibland de länder, der förut frankeringsfrihet varit
medgifven — och hit höra alla europeiska riken med undantag till
någon del för Ryssland och Iberiska Halföns stater — utom Sverige
icke mer än ett enda land, England, der, sedan bruket af breflådor
blifvit införd!, veterligen förslag varit å bane att ånyo påbjuda frankotvång.
Stadgandet härom blef dock endast under mycket kort tid
tillämpad!. Och ingenting ger anledning antaga annat än att, då
engelska myndigheterna snart åter upphäfde det nya stadgande! om
ovilkorlig frankering af bref till inrikes orter, de härvid varit lodda
af insigten deraf, att ett dylik! tvång måste verka hämmande på
korrespondensens utveckling.

I Sverige, hvarest, såsom ofvanför blifvit i underdånighet anmärkt,
frankotvång blifvit redan tidigt påbjudet, hade, i sammanhang
med inrättandet af lådbrefsbefordran å ångfartygen, blifvit genom
kongl. kungörelsen den 7 mars 1835 införd frankeringsfrihet för alla
lådbref, och detta oaktadt för personer, hvilka kunde önska vid af -

8

sändandet betala brefbefordringsafgiften, fanns den tiden beredd tillfälle
att till fartygsbefålhafvaren erlägga denna afgift.

Då år 1854 handlades frågan om införande af medelporto och
frimärkesfrankering, blef, med anledning af eu utaf Generalpoststyrelsen
i underdånighet gjord hemställan, till Dikets Ständer afbiten nådig
framställning derom, att ovilkorlig frankotvång måtte påbjudas för alla
sådane försändelser, som nedlades i breflåda anbragt vid postanstalt,
jernvägsstation eller allmän postväg, men att deremot frankeringsfrihet
skulle fortfarande tillkomma bref nedlagda i ångbåts- eller diligenslåda,
likväl endast mot vilkor att »brefemottagaren måste betala
ej allenast fullt porto, utan ock derutöfver särskild lösen, motsvarande
ett helt porto».

Till svar härå blef af Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den
25 oktober 1854 meddeladt, det Rikets Ständer ansåge att anlitandet
af breflådorna skulle i väsentlig mon försvåras genom att ovilkorligen
påbjuda portots erläggande medelst frimärken, då icke blott bristande
tillgång på sådane, utan äfven ovisshet om brefvens verkliga vigt ej
sällan torde inträffa; att deremot den dittills för bref, som afsändas
med diligenser och ångfartyg, under eu lång följd af år medgifna
frankeringsfrihet betydligt underlättat brefvexlingen, utan att, såvidt
Rikets Ständer erfarit, någon klagan öfver missbruk af denna frihet
försports; att icke heller något giltigt skål förefunnes befara sådant,
om donna frankeringsfrihet utsträcktes äfven till öfrige, utom postanstalterna
anordnade brefemottagningsställen, men att deremot genom
en dylik åtgerd brefvexlingen skulle beredas ganska väsentlig lättnad;
hvarjemte Rikets Ständer förklarade sig icke anse med Postverkets
fördel öfverensstämmande, att för ofrankerade bref uppbures högre
lösen än som erlades för brefs frankerande vid afsändande!.

Härefter fortfor, under loppet af något''mer än fem år sedan
medelportots och frimärkenas införande, stadgandet om frankeringsfrihet
att tillämpas på bref, som nedlades i ångbåts- eller diligensbreflåda,
likväl med den inskränkning att dessa bref borde vara
adresserade till ort, dit diligensen eller ångfartyget framgick, tilldess
att, för vinnande af en beqvämare kontroll å portoafgifternas behöriga
redovisande, blef genom nådiga brefvet den 17 februari 1860 föreskrifvet,
att alla bref till inrikes orter borde, för vinnande af befordran
med posterna, vid afsändande! frankeras.

De underslef i afseende å portouppbörd, till hvilka bristande
ärlighet hos posttjenstemän kunna gifva anledning, i händelse utan

9

några särskilda kontrollör mot missbruk, frankeringsfriheten blefve
mer eller mindre fullständigt återstäld, äro

dels uteslutande ur redovisningen, till förfång för postkassan, af
uppburet porto för ankommet ofrankeradt bref, livilket, såsom upphemtadt
ur breflåda, icke finnes å annan postanstalts karta upptaget,

dels ock tillgrepp af frankeringsafgift, som blifvit med kontanta
penningar för inlemnadt bref erlagd, tillföljd hvaraf brefvet kunde
komma att antingen alldeles icke afsändas eller ock afgå såsom ofrankeradt.

Hvad det förstnämnda fallet beträffar, bör i främsta rummet anmärkas,
att äfventyret af en portoförsnillning hädanefter icke rimligtvis
kunde blifva större än hvad det varit intill utgången af år 1860,
under hvilken tid frankeringsfrihet tillkommit just det slag af bref
-—- sådane som, adresserade till närmaste ort med postanstalt, blifvit
i ångbåts- eller diligensbreflåda nedlagda, efter det att posten passerat
sednaste postanstalt -— hvilkas upptagande å karta icke kan af ett
annat postkontor eller postexpedition - besörjas. Och det har dock
aldrig förekommit någon anledning antaga, att under den ifrågavarande
tiden, då dessa samma bref åtnjöto frankeringsfrihet, något underslef
eller missbruk härvid egt ruin.

Men icke nog dermed att hädanefter faran för portoförsnillning
icke bör vara större än tillförne. Den blefve i flera fall mindre,
helst den ; omständigheten, att sedan 1861 års ingång blifvit i 28
städer anstälda kontorsskrifvare, samt vid 53 landsortspostanstalter—-och bland dem de flesta kontor, som hafva ångbåtspost — brefbäringen
numera besörjes af särskilda, utaf Postverket aflönade brefbärare,
måste göra ett tillgrepp af porto för ankomna ofrankerade
bref svårare och förenadt med vida större fara för upptäckt och laga
ansvar, än hvad derförinnan kunde vara fallet, då vid landsortspostkontoren,
med undantag blott för 4, såväl kontorsbiträden som
brefbärare voro af postförvaltarne antagna och i deras enskilda tjenst
anstälda personer.

Och skulle, allt detta oaktadt, något äfventyr för porto försnillning
numera visa sig härflyta af, att ånyo å ifrågavarande korrespondens
tillämpades den nyligen under ett fjerdedels sekel åtnjutna frankeringsfrihet,
så möter ingalunda något oöfvervinneligt hinder att mot
missbruk i denna del skydda Postverket, genom införandet af ett
särskild!: slag af frimärken, hvarmed hvart ankommet ofrankeradt
bref borde af postförvaltare förses, innan detsamma mot lösen till
adressaten utlemnades. Dylika s. k. »chiffres-taxes» användas i Frank 2 -

10

rike för ofrankerade bref, som icke blifvit vid mer än en postanstalt
behandlade. Då emedlertid både omgång och kostnad äro från eu
dylik anordning oskiljaktiga, har Generalpoststyrelsen funnit sig icke
höra för närvarande härom framställa något underdånigt förslag, helst
Styrelsen anser vådan för missbruk af frankeringsfriheten i donna del
vara ganska ringa och vida understiga den fara för försnillning, som
onekligen uppkommer derigenom, att diligenskusk medgifves under
vägen emottaga betalning för fortskaffande af passagerare, hvilken
lemnar diligensen, innan donna hinner nästa postanstalt. Och likväl
— ehuru ofullständiga de kontrollör äro, som till förekommande af
missbruk i sistnämnda fall kunna föreskrifvas -— lärer dock icke
ens böra ifrågasättas påbjudandet af en sådan ordning, att hvar och
en, som icke vid postanstalt försett sig med behörig passagerarebiljett,
skulle vara ovilkorligen förhindrad att under vägen, mot erläggande
af belöpande afgift, intaga en ledig plats i postdiligens. Så förmonligt
ett sådant stadgande, betraktadt uteslutande från revisionssynpunkt,
måste förekomma, kunde nämligen detsamma icke annat än verka
derhän att postkassans inkomst af passageraretrafiken minskades, på
samma gång som i väsentlig mon inskränktes den fördel, hvilken i
annat fall allmänheten kunde hemta af postdiligensinrättningen. Och
likartad!: är förhållandet med stadgandet derom, att i de öfverallt
tillgängliga breflådorna icke skall kunna till befordran nedläggas bref,
derför att afsändare!! försummat att från postanstalt, som måhända är
flera mil aflägsen, förse sig med dertill erforderligt frimärke.

Då, utan att vålla hinder och dröjsmål, hvilka blefve för postutvexlingen
i högsta grad menliga, det icke lam åläggas postförvaltare
att utgifva qvitto å kontant erlagda befordringsafgifter för orekommenderadt
bref, kan afsändare af dylikt bref, hvilken icke begagnar
sig af kontrabok, också ej beredas annan än eu moralisk
säkerhet derför, att det erlagda beloppet varder till bestridande af
befordringsafgiften för den ifrågavarande försändelsen använda Det
bör dock väl märkas att, om — der frankeringsfrihet gäller och afsändare
försummat förse bref, derför franko blifvit kontant utgjord!,
med anteckning derom — ett tillgrepp af ifrågavarande slag kan
föranleda dertill, att den eu gång af afsändare!! erlagda befordringsafgiften
varder ånyo adressaten affordra»!,

så kan väl svårligen olägenheten för korrespondenterna deraf
att, i händelse af tillgrepp, der frankotvång eger rum, brefvet alldeles
icke varder fortskaffa»!!:, anses mindre än den att dubbel afgift
derför utkräfves. Och faran för upptäckt samt sannolikheten af att

11

bindande bevisning om brottet skall kunna åvägabringas, äro, der
bref sålunda blifvit undanhållet, säkert icke större än hvad fallet
kunde vara om kontant betaladt bref blifvit vid afsändande! behandlad!
såsom ofrankeradt.

I anseende till den föronämnda svårigheten, att —- ehvad frankeringsfrihet
eger rum eller icke — åstadkomma eu fullständig kontroll
mot tillgrepp af kontant erlagda postbefordringsafgifter, har
emedlertid i flera andra länder upphört allt emottagande i postluckan
eller inne å postanstalt af kontant betalning för vanliga till inrikes
orter adresserade bref; hvaraf också något behof icke Tean förefinnas,
då vid alla postanstalter frimärken mot betalning tillhandahållas personer,
som dertill anmäla sig. På samma gång som — i enlighet
med hvad i poststadgans 7 §, inom. 10, blifvit underdånigt föreslaget
— en dylik föreskrift meddelas till efterrättelse för de svenska
postanstalterna, har äfven den enda invändning, som med något skål
kunna! göras mot frankotvångets upphäfvande, förlora! all betydelse,
och är äfven undanröjd en af de anledningar, som hittills kunna!
verka derhän att frankeradt bref icke kommit adressaten tillhanda.

Men icke blott kunna utan olägenhet vidtagas sådane anordningar
att, genom införande af frankeringsfrihet för äfven inrikes
bref, någon fara icke uppstår, vare sig för Postverket att detsamma
skall beröfvas någon del af den portoinkomst, som Verke! tillkommer,
eller för korrespondenterna, att för en gång betalad försändelse ytterligare
lösen skulle kunna strafflöst utkräfvas,

utan frankeringsfriheten måste äfven anses vara i hög grad egnad
att, i många fall, förekomma underslef och förskingring af bref,
som till postbefordran aflemnats.

Då omständigheterna icke medgifva att i hvarje vid postväg
belägen by, hvarifrån oftare bref afsändas, inrättas särskild postanstalt,
samt bland afsändare af dessa bref gemenligen är ett stort
antal, hvilkas korrespondens icke befordras i lösväska, eller hvilka
ens torde ega tillgång till bestridande af de med lösväskas hållande
förenade utgifter,

måste det anses innefatta en synnerligen stor fördel att icke
allenast diligenserna, utan, i enlighet med en nyligen af Generalpoststyrelsen
träffad anordning, äfven alla andra poster, som beledsagas
af postiljon, förses med breflåda, hvilken kan när som helst under
vägen, men isynnerhet vid skjutsombytesställena anlitas. Förmonen
häraf kunde emedlertid, på sätt här ofvan blifvit i underdånighet
anmärkt, icke annat än i väsentligaste mon minskas, om begagnandet

12

af breflådorna skulle göras beroende deraf att brefafsändare för tillfallet
egde tillgång till frimärke af det värde, som för hvart särskild!
brefs frankerande erfordrades. Det lärer nämligen icke vara behöflig!
fästa uppmärksamheten å den svårighet som mången gång måste mota,
att i bygder, hvilka äro från postanstalt långt aflägsna, vid tillfälle
af behof, anskaffa frimärken äfven mot högre ersättning än det pris,
hvartill märkena af Postverket tillhandahållas.

Under sådane förhållanden kan det icke annat än mycket ofta
inträffa, att bref varda, åtföljda af kontant betalning, aflemnade till
postiljonen för att af honom å närmaste postanstalt ingifvas. Men
lika litet som det bör anses vara med Postverkets fördel förenligt
att, der sådant kan undvikas, sålunda betjeningen utsättes för frestelsen
att tillgodogöra sig uppburna befordringsafgifter, vare sig att —
om brefven äro adresserade till ort, dit den post framgår, som af
postiljonen åtföljes — desamma, med förbigående af postanstalten på
platsen, varda af postiljonen till adressaterna utdelade, eller ock, der
sådant icke sker, brefven af postiljonen lemnas obefordrade,

lika litet är ett dylikt bref befordringssätt egnadt att tillfredsställa
korrespondenternas billiga anspråk på vinnandet af den lättnad och
säkerhet för brefafsändningen, som utan oskälig uppoffring för Postverket
kunna åstadkommas.

Såväl äfventyret för Postverket att gå miste om det Verket tillkommande
porto, jemte det postbetjeningen dagligen utsättes för den
nämnda frestelsen till underslef, som äfven osäkerheten för korrespondenterna,
huruvida alla ifrågavarande bref erhålla den postbehandling,
som varit afsedd, upphöra på samma gång som, genom införande af
frankeringsfrihet, tillfälle beredes att i breflåda!! nedlägga de bref,
som nu till postiljonen aflemnas.

Men det är icke ensamt i det fall att befordringsafgiften vid
afsändande! kontant utgöres, som ■ oärlighet och vinstbegär kunna verka
derhän att frankerade bref gä förlorade, innan de till adressaterna
framkomma.

Den både här och i andra länder vunna erfarenhet vittnar derom
att bref, å hvilka frimärkena ännu ej blifvit makulerade, tillgripits
äfven för det värde frimärkena ega, sedan de blifvit brefven
frånskilda. .

Härtill kommer den inom alla Postverk erkända större säkerheten
derför att i allmänhet bref, hvilka äro ofrankerade, icke varda
förhållna eller till obehörig person aflemnade. Då nödvändigt är att
i allmänhet bref, som icke är rekommenderad! eller assurera dt, skall,

13

på sätt äfven i 1707 års postmästareinstruktion, § 12, monn 9, förutsattes,
kunna från postanstalt utlemnas till hvem helst som anmäler
sig till dess utbekommande och i afseende å hvilken icke förekommer
någon särskild anledning till misstanke derom att han ej är till brefvets
uttagande berättigad, likasom äfven dylika bref genom brefbärarne
utdelas utan att å emottagande!: meddelas något qvitto, kan
någon fullt säker kontroll icke erhållas derå att försändelser af detta
slag alltid komma rätte adressaterna tillhanda. Klagomål deröfver
att så icke sker, förekomma mycket ofta. Det lärer icke behöfva i
* underdånighet anmärkas, hurusom äfventyret att orekommenderadt bref
komme obehörig person tillhanda eller blefve af brefbärare förhållet,
måste i högst betydlig moll förminskas, derest lösen vore att för ett
sådant bref uppbära och redovisa.

Hvad i (ifrigt kan mot införandet af frankeringsfrihet för den
inrikes brefvexlingen anföras:

att densamma icke låter sig med fördel använda för bref till
personer som, boende aflägset från postanstalt, icke hålla lösväska
och postbok eller på annat sätt fogat anstalt derom att med lösen
belagda bref kunna varda dem tillstälda,

samt det skål vore antaga att posterna skulle komma att belastas
med ett stort antal
adressaterna utlösta,

är icke af beskaffenhet att förtjena något synnerligt afseende.

Den omständigheten att för en mindre del af de inrikes brefven
frankeringsfriheten icke medförde något gagn, lärer icke skäligen böra
utgöra något hinder för beredande åt hela den öfriga korrespondensen
af afl den lättnad och utveckling, som genom frankotvångets upphäfvande
kunna åstadkommas.

Hvad åter vidkommer farhågan för det missbruk af frankeringsfriheten,
som skulle yttra sig i afsändande!: af eu stor mängd ofrankerade
bref, Indika adressaterna icke funno med sin fördel förenligt
att utlösa, hem tar eu dylik farhåga i allmänhet icke något stöd af
erfarenheten, vare sig inom Sverige under den följd afår som tillfälle
förefunnits till försändning med posterna af ofrankerade bref, eller i
andra länder der frankeringsfriheten fortfarande tillämpas. Det kan
också icke med skål förutsättas att, annat än helt och hållet undantagsvis,
personer skulle finna någon fördel vid att till postbefordran
aflemna bref, om Indika de icke hade anledning antaga att desamma
skulle komma att af adressaterna utlösas. För att åter dessa icke
må sakna ledning, för bedömmandet af frågan, huruvida ett ofranke -

14

radt bref bör emottagas eller icke, lärer i de flesta fall icke erfordras
annat än att afsändare!! å brefvets omslag tecknar sitt namn,
antingen fullständigt eller i förkortning, någonting som redan mycket
ofta iakttages i afseende å bref från handelshus, fabrikanter m. fl.,
Indika bref, ehuru frankerade, vanligen förses med eu särskild namnstämpel.
Utan tvifvel skulle erfarenheten af de fördelar iakttagandet
häraf medförde, inom kort verka derhän att åtminstone å flertalet
ofrankerade bref uppgift om afsändare!! blefve meddelad. Och det
förekommer då icke något skål antaga, att antalet ofrankerade bref,
för Indika adressaterna vägrade utgifva lösen, blefve i Sverige mycket*
större än hvad det är i andra länder der frankeringsfrihet finnes
införd, såsom inom Tyska Postföreningens område, der antalet dylika
bref befunnits uppgå till omkring 0,09 procent af samtlige de befordrade
brefvens antal, i Danmark, der detsamma i medeltal beräknas
till omkring 1] pr mi lie, eller i Frankrike, der antalet af dessa
bref uppgifvits i det närmaste motsvara det för Danmark upptagna.

Verkliga olägenheter af frankeringsfriheten äro den tillökning i
göromål för postanstalterna som behandlingen af ankomna ofrankerade
bref medför, samt den vidlyftigare och besvärligare bokföring och revision,
som uppkommer derigenom att antalet brefpostförsändelser,
hvilka skola redovisas, ökas med ytterligare ett eller flera särskilda
slag, derför befordringsafgifterna upptagas i annan ordning än hvad
för alla öfriga försändelser eger ruin.

Dessa olägenheter äro emedlertid icke af den betydenhet att
de höra utgöra ett ovilkorlig! hinder för genomförandet af eu förändring,
hvilken i andra afseende!! medför fördelar för såväl Postverket
som den brefvexlande allmänheten.

Bland dessa fördelar hafva redan blifvit i underdånighet omförmälda
de af ökad trygghet mot portoförsnillning af postbetj eningen
samt större säkerhet derför att försändelser, som blifvit till postbefordran
aflemnade, riktigt komma vederbörande adressater tillhanda.

Eu annan och den hufvudsakligaste fördelen af frankeringsfriheten
är att med densammas införande borttages ett ingalunda behöflig!
band på korrespondensen, hvilket verkar hämmande på dennas
utveckling.

Likasom nämligen det för den enskilde måste vara eu fördel
att, äfven vid tillfälle då frimärke ej finnes att tillgå, kunna fa med posten
fortskaffa!! eu försändelse, hvilken adressaten icke skall vägra utlösa,

så kan det ej heller annat än ligga i Postverkets välförstådda
intresse M antalet bref, som till postbefordran aflemnas, och för

15

livilka således porto tillfaller postkassan, så litet som möjligt inskränkes,
helst, äfven om det nuvarande brefantalet fördubblades, näppeligen
en sådan omständighet skulle föranleda dertill att å någon enda
linie erfordrades en tillökning i det antal dragare, som för närvarande
till postens fortskaffande användes.''

Och att frankeringstvånget verkar till minskning i antalet postbefordrade
bref, lider intet tvifvel.

Före införandet af frankotvång för alla lådbref utgjordes,
enligt hvad anfördt blifvit i Generalpoststyrelsens underdåniga memorial
den 15 januari 1860, de bref som i diligens- och ångbåtslådor
anträffades, till eu tredjedel af ofrankerade försändelser, och
detta ehuru frankeringsfrihet dåmera icke tillkom andra bland dessa
bref än sådane som voro adresserade till ort med postanstalt, dit
diligensen eller ångfartyget framgick.

Och oaktadt hvarje å ångbåt in. in. anbragt breflåda förses med
tryckt anslag, som tydligt tillkännager att alla bref till inrikes orter,
som i lådan nedläggas, skola, för att vinna befordran, vara med frimärke
försedda, anträffas i dessa breflådor, ännu nio år efter det
ovilkorlig! frankotvång blifvit påbjudet, nära nog dagligen ofrankerade
bref, hvaraf ensamt för de två åren 1866 och 1867 antalet uppgått
till omkring 5,000, medan under samma tid ur breflådorna upphemtats
något öfver 6,000 bref, hvilka väl varit försedda med frimärken,
men ej till det belopp somz erfordrats för att brefven kunnat
vinna vidare befordran.

Det bör i afseende å de sannolika verkningarne af frankotvånget
icke heller lemnas alldeles oanmärkt att, medan under de fem åren
1855—1859 brefantalet ökades med 35 %, tillökningen för de derpå
följande fem åren 1860—1864 icke uppgått till mer än 30 %. Ty
om äfven tillbörligt afseende fästas å den inverkan som införande!
af medelporto och frimärken måste utöfva på korrespondensens tillväxt
under de förstnämnda fem åren, synes dock som, utan någon
sådan inskränkning i rättigheten till krets afsändande med posterna
som blef under loppet af år 1860 påbjuden, tillökningen i brefan tal
icke bort vara i väsentlig mon mindre de fem åren 1860—1864,
under hvilken tid postutvexlingen blifvit mera underlättad samt postgångarnes
och postanstalternas antal mera förökad! än hvad förut under
mångdubbelt längre tidrymd egt rum.

Äfven förtj enär härvid den omständigheten något afseende, att i
Sverige brefantalet är jemförelsevis så mycket mindre än i andra länder,
der till befordran emottagas såväl frankerade som ofrankerade bref.

16

Medan nämligen under de sista åren i Sverige på hvar innevånare

belöpt sig i medeltal 2,50 bref, utgjorde detta antal

i Norge ................................................................................................ 2,75

» Italien................................................................................................ 3,33

» Danmark............................................................................................ 5,oo

inom Tyska Postföreningens område, der, intill utgången af år
• 1867, en på zonsystemet fotad, jemförelsevis ganska hög brefposttaxa
ansetts verka hämmande på korrespondensens utveckling
..................................................................;...................... 5,50

i Nederländerna ................................................................................. 6,oo

» Frankrike.......................................................................................... 9,oo

» Schweiz............................................................................................. 14,oo

» Storbritannien och Irland.............................................................. 25,oo.

Och om äfven donna lifligare brefvexling är att till största delen
tillskrifva de mer utgrenade postförbindelserna och de oftare återkommande
tillfällen till brefförsändning, som af de nämnda framilande
länderna erbjudas, så blir dock, å andra sidan, missförhållandet
mellan antalet bref, som i Sverige aflemnas till postbefordran, och de
hvilka af andra länders Postverk fortskaffas, så mycket större, om i
betraktande tages dels att, genom de under sednaste årtionden vidtagna
åtgerder till folkundervisningens höjande, skrifkunnigheten torde
kunna anses i Sverige mera allmänt utbredd än hvad fallet är i de
hosta andra länder, dels ock att, i förhållande till landets vidd, brefbefordringsafgiften
är här lägre än den som af något annat Postverk
intill sednaste tiden uppburits. .

Det saknas då icke all anledning antaga att, derest i Sverige brefvexlingen
befrias från band, hvilka den i allmänhet annorstädes icke
är underkastad, densamma skall efterhand utveckla sig äfven mer än
hvad hittills varit fallet, och brefantalet småningom komma att närma
sig till hvad det utgör i andra länder, med Indika en sammanlikning
i sådant afseende kan ifrågakomma.

En dylik korrespondensens tillväxt är äfven i hög grad ensidig
och behöflig om, utan anlitande af andra än Postverkets egna medel,
postförbindelserna skola kunna i en nära framtid vinna en sådan
ytterligare utvidgning som, inom hora olika delar af riket, af omständigheterna
påkallas.

Också har redan i underdåniga skrifvelsen den 16 februari 1865
blifvit af Generalpoststyrelsen föreslaget, att brefvexlingen mellan inrikes
orter skulle beredas enahanda förmon af frankeringsfrihet som
redan förut tillkommer korrespondensen till och från utlandet.

17

Då emedlertid, mot hvad förut beräknadt blifvit, Postverkets inkomster
för samma år lemnade mer än tillräcklig tillgång till bestridande
af årets utgifter, samt sålunda vidtagandet redan då åt en förändring,
sådan som den ifrågavarande, icke påkallades af nödig omtanke
att bereda Postverket en ökad portointrad,

behagade, den 6 april 1866, Eders Kong!. Maj:t i nåder förklara,
att frågorna såväl om eu utvidgad frankeringsfrihet som om
förändrade vilkor för tidningars postbefordran, borde till pröfning
förekomma törst i sammanhang med fastställandet af en förnyad allmän
författning rörande Postverket.

1 åberopade underdåniga skrifvelsen den 16 februari 1865 hade
jemväl blifvit af Generalpoststyrelsen hemstäldt att, jemte det afgiften
för bref som betalas af afsändande (franko), bibehölles vid nuvarande
belopp, 12 öre, skulle vid frankotvångets upphäfvande den lösen som
herde af emottagare utgöras för ofrankeradt bref (porto), bestämmas
till 18 öre.

Då det i allmänhet måste anses som eu fördel för postbehandlingen,
att så stor del som möjligt af de postbefordrade brefven frankeras
vid afsändande! — hvilken omständighet likväl, på sätt härofvan
blifvit i underdånighet anmärkt, ingalunda innebär, det med
Postverkets välförstådda intresse vore förenligt att frånsåga sig befordringen
af alla de bref) för Indika afgiften först af emottagare!! kan
komma att utgöras — samt utan gensägelse behandlingen af de
ofrankerade brefven upptar mer af postpersonalens tid än hvad fallet
är med de frankerade, hvartill kommer att, medan af alla bref utaf
sistnämnda slag eu inkomst beredes postkassan, ehvad dessa försändelser
kunna varda adressaterna tillstälda eller icke, så är någon ersättning
icke att påräkna för postbefordringen af alla de ofrankerade
bref, hvilka af eu eller annan anledning icke komme adressaterna
tillhanda eller som dessa möjligen vägra utlösa,

har i de flesta länder portot blifvit bestämdt till något högre
belopp än det, hvartill franko uppgår.

Så utgör

i Norge franko 4 skilling, men porto 5 skilling, innefattande

således eu förhöjning
i afgiften för ofrankerade
bref af......... 25 %

» Danmark » 4 skilling » » 6 skilling » » » 50 %

» Frankrike » 20 centimes » » 30 centimes» '' » » 50 %

» Schweiz » 10 centimes » » 15 centimes» » » 50 %

3

Olika franko
och portosatser.

18

i Italien franko 20 centesimi, men porto 30 centesimi, innefattande

således en förhöjning
i afgiften för ofran %

kerade bref af......... 50 %

» England » 1 penny » 2 pence » » » 100 %.

Inom de Tyska Staterna hade intill utgången
af nästlidet år franko och porto
utgått med lika belopp. Då, genom en i
slutet af år 1867 inom Nordtyska Förbundet
uthärdad ny postförfattning och samtidigt
dermed afskräde fördrag med de
Sydtyska Staterna samt med Österrike och
Luxemburg, infördes en mycket betydlig
nedsättning i afgiften för frankerade bref,

Indika utvexla^ såväl inom Nordtyskland
som med nämnde statur, stadgades att för
ofrankerad korrespondens portot borde utgå
med ett i viss mon förhöj dt belopp. Donna
förhöjning utgör, utan afseende å brefvigten,

1 silbergroschen; så att, då för enkelt bref

franko är 1 sgr., belöpfer sig portot till 2 sgr., innefattande en

förhöjning i afgiften
för ofrankerade bref
af.............................. 100 %,

hvaremot för dubbel brefvigt, med 2 silber groschens

franko och 3 silbergroschens porto, skilnaden utgör 50 %.

Nära nog enahanda är förhållandet i
Belgien, utom att inom nämnda land, der
breftaxeringen ännu sker på grund af zonindelning,
förhöjningen i portoafgift alltid
motsvarar frankeringsafgiften (10 centimes)
för enkelt bref inom kortaste afstånd (30 kilométres).
Sålunda, medan för alla enkla bref
på längre afstånd franko utgör, 20 centimes,
belöper sig portot till 30 centimes, innefattande en förhöjning i

afgiften för ofrankerade
bref af............ 50 %,

hvaremot, om brefvets vigt uppgår till mer
än 10 grammer och detsamma skall befordras
eu våglängd, öfverstigande 30 ki -

19

lométres, franko blir 40 och porto 50 centimes, innefattande en

förhöjning i afgiften
för ofrankerade bref
af.............................. 25 jk.

Inom Nederländerna, hvarest samma afståndsberäkning egen rum
som i Belgien, samt i Finland, der äfven ett rayonporto uppbäres,
utgå franko och porto med enahanda belopp (i Nederländerna 5 resp.
10 cents, i Finland 20 resp. 40 penni). I sistnämnda land hade
först för något mer än 6 år sedan frankotvånget blifvit upphäfvet,
och äfven då endast på försök och »tillsvidare». Enligt de af Chefen
för dervarande Postverk meddelade upplysningar har emedlertid
den erfarenhet, som derefter vunnits, icke gifvit någon anledning att
påyrka frankeringsfrihetens upphörande.

Enär den omgång vid postbehandlingen, som befordringsafgiftens
uttagande hos adressaten medför, icke ökas i samma mon som, på
grund af försändelsens större tyngd, derför uppbäres ett högre porto,
anser Generalpoststyrelsen icke fullt lämplig bestämmelsen derom, att
portot alltid skall utgå med vissa — i de dosta länder femtio —
procent utöfver belöpande franko. Mera öfverensstämmande med
billigheten synes då att, såsom inom Belgien och Nordtyska Förbundet
är vedertaget, fastställa en viss, af brefvigten oberoende tillökning
i afgift för alla försändelser, hvilka afsändas ofrankerade.

Då emedlertid äfven ensidigt är att dessa portosatser, hvilka
alltid höra kontant utgöras, komma att utgå med belopp, slutande sig
på tio- eller femtal, hafva, med särskild! afseende jemväl å det önskliga
deruti att för bref af enkel vigt kunde, vid utvexlingen mellan
inrikes orter, icke blott franko, utan äfven porto bibehållas vid samme
belopp som för korrespondensen med Norge och Danmark blifvit
faststälda genom Eders Kong!. Maj:ts nådiga bref den 11 sistlidna
juni och postfördraget den ''Vin april innevarande år, i det underdåniga
författningsförslaget, § 22, portosatserna blifvit upptagna

för enkelt bref, der franko utgör 12 öre, till öre 25
» dubbelt » » »24 » » »35

och » tredubbelt » » » 36 » » » 45.

I § 1 upptagas bland försändelser som böra kunna utvexla^
mellan alla de orter der postanstalt finnes inrättad, äfven s. k.
»småpaketer».

Sedan den diligensförbindelse, som år 1830 inrättades mellan
Stockholm och södra delarne af riket, fyra år derefter blifvit ånyo
indragen, förordnades genom nådiga brefvet den 28 augusti 1834,

Utvexling
mellan alla
postanstalter
af s. k. småpaketer.

20

det borde tillfälle beredas att fortfarande mellan dessa orter med
posten försända paketer och mindre fraktgods, för hvilket ändamål
särskilda s. k. paketposter upprättades å de linjer, der nämnde diligenser
framgått. Dylika paketposter blefvo kort derefter sutta i gång
äfven å eu del af de andra hufvudpostlinierna.

Sednare och efter det ånyo, i vida större utsträckning än tillförne,
postföring»;!! begynt delvis besörjas med diligens samt å andra
linier blifvit beredd tillfälle till j ernvägsbefordran, har paketpostförsändningen
blifvit mera utvidgad, så att, då ännu vid 1860 års utgång
antalet paketpostanstalter icke utgjorde mer än 48, det för närvarande
uppgår till 141.

Likväl återstå ännu — poststationerna inberäknade — 326 postanstalter,
från och till hvilka paketer icke kunna med post bortskaffas.

Donna omständighet innebär icke allenast en stor olägenhet för
paketutvexlingen i allmänhet, utan den verkar äfven derhän att postiljoner
och postförare mer än eljest utsättas för frestelsen att, mot ofta
upprepade förbud, åtaga sig bortskaffandet af paketer, för Indika en
laglig befordran med posterna icke kan beredas.

Det måste derföre anses i hög grad ensidigt att tillfället till
paketförsändning med posterna kunde ytterligare och i väsentlig mon
utsträckas.

.Tondikt § 7 i nådiga instruktionen den 6 november 1863 må
emedlertid för fortskaffande af paketgods icke anlitas de poster som
befordras med posthemmansskjuts, hvarförutan, enligt föreskrifterna i
nådiga brefvet den 19 november 1858, då för paketpostbefordran användes
gästgifveri-, håll- eller reservskjuts, legan derför skall utgå
med 12 öre utöfver hvad eljest belöper.

Om det ökade hästantal som ofta kan komma att erfordras för
tyngre paketgods’ fortskaffande, gör det billigt att de posthemrnansskjutsskyldige
icke med dylik postföring varda betungade, likasom
äfven att, då derför anlitas gästgifveri-, håll- eller reservskjuts, legan
utgår med ett i någon mon förhöj dt belopp,

lärer dock häraf ingalunda följa att ju ej tillfälle borde kunna
beredas att med nämnde och samtlige öfriga brefposter fortskaffa sådane
mindre paketer, hvilkas inneslutande i postväskan, i allmänhet,
icke kunde öka försändelsernas sammanlagda vigt derhän att författningsenligt
påkallades användande af liera dragare än hvad eljest
erfordrades.

21

Och om fortfarande måste inskränkas antalet af de orter, från
och till hvilka tyngre paketer kunna postbefordras, så skulle utan
tvifvel den allmänna rörelsen beredas eu stor och välbehöflig lättnad,
om här, såsom i andra länder, der Postverken besörja pakettransporten,
tillfälle blefve beredt att mellan samtlige postanstalter utvexla
åtminstone mindre paketer, likasom äfven härigenom skulle i väsentlig
moll för postbetj eningen minskas frestelsen till underslef.

Vigten af dessa s. k. småpaketer skulle, jemlik t § 26 af poststadgan,
icke få i något fall öfverstiga 2 85

Under afvaktan åt Eders Kong!. Maj:ts nådiga beslut med anledning
af Riksdagens i skrifvelse den 13 maj nästlidet år gjorda
framställning om samtlige posthemmans indragning, har Generalpoststyrelsen
ansett sig tillsvidare icke höra ur § 2 af poststadgan (om
sättet och vilkoren för posternas fortskaffande) utesluta föreskriften
om anlitande derför i vissa fall äfven af posthemmansskjuts.

I afseende å fortfarandet åt rättigheten för Postverket att för de
poster, med hvilka icke är förenad befordran af resande, anlita gästgifveri-,
håll- och reservskjuts, åberopar Styrelsen i underdånighet
sin den 15 nästlidna april gjorda anmälan om de åtgärder, som blifvit
af Styrelsen vidtagna för utredande af frågan huruvida, i enlighet
med Riksdagens hemställan, utan olägenhet eller alltför störa uppoffringar
all postföring skulle kunna ställas på beting. Under afvaktan
af donna frågas fösning hafva ur förevarande författningsförslag icke
bort uteslutas stadgande^ om de vilkor, på hvilka för postbefordringen
må anlitas gästgifveri-, håll- och reservskjuts. Genom nådiga
brefvet den 21 juni 1861 och § 3 i den för Generalpoststyrelsen
gällande instruktion är stadgadt, att dylikt skjutsbiträde må af Postverket
påkallas, der aftal icke kunnat träffas om postforslingens öfvertagande
på beting af enskilde eller bolag, mot eu ersättning, som pr

mil icke öfverstiger:

för förenad bref- och paketpost................................................ rdr 1,35

der skjutsen utgöres från stad,

men................................................................................................... » Ris

då densamma utgår från gästgifveri på landet,

samt för ordinarie brefposter, hvilka icke fortskaffas med posthemmansskjuts,
den skjutslega, som stadgas i nådiga kungörelsen den
11 december 1857.

Efter det att emedlertid sedermera genom nådiga kungörelsen
den 14 december 1866 skjutslega^ belopp gjorts i vissa fall beroende
af de anbud å skjutsningsbestyrets öfvertagande på entreprenad,

Sättet och
vilkoren för
posternas fortskaffande.

22

som kunna komma att afgifvas, så att denna afgift lian varda förhöjd
till 1 rdr 50 öre i stad och 1 rdr 20 öre på landet, torde de förenämnda,
den 21 juni 1861 i nåder meddelade bestämmelserna i,fråga
om vilkoren för gästgifveriskjutsens anlitande till posternas fortskaffande
lämpligen höra utbytas mot ett stadgande derom, att gästgifveri-,
håll- eller reservskjuts skall tillhandahållas så ofta aftal icke
kunnat träffas om postföringens bestridande på beting mot en afgift,
som icke öfverstiger

för poster, med hvilka icke tyngre paketer fortskaffas: den i
orten gällande skjutslega,

men för de poster, som äro afsedda att jemväl befordra tyngre
paketgods: ett belopp, motsvarande såväl gällande skjutslega som
den förhöjning deri af 12 öre milen, som blifvit genom nådiga brefvet
den 19 november 1858 påbjuden.

Den i mom. 2 af samma § Postverket förbehållna rätt, att äfven
för extra poster anlita gästgifveri-, håll- och reservskjuts, grundar sig
på medgifvande i nådiga brefvet den 21 juni 1861, likasom bestämmelserna
i 3 mom. om den lega, som bör för postbefordran med
gästgifveri-, håll- och reservskjuts utgöras, äro affattande i öfverensstämmelse
med hithörande föreskrifter i nyssberörde tv änne nådiga
bref, af den 19 november 1858 och den 21 juni 1861.

Det i mom. 3 omfönnälda användandet undantagsvis af gästgifveri-,
håll- eller reservskjuts äfven för postdiligensernas fortskaffande,
ehuru endast mot eri afgift, som med 50 % öfverstiger eljest
belöpande skjutslega, har förut blifvit den 23 september 1864 i nåder
medgifvet. Rättigheten till ett dylikt skjutsbiträde är ock för
Postverket nödvändig, derest icke försummelse af en postskjutsentreprenör
eller någon annan tillfällig omständighet skall kunna vålla
ett för allmänheten högst menligt afbrott i postutvexlingen. Och att
ett dylikt åliggande i allmänhet icke kan anses såsom någon anmärkningsvärd
tunga för de skjutsskyldige, lärer framgå ensamt deraf att
rinder den tid af nära fem år, som hittills förflutit sedan denna
rättighet blek Postverket tillerkänd, densamma icke behof! någon enda
gång anlitas.

Postbefordran Föreskrifterna i poststadgans §§ 3—6 rörande vilkoren för postförsändning
å enskilde tillhöriga jernvägar, ångfartyg och diligenser
gens och äng- äro hufvudsakligen öfverensstämmande med de bestämmelser, som
fartyg. Parom finnas meddelade i nådiga kungörelsen den 26 oktober 1860.

Med undantag för postförsändningen i särskild, med lås försedd
afdelning å jernvägsvagn, för hvilken transport, jemlik! nådiga brefvet

I

23

den 20 december 1862, betalas pr kubikfot till statens jernvägar 1
öre milen, under det godtgörelsen till de enskilda jernvägsbolagen
endast belöper sig till 4 öre för hvar mil,

blefvo, genom den förändring, som den 18 maj 1866 vidtogs i
i de förut härom genom nådige brefven den 16 september 1859,
den 17 februari 1860 och den 20 december 1862 meddelade föreskrifter,
i allmänhet faststälda enahanda utgifter för postbefordringen
å statens jernvägar och å de enskilda bolag tillhörande jernbanor,
för hvilkas byggande bidrag af statsmedel blifvit beviljade.

Sedermera har genom nådiga brefvet den 26 april 1867 Eders
Kong!. Maj:t täckts meddela det förklarande att, om och när för postbefordringen
å statens stambanor icke erfordras postkupé med större
utrymme än hälften af en jern vägs vagn, så att öfriga delen deraf
blir för annat ändamål disponibel, afgiften derför skall nedsättas från
1 rdr till 50 öre milen.

Och då, på sätt anfördt blifvit i särskild underdånig skrifvelse
den 15 oktober 1867, det visat sig i hög grad ensidigt att, äfven å
åtskilliga enskilde tillhöriga jernbanor kunde varda inrättad fullständig
postkupébefordran, men hvarken mängden af försändelser är så
stor, att för ändamålet erfordras användande af hel postvagn, eller
fördelen för Postverket af en dylik anordning kunde anses motsvaras
af utgifterna derför, i händelse betalningen för postkupén skulle
utgå med det i nådiga kungörelsen den 26 oktober 1860 för postkupés
fortskaffande i allmänhet stadgade "belopp af 1 rdr milen,
bär åt 3 § i poststadgan gifvits en lydelse, hvarigenom godtgörelsen
pr mil för postkupébefordran å de enskilde tillhörande jern-8
vägar, för hvilkas trafik taxa af Eders Kong], Näjd i nåder utfärdas,
blefve densamma som numera utgår för dylik transport å statens
jernvägar.

Det i 8 § af nådiga kungörelsen den 26 oktober 1860 stadgade
ansvar för uraktlåtenhet att underrätta vederbörande postanstalt
om ändring i turerna för ångfartyg, med hvithet postföring eger rum,
bär ansetts kunna ur poststadgan uteslutas, då all försändning med
ångfartyg af karterad post verkställes på grund af särskilda mellan
Generalpoststyrelsen och vederbörande rederier afslutade kontrakt, i
bvilka lämpligast synas kunna inrymmas de bestämmelser rörande
viten och skadeersättning, som för åstadkommande af ordning och
säkerhet i postförsändningen med ångfartyg kunna anses erforderliga.

Bestämmelserna i poststadgans § 7, mom. 2, om de tider, då Tiden för postpostkontoren
i allmänhet höra hållas öppna, äro affattade i öfverens- öppethållande

24

Sättet för försändelsernas

aflemnande till
postbefordran.

Särskilda
iakttaganden
i afseende å
adressen på
postförsändelser.

stämmelse med föreskriften härom i 15 § af den för Generalpoststyrelsen
gällande instruktion.

Den tid af sex timmar, som för postexpeditionerna blifvit föreslagen,
är den, hvarunder dessa postanstalter hittills vanligen varit
tillgängliga för allmänheten.

Uti den ordning, som hittills gemenligen blifvit följd i afseende
å sättet för inlemnande af försändelser, de der skola med post befordras,
är för öfrigt uti § 7 af poststation vidtagen den förändring,
att alla till inrikes orter adresserade s. k. vanliga bref eller sådane,
Indika icke åtnjuta fribrefsrätt, som icke arv rekommenderade eller
assurerade, och å Indika ej finnes tecknadt postförskott, böra då de
icke åtföljas af kontrabok, i stället för att direkt inlemmas å postanstalt,
nedläggas i den vid postanstalten anbragta breflåda.

Rörande de omständigheter, Indika påkalla eu sådan förändring
i sättet för en del försändelsers aflemnande till postbefordran, har
Generalpoststyrelsen haft tillfälle härofvan uttala sig i sammanhang
med frågan om frankotvångets upphäfvande.

Stadgandet uti inom. 12 af åberopade § 7, att i allmänhet ofrankerade
bref höra i den vid postanstalt anbragta breflåda nedläggas
sednast en timme före afgången af den post, med hvilken de skola
befordras, har sin grund i den omständigheten att, till förekommande
af portoförsnillning, alla dylika bref böra å karta uppföras.

Den i § 8 stadgade inskränkning till fullständiga postanstalter
af direkt utvexling utaf postanvisningar och postförskott föranledes
deraf, att åt poststationsföreståndare, Indika icke affordras någon uppbördsborgen,
också icke hittills ansetts höra anförtros förvaltningen
af medel till det belopp, som för besörjande af en dylik rörelse
blefve erforderligt.

I § 9 har blifvit intaget, ett från de belgiska och franska postförfattningarne
hemtadt stadgande rörande förbud mot adressats betecknande
med endast ett för tillfället antaget namn, men medgifvande
i vissa fall att för sådant ändamål begagna sig ensamt af
initialbokstäfver. Ett förbud af förenämnda beskaffenhet år nödvändigt
försåvida icke, till försvar för hvart obehörigt utfordrande af
annor mans bref, skall kunna åberopas antagandet att med den ä
brefvet tecknade adressen undantagsvis betecknats en annan person
än den, hvilken möjligen benämningen eljest tillkommer. Genom
medgift andel åter att i vissa fall ensamt med initialbokstäfver utmärka
brefadressaten, ökas icke i någon mon faran för att ufrige
försändelser skola af obehöriga personer utbekommas.

25

1 8 8, mom. 2, samt 88 10—19 innehållas, bland annat, stad- Försändelser
ganden rörande värdeförsändelser och rekommenderade bref. värde och

Ehuru, jemlik! nådiga kungörelsen den 16 februari 1849, något 1j0:jl''"j''il.d|l
hinder icke meter för försändning under rekommendation af äfven
bref Indika icke innehålla penningar eller saker af penningevärde,
åtager sig emedlertid, för den händelse ett rekommenderadt inrikes
bref gått förloradt, Postverket icke att utgifva någon ersättning annat
än för deri inneslutna kontanta medel, o påtecknad! stämplad! papper
eller sådane assignat!oner och anvisningar »som i hvar mans hand
gälla såsom peningar» samt, i fråga om s k. slutet rekommenderade
bref, endast sedan inför domstol uppgiften om brefvets innehåll blifva
af afsändare!! beedigad.

Olägenheten af sistnämnda stadgande gör sig företrädesvis känbar
i fråga om mindre penningebelopp, hvilka understundom icke
ens äro tillräckliga till betäckande af de utgifter som, isynnerhet för
korrespondenter, bosätta å landet, kunna vara förenade med inställelse
inför rätta för beedigande af uppgiften om brefvets innehåll.

Och utan tvifvel bör i den omgång och de kostnader som sålunda
äro förenade med utbekommande af ersättning för de i slutet rekommenderade
bref innelyckt!! medel, i icke ringa mon sökas orsaken
dertill att — oaktadt den genom nådiga kungörelse!! den 18
maj 1866 medgifna betydliga nedsättningen i afgiften för sluten rekommendation
— fortfarande, utan rekommendation, med posterna
försändes ett icke obetydligt antal bref, innehållande penningar.

Eu annan icke mindre olägenhet härflyter af det underdånigst
åberopade stadgande! i 1 § af nådiga kungörelse!! den 16 februari
1849, att ersättning af postmedlen icke medgifves för andra försändelser
än kontanta medel och värdepapper, gällande i hvar mans
hand. Härigenom blir det omöjligt att, utan äfventyr för förlust, med
posterna försända eu stor del värdepapper, och särskild! alla på viss
person eller order stälda skuldförbindelser. Och då dertill, jemlik!

27 mom. i paketposttaxan af den 17 januari 1861, förkommen paketpostförsändelse
icke ersättes med högre belopp än 450 rdr, möter
äfven mången gång. för afsändare af guld- och silfverpjeser m. in.
stor svårighet att skydda sig mot förlust, vid de tillfälle!! då försändelserna
varda till befordran med de allmänna posterna aflemnade.

Här åberopade stadgande!! hafva icke något motsvarande i andra
länders postförfattningar.

Bref för Indika — såsom fälle! här är med de under s. k.
sluten rekommendation afsända — något visst värde icke blifvit af

4

26

afsändare!! angifvet, men som, mot erläggande af särskild afgift, å
karta upptagas och icke annat än mot vederbörligt qvitto utlemnas,
klifva i allmänhet, oberoende af deras innehåll, ersätta med ett förut
bestämdt belopp: i Norge'' med 5 speciedaler, i Danmark med lOrigsdaler,
i Tyskland med 14 Huller, i Frankrike och Belgien med 50
francs, o. s. v.

Äfven i afseende å ersättningsbelopp som af Svenska Postverket
utbetalas för bref, utvexlane med andra länder, tillämpas enahanda
grundsats. Sålunda utgår för rekommenderadt bref som inom svenska
postområdet gatt förloradt under befordran *

till eller från Danmark. 37 rdr (postfördraget den %0 april
1869, art. VII),

till eller från Tyskland eller Nederländerna, 37 rdr 50 öre
(postfördragen den M/23 februari 1869, art. VIII, och den 11 januari
1868, art. VIII),

samt till eller från Frankrike likasom till eller från Ryssland
med Finland 35 rdr (postfördragen den 31 oktober 1867, art. XII,
och den 6 maj 1868, art. VII).

Försändelser med angifvet värde ersättas deremot i de flesta
länder med ett det iippgifna värdet motsvarande belopp, utan att
dock i allmänhet derför fordras något sådant uppvisande af försändelsernas
innehåll som, i afseende å behandlingen inom Sverige af
s. k. Öppet rekommenderade bref, är föreskrifvet. Mot missbruket
att uppgifva värdet högre än hvad detta verkligen utgör, anses i de
flesta tall tillräckligt skydd beredas derigenom att assuransafgiften
utgår med ett efter det angifna värdet lämpadt belopp.

Då, på sätt i underdånighet blifvit anmärkt, väsentliga brister
vidlåda det hittills inom Sverige begagnade sättet för befordran af
värdeförsändelser in. m., har Generalpoststyrelsen ansett sig icke höra
tveka i underdånighet tillstyrka antagandet af ungefärligen enahanda
stadgande!! som, under en lång följd af år, blifvit i de flesta
andra länder med fördel tillämpade,

dels i afseende å bref hvilka, ehvad de innehålla penningar
eller icke, afsändare önska, mot erläggande af eu särskild afgift,
bereda deri större trygghet som måste blifva följden deraf att, i
händelse desamma skulle gå förlorade, eu särskild skadeersättning
åligger Postverket resp. posttjenstemännen,

dels ock i afseende å värdeförsändelser, vare sig att dessa utgöras
af bref eller paketer.

27

Ehuru i allmänhet ett företeende å postanstalterna af innehållet
utaf eu försändelse med angifvet värde icke kan anses i Sverige mera
af behof påkalladt än hvad annorstädes är fallet, samt erfarenheten
ådagalagt att, äfven med nu gällande bestämmelser, mången gång
större sedelremisser från och till bankafdelningar in. in. icke, utan
åsidosättande af andra, mera trängande göromål, kunna af postexpedienterna
genomgås, utan mycket ofta qvitto å inlemnade Öppet rekommenderade
bref blifvit meddeladt endast på grund af eu känd
och pålitlig afsändares uppgift om innehållet,

lärer dock, på sätt underdånigst föreslaget blifvit i poststadgans
§ 11, inom. 1, böra åt vederbörande posttjenstomän förbehållas rättigheten
att, der anledning förekommer, påkalla att innehållet af eu
försändelse med angifvet värde skall å postanstalten till granskning
företes; likasom ock, då åsättande å försändelse af ett högre värde
än det verkliga — ett förfarande hvilket äfven exempelvis i de
belgiska postförfattningarne uttryckligen förbjudes — måste anses
som ett försök att genom falsk uppgift bereda sig större ersättningsbelopp
än som vederbör, Generalpoststyrelsen antagit att eu dylik
förseelse borde hemfalla under det ansvar som stadgas i 22 kap., 1
och 2 §§ Strafflagen.

Då särskilda omständigheter understundom kunna gorå det för
afsändare ensidigt att erhålla intyg derom att, uti ett afsändt assureradt
bref, verkligen funnits inneslutet ett belopp, motsvarande det
angifna värdet, har Generalpoststyrelsen ansett tillfälle härtill höra
beredas, mot erläggande af särskild afgift och under vilkor att dylik
försändelse inlemnas så tidigt att bestyret med penningarnes uppräknande
icke hindrar personalen i handläggningen af öfrige expeditionsgöromål
(poststadgans § 12).

Inom nedannämnde länder, hvilkas Postverk besörja befordringen
af penningar och andra försändelser med angifvet värde, utgår assuransafgiften
med följande belopp:

i Norge

för belopp af högst 25 speciedaler .................................... 4 skilling,

» » öfver 25 intill 50 » 8 »

» » » 50 » 100 » .................................. 16 »

» » » 100 » 150 » 24

0. 8. V.

28

i Danmark

för belopp af högst 100 riksdaler......................................... 8 skilling,

för Överskjutande belopp pr 100 rigsdaler........................ 4 »

i Finland

för belopp af till och med 4,000 mark................................. V5 %.

utöfver 4,000, men ej öfverstigande 6,400 mark ............... 8 mark,

utöfver 6,400 mark .................................................................. % S,

inom Nordiska Förbandets stater
för belopp af högst 50 thaler,

inom afstånd af 15 tyska mil................................. V2 silbergroschen,

inom afstånd af mer än 15, men högst 50 mil... 1 »

» » » 50 mil.............................. 2 »

för belopp af mer än 50, men högst 100 thaler,
likasom för hvart Överskjutande belopp af högst
100 thaler, då derigenom icke totalsumman kom -

mer att öfvergå 1,000 thaler,

inom afstånd af 15 mil................................................ 1

» » mer än 15, men högst 50 mil............ 2

» » » » 50 mil....................................... 3

För hvad den assurerade summan öfverstiger 1,000 thaler, utgår
assuransafgiften pr 100 thaler med hälften af de härofvan angifna
belopp (V2, 1 resp. 1V2 silbergroschen);

i Schiveiz

för hvar våglängd af högst 5 liens,
om beloppet icke öfverstiger 1,000 francs: 2 centimes pr 100 francs,
för hvad som öfverstiger 1,000 francs: 1 centim?, pr 100 francs,
hvartill kommer en af afstånd och värdebelopp oberoende särskild
afgift af 10 centimes;

allt detta dock med iakttagande deraf att vid befordran inom

afstånd af

högst 5 liens afgiften i sin helhet aldrig understiger...... 15 centimes,

mer än 5 och högst 10 liens » » » 20 »

» » 10 » » 25 » » » » 30 »

» » 25 » « 40 » » » » 45 »

» » 40 » » » 60 »

29

i Nederländerna

utgör assuransafgiften l‘/2 pr milis, dock så att icke i något fall beloppet
understiger 25 cents;

i Frankrike

betalas:

för assurans af penningemedel 10 centimes för belopp af högst
100 francs, hvartill kommer en, af summans storlek oberoende, särskild
rekommendationsafgift af 40 centimes för enkelt bref, 60 centimes
för dubbelt bref o. s. v.,

för assurans af andra värdesaker 1 % af det beräknade värdet
jemte en stämpelafgift af 20 centimes;

i Italien

utgör assuransafgiften 10 centesimi för belopp af högst 100 lire;

i Spanien

erlägges som assuransafgift 3 % af det uppgillra värdet.

Sålunda utgöra afgifterna för värdeförsändelsers assurerande:
inom Nordtyska Förbundets stater vid afstånd af 15—50 geografiska
mil, eller de afstånd inom hvilka största antalet af bref från
och till svenska postanstalter utvexlas, för 50 thaler: 1 silbergroschen,

motsvarande ...................................................................................... ''/u %

i Danmark för 100 rigsdaler: 8 skilling, motsvarande...... %2 »

i Italien .................................................................................... Vin »

i Norge för 100 speciedaler: 16 skilling, motsvarande...... 2/ls »

i Nederländerna 1V2 pr milis .................. » V20 »

i Schweiz, för ett medelafstånd af 40 lieus,
pr 500 francs: 90 centimes, rekommendations afgiften

deri inberäknad....................................... » %0 »

i Frankrike,
i fråga om penningar:
för 500 francs, rekommendationsafgiften
inberäknad, om brefvets vigt ej uppgår till mer

än 10 gramm er: 90 centimes, också ............... » n/50 ,,

men för andra värdeförsändelser än penningar.................. 1 »

i Finland.................................................................................... V5 »

och i Spanien.................................................................................. 3

))

30

Om då den nuvarande afgiften för försändning inom Sverige af
öppet rekommenderade bref, 50 öre, antagen såsom föreslaget blifvit
i poststadgans § 15, mom. 3, utgöra eu lämplig assuransafgift för belopp
af högst 500 rdr, för hvilken sistnämnda summa emedlertid,
enligt nu gällande författning, sammanlagde rekommendations- och

assuransafgifterna uppgå till 60 öre, skulle afgiften för assurerande
af värdeförsändelser inom lägsta värdeklassen komma att utgöra Vio
% af det belopp hvarmed, i händelse af förlust, försändelserna kunde
komma att ersättas, samt således donna assuransafgift öfverstiga endast
de minimiafgifter som för närvarande inom Danmark och Nordtyska
Förbundets postområde illgöras för assurerande af försändelser
med angifvet värde.

Bestämmes vidare, utan beräknande af någon särskild rekommendationsafgift
för assurerande försändelser, sjelfva assuransafgiften
för belopp mellan 500 och 1,000 rdr till 5 öre för hvart belopp
af högst 100 rdr, och för hvad som öfverskjuter 1,000 rdr till 2
öre pr 100 rdr, så utfaller en jemförelse mellan hithörande utgifter
enligt kongl. kungörelsen den 16 februari 1849 och enligt nu underdånigst
föreslagna allmänna poststadga sålunda:

enligt 1849 enligt §15

för	assurerande	af belopp	uppgå-			års författ-ning.	i allmänna poststadgan.
	ende till högst..			rdr	500	0,60	0,50
»	))	))	))	))	))	600	0,62	0,55
))	»	»	))	»	))	700	0,64	0,60
))	»	))	,)	))	))	800	0,66	0,65
»	))	))	»	))	»	900	0,68	0,70
))	»	»	))	»	))	1,000	0,70	0,75
))	,)	))	»	))	»	1.500	0,80	0,85
))	»	))	»	))	»	2,000	0,90	0,95
))	))	»	))	))	))	3,000	1,10	1,15
))	»	))	»	»	))	10,000	2,50	2,55
»	))	))	))	»	» 100,000	20,50	20,55

0. 8. V.

Bägges härtill att, enligt § 15, inom. 3, frankeringsafgiften för
assurerande bref skulle, i öfverensstämmelse med hvad inom flera
andra länder är vedertaget, utgå såsom för enkelt bref eller med 12
öre, äfven för den händelse att försändelsens vigt uppgår till mer än
enkel brefvigt, så visar sig att i de flesta fall de nu underdånigst
föreslagna bestämmelser rörande assurerande brefs behandling skulle,
äfven i afseende å de utgifter som för postbefordringen af dylika

31

försändelser borde utgöras, bereda korrespondenterna större fördelar
än de nu härför gällande föreskrifter.

Då ersättningen för förkommet rekommenderadt bref (försändelse
utan angifvet värde) icke lämpligen torde böra fastställas till högre
belopp än 50 rdr, har Generalpoststyrelsen också ansett rekommendationsafgiften,
som för närvarande, jemnlikt nådiga kungörelsen den
18 maj 1866, utgör 24 öre, höra nedsättas till 18 öre, hvarigenom,
med tillägg af breffranko 12 öre, befordringsafgiften för ett enkelt
i (.kommenderadt bref körnare att uppgå till 30 öre, ett belopp för
hvilket äfven finnes särskild! frimärke. Eu rekommendationsafgift
öfverstigande 18 öre torde nämligen icke böra för brefvexlingen
mellan inrikes orter ifrågasättas, sedan, jemlik! postfördraget den 2V23
februari innevarande år, högre afgift icke uppbäres för rekommenderade
bref som utvexla^ mellan svenska och tyska orter. Inom Norge
utgör denna afgift 4 skilling, motsvarande 13 Vz öre, inom Danmark 8
skilling, motsvarande 16''2/3 öre.

De häi. ofvan underdånigst föreslagna förändrade vilkor för postbefordringen
af såväl rekommenderade bref som värdeförsändelser
betinga de förändringar i föreskrifterna rörande dessa försändelsers
behandling som, i öfverensstämmelse med hvad i flera andra länder
iakttages, blifvit införda i inom. 2—5 af 10 § samt i 16 och 17
§§ af allmänna poststadgan.

Förbuden i mom. 6—10 af § 10 mot försändning med posterna
af eldfarliga ämnen samt mot bress inneslutande i postpaket hafva
influtit i de flera paketposttaxor som, tid efter annan och sednast
den 17 januari 1861, blifvit af Postverkets Styrelse utfärdade. I
sistnämnda taxa finnas, likasom i flora föregående, för öfverträdelse
af förbudet mot brefs inneslutande i postpaket stadgade böter
af 20 rdr, hvithet stadgande dock icke, såvidt Generalpoststyrelsen har
sig bekant, grundar sig på något Eders Kong!. Maj:ts nådiga beslut i
ämnet. Styrelsen har trött ansvaret såväl för dylik förseelse som
föi inneslutande i bref till posttjensteman af förseglade skrivelser till
andra personer, hvaremot förbud finnes af Postverkets Styrelse meddelad!
genom kungörelse den 16 september 1705 och cirkulär den
7 juni 1835, höra lämpligen utgöras af böter, minst 10 och högst
oO rdr, och således understigande de böter som, genom nådiga kungörelsen
den 26 oktober 1860, finnas stadgade för jern vägskonduktör,
ångbåtsbefälhafvare eller forman, hvilken medverkar dertill att med
postlägenhet bref varda befordrade utan utgörande af någon särskild
afgift till Postverket.

inskränkning
i rättigheten
till postförsändning.

32

Då å posttjensteman som, genom utlemnande till adressat af
bref eller paket hvilket funnits inneslutet uti annat, till posttjenstemannen
adresseradt bref eller paket, gjort sig skyldig till delaktighet
uti den derigenom uppkomna portoförsnillning, icke torde böra
tillämpas stadgandet uti 25 kap., 10 § Strafflagen, har Generalpoststyrelsen
trött (§ 10, mom. 10) dylik förseelse höra umgällas med
böter, ehuru till högre belopp, 20—150 rdr, än som dels finnes
stadgadt i åberopade Öfverpostdirektörsembetets cirkulär den 7 juni
1835, dels kornme att drabba afsändare af bref eller paket af nu
ifrågavarande beskaffenhet.

Meddelande Genom 14 § är afsändare af rekommenderade och assurerade

ningsbevis. försändelser, postanvisningar och paketer beredt tillfälle att, mot särskild
afgifts utgörande, erhålla intyg derom att försändelsen verkligen
kommit adressaten tillhanda. Hithörande föreskrifter äro aflattade i
nära öfverensstämmelse med de stadgande!! som härom finnas meddelade
i liera andra länders postförfattningar och som, på grund af
särskilda postfördrag, tillämpas äfven i afseende å postutvexling mellan
svenska och utrikes orter.

Ersättning för Ersättningen för förkommet paket utan angifvet värde har (§ 16,
fke^te™''m m. mom. 8) ansetts höra utgå med ett belopp af 1 rdr pr T, motsvarande
hvad ungefärligen i enahanda afseende utbetalas i Danmark (Va rigsdaler
pr T), dock så att för paketer af högst 2 tt ersättningen alltid komnie
att utgöra 2 rdr, och för paketer af mer än 2 men högst 4 u:s vigt
förlusten godtgjordes med 4 rdr; ett stadgande som afser att, så
mycket som möjligt, förenkla behandlingen af lättare paketpostförsändelser.

Stadgandet i § 18 jatt Postverket icke ikläder sig någon ansvarighet
för förlust som, tillföljd af försändelses uteblifvande eller fördröjda
framkomst, medelbart kan drabba afsändare eller adressat,
vare sig renteförlust, försutna fatalier eller annat, motsvaras till någon
del af föreskrifterna i § 8 af nådiga förordningen den 16 februari
1849. I (ifrigt har den uppfattning af Postverkets ersättningskyldighet
som ligger till grund för nämnda §, och som nära öfverensstämmer
såväl med stadgandet i § 3 af nådiga reglementet för elektriska
telegrafbefordringen den 6 november 1868, som med de i
detta afseende inom andra länder gällande författningar, alltid vunnit
tillämpning vid bestämmandet hittills af den vederbörande korrespondenter
tillkommande ersättning för förkomna rekommenderade bref.

Mgot sådant undantag från nämnda allmänna stadgande som i
tz 8 af åberopade 1849 års nådiga förordning göres i afseende å

förkomma rentebärande obligationer, kan icke vidare påkallas, sedan
afsändare af dylika värdepapper beredts tillfälle att bestämma den
summa hvarå assurans tages, till belopp motsvarande icke allenast
kapitalet utan äfven den å obligationerna upplupna renta.

Sedan lång tid tillbaka hafva tidt och ofta förekommit klagomål''
deröfver att till postbefordran afiemnade orekommenderade bref icke
kommit vederbörande adressater tillhanda. Ofta har utan tvifvel
orsaken härtill varit att söka dels i ofullständiga eller otydliga adresser,
dels i försummad frankering, som vållat att brefven icke blifvit
befordrade, dels slutligen ock i bristande ordentlighet och pålitlighet
hos de personer som å adressaternas vägnar mottagit brefven. Men
att äfven genom försumlighet och oärlighet å postbetjening''^? sida
bref gatt förlorade, har, oaktadt svårigheten i allmänhet att i dylika
fall åstadkomma någon fullständig bevisning, genom anstälda undersökningar
mer än en gång blifvit ådagalagd!

Sedan Generalpoststyrelsen vid utgången af år 1867 förordna!
att vid hvar postanstalt skola föras särskilda reklamationslängder, i
hvilka antecknas alla gjorda anmälande!! om uteblifna bref in. in.,
har Generalpoststyrelsen haft tillfälle af dessa reklamationslängder
inhemta, bland annat, hurusom eu mycket stor del af de saknade
försändelserna utgjorts af bref i Indika funnits inneslutna större eller
mindre penningebelopp.

Det allmänt kända förhållandet att nära nog dagligen i o rekommenderade
bref försända? penningar, kan också icke annat än
för oärliga postbetjente medföra eu stark frestelse till tillgrepp.

Derför har också, sedan längre tid tillbaka, inom de flesta
Postverk varit förbjuden all penningeförsändning i orekommenderade
bref, och öfverträdelse!! af detta förbud belagd med ansvar, antingen,
såsom i Frankrike, böter (50—500 francs) eller, såsom i Danmark,
förlust af det i brefvet inneslutna penningebeloppet.

Ett dylikt stadgande anser sig dock icke Generalpoststyrelsen
böra i underdånighet föreslå.

Då emedlertid det är af högsta vigt att tjenliga medel vidtagas
för att, så mycket som möjligt, minska antalet af de bref som, innehållande
penningar, varda från eu till annan postanstalt samt af
postanstalterna till brefbärare eller enskilda bud afiemnade, utan
vidtagande af sådane försigtighetsmått som iakttagas i afseende å
rekommenderade bref,

rvångsrekom mendation.

34

Afskrift af
inlemnade
försändelser.

Vigt moderation
för bref.

tiar Generalpoststyrelsen trött sig Lura i det underdåniga förslaget
till allmän poststadga, § 19, intaga ett från Engelska Postverket
lånad! stadgande rörande behandlingen af dylika bref.

Sedan några år tillbaka blifva i England alla, till postbefordran
aflemnade bref Indika skäligen kunna antagas innehålla penningar,
af vederbörande posttjensteman rekommenderade, och dubbel rekommendationsafgift
påförd adressaterna, derest icke, vid brefvens öppnande
å vederbörande postanstalt, visar sig att någon grund icke
förefunnits för antagandet att desamma innehållit penningar.

Enligt hvad Storbritanniska Generalpoststyrelsen meddelat, har
stadgandet härom medfört störa och väsentliga fördelar.

För att sätta afsändare i tillfälle att bereda sig ett, understundom
i hög grad ensidigt, intyg derom att till uppgifven person afgått
skrifvelse eller blifvit öfversänd handling af visst, angifvet innehåll,
har i § 20 blifvit infördt stadgande om hvad härvid ansetts höra
iakttagas. Afgiften för meddelande af intyg rörande innehållet af
eu sålunda till postbefordran inlemnad skrift har Generalpoststyrelsen
ansett höra fastställas till enahanda belopp, 25 öre för hvart ark,
som, jemlik! nådiga förordningen angående expeditionslösen af den
30 november 1855, § 3, för vidimation utgår till tjensteman, hörande
till den första af deri omförmälda afdelningar.

Under skrift v exlingen rörande afsättande, af ett postfördrag med
Nordtyska Förbundet har blifvit i underdånighet omförmäldt hurusom,
under eu sednare tid, blifvit i några länder medgifven en betydlig
moderation i afseende å vigtsatserna för de postbefordrade brefven.
Detta gäller hufvudsakligen Danmark och Tyskland.

Inom förstnämnda rike blot för tre år sedan den förutvarande
beräkningen af en portosats för hvart lod af en brefförsändelses vigt
utbytt mot ett stadgande derom att

såsom enkelt bref skall anses och taxeras hvart bref som ej

väger öfver 3 qvint (eller 15 grammer);
» dubbelt: bref som i vigt öfverstiger 3, men ej 25 qvint;

» tredubbelt» » » » » 25 » » 50 »

Kort förut hade i Preussen vigtsatserna blifvit inskränkta till
endast tvänne, nämligen:

den enkla, omfattande försändelser som i vigt uppgå till högst 1 lod;
den dubbla » » » » » uppgå till mer

än 1 lod, men högst......................................................... ^ T,

Indika bestämmelser, på grund af särskilda, i slutet af år 1867,
mellan Nordtyska Förbundet samt de Sydtyska Staterna, < Isterrike och

35 ,

Luxemburg afslutade postfördrag, numera tillämpas äfven på all
korrespondens mellan förenämnde länder. Och för kort tid sedan,
har äfven i Danmark mot denna vigtberäkning blifvit utbytt den
förenämnda, för få år sedan derstädes antagna.

Som motiv för en dylik förändring har, såväl i Danmark som
i Tyskland, blifvit anfördt att tyngre bref i allmänhet icke undergå
annan postbehandling eller vid utlemnande! förorsaka mycket större
olägenhet än hvad fallet är med de lättare brefven; hvadan skilnaden
i afgift endast borde afse sjelfva transporten mellan postanstalterna.
Men från sådan synpunkt kunde uppkrälande! åt ett
särskild! porto för hvar enkel brefvigt ingalunda anses vara med
billighet öfverensstämmande.

I Sverige har, redan från lång tid tillbaka och, såvidt Generalpoststyrelsen
liar sig bekant, tidigare än i andra länder, en moderation
i vigten för tyngre försändelser varit medgifven.

Genom kong!, brefvet den 31 maj 1693 stadgades att, då vigten
af bref öfverstege 5 lod, borde för de närmast följande 5 loden
porto utgå med endast halfva beloppet, och för hvad vigten öfverstege
10 lod endast med en fjerdedel af hvad eljest utgjordes.

Genom kongl. brefvet den 13 oktober 1785 inskränktes emedlertid
förmonen af portomoderation till bref som vägde 8 lod eller
derutöfver, och faststäldes ungefärligen enahanda vigtberäkning som
för närvarande, på grund åt nådiga kungörelsen den 12 juli 1860.
tillämpas''; enligt hvilken

för bref som i vigt ej uppgår till fullt 4 ort, erlägges enkelt porto,
för bref från och med 4 ort intill 7 ort beräknas 2 portosatser,

7	»	»	10	))	))	3	))
10	))		13	»	))	4	))
13	»	))	16	))	))	5	»
16	))	»	19	))	))	6	))
19	))	))	22	))	»	7	))
22	))	))	26	))	))	8	))
26	))	»	31	))	))	9	»
31	))	))	41	))	»	10	))
41	))	»	51	))	»	11	))
51	))	))	61	»	»	12	»
61	))	»	71	))	))	13	))
71	))	))	81	))	))	14	))
81	»	»	91	))	))	15	))
91	»	»	1 « 1	))	»	16	))

ior bref från och med 1$ 1 ort intill In 26 ort beräknas 17 portosatser,
" ; " In 26 » » In 51 » » 18 »

hvaremot för hvar (Överskjutande vigt af 3 ort betalas fullt porto
såsom för enkelt bref.

Den om förmälda omständigheten, att någon anmärkningsvärd
portomoderation ej vidtager förrän efter det bref uppnått en vigt
åt 31 ort, måste emedlertid verka derhän att endast undantagsvis
och mycket sällan förmenen deraf tillgodokommer korrespondenterna.

1 )ch da den i utlandet vanna erfarenhet vittnar derom att förändringen
icke medfört någon alltför stor tillökning i antalet tyngre brefpostförsändelser,
samt det för postbehandlingen och för'' räkenskaperna
medför eu stor lättnad, att icke ett alltför stort antal olika portosatser
hell öfver för de särskilda inrikes brefpostförsändelserna tillämpas, har
Generalpoststyrelsen ansett sig höra i underdånighet underställa Eders
Kong!. Majrts nådiga pröfning frågan, huruvida icke äfven korrespondensen
i Sverige herde beredas ungefärligen enahanda förmoner som i omformälda
afseende kommit brefvexlingen i Danmark och Tyskland tillgodo.

I öfverensstämmelse härmed hafva i poststadgans § 22 blifvit
förslagsvis upptagna endast tre vigtsatser,

den första för bref h vilkas vigt ej öfvers tiger.................. 4 ort.

den andra för bref hvilkas vigt öfverstiger 4, men ej 25 »

den tredje » » » » » 25 » » 50 »

Den enda anmärkningsvärda olägenhet som af ett dylikt stadgande
kunde befaras härflyta, vore att, för besparande af porto, liera
bref till olika adressater koimne att under ett omslag försändas. Den
annorstädes vunna erfarenhet gifter icke synnerlig anledning antaga
det sådant koimne att i någon väsentlig moll inträffa. Anmärkas
bör likväl att. då i allmänhet inom Danmark och Tyskland beforringsafgiften
för bref som skola från en till annan ort fortskaffas
icke uppgår till mer än dubbla beloppet af lokalbrefportot, men i
Sverige lokalportot utgör endast f af afgiften för vanliga bref, skål icke
saknas för det antagande att, här iller än annorstädes, kunde komma att
anlitas utvägen att i ett bref af dubbel eller tredubbel vigt innesluta liera
andra, lättare försändelser, hvar af dem försedd med lokalmärke, för
att efter framkomsten, genom dens försorg till hvilken omslagsbrefvet
ar adresserad!, nedläggas i närmaste breflåda. För den händelse att.
med afseende å de fördelar eu förenkling af nu ifrågavarande slag
onekligen komme att medföra, Eders Kong!. Näjd skulle finna vigtsatserna
för postbefordrade bref höra till ett mindre antal än det

37

nuvarande förändras, torde — derest vid tillämpningen af stadgandet
derom skulle uppstå någon olägenhet af omförmälda beskaffenhet —
det i nåder tillåtas Generalpoststyrelsen inkomma med särskild!
underdånigt förslag till de föreskrifter som med anledning deraf
må anses påkallas.

De i § 23 rörande lokalbref intagna bestämmelser äro desamma Lokalbr°fsom
för närvarande, på grund af nådige brefven den 23 februari
1858 och den 9 november 1861 samt nådiga kungörelsen den 12
juli 1860, tillämpas.

I eu äldre tid, då i allmänhet afstånden mellan postanstalterna Hittills .4 vivere
betydligt större än hvad numera är fallet, utgjordes en mycket ae
stor del af de postbefordrade brefven utaf s. k. lösbref, för Indika
befordringsafgiften, faststäld genom kong!, brefvet den 19 februari
1812 till 1 skilling banko och genom nådiga brefvet den 23 februari
1858 till 3 öre, tillfaller postförvaltare!!. Efter det att i en sednare
tid postanstalternas antal blifvit på några få år mer än fördubblad!,
har år från år lösbrefvens antal betydligt nedgått och beräknas för
nästlidet år föga hafva öfverstigit en half million.

Den för korrespondenterna kännbara olägenheten att, då inkomsten
af dessa bref är postförvaltare förbehållen, icke kunna utgöra
befordringsafgiften med frimärken, har redan tillförne föranledt till
förslag om indragning af donna afgift till postkassan, ehuru, vid pröfningen
af detta ärende den 9 november 1861, Eders Kong!. Maj:t funnit
eu sådan'' förändring icke lämpligen kunna genomföras förrän i sammanhang
med fastställande af andra grunder för postförvaltarnes aflönande.

Hvad beträffar alla sådan»- bref som, utan anlitande af lösväska,
till postanstalt inkomma eller derifrån utsändas, möter också ingen
svårighet att behandla dem såsom alla andra, tillförne s. k. portobref,
då de förra kunna och höra nedläggas i den posten åtföljande
breflåda och, allteftersom de äro frimärkta eller icke frimärkta,
afgiftsfritt eller mot lösen till adressaterna utlemnas, samt de sednare
genom postförvaltaren tillställas postiljon eller postförare, för att af
denne till adressaterna eller dessas bud utlemnas; dervid likväl iakttagos
att, innan brefven af postförvaltaren tillställas postiljon eller
postförare, de böra hafva blifvit med frimärken försedda, hvadan ock
för dessa bref undantagsvis frankotvång blifvit i § 21 af poststadgan
underdånigst föreslaget.

Begagnandet af breflåda för emottagande af försändelser som
skola med post fortskaffas, medför nödvändigheten att efter samma

38

grund taxeras alla deri nedlagda försändelser, då, vid breflådans
öppnande, omöjligt är bedömma, Indika bland de deri förekommande
försändelser kunna hafva blifvit nedlagda efter det posten passerat
närmast belägna postanstalt, och Indika som vid postens afgång
derifrån kunna hafva funnits i breflåda!! inneslutna.

Icke heller kan billigheten anses tala emot ett sådant taxeringssätt,
då i allmänhet för postpersonalen omgången och besväret med
de till en postanstalt i breflåda från kringliggande ort inkomna
försändelser icke äro mindre än hvad fallet är med de bref som
ankomma affärdade på samma sätt från närmast belägna postanstalt,
under det att de bref Indika skola under vägen lösa aflemnas, åstadkomma
för Postverket vida större olägenhet och tidsförlust än hvad
fallet är med ett mångdubbelt större antal bref, direkt utvexlane
mellan tvänne postanstalter.

En väsentlig lättnad komme dessutom att beredas en mycket
stor del af de hittills s. k. lösbrefven, derest Eders Kong!. Näjd
finner skäl i nåder gilla och bifalla hvad i § 66 af poststadgan är,
i fråga om vilkoren för lösväskbefordringen, underdånigst föreslaget.

Utom de nu omförmälda, för närvarande s. k. lösbref, eller de
Indika, i eller utom lösväska, befordras från postanstalt till korrespondent
på landet eller från denne till postanstalt, kunna förekomma
och hafva utan tvifvel förekommit äfven andra, nämligen sådane
hvilkas såväl afsändare som mottagare bo invid eller nära till vägen
mellan tvänne postanstalter, men på det sätt att brefven aldrig
komma att passera någon postanstalt. Någon rätt till befordran med
de allmänna posterna har visserligen icke blifvit försändelser af detta
slag tillerkänd, men att, på grund af häfd, posterna blifvit för deras
fortskaffande å åtskilliga orter anlitade, har sig Generalpoststyrelsen
bekant; och torde i de flesta fall arvodet derför, beräknadt efter
taxan för vanliga lösbref, hafva tillgodokommit postiljon eller, der
sådan icke posten åtföljt, postförare!!.

För att förekomma det postiljoner och postförare åtaga sig att,
för egen rakning, fortskaffa bref, hvarigenom postkassan gånge miste
om afgifterna för dessa krets befordran, är emedlertid ingenting nödvändigare
än att, i enlighet med hvad föreslaget finnes i § 157 af
poststadgan, postiljoner och postförare må kunna ovilkorligen och
utan inskränkning förbjudas hvarje mottagande ur enskilda personers
händer af lösa bref eller paketer.

Öfvertygelse!! härom har också i Danmark verkat till införande
af särskilda väskor för befordran af den korrespondens hvilken icke

39

passerar någon postanstalt. I ungefärlig öfverensstämmelse härmed är
jemväl i inom. 5 och 6 af poststadgans §- 66 föreslaget, att samma
befordringssätt må kunna användas för det i allmänhet inom Sverige
icke synnerligen störa antalet af dylika bref.

Tillfälle att mellan inrikes orter få, mot nedsatt afgift, befordrade Försändelser
under band trycksaker, varuprofver och mönster, bereddes först under undev band
loppet af år 1864.

Afgiften derför, som till en början utgjorde en fjerdedel af det
för samma vigt belöpande brefporto, ehuru med iakttagande deraf
att äfven för lättare försändelser afgiften icke Unge i något fall
understiga portot för enkelt bref,

blef, sedan i 1865 års postfördrag med Danmark och de samma
år nådigst meddelade förändrade bestämmelserna rörande postförhållandena
mellan Sverige, och Norge, korsbandsportot blifvit för 40
grammers vigt faststäldt till 6 öre, genom nådiga brefvet den 22
september 1865 nedsatt till sistnämnda belopp.

Någon förändring i dessa bestämmelser anser Generalpoststyrelsen,
åtminstone för närvarande, icke böra ifrågakomma.

De i (ifrigt uti poststadgans § 24 innehållna föreskrifter rörande
försändelsernas beskaffenhet och behandling äro väsentligen desamma
som blifvit faststälda genom Eders Kong!. Maj:ts nådiga bref den 23
februari 1866, endast med tillägg

dels af medgifvandet att å trycksaker i korthet skriftligen antyda
att det öfversända utgör en gåfva till adressaten; en rättighet
som mer än en gång blifvit påyrkad vid försändning af böcker och
broschyrer och hvilken jemväl är af de schweiziska, belgiska och
franska postförfattningarne medgifven,

dels af den äfven inom Belgiska och Franska Postverken gällande
föreskriften, att omslaget till en försändelse under band icke får
betäcka mer än en tredjedel af försändelsens yta; en föreskrift som
är nödvändig om posttjensteman skall kunna, som sig bör, vaka deröfver
att ifrågavarande billigare postförsändningssätt icke användes
för fortskaffande af andra föremål än sådane för hvilka detsamma är
medgifvet,

dels ock af den jemväl i Nordtyska Förbundets postförfattningar
intagna bestämmelsen att under samma omslag ej må inläggas försändelser
till flera olika adressater,

dels slutligen af stadgandet derom att ofullständigt frankerad
försändelse under band bör lösas med dubbla beloppet af felande
franko.

40

Paketpost försändelser.

Sedan erfarenheten ådagalagt att föreskriften, det dylika försändelser
höra taxeras såsom bref, i de allra dosta fall ledt derhän att
försändelserna alldeles icke blifvit utlösta, har i sednast afslutade
postfördrag med Nederländerna den 11 nästlidna januari, art. XII,
och med Ryssland den 30 påföljda april, art. IX, blifvit infördt
stadgande derom att lösen bör utgå med två gånger det belopp
hvarmed värdet af de åsätta frimärkena understiger befordringsafgiften
Samma stadgande, hvilket äfven finnes infördt i de italienska
och nordamerikanska postförfattningarne, synes med skål också höra
göras gällande för dylika försändelsers utvexling mellan inrikes orter.

I Frankrike uppbäres i dylika fall lösen med ett belopp motsvarande
tre gånger bristen i frankeringsafgift.

De i § 25 intagna bestämmelser, som i allmänhet öfverensstämma
med de inom andra länder i detta afseende gällande stadgande!!,
hafva ansetts nödvändiga till förekommande af, hittills icke sällan öfverklagade,
missbruk vid aflemnande till postbefordran af försändelser
under band.

Ilärofvan har blifvit i korthet underdånigst omförmäld den
jemförelsevis mindre utveckling som paketpostutvexlingen i Sverige
hittills vunnit.

Orsakerna dertill kunna, utom frankeringstvånget, anses vara
dels att, oaktadt den åren 1861—1869 vidtagna mycket betydliga
utvidgningen af paketpostförbindelserna, ännu ej tillfälle blifvit
beredt till paketförsändning genom fullt eu tredjedel af samtlige postanstalter,

dels, och måhända hufvudsakligen, de höga befordringsafgifterna
och nödvändigheten att äfven för mindre paketer tillämpa afståndstaxan.

Om med skål medelportots införande ansetts verka en betydlig
tillväxt i brefvexlingen, icke ensamt på grund af den portonedsättning
som i flera fall derigenom åvägabragts, utan äfven med anledning
af den derigenom åstadkomna lätthet för afsändare att i förvåg
beräkna befordringsafgiftens belopp,

så gäller — om också ej i samma, dock i ganska väsentlig
mon — detta äfven om hvarje åtgerd som .är egnad att, på en gång,
minska afgifterna för paketbefordringen och förenkla föreskrifterna för
taxeringen af hithörande försändelser.

Insigten häraf har också verkat att, sedan år 1865, blifvit i
Danmark infördt ett medelporto för alla paketpostförsändelser hvilkas
vigt ej öfverstiger 4 T, hvilket porto utgöres med

41

8 skilling då vigten ej öfvergår 1 «;

12 skilling då densamma öfvers tiger 1, men ej 2 ■$;

16» » » 2 » 4 »

Den under sednare tid högst betydliga tillväxten i antalet inom
Danmark postbefordrade småpaketer har också burit vittnesbörd om
riktigheten och ändamålsenligheten åt den nämnda åtgerden.

De jemförelsevis mycket större utstånden inom Sverige, i förening
med nödvändigheten att i de flesta fall för postbefordringen här anlita
betingad skjuts, för hvilken kostnaden år efter annat förhöj es,
äro omständigheter, Indika utan tvifvel kunna anses tala emot införandet
här, af ett för hela riket gällande, medelporto för någon del
af paketpostförsändelserna.

Skulle de åberopade omständigheterna anses utgöra ett oöfvervinneligt
hinder för ett paketmedelportos antagande, vore ensidigt
att, i stället för den vanliga beräkningen af antalet mil å kortaste
afståndet mellan afgångs- och adressort, finna en grund för de mindre
paketernas taxering, hvilken, såvidt görligt vore, erbjöde ungefärligen
enahanda fördelar som det danska medelportot af billighet och enkelhet
vid tillämpningen, utan att dock föranleda dertill, antingen att inkomsten
i paketporto befunnes alltför otillräcklig till bestridande af
de med paketbefordringen förenade utgifter, eller ock att, till betäckande
af de sednare, portot måste fastställas till belopp som för
kortare afstånd blefve alltför betungande.

En sådan grund kunde måhända lämpligast sökas i landets historiskt-geografiska
indelning.

Under det nämligen, i flertalet fall, måste för afsändare mota
svårighet att med säkerhet beräkna befordringsafgiften, derest donna
utgår efter kortaste afståndet från afgångs- till adressort, skulle antagligen
mindre ofta en sådan svårighet uppkomma, om pakettaxeringen
grundade sig på en sådan indelning i zoner att, exempelvis,
en omfattade Skåne och Blekinge,
eu öfrige delar af Götarike,
eu Svearike,

en Norrland söder om Ångermanelfven
samt eu Norrland norr om nämnda eif.

För småpaketer, Indika utvexla des mellan orter belägna i samma
zon eller inom tvänne närbelägna zoner, kunde i sådant fall befor -

dringsafgiften blifva densamma, exempelvis

der paketets vigt ej öfverginge 1 T ................................. 30 öre;

der vigten öfverstege 1, men icke 2 $ .......................... 50 öre,

6

42

hvaremot, då för dylikt paket befordran egde rum genom eu eller
flera mellanliggande zoner, för hvar sådan zon borde utgöras ytterligare
enahanda afgift, 30 resp. 50 öre, som skulle belöpa för transport
inom eu zon eller mellan tvenne närliggande zoner.

Varder emedlertid, genom bifall till hvad i § 22 blifvit underdånigst
föreslaget, eu utväg beredd att, mot eu afgift af endast 24 ä
36 öre, få postbefordrade försändelser af 25 resp. 50 orts vigt, samt
sålunda tillfälle beredes att mot ett billigt brefporto försända handlingar
in. in. för Indika, till minskning i befordringsafgift, möjligen i
vissa fall paketpost nu anlitas,

så synes icke någon synnerlig tvekan höra mota, att till 50 öre
fastställa minimiafgiften för paketbefordran, hvarigenom en förhöjning
skulle inträda i taxan endast för försändelser inom 10 mil äf högst
2.) <tt:s vigt och inom 6 mil af högst Öl s. Derigenom vunnes ock,
hvad i allmänhet anses som eu fördel, att icke i vissa fall paketportot
blefve lägre än det för brefpostförsändelser.

Men med ett minimiporto af 50 öre kan, utan olägenhet, öfvergifvas
all zonberäkning för paketer hvilkas vigt icke öfverstiger 2
och fullständig likformighet införas i taxeringen af alla dylika inrikes
försändelser, utan afseende å den större eller mindre våglängd desamma
befordras.

Och i enlighet härmed hafva äfven blifvit affattade bestämmelserna
i § 26, dervid antagits att utgifter! för s. k. småpaketer skulle
utgöra:

der vigten ej öfverstiger 1 $ ............................................ 50 öre,

men der densamma uppgår till mer än 1 och högst 2 T 75 »

Det ofta inträffande hehofvet af förstärkt anspann för posterna,
vid de fall då ett större antal tyngre paketpostförsändelser förekomma,
gör det nödvändigt att fortfarande, här som annorstädes och särskild!:
äfven i Danmark, taxeringen af dessa försändelser grundas på afståndet
mellan afgångs- och adressort.

Paketportot, som, vid första inrättandet i Sverige af forvagnar,
bestämdes pr <ee till 2 skilling banko för hvart afstånd af 3 mil, med
tillgodoberäknande likväl af vigtmoderation för tyngre försändelser,
blot, ehuru med vissa förändringar i zonberäkningen, sedermera för -

höjdt:

genom kongl. brefvet den 8 juni 1833 med omkring... 33!, %
samt genom nådigt bref den 21 maj 1858 ytterligare

för lägsta vigtklassen med................................................. 100 %

samt för försändelser hörande till öfrige klasser med 30 ä 33!, %

Enligt den taxa som, på grund af sistberörda nådiga bref blifva
utfärdad, betalas för närvarande:

S8 !

I'' ! »I- O: ! ° O:

7 *Ä !V

ft"

E:.° | g £

g ! g

tv *
o

Ko-! O O:

Q i 5^

O I ? w
eo*-^ - i tv r

Eo

tv
o5 3

E-°

för	eu	väglängd	af till med 3	och mil	rdr.	ö.	rdr.	ö.	rdr.	ö.	rdr.	Ö.	rdr.	Ö.	rdr.	ö.	rdr.	.. 0.	rdr.	Ö.	rdr.	Ö.
	25		35		70	1	05	i	40	1	75	2	10	2	45	2	80
»	öfve	• 3 till och med 6	))	—	35	—	45	—	90	1	35	i	80	2	25	2	70	3	15	3	60
»	>>	6	10	))	—	45	—	60	i	20	1	80	2	40	3	00	3	60	4	20	4	80
»	>,	10	15	))	—	60	—	80	i	60	2	40	3	20	4	00	4	80	5	60	6	40
„	,,	15	20	))	—	75	—	90	i	80	2	70	3	60	4	50	5	40	6	30	7	20
„	„	20	30	>,	—	90	1	10	2	20	3	30	4	40	5	50	6	60	7	70	8	80
„	u	30	40	u	l|oo	1	25	2	50	3	75	5	00	6	25	7	50	8	75	10 oo
U	»	40	50	»	1 20	1	40	2	80	4	20	5	60	7	00	8	40	9	80	11 20
„	„	50	60	u	Iso	1	55	3	10	4	65	6	20	7	75	9	30	10	85	12 40
U	>.	60 mil.....			l|40	1	70	3(40	5	10	6	80	8	50	DO	20	1 1 [90	13 60

&

C:.

£3

99

C:

° O:
&<-<v £B

" o
4^

-vN§-
?
!?

Indika afgifter emedlertid sedermera, på grund af nådiga blefven
den 27 september 1860 och den 28 mars 1862, blifvit med en
femtedel nedsätta för paketer, innehållande böcker och musikalier.

Inom Danmark utgöres numera befordringsafgiften för paketer
hvilka våga mer än 4 »:

inom afstånd af 5 mil med k skilling pr U,

» » » 5—10 » » 1 » » »

» » »10—20 » » 2 » » »

» » »20—30 » » 3 » » »

o. s. v., med en skilling mer pr B för hvar Överskjutande våglängd
af högst 10 mil; dock sålunda att icke i något fall beloppet för
hvart särskild! paket understiger 16 skilling.

I de till Nordtyska Förbundet hörande statur utgöres paketportot
pr B:

inom afstånd af högst 30 geografiska mil med 2 pfennige för
hvar 5te mil,

inom afstånd af mer än 30, men högst 100 mil med 2 pfennige
för hvar lOde mil,

vid längre afstånd med 2 pfennige för hvar 20de mil;

dock så att ej i något fall afgiften utgår med mindre än

44

2 silbergroschen för afstånd, af högst 5 mil,

B » » » 5—15 »

4 » » » 15—25 »

5 » » » 25—50 »

6 » » »mer än 50 »

Med förvandling till svenskt mått och mynt utgör således för

ifrågavarande slag af paketer, i allmänhet och med undantag för
större afstånd, befordringsafgiften pr 5 mil:

i Danmark för hvart T omkring tf öre,
i Tyskland » » » » 2^ »

Om, som i allmänhet varit vanligt, antages att, utan fara för
posternas oskäliga fördröjande, kunna, postiljonens tyngd oberäknad,
efter eu häst befordras 2 centner, skulle, då i medeltal legal! för
paketposts fortskaffande upptages till 1 rdr 20 öre pr mil, kostnaden
för ett pakets befordran 5 mil uppgå för hvart T till 3 öre.

Anmärkas kan att, vid de flesta tillfällen då ett större antal tyngre
paketer påkallar användande af flera hästar än eljest för postbefordringen
skulle begagnas, tillökningen i vigt icke är så betydlig att
inkomsten deraf kan betacka den ökade skjutskostnaden. Betydelsen
af detta förhållande förminskas dock i väsentlig mon deraf att, vid
ännu flera tillfällen, ett icke så ringa antal paketer kan med posterna
fortskaffas, dels utan all tillökning i den lega som, äfven om ej dessa
paketer medföljde, måste för brefpostens befordran utgifvas, dels mot
en jemförelsevis endast ringa förhöjning i gästgifveriskjutslegan. Då
härtill kommer att ett för paketbefordringen förökadt hästantal endast
undantagsvis kan påkalla användande af flera postiljoner än eljest,
vid hvilket förhållande efter en häst kunna fortskaffas paketer till
ungefär dubbelt så stor vigt som bär ofvanför blifvit beräknad,

anser Generalpoststyrelsen ingen tvekan böra mota, att till endast
öre pr <£ bestämma den afgift som för nu ifrågavarande slags
paketers postbefordran borde, för hvart afstånd af högst 5 mil, utgöras;
med iakttagande likväl deraf att icke i något fall afgiften bör
understiga portot, 50 öre, för »småpaketer» af högst 1 T:s vigt.

Under det att sålunda i allmänhet för hvar tionde mil befordringsafgiften
komme att ökas med 5 öre pr <$, torde emedlertid förhöjningen
i afgift för paketer som fortskaffas mer än 50 mil, kunna
och höra inskränkas derhän att för hvar tjugofemte mil tilläggas 5
öre, också pr

45

Härför talar icke ensamt det önskliga deruti att för mera aflägsna
orter paketportot icke måtte alltför mycket fördyras, utan äfven
dels den omständigheten, att under eu stor del af året paketer,
som skola å längre sträckor befordras, vanligen kunna till större eller
mindre del af vägen vinna befordran med ångbåtslägenhet, derför
kostnaden alltid blir betydligt billigare än för lands vägspost,

dels ock att, enligt nu gällande taxa, för paketer som skola
postbefordras mer än sextio mil, ingen skilnad i afgift ifrågakommer,
antingen det Överskjutande milantalet är större eller mindre; en föreskrift
som väl egentligen bär sin grund deruti att, vid taxans fastställande,
tillfälle icke fanns beredt till postbefordran mellan orter
som vore mycket mer än sextio mil från hvarandra aflägsna.

I det förslag till paketposttaxa som nu underdånigst framlägges,
hafva alla paketer Indika befordras mer än etthundra mil, ansetts
kunna och höra beläggas med enahanda afståndsporto.

Nedanstående tabell innefattar en jemförelse mellan de utgifter
för paketpostbefordringen som belöpa enligt nu gällande taxa, och de
Indika, i händelse af nådigt bifall till hvad härofvan blifvit underdånigst
föreslaget, framdeles komine att utgöras; eu jemförelse, hvilken
emedlertid i någon mon försvåras genom olikheten i den afståndsberäkning
och de vigtsatser som blifvit lagda till grund för de särskilda
taxorna.

	För	förs	and	e 1 s e
	af högst 10 &s vigt.	af mer än lOjaf mer än 20	af mer än 30	af mer än 40	af mer än 50
	och högst 20	och högst 30	och högst 40	och högst 50	och högst 60
	Ns vigt.	As vigt.	vigt.	As vigt.	As vigt.
Inom afstånd af högst 5 mil utgör afgiften:	Rdr.	Rdr.	Rdr.	Rdr.	Rdr.	Rdr.
enligt 1858 års taxa	0,25, 0,35, 0,45, 0,70 å 0,90	1,05, 1,35, 1,40 a 1,80	1,75 å 2,25	2,10 å 2,70	2,45 å 3,15	2,80 å 3,60
enligt poststadgan inom afstånd af mer än 5, men ej öfver 10 mil:	0,5 0	0,50	0,52—0,7 5	0,77—1,00	1,02 — 1,25	1,27—1,50
enligt 1858 års taxa	0,35, 0,45, 0,60, 0,90 å 1,20	1,35, 1,80 å 2,40	2,25 ii 3,00	2,70 å 3,60	3,15 i	4,20	3,60 il 4,80
enligt poststadgan ...	0,50	0,55 — 1,00	1,05—1,50	1,5 5—2,00	2,0 5-	-2,50	2,5 5—3,00

46

	:	För	för	sänd	e 1 s e
	af högst 10 fts vigt.	af mer än 10	af Iller än 20 af mer än 301af mer än 40: af mer än 50
	och högst 20	och högst 30	och högst 40	och högst 50	och högst 60
inom afstånd af mer än	Ä>8 vigt.	Hs vigt.	Äs vigt.	Äs vigt.	fbs vigt.
10, men ej öfver 20 mil: enligt 1858 års taxa	0,60, 0,75,	2,40, 2,70,	4,00 å 4,50	4,80 å 5,40	5,60 å 6,30	6,40 å 7.so
enligt poststadgan ...	0,80, 0,90, 1,60 ä 1,80 0,50 — 1.00	3,so å 3,60 1,10 — 2,00	2,10—3,00	3,10—4,0 0	4,1 0—5,0 0	5 10—6,0 0
inom afstånd af mer än 20, men ej öfver 30mil: enligt 1858 års taxa	0,90, 1,10 å	3,so å 4,40	5,50	6,60	7,70	8,80
enligt poststadgan ...	2,so 0,50 —1,50	1,6 5 — 3,00	3,1 5—4,50	4,05—6,00	6,1 5—7,50	7,65—9,00
inom afstånd af mer än 30, men ej öfver 40 mil: enligt 1858 års taxa	1,00, 1,25 å	3,75 ä 5,00	6,25	7,50	8,75	10,oo
enligt poststadgan ...	2,50 0,50—2,00	2,20—1,00	4,20—6,00	6,20—8,0 0	8,20—10,00	10,20-12,00
inom afstånd af mer än 40, men ej öfver 50 mil: enligt 1858 års taxa	1,20, 1,40 å	4,20 å 5,60	7,oo	8,40	9,80	11,20
enligt poststadgan ...	2,80 0,50—2,50	2,7 5—5,00	5,2 5 —7,50	7,75—10,00	10,25-12,50	12,7 5-15,00
inom afstånd af mer än 50, men ej öfver 75 mil: enligt 1858 års taxa	1,30, 1,40,	4,65, 5,10	7,75 å 8,50	9,30 ii 10,so	10,85 å 11,90	12,40 ä 13,60
enligt poststadgan ...	1,55, 1,70, 3,10 å 3,40 0,60—3,00	6,20 å 6,80 3,30—6,00	6,30—9,00	9,30—12,00	12,30-15,00	15,30-18,00
inom afstånd af mer än 75, men ej öfver 100 mil: enligt 1858 års taxa	1,40, 1,70 å	5,10 a 6,80	8,50	10,so	11,90	13,60
enligt poststadgan ...	3,40 0,70 - 3,50	V 3,85—7,00	7,35 — 10,5 0	10,85-14,00	14,35-17,50	17,85-21,01)
inom afstånd af mer än 100 mil: enligt 1858 års taxa	1,40, 1,70 å	5,10 å 6,80	8,50	10,so	11,90	13,60
enligt poststadgan ...	3,40 0,80—4,00	4,40—8,00	8,40—12,00	12,40-16,00	16,40-20,00	20, i 0-24,6 0

47

Under det att de underdånigst föreslagna förändrade taxebestämmelserna
komma att bereda eu ansenlig ocli af förhållandena niedgifven
lättnad i paketntvexlingen mellan mera närbelägna orter, från
och till Indika också den betydligaste paket,utvexling är att påräkna,
visar, oaktadt utvidgningen af zonerna för paketer som å längre väg
fortskaffas, jemförelse!! en ej obetydlig tillökning i afgifterna för sistnämnda
slag af paketer. Utom att, der verkligen hela eller största
delen af vägen landsvägspost blifvit för paketernas befordran anlitad,
eu dylik portoförhöjning är nödvändig till betäckande af Postverkets
utgifter för pakettransporten, bör emedlertid härvid anmärkas att,
derest i nåder godkännes det i poststadgans § 27, inom. 1, intagna
stadgandet derom att hvarje mil, derå jern vägsbefordran linnés att
tillgå, skall vid pakettaxeringen räknas endast som eu half mil, afgifterna
äfven för paketer, utvexlade mellan mera aflägsna orter,
måste komma att i de flesta fall understiga det nuvarande paketportot,
då för befordring^ af det ojemförligt största antalet af dessa
försändelser jern vägslägenhet alltid finnes att för större eller mindre
del af vägen anlita.

Icke, heller bör, vid en jemförelse mellan- de bägge taxeringssätten
lemnas oanmärkt att, om å ena sidan föreskriften, att till grund
för taxeringen skall läggas det absolut kortaste afståndet mellan afgångs-
och adressort, utbytts mot stadgandet derom att, afgiften skall
beräknas efter den kortaste väg, hvarå paketerna kunna med post
mellan dessa orter befordras, så mer än uppväges donna förändring
af bestämmelsen derom, att icke i något fall porto skall utgöras
för mer än det antal A försändelsen innehåller; under det att,
enligt 1858 års taxa, hvart paket som i vigt öfverstiger 5{ <&, skall
taxeras lika som om detsamma uppgänga till 104 paket som väger
21 y, drager samma afgift, som de hvilkas vigt uppgår till 30 y,
o. s. v.

Efter den i allmänhet betydliga nedsättning i paketportot som
blefve följden af antagandet utaf de härofvan underdånigst föreslagna
taxcbestämmelser, lärer något sådant undantagsstadgande för försändning
af böcker och musikalier som, under andra förhållande!!, blifvit
genom högstberörde nådiga blefven den 27 september 1860 och den
28 mars 1862 meddelade, icke vidare anses af behof påkallade, helst
i de flesta fall, genom att hänföras under rubriken »småpaketer», eu
bok äfven af större arkantal, likasom flera musikhäften, kunna mellan
orter som äro från hvarandra långt aflägsna, vinna befordran med
posterna mot eu afgift, vida understigande den som, äfven med till -

48

Knipning af förenämnde nndantagsstadganden, hittills skolat derför utgöras.
Hvad åter vidkommer de större bokkollis som vanligen försändas
till och från bokhandlare, och för hvilkas fortskaffande icke
sällan måst användas ett ökadt hästantal, kan icke, utan uppoffring
för Postverket, transporten af dessa verkställas mot lägre afgift än
den härofvan. för andra tyngre försändelser underdånigst föreslagna.

Den inom andra Postverk utdömda grundsatsen att, vid taxeringen
af paketpostförsändelser, afse icke allenast vigten utan i vissa
fall äfven kubikinnehållet, torde, oaktadt de fördelar för postkassan
som i vissa hänseenden ett dylikt taxeringssätt kan medföra, höra
öfvergifvas, ensamt med afseende å den störa svårigheten för postanstalterna,
att med säkerhet beräkna kubikinnehållet af de ofta till formen
mycket oregelbundna paketförsändelserna.

Hittills har i allmänhet icke egt ruin någon utvexling af paketer
genom poststationerna.

En af orsakerna härtill har varit den omständigheten, att för
paketer befordringsafgiften alltid skolat kontant utgöras, men någon
egentlig uppbörd icke ansetts höra anförtros poststationsföreståndare,
hvilka hvarken derför ställa borgen eller åtnjuta en aflöning, sådan
som med skål kan påräknas af tjensteman åt hvilken uppbörd af
allmänna medel anförtros.

Eu annan orsak har varit den störa vidlyftighet som måst gifvas
åt paketposttaxan, derest densamma skolat upptaga afstånden icke
allenast, såsom nu, mellan alla fullständiga postanstalter, utan äfven
mellan hvar sådan och hvarje poststation samt emellan stationerna
inbördes, äfvensom de ständigt återkommande förändringar i och
tillägg till donna taxa som häraf måste blifva följden.

Den förstnämnda svårigheten liäfves med lätthet derigenom att,
för paketportots utgörande, i stället för kontanta medel användas
frimärken.

För att förekomma olägenheterna af samtlige poststationers upptagande
i paketposttaxan, såsom de fullständiga postanstalterna, är i
27 §, 2 och 3 inom., underdånigst föreslaget att, der så händer att
paketpostförsändelse, hvilken är underkastad afståndsporto, afgår från
poststation för att från postkontor eller postexpedition med hvilken
stationen står i direkt postutvexling, vidare befordras till annan postanstalt,
eller att dylik försändelse afgår till poststation, utan att vara
inlemnad å postanstalt med hvilken stationen direkt utvexla!'' post,
befordringsafgiften bör beräknas ensamt efter afståndet mellan det
postkontor eller den postexpedition med hvilken den direkta post -

49

ntv exil ngen till och från stationen eget rum, samt vederbörande
adress- resp. afgångsort;

men att deremot, då paket med post befordras endast mellan
poststation och postkontor eller postexpedition, hvarmed samma station
direkt utvexla!’ post, eller ock paket fortskaffa^ mellan tv änne
poststationer, utan att under vägen passera annan, fullständig postanstalt,
till grund för taxeringen skall läggas hela afståndet mellan
afgångs- och ankomstorten.

1 de förut nådigst meddelade föreskrifterna rörande frimärkenas
färg har, uti poststadgans § 37, blifvit föreslagen den förändring, att
valören å 12 öre, den utan all jemförelse allmännast förekommande,
blefve gul i stället för blå, hvilken '' sistnämnda färg visat sig vara
den för frimärkenas afstämpling mest ogynsamma och derför hellre
torde höra användas för de mera sällan förekommande 24 öres frimärkena.
Genom användande vid de nya märkenas förfärdigande af
stämpla!’ hvilkas form helt och hållet skiljer sig från de hittills för 12
och 24 öres frimärken begagnade, böra också kunna förekommas de
olägenheter hvartill eljest eu dylik förändring kunde gifva anledning.

Sedan, genom sednast afslutade svensk-danska postfördrag, frankeringsafgiften
för enkelt bref till Danmark blifvit nedsatt till 12
från 17 öre, kan också utan olägenhet upphöra det, genom nådiga
brefvet den 16 september 1865, påbjudna utfärdandet af frimärken
utaf sistnämnda värde; hvaremot och med afseende å det störa antal
försändelser under band till inrikes orter samt till Norge och Danmark,
Indika draga en franko af 6 öre, ansetts höra utgifvas frimärken
äfven af sistomförmälda valör.

Det ofta öfverklagade förhållandet att, synnerligast i salubodar,
för frimärken fordrats högre betalning än vederbör, anser Generalpoststyrelsen
kunna och höra förekommas genom stadgande, derför af
enahanda ansvar som för prisstegring vid försäljning af almanackor
finnes föreskrifvet i Eders Kong!. Maj:ts nådiga bref den 2 juni
1858. Eu dylik, i poststadgans § 37, inom. 4, intagen föreskrift
synes med så mycket större skål kunna göras gällande äfven i afseende
å enskilde försäljningsmän, som desamma finnes tillerkänd
särskild provision vid hvart inköp af minst tre ark frimärken; ett
stadgande, hvari Generalpoststyrelsen för närvarande icke anser sig
höra i underdånighet föreslå någon förändring, om också i allmänhet
eu dylik försäljning af frimärken genom enskilda — antagligen åtminstone
tillsvidare behöflig till minskande af de med frankerings 7 -

Frimärken

50

tvånget förenade »lägenheter — måste anses i väsentlig moll underlätta
spridningen af falska frimärken, om och när dylika komma att
förfärdigas, likasom af redan begagnade frimärken, från Indika makuleringssvärtan
blifvit utplånad; hvarför också, såvidt Generalpoststyrelsen
har sig bekant, annorstädes försäljningen af frimärken besörjes
ensamt af postanstalterna och deras betjening eller af personer,
Indika särskild! blifvit till försäljningsman antagna, och hvilkas verksamhet
såsom sådan» öfvervakas, på sätt i Frankrike är förhållandet
med idkarne af tobakshandeln in. in.

i niemnad post- Under det att, rörande förfaringssättet vid de tillfällen då peråtertagande
S01ler anmäla sig till återbekommande åt sådane å postanstalt in e!.

!er !ief<''r‘lra" lemnade försändelser som ännu icke blifvit postbefordrade, saknas

etter torandrad qi r. n. , . « 7

adress, alla andra töreskritter an den i Grcncralpoststyrelsens cirkulär den 26
mars 1850 meddelade, att vid rekommenderad! krets återtagande bör
aflemnas det för samma bref utfärdade rekommendationsbevis, hade,
genom nådiga brefvet den 30 december 1857, blifvit förordna»!! att,
om afsändare önskar att bref eller paket skall till afgångsorten
återsändas eller »efter annan adress aflqmnas», afsändarens identitet
skall vara af det afsändande postkontor»! bestyrkt. Ofullständigheten
i omförmälde stadgande!! har föranled! intagande i §§ 38—41 af
ungefärligen enahanda bestämmelser som finnas i sådan! afseende
meddelade i de belgiska och de franska postförfattningarne.

Från äldre tid tillbaka har, ehuru icke, Generalpoststyrelsen
veterlig!, på grund af något särskild! derom utfärdad! stadgande,
utan endast i öfverensstämmelse med hvad inom andra länder finnes
föreskrifvet, äfven inom svenska postförvaltningen vant medgifven
afgiftsfri befordran för s. k. returnera»!» bref, vare sig att detta
returnera!!»!» innefatta! ett verkligt återsändande till afgångsorten
eller eu befordran till annan adressort än den först angifna; i hvilket
afseende eu inskränkning blifvit, genom högstberörda nådiga brefvet
den 30 december 1857, gjord endast i fråga om sådan» bref som
till afgångsorten återsändas. Då emedlertid icke någon anledning
förekommer, hvarför dylik försändelse skulle beläggas med högre
afgift än den som skall till förändrad adressort i allmänhet förtskaffas,
har, uti poststadgans § 41, inom. 3, och § 62, inom. 2, förmonen
af afgiftsfri vidarebefordran ansetts böra tillgodokomma samtlig^
bref, försändelser under band och tidningar som, vare sig på
afsändarens eller adressatens begäran, antingen i egentlig mening
returneras eller försändas till eu annan adressort än den ursprungligen
uppgillra.

51

De i §§ 42—45 innehållna föreskrifter rörande postanvisnings- P°stanvisrörelsen
äro affattade i'' hufvudsaklig öfverensstämmelse med de be- postförskott,
stämmelser som, enligt sednast träffade aftal, gälla för postutvexlingen
.med Norge, Danmark och Tyskland samt, genom nådiga brefvet den
11 nästlidna juni, blifvit faststälda för rörelsen mellan inrikes orter.

Endast har, i § 44, ansetts höra intagas ett stadgande om begagnande
jemväl af telegraf för fortskaffande af order om postanvisningsbelopps
utbetalande; ett stadgande som redan förut annorstädes blifvit med
fördel tillämpadt.

Äfven de i §§ 46—48 intagna bestämmelserna rörande meddelande
af postförskott öfverensstämma i allt väsentligt med hvad
hittills i allmänhet iakttagits i afseende å hithörande försändelsers
utvexling, med endast den förändring att, på grund af sistberörda
nådiga bref, postförskott hädanefter komma att meddelas äfven å
paketer, för Indika ett dylikt liqvidationssätt vida oftare än för bref
påkallas. I 48 § hafva blifvit upptagna sådane föreskrifter rörande
ersättande i vissa fall af postförskottsbeloppet som med nödvändighet
följa af Postverkets åtagande att, endast emot viss lösen, utlemna eu
till befordran aflemnad försändelse. Då emedlertid, för den händelse
att exempelvis mottagaren af eu till postbefordran aflemnad vara
genom postförskottet affordras endast någon återstående del af varans
inköpspris, afsändare!! af densamma, i händelse af paketets förlust,
icke rimligtvis kan eller bör åtnöja? med en ersättning, motsvarande
endast postförskottsbeloppet, men icke heller, sedan varans falla värde
blifvit honom ersatt, eger rättmätigt anspråk på någon ytterligare
godtgörelse, har postförskottsbeloppets ersättande blifvit inskränkt till
de fall då afsändare icke, för att trygga sig mot dylik förlust,
funnit nödigt att å försändelsen angifva värdet.

88 49—68 innehålla föreskrifter rörande ankomna post! örsän-Aukomiiapos1~

t ^ 1 försändelsers

delsers utlemnande in. in. utlemnande.

I de flesta andra länder har, under de sednare åren, afskaffats
allt upptagande af särskild afgift för ankommen postförsändelses
fortskaffande från postan,stal ten till adressatens bostad. För eu dylik
åtgerds vidtagande talar ock i hög grad den omständigheten att,
genom uppbärande på en gång i dess helhet af afgiften för eu försändelses
fortskaffande, icke allenast från postanstalt till postanstalt,
utan äfven från ankomstortens postanstalt till adressaten, beredes såväl
Postverket som korrespondenterna mindre olägenhet än genom
denna afgifts fördelande i tvänne, af hvilka den ena kan och i de
flesta fall kommer att erläggas af afsändare!!, men den andra bör

adressaten affordra!*. Äfven visar erfarenheten att, der icke vid utdelningen
af ankomna postförsändelser någon dylik liqvid tiehöfver
försiggå, brefbäringen alltid blir vida hastigare besörjd än hvad
fallet kan vara der, för ett stort antal af försändelserna, särskild
brefbärareafgift skall uttagas.

Å andra sidan kan emot brefbärareafgiftens indragande anföras
att densamma, om också icke i samma mon som frankeringsfriheten,
dock af enahanda anledning, bereder en ökad trygghet för postförsändelsernas
behöriga aflemnande. Detta oaktadt skulle emedlertid
Generalpoststyrelsen icke tveka att, i öfverensstämmelse med de. i
underdåniga skrifvelser den 7 februari och den 10 september 1867
uttalade åsigter, hemställa om upphörande af denna särskilda afgift,
derest icke en sådan åtgärd vore med en nödig omtanke om Postverkets
ekonomi oförenlig.

Då nämligen icke ens bör ifrågasättas att, genom sammanslagning
af nuvarande postbefordringsafgift, 12 öre, och brcfbärareafgiften,
3 öre. franko för enkelt bref skulle i sin helhet fastställas till
15 öre, helst derigenom en icke obetydlig förhöjning i afgift till
Postverket körnare att tillskyndas, icke endast dem som sjelfva eller
med egna bud från postanstalterna afhemta ankomna postförsändelser,
utan äfven alla lösväskegare, likasom äfven, om ock i ringare morr,
de korrespondenter som nu, för ett vanligen förekommande större
antal ankomna postförsändelsers hembärande, på grund af särskild!
aftal, erlägga en afgift för år eller qvartal som understiger hvad
ä 3 öre för hvar särskild försändelse belöper,

skulle en dylik åtgerd — som gjorde det nödvändigt för Postverket
att till samtlige brefbärare, af Indika nu en del från postkassan
uppbär 100, andra 150 och 250 rdr, utgifva en aflöning,
tillräcklig till bestridande af de för deras uppehälle oundgängliga
kostnader — medföra eu årlig tillökning i Postverkets utgifter af
50 ä 60,000 rdr.

Men härtill lära, åtminstone under de närmast följande åren,
Postverkets inkomster icke komma att lemna tillgång, helst en sådan
indragning af de flesta bland postförvaltarnes sportler som nu underdånigst
föreslås, icke kan genomföras utan betydliga uppoffringar
för postkassan.

Till hvad härofvan blifvit i underdånighet anfördt, kan tilläggas
att, säl ange icke omständigheterna medgifva anställande i hvarje
mindre stad och köping af särskilda, utaf Postverket aflönade brefbärare,
skulle för allmänheten en olägenhet, vida större än den att

för hemburen postförsändelse nödgas erlägga eu ringa afgäld, uppstå
derest, genom fullständigt indragande af all brefbärareafgift, måste
upphöra hvarje sådan anordning för ankomna postförsändelsers hembärande
till adressaterna som hittills af postförvaltare på flera
orter träffats och, jemlik* stadgandet i 49 §, 8 inom., af förevarande
underdåniga .förslag till allmän poststadga, fortfarande kunde
träffas.

Med afseende å hvad sålunda förekommer, anser sig Generalpoststyrelsen
höra i underdånighet tillstyrka bibehållandet tillsvidare
af stadgandet om åtgörande af särskild brefbärareafgift, i hvars belopp
också icke någon förändring anses höra föreslås.

På sätt jemväl annorstädes eger ruin, har ansetts höra genom
Postverkets brefbärare adressaterna tillställas äfven rekommenderade
bref, sedan ersättningsbeloppet för dessa blifvit till 50 rdr inskränkt,
samt småpaketer utan angifvet värde, likasom, i en del större städer
der utstånden äro betydligare och olägenheter kunna motses af ett
stort tillopp utaf personer hvilka nödgas infinna sig å postkontoren
för penningeförsändelsers afhemtande, anstalt ansetts kunna och höra
träffas om hemsändande jemväl af bref och småpaketer med angifvet
värde, då detta sednare icke öfverstiger 500 rdr.

Då, med ett förenkladt karteringssätt, hinder icke bör mota att
mycket snart efter posts ankomst utdela och till adressaterna hemsända
s. k. vanliga bref, försändelser under band och tidningar, hvaremot
eu omständligare behandling är nödvändig för rekommenderade
bref, postanvisningar och postförskottsförsändelser, paketer och försändelser
i allmänhet med angifvet värde, har, i 4 inom. af 39 §,
utdelningen af de förstnämnda slagen postförsändelser icke ansetts
höra uppskjutas tilldess de sednare kunna varda behörigen genomgångna
och med åtföljande kartor och förteckningar jemförda.

De i § 50, inom. 1—3, meddelade bestämmelser rörande behandlingen
af försändelser med angifvet värde, hvilka utvexlas genom
poststation, äro affattade i närmaste öfverensstämmelse med de föreskrifter
som innehållas i Eders Kong! Maj:ts nådiga bref den 29
september 1865, endast med det tillägg att, der adressat i behörig
ordning afsagt sig allt anspråk på ersättning af postmedlen för den
händelse att försändelse — innehållande större belopp än som i allmänhet
genom poststation, hvilken ej är vid jernväg belägen, korrespondenter
tillhandahålles — skulle efter ankomsten till poststationen
gå förlorad, dylik försändelse må stationen till utlemnande tillsändas,
och Postverket, för förlust eller skada under befordran till stationen,

54

Fackafläggning.

iklädas samma ersättningsskyldighet som för andra i Postverkets vård
anförtrodda försändelser.

Enahanda ersättningsskyldighet har, i 51 §, Postverket äfven
ansetts kunna åläggas för med post ankomna penningeförsändelser
som åt postanstalt, under vissa uppgillra vilkor, utsändas i lösväska,
men bevisligen tillföljd af rån, stöld eller vanvård under postföringen
gått antingen helt och hållet eller till någon del förlorade. Någon
annan och mera omfattande åtgerd anser sig Styrelsen icke för närvarande
kunna i underdånighet föreslå med anledning af Rikets
Ständers, i härhos nnderdånigst bifogade skrifvelse den 18 februari
1863, gjorda framställning om beredande af större säkerhet för de
i lösväskor befordrade försändelser; hvilken framställning skolat, jemlik!
Eders Kong!. Maj:ts nådiga beslut den 1 november 1867, tagas
under öfvervägande i sammanhang med underdånigt förslag till allmän
poststadga.

Eu sådan utsändning med posterna af bref in. m. till personer
Indika ej hålla lösväska, som omförmäles i 1 inom. af 51 §, har
sedan längre tid tillbaka egt ruin, ehuru hittills endast mot särskild
godtgörelse till postförvaltaren. Penna sportel, hvilken, i anseende
till omöjligheten att kontrollera uppbörden deraf, icke är af beskaffenhet
att höra till Postverket indragas, upphör sedan besörjande! af
alla dylika brefs vidare fortkomst blir en postförvaltare!! åliggande
tjenstpligt.

De i § 53 underdånigst föreslagna bestämmelser om tiden, inom
hvilken ankomna postförsändelser höra å postanstalterna tillhandahållas,
äro desamma som i allmänhet sedan längre tid tillämpats, endast
med det undantag att, der ej särskilda förhållanden annat påkalla,
s. k. vanliga bref, försändelser under band och tidningar ansetts kunna
och höra utlemnas en timme tidigare än hvad hittills i gemen funnits
föreskrifvet.

Ursprungligen i Stockholm och sedermera äfven i Göteborg och
några få andra städer har, under eu sednare tid, blifvit af postförvaltare
upptagen eu särskild afgift för s. k. brefafläggning.

På, enligt Generalpoststyrelsens kungörelse den 17 november
1862, postförvaltare åligger hafva ankomna bref så sorterade att, när
bref i postluckan efterfrågas, svar och nödiga upplysningar må kunna
med lätthet och utan tidsutdrägt meddelas,

och då det icke kan eller får förmenas flera korrespondenter att
låta, på en gång och genom samma bud, afhemta de till dem adresserade
postförsändelser,

kan den omständigheten, att de bref och tidningar som sålunda
gemenligen af samma bild afhemtas, varda, till lättnad vid brefutlemningcn,
sammanförda och gemensamt aflagda, icke berättiga postförvaltare
till utkräfvande åt någon särskild afläggningsafgift; hvarför
också, genom cirkulär den 12 februari 1866, Generalpoststyrelsen
erinrat derom att, endast då korrespondent anhållit att de till honom
ankomna försändelser skola särskild! förvaras, derför må uppbäras
den ersättning hvarom med honom kunnat öfverenskommas.

Och anledning kan, särdeles för personel- med stor brefvexling,
verkligen någon gång förefinnas önska att, äfven mot särskild vedergällning
derför, de till dem ankomna postförsändelser undantagsvis
varda underkastade en annan behandling än som kan komma orekommenderade
och oassurerade postförsändelser i allmänhet till del.

I sammanhang med frågan om frankeri ngstvångets upphäfvande
har härut van blifvit i underdånighet anmärkt, hurusom nödvändigt
är att, här såsom annorstädes, bref som icke är rekommenderad! eller
assureradt, skall kunna från postanstalt utlemnas till hvem helst som
anmäler sig till dess utbekommande, och i afseende å hvilken icke
förekommer någon särskild anledning till misstanke derom att lian ej
år till brefvets uttagande berättigad. Vid sådan! förhållande måste
det i vissa fall anses som en afsevärd fördel för eu korrespondent,
att de till honom ankommande bref in. m. icke varda sammanförda
med öfrige försändelser som i allmänhet vid efterfrågan utlemnas, utan
blifva aflagda i särskild! fack, för att tillhandahållas endast den eller
de personer som, enligt postkontoret meddelad uppgift, erhållit särskild
t bemyndigande att samme bref uttaga. Så länge ännu eu
mycket stor del af de ankomna försändelserna, i ställe! för att utdelas
genom brefbärare, blifva af adressaterna eller dessas bud å postanstalterna
afhemtade, kan eu dylik fördel icke beredas alla korrespondenter;
hvarför nödigt är att, genom eu afgift för särskild! facks
upplåtande, i någon moll begränsa antalet af de korrespondenter som
kunna anmäla sig till erhållande deraf. Om och när åter omständigheterna
. medgifva upphäfvande här, såsom annorstädes, af all brefbärareafgift,
hvarefter utan tvifvel komme att i väsentligaste mon inskränkas
antalet af försändelser som å postanstalterna afhemtas, torde
möjligtvis också kunna med mindre olägenhet upphöra all särskild
fackafgift. 1''illsvidare anser deremot Generalpoststyrelsen eu sådan
böra uppbäras, men till postkassan redovisas, helst endast derigenom
förekommes hvarje strid mellan postförvaltare^ intresse af att. så
mycket som möjligt, öka antalet afläggningsfack, och pligten att åt

56

utdelningen af öfrige försändelser bereda all den lättnad och den trygghet
som kunna, i de flesta fall, gorå det för korrespondent obehöflig!
att betinga sig brefvens afläggande i särskild! fack.

Afgiften för särskild! facks upplåtande, som utgör i Schweiz
och i Belgien 2 francs per månad, i England 1 pound sterling och i
Spanien 200 resp. 240 realer för året, har, i 54 § åt det underdåniga
förslaget till poststadga, ansetts höra fastställas
för år till 15 rdr,

» hälft år till 8 rdr och
» fjerdedels år till 5 rdr.

För de i § 58 omförmälda skriftliga tillkännagifvänden om ankomna
värdeförsändelser erlägges för närvarande till postförvaltare eu
afgift af 3 öre. Denna afgift, som icke är af beskaffenhet att lämpligen
kunna till postkassan indragas, har ansetts höra helt och hållet
upphöra.

Behandlingen Börande postbefordrade bref hvilka icke kunna! adressaterna tillmSeheTaställas,
hade, genom kong!, blefven den 5 mars 1831, den 29 augusti
mamuLM '' itzZ2, den 14 september 1833 och den 10 mars 1845 blifvit meddelade
föreskrifter, enligt Indika, sådane desamma blifvit sammanförda
i 24 § af nådiga instruktionen den 6 november 1863, bref åt ifrågavarande
slag, efter att hafva fem år å adressorten qvarlegat, höra i
vittnens närvaro öppnas, hvarefter de bref som innehålla penningar
eller andra värdesaker, insändas till Generalpoststyrelsen, som genom
utfärdande kungörelse om förhållandet underrättar korrespondenterna,
med förständigande för vederbörande att inom natt och år anmäla sig
till brefvens utbekommande.

Erfarenheten har emedlertid ådagalagt, att bref som ej under de
första veckorna efter dess ankomst kunna! adressaten tillställas, också
ytterst sällan och endast undantagsvis sednare blifvit å adressorten
uttaget. Vida förmonligare än att dylik! bref eu längre tid å ankomstortens
postanstalt qvarligger, måste det anses vara för korrespondenterna
att eu försändelse, hvilken å den uppgillra orten icke kan adressaten
tillställas, varder — i enlighet med hvad inom de flesta andra Postverk
är vedertaget och som, på grund af gällande fördrag, iakttages
äfven i afseende å Sveriges brefvexling med utlandet — återsänd! till
afgängsorten för att, om möjligt, till afsändare!! återställas, då, först
sedan alla försök härtill visat sig ändamålslösa, brefvets öppnande bör
ifrågakomma; en åtgerd hvilken dock ej lärer höra fem år uppskjutas,
utan som med skål synes kunna och höra vidtagas efter utgången af året
näst efter det, under hvithet försändelsen från adressorten återkommit.

57

Hvad angår paketer, k vilkas återsändande till afgångsorten icke
bör ifrågakomma med mindre än att kostnaden derför varder Postverket
ersatt, synes lämpligast att, såsom äfven annorstädes iakttaga,
afsändaren genom skrifvelse från vederbörande posttjensteman sättes
i tillfälle meddela föreskrift om paketets behandling.

Endast i något af de fall, att afsändare tillkännagifvit det lian
icke önskan att paket, som ej kunnat adressat tillställas, varder till
afgångsorten återsända till annan ort befordradt eller till annan person
ntlemnadt, eller att afsändaren icke anträffas eller slutligen att denne
undandrager sig i ämnet meddela nödig föreskrift,

synes genom Postverkets försorg höra ega rum ett öppnande af
paket som blifvit till postbefordran aflemnadt. Detta öppnande såväl
af paketer som af bref lärer dock lämpligast böra för alla postanstalter
verkställas af personer som utaf Generalpoststyrelsen dertill
förordnas, i stället för att hittills särskild breföppning försiggått å
hvar postanstalt der öfverliggande bref förekommit.

I öfverensstämmelse härmed äro äfven affattade föreskrifterna i
§§ 59—61 af poststadgan.

Ofrankerade bref, för Indika någon befordringsafgift icke tillgodokommit
Postverket, äfvensom försändelser under band, varuprofver och
minister, som draga ett lägre porto, och hvilkas återbekommande,
sedan desamma ej kunnat adressaten tillställas, i allmänhet ej kan
antagas vara af synnerlig vigt för afsändare!!, hafva icke ansetts höra
här, mer än annorstädes, utan särskild derom af afsändare!! gjord
framställning till afgångsorten återsändas.

Något särskilt stadgande har hittills icke blifvit meddeladt ro- löpsedlar,
rande behandlingen af löpsedlar mellan inrikes orter, ehuru sådane dock
både i äldre och sednare lider förekommit. De i § 63 intagna föreskrifter
härom öfverensstämma i allt väsentligt med de bestämmelser
som, på grund af fördrag, gälla för svensk brefvexling med utlandet.

De i § 65, inom. 1 och 2, meddelade stadgande!! rörande be- Paketntverhandlingen
åt paketgods som från Norge eller från utlandet till riket ‘utlandet
inkommer, öfverensstämma med hvad förut, sednast genom den af
Generalpoststyrelsen den 17 februari 1861 utfärdade paketposttaxa,
blifvit härom föreskrifvet. För paketutvexlingen moll fremmande, orter
innefatta dessa stadgande!! störa och känbara olägenheter, men Indika
för det närvarande icke lära kunna afhjelpas.

För meddelandet till adressat af underrättelse derom att paket
anlända om hvars tullbehandling å annan ort denne egen foga anstalt,

8

58

Lösväskor.

har förut, jemlikt ofvanåberopade taxa, vederbörande postanstalt
tillkommit en särskild godtgörelse af 25 öre, hvilken, jemte porto för
samma bref, bil hvit paketemottagaren påförd. Genom 20 § i det
mellan Svenska och Nordtyska Postverken den k2 nästlidna mars
öfverenskomna expeditionsreglemente är emedlertid upphäfven all afgift
för dylikt meddelande, i hvad det angår paketer som utvexlats med
sistnämnda Postverk. Enahanda stadgande synes då med skäl höra
tillämpas äfven på paketer som från andra länder än Tyskland till
Sverige inkommit.

1 orter, aflägset belägna från någon postanstalt, har sedan uråldriga
lider varit bruklig! att i särskilda, s. k. lösväskor innesluta
de försändelser som, genom postförarne, böra å närmaste postkontor
aflemnas eller derifrån afhemtas. Rörande ersättningen till postförvaltare
för besväret med brefvens upphemtande utur och nedläggande
i lösväskan egen, jemlik! kongl. brefvet den 18 september 1688,
korrespondenten att med postförvaltare!! öfverenskomma. Der dylik
öfverenskommelse icke kunna! åvägabringas, bör, på grund af eu
genom kongl. brefvet den 29 oktober 1823 meddelad föreskrift, ersättningen,
som vid nämnda tid vanligen utgick med 2—6 rdr banko
eller \—1 tunna spannmål, bestämmas af Postverkets Styrelse, dock sfi
att, enligt ett sednare, den 25 februari 1832 i nåder meddelad!
stadgande, beloppet, beroende hufvudsakligen på mer eller mindre
liflig brefvexling, icke må i något fall understiga 4 eller öfverskjuta
12 rdr banko om året.

1 enlighet härmed har äfven skola! förfaras med bestämmandet
af godtgörelsen för postväskans forslande, hvilken det emedlertid, jemlik!
högstberörda nådiga brefvet den 29, oktober 1823, icke åligger
väskegare tilldela annan än den honom närmast boende postförare!!,
och som utgår med belopp, vexlande mellan 50 öre och 3 rdr riksmynt
om året.

Slutligen har, genom nådiga brefvet den 2 oktober 1857, blifvit
meddelad den förklaring, att det skall vara äfven flera korrespondenter
eller eu hel socken obetaget att om eu enda lösväska sig förena, mot
erläggande till vederbörande postförvaltare och postförare åt förut
stadgade arvoden, likväl alltid med vilkor att eu bland korrespondenterna
blir för väskan ansvarig och, vid uppgörandet af nödig
öfverenskommelse med postförvaltare!!, till denne aflemna!'' förteckning
å de personer hvilkas bref höra i samma väska befordras.

Generalpoststyrelsen har redan härofvan haft tillfälle i underdånighet
uttala sig om lämpligheten af indragning till postkassan af

59

äfven afgifterna för lösväskors fortskaffande. Med frågan härom sammanhänger
på det närmaste den om afgiften för lösbref; befordran.

Af de bref som för närvarande upptagas under benämningen
»lösbref», kunna i allmänhet särskiljas två olika slag, nämligen:

sådane som af postanstalt, vid postens affärdande, fösa aflemnas
till den densamma åtföljande postiljon eller postförare, för att, innan
postens ankomst till närmaste postanstalt, vederbörande adressater
eller dessas ombud under vägen tillställas, eller som af enskilde korrespondenter
och deras bud under postforslingen aflemnas till postiljon
eller postförare, för att tillställas den postanstalt dit posten först ankommer,
och genom densamma utdelas eller vederbörande tillhandahållas,

samt sådane som från postanstalt till korrespondenter eller ifrån
dessa till postanstalt försändas i lösväskor;

hvartill kan läggas ett, äfven liärofvan tillförne underdånigst
omförmäldt, tredje slag af lösbref, hvilkas fortskaffande med posterna
visserligen icke någonsin blifvit i författningsenlig ordning medgifvet,
men dock, om också icke i synnerligen stor utsträckning, på grund
af häfd, egt rum. Denna tredje klass lösbref utgöres af försändelser,
Indika under postforslingen till postiljon eller postförare aflemnas, för
att adressaterna tillställas innan ännu posten uppnått någon postanstalt.
För dessa bref, • Indika sålunda aldrig passera någon postanstalt,
torde i de flesta fall befordringsafgifterna tillgodokommit
postiljon eller postförare.

I sammanhang med frågan om frankcringstvångets upphörande
hafva förut blifvit i underdånighet omförmälda olägenheterna af att
lusa bref varda af korrespondent till postiljon eller postförare aflemnade,
och de flerahanda anledningar till underslef som deraf lätteligen
framkallas. Efter frankeringsfrihetens återställande och sedan befordringsafgifterna
för dylika försändelser icke vidare, såsom tillfallande
postförvaltaren, böra kontant utgöras, meter naturligtvis icke vidare
något hinder derför att alla de lösbref, som här ofvan blifvit först
omförmälda, varda i en posten åtföljande breflåda nedlagda; eu anordning,
helt och hållet öfverensstämmande med den grundsats
som inom flera andra europeiska Postverk gjort sig gällande, att
postiljon eller postförare icke under några vilkor må af enskilde mottaga
bref till fortskaffande. Härigenom upphör hela den första klassen
af hittills s. k. lösbref. Och om äfven, till följd häraf, dessa försändelser
hädanefter komma att draga en högre befordringsafgift än
tillförne, eller den som för vanliga bref belöper, så dels blir sådant
en nödvändig följd af omöjligheten att å ankomstortens postanstalt

60

särskilja bref som bl Hvit, före postens affärdande från sednast passerade
postanstalt, i breflåda!! nedlagda, och de som sedermera under
färden tillkommit, dels rättfärdigas tillfullo, såsom äfven förut blifvit
i underdånighet anmärkt, en sådan taxering af det besvär och den
tidspillan som behandlingen af dessa bref föranleder.

Medan, å ena sidan, indragning till postkassan af afgifterna för
den andra klassen lösbref, eller sådane som i lösväska inneslutas, påkallas
såväl af de skål som i allmänhet tala för sportelaflöningens
upphörande, som ock särskild! af den olägenhet som tillskyndas
korrespondenterna, derigenom att en del af befordringsafgifterna, såsom
tillfallande postförvaltare, måste, i olikhet med de öfriga, kontant
utgöras, så mota, å andra sidan, nära nog oöfvervinneliga svårigheter
för åstadkommande af en äfven ganska ofullständig kontroll å
uppbörden af befordringsafgifterna för hvar särskild af de sålunda
fortskaffa»^ försändelserna, då desamma icke i något fall komma att
passera mer än en postanstalt. Vid sådant förhållande har Generalpoststyrelsen
trött lämpligast vara att, utan afseende ä det större eller
mindre antal lösa försändelser som, vid olika tillfällen, i olika lösväskor
inneslutas, afgiften för desammas befordran beräknas till ett
rundt belopp och ingår i den afgift som erlägges för sjelfva lösväskans
fortskaffande.

Enahanda synes äfven förhållandet höra blifva med den tredje
klassen s. k. lösbref, hvilka — på sätt här ofvan, i sammanhang
med frågan om de i §§ 22 och 23 innehållna bestämmelser rörande
brefs taxering, i underdånighet blifvit omförmäldt — ansetts böra i
ett särskild! slag af lösväskor fortskaffa.

Om äfven utan tvifvel kan anses med billighet öfverensstämmande
att, vid fastställandet af afgift för lösväskas fortskaffande, hänsyn
tages, såväl till antalet korrespondenter hvilka begagna sig af densamma,
som äfven till de flora eller färre gånger i veckan densamma
skall med post befordras, så förekommer å andra sidan

dels att ett sådant taxeringssätt i icke ringa mon försvårar kontrollen
öfver afgifternas behöriga redovisande till Postverket,

dels att det större antal korrespondenter som begagna sig af
samma lösväska, måste antagas verka derhän att, genom samma väska,
äfven postanstalterna tillföres ett i ungefär motsvarande mon större
antal jemväl af de bref hvilka draga afgift till Postverket,

dels slutligen ock att, då å flera hiller antalet landposter icke
är detsamma under olika årstider, åtskilliga olägenheter skulle uppkomma
vid beräknandet och redovisandet af afgifterna för lösväskor

61

som å dylika luder befordras, derest till grund för taxeringen skulle
läggas antalet gånger i veckan som lösväskan med post fortskaffas.

Vid sådant förhållande anser Generalpoststyrelsen lämpligast att
afgiften för lösväska bestämmes till ett visst belopp, utan afseende

vare sig å mängden af korrespondenter som af densamma begagna

sig, eller å antalet gånger i veckan väskan fram- och återbefordras.

Då i flera fall donna afgift hittills icke utgjort mer än 8, 10 ä
12 rdr, någon gång äfven uppgått till mindre belopp, torde — äfven
oaktadt fördelen af fri befordran för deri inneslutna lokala försändelser
och upphörande af åliggandet att till postiljon eller postförare
utgifva särskild ersättning — afgiften för lösväska, som med postanstalt
utvexla^ icke höra fastställas högre än till de i mom. 4 af 66

§ upptagna belopp: 18 rdr för helt år och 5 rdr för qvartal eller

någon del deraf.

För lösväska, hvilken af postiljon eller postförare, under vägen
mellan tvänne postanstalter, både mottages och aflemnas, har, i 6 mom.
af åberopade §, afgiften blifvit upptagen till ett mot hälften af förestående
utgifter svarande belopp.

För att så mycket som möjligt betrygga fortskaffande! af lösväskor,
har till deras inrymmande blifvit å postdiligenserna inredd eu
särskild afdelning. Begagnandet deraf omöjliggöres emedlertid icke
sällan af de olika dimensionerna å särskilda lösväskor. Med afseende
härå, och då icke heller fall saknats att postförare öfvcrklagat tyngden
af de till fortskaffande med posterna aflemnade lösväskor, måste det
anses i hög grad ensidigt att samtlige dessa väskor erhölle en ungefär
liknande form och beskaffenhet. Redan donna omständighet gör
det lämpligt att dessa väskor af Postverket anskaffas och mot betalning
tillhandahållas de personer som af desamma önska begagna sig.
Eu dylik anordning påkallas ännu mer af den ansvarighet som, jemlik!
51 §, Postverket skulle i vissa fall ikläda sig för de i lösväskorna
inneslutna försändelser.

I öfverensstämmelse härmed äro affattade föreskrifterna i 1 och
2 mom. af 66 §, hvaremot något hinder icke ansetts mota att fortfarande
af vederbörande korrespondenter anskaffas de i § 67 omförmälda
lös väskor, liv lika ej med posterna fortskaffas och för hvilkas
innehåll också icke i något fall Postverket åtager sig någon ersättningsskyldighet.

Med afseende å den, genom nådiga brefvet den 29 oktober 1823,
postförare tillerkända rättighet till en skålig ersättning för de lösväskor
som af dem fortskaffas, har Generalpoststyrelsen ansett inne -

62

häfvare af posthemman, sålänge desammas biträde för postföringen
påkallas, böra tillkomma en andel af den afgift som för lösväskor
körnare att ingå till postkassan, och hvilken andel i inom. 7 af 66
§ upptagits till 3 rdr om året, motsvarande den högsta ersättning
som hittills korrespondenter ålegat i sådant afseende utgifva.

I stället för att, genom högstberörda nådiga brefvet den 29 oktober
1823, ansvaret för postförare, som uraktlåter aflemna eller afhemta
postväska, blifvit, ehvad dylik försummelse hårrör af tredska
eller vårdslöshet, faststäldt till 3 rdr 16 skilling banko, hafva i 8
och 9 inom. af 66 § böterna blifvit upptagna till

10 rdr för den händelse postförare eller postiljon vägrar till
befordran mottaga eller aflemna lösväska,

men till 2 rdr för försummelse hvartill postförare eller postiljon
gör sig skyldig i sådant afseende.

Då, för den händelse postförvaltare skulle, hvad måhända någon
gång inträffat, tillåta att med den postanstalt som af honom förestås,
lösväska utvexla^ af korrespondent, boende bortom annan postanstalt,
Postverket olagligen beröfvas befordringsafgifterna för de i dylik lösväska
inneslutna försändelser, har, i 11 inom. af 66 §, eu dylik förseelse
ansetts höra umgällas med böter af 100 rdr.

Hufvudsakligen till åstadkommande af nödig kontroll å uppbörden
af de Postverket tillkommande lösväskafgifter, är i § 68 föreslaget,
att i hvar postanstalts förstuga skall finnas anslagen uppgift å
de personer eller bolag hvilkas post till och från postanstalten befordras
i lösväska; en anordning som bör blifva af nytta äfven för
de korrespondenter på platsen som med samme väskegare underhålla
brefvexling.

Postafgifternas Sedan genom kong!, brefvet den 11 februari 1800 blifvit postbokforande.
Pontoren ålagd t att »ej allenast med magasins- och brännerikontoren
öfver dessas postporto fora qvartalsräkning, utan ock i eu motbok
införa lodtalet på de afgående brefven och den derför belöpande betalningen,
hvilken vid hvarje tre månaders förlopp komme att erläggas
och af postkontoren i motboken qvittens»; för hvilket bestyr
postförvaltare i läneresidensstad egde uppbära ett arvode af 1 riksdaler,
men öfrige postkontorsföreståndare 32 skilling banko, allt för qvartal
räknadt,

blef genom nådiga brefvet den 25 februari 1832 och Ofverpostdirektörsembetets
derpå grundade cirkulär den 11 maj samma år
stadgadt att,

63

dä postförvaltare på eget ansvar lemnar enskild korrespondent
kredit å portoavgifter, erhåller den förre i ärligt arvode för räkningshållande: procent

af banko,

uppbörden. rdr.

när portobeloppet för året ej öfverstiger 50 rdr...... 16$

för belopp af mer än 50 och högst 75 rdr i ett för allt — 10

» » 75 » 100 » » — 12

» » 100 » 150 ), » — 15

» » 150 » 200 » » - 20

» » 200 » 300 » » — 25

samt, i de fall då portobeloppet för år uppgår till

mer än 300 rdr, utöfver förenämnda arvode ...... 5

af det Överskjutande beloppet;

hvaremot, då korrespondent förskottsvis hos postförvaltare]! nedsatt
erforderliga medel till portoafgifternas bestridande, postförvaltarearvodet
för räkningshållande endast beräknas till hälften af hvad
förestående tariff upptager.

I förestående bestämmelser har sedan icke vidtagits annan ändring
än att, jemlikt nådiga brefvet den 1 juni 1838, postförvaltarearvodet
för räknings hållande med Tullverket, äfven utan föregående
deposition, utgår med samma belopp som utgöres af enskild korrespondent,
hvilken i förvåg nedsatt medel till postafgifternas bestridande.

För Postverkets skyddande mot möjlig förlust, måste visserligen
det anses som en fördel derest helt och hållet kunde upphöra det
hittills ganska mycket utbredda bruket att korrespondenter, först efter
eu viss tid och på eu gång, erlägga de utgifter som för särskilda
försändelser höra af dem utgöras till postkassan. Om också en dylik
förändring antoges i icke så ringa mon underlättas af det numera
mycket allmänna begagnandet af frimärken, så lider det dock intet
tvifvel att derigenom affärskorrespondensen, af hvilken Postverket hemtar
så betydliga inkomster, och särdeles den del deraf som befordras i
lösväska, skulle tillskyndas olägenheter, alltför störa och känbara för
att uppväga den förenämnda fördelen för postkassan, hvilken också
icke, såvidt Generalpoststyrelsen har sig bekant, under många tiotal
af år någon enda gång tillskyndats förlust till följd deraf att korrespondenter
medgifvits först efter qvartalets utgång erlägga belöpande
postafgifter. Icke heller kan det anses synnerligen lämpligt att, till
beredande af ensidig säkerhet för Postverket, gorå postafgifternas bok -

64

förande beroende deraf att i förväg blifvit hos postförvaltare nedsätta
kontanta medel eller rentebärande obligationer, helst en alltför stor
utsträckning af bruket att sålunda hos en redogörare deponera tillgångar,
hvilkas behöriga förvarande egaren ej är i ''tillfälle öfvervaka,
någon gång kunde leda till missbruk af den betänkligaste beskaffenhet.

Under det att, med afseende å hvad sålunda förekommer, Generalpoststyrelsen
anser att fortfarande bör, här som i de flesta andra länder,
beredas tillfälle för de korrespondenter hvilkas brefvexling sådant påkallar,
att få -- efter omständigheterna, med eller utan föregående deposition
— sina postafgifter bokförda, för att desamma på en gång utgöra,
torde ensam den omständigheten att, enligt nuvarande taxa,
afgifterna för räkningshållande skola beräknas för helt år, oaktadt
liqviden af postumgälderna bör ega rum qvartalsvis, påkalla en förändring
af de förenämnda, genom nådiga brefvet den 25 februari
1832, i detta ämne meddelade bestämmelser.

I det underdåniga förslag härtill som innehålles i 69 och 70 §§ af
poststadgan, hafva i allmänhet afgifterna blifvit upptagna till belopp
som i någon mon understiga de nu gällande, särdeles för de fall då en
större korrespondens verkar till en högre slutsumma af afgifterna till
Postverket. Enligt detta underdåniga förslag skulle, då deposition
icke egt ruin, afgiften för räkningshållande,
der beloppet af
postafgifterna uppgår
till.........rdr 10, komma

				att utgöra 1	rdr 60 öre, under det att
								enligt nu gäl-
								laude	taxa
								densamma
								uppgår	till... Ii	•dr 66§ öre
))	))	))	25	))	))	3	))--	)) )) »	» 4	» 16§ »
))	))	))	50	»	))	5	)) -	)) )) ))	» 8	» 33j »
))	))	))	75	))	»	6	)) -	)) » ))	» 12	» 50 »
))	))	))	100	))	))	7	)) -	)) » ))	» 15	» — »
))	»	))	125	))	))	7	» 50	)) )) ))	» 18	» — »

o. s. v.

I Schweiz utgör nämnda afgift, deri äfven ingår den för sär -

skildt facks upplåtande, för hvar månad:

om postafgifterna uppgå till högst 25 francs............ 50 centimes;

om desamma öfverstiga 25, men ej 100 francs...... 1 franc,

samt för Överskjutande belopp ................................. 2 francs.

65

Inom Nordtyska Förbundet, der äfven ersättningen utbetalas
månadsvis, utgör densamma,

om beloppet uppgår till högst 50 thaler: för

hvar thaler ..................................................................... 1 silbergroschen,

dock icke i något fall understigande 5 silbergroschen,
samt om beloppet öfverskjuter 50 thaler:
för hvar och eu af de första femtio tilldöma... 1 »

men för hvar thaler derutöfver........................... | »

Då frågan, i hvilka fall kredit å postportoafgifterna kan enskilde
korrespondenter beviljas, alltid måste ankomma på pröfning af vederbörande
postförvaltare, hvilken äfven har att för uppbörden ställa
borgen, samt icke i något fall eu dylik kredit bör af Postverket beviljas
enskilde, lärer också icke någon indragning till postkassan af nu
omhandlade sportel böra ifrågakomma.

Skulle i framtiden finnas nödigt ålägga postförvaltare att, i
stället för de nu qvartalsvis afgifvande redovisningarne, för hvar
månad aflemna särskild räkenskap, borde naturligtvis äfven här, såsom
fallet är i Schweiz, i Belgien och inom Nordtyska Förbundet,
kredit af postafgifterna på grund af kontrabok icke medgifvas korrespondenter
för längre tid än en månad.

På sätt omförmäldt blifvit i Generalpoststyrelsens underdåniga Tidningar och
memorial den 11 augusti 1862 med förslag till ny fribrefsförfattning, tldskuftelvar
det egentligen först år 1820 som Postverket öfvertog spridningen,
i någon vidsträcktare mon, till landets särskilda delar af utkommande
dagblad, då genom kong!, brefvet den 15 december nämnda
år stadgades att alla slag af tidningar skulle genom posterna befordras,
mot en afgift af en åttondedel af brefportot, med tillgodonjutande
af vanlig portomoderation. Utom det att, särdeles i den
mon tidningsbladen tilltogo i omfång, donna afgift blot ganska tryckande,
voro emedlertid med detta betalningssätt ännu förenade alla
olägenheterna af såväl hvar särskild tidningsbundts vågning som
äfven olika taxering af tidningar Indika skulle till mer eller mindre
aflägsna orter fortskaffas.

Till häfvande af alla dessa olägenheter besluta, jemlik! underdånig
skrifvelse den 18 november 1823, Rikets Ständer att, emot
tidningarnes förseende med eu särskild dertill inrättad karta-sigillatastämpel,
bevilja allmän portofrihet för dem, utan annan ytterligare
afgift än det postförvaltare tillkommande arvode.

Sedermera har, genom kongl. kungörelsen den 23 januari 1830,
donna förmon af afgiftsfri postbefordran, mot åsättande af bevillnings 9 -

66

stämpel, blifvit utsträckt äfven till periodiska skrifter och s. k. broschyrer,
hvilken sistnämnda beteckning skall i förevarande fall, enligt nu
gällande författningar, omfatta hvarje »tryckt afhandling, fulländad i
ett häfte, och som ej öfverstiger tillhopa 1,200 qvadratdecimaltums yta».

Jemlikt Eders Kong!. Maj ds nådiga kungörelse den 30 november
1860 är för hvart särskildt exemplar af inländsk såväl tidning
som periodisk skrift och broschyr — dessa sistnämnda, der, på särskild
framställning, deras försändning med posterna blifvit af Generalpoststyrelsen
medgifven — bevillningsstämpelafgiften bestämd att utgöra
Tk öre, då papperets ena yta icke öfverskjuter 200 decimaltum,
men hvilken afgift förhöjes med Tk öre för hvarje tillökning i papperets
yta af högst 200 qvadratdecimaltum.

Det förenämnda postförvaltarearvodet utgör, jemlikt bestämmelserna
i Eders Kongl. Majds nådiga bref den 27 mars 1863, för år
räknadt:

för tidning som utkommer sex eller flera gånger i veckan, rdr 3,oo

» » » fem gånger i veckan.................. » 2,50

» » » fyra » » » 2,oo

» » » tre » » » 1,50

» » » två » » » 1,00

samt för tidning eller tidskrift som utgifves en gång i veckan

eller mindre ofta ..................................................................... » O,so

hvilka avgifter, vid prenumeration för kortare tid, minskas i förhållande
dertill.

Då stämpelafgiften, såsom af sättet för dess tillkomst visar sig,
utgör eu ersättning för det porto som eljest skolat för postbefordrade
tidningar och tidskrifter m. m. erläggas,'' ligger en oegentlighet deruti
att densamma drabbar äfven alla de exemplar af tidningar m. in.
för hvilka någon postbefordran icke påkallas. En annan är den
att icke inkomsten deraf ingår till postkassan.

Den för Postverket af sistomförmälda omständighet härflytande
olägenheten att, då icke för hvarje tillökning i postgods jemväl kan
påräknas en ungefärligen motsvarande förhöjning i portoinkomst, omöjligt
blir att i förvåg bedömma, i hvad mon en ökad postförsändning
må tillåta äfven en betydligare utvidgning af postutvexlingen, kunde
visserligen afhjelpas ensamt derigenom att de nu till Riksgäldskontoret
inflytande medel för tidningars, periodiska skrifters och broschyrers
stämpling Ange hädanefter tillgodokomma postkassan, som drabbas
af utgifterna för det ökade hästantal som erfordras för postbefordringen
af dessa tidningar in. in., hvilkas antal med hvart år betydligt

67

tillväxer. Det torde dock i mer än ett hänseende befinnas lämpligare
att donna postbefordringsafgift utgår på annat sätt än som nu sker
genom åsättande af s. k. bcvillningsstämpel.

Utom det att, som nyss blifvit i underdånighet anmärkt, donna
stämpelafgift — för vinnande af nödig kontroll å dess behöriga utgörande
— drabbar äfven exemplar af tidningar och tidskrifter m. in.
för Indika något porto icke borde erläggas, medtages en stor del
af inkomsten ensamt för vinnande af förenämnda kontroll. För de
tidningar in. m. till Indika papperet stämplas i landsorten, ega vederbörande
landskontor, magistrat eller särskild! tillförordnad stämpelförrättare
tillgodoberäkna sig en ersättning af ^ öre för hvar åsatt
stämpel; hvadan för alla de, utom hufvudstaden utkommande tidningar,
hvilka draga en stämpelafgift af endast ^ öre, afgå, ensamt för
sjelfva stämplingsförrättningen, 50 % af all den inkomst staten skulle
hafva att påräkna såsom bidrag till bestridande af utgifterna för dessa
tidningars postbefordran.

Det är ett uppbördssätt af den beskaffenhet, att för dess afskaffande
icke lärer erfordras mer än att uppmärksamheten blifvit fästad
derå.

I åberopade underdåniga memorialet den 11 augusti 1862 hade
blifvit af Generalpoststyrelsen föreslaget att, i sammanhang med bevillningsstämplingens
upphörande, afgifterna för befordran af tidningar
och tidskrifter som förskrifvas genom Postverket, måtte beräknas
efter tidningarnes och tidskrifternas prenumerationspris. Enär emedlertid
då icke ansågs höra föreslås utbytande af den postförvaltarne
tillkommande sportelinkomst mot en fast aflöning, kunde också icke
då fråga uppstå om upphörande af det särskilda postförvaltarearvodet
för tidningar och tidskrifter. Derest åter af Eders Kong!. Maj:t i
nåder bifalles den af Generalpoststyrelsen nu gjorda, af Riksdagen i
skrifvelse den 13 maj nästlidet år äfven understödda framställning
om eu fullständigare indragning af postförvaltarnes sportelaflöning,
förekommer ingen anledning hvarför ersättningen för tidningars och
tidskrifters postbefordran skulle utgå under den dubbla förmon af
särskild! expeditionsarvode och särskild afgift för sj elfva postbefordringen,
motsvarande den fordna stämpelafgiften.

Såväl uppbörden som redovisningen af afgifterna för tidningar
in. in. som förskrifvas genom Postverket, anser fortfarande Generalpoststyrelsen
i möjligaste måtto underlättas och förenklas derigenom
att dessa afgifter fastställas till belopp, motsvarande eu viss andel af
prenumerationsafgifterna. Denna andel har i 72 § af poststadgan

68

upptagits till 20 % för alla tidningar in. in. som utkomma minst eu
gång i veckan, hvaremot för tidskrifter m. m. hvilka mera sällan
utgifvas, postafgiften, i nära öfverensstämmelse med hvad äfven annorstädes
eger ruin, ansetts höra till hälften nedsättas, helst naturligtvis
postpersonalens tid vida mindre tages i anspråk för expeditionen af
dessa försändelser, än hvad fallet är med tidningar hvilka oftare utkomma.

Då såväl här i riket som annorstädes blifvit utgifna och utgifvas
tidningar för hvilka någon prenmnorationsafgift icke upptages af
allmänheten, har, för bestämmande af posfbefordringspriset för dylika
blad, blifvit i underdånighet föreslaget det stadgande, att icke i något
fall postbefordringsafgiften må pr qvartal eller någon del deraf
understiga:

för tidning eller tidskrift som utkommer eu gång i veckan

eller oftare ................................................................................ 30 öre,

men för annan tidning eller tidskrift.......................................... 15 öre;

motsvarande i hvardera fallet ett årligt prenumerationspris af 6 rdr.

Uti eu härjemte underdånigst bifogad uträkning finnas angifna
såväl de utgifter som nu — dels i stämpelafgäld, dels i postförvaltarearvode
— utgå för postbefordran af samtlige för närvarande inom
riket utkommande tidningar och tidskrifter å hvilka prenumeration
verkställes genom Postverket, som äfven de belopp med hvilka postbefordringsafgifterna
komme att för samma tidningar och tidskrifter
utgöras, derest de nu af Generalpoststyrelsen i sådant afseende underdånigst
föreslagna bestämmelser komme att tillämpas. Och om äfven
— medan för flertalet tidningar afgifterna komme att under nuvarande
belopp nedsättas — desamma för andra tidningar, hvad beträffar
de exemplar som till postbefordran aflemnas, blefve i någon
mon förhöjda, torde dock donna förhöjning mer än motsvaras af befrielsen
från stämpelafgifts utgörande för alla de exemplar af samme
tidningar, som antingen alldeles icke eller också endast i lösväska
med posterna fortskaffas.

Också har, uti en till Generalpoststyrelsen ingifven härhos underdånigst
bifogad skrift, blifvit af ombud för ett nyligen i Göteborg
hållet publicistmöte, ledamöterna af Riksdagens Andra Kammare L.
J. Hierta och 8. A. Hedlund samt litteratören Axel Krook, gjord
framställning rörande tidningsstämplingens och det nuvarande postförvaltarearvodets
utbytande mot en afgift för tidningarnes postbefordran,
som grundade sig ensamt på tidningarnes format, antalet af deras
utgifningsdagar och deras prenumerationspris; dervid blifvit uttalad

69

den åsigt att en dylik anordning skulle komma att medföra åtskilliga
fördelar äfven för tidningarnes utgifvare.

I Norge utgör afgiften för tidningars postbefordran:
af de första 5 speciedaler, hvartill prenumerationspriset uppgår l

af derpåföljande tern speciedaler.................................................... V

af ytterligare följande fem speciedaler............................................ TV

samt af hvad priset kan öfverstiga 15 speciedaler........................ T''g.

I Danmark betalas, om utgifvaren sjelf besörjer tidningarnes
fördelning till de orter dit de skola försändas, samt uppbärandet af
prenumerationsafgifterna, för sjelfva postbefordringen endast llf %,
men i annat fall 20 % af prenumerationspriset.

Inom Nordtyska Förbundet utgör provisionen för postbefordrade
tidningar och tidskrifter:

i allmänhet 25 A åt inköpspriset,

men för dem som utkomma mindre ofta än fyra gånger i
månaden, 121 %.

I Schweiz betalas för tidning som skall med post fortskatfas:
dels £ centime pr exemplar af högst 30 grammers vigt samt
för tyngre försändelser i förhållande dertill,

dels eu af vigten oberoende, fast afgift af 20 centimes.

I Frankrike, hvarest, med undantag endast för vissa officiela meddelanden,
tillfälle icke är bercdt att genom postanstalterna förskrifva
tidningar och tidskrifter, kunna i enskild väg reqvirerade tidningar
m. in. vinna befordran med posterna mot eu afgift som

för tidningar af politiskt eller national-ekonomiskt innehåll utgör 4
centimes pr 40 grammer, och 1 centime för hvar öfverskjutande
vigt af högst 10 grammer;

för tidningar utan politiskt eller national-ekonomiskt innehåll 2
centimes pr 20 grammer, och 1 centime för hvar Överskjutande
vigt af högst 10 grammer.

I England, der äfven tidningarnes reqvisition och uppgörandet
af liqvidan derför är öfverlåtet åt enskilde, erlägges för tidningarnes
postbefordran en stämpelafgift, utgörande

1 nennv för tidning af två ark, som beräknas motsvara eu yta af
2,295 tum;

H penny för tidning af 3 ark, som beräknas motsvara eu yta af
3,443 tum, samt

2 pence för tidning af högst 4,590 tums yta.

I Italien betalas för tidning som med post befordras:

70

1 centesimo pr exemplar af tidning'' hvars vigt ej öfvers tiger 40
grammer,

2 oentesimi pr exemplar af mer än 40, mey ej öfver 80 grammers
vigt o. s. v.,

hvarjemte, då abonnement hesörjes af Postverket, derför utgöres
en afgift af 50 oentesimi pr exemplar.

Inom Nordamerikas Förenta Stater utgör afgiften pr qvartal för

tidning eller tidskrift som befordras genom Postverket:

om tidningen utkommer dagligen ..................................... 35 cents,

» » » 6 gången i veckan............ 30 »

» » » högst 3 » » ............ 15 »

» » » » 2 » » ........... 10 »

» » » » 1 gång i veckan............... 5 »

om tidningen eller tidskriften utkommer 2 gånger i månaden:

der vigten ej öfverstiger 4 uns ......................................... 6 »

» » öfverstiger 4, men ej 8 uns 12 »

>> » » 8 » 12 » ............................ 18 »

om tidningen eller tidskriften utkommer 1 gång i månaden:

der vigten ej öfverstiger 4 uns.......................................... 3 »

» » öfverstiger 4, men ej 8 uns 6 »

» » » 8 » 12 » 9 »

om tidningen eller tidskriften utkommer 1 gång i qvartalet:

der vigten ej öfverstiger 4 uns.......................................... 1 »

» » öfverstiger 4, men ej 8 uns 2 »

» « » 8 » 12 » 3 »

Hvad slutligen beträtfar den portofrihet vid försändning från
tryckningsorten, som för närvarande Generalpoststyrelsen är bemyndigad
att, på särskild framställning och då »en slik afsändning icke
anses föranleda till uppehåll i brefpostens ordentliga gång», bevilja
för broschyr, hvilken blifvit med bevillningsstämpel försedd och hvars
yta icke öfverstiger 1,200 qvadratdecimaltum,

så lärer ett dylikt, i allmänhet icke annorstädes förekommande
undantagsstadgan.de
ken kunna anses erforderligt eller lämpligt, sedan icke allenast, i
händelse af nådigt bifall till hvad hårdvall blifvit i fråga om vilkoren
för paketutvexlingen underdånigst föreslaget, komme att i väsentlig
mon nedsättas afgifterna för befordran med posterna af alla mindre
paketer, utan äfven under eu sednare tid tillfälle blifvit beredd att,
mot en billig afgift, med posterna under band försända alla slag af
trycksaker.

71

Om i afseende å postförfattningarne i allmänhet galler att icke
allenast enhet saknas i de tid efter annan i hithörande ämnen meddelade
föreskrifter, utan äfven någon gång tvekan måste uppstå rörande
tillämpningen af åtskilliga föreskrifter, såsom de af Postverkets
Styrelse i eu äldre tid, så vi dt känd! är, utan särskilt nådigt bemyndigande
utfärdade stadgande!! rörande böter för vissa fel och
förseelser i bernsten, bestämmelsen i paketposttaxan om 20 rdrs vite
för inneslutande af förseglade bref i paketer som till postbefordran
aflemnas m. m.,

så lemna, hvad tydlighet och bestämdhet angår, de särskild!
rörande fribrefsrättens utöfning utfärdade föreskrifter ingalunda mindre
öfrig! att önska.

Då i den författning, hvarigenom sednast vilkoren för fribrefsrättens
utöfning blifvit faststälda — Kongl. Majrts förnyade nådiga
förordning om fribref af den 27 april 1756 — icke särskild! och
fullständigt blifvit angifna de embetsverk och myndigheter Indika en
dylik rättighet tillkommer, utan endast omförmälas »Hot- och Öfverrätter,
Kollegier, Kongl. Maj ds Befallningshafvande, Konsistorier, Regementschefer
samt jiera som postfrihet åtnjuta», så måste till grund
för bedömmandet af frågan, i hvad utsträckning fribrefsrätt må utöfvas,
läggas icke mindre Kanslikollegii specifikation af den 6 maj 1719
på dem som, jemlik! fribrefsstaten af den 16 december 1697 och
kongl. fribrefsförordningen den 8 juni 1704 samt derefter meddelade
nådiga beslut, böra uti embetsärende!! njuta fribref, än äfven samtlige
de under derpå följande 113 år utfärdade, esomoftast endast uti de
för särskilda kårer och inrättningar faststälda reglemente!! och instruktioner
intagna föreskrifter om fribrefsrättens utsträckande till
myndigheter och föreningar som deraf förut icke varit i åtnjutande,
om dess upphörande i vissa fall, om förändrade vilkor för densammas
tillgodonjutande in. in.

Huru ofullständig, äfven hos dem hvilka frågan närmast rört,
kännedomen varit om hvad i omförmälde afseende!! skola! iakttagas,
framgår ensamt deraf att, sedan, af förekomne anledningar, blifvit
genom nådigt beslut den 9 mars 1855 och den 7 december 1859
meddelad den förklaring, att fribrefsrätt icke tillkomme häradsskrifvare,
dem ock, Generalpoststyrelsen veterlig!, aldrig derförut en sådan
förmon blifvit tillagd, befanns vid den undersökning af hithörande
förhållande!! som framkallades af förarbetena till 1862 års fribrefsförfattningsförslag,
att å de flesta orter i riket häradsskrifvarnes bref
i tjensteärenden sedan lång tid tillbaka blifvit såsom fribref behand -

Fribref.

72

lacle; hvarefter, och sedan genom cirkulär den 29 oktober 1863
Generalpoststyrelsen erinrat vederbörande postförvaltare derom att,
enligt gällande författningar, porto borde för ifrågavarande brefvexling
utgöras, Eders Kong!. Maj:t, med anledning af de härutaf framkallade
olägenheter, behagade genom nådigt bref den 29 januari 1864 förklara
att, tillsvidare och intilldess Eders Kong!. Näjd meddelat beslut
uti den på nådig pröfning beroende frågan om ny reglering af fribrefsrätten
i allmänhet, finge, i likhet med hvad dittills i sjelfva
verket egt ruin, portofrihet åtnjutas äfven för häradsskrifvares postförsändelser
i tjensteärenden.

Andra i fribrefsförfattningarne förekommande föreskrifter, om
hvilkas fortfarande giltighet någon anledning till tvifvel. icke förekommer,
torde i Hora fall, på grund åt vedertaget bruk, upphört att
tillämpas. Detta galler om det med kongl. resolutionerna på städernas
besvär den 12 december 1734 och den 3 februari 1748 öfverensstämmande
stadgandet i 8 § af 1756 års fribrefsförordning rörande
portos utgörande i vissa fall för remiss eller kommunikation af enskildes
ansökningar — ett stadgande som, enligt hvad i Göta Hofrätts
bref den 8 februari 1773 anmärkes, blifvit redan då tidt och
ofta åsidosatt. — Icke mindre gäller det om bestämmelserna i 2 §
af högstberörda nådiga förordning, dels rörande utseende vid fribrefsberättigade
embetsverk af en särskild tjensteman, hvilken har fribrefsboken
under sin vård, ensam deri inför alla de bref som skola
portofritt befordras och uppgifterna derom bestyrker, dels ock derom
att tid efter annan koncepterna till utgående expeditioner hora med
anteckningarne i fribrefsboken jemnföras, m. in.

I Generalpoststyrelsens ofvanåberopade, på föredragning inför
Eders Kongl. Näjd beroende underdåniga memorial i fråga om en
ny fribrefsförordnings utfärdande har, i den moll de för Styrelsen
tillgängliga handlingar gjort det möjligt, eu redogörelse blifvit lemnad
för de under olika lider i nåder meddelade föreskrifter rörande såväl
de embetsmyndiglieter, allmänna verk och inrättningar Indika fribrefsrätt
för närvarande anses tillkomma, som ock beträffande sättet och
vilkoren för portofrihetens tillgodonjutande i särskilda fall.

I samma underdåniga memorial af den 11 augusti 1862 hafva
äfven blifvit anförda de skäl som, enligt Generalpoststyrelsens åsigt,
tala för ett fullständigt upphäfvande af rättigheten till afgiftsfri försändning
med posterna.

Tanken på eu dylik, mera genomgripande förändring i sättet och
vilkoren för postbefordi ingen af bref i tjensteärenden är ingalunda ny.

73

Redan vid 1747 års riksdag påyrkades fribrefsrättens indragning,
till följd hvaraf också, genom kong!, brefvet den 17 mars samma år,
förordnades att »de embetsman och chefer hvilka allena för sina
göromål äro ansvariga», kunde, derest sådant af dem åstundades, mot
upphörande af den dem tillkommande fribrefsrätt, erhålla ett emot
deras förutvarande brefvexling ungefär svarande ärligt anslag till
postpenningar''!^ gäldande. Af donna rättighet synes dock endast ett
ganska ringa antal hafva betjena! sig. Sedermera blefvo, uti ett
Sekreta Utskottets underdåniga betänkande den 25 januari 1770,
hvithet af Kong!. Näjd till hufvudsakliga delar gillades den 13
påföljda mars, ånyo framhållna fördelame deraf att åt Kollegier och
embetsman ansloges någon viss årlig summa till postportos betalande,
jemte det att portofriheten indroges; hvarom Utskottet anhöll att nådig
framställning måtte göras till dernäst sammanträdande Ständer.

I anseende till de svårigheter som ansågos vara förenade med
anslående af något visst årligt belopp till postporto för Kollegier och
embetsman, förklarade emedlertid Kongl. Näjd, den 27 november
1772, frågan om fribrefsrättens indragande böra förfalla, men att
antalet af fribrefsböcker skulle så mycket som möjligt inskränkas och
»för en orygglig grundsats antagas, att alla allmänna verk och embetsman
som hafva egen fond att tillgå, borde ifrån allt åtnjutande
af portofrihet undantagas».

Knappt synas också vid donna tid hafva förekommit sådane omständigheter
som kunde hafva inneburit någon kraftigare uppmaning
för staten att frånsåga sig förmonen af portofri postbefordran, isynnerhet
om några svårigheter ansågos mota för beredande på lämpligt
sätt åt samtlige vederbörande af tillgångar till portoafgifternas bestridande.
Brefantalet var i allmänhet ännu ganska ringa; hvarför också
under postinrättningens törsta tider icke uppbars något högre porto
för tyngre än för fattare försändelser, helst detta porto förnämligast
betraktades såsom en ersättning för postförvaltares besvär med brefvets
fortskaffande. Och, om äfven dessa förhållanden omkring år 1770
undergått någon förändring, så var dock föga mer än ett hälft århundrade
förflutet sedan den tid, då ännu porto uppbörden vid postkontor
bortförlänades till enskilde. Och det torde kunna antagas att
den uppfattning af postinrättningens väsende och ändamål, som uttalade
sig i det sätt hvarpå densamma först framträdde, ännu icke
helt och hållet upphört att gorå sig gällande, då det af Sekreta Utskottet
framstälda förslaget om fribrefsrättens upphörande leinnades
" utan afseende.

10

74

Då dessutom ännu vid denna tid all postbefordran ombesörjdes
af posthemman, Indika, för fullgörande af detta åliggande, staten
fri kallat från åtskilliga andra gärder och besvär, samt för embetsbrefvens
fortskaffande ingenstädes erfordrades något ökadt hästantal,
synes också icke helt och hållet hafva saknats skal för den åsigten,
att någon särskild afgift icke herde utgå för brefvexling^! i statens
angelägenheter. Önskan att förekomma de redan då öfverklagade
missbruken vid fribrefsrättens utöfning, torde fördenskull kunna antagas
hafva i väsentlig mon bidragit till den framställning om portofrihetens
upphörande, hvilken, enligt hvad i underdånighet blifvit omförmäldt,
gjordes i eu tid, då eljest ännu postinrättningen synes hafva
af flertalet blifvit betraktad förnämligast såsom eu beskattningsanstalt.

Sedandess hafva alla hithörande förhållanden undergått väsentliga
förändringar, och frågan om fribrefsrättens bibehållande eller
upphäfvande måste från helt andra synpunkter skärskådas i eu tid
som till fullo uppskattar vigten och fördelarne af kommunikationsväsendets
fortgående utveckling, och som, särdeles för de nya afdelningarne
deraf, jernvägarne och telegraferna, gjort och gör så betydande
uppoffringar.

Om någonsin, med någon grad af säkerhet, skall kunna bedömmas
i hvad mon eu ökad rörelse och korrespondens må tillåta eu
betydligare utvidgning af postutvexlingcn — vare sig genom ökadt
antal turer eller genom användande för hvar särskild post af större
hästantal än förut — är, på sätt anmärkt blifvit i fråga] om tidningarnes
postbefordran, nödvändigt att för de härmed förenade,
ökade utgifter, Postverket äfven skall kunna påräkna eu ungefär
motsvarande förhöjning i portoinkomst. Något sådant är emedlertid
icke möjligt sålänge en stor del af det ökade postgodset kan utgöras
åt sådant för hvilket icke något porto erlägges. Den växande tyngden
af fribrefsförsändelserna, hvilkas befordran icke får uppskjutas,
hvad utgifter än må tillskyndas Postverket för deras fortskaffande,
gör det emedlertid redan nu mången gång nödigt att för posternas
befordran använda och betala flera dragare, än som erfordrades för
den del af postgodset som är porto underkastad; hvarförutan, i
samma mon som brefutvexlingen i allmänhet underlättas genom anlitande
äfven af andra befordiingsanstalter — jernvägar, enskilda
diligenser och ångfartyg — Postverket understundom ådrages särskilda
kontanta utgifter för fortskaffandet med dessa af embetsverkens försändelser,
jemte det att Postverket, efter att hafva afgiftsfritt genom
landet forslat fribrefven, får — om dessa skola utom riket befordras —

75

äfven vidkännas utbetalningen af det porto som kartor tillko minor
utländska postinrättningar.

Det kan då icke förefinnas något tvifvel derom, att för Postverkets
förvaltning och för dess framtida utveckling sannerliga fördelar
skulle ernås, derest hädanefter afgift till postkassan komme att
utgöras för alla försändelser som genom posterna fortskaffas; i öfverensstämmelse
med hvad redan nu sker i fråga om alla de försändelser
som befordras med statens telegrafer och å dess jernvägar.

Den tillökning i inkomst, som derigenom kunde beredas postkassan
torde också, särdeles under de första åren, blifva i det närmaste
erforderlig, derest, samtidigt med den ifrågastälda förändringen,
komme att genomföras ett sådant postföringsbesvärets skiljande ifrån
jordbruket som, i skrifvelse den 13 maj nästlidet år, Riksdagen
ansett böra ega ruin. Och lämpligare än att, för sistomförmälda
anordnings genomförande, anvisa särskilda anslag af statsmedel,
hvilkas belopp svårligen kan i förvåg bestämmas, torde det i liera
afseende!! få anses att Postverket, genom detsamma tillerkänd rätt
till ersättning för det biträde som af inrättningen i hvart särskilda
fall lemnas, sättes i tillfälle att ensamt bestrida utgifterna för postföringens
besörjande. Skulle sedermera erfarenheten ådagalägga att.
de inkomster som, genom fribrefsrättens upphäfvande, bereddes postkassan,
blofve betydligt större än de utgifter som skola af densamma
bestridas, torde tidpunkten vara inne att taga under öfvervägande,
huruvida icke frankeringsafgiften för enkelt bref borde, i enlighet
med det vid flera riksdagar framstapla yrkande, från 12 till 10 öre
nedsättas. I hvart fall skulle, jemlik! stadgandena i Eders Kong!.
Maj:ts nådiga bref den 24 juli sistlidet år, Statsverket tillgodokomma
de öfverskott i postkassan, som kunde blifva eu följd af befordringsafgiffcs
utgörande för de försändelser som nu afgiftsfritt fortskaffas.

Icke heller böra, då fråga är om eu förändring af ifrågavarande
slag, lemnas utan afseende de missbruk som i alla lider varit förenade
med fribrefsrättens utöfning och till hvilka densamma så lätt
gifven anledning. Ty, om äfven någon gång svårighet skulle mota
att med säkerhet kontrollera riktigheten af en uppgift derom, att eu
skrifvelse för hvars afsändande yrkas portoersättning af statsmedel,
verkligen affärdats i tjensteman den, så måste dock alltid donna
svårighet för en öfverordnad myndighet att bedömma i hvilka fall
en underordnad tjensteman kunnat hafva nödigt i tjensten afsända
ett skriftligt meddelande, blifva ringa i jemförelse med de hinder
som mota för donna kontrolls utöfvande af postanstalterna. Oaktadt

76

i 9 § af 1756 års fribrefsförorclning stadgas att, »då postförvaltare,
af eu eller annan omständighet, för skälig misstanke att fribrefsboken
missbrukas till underslef, så bör lian, vid förlust af sin tjenst», vidtaga
nödiga åtgerder för befordrande till laga ansvar åt den som
till dylik förseelse gjort sig skyldig,

är det också i allmänhet endast sällan som, åtminstone under
de sednare åren, postförvaltare kommit i tillfälle anmäla ett af honom,
under den dagliga expeditionen upptäckt fribrefsmissbruk, i andra
fall än då en tjensteman, hvars rättighet till afgiftsfri korrespondens
är uttryckligen inskränkt till försändelser, stälda till vissa adressater,
såsom fribref till befordran aflemnat äfven skrivelser Indika skolat
andra än dessa personer tillställas. Att, på sätt i underdånighet
blifvit anmärkt, synnerligen störa svårigheter mota för postpersonalen
att upptäcka fribrefsmissbruk, hvilkas tillvaro emedlertid ådagalägges
såväl af tillfälliga upptäckter som vid det årligen försiggående öppnandet
å postanstalterna af qvarliggande bref, torde också anses
tillräckligt förklarad! derigenom,

dels att i en sednare tid, under det att den vanliga korrespondensen
från år till år förökats, för postförvaltare tillkommit så
många nya bestyr, med utvidgad paketförsändning, med postanvisningar
och postförskott, försändelser under band äfven mellan inrikes
orter samt flerstädes äfven personbefordran och den vidlyftiga afråkningen
med poststationerna, att, med särskild! afseende å den
fåtaliga personalen vid de flesta postkontor, åt fribrefven, Indika ofta
till postanstalterna aflemnas strax innan posten skall expedieras,
icke utan försummande af den korrespondens för hvilken porto utgöres,
lian egnas den uppmärksamhet som måste anses som ett af
vilkoren för åstadkommande af en verklig kontroll å fribrefsrättens
utöfning,

dels ock att ett annat vilkor härför — fullständig kännedom
af alla hithörande författningar samt den erfarenhet och det omdöme
som erfordras för deras behöriga tillämpande i särskilda fall —
svårligen kan förutsättas hos flertalet åt de personer som vid postanstalterna
användas till krets emottagande. Detta gäller icke endast
om många af de biträden som anlitas å postanstalterna, utan äfven
om en stor del postkontorsföreståndare, Indika icke före sin anställning
såsom sådane tjenstgjort inom Postverket. Och allraminst
kunna de egenskaper som för eu dylik pröfning erfordras, förutsättas
hos de personer — oftast folkskolelärare, jernvägstjenstemän, gästgifvare,
bruksbokhållare in. fl. samt äfven qvinnor— som gemenligen

77

antagas till poststationsföreståndare. Och likväl blir en stor del af
fribrefven expedierad genom poststationer.

Och om äfven dessa olägenheter ansågos kunna i någon mon
förminskas derigenom att, på sätt sednast i fråga om kronolänsmäns
brefvexling i tjensteärenden blifvit genom Eders Kong! Haj:ts nådiga
bref den 13 december 1867 föreskrifvet, till vederbörande
öfverordnade myndigheter öfverflyttades en del af kontrollen å utöfningen
af den underlydande tjenstemän tillkommande fribrefsrätt,
lärer dock icke vara behöflig! i underdånighet särskild! fästa Eders
Kong!. Maj:ts nådiga uppmärksamhet å det strängare nagelfarande
af hithörande uppgifter, som med skål kan påräknas der fråga är
om ersättning af statsmedel för en bestridd utgift, i ställe! för endast
pröfningen af den fråga, huruvida rättigheten till portofri postförsändning
blifvit under eu förfluten tid på behörigt sätt begagnad
eller icke.

Hvad som under en föregående tid, då fråga varit om fribrefsrättens
upphäfvande, hufvudsakligen torde hafva ansetts tala emot
vidtagandet af eu sådan åtgerd, är utan tvifvel den omgång med
öfversändande till samtlig» nu fribrefsberättigade myndigheter och tjenstemän
af de till postportos gäldande erforderliga medel, som antagits
blifva eu nödvändig följd af eu dylik förändring. Långt ifrån att,
genom ett dylik! postportots uppbärande å flera särskilda orter och
medlens insändande från hvar och eu af dessa till postkassan, skulle
beredas Postverket någon fördel, måste det anses i alla afseende!!
mest oneklig! att, sedan från hvar särskild postanstalt, qvartalsvis,
haltårsvis eller efter hvart års utgång, till Generalpoststyrelsen inkommit
de vid postanstalterna med vederbörande embets- och tjenstemän
förda, af dessa behörigen verificerade motböcker öfver de för
postbefordrad korrespondens belöpande umgälder, ersättningen härför
kunde, efter granskning af motböclcernas slutsummor, varda på eu
gång till postkassan utanordna»!; hvarefter nämnde böcker torde böra
till vederbörande myndigheter öfverlemnas, för den närmare pröfning
af de uti desamma förekommande uppgifter, som kunde af omständigheterna
påkallas.

I eu del andra länder hafva blifvit för den officiela korrespondensen
införda särskilda slag af frimärken, Indika tillhandahållas
myndigheterna till lägre pris än de för den öfrigg brefvexling»!! afsedda
märkena. Derest eu sådan anordning äfven här vidtoges,
blefve dock alltid nödigt å särskilda motböcker eller förteckningar
upptaga de försändelser för Indika dylika frimärken kommo till an -

78

vändning, helst derförutom förändringen kunde gifva anledning till
missbruk af icke mindre betänklig art än de hvilka af fribrefsrätten
lätteligen framkallas. Ändamålet med de s. k. »frimärkena för officiel
korrespondens», dels att underlätta postbehandlingen af dessa försändelser,
dels ock att, för åstadkommande af någon kontroll å märkenas
användande, göra för mottagaren bekant att för den ifrågavarande
försändelsen af afsändare!! äskas portoersättning af statsmedel, kan
också i det närmaste lika så fullständigt ernås derigenom att hvarje
dylik försändelse af afsändare!! förses med eu anteckning, ungefärligen
motsvarande den nuvarande af »fribref», och, vid ansvar såsom för
tjensteförseelse, postförvaltare ålägges att icke. under några vilkor till
postbefordran emottaga försändelse som, utan att vara med dylik anteckning
försedd, linnés införd i den motbok hvilken skall läggas till
grund för godtgörandet af det Postverket tillkommande porto för försändelser,
utvexlade af embetsverk, myndighet eller tjensteman,
hvilkas brefvexling i tjensteärenden bekostas af statsmedel. Icke heller
kan införandet af särskilda frimärken för brefvexling^! i tjensteärenden
anses utgöra något vilkor för uppbärandet af ett i någon mon
nedsatt porto för försändelser i tjensteärenden, derest, med afseende
å det betydliga brefantalet, en dylik nedsättning ansåges böra ega
ruin för donna del af brefvexling!;!!.

I händelse, med afseende å hvad här ofvan och i åberopade
memorialet den 11 augusti 1862 blifvit underdånigst anfördt och i
öfrig! förekommer, Eders Kong!. Näjd skulle täckas i nåder förordna
att — från och med den tid, då eu ny poststadga kommer att tilllämpas,
samt för Postverket upphör all rätt icke allenast att af posthemmanen
påkalla biträde till postbefordringens besörjande mot eu
ersättning som i de flesta fall understiger hälften af vanlig skjutslega,
utan äfven att för posternas fortskaffande anlita gästgifveri-, håll- eller
reservskjuts vid andra än sådane undantagstillfällen som i nådiga
brefvet den 28 september 1864 och 2 §, 3 inom., i det underdåniga
förslaget till poststadga omförmälas, äfvensom för extra posters fortskaffande
•—- skola för postbefordran af alla sådane försändelser hvilka
hittills åtnjutit fribrefsrätt, afgifterna utgöras till Postverket, antingen
tillfullo eller till ett exempelvis med eu sjettedel nedsatt belopp, så
att för denna korrespondens gjordes början till användande af ett
tioöres porto,

torde, i sammanhang dermed, höra i § 70 af det underdåniga
förslaget till poststadga vidtagas den förändring att postförvaltare ålades,
utan rättighet till särskild ersättning derför, med alla embetsmyndig -

79

heter och tjensteman hålla motbok å de för dessas brefvexling i
tjensteärenden belöpande postumgälder. Härigenom komme alla statens
embetsverk och de dem underlydande tjensteman att underkastas
enahanda vilkor i afseende å deras brefvexling, under det att för
närvarande dels åtskilliga statens verk och allmänna inrättningar,
såsom Tullverket, .T ernv ägs fö r valtn i ngen, Telegrafinrättningen, Lotsverket,
Riksbanken med dess afdelningskontor, Riksgäldskontor^, Stamholländerierna,
Veterinärinrättning» >n, Landtbruksinstituten in. fl., varda
i afseende å postutvexlingen behandlade såsom enskilda korrespondenter,
dels äfven bland de tjensteman dem fribrefsrätt blifvit medgifven,
flera äro i afseende å densammas utöfning underkastade åtskilliga
inskränkningar, så att exempelvis portofriheten icke må anlitas
af häradshöfdingar för andra skrivelser än sädane som röra
brottmål och i ärenden Indika angå allmogen; af kompanibefälhafvare
i allmänhet för bref, vägande mer än 8 lod eller stälda till andra än
chefs- eller majorsexpeditionen vid regementet; af regementsskrifvare
i andra fall än då de icke åtnjuta hemmansrentor eller expenser; af
löningsdirektionerna vid de indelta regementena för annat än försändning
af kontanta löningsmedel till de löntagare som vistas inom regementets
stånd eller äro i regementets tjenst bortkommenderade; af
landtmätare för andra skrivelser än de till (lenerallandtmäterikontoret,
Länsstyrelserna och andra embetsverk; af kontraktsprostarne för
bref till andra än Länsstyrelserna, Konsistorierna och Statistiska Centralbyrån;
af vaccindepötföreståndare för andra försändelser än de af
vaccinämne, o. s. v. Eu utsträckning åter af fribrefsrätten till all
den brefvexling i tjensteärenden, hvilken nu ej åtnjuter eu sådan förmon,
kunde icke annat än verka derhän att, jemte det ännu mer
ökades anledningarne till missbruk, Postverkets inkomster skulle nedgå
till eu grad som, äfven utan någon förändring i vilkoren för postföringens
besörjande, sannolikt gjorde det omöjligt att utan särskild!
statsanslag bestrida de från postförvaltningen oskiljaktiga utgifter.

De utgifter som år 1867 belöpt för samtlige med post befordrade
försändelser hvilka åtnjutit fribrefsrätt, utgjorde:

franko........................................................................ rdr 520,339,28.

rekommendationsafgifter ................................................... » 29,964,34.

assuransafgifter................................................................. » 4,741,70.

tillsamman rdr 555.045,38.
Härifrån höra dock i främsta rummet dragas
såväl afgifterna för brefvexlingen i Postverkets egna

Transport rdr 555,045,38.

80

Transport rdr 555,045,38.

ärenden, för hvilken någon ersättning icke kunde
ifrågakomma, som äfven hvad som belöper för den
portofria korrespondens hvilken icke rör statstjensten;

tillsamman förslagsvis beräknade till.............................. » 75,045,38

då återstoden blefve......................................................... rdr 480,000,oo.

Men äfven detta belopp komme att ytterligare

nedgå, icke allenast med ................................................ » 80,000,oo

eller till.............................................................................. rdr 400,000,00

derest för brefvexlingen i tjensteärenden franko komme att beräknas
till 10 i stället för till 12 öre pr enkel vigtsats, utan ännu mer dels
till följd af den i § 22 af poststadgan underdånigst föreslagna, förändrade
vigtberäkning, hvilken i synnerlig mon blefve fördelaktig för
de i allmänhet tunga fribrefven, dels ock derigenom att, sedan i
hvart fall befordringsafgift skulle för ifrågavarande försändelser utgöras,
antagligen en stor del deraf komme att fortskaffas med andra
och billigare lägenheter, under det att nu fribrefsberättigade embetsverk
och tjensteman anse sig höra till postbefordran aflemna äfven
alla sådane, i en sednare tid allt oftare förekommande tyngre försändelser
af tryckta årsberättelser, blanketter m. in., som utan olägenhet
kunde exempelvis med ångfartyg fortskaffas, men hvilkas afsändande
icke får, under afvaktan af en dylik lägenhet, af Postverket
uppskjutas, äfven om tillföljd af deras postbefordran staten skulle,
för användande af ett ökadt hästantal, ådragas en mångdubbelt större
utgift än den för transporten å ångfartyg eller med annan enskild
lägenhet.

Om något tvifvel icke förefinnes derom, att upphäfvande! af det
nu gällande stadgandet om afgiftsfri befordran för en del embetsverks,
myndigheters, tjenstemäns och allmänna inrättningars försändelser
med posterna vore för Postverkets tidsenliga utveckling lika
så önskligt som det vore egnadt att underlätta genomförandet, utan
särskild! statsanslag, af den länge påyrkade förändringen i sättet och
vilkoren för posternas fortskaffande,

så lärer också för en dylik anordnings vidtagande näppeligen
finnas en lämpligare tidpunkt än den närvarande, då frågan om postföringens
skiljande från jordbruket sannolikt bär att motse en snar
lösning och i öfrig! förestår eu omreglering af postinrättningen i dess
helhet; dervid i vilkoren för postutvexlingen torde höra införas förändringar
som, på samma gång de, genom sportelväsendets afskaffande
eller inskränkning, bereda korrespondenterna väsentliga fördelar

81

och lättnader, äfven göra det för Postverket nödvändigt att, till deraf
härflytande utgifters bestridande, påräkna någon tillökning i hittills
åtnjutna inkomster.

Och för åstadkommande häraf torde väl ingen åtgärd kunna anses
riktigare och tjenligen än att,

på samma gång Postverket — hvilket redan nu icke allenast,
jemlikt nådiga kungörelsen den 30 december 1863 och Eders Kongl.
Maj:ts nådiga bref den 22 juli 1864, betalar allt det biträde af
kronobetjeningen, som påkallas för infordrande af anbud å postskjutsens
öfvertagande m. in., utan äfven kontant ersätter postbefordringen å
statens jern vägar — förpligtades att, likasom eu enskild inrättning,
draga försorg om postföringens besörjande utan rättighet att i allmänhet
härför påfordra något sådant biträde som endast af staten kan
de enskilde åläggas,

Postverket äfven tillerkändes den för en dylik inrättning behöfliga
ersättning för all den handräckning som af densamma lemnas såväl
staten som den enskilde;

en anordning, hvarigenom i (ifrigt skulle i så väsentlig mon
underlättas öfversigten öfver äfven de financiela resultaten af postförvaltningen
och sålunda eu fullständig ledning vinnas för bedömmande
af frågan, i hvad mon verkningarne af de efterhand skeende utvidgningarne
af postförbindelserna inom olika delar af riket samt öfrige
anordningar till postutvexlingens underlättande, i afseende å det ena
eller andra slaget försändelser, varit sådane, att de böra föranleda
till vidtagande af ytterligare åtgerder i enahanda eller förändrad
syftning.

För den händelse emedlertid, att Eders Kongl. Näjd icke skulle
i nåder godkänna Generalpoststyrelsens åsigt om riktigheten och lämpligheten
af eu dylik anordnings vidtagande vid nu förevarande tillfälle,
har Generalpoststyrelsen ansett sig icke höra underlåta att i det underdåniga
förslaget till allmän poststadga, §§ 77—99, inrymma äfven
stadgande)! om sättet och vilkoren för fribrefsrättens utöfning, affattade
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det förenämnda, den 11 augusti
1862 i underdånighet afgifna författningsförslag.

Oberäknade de tillägg till och förändringar i omförmälda förslag
som påkallas af Eders Kongl. Maj ds, efter detsamma afgifvande,
meddelade särskilda nådiga beslut, den 29 januari 1864 rörande fribrefsrätt
för häradsskrifvare; den 18 mars samma år i fråga om försändning
med posterna af kungörelser och kallelsebref i konkursmål;
den 6 der påfölj da augusti i fråga om landtmätares fribrefsrätt, intaget

82

i den samma dag utfärdade förnyade nådiga landtmäteriinstruktion;
den 4 oktober, äfven år 1864, angående vilkoren för försändning
med paketpost af statistiska redogörelser, Indika utvexlas mellan härvarande
Statistiska Centralbyrå och utlandet; den 10 mars 1865 dels
i fråga om vaccinämnes postbefordran, dels ock om läkemedels försändning
med posterna afgiftsfritt eller mot nedsatt afgift vid tillfällen
af allmän farsot eller stor sjuklighet; den 13 december 1867 angående
utvidgning af den kronolänsmän tillkommande fribrefsrätt, och
den 28 februari nästlidet år angående afgiftsfri postbefordran undantagsvis
äfven för sådane försändelser i tjensteärenden, som i allmänhet
fribrefsrätt ej tillkommer, der eu sådan anordning linnés erforderlig,
för att kunna indraga kronobref bäringen å linie hvarest jern vägslägenhet
linnés att tillgå,

förekomma i §§ 77—99 af det förslag till allmän poststadga,
som nu i underdånighet afgifves, hufvudsakligen följande afvikelse!"
från Generalpoststyrelsens underdåniga förslag till fribrefsförfa Ilning
af den 11 augusti 1862.

I § 78 hafva såsom fribrefsberättigade embetsverk blifvit upptagna
äfven Konsistorierna för Universiteten i Upsala och Lund, på
grund af nådiga brefvet den 25 januari 1826, samt Skogsstyrelsen.
Utan stöd af någon särskild nådig författning hafva hittills sistnämnda
myndighets bref i embetsärende!! blifvit portofritt med posten fortskaffade.
Och någon ändring häri lärer nu icke höra ifrågakomma, derest
Eders Kong!. Maj:t skulle finna skäligt i nåder förordna att den fribrefsrätt
som, likväl endast tillsvidare, blifvit de Skogsstyrelsen underlydande
distrikts- och revierförvaltare tillerkänd genom nådiga
brefvet den 10 oktober 1844, skall äfven fortfarande dem tillkomma;
för hvilken händelse också blifvit bland de i § 79 omfönnälda civila
och militära tjensteman, Indika rättighet skulle tillkomma att, med begagnande
af fribrefsförteckning, afgiftsfritt afsända bref i tjensteärenden,
upptagna jemväl distrikts- och revierförvaltare inom skogsstaten.

1 öfrigt hafva bland de, på grund af 79 §, fribrefsberättigade
tjensteman in. in. blifvit uppförda nedanstående ur 1862 års fribrefsförfa
ttningsförslag uteslutna, nämligen: befälhafvare för särskilda
kommendering!!!", Indika en dylik förmon blifvit tillerkänd genom kong],
resolutionen den 3 augusti 1727, och kompanibefälhafvare, i de fall
som i nådiga brefvet den 23 februari 1858 omförmälas; poliskamrarne
i Stockholm och Göteborg, för Indika hittills särskilda fribrefsböcker
utfärdats; justerare, Indika fribrefsrätt blifvit tillagd genom 17
§ af nådiga stadgan om matt och vigt den 10 november 1865, samt

83

distriktsläkare, Indika, i skrifvelse den 14 september nästlidet år,
Sundhetskollegium förklarat, i afseende å skyldigheten att till Kollegium
ingifva rapportör, årsberättelser och (Kriga handlingar, vara i
allo likstälda med provincialläkare, dem fribrefsrätt för meddelanden
till Sundhetskollegium och Länsstyrelse blifvit tillagd genom nådiga
instruktionen den 13 juni 1822.

Jemlik! de redan i 7 §, 1 inom., af poststadgan intagna föreskrifter,
borde då fribref icke i lösväska insändas, desamma omedelbart å
postanstalt inlemmas. Det är ett stadgande, hvars nödvändighet framgår
ensamt af omöjligheten, vare sig att afgöra, huruvida försändelse
som ur breflåda upphemtats, kan hafva blifvit af fribrefsberättigad
myndighet, embets- eller tjensteman afsänd, under iakttagande af de
föreskrifter som till missbruks förekommande ansetts erforderliga, eller
att — äfven om postiljon eller postförare tillätos mottaga dylika bref
_ åt dem uppdraga pröfningen af frågan, i hvad mon dessa försändelser
kunde vara berättigade till afgiftsfri postbefordran. 1 § 81
har, i öfverensstämmelse med den i underdåniga memorialet den 11
augusti 1862 uttalade åsigt, fnbrefsrätten blifvit i allmänhet inskränkt
till försändelser som från postanstalt till annan inrikes ort med post
fortskaffas. Det undantag härifrån till förmon för en del rekommenderade
bref till personer inom postanstaltens område, som innehålles
i 2 inom. af siståberopade §, grundar sig på föreskrifterna i nådiga
brefven den 19 oktober och 9 november 1850. Att i (ifrigt, på
sätt förklarad!: blifvit i 3 inom. af 81 §, fribrefsrätt icke tillkommer
lokalbrefvexlingen, framgår af Eders Kong!. Maj ris nådiga bref den
24 januari 1862.

För att förekomma de olägenheter som eljest möjligen kunde af
frankeringsfrihetens införande härflyta för brefvexlingen med embetsverken,
har i 82 §, monn 2, blifvit underdånigst föreslaget att, då
ett till embetsverk eller myndighet ankommet ofrankeradt bref, efter
öppnandet, befinnes icke vara af den beskaffenhet att lösen derför
bör af allmänna medel utgå, skall, mot försändelsens återställande till
den postanstalt som densamma utlemna!:, det derför uppburna porto
återgäldas.

Då, för öfvervakandet af fribrefsrättighetens behöriga utöfvande,
ingenting är mera angeläget ån ett noggrann!: iakttagande af föiesktliten
i 84 § af poststadgan derom, att hvarje skrifvelse för hvars postbefordran
påyrkas portofrihet, är aflaten af den myndighet, embetseller
tjensteman med hvars fribrefspost densamma försändes;

84

då genom den förändrade vigtmoderationen i så betydlig mon
minskas postafgifterna för de i allmänhet tyngre embetsbrefven,

och då slutligen, genom den i 97 § medgifna frankeringsfrihet
i vissa fall utan förhöjning i porto, beredes en utväg att mot eu
billigare afgift, som utgöres af emottagaren, insända begärda uppgifter
-— en utväg som också nyligen, på grund af särskild öfverenskommelse
och Generalpoststyrelsens cirkulär den 4 nästlidna mars,
anlitats för meddelanden emellan pastorsembetena och Statistiska
Centralbyrån,

har Generalpoststyrelsen ansett kunna och höra upphöra den
presterskap^ likasom fattigvårdsstyrelserna, genom kongl. cirkulären
den 16 juni 1813 och den 27 september 1834 samt kongl. kungörelsen
den 19 september 1848, medgifna rättighet att få med
kronobetjeningens fribrefspost fortskaffa»^ sina skrifvelser till Länsstyrelsen;
eu rättighet, hvars värde och betydelse i hvart fall blir i
väsentlig mon beroende af afståndet mellan brefafsändarens och vederbörande
kronobetjents bostäder, utom det att det verkliga behofvet
åt ett dylikt undanta gsstad gall do förminskas genom det med hvart år
växande antalet postanstalter.

Bland försändelser för hvilkas postbefordran fribrefsrätt icke
må anlitas, hafva i 86 §, mom. 2, äfven blidt upptagna landskontorens
räkenskaper, helst, sedan tillfälle blifvit beredt" till paketbefordran
mellan Östersund och Stockholm, något sådant undantagsstadgande
som blidt genom nådiga brefvet den 3 juni 1845 mecldeladt
till förmon för Jemtlands läns kronoräkenskaper, icke vidare
synes vara af något mera trängande behof påkalladt.

De i §§ 87 och 88 innehållna stadgande!!, om högsta vigten i
allmänhet för fribref och om de fall, då undantagsvis höra till befordran
såsom fribref mottagas äfven tyngre försändelser och sådane
som ej kunna inrymmas i postväska eller särskild! å postdiligens
eller annat poståkdon anbragt förvaringsrum, grunda sig dels på
kongl. brefvet den 26 juni 1799, kungsord! af Kanslikollegium den
20 juli samma år, dels på Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 28
mars 1862.

I stället för det i 14 och 15 §§ af 1862 års fribrefsförfattningsförslag
förekommande stadgande, att böterna för fribrefsmissbruk borde
odelade tillfalla den eller de som fribrefsmissbruket upptäckt och till
laga beifran anmält, har i § 94, inom. 3, af nu föreliggande underdåniga
förslag intagits eu med stadgandet i 11 inom. af 1756 års
fribrefsförordning öfverensstämmande föreskrift derom, att böterna höra

85

till hälften delas mellan postkassan och angifvare!!, endast med iakttagande
deraf att, i det fall då, för fribrefsmissbrukets upptäckande,
afsändande postanstalt hatt nödigt att om biträde anlita postanstalten
å adressorten, angifvareanparten af böterna mellan bägge dessa postanstalter
fördelas.

Då i vissa fall icke blott göromålen kunna underlättas derigenom,
att för olika afdelningar åt embetsverk eller myndighet utfärdas
särskilda fribrefsböcker, utan äfven derigenom kan i viss moll
befrämjas uppsigten öfver fribrefsbokens behöriga användande, likasom
en dylik anordning någon gång påkallas deraf att vederbörande
chef för ett embetsverk är, af allmänna gör omåls handläggning,
under någon tid hindrad uppehålla sig å den vanliga tjenstgöringsorten,
har i § 96, inom. 2, intagits föreskrift derom att, på sätt
också hittills varit vanligt, äfven flera än eu fribrefsbok må kunna
för samma embetsverk eller myndighet utfärdas.

Genom samma inom. har jemväl blifvit i underdånighet föreslaget,
att Generalpoststyrelsen skulle tillhöra till behandling upptaga
och afgöra de någon gång förekommande frågorna om beviljande, af
tillfällig anledning och för kortare tid, af fribrefsrätt för skrivelser
hvilka afse allmänna ärendens handläggning; ett stadgande, som icke
allenast nära öfverensstämmer med de förut underdånigst åberopade
föreskrifterna i nådiga brefven deri 10 mars 1865 i fråga om läkemedels
försändande med posterna och den 28 februari 1868 angående
fribrefsrätt i vissa fall äfven för sådane tjenstemeddelanden
som eu dylik förmon icke eljest tillkommer, utan äfven tillförne
någon gång tillämpats, såsom då, genom cirkulär den 14 juni 1816,
Öfverpostdirektörsembetet medgifvit portofrihet för regementskommissariers
brefvexling under mötestiden med passevolanskommissariaten.
Och ett härmed öfverensstämmande förfaringssätt tinnes äfven inom
andra länders Postverk vidtaget.

Då införandet af en allmän frankeringsfrihet mot ett i väsentlig
moll förhöjdt porto icke torde höra verka till någon förändring i de
vilkor, på hvilka det medgifvits Direktionen öfver Allmänna Barnhusinrättningen
i Stockholm, genom nådigt bref den 23 mars 1855, och
sparbankerna i riket, genom nådiga skrifvelsen den 22 januari 1864,
att få sig ofrankerade bref tillstälda, har uti 97 § af allmänna
poststadgan blifvit i underdånighet hemstäldt att, om och när af
embetsverk eller allmän inrättning göres hos Generalpoststyrelsen
anmälan derom att alla eller vissa, särskild! angifna, bref som till
embetsverk^ eller inrättningen ofrankerade anlända, ovilkorligen komma

86

att vid mottagandet utlösas, portot för dessa försändelser må, under
iakttagande af de föreskrifter som, till missbruks förekommande, Generalpoststyrelsen
finner nödigt föreskrifva, nedsättas till hvad i franko
skolat utgöras, derest befordringsafgiften blifvit erlagd vid afsändande!.

Slutligen liar Generalpoststyrelsen ansett höra i 98 § inflyta ett
stadgande derom att, i det fall posttjensteman gör sig skyldig till
fribrefsmissbruk, skola de för dylik förseelse stadgade böter utgå
med dubbelt belopp.

Efter det Generalpoststyrelsen, den 11 augusti 1862, afgifvit
åberopade underdåniga förslaget till ny fribrefsförfattning, har, genom
Eders Kong!. Maj:ts nådiga bref den 30 oktober sistlidet år, fribrefsrätt
blifvit tillagd äfven direktionen för Stockholms läns nya lasarett
i Östhammar.

Då emedlertid donna förmon blifvit beviljad endast tillsvidare
och under afvaktan af en allmän revision utaf fribrefsförfattningarne,
och då, äfven om fribrefsrätten ej komme att helt och hållet
upphöra, densamma dock, på de i åberopade 1862 års underdåniga
memorial anförda skäl, icke i andra än sådane undantagsfall som i
§§95 och 96 af allmänna poststadgan omförmälas, lärer höra utsträckas
till annan brefvexling än den som rör den egentliga statstjänstens
bestridande, men deremot de allmännyttiga inrättningar,
lärda stiftelser in. in. Indika hittills varit med eu dylik förmon
hugnade, böra, i den mon sådant befinnes lämpligt och behöflig!;, på
annat sätt af det allmänna understödjas,

har Generalpoststyrelsen ansett böra, med den nya poststadgans
tillämpning, upphöra icke allenast förbemälda, lasarettsdirektionen i
Östhammar hittills tillkommande fribrefsrätt, utan äfven den frihet
från postafgifters utgörande som blifvit lasarettsdirektionerna i allmänhet,
och särskild! dem i Lund, Piteå och Haparanda, tillagd
genom nådiga brefven den 29 november 1844, den 24 november
1857, den 14 januari 1859 och den 5 oktober 1862.

I den händelse Eders Kong!. Maj:t skulle finna skäligt fästa
nådigt afseende å den af Generalpoststyrelsen härofvan i underdånighet
gjorda framställning angående fribrefsrättens upphörande, torde
det förslag till allmän poststadga, som nu i underdånighet afgifves,
nådigst varda till Generalpoststyrelsen återförvisad!, för vidtagande
deri af de flera förändringar som af ett dylik! beslut skulle påkallas.
Hvad beträffar den portofrihet som skola! tillgodonjutas af
Svensk författningssamling, på grund af nådiga skritvelserna
den 22 december 1824 och den 14 september 1838;

87

Krigsvetenskapsakademiens tidskrift och handlingar, för fortskaffande
till subskribentema derå, äfvensom, vid försändning jemte
samme handlingar, af »Norskt Militär-Tidsskrift» och »Dansk Tidsskrift
för Krigsvaesen», jemlikt nådiga brefven den 4 maj 1827, den 19
januari 1838 och den 13 april 1858;

Länsstyrelsernas tryckta kungörelser, på grund af nådiga brefven
den 1 mars 1861 och den 10 mars 1865, samt

Riksdagsprotokollerna med dertill hörande bihang, jemlikt nådiga
brefvet den 14 juli nästlidet år, mot erläggande af ett postförvaltarearvode,
" uppgående till 1 rdr för hvar samling,

synas, med iakttagande af den moderation i afgift som, enligt
§ 72, skulle tillkomma alla sådan»; tidskrifter som mindre ofta än
en gång i veckan utkomma, och som i samma § särskilt bl hvit förbehållen
Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift, Svensk
författningssamling, Länsstyrelsernas tryckta kungörelser, då desamma
till enskilda subskribent^ öfversändas och följaktligen icke kunna,
på grund af 84 § i allmänna poststadgan, med fribrefspost befordras,
samt Riksdagsprotokollerna. med dertill hörande bihang; af Indika
författningar och offentliga handlingar åtminstone de tre sistomförmälda
på obestämda tider utgifvas,

vilkorcn för fortskaffande med posterna af ifrågavarande försändelser
blifva så billiga, att något särskild! undantagsstadgande till
förmon för desammas spridning icke kan anses påkallas.

Hvad särskild! angår de tvänne norska och danska militära,
tidskrifterna, af Indika den förra torde motsvaras af den nu varande
»Officiel Militär-Tidende» och den sednare icke återfinnes i den för
innevarande år från Danmark erhållna uppgift å der utkommande
tidningar och tidskrifter, torde, för den händelse någon särskild
lindring i vilkoren för postbefordran af den ena eller andra norska
eller danska militärtidskriften ansåges höra fortfarande ifrågakomma,
stadgandet derom dock icke höra i den allmänna poststadgan inflyta,
utan, jemlik! § 64, särskild! i nåder meddelas; antagligen först om
och när öfverenskommelse kunna! träffas om eu motsvarande förmon
lör spridningen inom Norge och Danmark af Krigsvetenskapsakademiens
handlingar och tidskrift.

För den norska »Officiel Militär-Tidende» uppgår emedlertid
redan nu, vid förskrifning genom svensk postanstalt, årliga prenumerationspriset
i dess helhet icke till mer än 1 rdr 70 öre.

Äfvenså torde särskild nådig föreskrift meddelas huruvida, jemväl
efter den allmänna poststadgans utfärdande, bör af Vetenskaps -

88

akademien fortfarande tillgodonjutas den rättighet till afgiftsfritt införskrifvande
genom Postverket af utländska journaler, hvilken hittills
tillkommit Akademien på grund af nådiga trefven den 14 november
1810, den 20 juni 1821 och den 28 maj 1859; en förmon, hvilken
emedlertid icke kan Akademien beredas utan fortsatt uppoffring af
postkassan, som nödgas bestrida utgifterna för samme journalers
transitobefordran genom främmande länder.

Extra poster. Enligt nådiga reskript?!, den 3 september 1817 och Kanslistyrelsens
derpå grundade cirkulärbref den 30 samma månad och är.
tillkommer rättigheten till extra posters begagnande:

Stats-, Hofkansler.?- och Generaladjutantsexpeditionerna,

Statsministern för Utrikes Ärendena,

Kollegierna och Postverkets Styrelse,

Länsstyrelserna,

Generalbefälhafvare, Regementschefer, Kommendanter och Befälhafvare
för detacherade kårer och stationerade trupper; -de sednare
likväl endast vid tillfällen af krig eller när rikets lugn eller ett
hastigt anbefaldt uppbrott eller påskyndad handräckning sådant fordrar,
i hvilket fall enahanda frihet jemväl tillkommer Chefer och
Befälhafvare på utkommenderade eskadrar och äfven å mindre antal
samt enkla, bevärade fartyg;

Generalintendenter, Öfverkrigskommissarier och sådane Verk, som
vid tillfällen af krigsrustningar i nåder förordnas att krigsekonomidetaljen
bestrida.

De ökade tillfällen till postförsändning med ordinarie lägenhet,
som af jernvägar och utvidgade postförbindelser erbjudas, hafva, i
förening med inrättandet af de elektriska telegraferna, verkat derhän
att i sednare tider extra poster högst sällan anlitats annat än vid de
tillfällen, då anslutningen mellan olika poster förfelats. Med afseende
härå har också rättigheten att påkalla extra postbefordran
ansetts lämpligen kunna, i § 100 af det underdåniga förslaget till
allmän poststadga, inskränkas derhän att, utom på Eders Kong!. Maj ds
nådiga befallning eller då extra post påkallas för afhjelpande af de
olägenheter som härflyta af inträffande afbrott, oregelbundenhet eller
oordning i postutvexlingen, affärdande! af extra poster skulle i allmänhet
förbehållas ensamt Cheferna för Statsdepartement?!!, Eders
Kong!. Maj ds Befallningshafvande, Generalbefälhafvare, Regementschefer
och Kommendanter å fästningarne, men vid tillfälle af krig
eller när ett hastigt anbefaldt uppbrott eller brådskande handräckning

89

sådant, påkalla, extra post tillhandahållas äfven på reqvisition af befäl
för detacherad kår, utkommenderad eskader eller beväradt fartyg,
samt Generalintendenter, Öfverkrigskommissarier och andra, Indika
bestridandet af krigsekonomidetaljen blifvit i nåder anförtrodt.

§§ 101—118 af det underdåniga förslaget till allmän post- Personbeforstadga
innehålla föreskrifter rörande personbefordringen med Post- ‘[,3kdon!
verkets åkdon.

De i § 101 upptagna afgifter äro desamma som

för resa med ordinarie lägenhet blifvit faststälda genom Eders
Kong!. Maj:ts nådiga bref den 23 oktober 1863, samt

för färd med bi vagn eller extra post blifvit af Generalpoststyrelsen
föreslagna i underdånig skrifvelse den 9 innevarande månad.

1 stället för att, enligt nu gällande stadgande!!, öfvervigt å
passageraregods betalas enligt paketposttaxan — eu bestämmelse,
hvilken icke är egnad att befrämja ett allmännare begagnande af
postdiligenslägenhet — har i § 104 denna afgift blifvit upptagen till
5 öre per mil för hvar vigt af högst 10 U. För bestämmandet af
donna afgift ligger till grund samma beräkning som blifvit följd vid
uppgörandet af förslag till paketporto; endast med iakttagande deraf
att, medan detta sednare ansetts böra utgå med visst belopp för
hvart W. som fortskaffa^ eu våglängd af högst 10 resp. 25 mil, har
taxeringen af passageraregodset, hvithet gemenligen endast befordras
på kortare afstånd, antagits. böra grundas på det. antal mil som i
hvart särskild! fall gödsel blifvit fortskaffa!!!; hvarvid, i motsats till
hvad vid pakettaxeringen skulle ega rum, vigten beräknas efter s. k.
rater af 10 W.

Ofrige bestämmelser äro i allt väsentligt öfverensstämmande med
de föreskrifter för resandes fortskaffande med postdiligens som, af
Generalpoststyrelsen tillsvidare meddelade i paketposttaxan den 17
januari 1861 samt i cirkulär den 21 oktober samma år, den 23
oktober och 27 november 1862, den 12 juli 1864 och den 30 april
1866, hittills tillämpats och i allmänhet befunnits ändamålsenlig!!.

Efter det att, vid inrättandet af särskilda paketposter, tillfälle Förbudssedlan
blifvit berådt att få med desamma fortskaffade äfven förbudsscdlar In^f“1jd9™“na
för resande, förordnades, genom nådiga brefvet den 24 juli 1841, att
enahanda anordning herde träffas äfven i afseende å brefposterna;
hvarjemte i nåder stadgades att för hvar särskild förbudssedel, som
å postanstalt eller till postiljon aflemnas, herde erläggas en afgift af 3

12

90

skilling banko, som, der förbudssedel!! fortskaffades med paketpost»
skulle tillfalla postkassan, men i annat fall vederbörande postiljon.

Omöjligheten, i de flesta fall, att kontrollera uppbörden af eu
dylik afgift, hvaraf också icke under en lång följd af år någon
inkomst tillflutit postkassan, gör det olämpligt att med en afgift,
som skall till Postverket redovisas, belägga de förbudssedlar som
med posterna fortskaffa^. Den ersättning som härför må höra utgöras
och som, till beloppets jemnande, blifvit i § 119 af allmänna poststadgan
upptagen till 10 öre, torde fördenskull få odelad tillfalla
postiljonerna.

Då de poster Indika ännu fortskaffas med posthemmansskjuts,
i allmänhet icke gorå något uppehåll vid gästgifverierna, Indika de
ofta endast på afstånd passera, bör också icke någon befordran af
förbudssedlar med dessa poster ifrågakomma.

Böterna för försummelse med förbudssedel aflemnande, som, i
eu af Öfverpostdirektörsembetet den 18 maj 1831 utfärdad instruktion
för paketpost åtföljande postiljoner, bestämdes till eu half månads
aflöning, hafva sedermera, genom samma Diabetes cirkulär den 22
oktober 1841, blifvit faststälda till 5 rdr och torde äfven höra
dervid bibehållas.

Anslag om De i § 120 intagna föreskrifter rörande anslag om posternas

''Torn™-''och" ankomst- och afgångstider, postförsändelsernas utlemnande in. in.

afg&ngstider. motsvaras till någon del åt stadgandena i 12 §, 6 inom., åt postmästareinstruktionen
den 16 februari 1707, ehuru dessa sednare afse
endast de större postkontoren och hittills visserligen icke heller alltid
vid andra postanstalter vunnit tillämpning.

Expeditions- I §§ 122—141 innehållas de föreskrifter som ansetts höra i
kartering mm’den allmänna poststadgan inflyta rörande sj elfva expeditionssättet,
postförsändelsernas stämpling, kartering och dekartering, rörande
protokollsföring, posternas dirigering och inpackning samt postens
åtföljande af s. k. postpass in. in.

Dessa föreskrifter innefatta endast de hufvudsakligaste och vigtigaste
bestämmelserna, hvaremot de mera detaljerade föreskrifterna
rörande sådane delar af posttjenstgöringen, som mera ofta äro förändring
underkastade, antagits höra inrymmas i särskilda tjenstgöringsreglementen,
som, jemlik! 164 §, komme att af Generalpoststyrelsen
utfärdas.

Utan tvifvel skall nödigt befinnas att. i en icke aflägsen framtid,
vidtaga flerahanda förändringar äfven i de föreskrifter rörande post -

91

tjenstgöringen som, med anledning af nu i underdånighet framställa
förslag, kunna komma att i den allmänna poststadgan inrymmas.
Sådant klofve emedlertid sannolikt förhållandet äfven om ännu mer
inskränktes omfånget af de i den allmänna författningen intagna bestämmelser
rörande sjelfva sättet för postutvexlingens besörjande.
Och annorlunda kan icke gerna inträffa med eu inrättning, sådan
som Postverket, hvilken, för att rätt uppfylla sin bestämmelse, måste,
i den moll omständigheterna det medgifva, tillgodose hvarje nytt behof
af ökadt tillfälle till postutvexling, på det sätt som af olika tiders
olika förhållanden påkallas, utom det att en inrättning af donna beskaffenhet
icke kan eller bör undgå inflytandet af den erfarenhet
som i andra länder vinnes. Någon anledning förekommer derför
också icke att, till undvikande af nödvändigheten att framdeles nödgas
i författningen vidtaga eu och annan förändring, ur nu i underdånighet
afgifvande förslag till allmän poststadga utesluta föreskrifterna
rörande hvad hufvudsakligen och vid alla postanstalter iakttagas
bör vid postens afsändande och mottagande, helst det väsentligaste
härvid, försändelsernas kartering, likasom äfven protokolleringen,
förut utgjort föremål för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, samt på bestämmelserna
rörande sättet för posttjenstgöringens bestridande, i icke
ringa mon, beror den större eller mindre tryggheten för eu stor del
postförsändelsers riktiga fortkomst; hvarför också i de flesta andra
länder hithörande föreskrifter finnas vara af Kegeringsmagten faststälda.

Under det att i äldre lider för hvart särskild!, äfven orekommenderadt
bref adressatens namn skolat uppföras såväl i protokoll
som å karta — hvilken sistnämnda anordning, i eu tid då knappt
någon brefbäring besörjdes af Postverket, väl till icke ringa del afsåg
att genom postkartorna, som i postförstugorna uthängdes, meddela
allmänheten underrättelse om Indika bref som voro att å postanstalterne
afhemta — blef, genom nådiga brefvet den 23 februari 1849,
till eu början endast för det återstående af samma år och på försök,
medgifvet att för bref, som hvarken skulle rekommenderas eller registreras,
adressaternas namn Unge ur protokollen uteslutas och endast
brefvens stycketal angifvas; ett stadgande som emedlertid kort tid
derefter genom nådiga brefvet den 19 november nämnda år, förklarades
böra äfven allt framgent tillämpas. Sednare och i sammanhang
med medelportots införande förordnades, genom nådigt bref den
9 mars 1855, att äfven å kartan alla orekommenderade och oregistrerade
bref borde endast till stycketalet uppföras.

92

Hufvudsakliga anledningen till förenämnde förändringar var omöjligheten
att, utan en betydlig tillökning af postpersonalen, kunna fortfarande
namnförteckna alla dessa bref, hvilkas antal med hvart år
tillväxte. .

Då, på sätt förut blifvit i underdånighet anmärkt, i allmänhet
s. k. vanligt bref utan qvitto utlenmas och måste utlemnas till hvem
helst som anmäler sig till dess utbekommande, är det också tydligt
att fördelen af att genom kartan kunna fa bestyrkt, det ett
bref verkligen blifvit till postbefordran aflemnadt, måste i betydlig
mon förminskas genom svårigheten för deri verklige adressaten att
kontrollera vederbörande posttjenstemans uppgift att detsamma blifvit
af annan person utfordradt.

Af sådan anledning har ock Generalpoststyrelsen ansett höra helt
och hållet upphöra den namnkartering eller s. k. registrering af vissa
bref, som hittills varit medgifven mot särskild ersättning till vederbörande
posttjensteman, helst skilnaden emellan denna afgift, 12 öre,
och den af 18 öre som, jemlik! § 15 i allmänna poststadgan, skulle
komma att utgå för brefs rekommenderande, måste antagas vida mer
än uppvägas af den större trygghet för försändelsens behöriga framkomst
som dess rekommenderande medför, och den dermed följande
rättighet till ersättning för möjligen inträffande förlust.

Äfven i fråga om kartering af försändelser med angifvet värde
och rekommenderade bref har en förändring blifvit i underdånighet
föreslagen.

Nu gällande föreskrift, att för värdeförsändelser bör å kartan
angifva!, adressatens namn, innefattar, åtminstone hvad de slutet rekommenderade
brefven angår, icke någon fullständig säkerhet derför,
ätt i hvart fall ersättningssumman kommer att utgå med det belopp
som vederbör, då vid de icke sällan inträffande fall, att med samma
post till samma adressat expedieras flera rekommenderade bref, mången
gång omöjligt blir att, i händelse ett af dessa bref gått förloradt,
kontrollera mottagarens uppgift om hvilken af försändelserna som
saknats och således bör af postmedlen ersättas. I någon mon komma
visserligen olägenheten häraf att minskas derest, på sätt i poststadgans
§ 16 blifvit underdånigst föreslaget, hädanefter för alla i egentlig
mening rekommenderade bref ersättningen komma att utgå med
enahanda belopp. Så angeläget är det emedlertid att, i händelse af
förlust, alltid få med säkerhet utrönt, hvilken försändelse som saknas,
att Generalpoststyrelsen ansett hvart särskild! rekommenderad! eller
assureradt bref böra förses med en för postanstalten fortlöpande in -

93

lemningsnumnier och äfven denna nummer höra å kartan angifvas;
eu anordning, hvilken derjemte vid omkartering underlättar behandlingen
åt dylika försändelser, på samma gång den lemnar en ökad
ledning vid efterspanande af bref som kunna hafva blifvit felsända.

Denna inlemningsnummer måste också gorå angifvande å kartan
af adressaternas namn för rekommenderade bref obehöflig!

För ofrankerade eller ofullständigt frankerade försändelser samt
för postförskott bör, med afseende å den ankomstortens postanstalt
åliggande redovisning, utöfver stycketalet äfven porto- resp. förskottsbeloppet
angifvas.

För alla sådane paketpostförsändelser, Indika icke blifvit assuréradc,
och för Indika således, i händelse af förlust, ersättningen
ltomme att, jemlikt § 16, mom 8, utgå efter vigt, har också icke antagits
höra å kartan uppföras annat än stycketalet och vigten.

Då den omständigheten, att ett fribref blifvit till postbefordran
aflemnadt, kan till fullo styrkas åt det utaf vederbörande posttjensteman
i fribrefsbok eller å fribrefsförteckning meddelade qvitto, synes
också icke vidare anledning förekomma att äfven å kartan specificera
ifrågavarande bref; ett åliggande som, synnerligast i Stockholm och
i läneresidensstäderna, uti icke ringa mon försvårar postens expedierande
inom föreskrifven tid. Redan för någon tid sedan har också
i Norge upphört namnkarteringen af fribref, utan att deraf försports
någon olägenhet.

Det nuvarande sättet, att å karta upptaga stycketalet äfven af
s. k. vanliga bref och försändelser under band, kan icke annat än
verka till ett - ofta mycket menligt dröjsmål vid utlemnandet af ankomna
postförsändelser, helst sålunda i ett sammanhang måste försiggå
granskningen af såväl den orekommenderade som den rekommenderade
posten, af Indika den sednare måste följas med synnerlig uppmärksamhet.
Dertill kommer att utskrifvandet af särskild karta för
hvarje äfven sådan post, som icke innehåller värdeförsändelser, blir,
med korrespondensens tillväxt, en omöjlighet utan att i väsentlig mon
öka postpersonalen. Det kan då icke annat än anses såsom högst
ensidigt att här, såsom annorstädes, må upphöra all kartering af vanliga
bref, som äro fullt frankerade, likasom af försändelser under
band, varuprofver och mönster.

Och för vidtagandet af eu sådan anordning synes icke höra mota
någon betänklighet.

Att en till postbefordran aflemnad bref blindt åtföljes af en karta,
å hvilken angifves antalet i b lind ten inneslutna försändelser, innefat -

94

tar nämligen icke någon ökad säkerhet för försändelsernas riktiga
fortkomst, då, i händelse brefbundten går förlorad, icke heller kartan
kommer adresspostanstalten tillhanda. Hvad åter angår den kontroll
mottagande postanstalten kan behöfva utöfva derå, att samtligen försändelser
verkligen finnas i den ankomna bundten, kan donna kontroll
lika så lätt, som genom särskild kartas utfärdande, vinnas derigenom
att å bref bundten uppgift å antalet försändelser tecknas af den
postanstalt som densamma expedierar, samt endast i den händelse, att
till samma postanstalt flera än eu brefbundt expedieras, derom göres
anteckning å postkarta.

Sedan erfarenheten ådagalagt otillräckligheten och otillförlitligheten
af de tid efter annan vidtagna försök, att bereda afsändande
postanstalt någon kontroll derå att försändelser, som blifvit af densamma
expedierade, alltid kommit vederbörande adresspostanstalter
tillhanda,

förordnade, genom cirkulär den 12 mars 1868, Generalpoststyrelsen
att, så ofta post, medförande rekommenderad försändelse, expedieras
till postanstalt, dit icke i regel karta affärdas med hvarje
dertill afsedd lägenhet, bör posten åtföljas af en duplettkarta som,
angifvande att värdeförsändelser i postpaketet finnas inneslutna, i
öifrigt endast upptager nummer å den karta, hvartill densamma utgör
duplett, samt afgångsort och dag, de sistnämnda angifna med postanstaltens
stämpel; hvarefter, om vid postens ankomst densamma befinnes
innehålla samtlige de å hufvudkartan upptagna försändelser,
med nästa post återsändes duplettkartan, försedd med adresspostanstaltens
stämpel, men, der olikhet förefinnes emellan hufvudkartan
och de posten åtföljande försändelser, derom göres anmälan till den
postanstalt hvarifrån posten utgått.

De sålunda af Generalpoststyrelsen meddelade, under något mer
än ett år tillämpade, föreskrifter hafva hittills befunnits ändamålsenliga,
och det införda besvaringssättet blifvit af flera postanstalter
användt äfven vid postförsändning till ort, dit post regelbundet med
hvar lägenhet afgår, och följaktligen postanstalterna icke ålegat bifoga
duplettkarta; hvadan någon tvekan icke torde höra mota att
utsträcka ifrågavarande stadgande till alla de poster Indika innehålla
värdeförsändelser.

I öfverensstämmelse med de härofvan underdånigst framstådda
grundsatser hafva blifvit affattade föreskrifterna i §§ 124, 136. 137
och 138 rörande postförsändelsers kartering och dekatering m. in.

95

Åt de i §§ 11 och 12 af 1707 års postmästareinstruktion förekommande
stadgande!! rörande protokollering, posternas dirigering,
försändelsernas inneslutande i försegladej påsar eller paketer och dessas
upptagande å postpass, postens befordran efter behörigen faststäld
tidtabell, kollationeringen af ankommen post och de åtgärder, som
med anledning af dervid förekomne omständigheter höra vidtagas
m. in., har i poststadgans §§ 125—135 samt 139 och 140 gifvits
den förändrade lydelse, som af förändrade förhållanden påkallas.

Då postkartorna utgöra eu vigtig och oumbärlig grundval för
granskningen af postanstalternas redovisning, men det nuvarande bruket
af deras uthängande i postförstugorna icke sällan leder dertill att
särskilda kartor antingen skadas eller helt och hållet förkomma, har
stadgandet i 12 §, 4 inom., af 1707 års postmästareinstruktion om
kartornas anslående blifvit, i § 141 af allmänna poststadgan, utbytt
mot eu föreskrift derom, att kartorna endast böra å postanstalterna
tillhandahållas personer som anmäla sig att af desamma erhålla del.
Antalet korrespondenter, som af postkartorna söka upplysning om
ankomna postförsändelser, har också icke kunnat annat än i väsentlig
mon aftaga, dels till följd af den år 1855 vidtagna högst betydliga
inskränkning i namnkarteringen, dels ock med anledning af den
mycket utvidgade brefbäringen och de särskilda anslag om qvarliggande
bref, som sedan några år tillbaka hvarje vecka anbringas i
postförstugorna, och om Indika handlas i § 58 af det underdåniga
förslaget till allmän poststadga.

De i §§ 142—144 rörande postutvexlingen genom poststation
innehållna föreskrifter äro sådane som, förut af Generalpoststyrelsen
meddelade i de för särskilda slag af poststationer den 4 oktober
1860 och den 26 januari 1863 utfärdade instruktioner, redan under
loppet af liera år varit tillämpade.

Stadgandet i 5 inom. af 152 §, att det ansvar och den deraf
följande skyldighet att, i mon af tillgång, ersätta förkomna eller
skadade postförsändelser, som, på grund af föreskrifterna i samma §,
åligga postförvaltare, poststationsföreständare, postiljon, postförare, jernväg^
ensteman, ångfartygsbefälhafvare eller forman, icke skola ega
ruin der, oaktadt alla erforderliga försigtighetsmått blifvit vidtagna,
postförsändelse gått förlorad eller blifvit'' skadad till följd af olycksfall,
öfvervåld, tillgrepp eller annan händelse, hvilken ej kunnat förekomma
s af den som det tillhört att om posten taga vård,

Postförsii ndel •
sernas protokolleri
ngm. m.

Postutvexlingen
genom
poststation.

Ansvar för
förlust af eller
skada å postgods.

96

Ansvarsbestämmelser
för
fel och förseelser
i postlin
sten in. m.

grundar sig på den förklaring som, i fråga om ångbåtspost,
blifvit af Eders Kongl. Maj:t meddelad i nådigt bref den 26 april
1861.

Sjelfva beskaffenheten af posttjenstgöringen — hvilken endast
sällan och undantagsvis tillåter tjenstemannen att, ostörd af förfrågningar
utaf allmänheten och meddelanden med densamma, under
den brådska, hvarmed gemenligen postgöromålen måste handläggas,
egna hela sin uppmärksamhet åt det vigtiga bestyret med karteringen,
protokolleringen och dirigeringen af afgående samt kollationeringen
och fördelningen af ankomna poster m. in. — gör det svårt för postpersonalen
att alltid kunna undvika fel och misstag vid expeditionen,
livilka emedlertid icke städse äro af den art, att för dem bör åläggas det
ansvar som stadgas i 38 § af nådiga instruktionen den 6 november
1863, men som dock icke heller höra lemnäs utan all ansvarspåföljd.
Redan från äldre lider tillbaka har också, på sätt härifrån linnés i
underdånighet anmärkt, blifvit, ehuru utan särskild! nådigt bemyndigande,
af Postverkets Styrelse stadgadt bötesansvär för flera dylika
expeditionsfel. Och i det förslag till allmän poststadga, som nu i
underdånighet afgifves, äro jemväl bötesbestämmelser upptagna för dylika
förseelser, der icke en tydlig afsigt att, genom åsidosättande af
författningarnes föreskrift, inkräkta på Postverkets eller allmänhetens
rätt, påkallar tillämpning af de i allmänhet strängare bestämmelserna
i Strafflagen.

Under det att för försummad eller felaktig stämpling af postförsändelse
blifvit genom Ofverpostdirektörsembetets cirkulär den 14
mars 1835 och Generalpoststyrelsens cirkulär den 24 maj 1855
stadgade böter af 1 rdr 32 skilling banko, livilka böter sedermera
blifvit genom Styrelsens cirkulär den 8 oktober 1863 till 1 rdr
riksmynt nedsalta;

för påses eller pakets uteslutande från postkartan bötesbeloppet
blifvit bestämdt genom Ofverpostdirektörsembetets. cirkulär den 30
mars 1825 till 6 rdr 32 skilling banko, genom Generalpoststyrelsens
cirkulär den 29 december 1859 till 1 rdr 50 öre och genom cirkuläret
den 8 oktober 1863 till 1 rdr riksmynt;

försummad anteckning å postpass om liden för postens ankomst
och afgång in. in. skola!, jemlik! 8 § i postmästareinstruktionen den
16 februari 1707, af postförvaltare umgällas: första gången med
böter, svarande mot eu månads aflöning, andra gången med fördubblade
böter och tredje gången med tjenstens förlust,

97

samt postiljon eller postförare, som förstör eller borttappar sitt
medhafda postpass, skall, enligt nådiga brefvet den 21 oktober 1830,
bota 3 rdr 16 skilling banko, men den som förgäter, antingen att
postpasset från sig lemna eller att detsamma den som posten framfart
affordra, straffas med böter af 1 rdr 32 skilling,

kafva, i §§ 123, 124 och 146 af allmänna poststadgan, böterna
för såväl försummad eller felaktig stämpling som för postpåses eller
pakets uteslutande från postkartan ansetts höra bibehållas vid sednast
uppgillra beloppet, 1 rdr;

ansvaret för försummad anteckning å postpass, vid affattande!
af § 131, antagits höra utgöras af böter, uppgående till 5 rdr, men
förseelsen att å passet angifva oriktig tid, hvilken, då densamma
sker uppsåtlig!, förutsätter att posten blifvit obehörigen uppehållen,
höra umgällas enligt bestämmelserna i 25 kap., 16 § Strafflagen,
samt, i § 132, den hvilken försumma! den honom åliggande
vård om postpasset, antagits höra i hvart fall derför straffas med
böter af 5 rdr.

Enahanda ansvarspåföljd har, i § 129, äfven blifvit upptagen för
försummelse att å postpass eller dertill hörande förteckningijuppföra
de posten åtföljande försändelser.

Vid taxeringen synnerligen af försändelser till och från utlandet
— af hvit ka de förra ofta kunna å flera olika vägar, med olika frankeringssatser,
olika frankeringsgräns och afvikande vigtbestämmelser,
fortskaffa^, under det att för de sednare porto! skall uppbäras i enlighet
med de af vederbörande utländska postanstalter å försändelserna,
i fremmande myntsort och mången gång otydligt, verkstälda debiteringar
— kunna så lätt begås misstag, att icke rimligtvis synes kunna
för eu dylik förseelse ens påyrkas det straff, som för uppsåtlig! åläggande
eller uttagande af högre utskyld än vederbör, finnes stadgadt
i 25 kap., 9 § Strafflagen.

Derför bör dock icke lemnas utan afl ansvarspåföljd eu förseelse,
hvilken måhända i sådan! fall kunde mera ofta återkomma. Såsom
eu lämplig bot för portos påförande med högre belopp än som vederbör,
i de fall då sådan! kan anses härröra af bristande insigt i
hithörande författningar, har, i 145 § af allmänna poststadgan, antagits
dubbla beloppet af skilnaden mellan den afgift som blifvit debiterad
och den som rätteligen skola! utgöras.

Icke sällan har hittills inträffat att post, äfven innehållande
värdesaker, blifvit af misstag försänd till annan postanstalt än vederbör.
För uraktlåtande att sålunda mottagen post till råtta adressorten

13

\

98

öfversända, har, i § 148, ansvaret ansetts höra vara detsamma som i
22 kap., 19 § Strafflagen stadgas för underlåtenhet i afseende å
hittegods’ uppläsande.

Utom det att, i öfverensstämmelse med allmän författning, posttjensteman,
som till dylik felsändning gjort sig skyldig, åligger ersätta
den derigenom uppkommande skada, hafva, i § 149, derför blifvit i
underdånighet föreslagna böter, uppgående i de fall, då försändelsen
utgöres af bref eller paket med angifvet värde eller af rekommenderad!
bref, till 10 rdr, men i annat fall till 2 rdr.

Hvad härofvan blifvit i underdånighet anfördt om den brådska,
hvarmed i allmänhet posttjensten måste bestridas, och de många olikartade
göromål som derunder åligga postpersonalen, påkallar ock för
vissa fall en mildring i det ansvar som, med tillämpning af 25 kap.,
10 och 12 §§ af Strafflagen, skulle drabba posttjensteman eller
postiljon, hvilken

antingen från karta utesluter ofrankerad eller ofullständigt frankerad
försändelse, hvarigenom ankomstortens postanstalt sättes i tillfälle,
vare sig att utan lösen utlemna porto underkastad försändelse, eller,
der sådan uppburits, densamma ur redovisningen utelemna,

eller, der vid afsändande! befordringsafgiften blifvit kontant utgjord,
underlåter, vare sig att förse densamma med frimärke till
deremot svarande värde eller ock att det mottagna beloppet å kartan
redovisa,

eller ock uraktlåter i behörig ordning redovisa porto, som för
ankommen ofrankerad eller ofullständigt frankerad försändelse uppburits,
likasom afgift, hvilken blifvit erlagd för resandes befordran
med Postverkets åkdon.

Der sådane omständigheter förekomma, som gorå det antaglig!
att dylik förseelse tillkommit ensamt genom ovårdsamhet, har, i § 153,
densamma ansetts höra umgällas med böter af 5 rdr. -

Då för göromålens oafbrutna gång och redovisningsarbetets afslutande
å behöriga tider det är af mycken vigt, att till Generalpoststyrelsen
och dess underlydande afdelningar inom faststälda terminer
inkomma föreskrifna räkenskaper, uppbördsförslag in. in., hafva för
försummelse vid deras insändande blifvit, i § 155 af allmänna poststadgan,
upptagna böter af 5 rdr.

Försummad leverering af postuppbördsmedel hafva hittills Postverkets
redogörare umgält i enlighet med bestämmelserna i 1673 års
postordning och 15 §, 5 inom., af postmästareinstruktionen den 16
februari 1707; enligt hvilka författningar dylik försummelse bestraffas:

99

första gången redogörare dertill gör sig skyldig, med 12 % af
de medel som kora inlevereras;

andra gången med 24 % deraf,

och tredje gången med tjenstens förlust.

Till förekommande af levereringsbrist anser Generalpoststyrelsen
icke någon föreskrift vara verksammare än den om ofta återkommande
inbetalning af medel, hvilka icke äro för löpande utgifter i tj ensten
erforderliga.

Under det att, på grund åt föreskrifterna i 1707 års postmästareinstruktion,
fortfarande qvartalsvis afgifves räkenskapen för postuppbörden
i allmänhet — ett stadgande som emedlertid, på sätt härofvan
blifvit, i fråga om bokförande af postafgifter, underdånigst anfördt,
framdeles möjligen kan böra förändras derhän att, i stället för
qvartal-, införas månadsredovisningar — samt enahanda uppbördssätt
till en början tillämpats äfven i fråga om postanvisnings- och postförskottsmedel,

fann, med afseende å den större utvidgning som, i en sednare
tid, synnerligen postanvisningsrörelsen vunnit, Generalpoststyrelsen nödigt
att, i ungefärlig öfverensstämmelse med hvad inom Engelska
Postverket är vedertaget, den 24 november nästlidet år förordna att,
efter det mottagandet af bref för dagen upphört, skall, vid alla
postanstalter, hvar lördag göras ett öfverslag öfver de under veckans
lopp uppburna och utbetalade postanvisnings- och postförskottsbelopp,
samt att, om dervid beiinnes att den å postanstalten innestående
behållningen af dylika medel med mer än en fjerdedel öfverstiger
det belopp, som antingen postanstalten erhållit Styrelsens bemyndigande
att för dylika liqvider innehålla, eller hvarå kreditiv å bankinrättning
i orten blifvit postanstalten medgifvet, i hvithet sistnämnda
fall bör såsom behållning upptagas äfven de möjligen å kreditivet
disponibla medel,

skall, med först derefter afgående post, till Postverkets liufvudkassa
insändas hela det belopp, hvarmed behållningen öfverskjuter
de till bestridande af postanvisnings- och postförskottsliqvider åt postanstalten
anvisade medel.

Riktigare ooh ändamålsenligare än att tj enstens förlust skulle
vara eu oundviklig följd deraf att, med eu så ofta återkommande
redovisningsskyldighet, en postförvaltare under en lång följd af år
tre gånger gjorde sig skyldig till ett måhända högst obetydligt dröjsmål
med redovisningens insändande,

100

anser Generalpoststyrelsen att en dylik strängare ansvarsbestämmelse
tillämpas äfven första gången postförvaltare beträdes med försumlighet
i insändande af uppbördsmedel, men derjemte, oaktadt i
embetsväg erhållet särskildt förständigande, icke inom eu vecka efter
det Generalpoststyrelsens skrifvelse i ämnet kommit honom tillhanda,
till postkassan insändt det bristande beloppet;

hvaremot, i alla öfriga fall. dröjsmål med levererings fullgörande
synes kunna umgällas med böter, motsvarande 10 % af det belopp
som skolat inbetalas.

I öfverensstämmelse härmed äro äfven affattade föreskrifterna i
§ 156 af det underdåniga förslaget till allmän poststadga.

Postiljon eller postförare, hvilken bereder tillfälle till befordran
med posten af bref, paketgods eller resande, utan erläggande derför
till Postverket" af den afgift som vederbör, har, i § 157, ansetts höra
drabbas af det ansvar, hvarom handlas i 25 kap., 10 § Strafflagen.

Bestämmelserna i §§ 158—160 af allmänna poststadgan, angående
oloflig brefförsändning med jernväg, ångfartyg eller enskild
tillhörig diligens, äro affattade i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
hithörande stadgande!! i Eders Kong!. Maj:ts nådiga kungörelse den
26 oktober 1860.

Det mycket ofta öfverklagade missbruket med beredande af
portofri befordran för eu stor mängd bref, synnerligen till fartygsredare
och aflastare, under uppgift att desamma »för resan äro af
nöden» —- eu uppgift, hvilken under nuvarande förhållande!! omöjligen
kan kontrolleras — har föranled! upptagandet i § 158 af eu
bestämmelse derom, att bref, för hvithet på ofvan angifna grund påyrkas
frihet från postbehandling, alltid skall vara oförsegladt.

1 afseende å ansvaret för obehörig brefbefordran har icke ansetts
höra göras någon sådan åtskilnad på de fall, då såsom biträde
härtill lånar sig befälhafvare å ångfartyg eller annan, till besättningen
eller uppassningen hörande person, konduktör eller annan jernvägstjensteman,
som gjort sig gällande vid affattande! af föreskrifterna
i 5 och 6 §§ af åberopade, 1860 års nådiga förordning.

För att tillförsäkra Postverket de inkomster som för dess tidsenliga
utveckling, till allmänhetens fördel, äro erforderliga, är det
nödigt söka, så mycket som möjligt, inskränka det förenämnda, särdeles
i en del sjöstäder med ångbåtskommunikation på utlandet
mycket ofta förekommande missbruket att, med Postverkets förbigående,
försända bref med lägenheter, hvilkas disponenter af Postverket
uppbära betalning för dylika försändelsers fortskaffande såsom post -

101

gods. Derför liar också Generalpoststyrelsen ansett önskligt och behöfligt
att i § 159 af allmänna poststadgan meddelas en förklaring
derom att den, hvilken uppsåtligen förleder eller förleda söker postiljon
eller postförare, tjensteman eller betjening vid jernväg, befälhafvare
eller besättning å ångfartyg eller forman å enskild diligens
till olofligt fortskaffande af bref, skall derför stånda det ansvar som
stadgas i 3 kap., 1 § Strafflagen.

Deremot har Generalpoststyrelsen ansett att postregalet, som i
Hägra andra länder med mera stränghet öfverhålles, icke, såsom hittills,
enligt åberopade 1860 års nådiga kungörelse, skolat ske, bör
göras gällande i fråga om brefbefordran med sådan ångbåtslägenhet,
som icke af Postverket anlitas, och hvars begagnande till brefvexlingens
underlättande sålunda, genom iakttagande af ett dylikt förbud,
skulle helt och hållet omöjliggöras.

Under det att tillämpningen af de i poststadgan innehållna föreskrifter
i allmänhet torde kunna och höra vidtaga vid ingången af
året nästefter det, under hvithet författningen blifvit i nåder utfärdad,
synes stadgandena i 66 §, 1 och 6 inom., om lösväskors tillhandahållande
genom Postverket icke höra tråda i verkställighet förrän
två ä tre år sednare, eller vid eu tid då åtminstone någon del af de
väskor, som nu begagnas, kunna vara förslitna.

Ofrige stadgande!! i det nu underdånigst afgifvande förslag till
allmän poststadga, för hvilka icke bär ofvan blifvit särskild! redogjord!,
äro sådane som antingen stå i samband med de i flera afseende
förändrade vilkor för postutvexlingens besörjande, som blifvit här
ofvan i underdånighet föreslagna, eller öfverensstämma med den praxis
som sedan längre tid tillbaka utbilda! sig inom Postverket, eller slutligen
under en längre tid blifvit med fördel inom andra länders
Postverk tillämpade.

I några andra länder har under sednare tiden postinrättningens
verksamhet blifvit ytterligare utvidgad genom åtskilliga anordningar,
Jivilkas införande i Sverige Generalpoststyrelsen dock icke nu ansett
sig böra i underdånighet föreslå, f lit hör anställandet af s. k. landtbrefbärare,
en inrättning hvilken dock svårligen kunde med fördel
införas annat än möjligen i den sydligaste och tätast befolkade delen
af riket. Vidare: expressbefordran af enskildes bref; eu inrättning
som likväl, åtminstone hvad landsbygden beträffar, i de flesta fall
komme att mycket försvåras och fördyras genom de i allmänhet störa
utstånden. Härtill komma ytterligare: lokalpostanvisningar; postan -

102

visningar, betalbara å flera olika orter; rekommenderande af försändelser
under band, varuprofver och mönster, in. m.

Ehuru såväl om eu del af dessa som om åtskilliga andra sednare
tiders anordningar till postutvexlingens ytterligare utvidgande
och underlättande samt särskild! om beredandet af tillfälle att i lösväska
försända rekommenderade och assurerade bref, Indika blifvit
inlemmade å den postanstalt, med hvilken lösväskan utvexla^ gäller
att de utan tvifvel kunna och efterhand höra äfven i Sverige införas,
har dock Generalpoststyrelsen ansett att, vid eu tidpunkt då, i
händelse af nådigt bifall till det nu i underdånighet framstälda förslag
till allmänna poststadgan, eu så genomgripande förändring i sättet
och v ilkoren för postutvexlingens besörjande vidtages, de svårigheter
som till en början torde uppstå vid eu dylik förändrings genomförande,
icke bort ökas genom ytterligare utvidgningar i postinrättningens
verksamhet, Indika synas kunna utan olägenhet uppskjutas, tilldess
någon erfarenhet vunnits om verkningarne af de nya stadgande!!
hvilka, med anledning af förevarande underdåniga framställning-, kunna
varda i nåder utfärdade.

De föreslagna Om erkännas bör, att störa och afsevärda fördelar skulle beredas
ntfinveTan allmänheten genom postutvexlingens ordnande i ungefärlig öfverenspa
Postverkets stämmelse med det förslag till allmän poststadga, som nu i undertinanemJustoU-
afgifves; så att derefter, bland annat-,

sammanhan bref, hvilka i vigt uppginge ända till 25 ort, komme

med^portef- att befordras mot eu frankoafgift, utgörande endast fjerde väsendetsupp-

delen af hvad nu för försändelser af samma vigt erlägges;

hörande. v

tillfälle bereddes till brefs försändande med hvarje
lägenhet, utan afseende derå om vid affärdande! tillgång
till frimärken förefunnes eller icke;

en förenklad behandling af försändelser med angifvet
värde infördes, på samma gång som med en fjerdedel nedsattes
utgifter! för brefs rekommenderande;

utväg bereddes att, mot eu i väsentlig morr nedsatt
afgift, utvexla paketpostförsändelser mellan samtlige postanstalter
i riket;

frihet från särskild afgifts utgörande medgåfves för
försändelser i lösväska;

en billigare och rättvisare taxering infördes för tidningar
och tidskrifter, som förskrifvas genom Postverket,

103

samt allmänheten frikallacies från utgifvande af sådan
särskild ersättning till postpersonalen, som nu i derå fall
utgår för Inträde som lemnas i tjensteväg,

jemte det att sålunda, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den af Riksdagen, i underdånig skrifvelse den 13 maj
nästlidet år, uttalade åsigt, komme att i väsentligaste mon
upphöra den för posttjenstens behöriga bestridande, i mer
än ett afseende, menliga sportelaflöningen för postpersonalen,
återstår att undersöka, i hvad mon Postverkets tillgångar kunna
antagas medgifva den tillökning i årliga utgifter, som blefve följden
hufvudsakligen af sportelväsendets utbytande mot en fast aflöning till
belopp, som för postpersonalens utkomst är oundgängligt.

Jemlikt de af Generalpoststyrelsen i underdånig skrifvelse den
16 februari 1865 föreslagna, af Eders Kongl. Näjd den 21 derpåföljda
april i nåder godkända grunder för en omreglering af postpersonalens
löningsvilkor, skulle,

förutom anslagen till aflönande af skrifvarebiträde samt till kontorshyra
och expenser, äfvensom provisionerna för bref- och paketpostuppbörd
— deruti äfven inbegripen den för passagerarebiljetters
försäljning — och för frimärkens afyttrande, hvilket sistnämnda arvode
icke ansetts vara af beskaffenhet att höra till postkassan indragas,
dels såsom lön, dels såsom tjenstgöringsarvode tillerkännas:

postdirektörer i Stockholm och Göteborg.............................. rdr 5,000

postförvaltare af första klassen:

i allmänhet .............................................................. » 4,000

i Wisby, Hernösand, Umeå, Luleå, Östersund och

Haparanda ............................................................ » 3,000

postförvaltare af andra klassen.............................................. » 2,800

bland postförvaltare af tredje klassen:

en del........................................................................ » 1,800

eu annan de!............................................... » 1,500

postexpeditörer.......................................................................... » 900

samt postkontrollörer i Stockholm och Göteborg.................. » 3,500.

Med tillämpning af dessa grunder skulle, sedan Eders Kongl.
Näjd behagat, den 11 nästlidna juni, i nåder bifalla Generalpoststyrelsens
underdåniga hemställan att, såväl i Stockholm som Göteborg,
hädanefter må, i stället för tvänne, anställas endast en postkontorsföreståndare,
tillökningen i utgift å stat till följd af sportelväsendets
indragning blifva:

104

genom anställande i Stockholm och Göteborg af en postkontorsföreständare
med 5,000 rdrs aflöning, i stället för nuvarande tvänne

postdirektörer, hvardera med lön af 1,800 rdr ...... rdr 2,800

genom förhöjning i aflöningen från 1,200 till 3,000 rdr

för postinspektorerna i Wisby,
Hernösand, Umeå, Luleå
och Östersund samt för postkommissarien
i Haparanda » 10,800

» » » » från 1,200 till 4,000 rdr

för öfrige tjugo postförvaltare
af första klassen ...... » 56,000

» , » ii från 1,000 till 2,800 rdr

för de tjugotvå postförval tarne

af andra klassen...... » 39,600

» » » » från 800 till 1,800 rdr för

de fyratiofem postförvaltare
af tredje klassen, hvilka nu
en dylik inkomst är tillförsäkrad
å interimsstat......... » 45,000

)> » « » från 800 till 1,500 rdr för

de tjugotre postförvaltare
af samma klass, h vilka å
interimsstat icke blifvit tillerkändt
mer än sistnämnda

belopp ..................... » 16,100

)) H » » från 800 till 1,500 rdr för

de sju postexpeditioner, Eslöf,
Halsberg, Ilerrljunga,

Hessleholm, Katrineholm,

Sunne och Töreboda, hvilkas
innehafvare ansetts böra tillkomma
samma aflöning som

postkontorsföreståndare ...... » 4,900

» » ii » från 600 till 900 rdr för

öfrige sjutiotvå postexpedi törer

................................... » 21,600

« » ''i >> från 2,600 till 3,500 rdr

för hvardera af två kon Transport

» 196,800

105

Transport rdr 196,800
trollörer vid postkontoret i

Stockholm ........................... » 1,800

samt genom förhöjning i aflöningen från 2,400 till 3,500

rdr för kontrollören vid postkontoret
i Göteborg............ » 1,100

tillsamman rdr 199,700.
Efter fastställandet af förenämnde löneregleringsgrunder hafva,
isynnerhet genom det kort tid derefter införda bruket af postanvisningar
och postförskott, för största delen af postpersonalen, jemte ansvaret,
göromålen så betydligt ökats, att endast sällan och undantagsvis
tillfälle kan förefinnas att med postförvaltaretjenst förena någon
annan befattning; hvarför också bland de förenämnda lönebeloppen
icke alla numera kunna anses bereda tjensteinnehafvaren den säkerhet
att af arbetet hemta en inkomst, tillräcklig till hans eget och
hans husfolks tarfliga uppehälle, som synnerligast för en uppbördsman,
hvars redovisning är så svår att öfvervälta, måste anses så högst
nödvändig. Ilufvudsakligast gäller detta postexpeditionernas föreståndare
och innehafvarne utaf postkontor af tredje löneklassen. Äfven
der, såsom under sednare tiden i medeltal varit fallet, provisionen af
uppbörd och frimärkesförsälj ning uppgår för postexpeditörer till 94
rdr och för postmästare med lägsta lönegraden till 82 rdr, kan, med
tillämpning af förenämnde löningsgrunder, sammanlagda inkomsten af
posttj ensten icke beräknas komma att uppgå:

för postexpeditör i allmänhet till mer än omkring 1,000 rdr,
samt för postmästare af tredje klassens sednare afdelning till
högre belopp än omkring 1,600 rdr; helst i allmänhet å orter med
postanstalter af omförmälde slag sällan är att påräkna någon inkomst
af postafgifternas bokförande och, der eu sådan förekommer, densamma
vanligen är högst obetydlig.

Men om också en årlig inkomst af endast 1,000 ä 1,050 rdr kan
anses tillräcklig att, under de första åren efter vunnen ordinarie anställning,
bereda eu nödtorftig bergning åt en tjensteman, hvars anspråk
med skål icke få vara alltför störa, så blir dock förhållandet i
väsentlig mon annorlunda med en tjensteman, hvilken vid mera framskriden
ålder, med nämnda jemförelsevis ringa inkomst eller äfven
. med den af omkring 1,600 rdr, skall underhålla hustru och någon
gång flera barn. Icke heller kan den nämnda aflöningen anses synnerligen
egnad att till Postverkets tjenst draga dugliga och pålitliga personer,
om dessa icke ega anledning påräkna att, efter någon längre

14

106

tids tjenstgöring i lägre grad, medan ännu någon arbetsförmåga står
dem åter, i morr af skicklighet och förtjenst, vinna befordran till en
befattning, som mera är af beskaffenhet att mot nöd och tryckande
näringsbekymmer skydda deras återstående dagar.

Den ringa afgång som i allmänhet egen rum bland posttjenstemännen,
af Indika endast mycket sällan och undantagsvis någon enda
afgår till följd af begärdt och erhållet afsked ur tjensten, och de ofta
inträffande fall att, då någon gång genom dödsfall en ledighet yppar
sig, densamma fylles med person, som förut icke tjenstgjort inom
Postverket, har icke kunnat annat än verka derhän att inom Postverket,
under de sednaste årtiondena, befordring^ gått långsammare,
än hvad sannolikt varit fallet inom någon enda annan, större
allmän inrättning.

Detta förhållande har icke allenast verkat menligt på den ekonomiska
ställningen för många bland postförvaltarne, Indika dock alla
äro uppbördsman och, efter postanvisningsrörelsens införande, i olikhet
med hvad fallet är med andra redogörare, ega en utväg att, på
konstlad! sätt, under loppet af en eller några få dagar, uppbringa
sin uppbörd till mångdubbelt hvad densamma skolat utgöra. Det
måste äfven utöfva ett förlamande inflytande på sjelfva sättet för
posttjenstgöringens bestridande. Och ännu större blir faran härför
efter det förändrade löningssättets införande. Om nämligen till försvar
för sportelväsendet något skål kunde anföras, vore detta utan
tvifvel att sportel!! utgör för postförvaltare!! en sporre att till korrespondenternas
belåtenhet fullgöra åtminstone den del af tj ensten, för
hvilken sålunda eu särskild ersättning kan erhållas. Om och när
emedlertid, på andra här ofvan underdånigst anförde, vida mer talande
skäl, sportelväsendet afskaffa^, är det så mycket angelägnare att eu
ny och vida verksammare sporre till nit och ansträngningar i tj ensten
erhålles genom eu säkrare utsigt till befordran för de tjensteman
som deraf gjort sig förtjena.

Till bestyrkande af de härofvan lemnade uppgifter om den
ringa utsigt till befordran, som de sednaste årtiondena erbjudit tjenstemännen
inom Postverket, torde endast anses behöflig! i underdånighet
fästa uppmärksamheten derå, att

bland de sjutiotvå postexpeditörerna med 600 rdrs lön äro,
oberäknade de som ega att å indragningsstat uppbära någon tillök-_
ning i inkomst, för närvarande tjugotvå, hvilka uppnått en ålder af
50 år eller derutöfver, och af dessa tre vid en ålder af 58, tre vid
59, eu vid 60 och eu vid 80 års ålder,

107

och bland de tjugotre postmästare i lägsta löneklassen, med en
tillförsäkrad årlig inkomst åt 1,500 rdr, äro endast sju, Indika icke
uppnått eu ålder af 50 år, under det att för elfva åldern uppgår
till 60 år eller derutöfver, för fyra åldern öfverstiger 70 år, o. s. v.

Hvad åter angår de bäst aflönade platserna, visar sig — om
från räkningen undantagas Stockholm och Göteborg, till föreståndare
för hvilka postkontor hittills oftast befordrats tjensteman inom Postverket,
men icke af kontorspersonalen, utan af dem som varit anställa
hos Postverkets Styrelse — att af de 24 postkontor, hvilkas föreståndare
kunna i lön och sportler påräkna en inkomst af 4,000 rdr eller
derutöfver, vid nästlidet qvartals utgång 18 innehades af personer
som, före, vinnandet af donna anställning, icke tjenstgjort inom Postverket.
Och bland de sex postkontorsföreståndare, hvilkas föregående
tjenstgöring inom Verket beredt dem befordran till platser med förenämnde
förmonligare löningsvilkor, äro endast tre som under de sednast
förflutna tjugo åren — en år 1855, en 1856 och en år 1863
— kommit i åtnjutande åt en dylik förmon, medan under samma tid
postkontorsföreståndareplatser med aflöningsförmoner, uppgående till
mer än 4,000 rdr och i några fall öfverstigande 6,000, 7,000 och

9,000 rdr, tillfallit fjorton utom Postverket stående personer, deraf
fem under åren 1849—1858 och nio under sednast förflutna årtionde.

Till häfvande af olägenheten deraf att, efter sportelväsendets afskaffande,
postpersonalen skulle, mer än hvad förut kan å några orter hafva
varit fallet, eftersätta något af sina åligganden mot allmänheten, anser
Generalpoststyrelsen att, förutom utsigten till befordran, icke förefinnes
något verksammare medel än att, på sätt i afseende å Telegrafverkets
och Jernvägstrafikens tjensteman iakttages och i enlighet med hvad
annorstädes gäller äfven om postpersonalen, all anställning af posttjenstemän,
såsom ifrågastäldt blifvit i Styrelsens underdåniga skrifvelse
den 3 mars nästlidet år, komme att ske endast på grund af
konstitutorial eller förordnande att tjensterna bestrida. En dylik anordning
måste anses så mycket mer af verkligt behof påkallad, som
i allmänhet de fel och försummelser i tj ensten — inlemmade krets
afsändande och ankomna försändelsers utlemnande sednare än vederbort,
felaktig dirigering af postförsändelser, in. in. — hvilkas upprepande
gör eu tjensteman olämplig till posttjenstens besörjande, icke
alltid äro af beskaffenhet att kunna verka till hans aflägsnande från
platsen till följd af domstols derom meddelade beslut. Och någon
anledning förefinnes icke betvifla att ensamt medvetandet, det ådagalagd

108

försumlighet och liknöjdhet i tj ensten möjligen Tcunde verka till skiljande
från densamma eller förflyttning från en till annan befattning,
skulle hos posttjenstemännen medföra samma verkan, som den utöfvat
i afseende å personalen vid Telegrafverket och statens jern vägar.

Med en sådan förändring i sättet och vilkoren för anställning
i Postverkets tjenst och med en aflöning som, på samma gång den
betryggade tjenstemännens bergning, äfven innebure en kraftig uppmaning
till ansträngningar för vinnande eller bibehållande åt en dylik
befattning,

synes med skål kunna påräknas att postinrättningen, ordnad i
öfverensstämmelse med en nyare tids behof och fordringar, komme
att betjena allmänheten fullständigare och bättre än hvad alltid hittills
varit fallet, och dymedelst undvikas anledning till många af de
klagomål öfver oordningar i postutvexlingen samt bristande uppmärksamhet
och påpasslighet hos postpersonalen, som icke sällan låta förspörja
sig, och till hvilka fog icke alltid saknas.

Och icke ensamt i fråga om brefvexlingen i tj ensteangelägenheter
och affärskorrespondensen, utan äfven hvad angår utbytet af en
stor mängd andra meddelanden mellan enskilde, är tryggheten derför,
att en till postbefordran aflemna,! försändelse alltid riktigt och på tid
som vederbör kommer adressaten tillhanda, af så stor vigt att för
ernåendet af detta mål, försåvidt detsamma är möjligt, val torde
höra göras äfven större uppoffringar än de som härvid ifrågakomma.

Hvad vidkommer beloppet af de löner som vid omregleringen
borde de fullständiga postanstalternas föreståndare tillerkännas, synes
visserligen, med afseende å de ansträngande göromålen och det uppbördsmannaansvar
som åligger samtlige dessa tjensteman, anledning
icke saknas att i underdånighet föreslå en icke så obetydlig förhöjning,
om icke i alla, så åtminstone i de flesta förenämnde, år 1865
faststälda belopp, hvilka i allmänhet väsentligt understiga de löningsvilkor
som blifvit för Tullverkets personal föreslagna i Eders Kongl.
Maj ds nådiga proposition den 12 februari innevarande år.

Då emedlertid genomförandet af den nu ifrågastälda löneregleringen,
äfven der sådant komme att sire på enahanda grunder, som år
1865 blifvit underdånigst föreslagna och i nåder godkända, måste
medföra eu betydlig tillökning i Postverkets utgifter på stat, har
GeneralpostStyrelsen antagit att, innan någon erfarenhet vunnits rörande
de financiel resultaten af de förändringar i vilkoren för postutvexlingens
besörjande, som blifva följden af en ny poststadgas fastställande,
icke nu bör i underdånighet föreslås någon annan förhöjning

109

i de lönebelopp som blifvit genom nådiga brefvet den 21 april 1865
godkända, än att, med afseende å hvad här ofvan blifvit underdånigst
anfördt, lönen för postexpeditörer i allmänhet upptages till 1,000 i
stället för 900 rdr.

Det länge hända behofvet af en löneförbättring för ifrågavarande
tjensteman hade, vid afgifvandet af propositionen till Postverkets
statur för nästinstundande år, vunnit nådigt godkännande genom uppförande
för postexpeditörerna af ett särskild! anslag till skrifvarebiträde.
Frågan om förbättrade lönevilkor för mcranämnde tjensteman
ansågs emedlertid af Riksdagen böra uppskjutas tilldess, efter
den allmänna poststadgans utfärdande, förslaget till normalstat för
Postverket blefve Riksdagens pröfning understäldt.

Nämnda förhöjning i aflöningen till postexpeditörerna hornlim
att medföra en tillökning i utgift å stat af 7,200 rdr.

I olikhet med hvad vid andra postanstalter är fallet, tillkommer
vid Stockholms postkontor sportelaflöning i egentlig mening äfven en
stor del af de biträdande tjenstemännen. Inkomsten häraf har, upp -

bördsprovisionen oberäknad, för år 1867 uppgått till omkring
.................................................,........................................ rdr 22,300.

Då nu, med undantag för en förhöjning från 2,600
till 3,500 rdr i aflöningen för hvardera af de tvänne

kontrollörerna, utgörande tillsamman................................... » 1,800

icke hårdvall blifvit, för de öfriga biträdande tjenste -

männen vid Stockholms postkontor, tagen i beräkning
någon tillökning i aflöning å stat, men nuvarande inkomsten
af lön och tjcnstgöringsarvode jemte uppbördsprovision
och sportler ingalunda kan anses större än hvad till
tjenstemännens utkomst erfordras, skulle, vid sportelaflöningens
upphörande, kräfvas ett emot nämnde extra inkomster
svarande tillägg i löningsförmonerna för kontorsbiträdena
vid Stockholms postkontor af.............................. » 20,500.

Stockholms postkontor, för hvithet särskild instruktion blifvit i
nåder utfärdad den 19 augusti 1704, blef, på grund af nådiga brefvet
den 4 maj 1825, fördeladt i tvänne afdelningar, en för afgående och
en för ankommande poster, hvar med sin föreståndare; hvartill sedermera
kommit ett särskildt paketpostkontor och en brefbärareexpedition,
hvilka bägge sednare inrättningar hittills icke varit stähla under
öfverinseende af någon bland de bägge postkontorsafdelningsföreståndarne
eller af dem mottagit några föreskrifter.

no

Generalpoststyrelsen liar redan förut haft tillfälle, i underdåniga
skrifvelsen den 27 sistlidna maj, omförmäla de olägenheter som härflutit
deraf, att uppsigten öfver hvardera af postkontoren i Stockholm
och Göteborg varit åt tvänne personer uppdragen. Icke mindre oförmonlig
för göromålens behandling har under sednare tider visat sig
den för kontoret gällande fördelning af tjenstgöringsskyldigheten.
Enligt denna utgör utdelningen för afgående poster, i allt hvad angår
mottagandet af rekommendera de bref. postanvisnings- och postförskottsförsändelser
samt posternas kartering, protokollering och inneslutande
i paketer, sju särskilda postanstalter, af Indika hvar expedierar
post till olika orter, men dervid icke ens alla slag af ifrågakommande
försändelser; enär af det särskilda paketpostkontoret utfärdas
alla paketförsändelser, och expeditionen af de genom Postverket
från Stockholm förskrifna tidningar och tidskrifter besörjes af tolf
särskilda tjensteman, af Indika eu tillhörande utdelningen för ankommande
poster. Och härvid har en s. k. pulpet, eller underafdelning
åt postkontoret för afgående poster, icke alltid att taga befattning
med reqvisitionen af tidningar för samma orter, dit i (ifrigt post af
densamma expedieras; likasom de tidningar som genom en tjensteman
reqvirera^, och hvilkas afsändande till orterna bör af honom besörjas,
ofta för expeditionen från Stockholm skola på flera olika pulpeter
fördelas; hvilket isynnerhet vållar mycken olägenhet, om någon gång
till eu poststation tidningar^, för vinnande af en snabbare befordran,
böra olika dagar försändas öfver olika postkontor eller postexpeditioner,
hvilkas post från Stockholm icke utvexlas genom samma underafdelning
af dervarande postkontor för afgående poster.

Det är eu arbetsfördelning som — utan att medföra några sådane
fördelar för allmänheten, som annorstädes bl i tv it beredda genom
inrättande i större städer af flera olika brefaflemnings- och brefutdelningsställen,
och hvarmed först innevarande år i Stockholm gjorts
början genom öppnandet af ett tilialpostkontor å Norrmalm — endast
gör det nödvändigt att för göromålens behöriga bestridande använda
en något större personal, än som eljest kunde erfordras; hvarför också,
om på antalet utfärdade poster eller särskilda brefkartor fördelas utgifterna
för postanstalternas underhåll, deruti äfven inbegripna de med
tjensterna förenade sportler, visar sig att år 1867 för hvarje från

Stockholm utfärdad brefkarta belöpt ................................... 182,94 öre,

under det att kostnaden för hvar karta

från Göteborg utgjort.................................................... 102,75 »

» Sundsvall » ...................................................... 64,54 »

111

från Malmö utgjort............................................................ 48,89 öre,

* Geile » ............................................................ 48,04 »

» Kalmar » 42^80 »

» Norrköping» ............................................................ 38,19 »

och » Örebro » 34,19 »

Lämpligare än den omförmälda anordningen anser Generalpoststyrelsen
vara att, såsom i andra större utländska städer eger ruin,
särskilda byråer erhålla uppdraget att till befordran mottaga värdeförsändelser
och tidningar till alla orter, dit post affärdas, samt att
sjelfva expeditionen af såväl dessa som öfrige försändelser besörjes
åt en enda afdelning, utan afseende derå, till Indika orter försändelserna
afgå.

Om och när en dylik lämpligare fördelning af göromålen vid
Stockholms postkontor kan införas, bör — oaktadt, utöfver förenämnda
20,500 rdr, kontorsbiträdena hittills årligen af de bägge afdelningarnes
föreståndare tillgodonjutit äfven icke obetydliga andelar af de
sistnämnde tjensteman lagligen tillkommande sportler — ersättningen
för sportelinkomstens upphörande kunna nedsättas till omkring

16,000 rdr.

För nämnda förändrings genomförande blir dock nödigt att på
indragningsstat, med åtnjutande, utom lön, af skålig ersättning för
sportelinkomsten, kunna öfverflyttas fyra af de vid Stockholms postkontor
ans tålda kontorsskrifvare, h vilka icke, enligt de för dem utfärdade
fullmagter, äro skyldiga underkasta sig förflyttning från en
till annan befattning eller numera, vid uppnådd högre ålder, kunna
anses lämpliga att öfvertaga någon annan tjenst inom Postverket.

Bland dessa kontorsskrifvare uppnår, innevarande år:

en, med sportelinkomst nästlidet år af 1,977 rdr 7 öre ......... 66 år,

en » » » » 1,718 » — » 70 »

en » » » » 2,058 » — » 73 »

en » » » » 1,902 » 7 » 75 »

Da såväl särskild! vid Göteborgs som ock vid åtskilliga andra
postkontor, bland de göromål, för hvilka sportler utgå, icke alla kunna
handläggas af postkontorsföreståndarne, hvilka sportelinkomsten tillgodokommer,
blir, på sätt om Stockholms postkontor härofvan linnés
anmärkt, af kontorsföreståndarne till andra, vid kontoren anstälda
ordinarie eller extra ordinarie tjenstemän, Indika härvid biträda, utbetalad
större eller mindre del af nämnda extra inkomst. Ett dylikt
bidrag till bestridande af kostnaden för handläggning af göromål, för
Indika icke vidare någon särskild ersättning utgår till postkontors -

112

föreståndaren, kan efter löneregleringens genomförande icke ifrågasättas.
I Göteborg, der, efter de bägge postdirektörsbefattningarnes
förenande till en enda, de biträdande tjensteman, som stå kontorsföreståndaren
närmast, till följd af nämnda förändring, erhålla flera
och mera magtpåliggande göromål än tillförne, samt dessutom eu
särskild sportelinkomst, af omkring 600 rdr årligen, hittills tillgodokommit
den tjensteman, som har sig uppdraget besörja paketpostförsändelsernas
utvexling, torde någon förhöjning höra ega rum i aflöningen
för en del af kontorspersonalen. Vid öfrige postkontor, der
hittills någon andel åt sportelinkomsten mast åt kontorsföreståndaren
utbetalas för bestridande af göromål, hvilkas handläggning icke vidare
komme att bereda tjenstemannen någon särskild inkomst, och der
dessa göromål äro af för stor omfattning, för att kunna af den ordinarie
kontorspersonalen besörjas, torde olägenheterna häraf lämpligast
förekomma^ genom anställande af extra biträden.

Men icke blott sjelfva handläggningen af de göromål hvilka förut
betalats med sportler, måste efter löneregleringens genomförande bekostas
af Postverket. Detsamma galler äfven om de dermed förenade
utgifter för papper, lack m. m., hvarigenom utan tvifvel kommer att
påkallas någon förhöjning i flora af de nu utgående expensmedelsanslag.
Beloppet häraf, äfvensom af den ökade kostnaden för extra
biträdens ersättande, låter sig svårligen ens approximativt i förvåg
beräknas. Förslagsvis torde emedlertid sammanlagde utgifterna härför,
deruti äfven inbegripen den löneförhöjning, som må höra tillerkännas
flera eller färre af de biträdande tjenstemannen vid Göteborgs och
måhända ännu ett eller annat af öfrige större postkontor, kunna upptagas
till omkring 50,000 rdr.

Om nu den här ofvan till.......................................... rdr 199,700

beräknade tillökning i utgift, som blefve följden deraf, att
lönerna för postförvaltarne samt kontrollörer vid postkontoren
i Stockholm och Göteborg faststäldes till de
genom Eders Kongl. Maj ds nådiga bref den 21 april
1865 godkända belopp,

varder, på sätt lämpligt och billigt synes, för de
postförvaltare som derjemte ega förmonen af kostnadsfri
bostad i Postverkets hus, minskad, hvad angår föreståndaren
för postkontorets i Stockholm afdelning för afgående
poster med 1,000 rdr, postkontorsföreståndarne i
hopsala, Jönköping, Helsingborg, och Ystad med 500

Transport rdr 199,700

113

Transport rclr 199,700

rdr hvardera, samt postförvaltare i Haparanda, Grisle hamn

och Stora Rör med 300 rdr hvardera; tillsamman » 3,900

eller till ................................................................................. » 195,800

med befrielse för förenämnde tjensteman från den en
del af dem förut åliggande skyldighet att, annorlunda
än i den ordning som för boställsinnehafvare i allmänhet
galler, deltaga i kostnaden för posthusens underhåll,
skulle, med tillägg af utgifterna för förhöjning från
förut beräknade 900 till 1,000 rdr af aflöningen för

postexpeditörer i alllmänhet................................................ » 7,200

tillökningen å stat i utgifter för postkontoret i Stockholm.
......................................................................................... » 16,000

och förenämnda tillökning i anslag för extra biträdens
användande och ökade expensutgifters bestridande
in. m., som, till erhållande af en jemn slutsumma, här

upptages till.......................................................................... » 51,000

sammanlagda förhöjningen i utgift ä Rostverk» ds
aflönings- och omkostnadsstater, till följd af den nu un -

derdånigst ifrågastälda lönereglering, komma att uppgå till rdr 270,000
hvilken summa emedlertid, till en början och sålänge icke tillfälle
förefunnes till sammanslående af de bägge postdirektörsbefattningarne
i Stockholm och Göteborg, kornrne att ytterligare ökas med 10,000
rdr; hvaremot någon nedsättning i densamma vore att motse om och
när, i öfverensstämmelse med den af Riksdagen i skrifvelse den 13
maj nästlidet år uttalade åsigt, framdeles, i mon af nuvarande tjensteinnehafvares
afgång, några andra postkontor kunde komma att förändras
till postexpeditioner, likasom eu eller annan postanstalt af
sistnämnda slag att utbytas mot poststation.

Till bestridande af förenämnde, med löneregleringen förenade
utgifter skulle utan tvifvel mer än tillräcklig tillgång komma att förefinnas,
derest Eders Kong!. Maj:t funne skäligt i nåder bifalla Generalpoststyrelsens
härofvan underdånigst gjorda hemställan om fribrefsrättens
upphörande.

Men, äfven derest Eders Kongl. Maj:t icke skulle anse tiden
vara inne för vidtagandet af en dylik, mera genomgripande förändring,
torde medel icke komma att saknas till ifrågavarande utgifters bestridande.

I främsta rummet blefve att i sådant afseende påräkna inkomsten

15

114

af de afgifter som nu, såsom sportler, uppbäras af postförvaltare,
men hädanefter komme att inflyta till postkassan.

Dessa utgöras hufvudsakligen af afgifterna för lösväskor, likasom
för tidningars postbefordran, ehuru eu del af dessa sednare afgifter
hittills icke tillgodokommit vare sig postkassan eller Postverkets tjensteman.

Lösväskornas antal uppgår för närvarande till omkring fyratusen.
Antages nu att en fjerdedel af dessa utgöres af sådane som icke
med post fortskaffas, och för Indika derför, jemlik t § 67 i allmänna
poststadgan, afgiften skulle utgå med endast 9 rdr om året,

komme ersättningen för dessa väskor att utgöra...... rdr 9,000

under det att Postverkets inkomst af återstående
tretusen väskor, ä 18 rdr för hvar, skulle uppgå till... » 54,000

tillsamman rdr 63,000

hvilken summa emedlertid borde minskas med den
ersättning som, jemlik! § 66, mom. 7, skulle utgå till
vissa posthemmansinnehafvare, förslagsvis beräknad till... » 3,000

så att Postverkets inkomst af lösväskorna kunde

antagas komma att i sin helhet uppgå till ....................

Prenumerationsafgifterna för inrikes tidningar och tidskrifter,
som blifvit genom Postverket förskrifna, utgjorde,
enligt sednast afgifna årsberättelse, för år 1867 omkring
459,500 rdr.

En afgift af 20 % utaf prenumerationspriset, för
dessa tidningars postbefordran, skulle således bereda

postkassan eu intägt af..................................... rdr 91,900.

Donna summa bör emedlertid minskas
dels med hvad som belöper för de
tidningar och tidskrifter, Indika från utgifningsorterna
utsändas i lösväska,

dels ock till hälften för de tidningar
och tidskrifter, Indika utkomma mindre ofta
än en gång i hvar vecka.

Beräknas nu, såsom skäligt synes,

donna minskning till....................................... » 16,900

så skulle Postverkets inkomst å ifrågavarande
titel blifva......................................... rdr 75,000

Transport rdr 135,000.

» 60,000.

» 75,000.

115

Transport rdr 135,000.

Uppbörden af öfrige af gifter som förut icke till
postkassan influtit, såsom för särskild! breffacks upplåtande,
jemlikt § 54 i allmänna poststadgan, och för sådant
uppräknande af de i försändelse med angifvet
värde inneslutna medel, som i § 12 omförmäles m. in.,

torde förslagsvis icke böra upptagas till mer än............ » 10,000.

Lägges nu härtill det belopp af omkring............... » 40,000

som för närvarande årligen utgår å interimsstat till
ersättande af minskad sportelinkomst; en utgift som
hädanefter komme att upphöra,

så uppkommer en tillgång af.................................... rdr 185,000.

Skilnaden mellan utgifterna för löneregleringens genomförande,

här ofvan beräknade till..................................................... rdr 270,000

och de nya tillgångar som genom förändringen skulle

beredas postkassan .............................................................. » 185,000

komme således att utgöra .......................................... rdr 85,000.

Redan i Riksdagens förut underdånigst åberopade
skrifvelse, den 13 maj nästlidet år, har framställning
blifvit gjord derom, att Eders Kong!. Maj: t täcktes taga
i nådigt öfvervägande, huruvida icke, sedan grunderna
för posttjenstemännens pensionering blifvit af Eders
Kong!. Maj:t och Riksdagen fastställa, Postverkets pensions-
och indragningsstater höra till Riksstatens nionde
hufvudtitel öfverflyttas, så att nämnda Verk för framtiden
från utbetalning af dylika medel befrias.

Icke ensamt förmonen i allmänhet af en så mycket
som möjligt likformig behandling af dylika ärenden
synes tala för vidtagandet af en dylik åtgerd. Den
torde befinnas så mycket mer äfven af billigheten påkallad,
som flora af de personer Indika nu uppbära
pension å Postverkets stat, icke ensamt på grund af sin
tjenstgöring inom Postverket blifvit till en dylik förmon
berättigade. Och för vidtagandet af en sådan anordning
synes så mycket mindre höra mota någon tvekan,
som numera, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref
den 24 juli 1868, de efter verkstäldt bokslut för hvart
år uppkommande öfverskott och besparingar å post Transport

rdr 85,000.

116

Transport rdr 85,000.

medlen böra, med afdrag endast af erforderlig kassabehållning
och för särskilda ändamål afsätta medel, till
Statskontoret öfverlemnas.

1 händelse af nådigt bifall till Riksdagens ofvanberörda
framställning skulle Postverkets nuvarande ntgiftsstat
komma att minskas med omkring 40,000 rdr.

I sammanhang härmed torde höra anmärkas att, i
följd af den underdånigst föreslagna löneregleringen,
komme att med tillsamman omkring 5,000 rdr minskas
de anslag som för närvarande å Postverkets indragningsstat
utgå till åtskilliga tjenstemän, så länge de vid nu
innehafvande befattningar med oförändrad aflöning
qvarstå; hvaremot pensions- och indragningsstaterna
komme att ökas

dels med de pensioner som, på grund af hvad här ofvan
blifvit underdånigst anfördt, kunde komma att tillerkännas
fyra af nuvarande kontörsskrifvarne vid Stockholms
postkontors afdelning för afgående poster,

dels ock med den ersättning som kan anses lagligen
tillkomma eu del postförvaltare för minskad sportelinkomst,
hvilken icke genom förhöjningen i lön blifvit
tillfullo ersatt.

Sedan, genom nådigt bref den 17 mars 1857,

Eders Kongl. Näjd behagat förordna, att i alla derefter
för postförvaltare utfärdande fulhnagter borde intagas
föreskrift derom, att de som till tjensterna utnämnas,
äro skyldiga underkasta sig den reglering af tjenstår
åtföljande Inne- och öfriga inkomster, som framdeles
kunde komma att fastställas,

skulle, efter löneregleringens genomförande på de
grunder som blifvit här ofvan underdånigst föreslagna,
icke återstå flora postkontorsföreståndare, hvilka kunde
vara lagligen berättigade till någon sportelersättning å
indragningsstat, än nuvarande

postdirektören vid Stockholms postkontors afdelning
för afgående poster, för hvilken genom den ifrågavarande
förändringen minskningen i inkomst komme att

uppgå till årligen omkring ................................. rdr 150

Transport rdr 150; rdr 85,000.

117

Transport reta 150; rdr 85,000.
postdirektören vid Göteborgs postkontors afdelning
för afgående poster, för hvilken,
genom den ifrågavarande
förändringen, minskningen
i inkomst komme att uppgå
till årligen omkring... » 420

postinspektor»!!! i Karlstad » » >> » » » 1,325

postmästaren i Sundsvall » » » » » » 210

» i Uddevalla » » » » » » 25

rdr 2,130

af hvilka tjensteman postdirektören vid Göteborgs postkontors
afdelning för afgående poster och postmästaren

i Uddevalla innevarande
år uppnått

eller uppnå	eu al-
der af .........	........... 72	år,
postdirektören vid 8tock hokus
postkontors afdelning för af-
gående poster och postlin-
spektoren i Karlstad............ » » »	» » 78	))
och postmästaren i Sundsvall » » »	» >> 7 9	))
Efter afdrag af förenämnde, för närv	anande å Post-

verkets indragnings- och pensionsstater utgående............ » 40,000

skulle det tillskott af Postverkets årliga inkomstmedel,
som för löneregleringens genomförande erfordrades,

komma att inskränka sig till ............................................ » 45,000

hvartill likväl, för den tid som nödigt blefve att
både i Stockholm och i Göteborg aflöna särskilda föreståndare
för postkontorens bägge afdelningar, komme

ytterligare .............................................................................. » 10,000

så att den af nu ifrågavarande lönereglering beroende
tillökning i utgift, som under nämnda tid borde
betäckas af postmedlen, skulle belöpa sig till................. » 55,000.

Härtill komma slutligen utgifterna för de anordningar som kunna
anses höra vidtagas i ändamål, dels att i orterna öfvervälla postutvexlingens
besörjande i enlighet med meddelade föreskrifter, dels ock
att träffa anstalt om postbefordringens verkställande på sätt som, i
hvart särskild! fall, kan anses vara för såväl Postverket som korrespondenterna
mest förmonligt.

118

Dessa åligganden hafva tillförne hufvudsakligen tillhört postinspektorerna,
hvilka, jemnlikt instruktionen den 16 februari 1707, ega
»dels med samtlige postmästare i distriktet såväl som de nästgränsande
flitigt korrespondera om hvad som till postföringens riktighet
och eljest, postväsendet angående, der förefalla kan», dels ock eu gång
hvart år verkställa en inspektionsresa inom distriktet, dervid skjuts
skall dem af posthemmanens innehafvare kostnadsfritt tillhandahållas.

Så länge ännu all postföring eller åtminstone största delen deraf
besörjdes af posthemmanens innehafvare, var det också ensamt genom
postinspektor^! i länet, som postlegan till vederbörande utbetalades.

Den förändrade riktning som, dels till följd af jernvägsanläggningar,
dels ock af annan anledning, rörelsen i flera delar åt" riket
under de sednare åren erhållit, har emedlertid bland annat verkat
derhän att, för öfvervakandet af postutvexliugens besörjande inom ett
visst, något större område, icke vidare samtlige läneresidensstäderna
kunna anses som de mest tjenliga orterna, utom det att icke alltid
föreståndarne för postkontoren i nämnde städer torde, med afseende
å ålder och kännedom af posttjenstgöringens olika delar, befinnas fullt
lämpliga att deltaga i ordnandet af postbefordringen inom länet samt
öfvervaka det sätt, hvarpå göromålen af de öfriga postanstalternas föreståndare
handhafvas. Också verkställes numera ingalunda ensamt af
postinspektorerna liqviden af legal! för posternas fortskaffande, vare sig
att härför användes betingad, gästgifveri-, håll- eller reservskjuts. < )ch
efter det att posthemmanen blifvit till största delen indragna, hafva
också, till följd häraf, å flera orter upphört de inspektionsresor som
i en föregående tid regelbundet företagits af föreståndarne för läneresidensstädernas
postkontor.

Om redan tillförne blifvit både känd! och erkändt behofvet
deraf att, till förekommande af omgång och tidsutdrägt vid brådskande
ärendens behandling, en del frågor rörande sättet för besörjande
af postutvexlingen mellan särskilda postanstalter, i stället för
att hvar gång hänskjutas till Generalpoststyrelsens pröfning, må
kunna — i öfverensstämmelse med hvad inom nästan alla andra
länder med mera utbildadt postväsen egen ruin — handläggas och
illgöras af vissa bland posttjenstemännen i orterna, Indika i sådant
afseende utöfva ett förmanskap för öfrige inom kretsen anstälda postförvaltare,

så lärer eu dylik anordning väl få anses ännu mera ensidig
och behöflig, sedan icke allenast för största delen af posterna bör
anskaffas betingad skjuts — för träffandet af Indika aftal biträde

119

skall, jemlik! nådiga brefvet den 22 juli 1864, företrädesvis påkallas
af postpersonalen — utan äfven till de fullständiga postanstalterna,
livilka direkt redovisa inför Generalpoststyrelsen, kommit ett så stort
antal postanstalter —- poststationerna -— livilkas verksamhet och redovisning
skall af postpersonalen i orterna öfvervakas.

Lämpligare än att, på sätt inom Tullverket, Telegrafinrättningen
och Jernvägsförvaltningen eger ruin, för ändamålet anställa särskilda
distriktsohefer eller intendenter, anser dock Generalpoststyrelsen att, i
ungefärlig öfverensstämmelse med hvad af ålder varit'' inom Postverket
vedertaget, uppsigten öfver postbefordringen och postutvexlingens
besörjande inom vissa distrikt uppdrages åt en af postkontorsföreståndarne
inom samma område; dock sålunda att detta uppdrag,
utan att vara fästadt vid visst postkontor, må kunna för längre
eller kortare tid anförtros åt hvilken som helst af ifrågavarande
tjensteman, som dertill belinnes mest lämplig. För att kunna, något
så när oförhindrad af postkontorsgöromålen, egna sig åt det ifrågavarande
uppdraget, borde postförvaltare, hvilken sålunda anförtros det
närmaste öfverinseendet öfver postbefordringen inom visst distrikt, för
så lång tid detta uppdrag fortfar, ega att, utöfver arvodet för ifrågavarande
befattning, hvithet ej torde höra bestämmas högre än till 1,500
rdr, påräkna anställande vid postkontoret af ett särskild! extra biträde.

Äfven torde de nuvarande tjugofyra postinspektorsdistrikten
lämpligen kunna och böra, åtminstone till hälften, eller möjligen till
nio distrikt inskränkas; dervid exempelvis
ett kunde omfatta Skåne och Blekinge;

ett Halland samt den del af Småland, Westergötland och Bohuslän,
som i öster och norr begränsas af jernvägslinien Elmhult—Jönköping—Falköping—Herrljunga—Wencrsborg—Uddevalla; ett

Gotland och Öland samt de delar af Småland och Östergötland,
som inneslutas i vester af jernvägslinien Elmhult—Jönköping
och Wettern, i norr af kanallinie!! Motala—Söderköping, postvägen
Söderköping—Norrköping och sjön Bråviken;

ett de delar af Westergötland, Östergötland, Nerike och Södermanland,
som begränsas af jernvägslinien Jönköping—Falköping—
Herrljunga—Wencrsborg, Wenern, en från nämnda sjö i rak ostlig
riktning dragen linie till Laxå, jernvägslinien Laxå—Katrineholm—
Norrköping, postvägen Norrköping—Söderköping, kanallinie!! Söderköping—Motala
och Wettern;

ett Dalsland och Wermland samt den del af Bohuslän som är
belägen norr om Uddcvallaj ernv ägen;

120

ett den del af Nerike, som ligger norr om Westra Stambanan,
Westmanland samt Dalarne och Gestrikland söder om Westra Dalelfven
och jernvägslinien Falun—Gefle;

ett Uppland och Södermanland, med undantag endast för de
delar af sistnämnda landskap som ligga vester eller söder om Ostra
eller Westra Stambanan;

ett landskapen mellan Westra Dalelfven och Falun—Geflejernvägen,
å ena, samt Angermannaelfveu, å andra sidan;

ett orterna norr om sistnämnda eif;

i hvithet förslag till distriktsindelning förändringar likväl kunna
komma att påkallas af möjligen snart förestående nya jernvägsanläggningar.

I händelse distrikten komme att, i öfverensstämmelse med käromål!
underdånigst framstälda förslag, till nio inskränkas, skulle den
tillökning i utgift å stat. som blefve följden af eu dylik, utaf omständigheterna
högt påkallad, förändrad anordning af den lokala postinspektionen,
uppgå till årligen 13,500 rdr.

Då emedlertid en anordning af ifrågavarande beskaffenhet icke
står i ovilkorlig! samband med frågan om sportelväsendets upphörande,
hafva de dermed förenade utgifter också icke ansetts höra upptagas
bland dem som äro från löneregleringens genomförande oskiljaktiga,
helst i hvart fall på aflöningsstatens slutsumma måste komma att
inverka den förändring i åtskilliga postanstalters klassindelning, som,
jemlik! hvad anförd! blifvit i Generalpoststyrelsens underdåniga skrifvelse!-
den 2 oktober 1865, den 29 mars 1866, den 31 oktober
1867 och den 3 mars nästlidet år, synes höra vidtagas i sammanhang
med fastställandet af en normalstat för Postverket.

Och tilldess förslaget om en dylik normalstat kan komma att af
Eders Kong!. Näjd och Riksdagen pröfvas, torde äfven höra uppskjutas
det slutliga afgörande! af frågan, hvilken anordning må höra
träffas för att ersätta den postinspektorernas verksamhet såsom distriktschefer,
hvilken under de sednare åren nästan helt och hållet
upphört, och som, under nu varande förhållanden, hvarken kan eller
bör återställas till hvad den under eu föregående tid varit.

Oaktadt det i allmänhet mycket vanskliga deruti, att någon
längre tid förut uppgöra budgeten för ett Verk, hvars inkomster i så
väsentlig mon bero af rörelsens till- eller aftagande, under det att på
utgiftssumman så betydlig! inverkar beskaffenheten af de aftal som
vid olika lider kunna träffas rörande posternas fortskaffande, synes
dock icke någon anledning förefinnas betvifla att, der icke helt och

121

hållet oförutsedda händelse!* mellankomma, Postverkets årliga inkomster
skola lemna tillgång till bestridande åt samtlig^ förenämnda, för
Verkets utveckling och postförvaltningens ordnande i öfverensstämmelse
med eu sednare tids fordringar, oundgängliga utgifter.

Af sednast afskräde hufvudbok visar sig att år 1867 Postverkets
inkomster öfverstigit utgifterna med 128,210 rdr.

Nämnda år ingick visserligen bland inkomsterna äfven det särskilda
statsanslag af 70,000 rdr för postdiligensernas fortskaffande
utan de skjutsskyldiges betungande, som, i nådig proposition angående
Statsverkets tillstånd och behof den 10 januari nästlid et år, Eders
Kong!. Maj:t ansett höra besparas, sålänge icke detsamma^ utgående
påkallas för åstadkommande af nödig jemnvigt mellan Postverkets
inkomster och utgifter.

Deremot förekomma emedlertid bland utgifterna
dels 9,000 rdr för sjöpostföringen på England; eu utgift som
numera upphört, sedan Eders Kong!. Maj:t behagat den 24 april
näst! i det år i nåder bifalla Generalpoststyrelsens rörande ordnandet
af donna sjöpostförbindelsc i underdånighet gjorda framställning,

dels ock för sjöpostföringen mellan Sverige och biord tyskland
något mer än 82,000 rdr; hvilken utgift, till följd af sednast med
Nordtyska Förbundet afskräde postfördrag och, derest äfven för liden
efter nästinstundande års utgång ungefär liknande öfverenskommelse
kan träffas rörande vilkoren för besörjande!: af donna sjöpostföring,
antagligen kommer att nedsättas med ungefär tre fjcrdedelar af förutvarande
beloppet, utan att, såvidt slutas kan af hvad erfarenheten
hittills ådagalagt, till följd af inskränkningen i reseturernas antal är
att motse någon synnerligen stor minskning i inkomsten af passagerare-
och godstrafiken å den ifrågavarande limon.

Och att, äfven efter det sista år, 1867, hvars räkenskaper hittills
kunnat afslutas, i financielt afseende resultatet af postförvaltningen
icke varit mindre gynsamt, torde kunna anses framgå deraf,

dels att, efter det att för ett år sedan blifvit till Riksgäldskontor^
öfverlemnade Postverket tillhörande rentebärande obligationer till
ett nominel!: värde af 380,950 rdr, för närvarande Postverkets disponibla
tillgångar med omkring 200,000 rdr öfverstiga det belopp af

300,000 rdr, som, jemlik! Eders Kong!. Majrts nådiga bref den 24
juli sistlidet år, skolat för särskilda ändamål afsätta^,

dels ock att under nyss tilländagångna qvartal, det andra af
innevarande år, Postverkets inkomster, efter approximativ beräkning,

16

med omkring 20,000 rdr öfverstigit intägterna under andra qvartalet
af sistlidet år.

Och om äfven förutsättas måste att, med tillämpning af de i
flera afseende!! förändrade föreskrifter rörande postförsändelsers taxering,
som blifvit i det underdåniga förslaget till allmän poststadga
upptagna, någon minskning i inkomst skall uppkomma, till följd hufvudsakligen
af den betydliga utvidgningen af brefvigten, medgifvandet
att för brefpostförsändelse med angifvet värde icke i något fall utgifva
mera än enkelt banko samt nedsättningen i rekommendationsafgiffc
och paketpostporto,

så saknas, ä andra sidan, icke skål för det antagande
dels att de väsentliga lättnaderna i postutvexlingen skola verka
eu betydlig tillväxt i antalet såväl bref, af hvilka åtminstone eu
del, de ofrankerade, konnne att inbringa Postverket mera än hittills,
som isynnerhet paket försändelser.

dels ock att, hvad särskilt rekommendations utgifter! angår, nedsättningen
i densamma skall hafva till följd ett allt mera allmänt rekommenderande
af försändelser, om hvilkas riktiga fortkomst afsändare!!
önskar förvissa sig, helst samtidigt med nedsättningen i rekommendationsafgiften
komrne att upphöra all s. k. registrering,

samt att, till följd häraf, Postverkets inkomst af franko och
porto samt af afgifterna för värdeförsändelser, äfven under de första
åren af den nya poststadgans tillämpning, åtminstone icke i någon
anmärkningsvärd moll skola understiga hvad nu i sådant afseende
inflyter i postkassan.

På för eu sådan reglering af postpersonalens aflöning, som är
från sportelväsendets upphörande oskiljaktig, nödigt är att afgifterna
för tidningars och tidskrifters postbefordran oafkortad»? tillgodokomma
Postverket,

och då frankerings frihetens utsträckande äfven till den inrikes
brefvexling»?!! icke bör ifrågakomma med mindre att, i enlighet med
hvad i afseende å all korrespondens till och från utlandet iakttages,
porto varder bestämdt till belopp, som i någon moll öfverstiger franko,
hemställer Generalpoststyrelsen i underdånighet, huruvida icke,
innan nu i underdånighet afgifna förslag till allmän poststadga varder
till slutlig nådig pröfning företaget, Eders Kongl. Näjd skulle täckas
till Riksdagen gorå nådig framställning

dels derom att, med upphäfvande af de föreskrifter rörande tidningars
och tidskrifters samt broschyrers förseende med bevillningsstämpel,
som innehållas i nådiga kungörelse!! den 30 november 1860,

123

vilkoren för tidningars och tidskrifters förskrifvande genom Postverket
måtte fastställas i öfverensstämmelse med §§ 72. 73 och 74 i allmänna
poststadgan,

dels om antagande af de porto- och vigtsatser för brefvexlingen
mellan inrikes orter, som blifvit i allmänna poststadgans § 22 underdånigst
föreslagna,

dels ock slutligen, i sammanhang härmed, om antagande af sådane
grunder för taxeringen af såväl rekommenderade bref som försändelser
med angifvet värde, som blifvit intagna i § 15 af det underdåniga
föreslaget till poststadga.

Slutligen anhåller Generalpoststyrelsen i underdånighet, det
täcktes Eders Kongl. Maj:t för Sin del i nåder gilla och bifalla Riksdagens
i åberopade skrifvelsen den 13 maj 1868 gjorda framställning
derom att, sedan grunderna för posttj enstemännens pensionering
blifvit af Eders Kong], Näjd och Riksdagen faststälda, Postverkets
pensions- och indragningsstater måtte till Riksstadens nionde hufvudtitel
öfverflyttas.

Utdrag af protokollet, upptagande den från Styrelsens beslut
afvikande mening, som blifvit af eu dess ledamot uttalad i fråga om
frankeringstvångets upphörande äfven för den inrikes brefvexlingen,
bifogas i underdånighet; och Generalpoststyrelsen framhärdar, med
djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts t

undevdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter:

WILHELM BOOS.

P. F. T. W1NROTI1.

L. 1IUBNER.

Stockholm den 25 augusti 1869.

Frans Broberg.

Till Kongl. Maj-.t underdånigst, med förslag till allmän poststadga.

125

BILAGOR.

■

(Sid. 54.)

127

STORMÄGTIGSTE, ALLERNADIGSTE KONUNG!

Med anledning af hos Rikets Ständer gjord framställning, att Postverket
herde åläggas ansvara för enskilde eller kommuner tillhöriga s. k. löspostväskor,
sålänge dessa befunnes under de i Postverkets tjenst antagna
postiljoners eller posttjenstemäns uppsigt och vård; så att, i händelse dylik
väska förkomme, ersättning till visst belopp skulle dess egare .af Postverket
tilläggas, få Rikets Ständer, som ej funnit lämpligt att för Eders Kong!.
Magt framlägga något särskild! förslag till vinnande af det med berörda
framställning afsedda ändamål, härmed endast i underdånighet anhålla, det
Eders Kong!. Magt täcktes i nåder anbefalla vederbörande att tillse, det
åtgärder, ledande till större säkerhet för de i lösväskor befordrade postförsändningar,
än den som för närvarande kommer dessa till del, måtte, der
ske kan, varda vidtagna.

Rikets Ständer framhärda, med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Eders Kong!. Maj:ts

underdånigste och tropligtigate
tjenare och undersåter:

På Bidderskapets
och Adelns vägnar:

G. Lagerbjelke,

ii. v. landtmarskalk.

På Presteståndets
vägnar:

IT. Reuterdahl,

talman.

På Borgareståndets
vägnar:

J. G. Sexman,

talman.

På Bondeståndets
vägnar:

Mls Larsson,

tal man.

Stockholm den 18 februari 1863.

Till Kongl. Maj.t underdånigst, angående åtgerders vidtagande till större säkerhet för de
lösväskor befordrade postförsändningar.

128

(Sid. 68.)

Sammanstäl Ining

af de »flitter för tidningars och tidskrifters postbefordran, som utgå enligt n
gällande författningar, och de belopp, hvartill eu postbefordringsafgift af 20
resp. 10 procent af prenumerationspriset skulle komma att uppgå *).

Anm. De med * betecknade tidningar och tidskrifter äro utan stämpel.

			SJ- r F		gi =- § g |
Tidningarnes namn.	Utgifningsort.	Antal n:r.	Bl § Z	5" ''n	2. o. 5? ||r.|
			51		2 ''	ir ? I
			Rdr.	öre.	Rdr	öre.
Aftonbladet .......................................	Stockholm	6 i veck.	20	00	4	50
Alingsås veckoblad......................................	Alingsås	1 i veck.	4	00	0	66
Allmogebladet..............................................	Stockholm	1 i män.	0	50	0	52
Arbetare-bladet... ........................................	Gefle	2 i man.	1	00	0	57
Arbetaren......................................................	Göteborg	1 i veck.	3	00	0	60
Arboga nya tidning......................................	Afboga	2 i veck.	6	00	1	21
Aros...........................................................	Westerås	2 i veck.	7	00	I	31
Asker sunds tidning.......................................	Askersund	I i veck.	4	50	0	66
Barnens tidning...........................................	Stockholm	1 i män.	I	50	0	54i
Barnens vän................................................	Stockholm	1 i mån.	1	00	0	52
Bibel-vännen...............................................	Göteborg	1 i män.	I	00	0	54
Bikupan.......................................................	Malmö	1 i veck.	3	00	0	66
*Blekinge läns allmänna kungörelser..........	Karlskrona	I i veck.	1	50	0	50
Bohusläns tidning........................................	Uddevalla	2 i veck.	6	50	I	31
Borås tidning..............................................	Borås	2 i veck.	6	00	1	31;
Botaniska notiser.......................................	Upsala	10 n:r åri.	2	50	0	54
Budbäraren...................................................	Stockholm	1 i män.	1	50	0	54i
Carlshamns allehanda..................................	Karlshamn	2 i veck.	5	00	1	31
Carlskrona veckoblad...................................	Karlskrona	2 i veck.	6	00	1	31
Carlstads stifts-tidningar...........................	Karlstad	1 i män.	1	75	0	52
Cecilia ........................................................	Landskrona	1 i män.	2	00	0	56
musikbilagan särskild!,....................	..................		1	00	0	52

Rdr. öre.

i oo
0 80

0 60
I 20
I 40
0 90

60

1 30
1 20

I 00
1 20

Rdr. ör

0 0

0 I

0 I
0 I
0 1

0 I

0 2
0 1

OM

0

0

*) Härvid är icke tagen i beräkning den förhöjning i afgift, som i vissa fall skulle komma att inträda genom tillä
ning af stadgandet i § 72, mom. 1, af förslaget till allmän poststadga.

129

hristinehamns allehanda...........................	Kristinehamn	i	i veck.	5	00	0	66	I	00
agens krönika.............................................	Kalmar	i b	. i man.	5	00	0	57		—	0	50
agens nyheter...........................................	Stockholm	6	i veck.	-10	00	3	90	2	00
alpilen........................................................	Falun	i	i veck.	5	00	0	71	1	00	—
Elfsborgs läns allmänna kungörelser.........	Wenersborg	i	i veck.	2	50	0	50	—		0	25
ngelholms tidning.......................................	Engelholm	2	i veck.	5	00	1	26	1	00		—
nköpings veckoblad.....................................	Enköping	1	i veck.	4	50	0	66	0	90		—
skilstuna allehanda..................................	Eskilstuna	2	i veck.	5	00	1	31	1	00		—
skilstuna tidning........................................	Eskilstuna	2	i veck.	6	00	1	31	I	20	—	—
vangelisten ............................................	Stockholm	1	i man.	-I	00	0	54	—		0	10
armaceutisk tidskrift................................	Stockholm	1	i man.	3	00	0	54	—		0	30
ilipstads stads och bergslags tidning........	Filipstad	I	i veck.	4	50	0	66	0	90	—	—
olkets tidning ..........................................	Lund	2	i veck.	G	00	1	31	I	20	—	—
örposten...................................................	Göteborg	2	i veck.	6	00	I	31	1	20	—
arnla fäderneslandet...................................	Stockholm	o	i veck.	9	00	1	42	I	80	—	—
efleborgs läns allmänna kungörelser ......	Gefle	i	i veck.	2	00	0	50			0	20
otlands läns allmänna kungörelser.........	Wisby	i	i veck.	-1	00	0	50	—	—	0	10
otlands läns nyaste tidning.....................	Wisby	i	i veck.	4	00	0	66	0	80	—	—
otlands missions-tidning............................	Wisby	i	i mån.	o	75	0	52		—	0	08
otlands tidning.......................................	Wisby	i	i veck.	4	00	0	66	0	80		—
rrnna tidning.........................................	Grenna	i	i veck.	4	00	0	66	0	80	—	—
öteborgs handels- och sjöfarts-tidning......	Göteborg	i;	i veck.	-18	00	4	50	3	60
ötéborgs och Bohus läns allm, kungörelser	Göteborg	Öb	estämdt	3	00	0	50	_	—	0	30
Öteborgs 0.13ohus lÖUS Hush.-sällskaps qvartal8skrift	Göteborg	4	h. årl.	2	00	0	53	—	—	0	20
ötéborgs-posten......................................	Göteborg	0	i veck.	15	00	4	20	3	00	—	—
öteborgs stifts-tidning..............................	Göteborg	2	i man.	3	00	0	55		—	0	30
allands läns allmänna kungörelser.......	Halmstad	2	i veck.	2	00	1	00	—		0	20
allands-posten...........................................	Halmstad	o	i veck.	4	50	1	31	0	90	—	—
almstads-bladet ........................................	Halmstad	2	i veck.	4	50	1	31	0	90	—	—
andlingar rörande landtbruket etc..........	Stockholm	2	h. årl.	2	00	0	52	—		0	20
demora tidning......................................	Hedemora	I i	veck.	4	50	0	66	0	90	—	—
Isingborgs tidning.................................	Helsingborg	3	i veck.	6	00	1	97	1	20	—-	—
mösands stifts-tidning ........................	Hernösand	2	i mån.	2	00	0	55	—	-—	0	20
''o veckotidning.......................................	Hjo	1	i veck.	4	00	0	66	0	80		—
diksvalls-posten.......................................	Hudiksvall	I	i veck.	4	50	0	66	0	90	—
ad nytt?.................................................	Eksjö	3	i veck.	5	00	! 1	81	1	00	—	—
iea .........................................................	Stockholm	I	i män.	10	00	! o	58	— -		1	00
n , ......................................................	Stockholm	1	i veck.	8	00	0	71	1	60	—	—

17

Ingeniör s-föreningens förhandlingar.:...........	Stockholm	4 å 6 h. årl.	-10	00	0	55
*Jemtlands läns allmänna kungörelser....	Östersund	Obestämdt	2	75	0	50
Jemtlancls nya tidning ............................	Östersund	! 1 i veck. i	4	50	0	66
Jönköping sbladet....................-.................	Jönköping	s i veck. II	6	50	I	97
* Jönköpings läns allmänna kungörelser ....	Jönköping	2 i veck.	2	50	I	00
Jönköpings läns Hushålln.-sällskaps tidning	Jönköping	1 i man.	2	00	0	54
JÖl ihop ings-p osten......................................	Jönköping	2 i veck. j	5	00	1	3 I
Jönköpings tidning ...................................	Jönköping	2 ! veck. |j	5	00	1	3 1
Kalmar......................................................	Kalmar	2 i veck. j	6	50	1	31
* Kalmar läns allmänna kungörelser.........	Kalmar	Obestämdt	3	00	0	50
Kalmar stifts-tidningar............................	Kalmar	1 i man. j	I	2 5	0	52
''"Kongl. Krigs-vetensk. (diadem, handlingar	Stockholm	1 i man. 1!	6	00	0	50
Kongl. Landtbruks-akademiens tidskrift.....	Stockholm	6 h. al-l. Ij	4	00	0	55
* Kopparbergs läns allmänna kungörelser...	Falun	1 i veck. |j	2	00	0	50
Korrespondenten från Landskrona.........	Landskrona	2 i veck.	6	00	1	31
*Kristianstads läns allmänna kungörelser	Kristianstad	2 i veck.	3	00	1	00
* Kronobergs läns allmänna kungörelser ....	Wexiö	1 i veck.	2	00	0	50
Köpings tidning..........................	Köping	1 i veck. Ij	4	50	0	66
Lidköpings nya tidning.............................	Lidköping	2 i veck. ii	6	00	I	3 1
Lilla barntidningen.............................	Stockholm	1 i man. !	I	00	0	54
Lilla sändebudet.........................	Göteborg	1 i mån. i	1	50	0	51
Linköpings stifts-tidningar.........................	Linköping	J i man. |i	1	50	0	52
med Bihang.........................			2	50	0	56
Linnea..............................	Linköping	1 i man. II	2	50	0	54 j
Lunds missions-tidning.....	Lund	1 i män.	1	00	0	5 4
Lunds stifts tidning..........	Lund	2 i man. ii	1	50	0	55 i
Lunds veckoblad...................	Lund	3 ! veck.i	6	00	1	97
*Läsning för folket ...........	Stockholm	4 h. årl. ij	1 lott	0	50
Malmö handels- och sjöfart-s-tfilning..........	Malmö	2 i veck.	5 00	1	31
* Malmöhus läns allmänna kungörelser......	Malmö	1 :V2 i veck. 1	2	00,	I	00
Malmö nya allehanda.....	Malmö	2 i veck.	5 DO	I	31
Mariefreds tidning.......	Mariefred	1 i veck.	4	00,	0	66
Mariestads veckoblad......	Mariostad	2 i veck.	5	2 5	I	31
Mis s i o ns-t i (In in q.....		0	|	0 Oj	o	5J-
Monitör e,n...........	Kalmar	, . mån	1 |	00	0	52
Motala tidning.......	Sken inge		it	OOj	1	31
Nerikes allehanda.......	Örebro	2 i veck. j!	7	00,	1	42
Kora städs och bergstags tidning.........	Nora 1	1 i veck.	4 !	)()	0	66

131

Nordisk tidskrift för politik och, ekonomi ■■

Norra Hallands tidning..............................

orrbottens-Jmriren..................................

orrbo t, ta is-posten...................................

orrköpings tidningar................................

orrland och dess framtid..........................

orrtelje-bladet.............................................

ya barometern i Kalmar.......................

ya carlshamns-posten ...........................

ya cimbrishamnsbladet..............................

ya dagligt allehanda..............................

dagliga upplagan.......................

halfveckoupplagan......................

ya gefle-posten..........................................

ya helsingen..............................................

ya Landskrona tidning .. .......................

ya läse-biblioteket....................................

ya mai''strands-post eu, ...........................

ya norrländska korrespondenten..............

ya oscarshamnsposten ............................

yare kristianstadsbladet .........................

yare Skeninge tidning...............................

yttre öresunds-posten............................

yaste bleking s-posten.................................

yaste liernösands-posten...........................

yaste Wadstena läns tidning...............

ya Södertelge tidning..............................

ya mer in lan ds-posten.............................

ya wermlands-tidningen.......................

ya wexiö-bladet .....................................

y illustrerad tidning...............................■■

är och, fjerran ....................................

livebladet................................................

ietisten..................................................

ost- och inrikes tidningar .......................

cedagogislc tidskrift....................................

iksdagsförhandlii igar...............................

Första Kammarens protokoller..............

Lund	i	i mån. j	7	50	0	60	—	— 0	75
Warberg	i 2	i veck. j	6	00	I	31	I	20! —
Luleå	i	i veck. j1	4	00	0	66	0	80 —	—
Piteå	i	i veck. ;	3	50	0	66	0	70! —	—
Norrköping	3	i veck.	9	00	2	I2!	1	80 —	—
Sundsvall	I	i män. jj	2	00	0	54		0	20
Norrtelje	: I	i veck. ||	4	00	0	66	0	so: —	—
Kalmar	Ä	i veck.	6	50	''	3 1	1	30 -	—
Karlshamn	i 2	i veck. i	5	00	1	3 1	1	00 —	—
Oimbrishamn	! 2	i veck. j	5	00	I	3 1	I	00 —
Stockholm					....
	0	i veck. j	20	00	4	50	4	00 —	—
	2	i veck. j	7	00	I	52	I	40 —
Getle	3	i veck. 1"	6	00	I	97	1	20 —	—
Söderhamn	1	i veck. 1	4	00	0	66	0	80; —	—
Landskrona	2	i veck. |j	6	00	I	3 1	I	20 —	—
Stockholm	i ii	i veck.	10	00	0	92:	2	00: —	—
Marstrand	i 2	i veck.	5	00	I	31	1	00 —	—
Sundsvall	2	i veck. ||	6	00	I	31	I	20h —	—
Oskarshamn	i	i veck.	5	00	0	66	I	00 —	—
Kristianstad	'' 3	i veck.	6	50	1	97	1	30 —	—
Skeninge	2	i veck. ii	5	00	I	31	I	00 —	—1
Helsingborg	4	i veck. |S	7	00	2	62	1	I o	—
Karlskrona	! 2	i veck. Ij	6	00	1	31	1	20 —	—
Ilernösand	2	i veck.	0	00	1	3 1	I	20 —	—
Wadstena	! 2	i veck, i|	6	00	1	31	I	20 —	—
Södertelje	i	i veck. i|	4	00	0	66	0	80 —	—
Karlstad	2	i veck. |!	7	00	1	31	1	40 —	—
Karlstad	i 2	i veck.!	7	00	1	31	I	40 —
We.xiö	2	i veck. i	6	00	1	31	1	20 —
Stockholm	i	i veck. 1	I 1	50	0	7 1	2	3 01! —	—
Stockholm	i ii	i män. 1	6	00	0	61	—	— t)	60
Stockholm	6	u :r årl.	0	50	0	52	—	—1 o	0 5
Stockholm	\	h. årl. j	1	50	0	5 1	—	-1 o	15
Stockholm	(i	veck. |	12	00	4	20	2	40 j —	—
Stockholm	ti	h. årl. ;	4	00	0	54	—	— 0	40
Stockholm	Obestämdt	—		! —	—i!	—	—n —	—
			3	00	I	O o	—	—1 0	30

132

Andra Kammarens protokoller...........			3,00	I	00	j--	—	0	30
Bihang till båda protokollssamlingarne			6	,00	I	00	I -	I	0	60
Sala tidning................................................	Sala	I i veck.	4	00	0	66	0	80	: -
Samlingar till Skånes historia .................	Lund	Obestämdt!	3	jOO	0	56	j -	—	0	30
Sjette norrlands-posten................................	G efta	3 i veck.|	7	00	2	12	1	40	1 „	—
*Skaraborgs läns allmänna kungörelser......	Mariestad	1 i veck.	2	00	0	50	—	—	0	20
Skaraborgs läns Hushälln.-sällskaps tutning	Mariestad	1 i män.	1	00	! 0	5 4	! —	—	0	1 0
Skara tidning.............................................	Skara	2 ! veck.	5	00	1	31	i	00	1 .—	—
Skara stifts-tidning......................................	Skara	2 i man. |	1	50	; 0	55	—	—	0	1 0
Skellefteå nya tidning................................	Skellefteå	: 1 i veck.	3	00	! 0	66	0	60	i —	—
Skohännen....................................................	Göteborg	2 i man. |	2	00	0	55	! —	—	0	20
Skånska posten...........................................	Kristianstad	2 i veck.	5	50	1	3 1	i	10	—	—
Skånska telegrafen,.......................................	Ystad	2 i veck.j	6	00	I	31	i	20	—	—
SJcöfde tidning...............................................	Sköfde	2 i veck.	5	00	1	3-1	i	''oo	—	—
Smålands missionstidning...........................	Eksjö	8 n:r årl.lj	I	50	0	52	1 —-		0	15
Smålands-posten..........................................	XVexiö	2 i veck.j	6	00	I	31	i	20	■—
Snäll-posten.................................................	Malmö	3 i veck.	8	00	L	28	i	60		—
Stads-missionären........................................	Stockholm	1 i veck.	3	00	0	60	0	60		—
Statistisk tidskrift .......................................	Stockholm	Obestämdt!!	I	20	0	52	—		0	12
Stockholms dagblad..................................	Stockholm	6 i veck.
hufvudstadsupplagan.....................			18	00	4	50	3	60		—
landsortsup plngan.........................			8	00	3	90	1	60	—	—
*Stockholms läns allmänna kungörelser.....	Stockholm	Obestämdt	3	00	0	50	—		0	30
Stockholms-posten........................................	Stockholm	3 i veck.	8	50	2	12	1	70	—	-—
Strengnäs stifts-tidningar...........................	Strengnäs	1 i män.	1	25	0	52	—	—	0	13
Strengnäs tidning........................................	Strengnäs	1 i veck. !	3	75	0	66	o	75	—	—
Strengnäs veckoblad.................................	Strengnäs	1 i veck.	i	00	0	66	0	80		—
Strömstads tidning......................................	Strömstad	2 i veck. !.	5	00	I	3I,	1	00		—
Sundsvalls-posten........................................	Sundsvall	2 i veck.	7	00	I	31!	I	40		—
Svenska familj-journalen...........................	Halmstad	1 h. i män.	8	50	0	63	—		0	85
Svenska Jägarförbundets nya tidskrift.......	Stockholm	4 h. ärl.	4	00	0	53	—		0	40
Svenska Missions-sällskapets tidning.........	Stockholm j	I i män.	I	00	0	54	—		0	10
Svenska veckobladet...................................	Stockholm j	1 i veck.	2	50	0	66	0 I	50	—
Svensk bokhandels-tidning..........................	Stockholm I	1 i veck.	2	50	0 j	60	0	50;	—	—
Svensk ecklesiastik-tidning...........................i	Stockholm j	1 i män. |i	3	00	0 j	54			0	30
* Svensk författningssamling......................;	Stockholm j	Obestämdt {	5 I	00	I	00			0	50
Svensk författning s-tidning.........................1	Engelholm j	1 i män. .	''l|	00	0|	54	— I		0	10

133

vensk handeln- och industri-tidning..........	Stockholm	1	i veck.	6	00	0	7 1	I	20
vensk liter atur-tidskrift..............................	Stockholm	8	h. årl.	6	50	0	56	—	—	0	65
ver ges tidning.............................................	Stockholm	3	i veck.	8	50	2	12	I	70	—	—
veriges kommunikationer............................	Stockholm	1	i veck.	3	00	0	72	0	60	—	—
öderköpings nya, tidning-.........................	Söderköping	1	i veck.	i	00	0	66	0	80	—	—
Södermanlands läns allmänna kungörelser	Nyköping	1	i veck.	2	00	0	50	—	—	0	20
		2		6	oo	1	3 |	1	20
ölvesborgs-posten........................................	Sölvesborg	o	i veck-	5	00	I	31	I	00	—	—
öndags-nisse................................................	Stockholm	i	i veck.	4	75	0	60	0	95	—	—
7teologisk tidskrift.......................................	Upsala	6	h. årl.	4	00	0	53			0	40
	Wisbv	1	- mpin	I	oo	0	52			o	10
VWf VO t VVJ \y 9 V -M-JL.K/f 11/w • • idning från Falköpings stad och Falbygden	Falköping	2	i veck.	5	50	I	31	I	10
lärling för Fåla län och stad..................	F alun	i	i veck.	5	00	0	71	1	00	—
idning för folkskolan.................................	Linköping	i	i män.	I	50	0	5 4			0	15
idning för hästvänner...............................	Jönköping	i	i man.	4	00	0	54	—	—	0	40
idning för trädgårdsodlare........................	Stockholm	i	i mån.	I	50	0	54		—	0	15
idning för Wenersborgs stad och län......	Wenersborg	•>,	i veck.	6	00	I	31	1	20	—	—
idskrift för byggnadskonst etc...................	Stockholm	o	h. årl.	18	00	0	55	—		1	80
idskrift för hemmet....................................	Stockholm	t;	h. årl.	3	50	0	54		—	0	35
idskrift för lagstiftning ............................	Stockholm	i	i man.	8	50	0	58	—		0	85
idskrift för Landsstatens tjensteman........	Stockholm	4	Ii. årl.	3	00	0	52	—	—	0	30
idskrift för landtbrukare...........................	Upsala	i	h. årl.	2	00	0	53			0	20
idskrift för landthushållning.....................	Malmö	4 li. åri.	3	00	0	53			0	30
idskrift för matematik och fysik...............	Upsala	i;	h. årl.	3	50	0	54	—		0	35
idskrift i sjöväsendet...............................	Karlskrona	i	i mån.	2	00	0	58	—	—	0	20
élléborgs tidning.......................................	Trelleborg	2	i veck.	5	00	I	31	1	00	—	—
mebladet....................................................	Umeå	i	i veck.	4	00	0	66	0	80	—	—
sala.........................................................	Upsala	2	i veck.	7	50	1	31	I	50	—	—
sedel erkestifts tidningar.......................	Upsala	2	i mån.	2	50	0	55		—	0	25
sala Läkareförenings förhandlingar.......	Upsala	8 å	II) Karl.	7	50	0	56		—	0	75
psala läns allmänna kungörelser............	Upsala	Obestämdt	3	00	0	50	—		0	30
sala-posten.................'' ............................	Upsala	u-	i veck.	8	00	4	42	1	60	—	—
eko-posten..................................................	Stockholm	i	i veck.	3	00	0	66	0	60	—	—
eritas” .....................................................	Stockholm	2	i mån.	3	00	0	60			0	30
ener slör gs-poslen......................................	Wenersborg	2	i veck.	5	00	1	3 1	I	00	—	—
ermlands läns allmänna kungörelser......|	Karlstad	Obestämdt	I	75	0	50		—	0	18
esterbottens läns allmänna kungörelsen	Umeå j	i	i veck.	2 00	0	50!	—	—	0	20
esterbottens läns K.Hush.-säMskaps kandi.]	Umeå - ''	4	h årl.	1	00	0	55	—		0	10

134

* Westernorrlands läns allmänna kungörelserj

Westervifcs veckoblad................................j

Wester ds stift s-tidniv,gar........................I

* Westmanlands läns allmänna kungörelser\
Westmanlands läns Hush.-sällskaps tidningj

Westmanlands läns tidning......................!

Wc.) jo stift s-tidning ar.................................I

Wimmerby veckotidnk ig..............................

Wisby-posten..............................................

Wäktaren..................................................

Ystads tidning..............................................

Zion...........................................................

Åmåls veckoblad.........................................

Öfversigt af K. Vet.-akadem. förhandlingar
Ölands-bladet...............................................

* Örebro läns allmänna kungörelser..........''

* Östergötlands läns allmänna kungörelser...

Östgötha cor respondent eu............................

Heruösand	i	i veck.	3	00	0	50	—	—
Western k	i	i veck.	i	00	0	66	0	80
Westerås	i	i mån.	i	loo	• 0	52	—	—
Westerås	1 å	2 i veck.	3	00	1	00	—	—
Westerås	I	i mån	1	00	0	60	—	— 1
Westerås	2	i veck.	7	00	1	3 1	I	401
Wexiö	1	i mån.	I	75	0	52	—	—
Wimmerby	I	i veck.	4	00	0	66	0	80
Wisby	1	i veck.	4	00	0	66	0	80
Stockholm	1	i veck.	5	00	0	71	1	00
Ystad	2	i veck.	6	00	I	31	l	20
Stockholm	I	i mån.	3	00	0	52	—	—
Åmål	1	i veck.	4	00	0	66	0	so!
Stockholm	10	h. årl.	6	00	0	59	—	_1
Borgholm	I	i veck.	3	o o	0	66	0	60
Örebro	1	i veck.	3	00	0	50	—	—
Linköping	I	i veck.	3	50	0	60		—
Linköping	2	i veck.	8	o" o	1	31	I	60

(Sid. 68.)

135

Till Kong/. Generalpoststyrelsen.

Med kännedom om Eder nitälskan för allt, som kan befrämja lättnad
i spridande till allmänheten äfven af pressens alster, samt då man tror sig
veta att detta ämne redan utgjort föremål för Eder uppmärksamhet, bär
det Andra Svenska Publicistmötet, deri upptagande ett redan af ett föregående
möte fattadt beslut, velat hos Eder hemställa det Ni måtte, hvad
på Eder ankommer, verka derhän att den nuvarande stämplingen af tidningar
och andra periodiska skrifter måtte upphäfvas, likasom ock det postförvaltarearvode,
som nu utgör eu sportelinkomst för vissa posttjenstemän,
utan att direkt komma Postverket tillgodo, för att ersättas af en till Postverket
ingående portoafgift för hvarje tidning, som genom posten befordras;
hvilken afgift torde höra beräknas med hänsyn till de 3ne momen terna:
tidningens format, antalet af dess utgifningsdagar samt prenumerationspris"
Om denna afgift rätt beräknas, skall, enligt Mötets antagande, Postverket
genom den föreslagna förändringen icke gorå någon förlust, utan snarare
en vinst, på samma gång tidningarnes utgifvare befriades från allt det trassel
och besvär jemte betydliga risker, hvarmed stämplingen nu är förenad, äfvensom
den obilligheten blefve upphäfd, att eu afgift, som egen karakteren
af postporto, utgår äfven för tidningsexemplar, som icke påkalla någon befordran
genom posten. Göteborg den 13 juni 1869.

Ä Andra Publicistmötets vägnar,

L. J. Hiertii.

S. A. Hedlund.

Axel Krook.

(Sid. 123.)

136

Utdrag af protokollet, hållet hus Konyl.
Generalpost,styrelsen i Stockholm den
25 augusti 1869.

S. cl Upplästes till justering Generalpoststyrelsens underdåniga skrifvelse
med förslag till allmän poststadga; dervid, i fråga om utsträckande
till inrikes brefvexlingen af den frankeringsfrihet som numera i allmänhet
kommer korrespondensen med utlandet tillgodo, blef af herr kameraldepartementschefen
och riddaren P. F. T. Winroth anfördt följande:

»I afseende å behofvet, fördelande och olägenheterna af frankotvångets
upphäfvande för bref inrikes orter emellan och inrymmande åt afsändare af
dylika bref af rättighet att få dem afgiftsfritt med posterna befordrade, mot
skyldighet för adressaterna, om de blefven emottaga, att för dem erlägga
lösen, motsvarande eller öfverstigande beloppet af vanlig brefbefordringsafgift,
har jag haft tillfälle att till Generalpoststyrelsens protokoll den 16 februari
1865, då fråga härom sednast hos Styrelsen förevar, uttala mina åsigter,
hvilka jag då uttryckte på följande sätt:

»Frihet att få till inrikes orter adresserade bref med posterna befordrade,
utan att afsändarne derför behöfva erlägga porto, är visserligen i
de flesta europeiska länder åt de korresponderande medgifven; men sådan
s. k. frankeringsfrihet var redan i dessa länder införd, innan det RowlandHillska
systemet för inrikes portos bestämmande och erläggande, nämligen
ett lika porto för bref af samma vigt inom alla afstånd och portots representerande
genom s. k. frimärken, först i England samt sedan i de flesta andra
länder, med mer och mindre afvikelse!* derifrån, blef antaget och verkligt or dt.

Före detta systems införande, då ännu olika afståndsporton voro gällande
och porto! skulle vid postanstalt kontant erläggas, var frankeringsfrihet
för inrikes brefvexlingen både behöflig och skulle ganska väsendtligt
underlätta och befrämja densamma, enär, med begagnande af denna frihet,
brefafsändare ej behöfde gorå sig förtroliga med portotaxor och dessas
olika satser, eller förspilla tid och besvär med att betala portot. Af förstnämnda
orsak kan ock frankeringsfrihet uti de länder, der, såsom i Tyskland,
med införande af frimärken såsom portorepresentant, ej ännu ett lika
medelporto gäller, utan s. k. rayonporton äro faststälda i förhållande
till afståndet emellan brefvens afsändnings- och adressorter, fortfarande
anses vara behöflig och ändamålsenlig.

Äfven för utrikes brefvexling, för hvilken, i förhållande till de olika

länder dit den är adresserad, och de olika vägar hvarå den skall vinna

befordran, olika porto och vigtbestämmelser skola ega tillämpning, är frankeringsfrihet
önskvärd att ega och är för Postverk och korrespondenter
fördelaktig och underlättande. I de länder åter, der, såsom förhållandet är

i England och här i Sverige, det Etniska systemet i all sin utsträckning

och grundtanke blifvit såsom det råtta antaget och genomfördt, och sålunda
endast ett medelporto är gällande för alla inrikes bref af samma vigt, samt
detta porto kan medelst brefven åsätta frimärken af afsändarne betalas,

137

utan att dessa för brefvens aflemnande behöfva kommunicera sig med
postpersonalen, torde frankeringsfrihet för dessa bref kunna anses vara
alldeles obehöflig och med afseende å de olägenheter, hvaraf densamma vid
begagnandet åtföljes, höra undvikas. Man försökte ock af dessa skid för
några år tillbaka i England att borttaga frankeringsfriheten för inrikes bref;
och att förändringen lins allmänheten väckte en missbelåtenhet, som hade
till följd en återgång till den forna frankeringsfriheten, torde ega sin förklaringsgrund
mindre i en mogen insigt af det fortfarande behofvet och
fördelame af denna frihet, än i den naturliga obenägenheten att afstå från
förut medgifven rätt, vare sig att donna rätt efter inträdda förändrade
förhållanden begagnades eller ej. Hvad emedlertid med ländig visshet
torde kunna antagas, är att, om i några af de länder, der Etniska systemet
ld hvit i sin helhet antaget, frankotvång för den inrikes brefvexla! gen derförinnan
varit gällande, detta tvång icke blifvit efter det nya systemets
införande häfd!, utan fått oklandradt qvarstå.

Att bär i landet — der enskildes bref till inrikes orter i allmänhet
varit och numera utan undantag äro underkastade frankotvång (sedan
den för i ångfartygs- och diligenspostlådor nedlagda bref från medlet af
år 1835 till samma tid 1860 inrymda frihet, att få obetalda vinna befordran,
genom kongl. brefvet den 17 februari 1860 i nåder blifvit, uppå Generalpoststyrelsens
derom gjorda underdåniga hemställan, förklarad höra upphöra)
— för den inrikes brefvexlingen nu införa eu fullständig frankeringsfrihet
med dess oundvikliga olägenheter, då mot frankotvånget någon klagan
från de korresponderandes sida ej försports eller någon röst offentligt höjt
sig för tvångets häfvande, samt sedan den korresponderande allmänheten
hunnit invänja sig att frimärka alla lådbref, så att undantag derifrån numera
högst sällan förekomma, vore en åtgerd, som, enligt min åsigt,
ej blefve öfverensstämmande med flertalets af korrespondenters önskan och
fördel och, såsom utväg för beredande åt Postverket af nya tillgångar, ej
heller kan vara såsom ändamålsenlig att förorda.

Gerna medgifver jag att frankeringsfrihet, vid verkligt behof använd
och tillämpad samt ej missbrukad, kan för vissa fall vara nyttig. Dessa
fall äro dock, efter Etniska systemets införande och med begagnande af de
lättnader detsamma erbjuder, ganska få och ej, enligt mitt förmenande, af
beskaffenhet att för dem frankeringsfrihet kan sägas vara behöflig att införa.
Om nämligen för bref, afsedt att i breflåda nedläggas, afsändare!! för tillfället
saknar tillgång till frimärke eller flan ej kan beräkna brefvets verkliga
vigt, eller om i breflåda blifvit nedlagdt bref som afsändare glömt att
frimärka, kan det visserligen för sådane brefs afsändare vara nyttigt, om
deras bref blifva ofrankerade befordrade, likasom ock frankeringsfriheten
kan hafva sin fördel vid försändning af bref, som aflåtas till svar å förfrågningar
i ämnen som endast röra den frågande; — men då hvar och en,
som har behof af att skrifva bref, lika väl bör kunna förse sig med frimärke
som med skrifmaterialier för brefvet; då, till skydd för olägenhet af
möjliga misstag i afseende å uti breflåda nedlagdt brefs råtta vigt och
deraf beroende frimärkning, blifvit i kong], kungörelsen den 9 mars 1855
nådigst förordaadt att, om det genom frimärken erlagda portot understiger
hvad som rätteligen belöper med endast ett enkelt porto, brefvet skall befordras
och adressaten tillställas, mot erläggande såsom lösen af det felande

18

138

beloppet, om lian vill brefvet emottaga; då för en eller annan korrespondents
glömska att iakttaga gifna föreskrifter, skål ej finnes vara att rubba en
gällande god ordning, samt då vid förfrågans eller begärans framställande
till person, som brefskrifvaren ej vill besvära med portokostnaden för svaret,
denne bär sig öppen den utväg, som ock mycket allmänt begagnas, att i
brefvet innesluta ett frimärke för svaret, torde intet af berörde fall kunna
anföras såsom bevis på ett allmänt behof af den ifrågasätta frankeringsfriheten.

Huruvida af sådan frihet må såsom åtföljande fördel kunna beräknas,
att de ofrankerade blefven skola med mera säkerhet komma sina egare
tillhanda än de frankerade, vill jag lemna obestridd men jag tillåter mig
dock i detta afseende fästa uppmärksamhet derå att, då orekommenderade
bref endast till stycketalet och efter sin olika vigt å kartorna uppföras, men
utan angifning af adressaternas namn, af kartorna ej stål’ att hemta anledning
att å postanstalt efterfråga annan persons bref och detsamma uttaga, samt
att om obehörig person kan för sig påräkna fördel af att från postanstalt utsöka
eller, om han deraf är eller blifver i besittning, behålla annan persons
bref, han icke lärer tveka att af sådan anledning äfven betala den å brefvet
hvilande lösen.

Att en obegränsad frankeringsfrihet för inrikes bref snart nog skall
komma att öfver bäfvan utsträckas och ofta blifva missbrukad, måste förutsättas
och kan icke förebyggas. Ett korrektiv deremot bör visserligen
vinnas genom bestämmelse, att de ofrankerade blefven skola draga högre
porto än de frankerade. Huruvida emedlertid detta korrektiv kan blifva
tillräckligt kraftigt till förekommande af missbruken och jemväl må anses
billigt, lemnas derhän; då olägenheten af missbruket och frånkeringsfrihetens
onödiga begagnande icke drabbar den dertill skyldige, utan brefadressaten
om han brefvet emottager.

Utom nämnda olägenhet för korrespondenter af frankeringsfrihet, skulle
införandet deraf blifva för dem menligt i följande afseende!!:

att eu större tidsutdrägt skulle komma att erfordras för ankomna
postens utlemnande;

att mycken omgång och stor svårighet skulle mota för de ofrankerade
brefvens öfverlemnande ej allenast åt å landsbygden aflägset från postanstalt
boende korrespondenter, utan ock åt adressater i städerna, enär postförvaltarne,
Indika ansvaret för uppbörden af ankomna obetalda bref måste åläggas,
skulle, för att freda sig för förluster, på ett eller annat sätt gorå sig
försäkrade om lösen för blefven, innan desamma utlemnades;

att många komme att blifva besvärade med och förledda att lösa ofrankerade
bref, som för dem vore af värdelöst innehåll;

att, till följd af deraf uppstående obenägenhet att lösa ofrankerade
bref, mången torde underlåta att emottaga bref, innehållande för honom
vigtiga meddelanden, samt

att, då å postanstalt af korrespondent inlemnadt eller dit genom bud
eller i lösväska inskickadt bref, hvars befordran kontant betalas, lätt kan,
ofrivilligt eller af vinstbegär, gifvas egenskap af och sammanblandas med
ofrankerade bref och blifva såsom sådant behandladt, porto för ett dylikt
bref kan komma att upptagas både af afsändare och adressat eller ock,
om brefvet af den sednare icke löses, blifva, till men för dem bägge, out -

139

taget, utan att någon full bevisning, om hvilken som felet eller undcrslefvet
begått, kan åstadkommas.

Då vid ett föregående tillfälle fråga om borttagande af frankotvånget
för den inrikes brefvexlingen väcktes, nämligen år 1846 genom dåvarande
herr Ofverpostdirektören baron Hamilton, blefvo, sedan Ofverpostdirektörsembetet
erhållit nådig befallning att till Kong!. Maj:t inkomma med underdånigt
yttrande i frågan, åtskilliga postförvaltare, och genom dem korrespondenter
med vidsträcktare brefvexling, deröfver börda. Enligt hvad af handlingarne
kan inhemtas, rönte förslaget icke några sympatier, utan visade
de börda korrespondenterna bestämd obenägenhet mot dess verkställighet
och förklarade sig mera belåtna med att, såsom förut, alla inrikes bref af
afsändare betalades; och då ett sådant förhållande framstod vid donna tid,
då ännu portot för inrikes bref skulle kontant betalas och utgå efter de
olika utstånden mellan a 1''sändnings- och adressorterna, samt frankeringsfrihets
införande för dessa bref tydligen skulle för de korresponderande
hafva medfört många fördelar och bidragit till korrespondensens underlättande,
huru mycket mera skäl är ej att antaga att nu, sedan, genom ett
medelportos och frimärkens införande, de olägenheter som vidlåda frankotvånget
blifvit undanröjda, postförvaltare, handelsföreningar och enskilde
korrespondenter, om de i frågan blefvo börda, skulle komma att allmänt
afstyrka den ifrågasätta frankeringsfrihetens införande.

Betraktas frågan från synpunkten af Postverkets bästa, och tages under
öfvervägande hvilken fördel i ekonomiskt hänseende kan af inrikes frankeringsfrihet
vinnas, så är, efter mitt förmenande, mycket problematiskt huruvida
någon behållen inkomst af denna frihets införande kan åt Postverket
beredas. Väl skulle friheten framkalla en mängd bref, hvilkas aflåtande
frankotvånget nu hindrar, och om för de ofrankerade brefven komme att
bestämmas en förhöjning i portot af 50 % utöfver det för inrikes bref af
Rikets Ständer nu faststälda belopp, borde deraf en förhöjd portointrad
visserligen vara att förvänta. Men om å andra sidan tages i betraktande,
att eu mängd bref skulle komma att blifva outlösta, vare sig af skål att
de icke emottogos eller de ej kunde beställas; att portot för många bref,
Indika efter nu gällande ordning skulle hafva lemna! inträd, komme att för
Postverket gå förloradt, genom att brefven afsända» ofrankerade; att då
utvägen af, att få bref med posterna befordrade genombrefvens nedläggande
i breflådor, anbragta å jernvägspostkupéer, ångbåtar och diligenser samt
vid alla postanstalter, å lämpliga ställen inom städerna och vid vägar derå
post framgår, numera i den vidsträcktaste mon anlitas, men mycken svårighet
— ja, omöjlighet skulle mota, att i händelse af medgifven frankeringsfrihet
kontrollera, om lösen för alla de af desse bref, som varit ofrankerade,
blifvit till uppbörd i posträkenskapen intagen, postpersonalen, med vetskap
härom, kan inledas i frestelse att för sig upptaga och behålla lösen för en
del och Postverket komma att få vidkännas ett ej ringa afbräck i portointrad,
samt att förändringen skulle komma att leda till ej obetydligt ökad
administrationskostnad, genom behofvet af tillökning i personal såväl för
kontroll och revision som expedition vid redan inrättade postänstalter, äfvensom
med öppnande af nya tätare intill hvarandra belägna sådane anstalter,
torde den ökade inkomst, som af förändringen kan uppkomma, blifva ganska
ringa och åtminstone ej af den betydenhet, att för vinnande af densamma

140

kali vara skäl uppoffra den störa fördel som, efter medelportots och frimärkens
införande, af frankotvångct för inrikes brefvexling vinnes, att Postverket
har full garanti att fä uppbära porto för alla enskildes bref, som
med posterna befordras.

l)å således, enligt min åsigt, frankeringsfrihets införande för inrikes
brefvexling hvarken kan anses vara för donna brefvexlings underlättande
och befrämjande af allmänt behof påkallad, och ej heller skulle för korrespondenter
och Postverket medföra sådane fördelar att ej olägenheterna
voro betydligt öfvervägande, finner jag mig ej kunna biträda Styrelsens nu
fattade beslut, att hos Kong!. Maj:t underdånigst gorå hemställan om en
sådan frihets införande.

Till stöd för den anförda åsigten torde jag äfven få åberopa Kongl.
Styrelsens i underdånigt utlåtande den 19 februari 1855, rörande Rikets
Ständers vid 1854 års riksdag väckta förslag om i brefiådor inlagda bref!
frankeringsfria befordran, framstälda uppfattning af de med eu allmän
lrankeringsfrihet för inrikes bref förbundna olägenheter^.

Dessa mina år 1865 uttalade åsigter hafva sedandess af vunnen erfarenhet
och inträdda förändrade förhållanden icke blifvit till fördel för den
ifrågavarande frihetens införande rubbade. Tvärtom — sedan, genom en
mängd nya postanstalters öppnande här och hvar inom landet, vid Indika,
förutom hos enskilde försäljare, postfrimärken finnas tillgängliga att köpa,
utvägar och tillfällen att erhålla dylika märken för dem, som för sin korrespondens
deraf kunna vara i behof, icke saknas; och sedan, genom från Generalpoststyrelsen
den 30 november 1865 utgånget cirkulär, stadgadt blifvit att
alla betalade bref, äfven sådane som afsändarne sjelfva ej åsatt frimärken,
skola af postförvaltarnc frimärkas, hvarigenom Postverket blifvit beredd
garanti, att till dess kassa inflyter belöpande befordringsafgift för alla
enskilda bref, som med posterna afgå, anser jag frankeringsfrihet för
inrikes bref bär i landet ej endast icke nu mer än 1865 vara af något
allmännare behof påkallad eller till fördel vare sig för allmänheten eller
Postverket ländande, utan dessutom vara egnad att menligt inverka på
redan vunnen säkerhet för befordringsalgiftens behöriga ingående till Postverket
samt, såsom sålunda på en gång obehöflig och med olägenheter och
väder förenad, höra undvikas.

.lag finner mig derföre, under åberopande af do . skäl jag för sådan
åsigt utvecklat i mitt ofvan citerade anförande till Styrelsens protokoll den
16 februari 1865, icke kunna dela Styrelsens nu fattade beslut, att uti
underdånigt förslag till poststadga, under dess 21 §, intaga bestämmelse
derom, att befordringsafgiften för vanliga orekommenderade s. k. portobref
inrikes orter emellan kan få betalas vid adressorterna, och att således ett
dylikt bref för vinnande af befordran med posterna ej behöfver af afsändare!
betalas.

Väl medgifver jag, att i de flesta af Europas länder eu dylik frihet
länge varit och fortfarande är åt dess korrespondenter medgifven samt att
deraf den slutsats kan dragas, att en ofullkomlighet i detta hänseende måste
vidlåda den svenska postinrättningen. Jag tillåter mig dock att härvid
erinra, att exemplet af utländska förhållanden icke alltid i Sverige med dess
egendomligheter kan vara efterföljansvärdt och att för öfrig!, om frankeringsfrihet
inom ett land kunnat vara behöflig och nyttig sålänge flera eller

141

färre afståndsporton voro för brefbefordringen gällande, betydelsen af donna
frihet dock till största delen upphört efter antagandet af ett och samma
porto för alla afstånd inom hvarje land efter det Rowland-Hillska systemet
med tillfälle att betala portot med frimärken. Och likasom min tro är att,
om i de länder der Hillska systemet blifvit, såsom här i Sverige år 1855
var fallet, i sin helhet antaget och inför dt, frankotvång för den inrikes
brefvexling^ derförinnan varit gällande, detta tvång icke blifvit efter det
nya systemets införande habit, utan fatt oklandradt qvarstå, lika viss är
min öfvertygelse att, då den svenska allmänheten af ålder varit van att,
beträffande inrikes bref, betala dem som aflåtas och afgiftsfritt få emottaga
dem som ankomma, frankeringsfrihets införande för dessa bref hvarken af
den större allmänheten här i landet kan vara önskad eller för den blifva
välkommen.

Att man jemväl i utlandet funnit olägenheterna af den ifrågavarande
friheten och bemödar sig inskränka dess begagnande, visar sig af den numera
mycket allmänt införda utvägen att höja afgiften för ett ofrankeradt
mot den för ett af afsändare!! betaladt bref faststälda.

Ett dylikt korrektiv mot frankera! gsfrihetens missbruk har visserligen
blifvit i 22 § af poststadgeförslaget intaget; men då olägenheterna af missbruket
icke drabbar den dertill skyldige, utan brefadressaten, om lian brefvet
emott tiger, eller i annat fall Postverket, som ej erhåller sin befordringsafgift,
torde detta korrektiv hvarken vara tillräckligt eller billigt.

I betraktande deraf, och för deri händelse att Kongl. Maj:t skulle finna
skål i nåder bifalla Generalpoststyrelsens af mig ej biträdda underdåniga
förslag om inrymmande åt den korresponderande allmänheten af frankeringsfrihet
för inrikes bref, torde ock, enligt mitt förmenande, såsom vilkor för
donna frihets begagnande, i poststadgan höra intagas följande bestämmelser,
nämligen:

att afsändare af ofrankeradt inrikes bref skall, för att brefvet må vinna
befordran med posterna, förse brefvet på adressidan med sin namnstämpel
eller sitt namn och adress, så att brefadressaten må vinna ledning, om han
bär skål brefvet emottaga;

att om adressat förvägra!'' lösa brefvet eller detsamma befinnes obeställbart,
afsändare skall vara skyldig, då brefvet till honom genom Postverket
återställes, erlägga den för brefvet belöpande portoafgiften, samt

att alla ofrankerade inrikes bref skola vid framkomsten till adressorterna,
genom vederbörande postförvaltare, förses med särskilda slags frimärken
å valör, motsvarande nämnda afgift, för vinnande af nödig kontroll
derå att densamma kommer postkassan behörigen tillgodo». Som ofvan.

Enligt protokollet,
C. F. Kolmodin.

143

UNDERDÅNIGT FÖRSLAG

TILL

ALLMÄN POSTSTADGA.

-

145

§ i Mom.

1. Postinrättningen ;ifser i främsta rummet beredandet af
till regelbunden, säker och i möjligaste mon skyndsam befordran af
bref och småpaketer med eller utan angifvet värde, försändelser
under band och tidningar mellan alla de orter, till Indika postförbindelserna
bil flit utsträckta; likasom emellan samtlig? de orter,
hvarest finnas fullständiga postanstalter, utvexlingen af penningeförsändelser
skall underlättas genom tillfälle till användande af pustanvisningar
och postförskott.

Mom. 2. I den mon sättet för postförbindelsernas underhållande
sådant medgifver. skall derjemte beredas tillfälle till befordran med
posterna äfven af resande samt af tyngre paketgods.

Posibtfordi-ingen.

§ 2-

Mom. 1. Förutom den Postverket tillkommande rättighet att,
för vissa posters fortskaffande, mot stadgade vilkor, anlita de dertill
af ålder anslagna posthemman, eger Postverket att för alla sådane
poster, med Indika personbefordran icke är förenad, påkalla gästgifveri-,
håll- eller reservskjuts, der icke aftal kunnat träffas om postföringens
bestridande på entreprenad mot en afgift, som icke öfverstiger

för poster, med Indika icke tyngre paketer fortskaffa-;, den i
orten gällande skjutslega,

men för de poster, som äro afsmida att jemväl befordra tyngre
paketgods, ett belopp, motsvarande gällande skjutslega, förhöjd med
12 öre för milen.

Mom. 2. Äfven för extra poster af den beskaffenhet, som i
§§ 100, 130 och 133 omförmäles. skall gästgifveri-, håll- eller reser
vskj uts tillhandahållas.

19

1’ostbe fordring:
nitid
gäatgifve risk)
lits;

Mom, 3. För post,er, med Indika är förenad personbefordran,
må gästgifveri-, håll- eller reservskjuts påkallas endast i det fall, att
entreprenör försummar i behörig tid inställa betingade hästar eller
annat tillfälligt hinder möter för postens fortskaffande på det sätt,
som i allmänhet eger ruin.

I dylika fall bör likväl afgiften för skjutsbiträdet utgå med
femtio procent utöfver den för stationen gällande skjutslega.

3.

På nuvarande eller framdeles blifvande, enskilde tillhöriga jernväg^
af sådan beskaffenhet, att taxa för transporter derå af Kongl.
Näjd i nåder utfärdas, skall post befordras under de vilkor och mot
den ersättning, som här nedan bestämmes:

«) För befordran af post jemte posttjensteman eller postiljon, eu
eller flera, i särskild kupé, som bör af vederbörande jernvägsbolag
anskaffas, inredas och underhållas, betalas per mil, utan afseende å
postförsändelsernas tyngd, om kupén utgöres af hel jernvägsvagn,
1 rdr, men derest af Generalpoststyrelsen icke påkallas, större utrymme,
än som motsvarar eu halt jernvägsvagn, 50 öre.

b) Verkställes postbefordringen i särskild!, med läs försedt fack
eller afdelning i de vanliga vagnarne, erlägges, utan afseende a
postens tyngd, ett hälft öre milen för hvarje kubikfot, som sålunda
för postbefordringen upptages.

c) Vid brefbefordring endast i breflåda betalas för donna tre
öre milen; men sker tillika annan postförsändning, utgår ej någon
särskild ersättning för forslingen af breflåda.

d) För allt annat med jernväg befordrad! postgods utgår frakten
enligt den för jernvägen i allmänhet fastställa taxa, med beräkning
efter sammanlagda vigten.

c) Skulle, sedan emellan Generalpoststyrelsen och jernvägsstyrelse
öfverenskommelse blifvit träffad om tid för postbantågens afgång,
sistnämnda styrelse finna nödigt ändra donna tid, vare jernvägsstyrelsen
pligtig att om dylik förändring meddela Generalpoststyrelsen
underrättelse fjorton dagar innan ändringen går i verkställighet.

147

Försummas sådant, bote den, som dertill varit vållande, från och
med 20 till och med 150 rdr.

§ 4-

Mom. 1. Å ångfartyg, hvithet gör regelbundna turer mellan med ångfartyg;
orter, der postanstalter finnas inrättade, skall beredas tillfälle till
befordran af breflåda.

Mom. 2. För breflådans befordran betalas af Postverket

mellan inrikes orter: 3 öre per mil landväg emellan yttersta
ändpunkterna, för hela resan, öfver de platser med postanstalter,
som anlöpas,

från och till utlandet: 2 öre för hvar sjömil mellan den yttersta
svenska anlöpningsorten med postanstalt och vederbörande utländsk
hamnort.

Mom. 3. Der ej af Postverket besörjes breflådans transport
mellan ångfartyget och postanstalten, skall för aflemnande å postanstalten
af breflåda eller afdelning deraf samt för densammas återförande
till ångfartyget, sedan de försändelser blifvit uttagna, som
böra å postanstalten behandlas, rederiet ega uppbära tillsamman 25
öre, hvar gång sådan transport verkställes.

Mom. 4. Försummar i dylikt fall ångfartygsbefälhafvare draga
försorg derom, att breflåda varder utan dröjsmål till postanstalt aflemnad
och derifrån återhemtad, bote från och med 20 till och med
150 rdr.

§ 5.

Mom. 1. Äfven med enskildes diligenser, Indika gorå regel- med enskildes
bundna reseturer mellan orter, der postanstalter finnas inrättade, skall ,hllguiser''
tillfälle beredas till befordran af postförsändelser i breflåda.

Mom. 2. För breflådans befordran betalas af Postverket 6 öre
milen.

6.

Mom. 1. Förenämnde breflådor anskaffas och bekostas för jern- Breflådor.
bantågen af vederbörande jern vägsförvaltning, för diligenserna af dessas
egare, men för ångfartygen af Postverket.

148

Mom. 2. Lådorna bura vara försedda med lås, hvartill nycklar
tillställas vederbörande posttjenstemän, samt i öfrig! så inrättade, att
utan lådans öppnande bref kunna deri nedläggas, men ej uttagas.

Mom. 3. Breflåda skall å jernbantåg, diligens eller ångbåt så
anbringas, att den är synlig och tillgänglig för personer, som önska
deri nedlägga försändelser.

Posta (cex!ingen.

§ 7-

Hvad iakttagas Mom. 1. Af föremål, Indika skola med post befordras, böra, då

bär ad för- . , 1

sändeisermts desamma icke i lösväska inkomma, omedelbart å postanstalt atiemnas:

menmance. fribref, rekommenderade bref, försändelser med anadfvet värde

Direkt . °

aflemning, och sådaue å Indika finnes tecknadt postförskott, postanvisningar,
försändelser under band samt varuprofver och mönster, paketer samt
tidningar och tidskrifter in. in. som förskrifvas genom Postverket.

Tiden, då post- Mom. 2. För sådant ändamål, likasom för ankomna postförsän håiias

öppna, delsers utlemnande in. in., skola alla söcknedagar postkontoren hållas
öppna minst 9 och postexpeditionerna i det minsta 6 timmar å tider,
som af Generalpoststyrelsen bestämmas och finnas i postanstalternas
förstugor genom anslag ängdun; dervid likväl på Generalpoststyrelsen
ankomme att, i moll af behof, inskränka den tid, hvarunder postanvisningsmedel
mottagas och utbetalas.

På samma sätt fastställas och kungöras de lider, då postanstalterna
å sön- och helgdagar höra hållas öppna. På emedlertid sådant
icke bör ega ruin under de timmar offentlig gudstjenst i orten
pågår, varder liden, under hvilken postanstalt skall hållas öppen sönoch
helgcdagar, i ungefärligen motsvarande moll minskad.

iniemningstid. Monn. 3. Samtlige försändelser af förenämnde slag skola, der
icke med tillämpning af de i § 121 här nedan meddelade stadganden,
eu annan lägenhet anses höra användas eller, hvad beträffar paketer
af mer än 2 fix vigt, postens tyngd gör det nödvändigt att uppskjuta
afsändande!, tilldess för eu större mängd paketgods kan beredas särskild
lägenhet, med först afgående post expedieras, då de, under den tid postanstalt
bör hållas öppen, bl Hvit på postkontor eller postexpedition inlemnade:

149

paketer och fribref eu och en half timme före den tid, då
posten bör derifrån affärda», men

rekommenderade bref, bref med angifvet värde eller med postförskott,
postanvisningar, försändelser under band, varuprofver och
mönster samt tidningar och tidskrifter en timme före postens afgång.

Mom. 4. Förekomma vid ett eller annat postkontor särskilda
omständigheter, som, enligt Generalpoststyrelsens bepröfvande, gorå
det nödvändigt att undantagsvis bestämma eu tidigare inlemningstid
för postförsändelser än den härofvan i allmänhet stadgadt1, skall
underrättelse derom finnas i postanstaltens förstuga anslagen.

Mom. 5. Hvad beträffar postförsändelsers inlemnande ä poststation,
belägen vid jernväg, ankomme på . General poststyrelse m att,
efter antalet bantåg, med Indika post dagligen fortskaffa», och sättet,
hvarpå postbefordringen besörjes, meddela föreskrift om de tider, a
Indika försändelserna böra vid de särskilda stationerna emottaga».

Mom. 6. \ öfrige poststationer, hvarest föreståndaren eller

annan lämplig person, som dennes ställe företräder, bör å tjenlig tid
på dagen anträffas under loppet af två timmar före posts afgång och
två timmar efter posts ankomst, skola, med det undantag som här
nedanför i § 8 omfönnäles, till befordran med först afgående post,
intill eu timme före postens affärdande, mottagas alla de slag af
postförsändelser, Indika höra direkt a postanstalt inlemna».

Der emedlertid, enligt Generalpoststyrelsens bepröfvande, Hora
posters sammanträffande gör det nödigt, att undantagsvis meddela härifrån
afvikande bestämmelser rörande tiden för postförsändelsers mottagande
å poststation, skall särskild underrättelse derom finnas a
stationen anslagen.

Mom. 7. Vanligen s. k. lokal bref eller bref, som utvexla» torsäudeUrs
mellan personer, Indika vistas i samma stad, köping eller landsby, fSdt
nedläggas i postanstaltens breflåda eller, i fråga om stad. aflemna» i
breflåda, som kan finnas anbragt å annan offentlig plats i staden.

Mom. H. Bref till utrikes orter och så änne lösväskbref, som
skola behandla» i öfverensstämmelse med föreskrifterna i nedanstående
§ 66, inom. 12. kunna antingen direkt å postanstalt aflemna»

eller nedläggas i postanstaltens eller annan inom dess område befintlig
breflåda.

Mom. 9. Alla andra bref än de härofvan omförmälda eller
alla till inrikes orter skrida s. k. »vanliga bref» böra, der desamma
icke i lösväska till postanstalten inkomma, i allmänhet, under iakttagande
af de liärnedan i § 29, inom. 1, meddelade föreskrifter,
nedläggas i de breflådor som finnas anbragta vid postanstalterna, å
andra allmänna platser i städerna och vid eu del postvägar, eller
åtfölja ångfartyg, bantåg, diligenser eller ö frige poster.

Mom. 10. Endast i det fall. att belöpande befordring''^ m. fl.
afgifter bokföras på sätt, liärnedan i §§ 69 och 70 omförmäles, må
direkt å postanstalt inlemnas äfven sådane bref, som i nästföregående
7 och 9 inom. omnämnas.

Mom. 11. Postförvaltare och öfrige å postanstalt tjenstgörande
åligger emedlertid att kostnadsfritt tillhandagå allmänheten icke mindre
med vågning af bref, som skola frankeras, än äfven med alla nödiga
upplysningar rörande befordringsafgifter och vilkor i öfrig! för postförsändelser
till såväl inrikes som utrikes orter.

Mom. 12. Utom hvad för behörigt expedierande af lokalkorrespondensen
eller af annan anledning kan påkallas, och hvarom föreskrifter
af Generalpoststyrelsen meddelas, skola alltid de vid postanstalterna
anbragta breflådor tömmas dels eu timme före posts afgång,
hörande alla deri dä anträffade bref och försändelser under
band varda med samma post vidare befordrade, dels ock \ timme
innan posten atiärdas. Af de till inrikes orter adresserade försändelser,
som vid sednare tillfället upphemtas, varda i allmänhet, och
der icke postbok>rdringel! verkställes med jernvägskupé, endast de
frankerade med först afgående post fortskaffade.

Inskränkning
i afseende ti
försändelser,
som inlemnas
ä poststation.

§ y Mom.

1. Å poststation utfärdas icke postanvisning eller mottages
till befordran försändelse, hvarå finnes tecknad! postförskott.

Mom. 2. Icke heller må a poststation, hvilken ej är vid statens
jernväg belägen, till befordran inlemnas försändelse med angifvet värde
af mer än 2,000 rdr.

Mom. 1. Vid inlemnandet a postkontor af tidningar eller tid-Särskilda före

skrifter i af -

pa

skrifter, som blindt genom Postverket, förskrifna, iakttages endast att seende
antalet exemplar, som aflemnas, motsvarar antalet genom Postverket s£7eiJ, Torn
reqvirerade. Fördelningen af dessa exemplar på olika adressorter in,emna9-och särskilda prenumeranter verkställes genom vederbörande postanstalter.

Mom. 2. A alla öfriga, till postbefordran inlemnade försändelser
skola finnas anbragta fullständiga och tydliga adresser, upptagande
namn och vistelseort för den, till hvilken försändelse bör aflemnas.

Mom, 3. För paket angifves, på sätt här nedan i § 10, inom. 4.
stadgas, emottagarens namn och vistelseort å särskild! s. k. adressbref.

Mom. 4. Endast å bref, hvilka icke äro rekommenderade eller
assurerade, och it hvilka ej finnes tecknad! postförskott, må, då desamma
bära påskriften »afhemtas», »posto restante» eller dylikt, mottagaren
kunna betecknas ensamt med initialbokstäfver.

Mom. 5. Försändelser, å hvilka adressaten finnes angifven med
ett för tillfället antaget namn, olikt hans verkliga, utlemnas icke. På
grund af ett dylikt antagande må, vid det i 22 kap., 10 tz Strafflagen
stadgade ansvar, försändelse icke från postanstalt utfordras.

§ 10.

Mom. 1. Då å postanstalt till befordran inlemmas fribref, skall Särskilda töreföretes
antingen behörig fribrefsbok, i hvilken brefvets adress finnes s^VviL
införd, eller i visso fall, om Indika här nedan stadgas, fribrefsförteck-s,la,K af försi*1.,,T
ning, upptagande icke allenast adressen, utan äfven en kortfattad postbefordran
uppgift å brefvets innehåll. 1",c""''aa''

Mom. 2. Bref, som å postanstalt inlemnas, för att under rekommendation
afgå, bör vara inslaget i s. k. korskuvert. Dylikt bref
skall vara åtecknadt ordet .»rekommenderas», hvarjemte detsamma bör
vara försedt med tern aftryck i lack af afsändarens eller annat af
denne begagnad! sigill, af Indika ett anbringas i midten och de fyra
öfriga å hvar sin sida derom, så att de fästa kuvertets öfva flikar.

Mom. 3. Med kuvert åt enahanda slag förses assureradt bref
endast med iakttagande deraf att, der vid afsändande! blifvit af

postförvaltare meddeladt sådant intyg om brefvets innehåll, som i
§ 12, inom. 1, omförmäles, böra bland de fem sigillen allenast det
i inbiten och tvänne af de öfriga, livilka äro så anbragta att de fästa
hvar sin af kuvertets (ifra flikar, utgöra aftryck af afsändare^ eller
annat af denne begagnadt signet, hvaremot blefven förses med tvänne
aftryck i lack äfven af postanstaltens sigill.

Mom. Paketpostflirsändelse, hvilken bör vara omsorgsfullt
och vid inlagd, så att densamma tål vid att packas, skall vid inlemnande!
åtföljas af s. k. adressbref, hvari uppgifves adressatens namn
och vistelseort samt det paketet åsätta märke. År å paketpostförsändelse
värdet angifvet, skall omslaget å densamma vara sådant, att
någon möjlighet icke förefinnes från försändelsen frånskilja någon del
af innehållet, utan att antingen ett eller flora åt de derå anbragta
sigill skadas eller och omslaget bär andra och tydliga spår af att
hafva blifvit öppnadt. I afseende å paketets förseende med sigill
skall, der bevis öfver innehållet blifvit meddeladt, i tillämpliga, delar
iakttagas hvad häraf van blifvit i nästföregående inom. föreskrifvet.

Mom. 5. Skall värdet å bref eller paketpostförsändelse angifvas,
åteckna» detsamma af afsändare!! före inlemnande!, dervid beloppet
utsättes såväl med siffror som med bokstafvera.

Mom. 6. I paket, som skall med post befordras, må icke finnas
eldfängd.!! ämnen, såsom krut, fosfor, vitriolsyra, fotogen, olja, skedvatten,
terpentin eller i allmänhet sådane varor, Indika kunna tillfoga
öfrige försändelser någon skada.

Mani. 7. diar paket, innehållande dylika ämnen, blifvit till
postbefordran aflemnadt, ersätte afsändare!! all den skada som möjligen
derigenom uppkommit.

Mom. 8. I bref, som, adresserad! till posttjensteman, från
eu till annan postanstalt försändes, ellerei paket, som skall med
post befordras, må icke inneslutas ett eller flera andra förseglade
bref eller paketer. Sker sådant,, bete afsändare!! från
och med It) till och med 50 rdr, och erlägga derförutan till
postkassan belöpande porto för hvart sålunda inneslutet bref eller

153

Mom. 9. År anledning till den förmodan, att i paket, hvilket
till postbefordran inlemna*, innehållas sådane ämnen, som i föregående
inom. ti omförmälas, eller att i bref af den beskaffenhet, som i
inom. 8 säges, eller i postpaket finnas inneslutna andra förseglade
bref eller paketer, förfares dermed i enlighet med hvad härnedan,
i § 93, rörande fribrefsmissbruk finnes föreskrifvet, dock med iakttagande
deraf att öppnandet af paket, hvilket förmodas innehålla
eldfarliga eller eljest skadliga ämnen, äfvensom af bref eller paket,
adresseradt till posttjensteman, alltid bör försiggå å afgångsorten.

Mom. 10. Posttjensteman, hvilken emottaga t och till adressat
utlemnat eller vidare befordrat bref eller paket, som, i strid med
stadgandet i föregående mom. 8. funnits inneslutet i bref eller paket,
som varit till honom adresseradt, bete derför 20 till och med 150 rdr.

Mom. 11. A postanstalt mottages icke till befordran o frankerad
försändelse, å hvars yttre omslag finnas sådane, icke till adressen
hörande anteckningar, som skäligen måste antagas afse att meddela
adressaten vissa underrättelser, utan nödvändighet för denne att försändelsen
utfösa. Varder af destinationsortens postanstalt dylik försändelse
i breflåda anträffad, må densamma adressaten till utlösande
hembjudas, dock utan att denne förut lenmats tillfälle att taga närmare
kännedom om försändelsen.

Mom. 12. Försändelse, å hvars omslag förekomma anständigheten
sårande eller för adressaten tydligen förnärmande uttryck,
värde icke till postbefordran (-mottagen eller, om densamma ur breflåda
upphemtats, till adressat utlemnad.

8 ii Mom.

1. Förekommer anledning misstänka, att afsändare uppger Särskilda förevärdet
af de i bref eller paket inneslutna penningar eller andra seende''»'' förföremål
högre än det verkligen utgör, skall, på vederbörande post-a„^steV“deed
tjensteman yrkande, försändelsen, innan den till befordran emottages, som tiU Postöppnas
å postanstalten. iniemnas.

Mom. 2. Befinnes dervid penningebeloppet understiga det å
försändelsen angifna, eller kan värdet af andra i försändelsen inne 20 -

Qvitto å inlemuade
försändelser.

154

slutna artiklar tydligen icke beräknas motsvara det. för liv i! ket försäkran
begäres, eget posttjensteman förvägra till befordran emottaga
försändelsen med det derå angifna värde, och stån de afsändare ansvar
enligt 22 kap., 1 § Strafflagen.

Mom. 3. Åt afsändare, som sådant öskar, skall afgiftsfritt meddelas
intyg deröfver, att posttjensteman förvägrat till nppgifvet värde
emottaga försändelse.

tz 12.

Mom. 1. Åstunda!- afsändare af bref eller paket med angifvet
värde intyg öfver beloppet af de i försändelsen inneslutna kontanta
penningemedel eller obligationer, bör en skriftlig specifikation ä desamma
företes, hvarefter medlen, i afsåndarens närvaro, åt posttjenstemannen
uppräknas och intyg härom tecknas å försändelsen samt i
assuransbeviset intages uppgift å sammanlagda beloppet af kontanta
penningar och. der obligationer finnas i försändelsen inneslutna, specifikationen
å dem med postanstaltens sigill vidhäftas assuransbeviset.

Mom. 2. Härför erlägges af afsändare!!, utöfver de i öfrig!, belöpande
afgifterna, 10 öre.

Mom. 3. Försändelse, hvars kontanta innehåll skall på förenämnda
sätt uppräknas, bör i allmänhet å postanstalt inlemnas eu
timme före den tid, som är stadgad för emottagande! af öfrige försändelser
med angifvet värde; ankommande emedlertid på Generalpoststyrelsen
att, i särskilda fall, för försändelser af ifrågavarande slag
fastställa eu tidigare, inlemningstimme, der sådan! bo linnés, för posito
enstens behöriga bestridande i öfrig!, af oundgängligt behof påkallad!.

§ 13.

Mom. 1. A alla rekommenderade bref, bref med angifvet värde
och paketer utfärdas på tryckta blanketter qvitto, som afgiftsfritt tillställas
afsändare.

Mom. 2. 1 sådan! qvitto skall för försändelse med angifvet

värde detta sistnämnda upptagas, men för alla öfrig» paketer vigten
finnas angifven.

155

§ 14.

Mom. 1. Önskar afsändare af rekomrnenderadt bref, försändelse Mottaguingsmed
angifvet värde, posta» visning eller paket att honom må tillställas
eu afskrift af det qvitto, som vid försändelsens utlemnande till adressaten
erhålles. teek ne å försändelsen eller, i fråga om paket, å det
dertill hörande adresskort »emottagningsbevis begärdt», och erlägga eu
afgift af 12 öre.

Mom. 2. Åt det qvitto, som vid inlemnande! tillstädes afsändare»,
skall jemväl af vederbörande postexpedient göras anteckning
derom, att emottagningsbevis blifvit begärdt.

Mom. 3. Postanstalten å bestämmelseorten tillhör sedermera att,
såsnart försändelsen blifvit adressaten mot qvitto tillstäld, af detta
sistnämnda qvitto till den postanstalt, der försändelsen inlemnats, öfsäuda
eu af vederbörande posttjensteman bestyrkt afskrift, hvilken afgiftsfritt
tillställes afsändare».

§ 15.

Mom. 1. Rekommenderade bref, likasom försändelser med an- iMommemhg
i tv et värde och med postförskott samt postanvisningar, skola alltid vid surånsåfgifter.
afsändandet frankeras.

Mom. 2. För rekomrnenderadt bref erlägges, utöfver belöpande
franko, jemväl vid inlemnande!, en rekommendationsafgift af 18 öre.

Mom. 3. För bref med angifvet värde betalas af afsändare», utan afseende
å brefvets vigt, enkelt franko och derutöfver eu assuransafgift, som,

för belopp af högst 500 rdr utgör ....................................50 öre;

hvaremot, då det angå fila värdet ii fverstiger 500, men ej

1,000 rdr, skall, utöfver förenämnde 50 öre, erläggas............ 5 »

för hvart öfversko utande belopp af högst 100 rdr,

och, då det angå fila värdet uppgår till mer än 1,000 rdr, betalas,
utöfver den för sistnämnda summa belöpande asssurans a

igift af 75 öre .............................................................................. 2 »

för hvart belopp af högst 100 rdr.

Mom. 4. För paketer med angifvet värde erlägga afsändare»,
utöfver belöpande paketbefordringsafgift, enahanda assuransafgift som
för bref med angifvet värde.

156

16.

Ersättning för Mom. 1. Går rekommencleradt bref förloradt, utbetalas af postdeförsändeher.
medlen, mot rekommeiidationsbevisets återställande, till afsändare!! eu
ersättning af 50 rdr.

Mom. 2. Förkommet bref eller paket med angifvet värde ersättes.
då assuransbeviset till Postverket återställa, med ett det augifna
värdet motsvarande belopp, såvida icke bevisning förebringas derom,
att det augifna värdet öfverstigit det verkliga, i hvilket fall ersättningen
utgår i enlighet med det sednare.

Mom. 3. Tiar å postanstalt blifvit af behörig person uttaget
eller denne genom brefbärare tillstäldt rekommenderad! bref eller
försändelse med angifvet värde, utan att mot förseglingen eller i allmänhet
det skick, hvari försändelsen befunnits vid utlemnande!, blifvit
gjord någon anmärkning, må icke yrkande på ersättning framställas
på den grund att möjligen, vid brefvets eller paketets öppnande,
något, af innehållet skulle hafva saknats.

Mom. 4. Anmärkes vid utlemnande af rekommenderad! bref
eller försändelse med angifvet värde, att förseglingen är i väsentlig
mon rubbad eller omslaget så skadad!, att någon del af försändelsens
innehåll kunna! derur uttagas efter inlemnande! å afgångsorten, bör,
sedan brefvets eller paketets vigt blifvit utrönt, detsamma, i adressatens
närvaro, å postanstalten öppnas på sådan! sätt, att äfven derefter
skönjes i hvad mon försegling eller omslag varit vid framkomsten
skadade; hvarefter, med angifvande af försändelsens vigt. innehållet af
densamma upptages å förteckning, som underskrifves af vederbörande
posttjensteman och adressaten.

Mom. 5. Finnas deri icke några värdesaker, eller utgöras dessa
ensamt af kontanta penningar, åtnjute afsändare!! ersättning af postmedlen.
i förra fälle! till samma belopp som derest försändelsen skulle
hafva gått helt och hållet förlorad, mön i sednare händelsen med skilnaden
emellan sistnämnda belopp och det som försändelsen vid utlemnande!
befunnits innehålla.

Mom. 6. Innehåller dylik försändelse andra värdesaker än kontanta
penningemedel. värde genom gode män bestämdt, till hvad be -

157

lopp afdrag derför skall ega ruin vid försäkringssummans utbetalande
af postmedlen.

Bland dessa gode män väljes eu af Postverket och eu af afsändaren,
hvarefter de sålunda valda utse eu tredje.

Mom. 7. < Inskar emottagare af försändelse med angifvet värde

att, för erhållande af intyg om innehållet, försändelsen skall öppnas
å deri postanstalt, hvarigenom densamma utlemnas, fortares härmed
i öfverensstämmelse med föreskrifterna i nästföregående inom. 4.
Saknas dervid större eller mindre del af penniugebelopp som, jemlik!
särskild!, i § 12 omförmäld t intyg, skola! i försändelsen innehållas,
värde af postmedlen skilnaden godtgjord afsändaren.

Mom. 8. Har paket utan angifvet värde gått förloradt, skall,

då vigten deraf uppgår till högst 2 «, detsamma ersättas med 2 rdr;

då vigten utgör mer än 2, men icke öfverstiger 4 -a, ersättningen
utgå med 4 rdr,

samt för Överskjutande vigt af hvart A eller del deraf ersättas 1 rdr.

Mom. 9. Har paketpostförsändelse utan angifvet värde under
transporten blifvit skadad, samt sådan! icke skäligen kärr anses härröra
deraf, att försändelsen icke varit så omsorgsfullt inpackad som
vederbort, åtujute afsändaren dörr för förkorn niet paket i föregående
mom. stadgade ersättning af postmedlen; hvaremot försändelsen tillfaller
Postverket, som låter densamma på offentlig auktion försälja.

Mom. 10. Anspråk på ersättning af postmedlcrr för rekommenderad!
bref, bref med angifvet värde eller paket, som icke till adressaten
framkommit, skall hos Generalpoststyrelsen eller å dörr postanstalt,
derifrån försändelsen skola! afgå, skriftligen anmälas inom natt
och år efter det försändelsen blifvit till befordran aflemnad; dervid
skall bifogas såväl bestyrkt afskrift af inlemningsbeviset som äfven
adressatens skriftligen afgifna förklaring, att försändelsen icke kommit
honom tillhanda.

Moni. 11. Har rekommenderad! bref, bref med angifvet värde
eller paket i skadad! skick adressaten tillhandakomma, skall anspråk
på ersättning derför af postmedlen, inom en månad derefter, anmälas
hos Generalpoststyrelsen eller å deri postanstalt, genom hvilken för -

sändelsen utlemnats: dervid bifogas behörigt intyg öfver det skick,
hvari försändelsen vid emottagande* befunnits.

Mom. 12. Göres ej inom föreskrifven tid sådan anmälan sum i
nästföregående inom. 10 och 11 omförmäles, gånge rättigheten till ersättning
af postinedlen förlorad.

Mom. 13. Äfven efter utgången af donna preskriptionstid vare
emedlertid såväl afsändare som adressat oförhindrade att, om anledning
dertill förekommer, vid vederbörlig domstol gorå sin talan gällande
mot den eller de posttjenstemän, postbetjente eller postförare,
som kunna hafva varit vållande dertill att postförsändelse antingen
alldeles icke eller i skadadt skick till bestämmelseorten framkommit.

§ 17.

Mom. 1. Aterbekommes postförsändelse, för hvilken, på grund
af nästföregående §, ersättning blifvit af postmedlen utbetalad, skall,
om densamma i orubbadt skick inom eu månad efter det den till befordran
aflemnats, hembjudes afsändare», det åligga denne att, mot
försändelsens bekommande, till postkassan återgälda den derifrån uppburna
ersättning, med afdrag af hvad i franko-, rekommendations?
och assunmsafgifter kan hafva blifvit för försändelsen erlagdt.

Mom. 2. Finnes icke tillgång härtill hos afsändare», eller kan
denne icke anträffas, blir försändelsen Postverkets tillhörighet, likasom
äfven i alla de fall då icke, jemlik! föreskrifterna i förestående mom.,
afsändare kan åläggas att på deri stadgade vilkor återtaga försändelse,
för hvilken ersättning utgått af postmedlen eller, äfven efter föreskri
fint tidens utgång, dertill sjelf förklarar sig villig. ,

Mom. 3. Försändelser, Indika sålunda blifvit Postverkets egendom,
skola, med undantag för de deri innehållna skrifvelse!’ och kontanta
penningemedel, å offentlig auktion försäljas.

§ 18.

För den förlust som. till följd af försändelses uteblifvande eller
fördröjda framkomst, medelbart kan drabba afsändare eller adressat,
vare sig renteförlust, försötma fatalier eller annat, åligger icke Postverket
någon ersättningsskyldighet.

159

Mo-m. 1. Förekommer skalig anledning antaga, att ett till postbefordran
aflemnadt bref. h vilket hvarken är rekommenderadt eller

Tvångsvekom mendatiou.

assureradt, innehåller kontanta penningar, skall af den postanstalt, d(>r
förhållandet bli tv i t anmärkt, brefvet rekommenderas; dervid för detsammas
förseende med det ökade antal sigill, som i § 10 omförmäles,
begagnas postanstaltens i stället för afsändarens signet.

Mom. 2. För utbekommande af dylikt bref åligger adressaten att,
utöfver det porto med hvithet brefvet kan vara belagdt, utgifva dubbel
rekommendationsafgift eller 36 öre, såvida ej, vid brefvets öppnande
å postanstalten, visar sig att grund saknats för det antagande,
att i brefvet innehållits kontanta penningar, i hvithet fall någon rekommendationsafgift
icke må adressaten affordras.

afsändes, skall afskrift eller transsumt deraf å postanstalten företes;
hvarefter och sedan vederbörande postexpedient lemnats tillfälle att
förvissa sig om åfskriftens eller utdragets öfverensstämmelse med den
handling, som blifvit till postbefordran emottagen, intyg derom af postexpedienten
tecknas å den företedda afskriften eller transsumtet, hvithet
intyg jemväl bör innehålla uppgift å afsändarens och adressatens
namn, försändelsens bestämmelseort och dagen, då den å postanstalten
inlemnats.

Mom. 2. För meddelandet af dylikt intyg erlägga afsändare!!
25 öre för hvart ark, som afskriften eller utdraget upptager, hvilken
afgift tillfaller vederbörande postexpedient.

Mom. 3. Försändelse af ifrågavarande slag skall å postanstalt
inlemnas tolf timmar före affärdande!! af den post. med hvilken densamma
bör befordras.

Med undantag, på sätt förut finnes stadgadt, för rekommende- Frankeringsfri -

§ 20.

Mom. 1. Äskas intyg öfver innehållet af skrifvelse eller hand- Afskrift af in J

. lemnade post som

uti rekommenderadt bref eller i assureradt bref eller paket försändelser.

Hide bref och försändelser med augit vet värde eller med postförskott

het och frånkotvång.

160

och för postanvisning, likasom äfven för lokalbref och för sådane bref
som från den postanstalt, der de inlemnats eller nr hvars breflåda de
npphemtats, skola med post befordras för att, innan postens framkomst
till nästa postanstalt, af postiljon eller postförare till vederbörande
adressater aflemnas, kan för alla ö kriga postförsändelser befordringsafgiften
betalas antingen vid afsändande! (franko) eller vid emottagande!
(porto).

§ 22.

»anko och Mom. 1. För bref, hvithet skall, utan användande af lösväska,
för vanlig»‘bref; från postanstal! försändas, eller som nedlägges i postlåda, hvilken är
anbragt vid allmän postväg eller åtföljer diligens, vanlig post, jernbantåg
eller ångfartyg, utgör, då befordringsafgiften erlägges vid af -

sändande!, donna afgift:

om brefvets vigt uppgår till högst 4 ort........................ 12 öre,

om vigt-en utgör mer än 4, men högst 25 ort ............ 24 »

samt om vigten öfverstiger 25, men icke 50 ort......... 36 »

Mom. 2. blår bref af nu ifrågavarande slag, hvithet icke åtnjuter
portofrihet, blifvi! afsändt ofrankeradt, skall vid emottagande!
detsamma lösas,

om vigten deraf uppgår till högst 4 ort, med ............ 25 öre,

om vigten öfverstiger 4 ort, men uppgår till högst 25

ort, med .......................................................................................... 35 >>

om vigten, Överskjutande 25 ort, utgör högst 50 ort, med 45 »

Mom. 3. Försändelse, hvars vigt uppgår till mer än 50 ort,
behandlas och taxeras såsom paket.

§ 23.

Vur lokalbref. Mom. 1. För lokal bref utgöres franko med 3 öre.

Mom. 2. Dylikt bref får i vigt ej öfverstiga 12 ort.

§ 24.

Försändelser Mom. 1. Trycksaker af alla slag samt varnprofver och mön undei

and. }ivppa afsändande! frankeras och äro inslagna under band,

hvithet dock ej må betacka mer än en tredjedel af försändelsens yta.

161

eller på annat sätt så inlagda, att någon svårighet ej möter förvissa
sig om försändelsernas beskaffenhet, varda, då vigten af desamma icke
öfverstiger 50 ort och under de i .ifrigt härnedan stadgade vilkor,
med post befordrade mot eu afgift af

6 öre för hvar vigt af 8 ort eller Överskjutande del deraf.

Mom. 2. Å försändelse, innehållande trycksaker, till Indika äfven
hänföras litografier, fotografier in. in., men icke sådane skrifter
som åstadkommits genom kopieringsmaskin eller kalkering, må, förutom
ett kortfattadt tillkännagifvande att försändelsen öfverlemnas såsom
gåfva, ej finnas annat handskrift än adress, afsändare^ namn,
afsändningsort och datum; hvartill, i fråga om priskurant^-, komma
sjelfva prisbestämmelserna samt, vid försändning af korrekturark, rättelserna
å desamma, äfvensom det till korrekturet hörande manuskript.

Mom. 3. Försändelser med varuprofver och mönster må ej innehålla
annat handskrift än adress, ett fabriks- eller handelsmärke.
nummer, pris och afsändare^ firma.

Mom. 4. Är försändelse af ifrågavarande slag ofullständigt frankerad,
skall vid utlemnande!: densamma beläggas med ett porto, motsvarande
dubbla beloppet af bristande franko.

Mom. 5. Äro i öfrig! icke iakttagna härofvan meddelade föreskrifter,
eller finnas under samma omslag inlagda försändelser till flera
olika adressater, varda, med det härnedan i § 25, mom. 3, stadgade
undantag, försändelserna behandlade och taxerade såsom bref.

§ 25.

Mom. 1. Der så länder att i försändelse under band eller i
annorledes inlagd försändelse med varuprof eller minister, för hvilken
vid inlemnande! påyrkats den i nästföregående § föreskri fila nedsättning
i befordringsafgift, finnes inneslutet bref eller annat skriftlig!
meddelande än som för vissa fall medgift® genom inom. 2 & 3 af
åberopade §, skall afsändare!!, då nödig upplysning om denne kan
erhållas, derför stånda enahanda ansvar, som härnedan i H 94 stadgas
för fribrefsmissbruk.

Mom. 2. Enahanda påföljd vare i det fall att å sj elfva försändelsen
eller å dess omslag annat skriftlig! meddelande än som, genom

21

162

Paketer.

nästföregående §, för hvart särskild! fall medgifves, finnes infördt på
eif sätt som är egna dt att undandraga detsamma veder! Yrande postexpedients
uppmärksamhet.

Mom. 3. Försändelse af den beskaffenhet, som i föregående
tvänne inom. omförmäles, vare, efter det upptäckt biffvit, att densamma
innehåller annat skriftligt meddelande än som vederbör, icke
vidare med post befordrad eller till adressat utlemnad.

§ 26.

Mom. 1. I afseende å behandlingen af paketpost,försändelser
särskiljas

paketer, hvilkas vigt uppgår till högst 2 T, och Indika i öfrig!
till form och omfång äro så beskaffade att de utan olägenhet kunna
i postväska försända»,

samt sådane, Indika» vigt öfverstiger 2 T eller hvilka, äfven vid
mindre vigt, icke äro till form och omfång så beskaffade att de egna
sig till befordran i postväska.

Mom. 2. För befordran från en till annan postanstalt af försändelse
utaf förstomförmälda slag utgör, utan afseende å alståndet,

af giften till Postverket:

om paketets vigt icke öfverstiger 1 <$ ........................... 50 öre.

om densamma uppgår till mer än 1 ■$, men icke öfverstiger
2 A ....................................................................................... 75 »

§ 27.

Mom. 1. För alla de paketpostförsändelser hvilka ej, på grund åt
föreskrifterna i nästföregående §, kunna hänföras till s. k. småpaketer,
skall till grund för taxeringen läggas det antal mil som försändelse,
utan omväg, bör befordras för att nå bestämmelseorten; dervid
för den de! af vägen, som jernvägsbefordran kan finnas att tillgå,
milantalet nedsättes till hälften.

Befordringsafgiften utgöres efter nedanstående tariff.

För hvart <£ eller Överskjutande, del af ett s erlägges:

vid befordran inom afstånd af 5 mil ..........................................2f öre,

» » » » » mer än 5, men ej öfver 10 mil 5 »

163

vid befordran inom afstånd af mer än 10, men ej öfver 20 mil 10 öre,

»	»	))	»	»	))	20	))	'') »	30	)J	1.5	))
))	»	»	))	))	»	30	»	))	40	»	20	»
))	»	))	»	))	))	40	))	)) »	50	))	25	»
»	))	))	))	))	))	50	))	» ))	75	))	30	))
))	))	»	»	))	))	75	))	» »	100	))	35	))
»	»	n	»	»	))	100	mil ...				40	))
dock	med	iakttagande	derå	tf att	icke	i något fall afgiften	för	eu	för-

sändelse, för hvars taxering tillämpas förestående tariff, understiger
50 öre.

Mom. 2. Der emedlertid så händer att paketpostförsändelse af
nu ifrågavarande slag afgår från poststation, för att från postkontor
eller postexpedition, med hvilken stationen står i direkt postutvexling,
vidare befordras till annan postanstalt, eller att dylik försändelse afgår
till poststation utan att vara inlemnad å postanstalt, med hvilken
stationen direkt utvexlar post, skall befordringsafgiften beräknas ensamt
efter afståndet mellan det postkontor eller den postexpedition,
med hvilken den direkta postutvexlingen till och från stationen cger
rum, och vederbörande adress- resp. afgångsort.

Mom. 3. Varder deremot paket med post befordrad t endast
mellan poststation och postkontor eller postexpedition, med hvilket
samma station direkt utvexlar post, eller fortskaffas paket mellan
tvänne poststationer, utan att under vägen posten passerar annan, fullständig
postanstalt, skall till grund för taxeringen läggas hela afståndet
mellan afgångs- och ankomstorten.

Mom. 4. Der så händer att en paketpostförsändelse, som i vigt
understiger 2 A, kan, på grund af förestående bestämmelser, vinna
befordran mot lägre afgift än som skulle belöpa derest densamma
blefve behandlad i öfverensstämmelse med de för småpaketer gällande
föreskrifter, skall alltid å försändelsen tillämpas förenämnda billigare
taxeringsgrund.

Mom. 5. Hvad beträffar paketbefordringen till och från Gotland,
med hvilken ö sjöpostförbindelsen för närvarande underhålles å
olika luder, sommar och vinter, skall under loppet af hela året til -

164

lampas samma paketposttaxa, och till grund för densamma läggas den
kortaste våglängden.

Mom. 6. Vid de tillfällen då till och från andra orter paketer
varda, genom Postverkets försorg, befordrade med ångbåtslägenhet,
utgår paketportot med samma belopp som vid befordran landvägen.

Mani. 7. Till befordran med posterna emottaga,s i allmänhet ej
paketer, hvilkas vigt öfverstiger 60 U.

Mom. 8. A hiller, der för postbefordringen gemenligen endast
eu dragare användes, fortskatfas icke paketer af högre vigt än 20

§ 28.

M°m. 1. För det adressbref, hvithet, jemlikt § 10, monn 4.
bör åtfölja paket, erlägges icke någon särskild befordringsafgift.

Mom. 2. Vigten af detta bref får icke öfverstiga 4 ort. Dock
inberäknas deruti icke vigten af en till låst paketpostförsändelse hörande
nyckel, hvilken finnes adressbrefvet på sådant sätt bifogad, att
brefvet kan särskildt vägas.

§ 29.

Postafgifteruas
utgörande kontant
eller med
frimärken.

M°m. 1. Befordringsafgifterna för s. k. vanligt bref, der de af
afsändare!! erläggas, likasom för lokalbref, försändelser under band,
vai uprotver och mönster, skola, då desamma icke bokföras, på sätt

härnedan i §§ 69 och 70 säges, utgöras medelst ett eller flera frimärken.

Mom. 2. För öfrige bref, likasom för paketer, kunna vid inlemnande!
å postanstalt såväl franko som belöpande rekommendationsoch
assuransafgifter äfvensom umgälderna för postanvisnings och postförskotts
meddelande erläggas antingen med kontanta penningar eller med
försändelserna åsätta frimärken.

Mom. 3. För att förenämnde utgifter skola anses vara med frimärke
behörigen gnidna, bör emedlertid detsamma vara åsatt försändelsernas
adressida samt, i fråga om paket, det dertill hörande
adressbref.

Mom. 4. Kontant betalad försändelse bör alltid af afsändare!!
åteckna^ ordet »betalad» eller »franko». Och varv det afsändare obe -

165

taget göra enahanda anteckning äfven å försändelse för hvilken befordringsafgiften
blifvit erlagd med frimärke.

§ 30.

Mom. 1. Önskan afsändare frankera försändelse, som å postan- Fullständig el A

ler delvis tran stalt

direkt inlemms, skall alltid den stadgade frankeringsafgiften der- keving
vid till fulla beloppet utgöras.

Mom. 2. Finnes deremot i breflåda nedlagd försändelse af det
slag, som i § 22 omförmäles, hvilken är försedd med frimärke, men
icke till värde motsvarande belöpande franko, skall befordringsafgilten
beräknas till det belopp som linnés stadgadt för ofrankeradt bref,
dock så att, vid portots uppbärande, tillgodoföres mottagaren värde!
af de å försändelsen anbragta frimärken.

§ 31.

Mom. 1. Postförsändelse af den beskaffenhet att densamma må Franko åteckdirekt
å postanstalt inlemnas, varder, om å densamma finnes tock-nad^Jrndtlcke
nadt »betalad» eller »franko», icke till befordran emottagen med mindre
än att antingen densamma åtföljes af kontanta penningar till
gäldande af belöpande postafgifter eller derå finnes anbragt frimärke,
i värde motsvarande nämnde afgifters belopp, eller slutligen blifvit
träffad sådan öfverenskommelse om samma afgifters bokförande som
i 69 och 70 omförmäles.

Mom. 2. Finnes å bref, som ur postlåda upphemtats, tecknad!

»betaladt» eller »franko», men brefvet antingen alldeles icke är försedt
med frimärke eller värde! deraf icke motsvarar befordringsafgiftens
belopp, skall den posttjensteman, till hvilken de ur postlådan
uppliemtade blefven först aflemnas, å brefvet gorå anteckning derom,
att detsamma, oaktadt den af afsändare!! derå anbragta påskrift, hvilken
öfverkorsas, är ofrankeradt eller ofullständigt frankeradt och följaktligen
bör vid utlemnande!, beläggas med porto.

Mom. 3. Dylik påskrift skall förses med namnteckning af den
posttjensteman, som densamma verkställer.

166

För högt tran
kemi försändelse.

Anbragt frimärke
borttaget.

Användande af
förut begag)iadt
frimärke.

Mom. 4. Ofra,nkerad försändelse, å hvars yttre omslag finnes
annat skriftligt meddelande än som skäligen kan anses hafva afseende
å försändelsens behöriga fortskaffande, emottages icke å postanstalt,
och varder, der densamma ur breflåda upphemtats, icke vidare
befordrad eller till adressat utlemnad.

§ 32.

Mom. 1. Försändelse, a hvilken påskriften »betalad» eller
»franko» finnes öfverstruken, eller hvilken bär spår deraf att eu dylik
anteckning blifvit utplånad, emottages icke till befordran å postanstalt.

Mom. 2. Varder försändelse af dylik beskaffenhet ur breflåda
upphemtad. må den med post befordras, sedan densamma blifvit försedd
med sådan anteckning, som i nästföregående §, mom. 2 och 3, omförmäles.

§ 33.

Har å försändelse, som till postbefordran inlemnats, blifvit anbragt
frimärke af högre värde än som erfordran för utgörande af de
postagifter, hvilka för samma försändelse kunna belöpa, vare dock
icke på grund häraf brefegare berättigad att af Postverket fordra
återgäldande af någon del utaf det med frimärke utgjorda beloppet.

§ 34.

Mom. 1. Försändelse, hvilken bär spår deraf att frimärke varit
å densamma anbragt, men blifvit derifrån sedermera borttaget,
emottages icke å postanstalt.

Mom. 2. Finnes dylik försändelse nedlagd i breflåda, förfares
dermed i enlighet med föreskrifterna i § 31, inom. 2, 3.

§ 35.

Försändelse, å hvilken finnes anbragt förut begagnadt frimärke.
värde icke med post befordrad, ehvad densamma a postanstalt inlemna*
eller ur breflåda upphemtas.

167

§ 36.

Bär frimärke, som finnes åsatt postförsändelse, spår deraf att Användande af

„ .> , förfalskadt fri försök

blifvit gjordt till utplånande åt den derå förut anor ägta ma- märke,
kuleringsstämpel, skall, likasom om falskt frimärke finnes använda
försändelsen till Generalpoststyrelsen öfverlemnas för vidtagande af
nödiga åtgärder till den brottsliges efterspanande och befordrande
till laga ansvar.

§ 37.

Mom. 1. Frimärken utfärdas tillsvidare å: Frimärkenas

3 öre af ljus olivbrun färg,

5 » » grön »

6 » » violett »

12 » » gul »

20 » » ljus cinoberröd»

24 » » blå »

30 » » brun »

50 » » röd »

Mom. 2. Samtlige förenämnda och framdeles möjligen införande
nya slag af frimärken, likasom de s. k. frankokuverter, om
hvilkas förfärdigande och tillhandahållande åt allmänheten särskild
föreskrift kan komma att i nåder meddelas, skola å hvar postanstalt
mot betalning tillhandahållas allmänheten under alla de tider, då
postanstalten bör hållas öppen.

Mom. 3. Vid försäljning genom posttjensteman af minst tre
ark frimärken, hvart ark innehållande 100 märken, lemnas köparen
rabatt af 1§ procent utaf märkenas värde.

Mom. 4. Om vid försäljning å postanstalt, genom postiljon,
befälhafvare eller manskap å ångfartyg eller i öppen salubod för
frimärke fordras mer än det belopp hvarå frimärke lyder, bote den,
som till slik prisstegring gör sig skyldig, hvarje gång 50 rdr, och
stånde derjemte posttjensteman eller postbetjent ansvar såsom för fel
i tjensten.

168

Mom. 5. Enahanda påföljd vare om å postanstalt i betalning
för frankokuvert fordras mer än hvad föreskrifvet är.

§ 38.

Förändrande af Mom. 1. Göres å postanstalt anhållan derom att före afsända!!-

adress å för- 1

sändeise som det ma törandras adressen a försändelse, som förut blifvit på postanstalten
afunda!,, inlomnad eller i breflåda nedlagd, må, derest försändelsen icke blifvit
redan expedierad, sådant verkställas, dock endast under vilkor att
till postanstalten aflemna skriftlig förklaring af den, hvilken uppöfver
sig såsom afsändare, att försändelsen bör efter den förändrade
adressen befordras,

samt å postanstalten företes såväl det signet, som kan hafva

• blifvit begagnadt vid försändelsens förseglande, som äfven eu fullstän dig

afskrift af adressen, utfärd med samma handstil som den å försändelsen
anbragta adressen.

Mom. 2. Förändrandet af adressen bör ske å postanstalten,
utan att försändelsen derifrån afhemtas, och, om möjligt, verkställas
af samma person, som tecknat den ursprungliga adressen.

§ 39.

inlemna! för- Mom. 1. Åstundan någon helt och hållet återtaga en till befor Sa"trana!.

tel" dran aflemnad försändelse, skola icke allenast företes de i nästföregående
§ omförmälda signet och afskrift af adressen, utan bör derjemte
l:o aflemnas skriftlig förklaring af den, hvilken nppgifver sig såsom
afsändare, att han påyrkat inställandet af försändelsens postbefordran
samt följaktligen ensam bär ansvaret derför att densamma icke
till adressaten framkommer på sätt eljest skolat ske;

2:o den, hvilken återfordra!'' försändelsen, vara å postanstalten
känd eller i annat fall åtföljd af eu eller två hända personer, hvilka
styrka hans identitet;

3:o sedan den, hvilken anmäler sig såsom afsändare, uppgifvit
försändelsens innehåll samt, i händelse deribland finnes handskrifvet
bref och detsamma är undertecknadt, företett ett prof på samma namnteckning,
försändelsen af vederbörande posttjensteman öppnas i före -

nämnde personers närvaro, samt sålunda visshet erhållas derom, att
uppgifterna rörande försändelsens innehåll och namnteckningens beskaffenhet
äro med verkliga förhållandet öfverensstämmande, samt

4:o der fråga är om rekommenderadt bref, bref med angifvet
värde eller paket, till postanstalten återställas det vid försändelsens
inlemnande mottagna rekommendations- eller assuransbevis eller qvitto
å paketpostförsändelse.

Mom. 2. Utgöres försändelsen af postanvisning, skola, mot återställande
till postanstalten af derå utfärdadt qvitto, till afsändare]! jemväl
återgäldas de i omförmälda afseende nedsätta medel.

Mom. 3. Deremot eger icke något återbärande rum af de utgifter,
som blifvit erlagda för försändelses befordran, rekommenderande
eller assurerande, för postan visning eller för postförskott.

§ 40.

Mom. 1. År försändelse, om hvars befordran efter förändrad Förändrande af
adress eller om hvars återbekommande göres framställning, redan från in- ifndene'' som
lemningsorten med post afgången, eller medgifver icke tiden att före redaM »kM.

’ eller dylik fflr postens

affärdande, försändelsen frånskilj es ötrige post försändelser, må, sändeiréa 8terdå
eljest på fullt nöjaktigt sätt den, som om vidtagande af dylik åtgerd
anhåller, kan styrka sin egenskap af afsändare, med post. der
så ske kan, eller med telegraf, der sådant kommunikationsmedel linnes
att anlita, meddelas post,anstalten å ankomstorten eller vederbörande
omkarteringskontor föreskrift om försändelsens befordrande efter
förändrad adress eller återsändande till afgångsorten.

Mom. 2. Dylik föreskrift, för hvars befordran med telegraf
portot utgöres af den, som om dess meddelande anhållit, utfärdas af
postanstalten å afgångsorten och skall innehålla bestämd uppgift derom
att afsändare^ identitet blifvit behörigen styrkt.

Mom. 3. Den postanstalt, till hvilken dylikt meddelande ankommer,
tillhör det emedlertid att pröfva och afgöra, huruvida de i
skrifvelsen eller telegrammet innehållna uppgifter om försändelsens
beskaffenhet lemna tillräcklig ledning för att med säkerhet bedömma,
till hvilken försändelse föreskriften är att hänföra; och må, så snart

22

170

Postanvisning.

någon grund, till tvekan härom förefinnes, någon åtgerd icke med anledning
af den erhållna föreskriften vidtagas.

Mom. 4. Icke i något fall må af postanstalt utfärdas föreskrift
af nu ifrågavarande slag med mindre till densamma aflemnats sådan
skriftlig förklaring, som i föregående §§ 38 och 39 omförmäles; likasom
när. med anledning deraf, till postanstalt försändelse återkommer,
densamma icke må till den uppgifne afsändaren utlemnas utan iakttagande
af samtlige de i siståberopade i) meddelade föreskrifter.

tz 41.

Mom. 1. Har, på grund af de i föregående § meddelade stadgande^
paketpostförsändelse blifvit efter förändrad adress fortskaffad,
skall af mottagaren utgöras porto för befordringen från den postanstalt,
genom hvars försorg försändelsen blifvit med annan adress
försedd.

Mom. 2. På enahanda sätt utgöres porto för paket, som till
afgängsorteii återsändes.

Mom. 3. För befordran efter förändrad adress eller för återsändande
till afgångsorten af bref, försändelse under band, varuprof
eller mönster utgår deremot icke någon särskild afgift; utan varder
försändelse af ifrågavarande slag till vederbörandeutlem nåd utan erläggande
derför af annat porto än det som kan belöpa med anledning
deraf att, vid försändelsens inlemnande å den ursprungliga afgångsorten,
densamma varit antingen alldeles icke eller endast ofullständigt
frankerad.

tz 42.

Mom. 1. Medelst begagnande af postanvisning kunna genom
hvart postkontor och hvar postexpedition afsändas penningar till belopp
af 100 rdr.

Mom. 2. Afsändare, hvilken å postanstalt afgiftsfritt tillhandahålles
blankett till postanvisning, införe derå mottagarens namn och
adressort, äfvensom det belopp som bör till mottagaren utbetalas och
hvithet skall af afsändaren å postanstalten kontant nedsättas.

171

Mom. 3. Afsändare, hvilken qvitto å det sålunda deponerade
beloppet genast, utan särskild lösen derför, tillställes, vare obetaget
att å den del af postanvisningsblanketten, som må af mottagaren behållas,
införa de skriftliga meddelanden i öfrigt, som lian kan anse
ensidigt gorå.

§ 43.

Afgiften för postanvisning, hvilken alltid bör vid inlemmandet
erläggas, utgör:

25 öre om beloppet icke öfverstiger 50 rdr,

33 öre för belopp af mer än 50 och högst 100 rdr.

$ 44.

Åstundan deri som för penningeförsändning vill använda postanvisning,
att, till vinnande af hastigare fortkomst, utbetalningsordern
skall, hela vägen eller någon del deraf, med telegraf, der sådan finnes
att tillgå, i stället för med post befordras, erlägge utöfver den i
nästföregående § stadgade afgift, belöpande telegramporto; hvarefter
genom postanstalten å inlemningsorten och i dess namn affärdas telegram
om beloppets utbetalande.

§ 45.

Mom. 1. Vid uttagande af penningebelopp, hvarå postanvisning
erhållits, skall, då sådant icke sker samtidigt med utbekommandet af
dertill hörande blankett, utan denna förut blifvit adressaten tillstå!»!,
till postanstalten återställas den del af blanketten, hvarå adressatens
namn och vistelseort samt postanvisningsbeloppet finnas ängdun.

Mom. 2. Likaså skall, vid beloppets uttagande, till vederbörande
postanstalt återställas det telegram, hvarigenom, i enlighet med
föreskrifterna i nästföregående §, order meddelats om den deponerade
summans utbetalande.

Mom. 3. Penningebeloppet utbetalas mot qvitto, under iakttagande
af hvad rörande utlemnandet af försändelser med angifvet värde
linnés härnedan i § 55 föreskrifvet.

172

Postförskott.

Moln. 4. Varder penningebelopp, derå postan visning utfärdats,
icke uttaget inom 14 dagar efter det att dithörande blankett eller
telegram till adressortens postanstalt framkommit, skall derom affärdas
skriftligt tillkännagifvande till postanstalten å afgångsorten; hvarvid
jemväl återsändes dert.illhörande blankett eller telegram, derest icke
förut detsamma blifvit till adressaten utlemnadt.

Mom. 5. Efter nämnda tids förlopp utbetalas icke till adressaten
postan visningsbeloppet.

Mom. 6. Detta kommer deremot att, mot qvitto, tillställas afsändaren
genom den postanstalt, å hvilken detsamma ursprungligen
blifvit inbetal adb

§ 46.

Mom. 1. Önskar afsändare af bref eller paket, som å postkontor
eller postexpedition inlemnas, att detsamma genom postkontor eller
postexpedition å bestämmelseorten må adressaten tillställas endast under
vilkor att af denne erlägges ett •»visst penningebelopp, h vilket derefter
genom den post,anstalt, derå försändelsen till befordran inlemnats,
tillhandahålles afsändaren, bör öfverst å brefvets adressida eller, hvad
beträffar paketpostförsändelse, å det dertillhörande adressbref tecknas:
»postförskott å . . . . (med bokstäfver) rdr . . . öre», hvarefter införes afsändarens
namn.

Mom. 2. Öfver inlemnandet af dylik försändelse skall bevis
meddelas, utan erläggande derför af någon lösen.

Mom. 3. För begagnandet af postförskott, hvilket icke må lyda
å högre belopp än 100 rdr, skall, utöfver belöpande franko, utgöras:

för belopp af högst 50 rdr ................................................ 25 öre,

för postförskott, som öfverstiger 50 rdr.............................. 33 »

§ 47.

Mom. 1. Så snart af adressat blifvit utlöst försändelse, derå
hvila! postförskott, skall det densamma åtföljande reversal, som af afgångsortens
postanstalt blifvit utfärdadt, genom vederbörande posttjenstemans
försorg till samma postanstalt återsändas; hvarefter derstädes,

173

mot qvitto och återbekommande af det i föregående H. monn 2, omförmälda
bevis, postförskottets belopp utbetalas till afsändare!!.

Mom. 2. Vägrar adressat utlösa försändelsen, eller kan af eu
eller annan orsak densamma honom icke tillställas, skall den, fjorton
dagar efter ankomsten, till afgångsorten återsändas, dervid i reversalet
angifves orsaken dertill att försändelsen icke utlemnats.

Mom. 3. Försändelsen återställes derefter, mot återbekommande
af förenämnda mottagningsbevis, till afsändare!!, hvilken, der försändelsen
utgjorts af bref, icke har att utgöra någon särskild afgift för
detsammas återsändande till afgångsorten, hvaremot för oinlöst pakets
befordran åter till inlemningsorten betalas den derför belöpande afgift.

§ 48.

Mom. 1. Går försändelse utan angifvet värde, å hvilken postföl
skott finnes tecknadt, förlorad sedan den till postbefordran aflemnats,
eger afsändare!! att, i stället för den i § 16, inom. 8, för vissa
slag af hithörande försändelser stadgade godtgörelse, af postmedlen
njuta ersättning till enahanda belopp, som skolat af adressaten vid
emottagandet erläggas.

Mom. 2. Var deremot å dylik försändelse värdet angifvet, ersättes
detta enligt 16 §, 2 inom., men ege i sådant fall afsändare
icke rätt till någon särskild ersättning för det åtecknade postförskottsbeloppet.

Mom. 3. Varder sedermera försändelsen återfunnen, skall, jemväl
i afseende ä den för postförskottet utbetalade ersättningen, förfaras
i enlighet med föreskrifterna i § 17.

Mom. i. klar försändelse, derå postförskott finnes begärdt, blifva
till adressat utlemnad utan att derför bl Hvit erlagd den åtecknade
summan, bör af postmedlen afsändare!! hållas skadeslös för hvad deraf
icke sedermera kan af adressaten utbekominas.

Ankomna postförsåndelsers behandling.

tz 49.

Mani. 1. De med post ankomna försändelser som i allmän- utdelningen
het, uti städer och större köpingar, i livilka finnas austälda särskilda p°2^n''

genom brefbärare
;

174

af Postverket aflönade brefbärare, genom dessa tillställas adressaterna.
am bref och smit paket,er utan angifvet värde, försändelser under band.
varuprofver och mönster, blanketter, a hyll ka linnés tecknad postanvisning,
samt tidningar.

Mom. 2. I de större städer, om Indika sådant särskild! varder
föreskrifvet, komma äfven bref och smapaketei med ang ihot
värde af högst 500 rdr att genom brefbärare utdelas.

Mom. B. Förenämnde försändelser skola, derest icke a dem
linnés teeknadt »afhemtas», »posto restante» eller dylikt, eller adressaterna
tillkännagifvit sig vilja besörja deras uttagande, genom kostverkets
brefbärare, tillställas de inom postanstaltens område vistande
adressater, kräkas bostad blifvit it försändelsen uppgifven eller eljest
kan vara känd ä postanstalten.

Mom. L Kringbärandet af bref, liv lika icke äro rekommenderade,
assurerade eller belagda med postförskott, försändelser under
band. varuprofver och minister samt, tidningar skall verkställas sä
snart möjligen ske kan efter postens ankomst, hvarefter med utdelandet
af rekommenderade bref, postanvisningar, försändelser med
postförskott och smapaketer i allmänhet äfvensom försändelser med
angifvet värde, der kriughäriug af sådane eger rum, må anstå tilldess
detsamma kan försiggå utan hinder för den ofri ga bref bäringen,
dock så att äfven sistnämnde försändelser alltid, dä post anländt före
klockan k eftermiddagen, varda samma dag från postanstalten utsända,
samt då de ankommit sednare och hinder möter för deras utsändande
samma, dag, nämnde försändelser tidigt följande morgon kringbäras.

Mom. 5. Rekommenderade bref och försändelser med angifvet
värde, blankett, derå linnés tecknad postanvisning, äfvensom småpaketer
i allmänhet aflemnas åt brefbärare endast till adressat eller behörigt
ombud för densamme samt, utom hvad heta affär postanv isning.

icke annat än mot erhållande åt qvitto.

Mom. 6. För kringbärandet af ankommen postförsändelse erlägges
af emottagare!! eu afgift af o öre, såvida icke särskild! aftal
blifvit träffadt om ersättningens utgörande med visst belopp för helt,
hälft eller fjerdedels är.

Mom. 7. För lo kal bref må brefbärareafgiften kunna, genom frimärkes
åsättande, äfven af afsändare!! i förväg utgöras.

Mom. S. A ort, der icke finnes anstäld särskild, af Postverket
Monad brefbärare, ankoinme på postförvaltare att med enskild
person, hvars ålder ej bör understiga aderton år. träffa aftal om
kringbärande af ankomna vanliga bref, försändelser under band, varuprofver
och mönster samt tidningar till korrespondenter som önska
att på sådant sätt fä sig försändelserna tillstälda; och ege sålunda
antaget bud rättighet att, der icke annorlunda blifvit öfverenskommet,
uppbära enahanda arvode som, jemlik! inom. 6. utgår för försändelse
hvilken af Postverkets brefbärare bortskaffas.

§ 50.

Mom. /. Försändelse med angifvet värde af mer än 2,000 rdr, genom ,„ma
dresserad till person, hvars postförsändelser i allmänhet honom ge- statl0ll;
nom poststation tillhandahållas, tillsändes ej poststation, hvilken ej är
vid statens, jernväg belägen, i annan händelse än då till postkontor
eller postexpedition, hvilken besörjer postutvexlingen med samma station,
korrespondent aflemna! skriftlig, behörigen bevittnad afsägelse af
allt anspråk på ersättning af postmedlen för dylik försändelse, som,

•Åter det den till poststationen ankommit, der möjligen gatt förlorad.

Mom. 2. För förlust eller skada å försändelse af ifrågavarande
slag under befordran till poststation^! njuto deremot vederbörande
samma ersättning som för andra i Postverkets vard anförtrodda försändelser.

Mom. 3. klar icke sådan afsägelse skott, bör. då dylik försändelse
till postkontor eller postexpedition ankommit eller blifvit der
inlemnad för att tillställas poststation, med hvilken postkontoret eller
postexpeditionen står i direkt postutvexling, vederbörande postförvaltare
tillsända stationen eu skriftlig underrättelse derom, hvilken skall
adressaten tillhandahållas.

Mom. 4. klar till postkontor eller postexpedition ankommit
postanvisning, adresserad till person, hvars post i allmänhet utvexlas
genom poststation, bör blanketten, derå postanvisningen finnes tock -

genom utsändande
med po -

176

nåd. stationen tillsändas; hvaremot beloppet lyftas a vederbörande
postkontor eller postexpedition.

Mom. 5. Om ankomsten till postkontor eller postexpedition af
försändelse med postförskott underrättas adressat, hvars postutvexling
besörjes af poststation, genom skriftligt tillkännagifvande från vederbörande
postförvaltare. Och bör, sedan postförskottets belopp blifvit
till postkontoret eller postexpeditionen inbetaladt, försändelsen, der
adressaten anmält sig sådant önska, denne genom poststationen tillhandahållas.

§ 51.

Mom. I. Är ankommen post försändelse adresserad till person,
boende utom postanstaltens område, men till hvilken densamma kan,
utan att passera annan postanstalt, med post befordras, samt vederbörande
adressat derom anhållit, skola med först afgående post på
nämnda sätt adressat, tillsändas fullt frankerade bref Indika ieke äro
rekommenderade eller assurerade, och a Indika ej linnés teeknadt
postförskott, fullt frankerade försändelser under band, varuprofver
och mönster, blanketter, ä Indika linnés tecknad postanvisning, äfvensom
tidningar.

Mom. 2. Till korrespondent, hvilken håller lösväska och med
postförvaltare!! träffat aftal om räknings hållande, utsändas på samma
sätt äfven (»frankerade och ofullständigt frankerade bref. åt den beskaffenhet,
som i föregående mom. omförmäles, samt med lösen belagda
försändelser under band. varuprofver och mönster, adresserade
till väskegaren eller personer, h v Ukas postförsändelser denne å postanstalten
anmält höra på nämnda sätt befordras.

Mom. 3. Endast i det fall att korrespondent till postanstalt aflemna!
skriftlig, behörigen bevittnad afsägelse af allt anspråk på ersättning
af postmedlen för rekommenderade bref samt bref med angifvet
värde, Indika till postanstalten ankommit, men. till följd af
medgifvandet- att dem i lösväska vidare befordra, möjligen kunna helt
och hållet eller till någon del gå förlorade utan att sådant skett till
följd af rån. stöld eller vanvård under postföring»''!», må försändelser

y 177

af ifrågavarande slag, äfven utan att qvitto å dem i förvåg erhållits,
i lösväska adressaten tillsändas.

Mom. 4. 1 enlighet härmed förfares äfven i fråga om utsän dande

i lösväska af penningebelopp, hvilket på grund af postanvisning
bör utbetalas.

Mom. 5. Hafva försändelser af ifrågavarande slag blifvit från
postanstalt i lösväska afsända med post, som af postiljon åtföljes, men
bevisligen till följd af rån, stöld eller vanvård under positoidngen
gått antingen helt och hållet eller till någon del förlorade, njute vederbörande
derför af postmedlen samma ersättning som för andra i
Postverkets vård anförtrodda försändelser.

§ 52,

Mom, 1. Hafva af korrespondent, hvars post befordras i lösväska,
blifvit, till bokförda postafgifters gäldande, å postanstalt nedsatte
kontanta medel eller rentebärande obligationer, på sätt härnedan
i § 69 säges, må, der dessa medel lemna tillgång till betäckande
äfven af postförskott å ankommen försändelse, dylik försändelse, då
korrespondent sådant önskar, denne i lösväska tillsändas.

Mom. 2. 1 slikt fall må dock icke det i § 47, inom. 1, om förmälda

reversal till afgångsorten öfversändas förrän sig visat, huruvida
inom härnedan stadgad tid blifvit i orubbadt skick till postanstalten
återstäld den försändelse, ä hvilken postförskott hvila!

Mom. 3. Befinnes förseglingen eller omslaget å försändelsen
rubbadt, eller återkommer den till den postanstalt, från hvilken densamma
blifvit i lösväska utsänd, sednare än eu vecka efter det densamma
derifrån affärdats, värde försändelsen icke vidare af postanstalten
återtagen, utan åligger adressaten vidkännas utgiften för postförskottets
infriande.

§ 53.

Mom. 1. Alla öfrig-, postförsändelser skola, med de undantag
som, i fråga om utvexling genom poststation, finnas härofvan i § 50
omförmälda, å de lider då, jemnlikt § 7. postanstalt bör hållas öppen,
tillhandahållas vederbörande,

23

genom tillhåll
dahållande ä
adressortens
postanstalt;

I

178

med rätt för
adressaten till
särskild! breffack -

Särskilda iakttaga
liden vid
utlem nandet

a) bref, hvilka icke ävo rekommenderade eller assurerade och
Indika ej finnes åtecknadt postförskott, försändelser under band, varuprofver
och mönster samt tidningar:

å postkontor eller postexpedition eu timme, men å poststation eu
half timme efter postens framkomst, såvida icke, enligt Generalpoststyrelsens
bepröfvande, särskilda omständigheter gorå det nödvändigt
att för någon ort undantagsvis fastställa en sednare ntlemningstid,
hvarom i sådant fall särskild! anslag skall anbringas;

b) alla öfriga försändelser:

å postkontor eller postexpedition sednast tvä timmar efter postens
ankomst,

å poststation eu timme efter det posten anländt.

Mom. 2. Derför;;! böra samtlig**, post,försändelser vara så ordnade
att, ehvad försändelser till en eller flera adressater af en och
samme person efterfrågas, nödiga upplysningar må kunna med lätthet
meddelas och de ankomna försändelserna skyndsam! utlemnas.

§ 54.

Korrespondent, hvilken önskar att till honom ankomna postförsändelser,
af hvad slag de vara må, icke skola utlemnas till annan
än särskild! afl honom uppgifven person eller personel'', må, i den
mon utrymme! å. postkontor pri;fras sådan! medgifva, beredas förmanen
af ett särskild! fack för de postförsändelser som till honom, hans
husfolk, betjente in. fl. ankomma, och erlägga härfla- till Postverket
förskottsvis eu afgift som för år beräknas till 15 rdr, för hälft år till
8 och för ett qvartal eller del deraf till 5 rdr.

tz 55.

Mom. 1. Paket äfven utan angifvet värde, bref, derå finnes
tecknad! postförskott, äfvensom postanvisning utlemnas endast till kända
personer eller sådane, som behörigen styrka sin identitet.

Mom. 2. Rekommenderade bref och försändelser med angifvet
värde utlemnas icke till andra än vederbörande adressater eller personer,
som äro af dessa behörigen befullmägtigade att försändelserna uttaga.

179

Mom. 3. Såväl rekommenderade bref som bref med angifvet
värde och paketer af alla slag skola vid uttagandet qvitteras.

§ 56.

Mom. 1. Försändelse, hvilken antingen alldeles icke eller endast
till någon del är frankerad, och hvilken icke åtnjuter portofrihet,
utlemnas hvarken å postanstalt eller genom brefbärare annat än mot
erläggande af belöpande portoagifter, såvida icke med vederbörande
postförvaltare blifvit träffadt aftal om dessa afgifters bokförande, på
sätt härnedan i §§ 69 och 70 stadgas.

Mom. 2. Beloppet af den lösen, som bör för ankommen postförsändelse
utgöras, skall alltid före utlemnande! å försändelsen angifvas
af postkontor eller postexpedition på bestämmelseorten, der icke,
på grund af särskild föreskrift, anteckning derom finnes gjord af vederbörande
afsändning''^ eller omkarteringspostanstalt.

Mom. 3. På adressat ankomma, huruvida lian önskar o frankerad
eller ofullständigt frankerad försändelse emottaga eller icke.

Mom. 4. Har emedlertid försändelse blifvit öppnad af den,
hvilken densamma till utlösande hembjudes, skall belöpande portoafgift
derför erläggas, såvida icke af omständigheterna tydligen framgår
att försändelsen bör tillställas annan person med samma för- och
tillnamn som den till hvilken densamma först utlemnats.

§ 57.

Försändelse, å hvilken finnes tecknadt postförskott, utlemnas, med
undantag för det i § 52 stadgade fall, icke förrän beloppet deraf
blifvit till postanstalten eller till brefbärare!! inbetaladt.

§ 58.

Mom. 1. Om ankomsten till postanstalt af sådane försändelser, a visering af
hvilka icke genom brefbärare eller genom vidare försändning med po- "‘"öråänddser.1
sterna tillställas adressaterna, och Indika icke af dessa med egna bud
regelbundet afhemtas, underrättas adressaterna på det sätt att

dels i städer och köpingar, hvarest finnas anstälda särskilda bref -

180

Obeställbara

försändelsers

behandling.

bärare, blifva af dessa aflcinnade skriftliga tillkännagifvande^, rörande
ankomna försändelser med angifvet värde och paketer i allmänhet af
mer än 2 <$:s vigt,

dels dylika skriftliga tillkännagifvanden rörande såväl nyssnämnde
slag af försändelser som äfven beträffande rekommenderade
bref, bref med postförskott samt småpaketer varda till personer, boende
utom postanstaltens område, utsända på sätt om bref in. in. finnes
i § 51 föreskrifvet,

dels slutligen i postanstalternas förstugor anslås hvar tisdagsmorgon
eu i alfabetisk ordning upprättad förteckning å alla de under
förutgångna veckans lopp ankomna öfriga bref, hvilka icke kunnat
adressaterna tillställas.

Mom. 2. Dessa anslag böra, derest icke alla å dem upptagna
försändelser af vederbörande uttagits, blifva qvarsittande tilldess eu
månad efter deras anbringande förflutit.

Mom. 3. För utfärdandet af förenämnde skriftliga tillkännagifvanden
erlägges icke af emottagare någon afgift; hvaremot för desammas
aflemnande genom brefbärare utgöres den i 49 §, 6 och 8
mom., stadgade afgäld.

§ 59.

Mom. 1. Kan, efter vidtagandet af de i nästföregående § föreskrifna
åtgärder, ankommen postförsändelse dock icke adressaten tillställas,
skola till afgångsorten återsändas alla de bref, för hvilka franko
blifvit antingen helt och hållet eller till någon de! utgjord!.

Mom. 2. Detta återsändande egen i allmänhet rum efter utgången
af månaden näst efter den, under hvilken brefvet anländt, men
först efter slutet af nästföljande qvartal för alla sådane bref å hvilka
finnes tecknadt »afhemtas», »posto restante» eller annat likbetydande.

Mom. 3. Har paketpostförsändelse icke tre månader efter framkomsten
kunnat adressat tillställas, skall i tjensteväg underrättelse
derom meddelas afgångsortens postanstalt, hvilken har att tillspörja
afsändare!! huruvida, vid sådant förhållande, han önskan att paketet
må till afgångsorten returneras, till annan ort försändas eller till

181

annan person å. adressorten utlemnas; hvarefter, också i tjensteväg,
nödigt besked härom meddelas postanstalten å adressorten, som går i
författning om paketets behandling i enlighet med sålunda erhållen
föreskrift.

Mom. 4. Vårder af afsändare tillkännagifvet, att lian icke önskar
paketets återsändande, befordran till annan ort eller utlemnande
till annan person, eller kan afsändare!! icke anträffas, eller undandrager
lian sig att i ämnet meddela nödig föreskrift,

värde, sedan paketet ett år å adressorten qvarlegat, detsamma
till Generalpoststyrelsen insända

Mom. 5. Helt och hållet ofrankerade bref, hvilkas adressater
icke kunnat anträffas eller för Indika dessa vägrat utgifva lösen, skola
jemväl efter utgången af qvartalet näst efter det, under hvithet de till
adressorten ankommit, till Generalpoststyrelsen insändas för att behandlas
i öfverensstämmelse med föreskrifterna härnedan i § 61,
inom. 2.

Mom. 6. Försändelser under band, varuprofver och mönster,
hvilka icke kunnat adressaterna tillställas, må, sedan de ett år å
adressorten qvarlegat, förstöras.

§ 60.

Mom,. 1. År å bref, hvithet, med anledning af föreskriften i
nästföregående §, inom. 1 och 2, till postanstalt återkommit, anbragt
afsändarens namnstämpel, eller kan af sigill eller annan omständighet
upplysning om afsändare!! erhållas, skall brefvet till denne återställas,
dock under iakttagande deraf att för bref, som endast till någon del
är frankera dt, erlägges belöpande restporto, hvaremot för återsändandet
icke utgöres någon särskild afgift.

MomJ 2. Varder åter, på grund af föreskrifterna i 59 §, 3
inom., paket returneradt till afgångsorten, skall befordringsafg-ift enligt
taxan illgöras såväl för återsändandet som, i händelse paketet afgått
ofrankeradt, för fortskaffande! från inlemningsorten.

Mom. 3 I afseende å paketer, hvilka, sedan de icke å adressorten
kunnat vederbörande tillställas, varda till annan ort än den,

182

derifrån de afgått, försända, fortares i enlighet med stadgandet i 41
§, 1 inom.

Mom. i. Alla de bref, Indika icke, på sätt i inom. 1 sagd! är,
kunna till afsändare återställas, skola, med angifvande af bestämmelseort
och adressats namn, upptagas å en förteckning, hvilken hålles
för allmänheten tillgänglig på enahanda sätt, som i fråga om ankomna
postförsändelsers kungörande är i § 58 stadgadt.

Mom. 5. Anmäler sig derefter någon till återbekommande af eu
eller flera af ifrågavarande postförsändelser, styrka sin befogenhet
dertill på sätt i § 39 sagdt är, och iakttages i (ifrigt hvad i samma
§ är om rekommendations- och assuransbevis’ återställande in. in. ftireskrifvet.

§ 61-

Mom. 1. Bref, Indika, efter utgången af året näst efter det,
under hvilket de från adressorten återkommit, å afgångsortens postanstalt
qvarligga, samt sådane paketer som blifvit behandlade i enlighet
med föreskrifterna i 59 §, 3 inom., utan att dock, ett år efter det
föreskrift erhållits om sättet för deras vidare fortskaffande, kunna behörig
person tillställas, varda till Generalpoststyrelsen insända.

Mom. 2. Såväl de i nästföregående inom. omförmälda försändelser
som de paketer och ofrankerade bref, om Indika handlas i 59
§, 4 och 5 inom., skola af personer, som dertill af Generalpoststyrelsen
förordnas, i vittnens närvaro öppnas; hvarefter, under iakttagande af
de i föregående § stadgade vilkor, försändelser hvilkas afsändare, med
ledning af de genom öppnandet vunna upplysningar, kunna anträffas,
till afsändare återställas; hvaremot bland öfrige försändelser de Indika
innehålla saker af värde, handlingar och dylikt, blifva i allmänna tidningar
kungjorda och till afsändare eller adressat, som sig i sådant
afseende anmäler, genom Styrelsens försorg, utlemnade mot erläggande
af de befordringsafgifter, som kunna vara oguldna.

Mom. 3. Skulle på en gång både afsändare och adressat anmäla
sig till utbekommande af dylik försändelse, hänvisas de att sin
talan om företrädesrätt dertill vid laga domstol anhängiggöra och utföra.

183

Mom. 4. Hav inom tio år efter kungörandet icke hos Generalpoststyrelsen
skett anmälan om utbekommande af dylik postförsändelse,
må, om densamma innehåller andra effekter af värde än gångbart
mynt, dessa å offentlig auktion försäljas samt de härför inflytande medel,
likasom i dylika bref inneslutna kontanta penningar, ingå i postkassan.

Mom. 3. Försändelse, hvilken vid sådant öppnande som härofvan
i 2 inom. föreskrifves, icke befinnes innehålla saker af värde,
handlingar eller dylikt, värde ofördröjligen förstörd.

§ 62.

Mom. 1. Önskar korrespondent, att postförsändelser, som, adresserade
till honom, till någon viss postanstalt kunna anlända, eller tidning
eller tidskrift, som genom postanstalten blifvit för hans räkning
från annan ort förskrifven, må under någon viss tid till annan ort,
men samme mottagare, med posten försändas, aflemne skriftligt tillkännagifvande
härom till den postanstalt, derifrån postförsändelserna
höra efter förändrad adress expedieras.

Mom. 2. För sålunda begärd befordran efter förändrad adress
af bref, försändelse under band, varuprof, mönster eller å postanstalt
förskrifna tidningar erlägges icke någon särskild afgift med undantag
ensamt för lösväsk- och lokalbref, för Indika vid mottagandet utgöres
det i § 22 stadgade porto, med afdrag, hvad lokalbrefven beträffar,
af hvad i franko blifvit för dem erlagdt.

Mom. 3. För paketer, Indika, på grund af dylikt tillkännagifvande,
till annan ort försändas, utgöres enahanda afgift som finnes
stadgad i § 41, inom. 1.

Mom. 4. Äfven ankommet bref, som redan blifvit från postanstalt
uttaget eller af brefbärare aflemnadt, må, då förseglingen derå
ej rubbats, kunna till samma postanstalt återinlemnas för att till åtecknad,
annan adressort befordras, utan erläggande derför af någon särskild
afgift i annan händelse än då den, hvilken lirefvet inlemna!-,
önskar vid afsändande! frankera i lösväska ankommet bref eller för
lokalbref utgöra skilnaden emellan det i § 22 stadgade franko och
den befordringsafgift, som blifvit för dylikt bref erlagd.

S. k. eftersa lidande
af bref
in. in.

184

Reklamation.

Mom. 5. Har skilnaden i bcfordringsafgift icke blifvit vid inlemnande!
ersatt, förfares dermed som i föregående inom. 2 finnes
stadgadt.

Mom. 6. Paketer, försändelser under band, varupröfver och
minister, som till postanstalt återlemnas för att efter förändrad adress
fortskaffas, behandlas och taxeras såsom försändelser. Indika förut icke
blifvit postbefordrade.

§ 63.

Mom. I. Höres å postanstalt anmälan derom att adressat antingen
alldeles icke eller sednare än vederbort fått emottaga försändelse,
hvilken blifvit å samma postanstalt inlemmad eller i någon af postanstaltens
bredddor nedlagd eller ock skolat till samma postanstalt
ankomma, skall, der sådant påyrkas af den, som anmälan gör, af postanstalten
utfärdas löpsedel, för hvars befordran med posten frankeringsafgiften
utgöres med 12 öre.

Mom. 2. 1 denna löpsedel upptages fullständig adress å för sändelsen,

afgångsdag samt hvad mera till samma försändelses särskiljande
från andra dylika kan anses leda.

Mom. 3. Å donna löpsedel, hvilken skall delgifvas de postanstalter,
som den ifrågavarande försändelsen skolat passera, skall af
hvar och en bland dessa antecknas hvad rörande samma försändelses
befordran kan vara att meddela; hvarefter löpsedeln återsändes
till den postanstalt, derifrån densamma utgått, för att delgifvas den,
som om dess utfärdande anhållit.

Mom. 4. Framgår af de uti löpsedeln meddelade upplysningar,
antingen att den försändelse, som deri omhandlas, gått förlorad eller
att dess aflemnande till adressaten blifvit obehörigen fördröj dt, och
visar sig att orsaken härtill varit bristande ordning vid postbefordringen
eller annan omständighet, hvilken det tillhört posttjensteman att
förekomma, skall den för löpsedeln erlagda frankeringsafgift, mot
qvitto, till vederbörande återgäldas, hvarefter beloppet bör postkassan
ersättas af den, som till den öfverklagade oordningen varit vållande.

Mom. 1. I afseende å postutvexlingen med Norge och med ut- Postutvexiinrikes
orter iakttages i öfrigt hvad genom särskilda nådiga bestämmel- o“hmntinndete
ser samt gällande postfördrag finnes derom stadgadt.

Mom. 2. Taxa för donna postutvexling, med alla nödiga upplysningar
rörande postförsändelsernas behandling, skall å hvar postanstalt
hållas för allmänheten tillgänglig.

§ 65.

Mom. 1. Är från Norge eller från utlandet ankommen paketpostförsändelse
adresserad till ort, hvarest densamma icke kan undergå
den tullbehandling, som före utlemnande! till adressaten bör ega ruin,
skall af vederbörande gränsepostanstalt paketet försändas till den stapelstad,
från hvilken detsamma lämpligast kan hinna bestämmelseorten.

Mom■ 2. Postkontoret i stapelstad åligger derefter att genom
skrifvelse till adressortens postanstalt ofördröjligen om paketets ankomst
underrätta adressaten.

Mom. 3. För dylikt meddelande, hvithet åtnjuter portofri befordran,
erlägges icke någon afgift.

§ 66.

Mom. 1. Korrespondent, hvilken önskar att för befordran med Postutvexling
post till och från postanstalt begagna lösväska, göre derom å postan- Pväska."1
stalten skriftlig anmälan; hvarefter honom tillstädes eu eller — der
sådant af de för postens fram- och återgående faststälda tider påkallas
— flera väskor, mot erläggande för hvar särskild sådan väska af
den utaf Generalpoststyrelsen stadgade afgift, hvilken skall motsvara
Postverkets utgift för väskans anskaffande.

Mom. 2. Derest, till följd af dylik lösväskas slitning, derå uppkommen
skada eller beskaffenheten af det väskan åsätta lås, nödig
säkerhet icke vidare anses beredas de i lösväskan inneslutna försändelser,
och — oaktadt postanstalts erinran härom — åtgerder icke
varda af väskegare vidtagna för väskans återställande i det skick som
vederbör eller anskaffande af fullgod! lås dertill, må tillsvidare in 24 -

ISO

ställas befordran med posterna af dylik lösväska, utan rättighet för
väskegare att, med anledning häraf, återbekomma någon del af de för
väskans fortskaffande erlagda utgifter.

Mom. 3. Hafva flera korrespondenter förenat sig om en enda
lösväska, skall densamma dock icke, utom postanstalten, afl) em tas eller
aflemna? å mer än en ort, hvilken uppgåfves af den person, som, å
(»frige väskegares vägnar, till postanstalten inbetalar de belöpande afgifterna
och hvilken det jemväl tillhör att dit aflemna uppgift å alla
de personer, Indika? post bör i väskan fortskaffa?.

Mom. 4. För lösväska? befordran med posten skall, ehvad densamma
flera eller färre gånger i verkan fram- och återgår, samt
utan afseende derå om en eller — på sätt härofvan i inom. 1 Läge?
— flera särskilda väskor af samma korrespondent eller bolag för
postutvexl ingen med samma posta lista] t begagnas, förskottsvis till Postverket
utgöras för hvart fjerdedels år eller någon del deraf 5 rdr;
hvilken afgift emedlertid, då densamma på eu gång för helt år erlägges.
nedsättes till 18 rdr för året.

Mom. o. Önskar korrespondent få med allmänna posterna förtskaffad
lösväska, hvilken, utan att passera postanstalt, aflemna? och
mottages å platser, belägna invid vägen mellan tvenne post,anstalter,
ankomme på Generalpoststyrelsen att meddela de till förekommande
af missbruk dervid erforderliga föreskrifter.

Mom. 0. För befordran af dylik lösväska, i afseende å hvars
anskaffande gälla enahanda föreskrifter som för vanlig lösväska, utgår
afgiften med hälften af det i föregående inom. 4 stadgade belopp.

Mom. 7. Der postbefordringen verkställes med posthemmansskjufs,
åtnjute af postmedlen postförare eu årlig ersättning af 3 rdr för hvar
lösväska, som å postgård aflemna? eller afhemta? eller under vägen
af postföraren aflemna?.

Mom. 8. Vägrar postförare eller postiljon att till befordran
emottaga lösväska, som bör med posten fortskaffa?, eller att sådan å
behörig ort aflemna, bete 10 rdr.

Mom. 9. Försummar postförare eller, der posten af postiljon åtföljes.
den sistnämnde att a postgård eller gästgifvaregård som veder -

187

bör aflemna lösväska eller att & ort invid allmänna postvägen, der
väskan bör aflemnas eller afliemtas, gifva tecken med posthornet, bote
för hvarje gång 2 rdr.

Mom. 10. För lösväskas aflemnande eller afhemtande må posten
icke uppehållas eller från allmänna postvägen afvika; utan tillhör
det väskegare, hvars lösväska icke å skjutsombytesstation utvexlas,
draga försorg derom att, så snart postiljon eller postförare, efter
ankomsten till den plats å vägen, der väskutvexlingen skall försiggå,
gifvit tecken med posthornet, pålitlig person inställer sig för att lösväskan
afhemta eller aflemna.

Mom. 11. Lösväska må icke utvexlas med postanstalt så belägen
att, under fortskaffande!: mellan densamma och den plats, der
väskan till egares bud aflemnas eller af detsamma afliemtas, posten
passerar annan postanstalt. Sker sådant, böte föreståndaren för den
postanstalt, med hvilken lösväskan utvexlas, 100 rdr.

Mom. 12. För befordran i lösväska utgår icke någon särskild
afgift, vare sig att försändelsen i lösväska fortskaffas till eller från
person, som vistas inom den postanstalts område, med hvilken lösväskan
utvexlas, eller densamma finnes innesluten i sådan lösväska, som
i förestående inom. 5 och 6 omförmäles.

Mom. 13. Skall emedlertid försändelse af förstomförinälda slag,
efter ankomsten till vederbörande postanstalt, genom brefbärare tillställas
adressaten, behandlas och taxeras försändelsen såsom lokalbref.
i enlighet med föreskrifterna- i § 23.

Mom. 11. Då, för att med lösväska till prenumerant å- landet
fortskaffas, a postanstalt inlemnas tidning eller tidskrift, utkommande
å den ort, der postanstalten är belägen, skall icke heller derför utgöras
någon provision till Postverket.

§ 07.

Mom. 1. Åstunda!- korrespondent att försändelser, som, utan de
allmänna posternas anlitande, af hans bud ä postanstalt till befordran
aflemnas eller derifrån afliemtas, må, till vinnande af större säkerhet,
i läst väska in- och utsändas, göre derom hos vederbörande postförvaltare
enahanda anmälan, som i § 66 säges.

188

Postafgi flere
bokförande^

Mom. 2. För dylik utvexling af lösväska vare afgiften hälften
af den i nästföregående §, inom. 4, stadgade.

Mom. 3. Den för postutvexling af nu ifrågavarande slag erforderliga
-väska anskaffas af den, hvars post skall med densamma fortskaffa^ Mom.

i. I afseende å de uti dylik väska inneslutna försändelser
till och från personer inom postanstaltens område samt en del
tidningar och tidskrifter förfares i enlighet med föreskrifterna i nästföregående
§, inom. 12—14.

§ 68.

Mom. 1. I postanstalts förstuga skall finnas anslagen uppgift å
alla de personer, Indika, antingen ensamma eller i bolag med andra,
för utvexlingen med samma postanstalt underhålla lösväska.

Mom. 2. Hålles lösväska af hel socken, värde endast namnet
å densamma angifvet.

§ 69.

Mom. 1. (Inskar korrespondent — i stället för att för hvar

särskild försändelse utgifva belöpande franko-, porto-, rekommendations-
och assuransafgifter in. in. — att qvartalsvis och på grund af
kontrabok med postkontor eller postexpedition uppgöra liqviden derför,
skall tillfälle dertill beredas försåvidt af korrespondenten ä
postanstalten deponeras medel, motsvarande i hvart särskildt fall de
belöpande postafgifterna.

Mom. 2. I stället för kontanta medel må äfven kunna deponeras
rentebärande obligationer, utfärdade af Riksgäldskontoret, Allmänna
Hypoteksbanken, hypoteksföreningar eller kommuner, hvilkas
lånerörelse blifvit ordnad genom särskildt, af Kongl. Näjd i nåder
faststäldt reglemente.

Mom. 3. För räkningshållandet eger, i de fall då dylik deposition
egt ruin, postförvaltaren att af korrespondent åtnjuta:

då för qvartal de bokförda afgifternas belopp uppgått till högst
10 rdr............................................................................................... 8 %,

189

dä för qvartal summan utgör

mer än 10, men icke öfver 25 rdr................................................ 6 %.

» » 25 » v « 50 » 5 u

” » 50 >i » /i 75 » 4 „

" » 75 » ii ii 100 » Zj „

samt då för qvartal summan öfverstiger 100 rdr .............. 3 »

åt de bokförda postafgifternas sammanlagda belopp.

Mom. i. Förenämnda arvode utgår dock icke i något fall med
mindre belopp än 75 öre för qvartal eller någon de! deraf.

§ 70.

Mom. 1. De statens embetsverk med deras underlydande kontor
och afdelningar, hvilka önska att, på förenämnda sätt, fä sina
postafgifter bokförda, skola, äfven utan föregående deposition, komma
i åtnjutande åt eu dylik förmon mot erläggande af de i nästföregående
§ stadgade afgifter.

Mom. 2. Tiar, på eget äfventyr, postförvaltare eller poststationsföroståndare,
hvilken för sin uppbörd stält borgen som bli hvit af Generalpoststyrelsen
godkänd, medgifvit att postafgifter som böra af enskild
korrespondent eller bolag utgöras, må, utan att deposition egt
rum, bokföras för att vid qvartalets utgång gäldas, skall ersättningen
för räkningshållandet utgå med dubbla beloppet af de i § 69 stadgade
afgifter.

§ 71.

Mom. 1. Ehvad, till säkerhet för postafgifternas godtgörande
bbfvit nedsätta kontanta medel eller alldeles icke någon deposition
egt rum, skall, med undantag för de fall som i nästföregående §,
mom. 1, omförmälas, postförvaltare, likasom poststationsföreståndare,
blifva Postverket ansvarig derför att de bokförda postafgifterna likasom
de postförskottsbelopp, om Indika handlas i $ 52, på fäststäld
tid i postkassan inflyta.

Monn. 2. Äro i sådant afseende å postkontor eller postexpedition
deponerade rentebärande obligationer, eu eller flora, af den beskaflen -

190

Förskrifning r
tidningar in. n

het. söm i § 69 omfönnäles, varp emedlertid, mot obligationernas aflemnande
till postkassan, och derest värdet af desamma, beräknadt till
fyra femtedelar af den summa, hvarå obligationerna lyda, icke understiger
de bokförda postafgifternas belopp, postförvaltare frikallad
från ersättningsansvar för de belopp, Indika möjligen icke kunna hus
korrespondenten uttagas.

S 72.

f Mvm. 1 Då någon önskar att genom postanstalt förskrifva tidning
eller tidskrift, hvilken utkommer å annan ort i riket än deri.
hvarest postanstalten är belägen, bör. utöfver det pris. hvartill tidningen
eller tidskriften af utgifvare]! tillhandahålles, erläggas eu afgift.
som motsvarar:

för tidning eller tidskrift, hvilken utkommer eu gång i veckan
eller oftare, eu femtedel af nämnda pris,

men för öfrige tidningar och tidskrifter eu tiondedel af prenumerationspriset; dock

så att icke i något fall afgå tf eu pr qvartal eller någon del
deraf understiger:

för tidning eller tidskrift, som utkommer eu gång i veckan eller

oftare...................................i............................................................ 30 öre.

men för annan tidning eller tidskrift................................; 15 »

Mom. 2. 1 enlighet härmed förfares äfven vid prenumeration å

utkommande samlingar af författningar, å handlingar, utgrina af sällskapa-
och föreningar in. fl., bland Indika Svensk författningssamling, Riksdagsprotokoll
erna med dertill hörande bihang, Länsstyrelsernas tryckta
kungörelser samt Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift
alltid, och utan afseende a det antal nummer deraf som i veckan utgifva*,
skola hänföras till sådant; trycksaker för Indika postbefordringsafgiften
utgår med endast eu tiondedel af prenumerationspriset.

Mom. 3. Skulle tidning eller tidskrift upphöra innan deri tid
tilländagått, som prenumeration omfattar, skall för hvart helt qvartal,
som tidningens eller tidskriftens utgifvande varit instäldt, till prenumeranten,
på anfordran, återbetalas deri för samma tidrymd belöpande
provision.

Mom. 4. För den förlust, som i (Ifrigt drabbar prenumerant
genom upphörandet af tidning eller tidskrift, som genom posta osta It
förskrifvits, ikläder sig icke Postverket någon ansvarighet; men af
Postverkets tjensteman bör bannas allt det biträde, som skäligen kan
ifrågakomma, för att prenumeranterna må tillgodokomma den ersättning,
som i dylikt fall kan erhållas.

$ 73.

Planscher och andra biläger till tidning eller tidskrift, för hvilkas
utbekommande prenumerant å tidningen eller tidskriften icke har
att erlägga någon särskild betalning, varda också, då de tidningen
eller tidskriften åtfölja, och tillkännagifvande derom linnés i densamma
infördt, med posterna afgiftsfritt befordrade.

§ 74.

Mom. I. Åstund as regelbunden postbefordran för tidning, tidskrift,
samling af utkommande författningar eller handlingar, utgifva
al sällskaper, föreningar in. in., för Indika någon prenumerationsafgift
ick(> är att af emottagarne utgöra, skall antingen af afsändare)! eller
af emottagare!! i postbefordringsafgift erläggas den i 72 §, 1 inom.,
stadgade andel af det pris, hvartill ifrågavarande, handlingar tillhandahållas
prenumeranter i allmänhet eller, der alldeles icke någon
prenumeration derå eger ruin, af det pris. hvartill samma handlingar
afyttras genom bokhandel!!.

Mom. 2. Icke i något fall må emedlertid postbok irdringsatgiften
understiga det i åberopade 72 §. 1 inom., stadgade minsta belopp
af 30 resp. 15 öre för qvartal eller någon del deraf.

§ 75.

Mom. 1. Varder icke inom den tid. då posten skall expedieras,

'' å postkontor inlemna!! tidning eller tidskrift, som af kontoret reqvirerats
och genom detsamma bör till andra postanstalter försändas, skall
skriftligt tillkännagifvande derom till hvar och eu af dessa öfversändas.

192

Fribrefsrätt

Mom. 2. Detta tillkännagifvande anslås i förstugan till de
postanstalter, genom Indika tidningen eller tidskriften skolat utdelas.

Mom. 3. Befinnes vid postens ankomst att ett eller flera exemplar
af de genom postanstalten från andra inrikes orter förskrifna
tidningar eller tidskrifter uteblifvit, göres derom genast anmälan till
postanstalten a ntgifningsorten, hvilken, i hvad å densamma ankommer,
söker verka derhän, att de felande exemplaren må kunna med
först afgående post vederbörande tillställas.

8 76.

I afseende å vilkoren för postbefordran af tidningar och tidskrifter,
Indika till svenska orter införskrifvas från utlandet eller härifrån
till andra länder försändas, iakttagas de särskilda föreskrifter
som, i öfverensstämmelse med gällande postfördrag, blifvit meddelade
eller hädanefter kunna komma att meddelas.

8 "7.

Den rättighet att afgiftsfritt med posterna försända meddelanden
i tjensteväg, hvilken tillkommer en del embetsverk, myndigheter, embets-
och tjensteman, skall utöfvas

antingen på det sätt att trefven, med angifvande af adressort
och emottagarens namn, införas i särskilda fribrefsböcker, Indika af
Generalpoststyrelsen utfärdas och vederbörande tillhandahållas,

eller ock genom försändelsernas uppförande å s. k. fribrefsförteckningar,
i Indika, utom adressatens namn och vistelseort, äfven
angifves det ärende, hvarom afsändt fribref handlar.

8 78.

Särskilda fribrefsböcker skola utfärdas för;

Statsrådets Ledamöter,

Statsdepartementens Ex]»editioner,

Riksmarskalksembetet,

H offörvaltningarne,

Konungens Justitiekansler.

193

Riksdagens Justitieombudsman,

Hofrätterna,

Fångvårdsstyrelsen,

Arméförvaltningens särskilda Departementer,

Inspektören för Militärläroverken,

Cheferna vid Krigshögskolan och Krigsskolan,
Generalfälttygmästareembetet,

Chefen för Lifgardesbrigaden,

Generalbefälhafvarne i Militärdistrikten,

Kavalleriinspektören,

Generalmönsterherrar,

Chefen för Topografiska Kåren,

Regements- och Kårchefer samt Cheferna för Hallands Infanteribataljon
och Westemorrlands Beväringsbataljon,
Chefen för Fortifikationen,

Militärbefälhafvaren på Gotland,

Öfverkommendanter,

Kommendanter,

Förvaltningen af Sjöärendena,

Cheferna för Kong!. Maj:ts Flotta och för Skärgårdsartilleriet,
Chefen för Sjökrigsskolan,

Komm erskollegium,

Generallandtmäterikontoret,

Styrelsen öfver Allmänna Väg- och Vattenbyggnader,
Karantänskommissionen,

Stuteriöfverstyrelsen,

Statistiska Centralbyrån,

Öfverståthållareembetet i Stockholm,

Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i rikets samtlige län,
Kammarkollegium,

Statskontoret, *

Kammarrätten,

Skogsstyrelsen,

25

194

Öfverintendentsem betet,

Riksarkivet,

Kong!. Biblioteket,

Sundhetskollegium,

Serafimerordensgillet,

Kanslersembetena och Konsistorierna för Universiteten i Upsala
och Lund, samt
Domkapitlen.

§ 79.

Frihet från frankeringsafgifts utgörande, förmedelst brefvens uppförande
å särskilda fribrefsförteckningar, medgifves nedanstående tjenstemän
m. m., ehuru några af dem endast för försändelser i vissa
fall eller till särskild! uppgillra myndigheter, nämligen:
Häradshöfdingar, för bref som röra brottmål,

Lands- och Stadsfiskaler,

Justitiestatsministerns Ombud i orterna, för försändelser till
Justitiestatsexpeditionen,

Bataljonschefen vid Kronoarbetskåren å Karlsborg,
Tjenstgörande förste Majorer vid regementena,

Befälhafvare för särskilda kommenderingar,
Kompanibefälhafvare, för bref till chefs- och majorsexpeditionen,
då, enligt vederbörande regementschefs hos Generalpoststyrelsen
gjorda anmälan, kompanibefälhafvare icke utan
olägenhet kan begagna den vanliga inom regementet ordnade
brefbäringen,

F ortifikationsbef älhafvare,

Tygmästare,

Regementsskrifvare,

Landtrentmästare,

Poliskamrarne i Stockholm och Göteborg,

Kronofogdar,

Häradsskrifvare,

Kronolänsmän, för bref till embetsverk och myndigheter samt
embets- och tjensteman eller betjente,

195

Bergmästare och Bergshauptman,

Landtmätare, för bref till offentliga myndigheter, embets- eller
tjensteman, äfvensom för insändande till Landtmäteristyrelsen
eller förste landtmätaren i länet af konceptkartor, handlingar
och renovationer, vikna och väl omslagna, då utväg
saknas för deras fortskaffande på annat sätt.

Justerare,

Distrikts- och Revierförvaltare inom Skogsstaten,

Kontraktsprostar, för bref till Läns- och Stiftsstyrelse och till
Statistiska Centralbyrån,

Provincial- och Distriktsläkare, för meddelanden till Sundhetskollegium
och Kong], Majrts Befallningshafvande i länet.

§ 80.

För bref, hvithet njuter afgiftsfri postbefordran, betalas också
icke någon särskild afgift om detsamma rekommenderas eller värdet
derå angifvas.

§ 81.

Mom. 1. Den samtlige förenämnda myndigheter samt embetsed)
tjenstemän tillkommande fribrefsrätt gäller i allmänhet endast
sådane bref, som från postanstalt skola till annan inrikes ort med
post fortskaffas.

Mom. 2. Med fribrefsrätt försedda myndigheter, embets- och
tjenstemän, Indika icke äro bosätta, i stad, i köping eller by, hvarest
linnés postanstalt, ega likväl rättighet att, der behofvet sådant klufven,
å den postanstalt, från hvilken deras fribref eljest fortskaffas,
med tillgodonjutande af afgiftsfrihet, inlemna jemväl sådane rekommenderade
bref i tjensteärenden som skola från samma postanstalt
direkt uttagas.

Mom. 3. Lokalbref tillgodonjuta icke fribrefsrätt.

§ 82.

Mom. 1. För bref till utlandet, å hvithet finnes tecknadt
»franko», skall, utan afseende derå att detsamma afgått från myndig -

196

het, erabets- eller tjensteman, hvilken fribrefsrätt eljest tillkommer,
erläggas belöpande befordringsafgift, likasom för utbekommande af
ofrankerad försändelse, hvilken från in- eller utrikes ort afgått utan
att vara såsom fribref behandlad, äfven fribrefsberättigad myndighet,
embets- eller tjensteman har att utgifva det derför i taxan upptagna
porto.

Mom.. 2. Betin nes emedlertid, efter öppnandet af sålunda till
embetsverk eller myndighet ankommen postförsändelse, densamma icke
vara af den beskaffenhet att lösen derför bör af allmänna medel
utgå, skall, mot försändelsens återställande till den postanstalt som
densamma utlenmat, det derför uppburna porto återgäldas.

§ 83.

Vid utvexling genom Statistiska Centralbyrån af statistiska redogörelser,
Indika afsändas till eller ankomma från utlandet och behandlas
såsom paketgods, skall afskrifning ega rum af de befordringsafgifter,
som för dessa försändelser skolat tillgodokomma svenska
postkassan.

§ 84.

Mom. 1. Portofrihet tillkommer endast sådanc skrifvelser, tryckta
cirkulärer och kungörelser som angå tjenst eu samt för densammas
behöriga bestridande äro erforderliga.

Mom. 2. Dessa skrifvelser höra vara aflåtna af den myndighet,
embets- eller tjensteman, med hvars fribrefspost de försändas,
eller och vara på dess befallning utfärdade, vare sig såsom bref,
protokollsutdrag, kommunikationsresolution eller annorledes.

Mom. 3. Till följd häraf är ingen medgifvet att, med begagnande
af annan myndighets, embets- eller tjenstemans fribrefsrätt,
bereda sig portofrihet för skrifvelse som med posten försändes, ehvad
denna skrifvelse rör embetsärenden eller icke.

Mom, 4. I fribref må också icke någonsin inneslutas skrifvelse
till annan myndighet eller person än den, hvars namn finnes utanpå
omslaget angifvet.

197

§ 85.

Kungörelser om offentlig stämning och kallelsebrcf till borgenärer
i konkursmål åtnjuta icke fribrefsrätt.

§ 86.

Mom. 1. Bilaga som åtföljer embetsskrifvelse och i densamma
omförmäles, njute enahanda portofrihet som skrifvelse]! tillkommer,
under iakttagande likväl af hvad härnedan stadgas om fribrefsförsändelsers
tyngd.

Mom. 2. Fribrefsrätten må dock ej anlitas för försändning af

stämpelpapper,

blanketter till rapportör, redovisningar in. in.,

landskontorens räkenskaper,

tryckta redogörelser och böcker, Indika ej af särskilda embetsskrifvelser
åtföljas.

§ 87.

Hvarje fribrefsförsändelse skall vara af den form och beskaffenhet,
att densamma kan inrymmas i postväska eller uti särskild! å
postdiligens eller annat poståkdon befintligt förvaringsrum.

§ 88.

Mom. 1. Fribref^ vigt får ej öfverstiga 300 ort.

Mom. 2. Dock må å de luder, der fullständig paketpostbefordring
icke linnés att anlita, tillsvidare såsom fribref fortskaffa^ äfven
försändelser af större tyngd, äfvensom paket, i afseende å hvithet
icke linnés iakttaget hvad i förestående § 87 stadgas om försändelsers
form, såvida å försändelsens omslag blifvit åt afsändare!! tecknadt
intyg derom, att'' densamma innehåller en akt som icke lämpligen
kunnat delas.

§ 89.

Mom. i. Inom hvart fribrefsberättigadt embetsverk skall utses
eu tjensteman, hvilken ansvarar för fribrefsbokens vård och dess behöriga
användande.

198

Mom. 2. Denne tjensteman skall i fribrefsboken egenhändigt
införa sitt namn, äfvensom deri bör göras anteckning om för någon
tid ifrågavarande uppdrag varder åt annan person öfverlåtet.

§ 90.

Mom. 1. Utom det att fribref alltid bör såsom sådant utmärkas
genom åtecknande af ordet »fribref» eller »frbr.» samt bör vara
försedt med den myndighets, embets- eller tjenstemans sigill, med
hvars fribrefspost det affärdas, skall, före afsändandet, den embetseller
tjensteman, hvars fribrefsrätt begagnas, eller, i fråga om embetsverk,
den tjensteman, hvilken jemlik! nästföregående § vården om
fribrefsboken tillkommer, medelst sin namnteckning utanpå brefvet,
under ordet »fribref», hafva intygat riktigheten af donna uppgift.

Mom. 2. Posttjensteman, hvilken till befordran såsom fribref
emottager försändelse, i afseende å hvilken ej blifvit iakttagna de i
denna § meddelade föreskrifter om namnteckning å kuvertet eller
som icke tinnes i behörig fribrefsbok eller fribrefsförteckning införd,
bote, för hvar gång lian med sådan förseelse beträdes, till postkassan
fem riksdaler.

§ 91.

Efter utgången af det år, för hvilket fribrefsbok galler, skall
densamma, mot utbekommande af ny fribrefsbok, återställas till den
postanstalt, vid hvilken den skolat begagnas; hvarefter, genom postanstaltens
försorg, fribrefsboken öfversändes till Generalpoststyrelsen.

§ 92.

Mom. 1. Sedan af vederbörande postförvaltare fribrefsförteckning
blifvit attestera!!, hvarvid densamma bör förses med anteckning
derom, huruvida afsändande! såsom fribref af en eller annan bland
de deri upptagna skrivelser föranledt till anmärkning, skall förteckningen
af den tjensteman, hvars brefvexling den upptager, inom utgången
af februari månad påföljande är, för undergående af behörig
granskning, insändas till vederbörande öfverordnad myndighet, nämligen:

199

häradshöfdings till Hofrätt; lands- och stadsfiskals till Justitiekanslersembetet;
.Tustitiestatsministerns ombuds i orterna till .Tustitiestatsexpeditionen;
bataljonschefens vid kronoarbetskåren å Karlsborg till Fångvårdsstyrelsen;
tjenstgörande förste majors, befälhafvares för särskild kommendering,
kompanibefälhafvares, fortifikationsbefälhafvares, tygmästare
och regementsskrifvares till Arméförvaltningen; landtrentmästares, kronofogdes,
häradsskrifvares och kronolänsmans till Kong!. Maj:ts Befallningshafvande;
poliskammarens i Stockholm till Öfverståthålläroembete!,
och poliskammarens i Göteborg till Iiongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet; bergmästares och bergshanptmans till Kommerskollegium; landtmätare
och justerares till Generallandtinäterikontoret; distrikts- och
rev jerf örvaltares till Skogsstyrelsen: kontraktsprosts till Domkapitel,
samt provincial- och distriktsläkares till Sundhetskollegium.

Mom. 2. Skulle, vid den granskning af dessa fribrefsförteckningar,
om hvars förrättande vederbörande myndigheter ega att föranstalta,
anledning förekomma till det antagande att fribrefsrätten
blifvit åt någon tjensteman anlitad i vidsträcktare mon, än hvad författningarne
medgifva, tillhör det samma myndighet förordna om anställande
åt behörigt åtal, med yrkande af det ansvar för fribrefsmissbruk
som härnedan stadgas.

Mom. 3. Sedan fribrefsförteckningarne undergått behörig granskning,
insändas de af vederbörande myndigheter till Generalpoststyrelsen,
hvarvid bör göras anmälan, om granskningen föranledt till anställande
af åtal för fribrefsmissbruk; likasom, sedan dylikt mål blifvit
drägt till slutligt afgörande, samma Styrelse bör underrättas om
de böter och den portoersättning, som möjligen af sådan anledning
blifvit ådömda.

§ 93.

Mom. 1. Har, redan innan fribref till adressaten utlemna!»,
anledning förekommit till det antagande, att missbruk af fribrefsrätten
egen ruin, tillhör det posttjensteman, vare sig å afgångs- eller
ankomstorten, att åska det brefvet skall, i afsändare^ eller adressatens
och två tillkallade vittnens närvaro, öppnas å postanstalten, för att
utröna beskaffenheten af försändelsens innehåll.

200

Mom. 2. Infinner sig icke för sådant ändamål, på andra gången
erhållen kallelse, afsändare eller adressat eller ombud för någon
af dessa, må utan afseende härå brefvet öppnas i vittnens närvaro.

Mom. 3. Möter å afgångsorten hinder för brefvets undersökande
på förenämnda sätt, eller kan sådant icke verkställas utan att
brefvets försändande till adressorten varder fördröj dt, må afsändande
postanstalten, genom anteckning å brefvet, uppdraga åt postförvaltaren
å ankomstorten att föranstalta om att brefvets innehåll underkastas
behörig granskning.

§ ''''4.

Mom, 1. klar å postanstalt blifvit till befordran såsom fribref
inlemnad försändelse, hvilken portofrihet icke tillkommer, bete den,
som med sitt namns tecknande å brefvet iklådt sig ansvaret för detsanunas
innehåll, 50 rdr samt ersatte dessutom Postverket don sålunda
försnillade franker i ngsafgifh nr.

Mom. 2. Befinncs fribref innehålla ensamt meddelande af enskild
beskaffenhet, utan allt samband med tjenstens bestridande, stånde
vederbörande derjemte ansvar såsom för tjenstefel seelse.

Mom. 3. De på grund af denna § utgående böter skola, ehvad
upptäckten af missbruket för anle rits åt den i § 02 föreslå hira gi ansk
ning eller af en sådan vederbörande posttjenstemans åtgärd, hvarom
handlas i 93 §, delas till hälften emellan postkassan och angifvaren;
dock med iakttagande deraf att, i det fall som i 3 mom. åt sistberörda
§ omförnräles, angifvareanparten af böterna fördelas till hälften
emellan postförvaltare!! å ankomstorten och deri posttjensteman a
afgångsorten, hvilken å brefvet gjord anmärkning och hvilken det
äfven tillhör att den upptäckta förseelsen i laga ordning beifra.

§ 95.

Hvarken för vaccinämnes insändande från vaccinatör till vaccindepot
eller provincialläkare eller för detsammas öfverbringande till
dem, Indika utöfva skyddskoppympning''^ erlägges någon afgift till
Postverket, då försändelserna å postanstalterna aflemnas i öppna konvoluter,
Indika derstädes förseglas innan de vidare fortskaffas.

201

§ 96.

Mom. 1. Om, för att kunna indraga kronobrefbäring å linie
der jernväg,''olägenhet finnes att tillgå, anses nödigt att medgifva afgiftsfri
befordran med posten af äfven andra skrivelser i tjensteärenden
än sådane som fribrefsrätt i allmänhet åtnjuta, tillhör det
Generalpostyrel sen att meddela nödiga föreskrifter såväl angående de
särskilda slag af skrivelser, Indika en dylik förmon bör tillerkännas,
som ock i fråga om hvad till förekommande af missbruk härvid skall
iakttagas.

Mom. 2. Då, för göromålens behöriga gång, nödigt anses att i
särskilda fribrefsböcker kunna införas de bref som affärdas från olika
afdelningar af de embetsverk som i § 78 omförmälas, ankomme på
Generalpoststyrelsens pröfning, huruvida för samma embetsverk eller
myndighet flera än m idb rots bok må utfärdas; likasom då, af någon
tillfällig anledning och för kortare tid, portofrihet sökes för meddelanden
Indika afse allmänna ärendens handläggning, dylika frågor
må af Generalpoststyrelsen upptagas och afgöras.

Mom. 3. Vid inträffande allmän farsot eller stor sjuklighet
ankomma på Generalpoststyrelsen att, efter omständigheterna, bevilja
eftergift af eller lindring i befordringsafgifts erläggande för läkemedel,
som med posterna fortskaffas, samt att bestämma de vilkor,
på Indika en dylik förmon må tillgodonjutas.

§ 97.

Göres af embetsverk eller allmän inrättning hos Generalpoststyrelsen
anmälan derom att alla eller vissa, särskild! angifna bref
som till ämbetsverket eller inrättningen ofrankerade anlända, ovilkorligen
komma att vid emottagande! utlösas, må, under iakttagande
af de föreskrifter som till missbruks förekommande Generalpoststyrelsen
finner nödigt föreskrifva, porto! för dessa försändelser nedsättas
till hvad i franko skola! utgöras derest befordringsafgiften blifv
it erlagd vid afsändande!.

§ 98.

Mom. 1. Alla meddelanden från Postverkets embets- och tjensteman,
Indika afse posttjenstens behöriga bestridande, befordras af 26 -

202

giftsfritt, under iakttagande i tillämpliga delar af hvad härofvan
blifvit rörande beskaffenheten af fribref i allmänhet och deras behandling
föreskrifvet.

Mani. 2. Gör sig posttjensteman skyldig till fribrefsmissbruk,
skola de för dylik förseelse i § 94 stadgade böter utgå med dubbelt
belopp.

§ 99.

I afseende å skriftvexlingen mellan svenska och norska myndigheter
samt vissa med utländska postverk utvexlade försändelser
iakttages hvad genom särskilda nådiga förordningar och gällande
postfördrag linnés stadgadt,

§ 100.

Extra posters Mom. 1. Är det ärende, i hvithet embetsskrifvelse bör aflåta s.
begagnande. a£ qen vjgt och deri brådskande beskaffenhet, att ordinarie postlägenhet
icke utan men kan afvaktas, och linnés telegraf icke att tillgå,
eller kan för ändamålet densamma icke lämpligen anlitas, må för
skrifvelsens fortskaffande extra post anlitas.

Mom. 2. Utom på Kong!. Maj:ts nådiga befallning eller då
extra post påkallas för afhjelpande af de olägenheter, som härflyta af
inträffande afbrott, oregelbundenhet eller oordning i postntvexlingen,
affärdas dock icke extra post annat än på skriftlig reqvisition af
Chef för något af Stats departementen, Kong!. Maj:ts Befallningshafvande,
Generalbefälhafvare, Regementschef eller Kommendant ft fästning
samt, vid tillfälle af krig eller när ett hastigt anbefaldt uppbrott
eller brådskande handräckning sådant påkalla, äfven af befäl
för detacherad kår, utkommenderad eskader eller bevändt fartyg
samt Generalintendenter, Öfverkrigskom missari er och andra Indika bestridandet
af krigsekonomidetalj eu blifvit i nåder anförtrodt.

Mom. 3. Kostnaden för dylik extra posts fortskaffande för sk jutes
af postmedlen. Efter hvart års utgång tillhör emedlertid Generalpoststyrelsen
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla, Indika
extra poster under krets lopp blifvit på reqvisition af annan myndig -

203

het än Postverkets Styrelse eller densamma underlydande tjensteman
utfärda de, samt de utgifter som med anledning deraf drabba! postkassan;
hvarefter Kongl. Näjd vill i nåder förordna om den ersättning,
som med anledning deraf må höra postkassan tillkomma.

tz 101.

Mani. 1. Vid resa i Postverkets åkdon skall, då ordinarie
lägenhet begagnas, betalas:

för hel täckt, plats..................................................... 1 rdr 20 öre.

» halftäckt d:o ..................................................... 1 » — »

» öppen d:o .....................................................— » 80 »

allt för mil räknadt, samt för hvar öfverskjutande full fjerdedels mil
fjerdedelen af förenämnde afgifter.

Mom. 2. k linie, der bivagnar kunna komma att tillhandahållas
de resande, skall för begagnandet af dylik lägenhet afgiften
utgå:

för ]ilats inuti vagnen, hel eller halftäckt, med. .. 2 rdr,

samt för öppen plats med.......................................... 1 rdr 50 öre,

allt för mil räknadt, samt för hvar öfverskjutande full fjerdedels mil
med fjerdedelen af förestående belopp.

Mom. 3. Uppgår den våglängd, för hvilken plats i poståkdon
begagnas, icke till fullt eu mil, skall dock af giften utgå med det
för eu mil stadgade belopp.

§ 102.

Medgifva resande att, utöfver det antal, för hvilket i allmänhet
plats skall finnas att i postvagn tillgå, må deri inrymmas ett barn
af högst sex års ålder, erlägges för sådan plats hälften af de i nästföregående
§ stadgadt» afgifter.

§ 103.

Mom. 1. Der så händer att resa, för hvilken poståkdon begagnas,
begynner eller slutar vid annan plats än postanstalt eller
skjutsombytesstation, skall dock i allmänhet erläggas full afgift för

Pcrsonbefordving
med
postvagnarna.

204

färd emellan deri postanstalt eller skjutsstation, hvilken posten sednast
passerat innan deri resande, utom station, erhöll plats å postvagnen,
och till deri postanstalt eller skjutsstation, hvilken posten först
hinner sedan deri resande, jemväl utom station, leinnat postvagnen.

Mom. 2. På Generalpoststyrelsen ankomme emedlertid att för
resa från och till platser, Indika, belägna utom postanstalts eller skjutsstations
område, oftare åt resande besökas, fastställa särskild taxa i
enlighet med grunderna i § 101.

§ 104.

Mom. 1. Kesande med ordinarie lägenhet egen att afgiftsfritt
medföra gods till eu vigt af

60 skålpund för heltäckt,

50 d:o för halftäckt och

40 d:o för öppen plats.

För resande med bivagn beräknas vigten af det gods. för hvars
fortskaffande icke särskild afgift utgöres, till

75 skålpund för hel- eller halftäckt plats,

60 d:o för öppen plats.

Mom. 2. I förenämnde, för hel- och halftäckt plats fastställa
belopp inberäknas icke vigten af de mindre rese effekter, som lämpligen
kunna inuti vagnen inrymmas.

Mom. 3. Uppgår vigten af det gods, som af resande medföres.
till högre belopp än bär ofvan blifvit för särskilda fall upptaget,
skall för <»Iverskottet frakten per mil utgöras med 5 öre för hvar
vigt af högst 10 skålpund.

§ 105.

Begagnandet af sådan plats, som i 102 oinförmäles, medför
icke någon rättighet till afgiftsfri godsbefordran.

§ 106.

Mom. 1. (fiskus plats i poståkdon med ordinarie lägenhet,

skall, för resa från ort, hvarest finnes postkontor eller postexpedition,
derstädes göras anmälan om erhållande af passagerarebiljett.

Mom. 2. för resa, hvilken begynner utom postkontors eller
postexpeditions område, kan, då passagerarebiljett till densamma icke

205

förut blifvit inlöst å den postanstalt, hvilken af posten sednast passerats,
dylik biljett åt den posten medföljande postiljon»! erhållas.

Mom. 3. Ehvad biljett uttages å postanstalt eller hos postiljon,
skall samtidigt dermed erläggas den derför belöpande afgift.

§ 107.

Mom,. /. För resa med ordinarie lägenhet å linie, der diligensbefordringen
är daglig, försäljes icke plats längre än till närmaste
postkontor eller postexpedition, såvida icke platsen blifvit ä dylik
postanstalt betingad innan posten föregående dag derifrån affärdades,
i hvilket fall löpsedel derom bör af postanstalten utfärdas.

Mom. 2. Der diligensbefordringen icdco är daglig, utlemnas
deremot, utan sådan föregående anmälan, som i inom. 1 omförmäles,
å postkontor eller postexpedition diligensbiljett, gällande för resa till
liniens slutpunkt.

Mom. 3. Biljett, hvilken jemlik! nästföregående §. inom. 2, utlemnas
af postiljon, må icke i något fall omfatta längre resa än till
närmaste postkontor eller postexpedition.

§ 108.

Mom. 1. Önskar någon försäkra sig om diligensplats med ordinarie
lägenhet från mellanliggande station — hvarmed afses postkontor
eller postexpedition, som vid diligenslinie, men icke vid någondera
af dennas ändpunkter är belägen — och derom i behörig
tid å postanstalten gör anmälan, åligger föreståndaren för densamma
att derom genast utfärda löpsedel, hvilken med första lägenhet afsändes
till liniens ändpunkt, i eu riktning motsatt den, för hvilken
plats blifvit bestäld. De postanstalter, till Indika löpsedeln ankommer,
ega derefter icke att, för ifrågavarande resa, försälja biljett till
den sålunda bestälda platsen, utöfver den postanstalt, från hvilken
löpsedeln utfärdats; hvilken postanstalt äfven bör med första lägenhet
från samtlig»; de postanstalter, Indika löpsedeln passerat, erhålla skriftlig
underrättelse, huruvida den bestälda platsen finnes att tillgå eller
icke. Donna underrättelse skall derefter den person, som platsen
bestält, tillhandahållas.

206

Mom. 2. Detta stadgande gäller utan afseende derå om å luden
diligensbefordringen är daglig eller inskränkt endast till ett visst antal
gången i verkan.

§ 109.

Mom. 1. Göres å postkontor eller postexpedition anhållan om
beredande af tillfälle till resa med ordinarie postlägenhet utöfver diligensliniens
område, skall af postanstalten oförtöfvadt utfärdas löpsedel
till den eller de postanstalter, vid hvilka, till följd häraf, endast
ett i motsvarande mon minskadt antal passagerareplatser höra försäljas.

Mom. 2. Anmäler å postanstalt resande, som för en del af vägen
begagnar sig af jernväg, ångfartyg eller annan lägenhet, sin önskan
att från någon viss punkt fortsätta resan med poståkdon, tillhör
det vederbörande postförvaltare att utan tidsutdrägt derom underrätta
det postkontor eller den postexpedition, hvarifrån diligensbefordringen
skall vidtaga.

Mom. 3. diar beställningen af diligensplats, i de fall som i
donna § omförmälas, skott så tidigt, att ett svar, huruvida plats finnes
att tillgå eller icke, kan antagas hinna biljettsökanden före afresan
från den ort, der anmälan gjorts om platsens erhållande, skall
vederbörande postförvaltare åligga att med första lägenhet afsända dylikt
svar, hvithet derefter bör, så snart ske kan, tillställas den, som
om diligensplatsen anhållit.

§ no.

Mom. 1. Önskar den, som plats beställer, att, till vinnande af
större hastighet, telegraf skall begagnas, vare sig för att till vederbörande
postanstalter fortskaffa tillkännagifvandet derom, att beställningen
egt ruin, eller för att från dessa befordra underrättelsen, huruvida
platsen blifvit förut upptagen, bör telegrammet aflåtas af vederbörande
postanstalt, men kostnaden derför bestridas af den som
platsen bes tält.

207

Mom. 2. De bref deremot ocli löpsedlar, Indika rörande beställning
af diligensplatser afiärdas af postanstalterna, njuta portofrihet
; och må icke under någon förevändning eu särskild afgift påföras
vederbörande för det vid beställningen lemnade biträde.

111.

Mom. 1. Beställning af plats i poståkdon skall, för att vara
bindande, göras skriftligen eller med telegraf, med angifvande af den
beställandes namn, yrke eller befattning och ort der han har sitt
hemvist.

Mom. 2. klar sådant skott och med anledning deraf antingen
utfärdats löpsedel, aflåtits sådan skrifvelse, som i § 109 omförmäles,
eller blifvit uppbådad särskild skjuts, skall betalning för platsen utgöras,
ehvad densamma blifvit begagnad eller icke, endast med iakttagande
deraf att om från eu eller annan station, i anseende dertill
att platsen icke upptagits af den, som densamma bestält, annan person
medgifvits att af ifrågavarande plats sig begagna, den afgift, som
derför belöper, bör från dragas det belopp, som skall utgöras af den.
för hvars räkning platsen blifvit bestäld.

Mom. 3. Upplåtes sålunda ledigblifven plats åt annan resande
än den, för hvilken densamma blifvit bestäld, bör dock sådant alltid
ske under uttryckligt förbehåll, att den resande åligger vid anfordran
afstå platsen åt den, som densamma betingat, eller åt dennes rättsinnehafvare;
hvarom äfven anteckning skall göras å biljetten.

§ 112.

Mom. 1. tiar diligensplats blifvit bestäld, utan att derom utfärdats
löpsedel, aflåtits sådan skrifvelse, som i § 109 omförmäles,
eller särskild skjuts blifvit uppbådad, må återkallelse af beställningen
medgifvas, såvida icke, efter densammas emottagande, plats blifvit, enligt
de å postanstalten förda anteckningar, förvägrad annan person,
som till erhållande deraf sig anmält.

Mom. 2. Varder, på grund af förestående bestämmelser, återkallad
beställning å diligensplats, må också icke; någon provision till

208

godoberäknas och uppbäras för den bestrida platsen, vare sig att afgiften
derför blifvit i förvåg erlagd och således bör vid återkallandet
rest!tueras. eller att platsen icke blifvit betalad.

§ 113.

Mom. 1. Anmäla sig till erhållande af plats i postdiligens flera
personer, än som dermed kunna fortskaffa^ tillkommer företräde dem,
Indika derom först gjort framställning.

Mom. 2. Oöres af flora personer samtidigt sådan anmälan, skall
företräde loma as den. eller dom, Indika önska lösa biljett för längsta
resa.

§ 114.

Mom. i. A diligens, hvilken, med afseende å det antal dragare,
som till dess fortskaffande användes, icke är af sedd att medföra flora
passagerare, än som finna plats inuti vagnen, må icke öppen plats
försäljas förrän strax före afresa!! och sedan sig visat att alla platserna
inuti vagnen icke blifvit upptagna.

Mom. 2. Biljett å sådan plats utfärdas också i dylikt fall icke
för längre resa än till närmaste postkontor eller post-expedition.

Mom . 3. Till bi vagn försäljes icke öppen plats förrän i det
minsta eu af platserna inuti vagnen blifvit för samma eller längre
våglängd upptagen.

§ no.

Mom. 1. Der extra post eller bivagn finnes att tillgå, skall beställning
derå verkställas före affärdande! af ordinarie postvagn.

Mom. 2. Dervid skall angifvas den tid, då den, för hvars räkning
posten beställes, önskar att densamma må afgå; hvilken tid icke
må bestämmas tidigare än två timmar efter ordinarie postvagnens
afgång.

§ 116.

Mom. 1. Resandes gods, som aflemnas i postiljonens vård, skall
vara åtecknadt egarens namn och den ort, dit resan med poståkdon
verkställes.

209

Mom. 2. Går sådant gods förloradt eller varder detsamma städadt,
åtnjute egaren ersättning derför i enlighet med hvad i § 16
stadgadt är rörande paketpostförsändelser utan angifvet värde.

§ 117.

Passagerarebiljett, som af postiljon utlemnas, skall, före ankomsten
till bestämmelseorten, af den resande nedläggas i den å postvagnen
anbragta breflåda.

§ 118.

På Generalpoststyrelsen ankomma att, genom särskildt utfärdande
föreskrifter, närmare bestämma hvad, till åstadkommande af ordning
och säkerhet vid personbefordringen med Postverkets åkdon, bör
iakttagas.

§ U9.

Mom. 1. Å linie, der postbefordringen icke verkställes med
posfhemmansskjuts, skall postiljon äfven tillhandagå med aflemnande af
förbudssedlar till de gästgifvaregårdar posten passerar.

Mom. 2. Dessa förbudssedlar kunna antingen inlemnas eller i
bref öfversändas till den postanstalt, hvarifrån utgår den post, med
hvilken förbudssedlarne höra fortskaffas, eller ock tillställas postiljonen
vid skjutsombytesstation eller å plats, der lösväska aflemnas eller
afhemtas.

Mom. 3. Postiljon tillhör att i dagboken å gästgifvaregård anteckna
eller anteckna låta, för hvilken eller Indika personer förbudssedlar
blifvit af honom der aflemnade,

Mom. 4. För hvar förbudssedel, som af postiljon aflemnas, åtnjute
denne en ersättning af 10 öre, som af afsändare!), vid förbudssedlarnes
öfverlemnande, vederbörande postanstalt eller postiljon^)
tillställes.

Mom. .5. Försummar postiljon att, i behörig tid och å ort
som vederbör, aflemna förbudssedel, som af honom till befordran emottag!
ts, bete fem riksdaler, målsegandens ensak, och ersätte eller återgälde
derförntan den för sedelns fortskaffande uppburna betalning.

27

För budssedlars
befordran med
posterna.

210

Anslag om tiden
för posternas
afgång och
ankomst.

Befordrings väg.

Stämpling.

§ 120.

Mom. /. 1 hvar postanstalts förstuga skall finnas anslagen un derrättelse

om den tid. då posten derifrån till särskilda orter algår
och då posten är att dit förvänta.

Mom. 2. Varder postanstalten genom telegraf eller annorledes
delgifven underrättelse derom att post eller någon del deraf icke kan
i vanlig tid inträffa, meddelas sådant ofördröjligen allmänheten genom
anslag i postförstugan.

Mom. 3. Uteblifver utan sådant tillkännagifvande post efter den
tid. då densamma bort anlända, anbringas derom enahanda anslag.

Mom. 4. Så snart post, hvars ankomst blifvit fördröjd, till postanstalt
anlända, skall äfven derom i postförstugan göras anslag, med
underrättelse för allmänheten, vid hvad tid, till följd häraf, postförsändelserna
komma att, med tillämpning af föreskrifterna i § 53, vederbörande
tillhandahållas.

§ 121.

Mom. 1. Hvarje försändelse skall, der icke genom anteckning
å densamma blifvit annorlunda föreskrifvet, fortskaffa^ med den lägenhet.
hvilken skäligen kan antagas snarast bringa försändelsen till
dess bestämmelseort.

Mom. 2. klar deremot viss speditionsväg blifvit å försändelse
angifven, skall densamma väljas, forsa,vida eljest, utan oskäligt och
alltför stort dröjsmål, tillfälle förefinnes till postförsändning med deri
lägenhet som angifvits.

Afgående pusten behandling.

$ 122.

Mom. 1. Med undantag för tidningar och tidskrifter som förskri
fras genom Postverket; de i § 7, inom. 12, omförmälda försändelser
hvilka, npphemtade vid sista breflådtömningen, kunna med först
afgående post befordras, samt försändelser Indika å postanstalt ingifyas
för att ensamt med lösväska adressaterna tillsändas, skola alla de

211

försändelser som till postkontor eller postexpedition inlemnats eller dit
i breflåda eller lösväska inkommit och hvilka höra med post vidare
fortskaffas, förses med en tydlig stämpel, angifvande postanstaltens
namn samt dagen då de inlemnats.

Mom. 2. Finnes icke inom 24 timmar efter det dylik försändelse
å postanstalt mottagits, tillfälle att densamma med post fortskaffa,
skall vid afsändande! densamma förses med ny stämpel, utvisande
dagen för dess expedierande.

Mom. 3. På enahanda sätt skola äfven försändelser hvilka vid
postanstalt omkarteras, förses med särskild stämpel, utvisande den dag
då de bl Hvit från omkarteringskontoret afsända.

Mom. i. Med enahanda stämpel som i inom. 1 omförmäles,
varda äfven, bland försändelser hvilka icke skola med post fortskaffas,
försedda de i breflåda till postanstalt inkomna eller dit omedelbart
inlemnade försändelser som böra på stället afhemtas eller genom enskilda
bud adressaterna tillställas; hvaremot de bland förenämnde försändelser
som genom Postverkets brefbärare adressaterna tillställas,
stämplas på sätt härnedan i § 146 linnés stadgadt.

Mom. 5. Förenämnde stämplar anbringas på det sätt att med
desamma makuleras de frimärken som kunna finnas försändelserna
åsätta.

Mom. (). De i H 7, inom. 12. och 1 inom. af förevarande §
omförmälda försändelser Indika, upphemtade vid sista breflådtömningen,
kunna med först afgående post fortskaffas, varda ostämplade aflemnade
till jernvägskupén, hvilken har att besörja deras postbehandling, eller
nedlagda i den posten åtföljande breflåda.

§ 123.

Mom. 1. Varder icke, i enlighet med härofvan meddelade föreskrifter,
å försändelse anbragt stämpel som tydligen angifver afgångs-
resp. ankomstort och dag, eller har icke med dylik stämpel
blifvit behörigen makulerad! hvart särskild!, å försändelsen anbragt
frimärke, bete för hvar gång sådan! försummats, den som dertill gjort
sig skyldig, 1 rdr.

212

Mom. 2. Enahanda ansvar vare om af ovårdsamhet blifvit å
försändelse anhragt annan stämpel än som vederbort.

Mom. 3. Sker sådant uppsåtligen, förfares dermed i enlighet
med 25 kap., 16 § Strafflagen.

§ 124.

Kartering. Moln. 1. Vid postens expedierande å postkontor eller postex pedition

skola,

A) då försändelserna inneslutas i särskild påse eller paket,
adresseradt till det postkontor eller den postexpedition, genom
hvilken försändelserna höra utdelas, vederbörande tillhandahållas
eller poststation tillsändas (direkt kartering), å karta
uppföras,

a) med utsättande af såväl adressats namn, åtecknadt värde
och försändelses vigt som inlemningsnummer:

försändelser med angifvet värde;

b) med angifvande ensamt af inlemningsnummer:

rekommenderade bref;

hörande å hvar särskild försändelse af förenämnde tvänne
slag derjemte, vid affärdandet, inlemningsnummern angifvas.
1 afseende å öfrige försändelser iakttages att å kartan

c) stycketal och porto resp. förskott utsattes för:

ofrankerade eller ofullständigt frankerade försändelser samt
försändelser med postförskott;

d) uppgift såväl å stycketalet som å den bland de i § 27 omförmälda
vigtklasser, till hvilken försändelse är att hänföra,
meddelas för:

paketpostförsändelser;

e) endast stycketalet upplages för:

fribref som hvarken äro assurerade eller rekommenderade,
postanvisningar och

bundtar af vanliga frankerade bref, då posten utgöres af
flera än en blindt dylika försändelser.

B) Då försändelserna inneslutas i påse eller paket, adresseradt
till postkontor eller postexpedition genom hvars försorg försändelserna
höra, på grund af särskilda, utaf Generalpoststyrelsen
meddelade föreskrifter, till vederbörande andra postanstalter
omkar teras, upptagas å kartan:
med utsättande aj Mentning snummer:
försändelser, med angifvet värde,
rekommenderade bref och
försändelser med postförskott;

hvaremot för alla öfriga försändelser som höra å karta uppföras,
endast stycketalet på lämpligt sätt angifves.

Mom. 2. Vid omkarteringen upptagas försändelserna i enlighet
med de härofvan under B meddelade föreskrifter, men med angifvande
för de försändelser, hvilkas inlemningsnummer utsättas, äfven
af namnet å den postanstalt, der de först till befordran aflemnats.

Mom, 3. (Ifrige försändelser karteras icke särskild!, utan blifva
allenast sammanbundtade och försedda med adress till vederbörande
postanstalt.

Mom. i. Å de bundtar, hvilka innehålla bref och försändelser
under band, varuprofver och mönster, antecknas sammanlagda antalet
i desamma inneslutna försändelser.

Mom, 5. Alla sådane påsar och paketer, som från andra postkontor
eller postexpeditioner anländt och som antingen äro adresserade
till postanstalt, dit post direkt a (färdas, eller höra genom densamma vidare
befordras, likasom påsar och paketer af sistnämnda slag, hvilka
utgått från den postanstalt som utfärdar kartan, skola, då de innehålla
värdeförsändelser och lämpligen kunna inneslutas i påse eller paket
till postanstalt, dit post expedieras, äfven å kartan upptagas, med angifvande
af afgångs- och adressort, vid vite af 1 rdr för hvar sålunda
afsänd påse eller paket, som icke linnés å kartan behörigen införd.

Mom. 6. Till hvart postkontor och postexpedition, dit någon af
de i föregående mom. 1 och 5 omförmälda försändelser direkt affardas,
vare sig för att genom samma postanstalt utdelas, tillsändas vederbörande
poststationer eller till andra postkontor eller postexpedi -

214

Prof ok olle ring

Dirigering.

Inpackning.

tioner omkarteras. skall särskild karta utskrifvas, upptagande dagen,
då posten afgått.

Mom. 7. Förekommer å karta försändelse med angifvet värde,
skall densamma åtföljas af en duplettkarta, hvari upptages såväl dagen
för expedierande af post utaf omförmälda beskaffenhet som åtgångs-
och adressort, och hvilken duplettkarta bör till afgångsorten
återsändas i den ordning som i § 136, inom. 1, föreskrifves.

§ 125.

Mom. 1. De å karta upptagna försändelser skola derjemte införas
i den afsändande postanstaltens protokoll eller dertill hörande
bilagor, på sätt och i den ordning, som af Generalpoststyrelsen föreskrifvas.

Mom. 2. I samma protokoll antecknas jemväl stycketalet af
samtlige öfriga försändelser vid postanstalten, som undergått den i §
122, inom. 4 och 5, föreskrifna stämpling.

§ 126.

Mom. 1. Vid postens expedierande skall synnerlig vinn läggas
derom att försändelser till orter, belägna bortom nästföljande postanstalt,
varda inneslutna i påsar eller paketer till de postkontor eller
pustexpeditioner, genom hvilka desamma kunna snarast hinna bestämmelseorten.

Mom. 2. För sådant ändamål tillhör det postförvaltare att, med
ledning af de för posternas gång och för jern vägstågen utfärdade tidtabeller
samt af tillgängliga uppgifter å de postförande fartygens turer,
uppgöra och i postanstalten anslå fullständig expeditionstabell för
postförsändningen & olika dagar till inrikes postanstalter samt till
Norge och till utlandet.

§ 127.

Försändelserna höra på sådant sätt sammanslås och inpackas att,
vid postens framkomst till bestämmelseorten, de okarterade försända!-

215

serna må kunna, så snart som möjligt, utdelas, utan afvaktande af att
postens öfriga innehåll blifvit med kartan jemfördt.

§ 128.

Mom. 1. De påsar och paketer, i Indika försändelserna hlifvit
inneslutna, skola val och omsorgsfullt med postanstaltens sigill förseglas,
der påsarne icke äro försedda med läs som gör särskild försegling
öfverflödig. Isynnerhet iakttages sådant med påse eller paket,
som innesluter rekommenderad! bref eller försändelse med angifvet
värde.

Mom. 2. Dessa påsar och paketer höra såsom sådane särskild!
utmärkas.

§ 129.

Mom,. 1. Sedan förenämnde påsar och paketer blifvit, i den utfärdandet af
mon lämpligen kunna! ske. inneslutna i postväskor eller säckar, Indika 1,<Ktpa 6-efter omständigheterna tillåsas eller förseglas eller ock förses med både
läs och sigill, samt derå blifvit anbragta erforderliga adresser, skola
såväl postväskor som säckar uppföras å postpass; och böra derå eller
å särskild, postpasset åtföljande förteckning jemväl upptagas de från
postanstalten utgångna eller från andra postanstalter anlända postpåsar
och paketer samt kollis med paketgods in. in., Indika antingen
i särskild! å poståkdon anbragt förvaringsrum instufvas eller lösa posten
åtfölja.

Mom. 2. Försummas sådan!, bete för hvar från postpasset eller
förteckningen utesluten försändelse postförvaltare 5 rdr.

Mom. 3. Lösväskor, Indika aflemnas till postiljon eller, der sådan
icke posten åtföljer, till postförare för att af denne vårdas, upptagas
icke å postpass eller förteckning.

§ 130.

Mom. 1. Post, hvilken befordras med posthemmans-, betingad, Postens affärgästgifveri-,
håll- eller reservskjuts, skall från den postanstalt, der dan<k''

216

Anteckningar
å postpasset.

samma postgång begynner, affärd as å den tid, som finnes faststäld i
tidtabell som af Generalpoststyrelsen utfärdas.

Mom. 2. I enlighet härmed fortares äfven vid öfrige postanstalter
som af posten passeras. Anländer emedlertid till mellanliggande
postanstalt dylik post efter den i tabell upptagna tid, må —-då sådant, för postens behöriga expedierande är oundgängligen nödigt
- postens vidare befordran derifrån i samma mon uppskjutas.

Mom. 3. Om till postkontor eller postexpedition post, af hvars
försändelser eu del skolat med annan post derifrån vidare befordras,
så sent anländer, att försändelserna icke kunna på sådant sätt fortskaffas,
skall på postförvaltares bepröfvande ankomma, huruvida, med
afseende å tiden, inom hvilken annan ordinarie lägenhet erbjuder sig,
må för ifrågavarande försändelsers befordran anlitas extra post.

Mom. 4. Med dylik extra post må dock icke försändas paketer
eller gods i vidsträcktare mon än som ske kan utan att derför ökadt
hästantal behöfver användas.

Mom. 5. Har afsändande! af extra post föranledts deraf att å
postanstalt posten blifvit obehörigen fördröjd, skall af den, som dertill
varit vållande, ersättas kostnaden för extra postens afsändande.

§ 131.

Mom. 1. Å postpass. som utfärdas af den postanstalt, från hvilken
posten ursprungligen utgått, och förses med anteckning om tiden,
då densamma blifvit afsänd, skall derefter af hvar följande postanstalt
tecknas tiden, då posten dit ankommit och derifrån afgått.

Mom. 2. Försummas sådant, bete den, som posten expedierat,
5 rdr.

Mom. 3. Varder eu annan tid än den, dä post ankommit eller
affärdats, å passet angifven, stånds den, som postpasset med dylik
anteckning försett, ansvar enligt 25 kap., 16 § Strafflagen.

Mom. 4. Äfvenså skall å postpass göras anteckning, om anledning
förekommit till anmärkning mot postiljon eller postförare, om orsaken
till posts fördröjda ankomst in. in.; hvarefter de i postpasset
införda uppgifter undertecknas af den som posten expedierat.

217

§ 132.

Mom. /. Går postpass förloradt, skall å det postkontor eller Postpassets
den postexpedition, dit posten först anländer, utfärdas nytt postpass,
upptagande samtliga de försändelser som, vid postens affärdande derifrån,
densamma åtfölja.

Mom. 2. Åtföljes posten af postiljon, skall denne ansvara för
passets behöriga vård. I annat fall åligger ansvaret derför postföraren.

Mom. 3. Den, hvilken det sålunda tillhör taga vård om pustpass.
höte, der lian sådant försummat, 5 rdr.

Ankomma/u/e posters behandling.

8 133.

Mom. 1. Efter posts ankomst undersökas först, huruvida den- Försändeiaersamma
åtfölja alla de å passet eller särskild förteckning upptagna
''försändelser, Indika ej finnas inlagda uti låst förvaringsrum, dertill
nyckeln förseglad medföljer, samt om försändelserna befinnas i oskadad!
skick.

Mom. 2. Saknas försändelse, och förekommer icke anledning till Hvad iakttagas
•let- antagande, att densamma under postforslingen från sednaste pustanstalt
gått förlorad, skall genast, med telegraf, der sådan finnes att sak"a8-tillgå, men eljest, och såvida icke inom dygnet finnes ordinarie lägenhet.
med extra post afsändas underrättelse om förhållandet till den
postanstalt, hvarifrån posten sednast afgått, och hvilken det tillhör
vidtaga alla nödiga åtgerder för försändelsernas tillrättaskaffande och
befordran till bestämmelseorten.

Mom. 3. Framgår af det förhör, som af postförvaltare!! å ankomstorten
anställes med postförare och postiljon eller, i fråga om
sjöpostbefordran, med fartygsbefälhafvare och besättning, att försändelse,
genom olyckshändelse, tillgrepp eller annorledes, gått förlorad
under vägen från sednast lemnade postanstalt, tillhör postanstalten
å ankomstorten att träffa erforderliga anstalter för de förlorade försändelsernas
återfinnande.

28

218

Om försändelse
är skadad.

Mom. 4. Äfven i sådan händelse bör med först afgående post
den postanstalt, hvarifrån posten sednast ankommit, underrättas om förhållandet,
likasom anmälan skall, så snart ske kan, göras hos Generalpoststyrelsen,
i hvardera af de uti föregående mom. 2 och 3 omförmälda
fall, samt hos kronobetjening å landet eller polismyndighet
i stad så snart icke någon anledning förekommer till den förmodan
att försändelsen å annan postanstalt qvarligger.

§ 134-

Mom. 1. Befinnes vid den undersökning af ankommen post,
som i nästföregående §, mom. 1, föreskrifves, att påse, paket, säck eller
väska, hvari finnas inneslutna försändelser, som skola med post vidare
befordras, är skadad så att densamma icke bereder nödig säkerhet
för deri förvarade försändelser, eller att förseglingen derå blifvit rubbad,
skall, om tiden sådant medgifver, i postiljon eller postförares
samt ytterligare ett vittnes närvaro, posten öppnas, innehållet deraf
med den åtföljande kartan jern föras och protokoll öfver hvad dervid
förekommit upprättas, hvithet protokoll af vederbörande postförvaltare
och vittne, som närvarit, undertecknas; hvarefter detsamma bifogas
kartan och samtlige försändelserna förses med nytt omslag, som med
postanstaltens sigill förseglas.

Mom, 2. Tillåter icke tiden en dylik undersökning, skall försändelsen
i det skick, hvari densamma befinnes. inneslutas i annan
påse, säck eller dylikt, som på törenämnda sätt förseglas; hvarjemte
anteckning derom göres i postpasset.

§ 135.

Mom. 1. Den granskning af postpass och dertill hörande förteckning
som i § 133 omförmäles, skall å postanstalt, der flera än
en tjensteman äro anställa, alltid försiggå i närvaro af tv änne bland
de personer, som å postanstalten tjenstgöra.

Mom. 2. Äfvenså skola å förenämnde postanstalter tvänne personer
närvara såväl vid postens öppnande och uttagandet af de till
postanstulten adresserade försändelser som vid kartans jemförande med
innehållet af de uti § 12M, mom. 2. uniformälda påsar och paketer.

219

§ 136.

Mom. 1. Befmnes vid postens öppnande densamma innehålla Försäudeisersamtlige
de å karta uppförda försändelser, skall, der sådan duplett- "med*pojkår*
karta medföljer, som i § 124. inom. 7, omförmäles, donna med omgående
post qvittcrad återsändas till den postanstalt, som kartan
utfärdat.

Mom. 2. Saknas deremot någon af de å kartan upptagna försändelser,
skall derom ofördröjligen göras anmälan till postanstalten
å afgångsorten, dervid, i fråga om försändelser till omkarteringskontor,
uppgifves den saknade försändelsens inlemningsmunmer, men för försändelse,
som från omkarteringskontor skolat afgå, såväl nummer som
inlemningsort; hvaremot, der direkt postutvexling egen ruin mellan
afgångs- och adressorterna, iakttages följande: *

saknas försändelse med angifvet värde eller rekommenderad! bref,
uppgifvas i förra fallet såväl vigt och adressatnamn som inlemningsnuminer,
i sednare fallet endast inlemningsmunmer å den uteblifna
försändelsen;

saknas försändelse med postförskott, paketpostförsändelse, fribref
eller postanvisning, skall fullständig uppgift meddelas å samtlig»; de
till samma klass hörande försändelser, som riktigt kommit postanstalten
tillhanda, dervid icke allenast för hvar och en af försändelserna
angifves adressatens namn, utan äfven särskild! upptages: för postförskottsförsändelser
och postanvisningar de belopp, hvarå desamma
lyda, samt för paketer den vigtklass, till hvilken desamma hänföras;

utgöres den saknade försändelsen af ofrankerad eller ofullständigt
frankerad försändelse af annat slag än härofvan omförmäles,
uppgifves antalet ankomna försändelser samt det för dem belöpande porto.

Mom. 3. 1 öfverensstämmelse härmed fortares äfven om, genom

oriktigt angifvande af vigtsatserna för ofrankerade försändelser, felaktigt
beräknande af restporto för ofullständigt trunkerade försändelser
eller annorledes, postanstalt blifvit påförd! porto till annat belopp än
som vederbör.

Mom.. 4. Bref, hvari dylik anmälan göres, skall åtföljas af
(luplettkarta, hvilken ofördröjligen qvittera»! återsändes.

220

Behandlingen
å mellanliggande
postanstalt
af okarterade
bref.

Försändelsernas
journalisering.

Mom. 5. Har ej med omgående post blifvit gjord anmärkning
mot ankommen karta, anses dermed riktigheten af densamma vara
behörigen erkänd.

§ 137.

Mom. 1. Hårrör den bristande öfverensstämmelsen mellan innehållet
åt afskild post och den karta, som densamma åtföljt, af något
vid kartans ncdskrifvande begånget fel, må ny karta utskrifvas och
vederbörande postanstalt tillsändas.

Mom. 2. Befinnes deremot, att vid postens expedierande icke
bl hvit afsända alla de bref och pakter in. in., som skolat kartan åtfölja,
höra af den postanstalt, som kartan utfärdat, vidtagas alla nödiga
åtgärder lör att de felande försändelserna må komma vederbörande
tillhanda, samt de upplysningar, som med anledning häraf kunnat
vinnas, meddelas den postanstalt, till hvilken kartan utfärdats.

§ 138.

Befinnes vid öppnandet af ankommen post antalet af de i § 124.
mom. 3, omförmälda försändelser icke motsvara den derom meddelade
uppgift, göres i enlighet med stadgandet i § 136 derom anmälan hos
postanstalten å afgångsorten, hvilken har att vidtaga de åtgerder, som
deraf påkallas.

§ 139.

Om, vid öppnandet å mellanliggande postkontor eller postexpedition
af den posten åtföljande breflåda, deruti anträffas försändelser,
hvilka äro adresserade till eller böra befordras öfver någon af de
postanstalter, dem posten vidare har att passera, skola, i den mon
tiden sådant möjligen medgifver, försändelserna, och särdeles bland
dessa sådane som ej äro frankerade, ur breflåda!! upphemtas och till
vederbörande aclresspostanstalter karteras.

§ 140.

De ankomna posterna varda uti särskild journal införda, under
iakttagande af de föreskrifter, som af Generalpoststyrelsen meddelas.

221

§ 141.

Till ankommen post hörande karta skall, innan densamma till Kartornas till
Generalpoststyrelsen insändes, it postkontor eller post.*expedition till-åt allmänheten,
handahållas personer, som anmäla sig att af densamma erhålla del.

§ 142,

Mom. 1. Postutvexlingen mellan poststation och postkontor eller Postutvexiinpostexpedition
i allmänhet verkställes icke medelst eu sådan försän- poststation,
delsernas kartering och inneslutande i särskild!, paket eller påse till
hvar olika adressort eller omkarteringskontor, som, i fråga om postförsändningen
mellan fullständiga postanstalter, lilltå it härut van föreskrifven;
utan skola försändelser från poststation, behörigen förtecknade,
öfversändas till det närliggande postkontor eller postexpedition,
genom hvilken de med största fördel kunna befordras till sina bestämmelseorter,
såsom vore de ä samma postanstalt inlemna»!,'': likasom
försändelser, Indika äro adresserade till poststation, af öfrig»- postanstalter
karteras på och öfversändas till det postkontor eller den postexpedition,
som, stående i direkt postutvexling med stationen, kan
bereda försändelserna den snabbaste befordran till bestämmelseort,m,
hvarefter genom samma postkontor eller postexpedition försändelserna,
behörigen förtecknade, stationen tillsändas eller på annat sätt adressaterna,
tillhandahållas.

Mom. 2. Nödiga bestämmelser rörande hvad i öfrig! iakttagas
bör, såväl vid postutvexlingen mellan poststation och fullständig postanstalt
som emellan tv änne poststationer, meddelas af General poststyrelsen.

§ 143.

Mom. I. Till de postkontor eller postexpeditioner, med Indika
poststation står i direkt postutvexling, skall vid hvart års utgång af
stationsföreståndaren aflemnas förteckning å alla sådan»'' byar, gårdar
och ställen, till hvilka postförsändelser lämpligast kunna genom stationen
fortskaffa*.

222

Lösens debiterande.

Mom. 2. Denna förteckning bör derefter af vederbörande postförvaltare
granskas och deri vidtagas de förändringar och rättelser,
som af omständigheterna kunna påkallas, dock så att icke derigenom
betages någon korrespondent rättigheten att, såsom honom bäst synes,
få ankomna postförsändelser sig tillstälda antingen genom poststation
eller med lösväska, der begagnandet af detta sednare postutvexlingssätt
icke botinnes strida mot föreskrifterna i 66 §, 11 monn

Mom. 3. Med ledning af donna, sålunda uppgjorda förteckning,
och utan afseende derå om stationens namn finnes i ankommen postförsändelses
adress intaget eller icke, skola till poststation försändas
alla de bref, tidningar och paketer in. in., Indika äro adresserade till
personer, boende inom poststationens område, och Indika försändelser
icke, på grund af föreskrifterna i § 50, böra på ånnat sätt adressatiurna
tillhandahållas.

§ Hd.

Den härofvan i § 56, inom. 2, omförmälda anteckning om lösen
å försändelse, för hvilken vid inlemnande! belöpande postafgift antingen
alldeles icke eller också ej till lulla beloppet blifvit utgjord, skall
för försändelse som utvexlas mellan poststation och fullständig postanstalt,
af denna sednare verkställas.

§ 145.

Mom. 1. klar lösen blifvit påförd med annat belopp än som
vederbort, och äro omständigheterna dervid sädane. att hos posttjenstemaimen
någon tvekan kan antagas hafva förekommit om den grund,
hvarefter lösen borde beräknas, bote den tjensteman, som försändelsen
med dylik anteckning försett eller förse låtit, dubbla beloppet af skilliaden
emellan den afgift, som blifvit påförd och deri, som rätteligen
belöper.

Mom. 2. År, utan att sådane omständigheter förekomma, försändelse
påförd högre lösen än som rätteligen belöper, eller har för
utlemnande af postförsändelse blifvit fordrad högre ersättning än den
derå tecknade lösen, fortares i enlighet med 25 kap., 9 § Strafflagen.

223

§ 14(1

Mom. 1. Bland de försändelser, hvilka genom Postverkets brefbärare
adressaterna tillställas, skola, med undantag för tidningar och
tidskrifter in. in. som förskrifvits genom Postverket, alla de Indika
icke undergått den i § 122 omförmälda stämpling, förses med eu
stämpel, utvisande dagen då de till brefbärare utlemnats.

Mom. 2. Denna stämpel anbringas så att dermed makuleras
hvart och ett å försändelsen anbragt frimärke.

Mom. 3. I de större städer der, på grund åt" särskild, utaf
Generalpoststyrelsen vidtagen anordning, för nu ifrågavarande ändamål
användes stämpel som jemväl angifver timmen för brefvens m. in.
utlemnande till brefbärare, skola, utan afseende å den stämpling
som, på grund af föreskrifterna i H 122. försiggått, dessa stämplar
anbringas på alla försändelser som genom brefbärare utdelas, med
undantag ensamt för de tidningar och tidskrifter in. in., som blifvit
genom Postverket förskrift] a.

Mom. 4. Försummas sådan stämpling som i denna föreskrift
ves, eller varder annan stämpel åsatt än som vederbör, vare enahanda
påföljd, som i § 123 säges.

§ 147.

Mom. 1. Anträffas vid posts öppnande försändelse, hvilken,
enligt derå tecknad adress, bort annan postanstalt tillställas, skall med
första lägenhet densamma dit öfversändas.

Mom. 2. Var dylik försändelse ä karta upptagen, eller är den
af beskaffenhet att hafva bort å karta upptagas, skall postanstalten ä
afgångsorten om förhållandet underrättas.

Mom. 3. 1 öfverensstämmelse härmed för fa res äfven om bland

de postpåsar och paketer, som posten åtfölja, en eller flera befinnas
vara adresserade till postanstalt, hvilken posten redan passerat eller
till hvilken densamma icke lämpligen kan med samma post fortskaffa!;.

Mom. 4. Äfvenså skall försändelse, som i den posten åtföljande
breflåda anträffas, adresserad till postanstalt, dit den icke med fördel
kan befordras från de postanstalter, dem posten vidare har att

Brefbärares
t ampel.

Felsända bref
m. m.

224

Postens emottagande
å postanstalt.

passera, uttagas och med första tjenlig^ lägenhet till adressorten öfversändas.

§ 148.

Mom. 1. Postförvaltare eller poststationsföreståndare, hvilken
underlåter att, utan dröjsmål, på föreskrifna sätt tillställa vederbörande
postanstalt sådan försändelse, som i nästföregående §, inom. 1,
omförmäles, stånde derför ansvar i enlighet med 22 kap., 19 §
Strafflagen.

Mom. 2. Samma påföljd vare om postförvaltare eller poststationsföreståndare
frånskilt ankommen post sådan försändelse, som i
åberopade §, inom. 3, namnes, utan att densamma till vederbörande
postanstalt öfversända.

§ 149.

Posttjensteman, hvilken, på sätt i § 147 omförmäles, expedierat
försändelse till annan postanstalt än som vederbort, bote. om försändelsen
utgjorts af bref eller paket med angifvet värde eller af rekommenderad!
bref, 10 rdr, men i annat fall 2 rdr. och ersätte Postverket
all den förlust, som derigenom kan detsamma tillskyndas.

$ 150.

Mom. I. A hvarje tid af dygnet, äfven den då icke, jemlik!
§ 7, inom. 2, postanstalt behöfver hållas öppen för allmänheten, skall
derstädes i behörig ordning emottagas ankommen post, vare sig att
densamma befordras land- eller sjövägen, och antingen den ntgöres
af karterad eller lådbrefspost.

Mom. 2. De bland anlända försändelser, Indika böra med annan
post vidare befordras, skola derefter, så utan afl tidsutdrägt undergå
erforderlig postbehandling, att de må kunna fortskaffas med
första tjenlig^ lägenhet, såvida icke å desamma linnés gjord anteckning
derom att de skola med annan lägenhet befordras.

225

tz 151.

Mom. 1. De å postanstalt ur lösväska npphemtade försändelser,
hvilka böra med post vidare befordras, likasom de från andra postanstalter
eller i breflåda ankomna försändelser, Indika böra adressaterna
genom lösväska tillställas, skola, der sådant möjligen ske kan, med
strykande post expedieras.

Mom. 2. Dock må icke af sådan anledning postens affärdande
varda utöfver den derför bestämda tid uppskjutet.

§ 152.

Mom. 1. För postförsändelsernas behöriga vård ansvara postförvaltare
eller poststationsföreståndare från det försändelserna till
postanstalten ankommit och intilldess att de derifrån blifyit i behörig
ordning utlemnade eller afsända.

Mom. 2. För post, som af postiljon åtföljes, ansvara denne under
hela den tid, som posten är åt hans vård anförtrodd. Sker under
vägen ombyte åt postiljon, skall den, som posten emottaga!'', noggiannt
tillse, att till honom varda i oskadad! skick aflemnade alla de
å postpasset upptagna försändelser, och bära, der posten utan anmärkning
emottaga, ansvaret derför om sednare eu eller annan postförsändelse
skulle saknas eller befinnas skadad.

Mom. 3. För post, som, utan att af postiljon åtföljas, befordras
med posthemmans-, betingad, gästgifveri-, håll- eller reservskjuts, ansvara
postförare från det posten emottaga tilldess att densamma
blifvit till annan postförare i behörig ordning aflenmad.

Mom. 4. För post, som befordras å jernväg eller ångfartyg,
utan att af posttjenkeman eller postiljon åtföljas, eller som med enskild
tillhörig diligens fortskaffas, ansvara vederbörande jernvägstjensteman,
ångfarty^befälhafvare eller forman.

Mom. 5. Det ansvar och den deraf följande skyldighet att, i
mon af tillgång, ersätta förkomma eller skadade postförsändelser, som,
på grund af föreskrifterna i donna §, åligga postförvaltare, poststationsföreståndare,
postiljon, postförare, jernvägstjensteman, ånfartygsbefälhafvare
eller forman, skola emedlertid icke ega ruin der, oak 29 -

Lös väskornas
expedierande.

Ansvaret för
postens värd.

226

facit alla erforderliga försigtighetsmått blindt vidtagna, postförsändelse
gått förlorad eller blifvit skadad till följd af olycksfall, öfvervåld, tillgrepp
eller annan händelse, hvilken ej kunnat förekommas af den, som
det tillhört att om posten taga vård.

§ 153.

Underlåtenhet Mom. 1. tiar försändelse, hvilken antingen alldeles icke eller
fvankttiicr. endast till någon del frankera!,s, blifvit från karta utesluten, eller förport0-
salvelse, för hvilken frankeringsafgift kontant utgjorts, icke blifvit
behörigen försedd med frimärke till deremot svarande belopp, utan
att, der sådant uraktlåtits, blifvit å kartan uppföre!! det för försändelsen
uppburna frankeringsbeloppet, må, der sådane omständigheter
förekomma, som gorå det antaglig!, att felet tillkommit ensamt af
ovårdsamhet, förseelsen umgäldas med 5 rdr böter och ersättande åt
de befordringsafgifter, hvilka möjligen gatt för postkassan förlorade.

Mom. 2. Förekomma icke sådane omständigheter, som liärofvan
omförmälas, skall den posttjensteman, hvilken varit vållande dertill
att försändelse på förenämnda sätt från karta uteslutits, derför
straffas i enlighet med 25 kap., 10 § Strafflagen, men posttjensteman,
hvilken uppburit frankeringsafgift utan att låta densamma komma
vederbörande försändelse tillgodo, umgälla sitt brott enligt 12 § i
åberopade kap. af Strafflagen.

Mom. 3. 1 enlighet med sist anförda lagrum straffas äfven postförvaltare,
poststationsföreståndare eller postbetjent, hvilken icke i behörig
ordning redovisa! porto, som för ofrankerad eller ofullständigt
frankerad försändelse uppburits, eller afgift, som för resandes befordran
med Postverkets åkdon blifvit erlagd.

§ 154.

Ansvarigheten Mom, 1. Hvad härofvan linnés stadgadt om postförvaltare

tor fel ! ti"»- älioo-ande ansvar för fel eller försumlighet i tjenstår, galle i samma
mon kontrollör, kontorsskrifvare eller med särskild! arvode af postmedlen
anstäldt extra biträde äfvensom resepostexpeditör i fråga om
de göromål, som af dem bestridas.

227

Mom. 2. Här genom enskild! biträdes förvållande blifvit försummadt
något af hvad vid posttjenstens bestridande skolat iakttagas,
vare deremot postförvaltare derför ansvarig.

§ 155.

Mom. 1. Underlåter postförvaltare att inom föreskrifven tid Ansvar för för n

Till z. ,, summelse med

till Generalpoststyrelsen eller Styrelsen underlydande atdelnmg eller handlingars inkontor
insända uppgift, räkenskap, uppbördsförslag, postkarta, post- 8,md''mlk''
pass, protokoll, journal eller annan handling, som årligen bör å vissa
lider ingifvas, bote derför 5 rdr.

Mom. 2. Gör sig postförvaltare skyldig till fortsatt försummelse
med sådan handlings insändande, ankomme på Generalpoststyrelsen
att, i enlighet med 39 § i nådiga instruktionen den 6 november
1863, fastställa lämplig! vite för uraktlåtenhet att inom utsatt viss
tid ställa sig dithörande föreskrifter till efterrättelse.

§ 156.

Mom. 1. Försummar postförvaltare att inom faststäld tid till Försummad

i i n i n leverering.

Postverkets lmfvudkassa insända öfvergkottspostmedel eller verkställa
föreskrifven leverering af postanvisnings- och postförskottsmedel till
belopp som vederbör, bete 10 % af det felande beloppet.

Mom. 2. Har postförvaltare, hvilken genom embetsskrifvelse
erinrats om slik försummelse, uraktlåtit att, inom eu vecka efter det
skrifvelse!! kommit honom tillhanda, till postkassan insända det bristande
beloppet, värde afsatt.

§ 157.

Mom. 1. Postiljon eller postförare må, utom de försändelser, oloflig Morse»!
af vederbörande postanstalter aflemnas, icke till befordran utom anst™na.P°''
lösväska emottaga annan försändelse än förbudssedel.

Mom. 2. Bryter häremot postiljon eller postförare, stålide derför
ansvar i enlighet med 25 kap., 10 § Strafflagen.

Mom. 3. Samma påföljd vare om postiljon åt resande upplåtit
plats i eller på poståkdon utan att afgift derför blifvit erlagd och

228

Postregalet.

biljett utlemnad, eller om resan fortsatts längre väg än den, för hvilken
betalning utgjorts till Postverket.

§ 158.

Mom. 1. Med jernväg, ångfartyg eller enskild diligens må,
utan att postbehandlas och utan afgift till postkassan, kunna befordras
sådane oförseglade bref från eller till jernvägstjensteman, fartygsredare
eller aflastare eller diligensdisponent, som för resan äro af
nöden.

Mom. 2. Tjensteman eller betjening vid jernväg, befälhafvare
eller besättning å ångfartyg, hvilket, jemlik! 4 §, 1 inom., bör vara
försedt med breflåda, eller forman ä enskild diligens, hvilken eljest
till befordran emottager bref, som i vigt ej öfverstiger 25 ort, utan
att detsamma ofördröjligen i Postverkets breflåda nedlägga, bete för
hvar gång lian dermed beträdes, från och med 20 till och med 150
rdr samt erlägge dessutom till Postverket belöpande porto för hvart
bref, som sålunda blifvit obehörigen befordrad!

Mom. 3. Enahanda ansvar vare för det fall att till befordran
å jernväg, ångfartyg eller enskild diligens mottagits paket, påse eller
dylikt, hvaruti veterligen förseglade bref funnits inneslutna.

§ 159.

Mom. 1. Den, hvilken uppsåtligen förleder eller förleda söker
postiljon eller postförare, tjensteman eller betjening vid jernväg, befälhafvare
eller besättning å ångfartyg eller forman å enskild diligens
till dylik förseelse, som i §§ 157 och 158 omförmäles, stånde derför
ansvar i enlighet med 3 kap., 1 § Strafflagen.

Mom. 2. tiar i paket, som aflemnats till befordran med jernväg,
ångfartyg eller diligens, blifvit inneslutet förseglad! bref, stöld!
till annan person än den till hvilken paketet är adresserad!, hvilket
bref i vigt ej öfverstiger 25 ort, böte afsändare!! från och med 20
till och med 50 rdr.

229

§ 160.

Mom. 1. Böter, hvilka ådömas på grund af §§ 157—159, tillfalla
angifvaren.

Mom.. 2. Öfriga böter, hvilka utgå på grund af denna nådiga
författning, skola, der ej särskild! finnes annorlunda fö reskript, tillfalla
postkassan.

§ 161.

Mom. 7. För hvad af postmedlen blifvit till ersättande af förkomna
eller skadade postförsändelser eller resandes gods utbetalad!
och derför icke, på grund af § 17, inom. 2, godtgörelse erhållits, söko
Postverket sin ersättning hos den eller dem, som till förlusten eller
skadan på ett eller annat sätt varit vållande.

Mom. 2. tiar förlusten inträffa! eller skadan uppkommit till
följd af olyckshändelse, utan någons förvållande, eller kan icke någon
till ansvar derför bindas, må det från postkassan i sådan! afseende
utbetalade belopp afskrifvas.

§ 162.

Postförvaltare, likasom öfrige vid postanstalt anstå!da tjensteman,
tillhör det att beredvilligt och på ett förekommande sätt tillhandagå
allmänheten med alla sådane upplysningar rörande postförsändelser
och deras behandling in. in., som skäligen kunna äskas och af posttjensteman
kunna meddelas.

§ 163.

Mom. 7. Afliden postförvaltare, eller varder genom plötsligen
iråkad svår sjukdom eller af annan orsak postförvaltare urståndsatt
att sin tjenst förrätta, och finnes vid postanstalten icke å stat anstäld
annan tjensteman, skall i stad magistrat, men å landet Kong!. Majrts
Befallningshafvande eller kronofogden i orten förordna lämplig person
att postgöromålen bestrida tilldess, på anmälan om förhållande!, Generalpoststyrelsen
om tjenstens förrättande förordnar.

230

Mom. 2. "Varder föreståndare för poststation, hvilken icke är
vid jernväg belägen, hindrad att postutvexlingen derstädes besörja,
förordnas på samma sätt dertill lämplig person af föreståndaren för
det postkontor eller den postexpedition, under hvilken stationen lyder.

§ 164.

På Generalpoststyrelsen ankomme att, genom särskilda tjenstgöringsreglementen,
förordna om hvad i (ifrigt till vinnande åt ordning
och säkerhet vid postutvexlingen bör iakttagas.

§ 165.

Af donna nådiga författning skall ett exemplar finnas anslaget
i hvar postanstalts förstuga, likasom densamma eller utdrag deraf,
innehållande §§ 158—160 och 165 af poststadgan, skall, vid 5
riksdalers vite, finnas anbragt å alla tullkammare, i väntningsrum, å
jernvägsstation äfvensom i ångfartygssalong och å diligensinrättningskontor,
der med ångfartyget eller diligensen post befordras.

Tillämpningen af poststadgan vidtager den 1 januari 187 .
utom hvad angår föreskriften i 66 §, 1 inom., rörande vissa lösväskors
tillhandahållande genom Postverket, hvithet stadgande icke blifva!*
gällande förrän med ingången af år 187 .

231

Innehållsförteckning till ALLMÄNNA POSTSTADGAN,

med hänvisning till den sida i Generalpoststyrelsens underdåniga skrifvelse,
der särskild redogörelse för §§nas innehåll och motiverna

derför meddelas.

8 I -

» 2.
» 3.

» 4.

« 5.

» G.

i.

» 8.
» 9.

» 10.

Postverkets ändamål.

1: A alla Hiller befordras bref, korsband, tidningar, sinåpaketer.........

Till och från alla fullständiga postanstalter: postanvisningar och
postförskott.

2: 1 den rnon ske kan, befordras äfven tyngre paketer och resande.

Sid.

19—21.

Postbeford ringen.

Vilkoren för postbefordran med gästgifveriskjuts ....
» » » » enskildes jernvägar

» » » » » ångfartyg

o » » » » diligenser.

Breflådornas anskaffande och deras beskaffenhet ....

21, 22.

L2, 23.

Posta t vex 1 i ngen.

Hvad iakttagas bör vid försändelsers inlemnande.

1: Hvilka försändelser skola direkt inlemnas.

2: Tiden då, för sådant ändamål, postanstalterna skola hållas öppna

3—6: » inom hvilken de olika slagen af försändelser höra aflemnas

7—10: Hvilka försändelser som kunna och höra i breflåda nedläggas
11: Om det biträde som bör allmänheten lemnas med postförsändelsernas
vågning in. m..........................................................

12: Tiden för breflådornas tömning.

Inskränkning i antalet försändelser som å poststation kunna inlemnas
Hvad iakttagas bör i afseende å försändelsers förseende med adress...
Hvad särskild! iakttagas bör
1: i afseende å fribref;

2: » » rekommenderad! bref;

3: » » assurera»!! bref;

''23, 24.

232

4: i afseende ä paket;

5: » « värdes angifvande;

6—12: » » vissa försändelsers uteslutande från postbefordran

11. Huru förfaras bör då för högt värde angifves ....................................

12. » » » da afsändare begär intyg öfver försändelses kontanta

innehåll ....................................................................................

13. Qvitto meddelas å rekommenderad! och assurera dt bref samt å paketer.

14. Mottagningsbevis .................................................................................

15. Bekommenderade och assurerade försändelser: afgrena derför

16—18. Ersättning för förkomna eller skadade försändelser ...............

19. Tvångsrekommendation..................................................................

20. Afskrift af inlemnade postförsändelser.......................................

21. Frankeringsfrihet och frankotvång .............................................

Franko och porto:

» 22. för vanliga bref ...........................................................

» 23. » lokalbref.................................................................

» 24, 25. Försändelser under band, varuprofver och mönster
Paketpostförsändelser.

<17-19,

<34—37.

37.

39, 40.

» 26. Småpaketer.............................................

» 27. Paketer med afståndsporto......................

» 28. Adressbref ..............................................

Sättet för postafgifternas utgörande.

19—21,

40—49.

» 29. Kontant eller med frimärken.

» 30. Fullständig eller delvis frankering.

» 31. Franko åtecknadt, men ej utgjord!.

» 32. Franko åtecknadt, men sedermera utplånad!.

» 33. För högt franko utgjord!.

» 34. Anbragt frimärke borttaget.

» 35. Användande af förut begagnad! frimärke.

» 36. » af falskt frimärke.

» 37. Frimärkenas valörer och tillhandahållande.................................49^ 50.

» 38—41. Hvad iakttagas bör då afsändare önskar förändra adress å

inlemna,! försändelse eller densamma återtaga.....................50.

» 42—45. Postanvisning
» 46—48. Postförskott .

238

§ 49.

» 50.

» Öl, 52.

» 53.

» 54.

» 55—57.

» 58.

» 59—61.

» 62.

« 63.

» 64, 65.

» 66—68.

» 69—71.

„ 72—76.

» 77—99.

,, 100.

» 101—118.
» 119.

» 120.

» 121.

-> 122, 123.
» 124.

» 125.

» 126.

.. 127, 128.
» 129.
u 130.

» 131.

>'' 132.

Hvad iakttagas bär i afseende å an k o unna postförsändelsers
behandling.

Försändelsernas utdelande:

genom brefbärare..........................................................................

genom poststation ......................................................................

genom utsändande med posterna...................................................

genom tillhandahållande å adressortens postanstalt.

med rätt för adressaten till särskild! breffack ..............................

Särskilda iakttagande!! vid försändelsernas utlemnande.

Sid

51—53.

53, 54.

54.

54—56.

Armring af ankomna postförsändelser.

Obeställbara försändelsers behandling....................................

S. k. eftersändande af ankomna bref m. m.

Reklamerande af uteblifva försändelser m. m...................

Postutvexlingen med Norge och utlandet.................

Postutvexlingen genom lösväska....................................

Po stafgiftemas bokförande .............................................

Förskrifning genom Postverket af tidningar m. m.

Fribref sförfattning ...........................................................

Extra posters begagnande

Personbefordringen med Postverkets åkdon...............

Förbudssedlars fortskaffande med posterna

Anslag om posternas åtgångs- cell ankomsttider ...............

Befordringsvägen för postförsändelser.

56, 57.

57.

57. 58.

58—62.

62—65.
(65—70,
j 128—134.

71—88.

88, 89.

89.

89.

90.

Postbehandlingen.

Afgående posters behandling.

Stämpling ......................

Kartering ....................

Protokoller ing ................

Dirigering.......................

Inpackning.......................

Utfärdandet af postpass ..

Postens affärdande...........

Anteckningar å postpasset
Postpassets vård..............

,90—95.

30

234

§ 133-» 136-» 139.
» 140.
» 141.
„ 142-» 145.
» 146.
» 147-« 150.
» 151.

» 152.
» 153.
» 154.

» 155.
» 156.
» 157.
» 158-» 161.

» 162.
» 163.

» 164.
» 165.

135.

138.

144.

149.

Ankommande posters behandling:

Försändelsernas jemförande med postpasset....................................

» » » postkartan rn. rn.........................

Okarterade försändelsers behandling å mellanliggande postanstalt

Försändelsernas journalisering .....................................................

De ankomna kartornas tillhandahållande åt allmänheten ...............

Postutvexlingen genom poststatation ....................................

Lösens debiterande.

Brefbärarestämpel.

Felsända bref in. in.

Postens emottagande å postanstalt.

Lösväskornas expedierande.

Ansvarsbestämmelser in. in.

Sid.

,90—95.

95.

Ansvaret för postens vård ............................................................95.

Underlåtenhet att redovisa franko eller porto ........................

Ansvarigheten för fel i tjensten...............................................

Ansvar för försummelse med handlingars insändande..............

Försummad leverering ..........................................................

Oloflig befordran med posterna.

-160. Postregalet..........................................................................

Hvad iakttagas bör för att hålla Postverket skadeslöst
för utbetalade ersättningsbelopp.

Postpersonalens förhållande mot allmänheten.

Posttjenstens uppehållande vid tillfälligt förfall för postvaltare.

Utfärdande af tjenstgörings reglemente ..........................

Liden för poststadgans tillämpande................................

''96—98.

''98—100.

100, 101.

90.

101.