Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31 (Proposition 1897:31)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

N:o 31.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
checklag, till lag angående ändrad lydelse af 12 § utsökningslagen
och till lag angående ändrad lydelse af 10 §
4 mom. i förordningen om nya utsökningslagens införande
och hvad i afseende derå iakttagas skall den 10
augusti 1877; gifven Stockholms slott den 5 februari
1897.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
l:o checklag;

2:o lag angående ändrad lydelse af 12 § utsökningelagen; och
3:o lag angående ändrad lydelse af 10 § 4 mom. i förordningen
om nya utsökningslagens införande och hvad i afseende derå iakttagas
skall den 10 augusti 1877.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

L. Annerstedt.

Bill. till Riksd. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 22 Höft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Förslag

till

Checklag.

1 §•

Check skall innehålla:

uttrycklig, i sjelfva texten införd benämning af check;

det penniDgebelopp, som skall betalas;

till hvem betalningen skall ske;

dens namn. som skall infria checken (trassat);

den ort, hvarest betalningen skall ske;

dens underskrift, som utställer checken, och dagen för dess
utställande.

Check må ej utställas till betalning å annan tid än vid uppvisandet
(»vid anfordran», »vid sigt» eller dylikt). År ej tid för betalningen
angifven, anses den betalbar vid uppvisandet.

Såsom betalningsort gälle, der ej annat angifvits, den vid
trassatens namn utsatta ort.

År den summa, som skall betalas, flere gånger utsatt, men till
olika belopp, gälle det, som minst är.

Utfästes i check ränta, vare det ogilt.

2 §•

Check må kunna lyda på betalning till innehafvaren. Lyder check
på betalning till viss man eller innehafvaren, vare, utom i det afseende,
hvarom i 10 § sägs, så ansedt, som vore den utstäld till innehafvaren.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

3 §•

Med de afvikelse]:, sou: af bestämmelserna i denna lag föranledas,
skall hvad i vexellagen den 7 maj 1880 finnes stadgadt
om öfverlåtelse af vexel (indossament),
om utställares och öfverlåtares ansvarighet,
om vexels betalning,

om återgångstalan för bristande betalning,
om betalningsskyldighet för duplett af vexel samt
om vexels preskription
ega motsvarande tillämpning å check.

* §■

öfverlåtelse åt check må ej tecknas å afskrift (kopia) af checken.

5 §•

Utan hinder deraf, att check är utstäld till innehafvaren, må den
genom öfverlåtelse göras betalbar till viss man.

6 §.

Å check, som, genom öfverlåtelse eller annorledes, öfvergått till
trassaten, må denne ej grunda återgångstalan, utan så är att, der trassaten
drifver rörelse vid kontor å skilda orter, checken öfvergått till ett
annat af dessa kontor än det, hvarå den är dragen.

Check, som öfvergått till trassaten, må ej vidare utgifvas.

7 §•

Åro mellan tvenne jemnlöpande tvärstreck öfver framsidan af en
check anbragta orden »till bank eller bankir» eller andra dermed liktydiga
ord, må betalning ej ske till annan än bank eller bankir; finnes
mellan tvärstrecken viss bank eller bankir utsatt, må betalning ej till
annan än denne utgifvas.

Påteckning, hvarom nu är sagdt, må af enhvar behörig innehaf -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

vare af checken anbringas. Sådan påteckning kan ej med laga verkan
utstrykas, återkallas eller förändras; dock må, der ej viss bank eller
bankir angifvits, tillägg derom göras.

8 §.

Tecknas å check godkännande till betalning (accept), vare det
utan verkan.

9 §•

Vill checkinnehafvare mot utställaren eller öfverlåtare bevara sin
rätt till återgångstalan, uppvise checken till betalning inom tid, som i
10 § sägs. Att checken blifvit uppvisad utan att betalning erhållits,
skall styrkas antingen genom protest, som inom samma tid verkstälts
i enlighet med hvad om protest af vexel gäller, eller ock medelst ett
å checken anbragt, af trassaten eller annan å hans vägnar eller af två
ojäfviga vittnen undertecknadt intyg, som tillika skall angifva dagen
för uppvisandet; skolande, der protest ej verkstälts, tiden för meddelande
af sådan underrättelse, som i 45 § vexellagen sägs, räknas från den
dag, då enligt intyget uppvisandet skedde.

År i fråga om check uppmaning gifven, som i 42 § vexellagen
om vexel sägs, skall om verkan deraf gälla hvad i nämnda lagrum
finnes stadgadt.

10 §.

År check betalbar å samma ort, hvarest den är utstäld, skall,
för bevarande af rätt till återgångstalan, checken, der den lyder på
betalning till viss å den ort bosatt person eller till viss å den ort
bosatt person eller innehafvaren eller till innehafvaren, uppvisas till
betalning sist å tredje dagen från det den utstäldes. Annan inom riket
betalbar check skall uppvisas sist å tionde dagen från det den utstäldes
eller, der för dess befordran i vanlig ordning från den ort, der den
är utstäld, till betalningsorten erfordras längre tid än fem dagar, sist
å femte (lagen efter utgången af den tid. År utställelseort ei utsatt,
anses checken vara utstäld å betalningsorten. Finnes, der check lyder
på betalning till viss person eller till viss person eller innehafvaren,

Kpngl. Maj:ts Nåd. Proposition"\N:o 31. 5

vid checktagarens namn viss ort utsatt, anses han vara bosatt å
den ort. <'' !

Infaller tid, då uppvisandet sist bör ske, på söndag eller annan
allmän helgedag, må uppvisandet ske å nästa söckendag. Hvad i 92 §
vexellagen är om vexel stadgadt skall ega motsvarande tillämpning
å check.

Om tid för uppvisandet af utomlands betalbar check gälle hvad
å betalningsorten är föreskrifvet.

11 §•

Den tid, inom hvilken checkinnehafvares återgångsfordran preskriberas,
räknas från den dag, då checken är utstäld.

12 §.

År återgångsfordran preskriberad, eller har den på checken grundade
rätt gått förlorad genom försummelse att företaga någon för dess
bevarande föreskrifven handling, skall hvad i 93 § vexellagen är i
fråga om vexel stadgadt ega tillämpning å check; dock att, i saknad
af utredning om annat förhållande, utställaren anses till fordringsegarens
skada göra vinst, motsvarande checkens belopp, der fordringen
förfaller.

13 §.

Har check förkommit, må den kunna dödaB på sätt om dödande
af förkommen vexel finnes stadgadt.

14 §.

Hvad i 84, 85 och 86" §§ vexellagen är i afseende å vexel stadgadt
om förhållandet till utländsk lag skall ega motsvarande tillämpning
å check; dock vare penningeanvisning giltig såsom check, der
den är affattad i enlighet med de bestämmelser, som å betalningsorten
för check gälla.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

15 §.

Hvad om rättegång i vexelmål, så ock om verkställighet af dom
i sådant mål är föreskrifvet skall eg a motsvarande tillämpning i fråga
om mål angående återgångsfordran på grund af check.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1898.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 31

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse af 12 § utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 12 § utsökningslagen, sådant detta lagrum
lyder enligt lagen den 14 april 1893, skall erhålla följande ändrade
lydelse:

För fordran, som är till betalning förfallen och grundar sig å
skuldebref eller annat skriftligt fordringsbevis, må man söka gäldenären
hos öfverexekutor i den ort, der gäldenären har sitt bo och hemvist
eller någon tid sig uppehåller. Den ingenstädes eger stadigt hemvist,
sökes der han finnes, eller, om han utrikes är, der han inom riket
senast var boende. År gäldenären utländsk man eller grundas fordran
å löpande förskrifning, må gäldenären sökas hvar han träffas.

Hvad nu är sagdt ege icke tillämpning i fråga om fordran, som
grundar sig å vexel eller check.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1898.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 31.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse af 10 § 4 mom. i förordningen om nya
utsökningslagens införande och hvad i afseende derå
iakttagas skall den 10 augusti 1877.

Härigenom förordnas, att 10 § 4 mom. i förordningen om nya
utsökningslagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall
den 10 augusti 1877 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Häfver någon fått invisning å viss man, och får ej betalning af
honom; njute då betalning af den, som invisningen gaf, med ränta till
sex för hundrade, der det ej styrkes, att den, som invisningen fått,
varit vållande, att betalning i rättan tid ej följt.

Om check gälle hvad särskildt är stadgadt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1898.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 31.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 6 november 1896

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt,
von Krusenstjerna.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt anmälde i
underdånighet:

att, sedan Kongl. Maj:t den 17 april innevarande år uppdragit
åt bankdirektören Carl Christian Peter Herslow och rådmannen Herman
Billing att utarbeta förslag till lag angående sigtanvisningar eller
s. k. checks, så vidt möjligt öfverensstämmande med de lagförslag
angående samma ämne, som samtidigt kunde blifva uppgjorda af dertill
förordnado norska och danska komiterade, så hade de svenska komiterade,
med underdånig skrifvelse den 30 sistlidne september, öfverlemnat
uppgjorda förslag till lag angående vissa anvisningar och lag

angående ändrad lydelse af 10 § 4 mom. i förordningen om nya ut sökningslagens

införande och hvad i afseende derå iakttagas skall den

Bih. till lliksd. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 22 Höft. 2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

10 augusti 1877 jemte tillhörande motiv äfvensom de för Norge och
Danmark uppgjorda förslag till lag om checks.

I enlighet med statsrådets tillstyrkan täcktes
Hans Maj:t Konungen i nåder förordna, att högsta
domstolens utlåtande skulle, för det ändamål § 87
regeringsformen omförmäler, genom note ur protokollet
inhemtas öfver ofvannämuda af de svenska
komiterade uppgjorda lagförslag.

Ex protocollo
Aug. von Hartmansdorff.

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 31.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Majds
högsta domstol tisdagen den 12 januari 1897.

Första rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Hernmarck,

Åbergsson,

Herslow,

Hammarskjöld,

Carlson,

Claéson,

Wl JK ANDER.

Sedan jemlikt högsta domstolens beslut den 3 december 1896
handlingarna rörande de till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande
öfverlemnade förslag till

l:o) lag angående vissa anvisningar och

2:o) lag angående ändrad lydelse af 10 § 4 mom. i förordningen
om nya utsökningslagens införande och hvad i afseende derå iakttagas
skall den 10 augusti 1877

emellan högsta domstolens ofvanbemälde ledamöter cirkulerat, så
företogs nu detta ärende till slutlig behandling; varande ett tryckt
exemplar af förslagen bilagdt detta protokoll.

Under granskningen af ifrågavarande förslag framstäldes inom
högsta domstolen följande anmärkningar vid

förslaget till lag angående vissa anvisningar.

Rubriken.

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:

Det faller genast i ögonen, hurusom den föreslagna rubriken allenast
på ett mycket ofullständigt sätt angifver föremålet för lagens be -

1 - Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

stämmelser. Denna brist synes dock lätteligen kunna afhjelpas, i hvilket
hänseende kan erinras derom, att det norska förslaget, som har eu
eljest med det svenska lika lydande rubrik, sökt nå detta mål genom
tilläggande inom parentes af ordet »checks», samt att det danska
törslaget å lagen användt en benämning, som på vårt språk i korthet
lärer kunna återgifvas med ordet »checklag»; och torde vid val mellan
de två sålunda angifna utvägarna den sistnämnda vara att föredraga
framför den förra.

1 §•

Justitierådet Claeson anförde: Derest redan i lagens rubrik ordet

check införes, torde häråt föranledas någon jemkning af uttrycken i
början af denna §.

Då några yttranden öfver detta lagförslag icke infordrats från
myndigheter eller personer, som äro förtrogna med förhållandena inom
den svenska affärsverlden, och sådana yttranden alltså icke föreligga,
saknar jag, för min del, tillförlitlig ledning för mitt omdöme angående
åtskilliga i lagförslaget förekommande, hufvudsakligen praktiska frågor.
Ett bland dessa ämnen är det i denna § införda förbud mot att utställa
check till betalning å annan tid än vid uppvisandet. Om det icke nu
är brukligt hos oss att utfärda bankauvisningar, betalbara först på viss
utsatt dag, torde ej vara något att invända mot sådant förbud för framtiden
i afseende å checkar. Det har emellertid blifvit mig sagdt, att
dylika bankanvisningar på viss tid stundom förekomma i Sverige vid
liqvider och att de affattas antingen så, att betalningsdagen utsättes i
anvisningens text, eller ock så, att anvisningen dagtecknas först för
den dag, då meningen är att penningarna skola vara tillgängliga. I
senare fallet således eu oriktig datering, ty anvisningen är faktiskt utfärdad
en tidigare dag. Förekomma dylika anvisningar för närvarande,
antyder ju detta, att behof af dem gjort sig gällande. I sådant fall
torde det icke vara lämpligt att genom uttryckligt förbud hindra utfärdande
af check med viss betalningstid. Man skall nog då söka kringgå
förbudet derigenom, att checken postdateras, ett förfaringssätt, som
icke bör genom restriktiva lagbestämmelser frammanas. — Dessa mina
betänkligheter mot det föreslagna förbudet har jag ansett mig böra
här uttala.

I 5 § vexellagen är stadgadt, att handling, som icke är affattad
i öfverensstämmelse med 1—4 §§ i samma lag, icke medför vexelrätt
och att å handlingen tecknade förbindelser ej heller ega verkan efter

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31. 13

vexellag. Dylik föreskrift saknas dock i föreliggande lagförslag.
Till förebyggande af tvekan, huru en handling bör bedömas, som i ett
eller annat hänseende afviker från de nu föreslagna bestämmelserna
om hvad en check bör innehålla, hemställer jag, att i denna § införes
ett stadgande, motsvarande 5 § vexellagen.

4 §•

Justitierådet Herslow yttrade: Såsom skäl för det föreslagna för budet

att å checkkopia teckna öfverlåtelse åberopas i motiven, att check
ej är föremål för accept och att således icke något behof af kopias
användning är för handen. Af detta uttalande synes framgå, att det
skulle vara förslagets mening, att icke heller vexellagens föreskrifter
om duplettexemplar borde ega tillämpning i fråga om check. Något
uttryckligt stadgande i detta afseende återfinnes emellertid icke i förslaget,
under det att åtskilligt af hvad i vexellagen finnes stadgadt
angående duplett af vexel låter hänföra sig under de allmänna hänvisningarne
i förslagets 3 §. ‘Ett förtydligande af förslaget i berörda afseende
vore derför önskvärdt.

Justitierådet Abergsson ansåg sig icke kunna, på grund af fjerde
paragrafens bestämmelse om förbud mot öfverlåtelses tecknande å kopia
af check, draga den slutsats, att förslaget afser jemväl förbud mot
checks utfärdande i duplettexemplar (prima, secunda o. s. v.), till följd
hvaraf och då ett uttryckligt förbud i sistnämnda afseende syntes
nödvändigt, justitierådet lika med justitierådet Herslow fann ett förtydligande
af förslaget i detta syfte önskvärdt.

Justitierådet Hernmarclc instämde med justitierådet Abergsson.

7 §•

Justitierådet Ctaeson anförde: För närvarande lärer det engelska

bruket att medelst två parallella streck utmärka, att liqvid för checken
allenast må lemnas till bank eller bankir icke vara tillräckligt
kändt här i landet, så att allmänheten förstår denna inskränkning.
Nödvändigt torde fördenskull vara att förtydliga hvad nämnda beteckning
innebär genom att i denna § införa ett stadgande derom, att mellan
strecken skola vissa ord utsättas, som lättfattligt ange streckens
betydelse, exempelvis orden »till bank eller bankir», der ej viss bank
eller bankir angifves.

Innehåller check giltigt förbehåll derom, att betalning må ske

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

endast till bank eller bankir eller viss sådan, får enligt förslaget trassaten
icke betala i strid emot detta förbehåll. Antagligen åsyftas äfven,
att en checkinnehafvare, till hvilken betalning sålunda icke må erläggas,
ej heller vid uteblifven betalning eger rätt till återgångstalan mot
utställare och öfverlåtare. I annat fall skulle nemligen det med förbehållet
afsedda ändamål förfelas. För att icke olika meningar härom
må uppstå, torde det likväl vara erforderligt, att i lagförslaget uttryckligen
angifves, att rättighet till återgångstalan i nämnda fall icke
eger rum.

Justitierådet Hammarskjöld utlät sig: Lika med justitierådet Claeson
hyser jag betänklighet att låta streckande allena symboliskt beteckna
ett förbud i viss riktning, utan anser önskvärd!, att streckandet
må få den i §:n angifna betydelse, endast om mellan strecken finnas
anbragta förklarande ord. Någon nämnvärd praktisk olägenhet bör ej
häraf kunna uppstå. Sant är väl, att i viss utländsk lagstiftning strecken
äfven utan förklarande ord tillagts en viss betydelse. Checken
torde emellertid vara lämplig att förmedla liqvider företrädesvis mellan
personer å ej allt för långt från hvarandra belägna orter. Det torde
då kunna betviflas, om fördelen af likhet med eu viss utländsk lagstiftning
är nog stor för att fördenskull i denna punkt eftergifva tydlighetens
fordringar och derigenom utsätta den inhemska allmänheten
för farorna af missförstånd med deraf följande olägenheter.

Justitieråden Hernmarck och Hersloio voro ense med justitierådet
Hammarskjöld.

» §•

Justitierådet Carlson ansåg, att åt stadgandet i första punkten
borde gifvas sådan förändrad affattning, att af detsamma med tydlighet
framginge, att protest kan ersättas af intyg af ojäfviga vittnen äfven
i det fall, att hinder för checkens uppvisande möter deraf, att trassaten
icke träffas eller att hans affärslokal eller bostad icke är känd. För
att bereda regressgäldenärer möjlighet att erhålla snar kännedom om,
huruvida checkinnehafvaren iakttagit hvad honom ålegat i fråga om
checkens uppvisande, borde dock för nu angifna fall tillika föreskrifvas,
att checkinnehafvaren har att, vid regressrättens förlust, inom viss kort
tid antingen låta intaga checken med vittnesintyget i vederbörande
notarii publici eller med honom jemnstäld tjenstemans protokoll eller
ock uppvisa densamma för trassaten.

Justitierådet Hammarskjöld yttrade: I de fall, då, såsom förslaget

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 31

medgifver, protest ersättes genom ett af två ojäfviga vittnen underteckna»^
intyg, kan det för regressgäldenärerna vara svårt eller omöjligt
att, när notifikation af en eller annan anledning uteblifvit, förskaffa
sig underrättelse derom, huruvida checkinnehafvaren vidtagit de
för regressrättens bevarande nödiga åtgärder. Denna olägenhet synes
kunna på lämpligaste sätt afhjelpas derigenom, att vittnesintygets intagande
i protokoll hos en till protests verkställande behörig person
göres till vilkor för dess giltighet. Härigenom torde, äfven vinnas, att
vittnesintyg mindre ofta användes och dess användande alltså — i öfverensstämmelse
med förslagets i motiven angifna syfte — erhåller karakteren
af en nödfallsutväg. Med den ifrågasatta ändringen kommer förslaget
för öfrigt att närma sig de i Norge och Danmark om vexelprotest
gällande bestämmelserna, hvilka skola vara tillämpliga äfven i
fråga om check.

Justitierådet Abergsson anförde: På två ställen i denna § begagnas
ett uttryck: »upptaga protest», som synes vara hemtadt från
den norska och danska texten, men icke öfverensstämmer med svenskt
lagspråk (se vexellagen, stadgan angående notarii publicibefattningen
m. m.), och hemställer jag, att på första stället, der det heter »protest,
som inom samma tid upptagits», sistnämnda ord utbytes mot ordet
»verkstälts», och att på senare stället, för undvikande af ordet upptagits,
texten närmas till den norska och danska, i det att i stället för
orden: »der protest ej upptagits» inskjutas orden: »i sistnämnda fall».

10 §.

Justitierådet Hammarskjöld afgaf följande yttrande: Inom hvilken
tid en check, som är betalbar å samma ort, hvarest den är utstäld,
och som lyder på betalning till viss person eller till viss person eller
innehafvaren, skall uppvisas till betalning, är enligt förslaget beroende
deraf, huruvida den såsom remittent namngifna personen är bosatt å
samma ort eller ej. Emellertid finnes icke i förslaget utsagdt, att
remittentens boningsort skall vara i check utsatt eller att en vid remittentens
namn utsatt ort skall anses såsom hans boningsort. I följd
häraf synes stadgandets tillämpning kunna komma att föranleda tvister
derom, å hvilken ort remittenten bör anses vara bosatt. De på detta
sätt uppkommande svårigheterna torde kunna undvikas genom en förändrad
affattning, hvaraf framgår, att den längre uppvisningstiden gäller
endast i det fall, då vid remittentens namn finnes utsatt ort, som ej
sammanfaller med betalnings- och utställelseorten. Eu sådan regel

16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

skulle uppenbarligen stå i god öfverensstämmelse dermed, att, såsom
förslaget innehåller, den kortare uppvisningstiden galler,, när check är
stäld till innehafvare^

Justitierådet Aberg sson utlät sig: I den paragraf af vexellagen,
som bestämmer, att vexel skall inom viss tid uppvisas hos trassaten,
äro ändamålet med uppvisandet och i följd deraf äfvent.yret för underlätet
uppvisande och protesterande i paragrafens begynnelseord angifna,
i det att föreskrifterna om uppvisande och protest förklaras vara gifna
för vexelinnehafvare, som vill mot vexelgifvaren och öfverlåtare bevara
sin rätt till återgångstalan för bristande betalning.

I förslaget till checklag är det visserligen sagdt i 9 §, att för
återgångstalans bevarande bör iakttagas den i 10 § omförmälda tid,
men i 10 § säges icke, att der meddelade tidsbestämmelse gäller allenast
för det ändamål, som i 9 § angifves.

På det att af checklagens bestämmelser måtte tydligt framgå, att
ändamålet med checkens uppvisande hos trassaten är att bereda checkinnehafvaren
rätt till återgångstalan, och icke något annat, så att man
icke af 10 §, då den läses ensam för sig, må föranledas till den misstolkning,
att underlätet uppvisande inom den föreskrifna tiden inverkar
på trassatens skyldighet att när som helst infria af räkningshafvare dragen
check, der denne vid tiden för checkens uppvisande har tillräckliga
disponibla medel å sin räkning hos trassaten innestående och ej
förbjudit medlens utbetalande, hemställer jag att begynnelseorden i 10
§ måtte erhålla följande lydelse:

År check betalbar å samma ort, hvarest den är utstäld, skall, för
bevarande af talan som i 9 § sägs, checken, der den lyder, et cetera,
lika med förslaget.

14 §.

Justitierådet Carlson yttrade: I engelsk lag definieras check såsom
en vexel, dragen å bank eller bankir och förfallen till betalning vid
anfordran. Då en engelsk check, stäld att betalas i Sverige, sålunda
samtidigt uppfyller fordringarne på vexel och på check enligt engelsk
lag, skulle en sådan handling enligt 85 § vexellagen vara att anse
såsom vexel men enligt förevarande paragraf i förslaget såsom check.
Då vidare en i öfverensstämmelse med svenska vexellagen utfärdad
handling, dragen å bank eller bankir i England och förfallen till betalning

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

vid anfordran, torde uppfylla engelska lagens fordringar på check,
skulle en sådan handling enligt förslaget äfven i Sverige anses såsom
check oaktadt den innehåller benämningen vexel och enligt vexellagen
är vexel. Slutligen erinras, att enligt italiensk lag en check kan ställas
till betalning å viss tid, högst tio dagar, efter uppvisandet, men att
förslagets 10 §, som skulle kunna komma att å sådan handling tilllämpas,
uppenbarligen förutsätter, att check alltid är förfallen till
betalning vid anfordran.

I följd af hvad jag sålunda anmärkt hemställer jag, att förslaget
i denna del underkastas revision i syfte dels att undanrödja anmärkta
stridigheterna med vexellagen och dels att införa särskilda bestämmelser
om utländsk check, som ej är cstäld att betalas vid anfordran.

Justitieråden Hernmarck, Abergsson, Herslow och Hammarskjöld
biträdde den af justitierådet Carlson sålunda uttalade mening.

15 §.

t O

Justitieråden Hernmarck, Abergsson, Herslow, Hammarskjöld, Carlson
och Claeson förenade sig om följande, af den sistnämnde afgifna yttrande:

Den föreslagna hänvisningen gäller endast de särskilda bestämmelser
om förfarandet i vexelmål, som äro upptagna i förordningen
om nya vexellagens införande och hvad i afseende derå iakttagas
skall den 7 maj 1880. Jemte dessa bestämmelser finnas dock åtskilliga
andra, såsom 22 kap. 1 § rättegångsbalken, 25 kap. 9 § samma
balk m. fl., hvilka äfven åsyfta skyndsamhet i vexelsakers behandling
och böra ega motsvarande tillämpning, när fordringsanspråk på grund
af check är anhängiggjordt. Den i förevarande paragraf gjorda hänvisning
synes fördenskull böra utvidgas så, att den kommer att omfatta
jemväl antydda föreskrifter;

Och tilläde justitieråden Hernmarck, Hammarskjöld och Claeson,
att tillika borde tydligen utsägas, att äfven de i förordningen don 7
maj 1880 gifna föreskrifter om verkställighet af dom i vexelmål skola
gälla checkmål.

Slutligen erinrade högsta domstolens ledamöter, hurusom det i 12 §
. utsökningslagen, sådan den lyder enligt lagen af den 14 april 1893,
meddelade förklarande, att lagsökningsproceduren icke vore tillämplig
i fråga om fordran, som grundade sig å vexel, syntes böra utsträckas
jemväl till fordran på grund af check.

Bih. till Riksd. Prot. 1897. 1 Rami. 1 Afd. 22 Häft.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 31.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse af 10 § 4 inom. i förordningen
om nya utsökning slag ens införande och hvad i afseende derå
iakttagas skall den 10 augusti 1877
lenmades af högsta domstolen utan anmärkning.

i Ex protocollo:

Aug. von Hartmansdorff.

t -

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 31.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen
den 5 februari 1897

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt,
von Krusenstjerna,

Juetitieråden: Afzelius,

Lindbäck.

Departementschefen statsrådet Annerstedt anmälde i underdånighet
högsta domstolens yttrande öfver de enligt statsrådsprotokollet
öfver justitiedepartementsärenden den 6 november 1896 till högsta
domstolen remitterade, af särskilde komiterade utarbetade förslag till

l:o lag angående vissa anvisningar och

2:o lag angående ändrad lydelse af 10 § 4 mom. i förordningen
om nya utsökningslagens införande och hvad i afseende derå iakttagas
skall den 10 augusti 1877.

Efter att hafva redogjort för nämnda lagförslag samt högsta
domstolens deröfver afgifna utlåtande, anförde departementschefen:

»Lika med högsta domstolen anser jag det vara lämpligt, att
förslaget till lag angående check erhåller en rubrik, som tydligare

20 Kongl. Maj:s Nåd. Proposition N:o 31.

än den af komiterade ifrågasatta angifver föremålet för förslagets
bestämmelser.

Komiterades förslag afser, såsom bestämdt uttalas i motiven till
motsvarande norska förslag, icke att innebära hinder mot att indossament
tecknas å checkduplikat — ett tillvägagående, som någon gång,
särskilt då remittenten är bosatt å en aflägsen ort, förekommer och
tjenar samma syfte som användandet af vexelduplikat. Då emellertid,
på sätt inom högsta domstolen blifvit anmärkt, olika tolkningar i detta
hänseende icke äro genom nuvarande affattning uteslutna, torde — utan
ändring i sak af komitéförslaget — vara nödigt att i 3 § införa ett
tillägg, hvaraf tydligt framgår, i hvad mån bestämmelserna om vexelduplikat
skola vara tillämpliga i fråga om check. I 7, 10 och 15 §§
synas likaledes, med hufvudsaklig anslutning till gjorda hemställanden,
vissa jemkningar böra vidtagas.

Inom högsta domstolen har ifrågasatts, att i lagen borde inryckas
ett stadgande, som motsvarade 5 § vexellagen. De i 1 § begagnade
ordalag synas emellertid ej lemna rum för något tvifvel derom, att
bestämmelserna om check ega tillämpning å penningeanvisning allenast
under förutsättning, att denna har den i samma paragraf för check
föreskrifna lydelse. Den föreslagna ändringen torde derför ej vara
erforderlig.

Enligt förslagets 9 § må checks uppvisande till betalning styrkas
genom ett å densamma anbragt, af två ojäfviga vittnen undertecknadt
intyg. Då det för regressgäldenärerne kunde vara svårt eller omöjligt
att, när notifikation af en eller annan anledning uteblifvit, förskaffa
sig underrättelse derom, huruvida checkinnehafvaren vidtagit de för
regressrättens bevarande nödiga åtgärder, har inom högsta domstolen
föreslagits, att vittnesintygets intagande i protokoll hos en till protests
verkställande behörig person skulle göras till vilkor för dess giltighet.
Det synes dock kunna med skäl ifrågasättas, huruvida en dylik bestämmelse,
hvilken alltid måste förorsaka checkinnehafvaren besvär
och kostnader, i sjelfva verket skulle innefatta någon afsevärd fördel
för regressgäldenärerne. I regel lärer väl nemligen checkinnehafvaren
i sitt eget intresse ej försumma att ofördröjligen för liqvids erhållande
anmäla sig hos vare sig trassaten eller någon regressgäldenär, och i
hvarje fall kan regressgäldenär hos trassaten erhålla besked, huruvida
checken blifvit infriad eller ej. Oftast finnes icke någon annan regressgäldenär
än trassenten, och mellan honom och trassaten måste en liflig
förbindelse antagas ega rum. På grund af det anförda har ifrågavarande
anmärkning icke synts böra föranleda vidtagandet af någon ändring
i förevarande paragraf.

Körtel. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 31.

Vid 15 § har inom högsta domstolen erinrats, att, till följd af
de i vissa länder vedertagna grundsatser, de föreslagna stadgandenas
tillämpning skulle kunna föranleda tvifvelsmål och svårigheter. Hvad
sålunda anmärkts torde emellertid med hänsyn till de faktiska förhållanden,
som för checks användning förutsättas, icke kunna tillmätas någon
synnerligen stor praktisk betydelse. I allt fall lärer det näppeligen vara
lämpligt eller ens möjligt att genom lagbestämmelser lösa alla de
invecklade frågor, som kunna tänkas framkallade deraf, att ett eller
annat främmande lands lagstiftning afviker från den här i riket gällande.
Fast hellre synes man böra, i öfverensstämmelse med hvad
vid vexellagens utarbetande skedde, i lagen upptaga allenast de allmänna
normerna för bestämmandet af förhållandet till utländsk lag och
åt lagskipningen öfverlemna att med ledning af de sålunda faststälda
grundsatserna bedöma alla de särskilda fall, som möjligen kunna i
följd af egendomliga förhållanden uppkomma.

I enlighet med en af högsta domstolen framstäld erinran lärer
det vara nödigt att från de i 12 § utsökningslagen gifna bestämmelser,
hvilka enligt lag den 14 april 1893 icke ega tillämpning å vexelfordran,
undantaga jemväl sådan fordran, som grundar sig å check. Jag har
derföre låtit i denna syftning uppgöra förslag till ändrad lydelse af
nämnda lagrum.»

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst i öfverensstämmelse
med hvad af honom anförts affattade förslag till checklag
och till lag om ändrad lydelse af 12 § utsökningslagen, hemstälde han
i underdånighet, att nämnda förslag äfvensom förslaget till lag angående
ändrad lydelse af 10 § 4 mom. i förordningen om nya utsökningslagens
införande och hvad i afseende derå iakttagas skall den 10
augusti 1877, hvilket förslag af högsta domstolen lemnats utan anmärkning,
måtte jemlikt § 87 regeringsformen för Riksdagen till antagande
framläggas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lemna
bifall; och skulle nådig proposition, af den lydelse
bilagan litt. A vid detta protokoll utvisar, till Riksdagen
aflåtas.

Ex protocollo
Aug. von Hartmansdorff.

Bih. Ull Jiiksd. Prol. 1837. 1 Sand. 1 Afd. 22 Höft.