Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31 (Proposition 1893:31)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

N:o 31.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående upplåtelse,
för bildande af Kungsörs köping, af mark från
Kungsörs kungsladugård; gifven Stockholms slott den
24 Februari 1893.

Kungsörs kungsladugård är i jordeboken för Vestmanlands län
upptagen såsom två särskilda kronoegendomar under allmän disposition,
den ena under namn af Kungsörs norra kungsladugård N:o 1 om 11^
mantal i Kungs-Barkarö socken och Åkerbo härad och den andra under
namn af Kungsörs södra kungsladugård N:o 1 om 11| mantal i KungKarls
socken. Hela kungsladugården om 23^ mantal har af Kammarkollegium
genom kontrakt den 23 Oktober 1871 varit utarrenderad på
tjugu års tid från den 14 Mars 1872 till samma dag 1892 emot en
årlig arrendeafgift af 10,000 kronor, hvartill kommit enligt Kollega
resolution den 2 Maj 1882 ett årligt skogsarrende af 20 kronor. Arrendetiden
är genom Kongl. brefvet den 5 Juni 1891 förlängd på ett år till
den 14 Mars 1893, efter hvilken dag Domänstyrelsen enligt Kongl.
brefvet den 8 Juli 1892 har att, i afbidan på afgörandet af väckt
fråga om afsöndring af jord från kungsladugården till område för en
blifvande köping vid Kungsör, ombesörja kungsladugårdens skötsel och
vård på de för kronan förmånligaste vilkor under två år. Den utarrenderade
egendomen innehåller, enligt hvad arrendekontraktet utvisar, en
areal af 1,885 tunnland 15,7 kappland, deraf 808 tunnland 1,l kappland
åker och tomter, 66 tunnland 0,3 kappland äng och 904 tunnland 17,7
kappland skogs- och betesmark.

Redan i sammanhang med det förut å platsen förlagda stuteriets
Bill. till Riksd. Prot. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 1

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

flyttning från Kungsörs kungsladugård och föreskrift om dennas utarrenderande
efter stadgade grunder har Kongl. Maj:t i nådigt bref den
6 Maj 1811 förklarat, att som de å en det Kongl. brefvet bifogad förteckning
N:o 5 upptagna, å Kungsörs backe och åsar befintliga lägenheter
innehades af 101 personer, till en del tillhörande stallstaten, hvilka
på god tro verkstält de skedda uppodlingar på till största delen oländig
mark i hopp att få dem för framtiden begagna samt äfven derå på egen
bekostnad uppfört hus, som af dem beboddes och innehades, Kongl.
Maj:t i anseende till dessa och flera förekomna ömma anledningar funne
godt tillåta, att dessa personer med barn och arfvingar samt deras rättsinnehafvare
finge på det sätt orubbade vid lägenheterna bibehållas, att
den uppodlade och nyttjade jorden blefve genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
försorg taxerad och skattad till vissa årliga dagsverken,
som borde till Kungsörs kungsladugård utgöras; till följd hvaraf Kongl.
Maj:t ock anbefalde Sin Befallningshafvande att om denna taxering och
dagsverksreglering föranstalta, med åliggande att densamma Kammarkollegii
pröfning underställa; hvarefter och sedan dessa dagsverken
blifvit af Kollegium pröfvade och faststälda, de skulle in natura kungsgårdsarrendatorerna
till förmån presteras och således uti arrendevilkoren
upptagas.

Sådan skattläggning har ock af vederbörande verkstälts med beräkning
af ett dagsverke för 2, eller högst 3 kappland efter jordens
större eller mindre godhet och bördighet. Denna skattläggning faststäldes
af Kammarkollegium den 12 November 1811, men som derigenom
en äldre dagsverksskattläggning alldeles förändrats och torpens
namn, som ofta ombyttes med hvarje ny innehafvare, icke återfunnes,
har åt vederbörande i lägenhetsinnehafvarnes närvaro den 16 November
1826 å lägenheterna upprättats en tomtlängd, stäld icke på namn, utan
på nummer, hvilken ock bifogats jordeboken och i enlighet hvarmed,
sedan tre lägenheter återfallit till den norra kungsladugården, i nya
jordeboken upptagas å denna fyra under namn af Kungsörstorp N:ris 1
till och med 4 med tillhopa 26| dagsverken och å den södra kungsladugården
etthundra åtta lägenheter under namn af Kungsörstorp N:ris 1 till
och med 108, af hvilka dock fem icke skattlagts, med tillhopa l,723f-g
dagsverken, hvarförutom eu lägenhet å den förra egendomen genom Kongl.
brefvet den 20 Mars 1863 upplåtits under enskild disposition och genom
Kammarkollegii utslag den 18 Oktober 1866 skattlagts till 44 dagsverken.
Samtliga dessa dagsverken till ett antal af l,794|g hafva enligt 6:te
punkten i arrendekontraktet upplåtits arrendator^ utan disposition af
sjelfva lägenheterna, samt blifvit i jordeboken förda inom kolumn.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Enligt uppdrag af åtskilliga innehafvare af lägenheter och backstugor
å Kungsörs kungsladugårds och komministersboställes egor hafva
å deras vägnar kronofogden M. Selling, W. Asperén med flere i en till
Kongl. Maj:t ingifven underdånig ansökning anhållit, att, såvida Kongl.
Maj:t beviljade den eganderätt, som här nedan omförmäles, till den
mark från nämnda kungsladugård och komministersboställe, som inginge
i det å en ansökningen bilagd, af vice kommissionslandtmätaren W. Grann
år 1886 upprättad karta utmärkta område, Kongl. Maj:t täcktes, i anseende
dertill att denna plats allt mer och mer antagit karaktären af
stad eller åtminstone köping, hvaraf följde behofvet, att densamma i
kommunalt hänseende bildade egen kommun hvad beträffade såväl fattigvård
som införandet af ordningsstadga och byggnadsordning, för berörda
område, som innehölle en areal af 168 har 73,4 4 ar, i nåder bevilja af
stad oberoende köpings fri- och rättigheter, hvarigenom området, utom
i kyrkligt afseende, skulle varda skildt från Kung Karls kommun, samt
tillåta, att den blifvande köpingen benämndes Kungsör.

Under förmälan hurusom Kungsör, som vore beläget vid Arbogaåns
utlopp i Mälaren, under sista decenniet, sedan de förut dåliga kommunikationerna
blifvit väsentligt förbättrade, i det att dels Oxelösund—
Flen—Vestmanlands jernväg dragits genom Kungsör med station derstädes
och dels på norra sidan en bro blifvit anlagd öfver Arboga-ån,
erhållit en betydlig ökning såväl i byggnader som befolkning, hvilken
senare numera uppginge till mer än 1,000 personer, hafva sökandena
framhållit, att ortens vidare utveckling i hög grad hämmades deraf, att
befolkningen till största delen bestode af lägenhetsinnehafvare, som icke
hade fullständig eganderätt, utan blott så kallad evärdelig besittningsrätt
jemlikt ofvan åberopade Kongl. brefvet den 6 Maj 1811 till sina lägenheter.

I det område, som finnes utmärkt å förenämnda karta, ingå från
Kungsörs kungsladugårds mark:

l:o) af de i 1811 års Kongl. bref afsedda lägenheter åttio hela
lägenheter, som numera, sedan åtskilliga af dem blifvit delade, innehafvas
af 107 personer; och utgör dessa lägenheters sammanlagda

areal ................................................................................... 63 har 36,52 ar

hvartill komma inkräktningar å kungsladugårdens
mark af en del bland lägenhetsinnehafvame med
tillhopa ................................................................... 5 „ 71,7 4 „

2: o) sådana lägenheter, kallade backstugor, som
med arrendatorns af kungsladugården enskilda till Transport

69 har 8,2 6 ar

Kongl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 31.

Transport 69 har 8,2 6 ar
stånd uppförts å samma Kungsörs backe eller sandås
som förutnämnda lägenheter mot utgörande aföfverenskomna
dagsverken till arrendatorn; innehållande den
till backstugorna, hvilka uppgå till ett antal af 39,

brukade marken en sammanlagd areal af................. 5 „ 19,0 5 „

3:o) delar af kungsladugårdens mark, som af

kungsladugården omedelbart disponeras,..................... 57 „ 07,21 „

131 bär 34,5 2 ar;

och utgöres återstoden af det kartlagda området dels af tio lägenheter å
komministersbostället och dels af annan mark lydande under samma boställe
samt egor tillhörande Kung Karls socken, Oxelösund—Flen—
Vestmanlands jern vägsbolag och enskilda personer.

Då på grund af Kongl. brefvet den 6 Maj 1811 nuvarande innehafvare
af de lägenheter, som i det Kongl. brefvet åsyftades, egde rätt
att till främmande personer försälja lägenheterna, men köparne vore förhindrade
att å lägenheterna erhålla lagfart, emedan det Kongl. brefvet
icke bokstafligen gifvit eganderätt, ehuru alla för eganderätten nödvändiga
bestämmelser vore i samma Kongl. bref uttryckta;

då lägenheternas värde egentligen läge i byggnaderna, enär marken
blott utgjorde en bergbunden och skoglös sandbacke eller ås, men, så
länge marken ej innehades under uttrycklig eganderätt, de derå uppförda
byggnader ej hade sitt fulla värde;

då, innan fullständig eganderätt funnes, ej heller funnes möjlighet
till inteckning, i följd hvaraf den mindre bemedlade icke kunde fritt
förfoga öfver sitt rörelsekapital och derföre icke heller utveckla den verksamhet,
som eljest för honom vore möjlig till eget gagn och jemväl till
nytta för det allmänna såväl genom uppkommande allmänna inkomster
af krono- och kommunalutskylder som i öfrigt; och

då, om än en blott besittningsrätt kunde vara tillfyllestgörande så
länge marken vore bebygd med obetydliga byggnader, ovissheten om
eganderätten icke numera, då lägenheterna bestode af mera värdefulla
hus, som beboddes af en talrik befolkning, kunde tillfredsställa dem, som
på byggnadernas uppförande måst nedlägga betydliga penningesummor,
hafva sökandena hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes i nåder medgifva,
att den ständiga besittningsrätten till ifrågavarande lägenheter
finge förändras till full eganderätt, dervid lägenhetsinnehafvarne underkastade
sig de vilkor, Kongl. Maj:t kunde finna för godt bestämma för
samma eganderätts vinnande, vare sig dessa bestämdes genom direkt

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

skatt till statsverket eller genom jordens afsöndring från kungsladugården
på sätt och efter de grunder, som i sådant fall gälde enligt Kongl. cirkuläret
den 6 December 1878.

Beträffande innekafvarne af de så kallade backstugutorpen å kungs
ladugårdens och komministersboställets mark samt inkräktningarna å kungsladugårdens
egor till vissa af de under mom. 1 här ofvan omförmälda
lägenheter medgåfve sökandena väl, att dessa icke hade samma skäl för
erhållande af eganderätt att åberopa som de i berörda mom. för 63 har
36,5 2 ar upptagna lägenhetsinnehafvare, men då den mark, hvarå dessa
s. k. backstugor vore uppförda, såsom varande nästan uteslutande en
grusås och således ej af något odlingsvärde, endast fått värde genom
bebyggandet, hafva sökandena, under åberopande i tillämpliga delar af
de skäl, som förut anförts för nyttan så väl för staten och kommunen
som för den enskilde genom beviljande af eganderätt mot skälig ersättning
till statsverket, hemstält, att äfven ifrågavarande lägenheters eller
backstugutorps innehafvare måtte få full eganderätt till den mark, de
innehade, mot helst samma vilkor och skyldigheter, som ifrågasatts i
afseende å de under mom. 1 omförmälda lägenheter.

I fråga åter om den mark, som omnämndes under mom. 3 och
hvilken mark, derå ännu icke byggnader uppförts, hufvudsakligen bestode
af en grusås samt till någon del af berghällar, hafva sökandena hemstält,
att, då denna mark för den ifrågasatta nya köpingens bildande och
ordnande vore oundgängligen behöflig, densamma måtte af den blifvande
köpingen eller nya särskilda kommunen genom afsöndring från kungsladugården
få tillvinnas med full eganderätt, allt på de vilkor Kongl.
Maj:t med stöd af Kongl. cirkuläret den 6 December 1878 kunde finna
skäligt bestämma, dock att de delar af denna mark, som å den ansökningen
bilagda karta upptagits till gator, torg och parkanläggningar eller
andra allmänna platser, måtte, till underlättande af de bördor, köpingens
organisering framkallade, till den blifvande köpingen upplåtas utan lösen,
i hvilket fall för 13 har 53,9 5 ar af det under mom. 3 omförmälda område
ej skulle utgå någon ersättning eller skatt till statsverket.

Efter nådig remiss har Kong]. Maj ds och Rikets Kommerskollegium
inhemtat yttranden i ärendet från, bland andra, dels Kongl. Maj ds
Befallningshafvande i Vestmanlands län, som jemte eget utlåtande öfverlemnat
en skrift, deri åtskilliga jordinnehafvare, hvilka förut icke yttrat
sig, instämt i den underdåniga ansökningen, äfvensom yttranden af Kung
Karls sockens kommunalstämma och arrendatorn af kungsladugården, dels
ock Domänstyrelsen, som före afgifvandet af sitt utlåtande hört domänintendenten
i länet.

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 31.

Af dem, hvilka sålunda yttrat sig, har Kung Karls sockens kommunalstämma
tillstyrkt bifall till ansökningen.

Arrendatorn af kungsladugården och domänintendenten hafva icke
haft något annat att erinra mot ansökningens bifallande, än att det område,
som blifvit ifrågasatt att från kungsladugården upplåtas till köpingen,
borde inskränkas.

Kongl. Majrts Befallningshafvande har anfört, att Kungsörs jemförelsevis
talrika befolkning och täta bebyggande med nödvändighet
betingade, att ordningsstadgan samt byggnads- och brandstadgan för
rikets städer äfvensom, i utsträckt grad, helsovårdsstadgan i hvarje
händelse snart bringades till tillämpning inom visst område å denna
plats. Förslag derom hade ock blifvit hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.
väckt, ehuru detsamma hittills undanskjuta allenast med
hänsyn till den nu föreliggande, länge beredda frågan, hvars afgörande
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den underdåniga ansökningen
enligt lag skulle omedelbart medföra tillämpning af åtminstone vissa
af berörda författningar. Då, utom behofvet af ifrågavarande författningars
tillämpning inom det föreslagna området, i betraktande toges
den utveckling af handel och näringar, hvilken kunde antagas blifva
en följd, om ett i alla afseeuden, med undantag af det kyrkliga, sjelfständigt
samhälle kunde vid Kungsör bildas, tvekade således Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande icke att förorda nådigt bifall till den gjorda
framställningens hufvudsakliga syfte, beredande af köpingsrättigheter
åt den ifrågavarande platsen vid Kungsör.

Beträffande den kronan tillhöriga mark, som erfordrades för den
blifvande köpingen, erinrade Kongl. Majrts Befallningshafvande, hvad
först anginge de jemlikt Kongl. brefvét den 6 Maj 1811 tillkomna
lägenheter, att den upplåtelse af mark, som på grund af berörda Kongl.
bref medgitvits, i sjelfva verket för innehafvarne af denna mark grundlagt
en rätt, som icke mycket skilde sig från eganderätt, samt att det
således syntes Kongl. Majrts Befallningshafvande som om framställningen
om inlösen af denna mark enligt grunderna i Kongl. cirkuläret
den 6 December 1878 faktiskt innefattade en fördel för statsverket
och förty redan af denna anledning borde bifallas.

Vidkommande derefter den öfriga kronans mark, hvarå anspråk
framstälts, tillstyrkte Kongl. Majrts Befallningshafvande, med hänsyn
till det gagn, som ovedersägligen borde tillskyndas det allmänna genom
den förväntade förkofran, som en sjelfständig köpingskommun vore egnad
att bereda handel och näringar, dels att staten afgiftsfritt öfverläte åt
den ifrågasatta köpingen hvad som åtginge till utläggning af gator,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 31.

torg, parker och andra allmänna platser eller 13,5 3 95 hektar af den
till kungsladugården omedelbart disponerade egorymd, dels ock att
köpingssamhället berättigades att till sig lösa den återstående för dess
byggnadsplan erforderliga egovidd enligt den i Kongl. cirkuläret den
6 December 1878 bestämda grund.

Domänstyrelsen har anfört, att då å den del af Kungsörs södra
kungsladugård, hvarom nu vore fråga, jemte angränsande mark en
jemförelsevis ganska talrik befolkning funnes bosatt inom ett temligen
inskränkt område, syntes befolkningens genom den underdåniga ansökningen
uttalade önskan att få förhållandena å platsen ordnade genom
tillämpning af de under senare tider utkomna författningar för reglering
af samhällens bebyggande, helsovård in. m. ega allt fog för sig,
och vore det gifvet, att det åsyftade ändamålet skulle väsentligen
befordras, om, såsom ifrågasatt blifvit, tillstånd lemnades de å platsen
boende att bilda egen kommun såsom köping. För eu sådan anordning
hade emellertid förutsatts, att Kongl. Maj:t skulle dels bevilja
innehafvarne af en del lägenheter å det för köpingen afsedda område
på kungsladugårdens mark eganderätt till samma lägenheter, dels ock
till den blifvande köpingen under enahanda rätt upplåta andra till
kungsladugården hörande delar, som inginge i den upprättade planen
för köpingen, enligt hvilken köpingsområdet skulle innefatta af kungsladugårdens
mark ej mindre än 131 har 34,5 2 ar och af annan mark
37 har 38,9 2 ar eller tillsammans 168 har 73,4 4 ar.

Att denna areal ginge långt utöfver hvad för den blifvande köpingen
äfven med den snabbaste utveckling erfordrades under flera
generationer, syntes Styrelsen uppenbart, hvarjemte genom upplåtelse
i den ifrågasatta omfattningen af mark från kungsladugården åtskilliga
olägenheter skulle uppstå för jordbruket derstädes. Emot förslaget
mötte dessutom den betänklighet, att enligt detsamma af åtskilliga
enligt 1811 års Kongl. bref upplåtna lägenheter vissa delar skulle falla
inom planen för köpingen och andra utom densamma. I ärendets dåvarande
skick kunde således Styrelsen icke annat än afstyrka bifall
till den gjorda ansökningen, såvidt den afsåge upplåtelse af kungsladugårdens
mark.

För den händelse emellertid Kongl. Maj:t skulle finna den af sökandena
ingifua plan för köpingen böra i sin helhet eller i mindre
omfattning godkännas, i hvilket fall öfverlåtelse af eganderätten till
den kungsladugårdens mark, som komme att falla inom det faststälda köpingsområdet
icke syntes böra förvägras, har Domänstyrelsen beträffande
vilkoren för en sådan öfverlåtelse vidare anfört, att, hvad först anginge

Kongl. Maj:ts Nåd. Preposition N:o 31.

sådana lägenheter, som upplåtits jemlikt Kongl. brefvet den 6 Maj
1811, den rätt, som genom detta Kongl. bref tillförsäkrats deri afsedda
lägenheters innehafvare, närmast kunde betecknas såsom ständig besittningsrätt
och att den skedda upplåtelsen för kronan öfver hufvud
taget medförde enahanda verkningar, som om kronan på de stadgade
vilkoren afhändt sig eganderätten till lägenheterna, men att för innehafvarne
förhållandet stälde sig annorlunda. Dessa vore nemligen,
såsom i ansökningen framhållits, genom upplåtelsens beskaffenhet förhindrade
att å lägenheterna erhålla lagfart och följaktligen jemväl att
desamma inteckna. Då lägenheterna numera, sedan dyrbara byggnader
blifvit derå uppförda, i innehafvarnes händer representerade ett ganska
betydligt värde, som ej kunde i realkreditens tjenst användas, vore det
klart, att rörelsen och affärsverksamheten skulle i hög grad tillbakahållas.
Med afseende härå och enär genom en förändring af besittningsrätten
till full eganderätt, såsom förut vore antydt, ej skulle tillskyndas
kronan någon förlust, ansåge sig Styrelsen böra på det sätt tillstyrka
den i ansökningen gjorda hemställan om en dylik förändring, att innehafvarne
af sådana enligt 1811 års Kongl. bref upplåtna lägenheter,
som inginge i köpingsområdet, finge, hvar och en emot erläggande af
visst belopp, t,illösa sig eganderätten till hvar sin lägenhet.

Beträffande derefter de till en del af förenämnda slags lägenheter
gjorda inkräktningar, hvilka, enligt hvad kartan utvisade, blifvit temligen
allmänt bebyggda, och de å kungsladugårdens mark uppförda
s. k. backstugutorp, så syntes dessa kunna i öfverensstämmelse med
grunderna för nådiga cirkirläret den 6 December 1878 till innehafvarne
öfverlåtas mot lösen, bestämd till tjugu gånger den summa, som efter
uppskattning ansåges motsvara jordens behållna afkastning. Den uppskattning,
som således skulle ske, ansåge Styrelsen lämpligen kunna
ega rum i sammanhang med den värdering, hvarom här nedan förmäles.

I fråga om den nu under kungsladugården omedelbart brukade
jord, som kunde blifva köpingen tillagd, hade sökandena hemstält, att
så stor del deraf, som vore afsedd till allmänna platser inom köpingen,
måtte afgiftsfritt upplåtas. Eu sådan förmån hade Styrelsen veterligen
ej hittills medgifvits något annat samhälle, och Styrelsen ansåge sig ej
hafva skäl att tillstyrka ett undantag i förevarande fall. För bestämmande
af den ersättning, som således efter Styrelsens åsigt borde utgå
för all den jord af ifrågavarande beskaffenhet, som komme att ingå i
köpingsområdet, hemstälde Styrelsen, att, i likhet med hvad som nyligen
skett i afseende å kronojord, som Hvetlanda bysamhälle anhållit
få tillösa sig, värdering å marken förrättades på sökandenas bekostnad

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 31.

af domänintendenten i länet med biträde af sakkunnige män, dervid
jemväl växande skog borde till sitt värde uppskattas, hvarjemte Styrelsen
ansåge, att den blifvande köpingen borde uppföra och underhålla
stängsel mellan köpingsområdet och kungsladugårdens tillstötande
mark.

Sedan med anledning af hvad Domänstyrelsen sålunda anfört
Kommerskollegium anmodat Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att bereda
sökandena tillfälle att vidtaga de jemkningar i det afgifna förslaget,
hviska kunde anses vara af omständigheterna betingade, har Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande jemte eget samt domänintendentens i länet
yttrande till Kollegium insändt en skrift af sökandena, deruti de framstält
två nya alternativa förslag till köpingsområdets bestämmande.

Enligt dessa förslag, hvilka, i handlingarne benämnda det andra
och det tredje förslaget, finnas åskådliggjorda å en af kommissionslandtmätaren
August Lejdström tagen kopia af Graans förutnämnda
karta öfver Kungsör, skulle för den blifvande köpingen af kungsladugårdens
mark tagas i anspråk:

enligt det s. k. andra förslaget 69 Kungsörstorp eller delar af

sådana med en sammanlagd areal af ........................... 38 har 62,33 ar

inkränktningar å kungsladugårdens mark af en del

bland lägenhetsinnehafvarne med tillhopa............ 4 „ 91,68 „

s. k. backstugutorp med en areal af tillsammans 3 „ 24,9 8 „

af den mark, som af kungsladugården omedelbart

och enligt det s. k. tredje förslaget, som upptager, förutom all den
mark, som afses i det andra förslaget, ytterligare 20 har 49,71 ar,
Kungsörstorpen N:ris 1—5, 22—44, 46—49, 51—66,

68, 69, 74—76, 92—108, innehållande i areal

sammanlagdt ............................................................... 57 har 90,35 ar

inkräktning^ till en del af dem från kungsladugården
.............................................................................. 5 60,12 „

backstugutorpen N:ris 1—3, 7, 8, 12, 14, 15, 17, 19,

21, 23—26, 28—32, 35—45, 47 samt del af N:o

46 med en areal af tillhopa ................................... 3 „ 33,7 3 „

af mark, som af kungsladugården omedelbart disponeras,
....................................................................... 24 81,81 „

disponeras,

24 „ 37,31 „

71 har 16,30 ar

Bih. till Riksd. Prot. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 18 Käft.

91 har 66,o i ar
2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Af dessa båda förslag har det tredje förslaget synts Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande icke vara mer omfattande, än som för en ändamålsenlig
reglering af köpingsområdet. erfordrades, och har Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, i sådant hänseende modifierande sittTförst afgifna
utlåtande, biträdt detta förslag, hvilket äfven domänintendenten funnit,
såsom mest lämpligt, böra vinna bifall.

Med afseende å det förändrade skick, hvari frågan sålunda kommit,
har Domänstyrelsen, på anmodan af Kommerskollegium, afgifvit
nytt utlåtande i ärendet och deri anfört, att sökandenas andra förslag,
förutom att enligt detsamma mindre mark skulle afliändas kungsladugården
än enligt det tredje förslaget, i det afseende egde företräde
framför sistnämnda förslag, att enligt det andra förslaget gränserna
kring köpingsområdet vore med räta linier uppdragna, under det att
de enligt det tredje förslaget vore i hög grad irreguliera och till och
med en egofigur, som skulle tillhöra köpingen, läge helt och hållet
inom kungsladugårdens område, men att, då emot det andra förslaget
förekomme samma anmärkning, som af Styrelsen i dess förra underdåniga
yttrande framstälts mot deri omförmälda regleringsförslag, eller
att en del af de enligt 1811 års Kongl. bref upplåtna lägenheter eller
de s. k. Kungsörstorpen skulle genom köpingsgränsen styckas, Styrelsen
ansåge detta förslag icke vara antagligt.

Emot det tredje förslaget kunde visserligen, utom hvad redan
erinrats i fråga om gränsernas beskaffenhet, invändas, att den areal
af kungsladugårdens egor, som enligt detta förslag skulle förläggas till
köpingen, syntes Styrelsen större, än som af behofvet påkallades; men
då enligt detta förslag från kungsladugården skulle inom köpingsområdet
indragas nära 40 har mindre, än som från början föreslagits,
hvarigenom kungsladugården finge bibehålla af de i första förslaget
upptagna Kungsörstorp och backstugor 10 af förra slaget och 7 af det
senare med åtföljande arbetsskyldighet, samt sökandenas uppgift, att,
om styckning af Kungsörstorp skulle undvikas, större inskränkningar i
köpingsområdet, än som genom ifrågavarande förslag skett, ej läte sig
förena med en ändamålsenlig anordning af planen för köpingen, vunne
stöd deraf, att flera af dessa torp, såsom de ingifna, kartorna med beskrifningar
utvisade, hade sina egor temligen spridda, ansåge sig Styrelsen
ej böra på grund af den areal, som enligt sistberörda förslag skulle
tilläggas köpingen, motsätta sig förslagets antagande; och då den anmärkta
olägenheten af irreguliera gränslinier mellan köpingsområdet,
sådant det enligt förslaget skulle bestämmas, och kungsladugården i

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

första^ rummet skulle drabba köpingen, om denna, såsom i Styrelsens
förra underdåniga utlåtande hemstälts, finge sig ålagd t att ansvara för
stängsel mot kungsladugårdeu, samt dessutom sökandena förklarat,
att vederbörande lägenhetsinnehafvare vore villiga att för beredande
af mera regelbundna gränser underkasta sig gränsreglering genom
egoutbyte, tillstyrkte Styrelsen, under förutsättning att sådan reglering på
köpingens bekostnad egde rum, upplåtelse af den kungsladugårdens mark,
som inginge i det tredje förslaget, i afseende å hvilket Styrelsen tillika
erinrade, att enligt detsamma inom sydvestra gränsen för köpingsområdet
folie en del eller 1,2 5 ar af den å vice kommissionslandtmätaren
Graans karta med 39 betecknade egofigur, hörande till backstugutorpet
N:o 46, hvars öfriga egor med åbyggnad skulle bibehållas under kungsladugården,
samt att följaktligen berörda 1,2 5 ar ej borde hänföras till
mark, som innehafvaren egde att lösa, utan ingå bland det, som till
köpingen omedelbart upplätes.

För egen del har Kommerskollegium i afgifvet utlåtande förklarat,
att Kollegium beträffande frågan, huruvida platsen Kungsör vunnit den
betydenhet i kommersielt och andra närliggande hänseenden, att grundad
anledning vore för handen att medgifva dess skiljande från moderkommunen
till bildande af en egen kommun såsom köping, ansåge sig
kunna instämma i de tillstyrkande yttranden, som i denna del af frågan
afgifvits; ,och har Kollegium, som ansett sig böra med sitt förord
understödja sökandenas tredje förslag och dervid, lika med Domänstyrelsen,
förutsatt, att lämpligare gränslinier för köpingsområdets utmål
å marken komme att genom egoutbyte i vederbörlig ordning beredas,
under förutsättning i öfrigt att inträdandet i köpingsrättigheter skulle
göras beroende deraf, att öfverlåtelse af eganderätten till den kungsladugårdens
mark, som komme att falla inom den nya köpingskommunens
gränser, blefve medgifven och att således denna mark komme att
i sin helhet områdas af antingen köpingskommunen eller enskilde medlemmar
af densamma, tillstyrkt, att Kongl. Maj:t täcktes under vissa
vilkor tillförsäkra det å förenämnda, af kommissionslandtmätaren Lejdström
uppgjorda kartekopia med tillhörande beskrifning upptagna område
af Kung Karls socken, hvilket, innehållande en areal af 107 har
51,30 ar, begränsades i nordvest och norr af Runnabäck, Arboga å
och sjön Mälaren samt i öfrigt funnes å kartan inneslutet inom svarta,
dels streckade, dels heldragna, delvis med röd eller gul färg belagda,
ytterlinier, jemte ett söder om samma område beläget, å nämnda karta
med N:o 255 betecknadt egostycke om 23 ar, att få utgöra eu köping,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.

benämnd Kungsör, samt en från Kung Karls socken i kommunalt och
fattigvårdshänseende skild kommun.

Slutligen har Kammarkollegium afgifvit underdånigt utlåtande
och deri meddelat, bland annat, att å de Kungsörstorp, som enligt det
tredje förslaget skulle komma att ingå i det nya köpingsområdet, belöpte
989|f dagsverken, att enligt 1891 års mantals-och taxeringslängder folkmängden
i Kung Karls socken utgjorde 2,262 personer, deraf å Kungsörstorpen
och backstugorna inom det föreslagna köpingsområdet 657 personer,
att taxeringsvärdet utgjorde å jordbruksfastighet i hela socknen

1.057.600 kronor, å annan fastighet 469,700 kronor och, såvidt lägenheterna
kunnat i taxeringslängden återfinnas, å de nämnda Kungsörstorpen
314,800 kronor och å backstugorna på södra kungsladugården

61.600 kronor, samt att den beskattningsbara inkomsten inom socknen
upptagits till 51,011 kronor; och har Kollegium förmält sig i hufvudsak
instämma i Kommerskollegii underdåniga utlåtande.

Då samtlige vederbörande tillstyrkt, att det område, som upptages
i sökandenas tredje förslag, må få bilda köping under namn af Kungsör,
men för genomförande af detta förslag, bland annat, förutsättes, att
för köpingsområdet erforderlig mark upplåtes från Kungsörs kungsladugård
och att innehafvare af åtskilliga inom området befintliga
Kungsörstorp, inkräktningar och backstugutorp erhålla eganderätt till
sina lägenheter, vill, under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll
öfver finansärenden för denna dag, Kongl. Maj:t, med afseende å hvad
i ärendet förekommit, härmed föreslå Riksdagen att medgifva, att, för
den händelse köpingsrättigheter varda Kungsör tillagda, må

dels vid utgången af nu löpande arrendeperiod för Kungsörs
kungsladugård den 14 Mars 1895 till område för köpingen från Kungsörs
södra kungsladugård för alltid upplåtas af de under kungsladugårdens
omedelbara disposition varande egor 24 har 81,81 ar och af det s. k.
backstugutorpet N:o 46 1,25 ar eller tillsammans 24 har 83,06 ar,

dels och Kungsörstorpen N:ris 1—5, 22—44, 46—49, 51—66, 68,
69, 74—76, 92-—108 jemte till en del af dessa torp från kungsladugården
gjorda inkräktningar om 5 har 60,12 ar äfvensom de å kungsladugården
befintliga s. k. backstugutorpen N:ris 1—3, 7, 8, 12, 14, 15,
17, 19, 21, 23—26, 28—32, 35—45 och 47 likaledes den 14 Mars
1895 till vederbörande innehafvare upplåtas, allt under vilkor,

att för den mark, som upplåtes från de under kungsladugårdens
omedelbara disposition varande egor äfvensom från backstugutorpet
N:o 46, såsom ''‘.köpeskilling till kronan erlägges det belopp, hvartill
marken jemte derå växande skog uppskattas vid värdering, som af

Kong}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

domänintendenten i länet med biträde af de inom orten utsedde uppskattningsmän
vid arrendevärderingar å kronoegendomar på köpingens
bekostnad verkställes, dock att det sålunda uppskattade köpeskillingsbeloppet
skall underställas Kongl. Maj:ts pröfning och godkännande;

att den sålunda bestämda köpeskillingen skall erläggas, innan
marken får tillträdas;

att, sedan köpeskillingen blifvit erlagd, köpebref å området må
af Domänstyrelsen utfärdas;

att för Kungsörstorpen, inkräktningarne och backstugutorpen såsom
löseskilling till kronan erlägges, för hvart och ett af Kungsörstorpen
N:ris 1—5, 22—40, 42—44, 46—49, 51—61, 63—66, 68, 69,
74—76, 92—108 tjugu gånger det belopp, som motsvarar värdet af de
för lägenheten till kungsladugården utgående dagsverken, beräknadt
efter medium af de tio sista årens markegångspris å dagsverke enligt
markegångstaxan för Vestmanlands län, för hvartdera af Kungsörstorpen
N:ris 41 och 62, hvilka icke äro dagsverken åsätta, det belopp, som
efter uppskattning befinnes motsvara tjugu gånger jordens behållna
afkastning, samt för en hvar af inkräktningarne och backstugutorpen
tjugu gånger det belopp, som efter uppskattning befinnes motsvara
jordens behållna afkastning, hvilket belopp bör ökas med det värde,
marken på grund af läge eller lämplighet för bebyggande kan anses
ega; skolande dessa uppskattningar på lägenhetsinnehafvarnes bekostnad
af domänintendenten med biträde af ofvan omförmälde arrendeuppskattningsmän
verkställas i sammanhang med värderingen af den
mark, som upplåtes från de under kungsladugårdens omedelbara disposition
varande egor;

att, sedan den för hvarje af dessa lägenheter belöpande löseskillingen
blifvit erlagd, köpebref å lägenheten må af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande utfärdas, dock att köpebref ej må meddelas förr,
än nuvarande innehafvarens besittningsrätt blifvit behörigen ådagalagd;

att den i södra kungsladugårdens mantal inbegripna mark, som
sålunda från kungsladugården upplåtes, skall på köpingens bekostnad
i författningsenlig ordning åsättas belöpande andel af kungsladugårdens
mantal samt i jordeboken upptagas under titel allmänt frälse med denna
jordnaturs grundskatt; samt

att stängsel mellan köpingsområdet och kungsladugårdens tillstötande
mark skall, der så påfordras, af köpingen uppföras och underhållas; viljande

Kongl. Maj:t tillika föreslå Riksdagen att medgifva, att
de medel, som inflyta för de afyttrade delarne af kungsladugårdens

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

egor, må, efter afdrag af hvad som kan finnas böra tilläggas innehafvaren
af backstugutorpet N:o 46 såsom ersättning för den derifrån
upplåtna marken, få användas till inköp för kronans räkning af skogbärande
eller till skogsbörd tjenlig mark.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet d Stockholms slott den 24 Februari

1893.

Närvarande:

Hane Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen
föredrog i underdånighet efter gemensam beredning med chefen för
Civildepartementet:

En till Kongl. Maj:t ingifven skrift, deri kronofogden M. Selling,
W. Asperén med flere, enligt uppdrag af åtskilliga innehafvare af lägenheter
och backstugor å Kungsörs kungsladugårds och komministersboställes
egor, i underdånighet anhållit, att, såvida Kongl. Maj:t beviljade
eganderätt till viss i ansökningen omförmäld mark från nämnda
kungsladugård och komministersboställe, hvilken mark inginge i det å
en ansökningen bilagd, af vice kommissionslandtmätaren W. Graan år
1886 upprättad karta utmärkta område, Kong]. Maj:t täcktes i nåder
bevilja af stad oberoende köpings fri- och rättigheter för detta område,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

hvilket derigenom, utom i kyrkligt afseende, skulle varda skildt från
Kung Karls kommun, samt tillåta, att den blifvande köpingen benämndes
Kungsör;

i hvilket ärende ej mindre Kommerskollegium, efter Kongl. Majrts
Befallningshafvandes i Vestmanlands län, Domänstyrelsens och öfrige
vederbörandes hörande, än äfven Kammarkollegium afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande.

Statsrådet tillstyrkte, att Kongl. Maj:t, med afseende å hvad i ärendet
förekommit, måtte föreslå Riksdagen att medgifva, att, för den händelse
köpings rättigheter blefve Kungsör tillagda, finge

dels vid utgången af nu löpande arrendeperiod för Kungsörs
kungsladugård den 14 Mars 1895 till område för köpingen från Kungsörs
södra kungsladugård för alltid upplåtas af de under kungsladugårdens
omedelbara disposition varande egor 24 har 81,81 ar och af
det s. k. backstugutorpet N:o 46 1,2 5 ar eller tillsammans 24 har
83,0 6 ar,

dels och Kungsörstorpen N:ris 1—5, 22—44, 46—4:9, 51—66, 68,
69, 74—76, 92—108 jemte till en del af dessa torp från kungsladugården
gjorda inkräktningar om 5 har 60,12 ar äfvensom de å kungsladugården
befintliga s. k. backstugutorpen N:ris 1—3, 7, 8, 12, 14, 15, 17,
19, 21, 23—26, 28—32, 35—45 och 47 likaledes den 14 Mars 1895
till vederbörande innehafvare upplåtas, allt under vilkor,

att för den mark, som upplätes från de under kungsladugårdens
omedelbara disposition varande egor äfvensom från backstugutorpet
N:o 46, såsom köpeskilling till kronan erlades det belopp, hvartill marken
jemte derå växande skog uppskattades vid värdering, som af domänintendenten
i länet med biträde af de inom orten utsedde uppskattningsmän
vid arrendevärderingar å kronoegendomar på köpingens bekostnad
verkstäldes, dock att det sålunda uppskattade köpeskillingsbeloppet
skulle underställas Kongl. Maj:ts pröfning och godkännande;

att den sålunda bestämda köpeskillingen skulle erläggas, innan
marken finge tillträdas;

att, sedan köpeskillingen blifvit erlagd, köpebref å området finge
af Domänstyrelsen utfärdas;

att för Kungsörstorpen, inkräktningarne och backstugutorpen såsom
löseskilling till kronan erlades, lör hvart och ett af Kungsörstorpen
N:ris 1—5, 22—40, 42—44, 46—49, 51—61, 63—66, 68, 69, 74—76,
92—-108 tjugu gånger det belopp, som motsvarade värdet af de för
lägenheten till kungsladugården utgående dagsverken, beräknadt efter
medium af de tio sista årens markegångspris å dagsverke enligt marke -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

gångstaxan för Vestmanlands län, för hvardera af Kungsörstorpen N:ris
41 och 62, hvilka icke vore dagsverkeu åsätta, det belopp, som efter
uppskattning befunnes motsvara tjugu gånger jordens behållna afkastning,
samt för eu hvar af inkräktningarne och backstugutorpen tjugu
gånger det belopp, som efter uppskattning befunnes motsvara jordens
behållna afkastning, bvilket belopp borde ökas med det värde, marken
på grund af läge eller lämplighet för bebyggande kunde anses ega;
och skulle dessa uppskattningar på lägenbetsinnehafvarnes bekostnad
af domänintendenten med biträde af ofvan omförmälde arrendeuppskattningsmän
verkställas i sammanhang med värderingen af den mark, som
upplätes från de under kungsladugårdens omedelbara disposition varande
egor;

att, sedan den för hvarje af dessa lägenheter belöpande löseskillingen
blifvit erlagd, köpebref å lägenheten skulle af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande utfärdas, dock att köpebref ej finge meddelas förr,
än nuvarande innehafvarens besittningsrätt blifvit behörigen ådagalagd;

att den i södra kungsladugårdens mantal inbegripna mark, som
sålunda från kungsladugården upplätes, skulle på köpingens bekostnad
i författningsenlig ordning åsättas belöpande andel af kungsladugårdens
mantal samt i jordeboken upptagas under titel allmänt frälse
med denna jordnaturs grundskatt; samt

att stängsel mellan köpingsområdet och kungsladugårdens tillstötande
mark skulle, der så påfordrades, af köpingen uppföras och
underhållas.

Derjemte hemstälde Statsrådet att Kongl. Maj:t tillika måtte föreslå
Riksdagen att medgifva, att de medel, som ingöte för de afyttrade
delarne af kungsladugårdens egor, finge, efter afdrag af hvad som
kunde finnas böra tilläggas inuehafvaren af backstugutorpet N:o 46 såsom
ersättning för den derifrån upplåtna marken, användas till inköp
för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

Hvad Statsrådet sålunda hemstält behagade
Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition
till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan
— vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:
G. Wilh. Smärling.

Bih. till lliksd. Prot. 1893. 1 Samt. 1 Afd. 18 Höft.