Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2 (Proposition 1894:2)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

N:o

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
ny förordning angående mantalsskrifning; gifven Stockholms
slott den 30 november 1893.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokoll öfver finansärenden
för denna dag vill Kongl. Maj:t. härmed inhemta Riksdagens
yttrande öfver närlagda förslag till förordning angående mantalsskrifning
äfvensom Riksdagens godkännande af förslaget i de delar, som ligga till
grund för utgörandet af allmänna utskylder.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v( Essen.

Dill. till Riksd. Prat. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Förslag

till

Förordning angående mantalsskrifning.

Med upphäfvande af Kongl. förordningen angående mantals- och
skattskrifningarnes förrättande den 20 juli 1861 och Kongl. förordningen
angående mantalsskrifning eller folkräkning inom Vester- och Norrbottens
läns lappmarker den 9 november 1866, så ock med ändring af hvad
andra författningar innehålla mot denna förordning stridande, förordnas
härmed som följer:

§ 1.

Mom. 1. Mantalsskrifning, dervid hvarje svensk undersåte utom
den, som öfvergifvit riket och bosatt sig å utländsk ort, äfvensom utländsk
undersåte, som är inom riket bosatt, bör till namn, födelseår och
yrke i mantalslängd för det nästkommande året uppföras, skall årligen
emellan den 15 november och årets slut förrättas särskilt för hvarje
stad, socken å landet eller, der socken tillhör flera fögderier, fögderidel
af socken samt i allmänhet försiggå inom mantalsskrifningsdistriktet,
dock att, hvad landsbygden beträffar, förrättningen, efter derom hos
vederbörande häradsskrifvare före september månads början af kommun
gjord framställning, må kunna hållas å ställe, beläget utom distriktets
område.

Mom. 2. Mantalsskrifningen förrättas å landet af häradsskrifvaren.
I stad verkställes denna förrättning under magistratens tillsyn af den
tjensteman, hvilken debiteringen af kronoutskylderna åligger eller till
hvars befattning förrättningen enligt särskilt meddelade föreskrifter
hörer. I städer, der magistrat ej finnes, verkställes mantalsskrifningen
af vederbörande häradsskrifvare.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

§ 2-

Mom. 1. Efter förslag, som af häradsskrifvare och magistrater
före den 15 september afgifvas, utsätter Kongl. Majfis befallningshafvande
tider och ställen för mantalsskrifningarnes förrättande samt
utfärdar derom kungörelse, innefattande jemväl fullständig underrättelse
om hvad enligt denna förordning bör iakttagas samt om den för underlåtenhet
deraf stadgade påföljd, hvilken kungörelse bör före den 15
oktober i kyrkorna uppläsas och derefter finnas att tillgå på uppgifvet
ställe inom hvarje stad och socken.

Mom. 2. Kan mantalsskrifning icke ega rum å dag, som derför
blifvit utsatt, skall Kongl. Maj:ts befallningshafvande, efter anmälan
derom, ofördröjligen bestämma och kungöra annan tid för förrättningen.

§ 3.

Mom. 1. En hvar skall mantalsskrifvas der han är bosatt.

Uppehåller sig någon under olika delar af året inom särskilda
mantalsskrifningsdistrikt, betraktas han såsom bosatt i det distrikt, der
han vistas under sådana förhållanden, att han derstädes bör anses hafva
sitt egentliga hemvist.

Den, som nästa fardag eller derförinnan kommer att flytta till annat
distrikt för att öfvertaga fast egendom eller rörelse eller tillträda tjenst,
bör jemte honom åtföljande personer der mantalsskrifvas.

Hustru mantalsskrifves på samma ställe som mannen.

Mom. 2. Den, som är i rikets tjenst å utländsk ort anstäld, skall
med sin familj och svenska betjening mantalsskrifvas inom Stockholms
stad och Sfi Nicolai församling.

Mom. 3. Sjöfarande, för hvilken mantalsskrifningsort enligt mom. 1
ej förefinnes, mantalsskrifves fortfarande der han senast varit i mantalslängd
uppförd.

Mom. 4. Vistelse vid allmän eller enskild läroanstalt för erhållande
af undervisning föranleder icke till mantalsskrifning i den ort, der läroanstalten
är befintlig, derest ej annan mantalsskrifningsort saknas eller
för den, som är öfver femton år gammal, särskild anmälan om mantalsskrifning
göres.

Mom. 5. Den, som för sig, hustru eller minderårigt barn enligt
§ 1 i Kongl. förordningen den 9 juni 1871 af fattigvårdssamhälle åtnjuter
full försörjning, som ej är tillfällig, mantalsskrifves inom fattigvårdssamhället
motsvarande eller tillhörande distrikt.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Mom. 6. Den, som i och för arbete eller uppdrag af tillfällig beskaffenhet
å annan ort sig uppehåller, må ej af sådan anledning der
mantalsskrifvas.

Enahanda stadgande gäller i afseende å den, som intagits å
sjukvårdsinrättning eller förbättrings- eller uppfostringsanstalt utom hemorten.

Mom. 7. Kronoarbetskarl och fånge mantalsskrifves inom det
distrikt, i hvars mantalslängd han senast varit uppförd, så vida icke
under arbets- eller fängelsetiden sådana förhållanden inträffat, att han
på grund deraf bort, derest han vistats på fri fot, annorstädes mantalsskrifvas.

§ 4.

Mom. 1. En hvar, som ej hos annan mantalsskrifves, skall årligen
vid mantalsskrifningen aflemna uppgift enligt bifogade formulär n:o 1,
upptagande:

l:o) för- och tillnamn, födelseår och födelsedag samt yrke eller
tjenst och hemvist för honom sjelf och dem, som till hans hushåll höra
eller till följd af aftal om biträde vid jordbruks- eller annan rörelse eller
af annan anledning skola hos honom mantalsskrifvas, dervid iakttages,
att särskildt för hvarje fastighet uppgifves dervarande personal; börande
i uppgiften tillika anmärkas, om någon af deri upptagna personer varit
vid senaste mantalsskrifning boende på annat ställe inom distriktet;

2:o) den fasta egendom, han inom distriktet eger, besitter eller
brukar, och den rörelse, han der idkar;

3:o) beloppet af den årliga afgäld eller hyra, som erlägges för
hvarje af honom utarrenderad fastighet eller uthyrd lägenhet inom
distriktet;

4: o) namn och hemvist för de å hans egendom inom distriktet
boende eller vid hans rörelse derstädes anstälda personer, som äro pligtiga
att lemna särskilda mantalsuppgifter;

5:o) fartyg, som af honom eges eller för hvilket han är hufvudredare,
dess drägtighet och byggnadsmaterial samt derå anbringad ångmaskins
drifkraft äfvensom befälhafvares namn och mantalsskrifningsort;

6:o) den fasta egendom, som han eger, besitter eller brukar, och
den rörelse, han idkar inom annat distrikt; samt

7:o) namn och mantalsskrifningsort för personer, hvilka hos honom
uppehålla sig vid den tid uppgiften aflemnas, men icke böra inom
distriktet mantalsskrifvas.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

Mom. 2. Den, som eger, besitter eller brukar fast egendom eller
idkar rörelse inom annat distrikt än det, hvarest han skall mantalsskrifvas,
åligger att jemväl till mantalsskrifningen i förstnämnda distrikt
aflemna uppgift angående egendomen eller rörelsen med den dertill
hörande personal.

Mom. 3. Den i mom. 1 och 2 stadgade uppgiftsskyldighet gäller
i tillämpliga delar äfven för allmänna inrättningars föreståndare, bolagsstyrelser
och i allmänhet dem, som vårda och förvalta annans egendom.

Mom. 4. Uppgifterna för de inom samma gård i stad eller köping
boende personer skola insamlas och aflemnas af gårdens egare eller den,
hans ställe företräder.

Mom. 5. På landsbygden må mindre skrifkunnig, hvilken har att
aflemna uppgift, som endast afser namn, födelsetid, yrke eller tjenst och
hemvist, meddela densamma muntligen.

§ 5.

Mom. 1. Genom vederbörande chefers föranstaltande skall årligen
aflemnas uppgift till för- och tillnamn samt födelseår och födelsedag å
arméns och flottans i garnisons- eller stationsort förlagda värfvade manskap
samt de vid kronans varf och verkstäder anstälde ständige arbetare;
börande för de sistnämnde jemväl uppgifvas yrke eller anställning.

Mom. 2. Sjömanshusdirektion åligger att för hvarje år, räknadt
från och med den 1 november, angående under året vid sjömanshuset
påmönstrad sjöfarande, som företett utflyttningsbetyg från en församling,
hvilket, icke blifvit i annan församling inskrifvet, medelst utdrag af
vederbörande register meddela uppgift till förstnämnda församling.

Mom. 3. Stations- eller kompanichef vid kronoarbetskåren samt
direktör eller annan föreståndare för straff- eller arbetsfängelse skall
likaledes för hvarje år, räknadt från och med den 1 november, angående
en hvar för allmänt arbete eller bestraffning i kåren eller fängelset under
året intagen och vid dess utgång i rullorna qvarstående person till den
församling, personen tillhör, meddela uppgift å för- och tillnamn, födelseår
och födelsedag, anledningen till hans intagande i kåren eller fängelset,
dagen, då han ditkom, och den, då arbets- eller strafftiden går till ända,
äfvensom hans senast antecknade bostad inom församlingen.

Mom. 4. De i denna § föreskrifna uppgifter skola till vederbörande
pastor eller i § 13 omförmäld församlingsföreståndare insändas före den
8 november hvarje år och, efter det pastor eller församlingsföreståndaren
deraf tagit del, af denne aflemnas till mantalsskrifningsförrättaren; sko -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

lande pastor eller församlingsföreståndare likaledes till mantalsskrifningen
medhafva de senast till honom inkomna förteckningar öfver vissa arbetare,
hvilka, enligt hvad särskildt är eller varder stadgadt, årligen skola af
arbetsgivare eller arbetsföreståndare meddelas.

§ 6.

Före mantalsskrifning å landet bör häradsskrifvaren hafva enligt
bifogade formulär n:o 2 upplagt mantalslängd, upptagande i alfabetisk
ordning och med utsättande af jordeboksnummer, der sådana finnas, alla
hemman och lägenheter, verk och inrättningar inom distriktet äfvensom
deras egare och innehafvare i enlighet med den vid senaste mantalsskrifning
upprättade längd, för såvidt icke dåvarande förhållanden, enligt
hvad kändt är, undergått förändring; börande omedelbart efter hvarje
sålunda upptagen särskild fastighet införas dit hörande torp och andra
lägenheter.

Atom. 1. Vid mantalsskrifningen skola tillstädesvara pastor eller,
om han har förfall, någon af honom förordnad lämplig person, helst annan
inom församlingen tjenstgörande prest, vederbörande stadsfiskal eller länsman
och fjerdingsman samt kommunalombud, hvilka till erforderligt antal
för hvarje mantalsskrifningsdistrikt utses af den myndighet, som utöfvar
kommunens beslutanderätt; hvarförutom eu hvar, hvilkens rätt är af
mantalsskrifningen beroende, eger att för bevakande deraf förrättningen
öfvervara.

Mom. 2. Pastor eller hans ombud skall vid förrättningen tillhandahålla
församlingsboken, i hvilken alla sedan sista mantalsskrifning timade
förändringar skola, så vidt på honom ankommit, hafva blifvit fullständigt
införda, och derur meddela erforderliga upplysningar. Han skall
ock meddela hvad han har sig bekant rörande inflyttning till församlingen
af personer, som icke aflemnat flyttningsbetyg, eller om andra
mantalsskrifningen angående förhållanden, hvarom behöriga uppgifter
icke inkommit; egande pastor, derest mantalsskrifningsdistriktet utgör
mindre del af socken, att i stället för församlingsboken tillhandahålla
behörigt utdrag deraf.

Mom. 3. Genom vederbörande kommunalombud bör vid mantalsskrifningen
aflemnas af kommunalstyrelsen, efter fattigvård sstyrelsens
hörande, i enlighet med bifogade formulär n:o 3 upprättad förteckning

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 2.

å de personer inom distriktet, som till följd af fattigdom eller sjuklighet
böra från erläggande af mantalspenningar befrias.

Mom. 4. Hvarje efter senaste mantalsskrifning ingången afhandling
angående egande- eller arrenderätt till fast egendom bör af fastighetens
innehafvare vid förrättningen uppvisas.

§ 8.

Mom. 1. I enlighet med församlingsboken och efter granskning af
de aflemnade uppgifterna samt med ledning jemväl af de upplysningar,
som af de vid förrättningen närvarande kunna meddelas, skola i mantalslängden
för hvarje distrikt å landet uppföras, särskildt för en hvar fastighet,
till namn, födelseår och yrke alla de personer, hvilka böra der mantalsskrifvas,
hvarvid anteckning göres om den förändring i afseende å
egande- eller nyttjanderätt till fastigheten, som kan hafva inträffat; skolande
särskildt i längden angifvas de personer, hvilka befrias från erläggande
af mantalspenningar, äfvensom de värnpligtige, hvarjemte iakttages,
att den, som saknar stadigt hemvist, efteråt i längden särskildt
upptages, allt på sätt formuläret till mantalslängd utvisar.

Mom. 2. Mantalslängd upprättas i stad i enahanda ordning, med
iakttagande att der upptagas qvarteren samt, i stället för hemman och
brukningsdelar, gårdarnes och stadsjordarnas nummer och namn efter
tomte- och jordeboken.

Mom. 3. Af de i nästföregående års mantalslängd upptagna personer
må, utom den, som aflidit, och den, som bosatt sig å utländsk ort,
som i § 1 säges, icke någon annan vid mantalsskrifningen uteslutas än
den, som under årets lopp, efter att hafva uttagit flyttningsbetyg, till
annat distrikt afflyttat eller vid förrättningen styrker, att han för det
kommande året, enligt de i fråga om behörig mantalsskrifningsort här ofvan
bestämda grunder, bör vara mantalsskrifven inom annat distrikt; dock
att, derest under förrättningen befinnes, att någon, som i senaste mantalslängden
för distriktet varit upptagen, till annan ort sig begifvit, utan
att hafva uttagit flyttningsbetyg, jemväl denne må, om vistelseorten är
okänd och anledning icke förefinnes, att hans bortovaro endast är tillfällig,
från mantalslängden atföras.

Mom. 4. Uti de vid mantalsskrifningen förekommande ärenden
skall förrättningsmannen meddela beslut, som tillika med skälen derför
antecknas i det protokoll, som det åligger honom att vid förrättningen
föra och hvilket jemväl bör upptaga namnen på de personer, som till
följd åt sin tjenstebefattning eller såsom kommunalombud tillstädesvarit;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

börande i protokollet underrättelse intagas om hvad för vinnande af ändring
i förrättningsmannens beslut och mantalsskrifningsåtgärderna är
att iakttaga.

Mom. 5. Efter mantalsskrifningsförrättningens slut undertecknas
mantalslängden af förrättningsmannen, pastor eller hans ombud och vederbörande
kommunalombud; skolande de till förrättningsmannen aflemnade
uppgifter jemte förteckningen öfver personer, som befriats från erläggande
af mantalspenningar, biläggas mantalslängden.

§ 9.

Mantalsskrifningsförrättarne åligger att i anledning af förhållanden,
som vid mantalsskrifningen eller eljest komma till deras kännedom, meddela
hvarandra erforderliga underrättelser till förebyggande deraf, att
någon varder från mantalsskrifning obehörigen utesluten eller på mer än
ett ställe samtidigt mantalsskrifven; börande, derest mantalsskrifningsförrättarne
emellan skiljaktiga meningar uppstå om någon persons rätta
mantalsskrifningsort, frågan derom underställas Kongl Maj :ts befallningshafvande
i det län, der den ifrågasatta nya mantalsskrifningsorten är
belägen; och skall personen under tiden qvarstå i det distrikts mantalslängd,
der han senast varit uppförd.

§ io.

Före den 15 januari hvarje år skall pastor tillställa vederbörande
magistrat eller häradsskrifvare enligt bifogade formulär n:o 4 upprättad
förteckning på alla under tiden efter det mantalsskrifning föregående år
förrättades intill samma års slut i mantalsskrifningsdistriktet födda och
döda samt med flyttningsbetyg från annat distrikt dit inflyttade personer
äfvensom från distriktet utflyttade personer, de sistnämnda dock endast
så vida de under törenämnda tid uttagit flyttningsbetyg till annan församling
och från pastor derstädes eller på annat tillförlitligt sätt underrättelse
erhållits om att de dit inflyttat; börande denna förteckning, sedan
deraf föranledda ändringar i mantalslängden verkstälts, densamma såsom
tillägg bifogas.

Underlåter pastor att inom stadgad tid tillställa mantalsskrifningsförrättare
sådan förteckning, som i denna § säges, skall mantalsskrifningsförrättaren
genast härom göra anmälan hos Kongl. Majrts befallningshafvande,
som har att vid lämpligt vite förständiga vederbörande pastor
om skyndsamt fullgörande af berörda skyldighet.

Der några förändringar icke inträffat mellan mantalsskrifningen och

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

årets slut, skall äfven sådant inom den för nyssnämnda förtecknings afgifvande
stadgade tid och vid enahanda äfventyr hos mantalsskrifningsförrättaren
anmälas.

§ 11.

Mantalslängden jemte dertill hörande bilagor samt det vid mantalsskrifningen
hållna protokoll skola, vid bot af 3 kronor för hvarje dag,
som dermed fördröjes, före den 25 mars af mantalsskrifningsförrättaren
aflemnas till vederbörande pastor, hvilken bär att med församlingsboken
jemföra mantalslängden och å särskild förteckning, som sistnämnda längd
bifogas, upptaga de vid granskningen förekommande anmärkningar samt
inom åtta dagar efter emottagandet aflemna samtliga handlingarne å
landet till kommunalstämmans ordförande och i stad till magistraten.
Kommunalstämmans ordförande och magistraten åligger att ofördröjligen
kungöra, att mantalslängden finnes å uppgifvet ställe inom distriktet för
granskning tillgänglig, samt senast den 15 april tillställa ordföranden i
ortens bevillningsberedning mantalslängden med samtliga bilagor för det
ändamål, hvarom i förordningen angående bevillning af fast egendom samt
af inkomst förmäles, men deremot till mantalsskrifningsförrättaren återställa
protokollet.

Sedan årets pröfningsnämnd afslutat sina göromål, emottagas mantalslängderna
jemte bilagor af vederbörande häradsskrifvare och magistrater
för att, efter det vederbörliga rättelser i anledning af de af pastor
gjorda anmärkningar skett, jemte sammandrag enligt hosföljande formulär
n:o 5 bifogas årets kronoräkenskaper; börande duplettexemplar af samma
längder och sammandrag likasom protokollen förvaras hos häradsskrifvarne
och magistraterna.

§ 12-

Uti de i fråga om mantalsskrifning meddelade beslut och vidtagna
åtgärder må en hvar, hvars rätt deraf beröres, äfvensom vederbörande
kommun söka ändring genom besvär, som skola hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet ingifvas före den 1 maj det år, mantalsskrifningen
afser.

Den, som med Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut är missnöjd,
eger deröfver anföra besvär hos kammarrätten inom trettio dagar
efter erhållen del af samma beslut.

Bill. till Eilcsd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 2 Uäft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Tr(»position N:o 2.

i 13.

Föreståndare för församling af främmande trosbekännare, som icke
upptagas i kyrkoböckerna för den svenska kyrkan tillhörande församling,
inom hvars område de äro boende, tillkommer enahanda befattning i afseende
å mantalsskrifning, som enligt denna förordning åligger pastor i
svensk kyrkoförsamling.

§ 14-

Mom. 1. Förrättningsman, som utan att vara af laga förfall hindrad
ankommer till förrättningsstället först efter den för mantalsskrifningens
början utsatta tid, men inom tre timmar derefter, böte, om mantalsskrifningen
det oaktadt kan ega rum, tio kronor. Kan förrättningen
icke ega rum eller kommer han utan laga förfall senare än nyss är sagdt
eller uteblifver alldeles, böte trettio kronor.

Mom. 2. Pastor eller hans ombud eller församlingsföreståndare,
som, utan att laga förfall anmäles, underlåter att inställa sig vid mantalsskrifning
på utsatt tid eller att dit medföra församlingsboken eller aflemna
behörigt utdrag deraf, der sådant är medgifvet, böte, derest mantalsskrifningen
ändock kan försiggå, fem kronor, i annat fall trettio kronor.

Mom. 3. Länsman eller statistiska!, som utan anmäldt giltigt förhinder
uteblifver från mantalsskrifning, böte tio kronor. Uteblifver kommunalombud
eller fjerdingsman utan anmälan om sådant hinder, böte
tre kronor.

Mom. 4. Underlåter någon, utan anmäldt laga förfall, att i behörig
tid och ordning aflemna sådan uppgift, som i § 4 af denna förordning
säges, eller aflemnar han oriktig eller ofullständig dylik uppgift,
böte två kronor och vare derjemte, derest försummelsen föranleder dertill,
att någon skattskyldig undgår att utgöra mantalspenningar, för gäldande
deraf ansvarig.

Mom. 5. Uti de i mom. 1 här ofvan omförmälda fall bör anmälan
af vederbörande pastor göras hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande. I
öfriga fall har förrättningsmannen att i protokollet anteckna de försumliges
namn och hemvist samt behörigt utdrag derom till Kongl. Maj ds
befallningshafvande insända; börande på enahanda sätt förfaras, der pastor
vid mantalsskrifning anmäler, att den, som enligt gällande förordning
angående kyrkoböckers förande bort aflemna flyttningsbetyg, försummat
detta åliggande. Efter pröfning af härvid förekommande omständigheter

Eongl. Maj:ts_Näd. Proposition N:o 2.

eger Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordna om uttagande ej mindre
af ofvan stadgade böter än äfven af sådana böter, som enligt förordningen
angående kyrkoböckers förande skola utgöras för försummelse att
aflemna flyttningsbetyg.

Den, som icke åtnöjes med Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
beslut, hvarigenom han blifvit till böter dömd, eger att, med iakttagande
af hvad i allmänhet är stadgadt angående böters nedsättning, då ändring
i utslag sökes, hos kammarrätten anföra besvär innan klockan tolf å
trettionde dagen efter erhållen del af samma beslut.

Mom. 6. Böter, som efter denna § ådömas, tillfalla den kommun,
inom hvilken den försumlige är bosatt.

Saknas tillgång till böterna, skola böter, som ådömas enligt mom.
4 i denna § eller åläggas för underlåtenhet att aflemna flyttningsbetyg,
i kronoräkenskaperna afkortas, men öfriga böter förvandlas enligt; allmän
lag.

§ 15.

Aflemnas icke i behörig tid och ordning de i denna förordning föreskrifna
uppgifter eller anmäler pastor vid mantalsskrifning, att den,
som enligt gällande förordning angående kyrkoböckers förande bort aflemna
flyttningsbetyg, försummat detta åliggande, skall, jemte det anteckning
om förhållandet sker i den uti § 14 mom. 5 stadgade ordning,
felande uppgift eller betyg, om den försumlige finnes inom orten, efter
anmodan af mantalsskrifningsförrättaren, honom affordras genom stadsfiskal
i stad samt länsman eller fjerdingsman på landet. Tredskas den
försumlige eller finnes han icke inom orten, skall mantalsskrifningsförrättaren
anmäla förhållandet hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som eger
att med föreläggande af vite den felande handlingen införskaffa.

Flyttningsbetyg, som på detta sätt kommit mantalsskrifningsförrättaren
till banda, skall af honom öfverlemnas till vederbörande pastor.

Den krono- eller stadsbetjent, som verkställer infordrandet af felande
betyg eller uppgift, eger derför af den försumlige undfå godtgörelse med
en krona 50 öre för hvarje förrättning.

§ 16.

Mom. 1. Vid tillämpning af denna förordning inom Vesterbottens
och Norrbottens läns lappmarker gäller till efterrättelse:

l:o) att mantalsskrifningarne verkställas af länsmännen;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

2:o) att Kongl. Maj:ts befallningshafvandes kungörelse om förrättningen
skall minst tre gånger före densamma i kyrkan uppläsas, der
behofvet sådant kräfver, äfven å lappska eller finska språket eller å båda
dessa språk;

3:o) att till mantalsskrifningen skall uppgifvas och i mantalslängden
antecknas jemväl hvarje persons nationalitet;

4:o) att den del af lappbefolkningen, som kringflyttar utan stadiga
boningsplatser, skall mantalsskrifvas stam- eller by vis;

5:o) att lapplänsmän eller rotemästare, der sådana finnas, böra
mantalsskrifningen öfvervara, vid vite af tre kronor;

6:o) att tiden, inom hvilken besvär få hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande
anföras i mål rörande mantalsskrifning, utsträckes till utgången
af maj månad; samt

7:o) att efter mantalsskrifningens slut och senast före februari
månads utgång mantalslängden med dertill hörande bilagor skall af förrättningsmannen
aflemnas till den tjensteman, hvilken det åligger att
upprätta taxeringslängd öfver fast egendom; börande duplettexemplar af
längden hos förrättningsmannen förvaras.

Mom. 2. I fråga om mantalsskrifning i städerna Stockholm och
Göteborg gäller hvad derom särskild! är eller varder stadgadt.

Formulär N:o I a.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Formulär

Uppgift till mantalsskrifning i N. N. socken

	Fastighets
Namn å hemman eller lägenhet m. m.	p	B	Personers namn m. m.
	B	» !
	B	P

Alby, frälsesäteri

Brevik.

Alby masugn och stångjernsverk

Alby mjölqvarn ....
Rumla, kronoskatte

Öjan torp, frälse ....

Undertecknad, bruksegare

Hustru N. N................

Söner: N. N., student
N. N., volontär

Döttrar: N. N.............

N. N............

Betjenten N. N.............

Kusken N. N.............

Pigorna: N. N.............

N. N.............

Stattorparen N. N.............

Hustru N. N................

Son N. N.....................

Torparen N. N.....................

Hustru N. N.................

Dotter N. N.................

Inspektören N. N................

Hustru N. N................

Son N. N.....................

Pigan N. N.................

Bokhållaren N. N................

Masmästaren N. N.............

Hustru N. N................

Mjölnaren N. N.................

Hustru N. N................

Stattorparen N. N.............

Hustru N. N.................

Dotter N. N.................

Rättaren N. N.....................

Hustru N. N................

Inom socknen eger jag följande fastigheter:

Alby, frälsesäteri ............................................| 1 2

Alby masugn och stångjernsverk.................

Alby mjölqvarn .............................................

N:o I a.

Konrjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

§4.

af N. N. härad och N. N. län för år 1895.

år.	Födelse- månad.	dag.	Bostad inom socknen vid senaste mantalsskrifning.	Anteckningar.
1834	maj	3
1839	augusti	10
1870	september	1
1874	maj	7
1863	juli	8
1872	oktober	24
1873	juli	16
1859	april	19	Eriksberg n:o 2 hos N. N.
1872	januari	10	1 ■ ‘ ''.
1876	mars	25	Säfvar n:o 1 bos N. N.
1859	augusti	7
»	december	6
1879	juni	1
1866	november	10
1874	augusti	1
1894	september	29
1845	augusti	10		Begäres särskild debetsedel.
1854	februari	1
1877	augusti	31
1876	mars	1
1871	juni	3		Begäres särskild debetsedel.
1849	juli	23		dito dito.
1859	mars	7
1864	mars	19		Begäres särskild debetsedel.
1869	februari	3
1848	oktober	7
1843	mars	4	•
1874	juli	8	Berga n:o 1 hos N. N.
1849	mars	10
1850	juli	8	t

16 Eongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o~^2.

Finn torp frälse ................................................	i	1	Utarrenderadt mot årligt arrende af 2,000 kronor.
			Der boende: Ärren datorn kaptenen N. N.............................
	i	1
	2	Y 1
örlp.måln bränneri ............................................			Der anstälde:
			Bränn mästaren N. N.........................................
			Arbetaren N N.................................................
(lian torn. frälse ................................................	1	1	Der boende såsom hyresgäst mot en årlig hyra af
			200 kronor: Löjtnanten N. N................................................

Mig tillhörande fartyg:

Skeppet N. N. om 00 tons, bygdt af ek. Befälhafvare: N. N.............................

Åneslupen N. N. om 00 tons. bygd af jern och försedd med ångmaskin om 00 hästkrafter.

Befälhafvare: N N...........................

Fartyg, för hvithet jag är hufvudrödare:

Briggen N. N. om 00 tons, bygd af ek och furu. Befälhafvare: N. N.

Utom socknen eger jag följande fastigheter:

I N. N. socken:

Hammarby,

frälse...........................................

?? ...........................................

I N. N. stad:

Gården N:o 00 i qvarteret N. N. vid N. N. gata.
I nämnda gård idkar jag jernkramhandel.

Hos mig vistas:

Vid Alby......................

„ Ödemåla bränneri

Löjtnanten N. N.....................................

Bränvinskontrollören, Sergeanten N. N.

Anmärkning: I uppgift till mantalsskrifning i Vesterbottens och Norrbottens läns lappmarker införas

Kongl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Lemnar särskild uppgift.
Begäres särskild debetsedel,
dito dito.

Lemnar särskild uppgift,
dito dito.

Begäres särskild debetsedel.
Lemnar särskild uppgift.

Mantalsskrifven i N. N._ stad.

Mantalsskrifven i N. N. socken af N. N. län.

Mantalsskrifven i N. N. stad.

Mantalsskrifven i N. N. socken.
Mautalsskrifven i N. N. socken af N. N. lätt

Alby den 00 November 1891.
N. N.

kolumner för nationalitet.

Bill. till lliksd. Prot. 18!)i. 1 Sand. 1 Afd. 2 Raft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Formulär

Uppgift till mantalsskrifning

		Föd el se-
Personers namn m. m.
	år.	månad.	dag.
N. N. församling. Roten N. N.
Qvarteret N. N., gården n-.o 00 vid N. N. gata: Undertecknad, fabrikör och verkställande direktör i N. N. bank.................................... Hustru N. N..................................................................................................................	1854 1865	juni mars	1 9
Söner: N. N..................................................................................................................	1884	december	1
N. N...................................................................................................................	1888	augusti	6
Döttrar: N. N................................................................................................................	1886	mars	21
N. N.................................................................................................................	1892	september oktober	19
Drängen N. N...............................................................................................................	1869	11
Pigorna: N. N..............................................................................................................	1875	december	3
N. N................................................................................................................	1873	juni januari mars	8
Bokhållaren N. N.......................... .....................................................	1874	10
Fabriksmästaren N. N.............................................................................................	1852	3
Hustru N. N..............................................................................................................	1858	februari	12
Son N. N.........................................................................................................................	1878	april oktober	1
Väfvaren N. N........................................ ............................................................	1863	20
Hustru N. N.......................................................................................................	1873	juli mars	29
Spinnaren N. N..................................................................................................................	1851	1
Hustru N. N....................................................................................................................	1860	januari april november	4
Son N. N...........................................................................................................	1883	22
Dotter N. N................................. . .........................................	1881	13
Pigan N. N..................................... . . .. ..........................................	1873	juli	19
Inom staden eger jag följande fastigheter: I qvarteret N. N.: gården n:o 00 vid N. N. gata. Se ofvan. I „ N. N.: gården n:o 00 vid N. N. gata. Derstädes bo följande hyresgäster: a) för hvilka särskilda mantalsuppgifter bifogas: Handlanden N. N.........................................................................................................
„ N. N...................................... .......................................................
Häradshöfdingen N. N................................................................................................
b) hos annan mantalsskrifne: Handelsbokhållaren N. N.............................................................................................

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 2.

N:o 1 b.

i iV. N. stad jör år 1895.

Bostad inom staden vid senaste mantalsskrifning.

Anteckningar.

Hos N. N., qvarteret N. N., gården n:o 00 vid N. N. gata

Hos N. N., qvarteret N. N., gården n:o 00 vid N. N. gata.

Begäres särskild debetsedel.

Bor i qvarteret N. N., gården n:o 00 vid "N. N. gata.

Bor i qvarteret N. N., gården n:o 00 vid N. N. gata.
Preussisk undersåte.

Betalar i årlig hyra 1,000 kronor.

>« „ „ 000 „

M 11 n t OO 11

Mantalsskrifven hos N. N., qvarteret N. N., gården
n:o 00 vid N. N. gata.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

I qvarteret N. N.: gården N:o 00 vid N. N. gata. Derstädes bo följande hyresgäster, för hvilka särskilda mantalsuppgifter bifogas: Handlanden N. N.......................................................................................................
Notarien N. N..............................................................................................................
I sistnämnda gård idkar jag klädeshandel, i hvilken äro anstälde: Bokhållaren N. N........................................................................................................
„ N. N........................................................................................................
Mig tillhörande fartyg: Briggen N. N. om 00 tons, bygd af furu. Befälhafvare: N. N.........................................................................................................
Fartyg, för hvilka jag är hufvudredare: Skeppet N. N. om 00 tons, bygdt af ek. Befälhafvare: N. N........................................................................................................
Ångfartyget N. N. om 00 tons och försedt med ångmaskin om 00 hästkrafter. Befälhafvare: N. N................................................................................................
Utom staden eger jag: I N. N. socken af N. N. län: ^ mantal frälse N:o 1 N. N. N. N. ångsåg. I N. N. socken af samma län: 1^ mantal kronoskatte n:ris 1 och 2 N. N. N. N. bomullsspinneri. Hos mig vistas: Kamreraren N. N.................................................................................................................

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Betalar i årlig hyra 800 kronor.

» » » 300 »

Bor i qvarteret N. N., gården n:o 00 vid N. N. gata.
Lemnar särskild uppgift.

dito dito dito.

Mantalsskrifven i N. N. socken af N. N. län.

Mantalsskrifven i N. N. stad.

Mantalsskrifven i denna stad i qvarteret N. N., gården
n:o 00 vid N. N. gata.

Mantalsskrifven i N. N. stad.

N. N. den 00 november 1894.

N. N.

: ...

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2.

Formulär N:o 2. §§ 6, 8.

Mantalslängd

för N. N. socken af N N. härad (stad) och N. N. län

.för år 1895.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Hemmans eller lägenhets

Hemmans

natur

Mantal.

„ a
o.

Personer och deras födelseår m. m.

Aludden ................

Nytorp .............

Alviken, en utjord
Broby.....................

Brantsbo ................

Djursnäs mjölqvarn

Karlslund .....................

Sjövik n:o 1, afsöndring

från Broby n:o 4.....

Broby, en utjord .............

151 2

Egare: Nils Larsson 44; hustru 52; barn: Lisa 75, Anna 76,

Per 78, Jonas 81; pigan Greta 73; drängen Karl 76 ........

Son Gustaf Adolf Nilsson 74^ ................................................

Torparen Per Nilsson 40; hustru 53; barn: Jonas 79, Erik 83,

Anna 89, Olof 94........................................................................

Drängen Nils Anders Olofsson 71} ........................................

Egare: Anders Olofsson i Kärret af denna socken........................

Egare: förre inspektören Karl Malmström 34; hustru 39; barn:
Lina 64, Lova 67, Nils 79, Albin 81; pigor: Lina 72, Frida 74;
f. d. bokhållaren Jöns Alström 32; fostersonen Karl Edvard

Rudolf Malmström 7322°, student ............................................

Egare: förre inspektören Karl Malmström å n:o 1........................

Torparen Karl Andersson 44; hustru 45; ....................................

Egare: mjölnaren Karl Schulz 51; hustru 60; barn: Anna 80....
Egare: Anders Jonsson 54; hustru 64; barn: Erik 85, Lina 87,
Sven 89, fadern Jonas 23; drängen Petter 62; pigan Lena 76

Egare: förre inspektören Karl Malmström å n:o 1........................

Brukare: Per Larsson 54; hustru 69; barn: Olof 90, Elin 94;

pigan Sara 71; drängen Anders Johan Larsson 72ji ............

Inhysesmannen Olof Persson 44; hustru 43 ................................

Sjömannen Per August Nilsson 61-J................................................

Fältjägaren Karl Georg Flink 72-f; hustru 74................................

Arbetaren Frans Gustafsson 53; hustru 54....................................

Egare: Lars Olofsson 35; hustru 39; barn: Per 60; hustru 59;

deras son Johan 84...................................................................

Egare: Lars Andersson i Sörböle af Kyrksunds socken................

Utan stadigt hemvist:

Antecknade enligt § 8 mom. 1 i mantalsskrifningsförordningen:

Förre statdrängen Per Andersson 49................................................

Enkan Lisa Persdotter 38 ................................................................

S:a

Summa

N. N. den 5

N. N.

Mantalsskrifningsförrättare.

Anmärkningar: l:o.

2:o.

3:o.

4:o.

Vid upprättandet af mantalslängd för stad iakttages, att i stället för ofvanstående kolumner för hemman samt dess
För alla värnpligtige skola födelsedag samt fullständiga för- och tillnamn utsättas.

Å samma rad i längden må ej flere värnpligtige än en upptagas, derest icke förhållandet i fråga om deras v
För socknarna i Vesterbottens och Norrbottens läns lappmarker tillämpas formuläret n:o 6.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2. 25

Uppgiftens nummer.	Antal personer, som böra erlägga mantalspenningar.	Antal personer, som äro fria från erläggande af mantalspenningar.	Anteckningar.	Värnpligtige.	Frikallade från värnpligtens fullgörande.
Gemenskapen af armt och flottans värfvad regementen och kåre	Af särskilda orsaker befriade.	Underårige.	Inskrifningsskyldige,	Inskrifne.	Värnpligtsförhållande ej med säkerhet utröi
Man-	Qvin-	Sum-	Man-	Qvin-	Man-	Qvin- kön.
		kön.	ma.	;* ® b xn							5- ~
2	3	3	6	—	—		2	—	Anna utgår. Se tilläggsförteckningen.	1
—	2	1	3		. —	—	3	1	Se tilläggsförteckningen.				1
4
3	2	5	7	—	i	—	2	—	F. d. bokhållaren Jons Alström sjuklig.
1 3	—	—	—	—	—	—	—	—	—--	—	1
	1	1	2	_	_	___	—	_	Kontrakt af den y 1894.
5	1	1	2	—	—	—	—	1	Preussisk undersåte.
6	2	2	4	_	i	__	2	1	Tillträde den i/ 1895.
1									Fadern Jonas sjuklig.
3
3	2	2	4	—	—	—	1	1	Se tilläggsförteckningen.		1
1		—		—	i	1	—	—	Fattiga.
7	1	1	1 1	1	_	_	_	_	Se tilläggsförteckningen.	—	1
—	1	—	1	—	—	—	—	—	Se dito.	—	—	1
8	2	2	4	_		_	1	_
9
1					i		-		Fattig.
1	—	—	—	—	—	1	—	—	Fattig.
	200	357	557	15	93	94	197	194	S:a	12	45	3	2

december 1894.

N. N. N. N. N. N.

Pastor. Kommunalombud,

nummer, natur och brukningsdelar införas qvarterens namn samt g&rdarnes och srtadsjordarnas nummer och namn efter tomte-och jordeboken.

pligt skall antecknas i samma kolumn.

Bill,, till Ri/csd. Prot. 181)4. 1 Sami. 1 Afd. 2 ljuft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 2.

Formulär N:o 3 a.

§ 7 mom. 3.

Förteckning å de personer i N. N. socken (stad), halka på grund
af fattigdom eller sjuklighet höra befrias från mantalspenningars utgörande
för år 1895.

Bostadens		De befriade personernas			Anteckningar.
namn.	B B g B o Jt	namn.	födelseår.	antal
\| mankön.	►O d" K O: B
- Broby ...............	1	Bokhållaren Jöns Alström ............	1832	1		Sjuklig.
	3	Anders Jonssons fader Jonas........	1823	1		dito.
	4	Inhysesmannen Olof Persson ........	1844	1
		Densammes hustru ........................	1843		1	f r alllgil.
Utan stadigt hemvist....		Förre statdrängen Per Andersson	1849	1		Fattig.
		Enkan Lisa Persdotter....................	1838		1	dito.
		Summa	14	2

N. N. den OO november 1894.

N. N. N. N.

Ordförande i kommunalstämman (stadsfullmäktige). Ordförande i fattigvårdsstyrelsen.

Anmärkning: Detta formulär hänför sig till formuläret n:o 2.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Formulär N:o 3 b. § 7 mom. 3.

Förteckning å de pei''sonei’ i N. N. socken, hvilka på grund eif
fattigdom eller sjuklighet höra befrias från mantalspenningars utgörande för
år 1895.

Bostadens		De befriade personernas
		‘ T
namn.	3 3 3 3 <T> n	namn.	3? eu <t> eu <t> SO» T	an B CS 3 pr O* 3 *	tal ►O 3* gr O: 3	Anteckningar.
Platsen, Brantvik........	1	Torparen Nils Anderssons dotter Anna...........................................	1873		1	Sjuklig. /Sjukliga.
Simpträsk ....................	1	Förre åboen Sjul Andersson ........	1832	1
		Densammes hustru ........................	1834	1
		Arbetaren Nils Johan Larsson .... Densammes hustru ........................	1829 1831	1	1	jFattiga. Fattig. dito.
Utan stadigt hemvist....		Lösa pigan Anna Persdotter ........ Arbetaren Olof Eriksson...............	1843 1858	1	1
		Anders Husso................	1861	1		dito.

		Summa		4	4

N. N. den OO november 1894.

N. N. N. N.

Ordförande i kommunalstämman.

Ordförande i fattigvårdsstyrelsen.

Anmärkning''. Detta formulär hänför sig till formuläret n:o 6.

Komjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Formulär N:o 4 a. § 10.

Ti 11 äggsfö rteck ni it g,

upptagande de förändringar genom döda, födda, in- och utflyttade
personer, som efter mantalsskrifning en den 5 december 1804 intill samma
års slut inträffat i N N. socken (stad).

Bostadens
namn.	nummer.	Personers namn m, m.	Ga ct> ÖB po	Anteckningar.
Aludden, Nytorp ............	i	Tillkomnc: Födde: Torparen Per Nilssons son Olof ....	1894
Broby ................................	4	Brukaren Per Larssons dotter Elin	1894
Broby ................................	4	Inflyttade: Fältjägaren Karl Georg Flinks hustru	"tf OO T—“(
Broby, Karlsbinrl	4	Afgångne: Döde: Frans Gustafssons hustru ...............	1854
Aludden .......	1	Utflyttade: Nils Larssons dotter Anna................	1876	(Inflyttad i N. N. socken (enligt anmälan den 29 [december 1894.

N. N. den 00 januari 1895.
N. N.

Pastor.

Anmärkning: Detta formulär hänför sig till formuläret n:o 2.

Kcngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Formulär N:o 4 b. § 10.

Till äg g s förteckning,

upptagande de förändringar genom döda, födda, in- och utflyttade
personer, som efter mantals skrifning en den 5 december 1894 intill samma

års slut inträffat	i	N. N. socken.
Bostadens			SO
	ö	Personers namn m. m.	Os Cl, CD in <t>	o" B &	Anteckningar.
namn.	B »			ftT
		Tillkomne:
		Födde:
Risträsk ....................	1	Erik Jaatinens dotter Hulda ................	1894	Finsk
Simpträsk ................	1	Frans Sjulssons son Nils........................	1894	Lappsk
	Inflyttade:

Platsen........................	1	Kyrkoherden Johan Björkmans piga Lova	1873	Svensk
		Afgångne:
		Döde:
Platsen, Brantvik ....	1	Torparen Nils Anderssons hustru ........	1845	Svensk
Utan stadigt hemvist		Utflyttade: Arbetaren Olof Eriksson .......................	1858	Svensk	(Inflyttad i N. N. 1 socken enligt an-Imälan den 29 de-
					''cember 1894.

N. N. den 00 januari 1895.

N. N.

Pastor.

Anmärkning: Detta formulär hänför sig till formuläret n:o 6.

♦

U lilWJO i

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 2.

Formulär N:o 5.

Sammandrag

öfver

Mantal slån g derna

N. N. Fögderi af N. N. Län

§ 11.

för år 1895.

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 2.

Antal personer, som äro fria från erläggande
af mantalspenningar.

Antal personer,
som böra erlägga i
mantalspenningar.

Hemman.

Af särskilda
orsaker befriade.

Summa.

ITnderårige.

Härad

eller

tingslag.

Socken.

Samma

Anmärkning: I Norrbottens län samt i Vesterbottens läns lappmarksfögderi tillämpas formuläret n:o 7
„ Detta formulär gäller i tillämpliga delar äfven för mantalslängd i stad.

Skattfrie.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Summa.

£>

er?

O- 5?»

Anteckningar.

Y ärnpligtige.

•g.

5*cST
55* sr

5 o?

c»

505

645

1,150

Summa

N. N. den 31 december 1895.
N. N.

Bih. till Rihsd. Prat. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 2 tläft.

Frikallade från värnpligtens
fullgörande.

.V ''.v;/. Av/'' ^

■

‘ t

: .•f»*Ji ->r*s!.» é ''

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Formulär N:o 6.

Man t al slån g d

f ör N. N. socken af N. N. lappmark i N. N. län

f ör år 1895.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Hemmans eller lägeDhets

Hemmans

natur

Mantal.

CfQ

5’

er;

''/.

Vi I

, er !

!0Q

Personer och deras födelseår m. m.

Platsen ..........

Brantvik

II —

Risträsk...

Innehafvare: kyrkoherden Johan Björkman 54; hustru 63; barn:
Jonas 83, Nils 84, Ellen 87; pigor: Anna 71, Greta 70,
Lina 75; drängar: Anders 61, Jonas 62; pigan Lova 73....
Drängen Nils Adam Andersson 74^ ........................................

Torparen Nils Andersson 44; hustru 45; barn: Anna 73
Karl Alfred Nilsson 71V ..........................................

Viken n:o 1, afsöndring från Risträsket n:o 2.

Bimpträsk ...

Uttisjaur

19-J

29\

48||47[26

Egare: Erik Jaatinen 55; hustru 64; barn: August 85, Hulda 94;

Drängen Frans Birger Olofsson 72 2T3 ....................................

Egare: Nils Eriksson i Brattfors af denna socken ........................

Brukare: Olof Andersson 59; hustru 64 ........................................

Egare: Karl Andersson 54; hustru 56; barn: Karl 80, Anna 82
Åbo: Frans Sjulsson 64^; hustru 65; barn: Anna 89, Nils 94....

Förre Åboen Sjul Andersson 32; hustru 34 ................................

Arbetaren Nils Johan Larsson 29; hustru 31................................

Egare: Anders Fredrik Klemmet 74£; modern Anna 54.........

Egare: Sjul Sjulsson 54; hustru 65; barn: Sjul 85, Nils 89.

Utan stadigt hemvist:

Särskildt antecknade enligt § 8 mom.

förordningen:

Lösa pigan Anna Persdotter 43...............

Arbetaren Olof Eriksson 58 ...................

» Anders Husso 61 ..................

1 i mantalsskrifnings -

S:a

Summa
N. N. den 5

N. N.

Mantalsskrifningsförrättare.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.


				Antal personer, som											Värnpligtige.	3. pr
				aro	in a från	er-				Nationalitet.								p^
				.läggande ai
	Antal per-	mantalspenningar.													<	<t>
																			3»
	erlägga man-																	B	P° B
r•+■ (t> 3 CD	talspenningar.	ai sär-skilda orsaker	Under- årige.	Svensk.	Finsk.	Lappsk.	Summa.	Anteckningar.	er 2. B	B	£<§.■ pr ST 5 Si er i	P* 3
fi B B				befriade.													B QfQ CD CD	Tf a. 3*	«s <rt- SO» B p-	o
															B Fs-			O	ET B	CD
	B §	►o 3.	CD g	3 p	►o	B SB	►o 3.	3 p	►O 3.	B p	hO	3 p	►o	B p			"g" crT		a o «r»- «2.	g
	PT Os B	pr O: B	B SB	pr Os 3	w O: B	pt o: B	W Oi B	er O: B	pr O! D	tr o: B	pr o: B	pr O: B	pr O: B	pr O: B	pr O» 3	Ig ? 5r				B	Os P B
																''	*			Cu	Oa O
2	4	5	9		—	2	1	6	6	—	—	—	—	6	6	12	Se tilläggsförteckningen.	i
i	2	—	2	—	1	—	—	2	1	—	—	—	—	2	1	3	/Se tilläggsförteckningen. Dotter / Anna sjuklig.		1
3	2	]	3			1	1	1		2	2			3	2	5	/Vilkorlig införsel i 1 mtl den 1
1_											\			11890. Se tilläggsförteckningen.				1
4 5	1	1	2		z		"	1	1	z	z		z	1	1	2	Kontrakt den 1890.
6	1	1	2	—	—	1	1	2	2	—	—	—	—	2	2	4
—	1	1	2	—	—	1	1	—	—	—	—	2	o 4J	2	2	4	Se tilläggsförteckningen.	—	1
1	—	—	—	]	1	—	—	—	—	—	—	1	1	i	1	2	Sjukliga.
1	—	—	—	1	1	—	—	1	i	—	—	—	—	i	1	2	Fattiga.
—	—	—	—	1	1	—	—	—	__	—	—	1	1	i	1	2	Nomadlappar.	1
				1	1	2						3	1	3	1	4	Dito.
1					1			-	i						1	1	Fattig.
1															-		Se tilläggsförteckningen. Fattig.
1				1		—				1				1	—	1	Fattig.
\|230\|222\|452	59	67	170	173\|350\|344\| 34	45 75	\| 73	459\|462\| 921	S:a	1 7	! 24	\|1?

december 1894.

N. N. N. N.

N. N.

Pastor.

Kommunalombud.

• '' u / ;•.

1 ''«r:. x

.■h <

: • .■ i

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Formulär N:o 7.

Sammandrag

öfver

Mantalslängderna

N. N. Fögderi (lappmarJcsfögderi) af N. N. län
för år 1895.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Härad eller tingslag.			Hemman.		Nybyggen under frihetsår.	Lappskatteland.	Antal personer, som böra erlägga mantalspenningar.	Antal	personer, som äro fria från erläggande af mantalspenningar.
Socken.		Gemenskapen af arméns och flottans värfvade regementen och kårer.	Af särskilda orsaker befriade.	Underårige.	Summa.
skatte.	krono.	frälse.	Summa.	mankön.	qvinkön.	ce 1 3 jo	mankön.	qvinkön.	mankön.	<m ö’ PT Ot B	mankön.	qvinkön.	skattfrie.
N. N,.....	N. N.....	40	451	1\|	T-\|S> 00			530	614	1,144		105	100	460	474	565	574	1,139
	N. N.....
	N. N.....
N. N.....	N. N.....		291	—	48f	47	26	230	222	452		59	67	170	173	229	240	469
Summa

Anmärkning: Detta formulär skall tillämpas i Norrbottens län samt i Vesterbottens läns lappmarksfögderi.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2. 41

Nationalitet.

Summa.

Anteckningar.

Vfirnpligtige.

Frikallade frän värnpligtens
fullgörande.

Summa.

Svensk.

Finsk.

Lappsk.

Inskrifningsskyldige.

Inskrifne.

Varnpligtsförhållandet ej
med säkerhet utrönt.

Summa.

mankön.

qvinkön.

mankön.

qvinkön.

mankön.

qvinkön.

mankön.

qvinkön.

hela folk-

mängden.

350

344

1,095

459

1,188

462

2,283

921

—

S:a

N. N. den Bl december 1895.

N. N.

BIL till Riksd. Prof. 189å. 1 Sami. 1 Afd. 2 Käft.

’o-.''A Au-A va-, olif». *A\>«*A

• I .

r*;. U»

•».

. *

. v''

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 novem -

ber 1893.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen
anförde i underdånighet:

»I underdånig skrifvelse den 24 mars 1871 anhöll Riksdagen, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes låta nådiga förordningen om mantals- och
skattskrifningarnes förrättande den 20 juli 1861 undergå sådan omarbetning,
att dess särskilda föreskrifter erhölle nödig klarhet och
bestämdhet samt bragtes i öfverensstämmelse så väl sins emellan som
med de förordningen berörande stadganden i författningarne angående
dels kommunalstyrelse, dels ock allmänna bevillningen, och derefter
till Riksdagen framlägga nådigt förslag till ny författning i ämnet.
Med anledning af denna framställning uppdrog Eders Kong]. Maj:t den

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

21 december 1871 åt en komité af fem personer att omarbeta mantalsskrifningsförordningen
i den af Riksdagen angifna syftning äfvensom
att, derest för ernåendet af de med denna omarbetning afsedda särskilda
syften förändringar äfven i andra författningar skulle anses
erforderliga, afgifva underdånigt förslag dertill. Den sålunda tillsatta
komitén aflemnade den 7 december 1872 till Eders Kongl. Maj:t ett
förslag till ny förordning om mantalsskrifuingars förrättande, deri komitén
dels ifrågasatte en del mer eller mindre betydande förändringar i
de rörande mantalsskrifning gällande anordningarne, dels ock sökte att
mera systematiskt ordna och riktigare formulera sådana förefintliga
bestämmelser, livilka syntes komitén vara af beskaffenhet att böra
bibehållas; och framstälde komitén derjemte vissa förslag till ändringar
i bevillningsförordningen och kommunalförfattningarne i syftemål att i
möjligaste mån tillgodose vederbörande kommuners fordran att af de
personer, som inom dem vore boende, få uppbära skäliga skattebidrag.
Genom remiss den 8 april 1873 anbefalde Eders Kongl. Maj:t kammarrätten
att, efter samtliga Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes och,
hvad särskild! anginge de åligganden, som enligt förslaget skulle tillhöra
presterskapet, konsistoriernas hörande, inkomma med underdånigt utlåtande
öfver mantalsskrifningskomiténs ifrågavarande förslag. Kammarrätten
afgaf den 11 december samma år det infordrade utlåtandet och
underkastade i detta förslaget och särskilt vissa af de förändringar,
komitén ifrågasatt, en ganska utförlig och i detalj gående kritik.

Härefter uppdrog Eders Kongl. Maj:t den 16 juni 1874 åt den
för afgifvande af förslag till slutlig reglering af landsstatens löneförhållanden
m. m. tillsatta komité, eller den s. k. landsstatskomitén,
att inkomma med underdånigt yttrande rörande de delar af ifrågavarande
förslag, som tillhörde omfånget af det komitén redan lemnade
uppdrag. Komitén ansåg sig böra fullständigt redogöra för, huru mantalsskrifningen,
enligt komiténs förmenande, borde under de af komitén
i dess öfriga förslag förutsatta förhållanden verkställas, i följd hvaraf
komitén upprättade eget af motiver åtföljdt förslag till författning i
ämnet. Detta förslag, som den 13 oktober 1875 till Eders Kongl. Maj:t
öfverlemnades på samma gång som öfriga af komitén uppgjorda förslag,
anslöt sig i väsentliga delar till den af kammarrätten i dess yttrande
öfver mantalsskrifningskomiténs förslag uttalade uppfattning, ehuru
i förslaget tillika upptogos åtskilliga af mantalsskrifningskomitén föreslagna,
men af kammarrätten icke biträdda bestämmelser, hvarförutom
naturligen en del förändrade anordningar ifrågasattes i följd af de förslag,
komitén framstäf beträffande landsstatens omorganisation samt

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

uppbörds- och redovisningsväsendet. Genom nådigt bref den 24 maj
1877 fick sig kammarrätten derefter anbefaldt att afgifva underdånigt
yttrande i anledning af landsstatskomiténs ifrågavarande förslag till
ny mantalsskrifningsförordning. Sedan kammarrätten afbidat Eders
Kongl. Maj:ts beslut i anledning af öfriga nyss antydda förslag, fullgjorde
kammarrätten den 27 februari 1880 det gifna uppdraget, hvarvid
kammarrätten, som erinrade, att, då Eders Kongl. Maj:t icke funnit
skäligt bifalla komiténs sistberörda förslag, härigenom måste anses hafva
förfallit de med hänsyn till samma förslag af komitén ifrågasatta bestämmelser
i mantalsskrifningsförordningen, i öfrig!, intog ungefär samma
ståndpunkt i frågan som i sitt öfver mantalsskrifningskomiténs förslag
afgifna yttrande.

Årendet hvilade derefter några år, hvartill orsaken lärer få sökas
i de betydande anmärkningar, som af vederbörande embetsverk blifvit
framstälda vid de upprättade författningsförslagen. Frågan återupptogs
emellertid af Riksdagen, som i underdånig skrifvelse den 12 mars 1889,
under åberopande af sin skrifvelse den 24 mars 1871, anhöll, det täcktes
Eders Kong], Maj:t låta utarbeta och, om möjligt, till nästa Riksdag
framlägga förslag till ny författning angående mantals- och skattskrifningarnes
förrättande. Sedan Eders Kongl. Maj:t vid föredragning af
1889 års Riksdags nyssberörda skrifvelse bemyndigat mig att för utarbetande
inom finansdepartementet af förslag till ny förordning uti
ifrågavarande ämne tillkalla sakkunniga biträden äfvensom förklarat,
att nämnda biträden jemte den eller de tjenstemän i berörda departement,
som komme att i omförmälda arbete deltaga, egde att vid affattande!
af författningsförslaget i de delar, som egde sammanhang med
lagstiftningen om kyrkoskrifning, till gemensam öfverläggning sammanträda
med den komité, som den 7 december 1888 blifvit nedsatt för afgifvande
af förslag beträffande ordnandet af kyrkoskrifningen i riket,
uppdrog jag åt tillkallade sakkunnige att deltaga i utarbetandet af
ifrågavarande förslag till ny förordning angående mantals- och skattskrifniugarnes
förrättande. De sålunda tillkallade afgåfvo, efter det
gemensam öfverläggning med kyrkoskrifningskomitén egt rum rörande
vissa frågor, deD 14 december 1889 betänkande, åtföljdt af två alternativa
förslag till förordning angående mantalsskrifning. Det första
af dessa förslag var, med afseende å Riksdagens uttalade önskan att,
om möjligt, förslag i ämnet måtte redan påföljande år för Riksdagen
framläggas, utarbetadt med iakttagande deraf, att sådana förut ej föreslagna
förändringar af mera genomgripande beskaffenhet undvikits, hvilka
skulle tarfva en ytterligare mera eller mindre tidsödande utredning ge -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

nom vederbörande myndigheters hörande, innan förslaget kunde af
Eders Kongl. Maj:t pröfvas och Riksdagen föreläggas. Då emellertid
komiterade ansett synnerligen önskligt, att mantalsskrifningen komme
att förläggas till början af det år, för hvilket den skulle gälla, och då
tillika, vid det förhållande att förslag till ordnande jemväl af den med
mantalsskrifningen nära sammanhängande kyrkoskrifningen samt af det
utaf mantalsskrifningen i väsentlig mån beroende uppbördsväsendet för
det dåvarande vore under utarbetning och granskning, det syntes komiterade
med skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke alla dessa förslag till författningar
i med hvarandra nära förbundna ämnen borde samtidigt till
pröfning förekomma, hade komiterade utarbetat ett förslag n:o 2 till
mantalsskrifningsförordning, hvilket förslag uppgjorts under förutsättning,
att de nya föreskrifter, som kunde varda meddelade rörande
kyrkoskrifningen och uppbördsväsendet, i hufvudsak blefve öfverensstämmande
med de förslag i dessa hänseenden, hvaraf komiterade varit
i tillfälle att erhålla del.

Då förslaget om mantalsskrifningens förläggande till början af
det år, förrättningen afsåge, otvifvelaktigt var af den vigt, att detsamma
borde göras till föremål för en fullständig utredning af vederbörande
myndigheter, och det uppskof med frågans afgörande, som
deraf vållades, så mycket mindre borde möta betänklighet, som det,
på sätt komiterade erinrat, måste anses olämpligt att förelägga Riksdagen
förslag till ny mantalsskrifningsförordning, innan ännu den
förberedande behandlingen af de båda med mantalsskrifningsfrågan
nära sammanhängande frågorna om förändrade bestämmelser rörande
kyrkoskrifningen samt uppbördsväsendet var bragt till slut, anbefaldes
genom nådig remiss den 31 januari 1890 statskontoret och kammarrätten
att, efter öfverståthållareembetets och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
i rikets samtliga län hörande, afgifva underdånigt
utlåtande ej mindre i anledning af det i ofvanberörda författningsförslag
n:o 2 innefattade förslag om mantalsskrifningstidens framflyttning
till början af mantalsåret och hvad med detta förslag egde sammanhang
än äfven öfver de af komiterade utarbetade formulär. Sedan derefter
till statskontoret och kammarrätten jemväl öfverlemnats ett af
kyrkoskrifningskomitén, på grund af nådig remiss, den 22 november
1890 afgifvet yttrande öfver förslaget till mantalsskrifningsförordning
i de delar deraf, som egde sammanhang med lagstiftningen om kyrkoskrifning,
afgåfvo embetsverken den 2 december 1891 det från dem
infordrade utlåtandet.

Då numera, efter utredningar, som fulländats under loppet af

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

innevarande år, jemväl frågorna om nya författningar rörande kyrkoskrifningen
och uppbördsväsendet föreligga till Eders Kongl. Maj:ts
afgörande och de i de tre med hvarandra nära sammanhängande frågorna
utarbetade författningsförslagen sålunda kunna öfverblickas i ett sammanhang,
torde det tillåtas mig att nu till nådig pröfning anmäla frågan
om antagande af ny förordning angående mantalsskrifning.

Intet af de olika förslag till mantalsskrifningsförordning, som utarbetats
efter det frågan om ny sådan författning först väcktes genom
Riksdagens skrifvelse den 24 mars 1871, har afsett någon mera genomgripande
förändring af de grunder, hvarpå den ifrågavarande förrättningen
för närvarande är bygd. Sagda riksdagsskrivelse utmärker ej
heller, att Riksdagen ansett någon sådan förändring behöflig eller
önskvärd, utan framhålles deri såsom skäl för den begärda revisionen
allenast, att Riksdagen funnit förordningen i flerehanda fall sakna icke
mindre önskvärd tydlighet och bestämdhet än äfven öfverensstämmelse
med kommunalförfattningarne och bevillningsförordningen. Bland de
stadganden i mantalsskrifningsförordningen, som påkallade ändring,
nämndes särskildt endast den i § 3 mom. 1 gifna föreskrift om valfrihet
vid mantalsskrifningsortens bestämmande för dem, som innehade
fast egendom eller idkade rörelse inom särskilda mantalsskrifningsdistrikter,
hvilken föreskrift i en af Riksdagen åberopad motion ansetts
böra erhålla sådant förtydligande, att all villrådighet och olikhet i afseende
å tillämpningen deraf så hos allmänheten som vederbörande myndigheter
undanröjdes, äfvensom att dervid, så vidt möjligt, blefve
tillgodosedd kommunernas fordran att af de personer, hvilka inom dem
vore boende och droge fördel af deras allmänna inrättningar, också få
uppbära skäliga skattebidrag.

Af de nya bestämmelser, som innefattas i de senast upprättade
alternativa författningsförslagen, kunna egentligen endast tre anses
vara af beskaffenhet att, om de vunne godkännande, komma att medföra
mera betydande förändringar i nu bestående förhållanden. Dessa
äro dels det redan nämnda förslaget om mantalsskrifningens förläggande
till början af mantalsåret, dels förslaget om fullständigt upphäfvande
af den enligt gällande bestämmelser fastighetsegare och rörelseidkare
tillkommande rättighet att i vissa fall välja mantalsskrifningsort,
dels don af de senast tillkallade komiterado, i likhet med mantals -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

skrifnings- och landsstatskomitéerna föreslagna bestämmelsen, att de
för mantalsskrifuingen afsedda uppgifter ej vidare skulle aflemnas till
mantalsskrifningsförrättaren, utan till pastor för att användas jemväl
vid föregående justering af husförhörslängden och derefter af pastor
medföras till mantalsskrifningen. Till de båda sistnämnda förslagen
återkommer jag längre fram, då jag går att yttra mig rörande de särskilda
detaljbestämmelserna i författningsförslaget, hvaremot och då
frågan om förändring i tiden för mantalsskrifningens förrättande berör ett
flertal af författningens paragrafer, det torde tillåtas mig att redan nu
få påkalla Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet för denna fråga.

Enligt gällande mantalsskrifningsförordning skola mantalsskrifningarne
taga sin början i medlet af november och vara afslutade före
utgången af december månad. Enligt komiterades förslag (n:o 2) skulle
åter mantalsskrifningarne förrättas mellan den 10 januari och den 15
februari för det löpande året.

Såsom skäl för den föreslagna framflyttningen af tiden för mantalsskrifningen
hafva komiterade anfört, att genom en dylik anordning
uppenbarligen vunnes ett riktigare och säkrare uttryck för förhållandena,
sådana de under det år, mantalsskrifningen afsåge, faktiskt komme
att ställa sig, än som kunde erhållas, om förrättningen egde rum en
längre eller kortare tid före samma års början. De vid slutet af ett
år inträffade förändringar, hvilka med nuvarande anordning till väsentlig
del först vid mantalsskrifningen i slutet af nästkommande år komme
till vederbörandes kännedom, kunde nemligen, om mantalsskrifningen
förlädes till början af det år, den afsåge, omedelbart iakttagas. Äfven
med afseende å föreskriften om rätt mantalsskrifningsort för personer,
hvilka i anseende till blifvande flyttning borde mantalsskrifvas inom annat
distrikt än det, de vid mantalsskrifningstiden tillhörde, kunde den ifrågasatta
förändrade anordningen antagas komma att visa sig ändamålsenlig, i
det att, ju närmare mantalsskrifningen förlädes till flyttningstiden, ett
allt större antal af de personer, hvilka hade för afsigt att företaga sådan
flyttning, hunnit bestämma sig derför. Härtill komme, att de af pastor
förda ministerialböckerna, hvilkas justering, innan höstflyttningen ännu
hunnit afslutas, aldrig kunde, åtminstone i större församlingar, blifva
fullt tillförlitlig, deremot vid årsskiftet hunnit behörigen kompletteras
och i följd deraf då lemnade ett vida säkrare underlag för mantalsskrifningsförrättningen.
Utom den sålunda angifna fördelen, att ett
säkrare resultat af förrättningen uppnåddes, vunnes emellertid genom
den ifrågasatta anordningen flere andra fördelar. Sålunda bereddes
genom upphörandet af den tilläggsförteckning, som för närvarande skulle

Kongt.

af pastor meddelas öfver vissa af de förändringar, som till nästföregående
års slut inträffat, så väl vederbörande pastor som mantalsskrifningsförrättaren
en på sina ställen ganska afsevärd lättnad i arbetet
med mantalsskrifningen. I sammanhang härmed förtjenade ock framhållas,
att, medan enligt nu gällande föreskrifter arbetet med mantalsskrifningen
måste försiggå på en tid af året, då förrättningsmannen
vore af debitering och redovisning af kronouppbörden fullt upptagen,
hvaraf följden gemenligen blefve den, att den debiteringen grundläggande,
vigtiga mantalsskrifningsförrättningen komme att lida, skulle
deremot, om denna senare framflyttades till dess att nyssnämnda arbeten
hunnit afslutas, mera odelad omsorg kunna af vederbörande deråt
egnas. Lämpligheten af att mantalsskrifningen förlädes till början
af året hade äfven i lagstiftningen delvis erkänts, i det att föreskrift
i sådant hänseende meddelats i mantalsskrifningsförfattningarne för de
två städer, Stockholm och Göteborg, hvilka hade särskilda mera utvecklade
anordningar i fråga om mantalsskrifning än det öfriga riket.
Och då nämnda städer innefattade en så betydande del af rikets folkmängd,
vore vigten deraf, att mantalsskrifningen inom riket i öfrigt,
förrättades å samma tid, lätt insedd.

De hinder, hvilka kunde möta för genomförandet af den ifrågavarande
förändringen, syntes icke heller komiterade vara större, än att
de genom vidtagande af lämpliga åtgärder kunde öfvervinnas. Då från
presterskapets sida några invändningar mot den nya anordningen väl
icke kunde med skäl framställas, syntes dessa hinder hufvudsakligen
ligga dels i möjligheten att mantalsskrifningen komme i kollision med
uppbörden och dels i beskaffenheten af de för värnpligtiges inskrifning
nu gällande anordningar. I förstnämnda afseende vore uppenbart, att
om uppbördsstämmorna, på sätt för närvarande i vissa delar af riket,
särdeles de södra, vore brukligt, fortfarande skulle taga sin början redan
i midten eller slutet af januari, mantalsskrifningarne derstädes svårligen
kunde på samma tid verkställas. Men redan nu började i många orter
uppbördsstämmorna icke före medlet af februari, och en sådan anordning
syntes komiterade i sjolfva verket utan något som helst men
kunna införas öfver hela riket. Hvad åter anginge mantalsskrifningsförrättningarnes
sammanhang med de gällande anordningarne i fråga
om inskrifning af värnpligtige, framhålla komiterade, att mantalsskrifningstidens
framflyttning visserligen vore oförenlig med den i gällande
författningar angående värnpligtsväsendet för upprättandet af inskrifningslistor
stadgade procedur, som hvilade på förutsättningen af don
Bill. till Piksd. Brot. 1S04. 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft. 7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

nuvarande anordningen, att mantalsskrifningarne för hvarje år försigginge
i slutet af det närmast föregående, men komiterade förmenade
emellertid, att genom en af komiterade närmare angifven förenkling
af berörda procedur det med densamma afsedda ändamålet, eller att
inskrifningslistorna skulle, till sitt innehåll fullt tillförlitliga, i erforderlig
tid före och de inskrifningsskyldiges prestbetyg senast vid inskrifningarne
komma vederbörande till hända, skulle kunna ernås, äfven om
mantalsskrifningarne förlädes till början af det år, desamma afsåga.

Af de hörda myndigheterna tillstyrkes förslaget om mantalsskrifningstidens
framflyttning till början af mantalsåret af öfverståthållareembetet
och sjutton länsstyrelser, af de flesta bland de sistnämnda dock
under vissa vilkor och förbehåll. En länsstyrelse anser framflyttningen
vara förenad med åtskilliga olägenheter, men dock kunna utan större
svårighet genomföras. Förslaget afstyrkes, hvad dess tillämpning på
landsbygden beträffar, af en länsstyrelse samt i sin helhet af de återstående
fem.

Statskontoret och kammarrätten afstyrka den föreslagna framflyttningen
af mantalsskrifningstiden. Embetsverken erinra till en början,
att förslaget om tiden för mantalsskrifningens förrättande icke stode i
lämpligt förhållande till den, enligt nådiga brefvet den 5 juli 1884 och
statskontorets derpå grundade kungörelse den 14 derpåföljde oktober,
bestämda tiden (inom den 15 januari) för aflemnande till Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande af specialräkningarne för fögderier och städer,
samt att, då någon förkortning af den för nämnda räkenskapers
upprättande och aflemnande nu anslagna tid icke kunde af embetsverken
förordas, embetsverken ansåge, att, under förutsättning att
mantalsskrifningarne framflyttades till början af året, desamma icke kunde
försiggå förr än under tiden efter den 15 januari, i stället för, såsom
komiterade föreslagit, efter den 10 januari, och i följd deraf borde fortgå
till den 20 februari i stället för, enligt komiterades förslag, den 15
februari.

Beträffande sjelfva hufvudfrågan hafva statskontoret och kammarrätten
ansett, att framflyttning af tiden för mantalsskrifningarne icke
vore för den ifrågavarande institutionens ändamålsenliga ordnande af
nöden. Denna mening grunda embetsverken derpå, att då det jemlikt
§ 5 mom. 7 i gällande mantalsskrifningsförordning ålåge vederbörande
pastor att till mantalsskrifningsförrättaren inom den 15 januari aflemna,
för att såsom tillägg till mantalslängden densamma bifogas, förteckning
öfver de efter senaste mantalsskrifning intill slutet af nyssförlidne år
timade förändringar genom födde eller med döden afgångno samt in -

Öl

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

eller utflyttade personer, mantalsskrifningen enligt embetsverkens mening
kunde anses fortgå till årets slut samt således angifva förhållandena,
sådana dessa befunnes vid slutet af det år, som närmast föreginge
det, som mantalsskrifningen afsåge. För att ytterligare betrygga
uppnåendet af detta resultat hafva embetsverken föreslagit skärpta bestämmelser
i fråga om vederbörande pastorers skyldighet att afgifva
omförmälda s. k. tilläggsförteckningar i ändamål tillika att, der några
förändringar ej timat, äfven sådant inom den stadgade tiden måtte
anmälas.

Embetsverken hafva vidare anfört, att den nuvarande anordningen
i så måtto innebure ett företräde framför den af komiterade föreslagna,
att, medan under nuvarande förhållanden ett sammandrag af
mantalslängderna för hela riket angåfve förhållandet med den mantalsskrifna
folkmängden vid en för riket gemensam tidpunkt, eller slutet
af det år, som närmast föregått det, som mantalsskrifningen afsett,
detta enligt komiterades förslag icke komme att ega rum, enär jemlikt
§ 11 af detsamma rättelser i mantalslängden skulle ske i anledning af
de utaf vederbörande pastor i särskild förteckning anmärkta förändringar,
som inträffat genom födde eller med döden afgångne under tiden
efter årets början intill den dag inom januari eller februari månader,
mantalsskrifningen inom socken eller stad kunde hafva förrättats, ett
förhållande, hvilket enligt embetsverkens mening komme att lända till
olägenhet vid bearbetningen af befolkningsstatistiken.

Den af komiterade omförmälda omständigheten, att arbetet med
mantalsskrifningen till tiden sammanfölle med debiteringsarbetet, vore
icke af synnerlig betydelse, då numera, sedan grundskatt och största
delen af kronoarrendena icke vidare vore på markegång beroende, utan
utginge med bestämda penningebelopp, eu icke ringa del af debiteringen
kunde ombestyras, innan mantalsskrifningen skulle taga sin
början.

Utom det att embetsverken således ansåge nu föreskrifna tid för
mantalsskrifningen lämplig och att med framflyttning af denna tid icke
vore något att vinna i afseende å mantalsskrifningens resultat, förekomme
ock, enligt hvad embetsverken vidare anföra, att nu gällande
anordningar för kronouppbörden lade hinder i vägen för genomförande
af den ifrågasatta förändringen, samt att dessa hinder enligt embetsverkens
åsigt ej kunde undanrödjas utan olägenheter och kostnader för
det allmänna, äfvensom att mantalsskrifningens framflyttning tilläfventyrs
skulle medföra olägenheter i afseende å värnpligtiges^inskrifning.

Hvad först beträffar frågan om förhållandet mellan den ifråga -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

sätta nya tiden för mantalsskrifningarne och tiden för uppbördens förrättande,
meddela embetsverken — under erinran att enligt gällande bestämmelser
uppbördsstämmorna skola hållas å lämplig tid inom januari,
februari och mars månader eller, der särskilda omständigheter någon
gång kunna gifva anledning till längre anstånd, sist inom medlet af
april månad — att, enligt tillgängliga uppgifter för år 1887, för uppbördsstämmorna
å landet med undantag af Norrbottens län, från hvilket
dylika uppgifter ej förelåge, användts följande antal dagar:

under tiden mellan den 1 och den 6 januari 3

17	71	77	71	7	11	Ii	12	» 5
n	11	77	1?	13	11	77	18	22
11	17	11	17	19	17	Ii	24	„ 51
11	11	11	11	25	77	11	31	„ 136	217
11	77	77	77	1	77	11	6	februari 186
77	11	11	17	7	11	11	12	„ 282
77	77	* 7	*71	13	11	71	18	„ 281
77	11	11	71	19	1 7	77	24	„ 225
77	71		11	25	71	11	28	„ 112	1,086
*1	77	11		1		11	6	mars 130
17	17	''7	11	7	•7	71	12	in
17	11	''1	11	13	il	''1	18	34
77	77	77	77	19	77	77	24	,, 11	286;

och gåfve nämnda uppgifter vid banden, att en del af uppbördsstämmorna
under första hälften af mars månad särskildt förrättats för uppbörd
af arrendeafgifter jemlikt nådiga kungörelsen den 17 december
1886 samt att endast inom sex af de län, dessa uppgifter afsåge, uppbördsstämmorna
å landet började först å någon dag efter den 6 februari.
Angående uppbörden i Norrbottens län vore meddeladt af Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i nämnda län, att densamma derstädes i allmänhet
icke tagit sin början förr än i första eller andra veckan af
februari.

I händelse mantalsskrifningarne förlädes till början af året, skulle
desamma, på sätt embetsverken erinrat, ej kunna taga sin början förr
än efter den 15 januari, eller fem dagar senare än komiterade föreslagit,
och i följd deraf fortgå till den 20 februari, i stället för, enligt komiterades
förslag, den 15 februari. Lika med åtskilliga länsstyrelser
ansåge embetsverken den af komiterade beräknade tiden för mantalsskrifningarne
vara väl knappt tillmätt, åtminstone hvad de större fogde -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

rierna anginge, så framt ej förrättningen kunde få ega rum med två
eller flera socknar samtidigt. Då vidare embetsverken förestälde sig,
att svårighet kunde uppstå för att, i enlighet med komiterades förslag,
medhinna inskrifningslistornas noggranna upprättande under sjelfva
mantalsskrifningen samt att det derföre icke lämpligen kunde föreskrifvas,
att iuskrifningslistorna skulle af mantalsskrifningsförrättarne
aflemnas omedelbart efter mantalsskrifningen, utan att något rådrum
för detta liksom för andra förekommande göromål måste förrättningsmännen
beredas, syntes uppbördsstämmorna i allmänhet icke kunna
påbörjas förr än i slutet af februari, eller vid en tidpunkt, då med
tillämpning af nuvarande anordningar det största antalet af dessa
förrättningar, på sätt ofvan intagna uppgifter visade, hunnit försiggå.

Eu oundviklig följd af en dylik framflyttning af tiden för uppbördsstämmorna
blefve en ändring i nu stadgade redovisningstermin.
Enligt uppbördsförfattningarne tilländaginge det s. k. uppbördsåret den
30 april, då alla på uppbördsmannen ankommande åtgärder för indrifning
af sådana utskylder, som icke erlagts vid uppbördsstämmorna,
skulle vara vidtagna, äfvensom all influten uppbörd skulle vara till
ränteri levererad. Redan nu vore, åtminstone i större fögderier, tiden
mellan uppbördsstämmorna och uppbördsårets slut väl behöflig för
verkställande af dessa åtgärder och blefve efter uppbördsstämmornas
framflyttning otillräcklig. Då de vid uppbördsstämmorna inflytande
utskylder afsåge ett föregående år, syntes det embetsverken, med hänsyn
till sjelfva uppbördskontrollen, ej heller lämpligt att utsträcka redovisningstiden
utöfver den nu bestämda af fyra månader. Vidare förekom
me, att, ehuru statsverkets kassaförlagsfond, såsom komiterade erinrat,
under senare tid ökats, uppbördens skyndsamma afslutande och
leverering i kronans kassor emellertid till följd af budgetens fortgående
stegring och deraf föranledt ökadt kraf på ett kassaförlag fortfarande
egde betydelse för statsverkets kassarörelse, helst under sådana år då
öfverskott till något större belopp å föregående statsregleringar icke
funnes att såsom kassaförlag disponera; och borde dervid icke heller
lemnas obeaktadt, att i sammanhang med kronouppbörden verkstäldes
uppbörd af andra allmänna medel, bland hvilka dem, som tillkomme
landsting och sjukvårdsinrättningar, de der icke vore i besittning af
särskildt kassaförlag och för hvilka behof förefunnes att utfå dem tillkommande
medel snarare förr, än som redan under nuvarande förhållanden
vore möjligt. I likhet med flere länsstyrelser ansåge embetsverken
det äfven kunna med skäl betviflas, att uppbördsstämmornas
framflyttning skulle, på sätt komiterade antagit, komma att minska

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

svårigheten för utskyldernas erläggande och således medföra någon
lindring i besväret med resternas indrifning.

Komiterade syntes enligt embetsverkens mening ej heller hafva
tagit hänsyn till den sammanhopning af häradsskrifvarnes göromål och
svårigheten att desamma fullgöra, som till följd af den föreslagna förändringen
skulle uppstå under årets första månader. Efter mantalsskrifningarnes
slut skulle det nemligen åligga desse tjenstemän att,
jemte aflemnande af ofvanberörda inskrifningslistor och utöfvandet af
kontrollen vid uppbördsstämmorna, inom den 25 mars halva kompletterat
och till vederbörande pastor afsändt mantalslängderna; att enligt
28 § i gällande bevillningsförordning inom mars månads utgång tillställa
bevillningsberedningsordförande på mantalslängd grundade längder
för fastighetsvärdering; att jemlikt 64 och 67 §§ i nådiga förordningen
den 6 december 1886 angående inskrifning och redovisning af
värnpligtige m. m. inom den 15 mars upprätta och tillsända vederbörande
pastorsembete, församlingsföreståndare eller presterskap bevärings-
och landstormslistor samt desamma, sedan de efter granskning
återkommit, behörigen transporterade och summerade, före den
10 april till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande insända, hvartill
komme öfriga under tiden tilläfventyrs förefallande löpande göromål;
samt att, före mantalslängdernas afsändande, ombestyra afskrift deraf,
enär häradsskrifvaren eljest vore urståndsatt att åtgöra något väsentligt
vid debiteringsarbetet för året och att påbörja tillskrift af mantalslängderna
för blifvande mantalsskrifning, innan årets pröfningsnämnd
på hösten afslutat sina arbeten. Att fullgörandet af alla dessa åligganden
skulle, åtminstone i medelstora eller större fögderier, möta svårigheter
och till och med blifva omöjligt, syntes embetsverken, med afseende
jemväl å hvad länsstyrelserna inom åtskilliga län derom förmält,
vara uppenbart. Om än dessa svårigheter i någon mån kunde öfvervinnas
genom framflyttning af tiden för aflemnande af mantalslängder
och längderna för fastighetstaxeringen,'' i hvilket fall en ändring i bevillningsförordningen
äfven borde ske, kunde de dock efter embetsverkens
tanke icke till fullo undanrödjas, med mindre än att biträde
blefve häradsskrifvare beredt. Att befria desse tjenstemän från den
vigtiga mantalsskrifningen syntes ej böra ifrågakomma, enär det läge
vigt derpå, att denna förrättning verkstäldes af samma person, som
hade att påföra utskylderna. Det af två länsstyrelser framstälda förslag
om uppdragande åt länsmännen af kontrollen vid uppbördsstämmorna
vore ej att förorda, utan vore lämpligast, att, såsom af andra länsstyrelser
ifrågasatts, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande bemyn -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

digades att befria liäradsskrifvarne från skyldigheten att närvara vid
uppbördsstämmorna eller åtminstone en del af dem samt att förordna
extra häradsskrifvare att ombestyra uppbördskontrollen. Härigenom
skulle emellertid uppkomma kostnader för statsverket, då det väl icke
kunde förutsättas, att de ordinarie häradsskrifvarne skulle vidkännas
samma kostnad.

Sedan embetsverken derefter närmare utvecklat de skäl, hvilka
enligt embetsverkens mening gjorde antagligt, att mantalsskrifningstidens
framflyttning skulle medföra olägenheter i afseende å värnpligtiges
inskrifning, sammanfatta embetsverken sin åsigt om den föreslagna
framflyttningen sålunda, att densamma icke vore för mantalsskrifningsinstitutionens
ändamålsenliga ordnande behöflig; att en sådan
förändring ej heller kunde ega rum utan väsentliga rubbningar i nu
gällande auordningar beträffande uppbörd och redovisning af allmänna
utskylder; att dessa rubbningar komme att medföra, utom andra olägenheter
för det allmänna, svårigheter för mantalsskrifningsförrättarne på
landet att fullgöra dem tillhörande åligganden; att dessa svårigheter
icke kunde undanrödjas, åtminstone icke utan särskilda kostnader för
statsverket; samt att efter embetsverkens tanke mantalsskrifningens
framflyttning kunde möta hinder i dessa förrättningars sammanhang
med anordningarna i fråga om inskrifning af värnpligtige eller förorsaka
olägenheter vid handhafvande af denna inskrifning. På grund af det
sålunda anförda hafva embetsverken funnit sig böra i underdånighet
afstyrka bifall till komiterades ifrågavarande förslag; dock att embetsverken,
i enlighet med hvad förut blifvit nämndt, ansåge skärpta föreskrifter
böra meddelas till betryggande deraf, att den s. k. tilläggsförteckning,
som omförmäles i 5 § 7 punkten i gällande mantalsskrifningsförordning,
noggrannt blefve afgifven.

Från den af embetverken uttalade mening hafva emellertid två
ledamöter varit skiljaktiga samt tillstyrkt komiterades förslag om mantalsskrifningstidens
framflyttning.

Hvad angår den inverkan, den föreslagna framflyttningen af tiden
för mantalsskrifningarne skulle komma att utöfva på presterskapets
göromål, har kyrkoskrifningskomitén i sitt öfver mantalsskrifningskomiterades
betänkande afgifna utlåtande af den 22 november 1890
anfört, att framflyttningen enligt komiterades mening skulle för presterskapet
medföra lättnad i kyrkoskrifningsarbetet i afseende å så väl
sjelfVa mantalsskrifningen som äfven särskild!, redovisningen af värnpligtige,
enär derigenom den i 12 § af värnpligtslagen föreskrifna granskningen
af inskrifningslistor blefve öfverflödig.

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Ett helt annat omdöme om ifrågavarande förslag uttalas emellertid
af domkapitlen i Upsala och Strengnäs i deras öfver kyrkoskrifuingskomiténs
förslag till kyrkoskrifningsförordning afgifna underdåniga utlåtanden.
Med anledning deraf att nämnda komité syntes hafva förordat
mantalsskrifningkomiterades förslag att förlägga mantalsskrifningen
till hvarje års början anför förstnämnda domkapitel, att detta för presterskapet
vore en synnerligen stor olycka. Man borde blott betänka hvad
det innebure, att presterskapet under januari månad måste utarbeta de
för statistiska centralbyrån afsedda utdragen ur ministerialböckerna jemte
den summariska redogörelsen för folkmängden under sistförflutna år,
hvilket allt i början af februari månad skulle till vederbörande kontraktsprost
aflemnas. En mängd särskilda förteckningar skulle ock inom
januari månad af pastor upprättas och till vederbörande aflemnas, såsom
dödsuppgifter till rådstufvurätter eller häradsting, förteckning öfver i
skolåldern inträdande barn, uppgifter till direktionen för folkskolelärarnes
pensionsinrättning, journal öfver vaccinerade under förra året, inskrifningstilläggslista
och anmälningslista öfver in- och utflyttade beväringsmän
under senaste månaden. Mantalsskrifningskomiterade hade
förmenat, att vissa andra uppgifter, nemligen de i värnpligtslagens
§ 12 föreskrifna listors upprättande och granskning, skulle kunna vid
mantaisskrifningcen i sådant fall verkställas. Men detta vore icke ens
tänkbart i stora församlingar. Hela talet om mantalsskrifningens förläggande
från årets slut till dess början innebure enligt domkapitlets
mening en orimlighet, hvarför domkapitlet ansåge sig hafva allt skäl
att mot en sådan eventuel förändring inlägga en allvarlig gensaga.
Äfven domkapitlet i Strengnäs motsätter sig förslaget om mantalsskrifningens
framflyttning till det nya årets början, enär derigenom presterskapet
under en med täta gudstjenster uppfyld tid skulle i betydlig
grad störas i sitt rent kyrkliga arbete. Öfriga domkapitel hafva icke
yttrat sig i frågan, hvartill, då förslaget om framflyttningen ej innefattades
i kyrkoskrifningskomiténs författningsförslag, ej heller direkt
anledning för domkapitlen förelegat.

Det synes mig svårligen kunna betviflas, att mantalsskrifningstidens
framflyttning till början af mantalsåret, ur mantalsskrifningens
egen synpunkt sedt och utan hänsyn till möjligen deraf på andra områden
härflytande olägenheter, måste betraktas som en gifven fördel.
Då förrättningen afser att anteckna vissa personal- och andra förhållanden,
sådana de gestalta sig under ett visst gifvet år, ligger det i
sakens natur, att de sålunda antecknade förhållandena måste komma att
närmare öfverensstämma med de verkliga, derest anteckningen sker

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

ett stycke in på mantalsåret, än om den eger rum någon tid före detsamma.
Med nyssnämnda tilläggsförteckning kan, äfven om bestämmelserna
rörande densamma skärpas, enligt min mening icke fullt ernås
det mål, hvars vinnande åsyftas med mantalsskrifningstidens framflyttning.
Oafsedt att icke alla under tiden mellan mantalsskrifningen och
årets slut inträffade födelser och dödsfall hinna före årsskiftet hos pastor
anmälas, kan med säkerhet antagas, att många under sagda tid inträffade
inflyttningar i och utflyttningar från församlingen, om hvilka
pastor på grund af försummad anmälan icke före årets slut erhåller
kännedom, skola vid en i årets början hållen mantalsskrifning komma
till vederbörandes kunskap, hvartill kommer, att pastors tilläggsförteckning
alls icke har att meddela upplysningar om sådana under tiden
mellan mantalsskrifningen och årets slut inträffade förändringar, som
icke afse personalförhållanden, men ändock skola vid mantalsskrifningen
antecknas. Vidare bör icke förbises, att de uppgifter, som innefattas
i tilläggsförteckningen, icke komma att underkastas den pröfning, som
med mantalsskrifningsförrättningen är afsedd; mantalsskrifningsförrättaren
erhåller t. ex. ur tilläggsförteckningen kännedom derom, att en
person inflyttat i församlingen, men han saknar det tillfälle, som vid
mantalsskrifningsförrättningen erbjuder sig, att utreda, huruvida inflyttningen
skett under sådana omständigheter, att den bör grundlägga
mantalsskrifning inom församlingen.

Jag kan således icke betvifla, att icke mantalsskrifningstidens
framflyttning skulle, ur synpunkten af ett noggrannare resultat af mantalsskrifningen,
medföra åtskilliga fördelar. Å andra sidan har emellertid
från olika håll med styrka framhållits, att framflyttningen på andra
områden komme att utöfva menliga verkningar.

Hvad till eu början framflyttningens inverkan på inskrifningsväsendet
beträffar, ber jag att få meddela, att jag genom förhandlingar
med chefen för landtförsvarsdepartementet inhemtat, att ur denna synpunkt
oöfverstigliga hinder icke möta för förslagets genomförande, ehuru
för ändamålet erfordras icke oväsentliga ändringar i värnpligtslagen
samt i förordningen angående inskrifning och redovisning af värnpligtige.

Emellertid qvarstå de gjorda anmärkningarne, att mantalsskrifningarne
efter framflyttningen skulle medföra rubbningar i uppbördsoch
redovisningsväsendet samt infalla på en för presterskapet synnerligen
menlig tidpunkt. På de af åtskilliga länsstyrelser samt statskontoret
och kammarrätten anförda skäl anser jag antagligt, att med den föreBih.
till liilcsd. Prof. 1894. 1 Samt. 1 Afd. 2 Höft. 8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

slagna förändrade anordningen uppbörden, åtminstone i större och folkrikare
fögderier, icke skulle kunna i behörig ordning förrättas, med
mindre Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillädes rätt att mot
särskild ersättning förordna annan person att i häradsskrifvarens ställe
närvara vid uppbördsstämmorna, hvarigenom åter statsverket skulle
åsamkas kostnader till belopp, som nu icke kunna uppgifvas. Ej heller
eger jag efter de af domkapitlen i Upsala och Strengnäs gjorda uttalanden
i ämnet anledning betvifla, att icke den föreslagna nya mantalsskrifningstiden
skulle för presterskapet ställa sig olägligare än den
nuvarande.

Då mantalsskrifningstidens framflyttning sålunda skulle å ena sidan
medföra fördelen af ett exaktare resultat af mantalsskrifningen, men å den
andra olägenheterna af ett försenande af uppbörden eller ökade kostnader
för statsverket och ett ytterligare sammanhopande af göromål för presterskapet
vid en tidpunkt, som redan för närvarande är för dem fullt upptagen
af sådana, måste frågans besvarande bero deraf, huruvida de fördelar, som
genom ändringen skulle för mantalsskrifningen vinnas, äro af den betydenhet,
att de anförda betänkligheterna för deras skull måste vika.
Mig synes denna fråga böra besvaras nekande. Om än, på sätt
jag förut framhållit, med bestämmelsen om skyldighet för presterskapet
att afgifva s. k. tilläggsförteckning icke kan uppnås alldeles samma
resultat, som åsyftas genom mantalsskrifningstidens framflyttning, synes
man likväl kunna antaga, att, särskildt efter det skärpta bestämmelser
rörande afgifvandet af tilläggsförteckningarne meddelats och hittills saknadt
formulär för dem faststälts, olikheten i resultat i verkligheten
icke skall ställa sig särdeles betydande och i allt fall icke vara af den
vigt för mantalsskrifningsinstitutionen i dess helhet, att den bör föranleda
till eu ändring, som sannolikt skulle medföra icke oväsentligt
ökad kostnad för statsverket och ökad tunga för presterskapet. Jag
anser mig derföre böra förorda bibehållandet af den nu stadgade tiden
för mantalsskrifningarnes förrättande.

Till grund för min ytterligare föredragning af ärendet anhåller
jag sålunda att få lägga det första af de utaf komiterade afgifna författningsförslagen
och går jag nu att vid de särskilda paragraferna i
detsamma framställa de erinringar, till hvilka jag funnit anledning.

§ 1.

Mom. 1. Gällande mantalsskrifningsförordning, som i fråga om
hvilka personer böra mantalsskrifvas endast säger, att vid mantals -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

skrifningen »hvar och en person» bör i mantalslängd uppföras, innehåller
sålunda icke uttrycklig föreskrift, huruvida i riket bosatt utländing
bör mantalsskrifvas eller icke. Praxis har ock i detta afseende varit
vacklande, men sedan Eders Kongl. Maj:t genom särskilda nådiga
resolutioner den 8 juni 1877 förklarat två utländingar, hvilka längre
tid vistats här i riket, pligtige att låta sig mantalsskrifvas, torde numera
mantalsskrifning af dylika utländingar i regeln ega rum. Mantalsskrifningskomiténs
förslag hvilade jemväl på förutsättningen, att så borde
vara förhållandet, och landsstatskomitén införde uttrycklig föreskrift
derom, hvilket af kammarrätten lemnades utan erinran.

Komiterade äro emellertid i detta afseende af annan mening.
Då mantalsskrifniugen till sin karakter vore ett slags allmän folkräkning,
som hade till uppgift, utom att ligga till grund för debitering af mantalspenningar,
jemväl att i första hand grundlägga vissa medborgerliga
förmåner, såsom politisk och kommunal rösträtt, hemortsrätt m. m.,
hafva komiterade ansett oegentligt, att personer, hvilka uppenbarligen
icke borde anses tillhöra rikets folkmängd och hvilka icke utan att
hafva förvärfvat svensk medborgarrätt kunde komma i åtnjutande af
nyss antydda förmåner, sådant oaktadt här mantalsskrefves på samma
sätt som rikets egentlige inbyggare. Den minskning i inkomst, som
skulle tillskyndas staten derigenom, att utländingar icke vidare komme
att erlägga mantalspenningar, blefve naturligen högst obetydlig, och
genom de skärpta föreskrifterna i bevillningsförordningen om skyldighet
för utländing att under vissa förutsättningar utgöra inkomstbevillning
samt i sammanhang dermed meddelade bestämmelser syntes i
öfrigt vara tillräckligt sörjdt för, att utländingar, som här vistades, icke
undginge att till stat och kommun lemna skäliga skattebidrag.

Kyrkoskrifningskomitén, som af flera skäl ansett det för svenska
staten af vigt att erhålla säker uppgift, hvilka och huru många främmande
makters undersåtar en längre tid i riket vistades och der hade
fast bostad, har hemstält, att då detta icke kunde ske annat än genom
sådana utländingars antecknande i församlingsböckerna eller genom deras
upptagande i mantalslängderna, men ovilkorlig föreskrift om här i riket
bosatta utländingars antecknande i kyrkoböckerna icke syntes komitén
böra meddelas, dylika utländingar deremot måtte varda fortfarande liksom
hittills mantalsskrifna. Nu har jag visserligen inhemta!, att chefen
för ecklesiastikdepartementet är sinnad att förorda upptagandet i de
på underdånig föredragning beroende författningarne angående kyrkoskrifning
af en ovilkorlig föreskrift om de ifrågavarande utländingarnes

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

antecknande i församlingsböckerna, och det af kyrkoskrifningskomitén
anförda skälet för samma utländingars mantalsskrifning komme sålunda,
under förutsättning af Eders Kougl. Maj:ts bifall till sagda förslag, att
förfalla. Men då jag icke desto mindre anser mig böra förorda meddelandet
af uttrycklig föreskrift om här i riket bosatta utländingars
mantalsskrifning, sker det dels emedan det måste anses önskvärdt,
att skiljaktigheterna mellan den inom en församling kyrkoskrifna och
den derstädes mantalsskrifna folkmängden inskränkas till det minsta
möjliga, dels emedan sannolikt är att, åtminstone i de större städerna,
ifrågavarande utländingar, hvilka enligt gällande bevillningsförordning äro
skyldiga att här i riket utgöra inkomstbevillning, icke sällan skulle undgå
beskattning, derest de icke uppföras i mantalslängd. Då mantalsskrifning
i och för sig icke grundlägger politisk och kommunal rösträtt,
hemortsrätt o. s. v., kan af utländingars mantalsskrifning icke
befaras annan olägenhet, än att mantalsskrifne utländingar stundom
kunde till följd af bristande kännedom om deras främmande nationalitet
komma i åtnjutande af någon af de rättigheter, som ensamt äro
svenske medborgare förbehållne. Denna olägenhet kan dock utan svårighet
undvikas derigenom, att i mantalslängdens anteckningskolumn
anteckning göres om mautalsskrifven utländings nationalitet. Den i
sådant afseende erforderliga anvisning lärer derföre böra göras i formulären
till mantalsuppgift och mantalslängd.

Mom. 2. Då numera göromålen med uppbördsredovisningen infalla
ungefär samtidigt med mantalsskrifningarnes förrättande, hafva
komiterade ansett möjlighet böra beredas för vederbörande ordinarie
mantalsskrifningsförrättare att, om förhållandena dertill föranleda, undfå
ledighet från en eller annan dylik förrättning, hvadan komiterade
föreslagit en bestämmelse af innehåll, att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
på framställning af häradsskrifvare eller magistrat egde
förordna annan förrättningsman. Väl hafva komiterade i motiven anfört,
att någon ersättning af allmänna medel till vikarien dervid icke kunde
ifrågakomma, men då i allt fall Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
lärer vara oförhindrad att vid förfall för häradsskrifvareu förordna
annan att i hans ställe förrätta mantalsskrifning, synes det, 6ärskildt.
med afseende derpå att denna förrättning hör till häradsskrifvarnes vigtigaste
tjensteåligganden, hvarken behöflig^ eller lämpligt att i författningen
inrymma det föreslagna stadgandet, hvilket jag derföre uteslutit
ur det författningsförslag, jag med ledning af det utaf komiterade
utarbetade låtit upprätta.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2-

§ 3-

Mom. 1. Genom den förändrade redaktion komiterade gifvit åt
denna § har uteslutits den förut gällande bestämmelsen om rätt för
fastighetsegare och rörelseidkare att i vissa fall välja mantalsskrifningsort.
Komiterade anföra i afseende härå till en början, att i första
punkten af mom. 1 uttrycket »är bosatt» vore att föredraga framför
uttrycket »hafva sitt bo och hemvist», enär det förra gifvetvis innebure
något mera konstant än det senare. Detta vore åter på sin plats i fråga
om de mera sväfvande och tvifvelaktiga förhållanden, som afsåges i
andra punkten. Genom bestämmelserna i denna punkt, hvilka afsåge
att ersätta uttrycket »eller i följd af sitt vistande bör anses hafva sitt
bo och hemvist», hade komiterade velat särskildt, framhålla, att, då en
person icke vistades oafbrutet inom ett och samma mantalsskrifningsdistrikt,
utan hade sin verksamhet eller af annan anledning uppehölle
sig inom flere distrikt under omständigheter, som åstadkomme tvekan,
huruvida han borde mantalsskrifvas i det ena eller andra distriktet,
hänsyn vid frågans afgörande borde tagas icke ensamt till den längre
eller kortare tidrymd, han uppehölle sig inom hvarje distrikt, utan
till samtliga de omständigheter, hvilka vore af beskaffenhet att kunna
inverka på bedömandet af, huruvida han borde anses vara bosatt på
det ena eller andra stället. Komiterade yttra derefter vidare:

»Stadgandet i 1861 års förordning att den, hvilken innehar fast
egendom eller idkar rörelse inom särskilda mantalsskrifningsdistrikt,
må sjelf bestämma och anmäla, på hvilketdera stället han bör mantalsskrifvas,
har, såsom bekant, i tillämpningen gifvit anledning till en
mängd oegentligheter och missförhållanden, såsom t. ex. att personer,
hvilka egt fast egendom inom ett distrikt med obetydliga kommunalutskylder
men varit boende och utöfvat sin verksamhet inom ett distrikt
med höga sådana, ansetts berättigade att mantalsskrifva sig inom förstnämnda
distrikt, ehuru de endast tillfälligtvis eller kanske ej ens någon
tid af året der vistats. Såväl inom som utom Riksdagen hafva också
tid efter annan röster höjts för borttagande eller åtminstone förtydligande
af ifrågavarande stadgande. 1 sådant hänseende torde komiterade
få erinra, att motioner uti berörda syfte väckte vid riksdagarne
åren 1868, 1871, 1879 och 1889; att bevillningsutskottet vid förstnämnda
riksdag fann sig böra hemställa, det Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t,
göra underdånig framställning om uteslutande ur 1861 års förordning
af omförmälda stadgande, hvilken hemställan äfven af Andra Kammaren

62 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

bifölls; att utskottet jemväl vid de tre senare riksdagarne mera eller
mindre uttryckligt anslöt sig till sin år 1868 uttalade uppfattning,
hvarföre också de skrivelser, som Riksdagen, i enlighet med utskottets
hemställan, åren 1871 och 1889 aflät till Kongl. Maj:t med begäran om
gällande mantalsskrifningsförordnings omarbetning, måste anses hafva
i icke ringa mån föranledts af önskan att få ändring uti ifrågavarande
stadgande; samt att såväl landsstatskomitén som äfven kammarrätten i
dess öfver mantals- och landsstatskomitéernas förslag afgifna särskilda
yttranden föreslagit borttagande af stadgandet.

Jemväl i det nu upprättade författningsförslaget har ifrågavarande
s. k. valfrihetsbestämmelse uteslutits, men med den uppfattning komiterade
hafva af denna bestämmelses verkliga innehåll och med afseende
tillika fästadt å den ändrade lydelse, komiterade gifvit åt hufvudregeln
i fråga om rätt mantalsskrifningsort, anse sig komiterade icke hafva
härigenom ifrågasatt någon så genomgripande förändring i de nu i
sjelfva verket, enligt komiterades uppfattning, gällande föreskrifterna.
I enlighet med en åsigt, som särskild! kammarrätten uttalat i sitt öfver
mantalsskrifningskomiténs förslag afgifna yttrande, hålla komiterade
nämligen före, att någon verklig rätt att sjelf välja mantalsskrifningsort
icke enligt 1861 års förordning för någon förefinnes. Obehörig är
naturligen en sådan tillämpning af stadgandet i fråga, som ofvan antydts,
eller att en person, hvilken är boende och utöfvar sin verksamhet inom
ett distrikt, tillåtes att mantalsskrifva sig i ett annat endast derför att
han der eger en fastighet. Stadgandets ordalydelse gifver nämligen
otvetydigt vid handen, att detsamma eger tillämplighet allenast på
den, som antingen innehar fast egendom inom särskilda mantalsskrifningsdistrikt
eller också inom sådana idkar rörelse, följaktligen icke
på den, som inom ett distrikt eger fastighet och inom ett annat idkar
rörelse eller bestrider tjenstebefattning. Och icke ens på alla personer,
som inom olika mantalsskrifningsdistrikt antingen ega fast egendom
eller idka rörelse, lärer stadgandet kunna tillämpas, ty då det deri
heter, att personen i fråga »må sjelf bestämma och anmäla, på hvilketdera
stället han bör mantalsskrifvas», synes detta gifva vid handen,
att, derest en dylik bestämmanderätt skall tillkomma personen, omständigheterna
icke få vara sådana, att hans mantalsskrifning inom
något tredje distrikt, der han hvarken innehar fastighet eller idkar
rörelse, kan ifrågakomma, eller med andra ord, att han icke får hafva
sitt egentliga bo och hemvist på någon annan ort än dem, emellan
hvilka valet skulle ega rum.

Om man vidare undersöker, huru ifrågavarande stadgande tillkommit,

Kongl. Mcij:ts Nåd. ^Proposition N:o 2.

och tillika sammanställer det med den förut i momentet meddelade allmänna
regeln att en hvar skall mantalsskrifvas, der han har eller i
följd af sitt vistande bör anses hafva sitt bo och hemvist, torde man
komma till den uppfattning att icke heller de personer, å hvilka stadgandet,
enligt hvad nu är näinndt, har afseende, ega rättighet att efter
godtycke låta mantalsskrifva sig iuom det ena eller andra distriktet.
I fråga om stadgandets tillkomst erinrar kammarrätten i sitt ofvan
omnämnda yttrande, att uti § 5 af 1812 års mantalsskrifningsförordning
meddelades efter stadgandet af den allmänna regeln om mantalsskrifning
i den ort, der man »bofast är eller större delen af året vistas»,
bland annat, den föreskrift att »den, som innehar flera i särskilda
socknar eller provinser belägna egendomar, skall till mantalsskrifningen
uppgifva den ort, der han skattskrifven blifvit eller ämnar sig skattskrifva
låta». Med hänsyn jemväl dertill, att vid tiden för berörda
förordnings utfärdande de förhållanden såväl i afseende å betungande
kommunalutskylder som i öfrigt, hvilka kunde föranleda personer att
låta mantalsskrifva sig å annan ort än boningsorten, antingen alls icke
eller ock i ringa mån förefunnos, antog kammarrätten för sin del
nämnda föreskrift hafva inneburit allenast ett uttalande deraf, att den,
hvilken så att säga vore bosatt å flera ställen, finge sjelf anmäla, på
hvilket af dessa han ansåge sig ega sitt egentliga hemvist samt på
grund häraf böra i mantal uppföras. Uti de derefter till och med år
1858 i bevillningsförordningarne intagna bestämmelserna om mantalsskrifning
hade kammarrätten icke funnit ens en antydan om medgifvande
för någon att efter eget behag välja mantalsskrifningsort. Det.
af särskilda komiterade uppgjorda och af 1859—1860 årens riksdag i
denna del gillade förslag till förordning angående mantals- och skattskrifningarnes
förrättande, hvilket förslag läge till grund för 1861 års
förordning, innehölle — anmärker kammarrätten vidare — den hufvudregeln
att »hvar och en skall mantals- och skattskrifvas, der han bosatt
är, eller större delen af året sig uppehåller», med rättighet för den,
som »inom särskilda mantalsskrifnings-distrikter har egendom eller
idkar rörelse, utan att hufvudsakligen vistas på en och samma ort, att
sjelf bestämma och uppgifva, på hvilketdera stället han vill låta sig
mantalsskrifvas». Uti det förslag i ämnet, som kammarrätten den 14
maj 1861 i anledning af Kongl. remiss afgifvit, vore visserligen från
sistberörda stadgandet orden »utan att hufvudsakligen vistas på en och
samma ort» uteslutna, men hade sådant, enligt hvad förslagets motiver
uttryckligen gåfve vid handen, skett alls icke derför, att kammarrätten
ansett personer, hvilka inom annat mantalsskrifningsdistrikt än bonings -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

orten vid mantalsskrifningstillfället innehade egendom eller idkade rörelse,
berättigade till valfrihet i afseende å mantalsskrifningsort, utan af anledning
att kammarrätten antagit, det en persons anmälan vid mantalsskrifning
derom, att han för derefter närmast följande året önskade
mantalsskrifvas inom ett annat mantalsskrifningsdistrikt, der han innehade
egendom eller idkade rörelse, icke kunde, med hänsyn till den
förut angående mantalsskrifningsort meddelade allmänna regeln, ifrågakomma,
med mindre denna person verkligen hade för afsigt att under
mantalsskrifningsåret till sistnämnda distrikt inflytta; och hade gifvetvis
enahanda anledning vållat, att nyssanförda orden icke blifvit uti
§ 3 mom. 1 af 1861 års förordning intagna. Af hvad sålunda förekommit
vore emellertid, enligt kammarrättens förmenande, klart, att
den ofta öfverklagade valfriheten för eu viss klass personer vid bestämmandet
af deras mantalsskrifningsort härledde sig från en felaktig
tillämpning af nyssberörda lagbud, men alls icke varit genom samma
lagbud åsyftad.

Komiterade, som ansluta sig till den af kammarrätten sålunda
uttalade åsigt, få vidare fästa uppmärksamheten derpå, att vid den af
Kongl. Maj:t verkstälda omredigeringen af ifrågavarande af Riksdagen
gillade stadgande orden »bestämma och uppgifva på hvilketdera stället
han vill låta sig mantalsskrifvas» ändrats till »bestämma och anmäla
på hvilketdera stället han bör mantalsskrifvas». I betraktande jemväl
häraf och vid jemförelse med den ofta anmärkta hufvudregeln att en
hvar skall mantals- och skattskrifvas, der han har eller i följd af sitt
vistande bör anses hafva sitt bo och hemvist, synes det komiterade
uppenbart, att ifrågavarande s. k. valfrihetsbestämmelse egentligen
endast afsett att förekomma tvister angående rätta mantalsskrifningsorten
för personer, som enligt regeln under olika delar af året uppehölle
sig inom särskilda mantalsskrifningsdistrikt, genom att öfverlemna
åt sådana personer att sjelfva anmäla, hvarest de det följande året
hufvudsakligen komme att vistas och i följd deraf borde mantalsskrifvas.
Med en sådan tolkning af berörda stadgande skulle naturligen
de ofvan anmärkta oegentligheter, hvartill detsamma gifvit anledning,
i väsentlig mån förebyggas, men å andra sidan kan stadgandets borttagande
icke heller medföra någon synnerligen afsevärd förändring i
de angående mantalsskrifningsort nu gällande regler. Då nu stadgandet
faktiskt blifvit olika uppfattadt och tillämpadt samt mera eller
mindre svåra missförhållanden i följd häraf uppstått, hafva komiterade
icke tvekat att föreslå uteslutning af stadgandet, helst den mot en
sådan åtgärd ofta framstälda invändningen att derigenom personer,

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

hvilka nu ega s. k. valfrihet, blefve helt och hållet underkastade mantalsskrifningsförrättarnes
godtycke vid bestämmande af mantalsskrifningsort
så mycket mindre förtjenar afseende, som komiterade, enligt hvad
ofvan blifvit erinradt, i andra punkten af mom. 1 uttryckligen ålagt
mantalsskrifningsförrättarne att vid afgörandet af en fråga af nu afsedda
beskaffenhet taga hänsyn till de förhållanden, under hvilka vistelsen
på den ena eller andra orten eger rum, samt en dylik persons egen
uppgift om stället, der han anser sig vara bosatt, naturligen kommer
att dervid vederbörligen beaktas.»

Få lagbestämmelser hafva varit föremål för så många olika tolkningar
som den ifrågavarande s. k. valfrihetsbestämmelsen i 3 § 1 mom.
af gällande mantalsskrifningsförordning. Efter den af kammarrätten
lemnade, af komiterade åberopade utredning synes mig likväl något
tvifvel icke böra kunna hysas derom, att den fastighetsegare eller
rörelseidkare i vissa fall medgifna rätt att sjelf bestämma och anmäla,
inom hvilket distrikt han bör mantalsskrifvas, icke innefattar något
undantag från den allmänna regeln, att eu hvar skall mantalsskrifvas
der han har eller i följd af sitt vistande bör anses hafva sitt bo och
hemvist, utan allenast under förutsättning att förhållandena äro sådana,
att tvekan råder, inom hvilketdera af olika distrikt en person, som inom
desamma innehar fastighet eller idkar rörelse, faktiskt bör anses hafva
sitt bo och hemvist, öfverlemnar åt samma person att i mantalsskrifningsförrättarens
ställe lösa denna fråga. Emellertid måste medgifvas, att
de ordalag, författningen använder för att uttrycka detta, äro synnerligen
olyckligt valda. Det dröjde ej heller länge efter författningens utfärdande,
innan den föreställning gjorde sig allmänneligen gällande, att
bestämmelsen innefattade ett slags privilegium för en fastighetsegare
att, oberoende af sin bosättningsort, låta mantalsskrifva sig på sin
fastighet, en föreställning, som erhöll stöd af åtskilliga äldre Kongl.
resolutioner, exempelvis en af den 25 oktober 1867. Vid en senare
tidpunkt uppfattades bestämmelsen sålunda, att valfrihet endast egde
rum, derest en person egde fastighet eller idkade rörelse inom minst
tvä olika distrikt, men att valfriheten då ock var oinskränkt. En sådan
uppfattning leder emellertid till resultat, hvilka måsto betecknas såsom
orimliga. En person är t. ex. bosatt i förhyrd våning i staden A samt
eger ett hus i staden B. Enligt sistberörda tolkningssätt är han
skyldig att låta mantalsskrifva sig i A. Men om han köper det hus i
staden A, deri han är bosatt, kommer han att ega fastigheter inom två
distrikt och blir sålunda berättigad att, om han så önskar, låta mantalsskrifva
sig i staden B.

Bill. till liilcsd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft.

KongI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Numera tolkas likväl, på sätt af flere utaf Eders Kongl. Maj:t
meddelade resolutioner framgår, bestämmelserna om valfrihet för fastigketsegare
sålunda, att sådan bestämningsrätt endast medgifves, då personen
i fråga inom olika distrikt eger fastigheter af den beskaffenhet,
att bo och hemvist der kan väljas, samt han åtminstone någon del af
året vistats på den fastighet, der han vill låta mantalsskrifva sig. Äfven
i denna begränsning förefaller likväl stadgandet om valfriheten oegentligt.
De många tydningar, för hvilka detsamma varit utsatt, påkalla
med nödvändighet en omredaktion deraf, för så vidt en bestämmelse i
sådan syftning öfver hufvud bör bibehållas. Ej mindre kammarrätten
än de båda senaste komitéer, som afgifvit förslag till mantalsskrifningsförordning,
hafva emellertid ansett, att hvarje bestämmelse om valfrihet
bör uteslutas, och har kammarrätten dervid bland annat anfört, att hvar
och en väl bör eg a rätt att välja vistelseort, men att ingen rättsgrund
finnes för rätt att välja mantalsskrifningsort. Man kan naturligtvis
härvid erinra, att samma svårighet ännu qvarstår, som gifvit upphof
till bestämmelsen om den s. k. valfriheten, eller svårigheten för mantalsskrifningsförrättaren
att i vissa fall afgöra, hvar en fastighetsegare eller
rörelseidkare bör anses hafva sitt rätta hemvist. Men denna svårighet
kan icke i och för sig utgöra tillräcklig anledning att åt den enskilde
öfverlemna afgörandet af en så beskaffad fråga, hvilken i vissa fall kan
ega ganska stor betydelse för de olika kommunerna. På sätt så väl
komiterade som kammarrätten erinrat, lära vederbörande myndigheter icke
underlåta att i tvistiga fall tillerkänna all betydelse åt den enskildes uppgift
om stället, der han anser sig vara bosatt. Jag erinrar för öfrigt, att
den nya bestämmelsen komme att så formuleras, att deraf med all
tydlighet framgår, att icke ensamt den längre eller kortare tid, hvarunder
en person vistas på en ort, får verka afgörande på frågan, utan att
dervid jemväl skall tagas hänsyn till de öfriga förhållanden, under
hvilka vistelsen på det ena eller andra stället eger rum. Af stadgandet
följer sålunda icke utan vidare, att t. ex. en godsegare, som om vintern
är bosatt i en stad, äfven der skall mantalsskrifvas allenast derföre att
den tid, han tillbringar i staden, är en eller annan månad längre än
den tid, han uppehåller sig på sitt gods.

På grund af det anförda anser jag mig böra biträda komiterades
förslag om en sådan redaktion af 3 § 1 mom., att den s. k. valfrihetsbestämmelsen
derur uteslutes. I syfte att med hvarandra närmare
sammanbinda de i 1 och 2 punkterna af 1 mom. i komiterades förslag
innefattade stadganden har jag emellertid underkastat sistnämnda punkt
en mindre omredaktion.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Mom. 4 har erhållit i viss mån förändrad affattning i syfte att
bringa detsamma till närmare öfverensstämmelse med motsvarande
bestämmelse i det förslag till förordning om kyrkoböckers förande, som
blifvit med ledning af kyrkoskrifningskomiténs betänkande uppgjordt
inom ecklesiastikdepartementet. Sådant momentet i komiterades förslag
är formuleradt, innebär detsamma rättighet, men icke skyldighet — der
ej sådan af annan anledning föreligger — för studerande att mantalsskrifvas
i den ort, der läroverket är beläget. Enligt förslaget till förordning
om kyrkoböckers förande skulle minderårigs vistelse utom hemorten
för erhållande af undervisning vid allmänt läroverk eller enskild
läroanstalt ej berättiga till kyrkoskrifning i den ort, der läroverket eller
anstalten är belägen; och då det ej heller kan anses lämpligt, att
minderårig af sagda anledning mantalsskrifves utom hemorten, har
momentet i öfverensstämmelse härmed blifvit ändradt.

Mom. 5. För vinnande af närmare öfverensstämmelse med förslaget
till förordning om kyrkoböckers förande har andra stycket i detta
moment, som handlar om mantalsskrifningsorten för den, som intagits å
sjukvårdsinrättning utom hemorten, gjorts tillämpligt äfven på den, som
intagits å förbättrings- eller uppfostringsanstalt utom hemorten.

§ 4,

som innehåller bestämmelser om aflemnande af inflyttningsbetyg till
pastor, har, enligt hvad motiven till komiterades författningsförslag utmärka,
upptagits endast under förutsättning, att den nya mantalsskrifningsförordningen
komme att träda i kraft, innan förordning om kyrkoböckers
förande blifvit utfärdad. Då det emellertid numera är afsedt, att
de båda författningarne samtidigt skulle vinna tillämpning och förslaget
till förordning om kyrkoböckers förande innehåller erforderliga bestämmelser
i ämnet, har paragrafen uteslutits.

§ 5 (nya § 4).

Mom. 1. Detta moment, som stadgar, att mantalsuppgifterna
skola aflemnas till vederbörande pastor viss tid före mantalsskrifniugsförrättningen,
utgår från den af komiterade föreslagna nya anordning,
att pastor skall mottaga sagda uppgifter för att använda dem vid föregående
justering af husförhörslängden — eller, som den hädanefter
kommer att benämnas, församlingsboken — och derefter medföra dem
till mautalsskrifningen.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Såsom skäl för den föreslagna nya anordningen anföra komiterade
— jemte fördelen för församlingsmedlemmarne att få på en gång och
inför samma myndighet fullgöra den uppgiftsskyldighet, som borde
åligga dem i afseende på så väl kyrko- som mantalsskrifning — hufvudsakligen
att, ehuru med den anordning af civilståndsregistrationen, som
i vårt land af ålder varit gällande, mantalsskrifningen med nödvändighet
måste komma att grunda sig på kyrkoböckerna, enkannerligen husförhörslängden,
för närvarande icke någon verklig garanti funnes för
att husförhörslängden vid tidpunkten för mantalsskrifningsförrättningen
innehölle exakta uppgifter om alla de förhållanden, hvilka borde deri
antecknas, samt att en sådan garanti icke kunde åstadkommas på annat
sätt än genom införande af föreskrifter, hvilka gjorde det möjligt för
pastor att kort före mantalsskrifningen verkställa en noggrann justering
af husförhörslängden.

Så väl mantalsskrifnings- som landsstatskomitéerna hade förordat
införande af ungefärligen enahanda anordning, hvilken emellertid af
kammarrätten på skäl, som af komiterade anföras, afstyrktes. Äfven
kyrkoskrifningskomitén, som utförligt bemött de af komiterade för förändringen
anförda skäl, har motsatt sig densamma. Utom det att de
nya bestämmelserna redan efter sin bokstaf skulle ålägga presterskapet
ett icke oväsentligt ökadt arbete genom mantalsuppgifternas jemförande
med församlingsboken och deras ordnande efter sagda bok, förmena
komiterade, att det nya åliggandet i verkligheten komme att gestalta
sig på ett sätt, som, ännu mer än ordalagen i stadgandet angåfve,
komme att göra det till en börda af synnerligen besvärande beskaffenhet.
Enligt förslaget skulle nemligen oriktiga mantalsuppgifter komma
att medföra ansvar för den uppgiftsskyldige, men då pastor genom
uppgifternas rättande vore i tillfälle att hjelpa de felande, skulle bland
menigheterna helt visst den uppfattning snart göra sig gällande, att
det vore pastors skyldighet att rätta de till honom inlemnade mantalsuppgifterna.
Och efter en sådan uppfattning skulle pastor på grund
af sin grannlaga ställning till församlingsborna svårligen kunna undgå
att lämpa sig, låt vara att menighetens opinion i det föreliggande ämnet
ej hade det ringaste stöd i gällande författning. Härförutom vore det
att befara, att pastor skulle nödgas tjenstgöra såsom skrifbiträde åt
åtskilliga uppgiftsskyldiga församlingsmedlemmar, särskildt i stadsförsamlingar
åt alla mindre skrifkunniga husfäder, hvilka enligt förslaget
alltid måste aflemna skriftliga uppgifter. Sin åsigt om förslaget
sammanfattar kyrkoskrifningskomitén sålunda, att genom detsamma det
för presterskapets egentliga kallelse främmande bestyret med mantals -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

skrifningen i väsentlig mån komme att öfverflyttas från mantalsskrifningsförrättaren
till pastor, hvilket vore så mycket mera obilligt, som det
skrifningsarbete, hvilket för rent borgerliga ändamål redan för närvarande
vore presterskapet i vårt land ålagdt, nått den omfattning,
synnerligen i större församlingar, att någon ökning deraf knappast vidare
kunde ifrågasättas, utan att på samma gång toges under öfvervägande,
huru ökade arbetskrafter för detta arbetes behöriga utförande kunde
åstadkommas.

Då husförhörslängden i väsentlig grad ligger till grund för mantalslängden,
bör lagstiftningen uppenbarligen sörja derför, att förstnämnda
längd, då densamma vid mautalsskrifningsförrättningen anlitas, är i så
fullständigt skick som möjligt. I detta afseende lemnar emellertid gällande
lagstiftning ganska mycket öfrigt att önska. På sätt komiterade
erinrat, finnes, utom föreskrifterna om anmälning af födelser, dödsfall
och giftermål m. m. samt om aflemnande af flyttuingsbetyg, ej annan
bestämmelse, som skulle kunna afse att göra det möjligt för pastor att
till mantalsskrifningen få husförhörslängden vederbörligen kompletterad,
än den i 4:de punkten af nådiga påbudet den 28 oktober 1812 meddelade
föreskriften, att det åligger hvar och en husbonde eller den,
hans egendom förestår, att vid husförhören sjelf tillstädes vara eller
ock, i händelse af förfall, ingifva förteckning på de i hans hus eller
på egorna boende personer till namn, ålder, befattning samt andra omständigheter
vid vite af två riksdaler banko. Huruvida de anteckningar,
som på grund häraf göras vid husförhören, skola få något egentligt
värde för mantalsskrifningen, måste komma att bero deraf, om husförhören
hållas under tiden närmast före sagda förrättning. Detta är
dock icke fallet inom vidsträckta delar af riket, der husförhören på
grund af lokala förhållanden icke hållas på hösten omedelbart före mantalsskrifningarne,
utan måste försiggå i början af året eller på sommaren.
Visserligen pläga inom flere församlingar, der husförhören hållas tidigare
på året, vederbörande pastorer kort före mantalsskrifningen utlysa
s. k. för-skrifningar för husförhörslängdens komplettering, men huruvida
sådana för-skrifningar, hvarom författningarme intet känna, komma
till stånd, beror helt och hållet af pastors goda vilja och intresse för
att hafva sina kyrkoböcker i god ordning.

Lika med komiterade finner jag, att eu lagstiftningsåtgärd för
att afhjelpa sagda brist är oundgängligen af behofvet påkallad, men
jag instämmer å andra sidan äfven med kyrkoskrifningskomitén, som
ansett bristen vara af beskaffenhet att böra afhjelpas i en kyrkoskrifningsförordning
och icke i eu mantalsskrifningsförordning. Deri af komiterade

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

påpekade brist blefve nemligen afhjelpt, derest obligatorisk föreskrift
meddelades om husförliörslängdens komplettering vid husförhör eller
för-skrifning kort före mantalsskrifningen. I det inom ecklesiastikdepartementet
med ledning af sistnämnda komités betänkande upprättade
förslag till förordning om kyrkoböckers förande finnes ock inrymd
en § af följande lydelse:

»Församlingsbok skall af pastor årligen, efter den 1 november,
särskilt för mantalsskrifningen rättas och kompletteras vid husförhör
eller för-skrifningar. — — —---— — — — — — — —--

Härför åligger det hvar och en fastighetsegare eller den hans
egendom förestår att för upplysningars meddelande, efter derom af
pastor skedd pålysning, vid husförhören eller för-skrifningarne sjelf
vara tillstädes eller ock, i händelse af förfall, låta ingifva förteckning,
utvisande de i hans hus eller på hans egor boende personers namn,
födelseår och dag samt befattning; börande derjemte pastor efterfråga,
huruvida inom gård eller lägenhet från annan församling inflyttad
person är boende, som ännu icke aflemnat flyttningsbetyg.»

Tydligt är, att med den sålunda föreslagna anordningen det
åsyftade målet, församlingsbokens fullständighet, skall befordras lika
verksamt som på den af komiterade förordade vägen genom mantalsuppgifternas
aflemnande till pastor. Det kan till och med måhända
sägas, att dessa uppgifters aflemnande till mantalsskrifningsförrättaren
vid sjelfva mantalsskrifningen är att föredraga ur den synpunkten, att,
der denna förrättning t. ex. hålles i medlet eller slutet af december,
uppgifterna gifva ett riktigare uttryck för förhållandena vid tiden för
mantalsskrifningen, än om de skola upprättas och till pastor aflemnas
en eller annan månad tidigare, då mer eller mindre betydande förändringar
under denna mellantid naturligen i många fall inträffa.

Ur sjelfva mantalsskrifningens synpunkt lärer derföre skäl icke
finnas att frångå det hittills öfliga sättet för mantalsuppgifternas aflemnande.
Visserligen skulle, på sätt komiterade påpekat, genom den
af dem förordade anordningen vinnas någon lättnad för allmänheten,
då samma uppgifter finge användas för både kyrko- och mantalsskrifningen.
Men utom det att någon allmännare klagan öfver den nuvarande
ordningen i detta afseende icke synes hafva försports, fordrar
billigheten, att hänsyn tages till den väsentligt ökade börda, som, enligt
hvad kyrkoskrifningskomitén framhållit, genom den njm anordningen
komme att åläggas presterskapet. Så vidt jag varit i tillfälle inhemta,
är ock bland presterskapet den mening temligen allmänt rådande, att
det nya åliggandet komme att blifva för detsamma synnerligen be -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

tungande. Att bestyret med civilståndsregistrationen, hvilket i andra
länder i allmänhet omhänderhafves af en särskild, talrik tjenstemannapersonal,
hos oss kunnat öfverlåtas åt presterskapet, leder visserligen
till icke ringa besparing för det allmänna, men deraf följer ock, att
vid bestämmandet af de fordringar, som ur civilståndsregistrationens
synpunkt böra ställas på presterskapet, hänsyn tages dertill, att dessa
icke få göras vidsträcktare, än som är förenligt med möjligheten för
presterskapet att obehindradt utöfva sitt hufvudsakliga kall. Senare
tiders förbättrade befolkningsstatistik har redan uti nu ifrågavarande
afseende stält så stora fordringar på presterskapet, att dessa icke utan
tvingande nödvändighet böra än ytterligare ökas, och eu sådan nödvändighet
föreligger enligt min tanke i detta fall icke.

På grund af nu anförda skäl har jag i det upprättade förslaget
till mantalsskrifningsförordning åt början af 5 8 1 mom. erifvit föliande
förändrade lydelse:

))En hvar, som ej hos annan mantalsskrifves, skall årligen vid
mantalsskrifningen aflemna uppgift enligt bifogade formulär N:o 1,
upptagande o. s. v.»

§ 6 (nya § 5).

Momi. 4 och 5. De i förevarande § omförmälda förteckningar
och uppgifter skulle, enligt komiterades förslag, likasom mantalsuppgifterna
aflemnas till pastor för att af honom medföras till mantalsskrifningen.
Derest, på sätt jag förut anfört, mantalsuppgifterna framgent
komme att aflemnas på enahanda sätt som hittills, skulle ur denna
synpunkt skäl ej heller förefinnas till afvikelse från den hittills gällande
ordningen, att förstnämnda förteckningar och uppgifter, i den
mån sådana förekommit, aflemnats till mantalsskrifningsförrättaren,
men då, på sätt kyrkoskrifningskomitén framhållit, upplysning om förhållanden,
som i församlingsboken böra antecknas, kunna af dessa
förteckningar och uppgifter vinnas, har den af mantalsskrifningskomiterade
föreslagna bestämmelsen om förteckningarnas och uppgifternas
insändande till pastor bibehållits, men pastors befattning med dem
blifvit inskränkt till att, efter tagen del af innehållet, öfversända dem
till mantalsskrifningsförrättaren.

Då, enligt hvad jag inhemtat, förslag till särskilda utförliga bestämmelser
i syfte att vinna kontroll öfver arbetare, som längre tid
äro borta från sina hemorter, blifvit af kyrkoskrifuingskomitön afgifvet
och i ecklesiastikdepartementet är under beredning till underdånig
föredragning, torde mom. 4 i förevarande § kunna utgå och ersättas

72 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

af ett tillägg till mom. 5 (nya mom. 4) af innehåll, att pastor eller
församlingsföreståndare skall till mantalsskrifningeu medhafva de senast
till honom inkomna förteckningar öfver nyssnämnde arbetare, hvilka,
enligt hvad särskilt är eller varder stadgadt, årligen skola af arbetsgivare
eller arbetsföreståndare meddelas.

§ 7

i komiterades förslag, hvilken paragrafs innehåll är hetingadt af förslaget
om mantalsuppgifternas aflemnande till pastor, torde böra utgå,
i sammanhang hvarmed mom. 2 i § 9 (nya § 7) torde böra erhålla i
viss mån förändrad lydelse.

§ 13 (nya § 11).

Enligt § 10 mom. 2 i gällande mantalsskrifningsförordning skall
mantalslängden med tillhörande bilagor inom viss bestämd tid af mantalsskrifningsförrättaren
aflemnas till vederbörande pastor, som har att
jemföra mantalslängden med husförhörsboken och förekomna anmärkningar
i förstnämnda längd anteckna.

Enahanda bestämmelse förekommer i förevarande § af komiterades
förslag endast med den ändring, att pastors anmärkningar skola upptagas
å särskild förteckning, som mantalslängden bifogas, hvarigenom
man afsett att förebygga nu brukliga öfverstrykningar och ändringar i
längden, som ofta åstadkomma ovisshet om verkliga innehållet.

Under åberopande deraf att i statsrådsprotokollet den 7 december
1888 vid angifvande af kyrkoskrifningskomiténs uppdrag uttalats, att
man borde sträfva att afhjelpa onödiga svårigheter för presterskapet
vid det ständiga kyrkoskrifningsarbetet och underlätta presterskap^
möda och besvär vid ministerialböckernas förande, bär nämnda komité
hemstält, att pastor måtte befrias från sin nyssberörda skyldighet att
justera mantalslängden. Enligt komiténs mening borde det nemligen
förutsättas, att mantalsskrifningsförrättaren efter pastors diktamen rätt
uppsatt sin längd, och kunde, derest någon ytterligare visshet härom
behöfdes, densamma vinnas med mindre besvär för pastor, om justering
vid sjelfva förrättningen skedde hushåll för hushåll eller gård
för gård.

Då det emellertid naturligen är af synnerlig vigt, att mantalslängden
blir i möjligaste mån riktig och dess jemförande med husförhörslängden
eller församlingsboken är den enda fullt verksamma kontrollen i

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2.

detta hänseende, synes det vara oundgängligt att bibehålla föreskriften
om pastors granskningsskyldighet; och kan jag alltså icke biträda kyrkoskrifningskomiténs
nyssberörda hemställan.

§ 15 (nya § 13)

har omredigerats med anledning deraf, att, såsom jag förut framhållit,
den nuvarande anordningen för mantalsuppgifternas aflemnande borde
bibehållas.

§§ 16 och 17 (nya §§ 14 och 15).

Komiterade hafva ansett, att böter icke, såsom i §§ 5 och 6 af
1861 års förordning föreskrifves, böra ifrågakomma för underlåtenhet
att aflemna flyttningsbetyg och mantalsuppgifter, utan att, då en sådan
underlåtenhet eger rum, det felande betyget eller uppgiften allenast bör
den försumlige på visst föreskrifvet sätt affordras, med visst äfventyr
för honom, om han icke ställer sig uppmaningen till efterrättelse, och
med skyldighet för honom att lemna den tjensteman, som verkstält
infordrandet, skälig godtgörelse för hans besvär. Komiterade hade
nemligen för sin del icke kunnat annat än finna det oegentligt, att
bötesstraff stadgades för en försummelse af ifrågavarande beskaffenhet,
och erfarenheten hade också ådagalagt, att de nu föreskrifna böterna,
särskildt de för underlåtenhet att aflemna flyttningsbetyg, i verkligheten
icke så ofta utdömdes, hvilket förhållande naturligen föranledts,
bland annat, af vederbörande pastorers motvilja för att anmäla sina
församlingsbor till bötesstraff. Det syntes komiterade för öfrigt vara
af mindre vigt, att en person blefve straffad för det han underlåtit att
aflemna en för mantalsskrifningen nödig handling, än att denna handling
verkligen komme till någon nytta vid förrättningen, och ur denna
synpunkt syntes komiterades förslag ega stort företräde framför den
nuvarande anordningen. Med nu gällande stadganden, sådana dessa
tillämpades, kunde nemligen den felande handlingen svårligen komma
vederbörande till banda förr än någon längre tid efter förrättningen,
då den blefve af ringa eller intet värde för denna.

Att den af komiterade föreslagna utväg att genom vederbörande
tjensteman affordra person, som försummat aflemna flyttningsbetyg eller
mantalsuppgift, det felande betyget eller uppgiften skall, sedan försummelsen
en gång skett, på ett verksammare sätt än den för dylikt fall
nu stadgade procedur af upprepade vitesförelägganden lända till målet,
Eib. till liiksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft. 10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

håller jag för högst antagligt och jag tillstyrker derföre bifall till detsamma.
Men deraf följer enligt min åsigt ingalunda, att bötesbestämmelserna
böra bortfalla. Det gäller här icke blott att afhjelpa följderna
af den försummade uppgiftsskyldigheten, utan lika mycket att förebygga
sjelfva försummelsen. Och i detta afseende lärer det näppeligen
kunna betviflas, att böteshotet, helst i förening med ersättningsskyldighet
för infordrandet af felande uppgift, skall verka kraftigare
än endast risken att få betala sistnämnda ersättning. I afgifvet utlåtande
öfver landsstatskomiténs förslag till mantalsskrifningsförordning,
deri jemväl ifrågavarande bötesbestämmelser blifvit borttagna, afstyrkte
äfven kammarrätten, bland annat, på nyssnämnda skäl förslaget härom
och framhöll dervid jemväl, att sagda bötesbestämmelser icke kunde
anses mera oegentliga än bestämmelserna om straff för öfverträdelse
af andra ordningsföreskrifter. Hvad böterna för underlåtenhet att aflemna
flyttningsbetyg beträffar, har deras bibehållande ur kyrkoskrifningssynpunkt
ansetts önskligt, och, enligt hvad jag inhemta!, är i det inom
ecklesiastikdepartementet upprättade förslaget till förordning angående
kyrkoböckers förande sådant bötesansvar föreskrifvet. På grund af det
anförda bar jag i förevarande § af förslaget till mantalsskrifningsförordning
upptagit det nu stadgade bötesansvaret, 2 kronor, för underlåtenhet
att aflemna mantalsuppgifter, hvaremot, då enligt förslaget felande
mantalsuppgift omedelbart skall infordras genom krono- eller stadsbetjent
mot särskild ersättning för hvarje gång, det nu stadgade förhöjda bötesstraffet
af 4 kronor vid upprepad tredska ej vidare ansetts erforderligt.

Ehuru, såsom närnndt, straffet för underlåtenhet att aflemna flyttningsbetyg
upptagits i förordningen angående kyrkoböckers förande,
bar det likväl, i öfverensstämmelse med hvad kyrkoskrifningskomitén
hemstält, ansetts mest ändamålsenligt att upptaga bestämmelserna om
böternas uttagande och de felande uppgifternas införskaffande i mantalsskrifningsförordningen
i sammanhang med enahanda bestämmelser rörande
felande mantalsuppgifter.

Under erinran hurusom i § 6 mom. 9 af gällande mantalsskrifningsförordning
stadgades, att den, som utan anmäldt laga förfall underläte
att vid mantalsskrifning lemna sådan uppgift, som i föregående
moment af paragrafen omförmäldes, skulle bota 2 riksdaler, samt uti
mom. 10 af samma §, att den, som genom oriktig eller ofullständig
uppgift föranledde, att någon skattskyldig blefve ur mantalslängden
utesluten eller undginge att till stadgade skattebidrag uppföras, skulle
bota 2 riksdaler och för gäldande af samma skattebidrag vara ansvarig,
bar kammarrätten uti sitt den 27 februari 1880 öfver landsstatskomi -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

téns förslag till mantalsskrifningsförordning afgifna utlåtande fäst uppmärksamheten
derå, att sagda bestämmelser vid tillämpning på förekomna
foll stundom blifvit så tolkade, att ansvar för oriktig och ofullständig
mantalsuppgift endast i sådan händelse ansetts kunna ådömas,
att oriktigheten eller ofullständigheten föranledt dertill, att skattskyldig
blifvit ur mantalslängden utesluten eller undgått att till stadgade skattebidrag
uppföras. Vid sådant förhållande och då Eders Kongl. Maj:t,
enligt särskilda nådiga beslut, ådömt böter för oriktig och ofullständig
uppgift, fastän nyssnämnda påföljd icke inträffat, hade kammarrätten
ansett sig böra i underdånighet hemställa, huruvida icke i en ny mantalsskrifningsförordning
sagda bestämmelser kunde erhålla sådan förändrad
lydelse, att anledning till missuppfattning i fråga om deras
förstånd i omförmäla afseende derigenom blefve undanröjd.

Då det för ett riktigt resultat af mantalsskrifningen är af nöden,
icke blott att mantalsuppgift aflemnas, utan äfven att denna är riktig
och fullständig, och den, som lemna! oriktig eller ofullständig uppgift,
i sjelfva verket icke fullgjort den i författningen stadgade uppgiftsskyldigheten,
synes enahanda ansvar böra i båda fallen inträda och
detta oberoende deraf, huruvida i senare fallet den begångna felaktigheten
ledt dertill, att skattskyldig blifvit ur mantalslängden utesluten
eller undgått att till stadgade skattebidrag uppföras. I öfverensstämmelse
härmed har förevarande § blifvit affattad.

Enligt gällande mantalsskrifningsförordning tillfalla böter, hvartill
häradsskrifvare eller pastor gjort sig skyldig, de fattige inom den församling,
der den bötfälde är bosatt, medan af andra böter, som på

grund af författningen ådömas, de fattige åtnjuta hälften och åklagaren
hälften.

I sina öfver den första mantalsskrifningskomiténs förslag afgifna
utlåtanden hafva Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge,
Malmöhus och Örebro län hemstält, att åklagares andel i mantalsskrifuingsböter
måtte upphöra. Vid senaste lönereglering för häradsskrifvarne
synes jemväl hafva blifvit förutsatt, att sagda åklagareandel

skulle komma att bortfalla. I nådiga brefvet den 28 maj 1880 angående

lönereglering för desse tjenstemän uppräknas nemligen de sportler,
hvilka fortfarande skulle komma att utgå till häradsskrifvarne, och angifves
dervid, att »tills vidare och intill dess annorlunda kunde varda
förordnadt» äfven åklagareandelar af sakören skulle ingå bland dessa
sportler. Denna inkomst bar icke tagits i beräkning vid uppgörande
af löneregleringen för häradsskrifvarne. Rörande denna fråga yttras
i det af kammarkollegium, statskontoret och kammarrätten den 12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

december 1878 afgifna underdåniga utlåtande, att, då den inkomst af
bötesandelar, som kunde tillfalla häradsskrifvare och hvilken, enligt af
lönerégleringskomitén meddeladt sammandrag, för hela riket icke uppgått
till mera än omkring 1,700 kronor i medeltal för åren 1863—1872,
kunde antagas härflyta från det i mantalsskrifningsförordningen förekommande
stadgande, att vissa enligt nämnda förordning ådömda böter
skulle tillfalla åklagaren och de fattige till hälften hvardera, men frågan
om mantals- och skattskrifningarnes förrättande då icke vore föremål
för utlåtande, erfordrades ej vidare yttrande i denna de!, än att ifrågavarande
inkomst syntes allt för ringa att vid löneregleringen tagas i
särskildt betraktande.

Lika med förut omförmälda länsstyrelser anser jag önskvärdt,
att den ifrågavarande åklagareandelen må bortfalla, och då, enligt hvad
jag nyss framhållit, densamma icke tagits i beräkning vid löneregleringen
för häradsskrifvarne och, med afseende på inkomstens obetydlighet,
någon betänklighet icke torde böra möta för dess upphörande
jemväl hvad mantalsskrifningsförrättare i stad beträffar, har i det upprättade
förslaget till mantalsskrifningsförordning bestämmelsen om åklagares
rätt till andel i böter uteslutits.

Med undantag för sagda åklagareandel tillfalla för närvarande,
enligt hvad ofvan blifvit nämndt, böter, som ådömas enligt mantalsskrifningsförordningen,
de fattige eller med andra ord vederbörande
kommun såsom fattigvårdssamhälle. Då det synes lämpligt, att de
ifrågavarande böterna fortfarande tillfalla kommunerna, bär i fråga om
dispositionen af sagda böter i författningsförslaget ej gjorts annan ändring,
än att böterna tillerkänts vederbörande kommuner utan angifvande
af det sätt, hvarpå de borde af dessa användas, samt att denna
disposition stadgats för samtliga hithörande böter i deras helhet, således
med inberäknande af den forna åklagareandelen, der sådan utgått.

I denna § har jemväl inryckts en bestämmelse, motsvarande den
i nådiga förordningen den 22 december 1869 innefattade föreskrift, att
böter, som ådömas för begångna förseelser i afseende å aflemnandet af
flyttningsbetyg och mantalsuppgifter, skola, der den bötfälde saknar
tillgång till deras gäldande, i kronoräkenskaperna afkortas.

§ 18 (nya § 16).

Förordningen angående mantals- och skattskrifningarnes förrättande
den 20 juli 1861 gäller icke för lappmarkerna. För dessa gäller
i stället nådiga förordningen angående mantalsskrifning eller folkräk -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

ning i Vester- och Norrbottens läns lappmarker den 9 november 1866.
Att i denna författning, som i allt väsentligt öfverensstämmer med den
allmänna mantalsskrifningsförordningen, sjelfva förrättningen i stället
för »mantals- och skattskrifning» benämnes »mantalsskrifning eller folkräkning»
beror deraf, att mantalsskrifningen i lappmarkerna icke afsåg
att ligga till grund för skattskyldighet. Bevilluingstaxering infördes
nemligen derstädes först genom nådiga kungörelsen den 30 maj 1873
och mantalspenningar utgöras ännu alltjemt icke af invånarne i lappmarkerna,
detta senare på grund af § 1 mom. c) af förordningen angående
mantalspenningarues utgörande den 24 april 1863, ett undantagsförhållande,
om hvars partiela upphörande jag längre fram i dag går
att göra underdånig framställning.

Komiterade, som i likhet med de båda föregående komitéer, hvilka
afgifvit förslag till ny mantalsskrifningsförordning, samt kammarrätten
icke funnit någon särskild dylik förordning för lappmarkerna nödig,
hafva i mom. 1 af denna § intagit de afvikande bestämmelser, som
komiterade funnit vara erforderliga på grund af de för lappmarkerna
egendomliga förhållanden. Den vigtigaste af dessa afvikelser är den,
att mantalsskrifningarne i lappmarkerna framgent likasom hittills skulle
verkställas af länsmännen. Beträffande frågan härom hade chefen för
finansdepartementet den 8 november 1887 anmodat Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Vesterbottens* och Norrbottens län att inkomma
med yttrande, huruvida en öfverflyttning på vederbörande häradsskrifvare
af skyldigheten att förrätta mantalsskrifningen inom lappmarkerna
kunde anses lämplig eller om hinder derför förefunnes. Till svar härå
erinrade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län
endast derom, att häradsskrifvare ej funnits eller funnes i lappmarksfögderiet
inom länet samt att Eders Kongl. Maj:t i nådigt bref den 12
januari 1874 angående verkställigketsåtgärder i anledning af bevillningstaxerings
införande i lappmarkerna förklarat sig framdeles vilja fatta
nådigt beslut angående ifrågasatt anställning för framtiden af en ständig
häradsskrifvare inom sagda fögderi. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län, som i underdånigt utlåtande den 25 juli
1873 öfver mantalsskrifningskomiténs förslag förordat en dylik öfverflyttning,
ansåg deremot förändringen numera nära nog omöjlig att
genomföra, då nya hinder, sedan förra utlåtandet afgafs, deremot uppstått.
Häradsskrifvarne hade nemligen förutom göromålen med mantalsskrifningens
förrättande i kustlandets socknar samt uppgörande af
uppbördsböcker och debetsedlars utskrifning, hvilka arbeten till större
eller mindre del måste verkställas under november och december må -

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 2.

nader, fått en icke oväsentlig tillökning i sina göromål att vid sistberörda
tid utföra genom bestämmelserna i nya värnpligtslagen samt
föreskriften att fögderiernas specialräkningar skulle vara afslutade till
den 31 december och till länsstyrelsen insända före den 15 derpå följande
januari. Då nu härtill komme, att häradsskrifvarne för förrättande
af mantalsskrifningen i lappmarkssocknarne skulle vara nödsakade att
utom nuvarande våglängder tillryggalägga följande miltal från närmast
till lappmarken belägna förrättningsställe inom kustlandet och tillbaka,
nemligen häradsskrifvaren i Piteå fögderi omkring 42 mil, häradsskrifvaren
i Luleå fögderi omkring 28 mil, häradsskrifvaren i Kalix fögderi
omkring 28 mil och häradsskrifvaren i Torneå fögderi omkring 40 mil,
insåges lätt, hvilken lång tid desse tjensteman skulle få vara frånvarande
från sina hem just under en tid af året, då arbetet vore för dem mest
brådskande. På nu anförda skäl afstyrkte Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
att någon öfverflyttning på häradsskrifvarne af mantalsskrifningarnes
förrättande inom lappmarkerna för närvarande företoges,
åtminstone så länge dessa förrättningar icke kunde företagas under en
annan tidpunkt af året.

Med afseende å hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Norrbottens län sålunda anfört och då Eders Kongl. Maj:t icke torde
finna skäl att af nu ifrågavarande anledning vidtaga åtgärder för anställandet
af en häradsskrifvare i ''lappmarksfögderiet af Vesterbottens
län, torde Eders Kongl. Maj:t finna den väckta frågan om öfverflyttning
å häradsskrifvare af skyldigheten att förrätta mantalsskrifning i lappmarkerna
böra förfalla.

De vid komiterades förslag fogade formulär hafva med anledning
af erinringar utaf statskontoret och kammarrätten underkastats några
smärre förändringar, hvarjemte iakttagits de jemkningar i formulären
till mantalslängd och andra hithörande handlingar, i hvad de afse
värnpligtsförhållanden, som faststälts genom nådiga kungörelsen den
30 juni 1893.

I sammanhang härmed anhåller jag att få i underdånighet anmäla
en af chefen för generalstaben i skrifvelse af den 6 oktober 1887 gjord
framställning, att, för beredande af kännedom om värnpligtslagens verkningar
samt om det sätt, hvarpå värnpligtsområdenas befälhafvare i
stort sedt handhade det dem åliggande redovisningsväsendet, afskrift^
af den i § 8 mom. 7 af gällande mantalsskrifningsförordning omförmälda

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

förteckning öfver s. k. obefintlige samt af de kolumner i fögderisammandragen
öfver mantalslängderna, som afsåge värnpligtsförhållanden,
måtte årligen insändas till vederbörande länsstyrelser för att ofördröjligen
tillställas landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition.

Kammarrätten, hvars utlåtande öfver denna framställning infordrats,
har anfört, att, då, på sätt § 10 mom. 2 i gällande mantalsskrifningsförordning
innehölle, ifrågavarande förteckning och sammandrag skulle
upprättas i två exemplar, af hvilka det ena skulle bifogas de till
kammarrätten ingående kronoräkenskaperna och det andra förvaras i
häradsskrifvarekontoret eller hos magistraten, nådigt bifall till chefens
för generalstaben förslag komme att medföra något ökade kostnader
och besvär för vederbörande mantalsskrifningsförrättare, genom hX^ars
försorg jemväl bestyrkt afskrift af förteckningen å s. k. obefintlige
skulle, enligt § 8 i nyssnämnda förordning, till länsstyrelsen insändas,
men att denna omständighet icke borde utgöra hinder för meddelande
af den utaf chefen för generalstaben äskade föreskrift, om behofvet
hvaraf kammarrätten icke tillkomme att inlåta sig i bedömande.

Med erinran att enligt det af mig föredragna förslaget till ny
mantalsskrifningsförordning någon förteckning öfver obefintlige ej vidare
skulle upprättas, ber jag att få meddela, att jag hos krigsstyrelsen
förvissat mig ej mindre derom, att bortfallandet af förteckningen öfver
obefintlige ur militär synpunkt ej medför nämnvärd olägenhet., än äfven
att på grund af den sedan år 1887 vunna erfarenheten något större
behof af de i chefens för generalstaben skrifvelse ifrågasatta afskrifter
numera ej kan anses förefinnas. Enligt vunnen erfarenhet vet man
nemligen numera med säkerhet, att inskrifningslängderna hafva flere
namn, d. v. s. större personantal, än den officiela statistiken att uppvisa,
och kan det, sedan en värnpligtig väl fått sitt namn upptaget
uti eu inskrifningslängd, dermed ock anses vara sörjdt för hans redovisning
så godt ske kan.

Jag anser mig derföre böra hemställa, att förevarande framställning
ej må till någon Eders Kongl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda.

Uti en af Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus
län med underdånig skrifvelse den 8 oktober 1892 insänd framställning
af den 28 nästförutgångne september har Malmöhus läns landsting
erinrat, att vid samma års lagtima riksdag i Andra Kammaren väckts

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 2.

motion om underdånig skrifvelse till*Eders Kongl. Maj:t med anhållan,
att i sammanhang med förslag till ny mantalsskrifningsförordning jemväl
måtte framläggas förslag till sådan ändring i gällande legostadga,
att flyttningstiden för tjenstehjon bestämdes till den 24 november; att
berörda motion, hvari såsom skäl till den önskade förändringen anfördes
svårigheten, särdeles i landets sydliga provinser, att under numera
ändrade jordbruksförhållanden samt utvecklade odling af rotfrukter,
hvarigenom flere vigtiga arbeten blifvit förlagda till senhösten, medhinna
dessa arbeten samt de olägenheter och förluster, hvilka måste
uppstå, om jordbrukaren icke under tiden hade att påräkna sitt gamla
arbetsvana tjenstfolk, i så måtto tillstyrktes af lagutskottet, att i den
föreslagna skrifvelsen skulle begäras allenast framläggande af förslag
till framflyttning af flyttningstiden utan angifvande af viss dag; men
att emellertid så väl motionen som utskottets hemställan af Riksdagen
afslogos, hufvudsakligen på den grund att den åsyftade förändringen,
om ock för södra delen af riket nyttig, icke för mellersta Sverige
skulle medföra gagn samt för norra Sverige blefve absolut skadlig.
Enär likväl denna fråga, som stode i nära sammanhang med de i afseende
å mantalsskrifningen gifna föreskrifter, syntes landstinget af
största vigt, särdeles för de sydligaste provinserna i riket, har landstinget
i underdånighet anhållit, att, innan förslag till ny mantalsskrifningsförordning
för Riksdagen framlades, Eders Kongl. Maj:t täcktes
finna skäligt infordra landstingens yttrande angående ändring i legostadgan,
åsyftande framflyttning af flyttningstiden för tjenstehjonen.

Då emellertid Eders Kongl. Maj:t torde finna hvad rörande denna
fråga förekommit icke utgöra giltig anledning att i densamma inhemta
landstingens yttranden, hemställer jag, efter samråd med chefen för
justitiedepartementet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes finna Malmöhus
läns landstings förevarande framställning icke till vidare åtgärd föranleda.
»

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i
öfverensstämmelse med de af honom sålunda uttalade åsigter affattadt,
detta protokoll under litt. — bilagdt förslag till förordning angående
mantalsskrifning, hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t täcktes
genom nådig proposition inhemta Riksdagens yttrande öfver samma
förslag samt dess godkännande af förslaget i de delar, som läge till
grund för utgörandet af allmänna utskylder.

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 2.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
yttrat och hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter
instämde, behagade Hans Maj:t Konungen gilla och
bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll
utvisar.

Ex protocolio:
Hugo Malm.

Bill. till Biksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 2 lläft.