Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29 (Proposition 1893:29)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

N:o 29.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående upplåtelse
af rätt till bearbetande af apatitförekomster; gifven
Stockholms Slott den 17 Februari 1893.

I underdånig skrifvelse den 17 Maj 1889 anhöll Riksdagen, att
Kongl. Maj:t täcktes ofördröjligen låta anställa undersökning om förekomst,
utsträckning och beskaffenhet af de vid Gellivare och i allmänhet
inom Norrbotten å kronojord befintliga apatitlager samt vidtaga de
åtgärder, som till bevarande af statens rätt och fördel deraf kunde
föranledas.

Sedan med anledning af denna Riksdagens framställning undersökningsarbeten
i det af Riksdagen angifna syfte blifvit i enlighet med
särskilda nådiga föreskrifter under de fyra sistförflutna åren verkstälda,
vill Kongl. Maj:t härmed till Riksdagen öfverlemna till Kongl. Maj:t
inkomna berättelser öfver de under åren 1889, 1890 och 1891 verkstälda
dylika arbeten.

I sammanhang härmed föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att medgifva,
att Kongl. Maj: t må eg a

dels åt svenske män bevilja tillstånd att mot den årliga afgäld
och under de vilkor i öfrigt, Kongl. Maj:t bestämmer, å kronojord inom
visst å marken utstakadt område under en tid för hvarje gång af högst
trettio år med andras uteslutande med arbete belägga och sig tillgodogöra
anträffade apatitfyndigheter, med rätt för koncessionsinnehafvaren
att, derest Kongl. Maj:t eller upplåtelsetidens utgång pröfvar ny upplåtelse
af området böra ske, ega företrädesrätt till öfverenskommelse om
fortsatt arbete med apatitens tillgodogörande på de vilkor, Kongl. Maj:t
då på grund af sig företeende omständigheter kan finna godt bestämma,
Bill. till Riksd. Prat. 1893. 1 Sand. 1 Afd. 16 Iluft. 1

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 29.

dels åt sådan koncessionsinuehafvare för den tid, hvarunder
koncessionen beviljats, upplåta i närheten af fyndställe belägna, af staten
obegagnade vattenfall jemte erforderlig mark för vägar, för anläggning
af verkstäder och arbetarebostäder samt för kraftledning, med
skyldighet för koncessionsinnehafvaren att för sålunda åt honom upplåtna
förmåner gälda visst årligt arrende, som bestämmes genom särskild
uppskattning före upplåtelsens medgifvande.

De till detta ärende hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen
med all Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 17 Februari

1893.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen
anförde i underdånighet:

»I underdånig skrifvelse den 17 Maj 1889 anhöll Riksdagen, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes ofördröjligen låta anställa undersökning om
förekomst, utsträckning och beskaffenhet af de vid Gellivare och i allmänheten
inom Norrbotten å kronojord befintliga apatitlager samt vidtaga
de åtgärder, som till bevarande af statens rätt och fördel deraf
kunde föranledas.

Sedan chefen för Sveriges Geologiska Undersökning på grund af
nådig befallning inkommit med underdånigt förslag till plan för den
af Riksdagen begärda undersökningen, uppdrog Eders Kongl. Maj:t

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 29.

jemlik^ nådigt bref den 14 Juni 1889, med godkännande af nyssnämnda
plan, åt kommerserådet i Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium
C. F. Th. Nordström, f. d. bergmästaren C. A. Hj. Sjögren och
geologen vid Sveriges Geologiska Undersökning F. W. Svenonius att
undersökningen verkställa, och förordnades tillika, att undersökningen,
så vidt den omfattade arbeten inom Norrbottens län, skulle ega rum
under ledning af landshöfdingen i nämnda län L. Berg. På grund af
sjukdomsförfall för Svenonius förordnade derefter Eders Kongl. Maj:t.
den 2 Augusti samma år geologen vid Sveriges Geologiska Undersökning
Hj. Lundbohm att under den tid, Svenonius vore urståndsatt att
vid undersökningen medverka, i dennes ställe deltaga i kommissionens
arbeten.

Enligt den arbetsfördelning, som, med hänsyn till innehållet i
nyssberörda nådiga bref, inom den enligt samma nådiga bref tillsatta
undersökningskommissionen egde rum, företog kommerserådet Nordström
till behandling frågan, huru statens intressen såsom jordegare kunde och
borde tillgodoses så väl gent emot inmutare af jernmalmsfyndigheter som
emot enskilde upptäckare af apatitfyndigheter, i hvilket senare hänseende
borde tillses, ej mindre att staten kunde draga skälig fördel af sin jordegarerätt,
än äfven att upptäckaren icke blefve lottlös. F. d. bergmästaren
Sjögren åter hade att studera apatitens förekomst tillsammans
med jernmalm å Gellivare malmberg samt att afgifva yttrande rörande
det förmånligaste sättet för dess utvinnande. Geologen Lundbohm
skulle anställa mineralogiska och geognostiska forskningar på Gellivare
malmberg och i angränsande trakter, der fosforsyrehaltiga mineral kunde
väntas förekomma.

Efter det arbetena för året blifvit afslutade, ingåfvo kommissionens
medlemmar med underdånig skrifvelse den 2 April 1890 särskilda af
kommerserådet Nordström, f. d. bergmästaren Sjögren och geologen Lundbohm
angående de utaf en hvar af dem verkstälda delar af undersökningen
afgifna betänkanden, hvilka på nådig befallning blifvit till trycket
befordrade.

Genom nådigt bref den 30 Maj 1890 uppdrog Eders Kongl. Maj:t
åt f. d. bergmästaren Sjögren samt geologerna Svenonius och Lundbohm
att, fortfarande under ledning af landshöfdingen Berg, under nämnda
år fullfölja den genom nådiga brefvet den 14 Juni 1889 anbefalda
undersökning rörande apatittillgångarne å kronojord inom Norrbotten
med sådan fördelning af arbetet mellan undersökningsförrättarne, att
f. d. bergmästaren Sjögren skulle fullfölja de vid Gellivare malmberg
nästföregående året påbörjade försöksskärpningar -af upptäckta apatit -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

förekomster samt derstädes anordna nya jordrymningar och sprängningar,
i den mån sådana pröfvades böra ytterligare utföras, äfvensom efter
afslutade fältarbeten verkställa nödiga utredningar, på sätt beträffande
de under 1889 års fältarbeten gjorda iakttagelser egt rum; att geologen
Svenonius skulle undersöka å kronojord förekommande gabbromassiv,
i första rummet de närmast Luleå—Ofotens jernväg och inom kustlandet
befintliga, med särskild hänsyn till förekomsten af sådana varieteter
af denna bergart, som enligt dittills vunnen erfarenhet ansåges
vara företrädesvis apatitförande; samt att geologen Lundbohm skulle
fortsätta och afsluta den geologiska kartläggningen af Gellivare malmberg
äfvensom, i den mån tiden sådant medgåfve, föranstalta om
undersökning rörande apatitens förekomst jemväl i andra malmberg
i länet.

Sedan Eders Kongl. Maj:t derefter genom nådigt bref den 1 September
1890 godkänt ett af f. d. bergmästaren Sjögren framstäldt, af
landshöfdingen Berg biträdt förslag, att fullständiga smältningsförsök
med 4,000 å 5,000 centner apatitgods från Gellivare malmberg finge
anställas vid någon välbelägen hytta vid kusten, meddelade Eders
Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 29 Maj 1891 bestämmelser om
apatitundersökningens fullföljd äfven under sistnämnda år. Undersökningen,
som skulle ega rum under samma ledning som förut, uppdrogs
äfven nu åt f. d. bergmästaren Sjögren samt geologerna Svenonius
och Lundbohm, hvilka sins emellan skulle sålunda fördela arbetet, att
f. d. bergmästaren Sjögren, som hade att under året utföra nyss omförmälda
smältningsförsök med apatitgods från Gellivare malmberg, tillika
skulle ega att vid nämnda malmberg fullfölja försöksskärpningarne af
upptäckta apatitförekomster äfvensom att efter afslutade fältarbeten
företaga nödiga utredningar; att geologen Svenonius skulle undersöka
trakten invid länsgränsen från Byske till fram emot Pite eif, ett
omkring sjön Tjäggelvas i Arjepluogs socken beläget fält, som uppgifvits
i flera hänseenden påminna om Gellivare malmberg, gabbromassiven
kring Tärendö och i Korpilombolo socken, ett mindre område nordost
om Boden och ett föga käudt fält nordost om Björkfors i Neder-Kalix
socken samt, i den mån tiden medgåfve och omständigheterna sådant
påfordrade, Sulitelma- och Sarjektraktens massiv jemte de deltabildningar,
som uppkommit af det af fjellelfvarne från sagda trakter i vissa
spakvatten, såsom Pjeskejaur, Saggatträsk, Pensaure, Notsajock och
Lajdaurelfven m. fl., afsätta jökelslammet, äfvensom de kalkförande
zonerna inom Piteå och Råneå socknar; samt att geologen Lundbohm
skullo fullborda don geologiska kartläggningen af Gellivare malmberg

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 29.

och efter fältarbetenas afslutande utföra de kemiska och petrografiska
undersökningar, som erfordrades för den fullständiga beskrifningen
till den geologiska kartan öfver malmberget.

Berättelserna öfver de under åren 1890 och 1891 verkstälda
apatitundersökningarna blefvo med underdånig skrifvelse den 9 April
1892 af landshöfdingen Berg till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnade och
befordrades derefter till trycket tillika med en af direktören C. A.
Dellwik afgifven berättelse öfver en resa, som han enligt nådigt uppdrag
företagit till Tyskland för att derstädes söka erhålla tillförlitliga
upplysningar rörande afsättligheten i Tyskland af fosforjern af hög
fosforhalt m. m.

Äfven under sistlidet års sommar hafva vissa återstående, för
den ifrågavarande undersökningen erforderliga arbeten egt rum. Jemlikt
nådiga bref af den 10 Juni och den 23 Juli 1892 har nemligen
uppdragits åt geologen Svenonius att afsluta undersökningen af apatitförande
gabbromassiv m. m. i Qvikkjokks och Sulitelma fjelltrakter
eller andra trakter af Norrbotten, hvilka Svenonius funne anledning för
ändamålet besöka, samt åt geologen Lundbohm att fortsätta och afsluta
fältarbetena i och för den geologiska kartan öfver Gellivare
malmberg.

Öfver de under nästlidet år verkstälda undersökningsarbeten
hafva berättelser ännu icke till Eders Kongl. Maj:t inkommit; hemställande
jag emellertid, att de till trycket befordrade berättelserna
öfver 1889, 1890 och 1891 årens undersökningar måtte till Riksdagens
kännedom öfverlemnas.

I en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift har bergsingeniören
Hans von Post förmält, att af honom under åren 1889—1891 verkstälda
undersökningar rörande förekomsten af mineralet apatit gifvit
vid handen, att å de kronan tillhöriga bergshöjderna Dundret, Luspavara
och Siäkavara i Gellivare socken af Norrbottens län sagda mineral
förekomme på flera ställen och särskildt på de två förstnämnda bergshöjderna
till sådan myckenhet, att antagas kunde, dels att de redan
anträffade fynden skulle kunna återgifva på dem nedlagda brytniugskostnader,
dels ock att, derest försöks- och brytningsarbeten kunde
åvägabringas i större omfattning och med större ekonomiska resurser,
än som dittills stått sökanden till buds, jemväl vinst skulle uppstå å

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 29.

företaget; och har von Post i underdånighet anhållit, att sökanden,
hans rättsinnehafvare och de svenske män, med hvilka han kunde
förena sig, måtte undfå tillstånd att på nämnda bergshöjder, såvidt de
icke vore upplåtna åt annan, dels med andras uteslutande under åren
1892, 1893 och 1894 eftersöka apatit och verkställa derför nödiga
sprängnings- och jordarbeten, dels äfven, för den händelse under berörda
period brytvärda fynd af apatit anträffades, under en tid af 50
år derefter ensamme bearbeta och tillgodogöra sig fynden. Tillika
har sökanden hemstält, dels att tillståndet till verkställande af undersökningar
och försöksarbeten måtte omfatta hela de nämnda, mot
marken skarpt begränsade bergshöjderna, men tillståndet till apatitens
bearbetande och tillgodogörande allenast vissa till utsträckning efter
fyndställenas läge samt till storlek efter arbetets och dertill hörande
inrättningars behof bestämda områden, dels att mark till väg från
jernvägen Luleå—Gellivare och till arbetsplatserna måtte anvisas äfvensom
sökanden medgifvas rätt att efter anmälan få använda i närheten
af fyndställena belägna, af staten icke begagnade vattenfall jemte
erforderlig mark för anläggning af anrikningsverk och arbetarebostäder
samt för kraftledningar, dels ock att rättigheten till inom ofvan omförmälda
brytnings- och byggnadsområden förekommande, icke inmutningsbara
mineral måtte på sökanden eller hans intressentskap öfverlåtas;
hvarjemte sökanden föreslagit, att såsom vilkor för ofvanberörda
tillstånd måtte föreskrifvas: för tillståndet till försöksarbetena, att å
dessa arbeten skulle hvarje år nedläggas minst 4,000 kronor, hvarom
bevis innan den 1 Mars året derefter borde lemnas; för tillståndet till
apatitens bearbetande och vidare tillgodogörande, att hvarje år innan
sagda dag skulle för det föregående brytningsåret erläggas dels för
erforderlig mark och vattenkraft ett arrende, till belopp motsvarande
hvad som inom orten för dylik mark eller kraft högst plägade utgå,
dels ock för bruten och från fyndställena under brytningsperioden
bortförd apatit en afgäld, beräknad efter en i ansökningsskriften
angifven formel i förhållande till apatitens halt af trebasisk fosforsyrad
kalk, dock aldrig understigande femhundra kronor, samt slutligen,
såsom vilkor för bedrifvande af så väl försöksarbete som vidare
arbete, att borgen stäldes för den skada å marken, som kunde genom arbetet
uppkomma, äfvensom att värdet af de växande träd, som för arbetet
måste fällas, blefve enligt vederbörande jägmästares uppskattning
ersatt; allt vid äfventyr att dessa rättigheter eljest förverkades.

Öfver denna ansökning hafva underdåniga utlåtanden afgifvits af
Domäustyrelsen, Kammarkollegium, Chefen för Sveriges Geologiska

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Undersökning, Tekniska Högskolan, Kommerskollegium och Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län.

Domänstyrelsen har i det af Styrelsen afgifna utlåtande upplyst,
att de med det gemensamma namnet Dundret betecknade bergshöjder,
med undantag af norra sluttningen, vore belägna inom den, jemlikt
nådigt bref den 30 Oktober 1874, i Gellivare socken afsätta kronopark;
att så väl norra sluttningen af nämnda höjder som Siäkavara och
Luspavara tillhörde de områden i samma socken, hvilka vid allmänna
afvittringen upptagits såsom odisponerade kronoöfverloppsmarker; samt
att någon olägenhet för skogen ej vore att befara af arbetena för ifrågavarande
minerals tillgodogörande; och har Domänstyrelsen vidare hufvudsakligen
anfört, att företaget i fråga visserligen vore förtjent att underlättas
och främjas, men då tillförlitlig kännedom ännu saknades om
betydelsen och värdet af de i kronans ego varande apatitförande områden,
syntes det icke vara förenligt med kronans intressen, att redan
nu dessa områden upplätes åt sökanden på längre tid, utan borde dermed
lämpligen anstå, intill dess genom afslutandet af de på allmän
bekostnad påbörjade undersökningarna af apatitens förekomst någon
kännedom vunnits i berörda afseende. Domänstyrelsen hemstälde derför,
att den underdåniga framställningen icke måtte i vidsträcktare
mån bifallas, än att tillstånd till bedrifvande af försöksarbete å områdena
på de föreslagna vilkoren i nåder medgåfves sökanden och hans
intressentskap.

I hvad Domänstyrelsen sålunda anfört har Kammarkollegium
instämt.

Chefen för Sveriges Geologiska Undersökning har i sitt underdåniga
utlåtande, bland annat, anfört, att den af Eders Kongl. Maj:t
tillsatta kommission för undersökning af apatittillgångarne i Norrbotten
egnat särskild uppmärksamhet åt de af sökanden von Post påvisade
apatitförekomster i gabbroberg inom nu ifrågavarande områden, hvarvid
kommissionens arbeten i väsentlig mån underlättats derigenom, att
von Post stält frukterna af sitt långvariga och kostsamma försöksarbete
till kommissionens förfogande; att, ehuru undersökningarna å
dessa områden kunde anses från kommissionens sida afslutade, det icke
vore möjligt att med full visshet förutsäga, huruvida apatitdrift å nämnda
områden skulle varda i afsevärd mån lönande, enär, för att vinna önskvärd
klarhet i denna fråga, så dryga omkostnader erfordrades, att ingen
kunde antagas vara benägen att underkasta sig sådana, utan att dessförinnan
hafva fått sig tillförsäkrad rätt till skälig vinst af de fynd,
som kunde göras; att, då det syntes mindre lämpligt, att en och samma

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

person förunnades koncession å så stora områden, som sökanden ifrågasatt,
och då af Dundret endast norra sluttningen visat sig vara i nämnvärd
mån apatitförande, åt sökanden borde upplåtas allenast Luspavara
och Siäkavara samt viss, i det underdåniga utlåtandet angifven
del af Dundret; samt att beträffande den afgäld, som sökanden skulle
tillförbindas att utgifva till statsverket för rättigheten att bryta apatit,
det vore enklast att beräkna afgälden enligt samma grunder, som i
Norge tillämpades i fråga om afgift till jordegare för bruten apatit,
eller efter ett på förhand bestämdt belopp, merendels två kronor per
ton för använd, bortförd eller försåld apatit.

Tekniska Högskolan har såsom utlåtande i ärendet åberopat ett
af professoren vid högskolan G. Nordenström i ämnet afgifvet yttrande,
hvari tillstyrkts bifall till den underdåniga ansökningen, dock med
erinran att den tid, för hvilken sökanden skulle få med andras uteslutande
ensam bearbeta och tillgodogöra anträffade fynd af apatit, icke
borde bestämmas till mer än högst trettio år samt att bestämmelse
måhända borde meddelas i syfte, att fältspärrning blefve förebygd i
fråga om inmutbara mineral, som tilläfventyrs visade sig inom de åt
sökanden upplåtna områden förekomma på sådant sätt och i sådan
mängd, att de med tillgängliga metoder fördelaktigt kunde tillgodogöras
eller blifva föremål för teknisk användning.

Af Kommerskollegium har anförts, hurusom enligt nådigt bref till
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län den 30 Maj
1890 de undersökningar rörande förekomsten af apatit inom Norrbotten,
som åren 1889, 1890 och 1891 på allmän bekostnad fortgått, under de
sistnämnda två åren haft till ändamål, förutom, bland annat, en fortsatt
utredning af värdet och betydelsen af de apatittillgångar, som å Gellivare
malmberg förekomme, jemväl en geognostisk undersökning af å
kronojord förekommande gabbromassiv, i första rummet de närmast
Luleå—Ofotenjernvägen och i kustlandet befintliga, med särskild hänsyn
till förekomsten af sådana varieteter af denna bergart, som, enligt
hittills vunnen erfarenhet, ansåges vara företrädesvis apatitförande.
Dessa sistnämnda undersökningar, hvilka icke syntes hafva afsett att
för kronans räkning uppleta brytvärda apatitfynd, utan fasthellre att i
stort bestämma gränserna för de trakter, der sannolikhet funnes för att
apatit skulle kunna anträffas, finge nu anses afslutade, åtminstone hvad
beträffade områdena invid Luleå—Ofotenjernvägen.

De af sökanden von Post i ansökningen omförmälda bergshöjder,
på hvilka han uppgåfve sig hafva funnit lofvande anledningar till brytBih.
till Riksd. Prot. 1893. 1 Samt. 1 Åfd. 16 Uäft. 2

Kongl. Majds Nåd. Preposition N:o 29.

värda apatitförekomster, egde icke något som helst sammanhang med
fyndigheterna å Gellivare malmberg, utan tillhörde just de gabbroområden
invid Luleå—Ofoten jernväg, hvilkas betydelse med hänsigt
till apatiten skulle genom förberörda geognostiska undersökningar närmare
utredas.

Efter de på allmän bekostnad bedrifna undersökningarnas afslutande
å här ifrågavarande gabbromassiv syntes apatitfrågans praktiska
lösning bäst befrämjas genom att åt den enskilda företagsamheten
öfverlåta det detaljerade letandet efter brytvärda apatitfyndigheter. Då
von Post, hvilken varit den förste, som hänvändt uppmärksamheten på
möjligheten att i berörda gabbromassiv anträffa apatit och som å sina
arbeten med letandet efter detta mineral redan uppoffrat mycken tid
och nedlagt kostnader, nu önskade fortgå på den af honom inslagna
väg och fortsätta sina gräfningar och sprängningsarbeten, hvarigenom
utsigt vunnes att erhålla en verkligt praktisk utredning om, huruvida
apatit i brytvärda mängder kunde anträffas inom merberörda gabbroområden,
vore underlättande och befrämjande af hans bemödanden,
äfven ur det allmännas synpunkt, att förorda, särdeles som, derest hans
försök skulle krönas med framgång, sökandet efter andra nya fyndställen
för det för vårt jordbruk så vigtiga apatitmineralet säkerligen
derigenom skulle framkallas.

Det kunde emellertid icke förutsättas, att sökanden och de personer,
med hvilka han kunde förena sig, skulle vilja på den vidare
utredningen af brytvärdheten af apatitförekomsterna å de merberörda
områdena göra för ändamålet erforderliga omkostnader, derest de icke
jemväl erhölle visshet om att, för den händelse resultatet af undersökningarna
blefve gynsamt, äfven få tillfälle att genom apatitens tillgodogörande
om möjligt skörda någon vinst af sitt arbete och sina
utlägg.

På grund af hvad sålunda andragits och då Domänstyrelsen icke
haft något att ur skogsvårdens synpunkt invända mot, att ett arbete
för apatitens tillgodogörande anlades å ifrågavarande, kronan tillhöriga
mark, funne sig Kollegium eg a full anledning att, i likhet med chefen
för Sveriges Geologiska Undersökning och Tekniska Högskolan, tillstyrka
nådigt bifall i hufvudsak till den underdåniga ansökningen.

I fråga om de af sökanden föreslagna vilkor har Kollegium dock
erinrat följande.

Den tid af 50 år, hvarunder sökanden och hans intressentskap
enligt sökandens underdåniga begäran skulle ega att med andras uteslutande
tillgodogöra sig de möjligen anträffade apatitfynden, syntes

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Kollegium vara för lång och lämpligen kunna nedsättas till 30 år,
med rättighet likväl för sökanden och hans intressentskap att efter
denna tids förlopp ega företräde till öfverenskommelse om fortsatt arbete
med apatitens tillgodogörande under den tid och på de vilkor, Eders
Kongl. Maj:t då, på grund af sig företeende omständigheter och vunnen
erfarenhet, kunde finna godt bestämma. Vidare ansåge Kollegium, att
den årliga afgälden för apatiten, i stället för att beräknas efter den af
sökanden föreslagna formel, hvarvid lätteligen svårigheter och olika
tolkningar på grund af olika analysresultat kunde uppstå, borde fastställas
till ett fixt belopp för all från orten afsänd eller der på något
sätt tillgodogjord apatit. Detta belopp kunde då lämpligen bestämmas
till det, enligt uppgift, i Norge vid enahanda förhållanden vanligaste
eller 2 kronor per ton. Beträffande derefter hvad sökanden hemstält
i fråga om öfverlåtelse på honom och hans intressentskap af kronans
rätt till icke inmutningsbara mineral inom tilläfventyrs inmutade områden
eller utlagda utmål inom de för apatitbrytningen upplåtna områdena,
så borde detta förtydligas derhän, att dermed skulle afses den
rätt, kronan på grund af 8 § grufvestadgan kunde ega till apatiten
inom tilläfventyrs inmutade områden och blifvande utmål inom apatitbrytningsområdena,
samt att sökanden och hans intressentskap, utan
rätt till godtgörelse från kronans sida, skulle vara underkastade det
intrång i sitt arbete, som kunde uppstå på grund af tilläfventyrs skedd
inmutning af malmfyndigheter inom de för apatitbrytningen upplåtna
områdena. Vidare borde bestämmas, att sökanden och hans intressentskap
skulle vara skyldige att efter försöksperiodens slut anmäla, om
de ville igångsätta arbetet med apatitens vidare tillgodogörande, och
hafva hos Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet derom gjort
anmälan inom ett år från försöksperiodens slut.

Då måhända svårigheter skulle möta för att, i de trakter, hvarom
fråga vore, beträffande det arrende, sökanden skulle för åt honom upplåten
mark och vattenkraft erlägga, finna jemförelse med andra i orten
utarrenderade föremål af samma slag, har Kollegium ansett sagda
arrende böra bestämmas efter särskild uppskattning.

På grund af hvad sålunda anförts har Kollegium i underdånighet
hemstält, dels att åt von Post, hans rättsinnehafvare och de svenske
män, med hvilka han kunde sig förena, måtte meddelas tillstånd att å
bergshöjderna Dundret, Luspavara och Siäkavara inom Gellivare socken
af Norrbottens län med andras uteslutande eftersöka apatitfyndigheter
och derefter med arbete belägga och sig tillgodogöra tilläfventyrs an -

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

träffade sådana fyndigheter, dels att med afseende härå måtte föreskrifvas
följande:

att koncessionsinnehafvaren egde å hela de nämnda bergshöjderna
eftersöka apatit och för sådant ändamål der anställa jordrymnings- och
sprängningsarbeten;

att tillståndet till detta försöksarbete skulle afse en tid af tre år,
nemligen åren 1892, 1893 och 1894, och arbetet under denna period
(försöksperioden) bedrifvas i den omfattning, att årligen på detsamma
nedlades i arfvoden och arbetskostnader en summa, ej understigande
4,000 kronor, med skyldighet för koncessionsinnehafvaren att från och
med år 1893 årligen före den 1 Mars för Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet redovisa och styrka, att minst denna summa
blifvit under föregående år för ändamålet använd;

att tillståndet att med arbete belägga och tillgodogöra tilläfventyrs
under försöksperioden anträffade apatitfynd skulle afse en tid af trettio
år (arbetsperioden) och omfatta vissa bestämda områden, som, på koncessionsinnehafvarens
bekostnad, i närvaro af kronoombud å marken
utstakades af dertill af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet
förordnad landtmätare och dervid afpassades till utsträckning efter
fyndställenas läge i förhållande till hvarandra och till storlek efter
arbetets och dertill hörande inrättningars behof; börande dessa områden
å karta inläggas;

att koncessionsinnehafvaren efter sagda trettio års förlopp egde företräde
till öfverenskommelse om fortsatt arbete med apatitens tillgodogörande
under den tid och på de vilkor, Eders Kongl. Maj:t då, på
grund af sig företeende omständigheter och vunnen erfarenhet, kunde
finna godt bestämma;

att koncessionsinnehafvaren skulle vara skyldig att inom ett år
efter försöksperiodens slut hafva hos Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet anmält, om han ville begagna sig af tillståndet att vidare
tillgodogöra sig apatiten;

att vid ofvan åsyftade förrättning för tilldelande af arbetsområden,
hvilken förrättning borde företagas, så snart tjenlig årstid vore för
handen, efter det koncessionsinnehafvaren anmält sin åstundan att med
arbetet fortsätta, jemväl mark till väg från jernvägen Luleå—Gellivare
och till arbetsplatserna borde anvisas;

att koncessionsinnehafvaren egde att, efter anmälan, få sig för
användning för ifrågavarande ändamål anvisade i närheten af fyndställena
belägna, af staten obegagnade vattenfall jemte erforderlig mark för
anläggning af anrikningsverk och arbetarebostäder samt för kraftledning;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

att den kronan enligt § 8 gällande grufvestadga i egenskap af
jordegare tillkommande rätt till apatit inom tilläfventyrs inmutade
områden eller utlagda utmål inom de åt koncessionsinnekafvaren för
här afsedda ändamål upplåtna försöks- och arbetsområden finge öfverlåtas
å koncessionsinuehafvaren, hvilken skulle vara skyldig att, utan
rätt till godtgörelse från kronans sida, underkasta sig det intrång, som
kunde uppstå på grund af tilläfventyrs skeende inmutning af malmfyndigheter
inom de för apatitbrytning åt honom upplåtna områden;

att koncessionsinnehafvaren skulle för den mark, som åt honom
för arbetets bedrifvande under arbetsperioden eller för byggnader anvisades,
samt för tilläfventyrs åt honom upplåten vattenkraft betala ett
fixt årligt arrende, som bestämdes efter särskild uppskattning vid det
tillfälle, då sådan mark eller kraft till koncessionsinnehafvaren upplätes;

att koncessionsinnehafvaren skulle till kronan erlägga en afgäld af
två kronor för hvarje ton af honom från orten afsänd eller der tillgodogjord
apatit, sådan den efter skrädning eller anrikning befunnes; dock
att, för den händelse att afgälden, sålunda beräknad, något år under
arbetsperioden icke skulle uppgå till minst 500 kronor, det likväl
skulle åligga koncessionsinnehafvaren att för samma år erlägga sistnämnda
belopp;

att förberörda arrendeafgifter och afgäld årligen skulle innan den
1 Mars för föregående år erläggas till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet och afgälden dervid redovisas och styrkas, på sätt som
af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bestämdes; skolande det åligga
koncessionsinnehafvaren ej mindre att föra och för vederbörande tillhandahålla
räkenskaper, innefattande tydliga och rigtiga uppgifter om
mängden bruten, afsänd eller på något sätt tillgodogjord apatit och
dennas halt af fosforsyrad kalk m. m., än äfven att vara underkastad
den inspektion af arbetena å apatiten, som kunde af Eders Kongl.
Majits Befallningshafvande i länet finnas erforderlig;

att värdet af växande träd, som vare sig under försöksperioden
eller under arbetsperioden af koncessionsinnehafvaren fäldes, skulle enligt
jägmästarens uppskattning ersättas;

att borgen, som af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande godkändes,
skulle ställas för all skada, som genom arbetet vare sig under
försöksperioden eller arbetsperioden marken för framtiden kunde taga;

att, derest koncessionsinnehafvaren underläte att fullgöra något af
nu nämnda vilkor för åtnjutandet af tillståndet att eftersöka och derefter
bryta och vidare sig tillgodogöra apatit, detta tillstånd ansåges
förverkadt;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 29.

samt att, i händelse af olika uppfattning om skadeersättningsbelopp,
om de för arbetet erforderliga områdenas sträckning och storlek
eller om beloppet af de arrendeafgifter, som borde erläggas, eller af afgälden
för något år in. m., fråga härom skulle bänskjutas till afgörande i
den ordning, som i lagen om skiljemän den 28 Oktober 1887 omförmäldes.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län, som på
grund af nådig befallning inhemtat yttrande från bergmästareembetet i norra
bergmästaredistriktet, har, bland annat, anfört, att det vore obestridligt, att
upptäckandet af brytvärda apatitfyndigheter inom länet och grundandet af
en industri för tillgodogörandet af detta mineral skulle lända till mycket
stort gagn ej blott för orten, utan för hela vårt land. Med all sannolikhet
korame emellertid de till äfventyrs förefintliga apatitlagren fortfarande
att ligga onyttiga, om ej den enskilda företagsamheten lemnades tilfälle
att ingripa för anställande af de vidtomfattande och kostsamma undersökningar,
som erfordrades för att derpå grunda en större industri.
Å andra sidan kunde det icke billigtvis ifrågasättas, att enskildt kapital
skulle kunna för ett dylikt företag intresseras, med mindre någon utsigt
erhölles att få ersättning för derå nedlagda kostnader. Med afseende
härå har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordat bifall till
von Posts ansökning på de af Kommerskollegium föreslagna vilkor,
allenast med vissa ändringar och tillägg.

De af Eders Kongl. Maj:t på Riksdagens begäran anordnade undersökningarna
af apatittillgångar i Norrbottens län hafva afsett dels utredning
af förhållandena med den apatit, som anträffas å Gellivare
malmberg, dels en geognostisk undersökning af den å kronojord förekommande
gabbrobergart, som, enligt erfarenhet från andra länder, anses
vara företrädesvis apatitförande, dels ock utredning af de mellan
staten såsom jordegare samt inmutare af malmfyndigheter och upptäckare
af apatitförekomster uppstående rättsförhållanden.

Såsom ock Kommerskollegium i förberörda underdåniga utlåtande
anfört, hafva emellertid dessa undersökningar, särskildt af gabbrobergarten,
icke åsyftat att direkt för kronans räkning uppleta brytvärda
apatitfyndigheter, utan fasthellre att vinna utredning angående möjligheten
af en apatitindustris uppkomst i nämnda landsdel och att tillika
tillse, att, der apatittillgångarne funnes å kronojord, statens rätt blefve
behörigen tillvaratagen.

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

De resultat, hvartill undersökningarna ledt i fråga om Gellivare
malmberg, torde kunna anses vara följande. Förhoppningarna om tillvaron
af större, i och för sig brytvärda förekomster af ren apatit,
lämplig att direkt användas för beredning på kemisk väg af gödningsämne,
hafva icke bekräftats. Deremot hafva tillgångarna å apatit tillsammans
med jernmalm befunnits mycket betydande och större, än
man förut antagit. Dessa tillgångar kunna dock endast efter särskild
mekanisk och magnetisk behandling, för afskiljande af jernmalmen,
användas för fosfatfabrikationen på kemisk väg. I de allra flesta fall
är emellertid jernmalmen till mängden öfvervägande, medan de förekomster
af apatit med relativt underordnad jernmalmshalt, som under
undersökningarnas gång anträffats, äro mindre betydande.

Undersökningarna rörande ofvanberörda gabbrobergart hafva gifvit
vid handen, att denna bergart i stor utsträckning inom länet förekommer
samt att sannolikhet synes finnas för anträffande derinom af brytvärd
apatit.

Anstälda försök att genom smältning af apatitrikt gods från Gellivare
åstadkomma ett gödningsämne, jemförligt med s. k. Thomas-slagg,
hafva visat, att på denna väg en produkt, innehållande löslig fosforsyra,
kan erhållas, men lära fortsatta kulturförsök erfordras för utrönande
af produktens värde.

Utredning af statens, såsom jordegare, rättsförhållande till inmutare
af malmfyndigheter och till enskilde apatitupptäckare har verkstälts;
och slutligen har, med föranledande af undersökningarna, ett rikt material
för en geologisk karta öfver Gellivare malmberg insamlats; en
sådan karta, hvarigenom en ökad kännedom om berörda stora jernmalmsförekomst
vinnes, torde inom kort kunna offentliggöras.

Då ifrågavarande undersökningar nu äro i det närmaste afslutade,
lärer böra tillses, att de vunna resultaten i möjligaste mån varda tillgodogjorda.
Härvid torde dock icke gerna kunna ifrågasättas, att
staten för egen räkning skulle bearbeta apatitfyndigheter. Apatiten å
Gellivare malmberg förekommer till allra största delen inom jerngrufveutmål,
anvisade jemlikt nu gällande grufvestadga och till hvilka rätten
innehafves af privata personer. Att inom de vidsträckta, mycket ofta
jordtäckta gabbroområdena låta för statens räkning, under ledning af
geologer eller andra sakkunnige, anordna detaljerade undersökningar
blefve ett både dyrbart och i allt fall vanskligt företag. Vida lämpligare
är att åt den enskilda företagsamheten öfverlemna det detaljerade
letandet med hacka och spade. Finnes nemligen eggelsen af utsigt
till större ekonomisk fördel, lärer detta arbete bäst utföras af enskilde

16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

med hjelp af befolkningen i orten eller arbetare, hvilka vunnit kännedom
om apatiten i dess olika former. Detta tillvägagående, som äfven
fullt öfverensstämmer med statens intressen, då det bidrager till ökade
arbetstillfällen och måhända äfven kan bidraga till befolkningens ökning
i nu glest bebodda trakter, bar i andra länder, särskildt Norge, ledt
till gynsamma resultat. De rika apatitgrufvorna der hafva funnits af
enskilde, sedan befolkningens intresse blifvit för saken väckt.

För att emellertid den enskilda företagsamheten skall kunna intresseras
för fortsatta apatitundersökningar bör tillses, att den, som vill
å kronojord bearbeta dylika fyndigheter, erhåller rättighet dertill under
sådana vilkor, att företaget för honom erbjuder utsigt till ekonomisk
fördel; men måste dervid äfven tillses, att staten för de upplåtna rättigheterna
erhåller skälig godtgörelse.

Med hänsyn härtill borde alltså medgifvas, att enskilda personer
kunde undfå dels rätt att med andras uteslutande under viss tid (försöksperioden)
inom vissa större områden eftersöka eller låta eftersöka apatitfyndigheter,
dels rätt att under viss längre tid (arbetsperioden) inom
bestämda, noggrannt utstakade områden med andras uteslutande med
arbete belägga och sig tillgodogöra anträffade apatitfyndigheter, dels
rätt att disponera ej mindre erforderligt område af kronans mark för
uppförande derå af verkstäder och arbetarebostäder, för vägar m. m.,
än äfven behöflig vattenkraft, der tillgång till sådan finnes, dels ock
slutligen öfverlåtelse på sig af den kronan i egenskap af jordegare
enligt § 8 i gällande grufvestadga tillkommande rätt till apatit inom
tilläfventyrs inmutade områden och utlagda utmål inom de anvisade
apatitarbetsfälten; och borde kronan till gengäld för dessa medgifvanden
betinga sig, att, under försöksperioden, arbete till visst värde årligen
nedlägges å företaget samt att under arbetsperioden erlägges
dels afgäld för bruten apatit, dels ock årligt arrende för upplåten mark
och vattenkraft.

Såsom af det förut anförda framgår, föreligger för närvarande
till nådig pröfning en underdånig ansökning om tillstånd att å vissa
uppgifna områden i Norrbotten bearbeta apatitfyndigheter. Denna ansökning,
gjord af bergsingeniören H. von Post, hvilken redan före de
på allmän bekostnad föranstaltade apatitundersökuingarna inlagt synnerliga
förtjenster om kännedomen rörande förekomsten af det ifrågavarande
mineralet, synes mig förtjent att vinna afseende. Kommerskollegium
har ock i hufvudsak förordat densamma äfvensom afgifvit
förslag till de vilkor, under hvilka enligt Kollegii mening den begärda
koncessiouen borde beviljas. Ehuru jag för tillfället saknar anledning

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

att ingå i en närmare granskning af alla detaljer i de föreslagna vilkoren,
anser jag mig dock redan nu böra anföra, att sagda vilkor synas
mig i allt väsentligt böra vinna godkännande, dock att, med afseende
särskildt på den af Riksdagen i underdånig skrifvelse den 20 Maj 1890
gjorda framställning om vissa ändringar i gällande grufvestadga, bland
vilkoren äfven lärer böra inryckas en bestämmelse om skyldighet för
sökanden att utan rätt till godtgörelse från kronans sida underkasta
sig möjligen blifvande ändringar i gällande gruflagstiftning.

Härvid förekommer emellertid, att af de områden, hvilka von Posts
ansökning afser, eller bergshöjderna Gellivare Dundret, Luspavara och
Siäkavara, den förstnämnda, med undantag af norra sluttningen, som
utgöres af odisponerad kronoöfverloppsmark, faller inom området för
den i Gellivare socken afsätta kronopark och de båda senare äro odisponerad
kronoöfverloppsmark. Visserligen lärer Eders Kongl. Maj:t vara
oförhindrad att medgifva anställandet af försöksarbeten efter apatit å
dylik mark, men deremot torde det icke vara med gällande grunder
för förvaltningen af kronans fasta egendom förenligt, att upplåtelse af
jord eller vattenkraft i och för bearbetning af apatitfyndigheter från
sådan mark eger rum. Då Riksdagens medgifvande härtill sålunda
lärer böra inhemtas, torde Eders Kong], Maj:t finna lämpligt att icke
inskränka det äskade medgifvandet endast till det nu föreliggande fallet,
utan af Riksdagen begära ett generelt bemyndigande att bevilja dylika
upplåtelser å kronomark.

Uppenbart är, att de närmare vilkor, under hvilka koncession till
apatitbrytning bör beviljas, måste lämpas efter de i hvarje särskildt
fall förekommande omständigheter. Med afseende härå torde endast
de allmännaste grunderna för dylika koncessioner böra underställas
Riksdagens pröfning och godkännande.

Åberopande hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t ville i nådig proposition föreslå Riksdagen
att medgifva, att Eders Kongl. Maj:t må ega

dels åt svenske män bevilja tillstånd att mot den årliga afgäld
och under de vilkor i öfrigt, Eders Kongl. Maj:t bestämmer, å kronojord
inom visst å marken utstakadt område under en tid för hvarje
gång af högst trettio år med andras uteslutande med arbete belägga
och sig tillgodogöra anträffade apatitfyndigheter, med rätt för koncessionsinnehafvaren
att, derest Eders Kong], Maj:t efter upplåtelsetidens utgång
pröfvar ny upplåtelse af området böra ske, ega företrädesrätt till
öfverenskommelse om fortsatt arbete med apatitens tillgodogörande på
Biii. tili Riksd. Prot. 1893. 1 Sand. 1 Afd. 16 Häft. 3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

de vilkor, Eders Kongl. Maj:t då på grund af sig företeende omständigheter
kan finna godt bestämma,

dels åt sådan koncessionsinnehafvare för den tid, hvarunder koncessionen
beviljats, upplåta i närheten af fyndställe belägna, af staten
obegagnade vattenfall jemte erforderlig mark för vägar, för anläggning
af verkstäder och arbetarebostäder samt för kraftledning, med skyldighet
för koncessionsinnebafvaren att för sålunda åt honom upplåtna förmåner
gälda visst årligt arrende, som bestämmes genom särskild uppskattning
före upplåtelsens medgifvande.»

Hvad föredragande departementschefen sålunda
yttrat och hemstält, deruti Statsrådets öfriga medlemmar
instämde, behagade Hans Maj:t Konungen
gilla och bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta
protokoll utvisar.

Ex protocollo:
Adolf von Hofsten.

STOCKHOLM, ISAÅC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1893