Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 28 (Proposition 1895:28)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 28.

N:o 28.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående skyldighet
för kommuner och enskilde att fullgöra reqvisitioner
för krigsmagtens behof samt att till krigsbruk afstå
hästar och fordon; gifven Stockholms Slott den 18
januari 1895.

rT .f.-. ••• '' -. >rr'' f f i j : XO fn i.''''''i <) i i* i

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden
för denna dag, vill Kongl. Maj it i nåder föreslå Riksdagen
att antaga här nedan intagna förslag till lagar, nemligen:

..f f ; ,* U • -* ii • ; 1 fl!* '' . , * (1 *■-t... ^M1 : '' ii,[

Lag

angående skyldighet för kommuner och enskilde att fullgöra reqvisitioner

för krigsmagtens behof.

§ 1.

1. Sedan förordnande, på sätt i 74 § regeringsformen sägs, meddelats
om krigsmagtens ställande på krigsfot, må från den dag, som af
Konungen, efter statsrådets hörande, i allmän kungörelse bestämmes,
genom reqvisition af kommuner och enskilde utfordras förnödenheter
och tjenstbarheter, som må vara att i orten tillgå och som erfordras
för fyllande af sådana krigsmagtens oundgängliga behof, hvilka icke på
annat sätt kunna med tillräcklig skyndsamhet tillgodoses. Vid krigs Bih.

till Riksd. Vrot. 1895. I Sami. 1 Afd. 22 Höft. 1

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

magtens återgång till fredsfot upphör rätt till reqvisition på grund af
denna lag från den dag, som på lika sätt bestämmes och kungöres.

2. Om endast en del af krigsmagten ställes på krigsfot, inskränkes
reqvisitionsrätten till hvad som erfordras för denna del.

3. Hvad enligt reqvisition utgöres, skall, der ej annorlunda här
nedan stadgas, af statsmedel ersättas, i enlighet med de i denna lag
intagna bestämmelser.

4- Rätt att göra reqvisition tillkommer de militära myndigheter,
åt hvilka Konungen i den ordning, som i § 13 sägs, sådan rätt meddelar.
Reqvisitionen skall alltid ske genom skriftlig, af reqvirenten
undertecknad handling. För hvad enligt reqvisition blifvit lemnadt
eller fullgjordt, skall qvitto gifvas.

§ 2.

1. För reqvisitions utgörande ansvarar vederbörlig kommun, så

framt reqvisitionen icke, enligt § 4 mom. 2, ställes omedelbart till enskild
kommunalmedlem, och må kommun, rörande sättet och ordningen
för den behöfliga fördelningen på kommunalmedlemmarne af hvad som
ifrågakommer att inom kommunen genom reqvisition utgöras, sjelf i laga
ordning fatta beslut. J ö

2. Genom reqvisition må anskaffas eller tagas i anspråk:

a) qvarter för trupper med befäl och vederlikar samt för andra,
som äro vid krigsmagten anstälde eller för dess räkning använde; stallrum
för hästar och slagtdjur äfvensom plats under tak i befintliga byggnader
för materiel och andra effekter;

b) mat i qvarteren för till krigsmagten hörande personal samt
foder åt hästar och slagtdjur;

c) fartyg, båtar och andra farkoster, med eller utan bemanning,
samt kanaler och slussverk med tillhörande personal och materiel;

d) anspann, med eller utan fordon och förmån, jernvägar äfvensom
andra transportmedel med tillhörande personal och materiel;

e) telegraf- och telefoninrättningar med tillhörande personal och
materiel;

f) vägvisare, budbärare, arbetsmanskap, materialier, verktyg och
redskap för tillfälliga för krigsändamål erforderliga väg-, bro-, befästnings-
och andra arbeten jemte till sådana arbeten nödig mark samt
byggnader och verkstäder;

g) proviant och foder jemväl under andra förhållanden, än de i
mom. b) afsedda, äfvensom slagtdjur;

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 28.

h) bränsle och lägerhalm för trupper i qvarter, läger eller bivack;

i) stenkol äfvensom tåg- och trävirke samt andra för utrustning af
krigsfartyg erforderliga materialier;

k) vård hos befolkningen för sjuke och sårade menniskor och hästar,
tillhörande krigsmagten;

l) annat, som kan behöfva undantagsvis genom reqvisition anskaffas,
såsom beväpnings- och utrustningspersedlar, läkemedel och förbandsmaterialier,
äfvensom till biträde erforderlig personal.

§ 3.

För åstadkommande af en så vidt möjligt jemn fördelning vid reqvisitionernas
utgörande indelas riket redan i fred, på sätt som af
Konungen bestämmes, i reqvisitionsområden, hvarvid hänsyn tages ej
mindre till de särskilda landsdelarnes tillgångar än ock till rikets administrativa
indelning samt krigsmagtens förläggning.

Denna indelning skall, då reqvisitionernas beskaffenhet sådant medgifver,
läggas till grund för deras utgörande.

Hvad krigsskådeplatsen angår, eger dock högste befälhafvaren,
utan hinder af denna föreskrift, att i nämnda afseende utfärda nödiga
bestämmelser, sedan han erhållit det bemyndigande, som i § 1 mom. 4
omförmäles.

§ 4.

1. Reqvisition ställes till Konungens befallningshafvande eller behörig
under honom lydande administrativ myndighet.

2. Då större skyndsamhet erfordras och reqvisitionens ändamål
eljest skulle förfelas, må reqvisition ställas till kommunalmyndighet
eller, der sådan icke kan genast anträffas, omedelbart till den eller
dem, som böra reqvisitionen fullgöra.

3. Reqvisition må icke omfatta annat än hvad inom orten finnes
att tillgå.

4. Vägrar eller försummar någon att reqvisition behörigen eller
i rätt tid fullgöra, eger administrativ eller kommunal myndighet att
använda det tvång, som erfordras för det reqvirerades uttagande. Kan
dröjsmålet medföra våda och är civil myndighet ej när, tillkommer ock
militärmyndighet samma rätt mot ansvar, vid missbruk, efter lag.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 28.

1. Qvarter lemnas:

för tågande trupper och militärtransporter,

för till ortens försvar eller eljest derinom förlagda trupper och
militära anstalter.

2. Qvarter lemnas i mån af utrymme i tillgängliga hus och byggnader
å all egendom såväl i stad som på landet; dock äro invånarne
ej skyldige att lemna de rum eller sängar, der de vanligen hafva sitt
nattläger.

3. Qvarter för menniskor, stallrum för hästar och slagtdjur samt,
i mån af behof, plats under tak för materiel och andra effekter lemnas
utan betalning.

4. Mat, som lemnas i qvarteron, skall vara efter ortens sed och
ersättes, likasom i qvarteren lemnadt foder, efter det pris markegångstaxan
upptager.

5. I öfrigt lända i fråga om qvarter gällande inqvarteringsordningar
och författningar om truppers och persedlars fortskaffande i
tillämpliga delar till efterrättelse; skolande dock, vid behof af trängre
inqvartering än i vederbörliga inqvarteringsordningar är föreskrifvet,
en hvar af krigsmagtem åtnöjas med det utrymme, som kan lemnas.

§ 6.

1. Då i annan ordning, än för kronoskjuts finnes föreskrifvet,
anspann med eller utan fordon på reqvisition lemnas, utgår ersättningen
efter kördag, beräknad till högst tolf timmar, med det, pris markegångstaxan
bestämmer. Begagnas fordon endast sex timmar eller
mindre, utgår ersättningen för half kördag.

2. För färd från bostaden till inställelseplatsen, äfvensom för hemfärden,
undfås ingen ersättning, om afståndet understiger en nymil.
Uppgår afståndet till en, men understiger två nymil, lemnas derför särskild
ersättning med forlön för en fjerdedels kördag, och om afståndet
uppgår till två nymil eller derutöfver med forlön för en fjerdedels kördag
för hvarje full ny mil af detsamma.

3. Forman, som nödgas vara borta från hemmet mer än fyratioåtta
timmar, eger utan afdrag på forlönen att på den för honom bestämda
farvägen tillgodonjuta enahanda rätt till inqvartering och föda
för sig och sina dragare, som om han tillhörde krigsmagtem

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

4. För den skada eller betydligare försämring, som å djur eller
fordon bevisligen uppkommit under begagnandet utan egarens eller
formannens förvållande, är egaren berättigad till full ersättning. Tages
anspann med eller utan fordon i anspråk för längre tid än fyratioåtta
timmar eller för oviss tid eller våglängd, skola hästar, åkdon och seltyg
värderas vid inställelsen. Har sådan värdering icke då kunnat
ske, bör den så snart som möjligt derefter verkställas.

§ 7.

1. Vid enskild jernväg, som står till krigsmagtens förfogande
för fortskaffning af trupper och krigsförnödenheter, vare egaren pligtig
att å jernvägens vagnar anordna nödig inredning för dylik fortskaffning.

2. Militärtransporter betalas efter faststäld taxa eller de särskilda
bestämmelser, som kunna för jernvägen vara gällande. Ersättning för
jernväg, som eljest i sin helhet eller till viss del för krigsändamål
tages i anspråk likasom för jernvägsmateriel, lemnas i förhållande till
den tid, hvarunder jernvägen eller materielen varit egaren afhänd, samt
den skada eller betydligare försämring densamma lidit.

3. För kanaler, slussverk, telegraf- och telefoninrättningar, som
tagas i anspråk, utgår ersättningen enligt de i mom. 2 anförda grunder.

§ 8.

1. Hå tomma eller obegagnade hus och byggnader, skogs- och
hagmarker samt öppna, obrukade fält enligt denna lag användas för
militära ändamål, lemnas ingen annan ersättning än för derå bevisligen
uppkommen skada. För begagnandet af andra byggnader och annan
mark lemnas ersättning icke allenast för sådan skada utan äfven för
den för innehafvaren deraf förlorade afkastning eller nytta.

2. Efter samma grunder utgår ersättning för fartyg, båtar och
andra farkoster.

3. Fartyg, som användas till försänkningar eller likartade ändamål,
ersättas till fulla värdet.

§ 9-

Inom krigsskådeplats gäller, i stället för markegångstaxa, särskild
taxa, som upprättas af den i § 11 omnämnda kommission och
kungöres af vederbörande Konungens befallningshafvande.

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition No 28.

Pris å arbete eller varor, som upptagas å taxa för krigsskådeplats,
får icke understiga motsvarande pris enligt markegångstaxan.

§ io.

1. Der vederbörliga taxor icke upptaga pris å reqvirerade arbeten
eller varor, skall hvad som genom reqvisition utgöres ersättas
till fulla värdet efter gångbart pris.

2. För forsling af reqvirerade varor till aflemningsplats utgår
ersättning enligt § 6.

§ 11.

1. För hvarje län äfvensom för Stockholms stad skall finnas
en kommission, med åliggande att upprätta taxa för reqvisitioner inom
krigsskådeplats, att pröfva och bestämma fordringsbeloppen för inom
länet eller hufvudstaden utgjorda reqvisitioner, der ersättning för dessa
icke utgår efter behörigen faststälda taxor, samt i öfrigt handlägga
sådana ärenden, som ega sammanhang med ersättning för utgjorda reqvisitioner
eller för derunder uppkommen skada.

Kommissionen skall bestå af trenne ledamöter, nemligen en ledamot,
tillika ordförande, vald af vederbörande landsting eller stadsfullmäktige
inom sig, en intendenturtjensteman eller officer, utsedd af
arméfördelningschefen (militärbefälhafvaren) samt en civil tjensteman,
tillika sekreterare, utsedd af Konungens befallningshafvande.

2. Huru ändring i kommissionens beslut må hos Konungen sökas,
bestämmes i den ordning som i § 13 sägs.

§ 12.

1. Liqvid för fullgjord reqvisition skall, efter fordringsbeloppets
pröfning och godkännande, der så ske kan, erläggas kontant, men, då
detta ej låter sig göra, genom en till fordringsegaren stäld, tre månader
efter utställandet till betalning förfallen anvisning. Sådan anvisninglöper
med fem procents ränta från och med den dag, då reqvisitionen
fullgjordes.

2. Sättet och ordningen för fordringsbeloppens pröfning orh godkännande,
äfvensom hvilka myndigheter ega behörighet att utställa
anvisningar, bestämmes uti den ordning § 13 angifver.

3. Anvisning inlöses å ort och tid, som genom allmän kungörelse
tillkännagifves.

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 28.

§ 13-

De närmare föreskrifter, som för verkställigheten af denna lag
blifva erforderliga, utfärdas af Konungen.

§ 14-

Angående skyldighet för enskilde att till krigsbruk afstå hästar
och fordon är särskildt stadgadt; och

Lag

angående skyldighet för enskilde att till krigsbruk afstå hästar och fordon.

i i 1.

Egare af hästar och af fordon äro, med de undantag, mom. 2 af
denna paragraf innehåller, skyldige att, när så erfordras till krigsbruk
afstå de samma i den ordning och mot den ersättning, som i denna
lag sägs.

2. Befriade från denna skyldighet äro:

a) Konungen och medlemmar af det kongl. huset för det antal
hästar och fordon Koungen, för eget och medlemmarnes behof, finner
för godt bestämma;

b) personer, tillhörande främmande magters härvarande beskickningar
och konsulat, så vida de icke äro svenske undersåtar;

c) embets- och tjenstemän, läkare och veterinärer för de hästar
och fordon, hvilka för utöfvandet af deras tjenst eller yrke äro behöfliga;

d) personer, hvilka kontraktsenligt förbundit sig att för truppernas
årliga öfningar tillhandahålla hästar samt vid mobilisering öfverlåta dem
till kronan, för det antal hästar kontrakten omfatta;

e) personer, med hvilka poststyrelsen uppgjort kontrakt om postbefordran,
för det antal hästar, nämnda kontrakt omfattar, jemte nödiga
fordon för kontraktets fullgörande;

f) gästgifvare och skjutsentreprenörer för egna, till skjutsskyldighetens
uppehållande nödiga hästar och fordon.

Kcngl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 28.

§ 2.

Det antal hästar, som erfordras för krigsmagtens ställande på
krigsfot, bestämmes af Konungen, särskild!, för fastlandet och särskilt
för Gotlands län, samt fördelas likaledes af Konungen på vederbörliga
kommuner efter förhållandet mellan antalet hästar öfver tre år inom
hvarje kommun och, hvad fastlandets kommuner angår, hela antalet
hästar derstädes af sagda ålder samt, hvad kommunerna i Gotlands
län angår, hela antalet hästar af enahanda ålder i nämnda län.

Sådan fördelning verkställes hvart femte år.

§ 3.

1. Sedan Konungen förordnat om krigsmagtens ställande på krigsfot,
skall det åligga hvarje kommun inom riket att å mönstringsställen
och tider, som af Kongl. Majts befallningshafvande, uppå förslag åt
vederbörande militärmjndighet, utsättas, hålla till hända det antal hästar,
för hvilkas anskaffande kommunen, enligt § 2, skall ansvara.

2. Sker öfvergången till krigsfot icke samtidigt för hela krigsmagten,
bestämmes af Konungen, i hvilken ordning skyldigheten för
de särskilda kommunerna inträder, att till fyllande af krigsmagtens
behof af hästar bidraga.

§4.

1. Inom hvarje kommun skall ofördröjligen efter det Konungen
förordnat om krigsmagtens ställande på krigsfot af stads- eller kommunalfullmägtige
eller, der sådane icke finnas, å allmän rådstuga eller
kommunalstämma utses en särskild nämnd af fem personer, hvilken
inom kommunen uttager de hästar, som, enligt § 3, skola å mönstringsställena
tillhandahållas. Vid hästarnes uttagande bör tillses, att den
enskilde kommunalmedlemmar - derigenom drabbande tunga, så vidt
möjligt är, jemnt fördelas, och skola hästar af synnerligen högt värde
vid valet förbigås.

2. I fråga om valbarhet till denna nämnd, rätten att afsåga sig
ledamotskap i den samma samt vilkoren för nämndens beslutmässighet
gäller i tillämpliga delar, hvad i förordningen om kommunalstyrelse på
landet finnes för kommunalnämnd i enahanda afseenden stadgadt.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28. 9

§ 5.

1. De hästar, som af kommunerna tillhandahållas, skola vara för
krigsbruk duglige.

2. Hästarnes duglighet till krigsbruk pröfvas af en mönstringskommission,
bestående af tre medlemmar, utsedde, en af militärmyndighet,
en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande och en af kommunen
i den ordning § 4 bestämmer. Mönstringskommissionen biträdes af en
veterinär och en protokollsförare, dertill af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förordnade.

3. Blifva hästar kasserade eller hafva hästar, som enligt § 4
uttagits, icke blifvit vid mönstringstillfället instälda, och aflemnas ej
genast i deras ställe af kommunen andra hästar, som kunna godkännas,
eger mönstringskommissionen inköpa eller, om tillfälle dertill ej yppas,
låta, med biträde af kronobetjeningen, inom kommunen uttaga det
bristande antalet hästar; skolande i förstnämnda fall det belopp, hvarmed
de sålunda anskaffade hästarnes inköpspris kan komma att öfverstiga
det pris, som i medeltal blifvit åsatt de från kommunen enligt
§ 4 uttagna hästar, ersättas staten af kommunen, mot godtgörelse af
den hästegare, som genom försummelse att fullgöra stadgade föreskrifter
kan anses vara till kommunens utgift vållande.

4. Med hästarne, som vid aflemnandet böra hafva skoningen i
godt skick, skall ock följa ryktdon, grimma, täcke af ylle, täckgjord,
en omgång lösa hästskor och, der så ske kan, fodertornist samt dessutom
foder för tre dygn.

§ 6.

Hästarne jemte de i § 5 omförmälda persedlar äfvensom fodret
inlösas af staten mot ett pris,/hvilket af mönstringskommissionen fastställes
till det belopp, som motsvarar ej mindre hästarnes och persedlarnes
samt fodrets fulla värde, än ock kostnaden för hästarnes inställande.
på mönstringsstället.

Kan militärpersonal ej infinna sig å mönstringsstället för hästarnes
emottagande, utgår ersättning äfven för hästarnes förande derifrån till
vederbörlig truppafdelning genom de aflemnandes försorg.

1. Sedan förordnadt blifvit om krigsmagtens ställande på krigsfot,
kan i kommunerna till inlösen för statens räkning uttagas det antal af
Bih. till Bifall. Prat. 1895. 1 Sami. 1 Åfd. 22 Höft. 2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

der befintliga till krigsbruk tjenlig^ fordon, som, utöfver hvad förut
finnes till krigsförvaltningens förfogande, är för krigsmagten erforderligt.

2. Med, hvarje fordon skall, utom dess vanliga tillbehör, aflemnas
seltyg.

3. Fordonens fördelning på kommunerna bestämmes hvart femte
år af Konungen; och gälla beträffande fordonens uttagning och tillhandahållande
äfvensom inlösningsprisets fastställande m. m. enahanda
bestämmelser som i fråga om hästar.

§ 8‘

1. De fastställa inlösningsprisen å aflemnade hästar och fordon
med tillbehör betalas kontant å mönstringsställena eller, der så ej kan
ske, genom af mönstringskommissionen utstälda, tre månader efter utställandet
till betalning förfallande anvisningar. Sådan anvisning löper
med fem procent ränta från och med dagen för utställandet.

2. Anvisningarna inlösas å ort och tid, som genom allmän kungörelse
tillkännagifvas.

§ ».

Egare af häst eller fordon är berättigad att, efter krigsmagtens
återgång till fredsfot, mot inlösningsprisets återbärande återfå aflemnad
häst eller fordon.

§ io.

De vidare bestämmelser, som för tillämpning af denna lag erfordras, .
utfärdas af Kongl. Maj:t.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

Axel Kappe.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Utdrag af protokollet öfver landtjör svar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott
den 18 Januari 1895.

Närvarande: *•

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre Åkerhiélm,

Östergren,

Groll*

WlKBLAt),

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson*

Wersåll.

Efter gemensam beredning inom landt- och sjöförsvarsdepartementen
anförde statsrådet, friherre Rappe:

»Nödvändigheten af särskilda lagar, hvarigenom dels åt krigsmagten
i dess helhet beredes rättighet att vid mobilisering eller under pågående
krig genom reqvisition inom orterna få sådana oundgängliga behof fylda,
hvilka icke kunna med tillräcklig skyndsamhet på annat sätt tillgodoses,
dels hären tillförsäkras det vid densammas försättande på krigsfot erforderliga
antal hästar och fordon, har numera jemväl af Riksdagen erkänts,
i det att den genom den beslutade ändringen af 74 § regeringsformen

Ang. aflåtande
till
Riksdagen af
nådig proposition
om antagande
af
reqnisitionsoch
hästutskrifningslagar.

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

undanröjt det hinder för dylika lagars stiftande, som i paragrafens förra
lydelse ansetts * förefinnas. I öfverensstämmelse med hvad jag yttrade
i mitt anförande till statsrådsprotokollet för den 14 oktober 1892, då
frågan om den förbättrade härordningen inför Eders Kongl. Maj:t föredrogs,
finner jag fördenskull förslag till så beskaffade lagar nu böra
föreläggas Riksdagen.

Jag anser dervid ej erforderligt att ingå i någon närmare redogörelse
för de förhållanden, som nödvändiggöra införandet af en sådan
lagstiftning. Vid de olika tillfällen, denna fråga dels inför Eders Kongl,
Maj:t dels inför Riksdagen förevarit, har derom tillräckligt yttrats och
särskildt har min närmaste företrädare i sitt underdåniga anförande till
statsrådsprotokollet för den 21 december 1888 lemna! en utförlig framställning
af de på de moderna arméernas organisation och krigsföringssatt
beroende omständigheter, som inom nästan alla Europas länder
framtvungit särskilda reqvisitions- och hästanskaffningslagar. Jag instämmer
till alla delar i hvad han dervid i nämnda afseende yttrat och
tillåter mig att jemväl hvad angår den förberedande behandling, frågan
om antagande af reqvisitions- och hästanskaffningslagar inom vårt land
erhållit, hänvisa till hans berörda anförande, hvilket bifogats Eders Kongl.
Maj:ts till 1889 års Riksdag i ämnet aflåtna proposition.

Lika litet synes mig af nöden att nu härmare redogöra för frågans
behandling vid sistnämnda års äfvensom 1890 och 1893 årens Riksdagar.
Denna torde ännu vara i friskt minne och dessutom förefinnas
i statsrådets och chefens för justitiedepartementet yttrande till statsrådsprotokollet
för den 24 februari 1893, då beslut af Eders Kongl.
Maj:t fattades om aflåtande till Riksdagen af nådig proposition om
ändring i 74 § regeringsformen, alla de upplysningar i nämnda hänseende,
som kunna vara af nöden.

Deremot har jag ansett mig böra i viss män omarbeta 1889 års
lagförslag och har jag dervid, hvad angår reqvisitionslagen, i hufvudsak
följt den s. k. fältförvaltningskomitén, som, efter det frågan om
lagförslagens antagande vid 1889 års riksdag fallit, af Eders Kongl. Maj:t
anmodades att afgifva utlåtande, om och i hvad mån de i lagförslagen
intagna bestämmelser kunde anses afvika från de af komitén förordade
grunder för fältförvaltningens ordnande, och som i sina med anledning
deraf den 22 oktober 1889 och den 10 maj 1892 afgifna yttranden
framstälde åtskilliga anmärkningar särskildt mot nyssnämnda lag.

Hvad åter beträffar de vidtagna förändringarna i 1889 års förslag
till häst anskaffningslag, grunda de sig väsendtligen på de erinringar mot
nämnda förslag, som af t. f. chefen för generalstaben i hans yttrande

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 28.

i fråga om den förbättrade härordningen framstäldes och som föranledde
honom att framlägga förslag till en något ändrad affattning
af lagen.

Jag anhåller nu att få lemna en redogörelse för de skiljaktigheter,
som förefinnas emellan de af mig omarbetade förslagen och de för 1889
års Riksdag framlagda; och får jag, som för vinnande af större öfverskådlighet
ansett mig böra i en särskild bilaga (Bil. A) jemnsides med
hvarandra upptaga texterna till båda ifrågavarande förslag, tillika nämna,
att de förslag till lagar i meranämnda afseenden, som fogats till Eders
Kongl. Maj:ts nådiga proposition den 24 februari 1893 ang. ändrad
lydelse af 74 § regeringsformen, i alla de delar, i livilka ändrad redaktion
icke till följd af Riksdagens beslut rörande nämnda grundlagsbuds
affattning blifvit af nöden, öfverensstämma med de af mig nu utarbetade
lagförslagen.

Lagen angående skyldighet för kommuner och enskilde att fullgöra
reqvisitioner för krigsmagtens behof.

I denna lags rubrik har jag af skäl, som under § 2 närmare utvecklas,
ansett mig böra inskjuta ordet »kommuner».

§ I I

paragraf 1 utaf det för 1893 års Riksdag framlagda förslag till
reqvisitionslag var inryckt ett i fullkomlig öfverensstämmelse med förslaget
till ändring af 74 § regeringsformen affattadt stadgande, hvarigenom
närmare bestämdes de ändamål, som »med krigsmagtens ställande
på krigsfot» skulle åsyftas och utan hvilkas förefintlighet tillämpning af
de i lagen meddelade föreskrifter följaktligen ej finge inträda. Då
emellertid ett sådant återupprepande i speciallagen af de i grundlagen
uti detta afseende lemnade bestämmelser synts mig lämpligen kunna
utbytas med en enkel hänvisning till föreskriften i regeringsformen, har
jag efter ordet förordnande i paragrafens första rad infört orden »på
sätt i 74 § regeringsformen sägs» samt uteslutit den mellanmening,
som börjar med orden »vare sig» och slutar med ordet »krig».

Å andra sidan har jag funnit nödigt, att lagförslaget, hvad angår
föremålen för reqvisitionsrätten, bringas till fullkomlig öfverensstämmelse
med grundlagsbudet i 74 § regeringsformen. Jag har derföre ansett
mig böra utbyta de i 1 § 1 mom. af 1893 års förslag uti detta afseende

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

begagnade orden »genom reqvisition fyllas sådana oundgängliga behof
för krigsmagten, hvilka icke med tillräcklig skyndsamhet . kunna på
annat sätt tillgodoses» mot följande från nämnda § i regeringsformen
hemtade »af kommuner och enskilde genom reqvisition utfordras förnödenheter
och tjenstbarheter, som må vara att i orten tillgå och som
erfordras för fyllande af sådana krigsmagtens oundgängliga behof, hvilka
icke på annat sätt kunna med tillräcklig skyndsamhet tillgodoses».

Den olikhet med 1889 års förslag, som i sista punkten af § 1 mom.
1 i nu framlagda förslag till affattning utaf förevarande stycke förefinnes,
är, såsom lätt inses, endast beroende på en ändrad redaktion och har
ändringen, hvilken förordats af fältförvaltningskomitén, till syfte att
bringa bestämmelserna om reqvisitionsrättens upphörande i fullkomlig
öfverensstämmelse med dem, som förut i stycket lemnats om densammas
inträdande.

Slutligen har, likaledes i enlighet med fältförvaltningskomiténs förslag,
i 1 § 1 stycket af reqvisitionslagen införts tydlig bestämmelse
derom, att den dag, då reqvisitionsrätten skall inträda eller upphöra,
bör af Konungen, efter statsrådets hörande, bestämmas och att sålunda
beslutet derom skall vara en regeringshandling. Uppenbarligen var
sådant meningen jemväl efter 1889 års förslag, ehuru lagförslagets
affattning lemnade rum för tveksamhet, som komitén ansåg böra undanrödjas.

§ 2.

I första punkten af denna paragraf är införd en alldeles ny bestämmelse,
hvarigenom förklarats dels att kommun i regeln är ansvarig
för reqvisitions utgörande och dels att, för den händelse kommun får
sig ålagdt att fullgöra någon sådan, densamma sjelf har att i laga ordning
besluta rörande sättet och ordningen för den behöfliga fördelningen
på kommunalmedlemmarna af de reqvirerade förnödenheterna och
tjenstbarheterna.

Anledningen till det föreslagna nya stadgandet torde i sig sjelf
vara klar. Uppenbarligen kunna vid trupprörelser fall ofta förekomma,
då vederbörande befälhafvare finner sig nödsakad att göra reqvisitioner
i den omfattning, att de reqvirerade förnödenheterna omöjligen kunna
af enskilda anskaffas. . Att under sådana förhållanden berättiga reqvirenten
att med sina reqvisitioner vända sig till en eller flera af de
redan förut vederbörligen organiserade lägsta administrativa enheterna,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28. In

kommunerna, torde vara helt naturligt. Såsom fältförvaltningskomitén
anmärker, förefinnas också motsvarande bestämmelser i samtliga inom
utlandet nu gällande reqvisitionslagar och det för 1889 års Riksdag
framlagda förslaget till hästanskaffningslag utgick också från grundsatsen,
att kommunerna i främsta rummet skulle vara ansvariga för tillhandahållandet
af det erforderliga antalet hästar och fordon. Principen
om kommunernas ansvarighet för nödiga reqvisitioner är för öfrigt
numera erkänd äfven af vårt lands representation, i det att, såsom bekant,
det nya grundlagsbudet i 74 § regeringsformen innehåller uttryckligt
stadgande derom, att reqvisition må ställas jemväl till kommun.

Föreskriften att kommun, som träffas af reqvisition, skall vara berättigad
att sjelf bestämma om fördelningen på de olika kommunalmedlemmarna
af hvad som på grund utaf reqvisitionen kan ifrågakomma
att inom kommunen utgöras, torde ej heller tarfva någon längre motivering.
Med den vidsträckta beslutanderätt i egna angelägenheter, som
är inrymd åt landets kommuner, skulle vara föga förenligt att åt någon
utom kommunen stående administrativ eller militär myndighet lemna
afgöranderätten i berörda afseende och, på sätt fältförvaltningskomitén
anmärker, torde dessutom samtliga nämnda myndigheter under de tidpunkter,
då reqvisitioner öfverhufvud kunna ifrågakomma att utgå, varda
så af andra göromål upptagna, att de redan derföre ej lämpligen synas
böra belastas med det ganska grannlaga uppdraget att på en kommuns
medlemmar fördela tungan af en gjord reqvisition.

Öfriga i denna paragraf vidtagna förändringar kunna i* hufvudsak
anses utgöra redaktionsändringar.

Emellertid torde särskilt böra påpekas, att i följd af dessa förändringar
kanal- och slussverk äfvensom jern vägar samt telegraf- och
telefoninrättningar med tillhörande personal och materiel uttryckligen
förklarats vara föremål för reqvisitionsrätten.

§ 3.

Denna paragraf förefanns ej i 1889 års lagförslag.

Som bekant uttalades vid öfverläggningarne inom 1889 års Riksdag
om nu ifrågavarande lagstiftning af flera talare den farhågan, att
de eventuella reqvisitionerna med den affattning, i hvilken reqvisitionslagen
då förelåg, skulle komma att träffa landets innevånare synnerligen
ojemt och ansågs af sådan anledning lämpligt, att berörda lag omarbeta -

16 Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 28.

des så att i den mån sådant kunde ske en allt för tryckande fördelning
af reqvisitionstungan förebyggdes. Det är för att så långt förhållandena
medgifva tillmötesgå denna önskan som fältförvaltningskomitén föreslagit
införandet i reqvisitionslagen af de i § 3 punkterna 1 och 2 af
lagförslaget nu intagna stadganden.

Som komitén i sitt betänkande yttrar, kunna emellertid berörda
stadganden endast tillämpas på de mera aflägset från krigsskådeplatsen
belägna orterna och förmenar komitén att med en sådan begränsning
de föreslagna bestämmelserna skola verka derhän att reqvisitionerna
blifva mera gifvande, på samma gång möjligheten att beräkna utfallet
af desamma kommer att varda större.

Hvad åter beträffar krigsskådeplatsen, torde, på sätt komitén också
yttrar, några bestämmelser, hvarigenom truppchefernas handlingsfrihet
i förevarande afseende inskränkes, icke lämpligen böra meddelas. Under
de å nämnda ort rådande förhållandena kan naturligtvis någon hänsyn
icke tagas dertill, att i följd af omständigheternas makt den ena samhällsmedlemmen
i högre grad än en annan tages i anspråk för afvärjande
af den gemensamma faran; och dessutom måste vid bedömmande af
hela den lagstiftning, hvarom nu är fråga, noga fasthållas, att reqvisitionsrätten
är något helt annat än beskattningsrätten. Till sin juridiska
natur skulle reqvisitionsrätten närmast kunna karakteriseras såsom en
rätt att upptaga ett tvångslån och uppenbarligen kunna, då den som
träffas af en reqvisition är berättigad att för det reqvirerade erhålla
full ersättning, anspråken på noggrant afvägda former för reqvisitionsrättens
utöfvande ställas lägre än om frågan gäller uttagandet åt en
skatt.

Lika med fältförvaltningskomitén finner jag sålunda af nöden att,
derest de i paragrafens båda första stycken föreslagna bestämmelser af
Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen antagas, en särskild föreskrift, sådan
den i paragrafens tredje stycke finnes intagen, varder meddelad derom,
att å krigsskådeplatsen högste befälhafvaren eger vidtaga de förfoganden
i förevarande afseenden, som kunna finnas af nöden.

§ 4.

Denna paragraf är af fältförvaltningskomitén lemnad utan anmärkning
och har densamma, hvilken motsvarar § 3 i 1889 års förslag, nu
samma lydelse som nämnda paragraf.

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 28.

§ 5.

i\ j.-,* l. ;£•*;>.-»>. i''i:[ >•''bi:''''-i m in ; ■ .. "^.n^ i;.? . • m vn i * {n i >*''>i i jo 11* i oi • •

I denna paragraf, hvilken i 1889 års lagförslag motsvaras af paragraf
4, är, frånsedt några mindre väsendtligt redaktionsändringar, ingen
annan förändring vidtagen än att dels rätten till inqvartering något
utvidgats dels å andra sidan de qvartergifvande värdarna, i enlighet
med hvad som föreskrifves i nu gällande inqvarteringsförordning, förklarats
berättigade att vid inqvartering fortfarande bibehålla de rum
eller sängar, der de vanligen hafva sitt nattläger, dels slutligen värdarna
befriats från skyldigheten att kostnadsfritt lemna »ljus och värme»
till den inqvarterade personalen.

Anledningen till de vidtagna förändringarna torde lätt inses. Hvad
särskildt angår den utsträckta inqvarteringsskyldigheten yttrar fältförvaltningskomitén
derom, att då krigsmagten i vårt glest befolkade land
ofta måste för sin ändamålsenliga förläggning taga i anspråk alla de
lägenheter, som kunna finnas för handen, de undantag från inqvarteringsskyldigheten,
hvilka i gällande inqvarteringsförordning medgifväs,
så mycket snarare synts komiterade böra i lagförslaget bortfalla, som
det vid lagens tillämpning mången gång skulle blifva omöjligt att förebygga
förseelser mot dylika undantagsbestämmelser.

§ 6. ■ g < "k7;7"/;

I denna paragraf, den fordna 5:te, har ingen annan förändring i
sak vidtagits, än att då fältförvaltningskomitén fäst uppmärksamheten
derå, att för reqvirerade fordons återförande till hemorten ofta kunna
komma att åtgå till och med flera dagsresor, ett stadgande i andra
momentet af paragrafen införts,, i följd hvaraf jemväl ersättning för
liera färd på ett afstånd, öfverstigande 2 nymil, kommer att utgå i män
af den tillryggalagda våglängden.

§ 7.

Hvad beträffar bestämmelserna i den mot den nuvarande 7:de paragrafen
svarande 6:te paragrafen af 1889 års lagförslag, anmärkte fältförvaltningskomitén
i sitt yttrande den 22 oktober 1889, att nämnda
bestämmelser icke voro fullständiga, i det att dels föreskrift saknades
för de fall, att antingen jernväg i sin helhet eller delvis af krigsmagten
toges i anspråk för militärtransporter eller ock trafiken på krigsstyrel Bih.

till Rikid. Prof.. 1895. 1 Sant. I Afd. 22 Haft. 3

Kongl. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 28.

sens befallning instäldes, dels de i paragrafen meddelade stadganden
icke egde tillämplighet på kanalverk, slussar samt telegrafoch
telefonledningar, som krigsstyrelsen nödgades för krigsändamål
begagna.

Komitén tillstyrkte med anledning deraf att åt paragrafen måtte
gifvas den lydelse, som § 7 i nu föreliggande lagförslag erhållit.

§ 8.

Denna paragraf är i sak af samma lydelse som § 7 i 1889 års
förslag, mot hvilken någon anmärkning icke af fältförvaltningskomitén
framstäldes.

§§ 9, 10 och 11.

Dessa paragrafer, som hafva till ändamål att lemna föreskrifter
i fråga om sättet, huru fullgjord reqvisition skall värderas, föreligga
numera i eu lydelse, som alldeles afviker från den, som i
1889 års förslag gifvits åt motsvarande, med n:rs 8—11 betecknade
paragrafer.

Jag anmärker till en början, att stadgandet i första mom. af 1889
års lagförslags 8 paragraf, hvarigenom reqvisitionsrätten i fråga om
proviant- och fourrageartiklar i afsevärd mån inskränktes, icke återfinnes
i nuvarande lagförslag. Redan fältförvaltningskomitén yrkade
föreskriftens borttagande och medgifvas måste också, att den ifrågasatta
bestämmelsen, hvarigenom rätten att utkräfva lifsförnödenheterna
gjordes beroende af den alldeles tillfälliga omständigheten, om åt trupperna
kunde beredas qvarter eller icke, i och för sig var föga lämplig.
Jag har under sådana förhållanden så mycket hellre ansett mig kunna
utesluta densamma, som det allmänna stadgandet i lagförslagets första
paragraf, att endast sådana krigsmagtens behof, som icke kunna på
annat sätt med tillräcklig skyndsamhet tillgodoses, må genom reqvisition
fyllas, synes mig lemna fullt tillräcklig garanti mot ett obehörigt utöfvande
af reqvisitionsrätten i detta fall.

Hvad vidare angår de i 1889 års lagförslags 8, 9 och 10 §§ upptagna
normer för ersättningens bestämmande, ansågos de af fältförvaltningskomitén
skola vålla onödiga svårigheter och förvecklingar beträffande redovisnings-
och räkenskapsväsendet, hvarförutom och då ersättningen i regeln
skulle utgå enligt markegångstaxa^ men de deri bestämda priser i
allmänhet äro låga, under det att i krigstider alla varuvärden åt min -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

stone å sjelfva krigsskådeplatsen pläga i hög grad stegras, missnöje
öfver otillräcklig ersättning syntes komitén skola, vid bibehållande af
1889 års bestämmelser, öfver allt komma att uppstå.

Komitén förordade derföre att §§ 9, 10 och 11 i lagförslaget måtte
erhålla den lydelse, som gifvits åt dem i nu förevarande lagförslag och
ansåg densamma, att då med en dylik affattning utaf dessa lagbud
samma myndighet eller den i § 11 omnämnda kommission skulle komma
att så väl upprätta taxor för reqvisitioner å krigsskådeplatsen som att
i de fall, då ersättning för fullgjord reqvisition icke utginge efter behörigen
faststälda taxor, bestämma fordringsbeloppen och i öfrigt handlägga
sådana ärenden, som egde sammanhang med ersättning för utgjorda
reqvisitioner eller för derunder uppkommen skada, nödig trygghet
för ett rättvist bedömande af ersättningsanspråken så mycket snarare
kunde anses vara vunnen, som dessutom genom stadgandet i 11
§ 2 mom. rättighet beredts ersättningstagarne att hos Eders Kongl.
Maj:t föra klagan öfver ersättningskommissionens beslut.

§§ 12, 13 och 14.

Dessa paragrafer öfverensstämma i hufvudsak med motsvarande i
1889 års förslag.

Lagen angående skyldighet för enskilde att till krigsbruk afstå hästar
och fordon.

§ 1.

I denna paragraf är, i enlighet med tillförordnade chefens för
generalstaben förslag i hans yttrande rörande den förbättrade härordningen,
infördt ett nytt moment, hvarigenom personer, livilka kontraktsenligt
förbundit sig att för truppernas årliga öfningar tillhandahålla
hästar samt vid mobilisering öfverlåta dem till kronan, befriats från
skyldigheten att till krigsbruk afstå det antal hästar, kontrakten
omfatta.

Som motiv för den ifrågasatta bestämmelsen påpekade tillförordnade
chefen för generalstaben, såsom mig synes med rätta, den omständigheten
att de hästar, som vederbörande hästegare äro skyldige
att tillhandahålla artilleriet för att användas vid detta vapens freds -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

öfningar, jemlikt de kontrakt, som enligt vederbörligen fäststälda formulär
med hästegarne afslutas, kunna vid mobilisering af kronan mot
ersättning öfvertagas och såsom följd deraf också i de för artilleriet
faststälda mobiliseringsplaner beräknas såsom en för krig användbar
tillgång.

bi •''Om''-.!. W,''. O n f i: r f f! it b ’ .Of," ;:b «!;. _ •>]:?. 0: ; -.

§ 2- .vi,", ''"i ".

I enlighet med hvad jag vid § 1 af reqvisitionslagen yttrat har
jag ur denna paragraf uteslutit den mellanmening, som i motsvarande
paragraf af 1893 års lagförslag förefanns och som angaf de ändamål,
hvilka med krigsmagtens ställande på krigsfot skulle afses. I öfrigt är
paragrafen oföräudradt sådan den upptogs i 1889 års lagförslag.

§ 3. ■

Ur denna paragrafs båda moment äro, likaledes i enlighet med
tillförordnade chefens för generalstaben förslag, uteslutna de deri förut
intagna bestämmelserna om den tid, från hvilken skyldigheten att afstå
hästar och fordon skall anses inträda och som skulle genom allmän
kungörelse bestämmas. Såsom tillförordnade chefen för generalstaben
i sitt ofvannämnda yttrande rigtigt anmärkte, är nemligen hästuttagningen,
i motsats till de så kallade reqvisitionerna, en från mobiliseringsarbetet
i öfrigt alldeles oskiljaktig åtgärd och skyldigheten att afstå
hästar och fordon kan alltså icke bestämmas att inträda någon
viss i sammanhang med föreskriften om krigsmagtens försättande på
krigsfot angifven dag, utan måste vara på förhand bestämd i de mobiliseringshandlingar,
som redan under fred tillställas Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i de olika länen och som derföre, på grund af den
allmänna kungörelsen om mobilisering, måste meddelas vederbörande
kommuner till kännedom och efterrättelse. Skulle Eders Kongl. Maj'':t
genom särskild! beslut förordna äfven om dagen, då skyldigheten att
afstå hästar och fordon skall inträda, skulle endast mobiliseringsarbetet
onödigt fördröjas, helst med afseende på de störa skiljaktigheter
i fråga om befolkningstäthet och afstånd, som inom de olika delarna
af vårt vidsträckta land förefinnas, bestämmelserna rörande
tiden för hästuttagningen omöjligen kunna för hela landet blifva likartade.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 28. 21

ii-iJm :ii,•>m: ;; -it, t not .>:!•) r! . J •ro-''''. .I• il ‘‘it ibnbn)• ''ni

I denna paragraf hade fältförvaltningskomitén förordat den ändring,
att nämnderna för uttagande af hästar inom de olika kommunerna
komrne att utses redan i fred och icke, såsom lydelsen -af 4:e §ren. i
1889 års förslag innebure, först omedelbart innan de skulle börja sin
verksamhet. Komiterade förmenade, att onödig tidsutdrägt .skulle vid
mobilisering uppstå genom nämndernas utseende först vid sjelfva mobiliseringstillfället,
och höllo dessutom före dels att nämnder, som blifva
utsedda redan i fred, skulle kunna med mera omsorg utvälja de
érforderliga hästarna och dels att lagbestämmelserna, så vida nämnderna
städse funnes utsedda, skulle lättare vinna insteg i folkmedvetandet
och sålunda vid behof kunna utan svårare slitningar bringas
till användning. Häremot anmärkte emellertid tillförordnade chefen för
generalstaben i sitt ofvannämnda utlåtande, att fältförvaltningskomitén
afgaf sitt utlåtande, medan de nu för armén gällande mobiliseringsplaner
ännu voro under arbete, att af detta arbete emellertid framgått,
att den befarade tidsutdrägten för nämndernas utseende icke; synes
kunna verka till hästuttagninge*ns försenande, samt slutligen att då “ny
fördelning på de olika kommunerna af vid mobilisering erforderliga
hästar, enligt § 2 i lagen, skall göras hvart femte år och naturligtvis
äfven ofördröjligen meddelas samtliga kommuner till kännedom och
efterrättelse, det icke torde kunna befaras, att lagbestämmelserna icke
ens under eu långvarig fred5 skola falla i glömska.

Jag har med hänsyn till dessa senare skäl så mycket hellre änsett
mig böra i det nu utarbetade lagförslaget bibehålla § 4 b oförändradt det
skick, hvilket paragrafen hade i 1889 års lagförslag, som det måhända
i hvarje fall skulle varit olämpligt att låta kommunalmyndigheterna
årligen under en lång följd af år utse ledamöterna i en nämnd, som
icke någonsin behöfde sammanträda för att fullgöra det uppdrag, med
anledning af hvilket den utsetts.

:v;‘, v:"''.... ■■ !:;§ 5. ''

I denna paragraf är, frånsedt bestämmelsen i paragrafens 4:e moment,
att uttagen häst skall, der så ske kan, vara åtföljd jemväl af fodertornist,
ingen annan förändring i sak vidtagen än att jag tillagt ätt de
blifvande mönstringskommissionétna skola biträdas jemväl utaf en af
Kongl. Maj ds befallningshafvande förordnad protokolisförare. Tillägget

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 28.

är förordadt af tillförordnade chefen för generalstaben, som i sitt förenämnda
yttrande anmärkte, att om mönstringskommissionerna skola,
såsom lagen förutsätter, på en dag medhinna att inmönstra erforderligt
antal hästar och fordon, rullföra dem, verkställa uträkning af inlösningspris
med mera dylikt, för desamma måste uppstå oundgängligt
behof af en särskild protokollsförare till biträde.

§ 6.

I denna paragraf är likaledes på tillstyrkan af tillförordnade chefen
för generalstaben tillagdt ett särskildt moment af innehåll, att derest
uttagen häst, i saknad af militärpersonal å mönstringsstället, som kan
mottaga honom, måste utaf aflemnarne sjelfva föras ända till vederbörande
truppförband, ersättning för den dermed förenade kostnad jemväl
skall af statsmedel utgå.

Rörande anledningen till förslaget yttrar bemälde chef i sitt meranämnda
utlåtande, att under arbetet på nu gällande mobiliseringsplaners
upprättande det visat sig alldeles omöjligt att för hvarje särskildt
mönstringsställe kunna afdela militärstyrka till hästars och fordons
emottagande och att sålunda, synnerligen om en truppafdelning har att
emottaga ett stort antal hästar och mönstringsställen inom afdelningens
hästuttagningsområde till följd deraf äro många, ingen personal finnes
att afsända till vissa mönstringsställen. I lagen syntes tillförordnade
chefen för generalstaben derföre böra införas någon bestämmelse, som
möjliggjorde, att erforderliga hästar kunde blifva direkt till vederbörande
truppförband aflemnade.

§§ 7, 8, 9 och 10.

I dessa paragrafer är ingen annan förändring i sak vidtagen än
alt § 7 blifvit, i öfverensstämmelse med hvad jag förut yttrat rörande
tiden för uttagning af hästar, så affattad, att rättighet för staten att
uttaga fordon inträder icke från och med den dag, som i särskild kungörelse
bestämmes, utan omedelbart så snart förordnande om krigsmagtens
ställande på krigsfot blifvit lemnadt.

Under åberopande af hvad jag sålunda yttrat får jag härmed i
underdånighet hemställa att Eders Kongl. Maj:t täcktes för sin del

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

godkänna och i nådig proposition, sådan den finnes detta protokoll
bilagd, föreslå Riksdagen att antaga de anmälda förslagen till

lag angående skyldighet för kommuner och enskilde att fullgöra reqvisitioner
för krigsmagtens behof; och

lag angående skyldighet för enskilde att till krigsbruk afstå hästar och
fordon.

Statsrådets öfrige ledamöter instämde i hvad föredraganden
hemstält; och behagade Hans Maj:t Konungen
härtill lemna bifall samt förordna, att till Riksdagens
pröfning skulle aflåtas nådig proposition af
den lydelse, bil. litt. B till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo
Trygve Hermelin.

Kong}. Maj:ts Nåd. Proposition No %$.

''.■■ A'' it r i t »i '' • :fiit n »u or i.

u; flbbhunf *m

-w r,y;y\ ■ v . • V;.\ \ \ Yj . s\\V;? > ‘ v •v" '' \

-‘.nöt r ojunöhof xefönfid >i jgiit

4:jiJ/! >luvi/j:ii -i -b-* :.)ii

-adrlf rf rf itu .jn-ii-xtm»’! ;• SI

1889 ars förslag.

.•rii-jivm !''«>>!<iniJof» flit J] .it

Lag

angående skyldighet för enskilde
att fullgöra reqvisitioner för
krigsbehof.

§ 1.

1. Sedan Konungen förordnat
om krigsmagtens ställande på krigsfot,
hvarmed förstås krigsmagtens
mobilisering för upprätthållandet af
rikets neutralitet eller för afvärjande!
af hotande krigsfara, må, från den
dag, som medelst allmän kungörelse
bestämmes, genom reqvisition fyllas
sådana oundgängliga behof för krigsmagten,
hvilka icke med tillräcklig
skyndsamhet kunna på annat sätt,
såsom från samlade förråd eller genom
köp, leveransaftal o. s. v. tillgodoses.
Vid krigsmagtens återgång
till fredsfot bestämmes på lika sätt
den dag, efter hvilken reqvisitioner
på grund af denna lag icke vidare
må eg a rum.

2. Om endast en del af krigsmagten
ställes på krigsfot, inskränkes
reqvisitionsrätten till hvad som
erfordras för denna del.

ii; - o q I Vidi

it;;

I l ? ! . ''rf''

i-ren me .i-i-nngiijli
It: J i.11 i!" V

1895 års förslag.

Lag

angående skyldighet för kommuner
och enskilde att fullgöra reqvisitioner
för krigsmagtens behof.

§ I 1.

Sedan förordnande på sätt i 74
§ regeringsformen sägs, meddelats
om krigsmagtens ställande på krigsfot,
må från den dag, som af Konungen,
efter statsrådets hörande, i allmän
kungörelse bestämmes, genom
reqvisition af kommuner och enskilde
utfordras förnödenheter och tjenstbarheter,
som må vara att i orten
tillgå och som erfordras för fyllande
af sådana krigsmagtens oundgängliga
behof, hvilka icke på annat
sätt kunna med tillräcklig skyndsamhet
tillgodoses. Vid krigsmagtens
återgång till fredsfot upphör
rätt till reqvisition på grund af
denna lag från den dag, som på
lika sätt bestämmes och kungöres.

2. Om endast en del af krigsmagten
ställes på krigsfot, inskränkes
reqvisitionsrätten till hvad som
erfordras för denna del.

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 28.

1889 års förslag.

3. Hvad enligt reqvisition utgöres,
skall, der ej annorlunda här
nedan stadgas, af statsmedel ersättas,
i enlighet med de i denna lag
intagna bestämmelser.

4. Rätt att göra reqvisition tillkommer
de militära myndigheter,
åt indika Konungen i den ordning,
som i § 13 sägs, sådan rätt
meddelar. Reqvisitionen skall alltid
ske genom skriftlig, af reqvirenten
undertecknad handling. För hvad
enligt reqvisition blifvit lemnadt
eller fullgjordt skall qvitto gifvas.

§ S Genom

reqvisition må anskaffas:

a) qvarter för trupper med befäl
och vederlikar samt för andra, som
äro vid krigsmagten anstälde eller
för dess räkning använde; stallrum
för hästar och slagtkreatur äfvensom
plats under tak i befintliga
byggnader för materiel och öfriga
förnödenheter;

b) mat i qvarteren enligt ortens
sed för till krigsmagten hörande
personal samt foder åt hästar och
slagtkreatur;

c) anspann, med eller utan fordon
och forrnän, äfvensom andra transportmedel
med tillhörande personal
för fortskaffning af folk och materiel
samt öfriga krigsförnödenheter;

d) fartyg, båtar och andra farkoster,
med eller utan bemanning;

e) vägvisare, budbärare, arbets liili.

till lliksd. Prof. 1895. 1 Sami. 1

1895 års förslag.

3. Hvad enligt reqvisition utgöres,
skall, der ej annorlunda här
nedan stadgas, af statsmedel ersättas,
i enlighet med de i denna
lag intagna bestämmelser.

4. Rätt att göra reqvisition tillkommer
de militära myndigheter,
åt hvilka Konungen i den ordning,
som i § 13 sägs, sådan rätt meddelar.
Reqvisitionen skall alltid ske
genom skriftlig, af reqvirenten undertecknad
handling. För hvad enligt
reqvisition blifvit lemnadt eller
fullgjordt, skall qvitto gifvas.

§ 2.

1. För reqvisitions utgörande
ansvarar vederbörlig kommun, så
framt reqvisitionen icke, enligt § 4
mom. 2, ställes omedelbart till enskild
kommunalmedlem, och må kommun,
rörande sättet och ordningen
för den behöfliga fördelningen på
kommunalmedlemmarne af hvad som
ifrågakommer att inom kommunen
genom reqvisition utgöras, sjelf i
laga ordning fatta beslut.

2. Genom reqvisition må anskaffas
eller tagas i anspråk:

a) qvarter för trupper med befäl
och vederlikar samt för andra, som
äro vid krigsmagten anstälde eller
för dess räkning använde; stallrum
för hästar och slagtdjur äfvensom
plats under tak i befintliga byggnader
för materiel och andra effekter;

b) mat i qvarteren för till krigs Afd.

22 Haft. 4

Kongl. Maf.ts Nåd. Proposition N:o 28.

1889 års förslag.

manskap, materialier, verktyg och
redskap för tillfälliga för krigsändamål
erforderliga väg-, bro-, befästnings-
och andra arbeten jemte till
sådana arbeten nödig mark samt
byggnader och verkstäder;

f) proviant och foder jemväl under
andra förhållanden än de i
mom. b) afsedda äfvensom slagtboskap; g)

bränsle och lägerhalm för trupper
i läger eller bivack;

h) stenkol, äfvensom tåg- och trävirke
samt andra för utrustning af
krigsfartyg erforderliga materialier;

i) vård hos befolkningen för
sjuka och sårade menniskor och
hästar, tillhörande krigsmagten;

k) annat, som kan behöfva undantagsvis
genom reqvisition anskaffas,
såsom beväpnings- och utrustningspersedlar,
läkemedel och förbandsmaterialier
äfvensom till biträde erforderlig
personal.

1895 års förslag.

magten hörande personal samt foder
åt hästar och slagtdjur;

c) fartyg, båtar och andra farkoster,
med eller utan bemanning,
samt kanaler och slussverk med
tillhörande personal och materiel;

d) anspann, med eller utan fordon
och förmån, jernvägar äfvensom
andra transportmedel med tillhörande
personal och materiel;

e) telegraf- och telefoninrättningar
med tillhörande personal och
materiel;

f) vägvisare, budbärare, arbetsmanskap,
materialier, verktyg och
redskap för tillfälliga för krigsändamål
erforderliga väg-, bro-, befästnings-
och andra arbeten jemte till
sådana arbeten nödig mark samt
byggnader och verkstäder;

g) proviant och foder jemväl under
andra förhållanden, än de i
mom. b) afsedda, äfvensom slagtdjur; h)

bränsle och lägerhalm för trupper
i qvarter, läger eller bivack;

i) stenkol äfvensom tåg- och trävirke
samt andra för utrustning af
krigsfartyg erforderliga materialier;

k) vård hos befolkningen för sjuke
och sårade menniskor och hästar,
tillhörande krigsmagten;

l) annat, som kan behöfva undantagsvis
genom reqvisition anskaffas,
såsom beväpnings- och utrustningspersedlar,
läkemedel och förbandsmaterialier,
äfvensom till biträde
erforderlig personal.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

1889 ars förslag.

§ 3.

1. Reqvisitionerna ställas till
Kongl. Maj:ts befallningshafvande
eller behörig under honom lydande
administrativ myndighet.

2. Då större skyndsamhet erfordras
och reqvisitionens ändamål
eljest skulle förfelas, må reqvisition
ställas till kommunal myndighet
eller, der sådan icke kan genast
anträffas, omedelbart till den eller
dem, som böra reqvisitionen fullgöra.

1895 års förslag.

§ 3.

För åstadkommande af en så vidt
möjligt jemn fördelning vid reqvisitionernas
utgörande indelas riket
redan i fred, på sätt som af Konungen
bestämmes, i reqvisition sområden,
hvarvid hänsyn tages ej mindre
till de särskilda landsdelarnes
tillgångar än ock till rikets administrativa
indelning samt krigsmagtens
förläggning.

Denna indelning skall, då reqvisitionernas
beskaffenhet sådant medgifver,
läggas till grund för deras
utgörande.

Hvad krigsskådeplatsen angår,
eger dock högste befälhafvare!), utan
hinder af denna föreskrift, att i
nämnda afseende utfärda nödiga
bestämmelser, sedan han erhållit
det bemyndigande, som i § 1 mom. 4
omförm äles.

§ 4.

1. Reqvisition ställes till Konungens
befallningshafvande eller behörig
under honom lydande administrativ
myndighet.

2. Då större skyndsamhet erfordras
och reqvisitionens ändamål
eljest skulle förfelas, må reqvisition
ställas till kommunalmyndighet eller,
der sådan icke kan genast anträffas,
omedelbart till den eller dem, som
böra reqvisitionen fullgöra.

3. Reqvisition må icke omfatta

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

1889 års f örslag.

3. Reqvisition må icke omfatta
annat än hvad inom orten finnes
att tillgå.

4. Vägrar eller försummar någon
att reqvisition behörigen eller
i rätt tid fullgöra, eger administrativ
eller kommunal myndighet att använda
det tvång, som erfordras för
det reqvirerades uttagande. Kan
dröjsmålet medföra våda och är civil
myndighet ej när, tillkommer ock
militärmyndighet samma rätt mot
ansvar, vid missbruk, efter lag.

§ 4.

1. Qvarter lemnas:

för tågande trupper och militärtransporter
;

för till ortens försvar eller eljest
derinom förlagda trupper och militära
anstalter;

2. Qvarter lemnas i mån af utrymme
i tillgängliga hus och byggnader
å all egendom så väl i stad
som på landet, hvilken icke på
grund af gällande stadganden är
från inqvartering befriad.

3. Qvarter med ljus och värme
för menniskor, stallrum för hästar
och slagtkreatur samt, i mån af
behof, plats under tak för materiel
och andra förnödenheter lemnas
utan betalning. Mat och foder i
qvarteren ersättes efter det pris
markegångstaxan upptager.

4. 1 öfrigt lända gällande inqvarteringsordningar
och författningar
om truppers och persedlars

1895 års förslag.

annat än hvad inom orten finnes
att tillgå.

4. Vägrar eller försummar någon
att reqvisition behörigen eller
i rätt tid fullgöra, eger administrativ
eller kommunal myndighet att
använda det tvång, som erfordras
för det reqvirerades uttagande. Kan
dröjsmålet medföra våda och är civil
myndighet ej när, tillkommer ock
militärmyndighet samma rätt mot
ansvar, vid missbruk, efter lag.

§ 5.

1. Qvarter lemnas:

för tågande trupper och militärtransporter,

för till ortens försvar eller eljest
derinom förlagda trupper och militära
anstalter.

2. Qvarter lemnas i mån af utrymme
i tillgängliga hus och byggnader
å all egendom såväl i stad
som på landet; dock äro invånarne
ej skyldige att lemna de rum eller
sängar, der de vanligen hafva sitt
nattläger.

3. Qvarter för menniskor, stallrum
för hästar och slagtdjur samt,
i mån af behof, plats under tak för
materiel och andra effekter lemnas
utan betalning.

4. Mat, som lemnas i qvarteren,
skall vara efter ortens sed och ersättes,
likasom i qvarteren lemnadt
foder, efter det pris markegångstaxan
upptager.

Kongl. Maj.is Nåd.
1889 års förslag.

fortskaffande i tillämpliga delar till
efterrättelse; skolande dock, vid behof
af trängre inqvartering än i
vederbörliga inqvarteringsordningar
är föreskrifvet, en hvar åtnöjas med
det utrymme, som kan lemnas.

§ 5.

1. Då i annan ordning än för
kronoskjuts finnes föreskrifvet anspann
med eller utan fordon på
reqvisition lemnas, utgår ersättningen
efter kördag, beräknad till högst
tolf timmar, med det pris markegångstaxan
bestämmer. Begagnas
fordon endast sex timmar eller mindre,
utgår ersättningen för half
kördag.

2. För färd från bostaden till inställelseplatsen,
äfvensom för hemfärden,
undfås ingen ersättning, om
afståndet understiger en nymil. Uppgår
afståndet till en, men understiger
två nymil, lemnas derför särskild
ersättning med forlön för en
fjerdedels kördag, och om det uppgår
till två nymil och derutöfver, med
forlön för eu half kördag.

3. Forman, som mer än fyratioåtta
timmar nödgas vara borta från
hemmet, har, utan afdrag på forlönen,
på den för honom bestämda

Proposition N:o 28.

1895 års förslag.

5. I öfrigt lända i fråga om
qvarter gällande inqvarteringsordningar
och författningar om truppers
och persedlars fortskaffande i tilllämpliga
delar till efterrättelse; skolande
dock, vid behof af trängre
inqvartering än i vederbörliga inqvarteringsordningar
är föreskrifvet,
en hvar af krigsmagten åtnöjas med
det utrymme, som kan lemnas.

§ 6.

1. Då i annan ordning, än för
kronoskjuts finnes föreskrifvet, anspann
med eller utan fordon på
reqvisition lemnas, utgår ersättningen
efter kördag, beräknad till högst
tolf timmar, med det pris markegångstaxan
bestämmer. Begagnas
fordon endast sex timmar eller mindre,
utgår ersättningen för half
kördag.

2. För färd från bostaden till
inställelseplatsen, äfvensom för hemfärden,
undfås ingen ersättning, om
afståndet understiger eu ny mil.
Uppgår afståndet till en, men understiger
två nymil, lemnas derför
särskild ersättning med forlön för
en fjerdedels kördag, och om afståndet
uppgår till två nymil eller
derutöfver med forlön för en fjerdedels
kördag för hvarje full nymil
af detsamma.

3. Forman, som nödgas vara
borta från hemmet mer än fyratio -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

1889 års förslag.

farvägen enahanda rätt till inqvartering
och föda för sig och sina dragare
som person tillhörande krigsmagten.

4. För den skada eller betydligare
försämring, som å djur eller
fordon bevisligen uppkommit under
begagnandet utan egarens eller
formannens förvållande, är egaren
berättigad till full ersättning. Tages
anspann med eller utan fordon
i anspråk för längre tid än fyratioåtta
timmar eller för oviss tid eller
väglängd, skola hästar, åkdon och
seltyg värderas vid inställelsen. Har
sådan värdering icke då kunnat ske,
bör den så snart som möjligt derefter
verkställas.

§ 6.

1. Enskild jernväg med dess
tjenstepersonal, materiel, byggnader,
telegraflinier och materialförråd
m. m. skall, der så erfordras, stå
till krigsmagtens förfogande för
fortskaffning af trupper och krigsförnödenheter
af alla slag; och vare
egaren pligtig att i jernvägens vagnar
anordna nödig inredning för
dylik fortskaffning.

2. Militärtransporter betalas efter
faststäld taxa eller de särskilda
bestämmelser, som kunna förjernvägen
vara gällande. Ersättning
för i öfrigt begagnad driftmateriel

1895 års förslag.

åtta timmar, eger utan afdrag på
forlönen att på den för honom bestämda
farvägen tillgodonjuta enahanda
rätt till inqvartering och föda
för sig och sina dragare, som om
han tillhörde krigsmagten.

4. För den skada eller betydligare
försämring, som å djur eller
fordon bevisligen uppkommit under
begagnandet utan egarens eller formannens
förvållande, är egaren berättigad
till full ersättning. Tages
anspann med eller utan fordon i
anspråk för längre tid än fyratioåtta
timmar eller för oviss tid eller
väglängd, skola hästar, åkdon och
seltyg värderas vid inställelsen. Har
sådan värdering icke då kunnat ske,
bör den så snart som möjligt derefter
verkställas.

§ i 1.

Vid enskild jernväg, som står
till krigsmagtens förfogande för
fortskaffning af trupper och krigsförnödenheter,
vare egaren pligtig
att å jernvägens vagnar anordna nödig
inredning för dylik fortskaffning.

2. Militärtransporter betalas efter
faststäld taxa eller de särskilda bestämmelser,
som kunna för jernvägen
vara gällande. Ersättning för jernväg,
som eljest i sin helhet eller
till viss del för krigsändamål tages
i anspråk likasom för jernvägsmateriel,
lemnas i förhållande till
den tid, hvarunder jernvägen eller

Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 28.

1889 ars anslag.

lemnas i förhållande till tiden, hvarunder
den blifvit använd, den förlust,
som derigenom kunnat för
jernvägen uppkomma, samt den
skada eller betydligare försämring
materielen lidit. För all annan materiel
utgår ersättningen antingen
efter nyssnämnda grunder eller ock
efter dess värde.

§ 7.

1. Då tomma eller obegagnade
hus och byggnader, skogs- och hagmarker
samt öppna, obrukade fält
enligt denna lag användas för militära
ändamål, lemnas ingen annan
ersättning än för derå bevisligen
uppkommen skada. För begagnandet
af andra byggnader och annan
mark lemnas ersättning äfven
i förhållande till den för innehafvaren
deraf förlorade afkastning eller
nytta.

2. Efter samma grund utgår ersättning
för fartyg, båtar och andra
farkoster.

3. Fartyg, som användas till
försänkningar eller likartade ändamål,
ersättas till fulla värdet.

§ 8.

1. I andra fall, än i § 2 mom. b)
säges, må proviant- och fourrageartiklar
samt slagtboskap reqvireras
endast då krigsmagtens underhåll
icke kan på annat sätt tillgodoses
och blott på Konungens

1895 års förslag.

materielen varit egaren afhänd, samt
den skada eller betydligare försämring
densamma lidit.

3. För kanaler, slussverk, telegraf-
och telefoninrättningar, som
tagas i anspråk, utgår ersättningen
enligt de i inom. 2 anförda grunder.

§ 8.

1. Då tomma eller obegagnade
hus och byggnader, skogs- och hagmarker
samt öppna, obrukade fält
enligt denna lag användas för militära
ändamål, lemnas ingen annan
ersättning än för derå bevisligen
uppkommen skada. För begagnandet
af andra byggnader och
annan mark lemnas ersättning icke
allenast för sådan skada utan äfven
för den för innehafvaren deraf förlorade
afkastning eller nytta.

2. Efter samma grunder utgår
ersättning för fartyg, båtar och andra
farkoster.

3. Fartyg, som användas till försänkningar
eller likartade ändamål,
ersättas till fulla värdet.

§ 9.

Inom krigsskådeplats gäller, i
stället för markegångstaxa, särskild
taxa, som upprättas af den i § 11
omnämnda kommission och kungöres
af vederbörande Konungens
befallningshaf vande.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

1889 års förslag.

eller högste befälhafvare^ befallning;
dock må för trupp under
marsch eller vid tillfälligt uppehåll
lifsmedel åt menniskor och djur
jemväl utan dylik befallning reqvireras
af truppens befälhafvare, då
omständigheterna göra sådant oundgängligen
nödvändigt.

2. Hvad som enligt denna § reqvireras,
ersättes till fulla värdet
efter gångbart pris; dock ej under
det reqvirerades värde enligt markegångstaxan.

§ 9.

Dagsverken samt lägerhalm och
bränsle ersättas efter ortens markegångspris.

§ 10-

För lemnad vård åt sjuke eller
sårade, för beväpnings- eller utrustningspersedlar
och förbandsmaterialier
utgår ersättning efter ortens
markegångspris, der pris å arbete
eller varor af dylik beskaffenhet
finnas i markegångstaxorna angifna,
men eljest efter de pris, som i orten
gälla.

§ n.

I de fall, då ersättning för fullgjorda
reqvisitioner icke utgår ef -

1895 års förslag.

Pris å arbete eller varor, som upptagas
å taxa för krigsskådeplats,
får icke understiga motsvarande pris
enligt markegångstaxan.

§ io.

1. Der vederbörliga taxor icke
upptaga pris å reqvirerade arbeten
eller varor, skall hvad som genom
reqvisition utgöres ersättas till fulla
värdet efter gångbart pris.

2. För forsling af reqvirerade
varor till aflemningsplats utgår ersättning
enligt § 6.

§ ii 1.

För hvarje län äfvensom för
Stockholms stad skall finnas en

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 28.

1889 års förslag.

ter markegångspris eller faststälda
taxor, bestämmes den, der öfverenskommelse
icke kan träffas, af
tre gode män, af hvilka en ntses
af militärmyndighet, eu af den, som
fullgjort reqvisitioneh, och den
tredje af de båda sålunda valde,
eller, om de ej kunna sig om en
person förena; på landet af domaren
i orten och i stad af magistraten;
skolande dock vid värderingen alltid
de i denna lag angifna grunder
följas.

Mö''r ( * .-ifirf,-lÖl oti-uut-; f -bi

r- / ;iiu -i i'':UU'' *■ • ; ’ ''''"■•‘al1 ju. ■ ''■ ■■

1895 års förslag.

kommission, med åliggande att upprätta
taxa för reqvisitioner inom
krigsskådeplats, att pröfva och bestämma
fordringsbeloppen för inom
lähet eller hufvudstaden utgjorda
reqvisitioner, der ersättning för dessa
icke utgår efter behörigen faststälda
taxor, samt i öfrigt handlägga sådana
ärenden, som ega sammanhang
med ersättning för utgjorda reqvisitioner
eller för derunder uppkommen
skada.

Kommissionen skall bestå af trenne
ledamöter, nemligen en ledamot,
tillika ordförande, vald af vederbörande
landsting eller stadsfullmägtige
inom sig, en intendenturtjensteman
eller officer, utsedd af
arméfördelningschefen (militärbefälhafvaren)
samt en civil tjensteman,
tillika sekreterare, utsedd af Konungens
befallningshafvande.

2. Huru ändring i kommissionens
beslut må hos Konungen sökas,
bestämmes i den ordning som i
§13 sägs.

§ 12-

1. Liqvid för fullgjord reqvisition
skall, efter fordringsbeloppets
pröfning och godkännande, der så
ske kan, erläggas kontant, men, då
detta ej låter sig göra, genom eu
till fordringsegaren stäld, tre månader
efter utställandet till betalning
förfallen anvisning. Sådan anvisning
löper med fem procent ränta

§ 12-

1. Liqvid för fullgjord reqvisition
skall, efter fordringsbeloppets
pröfning och godkännande, der så
ske kan, erläggas kontant, men, då
detta ej låter sig göra, genom en
till fordringsegaren stäld, tre månader
efter utställandet till betalning
förfallen anvisning. Sådan anvisning
löper med fem procents

Bih. till Riksd. Prot. 1895. I Samt. 1 Afd. 22 Höft.

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 28.

1889 års förslag.

från och med den dag, då reqvisitionen
fullgjordes.

2. Genom allmän kungörelse
meddelas så väl sättet och ordningen
för fordringsbeloppens pröfning
och godkännande, som ock hvilken
myndighet är behörig att anvisning
utställa.

3. Anvisningen inlöses å ort och
tid, som genom allmän kungörelse
tillkännagifves.

• o:'',, ''''"i".'',''. ''

De närmare föreskrifter, som för
verkställigheten af denna lag blifva
erforderliga, utfärdas af Konungen.

§ 14.

Angående skyldighet för enskilde
att till krigsbruk afstå hästar och
fordon är särskildt stadgadt. »

1895 års förslag.

ränta från och med den dag, då
reqvisitionen fullgjordes.

2. Sättet och ordningen för fordringsbeloppens
pröfning och godkännande,
äfvensom hvilka myndigheter
ega behörighet att utställa
anvisningar, bestämmes uti den ordning
§ 13 angifver. . <

3. Anvisning inlöses å ort och
tid, som genom allmän kungörelse
tillkännagifves.

■ b-arvs iafit-jm i -b bi;

§ 13-

De närmare föreskrifter, som för
verkställigheten af denna lag blifva
erforderliga, utfärdas af Konungen.

§ 14.

Angående skyldighet för enskilde
att till krigsbruk afstå hästar och
fordon är särskildt stadgadt.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

t in till >!			T! Oq .! •	■vt • )vi	»t f f■ v;		ijr''(
-.Kura *;o V ?. t t?!		,''4;	::ifi h.''»! ■''			;firr}n-: i/l h
\''V> -O/ : l''f t		i ^ .	»jw ••	Sil dm-''''			i; ;yf rf
Tf* . t f »i > M 1	i>i * Tf; > n	„ t	lir mob •	t-Vi -likt ••	do:./in	!:■!. f tö; H	''G.nnf y''u.
		• i i i t	r;!o i	iki:			, \-v
ai:- •;,!			t »Mt Öf f 4	-*• T•:	■-itfrr "i,-

1889 års förslag.

■ ! ,i .- •'' tf*;'' -T Mm.m-t

M'',1 LaST • - a,

angående skyldighet för :enskilde angående skyldighet för enskilde att
att. till krigsbruk utstå hästar till krigsbruk afstå hästar

1895 års förslag.

Lag

och fordon.

§ I -

och fordon.

§ 1.

1. Egare af hästar och af fordon
äro, med de undantag mom. 2
af denna paragraf innehåller, skyldige
att, när så erfordras, till krigsbruk
afstå desamma i den ordning
och mot den ersättning, som i denna
lag sägs.

2. Befriade från denna skyldighet
äro: 1 v\; j ii>> •

a) Konungen och medlemmar af
det kongliga huset för det antal
hästar och fordon Konungen, för
Eget och medlemmarnes behof, finner
för godt bestämma;

b) personer, tillhörande främmande
magters härvarande beskickningar
och konsulat, så vida de
icke äro svenske undersåtar;

c) embets- och tjenstemän, läkare
och veterinärer för de hästar och
fordon, hvilka för utöfvandet af deras
tjenst eller yrke äro behöfliga;

1. Egare af hästar och af fordon
äro, med de undantag, mom. 2 af
denna paragraf innehåller, skyldige
att, när så erfordras, till krigsbruk
afstå desamma i den ordning och
mot den ersättning, som i denna
lag sägs. '' u : . :

2. Befriade från denna skyldighet
äro:

a) Konungen och medlemmar af
det kongl. huset för det antal hästar
och fordon Konungen, för eget
och medlemmarnes behof, finner för
godt bestämma;

b) personer, tillhörande främmande
magters härvarande beskickningar
och konsulat, så vida de icke äro
svenske undersåtar;

c) embets- och tjenstemän, läkare
och veterinärer för de hästar och
fordon, hvilka för utöfvandet af
deras tjenst eller yrke äro behöfliga;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

1889 års förslag.

d) personer, med hvilka poststyrelsen
uppgjort kontrakt om postbefordran,
för det antal hästar,
nämnda kontrakt omfattar, jemte
nödiga fordon för kontraktets fullgörande
;

e) gästgifvare och skjutsentreprenörer
för egna, till skjutsskyldighetens
uppehållande nödiga hästar
och fordon.

§ 2.

Det antal hästar, som erfordras
för krigsmagtens ställande på krigsfot,
bestämmes af Konungen, särskilt
för fastlandet och särskildt
för Gotlands län, samt fördelas likaledes
af Konungen på vederbörliga
kommuner efter förhållandet mellan
antalet hästar öfver tre år f inom
hvarje kommun och, hvad fastlandets
kommuner angår, hela antalet
hästar derstädes af sagda ålder
samt, hvad kommunerna i Gotlands
län angår, hela antalet hästar af
enahanda ålder i nämnda län.

Sådan fördelning verkställes hvart
femte år.

I 3.

1. Sedan Konungen förordnat
om krigsmagtens ställande på krigs -

1895 års förslag.

d) personer, hvilka kontraktsenligt
förbundit sig att för truppernas
årliga öfningar tillhandahålla
hästar samt vid mobilisering öfverlåta
dem till kronan, för det antal
hästar kontrakten omfatta;

e) personer, med hvilka poststyrelsen
uppgjort kontrakt om postbefordran,
för det antal hästar,
nämnda kontrakt omfattar, jemte
nödiga fordon för kontraktets fullgörande
;

f) gästgifvare och skjutsentreprenörer
för egna, till skjutsskyldighetens
uppehållande nödiga hästar
och fordon.

Det antal hästar, som erfordras
för krigsmagtens ställande på krigsfot,
bestämmes af Konungen, särskildt
för fastlandet och särskildt
för Gotlands län, samt fördelas likaledes
af Konungen på vederbörliga
kommuner efter förhållandet mellan
antalet hästar öfver tre år inom
hvarje kommun och, hvad fastlandets
kommuner angår, hela antalet
hästar derstädes af sagda ålder samt,
hvad kommunerna i Gotlands län
angår, hela antalet hästar af enahanda
ålder i nämnda län.

Sådan fördelning verkställes hvart
femte år.

§ 3. .

1. Sedan Konungen förordnat om
krigsmagtens ställande på krigsfot,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

1889 års förslag.

fot, hvarom i lagen angående skyldighet
för enskilde att fullgöra reqvisitionen
för krigsbehof sägs, skall
från den dag, som genom allmän kungörelse
bestämmes, det åligga hvarje
kommun inom riket att å mönstringsställen
och tider, som af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, uppå förslag af
vederbörande polismyndighet, utsättas,
hålla till hända det antal
hästar, för hvilkas anskaffande kommunen,
enligt § 2, skall ansvara.

2. Sker öfvergången till krigsfot
icke samtidigt för hela krigsmagten,
bestämmes af Konungen, från hvilken
tid och i hvilken ordning skyldigheten
för de särskilda kommunerna
inträder att till fyllande af krigsmagtens
behof af hästar bidraga.

§ 4.

1. Inom hvarje kommun skall
ofördröjligen efter det Konungen
förordnat om krigsmagtens ställande
på krigsfot af stads- eller kommunalfullmägtige,
eller, der sådana icke
finnas, å allmän rådstuga eller kommunalstämma,
utses en särskild
nämnd af fem personer, hvilken inom
kommunen uttager de hästar, som,
enligt § 3, skola å mönstringsställena
tillhandahållas. Vid hästarnes
uttagande bör tillses, att den enskilde
kommunalmedlemmar derigenom
drabbande tunga, så vidt. möjligt är,
jemnt fördelas, och skola hästar af
synnerligen högt värde vid valet
förbigås.

1895 års förslag.

skall det åligga hvarje kommun
inom riket att å mönstringsställen
och tider, som af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, uppå förslag af
vederbörande militärmyndighet, utsättas,
hålla till hända det antal
hästar, för hvilkas anskaffande kommunen,
enligt § 2, skall ansvara.

2. Sker öfvergången till krigsfot
icke samtidigt för hela krigsmagten,
bestämmes af Konungen,
i hvilken ordning skyldigheten för
de särskilda kommunerna inträder
att till fyllande af krigsmagtens
behof af hästar bidraga.

§ 4.

1. Inom hvarje kommun skall
ofördröjligen efter det Konungen
förordnat om krigsmagtens ställande
på krigsfot af stads- eller kommunal
fullmägtige eller, der sådane icke
finnas, å allmän rådstuga eller kommunalstämma
utses en särskild
nämnd af fem personer, hvilken
inom kommunen uttager de hästar,
som, enligt § 3, skola å mönstringsställena
tillhandahållas. Vid hästarnes
uttagande bör tillses, att
den enskilde kommunalmedlemmar
derigenom drabbande tunga, så vidt
möjligt är, jemnt fördelas, och skola
hästar af synnerligen högt värde
vid valet förbigås.

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition Nio 28.

1889 års förslag.

2. I fråga om valbarhet till denna
nämnd, rätten att afsåga sig ledarn
otskap i densamma samt vilkoren
för nämndens beslutmessighet gäller
i tillämpliga delar hvad i förordningen
om kommunalstyrelse på
landet finnes för kommunalnämnd
i enahanda afseenden stadgadt.

§ 5.

1. De hästar, som af kommunerna
tillhandahållas, skola vara för
krigsbruk duglige.

2. Hästarnes duglighet till krigsbruk
pröfvas af en mönstringskommission,
bestående af tre medlemmar,
utsedde, en af militärmyndighet,
en af Kongl. Maj ds befallningshafvande
och en af kommunen i den
ordning § 4 bestämmer. Mönstringskommissionen
biträdes af en
af Kongl. Maj ds befallningshafvande
dertill förordnad veterinär.

3. Blifver häst kasserad eller
har häst, som enligt § 4 uttagits,
icke blifvit vid mönstringstillfället
instäld, och aflemnas ej genast i
dess ställe af kommunen annan
häst, som kan godkännas, eger mönstringskommissionen
inköpa eller,
om tillfälle dertill ej yppas, låta,
med biträde af kronobetjeningen,
inom kommunen uttaga det bristande
antalet hästar; skolande i
förstnämnda fall det belopp, hvarmed
de sålunda anskaffade hästarnes
inköpspris kan komma att öf -

1895 års förslag.

2. I fråga om valbarhet till
donna nämnd, rätten att afsåga sig
ledamotskap i den samma samt vilkoren
för nämndens beslutmässighet
gäller i tillämpliga delar, hvad i
förordningen om kommunälstyrelse
på landet finnes för kommunalnämnd
i enahanda afseenden stadgadt.

i. i.H: j-jj. ; ; i

§ 5. r:

1. De hästar, som af kommunerna
tillhandahållas, skola vara för
krigsbruk duglige.

2. Hästarnes duglighet till krigsbruk
pröfvas af en mönstringskommission,
bestående af tre medlemmar,
utsedde, en af militärmyndighet,
en af Kongl. Maj ds befallningshafvande
och en af kommunen
i den ordning § 4 bestämmer. Mönstringskommissionen
biträdes af en
veterinär och en protokollsförare,
dertill af Kongl. Maj ds befallningshafvande
förordnade.

3. Blifva hästar kasserade eller
hafva hästar, som enligt § 4 uttagits,
icke blifvit vid mönstringstillfället
inStälda, och aflemnas ej
genast i deras ställe af kommunen
andra hästar, som kunna godkännas,
eger mönstringskommissionen
inköpa eller, om tillfälle dertill ej
yppas, låta, med biträde af kronobetjeningen,
inom kommunen uttaga
det bristande antalet hästar; skolande
i förstnämnda fall det belopp,
hvarmed de sålunda anskaffade hä -

Kongl. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 28.

1889 års förslag,

verstiga det pris, som i medeltal
blifvit åsatt de från kommunen enligt
§ 4 uttagna hästar, ersättas
staten af kommunen, mot godtgörelse
af den hästegare, som genom
försummelse att fullgöra stadgade
föreskrifter kan anses vara till kommunens
utgift vållande,

4. Med hästarne, som vid aflemnandet
böra hafva skoningen i
godt skick, skall ock följa ryktdon,
grimma, täcke af ylle, täckgjord,
en omgång lösa hästskor samt foder
för tre dygn. i
-.tosiTij •'' /riiiaöhn r:i- - v /ti; ‘buftiljui
-od om it; * M* it ■ .itf .in vin. dilvi ■;*; i

§ 6.

Hästarne jemte de i § 5 omförmälda
persedlar äfvensom fodretinlösas
af staten mot ett pris, hvilket
af mönstringskommissionen fastställes
till det belopp, som motsvarar
ej mindre hästarnes och persedlarnes
samt fodrets fulla värde,
än ock kostnaden för hästarnes inställande
på mönstringsorten.

§ 7.

1. Efter den dag, som jemlikt
§ 3 varder genom allmän kungö -

1895 års förslag.

starnes inköpspris kan komma att
öfverstiga det pris, som i medeltal
blifvit åsatt de från kommunen enligt
§ 4 uttagna hästar, ersättas
staten af kommunen, mot godtgörelse
af den hästegare, som genom
försummelse att fullgöra stadgade
föreskrifter kan anses vara till kommunens
utgift vållande.

4. Med hästarne, som vid aflemnandet
böra hafva skoningen i
godt skick, skall ock följa ryktdon,
grimma, täcke af ylle, täckgjord,
en omgång lösa hästskor och,
der så ske kan, fodertornist samt
dessutom foder för tre dygn.
f ,, . , , .-.,i j ...... r

§ 6.

Hästarne jemte de i § 5 omförmälda
persedlar äfvensom fodret
inlösas af staten mot ett pris, hvälket
af mönstringskommissionen fastställes
till det belopp, som motsvarar
ej mindre hästarnes och persedlarnes
samt fodrets fulla värde, än ock
kostnaden för hästarnes inställande
på mönstringsstället.

Kan militärpersonal ej infinna sig
å mönstringsstället för hästarnes
emottagande, utgår ersättning äfven
för hästarnes förande derifrån till
vederbörlig truppafdelning genom
de aflemnandes försorg.

§ ?■

1. Sedan förördnadt blifvit om
krigsmagtens ställande på krigsfot,

Kong}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2&.

1889 års förslag.

relse bestämd, kan i kommunerna
till inlösen för statens räkning uttagas
det antal af der befintliga,
till krigsbruk tjenliga fordon, som,
utöfver hvad förut finnes till krigsförvaltningens
förfogande, är för
krigsmagten erforderligt.

2. Med hvarje fordon skall, utom
dess vanliga tillbehör, aflemnas
seltyg.

3. Fordonens fördelning på kommunerna
bestämmes hvart femte
år af Konungen; och gälla beträffande
fordonens uttagning och tillhandahållande
äfvensom inlösningsprisets
fastställande m. m. enahanda
bestämmelser som i fråga om hästar.

§ 8.

De faststälda inlösningsprisen å
aflemnade hästar och fordon med
tillbehör betalas kontant å mönstringsställena
eller, der så ej kan
ske, genom af mönstringskommissionen
utställda anvisningar; skolande
i fråga om dylika anvisningars
förräntande och infriande, föreskrifterna
i § 12 af lagen angående
skyldighet för enskilde att fullgöra
reqvisitioner för krigsbehof lända
till efterrättelse.

§ 9-

Egare af häst eller fordon är
berättigad att, efter krigsmagtens
återgång till fredsfot, mot inlös -

1895 års förslag.

kan i kommunerna till inlösen för
statens räkning uttagas det antal
af der befintliga till krigsbruk tjenliga
fordon, som, utöfver hvad förut
finnes till krigsförvaltningens förfogande,
är för krigsmagten erforderligt.

2. Med hvarje fordon skall, utom

dess vanliga tillbehör, aflemnas seltyg.
_ '' ''

3. Fordonens fördelning på kommunerna
bestämmes hvart femte år
af Konungen; och gälla beträffande
fordonens uttagning och tillhandahållande
äfvensom inlösningsprisets
fastställande m. m. enahanda bestämmelser
som i fråga om hästar.

§ »•

1. De faststälda inlösningsprisen
å aflemnade hästar och fordon med
tillbehör betalas kontant å mönstringsställena
eller, der så ej kan
ske, genom af mönstringskommissionen
utstälda, tre månader efter
utställandet till betalning förfallande
anvisningar. Sådan anvisning löper
med fem procent ränta från och
med dagen för utställandet.

2. Anvisningarna inlösas å ort
och tid, som genom allmän kungörelse
tillkännagifvas.

§ 9.

Egare af häst eller fordon är
berättigad att, efter krigsmagtens
återgång till fredsfot, mot inlös -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

1889 års förslag.

ningsprisets återbärande återfå atlemnad
häst eller fordon.

§ io.

De vidare bestämmelser, som för
tillämpning af denna lag erfordras,
utfärdas af Kongl. Maj:t.

1895 års förslag.

ningsprisets återbärande återfå aflemnad
häst eller fordon.

§ io De

vidare bestämmelser, som för
tillämpning af denna lag erfordras,
utfärdas af Kongl. Maj:t.

Bih. till Rifod. Prut. 1895. 1 Sami. 1 Afd. 22 Haft.