Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20 (Proposition 1887:20 - janmar)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

N:o 20.

Ank. till Riksd. kansli don 18 februari 1887, kl. 3 e. in.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, rörande förändrad
lydelse af åtskilliga paragrafer i förordningen
angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och
sjöfartsförhållanden af den 29 maj 1874; gifven Stockholms
slott den 4 februari 1887.

Med anledning af Riksdagens i underdånig skrifvelse den 16 maj
nästlidet år framstälda anhållan, det Kongl. Maj:t ''måtte låta verkställa
revision af nådiga förordningen den 29 maj 1874 angående Sveriges och
Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden, vill Kongl. Maj:t,
under åberopande af härvid fogade protokoll i svenskt statsråd af den
28 maj 1886, i sammansatt svenskt och norskt statsråd af den 31 december
1886 och denna dag samt i svenskt statsråd äfven af denna dag,
föreslå Riksdagen att för sin del godkänna följande

Förslag

till förändrad lydelse af §§ 3, 4, 8, 9, 14, 16 och 18 af ofvanberörda

nådiga förordning.

§ 3.

Svenska eller norska naturalster eller tillverkningar skola vid införsel
landvägen från det ena riket till det andra vara fria från tullafgifter,
med undantag af:

O '' Ö

Bih. till Riksd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 13 Häft.

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

a. Socker och sockertillverkningar, derunder inbegripet sirap,

b. Tobak och tobakstillverkningar,

c. Bränvin och sprit, alla slag, samt dermed beredda drycker,

d. Malt och malttillverkningar,

e. Brändt eller malet kaffe och
/. Spelkort,

för hvilka varor, såvidt de uti det rike, dit de införas, i allmänhet
äro tullpligtiga, full tullafgift skall erläggas, utom i de fall, som i
nästa paragraf säges, samt

g. Kläder, hvilkas öfvertyg är väfdt, stickadt, knutet eller på strumpstol
tillverkadt i annat land än Sverige eller Norge. För sådana
varor skall, när tullafgiften för öfvertyget är högre i det land, dit
införseln sker än i det andra landet, utom i de fall, som i nästföljande
paragraf omnämnas, erläggas en å klädernas hela vigt beräknad
tullafgift, motsvarande skilnaden emellan de i de båda länderna
för öfvertyget gällande tullsatser.

År eu vara tillverkad i Sverige eller Norge af inaterialier, antingen
producerade i ettdera riket eller i begge rikena tullfria, anses sådan
vara utgöra en inhemsk tillverkning, ehvad större eller mindre arbete
å densamma blifvit nedlagdt.

År varan åter tillverkad, helt eller delvis, af utländska, i någotdera
riket tullpligtiga ämnen, och kan det derå nedlagda arbetet hänföras till
hvad med liusflit, handtverk eller fabriksverksamhet allmänligen förstås,
då må ock sådan vara räknas till svensk eller norsk tillverkning, utom
i de fall att bearbetningen endast består i:
l:o. Förmalning, krossning eller blandning,

2:o. Rensning (rectificering) af lysoljor,

3:o. Fållning, kantning, förseende med linning, knappar, fransar eller
spetsar och dylikt,

4:o. Målning, lackering, bronsering eller annan öfverstrykning, samt
5:o. Tvinning, blekning, färgning, tryckning eller appretering af garn
och manufakturvaror.

§ 4.

Vid resa öfver gränsen från ena till andra riket vare det, med
undantag för spelkort, hvilka äro underkastade så väl stämpelafgift som
tull, medgifvet att af utländska till införsel tillåtna samt svensk eller
norsk tull underkastade alster eller tillverkningar tullfritt medföra följande
mindre partier, nemligen:

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Band, alla slag, tillsammans 60 meter,

Bränvin och sprit, alla slag, tillsammans 4 liter,

Garn, alla slag, tillsammans 10 kilogram,

Kaffe 10 kilogram,

Malt 70 liter,

Risgryn 10 kilogram,

Salt 4 hektoliter,

Socker 20 kilogram,

Tobak 5 kilogram,

Tråd, alla slag, tillsammans 5 kilogram,

Vin, alla slag, 20 liter,

Väfnader, alla slag, tillsammans 20 meter,

Öl 40 liter;

Alla andra varor till ett sammanräknadt värde af 80 kronor; dock
må värdet af hvarje särskild varuartikel icke öfverstiga 40
kronor.

Tullfrihet, hvarom i denna paragraf säges, gäller icke för sådana
varor, som resande för egen eller annans räkning medför, då dessa i
handelsafsigt införas.

§ 8.

Hvad afsändare!!........blifva meddelade.

Då utländska oförtullade........uttaga böter till belopp af 10

kronor för hvarje kilogram utaf........ på bestämmelseorten.

§ 9.

Svenska och norska........norsk tillverkning.

För erhållande af sådant bevis om en varas svenska eller norska
afvel eller tillverkning skall varuafsändaren till den myndighet, hos hvilken
beviset begäres, aflemna en på heder och tro afgifven skriftlig försäkran,
att varan blifvit å uppgifvet ställe inom landet tillverkad, med
uppgift tillika, huruvida varan är tillverkad af enbart inhemskt svenskt
eller norskt ämne eller om jemväl utländskt ämne deri ingår och om
beskaffenheten af den bearbetning, varan på* detta ställe har undergått.
I händelse afsändaren sjelf tillverkat varan, skall denna försäkran afgifvas
af honom, men eljest af tillverkaren eller, der det visas, att hinder
möter att erhålla dennes försäkran, af två trovärdige män, hvilka
om varans tillkomst ega tillförlitlig kännedom, vederbörande myndighet

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

i allt fall obetaget, att, om anledning dertill förekommer, fordra jemväl
annan bevisning om varans inhemska ursprung samt att kräfva vittnens
intyg om egenhändiga namnteckningen af den eller de personer, som
afgifvit försäkringen.

Vederbörande myndighets bevis, hvilket bestämdt skall vitsorda,
att varan är af inhemsk afvel eller tillverkning, skall tecknas å ofvanomförmälda
försäkran. Afser beviset kläder, skall detsamma derjemte
innehålla upplysning om huruvida öfvertyget är inhemskt eller utländskt
fabrikat.

§ 14.

Svenska eller norska naturalster och andra varor, livilka efter ordalydelsen
i § 8 äro att anse såsom svenska eller norska tillverkningar,
skola, när de införas från det ena till det andra riket i ettdera rikenas
fartyg, utan att fartyget under resan i främmande hamn lossat eller
lastat, vara tullfria eller tullpligtiga enligt hvad i ofvannämnda paragraf
är bestämdt, utan afseende på partiets storlek, endast med undantag af
spanmål........half tull.

Fartyg, som i främmande hamn endast aflemnat eller mottagit passagerare
med deras resegods (handelsresandes medförda varor och varuprof
häri dock icke inbegripna) anses icke hafva lossat eller lastat derstädes.

I öfrigt kommer........varder stadgadt.

§ 16.

Om sättet för bevisets utfärdande gäller hvad i § 9 linnes stadgadt.

§ 18.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 nästkommande juli, då
ock motsvarande föreskrifter blifva för Norge gällande. Den fortfar att
gälla till dess för båda rikena annorlunda förordnas eller två år förflutit,
sedan någotdera riket om ändring eller upphäfvande af densamma för
sin del fattat af det andra rikets samtycke oberoende beslut.

-5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas det utskott,
till hvars behandling detsamma varder af Riksdagen öfverlemnadt; och
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse
välbevågen.

OSCAR

Gust. Tamm.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj it
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 maj
1886.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Tiiemptander,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,
friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,
friherre Tamm.

Chefen för finansdepartementet, hans excellens herr statsministern
Themptander föredrog följande mål och ärenden — — — —-----

Riksdagens den 15 innevarande månad aflåtna underdåniga skrifvelse,
deruti Riksdagen anhållit, att Kongl. Maj:t ville, så snart möjligen
ske kunde, låta verkställa en af förhållandena påkallad revision af nådiga
förordningen angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och
sjöfartsförhållanden den 29 maj 1874 samt vidtaga de åtgärder, som för
uppnående af det med revisionen afsedda ändamål kunde finnas erforderliga; i

sammanhang hvarmed herr statsministern anmälde:
l:o) generaltullstyrelsens underdåniga skrifvelse den 13 februari 1880
angående ändring eller förklaring af § 4 i omförmälda förordning;

i anledning hvaraf kommerskollegium afgifvit infordradt underdånigt

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 20.

utlåtande; hvarefter generaltullstyrelsen på grund af nådig befallning
inkommit med vidare yttrande i ärendet;

2:o) norska regeringens finants- och tolddepartements skrifvelse den
29 dec3inber 1882 angående tolkningen af nyssnämnda 4 § i nådiga förordningen
den 29 maj 1874;

hvaröfver generaltullstyrelsen sig yttrat; och

3:o) två till Kongl. Maj:t ingifna skrifter, deruti dels firman Johansson
& Carlander i Göteborg med flere idkare af bomullsspinneri- och
väfveri rörelse i Sverige, dels ock Norrköpings fabriksförenings fullmägtige
gjort underdåniga framställningar i fråga om tolkningen af den i
nämnda förordning förekommande bestämmelsen om tullfrihet i det ena
riket för det andra landets tillverkningar m. in.;

i anledning hvaraf kommerskollegium och generaltullstyrelsen afgifvit
gemensamt underdånigt utlåtande; hvarefter påminnelser mot samma
utlåtande inkommit från industriidkare, som inlemnat nämnda skrifter.

Härefter anförde herr statsministern:

»Riksdagen har i den nu föredragna skrifvelsen anhållit, att Eders
Kongl. Maj:t måtte, så snart ske kunde, låta verkställa en af förhållandena
påkallad revision af nämnda förordning, den så kallade mellanrikslagsn.

Går man till de förhandlingar inom riksdagen, hvilka egt rum i
detta ämne, finner man, att den revision, Riksdagen sålunda begärt, gäller
två punkter i lagen.

Den ena punkten afser rätta tolkningen af § 4, som handlar om de
mindre partier af vissa eljest tullpligtiga varor, som vid resa öfver gränsen
fr in ena till andra riket få tullfritt medföras. På samma sak har
generaltullstyrelsen i sina förenämnda skrivelser fäst uppmärksamheten,
och instämmande i den af generaltullstyrelsen i frågan yttrade uppfattning,
anser jag det vara uppenbart, att den tillämpning, domstolarne här
i riket med anledning af paragrafens ordalydelse gifvit åt densamma,
icke är öfverensstämmande med hvad lagstiftaren med bestämmelsen afsett.
På helt annat sätt än här har ock paragrafen tolkats i Norge, och
ehuru en viss skiljaktighet förefinnes mellan den af generaltullstyrelsen
och den af norska regeringens finants- och tolddepartement uttalade uppfattning
om paragrafens tillämpning, antager jag dock, att mellan båda
regerirtgarne enighet i denna punkt må lätteligen kunna uppnås, helst
den af generaltullstyrelsen förordade tolkning öfverensstämmer med den,
som gafs åt de motsvarande bestämmelser, som voro gällande före 1874
års förordning''. Beträffande åter sättet att åstadkomma, här i landet en
egentligare tolkning af detta lagbud, som må blifva för lagskipningen

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

bindande, torde detta lämpligast kunna ske genom en lagförklaring, tillkommen
i samma ordning som sjelfva mellanrikslagen, det vill säga
genom sammanstämmande beslut af regering och representation i båda
länderna. Vill man hellre ordna saken genom en förändrad redaktion
af den nuvarande lagbestämmelsen, är deremot naturligtvis ingenting att
erinra.

Den andra punkten, som föranledt Riksdagens begäran om revision,
rörer betydelsen af ordet »tillverkningar», som förekommer i 3, 14 med
flere paragrafer af mellanrikslagen. Denna fråga utgör föremål för de af
svenske idkare af textilindustri till Eders Kongl. Maj:t ingifna, nu anmälda
framställningarne. Sedan kommerskollegium och generaltullstyrelsen
blifvit hörda i ämnet, har jag i skrifvelse till norska finants- och
tolddepartementet den 27 sistlidne januari yttrat min uppfattning om
tolkningen af ordet tillverkningar i de textilindustrien berörande fall,
som omförmäldes i nyssnämnda framställningar. Den revision, Riksdagen
nu begärt, synes mig böra föranleda dertill, att beträffande alla de vigtigare
artiklar, som föras mellan de förenade rikena och utgöra en inom
det ena riket verkstäld bearbetning af utländskt råämne eller utländskt
fabrikat, en utredning bör ske och en så vidt möjligt noggrann bestämning
lemnas om beskaffenheten af den bearbetning, som kan berättiga
till varans rubricerande såsom tillverkning i det land, der bearbetningen
skett. Såsom jag redan yttrat i min åberopade skrifvelse till norska
departementet, kan jag ej dela de hörda svenska embetsmyndigheternas
åsigt, att hvarje bearbetning, som är föremål för en särskild fristående
industri, alltid skulle hafva den verkan, att en vara kunde räknas såsom
tillverkning i det land, der dylik bearbetning egt rum. En sådan åsigt
leder till förhållanden, hvilka aldrig kunnat vara af lagen åsyftade och
under alla händelser icke böra få fortfara. För att en utländsk vara
skall kunna genom bearbetning i ett annat land blifva räknad såsom det
senare landets tillverkning, måste enligt min tanke fordras, att bearbetningen
varit af den mera väsentliga beskaffenhet, att derigenom framstälts
en helt ny produkt eller att åt den utländska varan genom bearbetningen
skänkts ett i högre mån ökadt värde. Att bestämma den
gräns, der bearbetningen är af denna väsentligare art, kan i många fall
vara förenadt med svårighet och vålla skiljaktiga meningar, men för att
de tullmyndigheter, som handhafva lagens tillämpning, må befrias från
dylika tvisters slitande, måste lagstiftarne tillse, att de bestämmelser, som
meddelas, lemna en, så vidt möjligt, tillfredsställande ledning för sakens
rätta bedömande.

Af hvad jag nu i korthet yttrat framgår, att jag anser den af Riks -

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 20.

(lagen begärda revisionen af mellanrikslagen behöflig företrädesvis i de
båda nyssnämnda punkterna. Denna revision förutsätter emellertid samverkan
mellan de båda ländernas regeringar, och är det derföre och då
jag föreställer mig, att frågans lösning bäst främjas, derest underhandlingar
i ämnet från finansdepartementets sida inledas med norska finantsoch
tolddepartementet, som jag till en början nu anser mig böra förorda
dylika underhandlingars öppnande från svensk sida. På dessa underhandlingars
utgång må sedermera bero, om revisionen kan derigenom
åvägabringas eller om derför erfordras förberedande åtgärder af annan
art. Jag vågar således hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte bemyndiga
chefen för finansdepartementet att sjelf eller genom ombud, ett
eller flera, som af honom utses, och med biträde, der så behöfves, af
tillkallade sakkunnige män träda i underhandling med kongl. norska
regeringens finants- och tolddepartement i syfte att förbereda en så beskaffad
revision af mellanrikslagen, som Riksdagen åsyftat».

Denna hemställan biträddes af statsrådets öfrige ledamöter.

Hvad statsrådet i förestående —----mål

och ärenden hemstält och tillstyrkt behagade Hans
Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla.

Ex protocollo

Fredrik Zethelius.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1887. 1 Sami 1 Afd. 13 Haft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Protokoll öfver finan särenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen
i sammansatt svenskt och norskt statsråd å Stockholms
slott den 31 december 1886.

Närvarande:

Hans excellens svenske herr statsministern Themptander,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,
Hans excellens norske herr statsministern Richter,

Svenska statsråden: Lovén,

von Steyern,
friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,
friherre Tamm.

Norska statsråden: Stång,

Kildal.

Chefen för finansdepartementet friherre Tamm anförde:

»I anledning af väckt motion om upphäfvande af nådiga förordningen
den 29 maj 1874 angående Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch
sjöfartsförhållanden, anhöll Riksdagen i underdånig skrifvelse den
16 maj 1886, att Eders Kongl. Maj:t ville, så snart ske kunde, låta
verkställa revision af berörda förordning i det af riksdagsförhandlingarne
i ämnet framgående syftet, att dels förekomma, att den i förordningen
medgifna rätt att vid resa öfver gränsen från det ena riket till det
andra medföra varor i mindre partier missbrukades i handelsafsigt, och
dels att, med hänsyn till den i allmänhet stadgade tullfriheten i det ena
landet för det andra landets inhemska tillverkningar, närmare bestämma

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 20.

begreppet inhemsk tillverkning, så att derunder icke komrne att inbegripas
mindre väsentliga bearbetningar af utländska varor. Vid föredragning
af denna underdåniga skrifvelse den 28 i samma månad behagade
Eders Kongl. Maj:t anbefalla chefen för finansdepartementet att
sjelf eller genom ombud, eu eller flera som af honom utsåges, träda i
underhandling med Kongl. norska finants- och tolddepartementet i syfte
att förbereda eu så beskaffad revision, som af Riksdagen åsyftats.

De underhandlingar, som i anledning häraf af chefen för finansdepartementet
inleddes med det norska finants- och tolddepartementet,
förde inom kort derhän, att vissa hufvudgrunder för en öfverenskommelse
aftalades, med tillämpning af hvilka grunder formuleradt förslag
till ändringar i omförmälda förordning sedermera utarbetats af särskilda,
af cheferne för de svenska och norska finansdepartementen utsedde
delegerade från båda rikena; och har rörande detta förslag derefter
ytterligare förhandling egt rum mellan vederbörande departementschefer,
hvarvid fullständig enighet uppnåtts. Kommerskollegium och generaltullstyrelsen
hafva vidare lemnats tillfälle att i ärendet sig yttra, och
med anledning af de anmärkningar, dessa myndigheter i en gemensamt
afgifven promemoria framstält, några mindre redaktionsförändringar i
förslaget vidtagits.

Jag anhåller nu att få inför Eders Kongl. Maj:t anmäla det sålunda
tillkomna förslaget, hvilket innefattar ändring i §§ 3, 4, 8, 9, 14, 16 och
18 af omförmälda nådiga förordning och är afsedt att, derest det vinner
godkännande, träda i tillämpning den 1 juli 1887.»

Departementschefen uppläste häruppå berörda förslag, hvilket finnes
detta protokoll bilagdt.

Och behagade Hans Maj:t Konungen, på statsrådets
enhälliga tillstyrkan, besluta, att öfver samma förslag
den Kongl. norska regeringens yttrande skulle inhemtas.

In fidem protocolli

Axel Adelgren.

Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 20.

Bilaga till protokollet den 31 december 1886.

Förslag till förändrad lydelse af vissa paragrafer i förordningen angående
Sveriges och JSforges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden
den 29 maj 1874.

§ 3.

Svenska eller norska naturalster eller tillverkningar skola vid införsel
landvägen från det ena riket till det andra vara fria från tullafgifter,
med undantag af:

a. Socker och sockertillverkningar, derunder inbegripet sirup,

b. Tobak och tobakstillverkningar,

c. Bränvin och sprit, alla slag, samt dermed beredda drycker,

d. Malt och malttillverkningar,

e. Brändt eller malet kaffe och

f. Spelkort,

för hvilka varor, såvidt de uti det rike, dit de införas, i allmänhet
äro tullpligtiga, full tullafgift skall erläggas, utom i de fall, som i
nästa paragraf säges, samt

g. Kläder, hvilkas öfvertyg är väfdt, stickadt, knutet eller på strumpstol
tillverkadt i annat land än Sverige eller Norge. För sådana varor
skall, när tullafgiften för öfvertyget är högre i det land, dit införseln
sker, än i det andra landet, utom i de fall, som i nästföljande
paragraf omnämnas, erläggas eu å klädernas hela vigt beräknad
tullafgift, motsvarande skilnaden emellan de i de båda länderna för
öfvertyget gällande tullsatser.

År en vara tillverkad i Sverige eller Norge af inaterialier, antingen
producerade i ettdera riket eller i begge rikena tullfria, anses sådan

Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 20.

vara utgöra inhemsk tillverkning, ehvad större eller mindre arbete å
densamma blifvit nedlagdt.

År varan åter tillverkad, helt eller delvis, af utländska, i någotdera
riket tullpligtiga ämnen, och kan det derå nedlagda arbetet hänföras
till hvad med husflit, handtverk eller fabriksverksamhet allinänligen
förstås, då må ock sådan vara räknas till svensk eller norsk tillverkning,
utom i de fall att bearbetningen endast består i:
l:o. Förmalning, krossning eller blandning,

2:o. Rensning (rectificering) af lysoljor,

o:o. Fållning, kantning, förseende med linning, knappar, fransar eller
spetsar och dylikt,

4:o. Målning, lackering, bronsering eller annan öfverstrykning samt
5:o. Tvinning, blekning, färgning, tryckning eller appretering af garn
och manufakturvaror.

§ 4.

Band, alla slag, tillsammans 60 meter,

Bränvin och sprit, alla slag, tillsammans 4 liter.

Garn, alla slag, tillsammans 10 kilogram,

Kaffe 10 kilogram,

Malt 70 liter,

Risgryn 10 kilogram,

Salt 4 hektoliter,

Socker 20 kilogram,

Tobak 5 kilogram,

Tråd, alla slag, tillsammans 5 kilogram,

Vin, alla slag, 20 liter,

Väfnader, alla slag, tillsammans 20 meter,

Öl 40 liter;

Alla andra varor till ett sainmanräknadt värde af 80 kronor; dock
må värdet af hvarje särskild varuartikel icke öfverstiga 40 kronor.
Tullfrihet, hvarom i denna paragraf säges, gäller icke för sådana
varor, som resande för egen eller annans räkning medför, då dessa i
handelsafsigt införas.

Kom/l. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

§ B.

Hvad afsändare!! — —----blifva meddelade.

Då utländska oförtullade--— — uttaga böter till belopp af

10 kronor för hvarje kilogram utaf — — — — på bestämmelseorten.

§ 9-

Svenska och norska — — — — — norsk tillverkning.

För erhållande af sådant bevis om en varas svenska eller norska
afvel eller tillverkning skall varuafsändaren till den myndighet, hos
hvilken beviset begäres, aflemna en på heder och tro afgifven skriftlig
försäkran, att varan blifvit å uppgifvet ställe inom landet tillverkad,
med uppgift tillika, huruvida varan är tillverkad af enbart inhemskt
svenskt eller norskt ämne eller om jemväl utländskt ämne deri ingår
och om beskaffenheten af den bearbetning, varan på detta ställe har
undergått. I händelse afsändaren sjelf tillverkat varan, skall denna försäkran
afgifvas af honom, men eljest af tillverkaren eller, der det visas,
att hinder möter att erhålla dennes försäkran, af två trovärdige män,
hvilka om varans tillkomst ega tillförlitlig kännedom, vederbörande myndighet
i allt fall obetaget, att, om anledning dertill förekommer, fordra
jemväl annan bevisning om varans inhemska ursprung samt att kräfva
vittnens intyg om egenhändiga namnteckningen af den eller de personer,
som afgifvit försäkringen.

Vederbörande myndighets bevis, hvilket bestämdt skall vitsorda, att
varan är af inhemsk afvel eller tillverkning, skall tecknas å ofvanomförmälda
försäkran. Afser beviset kläder, skall detsamma derjemte innehålla
upplysning om huruvida öfvertyget är inhemskt eller utländskt
fabrikat.

§ 14.

Svenska eller norska naturalster och andra varor, hvilka efter ordalydelsen
i § 3 äro att anse såsom svenska eller norska tillverkningar,
skola, när de införas från det ena till det andra riket i ettdera rikenas
fartyg, utan att fartyget under resan i främmande hamn lossat eller
lastat, vara tullfria eller tullpligtiga enligt hvad i ofvannämnda paragraf
är bestämdt, utan afseende på partiets storlek, endast med undantag af
spanmål----— half tull.

Fartyg, som i främmande hamn endast afleinnat eller mottagit passagerare
med deras resegods (handelsresandes medförda varor och varu -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20. 15

prof häri dock icke inbegripna), anses icke hafva lossat eller lastat derstädes.

I (ifrigt kommer —--— varder stadgadt.

§ 16.

Om sättet för bevisets utfärdande gäller hvad i § 9 finnes stadgadt.

§ 18.

Denna förordning — — — — gällande. Den fortfar att gälla till
dess för båda rikena annorlunda förordnas eller två år förflutit, sedan
någotdera riket om ändring eller upphäfvande af densamma för sin del
fattat af det andra rikets samtycke oberoende beslut.

Kongi. Maj:t,s Nåd. Proposition N:o 20.

Protokoll öfver finanserenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
sammansatt svenskt och norskt statsråd å Stockholms
slott den 4 februari 1887.

Närvarande:

Hans excellens svenske herr statsministern Themptaneer,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,
Hans excellens norske herr statsministern Richter,

Svenska statsråden: Lovén,

von Steyern,
friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,
friherre Tamm,

Norska statsråden: Stång,

Kildal.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Tamm, anmälde
i underdånighet, att kongl. norska regeringen, på grund af Kongl. Maj:ts
nådiga beslut af den 31 december 1886, under den 25 sistlidne januari
afgifvit utlåtande angående det i sammansatta statsrådets protokoll för
nyssnämnde den 31 december intagna förslag till ändringar i kongl.
förordningen angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och
sjöfartsförhållanden den 29 maj 1874.

Departementschefen anförde härefter:

»Ändamålet med den lagstiftning, hvarom nu är fråga, eller med
den s. k. mellanrikslagen har, såsom redan framgår af de äldre stadgandena
i ämnet, nådiga förordningen af den 24 maj 1815 och senare

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

deri första mellanrikslagen af år 1825, varit att dels i allmänhet underlätta
samfärdseln emellan de båda rikena och dels anordna förbindelsen
emellan orter på ömse sidor om och närmast intill riksgränsen så, att
befolkningen derstädes skulle, utan att blifva lagbrytare, kunna på beqvämaste
sätt förse sig med lifsförnödenheter och andra allmännast förekommande
förbrukningsartiklar. I detta syfte stadgar nu gällande förordning,
dels att det ena landets naturalster och tillverkningar skola vid
införsel till det andra landet vara fria från tull, dock med undantag
för vissa fiskaliska artiklar, för hvilka det ansetts nödigt att stadga tull
med hänsyn till den betydande tullinkomst, dylika slags varor, införda
från utlandet, lemna, dels ock att, ehuru utländska, i det ena landet
tullpligtiga varor, som öfver det andra införas, äro underkastade enahanda
tullbehandling, som om desamma införts direkt från utländsk ort,
vissa jemförelsevis ringa qvantiteter af dylika tullpligtiga varor må tullfritt
medföras vid resa öfver gränsen.

Förutom åtskilliga bestämmelser, som utgöra en närmare utveckling
och tillämpning af dessa förordningens hufvudprinciper, innehåller densamma
derjemte föreskrifter rörande sjöfartsförhållandena mellan de
förenade rikena.

Lättade kommunikationer och industriens utveckling samt handelsförbindelsers
öppnande med nya verldsdelar hafva emellertid i icke oväsentlig
grad förändrat de förhållanden, som voro rådande vid den nuvarande
mellanrikslagens tillkomst. Den olika rigtning, tullagstiftningen
i de båda länderna tagit, har rubbat de förutsättningar, under hvilka
en del näringsidkare planlagt sin verksamhet, och slutligen har äfven
otydlighet i lagtexten i några fall föranledt skiljaktig tillämpning, så
att en såsom lagöfverträdelse i det ena landet ansedd och bestraffad
handling kunnat i det andra anses tillåten. Härigenom uppkomna missräkningar
eller förluster hafva alstrat missnöje och föranledt yrkanden
om lagens ändring eller fullständiga upphäfvande. Sålunda hafva, förutom
den förut omförmälda inom Riksdagen väckta motionen, hos Eders
Kongl. Maj:t grupper af näringsidkare inom textilindustriens område
gjort framställning derom, att en vara, för att vid lagens tillämpning
få gälla såsom inhemsk, borde hafva varit föremål för fullständig
bearbetning inom landet, och att en så oväsentlig åtgärd, såsom färgning
eller tryckning m. m., icke borde åt ett i öfrigt utländskt fabrikat
kunna förläna nationalitetsrätt, hvarjemte samma petitionärer fäst uppmärksamheten
på nödvändigheten att föreskrifva en mera betryggande
form för de produktionsbevis, som vid införsel från det ena till det
andra riket af inhemska varor nu böra företes, så att bevisen komma

Bill. till Riksd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 13 Haft. 3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

att innehålla tillförlitliga och fullständiga intyg om varans ursprung.
Sökandena hafva vidare sammanfattat sina yrkanden sålunda: att garn
för att åtnjuta nationalitetsrätt borde vara spunnet och väfnad väfd
inom landet, samt kläder vara förfärdigade af inom landet tillverkadt
öfvertyg, hvilket allt borde behörigen styrkas.

Vidare har så väl generaltullstyrelsen som motionären vid sistlidne
riksdag fäst uppmärksamheten på inträffade missbruk af den i § 4 af
ifrågavarande förordning medgifna rättigheten att vid resa öfver gränsen
tullfritt medföra mindre partier af eljest tullpligtiga varor, i det
att personer genom upprepade dylika resor beredt sig tillfälle att från
det ena riket till det andra tullfritt införa ett slutligen ej obetydligt
parti af sådana varor. Genom dylikt förfaringssätt har en mot lagens
mening stridande tullfri varuinförsel blifvit möjlig, och det har inträffat,
att, då åtal härför med stöd af mellanrikslagen blifvit anstäldt, den
åtalade likväl icke ansetts kunna åt saken fällas, ehuru införseln uppenbarligen
egt rum icke för egen förbrukning, utan för att med de införda
varorna drifva handel.

Att det missnöje med mellanrikslagen, som frammanats af nu anmärkta
förhållanden, icke saknat grund, lärer få erkännas, och det har
derför synts angeläget att söka bereda tillmötesgående för det berättigade
i krafven på ändringar i lagen, allt under det man sorgfälligt
sökt bevara det med mellanrikslagen afsedda syftemålet af en lättad samfärdsel
emellan de förenade rikena. Resultatet af de förda underhandlingarna,
sådant det föreligger i det nu åter anmälda förslaget, torde
ock befinnas motsvara de förhoppningar om en lycklig lösning af frågan
utan lagens uppsägning, som af Eders Kongl. Maj:ts rådgifvare uttalades
vid sistlidne riksdag, då frågan om lagens uppsägning der förekom.
Jag anhåller nu att, följande den ordning, i hvilken de särskilda paragraferna
förekomma, få redogöra för de föreslagna förändringarna i
lagen och, der så nödigt befinnes, angifva skälen för desamma.

§ 3.

Då 3 § i lagen gör rättigheten till tullfri införsel beroende deraf,
att varan i det land, från hvilket utförseln eger rum, är af inhemsk
tillverkning, är det naturligen af synnerlig vigt, att i författningen
varder med erforderlig tydlighet uttryckt hvad som härmed menas.
Detta synes kunna ske antingen så, att i fullt exakta uttryck angifves
hvad med inhemska naturalster och tillverkningar rätteligen bör förstås,
eller ock att genom uttömmande undantag frånskiljas alla produkter,

Kongl. Map.ts Nåd. Proposition N:o 20.

som icke må derunder inbegripas. Då det vid ärendets behandling befunnits
hafva varit förenadt med oöfvervinneliga svårigheter att uteslutande
på förstnämnda sätt för stadgandet i fråga finna tillfredsställande
lydelse, så har den senare utvägen måst jemte den förra anlitas.

En färdig vara kan nemligen vara åstadkommen af rent inhemskt
eller rent utländskt råämne eller ock af bådadera, likasom äfven det å
råämnet nedlagda arbetet kan helt eller delvis hafva försiggått på inhemsk
eller utländsk verkstad. Det torde vara gifvet, att en produkt,
åstadkommen inom landet af inhemskt eller i båda länderna tullfritt
råämne, bör anses såsom inhemsk tillverkning och såsom sådan åtnjuta
tullfrihet vid införsel i det andra landet, och deraf lärer äfven följa, att
ett i ena landet af tullfritt råämne från det andra landet tillverkadt fabrikat
vid införsel i förädlad form till det sistnämnda landet jemväl skall åtnjuta
tullfrihet. Lika enkel ställer sig frågan äfven, när en vara är af
uteslutande utländskt ursprung, då densamma naturligen, om den drager
tull i det ena riket, skall göra det jemväl vid införsel dit öfver det
andra. Den egentliga svårigheten möter först, när det gäller varor af
blandadt ursprung, det är sådana, som antingen åstadkommits af både
in- och utländskt råämne eller varit föremål för bearbetning både inom
och utom landet. Med hänsyn till sådana varor har det synts lämpligast
att jemte upptagande af en allmän bestämmelse derom, att hvarje
fullständig inom landet skedd bearbetning skall åt en vara bereda rättighet
att anses och behandlas såsom inhemsk, särskild! angifva de fall,
der en dylik rätt genom inhemsk bearbetning icke förvärfvas i följd af
bearbetningens mindre väsentliga natur, hvarjemte i ett särskildt fall,
nemligen i fråga om färdiga kläder, måst anlitas den i sin grund tvifvel
utan rigtiga, men med afseende på tillämpningen i allmänhet icke
användbara utvägen att, med bibehållande af tullfrihet för den inom
landet skedda fullständiga bearbetningen, belägga den färdiga varan med
en tullsats, motsvarande den emellan de båda ländernas tulltaxor bestående
skilnaden i tullsatser för öfvertyget, när detta vore af utländskt
ursprung.

I enlighet med hvad jag nu antydt hafva följande bearbetningar
ansetts vara i förhållande till råvarans värde allt för oväsentliga för att
bereda produkten naturen af inhemsk tillverkning och deraf följande
tullfrihet, nemligen:

l:o) Förmalning, krossning eller blandning;

2:o) Rensning (rectifieering) af lysoljor;

3:o) Fållning, kantning, förseende med linning, fransar, knappar eller
spetsar och dylikt;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

4:o) Målning, lackering, bronsering eller annan öfverstrykning; samt
5:o) Tvinning, blekning, färgning, tryckning eller appretering af
garn och manufakturvaror.

Genom de föreslagna bestämmelserna, att bearbetning af nu angifna
beskaffenhet icke må anses tillräcklig att låta en utländsk vara förvandlas
till inhemsk i mellanrikslagens mening, vinnes allt hvad de
ofvan omförmälda, till Eders Kongl. Maj:t ingifna framställningarna från
textilindustriens målsmän afse, och derutöfver blifva de för garn och
väfnader gällande bestämmelser utsträckta till tråd- och strumpstolsarbeten.
Förslaget i denna del ansluter sig äfven till den uppfattning,
som af dåvarande chefen för svenska finansdepartementet uttalades i
skrifvelse till norska finants- och told-departementet af den 27 januari
år 1886. Härjemte har från tullfrihet undantagits sådan bearbetning
som rectificering af lysoljor, belagda i Norge med en vigtig finanstull,
och förmalning, krossning eller blandning, hvilken sistnämnda bestämmelse
för införseln af spanmål till Sverige ej blir af egentlig betydelse,
så länge tullfrihet derå eger rum här i landet.

I afseende på fiskaliska kassa-artiklar, hvilka enligt mellanrikslagen
i regeln draga tull, är endast det tillägg gjordt, att under punkten C)
jemte »bränvin och sprit alla slag» upptagits äfven »dermed beredda
drycker».

§ 4.

Bestämmelserna i 4 § rörande beskaffenheten samt mängden och
värdet af de varor, hvilka i mindre partier få tullfritt medföras vid
resor öfver gränsen, hafva icke ansetts böra undergå annan förändring
än den, som blir en följd af de nu i äldre mått angifna längd-, rymdoch
vigt-bestämmelsernas förvandling och afrundning till närmast motsvarande
mått enligt metersystemet.

Enär, enligt hvad ofvan angifvits, missbruk i flera fall egt rum i följd
af det medgifvande om tullfrihet, som nu ifrågavarande paragraf innehåller,
har det ansetts nödigt att åt denna paragraf gifva en sådan lydelse, att
upprepande af de hittills skedda missbruken förhindras. Det har i sådant
afseende ansetts tillfyllestgörande att stadga förbud mot varuforsling i
syfte att med de införda varorna drifva handel, vare sig att formannen
sjelf har en sådan afsigt eller att han verkställer forsling för annan
persons räkning. Gränsbefolkningens behof kräfver nemligen, att enhvar
må fortfarande kunna på närmaste håll för egen räkning uppköpa och
äfven inom stadgade gränser för grannes räkning anskaffa och tullfritt
medföra mindre partier af sådana förnödenheter, som ingå i den dagliga

Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 20.

förbrukningen, men derutöfver torde den till gränsbefolkningens förmån
stadgade särskilda tullfriheten icke böra sträcka sig.

Redan har man ock, som bekant, i Norge tolkat lagen så, att tullfrihet
ej kunde tillämpas på'' den i handelsafsigt skeende införseln af
mindre partier af eljest tullpligtiga varor, och det är i anledning deraf
att domstolarne här i landet tolkat lagen i motsatt rigtning, som det i
denna paragraf föreslagna förtydligandet blifvit behöfligt.

§ 8.

I 8 § har endast den ändring skett, att metersystemet tillämpats
äfven på det fall, som här är i fråga, äfvensom att såsom en följd deraf
det i paragrafen stadgade bötesbeloppet utförts med annan jemnad siffra.

§ 9.

De i 3 § upptagna närmare föreskrifterna om hvad med svensk
eller norsk tillverkning bör förstås och nödvändigheten att i och för
behörig kontroll vid införsel från det ena landet till det andra vederbörligen
styrka den införda varans ursprung lära påkalla, att bestämmelserna
i 9 § undergå någon förändring. Den allmänna föreskrift paragrafen
innehåller, att en vara vid införsel skall vara åtföljd af tjenstemans
bevis om varans inhemska ursprung, kan nemligen icke anses för
ändamålet tillfyllestgörande, utan att tillika sådana föreskrifter meddelas
rörande ordningen för tillkomsten af dylika bevis, att dessa kunna påräknas
innehålla verkliga upplysningar i ämnet. Det ligger väl härvid
närmast till hands att uppställa den fordran, att bevis, hvarom här är
fråga, icke skulle få utfärdas, med mindre fullständig bevisning blifvit
inför vederbörande tjensteman förebragt om varans verkliga ursprung.
För att dock icke allt för mycket försvåra varuutbytet har man ansett
sig kunna åtnöjas med att fordra, att för erhållande af dylikt bevis
varuafsändaren skall aflemna en på heder och tro afgifven skriftlig försäkran
angående varans ursprung och att denna försäkran skall vara
afgifven af tillverkaren eller, i händelse af styrkt förfall för denne, af
två trovärdige män, hvilka om varans tillkomst ega tillförlitlig kännedom.
Dessutom bör det vara vederbörande myndighet obetaget att, om
anledning dertill förefinnes och i enlighet med de instruktioner den fått
sig förelagda, kunna fordra ej mindre ytterligare bevisning än äfven
underskrifternas bevittnande, hvarjemte särskilt i fråga om kläder stadgats,
att produktionsbeviset skall innnehålla upplysning om öfvertygets

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

ursprung, alldenstund sådan varas tullfrihet eller tullpligtighet skulle
blifva af denna omständighet beroende.

§ 14.

Det har inträffat, att svenska ångfartyg, som underhållit regulier
förbindelse emellan svensk och norsk hamn, under resa anlöpt utländsk
ort och derigenom för medförda varor gått miste om de fördelar, som
enligt mellanrikslagen tillkomma den direkta fraktfarten, ehuru deras
förrättning i den utländska hamnen inskränkt sig till att aflemna eller
emottaga passagerare. På framställning af ett ''rederi här i landet, som
idkar dylik fart, har vid de nu förda underhandlingarna öfverenskommits,
att, då under resor, hvarom här är fråga, utländsk hamn anlöpes för
att upptaga eller aflemna passagerare jemte desses reseeffekter, sådant
icke skulle anses liktydigt med att fartyget i främmande hamn lossat
eller lastat och medföra de följder denna paragraf för dylikt fall stadgar.
Det förbehåll har dock härvid gjorts, att handelsresandes varor eller
varuprof icke må betraktas såsom reseeffekter.

§ 16.

Då varor, som införas sjöledes, enligt författningen äro och torde
böra vara underkastade hufvudsakligen samma bestämmelser, som gälla
för varor, införda landvägen, har i denna paragraf anmärkts, att hvad
under § 9 föreslagits rörande produktionsbevis skulle komma att gälla
äfven vid införsel sjövägen.

§ 18.

Nu gällande förordning stadgar, att densamma skall ega bestånd,
till dess annorlunda å ömse sidor öfverenskommes eller ett år förflutit
efter å någondera sidan skedd uppsägning. Förändringar i tullagstiftningen
inverka dock så väsentligt på industriella förhållanden, att det
synes skäligen böra medgifvas industriidkare, hvilka grundat sin handtering
på bestående aftal, en något längre tid än ett år för att bereda
sig på de förändringar, som i deras verksamhet möjligen måste införas,
i händelse mellanrikslagen upphäfves eller i väsentliga delar omdanas.

I valet åter emellan antingen att låta ett aftal i förevarande ämne
gälla ett bestämdt antal år och efter dessas utgång upphöra vare sig
omedelbarligen eller viss kortare tid efter uppsägning, eller ock att,

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 20.

utan någon på förhand gifven tidsbestämmelse för aftalets gällande
kraft, göra dettas upphörande beroende af uppsägning från endera parten
viss tid innan aftalet träder ur kraft, har jag ansett företräde böra
lemnas åt det i den nuvarande författningen tillämpade senare alternativet
med endast någon förlängning i uppsägningstiden, enär i ty fall
aftalet, om det skulle vid tillämpningen befinnas otillfredsställande, kan
upphöra tidigare än enligt det förra alternativet, utan att dock rådrum
skulle komma att saknas för vederbörande att vidtaga åtgärder till undvikande
eller förminskande af förlusterna på den för dem möjligen menliga
förändringen.

Då det slutligen torde vara önskvärdt, att de här föreslagna förändringarna
i mellanrikslagen måtte träda i tillämpning ju förr dess
hellre, har det ansetts lämpligt, att de nya bestämmelserna skulle erhålla
gällande kraft redan den 1 nästkommande juli.

Den kongl. norska regeringen har i sitt ofvan anmälda betänkande
af den 25 sistlidne januari, som torde få detta protokoll biläggas, tillstyrkt,
att det af mig förordade förslaget måtte oförändradt antagas;
och jag hemställer derför underdånigst, att Eders Kongl. Maj:t behagade,
med godkännande af detsamma sådant det finnes protokollet öfver finansärenden
i sammansatt svenskt och norskt statsråd af den 31 sistlidne
december bilagdt, besluta dels att föreslå Sveriges Riksdag och Norges
Storting att antaga detta förslag till ändringar i nådiga förordningen
angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden
af den 29 maj 1874 samt dels att nådiga propositioner må i
hvardera rikets särskilda statsråd utfärdas.»

På tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter behagade
Hans Maj:t Konungen till hvad föredragande
departementschefen sålunda hemstält lemna sitt nådiga
bifall.

In fidem

Fredrik Zethelius.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Bilaga till protokollet den 4 februari 1887.

Gjenpart af den Kongelige Norske Regjerings underdanigste Indstilling
af den 25:de Jamar 1887 angaaende nogle For andringer i Lovgivningen om
Norges og Sveriges indbyrdes Handels- og Söfartsforhold.

Chefen for Finants- og Told-Departeinentet Statsraad Haugland har
underdanigst föredraget fölgende:

Under 17:de d. M. har Statssekretariatet meddelt Departementet
en for Deres Majestät i sammensat svensk og norsk Statsraad den 3Ute
December 1886 fört Protokol af fölgende Indhold:

»Chefen for Finants-Departementet, Statsraad, Friherre Tamm, anförte
:

I Anledning af en fremsat Motion om Ophsevelse af den Kongelige
Förordning af 29:de Mai 1874 angaaende Sveriges og Norges gjensidige
Handels- og Söfartsforhold anholdt Rigsdagen i underdånig Skrivelse af
16:de Mai 1886 om, åt det maatte behage Deres Majestast, saa snart ske
kunde, åt lade ivaerkssette Revision af den nasvnte Förordning i det i
Rigsdagens forhandlinger i Sägen fremha3vede öiemed: dels åt forebygge,
åt den i Forordningen medgivne Ret til ved Reise over Gramdsen fra
det ene til det andet Rige åt medföre Yarer i mindre Partier misbrugtes
i den Hensigt åt drive Handel med saadanne Varer, dels med
Hensyn til den i Almindelighed fastsatte Toldfrihed i det ene Rige for
det andet Riges indenrigske Tilvirkninger nsermere åt bestmmme Begrebet
indenrigsk Tilvirkning, saa åt derunder ikke kom til åt indbefattes
mindre vaasentlige Bearbeidelser af udenrigske Varer. Efter åt
denne underdånige Skrivelse var föredraget for Deres Majestät den
28:de samme Maaned, behagede det Deres Majestät åt paalaegge Chefen
for Finants-Departementet selv eller ved en eller flere af flarn udseede
Befuldmajgtigede åt trtede i Underhandling med det Kongelige Norske
Finants- og Told-Departementet for åt forberede en Revision af saadan
Beskaffenhed som af Rigsdagen var tilsigdet.

O CD o

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

De Underhandlinger, som i Anledning heraf af Chefen for FinantsDepartementet
indlededes med det Norske Finants- og Told-Departement,
förte inden kort Tid derhen, åt man enedes om visse Hovedgrundstetninger
for en Overenskomst, samt åt et paa disse Grundsaetninger
hygget Förslag til Forandringer i den omhandlede Förordning senere af
Delegerade fra begge Riger, udnmvnte af Cheferne for det svenske og
for det norske Finants-Departement, blev udarbeidet, og har derefter
yderligere Forhandlinger angaaende dette Förslag fundet Sted mellem
vedkommende Departementschefer, hvorved fuldstasndig Enighed er opnaaet.
Kommercekollegiet og Generaltoldstyrelsen ere derhos givne Anledning
til åt udtale sig i Sägen og paa grund af de Bemcerkninger,
disse Myndigheder i en i Fasllesskab afgivet Promemoria have fremsat,
ere en Del mindre Redaktionsforandringer i Forslaget vedtagne. — —

Departementet skal tilläde sig åt bemasrke, åt § 3 i den nu gjaddende
Lov angaaende Norges og Sveriges gjensidige Handel og Söfart
af 11 :te April 1874 er saalydende: »Norske eller svenske Naturprodukter
eller Tilvirkninger skulle ved Indförsel landvmrts fra det ene Rige til
det andet vsere toldfrie med Undtagelse af Sukker og Sukkertilvirkninger,
hvorunder Sirup, Tobak og Tobakstilvirkninger,

Braendevin alle Slags,

Malt og Tilvirkninger deraf,

Braendt eller malet Kaffe og
Spillekort,

af hvilke Varer, forsaavidt de i det Rige, hvortil de indföres, i Almindelighed
ere toldpligtige, den fulde Told skal erlägges undtagen i de Tilfselder,
som i nasstfölgende § omhandles.» § 14 i samme Lov, l:ste
Passus, er saalydende: »Norske eller svenske Naturprodukter eller Til virkninger,

som indföres direkte fra det ene till det andet Rige i et af
Rigernes Fartöier, uden åt dette paa Reisen har losset eller ladet i
fremmed Havn, skulle ved Indförelsen vmre toldfrie alene med Undtagelse
af de i § 3 opregnede Varer, af hvilke ved sövaerts Indförsel,
selv om Indförelsen sker i mindre Partier, pligtes fuld Told, samt af
Kornvarer, malede og umalede, af hvilke Varer, forsaavidt de i Almindelighed
ere toldpligtige, skal erlägges halv Told.»

De i § 3 l:ste Passus naevnte Varer, af hvilke i Regelen fuld Told
skal erlägges ved Indförsel i det andet Rige, ere de i deri nuvmrende
§ o, Ute Passus, opregnede med Tilföielse under Braendevin af »og Spiritus»,
samt »og dermed tilberedte Drikkevarer.» Derhos er optaget en
ny Bestemmelse om Kläder, hvarefter der af denne Vare skal betales
Bih. till Rikscl. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 13 Haft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

en Told svarande til Differencen i Tolden af Ydertöiet paa Indförselsstedet
og paa Tilvirkningsstedet.

Efter denne Opregning af ikke toldfrie Varer er i det foreliggende
Udkast optaget Bestemmelser om, hvad der i Mellemrigslovens Förstånd
er åt anse som »Tilvirkning». Nogen Regel beröm findes hverken i de
ovenfor citerede Paragrafer 3 og 14 eller paa noget andet Sted i den
gjaeldende Lov, hvorfor opkomne Spörgsmaal derom oftere har stillet
sig tvivelsomme. Man har vistnok troet åt kunne opstille den Regel,
åt en Vare, for åt ansees som norsk eller svensk Tilvirkning, i et af
Rigerne maa vsere undergivet en Bearbeidelse af den Beskaffenhed, åt
den udgjör Formaalet for en egen Industri. Men selv om en saadan
Regel i sig selv maatte ansees tilfredsstillende, vilde man dog, saalmnge
den manglede Lovs Form, vanskelig kunne vente den opretholdt.

Fn delvis Indskramkning i Förbindelse med en ntermere Förklaring
af Begrebet Tilvirkning har derhos fra svensk Side vasret fremholdt som
önskelig paa Grund af, åt den svenske Toldtarif under Manufakturvarer
indeholder saameget höiere Satser end vor Tarif, åt dette Forhold enkeltvis
har ledet til Anlaeg her i Riget for eu blot accessorisk Behandling
af fra Udlandet indförte Manufakturvarer, udelukkende eller ialfald
väsentlig beregnet paa Indförsel til Sverige. Men ogsaa vor Toldtarif
indeholder enkelte Satser, navnlig for Lysolier og Rederier, som det
maa ansees önskeligt åt vterne mod toldfri Indförsel fra Sverige ved åt
udelukke deres industriel^ Behandling fra åt ansees som Tilvirkning.
I Sverige er raae mtheriske Lysolier toldfrie og Tolden paa de rectificerede
Lysolier 2 Öre pr. Kg. medens Tolden af begge Slags hos os er
10 Öre pr. Kg.

Med Hensyn til Bestemmelsen om, åt Formaling af udenlandske
Kornvarer er udelukket fra Begrebet Tilvirkning, skal man bemaerke,
åt denne Bestemmelse, der antagelig tilkegges Vsegt i Sverige, i ethvert
Fald for Tiden ikke kan ansees for åt vmre af nogen vaesentlig Betoning
for Norges Vedkommende.

Kläder er, som ovenfor anfört, stillet i en egen Kategori, idet man
efter Omstaendighederne har troet åt burde imödekomme det fra svensk
Side i saa Henseende stillede Krav. Den i Udkastet indeholdte Regel
er bygget paa den Betragtning, åt Syning af Kläder fremdeles bör ansees
som Tilvirkning; men åt Tilvirkeren ikke bör nyde godt af åt Tolden
paa det udenlandske Ydertöi er mindre paa Tilvirkningsstedet end
paa Indförselsstedet.

Angaaende Produktionsbeviserne, hvis Tilveiebringelse er Betingelsen
for, åt de fra det ene til det andet Rige indförte Produkter skulle

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Hyde godt af de respektive i § 3 og 14 omhandlede Begunstigelser, og
som udfserdiges ved landvmrts Försel af vedkommende Toldkammer eller
anden offentlig Autoritet og ved sövmrts Försel af Toldkamret, haves
nu kun den i de nmvnte §§ indeholdte Bestemmelse, åt Beviset skal
gaa ud paa, åt Varerne ere inderdandsk Naturprodukt eller Tilvirkning.
I Circulmre af 28:de Oktober ]*874 har Departementet, i Overensstemmelse
med den svenske Generaltoldstyrelses Udtalelse, meddelt Toldkamrene,
åt den omhandlede Attest bör udfterdiges i en saa bestemt og
positiv Form, åt der ikke i Hänseende til Varernes Oprindelse eller
Tilvirkning kan blive Anledning til nogen T vivi ved Varernes Indförsel
til det andet Rige, og åt den stedse bör meddeles, naar vedkommende
Producent. (Fabrikeier, Fabrikbestyrer) har afgivet skriftlig Forsikrin»
som redelig Mand paa Tro og Love om, åt Varen er tilvirket af ham
selv (ved hans Fabrik) og Toldkamret derhos ikke finder nogen Grund
til åt dragé Forsikringens Rigtighed i Tvivl. Angaaende, hvorvidt Produktionsattest
ogsaa bör meddeles, naar derved ikke haves saadan Försäkring,
som nys naevnt, fra vedkommende Producent sel v, men derimod
lignende Försilfring om Varens indenrigske Tilvirkning er afgiven af

2.de trovmrdige Mmnd, anförte man, åt dette maa bero paa Omstaendighederne
og åt Toldkamret i saa hänseende navnlig vil have åt tage
Ffensyn til paa den ene Side, hvorvidt vedkommende Forsikringsgivere
oplyses åt staa i et saadant Forhold til Varen, åt de kunne forudsaettes
åt have Kjendskab til dens Tilblivelse, og paa den anden Side hvad
der rnaatte vaere til Hinder for, åt der fra Producenten selv tilveiebringes
saadan Forsikring som ovenanfört. Der tilföiedes, åt det imidlertid
vil vaere overladt til Toldkamret åt frafalde Fordring paa enhver
Forsikring i de lilfadde, hvor den maaske ansees unödvendig, fordi det
allerede af Varens Beskaffenhed tilstraekkelig fremgaar, åt den er af indenlandsk
Tilvirkning.

De förän fremstillede Regler angaaende Betingelserne for Meddelelse
af Produktionsbevis ere imidlertid ikke udtömmende, navnlig med Hensyn
til, hvilke Oplysninger vedkommende offentlige Autoritet, forinden
saadant Bevis udstedes, er berettiget til åt krmve om Beskaffenheden
af udenlandsk Emnes Bearbeidelse her i Riget. Det har vist sig under
den nu bestaaende Lovgivning, åt Mangelen af nmrmere Bestemmelse
beröm har kunnet lede til Misbrug, og det bliver under den nmrmere
Förklaring eller Begränsning af Begrebet »Tilvirkning», som er foreslaaet,
saameget mere nödvendigt, åt der indföres fuldstmndigere Regler
för åt de Produktionsbevis, der udstedes, skulle blive paalidelige. ^De
i Udkastets § 9 optagne Besteminelser heroin antages åt ville yde al

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 20.

önskelig Garanti mod Misbrug, paa samme Tid som de ikke skjönnes åt
villo paaligge Exportören mere Bryderi end fornödent.

I det foreliggende Udkast til § 4 er foreslaaet de ved den i Henhold
til Lov af 22:de Mai 1875 stedfundne Övergång til metrisk Maal
og Vigt nödvendiggjorte Forandringer i de i Paragrafen indeholdte Maalog
Vigtangivelser. Det bemirkes, åt en Omskrivning af disse Angivelser
i Medhold° af Lov af 23:de April 1881 har fundet Sted ved Kongelig
Resolution af 20:de Juni 1882 og åt de ved denne bestemte Maal- og
Vigtangivelser cre de samme, som de i L dkastet foreslaaede, alene med
den Förändring, åt der for Garn, Kaffe og Risengryn er opfört 10 Kg.
og for Sukker 20 Kg., istedetfor de ved nnevnte Resolution som nirmest
svarende til den gjildende Mellemrigslovs Bestemmelser fastsatte
Kvanta, respektive 12 Kg. og 25 Kg. 1 Paragrafens Opregning af visse
Varor er derhos i Udkastet »Spiritus» foreslaaet optaget ved Siden af
»Brsendevin».

Den Hensigt, som er sögt opnaaet ved de i § 4 indeholdte Bestemmelser,
er hovedsagelig åt lette den daglige Samhandel mellan den paa
begge Sider af Grindsen boende Befolkning.

Det maa derimod ansees som et Misbrug af Loven, naar den söges
udnyttet til Fordel for Varer, der indföres for åt silges. Ogsaa en
Fterden over Gramdsen, paa hvilken Vedkommende medbringer Varer i
denne Hensigt, maa imidlertid formentlig betegnes som en Reise, hvorfor
Toldfrihed i Medhold af Loven, saaledes som denne nu er affattet,
antoges ikke åt kunne negtes for saadanne Varer, naar Paragrafens Bestemmelser
forövrigt paa dem ere anvendelige. Det maa ogsaa bemirkes,
åt den Slags Misbrug af Loven, om de skulde komme til åt foregaa i
noget större Omfång, ville kunne lede til ikke ganske ubetragtelige Tab
for vedkommende Riges Toldkasse. Efter Departementets Mening föreligger
der saaledes her eu LTuldstsendighed ved den nu gjildende Lov,
der bör söges afhjulpen, i hvilket Öiemed man antager, åt den foreslaaede
nye Bestemmelse om, åt Toldfriheden ikke gjilder, naar Varerne
indföres i Handelsöiemed, vil vire skikket.

Den i § 8 foreslaaede Fastsittelse af den der omhandlede Bod til
et Belöb af 10 Kr. for hvert Kilogram er i det visentlige kun en Omskrivning
af den i den gjildende Mellemrigslov fastsatte Bod, 1 Spd.
for hvert Skaalpund, efter det nuvaerende Mynt- og Vigtsystem.

I den i Udkastet foreslaaede § 14 udtales i en ved de foreslaaede
Forandringer i § 3 bevirket noget indret Redaktion det samme som i
den nuvserende Mellemrigslovs § 14, alene med et Villig, der tilsigter
åt forebygge, åt et Fartöi, der forövrigt er gaaet i direkte Fart mellem

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 20.

de forenede Rigel- o g paa Grund deraf vilde have Krav paa den ved
Paragrafen hjemlede Begunstigelse, skal miste denne derved, åt det
underveis har i fremmed Havn afgivet eller modtaget Passagerer med
deres Reisegods. Denne Bestämmelse förekommer Departementet i sig
selv rimelig og ubetmnkelig og vil, efter åt der i den senere Tid er
aabnet direkte Dampskibsforbindelse mellem de 2 Rigers Hovedstmder,
kunnc have praktisk Betydning for Anlöb af Kjöbenhavn.

Den i den nuvarande § 18 bestemte Frist för Lovens Trseden ud
af Kraft, efteråt der i et af Rigerne er fattet Beslutning om dens Förändring
eller Ophgevelse er i Udkastet forlaenget fra 1 til 2 Aar.

Departementet tillader sig åt vedlaigge en Opgave over den hovedsagelige
Import fra Sverige til Norge i Aarene 1873—1885 og herfra
til Sverige i 1872—1884.

I Flenhold til det Foranförte tillader Departementet sig åt fremsadte
fölgende

Udkast

till Lov indeholdende Forandringer i Lov angaaende Norges og Sveriges
gjensidige Handel og Söfart af ll:te April 1874.

Eftermevnte Paragrafer i Lov angaaende Norges og Sveriges gjensidige
Handel og Söfart af 11 April 1874 skulle herefter lyde som fölger:

§ 3.

Norske eller Svenske Naturprodukter eller Tilvirkninger skulle ved
Införsel landvaerts fra det ene Rige til det andet vaare toldfrie med
Undtagelse af:

a. Sukker og Tilvirkninger deraf, hvorunder Sirap,

b. Tobak og Tobakstilvirkninger,

c. Bramdevin og Spiritus, alle Slags, og dermed tilberedte Drikkevarer,

d. Malt og Tilvirkninger deraf,

e. Braendt eller malet Kaffe og
/. Spillekort,

af hvilke Vaner, forsaavidt de i det Rige, hvortil de Andföres, i Almindelighed
ere toldpligtige, den fulde Told skal erltegges undtagen
i de Tilfadde, som i naestfölgende Paragraf omhandles, samt]
g. Klaeder, hvis Ydertöi er vaevet, strikket eller bundet i andet Land
end Norge eller Sverige. Af saadan Vare skal der naar Indförsels -

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 20.

tolden af Ydertöiet er höiere i det Rige, hvortil Införsel sker, end
i det andet Rige, — udenfor de i naastfölgende Paragraf nsevnte
Tittande, — erkegges en af Klaedernes hele Vaegt beregnet Indförselstold,
lig Forskjellen mellem de i ethvert af Rigerne gjeldende
Toldsatser för Ydertöiet.

Er en Vare tilvirket i Norge eller Sverige af Materialier, der enten
ere producerede i et af Rigerne eller ere toldfrie i begge Riger, ansees
saadan Vare åt vaere indenlandsk Tilvirkning, hvad enten större eller
mindre Arbeide er anvendt paa samme.

Er Varen helt eller delvis tilvirket af udenlandske i noget af Rigerne
toldpligtige Emner og kan det derpaa anvendte Arbeide henföres
til, hvad der i Almindelighed forstaaes ved Husflid, Haandvasrk eller
Fabrik-virksomhed, skal ogsaa saadan Vare henregnes til norsk eller
svensk Tilvirkning, undtagen i de Tilfaelde, åt Bearbeidelsen alene bestaar
i:

1. Formaling, Knusning eller Blanding,

2. Rensning (Rectificering) af Lysolier, .

3. Faldning, Kantning, Försurning med Linning, Knapper, Fryndser, Kniplinger
eller deslige,

4. Halkig, Lakering, Bronsering eller anden Overstrygning, samt

5. Tvinding, Blegning, Farvning, Trykning eller Appretering af Garn
og Manufakturvarer.

§ 4.

Ved Reise over Graendsen fra det ene til det andet Rige skal det
med Undtagelse af Spillekort, der ere underkastede saavel Stempelafgift
som Told, vaere tilladt toldfrit åt medföre af udenlandske til Indförsel
tilladte samt af norske eller svenske Told underkastede Naturprodukter
eller Tilvirkninger fölgende mindre Partier, nemlig af:

Baand, alle Slags, tilsammen 60 Meter,

Brasndevin og Spiritus, alle Slags, tilsammen 4 Liter,

Garn, alle Slags, tilsammen 10 Kg.,

Kaffe 10 Kg.,

Malt 70 Liter,

Risengryn 10 Kg., „

Salt 4 Hectoh,

Sukker 20 Kg.,

Tobak 5 Kg.,

Traad, alle Slags, tilsammen 5 Kg.,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Vin, alle Slags, 20 Liter,

Vasvede Töier, alle Slags, tilsammen 20 Meter,

Öl 40 Liter,

allé andre Vaner tilsammen til en Vajrdi af 80 Kröner, dog åt Vgerdien
af hver Vareartikel särskilt ikke maa overstige 40 Kröner.
Den i ntervasrende Paragraf omhandlede Toldfrihed gjadder ikke för
saadanne. Varer, som Reisende for egen eller Andres Regning medförer,
naar de indföres i Handelsöiemed.

§ 8.

Hvad Afsenderen har åt iagttage for åt erholde Passerseddel, findes
bestemt i §§ 4, 6 og 7 i Lov indeholdende yderligere og forandrede
Bestemmelser angående Varers Försel landvaerts mellem° de forenede
Rigel- af 18:de Mai 1860, hvilke Bestemmelser ligesom Alt, hvad saavel
bemeldte Lov steder som §§ 8, 9, 10, 11 og 12 i den nysnaevnte Lov
iövrigt indeholde angaaende Passersedlens Indhold, Va.rernes Undersögelse
og Toldbehandling, Toldkontrollen samt Afsenderens Ansvar i Tilfselde
af, åt Varerne ikke inden den foreskrevne Tid fremkornme til
Bestemmelsesstedet in. in., fremdeles forblive gjaddende med Iagttagelse
af de Forandringer deri eller Tillasg dertil, som sterskilt med Hensyn
til Vareforsendelser med Jernbane fra det ene Rige til det andet ere
eller blive givne.

Naar udenrigske ufortoldede Varer skulle forsendes fra Transitoplag
i det ene Rige landvaerts til det andet Rige, kan dog, selv om Forsendelsen
fortgaar paa anden Maade end med Jernbane, den i ovennaevnte
Lov af den 18:de Mai 1860 foreskrevne Undersögelse paa Afsendelsesstedet
af. Varernes Art og Maengde eftergives, forudsat åt Varerne ere
saaledes indpakkede, åt Toldopsynet finder, åt saadan Plombering og
Försegling kan anbringes paa dem åt derigjennem fuld Sikkerhed opnaaes
for, åt de ikke uden Plomberingens eller Förseglingens Beskadigelse
kunne forvanskes eller ombyttes med andre Varer. Hvis der ikke inden
den i § 12 i nysna-vnte Lov fastsatte Tid af tre Maaneder fra Passersedlens
Udfa3rdigelse til Toldkamret paa Afsendelsesstedet afgives den
foreskrevne Bevidnelse om, åt en Vare, som paa saadan Maade er afsendt
og forpasset, er fremkommet til Bestemmelsesstedet med ubrudte
Segl eller Plomber, blive, saa fremt der kan tilveiebringes paalidelig
(^plysning om den afsendte Vares Art og Mtengde, de i bemeldte Paragraf
bestemte Toldafgifter og Böder åt inddrive hos den, der har udtaget
Passerseddelen, eller hans Selvskyldnerkautionist og paa foreskreven

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Maade åt indbetale i vedkommende Toldkasser, hvarimod det, saafreint
paalidelig Oplysning om Varens Art og Msengde ikke kan fremskaffes,
paaligger Toldkamret paa Afsendelsesstedet åt inddrive hos den, der har
udtaget Passerseddelen, eller hans Selvskyldnerkautionist en Bod til
Belöb 10 Kr. for hvert Kilogram af det ikke behörig fremkomne Varekollys
Bruttovsegt. Af denne Bod tilfalder Halvdelen loldkassen paa
Afsendelsesstedet og Halvdelen Toldkassen paa Bestemmelsesstedet.

§ 9.

Norske og svenske Manufaktur- eller Fabrikvarer, som fra det ene
til det andet Rige landvmrts indföres i större Partier eller iövrigt paa
anden Maade, end i § 4 omhandles, skulle for åt nyde godt af de i §
3 med Hensyn til Indförselen indrömmede Begunstigelser vaere ledsagede
af vedkommende Toldkammers eller anden offentlig Auktoritets Attest
for, åt Varerne ere af norsk eller svensk Tilvirkning.

For åt erholde saadant Bevis for åt en Vare er norsk eller svensk
Produktion eller Tilvirkning, skal Vareafsenderen til den Myndighed,
hos hvem Beviset begjmres, afgive en skriftlig Forsikring paa Iro og
Love om, åt Varen er tilvirket paa et bestemt Sted inden Landet, med
Förklaring tillige om, hvorvidt Varen er tilvirket alene af indenlandsk
norsk eller svensk Finne, eller om tillige udenlandsk Emne indgaar deri,
og om Beskaffenheden af den Bearbeidelse, Varen paa dette Sted er
undergaaet. I Tilfadde af, åt Afsenderen selv har tilvirket Varen, skal
denne Forsikring afgives af ham, men ellers åt Tilvirkeren eller, hvis
der maatte vmre noget till Hinder for åt erholde dennes Forsikring, af
to trovserdige Masnd, som have paalidelig Kundskab om Varens Tilvirkning;
dog skal det i ethvert Fald staa vedkommende Myndighet frit for,
om dertil findes Föie, åt fordre ogsaa andet Bevis for Varens indenlandske
Oprindelse samt åt krmve Attest af Vidner om den eller de
Personers egenhasndige underskrift, som have afgivet Forsikringen.

Vidkommende Myndigheds Bevis, der bestemt skal bekraefte, åt
Varen er af indenlandsk Produktion eller Tilvirkning, skal tegnes paa
den ovenomhandlede Forsikring. Forsaavidt angaar Kladder, skal Beviset
derhos indeholde Oplysning om, hvorvidt Ydertöiet er indenlandsk eller
udenlandsk Fabrikat.

§ 14.

Norske eller svenske Naturprodukter og andre Varer, .der. efter
foranstaaende § 3 ere att anse som norske eller svenske Tilvirkninger,

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 20. 3g

skulle, naar de indföres fra det ene til det andet Rige i et af Rigernes
fartöier, oden åt dette paa Reisen har losset eller ladet i fremtned
Havn, vasre toldfrie eller toldpligtige saaledes som i naevnte Paragraf
bestemt, uden Hensyri til Varepartiernes Störrelse, alene med Undtagelse
af Kornvarer, malede og umalede, af hvilke Varer, forsaavidt de i Almindelighed
ere toldpligtige, skal erlmgges halv Told.

Fartöier, som i fremmed Havn alene have afgivet eller modtaget
Passagerer med deres Reisegods (de af Handelsreisende medförte Varer
og Varepröver herunder ikke indbefattet) anses ikke åt have losset eller
ladet dersteds.

1 Henseende til lilladelsen til sövaerts åt udföre eller indföre Varer
fra det ene til det andet Rige samt i Henseende til Beregningen af Toldafgifterne
derved skulle iövrigt de almindelige Forskrifter gjselde, som i
hvaert Rige ere eller vorde givne angaaende Varers Udförsel eller Indförsel
samt Förtöjning.

§ 16.

För åt Hyde godt af den Toldfrihed eller Nedsmttelse i Toldafgifter,
som i § 14 er indrömmet norske og svenske Naturprodukter og Tilvirkninger,
skal den som udskiber Varerne fra det ene til det andet Rige,
forsyne sig med Attest fra Toldkamret paa Afsendelsesstedet for, åt Varerne
ere indenlandsk Naturprodukt eller Tilvirkning.

Om Maaden, hvorpaa Beviset skal udfaerdiges, gjselder hvad der i §
9 er bestemt.

§ 18.

Naervmrende Lov skal traede i Kraft fra den Dag Kongen bestemmer,
efteråt, modsvarende Regler i Sverige ere vedtagne. Saavel denne
Lov som de gjenstaaende Paragrafer i Lov af ll:te April 1874 vedbliver
åt gjrnlde, indtil andre Bestemmelser gives for begge Riger, eller 2 Aar
er forlöbet, efteråt der i et af Rigerne er fattet Béslutning om Förändring
eller. Ophmvelse deraf, uden åt denne Béslutning er gjort afhängig
af, åt lignende Béslutning afgives for det andet Rige.

I Henhold til Foranförte, der af Statsraadets övrige Medlemmer i
det Vsesentlige tiltraedes, indstilles underdanigst:

Åt Gjenpart af naervaerende underdanigste Indstilling
angaaende nogle Forandringer i Lovgivningen om

Bill. till liikttl. Prot. 1887. 1 Sand. 1 Afd. 13 Häft. , 5

■34

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 20.

Norges og Sveriges indbyrdes Handels- og Söfartsforhold
naadigst befales tilstillet det Kongelige Svenske
Finants-Departement.

In fidem

H. Schlytter.

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Utdrag af protokollet öfver flnansärenden, hållet inför Hans Maj-i
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 februari

1887.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Themptander,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,
friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,
friherre Tamm.

Departementschefen, statsrådet friherre Tamm uppläste härefter till
justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts på statsrådets enhälliga
tillstyrkande i sammansatt svenskt och norskt statsråd denna dag
fattadt beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj;ts nådiga proposition till
Riksdagen rörande förändrad lydelse af åtskilliga paragrafer i förordningen
angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden
af den 29 maj 1874.

På statsrådets tillstyrkande täcktes Hans Maj:t
Konungen i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes
detta protokoll bilagdt; och skulle i enlighet dermed
nådig proposition till Riksdagen afiåtas.

Ex protocollo

Fredrik Zethelius.