Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17 (Proposition 1892:17)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

N:o 17.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, rörande upplåtelse
af kronolägenheten Stenbrottet i Stockholms län i och för
uppförande derstädes af ett nytt centralfängelse för qvinnor
och ett nytt cellfängelse för nämnda län m. m.;
gifven Stockholms slott den 11 december 1891.

Med åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden,
vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att
medgifva:

dels att den kronan tillhöriga lägenheten Stenbrottet, belägen i
Solna socken och Danderyds skeppslag af Stockholms län, må från den
14 mars 1894, då nu gällande arrendekontrakt angående lägenheten
upphör, eller från den tidigare dag, å hvilken arrendatorn uppå vilkor,
som af Kongl. Maj:t pröfvas antagliga, kan finnas vara villig att frånträda
arrendet af lägenheten, till fångvården upplåtas för uppförande
derstädes af ett nytt centralfängelse för qvinnor och ett nytt cellfängelse
för Stockholms län, i stället för de å tomten n:o 17 i qvarteret Barnhuset
i Stockholm belägna fängelser;

dels att oinskränkt egande- och dispositionsrätt till ofvannämnda
tomt, n:o 17 i qvarteret Barnhuset, må till direktionen öfver allmänna
barnhusinrättningen i Stockholm upplåtas mot 597,500 kronor, att tillhandahållas
fångvårdsstyrelsen i den mån arbetet med uppförandet af
ifrågakomma fängelser tager sin början och fortskrider;

Bill. till Bihsd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 9 Häft. (N:o 17.)

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 11.

dels ock att nyssnämnda belopp, 597,500 kronor, må användas såsom
bidrag till kostnaden för de nya fängelserna.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF.

Aug. Östergren.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 11 december 1891,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: herr friherre von Otter,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen
anförde föredraganden statsrådet Östergren:

l:o.

»Det å Norrmalm i Stockholm befintliga centralfängelset för qvinnor
är beläget på tomten n:o 17 i qvarteret Barnhuset inom Adolf Fredriks
församling, hvilken tomt jemte vissa ursprungligen dit hörande men nu
mera försålda jordområden enligt nådigt bref den 80 oktober 1633 för
everldelig tid förlänats till allmänna barnhusinrättningen i Stockholm.
Anläggningen af det s. k. smedjegårdshäktet, som nu utgör en afdelning
af centralfängelset men förut användts till förvarande af fångar från

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

Stockholms stad och län, lärer hafva egt rum i senare hälften af 17:de
århundradet; och blef således genom smedjegårdshäktets förläggande på
tomten en del deraf tagen i anspråk för fångvårdens behof. Sedermera
förordnades genom nådigt bref den 26 maj 1826, att tomtens återstående
del, som dittills varit utarrenderad och begagnats till tomtplats för en
segelduksfabrik samt till tobaksplantage, skulle öfverlemnas till styrelsen
öfver fängelserna och arbetsinrättningarna i riket för att användas till
en korrektionsanstalt för qvinnor emot årlig ersättning till allmänna
barnhusinrättningen af 2,250 kronor, hvilken ersättning allt fortfarande
af fångvårdsmedlen utbetalas. På grund af detta nådiga bref har det
egentliga centralfängelset blifvit inrymdt i den byggnad, som förut varit
till segelduksfabrik använd. Dessutom är på grund af nådiga brefvet
den 14 november 1848 Stockholms stads kronohäkte för qvinnor inrättadt
i östra längan af centralfängelset. Jemte detta fängelse är å ifrågavarande
tomt äfven uppfördt cellfängelset för Stockholms län.

Uti underdånig skrifvelse den 3 februari 1888 anförde fångvårdsstyrelsen,
hurusom ej mindre centralfängelset å Norrmalm än äfven rikets
två andra, i Norrköping och Göteborg belägna centralfängelser för qvinnor
icke befunne sig i tidsenligt skick. Hvad särskildt anginge centralfängelset
å Norrmalm, hade Riksdagens år 1886 församlade revisorer
yttrat, att de vid besök på stället funnit ej allenast sjelfva fängelsebyggnaden
utan äfven de till fängelset hörande ekonomilägenheter så
väl i afseende på läge och byggnadssätt som med hänsyn till anordning
och inredning i hög grad otidsenliga och för ändamålet otjenliga. Ett
nytt centralfängelse i stället för det å Norrmalm uppförda vore således,
enligt fångvårdsstyrelsens åsigt, af största behof påkalladt./ Den tomt,
hvarå nyssnämnda fängelse vore anlagdt, syntes emellertid, i anseende
till det centrala läge tomten nu mera innehade, alltför dyrbar för att
ifrågasättas till plats för det nya fängelset, hvartill kornme, att en del
af samma tomt behöfdes för genomförande af den för Stockholms stad
faststälda regleringsplan. Till följd häraf hade styrelsen, under antagande,
att allmänna barnhusinrättningen skulle önska att emot skäligt
vederlag återförvärfva dispositionsrätten till tomten, hos direktionen
öfver barnhusinrättningen begärt upplysning i detta hänseende. Till
svar härå hade direktionen i skrifvelse den 7 oktober 1886 meddelat,
att, under förutsättning och med vilkor, att barnhusinrättningen erhölle
fri och oinskränkt dispositionsrätt öfver hela det numera återstående
området af tomten, och således jemväl den del deraf, hvarå länscellfängelset
vore uppfördt, direktionen, under förbehåll af Edei’s Kongl.
Maj:ts nådiga bifall dertill, vore villig att af barnhusinrättningens medel

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 17.

till fångvårdsstyrelsen utbetala 500,000 kronor och anskaffa annan lämplig
tomtplats för länsfängelset. Sedermera hade direktionen i skrivelser
deri 29 september och den 27 oktober 1887 gifvit tillkänna, dels att
direktionen till tomtplats för nytt länsfängelse hade att anvisa en inom
Stockholm å Kungsholmen i qvarteret Kronoberg belägen, staden tillhörig
tomt, för hvilken enligt med staden träffadt aftal direktionen
skulle erlägga en köpeskilling af 97,500 kronor, dels ock att, om sistnämnda
tomt ej kornme att tagas i anspråk för uppförande af det nya
länsfängelset, fångvårdsstyrelsen kunde påräkna att i stället få af direktionen
uppbära 97,500 kronor; hvarjemte den kontanta ersättning, som
direktionen förbundit sig att utgifva, kunde hållas styrelsen tillhanda i
den mån arbetet med fängelsernas uppförande toge sin början och fortskrede.
Fångvårdsstyrelsen hade derpå fört underhandlingar med Stockholms
stadsfullmäktige angående upplåtande af mark till det nya centralfängelset,
i hvilket afseende stadsfullmäktige erbjödo sig att med kronan
träffa aftal, hvarigenom på vissa vilkor skulle för det ifrågasatta ändamålet
af staden afstås ett vester om det å Långholmen anlagda centralfängelset
för män befintligt område. Då de af stadsfullmäktige uppstäda
vilkor icke syntes vara från kronans sida antagliga, och då åtskilliga
olägenheter i allt fall skulle föranledas genom sammanförandet
af två stora centralfängelser bredvid hvarandra med en stor manlig och
qvinlig bevakningspersonal, hade styrelsen ansett sig böra öfvergifva
tanken på det nya centralfängelsets förläggande till Långholmen. Men
då afsevärda fördelar skulle vinnas, om detta fängelse uppfördes i närheten
af hufvudstaden, derifrån det hade att påräkna den jemförelsevis
största kontingenten af sin personal, der jernvägar från rikets alla delar
sammanlöpte, der fängelset komrae att stå under närmare inseende och
kontroll af fångvårdens centralförvaltning och der slutligen mindre
svårighet skulle möta att anskaffa passande sysselsättning åt den stora
fångpersonalen, hade, med hänsigt jemväl till deri betydliga besparing i
byggnadsutgift, eller 97,500 kronor, som skulle vinnas, derest den till
tomt för nya länsfängelset erbjudna plats i qvarteret Kronoberg ej behöfde
tagas i anspråk, styrelsen sökt skaffa sig upplysning, huruvida
icke bland de under domänstyrelsens förvaltning lydande, kronan tillhöriga
egendomar kunde finnas någon af den storlek och med det passande
samt från länsresidenset icke alltför aflägsna läge, att den kunde
lämpa sig för uppförande derstädes af såväl centralfängelset som cellfängelset
för Stockholms län, hvarigenom de framtida årliga utgifterna
för fängelsernas administration och ekonomi skulle kunna nedbringas.
Bland sådana egendomar hade styrelsen funnit ett Karlbergs kungsgård

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

tillhörigt, af kongl. krigsskolan disponeradt område vester om slottet
vara lämpligt att till byggnadsplats användas, hvarförutom en angränsande
kronolägenhet Nytomta borde, för ändamålsenlig placering af
byggnaderna och förebyggande deraf, att främmande personer bosatte
sig alldeles invid fängelset, på fångvården öfverlåtas. Styrelsen hemstälde
fördenskull, att Eders Kongl. Maj:t, under förutsättning att barnhusdirektionens
ofvanberörda erbjudande godkändes samt nödiga medel
derutöfver anvisades för uppförandet af de ifrågastälda nya fängelserna,
täcktes till plats för dessa byggnader anvisa förenämnda till Karlbergs
kungsgård hörande område äfvensom på fångvården öfverlåta besittningsrätten
till lägenheten Nytomta.

Öfver denna framställning afgåfvos underdåniga yttranden utaf åtskilliga
myndigheter, deribland Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Stockholms län.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande anförde, bland annat, att
länsstyrelsen ansåge sig böra betrakta frågan endast i hvad den rörde
länets cellfängelse. Härvid erinrades till en början, att nuvarande länsfängelset
vore ur den synpunkt, länsstyrelsen hade att se saken, väl
beläget samt i fråga om både utrymme och beskaffenhet i tillfredsställande
skick, hvadan någon anledning till ombyggnad eller förflyttning
af detta fängelse icke i och för sig förefunnes. Om emellertid till
vinnande af andra för staten vigtiga syften vore nödigt, att fängelset
flyttades, borde det ej förläggas å en sådan plats, att länsstyrelsens befattning
med fängelset måste väsentligen försvåras samt andra ur fångvårdens
och rättskipningens synpunkt vigtiga intressen uppoffras. Länsstyrelsen
behöfde ej närmare utveckla betydelsen deraf, att länsstyrelsen
stode i en ständig och lätt beröring med cellfängelset dels för utöfvande
af den länsstyrelsen åliggande tillsyn öfver detsamma och dels för att
länsstyrelsen måtte kunna å cellfängelset handlägga sådana ärenden,
hvilka kräfde förhör med fångar. Vidare vore i Stockholms län, i följd
af närbelägenheten till hufvudstaden, antalet af införpassade lösdrifvare,
som skulle förhöras, samt af polisförhör med häktade, större än i åtskilliga
andra län. Att under sådana förhållanden hafva länsfängelset
förlagdt utom residensstaden, aflägse från länsstyrelsens embetslokal, vore
en känbar olägenhet. I händelse deraf föranleddes, att fångarne ständigt
skulle forslas in till staden för att å landskansliets lokal undergå förhör,
så strede detta mot den senare tidens grundsatser rörande fångars behandling,
hvarjemte den kontroll öfver fängelset, som utöfvades genom
länsstyrelsens täta besök derstädes, ginge förlorad. Rimligtvis kunde å
andra sidan icke begäras, att landshöfding och landssekreterare eller

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

flen tjenstförrättande länsstyrelsen skulle så ofta som erfordrades för
förhör med fångar begifva sig på resa utom staden, helst detta ej kunde
ske utan att inkräkta på expeditionstiden och arbetena å embetsrummet.
En annan olägenhet uppstode i följd af behofvet af ständiga budskickningar
emellan länsstyrelsen och fängelset för att kunna med vederbörlig
skyndsamhet befordra till och från fängelset protokoll, utslag, prestbevis,
förpassningar med flere dylika handlingar. Den nuvarande betjeningen
vid länsstyrelsen kunde omöjligen medhinna att för sådana
ärenden begifva sig utom staden, och att anlita postgång skulle medföra
ett mången gång betänkligt försenande af expeditionen, då svar eller
åtgärd erfordrades redan samma dag, hvarvid särskildt borde bemärkas,
att Stockholms länsfängelse hade stor betydelse såsom tillfälligt förvaringshäkte
för transportfångar. Slutligen ansåge länsstyrelsen böra åtminstone
något beröras, hurusom fångforslingskostnaderna säkeidigen
komme att icke så obetydligt ökas genom länsfängelsets förläggande
utom staden. Under åberopande hufvudsakligen af dessa skäl afstyrkte
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande nådigt bifall till fångvårdsstyrelsens
framställning.

Fångvårdsstyrelsen, som lemnades tillfälle att i ärendet vidare sig
yttra, inkom i anledning häraf med underdånig skrifvelse af den 3 december
1888. Deri anfördes särskildt till genmäle å Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes invändningar, att, ehuru styrelsen för sin del icke
kunde hafva något väsentligt att erinra, derest, med bibehållande af
länsfängelset. i dess nuvarande skick, tomten n:o 17 i qvarteret Barnhuset
i öfrigt användes till uppförande af det nya centralfängelset, en
dylik anordning, hvarigenom allmänna barnhusinrättningens anbud att
för tomten erlägga 597,500 kronor förfölle, sannolikt ej skulle vinna
Eders Kongl. Maj:ts nådiga godkännande; att förbindelsen emellan länsresidenset
och det nya länsfängelset blefve genom ångbåts-, jernvägsoch
blifvande spårvägslägenhet mycket lätt, hvarjemte styrelsen tänkt
föreslå uppförandet i länsfängelsets stat af ett anslag att af länsstyrelsen
disponeras för dess resor till länsfängelset; att, då länsstyrelsens besök
å fängelset icke torde kunna beräknas till flera än ett ä två i veckan,
hvarken någon forsling af fångar eller eftersättande af kontrollen syntes
behöfva föranledas af fängelsets förläggande till Kaidberg, allenast länsstyrelsen
för sina resor dit finge till sitt förfogande nödigt anslag, som
i alla händelser måste blifva en ren obetydlighet i förhållande till de
årliga besparingar beträffande administration och ekonomi, som vunnes
genom båda fängelsernas uppförande på samma plats; att, hvad anginge
länsstyrelsens förmenande, att olägenhet skulle uppstå genom behofvet

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 11.

af ständiga budskickningar mellan länsstyrelsen och fängelset, i Stockholms
länsfängelses stat funnes uppförda löner till tre ordinarie gevaldiger
samt arfvode till en extra gevaldiger att i mån af behof användas,
hvarjemte, med anledning af länsstyrelsens framställning om någon särskild
ersättning åt dessa gevaldiger, som det ålåge att dagligen klockan
12—2 vara å landskansliet tillstädes för att afvakta order, Eders Kongl.
Maj:t, genom nådiga bref den 16 februari 1877 och den 30 december
1884 åt en hvar af dem anvisat ett årligt arfvode af 150 kronor; vid
hvilka förhållanden och då i följd deraf, att numera ransakningar med
häktade personer inom Södra Roslags och Södertörns domsagor i allmänhet
hölles å länsfängelset, nämnde gevaldigers tid syntes mer än
förut kunna tagas i anspråk för uppvaktningar å landskansliet och budskickningar,
samt dels i alla händelser telefonförbindelse måste komma
att upprättas emellan landskansliet och länsfängelset, dels ock nödiga
anslag till budskickningar, derest framställning derom af länsstyrelsen
gjordes, antagligen ej komrne att nekas, länsstyrelsens anmärkning uti
ifrågavarande del syntes ej förtjena afseende; samt att, enär inom Stockholms
stad fångtransporterna från och till jernvägsstation eller ångbåt
för närvarande verkstäldes med skjuts, den tillökning i skjutskostnaden,
som genom länsfängelsets förläggande till Karlberg skulle föranledas,
torde blifva af ringa betydelse. Slutligen, och för den händelse förslaget
om fängelsernas förläggande till området för Karlbergs kungsgård ej
skulle vinna nådigt bifall, hemstälde styrelsen, att Eders Kongl. Maj:t
måtte medgifva, att fängelserna uppfördes antingen å den Haga kongl.
lustslott tillhöriga, norr om jernvägen till Värtan belägna del af egendomen
Bellevue eller ock å den intill Albano jernvägsstation gränsande,
vid Brunnsviken belägna del af kongl. Djurgården; varande vid fångvårdsstyrelsens
skrifvelse fogadt ett af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
till fångvårdsstyrelsen afl åtet bref, deri Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande förklarat sig ej böi’a afstyrka länsfängelsets förläggande
till Bellevue, derest det eljest kunde anses lämpligt att upplåta
denna plats för fångvårdens behof, dock att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
hänvisande till sitt föregående utlåtande, gjorde det förbehåll,
att all budskickning mellan länsstyrelsen och länsfängelset, som
förekomme dagligen, skulle besörjas genom fängelsets vaktbetjening, i
händelse fängelset förlädes så aflägset från länsstyrelsens embetslokal,
som nu vore i fråga.

Sedan i skrifvelse den 4 maj 1889 dåvarande chefen för justitiedepartementet
anmodat fångvårdsstyrelsen att låta anställa värdering
genom sakkunniga personer för åstadkommande af utredning om verk -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

liga försäljningsvärdet å ifrågavarande i qvarteret Barnhuset belägna
tomt med derå uppförda byggnader, öfverlemnade fångvårdsstyrelsen ett
den 28 juni 1889 dagtecknadt utlåtande af intendenten vid öfverintendentsembetet
F. G. A. Dahl och arkitekten, professoren E. A. Jacobson
öfver en af dem, uppå styrelsens anmodan, hållen sådan värdering jemte
en i Stockholms stadsingeniörskontor upprättad karta öfver tomten, å
hvilken karta vissa delar af tomten indelats till gator och tomtplatser
med föranledande af ett emellan barnhusdirektionen och staden angående
tomtens reglering vilkorligen träffadt aftal. Enligt utlåtandet hafva värderingsmännen,
som ansett tomten böra upptagas till det värde den obebyggd
skulle betinga samt husen värderas efter de grunder, som vanligtvis
beräknas för rifning och dervid erhållna materialier, uppskattat tomten
dels till hela dess utsträckning, 306,570 qvadratfot, efter tre kronor qvadratfoten
till 919,710 kronor, dels ock med hänsyn till den å nyssnämnda
karta utstakade reglering af tomten, hvarvid förrättningsmännen åsatt densamma
ett uppskattningsvärde af 1,161,445 kronor, eller således 241,735
kronor mer än enligt den förstnämnda värderingen. Dock hafva förrättningsmännen
förklarat, att denna beräknade högre vinst af 241,735 kronor
vore så tvifvelaktig, att den knappast kunde i verkligheten påräknas.
Hvad slutligen angår de å tomten uppförda byggnader, hafva värderingsmännen
anfört, att cellfängelset vore uppfördt med särdeles stor omsorg.
Grunden syntes vara mycket god och äfven öfriga delar vore utan anmärkning.
Värdet af materialier, som efter cellfängelsets rifning blefve
sålda, kunde uppskattas till omkring 20,000 kronor. Den komplex af
byggnader, som vore upplåten till centralfängelse för qvinnor, hade deremot
befunnits så bristfällig, att ersättningen för efter rifningen användbara
materialier knappast torde betäcka rifningskostnaderna.

Genom nådigt beslut den 13 juni 1890 fann Eders Kongl. Maj:t de
af fångvårdsstyrelsen gjorda framställningar icke kunna bifallas; hvarjemte
Eders Kongl. Maj:t anbefalde styrelsen att taga under vidare ompröfning
frågan, på hvilken plats de båda fängelserna lämpligen skulle
kunna ombyggas, och med förnyadt underdånigt förslag i detta afseende
inkomma, äfvensom i sammanhang dermed meddela upplysning angående
de tillämnade fängelsebyggnadernas storlek och inredning samt
ungefärliga beloppet af de kostnader, uppförandet af byggnaderna —
oberäknadt utgifterna för anskaffande af sjelfva tomten, om sådana erfordrades
— och för grundläggningsarbeten komme att kräfva.

Till åtlydnad af denna befallning har fångvårdsstyrelsen i underdånig
skrifvelse den 20 sistlidne mars afgifvit förnyadt betänkande i

Bih. till Riksrl. Prot. 18.92. 1 Sami. 1 Afd. .9 Hiift. 2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

ämnet. Styrelsen har nu föreslagit, att de nya fängelserna måtte uppbyggas
på den i Solna socken, Danderyds skeppslag af Stockholms län
belägna, kronan tillhöriga lägenheten Stenbrottet.

Angående denna lägenhet har domänstyrelsen i infordradt utlåtande
upplyst, att den förut tillhört Karlbergs kungsgård, men sedermera
blifvit derifrån skild och åsatt VA mantal; att lägenheten enligt af förste
landtmätaren J. E. Schutz år 1882 deröfver upprättad karta med beskrifning
innehåller en areal af tillsammans 9 hektar 43 ar 50 qvadratmeter,
deraf 95 ar 40 qvadratmeter tomter och trädgård, 6 hektar 73 ar
åker, 4 ar 30 qvadratmeter lindor samt 1 hektar 70 ar 80 qvadratmeter
backar och impediment; att några kronan tillhöriga byggnader icke
finnas uppförda å lägenheten; att, då till följd af dess belägenhet alldeles
invid Stockholms stad med kronans fördel ansetts mera förenligt
att lägenheten försåldes än att den fortfarande utarrenderades, Eders
Kongl. Maj:t, på domänstyrelsens hemställan, år 1888 bemyndigat styrelsen
att i afvaktan på bättre försäljningskonjunkturer upplåta lägenheten
på arrende under fem år från den 14 mars 1889; att till följd
häraf domänstyrelsen den 7 september 1888 afslutat kontrakt med nuvarande
arrendatorn Bruno Ambrosiani att under tiden till den 14 mars
1894 arrendera lägenheten mot årligt arrende af 1,300 kronor; samt att
i detta kontrakt icke linnes stadgad skyldighet för arrendatorn att före
arrendetidens slut afstå lägenheten eller någon del deraf; varande tillika
af domänstyrelsen förklaradt, att styrelsen icke hade något att erinra
mot lägenhetens användande efter den 14 mars 1894 på sätt nu blifvit
ifrågasatt.

Fångvårdsstyrelsen har till stöd för sin senast gjorda framställning
anfört, att lägenheten Stenbrottet, som gränsade i vester intill Karlbergs
kungsgård och i öster till Stockholms stads område, erbjöde godt utrymme
för att placera fängelserna med tillhörande byggnader på det
fördelaktigaste sätt och så, att fängelserna i framtiden ej kunde röna
något menligt inflytande af de byggnader, som inom angränsande qvarter
kunde komma att uppföras. Den olägenhet, som för Stockholms länsstyrelse
skulle kunna anses ligga i länsfängelsets afstånd från sagda
myndighets embetslokaler, förringades i högst väsentlig mån af den
omständighet, att fängelset komme att ligga blott några minuters väg
skildt från den i närheten af Norrtull å jernvägen till Värtan befintliga
station. Vid de grundborrningar, styrelsen låtit verkställa, hade utrönts,
bland annat, att å de platser, der fängelsebyggnaderna vore afsedda att
uppföras, berggrund mötte nära under jordytan, att några mera betydande
sprängnings- och jordschaktningsarbeten icke behöfde ifråga -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

komma, samt att sannolikt vore, att vatten, åtminstone för tvätten och
ekonomien, borde genom brunnsborrning kunna på platsen erhållas.

Med fångvårdsstyrelsens underdåniga skrifvelse äro äfven öfverlernnade
af dess biträdande arkitekt uppgjorda ritningar till de nya fängelserna
jemte kostnadsförslag och beskrifningar.

I fråga om fängelsernas storlek och inredning har fångvårdsstyrelsen
anfört väsentligen följande.

Beträffande först det nya länscellf''ängelset hade styrelsen icke haft
skäl att föreslå någon mera hufvudsaklig afvikelse från det nuvarande
länsfängelsets storlek och inredning. Detta fängelse, som öppnades i
december 1846 och hvars uppförande kostat cirka 228,000 kronor, innehölle
i tre våningar .nittio ljusa och tre mörka celler jemte bostadslägenhet
för direktör, vaktmästare .och vaktqvinna, nödiga vaktrum samt
domstolslokal för hållande af ransakningar i brottmål. Under det att i
nuvarande fängelset bostadslägenheterna sålunda vore förlagda i den
egentliga fängelsebyggnaden, hvarigenom svårighet mötte att kunna förhindra
beröring mellan fångarne och tjenstemännens familjer och hushåll,
hade i det nu uppgjorda förslaget bostadslägenheterna för direktör och
vaktmästare äfvensom ransakningslokalen blifvit föxdagda i en särskild
byggnad utanför den mur, som skulle omsluta fängelset. Nämnda särskilda
byggnad vore genom en täckt gård satt i förbindelse med fängelsets
administrationsbyggnad, från hvilken man genom en passage inkomme
i det egentliga fängelset. Detta innehölle, likasom det nuvarande
länsfängelset, i tre våningar nittiotre celler, hvarjemte föreslagits, att i
nya fängelsets jordvåning skulle, såsom förhållandet vore vid kronohäktet
å Långholmen och länsfängelset i Gefle, inredas sex arbetsceller
för gröfre yrken och två straffceller. Dessutom afsåge förslaget inredande
likaledes i fängelsets jordvåning af tio celler för förvarande af
transportfångar. För fängelsets sex gifta vaktkonstaplar funnes för närvarande
icke några bostäder anordnade, utan åtnjöte de i stället, jemlikt
1890 års Riksdags beslut, en kontant årlig hyresersättning, som blifvit
bestämd att utgå med 150 kronor till en hvar af dem. Då fängelset
skulle förläggas utom stadens område, vore antagligt, att stora svårigheter
komme att möta att i fängelsets närhet anskaffa bostäder åt dessa
konstaplar, hvarför en särskild konstapelsbyggnad blifvit till uppförande
föreslagen.

Vidkommande derefter det nya centralfängelset, vore de tre centrala
straff- och tvångsarbetsanstalterna för qvinliga fångar, nemligen i Norrköping,
i Göteborg och å Norrmalm, afsedda för qvinnor, dömda till
straffarbete utöfver två år och till tvångsarbete. I Norrköpings central -

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

fängelse hade under senaste åren förvarats de för förfalskningsbrott,
mened, mordbrand, stöld och rån dömda, hvilkas antal vid slutet af år
1890 uppgått till 96. I Göteborgs centralfängelse hade intagits de qvinno!’
från södra och vestra delarne af riket, som blifvit dömda för barnamord
och hvilkas antal vid 1890 års slut utgjort 66. I centralfängelset
å Norrmalm hade förvarats dels alla öfriga till straffarbete utöfver två
år dömda qvinnor, hvilkas antal vid 1890 års slut utgjort 126, och dels
inom den s. k. smedjegårdsafdelningen de qvinnor, som enligt lagen angående
lösdrifvares behandling den 12 juni 1885 dömts att undergå
tvångsarbete: utgörande dessas antal vid 1890 årsslut 129. Härförutom
voro vid slutet af samma år i det med centralfängelset sammanbyggda
kronohäktet, afsedt att emottaga de qvinnor, som inom Stockholms stad
dömdes till fängelsestraff eller straffarbete i två år och derunder, förvarade
27 qvinnor. Då emellertid ofvannämnda lag i § 7 stadgade, att
tvångsarbete skulle förrättas i allmän tvångsarbetsanstalt, så ordnad, att
för brott straffade i allmänhet särskildes från andra, hade styrelsen ansett,
att det nya centralfängelset borde afses uteslutande till straffängelse
samt att, efter dess fullbordande, de till tvångsarbete dömda qvinnor
borde intagas vid fängelserna i Norrköping och Göteborg, hvilka fängelser
för detta ändamål och för en ringa kostnad skulle förses med

nattceller. Det nya för hela riket afsedda centralfängelset borde innehålla
tillräckligt antal dagceller icke endast för de qvinnor från Stockholms
stad, hvilka, dömda till fängelsestraff eller straffarbete i två år
och derunder, skulle enligt nådiga förordningen den 21 december 1857
under hela strafftiden i enrum förvaras, utan äfven för de qvinnor,
dömda från rikets alla delar till straffarbete utöfver två år eller för
lifstiden, hvilka enligt nådiga förordningen den 30 mai 1873 skulle vid
bestraffningens början hållas i enrum en sjettedel af den ådömda strafftiden,
dock icke under sex eller öfver tolf månader — en lagbestämmelse,
som i brist på dagceller vid våra qvinnofängelser allt hittills icke

kunnat vinna tillämpning. Vidare erfordrades ett tillräckligt antal dagceller
för disciplinära och andra behof äfvensom reservceller. För
qvinnor, dömda i Stockholm till fängelse eller straffarbete i två år och
derunder, erfordrades, efter hvad erfarenheten visat, dagceller till ett
antal af minst 30. Enligt en vid fångvårdsstyrelsens skrifvelse fogad
bilaga, upptagande antalet under 10-årsperioden 1880—1889 i riket till
straffarbete utöfver två år eller för lifstiden dömda qvinnor, jemte beräkning,
huru lång tid af straffet skolat i enrum eller i gemensamhet
aftjenas, visade sig, att för tillämpning af 1873 års förordning i medeltal
erfordrades 50 dagceller. För närvarande funnes vid fängelset å

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

Norrmalm 24 disciplinärceller; och torde för detta ändamål och såsom
reservceller böra afses ett antal af 35. Det behöfliga antalet dagceller
kunde således beräknas till 115. För gemensamhetsfångarne hade styrelsen
icke haft skäl att föreslå något annat system än det allt sedan
1870 vid de manliga fängelserna följda eller systemet med nattceller
med arbete under dagen i gemensamhetsrum i mindre afdelningar. Enligt
ofvannämnda bilaga skulle, om förhållandena under åren 1880—1889
hides till grund för beräkningen, erfordras 260 nattceller; men då i
följd af de lindrigare straffbestämmelser, förnämligast för barnamord och
stöld, som genom lagen den 20 juni 1890 angående ändring i vissa delar
af strafflagen trädt i kraft, strafftiderna antagligen komme att icke obetydligt
reduceras, hade styrelsen trott ett antal af 180 nattceller böra
vara °tillräckligt; och hade i öfverensstämmelse härmed ritningen blifvit
uppgjord. Den af en omslutningsmur på alla sidor omgifna fängelsebyggnaden
bestode af: två entrébyggnader, genom en portgång skilda
från hvarandra, administrationsbyggnaden eller södra flygeln, nattcellbyggnaden,
omfattande östra och vestra flyglarne, samt dagcellbyggnaden
eller norra flygeln. Dessutom skulle inom omslutningsmuren och i gränsen
intill Iänsfängelset uppföras ekonomibyggnaden. Fängelsets åbyggnader.
afsedda att uppföras utom omslutningsmuren, utgjordes af en
bostadsbyggnad för direktör, kamrerare, predikant, bevakningsbefälhafvare
och arbetsföreståndare, en boställsbyggnad för gifta konstaplar och
en sådan byggnad för den qvinliga bevakningspersonalen.

Hvad angår fängelsernas belysning, ventilation och uppvärmning anför
fångvårdsstyrelsen, att, enligt förslagen, så väl centralfängelset som länsfängelset
äfvensom den yttre omgifningen skulle få elektrisk belysning,
hvilket. belysningssätt; syntes vara att föredraga framför hvarje annat, på
grund af den trygghet, det skänkte mot eldfara och åverkan, dess sanitära
företräde och dess utomordentliga lätthet att handtera. Härtill komme,
att fängelsebyggnadernas inbördes läge tilläte att förena belysningsmaskinerna
"i samma maskinhus, beläget midt emellan dem båda, hvarigenom
anläggningskostnaden kunde icke obetydligt nedbringas, samt att afloppsånga
från belysningsapparaterna förefunnes i tillräcklig myckenhet för att
kunna tjena jemväl till uppvärmning af centralfängelsets lokaler. . Då
emellertid den öfverfLödiga afloppsångan från belysningsapparaterna icke
räckte till att förse Iänsfängelset med dess behof af värme, blefve det nödigt
att för detta fängelse använda ett kalorifer-varmluftssystem i likhet
med det, som funnes infördt i de nya gardeskasernerna i Stockholm och
befunnits billigt, lättskött och icke eldfarligt.

Fångvårdsstyrelsen har vidare, rörande kostnaderna för de ifraga -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

stälda nya fängelserna, anfört, att då enligt förslagen dessa kostnader uppginge
för centralfängelset till 798,479 kronor 70 öre och för länsfängelset
till 298,597 kronor 40 öre, utgiften för båda de nya fängelsebyggnaderna
alltså skulle utgöra 1,097,077 kronor 10 öre. Till bestridande af en del
utaf denna utgift förefunnes den tillgång af 597,500 kronor, som direktionen
öfver allmänna barnhusinrättningen erbjudit sig att betala för återbekommande
af oinskränkt egande- och dispositionsrätt till den tomt i
qvarteret Barnhuset, som nu af fångvårdsstyrelsen disponerades. För bedömande
deraf, huruvida berörda lösesumma, 597,500 kronor, vore skälig,
hänvisade fångvårdsstyrelsen till förut omnämnda, af intendenten Dahl och
professoren Jacobson verkstälda värdering å tomten. Till de summor,
hvartill vid denna värdering tomtens försäljningsvärde efter skilda grunder
uppskattats, eller respektive 919,710 kronor och 1,161,445 kronor, borde
läggas det af värderingsmännen beräknade belopp af cirka 20,000 kronor
för de materialier, som efter rifning af fångvården tillhöriga, på tomten
uppförda byggnader kunde anses brukbara. Den af barnhusdirektionen
bjudna summan utgjorde således i hvarje fall mer än hälften af det värde,
som området vid försäljning ansågs kunna betinga år 1889, då tomtprisen
otvifvelaktigt voro högre än för närvarande; och styrelsen kunde för sin
del ej finna annat, än att lösesumman vore för statsverket fullt antaglig,
helst om i betraktande toges, att statsverket, i fall det nva centralfängelset
skulle uppföras på samma plats, der nuvarande centralfängelset läge, finge
ensamt för byggnadens uppförande vidkännas en kostnad, som enligt ofvannämnda
beräkning uppginge till cirka 800,000 kronor och till följd af
grundens daliga beskaffenhet antagligen komme att förhöjas med ytterligare
omkring 100,000 kronor. Afräknades nu från sammanlagda kostnaden
för båda fängelsebyggnaderna ifrågavarande lösesumma 597,500

kronor, så återstode................................................................. Kr. 499,577: 10

såsom det belopp, hvilket på extra stat skulle behöfva
hos Riksdagen äskas.

Då emellertid statsverket för framtiden gjorde eu
årlig besparing af dels arrendet för tomten Kr. 2,250: —
och dels de hyresersättningar, som af fångvårdens
förslagsanslag beräknades utgå:
till predikanten vid centralfängelset Kr. 600: —

» kamreraren » d:o » 900: —

» 6 konstaplar » d:o » 900:-—

s 6 d:o » länsfängelset...... » 900:— » 3,300: —

eller tillsammmans ........................................ Kr. 5,550: —

Transport Kr. 499,577: 10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

Transport Kr. 499,577: 10

hvilken summa, kapitaliserad efter 4 %, gjorde ett kapital

af.............................................................................................. » 138,750: -

blefve den utgift, som statsverket skulle få i verkligheten
vidkännas för erhållande af de båda nya och fullt tidsenliga
fängelserna ............................................................... Kr. 360,827: 10.

I fråga om tiden för fängelsebyggnadernas påbörjande har fångvårdsstyrelsen
slutligen uttalat den åsigt, att ur flere synpunkter vore önskligt,
att dermed icke uppskötes längre än nödvändigheten fordrade. Under den
tid, som förflutit sedan år 1886, då frågan om centralfängelsets ombyggnad
först väcktes, hade styrelsen nemligen icke ansett lämpligt att på det
gamla fängelsets vidmakthållande nedlägga andra kostnader, än som varit
af högsta behof påkallade; och då fängelset redan länge tarfvat genomgripande
reparationer, men dessa af nyss antydda skäl uppskjutits, så vore
det tydligt, att fängelset icke under någon längre tid kunde, utan nedläggande
derå af ganska betydliga kostnader, bibehållas i brukbar! skick.
För barnhusinrättningen och Stockholms stad, för hvilken senare det vore
angeläget att de af stadens fullmäktige beslutade trafikleder, som förbunde
den så kallade Vasastaden med Barnhustorget, så fort som möjligt kunde
komma till stånd, vore fängelsebyggnadernas snara bortflyttande jemväl
ett ej ringa önskningsmål. Fångvårdsstyrelsen förestälde sig också, att
någon större svårighet icke skulle möta att med arrendatorn af kronolägenheten
Stenbrottet träffa öfverenskommelse om arrendets upphörande
före den 14 mars 1894, då hans arrendekontrakt löpte till ända; och så
snart en sådan öfverenskommelse träffats, skulle byggnadsarbetena genast
kunna taga sin början, då ju styrelsen hade till sitt förfogande den summa
af 597,500 kronor, som barnhusdirektionen utfäst sig att betala och hvilken,
enligt gjord beräkning, borde vara tillräcklig för utgifterna under
de två första byggnadsåren. Det anslag, som af Riksdagen måste begäras,
skulle alltså icke behöfva utgå förr än från och med tredje året efter det,
då byggnadsarbetena tagit sin början, och skulle fördelas på de två eller
tre derpå följande åren.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har fångvårdsstyrelsen underdånigt
hemstält, att Eders Kongl. Maj:t, med godkännande af ofvan
omförmälda utaf direktionen öfver allmänna barnhusinrättningen gjorda
erbjudande, hos Riksdagen täcktes göra framställning derom, att Riksdagen
för uppförande af ett centralfängelse för qvinnor samt ett nytt cellfängelse
för Stockholms län, beräknade med tillhörande byggnader att
efter afdrag af det af barnhusinrättningen utfästa bidrag kosta tillsammans
499,577 kronor 10 öre, ville medgifva, att kronolägenheten Stenbrottet

Korigl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 17.

måtte till fångvårdens disposition öfverlåtas efter nuvarande arrendetidens
utgång den 14 mars 1894 eller dessförinnan, derest nuvarande
arrendatorn på vilkor, som af Eders Kongl. Maj:t kunde finnas antagliga,
vore hugad från arrendet afstå.

I anledning af denna fångvårdsstyrelsens framställning har Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län enligt nådig befallning
ånyo inkommit med underdånigt utlåtande.

Deri åberopas till en början, hurusom länsfängelsets förflyttning utom
stadens område måste, på sätt närmare blifvit utvecldadt i Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes förut i ärendet afgifna utlåtande af den 25 maj
1888, vålla allvarsamma olägenheter både för länsstyrelsen och med afseende
å fångforslingen. Det blefve, länsstyrelsen veterligen, det första
fall i riket, då ett länsfängelse komme att förläggas utom den stad, der
länsstyrelsen hade sitt säte, och olägenheten deraf måste framträda i öppen
dag, när man betänkte vare sig att länsstyrelsen för närvarande minst en
gång i veckan hölle sessioner å länsfängelset eller att fångarne behöfde
inställas till kansliförhör hos länsstyrelsen, hvilket äfven nu ofta måste
ske, för att icke öfriga arbeten å landskansliet skulle eftersättas genom
besök å länsfängelset, men än oftare måste förekomma, när efter förfly ttningen
besöken skulle blifva än mera tidsödande. Om emellertid af andra
skäl länsfängelsets flyttning icke kunde undvikas och lämplig plats derför
omöjligen stode att erhålla inom stadens område, utan måste sökas utom
detsamma, kunde länsstyrelsen ur närbelägenhetens synpunkt icke rigta
någon anmärkning mot den nu föreslagna platsen, såsom åtminstone omedelbart
gränsande intill staden. Vid länsstyrelsens besök på stället hade
dock befunnits, att särskilat länsfängelset vore afsedt att uppföras i omedelbart
granskap till den för hufvudstadens räkning nyanlagda stationen
vid Stockholm—Yärta-banan för lastning af latrin och sopor, hvarför
länsstyrelsen funnit nödigt att från t. £ förste provinsialläkaren i länet
infordra yttrande, huruvida någon olägenhet ur sanitär synpunkt vore att
befara i följd af nämnda granskap. Ehuru enligt det af bemälde läkare
afgifna yttrande några sanitära vådor icke skulle vara förenade med länsfängelsets
förläggande till den föreslagna platsen, torde dock de i nämnda
yttrande erkända olägenheterna af dålig lukt från sopstationen samt den
besvärande mängden af flugor under sommartiden i granskapet af en dylik
station väl påkalla att länsfängelset förlädes på större afstånd från
nämnda station än af fångvårdsstyrelsen föreslagits. Icke ens ett längre
afstånd af 30 meter, som t. f. förste provinsialläkaren föreslagit, syntes
dervid fullt nöjaktigt, utan skulle i länsstyrelsens tanke en vida bättre
byggnadsplats å lägenheten Stenbrottets vidsträckta område vinnas lör

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 17.

länsfängelset, om det uppfördes å den högre belägna delen af lägenheten
eller ungefär på den plats, der nuvarande arrendatorns boningshus och
ladugård vore belägna. Mot de uppgjorda ritningarne till länsfängelset
och den dermed förbundna entré- eller administratiombyggnad, jemväl
inrymmande ransakningslokaler, hade länsstyrelsen intet att erinra, utan
syntes den föreslagna inredningen tvärt om vara särdeles ändamålsenlig.
Hvad anginge frågan om kronolägenheten Stenbrottets upplåtelse för ifrågavarande
vigtiga statsbehof, kunde naturligtvis deremot enligt länsstyrelsens
förmenande ingen betänklighet möta, så vida platsen ansåges för ändamålet
lämplig, Då länsstyrelsen tillsport lägenhetens arrendator, på hvilka
vilkor han skulle vilja frånträda arrendet redan den 14 mars 1892, hade
han förklarat sig fordra 50,000 kronor i afträde eller det belopp, hvartill
han uppskattade å lägenheten befintliga byggnader, hvilka samtliga tillhörde
honom. Dessa hus skulle han mot erhållande af förenämnda summa
vilja afstå till kronan. Hans ersättningsanspråk vore enligt länsstyrelsens
åsigt oskäligt högt, men då det ej kunde blifva behöfligt att taga lägenheten
i anspråk för kronans räkning så tidigt som den 14 mars 1892 och
då det efter länsstyrelsens förmenande vore bättre att inleda underhandlingar
med arrendatorn om ett tidigare frånträdande af arrendet, om
sådant erfordrades, först sedan hufvudfrågan blifvit afgjord, hade länsstyrelsen
ansett något vidare icke böra för närvarande åtgöras för att
bereda kronan tillfälle att tidigare disponera lägenheten. Slutligen och
då, i händelse af länsfängelsets förflyttning utom Stockholm, landssekreteraren
och landskamreraren vore berättigade till ersättning enligt gällande
resereglemente för hvarje gång de infunne sig å länsfängelset, hemstälde
länsstyrelsen underdånigst, huruvida icke denna ersättning skäligen borde
utgå af fångvårdsmedel; hvarjemte länsstyrelsen vidblefve sitt förut gjorda
förbehåll derom, att all budskickning emellan länsstyrelsen och länsfängelset
efter dettas förläggande utom staden skulle besörjas af länsfängelsets
vaktbetjening.

T. f. förste provinsialläkaren har i sitt af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
åberopade och insända yttrande anfört, att den af Stockholms
stad invid Värtabanan anlagda stationen för lastning af latrin och
sopor vore belägen omkring 90 meter från närmaste sida af det å ritningarne
inlagda nya länsfängelset. De olägenheter, som, enligt hvad erfarenheten
gifvit vid handen, kunde uppstå af granskap till sopstationen, skulle
bestå dels i lukt af karbolsyra, hvarmed de vid stationen använda kärl
försattes, och dels om sommaren af flugsvärmar i besvärande mängd.
Sistnämnda olägenhet torde likväl kunna lemnas åsido, och, hvad anginge
olägenheten af karbolsyrelukten, hvilken i sanitärt hänseende icke med Bih.

till Rilcscl. Prof. 1892. 1 Sami. 1 Af cl. 9 Höft. 3

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 17.

förde någon fara, torde densamma snart nog upphöra, då kärlen numera
så väl rengjordes, att karbolsyretillsatsen blefve obehöflig. Soplastningen
vore det enda, hvaraf olägenheter kunde befaras. Men anstalter vore
redan påtänkta att så mycket som möjligt förhindra den omgifvande
luftens beröring med illaluktande afskräden, i hvilket fall obehaget deraf
skulle blifva föga känbart. På dessa och andra anförda skäl har t. f.
förste provinsialläkaren kommit till den slutsats, att inga sanitära vådor
vore förenade med länsfängelsets förläggande till den nu föreslagna platsen
å kronolägenheten Stenbrottet samt att de olägenheter af dålig lukt, som
skulle kunna uppstå af sopstationens granskap, kunde väntas betydligt
förminskade genom förbättrade anordningar derstädes och genom byggnadsplatsens
förläggande 30 meter nordnordvest om den nu föreslagna
platsen samt trädplanteringars anbringande derifrån ned mot jernvägen.

Till följd af nådig remiss har öfverintendentsembetet den 4 sistlidne
augusti i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande, deri embetet — med förmälan
att vid granskning af de uppgjorda byggnadsritningarne förekommit
åtskilliga mindre väsentliga anmärkningar i afseende å behandlingen
af vissa fasader äfvensom i några fall konstruktionen och inredningen,
hvarefter fångvårdsstyrelsens biträdande arkitekt a ritningarne
vidtagit de af embetet såsom nödiga ansedda rättelserna — förklarat, att
sockelpartierna vid hufvudportalen å centralfängelset lämpligast borde erhålla
det förändrade utseende, som å ett vid fasadritningen till nämnda
fängelsebyggnad fästadt blad närmare utmärkts. Och har öfverintendentsembetet
icke funnit skäl till anmärkning vare sig mot den föreslagna
byggnadsplatsen eller mot de uppgjorda kostnadsförslagen; dock har embetet
erinrat, att något arfvodesbelopp för kontrollant under byggnadstiden
icke funnes i kostnadsförslagen upptaget.

Fångvårdsstyrelsen har sedermera i underdånig skrifvelse af den 5
sistlidne oktober tillkännagifvit, att styrelsens biträdande arkitekt afstyrkt
den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna flyttning af
länsfängelset från den punkt, detsamma å situationsplanen innehade, till
en plats öster om centralfängelset, men att arkitekten deremot ansåge, att
något hinder icke förefunnes mot det af t. f. förste provinsialläkaren
framstälda förslag angående länsfängelsets flyttning 30 meter mot norr
eller närmare till centralfängelset, samt att tvärt om länsfängelset utan
olägenhet torde kunna flyttas ända till 50 meter norr om sitt nu
föreslagna läge, om nemligen äfven maskinhuset flyttades 10 meter norrut
och länsfängelsets fånggårdar förlädes söder om detsamma i likhet med
hvad en af arkitekten uppgjord, vid fångvårdsstyrelsens skrifvelse fogad
situationsplan utvisade. Genom denna, af arkitekten förordade ändring

Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

skulle ock, enligt lians åsigt, vinnas full säkerhet mot obehag från sopstationen,
helst densamma kunde skiljas från fängelsets omgifning äfven
genom trädplanteringar.

I omförmälda underdåniga skrifvelse af den 5 oktober har fångvårdsstyrelsen
vidare anfört, att med hänsyn till innehållet i t. f. förste provinsialläkarens
yttrande och derest, såsom styrelsens biträdande arkitekt
nu föreslagit, länsfängelset förlädes 50 meter längre norrut än som förut
blifvit ifrågastäldt, de af länsstyrelsen uttalade farhågor för olägenheter
från sopstationen borde vara undanröjda. Hvad länsstyrelsen andragit
rörande vidtagande af åtgärder för att bereda kronan tillfälle att tidigare
än den 14 mars 1894 disponera lägenheten Stenbrottet föranledde ingen
anmärkning af fångvårdsstyrelsen. Beträffande länsstyrelsens hemställan,
att landssekreteraren och landskamreraren tillkommande reseersättning
måtte få utgå af fångvårdsmedlen samt att all budskickning mellan länsstyrelsen
och länsfängelset måtte besörjas af länsfängelsets vaktbetjente,
åberopade fångvårdsstyrelsen hvad redan blifvit af styrelsen anfördt i dess
underdåniga utlåtande af den 3 december 1888. I anledning af öfverintendentsembetets
anmärkning beträffande sockelpartierna vid centralfängelsets
hufvudportal hade styrelsens biträdande arkitekt tillstyrkt, att omförmälda
sockelpartier måtte få det förändrade utseende, som blifvit af
öfverintendentsembetet föreslaget, emot hvilken förändring icke vore något
att från fångvårdsstyrelsens sida erinra. Vidare hade arkitekten anfört,
att det naturligtvis ålåge honom i egenskap af styrelsens arkitekt att kontrollera
ax-betets utförande, men att, då ritningarnes utarbetande, entreprenadernas
uppgörande och de många öfriga arbeten, som blefve en följd af
ett så stort byggnadsföi-etag, jemte de exped i tion sgöro in ål, som ålåge
honom i nyssnämnda egenskap, torde taga i anspråk en stor del af hans
tid, samt ett dylikt ai-bete fordrade en ständig och oaflåtlig tillsyn på
byggnadsplatsen, arkitekten ansåge byggnadssumman böra höjas med
10,000 kronor, hvilken summa borde vara för ändamålet tillräcklig under
förutsättning, att ai’betet komme att fortgå under en tid af 4 å 5 år.
Jemväl fångvårdsstyrelsen funne sig böi-a tillstyi-ka byggnadssummans
höjning med 10,000 kronor, då vid uppförandet af så dyrbara byggnader-,
som de nu ifrågasatta, hvilka, beräknade att kosta cirka 1,100,000 kronor,
måste uppföras på enti-eprenad, nödig försigtighet bjöde, att ai-betenas
utförande under hela byggnadstiden ständigt öfvervakades af en utaf styrelsen
anstäld kontrollant, och ett årligt arfvode af omkring 2,000 kronor
icke för en dertill qvalificei-ad person torde kunna anses för högt.

Sedermera har, till belysning af förslaget om ändringar i de upprättade
byggnadsritningarne, från fångvårdsstyrelsen öfverlemnats en af dess

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

biträdande arkitekt den 12 sistlidne september afgifven promemoria, enligt
hvilken ändringarne bestode, förutom af den redan omförmälda flyttningen
af länsfängelset och dess fånggårdar jemte maskinhuset, jemväl i förändring
af centralfängelsets läge i så måtto, att detsamma, hvars cellflygel
nu läge i rigtningen nordvest—sydost, i stället förlädes med cellflygeln så
nära som möjligt i rigtningen norr till söder. Dessa ändringar anser
arkitekten, enligt hvad han i promemorian närmare utvecklat, icke medföra
någon förändring i kostnadsförslagen för fängelsehyggnaderna, vare
sig beträffande grundläggningen eller i andra delar.

Öfverintendentsembetet, hvars yttrande infordrats i anledning af arkitektens
ändringsförslag, har i underdånigt utlåtande förklarat sig ej finna
skäl till anmärkning mot förslagen, likasom embetet ej heller ansett kostnaden
höra genom de föreslagna ändringarne ökas.

Slutligen har jag att i underdånighet anmäla, att direktionen öfver
allmänna harnhusinrättningen i underdånig skrifvelse den 2 april 1891 —
med åberopande deraf, att direktionen uti särskilda skrivelser till fångvårdsstyrelsen,
under förutsättning af Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall,
utfäst sig att, för återförvärfvande af oinskränkt egande- och dispositionsrätt
till tomten n:o 17 i qvarteret Barnhuset, antingen till fångvårdsstyrelsen
utbetala 597,500 kronor att tillhandahållas styrelsen i den mån
arbetet med uppförandet af de båda nya fängelserna toge sin början och
fortskrede, eller ock, derest någon tomt, som kunde finnas lämplig för
bebyggande med dessa fängelser, kunde af direktionen förvärfvas, öfverlåta
densamma å fångvårdsstyrelsen och derjemte till styrelsen i nyss angifven
ordning betala skilnaden emellan nämnda belopp 597,500 kronor och köpeskillingen
för byggnadsplatsen — i underdånighet anfört, att, ehuru den
uppoffring, hvartill direktionen, för ernående af oinski’änkt egande- och
dispositionsrätt till ifrågavarande tomt i qvarteret Barnhuset, velat tillförbinda
barnhusinrättningen, visserligen vore betydande, barnhusinrättningen
likväl derigenom borde kunna tillskyndas någon, om än ej så synnerligen
stor, ekonomisk fördel och derjemte bidroge till förverkligandet af ett allmännyttigt
ändamål, till följd hvaraf direktionen icke tvekat att. för sin
del göra den här ofvan omförmälda utfästelsen; och har direktionen i underdånighet
hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte godkänna samma utfästelse
och dervid tillika bestämma den tid, inom hvilken det skulle
åligga fångvårdsstyrelsen att hafva till direktionen afträdt tomten.

Jemväl i anledning häraf har öfverintendentsembetet afgifvit utlåtande,
deri embetet uppå anförda grunder tillstyrkt nådigt bifall till den gjorda
framställningen om godkännande af direktionens öfver barnhusinrättningen
ofvan omförmälda utfästelse; hvarförutom öfverintendentsembetet, be -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

träffande tiden, inom hvilken det borde åligga fångvårdsstyrelsen att hafva
afträdt ifrågavarande tomt till direktionen, yttrat, att tidpunkten härför
syntes vara närmast beroende af tiden för uppförandet af de tillämnade
nya fängelsebyggnaderna.

Genom den utredning, som i ärendet förekommit angående centralfängelsets
å Norrmalm bristfälliga och otidsenliga skick, synes mig befogenheten
af fångvårdsstyrelsens framställning om nybyggnad af samma
fängelse vara till fullo ådagalagd; likasom jag anser giltiga skäl vara förebragta
för bifall till hvad fångvårdsstyrelsen föreslagit derom, att jemväl
nytt cellfängelse för Stockholms län skall uppbyggas, att de båda nya
fängelserna skola uppföras å kronolägenheten Stenbrottet, samt att tomten
n:o 17 i qvarteret Barnhuset, hvarå nuvarande centralfängelset och länsfängelset
äro belägna, måtte, under förutsättning, att fängelserna blefve
till Stenbrottet förlagda och tomten således ej vidare erfordrades för fångvårdens
behof, till allmänna barnhusinrättningen öfverlåtas emot den af
inrättningens direktion bjudna ersättning af 597,500 kronor. Enär, med
hänsyn till den af sakkunnige gjorda beräkning i fråga.om kostnaden för
de nya fängelsebyggnaderna, denna kostnad skulle uppgå till omkring
1,107,000 kronor, deri inbegripna 10,000 kronor såsom arfvode till kontrollant
öfver byggnadsarbetet, lärer det, i händelse förslaget om byggnadernas
uppförande godkännes, blifva nödigt, att till gäldande af den del
utaf kostnaden, som icke kan bestridas med ofvannämnda 597,500 kronor,
anslag varder hos Riksdagen äskadt. Då emellertid lägenheten Stenbrottet
är utarrenderad till den 14 mars 1894 och visshet för närvarande saknas,
om aftal kan på antagliga vilkor med arrendatorn träffas angående arrendets
upphörande före sagde dag, torde yttrande af nästa Riksdag böra
inhemtas allenast derom, huruvida Riksdagen vill medgifva lägenheten
Stenbrottets användande för ifrågavarande ändamål från den 14 mars
1894 eller tidigare, derest sådant aftal, hvarom nyss blifvit nämndt, kan
komma till stånd, äfvensom antaga direktionens öfver barnhusinrättningen
anbud att för vinnande af oinskränkt egande- och dispositionsrätt till tomten
n:o 17 i qvarteret Barnhuset betala 597,500 kronor och gifva sitt
samtycke dertill, att denna summa må, så långt den förslår, användas till
de nya fängelsernas uppförande. I afbidan på Riksdagens svar härå torde
böra anstå så väl med frågan om förenämnda anslag samt yttrande angående
tidpunkten för tomtens afträdande till barnhusinrättningen, som ock
med pröfningen deraf, hvilka åtgärder möjligen kunna blifva erforderliga
i anledning af hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms
län anfört rörande vissa olägenheter, som, enligt Eders Kongl. Maj:ts be Bih.

till Puksd. Prat. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 9 Haft. 4

~J ui

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.

fallningshafvandes åsigt, skulle föranledas af länsfängelsets förläggande
utom Stockholms stads område.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag i underdånighet
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva,
dels att kronolägenheten Stenbrottet må från den 14 mars 1894, då
nu gällande arrendekontrakt angående lägenheten upphör, eller från den
tidigare dag, å hvilken arrendatorn uppå vilkor, som af Kongl. Maj:t pröfvas
antagliga, kan finnas vara villig att frånträda arrendet af lägenheten,
till fångvården upplåtas för uppförande derstädes af ett nytt centralfängelse
för qvinnor och ett nytt cellfängelse för Stockholms län, i stället för
de å tomten n:o 17 i qvarteret Barnhuset i Stockholm belägna fängelser;

dels att oinskränkt egande- och dispositionsrätt till ofvannämnda tomt
n:o 17 i qvarteret Barnhuset må till direktionen öfver allmänna barnhusinrättningen
i Stockholm upplåtas mot 597,500 kronor, att tillhandahållas
fångvårdsstyrelsen i den mån arbetet med uppförandet af ifrågakomna nya
fängelser tager sin början och fortskrider;

dels ock att nyssnämnda belopp, 597,500 kronor, må användas såsom
bidrag till kostnaden för de nya fängelserna.»

Hvad föredragande departementschefen sålunda anfört
och hemstält behagade Hans Maj:t Konungen, på
tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder gilla;
och skulle följaktligen proposition i ämnet till Riksdagen
aflåtas af det innehåll, bilagan vid detta protokoll
utvisar.

Ex profcoeollo
C. P. Hagbergli.

Stockholm, Ivar HaeggstrSms Boktryckeri 1892.