Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13 (Proposition 1880:13)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

N:o 13.

Ank, till Riksd. Kansli den 21 Febr. 1880, kl. 6 e. m.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående ny lönest åt
för Arméförvaltningen: Gifven Stockholms Slott den 23 Januari
1880.

Med hänvisning till hvad bilagda protokoll öfver landtförsvarsärenden för
denna dag innehåller, vill Kongl. Maj:t— under förutsättning att Arméförvaltningens
å fjerde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag, sedan utredningsförrådet i Göteborg
redan blifvit indraget, varder, med bifall till Kongl. Maj:ts afgifna förslag att
till andra anslag öfverflytta aflöningen för personalen vid Stockholms utredningsförråd
samt för kronobagaren och slotts- och proviantmästaren derstädes, i sin
helhet för aflöning åt den egentliga Arméförvaltningen tillgängligt — föreslå
Riksdagen att:

dels, med godkännande af ej mindre det förslag till stat för Arméförvaltningen,
som finnes i nämnda protokoll intaget, än äfven de vilkor och förbehåll,
som blifvit i fråga om samma stat föreslagna, från ingången af år 1881 förhöja
Arméförvaltningens förenämnda ordinarie anslag med 24,525 kronor från 118,175
kronor till 142,700 kronor;

dels ock medgifva, att för Arméförvaltningens embets- och tjensteman samt
betjente ifrågakommande ålderstillägg å lön samt den för assistenten å Intendentsdepartementet
under viss förutsättning föreslagna tillökning i arfvode må få utgå
från fjerde hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande Utskott
tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och
ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

J. H. Rosensvärd.

Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti Statsrådet å Stockholms Slott den 23
Januari 1880.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna.
Statsråden: Almqvist,

Herr Thyselius,

Lovén,

Friherre von Otter,

Forssell,

Rosensvärd,
von Steyern
Malmström.

27:o.

Departements-chefen, Statsrådet Rosensvärd, föredrog i underdånighet chefernes
för Arméförvaltningens särskilda departement skrifvelse den 27 December

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

1877 angående lönereglering för Arméförvaltningen, löneregleringskomiténs underdåniga
betänkande och förslag den 6 Juli 1878 angående samma ämne jemte
Arméförvaltningens öfver sistnämnda förslag den 7 November samma år afgifna
underdåniga utlåtande, och slutligen löneregleringskomiténs underdåniga betänkande
och förslag den 6 November 1878 om lönereglering för Kammarrätten, i
hvad det angick det Arméförvaltningen åliggande revisionsarbete; samt anförde
derefter:

Till följd af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning den 4 Januari 1878
öfverlemnades frågan om Arméförvaltningens aflöningsförhållanden till handläggning
af löneregleringskomitén under General-krigskommissarien m. m. N. A. Yarenius
såsom ordförande, och då ifrågavarande embetsverk så nyligen som år
1865 blifvit förändradt''från ett Krigskollegium till en Arméförvaltning efter de
grunder, som sedermera blifvit hufvudsakligen tillämpade vid ombildningen af
öfriga centrala [ embetsverk, hyste jag vid föredragning den 7:de i förenämuda
månad af förslag till utgifter under riksstatens fjerde hufvudtitel vid då förestående
statsreglering den förhoppning, att Arméförvaltningens lönereglering skulle
kunna föreläggas den då snart sammanträdande Riksdagen nog tidigt, för att
hinna af Riksdagen pröfvas. Denna förutsättning gick emellertid icke i fullbordan.
Löneregleringskomiténs betänkande i ämnet kunde först afgifvas den 28
Augusti 1878 och Arméförvaltningens deröfver infordrade yttrande den 7 derpå
följande December. De betydliga förändringar i Arméförvaltningens organisation,
som af komiterade blifvit föreslagna, och hvilka fordrade en sorgfällig pröfning
och utredning, blefvo nu ett hinder för frågans bringande i det skick, att den
kunde efter föredragning inför Eders Kongl. Maj:t blifva föremål för en nådig
proposition till 1879 års Riksdag.

På sätt statsrådsprotokollet för landtförsvarsärenden, hvilket åtföljer Eders
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till innevarande års Riksdag om statsverkets tillstånd
ocli behof, innehåller, anmälde jag den 9 dennes, att frågan om Arméförvaltningens
lönereglering nu vore färdig att underställas Eders Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning, men att denna fråga, i hvad den rörde det centrala embetsverket
med denna benämning, lämpligen kunde blifva föremål för särskild! underdånig
föredragning, och behagade Eders Kongl. Maj:t, med bifall härtill och i öfverensstämmelse
med min underdåniga tillstyrkan, vid nämnda tillfälle besluta att i statsregleringspropositionen
föreslå Riksdagen att från Arméförvaltningens stat till andra
anslagstitlar omföra aflöningen för embets- och tjenstemännen vid utredningsförrådet,
slotts- och proviantmagasinet samt kronobageriet i Stockholm, äfvensom
att i samma proposition borde i Arméförvaltningens anslag beräknas eu förhöjning
af 24,525 kronor. Jag torde nu få inför Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla
frågan om löneregleringen för den egentliga Arméförvaltningen, samt redogöra
för de dermed sammanhang egande omständigheter.

Körtel. Majds Nåd Proposition, N:o 13.

Ur den historiska redogörelse, löneregleringskomiténs betänkande innehåller
öfver uppkomsten och utvecklingen af det embetsverk, som haft sig bestyret
med arméns angelägenheter anförtrodt, torde jag endast behöfva anföra det
väsendtligaste.

Under Konung Gustaf II Adolfs regering inrättades ett Krigsråd eller Krigskollegium,
hvilket, under riksmarsken såsom ordförande, skulle utgöra ett af de
fem rikskollegierna. Ledamöter voro två riksråd och fyra officerare, bland hvilka
senare fältmarskalken, rikstygmästaren och generalvaktmästaren voro sjelfskrifne.
Sedan riksmarskembetet år 1696 indragits, var ett Kong!, råd president i Krigskollegiet,
till dess detta embetsverk genom 1713 års kansliordning förändrades
till eu s. k. krigsexpedition under chefskap af först ett ombudsråd och sedan en
stats-sekreterare. Genom 1-720 års regeringsform återupprättades rikskollegierna,
deribland äfven Krigskollegiet, som nu erhöll särskild president och till ledamöter
geueralfälttygmästaren, generalqvartermästaren och två till fyra krigsråd. Förekommande
ärenden afgjordes vid allmän sammankomst af ledamöterne till år 1782, då
Kollegiet, för målens handläggning, delades under presidentens chefsskap i särskilda
departement eller afdelningar, hvilkas antal och benämningar vexla! i enlighet med
de instruktioner för Kollegiet, som tid efter annan utfärdades. Sedan Krigskollegiets
göromål från och med år 1850 ökats med fördelningen och redovisningen af hela
den å riksstatens fjerde hufvudtitel för försvaret till lands anvisade summa, samt
med åliggandet att ombesörja indelta och värfvade arméens aflöning, blef Kollegiet
genom Kongl. brefvet den 21 November sistnämnda år organiseradt på fyra afdelningar,
nemligen artilleri-, fortifikations-, intendents- och aflöningsafdelningarne,
hvilka fortfarande egde gemensam president, samt såsom ledamöter generalfälttygmästaren,
chefen för ingeniörcorpsen, generalintendenten och 3 krigsråd, af
hvilka sistnämnde ett tjenstgjorde på flera afdelningar. Artilleri- och fortifikationsafdelningarne
hade gemensamt kansli och gemensamt räkenskapskontor, men
do båda öfriga afdelniugarne hade hvardera sitt kansli och sitt kontor, hvarjemte
de dittills skilda boksluten förenades till eu hufvudbok, omfattande hela fjerde
hufvudtiteln.

Genom nådigt bref den 28 Februari 1865 föreskrefs, att med utgången af
samma år presidentsembetet i Krigskollegiet skulle upphöra och Kollegiet förändras
till en Arméförvaltning, hvilken egde öfvertaga de göromål, som förut ålegat
Krigskollegiet. Enligt den nådiga instruktionen af den 26 September nämnda år
består Arméförvaltningen nu af fyra departement, hvardera med sin chef, nemligen:
artilleri-, fortifikations-, intendents- och civila departementet. Chef för artilleri-departementet
är generalfälttygmästaren, för fortifikationsdepartementet chefen
för fortifikationen, för intendents-departementet generalintendenten och för
civila departementet generalkrigskommissarien. Hvart departement skulle hafva
två ledamöter, hvaraf å de tre första departementen den ene skulle vara militär

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

och den andre civil embetsman. De civile ledamöterna benämndes krigsråd, de
militäre ledamöterna å de respektive departementen blefvo fälttygmästaren, öfversten
vid fortifikationen och intendenten. Ledamöter på civila departementet blefvo
två krigsråd. Artilleri- och intendentsdepartementen fingo hvardera ett militäroch
ett kammarkontor samt ett kansli; fortifikationsdepartementet ett gemensamt
kansli och kammarkontor; civila departementet ett aflöningskontor, ett pensionsoch
fondförvaltningskontor samt ett kansli. Gemensamt för hela Arméförvaltningen,
men stälda under civila departementet, inrättades ett kassa-, ett bokslutsocb
ett advokatfiskalskontor. För kammar-, aflönings-, pensions- och fondförvaltnings-,
samt bokslutskontoren blefvo kamererare föreståndare, för kassakontoret,
krigskassöreu, för advokatfiskalskontoret advokatfiskalen och för kanslien sekreterare.
På fortifikationsdepartementet förenades dock kamererare- och sekreterarebefattningarne
i samma person. Å hvardera militärkontoret skulle en adjutant
tjenstgöra. Den öfriga civila tjenstemannapersonalen, bestående af revisorer, bokhållare,
kammarskrifvare och kanslister, uppgick till 21 personer.

Äfven efter genomförandet af denna omorganisation hafva emellertid några,
ehuru mindre betydande, förändringar egt rum i fråga om Arméförvaltningens
personal och omfånget af de ärenden, som tillhöra dess handläggning. Redan
från 1867 års ingång måste revisionspersonalen ökas med en revisor och fyra
kammarskrifvare, för hvilka aflöningen utgått från förenade mötespassevolansfonden,
till dess medel för deras aflönande från och med år 1878 blefvo å extra stat
af Riksdagen anvisade. — Sedan fondförvaltningen blifvit till Statskontoret Överflyttad,
förordnades genom nådigt bref den 27 December 1873, att en ledig krigsrådsbefattning
å civila departementet icke skulle tillsättas, att krigsrådet å fortifikationsdepartementet
äfven skulle såsom andre ledamot tjenstgöra å civila departementet,
samt att pensions- och fondförvaltningskontoret skulle upplösas, och dess
återstående göromål jemte dess personal, sedan kamererare!)efattningen indragits,
öfverflyttas på aflöningskontoret, hvilket derefter skulle benämnas aflönings- och
pensionskontor. — Vidare har Arméförvaltningen, efter det komitén för salpeterärenden
år 1867 blifvit upplöst, fått öfvertaga handläggningen af salpeterärendena
samt år 1872 bestyret med kronomagasinet och kronobageriet i Stockholm, som
förut ålegat Statskontoret, hvarjemte Förvaltningen år 1876 bemyndigats fastställa
reglementen för regementens och corpsers enskilda pensionskassor samt pröfva förslag
till ändringar i dylika reglementen, hvilka förut blifvit af Kongl. Maj:t faststälda.
— Slutligen har uppsigten öfver indelta arméns boställen, hvaraf inkomsten
till följd af den nya löneregleringen skall ingå till statsverket, med 1878 års
början öfvergått från Arméförvaltningen till Kammarkollegiet.

De ärenden, som tillhöra Arméförvaltningen, äro i allmänhet till handläggning
på de särskilda departementen fördelade efter deras inre beskaffenhet. Å
de tre militära departementen eger chefen ensam besluta, sedan ledamöterne sin

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 13.

mening yttrat, med rätt för ledamot att sin afvikande mening till protokollet anteckna.
Å civila departementet deremot behandlas ärendena kollegialt och fattas
beslut genom omröstning, hvarvid, om tre meningar förekomma, chefens blir gällande.
En del ärenden, som äro gemensamma för hela Arméförvaltningen, handläggas i dess
plenum, som består af samtlige departementschefer och civila ledamöter, såvida ärendet
icke tillhör militärledamots föredragning, då denne ingår i civilledamotens å departementet
ställe. Ordföranden är den i tjensten äldste departementschefen. Två
eller flera departement kunna äfven sammanträda till gemensamma öfverläggningar
och beslut. I Arméförvaltningens plenum, äfvensom vid sammanträde af två eller
flera departement, afgöras frågorna genom omröstning. I militärdepartementschefs
frånvaro utöfvas lians embete af militär- och civilledamoten gemensamt. År åter
chefen för civila departementet frånvarande, deltager eu af departementets kamererare
eller sekreterare i målens afgörande.

Den organisation af arméns förvaltande centrala embetsverk, hvilken med
1866 års ingång trädde i verkställighet och för hvilken jag nu i hufvuddrageu redogjort,
var frukten af en lika långvarig som sorgfällig utredning och pröfning af dithörande
förhållanden. Val hade det gamla Krigskollegiet redan för längre tid tillbaka,
såsom jag redan omnämnt, blifvit för målens behandling deladt i särskilda
afdelningar eller departement under presidentens ordförandeskap, och endast en del
ärenden förbehållits Kollegiets plenum, men i mån af göromålens alltjemt växande
antal och krigsväsendets utveckling samt de deraf stegrade fordringarne på skyndsamhet
vid behandling af ärendenas flertal, stadgades den åsigt, att det kollegiala
arbetssättet med sina vidlyftigare former icke i allmänhet vore lämpligt för ernbetsverket,
till hvars handläggning hörde ett stort antal rena verkställighetsåtgärder samt
öfvervakånde af gällande författningars efterlefnad. Härtill kom svårigheten för presidenten
att, såsom ensam chef och ordförande, öfvervaka och leda arbetet, icke endast
i Kollegiets plenum, utan äfven på de särskilda departementen, samt med full
sakkännedom intränga i och följa de många och olikartade ärenden, som dervid
handlades. Redan 1858 års komité för styrelseverkens organisation föreslog derföre,
att Krigskollegiet, med presidentsembetets indragning, skulle förändras till en Arméförvaltning
å fyra af hvarandra oberoende afdelningar med hvar sin chef, nemligen
artilleriafdelningen med generalfälttygmästare^ fortifikationsafdelningen med
fortifikationsgeneralen, intendentsafdelningen med generalintendenten och aflöningsafdelningen
med en generalkrigskommissarie; och med föredragande ledamöter: på
artilleriafdelningen fälttygmästare!! och ett krigsråd, på fortifikationsafdelningen öfversten
vid ingeniörcorpsen och ett krigsråd, på intendentsafdelningen en intendent och
ett krigsråd samt på aflöningsafdelningen ett krigsråd och kamererare!! å pensionsBih.
till Riksd. Prot. 1880. 1 Sami. 1 Afd. 8 PLäft. 2

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 13.

och fondförvaltningskontoret; samt att i alla förekommande ärenden, med undantag
af sådana, som tillhörde plenum samt pensions- och fondförvaltningsmål, hvilka
alla borde behandlas kollegialt, afdelningschef skulle ensamt besluta och ledamot endast
i öfverläggningen deltaga.

Sedan Krigskollegiet häröfver afgifvit utlåtande, blef frågan öfverlemnad till
den år 1861 sammanträdande s. k. landtförsvarskomitén, hvilken den 30 April 1862
afgaf särskildt underdånigt utlåtande och förslag om Krigskollegiets organisation,
landtförsvarskomitén delade i väsentliga afseenden de af 1858 års komité uttalade
åsigter, nemligen om presidentsembetets indragning, Krigskollegiets förändring till
ett förvaltande verk på af hvarandra oberoende afdelningar under egna chefer, hvilka
i de flesta mål egde beslutande rätt. Den af landtförsvarskomitén föreslagna »krigsförvaltningen»
hade emellertid endast tre hufvudafdelningar eller s. k. embeten, nemligen
generalfälttygmästareembetet, generalingeniörsembetet och generalintendentsembetet,
hvilket senare skulle öfvertaga de ärenden, som 1858 års komité hade afsett
för aflöningsafdelningen. Embetschefer voro generaltälttygmästaren, chefen för ingeniörcorpsen
och generalintendenten. Frågor om underdåniga förslag till eller ändring
af allmänna författningar, äfvensom om tolkning och tillämpning deraf, mål angående
indelningsverket, afskrifningsfrågor och fondförvaltningsärenden skulle dock
på de särskilda embetena afgöras genom samfäld omröstning. För alla tre embetena
gemensamt skulle finnas ett advokatfiskalskontor, ett kassakontor och ett hufvudbokskontor.
Efter det Krigskollegiet afgifvit yttrande öfver landtförsvarskomiténs förslag
och komitén fått med påminnelser i anledning af detta yttrande inkomma, hänsköts
frågan, genom nådig proposition vid 1862—1863 års riksdag, till Rikets Ständers
granskning och yttrande.

I dess med anledning deraf aflåtna underdåniga skrifvelse den 30 November
1863 framstälde Rikets Ständer utförligt sina åsigter rörande sättet för ett ändamålsenligt
ordnande af det embetsverk, som skulle få sig anförtrodt vården af arméns
ekonomiska angelägenheter, och yttrade dervid, bland annat:

att för tillämpning af de grunder, hvarpå detta verk borde byggas, hufvudsakligen
fordrades att noga särskilja sådana ärenden, som för behandlingen fordrade
militärisk sakkännedom och krälde skyndsamhet eller en obehindrad beslutanderätt
hos chefen, samt att för dessa ärenden inom Arméförvaltningen inrätta särskilda,
med afseende på ärendenas olika beskaffenhet anordnade, afdelningar och att åt chefen
för hvarje af dessa afdelningar öfverlemna att på eget ansvar behandla och afgöra
de till afdelningen hörande ärenden.- I öfrigt borde, jemte dessa afdelningar, ställas
en särskild afdelning, som skulle bestå af civile embetsman och ega kollegial sammansättning
samt öfvertaga allt hvad i öfrigt till Arméförvaltningen hörde, hvarmed förstnämnde
afdelningschefer således icke skulle ega någon befattning. På detta sätt
skulle undvikas, att ärenden, som fordrade militäriska insigter, komme att afgöras
af civile embetsman, och de militäre skulle icke heller belastas med deltagande

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

i pröfningen af ärenden, hvilka fordrade insigter och en utbildning, som man icke
hade vare sig rättighet eller anledning att hos dem förutsätta. Då emellertid,
enligt den utredning frågan vid behandlingen hos Rikets Ständer erhållit, eu
mängd ärenden förekomme, hvilkas pröfning berodde till en del på militäriskt
tekniska insigter och till en annan del på kunskap och erfarenhet i författningarnes
tillämpning, samt såväl 1858 års komité som landtförsvarskomitén försett äfven de
militära afdelningarne med civila ledamöter, syntes Rikets Ständer grundsatsen
att åt de militära ledamöterna anvisa endast sådana mål, som vore rent militäriska,
och att lemna de öfriga åt en kollegial behandling af civile embetsman
böra så modifieras, att, vid särskiljandet af de mål, som borde tilldelas dessa afdelningar
med ensamt beslutande chefer, åt dem lemnades alla sådana mål, som
i något hänseende fordrade tekniska insigter och att den organisation af rådgifvande
ledamöter medgåfves, hvarom begge nyssnämnda förslagen vore eniga,
Rikets Ständer, som funnit Krigskollegiets organisation i flera hänseenden olämplig
och bristfällig, medgåfvo derföre, att Kollegiet förändrades till en Arméförvaltning
på det sätt, att inom densamma bildades tre särskilda afdelningar, hvardera
stäld under en militärchef, och att åt desse chefer uppdroges att, hvar inom sin
afdelning, med nödigt biträde och på eget ansvar handlägga och afgöra alla sådana
mål, som i något hänseende fordrade militäriskt tekniska insigter, men att
alla öfriga mål och ärenden öfverlemnades till en särskild, af militärcheferne oberoende
afdelning, som utgjordes af endast civile medlemmar med kollegialt arbetssätt,
åt hvilken afdelning tillika borde uppdragas den omedelbara dispositionen af
Arméförvaltningens kassa och kontrollen deröfver, jemte den bokföring, som afsåge
att redovisa för embetsverkets hela förvaltning; i sammanhang hvarmed
Rikets Ständer i underdånighet anhöllo, att Kongl. Maj:t ville från Arméförvaltningen
skilja så väl vården och inseendet öfver arméns boställen, som ock förvaltningen
af de landtförsvaret tillhöriga fonder, men om dessa ärenden icke
komme att från Arméförvaltningen skiljas, borde de, enligt Rikets Ständers åsigt,
uppdragas åt Förvaltniugens civila afdelning.

Hvad Rikets Ständer sålunda i afseende å Krigskollegiets förändring till en
Arméförvaltning medgifvit och hemstält, vann genom Kongl. brefvet den 28 Februari
1865 fullständigt godkännande utom i hvad angick skiljandet från Arméförvaltningen
af bestyret med fonderna och med arméns boställen, hvilket för det
dåvarande, efter Krigs- och Kammarkollegiernas hörande, ansågs icke kunna bifallas;
och förklarade Kongl. Maj:t i samma nådiga bref, bland annat, att, då
Rikets Ständer jemväl yttrat den mening, att hvardera af de tre afdelningarne,
iuom hvilka cheferne finge beslutande rätt, borde hafva till uppdrag att använda
de medel och anslag, som för afdelningens särskilda ändamål blifvit anvisade,
samt då Rikets Ständer genom detta förklarande icke blott närmare uppdragit
den gräns, som enligt Rikets Ständers åsigt borde bestämma de militära

Kongl. Mgj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

afdelningarnes verksamhet,'' utan tillika undanröjt hvarje föreställning derom, att
till ämnen, som erfordrade “militärisk teknisk kunskap11, icke skulle få hänföras
dispositionen och användandet af de medel, som af Kongl. Maj:t genom årligen
utfärdade specialstater för de militära afdelningarnes pröfvade behof anvisades,
ville Kongl. Maj:t desto hellre i nåder bifalla, hvad Rikets Ständer i denna omständighet
yttrat och föreslagit, som åt generalintendentsafdelningen, omfattande bestyr om
arméns rekrytering, underhåll, beklädnad, utredning och sjukvård, redan under
fredstillstånd borde gifvas en så beskaffad tilldelning af göromål, att denna afdelning,
vid inträffande krig, skild från bestyr som för henne vore främmande,
genast kunde, med en lämplig tillökning i sin tjenstemannapersonal, såsom centralförvaltning
öfvertaga vården, fördelningen och redovisandet af de för krigets utförande
afsedda medelstillgångarne, hvarjemte Kongl. Maj:t förordnade, att med
December månads utgång nämnda år dåvarande Krigskollegiet skulle förändras
till en Arméförvaltning, organiserad på fyra särskilda afdelningar, hvar och en
med sin chef, hvilket embetsverk skulle öfvertaga alla de befattningar och göromål,
som förut ålegat Krigskollegiet, samt uppdrog åt en särskild kommission att
afgifva underdånigt förslag beträffande åtskilliga med den beslutade förändringen
sammanhängande frågor. Sedan denna kommission den 15 Juli 1865 fullgjort sitt
uppdrag, utfärdades den 26 September den instruktion, hvarigenom den organisation
af Arméförvaltningen, för hvars hufvuddrag jag härofvan redogjort, afslutades,
och hvarefter endast mindre, i embetsverkets organiska förhållanden ej ingripande
ändringar i afseende på personal och kompetens, såsom jemväl förut är anfördt,
blifvit vidtagna.

Då frågan om ordnandet af Arméförvaltningens aflöningsförhållanden, i
ändamål att bringa dessa i öfverensstämmelse med dem, som för andra centrala
embetsverk under den senaste tiden blifvit faststälda, öfverlemnades till löneregleringskomitén,
åtföljdes den af ett af cheferne i Förvaltningens departement
uppgjordt förslag till ny aflöningsstat, enligt hvilket ytterligare ett krigsrådsembete
skulle indragas och första gradens tjensteman ersättas af amanuenser. Någon
mera genomgripande förändring af embetsverket ifrågasattes icke då, enär detsamma
så nyligen och efter så sorgfällig pröfning och beredning blifvit organiseradt
efter grunder, som vunnit tillämpning på de under senare tider reglerade
eller till sin organisation förändrade centrala embetsverk, och då, utom det nu
till indragning föreslagna krigsrådsembetet, redan med år 1874, till följd af ofvan
nämnda förändrade förhållande, tjenstemannapersonalen blifvit minskad med ett
krigsråd och en kamererare. Löneregleringskomitén har emellertid, efter pröfning
af Arméförvaltningens verksamhet och arbetsordning, ansett, att större förändringar

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

i embetsverkets organisation, personal och arbetssätt vore möjliga och lämpliga
samt i sådant afseende hufvudsakligen föreslagit:

att, med civila departementets indragning, Arméförvaltningen må organiseras
på tre departement, nemligen artilleri-, fortifikations-, och intendentsdepartementen;

att, fortfarande, såsom nu är förhållandet, generalfälttygmästaren må vara
chef för artilleridepartementet, chefen för fortifikationen för fortifikationsdepartementet
samt generalintendenten för intendentsdepartementet;

att med indragning af kamererarebefattningarne och militärkontoren inom
Arméförvaltningen, å hvardera af artilleri- och fortifikationsdepartementen må inrättas
en militär- och en civilbyrå samt å intendentsdepartementet en militärbyrå
och två civilbyråer;

att föredragande och chefer för militärbyråerna må blifva å artilleridepartementet
fälttygmästaren, å fortifikationsdepartementet öfversten eller, vid hans frånvaro,
öfverstelöjtnanten vid fortifikationen och å intendentsdepartementet intendenten
;

att hvardera civilbyrån å intendentsdepartementet må erhålla sin särskilda
chef, som tillika är föredragande, men civilbyråerna å de begge öfrige departementen
förses med en gemensam chef och föredragande ledamot;

att adjutanterne å artilleri- och intendentsdepartementens nuvarande militärkontor
må placeras å dessa departements militärbyråer, och att jemväl å fortifikationsdepartementets
militärt yrå må anställas en adjutant;

att alla å Arméförvaltningens departement förekommande ärenden må afgöras
af departementets chef, sedan han deröfver inhemtat föredragandens och, om
ärendets vigt det kräfver, jemväl den eller de öfrige ledamöternes å departementet
mening;

att för artilleri- och fortifikationsdepartementen må anställas en registrator,
med skyldighet att, utöfver de honom i denna egenskap åliggande göromål, dels
bestrida registratorsåliggandena för plenum och dels verkställa aktuariegöromålen
inom förvaltningen;

att å intendentsdepartementet må anställas en särskild registrator;
att de föreskrifter, som blifvit meddelade i afseende på kassaförvaltningen
i Statskontoret, må i tillämpliga delar blifva gällande jemväl för Arméförvaltningens
kassa;

att inom Arméförvaltningen förekommande räkenskaps- och revisionsarbete,
med undantag endast af den granskning, som bor ligga till grund för anordningsbeslut,
må förläggas till ett för samtliga departementen gemensamt räkenskapsoch
revisionskontor;

att Arméförvaltningen underlydande myndigheters medelsredovisningar må,
der så lämpligen ske kan, afgifvas månads- eller qvartalsvis;

att inom Arméförvaltningen må föras sådana anteckningar, att af desamma

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 13.

när som helst kan erhållas visshet om ej blott de belopp, som af hvarje anslag
blifvit utbetalte, utan ock de å samma anslag beslutade, fastän ej verkstälda,
utgifter;

att, med indragning af Arméförvaltningens advokatfiskalskontor, dithörande
göromål må förenas med sekreterarebefattningen å förvaltningens fortifikationsdepartement; att

å hvardera af Arméförvaltningens departement må fortfarande iinnas ett
kansli;

att kansliet å artilleridepartementet må utgöras af eu sekreterare, tillika
sekreterare för plenum, och eu registrator, tillika registrator för plenum och fortifikationsdepartementet
samt aktuarie inom förvaltningen, kansliet å sistnämnda
departement af en sekreterare, tillika advokatfiskal i förvaltningen, samt kansliet
å intendentsdepartementet af en sekreterare, en notarie och en registrator;

att å hvarje civilbyrå inom Arméförvaltningen må anställas en kammarförvandt
och å det för hela verket gemensamma räkenskaps- och revisionskontoret
en kamererare samt åtta revisorer och bokhållare;

att å kassakontoret må anställas en kassör;

att vaktbetjeningen hos Arméförvaltningen må bestämmas till eu förste vaktmästare
och fem vaktmästare;

att i tjenst varande militärperson, som inom Arméförvaltningen innehar
tjenstebefattning, icke må för denna befattning uppbära lön eller arfvode på Förvaltningens
stat;

att löneförmånerna för öfrige Arméförvaltningens embets- och tjensteman,
äfvensom för vaktbetjeningen, må bestämmas i enlighet med det betänkandet bifogade
statsförslag; samt

att ett årligt anslag af 20,000 kronor ställes till Arméförvaltningens förfogande
för att användas till arfvoden åt extra biträden, vikariatsersättning under semester
samt renskrifningskostnad.

I sitt betänkande angående Arméförvaltningens lönereglering har komitén

_ med förmälan, hurusom cheferne för förvaltningens samtliga departement uti

sitt den 29 December 1877 afgifna förslag till lönereglering för samma embetsverk
ifrågasatt, att indelta arméns aflöningsräkningar skulle, i likhet med hvad
vid värfvade armén eger rum, från regementena insändas till Arméförvaltningen,
för att derstädes i första hand granskas och först derefter till Kammarrätten öfverlemnas
— tillkännagifvit sig vilja öfver detta förslag afgifva yttrande, då komitén,
i sammanhang med regleringen af Kammarrätten, finge tillfälle att utlåta sig
om revisionen af statens räkenskaper i allmänhet.

Uti sitt underdåniga betänkande och förslag angående lönereglering m. m.
af Kammarrätten, afgifvet den 26 November 1878, har komitén, med anledning
häraf, i afseende på revisionen af samtliga redogörelserna för de från fjerde huf -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

vudtitelns anslag till redogörare, direktioner m. fl. emot redovisning utanordnade
förskottsmedel, ansett sig böra till en början erinra:

att, jeinlikt Kongl. brefvet den 13 Mars 1835, indelta regementens och corpsers
aflöningsräkenskaper, hvilka afslutas för kalenderår, i och för granskning från
vederbörande chefsembeten insändas direkt till Kammarrätten och att, i sammanhang
med dessa räkenskaper, numera till nyssnämnda embetsverk, likmätigt stadgandet
uti Arméförvaltningens intendentsdepartements cirkulär den 27 Februari
1874, jemväl ingå sagda regementens och corpsers redogörelser för besparade
volontärvakansmedel;

att, på grund af Kongl. brefvet den 31 December 1877, Landtförsvarsdepartementets
kansliexpeditions aflöningsräkning numera skall, utan förutgången granskning
i Arméförvaltningen, aflemnas till Kammarrätten för revision derstädes;

att såväl indelta regementenas och corpsernas samt Vermlands fältjägarecorps’
gamla stanis som arméns regementens och corpsers beväringsmanskaps
möteskostnadsredogörelser från vederbörande direktioner genom chefsembetena, likmätigt
58 § 1 mom. och 63 § uti mötesunderhållsreglementet den 14 September
1858, ingå till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län, der regementenas mötesplatser
äro belägna, och uti dessa läns landskontor undergå granskning, innan
de till Kammarrätten öfversändas;

att redogörelserna för öfningsläger eller arméns fälttjenstöfningar, till hvilka
kostnaders bestridande af Arméförvaltningen utanordnas förskott till disposition af
generalintendenten derstädes, insändas från denne till Kammarrätten, sedan det i
och för öfningarne tillsatta kommissariats revision verkstält granskning af bilagorna
till dessa redogörelser, som af generalintendenten attesteras;

att deremot alla öfriga redogörelser för förskottsmedel från förenämnda hufvudtitels
anslag eller för landtförsvaret tillhörande persedlar aflemnas till Arméförvaltningen,
der de före insändandet till Kammarrätten undergå granskning;

att genom Kongl. brefvet den 6 November 1849 blifvit i afseende på nyssnämnda
granskning stadgadt, att de redogörelser, hvilka från Arméförvaltningen
direkt underlydande förråd och tjensteman till detta verk på derför bestämda
tider insändas, skola undergå detaljgranskning derstädes, men att deremot alla
årliga redogörelser af förvaltande verk, direktioner och komitéer icke böra i Arméförvaltningen
undergå granskning annat än till in- och utgående balansen samt till
kontroll å debiteringen af de från verket under redogörelseåret utbekomna poster;
samt

att, till följd af detta nådiga stadgande, värfvade regementenas förvaltningsdirektioners
redogörelser för anslagen till mathållning, fouragering, remontering,
skoning, hästlega, manskapets beklädnad, remtyg, utrednings-, ridskole- och sjukvårdspersedlar,
kaserninventarier, hästutrednings- och sadelmunderingspersedlar,
indelta regementenas, bekläduadsdirektioners, arméns beväringsbeklädnadsdirek -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

tioners, allmänna garnisonssjukhusets och krigsskolans räkenskaper, generalstabens
topografiska afdelnings redogörelse för extra anslaget till arbetena m. fl. redogörelser
sålunda icke undergå någon detaljgrauskning i Arméförvaltningen, hvarest
deremot sådan revision verkställes i afseende å värfvade arméns aflöningsräkenskaper
— hvilka i allmänhet qvartalsvis afgifvas — inqvarterings- och servismedelsredogörelser
samt redogörelser för de från invalidhusfonden emot redovisning
utanordnade svärdspensions- och svärdsmedaljpensionsmedel, äfvensom redogörelser
för Vadstena krigsmanshus’ gratialistmedel, expensmedelsredogörelser in. fl.

Någon viss grund vore sålunda, enligt komiténs mening, icke följd vid bestämmandet
af det eller de embetsverk, der revisionen af berörda räkenskaper
skulle försiggå, hvadan också inträffade, att af fullkomligt likartade räkenskaper
en del granskades blott i Kammarrätten, en annan del såväl i Arméförvaltningen
som i förstnämnda verk, samt att somliga räkenskaper i Arméförvaltningen granskades
fullständigt i detalj och andra blott till några få detaljer. Med anledning
af dessa förhållanden har komitén ansett sig böra taga i öfvervägande, huruvida
och i hvad mån ändring i nu gällande bestämmelser för granskningen af redogörelserna
från de från fjerde hufvudtitelns anslag utanordnade förskottsmedel vore
af behofvet påkallad, och förklarat sig dervid hafva funnit dels att, då regementenas
och corpsernas gamla stams- och beväringsmanskaps möteskostnadsredogörelser
undergå revision i landskontoren, innan de till Kammarrätten insändas,
samt vidare fälttjenst- eller öfningslägersräkenskaper undergå revision hos kommissariatet
för lägret och jemväl attesteras af generalintendenten — hvarföre
någon granskning af desamma äfven i Arméförvaltningen, enligt komiténs mening,
rimligen ej kunde ifrågaställas — någon ändring i afseende å revisionen af samtliga
dessa räkenskaper ej borde vidtagas, dels ock att — enär uti indelta regementenas
aflöningsräkningar redovisades dagaflöning åt befäl och underbefäl, men
eu noggrann granskning af dessa utgiftsposter icke kunde verkställas utan tillgång
till möteskostnadsredogörelserna — dessa räkenskaper jemväl fortfarande borde
till Kammarrätten direkt ingå, helst de uti dem förekommande afföringar uteslutande
grundade sig på gällande stater och allmänna författningar. — Då det
sålunda borde anses fullt riktigt, att indelta regementenas aflöningsräkningar
direkt öfverlemnades till Kammarrätten, funnes, enligt komiténs åsigt, ingen anledning,
hvarföre icke äfven värfvade arméns befäls- och manskapsaflöningsräkenskaper,
hvilka före år 1850 uteslutande granskades i Kammarrätten, skulle
för revision dit direkt ingå. Vidare syntes, i likhet med Landtförsvarsdepartementets
kansliexpeditions (nu Landtförsvarsdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts
kansli), äfven samma departements begge expeditioners, äfvensom krigsvetenskapsakademiens
expensmedelsräkningar böra endast i Kammarrätten granskas; liksom
— då Arméförvaltningen egentligen endast hade att tillhandahålla krigsskolan,
allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm och generalstabens topografiska afdelning

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

de för desamma anvisade ordinarie eller extra ordinarie anslag, men ej egde utöfva
någon vidare tillsyn öfver dessa inrättningars förvaltning — äfven räkenskaperna
för berörda anslag hädanefter borde, enligt komiténs mening, såsom
förhållandet varit före år 1850, ingå direkt till Kammarrätten för granskning; och
borde samma föreskrift lemnas om de nyinrättade krigshögskolans och garnisonssjukhusets
på Karlsborg räkenskaper.

Af de no till Arméförvaltningens civila departement ingående räkenskaper
skulle således, enligt komiténs åsigt, till Kammarrätten för granskning direkt
öfverlemnas vederbörande expeditioners, stabers, chefsembetens, direktioners med
fleres års- och qvartalsredogörelser för emot redovisning utanordnade medel från
fjerde hufvudtitelns anslag till: Landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition;
generalstaben; artilleristaben; öfverkommendantsexpeditionen i Stockholm; krigshögskolan;
krigsskolan; garnisonssjukhusen i Stockholm och å Karlsborg; lifgardet
till häst; husarregementet Konung Carl XV; Svea lifgarde; andra lifgardet; Vermlands
fältjägarecorps; Svea, Göta och Vendes artilleriregementen; marinregementet;
fortifikationen; värfvade garnisonstruppernas rekrytering och aflöning; lifbeväringsregementet;
Gotlands nationalbeväring; Hallands beväring; Vesternorrlands
beväring; skrifmaterialier och expenser, ved m. in. för Landtförsvarsdepartementets
kansliexpedition; extra utgifter, så vidt angår anslaget till krigsvetenskapsakademien;
disciplinkompaniet; äfvensom generalstabens topografiska afdelning.

Deremot och då Arméförvaltningen hade sig såsom hufvudsakligt åliggande
anförtrodd uppsigten och vården öfver allt, som hörer till arméns förvaltning
och dess materiel, har komitén ansett någon annan myndighet ej vara mera behörig
än Arméförvaltningen att genom sina underordnade tjensteman i första hand
i detalj vaka öfver, att de från embetsverket å anslag, som afse tillgodoseendet
af arméns materiela behof, utanordnade förskott — vare sig att dessa skola
redovisas af direktioner eller särskild! anstälde kassörer eller förvaltare — varda
behörigen redovisade, hvadan komitén för sin del förordat, att värfvade arméns
förvaltnings- och beklädnads-direktioners räkenskaper för anslagen till remontering,
skoning, lega för hästar, fourragering af hästar, mathållning för manskapet,
beklädnad, utredning m. m., indelta regementenas och corpsernas beklädnadsdirektioners
samt arméns beväringsbeklädnadsdirektioners medels- och persedelsräkenskaper
må i Arméförvaltniugen undergå detaljgranskning, innan de till Kammarrätten
i sammanhang med verkets hufvudbok insändas.

Då vidden och beskaffenheten af de ärenden, som komma att höra till
Arméförvaltningens behandling, naturligen måste i väsentligaste grad inverka på
embetsverkets organisation, torde det finnas ej olämpligt att först till behandling
Bill. till Riksd. Prof. 1880. 1 Samt. 1 Afd. 8 Iläft. 3

Kong!. Maj-.ts Nåd, Proposition No 13.

upptaga de frågor, som biiivit åt komitén i detta hänseende uppstälda. Det visar
sig då, af hvad blifvit om komiténs förslag nu anfördt, att det egentligen
är beträffande omfattningen af de Arméförvaltningen åliggande revisionsgöromål,
komitén föreslagit förändring. Ur den af komitén lemnade redogörelsen för
sättet att gå till väga vid granskning af räkenskaperna öfver utgifter å riksstatens
fjerde hufvudtitel synes mig framgå berättigandet af den af komitén uttryckta
åsigt, att någon viss grund icke blifvit följd vid bestämmandet af det
eller de embetsverk, der revisionen af berörda räkenskaper skall försiggå, hvarför
också inträffar, att af fullkomligt likartade räkenskaper en del granskas blott
i Kammarrätten, en annan del deremot såväl i Arméförvaltningen som i förstnämnda
verk. För det fall att af hvad komitén vidare yttrat får dragas den
slutsats, att komitén velat såsom regel uppställa, det detaljgranskningen i första
hand bör tillkomma det verk, som har att förvalta anslaget, d. v. s. både utbetala
detsamma och vaka öfver dess behöriga användande, kan jag ej annat än
åt denna åsigt skänka mitt bifall. Den är, enligt mitt förmenande, så vigtig, att
utan densammas tillämpning en verklig sparsamhet med statsmedlen och en, så
vidt möjligt, grundad säkerhet för dessas rätta användande icke kan förefinnas.
Af en till ett enda embetsverk, sådant som hos oss Kammarrätten, sammanförd
öfverrevision af alla statsräkenskaperna kan icke rimligtvis fordras mera än eu
tillsyn, att författningarnes bokstaf fått vid utbetalning lända till efterrättelse. Af
det embetsverk åter, åt ''hvilket uppsigt öfver en förvaltningsgren och dertill anslagna
medel blifvit anförtrodd, kan deremot förväntas, det hand hålles äfven deröfver,
att författningarnes anda efterlefves. De fel i detta sistnämnda hänseende,
hvilka vid granskning i embetsverket upptäckas, kunna kanske ej föranleda en direkt
revisionsanmärkning med deraf möjligen härflytande återbäring af för mycket
utbetalda medel, men den bristfällighet i gällande föreskrifter eller i om tankan
vid deras tillämpning, hvilken gjort en dylik anordning af utgifter möjlig,
skall säkerligen afhjelpas antingen af embetsverket sjelft eller uppå dess framställning
af Kongl. Maj:t.

Vid tillämpningen af den antydda åsigten har dock komitén ifrågasatt
flera afvikelse!-, hvilka jag icke kan tillstyrka. Väl anser jag mig i öfverensstämmelse
med den uppstälda och gillade regeln böra till fullo instämma i komiténs
förslag, att Arméförvalttfingen bör i första hand granska ej mindre värfvade arméns
förvaltningsdirektioners räkenskaper för anslagen till remontering, skoning,
lega för hästar, fourragering, mathållning för manskapet, beklädnad, utredning
in. m., än äfven indelta regementenas och corpsernas beklädnadsdirektioners medelsoch
persedelsräkenskaper, hvilka alla nu nämnda räkenskaper hittills, med förbigående
af Arméförvaltningen, granskats endast i Kammarrätten. Men då vidare, på
den grund att tillgång till möteskostnadsredogörelserna, som nu gå till granskning
från landskontoren direkt till Kammarrätten, kan vara nyttig eller till och med

Kong!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 13.

uddig för granskning af den till indelta armébefälet, utbetalda mötesdagaflöning,
den slutsats dragés, att indelta arméns aflöningsräkenskaper böra af Kammarrätten
i första hand granskas, och att, vid sådant förhållande, det ej heller finnes
skäl, hvarför ej med redogörelserna för aflöningen åt värfvade arméns såväl
befäl som manskap, — hvilka redogörelser nu undergå förberedande granskning
i Arméförvaltningen, — bör på samma sätt förfaras, synes mig komitén mera
hafva tagit hänsyn till bestående förhållanden, som hafva sin kända historiska
förklaring, än till den uppstälda rigtiga grundregeln. Hvad först beträffar aflöningsräkenskaperna,
är med afseende å dessa, såsom kändt, förhållandet sådant,
att alltsedan 1850 års ingång, (vid hvilken tidpunkt vidtogs den åtgärd, hvars
klokhet hittills ej blifvit bestridd, att till det för arméns förvaltning afsedda och
med särskild sakkunskap dertill utrustade embetsverket — då Krigskollegiet, nu
Arméförvaltningen — öfverflytta från Statskontoret omsorgen om fjerde hufvudtitelns
anslag), hushållningen med värfvade arméns aflöningsanslag, hvilka i sin
helhet från Arméförvaltningen utauordnas, af denna också genom räkenskapernas
granskning i första hand öfvervakas, hvaremot räkningen öfver indelta arméns
aflöning, som till ojemförligt största delen bestreds från tillgångar, med hvilka
Arméförvaltningen hade intet att skaffa, ingått direkt till Kammarrätten. Då nu,
efter det indelta aflöningssättets upphörande för befälet, alla de till öfver fyra
millioner kronor uppgående medel, med hvilka befälsaflöningen vid indelta armén
bestrides, finnas å fjerde hufvudtiteln uppförda och af Arméförvaltningen för deras
ändamål utanordnas till under embetsverket lydande förvaltningsdirektioner
och redogörare, så synes det hafva legat nära till hands att, såsom ock af Arméförvaltningens
afdelningschefer uti deras afgifna förslag till lönereglering för embetsverket
yrkats, låta redovisningarne för äfven indelta arméns befälsaflöning,
liksom redan förut den värfvades, ingå från redogörarne till Arméförvaltningen
för förberedande granskning. Att vidtaga den motsatta anordning, som af komitén
föreslagits, kunde endast hafva skäl för sig, om verkligen, såsom komitén
tyckes hafva antagit, aflöningens utbetalning efter gällande föreskrifter vore så
enkel och- erbjöde så ringa spelrum för enskildes tolkningsförmåga, att den öfvervakande
myndighetens tillsyn vore öfverflödig. Till följd af egendomligheterna
i vår arméorganisation har emellertid aflöningen, och särskiidt den indelta arméns,
ej kunnat genom så enkla stadganden ordnas. De föreskrifter, som måst
i detta hänseende utfärdas, företrädesvis de, som angå åtnjutande af dagaflöning,
tjenstgöringspenningar, häst- och fourragemedel, göra en högre myndighets öfvervakande
af sättet för deras efterlefnad synnerligen nödigt, och det lider intet
tvifvel, att ju ej uteblifvandet åt eu dylik uppsigt kan, utan att dålig vilja från
vederbörande förvaltningsdirektioners eller andra underordnade myndigheters sida
behöfver förutsättas, vålla förlust såväl för staten som för enskilde. På samma
sätt förhåller det sig i lika eller ännu högre grad med anslaget till aflöning åt man -

SO Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 13.

skåpet vid värfvade armén och de å detta uppförda medel till samma manskaps
rekrytering.

Det synes mig följaktligen af vigt, att revisionen af räkenskaperna icke
blott för värfvade arméns aflöning åt såväl befäl som manskap, utan äfven för
indelta arméns befälsaflöning, bibehålies vid eller tillägges Arméförvaltningen,
och, om för sagda revision det skulle, såsom komitén efter mitt förmenande med
rätta anmärker, finnas behöfligt att ega tillgång till möteskostnadsredogörelserna,
borde dessas granskning redan af detta skäl åläggas Arméförvaltningen. Men
det finnes för vidtagande af en sådan förändring i granskningssättet af sistberörda
redogörelser skäl, hemtade från möteskostnadernas egen beskaffenhet. Arméförvaltningen
har till hufvudsakligt åliggande uppsigten och vården af allt, som
hörer till arméns förvaltning. Om emellertid någonsin några ärenden må anses
tillhöra den rent militära förvaltningen och följaktligen böra stå under det militära
centralembetsverkets högsta uppsigt, måste det vara den sida af arméns intendenturväsende,
som afser truppernas underhåll, då de äro till tjenstgöring sammandragna,
vare sig till följd af mobilisering, större fälttjenstöfningar eller vanliga
öfningsmöten. Yid mobilisering och fälttjenstöfningar granskas räkenskaperna
i första hand, naturligt nog, af den fältintendenturen tillhörande revisionspersonal,
som står under den armécorpsen åtföljande generalintendentens inseende,
och då dessa räkenskaper således undergått en förberedande sakkunnig granskning,
kunna de derefter utan olägenhet förbi Arméförvaltningen insändas till Kammarrätten.
För de vanliga öfningarne deremot böra räkenskaperna ingå till Arméförvaltningens
intendentsdepartement, om eljest skall kunna öfvervakas, att ej
blott eu vigtig tillämpning af författningarne utan äfven, hvad i detta fall är för
Kronan af ännu större vigt, en klok hushållning med mötesmedlen varder iakttagen.
Det synes mig således ur den uppstäda grundsatsen såväl som ur sakens
egen natur framgå, att möteskostnadsredogörelserna böra i Arméförvaltningen undergå
eu förberedande granskning, och denna fordran lärer ej kunna förringas af
det faktum, att dessa räkenskaper undergå granskning i landskontoren. Denna
granskning kan nemligen i hufvudsak icke omfatta annat än kronobetjeningens
marschkostnadsredogörelser, äfvensom redogörelsen för en del dermed sammanhängande
resekostnad, hvilka redogörelser i sjelfva verket ej äro annat än verifikationer
till landskontorens egna redovisning för det af Arméförvaltningen för
ändamålet desamma lemnade förskott från vapenöfningsanslagen. Med någon granskning
af militärmyndigheternas administrativa åtgärder med afseende å vapenöfningarne
eller af kostnaderna för underhåll af vare sig trupperna å mötesplatserna
eller dessa platser sjelfva med derå uppförda byggnader, lärer väl deremot
Konungens Befallningshafvande svårligen sig befatta. — Till sist torde äfven böra
anmärkas, att, då komitén, såsom mig synes rigtigt, ansett räkenskaperna för
värfvade truppernas naturaunderhåll, utgående från anslagen till mathållning och

Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

fourragering, böra af Arméförvaltningen granskas, detta väl äfven borde ega rum
med redogörelserna för naturaunderhåll af indelt trupp under öfningsmöten.

Den mest genomgripande förändring i Arméförvaltningens organisation, som
komitén anse-tt sig böra föreslå, är den, att, med indragning af civila departementet,
de detta nu tillkommande ärenden antingen fördelas på de tre återstående
departementen: artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartementet, eller ock tilldelas
ensamt intendentsdepartementet, som, enär sistnämnda departement, hvilkendera
utvägen än valdes, alltid komme att öfvertaga största parten af civila departementets
ärenden, af sådan anledning skulle förstärkas med ytterligare eu byrå,
d. v. s. enligt komiténs organisation, med ett krigsråd och en kammarförvandt, (till
hvilken senare grad de hittills varande kamereraretjensterna blifvit nedsatta), vidare
med en krigskassor och nödig bokslutspersonal. Den vinst, som härigenom skulle uppkomma,
bestode således hufvudsakligen i generalkrigskommissariebefattningens indragning.

Den år 1865 genomförda ombildningen af det gamla Krigskollegiet till den
nuvarande Arméförvaltningen var, såsom jag förut anmärkt, följden af en från både
Konungens och folkrepresentationens sida särdeles sorgfällig pröfning af de fordringar,
som hos oss måste ställas på det centrala embetsverk, i hvilket den militära
administrationens trådar öfverst sammanlöpa. Den afdelning, hvars indragande
nu af komitén föreslås, hade, såsom förut är nämndt, tillkommit på Rikets
Ständers uttryckliga anhållan, hvilken af Kongl. Maj:t så mycket hellre bifallits,
som derigenom vanns ett vigtigt militärt mål, i det nemligen bereddes möjligheten
för en anordning af intendentsdepartementet så, att det, skildt från bestyr,
som för detsamma vore främmande, kunde efter en lämplig tillökning i personalen
vid inträffande krig med generalintendenten i spetsen såsom centralförvaltning
öfvertaga vården, fördelningen och redovisandet af de för krigets utförande
anslagna mcdelstillgångarne. Under den tid Arméförvaltningen med sin nuvarande
organisation varit verksam, har också, mig veterligen, ingen berättigad
klagan försports öfver det sätt, hvarpå de militära förvaltningsärendena blifvit
derstädes handlagda, till hvilket goda resultat väl hufvudsakljgast bidragit den i
allmänhet tillfredsställande fördelningen mellan departementena af ärendena enligt
dessas inre beskaffenhet och sammanhang, samt det för Arméförvaltningens
tre militära departement stadgade och., numera allmänt antagna sättet för rent administrativa
ärendens afgörande genom eu ensamt beslutande chef, hvilket sätt
för fattande af beslut inom de gamla centrala embetsverken först infördes vid
Krigskollegiets ombildning till Arméförvaltningen. Under sådant förhållande kan
jag ej finna annat, än att de starkaste skäl fordras för att i denna organisation,
som bestått just länge nog för att pröfvas och vid pröfniugen godkännas, men ej

Kol tgl. Maj: ta Nåd. Proposition N:o 13.

tillräckligt länge för att blifva föråldrad, vidtaga så genomgripande förändring,
som den nu ifrågasatta. Och skäl af sådan beskaffenhet hafva, såsom mig synes,
ej blifvit förebragta. Jag får i detta hänseende i första rummet hänvisa till hvad
emot komiténs förevarande förslag blifvit af komiténs ordförande i dess reservation
och af Arméförvaltningen i dess nu föredragna underdåniga utlåtande anfördt,
men skall dessutom äfven sjelf yttra mig något närmare i frågan.

Till eu början således kan jag, lika litet som förenämnda reservant och
Arméförvaltningen sjelf, godkänna den hufvudgrund, — upphörandet af Arméförvaltningens
befattning med fonderna och boställsvården, — hvarpå komitén tyckes
stödja sitt förslag om indragning af civila departementet. På samma gång som
Riksens Ständer vid 1862—1863 årens riksdag anhöllo om Krigskollegiets ombildning
till en Arméförvaltning på fyra departement, hemstälde de äfven, det Kongl.
Maj:t ville från Arméförvaltningen skilja såväl vården och inseendet öfver arméns
boställen, som förvaltningen af de landtförsvaret tillhöriga fonder, och tillkännagåfvo
således tydligt nog sin åsigt om behöfligheten af det civila departementet,
äfven om dessa ärenden undantogos från krigsförvaltningen. För att rubba denna
af Konung och Riksdag gillade åsigt, behöfves således, enligt min mening, kraftigare
skäl än det. att nämnda ärenden nu verkligen blifvit från förvaltningen bortflyttade.
Af denna omständighet kan nemligen på sin höjd dragas den slutsats,
att, på grund af lindring i tjenstegöromål, tjenstemannapersonalen bör minskas,
men denna fordran är af Kongl. Maj:t uppfyld, då, till följd af fondförvaltningens
öfverflyttande till Statskontoret, uppå Kong]. Maj:ts förslag, vid 1874 års riksdag
från Arméförvaltningens stat affördes lönerna för ett krigsråd och en kamererare.
Hvad beträffar den minskning i göromål, som för Arméförvaltningen uppkommer
genom det indelta aflöningssättets upphörande, så är den, enligt min åsigt, af komitén
väsentligen öfverskattad. De i instruktionen för Arméförvaltningen den 26
September 1865 uppräknade ärenden, som angå boställsvården, kunna, vid en
hastig blick och otillförlitlig kännedom af deras omfattning, väl synas många, men
äro i sjelfva verket antingen sällan förekommande eller utan synnerlig vigt, och i
intetdera fallet erbjudande någon betydande svårighet vid behandlingen. Allmängiltigheten
af detta omdöme förringas ej af det förhållande, att omedelbart före och
efter genomförandet af arméns lönereglering af år 1875 och således jemväl under
året 1877, för hvilket komiténs beräkningar äro gjorda, till följd af det med
löneregleringen förenade öfverlemnandet af indelta arméns aflöningstillgångar till
statsverket och utbetalande af fardagsårsersättning till sagda armés befäl, de ärenden
af nu ifrågavarande slag, som måst af Arméförvaltningen handläggas, naturligt
nog varit flera än förut. Nu har visserligen komitén sökt ännu mera förminska
civila departementets ärenden genom att föreslå, det revisionen af värlvade
arméns aflöningsmedel skulle verkställas ensamt i Kammarrätten, men om,
såsom jag vågar hoppas, Eders Kongl. Maj:t uppå de af mig anförda skäl finner

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

ett sådant förfarande olämpligt, och i stället besluter, att jemväl redovisningarne
för indelta armébefälets aflöning skola i första hand undergå granskning i Arméförvaltningen,
så lärer genom denna tillökning i göromål civila departementet få
full ersättning för den minskning, som egt rum genom omflyttning till Kammarkollegiet
af inseende öfver boställsvården. Yäl har komiténs flertal förklarat,
att en sådan tillökning i den Arméförvaltningen åliggande grauskningsskyldighet
icke skulle komma att medföra någon åtgärd af civila departementet, såsom styrelse
betraktadt, i annat fall än då redogörelse blefve föremål för anmärkning, och
att således den tillökning i göromål, som af den föreslagna åtgärden blefve en
följd, egentligen komme att drabba revisionspersonalen, hvadan genom sagda
granskning styrelsens verksamhetsområde icke i nämnvärd mån komme att ökas,
men denna komiténs åsigt torde få anses framgå ur dess, enligt mitt förmenande,
origtiga uppfattning om betydelsen af denna i Arméförvaltningen verkstälda granskning.
Om nemligen, såsom jag ofvan antydt, först genom eu sådan granskningsrätt
och skyldighet Arméförvaltningens befattning med aflöningsanslaget förbytes
från ett mekaniskt utanordnade af detsamma i öfverensstämmelse med staternas
slutsumma till en verklig förvaltning af anslaget, ett öfvervakande af såväl att
det användes i öfverensstämmelse med gifna föreskrifter, som ock att, vid tolkning
af dessa, kronans rätt, ej mindre än enskildes berättigade anspråk, ses till
godo, så torde förhållandet blifva ett annat än det af komitén förutsedda, och
genom berörda öfverflyttningsåtgärd åt styrelsen och i främsta rummet åt departementets
chef anvisas eu betydligt utvidgad verksamhetsfer.

Liksom sålunda den grund, hvarpå blifvit byggd förslaget om civila departementets
indragning, torde finnas otillräcklig, så lärer ej heller kunna godkännas
de alternativa utvägar, som af sagda flertal anvisats för behandlingen inom Arméförvaltningen
af de ärenden, som nu tillhöra meranämnda departement. Då det
lärer få anses ostridigt, att ärendena böra emellan departementen fördelas efter
deras inre beskaffenhet, lärer ett sådant förfaringssätt, som det af flertalet i
första rummet tillstyrkta, eller att artilleridepartementet skulle öfvertaga aflöningen
m. m. af artilleritrupperna, fortifikationsdepartementet af fortifikationstrupperna,
och naturligtvis intendentsdepartementet af kavalleriet och infanteriet, icke
kunna med fördel användas. . Den gifna slutföljden deraf skulle blifva en fullständig
förändring i ärendenas fördelning inom Arméförvaltningen, hvarigenom således
äfven beklädnaden, beväpningen, provianteringen o. s. v. för de olika ^uppslagen
tillädes de med dem likuämnda departementen och intendentsdepartementet.
Olämpligheten deraf, att förvaltningen af samma anslag efter samma författningar
skulle tillkomma tre olika och sidoordnade högsta myndigheter, och att således
inom samma garnisonsort, exempelvis bufvudstaden, reglerna för aflöning, beklädnad
m. m. skulle, om ej Kongl. Maj:t deri direkt ingrepe, kunna, enligt Arméförvaltningens
på olika departement fattade beslut, olika tillämpas vid Svea

Konc/l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

artilleriregemente, pontonierbataljonen ocli gardesregementena, torde icke kunna
bestridas. Och icke lärer förslaget kunna hemta något stöd af namnen på ett
par åt Arméförvaltningens departement. Artilleridepartementets hufvuduppgift är
nemligen att förse hela armén, — artilleri, kavalleri, infanteri och ingeniörtrupper,
— med vapen och ammunition samt fästningarne med bestyckning, och har
intet att i öfrigt skaffa med de tre artilleriregementena; fortifikationsdepartementet
sörjer för byggande och underhåll af kronans hus i fästnings- och garnisonsorter
samt förvaltande af de till fästningsbyggande anvisade extra anslag, och har
intet annat gemensamt med fortifikationstrupperna än en gemensam chef, fortifikationsgeueralen.
Deremot sörja, enligt nuvarande organisation, intendents- och
civila departementen för beklädnad, underhåll och aflöning af alla trupper, af
hvad beskaffenhet de vara må. I en sådan fördelning af ärendena efter deras
inre beskaffenhet kan skäligen ej ifrågasättas annan ändring än den jemkning,
som kan mellan departementen ega rum medelst öfverflyttning af några mindre
grupper af ärenden från ett departement till annat.

Det andra sättet, som föreslagits för att se till godo den behandling af
ärenden, hvilken civila departementet nu ombesörjer, är dess öfverflyttande i
klump till intendentsdepartementet. Oaktadt denna åtgärd ej lede af den principiella
olägenhet, hvarmed den förut angifna är behäftad, nemligen att förrycka hela
tanken i departementsindelningen, skulle den medföra eu sådan skada, att den
måste på det allvarligaste frånrådas. Om man nemligen än, genom att öka personalen
å intendentsdepartementet i det förhållande, som ansetts, enligt de af
komitén följda grunder för beräkning af behöfliga arbetskrafter, nödigt till följd
af de nu å civila departementet behandlade ärendens läggande till förstnämnda
departement, skulle kunna få utrymme för arbetet med målens beredning, föredragning
och expediering, återstår dock alltid att visa möjligheten att pålägga
den å departementet ensamt beslutande chefen, generalintendenten, en sådan
tillökning i arbete, som den, hvilken för honom skulle uppstå. Komiténs flertal,
som naturligtvis väntat sig en sådan fråga, har verkstält en beräkning af det
antal mål, som, efter den ifrågavarande öfverflyttningen, intendentsdepartementets
dunder skulle komma att årligen upptaga, och funnit detta icke, i jemförelse med
chefernes åligganden inom andra embetsverk, blifva öfver liöfvan betungande. Om
den ringa beviskraft, som kan ligga i eu sådan sifferuppgift och särskild! i den
nu ifrågavarande, får man en föreställning genom Arméförvaltningens yttrande
derom i sitt underdåniga utlåtande (§§ 9 tf.). Dessutom synes komitén icke
hafva tillräckligt fästat uppmärksamheten å den redan i och för sig och i ännu
högre grad vid jemförelse med andra centrala embetsverk ovanliga omvexlingen
i de ärendens art, som af Arméförvaltningen handläggas och som derföre äfven
framkallat behofvet af detta embetsverk fördelning i skilda, fristående afdelningar
under egna chefer. Genom den föreslagna öfverflyttningen komme att på

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13. 25

generalintendenten, — som nu skall, bland annat och hufvudsakligast, hafva inträngt
uti och beherska hela den mångfald af lagbestämmelser m. m., som reglera
frågorna om arméns beklädnad och naturaunderhän, olika i garnisonerna,
på mötesplatserna, samt under marscher och kommenderingar, liksom han, åtminstone
till en viss grad, bör förstå den för dylik anskaffning nödiga affärsverksamhet,
— ställas den fordran, att han äfven skall inom sitt vetandes område hafva
fullständigt indragit frågorna om arméns aflöning; och då häri innefattas äfven
gällande rättsbestämmelser angående aflöningen för indelta arméns manskap,
hvarom frågor, genom år efter år talrikare förekommande besvärsmål, dragas under
Kongl. Maj:ts pröfning och vid afgörandet af hvilka besvär Arméförvaltningens
biträde måste i form af underdåniga utlåtanden anlitas, så finner man, att den
förordade sammanslagningen af de båda departementen skulle kräfva af generalintendenten,
utom en mängd andra nya kunskaper, jemväl något för honom förut
så obehöfligt och främmande, som en tillförlitlig insigt i de talrika författningar,
hvilka angå rust- och rotehållet. Det stöd, som kan för sammanslagningens möjlighet
bemtas ur det sannolika antalet af mål, som skulle komma att på de till
ett förenade båda departementen diariiföras, torde således, på grund af hvad
redan blifvit af mig och Arméförvaltningen anfördt, få antagas ej bevisa att generalintendenten
kunde medhinna de för honom uppkommande ökade göromål;
och dertill kommer nu dessutom, att komitén ej fästat afseende vid den omständigheten,
att å generalintendenten, såsom chef för en af de Arméförvaltningens
afdelningar, å hvilka erfordras särskilda tekniska insigter, ställas anspråk på
ett arbete i och för ökande af dessa insigter, hvartill tid måste vara honom lemnad,
oaktadt spår af detta arbete icke kan i diarierna skönjas. Att med fullständig
uppmärksamhet följa den i alla arméer rastlöst pågående utvecklingen
inom intendenturens vidsträckta område och fullständigt känna denna utvecklings
resultat, är ett arbete, som ej skäligen kan fordras, och säkerligen ej utföras, af
den, hvars hela arbetshåg och tid tages i anspråk för administrationens löpande
göromål.

Då det, efter mitt förmenande, således visat sig, att det hufvudsakliga skäl,
som af komiténs flertal uppstälts för en indragning af det civila departementet,
nemligen öfverflyttningen derifrån till andra embetsverk af fondförvaltningen och
öfverinseendet öfver indelta arméns boställen, icke eger den deraf fordrade beviskraft,
och det likaledes torde få anses klart, att de göromåls, hvilka nu tillhöra
civila departementets handläggning, fördelning på flera eller öfverförande till ett
af de öfriga departementen icke låter sig med fördel verkställa, så borde väl redan
deraf följa, att den väckta frågan om indragningen borde förfalla. Jag anser
mig dock böra fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet på ännu en omständighet,
som naturligt nog icke af komitén tagits i beräkning, men som, efter
min åsigt, är för frågans slutliga bedömande fullkomligt afgörande.

Bih. till Biksd. Prot. 1880. 1 Sami 1 Afd. 8 Höft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

Då det gamla Krigskollegiet år 1865 ombildades till en Arméförvaltning
på fyra fristående departement med egna chefer, var ett af de hufvudsakligaste
mål, som dermed afsågs att vinnas, utom ärendenas snabbare behandling, möjligheten
för den högsta krigsstyrelsen, representerad af chefen för Landtförsvarsdepartementet,
att inom Arméförvaltningen och särskild! i dess chefer ega tillgång
på det sakkunniga och erfarna biträde, som för sagde styrelse vid handläggning
i sista hand till föredragning inför Kongl. Maj:t af departementets mångskiftande
ärenden var högeligen af behofvet påkalladt, och hvilket biträde ej kunde, äfven
om departementets kansli vore nöjaktigt besatt, inom detta i tillräckligt mått eller
med nödig specialinsigt lemnas. På sådant sätt har ock Arméförvaltningen fått
sedan sin stiftelse fungera och den, om ej största, så i hvarje fall icke oväsentligaste
frukten af det arbete, söm fullgjorts af Arméförvaltningens personal, återfinnes
i embetspromemorier till chefen för Landtförsvarsdepartementet, hvilka innehålla
stundom genom embetsskrifvelser, oftast under hand, infordrade utredningar
och utlåtanden i allehanda frågor, men hvilka sällan äro synliga i diarier eller
registratur^''. En stor rol, och för chefen för Landtförsvarsdepartementet den
vigtigaste, är vid detta arbete tilldelad de särskilda afdelningscheferne, med hvilka
chefen för Landtförsvarsdepartementet måste ständigt hålla skriftlig eller muntlig
öfverläggning. Vid sådant förhållande kan det ej skattas såsom en ringa förmån
för sistnämnde chef att, utom de militäriskt tekniskt bildade cheferne för de tre
militära departementen i Arméförvaltningen, äfven ega tillgång till biträde af en
civil embetsman af den framstående duglighet och erfarenhet, som hos generalkrigskommissarien
måste förutsättas, och då bibehållande af denna befattning —
den enda rent civila inom landtförsvaret, som är af beskaffenhet att kunna för
de civile embetsmännen inom Arméförvaltningen, liksom för en ej obetydlig del
af den militära förvaltningens öfriga civilstat, framstå såsom eftersträfvansvärdt
slutligt mål för en civil embetsmannaförmåga af första klassen, — är vilkoret för
bevarandet af sagda förmån, är detta ett ytterligare skäl för mig, utom de redan
anförda, att icke kunna lemna mitt förord åt komiténs förslag om ifrågavarande
befattnings indragning, så mycket mindre som den direkta vinst, statsverket derigenom
skulle erhålla, komme, efter mitt förmenande, att föra i sitt följe en mångdubbel
indirekt förlust.

På grund af hvad jag nu i denna fråga anfört, hemställer jag i underdånighet,
det komiténs förslag om indragning af Arméförvaltningens civila departement
icke måtte vinna Eders Kongl. Maj:ts bifall.

Hvad vidare föreslagits angående upphörande äfven å civila departementet
af den kollegiala formen för ärendenas behandling och beslutanderättens öfver -

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 13.

lemnande åt departementets chef, anser jag mig, sedan fondförvaltningen blifvit
från Arméförvaltningen bortflyttad, kunna biträda, liksom jag i hvad af reservanten
inom komitén och af Arméförvaltningen blifvit anförclt ej finner tillräckliga skäl att
afstyrka komiténs förslag om indragning af militärkontoren och departementens
organiserande på byråer med ledamöterne såsom byråchefer. Utom hvad för en
sådan anordning kan i öfrigt anföras och hvaraf vigten vid flere föregående regleringar
blifvit af Eders Kongl. Maj:t pröfvad, talar för dess införande i Arméförvaltningen
dessutom, att densamma redan blifvit å en del med Arméförvaltningen
i någon mån jemförliga embetsverk, särskildt Marinförvaltningen, införd och att
den i sjelfva verket synes vara en följdrigtig utveckling af den idé, som vid Krigskollegiets
ombildning till Arméförvaltningen gjorde sig gällande. De skäl emot
byråindelningen, hvilka af reservanten och Arméförvaltningen sjelf blifvit andragna,
synas mig ej heller tala så mycket emot införande af denna organisation som
emot den i sammanhang dermed af komitén föreslagna indragning af kamereraretjensterna
eller, kanske rättare uttryckt, dessas utbytande mot eu lägre och
sämre aflönad tjenst, med benämningen kammarförvandt. I detta afseende kan
ej heller jag följa komitén, då de anmärkningar, som mot förslaget blifvit framstälda,
synas mig allt för mycket tala mot detsamma. I sjelfva verket är det,
hvad slutsats man än tror sig kunna genom forskning i diarierna draga, en beklaglig
verklighet, att Arméförvaltningen, och i synnerhet dess intendents- och
civila departement, är ett af löpande arbete med uppsigten af alla militäradministrationens
detaljer hårdt betungadt embetsverk. Att gifva de till det minsta
möjliga antal reducerade civile byråcheferne till biträde, utom amanuenser, endast
en andra gradens tjensteman kommer att i den grad betunga byråchefen sjelf
med utarbetande af de, större insigt i förvaltningen erfordrande beräkningar och
sifferuppgifter, hvilka skola ligga till grund för embetsverkets åtgärder och beslut,
att tiden och hågen för öfvervägande af sjelfva besluten måste i betänklig mån
minskas och följaktligen den egentliga förvaltningen deruppå lida. I hvarje fall,
och då de löpande ärendena måste i första rummet ombesörjas, kommer chefen
för Landtförsvarsdepartementet att få erfara en högst betydlig minskning i embetsverkets
förmåga att prestera de för honom nödiga sifferuppgifter, om dessa, i
saknad af erfaret räkenskapsbiträde å byråerna, måste åvägabringas af byråcheferne
sjelfve, som derigenom i öfrigt skulle hindras i det dem, utöfver de löpande
förvaltningsärendena, tillkommande åliggande att utarbeta förslag till reglementen,
instruktioner o. d. för handhafvandet af särskilda grenar af förvaltningsområdet.
Då således kamererarnes indragning skulle, efter min åsigt, i högst betydlig
mån förringa Arméförvaltningens kraft att arbeta för sitt hufvudändamål, ett
klokt användande af de till landtförsvaret anslagna medel, så, och då i öfrigt
kamereraretjensterne äro bibehållna i ett, med afseende å göromål, med Arméförvaltningen
så jemförligt embetsverk som Marinförvaltningen, får jag, med hänvis -

Konrjl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

ning i öfrigt till de skäl, som af reservanten inom komitén och af Arméförvaltningen
sjelf i frågan andragits, i underdånighet afstyrka bifall till detta komiténs
förslag.

Hvad beträffar tjenstemannapersonalen för öfrigt, har jag, då jag icke kunnat
godkänna komiténs förslag om indragning af civila departementet och kamereraretjensterna,
naturligen måst aflägsna mig från den af komitén uppgjorda
stat och närma mig den, som framlagts af Arméförvaltningens chefer. Lika med
desse och komitén samt i öfverensstämmelse med hvad allmänt vid nu snart afslutade
lönereglering för de centrala embetsverken egt rum, har jag ansett den
nuvarande första lönegraden böra försvinna och ersättas medelst arfvoden åt amanuenser.
Likaså har jag ansett mig böra omfatta chefernes förslag om indragning
af ett krigsråd, så att desses antal komme att från fyra nedgå till tre. I
betraktande deraf, att sparsamhet måste, så långt som möjligtvis kan ske, iakttagas,
har jag vidare ansett mig böra tillse, huruvida icke i bemälde chefers förslag
ytterligare kunde göras någon nedsättning. Utan att frånkänna vigt åt
den åsigt, som anser det för Arméförvaltningen, särskilt intendentsdepartementet,
vara nyttigt att vid bedrifvande af sin betydliga upphandlingsrörelse ega tillgång
på ett ständigt juridiskt biträde, anser jag dock, i likhet med komitén, att, sedan
fondförvaltningen frångått Arméförvaltningen, en särskild tjensteman ej är behöflig
för detta ändamål. Då, om kamererarne bibehållas vid sina göromål, det
emellertid icke låter sig verkställa att, i enlighet med komiténs förslag, lägga
på sekreteraren i fortifikationsdepartementet, som då skall tjenstgöra jemväl såsom
kamererare vid departementets civilbyrå, att lemna juridiskt biträde inom
förvaltningen -— ett förslag, som dessutom innebär den olägenhet, att kompetensvilkoren
för sekreterarebefattningarne måste vid de särskilda departementen uppställas
olika, — har jag ansett, att, såsom vid andra reglerade verk egt rum,
borde å staten för ändamålet uppföras ett arfvode, hvilket synts mig kunna bestämmas
till 2,000 kronor. Då advokatfiskalen är af departementscheferne föreslagen
till en aflöning af 4,500 kronor, minskas staten härigenom med 2,500
kronor.

Då det vidare torde låta sig göra att öfverflytta någon mindre del af de
civilgöromål, som nu tillhöra artilleridepartementets handläggning, till civila departementet,
har jag trott det kunna försvaras att å förstnämnda departement
sammanslå sekreterare- och kamererarebefattningarne, hvarigenom uppkommer en
besparing, äfven om framtida ålderstillägg icke medräknas, af 4,500 kronor.

Slutligen har jag ansett en nedsättning i de för adjutanterne å artillerioch
intendentsdepartementen af Förvaltningens chefer föreslagna arfvoden kunna,

Kongl. Majits Nåd. Proposition No 13.

utan större olägenhet, ega ruin. Utgående från den uppfattning om sagde adjutanters
tjensteåligganden, att de vore jemförliga med kamererarnes, hafva bemälde
chefer ansett hvardera böra tillgodokomma en aflöning af 4,500 kronor, men, då
aflöningen på vederbörande regementes eller corps’ stat skulle bibehållas, har,
under antagande att till adjutant förordnades officer af minst löjtnantsgrad, uppförts
å förslagsstaten för adjutanten å artilleridepartementet fyllnaden i löjtnantslön
och dagaflöning vid artilleriet med 2,570 kronor och för adjutanten å intendentsdepartementet
fyllnaden i löjtnantslön af lista klassen jemte tjeustgöringspenningar
vid indelta Armén med 3,180 kronor. Då deremot den adjutant, som
Arméförvaltningens chefer ansett böra tillsättas äfven å fortifikationsdepartementet
för att biträda med utredningen i militärtekniska ärenden, icke blifvit föreslagen
till arfvode, har komitén, hvilken det synts lämpligast och med ordning
öfverensstämmande, att embets- och tjensteman endast på en stat uppbär aflöning,
häraf funnit anledning att föreslå, det ingen af adjutanterne i Arméförvaltningeu
tillägges arfvode för sin tjenstgöring derstädes. Mot denna slutdragning kan emellertid
grundade invändningar anföras.

Då man vid 1865 års organisation å artilleri- och intendentsdepartementen
anslog arfvoden åt s. k. adjutanter, men underlät detsamma å fortifikationsdepartementet,
har detta berott derpå, att ifrågavarande adjutanter ingalunda, såsom
namnet tyckes antyda, voro afsedde att vara en hjelp och biträde till vederbörande
militärledamöter personligen vid utöfvandet af deras embetsåligganden, utan
tilldelades en vida sjelfständigare verksamhet, framför allt den, att adjutanten
skulle träda såsom ledamot i Ai-méförvaltningen i fälttygmästarens och intendentens
ställe, vid förfall för någondera. En sådan vikarie hade deremot öfversten
för fortifikationen genom instruktionen för Arméförvaltningen erhållit i öfverstelöjtnanten
vid fortifikationen, under hvilket förhållande, och då eljest behöflig
tillfällig hjelp alltid kunde erhållas genom kommendering af en fortifikationsofficer,
någon ersättning på Arméförvaltningens stat för adjutant å fortifikationsdepartementet
icke ansågs behöflig. I detta hänseende lärer förhållandet ej hafva undergått
någon förändring och fortifikationsdepartementets behof kunna, nu som
förut, ses till godo genom tillfällig kommendering. Af den åter, som skall vara
fälttygmästaren eller intendenten till verklig hjelp och kunna, i fall af behof,
företräda desses ställe inom förvaltningen, fordras särskilda egenskaper och en
längre tid fortsatt tjenstgöring, än att man kan hoppas för platsen förvärfva desamma,
om tjensten skall skötas utan eller mot otillräcklig ersättning. Jag anser
derför det nödigt, att åt de båda ifrågavarande tjenstemännen, hvilkas benämning
jag skulle önska se, till förekommande af missförstånd, förbytt från adjutant till
det mera egentliga assistent, bereda för deras tjenstgöring i Arméförvaltningen
särskild ersättning. Det af komitén deremot anförda principiella skäl kan jag,
vid det förhållande att tjenstgöringen inom ett ej obetydligt antal militära insti -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

tutioner — exempelvis kommendantskapen, militärläroverken, artilleristaben —
är anordnad så, att den upprätthålles genom arfvoden på specialstaterna utöfver
aflöning vid regemente eller corps, ej tillmäta synnerlig vigt, så mycket mindre
som jag hyser den öfvertygelse, att det är såväl med statens fördel som rättvisans
kraf mest öfverensstämmande, att den alla officerare tillkommande aflöningen
(lön och tjenstgöringspenningar, lön och dagaflöning) blifvit faststäld efter
beräkning att utgöra lämplig ersättning för det slag af arbete och duglighet, som
kan af hvarje sådan tjensteman efter vapenslagets natur och den derefter lämpade
utbildningen fordras, men att det öfver jemnmåttet ökade arbetet, som kan någon,
framför likar i samma tjenstegrad påläggas, eller de särskilda egenskaper och den
speciella skicklighet, som för vissa ändamål af staten tages i anspråk, vedergällas
genom särskilda förmåner (arfvoden). Om jag än således anser det nödvändigt
att bereda ersättning åt assistenter på artilleri- och intendentsdepartementens
militärbyråer, har det dock synts mig, som om de af departementscheferne, på
grund af en jemförelse med kamererarnes aflöning, föreslagna arfvoden vore väl
höga; och har jag, vid jemförelse med de arfvoden, som utgå för tjenstgöring å
de af mig ofvan nämnda militära institutionerna, nu ansett arfvodet för assistenten
å artilleridepartementet kunna, under förutsättning att dertill förordnas officer af
minst löjtnants grad, sättas till 1,000 kronor, hvaremot arfvodet å intendentsdepartementet,
hvarest assistenten bör vara officer vid indelt regemente eller corps,
der han ej åtnjuter dagaflöning, utan i stället tjenstgöringspenningar till jemförelsevis
obetydligt belopp och beräknade för den i allmänhet föga kostsamma
tjenstgöringen på roten, måste under samma förutsättning upptagas till åtminstone
1,500 kronor. Om man emellertid skall kunna å intendentsdepartementet, såsom
är i hög grad önskligt, under någon längre tid behålla en till assistent duglig
officer, anser jag honom, i betraktande af den vid indelta armén betydligt lägre
aflöningen, icke, i motsats mot hvad fallet torde komma att blifva med assistenten
på artilleridepartementet, kunna vid mera framskriden ålder åtnöja sig med det
nu ifrågasatta arfvodet, hvilket derför torde böra, då assistenten vid sitt regemente
uppnått kaptens grad, höjas med 500 kronor, hvilken förhöjning till följd af
sin natur rimligtvis torde böra utgå från anslaget till ålderstillägg.

Vidkommande registratorsgöromålen, torde dessa, såsom af Arméförvaltningens
chefer antagits, kunna, under inseende af de särskilda departementens sekreterare,
bestridas af amanuenser med något högre arfvoden än de öfriges.

Till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän och renskrifningskostnad
har komitén föreslagit ett belopp af 20,000 kronor, departementscheferne
deremot för samma ändamål och till flitpenningar 26,000 kronor.
Då emellertid i denna summa ingår äfven kostnaden för registratorsgöromålens
bestridande, för hvilket ändamål komitén velat hafva anvisade två löner å 3,000
kronor, så komma summorna i sjelfva verket att uppgå mot hvarandra och skil

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

naden endast att blifva den, att som, efter chefernes förslag, erfordras större utgifter
till vikariatsersättning, för registratorsgöromålen fått anslås mindre vedergällning.

Under förutsättning att Eders Kongl. Maj:t godkänner hvad jag nu yttrat,
skulle följande stat ifrågakomma att för Arméförvaltningen fastställas.

	Tjenstgö-	Missräk-		" -------
Lön	ringspen-	ningspen-	Summa
	ningar	ningar
kronor.	kronor.	kronor.	kronor.
—	—		—	) \ /åtnjuta aflöning a andra I stater.
—	—	——	1,000	)
4,400 3,000 1,800 1,800	2,000 1,500 1,200 1,200	—	6,400 4,500 3,000 3,000	VEfter 5 sår kan lönen höjaa / med 600 kronor. I Efter 5 år kan lönen höjas l med 500 kronor och ef-/ ter 10 år med ytterli-I gare 500 kronor.
;		—_	—	Åtnjuta aflöning å andra stater.
3,000 1,800	1,500 1,200	—	4,500 3,000	i Efter 5 år kan lönen höjas 1 med 500 kronor och ef-[ ter 10 år med ytterligare 1 500 kronor.
	__	—	25,400

Artilleridepartementet.

Chef, generalfälttygmästaren ..............

Militärbyrån.

Chef och föredragande, fälttygmästaren...
1 Assistent ................................. arfvode

Civilbyrån.

Chef och föredragande, krigsråd.........

1 Sekreterare, tillika kamererare

1 Revisor ..........................................

1 Revisor och bokhållare ..............

Fortifikationsdepartementet.

Chef, chefen för fortifikationen

Militärbyrån.

Chef och föredragande, öfversten eller,
vid hans frånvaro, öfverstelöjtnanten

vid fortifikationen ...............................

1 Adjutant................................................

Oivilbyrån.

Chef och föredragande, chefen för artilleridepartementets
civilbyrå..............

1 Sekreterare, tillika kamererare .........

T Revisor och bokhållare .....................

Transport

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 13.

11		Ijenstgö-	Missräk-
	Lön	tungspen-	ningspen-	Summa
		ningar	ningar
	kronor.	kronor.	kronor.	kronor.
Transport	---		-—	25,400
Intendentsdepartementet.
Chef, generalintendenten .........................	6,200	2,800	—	9,000

Militärbyrän.
Chef och föredragande, intendenten.........	4,400	2,000	—	6,400	k Efter 5 år kali lönen höjas / med 600 kronor, i Om assistenten är kapten
1 Assistent ................................. arfvode	___	—	—	1,500	1 på stat vid indelta ar-( mén, höjes arfvodetmed
				j 500 kronor.
Oivilbyrån.
Chef och föredragande, krigsråd...............	4,400	2,000	-_____	6,400	Efter 5 år kan lönen höjas med 600 kronor.
1 Sekreterare ...................................	3,000	1,500	—	4,500
1 Kamererare .................................	3,000	1,500	—	4,500	Efter 5 år kan lönen höjas
1 Revisor ..............................	1,800	1,200	—	3,000	med 500 kronor och et-ter 10 år med ytterligare
1 D:o ......................................	1,800	1,200	—	3,000	500 kronor.
1 Bokhållare .....................................	1,800	1,200	—	3,000
Civila departementet.
Chef, generalkrigskommissarien..................	6,200	2,800	—	9,000
En civilbyrå.
Chef och föredragande, krigsråd ............	4,400	2,000	—	6,400	Efter 5 år kan lönen höjas med 600 kronor.
1 Sekreterare .......................................	3,000	1,500	—	4,500
1 Kamererare .....................................	3,000	1,500	—	4,500
1 Revisor................................................	1,800	1,200	—	3,000
1 Revisor och bokhållare.......................	1,800	1,200	—	3,000
			Efter 5 år kan lönen höjas
Bokslutskontoret.					med 500 kronor och ef-ter 10 år med ytterligare
1 Kamererare .......................................	3,000	1,500	—	4,500	500 kronor.
1 Bokhållare ................................	1,800	1,200	—	3,000
Kassakontoret.
1 Krigskassor	3,000	1,500	500	5,000

Transport	—	j---	--\| 109,600

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 13.

	Lön kronor.	Tjenstgö- ringspen- ningar kronor.	Missräk- ningspen- ningar kronor.	Summa kronor.
Transport	—	•--	—	109,600
Ett juridiskt biträde för hela embetsver-ket .......................................... arfvode	—	—	•	2,000
Till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjensteman, flitpenningar, tillfälligt biträde och renskrifnings-kostnad .				26,000 1.100
1 förste vaktmästare	800	300
1 vaktmästare	500	300	____	800
4 d:o	2,000	1,200	__	3,200	liöjas med 100 kronor.
			J
Summa				142,700
		1

* Om vaktmästare åtnjuter bostad jemte vedbrand, böra, såvida icke dessa förmåner tillkomma honom
såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af 150 kronor inberäknas
under lönen, hvilken i sådant fall bör utgå för förste vaktmästare med 650 kronor och för vaktmästare med
350 kronor kontant.

Det belopp, som erfordras för att bereda tillgång till ålderstillägg åt
Arméförvaltningens personal samt tillökning i arfvodet åt assistenten å intendentsdepartementets
militärbyrå, torde böra föreslås att utgå från det å fjerde hufvudtiteln
uppförda anslag till ålderstillägg.

De vilkor, under hvilka den sålunda föreslagna aflöningen bör af Arméförvaltningens
personal åtnjutas, torde, i öfverensstämmelse med komiténs förslag,
böra föreslås sålunda:

att embets- och tjensteman vid Arméförvaltningen skall vara underkastad
den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som vid en
möjligen inträdande förändrad organisation af Förvaltningen eller dess särskilda
afdelningar eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, äfvensom, derest i en
framtid verkets ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej

Bill. till Rilisd. Prot. j 880. 1 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

längre kan såsom sjelfständigt embetsverk anses, vara förpligtad att, med bibehållande
af den tjenstegrad och aflöning han innehar, efter den nya arbetsordningen
sköta de med tjensten förenade göromål;

att med embete eller tjenst i Arméförvaltningen icke må förenas annan
tjenst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning,
med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande af tjenstgöringen i
Förvaltningen; dock att tjensteman, som vid den nya löneregleringens inträdande
redan innehar tjenst utom Förvaltningen, må densamma bibehålla, så länge den
icke är för tjenstgöringen i Förvaltningen hinderlig;

att aflöningarne för Arméförvaltningens embets- och tjensteman samt betjente
fördelas i lön och tjenstgöringspenningar, hvilka senare få uppbäras endast
för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller åtnjutit semester, men
skola, för den tid, han eljest varit från tjenstgöring befriad, utgå till den, som
tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom, hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära hela
lönen; men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas att under ledigheten utöfver
sinji tjenstgöringspenningar afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande
erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af semester,
tjensteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning
inom Arméförvaltningen, densamma, emot åtnjutande, i förstnämnda fall,
af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar, men eljest af deremot sva -rande belopp i stället för egna tjenstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre
än tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af tjenst
i samma lönegrad anses böra medgifvas, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes
att inträda efter fem år, under vilkor, att innehafvaren mera än fyra år
af denna tid sjelf bestridt sin egen eller, på grund af förordnande annan statens
tjenst, dock att härvid icke må föras honom till last den tid han åtnjutit semester;
och för andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter ytterligare fem år, på samma
vilkor, under iakttagande, hvad så väl den ena som den andra förhöjningen angår,
deraf, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret
näst efter det den stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd; börande löntagaren
dervid tillgodoräknas den tid, som före den nya statens utfärdande förflutit från
hans tillträde till tjensten, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial, eller
på grund af förordnande i följd af frågan om verkets omorganisation;

att tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjensteår,
vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension från tjensten afgå, Kongl.
Maj:t eller Arméförvaltningen, der det tillkommer denna att afskedet utfärda, dock

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 13.

obetaget att låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna
och kan finnas villig att i densamma qvarstå; samt

att semester må åtnjutas, när sadant utan hinder lör göromålens behöriga
gång kan ske, af generalintendenten och generalkrigskommissarien samt af tredje
och andra gradens tjensteman under en och en half månad samt af första gradens
tjensteman under eu månad årligen.

Den aflöning, hvilken tjensteman inom den till'' indragning föreslagna första
lönegraden, kanslister och kammarskrifvare, kan vara genom fullmakt tillförsäkrad,
torde, enär sådane tjensteman lära finna användning inom embetsverket såsom
amanuenser, kunna bestridas från det för extra ordinarie tjensteman m. m. afsedda
anslagsbelopp. Den föreslagna indragningen af ett krigsråd, liksom sammanslåendet
af en sekreterare- och en kamereraretjenst, torde jemväl, på grund
af
ej blifvit fylda genom tjenstemän med fullmakt, äfven kunna utan särskild kostnad
för statsverket försiggå. Deremot och då, med indragning af advokatfiskalstjensten,
blifvit å förslagsstaten för juridiskt biträde uppfördt ett arfvode af 2,000
kionoi, under det att advokatfiskalen uppbär, oberäknadt en å extra stat uppförd
löneförbättring å 500 kronor, i lön och dyrtidstillägg tillhopa 3,600 kronor, kommer
häi eu brist att uppstå, hvilken jag dock, åtminstone tills vidare, anser
kunna från fjerde hufvudtitelns besparingar fyllas, hvarföre jag ej anser den nu
böra föranleda någon framställning till Riksdagen.

För att åstadkomma en fullständig jemförelse mellan kostnaden för Arméförvaltningen
enligt nu gällande och föreslagen stat måste man erinra sig, ej mindre
att de nu för Arméförvaltningen uppförda anslag omfatta anslag äfven till
Stockholms och Göteborgs utredningsförråd samt för kronobagaren och slottsoch
proviantmästaren härstädes, hvaremot den nu framlagda staten endast omfattar
den egentliga Arméförvaltningen, än äfven att för Arméförvaltuingen nu
utgå andra statsmedel än de å riksstaten anslagna. Samtliga för Arméförvaltningen
nu anslagna aflöningsmedel utgöra:

ordinarie anslaget................................................................... fcr_ jyg 175. _

Extra anslag:

dyrtidstillägg............................................. kr. 19,240: —

tjenstgöringspenningar.............................. » 3,250: —

öfvertaliga tjenstemän m. m................... » 7,400: — » 99 399. _

Inqvarteringsersättning åt generalintendenten och intendenten
från anslaget till inqvarteringskostnader i Stockholm
(afsedd att indragas) ..............................•..................................... » 1 875; _

Transport kr. 149,940: —

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

Transport kr. 149,940: —

dyrtidstillägg åt den öfvertaliga revisionspersonalen, hvars
löner utgå från förenämnda extra anslag (utgår från anslaget

till extra utgifter) ........................................................................... kr.

gratifikationer åt extra biträden (från förenade mötes passevolans-fonden)

........................................................................ *

vikaidatsersättningar utöfver hvad tjensteman är under
ledighet författningsenligt skyldig att af sin aflöning afstå
(hvilka ersättningar utgå från fjerde hufvudtitelns allmänna

besparingar)...................................................................... omkring »

Summa kr.

1,240: —

3.650:

4,000: —
158,830: —

Den nu uppgjorda förslags staten för
den egentliga Arméförvaltningen slutar

med ............................................................... kr. 142,700: —

och det belopp, som i propositionen
om statsverkets tillstånd och behof föreslagits
för nämnda förrådstjenstemäu m. fl.
att dels utgå från anslaget till försvarsverket
till lands i allmänhet..................... » 9,825: —-

dels öfverflyttas till anslaget för mathållning
åt garnisonsregementena.............. » 450: — kr.

och utgör således skilnaden ......................................................... kr.

den minskning i utgift från allmänna medel, som, möjliga
ålderstillägg oberäknade, ansetts vid Arméförvaltningens lönereglering
nu kunna åstadkommas. Men till detta belopp bör
rätteligen äfven läggas de redan från 1875 års början, i afvaktan
på denna lönereglering, indragna lönerna för ett krigsråd
och en kamererare...................................................................

då besparingen uppgår till............................................................ kr.

Från anslag å riksstaten utgå nu, såsom nyss är nänindt,
till Arméförvaltningen jemte förrådspersonalen:

Arméförvaltningens ordinarie aflö -

riingsanslag................................................... kr. 118,175:

dess extra d:o............................................... » 29,890:

från anslaget till inqvarteringskostnader

i Stockholm.......................................... » 1,875:

från anslaget till extra utgifter................. » 1,240:

Transport kr. 151,180: —

152,975: —-5,855: —

8,000: —
13,855: —

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13. 37

Transport kr. 151,180: —

hvartill bör läggas anslaget till de under
nu pågående lönereglering redan indragna
ett krigsråd och en kamererare
med ......................................... » 8,000: — kr. 159,180: —

För samma ändamål skulle nu
komma att å riksstaten uppföras:

för den egentliga Arméförvaltningen........ kr. 142,700: —

för förrådspersonalen m. fl. dels å anslaget
till försvarsverket till lands i allmänhet.
.................................................. » 9,825: —

dels å mathållningsanslaget........................ » 450: — kr. 152,975: —

hvilket äfven enligt denna beräkning utvisar eu skilnad

till fördel för den nya löneregleringen af.................................... » 6,205: —

Den nya förslagsstaten för Arméförvaltningen slutar på » 142,700: —

Om Eders Kongl. Maj:ts förslag att öfverflytta den nu å
Arméförvaltningens anslag uppförda aflöning för förrådspersonalen
vid Stockholms utredningsförråd samt slotts- och proviantmästaren
i Stockholm till anslaget för försvarsverket till
lands i allmänhet samt för kronobagaren till mathållningsanslaget,
varder af Riksdagen bifallet, blifver, enär Göteborgs
utredningsförråd redan är indraget, hela Arméförvaltningens

ordinarie anslag............................................................................... » 118,175: —

till aflöning åt den egentliga Arméförvaltningen disponibelt.
Skilnaden............................................................................ » 24,525: —

utgör den tillökning i sagda ordinarie anslag, hvilken erfordras för löneregleringens
genomförande.

Efter denna kommer naturligtvis det nu å riksstaten för Arméförvaltningen
uppförda extra anslag, 29,890 kronor, att ej mer blifva erforderligt, liksom
äfven i anslaget till inqvarteringskostnader i Stockholm, hvilket anslag under sista
åren ej behöft till fullo tagas i anspråk, kan ega rum en nedsättning af, i rundt
tal, 1,900 kronor, hvaremot och då det bidrag, som från anslaget till extra utgifter
utgått från Arméförvaltningens aflöning, varit af tillfällig natur och endast
en kortare tid fortvarat, någon minskning i sistnämnda anslag, för hvilket alltid
full användning finnes, torde icke böra ifrågasättas.

Hvad komitén föreslagit rörande kassaförvaltningen, ett för hela Arméförvaltningen
gemensamt räkenskaps- och revisions-kontor m. m., som egentligen
faller inom området för en blifvande instruktion för embetsverket, har jag ansett
böra, i likhet med hvad vid föregående löneregleringar egt rum, icke nu, i samBih.
till Riksd. Prof, 1880. 1 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 6

38 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

manhang med organisationsfrågorna, föredragas; utan torde dessa förslag, hvilka
möjligtvis komma att medföra förändringar i verkets arbetsordning, få, efter löneregleringens
fastställande, föredragas.

Till slut torde jag få erinra derom, att frågan om nytt bokslutsformulär
för Arméförvaltningen samt om tiden för hufvudbokens öfverlemnande till Kammarrätten
blifvit genom Eders Kongl. Majrts nådiga beslut af den 7 November
1879 afgjord i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af löneregleringskomitén
i ämnet afgifna förslag.

På grund af hvad jag nu i underdånighet anfört, hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t — under förutsättning att Arméförvaltningens å fjerde hufvudtiteln
uppförda ordinarie anslag, sedan utredningsförrådet i Göteborg redan blifvit indraget,
varder, med bifall till Kongl. Maj:ts afgifna förslag att till andra anslag
öfverflytta aflöningen för personalen vid Stockholms utredningsförråd samt för
kronobagaren och slotts- och proviantmästaren derstädes, i sin helhet för aflöning
åt den egentliga Arméförvaltningen tillgängligt — täcktes föreslå Riksdagen
att:

dels, med godkännande af ej mindre det nu framlagda förslaget till stat
för Arméförvaltningen, än äfven af de vilkor och förbehåll, som blifvit i fråga om
samma stat föreslagna, från ingången af år 1881 förhöja Arméförvaltningens förenämnda
ordinarie anslag med 24,525 kronor från 118,175 kronor till 142,700 kronor;

dels ock medgifva, att för Arméförvaltningens embets- och tjensteman samt
betjente ifrågakommande ålderstillägg å lön samt den för assistenten å intendents-departementet
under viss förutsättning föreslagna tillökning i arfvode må få
utgå från fjerde hufvudtitelns anslag till ålderstillägg.

Uppå Statsrådets öfriga ledamöters underdåniga tillstyrkan
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla
hvad Departementschefen sålunda hemstält, och förordna, att
nådig proposition i ämnet, sådan den finnes detta protokoll
bilagd, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo
Edv. Kolmodin.

Stockholm, tryckt hos Å. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1880.