Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 10 (Proposition 1892:10)

Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 10.

N:o 10.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
dispositionen af inflytande hyresinkomster från de
till svenska kronans egendom i Konstantinopel hörande
bodlägenheter; gifven Stockholms slott den 13
januari 1892.

Med åberopande af bifogade utdrag af protokoll öfver utrikes departementsärende
vill Kongl. Maj:t i nåder föreslå Riksdagen,

att, i afvaktan på den slutliga pröfningen af väckt förslag rörande
ombyggnad af de, till kronans fastighet i Konstantinopel hörande bodlägenheter,
medgifva, dels att af öfverskotten å de från berörda fastigheter
inflytande hyresinkomster må från och med år 1893 tills vidare
till svenska kyrkan i Paris användas 3,050 kronor årligen, dels ock att
samma öfverskott i öfrigt må tills vidare reserveras och insättas i Sveriges
riksbank på särskild räkning, benämnd »medel influtna från kronans
fastighet i Konstantinopel, till framtida disposition».

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom.

GUSTAF.

C. Lewenhaupt.

Bih. till Biksd. Prof. 1892. 1 Afä. 1 Band. 5 Päft.

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 10.

Utdrag af protokoll öfver utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 13 januari 1892.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

2:o.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena anförde i
underdånighet:

»Sedan Kongl. Maj:t i nådig proposition till rikets ständer begärt
ständernas medgifvande att med den svenska beskickningen vid Ottomaniska
Porten tillhöriga egendom i Konstantinopel måtte få vidtagas
de förfoganden, som kunde befinnas bäst leda till att utan särskild

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 10.

kostnad för staten bereda beskickningen en passande ocb värdig bostad,
anmälde Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 20 november 1863,
att de för sin del, på grund af hvad i ämnet blifvit upplyst, medgifvit
Kongl. Maj:t att vidtaga de förfoganden, som i ofvanberörda hänseende
kunde anses lämpliga.

Inom berörda egendom blefvo sedermera under åren 1869 och 1870
arbeten utförda, omfattande dels nybyggnad af beskickningshotellet och
uppförande af bodlägenheter i egendomens gräns åt Peragatan, för
livilka arbeten kostnaden bestreds genom lån, afsedt att amorteras
genom inflytande hyror för bodlägenheterna. Sedan detta lån blifvit
slutbetaldt, anmälde vid regleringen af statsverkets utgifter för år 1887
dåvarande ministern för utrikes ärendena, att särskildt statsanslag för
underhåll af ifrågavarande fastighet kunde för framtiden undvaras; och
blef i följd häraf det anslag å 4,200 kronor, som dittills varit för detta
ändamål under tredje hufvudtiteln uppfördt, ur riksstaten för år 1887
uteslutet. Alla utgifter för fastigheten hafva från och med sistnämnda
år bestriclts af dess hyresafkastning, men då i dessa utgifter ingått omkostnader
för större reparationsarbeten, hafva räkenskaperna för fastigheten
först år 1890 haft att uppvisa öfverskott. Enligt hvad jag den
11 april 1891 inför Kongl. Maj:t anmälde, utgjorde detta öfverskott
4,956 kronor 82 öre. Då emellertid det sålunda tillgängliga öfverskottet
icke syntes tillräckligt betydligt, för att något beslut om sättet
för dess användande redan då kunde anses bedröfligt, täcktes Kongl.
Maj:t föreskrifva, att samtidigt med afgifvande af underdånigt förslag
till utrikesbudget för år 1893, frågan om förvaltningen af svenska kronans
egendom i Konstantinopel och användandet af befintliga öfverskott
å dess afkastning ånyo skulle anmälas.

Då jag nu går att fullgöra denna föreskrift, anhåller jag få erinra,
att den ifrågavarande fastigheten år 1757 genom dåvarande envoyén
G. von Celsing, efter bemyndigande af kanslikollegium, inköptes för
medel, som genom stamböcker, kollektör och eljest insamlats i ändamål
att i Konstantinopel uppföra en luthersk kyrka. I det å tomten då
befintliga hus inreddes emellertid, förutom kyrka, äfven bostad för beskickningen,
i det att Celsing anmälde, att, ”det i anseende till turkarnes
fanatism och den dåvarande stränga regimen i Turkiet ej gått an
att angifva huset såsom kyrkans egendom eller der anordna en mer
lysande kyrkoinrättning”.

Vid den tiden synes beskickningen hafva utöfvat ett visst skydd
öfver lutherska kyrkosamfund i olika delar af Turkiet, och bland församlingar,
med hvilka förbindelser fortfarit till en senare tid, kan sär -

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 10.

skildt nämnas den evangelisk lutherska församlingen i Bucharest. Pastorn
vid sistnämnda församling ankom sålunda år 1833 till Stockholm för
att hos Hans Maj:t Konungen, som församlingen uppgaf sig betrakta
som sin skyddsherre, göra ansökning om ett understöd, och i anledning
af denna ansökning beviljade Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 30
november samma år, en allmän kollekt i Sveriges kyrkor. Men de förbindelser,
som beskickningen underhöll med främmande religionssamfund,
öfvertogos småningom af andra protestantiska beskickningar, och
äfven för protestantiska trosbekännare i Konstantinopel af främmande
nationalitet blef den svenska kyrkan obehöflig, i mån som andra protestantiska
kyrkor der inrättades, och de, som i nyare tid besökt svenska
kyrkan, synas nästan uteslutande hafva utgjorts af svenskar och norrmän.
Lön till en legationspredikant var uppförd å konsulsstaten, ända
till dess att dåvarande ministern för utrikes ärendena den 15 december
1882 föreslog beloppets indragning, dervid ministern anförde:

”Under de senaste två åren har den å konsulsstaten upptagna lön
för en legationspredikant i Konstantinopel, 2,000 kronor, icke utgått.
Anledningen dertill har varit, att det icke lyckats få någon prestman
att mot detta tillskott till annan aflöning såsom missionär eller i annan
egenskap, än mindre att mot ett så ringa arfvode utan tillskott från
annat håll åtaga sig befattningen.”

”Före 1875 utgjorde lönen 4,000 kronor, hvaraf hälften utgick från
kabinettskassan, men då det synes mig tvifvelaktigt äfven att med en
höjning af lönen till detta belopp erhålla kompetent person till en befattning,
som af innehafvaren bland andra särskilda egenskaper kräfver
en mindre vanlig språkkunskap, och som skall utöfvas på en ort, der
lefnadskostnaderna under senare tider varit betydligt stegrade, anser
jag för närvarande bäst att indraga densamma, Skulle framdeles möjlighet
yppa sig till dess återupprättande Titan allt för dryg kostnad,
lärer en provisorisk anordning för sådant ändamål alltid kunna träffas
medelst anlitande af befintliga besparingar, intilldess vederbörlig framställning
om anvisande af lön hunnit af Pdksdagen och Storthinget
pröfvas. Jag är angelägen att genom detta uttalande hålla frågan
öppen, enär en mer än sekelgammal tradition, som är värd all aktning,
ännu kan anses ålägga de Förenade Rikena förpligtelse att under vissa
omständigheter i Turkiets hufvudstad upprätthålla protestantisk gudstjenst
icke blott för landsmän utan ock för religionsfränder af främmande
nationalitet.”

I enlighet med hvad ministern sålunda föreslog blef lönen för
legationspredikanten indragen, och någon fråga om befattningens åter -

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Broposition N;o 10.

upprättande har derefter icke förekommit. Under de senaste åren har
visserligen de Förenade Rikenas sjöfart, som en tid var i aftagande,
ånyo tilltagit, men någon anmälan att behof af en svensk eller norsk
predikant i Konstantinopel skulle förefinnas har icke blifvit gjord, och
den särskilda kapellbyggnad som numera finnes å tomten, användes
icke för närvarande.

De vid Peragatan belägna bodlägenheter lemna en årlig hyresinkomst
af 15,897 kronor och efter afdrag af det för egendomens
underhåll samt för skatter m. m. erforderliga belopp kan enligt de af
Kongl. beskickningen gjorda beräkningar ett årligt öfverskott af omkring
11,000 kronor antagas framgent skola uppkomma. Kongl. beskickningen
har föreslagit att af detta öfverskott bilda en byggnadsfond
afsedd att användas som bidrag till ombyggnad af bodlägenheterna för
erhållande af större hyresinkomst och den direkta utgiften för ett sådant
företag skulle, enligt ett af en framstående arkitekt uppgjordt förslag,
kunna beräknas till omkring 150,000 kronor. Företaget skulle kunna
utföras inom kort tid genom upptagande af ett byggnadslån och derefter
skulle efter afdrag af underhålls- och amorteringskostnåder ett så
stort öfverskott uppkomma, att företaget kunde anses vinstgifvande.

För min del är jag benägen ansluta mig till beskickningens åsigt
om lämpligheten att företaga en ombyggnad af berörda bodlägenheter,
för så vidt en, i förhållande till kostnaderna för ombyggnaden, afsevärd
ökning i fastighetens afkastning skulle kunna vinnas. Och med afseende
på bodarnes fördelaktiga belägenhet vid hufvudgatan i en företrädesvis
af den förmögnare europeiska befolkningen bebodd stadsdel, synes det
icke osannolikt, att företaget, på sätt beskickningen antagit, skulle
komma att visa sig vinstgifvande. Frågan kan dock icke för närvarande
anses tillräckligt utredd, då det uppgjorda byggnadsförslaget torde böra
undergå granskning af annan byggnadskunnig och med förhållandena
på platsen förtrogen person samt jemväl i öfrigt ytterligare upplysningar
inhemta,s för att bereda den största möjliga tillförlitlighet åt beräkningen
af den afkastning, fastigheten i dess tillämnade nya skick kunde
väntas lemna. Intill dess en sådan utredning föreligger, och fördelarne
af det väckta byggnadsförslaget kunna med ledning deraf bedömas,
synes mig frågan om dispositionen af öfverskotten å fastighetens hyresafkastning
böra anstå, och dessa öfverskott tillsvidare reserveras allenast
med det undantag, hvarom jag skall tillåta mig att nu göra framställning.

Bland utgifter under riksstatens tredje hufvudtitel hvilka bestridas
af svenska statsverket allena, finnes i gällande riksstat uppfördt ett
belopp af 2,950 kronor till svenska kyrkan i Paris. Vid föredragning

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Broposition N:o 10.

den 11 januari 1886 af frågan om regleringen af riksstatens 3:dje hufvudtitel
för 1887 kade dåvarande ministern för utrikes ärendena på
anförda skäl tillstyrkt Kongl. Maj:t att af Riksdagen begära en höjning
af det sedan flera år med 1,800 kronor utgående anslaget till samma
kyrka, och i enlighet med herr ministerns hemställan hade Kongl. Maj:t
för ändamålet äskat en förhöjning af anslaget med 1,700 kronor, så att
detsamma skulle komma att utgå med 3,500 kronor, men Riksdagen
biföll endast så till vida Kongl. Maj:ts i berörda hänseende gjorda
framställning, att ifrågavarande anslag förhöjdes med 1,150 kronor, utgörande
återstoden af det belopp som blef disponibelt genom den af
Kongl. Maj:t samtidigt föreslagna indragning af anslaget till underhåll
af svenska kronans egendom i Konstantinopel; och anslaget till kyrkan
i Paris har derefter utgått med nämnda belopp 2,950 kronor.

Svenska församligen i Paris har emellertid genom sitt kyrkoråd
inkommit med en underdånig ansökning af den 15 sistlidne oktober,
att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition, att det
nuvarande anslaget till kyrkan höjes från 2,950 till 6,000 kronor. Det
ytterligare anslaget skulle således blifva 3,050 kronor hvaraf 2,186 för
fyllande af brist i kyrkans nuvarande budget och 864 kronor såsom
lönetillökning för kyrkans pastor, hvilken, då han för närvarande uppbär
4,320 kronor från kyrkan och 2,000 kronor från 8:de hufvudtiteln såsom
sjömansprest i hamnarne vid engelska kanalen, härigenom skulle i rundt
tal erhålla 7,200 kronor eller 10,000 francs.

Denna ansökning har blifvit förordad dels af Kongl. Maj:ts
minister i Paris, som vitsordar kyrkans gagnrika verksamhet och till
stöd för löneförhöjningen anfört att lönen är otillräcklig och att man
icke alltid kan påräkna att till pastor erhålla en person, som, i likhet
med den nuvarande innehafvaren af befattningen, är i tillfälle att af
egna tillgångar f}dla bristen i det för lefnadskostnaden i Paris erforderliga
belopp, dels ock af H. H. Erkebiskopen som i yttrande den 4
november likaledes förklarat sig på det lifligaste tillstyrka bifall till
ansökningen; och torde sistnämnda yttrande tillika med ansökningen få
detta protokoll biläggas.

För egen del är jag äfven lifligt öfvertygad om kyrkans gagnrika
verksamhet, och jag anser att man måste befara, att denna verksamhet
kommer att afbrytas, om kyrkan icke erhåller ytterligare bidrag från
svenska staten. Kyrkan med tillhörande tomter, af hvilka endast en
del tagits i anspråk för kyrkobyggnaden, förvärfvades på sin tid för
medel, som, ehuru till en del insamlade genom kollekter i Sverige, likväl
hufvudsakligen erhållits genom af svenska kolonien i Paris på en -

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 10.

skild väg gjorda insamlingar; men som församlingen senare öfverlemnat
kyrkan med tillhörande tomter till svenska staten, är det, då kyrkan
förklarats vara svenska statens egendom, icke möjligt för församlingen
att upptaga lån på fastigheterna; och å andra sidan, då tomterna och
kyrkobyggnaden åstadkommits hufvudsakligen genom församlingens medel,
lärer någon afyttring icke kunna ifrågasättas utan församlingens
medgifvande.

När kyrkan öfverlemnades till staten ansågs det sannolikt att kyrkan
efter tomternas försäljning skulle komma i så god ekonomisk ställning
att vidare statsunderstöd skulle kunna undvaras, men de förhoppningar
man gjorde sig om tomternas hastigt stigande värde hafva icke
förverkligats, och det är enligt min åsigt icke numera sannolikt att
tomterna, af hvilka endast den bäst belägna hittills kunnat afyttra s,
komma att inbringa så mycket att allt bidrag från statsverket efter
tomternas försäljning skulle kunna indragas, men anslaget torde i hvarje
fall derefter komma att nedsättas, oafsedt att hela frågan huruvida anledning
fortfarande finnes till statsbidrag hvarje år kan ånyo upptagas.

Den nu anmälda bristen i kyrkans budget har i sjelfva verket
alltid förefunnits, ehuru den hittills kunnat betäckas dels genom inkomsten
för den försålda tomten och dels genom enskilda tillfälliga donationer,
och hvad angår förslaget att höja pastorns lön, anser äfven jag
för min del att en sådan förhöjning är i hög grad behöflig.

Då emellertid det nu anmälda behofvet af tillskott i kyrkans inkomster
så till vida kan anses för tillfälligt, som dess behöflighet i
hvarje fall måste underkastas ny pröfning vid en framtida tomtförsäljning,
anser jag mig åtminstone icke för närvarande böra tillstyrka att
hos Riksdagen äska ökning i det för kyrkan i Paris å 3:dje hufvudtiteln
uppförda anslag, men deremot synes det mig att det för kyrkan
nu begärda beloppet skulle kunna tills vidare anvisas till utgående af
öfverskotten å inkomsterna från kronans fastighet i Konstantinopel.
Såsom jag i det föregående erinrat, har sistberörda fastighet förvärfvats
i ett syfte, som ligger mycket nära det ändamål, för hvilket den svenska
kyrkoförsamlingen i Paris blifvit, bildad, i det att man i båda fallen
afsett att å främmande ort bereda tryggadt tillfälle till luthersk religionsutöfning
och religionsvård. Det torde icke kunna förnekas, att
öfverskotten å hyresafkastningen af fastigheten i Konstantinopel finna
en med det ursprungliga syftet för fastighetsköpet närmare öfverensstämmande
användning om deraf anvisas medel för den lutherska kyrkan
äfven å andra orter, än om dessa öfverskott skulle tagas i anspråk för
andra statsändamål. Och någon betänklighet bör icke heller möta med

Bil. till Kongl. Maj:t,s nåd. Proposition N:o 10.

afseende å det belopp, som nu begäres för kyrkan i Paris, då afkastningen
af fastigheten i Konstantinopel numera är tillräckligt stor, för
att, äfven med afdrag af berörda belopp, lemna tillgång till anställande
af en svensk prest vid legationen i Konstantinopel, om och när det
kan visa sig lämpligt och möjligt att ånyo der upprätta en dylik befattning.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att, i
afvaktan på den slutliga pröfningen af väckt förslag rörande ombyggnad
af de till kronans fastighet i Konstantinopel hörande bodlägenheter,
medgifva, dels att af öfverskotten å de från berörda fastigheter inflytande
hyresinkomster må från och med år 1893 tills vidare till svenska
kyrkan i Paris användas 3,050 kronor årligen, dels ock att samma öfverskott
i öfrigt må tillsvidare reserveras och insättas i Sveriges riksbank
på särskild räkning, benämnd ”medel influtna från kronans fastighet i
Konstantinopel, till framtida disposition”.»

Till denna hemställan, behagade Hans Kongl.
Plöghet Kronprinsen-Regenten, jemlikt öfrige närvarande
statsrådsledamöters underdåniga tillstyrkan, lemna
nådigt bifall, samt befalla att en i enlighet med
det vid detta protokoll fogade förslag uppsatt proposition,
skulle jemte utdrag ur dagens protokoll och
dertill hörande bilagor till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo
G. M. Falkenberg.

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 10.

Till Konungen.

Sedan under flera år till svenska kyrkan i Paris utgått ett statsanslag
af 1,800 kronor, fann sig församlingen, då åtskilliga dittills inflytande
inkomster ej längre voro att påräkna, nödsakad att år 1884
till Eders Kongl. Majestät ingå med underdånig ansökan om detta anslags
höjande till ett belopp af 5,500 kronor. Till 1886 års riksdag
behagade ock Eders Majestät aflåta nådig proposition om anslagets förhöjning,
dock endast till 3,500 kronor; men Riksdagen fann det oaktadt
skäligt att för tillfället bevilja en förhöjning af blott 1,150 kronor, så
att anslaget derefter utgått med ett årligt belopp af kronor 2,950.

Att vid sådant förhållande den fattiga församlingen under senare
åren haft att kämpa med stora ekonomiska svårigheter,'' det säger sig
sjelft, liksom ock att dessa svårigheter i väsentlig mon hämmande inverkat
på hela den kyrkliga verksamheten.

Visserligen behagade en enskild man (herr D. Carnegie i Göteborg),
behjertande den svåra ekonomiska ställning i hvilken kyrkan
befann sig, till Församlingen välvilligt skänka ett årligt belopp af 500
kronor att utgå under 5 år från och med 1887; men så välkommen
denna gåfva än var, befanns den dock naturligen alldeles otillräcklig
för de för handen varande behofvens fyllande.

En minskning af våra utgifter måste derför ega rum, om denna
ock ej var förenlig med kyrkans och kyrkogerningens välförstådda intresse.
Den enda utgiftspost, deri någon betydligare inskränkning kunde
ega rum, var emellertid blott pastorslönen. Denna hade under de närmast
föregående åren utgått med ett belopp af 12,000 francs (deri inbegripne
de 2,000 kronor, hvilka utgöra pastorsaflöning som sjömansprest
i de nordfranska hamnarne), en summa som, i betraktande af de
dyra lefnadskostnaderna i Paris, näppeligen kan anses för hög. Den
måste likväl, då ny pastor år 1886 tillträdde befattningen, nedsättas
med mer än en fjerdedel af sitt belopp och utgår sedan dess med omBih.
till Riksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 9 Hiift. 2

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 10.

kring 8,700 francs. Det behöfver knappast påpekas, att denna aflöning
är alldeles otillräcklig för en familjs underhåll i Paris, såvida pastor
skall både i förhållande till sin församling och till sina franske embetsbroder
intaga den ställning honom tillkommer. Visserligen är det
sannt, att den fasta lön, som det fransk-protestantiska presterskapet i
Paris uppbär, i allmänhet icke uppgår till det belopp, som den svenske
pastorn åtnjuter; men dervid är att märka, att de franska pastorerne
hafva en väsentlig extra-inkomst i så kallade sportler, hvilka i de större
och förmögnare församlingarne kunna uppgå ända till 10,000 francs
om året,®) en inkomst som ju pastorn i svenska församlingen helt och
hållet saknar.

I betraktande såväl häraf som af andra omständigheter, hvilka
pastor i den bifogade embetsberättelsen påpekar, är onekligen pastorslönens
höjande till dess förutvarande belopp i hög grad önskvärd; men
i likhet med honom och på grunder, som han i samma berättelse angifver,
anse vi dock, att under nuvarande förhållanden, hans aflöning
ej bör sättas till högre belopp än 10,000 francs (sjömansprestaflöningen
deri inberäknad) men visserligen ej heller till mindre.

Oaktadt förenämnda de senare årens betydliga inskränkning i
kyrkans utgifter hafva dock de årliga inkomsterna ej räckt till för dess
bestridande. Bristen har derföre måst fyllas genom minskning af kyrkans
fonder, ett fel visserligen, men dock, under förhanden varande
förhållanden, ett oundvikligt sådant, i väsentlig mon att tillskrifva de
vidtomfattande reparationer, som under do sista åren måst å kyrkobyggnaden
vidtagas.

Det är de årliga räntorna och amorteringar ne af köpeskillingen
för kyrkans 1886 försålda tomt, hvilka måst för dessa och andra utgifter
tagas i anspråk, sedan dock med dessa medel bestridts de löpande
annuiteterna af kyrkans lån från handels- och sjöfartsfonden. Sedan
detta lån nu är i sin helhet betaldt, har af Eders Majestäts minister härstädes
till kyrkorådet öfverlemnats det belopp af 3,647 francs 60 centimer
som ännu återstod af köpeskillingen för den försålda tomten, att
för bestridande af kyrkans utgifter användas. Då dessa medel sålunda
nu äro uttömda, då vidare det af herr Carnegie skänkta årliga beloppet
med innevarande år upphör, och då äfven en af herr A. Nobel i
Paris under kyrkans nuvarande brydsamma läge till densamma skänkt

*)En pastor i församlingen »St. Esprit» i Paris fick för någon tid sedan icke mindre än 11,000
francs för en vigsel. .

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N-.o 10.

frikostig gåfva af 5,000 francs endast är ett tillfälligt palliativ, är det
naturligt nog, att församlingen med oro ser framtiden till möte.

I närslutna bilaga n:o 1 taga vi oss friheten att för Eders Kongl.
Majestät i underdånighet framlägga kyrkans ekonomiska ställning i 4
tablåer, af hvilka de 3 första utvisa kyrkans budget, sådan den med
för handen varande tillgångar för närvarande gestaltar sig, den 4:de
åter upptager denna budget sådan vi anse att den bör vara, om vår
kyrkliga gerning här skall utan hinder af ekonomiska svårigheter kunna
utföras till den nytta och välsignelse för härvarande landsmän, som
dermed afses.

Såsom Eders Kongl. Majestät af dessa tablåer finner och i nåder
täcktes behjerta, är ställningen för vår församling bekymmersam nog:
frågan synes på allvar gälla dess vara eller icke vara; ja, dess öde är
utan tvifvel afgjordt, om dess ekonomiska svårigheter ej blifva afhjelpta
— och snart afhjelpta — genom ett förhöjdt anslag af allmänna medel.
Det kan väl tyckas, att församlingens egna bidrag till uppehållande af
den kyrkliga gerningen äro obetydliga och derför både borde och kunde
ökas; men gent emot en sådan mening bedja vi att få i underdånighet
påpeka, dels att den ojemförligt större delen af församlingen (nära %)
utgöres af fattiga tjenare, handtverkare, handelsbiträden, studerande och
artister, dels att kolonien såsom af h. h. erkebiskopen påpekades, då
anslagsfrågan 1886 behandlades i riksdagen — »medels donationer och
sammanskott bygt en kyrka, som år 1882 färdig och skuldfri öfverlemnades
till svenska staten såsom dess egendom» — dels slutligen att
den dessutom samlat en understödsfond på öfver 50,000 kronor, hvilken
är insatt i riksbanken, och hvars ränta genom utrikesdepartementet oss
tillställes för att öfverlemnas till understödskomitén, hvars sjelfskrifno
sekreterare pastor är.

Det torde alltså svårligen kunna väntas, att den fattiga församlingen
skall för den kyrkliga gerningen offra mer än hvad den hittills gjort och
fortfarande gör; åtminstone är intet nämnvärdt att härvidlag hoppas.
Ej heller har verket för närvarande någon inkomst af den till detsamma
hörande, invid kyrkobyggnaden belägna rätt betydliga tomten, och ovisst
är äfven, när en sådan inkomst är att genom uthyrning eller försäljning
påräkna. I alla hänseenden blir denna inkomst, som vi väl knappast
våga beräkna till högre belopp än 2,000 fres årligen, otillräcklig att
fylla de förhanden varande behofven.

Församlingens trängande behof af ett förhöjdt understöd af statsmedel
äro således uppenbara. Men är nu den här utöfvade kyrkliga
verksamheten äfven af den betydelse, att den är förtjent af att staten

Bil. till Kongl. Majds nåd. Proposition N:o 10.

för den gör ytterligare uppoffring? Till svar liärpå bedja vi att få
hänvisa dels till pastor Hembergs bifogade embetsberättelse öfver denna
verksamhet under förra året, dels till hvad b. b. erkebiskopen härom i
riksdagen yttrade år 1886: »Verkningarna af församlingens kyrkliga
verksamhet har jag under dessa 10 år funnit högst storartade, och jag
har haft godt tillfälle att derom vinna kännedom».

Under sådana förhållanden vända vi oss nu med hopp och förtröstan
till Eders Kongl. Maj:t, visse om att af Eders Kongl. Maj:t för vår
härvarande kyrkogerning få det nådiga och mägtiga stöd, hvaraf den
nu mer än någonsin är i behof, och äfven allvarligt öfvertygade om,
att Riksdagen skall, efter erhållen kännedom om vår pariserförsamlings
både yttre ställning och inre förhållanden, känna sig ega förpligtelse
att i dess nuvarande tryckta ställning komma den till hjelp.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt våga vi i djupaste underdånighet
hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
till Riksdagen aflåta nådig proposition, att det till svenska församlingen
i Paris för närvarande af statsmedel utgående årliga anslaget af 2,950
kronor ökas till ett belopp af sex tusen (6,000) kronor, att i denna form
utgå från och med år 1893.

Paris den 15 oktober 1891.

Underdånigst
Kyrkorådet:

J. HEMBERG.

GUSTAF NORDL1NG. EDW. JENSEN. HENRIK LINDBERG.

HERLOFSON. C. WILH. SCHMIDT.

B i I a, g* o r.

Bil. till Kongl. Majds nåd. Proposition N:o 10.

Öfversigt öfver svenska kyrkans

	Taibell N:r	1, år 181)1.
Inkomster:		Utgifter:
	Francs.		Francs.
Öfverskott från 1890 ....................	.... 4,292: 51.	För kyrkliga ändamål:
Statsanslag .................. kr. 2,950:	—	Pastors lön af församlingen . .............	6,000: —
Fr. Oarnegie & Go.......... » 500:	—	Organist, kyrkovaktare m. 11...............	1,000: —
å francs 1:	39 4,795: 50.	Reparationer, (utförda 1889 & 90) ......	3,884: 15
Af den försålda tomten .................	.... 3,647: 60.	Förbrukningspersedlar:
Arsafgifter från församlingen ........	900: —	Vin och oblater...........................	15: —
Hyror...... .................................	600: —	Bränsle och lysämne ..................	550: —
Kollekt vid gudstjensterna..............	250: —
Gåfva af borr A. Nobel.................	.... 5,000: —	För andra ändamål:

	Förbrukningspersedlar, skrifmaterialier,
	kommissionsarfvode, skatter m. m..	500: -
	Förskott af herr Herlofson..................	798: 81.
	Öfverskott till 1892...........................	6,737: 65.
Summa Francs 19,485: 61.	Summa Francs	19,485: 61.

Tabell N:r	3, år 1893.
	Francs.		Francs.
Öfverskott från 1891 ......................	6,737: 65.	För kyrkliga ändamål:
Statsanslag..................... kr. 2,950: —•		Pastors lön af församlingen ...............	6,000: —
å francs 1: 39	4,100: —	Organist, kyrkovaktare m. fl................	1.000: —
Årsafgifter från församlingen .............	900: —	Reparationer, (utförda 1890 & 1891) ...	4,299: 58.
Hyror.............................................	300: —	Förbrukningspersedlar:
Kollekt vid gudstjensterna..................	250: —	Vin och oblater...........................	15: —
Balance ........................................	76: 98	Bränsle och lysämne ..................	550: —
		För andra ändamål:
		Förbrukningspersedlar, skrifmaterialier,
		kommissionsarfvode, skatter m. m.	500: —
Summa Francs	12,364: 58.	Summa Francs	12,364: 58.
Paris den 15 Okt.	1891.

J. Hemberg. Edv. Jensen. Gustaf Nordling.

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N-.o 10.

i Paris ekonomiska ställning.

Tabell N:r 3, år 1893.

		(med förhanden varande tillgångar.)
	Inkomster:		Utgifter:
		Francs.		Francs.
Statsanslag........		........ 4,100: —	Balance från år 1892 .......................	76: 93
Årsafgifter........		........ 900: —
Kollekt ...........		........ 250: —	För kyrkliga ändamål:
Hyror .............		........ 150: —	Pastors lön.......................................	6,000: —
Balance ...........		....... 3,341: 93.	Organist, kyrkovaktare m. fl................	1,000: —

	Underhåll af hus, grafvar och inventarier Förbrukningspersedlar:	600: —
	Vin och oblater...........................	15: —
	Bränsle och lysämne ..................	550: —
	För andra ändamål:
	Förbrukningspersedlar, skatter m. m. ..	500: —
Summa Francs 8,741: 98.	Summa Francs	8,741: 93.

	Tabell N:r 4.
(kyrkans önskvärda budget från och med 1898.)
	Francs.	Francs.
Hittills utgående statsanslag........... Årsafgifter från församlingen ........ Kollekt ...................................... Hyror........................................ Behöfligt ytterligare statsanslag ....	.... 4,100. Fgr kyrkliga ändamål: 900: — Pastors aflöning ............................. Organist, kyrkovaktare m. fl................ .... 150: — o Underhall af hus, grafvar och inventarier 4,405: — Förbrukningspersedlar:	7,200: — 1,000: — 600: —

	Vin och oblater........................... Bränsle och lysämne ..................	15: — 550: —
	För andra ändamål:
	Förbrukningspersedlar, skatter m. m. ...	500: —
Summa Francs 9,865: —•	Summa Francs	9,865: —

Det för kyrkogemingens bestånd och utveckling nödiga anslaget af allmänna medel är sålunda i sin
helhet 8,565 francs eller minst 6,000 kronor.

Henrik Lindberg. Herlofson. C. Wilh. Schmidt.

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 10.

Till Hans Excellens Herr Ministern för Utrikes Ärendena,

Stockholm.

Genom skrifvelse den 30 sistlidne oktober anmodad att afgifva ututlåtande
öfver en från svenska församlingen i Paris till Konungen
ställd underdånig ansökan om höjning af det med 2,950 kronor till
samma församling nu utgående årliga statsanslag till 6,000 kronor, får
undertecknad härmed äran anföra följande.

De svårigheter, med hvilka vår kyrkliga Pariserkoloni under många
år haft att kämpa äro för Eders Excellens ännu bättre än för mig bekanta.
Jag beliöfver följaktligen icke beskrifva dem. Beklagligtvis
hafva dessa svårigheter, på grund af förhållanden, som i flera ingångna
skrifvelser och äfven i den underdåniga ansökningen blifvit omförmälda,
nu, trots all enskild offervillighet, stegrats ända derhän, att antingen
måste svenska staten öka sitt redan från början alltför knappa årsbidrag,
eller måste till stor skada för våra landsmän och till en ej mindre förödmjukelse
för vårt land kyrkan snart stängas. Med kännedom om all
den välsignelse, som ifrågavarande kyrkliga verksamhet på den främmande
platsen har medfört och fortfarande medför, kan jag dock icke
föreställa mig, att Sveriges Riksdag, genom en vägran af nödig hjelp,
skulle vilja framtvinga det senare alternativet. Lika med Kong]. Maj:ts
minister i Paris tillstyrker jag derföre på det lifligaste en nådig proposition
i öfverensstämmelse med hvad de sökande begära. Och detta
så mycket heldre, som den begärda förhöjningen alls icke behöfver
blifva permanent, utan kan på extra stat uppföras tills vidare och intill
dess församlingen sjelf genom försäljning af de tomter, hon eger, fått
sin ekonomiska ställning på erforderligt sätt tryggad och förmår gifva sin
pastor tillräcklig lön. Jag tillåter mig dessutom att erinra om ett egendomligt
förhållande, som äfven i sin mån torde utvisa billigheten af
att gå petitionärernas uttalade önskningar till mötes. Den svenske sjömanspresten
i de nordfranska hamnarne aflönas nämligen endast med
2,000 kronor, då deremot hans, i West Hartlepool och Kiel stationerade
kolleger åtnjuta respektive 4,500 och 3,500 kronor. Klart är således,
att detta lönebelopp vore alldeles otillräckligt, om man ej påräknat, att

Bil. till Kongl. Majds nåd. Proposition N:o 10. 17

befattningen, såsom ock skett, skulle förenas med pastorsbefattningen i
Paris och att genom begge tjensteman sammanslagning deras innehafvare
borde kunna få sin nöjaktiga bergning. Men att det ej är för
mycket om båda aflöningarna tillsamman, enligt hvad nu äskas, komma
att uppgå till 8,000 kronor, lär ingen, som någorlunda kan beräkna
hvilka omkostnader tjenstgöring och uppehälle på de olika platserna
kräfva, vilja förneka. Huruvida åter den hittills iakttagna lönefördelningen
mellan de två nämnda och i samma hand förenade befattningarne
är den lämpligaste, tillhör ej mig att afgöra. Det synes mig emellertid
icke lida något tvifvel, att sjömansprestens lön skäligen kan höjas till
3,000 kronor och derigenom anslaget till Pariserförsamlingen nedsättas
till 2,000 kronor. I hufvudsak är det ju dock temligen likgiltigt huru
fördelningen sker, och Eders Excellens i samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet
må derom besluta.

Upsala den 4 november 1891.

A. N. SUNDBERG.

Bih. till Rifad. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Åfd. 5 Häft.