Kongl. MaJ:ts Nåd. Prop. N:o 28 (Proposition 1876:28)

Kongl. MaJ:ts Nåd. Prop. N:o 28.

N:0 28.

Kongl. Map.ts Nådiga Proposition till Riksdagen angående antagande
af det metriska mått- och vigt-systemet: Gifven
Stockholms Slott den 3 Mars 1876.

Sedan Riksdagen uti underdånig skrifvelse den 22 Maj 1875 anhållit,
att Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, hvilka åtgärder kunde
finnas. lämpliga i afseende å införande af det metriska systemet för mått
och vigt, vill Kongl. Majrt, som lika med Riksdagen ansett åtgärder böra
vidtagas för införande af nämnda mått- och vigt-system, härmed, under
åberopande af hvad närlagde utdrag af protokoll öfver civil-ärenden denna
dag innehåller, föreslå Riksdagen att antaga följande bestämmelser att införas
i den allmänna stadga om mått och vigt, hvilken för berörda ändamål
kan komma att af Kongl. Maj:t utfärdas.

l:o.

Rikets mått skall vara grundadt på metern med dess underafdelningar
och mångfalder. _ För rikets vigt fästställes såsom enhet kilogrammet
med dess underafdelningar och mångfalder.

2:o.

Indelningen af mått och vigt skall vara följande:

l:o för längdmått

1 meter delas i............. 10 decimeter,

1 decimeter „ ............. 10 centimeter,

1 centimeter „ ............. 10 millimeter,

1000 meter kallas en kilometer,

10,000 meter kallas en ny mil;

2:o för ytmått

a) i allmänhet: qvadraterna på längdmåtten utan andra särskilda
benämningar än dem, som följa af längdmåttens;

Bill. till Miksd. Prof. 1876. 1 Sami. 1 Afd. 11 Häft.

Kon[''1. M.aj:ts Nåd. Prop. N:o 38.

b) särskildt för uppmätning af jordområden:

100 qvadratrneter kallas en ar,

100 ar kallas en hektar;

3:o för rymdmått

a) i allmänhet: kuberne på längdmåtten utan andra särskilda benämningar
än dem, som följa af längdmåttens;

å) särskildt för uppmätning af varor medelst målkärl:

1 kubikdecimeter kallas en liter,

1 liter delas i............... Ib deciliter,

1 deciliter „ ............... 10 centiliter,

100 liter kallas en hektoliter;

4:o för vigt

1 kilogram delas i.....

1 hektogram „ .....

1 gram „ .....

1 decigram „ .....

1 centigram „ .....

1000 kilogram kallas en ton.

Utom ofvannämnda mått skola för uppmätning af träkol och ved
följande begagnas:

1 kolläst (ny) är lika med 20 hektoliter. _ t

1 vedfamn (ny) utan afseende å vedens längd, mätes af fyra qvadratmeter.
Der icke i afseende å vedmått särskild öfverenskommelse om vedens
längd är träffad, skall veden anses hafva en längd af 1 meter, så att vedfamnen
då innehåller 4 kubikmeter.

10 hektogram,
100 gram,

10 decigram,
10 centigram,
10 milligram,

3:o.

I afseende å meterns och kilogrammets storlek skola tva Rikslikare
tjena till yttersta efterrättelse. Närmare bestämmelser angående dessa likares
beskaffenhet, förvarande och begagnande meddelas af Kongl. Maj:t i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad Vetenskaps-Akademien föreslagit.

4:o.

Vid handel eller eljest, då varor efter mått eller vigt skola aflemnas
eller mottagas, må endast begagnas mått eller vigter och vägningsredskap,
som undergått justering af vederbörligen förordnad justerare.

Kongl. t\1aj:ts Nåd. Prop. N-.o 38, 3

5:o.

De längdmått, målkärl och vigtlod, Indika kunna blifva föremål för
justering, äro följande:

l:o. Längdmått: a) mätkedjor på 10 meter och hela mångfalder af
10 meter; b) mätstockar och mätskal or på 2 och 1 meter samt 5, 2 och 1

decimeter, af hvilka de på 2 och 1 meter samt 5 decimeter skola vara in delade

i decimeter, med minst en decimeter indelad i centimeter, och de
på 2 och 1 decimeter i centimeter med minst en centimeter i millimeter;

2:o. Målhärl:^ a) af trä för torra varor på 2 och 1 hektoliter, 50, 20,
10, 5, 2 och 1 liter samt 5 deciliter; b) af metall för våta och flytande

varor på 30, 20, 10, 5, 2 och 1 liter, 5, 2 och 1 deciliter samt 5 centi liter;

c) af metall för mätning af stenkol och cokes på 2 och 1 hektoliter;

3:o. Vigtlod: a) af jern, brons eller messing på 100, 50, 20, 10, 5,
2 och 1 kilogram samt 5, 2 och 1 hektogram; b) åt silfver, nysilfver, messing,
brons eller annan tjenlig metall eller metallblandning på 200, 100, 50,
20, 10, 5, 2 och 1 gram, 5, 2 och 1 decigram, 5, 2 ocli 1 centigram samt
5 milligram.

6:o.

Mått och vigter, som begagnas i Kronans magasin, vid in- och utlastning
å fartyg, på offentliga salutorg eller i öppna bodar och magasin,
der handel och rörelse idkas, skola omjusteras, längdmåtten hvart femte år
samt målkärl och vigter hvart tredje år, och skola dervid godkännas, så vida
deras fel icke öfverstiga de gränser, som kunna föreskrifvas. Från sådan
omjustering vare dock frikallade de på apoteken brukade vigter, som understiga
en decigram; skolande dessa vigter i stället vid apoteks-visitationerna
pröfvas af vederbörande läkare samt, om de dervid eller eljest befinnas
oriktiga, efter omständigheterna omjusteras eller kasseras.

Likarmade vågar, decimal- och centesimal-vågar samt betsman och
pyndare skola, innan de i allmän handel och rörelse må begagnas, vederbörligen
justeras, men äro icke underkastade den omjustering, som för mått
och vigter är föreskrifven. Begagnandet af decimal- och centesimal-vågar
samt betsman ecb pyndare i allmän handel och rörelse skall vara underkastadt
de inskränkningar, Kongl. Maj:t bestämmer.

7 :o.

Förvaring^- och transportkärl, som efter olika varors beskaffenhet
erfordras af skiljaktigt innehåll, må, när så begäres, justeras, så vida deras

Kongl. Maj:ts Nåd. Vrop. N:o 28.

uppmätning kan ske med tillräcklig noggranhet; och skall dervid innehållet,
uttryckt i liter, tydligt på kärlet angifvas. Om förvarings- och transportkärl
anses i afseende å vigten tillräckligt oföränderligt, må dess taravigt
af justerare eller krönare bestämmas och på kärlet angifvas. Vedmått må
justeras, då de hafva qvadratisk form med två meters grundlinie och två
meters höjd.

Hvad derefter angår öfvergången från det gamla systemet till det nya
vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att godkänna följande föreskrifter:

a) Intilldess förutnämnda Rikslikare hinna anskaffas, skola såsom
Rikslikare användas, för längdmåttet den messingsstång och för vigten den
kilogramvigt af platina, som på Svenska statens bekostnad år 1867 anskaffades
i Paris.

b) Från början af år 1883 må inga andra mått och vigter justeras
än de, som äro inrättade efter den blifvande nya stadgan om mått och vigt.

c) Hädanefter och intill början af år 1883 må det vara tillåtet att
justera efter metersystemet inrättade mätstockar och mätskalor, å hvilka indelningar
efter nu gällande fot och dess delar jemväl äro anbragta.

d) Innehafvare af nu gällande mått och vigter vare ej skyldig att
under år 1882 låta dessa omjusteras i annat fall än att anmärkning mot deras
riktighet förekommit.

e) Från början af år 1879 och intill början af år 1883 må hvar
och en enskild kunna i handel och rörelse använda, efter eget godtfinnande,
de hittills gällande eller de nya måtten och vigterna dock så att, då
antingen aflenmare eller mottagare af varor sådant fordrar, nu gällande mått
och vigter skola begagnas.

f) För åren 1881 och 1882 skola de årliga markegångstaxorna äfvensom
alla taxor och förordningar rörande varor och effekter samt afhandlingar
mellan enskilda och statens myndigheter upptaga både gamla och nya måttet
och vigten.

g) Från början af år 1881 eller tidigare, om så lämpligen ske kan,
skall det nya mått- och vigtsystemet uteslutande användas vid tull- och postverken
samt vid jern vägstrafiken i riket.

K) För landtmäteriförrättningar skall det nya längd- och ytmåttets
tillämpning taga sin början med 1881 ars ingång; dock åligge landtmätare
från nämnda tid och intilldess annorlunda varder förordnadt, att uti.egooch
delningsb eskrifningar införa i särskilda kolumner jordområdenas innehåll,
uttryckta icke allenast i det nya ytmåttet utan äfven i det gamla.

i) Med undantag för hvad under h sagdt är, må från den 1 Januari
1883 i Kronans räkenskaper och förhandlingar endast det nya mått- och

Kong'', Moj:ts Nåd, Prop. N:0 28. 5

■vigtsystemet användas; och vid nämnde års början skall den nya stadgan
jemväl i allt (ifrigt träda i full verkställighet.

De äiendet tillhörande handlingar skola tillhandahållas vederbörande
utskott, och Kong! Maj:t förblifver Riksdagen med all Kong!, nåd och
ynnest städse välbevågen.

0 S C A E,

C. J. T hy tellus.

Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1876.

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 38.

Utdrag af Protokollet öfver Civilärenden, hållet inför Hans Makt
Konungen i Statsrådet på Stockholms Slott den 3 Mars
1876.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens, Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm,

Boven,

Friherre von Offer och
Forssell.

Föredragande Departements-Chefen Statsrådet Thyselius yttrade i
underdånighet:

o “Uti underdånig skrifvelse den 22 Maj 1875 har Riksdagen anfört,
att då det metriska systemet för mått och vigt redan vore genom lag antaget
i de flesta Europeiska länder, då det måste lända till stor lättnad i
den internationela beröringen för det land, som anslöte sig till detta system,
då öfvergåendet till detsamma, hvilket icke saknade jemförelsepunkter med
vårt nu varande mått- och vigt-system, hvarken borde eller kunde blifva
allt för brådstörtad^ och genom utarbetandet och spridandet af lättfattliga

Kongl. Maj:tb Nåd. Prop. N:o 28.

och upplysande skrifter, genom meddelande af undervisning i skolorna och
andra till bnds stående medel, allmänheten kunde göras förtrogen med det
nya systemet, hvilket borde medföra mindre svårigheter för en nation, som
i likhet med den Svenska begagnade tiotalsräkningen, samt då meranämnda
system redan vore hos oss genom lag infördt för medicinskt bruk
och i fråga om mynt, Riksdagen funnit dess införande i de Skandinaviska
rikena vara önskvärdt; på grund hvaraf och med anledning af ett i ämnet
väckt förslag Riksdagen hemställde, att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i
öfvervägande, hvilka åtgärder kunde finnas lämpliga för att, så fort ske
kunde, få infördt det metriska systemet för mått och vigt gemensamt för
brödrarikena och Konungariket Danmark.

Samma dag, som denna underdåniga skrifvelse afläts, eller den 22
Maj 1875, stadfästade Eders Kongl. Maj:t Norska Storthingets den 12 i
samma månad fattade beslut om antagande af en “Lov om metrisk maal
och vegt.“ Denna lag stadgar, att från den tid, Eders Kongl. Maj:t eger
bestämma, dock icke tidigare än tre år efter lagens utfärdande, de metriska
måtten och vigterna få användas i allmän handel och rörelse och uteslutande
skola begagnas vid alla beräkningar af tull- och andra allmänna
afgifter och taxor, samt att efter ytterligare tre år, räknade från nämnda
tidpunkt, inga andra mått och vigter än de metriska få begagnas vid handel
eller eljest, då varor skola efter mått eller vigt aflemnas eller emottagas.
Det metriska mått- och vigtsystemet är således redan genom lag i
Norge antaget.

Sedan Eders Kongl. Maj:t vid föredragning den 2 Juli 1875 af Riksdagens
förutnämnda underdåniga skrifvelse uppdragit åt Hans Excellens
Herr Statsministern för utrikes ärendena att genom vederbörande inhemta
upplysningar, på hvad ståndpunkt frågan om införande af det metriska
systemet för mått och vigt då i Danmark sig befunne, har genom Kongl.
Danska utrikesministern erhållits upplysning, att, efter det i Danmark blifvit
den 20 Augusti 1873 nedsatt en komité för afgifvande af betänkande och
förslag i ämnet, denna komité uti utlåtande den 21 påföljde December tillstyr
kt, att det metriska systemet måtte införas först såsom tillåtet jemte
det äldre och efter några få år såsom det enda lagliga; att enär uti flera
(ifver komiténs betänkande infordrade yttranden framstälts invändningar mot
antagande af komiténs förslag, Kongl. Danska Inrikes-ministeriet ansett
frågan om införande af det metriska systemet'' böra tillsvidare hvila, desto
hellre som, med hänsyn till dåvarande förhållanden inom grannrikena Sverige
och Norge, icke kunde förutsättas, att den ifrågavarande reformen, hvars
genomförande någorlunda samtidigt i de tre nordiska rikena ansåges önskvärdt,
i något af granrikena vore omedelbart förestående; samt att emeller -

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 38. ■■■

tid Inrikes-ministeriet, efter erhållen kännedom derom att förslag om reformens
genomförande vore å bane såväl i Sverige som i Norge, ånyo tagit
saken under behandling samt delgifvit ordföranden i förutnämnda komité
de öfver dess betänkande afgifna yttranden med anmodan att inkomma med
det utlåtande, som af de mot komiténs förslag framställda anmärkningar
kunde föranledas.

Efter emottagandet af dessa upplysningar föredrogs ärendet ånyo
inför Eders Kongl. Maj:t den 22 Oktober; och fann Eders Kongl. Maj:t,
som lika med Riksdagen ansåg åtgärder böra vidtagas för införande af det
metriska mått- och vigtsystemet, skäligt anbefalla Vetenskaps-Akademien
att, så fort sig göra läte, afgifva underdånigt utlåtande och förslag till författningar
i ämnet.

Sedan i anledning häraf Vetenskaps-Akademien uppdragit åt eu
komité, bestående af Akademiens ledamöter, Generallöjtnanten m. in. Herr
Friherre F. J. Wrede, samt Professorerne m. m. E. Edlund och D. G.
Lindhagen, att utarbeta förslag till författning för metersystemets införande
till bruk i allmän handel och rörelse i riket, äfvensom att i öfrigt afgifva
det betänkande, hvartill den nådiga remissen kunde föranleda, och bemälda
komité fullgjort sitt uppdrag, har Akademien uti underdånigt memorial
den 5 sistlidne Januari öfveidemnat det af komitén utarbetade författningsförslag
och utlåtande i ämnet, hvilka Akademien för sin del gillat och såsom
uttryck af sina egna åsigter i ämnet antagit. Handlingar^ blefvo
härefter den 8 i sistnämnde månad remitterade till Landtmäteri-Styrelsen,
som den 2 påföljande Februari inkom med underdånigt utlåtande jemte
utdrag af det i ärendet hos Landtmäteri-Styrelsen förda protokoll. “

Departements-Chefen redogjorde nu för innnehållet af förutnämnde
handlingar samt hemstälde, att ej mindre Vetenskaps-Akademiens komités
författningsförslag och utlåtande än äfven Landtmäteri-Styrelsens utlåtande
jemte ofvannämnda protokollsutdrag måtte få såsom bilagor åtfölja detta
protokoll. Sedan Departements-Chefen derjemte tillkännagifvit, att Kongl.
Danska utrikesministern uti skrifvelse den 15 sistlidne Februari till Kongl.
Maj:ts minister i Köpenhamn meddelat, att Kongl. Danska Regeringen hade
för afsigt, så vidt möjligt vore, främja införandet i Danmark af det metriska
systemet för mått och vigt, hvarom öfverläggningar i vederbörande
ministerier påginge, men att lagförslag i ämnet icke kunde föreläggas den
då församlade Danska riksdagen, anförde Departements-Chefen vidare:

Kongl. 31aj:ts Nåd. Prop. N:o 28.

“Af Riksdagens uti förutnämnda skrifvelse uttalade önskan, att det
metriska systemet för mått och vigt må, så fort ske kan, införas i brödrarikena
och Danmark, torde måhända höra dragas den slutsats, att Riksdagen
är benägen för den sålunda ifrågasatta, vid det under sommaren 1872
i Köpenhamn hållna tredje Skandinaviska Nationalekonomiska möte förordade
reformens genomförande, endast under den förutsättning att sådant
eger rum någorlunda samtidigt i Norge och Danmark. Ehuru det metriska
systemet icke ännu är i sistnämnda land antaget för mått och vigt, såsom
i Norge egt rum, och det ej heller under innevarande år lärer komma att
der införas, synes dock, på grund af det från Kongl. Danska Regeringen
erhållna meddelande, som skulle öfvergången till samma system vara nära
förestående. Vid sådant förhållande och då ett i enahanda riktning å
Sveriges sida fattadt beslut åtminstone icke lärer kunna aflägsna tidpunkten
för Danmarks anslutande till ett system, som förut blifvit antaget jemväl
för Tyskland, dess stora gränsstat i söder, torde icke eller i Sverige böra
fördröjas med vidtagandet af erforderliga åtgärder för införande af det metriska
mått- och vigtsystemet, hvaraf gagnet och ändamålsenligheten redan
blifvit af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen sammanstämmande vitsordade,
och får jag alltså, på det en på detta system grundad stadga om mått och
vigt jemte nödiga föreskrifter rörande öfvergången från det nu gällande till
det. nya systemet må kunna så snart som möjligt varda utfärdad, i underdånighet
tillstyrka, att frågan härom i de delar, som böra underställas Riksdagens
pröfning, hänskjutes till det nu församlade Riksmötet.

Beträffande de stadganden, i afseende å hvilka Riksdagens yttrande
således bör inhemtas, biträder jag i allt hufvudsakligt Vetenskaps-Akademiens
förslag och utlåtande, hvilka jag för undvikande af vidlyftighet anhåller
få åberopa. Härvid torde det dock tillåtas mig erinra dels att, ehuru
jag finner de skal, Landtmäteri-Styrelsen anfört för bibehållande af benämningen
myriameter å multipel 10,000 meter, vara förtjenta af uppmärksamhet,
jag likväl, vid det förhållande att denna multipel enligt Norska
lagen benämnes mil (ny), äfven i denna del instämmer i VetenskapsAkademiens
förslag endast med den förändring att benämningen “mil (ny)“
utbytes mot “ny mil“, dels och att jag af samma skäl anser den i Norska
lagen antagna benämningen “Ton“ för 10,000 kilogram vara att föredraga
framför det af Vetenskaps-Akademien föreslagna “Tonn“. Hvad derefter
angår frågan om öfvergången från det gamla systemet till det nya, anser
jag väl lika med Vetenskaps-Akademien att en tid af fyra år bör medgifvas,
hvarunder begagnandet af båda systemen är i handel och rörelse tilllåtet;
men då alla nödiga anordningar för det nya systemets tillämpning
icke torde medhinnas före 1879 års ingång, synes mig öfvergångstiden höra bölja

Kongl. May.ts Nåd. Trop. N:o SS.

först med sistnämnda år och följaktligen med det metriska systemets definitiva
införande i hela dess omfattning böra anstå till 1883 års ingång;
anhållande jag härvid få erinra, att enligt inhemtad upplysning if Norge
blifvit nedsatt en komité för att träffa nödiga anordningar i ochf för det
metriska systemets införande men att denna komité hittills icke afgifvit
något underdånigt utlåtande i ämnet.

I sammanhang med afgifvandet af förslag till stadgar om rikets
mått och vigt efter metersystemet, har Vetenskaps-Akademien väckt fråga
om förändring i nu gällande bestämmelser angående öfverinseendet öfver
justeringen af mått och vigt med hvad dertill hörer, samt föreslagit, att
detta öfverinseende skulle utöfvas af eu Central-Justeringsbyrå; att GeneralDirektören
för landtmäteriet skulle vara chef för denna byrå, i hvilken eu
af Kongl. Maj:t förordnad vetenskapsman med fysikaliska och tekniska insigter
skulle såsom ledamot ega säte och stämma vid behandlingen af alla
sådana, mått och vigt rörande mål, för hvilkas utredning och bedömande
insigter af ifrågavarande art vore nödiga; samt att denne vetenskapsman
derjemte skulle leda och öfvervaka utförandet af alla sådana justeringar,
Indika borde ske med större noggranhet än den, som för mått och vigter
till bruk i allmän handel och rörelse blefve stadgad.

Beträffande detta förslag bar inom Landtmäteri-Styrelsen väsendtligen
olika meningar uttalats, i det Öfveringeniören ansett justerings verket
hädanefter såsom hittills böra lyda under Landtmäteri-Styrelsen samt afstyra
förslaget, i hvad detsamma afsåga inrättandet af en ny centraljusteringsbyrå,
men General-Direktören ansett justeringsväsendet med hvad'' dertill
hörer böra helt och hållet skiljas från Landtmäteri-Styrelsen och dess
chef; och har General-Direktören dels fästat uppmärksamheten å åtskilliga
omständigheter, i afseende å hvilka nödiga bestämmelser skulle saknas i
Vetenskaps-Akademiens förslag, dels ock, med antydan, huru enligt General-Direktöretis
åsigt öfverinseendet öfver justeringen borde anordnas,
tillika anfört, att, i händelse hans förslag vunne bifall, deraf borde föranledas
åtskilliga ändringar i General-Landtmäteri-Kontorets organisation,
hvarom General-Direktören anhölle att få i särskildt underdånigt memorial
sig vidare yttra.

Af hvad jag sålunda i största korthet erinrat torde framgå, att frågan
om inrättande af en särskild Centraljusteringsbyrå kan blifva ganska vidtomfattande.
Innan densamma till siutligt afgörande företages, erfordras
derföre fullständigare utredning än som hittills kunnat åstadkommas. Då
emellertid ordnandet af justeringsväsendet icke oskiljaktigt sammanhänger
med antagandet af nytt system för mått och vigt, torde ej vara af nöden

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 28.

nu ingå i vidare pröfning af berörda fråga, utan anhaller jag, att, sedan
denna fråga vunnit erforderlig beredning, få till densamma återkomma.

På grund af hvad jag sålunda anfört tillstyrker jag i underdånighet,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder föreslå Riksdagen att antaga följande
bestämmelser att införas i den allmänna stadga om mått och vigt efter
metersystemet, hvilken, i händelse detta system varder af Riksdagen antaget,
kommer att af Eders Kongl. Maj:t utfärdas.

Rikets mått skall vara grundadt på metern med dess underafdelningar
och mångfalder. För rikets vigt fastställes såsom enhet kilogrammet
med dess underafdelningar och mångfalder.

Indelningen af mått och vigt skall vara följande:

l:o) för längdmått

1 meter delas i.........10 decimeter;

1 decimeter „ .........10 centimeter;

1 centimeter „ .........10 millimeter;

1000 meter kallas en kilometer,

10000 meter kallas en ny mil;

2:o) för ytmått

a) i allmänhet: qvadraterna på längdmåtten utan andra särskilda
benämningar än dem, som följa af längdmåttens;

b) särskildt för uppmätning af jordområden:

100 qvadratmeter kallas en ar;

100 ar kallas en hektar.

3:o) för rymdmått:

a) i allmänhet kuberna på längdmåtten utan andra särskilda benämningar
än dem, som följa af längdmåttens,

b) särskildt för uppmätning af varor medelst målkärl;

1 kubikdecimeter kallas en liter,

1 liter delas i .............10 deciliter,

1 deciliter „ .............10 centiliter,

100 liter kallas en hektoliter,-

4:o) för vigt:

1 kilogram delas i
1 hektogram „

10 hektogram,
. 100 gram,

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 28. 7

1 gram delas i............ 10 decigram,

1 decigram „ ............ 10 centigram,

1 centigram „ ............ 10 milligram,

1000 kilogram kallas en ton.

Utom ofvannämnda mått skola för uppmätning af träkol och ved
följande begagnas:

1 kolläst (ny) är lika med 20 hektoliter,

1 vedfamn (ny), utan afseende å vedens längd, mätes af 4 qvadratmeter.

Der icke i afseende å vedmått särskild öfverenskommelse om vedens
längd är träffad, skall veden anses hafva en längd af 1 meter, så att vedfamnen
då innehåller 4 kubikmeter.

I afseende å meterns och kilogrammets storlek skola två Rikslikare
tjena till yttersta efterrättelse. Närmare bestämmelser angående dessa likares
beskaffenhet, förvarande och begagnande meddelas af Kongl. Maj:t i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad Vetenskaps-Akademien föreslagit.

Vid handel eller eljest, då varor efter mått eller vigt skola aflemnas
eller emottagas, må endast begagnas mått eller vigter och vägningsredskap,
som undergått justering af vederbörligen förordnad justerare.

De längdmått, målkärl och vigtlod, hvilka kunna blifva föremål för
justering, äro följande:

l:o. Längdmått: a) mätkedjor på 10 meter och hela mångfalder
af 10 meter, b) mätstockar och mätskalor på 2 och 1 meter samt 5, 2,
och 1 decimeter, af hvilka de på 2 och 1 meter samt 5 decimeter skola
vara indelade i decimeter med minst en decimeter indelad i centimeter
och de på 2 och 1 decimeter i centimeter med minst en centimeter i
millimeter;

2:o. Målkärl: a) af trä för torra varor på 2 och 1 hektoliter, 50,
20, 10, 5, 2 och 1 liter, samt 5 deciliter, b) af metall för våta och flytande
varor på 30, 20, 10, 5, 2 och 1 liter, 5, 2 och 1 deciliter samt 5
centiliter, c) af metall för mätning af stenkol och cokes på 2 och 1 hektoliter.

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 38.

3:o. Vigtlod: a) af jern, brons eller messing på 100, 50, 20, 10,
5, 2 och 1 kilogram samt 5, 2 och 1 hektogram, b) af silfver, nysilfver,
messing, brons eller annan tjenlig metall eller metallblandning på 200, 100,
50, 20, 10, 5, 2 och 1 gram, 5, 2 och 1 decigram, 5, 2 och 1 centigram
samt 5 milligram.

Mått och vigter, som begagnas i kronans magasin, vid in- och
utlastning å fartyg, på offentliga salutorg, eller i öppna bodar och magasin,
der handel och rörelse idkas, skola omjusteras, längdmåtten hvart femte år
samt målkärl och vigter hvart tredje år, och skola dervid godkännas, så
vida deras fel icke öfverstiga de gränser, som kunna föreskrifvas. Från
sådan omjustering vare dock frikallade de på apotheken brukade vigter,
som understiga en decigram; skolande dessa vigter i stället vid apotheksvisitationerna
pröfvas af vederbörande läkare samt, om de dervid eller eljest
befinnas oriktiga, efter omständigheterna omjusteras eller kasseras.

Likarmade vågar, decimal- och centesimal-vågar samt betsman och
pyndare skola, innan de i allmän handel och rörelse må begagnas, vederbörligen
justeras, men äro icke underkastade den omjustering, som för mått
och vigter är föreskrifven. Begagnandet af decimal- och centesimalvågar
samt betsman och pyndare i allmän handel och rörelse skall vara underkastadt
de inskränkningar, Kongl. Maj:t bestämmer.

Förvarings- och transportkär], som efter olika varors beskaffenhet
erfordras af skiljaktigt innehåll, må, när så begäres, justeras, så vida deras
uppmätning kan ske med tillräcklig noggranhet; och skall dervid innehållet,
uttryckt i liter, tydligt på kärlet angifvas. Om förvarings- och transportkärl
anses i afseende å vigten tillräckligt oföränderligt, må dess taravigt af
justerare eller krönare bestämmas och på kärlet angifvas. Vedmått må
justeras, då de hafva qvadratisk form med två meters grundlinie och två
meters höjd.

Hvad derefter angår öfvergången från det gamla systemet till det
nya, torde Eders Kongl. Maj:t hos Riksdagen göra framställning om godkännande
af följande föreskrifter:

a. Intilldess förutnämnda rikslikare hinna anskaffas skola såsom
rikslikare användas, för längdmåttet den messingsstång och för vigten den

kilogramvigt

Kong}. Maj:ts Nåd. Prop. N:cSS. 9

kilogramvigt af platina, som på Svenska statens bekostnad år 1867 anskaffades
i Paris.

b. Från början af år 1883 må inga andra mått och vigter justeras
än de, som äro inrättade efter den blifvande nya stadgan om mått
och vigt.

c. Hädanefter och intill början af år 1883 må det vara tillåtet att
justera efter metersystemet inrättade mätstockar och mätskalor, å hvilka
indelningar efter nu gällande fot och dess delar jemväl äro anbragta.

d. Innnehafvare af nu gällande mått och vigter vare ej skyldig att
under år 1882 låta dessa omjusteras i annat fall än att anmärkning mot
deras riktighet förekommit.

e. Från början åt år 1879 och intill början af 1883 må hvar och
en enskild kunna i handel och rörelse använda, efter eget godtfinnande,
de hittills gällande eller de nya måtten och vigterna, dock så att, då
antingen aflemnare eller mottagare af varor sådant fordrar, nu gällande
mått och vigter skola begagnas.

f. För åren 1881 och 1882 skola de årliga markegångstaxorna
äfvensom alla taxor och förordningar rörande varor och effekter samt afhandlingar
mellan enskilde och statens myndigheter upptaga både gamla
och nya måttet och vigten.

g. Från början af år 1881, eller tidigare, om så lämpligen ske
kan, skall det nya mått- och vigt-systemet uteslutande användas vid tullocli
postverken samt vid jernvägs-trafiken i riket.

h. För landtmäteriförrättningar skall det nya längd- och ytmåttets
tillämpning taga sin början med 1881 års ingång; dock åligge landtmätare
från nämnda tid, och intill dess annorlunda varder förordnadt, att uti egooch
delningsbeskrifningar införa i särskilda kolumner jordområdenas innehåll,
uttryckta icke allenast i det nya ytmåttet utan äfven i det gamla.

i. Med undantag för hvad under It sagdt är, må från den 1 Januari
1883 i kronans räkenskaper och förhandlingar endast det nya måttoch
vigtsystemet användas; och vid nämnda års början skall den nya stadgan
jemväl i allt öfrigt träda i full verkställighet. “

Uti allt hvad föredragande Departements-Chefen sålunda anfört och
hemställt, instämde Statsrådets öfriga ledamöter;

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 38.

Och behagade Hans Maj:t Konungen härtill lemna bifall
samt befalde att Nådig Proposition i ämnet, så lydande
som bilagan B till detta protokoll utvisar, skulle i vanlig
ordning till Riksdagen aflåtas.

In fidem

Paul Strandberg.

Stockholm, K. L. Beckman, 187i>.

Underdånigt förslag

till

Stadga om Rikets mått ocli vigt efter metersystemet.

§ i Mom.

1. Rikets mått skall vara grundad! pa metern, med dess
underafdelningar och mångfalder efter decimalsystemet.

Mom. 2. Rikets vigt skall vara grundad på Kilogrammet, med dess
underafdelningar och mångfalder efter decimalsystemet.

§2-

Indelningen af mått och vigt skall vara följande:

Ro) för längdmått:

1 meter........... delas i 10 decimeter,

1 decimeter......... „ 10 centimeter,

1 centimeter........ „ 10 millimeter,

1,000 meter kallas...........en kilometer,

10,000 meter „ ...........eu mil (ny).

2:o) för ytmått:

a) i allmänhet: qvadraterna på längdmåtten utan andra särskilda
benämningar än dem, som följa af längdmåttens; således:

1 qvadratmeter = 100 qvadratdecimeter,

1 qvadratdecimeter = 100 qvadratcentimeter,

1 qvadratcentimeter = 100 qvadratmiliirneter,

1 qvadratkilometer = 1,000,000 qvadratmeter.

b) särskilda för uppmätning af jordområden:

100 qvadratmeter kallas en ar,

100 ar...... „ en hektar.

3:o) för rymdmått:

a) i allmänhet: kuberna på längdmåtten utan andra särskilda benämningar
än dem, som följa af längdmåttens; således:

1 kubikmeter = 1,000 kubikdecimeter,

1 kubikdecimeter = 1,000 kubikcentimeter,

1 kubikcentimeter = 1,000 kubikmillimeter.

b) särskilt för uppmätning af varor medelst målkärl:

1 kubikdecimeter kallas eu liter,

1 liter delas i.....10 deciliter,

1 deciliter „ 10 centiliter,

100 liter kallas .... en hektoliter.

4:o) för vigt:

1 kilogram delas i 10 liektogram,

1 liektogram „ 100 gram,

1 gram „ 10 decigram,

1 decigram „ 10 centigram,

1 centigram „ 10 milligram,

1,000 kilogram kallas en tonn.

§ 3-

Mom. 1. Utom de i § 2 bestämda mått skola för uppmätning af
träkol och ved följande begagnas:

1 kolläst (ny), är lika med 20 hektoliter,

1 vedfamn (ny), utan afseende på vedens längd, mätes af 4 qvadratmeter.

Mom. 2. Der icke i afseende på vedmått särskild öfverenskom -

melse om vedens längd är träffad, skall veden anses hafva en längd af 1
meter, så att en vedfamn då innehåller 4 kubikmeter.

§ 4-

Mom. 1. 1 afseende på meterns och kilogrammets storlek skola

följande två Rikslikare tjena till yttersta efterrättelse:

l:o) Rikslikare för längdmåttet skall vara ett metermått af platinairidium,
justeradt till likhet med det metermått, som, enligt den år 1872
i Paris församlade internationela meterkommissionens, af Oss och af öfriga
deltagande länders regeringar sedermera stadfästade beslut, skall gälla såsom
internationel prototyp för längdmåttet. Denna Rikslikare skall vid
temperaturen för smältande is angifva meterns rätta längd.

2:o) Rikslikare för vigten skall vara en kilogramvigt af platinairidium,
justerad till likhet med den kilogramvigt, som, enligt beslut af den
ofvan omförmälda internationela meterkommissionen, skall gälla såsom internationel
prototyp för vigten. Denna Rikslikare skall i lufttomt rum angifva
kilogrammets rätta vigt.

Mom. 2. Rikslikare skola, jemte dem tillhörande original-] ustcringsprotokoll,
vara nedlagda i Vår skattkammare under Vårt och Rikets
Kammar-kollegii vård, och få till jemförelse begagnas endast med Vårt,
på derom gjord underdånig ansökning, särskilt meddelade nådiga tillstånd,
och då endast af'' sådane män, livilka Vår Vetenskaps-akademi eller annan
af Oss utsedd vetenskaplig myndighet anser äga de insigter och den praktiska
färdighet, som härtill fordras, samt i närvaro af en utaf bemälda
kollegium och en af den vetenskapliga myndigheten utsedd person, hvilka
båda skola tillse, att ingen ändring eller skada dervid sker, och deröfver
till Kammar-kollegium afgifva intyg.

§ 5-

Mom. I. Ett metermått och en kilogramvigt, af samma material
och beskaffenhet som de i § 4 omförmälda Rikslikarne och justerade samtidigt
med dem, skola, såsom Reservrikshkare, förvaras hos Vår Vetenskapsakademi,
och de dertill hörande original-juste ringsprotokollen i Vår Skattkammare.

Mom. 2. I händelse någon af de i Vår Skattkammare förvarade
Rikslikare skulle förkomma eller blifva skadad, åligge Kammar-kollegium
att derom hos Oss göra underdånig anmälan; och skall i sådant fäll den
förkomna eller skadade ersättas med den hos Vetenskaps-Åkademien förvarade
motsvarande Reservrikslikaren.

Mom. 3. Minst hvart tionde år skola Rikslikarne med Reservrikslikarnc
jemföras af två sakkunnige män, hvilka utses af Vår VetenskapsAlcademi;
och skola protokollen öfver dessa jemförelser förvaras i Vår Skattkammare.

§ 6-

Intilldess de i §§ 4 och 5 omförmälda Rikslikarne och Reservrikslikarne
hunnit anskaffas, skola såsom Rikslikare användas:

l:o) för längdmåttet: den messingsstång, som på svenska statens bekostnad
år 1867 anskaffades i Paris, och som, enligt officiel! justeringsprotokoll
af den 24 September samma år, vid temperaturen för smältande
is har mellan midtpunkterna af sina ändytor eu längd af

1 meter — 0,0133 millimeter.

2: o) för vigten: den kilogram vigt af platina, som på svenska statens
bekostnad år 1867 anskaffades i Paris, och som, enligt officiel! justeringsp’’otokoll
af den 24 September samma år, i lufttomt rum väger

1 kilogram + 1,55 milligram.

§ 7-

Vid handel eller eljest, då varor efter mått eller vigt skola aflemnas
eller emottagas, må endast begagnas mått eller vigter och vigtredskap, som
undergått justering af vederbörligen förordnad justerare.

Öfverinseende! öfver den i § 7 omförmälda justering skall utöfvas
af en Central-justering sbyrå, för hvilken Generaldirektören för landtmäteriet
skall vara chef, och i hvilken en af Oss dertill förordnad vetenskapsman,
med fysikaliska och tekniska insigter, skall såsom ledamot äga säte och
stämma i alla sådana, mått och vigt beträffande mål, för hvilkas utredning
och bedömmande insigter af ifrågavarande art äro nödiga. Denne vetenskapsman
skall derjemte leda och öfvervaka utförandet af alla sådana justeringar,
hvilka böra ske med större noggranhet än den, som för mått och
vigter till bruk i allmän handel och rörelse varder stadgad.

§ 9.

Mom. 1. Utom de i §§ 4 och 5 omförmälda Rikslikarne och Re -

servrikslikarne skola anskaffas Hvfvudnormetter för justering eif mått och
vigt, två för längdmåttet och två för vigten.

Monn. 2. Hufvudnormalerne för längdmåttet skola vara så justerade
att de vid f 15 grader efter Celsii thermometer angifva meterns rätta
längd, och i öfrig! vara af den beskaffenhet Vi framdeles vilja bestämma.

Mom. 3. Hufvudnormalerne för vigten skola vara så justerade, att
de i lufttomt rum angifva kilogrammets rätta vigt och derjemte äga en
bestämd volum, hvilken, äfvensom deras öfriga beskaffenhet, Vi vilja framdeles
bestämma.

Mom, 4. Det ena exemplaret af hvardera Hufvudnormalen, för
längdmåttet och för vigten, skall förvaras hos Vår Vetenskaps-Akademi,
och det andra i Central-justeringsbyrån.

Mom. 5. Vid begagnandet af Hufvudnormalerne för längmåttet må,
likasom vid begagnandet af Rikslikarne och Reservrikslikarne, för jämförelser
endast användas mikroskop, anbragta å lämplig komparations-apparat.

Mom. 6. Öfver Hufvudnorma''ernes justering skola protokoll föras,
hvilka i original skola förvaras hos Vår Vetenskaps-Åkademi.

§ 10-

De i §§ 1, 5 och 9 omförmälda protokoll öfver justeringar och jemförelse!’
beträffande Rikslikarne, Reservrikslikarne och Hufvudnormalerne
skola, jemte det de i original förvaras dels i Vår Skattkammare och dels
hos Vår Vetenskaps-Akademi, offentliggöras i dennas handlingar.

§ 11-

De längdmått, målkärl och vigtlödjor, hvilka, så framt de för öfrigt
äro förfärdigade i öfverensstämmelse med de föreskrifter Vi framdeles komma
att derom gifva, kunna blifva föremål för justering, äro följande:

Ro) Längdmått:

a) Mätkedjor på 10 meter, och hela mångfalder af 10 meter.

b) Mätstockar och mätskalor på 2 och 1 meter, samt 5, 2 och 1
decimeter, af hvilka de på 2 och 1 meter samt 5 decimeter skola vara
indelade i decimeter med minst en decimeter indelad i centimeter, och de
på 2 och 1 decimeter i centimeter med minst en centimeter i millimeter.

2:o) Målkärl:

a) Målkärl af trä för storrå varor på 2 och 1 hektoliter, 50, 20,

10, 5, 2 och 1 liter, samt 5 deciliter.

b) Målkärl af metall för våta och flytande varor på 30, 20, 10, 5,

2 och 1 liter, 5, 2 och 1 deciliter samt 5 centiliter.

c) Målkärl af metall för mätning af stenkol och cokes på 2 och 1

hektoliter.

3:o Yigtlödjor:

a) Vigtlödjor af jern, brons eller messing på 100, 50, 20, 10, 5, 2

och 1 kilogram, samt 5, 2 och 1 hektogram.

b) Vigtlödjor af silfver, nysilfver, messing, brons eller annan tjenlig

metall eller metallblandning på 200, 100, 50, 20, 10, 5, 2
och 1 gram, 5, 2 och 1 decigram, 5, 2 och 1 centigram,
samt 5 milligram.

§ 12-

Utom de i § 11 uppräknade skola äfven de vigtlödjor justeras,
hvilka, till kontroll å de i riket såsom lagligt betalningsmedel gällande
guldmynt, är o i Vår Kungörelse af den 16 Oktober 1874, angående normaloch
passervigter för guldmynt, föreskrifna.

§ 13.

Mom. /. För att vid första justering kunna godkännas skola mått
och vigtlödjor ega den noggrannhet, att deras fel, öfver eller under rätta
måttet eller vigten, ligga inom de gränser Vi framdeles vilja bestämma.

Mom. 2. Mått och vigtlödjor må, för att i allmän handel och rörelse
kunna begagnas, icke vara behäftade med fel som äro mer än dubbelt
så stora som de enligt mom. 1 af denna § för första justeringen
tillåtna.

§ 14-

Mått och vigter, som begagnas i kronans magasin, vid in- och utlastning
å fartyg, på offentliga salu torg, eller i öppna bodar och magasin,

der handel och rörelse idkas, skola omjusteras, längdmåtten hvart femte år,
samt målkärl och vigter hvart tredje år, och skola dervid godkännas, så
vida deras fel icke öfverstiga de gränser, som i mom. 2 af § 13 blitvit
för bruk i allmän handel och rörelse bestämda. Från sådan omjustering
vare dock frikallade de på apotheken brukade vigter, som understiga 1
decigram, skolande dessa i stället vid apotheksvisitationerna pröfvas af vederbörande
läkare samt, om de dervid eller eljest befinnas oriktiga, efter
omständigheterna omjusteras eller kasseras.

§ 15-

Mom. 1. Likarmade vågar, decimal- och centesimalvågar samt betsman
och pyndare skola, innan de i allmän handel och rörelse må begagnas,
vederbörligen justeras, men äro icke underkastade den periodiska omjustering,
som i § 14 för mått och vigter är föreskrifven.

Mom. 2. Begagnandet af decimal- och centesimalvågar samt betsman
och pyndare i allmän handel och rörelse skall vara underkastadt de
inskränkningar Vi framdeles vilja bestämma.

§ 16.

Mom. 1. Förvarings- och transportkärl, som efter olika varors beskaffenhet
erfordras af skiljaktigt innehåll, må, när så begäres, justeras, så
vida deras uppmätning kan ske med tillräcklig noggranhet, och skall dervid
innehållet, uttryckt i liter, tydligt på kärlet angifvas.

Mom. 2. Om förvarings- eller transportkärl anses i afseende på
vigten tillräckligt oföränderligt, må dess taravigt af justerare eller krönare
bestämmas och på kärlet angifvas.

§ u.

Vedmått må justeras, då de hafva qvadratisk form med 2 meters
grundlinie och 2 meters höjd; och skola dessutom deras mot grundlinien
vinkelräta sidor vara indelade från 2 till 2 decimeter.

§ 18.

Då förvandling af hittills gällande mått eller vigt till mått eller vigt
efter det i denna stadga föreskrifna nya systemet, eller omvändt, erfordras,
skall sådan förvandling beräknas efter följande förhållanden:

i:o) Längdmått:

1 fot...........lika med 0,29690 meter,

1 ref........... ,, 29,690 „

1 mil (gammal)..... „ 1,0689 mil (ny),

1 meter......... „ 3,3681 fot,

1 mil (ny). ....... „ 0,9356 mil (gammal).

2:o) Ytmått:

1 qvadratfot.......lika med 0,08815 qvadratmeter,

1 qvadratref....... „ 8,815 ar,

1 qvadratmeter..... „ 11,344 qvadratfot,

1 ar........... „ 11,344 qvadratstänger,

1 hektar......... „ 11,344 qvadratref (— 2,0257 tunnland).

3:o) Rymdmått:

1 kubikfot.......lika med 0,02617 kubikmeter = 26,17 liter,

1 kanna........ „ 2,617 liter,

1 kolläst (gammal) . . ,, 19,78 hektoliter = 0,989 kolläst (ny),

1 kubikmeter..... „ 38,21 kubikfot,

1 liter......... „ 0,3821 kanna,

1 kolläst (ny)..... „ 1,011 kolläst (gammal).

4:o) Yigt:

1 skålpund.......lika med 0,425076 kilogram,

1 centner........ „ 42,5076 „

1 nyläst........ „ 4,25076 tonn,

1 kilogram....... „ 2,35252 skålpund,

1 tonn......... „ 0,235252 nyläst.

5:o) Vedmalt:

1 gammal vedfamn af 8 fots grundlinie och 6 fots böjd, utan afseende på
vedens längd är lika med 1,058 famn (ny),
och tvärtom,

1 vedfamn (ny) är lika med 0,945 gammal famn.

§ 19-

§19.

Mått och vigter af de slag och indelningar, som i denna stadga finnas
bestämda, må härefter, i den mån dertill erforderliga likare och modeller
blifva att tillgå, när som helst justeras.

§ 20.

Från början af år 1882 må ingå andra mått och vigter justeras än
de, som äro inrättade efter denna stadga och-de föreskrifter Vi för öfrigt
komma att derom gifva.

§ 21.

Det må hädanefter och intill början af är 1882 vara tillåtet att
justera efter metersystemet inrättade mätstockar och mätskalor, å hvilka
indelningar efter hittills gällande fot och dess delar jemväl äro anbragta.

§ 22.

Ingen innehafvare af hittills gällande mått och vigter vare skyldig
att under år 1881 låta dessa omjusteras i andra fall, än då anmärkning mot
deras riktighet blifvit från vederbörandes sida gjord.

§ 23.

Från början af år 1878 och intill början af år 1882 må hvar och
eu enskild kunna i handel och rörelse använda, efter eget godtfinnande,
det hittills gällande eller det nya mått- och vigtsystemet, dock så att, då
antingen aflemnare eller mottagare af varor sådant fordrar, hittills gällande
mått och vigter skola begagnas.

§ 24.

Vid kronans magasin och förråd skola efter denna stadga inrättade
mätstockar, målkärl och vigter vid 1880 års början vara anskaffade för att
vid påfordran kunna användas.

§ 25‘

För åren 1880 och 1881 skola de årliga markegångstaxorna, äfvensom
alla taxor och förordningar rörande varor och effekter, samt afhandlingar
mellan enskilde och statens myndigheter upptaga både gamla och nya
måttet och vigten.

§ 26-

Senast från början af år 1880 skall det nya mått- och vigtsystemet
uteslutande användas vid tull- och postverken samt vid jernvägstrafiken i
riket.

§ 27-

För landtmäteriförrättningar skall det nya längd- och ytmåttets
tillämpning taga sin början med 1880 års ingång; dock åligge landtmätare,
ifrån nämnda tid och tilldess annorlunda varder förordnadt, att uti ägooch
delningsbeskrifningar införa, i särskilda kolumner, jordområdenas innehåll
uttryckta icke allenast i det nya ytmåttet, utan äfven i det gamla.

§ 28-

Med undantag för hvad i § 27 sagdt är, må, från den 1 Januari
1882, i kronans räkenskaper och förhandlingar endast det nya mått- och
vigtsystemet användas; och vid nämnda års början skall den nya stadgan
jemväl i allt öfrigt träda i full verkställighet.

Till Kong! Vetenskaps-Akademien.

Sedan Kong!. Maj:t genom nådig skrifvelse af den 22 sistlidne Oktober
behagat anbefalla Kongl. Vetenskaps-Akademien att afgifva underdånigt
utlåtande och förslag till författningar angående det metriska måttoch
vigtsystemets införande i Riket, och Akademien vid sin sammankomst
den 10 November till oss undertecknade remitterat samma nådiga skrifvelse
jemte åtföljande handlingar, få vi efter noggrant bepröfvande af detta vigtiga
ärende till Akademien aflemna följande yttrande, åtföljdt af förslag till
stadga om ifrågavarande systems införande i Riket.

Genom Kongl. Maj:ts nådiga stadga om mått och vigt af den 31
Januari 1855 afskaffades de många slag af mått och vigter som förut i Riket
begagnats och i stället infördes ett enda mått- och vigtsystem, grundadt
på decimalindelningens konseqventa och vetenskapliga tillämpning med begagnandet
af foten såsom enhet för längdmåttet och viktualie-skålpundet
såsom enhet för vigten. Denna stadga innehöll endast de allmänna bestämmelserna
rörande det nya mått- och vigtsysternet, hvaremot de stadganden,
som ansågos behöfliga för öfvergången till det nya, äfvensom de speciela
föreskrifter, som rörde justeringen och dermed sammanhängande ämnen,
upptogos i en särskild förordning och i en Instruktion för Justerare, livilka
författningar samma dag utgåfvos. Då nu fråga är om införandet i Riket
al det metriska mått- och vigtsystemet, anse vi, att de derför nödiga lagstadgandena
lämpligen kunna fördelas på ungefärligen samma sätt, och detta
så mycket mer som bestämmelserna för justeringen och hvad dertill hörer
svårligen kunna upprättas, innan ännu de allmänna grunderna för sjelfva
systemets införande blifvit behörigen gillade och godkände. Vi hafva derföre
i nedanstående förslag till stadga endast upptagit de allmänna grundbestämmelserna
jemte de få stadganden rörande öfvergången från det gamla

till det nya systemet, som vi ansett vara behöfliga, förutsättande dervid
att, om detta förslag blifver faststäldt, de speciela bestämmelserna komma
att upptagas i en särskild Kongl. Förordning.

Då det egentliga motivet för införandet af det metriska mått- och
vigtsystemet består deri, att detta system är antaget af många andra nationer
och derigenom erhållit en internationel karaktär, så hafva vi, på det
att detta företräde, som det metriska systemet har framför det nu i Riket
gällande, icke skulle i någon mån förringas, ansett det vara olämpligt eller
till och med skadligt att införa andra underafdelningar och mångfalder af
enheterna än dem, som finnas i det ursprungliga systemet.’

Af samma skäl hafva vi äfven ansett, att namnen på de särskilda
måtten och vigterna icke böra undergå någon väsentlig förändring. Erfarenheten
har dessutom flerstädes ådagalagt, att, der man på försök upptagit
inhemska namn bredvid de ursprungliga, de förra småningom helt och
hållet blifvit undanträngda af de senare. Vi hafva derföre bibehållit de ursprungliga,
från latinska och grekiska språken hemtade benämningarne och
endast till öfverensstämmelse med vårt språks fordringar förändrat deras
ändelse!-. Ett undantag från denna allmänna regel har emellertid blifvit
föreslaget, i det vi för uppmätning af större afstånd i stället för ordet myriameter
begagnat den gamla svenska benämningen mil. Vi hafva ansett
oss kunna föreslå denna namnförändring på den grund att, då fråga icke
är om stor noggranhet, en myriameter kan anses vara lika med en mil.
För uppmätning af ved och träkol hafva vi bibehållit benämningarne vedfamn
och kolläst dock med en ringa, i praktiskt hänseende nästan betydelselös
ändring af dessa måtts storlek, hvarigenom de ansluta sig till metersystemet.

Åtskilliga mått och vigter hafva, emedan de betraktas såsom enheter,
i det ursprungliga metriska systemet erhållit egna benämningar, Indika dock
sedermera mer eller mindre kommit ur bruk, äfven i Frankrike. I de
flesta länder, Indika infört det metriska systemet, hafva åtskilliga af dessa
benämningar icke blifvit upptagna. Sådana benämningar äro myriare som
betecknar 10,000 ares eller en qvadrat-kilometer, stére som betyder en kubikmeter
samt alla sammansättningar med déca och en sådan med hecto. Då det
icke kan vara ändamålsenligt att belasta minnet med benämningar, som nästan
alldeles kommit ur bruk, och som dessutom äro obehöfliga, hafva vi i det framstälda
lagförslaget icke upptagit myriare och stére och dessutom uteslutit alla
sammansättningar med déca, detta senare äfven af det skäl att déca så lätt förvexlas
med déci. Samma uteslutningar hafva äfven iakttagits i Norska lagen
äfvensom i den för Tyska Riket antagna. Af sammansättningar ne med
hecto hafva vi bibehållet hektar, hektoliter och hektogram. För uppmätning

af jordområden har man nemligen behof af hektaren såsom enhet; och
hektolitern är enheten vid uppmätning med målkärl af större mängder af
torra och flytande varor. Då grammet blott utgör JX}m af kilogrammet,
torde äfven upptagandet af hektogrammet såsom en särskild vigtsenhet emellan
dem anses vara af behofvet påkalla dt.

Enligt det ursprungliga metriska systemet skulle metern utgöra en
tiomilliondel af jordens norra qvadrant, räknad från eqvatorn till polen, och
grammet vara lika med vigten af en kubikcentimeter destilleradt vatten vid
dess största täthet och vägd i lufttomt ram, samt således ett kilogram i
vigt lika med en liter vatten under samma förhållanden. Emedan senare
undersökningar hafva ådagalagt, att bestämningen af dessa förhållanden mellan
de metriska enheterna och de anförda naturmåtten icke är fullt riktig
och dessutom tydligen måste komma att undergå förändring i den mån
under,sokningsmethoderna blifva förbättrade och mera noggranna, så har på
senare tider den åsigten mer och mer gjort sig gällande, att man And fastställandet
af enheterna för mått och vigt måste lemna naturmåtten helt
och hållet å sido och uteslutande hålla sig till de på ändamålsenligt och
sorgfälligt sätt förvarade prototyperna. Yi hafva derföre i det af oss utarbetade
lagförslaget, i motsats till hvad som äger rum t. ex. i den Tyska,
äfvensom i den Österrikiska lagen för mått och vigt, icke uppgifVit de
metriska enheternas förhållanden till de omnämnda naturmåtten, och detta
så mycket heldre som den internationela meterkommissionen af 1872 grundat
meterns och kilogrammets storlek uteslutande på de i Franska Riksarkivet
förvarade prototyperna.

I den ursprungliga Franska lagen om det metriska mått- och vigtsystemet
bestämdes grammet såsom enhet för vigten. Då emellertid grammet
är allt för litet för att lämpligen kunna tjena såsom vigtsenhet — det utgör
endast omkring af ett svenskt ort — så hafva de flesta nationer,
som antagit det metriska systemet, frångått denna bestämning och i stället
antagit kilogrammet såsom vigtsenhet, oaktadt det oegentliga som ligger i
benämningen, hvilken angifver att denna vigt i sjelfva verket är en mångfald
af en annan. Vi hafva ansett det vara lämpligast, att i det framstälda
lagförslaget i detta hänseende följa det föredöme, som andra nationer, och
bland dem äfven Norge, gifvit.

I afseende på de särskilda paragraferna i det framstälda lagförslaget
hafva vi följande att anföra:

§ 2. l:o) Efter ordet mil har ordet ny inom parenthes blifvit
tillagdt för att, der större noggranhet är af nöden, skilja detta milmått från
det äldre i landet brukliga. Den äldre milen är 36,000 fot, under det att
den nya utgör 33,681 fot.

§ 2. 4:o) För 1,000 kilogram hafva vi föreslagit namnet tonn. I

Frankrike kallas samma vigtenhet tonneau, i Tyskland toime och i Norge
ton. Vi hafva trott att benämningen tonn härför lämpligen skulle kunna
användas, alldenstund 1,000 kilogram är lika med 2,352,5 svenska skålpund,
under det att den vigt, som hitintills betecknats med namnet tonn vanligen
beräknats till 6 gamla skeppund eller 2,400 skålpund; skilnaden är
således icke så stor, att något afseende derpå behöfver fästas i de fall, der
endast en mindre noggranhet är af nöden.

§ 3. Om vedfamnsmåttet och kollästen bibehållits oförändrade vid
den storlek dessa mått nu äga, hade vedmåttets dimensioner måst uttryckas
i bråkdelar af metern och kolmåttet i bråkdelar af hektolitern. För att
undvika denna olägenhet hafva för båda föreslagits en förändring, som för
vedmåttet ej uppgår till fullt 6 procent och för kolmåttet endast utgör omkring
1 procent. Då uppmätningen af ved och kol endast kan utföras med
mindre noggranhet, anse vi, att dessa förändringar af de ifrågavarande måttens
storlek är af ringa betydelse.

§§ 4 och 5. Hvad som i dessa paragrafer blifvit föreslaget rörande
Rikslikare och Reservrikslikarne öfverensstämmer i motsvarande delar med
hvad som finnes intaget i §§ 3, 4 och 5 i nu gällande Stadga.

§ 7. Denna paragraf är lika lydande med § 12 i nu gällande stadga,
endast med den skilnad att vi utsträckt justeringsskyldighet äfven till vigtredskap.

§ 8. Vi hafva här föreslagit, att öfverinseendet öfver justeringen
och hvad dertill hörer skall handhafvas af en Centraljusteringsbyrå, hvari
Generaldirektören för Landtmäteriet är chef. Då på några få undantag
när alla justerare i landet tillika äro landtmätare, och då enligt vår åsigt
desse framför andra tjensteman, som dertill skulle kunna ifrågakomma, genom
sin yrkesbildning i allmänhet äro särdeles passande att öfvertaga justerings
bestyret, så synes det oss vara ändamålsenligt, att, såsom hittills,
administrationen af justeringsverket anförtros åt samme man, som är chef
för Landtmäteriet, och således utgör ett af dennes embetsåligganden. Men
enär rör att rätt bedöma vissa frågor, som röra mått och vigt, samt för att
verkställa granlaga justeringar fysikaliska och tekniska kunskaper oundgängligen
etfordras, h vilka man i allmänhet icke kan vara berättigad förutsätta
hos personalen i ett embetsverk, som är inrättadt för helt annat ändamål,
så hafva vi ansett det vara nödigt, att en vetenskapsman med dylika kunskaper
äger säte och stämma i nämnde centralstyrelse, då frågor der förekomma,
för hvilkas utredande och bedömande hans insigter kunna tagas i
anspråk. Öfverallt i utlandet, hvarest justerings väsendet blifvit på ett tidsenligt
sätt ordnadt, har man, så vidt oss är bekant, sörjt derför, att Cen -

tralstyrelsen för justeringen icke skulle blifva i saknad af nödigt vetenskapligt
biträde. Vi hafva trott, att ett sådant biträde billigast skulle
kunna anskaffas på det sätt vi föreslagit, enär den ifrågavarande vetenskapsmannen,
hvars tid blott till eu del komme att upptagas af justeringsangelä
genheter, skulle kunna aflönas med ett mot hans möda svarande arfvode,
hvilket dock under de första åren efter beslutet om metersystemets
införande bör sättas högre än för framtiden, emedan hans tid under de
första åren ofelbart ganska mycket kommer att tagas i anspråk i jemförelse
med hvad sedermera bör blifva fallet. Att nu ingå i någon närmare redogörelse
för anordningen i öfrigt af den föreslagna Centraljusteringsbyrån
anse vi icke lämpligt och hafva blott velat särskildt i afseende härpå framhålla
hvad som i paragrafen blifvit upptaget.

§ 9, mom. 2. Då de ojemförligt flesta mätningarna med mätstock
i det praktiska lifvet äga rum vid en värmegrad, som betydligt öfverstiger
vattnets fryspunkt, så är den bestämningen otvifvelaktigt riktig, att hufvudnormalerne,
med hvilka alla justeringsnoimaler skola jemföras, skola hafva
sin rätta längd icke vid fryspunkten utan vid en högre temperatur. Om
hufvudnormalerne, hvilka icke gerna kunna tillverkas af annat material än
en metall, som betydligt utvidgas vid stigande temperatur, hade sin rätta
längd vid vattnets fryspunkt, skulle deraf blifva en följd, att alla mätstockar
som justerades till likhet med dem vid den temperatur, vid hvilken de vanligen
användas, vid samma temperatur blefve icke obetydligt längre än de
enligt lag borde vara. Vi hafva derför till normaltemperatur vält 15 grader,
vid hvilken temperatur längdmåtten enligt nu gällande stadga hafva
sin rätta längd och som ungefärligen motsvarar den medeltemperatur, vid
hvilken mätningar vanligen verkställas.

mom. Vi hafva här särskildt framhållit den berättigade fordran,
att hufvudnormalen för vigten skall äga en i lag bestämd volum. Om tvänne
hufvudnormaler för vigten, hvilka båda i lufttomt rum angifva kilogrammets
rätta vigt, hafva olika volum, så måste de, då de vägas i luften, få olika
vigt, emedan den af dem, som är större, lyftes mer af luften än den andra.
Då det är af den största betydelse, att alla hufvudnormaler för vigten,
de må vara förfärdigade i hvilket land som helst och justerade till
fullkomlig likhet med den gemensamma vigtprototypen i lufttomt rum, äfven
väga lika med hvarandra i luft af samma beskaffenhet, så blir det
nödigt att föreskrifva, att de alla skola hafva samma volum. Vi hafva
dock till siffran icke uppgifva denna volums storlek, enär vi äga grundadt
skal att antaga, att densamma inom kort kommer att blifva föremål för
internationel öfverenskommelse.

§§ 11 och 12. Utom de i dessa paragrafer såsom justerbara upp -

gifna valörer på mått och vigter, torde möjligen vid något statens embetsverk,
t. ex. postverket, undantagsvis ännu andra, för vinnande af nödig beqvämlighet,
finnas behöfliga och i sådant fåll äfven böra justeras; men dylika
undantag, som i förekommande särskilda fall på underdånig hemställan
torde kunna medgifvas, hafva vi icke ansett kunna eller böra i den allmänna
lagen tagas i betraktande.

S 13. mom. 2. Detta moment innehåller eu ändamålsenlig förändring
af det lagstadgande, som i detta hänseende hitintills varit gällande.
Om felet hos en vigtlod]a vid den första justeringen ligger inpå den undre
remediigränsen, så får en sådan vigtlödja efter nu gällande stadga icke undergå
den minsta nötning, såvida den vid den derpå följande omjusteringen
skall kunna godkännas. Detta är ett obilligt påbud, som helt och hållet
undvikes genom det som nu blifvit föreslaget. Ett sådant lagstadgande är
ock redan antaget i Norge, Tyska riket, Österrike, Ungern o. s. v.

§ 14. Om moment 2 i § 13 fastställes till lag, blifver deraf, enligt
vårt förmenande, en omedelbar följd, att den periodiska omjusteringen af
vigtlödjor kan utan något äfventyr uppskjutas till hvart tredje år. Ägare
af vigtlödjor blifva derigenom i väsentlig mån befriade från ett besvärligt
åliggande, hvilket, enligt hvad vi hafva oss bekant, ganska ofta lärer hafva
blifvit försummadt. Det har dessutom hitintills visat sig rott, oaktadt det
ofvan antydda, för ägare af vigter särdeles ofördelaktiga påbudet i nu gällande
stadga, dock ett jemförelsevis ringa antal vigter blifvit vid omjusteringar
kasseradt.

§ 15. Vi hafva upptagit likarmade vågar bland de vågredskap, som
äro underkastade godkännande och justering, innan de få i handel och rörelse
begagnas. Såsom skäl härtill kan anföras, att dessa vågar torde
böra till sin konstruktion godkännas af justerare, innan de utlemnas till
praktiskt bruk. Deremot anse vi det icke medföra något gagn att vågar
periodiskt omjusteras, emedan de äro lätta att förfalska utan att justeringsmärkena
på något sätt skadas, till följd hvaraf dessa märken icke
gifva någon säkerhet för, att vågen fortfarande är i behörigt skick. Justeringsmärkena,
anbragta på ett vågredskap, bevisa således endast att
detsamma vid dess första utlemnande i allmänna rörelsen var af antaglig
konstruktion.

§ 16. Vi hafva här föreslagit, att äfven tara vigten å förvarings- och
transportkärl må af justerare eller krönare bestämmas och på kärlet anbringas,
hvilket utan tvifvel stundom kan blifva af gagn.

§ 18. Vid angifvandet af de äldre måttens och vigtemas förhållande
till de metriska eller tvärtom, hafva vi upptagit så många decimaler,

som

som kunna anses vara fullkomligt tillförlitliga och således oberoende af de
resultat, som framtida undersökningar kunna komma att lemna.

§§ 19—28. För att förbereda det definitiva införandet af det metriska
mått- och vigtsystemet hafva vi föreslagit, att begagnandet af båda
systemen skulle i handel och rörelse vara tillåtet under fyra år, eller från
början af år 1878 till ingången af år 1882. En dylik längre eller kortare
öfvergångstid har, så vidt oss är bekant, i alla de länder, som infört det
metriska systemet, varit medgifven. Man torde kunna hoppas, att åtskilliga
enskilda personer under denna öfvergångstid börja mäta och väga i enlighet
med det metriska systemet, så att allmänheten derigenom kan erhålla
ett önskvärdt tillfälle att på praktisk väg taga kännedom om de nya måtten
och vigterna. För att i någon mån än vidare utbreda denna kännedom
bland allmänheten hafva vi dessutom antagit, att det metriska systemet
sednast år 1880 skall införas vid tull- och postverken samt vid jernvägstrafiken,
äfvensom att från nämnda tid mått och vigter af det nya slaget
skola finnas att tillgå vid kronans magasin och förråd. Vi hafva ansett,
att, om beslut om det metriska systemets införande under innevarande år
blir utfärdadt, den ifrågavarande öfvergångstiden dock svårligen kan taga
sin början förr än med ingången af år 1878, emedan dessförinnan nödiga
anordningar måste vidtagas och nya mått och vigter hinna anskaffas; deremot
anse vi ingå hinder möta för justering af nya mått och vigter, så
snart vederbörande justerare hunnit blifvit försatta i tillfälle att utföra en
sådan. Metersystemets definitiva införande i hela dess omfattning torde
kunna fastställas till början af år 1882, hvilken tidpunkt, enligt den Norska
lagen af den 22 Maj 1875, blifvit eventuelt bestämd för det metriska systemets
definitiva införande i Norge.

Då på det föreslagna sättet båda mått- och vigtsystemen vid sidan
af hvarandra skulle komma att blifva gällande intill 1882 års ingång, blir
det nödvändigt, att mått och vigter efter gamla systemet fortfarande fä
justeras intill nämnda tidpunkt. Dock emedan det vore obilligt, att innehafvare
af mått och vigter efter gamla systemet förpligtades att under år
1881 låta dessa mått och vigter undergå föreskrifven omjustering, ehuru
desamma vid följande års början icke längre kunde lagligen begagnas, hafva
vi föreslagit, att denna skyldighet för år 1881 borde borttagas. Med tillåtelsen
att på mätstockar, inrättade efter metersystemet, fä anbringa indelningar
af foten och dess delar, hafva vi afsett, att för allmänheten underlätta
jemnförelsen mellan de båda längdmåtten.

I Kongl. Förordningen angående verkställigheten af den nya stadgan
om mått och vigt af den 31 Januari 1855 finnes föreskrifvet, att det skulle

åligga landtmätare att vid ägo- och delningsbeskrifhingar tillsvidare i särskilda
kolumner införa jordrymdernas innehåll, uttryckta icke allenast i det
nya utan äfven i det gamla ytmåttet. Inseende ändamålsenligheten och
nyttan af ett dylikt påbud, hafva vi upptagit ett motsvarande sådant i det
utarbetade lagförslaget. Detsamma gäller ock om hvad som rörande markegångs-
och andra taxor är föreslaget att stadgas.

Efter att hafva meddelat hvad som rörande motiverna till de särskilda
paragraferna i det framstälda förslaget till stadga kan anses hafva
bort omförmälas, få vi derefter ytterligare anföra följande:

Om förslaget rörande det metriska systemets införande i riket kommer
att vinna fastställelse, blir det naturligtvis af största vigt, att en, så
vidt möjligt är, fullständig kunskap om detta system och dess förhållande
till det gamla så fort som möjligt sprides till rikets innebyggare. Ett af
de verksammaste medlen att befordra detta mål, vore utan tvifvel att vid
samtliga undervisningsverk, såväl folkskolor som elementarläroverk, seminarier
och tekniska läroanstalter, fullständiga lärokurser rörande det metriska systemet,
med talrika öfningar i förvandling af uppgifter efter det ena systemet
till motsvarande efter det andra, anordnades. Härvid vore önskligt,
att upplysande undervisningsmateriel, bestående af mätstockar, målkärl och
vigter efter det nya systemet funnos att tillgå. Men då anskaffandet af
en sådan materiel, synnerligen om den skulle blifva något mera fullständig,
möjligen blefve alltför kostsam, torde man kunna åtnöja sig med väggtafior,
framställande de nya måtten och vigterna i naturlig storlek, af ungefär
samma beskaffenhet som de väggtafior öfver nu gällande mått och vigter,
hvilka till begagnande i folkskolorna redan blifvit anskaffade. Det torde
äfven befinnas vara lämpligt, att folkskolelärarne i riket anbefäldes, att,
möjligen mot skälig vedergällning, på lämpliga tider anordna undervisningskurser
rörande det nya systemet, för personer, som redan öfverskridit folkskoleåldern
och som till deltagande i en sådan undervisning sig anmälde.
I de små almanachorna bör en kortfattad redogörelse för det metriska systemet
och dess förhållande till det gamla under flera på hvarandra följande
år inflyta. Önskligt skulle dervid vara, om, jemte de i stadgan uppgifna
exakta förhållandena mellan de gamla och nya måtten och vigterna, äfven
sådana approximativa förhållanden emellan dem uppgåfvos, som voro egnade
att underlätta jemnförelsen mellan de båda systemen. Att genom statens
försorg låta utarbeta hjelpredor vid metersystemets begagnande anse vi vara
öfverflödigt, alldenstund behofvet af dylika utan tvifvel kommer att fyllas
genom enskilda personers företagsamhet.

Det torde äfven tillkomma oss att meddela en approximativ beräk -

ning af de direkta kostnader för statsverket som föranledas af införandet af
det metriska systemet:

Det bär hitintills ålegat justerare af mått och vigter samt krönare
att af egna medel bekosta anskaffandet af mått, vigter och öfriga redskap
som äro nödvändiga för verkställande af deras justeringsarbeten. Dessa
kostnader nppgingo vid den tid, då det nu gällande mått- och vigtsystemet
infördes, til! omkring 1,000 kronor för hvarje justerare, som behöfde förse
sig med en fullständig sats af sådan justeringsmateriel. Då åtskilligt af
denna materiel, såsom t. ex. vågar, en del brännjern och stampar, skrufstäd
m. in., fortfarande kan begagnas, hafva vi efter anstäld beräkning funnit,
att det som hvarje justerare, i anledning af metersystemets införande,
nu skulle behöfva anskaffa, uppgår till ett ungefärligt värde af 500 kronor.
Deremot blir den motsvarande utgiftssumman för en krönare endast omkring
200 kronor. Då dessa tjensteman icke åtnjuta någon lön af statsmedel,
och då dessutom den årliga förtjensten af deras justeringsarbeten
är för många af dem mycket ringa, så synes det vara obilligt, att de af
egna medel skola förskaffa sig de justeringsinstrument som för dem blifva
behöfliga af det skäl, att ett nytt mått- och vigtsystem i landet införes.
Yi anse derföre, att kostnaden härför bör drabba statsverket. Dessutom
måste nya justeringsinstrument anskaffas för provinslandtmäterikontoren, hvilket
förorsakar en kostnad af 500 kronor för hvarje sådant kontor. År 1874
funnos i riket 94 justeraredistrikt, af hvilka dock 13 icke voro försedda
med justerare. Enligt erhållen uppgift var krönarnes antal vid samma tid
52. För att kunna förse provinslandtmäterikontoren samt justerare och
krönare med nya justeringsinstrument erfordras således på en gång en
summa af ungefär 69,400 kronor. För anskaffandet af de nya Rikslikarne,
Reservrikslikarne och Normaler m. m. torde en summa af 20,000 kronor
böra upptagas, så att det belopp, som på eu gång erfordras, tillsammans
uppgår till 89,400 kronor eller i rundt tal till 90,000 kronor.

Slutligen få vi fästa uppmärksamheten derpå, att inrättandet af den
af oss föreslagna Centraljusteringsbyrån kommer att förorsaka årliga kostnader,
hvilka dock efter några års förlopp torde kunna nedsättas.

De remitterade handlingar^ varda härmed återställda.

Stockholm den 4 Januari 1876.

Fal. Wrede. E. Edlund. D. G. Lindhagen.

Utdrag af protokollet, hållet i Kongl. Landtmäteri-Styr
elsen uti Rikets General-Landtmäterikontor,
af lofvering eniören, år 1816.

Onsdagen den 19 Januari.

Närvarande: Herr General-Direktören och Kommendören
L. B. Falkman samt undertecknad Öfveringeniör.

§ I S.

D. Föredrogs Kongl. Maj:ts nådiga remiss den 8 innevarande
månad uppå Kongl. Vetenskaps-Akademiens underdåniga utlåtande, angående
införande i riket åt'' det metriska mått- och vigtsystemet, dervid
undertecknad Öfveringeniör anförde följande:

Jag inskränker mitt yttrande till hvad jag i förslaget funnit vara vigtigast
bland sådant, hvarom meningsskiljaktighet torde vara att förvänta,
hvartill jag i främsta rummet räknar det, som i förslagets 8 § förekommer
i fråga om sjelfva ledningen af justerareverksamheten. Jag delar fullkomligt
Vetenskaps-Akademiens uti motiverna uttalade åsigt i fråga om landtmätarnes
lämplighet att fortfarande företrädesvis förrätta justering af
mått och vigter, och instämmer alltså äfven cti förslaget derutinnan,
att administrationen af justeringsverket anförtros, såsom hitintihs, åt chefen
för landtmäteriet, då jag nemligen antager att Akademiens förslag härom
innefattar detsamma som att detta verk bör lyda under Landtmäteri-Styrelsen,
hvilken senare benämning derföre synes mig böra i förslaget insättas
i stället för “General-Direktören för Landtmäteriet11, så att man må
hafva klart för sig, att här icke är fråga om att inrätta ett nytt emhets -

verk med sin särskilda administration, som fordrar kanske dryga uppoffringar
af statsmedel. Deremot kan jag ej dela Akademiens mening, då i sammanhang
härmed föreslås inrättande af en “Centraljusteringsbyrå“. Det
bör val medgifvas, att vid vissa tillfällen det kunde vara nyttigt om en
vetenskapsman, på sätt som föreslås, finge anställning vid justeringsverket, men
då det vigtigaste skälet för en dylik anställning måste hafva förfallit i och
med detsamma, som metersystemet hunnit till full tillämpning, hvarefter
behofvet af vetenskapligt biträde sällan kommer att kännas, kan jag derföre
icke anse det vara skäl uti att för endast tillfälligt behof inrätta en
ny tjenst, då dermed måste följa dryg årlig kostnad, helst Akademien icke
lärer undandraga sig att fortfarande meddela nödiga upplysningar, som möjligen
någon gång kunde komma att påkallas.

För öfrigt existerar redan i General-Landtmäteri-kontoret en Centralbyrå
för justerings verket. Från detta kontor utöfvas nemligen ständig tillsyn
öfver justerare-verksamheten i orterna; derifrån hafva Postverket och
nästan alla rikets apotekare blifvit furnerade med sina behof af gramvigter
och metermått; derifrån tillhandahållas justerarne i landsorten likare-mått
och vigter, derifrån tillhandahållas allmänheten normal- och passervigter
för guldmynt och der har, under senare åren, till justering förekommit
mer än 13,000 justeringspjeser årligen, o. s. v. Jag kan derföre ej annat
än för min del afstyrka förslaget i hvad det afser inrättande af eu ny
central-justeringsbyrå; ehuru jag, å andra sidan, nogsamt inser, att åtskilliga
förändringar i nuvarande administrationen härstädes äro behöfliga, på
det att Öfveringeniören må kunna på ett mer ändamålsenligt sätt fullgöra
sina åligganden i afseende på justeringsviisendet; hvarom jag dock anser
mig obefogad att för närvarande i detalj ingå.

Hvad dernäst angår Akademiens förslag i § 2, att åt vissa indelningar
undantagsvis skulle gifvas andra benämningar än som tillhöra metersystemet,
så kan jag, ehuru dessa undantag äro ytterst få, ej annat än
afstyrka förslaget i denna del och tillstyrka bibehållandet af de ursprungliga
benämningarne, åtminstone hvad angår myriametern, emedan, enligt
min tanke, undantagen afgjordt skulle förringa systemets värde.

Slutligen får jag, på grund af en mångårig erfarenhet, aldeles afstyrka
förslaget derom, att trämått och vigter skulle omjusteras endast hvart
3:dje år. Jag är fullt förvissad om angelägenheten deraf att dessa mått och
vigter böra omjusteras årligen, hvaremot omjustering af metallmått icke kan
vara behöflig oftare än hvart tredje år.

Sedan Herr General-Direktören härefter dels yttrat olika åsigter
med undertecknad i fråga om Styrelsen för justerings verket och dettas utförande
samt beträffande omjustering endast hvart tredje år af de utaf

undertecknad sist nämnda slagg mått, eller de för flytande varor, och dels
framställt flera, af undertecknad Ofveringeniör icke gjorda anmärkningar
mot det förevarande utlåtandet och förslaget, samt öfverläggning i ämnet
egt rum; så beslöt Herr General-Direktören underdånigt utlåtande, att af
honom uppsättas, på sätt af Expeditionsboken kommc att synas; och skulle
detta protokoll, med samma utlåtande, till Kongl. Maj:t ingifvas.

Dag som ofvan.

Gustaf Liunggren,

Underdånigt utlåtande.

Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse af den 22 Maj 1875, på
deruti anförda skäl, dels funnit det vara önskvärdt, att det metriska systemet
för mått och vigt infördes i de skandinaviska länderna, samt dels hemställt,
det Eders Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, hvilka åtgärder
som kunde finnas lämpliga för att, sa fort ske kunde, få infördt nämnda
system, gemensamt för brödrarikena och konungariket Danmark;

och Eders Kongl. Maj:t den 22 Oktober 1875, jemte förklarande
att Eders Kongl Maj:t, lika med Riksdagen, ansåge åtgärder böra vidtagas
för införande af mera nämnda system, befallt Vetenskaps-Akademien att,
så fort. sig göra läte, afgifva underdånigt utlåtande och förslag till författningar
i ämnet;

samt bemälda Akademi, efter att hafva infordrat och den 4 uti innevarande
månad af en komité, bestående af Akademiens sakkunnige ledamöter
Generallöjtnanten F. J. Wrede samt Professorerne E. Edlund och
D. G. Lindhagen, fått utlåtande och förslag till en författning i ämnet, till
Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat dessa handlingar med underdånig skrifvelse
af den 5 dennes, uti hvilken Akademien, bland annat, förmält sig hafva
för sin del gillat och såsom uttryck af sina egna åsigter i ämnet antagit
samma handlingar;

sa har Landtmäteristyrelsen den 11 dennes mottagit förenämnda alla
handlingar med. å dem den 8 dennes tecknad befallning, att skyndsamt afgifva
underdånigt utlåtande angående det i fråga varande vigtiga ärendet,
hvilken befallning Styrelsen härmed får i underdånighet fullgöra.

Emedan Eders Kongl. Maj:t redan i nåder förklarat sig, lika med
Riksdagen, anse åtgärder böra vidtagas för införande af det metriska måttoch
vigtsystemet, så förmenar Styrelsen den henne gifna nådiga befallningen
icke innebära, att hon skall yttra sig om behöfligheten eller lämpligheten
af samma systems införande, utan endast, att hon skall afgifva underdånigt

yttrande, i anledning af Vetenskaps Akademiens ofvan berörda utlåtande
och förslag.

Akademien liar visserligen förmält sig hafva för sin del gillat och
såsom uttryck af sina egna åsigter i ämnet antagit sine komiterades xnei
berörda utlåtande och förslag; men da dessa handlingar äro ganska vidlyftiga
och Akademien, såsom af det föregående kan synas, åt deras granskning
eguat endast några få timmar, så föreställer sig Styrelsen, att. Akademiens
gillande af förslaget afser endast dettas hufvudgrunder samt icke förslagets
uppställning och många detaljer, mot hvilka Styrelsen finner sig
föranlåten göra anmärkningar.

Hvad härvid först beträffar uppställningen, så anser sig Styrelsen
böra i underdånighet erinra följande.

Sedan det nu gällande systemet för rikets mått och vigt blifvit af
begge statsmagterna godkändt, så utfärdades under den 31 Januari 1855
dels nådig Stadga om mått och vigt, dels nådig Förordning, angående hvad
vid verkställigheten af den nya Stadgan, om mått och vigt, iakttagas borde
— jemväl innehållande eu “öfversigt af det nya mått- och vigtsystemet samt
“dess förhållande till det gamla“, uti hvilken öfversigt jemförelse-tabeller finnas
emellan så val de gamla och nya längdmåtten, ytmåtten och rymdmåtten,
som ock den gamla och nya vigten — samt dels nådig Instruktion
för justerare af mätt och vigter. Den första och tredje af dessa författningar
ändrades sedermera åtskilliga gånger. Den 25 Juli 1863 aflat©
Rikets Ständer en underdånig skrifvelse, uti hvilken de — med förmälan,
att hos dem på anförda skäl föreslagits, att de måtte hos Kong]. Maj:t anhålla
om utfärdande af en enda förordning, om mått och vigter samt dessas
justering och arfvodet derför, i hvilken författning, med upphäfvande af allt,
hvad dittills blifvit i dessa ämnen föreskrifvet, alla erforderliga stadgande!!
skulle meddelas — yttrade, dels att Rikets Ständer funnit detta förslag
förtjent af uppmärksamhet, enär det måste medgifvas, att vid ändring
af förhållanden, vid hvilka allmänna begreppet sedan längre tid vant sig
och då härvid tillämpades nya grunder för de sålunda ändrade bestämmelserna,
svårighet mötte och någon tid erfordrades för allmänheten att göra
sig förtrogen med dessa nya förhållanden; — att denna svårighet ökades
ännu mer, om de till efterrättelse ländande föreskrifterna, hvilka ofta behöfde
rådfrågas och tillämpas, måste sökas uti många olika författningar —
samt att i fråga varande stadgande!!, allt efter hvars och ens olika lefnadsstäIlning,
för allmänheten särdeles vigtiga, bolde ej heller lemna någon anledning
till tvetydighet, i afseende på de mer och mindre stränga bestämmelserna
om ansvar för öfverträdelse af föreskrifterna — och dels, att

Rikets

Rikets Ständer för den skull, med anledning af det framstälda förslaget, funnit
sig böra i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes lata uti en förordning
sammanfatta alla då gällande stadgande!! om mått och vigter samt
deras justering och arfvodet derför. Denna anhållan bifölls, och den 10
November 1865 blek med upphäfvande af ofvan nämnda Stadga och Instruktion,
förnyad och ännu gällande nådig Stadga, angående mått och vigt,
utfärdad. Sedermera hafva dels flera §§ i samma Stadga ändrats och dels
utfärdats, bland annat, nådig Kungörelse den 23 Juli 1869, angående ° det
franska mått- och vigtsystemets begagnande för medicinskt bruk; nådig
skrifvelse den 9 September 1873, angående justering af gram vigter för
Postverkets räkning, och nådig Kungörelse den 16 Oktober 1874, angående
normal- och passervigter för guldmynt.

Med afseende på detta allt, och fullt öfvertygad om, att de af Rikets
Ständer år 1863 anförda samt af Kongl. Maj:t år 1865 i nåder gillade
skäl och omständigheter nu förtjena minst lika mycket afseende, som
då, förmodar Styrelsen i underdånighet, att med Eders Kongl. Maj:ts ofvan
nämnda nådiga befallning till Vetenskaps-Akademien, att afgifva underdånigt
utlåtande och förslag till författningar, angående det metriska systemets
för mått och vigt införande i riket, alsågs, att Akademien skulle afgifva
förslag till dels eu förnyad stadga, om mått och vigt, enligt det metriska
systemet, hvilken stadga borde fullkomligt ersätta 1865 års ofvan nämnda
stadga och således innehålla alla erforderliga föreskrifter, beträffande metriska
mått och vigter samt deras justering och arfvodet derför, och dels en
förordning, angående hvad vid verkställigheten af samma förnyade stadga
borde iakttagas, jemväl innehållande eu öfversigt af det metriska mått- och
vigtsystemet samt dess förhållande till det nu gällande, äfvensom jemt örelsetabeller
emellan de metriska och de nu gällande längdmatten, ytmätten,
rymdmåtten och vigterna.

Alen om denna Styrelsens förmodan är rigtig, så innehåller det föreliggande
förslaget, benämndt ‘•underdånigt förslag till stadga om rikets
“mått och vigt efter metersystemet11, både för litet och för mycket:

för litet, bland annat, emedan dels i § 8, angående den s. k. Central-justeringsbyrån,
på sätt ock i utlåtandet antydes, endast ofullständigt
bestämmes denna byrås sammansättning och verksamhet; dels i §§ 9 mom. 2
och 3, 11 ingressen, 13 mom. 1 och 15 mom. 2 omnämnas bestämmelser,
h vilka ''framdeles skulle särskild! utfärdas; dels i § 12 endast nämnes nådiga
Kungörelsen den 16 Oktober 1874, angående normal- och passervigter för
guldmynt; dels ingenstädes nämnes nådiga Kungörelsen den 23 Juli 1869,
angående det franska mått- och vigtsystemets begagnande för medicinskt

brak, och än mindre återgifva s sådana delar af samma Kungörelse, som synas
hafva bort i förslaget inrymmas, i fall det icke skall finnas två författningar,
rörande nämnda systems begagnande i riket, hvilket väl vore orimligt,
samt dels i allmänhet föga eller intet förekommer om måtts och vikters
justering och alldeles intet om arfvodet derför; samt

för mycket, emedan dels i § 18 förekomma uppgifter, om förvandling
af hittills gällande matt och vigter till de metriska, samt tvertom, och
dels §§ 19 till och med 28 innehålla just sådana bestämmelser, som finnas
i. ofvan nämnda nådiga Förordning den 31 Januari 1855, angående hvad
vid verkställigheten al den då utfärdade nva Stadgan, om mått och vigt,
borde iakttagas, och nu lämpligen torde böra i eu särskild dylik förordning
desto hellre inrymmas, som de''i fråga varande bestämmelserna komma att
tillhöra kategorien öfvergångsstadganden och efter jemförelsevis få år hafva
endast ett historiskt värde.

Häi för utan förekommer, att den nu gällande Stadgans uppställning,
redan derigenom, att ämnena uti den samma följa i naturlig ordning,
mycket redig, är det än vidare derigenom, att samma ämnen fördelats i
vissa, med rubriker försedda artiklar. En sådan fördelning saknas i det
föreliggande förslaget, för hvars uppställning den norska lagen af den 22
Maj 1875, om metriskt mått och vigt, som det vill synas, i åtskilligt tjenat
till föresyn, ehuru denna lag är omständligare än förslaget.

Hvad härefter beträffar förslagets innehåll, så föranleder detta till
följande anmärkningar.

§ I I

denna § såges, att rikets matt och vigt skola vara grundade, det
förra på metern och den senare på kilogrammet, med deras underafdelningar
och mångfalder efter decimalsystemet, alldeles så, som det säges i §§
1 och 3 af nyss nämnda norska lag. Det vill dock synas, som vore orden
efter decimalsystemet“ öfverflödiga, emedan meterns och kilogrammets underafdelningar
och mångfalder aldrig varit annat än decimala. Men detta
betyder föga. Och kanske finner Eders Kong!. Maj:t i nåder det äfven
vara af föga betydelse, hvad Styrelsen dock anser sig skyldig anmärka, att
deri i fråga varande § äfven måste — enär föreskriften i 8 Kap. 1 § Han -

dels-Balken, att “enahanda mått och vigt skall vara i hela riket“ blifvit
upphäfd genom Kongl. Förordningen af den 7 September 1858 — i brist på
annan föreskrift i detta ämne, anses ersätta den första paragrafen i den nu
gällande Stadgan, om mått och vigt, så lydande: “Ett enda slag af mått
“och vigt skall i riket vara allmänt gällande, af sådan beskaffenhet och
“med den fördelning, som här nedan bestämmes. “

§ 2, l:o.

Såsom motiv för denna § förekommer i det föreliggande utlåtandet
följande: “Då det egentliga motivet för införandet af det metriska mått“och
vigtsystemet består deri, att detta system är antaget af många andra
“nationer och derigenom erhållit en internationel karaktär, så hafva vi, på
“det att detta företräde, som det metriska systemet har framför det nu i
“riket gällande, icke skulle i någon mån förringas, ansett det vara olåmp“ligt
eller till och med skadligt att införa andra underafdelningar och mångfalder
af enheterna, än dem, som finnas i det ursprungliga systemet. Af
“samma skäl hafva vi äfven ansett, att namnen på de särskilda måtten och
“vigterna icke böra undergå någon väsendtlig förändring. Erfarenheten
Aiar dessutom flerestädes å daga lågt, att, der man på försök upptagit
“inhemska namn bredvid de ursprungliga, de förra småningom helt och
“hållet blifvit undanträngda af de senare. Vi hafva derför bibehållit de
“ursprungliga, från latinska och grekiska språken hemtade benämningarna
“och endast till öfverensstämmelse med vårt språks fordringar förändrat
“deras ändelser.“ Men oaktadt dessa förträffliga motiv, har det dock, såsom
undantag från regeln, ansetts, att, “för uppmätning af större afstånd11,
skulle, “i stället för ordet myriameter, begagnas den gamla svenska benämningen
mil“, hvarföre äfven i den förevarande §:n, punkten l:o står:
“10,000 meter kallas en mil (ny)“; och till försvar för detta undantag har
blifvit anfördt, “att, då fråga icke vore om stor noggranhet, en myriameter
“kunde anses vara lika med en mil“, hvarjemte det blifvit anmärkt, att
“efter ordet mil har ordet ny inom parentes blifvit tillagdt för att, der
“större noggranhet vore af nöden, skilja detta milmått från det äldre i
“landet brukliga. Den äldre milen är 36,000 fot, under det att den nya
“utgör 33,681 föt.“

En liknande fråga har redan för omkring 2 års tid sedan varit föremål
för Eders Kongl. Maj:ts pröfning, hvarmed det förhåller sig på följande
sätt. Vid det under sommaren år 1872 i Köpenhamn hållna tredje
skandinaviska nationalekonomiska mötet hade uttalats den åsigt, “att det
“metriska mått- och vigtsystemet borde i de tre nordiska rikena, så fort

“ske kunde, antagas för alla slag af så val mått som vigter samt med de
“indelningar och benämningar, som dertill höra,“ I anledning häraf hade
Styrelsen för statens jernvägstrafik, ehuru delande före nämnda åsigt, dock,
på anförda skäl, hos Eders Kongl. Maj:t föreslagit antagande af vissa nya
benämningar, nemligen gramcentner, grampund samt metermil, den sist
nämnda, för att dermed beteckna 10 kilometer, eller 1 myriameter. Här
öfver hörda, yttrade först Landtmäteristyrelsen, att med det franska måttoch
vigtsystemet jemväl de dertill hörande benämningarna torde böra införas,
och sedan Vetenskaps-Akademien, enligt dess ofvan nämnda tre sakkunniga
ledamöters i sådant afseende yttrade mening, att, “hvad beträffade
“den franska myriametern såsom enhet för uppmätandet af trafikerad väg“längd,
Akademien icke kunde finna några giltiga skäl, som talade emot
“dess införande.“ Dessa åsigter blefvo, sä vidt Styrelsen kan finna af nådiga
propositionen till Riksdagen den 20 Februari 1874, angående införande
af det metriska mått- och vigtsystemet vid trafiken å statens och
enskilda jernvägar m. m., sannolikt af Eders Kongl. Maj:t gillade. I alla
händelser anser sig Styrelsen nu böra vidhålla sin ofvan omförmälda åsigt och
till stöd för den samma åberopa Vetenskaps-Akademiens, i det föregående
anförda både motiv för § 2 och särskilda yttrande om myriameterns införande
här i landet vid jernvägarne. dessutom torde Styrelsen få bemärka,
dels att det synes högst besynnerligt, att bland många, uteslutande
från främmande språk hemtade benämningar, finna en svensk, hvilken dessutom
länge haft en annan betydelse, än den nu skulle få; dels att en hvar
utländing, som hört, att det metriska mått- och vigtsystemet blifvit hos oss
antaget, sannolikt skulle betvifla detta och säkerligen ej skulle förstå, hvad
han läste, då han öfver dörren till hvarje stationshus vid statens jernvägar
saknade ordet myriameter och fann orden “mil (ny)“, om hvilka ords rätta
betydelse kanske icke ens de i närheten boende kunde upplysa, samt dels
att uteslutandet af benämningen myriameter och dess ersättande med en
annan benämning synes strida emot andemeningen uti den af Eders Kongl.
Maj:t den 12 Augusti 1875 ratificerade, i Paris den 20 Maj samma år
afslutade konventionen, angående upprättandet af en internationel byrå för
mått och vigt. Slutligen anmärkes, att förslaget icke innehåller något om
den nya milens indelning. 1 § 7 af den ofvan nämnda norska lagen heter
det, att “med en norsk mil (ny) skall förstås en längd af 10 kilometer
“= 10,000 meter. Milen delas i tiondedelar.“ Så hette det icke i det förslag
till nämnda lag, som afgafs af nedan nämnda kemiterade med Professor
O. J. Broch i spetsen; ty i detta förslags § 6 läses: “1,000 meter skall
“kallas en kilometer, 10 kilometer skall kallas en myriameter eller metrisk
mil.“

§ 2, 4:o.

Angående denna punkt innehåller utlåtandet följande: “För 1,000
“kilogram hafva vi föreslagit namnet tonn. I Frankrike kallas samma vigt“cnhet
tonneau, i Tyskland Tonne och i Norge Ton. Vi hafva trott, att
“benämningen tonn härför lämpligen skulle kunna användas, alldenstund
“1,000 kilogram äro lika med 2,352,5 svenska skålpund, under det att den
“vigt, som hitintills betecknats med namnet tonn, vanligen beräknats till
“6 gamla skeppund eller 2,400 skålpund. Skillnaden är således icke så
“stor, att något afseende derpå behöfver fästas i de fall, der endast en
“mindre noggranhet är af nöden.“

Med stöd af Akademiens ofvan anförda motiv för § 2 samt den nyss
åberopade konventionen, och då den föreslagna benämningen “tonn“ låter
lika med det engelska, öfver hela verlden bekanta vigtnamnet “ton“, med
hvilket dock utmärkes en annan tyngd, än den, som skulle utmärkas med
ordet “tonn“, samt då 1,000 kilogram i Frankrike gemenligen kallas tonneau,
anser Styrelsen i underdånighet, att benämningen tonnå är att föredraga
framför den af Akademien föreslagna.

§ 3.

Enligt § 11 i nu gällande Stadga, om mått och vigt, får, intill dess
annorlunda förordnas, fortfarande begagnas för mätning af träkol kolläst.
eller tolf tunnestig, innehållande 75,6 kubikfot, samt koltunna, innehållande
6,3 kubikfot. Med förevarande § afses att upphäfva den sålunda tills vidare
meddelade tillåtelsen. Styrelsen, som föreställer sig detta vara hvarken
nödigt eller nyttigt, har ansett sig böra särskildt fästa Eders Kongl.
Maj:ts nådiga uppmärksamhet å den förevarande delen af förslaget, öfver
hvilken måhända Kommers-kollegium borde höras.

§§ 4 och 5.

I utlåtandet säges: “Hvad som i dessa §§ blifvit föreslaget, rörande
“rikslikarne och reservlikarne, öfverensstämmer i motsvarande delar, med
“hvad som finnes intaget i §§ 3, 4 och 5 i nu gällande Stadga.“

Men i först berörda §§ finnes intet, som motsvarar föreskriften i sist
berörda § 4, angående kopior af rikslikarne hos Universitets-styrelsen i
Upsala, måhända derföre att den i fråga varande föreskriften, ehuru år
1854 föreslagen af Vetenskaps-Akademien, numera af henne icke anses
behöflig.

Enligt § 4 inom. 2 få rikslikarne “till jemförelse begagnas endast
“med Vårt, på derom gjord underdånig ansökning, särskilt meddelade nå“diga
tillstånd, och då endast af sådana män, Indika Yår Vetenskaps-Aka“demi
eller annan af Oss utsedd vetenskaplig myndighet anser ega de in“sigter
och den praktiska färdighet, som härtill fordras11; men i § 5 mom. 3
“heter det: “Minst hvart tionde år skola rikslikarne med reservlikarne
“jemföras af två sakkunnige män, hvilka utses af Vår Vetenskaps-Akademi.11

De motsägjplser, som, åtminstone skenbart, förefinnas mellan dessa
föreskrifter, skulle ''kunna mycket lätt undanrödjas, i fäll mom. 3 i § 5 uppflyttades
till ett mom 3 under § 4 och gåfves följande lydelse: ‘Sådan

“jemförelse, som i mom. 2 är omförmäld, skall emellan rikslikarne och de
“i näst följande § omnämnda reservlikare ega rum minst hvart tionde år;
“och skola protokollen derom förvaras i Vår Skattkammare.“

§ 6.

I denna § meddelas föreskrifter, angående ett metermått och en
kilogramvigt, hvilka skulle användas såsom rikslikare, intill dess de i §§ 4
och 5 omförmälda rätta rikslikarne och reservlikarne hunnit anskaffas.

Men dessa föreskrifter af endast temporär beskaffenhet synas böra
inrymmas icke i den blifvande nya stadgan, utan i den särskilda förordning,
hvilken antagligen kommer att utfärdas och innehålla alla erforderliga
föreskrifter, angående hvad vid verkställigheten af samma stadga bör iakttagas.

§ 7.

1 utlåtandet säges: “Denna § är lika lydande med § 12 i nu gäldande
Stadga, endast med den skillnad, att vi utsträckt justeringsskyldig“heten
äfven till vigtredskap.“

Men så förhåller det sig icke; ty

§ 12 lyder sålunda:

“Vid handel eller eljest, då varor
“efter mått eller vigt skola aflemnas
“eller emottagas, må endast begagnas
“mått eller vigt, som undergått justering.
Den justering, som af behörig
“person å en ort i riket blifvit verk“ställd,
gälla äfven å alla andra.“

§ 7 lyder sålunda:

“Vid handel eller eljest, då varor
“efter mått eller vigt skola aflemnas
“eller emottagas, må endast begagnas
“mått eller vigter och vigtredskap,
“som undergått justering af vederlör“ligen
för ordnad justerare

, * § / tillagda orden “af vederbörligen förordnad justerare*1

äro öfverflödiga, om § 15 i nu gällande Stadga intages i den tillämnade
nya - Stadgan, eller i annan ny författning om justeringsväsendet, hvilket
omöjligen .kan underlåtas. Deremot är den sista meningen i ^ 12, som,
utan uppgifvet skid, icke intagits i § 7, oundgängligen nödig. “

Styrelsen, som i öfver 20 års tid, vid alla lägliga tillfällen sökt
ådagalägga nödvändigheten af äfven sådana likarmade vågars justering, som
begagnas i handel och rörelse, men alltid förgäfves, emedan hon mott motstånd
. från samma håll, hvarifrån nu utgått förslag till en dylik justering,
kan ej underlåta att här yttra sin stora glädje deröfver, att detta motstånd
ändtligen, åtminstone till eu del, upphört.

Innan Styrelsen gar vidare, anser Styrelsen sig böra anmärka, att i
det föreliggande förslaget intet finnes, som motsvarar föreskrifterna uti den
nu gällande Stadgan § 7, 2:o samt §§ 8 och 9 äfvensom att något skid för
dessa föreskrifters uteslutande icke uppgifvits.

§ 8.

Denna § lyder sålunda: “Öfverinseendet öfver den i § 7 omförmälda
“justering skall utöfvas af en Central-justeringslyrå, för hvilken Generaldirektören
för Landtmäteriet skall vara Chef och i hvilken en af (lss
“dertill förordnad vetenskapsman, med fysikaliska och tekniska inslgter,
“skall såsom ledamot ega säte och stämma i alla sådana, mått och vifftbct
ti ä flande mål, för hvilkas utredning och bedömande insigter af i fråoa
“varande art äro nödiga. Denne vetenskapsman skall derjemte leda och
“öfvervaka utförandet af alla sådana justeringar, hvilka böra ske med större
“noggrannhet, än den, som för mått och vigter till bruk i allmän handel
“och rörelse varder stadgad.» - Och i utlåtandet motiveras förevarande S
sålunda: “Vi hafva här föreslagit, att öfverinseendet öfver justeringen och
“hvad dertill hörer, skall handhafvas af en Central-justeringsbyrå, hvari General-Direktören
för Landtmäteriet är Chef. Dä, på några få undantag
nar, alla justerare i landet tillika äro landtmätare och då, enligt vår äsigtj
“desse framför andre tjensteman, som dertill skulle kunna i fråga komma,’
“genom sin yrkesbildning i allmänhet äro särdeles passande att öfvertaga
justenngsbestyret, så synes det oss vara ändamålsenligt, att, såsom hittills,
administrationen af justeringsverket anförtros åt samme man, som är Chef
“för Landtmäteriet, och således utgör ett af dennes embetsåligganden. Men
“emir, för att rätt bedöma vissa frågor, som röra mått och vigt, samt för
“att verkställa grannlaga justeringar, fysikaliska och tekniska kunskaper
“oundgängligen erfordras, hvilka man i allmänhet icke kan vara berättigad

“förutsätta hos personalen i ett embetsverk, som år inrättadt för helt annat
“ändamål, så hafva vi ansett det vara nödigt, att en vetenskapsman med
“dylika kunskaper eger säte och stämma i nämnde Centralstyrelse, då frågor
der förekomma, för hvilkas utredande och bedömande hans insigter
“kunna tagas i anspråk. Öfver allt i utlandet, hvarest justeringsväsendet
“blifvit på ett tidsenligt sätt ordnadt, har man, så vidt oss är bekant, sörjt
“derför, att Centralstyrelsen för justeringen icke skulle blifva i saknad åt
“nödigt vetenskapligt biträde. Vi hafva trött, att ett sådant biträde billigast
skulle kunna anskaffas på det sätt, vi föreslagit, enär den i fråga
“varande vetenskapsmannen, hvars tid blott till eu del komme att upptagas
“af justerino sangelägenheter, skulle kunna aflönas med ett mot hans möda
“svarande arfvode, hvilket dock under de första åren efter beslutet om metersystemets
införande bör sättas högre, än för framtiden, emedan hans
“tid under de första åren ofelbart ganska mycket kommer att tagas i anspråk,
i jemförelse med hvad sedermera bör blifva fallet. Att nu ingå i
“någon närmare redogörelse för anordningen i öfrigt af den föreslagna Cen“tral-justeringsbyrån,
anse vi icke lämpligt, och hafva vi blott velat sär“skildt
i afseende härpå framhålla, hvad som i paragrafen blifvit upptaget.
“

Det hade dock varit väl, om nyss nämnda närmare redogörelse icke
underlåtits och sålunda den tillämnade anordningen af den föreslagna Central-justeringsbyrån
blifvit klar äfven för andra, än förslagsstållarne: Au är
det, åtminstone för Landtmäteristyrelsen, oklart:

j:o Om byrån skall, för behandling af alla frågor, angående mått
och vigt, inrättas i stället för Landtmäteristyrelsen och vid sulan om denna
utgöra ett särskildt verk, ehuru begge skola hafva en och samma Chef;

2:o Om byrån skall bestå af endast General-Direktören för Landtmäteriet
och vetenskapsmannen eller äfven af Öfveringeniören härstädes;

3:o Om denne tjensteman, hvilken, enligt 4 § i nådiga Landtmäteriinstruktionen
den 6 Aug. 1864, skall i Landtmäteristyrelsen föredraga alla
de mål och ärenden, som angå öfverinseendet å samt justering af mått,
vinter, vägnings- och bränvinsprofningsinstrument, fortfarande skall göra
detta, eller om sådant skall åligga vetenskapsmannen och denne således
jemväl vara protokollsförande och expeditionshafvande, eller om dessa bestyr
skola nämnde personer emellan fördelas;

4:o Om Öfveringeniören, som, enligt nyss åberopade författningsrum,
äfven har till åliggande att förrätta den vid Generallandtmäterikontoret
förefallande justering af landtmäteri-, vägnings- och bränvinsprofningsinstrument
samt af mått och vigter, skall fortfara med detta åliggande, eller icke;

ö:o Om

5:o Om vetenskapsmannen, hvilken skulle, “såsom ledamot ega säte
“och stämma" i byrån, skall ega denna stämma med endast rådgifvandeoch
reservationsrätt — af samma slag, som t. ex. i Landtmätenstyrelsen,
Ofveringeniören, eller med beslutanderätt — af samma slag, som t. ex. i
Statskontoret, Öfverdirektören för Mynt- och Kontrollverken •—, eller, i rent
vetenskapliga frågor, med af göranderätt, hvilket för sjelfva saken säkerligen
blefve det fördelaktigaste;

6:o Om — då vetenskapsmannen endast skall “leda och öfvervaka
“utförandet af alla sådana justeringar, hvilka böra ske med större noggran“het,
än den, som för mått och vigter till bruk i allmän handel och rökelse
varder stadgad11 — hvem, som skall verkställa nämnda noggrannare
justeringar, t. ex. af Landtmäteri kontorens och justerarnes i länen likaremått
och vigter, antingen, såsom hittills, Ofveringeniören, hvilken i sådant
fäll komrne att std under vetenskapsmannens ledning och lydnad, eller ock
någon annan, särskilt aflönad person, utrustad med de fysikaliska och tekniska
kunskaper, som i utlåtandet anses oundgängligen erforderliga för att
verkställa grannlaga justeringar; samt

7:o Om byrån skall besörja förfärdigandet af dels nya rikslikare,
kopior och komparatorer, i den händelse redan anskaffade skulle skadas
eller förkomma — hvilket åliggande nu tillhör Vetenskaps-Akademien, enligt
§ 9 i den nu gällande nådiga Stadgan om mått och vigt, men, såsom
redan blifvit anmärkt, utan uppgifvet skäl, icke ens är vordet omnämndt i
de föreliggande handlingarna — samt dels modeller till målkärl med tillbehör
och till vigter — hvilket åliggande hittills tillhört Vetenskaps-Akademien,
bland annat, enligt nådigt bref af den 31 Januari 1855.

Det är visserligen sannt att, “på några fä undantag när, alla justerare
i landet tillika äro landtmätare"; men detta kommer sig deraf, dels att
de båda statsmagterna redan vid 1734 års riksdag beslutat, “att, till landt“mätarnes
vilkors förbättrande, dem måtte anförtros mått- och vigtjusterin“gen“,
hvarvid sedermera förblifvit; dels att justerareexamen alltid utgjort
och utgör en del af landtmäteriexamen, och dels att utan för landtmäteristaten
varande män, som, genom att aflägga först nämnda examen särskildt,
förvärfvat sig kompetens till justerarebefattning, gemenligen, då de sökt
sådan befattning, haft mera meriterade landtmätare till medsökande.

För öfrigt kan Styrelsen ej dela den meningen, att landtmätarne
skulle “framför andre tjensteman, som dertill skulle kunna i fråga komma,
“genom sin yrkesbildning i allmänhet vara särdeles passande att öfvertaga
“justeringsbestyret. “ Detta är mycket enkelt, snart sagdt, handtverksmessigt,
och har föga gemensamt med en landtmätares yrkesbildning, såsom

sådan. De teoretiska insigter, som en justerare behöfver och landtmätaren
i sin examen inhemtar, innehafvas i minst lika hög grad af t. ex. lärare vid
elementarläroverk, vid teknologiska och landtbruksinstitut samt vid tekniska
och navigationsskolor äfvensom af statens landtbruksingeniörer, af länsagronomer
samt af tjenstemännen vid skogs- och jägeristaten, för att icke tala
om yngre officerare vid både värfvade och indelta armeen samt eu och
hvar, som vid Teknologiska Institutet eller Cnalmersska Slöjdskolan aflagt
godkänd afgångsexamen, — allt med undantag endast för kännedomen af gällande
författningar angående mått och vigt, men hvilken kännedom kan
ganska snart inhemtas. Och den praktiska tillämpningen af nämnda författningar,
eller sjelfva verkställigheten af mått och vigters justering, som, ej.
ingår i landtmäteriexamen, kan iuom mycket kort tid inhemtas å någon af
de många justeringsverkstäder, som öfver allt i riket finnas. Nar nu härtill
kommer, att — jemlikt 22 § 1 mom. i nådiga Stadgan, angående mått
och vigt, och nådiga Kungörelsen den 5 Juni 1874 — justerares åliggande,
i afseende å tiden för justerings företagande, i allmänhet är inskränkt till
början af Mars och Juli månader hvarje år, så lärer det vara oemotsägligt,
att landtmätare icke äro företrädesvis passande till justerings utöfvande.
Också innehåller 21 § 1 mom. i nådiga Landtmäteri-instruktionen att “till
“justerare af mått och vigter eger Landtmäteristyrelsen konstituera landt“mäteri-auskultanter
och landtmätare, äfvensom andra sökande, hvilka om
“allt hvad till justering af mått och vigter hörer ega fullständig kännedom,
“derom Styrelsen, när den finner skäl dertill förekomma, eger att förskaffa
“sig visshet genom med sökanden anstäldt förhör. “ Sådana, till justerare
konstituerade, sökande hafva under det sista qvinqvenniet varit eller äro
ännu en f. d. Fanjunkare vid ett värfvadt regemente, en Häradsskrifvare,
en Postkontrollör, två Underlärare vid Navigationsskolor, en Löjtnant i
Flottans mekaniska kår, en Filosofie-doktor och en Stadsingeniör, oberäknadt
officerare vid indelta arméen, hvilka väl aflagt landtmäteriexamen, men
sedermera endast såsom auskultanter tillhört Landtmäteristaten. Af dessa
har Fanjunkaren, konstituerad redan år 1846, varit klen och Filosofie-doktorn,
begge nu afgångna, i anseende till ständiga resor inom och utom landet,
varit försumlig i utöfningen af justerarebestyren, men alla de andra
gjort sig i allt särdeles väl kända. Men äfven om alla justeraresysslor nödvändigt
skulle besättas med landtmätare, så kunde deruti lika litet boga
något hinder för de senares lydande under en annan myndighet än General-Direktören
för Landtmäteriet eller Landtmäteristyrelsen, som dels under
dessa lyda många indelta arméens officerare i deras egenskap af jemväl
landtmätare, äfvensom de nyss omförmälda justera me, ehuru de äfven innehafva
sysslor, lydande under andra myndigheter, och dels många kon -

trollörer vid bränvinsbrännerierna tjena under minst tvä olika myndigheter.

Styrelsen, som således icke kan i nu omförmälda afseende dela de
i utlåtandet yttrade åsigterna, biträder deremot fullkomligt den deruti jemväl
yttrade meningen, att, “för att rätt bedöma vissa frågor, som röra matt
“och vigt, samt för att verkställla grannlaga justeringar, fysikaliska och tekniska
kunskaper oundgängligen erfordras, hvilka man i allmänhet icke kan
“vara berättigad förutsätta hos personalen i ett embetsverk,. som år mrat“tadt
för helt annat ändamål. “ Men i fråga om tillämpningen af denna
mening, skiljer sig Styrelsen helt och hållet från hvad förslaget deiom innehåller,
samt anser samma förslags bestämmelse om inrättandet af en
Central-justeringsbyrå under en Chef, som, i anseende^ till bristande kunskaper,
ej skulle '' kunna på sjelfständig grund och på bästa sätt fullgöra
sina åligganden, innefatta endast ett slags half åtgärd, ingalunda motsvarande
vår tids fordringar, och likväl tillskyndande det allmänna en årlig
utoift, för att icke tala derom, att anställandet af en vetenskapsman allenast
såsom biträde vid byrån och således, ehuru den kunnigaste i ämnet
af byråns embets- och tjenstemän, likväl i underordnad ställning, möjligen

skulle vålla konflikter till skada för saken.

Eders Kongl. Maj:t har — såsom det heter uti ingressen till den
ofvan omförmälde, i Paris den 20 Maj 1875 afslutade konventionen, angående
upprättandet af eu internationel byrå för mått och vigt — “lifvad
“af önskan att betrygga det metriska systemets internationela likformighet
“och fullkomnande“, med många främmande staters regeringar afslutat samma
konvention, hvilken innehåller, bland annat, att “den internationela byran
“skall arbeta under uteslutande ledning och inseende af en internationel
“komité för mått och vigt, hvilken sjelf är underordnad en allmän konferens
för mått och vigt, bestående af ombud för alla de kontraherande legeringarna.
» Detta oaktadt, skulle nu hos oss grundläggas en Centraljusteringsbyrå
under styrelse af Chefen för ett embetsverk, som inrattats
för helt annat ändamål och hos hvilken det icke ens vore berättigad^ att
förutsätta de fysikaliska och tekniska kunskaper, som dock oundgängligen
erfordras för att rätt bedöma vissa frågor, hvilka röra mått och vigt, samt
för att verkställa grannlaga justeringar, hvadan samme man naturligtvis ej
skulle kunna med heder för sitt land deltaga i ofvan nämnda internationela

komité och konferens. o o

I Norge har, till och med sistlidet år, öfvermseendet a matt och

vio-t varit uppdraget åt en kommission, under hvilken lydde en justeringsmästare.
Denna kommission bestod af ordinarie . universitetslärare i fysik
och astronomi, för hvilka justeringsväsendet naturligtvis utgjorde endast en

bisak, likasom här i landet för Landtrnäteriets styresman. För den skull
och ehuru kommissionens ledamöter voro vetenskapsmän, lärde erfarenheten’
att den bestående anordningen icke var tillfredsställande. Härom och oni
ändring _ i samma anordning hafva de komiterade - Professorerne vid
Kristiama universitet i Matematik O. J. Broch, i Fysik H. C, Christie och
i använd Matematik C. M. Guldberg samt Köpmannen Ii. Friele — hvilka
den 11 September 1873 afgifvit underdånigt utlåtande och förslag till Lov
om metrisk Maal og Vsegt i Norge, yttrat följande: “Styrelsen af vårt iusteringsväsende
har hittills såsom bigöromål (Bipost) tillhört två bestämda
lai are befattningar vid. universitetet och för (ifrigt varit anförtrodd åt iustc“nngsmästaren
. i Kristiania. Fn sådan anordning innefattar naturligtvis icke
“säkerhet för justenngsväsendets upprätthållande med den nöjaktighet, som
“nu med råtta fordras i handeln. Att det hittills hos oss har gatt temligen
la, utgör visserligen de särskilda, dugtiga universitets-lärares förtjenst,
‘‘som hafva tagit sig af denna saken, och den dugtiga justeringsmästare, som
man haft anda från den första grundläggningen af vårt nuvarande mått- och
vigtsystem. Men på sådana tillfälligheter kan man icke bygga styrelsen
“af ett ordnadt justeringsväsende. Härtill kommer, att det icke allenast är
“med hänsyn till matt och vigt, som en sakkunnig styresman erfordras,
utan äfven i manga andra liknande rigtningar, uti hvilka administrationen
nu, nar den är i behof af råd, hvilket i synnerhet ofta är fallet med tullväsendet,
vander sig^ än till en, än till en annan af universitetslärarne eller
apotekarne. Vt må derföre högeligen tillråda inrättandet af en särskild
direktors sys sia för justering sväsendet, hvars innehafvare lufver sålunda
“af lönad, att hem uteslutande kan befatta sig med styrelsen häraf och tillika
“Lemna administrationen i andra analoga rigtningar det bistånd, som den
“kan behöfva. Eu sådan man måste vara fullständigt utbildad såsom
“praktisk fysiker och kemiker, hafva öfriga nödiga tekniska kunskaper och
‘jemväl hafva administrativ förmåga. Vid sidan af honom kunde då mmra
“t. ex., såsom hittills, två styrelseledamöter (Medlemmer) ställas, hvilla
“borde valjas bland universitetets lärare eller bland apotekarne, utan att
likväl förut dessa bigöromål sammanknötos med bestämda embeten. Direktören
blef då förman i styrelsen och den, för hvilken detta blefve hufvud“sak,
hvarföre han äfven borde hafva rätt, att till vederbörande regerinas“departements
pröfning hänskjuta hvarje beslut af hela styrelsen, i hvilket
“hans. mening blef öfverröstad.“ - Häremot hade den ofvan nämnda norska
justeringskommissionen, uti den 17 November 1874 afgifvet utlåtande icke
det ringaste att erinra och ej heller Eders Kong! Maj:t i nådig proposition
af den 25 Januari 1875 till Norges Storting, angående utfärdandet af en lag
om metriskt mått och vigt. Förslaget till denna lag innehåller äfven i

förevarande ämne följande: “§ 45. Jnsteringsväsendets styrelse skall utgö“ras
af en justeringsdirektör och två tillförordnade ledamöter. Direktören
“är styrelsens förman och kan som sådan, i fäll han vid fattandet af något
“beslut har eu från de två andra ledamöterna afvikande mening, yrka,
“att saken hänskjutes till vederbörande regeringsdepartements pröfning.
“Styrelsen har att draga försorg om införandet af det i denna lag före“skrifna
metriska mått- och vigtsystemet samt att tillse, att lagstiftningens
“bestämmelser rörande mått och vigt iakttagas, allt efter närmare,
“för styrelsens verksamhet af Konungen meddelad instruktion. § 46. Ju“steringsdirektören
har i synnerhet att vaka öfver nöjaktigheten af juste“ringsväsendets
hufvudnormaler och kontrollnormaler samt af de derefter
“inrättade justeringsnormaler och att, så ofta han dertill har tillfälle, kontrollera
det de sist nämnda öro oförändradt nöjaktiga. lian har likaledes
“att vägleda och kontrollera samtliga justeringsmästare och justerare med
“hänsigt till det tekniska utöfvandet af det dem åliggande värf och vaka
“öfver, att de hålla sina arbetsnormaler i tillbörlig öfverensstämmelse med
“justeringsnormalerna. Justeringsdirektör en skall vidare vara skyldig att,
“på anfordran af vederbörande regeringsdepartement, biträda administratio“nen
i alla frågor, hvilka påkalla metronomiska undersökningar, såsom anskaffande
och begagnande af normaler till bestämmande af ljusstyrka, af
“normaler för gasmätare, af normaltermometrar, af normaltryckmätare för
“ångmaskiner, af redskap till bestämmande af alkohols styrka, af sachari“metrar
m. m. Han har i anledning häraf att uppå anfordran öfvertaga
“kontrollen med förfärdigandet af de för sådana ändamål nödiga redskap
“och instrument samt att revidera de samma eller kontrollera deras revision.
“ Huru vida Stortinget hade något att erinra härvid, känner Styrelsen
icke. Säkert är, att det helt och hållet öfverlät åt Eders Kongl.
Maj:t att ordna justeringsväsendet; ty 10 § i Lagen om metriskt mått och
vigt af den 22 Maj 1875 innehåller: “Justeringsväsendet inrättas och sty“res
på det sätt, som af Konungen närmare bestämmes med iakttagande
“af de i denna lag särskilt gifna föreskrifter. “ Detta bestämmande lärer
hafva egt rum, ty uti innevarande års norska statskalender står, under rubriken
Justeringsväsendet: Justerings-Direktör A. F. O. Arndtsen, konstituerad
1875; kommissionen för uppsigt öfver mått och vigt: Universitetsläraren
i astronomi och Justcrings-Direktören; Justeringsmästare Henrik
Clausen.

Landtmäteristyrelsen har så utförligt redogjort för förestående norska
förhållanden, emedan de gifva, såsom Styrelsen föreställer sig, säkert stöd
åt hennes, under årens lopp allt mer och mer rotfästade mening, att i
spetsen för öfverinseendet å mått och vigt samt justeringsväsendet här i

landet bör stå en med sådaua insigter och egenskaper utrustad man, som
ofvan nämnda komiterade Broek m. (I. uppgifvit och Eders Kongl. Maj:t
synes hafva i nåder gillat, samt att det för den skull är Styrelsens ovilkorliga
skyldighet att, utan afseende på något annat, än det allmännas val
förstådda intresse, bjuda till att få nyss nämnda öfverinseende in. m. öfverflyttadt
från Landtmäteristyrelsen till en sakkunnigare och lämpligare
myndighet.

Af Landtmäteristyrelsen har aldrig fordrats och hon har äfven, åtminstone
under de sist förflutna 100 åren, alltid saknat sådana insigter i
fysik in. in., som äro nödvändiga för att kunna på fullt sjelfständig grund
både yttra sig i alla, rörande mått och vigt förekommande frågor samt förskaffa
rikslikare till mått, vigter o. d. äfvensom de två slags kopior af
dessa likare, som föreskrifvas i 4 § samt 7 § l:o af nu gällande Stadga,
angående mått och vigt. Intill Juni månad år 1849 fanns visserligen eu
Öfveringeniör härstädes, A. Alreik, hvilken var Filosofie-doktor samt utgå!
s. k. teoretiskt-praktiska läroböcker i landtmäteri, geometri och stereometri
in. in. Men ehuru, enligt 4 § 2 mom. 5 punkten uti den i hans tid gällande
Landtmäteri-instruktionen af den 4 Maj 1827, Öfveringeniören rätteligen
borde “förrätta den vid Generallandtmäteri-kontoret förefallande
“justeringen af landtmäteri-instrument samt af mått, mål och vigtcr“, så
skedde detta likväl aldrig under Alreiks tjenstetid, utan först nämnda instrument
justerades af Aktuarien i kontoret samt de andra af justerare!! i
Stockholms stads norra justeringsdistrikt. Ofvan berörda bristande insigter
hafva alltid måst fyllas af Vetenskaps-Akademien. Hon föreslog år 185 1
det nu gällande systemet för rikets allmänna mått och vigt, och deröfver
fick ej ens den tidens Landtmäteristyrelse tillfälle att yttra sig. Hon höres
gemenligen öfver väckta förslag till nya och till ändring af gällande författningar
angående mått, vigter och vågar af alla slag samt bränvinsprofvare
och termometrar, hvarvid ofta, likasom nu, förekomma mycket skiljaktiga
meningar emellan henne och Landtmäteristyrelsen, hvithet föranleder,
bland annat, till infordrande af ytterligare utlåtanden och förseuadt afgörande
af föreliggande frågor. Hon har måst draga försorg om anskaffandet
af icke allenast rikslikare för mått och vigter, utan äfven deras ofvanberörda
två slags kopior samt af modeller till alla slags mått och vigter
äfvensom till betsman och spanmålsvåg in. m. d. Henne åligger jemväl
att besörja förfärdigandet af de likare-profvare och likare-termometrar, som
skola finnas härstädes samt i länens Landtmäteri-kontor, äfvensom att omjustera
dessa likare, när sådant behöfves, och anskaffa nya, då redan varande
skadas eller förkomma. Men om eljest åtskilliga tecken ej bedraga,
sä skulle icke allenast — som ock vore billigt — Akademien eller åtmin -

stolle hennes nu varande utmärkte Fysiker, hvilken troligen författat föreliggande
utlåtande och förslag, gerna mottaga befrielse från ofvan omförmälda,
i förslaget ej ens nämnda sysselsättningar och skyldigheter, utan
äfven den vigtiga saken göra en vinst, om den icke mera komme att behandlas,
såsom ''hittills skett, utaf två, af hvarandra oberoende myndigheter,
utan af en enda, derför i alla afseenden val utrustad myndighet.

Landtmäteristyrelsen föreställer sig i underdånighet, att denna myndighet
alldeles icke behof de eller borde byggas på ny grund och således med
störa kostnader för det allmänna, utan att den kunde vara, antingen Öfverdirektören
för Mynt- och Kontrollverken, eller Ofverdirektören för Teknologiska
Institutet, eller ock, och helst det, Chefen uti Eders Kong!. Maj:ts
Finans-departements Byrå för kontrollen å tillverkningsafgifter — i hvilket
senare fall justeringsväsendet skulle, likasom nämda Byrå blifvit det, flyttas
från Eders Kongl. Maj:ts Civil-departement till Finans-departementet —
och Styrelsen har grundat sin mening i förevarande afseende på följande
skäl och omständigheter, nemligen:

att nämnde Byråchef skall dels, enligt nådigt bref den 1 Juni 1855,
“icke allenast öfver de för kontrollen å bränvinstillverkning särskildt för“ordnade
personer utöfva tillsyn och befäl, så att gällande föreskrifter öfver
“allt blifva med enhet, kraft och följ dugtighet handhafva, utan ock att,
“när vid bränvinslagstiftningens tillämpning i en eller annan måtto bemär“kas
sådana brister eller hinder, som fordra att genom särskilda åtgärder
“afhjelpas, derom göra anmälan till Departements-chefens vidare handläggning"
m. m., samt dels, enligt nådigt bref den 9 Juni 1865, bereda och
biträda vid expeditionen af Eders Kongl. Maj:ts beslut i alla de till Departementet
ingående besvärsmål eller ansökningar, som beröra bränvinslagstiftningen
och dess tillämpning, jemväl i sådana delar, som icke afse
blott kontrollen öfver tillverkningen, äfvensom “biträda vid behandlingen af
“sådana mål och ärenden inom Departementet, för hvilkas handläggning
“teknisk insigt erfordras, såsom frågor omgående mått och vigt, justering
“m. m. d.“;

att den i fråga varande Byråchefen, för att kunna fullgöra före
nämnda åligganden, ovilkorligen måste ega alla de insigter och egenskaper,
som Vetenskaps-Akademien samt, utförligare och bättre, ofvan omförmälda
norske komiterade uppgifvit såsom oundgängligen erforderliga för en justeringsdirektör
;

att berörda insigter och egenskaper — hvilket är af mycket stor
vigt för den förevarande frågans lösning på bästa sätt redan i den närmaste
framtiden — finnas i sällsynt hög grad förenade hos den nu tillförordnade
Byråchefen, Friherre A. H. E Fock;

att'' han — som till biträde vid sin byråchefsbefattning har en särskilt
tillförordnad och aflönad kanslist — är till den grad litet upptagen
af samma befattning, att han kunnat samtidigt dermed i flera år utöfva
åtminstone fyra andra befattningar, nemligen såsom ledamot af Riksdagens
Andra Kammare — för att icke tala om, att han sistlidet år var och innevarande
år är ordförande i Riksdagens Bevillnings-Utskott, — Fullmägtig
först i Riksgäldskontor! och nu i Riksbanken, Föredragande i LandtbruksAkademiens
Hushållnings- och Slöjdafdelning samt Ledamot af Direktionen
för Folkskolelärarnes Pensionsinrättning, från hvilken sist nämnda befattning
han dock lärer sistlidet år afgått;

att han således skulle kunna, utan nämnvärdt hinder af de till
byråchefsbefattningen hörande göromål, utbilda och sköta sin kontrollbyrå i
den af Styrelsen afsedda rigtningen;

att detta jemväl torde kunna ske, utan att det allmänna derigenom
tillskyndades, åtminstone stora, nya utgifter; emedan dels, då Landtmäteristyrelsen,
genom nådigt bref af den 14 December 1869, ålades att utöfva
öfverinseende och ledning af Rikets Ekonomiska Karteverk, i hvad det afsåga
mellersta och södra delarne af riket, Styrelsens Chef, ehuru ett
dylikt åliggande ej var nämndt i gällande nådiga Landtmäteri-instruktion,
dock, enär. han förut var vid aflönad, icke erhöll ringaste särskild ersättning
för sitt berörda nya åliggande, och dels innehafvare af de ofvan
nämnda byråchefs- och kanslistbefattningarna redan aflönas, den förre, med
5,500 kronor och, den senare, med 2,880 kronor, eller den förre med 1,900
kronor mera och den senare med endast 720 kronor mindre, än här varande
Öfveringeniör åtnjuter i lön på stat och i dyrtidstillägg, hvarjemte
förekommer, att Byråchefen eller hans underlydande naturligtvis skulle
uppbära det ingalunda obetydliga justeringsarfvode, som nu tillkommer nyss
nämnda Öfveringeniör; samt slutligen,

att, då en noggran och sakkunnig tillsyn öfver justerarnes i länen
verksamhet är af stor vigt, men omöjligen kan utöfvas af Landtmäteristyielsen
och ej heller tillhör henne, utan, jemlikt 55 ^ 2 mom. i nådiga
Stadgan, angående mått och vigt, Eders Kong! Maj:ts vederbörande Befallningshafvande,
som dock dertill äro föga passande, en dylik tillsyn skulle
kunna, med ringa särskild kostnad för det allmänna, utöfvas af den ofta
nämnda Byråchefen, emedan han i alla fäll måste göra resor i länen, så
vida han skall kunna noggrant fullgöra sin skyldighet, enligt ofvan anförda
nådiga bref den 1 Juni 1855.

Det skulle måhända kunna sägas, att, likasom de norska komiterade
föreslagit, det Justerings-direktören i Norge borde tillsammans med ett par

vetenskapsmän

vetenskapsmän bilda en styrelse för behandling af alla frisör som snes

den ofvatnämnde Bvrl11! T ''T ™te"skaPsmim borde ställas''vid sidan om
,l,n 0 Byråchefen i dess egenskap af styresman för justeringsväsen

let. Om hvtlket ar att betvifla, detta verkligen skulle vari nötUgt lå So
. sadant afseende att t,liga Vetcnskaps-Akademiens Astronom Fy=s Le, „ili

5Tf P[rat''0kt5ren Mynt- och Kontrollverken, öSireSöken to
Teknolog,ska nsntutet m. fl„ och do bland desse män utsädeTtmd" dl
o ligen anstallas pa samma sätt och för liknande ändamål som åtskillig

ordförandeskap af Statsrådet och Chtfe" för'' EdSäwi Mål
departement, den Statistiska Beredningen S “J:lS Cml"

Ä8&T5E&J:

i* ¥£

inses. Vattnings ringa omfång torde kunna

som nuDv1rkstlt TtoT- |if™ llmM sägaa. «*t don justering,

koller? atfS fri.

de,, 2k hd? S* AP°.tek? l,,0rde <»"•* ‘»I följd af nådigå22
ilande för medicinskt 3? *„i

sr.-EÄ K s-åä, tpfsarji

ink?m??Sferdggesfebligtjusteraretaxan> h™''“

1 5Ö3 R:dr år 1871, 1,618 R:dr år 1872, 2,232 R:dr av 1873. 2,038 B* b

1874 ÄÄwV*. »»»»/«. mm ng Styrelse, bära

1Y? ■ , ''ff aiin hennes och Öfveringeniörens härstädes alig

i underdånighet föreslå, att. alla hennes oo j y justerinq af matt,

ganden beträffande $mmm£ yZvbuprofnfqsirutrummt måtte, på afl
vigur, vågar epanmatojgr »Å tra™ ZtLmLds tidpunkt, öfverflytta,,

å Ullverbxmgmfgfer och hane ”"^ff“"*Gencral.D;rektörens för Landt s&

& sr®-

riket — hvilket, enligt nådig 1 anfltm;iteristyrelsen, med åliggande folder
öfverinseende och ledning a föredraga alla samma karteverk

Öfveringeniören härstädes, ej vtmiåie ^ wbefcagnde utöfva den närmare
rörande ärenden, an och åt arbetsdistrikten un tillsynen

samt för sådant ändamål äfven ö * _ __ genom nådigt bref af
der fältmätningsarbetenas verkställighet och hedning af Chefen för

den 15 December 1871 funde framdeles

Topografiska karen. Att Ulveiing J . redan [ underdånigt

komma att förminskas, antog yr® s® Inledning af Riksdagens underutlåtande
af den 21 September 1868, anl^Se‘"indragnilfg af Öfverdåniga
skrifvelse den 15 Maj samma ar, :^isättning
ingeniörstjensten m. m., äfvensom a ’ , hvilket antagande måhända

i ^.jensten borde ''rffnVJanuari .850, en vållade,

att, enligt nådigt bref till S>tyi elsen (jfveringeniör härstä Hiii taSgffim"omPltJe«

“sluta Dessa

minskas och ökas .. d den härvarande Aktuarie^

Pa samma satt tornanex uci s , 91 ti*- „ dgg4 m_

sysselsättning i tjenstår; ty hans fuU“a|t,,^''föiio-^f de i nådiga Cirkunehåller,
att han skall vara underkastad 0ct således^en vid laret

den 9 Novem er & . åhgganden, som kan varda

sträckare tjenstgonngsskyldighet eller jern* ö Sö

rit s ^Ä.rr=ii £“=■«£

med flera, andra härvarande tjensteman nu tillhörande göromål och, i följd
dels deraf, dels andra under de senaste åren härstädes fö.ekomna förhållanden,
samt så vida Styrelsen framdeles finge biträde af ännu en Amanuens,
bestämdt två och sannolikt tre tjenster härstädes, till hvilka höra
högre löner, än till amanuens^ enst, efter hand indragas.

Härom och om ytterligare förändring af Generallandtmäteri-kontorets
nu varande organisation, anhåller Styrelsen att, så vida hennes nu i underdånighet
framställda förslag gillas, få i särskildt underdånigt memorial sig
vidare yttra.

§ n.

Utom tvifvel torde det vara både rigtigt och nödvändigt, att i en
allmän författning begagnas dels öfver allt ett och samma ord för att beteckna
en och samma sak samt dels ord, som af samtiden brukas och förstas.
Men intetdera är iakttaget i föreliggande förslag. Detsamma som i
§ § 8, § 14, § 15 mom. 1, § 19, § 20, § 22 och § 24 kallas vigter,

kallas uti ingressen till § 11 och dess tredje" punkt samt § 13 vigtlödjor,
och detta ord användes till och med för ätt beteckna det, som i nådiga
Kungörelsen den 16 Oktober 1874, angående normal- och passer-i^ter för
guldmynt, benämnes vigtlod. På samma sätt har Vetenskaps-Akademien
vid flera föregående tillfällen förfarit. Det lyckades äfven för henne, att i
§ 10 af 1855 års nådiga Stadga om mått och vigt få in orden “vigter,
“eller så kallade vigtlödjorDeremot lyckades Landtmäteristyrelsen att få
bort dessa senare ord ur den nu gällande Stadgan, angående mått och vigt.
I de gamla författningarna om mått och vigt begagnas allmännast ordet
vigter, endast undantagsvis lödjor eller lod. Ordet vigtlödja, eller den plurala
formen deraf, finnes icke i någon gammal författ7iing. Detta ord finnes
ej heller hvarken i Rietz Dialekt-lexikon eller i den af Svenska Akademien
utgifna ordlistan öfver svenska språket. Enligt det förra finnes
ordet lödja i Södermanland, och dess betydelse förklaras i dessa ordalag:
“Halfvuxen flicka, i bestraffande tilltal: “Di stora lödja». Enligt den senare
betyder ordet lödja “kort fårull. “ Och som i det nu varande allmänna
både tal- och skriftspråket icke begagnas hvarken ordet vigtlod eller ordet
vigtlödja, utan allenast ordet vigter, så torde detta ord böra i den blifvande
nya Stadgan uteslutande begagnas.

Af ingj-essen till förevarande § framgår, att nyss berörda Stadga icke
skulle komma att innehålla någon föreskrift om förfärdigande af längdmått,
målkärl och vigter på ett sådant sätt, att de måtte kunna blifva föremål
för justering, utan att föreskrifter i detta afseende skulle meddelas i en

särskild författning. Annorlunda tänkte Vetenskaps-Akademien år 1854, ty
i dess då afgifna förslag till stadga om mått och vigt finnes en särskild
afdelning med rubrik “Om förfärdigande, justering och kröning af mått och
“vigter". Art. 2 i 1855 års stadga innehåller äfven, under rubriken “Angående
vilkoren och sättet för måtts och vigters förfärdigande och använ“dande“
sådana vilkor, och de finnas jemväl i den nu gällande Stadgan.
Styrelsen anser äfven i underdånighet, att dylika vilkor böra intagas i den
tillämnade nya Stadgan samt åberopar till stöd härför Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse den 25 Juli 1863 och det i anledning deraf fattade
nådiga beslutet, begge bär ofvan omförmälda.

I punkten 2:o litt. c af förevarande § omtalas “målkärl af metall
“för mätning af stenkol och kåx“; men sådana målkärl hafva hittills icke
funnits och behofvet af dem är ej motiveradt.

§ 12.

I denna § hänvisas till nådiga Kungörelsen den 16 Oktober 1874,
angående normal- och passervigter för guldmynt, men ingenstädes nämnes nådiga
Kungörelsen den 23 Juli 1869, angående det franska mått- och vigtsystemets
begagnande för medicinskt bruk, och ej heller nådiga skrifvelserna
den 9 September 1873 och den 5 Maj 1875, angående justering af
gramvigter för Postverkets räkning. Dessa författningar innehålla eu del
föreskrifter, hvilka sannolikt b l ofve stridande mot dem, som skulle intagas
i den nya Stadgan samt borde, enligt Styrelsens tanke, upphäfvas och ersättas
med nya föreskrifter i samma Stadga.

§13.

Enligt mom. 1 i denna § skulle gränserna för mått och vigters noggranhet
i särskild författning bestämmas; men likväl innehåller mom. 2 i
samma § och § 14 ett par bestämmelser i detta ämne.

§ u.

I denna § föreslås, att målkärl och vigter skola justeras endast
hvart tredje år.

En föreskrift i sådan rigtning vore stridande emot hvad man i vårt
land i öfver 100 års tid funnit vara nödvändigt, emedan det föreskrifvits,
dels i slutet af'' 1733, 1737 och 1739 års förordningar om matt och vigt,

årlig eftersyn å mått och vigter: dels i de General-landtmäterikontorets
cirkulär deri 26 Januari 1795, “i anledning af Kongl. direktionens öfver
“spanmålsmagasinen i riket anmodan", att justerarne borde “unde rde årliga
“justeringsmötena, tillika infinna sig vid kronospanmålsmagasinen i distrik“tet,
för att jemväl efterse de der varande mått, mål och vigters rigtighet
“och dem behörigen justera14; dels i 16 § af 1855 års och 14 § af 1865 års
stadga angående mått och vigt, att målkärl och vigter, som begagnas i kronans
magasin, eller vid in- och utlastning å fartyg, eller i öppna bodar eller
magasin, der handel och rörelse idkas, skola årligen omjusteras. En sådan
föreskrift, som den af Akademien föreslagna, blefve äfven, enligt Styrelsens
tanke, i hög grad skadlig, så vida man eljest bör genom författning söka
förekomma origtighet vid mätande och vägande. Sannt är visserligen, att
små mått för flytande varor, hvilka äro förfärdigade af koppar eller af annan
styf metall, då de varsamt behandlas, kunna bibehålla sin rätta rymd
i mer än ett år; men som dylika mått äro dyrare, än samma slags, af förtent
jernbleck förfärdigade mått, hvilkas innehåll jemförelsevis lätt förändras,
så begagnas de förra måtten så sällan, att för deras skull intet undantag
från regeln synes böra göras. Sannt är äfven, att det är lättare att
komma ihåg och således äfven att söka efterkomma en föreskrift angående
omjustering hvart år, än hvart tredje år, men att likväl iakttagandet af den
nu gällande föreskriften i detta ämne i mycket hög grad försummas, som
åter kommer sig deraf, att sådant kan ske, snart sagdt, utan något slags påföljd
för den försumlige, hvilket allt Styrelsen ådagalagt i underdånigt memorial
af den 18 Maj 1874, med förslag till åtskilliga ändringar i nådiga
stadgan angående mått och vigt.

Styrelsen känner icke, hvarifrån den i utlåtandet förekommande uppgiften,
att “ett jemförelsevis ringa antal vigter blifvit vid omjusteringar kas“serade44,
är vorden hemtad; men deremot vet Styrelsen icke allenast, att dels
nästan alla slags jernvigter och dels jemväl alla messingsvigter, hvilka ej åro
för lätta, kunna vid omjustering rättas, godkännas och omstämplas, utan äfven,
enligt de af undertecknad Ofveringeniör förda justerings-journalerna,
att till honom inkommit i och för omjustering

år 1873 4,037 begagnade medicinalgramvigter, af hvilka 1,002 kasserats

år 1874 3,386 „ „ „ „ 1,045

år 1875 3,281 „ „ „ „ 842

hvilka fakta föga egna sig till bestyrkande af ofvananförde uppgifts rigtighet.

Dessutom torde följande förhållande icke böra lemnas utan uppmärksamhet.
Enligt 16 § 1 mom. i nådiga Landtmäteri-instruktionen, bör
“hvarje län, med hänsigt till innevånames beqvämlighet, vara indeladt i vissa
“justeraredistrikt, hvilka, så vidt sig göra låter, med egna justerare förses44.

Det förra har, efter Eders Kong]. Maj:ts samtlige Befallningshafvandes, hörande
sorgfälligt skett, men det senare har icke låtit sig göra och i utlåtandet säges
äfven rätteligen att 13 justeraredistrikt icke blifvit med egna justerare försedda.
Det hade jemväl kunnat sägas, att det icke lyckats Styrelsen att tillsätta
mer än en justerare i hela Jemtlands lån och en i hela Hallands län. Orsakerna
till dessa, mot innevånarnes beqvämlighet stridande och i öfrigt för
säkerhet i mätande och vägande högst menliga förhållanden äro, å ena sidan,
att de justeringsinstrument, som en justerare behöfver och för egna
medel måste anskaffa, kosta omkring 1,000 kronor, och, å den andra sidan,
att, såsom det med allt skäl säges i det föreliggande utlåtandet, “desse tjen“stemän
icke åtnjuta någon lön af statsmedel och dessutom den årliga för“tjensten
af deras justeringsarbeten är för många af dem mycket ringa41, t.
ex. för justeraren i hela Jemtlands län under åren 1869 -1873 i medeltal
156 R:dr 18 öre årligen, hvarifrån måste afdragas ränta å och amortering
af kostnaden för inköp af instrument, dessas underhåll och omjustering,
brändsle och handtlangning. Den ringa förtjensten är åter hufvudsakligen’ en
följd deraf, att nu påbudna omjustering hvarje år mycket allmänt underlåtes.
Skulle nu omjusteringen af målkärl och vigter enligt lag icke fordras
mer än hvart tredje år, så blefvo justerare^ inkomster förminskade med
omkring två tredjedelar, hvaraf åter följden säkerligen skulle blifva, att de
lieste justeraredistrikten icke kunde förses med egna justerare, med mindre
deras innehafvare försågos med årliga arvoden af statsmedlen, och att,
som sådant väl icke läte sig göra, flera läns innevånare blefvo lika vanlottade
på biträde af justerare som Jemtlands och Hallands län redan i många
år varit. I sammanhang härmed må det nämnas, att det fans 3 justerare
af brännvins-profningsinstrument, innan 1861 års stränga författningar angående
dylika instrument utfärdades, men att det sedermera icke varit möjligt
att få mer än en sådan justerare och icke en gång denna ende, utan
emot ett särskildt årligt arvode af bränvinstillverkningsmedlen på 200 kronor.

Ifrån 14 § 1 mom. i nu gällande Stadga, angående mått och vigt,
är i slutet af förevarande § intagen den i nämnda moment sist förekommande
föreskriften; men denna föreskrift är upphäfd genom 14 § i nådiga
kungörelsen den 23 juli 1869, angående det franska mått-och vigtsystemets
begagnande för medicinskt bruk, och ersatt genom ny föreskrift i 3 mom.
uti 6 § af samma kungörelse. Mot donna föreskrift är åter den nu föreslagna
stridande och jemväl sämre i ett afseende, men bättre i ett annat,
nemligen hvad angår de i förslaget sist förekommande fem orden.

Hvarken i den förevarande §. eller annorstädes i det föreliggande
förslaget finnes något, som motsvarar de vigtiga föreskrifter, livilka finnas i
2 och 3 mom. af 14 §. i nyss nämnda Stadga

§. 15 mom. 1

lyder sålunda: “Likarmade vågar, decimal-och centesimalvågar samt bets “man

ocli pyndare skola, innan de i allmän handel och rörelse må begagnas,
“vederbörligen justeras, men äro icke underkastade den periodisk: omjuste“ring,
som i 8 14 för mått och vigter är föreskrifven.11

Den 12 Juni 1861 gillade Vetenskaps-Akademien ett så lydande
yttrande af sina sakkunniga ledamöter: “En vanlig likarmad väg, som att

“börja med i hvarje hänseende är tillförlitlig, kan blifva mer eller mindre
“ovigtig derigenom, att eggarna, på hvilka skålarna upphängas, eller den egg,
“som uppbär balansen, blifva afnötta, rostade eller på något annat sätt felaktiga.
På samma sätt kan det inträffa, att vågen blir o tillförlitlig derigenom,
att de pannor och lager, som med dessa eggar äro i beröring, undergå
“någon ofördelaktig förändring. För bibehållande af vägens vigtighet erfordnas
äfven, att balansens båda hälfter icke genom böjning, förskjutning åt
“de nämnda eggarna eller på annat sätt upphöra att vara fullkomligt lika
“långa. En likarmad våg har 3 dylika eggar med sina pannor samt 2 ha“lansarmar,
som måste bibehålla oförändrad längd. En brovåg “(decimal
“eller centesimalvåg)“ af det ofvan nämnda slaget “(det här i landet vanliga;
“har deremot ej mindre än 10 eggar med deras pannor samt O afstånd
“mellan dessa eggar, hvilka icke få till längden förändras, om vagen skall
“bibehålla sin vigtighet. Redan häraf ser man, att en brovåg, under för öfrigt
“lika i örhållanden, lättare kan komma i olag och blifva ovigtig, an en likarmad
våg af det vanliga slaget. Hos en likarmad våg äro alla delar fria
“och åtkomliga, hvarigenom man är i tillfälle att lätt öfvertyga sig, huruvida
“allting vid vägningen blifvit uppfyldt, som erfordras för ett noggrant och
“tillförlitligt vägningsresultat. Hos brovågen deremot ligga häfstänger och
“pannor, som uppbära vagbroen under denna senare och äro der dolda föi
“ögat. Het är derföre betydligt lättare med en brovåg, än med eu vanlig
“likarmad våg, att afsigtligt åstadkomma bedrägeri och svek vid vågning ar
Nu hafva de sakkunnige ledamöterna, såsom motiv för den förevarande
8, afgifvit följande, af Akademien gillade utlåtande: “Vi hafva upp “tagit

likarmade vågar biand de vågredskap, som åro underkastade godkännande
och justering, innan de få i handel och rörelse begagnas. Såsom
“skäl härtill kan anföras, att dessa vågar torde böra till sin konstruktion
“godkännas af justerare, innan de utlemnas till praktiskt bruk. Deremot
“anse vi det icke medföra något gagn, att vågar periodiskt omjusteras, eme“dan
de äro lätta att förfalska, utan att justeringsmärkena på något sätt

skadas, till följd hvaraf dessa märken icke gifva någon säkerhet för, att vågen
fortrarande ar behörigt skick. Justeringsmärkena, anbragta på ett
jagredskap, bevfa saledes endast, att detsamma vid dess första utlemnande
i allmänna rörelsen var af antaglig konstruktion. “

Det senare är oemotsägligt under förutsättning att med antaglig konstruktion
äfven menas vägmngredskapets rörighet, men jemväl vigter kunna
t. ex. genom filning, lätt förfalskas — göras lättare än de voro, då de
justerades - utan att justenngmärkena på något sätt skadas, så vida man
•I\°Jver ant betackte vigterna med sådana märken, hvilket aldrig föreskrifjts
och vore orimligt att föreskrifva. Allt hvad de sakkunnige ledamöterna
o lig an oi , synes innehålla giltiga och talande skäl för nödvändigheten
åt vagars omjustering, sa vida eljest någon säkerhet skall finnas för, att vid
af varor _ ratt tillgår, det, so ra är lättast att förf älska, torde behöfva
att oftare till rigtigheten undersökas, än det, som är svårare att förfalska,
och, likväl innehaller förslaget, att det förra icke skulle mer än en enda
gång justeras, eller innan vägmngsredskap må i allmän handel och rörelse
begagnas icke sedan de under begagnandet blifvit origtiga, hvilket lätt sker.

0 r5St anser S1§ Styrelsen höra i underdånighet anföra följande:
hedan Jernkontor et klagat öfver många vagbalansers vid upp- och
stapelstadernas vagar daliga beskaffenhet, så lät Kammar-kollegium, som då
både högsta inseendet öfver mått och vigt, genom bref till samtlige Landshofdingarne
i riket af den 17 Maj 1760, förständiga alla justerare, att -hvarje
a, inom Januari manads slut, behörigen justera städernas vigter, vagbalkar,

'') a a}'')f °C\1|‘ i/01’ eke många år derefter gjorde Magasins-direktionen
hos Öfverdirektören vid Landtmäteriet framställning om de vågbalansers
osäkerhet, som funnos i kronomagasinen, hvilket föranlät Öfverdirektören att
olen .g April 1/88 förständiga justerarne om dessa balansers undersökning,
i Kungörelse af den 21 December 1798 föreskref Öfverstållareembetet, att
Stockholms städs justerare skulle hvarje av i December månad uti bodar
och magasin pröfva vagbalansers. rigtighet. Genom nådigt bref af den 13
ugusti 1801 foreskrets,_ att, vid bergsmanshyttorna, pyndare borde, sist

<? i q 2 xai’’ a skaffaS 0ch } dcras stalle j^terade vagbalanser begagnas. I
, af naxhga instruktionen för Myntverket stadgas:. “Vågar och vigter
((?>°.a '' 1 januari månad, justeras i närvaro af Öfverdirektören samt

- ugsvo egn Advokatfiskal11, och i första punken af underrättelserna till medicmal-taxan
af den 30 November 1846 föreskrifves, “att några andra, än
behörigen justerade, sa väl medicinal- som viktualievigter och vågbalanser,
“icke pa apothek få nyttjas11.

Dessa föreskrifter hafva naturligtvis blifvit gifna derföre att vunnen
erfarenhet adag olag t deras nödvändighet. Så ock i Frankrike, hvars system

för mått och vigt det nu är meningen att här i landet införa. Der blef
genom Kongl. Förordning af den 17 April 1839 föreskrifvet: dels i 22 artikeln:
“balanser, pyndare “(eller betsman, romaines)“ eller andra vägnings“instrument
äro underkastade primitiv justering och stämpling, innan de ut“lemnas
i handel eller åt allmänheten; de skola dessutom undersökas på den
“ort, der de begagnas, och äro der underkastade periodisk justering"; samt
dels i 27 artikeln: “Det är förbjudet för handlande, entreprenörer och industri idkare

att använda eller ega vigter, mått och vågning s-instrument, som icke un“dergått
periodisk justering och blifvit försedda med ärsstämpel“, dock att,
“enligt 14 artikeln, de “som äro ämnade att säljas, behöfva ej vara försedda
“med annat, än den primitiva stämpeln. “

Det är också oem,otsägligt, att, om äfven de vigter som vid vågning
begagnas, innehafva just den tyngd, som de böra innehafva, men det oundgängliga
medlet för deras begagnande, vågen, är ovigtig, så måste äfven
vågning sresultatet blifva origtigt.

Styrelsen vidhåller, med afseende på hvad hon nu i underdånighet
anfört, sin alltid tillförene hysta och ofta yttrade, visserligen städse motsagda,
men aldrig vederlagda, mening, att alla slags vigter och vågar samt betsman,
Indika finnas å sådana ställen, der varor, vid handel eller eljest, efter
vigt allmänneligen aflemnas eller emottagas, såsom torg-, marknads-, hamneller
lossnings- och lastningsplatser; kronans, kommuners eller bolags förrådshus;
öppna bodar eller packhus; qvarnar, å livilka förmalning mot betalning
eger rum; fabriker; bruk; bergverk och hyttor m. in. d. skola både
justeras och omjusteras, det senare minst en gång hvarje år.

Styrelsen anser sig slutligen böra i underdånighet erinra, att det
blifvit genom nådiga bref af den 3 November 1870, den 14 Juni 1871,
den 1 April 1874 samt den 5 Februari och den 22 Juli 1875 föreskrifvet,
att vissa bro- och decimalvågar, som få begagnas vid Göteborgs jern- och
metallvåg, vid samma stads skjuts- och åkeri-inrättning samt vid stationerna
å dels Halsbergs—Motala -Mjölby jernväg, dels Nora—Carlskoga jernväg
och dels Upsala—Margretehills jernväg skola både justeras och omjusteras
med iakttagande af de föreskrifter, som finnas meddelade i, bland annat,
14 § af gällande nådiga stadgan, angående mått och vigt, samt således dessa
vågar omjusteras hvarje år.

Det är redan i början af detta underdåniga memorial och på några
ställen längre fram uti detsamma anmärkt, att det föreliggande förslaget,
enligt Styrelsens tanke, innehåller för litet, till stöd för hvilken mening äf 7 * -

ven åtskilligt redan blifvit anfördt. Här må det ytterligare och särskildt
anmärkas, att samma förslag icke innehåller något, som motsvarar eller är
egnadt att ersätta §§ 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 27, 28,
29, 30, 31, 32 mom.'' 2 och 3, 33, 34, 35, 36, 37, 39, 40 mom. 2,41, 42
mom. 3, 43, 44, 45, 46, 47, 48, 49, 50, 61, 52, 53, 54, 55, 56, 57, 58, 59
och 60 i den nu gällande stadgan angående mått och vigt.

Mot slutet af det föreliggande utlåtandet har blifvit dels uppgifvet,
att justerare hittills skolat med egna medel bekosta inköp af alla för dem
erforderliga justeringsinstrument, att dessa ursprungligen kostat omkring
1,000 kronor och att det, som hvarje justerare skulle, i anledning af det
metriska systemets införande, behöfva ytterligare anskaffa, uppginge till ett
ungefärligt värde af 500 kronor, samt dels — då dessa tjensteman icke åtnjuta
någon lön af statsmedel, då den årliga förtjensten af deras justeringsarbeten
är för många af dem mycket ringa och då det vore obilligt, att
de af egna medel skulle förskaffa sig nya, behöfliga justeringsinstrument
af den anledning, att ett nytt mått- och vigtsystem i landet infördes —
ansett, att kostnaden för sist berörda instrument bör drabba statsverket.
Häruti instämmer Styrelsen, hvarjemte Styrelsen på nu anförda skäl underdånigst
hemställer, att, så vida gällande föreskrift, angående årlig omjustering
af målkärl och vigter ändras, hvaraf följden säkerligen blifver,
såsom Styrelsen i det föregående upplyst, att de flesta justerare afgå från
sina befattningar, deras alla redan anskaffade justeringsinstrument då måtte
blifva till skäligt värde med statsmedel inlösta.

Slutligen anser sig Styrelsen böra i underdånighet erinra att en följd
af det metriska mått- och vigtsystemets införande blifver, utom de i utlåtandet
uppgifna kostnaderna, högst betydliga utgifter af statsmedlen för anskaffande
af metriska mått och vigter till kronans förrådshus samt många
andra verk och inrättningar, inom hvilka mätning och vågning ega rum.

Den nådiga remissakten och protokoll öfver ärendets behandling
härstädes, innehållande undertecknad Öfveringeniörs åsigter i ämnet, äro
härvid bilagda.

Stockholm i Rikets General-Landtmäterikontor den 19 Januari 1876.

LUDVIG B. FALKMAN.

Gustaf Lmnggren.

Stockholm, K. L. Beckman, 1870.