Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895 (Proposition 1895:1)

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

KONGL. MAJ:TS

NÅDIGA

PROPOSITION

TILL

Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behof;

Gifven Stockholms slott den 15 januari 1895.

Jemlikt grundlagens bud afgifver Kong]. Maj:t härmed nådig proposition
angående statsverkets tillstånd och behof.

• förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsreglerings period

af statsverkets inkomster.

Med åberopande af de beslut, hvarom bilagda statsrådsprotokoll öfver
finansärenden för den 14 innevarande månad*) lemnar närmare upplysning
och under de i samma protokoll angifva förutsättningar föreslår Kong]. Makt’
att statsverkets inkomster för år 1896 upptagas sålunda:

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Inkomstberäkningen”.
Bil,, till Itiksd. Prof. 1895. l:a Sami. Pa Afd.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om. statsverket 1895.

Ordinarie inkomster:

Grundskatt..................................... kronor 1,905,000:

Kyrkotionde .......................................-................................ * 250,000:

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål....................... » 270,000: —-

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet » 51,000: —

Trosspassevolansafgift......................................................... * 19,000:

Tillfälliga rotevakansafgifter.............................................. » 44,000:

Soldatvakansafgift......................................-.....-.................. » 56,000:

Båtsmansvakansafgift.......... » 200,000:

Arrendemedel..................................................................---- * 2,400,000:

Mantalspenningar................................................................ » 665,000:

Bötesmedel .......... » 250,000:

Kontrollstämpelmedel.......................................................... » 25,000:

Fyr- och båkmedel............................................................. » 1,400,000:

Telegrafmedel-..................................................................... » 1,335,000:

Jernvägstrafikmedel.........................................................''» 7,200,000:

Skogsmedel.......................................................................... * 2,900,000:

Extra uppbörd.................................................................... » 100,000:

säger 19,070,000: —

Bevillningar:

Tullmedel............................................................................ kronor 35,000,000: —

Postmedel............................................................................. » 8,500,000:

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter » 800,000: —

Stämpelmedel....................................................................... » 5,300,000:

Bränvinstillverkningsskatt................................................. » 14,400,000:

Hvitbetssockertillverkningsafgift........................................ » 7,000,000:

Bevillning af fast egendom samt af inkomst................. » 5,000,000:

Tilläggsbevillning................................................................ » 4,500,000:

säger 80,500,000: — _____

summa kronor 99,570,000: —

Kongl. Maj:t föreslår vidare enligt ofvan nämnda
protokoll öfver linansärenden för den 14 innevarande
månad:

Transport kronor 99,570,000: —

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1895.

Transport kronor 99,570,000: —
att såsom tillgång vid förevarande statsreglering
må beräknas och användas öfverskott å statsregle -

ringarna för föregående år................................................ » 674,000: —

och att för statsverkets behof må till utbetalning
vid den tid under år 1896, som af Riksdagen bestämmes,
anvisas riksbankens vinst för år 1894, i rundt

tal utgörande .................................................................... » 2,600,000: —

hvarefter det för nästa statsregleringsperiod disponibla

beloppet af statsverkets tillgångar uppgår till................kronor 102,844,000: —

Första hufvudtiteln,

innefattande anslagen till kongl. hof- och slottsstaterna.

Nu gällande riksstat upptager såsom årliga eller ständiga utgifter:

för kongl. hofstaten........................................................... kronor 1,196,900: —

» » slottsstaten........................................................ » 123,100: —

tillsammans kronor 1,320,000: —
Häruti föreslår Kongl. Maj:t icke någon ändring.

Andra hufvudtiteln,

innefattande anslagen till justitiedepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i
nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 3,887,900
kronor, vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda
statsrådsprotokoll öfver justi tiedepartementsärenden den 14 innevarande månad,
*) föreslå Riksdagen beträffande

'') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Andra hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1895.

Svea och Gröta hofrätter med derunder lydande
justitiestater:

[1.] att besluta, att den nämndemännen inom vissa
delar af Kopparbergs län tillkommande ersättning för
extra grufvedrängshjelpens upphörande och för indragna
räntor samt den nämndemännen i Bohuslän jemlikt
kongl. brefvet den 1 april 1789 tillkommande lön af
kronan skola upphöra; dock att nuvarande innehafvare
af dessa ersättnings- och lönebelopp varda under nu
löpande tjenstetid vid sin rätt bibehållne;

[2. 3.] att, i händelse af bifall härtill och under
förutsättning att nämnda ersättnings- och lönebelopp
varda anvisade att till nuvarande innehafvarne af nämndemansbefattningarne
utgå från allmänna indragningsstaten,
minska anslaget till Svea hofrätt med derunder

lydande justitiestat med.........!-■................... kronor 167

samt anslaget till Göta hofrätt med derunder lydande

justitiestat med................................................................... » 208

[4. 5.] att, i händelse af bifall till särskildt aflåten
nådig proposition om Vermlands och Gotlands läns
skiljande från Svea hofrätts och förläggande under
Göta hofrätts domvärjo, minska anslaget till Svea hofrätt
med derunder lydande justitiestat med 58,894
kronor, men deremot öka anslaget till Göta hofrätt
med derunder lydande justitiestat med samma belopp
58,894 kronor;

Fångvården:

[6.] att minska bestämda anslaget till fångars
vård och underhåll med belopp motsvarande de å detta
anslag nu anvisade löneförmåner till direktör, predikant
och bevakningsbefälhafvare vid förra kronoarbetsstationen
å Tjurkö samt till bevakningsbefälhafvare vid förra
kronoarbetsstationen å Borghamn, tillhopa 9,200 kronor;

[7] att, i händelse under nionde hufvudtiteln gjord
framställning om pension å allmänna indragningsstaten
åt kamereraren vid förra kronoarbetsstationen å Tjurkö,

Theodor Grahl, bifalles, minska bestämda anslaget till__

Transport kronor 375

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

Transport kronor

fångars vård och underhåll ytterligare med belopp motsvarande
å detta anslag nu anvisade löneförmåner till
kamereraren vid nämnda station eller 1,500 kronor;

kommande vid bifall till dessa framställningar
bestämda anslaget till fångars vård och underhåll att
minskas med tillhopa......................................................... »

[8.] att medgifva,

dels att semester under en månad å tid, som fångvårdsstyrelsen
finner lämplig, samt med bibehållande
af i stat uppförd aflöning utan afkortning må årligen
åtnjutas af en hvar å stat uppförd konstituerad direktör,
kamererare och bevakningsbefälhafvare vid de centrala
fång vårdsanstalterna samt predikant vid samma
anstalter med undantag af predikanten vid centralfängelset
i Göteborg äfvensom efter fångvårdsstyrelsens
pröfning beviljas å stat uppförde konstituerade föreståndare
vid fängelserna inom Stockholms öfverståt,-hållaredöme och länen till ett antal af 12 för hvarje
år, under vilkor: att semester icke må åtnjutas af
tjensteman, som qvarstår i tjensten, sedan han uppfylt
vilkoren för pensions erhållande; att tjensteman, som
begagnar sig af semester, skall, om han innehar tjenstebostad,
inom denna upplåta boningsrum till vikarien
under den tid ledigheten varar; och att bevakningsbefälhafvare
vid central fångvårdsanstalt, som vill komma
i åtnjutande åt semester, åligger utan förhöjning i aflöningen
vikariera för direktören vid samma anstalt
under den tid, denne åtnjuter dylik ledighet;

dels ock att den kostnad, som för statsverket uppkommer
genom den tjensteman vid fångvården sålunda
förunnade förmån, må utgå af förslagsanslaget till
fångars vård och underhåll;

[9.] att minska- förslagsanslaget till fångars vård
och underhåll med ............................................................ »

Summa minskning kronor

375: —

10,700: —

55,300: —
66,375: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

Transport kronor 66,375: —

Öfriga ordinarie anslag:

[10.] att för jemnande af hufvudtitelns slutsumma
höja anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved

m. m. med....................................................................... >:i_

hvadan alltså i de ordinarie anslagen föreslås en minskning
af................................................................................. kronor 66,350: —

Andra hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra enligt

nu gällande riksstat........................................................-- kronor 3,887,900:

Om härifrån dragés ofvan angifna minskning i
samma anslag...................................................................... >;i_66,350:

så komma de ordinarie anslagen under denna hufvudtitel

att uppgå till ...............................-..................................... kronor 3,821,550: —

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under
andra hufvudtiteln, vill Kongl. Maj:t, på sätt förutnämnda
protokoll öfver justitiedepartementsärenden
vidare innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat
för år 1896 anvisa följande anslag:

[11.] för fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet.
...............................................-............................. kronor

[12.] till arfvoden åt krigshofrättens ordförande

och militäre ledamöter...................................................... »

[13.] för uppförande vid tvångsarbetsanstalten å
Svartsjö af en bostadsbyggnad för anstaltens bevakningsbefälhafvare
och läkare............................................ »

Summa kronor

25,000: —
3,250: —

30,000: —
58,250: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den tinnes i riksstaten
för år 1895 upptagen och sådan den nu är af Kongl. Maj:t föreslagen, utfaller
sålunda:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

1895. 1896.

ordinarie anslag 3,887,900:—3,821,550:— således minskning kronor66,350:—
extra »_25,0^0:— 58,250:— » ökning » 33,250:—

summa kronor 3,912,900:—3,879,800:— således minskning kronor 33,100: —

Tredje hufvudtiteln,

innefattande anslagen till utrikesdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 606,750 kronor, vill
Kong], Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver utrikesdepartementsärenden den 14 innevarande månad,*) föreslå,
att nedannämnda ordinarie anslag må af Riksdagen anvisas, att utgå emot
nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande
och under enahanda vilkor som hittills, nemligen:

Kabinettskassans utgifter:

[1.] departementschefen, ministern för

utrikes ärendena................................................ kronor 24,000: —

[2.] utrikesdepartementet........................... » 27,495: —

[3.] ministerstaten.............................. » 337,941: —

[4.] militärattachéer.................................... » 8,471: —

[5.] skrifmaterialier, expenser och extra

utgifter................................................................ » 45,893: — 443,800: —

Eonsulskassaus utgifter:

[6.] utrikesdepartementet....... kronor 7,525: —

[7.J konsulsstaten................... » 223,482: —

[8.] skrifmaterialier, expenser

och extra utgifter......................... » 15,285:— 246,292:_

eller efter afdrag af hvad som häraf beräknas kunna
bestridas af inflytande konsulat- och expeditions afgifter.

..................................................................... 86,292: — 160,000; —

summa kronor 603,800: —
Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena:

[9.] svenska kyrkan i Paris ........................................ » 2,950: —

tillsammans kronor 606,750: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o jf, om statsverket 1895.

Extra anslag. f

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 14 innevarande
månad finnes antecknadt, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja:

[10.] för fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater»........ kronor 4,500: —

Härjemte föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att medgifva:

[11.] att af Sveriges andel i konsulskassans besparingar
må från och med år 1896, så länge Kongl. Maj:t finner
lämpligt, dock under högst tre år, få användas årligen 4,000
kronor till ett konsulsstipendium och 1,500 kronor till bestridande,
i mån af behof, af stipendiatens resekostnader
eller tillsammans 5,500 kronor.

Vid jemförelse med 1895 års riksstat finnas slutsummorna å anslagen
under denna, hufvudtitel vara oförändrade.

Fjerde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i
1895 års riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant.........................;...........................-.......................... kronor 24,115,688: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

ersättningar...............................................—........... »_693,400:

tillsammans kronor 24,809,088: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll
öfver landtförsvarsärenden den 14 innevarande januari,*) föreslå
Riksdagen beträffande

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Fjerde hufvudtiteln”.

Kongl. Majtis nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

Intendenturcorpsen:

[1.] att för genomförande under år 1896 af intendenturcorpsens
nya, organisation höja anslaget till

nämnda corps, nu kronor 339,000, med........................ kronor

till kronor 348,210;

Det icke garnisonerade infanteriets befälsaflQning:

[2.] att för genomförande under år 1896 af infanteriets
nya organisation öka anslaget till det icke
garnisonei’a.de infanteriets befälsaflöning, nu kronor

4,032,674, med................ .......................................... .... »

till kronor 4,090,043;

Det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning:

[3.] att för genomförande under år 1896 af
skånska husar- och skånska dragonregementenas samt
Norrlands dragonregementes nya organisation öka anslaget
till det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning,
nu kronor 978,360, med................................ »

till kronor 988,394;

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären:

[4.] att för beredande af ytterligare 10 procent
lindring i rustnings- och roteringsbesvären höja förevarande
anslag, nu kronor 2,216,000, med. ................ ;»

till kronor 2,659,000;

Det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets
vapenöfningar:

[5.] att för genomförande under år 1896 af skånska
husar- och skånska dragonregementenas samt
Norrlands dragonregementes nya organisation höja anslaget
till det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets
vapenöfningar, nu kronor 1,555,760, med....
till kronor 1,569,353;

Transport kronor

Bih. till Rilcsd. Prat. 1895. l:a Sami. t:a Afd.

9,210: —

57,369: —

10,034: —

443,000: —

13,593: —

533,206: —
2

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

Transport kronor

Fältartilleriet å fastlandet:

[6.] att, under förutsättning af bifall till framstälda
förslag om höjning i anslaget till fästningsartilleriet
med 100 kronor och anslaget till artilleriskjutskolor
med 4,100 kronor, dels bemyndiga Kongl.

Maj:t att så ändra gällande ^tater för de sex fältartilleriregeinentena,
att derur uteslutes det för närvarande
deri uppförda arfvode å 800 kronor till en
informationsofficer och att samtidigt arfvodet till den
återstående informationsofficern ökas till 500 kronor,
dels ock höja förevarande anslag, nu kronor 1,462,408,

med.................................................................................... »

till kronor 1,572,493;

Fästningsartilleriet:

[7.] att dels bemyndiga Kongl. Maj:t att så ändra
gällande stat för Vaxholms artillericorps, att arfvodet
för corpsens informationsofficer ökas till 500 kronor,
och dels vid bifall dertill höja förevarande anslag, nu

kronor 98,455, med.................... ...................................... »

till kronor 98,555;

Gotlands artillericorps:

[8.] att för beredande af medel till inrättande af
chefsbeställningen vid Gotlands artillericorps höja anslaget
till corpsen, nu kronor 32,414, med................... »

till kronor 37,889;

Fortifikationen:

[9.] att för beredande af tillgångar till genomförande
under år 1896 af fortifikationens förbättrade
organisation höja anslaget till fortifikationen, nu kronor

332,056, med..................................................................... »

till kronor 352,151;

533,206: —

110,085: —

100: —

5,475: —

20,095: —

Transport kronor 668,961:

Kongl. Maj:tt nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

Transport kronor

Trängen:

[10.] att för genomförande under år 1896 af
trängens nya organisation höja anslaget till nämnda

vapen, nu kronor 382,363, med ...................................... »

till kronor 431,098, äfvensom medgifva, att 339,892
kronor deraf må upptagas såsom reservationsanslag;

Reservbefälet:

[11.] att höja anslaget till reservbefälet, nu kronor

29,000, med ............................................................... »

till kronor 41,000;

Ted och ljus vid fästningar och garnisonsorter:

[12.] att för beredande af erforderliga tillgångar
till bestridande af de ökade eldnings- och belysningskostnadema
vid första Göta artilleriregementes nya kasern
etablissement å Qviberg öka detta anslag, nu kronor

117,500, med................................................................... »

till kronor 127,500;

Artilleriskjutskolor:

[13.] att höja detta anslag, nu kronor 18,100,

med...................................................................................... »

till kronor 22,200;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och
kommandoexpeditionen:

[14.] att detta anslag, nu kronor 6,052, må för
jemnande af hufvudtitelns ordinarie anslag höjas med »
till kronor 6,068.

Beträffande öfriga under fjerde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t ingen förändring.

Summa kronor

668,961: —

48,735: —

12,000: —

10,000: —

4,100: —

16: —

743,812: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

, . ! Transport kronor 743,812: —

Lägges till denna förhöjning summan af hufvudtitelns
anslag enligt nu gällande riksstat...........jjmasixL » 24,809,088: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till.U.................................h......kronor 25,552,900: —

33,000:

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet den 14 innevarande
januari tinnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t vidare Riksdagen
[15.] att dels medgifva, att för tillämpning af nya
värnpligtslagens föreskrifter i fråga om
de värnpligtiges inskrifning och redovisning
m. m. må af behållningarna å det
dertill förut beviljade extra anslag under
år 1896 användas 20,000 kronor, och dels
för samma ändamål på extra stat för

beröixla år bevilja ett belopp af ......... kronor

att på extra stat för år 1896 bevilja:

[16.] för anskaffning af nya eld handvapen åt

armén...................................>>

[17.] » anskaffning af mobiliseringsammunition

till eldhandvapen................................... ... »

[18.] » anskaffning af fästningsartillerimateriel. .. »

[19.] » fortsatt anskaffning af ny fältartilleri materiel.

........................... *

att på extra stat bevilja

[20.] till förstärkning af försvaret vid Oxdjupet

1,010,000 kronor, till komplettering af
försänkningarna vid Vaxholm och OscarFreclriksborgs
fästning 100,000 kronor
och till förstärkningsarbeten vid Kungsholmen
671,500 kronor, äfvensom till
utgående under år 1896 deraf anvisa för

förstnämnda ändamål.. ............................ »

för försänkningarna vid Vaxholms och Oscar Fredriksborgs

fästning................................ »

samt

» förstärkningsarbetena vid Kungsholmens

fästning........................................................ » 140,000:^—

895,300: —

800,000: —

100,000: —

254,000:

150,000:

50,000:

Transport kronor 2,422,300: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

Transport att på extra stat för år 1896 bevilja [21.] till fortsättande af arbetena å Karlsborgs	kronor	2,422,300: —
[22.]	fästning med Vaberget............................. och » anskaffning af ett krigsbryggeekipage och	»	200,000: —
[23.]	en fälttelegrafafdelning.............................. att af den för uppförande af nya kasern-etablissement beviljade summa till ut-gående på extra stat under år 1896 an-		95,000: —
[24.]	visa............................................................. att till anskaffning af materiel för flyttande sjukhus på extra stat bevilja 684,000 kronor och deraf till utgående under år	»	420,000: —
[25.]	1896 anvisa en fjerdedel med.................. att för år 1896 till reseunderstöd åt office-rare och intendenturtjenstemän bevilja ett		171,000: —
[26.]	extra anslag å............................................ med rättighet för Kongl. Maj:t att få under följande år använda hvad af an-slaget kan under året besparas, och att till skarpskytteväsendets och skjutskick-lighetens befrämjande såsom extra an-	»	9,000: —
	slag för år 1896 bevilja............................ med rättighet för Kongl. Maj:t att få under följande år använda hvad af an-slaget kan under året besparas.	»	90,000: —
	Summa	kronor	3,407,300: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1895 års
riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:

1895. 1896.

ordinarie anslag 24,809,088:— 25,552,900: — således ökning kronor 743,812: —
extra _j> 2^207,112:— 3,407,300:— » » » 1,200,188: —

summa kronor 27,016,200:— 28,960,200: — således ökning kronor 1,944,000: —

Kongl. Maj:t.s nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

Femte hufVudtiteln,

innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................... kronor 6,949,491: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter........................................................................... » 3,005: —

ersättningar.............. » 26,404: —

tillsammans kronor 6,978,900: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver sjöförsvarsärenden den 14 i denna månad,*) föreslå
Riksdagen beträffande

Aflöning för flottans kårer och stater:

[1.] att — med uppförande i riksstaten för år
1896 af anslaget till flottans kårer och stater till oförändradt
belopp, 1,732,052 kronor — hvad af anslaget
till ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge
län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på
grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas
bland tillgångarne till aflöning för flottans kårer
och stater må likasom föregående år för fyllande af
behofvet under denna anslagstitel under år 1896 användas
;

[2.] att i öfrigt för genomförande af senast beslutade
lönereglering för flottan anvisa ett anslag af
30,0<>0 kronor å extra stat, att gemensamt med anslaget
till aflöning åt flottans kårer och stater redovisas;

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna:

[3.] att Riksdagen må, jemte anslagets uppförande
i staten till samma belopp som för innevarande år,

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Femte hnfvudtiteln”.

Katigt. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1895.

medgifva, att, till utlemnande af den, innan anslaget
erhöll reservationsanslags natur, derå uppkomna, från
år 1887 oförändradt qvarstående brist, må få användas
jemväl den besparing, som under år 1896 må kunna
å anslaget beredas;

Båtsmansindelningen:

[4.] att det å anslaget till båtsmansindelningen
under rubriken »indelning och dermed jemförlig anvisning,
på förslå g: friheter» uppförda belopp 2,600 kronor
må ur riksstaten uteslutas;

Flottans nybyggnad och underhåll:

[5.] att i riksstaten för år 1896 förhöja det ordinarie
anslaget till flottans nybyggnad och underhåll
frän 1,280,000 kronor till 1,600,000 kronor eller med kronor

Skeppsgosseskolan:

[6.] att medgifva sådan ändring i staten för skeppsgosseskolan,
att lönen åt skollärarne vid skolan höjes
till 1,225 kronor om året med tre ålderstillägg, hvartdera
å 100 kronor, att utgå efter 3, 6 och 9 års tjenstgöring,
samt att i följd häraf förhöja anslaget till skeppsgosseskolan
med................................................................ »

eller från 8,780 kronor till 9,455 kronor;

[7.] att den sålunda ändrade staten jemväl må få
tillämpas å nuvarande lärarne vid skolan Johan Alfred
Genström, Carl Wilhelm Svensson och Ernst Gustaf
Lång på det sätt, att de jemte tillgodonjutande från
1896 års början af den förhöjda lönen må för ålderstilläggens
bestämmande få tillgodoräkna sig den tid, de
redan varit vid skolan anstälda;

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna:

[8.] att det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
erforderliga permingeanslag inåupp Transport

kronor

20,000: —

675: —

20,675: —

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

Transport kronor 20,675: -—
tagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af titeln
fyr- och båkmedel beräknats, eller till 1,400,000 kronor,
och följaktligen, med ^beräkning af deri ingående friheter
och ersättningar 409 kronor, utföras med 1,400,409
kronor; hvarvid Kongl. Maj:t tillika förutsätter, att. de
å inkomsttiteln fyr- och båkmedel uppkommande öfverskott
fortfarande må såsom hittills få användas för de
med anslaget afsedda ändamål;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in.:

[9.] att detta förslagsanslag, nu utgörande 46,929
kronor, må till jemnande af ordinarie anslagens slutsumma
höjas med ................ .........................................

till 46,954 kronor. _

Den föreslagna tillökningen i ordinarie anslag ut -

gör således............................................. .....—-................ kronor 20,700:

hvarifrån böra afräknas ur riksstaten uteslutna, under

båtsmansindelningen förut upptagna........................ »_2,600:

då anslagsförhöjningen utgör......... ............................... kronor 18,100:

Lägges härtill slutsumman af femte hufvudtitelns

ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat.................... * 6,978,900:

skulle femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till................-........................-......... kronor 6,997,000:

Extra anslag.

Förutom ofvan begärda extra anslag för genomförande
under år 1896 af löneregleringen för flottan.... kronor 30,000: —
vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen:

[10.] att på extra stat bevilja ett anslag af
12,250,000 kronor att utgå under åren 1896—1900 till
nyanskaffning af fartygsmateriel i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det i ofvannämnda protokoll intagna__

Transport kronor 30,000: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

Transport kronor 30,000:

program samt att deraf för år 1896 anvisa: till afslutande
af pansarbåten »Oden» 690,000 kronor samt till
anskaffning af ett rekognosceringsfartyg, tre l:a klassens
minbåtar och två 2:a klassens minbåtar 1,710,000 kronor
eller tillsammans........................................» 2,400,000:

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att likaledes
på extra stat bevilja till: ..,

[11.] artillerimateriel och ammunition för fartyg » 84,900:

[12.] ersättning för förbrukadt krut...............h*—» 18,000:

[13.] skjutförsök, krutprof m. m................,,........... » 10,000:

[14.] elektriska lysmaskiner för sjöbefästningarna
vid Carlskrona............. » 35,000:

[15.] minväsendet.................. » 100,000:

[16.] löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan » 1,860:

tillsammans kronor 2,679,760

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1895 års riksstat
upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:

1895. 1896.

ordinarie anslag 6,978,900
extra » 1,739,360

- 6,997,000

- 2,679,760

— således ökning kronor 18,100

— » » » 940,400

—

summa kronor 8,718,260

- 9,676,760

— således ökning kronor 958,500

—

Sjette hufvudtiteln,

innefattande anslagen till civildepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant......................................................................... kronor 5,579,227: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter........................................................................ » 7,730: —

ersättningar .....u.............j.,......................................... » 6,231: —

__tillsammans kronor 5,593,188: —

Bill. till Rikad. Prot. 1895. 1:a Sami. 1:a Afd. 3

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver civilärenden den 14 innevarande månad*), föreslå beträffande Landsstaterna

i länen:

[1.] att, för beredande af förhöjning i tjenstgöringspenningarne
med 500 kronor för hvar och en af
länsmännen i Enontekis, Juckasjärvi och Arjepluogs
länsmansdistrikt af Norrbottens län, anslaget till landsstaterna
i länen må höjas med .................................... kronor

[2.] att samma anslag må, med anledning af tre
boställens indragning och förändrad beräkning af två

boställens afkastning, höjas med.................................... »

kommande, i händelse af bifall till hvad sålunda
i afseende å denna anslagstitel föreslagits, anslaget till
»landsstaterna i länen (deraf 110,000 kronor reservationsanslag)»
att höjas från 2,675,882 kronor till
2,679,722 kronor eller med 3,840 kronor;

it;. ft; ro,.;,-! it. '' '' :. - .. ,

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna näringar: [3.

] att Riksdagen må under denna anslagstitel
uppföra ett belopp af 2,000 kronor till stipendier åt
legitimerade veterinärer, hvilka önska att i främmande
länder förvärfva sig ökade insigter och erfarenhet,
samt fördenskull höja anslaget till »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar (deraf
ett förslagsanslag å 15,000 kronor till understöd åt

landtmannaskolor)» med.................................................... » 2,000: —

eller från 190,400 kronor till 192,400 kronor;

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar: [4.

] att Riksdagen må under denna anslagstitel
uppföra ett belopp af 1,500 kronor till aflöning åt
en assistent vid landtbruksakademiens växtfysiologiska

försöksanstalt samt i följd deraf höja anslaget till »be-__

Transport kronor 5,840: —

1,500: —
2,340: —

‘) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjette hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1895.

5,840: —
1,500: —

Skiften och afvittringar: . . .

"?nr i;ii« v,::,'', it.

[5.] att Riksdagen må dels medgifva, att de belopp,
hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1896
för afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens
län kunna komma att understiga 2,500 kronor
för dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000
kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta
arfvodesförhöjning, må desse tjensteman godtgöras
af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken,
dels ock för år 1896 åt föredraganden af afvittringsärendena
i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt
honom bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt
honom anslagna belopp;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.:

. n; '' »J i <•(!;>• ,.! - / i* i ,, • 1 ''

[6.] att för jemnande af hufvudtitelns slutsumma
detta anslag må minskas med 72 kronor eller från
119,522 kronor till 119,450 kronor.

Vidare föreslår Kongl. Maj:t beträffande

Statens jern vägstrafik:

[7.] att Riksdagen må medgifva, att af jernvägstrafikmedlen
ett belopp af högst 12,000 kronor må under
år 1896, efter jernvägsstyrelsens bepröfvande, användas
till förhöjning i vissa fall af de vid statens jernvägstrafik
anstälde banvakters löneförmåner, utöfver det nu
medgifna högsta arfvodesbeloppet, med högst 60 kronor
för hvarje banvakt, som af förhöjningen kommer i åtnjutande; Patentbyrån: [8.

] att Riksdagen må medgifva, att afgifterna för
patent och för registrering af varumärken må användas

Transport kronor

främjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna näringar»

med ................: .......i......................... »

eller från 105,000 kronor till 106,500 kronor;

Transport kronor

7,340: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

Transport kronor 7,340: —
till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tillämpning
under år 1896 af förordningen angående patent
och lagen om skydd för varumärken;

Arbetareförsäkringen:

[9.] att Riksdagen må medgifva, att Kongl. Maj:t
må ega för år 1896 använda de till underlättande af åtgärder
för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors
bildande afsätta belopp, i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag
åt sjukkassor under enahanda vilkor, som
i Riksdagens underdåniga skrifvelse den 13 maj 1891
(n:o 85) äro angifna, samt till utarbetande och offentliggörande
genom försäkringsinspektörens försorg af
årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket, dels ock,
derest det i statsrådsprotokollet omför in älda förslag till
lag angående försäkring för beredande af pension vid
varaktig oförmåga till arbete af Riksdagen godkännes,
till bestridande af kostnader, som i organisationsafseende
blifva erforderliga för den nya lagens tillämpande från
och med 1897 års ingång. T ''

Summa ökning kronor 7,340: t—

Om till förestående ökning lägges de ordinarie
anslagens nuvarande slutsumma kronor 5,593,188: —
efter afdrag af den föreslagna
minskningen å anslaget till skrifmaterialier
och expenser, vedm. m. »_ 72: —

således............................................ .................... ■ »_5,593,116: —

komma sjette hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till kronor 5,600,456: —

Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll
öfver civilärenden för den 14 innevarande januari, att under denna hufvudtitel
må å extra stat beviljas till:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895. 21

[10.]	handhafvande af kontroll å försäkringsan-s t alter na.......................j ..........i..... u	kronor	4,500: —
m-i	fortsatt utgifvande af »polisunderrättelser»...	»	15,000: —
[12.]	aflöning m. m. åt särskild polisstyrka på landet................	>	65,000: —
[13.]	ersättning för juridiskt biträde åt de sven-ske lapparne i Norge samt till lappfogdar och lappförmän...........................................	>	13,000: —
[14.]	undersökningar af mindre hamnar och far-leder m. m—.............................................	»	5,000: —
[15.] t \ '' ,	bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar, såsom förslagsanslag..,, afiöningar och öfriga utgifter vid Ultuna landtbruksinstitut........................................		50,000: —
[16.]		29,000: —
[17-]	uppehållande af undervisningen vid mejeri-institutet vid Alnarp.................................	»	8,000: —
[18.]	bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten........................	»	7,500: —
[19.]	prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för husdjur, redskap, maskiner m. m.....	»	12,500: —
[20.]	underhåll af en vid landtbruksinstitutet vid Ultuna inrättad anstalt för profning af maskiner och redskap för landtbrukets behof...........................................................		2,500: —
hvarjemte Kongl. Maj:t föreslår Riks-dagen att för år 1896 medgifva, att det uti staten för landtbruksinstitutet vid Ultuna till »institutets öfriga utgifter» upptagna belopp jemväl må användas till anskaffande och underhåll af för prof-ningsanstalten erforderliga apparater, in-strument, maskiner och redskap. Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att å extra bevilja till: [21.] bidrag till underhåll af sju kemiska statio-ner för jordbrukets och näringarnas behof		28,000: —
[22.]	bidrag till underhåll af eu för öfre Norr-land afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län.................................	»	5,000: —
	Transport kronor	245,000: —

Konyl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

Transport kronor1''

[23.] understöd åt frökontrollanstalter.................. »

[24.] utbildande af en elev i boskapsskötsel och

mejerihushållning....................m.. »

[25.] understöd åt svenska mosskulturföreningen »
[26.] de geologiska undersökningarna......dkill;*..... »

[27.] anställande af en andre instruktör i husslöjd
och personligt ålderstillägg till andre instruktören
Jonas Wallander................_. .. »

[28.] bidrag till upprätthållande af väfskolan i
Borås och till aflönande af en andre lä rare

vid samma skola.........................0 »

[29.] understöd åt Göteborgs handelsinstitut och
Frans Schartaus praktiska handelsinstitut

i Stockholm..'':;,.. J.:...''..,;,.. .......» -

[30.] befrämjande af afsättning i främmande länder
af alster af svensk industri och svenska

näringar................................... •»

[31.] bergsskolorna i Filipstad och Falun............ »

[32.] anordnande af fabriksinspektion .n:,...........„ '' »

[33.] anordnande af en karantänsanstalt för kolera
vid Arpö i Karlskrona skärgård samt
åtskilliga byggnadsarbeten m. m. vid observations-
och karantänsanstalten vid Fejan
samt vid karantänsanstalten på Känsö m. m. »
[34.] ersättning för åtskilliga af statskontoret1

förskottsvis bestridda utgifter..............LJi«Uu>

[35.] bidrag för anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller

eljest mindre goda vägar..........................: »

[36.] understödjande af brobyggnader och, företrädesvis
mindre, hamnbyggnader samt

upprensning af åar och farleder ....... •»

[37.] understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,
af sådana myrutdikningar
och vattenaftappningar, hvilkas
ändamål är att minska frostländigheten

för närliggande bygd,............. ........ »

hvarjemte Kongl. Maj:t, föreslår, att i
afseende å de tre sistnämnda anslagen må

Transport kronor

245,000: —
10,000: —

1,000:
15,000: —
- * '' 94,000: —

2,500: —

4,800: —

15,000: —

28,500: —
14,000: —
30,000: —

225,000: —
264,744: —

800,000: —

150,000: —

2,049,544: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1895.

, \mu ■ ■■ {''t...,''.1 Transport kronor

gälla de vilkor och bestämmelser, som i
statsrådsprotokollet omförmälas.

Vidare anmärkes här:

[38.] att, enligt 1891 års Riksdags beslut, blifvit
för år 1896 beviljade till understödjande,
medelst lån, af enskilda jernvägsanläggningar
1,000,000 kronor; samt
[39.] att, enligt 1893 års Riksdags beslut, skola
till odlingslånefonden under år 1896 af
riksgäldskontoret, i mån af behof, öfverlemnas
medel till så stort belopp, som
jemte de till fonden ingående annuiteter
å odlingslån kan erfordras till fyllande
af högst 1,000,000 kronor.

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

[40.] att för år 1896 anvisa, ,å riksstatens sjette
hufvudtitel, till utförande af nya byggnader
och anläggningar vid statens jernvägstrafik
äfvensom till inköp och förändrad
inredning in. m. af hotellbyggnaderna
m. m. vid Bollnäs station......... »

[41.] att, till anskaffande af ny rörlig materiel
vid statens redan trafikerade jernvägar,
bevilja ett anslag å 1,250,000 kronor samt
deraf för år 1896 anvisa, å riksstaten utom
hufvudtitlarne, 850,000 kronor; *)

[42.] att medgifva, att för anläggande af ett
jernvägsspår mellan Malmbergets station
å Luleå—Gellivarebanan till utmålen
Välkomman, Johan och Baronerna må af
jernvägstrafikmedlen användas ett belopp
af högst 187,000 kronor; samt
[43.] att medgifva, att för uppförande vid Boden
af en för de öfre delarne af norra stambanan
och Gellivarebanan gemensam reparationsverkstad
må af de till arbetena å stam Transport

kronor

2,049,544: —

lOim• * uM

473,000: —

2,522,544: —

*) Se vidare här nedan pag. 40.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1895.

Transport kronor 2,522,544: —
banan mellan Vännäs (Nyby) och öfverLuleå
(Boden) af Riksdagen beviljade medel
användas ett belopp af 100,000 kronor._

tillsammans kronor 2,522,544: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1895 års riksstat
upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

1895. 1896.

ordinarie anslag 5,593,188:— 5,600,456 extra anslag 1,779,812:.— 2,522,544	— således ökning kronor 7,268 -t; » » » 742,732	—
summa kronor 7,373,000:— 8,123,000	således ökning kronor 750,000	—

Sjunde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till finansdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant.................................................... kronor 17,270,160: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde......................... »_40: —

tillsammans kronor 17,270,200: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver finansärenden för den 14 innevarande månad,*) föreslå
beträffande

Postverket:

[1.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt
nyssberörda statsrådsprotokoll öfver finansärenden tillstyrkta
ändringar i postverkets stater, må för år 1896
bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till
8,150,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom
postverkets utgiftsstater skulle ökas med ______ kronor 169,900: —

Transport kronor 169,900: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjunde hufvudtiteln”.

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

Transport kronor

Telegrafverket:

[2.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt
ofvannämnda protokoll öfver finansärenden föreslagna
ändringarna i telegrafverkets stater, under Kongl.

Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater göra
de jemkningar, som kunna finnas af behofvet påkallade,
må såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen,
till telegrafverket för år 1896 anvisa enahanda
belopp, 1,335,000 kronor, hvartill inkomsterna
af telegrafmedel blifvit beräknade, samt tillika medgifva,
att det öfverskott, som kan å dessa inkomster
uppstå, må af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets
och telefonväsendets tidsenliga utveckling och förbättring;
blifvande härigenom anslagets slutsumma i hufvudtiteln
minskad med 35,000 kronor;

Tullverket:

[3.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt
förut omförmälda statsrådsprotokoll öfver finansärenden
föreslagna förändringar i tullverkets stater, må för år
1896 bestämma anslaget för tullverket till ett mot
staternas slutsumma svarande belopp af 2,593,000
kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen;
hvarvid uppstår en ökning i anslagets nuvarande
belopp af.................................................................. »

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter:

[4.] att förslagsanslaget för kontrollen vid enskilda
banker och kreditanstalter å högst 12,000 kronor må
ökas till högst 13,000 kronor, deraf 7,000 kronor att
användas till arfvoden åt dem, hvilka förordnas att
inom finansdepartementet biträda med berörda kontroll
och med handläggning af ärenden rörande enskilda
banker och kreditanstalter, och 6,000 kronor att användas
till arfvoden åt ombud vid sådana inrättningar;

Transport kronor

169,900: —

24,000: —

193,900: —

Bih. till Rik8tl. Prot. 1895. 1:a Sami. 1:a Afd.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

Transport kronor 193,900: —

kommande i händelse af bifall härtill förslagsanslaget
för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter
att ökas med...................................................... » 1,000: —

Beträffande öfriga under sjunde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon
förändring.

Summa kronor 194,900: —

Härifrån afgår ofvan angifna minskning i anslaget

till telegrafverket med.............................._..................... » 35,000: —

hvadan förhöjningen på det hela å de ordinarie anslagen
blifver........... kronor 159,900: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt nu gällande riksstat.................... » 17,270,200: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till................................................... kronor 17,430,100: —

Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll
öfver finansärenden för den 14 innevarande januari, aft under denna hufvud -

titel må å extra stat beviljas till

[5.] arfvode för en byråassistent å finansdepartementets
bankbyrå ............................................................. kronor 4,000: —

[6.] ersättning för af statskontoret gjorda förskott » 243,020: —

[7.] aflöning åt domänintendenter och uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna ........................ » 45,000: —

[8.] resekostnader vid domänförvaltningen, förslag
samlag........................................ » 40,280: —

[9.] reglering af flottleder i Norrbottens län........ » 50,000: —

i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t föreslår Riks -

dagen att medgifva, att de afgifter, som läggas å
flottningen, fortfarande må för enahanda ändamål
disponeras;

[10.] skogsodlingens befrämjande .................-........... » 25,000: —

tillsammans kronor 407,300: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1895.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för
år 1895 upptagen och sådan den af Kongl. Magt nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1895. 1896.

ordinarie anslag 17,270,200: — 17,430,100: — således ökning kronor 159,900: —
extra » 442,100: — 407,300: — » minskning » 34,800: —

summa kronor 17,712,300:— 17,837,400:—således ökning kronor 125,100: —

Åttonde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 12,238,732: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde....................... » 251,190: —

ersättningar............................ » 513,088: —

tillsammans kronor 13,003,010: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver ecklesiastikärenden för den 14 i denna månad,*) föreslå
beträffande

Kongl. biblioteket:

[1.] att en förhöjning i det till kong], biblioteket
anvisade anslag för böckers inköp och inbindning

må beviljas med........................................... kronor 15,000: —

Domkapitlens expeditioner:

[2.] att Riksdagen må, med gillande af hvad i
statsrådsprotokollet hemställes rörande konsistorieama Transport

kronor 15,000: —

) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Åttonde hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

Transport kronor
nuenserna, extra biträden och vaktbetjening vid domkapitlen
samt skrifmaterialier och expenser för dessa
myndigheter äfvensom ersättning för semestervikariat,
godkänna föreslagen aflöningsstat för konsistorienotarierna
samt hvad som ifrågasatts rörande deras pensionsrätt,
så ock medgifva, att för bestridande af kostnader
härför det i riksstaten under åttonde hufvudtitelns anslagsrubrik
»domkapitlens expeditioner» uppförda anslag

må förhöjas med................................................................ »

eller till 94,409 kronor, samt att det nu under titel
»indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag
ersättningar» under nyssnämnda anslagsrubrik upptagna
anslag må från riksstaten uteslutas;

Universiteten:

[3.] att det till Upsala universitets bibliotek utgående
årsanslag må höjas med.............................._............ »

Allmänna läroverken:

[4.] att från och med år 1896 må under anslagen
till allmänna läroverken uppföras ett mot den i stat
beräknade af kastningen af Lundby och Tufve församlingars
pastorat svarande belopp af................................. »

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

[5.] att under anslaget till medicinalstyrelsen med
dithörande stater må uppföras ett reservationsanslag af x
att användas till resestipendier åt ordinarie läkare vid
länslasarett och dermed likstälda sjukhus;

Yetenskapsakademien:

[6.] att det på akademiens stat uppförda årsanslaget
till den zoologiska stationen vid Kristineberg må
höjas från 2,000 kronor till 5,000 kronor eller med.... »

Transport kronor

15,000: —

69,409: —

12,000: —

900: —

1,500: —

3,000: —
101,809: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

Transport kronor

Akademien för de fria konsterna:

[7.] att med uteslutande ur staten för akademien
för de fria konsterna af titeldelen »Hyra i atelierbyggnaden
vid Carl XIII:s torg» följande poster i nämnda
stat må upptagas sålunda:

Akademiens läroverk:

1 direktör, arfvode.................. kronor 1,500: —

hyresersättning...............u.:................... » 1,000: —

Diverse anslag:

belysning, undervisningsmateriel
m.m. kronor 4,000: —
lefvande modeller för

båda afdelningarna » 3,000: —

samlingarnas ökande

och underhåll........ » 2,500: —

städning och renhållning
samt betjenin gens

beklädnad...... » 1,900: —

tillsammans gemensamt reservationsanslag
............................................... kronor 11,400: —

Naturhistoriska riksmuseum:

. j • ,

[8.J att anslaget till riksmuseets entomologiska

afdelning må från sitt nuvarande belopp, 1,400 kronor,

höjas med............................................................»

till 2,200 kronor;

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

[9.] att Riksdagen, med godkännande af en för
förskolan för blinda i Vexiö uppgjord stat, må för
tillämpning af samma stat bevilja ett årligt belopp af »
äfvensom medgifva, att de för skolans föreståndare och
lärarinnor afsedda två ålderstillägg, hvardera å 300
kronor efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad
tjenstgöring, må utgå af det å riksstatens åttonde hufvudtitel
uppförda förslagsanslag till ålderstillägg;

Transport kronor

101,809: —

800: —

13,500: —

116,109: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895,

ri« , Transport kronor 116,109: —

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

[10.] att detta förslagsanslag, nu 23,079 kronor,
må höjas till 23,081 kronor eller med............................ » 2: —

Summa kronor 116,111: —

Beträffande öfriga under åttonde hufvudtiteln i
riksstaten uppförda ordinarie anslag har Kongl. Maj:t
icke att föreslå någon ändring.

Förhöjningen utgör............................................................ kronor 116,111: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie
anslag enligt nu gällande riksstat.................................... » 13,003,010: —

skulle åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag enligt

Kongl. Maj:ts förslag uppgå till........................................ kronor 13,119,121: —

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln,
vill Kongl. Maj:t, på sätt omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden vidare
innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja i afseende å

Riksarkivet:

[11.] till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman... kronor 1,700: —
[12.] till fortsatt utgifvande i tryck af sådana
skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets
historia, .................................................... » 3,000: —

[13.] till fortsatt utgifvande af »Svenska riksdagsakter»
m. m. ................................... ................ » 1,500: —

Nationalmuseum:

[14.] till vård, underhåll och tillökning af statens
konstindustriella samlingar........:................................. ; » 4,000: —

Transport kronor 10,200: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

Transport kronor

11 ‘ . t. > f} >! T ? N ; ti M

Lifrustkaramaren:

[15.] för tillsyn, underhåll och vård af samlingarna
m. m......................................................................... »

Universiteten:

[16.] till lektorer i tyska, franska och engelska
språken vid universitetet i Upsala af förut beviljadt
anslag..........................................................................._____

[17.] för uppehållande af undervisningen och examinationen
i geografi vid universitetet i Upsala...........

[18.] till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser

vid universitetsbiblioteket i Upsala..............................

[19.] till anskaffande af instrument för zootomiska

laboratoriet vid universitetet i Upsala............ ....

[20.] till arfvoden åt två extra biträden vid meteorologiska
institutionen i Upsala under det år, vissa

ifrågasatta molnobservationer komme att pågå..............

[21.] till aflöning åt en extra ordinarie professor

inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund.......

[22.] för anställande under 6 år af lektorer i
tyska, franska och engelska språken vid universitetet

i Lund 36,000 kronor, deraf för år 1896..., ............

[23.] till särskild! arfvode åt docenten vid universitetet
i Lund Sven Söderberg, under i statsrådsprotokollet
angifvet vilkor,.....................................

[24.] såsom personligt lönetillägg för år 1896 åt
vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund

August Jakob Theodor Palm....................}....................

[25.] såsom personligt lönetillägg för år 1896 åt
akademikamereraren i Lund Oscar Gerhard Regnell....
hvaraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

[26.] till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket
i Lund ...................................................

[27.] till arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska
institutionen i Lund.............................................

10,200: —

5,800: —

6,000: —
1,000: —
2,500: —
3,000: —

2,500: —
4,000: —

6,000: —

2,000: —

500: —
750: —

1,500: —
500: —

Transport kronor 46,250: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

Transport kronor

[28.] till uppförande åt anatomiska institutionen

i Lund af en ny byggnad af förut beviljadt anslag..... »

[29.] till uppehållande af undervisningen och examinationen
i speciel privaträtt vid universitetet i Lund »

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

[30.] till arfvode åt en amanuens vid institutets

gynekologiska
klinik ...... »

» » » » » vid institutets

kemiska laboratorium
........ »

[31.] till en pediatrisk klinik vid kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn ................................. »

till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm,

under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,............ »

[32.] till bekostande af teckningar i vetenskapliga

ändamål vid institutet............................................... »

[33.] för anskaffande och underhåll af materiel för

oftalmiatriska kliniken vid institutet................................ »

[34.] till underhåll och utveckling af det hygieniska
museet vid institutet.............................................. *

Allmänna läroverken och pedagogierna:

[35.] till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de
allmänna läroverken och pedagogierna, att utgå efter

samma grunder som för innevarande år,........................ »

[36.] till arfvoden åt extra lärare samt till arfvodesförhöjning
åt extra ordinarie ämneslärare vid de allmänna
läroverken.................................t »

Vidare föreslår Kongl. Maj:t i enlighet med omförmälda
protokoll öfver ecklesiastikärenden,

[37.] att, till bestridande af förhöjd aflöning åt
ordinarie teckningslärare vid rikets allmänna läroverk
under tjenstledighet på grund af sjukdom, må anvisas
ett förslagsanslag af.......................................................... *

46,250: —
50,000: —
1,500: —

900: -

900: —
1,800: —
2,800: —
1,500: —
500: —
500: —

345,725: —
100,000: —

3,000: —

Transport kronor 555,375: —

Kongl. Maj:ts nåd. pro g. n:o 1, om statsverket 1895.

Transport kronor

■ - ,,<•• ''A.a,

Kongl. Maj:t föreslår vidare, att på extra stat må
anvisas i afseende å

Högre lärarinneseminariet:

• '' • : ..it; ,V''.K: .ri t

[38.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid seminariet, efter samma grunder som för innevarande
år,..................................................................... »

[39.] för fortsatt uppehållande af den valfria fjerde
årskursen vid seminariet................................................... »

samt för beredande af fortsatt undervisning i huslig
ekonomi vid seminariet och normalskolan »

Folkundervisningen:

[40.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden åt
teckningslärare för extra tjenstgöring och extra arfvoden
åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma grunder
som för innevarande år,............................................. »

[41.] till understöd åt mindre bemedlade lärjungar
vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel,
............................. »

De tekniska läroverken:

[42.] till ny byggnad för tekniska högskolans
kemiska och mineralogiska afdelningar samt densammas
inredning och utrustning i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med derför uppgjorda ritningar och kostnadsförslag
306,230 kronor, deraf för år 1896..................... »

äfvensom till inköp af maskiner och apparater för

mekaniska laborationer vid högskolan .............. »

samt till provisorisk utvidgning af högskolans undervisning
under nyssnämnda år .................................... »

[43.] till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska
skolan i Eskilstuna ............................................... »

Transport kronor

555,375: —

4,000: —
3,000: —
5,000: —

33,300: —
15,000: —

100,000: —
12,000: —
19,600: —
750:

748,025: —

Bih. till Rik8d. Prot. 1895. ha Sami. l:a Afd.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

Transport kronor

[44.] till understöd, på det i statsrådsprotokollet
omförinälda vilkor, åt lägre tekniska yrkesskolor och
till bestridande af kostnader för deras inspektion________ »•■

Gymnastiska centralinstitutet:

[45.] för tillbyggnad af och förändringar inom
institutets lokaler äfvensom för anskaffande af behöflig
ny materiel, återstoden af förut beviljadt anslag.....,,...,

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

[46.] till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper
...........................................................................

[47.] till uppehållande i Stockholm af en poliklinik
för tandsjukdomar .............................,—,

Yeteriniirundervisningen:

[48.] till reparation och komplettering af åskledare
å veterinärinstitutets byggnader.................................-

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

[49.] till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden
vid ordnandet och vården af de under akademiens
inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vakt betjening

.........................................................................

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets
fornlemningar m. m. ________.......i.............

till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och
andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum
m. in.......................................................................

[50.] till vidtagande af åtgärder för bevarande af
vissa kyrkoruiner i Sigtuna.............................................

748,025: —

. 1 Vi \ ‘ * 1

45,000: —

40,000: —

<*! }i< ij —

!>I7- iiT!OUo.)io

1,200: —
4,000: —

1,174: —

'' ;» tv 1

4,000: —
3,200: —

2,000: —
5,000: —

Transport kronor 853,599:

i. kH

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

Transport kronor

Musikaliska akademien:

[51.] till betäckande af brist i akademiens expensmedelsanslag.
..............................................................»

Naturhistoriska riksmuseum:

[52.] till inköp och insamling af naturalier vid
museets afdelning för arkegoniater och fossila växter,
till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af

andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter »
[53.] till vård, underhåll och förkofran af museets

etnografiska samling ................................................ »

[54.] till fortsatt amortering af brist å museets
expensmedelsanslag ..........................____»

Meteorologiska centralanstalten:

[55.] för upprätthållande af fullständigt ordnad
väderlekstjenst vid anstalten ............................................ »

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

[56.] till uppehållande af undervisningen vid tre

läroanstalter för öfveråriga döfstumma............................ »

[57.] till handtverksskolan i Kristinehamn för blinda »

[58.] till tryckning af blindskrifter....................... »

till understöd åt blindlärareelever samt till

reseunderstöd åt blindlärare........................... »

[59.] till uppförande af en byggnad för förskola
för blinda å Tomteboda samt för bestridande af kostnaderna
för ritningar och kostnadsförslag till ifrågavarande
byggnad 81,950 kronor, deraf för år 1896 .... »

853,599: —

2,153: —

2,000:
2,800: —
1,000: —

7,950: —

49,200: —
10,000: —
2,500: —

1,200: —

50,750: —

Transport kronor 983,152: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

Transport kronor

Hospitalsvården:

[60.] till förvärfvande af erforderligt jordområde
åt en asyl för sinnessjuke vid Upsala äfvensom till
uppförande af för asylen erforderliga byggnader och
vidtagande af i sammanhang dermed föreslagna åtgärder
i afseende på förändring af vissa lägenheter
vid Upsala hospital samt anläggning af spårväg och
vattenledning till asylen m. m. 1,480,000 kronor, deraf

för år 1896 ........................................................................ »

[61.] till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske,
under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,.....,...... »

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare att på
extra stat bevilja i afseende å

Diverse anslag:

[62.] till svenska fornskriftsällskapet........................ »

[63.] till beredande af religionsvård åt svenske

sjömän m. fl. i utländska hamnar.................................... »

[64.] af förut beviljadt anslag: till fortsatt anställande
af två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens
fjerde kontrakt.................................................................... »

till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter
.......................................................................................

till två stipendier för utbildande vid universitet

af prester, förtrogna med finska språket,.........:..^.......... »

[65.] till nordiska museet.......................................... »

[66.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Nyare bidrag till kännedom om de svenska

landsmålen och svenskt folklif»......................................... »

[67.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Nordiskt Medicinskt arkiv»................................ »

[68.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Acta mathematica» ............................................ »

[69.] till understöd, på de i statsrådsprotokollet
angifna vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som
anordna föreläsningskurser för arbetsklassen,................ »

Transport kronor

983,152: —

500,000: —
14,000: —

2,000: —
10,000: —

4,000: —

500: —

1,500: —
25,000: —

3,150: —
3,000: —
4,000: —

25,000: —
1,575,302: —

Kongl. Maj:t.s nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

Transport kronor 1,575,302: —

[70.] till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena
i norra Sverige, till underhåll och tillsyn af
vattenhöjdmätningsstatiorier m. m. samt till fortsatt
sammanställning och bearbetande af anteckningar öfver

de vid dessa stationer registrerade vattenhöjder............ » 12,500: —

[71.] för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter
.................................. » 4,000: —

[72.] till understöd åt räddningshemmet för drinkare
vid Sans Souci invid Upsala på vilkor, som af

Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga,............................... » 2,000: —

[73.] till bidrag för betäckande af en del af de

med sjunde nordiska skolmötet förenade kostnader...... » 10,000; —

med rätt för Kongl. Maj:t att låta förskottsvis under
innevarande år af tillgängliga medel utanordna ifrågavarande
belopp,

[74.] till ersättning för belopp, som af statskontoret
förskottsvis utbetalts,................................................ » 56,377: —

Summa kronor 1,660,179: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1895 års
riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1896 föreslagen,
utfaller sålunda:

1895. 1896.

ordinarie anslag 13,003,010
extra » 1,098,990

— 13,119,121

— 1,660,179

— således ökning kronor 116,111

— » » » 561,189

summa kronor 14,102,000

— 14,779,300

— således ökning kronor 677,300

—

Nionde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Pensionsstaten:

I afseende å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptager kontant
1,314,898 kronor, föreslår Kongl. Maj:t enligt bilagda statsrådsprotokoll*)
Riksdagen att. i afseende å kostnaderna för småskolelärares in. fl. ålderdom/<-understödsanstalts förvaltning och verksamhet under år 1896, medgifva,

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Nionde hnfvudtiteln”.

Kort g l. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

[1.] att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som för
bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter i öfrigt
under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den mån influtna
afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel såsom förskott,
att antingen ersättas af berörda afgifter, i den mån de under året ingå, eller,
derest sagda afgifter skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till
ersättande af Riksdagen.

Allmänna indragningsstaten:

För allmänna indragningsstaten är i nu gällande riksstat anvisadt:

kontant ............................ .......................................... kronor 1,785,792; —

ersättning för indragen indelning m. in., på förslag........ » 600: —

tillsammans kronor 1,786,392: —

Beträffande denna stat föreslår Kongl. Maj:t:

[2.] att — i händelse af bifall till Kongl. Maj:ts under andra hufvudtiteln
gjorda framställning, att den nämndemännen inom vissa delar af Kopparbergs
län tillkommande ersättning för extra grufvedrängshjelpens upphörande och
för indragna räntor samt den nämndemännen i Bohuslän jemlikt kongl. brefvet
den 1 april 1789 tillkommande lön af kronan skola upphöra, dock att nuvarande
innehafvare af dessa ersättnings- och lönebelopp varda under nu
löpande tjenstetid vid sin rätt bibehållna — nämnda ersättnings- och lönebelopp
må anvisas att till nuvarande innehafvarne af nämndemansbefattningarne
utgå från allmänna indragningsstaten och för sådant ändamål å denna
stat uppföras ett årligt anslag af 375 kronor;

[3.] att åt kamereraren vid indragna krono!*rbetsstationen å Tjurkö Theodor
Urahl må å allmänna indragningsstaten uppföras eu årlig pension af 1,200
kronor, att under hans återstående lifstid utgå från och med månaden näst
efter den, i hvilken afsked ur fångvårdens tjenst varder honom beviljadt,;

[4.] att åt verkmästaren vid kronobageriet i Stockholm Frans Julius Bergh
må beviljas en årlig pension från allmänna indragningsstaten af 2,000 kronor,
att utgå från och med månaden näst efter den, då han varder från sin befattning
entledigad;

[5.] att beridaren vid Flyinge hingstdepot Bengt Knutsson Rudolf må
från och med månaden näst efter den, under hvilken han efter uppnådda 65
lefnadsår från befattningen entledigas, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära eu årlig pension af 1,200 kronor;

[6.] att förmannen för Norrbottens läns ekonomiska kartverk, kartografen
Gustaf Wilhelm Buchts enka, Rosina Maria Bucht, född Högström, må, så

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

länge hon förblifver enka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
till belopp af 500 kronor, att utgå från och med juni månad år 1894;

[7.] att åt musikläraren vid allmänna läroverket i Jönköping, musikdirektören
Gustaf Wilhelm Heintze må från och med månaden näst efter den,
i hvilken han, efter fylda 70 år, undfår afsked från tjensten, beviljas pension
å allmänna indragningsstaten för hans återstående lifstid till ett hans innehafvande
lön motsvarande belopp af 1,250 kronor årligen;

[8.] att åt musikläraren vid Östermalms allmänna läroverk Hans Petersson
må beviljas en årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp
af 450 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken han
efter uppnådda 65 lefnadsår erhåller afsked från tjensten;

[9.] att vaktmästaren vid musikaliska akademien Gustaf Andersson må
från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt,
för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension af 600 kronor;

[10.] att en årlig pension af 400 kronor må beviljas verkmästaren vid
tekniska elementarskolan i Örebro Karl Erik Gabriel Sundstedts enka, Ida
Bernhardina Charlotta Sundstedt, född Lagergren, att utgå från allmänna indragningsstaten
från och med år 1895 och så länge hon i sitt nuvarande
enkestånd förblifver;

[11.] att å allmänna indragningsstaten må uppföras årliga pensioner åt
framlidne bibliotekarien vid kongl. biblioteket Richard Bergströms fyra omyndiga
barn, Sven Hubert Elias, Rudolf Kurt Ansgar, Per Krister Albrekt Sigfrid
och Ninni Fredrika Cecilia, att utgå från och med år 1895 med 200
kronor till hvart och ett af barnen, till dess det uppnått 18 år eller, hvad dottern
beträffar, om hon dessförinnan träder i gifte, till dess detta skett;

[12.] att å allmänna indragningsstaten må för år 1896 anvisas ett anslag
af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Magt kan finna
godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt sådana äldre
behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån
erhållit afsked före år 1867; samt

[13.] att det kontanta anslaget till allmänna indragningsstaten må höjas
med 14,800 kronor eller från 1,785,792 kronor till 1,800,592 kronor, då, med
^beräkning af under anslaget utgående ersättning för indragen indelning m. m.,

600 kronor, anslagets slutsumma blir............................... kronor 1,801,192: —

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten................ » 1,314,898: —

blifver slutsumman af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt
Kongl. Maj:ts förslag................................................- kronor 3,116,090: —

Kongl. Maj:is nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

Extra anslag.

Beträffande extra anslag å denna hufvudtitel föreslår Kongl. Maj:t:

[14.] att å extra stat för år 1896 må anvisas ett förslagsanslag af 1,540,000
kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering
med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan
att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för de till
statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner i enlighet
med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den tinnes i riksstaten för
år 1895 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1895. 1896.

ordinarie anslag 3,101,290:— 3,116,090:— således ökning kronor 14,800: —
extra » 1,540,000:— 1,540,000:— ——-- --

summa kronor 4,641,290: — 4,656,090: — således ökning kronor 14,800: —

De under de särskilda hufvudtitlarne äskade anslag för år 1896 utgöra
sålunda:

Ordinarie: Extra: Summa:

I	hufvudtiteln:	1,320,000	— --	1,320,000	—
II	»	3,821,550	— 58,250	— 3,879,800	—
III		606,750	— 4,500	— 611,250	—
IV	»	25,552,900	— 3,407,300	— 28,960,200	—
V	»	6,997,000	— 2,679,760	— 9,676,760	—
VI	»	5,600,456	— 2,522,544	— 8,123,000	—
VII	»	17,430,100	— 407,300	— 17,837,400	—
VIII	»	13,119,121	— 1,660,179	— 14,779,300	—
IX	»	3,116,090	— 1,540,000	— 4,656,090	—
	summa kronor	77,563,967	— 12,279,833	— 89,843,800	—-

Härtill kommer det belopp, hvilket Kongl. Maj:t
i sammanhang med regleringen af utgifterna under
sjette hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att till utgående
under år 1896 utom hufvudtitlarne i riksstaten anvisa
till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens jern vägar

eller....................................................................... kronor 850,000: —

Transport kronor 90,693,800: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895. 41

Transport kronor 90,693,800: —

De riksgäldskontorets utgifter för riksdags- och
revisionskostnader samt räntor och afbetalningar å
statsskulden m. m., hvilka Kongl. Maj:t, med åberopande
af omförmälda protokoll öfver finansärenden den 14
innevarande januari,*) anser böra i riksstaten uppföras,
äro:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m.,

förslagsvis....................................kronor 721,000: —

räntor å statsskulden och afbetalningar å de
fonderade statslånen kronor 13,067,100: —
efter afdrag af de ti 11
riksgäld sk ontoret
ingående rånte- och

kapitalbetalningar » 3,037,900: —

förslagsvis...................................... kronor 10,029,200:— » 10,750,200: _

Derjemte vill Kongl. Maj:t, som den 14 innevarande
månad beslutit till Riksdagen aflåta nådig proposition
om antagande af en lag angående försäkring
för beredande af pension vid varaktig oförmåga till
arbete, i hvilken lag förutsättes, att, på det de deri
ifrågasatta pensionsförmånerna må i så vidt möjligt lika
mån komma till godo den nu lefvande generationen
som kommande generationer, staten skall åtaga sig de
dermed förenade ökade kostnader, härmed föreslå Riksdagen
medgifva, att för nämnda ändamål må i riksstaten
för år 1896 afsättas ett belopp af........................ » 1,400,000: —

att tills vidare af statskontoret förvaltas och göras fruktbärande
i enlighet med derom i statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för den 14 i denna månad angifna grunder.

Summan af dessa belopp...........................................kronor 102,844,000: —

utvisar totalsiffran åt de i riksstaten förekommande utgifter, hvilka således
uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets tillgångar för år 1896 här
ofvan beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Bih. till Rikxd. Prat. 1395. !:a Sami. ha Afd.

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

Riksstat

Tillgångar och inkomster:

Kronor.

öfverskott å statsreglering ärna för föregående år

Statsverkets inkomster:

ordinarie inkomster....................................................... 19,070,000

bevillningar................................................................... 80,500,000

Riksbankens vinst för år 1894

674,000

99,570,000

2,600,000

Summa kronor 102,844,000

Kong1. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

för år 189 6.

	Ordinarie anslag.	Extra anslag.	Summa.
Utgifter:	Kronor.	Kronor.	Kronor.
att utgå från statskontoret:
I hufvudtiteln................................	1,320,000	—	1,320,000
II	3,821,550	58,250	3,879,800
III » ................................	606,750	4,500	611,250
IV > ................................	25,552,900	3,407,300	28,960,200
V » ................................	6,997,000	2,679,760	9,676,760
VI » ................................	5,600,456	2,522,544	8,123,000
VII » ................................	17,430,100	407,300	17,837,400
VIII » ...............................	13,119,121	1,660,179	14,779,300
IX » ................................	3,116,090	1,540,000	4,656,090
Utom hufvudtitlarne ....................	—	850,000	850,000
Säger	77,563,967	13,129,833	90,693,800
att utgå från riksgäldskontor et:
riksdags- och revisionskostnader samt afiöningar in	in.,
förslagsvis..................................		721,000
räntor å statsskulden och afbetalningar å
de fonderade statslånen .......	............ 13,067,100
efter afdrag af de till riksgäldskon-
toret ingående rånte- och kapitalbetal-
ningar........................................	.............. 3,037,900
förslagsvis.................................		...... 10,029,200	10,750,200
Afsättning för försäkring för beredande af pension vid, varaktig
oförmåga till arbete.................			1,400,000
		Summa kronor	102,844,000

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.

Kongl. Maj:t föreslår i sammanhang härmed enligt beslut, som innefattas
i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 14 innevarande
januari,*) att Riksdagen må medgifva, att vid statsregleringen för år 1896
de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna grunder i afseende
å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.

Samtliga de i denna proposition åberopade eller för öfrigt med statsregleringen
sammanhang egande handlingar skola Riksdagens statsutskott tillhandahållas;
och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och
ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Er. Gust. Boström.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Stockholm 1895. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Bilagor

till

Kong].. Majrts

.tf1) n f''{a u i%

• /M it C ! ; '' } i • ’ * l ’ - l « * ,: 1 >_< M f * > ’

nådiga proposition

om statsverket år 1895.

Inkomstberäkningen.

Utgifterna å I—IX hufvudtitlarne.
Finansplanen.

Propositionens justering.

/ • .. . * V* i ■

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 3

>. imiit i . '';•/ I . arflot! Cy-j.* ■! c-.- : H 1 • ''i

. ■>;'';i'' i > »“7 y . A . i »ä'' “i >i ♦ • ri .rv^s*
Uii-t y«i! i >*>:•'' -A*,,c‘t n*. tojr<i.r*TT

Inkomstberäkningen.

>''*f ''i!/acv:>l ir• '' ;■ rrv»((*>'' ;;; -I J;;i • >:; >,!ccv/-o ):.g

Utdrag af protokollet öfver finans är en den, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1895.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Chefen för finansdepartementet, hans excellens herr statsministern
Boström anhöll att få underställa Kongl. Maj:ts ompröfvande de delar
af statsregleringen vid nu instundande riksdag, som rörde beräkningen
af statsverkets tillgångar för de behof, hvilka vid ifrågavarande statsreglering
borde fyllas, dervid herr statsministern, efter att hafva anmält
statskontorets den 11 december nästlidet år afgifna berättelse om stats -

1893 ars statsreglering
m. m.

189^ ärs statsreglering.

4 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

verkets tillstånd och förvaltning, hvilken berättelse finnes detta protokoll
bilagd under litt. A., vidare yttrade:

Beträffande resultatet af 1893 års statsreglering har statskontoret
i underdånig skrifvelse den 25 juli nästlidet år anmält, att å statsverkets
inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppstått ett netto öfverskott

af .................................................................. kronor 69,737: 9 5

hvartill borde läggas:

af myntverkets behållning för år 1893 enligt

nådiga brefvet den 5 maj 1882 ............ T„ 23,000: —

odisponerade, behållningar å en del extra statsanslag
enligt särskilda nådiga föreskrifter .................. „ 12,685: 7 8

så att öfverskottet på det hela uppginge till ........... kronor 105,423: 7 3.

I samma skrifvelse omförmälde statskontoret vidare, beträffande
förhållandet med den uti rikshufvudboken under benämning af »fonden
för reserverade medel» upplagda särskilda räkningen öfver öfverskott
och brister i statsregleringarne, att behållningen å denna fond enligt

1892 års riksbokslut utgjorde ......... kronor 6,612,214: 50

hvartill komme ofvannämnda öfverskott
............................................ » 105,423: 7 3 6,717,638: 23;

,V. >:!•: : ''t - . . fö . ■ ■ It

att om derifrån afräknades hvad i 1893 års riksstat blifvit

anvisadt att från fonden utgå .......................................... 5,818,000: —

uppkomme det belopp af ............................................ kronor 899,638: 2 3,

hvartill, enligt 1893 års rikshufvudbok, behållningen å nyssnämnda särskilda
räkning vid samma års slut uppginge; samt att af denna behållning,
hvaraf vore disponerade enligt 1894 års riksstat 53,453 kronor
43 öre och enligt 1895 års riksstat 172,000 kronor, alltså återstode att
disponera en summa af 674,184 kronor 80 öre;

och hemställer jag, att detta belopp måtte få under benämning
öfverskott å statsregleringarne för föregående år tagas i beräkning för
1896 års statsreglering, dervid summan torde få jemnas till 674,000
kronor.

Beträffande statsregleringen för år 1894 hafva, så ''vidt hittills kan
vara kändt eller beräkneligt, följande öfverskott uppstått:

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Jernvägstrafikmedlen, beräknade till 6,500,000 kronor, hafva influtit med 7,500,000 kronor och således lem-nat ett öfverskott af ............................	Kronor.	öre.
1,000,000
Skogsmedel hafva, enligt meddelande från domänstyrelsen, för år 1894 influtit med 3,545,461 kronor 96 öre, hvilken summa öfverstiger den beräknade, 2,700,000
kronor, med .................................................................... Tullmedel. Denna statsinkomst är för år 1894 beräknad till 37,000,000 kronor och har, enligt meddelande från generaltullstyrelsen, belöpt sig till 38,630,117 kronor 32 öre samt således öfverstigit beräkningen med ...... Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter äro beräknade för år 1894 till 700,000 kronor och belöpte sig för år 1893 till 565,935 kronor 39 öre, deraf 321,183 kronor 75 öre bevillning af bankbolag med sedelutgifningsrätt. Med afseende å sistnämnda bevillningsafgifts förhöjning från och med år 1894 från 5 till 10 kronor torde denna inkomsttitel kunna antagas hafva under år 1894 lemnat ett öfverskott af	845,461	96
1,630,117 ,,,	32
omkring ................................................................................. Bränvinstillverkningsskatten, beräknad till 13,700,000 kro-nor, har, enligt uppgift från finansdepartementets kon-troll- och justeringsbyrå, influtit med 16,253,410 kro-nor 15 öre. Efter afdrag för medgifven restitution för denatureradt bränvin — för år 1894 uppgående till 603,230 kronor 52 öre — skulle behållna inkomsten utgöra 15,650,179 kronor 63 öre, hvilken summa öfver-stiger beräkningen med ................................................ Hritb etsso eker tillverkning saf gift ^ beräknad till 2,600,000 kronor, har, enligt uppgift från förenämnda byrå, under år 1894 uppgått till 4,723,274 kronor 86 öre, hvadan ett öfverskott uppkommit till belopp af ........ Bevillning af fast egendom samt af inkomst, beräknad till 4,900,000 kronor, kan med ledning af förhållan-	100,000
1,950,179	63
2,123,274	86
4 Transport	7,649,033	77

6 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

	Kronor.	öre.
Transport	7,649,033	77
i dena under föregående år, antagas lemna ett öfver-
! skott af omkring .....................................''..A..:................... i I öfrigt å en del inkomsttitlar uppkommande öfverskott kunna antagas ungefärligen motsvara de brister, som å andra inkomsttitlar uppstå.	200,000
Summa	7,849,033	77

Rikshufvudboken för år 1893 utvisar, att å samma års förslagsanslag
uppstått:

brister: anvisning i kontant ............ kronor 3,793,379: —

indelning och dermed jemförlig
anvisning ............ „___________210:19 3,793,589:19

besparingar: anvisning i kontant ... kronor 404,597: 5 9
indelning och dermed

jemförlig anvisning „ 168,304: 08 572,901: 67

och att således å förslagsanslagen uppstått en nettobrist
af ................................................................. .. kronor 3,220,687: 5 2.

I denna nettobrist ingick äfven med 799,112 kronor 70 öre uppkommen
brist i anslaget till riksdags- och revisionskostnader, räntor och
afbetalningar å statsskulden m. in. för år 1893. A samma anslag för
år 1894, i riksstaten uppfördt med ett belopp, som med 676,700 kronor
öfverstiger 1893 års anslagssumma, har enligt uppgift uppstått en besparing
af omkring 263,000 kronor. Vid 1893 års riksdag beviljades,
utöfver sådana ökningar i förslagsanslag, som betingades af nya anslagsbehof,
förhöjningar med sammanlagdt omkring 700,000 kronor i beloppet
af åtskilliga andra förslagsanslag, och torde, med afseende tillika
derå att utgifterna å vissa förslagsanslag, såsom för ersättning till städerna
för mistad tolag, till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor
m. fl., under år 1894 sannolikt öfverstigit utgifterna för år 1893,
nettobristen i 1894 års förslagsanslag kunna beräknas till 2,400,000 kronor.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 7

Om från det beräknade öfverskottet å inkomsterna för år 1894,

här i jemnadt tal utfördt, med ................................ kronor 7,800,000: —

dragés denna nettobrist .......................................... „ 2,400,000: —

skulle öfverskottet i 1894 års statsreglering blifva

omkring ................................................................ kronor 5,400,000: —

Detta öfverskott lärer emellertid icke böra för den nu föreliggande
statsregleringen tagas i beräkning, utan reserveras för den budget, som
skall uppgöras till 1896 års Riksdag, då ock de siffror, som nu endast
approximativt kunnat angifvas, äro med erforderlig noggrannhet kända.

Hvad härefter angår beräkningen af statsverkets inkomster för år
1896 och dervid först de ordinarie inkomsterna, tillåter jag mig, hvad
grundskatten beträffar, erinra derom, att sedan Eders Kongl. Maj:t genom
nådigt bref den 2 december 1892 anbefalt kammarkollegium och statskontoret
att afgifva underdånigt yttrande, huruvida i ett eller annat
afseende hinder kunde anses möta för uteslutande ur så väl jordeböcker
som riksstat och öfriga statsverkets räkenskaper af sådana grundskattebelopp,
som inginge i den å riksstatens inkomstsida upptagna titeln
grundskatt, men åter affördes såsom “friheter44 under vederbörande utgiftstitlar
å riksstatens utgiftssida, så blefvo, enligt embetsverkens hemställan
i underdånigt utlåtande af den 28 december 1892 och på grund
af 1893 års Riksdags beslut, de för rustning och rotering frinjutna
grundskattebeloppen ur riksstaten för år 1894 uteslutna, hvarefter samma
grundskattebelopp, på grund af nådiga brefvet den 15 september 1893,
blefvo från och med år 1894 afförda jemväl ur jordeböcker och statsverkets
räkenskaper. Från dessa åtgärder undantogos emellertid, enligt
kammarkollegii och statskontorets hemställan, tills vidare tillgiftsräntorna
i Södra Möre härad, utgörande 2,565 kronor 89 öre. Dessa tillgiftsräntor
hade icke ansetts kunna, i likhet med hvad som skett med augmentsräntorna,
indragas till statsverket, utan fortfarande böra qvarstå
såsom anordnade, men tillgiftsräntegifvarne hade likväl ej för dessa räntor
kommit i åtnjutande af motsvarande lindring, som genom lagen den 5
juni 1885 angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären beredts
vederbörande rust- och rotehållare. Hos Eders Kongl. Maj:t hade, emellertid
åtskilliga tillgiftsräntegifvare gjort ansökning om dylik lindring, och
ansågo embetsverken, att i afbidan på detta till kammarkollegii underdåniga
utlåtande remitterade ärendes pröfning, i samband hvarmed förhållandet
mellan tillgiftsräntegifvare och tillgittsräntetagare äfven i andra
afseenden kunde antagas blifva ordnadt, tillgiftsräntorna fortfarande borde
qvarstå såsom anordnade.

Ordinarie
inkomster.
Grundskatt.

8 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

I följd häraf qvarstår ännu i riksstaten under femte hufvudtiteln
såsom båtsmansindelningen tillkommande friheter nyssberörda belopp i
tillgiftsräntor med i rundt tal 2,600 kronor.

Numera har emellertid Eders Kongl. Maj:t, sedan kammarkollegium
den 11 december 1893 afgifvit det från kollegium infordrade utlåtandet
i frågan, genom nådigt bref den 18 maj 1894 i öfverensstämmelse med
kollegii hemställan dels förklarat tillgiftsgifvarne vid båtsmanshållet inom
Södra Möre härad berättigade att af tillgiftstagarne återbekomma 30
procent af hvad de från och med 1886 i tillgiftspenningar efter öfverenskommet
värde å en båtsmansrustning erlagt, dels ock, med förklarande
att hvad i nådiga brefven den 13 december 1825 och den 20 december
1836 förordnats angående bestämmandet af ett visst värde å en båtsmansrustning
icke vidare skall tillämpas, förordnat, att tillgiftsgifvarne
skola hädanefter erlägga tillgiftspenningarne till rusthållsstammarne med
beräkning för tiden intill år 1900 af det i lagen af den 5 juni 1885
bestämda uppskattningsvärde af 100 kronor å ett båtsmansrusthåll och
derefter af det uppskattningsvärde, som enligt § 3 i samma lag kan
varda bestämdt, samt att de vid erläggande af dessa tillgiftspenningar
ega tillgodonjuta på dem belöpande andel af den lindring i rustningsbesväret,
som nämnda lag stadgar. Med erinran att det i jordeboken
qvarstående belopp af tillgiftsräntor, sammanlagdt 2,565 kronor 89 öre,
endast utgjorde tillgiftsräntorna af de hemman, som icke vore rusthållsstammar,
hemstälde kammarkollegium i sitt nyss omförmälda utlåtande
af den 11 december 1893, att då således en stor del af tillgiftsräntorna,
eller de som utgingo af rusthållsstammar, redan blifvit från riksstaten
afbörda, äfven ofvan berörda 2,600 kronor måtte ur riksstaten afföras, i
hvilket fall något hinder ej mötte för tillgiftsräntornas uteslutande från
jordeboken och räkenskaperna. I infordradt underdånigt utlåtande af
den 11 juni 1894 har statskontoret hemstält, att detta kammarkollegii
förslag måtte godkännas.

Med afseende å hvad sålunda förekommit, hemställer jag, efter
samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet, att det å femte hufvudtiteln
under anslagsrubriken “båtsmansindelningen, indelning och dermed
jemförlig anvisning, på förslag11 uppförda belopp af friheter, 2,600 kronor,
må från och med år 1896 i riksstaten uteslutas och att såsom följd deraf
den beräknade inkomsten af grundskatten i motsvarande män minskas;
och bör i öfverensstämmelse härmed det sålunda ur riksstaten uteslutna
grundskattebeloppet jemväl uteslutas ur jordeböcker och statsverkets
samtliga räkenskaper.

Inkomsttiteln grundskatt har af statskontoret, med iakttagande af

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

den afskrifning å skatten, som jemlikt lagen den 2 december 1892 skall
under år 1896 ega rum, beräknats till 1,908,000 kronor. Minskas detta
belopp med summan af de tillgiftsräntor, som nu böra ur riksstaten uteslutas,
eller 2,600 kronor, utgör återstoden i jemnt tusental 1,905,000
kronor, med hvilket belopp jag hemställer, att förevarande inkomsttitel
må i riksstaten för år 1896 upptagas.

Inkomsttiteln tillfälliga rotevalcansafgifter är i riksstaten för år 1895
upptagen med 52,000 kronor.

I denna inkomsttitel innefattas, bland annat, de vid början af år
1878 till statsverket tills vidare indragna afgifterna af åtskilliga till
underofficerares aflöning förut anslagna vakanta rusthåll och rotar. Dessa
vakansafgifter skola enligt lagen af den 2 december 1892 från och med
år 1896 minskas med 10 procent af deras enligt berörda lag för lindringens
beräknande bestämda värden. Dragés från förevarande inkomsttitels
för år 1895 beräknade belopp, 52,000 kronor, nyssberörda minskning,
utgörande, enligt hvad statskontoret i sin berättelse angående
statsverkets inkomster uppgifver, 7,441 kronor 35 öre eller i rundt tal
8,000 kronor, skulle inkomsttiteln för år 1896 uppgå till 44,000 kronor.

Beträffande ifrågavarande inkomsttitel erinrar jag, att Eders Kongl.
Maj:t till 1894 års Riksdag afgaf förslag om en förhöjning i beräkningen
af inkomsttiteln med 98,000 kronor, motsvarande sammanlagda beloppet
af vakansafgifterna af de rusthåll och rotar, som på grund af den vid
1892 års urtima riksdag beslutade omorganisation af indelta kavalleriet
och infanteriet komme att sättas på vakans, äfvensom att i sammanhang
dermed anslagen till det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning
och till det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar
måtte med motsvarande belopp ökas. Hvad Eders Kongl. Maj:t
sålunda föreslagit blef emellertid icke af Riksdagen bifallet. Under erinran
att 1893 års Riksdag bemyndigat Eders Kongl. Maj:t att tills
vidare och intill dess annorlunda kunde varda bestämdt låta, i den mån
den vid 1892 års urtima riksdag beslutade nedsättning komme till stånd,
af anslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären årligen tillhandahålla
arméförvaltningen ett mot vakansafgifterna för de vakanssatta
rote- och rusthållsnumren svarande belopp, att af arméförvaltningen användas
till bestridande af kostnaderna för den förbättrade härordningens
genomförande, anförde beträffande denna fråga Riksdagen i skrifvelse af
den 9 maj 1894 angående regleringen af utgifterna under riksstaten»
fjerde liufvudtitel, att, om Eders Kongl. Maj:ts förslag att höja ofvanberörda
två anslag å fjerde hufvudtiteln med sammanlagdt 98,000 kronor
skulle hafva af Riksdagen bifallits, deraf skulle hafva blifvit en följd,
/till. till Itiks il. Vrot 1895. 1 Vand. I Afd. 2

Tillfälliga

rotevakans afgifler.

10 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

att Eders Kongl. Maj:t skulle för det angifna ändamålet kunnat disponera
dels hela beloppet af vakansafgifterna för ifrågavarande rusthåll
och rotar, eller 196,000 kronor, att tillhandahållas från anslaget till lindring
i rustnings- och roteringsbesvären, dels ock 98,000 kronor, hvarmed
Eders Kongl. Maj:t föreslagit, att anslagen till det. icke garnisonerade
infanteriets befälsaflöning och till det icke garnisonerade infanteriets
och kavalleriets vapenöfningar skulle ökas. Härtill komme, att i den
ordning, som afskrifningen fortginge, skulle, om icke saken under tiden
fidlständigt ordnades, nyssnämnda belopp, 98,000 kronor, komma att
minskas med en femtedel för livartdera af åren 1896, 1898, 1900, 1902
och 1904 för att, sedan afskrifningen blifvit fullbordad, vara försvunnet.
Vidare kunde anmärkas, att beloppet, 98,000 kronor, endast närmelsevis
motsvarade det belopp, som af ofvan angifna anledning borde komma
fjerde hufvudtiteln till godo, i det att det utgjorde värdet, minskadt
med femtio procent, af belöpande vakansafgifter dels för de under 1893
och 1894 vakanssatta 516 rusthåll och rotar vid infanteriet, dels ock
för de 348 rusthållsnummer vid de skånska indelta kavalleriregementena,
hvilka år 1895 kunde antagas vara vakanssatta, hvaremot ingen norm
angifvits för vakanssättningen vid Jemtlands hästjägarekorps.

I sin ofvanberörda berättelse angående statsverkets inkomster bär
nu statskontoret hemstält, att, då ifrågavarande vakansafgifter syntes höra,
i likhet med öfriga till statsverket ingående dylika afgifter, i riksstaten
upptagas, förnyadt förslag i ämnet måtte till Riksdagen aflåtas; och har
statskontoret beräknat summan af de vakansafgifter, med hvilkas belopp
inkomsttiteln tillfälliga rotevakansafgifter borde ökas, till 109,840 kronor
eller i jemnt tal 110,000 kronor. Lades härtill de slag af statsinkomster,
som i öfrig! borde upptagas under förevarande rubrik, enligt hvad
ofvan blifvit förmäldt utgörande 44,000 kronor, skulle inkomsttiteln i sin
helhet uppgå till 154,000 kronor. I sammanhang härmed har statskontoret
hemstält, att det å fjerde hufvudtiteln uppförda anslaget till lindring
i rustnings- och roteringsbesvären måtte ökas med sammanlagda
beloppet af de oafkortade vakansafgifter, som enligt 1892 års urtima
Riksdags beslut skulle arméförvaltningen från detta anslag tillhandahållas
och hvilka afgifter uppginge till 274,600 kronor.

Genom den af statskontoret sålunda föreslagna anordning skulle
visserligen till väsentlig del undanrödjas de anmärkningar, som af nästlidet
års Riksdag framstäldes mot det af Eders Kongl. Maj:t då framlagda
förslaget om de ifrågavarande vakansafgifternas upptagande i riksstaten.
Jag tillåter mig emellertid erinra derom, att Eders Kongl. Maj:t
den 9 februari 1894 uppdragit åt expeditionschefen i landtförsvarsdepar -

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 11

temeritet C. E. von der Lancken att med biträde af fältintendenten af
första klassen P. A. F. Holmquist uppgöra och till Eders Kongl. Maj:t
inkomma med förslag till den förändrade uppställning af riksstatens
fjerde hufvudtitel, som, sedan de för den förbättrade härordningen erforderliga
anslag blifvit af Riksdagen beviljade, kunde anses nödig och
i öfrigt lämplig. Enligt hvad jag inhemtat, har förslag i sådant syfte
den 15 nästlidne november afgifvits och af chefen för landtförsvarsdepartementet
funnits vara af beskaffenhet att böra läggas till grund
för den framställning, som till 1896 års Riksdag bör aflåtas rörande
anslagen under fjerde lmfvudtitelu för år 1897 eller det år, hvarunder
den vid 1892 års urtima riksdag beslutade förbättrade härordning enligt
samma Riksdags beslut skall vara genomförd. Då således vid 1896
års riksdag en revision af fjerde hufvudtitelns uppställning kommer att
ega rum, synes mig det definitiva ordnandet af frågan rörande sättet
för de nu ifrågavarande vakansafgifternas upptagande i riksstaten äfven
utan olägenhet kunna intill dess anstå, Efter samråd med chefen för
landtförsvarsdepartementet hemställer jag derföre, att inkomsttiteln tillfälliga
rotevakansafgifter må för år 1896 upptagas allenast med det
belopp, 44,000 kronor, hvartill densamma, då hänsyn icke tages till
vakansafgifterna för de enligt 1892 års beslut vakanssatta rote- och
rusthållen, af statskontoret beräknats uppgå.

Beträffande telegraf medlen har telegrafstyrelsen i underdånig skri!''- Telegrafi>
velse den 20 november 1894 anfört, att inkomsten af telegramportomedel
år 1893, hvilken inkomst på förhand beräknats till 1,350,000
kronor, enligt den afslutade räkenskapen uppgått till 1,380,874 kronor
96 öre, hvartill komme ett ytterligare belopp af 38,834 kronor 18 öre
under åtskilliga andra inkomsttitlar såsom registrering af telegramadresser,
hyres- och andra underhållsbidrag från kommuner och enskilde, ersättning
från statens och enskilda jernvägar för begagnande af telegrafstolpar
gemensamt med telegrafverket m. in., så att Kela uppbörden al
telegrafmedel för nämnda år uppgått till 1,419,709 kronor 14 öre.
Telegramportoiukomsten för år 1894, hvilken likaledes på förhand blifvit
förslagsvis beräknad till 1,370,000 kronor, ansåges af telegrafstyrelsen,
med ledning af redan kända förhållanden, icke kunna antagas uppnå
det beräknade beloppet. Inkomsterna af telegramportomedel under årets
tre första qvartal understege nemligen, enligt de inkomna räkenskaperna,
motsvarande inkomster under samma qvartal år 1893 med omkring
60,000 kronor. Det vore alltså antagligt, att portoinkomsten för hela
år 1894 skulle med omkring 80,000 kronor understiga inkomsten år
1893 och således uppgå till allenast omkring 1,300,000 kronor. Denna

Bcvillningar.

Tullmedel.

12 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet,

väsentliga nedgång berodde till stor de! på minskning i den inrikes telegramvexlingen
till följd af de ökade telefonförbindelserna. Men att
jemväl de tryckta konjunkturerna på de flesta affärsområden kraftigt
bidroge till minskningen framginge deraf, att inkomsten jemväl af den
utländska telegramtrafiken under år 1894 sjunkit, i det att denna inkomst
under årets tre första qvartal varit i det närmaste 2,5 procent lägre än
motsvarande inkomst under samma qvartal år 1893.

Telegrafstyrelsen har vidare framhållit, att, om det än kunde antagas,
att inkomsterna af telegramportomedel skulle komma att under
år 1895 sjunka ännu något ytterligare, funnes dock ingen anledning att
antaga, att den minskning, som orsakades af de tryckta tiderna, skulle
fortgå längre än till och med år 1895. De vid telegrafstyrelsens årsberättelser
fogade grafiska framställningar visade nemligen, att icke vid
något tillfälle minskningen i inkomster fortgått i mer än fyra år, och då
den nu pågående minskningen börjat med år 1892, har telegrafstyrelsen
funnit det antagtigt, att densamma skulle upphöra med år 1895, så att
för år 1896 en stegring åtminstone till 1894 års läge kunde vara att
påräkna. Då under år 1895 icke föresto de några afsevärda nya telefonanläggningar
utmed telegraflinierna, kunde icke heller telefontrafiken
antagas komma att för sin del bringa telegramvexlingen att lemna sämre
resultat år 1896 än år 1894.

På grund häraf har telegrafstyrelsen ansett sig med fog kunna
antaga, att inkomsten af telegramportomedlen under år 1896 skulle ställa
sig ungefär lika med motsvarande inkomst år 1894 och således kunna
beräknas till 1,300,000 kronor. Dertill komme inkomster af registrering
af telegramadresser, af hyres- och andra underhållsbidrag från kommuner
och enskilde, af ersättning från statens och enskilda jemvägar
för begagnande af telegrafstolpar gemensamt med telegrafverket m. m.,
hvilka inkomster under en följd af år vexlat mellan 35,000 och 38,000
kronor och således syntes kunna beräknas till 35,000 kronor under år
1896.

Telegrafstyrelsen har derföre hemstält, att telegrafverkets inkomster
af telegrafmedel måtte vid uppgörandet af statsregleringen för år 1896
beräknas till 1,335,000 kronor; instämmande jag i denna telegrafstyrelsens
af statskontoret biträdda hemställan.

Emot statskontorets beräkning af statsverkets öfriga ordinarie inkomster
har jag ej anledning att göra någon erinran.

Tullmedlen äro af statskontoret för år 1896 beräknade till 30,000,000
kronor. Vid denna beräkning har statskontoret naturligen endast haft
att taga hänsyn till den inkomst, bestående lull afgift er kunde antagas

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 13

komma att lemna; och under den förutsättning, hvarifrån statskontoret
sålunda utgått, har jag intet mot den föreslagna beräkningen att erinra.
En förändring i denna beräkning påkallas emellertid af Eders Kongl.
Maj:ts den 5 i denna månad fattade beslut att föreslå Riksdagen en förhöjning
i tullsatserna för spanmål och vissa dermed närbeslägtade artiklar.

Jag erinrar derom, att Eders Kongl. Maj:t besluta föreslå Riksdagen
att med följande belopp höja tullsatsema för nedannämnda artiklar,
per 100 kilogram räknadt, nemligen:

för spanmål, omalen, råg, hvete, kom, majs samt ärter och bönor
äfvensom andra slag, ej specificerade, med 1 krona 90 öre från 1 krona
25 öre till 3 kronor 15 öre;

för malt, äfven krossadt, med 2 kronor 50 öre från 1 krona SO
öre till 4 kronor;

för spanmål, malen, mjöl och gryn, alla slag, rismjöl och risgryn
samt mjöl af arrowrot och andra vegetabilier, som ej kunna inbegripas
under spanmål eller hänföras till medicinalier, med 4 kronor från 2
kronor 50 öre till 6 kronor 50 öre;

och för bröd, andra slag, för kilogram räknadt, med 4 öre från
2,5 öre till 0,5 öre;

äfvensom att åsätta artikeln kli en tullsats af 30 öre per 100 kilogram.

Beräkningen af den verkan, dessa tullförhöjningar kunna antagas
komma att utöfva på tullinkomsten, bör gifvetvis grundas på en medeltalsberäkning
af införseln utaf de ifrågavarande artiklarne under ett visst
gifvet antal år. Med afseende på det inflytande, tillvaron af spanmålstullar
utöfvat på införseln af spanmål, bör tydligen tiden före år 1888,
då berörda tullar infördes, icke till någon del tagas med i beräkningen.
Det tillförlitligaste resultatet torde vinnas, om man jemväl lemnar ur
räkningen åren 1888 och 1894, då införselförhållandena till följd af
genomförda eller förväntade ändringar i tullagstiftningen icke oväsentligt
afveko från de normala, och endast grundar beräkningen på förhållandena
under femårsperioden 1889—1893. I årligt medeltal för dessa fem
år har införseln utgjort i jemna tusental kilogram:

af omalen spanmål........................................................ 191,281,000 kilogram

» malt.......................................................................... 1,179,000 »

)> malen spanmål m. m............................................ 44,269,000 »

). kli.............................................................................. 18,192,000 »

Tillämpas å de sålunda beräknade införselbeloppen den af Eders
Kongl. Maj:t föreslagna förhöjningen i tullafgifter, uppkommer eu ökad
tullinkomst af 5,489,150 kronor. Denna summa bör likväl minskas med
det belopp, som motsvarar den tullfria införseln från Norge, med afse -

Postmedel
m. m.

Hvitb ets sockertillverkningsafgift.

It Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

ende hvarå och då tullförhöjningarne måste antagas komma att medföra
någon minskning i importen, den ökade tullinkomsten skäligen torde
kunna upptagas med ett till 5,000,000 kronor afjemnadt belopp.

Åberopande hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att tullmedlen
må för år 1896 beräknas till ett belopp, som med sistberörda summa
öfverstiger den af statskontoret beräknade afkastningen, 30,000,000 kronor,
eller således till 35,000,000 kronor.

Postmedlen äro af statskontoret upptagna till 8,500,000 kronor,
bevillning safgiftema för särskilda förmåner och rättigheter till 800,000
kronor, stämpelmedlen till 5,300,000 kronor och bränvinstillverkningsskatten
till 14,400,000 kronor. Vid dessa beräkningar har jag intet att. erinra.

Hvad hvitbetssockertUlverkningsafgiften angår, erinrar jag, att sagda
afgift enligt nådiga förordningen den 19 maj 1893 skall utgöra hälften
af gällande tullsats för utländskt råsocker af mörkare färg än n:o 18 af
den i verldshandeln antagna holländska standard samt att det beskattningspligtiga
råsockret skall, med visst undantag för nyanlagda fabriker,
beräknas efter de för tillverkningen använda betornas vigt sålunda, att
100 kilogram råa (ej torkade) hvitbetor antagas lemna ett utbyte af 9
kilogram socker; och skulle berörda förordning träda i kraft den 1 juli
1893, dock att utbytet, hvilket före sistnämnda dag antagits utgöra 6,2 5
kilogram, skulle beräknas intill den 1 september 1894 till 7,5 kilogram
och intill den 1 september 1895 till 8,2 5 kilogram, allt för 100 kilogram
råa (ej torkade) hvitbetor. Med iakttagande af den sålunda från och
med den 1 september 1895 inträdande fulla förhöjningen i utbytesberäkningen,
har statskontoret i sin omförmälda berättelse om statsverkets inkomster
beräknat, att skatten för 1896 års tillverkning komme att utgöra
6,976,200 kronor eller i afjemnadt tal 7,000,000 kronor.

Då hvitbetssockeraccisen är bestämd till hälften af råsockertulleu,
skulle, under förutsättning att det verkliga utbytet icke vore högre än
det i skattelagen beräknade, statens förlust i minskad skatt å socker för år
1896 uppgå till enahanda belopp med accisen eller till 7,000,000 kronor.
Men då det verkliga utbytet i medeltal kan antagas uppgå till 10 procent
och dertill kommer, att utbytesberäkningen vid vissa nyanlagda
fabriker är lägre, än den i lagen i allmänhet beräknade, måste förlusten
för statsverket beräknas till omkring 8,000,000 kronor. Den betydliga
minskning i statsinkomst, som uppkommer genom det antagna
sättet för beskattning af betsockertillverkningen, har ock föranledt Riksdagen
att i underdånig skrifvelse af den 12 maj 1894 anhålla, att Eders
Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande, huruvida och i hvad män ändring
i gällande bestämmelser angående beskattningen af hvitbetssockertillverk -

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 15

ningen samt ändring i dermed sammanhängande förhållanden erfordrades
i och för vederbörligt tillvaratagande af statsverkets finansiela intressen.

Då jag ännu icke hos Eders Kongl. Maj:t gjort framställning om
vidtagande af någon åtgärd i anledning af Riksdagens berörda skrifvelse,
bär detta ingalunda berott derpå, att jag i någon mån skulle underskatta
betydelsen ur statsfinansiel synpimkt. af den sålunda väckta frågan om
ändring i sättet för betsockerbeskattningen. Tydligt är emellertid, att
ett beslut om en förhöjning af den beskattning, som livilar å betsockerindustrien,
måste föregås af en noggrann utredning af industriens nuvarande
ställning och dess förmåga att kunna bära en ökad beskattning.

Enligt hvad allmänt är känd!, befinner sig sagda industri på grund af
flere sammanstötande omständigheter för närvarande i ett öfvergångsoch
ovisshetstillstånd. En under sådana omständigheter företagen utredning
af betsockerindustriens ställning skulle derföre icke kunna lemna
en tillförlitlig bild af de förhållanden, under hvilka industrien framgent
kommer att verka. Först efter det industrien utträdt ur det nuvarande
öfvergångsskedet och inträdt i mera stadgade förhållanden, hvilket bör
kunna inträffa redan inom den närmaste framtiden, lärer en utredning
kunna företagas med utsigt att vinna en tillfredsställande lösning af
frågan, huru en förhöjning af betsockerbeskattningen må kunna anordnas,
utan att beståndet af den ifrågavarande för landet i så många hänseenden
vigtiga industrien derföre behöfver vedervågas. Äfven om beslut om
skatteförhöjningen fattas först vid 1896 års riksdag, finnes intet hinder
att låta densamma träda i kraft redan med den kampanj, som börjar
hösten samma år.

Biträdande statskontorets förslag i fråga om beräkningen af hvitbetssockertillverkningsafgiften,
hemställer jag, att ifrågavarande inkomsttitel
må i riksstaten för år 1896 upptagas med ett belopp af 7,000,000 kronor.

Inkomsttiteln bevillning af fast egendom samt a f inkomst är af bevillning af
statskontoret för år 1896 beräknad till 5,000,000 kronor.

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 19 maj 1893 bemyndigat chefen um»t.
för finansdepartementet att för beredande af föreliggande frågor angående
förändringar i skatteväsendet, såsom, bland andra, frågan om revision
af förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst
jemte dermed sammanhängande ämnen, tillkalla de personer, hvilkas
biträde han för beredningen af omförmälda frågor funne nödigt, anlita,
bär af för sådant ändamål tillkallade personer den 2 november nästlidet
år afgifvits förslag till förordning angående inkomstbevillning äfvensom
till vissa förändringar i kommunalförfattningama. Genom nådig
remiss af sistnämnda dag bär Eders Kongl. Maj:t anbefalla kammarrätten

16 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

att efter öfverståthållareembetets och Eders Kongl. Maj ds befallningshafvandes
i länen hörande skyndsamligen afgifva underdånigt utlåtande öfver
komiterades berörda förslag.

Såsom af komiterades betänkande inhemtas, hafva komiterade i
fråga om de finansiela verkningarna af de föreslagna ändringarna i bevillningslagstiftningen
beräknat, att dessa skulle å ena sidan föranleda
en minskning i statsinkomst af 869,700 kronor, men å andra sidan en
ökning i dylik inkomst af 855,800 kronor. Ökning och minskning skulle
således ungefärligen jemnt motväga hvarandra, hvadan, äfven om en på
komiterades förslag grundad framställning i ämnet skulle kunna aflåtas
till innevarande års Riksdag och vunne Riksdagens bifall, någon mera
afsevärd inverkan häraf på den förevarande inkomsttitelns afkastning år
1896 icke torde vara att motse.

Jag hemställer, att sagda inkomsttitel må i riksstaten för år 1896
upptagas med 5,000,000 kronor.

Enligt statskontorets beräkning'' med deruti af mig här ofvan
föreslagna ändringar utgör summan af statsverkets för år 1896 påräkneliga
inkomster 95,070,000 kronor. Läggas härtill tillgängligt öfverskott,

674,000 kronor, äfvensom riksbankens årsvinst för år 1894, i rundt
tal utgörande 2,600,000 kronor, hvilken, enligt hvad jag nedan går
att hemställa, torde böra i sin helhet tagas i anspråk för statsregleringen,
uppkommer en tillgångssumma af 98,344,000 kronor. 1
denna tillgångssumma är icke upptaget något belopp i tilläggsbevillning,
hvilken inkomsttitel i 1895 år riksstat förekommer med ett belopp
af 4,900,000 kronor, men deremot ingår i samma tillgångssumma det
belopp af 5,000,000 kronor, hvarmed afkastningen af tullmedlen beräknats
komma att på grund af den föreslagna höjningen i spanmålstullarne
ökas. Att oaktadt nämnda tullförhöjning, som icke föreslagits i
Kyffe att bereda statsverket ökade inkomster, utan för att bereda jordbruksnäringen
ett verksammare skydd än hittills, summan af statsverkets
för år 1896 beräkneliga tillgångar icke utvisar ett högre belopp beror,
utom af den nya qvot af grundskatter samt rustning och rotering,
som förekommer till afskrifning, väsentligen deraf, att, likasom i 1895
års budget, ingen inkomst beräknats af sockertullen. För en del af
denna inkomst beredes statsverket ersättning i hvitbetssockertillverkningsafgiften,
hvilken för år 1896 beräknats lemna en afkastning af 7,000,000
kronor, men sådant oaktadt kan, enligt hvad jag redan nämnt, statsverkets
förlust på bortfallandet af den inkomst, staten förut egt af sockertullen,
för år 1896 beräknas till omkring 8,000,000 kronor. Att detta
förhållande, såsom ock Riksdagen i sin förut anförda skrifvelse af den

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 17

12 maj 1894 framhållit, påkallar vidtagandet af åtgärder i syfte att tillvarataga
statsverkets finansiela intresse, torde Vara obestridligt, men har
jag ofvan närmare utvecklat de skäl, som föranledt mig att icke redan
nu förorda en förhöjning af beskattningen å hvitbetssockertillverkningen.

Summan af statsverkets utgifter för år 1896, sådan den framgått
ur den förberedande behandlingen af statsregleringen, utgör 102,844,000
kronor och öfverskjuter sålunda förut angifna tillgångssumma, 98,344,000
kronor, med 4,500,000 kronor. I fråga om nyssberörda utgiftssumma
anhåller jag att få erinra, att då, enligt 1892 års lagar angående afskrifning
af grundskatterna samt lindring i rustnings- och roteringsbesvären,
ytterligare 10 procent af grundskatten skola med år 1896 afskrifvas
samt motsvarande lindring medgifvas i rustnings- och roteringsbesvären,
under fjerde hufvudtiteln bör uppföras ett ökadt lindringsbelopp
af 443,000 kronor. Återstoden af den på år 1896 belöpande afskrifningsocli
lindringsqvoten utgör 578,000 kronor och är, såsom betecknande
nedgång i vissa inkomsttitlar, nemligen grundskatt och vissa vakansafgifter,
här ofvan iakttagen vid beräkningen af statsverkets inkomster.
Hela den kostnad för grundskatteafskrifning samt lindring i rustning och
rotering, som belöper på år 1896, utgör 3,083,600 kronor mot 2,062,600
kronor för år 1895. Kostnaden för den del af de vid 1892 års urtima
riksdag beslutade åtgärder för en förbättrad härordning, för hvilken
medel skola beredas i 1896 års riksstat, uppgår i rundt tal till 3,533,800
kronor. Tillsammans uppgår således den på år 1896 belöpande kostnaden
för de år 1892 beslutade försvars- och skatteregleringsåtgärderna
till 6,617,400 kronor, medan motsvarande belopp för år 1895 utgör
5,305,600 kronor. Utom de ökade kostnaderna för härordningen och
skatteregleringen förekommer vidare i 1896 års budget för ett annat
vigtig!; samhällsändamål en post, som väsentligen saknar motsvarighet
i riksstaten för år 1895. Eders Kong!. Maj:t har nemligen förut denna
dag på föredragning af chefen för civildepartementet beslutit, att nådig
proposition skall till Riksdagen aflåtas om antagande af en lag angående
försäkring för beredande af pension vid varaktig oförmåga till arbete.
På sätt bemälde departementschef i sitt anförande till statsrådsprotokollet
denna dag närmare utvecklat, förutsättes i lagen, att, på det de deri
ifrågasatta pensionsförmånerna må i så vidt möjligt lika mån komma
till godo den nu lefvande generationen som kommande generationer,
staten skall åtaga sig de dermed förenade ökade kostnader. För nämnda
ändamål bör i budgeten för år 1896 afsätta» ett belopp af 1,400,000
kronor.

liilt. till Kikad. lVot. 1895. 1 Sami. 1 Afd. •''

18 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Då nu till öfvervägande förekommer frågan, med hvilka medel det
ofvan beräknade utgiftsöfverskottet bör betäckt, lärer det otvifvelaktigt
vara med den af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagar år 1892 samstämmigt
uttalade grundsats, att grundskatterna borde ersättas och medel till
lindringar i rustnings- och roteringsbesvären anskaffas, icke genom indirekta
konsumtionsskatter, utan genom direkta och förmögenhetsskatter,
mest öfverensstämmande, att den fastighets- och inkomstskatt, som under
form af tilläggsbevillning de senaste åren uttagits, fortfarande bland
statsinkomsterna bibehålies. I den till 1894 års Riksdag aflåtna nådiga
proposition angående statsverkets tillstånd och behof beräknade Eders
Kongl. Maj:t tilläggsbevillningen, föreslagen att utgå med en krona för
bevillningskrona å bevillning^ af fast egendom samt af inkomst, till ett
belopp af 4,400,000 kronor, hvilken beräkning af Riksdagen höjdes till

4,900,000 kronor, beroende deraf att, medan Eders Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse
med Sin till 1893 års Riksdag aflåtna framställning, föreslagit,
att fullständig befrielse från tilläggsbevillningen måtte medgifvas
dem, hvilka för inkomst vore taxerade till belopp, understigande 1,200
kronor, samt att för inkomst uppgående till 1,200 kronor, men understigande
1,800 kronor, endast skulle utgöras half tilläggsbevillning eller
50 öre för bevillningskrona, Riksdagen ej medgaf annan lindring vid
tilläggsbevillningens utgörande, än att de, indika för inkomst vore taxerade
till belopp, understigande 800 kronor, befriades från tilläggsbevillningens
utgörande.

Då inkomsttiteln bevillning af fast egendom samt af inkomst för
år 1896 beräknats till 5,000,000 kronor och det statsbehof, som är
afsedt att fyllas medelst tilläggsbevillning, uppgår till 4,500,000 kronor,
skulle alltså en tilläggsbevillning af 90 procent, under förutsättning att
den utginge efter samma grunder som bevillningen, vara tillräcklig att
fylla sagda behof. Å andra sidan bör märkas, att det afdrag från den
påräkneliga inkomsten af tilläggsbevillningen, som med tillämpning af
de utaf Eders Kongl. Maj:t vid 1893 och 1894 årens riksdagar föreslagna
grunder för befrielse från eller lindring i skatten kunde beräknas
uppkomma, enligt en i statsrådsprotokollet för den 14 januari 1893 innefattad
utredning uppskattades till 500,000 kronor och att således en
tilläggsbevillning af 100 procent, vid hvars utgörande medgåfves sagda
lättnader, jemväl skulle lemna det erforderliga inkomstbeloppet. Vid
sådant förhållande synes mig valet af det senare alternativet bäst öfverensstämma
med den af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen vid beslutandet
af 1892 års reformer i härordning och skatteväsende uttalade grundsats,
att de lägst beskattade inkomstkategorierna borde i möjligaste mån

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 19

skonas. På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, som för
utgörandet af omförmälda tilläggsbevillning ej för närvarande kan förutsätta
annan grund än nu gällande bevillningsförordning, att Eders Kongl.
Maj:t ville i nådig proposition föreslå Riksdagen

att såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof för år 1896
bevilja en särskild tilläggsbevillning af 4,500,000 kronor att, utan sammanblandning
med bevillningen af fast egendom samt af inkomst, på grund
af nämnda års bevillningstaxering utgå med en krona för bevillningskrona
å bevillningen af fast egendom samt af inkomst, dock så att de,
hvilka för inkomst äro taxerade till belopp, för hvilka jemlikt § 11 mom.
1 i gällande bevillningsförordning lindring i bevillningen eger rum, skola,
då inkomsten icke uppgår till 1,200 kronor, från tilläggsbevillningens
utgörande vara befriade och, då inkomsten uppgår till 1,200 kronor,
men icke till 1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning med endast 50 öre
för bevillningskrona; börande denna tilläggsbevillning på enahanda sätt
som bevillningen af fast egendom samt af inkomst af vederbörande vid
de under år 1897 infallande uppbördsstämmor uppbäras samt i behörigordning
redovisas.

Då den på år 1896 belöpande grundskatteafskrifning blifvit genomförd
och motsvarande lindring i rustnings- och roteringsbesvären medgifvits,
återstå ännu afskrifnings- och lindringsqvoter till sammanlagdt
belopp af i rundt tal 4,000,000 kronor, innan hela åtgärden med år 1904
varder bragt till slut. Den år 1892 beslutade förbättrade härordningen,
som med år 1897 skall vara genomförd, kräfver utöfver det belopp, som
bör äskas för år 1896, ytterligare en årlig kostnad af i rundt tal 300,000
kronor. Då de beslutade försvars- och skatteregleringsåtgärderna blifvit
fullständigt genomförda, komma de sålunda att kosta staten ett belopp,
som med omkring 4,300,000 kronor öfverstiger det belopp, som för ändamålet
kommer att utgå enligt, 1896 års budget. Enligt de af chefen
för civildepartementet i hans till statsrådsprotokollet denna dag afgifna
yttrande rörande förslag till lag angående försäkring för beredande af
pension vid varaktig oförmåga till arbete meddelade kostnadsberäkningar
kan ifrågavarande försäkring vid den tid, då ofvan omförmälda afskrifnings-
och lindringsåtgärd varder fullständigt genomförd, eller år 1904,
antagas komma att kräfva en statsutgift, utöfver det för berörda försäkring
för år 1896 äskade beloppet, af omkring 2,000,000 kronor.
För de ifrågavarande vigtiga samhällsuppgifterna komme alltså att
kräfvas en ökad statsutgift af i rundt tal 6,300,000 kronor. Jag har
gjort denna sammanställning i syfte att påvisa, att utgörandet åt
denna utgiftssumma på intet sätt bör komma att öfverstiga stats -

Inkomster nas
nppstållniwj.

20 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

verkets krafter. Af de tillgångar, som påräknats för genomförande
af 1892 års härordnings- och skatteregleringsreformer, har ännu icke
anlitats maltskatten. Flera olika förslag till dylik skatt hafva blifvit upprättade,
och är naturligtvis den påräkneliga afkastningen af skatten i
väsentlig mån beroende deraf, huruvida det ena eller andra förslaget
väljes. Dock torde sagda afkastning med trygghet kunna upptagas till
ett belopp af 2,500,000 kronor. Den höjning i bränvinstillverkningsafgiften,
som i sammanhang med maltdrycksbeskattningens införande
lärer blifva nödvändig för att förebygga, att icke sistnämnda beskattning
må föranleda en ökad bränvinskonsumtion, kan, om förhöjningen bestämmes
till 10 öre per liter af normalstyrka, beräknas inbringa ett belopp
af omkring 3,000,000 kronor. Vidare blef den af Eders Kong. Magt
till nästlidet års Riksdag aflåtna framställning om utsträckning af
stämpelskatten af Riksdagen endast delvis antagen, så att, medan Eders
Kongl. Maj:t föreslagit införandet af nya eller förhöjda stämpelafgifter
till ett beräknadt belopp af sammanlagdt 2,500,000 kronor, den af Riksdagen
beslutade förhöjning af ifrågavarande skattetitel icke beräknades
lemna högre inkomst än 1,800,000 kronor. Det har redan af föregående
departementschefer blifvit inför Eders Kongl. Maj:t framhållet, i huru
ringa grad inkomst af stämpelskatt ingår bland svenska statsverkets
inkomster i jemförelse med förhållandet i flertalet främmande länder.
Jag ifrågasätter således här endast en ringa del af den inkomst, denna
skatt bör kunna ytterligare lemna, om jag i denna beräkning upptager
en summa af 800,000 kronor. Lägges härtill, att i förestående sammanställning
icke upptagits förhöjning af hvitbetssoekertillverkningsafgiften
likasom ej heller af tullarne för kaffe och tobak, livilka båda senare
inkomsttitlar i statsrådsprotokollet af den 14 oktober 1892 uppräknades
bland dem, hvilka kunde ifrågakomma att anlitas för bestridande af
kostnaderna för den förbättrade härordningen, lärer ingen orsak gifvas
att betvifla statsverkets förmåga att motsvara de kraf, som af nyssberörda
anledningar komma att ställas på detsamma, äfven om inkomsten af nu
utgående eller föreslagna tullar skulle minskas.

Ehuru jag hemställer, att statsverkets inkomster för år 1896 må
med de belopp, jag föreslagit, få i statsverkspropositionen upptagas i
den ordningsföljd, som hittills varit iakttagen, och likaledes med den
vanliga fördelningen i ordinarie inkomster och bevillningar, torde det tillåtas
mig att, likasom vid föregående tillfällen egt rum, här låta införa
eu gruppering af dessa inkomster, som bättre än den sedvanliga uppställningen
lemnar eu öfversigt af dessa inkomsters olika natur ur flnansiel
synpunkt och närmare sammanför inkomster af närbeslägtad art.

Inkomstberäkningen i statsrådsprotokollet.
Denna öfversigt; angifver såsom 1 ■''

Statsverkets inkomster.

A. Inkomster, som ej utgöra skatter.

arrendemedel ......hv.i............ kronor 2,400,000

skogsmedel .......................................... „ 2,900,000

jemvägstrafikmedel.......................:...!,r 1,'', 7,200,000

postmedel .......................................... „ 8,500,000

telegrafmedel

bötesmedel.....

extra uppbörd.

1,335,000

250.000

100.000

mOirjdii-iiTU

•.imia-DHbl''.-’.

_ . tii-j/i

> b:i.

. : X eu < i l''\

—

	)? \f)	•rrn B. Skatter.
ä) allmänna:
tullmedel	kronor	35,000,000:— vi
bränvinstillverk-		vill Vid ! ■''.< i )<; !• > j i ''\|V ■•;!. •>!)
ningsskatt.........	99	14,400,000: —
hvitbetssockertill-		,1 ; \<[{! ■ tr.A/fn:
verkningsafgift	'' A 91	7,000,000:— ...
stämpelmedel	■ 11	5,300,000:— !\|;„» ,
mantalspenningar	19	665,000: —
bevillning af fast	/ O'' ''(!''	; , ; f‘V''1 a\
egendom samt		? >[i /<i »
af inkomst ......	99	5,000,000: -t-
tilläggsbevillning	11	4,500,000:-T- 71,865,000: —
b) af viss fastighet:
grundskatt .........	kronor	1,905,000: —
kyrkotionde........	99	250,000: —
kavalleriregemen-	• ■ -T r. T-;	<■> {)()<) .1
tenas hästvakans-		Jj/i ''i >'' ''ifil i ; f! 11»r; I
spanmål ............	91	270,000:— i .
utgifter för per-		!'''' l f f i! >f;il Å in* J! 1 il i'',V !'' * - . *,! 1 <y
sedelunderhållet
vid rusthållsin-		t • /in 1! ;
fanteriet ...........	99	51,000:— 1
trosspassevolans-
afgift..................	11 ''	19,000: —
''''(Hi. Transport kronor	2,495,000:— 71,865,000: —

— 22,685,000:

•i Yl ‘ *•

00»''i.

(Tj i

''i*, .''rf,

Riksbankens

vinstmedel.

22 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 2,495,000: — 71,865,000:—< 22,685,000: —

tillfälliga roteva-kansafgifter...	11
soldatvakansafgift	11	56,000: —
båtsmansvakans-afgift.................	W ■	200,000: — 2,795,000: —
särskilda afgifter:	l.Oft	M •- ; - J
fyr- och båkmedel kronor	''.-.1,400,000: —
kontrollstämpel-	IM»*»	- >. , r .
medel................- ■•;()!	ii ) (i”	25,000:—
bevillningsafgifter ;<	....... ''
för särskilda för- ''" i måner och rät-tigheter ............	11	■....... • f''!; 1 '' 800,000:—j 2,225,000:— 76,885,000: —

Summa kronor 99,570,000: —
Enligt en från fullmäktige i riksbanken mig tillhandakommen uppgift
kan riksbankens vinst för år 1894 beräknas till i rundt tal 2,600,000
kronor. Vid uppgörande af statsregleringama för åren 1894 och 1895
bär Riksdagen anvisat nämnda vinst i dess helhet för statsverkets behof.
Detta skedde i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts i ämnet
gjorda framställningar, hvilka grundade sig derpå, att, derest halfva
bankovinsten skulle i enlighet med den under åtskilliga föregående år
tillämpade praxis reserveras för riksbanken, ett motsvarande belopp måste
upptagas genom beskattning, hvilket finge anses så mycket mera olämpligt,
som nämnda vinstandels disposition för riksbankens räkning vore
ur synpunkten af bankens soliditet obehöflig. Vid nu förevarande statsreglering
gestalta sig förhållandena på väsentligen enahanda sätt; och
hemställer jag derföre, att Eders Kongl. Maj:t må hos Riksdagen göra
framställning derom, att riksbankens vinstmedel för år 1894, i rundt tal
utgörande 2,600,000 kronor, må anvisas för statsverkets behof; i att utbetalas
vid den tidpunkt under år 1896, Riksdagen bestämmer.

Om, under förutsättning af bifall till hvad jag nu föreslagit, till slutsumman
af statsverkets ofvan beräknade inkomster kronor 99,570,000: —
lägges h ■ «i * 4 ?'': ’

det af mig såsom öfverskott å statsregle ringarna

för föregående år beräknade belopp „ 674,000: —

och riksbankens vinstmedel för år 1894 „ ;■ 2,600,000: —

så erhålles för statsregleringen år T896 en tillgång
äf ... ........................•OiAU.t.:;!..:......... . kronor 102,844,000: —

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 23

De af föredragande departementschefen sålunda
i afseende å beräkningen af statsverkets ofvan omförmälda
tillgångar och dermed sammanhängande ämnen
gjorda hemställanden och förslag, i hvilka statsrådets
öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t
Konungen gilla och bifalla.

Ex protocollo:
Waldemar Roos.

■i i t‘ A A • UiCH H ‘J''/ ii T viol i *!• j /.''U. >A&HI

hAOiL

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Bil. Litt. A.

: ’''jj <$ Od A: • )>• -. i i 1 i,? *. • il DQ''

Till K o n u r g e n.

Jemlik!, gällande instruktion åligger det statskontoret att årligen
före den 15 december till Eders Kongl. Maj:t afgifva berättelse om
statsverkets inkomster under det sistförfluten året jemte förslag till
deras beräknande vid nästföljande statsreglering med hvad mera, som
kan tjena till upplysning vid uppgörande af den nådiga propositionen
till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof; och får statsBih.
till lliksd. Vrot 1895. 1 Sand. 1 Afd. 1

2 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

kontoret härmed i underdånighet fullgöra denna nådiga föreskrift för
innevarande år.

Riksdagens under detta år församlade revisorer hafva verkstält
granskning af 1893 års rikshufvudbok jemte öfriga räkenskaper öfver
statsverkets och andra allmänna medels förvaltning under samma år;
och statskontoret får i underdånighet hänvisa till innehållet i den berättelse
angående statsverkets tillstånd under nämnda år, hvilken före
revisionsförrättningens början blifvit af detta embetsverk afgifven och
sedermera till revisorerna öfverlemnad. Jemlikt 39 § af riksdagsordningen
skola räkenskaper och öfriga statsverket rörande handlingar
för Riksdagens statsutskott hållas tillgängliga för verkställande af den
granskning, som vid fullgörande af bemälda utskotts åliggande att utreda
och uppgifva statsvex-kets tillstånd och behof må vara erforderlig.

Beträffande uudsättningsfonden afgifver statskontoret säi’skild underdånig
berättelse, och redovisas för öfrigt förhållandet med denna fond
genom räkenskaper och handlingar, som äfvenledes skola hållas statsutskottet
tillhanda.

Statsverkets inkomster för år 1896 hafva af statskontoret ansetts
böra beräknas på sätt bilagda tabell litt. a) utvisar, och, enligt hvad
tabellen litt. b) ådagalägger, har för denna beräkning i allmänhet lagts
till grund medeltalen af de senaste tre årens inkomstbelopp, hvilka
åter äro hemtade från de för samma år afslutade rikshufvudböckerna.
Vid upprättandet af förslaget till inkomstberäkningen har för öfrigt.
afseende blifvit fästadt dels derpå, huruvida inkomsterna varit i jemnt
stigande eller fallande, dels på de vid vissa titlar förekommande särskilda
förhållanden, för hvilka statskontoret får här nedan underdånigst
närmare redogöra.

Ordinarie inkomster.

Grundskatt. Beträffande den genom kong], förordningen den 11
september 1885 och kong], kungörelsen den 29 maj 1891 under vissa
vilkor medgifna inlösen för statsverkets räkning af skattefrälseräntor
och kronotionde, som innehafves under enskild eganderätt, samt arbetseller
hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom meddelades i statskontorets
underdåniga berättelse den 6 december sistlidet år, att, enligt
uppgift, löseskillingarne för skattefrälseräntor och kronotionde, om
hvilkas inlösen anbud inkommit till kammarkollegium och derstädes
handlagts, beiåiknats utgöra:

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 3

för skattefrälseräntor ......................................... kronor 2,955,754: 2 5

,, kronotionde..................................................... 121,694:50

tillsammans kronor 3,077,448: 7 5;

att härtill komrne beräknade löseskillingar, 36,258 kronor 50 öre,
för frälseräntor, om kvilkas inlösen anbud gjorts; samt

att någon inlösen af liofveriskyldighet icke blifvit af kammarkollegium
beviljad.

Enligt hvad statskontoret inkemtat har någon förändring i dessa
förhållanden ej inträffat.

För inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde äro utaf statskontoret
af dertill, under tiden från och med år 1887 till och med år
1891 med tillhopa 3,070,000 kronor anvisade medel utgifna:

år 1887 .................................................................. kronor

„ 1888 (efter afdrag af återdebiterade 88: 4 4)

„ 1889 .......................................................

,, 1890 (efter afdrag af återdebiterade 351: 25)

1891 ( „

„ 1892 ( „ „

„ 1893 .....................

samt under innevarande

år intill denna

250:

dag

	kronor	798,314:	50
44)	11	1.001,266:	31
11	790,801:	24
: 25)	n	148,627:	—
-)	n	71,226:	50
-)	ii	2,767:	2 5
11	13,614:	3 0
	11	17,404:	50

m. m.

enligt

lagen den

summa kronor 2,844,021: 6 0,
hvadan behållningen å härtill uppförda anslag nu utgör 225,978 kronor
40 öre.

Do skatter och utlagor, som, med tillämpning af bestämmelserna
i nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 angående nedsättning i de på
viss jord hvilande grundskatter samt § 4 i nådiga förordningen den
11 september samma år angående inlösen af skattefrälseräntor
blifvit nedsatta med trettio procent och hvilka
december 1892 angående afskrifning af de
skatter, blifvit från och med hvart och
nedsatta med ytterligare tio procent af det

enligt nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 beräknats, skola
nyssberörda lag från och med år 1896 nedsättas med än ytterligare
tio procent af nämnda belopp, hånligt den utredning, som meddelats i
de vid Eders lvorigl. Maj:ts till 1892 års urtima Riksdag aflåtua nådiga
propositioner angående afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter
med liera dermed sammanhang egando ämnen bifogade utdrag
öfver protokollet öfver finansärenden den 14 oktober samma år, skulle

å viss jord hvilande grundett
af åren 1893 och 1894
belopp, hvarå nedsättningen

enligt

den grundskatt, hvarå

afskrifning

kunde

ega

rum, utgöra 4,604,819

4 Inkomstberäkningen; Statskontorets skrifvelse.

kronor 29 öre. Tio procent derå motsvara 460,481 kronor 92 öre eller
i rundt tal 461,000 kronor. Uti innevarande års riksstat är grundskatten
upptagen med 2,373,000 kronor. Enligt sistlidne Riksdags
beslut blefvo af de i riksstaten å utgiftssidan såsom friheter upptagna
belopp uteslutna tillhopa 3.926 kronor och den beräknade inkomsten
af grundskatt med motsvarande belopp minskad samt för år 1895 uppförd
med i jemnt tusental 2,369,000 kronor; och torde denna summa,
minskad med förenämnda 461,000 kronor, eller sedermera återstående

1,908,000 kronor böra uppföras i riksstaten för år 1896.

Kyrkotionden, i riksstaten alltsedan år 1887 beräknad till 250,000
kronor, är till beloppet beroende af markegång och till hufvudsakligaste
delen tilldelad kyrkorna i de landsdelar, der tionden utgår, med flera
inrättningar. På sätt statskontoret i föregående berättelser angående
statsverkets inkomster förmält, är beräkningen af denna inkomst för
statsregleringen af ringa vigt, enär uppkommande brist i inkomsten
alltid betäckes af besparing å de under riksstatens åttonde hufvudtitel
vid åtskilliga anslagsrubriker i kolumnen för »indelning och dermed
jemförlig anvisning, på förslag: friheter och kyrkotionde» uppförda belopp;
lärande den antagna beräkningen få tillämpas äfven för år 1896.

Kavalleriregementenas hästvakansspanmäl erlägges årligen och intilldess
annorlunda kan varda förordnadt af rusthållen vid det afsutna kavalleriet
och är i riksstaten alltsedan år 1888 beräknad till 300,000 kronor.
Beroende af vexlande markegångspris har denna afgäld under de tre
sistförflutna åren varit i fallande och under det sista af dem icke influtit
med högre belopp än 274,256 kronor; och då en ytterligare
minskning tilläfventyrs är att emotse, torde denna inkomsttitel för år
1896 icke böra beräknas till högre belopp än 270,000 kronor.

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet. Enligt 1885
års Riksdags beslut och kongl. kungörelsen den 23 december samma
år utgöras dessa afgifter af de effektiva rusthållen vid rusthållsinfanteriet
med 20 kronor af hvarje nummer för upphörande af skyldigheten att
anskaffa och underhålla beklädnads-, bevärings- och remtygspersedlar
samt äro sedan år 1890 upptagna bland statsverkets inkomster med
ett efter rusthållens antal beräknadt belopp af 51,000 kronor, hvilken
summa torde få upptagas äfven i riksstaten för år 1896.

Trosspassevolansafgiften. Denna statsinkomst är i riksstaten för
innevarande år beräknad till 26,000 kronor.

Till följd af 1892 års urtima Riksdags beslut om skånska husaroch
dragonregementenas sättande på vakans blef vid innevarande års
riksdag från inkomstberäkningen uteslutet hela beloppet af den tross -

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 5

passevolansafgift, som erlades af rusthållen vid dessa regementen, och
inkomsttiteln trosspassevolansafgift i riksstaden för år 1895 upptagen med
ett med summan af dessa utgifter, 7,500 kronor, minskadt belopp, eller
med i jemnadt tusental 19,000 kronor; lärande samma summa böra
uppföras äfven i riksstaten för år 1896.

Tillfälliga rotevakansafgifter. I denna inkomsttitel innefattas, utom
afgifter af rusthåll och rotar för uraktlåten rekrytering, jemväl de vid
början af år 1878 till statsverket tillsvidare indragna afgifterna af åtskilliga
till underofficerares aflöning förut anslagna vakanta rusthåll och
rotar. Belöpande afgifter för sådana rusthåll eller rotar vid båtsmanshållet,
som jemlikt kongl. kungörelsen den 13 juli 1887 angående båtsmanshållets
sättande på vakans inflyta, skola redovisas under titel
»båtsmansvakansafgift»; dock hafva, på sätt statskontoret i föregående
berättelser angående statsverkets inkomster meddelat, afgifterna för de
år, hvarunder vakanssättningen medgifvits, i räkenskaperna upptagits
under nu förevarande inkomsttitel, och har beloppet af sådana afgifter
utgjort för år 1893 kronor 10,095: 44.

Enligt 1892 års urtima Riksdags beslut skulle i rustnings- och
roteringsbesvären, på sätt samt under iakttagande af de särskilda bestämmelser
och undantag, som i lagen den 2 december samma år omförmäldes,
lindring ega ruin, att årligen utgå från och med år 1893
med fyrtio procent, från och med år 1894 med femtio procent, från och med
år 1896 med sextio procent, från och med år 1898 med sjuttio procent, från
och med år 1900 med åttio procent och från och med år 1902 med nittio
procent, allt af dessa besvärs uppskattade värde, samt från och med
år 1904 med hela beloppet af samma värde. Af de i riksstaten under
denna inkomsttitel upptagna vakansafgifter är det endast de vid 1878
års början till statsverket tillsvidare indragna afgifterna af åtskilliga
till underofficerares aflöning förut anslagna vakanta rusthåll och rotar,
hvilkas beräkning beröres af den sålunda beslutade lindringen i rustnings-
och roteringsbesvären. Derest dessa vakansafgifter erlades enligt
de i lagen den 2 december 1892 för lindringens beräknande bestämda
värden, skulle, efter afräkning af det rustnings- och rotcringsunderstöd,
som utbetalas af statsmedel, desamma utgöra:

för 44 rusthåll.................................................................... kronor 7,397: 0 6

„ 431 rotar ................................................................. ,, 67,016:51

tillsammans kronor 74,413: 57,
derå tio procent utgöra 7,441 kronor 35 öre; varande den årliga minskningen
i inkomst genom den från och med år 1893 medgifna lindring
af 1892 års urtima Riksdag antagen till i rundt tal 8,000 kronor.

6 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Genom nådigt bref den 19 maj 1893 h^r Eders Kong]. Maj:t
förordnat, att vakansafgifterna af de rusthåll och rotar, som på grund
af den vid 1892 års urtima riksdag beslutade omorganisation af indelta
kavalleriet och infanteriet, komme att sättas på vakans, skola i räkenskaperna
under denna titel redovisas. Eders Kongl. Maj:ts till innevarande
års Riksdag aflåtna förslag om dessa vakansafgifters upptagande
i riksstaten och i sammanhang dermed skeende ökning af anslagen till
det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning samt till det icke
garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar blef af Riksdagen
afslaget, hufvudsakligen på den grund att 1893 års Riksdag
bemyndigat Eders Kongl. Maj:t att tillsvidare och intilldess annorlunda
kunde varda bestämdt låta, i mån den vid 1892 års urtima riksdag
beslutade vakanssättning komme till stånd, af anslaget till lindring i
rustnings- och roteringsbesvären årligen tillhandahålla arméförvaltningen
ett mot vakansafgifterna för de vakanssatta rote- och rusthållsnumren
svarande belopp, att af arméförvaltningen användas till bestridande af
kostnaderna för den förbättrade härorduingens genomförande, uti livilket
bemyndigande någon ändring af Eders Kongl. Maj:t ej ifrågasatts.

Då ifråga varade vakansafgifter synas böra, i likhet med öfriga
till statsverket ingående dylika afgifter, i riksstaten upptagas, får statskontoret
härmed underdånigst hemställa, att förnyadt förslag i ämnet
måtte till Riksdagen aflåtas.

I fråga om denna vakanssättning är till eu början jemlik! kongl.
brefveu den 2 december 1892, den 28 september 1893 och den 5 sistlidne
oktober föreskrifvet, att utöfver de indelta manskapsnummer vid
vissa i de nådiga brefven uppräknade indelta infanteriregementen, som
enligt förut gällande bestämmelser finge hållas vakanta, ytterligare tillsammans
769 rusthåll och rotar skulle tillsvidare sättas på vakans mot
erläggande, såsom vakansafgift att till statsverket ingå, af ett belopp
motsvarande de i lagen den 2 december 1892 med deri i vederbörlig
ordning beslutade förändringar rustnings- och roteringstungan vid truppförbanden
åsätta värde, samt med rätt för rust- och rotehållarne att
åtnjuta den lindring, som i lagen bestämmes. För dessa rusthåll och
rotar belöpande vakansafgifter uppgå i sin helhet till 124,300 kronor
och, minskade med sextio procent, till 49,720 kronor.

Vidare skola enligt ofvannämnda urtima-Riksdags beslut och nådiga
brefvet den 30 maj 1893 rusthållen vid skånska husar- och dragonregementena,
i mån af ryttarnes afgång, för regementenas ombildning
till värfvade sättas på vakans mot erläggande af vakansafgift på det
sätt och i den ordning, som i fråga om vakanssättningen vid vissa in -

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 7

fanteriregementen, enligt hvad ofvan förmälts, är bestämd. Jemlikt vid
Eders Kong]. Maj:ts nådiga proposition den 14 oktober 1892 angående
förbättrad härordning fogad t förslag till öfvergång från nuvarande till
föreslagna organisationen för dessa båda regementen skulle manskapet
å gammal stat under de fyra första öfvergångsåren minskas med 228
nummer vid hvardera regementet, eller för båda regementena 456
nummer, för hvilka belöpande vakansafgifter, utan afkortning, motsvara
136,800 kronor och, minskade med sextio procent, 54,720 kronor.

Slutligen blef vid 1892 års urtima riksdag jemväl beslutadt, att
rotehållen vid Jemtlands hästjägarecorps skulle, för corpsens ombildning
till värfvadt regemente, i enahanda ordning vakanssättas. Detta
beslut grundade sig ej på någon af Eders Kong]. Maj:t derom gjord
framställning, och statskontoret är, beträffande den omfattning denna
vakanssättning redan uppnått eller kan uppnå under tiden till och med
år 1896, endast i tillfälle att upplysa, att, enligt härstädes förvarade
handlingar, 45 nummer vid ingången af innevarande år voro satta på
vakans. Afgifterna för dessa nummer motsvara, oafkortade, 13,500
kronor och, minskade med sextio procent, 5,400 kronor.

Inkomsttiteln »tillfälliga rotevakansafgifter» är i riksstaten för år

1895 upptagen med ....................................................... kronor 52,000: —

hvilken beräkning torde böra för år 1896 dels minskas
med omförmälda ökade lindring i de vid 1878

års början till statsverket indragna vakansafgifter „ 8,000: —

till .......................................................................................... kronor 44,000: —

dels ökas med vakansafgifter för rotar och rusthåll,
som, enligt hvad ofvan nämnts, för infanteriets och
kavalleriets omorganisation blifvit eller varda vakanssatta,
nemligen:

vid infanteriet ............................kronor 49,720: —

„ kavalleriet:

skånska husar- och dragonregementena.
.. 54,720: —

Jemtlands hästjägarecorps
... 5,400:— _____„ 60,120:— „ 109,840: —

Summa kronor 153,840: -—-

eller till i jemn!, tusental 154,000 kronor.

I sammanhang härmed får statskontoret underdånigst erinra, att
nfvanomförmälda, under fjerde hufvudtitcln uppförda anslag till lindring
i rustnings- och roteringsbesvären, som i 1895 års riksstat är beräk -

8 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

nadt efter en med femtio procent af nämnda besvärs uppskattade värde
utgående lindring till 2,216,000 kronor, måste, då lindringen under år
1896 skall utgå med sextio procent, alltså, för att blifva tillräckligt för
sitt ändamål, ökas med en femtedel af sitt nuvarande belopp eller med

443,200 kronor, dock med afdrag af belöpande lindring för de mauskapsnummer,
som, på sätt ofvan nämnts, för indelta infanteriets och
kavalleriets omorganisation blifvit eller varda vakanssatta, hvilken lindring,
som skall vederbörande tillkomma medelst afkortning å vakansafgifterna,
uppgår i jemnt tal till 165,000 kronor; och skulle med iakttagande
häraf anslagets belopp komma att utgöra 2,494,200 kronor.
Härtill bör emellertid läggas sammanlagda beloppet af de oafkortade
vakansafgifter, som enligt ofvanberörda Riksdags beslut skola arméförvaltningen
från detta anslag tillhandahållas och hvilka afgifter, på
sätt ofvan beräknats, uppgå:

för infanteriet till ...............................................ii . kronor 124,300: —

„ kavalleriet „ (136,800+13,500)........................ „ 150,300: —

tillhopa kronor 274,600: —
lärande anslaget sålunda böra i jemnt tusental uppföras med 2,769,000
kronor.

Soldatvakansafgiften, i riksstaten för år 1895 upptagen med 70,000
kronor, torde, med afseende å den för år 1896 medgifna ytterligare
lindringen, för nämnda år uppföras med ett fyra femtedelar af nyssnämnda
summa svarande belopp, eller med 56,000 kronor.

Båtsmansvakansafgiften är i 1895 års riksstat beräknad till 295,000
kronor.

Vid 1887 års riksdag beslutades, att båtsmanshållet skulle sättas
på vakans samt de derigenom inflytande vakansafgifter, beräknade efter
de i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 5 juni
1885 bestämda värden, ingå bland statsverkets inkomster; dock finge
vakanssättningen under öfvergångstiden till den i sammanhang dermed
beslutade organisationen af en sjömanscorps icke eg a rum med mera
än en åttondedel af dåvarande effektiva rotar årligen. Den tillökning i
båtsmansvakansafgiften, som härigenom vore att påräkna, antogs uppgå
i jemnadt tal till 45,000 kronor för hvart och ett af de följande åren,
men har i sjelfva verket för åren 1888—1892, under hvilka år afkortning
å afgifterna egt rum med trettio procent, belöpt sig endast till:

år 1888 ..................................	..................................... kronor	37,033:	81
„ 1889 .......................................	...................................... n	36,294:	C 8
„ 1890 .......................................	..................................... i?	34,869:	42
„ 1891 .....................................	...................................... v	29,001:	61
„ 1892 ........................................	...................................... v	26,457:	4 9.

inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. Ö

För år 1893, under hvilket år afkortning å afgifterna egt rum
med fyrtio procent, har den under denna titel redovisade inkomsten af
vakanssättningen uppgått till 160,074 kronor 19 öre, hvilken summa
med 3,582 kronor 82 öre understiger enahanda inkomst för år 1892.

Enligt den för år 1893 afslutade rikshufvudboken har »båtsmansvakansafgiften»
för nämnda år belöpt sig till 302,966 kronor. För år
1896 skall, på sätt ofvan berörts, lindring ega rum och utgå med sextio
procent eller med tjugo procent utöfver hvad för år 1893 egt rum, till
följd hvaraf nyssnämnda summa för året 1896 kommer att minskas
med en tredjedel eller med 100,988 kronor, hvarefter skulle återstå
201,978 kronor; och då med hänsyn till den ökade lindringen någon
väsentlig tillökning i inkomsten för år 1896 icke torde vara att emotse
genom vakanssättningen, lärer båtsmausvakansafgiften få upptagas i
riksstaten för år 1896 med ett till 200,000 kronor jemnadt belopp.

Arrendemedlen hafva i medeltal för de tre åren 1891—1893 belöpt
sig till 2,586,696 kronor. Då inkomsten för år 1893 uppgått till
endast 2,541,133 kronor, anser statskontoret, med fästadt afseende å
den enligt Riksdagens beslut fortgående försäljningen af mindre kronoegendomar,
att arrendemedlen icke böra i riksstaten för år 1896 upptagas
till högre belopp än 2,400,000 kronor.

Mantalspenningarne, som för år 1893 influtit med 661,880 kronor,
torde få i riksstaten för år 1896 beräknas till enahanda belopp, hvarmed
desamma äro i innevarande och nästkommande års riksstater upptagna,
eller till 665,000 kronor.

Bötesmedel. Denna inkomsttitel är i 1895 års riksstat beräknad
till 250,000 kronor, och har samma summa i bilagda tabell upptagits.

Kontrollstämpelmedel, som i medeltal för åren 1891—1893 uppgått
till 27,619 kronor, torde för år 1896 få upptagas med oförändradt belopp,
eller 25,000 kronor.

Fyr- och båkmedel äro för år 1895 beräknade till 1,400,000 kronor.
Enligt nådiga kungörelsen den 14 sistlidne juni skola de i nådiga förordningen
den 15 februari 1881 meddelade bestämmelser om erläggande
af fyr- och båkafgift för don inrikes sjöfarten från och med den 1
januari 1895 upphöra att vara gällande, i sammanhang hvarmed förändrade
grunder för beräkningen af dylika afgifter af den utrikes sjöfarten
faststälts. Under år 1893 belöpte sig afgifterna af den inrikes
sjöfarten till 53,493 kronor 81 öre. I hvad mån de förändrade stadgandena
för erläggande af afgifterna af den utrikes sjöfarten komma
att inverka på denna statsinkomst, är statskontoret icke i tillfälle att
Bill. till Riksd. Blot. 18U5. 1 Samt. 1 Afd. 2

10 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

beräkna. Då emellertid inkomsten för år 1893 uppgått till 1,694,853
kronor, torde den för år 1895 antagna beräkningen kunna få gälla äfven
för år 1896.

Telegrafmedel äro i riksstaten för år 1895 upptagna med 1,370,000
kronor och hafva, enligt hvad statskontoret inhemtat, af telegrafstyrelsen
beräknats för år 1896 till 1,335,000 kronor, hvilken summa i bilagda
tabell upptagits.

Jernvägsirajikinedel. Nettobehålluingen å trafikmedlen för år 1896
kan, jemlik! eu från jernvägsst.yrelsen erhållen uppgift, antagas till

7.200.000 kronor; varande jemväl detta belopp i nyss omförmälda tabell
upptaget.

Skogs medel, som uti nästkommande års riksstat äro beräknade till

2.700.000 kronor, hafva uppgått

år 1891 till............................................................. kronor 2,520,439: —

„ 1892 „.............................................................. „ 2,961,826: —

„ 1893 „............................................................. „ 2,903,915: —

eller i medeltal för de tre åren ........................... „ 2,795,393: —

Enligt från domänstyrelsen erhållen uppgift hafva statsverkets
skogsmedelsinkomster under innevarande års trenne första qvartal belöpt
sig till 3,198,816 kronor 96 öre och skulle, i händelse skogsmedelsuppbörden
under fjerde qvartalet komme att motsvara uppbörden
under samma tid af sistlidet år, 236,228 kronor, för år 1894 således
uppgå till 3,435,044 kronor 96 öre.

Då skogsmedlen under hvart och ett af åren 1892 och 1893 belöpt
sig till mera än 2,900,000 kronor och således med mera än 200,000
kronor öfverstigit den senast antagna beräkningen samt för innevarande
års tre första qvartal uppgått i det närmaste till 3,200,000
kronor, anser statskontoret en förändring i beräkningen af denna statsinkomst
böra ega rum. Enär inkomsten är beroende af förhållanden,
som ej på förhand med någon säkerhet kunna förutses, torde densamma
emellertid icke böra för år 1896 beräknas till högre belopp, än som
ungefärligen motsvarar uppbörden under hvart och ett af de två sistförflutna
åren, eller med 2,900,000 kronor, hvilken summa i bilagda
tabell upptagits.

Extra uppbörd. Omfattande flera mer eller mindre tillfälliga inkomster,
har denna inkomsttitel enligt räkenskaperna i medeltal för
åren 1891—1893 belöpt sig till 153,223 kronor. Den höga inkomsten
för år 1893 är föranledd deraf, att deri ingår influten ersättning för
till Stockholms stad afträdda delar af myntverkets tomter n:ris 1, 2 och

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 11

8 qvarteret Bryggaren med 114,240 kronor; lärande inkomsttiteln
extra uppbörd böra i riksstat.en för år 1896 upptagas med oförändradt
belopp af 100,000 kronor.

Bevillningar.

Tullmedel. Enligt räkenskaperna har statsverkets inkomst af tullmedel
belöpt sig:

år 1891 till ................................................. kronor 37,865,262: —

„ 1892 „ ................................................... „ 37,228,458: —

„ 1893 „ ................................................. „ 36,934,304: —

Denna statsinkomst är i riksstaten för innevarande år beräknad
till 37,000,000 kronor. Då, efter hvad sistlidne Riksdag inhemta!, antagas
kunde, att under år 1895 den inhemska sockerproduktionen
kunde fullkomligt tillgodose sockerkonsumtionen inom landet och att
någon nämnvärd import af denna vara följaktligen icke komme att
ega rum; och då inkomsten af sockertullen under år 1893 uppgått till
7,771,811 kronor, ansåg Riksdagen detta belopp böra fråndragas den
eljest beräkneliga summan af tullmedlen. Enligt hvad Riksdagen i
sin skrifvelse den 11 sistlidne maj angående beräkningen af statsverkets
inkomster vidare anförde, vore man berättigad att antaga,
att, sedan de ansenliga förråd af vin samt bränvin och sprit på andra
kärl än fat (konjak), som före den år 1892 inträdda tullförhöjningen
för dessa artiklar importerades, dåmera efter all sannolikhet konsumerats,
statsverkets inkomst af vin- och1 sprittullarne skulle under år
1895 stiga till ansenligt högre belopp än under de sista åren, samt
att ett liknande förhållande äfven torde komma att ega rum under år
1895 med tullinkomsten af vissa andra artiklar, för Indika tullen höjdes
år 1892.

Med afseende å nu omförmälda förhållanden beräknade Riksdagen
tullmedlen för år 1895 till 30,000,000 kronor.

Den debiterade tulluppbörden för januari med november månader
innevarande år har, enligt meddelande från generaltullstyrelsen, utgjort
............................................................................... kronor 35,566,781: 0 5

hvilken summa med .................................................. i, 1,195,257:91

öfverstiger enahanda uppbörd under januari—

november månader sistlidet år................................. kronor 34,371,523: 14.

Med afseende å den, enligt hvad ofvan nämnts, från och med år

12 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

1895 motsedda ökning i den inhemska sockerproduktionen och deraf
föranledda minskning i inkomsten af sockertullen har statskontoret i
bilagda tabell upptagit tullmedlen med samma belopp som det för år
1895 beräknade eller 30,000,000 kronor.

Postmedlen äro, efter hvad statskontoret inhemtat, för år 1896 af
generalpostjrelsen beräknade till 8,500,000 kronor, hvadan denna summa
blifvit å bilagda tabell uppförd.

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter. De särskilda
afgifter, som innefattas under denna titel, hafva enligt räkenskaperna
utgjort:

;	år 1891		år 1892.	år 1893.
af frälseegendom^- ................................	67,114	53	67,420	88	_ _	_
,, lotshemman .......................................	67	12	67	12	— —	—
för rättighet till skogsfång och kol-ningsfrihet på allmänuingar*........	1,740	14	1,739	63	1,739	6 3
af bankbolag med sedelutgifningsrätt	202,459	24	213,723	04	321,183	75
'' „ vissa handlande och handelsexpe* diter....................................................	253,200		229,500		226,725	_!
„ utländingar för konserter och dra-matiska eller andra föreställningar	13,801	50	12,040	50	14,131	50
säger	538,382	53	524,491	17	563,779	88
(hvartill kommer tillfällig uppbörd......	9,127	44	4,676	68	2,155	51
summa	547,509	97	529,167	85	565,935	39

Enligt kongl. kungörelsen den 2 december 1892 hafva ofvannämnda
bevillningsafgifter af frälseegendom ar och lotshemman från och
med år 1893 upphört att utgöras.

Vid 1892 års lagtima riksdag beslutades, att den enskilda banker
med sedelutgifningsrätt åliggande särskilda bevillningsafgift skulle från
och med 1893 höjas från 3 till 5 kronor för hvarje tusen kronor af
det högsta belopp af bankens sedlar, som under nästföregående året
på en gång varit utlemnadt i rörelsen, och blef enligt 1893 års Riksdags

beslut denna afgift ytterligare förhöjd från 5 till 10 kronor. _____

Med afseende å det belopp, hvartill inkomsten af bankbeviliningeu
under år 1892, således innan förhöjningen af denna bevillning från 3

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 13

till 5 kronor inträdt, uppgått, och då afgiften numera utgjorde mer än
tre gånger förstberörda afgift 3 kronor, fann innevarande års Riksdag,
särskildt vid det förhållande att, enligt bankinspektörens månatliga
sammandrag för år 1893 angående de solidariska bankernas sedelutgifning,
det högsta utelöpande månatliga sedelbeloppet för sistnämnda år
uppgått till 64,701,019 kronor, att inkomsten af denna, afgift kunde
upptagas till 600,000 kronor; och blef, med afseende tillika å det belopp,
hvartill öfriga poster under denna titel för år 1893 uppgått, inkomsttiteln
för år 1895 af Riksdagen beräknad till 800,000 kronor;
och torde denna beräkning få gälla äfven för år 1896.

Stämpelmedlen hafvä utgjort:
år 1891 kronor 3,311,391: — deraf bevillningsafgift

för spelkort....................................................... kronor 121,465: —

år 1892 kronor 3,492,122: — deraf bevillningsafgift

för spelkort.................................................................. » 159,093:

år 1893 kronor 3,330,291: — deraf bevillningsafgift

för spelkort.............................................................. ,n 99,682:

Bevillningsafgiften för spelkort blef, enligt 1892 års Riksdags
beslut, förhöjd från 75 öre till 1 krona 50 öre.

Uti nådiga kungörelsen den 7 oktober 1892 angående den förhöjda
bevillningsafgiften samt om kortstämplingens verkställande .meddelades,
bland annat, det öfvergångsstadgande, att spelkort, hvarå dittills
giltiga stämplar blifvit anbragta, skulle, för att efter ingången af år
1893 kunna i riket till salu hållas eller utbjudas, omstämplas emot
erläggande för hvarje kortlek af 75 öre eller skilnaden emellan den
faststälda högre stämpelafgiften och förut bestämda enahanda afgift.
Genom denna omstämpling, hvilken ej finge ega rum längre än till
den 1 april 1893, inflöto 22,899 kronor 80 öre.

Under innevarande år intill den 1 innevarande månad hafva för
denna bevillningsafgift influtit omkring 88,500 kronor, eller ett icke
oväsentligt lägre belopp, än som den före år 1893 gällande lägre afgiften
inbringat.

För innevarande år är inkomsttiteln stämpelmedel i riksst.aten
uppförd med 3,500,000 kronor. Den ökade inkomst af stämpelmedlen,
som med tillämpning af den utaf innevarande års Riksdag antagna nya
förordning angående stämpelafgiften komme att ega rum, beräknades
af Riksdagen till 1,800,000 kronor, och blefvo i följd deraf stämpelmedlen
för år 1895 i riksstaten uppförda med 5,300,000 kronor, hvilken
summa blifvit å närlagda tabell uppförd.

14 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Bränvinstillverkningsskatt. Enligt räkenskaperna har bränvinstillverkningen
i riket utgjort:

år 1889 ...............................................................

„ 1890 .................................................................

„ 1891 ..................................................................

„ 1892 ...............................................

„ 1893 ..................................................................

utgörande medeltalet för femårsperioden ...............

Medeltalet för femårsperioden 1888—1892
uppgick till.......................................................................

liter 29,191,284
„ 29,050,059

„ 32,141,007

„ 31,804,818

„ 31,721,077

„ 30,781,649.

„ 30,153,185.

Tillverkningen under innevarande år intill den 1 i denna månad
har, enligt meddelande från finansdepartementets kontroll- och justerings byrå,

uppgått till .................................................................... liter 28,225,667

och om härtill lägges tillverkningen under december

månad sistlidet år.............................................................. „ 5,078,446

skulle, under förutsättning att sistnämnda litertal
komme att motsvara tillverkningen för samma
månad innevarande år, detta års tillverkning blifva liter 33,304,113.

Beträffande tillverkningsskatten, som är upptagen uti innevarande
års riksstat med 13,700,000 kronor och för år 1895 beräknad till ett
jemnadt belopp af 14,000,000 kronor, meddelas följande öfversigt för
femårsperioden 1889—1893:

• i		Restitution för
	Influten skatt.	denatu-	för högt	Statsyerket
		reradt	erlagd	behållet.
		bränvin.	skatt.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
år 1889 .................:............................	14,370,270	366,779	12,444	13,991,047
„ 1890 ..............................................	16,287,351	435,179	11,599	15,840,573
., 1891..............................................	15,022,350	593,933	7,835	14,420,582
„ 1892...............................................	15,047,034	504,348	4,598	14,538,088''
„ 1893 ..............................................	15,849,588	534,549	5,017	15,310,022\|

Under innevarande år intill den 1 dennes är tillverkningsskatt
erlagd med 14,661,713 kronor 45 öre.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

I jemförelse med föregående år har denna inkomst, fördelad på
de särskilda månaderna, influtit sålunda:

år 1894. år 1893.

Januari

Februari

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Augusti

månad

September „
Oktober „
November „

............................................ 867,791	— 642,566	—
.............................................. 975,080	— 887,070	—
............................................... 1,077,827	— 994,302	—
................................................ 1,535,871	— 969,855	—
	— 1,060,222	--
............................................... 291,577	— 1,574,842	—
...........:................................... 240,715	— 1,291,785	—-
.............................................. 253,816	— 1,329,186	—
............................................. 707,886	— 1,601,851	—
.............................................. 1,296,750	— 1,849,468	—
............................................. 1,740,494	— 1,967,524	—
Summa kronor 14,661,713	— 14,168,671	—

Det under december månad år 1893 influtna beloppet uppgick
till 1,567,428 kronor. Äfven om inkomsten under innevarande månad
icke skulle fullt uppgå till den summa, som under motsvarande tid förlidet
år inflöt, torde dock kunna såsom sannolikt antagas, att statsverkets
behållna inkomst af bränvinstillverkningsskatten, efter afdrag
för restitution för denatureradt bränvin — hvilken restitution sistlidet
år belöpte sig till 534,549 kronor — för innevarande år skall komma
att uppgå till omkring 15,500,000 kronor.

Då denna statsinkomst, uti riksstaten, såsom ofvan nämnts, för
år 1895 beräknad till 14,000,000 kronor, såväl under de tre sistförflutna
åren som innevarande år visat sig vara i stigande och under det första
af dessa år inbringat mera än 14,400,000 kronor, torde en förhöjning
i den senast antagna beräkningen kunna ega rum; och hemställer statskontoret
i sådant afseende, att bränvinstillverkningsskatten för år 1896
matte upptagas med 14,400,000 kronor.

Hvitbetssocker tillverkning safgiften uppgick

år 1891 till ............................................................... kronor 1,846,588: —

„ 1892 „ .............................................................. „ 2,260,496: —

„ 1893 „ ....................................-.......................... „ 2,718,927: —

Denna statsinkomst, som för år 1894 är beräknad till 2,600,000
kronor, blef, med anledning af de upplysningar, som innevarande års

16 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Riksdag erhållit från ofvannämnda kontroll- och justeringsbyrå, af Riksdagen
upptagen för år 1895 till 6,800,000 kronor.

Uti förnyade nådiga förordningen den 19 maj 1893 om beskattning
af hvitbetssockertillverkningen i riket är stadgadt, bland annat,
att det beskattningspligtiga råsockret skulle, med ett visst undantag,
beräknas efter de för tillverkningen använda betornas vigt sålunda, att
100 kilogram råa (ej torkade) hvitbetor antagas lemna ett utbyte af 9
kilogram socker, samt att den nådiga förordningen skulle träda i kraft
den 1 juli 1893, dock att det förhöjda utbytet skulle beräknas intill
den 1 september 1894 till 7,5 kilogram och intill den 1 september
1895 till 8,25 kilogram, allt för 100 kilogram råa (ej torkade) hvitbetor.

Enligt meddelande från nämnda kontroll-och justeringsbyrå hafva
under innevarande år 17 hvitbetssockerfabriker, mot 10 under sistlidet
år, varit i verksamhet, och har tillverkningsskatten under januari—
november innevarande år debiterats med 3,429,773 kronor 18 öre. Efter
omförmälda af Riksdagen åberopade, i bevillningsutskottets betänkande
n:o 21 intagna promemoria från samma byrå skulle skatten för innevarande
år i sin helhet kunna beräknas uppgå till 5,295,251 kronor;
och utvisar denna promemoria, att den af Riksdagen för år 1895 faststälda
beräkningen grundats på det antagande att betodlingen år 1895
skedde till samma utsträckning som år 1894.

Under år 1895 skall utbytesprocenteu utgöra till den 1 september
8,2 5 och derefter och framgent 9. Vid sådant förhållande och under
antagande att afverkningen under år 1896 blifver lika med den under
år 1895 beräknade, skulle skatten för 1896 års tillverkning komma att
utgöra 6,976,200 kronor; lärande densamma få i riksstaten uppföras
med ett jemnadt tal af 7,000,000.

Bevillning af fast egendom samt af inkomst. Vid 1892 års urtima
riksdag beslutades förhöjning i bevillningen för jordbruksfastighet från
3 till ■ 6 öre för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet att utgå
från och med år 1893. För nämnda år uppgick ifrågavarande statsinkomst,
som i riksstaten för år 1895 uppförts med 5,000,000 kronor,
till 5,114,174 kronor; hemställande statskontoret, att den för år 1895
antagna beräkningen måtte få gälla äfven för år 1896.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 17

J -“''-Beträffande resultatet af 1893 års statsreglering är af statskontoret
i underdånig skrifvelse den 25 sistlidne juli anmäldt, att å statsverkets
inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppstått ett netto -

öfverskott af........................................................................ kronor 69,737: 9 5

hvartill borde läggas:

af myntverkets behållning för år 1893, enligt

kongl. brefvet den 5 maj 1882yT9f»»>fM—n 23,000: —
odisponerade behållningar å en del extra statsanslag,
enligt särskilda nådiga föreskrifter,......... „ 12,685: 7 8

så att öfverskottet på det hela uppginge till............ kronor 105,423: 73.

Vidare blef i samma skrifvelse förmäldt, beträffande förhållandet
med den uti rikshufvudboken under benämning af »fonden för reserverade
medel» upplagda särskilda räkningen öfver öfverskott pcb. brister
i statsregleringarne, att behållningen å denna fond enligt 1892 års riks bokslut>utgjorde

.............................. kronor 6,612,214: 50 -j(,7

hvartill komme ofvannämnda öfverskott
.................................___„___105,423: 73 6,717,638: 23

att om derifrån afräknades hvad i 1893 års riksstat blifvit

anvisadt att från fonden utgå ........................................... 5,818,000: —

uppkomma det belopp af............................................. kronor 899,638: 2 3,

hvartill,, enligt 1893 års rikshufvudbok, behållningen å nyssnämnda särskilda
räkning vid samma års slut uppginge; samt att af denna behållning,
hvaraf voro disponerade enligt 1894 års riksstat 53,453 kronor
43 öre och enligt 1895 års riksstat 172,000 kronor, alltså återstode
att disponera en summa af 674,184 kronor 80 öre.

Stockholm den 11 december 1894. r.i1 • veö

. . Underdånigst:

ALB. ANDERSON. „ ,

• /TV*» rrri’‘ .»ii ■. < i) .< i : • 1 f b ’ ■ • . . , > > • !

L. W. RIBEN. PER SAMZELIUS. C. G. SYLVAN.

Föredragande. .: :

C. Kinberg.

Bih. till Riksd. Frot. 1895. 1 Sami. 1 Äfd.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

i "U-K iiv .''U''.'' ---SC Öb''! V Bil, Litt. a.

Statsverkets inkomster.

-——■--	Kronor.
Ordinarie inkomster.
r-~ ; . ^ , ll i ... .!•> ! fl" ‘ 7V Grundskatt	1,908,000
Kyrkotionde .....................................	250,000

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål......................	270,000
Algifter för persedelunderhållet vid rusthällsinfanteriet	51,000
Trosspassevolansafgift .......................................i...................	19,000
Tillfälliga r< itc va k an sa f gifter .............................................	154,000	—
Soldatvakansafgift ..............................................................	56,000
Båtsmansvakansafgift...........................v	200,000	—
Ärren dem ed el ..................................	2,400,000	—
Mantalspenningar......................... n........................	665,000
Bötesmedel ..................................	250,000
Kontrollstämpelmedel...........................................................	25,000
Fyr- och båkmedel................................................................	1,400,000
Telegrafmedel .... ..................................................	1,335,000
Jemvägstralikmedel............... .......................	7,200,000

Skogsmedel . . ..................................	2,900,000

Extra uppbörd ...........................................,....,..7:.	100,000
Säger	19,183,000
Bevillningar.
Tullmedel .............................	30,000,000
Postmedel ..........................................................	8''ö00''000
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter	800''000
Stämpelmedel .. ..........................................	5,300,000
Bränvinstillverkningsskatt......................................................	14''400''000
Hvitbetssockertillverkningsafgift ..........................................	7,000,000	—
Bevillning af fast egendom samt af inkomst..................	5,000,000	_
Säger	71,000,000	—
Summa	90,183,000

: jMSwaiSiecttaflJOiiil

simoni?

	..in ÅHhn	f !''■ L *
	■ti it •:•!.	TY/
ma-yiifnM	-V»7oJIn	7 * v/l
tf.sbo?.v'' 1	V.‘t T till
rti'',c;l>iK-0i''.	Ursduatyi*''
r y.S\\\A f> 7* >	i--''T wiluf	t tiri
	: tU’:• ; /t»:i	-I.-.-

rtrgi t&ffivÅ i; r+tffxu ■ -rå?!

[ob^n!■ >1 !-/:•-> t''11..

Bilaga Litt. b.

..... .. ...... [rf f i r>C| (11 ijtr,! | O Ti £1 < (./[

............ .. I. ji ;UIvS k'' I I!•>(•. -''! •/•{

..... ^yfol

.....................

............. .. .... . Tij-Wi.i.fi;

uiiinlh

) l io> rf i''

*iVi .;•>< -	'' »; liv t
I" » r,	IK:iliV‘<
	j ::v;!Ii''

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Statsverkets

	Beräknad
	i riksstaten
	för år 1895.
Ordinarie inkomster.
Grundskatt......................................................................................................	2,369,000
Kyrkotionde .............................................................................................	250,000
Kavalleriregementenas hästvakansspanmål ........................................	300,000
Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet ..................	51,000
Trosspassevolansafgift...........................................................................	19,000
Tillfälliga rotevakansafgifter....................................................................	52,000
Soldatvakansafgift ....................................................................................	70,000
Båtsmansvakansafgift .................................................................................	295,000
Arrendemedel...............................................................................................	2,500,000
Mantalspenningar........................................r...............................................	665,000
Bötesmedel.......................................................	250,000
Kontrollstämpelmedel ........................................................................	25,000

Fyr- och båkmedel .................................................................................	1,400,000
! Telegrafmedel ....................................................................	1,370,000
Jemvägstrafikmedel ........................................................................	7,000,000
Skogsmedel .............................................................................................	2,700,000
\| Extra uppbörd .............................................................................................	100,000
Säger	19,416,000
Bevillningar.
Tullmedel .....................................................................................................	30,000,000
Postmedel .....................................................................................................	8,173,000
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter...............	800,000
1 Stämpelmedel.......................................*.....................................................	5,300,000
Bränvinstillverkningsskatt..........................................................................	14,000,000
Hvitbetssockertillverkningsafgift..........................................................	6,800,000
Bevillning af fast egendom samt af inkomst ...................................	5,000,000
Tilläggsbevillning .....................................................................................	4,900,000
Säger	74,973,000
Summa	94,389,000

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

inkomster.

	Enligt räkenskaperna		Statskontorets beräkning
För år 1891.	För år 1892.	För år 1893.	Medium.	för år 1896.
4,163,762	4,170,056	3,707,214	4,013,677	1,908,000
216,900	214,788	214,102	214,930	250,000
298,007	286,444	274,256	286,236	270,000
50,920	50,940	50,840	50,900	51,000
26,476	26,485	26,471	26,477	19,000
88,665	87,688	110,004	95,452	154,000
100,784	103,311	88,340	97,478	56,000
309,723	335,705	302,966	316,131	200,000
2,608,101	2,610,854	2,541,133	2,586,696	2,400,000
664,313	663,213	661,880	663,135	665,000
265,853	267,997	259,525	264,458	250,000
27,149	26,348	29,361	27,619	25,000
1,596,894	1,595,037	1,694,853	1,628,928	1,400,000
1,464,491	1,455,615	1,419,709	1,446,605	1,335,000
6,500,000	6,500,000	6,700,000	6,566,667	7,200,000
2,520,439	2,961,826	2,903,915	2,795,393	2,900,000
133,231	103,425	223,013	153,223	100,000
21,034,708	21,459,732	21,207,582	21,234,005	19,183,000
37,865,262	37,228,458	36,934,304	37,342,675	30,000,000
7,373,052	7,631,979	7,838,591	7,614,541	8,500,000
547,311	529,841	565,902	547,685	800,000
3,311,391	3,492,122	3,330,291	3,377,935	5,300,000
14,420,582	14,538,088	15,310,022	14,756,231	14,400,000
1,846,588	2,260,496	2,718,927	2,275,337	7,000,000
4,321,040	4,354,032	5,114,174	4,596,415	5,000,000
— —	— —	1,502,045	— —	— —
69,685,226	70,035,016	73,314,256	70,510,819	71,000,000
90,719,934	91,494,748	94,521,838	91,744,824	90,183,000

Bih. till liiksd. Prof. 1895. 1 Sami. 1 Afd.

Utgifterna.

Första hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrddet å Stockholms slott den 14 januari

1895.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Chefen för finansdepartementet, hans excellens herr statsministern
Boström anförde vidare:

Beträffande regleringen af första hufvudtiteln hemställer jag, att
i propositionen angående statsverkets tillstånd och behof må för denna
hufvudtitel beräknas enahanda belopp, som nu finnes å ordinarie stat
dertill anvisadt, eller 1,320,000 kronor.

Bih. till Rihsd. Prof. 1895. 1 Sami. 1 Afd.

Första hufvudtiteln.

Hvad departementschefen sålunda föreslagit
täcktes, enligt det öfriga statsrådets tillstyrkande, Hans
Maj:t Konungen gilla.

Ex protocollo:
Waldemar Roos.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1895.

Andra hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms
slott måndagen den 14 januari 1895,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Departementschefen statsrådet östergren föredrog de frågor, som
rörde regleringen af andra hufvudtitelns stat, och yttrade dervid beträffande: Ordinarie

anslag.

Svea och Göta hofrätter med derunder lydande justitiestater.

Uti underdånigt, utlåtande, som statskontoret den 6 juli 1892 afgifvit
i ett Eders Kongl. Maj:ts pröfning understäldt ärende angående
uteslutande från aiiöningsstaten för Göteborgs stads tjenstemän och
betjente af deri upptagna anslag till nämndemän och rättare eller
fjerdingsmän i Säfvedals härad, har statskontoret gjort framställning
Bil i. till Ri/csd. Prof. 1895. 1 Sami. I Afd. 1

[1-]

Indragning
af vissa till
nämndemän i
Kopparbergs
län och Bohuslän
nu utgående
anslag.

Andra hufvudtiteln.

om indragning af dels den till nämndemän i vissa delar af Koppar[2,
3.] bergs län nu utgående ersättning för dem frångångna räntor dels ock
Minskning af den nämndemännen i Bohuslän jemlikt Kongl. brefvet den 1 april
anslagen m 1789 tillkommande lön af kronan; och har statskontoret i detta ämne

Svett OClh Gottt n., . i a -» IT* /».. 1 * T

hofrätter med aniort hutvudsakiigen oljande:

derunder Vy- Angående ränteersättningen till nämndemän i Kopparbergs län

dandsJtérhUe'' inhemtades till en början af Kongl. brefven den 15 juni 1825 och den
17 februari 1845, att, sedan likmätigt nådigt beslut den 14 februari
1824 den del af allmogen inom Kopparbergs län, somfförut utgjort
extra grufvedrängslijelp, blifvit från samma utskyld befriad, och derigenom
inträffat, bland annat, att de nämndemäns löner, hvilka af
berörda ränta utgått, af innehafvarne förlorats, Kongl. Magt funnit
godt förordna, att dessa nämndemäus löner finge af öfverskott på
statsinkomsterna utgå, tills staten i denna del kunde blifva reglerad,
samt att denna ersättning, utgörande 92 rdr 34 sk. 6 rst. banko,
blifvit af Rikets Ständer vid 1844—1845 års riksdag uppförd å stat
tillsammans med den för Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat
bestämda lönesumma. Vidare hade vid 1885 års riksdag med
nyssberörda ersättning sammanförts ersättningen, 28 kronor 12 öre,
för åtskilliga på grund af Kong!, förordningen den 23 juli 1869 till
statsverket indragna räntor. Dessa båda ersättningsanslag, tillsammans
i nu gällande myntslag utgörande 167 kronor 18 öre, utginge enligt
stat för närvarande:

till nämnden i Leksands, Als och Bjursås socknar med kronor 20: 81
(deraf 9 kronor 37 öre ersättning för
indragna räntor)

„ d:o i Rättviks och Ore socknar med .................. „ 13: 8 7

(deraf 6 kronor 25 öre ersättning för
indragna räntor)

,, d:o i Mora, Sofia Magdalena och Venjaus

socknar med ............................................... „ 13: 8 7

(deraf 6 kronor 25 öre ersättning för
indragna räntor)

„ d:o i Orsa socken med............................................. „ 6: 9 3

(deraf 3 kronor 12 öre ersättning för
indragna räntor)

„ d:o i Elfdals socken med ...................................... „ 3: 13

(hela beloppet ersättning för indragna räntor)

Transport kronor 58: 6 1

Andra hufvudtiteln.

Transport kronor

till nämnden i Sårna socken med .......................•............... kronor

„ d:o i Svärdsjö, Sundborns, Vika, Knifva och
Hosjö samt Kopparbergs och Aspeboda

tingslag med........................................... j>

och till nämnden i Torsångs socken med .......................... »

summa kronor 167: 18;

hvarförutan dessa nämnder egde uppbära tingsgästningspenningar och
bötesersättningar.

Sedan, genom nådiga brefvet den 18 maj 1849, förordnats, att
den särskilda ränta, som under benämning af Fakt kung sgårds hjelp
varit påförd samt med stockar och ved utgjord utaf vissa hemman
inom Kopparbergs, Näsgårds och Säters fögderier af Kopparbergs län,
skulle från och med samma år afskaffas, emot samtidigt upphörande
af derför medgifven lindring i bevillningen, samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet anmält, att å berörda ränta, bland andra,
nämndemän innehaft löneindelningar, och i underdånighet hemstält,
att af andra medel måtte bestämmas ersättning för de anslag, som,
genom kungsgårdshjelpens upphörande, sålunda frångått nämndemän,
hade kammarkollegium och statskontoret uti den 31 januari 1850 deröfver
gemensamt afgifvet underdånigt utlåtande tillstyrkt, att ersättning
måtte nämndemännen beredas för den minskning i inkomst de genom
kungsgårdshjelpens försvinnande fått vidkännas, dock att, enär löner
af statsmedel icke i allmänhet bestodes nämndemän, utan desse vanligen
i och för sina befattningar njöte antingen räntebefrielse eller
ock mestadels endast frihet från åtskilliga allmänna onera. för innehafvande
egna hemman, ersättningen, i likhet med hvad i afseende
på fjerdingsmän redan blifvit, genom Kongl. brefvet. den 17 oktober
1840, förordnadt, syntes böra tillkomma endast de nämndemän, hvilka
före kungsgårdshjelpens upphörande sina befattningar innehaft och af
samma utskyld varit i åtnjutande, men icke dem, som sedermera blifvit
eller derefter kunde blifva till dylika befattningar antagne. Med afseende
å hvad sålunda af embetsverken anförts hade genom Kongl.
brefvet den 22 mars 1850 i nåder medgifvits, att dåvarande''nämndemän
inom Stora Kopparbergs län, hvilka före upphörande af Falu
kungsgårdshjelp sina befattningar innehaft och af anslag å berörda
utskyld varit i åtnjutande, finge för den minskning i påräknade löneförmåner,
som de genom samma räntas försvinnande komme att vidkännas,
från och med år 1849 njuta ersättning, beräknad efter årlig

58: 61
3: 81

76: 64
28: 12

Andra hufvudtiteln.

markegång, der räntan ej erlagts till bestämdt belopp, hvilken ersättning
likväl komme att indragas i man af ersättniugstagarnes afgång;
och hade denna ersättning sedermera från och med år 1852 blifvit
uppförd å allmänna indragningsstaten. Efter statskontorets tanke
borde samma bestämmelser, som meddelats i fråga om ersättningen
för de nämndemän förut tillkommande anslag af Falu kungsgårdshjelp,
äfvensom, enligt hvad ofvan vore berördt, beträffande fjerdingsmän,
vinna tillämpning i afseende å de under anslagsrubriken »Svea hofrätt
med derunder lydande justitiestat» uppförda ersättningar till nämndemän
inom vissa delar af Kopparbergs län för dem frångångna anslag
af extra grufvelijelpen och indragna räntor, samt dessa ersättningar
således förklaras skola upphöra, i den mån nuvarande innehafvare af
nämndemansbefattningarne afginge, helst efter tiden för meddelande
af det nådiga beslutet angående ersättningen för Falu kungsgårdshjelp
nämndemännens ställning blifvit väsentligt förbättrad genom dem
medgifven ökad ersättning för extra förrättningar.

Den nämndemännen inom Bohuslän tillkommande lön vore uppförd
under anslaget till »Göta hofrätt med derunder lydande justitiestat»
och enligt nu gällande stat fördelad på följande sätt, nemligen:
till nämnden i Askims samt Vestra och östra Hisings

			härad ............		kronor	28:	32
	11	i	Inlands Nordre	härad...........................	9: 76
11	11	i	Inlands Fräkne	d:o.................................	9: 75
11	V	i	Inlands Torpe	d:o...............................	10: 32
11	11	i	Inlands Södre	d:o................................	21: 37	51:	20
11	il	i	Orusts och Tjörns d:o ...............		29:	25
11	11	i	Bane......................	... d:o.................................	21: 2 2
11	11	i	Tunge, Stångenäs, Sörbygdens och Sote-
			näs..................	härad .............................	28: 28	49:	50
V	11	i	Qville ..................	... d:o................................	12: 37
11	11	i	Vette .................	... d:o.......................	12: 38
11	11	i	Tanums och Bullarens härad ..................	24: 75	49:	50
	%•			summa	kronor	207:	77.

Beträffande denna lön inhemtades af Kongl. brefvet den 1 april
1789, att densamma, nämndemännen i Bohuslän från danska tiden
tilldelad, i anledning af Göta hofrätts förslag och uppå hemställan af
statskontoret, genom Kongl. brefvet den 27 juli 1779 indragits; men

Andra hufvudtiteln.

att, uppå anhållan af ortens riksdagsfullmägtige, Kongl. Maj:t enligt
förstberörda Kongl. bref, emedan dåmera blifvit upplyst, att nämndemännen
denna lön från äldsta tider åtnjutit, samt att ej allenast af
Konung Carl XI under den 1 juli 1684, utan ock genom Kongl.
resolutionerna den 15 maj 1720 och den 15 februari 1727 blifvit försäkradt,
att de dervid beständigt borde bibehållas, pröfvat rättvist att
återställa dem i denna, af fordne konungar förunnade förmån.

Då nämndemännen i Bohuslän i likhet med nämndemän i rikets
öfriga delar åtnjöte tingsgästningspenningar och bötesersättningar
samt medgifven godtgörelse för extra förrättningar, ansåge statskontoret
förhållandena numera icke påkalla deras bibehållande vid den
särskilda löneförmån de tillförene tillförsäkrats, utan syntes denna
löneförmån böra indragas, med förbehåll likväl att nuvarande nämndemän
i sin rätt icke förnärmades.

Statskontoret hemstälde alltså, att den nämndemännen i vissa
delar af Kopparbergs län tillkommande ersättning för dem frångångna
räntor samt ofvanberörda löner för nämndemän i Bohuslän skulle upphöra,
i den mån nuvarande innehafvare af dessa ersättnings- och lönebelopp
från nämndemansbefattningarne afginge, samt att proposition
måtte till Riksdagen aflåtas derom, att, mot det anslagen till Svea
och Göta hofrätter med dertill hörande justitiestater minskades med
ersättningarne och lönerna motsvarande belopp eller, för bibehållande
af jemnt krontal i anslagens slutsummor, det förra med 167 kronor
och det senare eller det till Göta hofrätt m. m., å hvilket 44 öre vore
odisponerade, med 208 kronor, ersättnings-^ och lönebeloppen måtte
anvisas att till nuvarande innehafvarne af nämndemansbefattningarne
utgå från allmänna indragningsstaten.

Sedan med anledning af denna statskontorets framställning Eders
Kongl. Maj:t anbefalt Sine befallningshafvande i Kopparbergs samt i
Göteborgs och Bohus län att efter vederbörandes hörande afgifva
underdåniga utlåtanden, har, hvad angår Bohuslän, Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande lemnat häradsnämnderna, domhafvandena och kronofogdarne
tillfälle att sig yttra, dervid det framstälda förslaget vunnit
understöd af nämnderna i Qville, Vette och Tanurns härad äfvensom
af domhafvandena och kronofogdarne med undantag af domhafvanden
i Orusts och Tjörns domsaga samt kronofogden derstädes, hvilka
liksom öfrige nämnder motsatt sig den föreslagna indragningen; och
har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande för sin del tillstyrkt bifall
till statskontorets framställning. Beträffande Kopparbergs län har
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande derstädes, efter att hafva in -

Andra hnfrudtiteln.

fordrat yttranden från kronofogdarne i Falu, Nedan Siljans och Ofvan
Siljans fögderier, tillstyrkt bifall till hvad statskontoret föreslagit.

Då några förmåner af den art som ifrågavarande till nämndenen
inom Bohuslän och vissa delar af Kopparbergs län utgående anslag
icke tillkomma nämndemän i öfriga delar af riket; då med hänsyn till
de obetydliga belopp, hvarmed anslagen utgå, samma anslag ej kunna
för innehafvarne af nämndemansbefattningarne vara af någon afsevärd
betydelse; och då i allt fall nämndemännen i riket genom de i
senare tid utfärdade författningar om ersättning för vissa förrättningar
fått ej obetydligt ökade förmåner, finner jag mig böra biträda statskontorets
i ärendet framstälda förslag; och får af sådan anledning jag
underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att besluta, att den nämndemännen inom vissa
delar af Kopparbergs län tillkommande ersättning för
extra grufvedrängshjelpens upphörande och för indragna
räntor samt den nämndemännen i Bohuslän
jemlikt Kongl. brefvet den 1 april 1789 tillkommande
lön af kronan skola upphöra; dock att nuvarande
innehafvare af dessa ersättnings- och lönebelopp varda
under nu löpande tjenstetid vid sin rätt bibehållne;

att anvisa nämnda ersättnings- och lönebelopp
att till nuvarande innehafvarne af nämndemansbefattningarne
utgå från allmänna indragningsstaten och
för sådant ändamål å denna stat uppföra ett årligt
anslag af 375 kronor;

och att, i händelse af bifall till hvad sålunda
föreslagits, minska anslaget till Svea hofrätt med derunder
lydande justitiestat med 167 kronor, samt anslaget
till Göta hofrätt med derunder lydande justitiestat
med 208 kronor.

- -| Beträffande anslagen till Svea och Göta hofrätter med derunder

öfilt rf örin g af lydande justitiestater förekommer jemväl, att Eders Kongl. Maj:t under
vissa ione- och den 31 sistlidne december beslutit till Riksdagen aflåta nådig proposiZiopplfrån
tion derom, att Vermlands och Gotlands län skola vid 1896 års början
anslaget nu skiljas från Svea hofrätts och läggas under Göta hofrätts domvärjo.
m.°m. tliZat- Om denna framställning vinner Riksdagens bifall, lärer deraf blifva en
slaget till Göta följd, att de till häradshöfdingarne och nämnderna i Vermlands och Gotiwfmtt
m. m. ian(j8 utgående löne- och ersättningsbelopp, tillhopa utgörande 58,894
kronor 10 öre, hvilka nu ingå i anslaget till Svea hofrätt och derunder

Andra hufvndtiteln.

lydande justitiestat, böra afföras från detta anslag och i stället tilläggas
anslaget till Göta hofrätt med derunder lydande justitiestat. Jag hemställer
alltså, att Eders Kong]. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att, i händelse af bifall till särskildt aflåten nådig
proposition om Vermlands och Gotlands läns skiljande
från Svea hofrät.ts och förläggande under Göta
hofrätts domvärjo, minska anslaget till Svea hofrätt
med derunder lydande justitiestat med ett belopp, som
för bibehållande af jemnt krontal i anslagets slutsumma
bör upptagas till 58,894 kronor, men deremot öka anslaget
till Göta hofrätt med derunder lydande justitiestat
med samma belopp 58,894 kronor.

Bifalles hvad jag sålunda hemstält,
kommer anslaget till Svea hofrätt
med derunder lydande justitiestat,

som nu utgör.......................................... kronor 626,354:

att minskas med

den nämndemännen inom vissa delar
åt Kopparbergs län tillkommande ersättning
för extra grufvedrängshjel pens

upphörande m. m...................... 167: —

löner och ersättningar till häradshöfdingar
och nämndemän i Vermlands
och Gotlands län........................ 58,894: —

således minskning 59,061:
börande alltså anslaget uppföras med
anslaget till Göta hofrätt med derunder
lydande justitiestat, som nu utgör ... 514,521:

att ökas med

nyssnämnda löner och ersättningar
till häradshöfdingar och nämndemän

i Vermlands och Gotlands län ......... 58,894: —

men minskas med

den till nämndemännen i Bohuslän

utgående lön .......................................... 208: —

således ökning 58,686:
hvadan anslaget bör uppföras med ..

567,293: —

573,207: —

Andra hufvudtiteln.

• . ,, rr. . ■ r ,;-''i ... • .. r ;, i. *, v*i : .... ; , ,

* '' '' .-i;- •• 1::1 iS u JI 10BJ> h IpO f J.SJrUu uTwlJ j u i;; • \l i

; b ;; -r>T el.Tr.bvl • bnxrioh luft i t il/»or? iub-Q. If;j

Fångvården.

[6.] Jemlikt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 30 mars sistlidet år bär

Minskning^ af (jet förutvarande centralfängelset i Karlskrona med utgången af juli
andaget till månad samma år upphört att användas som straffängelse och förändrats
fångars vård till en central tvångsarbetsanstalt, afsedd att mottaga de tvångsarbetsvch
underhåll. dittills förvarats vid kronoarbetsstationerna å Tjurkö och

Borghamn; i sammanhang hvarmed nämnda två kronoarbetsstationer
indragits.

Genom dessa åtgärder har uppkommit en besparing i fångvårdsutgifterna,
hvilken af fångvårdsstyrelsen beräknats uppgå till 75,000
kronor årligen, hvaraf emellertid under den första tiden någon del behöfver
tagas i anspråk för pensionering af befattningshafvande.

Utaf nämnda besparing belöper å bestämda anslaget till fångars
vård och underhåll ett belopp af 10,700 kronor, motsvarande de å detta
anslag anvisade aflöningar till följande tjenstemän, nemligen:

Vid stationen å Tjurkö

till 1 direktör, lön och arfvode ...........................

„ „ kamrerare d:o d:o ...........................

„ „ predikant, arfvode .. ......................................

„ „ bevakningsbefälhafvare, lön och arfvode

och vid stationen å Borghamn

N i. mt HK‘>1 : • .

till 1 bevakningsbefälhafvare, lön och arfvode 2,500

summa kronor 10,700.

Utaf dessa befattningar uppehöllos vid stationernas indragning
direktörs- och predikantsbefattningarna vid Tjurkö samt bevakningsbefälhafvarebefattningarna
vid begge stationerna på förordnanden, hvadan
de för sagde tjenster i stat uppförde aflöningar med indragningen
upphört att utgå och kunna från anslaget uteslutas. Jag hemställer
alltså, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att minska bestämda anslaget till fångars vård
och underhåll med belopp motsvarande de å detta

3.500

1.500
1,200
2,000

Andra hufvudtiteln.

anslag nu anvisade löneförmåner till direktör, predikant
och bevakningsbefälhafvare vid förra kronoarbetsstationen
å Tjurkö samt till bevakningsbefälhafvare
vid förra kronoarbetsstationen å Borghamn,
tillhopa 9,200 kronor.

Hvad derefter angår kamrerarebefattningen vid Tjurkö, så innehades
den vid stationens indragning af kamreraren Tbeodor Grahl, som
derå erhållit fångvårdsstyrelse^ konstitutorial. I anledning häraf öfverlemnade
fångvårdsstyrelsen med underdånig skrifvelse den 17 sistlidne
augusti till Eders Kongl. Maj:ts nådiga bepröfvande en af Grahl hos
styrelsen gjord framställning om utverkande af nådig föreskrift angående
den aflöning, som borde tillkomma Grahl efter stationens indragning.
I denna framställning anfördes hufvudsakligen: att Grahl, som
vore född den 15 april 1825, år 1846 ingick som gradpasserare vid
lifregementets grenadiercorps, der han bevistade tre möten; att han
åren 1861—1874 hade anställning som tillfälligt biträde i statistiska
centralbyrån samt under åren 1872—1874 kortare tider tjenstgjorde
såsom tillförordnad fängelsedirektör; att han derefter förordnades att
från och med den 4 juli 1874 uppehålla kamrerarebefattningen vid
Tjurkö samt den 11 oktober 1878 erhöll fångvårdsstyrelsens konstitutorial
å samma befattning med rätt att åtnjuta de befattningen åtföljande
löneförmåner under de vilkor och förbehåll, som innefattades i
nådiga cirkulärbrefvet den 9 november 1860, nådiga brefvet den 5 juni
1874 och fångvårdsstyrelsens cirkulär den 22 september sistnämnda år;
att han, som således icke vore berättigad till pension å allmänna indragningsstaten
enligt de för civile tjenstemän i allmänhet gällande
grunder, ansåge sig böra, intill dess han förvärfvat dylik rätt, åtnjuta
de enligt gällande stater honom tillkommande löneförmåner, nemligen:
å bestämda anslaget till fångars vård och underhåll, lön 1,200 kronor
och arfvode 300 kronor, tillhopa 1,500 kronor, samt å förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll, boställsrum in natura och vedanslag,
det senare i staten upptaget till värde af 112 kronor 20 öre; att liknande
förmåner genom nådiga brefvet den 9 januari 1882 beviljades
tjenstemännen vid straffängelset i Varberg, då detta i början af 1880-talet indrogs; att, då kronan icke egde några hus å Tjurkö och Grahl
således icke kunde der erhålla bostad, ersättning för bostad och vedbrand
borde utgå i penningar med 800 kronor årligen, så att sammanlagda
beloppet af lians löneförmåner alltså skulle uppgå lift 2,300 kroBih.
till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 2

Pension åt
kamreraren
vid jörra
kronoarbetsstationen
ä
Tjurkö
Tbeodor
Grahl.

Andra hufvudtiteln.

nor årligen; samt att hans inkomster såsom kamrerare vid Tjurkö i
verkligheten varit ej obetydligt högre, enär han utom ofvan angifna
förmåner jemväl egt åtnjuta afskrifningsprocent å proviant in. m. samt
utminuteringsprocent å premievaror.

I underdånigt yttrande öfver berörda framställning anförde fångvårdsstyrelsen,
med vitsordande af Grahls deri lemnade uppgifter, att
Grahl sedan den 8 september 1891 åtnjutit tjenstledighet till en början
för vårdande af enskilda angelägenheter och sedermera på grund af
sjukdom; att styrelsen icke ansåge det med fångvårdens fördel förenligt
att till tjenstgöring vid annan fångvårdsanstalt transportera en
tjensteman af så hög ålder som Grahl uppnått eller öfver 69 år, och
hvilken dessutom sedan tre år tillbaka visat sig vara i behof af upprepad
tjenstledighet; att styrelsen i likhet med Grahl sjelf ej funnit
honom berättigad till pension å allmänna indragningsstaten enligt de
för civile tjenstemän i allmänhet gällande grunder, i hvilket sistnämnda
hänseende styrelsen jemväl ville erinra, att någon skyldighet att vid
viss lefnads- och tjensteålder afgå från innehafvande tjenst icke funnes
stadgad för de å riksstat uppförde konstituerade tjenstemännen vid
fångvårdsanstalterna; att vid dessa förhållanden Grahl syntes vara berättigad
att fortfarande erhålla aflöning från de för kronoarbetsstationen
å Tjurkö redan anvisade anslag; samt att styrelsen förty, och med
stöd af Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 9 januari 1882, den 28
november 1884 och den 11 juni 1886 rörande aflöning till åtskilliga
med konstitutorial försedde tjenstemän vid det i början af 1880-talet
indragna straffängelset i Yarberg, hemstälde, att tills vidare och intill
dess Grahl kunde varda berättigad att erhålla pension å allmänna indragningsstaten
eller annorlunda kunde varda förordnadt, till honom
måtte få utgå af bestämda anslaget till fångars vård och underhåll lön
och arfvode med tillhopa 1,500 kronor samt från förslagsanslaget till
fångars vård och underhåll ersättning för mistad bostad och vedbrand
med 800 kronor, allt årligen.

Efter det statskontoret i ärendet afgifvit utlåtande, blef jemlikt
Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 19 sistlidne oktober fångvårdsstyrelsens
hemställan på det sätt bifallen, att Grahl berättigades tills
vidare intill 1895 års slut, på sätt styrelsen föreslagit, åtnjuta 2,300
kronor efter år räknadt; och anbefaldes tillika styrelsen att skyndsamt
till Eders Kongl. Maj:t inkomma med den utredning, som erfordrades
för bedömande af frågan, huruvida skäl kunde föreligga att till Riksdagen
göra framställning om pension åt Grahl å rikets allmänna indragningsstat.

Andra hufvudtiteln.

Fångvårdsstyrelsen liar derefter till fullgörande af berörda befallning
i underdånig skrifvelse den 20 sistlidne november dels öfverlemnat
förklarande från Grahl, att han önskade uppföras å allmänna
indragningsstaten, dock under den förutsättning att lian för sin återstående
lifstid komrne i åtnjutande af eu årlig pension af 2,300 kronor,
dels för egen del anfört bland annat, att rätt och billighet syntes fordra,
att der, såsom nu vore förhållandet, en tjenst blefve indragen, tjenstemannen
bibehölles vid sin förutvarande aflöning, hvilken uppfattning
också hos Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen i likartade fall gjort sig
gällande, samt att styrelsen förty, och under hänvisning till hvad styrelsen
i sin ofvanberörda skrifvelse den 17 augusti ytterligare i frågan
anfört, hemstälde, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra
framställning om pension åt Grahl till belopp af 2,300 kronor.

Statskontoret, hvars yttrande sedermera infordrats, har dervid
anfört: att, derest Grahl uppfylt stadgade vilkor för rätt till pension å
allmänna indragningsstaten, denna pension skulle utgått med 1,200
kronor; att Grahl, som snart uppnådde 70 lefnadsår, icke på långt när
hade den tjensteålder, som vore stadgad för rätt till pension, enär den
tid af 13 år han såsom tillfälligt biträde med timaflöning tjenstgjort
i statistiska centralbyrån icke kunde räknas honom tillgodo för pensions
erhållande; att emellertid, då Grahls kamreraretjenst genom kronoarbetsstationens
indragning blifvit öfverflödig och någon transport till
annan dylik befattning vid Grahls höga ålder, på sätt fångvårdsstyrelsen
erinrat, icke kunde anses förenlig med fångvårdens fördel, statskontoret
ansåge skäl föreligga att hos Riksdagen begära Grahls öfverflyttning
å allmänna indragningsstaten; att statskontoret visserligen i
sitt förut i ärendet afgifna utlåtande tillstyrkt, liksom Eders Kongl.
Maj:t genom ofvan omförmälta beslut af den 19 sistlidne oktober medgift,
att Grahl finge, i afbidan på pensionsfrågans afgörande, åtnjuta
ett hans samtliga löneförmåner motsvarande belopp af 2,300 kronor
efter år räknadt, men att, då det icke kunde med fullt skäl ifrågasättas,
att Grahl, som sedan den 8 september 1891 och således långt
före kronoarbetsstationens indragning åtnjutit tjenstledighet till en början
för vårdande af enskilda angelägenheter men sedermera på grund
af sjukdom, och som, i händelse han varit tjenstbar, varit skyldig att
låta förflytta sig till annan tjenstgöringsort, skulle vid afgång ur fångvårdens
tjenst komma i åtnjutande af större förmåner än den tjensteman,
som uppfylt de vilkor i afseende å lefnads- och tjenstår, som
erfordrades för pensions erhållande till högst lönens belopp, statskontoret
ansett sig böra tillstyrka bifall till fångvårdsstyrelsens framställ -

Andra hufvudtiteln.

[7-]

Ytterligare
minskning af
bestämda
anslaget till
fångars vård
och underhåll.

[8.]

Rätt till
semester för
vissa tjensteman
vid rikets
fängelser.

ning endast på det sätt, att det föreslagna pensionsbeloppet nedsattes
till ett lönen motsvarande belopp eller 1,200 kronor.

Hvad statskontoret sålunda anfört anser jag mig böra biträda.
Då Grahl, enligt hvad kandlingarne utvisa, är i följd af hög ålder
otjenstbar och under senare år åtnjutit ständig tjenstledighet, anser
jag ock, att hans rätt varder fullt tillgodosedd, om honom beviljas
pension i enlighet med hvad statskontoret föreslagit. Med anledning
häraf och under hänvisning till det beslut, som af 1884 års Riksdag
fattades i en likartad fråga nemligen om pension åt kamreraren vid
indragna straffängelset i Varberg, Kristoffer Westerhult, får jag underdånigst
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

åt kamreraren vid indragna kronoarbetsstationen
å Tjurkö Theodor Grahl å allmänna indragningsstaten
uppföra en årlig pension af 1,200 kronor att under
hans återstående lifstid utgå från och med månaden
näst efter den, i hvilken afsked ur fångvårdens
tjenst varder honom beviljadt.

Om denna framställning af Riksdagen bifalles, lärer jemväl den
för kamrerarebefattningen vid Tjurkö å bestämda anslaget till fångars
vård och underhåll uppförda aflöning kunna indragas, och får jag
alltså underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes vidare föreslå
Riksdagen

att, under förutsättning att framställningen
om pension åt kamreraren Theodor Grahl bifalles,
minska bestämda anslaget till fångars vård och underhåll
ytterligare med belopp, motsvarande å detta
anslag nu anvisade löneförmåner till kamreraren vid
förra kronoarbetsstationen å Tjurkö eller 1,500 kronor.

Hvad angår förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, så
kommer återstoden af ofvan omförmälta besparing eller 64,300 kronor
detta anslag tillgodo. Fångvårdsstyrelsen har emellertid gjort framställning
om, att en del af sistnämnda belopp måtte få användas för att
i viss omfattning bereda tjenstemännen vid rikets fängelser förmånen
af semester utan minskning af inkomster under ledigheten; och har fångvårdsstyrelsen
i detta ämne anfört hufvudsakligen följande:

För att fångvården skulle rätt handhafva», så att icke blott expeditionsgöromål
och andra löpande bestyr punktligt uträttades samt

Andra hnfvudtiteln.

säkerhet och ordning behörigen öfvervakades, utan äfven åt den uppfostrande
verksamhet, som kräfdés för fångarnes förbättring, egnades
den omsorg, som vore oskiljaktig från en verklig fångvård, fordrades
i synnerhet vid de större fångvårdsanstalterna af tjenstemännen ett
ihärdigt arbete och ständig vaksamhet samt att de med oaflåtlig uppmärksamhet
följde fångarna. Derför borde understundom någon hvila
från tjensten nämnde tjensteman förunnas, såvida man annars ville påräkna,
att de skulle kunna bibehålla tillräckliga krafter för sina pligters
fyllande och vaket intresse för det magtpåliggande och ofta nedstämmande
arbetet till fångarnes upprättande. Men, såsom nu vore
ordnadt, funnes, om man frånsåga tillfällig ledighet, icke någon utväg
att bereda fängelsetjensteman någon verklig ledighet från tjensten på
annat sätt än att han, derest ledigheten lemnades på grund af styrkt
sjukdom, till vikarien afstode tjenstgöringspenningarna samt i andra
fall sjelf bestrede hela kostnaden för tjenstens uppehållande. Följden
häraf vore, att fängelsetjenstemannen, hellre än att af sina knappa inkomster
vidkännas uppoffringar för nämnda ändamål, ofta öfver höfvan
ansträngde sig för att kunna utan afbrott tjenstgöra, samt till och med
vid fall af sjuklighet, som kunde häfvas genom någon tids hvila, icke
skaffade sig ledighet.

Då det vore uppenbart, att fångvården häraf blefve lidande, hade
det länge varit styrelsens önskan, att semesterledighet utan förlust af
inkomst måtte kunna beredas de mest ansträngde tjenstemännen vid
fångvårdsanstalterna, men då sådant icke kunde ske utan kostnad för
kronan, hade styrelsen derom icke velat göra framställning, förrän
styrelsen på samma gång kunde, såsom nu vore förhållandet, påvisa
besparing i andra afseenden.

Bland de fångvårdstjenstemän, hvilka i följd af den ansträngande
beskaffenheten af deras göromål vore i behof af dylik ledighet, ville
styrelsen i främsta rummet nämna direktörerna samt predikanterna
och bevakningsbefälhafvarne vid de centrala fångvårdsanstalterna,
hvilka samtlige, utom i öfrigt med deras tjenstår följande bestyr, hade
till åliggande att med vaksamhet följa fångarnes sinnesart och inre
tillstånd. Derjemte ansåge styrelsen att, ehuru sistberörda åliggande
icke i egentlig mening tillkomme kamrerarne vid nämnda anstalter,
dessa tjonster i allt fall fordrade så ihållande arbete, att förmånen af
semester äfven borde tillerkännas dem, hvarjemte i fråga om desse
tjensteman, hvilka omhänderhade all uppbörd vid ifrågavarande anstalter,
det voro önskvärdt att genom -insättande i deras ställe tid ef -

Andra hufvudtiteln.

ter annan af andra personer kontrollera den ordning och redlighet,
som egnades åt uppbörden och redovisningen deraf.

Hvad anginge öfriga fängelse!'', hvarest föreståndarne hade att
förutom andra åligganden, som vid de centrala fångvårdsanstalterna
vore fördelade på direktör och bevakningsbefälhafvare, äfven ombesörja
anskaffande af arbete åt fångarne och deröfver föra redovisning,
så vore vid dessa fängelser föreståndarnes göromål flerestädes, i synnerhet
der större omsättning af fångarne egde rum samt der bötesoch
ransakningsfångar förekomme i större mängd, så mödosamma, att
tillfälle till semester jemväl åt dem borde beredas. Härvid ansåge sig
styrelsen böra fästa uppmärksamheten dels derå, att i följd af de mildrade
straffbestämmelser, som genom lagen den 20 juni 1890 blifvit
i fråga om vissa brott meddelade, en stor del personer, som enligt
föregående lagstadganden skulle dömts till straffarbete öfver två år
och förty försändts till centrala straffanstalter, numera dömdes till straff
om två år och derunder och i följd deraf förvarades inom länens fängelser;
dels ock derå att, sedan cellstraffet genom lagen den 29 juli
1892 erhållit utsträckt tillämpning, styrelsen funnit sig föranlåten att
förordna om försändande af qvinno!'', som dömts till straffarbete på lifstid
eller på viss tid öfver två år, till vissa länsfängelser för undergående
derstädes af enrumsstraffet. Styrelsen ansåge det ock blifva nödvändigt
att, för att bereda de i cellfängelserna på längre tid intagna
fångar mera jemn vård och systematiskt ordnadt arbete, sammanföra
dylika fångar på vissa större länsfängelser, som för ändamålet vore
väl belägna. Dylik åtgärd hade styrelsen redan i full utsträckning
vidtagit med afseende å qvinnor, hvilka skulle hållas i cell utöfver två
år, och äfven börjat tillämpa i fråga om andra cellfångar på tid mellan
ett och två år. Tydligt vore, att göromålen vid de fängelser, som
härtill användes, derigenom i betydlig mån ökades; i följd hvaraf ock
styrelsen, som hade för afsigt att, då användningen af länsfängelserna
för nu angifna ändamål blifvit ordnad, taga i öfvervägande frågan om
derigenom kunde betingas ändrade aflöningsvilkor för vissa cellfängelseföreståndare,
nu ville framhålla behöfligheten deraf, att medgifvandet
af semester utsträcktes derhän, att tillräckligt antal af dessa
tjenstemän kunde komma i åtnjutande af nämnda förmån.

Då emellertid de förhållanden, på grund af hvilka ett fängelse
borde användas för nyss angifna ändamål, kunde undergå ändring, och
då föreståndare äfven vid andra än de större fängelserna understundom
kunde vara i verkligt behof af semester, hade styrelsen icke ansett
lämpligt att, hvad anginge fängelser af ifrågavarande slag, förmå -

Andra hufvudtiteln.

nen af semester blefve uteslutande fästad vid vissa af dessa, utan ville
styrelsen föreslå, att den bemyndigades efter pröfning- årligen utdela
12 semestrar, hvardera å en månad, åt lika många föreståndare vid
ifrågavarande fängelser i Stockholms öfverståthållaredöme och rikets 24
län, men att af förutnämnde tjenstemän vid de centrala fångvårdsanstalterna,
med undantag af predikanten vid centralfängelset i Göteborg,
hvilkeus anställning ännu vore af den natur, att någon semester icke
borde honom tillerkännas, i öfrigt en hvar årligen skulle eg a att komma
i åtnjutande af semester.

Enligt Eders Kong]. Maj:ts nådiga bref den 2 juli 1875 egde
fångvårdens å ordinarie stat uppförde embets- och tjenstemän vid afskedstagandet
undfå pension å allmänna indragningsstaten efter i sådant
hänseende för civile tjenstemän i allmänhet gällande grunder. Men
då dervid icke vore stadgad någon skyldighet att efter uppnådd pensionsålder
afgå från tjensteu, saknades icke exempel derå, att fångsvårdstjenstemän
vid dylik hög ålder, utan att eg a i behåll tillräckliga krafter
för tjenstens skötande, underlåtit att taga afsked. För att emellertid
icke sådant förfarande skulle gynnas genom rättighet att dervid erhålla
semester samt då i allt fall semester icke syntes böra tillkomma tjenstemän,
hvilka såsom berättigade till pension kunde med bibehållande af
derför stadgad lön afträda från tjensten, borde föreskrift meddelas mot
semesters åtnjutande af pensionsberättigad fängelsetjensteman. Vidare
borde till nedbringande i någon mån af semesterkostnaderna det. vilkor
uppställas för semesters åtnjutande af bevakningsbefälhafvare vid central
fångvårdsanstalt, att han skulle vara skyldig utan förhöjning i
aflöningen vikariera för direktören vid samma anstalt under den tid
denne njöte semester. Deremot ansåge styrelsen lämpliga vikarier å
de öfriga tjensterna icke kunna erhållas under semestrarne mot lägre
arfvoden än som enligt gällande grunder, bestämda genom nådiga bofven
den 29 april 1843, den 16 februari 1864 och den 7 februari 1890,
i andra fall utginge till vikarier för tjenstemän vid fångvårdsanstalterua.
Slutligen borde såsom ytterligare vilkor rörande semestrarne stadgas,
att fångvårdsstyrelsen skulle ega bestämma den tid af året, hvarunder
semester finge åtnjutas, äfvensom att befattningshafvande, som innehade
tjenstebostad, skulle vara skyldig att deri under honom tilldelad
semester upplåta bostadsrum åt vikarien.

Enligt sålunda föreslagna grunder skulle semesterarfvodena komma
att vid de centrala fångvårdsanstalterua utgå för direktörernas semester
med lägst 116 kronor 67 öre och högst 208 kronor 33 öre och
med enahanda belopp för bevakningsbefälhafvarnes semester samt med

Andra hufvndtiteln.

belopp vexlande från 150 kronor till 191 kronor 67 öre för kamrerarnes
och från 158 kronor 33 öre till 216 kronor 66 öre för predikanternas
semester samt, hvad länens fängelser anginge, med belopp frän
200 kronor till 229 kronor 17 öre för semester åt direktörerna vid de
stora länsfängelserna i Göteborg, Malmö och Linköping samt i öfrigt
med belopp om 175 kronor eller derunder för semester åt föreståndare
vid annat fängelse. Med frånräknande af de semestrar, som tills vidare
kunde komma att utgå vid centralfängelset å Norrmalm, om hvars snara
indragning fångvårdsstyrelsen ämnade inom kort inkomma med underdånig
framställning, skulle, enligt hos styrelsen gjord beräkning, hela
kostnaden för de föreslagna semestrarne, utom reseersättningar till
vikarierna enligt gällande resereglemente, komma att uppgå till högst
7,416 kronor 66 öre om året; och ansåge styrelsen denna kostnad liksom
kostnaden för reseersättningarna böra bestridas af förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll.

Styrelsen ville slutligen erinra, att, hvad anginge andre tjenstemannastater,
ledighet från tjensten utan förlust af inkomst vore enligt
aflöningsreglementet för embets- och tjensteman samt betjente vid
statens jernvägstrafik den 23 oktober 1874 i så måtto tillerkänd tjenstemännen
vid jernvägstrafiken, att desse egde att för egna angelägenheters
skötande åtnjuta tjenstledighet under ett och samma år intill 15
dagar i sammanhang eller sammanräknadt 30 dagar vid olika tillfällen
utan att dervid behöfva vidkännas indragning af den del af arfvodet,
som utginge under benämningen tjenstgöringspenningar; att semesterledighet
vore medgifven bland andra tullijenstemännen vid lokalförvaltningen
i rikets stapelstäder enligt nådigt bref den 26 mars 1881 äfvensom
biträdande läkare och underläkare vid rikets hospital och asyler
för sinnessjuka enligt beslut vid 1891 års riksdag samt tjenstemän tillhörande
poststaten enligt beslut vid 1894 års riksdag.

Hvad fångvårdsstyrelsen sålunda anfört i fråga om önskvärdheten
af att åt tjenstemännen vid de centrala fångvårdsanstalterna beredes
förmånen af årlig semester och åt tjenstemännen vid andra fängelser
möjlighet att, efter fångvårdsstyrelsens pröfning, komma i åtnjutande
af liknande ledighet, anser jag mig kunna med skäl biträda. Tvifvelsutan
är för flertalet af desse tjenstemän arbetet så träget och ansträngande,
att billigheten bjuder att medgifva dem någon hvila från arbetet
utan minskning i löneförmånerna; och hemställer jag fördenskull underdånigst,
att Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

Andra hufvndtiteln

dels att semester under en månad å tid, som
fångvårdsstyrelsen finner lämplig, samt med bibehållande
af i stat uppförd aflöning utan afkortning, må
årligen åtnjutas af en hvar å stat uppförd konstituerad
direktör, kamrerare och bevakningsbefälhafvare
vid de centrala fångvårdsanstalterna samt predikant
vid samma anstalter med undantag af predikanten
vid centralfängelset i Göteborg äfvensom efter fångvårdsstyrelsens
pröfning beviljas å stat uppförde
konstituerade föreståndare vid fängelserna inom Stockholms
öfverståthållaredöme och länen till ett antal af
12 för hvarje år, under vilkor: att semester icke må
åtnjutas af tjensteman, som qvarstår i tjensten, sedan
han uppfylt vilkoren för pensions erhållande; att
tjensteman, som begagnar sig af semester, skall, om
han innehar tjenstebostad, inom denna upplåta boningsrum
till vikarien under den tid ledigheten varar;
och att bevakningsbefälhafvare vid central fångvårdsanstalt,
som vill komma i åtnjutande af semester,
åligger utan förhöjning i aflöningen vikariera för direktören
vid samma anstalt under den tid denne åtnjuter
dylik ledighet;

dels ock att den kostnad, som för statsverket
uppkommer genom den tjensteman vid fångvården
sålunda förunnade förmån, må utgå af förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll.

I händelse af bifall till denna framställning och om berörda kostnad,
deri inberäknad reseersättning till vikarierna, enligt hvad fångvårdsstyrelsen
föreslagit, uppskattas till ett belopp af 9,000 kronor
om året, kommer den nedsättning i förslagsanslaget till fångars vård
och underhåll, som nu kan ega rum, att uppgå till 55,300 kronor; och
får jag alltså underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

att minska förslagsanslaget till fångars vård och
underhåll med 55,300 kronor.

Beträffande öfriga i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslag
till fångvården finnes icke anledning att ifrågasätta förändring.

[9.]

Minskning i
förslagsanslaget
till
fångars vård
och underhåll.

Bih. till lliksd. Vrot. 18U5. 1 Samt. 1 Afd.

Andra hufvudtiteln.

[10.]

Ökning af anslaget
till skrifmaterialier

och expenser,
ved m. m.

[11.]

Lagbyrån.

Bifallen hvad ofvan hemstälts, kommer
bestämda anslaget till fångars vård och underhåll,

som nu utgör 511,600 kronor, att upptagas till kronor 500,900: —
samt förslagsanslaget till fångars vård och underhåll,
nu utgörande 1,114,100 kronor, att upp -

tagas till ................................................................ „ 1,058,800: —

samt fångvårdsanslaget i sin helhet, nu utgörande

1,780,200 kronor, att upptagas till................... „ 1,714,200: —

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag har jag icke att föreslå annan
förändring än

att för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,
anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
ökas med 25 kronor.

Extra anslag.

Sedan 1894 års Riksdag, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, för uppgörande, granskning och omarbetning af
lagförslag genom en lagbyrå anvisat på extra stat för år 1895 ett. anslag
af 25,000 kronor, har en dylik lagbyrå vid innevarande års början
trädt i verksamhet; och hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen

att för fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet
anvisa på extra stat för år 1896 ett belopp
af 25,000 kronor.

Nya lagberedningen har angående sin verksamhet under år 1894
afgifvit redogörelse, hvilken, för att komma till Riksdagens kännedom,
torde få såsom bilaga fogas vid detta protokoll.

Andra hufvudtiteln.

Då jag den 9 sistlidne november inför Eders Kong]. Maj:t i underdånighet
anmälte frågan om förordnande af ordförande och militäre ledamöter
i krigshofrätten, hvilket förordnande, jemlikt 11 § i nådiga förordningen
om krigsdomstolar och rättegången derstädes den 11 juni
1868, borde afse tre år, räknade från början af innevarande år, anförde
jag: att, sedan Eders Kongl. Maj:t i proposition till 1894 års Riksdag
föreslagit Riksdagen att för år 1895 under andra hufvudtiteln å extra
stat anvisa till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och militäre ledamöter
ett belopp af 3,250 kronor, denna framställning icke blffvit af
Riksdagen bifallen; att således några medel till dylika arfvoden icke funnes
i 1895 års riksstat uppförda; att emellertid uppenbart vore, att personer,
lämplige att bekläda ifrågavarande domarebefattningar, icke kunde påräknas
vara villiga att åtaga sig det dermed förenade arbete utan att
skälig ersättning derför dem bereddes; att å andra hufvudtiteln intet
anslag kunde till sådan ersättning disponeras utom anslaget till extra
utgifter, men att detta anslag, i sin helhet utgörande 4,500 kronor, vore
för andra ändamål erforderligt; att deremot de å fjerde och femte
hufvudtitlarne uppförda anslag till extra utgifter ansågos kunna för år 1895
lemna tillgång till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och militäre
ledamöter, samt att dessa arfvoden syntes mig böra bestämmas till de
belopp, som i Eders Kongl. Maj:ts ofvanberörda proposition beräknats
eller 1,000 kronor till ordföranden och 750 kronor till en hvar af ledamöterna.

Vid sådant förhållande och med tillkännagifvande att jag ämnade
vid underdånig anmälan af de frågor, som rörde andra hufvudtitelns
stat, göra framställning om att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå nästkommande
Riksdag att i riksstaten för år 1896 uppföra de för fortsatt
utbetalning af dylika arfvoden erforderliga medel, hemstälde jag, att
Eders Kongl. Maj:t måtte i nåder bestämma, att under år 1895 krigshofrättens
ordförande och militäre ledamöter egde åtnjuta arfvoden till
belopp af ordföranden 1,000 kronor och en hvar af de tre ledamöterna
750 kronor.

Sedan cheferna för landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen
instämt i hvad jag sålunda anfört och förklarat sig vilja hos Eders
Kongl. Maj:t göra underdånig hemställan om anvisande för år 1895
å fjerde och femte hufvudtitlarnes anslag till extra utgifter af de
för utbetalning af ofvan omförmälta arfvoden erforderliga medel, behagade
Eders Kongl. Maj:t bifalla hvad jag i berörda hänseende tillstyrkt.

Under hänvisning till hvad sålunda i denna fråga tillförene inför

[!20 .
Arfvoden åt
krigshofrättens
ordförande och
militäre
ledamöter.

Andra hufvudtiteln.

[13.]

Boställsbyggnad
vid
tvångsarbeteanstalten
d
Svartsjö.

Eders Kongl. Maj:t förekommit och då fjerde och femte hufvudtitlarnes
anslag till extra utgifter icke kunna beräknas för framtiden lemna tillgång
till bestridande af ifrågavarande för upprätthållande af krigshofrättens
verksamhet oundgängligen nödiga arfvoden eller ens böra för dylikt
ändamål fortfarande tagas i anspråk, hemställer jag underdånigst, att
Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att till arfvoden åt krigshofrättens ordförande
och militäre ledamöter anvisa på extra stat för år
1896 ett belopp af 3,250 kronor.

I underdånig skrifvelse den 28 sistlidne september har fångvårdsstyrelsen
gjort framställning angående behofvet af en bostadsbyggnad
för bevakningsbefälhafvaren och läkaren vid tvångsarbetsanstalten å
Svartsjö.

Dervid har styrelsen till en början redogjort för användningen af
det anslag å 200,000 kronor, som af 1888 års Riksdag beviljades för
anstaltens upprättande. För detta anslag har, enligt hvad styrelsen
meddelat, i den gamla slottsbyggnaden inredts 337 nattceller, uppförts
6 nya byggnader af tegel, i äldre byggnader inredts bostäder åt anstaltens
predikant, kamrerare, bevakningsbefälhafvare jemte andre af
bevakningspersonalen, vidare anskaffats ångmaskin med ledningar för
ekonomiändamål, byggts uthus och plankomhängnader samt utförts
dränerings- och planeringsarbeten med mera.

I betraktande särskild!, af det stora antalet nya tegelbyggnader
vid anstalten och de icke obetydliga kostnaderna för dylika byggnader
vore det — anför styrelsen vidare — lätt insedt, att den största hushållning
måst iakttagas för att få det af Riksdagen beviljade anslaget
att räcka till för samtliga berörda för anstalten oundgängligen nödiga
arbeten. Det borde derför icke förundra, om det antal bostäder för
gifte vaktbetjente, som vid anstalten anordnats, icke kunnat göras så
stort, att det under alla förhållanden vore tillräckligt. Vid anstalten
hade hittills variV anstälde, utom 4 underofficerare, 18 vaktkonstaplar,
bland hvilka så "många gifte, att samtlige de för sådane afsedde bostäderna
redan länge varit tagna i anspråk. Emellertid hade vaktkonstapelsstyrkan
befunnits för knapp för anstalten, der en stor del
arbeten förekomme utom anstaltens inhägnade område; och det vore
förty nödigt att, sedan centralfängelset i Karlskrona förändrats till
tvångsarbetsanstalt och det visat sig, att vaktkonstapelsantalet derstädes
kunde i någon mån miuekas, derifrån öfverflytta sex å stat uppförde

Andra hufrudtiteln.

vaktkonstapelslöner till tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, hvarigenom
antalet konstaplar vid denna senare anstalt komme att uppgå till 24.
Då det icke vore möjligt för vaktkonstaplarne å Svartsjö att få hyra
bostäder på ett med tjenstgöringen förenligt afstånd från anstalten,
så hade hittills vid valet af vaktkonstaplar företräde måst lemnas åt
ogifte; och blefve det vid omförmälta ökning af vaktkonstapelsstyrkan
derstädes nödigt så ordua, att de gifte bland de vaktkonstaplar vid
anstalten i Karlskrona, som kunde der undvaras, förflyttades till sådan
fångvårdsanstalt, der tillfälle funnes att hyra bostad, och att åter derifrån
uttoges ogifte vaktkonstaplar för tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.
Dervid komme åt 4 sålunda från Karlskrona förflyttade gifte konstaplar
att lemnas hyresersättning jemlikt nådiga brefvet den 30 maj 1890
med 150 kronor till hvarje eller tillhopa 600 kronor årligen, hvilken
utgift varit statsverket besparad, om bostäder funnits vid tvångsarbetsanstalten
å Svartsjö. Äfvenså blefve det, i fall icke ökadt antal bostäder
åt gifte vaktbetjente kunde vid Svartsjö beredas, framdeles
nödigt att åt vaktbetjente derstädes, som inginge äktenskap, bevilja
transport till annan fångvårdsanstalt, der tillfälle funnes att hyra bostad.
Det kunde dock icke vara annat än skadligt för tvångsarbetsanstalten
å Svartsjö, som endast hade att disponera 11 lägenheter för gifte konstaplar,
att större antalet af dess vaktbetjente måste i brist på bostäder
lefva ogifte, och samma brist komme äfven att utgöra ett hinder för
anstalten icke blott att fritt välja för densamma passande konstaplar
utan äfven understundom att der bibehålla dugliga sådana. Det syntes
derför styrelsen vara en angelägenhet af synnerlig vigt, att någon anordning
vidtoges för att der bereda större antal bostadslägenheter för
gifte vaktkonstaplar.

I sammanhang med berörda bostadsfråga förekomme emellertid
äfven en annan dylik. I underdånig skrifvelse den 7 april 1891 hade
styrelsen rörande sjukvården vid Svartsjö meddelat, att aftal visserligen
kunde träffas med den närmast anstalten, vid Drottningholm, på
ett afstånd af 1,9 mil boende läkaren att en å två gånger i veckan
besöka anstalten och att dessutom, när helst hans närvaro i följd af
sjukdomsfall erfordrades, på kallelse der infinna sig, men derjemte på
samma gång erinrat, hurusom erfarenheten vid kronoarbetsstationen å
Tjurkö visat, att en anstalt af ifrågavarande slag icke kunde vara betjent
med dylik anordning. Vid nämnda station, der läkarevården utöfvades
på ofvan angifna sätt af en i Karlskrona bosatt läkare, hvilken för
inställelse vid stationen hade att tillryggalägga närmare en timmes
ångbåtsfärd, hade nemligen det oskicket inrotat sig, att kronoarbets -

Andra hufvudtiteln.

karlarne sökte genom föregifna sjukdomsfall sjelfsvåldigt undandraga
sig att arbeta. Då emellertid läkarens inställelse vid hvarje sådant
fall icke skäligen kunde fordras och jemväl mången gång af mellankommande
hinder omöjliggjordes, hade det ofta måst blifva beroende
på stationsbefälet. att bedöma, huruvida uppgifvet, sjukdomsfall borde
medföra befrielse från arbete. Deraf åter hade följden blifvit, att såväl
de misstag, hvilka dervid af bristande insigt kunde begås, som
öfverhufvud hvarje vägran af arbetsbefrielse alstrat ovilja och bitterhet
mot befälet samt föranledt allvarsamma oordningar. Styrelsen hade
derför — med åberopande dels deraf att Eders Kongl. Maj:t, i anledning
af hvad sålunda vid stationen Tjurkö förekommit, medgifvit, att
till läkare, som der bosatte sig, och åt hvilken bostad af arbetsentreprenören
bestodes, finge af fångvården utbetalas ett årligt arfvode
af 2,000 kronor, och dels deraf att i allt fall den utgift, som anstalten
å Svartsjö skulle hafva att vidkännas för sjukvårdens bestridande
genom en på längre afstånd derifrån boende läkare, säkerligen skulle
komma att, med inräkning af resekostnaderna, öfverstiga 1,500 kronor
om året — uttalat sig för önskvärdheten deraf att jemväl vid anstalten
å Svartsjö läkare måtte finnas att på platsen dagligen tillgå. För
vinnande af detta mål hade styrelsen föreslagit arfvode åt läkaren
vid anstalten samt, enär bostad icke kunde åt honom anordnas, ett
årligt hyresbidrag af 300 kronor; och hade detta förslag af Eders
Kongl. Maj:t bifallits enligt nådiga brefvet den 15 maj 1891.

Någon egentlig svårighet för läkaren vid Svartsjö att erhålla
boningsrum hade hittills icke mött, enär såväl de personer, hvilka
varit förordnade å denna befattning, som jemväl bevakningsbefälhafvaren,
åt hvilken tjenstebostad anvisats, varit ogifte, och således
en del af nämnda bostad kunnat upplåtas åt läkaren. Men då i allt
fall ett sådant förhållande vore tillfälligt och någon säkerhet icke funnes
derför, att i anstaltens närhet passande bostad vid behof stode att
hyra ens för ogift läkare, samt ännu mindre någop passande bostad
kunde der påräknas för läkare med familj, vore det påtagligt, att
saknaden af tjenstebostad för läkaren skulle medföra svårighet att för
denna befattning förvärfva och bibehålla duglig person, liksom äfven
att anstalten kunde blifva lidande genom att få sin läkare boende på
större afstånd från anstalten, än som med dennas intresse vore förenligt;
i hvilket afseende styrelsen ville meddela, att, såvida icke ändring
i nu påvisade förhållande kunde vinnas, anstalten icke kunde påräkna
att få behålla sin nuvarande läkare, enär han, såsom nyligen gift, vore
i behof af ökadt bostadsutrymme.

Andra hufvudtiteln.

Rörande de utvägar, som kunde erbjuda sig för afhjelpandet af
nu omförmälta olägenheter, hade styrelsens arkitekt, efter besök på
platsen, förklarat, att den enda af byggnaderna, som det kunde ifrågakomma
att påbygga för nu nämnda ändamål, icke i följd af grundens
beskaffenhet lämpade sig för en dylik åtgärd. Deremot läte sig samma
byggnad, hvilken, ehuru dertill icke passande, anvisats till bostad åt
bevakningsbefälhafvaren, genom någon ändring af rummen för en beräknad
kostnad af 1,200 kronor, lämpligen anordnas till bostäder för
4 vaktkonstapelsfamiljer. I anledning häraf och då vid en blifvande
nybyggnad det skulle varda både dyrare och mindre lämpligt att
sammanföra läkarebostad och vaktkonstapelsbostäder i samma byggnad,
ansåge styrelsen, i likhet med hvad arkitekten föreslagit, att den föreliggande
frågan bäst kunde lösas på det sätt, att den nuvarande bevakningsbefälhafvarebyggnaden
användes till bostäder åt vaktkonstaplar
och en ny byggnad uppfördes åt läkaren och bevakningsbefälhafvaren
vid anstalten. Kostnaden för en dylik byggnad, af trä i två våningar
och inredd, på sätt bifogad ritning utvisade, med kök, sal och derjemte
ett rum för hvardera tjenstemannen i nedra våningen och sofrum med
skilda uppgångar för begges familjer i den öfra våningen, skulle enligt
uppgjord förslagsberäkning uppgå till 30,000 kronor, hvilken summa
med endast något mer än 4,000 kronor öfverstege det kapital, som,
efter en räntefot af 3 1/2 procent, skulle erfordras för bestridande af
de kostnader, tillsammans 900 kronor, som fångvården nu måste vidkännas
för hyresersättning åt läkaren och åt 4 gifte vaktkonstaplar,
hvilka, såsom ofvan vore nämndt, i brist af erforderliga bostäder vid
Svartsjö, måste anställas vid annan fångvårdsanstalt.

På grund af hvad sålunda anförts och med förmälan att styrelsen
beträffande den nuvarande bevakningsbefälhafvarebyggnadens inredning
till bostäder för vaktkonstaplar ämnade göra särskild underdånig framställning
om anvisande i enlighet med 1890 års Riksdags medgifvande
af dertill erforderligt belopp af de besparingar, som under sistlidet eller
innevarande år komme att uppstå å förslagsanslaget till fångars vård
och underhåll, har styrelsen hemstält, att till Riksdagen måtte göras
framställning om anslag till uppförande af en boställsbyggnad åt läkaren
och bevakningsbefälhafvaren vid Svartsjö.

Den af fångvårdsstyrelsen sålunda gjorda framställning anser jag
mig, med hänsyn till de skäl styrelsen till stöd för densamma anfört,
böra biträda; och får jag alltså underdåuigst hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t läcktes föreslå Riksdagen

Andra hufvudtiteln.

att för uppförande vid tvångsarbetsanstalten å
Svartsjö af en bostadsbyggnad för anstaltens bevakningsbefälhafvare
och läkare bevilja ett extra anslag
för år 1896 af 30,000 kronor.

Statsrådets öfrige ledamöter biträdde hvad föredragande departementschefen
sålunda hemstält;

Och täcktes Hans Maj:t Konungen i
nåder dertill lemna bifall.

Ex protocollo
Carl Boheman.

Andra hufvudtiteln.

Till Konungen.

I öfverensstämmelse med föreskriften i den för nya lagberedningen
faststälda instruktion får beredningen härmed i underdånighet afgifva
redogörelse för sina arbeten under innevarande år.

De under år 1893 påbörjade arbetena med revision af gällande
bestämmelser om köp af lös egendom samt om byte, som afser dylik
egendom, hafva under hela detta år fortsatts, derunder beredningen
uppgjort följande lagförslag med dertill hörande motiv, nemligen förslag
till

1) Lag om köp och byte;

2) Lag om ändring i vissa delar af 9 kap. handelsbalken; samt

3) Lag om ändring af 38 § konkurslagen.

Ofvannämnda förslag med motiv varda denna dag till Eders Kongl.
Maj:t i underdånighet öfverlemnade.

Beredningens sammansättning har sedan redogörelse sist afgafs
icke undergått någon förändring. Under året har t. f. byråchefen för
lagärenden i justitiedepartementet varit af andra embetsgöromål hindrad
att deltaga i beredningens arbeten.

Underdånigst:

HERMAN BILLING. JOH. O. RAMSTEDT. HJ. L. HAMMARSKJÖLD.

Stockholm den 31 december 1894.

Bih. till Riksd. Brot. 181/5. 1 Sami. 1 Afd.

Tredje hufvudtiteln.

Protokoll öfver ut rike ftdepartementsär ende, hållet inför Hans Makt
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari
1895. ''

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr rpinistern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen
af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1896.

Herr ministern erinrade, att, sedan han anmält, att norska medel icke
funnes att tillgå för de sedan den 1 sistlidne juli eller början af nu löpande
norska budgettermin till betalning från kabinettskassan för löner och andra
utgifter förfallna belopp, Kongl. Maj:t den 6 sistlidne augusti dels i svenskt
statsråd behagat förklara, att, derest beslut komme att fattas om förskott för
kabinettskassans räkning af belopp, som beräknats skola gäldas med anslag
från Norge, det härför erforderliga förskott finge utgå från statskontoret af
under händer varande medel, dels i sammansatt statsråd beslutat, att de i de

Kabinetts kassan.

2 Tredje hufvudtiteln.

år 1894 för Riksdag och Storthing förelagda propositioner beräknade belopp
för utgifter från kabinettskassan skulle tillsvidare hållas utrikesdepartementet
tillhanda, endast med den inskränkning att för utgifterna till beskickningen i
Wien, i enlighet, med det af Kongl: Maj:t den 4 december 1893 fattade beslut,
samt för hemliga utgifter endast påräknades de af svenska Riksdagen
anslagna belopp, samt bemyndigat ministern för utrikes ärendena att, med
iakttagande att omkostnaderna för beskickningen i Wien samt förekommande
utgifter under anslagsrubriken »hemliga utgifter» komme att bestridas uteslutande
med svenska medel, tillsvidare af ofvanberörda förskottsmedel från
statskontoret bestrida hvad i öfrigt beräknats skola gäldas med anslag från
Norge, intill ett belopp af 15,300 kronor i månaden;

äfvensom att Kongl. Maj:t vid föredragning i svenskt och i ministeriel!
statsråd den 22 sistlidne december fattat beslut om upprätthållande af beskickningen
i Wien under år 1895 med bidrag af svenska medel.

Härefter yttrade herr ministern:

»Den på Norge belöpande andelen i de för kabinettskassan äskade anslag,
efter afdrag af utgifterna till beskickningen i Wien, 9,412 kronor, och
till hemliga utgifter, 4,118 kronor, utgör till kabinettskassans ordinarie utgifter
171,370 kronor 35 öre och till tillfälliga utgifter 12,000 kronor. Tillsammans
uppgår beloppet för hela budgetterminen 1 . juli 1894—30 juni

1895 till 183,370 kronor 35 öre, och i enlighet härmed kan det belopp, som
beräknats skola gäldas med anslag från Norge, i rundt tal för månad beräknas
till 15,300 kronor.

Till följd af Eders Kong]. Maj:ts ofvanberörda beslut den 6 sistlidne
augusti har utrikesdepartementet den 1 december sistlidet år af statskontoret
uppburit ett förskott af 91,800 kronor, motsvarande hvad af kabinettskassans
utgifter för juli-—december månader sistlidet år, enligt berörda beräkning af
15,300 kronor i månaden, skolat gäldas med anslag från Norge, men jag anser
mig icke för närvarande böra göra någon hemställan rörande betäckande af detta
förskott, då dels departementet för det inre i det vid protokollet i sammansatt
statsråd den 22 sistlidne december fogade utdrag ur departementets till grund
för Kongl. Maj:ts beslut i norskt statsråd den 15 i samma månad liggande betänkande,
bland annat, förklarat sig vilja i sammanhang med det underdåniga
betänkande, som det kommer att afgifva angående budgeten för året 1895 —

1896 rörande utgifterna till diplomatiska ärenden, inkomma med underdånigt
förslag om, att för nästa Storthing framlägges Kongl. proposition, att de af
svenska statsmedel i förbindelse med beslutet åt den 6 augusti sistlidet år
bestridda utgifter, utan hänsyn till att beskickningen i Wien förklarats skola
upprätthållas, beviljas att utgå af den norska statskassan, dels ock Eders Kongl.
Maj:t beslutat att för nästa norska budgettermin äska det af mig föreslagna
norska bidraget till kabinettskassan.

Tredje hnfvndtiteln. 3

För hvad angår kabinettskassans utgifter för år 1896 är behofvet, jemlikt
Eders Kong]. Maj:ts beslut den 22 nästlidne december, beräknadt till
628,700 kronor för de förenade rikena tillsammans, hvaraf 12/17 böra, enligt
vedertagen proportion, bestridas af svenska statsmedel med 443,800
kronor eller samma belopp, som af senaste Riksdag beviljades.

Af de härunder ingående anslag är löneanslaget till departementschefen,
ministern för utrikes ärendena, uppfördt med samma belopp som i nu gällande
riksstat eller 24,000 kronor.

Samma förhållande eger rum med anslaget till utrikesdepartementet, som
alltså upptagits till 27,495 kronor.

Under anslagen till minister staten, militärattachéer samt skrifmaterialer,
expenser och extra utgifter förekommer ingen ändring.

Konsulskassan. I det sistlidet år framlagda budgetförslag beräknades
konsulskassans inkomster till 572,800 kronor, hvaraf 246,726 kronor från
Sverige och 326,074 kronor från Norge, men utgifterna fördelades icke efter
proportionen 246,726:326,074 d. v. s. med 43,07 % för Sverige och 56,93 %
för Norge, utan konsulat- och expeditionsafgifter antogos, i likhet med hvad
förut egt rum, komma att i första rummet användas, och de återstående
utgifterna fördelades derefter i förhållande till proportionen mellan statsanslagen,
4/7 för Sverige och s/7 för Norge, hvilken proportion, uttryckt i
procent, motsvarar 57,h % för Sverige och 42,so % för Norge. Men sedan
Eders Kongl. Maj:t vid föredragning i sammansatt statsråd den 4 december
1893 behagat besluta, att från och med 1893 års slut de å konsulskassan
uppkommande besparingar skola, intill dess att annan föreskrift lemnas, fördelas
mellan rikena efter samma förhållande, hvarefter hvartdera riket lemnat
bidrag till konsulskassan såväl genom statsbidrag som genom erlagda konsulat-
och expeditionsafgifter, enligt de belopp, hvarmed dessa bidrag för
räkenskapsåret varit bokförda, har utrikesdepartementets kameralafdelning vid
det nästlidet år verkstälda bokslut öfver departementets räkenskaper för år
1893, i enlighet med berörda nådiga beslut, fördelat uppkomna öfverskott
efter den proportion mellan rikenas bidrag, som erhålles vid sammanräkning
för hvartdera landet af såväl de i propositionerna äskade statsanslag som
bokförda afgifter, samt såsom en följd deraf i det nu uppgjorda budgetförslaget
äfven tillämpat samma proportion vid fördelningen mellan Sverige
och Norge af de särskilda utgifter, som förut ansetts utgå uteslutande af
statsanslag.

Inkomster och utgifter äro i detta budgetförslag beräknade till samma
belopp som i det sistlidet år framlagda budgetförslaget eller 572,800 kronor,
deraf efter proportionen mellan de under år 1893 till konsulskassan influtna
svenska och norska afgifter tillsammans med statsanslagen, 246,292 kronor

[E]

[2.]

[3.]

[4-]

[5.]

Konsuls kassan.

4 Tredje hufyudtiteln.

beräknats belöpa på Sverige och 326,508 kronor på Norge. Fördelningen af
utgifterna å de särskilda rubrikerna är ändrad på så sätt, att alla utgifter
äro fördelade i förhållande till bidragens i detta budgetförslag beräknade slutsummor
med 42,998 % för Sverige och 57,oo? % för Norge.

De särskilda rubrikerna utgöras af:

Utrikesdepartementet. Det från konsulskassan beräknade gemensamma bi[6.
] draget är oförändradt, men till följd af den nya fördelningsgrunden har den
svenska andelen uppförts med 7,525 kronor eller 42,998 % af hela beloppet

17,500 kronor.

Konsulsstaten. Slutsumman 519,750 kronor är oförändrad, men i stället
[7.] för att konsulat- och expeditionsafgifter förut fråndrogos och att återstoden
derefter fördelades i förhållande till statsanslagen, har hela beloppet blifvit
fördeladt i förhållande till hvarje lands bidrag och således ett belopp af 223,482
kronor eller 42,998 % uppfördt för Sverige.

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter. Slutsumman är likaledes
[8.] oförändrad, men med användande af den nya proportionen har den svenska
andelen blifvit beräknad till 15,285 kronor.

Dessa förändringar utöfva icke någon direkt inverkan på beloppet af
Sveriges bidrag till utgifterna, men i händelse att öfverskott uppkommer, erhåller
Sverige, i stället för såsom förut 57,14 %, endast så mycket, som motsvarar
proportionen af Sveriges bokförda bidrag till kassan.

Vid föredragning i sammansatt statsråd den 4 december 1893 och den
22 december 1894 har jag anmält, att något statsbidrag från Norge till konsulskassan
icke blifvit till utrikesdepartementet inbetaldt efter den 1 juli 1893,
men att Kongl. departementet för det inre genom skrivelser den 20 november
1893 och den 17 augusti 1894 underrättat, att Eders Kongl. Maj:t beslutat, att,
i den mån som de med de förenade rikenas gemensamma konsulatväsende
förenade, norska staten rättsligen åliggande utgifter icke täcktes af de i den
gemensamma konsulskassan inflytande konsulatafgifter, skall, efter verkstad!
afräkning, det som bruste utbetalas af norska statskassan. I anledning, häraf
skall således för hvarje år genom afräkning bestämmas den ersättning, som
skall erläggas af Norge för uppkommen brist i det bidrag, som skall utgöras
af Norge, och, sedan, efter verkstäld afsilning af utrikesdepartementets räkenskaper
för kalenderåret 1893, bokslutet utvisat, att Sverige förskotterat ett
belopp af 15,360 kronor 82 öre, har jag, under åberopande af hvad som förekommit,
genom skrifvelse den 30 sistlidne oktober anhållit om slutlig afräkning
för kalenderåret 1893, och har jag i sammanhang härmed äfven erinrat,
att, på sätt räkenskaperna utvisa, Kongl. norska regeringen eger en i räkenskaperna
upptagen fordran af 12,000 kronor eller hälften af Norges anslag
till tillfälliga eller oförutsedda utgifter för budgetterminen 1 juli 1892—30
juni 1893.

Tredje hufvudtiteln. 5

För hvad angår kalenderåret 1894 äro räkenskaperna icke ännu afslutade,
och någon framställning om afräkning för detta år har icke kunnat göras,
men behof af förskott har gjort sig gällande, och jag har genom skrifvelse
till Kongl. norska regeringens departement för det inre den 22 sistlidne december
anhållit om ett förskott af 70,000 kronor. Till svar härå har departementet
för det inre genom skrifvelse den 28 i samma månad meddelat, att
departementet anmodat finans- och tulldepartementet att lemna ett förskott af

70,000 kronor att användas till täckande af sådana under nästföregående och
innevarande norska budgettermin'' verkstälda utgifter rörande de förenade
rikenas gemensamma konsulatväsende, som rätteligen ålåge norska staten, och
som icke kunde täckas af de utaf norska fartyg under nämnda tid erlagda
konsulat- och expeditionsafgifter, och vid sådant förhållande synes det mig
fortfarande icke erforderligt att hos Riksdagen göra framställning i fråga om
medel för fyllande af brist i konsulskassan, som kan uppstå genom uteblifvande
af beräknade bidrag från Norge för innevarande norska budgettermin.

Under utgifter, som bestridas af svenska statsmedel allena uppföres understöd
åt svenska kyrkan i Paris med oförändradt belopp af 2,950 kronor.

Jag erinrar härvid, att Riksdagen i skrifvelse den 2 maj 1894 medgifvit,
att af öfverskotten å de från kronans fastighet i Konstantinopel inflytande
hyresinkomster må från och med 1895, så länge Eders Kongl. Maj:t finner
anslaget behöfligt, dock under högst fem år, få för svenska kyrkan i Paris
användas 864 kronor årligen, att utgå såsom lönetillökning för pastor vid
nämnda kyrka.

A tredje hufvudtiteln finnes uppfördt endast ett extra anslag, nemligen för
utgifvande af »Sveriges traktater».

I den redogörelse, som utgifvaren af detta verk algifvit öfver sin verksamhet
under sistförflutet år, har han beträffande arbetets fortskridande anfört
följande:

»I min vid början af förlidet år afgifna berättelse rörande fortgången af
traktatverket hade jag äran anmäla, att icke mindre än trenne delar af detsamma
samtidigt voro under utgifning. I öfverensstämmelse med den arbetsplan,
som till häfvande af detta missförhållande uppgjordes och gillades, har
under årets lopp tryckningen af det ännu outgifna af den tredje delen blifvit
verkstad, så att nu endast ett register och en på franska språket affattad
innehållsförteckning, sammanlagdt utgörande vid pass två ark, återstå otryckta.
Det under året tryckta af ifrågavarande del utgör 23 ark, omfattande åren

b Tredje hufvudtiteln.

1484—1520 och derjemte ett appendix till hela bandet. Denna del sluter sig
härmed till de redan utgifna banden IV och V, 1, 2, omfattande tiden
1521 1630. fraktatverket föreligger alltså nu som ett sammanhängande helt

tran vår historias äldsta tid till sistnämnda år. Den till den nyare tiden
hörande afdelningen (tiden från 1815), som enligt planen härnäst skall utgifvas,
har vid sidan af ofvanstående varit föremål för dagligt arbete med
undantag af den tid under sommaren, då jag åtnjöt ledighet för helsans
vårdande, och har blifvit redigerad och utarbetad för tiden från 1824 till och
med 1860, utgörande manuskript till mer än ett band. Tryckningen häraf,
som varit afbruten för afslutandet af den ofvanberörda, tredje delen, hvars
tryckning, i anseende till de deri intagna handlingarnes beskaffenhet i språkligt
hänseende, varit förenad med exceptionella, tidsödande svårigheter, är nu åter
böljad och är ämnad att oafbrutet fortgå. Elfva ark äro tryckta och kan ett
band antagas utkomma under årets lopp. Det under året dels tryckta, dels
i tryck färdigt skick utarbetade, omfattar sammanlagdt en tid af 74 år.»

Jag erinrar vidare, att Eders Kongl. Maj:t vid föredragning den 31 December
1894 behagat besluta, att Riksdagens medgifvande skall äskas, att af
Sveriges andel i konsulskassans besparingar må från och med år 1896, så
länge Eders Kong], Magt finner lämpligt, dock under högst tre år, få användas
årligen 4,000 kronor till ett konsulsstipendium och 1,500 kronor till bestridande
i mån af behof af stipendiatens resekostnader.

På grund af hvad jag nu i olika punkter anfört och föreslagit, får iag i
underdånighet hemställa:

att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen för år 1896 äska de anslag
under tredje hufvudtiteln, som finnas intagna i kolumnen b af den i likhet
med hvad föregående år egt rum utarbetade tablå, som torde böra fogas vid
denna dags protokoll såsom bilaga A;

att de ordinarie anslagen måtte föreslås att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet
samt med samma rätt till deras användande och under
enahanda vilkor som hittills;

att Riksdagens medgifvande äskas att af Sveriges andel i konsulskassans
besparingar må från och med år 1896, så länge Eders Kongl. Maj:t finner
lämpligt, dock under högst tre år, få användas årligen 4,000 kronor till ett
konsulsstipendium och 1,500 kronor till bestridande, i mån af behof, af stipendiatens
resekostnader eller tillsammans 5,500 kronor;

och att afskrifter af protokollen dels vid föredragning i sammansatt statsråd
den 22 nästlidne december och denna dag angående den för de förenade
rikena gemensamma utrikesbudgeten för 1896, dels ock den 31 nästlidne decembei
i svenskt statsråd angående upprättande af ett konsulsstipendium
måtte såsom bilagor B, C och D åtfölja protokollet öfver denna föredragning.»

Tredje hufvudtiteln. 7

Jemlikt öfrige statsrådsledamöters tillstyrkande

behagade Hans Maj:t Konungen, med gillande af det
föredragna förslaget till riksstatens tredje hufvudtitel för år
1896 samt af hvad herr ministern för utrikes ärendena i
öfrigt hemställt och föreslagit, befalla, att afskrift af detta
protokoll skulle till finansdepartementet öfverleinnas för att
tjena till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga
proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd
och behof.

In fidem:

G. Stråle.

Tredje hufvudtiteln.

Bil. A.

Ordinarie anslag''. Kabinettskassans utgifter. Departementschefen, ministern för utrikes ären-dena......_. ...	Riksstaten 1895.	Förslag till Riksstat 1896.	Norges andel i utrikes-budgeteu 1896.	Sveriges och Norges ge-mensamma utrikesbud-get 1896.
a kronor. 24,000 27,495 337,941 8,471 45,893	b kronor. 24,000 27,495 337,941 8,471 45,893	C kronor. 11,455 140,809 3,529 i 29,107	d (b + c) kronor. 24.000 38,950 478,750 12.000 75,000
Utrikesdepartementet........... Minister staten .. .
Militärattachéer....... Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter....
Säger Konsulskassans utgifter. Utrikesdepartementet... . Konsulsstaten .......	443,800	443,800	184,900	628,700
10,000 129,685 20,315	7,525 223,482 15,285	9,975 296,268 20,265	17,500 519,750 35,550
Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter.... Afgår hvad som häraf beräknas kunna bestridas af inflytande konsulat- och expeditionsafgifter
246,292 86,292	326.508 206.508	572.800 292.800
Säger	160,000	160,000	120,000	280,000
Summa Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena. Svenska kyrkan i Paris...	603,800	603,800	304,900	908,700
2,950	2,950
Säger	2,950	2,950
Summa Extra anslag. För fortsatt utgifvande af »Sveriges Traktater»	606,750	606,750
4,500	4,500
Säger För ett konsulsstipendium 4,000 kronor och 1,500 kronor till bestridande i mån af behof af stipendiatens resekostnader eller tillsam-mans 5,500 kronor, att utgå af Sveriges an-del i konsulskassans besparingar.	4,500	4,500
Summa	611,250	611,250

Tredje hufvudtitelu.

Anmärkningar.

(Till kabinettskassans utgifter bidrager Sverige med 12/n och Norge med ''Vu- Anslagen till minister1
staten och militärattachéer äfvensom till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter må användas i
utan hinder af deras fördelning å särskilda utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år.
(Sverige bestrider allena löneanslaget till departementschefen, men för vinnande af ofvan angifna
K proportion mellan slutsumman för Sveriges andel och slutsumman för Norges andel i kabinettskassans
utgifter är Norges bidrag till anslagsrubriken 5 beräknadt högre än proportionen.

Till konsulskassans utgifter påräknas dels de vid de lönade konsulaten inflytande konsulatafgifterna i
utaf svenska och norska fartyg samt expeditionsafgifter (ang. beräkningen af dessa, se sid.

17 och 18 här nedan), dels statsanslag, till hvilka Sverige bidrager enligt den af de 1855 och j
1875 tillsatta konsulatkomitéer sammanstämmande förordade proportion, för hvilken redogörelse
lemnas i det af sistnämnda komité den 4 november 1876 afgifna betänkande sid. 53
och följ., sid. 170 och följ. (jmfr Konsulatförordningen den 4 november 1886 § 126), och
hvilken proportion, uttryckt i procent, motsvarar 57,14 % för Sverige och 42,8 6 % för Norge.
Bidragen (angående beräkningen af dessa se sid. 3 och 4 här ofvan) beräknas för Sverige till
Kr. 246,292 och för Norge till Kr. 326,508. Utgifterna fördelas i proportion till bidragen,
hvilken proportion, uttryckt i procent, motsvarar 42,698 % för Sverige och 57,002 % för
Norge.

Hih. till Rikad. Prat. 1894. I Samt. I Afd.

Tredje hufvudtiteln.

Bil. B.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms slott den 22
december 1894.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Hans excellens norske herr statsministern Gram,

Statsråden: friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll,

Hagerup,

Olsson.

l:o.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:

Sedan jag i sammansatt statsråd den 6 sistlidne augusti anmält, att Riksdagen
i skrifvelse den 2 maj innevarande år bifallit hvad Eders Kongl. Maj:t i fråga om regleringen
af utgifterna under tredje hufvudtiteln föreslagit, men att, på sätt af mitt anförande
till förstnämnda dags protokoll framginge, norska medel icke funnes att tillgå
för de sedan den 1 sistlidne juli, eller början af nu löpande norska, budgettermin, till
betalning från kabinettskassan för löner och andra utgifter förfallna belopp, behagade
Eders Kongl. Maj:t besluta:

att hela det belopp, som i de innevarande år för Riksdag och Storthing förelagda
propositioner beräknats för utgifter från kabinettskassan, skulle tillsvidare hållas utrikesdepartementet
tillhanda, endast med den inskränkning att för utgifterna till beskickningen
i Wien, i enlighet med det af Eders Kongl. Maj:t den 4 december 1893 fattade
beslut, samt för hemliga utgifter endast påräknades de af svenska Riksdagen anslagna
belopp,

samt bemyndiga ministern för utrikes ärendena att, med iakttagande af nyssnämnda
inskränkning beträffande omkostnaderna för beskickningen i Wien samt förekommande
utgifter under anslagsrubriken »hemliga utgifter», tillsvidare af förskotts -

Tredje hufyudtiteln. 11

medel från statskontoret bestrida hvad i öfrigt beräknats skola gäldas med anslag från
Norge, intill ett belopp af 15,300 kronor i månaden;

i följd hvaraf det skulle åligga statskontoret att tillsvidare, räknadt för tiden från
och med den 1 nästlidne juli, på reqvisition af herr ministern för utrikes ärendena
tillhandahålla utrikesdepartementet högst 15,300 kronor för månad;

äfvensom förordna, att frågan om bestridande af kabinettskassans utgifter skulle
göras till föremål för ny nådig pröfning, sedan underrättelse erhållits om hvad Eders
Kongl. Maj:t i norskt statsråd behagat besluta, efter det att Kongl. norska regeringen
afgifvit slutligt betänkande i anledning af Storthingets beslut den 19 sistlidne juli angående
den diplomatiska budgeten.

Enligt mig under hand gjordt meddelande kommer Kongl. norska regeringens departement
för det inre att i skrifvelse af denna dag meddela, att Eders Kongl. Maj:t i
norskt statsråd den 15 samma månad beslutit, att det af Storthinget den 19 juli innevarande
år såsom utgifter till diplomatiska ärenden för budgetterminen 1 juli 1894—30
juni 1895 vilkorligt beviljade belopp kronor 183,370: 35 skall, då det till anslaget
fogade vilkor, att beskickningen i Wien upphäfves såsom gemensam diplomatisk
representation såvidt Norge angår, icke kommer att inträda, blifva att anse såsom
icke beviljadt; och kommer departementet för det inre därvid äfven att till utrikesdepartementet
öfversända utdrag af departementets till grund för Eders Kongl. Maj:ts
nämnda beslut liggande underdåniga betänkande, i hvilket departementet bland annat
förklarat sig vilja i sammanhang med det underdåniga betänkande, som det kommer
att afgifva angående budgeten för året 1895—1896 rörande utgifterna till diplomatiska
ärenden, inkomma med underdånigt förslag om, att för nästa Storthing framlägges
Kongl. proposition, att de af svenska statsmedel i enlighet med beslutet af
den 6 augusti innevarande år bestridda utgifter, utan hänsyn till att beskickningen
i Wien förklarats skola upprätthållas, beviljas att utgå af den norska statskassan.

I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts ofvan åberopade föreskrift anhåller jag nu att
få till ny nådig pröfning anmäla frågan om bestridande af kabinettskassans utgifter,
och hemställer i underdånighet att, då enligt Kongl. departementets för det inre berörda
skrifvelse af den 22 innevarande december intet bidrag från Norge till den del
af kabinettskassans utgifter, som beräknats skola gäldas af norska medel, lärer kunna
erhållas, innan frågan ånyo förelagts Storthinget, de af Eders Kongl. Maj:t i sammansatt
statsråd den 6 augusti 1894 meddelade bestämmelser angående bestridande af kabinettskassans
utgifter måtte fortfarande tillsvidare få lända till efterrättelse.

Kongl. norska statsrådsafdelningen hänförde sig till Kong], departementets för det
inre ofvannämnda betänkande. Närvarande svenske statsrådsledamöter förenade sig med
herr ministern för utrikes ärendena.

Hvad herr ministern för utrikes ärendena hemstält, behagade
Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla, och skulle öfversättning af
Kongl. departementets för det inre skrifvelse jemte bilaga detta
protokoll bifogas.

12 Tredje hufvudtiteln.

2:o.

Sedan herr ministern derefter erinrat, hurusom Kongl. Maj:t vid föredragning i
ministerielt statsråd den 6 sistlidne augusti och denna dag vid föredragning i svenskt
och i ministerielt statsråd fattat beslut angående upprätthållande af beskickningen i
Wien med svenska medel, uppläste herr ministern följande skrifvelse af den 17 sistlidne
augusti från Kongl. norska regeringens departement för det inre angående Norges
bidrag till utgifterna från konsulskassan:

»Storthinget fattade, enligt meddelande från presidentskap^ till regeringen, under
den 19 juli innevarande år följande beslut:

»Budge t:

I. Som norska konsulat- och expeditionsafgifter vid konsulaten i Antwerpen,
Archangel, Barcelona, Bilbao, Genua, Havre, Helsingfors,

Köpenhamn, Konstantinopel, Leith, Lissabon, London, Lubeck,

Newyork, Riga och Rio de Janeiro, hvilka från den 1 juli 1894
skola af vederbörande konsuler inbetalas till den norska statskassan,
uppföras för halfåret 1 juli 1894 till 31 december 1894 ..... kr. 103,037

II. a. Som norska konsulatafgifter, hvilka samtliga skola inbetalas till
den norska statskassan, uppföras för halfåret 1 januari 1895 till 30

juni 1895 ................................................................................ » 203,000

b. Som expeditionsafgifter vid de fast aflönade generalkonsulaten uppföras
för samma tid ................................................................ » 10,000

Tillsammans kr. 213,000

HI. Som utgifter för det med Sverige gemensamma konsulatväsendet beviljas
för halfåret 1 juli 1894 till 31 december 1894 .................... kr. 171,037

med vilkor:

a. att de fast lönade poster, som för närvarande äro lediga, eller vid hvilka ledighet
kan komma att härefter inträda, skola förestås af tillsvidare förordnade;

b. att regeringen ofördröjligen officielt meddelar svenska regeringen uppsägningen
af den konsulära gemenskapen med Sverige, att räknas från den 1 januari 1895.

IV. Som utgifter för särskildt norskt konsulatväsende, som från den 1 januari 1895
skall förläggas under öfverstyrelse af ett norskt regeringsdepartement, beviljas
för halfåret 1 januari 1895 till 30 juni 1895:
a. Löner:

London, Generalkonsul............. kr. 12,000

D:o, Vicekonsul ...... » 4,500

D:o, 2 Sekreterare............... » 4,500

Liverpool, Vicekonsul _________________________ » 3,000

Newcastle, D:o ........ » 3,000

Cardiff, D.o .......... » 3,000

Transport kr. 30,000

Tredje hufvudtiteln.

S:t Petersburg, Generalkonsul
Archangel, D:o

Odessa, D:o

Hamburg, D:o

Havre, D:o

Barcelona, D:o

Bilbao, Vicekonsul ..............

Antwerpen, D:o ..............

Lissabon, D:o ..............

Genua, D:o ..............

Quebec, Generalkonsul ........

Newyork, D:o .........

D:o, Vicekonsul.........

S:t Francisco, D:o .....

Havana, Generalkonsul...
Rio de Janeiro, D:o
Buenos Ayres, D:o
Shanghai, D:o

Singapore, Vicekonsul .........

Bombay, Generalkonsul _______

Kapstaden, D:o ........

Melbourne, D:o ________

Transport kr

Fasta bidrag till kontorskostnader vid följande konsulat:

London_____________________ _________________________________________

S:t Petersburg____________________ ________________________________

Archangel...........................................................

Hamburg ............................................................

Havre................................................................

Barcelona ...............................................—........

Antwerpen.---------------------------------------------------------

Lissabon .........................................................—

Genua................................................................

Quebec ..............................................................

Newyork ............................................................

Rio de Janeiro....................................................

Buenos Ayres .....................................................

Shanghai ...........................................................

Kapstaden...........................................................

Melbourne..........................................................

30.000
8,000
6,000

7.500
7,000

7.000

6.000

2.500
2,500
2,500

2.500

9.000

12.000

4.000

9.000
9,000
9,000

9.000

4.000

8.000
7,000
7,000

4.500
. 3,000
. 1,000
. 2,250
. 2,250
. 1,000
. 1,500
. 1,000
. 1,000
. 2,000
. 4,000
. 2,000
. 3,000
. 2,000
. 1,000
. 1,000

r. 172,500

32,500

Transport kr. 205,000

Tredje hufvudtiteln.

Transport kr. 205,000

c. Ersättning och bidrag till kontorskostnader till olönade konsulat

enligt Konungens närmare förordnande_______________ ______________________ » 55,000

d. Extra utgifter, resekostnader m. in. _______________________________...1........ » 20,000

e. Pensioner..................................................................5,250

f. Tillfälliga och oförutsedda utgifter...............,............................ » 3,000

g. Omkostnader vid upptagande af konsulatafgiften _________________________ » 1,250

Summa kr. 289,500

V. Till inköp och förberedande åtgärder med anledning af upprättandet af eget norskt
konsulatväsende beviljas af statskassans kontanta behållning kr. 100,000.»

■Beslut angående konsulatafgifterna.

1. För halfåret från 1 januari 1895 till 30 juni 1895 erlägges, i stället för den
i lagen om konsulatväsendet den 15 juni 1878 § 8 bestämda konsulatafgift, af handelsfartyg,
hvilkas drägtighet är 50 registertons netto eller deröfver, till norska konsulskassan
en afgift af 10 öre för hvarje registerton netto af segelfartyg och 30 öre för
hvarje registerton netto af ångfartyg.

2. För hvarje fullt trettiotal dagar, som ett afgiftspligtigt handelsfartyg under
samma tid icke begagnats i fraktfart, efterskänkes afgiften med 1,5 öre för hvarje
registerton netto af segelfartyg och med 5 öre för hvarje registerton netto af ångfartyg.»

I anledning häraf har H. M. Konungen under den 6 dennes i öfverensstämmelse
med regeringens underdåniga betänkande behagat besluta:

»1. Att ingen åtgärd skall vidtagas i anledning af hvad som i Storthingets beslut
den 19 juli innevarande år angående konsulatbudgeten under "styckena 1. och II. är
tillagdt om, att de af norska fartyg härflytande konsulat- och expeditionsafgifter skola
inbetalas till norska statskassan, från lönade konsulat från den l juli innevarande år
och i sin helhet — med undantag af expeditionsafgifter vid de olönade stationerna —
från den 1 januari 1895.

2. Att likaledes ingen åtgärd skall vidtagas med anledning af det under IILdje
stycket, litt. b. vid bevillningen till det gemensamma konsulatväsendet fästa vilkor,
gående ut derpå, »att regeringen ofördröjligen skall meddela svenska regeringen uppsägningen
af den konsulära gemenskapen med Sverige, att räknas från den 1 januari 1895.

3. Det under samma storthingsbeslut, IILdje stycket, till utgifter för konsulatväsendet
under tiden 1 juli 1894 till 31 december 1894 till utgående af statskassan
vilkorligt beviljade belopp skall, då vilkoret icke inträder, anses såsom ej beviljadt.

4. I den mån som de med de Förenade Rikenas gemensamma konsulatväsende
förenade, norska staten rättsligen åliggande utgifter icke täckas af de i den gemensamma
konsulskassan inflytande konsulatafgifter, skall det som brister utbetalas af statskassan.

5. De genom nämnda storthingsbeslut under styckena IV. och V. till utgifter för
ett särskild! norskt konsulatväsende samt för inköp och förberedande åtgärder i anledning

Tredje huvudtiteln. 15

deraf beviljade belopp komma, då förutsättningen för desamma icke inträder, att anses
såsom icke beviljade.

6. Det af Storthinget under ofvannämnda datum fattade »beslut angående konsulatafgifterna»
gifver, vid det förhållande att det till grund derför liggande beslutet om lag
om ändring i lagen angående konsulatväsendet af den 15 juni 1878 icke erhållit nådig
stadfästelse, icke anledning till någon åtgärd.

7. Afskrift af denna resolution skall tillställas ministern för utrikes ärendena».

Hvilket man har äran härigenom meddela, på samma gång som man i anledning

af resolutionens 4:de stycke får anmärka, att det i sinom tid, då konsulskassans räkenskaper
vid kalenderårets utgång blifvit afslutade, antagligen bör närmare förhandlas angående
det belopp, som enligt särskildt Kongl. beslut bör utbetalas af norska statskassan.

Man tillåter sig att bilägga det af den till behandling af konsulatbudgeten för
1894—1895 tillsatta specialkomité (Indst. S. XX B. med bihang) afgifna betänkande,
äfvensom aftryck af förhandlingarna i Storthinget angående den diplomatiska och konsulatbudgeten
(Forh. sidd. 2205—2320).»

Herr ministern yttrade härefter:

För hvad angår frågan om beskickningen i Wien, kommer denna beskickning, på
grund af de i svenskt och i ministerielt statsråd denna dag fattade beslut, att tillsvidare
äfven under 1895 upprätthållas med bidrag från Sveriges anslag till kabinettskassan.
Att utgifterna för detta ändamål bestridas af Sverige ensamt, är beroende på
att vid 1893 och 1894 årens Storthing norska medel icke blifvit för denna beskickning
anvisade, men, då några öfvertygande skäl icke synas mig hafva förebragts för, att de
Förenade Rikena skulle underlåta att hos en utländsk makt af den betydelse som
Osterrike-Ungern, och der alla andra europeiska länder äro diplomatiskt representerade,
underhålla en beskickning, anser jag mig böra ånyo, under hänvisande till hvad härom
under föregående år blifvit anfördt, i underdånighet tillstyrka, att i det förslag till
utrikesbudget för år 1896, öfver hvilket Kongl. norska regeringens betänkande torde
böra inhemtas, anslag till en beskickning i Wien äfven inbegripes.

Hvad beträffar den i protokollet i sammansatt statsråd den 6 sistlidne augusti anmälda
framställning af Kongl. norska regeringens departement för det inre, att användandet
af anslaget till hemliga utgifter måtte underkastas kontroll äfven af ansvarig
norsk myndighet, och att norske statsministern därföre måtte få tillfälle att göra sig
bekant med räkenskaperna rörande dessa utgifter, åberopar jag hvad jag vid föredragning
den 4 December 1893 yttrat, att den norske statsministern visserligen icke erhåller
kännedom om den detaljerade räkenskapen, men att denua räkenskap icke
heller meddelas svenske statsministern och den ledamot af det svenska statsrådet,
som jemte honom deltager i det ininisteriela statsrådet, och att kontrollen öfver
utrikesministern i detta hänseende utöfvas icke allenast för Norges utan äfven för
Sveriges del uteslutande af Konungen. Af det för dessa utgifter beräknade belopp
kan tillsvidare endast den på Sverige fallande andelen, omkring 9,900 kronor, på -

16 Tredje hufvudtiteln.

räknas, men jag tillstyrker, att det hittills till dessa utgifter i budgeten uppförda beloppet,
14,000 kronor, ånyo äskas.

Beloppet af de från kabinettskassan utgående expektanslöner och pensioner har
under innevarande år minskats med 4,800 kronor eller den expektanslön, som uppburits
af aflidne envoyén grefve H. von Essen. Som emellertid ökning af utgifterna under
dessa rubriker lätt kan uppstå, har jag icke ansett mig böra ifrågasätta ändring af de
hittills för expektanslöner och pensioner beräknade belopp, hvilka derför torde böra
fortfarande upptagas, ehuru, såsom lämpligt synes, sammanslagna under en rubrik. Under
innevarande år har ledighet af någon ministerbefattning icke förekommit.

I det förslag till utrikesbudget för år 1896, som jag anhåller att nu få inför Eders
Kong! Maj:t i underdånighet föredraga, har jag upptagit slutsummorna af kabinettskassans
utgifter till samma belopp som de, hvilka finnas upptagna i den nu gällande
staten. Beräkningen öfver kabinettskassans utgifter har alltså upptagits till kr. 628,700,
hvaraf, enligt den vedertagna proportionen 12 till 5, på Sveriges andel falla kr.

443,788: 24 och på Norges kr. 184,911: 76.

Utgiftsförslaget för kabinettskassan omfattar enligt beräkningen:

ministern för utrikes ärendena................................................ kr. 24,000

utrikesdepartementet------------------------------------------------------------ » 38,950

ministerstaten.............................................-........................ » 478,750

militärattachéer...................................................-................ » 12,000

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter ............................ » 75,000

eller tillsammans kr. 628,700

Konsulskassan. I fråga om konsulskassans utgifter har tillförene förutsatts, att till
konsulatväsendets underhållande konsulat- och expeditionsafgifter skola i första rummet,
så långt de förslå, användas, och statsanslagen endast anlitas, i den mån berörda
afgifter skulle befinnas för ändamålet otillräckliga.

I enlighet härmed har det äfven varit brukligt att vid uppgörande af den vid det
årliga förslaget till budget för utrikesdepartementet fogade tabell öfver konsulskassans
utgifter särskilt upptaga de utgifter, som beräknades återstå efter användande af konsulat-
och expeditionsafgifter, och att, då dessa utgifter således skulle komma att bestridas
med statsanslag, fördela desamma efter den för statsanslagen gällande proportionen
af 57,14 procent för Sverige och 42,86 procent för Norge, hvarjämte uppkommande
öfverskott ansetts såsom öfverskott å statsbidragen och fördelats efter samma proportion.
Men, sedan Eders Kongl. Maj:t vid föredragning i sammansatt statsråd den 4 december
1893 behagat besluta, att från och med 1893 års slut de å konsulskassan uppkommande
besparingar skola, intill dess att annan föreskrift lemnas, fördelas mellan rikena
efter samma förhållande, hvarefter hvardera riket lemnat bidrag till konsulskassan såväl
genom statsbidrag som genom erlagda konsulat- och expeditionsafgifter, enligt de
belopp, hvarmed dessa bidrag för räkenskapsåret varit bokförda, har utrikesdeparte -

Tredje hufvudtiteln. 17

mentets kameralafdelning vid det innevarande år verkstälda bokslut öfver departementets
räkenskaper för år 1893, i enlighet med berörda nådiga beslut, fördelat uppkomna
öfverskott efter den proportion mellan rikenas bidrag, som erhålles vid sammanräkning
för hvardera landet af såväl de i propositionerna äskade statsanslag som
bokförda afgifter, samt såsom en följd deraf äfven tillämpat samma proportion vid fördelningen
mellan Sverige och Norge af de särskilda utgifter, som förut ansetts utgå
uteslutande af statsanslag. Härigenom hafva dessa utgiftsrubriker, som förut visat
större proportion för Sverige än för Norge, kommit att utvisa en motsatt proportion;
men detta förhållande, som måste uppkomma, när hvardera landets konsulat- och expeditionsafgifter
sammanräknas med statsanslaget, är en naturlig följd deraf, att Sveriges
statsanslag endast är en fjerdedel större än Norges, under det att Norges konsulat- och
expeditionsafgifter äro mer än två gånger större än Sveriges.

I fråga om beräkningen af inkomsten af konsulatafgifter yttrade jag sistlidet år
vid föredragning af budgetförslaget för 1895, att, enligt de från konsulaten inhemtade
approximativa beräkningar för 1893, denna inkomst visserligen kunde antagas uppgå
till något högre än det förut beräknade beloppet, kr. 278,800, men att jag icke desto
mindre tillstyrkte att fortfarande beräkna inkomsten till samma belopp, då de norska
fartygens afgiftspligtiga drägtighet komme att minskas till följd af de nya regler för
mätning af handelsfartyg, som blifvit införda i Norge genom Eders Kong!. Maj:ts resolution
den 14 september 1893, och dessutom beloppet vore i hög grad beroende af
konjunkturerna för sjöfarten. Under innevarande år har en ytterligare anledning till
minskning i konsulatafgifter uppkommit derigenom, att, såsom en följd af de i Sverige
införda nya regler'' för mätning af handelsfartyg, någon minskning af de svenska
fartygens afgiftspligtiga drägtighet är att förutse, men, då det icke ännu är möjligt att
bestämdt beräkna den verkan, dessa förändringar kunna medföra, anser jag mig böra i
1896 års stat fortfarande upptaga inkomsten af konsulatafgifter till ofvannämnda belopp,
kr. 278,800, enligt följande uppställning:

från Antwerpens distrikt:

från hufvudstationen _______________________________________________ kr. 8,800

» vicekonsulaten................................................... » 1,200 kr 10,000

» Archangels distrikt ........ » 700

» Barcelonas » » 8,500

» Bilbaos » » 3,000

» Genuas distrikt:

från hufvudstationen............................................... kr. 3,700

» vicekonsulaten................................................. » 300 » 4,000

» Hamburgs distrikt:

från hufvudstationen.. ............................................... kr. 9,000

» vicekonsulaten................................................... » 300 » 9,300

Transport kr. 35,500

Bih. till Riksd. Prot. 18D4. 1 Sami. 1 A/d. 3

Tredje bufvudtiteln.

från Havres distrikt:

från hufvudstationen ..............i.-j.,......

» vicekonsulatet i Bordeaux..........

» de olönade vicekonsulaten i.

Helsingfors’ distrikt____________________________

» Konstantinopels » ............................

» Köpenhamns distrikt:

från hufvudstationen________________________

» vicekonsulatet i Helsingör..........

» de öfriga vicekonsulaten.............

» Leiths distrikt:

från hufvudstationen ________________________

» vicekonsulaten__________________________

» Lissabons distrikt_________________________________

Londons distrikt:

från hufvudstationen ________________________

» vicekonsulatet i Cardiff .............

» » » Liverpool .........

» » » Newcastle ........

» » » West-Hartlepool

» de öfriga vicekonsulaten ............

» Lybecks distrikt:

från hufvudstationen........................

» vicekonsulaten..^.......................

» Newyorks distrikt......... .......................

Rigas distrikt:

från hufvudstationen ________________________

» vicekonsulaten__________________________

» Rio de Janeiros distrikt:

från hufvudstationen ________________________

» vicekonsulaten__________________________

Transport kr. 35,500

. kr.	7,500
	4,500
	8,000 »	20,000
	i ■''• • > i i! ,y 1:	5.000
		300
. kr.	8,500
>>	300
- »	7,200 *	16,000
. kr.	3,500
_ » '' ''	15,000	18,500
	»	6,500
. kr.	27,000
»	20,000
. »	18,000
»	16,000
»	4,000
»	40,000 ,	125,000
. kr.	7.000
'' »	1,500 ;>	8,500
	»	28,000
. kr.	5,000
»	2,000 ,	7,000
kr	6,500
- »	2,000 ,	8,500

Summa kr. 278,800

hvaraf med ledning af 1893 års siffror i runda tal kr. 80,490 eller 28,87 procent antagas
belöpa på svenska och kr. 198,310 eller 71,13 procent på norska fartyg.

Konsulskassans inkomster af expeditionsafgifter, som för 1895 beräknades till kr. 14,000,
torde kunna uppföras med samma belopp. På grund af 1893 års uppbörd kunna ifrågavarande
afgifter i runda tal beräknas utgöra för svenska ärenden omkring kr. 5,565 eller
39,7 5 procent, och kr. 7,961 eller 56,8 6 procent för norska ärenden, samt kr. 474 eller 3,39
procent för sådana ärenden, hvilka äro att betrakta såsom för båda rikena gemensamma.

Tredje hufvudtiteln. 19

Om till den beräknade inkomsten af konsulatafgifter ........................ kr. 278,800

samt af expeditionsafgifter ................................................—.....» 14,000

läggas statsbidrag till samma belopp, hvarmed dessa under en följd af år utgått
och jemväl för 1895 blifvit begärda, nemligen kr. 160,000 från Sverige

och kr. 120,000 från Norge eller tillsammans ...................Uj...............- » 280,000

skulle konsulskassans inkomster komma att utgöra i det hela .................. kr. 572,800

Beträffande härefter konsulskassans utgifter, upptages bidraget till utrikesdepartementet
med oförändradt belopp, kr. 17,500. En ökning uppkommer i verkligheten i fråga
om rubriken löner och arfvoden i följd deraf, att vicekonsuln i London, t. f. konsuln i
Leith J. W. Tornöe vid ingången af år 1896 skulle på grund af nådiga beslutet den 3
december 1882 blifva berättigad till ett andra ålderstillägg af kr. 500, men, då denna
ökning med säkerhet kan antagas komma att betäckas genom besparing till följd af ledighet
vid någon annan post, har jag ansett mig kunna, till undvikande af rubbning af
slutsiffran, begagna samma beräkning som nästlidet år.

I afseende på anslagen till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet samt anslagen
till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet förekommer icke någon förändring.

Utgifterna till pensioner hafva icke heller undergått någon förändring.

För skrifmaterialier, expenser och extra utgifter beräknas liksom för 1895 ett belopp
af kr. 35,550.

Utgifterna från konsulskassan under år 1896 beräknas alltså i fullständig likhet med
nästföregående år till följande belopp:

utrikesdepartementet ...................................................-...................... kr. 17,500

konsulsstaten:

a) löner och arfvoden ................................................... kr. 373,900

b) anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet » 73,000

c) anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet » 61,300

d) pensioner---------------- -------------.--------------------------------- » 11,550 » 519,750

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter--------------------------------------------- » 35,550

Summa utgifter kr. 572,800

Denna summa motsvaras af den ofvan gjorda inkomstberäkningen, och inkomster
och utgifter beräknas i likhet med 1895 års stat på följande sätt:

Inkomster:

statsverkens bidrag............................................................................. kr. 280,000

konsulatafgifter .........................................................-....................... » 278,800

expeditionsafgifter ............................................................................. 8 14,000

Summa kr. 572,800

Tredje hufvudtiteln.

Utgifter:

1. utrikesdepartementet.............................................................,...... kr. 17,500

2. konsulsstaten:

a) löner och arfvoden................................................ kr. 373,900

b) anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet » 73,000

c) anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet » 61,300

d) pensioner............................................................. > 11,550 , 519,750

3. skrifmaterialier, expenser och extra utgifter..................................... » 35,550

Summa kr. 572,800

De summor, som för tillfälliga och oförutsedda utgifter samt till betäckande af
möjligen bristande inkomster skulle behöfva begäras af Storthinget, anser jag böra i
likhet med föregående år beräknas till kr. 12,000 för kabinettskassan och kr. 16,000 för
konsulskassan. För Sveriges del lärer Eders Kongl. Maj:t vilja af Riksdagen begära
samma dispositionsrätt öfver uppkommande besparingar, som hittills varit medgifven.

Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade öfver de af mig
uppgjorda förslag och beräkningar infordra Kongl. Norska Regeringens betänkande, och
att afskrifter af de dels den 6 sistlidne augusti i svenskt statsråd, i sammansatt svenskt
och norskt statsråd samt i ministerielt statsråd, dels ock denna dag i svenskt statsråd och
i ministerielt statsråd förda protokoll måtte såsom bilagor Litt. A., B., C., D. och E.
åtfölja protokollet öfver denna föredragning.

Till hvad herr ministern sålunda hemstält, behagade Hans
Maj:t Konungen, jemlikt öfrige närvarande svenske
och norske statsrådsledamöters underdåniga tillstyrkan,
i nåder lemna bifall.

In fidem:

G. Stråle.

Tredje hufvudtiteln.

Bil.

Öfversättning af en utaf Kongl. norska regeringens departement för
det inre till hans excellens herr ministern för utrikes ärendena
den 22 december 1894 afläten skrifvelse jemte bilaga.

Genom Kong!, resolution den 15 dennes har i nåder beslutits:

»1. Att det af Storthinget genom beslut den 19 juli innevarande år såsom utgifter
till diplomatiska ärenden för budgetterminen den 1 juli 1894 till den 30 juni
1895 vilkorligt beviljade belopp, kronor 183,370:35, skall, då det till anslaget fogade
vilkor, att beskickningen i Wien upphäfves såsom diplomatisk representation, så vidt
Norge angår, icke kommer att inträda, blifva att anse såsom icke beviljadt.

2. Att afskrift af resolutionen skall tillställas ministern för utrikes ärendena.»

Jemte det departementet har äran att härom meddela eders excellens underrättelse
under hänvisning till departementets föredragning af den 27 juli detta år, hvaraf afskrift
genom Kongl. resolution den 6 sistlidne augusti anbefaldes skola tillställas eders excellens,
samt till ett departementet tillstäldt protokoll, fördt i sammansatt statsråd den 6
sistlidne augusti, tillåter sig departementet att härhos öfversända transsumt af det departementets
betänkande, som ligger till grund för ofvannämnda Kongl. resolution den 15
dennes.

Kristiania den 22 december 1894.

(undert.) BIRCH-REICHENWALD.

(undert.) Fr. Rustad.

Tredje hufVndtiteln.

Bil.

Transsumt af departementets för det inre föredragning, som ligger till grund
för K. resolutionen den 15 december detta år.

Det af Storthiuget till dess anslag till utrikes ärenden för innevarande budgettermin
fogade vilkor, att beskickningen i Wien skall upphäfvas såsom representation, så vidt
Norge angår, kan, efter hvad sålunda inträffat, icke blifva uppfyldt.

Under dessa omständigheter antager departementet, i det departementet, med afseende
på den statsrättsliga verkan af ett vilkor sådant som det uppstälda, tillåter sig att
hänvisa till hvad som finnes uttaladt i regeringens underdåniga utlåtande den 27 juli detta
år, bifallet genom Kongl. resolution den 6 sistlidne augusti, rörande de af Storthinget under
den 19 i samma månad fattade beslut angående Norges bidrag till den gemensamma
konsulatbudgeten samt till regeringens underdåniga betänkande den 14 augusti detta år,
bifallet genom K. resolution den 30 i samma månad, rörande Storthingets beslut den 12
och den 13 mars detta år angående universitetsbudgeten, att för innevarande budgettermin
anslag till utgifter i diplomatiska ärenden bör anses såsom icke gifvet.

Enligt departementets uppfattning kan det icke sägas råda en så fullständig klarhet
om, huruvida eller i hvilken utsträckning dessa utgifter — på sätt förhållandet är med
en del utgifter för konsulatväsendet — med rättslig verkan påhvilar den norska statskassan,
att departementet kan finna tillräcklig grund för att i sakens nuvarande läge anbefalla,
att någon del af dessa utgifter bestrides af den norska statskassan.

Deremot vill departementet i sammanhang med det underdåniga betänkande, som
det kommer att afgifva angående budgeten för året 1895—96 rörande utgifter till
diplomatiska ärenden, inkomma med underdånigt förslag om, att för nästa Storthing
framlägges Kongl. proposition om, att de af svenska statsmedel jemlikt resolution den 6
augusti detta år bestridda belopp må, utan hänsyn till att beskickningen i Wien förklarats
skola upprätthållas, beviljas att utgå af den norska statskassan.

Tredje hufvudtitelii.

Litt. A.

Protokoll öfver utrikesdepartementsår ende, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i närvaro af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
i statsrådet å Stockholms slott den 6 augusti 1894.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,
friherre Akerhielm,

Östergren.

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson.

Sedan hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anmält, att utbetalningen
af den del af kabinettskassans utgifter, som beräknats skola gäldas af norska medel,
och som från och med den 1 sistlidne juli till utbetalning förfallit, hittills uppskjuta
till följd deraf, att det påräknade norska bidraget icke erhållits, men att längre uppskof
med verkställandet af till betalning förfallna utgifter icke torde böra ega rum, och
att herr ministern derföre ämuade i sammansatt svenskt och norskt statsråd göra framställning
om förskott för kabinettskassans räkning, hemstälde herr ministern, att, derest
beslut komme att fattas om dylikt förskott, Kongl. Maj:t täcktes medgifva, att detsamma
finge utgå från statskontoret af under händer varande medel.

Till hvad hans excellens herr ministern för utrikes ärendena hemstält, deruti öfrige
närvarande statsrådsledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall.

In fidem:

C. H. Strömfelt.

Tredje bufvudtiteln.

Litt. B.

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsårenden, liållet inför
Hans Maj:t Konungen i närvaro af Hans Kongl. Höghet
Kronprinsen i sammansatt statsråd å Stockholms slott den
6 augusti 1894.

N är varande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Leweniiaupt,
Hans excellens norske herr statsministern Gram,

Statsråden: friherre von Essen,
friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wxkblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Hagerup,

Olsson.

l:o.

Sedan hans excellens herr ministern för utrikes ärendena erinrat,
dels att han vid föredragning i sammansatt statsråd den 13 sistlidne januari, bland
annat, föreslagit Kongl. Maj:t, att af Riksdagen måtte för år 1895 begäras 443,800 kronor
till kabinettskassan och 160,000 kronor till konsulskassan, att utgå emot nu gällande
redovisningsskyldighet samt med samma rätt till anslagens användande och under
enahanda vilkor som hittills, och att af Storthinget måtte för budgetterminen 1 juli
1894—30 juni 1895 äskas 184,900 kronor till kabinettskassan och 120,000 kronor till
konsulskassan, förutom hvad i konsulatafgifter af norska fartyg samt expeditionsafgifter
kunde komma att under samma period inflyta, äfvensom derutöfver ett anslag för tillfälliga
eller oförutsedda utgifter af 28,000 kronor, hvaraf 12,000 kronor för kabinettskassan
och 16,000 kronor för konsulskassan,

Tredje hufvudtiteln. 25

dels ock att, i enlighet med hvad af det sammansatta statsrådets ledamöter blifvit
tillstyrkt, Kongl. Maj:t behagat i nåder bifalla detta förslag, anförde herr ministern:

Uti skrifvelse den 2 maj innevarande år angående regleringen af utgifterna under
tredje hufvudtiteln har Riksdagen bifallit hvad Eders Kongl. Maj:t i fråga om regleringen
af de ordinarie utgifterna under tredje hufvudtiteln föreslagit.

För hvad Norge angår, har Kongl. norska statsrådsafdelningen genom skrifvelse af
denna dag, till följd af en af Eders Kongl. Maj:t jemväl denna dag fattad resolution,
öfversändt afskrift af ett utaf Kongl. norska regeringen den 27 sistlidne juli afgifvet
betänkande angående det af Storthiuget den 19 i samma månad fattade beslut om bevillning
till kabinettskassan för budgetterminen 1 juli 1894—30 juni 1895.

Chefens för departementet för det inre, statsrådet Birch-Reichenwalds anförande i
detta ämne börjar sålunda:

»Från Storthingets president har regeringen genom en skrifvelse af den 19 juli
innevarande år, som blifvit öfverlemnad till behandling af detta departement, erhållit
meddelande om, att Storthinget samma dag fattat följande beslut:

Som utgifter till diplomatiska angelägenheter beviljas för budgetterminen 1 juli
1894—30 juni 1895

till ministerkassan..............................-............. kr. 171,370: 35

till tillfälliga utgifter........................................ » 12,000 —

tillsammans kr. 183,370: 35

— härunder intet till beskickningen i Wien och intet till hemliga utgifter — på vilkor

att beskickningen i Wien indrages såsom diplomatisk representation, för så vidt
Norge angår,

att beskickningen i Konstantinopel fortfarande kommer att förestås af en tillsvidare
tillförordnad, och

att den eller de beskickningar, vid hvilka ledighet inträffar, endast komma att
förestås tillsvidare, intill dess att frågan om huruvida samt i hvilken utsträckning från
Norges sida bör gifvas fortsatt anslag till upprätthållandet af den- eller desamma,
varit Storthinget förelagd.»

I fråga om Storthingets beslut att vägra anslag till beskickningen i Wien anför
statsrådet Birch-Reichenwald:

»När Storthinget nu återigen vägrat att gifva anslag till beskickningen i Wien,
och densamma således för framtiden icke kan upprätthållas med gemensamma medel,
är det derföre för den norska regeringen en bjudande pligt att med styrka taga till
ordet för, att nådigt beslut måtte lättas om beskickningens indragning, och, i det man
härmed tillåter sig i underdånighet hemställa till Eders Maj:t att föranstalta, att denna
sak å nyo tages i noggrant öfvervägande, tillåter man sig anmärka, att frågans lösning
i den här antydda riktningen enligt departementets förmenande är så mycket mer påkallad,
som departementet antager, att anslaget till diplomatiska angelägenheter i sin
helhet måste komma att betraktas som icke gifvet, derest det dervid fästade vilkor icke

Bill. till Itiksd. Frot. 1894. 1 Sami. 1 A/d. 4

26 Tredje hufvudtiteln.

kan uppfyllas. Att ett sådant tillstånd skulle inträda, att från norsk sida öfver hufvud
ingen bevillning till diplomatiska angelägenheter komme att föreligga, måste departementet
emellertid anse såsom i hvarje hänseende synnerligen beklagligt.

Då, enligt det anförda, spörsmålet huruvida beskickningen i Wien kommer att
indragas eller icke, måste vara afgjordt, innan underdånigt föredrag angående det föreliggande
Storthingsbeslut ingifves, tillåter man sig hemställa, att befallning gifves, att
afskrift af detta anförande skall tillställas ministern för utrikes ärendena.»

Med afseende å Stortbingets beslut att neka anslag till hemliga utgifter yttrar
statsrådet, bland annat, följande:

»Konstitutionskomiténs flertal har i sitt betänkande (sid. 13) anfört, att densamma
icke kunnat i hvad af utrikesministern och departementet blifvit anfördt finna tillräcklig
anledning för Storthinget att uppgifva fordran på att jemväl de »hemliga utgifternas»
användande bör vara underkastadt kontroll af ansvarig norsk minister, och, då ett tillmötesgående
af detta kraf hvarken gjorts eller från utrikesministerns sida stälts i utsigt,
föreslog komiten att lika litet i år som i fjor från Norges sida lemna bidrag till ifrågavarande
utgifter.

En minoritet i komitén anför, att det hela är en sak af mindre betydelse, och,
om den äfven kan vara enig med komiténs flertal deri, att det kunde vara önskvärdt,
att äfven dessa medels användande underkastades kontroll af ansvarig norsk myndighet,
finner minoriteten likväl icke saknaden deraf under för handen varande omständigheter
utgöra tillräcklig anledning att öfverflytta utgiften i dess helhet på Sverige.

Af hvad sålunda förekommit framgår, att på alla sidor här i landet näres en
önskan om, att det äfven från norsk sida måtte vara tillfälle att utöfva iuseende öfver
användandet af de under rubriken »hemliga utgifter» utgående medel, och att bristen
på sådant tillfälle nu för andra gången har fört derhän, att Storthinget nekat att bevilja
den på Norge fällande andelen af nämnda utgifter.

Jemväl detta spörsmål finner sig departementet vid detta tillfälle böra anbefalla
till förnyadt öfvervägande, i det att det fortfarande förekommer departementet, att intet
afgörande hinder kan finnas mot, att den norske statsministern i Stockholm får tillfälle
att göra sig bekant med de här omhandlade räkenskaper.»

Häraf inhemtas,

dels att Storthinget genom beslut den 19 sistlidne juli för nu löpande budgettermin
till diplomatiska utgifter beviljat tillsammans 183,370 kronor 35 öre, dock deraf
intet till beskickningen i Wien och intet till »hemliga utgifter», och att Storthinget såsom
vilkor för det beviljade anslagets utgående, förutom vissa andra förut gjorda förbehåll,
öfverensstämmande med hvad som varit stadgadt beträffande nästlidna års budget,
dessutom fästat det förbehåll, att beskickningen i Wien skall upphöra såsom diplomatisk
representation, för så vidt Norge angår,

dels att Kongl. norska regeringen till följd häraf tillstyrker indragning af beskickningen
i Wien och hemställer, att frågan om denna beskickning ånyo måtte tagas
under noggrann ompröfning, samt att departementet för det inre i sammanhang härmed

Tredje hufvudtiteln. 27

anfört, att frågans lösning i den angifna riktningen efter departementets åsigt skulle
vara så mycket mera påkallad derföre, att departementet antager, att anslaget till diplomatiska
utgifter i sin helhet må komma att anses som icke beviljadt, så framt det till
detsamma fogade förbehåll icke kan uppfyllas,

dels ock att nådigt beslut rörande frågan om indragning eller bibehållande af

O o ö o

beskickningen i Wien anses böra afvaktan, innan departementet för det inre afgifver
slutligt betänkande angående Storthingets berörda beslut.

Departementet för det inre har vidare tillstyrkt, att frågan om deltagande från
norsk sida i kontrollen öfver användandet af det under anslagsrubriken »hemliga utgifter»
upptagna belopp vid detta tillfälle måtte blifva föremål för ny pröfning.

För hvad angår Kongl. norska regeringens framställning om indragning af beskickningen
i Wien, torde Eders Kongl. Maj:ts beslut om denna framställning af mig
böra inhemtas i ministeriel! statsråd, men till följd af de förhållanden, hvarunder denna
fråga nu uppkommit, anhåller jag att här få redogöra för min uppfattning af densamma.

Vid föredragning i sammansatt statsråd den 4 december 1893 anmälde jag, att
Kongl. norska statsrådsafdelningen genom skrifvelse den 27 september samma år meddelat,
att Eders Kongl. Maj:t den 25 september behagat bifalla ett af Storthinget under
den 19 juli samma år fattadt beslut angående bevillningen till utgifter för diplomatiska
ärenden, innehållande, bland annat, att efter utgången af 1893 intet af det af Storthinget
beviljade belopp finge användas till beskickningen i Wien.

Till följd af detta meddelande kunde det från Norge beräknade bidraget för beskickningen
i Wien icke påräknas efter ingången af 1894, men i den beräkning öfver
kabinettskassans utgifter år 1894, som bifogades de år 1893 för Riksdag och Storthing
framlagda förslag, hvilka Riksdagen för sin del enligt skrifvelse den 14 april 1893 bifallit,
fäns för en envoyé i Wien uppfördt ett anslag af 32,000 kronor, hvaraf, efter den
gällande fördelningsgrunden 12/i7 från Sverige och V1? från Norge, 22,588 kronor innefattades
i den från Sverige och 9,412 kronor i den från Norge begärda anslagssumman,
och, då beskickningen sedan den 22 november 1890 föreståtts på förordnande af en
chargé d affaires med aflöning af 20,000 kronor för år samt utgifterna på det hela kunde
beräknas icke komma att öfverstiga 21,000 kronor, kunde således utgifterna för beskickningen
betäckas med det i den svenska budgeten beräknade beloppet. Sedan Eders
Kongl. Maj:t i svenskt statsråd den 4 december 1893 behagat förklara, att, derest beslut
komme att fattas om denna beskicknings fortsatta uppehållande under år 1894, de
för densammas underhåll under samma år erforderliga medel finge intill ett belopp af
21,000 kronor utgå af Sveriges anslag till kabinettskassan, hemstälde jag vid föredragning
samma dag i ministerielt statsråd, att beskickningen skulle under år 1894 fortfarande
upprätthållas på samma sätt som dittills. Hans excellens norske herr statsministern
anförde i anledning häraf, att han efter det af Storthinget fattade beslut icke
kunde tillråda bifall till detta förslag, men, sedan närvarande svenske statsrådsledamöter
instämt i den af mig gjorda hemställan, behagade Eders Kongl. Maj:t bifalla densamma,

28 Tredje hnfvudtiteln,

och denna beskickning blef sålunda fortfarande bibehållen men bekostad uteslutande
med svenska medel.

Vid föredragning i sammansatt statsråd samma dag, den 4 december 1893, föreslog
jag, under åberopande af de af mig i protokollet den 27 november 1891 anförda skäl,
att i beräkningen öfver kabinettskassans utgifter år 1895 ånyo upptaga förut omnämnda
anslag af 32,000 kronor till beskickningen i Wien, och, sedan Kongl. norska regeringen
i afgifvet betänkande af den 8 januari innevarande år tillstyrkt detta förslag, samt
Eders Kongl. Maj:t i sammansatt statsråd den 13 sistlidne januari behagat i nåder gilla
hvad af mig blifvit föreslaget, blef berörda anslag som en följd deraf upptaget i de
innevarande år för Riksdag och Storthing framlagda förslag, men nationalförsamlingarna
hafva ånyo stannat i olika beslut. Riksdagen bar beviljat alla de äskade anslagen, men
Storthinget har såsom redan omnämndt vägrat anslaget till beskickningen i Wien, och,
för hvad angår öfriga anslag till kabinettskassan, dels vägrat bidrag till förekommande
utgifter under anslagsrubriken »hemliga utgifter», dels ock för utgående af de anslag,
som Storthinget beviljat, tillsammans uppgående till 183,370 kronor 35 öre, fäst det förbehåll,
att beskickningen i Wien skall upphöra såsom diplomatisk beskickning, för hvad
Norge angår.

Angående detta beslut har Kongl. norska regeringen ännu icke afgifvit slutligt betänkande,
men, enligt det af Kongl. norska statsrådsafdelningen nu gjorda meddelande,
bör hela det norska anslaget till diplomatiska utgifter antagas komma att anses som
icke beviljadt, så framt Kongl. norska regeringens framställning rörande beskickningen
i Wien icke bifalles, och detta meddelande af statsrådsafdelningen påkallar utan tvifvel
särskild uppmärksamhet.

Jag har haft upprepade tillfällen att inför Eders Kongl. Maj:t uttala min åsigt
om behöfligheten af en beskickning i Wien, en åsigt i hvilken äfven Kongl. norska
regeringen instämt på skäl, som anförts i departementets för det inre den 8 januari
detta år afgifna betänkande, och jag är fortfarande lifligt öfvertygad om vigten för de
förenade rikena att i Wien ega en diplomatisk representation. Men det är icke ensamt
på grund häraf, som jag i förhållandenas närvarande läge finner mig icke kunna tillråda
en indragning af nämnda beskickning.

Storthinget har i sitt nu fattade beslut icke inskränkt sig till att vägra allt bidrag
från Norge till upprätthållande af beskickningen i Wien utan derjemte såsom vilkor
för utgående af de medel Storthinget beviljat till kabinettskassan uppstält, att beskickningen
i Wien icke vidare skulle representera de förenade rikena utan allenast
Sverige. De förenade rikenas beskickningar hos främmande makter måste emellertid
till följd af föreningen vara gemensamma, och det af Storthinget uppstälda förbehåll
är sålunda oförenligt med den mellan rikena bestående unionen.

Storthingets beslut är i och för sig af den beskaffenhet, att, äfven om, mot hvad
jag nu håller före, beskickningen i Wien kunde undvaras, ett beslut om dess indragning
i den ordning nu blifvit ifrågasatt i allt fall ej skulle kunna af mig tillstyrkas.

Tredje hufvudtiteln. 29

För hvad angår frågan om deltagande från norsk sida i kontrollen öfver användandet
af det under anslagsrubriken »hemliga utgifter» uppförda belopp, antager jag,
att denna fråga lämpligen kan för Eders Kongl. Maj:t föredragas vid föreläggande af
nästa budgetförslag.

Då emellertid norska medel icke för närvarande finnas att tillgå för de sedan den
1 sistlidne juli, eller början af nu löpande norska budgettermin, till betalning från
kabinettskassan för löner och andra utgifter förfallna belopp, och då vid sådant förhållande
särskild! beslut af Éders Kongl. Maj:t torde erfordras rörande bestridandet af
det belopp, som motsvarar det i de kongl. propositionerna beräknade norska bidraget
till de utbetalningar, hvilka måste verkställas, anhåller jag att nu få härom inhemta
Eders Kongl. Maj:ts beslut.

Omkostnaderna för beskickningen i Wien hafva, sedan Storthinget genom beslut
den 19 juli 1893 vägrat anslag till denna beskickning efter 1893 års utgång, varit uteslutande
bestridda af svenska medel i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts beslut i
ministeriel! statsråd den 4 december 1893. och medel hafva, på sätt förut nämndt, icke
heller af senast församlade Storthing blifvit för detta ändamål beviljade. För utgifter
under anslagsrubriken »hemliga utgifter» är beräknadt ett anslag af 14,000 kronor,
hvaraf för Sverige 9,882 kronor och för Norge 4,118 kronor, men sedan Storthinget
genom omförmälda beslut af den 19 juli 1893 likaledes vägrat bidrag till dessa utgifter
för den nya budgettermin, som ingick den 1 juli 1893, finnes för ändamålet endast den
svenska andelen af det begärda anslaget tillgänglig.

För hvad angår den från Norge påräknade andelen i öfriga för kabinettskassan
äskade anslag, hvilken andel, efter afdrag af nyssnämnda utgifter till beskickningen i
Wien, 9,412 kronor, och till hemliga utgifter, 4,118 kronor, utgör till kabinettskassans
ordinarie utgifter 171,370 kronor 35 öre och till tillfälliga utgifter 12,000 kronor, tillsammans
183,370 kronor 35 öre, torde deremot ett motsvarande belopp böra tillsvidare
förskotteras, i afvaktan på att meddelande erhålles, om hvad Eders Kongl. Maj:t i
norskt statsråd behagar besluta, efter det att Kongl. norska regeringen afgifvit slutligt
betänkande i denna sak.

Sedan herr ministern härefter erinrat, att Kongl. Maj:t denna dag i svenskt statsråd
behagat förklara, att, derest beslut komme att fattas om förskott för kabinettskassans
räkning af belopp, som beräknats skola gäldas med anslag från Norge, detta
förskott Anse utgå från statskontoret af under händer varande medel, hemstälde herr
ministern i underdånighet,

att Kongl. Maj:t måtte besluta, att hela det belopp, som i de innevarande år för
Riksdag och Storthing förelagda propositioner beräknats för utgifter från kabinettskassan,
skulle tillsvidare hållas utrikesdepartementet tillhanda, endast med den inskränkning,
att för utgifterna till beskickningen i Wien, i enlighet med det af Kongl. Maj:t
den 4 december 1893 fattade beslut, samt för hemliga utgifter endast påräknades de
af svenska Riksdagen anslagna belopp,

3,) Tredje hufvudtiteln.

samt att Kong]. Maj:t måtte bemyndiga ministern för utrikes ärendena att, med
iakttagande af nyssnämnda inskränkning beträffande omkostnaderna för beskickningen i
Wien samt förekommande utgifter under anslagsrubriken »hemliga utgifter», tillsvidare
af förskottsmedel från statskontoret bestrida hvad i öfrigt beräknats skola gäldas med
anslag från Norge, intill ett belopp af 15,300 kronor i månaden;

i följd hvaraf det skulle åligga statskontoret att tillsvidare, räknadt för tiden från
och med den 1 nästlidne juli, på reqvisition af herr ministern för utrikes ärendena tillhandahålla
utrikesdepartementet högst 15,300 kronor för månad;

hemställande herr ministern tillika, att frågan om bestridande af kabinettskassans
utgifter måtte få göras till föremål för ny nådig pröfning, sedan underrättelse erhållits
om hvad Kongl. Maj:t i norskt statsråd behagat besluta, efter det att Kongl. norska
regeringen afgifvit slutligt betänkande i denna sak.

Norska statsradsafdelningen anförde, att den hänförde sig med afseende å beskickningen
i Wien till norska regeringens betänkande, och fann sig till följd af de deri
angifna skäl böra enträget tillråda, att beskickningen i Wien indroges, enär de skäl,
som i allmänhet kunde tala för upprätthållande af en fast beskickning i nämnda hufvudstad,
efter statsrådsafdelningens åsigt icke kunde vara afgörande under nuvarande förhållanden,
då beskickningens upprätthållande kunde medföra allvarliga förvecklingar.
Denna uppfattning kunde statsrådsafdelningen icke i någon mån finna försvagad genom
hvad som blifvit anfördt af herr ministern för utrikes ärendena. Statsrådsafdelningen
ansåge sig böra särskildt påpeka, att förhållandet med den åt storthingsbeslutet gifna
form och de andra skäl, som herr ministern vid sidan deraf anfört mot ett åtskiljande
af de förenade rikenas diplomatiska representationer i utlandet, icke kunde erkännas
innehålla någon grund för upprätthållande af en beskickning i Wien, samtidigt med att
statsrådsafdelningen i öfrigt icke fann anledning att på sakens nuvarande ståndpunkt
uttala sig om hvad som af herr ministern i dag blifvit yttradt. För öfrigt yttrade statsrådsafdelningen,
att, på sätt anfördt i det af herr ministern föredragna betänkande af
Kongl. norska regeringen af den 27 sistlidne juli, Kongl. norska regeringen ville, efter
det att nådigt beslut fattats om, huruvida beskickningen i Wien fortfarande komme att
upprätthållas eller icke, afgifva slutligt betänkande i anledning af det af Storthinget i
fråga om den diplomatiska budgeten fattade beslut. Statsrådsafdelningen ansåge sig
emellertid tillika böra i underdånighet hemställa, att Kongl. norska regeringens betänkande
måtte inhemtas om den provisoriska ordning, som nu af herr ministern blifvit
ifrågasatt, och statsrådsafdelningen måste afgifva sin gensaga mot, att något beslut nu
fattades, utan att Kongl. norska regeringens betänkande förut inhemtats.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena yttrade i anledning af norska
statsrådsafdelningens anförande:

Utbetalningen af den del af kabinettskassans utgifter, som beräknats skola gäldas
af norska medel, har hittills uppskjutits till följd deraf, att det påräknade norska bidraget
icke erhållits efter den 1 sistlidne juli, men längre uppskof med verkställandet
af till betalning förfallna utgifter torde icke böra ega rum, och, enär frågan huruvida

Tredje hufvudtiteln. Bl

nödiga medel skola förskotteras sålunda erfordrar hastigt afgörande, synes mig här föreligga
ett af de i 5 § i Riksakten omförmälda fall, då beslut kan fattas i sammansatt
statsråd, utan att betänkande afgifvits af Kongl. norska regeringen på den grund att
tiden icke medgifver inhemtande af sådant betänkande, och jag anhåller i underdånighet
att få förnya den af mig gjorda hemställan.

Till hvad hans excellens herr ministern för utrikes ärendena hemstält, deruti öfriffe
närvarande svenske statsrådsledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall.

Ex protocollo:

C. H. Strömfelt.

Tredje lmfvudtiteln.

Litt. C.

Utdrag af protokollet öfver ministeriéla ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen å Stockholms slott den 6 augusti 1894.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Hans excellens norske herr statsministern Gram,

Statsrådet friherre Akerhielm.

l:o.

Sedan herr ministern för utrikes ärendena erinrat, att han i sammansatt statsråd
denna dag föredragit ett genom skrifvelse af denna dag från Kongl. norska statsrådsafdelningen
öfversändt betänkande af Kongl. norska regeringen, innehållande, bland
annat, att Kongl. norska regeringen tillstyrkte indragning af beskickningen i Wien och
anhölle, att frågan om denna beskickning ånyo måtte tagas under noggrann ompröfning,
och att departementet för det inre i sammanhang härmed anfört, att frågans lösning
i den angifna riktningen efter departementets åsigt vore så mycket mera påkallad
derför, att departementet antoge, att det norska anslaget till diplomatiska utgifter i sin
helhet komme att anses som icke beviljadt, så framt det till detsamma fogade förbehåll
icke kunde uppfyllas, dels ock att herr ministern i sammanhang härmed ansett sig böra
uttala sin uppfattning af frågan, ehuru densamma till följd af sin beskaffenhet torde
böra föredragas till afgörande i ministerielt statsråd, anhöll herr ministern i underdånighet
att nu få inhemta Kongl. Maj:ts beslut om ifrågavarande framställning.

Sedan herr ministern härefter upprepat hvad herr ministern i detta ärende anfört
till protokollet vid det sammansatta statsrådet innevarande dag, hemstälde herr ministern,

Tredje hnfvudtiteln. 33

att Kongl. Maj:t. täcktes besluta, att berörda af Kongl. norska regeringen gjorda framställning
icke skulle föranleda ändring af det af Kongl. Maj:t i ministerielt statsråd
den 4 december 1893 rörande denna beskickning fattade beslut.

Hans excellens norske herr statsministern anförde i underdånighet, att han hänvisade
till hvad af den norska statsrådsafdelningen anförts i det denna dag hållna
sammansatta statsråd, och med stöd deraf tillrådde, att beskickningen i Wien måtte
indragas.

Till hvad hans excellens herr ministern för utrikes ärendena hemstält, däruti öfrige
närvarande svenske statsrådsledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och
skulle detta protokoll delgifvas svenska statsrådet och Kongl.
norska regeringen.

Ex protocollo:

C. H. Strömfelt.

Bih. till Rikad. Prot. 1895. 1 Sami. 1 Afd.

Tredje hufvudtiteln.

Lätt. D.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 december
1894.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll.

Sedan hans excellens herr ministern för utrikes ärendena erinrat, att, i enlighet
med Kongl. Maj:ts beslut i ministerielt statsråd den 4 december 1893, bsekickningen
i Wien skall under år 1894 fortfarande upprätthållas på samma sätt som förut, samt att
de för beskickningen erforderliga medel få under samma tid intill 21,000 kronor utgå
af Sveriges anslag till kabinettskassan, anförde herr ministern:

Såsom af mig anmälts vid föredragning i sammansatt statsråd den 6 sistlidne
augusti, kan det från Norge beräknade bidrag för denna beskickning icke heller påräknas
för halfåret 1 januari—30 juni 1895, och, om Eders Kongl. Maj:t, på sätt jag
har för afsigt att föreslå vid föredragning i ministerielt statsråd, skulle besluta, att
denna beskickning skall uppehållas jemväl under nästa år, finnes alltså fortfarande, åtminstone
för första hälften af nästlidet år, härför ingen annan utväg än att för kostnaderna
ensamt beräkna svenska medel.

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes besluta, att, derest
i ministerielt statsråd beslut kommer att fattas om beskickningens i Wien fortsatta

Tredje hufvudtiteln.

uppehållande under år 1895, de för beskickningens underhåll under samma år erforderliga
medel må intill 21,000 kronor få utgå af Sveriges anslag till kabinettskassan.

Till hvad herr ministern sålunda hemstält, behagade Hans
Maj:t Konungen, jemlikt närvarande statsrådsledamöters underdåniga
tillstyrkan, lemna nådigt bifall.

In fidem:

G. Stråle.

Tredje hufyudtiteln.

(•

Litt. E.

Protokoll öfver ministerielt ärende, hållet inför Hans Maj:t Konungen
å Stockholms slott den 22 december 1894.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Hans excellens norske herr statsministern Gram,

Statsrådet friherre Akerhielm.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena, som erinrade, att han vid
föredragning i svenskt och ministerielt statsråd den 4 december 1893 anmält, att det
från Norge beräknade bidraget för beskickningen i Wien icke kunde påräknas efter
ingången af innevarande år, samt att denna beskickning, i enlighet med de i berörda
statsråd af Kongl. Maj:t fattade beslut, komme att intill innevarande års slut uppehållas
med det i den svenska budgeten beräknade beloppet, anförde i underdånighet:

På sätt af mig anmälts vid föredragning i sammansatt statsråd den 6 sistlidne
augusti, kan det från Norge beräknade bidrag för denna beskickning icke heller påräknas
för halfåret 1 januari—30 juni 1895.

Eders Kongl. Maj:t har förut denna dag i svenskt statsråd behagat förklara, att,
derest beslut kommer att fattas om beskickningens i Wien fortsatta uppehållande under
år 1895, de för beskickningens underhåll under samma år erforderliga medel må
intill ett belopp af 21,000 kronor utgå af Sveriges anslag till kabinettskassan, och, då
jag, på sätt jag flera gånger haft tillfälle att inför Eders Kongl. Maj:t uttala och senast
vid föredragningar i sammansatt och ministerielt statsråd den 6 sistlidne augusti, anser
det vara af vigt, att beskickningen i Wien fortfarande uppehälles, med afseende hvarå
jag äfven har för afsigt att i det förslag till utrikesbudget för 1896, som jag kommer
att förelägga Eders Kongl Maj:t, beräkna anslag till denna beskickning, hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t nu måtte besluta,

Tredje hufvudtiteln.

att beskickningen i Wien skall tillsvidare under år 1895 fortfarande upprätthållas
på samma sätt som för närvarande.

Hans excellens norske herr statsministern anförde i underdånighet att han hänförde
sig till det af honom i ministeriella statsrådet den 6 sistlidne augusti afgifna yttrande.

Till hvad hans excellens herr ministern för utrikes ärendena hemstält, deruti
öfrige närvarande svenske statsrådsledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall, och skulle
detta protokoll delgifvas svenska statsrådet och Kongl. norska regeringen.

In fidem:

G. Stråle.

Tredje hufvudtiteln.

>*«• ''f I i (!>!'';• r ,!V! i.rr Ctrttaitlif;3i?: vvH ■ ![•, r.O • rf]

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms
slott den 14 januari 1895.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Hans excellens norske herr statsministern Gram,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Chrxsterson,

Wersäll,

Hagerup,

Olsson.

1:o

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena föredrog i underdånighet förslaget
till de förenade rikenas gemensamma utrikesbudget för 1896 samt Kongl. norska
regeringens den 10 innevarande månad deröfver afgifna underdåniga betänkande.

Herr ministern anförde:

»Beträffande frågan om anslag till beskickningen i Wien och till hemliga utgifter
yttrar norska regeringens departement för det inre i sitt betänkande följande:

»1 sammansatt statsråd den 6 augusti nästlidet år blef, på hemställan af ministern
för utrikes ärendena, som fortfarande uttalade sig för upprätthållandet af beskickningen

Tredje hufvud titeln.

i Wien, under det att norska statsrådsafdelningen i Stockholm enträget tillstyrkte dess
indragning, i nåder beslutadt, att hela det belopp, som i de för Riksdagen och Storthinget
förelagda propositioner beräknats för utgifter från kabinettskassan, skulle tillsvidare
hållas utrikesdepartementet till banda, dock för såvidt anginge beskickningen i Wien och
hemliga utgifter endast de af svenska Riksdagen beviljade belopp, samt att ministern
för utrikes ärendena vore bemyndigad att tillsvidare af förskottsmedel från svenska
statskontoret bestrida hvad som beräknats skola gäldas med anslag från Norge intill
ett belopp af kr. 15,300 i månaden. Vidare blef i nåder beslutadt, att frågan om bestridandet
af k^ibinettskassans utgifter skulle göras till föremål för ny nådig pröfning, sedan
underrättelse erhållits om hvad beslut af Eders Kongl. Maj:t fattats, efter det att Kongl.
norska regeringen afgifvit slutligt betänkande i denna sak.

Derefter blef i ministerielt statsråd samma dag på hemställan af utrikesministern
i nåder beslutadt, att på grund af den af norska regeringen gjorda framställning någon
förändring icke skulle vidtagas i det i ministerielt statsråd den 4 december 1893 (Protokollet
lades som Bil. 2 b) till Stil. Prp. för 1894, N:o 1, hufvudpost X) fattade
beslut om beskickningen i Wien. Under åberopande af hvad som anförts samma dag
i sammansatt statsråd tillstyrkte norske statsministern beskickningens indragning.

Underrättadt om de fattade besluten uttalade departementet i underdånigt betänkande
af den 15 december, hvilket tillträddes af norska regeringen och samma dag af
Eders Maj:t i nåder bifölls, att, då det af Storthinget vid beviljandet af anslag till
de diplomatiska ärendena för budgetterminen fästade vilkor om beskickningens i Wien
indragning såsom representation för Norge icke kunde uppfyllas, departementet antog,
att anslaget borde anses såsom icke beviljadt, och då det ej kunde sägas råda full
klarhet i frågan, huruvida eller i hvilken utsträckning utgifter till diplomatiska ärenden
— såsom förhållandet är med en del utgifter under konsulatväsendet — rättsligen påhvila
norska statskassan, kunde departementet icke finna tillräcklig anledning att på
sakens nuvai-ande ståndpunkt tillråda, att någon del af dessa utgifter utbetalades af
norska statskassan. Departementet antydde deremot, att det i sammanhang med det underdåniga
betänkande, som departementet hade att afgifva angående kabinettskassans budget
för året 1895—1896, i underdånighet ämnade föreslå, att för nästa Storthing framlägges
Kongl. proposition att de af svenska statsmedel i enlighet med beslutet den
C augusti nästlidne år bestridda utgifter utan hänsyn till att beskickningen i Wien förklarats
skola upprätthållas, beviljas att utgå af den norska statskassan.

Utrikesministern blef underrättad om det sålunda fattade Kongl. beslutet.

Med anledning deraf hemställde denne i sammansatt statsråd den 22 december
nästlidet år, att de under den 6 augusti 1894 fattade beslut om bestridandet af kabinettskassans
utgifter fortfarande måtte förblifva gällande. Kongl. norska statsrådsafdelningen
hänförde sig till departementets betänkande.

Efter det Eders Maj:t i nåder bifallit utrikesministerns hemställan anförde denne,
att beskickningen i Wien, på grund af de beslut, som Eders Maj:t fattat den 6 augusti
nästlidet år i ministerielt statsråd och samma dag (den 22 december) i svenskt och

Tredje hufvudtiteln.

ministerielt statsråd, komme att tillsvidare äfven under 1895 upprätthållas med bidrag
från Sveriges anslag till kabinettskassan, och då tillräckliga skäl för beskickningens
indragning fortfarande icke syntes ministern hafva förebragts, ansåg han sig, under
hänvisning till hvad derom under föregående år blifvit anfördt, böra ånyo tillstyrka,
att i det förslag till utrikesbudget för år 1896, öfver hvilket norska regeringens betänkande
skulle inhemtas, äfven uppfördes anslag till den ifrågavarande beskickningen.

Departementet vill med hänsyn till den nu omhandlade posten bringa i erinran,
att den norska regeringen i sina budgetförslag af 1893 och 1894 tillstyrkt beviljandet
jemväl från norsk sida af erforderliga medel för postens upprätthållande, utan att detta
vunnit Storthingets bifall.

För att undvika de ur flera synpunkter beklagliga följderna af olika beslut utaf
de två rikenas nationalförsamlingar har såväl den norska regeringen som den norska
statsrådsafdelningen i Stockholm, såsom ofvan blifvit anfördt, enträget tillstyrkt indragningen
af den ifrågavarande beskickningen, utan att dock detta ledt till det åsyftade
resultatet.

Förhållandet är derför för närvarande det, att, då den svenska riksdagen beviljat
den på Sverige belöpande andelen af utgifterna för denna beskickning, under det Storthinget
nekat hvarje bidrag till densamma, den nu upprätthålles uteslutande af svenska
medel.

I detta sakens läge finner departementet, under hänvisning till hvad det i underdånigt
betänkande af den 8. januari nästlidet år anfört om önskvärdheten af postens
upprätthållande med gemensamma medel såsom gemensam för de förenade rikena, och
under hänvisning till hvad i samma betänkande blifvit uttaladt angående det olämpliga
och med Norges värdighet föga öfverensstämmande förhållande, att posten upprätthålles
af Sverige allena, att hemställan bör göras till det ur de nya valen framgångna,
snart sammanträdande norska Storthing att taga frågan under förnyad ompröfning.
Departementet tillåter sig derföre att tillstyrka, att äfven för nästa budgettermin den
norska andelen af denna lön uppföres under vårt lands bidrag till kabinettskassans
budget.

Som ofvan antydts fäste Storthinget till anslaget till kabinettskassan för innevarande
budgettermin vidare det vilkor, att icke någon del af anslaget finge användas
till hemliga utgifter. I anledning häraf anförde departementet i sitt ofvannämnda betänkande
af den 27 juli 1894, att på alla sidor i landet närdes en önskan om, att det
äfven från norsk sida måtte vara tillfälle att kunna utöfva inseende öfver användandet
af de under rubriken »hemliga utgifter» utgående medel, och att bristen på sådant tillfälle
nu för andra gången fört derhän, att Storthinget nekat att bevilja den på Norge
fallande andelen af nämnda utgifter. Departementet fann sig derför böra anbefalla
jemväl denna fråga till förnyadt öfvervägande, i det att det fortfarande förekomme
departementet, att intet afgörande hinder kunde finnas mot, att den norske statsministern
i Stockholm finge tillfälle att göra sig bekant med de här omhandlade räkenskaperna.

Tredje hufvudtiteln.

I anledning; häraf har ministern för utrikes ärendena i sammansatt statsråd den 22
december nästlidet år inskränkt sig till att åberopa hvad han den 4 december 1893
anfört, nemligen, att förhållandet visserligen är att den norske statsministern i Stockholm
icke erhåller kännedom om den detaljerade räkenskapen rörande denna rubrik,
men att denna räkenskap icke heller meddelas svenske statsministern och den ledamot
af svenska statsrådet, som jemte honom deltager i det ministeriela statsrådet, och att
kontrollen öfver utrikesministern i detta hänseende utöfvas uteslutande af Konungen.
Med påpekande att af det för dessa utgifter beräknade belopp tillsvidare endast den
på Sverige fallande andelen cirka kr. 9,000 kunde påräknas, har ministern derefter tillstyrkt,
att det i budgeten hittills uppförda belopp kr. 14,000 ånyo äskas.

Departementet beklagar högligen, att någon tillfredsställande lösning af denna
fråga ännu icke kunnat uppnås, och detta så mycket mer som, såvidt departementet
kan finna, tillfyllestgörande grunder icke blifvit anförda för att icke tillmötesgå den

från norsk sida upprepade gånger uttalade önskan om en annan ordning af denna sak.

Hvad ministern för utrikes ärendena anmärkt gentemot krafvet på att norske statsministern
i Stockholm erhåller tillfälle att taga kännedom om de ifrågavarande räkenskaperna
— nemligen att dessa räkenskaper heller icke meddelas svenske statsministern
eller den ledamot af svenska statsrådet, som jemte honom deltager i det ministeriella
statsrådet, och att kontrollen öfver utrikesministern i detta hänseende också för Norges
del utöfvas uteslutande af Konungen — träffar, såvidt departementet finner, icke det
som är kärnan i det åskådningssätt som från norsk sida framhållits, nemligen att en

ansvarig norsk minister bör kunna hafva inseende öfver användningen af alla medel,

som utgå af den norska statskassan. Den af utrikesministern framhållna omständighet,
att de andra medlemmarne af det svenska statsrådet icke erhålla kännedom om dessa
räkenskaper, får nemligen i det här omhandlade hänseendet mindre betydelse, då ju
räkenskaperna afgifvas af utrikesministern sjelf, som är medlem af den svenska regeringen,
under det att, så som förhållandet nu är, ingen medlem af den norska regeringen
får del af räkenskaperna.

När departementet, om än under mycket tvifvel, finner sig, oafsedt det sålunda
anförda, icke heller i år böra underlåta att till beviljande för Norges del uppföra det
jemförelsevis ringa belopp, hvarom det här är fråga, är grunden den att, då det visserligen
måste erkännas vara nödvändigt att på kabinettskassans budget finnes ett belopp
att tillgå för bestridande af utgifter af ifrågavarande art, och då sådana utgifter under
den mellan de båda rikena bestående gemensamheten med hänsyn till utrikes angelägenheter
också kunna komma till användande i Norges intresse och i norska angelägenheter,
så gäller här detsamma som ofvan anförts i afseende å legationen i Wien,
att det icke kan anses öfverensstämmande med Norges värdighet, att utgifterna bestridas
uteslutande af svenska medel.

Då departementet sålunda tillstyrker det ifrågavarande beloppets beviljande, måste
departementet emellertid samtidigt starkt framhålla, att sträfvandet från norsk sida för
att uppnå ett annat resultat icke bör uppgifvas.»

Bih. till Riksd. Prot. 1895. 1 Sami. 1 Afd.

Tredje hufvudtiteln.

Departementet yttrar vidare:

»I utrikesbudgeten för 1895, om hvilken departementet uttalade sig i underdånigt
betänkande den 8 januari 1894, uppfördes de förenade rikenas bidrag till ministerkassan
med ett belopp af kr. 628,700, hvaraf efter antagen proportion 5/17 af bidraget,
eller kr. 184,911: 76, skulle utredas af norska statskassan och 12/n, eller kr.
443,788: 24 af svenska statskassan.

I det nu framlagda budgetförslaget är för kabinettskassau uppfördt samma totalbelopp,
kr. 628,700, som fördelas mellan båda rikena enligt samma grund. För tiden
1 juli 1895 till 30 juni 1896 skulle i enlighet härmed falla på hvartdera riket

Sverige. Norge.

*/2 af det för 1895 uppförda belopp.........kr. 221,894: 12 kr. 92,455: 88

1/2 af det för 1896 uppförda belopp......... 221,894: 12 » 92,455: 88

kr. 443,788:24 kr. 184,911: 76
kr. 628,700.

Till anslaget bör efter departementets åsigt knytas det under senare år vanliga vilkoret,
att beskickningen i Konstantinopel fortfarande kommer att skötas af en tillförordnad
och att den eller de af de öfriga beskickningarne, vid hvilka ledighet kan inträffa,
endast komma att skötas af tillförordnade, intill dess frågan, huruvida och i hvilken utsträckning
från Norges sida fortsatt anslag bör gifvas till upprätthållande af den- eller
desamma, varit Storthinget förelagd.

Beträffande bidraget till konsulskassan yttrar departementet bland annat, att proportionen,
enligt hvilken de båda rikena efter de i budgetförslaget uppgjorda beräkningar,
skulle komma att bidraga till konsulatväsendets underhåll under terminen 1 juli
1895 och 30 juni 1896, skulle komma att blifva följande:

för Sverige
och för Norge

246,509

572,800

326,291

572,800

eller någorlunda nära förhållandet som s/7 till V7-»

Departementet yttrar vidare: »Förutom den på Norge fallande andelen af bidraget
till konsulskassans utgiftsbudget kr. 326,291 kommer derjemte att uppföras ett belopp
till tillfälliga och oförutsedda utgifter, som man, i likhet med hvad som egt rum i
senare år, föreslår till kr. 16,000, tillsamman kr. 342,291.

Till beviljandet af detta anslag bör efter departementets åsigt fogas det vilkor,
att de lönade poster inom konsulsstaten, hvilka nu äro lediga eller vid hvilka ledig
het härefter inträffar, skola skötas af tillförordnade.»

I fråga om det för pensioner beräknade belopp anför departementet: »Förutvarande
generalkonsuln i Köpenhamn H. S. Bernhoft, som genom Kongl. beslut den

Tredje hufviidtiteln. 43

25 september 1891 tillädes pension från konsulskassan med ett årligt belopp af kr.
4,000, afled den 22 sistlidne december. Då emellertid en ökad utgift under rubriken
pensioner lätt kan komma att uppstå, finner departementet icke anledning att till följd
af den inträffade minskningen i utgifter föreslå någon minskning i det under denna
rubrik uppförda belopp.'')

Herr ministern fortsatte:

»Det förhåller sig så som af departementet för det inre anförts, att f. d. generalkonsuln
i Köpenhamn H. S. Bernhoft aflida den 22 sistlidne december, och att utgifterna
under rubriken pensioner derigenom minskats med kr. 4,000 eller det af honom
uppburna pensionsbelopp; men jag anser, i likhet med departementet, att någon ändring
i rubrikens slutsumma icke bör vidtagas.

Enligt de af mig uppgjorda beräkningar, mot hvilka Kongl. norska regeringen icke
haft något att anmärka i anledning deraf, och som, derest Eders Kongl. Maja behagar
desamma gilla, torde böra dagens protokoll biläggas, utgör hela anslagsbehofvet till
kabinettskassan kr. 628,700 för de förenade rikena tillsammans eller samma belopp, som
till nämnda kassa äskades af sistlidet års Riksdag och Storthing. Med iakttagande af
en sträng fördelning enligt den vedertagna proportionen 12 till 5, skulle detta belopp
fördelas sålunda, att Sveriges bidrag blefve kr. 443,788:24 och Norges kr. 184,911:76,
men för afrundning af slutsiffran i hvardera landets anslag beräknas Sveriges andel
till kr. 443,800 och Norges till kr. 184,900. En obetydlig rubbning uppkommer
visserligen härigenom i proportionen mellan rikenas bidrag, men densamma är
emellertid endast skenbar, emedan i utrikesdepartementets räkenskaper hänsyn till den
rätta proportionen alltid tages, och skilnaden godtgöres hvartdera landet, så att uppkommen
besparing eller brist i hvarje fall fördelas efter den verkliga proportionen.

Det anslag af statsmedel, som erfordras för konsulskassan, belöper sig i likhet med
föregående år till kr. 280,000 hvaraf, enligt proportionen 4 till 3, kr. 160,000 skulle
falla på Sverige och kr. 120,000 på Norge.

Jag får alltså i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maja behagade besluta att
af Riksdagen och Storthinget äska de för utgifternas bestridande nödiga anslag, att utgå
efter den för de båda rikenas bidrag till sådana utgifter hittills tillämpade proportion
såväl för kabinettskassan som för konsulskassan.

Med hänsyn såväl till de för Sverige och Norge olika statsregleringsperioderna som
till den olika dispositionsrätt öfver besparingar å ifrågavarande anslag, hvilken i de båda
rikena under senare år varit bestämd, får jag slutligen föreslå,

att af Riksdagen måtte för år 1896 begäras kr. 443,800 till kabinettskassan och
kr. 160,000 till konsulskassan, att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt
med samma rätt till anslagens användande och under enahanda vilkor som hittills,

och att af Storthinget måtte för budgetterminen 1 juli 1895—30 juni 1896 äskas
kr. 184,900 till kabinettskassan och kr. 120,000 till konsulskassan, förutom hvad i
konsulatafgifter af norska fartyg samt expeditionsafgifter kan komma att under samma

44 Tredje hufvudtiteln.

period inflyta, äfvensom derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter af
kr. 28,000, hvaraf kr. 12,000 för kabinettskassan och kr. 16,000 för konsulskassan.»

Uti hvad herr ministern för utrikes ärendena hemstält, förenade sig det sammansatta
statsrådets öfriga ledamöter, hvarvid norska statsrådsafdelningen tillika yttrade,
att den anslöt sig till Kong], norska regeringens betänkande,

och behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla
hvad sålunda blifvit af herr ministern för utrikes ärendena
hemstäldt.

Ex protocollo:
G. Stråle.

Tredje hufvudtiteln

Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget för år 1896.

II.

Kabinettskassan:		Sverige. Kronor.	Norge. Kronor.	Tillsammans. Kronor.
1.	Ministern för utrikes ärendena....................	24,000	———	24,000
2. 3.	Utrikesdepartementet_______ Ministerstaten_________________		27,495 337,941	11,455 140,809	38,950 478,750
4.	Militärattachéer______________		8,471	3,529	12,000
5.	Skrifmaterialier, expenser	och extra utgifter...	45,893	29,107	75,000
		Summa kronor 443,800	184,900	628,700
Konsulskassan:
6. 7.	Utrikesdepartementet______ Konsulsstaten .................		7,525 223,482 15,285	9,975 296,268 20,265	17,500 519,750 35,550
8.	Skrifmaterialier, expenser	och extra utgifter...
			246,292	326,508	572,800
Afgår hvad som häraf beräknas kunna bestridas
	af inflytande konsulat- och	expeditionsafgifter.	86,292	206,508	292,800
		Summa kronor	160,000	120,000	280,000

Beräkning öfver kabinettskassans utgifter för år 1896.

Kronor.

1. Ministern för utrikes ärendena .......................................................... 24,000

2. Utrikesdepartementet...................................................................... 38,950

3. Ministerstaten:

a. Traktamenten:

Beskickningen i Berlin:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire 48,000
Legationssekreterare.......................................... 6,000 54,000

i i

Transport 54,000

62,950

46 Tredje hufyndtiteln.

Transport 54,000
Beskickningen i Bryssel och Haag:

Ministre Plénipotentiaire______________________________ 20,000

Beskickningen i Konstantinopel:

åtjko^:;irrn“ioraÄKr} Ministre Plénipotentiaire____________________ 10,000

Beskickningen i Köpenhamn:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire.............. 36,000

Legationssekreterare....................... 5,000 4]f000

Beskickningen i London:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire________________ 60,000

Legationssekreterare................... 8,000 68,000

Beskickningen i Madrid:

Ministre Plénipotentiaire.......................... 22,000

Beskickningen i Paris:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire__________... 60,000

Legationssekreterare....................... 8,000 68,000

Beskickningen i S:t Petersburg: ....

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire____________________________ 60,000

Legationssekreterare______________ 8,000 68,000

Beskickningen i Bom:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipo-r
tentiaire .............. 29,000

Beskickningen i Washington:

Uppbär såsom generalkonsul 1 r tp , j* • 1 H/r* • i

16,000 kr. } Jknvoye l^xtraordmaire och Ministre

Plénipotentiaire............. 24,000

Legationssekreterare, lön__________________ 6,000

D:o, tjenstgöringspenningar 4,000 34(000

62,950

<1>

Transport 414,000

62,950

Tredje hufvudtiteln. 47

Transport 414,000 62,950

Beskickningen i Wien:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plé nipotentiaire.

............................................. 32,000 446,000

b. Expektanslöner och Pensioner.................. 32,750 478,750

4. Militärattachéer:

1 Militärattaché...............................................- 6,000

1 d:o ...............— ........... ... 6,000 12,000

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser ............... .......... 24,500

b. Ekiperingspenningar............. ... _____________ 10,000

c. Hemliga utgifter........................i.................. 14,000

d. Öfriga extra utgifter........i.-.-.-i.''.................. 26,500 75,000

Summa kronor 628,700

Beräkning öfver konsulskassans inkomster och utgifter för år 1896.

Inkomster:

Kronor.

Svenska statsverkets bidrag................................................... 160,000

Norska statsverkets bidrag....................................■................. 120,000

Konsulatafgifter, förslagsvis:
inom Antwerpens konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen...... » vicekonsulaten inom	distrik-	8,800
tet......................		1,200	10,000
» Archangels konsulsdistrikt..	............	........	700
» Barcelonas »		________	8,500
» Bilbaos » » Genuas konsulsdistrikt: vid hufvudstationen.. . » vicekonsulaten inom	distrik-	3,700	3,000
tet ................	'' '' -	300	4,000

Transport 26,200

280,000

Tredje hufvudtiteln

Transport 26,200

inom Hamburgs konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 9,000

» vicekonsulaten inom distriktet
................................ 300 9,300

» Havres konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen___________________ 7,500

» vicekonsulatet i Bordeaux ... 4,500

» öfriga vicekonsulat inom distriktet________________
8,000 20,000

» Helsingfors’ konsulsdistrikt...................... 5,000

» Konstantinopels » 300

» Köpenhamns konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 8,500

» vicekonsulatet i Helsingör____ 300

» öfriga vicekonsulat inom distriktet
...... - 7,200 16,000

» Leiths konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 3,500

» vicekonsulaten inom distriktet.
..................... - 15,000 18,500

» Lissabons konsulsdistrikt....................... 6,500

» Londons konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen_________________ 27,000

» vicekonsulatet i Cardiff....... 20,000

> » i Liverpool... 18,000

» » i Newcastle... 16,000

» » i West-Hartle pool.

...... 4,000

» öfriga vicekonsulat inom distriktet.
...................... 40,000 125,000

» Lybecks konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen—........ —j, 7,000

» vicekonsulaten inom distriktet.
.......................—.....- 1,600 8,500

'' i Newyorks konsulsdistrikt.......... 28,000

Transport 263,300

280,000

■é

280,000

Tredje hafvndtiteln.

Transport 263,300

inom Rigas konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................ 5,000

» vicekonsulaten inom distriktet.
...............................- 2,000 7,000

» Rio de Janeiros konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 6,500

» vicekonsulaten inom distriktet.
........-.....................- 2,000 8,500 278,800

Expeditionsafgifter, förslagsvis.............................. 14,000

Summa kronor

280,000

292.800

572.800

U tgifter:

6. Utrikesdepartementet........................................................... 17,500

7. Konsulsstaten:

a. Löner
Antwerpen,
Archangel,
Barcelona,

Bilbao,

Genua,

Hamburg,

Havre

Bordeaux,

Helsingfors,

för miniaterataten. KonStailtinopel,

Köpenhamn,

bär konaulatafgifter. Helsingör,

Leith,

Lissabon,

och arfvoden: Generalkonsuln, lön		13,000
» »		12,000
» »		12,000
Konsuln, »		10,000
Generalkonsuln, »		12,000
» »		15,000
	14,500
Vicekonsuln, »	4,500	19,000
» »		6,000
Generalkonsuln, »		15,000
Ministre Plénip. »	10,000
Drogman, »	7,000	17,000
Generalkonsuln, »	15,000
Vicekonsuln, »	4,500
2:ne ålderstillägg	1,000	20,500
Vicekonsuln, lön	3,900
2:ne ålderstillägg	1,000	4,900
Konsuln, lön		16,000
Generalkonsuln, »		15,000

Bill. till Kiksd. Prof. 1895. 1 Smal. I Afd.

Transport 187,400

17,500

Tredje hnfvudtiteln.

London,	Transport Generalkonsuln,lön 24,000	187,400
	Vicekonsuln, »	10,000
	ålderstillägg Kanslisten, lön	500 6,000
	En kontorist, »	5,000
	» » »	4,000	49,500
Cardiff,	Vicekonsuln, »	9,000
	ålderstillägg	500	9,500
Liverpool,	Vicekonsuln, lön 2:ne ålderstillägg	9.000 1.000	10,000
Newcastle,	Vicekonsuln, lön	9,000
	2:ne ålderstillägg	1,000	10,000
West-Hartlepool, Kontoristen, lön personligt lönetillägg	4.000 1.000	5,000
Lybeck,	Generalkonsuln, lön		12,000
Newyork,	Konsuln, » Vicekonsuln, »	30,000 6,000
	ålderstillägg	500	36,500
Riga,	Konsuln, lön		9,000
Rio de Janeiro,	Generalkonsuln, »		17,000
I lönen IngSr ersättning för} Shanghai, resor inom distriktet. j © ’ Jemför ministerstaten. "WashlOfftOD, o ''	Vicekonsuln, » Generalkonsuln, ?>		12,000 16,000

17,500

373,900

b. Anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet:

Antwerpen............................... 4,500

Archangel............ 2,000

Barcelona........................................................ 2,000

Bilbao............................ 2,500

Genua............................................................. 2,500

Hamburg........................ 4,500

Havre............................................. 4,500

Helsingfors............. 4,000

Köpenhamn............................. 4,500

Leith ............................................................. 6,000

Lissabon.......... 4,000

London ............................................... 11,000

till underhåll af generalkonsulatets hus... 4,000 15,000

Transport 56,000 373,900 17,500

Tredje hufvudtiteln. 51

Transport 56,000 373,900 17,500

Lybeck.................................................... 2,000

Newyork.......................................................... 8,000

Riga...............................i............................... 3,000

Shanghai......................................................... 4,000 73,000

c. Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet:

Alexandria...................................................... 3,500

Alger............................................................. 3,000

Bordeaux......................................................... 2,000

Buenos Ayres.......................................-........... 4,000

Cardiff............................................................ 7,000

Gibraltar..................................................-...... 2,000

Havana................... 3,000

Japan............................................................. 4,000

Kiel................................................................ 800

Liverpool................ 5,000

Marseille......................................................... 1,500

Melbourne....................................................... 6,000

Montevideo........................................-............. 2,000

Neapel............................................ 3,000

Newcastle............................. 4,000

Pirseus............................................................. 1,000

Rio de Janeiro................................................. 4,000

San Francisco................................................... 4,000

Tanger............. L500 61,300

d. Pensioner..............................................................- 11,550 519,750

8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser..................................... 6,500

h. Konsulernes embetsutgifter......................................- 15,500

c. Diverse utgifter............................... ...................... 13,550 35,550

Summa kronor 572,800

Tredje hufvudtiteln.

• ;tV: i ; i h 7: , -• j

Uppgift öfver de från kabinettskassan och konsulskassan för närvarande utgående

expektanslöner och pensioner.

5 * 1 ’ ‘ ........ - ... \\i‘ f.

Från Kabinettskassan.

Jeml. Nådigt

beslut af den Expektanslöner: Kronor

Pensioner:

10 Juli 1884 F. d. Envoyén Herr O. M. Björnstjerna ....... 6,000

21 Juni 1889 » » F. T. Lindstrand_______________ 6,000

26 April 1883 » » Friherre C. F. Palmstierna ........ 4,800

15 » 1869 » Ministerresidenten Friherre L. Wrede ............................ 4,000

2 Jan. 1863 Aflidne Kabinettskuriren Cronlands dotter Sofia Wilhelmina......... 75

2 Jan. 1863 » » Liljedals dotter Clara ______________ 75

Summa kronor 20,950

Så länge Friherre Palmstierna å Kongl. Utrikesdepartementets stat uppbär arfvode
såsom introduktör för främmande sändebud, utgår den honom beviljade pension tillsvidare
endast med 3,400 kr. eller med 1,400 kr. lägre belopp än ofvan angifves, och hela utgiften
för pensioner minskas sålunda till......................................rr|,.i.19,550 kr.

Från Konsulskassan.

Jeml. Nådigt

beslut af den Pensioner: Kronor.

27 Nov. 1891 F. d. Generalkonsuln O. Munch Rteder__________ 4,000

9 Jan. 1886 » » D. C. Bodom________________ 4,000

24 April 1885 Generalkonsuln G. Hegardts enka.................. 800

29 Maj 1874 Vice konsuln Hambros enka............... 400

16 April 1869 Aflidne f. d. Generalkonsuln Lagerheims dotter Fatima............. 400

6 Juli 1825 » Konsulatsekreteraren Frumeries dotter Anna Carolina____ 225

Summa kronor 9,825

Tredje hufrndtitelii

Kongl. Maj:ts i Nåder faststälda Stat för Utrikesdepartementet;

Gifven Stockholms Slott den 16 november 1883.

		Tjenst-
	Lön.	görings- penningar.	Summa.
1 Kabinettssekreterare, Expeditions-
chef, arfvode............................	—	—	7,500
1 Afdelningschef..........................	4,400 8,800	2,000 4,000	6,400 12,800
2 D:o ..........................
1 Arkivarie ................................	2,500	1,500	4,000
1 Förste sekreterare____________________	2,500	1,500	4,000
1 Andre sekreterare_____________________	1,800	1,200	3,000
2 D:o .....................	3,600	2,400	6,000
1 D:o .....................	1,200	800	2,000
2 D:o	2,400	1,600	4,000
1 Förste vaktmästare ___________________	650	300	950
1 Vaktmästare............................	500	300	800
3 D:o .........................._.	1,500	900	2,400
Till Utrikesdepartementet hörande embetsman: 1 Introduktör för främmande sände-bud, arfvode............................			2,600
	Summa kronor	56,450

[Af detta arfvode anses 2,500
kr. motsvara tjenstgörings|
penningar.

(Lönen kan efter 5 års tjenstgöring
höjas med 600 kr.

| Lönen kan efter 5 års tjenst1
göring höjas med 500 kr. och:
[ efter 10 års tjenstgöring med
j ytterligare 500 kr.

Derjemte fri bostad.

VLönen kan efter 5 års tjenst-;
| göring höjas med 100 kr.

Förestående stat skall tillämpas från och med den 1 januari 1884, utom hvad
angår kabinettssekreteraren, för hvilken densamma blifver gällande först vid nuvarande
innehafvares afgång.

Statens slutsumma af femtiosex tusen fyra hundra femtio kronor kommer att af

nedanstående anslagsmedel utgå, nemligen:

1) Anslaget å svenska riksstatens Tredje hufvudtitel:

Utrikesdepartementet___________________________________________________________ kr. 27,495

2) De Förenade Rikenas anslag till Utrikesdepartementet å den gemen samma

konsulskassan.............................................................. » 17,500

3) Norska statsverkets anslag till Utrikesdepartementet....................... » 11,455

Summa kronor 56,450

Tredje hufvudtiteln.

Bil. B.

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 December 1894.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll.

5:o.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:

Uti en till Konungen stäld skrift af den 26 Maj innevarande år har kommerskollegium
anmält, att kollegium samma dag i ett i sammanhang med en annan fråga
afgifvet utlåtande uttalat sig för behofvet af upprättande af ett konsulsstipendium, men
att kollegium ansåge denna fråga böra behandlas i särskildt utlåtande, och har kollegium,
jemte erinran att i Norge årligen af särskildt anslagna medel utdelades stipendier
åt unge män, som önskade uppehålla sig vid de förenade rikenas konsulat för att
studera konsulära eller kommersiela förhållanden, anfört, att, derest icke åt svenske
män bereddes motsvarande förmån, det torde kunna inträffa, att vid tillsättning afkonsulsbefattningar
svenske sökande i allmänhet komme att befinnas i afseende å särskild
utbildning för konsulsbefattning stå efter de norske sökandena, samt i anledning häraf
hemstält, att af allmänna medel måtte beredas tillgång att genom utdelande af årliga
stipendier sätta unge män i tillfälle att vid de förenade rikenas konsulat förvärfva de
insigter och den erfarenhet i handels-, sjöfarts- och andra med utöfvande af konsulstjenst
samband egande förhållanden, som må göra dem särskildt egnade för sådan

Tredje hafva dtiteln.

tjenst; föreställande sig kollegium, att härtill lämpligen kunde användas så stor del af
Sveriges andel i konsulskassans besparingar, som för ändamålet må erfordras. Kollegium
har i detta ''ärende vidare tillstyrkt,

att stipendierna skola blifva två, hvarigenom, enär ett stipendium, hvartill enskild
man donerat medel och som i hufvudsaklig mån är att betrakta som ett konsulsstipendiuin
med här afsedt syfte, redan nu årligen utdelas, antalet dylika stipendier skulle
blifva tre, hvilket antal syntes kollegium fullt motsvara hvad af omständigheterna betingades
och till och med vara det högsta, som åtminstone till en början lämpligen borde
ifrågakomma;

att, beträffande beloppet, oaktadt detta, för såvidt kollegium hade sig bekant, i
Norge utgått med 5,000 kronor och i ett fall med 6,000 kronor för år samt det skulle
kunna synas lämpligt, att beloppet icke bestämdes lägre för svensk än för norsk man,
detsamma dock måtte bestämmas att i allmänhet icke utgå med mera än 4,000 kronor
årlij^n eller det belopp, som utgör lägst aflönad ordinarie konsulstjenstemans lön; dock
att stipendiets belopp borde kunna med afseende å den orts aflägsenhet, der stipendiaten
skulle tjenstgöra, eller andra särskilda förhållanden utgå med äfven högre belopp,
hvars storlek skulle vara beroende af berörda förhållandens beskaffenhet;

att stipendiet skulle kunna åtnjutas under tre på hvarandra följande år till belopp,
som för hvarje år särskildt bestämdes;

att åtnjutande af stipendium icke skulle för stipendiaten medföra någon som helst
rätt att efter stipendietidens utgång vinna befordran;

att stipendium icke skulle behöfva ovilkorligen utdelas för hvart år, utan allenast
i den mån för stipendiets erhållande lämplig person funnes att tillgå;

att stipendierna skulle komma att utdelas af Eders Kongl. Maj:t på förslag af
kollegium eller efter dess hörande;

att inga särskilda kompetentsvilkor skulle på förhand stadgas, utan en hvar sökandes
lämplighet bedömas efter för handen varande omständigheter; samt

att utsedd stipendiat skulle vara skyldig att tjenstgöra vid det konsulat, som blefve
honom anvisadt af herr ministern för utrikes ärendena, och ställa sig till efterrättelse
de instruktioner, som, der så ansåges erforderligt, meddelades antingen af kollegium
eller, för den händelse sådant kunde finnas lämpligare, af herr ministern för utrikes
ärendena efter kollegii hörande.

Herr Ministern yttrade härefter:

För min del instämmer jag i kommerskollegii förslag att genom statsunderstöd
bereda tillfälle för unge män, som önska vinna inträde å konsulsstaten, att vid de
förenade rikenas konsulat förvärfva de insigter och den erfarenhet, som må göra dem
särskildt egnade för sådan tjenst, men, då antalet stipendier torde böra bestämmas i
förhållande till möjligheten för stipendiaternes innehafvare att vinna befordran, och ett
annat stipendium, på sätt kommerskollegium erinrat, redan finnes, nemligen det »Jolmsonska
stipendiets, hvilket kan anses vara upprättadt i liknande syfte, anser jag inig för
närvarande icke böra tillstyrka upprättande af mer än ett ytterligare stipendium.

56 Tredje hufvudtitelu.

Beloppet torde lämpligen kunna bestämmas till 4,000 kronor för år eller det belopp,
som utgör lägst aflönad konsulstjenstemans lön, men dessutom erfordras särskildt
anslag för resekostnader, och, då någon tillfällig ökning af stipendiet äfven, på sätt
kommerskollegium förutsatt, torde kunna komma att anses nödig vid vistelse å aflägsna
orter, anser jag mig böra föreslå ett årligt anslag till resekostnader till samma
belopp, som af Eders Kongl. Maj:t blifvit faststäldt i fråga om Johnsonska stipendiet
eller 1,500 kronor. I enlighet härmed skulle för ändamålet årligen erfordras 5,500
kronor, och, för att bereda stipendiaten tillfälle att kunna få innehafva stipendiet under
tre år, skulle erfordras ett belopp af sammanlagdt 16,500 kronor. Detta belopp torde
med Riksdagens medgifvande kunna anvisas till utgående från den del af Sveriges andel
i konsulskassans besparingar, som icke ännu blifvit till statsverket återburen, och som
vid bokslutet för 1893 uppgick till 124,658 kronor 19 öre.

För hvad angår de af kommerskollegium i öfrigt för ordnande af detta stipendium
föreslagna föreskrifter, är jag hufvudsakligen af samma åsigt som kommerskollefium,
men jag anser mig böra föreslå några mindre väsentliga ändringar, afsedda att närmare
bestämma sättet för stipendiets utdelande och stipendiatens förhållande till kommerskollegium
och utrikesdepartementet.

Åberopande det anförda hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj:t ville

i nådig proposition äska Riksdagens medgifvande, att af Sveriges andel i konsulskassans
besparingar må från och med år 1896, så länge Eders Kongl. Maj:t
finner lämpligt, dock under högst tre år, få användas årligen 4,000 kronor till ett
konsulsstipendium och 1,500 kronor till bestridande i mån af behof af stipendiatens
resekostnader, med iakttagande i öfrigt

att ministern för utrikes ärendena skall genom kungörelser underrätta, att ansökningar
till stipendiets erhållande kunna inom viss tid inlemnas till utrikesdepartementet,

att ansökningarna skola af utrikesdepartementet öfversändas till kommerskollegium
för upprättande af underdånigt förslag,

att stipendiet skall utdelas på ett år, men att ministern för utrikes ärendena derefter
skall kunna förlänga tiden för stipendiets innehafvande till tre år,

att åtnjutande af stipendiet icke skall för stipendiaten medföra någon som helst rätt
att efter stipendietidens utgång vinna befordran,

att stipendiet icke skall behöfva ovilkorligen utdelas för hvart år, utan allenast i
den mån för stipendiets erhållande lämplig person finnes att tillgå,

att inga särskilda kompetensvilkor skola på förhand stadgas utan en hvar sökandes
lämplighet bedömas efter för handen varande omständigheter,

att kommerskollegium efter utnämning af stipendiat skall till ministern för utrikes
ärendena afgifva förslag till instruktion, samt

att utsedd stipendiat skall vara skyldig att ställa sig till efterrättelse de instruktioner,
som honom meddelas af ministern för utrikes ärendena.

Tredje hufnidtiteln. 57

Till denna herr ministerns för utrikes ärendena hemställan
behagade, jemlikt öfrige närvarande statsrådsledamöters underdåniga
tillstyrkan, Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall
samt befalla, att i sammanhang med nådig proposition om statsverkets
tillstånd och behof framställning till Riksdagen skulle
härom göras.

Ex protocollo:
G. Stråle.

Bill. till Riksd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afd.

Fjerde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver landtför sv ar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott den
14 januari 1895.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Departementschefen, statsrådet friherre Rappe anhöll att få underställa
Kongl. Maj:ts pröfning frågan om reglerandet af utgifterna under
riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1896 och att i sammanhang dermed
få föredraga följande, till Kongl. Maj:t inkomna framställningar i de
delar, som icke förut blifvit inför Kongl. Maj:t anmälda:

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga skrifvelse
den 9 sistlidne november angående arméförvaltningens artilleridepartements
behof af statsmedel för år 1896;

armé förvaltningens å fortifikationsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 15 sistlidne november angående nämnda departements medelsBih.
till !likså. Prot. 181)5. 1 Sami. 1 Afd. 1 lläft. 1

2 Fjerde hufvudtiteln.

behof under år 1896 jemte en dervid fogad, af chefen för fortifikationen
den 13 i samma månad aflåten underdånig skrifvelse angående
behofyen af extra anslag för samma år till rikets fästningsbyggnader;

arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 13 sistlidne november angående nämnda departements behof af
statsmedel år 1896;

generalintendentens underdåniga skrifvelse den 9 sistlidne november
angående behofvet af extra ordinarie anslag för arméns utrustning;

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga skrifvelse
den 24 sistlidne oktober angående ändrad disposition af de nu
till informationsofficerare utgående arfvoden jemte arméförvaltningens å
artilleri- och civila departementen den 13 november 1894 deröfver afgifna
underdåniga utlåtande;

t. f. chefens för generalstaben underdåniga skrifvelse den 13 sistlidne
oktober med förslag till och kostnadsberäkningar öfver förändringar
i infanteriets organisation år 1896;

chefens för första arméfördelningen underdåniga skrifvelse den 12
sistlidne november med beräkningar öfver ökadt anslagsbehof för
skånska husar- och skånska dragonregementena under år 1896; och
chefens för sjette arméfördelningen underdåniga skrifvelse likaledes
den 12 i samma månad med förslag till och kostnadsberäkningar rörande
omorganisationen af Norrlands dragonregemente under år 1896 jemte
t. f. chefens för generalstaben den 6 december 1894 öfver båda dessa
framställningar afgifna underdåniga utlåtande;

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga skrifvelse
den 14 sistlidne november med förslag till och kostnadsberäkningar
öfver artilleriets omorganisation år 1896;

chefens för fortifikationen underdåniga skrifvelse den 13 sistlidne
november med förslag till och kostnadsberäkningar rörande fortifikationens
omorganisation år 1896;

inspektörens för trängen underdåniga skrifvelse den 12 sistlidne
november angående, bland annat, förändringar i trängens organisation
år 1896;

generalintendentens underdåniga skrifvelse den 19 sistlidne oktober
angående intendenturcorpsens fortsatta organisation samt

centralstyrelsens för Sveriges frivilliga skytteföreningar underdåniga
skrifvelse den 23 sistlidne oktober angående anslag för år 1896 till
befrämjande af det frivilliga skytteväsendet jemte arméförvaltningens å
civila departementet den 9 november 1894 deröfver afgifna underdåniga
utlåtande.

Fjerde hufvudtiteln.

Departementschefen yttrade härvid:

»Innan jag går att i detalj redogöra för de olika anslagsfordringar,
som hvad angår fjerde hufvudtiteln torde för år 1896 blifva af nöden,
ber jag att få yttra några ord rörande sättet för uppförande i riksstaten
af de anslagsposter, som för genomförande under sagda år åt 1892 års
förbättrade härordning erfordras.

Som Eders Kongl. Maj:t behagade erinra sig, har i detta afseende
åren 1893 och 1894 så tiligått att, frånsedt de belopp, som erfordrats
för intendenturcorpsens ocli reservbefälsinstitutionens fortsatta utveckling
och hvilka påförts de för denna corps och institution vid 1893
års Riksdag nybildade anslag, öfriga med anledning af den förbättrade
härordningen nödiga anslagshöjningar uppförts, de iör infanteriet erforderliga
under anslaget till indelta infanteriets befälsaflöning, anslagsförhöjningarne
för kavalleriet under de båda anslagen till indelta kavalleriets
befälsaflöning och till det indelta infanteriets och kavalleriets
vapenöfningar, samt anslagsförhöjningarne för fältartilleriet å fastlandet,
Gotlands artillericorps, fortifikationen och trängen under de olika anslag,
som för hvart och ett af dessa truppers eller truppslags befälsaflöning
finnas i riksstaten upptagna.

Såsom jag flera gånger haft tillfälle betona, kan detta sätt för
anslagsförhöjningarnes uppförande i riksstaten betraktas endast såsom
provisoriskt, då genom nämnda tillvägagående anslagsdelar påföras anslag,
till hvilka de, huru än beslutet om fjerde hufvudtitelns slutliga
uppställning kommer att utfalla, svårligen torde blifva hänförda. Att
emellertid, hvad angår år 1896, det fjerde af de för den förbättrade
härordningens genomförande bestämda öfvergångsåren, härutinnan göra
någon ändring torde icke vara lämpligt. Uppenbarligen lär en sådan
ändring lättast låta verkställa sig i samband med beviljandet af de
sista anslagsposter, som för den förbättrade härordningens genomförande
erfordras; och jag har så mycket mindre skäl att nu göra
någon framställning om ändrings vidtagande, som i det betänkande
rörande förändrad uppställning af fjerde hufvudtiteln, hvilket nyligen,
efter nådigt uppdrag, afgifvits åt expeditionschefen i landtförsvarsdepartementet
C. E. von der Lancken och hvilket jag för min del
finner af beskaffenhet att kunna läggas till grund för en blifvande nådig
proposition i ämnet, det framlagda förslaget till fjerde hufvudtiteln i
dess förenklade form är utarbetadt under förutsättning, att beslut i fragan
kommer att fattas först vid 1896 års Riksdag eller den, da budgeten
för det sista öfvergångsåret skall till Riksdagens pröfning hänskjutas.

4 Fjerde hiifyndtiteln.

Eders Kong!. Maj:t synes mig alltså nu liksom vid Riksdagarne
1893 och 1894 böra föreslå Riksdagen, att de nödiga anslagsförhöjningarne
påföras ofvannämnda anslag.»

Sedan departementschefen vidare tillkännagifvit, att vid den förestående
statsregleringen andra ändringar i de för närvarande utgående
ordinarie anslagen icke af honom åsyftades än de, som nu komme att
särskildt omnämnas, anförde departementschefen beträffande de

Ordinarie anslagen.

Intendenturcorpsen.

[1.] Detta anslag är i årets riksstat upptaget till 339,000 kronor och

ökning af då, enligt den, på grund af 1893 års Riksdags beslut, utfärdade stat
detta anslag. fpr corpSerp utgifterna för densamma, efter fullt genomförd organisation,
skulle komma att uppgå till 356,178 kronor 90 öre, är alltså för
bestridande af samtliga de utgiftsposter, som i corpsens stat finnas
upptagna, ännu ett belopp af 17,178 kronor 90 öre af nöden. I sitt
ofvannämnda utlåtande den 19 sistlidne oktober angående intendenturcorpsens
fortsatta organisation hemställer generalintendenten, att häraf
måtte, i enlighet med en skrifvelsen bilagd förslagsberäkning (Bil. 1), för
år 1896 anvisas 9,210 kronor. Jag har ingenting att deremot erinra och
tillstyrker fördenskull, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att för genomförande under år 1896 af intendenturcorpsens
nya organisation höja anslaget till nämnda

corps, nu................................................... kr. 339,000: —

med.............................................................. » 9,210: —

till.......................................................... kr. 348,210: —

Det icke garnisonerade infanteriets hefäisaflöning.

[2.] Detta anslag är i årets riksstat uppfördt till 4,032,674 kronor.

dfttiTånsia ^ bel°PP 125,995 kronor 38 öre, som enligt hvad jag vid sistlidne
Riksdag ådagalade då ännu skulle i form af ökade anslag erfordras
för genomförande af infanteriets vid 1892 års urtima Riksdag beslutade
nya organisation, beviljade nämnda Riksdag en summa af 22,314
kronor. Att ännu bevilja skulle alltså återstå 103,681 kronor 38 öre

Fjerde hufvudtiteln.

och hemställer t. f. chefen för generalstaben i sitt ofvannämnda den
13 sistlidne oktober afgifna underdåniga yttrande med förslag till och
kostnadsberäkningar öfver förändringarna i infanteriets organisation för
år 1896, att deraf skulle för sagda år anvisas 43,485 kronor (Bil. II
och III). Det torde emellertid dervid böra märkas, att det till nytillkommen
personals aflöning nödiga anslagsbeloppet af honom beräknas
till 97,569 kronor, men att till täckande häraf en summa af 54,084
kronor anses blifva disponibel, deraf 40,200 kronor vakansafgifter och
besparad aflöningskostnad för 258 indelta rotar och 20 nummer vid
Ver mlands fältjägarecorps, som böra under år 1896 indragas, och 13,884
kronor besparade rekryt- och regementsmöteskostnader för 78 soldater.
Jag har vid generalstabschefens ifrågavarande förslag ingenting att
erinra, och då, i enlighet med tillvägagaendet vid riksdagarne 1893
och 1894, sistnämnda belopp 13,884 kronor torde böra afföras från
anslaget till det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar,
från hvilket anslag den besparade utbildnings- och möteskostnaden
skolat utgå, och i stället påföras nu förevarande anslag,
från hvilket aflöningen till det nytillkomna befälet skall gäldas, uppgår
sålunda det belopp, hvarmed förevarande anslag bör ökas, till
43,485 kronor + 13,884 kronor eller 57,369 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

för genomförande under år 1896 af infanteriets
n}7a organisation öka anslaget till det icke
garnisonerade infanteriets befälsaflöning,

nu............................................................ kr. 4,032,674: —

med...................................................... » 57,369:

till.

» 4,090,043

Det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning.

Af de förändringar i kavalleriets organisation, som vid 1892 års _ [3-]
urtima Riksdag antogos, är det endast den beslutade ombildningen af
skånska husar-, skånska dragon- och Norrlands dragonregemente från
indelta till värfvade trupper och den i sammanhang dermed stälda
ökningen af sistnämnda regemente från 2 till 5 sqvadroner, som nödvändiggör
höjningen i vederbörande anslag. lör öfvertlytimligen af
en sqvadron från Kronprinsens husarregemente till Lifgarde! till häst
förefinnas nemligen redan medel i budgeten och de i öfrigt synnerligen

6 Fjerde hufvudtiteln.

obetydliga förändringar, som vidtogos i de tre återstående kavalleriregementenas
eller Lifregementets dragoners och husarers samt Smålands
husarregementes organisationer, förorsaka ej någon förhöjd utgift.

Hvad angår frågan om den ändrade organisationen af förstnämnda
tre regementen har för bestämmande af de belopp, som för hvarje af
öfvergångsåren 1894 och 1895 kunde anses behöfliga, så förfarits att
cheferne för första och sjette arméfördelningarna anmodats att i samråd
med inspektören för kavalleriet och efter vederbörande regementschefers
hörande till Eders Kongl. Maj:t inkomma med uppgift, den förre å nödiga
anslagsförhöjningar för de båda skånska kavalleriregementena och den
senare å motsvarande anslagsförhöjningar för Norrlands dragonregemente
samt att, sedan öfver dessa sålunda inkomna förslag erforderliga
yttranden från t. f. chefen för generalstaben infordrats, desamma lagts
till grund för Eders Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna framställningar
i ämnet.

Jemväl i år hafva i njmsnämnda syfte dylika yttranden infordrats
från bemälde arméfördelningschefer och har, hvad beträffar det af chefen
för första arméfördelningen afgifna förslag (Bil. IV), enligt hvilket för
de båda skånska kavalleriregementenas omorganisation under år 1896
• skulle utöfver förut utgående anslag ytterligare erfordras ett belopp af
19,038 kronor 76 öre, någon erinran icke förekommit.

Mot det från chefen för sjette arméfördelningen inkomna, af chefen
för Norrlands dragonregemente upprättade förslag till öfvergångsanordningar
för nämnda regemente under år 1896 hafva åter flera
anmärkningar framstälts dels af förstnämnde chef, dels af inspektören
för kavalleriet och dels slutligen af t. f. chefen för generalstaben.
Så har erinrats att detsamma till formen afveke från motsvarande för
de båda skånska kavalleriregementena uppgjorda förslag och att i detsamma
till utgångspunkt för beräkningarne tagits tillfälliga prisförhållanden
i stället för de i regementets stat bestämda kostnadsbelopp;
och har med anledning deraf t. f. chefen för generalstaben låtit utarbeta
ett vid hans underdåniga yttrande i ämnet fogadt, i fullkomlig
öfverensstämmelse såväl med regementets stat som med motsvarande
beräkning för de båda skånska kavalleriregementena uppstäldt förslag
till organisationsförändringar vid regementet under år 1896.

Mot sistnämnda förslag (Bil. V.), enligt hvilket utöfver redan beviljade
anslag för regementet skulle under år 1896 ytterligare erfordras
18,472 kronor 43 öre, har jag ingen erinran att göra; och anmärker
jag endast i förbigående, att då t. f. chefen för generalstaben i syfte
att begränsa utgifterna för regementet under år 1896 till ungefärligen

Fjerde hufvudtiteln. 7

de belopp, som vid den förbättrade härordningens antagande beräknades
komma att under nämnda år för detsamma erfordras, ansett sig böra,
i likhet med hvad utaf arméfördelningschefen och inspektören för kavalleriet
jemväl ifrågasatts, föreslå att regementets öfningar under året
skulle erhålla något mindre omfång än som af regementschefen antagits,
detta har sin naturliga förklaringsgrund deri, att regementets
omorganisation under år 1896 ej kommer att vara fullt genomförd. Då
nemligen särskilda medel till bestridande af kostnaden för den under
öfvergångsåren allt jemt fortgående nyuppsättningen af personal och
hästar ej af Riksdagen anvisats, utan regementets vanliga anslag måste
härför tagas i anspråk, kan det ej undvikas, att inskränkningar på
andra håll tillsvidare måste göras; och torde åtgärden att förkorta
öfningarne, ehuru i och för sig ingalunda önskvärd, dervid vara den
enda, som kan anses leda till målet. En sådan åtgärd måste dessutom
endast blifva af provisorisk natur, ty så snart organisationen genomförts
och det sålunda endast gäller att vidmakthålla den personal- och
häststyrka, som en gång uppsatts, kunna, under förutsättning att förhållandena
i öfrigt utveckla sig så- som vid organisationens godkännande
antogs, öfningarne åter erhålla sin i regementets stat bestämda längd.

De ökade kostnaderna under år 1896 för alla tre regementena
skulle sålunda komma att uppgå till 19,038 kronor 76 öre + 18,472
kronor 43 öre eller 37,511 kronor 19 öre.

Enligt de grunder för uppförande i riksstaten af de för nu ifrågavarande
regementen erforderliga anslagshöjningar, som följdes vid
Riksdagarne 1893 och 1894, skulle af berörda belopp så mycket påföras
nu förevarande anslag, som är af nöden för aflöning till officerare,
underofficerare, civilmilitär personal och korpraler på gammal stat. Jemlikt
ofvan omförmälda bilagor skulle härför under år 1896 erfordras:

a) Vid hvartdera af de båda skånska kavalleriregementena:

Rekrytskolans kostnad: Dagaflöning. 1 ryttmästare i 305 dagar å 3,o» kr............	915
3 subalternoflficerare	»	» 2,oo » ............	1,830	—
1 fanjunkare	»	» 1,00 » ...............	305	—
3 sergeanter	»	» 0,80 » .............	732	—
1 trumpetare	»	)) 0,80 » ...............	244	—
1 1. (2.) bataljonsläkare	»	» 3 (2) 7> medeltal	762	50
1 bataljons veterinär	»	)) 2,00 » ...............	610	—

Transport 5,398: 50

Fjerde hiifvudtiteln.

Transport 5,398: 50

Regernentsskolans kostnad:

Dagaflöning.

1 ryttmästare i	260 dagar	å 3,oo kr.....	......... 780	—
3 subalternofficerare	»	» 2,oo » ....	.......... 1,560	—
1 fanjunkare	»	)) 1,00 )) ....	.......... 260	—
3 sergeanter	»	» 0,80 » ....	.......... 624	—
1 trumpetare	»	)) 0,80 » ....	......... 208	—
1 korpral		» 0,25 )) ....	.......... 65	—
3 vicekorpraler	»	)) 0,10 » ...	.......... 78	—	3,575: —
			tillsammans	kr.	8,973: 50
	eller för två	regementen	»	17,947: —

samt b) vid Norrlands dragonregemente:

Löner, tjenstgöring spenning ar in. m. för befäl:

Under 1. och 2. öfvergångsåret tillkomma ............... kr. 24,682: —

Under 3. öfvergångsåret tillkomna:

1 ryttmästare af 1. klass och sqvadronschef kr. 4,910: —

1 löjtnant af 1. klassen ....................................... » 2,970: —

1 underlöjtnant........................................................ » 2,370: —

1 fanjunkare (jemte portion under vapenöf ningarna)

..................................................... » 1,380: —

2 sergeanter af 1. klassen (jemte d:o d:o) » 1,756: —

2 sqvadronstrumpetare ( » d:o d:o ) » 1,160: — 14,546: ■

Under 4. öfvergångsåret tillkomna:

1 major 5 månader ..................... kr. 3,302: 40

1 stabstrumpetare 12 d:o (jemte por tion

under vapenöfningarne) ..................... » 678: —

2 stabstrumpetare 2 månader (dagaflöning be räknas

ej)......................................................... » 170: —

2 sergeanter af 1. kl. 2 månader (dagaflöning

beräknas ej) ................................................... » 210: — 4,360: 40

Transport 61,535: 40

Fjerde hufYudtiteln.

Transport 61,535: 40

ReJcrytsJcolans kostnad:

Dagaflöning.

1 ryttmästare i 305 dagar å. 3,oo kr.............. 915: —

3 subalternofficerare » » 2,oo » ............... 1,830: —

1 fanjunkare » » l,oo » ............... 305: —

3 sergeanter » » 0,80 » ............... 732: —

1 trumpetare » » 0,80 » ............... 244: — 4,026: —

Regementsskolans kostnad:

Dagaflöning.

1 ryttmästare i 260 dagar ä 3,oo kr................ 780: —

2 subalternofficerare » » 2,oo » ............... 1,040: —

1 fanjunkare » » l,oo » 260: —

2 sergeanter » » 0,80 » 416: —

1 trumpetare » » 0,so » 208: — 2,704: —

eller tillsammans summa kr. 68,265: 40

Då föregående Riksdagar deraf beviljat 58,232 kronor 38 öre,
skulle alltså af förenämnda belopp, 37,5i 1 kronor 19 öre, skilnaden
emellan 68,265 kronor 40 öre och 58,232 kronor 38 öre eller i helt
krontal 10,034 kronor böra påföras nu ifrågavarande anslag.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

för genomförande under år 1896 af skånska
husar- och skånska dragon- samt Norrlands dragonregementes
nya organisation öka anslaget till det icke
garnisonerade kavalleriets befälsaflöning,

nu................................................. kr. 978,360: —

med.................. » 10,034: —

till................................................................. kr. 988,394: —

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

Jemlikt § 1 i lagen angående lindring i rustnings- och roterings- [4.]
besvären den 2 december 1892 skall lindring i nämnda besvär från dftfanlalf8lag
och med år 1896 utgå med sextio procent af dessa besvärs uppskattade
värde.

Bih. till Riksd. Prot. 1895. 1 Sand. 1 Afd. 1 Haft.

Fjerde hufrudtiteln.

Då lindringen för närvarande utgår med 50 procent af samma
värde och någon ändring i den ursprungligen bestämda uppskattningen
deraf ännu icke egt rum, torde alltså ofvannämnda anslag, som i nu
gällande riksstat är uppfördt med ett belopp af 2,216,000 kronor, böra,
på det erforderliga medel till bestridande af kostnaden för den under
år 1896 tillkommande ytterligare lindring må finnas derunder uppförda,
i riksstaten för sagda år ökas med en femtedel eller 443,000 kronor i
rundt tal.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

för beredande af ytterligare 10 procent lindring
i rustnings- och roteringsbesvären höja förevarande
anslag, nu.................................. kr. 2,216,000: —

med.......................................................... » 443,000: —

till.............................................................. kr. 2,659,000: —

Det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar.

[5.] I enlighet med det tillvägagångssätt, som vid 1893 och 1894 års

drtteTnsia* Riksdagar följdes i fråga om uppförandet i riksstaten af de för den
förbättrade härordningens genomförande erforderliga anslagsbelopp,
skulle under förevarande anslag upptagas den del af anslagsförhöjningarne
till kavalleriet, som ej föreslagits till uppförande under anslaget
till det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning. Då hela anslagsförhöjningen
till kavalleriet, på sätt jag förut visat, beräknats att för
år 1896 komma att uppgå till 37,511 kronor 19 öre och en summa af
10,034 kronor deraf ansetts böra påföras sistnämnda anslag, skulle
alltså nu förevarande anslag med anledning af kavalleriets beslutade
omorganisation böra för samma år ökas med skilnaden emellan dessa
båda belopp eller i rundt tal 27,477 kronor.

A andra sidan måste emellertid anslaget, såsom jag förut yttrat,
minskas med 13,884 kronor, motsvarande den besparing i utgifterna
under anslaget, som beräknats uppkomma såsom följd af den under år
1896 fortsatta indragningen af manskapsnummer vid det indelta infanteriet.

Anslagsförhöjningen skulle således komma att uppgå till 27,477
kronor — 13,884 kronor eller till 13,593 kronor. Och hemställer
jag med anledning deraf, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen.

Fjerde lmfvudtiteln.

att för genomförande under år 1896 af skånska
husar-, skånska dragon- och Norrlands dragon-regementes
nya organisation höja anslaget till det icke
garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfnin -

gar, nu............>..................................... kr. 1,555,760: —

med......................................................... » 13,593: —

till.......................................................... kr. 1,569,353: —

Fältartilleriet å fastlandet.

Jemlikt de tabeller (bil. VI och VII), som fogats vid generalfälttyg- [6.]
mästarens och chefens för artilleriet underdåniga skrifvelse den 14 sist- d^anI^^
lidne November angående åtgärder för genomförande under år 1896 af
artilleriets nya organisation, beräknas den under år 1896 för fältartilleriet
å fastlandet erforderliga kostnadsökningen, som torde böra påföras nu
förevarande anslag, till 114,284 kronor 40 öre eller skilnaden emellan
den i bil. VII upptagna slutsumma 119,759 kronor 40 öre och det för
chefen för Gotlands artillericorps beräknade aflöningsbelopp 5,475
kronor.

Jag har ingenting att häremot erinra, men anser mig emellertid i
detta sammanhang böra föredraga generalfälttygmästarens och chefens
för artilleriet förenämnda underdåniga skrifvelse den 24 sistlidne Oktober
angående disposition af de till informationskaptenerna vid de sex
fältartilleriregementena för närvarande utgående arfvoden jemte arméförvaltningens
å artilleri- och civila departementen den 13 derpåföljande
November deröfver afgifna yttrande.

Generalfälttygmästaren erinrar i sin berörda skrifvelse till en början,
att i de af Eders Kongl. Maj:t den 2 December 1892 nådigst
faststälda staterna för de sex fältartilleriregementena finnas upptagna
sex stycken informationsofficersarfvoden å 800 kronor, tillsammans representerande
ett belopp af 4,800 kronor; att dessa arfvoden äro afsedda
för de s. k. informationskaptenerna, hvilkas hufvudsakliga tjenstgöring
hittills bestått i meddelande af förberedande undervisning för
inträde vid artilleri- och ingeniörhögskolan, men att, sedan Eders Kongl.

Fjerde hufvudtiteln.

Maj:t genom nådigt bref den 9 sistlidne Augusti förklarat sig gilla de
allmänna grunder för studiernas vid artilleri- och ingeniörhögskolan
ordnande, som innehöllos i en af krigsundervisningskommissionen föreslagen
studieplan, och enligt hvilka den undervisning i matematik och
mekanik, som hittills af informationskaptenerna meddelats i öfre afdelningen
af artilleriregementenas läroverk, skulle från och med år 1896
öfverflyttas till högskolan, för informationskaptenerna föga annat af
deras hittills varande åligganden numera återstode än skyldigheten att
förrätta kompletteringsexamen i matematik med officersaspiranter, som
icke vid afgångsexamen från högre allmänt läroverk erhållit det betyg
i detta läroämne, som erfordras för att vinna anställning som officer
vid artilleriet.

Detta åliggande anser emellertid generalfälttygmästaren lämpligen
kunna öfverflyttas på de sju vid fältartilleriregementena å fastlandet
och Vaxholms artillericorp§ anställde informationslöjtnanterna, så
att, derest åt hvar och en af dem såsom godtgörelse för deras sålunda
ökade göromål bereddes någon arfvodesförhöjning, hvilken, enligt generalfälttygmästarens
åsigt, kan bestämmas till 100 kronor för hvar, ändock
af det till 4,800 kronor uppgående belopp, som i artilleriregementenas
stater finnes upptaget till arfvoden åt informationskaptener, en
summa af 4,100 kronor skulle återstå att för andra ändamål disponera;
och förmäler sig generalfälttygmästaren finna detsamma lämpligast böra
användas i och för upprättande af en subalternofficersskjutskola, som
den unge artilleriofficeren skulle genomgå omedelbart efter afsittande
af den allmänna lärokursen vid artilleri- och ingeniörhögskolan.

Artilleriskjutskolans uppgift hade visserligen, yttrar generalfälttygmästaren,
ursprungligen varit, likasom den fortfarande ännu vore, att
utgöra en repetitionskurs i skjutning för snart blifvande eller redan
vordne batterichefer, att bereda dem kännedom om de senaste framstegen
i skjutkonsten och att sålunda såväl göra dem skickligare i den
vigtiga uppgiften att leda ett batteris eld som ock sätta dem i stånd
att vid vederbörande regementen, på grund af hvad de vid skjutskolan
inhemta!, bidraga till skjutbildningens höjande i allmänhet. Denna
uppgift hade också skjutskolan, enligt generalfälttygmästarens åsigt,
fyllt på ett tillfredsställande sätt och för de stora framsteg i skjutning,
som vårt artilleri under de senare åren gjort, hade man till väsentlig
del skjutskolan att tacka.

Generalfälttygmästaren anser det emellertid kunna ifrågasättas, om
icke fältartilleriets skjutfärdighet skulle på ett än mer tillfredsställande
sätt kunna motsvara de stegrade fordringar, som derpå allt jemt stål -

Fjerde hufvudtiteln.

des, derest artilleriofficeren redan i yngre år sattes i tillfälle att genomgå
en grundlig kurs i praktisk fältskjutning.

Frånsedt den omständigheten, att han såsom följd deraf skulle i
fråga om den vigtigaste af alla utbildningsgrenar, nemligen skjututbildningen,
blifva mera likstäld med infanteriofficeren, under det att kommendering
såsom elev till fältartilleriets skjutskola för närvarande kunde
påräknas först efter omkring 20 års tjenstetid som officer, skulle
han dessutom med en sådan anordning erhålla icke allenast ökad vana
vid och färdighet i fullgörandet af en subalternofficers åligganden under
eld, utan med stöd af den vunna säkra grunden kunna under sin följande
tjenstetid bättre än eljest skulle hafva varit fallet draga nytta af
regementenas årliga skjutöfningar.

Vid uppgörandet af det i det föregående omnämnda förslaget till
ny studieplan för artilleri- och ingeniörhögskolan hade man också, fortsätter
generalfälttygmästaren, utgått från den åsigt, att för artilleriofficern
i allmänhet den teoretiska undervisningen kunde erhålla något
minskad omfattning, men att i stället hans praktiska skjututbildning borde
ökas derigenom att han förpligtades genomgå en särskild skjutkurs;
och då en dylik skjutkurs under omkring 4 veckors tid hvartannat år
skulle kunna nödtorftigt anordnas för en kostnad af omkring 8,000
kronor, hvadan den genom indragning af informationskaptensarfvodena
uppkomna årliga besparingen af 4,100 kronor skulle blifva för ändamålet
tillräcklig, hemställer generalfälttygmästaren, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå nästkommande års Riksdag de åtgärder, som för
de sålunda ifrågasatta anordningarnas genomförande kunde finnas af
nöden. _ -

Äfven arméförvaltningen är af samma åsigt som generalfälttygmästaren
och förklarar sig i sitt förenämnda utlåtande på det kraftigaste
tillstyrka bifall till förevarande framställning, som synes arméförvaltningen
egnad att utan ökad kostnad för statsverket möjliggöra en väsentligen
stegrad skjutfärdighet hos artilleriofficerarne.

Då jag lika med arméförvaltningen anser den sålunda af generalfälttygmästaren
föreslagna anordning i hög grad lämplig, hemställer jag
att förslag till dess genomförande förelägges Riksdagen; och lärer
alltså Eders Kongl. Maj:t böra dels hos Riksdagen äska bemyndigande
att så ändra gällande stater för de sex fältartilleriregementena och

14 Fjerde hufvudtiteln.

Vaxholms artillericorps, att, jemte det från staterna för förstnämnda
sex regementen uteslutes det nu i desamma uppförda arfvode å 800
kronor till en informationsofficer, arfvodet för den återstående informationsofficeren
i alla berörda stater upptages till 500 kronor, och
dels föreslå Riksdagen, att nu förevarande anslag må minskas med

4,200 kronor, utgörande skilnaden emellan de till de sex informationsofficerarne
vid fältartilleriregementena för närvarande utgående arfvoden
4,800 kronor och den arfvodesförhöjning, som skulle tillkomma de
återstående informationsofficerarne vid samma regementen, och samtidigt
de båda anslagen till fästningsartilleriet och till artilleriskjutskolor höjas,
det förstnämnda, hvarifrån aflöning till Vaxholms artillericorps utgår,
med 100 kronor, motsvarande den ifrågasatta arfvodesförhöjningen för
informationsofficern vid nämnda corps, och anslaget till artilleriskjutskolor
med återstående beloppet 4,100 kronor.

Enligt hvad jag förut yttrat skulle nu förevarande anslag,''med anledning
af fältartilleriets beslutade omorganisation, ökas med 114,284
kronor 40 öre, så att, då derifrån dragés det belopp 4,200 kronor,
hvarmed anslaget för genomförande af den utaf generalfälttygmästaren
ifrågasatta ändring i skjutundervisningen för artilleriets officerare borde
minskas, anslaget skulle komma att slutligen ökas med 110,084 kronor
40 öre eller i helt krontal 110,085 kronor.

Under anhållan att framdeles under vederbörliga anslag få återkomma
till frågorna om ändring i staten för Vaxholms artillericorps
och om höjning i de båda anslagen till fästningsartilleriet och till artilleriskjutskolor,
hemställer jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t- täcktes
föreslå Riksdagen

att, under förutsättning af bifall till förslagen
om höjning i nyssnämnda båda anslag, dels bemyndiga
Eders Kongl. Maj:t att så ändra gällande stater för
de sex fältartilleriregementena, att derur uteslutes det
för närvarande deri uppförda arfvode å 800 kronor
till en informationsofficer och att samtidigt arfvodet
till den återstående informationsofficern ökas till 500
kronor, dels ock höja förevarande anslag,

nu........................................................... kr. 1,462,408: —

med ........................................................ » 110,085: —

'' till ........................................................ kr. 1,572,493: —

Fjerde hufvudtiteln.

Fästningsartilleriet.

Under åberopande af hvad jag nyss yttrat, hemställer jag, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att dels bemyndiga Eders Kongl. Maj:t att så
ändra gällande stat för Vaxholms artillericorps, att
arfvodet för corpsens informationsofficer ökas till 500
kronor och dels vid bifall dertill höja förevarande
anslag,

nu ................................................................. kr. 98,455: —

med ........................................................ »_100: —

till....................................................... kr. 98,555: —

Gotlands artillericorps.

Sistlidne år gjorde, såsom Eders Kongl. Maj:t behagade erinra
sig, generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet framställning derom,
att den chefen för ifrågavarande truppförband genom 1892 års urtima
Riksdags beslut tillagda särskilda lön måtte få utgå från och med innevarande
år eller det tredje af de för härordningens genomförande
bestämda öfvergångsår. På hemställan af mig, som ansåg mig böra
understödja berörda framställning, aflät Eders Kong]. Maj:t proposition
i ämnet till Riksdagen, som emellertid ej fann skäl till densamma
lemna bifall.

Då nu generalfälttygmästaren ansett sig böra hemställa, att ifrågavarande
lön må få utgå från och med år 1896, kan jag icke annat än
understödja äfven denna framställning. Redan nu har det visat sig
vara förenadt med vissa svårigheter att på ett tillfredsställande sätt
ordna befordrings- och tjenstgöringsförhållandena vid artilleriet, så länge
denna lön ej finnes disponibel, och uppenbarligen måste dessa svårigheter
blifva större, ju mera omorganisationen fortskrider. Då, på sätt
jag yttrade redan förra gången denna fråga inför Eders Kongl. Maj:t
förevar, lönen på stat till chefen för corpsen skall utgå med 6,225 kronor,
men deraf redan finnes disponibelt det i corpsens äldre stat till den
tillförordnade chefen uppförda arfvode 750 kronor, hemställer jag alltså
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

[7-]

Höjning af
detta anslag.

[8.]

Höjning af
detta anslag.

[9.]

Höjning af
detta anslag.

[10.]
Höjning af
detta anslag.

Fjerde liufvudtiteln.

att för beredande af medel till inrättande af chefsbeställningen
vid Gotlands artillericorps höja anslaget

till corpsen,

nu ...............................:................................. kr. 32,414: —

med ............................................................... )) 5,475: —

till ................................................................ kr. 37,889: —

Fortifikationen.

I sitt den 13 November 1894 afgifna yttrande angående kostnaderna
för genomförande under år 1896 af fortifikationens beslutade förbättrade
organisation beräknar chefen för nämnda vapen, i enlighet med en yttrandet
bilagd tabell (bil. VIII), desamma komma att uppgå till 20,095
kronor. Jag har ingenting att deremot erinra; och då beloppet, i enlighet
med det Riksdagarne 1893 och 1894 följda tillvägagångssätt,
torde i sin helhet böra påföras nu ifrågavarande anslag, hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för beredande af tillgångar till genomförande
under år 1896 af fortifikationens förbättrade organisation
höja anslaget till fortifikationen,

nu................................	.............................. kr.	332,056: —
med................................	.............................. »	20,095: —
till ..............................	.............................. kr.	352,151: —

Trängen.

I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 12 sistlidne November
angående åtgärder för genomförande under år 1896 af trängens förändrade
organisation har inspektören för nämnda vapen hemstält, att
de för detsamma afsedda an slagstillgångar måtte så ökas, att vapnets
fyra bataljoner kunde under året erhålla den sammansättning, som närmare
angifves i de af honom vid skrifvelsen fogade förslagstater (Bil.
IX, X, XI och XII). Jag har ingenting att häremot erinra, hvadan och
då staternas slutsumma uppgår till 547,118 kronor 43 öre och de för
trängvapnet för närvarande disponibla anslagssummor utgöra 498,383
kronor, eller summan af det belopp 424,338 kronor, som, enligt hvad
jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet för den 13 januari 1894 i

Fjerde Imf vild ti teln.

frågan om regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvud titel
för år 1895 ådagalade, före 1894 års Riksdag blifvit anvisadt till trängvapnet
och det belopp 74,045 kronor, som vid samma Riksdag för
meranämnda vapen beviljades, den nu erforderliga an slagsförhöjningen
skulle uppgå till 48,735 kronor 43 öre eller i jemt krontal 48,735 kronor.

Då anslagsförhöj ningen nu liksom vid Riksdagarne 1893 och 1894
torde i sin helhet böra påföras anslaget till trängen, hvilket i 1895 års
riksstat är upptaget med ett belopp af 382,363 kronor, och vidare af
hela detta anslag, som sålunda i 1896 års rikstat skulle komma att
uppgå till 431,098 kronor, det belopp 91,206 kronor, som erfordras
till bestridande af befälsaflöning och dermed jemförliga utgifter vid
Svea trängbataljon, lärer, i likhet med hvad under föregående år egt
rum, böra upptagas såsom bestämdt anslag och återstoden af anslagets
slutsumma eller 339,892 kronor såsom reservationsanslag, hemställer jag
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för genomförande under år 1896 af trängens
vid 1892 års urtima Riksdag beslutade nya organisation
höja anslaget till nämnda vapen,

nu.......................... ....................................... kr. 382,363: —

med ............................................................ » 48,735: —

till................................................................ kr. 431,098: —

äfvensom medgifva att 339,892 kronor deraf må upptagas
såsom reservationsanslag.

Reservbefälet.

I årets riksstat är detta anslag uppfördt med 29,000 kronor. Af [H-]
den summa 53,516 kronor^ som vid tillämpning af de utaf 1892 års
urtima Riksdag godkända grunderna för ersättning åt reservofficerare
och reservintendenter beräknades vara för ändamålet erforderligt, återstår
alltså ett belopp af 24,516 kronor att ännu bevilja; och då häraf för
år 1896, det fjerde utaf de för genomförande af den förbättrade härordningen
bestämda fem öfvergångsåren, torde böra beviljas hälften eller
i rundt tal 12,000 kronor, hemställer jag alltså, att Eders Kongl Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att höja anslaget till reservbefälet,

nu .................................................................. kr. 29,000: —

med ............................................................. » 12,000: —

till

Bih. till Itiksd, Frot. ISO5. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.

kr. 41,000
3

Fjerde liufvudtiteln.

Ved och ljus vid fästningar och garnisonsorter.

[12.] Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet erinrar i sin före dettrTnsiag.

nämnda underdåniga skrifvelse den 15 sistlidne November angående
nämnda departements medelsbehof för år 1896, att Riksdagen med bifall
till Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda proposition höjt anslaget till ved
och ljus vid fästnings- och garnisonsorter för tiden från och med år
1895 med 14,000 kronor, från 103,500 kronor till 117,500 kronor, äfvensom
att nämnda tillökning afsett att tillgodose behofvet af ökade brännmaterialier
för dels Norrlands artilleriregementes nya etablissement och
dels de nya byggnaderna vid Svea ingeniörbataljon.

Emellertid hade, fortsätter departementet, det samma redan i sitt
underdåniga utlåtande den 15 November 1893 rörande departementets
medelsbehof för år 1895 framhållit, att första Göta artilleriregementes
nya kasernetablissement å Qviberg blefve färdigt under hösten innevarande
år, så att regementet vid nämnda tidpunkt kunde deri inflytta,
samt att dessförinnan behöfliga materialier för etablissementets uppeldande
borde anskaffas och medelstillgång för bestridande af kostnaden för
detsammas belysning beredas. Behofvet komme dock att i sin helhet
göra sig gällande först år 1896 och då någon tillgång till dess fyllande
kunde. beredas derigenom, att de medel, som hittills utgått för uppvärmning
och belysning af regementets äldre stallar, rid- och exercishus,
sjukhus samt informations- m. fl. lokaler i Göteborg, blefvo disponibla.
efter regementets inflyttande i det nya etablissementet, hade förvaltningen
ansett att med underdånig begäran om ökning af ved- och
ljusanslaget, i hvad anginge Qvibergsetablissementet, möjligen kunde
anstå till 1895 års Riksdag.

Från och med 1896 blefve det deremot oundgängligen nödvändigt,
att tillökning i detta anslag bereddes för bestridandet af sistnämnda
etablissements uppvärmning och belysning; och ansåge förvaltningen,
efter den utredning, som kunnat åstadkommas, dessa kostnader, med
afseende fästadt särskild! derå att prisen å stenkol och cokés under
1894 ytterligare stigit, icke kunna nedbringas under 15,000 kronor,
hvarifrån dock borde afdragas motsvarande kostnader för de nämnda
äldre byggnaderna och lokalerna i Göteborg, hvilka ej vidare blefvo
för första Göta artilleriregemente behöfliga efter dess inqvarterande å
Qviberg, så att, då sistberörda kostnader under de senare åren uppgått
till omkring 5,000 kronor, behofvet af anslagstillökningen ej
kunde bestämmas till lägre belopp än 10,000 kronor.

Fjerde liufvudtiteln.

Departementet hemställer alltså, att anslaget för år 1896 må ökas
med berörda belopp 10,000 kronor, och framhåller departementet på
samma gång önskvärdheten deraf, att anslaget, i likhet med andra
anslag af motsvarande beskaffenhet, varder förändradt till förslagsanslag,
en förändring, som synes departementet så mycket mera af behofvet
påkallad, som utgifterna å anslaget, med hänsigt till den i följd af
stora arbetarestrejker betydande vexlingen i prisen å verldsmarknaden
å de för kasernetablissements uppvärmning ojemförligt vigtigaste förbrukningsartiklarna,
stenkol och cokes, kunna ännu mindre än de artiklar,
som erfordras för mathållningen för manskapet vid garnisonsregementena,
hvilken bekostas med förlagsanslag, på förhand beräknas.

Beträffande den utaf departementet ifrågasatta höjning af nu förevarande
anslag är jag fullkomligt ense med detsamma. I och för sig
är uppenbart, att, då första Göta artilleriregemente från och med hösten
innevarande år kommer att vara inhyst i tidsenligare och såsom följd
deraf jemväl rymligare lokaler, statens utgifter för de för lokalerna
nödiga eldnings- och belysningsämnena äfven måste blifva större.
Frånsedt kasernlokalernas ökade storlek tillkommer emellertid härvid
ännu en omständighet, som är af beskaffenhet att medverka till den
motsedda stegringen i berörda utgifter. Så länge nemligen Göteborgs
stad hade skyldighet att draga försorg om regementets vederbörliga
kasernering, ålåg det äfven staden att bekosta kasernlokalernas eldning
och belysning. Numera sedan staten sjelf åt regementet anskaffat
kasern och detsamma sålunda för framtiden kommer att vara inrymd
i en kronan tillhörig b}’ggnad, skall jemlikt gällande föreskrifter, äfven
eldningen och belysningen af staten öfvertagas; och då man erinrar
sig, att i den tablå rörande stadens inqvarteringskostnader, som med
anledning af den ifrågasatta aflösningen utaf densammas inqvarteringsskyldighet
af den för denna frågas beredning tillsatta särskilda kommission
utarbetades och i sammanhang med Eders Kongl. Maj:ts till
1891 års Riksdag i ämnet aflåtna nådiga proposition förelädes Riksdagen,
stadens årliga utgifter för de egentliga kasernlokalernas uppvärmning
och belysning beräknades till icke mindre än 5,152 kronor
50 öre, torde böra medgifvas, att summan 10,000 kronor, hvarmed
sålunda skola bestridas icke allenast de alldeles nytillkomna utgifterna
för de nya vida större egentliga kasernlokalernas eldning och belysning
utan äfven de ökade utgifterna, som för staten måste uppkomma
såsom följd deraf att öfriga lokaler i det nya etablissementet såsom exer -

Fjerde hufvudtiteln.

cishus, gymnastikhus, stallrum m. m. dylikt för belysning och eldning
måste kräfva större kostnader än förut, icke kan anses vara för högt
beräknad.

Hvad åter angår den nu af departementet på nytt väckta frågan om
anslagets förvandlande till förslagsanslag, kan jag visserligen ej frångå
hvad jag i mitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet för den
13 Januari 1894 rörande regleringen af utgifterna under riksstatens
fjerde hufvudtitel för år 1895 i detta ämne yttrade eller att en dylik
åtgärd nästan med nödvändighet betingas utaf beskaffenheten af de
utgifter, som från anslaget bestridas. Då emellertid Eders Kongl.
Maj:t så väl vid 1891 års Riksdag som senast vid sistlidne års Riksdag
gjort framställning derom till representationen, utan att Eders Kongl.
Maj:ts förslag i ämnet lyckats tillvinna sig densammas bifall, har jag
ej ansett mig böra för närvarande tillstyrka ny framställning i ämnet.

Det under öfverläggningarne i ämnet vid sistlidne Riksdag utaf en
talare framkastade förslaget att anslaget skulle förvandlas till reservationsanslag
synes mig ej heller egnadt att åtminstone under nu rådande
förhållanden i afsevärd mån afhjelpa de olägenheter, som med anslagets
nuvarande konstitutionella natur äro förenade. Hade det visat sig, att
under något år nämnvärda besparingar å anslaget uppkommit, skulle
naturligtvis med en sådan anordning mycket vara vunnet, men då, på
sätt som framgår af rikshufvudböckerna för t. ex. åren 1887 — 93, sådant
inträffat endast ett år, då behållningen uppgått till den obetydliga
summan af 2,483 kronor 96 öre, under det att ett år utgifterna å anslaget
jemt täckts af dess slutsumma och alla de öfriga åren visat
brist, som vexla! emellan lägst 4,379 kronor 58 öre och högst 40,866
kronor- 92 öre, torde böra medgifvas, att ej heller nämnda åtgärd kan
leda till målet. I hvarje fall synes mig med förslag om en dylik åtgärds
vidtagande böra anstå, intill dess hela''det belopp, hvarmed anslaget till
följd åt 1892 års förbättrade härordning ansetts böra ökas, också
blifvit af Riksdagen beviljadt; och, som bekant, hafva af berörda belopp,
som beräknats till 50,000 kronor, ännu endast 14,000 kronor tillgodoförts
anslaget, så att, då nu ifrågavarande till utgående föreslagna
belopp 10,000 kronor, såsom ej afsedt att täcka någon i följd af beslutet
om den förbättrade härordningen nytillkommen utgift, icke kan medräknas,
en summa af 36,000 kronor ännu skulle återstå att i den mån kasernetablissement
för de nybildade truppförbanden hinna att fullbordas
af Riksdagen för ändamålet anvisas.

Jag hemställer alltså, att Eders Kong]. Maj:t, utan att för närva -

Fjerde hufvudtiteln.

rande ifrågasätta någon ändring i anslagets konstitutionella natur, täcktes
föreslå Riksdagen

att, för beredande af erforderliga tillgångar till
bestridande af de ökade eldnings- och belysningskostnaderna
vid första Göta artilleriregementes nya kasernetablissement
å Qviberg, öka förevarande anslag,

nu ................................................................. kr. 117,500: —-

med............................................................ » 10,000:

till................................................................ kr. 127,500: —

Artilleriskjutskolor.

Vid bifall till det af mig förut i dag framlagda förslag till ändrade
anordningar beträffande de yngre artilleriofficerarnes utbildning i skjutning
skulle detta anslag ökas med 4,100 kronor; och jag hemställer
alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att höja detta anslag, nu .............. kr. 18,100: —

med................................................................. » 4,100:

till.................................................................. kr. 22,200: —

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets afdelning af
Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen.

Detta anslag, hvilket nu är uppfördt till ...................

torde, för jemnande af hufvudtitelns ordinarie anslag, böra

höjas med...............................................................................

till ........................................................................................................

kr.

6,052: —

16: —
6,068: —

Fjerde hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra nu kr. 24,809,088: —
De af mig ifrågasatta tillökningar å förut befintliga
anslag uppgå till 743,812 kr., deraf för den
förbättrade härordningen (Bil. XIII) 290,796 kronor
och för lindring i rustnings- och roteriugsbesvären

443,000 kronor;

och skulle alltså de ordinarie anslagen genom tillägg

af förstnämde belopp ....................................................... »_743,812:

komma att uppgå till ...................................................... kr. 25,552,900:

[13.]

Höjning af
detta anslag.

[14.]

Höjning af
detta anslag.

Fjerde liufvudtiteln.

[15.]

Anslag för
tillämpning
af nya värnpligtslagens

föreskrifter.

[16.]

Anslag till anskaffning
af
nya eldhandvapen.

Extra anslag.

Tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges
inskrifning och redovisning m. m.

I 1894 års riksstat var för detta ändamål uppfördt ett extra anslag
till belopp af 53,000 kronor utgörande hvad som enligt gällande bestämmelser
erfordrades för aflöning af de på grund af nya värnpligtslagens
föreskrifter i de olika kompaniområdena anstälde afdelningsområdesbefälhafvare.
Hvad åter angår innevarande år bär, såsom Eders Kongl.
Maj:t täcktes erinra sig, Riksdagen, med afslag å den af Eders Kongl.
Maj:t gjorda framställning om anvisande jemväl för detta år af ett extra
anslag å motsvarande belopp, medgifvit att af de behållningar, som å anslaget
uppkommit, finge under året för ändamålet användas 53,000 kronor.

Som behofvet af medel för ifrågavarande aflöning fortfarande gör
sig gällande och någon ändring i aflöningsbeloppen ej heller synes mig
kunna ifrågasättas, torde jemväl för år 1896 tillgångar till enahanda
belopp böra beredas; och hemställer jag fördenskull, då, enligt hvad jag
inhemta!, å anslaget ännu förefinnas disponibla behållningar till ett "belopp
af i rundt tal 20,000 kronor, så att som extra anslag för år 1896
endast erfordras en summa af 33,000 kronor, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen

att dels medgifva att för tillämpning af nya värnpligtslagens
föreskrifter i fråga om de värnpligtiges
inskrifning och redovisning m. rn. må af behållningarna
å det dertill förut beviljade extra anslag under år 1896
användas 20,000 kronor, och dels för samma ändamål
på extra stat för berörda år bevilja ett belopp af 33,000
kronor.

Artilleribehof.

Arméns eldhandvapen.

Uti sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 9 sistlidne November
angående arméförvaltningens å artilleridepartementet behof af statsmedel
för år 1896 har generalfälttygmästare!! och chefen för artilleriet
ånyo upptagit den redan vid sistlidne Riksdag väckta frågan om arméns förseende
med nya eldhandvapen med repetermekanism.

Fjerde hufvudtiteln.

Han erinrar dervid

att han i sin underdåniga skrifvelse den 15 November 1893 till
Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning framlagt en allmän plan för de
behöfliga nya vapnens anskaffande, enligt hvilken 100,000 gevär och

20,000 karbiner, det minsta antal dylika vapen hvarmed enligt hans
åsigt behofvet kunde f}dlas, borde inom loppet af högst 12 år inköpas
eller tillverkas;

att generalfälttygmästaren beräknat den sammanlagda kostnaden
för denna anskaffning, deruti inbegripet äfven ett för en gång erforderligt
belopp till verkställande af vissa förändringar vid gevärsfaktoriet
och ammunitionsfabriken, till 7,250,000 kronor;

att han beträffande de åtgärder, som borde vidtagas i syfte att
påbörja anskaffningen, framhållit dels att behofvet af karbiner borde
först och främst fyllas, och dels att, oaktadt han ansett vapen tillverkningen
för statens räkning böra, i den mån sådant kunde ske, hädanefter
likasom hittills bedrifvas inom vårt eget land, den första årsbeställningen
likväl, på grund af att gevärsfaktoriet först under år 1896
kunde blifva i tillfälle att börja den nya tillverkningen, måste göras i
utlandet;

att han med anledning deraf också förmält sig anse de medel, som
för anskaffning af eldhandvapen under år 1895 kunde komma att beviljas,
böra användas för beställning hos utländsk firma af ett antal
repeterkarbiner, hvilket med afseende på den föreslagna anskaffningstiden
12 år och det erforderliga totala antalet vapen 120,000 st., syntes
honom kunna bestämmas till 10,000 st.;

att, då firman Mauser förklarat sig- vilja och kunna leverera berörda
antal vapen under år 1895, och vidare, derest tillverkning inom landet af
repetervapen och dertill hörande ammunition ansåges böra påbörjas under
år 1896, medel redan året förut måste vara tillgängliga för utförande
af de erforderliga förändringarna vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken,
generalfälttygmästaren beräknat de för år 1895 under sådana
förhållanden nödiga beloppen på följande sätt nemligen

till förändringar vid gevärsfaktoriet .........................

» förändringar vid ammunitionsfabriken................

» inköp af 10,000 Mauserkarbiner...........................

» besigtnings- m. fl. kostnader för d:o...................

» tillbehör för d:o..........................................................

» transportkostnader....................................................

eller tillsammans................................................................

.... kr.	372,500	—
..... »	11,300	—
..... »	540,000	—
.... X>	20,000	—
..... »	29,000	—
..... »	2,000	—
.... kr.	974,800	>

Fjerde liufyudtiteln.

att Eders Kongl. Maj:t i sin till 1894 års Riksdag aflåtna nådiga
proposition angående statsverkets tillstånd och behof väl förklarat
sig fullkomligt ense med generalfälttygmästaren i hvad han sålunda
yttrat om behofvet för armén af förbättrade eldhandvapen och den
kaliber och konstruktion, som åt nämnda vapen borde gifvas, men
emellertid med hänsyn till de stora anslagskraf, som för fyllande
af andra landtförsvarets behof befunnits nödiga, ansett inköpet af karbiner
för år 1895 böra inskänkas till halfva det af generalfälttygmästaren
till inköpande föreslagna antal och af sådan anledning föreslagit
Riksdagen att för nu omhandlade ändamål anslå endast 679,300 kronor,
eller det af generalfälttygmästaren ifrågasatta belopp, minskadt med
hvad som beräknats åtgå för inköp af 5,000 karbiner; samt slutligen

att Riksdagen af det sålunda äskade beloppet icke beviljat mera än

295,500 kronor eller det för inköp af återstående antalet repeterkarbiner
erforderliga belopp.

Generalfälttygmästaren öfvergår derefter till en skildring af de förhandlingar,
som beträffande leveransen af det sålunda till inköp bestämda
antalet karbiner under och efter Riksdagen med vederbörande vapenfabrikanter
egt rum. Till en början hade, yttrar han dervid, firman
Mauser, såsom också framginge af en utaf generalfälttygmästaren till
chefen för landtförsvarsdepartementet den 26 februari 1894 aflåten skrifvelse,
på gjord förfrågan förklarat sig, helst då patentafgift icke samtidigt
stäldes i utsigt, ej vara villig att träffa aftal om leverans af ett
mindre antal karbiner än 10,000 st.; och hade med anledning deraf all
tanke på någon anskaffning af ifrågavarande vapen tills vidare måst uppgifvas.
Omkring en månad senare hade emellertid från en belgisk
firma, Fabrique Nationale d’Armes de Guerre, ankommit en skrifvelse,
uti hvilken sagda firma, med förmälan att densamma förvärfvat samtliga
Mausers patent, erbjudit sig att leverera repeterkarbiner af den
önskade konstruktionen, och hade generalfälttygmästaren till firman
Mausers agent Franz Marcotty med anledning deraf framstält förfrågan,
huruvida nämnda belgiska firma verkligen egde rätt att tillverka vapen
af Mausers modell, och dervid tillika meddelat att svenska staten dåmera,
enär flottan förklarat sig vilja samtidigt anskaffa 2,000 repeterkarbiner,
vore i stånd att afsluta beställning af tillsammans 7,000 vapen
af ifrågavarande slag. Såsom svar å denna framställning hade Marcotty
meddelat, att han vore beredd att förmedla den sålunda erbjudna bebeställningen;
men under dessa förhandlingar hade till den firma, Ludvig
Löwe & Gomp. i Berlin, som genom Marcotty åtagit sig att utföra
leveransen, ingått nya och så stora beställningar från annat håll, att

Fjerde hufyudtiteln.

firman då icke ansett sig kunna inom antaglig tid tillverka de svenska
vapnen. Efter ytterligare af denna omständighet föranledda svårigheter
och dröjsmål hade det slutligen lyckats att förmå en annan firma,
Waffenfabrik Mauser i Oberndorf (Wiirtemberg), att åtaga sig leveransen
af de önskade 7,000 repeterkarbinerna; och den 16 augusti 1894 afsats
med berörda firma vederbörligt aftal om leveransen, ehuru dock
firmans underskrift å kontraktet först i början af september månad
erhölls.

Enligt detta kontrakt skulle sålunda, fortsätter generalfälttygmästaren,
under 1895 års sommar för landtförsvarets behof levereras 5,000
karbiner af den utaf Eders Kongl. Maj:t år 1894 faststälda modell.
Att emellertid äfven för år 1896 begränsa anskaffningen till ett så
jemförelsevis obetydligt antal vore, efter hans åsigt, icke tillrådligt.
Uti den allmänna plan för anskaffningen af det i första hand erforderliga
behofvet, 100,000 gevär och 20,000 karbiner, som generalfälttygmästaren
i sin underdåniga skrifvelse den 15 november 1893 till Eders
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning framlagt, hade lian på anförda skäl föreslagit
en jemförelsevis lång tid, 12 år, för anskaffningen af sagda antal
vapen. Denna tid vore dock enligt generalfälltygmästarens åsigt ett
maximum, som icke utan väsentliga olägenheter och verklig våda kunde
öfverskridas, hvadan han under inga omständigheter vågade tillstyrka
en mindre årsanskaffning under den närmaste tiden än 10,000 vapen.
Till följd häraf och enär under år 1895 endast 5,000 karbiner komme
att levereras, ansåge generalfälttygmästaren det som en tjenstepligt att
i underdånighet hemställa om äskande af anslag för anskaffning under
år 1896 af 15,000 repetervapen, hvilka enligt den förut åberopade
allmänna planen borde utgöras af karbiner, så att behofvet af sådana
blefve inom sist nämnda års utgång fyldt.

Generalfälttygmästaren anser sig emellertid icke kunna inskränka
sin framställning i detta afseende endast till en begäran om anslag för
vapenanskaffning.

Redan uti sin flera gånger berörda underdåniga skrifvelse af den 15
november 1893 hade han, yttrar han nemligen vidare, framhållit önskvärdheten
af att vapentillverkningen för statens räkning hädanefter likasom
hittills, i den mån ske kunde, komme att inom vårt eget land bedrifvas,
och det syntes honom icke heller behöfva särskild! betonas, att det åt
flere skäl vore fördelaktigt, om denna tillverkning kunde inom den
närmaste framtiden påbörjas. För detta ändamål erfordrades, på sätt
förut ådagalagts, vissa förändringar dels vid gevärsfaktoriet, dels, om
jemväl ammunition för do nya vapnen skulle kunna inom landet till Bih.

till lliifid. Blot. 1804. 1 Sami. 1 Afä. 1 Haft. 4

Fjerde liufvudtiteln.

verkas, äfven vid ammunitionsfabriken. Skulle fördenskull fortfarande
anses önskvärdt, å ena sidan att antalet från utlandet inköpta repetervapen
icke komme att öfverskrida summan 10,000, såsom i den ursprungliga
allmänna planen föreslagits, och å den andra att anskaffningen
ej komme att fortgå långsammare än hvad i sagda plan förordats,
vore det oafvisligen nödvändigt, att tillverkningen vid gevärsfaktoriet
af repetervapen kunde taga sin början redan under år 1896, ett förhållande,
som i sin ordning hade till följd att anslag till de erforderliga
förändringarne vid ifrågavarande verkstäder måste af 1895 års
Riksdag beviljas. Blefve bifall till en sådan anordning af statsmakterna
lemnadt, skulle af de till anskaffning under år 1-896 föreslagna 15,000
karbinerna endast 5,000 st. behöfva inköpas från utländska fabrikanter,
under det att det återstående årsbehofvet 10,000 st. kunde genom tillverkning
inom landet fyllas.

Generalfälttygmästaren finner sig alltså, för vinnande af nyssnämnda
i flera hänseenden synnerligen eftersträfvansvärda mål, böra jemväl i
nu förevarande sammanhang återupptaga sin år 1893 gjorda och af Eders
Kongl. Maj:t gillade underdåniga framställning om anslag till förändringar
vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken; och anser han
alltså följande belopp böra, med anledning af förslaget om arméns förseende
med nya eldhandvapen, utaf 1895 års Riksdag äskas, nemligen:
till 5,000 repeterkarbiner inköpta från utlandet, å 54

kronor per stycke med transport ...........................

» besigtnings-, profskjutnings- och skottställningskostuader
för desamma, å 2 kronor per stycke ...

» tillbehör (remmar med lås, skyddsläder, mynningshylsor,
skrufmejslar in. m.) för desamma, å 2,90

kronor för hvarje karbin ...............................................

» transportkostnader för desamma, å 0,20 krona per

stycke ...................................................................................

» 10,000 karbiner tillverkade vid gevärsfaktoriet, å 45

kronor per stycke ........................................................

)) profskjutnings- och skottställningskostnader för sistnämnda
vapen, å 0,80 krona per stycke .................

» patentafgift för desamma, å 2,23 kronor per stycke
» tillbehör för desamma, å 2,90 kronor för hvarje ...

» transportkostnader för sistnämnda karbiner, å 0,20

kr. 270,000:
» 10,000:

14,500:

1,000:

450,000:

8,000

22,500

29,000

krona per stycke ...................................	...................... »	2,000: —
» förändringar vid gevärsfaktoriet .. .....	......................... »	372,500: —
d förändringar vid ammunitionsfabriken	....................... »	11,300: —
	Summa kronor	1,190,800: —

Fjerde hufvudtlteln.

Då jag nu går att för egen del yttra mig i denna fråga, torde
Eders Kong!. Maj:t erinra sig, att jag redan sistlidne år, då den af
generalfälttygmästaren gjorda framställning om anslag under år 1895
för anskaffning af eldhandvapen inför Eders Kong! Maj: t föredrogs,
förklarade mig i allo instämma med honom så väl hvad angår behofvet för
armén af dylika vapen som beträffande den kaliber och konstruktion, som
åt de nya vapnen borde gifvas, samt sättet för desammas anskaffning.
Endast med hänsyn till de stora fordringar på budgeten, som jemväl i
andra hänseenden från landtförsvarets sida måste framställas, ansåg
jag mig böra tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att i sin till Riksdagen i
ämnet aflåtna proposition i viss mån afvika från generalfälttygmästarens då
gjorda framställning och sålunda, med gillande af hvad generalfälttygmästaren
föreslagit i fråga om förändringarna vid gevärsfaktoriet och
ammunitionsfabriken, inskränka anslagskrafven för anskaffning af karbiner
till hvad som erfordrades för inköp af 5,000 sådana vapen.

Min ställning till frågan i år är alldeles oförändrad. Ur alla synpunkter
skulle jag anse i hög grad önskligt, om åt generalfälttygmästarens
nu föreliggande förslag kunde beredas fullständig framgång.
Äfven i år måste jag emellertid af samma skäl som sistlidne år ifrågasätta
någon minskning i de af generalfälttygmästaren uppstäda anslagsfordringar
och synes mig dervid begränsning i antalet till anskaffning
föreslagna karbiner med minsta olägenhet kunna vidtagas. Beviljas t. ex.
anslag till anskaffning af endast 10,000 karbiner i stället för 15,000, som
af generalfälttygmästaren föreslagits, så att antalet nya karbiner vid 1896
års utgång kommer att uppgå till 5,000 mindre än som från början förutsatts,
qvarstår alltid möjligheten att ett kommande år kunna bereda
något större anskaffningsanslag och dymedelst påskynda tillverkningen,
så att det oaktadt vid de 12 årens slut det erforderliga antalet gevär
och karbiner må vara färdigt. En rubbning åter i de af generalfälttygmästaren
för förändringarne vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken
beräknade siffror skulle deremot, såsom lätt inses, verka störande
på hela den tilltänkta gången af anskaffningen och måhända
med ett helt år förlänga den redan förut såsom anmärkningsvärdt lång
betecknade tidpunkt, inom hvilken de nya vapnen skulle komma att
stå till arméns disposition.

Då kostnaden för anskaffningen af 5,000 karbiner utaf generalfälttygmästaren
beräknas till 295,500 kronor och sålunda, derest nyss
af mig uttalade åsigt utaf Eders Kong]. Maj:t gillas, utaf Riksdagen
torde böra för handvapensanskaffniiigen äskas ett belopp utaf 1,190,800

[17.]

Anslag till
mobiliseringsammunition

för eldhandvapen.

28 Fjerde hufVudtiteln.

kronor — 295,500 kronor eller 895,300 kronor, hemställer jag alltså, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för anskaffning af nya eldhandvapen åt armén
på extra stat för år 1896 bevilja 895,300 kronor.

Mobiliseringsammunition för de nya eldhandvapnen.

Uti sin förutnämnda underdåniga skrifvelse den 9 sistlidne November
erinrar generalfälttygmästaren vidare, att han uti den plan för anskaffning
af mobiliseringsammunition till 1867—89 års gevär, som han i
sin underdåniga skrifvelse den 10 November 1891 understält Eders
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, beräknat behofvet till 36,000,000
patroner, ett antal som Eders Kongl. Maj:t, enligt hvad som framginge
af den till 1892 års lagtima Riksdag aflåtna nådiga propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof, ansett ingalunda vara för högt
beräknadt: att, då för fyllande af nämnda ammunition sbehof ett belopp
af i rundt tal 4,000,000 kronor ansetts erforderligt och något längre
dröjsmål med anskaffningen deraf än som vore oundgängligen nödvändigt
icke syntes böra ega rum, generalfälttygmästaren i sin ofvan åberopade
underdåniga skrifvelse hemstält, att Eders Kongl. Maj:t ville, i
syfte att den erforderliga anskaffningen måtte kunna inom fyra år fullbordas,
af den då instundande Riksdagen för ändamålet äska 1,000,000
kronor; att generalfälttygmästaren sedermera, då efter den först nämnda
tidpunkten icke någon omständighet tillkommit, som från hans synpunkt
sedd kunnat göra behofvet af eu snabb anskaffning af mobiliseringsammunition
för de nya eldhandvapnen mindre trängande, i sina underdåniga
skrifvelser den 27 November 1892 och den 15 November 1893
likaledes hemstält, att årsanslagen för ifrågavarande ändamål måtte bestämmas
till 1,000,000 kronor; samt att till anskaffningen beviljats för
hvartdera af åren 1893 och 1894 800,000 kronor och för år 1895

600,000 kronor, så att för de tre åren 1893—1895 sammanlagdt af
Riksdagen anvisats 2,200,000 kronor eller något mer än hälften af det
år 1891 beräknade totalbeloppet.

I underdåniga skrifvelsen den 15 November 1893 hade vidare,
fortsätter generalfälttygmästaren, bland skälen för en så vidt möjligt
påskyndad anskaffning af mobiliseringsammunition jemväl framhållits
den omständigheten att, om Eders Kong]. Maj:t och Riksdagen gillade
hans i samma skrifvelse framlagda förslag om anskaffande af nya eldhandvapen
för armén, ammunitionsanslaget måste fördelas på två kalibrar;

Fjerde hufvudtiteln. 29

och då denna förutsättning sedermera äfven inträffat, i det att 1894 års
Riksdag beviljat anslag till 5,000 st. repeterkarbiner, och sålunda vid
utgången af år 1895 till arméns disposition komme att förefinnas förutom
1867—89 års gevär, af hvilka hela det afsedda antalet 100,000
st. vid nämnda tidpunkt torde vara fullbordadt, jemväl berörda antal
6,5 mm. karbiner, som, enligt hvad redan meddelats, under nästinstundande
sommar komme att levereras, vore det, enligt generalfälttygmästarens
åsigt, ytterst önskvärdt, att den ursprungligen uppgjorda planen
för anskaffning af mobiliseringsammunition kunde genomföras, så att
hela behofvet deraf blefve f}dldt inom utgången af år 1896. Då
emellertid för vinnande af detta mål skulle erfordras ett anslag af ej
mindre än 1,800,000 kronor, eller skillnaden emellan den beräknade
anskaffningskostnaden, 4,000,000 kronor, och det beviljade beloppet

2,200,000 kronor, men förstnämnda summa syntes generalfälttygmästaren
för stor att under ett år utgå och användas för anskaffningen, föreslår han
i underdånighet, att anslaget måtte fördelas på tvenne år, 1896 och
1897, med 900,000 kronor på hvartdera.

Med anmälan, att för de medel till anskaffande af mobiliseringsammunition
för de nya eldhandvapnen, som hittills blifvit af Riksdagen
på extra stat beviljade, patrondelar till ytterligare 6,150,000 st. skarpa
patroner, deraf 5,300,000 till 1867—89 års gevär och återstoden till 1894
års karbin, under år 1894 blifvit bestälda och att leveransen af dessa
patrondelar redan påbörjats, hemställer generalfälttygmästaren alltså, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes till anskaffning af mobiliseringsammunition för
eldhandvapen af Riksdagen begära ett anslag på extra stat för år 1896
af 900,000 kronor.

Lika med generalfälttygmästaren finner jag önskligt, att anskaffningen
af mobiliseringsammunition så vidt möjligt påskyndas, men
anser mig dock af enahanda skäl, som jag förut under anslaget till
anskaffning af eldhandvapen åberopat, nödsakad att ifrågasätta någon
minskning i det af generalfälttygmästaren för detta ändamål begärda
anslag; och synes mig under sådana förhållanden anslaget kunna för
år 1896 utgå med samma belopp, som för innevarande år af Eders
Kongl. Maj:t äskades, eller 800,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj: t täcktes

för anskaffning af mobiliseringsammunition till eldhandvapen
för år 1896 af Riksdagen äska ett extra
anslag af 800,000 kronor.

Fjerde hufvudtiteln.

[18-]
Anslag till
iästniogsartillerimateriel.

Fästningsartillerimateriel.

För anskaffande af fästningsartillerimateriel förmäler sig generalfälttygmästaren
i sin merberörda underdåniga skrifvelse den 9 sistlidne
November anse ett anslag af 400,000 kronor böra för år 1896 på extra
stat af Riksdagen äskas.

Han anför till stöd härför hufvudsakligen:

att, sedan Eders Kongl. Maj:t under år 1892 i nåder faststält bestyckningsplaner
för befästningarna i Stockholms skärgård, Oscarsvärnslinierna
och Karlsborgs fästning med Varbergspositionen, endast ett
jemförelsevis ringa belopp 100,000 kronor blifvit för hvarje år af Eders
Kongl. Maj:t begärdt och af Riksdagen beviljadt till anskaffning af
dylik materiel;

att det emellertid vore uppenbart, att med ett då litet årsanslag
fyllandet åt det i sagda planer angifna behofvet af fästningsartillerimateriel
skulle taga eu synnerligen lång tid;

att särskildt Vaxholms- och Oscar-Fredriksborgs fästning, med
afseende på dess vigtiga uppgift att skydda rikets hufvudstad mot
angrepp från sjösidan, så snart som möjligt syntes böra förses med
fullständig bestyckning enligt den faststälda planen;

att denna uppfattning icke kunnat annat än ytterligare bekräftas
genom de under sistlidne års höst inom befästningsområdet utförda
kombinerade stridsöfningarna; samt

att då, enligt hvad generalfälttygmästaren hade sig bekant, chefen
för fortifikationen nu ämnade göra underdånig framställning om anslag
i och för Oscar-Fredriksborgsverkets förstärkande och detsammas ordnande
för uppställande derstädes af den, enligt 1892 års nådigst faststälda
plan, för verket afsedda kraftigare bestyckning, äfven af denna
omständighet syntes generalfälttygmästaren kunna hemtas skäl för
påskyndandet af den synnerligen angelägna kompletteringen af fästningsartillerimaterielen.

På sätt jag redan sistlidne år vid föredragning af den då i enahanda
syfte utaf generalfälttygmästaren gjorda framställning yttrade,
kan jag icke annat än lika med honom vitsorda, att en betydande
mängd fästningsartillerimateriel ännu återstår att anskaffa för att sätta
våra fästningar, särskildt dem mot sjösidan, i försvarsdugligt skick. Då
emellertid anslag för militära ändamål af ännu mera trängande be -

Fjerde hufvudtiteln. 31

skaffenhet än det förevarande under statsregleringsperioden måste äskas,
anser jag mig dock; böra göra framställning om en betydande nedsättning
i det af generalfälttygmästaren för anskaffning af fästningsartillerimateriel
begärda anslag och hemställer alltså

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för anskaffning af fästning sartilleri materiel på extra
stat för år 1896 bevilja ett belopp af 100,000 kronor.

Fältartiiierimateriel.

I sin merberörda underdåniga skrifvelse den 9 sistlidne November
erinrar generalfälttygmästaren slutligen, att anskaffningen af den fältartiiierimateriel,
som på grund af artilleriets vid 1892 års urtima Riksdag
beslutade omorganisation vore utöfver den redan befintliga materielen
af detta slag erforderlig, ansetts böra taga sin början med andra
öfvergångsåret (1894), för att året efter öfvergångstidens utgång afslutas,
samt att af det belopp, 1,270,000 kronor, som för sagda anskaffning
vore nödigt och som följaktligen borde under fem år, räknadt
från och med nyssnämnda år, utgå, hvardera af 1893 och 1894 års
Riksdagar beviljat en femtedel eller 254,000 kronor.

Med anmälan att det första af dessa båda årsanslag, hvilket under
1894 varit disponibelt, hufvudsakligen användts till anskaffning af materiel
till 2 st. 8 cm. batterier och att denna anskaffning under sagda
år till största delen fullbordats, hemställer alltså generalfälttygmästaren
i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till fortsatt anskaffning
af ny fältartiiierimateriel jemväl för år 1896 af Riksdagen äska ett anslag
på extra stat att utgå likaledes med 254,000 kronor.

Till denna underdåniga hemställan får jag tillstyrka nådigt bifall.

Fortifikationsbehof.

Sjöfästningarne.

I sina underdåniga skrivelser den 14 November 1891, den 15 November
1892 och den 14 november 1893 om anslag till rikets fästningsbyggnader
för åren 1893, 1894 och 1895 har chefen för fortifika -

[19.]

Anslag till •
fältartilleri;
materiel.

[20.]

Sjöfäst ningarne,

Fjerde hufvudtiteln.

tionen gjort framställning om åtskilliga förstärkningsarbetens utförande
vid befästningarne i Stockholms skärgård och vid Karlskrona.

Genom särskilda beslut den 31 December 1891, den 31 December
1892 och den 30 December 1893 fann emellertid Eders Kongl. Maj;t
dessa framställningar icke för det dåvarande böra till någon åtgärd
föranleda.

Under hänvisning till hvad i nämnda skrifvelse!- yttrats har
chefen för fortifikationen i sin förenämnda underdåniga skrifvelse den
13 November 1894 förnyat sin underdåniga anhållan om anvisande af
medel för ifrågavarande ändamål; och anhåller jag, då ett ytterligare
undanskjutande af dessa synnerligen angelägna arbeten icke synes mig
vara möjligt, att nu i korthet få redogöra för innehållet af förstberörda
tre skrivelser och de skäl, hvilka i dem blifvit af chefen för fortifikationen
för framställningen anförda.

Hvad angår behofvet i allmänhet af dylika förstärkningsarbeten,
hänvisar chefen för fortifikationen på de genomgripande förändringar i
befästningsväsendet, som måste blifva en följd af de på senare tider
inträdda förbättringarne på vapen- och sprängteknikens områden. De
framsteg i fråga om anfallsmedlen mot befästa platser, som våra
dagars rastlösa verksamhet på berörda områden medfört, hade, yttrar
han, öfverallt i utlandet föranledt så väl väsentliga förändringar och
ombyggnader af befintliga befästningar, som äfven nyanläggningar, mera
än de förutvarande egnade att motstå de allt kraftigare vordna anfallsmedlen
och på samma gång bereda större verkan och bättre skydd åt
de likaledes i ständig utveckling stadda försvarsvapnen. Behofvet af
liknande förstärkningar vid vårt lands båda sjöfästningar hade länge
varit kändt och erkändt af militära myndigheter och äfven blifvit,
redan år 1889, utaf dåvarande chefen för fortifikationen uti en embetsskrifvelse
framhållet, ehuru, på frågans dåvarande ståndpunkt i byggnadstekniskt
afseende, några bestämda förslag till sådana förstärkningsarbeten
icke ansetts kunna vid nämnda tidpunkt framläggas.

Då emellertid, fortsätter chefen för fortifikationen, under de närmast
derpå följande åren större erfarenhet i fråga om omfånget och
arten af de behöfliga förstärkningsarbetena blifvit genom i utlandet anstälda
försök vunnen, ansåge han sig pligtig att söka få till stånd
åtminstone de allra angelägnaste förstärkningsarbetena å våra sjöfästningar,
hvilkas påbörjande dessutom vore påkalladt af och borde sättas
i samband med uppställandet af den nya bestyckning, för hvars anskaffning
Riksdagen beviljat medel. Dessutom hade redan i juni månad
år 1891 dåvarande chefen för landtförsvarsdepartementet meddelat ho -

Fjerde lmfTudtitelu.

nom befallning att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med förslagsberäkningar
öfver den kostnad, som erfordrades för att i fullt tidsenligt
skick försätta landets nuvarande fästningar m. m.; Och hade chefen för
fortifikationen af sådan anledning redan sistnämnda år ansett sig böra
upptaga frågan till behandling, ehuru fullständiga planer för arbetenas
utförande då ännu ej varit uppgjorda.

Beträffande de arbeten, som vid hvardera af de båda fästningarna
skulle blifva af nöden, har chefen för fortifikationen vidare hufvudsakligen
anfört följande.

Försvaret i Stockholms skärgård. Sedan Eders Kongl. Magt den 22
April 1892 fastställt ny bestyckningsplan för befästningarna i denna
skärgård och Riksdagen äfven beviljat medel till påbörjande af dess
genomförande, hade artilleristyrelsen beställt halfva antalet af de grofva
kanoner, som skulle å Oskar-Fredriksborg uppställas, och äfven gått i
författning om tillverkning af de öfriga lättare för nämnde fäste afsedda
pjeserna. Dessa nya pjesers ändamålsenliga uppställning nödvändiggjorde
således vissa förändringar, särskildt i öfre verket, men äfven om
man bortsåge derifrån, kräfde kanonernas och ammunitionens tillbörliga
skyddande ovilkorligen dels förstärkandet af detta verks jordbröstvärn
och åtminstone en del af nedre verkets pansarvägg, samt i båda verken
hålrummens förstärkande och förbindelsernas täckande, dels ock anläggning
af ett pansarskyddadt batteri för de nya 12 cm. snabbskjutande kanonerna;
och uppenbarligen vore det synnerligen angeläget att dessa
arbeten komme till utförande i mån som kanonerna blefve färdiga att
ställas på sina platser. Skulle man kunna hoppas, att med det ganska
ringa antal kanoner af kraftigare slag, som kunde uppställas i detta
trånga verk, med någon framgång utföra försvaret, vore det så mycket
angelägnare att åt dem bereda verksamt skydd mot artillerielden, som
de anfallande fartygen, till följd af det moderna fartygsartilleriets ökade
skottvidd, numera kunde både på längre båll och till större antal samtidigt
beskjuta verket.

Ifrågavarande förstärkningsarbetens oeftergifliga nödvändighet hade
ock kraftigt framhållits, särskildt hvad anginge pansarförstärkningarne,
utaf den komité, som haft nådigt uppdrag att uppgöra den senast fastställda
bestyckningsplanen. Någon utsigt att vid krigstillfalle kunna
utföra hvad man under fredstid i fråga om förstärkningsarbeten underlåtit,
förefunnes icke heller, i synnerhet då frågan, såsom nu vore fallet,
gälde en sjöfästning. En sådan måste alltid befinna sig i fullt stridsfärdigt
skick och äfven om förhållandena i öfrigt medgåfve att låta
Bih. till Ri/ctd. Prof. IHdö. 1 Band. 1 A/d. 1 Haft. 5

34 Fjerde hufvudtiteln.

till ett krigsutbrott anstå med utförandet af meranämnda arbeten, skulle
i hvarje fall tillräcklig tid derför omöjligen kunna beredas.

Kostnaderna för förstärkningsarbetena i fråga hade slutligen beräknats
till 1,010,000 kronor, hvartill emellertid ytterligare måste komma
ett belopp af 100,000 kronor, som vore nödvändigt för att i fullt effektivt
skick försätta de i farlederna omkring fästningen nedlagda försänkningarna,
å hvilkas förefintlighet och styrka hela försvaret i Stockholms
skärgård vore i väsentlig mån beroende, men som, enligt en
utaf chefen för fortifikationen särskildt afgifven undersökningsrapport,
af flera skäl numera icke kunde anses lemna all den trygghet, som ursprungligen
med dem afsetts.

Fästningen Kungsholmen. Äfven för denna fästning hade till följd
af krigsmaterielens fortgående utveckling en kraftigare bestyckning befunnits
nödvändig. En ny bestyckningsplan för fästningen hade också
den 9 Oktober 1891 blifvit af Eders Kongl. Maj:t faststäld, och upptoges
deri, bland annat, 3 st. 24 om. pansarbrytande kanoner. Sedan
så beskaffade pjeser numera blifvit med derför af Riksdagen beviljade
medel anskaffade och å sina platser uppstälda, vore det uppenbart, att
i samband dermed de oundgängligen nödvändiga förstärkningarna af
fästningens mot nutidens skeppskanoner alltför svaga bröstvärn äfvensom
af de invid pjeserna uppförda ammunitionshvalfven måste utföras,
helst endast på detta sätt nödigt skydd åt de nya dyrbara pjeserna
kunde beredas. Chefen för fortifikationen hade också redan år 1891
med anledning deraf hemstält, att ett anslag af 200,000 kronor måtte
anvisas att under år 1893 för ändamålet utgå.

Öfriga åtgärder för fästningens försättande i tidsenligt skick skulle afse
dels bröstvärnens förstärkande äfven å andra delar af fästningen förmedelst
hufvudgrafvens öfverhväfvande eller igenfyllande och vallens framdragande
till förening med framförliggande fältvall, dels bättre täckande
äfven af öfrige hvalf samt beredande af ytterligare behöflig! bombfritt
utrymme, dels slutligen anordnande af nytt stormhinder genom förlängning
af den fästningen nu delvis omgifvande, af elden från de, enligt
bestyckningsplanen, till uppställning i fästningen afsedda snabbeldskanonerna
beherrskade stenjetén.

Hvad särskildt anginge frågan om de nuvarande bröstvärnens olämplighet
och oförmåga att lemna nöjaktigt skydd åt de omnämnde 3 nya
pjeserna, hade uppmärksamhet derå blifvit fäst jemväl af marinförvaltningen,
som i embetsskrifvelse hos chefen för fortifikationen gjort framställning
i ämnet och dervid påpekat, att vid anställde profskjutningar
den utrusande krutgasen visat sig från bröstvärnets öfre jordlager bort -

Fjerde hafrudtiteln.

slita massor af grus och småsten, som delvis inkastats i kanonernas
lopp, och att sålunda, frånsedt den fara, som med anledning af bröstvärnets
nuvarande beskaffenhet komme att vid fortsatt skjutning vara
med desammas användande förenad, af det anmärkta förhållandet, ytterligare
måste blifva en följd, att under längre eldgifning i det förut
klena bröstvärnet skulle bildas urgröpningar, hvarigenom bröstvärnets
motståndsförmåga mot fiendtlig eld komme att ännu mera förminskas.

Ifrågavarande bröstvärn vore i sjelfva verket så svaga, att en blifvande
fiendes projektiler med lätthet skulle kunna genomslå dem och träffa
de bakom bröstvärnen uppstäda dyrbara kanonerna med deras servismanskap
och den särskilda omsorg, som nedlagts på valet af lavettkonstruktion
för kanonerna och som afsett att åt berörda materiel och
servis söka bereda möjligast bästa skydd genom att mellan skotten
hålla dem fullkomligt dolda bakom bröstvärnet, komme följaktligen att
sakna betydelse.

Hvad slutligen anginge kostnaderna för de ifrågasatta arbetena,
kunde de, om man tills vidare läte anstå med vissa anordningar å linierna
VIII och III, som beräknats medföra en utgift af 118,500 kronor,
men som emellertid ej vore af så brådskande beskaffenhet som de öfriga,
nedbringas till den, i betraktande af nutida fästningskonstruktioner och
dyra byggnadsmaterialier, relativt låga summan af 671,500 kronor.

Under åberopande af hvad sålunda anförts, hemställer chefen för
fortifikationen, som finner oundgängligt att blifvande anslag på eu gång
beviljas, det Eders Kongl. Maj:t täcktes af nästinstundande Riksdag
äska dels till förstärkning af försvaret vid Oxdjupet ett extra anslag af

1.010.000 kronor, deraf för år 1896 360,000 kronor, dels till komplettering
af för sänkning ar ne vid Vaxholms och Oskar-Fredriksborgs fästning

100.000 kronor, att likaledes utgå under år 1896, och dels slutligen till
för stärknings arbeten å fästningen Kungsholmen ett extra anslag af 671,500
kronor, deraf för år 1896 200,000 kronor.

Lika med chefen för fortifikationen anser jag en förstärkning af
ifrågavarande fästningar så mycket snarare nu vara af yttersta behof
påkallad, som ifrågavarande arbeten måst redan i tre år stå tillbaka
för andra, ännu mera trängande försvarsbehof. De kunna nu icke längre
undanskjutas, såvida man verkligen vill, att den nya artillerimaterielen
på Oskar-Frcdriksborg skall kunna uppställas på sina platser,
vederbörligen skyddad, och att det fasta försvaret å Kungsholmen skall

36 Fjerde hufvudtiteln.

bringas ur det betänkliga tillstånd, hvari det på grund af ofvan antydda
fortifikatoriska svagheter för närvarande befinner sig.

Chefens för fortifikationen underdåniga hemställan, att de erforderliga
medlen måtte nu genast på en gång äskas, anser jag mig likaledes
böra understödja. Uppenbarligen kan, då frågan gäller så stora arbetsföretag
som dem, hvilka nu ställas i utsigt, någon planmässighet
vid deras utförande icke komma till stånd, med mindre vederbörande
myndighet, som har att dermed taga befattning, på förhand känner,
att hela det planlagda arbetet verkligen kommer att inom den närmaste
framtiden fullbordas; och i förevarande fall måste särskildt ihågkommas,
dels att då, hvad angår pansarförstärkningen vid Oskar-Fredriksborg,
kostnaden derför öfverstiger det belopp, som af chefen för fortifikationen
beräknats skola för arbetena vid nämnda fästning under ett år utgå,
någon beställning deraf ej ens kan företagas, så vida ej visshet erhålles,
att medel för gäldande af densamma under ett följande år komma
att stå till krigsstyrelsens förfogande, och dels att, beträffande Kungsholmen,
de föreslagna åtgärderna för bröstvärnens och de stora ammunitionsmagasinens
förstärkande äro grundade på förutsättningen, att de
ifrågasatta arbetena i fästningens öfriga delar jemväl komma till utförande.
Nödvändigheten att på en gång bevilja ett erforderligt byggnadsanslag
har ock vid föregående tillfällen, då förslag om större fästningsbyggnader
framstälts, utaf Riksdagen behjertats. Så anslog, för att nämna
endast ett exempel, 1871 års Riksdag till Karlsborgs fästningsbyggnad

1,520,000 kr., till befästningsarbeten uti inloppen till Stockholm 517,080
kronor och till befästningsarbeten vid Karlskrona hamn och Hvita Krog
icke mindre än 3,750,000 kronor, hvilket naturligtvis icke hindrade, att
beloppen af de under följande statsregleringsperioder utgående årsanslagen
bestämdes med hänsyn till de tillgångar, som för hvarje år ansågos
kunna för ändamålet användas.

Hvad slutligen beträffar frågan om tiden för meranämnda arbetens
fullbordande, innebär, såsom Eders Kongl. Maj:t behagade finna, chefens
för fortifikationen förslag, att under år 1896 skulle utgå hela det
för försänkningarne vid Vaxholms och Oskar-Fredriksborgs fästning
erforderliga belopp samt vid pass en tredjedel af de öfriga såsom nödiga
beräknade anslagsbeloppen, så att, änder förutsättning att återstående
två tredjedelar af sistnämnde belopp anvisades till utgående under åren
1897 och 1898, samtliga förstärkningsarbeten skulle kunna afslutas under
loppet af sistnämnda år. I och för sig niåste jag lika med chefen
för fortifikationen betona nödvändigheten deraf, att dessa arbeten bedrifvas
med all den skyndsamhet, som förhållandena medgifva. Det

Fjerde hufVudtiteln.

kan nemligen icke undgås, att, så länge ombyggnad af en fästning pågår,
hvarmed, bland annat, följer nödvändigheten att delvis borttaga
kanonerna samt rifva bröstvärnen och vallarne och blotta hvalfbyggnaderna,
densamma måste befinna sig i ett tillfälligt svaghetstillstånd och
angelägenheten att göra detta så kortvarigt som möjligt torde, helst då
frågan gäller en sjöfästning, icke behöfva särskilt påvisas. Jag skulle
sålunda varit benägen att jemväl i nu förevarande afseende tillstyrka
bifall till chefens för fortifikationen förslag, derest jag icke af hänsynen
till andra vigtiga försvarsändamål, som äfven måste under statsregleringsperioden
i sin mån tillgodoses, manades att söka något begränsa
det för år 1896 för ändamålet begärda anslagsbeloppet. Jag finner
mig under sådana förhållanden böra utgå från förutsättningen, att de
båda byggnadsföretagen komma att fullbordas under loppet af 4 år och
försänkningsarbetet under 2 år, samt hemställer alltså, att Eders Kongl.
Magt täcktes föreslå Riksdagen

att på extra stat bevilja till förstärkning af försvaret
vid Oxdjupet 1,010,000 kronor, till komplettering
af försänkningarne vid Vaxholms och Oskar-Fredriksborgs
fästning 100,000 kronor och till för stärkning sarbeten
vid Kungsholmens fästning 671,500 kronor äfvensom
till utgående under år 1896 deraf anvisa för förstnämnda
ändamål 150,000 kronor, för försänkningarne
vid Vaxholms och Oskar-Fredriksborgs fästning 50,000
kronor samt för förstärkningsarbetena vid Kungsholmen

140,000 kronor.

Karlsborg.

Rörande arbetena å denna fästnings fullbordande erinrar chefen
för fortifikationen i sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 13 sistlidne
November, att han, i syfte att möjliggöra ett kraftigare bedrifvande
af desamma, i sina skrifvelser rörande anslagsbehofven för fästningsbyggnaderna
under åren 1893, 1894 och 1895 hemstält, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes för ändamålet af Riksdagen äska för hvartdera af
förstnämnda båda år 350,000 kronor och för år 1895 300,000 kronor.

Eders Kongl Maj:t inskränkte emellertid anslagsfordringarna, fortsätter
chefen för fortifikationen, till 200,000 kronor för hvardera af

[21.]
Anslag till
Karlsborgs
fästningsbyggnad.

38 Fjerde hufvudtiteln.

åren 1893 och 1895, under det att för år 1894 Eders Kongl. Maj;t i
likhet med chefen för fortifikationen fann anslagsbeloppet böra bestämmas
till 350,000 kronor. Då Riksdagen häraf beviljade för år
1893 200,000 kronor men för hvartdera af åren 1894 och 1895 endast

150,000 kronor, utgjorde alltså det belopp, som under nämnda tre år
för Karlsborgs fästningsbyggnad erhållits, tillsammans 500,000 kronor
eller jemt hälften af den summa, 1,000,000 kronor, som chefen för
fortifikationen ansett erforderlig.

Chefen för fortifikationen förklarar sig nu i underdåniga skrifvelsen
den 13 sistlidne November fortfarande vidhålla den af honom flera
gånger uttalade åsigt, att det. icke är med god hushållning och statens
fördel förenligt att bestämma årsanslaget för Karlsborgs fästningsbyggnad
till lägre belopp än 300,000 kronor. Med hänsigt till nödvändigheten
att bereda medel för utförande af de förut omförmälda
och, efter chefens för fortifikationen åsigt, af yttersta behof påkallade
förstärkningsarbetena vid sjöfästningarna, anser han emellertid anslagsfordringarna
för år 1896 för nu ifrågavarande fästningsbyggnad kunna
inskränkas till 200,000 kronor eller samma belopp, Eders Kongl. Maj:t
under flera föregående år funnit sig böra för ändamålet äska.

Han hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af nästinstundande
Riksdag till fortsättande af arbetena ä Karlsborgs fästning med
Vaberget på extra stat för år 1896 äska ett extra anslag af 200,000
kronor.

Till denna chefens för fortifikationen framställning får jag så mycket
hellre tillstyrka bifall, som jag de föregående gånger, frågor om
anslag till Karlsborgs fästningsbyggnad af mig inför Eders Kongl. Maj:t
föredragits, städse betonat vigten af denna fästnings snara fullbordande
och endast af hänsyn till de stora fordringar på budgeten, som från
landtförsvarets sida måste uppställas, ansett mig böra förorda, att anslag
till byggnadsarbetena bestämdes till lägre belopp än som af chefen
för fortifikationen ifrågasatts.

Fjerde liufvudtiteln.

Ökad materiel för ingeniörvapnet.

I mitt anförande till statsrådsprotokollet för den 13 Januari 1894
i den då föredragna frågan om anslag till ökad materiel för ingeniörvapnet
ådagalades, med stöd af t. f. chefens för generalstaben yttrande
rörande den förbättrade härordningen och arméförvaltningens deröfver
afgifna utlåtande, att till följd af ingeniörvapnets ombildning ökad
materiel för densamma erfordrades och att kostnaden derför, äfven
om man afstode från att, på sätt som ifrågasatts, under de fem år, som
bestämts för genomförande af den förbättrade härordningen, anskaffa
en »lätt» fälttelegraf afdelning, i allt fall skulle komma att uppgå till

222,000 kronor, deraf 130,000 kronor för två, hvardera för 65,000 kronor
beräknade krigsbryggeekipage, 64,000 kronor för två fälttelegrafafdelningar
och 28,000 kronor för erforderlig materiel till ett fältingeniörkompani
och två ingeniörstaber.

Af detta belopp äskade Eders Kongl. Maj:t på extra stat för innevarande
år en summa af 50,000 kronor, hvaremot Riksdagen, med anledning
af Eders Kongl. Maj:ts framställning i ämnet, till anskaffning
af en fälttelegrafafdelning beviljade 30,000 kronor, och anförde Riksdagen
dervid, angående behofvet af ingeniörmateriel i allmänhet, att, då
för närvarande funnes sex krigsbryggeekipage och således ett för hvarje
arméfördelning, anskaffning af ytterligare två, afsedda för reserven,
syntes Riksdagen mindre angelägen.

I sitt underdåniga yttrande den 13 sistlidne November angående
åtgärder under år 1896 för genomförande af fortifikationens nya organisation
bär chefen för fortifikationen ånyo till behandling upptagit frågan
om anskaffande af ny fältingeniörmateriel och förklarar han deri, att
den af Riksdagen till anskaffande af en fälttelegrafafdelning beviljade
summan 30,000 kronor visserligen ej försloge för uppsättandet åt en
fullständig sådan, enär kostnaden derför lågt räknadt och under förutsättning,
att all den materiel, som kan i fortifikationens egna verkstäder
förfärdigas, också blifver derstädes tillverkad, i hvarje fall ansetts
uppgå till 32,000 kronor, men att emellertid, om med inköpet af
en del så kallad färdig materiel, såsom telegrafkabel in. m., finge anstå
till krigsutbrott, den dock för närvarande kunde anses tillräcklig.

Deremot anser han fortfarande, att af den utaf t. f. chefen för generalstaben
i hans yttrande rörande den förbättrade härordningen såsom
behöflig angifna fältingeniörmaterielen redan under öfvergångsåren

[22.]
Anslag till
ökad materiel
för ingeniörvapnet.

40 Fjerde hufvudtlteln.

måste anskaffas, förutom en ytterligare fälttelegrafafdelning, jemväl 2
nya krigsbryggeekipage.

Riksdagens åsigt om obehöfligheten af de nya krigsbryggeekipagen
berodde, yttrar han, på någon missuppfattning af förhållandena. Af de sex
nu förefintliga ekipagen voro nemligen endast de fyra, som voro afsedda
för andra, tredje, fjerde och femte arméfördelningarna mobila, under det att
de båda öfriga, såsom bestående af äldre materiel och ej försedda med
fullständiga anspannspersedlar, endast kunde användas till öfningsmateriel
i depoterna. De två till anskaffande föreslagna nya ekipagen
voro fördenskull ingalunda afsedda för reserven, utan måste påräknas
såsom fältmateriel för första och sjette arméfördelningarna.

Under sådana förhållanden och då med påbörjandet af anskaffningen
utaf nämnda två ekipage synes chefen för fortifikationen lika litet kunna
anstå som med anskaffningen af den återstående fälttelegrafafdelningen,
hemställer han, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för anskaffning af ett
krigsbryggeekipage till en beräknad kostnad af 65,000 kronor och en
fälttelegrafafdelning till den af Riksdagen sistlidne år antagna kostnad
af 30,000 kronor på extra stat för år 1896 af Riksdagen äska 95,000
kronor.

Enär, på sätt jag yttrade förra gången, då frågan om anslag till
ökad ingeniörmateriel inför Eders Kongl. Maj:t föredrogs, den föreslagna
anskaffningen är en nödvändig följd af den beslutade förbättrade
härordningen och behofvet deraf redan i t. f. chefens för generalstaben
yttrande om berörda härordning påpekats, anser jag mig så
mycket hellre böra tillstyrka bifall till denna chefens för fortifikationen
framställning, som år 1896 eller det, om budgeten för hvilket nu är
fråga, är det fjerde af de för härordningens genomförande bestämda
öfvergångsåren och sålunda under det sista af desamma ännu skulle
återstå att anskaffa ytterligare ett krigsbryggeekipage och den öfriga
erforderliga materielen till en sammanlagd kostnad af 93,000 kronor.
Jag hemställer alltså,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes till anskaffning af
ett krigsbryggeekipage och en fälttelegrafafdelning på extra
stat för år 1896 af Riksdagen äska 95,000 kronor.

Fjerde hufvudtiteln.

Kaserner.

Såsom Eders Kong!. Maj:t täcktes erinra sig, beviljade 1894 års
Riksdag till åtskilliga kasernbyggnader för de i följd af 1892 års urtima
Riksdags beslut ny- och ombildade truppförbanden en summa af
2,791,160 kronor, att med 1,411,925 kronor utgå från vissa tillika angifna
försäljningsmedel, hvarjemte Riksdagen af återstående beloppet
1,379,235 kronor på extra stat för innevarande år anvisade 400,000
kronor.

Till det belopp 979,235 kronor, som sålunda skulle återstå att pa
extra stat anvisa, bör emellertid läggas dels kostnaden för uppförande
i Christianstad af de för Wendes artilleriregemente erforderliga byggnaderna,
hvilken förut till 304,000 kronor beräknade kostnad, numera,
sedan Christianstads stad förklarat sig villig att till de blifvande byggnadernas
uppförande bidraga med 40,000 kronor, kan nedsättas till

264,000 kronor, och dels kostnaden för erforderliga ombyggnadsarbeten
å Karlsborg, som af chefen för fortifikationen i ett af honom den 24
sistlidne december afgifvet utlåtande beräknas till 26,400 kronor. Under
förutsättning att de kasernetablissement, till hvilkas uppförande anslag
redan beviljats, verkligen kunna med de för dem afsedda medel fullbordas,
skulle sålunda för samtliga de i följd af 1892 års urtima Riksdags
beslut nödiga kasernetablissementen ytterligare erfordras en summa
af 1,269,635 kronor att på extra stat utgå; och anser jag en tredjedel
deraf eller i rundt tal 420,000 kronor vara för år 1896 af nöden.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

af den för uppförande af nya kasernetablissement
beviljade summa till utgående på extra stat
under år 1896 anvisa 420,000 kronor.

Intendenturbehof.

Flyttande sjukhus.

1 sin underdåniga skrifvelse den 9 sistlidne November angående
extra ordinarie statsanslag under år 1896 för arméns utrustning bär
generalintendenten, liksom i motsvarande den 31 Oktober 1893, i anledBih.
till Rikad. Vrot. 1895. 1 Sami. 1 A/d. 1 Hä/t. G

[23.]

Anslag till
kaserner.

[24.]

Anslag till
flyttande
sjukhus.

Fjerde hufyudtlteln.

ning af 1895 års då förestående statsreglering, aflåtna skrifvelse, lernnat
en fullständig redogörelse för samtliga luckor i den del af arméns vid
mobilisering erforderliga materiel, hvars anskaffande åligger arméförvaltningens
intendentsdepartement. Då, hvad angår dels den personliga
utrustningen, deri jemväl inräknadt behofvet af reservportioner, och dels
den, med undantag af materiel för flyttande sjukhus, nödiga trängutrustningen,
generalintendenten icke ifrågasätter, att deri förefintliga
brister skulle fyllas under de för den förbättrade härordningens genomförande
bestämda öfvergångsåren, har jag ej att för närvarande dermed
sysselsätta mig.

Hvad åter beträffar materiel till flyttande sjukhus, förmäler sig
generalintendenten, med stöd af den i skrifvelsen den 31 Oktober 1893
framlagda, af mig i mitt anförande till statsrådsprotokollet för den 13
Januari 1894 i fråga om regleringen af utgifterna under riksstatens
fjerde bufvudtitel för år 1895 fullständigt återgifna utredning i denna
fråga, fortfarande anse oundgängligt nödvändigt, att hehofvet deraf
fylles under åren 1896 och 1897, så att vid den tidpunkt, då den förbättrade
härordningen kommer att vara genomförd, jemväl må till arméns
disposition förefinnas ifrågavarande, för en betryggande sjukvård, i händelse
af mobilisering, alldeles oumbärliga materiel. Behofvet deraf synes
honom, såsom han yttrar, så behjertansvärdt och angeläget, att dess
fyllande icke utan den största våda kan uppskjutas och till och med
den vigtiga frågan om fullständigandet af infanteriets ammunitionsvagnar,
som eljest ansåges böra i främsta rummet påkalla statsmakternas uppmärksamhet,
måste, enligt generalintendentens åsigt, skjutas undan i
afvaktan på en tillfredsställande lösning af den ännu vigtigare frågan
om kompletterandet af materielen för de flyttande sjukhusen.

Hvad angår den anslagssumma, som för ändamålet är af nöden,
erinrar generalintendenten, att hela anskaffningskostnaden i ofvannämnda
af honom framlagda utredning beräknades till 821,880 kronor, att till
täckande deraf redan förefanns dels användbar materiel till ett värde
af 32,800 kronor dels ett kontant belopp af 75,000 kronor, som från
reservationerna å anslaget till försvarsverket till lands kunde för ifrågavarande
anskaffning tagas i anspråk, samt slutligen att sistlidne års
Riksdag till materiel för flyttande sjukhus beviljade 30,000 kronor, så
att, då från förstnämnda summa dragés sistberörda tre belopp eller tillsammans
137,800 kronor, återstoden 684,080 kronor eller i rundt tal

684,000 kronor skulle utgöra hvad som ännu för ineranämnda anskaffning
erfordrades.

Generalintendenten hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:ts täcktes

Fjerde hufvudtiteln.

af nästinstundande Riksdag å extra stat äska ett anslag af 684,000
kronor att till fullständigande af arméns flyttande sjukhus utgå med

342,000 kronor under hvartdera af åren 1896 och 1897.

På sätt jag yttrade redan förra gången, denna fråga inför Eders
Kongl. Maj:t föredrogs, är jag fullkomligt ense med generalintendenten
derom, att af de brister i arméns utrustningsmateriel, som för närvarande
förefinnas, ingen är af betänkligare beskaffenhet och i högre grad
påkallar ett snart afhjelpande än just bristen på materiel för flyttande
sjukhus. Den för eu ändamålsenlig sjukvård betydelsefulla rol, som
tillkommer dessa i den kämpande härens spår omedelbart följande sjukvårdsanstalter,
kan icke nog framhållas och jag skulle eftersätta min
tjenstepligt, om jag icke inför Eders Kongl. Maj:t kraftigt betonade
angelägenheten af ifrågavarande anskaffning.

Särskildt anser jag mig dervid böra vända mig mot det någon
gång hörda påståendet, att med anordnandet af flyttande sjukhus kan
anstå till ett eventuelt krigsutbrott. Det är ingalunda fallet. Den derför
erforderliga materiel är af den komplicerade beskaffenhet, att den
omöjligen kan förfärdigas på den korta tid, som i våra dagar plägar
förflyta emellan en uppkommande fara för krig och sjelfva krigsutbrottet,
och äfven om den väsendtligaste materielen är anskaffad under fredstid,
förslå de få dagar, som för arméns mobilisering numera är o bestämda,
knappast för de arbeten, som för den förefintliga materielens fältmessiga
utrustning äro af nöden.

Emellertid och ehuru jag sålunda i allo delar de af generalintendenten
i ämnet uttalade åsigter, är jag det oaktadt nödgad att med
hänsyn till de stora anslagsfordringar, som under förevarande statsregleringsperiod
måste från landtförsvarets sida framställas, äfven i år
tillstyrka någon nedsättning i de af honom ifrågasatta anslagskraf.
Jag finner anslagsbeloppet för år 1896 under sådana förhållanden kunna
bestämmas till hälften af hvad generalintendenten begärt och torde
äfven med denna summa eu ganska afsevärd anskaffning utaf ifrågavarande
materiel kunna åstadkommas. Enligt hvad jag från arméförvaltningen
inhemtat, kan med de medel, som redan förefinnas, ett flyttande
sjukhus för en hvar af arméns fyra trängbataljoner iordningsställas
och äfven om anslagsbeloppet för år 1896 nedsättes till nyssnämnda
summa skulle vid berörda års utgång tre af arméns 6 arméfördelningar
kunna erhålla 2 och de återstående 1 flyttande sjukhus hvardera.

[25.]

Anslag till reseunderstöd

åt officerare
in. fl.

[26.]
Anslag till
skarpskytteväsendets
och
skjutskicklighetens
befrämjande.

44 Fjerde hnfvudtiteln.

Jag hemställer fördenskull, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att till anskaffning af materiel för flyttande sjukhus
på extra stat bevilja 684,000 kronor och deraf
till utgående under år 1896 anvisa en fjerdedel med

171,000 kronor.

Diverse behof.

Reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän.

Till bestridande af kostnaden för officerares utsändande till främmande
länder i ändamål att inhemta upplysningar rörande krigsväsendet
och såsom bidrag till de kostnader, officerare måste vidkännas under
anställning i utländsk krigstjenst eller eljest under resor utomlands
för utbildning i sitt yrke, har under en lång följd af år på extra stat
anslagits ett belopp af 9,000 kronor, hvarjemte, i följd af 1883 års
Riksdags beslut, medel från detta anslag utgått för att bereda tjenstemän
vid intendenturen tillfälle att genom besök i främmande land tillgodogöra
intendenturen den der vunna erfarenheten i hvad till en armés
hushållning hörer. Då ett dylikt anslag fortfarande är af nöden
hemställer jag:

att för år 1896 må till reseunderstöd åt officerare
och intendenturtjenstemän äskas ett extra anslag å

9,000 kronor, med rättighet för Eders Kongl. Maj:t
att få under följande år använda hvad af anslaget
kan under året besparas.

Skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande.

Uti förut omförmälda skrifvelse den 23 sistlidne Oktober har centralstyrelsen
för Sveriges frivilliga skytteföreningar i underdånighet anhållit,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riksdag
aflåta nådig proposition om beviljande för år 1896 af 160,000 kronor
till nyss angifna ändamål; och har centralstyrelsen till stöd för denna
anhållan hufvudsakligen anfört: att erfarenheten under det sistförfluten

Fjerde hnfrudtiteln.

verksamhetsåret påvisat behofvet af ökade anslagsmedel, för såvidt det
skulle blifva möjligt att motsvara skytterörelsens genom stegrad lifaktighet
ökade kraf på understöd; att under året skytteföreningarnas antal
ökats från 310 till 395 och medlemmarnas från 24,000 till omkring
26,000; att 8,300 värnpligtige skyttar derunder fullgjort de för understöds
erhållande föreskrifna skjutöfningar, under det att året dessförinnan
motsvarande antal utgjorde endast 6,000; att, derest skytterörelsen
skulle blifva af verkligt gagn för armén, det vore, särskild}; med afseende
å de värnpligtiges öfningar, af yttersta vigt att militäriskt utbildade
instruktörer vid armén kunde vid de olika skytteföreningarna anställas
och att de jemlikt nådiga brefvet den 15 December 1893 i
skytteförbundens styrelser insatta ombud för öfvervakande af föreningarnas
af staten understödda verksamhet i sin egenskap af officerare
vore särdeles lämplige att utse sådana instruktörer och att öfvervaka
undervisningens bedrifvande, men att emellertid såväl ombudens som
instruktörernas uppdrag vore förenade med dels icke obetydlig uppoffring
af tid och arbete, derför godtgörelse nu ej kunde beredas dem,
och dels med direkta utgifter för resor m. m., till livilkas gäldande
likaledes medel saknades; att, då efter styrelsens erfarenhet, håg för
skjutöfningar vore synnerligen utbredd bland vårt lands vapenföra befolkning,
under det att man endast med svårighet kunde anskaffa de
derför erforderliga penningemedlen, en anordning, hvarigenom åtminstone
åt de värnpligtige skyttarne kunde kostnadsfritt lemnas ammunition,
skulle, enligt styrelsens förmenande, mer än annat bidraga till
skytterörelsens befrämjande, men att äfven härtill medel nu ej kunde
anslås; samt slutligen att i följd af den ständiga tillkomsten af nya föreningar
äfvensom skytteväsendets omdaning i militärisk riktning och
de nya armégevärens större skottvid en allmän ombyggnad af äldre
skjutbftnor och anläggning af nya blifvit en nödvändighet.

Under förutsättning att anslag till det sålunda ifrågasatta beloppet
beviljas, har styrelsen vidare föreslagit följande fördelning af detsamma:

understöd till frivilliga skytteföreningar, att utgå med 3 kronor
för hvarje värnpligtig medlem, som fullgjort gifna bestämmelser, be -

räknadt för 20,000 skyttar...................................................... kr. 60,000: —

understöd till skytteförbund för anordnande af
allmänna täflingsskjutningar samt till bestridande af

omkostnaderna för skytteförbundens verksamhet............ » 24,000: —

till anskaffande af fri ammunition för värnpligtige
skyttar...........................................................................» 20,000: —

Transport kr. 104,000: —

Fjerde hufvudtiteln.

Transport kr. 104,000: —
till bestridande af omkostnaderna för skytteväsen dets

administration.................................................................. » 10,000: —

till ersättning åt skytteföreningarnas instruktörer
och Eders Kongl. Maj:ts ombud i skytteförbundens

styrelser ...................................................................................... » 16,000: —

till anläggande af skjutbanor för skytteföreningar
och skytteförbund ................................................................... » 30,000: —

tillsammans kr. 160,000: —

Och förklarar styrelsen sin lifliga öfvertygelse vara, att, ifall tillräckliga
medel för ofvan antydda ändamål ställdes till det frivilliga
skytteväsendets förfogande, detsamma skulle kunna utvecklas på ett
sätt, som för stärkandet af fosterlandets försvarskrafter skulle vara af
stor och afsevärd betydelse.

Äfven arméförvaltningen å civila departementet, som anmodats att
öfver centralstyrelsens berörda framställning afgifva underdånigt yttrande,
förklarar sig anse bifall till densamma högligen önskligt, derest i öfrigt
plats å budgeten kan, vid jemförelse med andra vigtiga anslagsfordringar
för landtförsvaret, åt den begärda anslagsökningen beredas.

För min egen del måste jag till denna fråga intaga samma ställning
innevarande år som det senast förflutna. Jag förbiser ingalunda, att
skytterörelsen med den ledning, som i följd af den under år 1893 inträdda
reform kommit densamma till del, skall kunna bringas att lemna
ett afsevärdt stöd åt de af staten direkt anordnade försvarsanstalterna.
Särskildt den utbildning af de värnpligtiges skjutskicklighet, som
utgör ett af de allra främsta målen för skytterörelsen i dess nuvarande
form, kan icke annat än verka synnerligen godt, helst äfven med de
nuvarande förlängda vapenöfningarna för beväringen tiden icke medgifver
att bibringa de värnpligtige all den undervisning i denna den
blifvande soldatens allra vigtigaste utbildningsgren, som skulle vara
önsklig.

I denna liksom flera andra af de anslagsfrågor, jag under gången
af mitt anförande berört, måste jag emellertid taga hänsyn till totalbeloppet
af de anslagskraf, som under nu förevarande statsregleringsperiod
kunna från landtförsvarets sida framställas; och, enär jag, då

Fjerde hufvudtiteln.

frågan betraktas från denna synpunkt, icke finner tillrådligt att hvad
beträffar år 1896 för skarpskytteväsendet ifrågasätta större anslagsbelopp,
än som till enahanda ändamål beviljades för nu pågående budgetår
eller 90,000 kronor, hemställer jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen

att till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens
befrämjande såsom extra anslag för år 1896 bevilja
90,000 kronor, med rättighet för Eders Kongl.
Maj:t att få under följande år använda hvad af anslaget
kan under året besparas.

Hvad chefen för landtförsvarsdepartementet sålunda
i afseende å regleringen af utgifterna under
riksstatens fjerde hufvudtitel tillstyrkt och hemställt
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets
öfrige ledamöter, gilla och bifalla, med befallning
tillika, att utdrag af detta protokoll skulle till
finansdepartementet öfverlemnas till ledning vid författandet
af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen
angående statsverkets tillstånd och behof för
år 1896.

In fidem protocolli
J. L. Leyonmarck.

Fjerde hnfviidtiteln.

Bil. I.

Beräkning

af de ökade kostnader, hvilka för år 1896 uppkomma å statsanslaget
för intendentureorpsen till fullföljande under nämnda år af den utaf Kongl.
Maj:t med urtima Riksdagen 1892 beslutade nya organisationen

af berörda corps:

Utgifter som tillkomma:	''It:; Kronor.		Summa Kronor.

Samtliga aflöningsförmåner enligt, stat åt en faltintendent afl. klassen	5,460	—
D:o d:0 » d:o > en intendent *2. >	2,895	—
D:o d:o » d:o » sju intendenter >3. . »
	13,510	—	21,865
Utgifter som afgå: Samtliga aflöningsförmåner enligt stat åt en intendent af 1. klassen	3,895
D:o d:o > d:o » åtta intendentsaspiranter å
1,095 kr..............................................................................	8,760	—	12,655	—
hvadan kostnadsökningen å det ifrågavarande statsanslaget för år 1896
lomme att utgöra...............................................................	—	—	9,210	—
eller, då detta anslag i riksstaten för år 1895 upptagits till............	—:—	—	339,000	—
detsamma i riksstaten för år 1896 bör upptagas till kronor............	—		348,210

Stockholm den 19 Oktober 1894.

A. THORÉN.

Generalintendent.

F. Holmquist.

Bih. till Riksd. Prat. 1895. 1 Sami 1 Åfd. 1 Håft.

Fjerde hufVudtlteln.

Bil. II.

Förslag

till förändringar i infanteriets organisation under år 1896 beträffande

tillkomsten af personal.

* Nya beställningar.	Vid Vesternorrlands regemente.	Vid öfriga infanteri-truppförband.	Summa.
Öfverstelöjtnant.................................................		1	1
Kaptener af 1. klassen ........................................ ......	2	2	4
> > 2. » ......................................................................	1	1	2
Löjtnanter > 2. > *).......................................................................	1	15	16
Underlöjtnanter ...................................................................................	2	2	4
Fanjunkare .........................................................................................	2	2	4
Sergeanter af 1. klassen .....................................................................	1	12	13
» > 2. > ......................................................................	4	4	8
Fältmusikanter ...................................................................................	1	1	2
Distinktionskorpraler och korpraler ... ........	7	16	23
Vice korpraler ..........................	3	18	21 i
Spel ..................................................................................................	6		6
Menige ......................	200	200

„ *) Enligt pianon för öfvergångeu till den förbättrade härordningen skulle under fjerde öfvergångs aret

tillsättas, bland annat, 8 löjtnanter af 1. kl. Men derigenom att vid de tillförene s. k. beväringstrupperna
halfva _ antalet löjtnanter uppflyttats till löjtnanter af 1. kl. och för ändamålet erforderliga
medel beviljats vid 1893 års riksdag böra ej några ytterligare löner beräknas för löjtnanter af 1 kl.
utan i stället för löjtnanter af 2 kl.

Fjerde hiifyndtiteln

Beräkning.

Bil. III.

af den ökade kostnaden för år 1896 för genomförandet åt infanteriets

organisation.

Följande utgifter tillkomma:

! på grund af å Bil. I. upptagna tillsättning af personal.

1 öfverstelöjtnant		a	5,605	kr.
2 kaptener af 1. klassen	å	3,380
2 d:o > 1.	»	a	3,200	■>	*>...............................
1 kapten » 2.		å	2,180
1 « »2.	>	a	2,000	>	>)...............................
15 löjtnanter » 2.		a	1,140
1 löjtnant » 2.	»	a	1,020	«	>)...............................
2 underlöjtnanter		a	840	>
2 d:o		ä	720
2 fanjunkare		ä	1,230	>
2		ä	1,170	»	>)...............................
12 sergeanter af 1. klassen	a	728	>
1 sergeant » 1.		ä	680	*	*)..............................
4 sergeanter > 2.	>	ä	528	>
4 d:o » 2.	»	ä	480	»	•>..............................
1 fältmusikant		a	408	>
1 d:o		a	360	>	■i..............................
16 korpraler		a	135
7 d:o		a	120	>	■).............................
18 vice korpraler		a	66	i
C ’ o		å	60	*	■)..............................

200 nummerlöner (23 korpraler, 21 vice korpraler, 0 spel och

150 menige)

	Kronor.
	5,605
	6,760	—
	6,400	—
	2,180	—
	2,000	—
	17,100	—
	1,020	—
	1,680	—
	1,440	I
	2,460	—
	2,340	—
	8,736	—
	680	—
	2,112	—
	1,920	—
	408	—
	360	—
	2,160	—
	840	—
	1,188	—
	180	—
ä 150 kr.	30,000	—j
Summa	97,569

l) Vid Vosternorrlands regemente.

Fjerde hafrudtiteln

\\\	Kronor.
Följande utgifter upphöra:
För 258 indragna rotar å 150 kr................	38,700	I
5 20 » nummer vid Vermlands fältjägarecorps................................	1,500	-1
Rekrytmöteskostnad för 78 man (278—200) a 156 kr.....	12 168
Regementsmöteskostnad för 78 man å 22 kr. .	1,716	I
— Summa	54,084	—
Kostnadsökningen utgör således 97,569 — 54,084 ........ ; u• ;nojlI i; ■;; ■ ■ >. .■>, i	43,485	—

Fjerde hufvudtiteln.

Bil. IV.

Beräkning

af ökadt anslagsbehof för Skånska husar- och dragonregementena under

år 1896 (4. öfvergångsåret).

	K r	0	n o r.	\|
Utgifter som tillkomma:
Lega.
205 menige å ny stat å 40 kr.......................................................	8,200	—
82 » » > » » 80 t> ......................................................	6,560	—	14,760	—
Rekrytskolans kostnad.
a) Dagaflöning:
1 ryttmästare i 305 dagar ä 3,0 o kr..................................	915	—
3 subalternofficerare » h 2,oo » .................................	1,830	—
1 fanjunkare » a 1,00 » .................................	305	—•
3 sergeanter » å 0,80 » ...............................	732	—
1 trumpetare » ä 0,8 o > .................................	244	—
1 sjuk vårdsryttare * ä 0,12 » ................................	36	60
1 hofslagareryttare » å 0,12 » .................................	36	60
1 1. (2) bataljonsläkare » ä 3(2) » medeltal.....................	762	50
1 bataljonsveterinär < ä 2,oo » ................................	610	—	5,471	70
b) Arfvoden:
2 korpraler å ny stat i 12 månader å 10 kr............................	240
3 vicekorpraler » » ä 6 » ..........................	180	—	420	—
c) Månadslöner:
5 korpraler och vicekorpraler å ny stat i 12 månader å 10 kr..........	600	—
95 menige » ä 10 kr.........	11,400	—	12,000	—
Transport	—	-	32,651	70

Fjerde hufyndtiteln

	K	O	n o r.
Transport			32,651	70
d) Medikamentspenningar:
i 102 man k 1,83 kr..............................................»..................	—		186	66
e) Kaserninventariers underhåll:
\| 102 man k 2,31 kr......................................................................	—	—	235	62
v f) Underhåll af b ev äring sper sedlar:
102 man ä 3,66 kr....................................................................	—	—	373	32
g) Skoning och hästmedikamenter:
107 hästar ä 9,16 kr....................................................................	—	—	980	12
k) Hästutredningspersedlar:
107 hästar å 33,34 kr..................................................................	—	—	3,567	38
i) Beklädnad och remtyg samt personlig utredning:
102 man i 340 dagar å 0,35 kr............................. .........	;i -	—	12,138	—
k) Mathållning:
107 personer i 340 dagar å 0,6 o kr................................................	—	—	21,828	—
1) Fourragering:			'' •
j 107 hästar i 340 dagar ä 1,0 o kr....................................................	—		36,380	—
m) Sängkläder och servis:
102 man k 7,33 kr................. ................................................... Regeinentsskolans kostnad.		_	747	66
a) Bag aflöning:			•- ''
\| 1 ryttmästare i 260 dagar k 3,oo kr.....................................	780	—	—	—!
; 3 subaltemofficerare » » 2,oo » ...................................:	1,560	—	—	—1
I 1 fanjunkare » » l,oo » ....................................	260	—	—	—\|
! 3 sergeanter > » 0,80 » ..... .........................j	624	—	—	—;
1 trumpetare » > 0,80 » .................................	208	—	—
1 korpral » »0,25 » .................................	65	—	— i	—
Transport	3,497	—	109,088	46

Fjerde hufvudtiteln

	K r	O	n o r.
Transport 3 vicekorpraler i 260 dagar ä 0,10 kr........................................	3,497 78	—	109,088	46
1 hofslagareryttare » » 0,ia > .......................................	31	20	3,606	20
b) Arfvoden:			157	50
1 distinktionskorpral å ny stat i 10 */> månader a 15,oo kr.............
c) Månadslöner:
j 1 distinktionskorpral å ny stat i 10 1/t månader, ä 10,oo kr.............	105	—
j 72 menige » > » » 10,oo » ............	7,560	—	7,665	—
d) Medikamentspenningar:
78 man å 1,60 kr........................................................................	—	—	124	80
e) Kaserninventariers underhåll:
78 man å 2,oo kr........................................................................	—	—	156	—
f) Underhåll af beväringspersedlar:
78 man å 3,18 kr.............................................................,—	—	—	248	04
g) Beklädnad och remtyg samt personlig utredning:
78 man i 295 dagar å 0,ss kr...................................................... h) Mathållning:		,	8,053	50
83 personer i 295 dagar ä 0,co kr...............................................	—		14,691
i) Sängkläder och servis:
78 man h 6,36 kr................................................................. Manskap närliggande efter regeinentsskolans slut. a) Månadslöner:	''		496	08
36 menige å ny stat i 1 Va månad å 10,oo kr..................................	—	—	540	—
b) Beklädnad och remtyg samt personlig utredning:
36 man i 45 dagar å 0,35 kr.........................................................	—	—	567	—
c) Mathållning:
36 man i 45 dagar å 0,oo kr........................................................	—	—	972	—
Transport	_	—	146,365	58

Fjerde hufvudtiteln.

	K i	0	n o r.
Transport	—	—	146,365	58
d) öfriga kostnader i 45 dagar: ! 36 man: medikamentspenningar å 0,23 kr.; kaserninventariers un-
derhän å 0,si kr.; underhåll af beväringspersedlar ä 0,48 kr.; sängkläder och servis k 0,97 kr. Summa per man 45 dagar = 1,99 kr.............................................................................	—	-	71	64
Reinontskolans kostnad.
99 remonter: skoning och medikamenter å 8,20 kr.........................	811	80
hästutredningspersedlar ä 29,50 kr..........................................	2,920	50
fourragering i 295 dagar k 1 kr...............................................	29,205	—	32,937	30
! 36 remonter: skoning och medikamenter å 0,96 kr.........................	34	56
hästutredningspersedlar å 4,60 kr...........................................	162	—
fourragering i 45 dagar å 1 kr.................................................	1,620	—	1,816	56
Remontering.
J Inköp af 29 remonter å 650 kr....................................................... •	—	—	18,850	—
Utfodring af statens hästar ur tjenst.			9
89 hästar utackorderade i 189 dagar ä 0,32 kr..............................	5,382	72
151 » » i 61 » å 0,32 > .............................	2,947	52
29 remonter i 45 dagar å 1 kr.......................................................	1,305	—	9,635	24
Utgifter under och efter regementsmötet.	r- f ,= i
Månadslön för 42 man k 10, o o kr................................................	420	_
Disponibilitetsarfvode för 1 distinktionskorpral i 1 Va månad k 7,50	11	25	431	25
Summa utgifter som tillkomma	—	—	210,107	57
Utgifter som upphöra eller ersättas:			tf.
287 indragna rusthåll å 300 kr.......................................................	—	—	86,100	—
7 ersättningar ä 400 kr. för felande häst vid vakanssättning............	—	—	2,800	—
Transport	—	—	88,900	—

Fjerde hufyudtiteln.

	K r o	n o r.
Transport	—	—	88,900	—
Kostnaden för nuvarande rekryt- och remontmöten ........................	—	—	91,000	—
Indragning af stallmästarens lön m. m...........................................	2,450	—
härifrån afgår stallmästarearfvodet ..........................................	800	—	1,650	—
Lön för 3 distinktionskorpraler och korpraler samt 3 vice korpraler	—	—	540	—
Dagaflöning under regementsmötet:
för 3 distinktionskorpraler och korpraler i 25 dagar ä 0,25 kr....	18	75
» 3 vicekorpraler • » >0,10 > ...	7	50
» 201 man * * 0,06 > ... ----	301 50	327	75
Summa utgifter som upphöra eller ersättas	—	—	182,417	75
Sammandrag.
Utgifter som tillkomma.............................................................	—	—	210,107	57
Utgifter som upphöra eller ersättas................................................	—	—	182,417	75
Återstår högre kostnad än före öfvergången	—	—	27,689	82
Häraf beviljade för 1. öfvergångsåret	7,250	—
» » >2. »	887	55
» » »B. »	10,032	89	18,170	44
Ytterligare anslagsbehof för 4. öfvergångsåret	—	—	9,519	38
eller för båda regementena tillsammans	—	—	19,038	76

Stockholm den 12 November 1894.

G. PEYRON.

Chef för 1. arméfördelningen.

M. Stendahl.

bill. till Riksd. Prat. 1895. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft.

Fjerde hufvud titeln.

Bil. V.

Beräkning

öfver ökad kostnad för Kongl. Norrlands dragonregemente under
år 1896 (4. öfvergångsåret).

	Kronor.
Utgifter som tillkomma:
löner, tjenstgöringspenningar m. m. för befälet.
Enligt fjerde hufvudtitelns protokoll 14/t 93 Bil. V under 1. och 2. öfver-
gångsåren tillkomne..................................................................... 3. öfvergångsåret tillkomne	—	—	24,682	—
1 ryttmästare af 1. kl. och sqvadronschef............:................................	4,910	—
1 löjtnant af 1. kl.................................................................................	2,970	—
1 underlöjtnant.....................................................................................	2,370	—
1 fanjunkare (jemte portion under vapenöfningarne)..................	1,380	-
2 sergeanter af 1. klass » » » » ..................	1,756	—
2 sqvadronstrumpetare » » » » ..................	1,160	—	14,546
samt arfvoden för
2 distinktionskorpraler i 11 månader å 7.5 o kr....................................	165	—
1 vice korpral i 11 månader å 2.50 kr.................................................	27	50	192	50
4. öfvergångsåret tillkomma 1 major i 5 månader.............................................................................	3,302	40
1 stabstrumpetare i 12 månader (jemte portion under vapenöfningarna) ...	678	—
2 stabstrumpetare i 2 månader (dagaflöning beräknas ej) .........................	170	—
2 sergeanter af 1. kl. i 2jmånader (dagaflöning beräknas ej).....................	210	—	4,360	40
samt arfvoden för
4 korpraler i 2 månader å 10 kr.............................................................	80	—
5 vice korpraler i 2 månader ä 5 kr.......................................................	50	—	130	—
Transport	-	—	43,910	90

Fjerde hnfvudtiteln

	Kronor.
Transport	—	—	43,910	90
Lega.
88 man å 80 kronor...........................................................................	7,040	—
184 man å 40 kronor............................................................................	7,360	—	14,400	_
Kekrytskolans kostnad.
a) Dagaflöning.
1 ryttmästare i 305 dagar å 3 kr...............................................	915	-
3 subaltemofficerare » » å 2 kr................................................	1,830	—
1 fanjunkare » » ä 1 kr..........................i...................	305	—
3 sergeanter » » k 0.8 o kr.............................................	732	—
1 trumpetare » » ä 0.8 o kr...............................................	244	—	4,026	_
b) Arfvoden.
2 korpraler i 12 månader k 10 kr....... ............................................	240	—
3 vice korpraler » » k 5 kr......................................................	180	—	420	_
c) Kommenderingstillägg.
1 sjukvårdsryttare i 12 månader å 2 kr.................................................	24	—
1 hofslagare » » ä 3 kr................................................	36	—	60	_
d) Månadslöner.
7 underbefäl och beställningsmän i 12 månader ä 10 kr..........................	840	—
80 menige » » k 10 kr...........................	9,600		10,440	_
e) Medikamentspenningar.
87 man ä 2 kr..................................................................... ............	—	—	174	—
f) Kaserninventariers underhåll.
87 man å 2,50 kr................................................................................	—	—	217	50
g) Underhåll af beväringspersedlar.
87 man å 4 kr................................................................................	—	~	348	—
h) Skoning och hästmcdikamenter.
92 hästar ä 10 kr...............................................................................	—	—	920	—
i) Hästutrcdning8persedlar.
92 hästar ä 36,50 kr...........................................................................	—	—	3,358	-
Transport	—	-	78,274	40

Fjerde hufrudtiteln

	Kronor.
Transport	—	—	78,274	40
k) Beklädnad oeli remtyg samt personlig utredning.
87 man i 365 dagar ä 0,35 kr. pr dag .................................................	—	—	11,114	25
1) Mathållning.
92 personer i 365 dagar ä 0,60 kr. pr dag...............................................	—	-	20,148	—
m) Fourragering.
92 hästar i 365 dagar å 1 kr......................................... .....................	—	—	33,580	—
n) Sängkläder och servis.
87 man å 8 kr........................................................	—	—	696	—
Regementsskolans kostnad.
a) Dagaflöning.
1 ryttmästare i 260 dagar ä 3 kr................................................	780	—
2 subalternofficerare » » ä 2 kr..............................................	1,040	—
1 fanjunkare » »al kr...........................	260	—
2 sergeanter » » å 0,8 o kr..........................................	416	—
1 trumpetare » » h 0,8 o kr..............................................	208	—	2,704
b) Arfvoden.
2 korpraler i 10 Vä månader å 10 kr.................................................	210	—
2 vice korpraler » » ä 5 kr.................................................	105	—	315
c) Månadslöner.
6 underbefäl och beställningsmän i 10 ''/a månader ä 10 kr.....................	630	—
65 menige » » å 10 kr......................	6,825	—	7,455
d) Medikamentspenningar.
71 man ä 1,60 kr..............................................................	—	—	113	60
e) Kaserninventariers underhåll.
71 man ä 2 kr............................................................... ........	—	—	142	—
f) Underhåll af beväringspersedlar.
71 man å 3,18 kr...........................................................	—	—	225	78
g) Beklädnad och remtyg samt personlig utredning.
71 man i 295 dagar å 0,35 kr....................................................	— ■	—	7,330	75
h) Mathållning.
75 man i 295 dagar å 0,6 o kr..........................	—	—	13,275	—
Transport)	—	—	175,373178

Fjerde hufvudtiteln

	Kronor.
Transport	_	_	175,373	78
i) Sängkläder och servis. 71 man å 6,86 kr......................................................<.............	—	—	451	56
Manskap (närliggande efter regenientsskolans sint. a) Månadslöner. 32 menige å ny stat i 1 V2 månad ä 10 kr................•fö"’,...............			480
b) Beklädnad och remtyg samt personlig utredning. 32 man i 45 dagar ä 0,35 kr........................................ ......................	—	—	504	—
c) Mathållning. 32 man i 45 dagar ä 0,6 o kr.................................................................	—	—	864	—
d) öfriga kostnader. 32 man: medikamentspenningar ä 0,23 kr.; kaserninventariers underhåll 0,31 kr.; underhåll af beväringspersedlar ä 0,48 kr.; sängkläder och servis ä 0,97 kr. Summa pr man = 1,99 kr...................................			63	68
Remontskolans kostnad. 86 remonter: (68 nye + 18 indelte): skoning och medikamenter ä 7,08 kr. hästutredningspersedlar å 25,85 kr. ... fourragering i 260 dagar ä 1 kr........ 32 remonter: skoning och medikamenter ä 0,96 kr............... .................. hästutredningspersedlar ä 4,50 kr........................................ fourragering i 45 dagar ä 1 kr............................................ 56 remonter: skoning och medikamenter å 1,66 kr.................................. hästutredningspersedlar a 6,08 kr........................................ fourragering i 61 dagar ä 1 kr............................................	608 2,283 22,360 30 144 1,440 92 340 3,416	88 10 72 96 48	30,716	14
Remontering. Inköp af 56 st. remonter ä 650 kr..........................................................	—	—	36,400	—
Utfodring af statens hästar ur tjenst. 86 st. i 11 månader å 10 kr................................i.................................. 36 st. i 2 V2 månader ä 10 kr............................................................... 29 st. i 2 månader å 10 kr..................................... .............................	9,460 900 580	_	10,940
Transporl		1 l~	256,793	16

Fjerde hufvudtiteln,

	Kronor.
Transport		—	255,793	16
Regementsmötets ökade kostnad.
a) Arfvoden■
2 distinktionskorpraler på ny stat ä 15 kr.............................................	30
2 korpraler » » » ä 10 kr..............................................	20	—
3 vice korpraler » » » å 5 kr..............................................	15	—	65
b) Månadslöner.
för 86 man, ej annorstädes upptagne, 1 månad å 10 kr..........................	—	—	860	—
c) Mathållning.
5 nytillsatte underofficerare + 1 stabstrumpetare, 86 man.
S:a 92 personer i 23 dagar å 0,60 kr......................................................	—	—	1,269	60
d) Beklädnad och remtyg samt personlig utredning.
86 man i 23 dagar ä 0,4 o kr............................................................	—	—	791	20
e) öfriga kostnader.
86 man: medikamentspenningar ä 0,17 kr.; kaserninventariers underhåll ä
0,19 kr.; underhåll af beväringspersedlar ä 0,34 kr.; sängkläder och servis ä 0,67 kr. Summa pr man 1,37 kr.....................i....................	—	—	117	82
Hästar.
nyuppsatte 122 st.: skoning och medikamenter å 0,83 kr.......... .............	101	26
ej annorstädes beräknade hästutredningspersedlar h 3,04 kr.....................	370	88
fourragering i 23 dagar ä l,oo kr......................	2,806	—	3,278	14
Inkomster som upphöra:
2 indragna nummer å 300 kr................................................................	600	—
12 anslagna nummer ä 150 kr.............................................................	1,800	—	2,400	_
Summa	—	—	264,574	92
Utgifter som upphöra eller ersättas:
82 indragna rotehåll å 300 kr...............................................................	— ■		24,600	—
Indelta rekryt- och remontmötets årliga kostnad......................................	—	—	18,000	—
Transport	—		42,600	—

Fjerde lmfvudtiteln

	Kronor.
Transport	—	—	42,600	—
Ersättning för dels felande, dels i värde nedsatta 12 hästar.....................	—	—	1,200	—
Försäljning af 13 st. kasserade nummerhästar ä 125 kr............................	‘		l,béO
Summa	—	—	45,425	—
Sammandrag.
Utgifter som tillkomma .......................................................................	—	—	264,574	92
Utgifter som upphöra eller ersättas.....................................................	—	—	45,425	—
Återstår högre kostnad än före öfvergången .....................................	—	—	219,149	92
Häraf beviljade för 1. öfvergångsåret....................................	70,823	98
2. > ....................................	66,325	22
3. _ » ....................................	63,528	29	200,677	49
Ytterligare anslagsbehof för 4. > ..................................	- 1-	18,472	43

Fjerde hufvudtitelu.

Öfver af

Kong!. Norrlands, Andra Svea och Andra Göta artilleri -

								M i	1 i t	ä r	P e	r s	o n a 1.
			Officerare.			Under- officerare.		Spel
		O:		w SO	w p					U1 ©		Stabstrumpetare.	fcd
	Öfverstar.	fvers telöjtnanter.	Majorer.	e-e- © a © ►1 SO »“*5 g g GG ÖB	c-f- © a © •t p *-h> JO £ P i s	Löjtnanter.	Underlöjtnanter.	Summa.	Styckjunkare.	crq © p a © •i p >-*5 E p n GG	Summa.	•atteri trumpetare.	Summa.
Norrlands artilleriregemente.
Nyuppsatta och öfverflyttade under 1.—3.
öfvergångsåren..................................	1	1	2	7	4	12	8	35	ii	16	27	1	6	7
Nyuppsatta 4. året................................	—	—	—	—	—	3	—	3	i	4	5	—	—	—
Öfverflyttade 4. året..............................	—	—	—	—	3	—	—	3
Summa	1	1	2	7	7	15	8	41	12	20	32	1	6	7
Andra Svea artilleriregemente.
Nyuppsatta och öfverflyttade under 2.—3.
öfvergångsåren...................................	1	1	2	4	3	9	5	25	8	12	20	1	4	5
Nyuppsatta 4. året.................................	—	—	—	1	—	3	—	4	—	—	—	—	1	1
Öfverflyttade 4. året.............................	—	—	—	2	2	2	2	8	3	6	9	—	1	1
Summa	1	1	2	7	5	14	7	37	11	18	29	1	6	7
Andra Göta artilleriregemente.
Nyuppsatta och öfverflyttade under 3.
öfvergångsåret....................................	1	1	2	5	4	11	6	30	10	16	26	1	5	6
Nyuppsatta 4. året................................	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Öfverflyttade 4. året..............................	—	—	—	—	1	—	1	2	1	2	3	—	—	—
Summa	1	1	2	5	5	11	7	32	11	18	29	1	5	6

*) Under förutsättning att bataljonaveterinärbefattningen vid Kongl, Första Svea artilleriregemente hannit indragas.

Fjerde hufvudtiteln

Bil. VI.

sigt

regementens sammansättning under 4. öfvergångsåret.

	Civilinilitär personal.	Hästar.	Tygstatspersonal.
										1	i		1	I
	Manskap.		Regementspastor.	Auditör.	Regementsläkare.	Bataljonsläkare.	Intendenter.	hrj i O: ►i B po Cu DO f P 3	w o oq ® 3 o b CD ■< O © 3. p:	Summa.	Egna.	\|	n ® crq eu	Crq C B eu o B O e« o o	►r! ©: H t-t po eu in S? n < c+- £» ►i o	W p 5 eu < © 00 3 p: so <rt- P ©	Summa.
p? o ö CD 1 1 p" : r*	2. konstaplar.	Afdelningstrumpetare.	£ o B# <£• \| k ■'', 1	Summa.	Stam-	» (under 44 dagar).
36	36	18	360	450	i	i	i	1	i	1	i	ty i	•I 8	144	120	1	1	6	8
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—		*-	—
_	_	_	_	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	—	—	—	—
36	36	18	360	450	1	1	i	1	i	1	i	7	8	144	120	1	1	6	8
24	24	12	240	300				1	i	1	*)i	4	8	96	84	1		6	7
6	6	3	60	75	i	i	i	—	—	—	—	3	—	32	24	—	—	—	—
6	6	3	60	75	—	—	—	—	—	—	—	—	—	16	12	—	1	—	t
36	36	18	360	450	i	i	i	1	i	1	i	7	8	144	120	1	1	6	8 1
30	30	15	300	375			i	1	i	1	i	5	8	112		1		6	7
—	—	—	—	—	i	i	--	—	—	—	—	2	—	8	100	—	—	—	—
_	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	—	1
30	30	15	300	375	i	! 1	i	! i	j i	1	i	7	8	120	! 100	1	! i	6	1 8

Bih. till Rikml. Prot. 18B5. I Sami. 1 Afd. 1 Raft.

Fjerde hufvud ti teln.

A! .''VA Bil. VII.

Beräkning

fri den ökade kostnaden för artilleriet under 4. öfvergångsåret.

J ''tä i B

1 l - i i ;; c; Vid Kong1]. Norrlands artilleriregemente.	K	r c	n o r.

3 löjtnanter af 1. klass ................................................	6,091	5C		'' i
1 styckjunkare .............................................................	1,607	30
4 sergeanter af 1. klass.......................................''	4,745	20	i 12,444 !	\| \|
		\|
Vid Kongl. Andra Svea artilleriregemente.
1 kapten af 1. klass ............................................	4,060
3 löjtnantér af 1. klass ........................ ...............i............	6,091	50
1 batteritrnmpetare..................:.........................	1,186	30
Arfvoden för officerare ............................................	3,000	__
Särskilda anslag ................................	1,139	30	;
Remontering och underhåll af 32 stamhästar..............................	14,240
Lega och underhäll af 24 legda hästar under 44 dagar.....................	4,224	—	33,941	i 10!
Vid Kongl. Andra (xöta artilleriregemente.
Arfvoden för officerare ..............................	3,600
Särskilda anslag ......i..............................	1,139	30
Remontering och underhåll af 8 ''stamhästar ..........	3,560
Lega och underhäll af 100 legda hästar under 44 dagar	17,600	—	25,899	30! _l
1 ; , j : J 1 ■ Vid Kongl. Gotlands artillericorps.
1 chef ...............1......................	.- .	_	5,475
Ökade kostnader för manskapets rekrytering och aflöning	— i		26,000 i
Till exercisbehof m. m. ..............................	—— i		16,000 \|
Summa]	■_-‘ij	119,759 i	40;

Fjerde hufvndtiteln

Bil. VIIL

Beräkning

af den ökade kostnaden för fortifikatiönen under 4. öfvergångsåret 1896.

■ v - :''J : ''4 • *	K	O	n o r.
Lön, dagaflöning m. ni.				\|
\| 1 kapten af 1. klassen, lön ..........................................................	2,800	—
dagaflöning k 3 kr................................................................	1,095	—
arfvode.................................................................................	600	•—*	4,495
; 1, kapten af 2. klassen, lön ..........................................................	1,800
dagaflöning å 3 kr.................................................................	1,095		2,895	1
\| 1 d:o d:0................................................................................	—	—	2,895	i
1 löjtnant af 1. klassen, lön...........................................................	1,200	—
dagaflöning ä 2 kr..................................................................	730	—	1,930	_
1 d:0 d:0....................................................................................	—	—	1,930	-
Arfvoden.
Till sjukvård åt stamhästar, höjas med ........................................	--	—	100	—
Inqvarteringsersättning.
3 kaptener ä 337,50 kr.................................................................	1,012	50
2 subalternofficerare å 225 kr........................................................	450	—	1,462	50:
Stamhästar.
10 hästar, remonteringspenningar k 63 kr.......................................	630	—
skoning ä 9,25 kr..................................................................	92	50
medikamenter ......................................................................	15	—
fourrage i 365 dagar ä 1 kr.....................................................	3,650	—	4,387	50
Summa		—	20,095	-

Fjerde hufrudtitcln

\ \ \ ■ j

a t n x b *» e *

Förslag

Ä7. /X.

till stat för Kongl. Svea trängbataljon år 1896.

r. ... . :.:l i. ■

Kongl. Maj:ts i nåder faststälda stat af den 2 december 1892 och 19 maj 1893...

Kronor.

188,228

Summa kronor | 188,228

,1‘llx.- r‘“

Fjerde hufvudtiteln.

Bil. X.

O I

Förslag

till stat för Kongl. Göta trängbataljon år 1896.

Kongl. Maj :ts i nåder fastetälda stat af den 2 december 1892

Summa kronor

Kronor.

109,240

70!

Fjerde hufvndtiteln.

Bil. XI,

Förslag

till stat för Kong!. Norrlands trängbataljon år 1896.

Arfvoden utgående till:

Regementsläkare för 12 mån......................................... 600: —I

Bataljonsläkare » 12 » 1,000: j

Bataljonsveterinär » 12 » 400: — j

Besparingarna å för dessa personer upptagna löneförmåner föreslås
till uppsättning af kaserninventarier, beklädnadspersedlar och ma i
teriel 8,o70 kr. 1,900 kr.................................. Summa kronorj

Öfriga anslag i enlighet med Kongl. Maj:ts i nåder faststälda stat afl
den 2 december 1892 ................ .............................................j

r o n o r.

1,900

6,670

8,570

101,570

Summa kronorl —

110,140

70j

Fjerde hufvudtiteln.

Bil. XII.

Förslag

till stat för Kongl. Wendes trängbataljon år 1896.

i >!. • <• i	r........ Kronor.
Lön, dagaflöniug m. m.
I 1 öfverstelöjtnant (bataljonschef)................................		—	7,225	—
I 1 kapten af 1. kl.............................................. ........	3,895	-
1 eko » eko ..................;.................................	3,895	—	7,790	_
1 eko ®/iä X 3,895 kr..............................................	—	—	2,596	67
Arfvoden till 2 kompanichefer å 600 kr.....................	_	—	1,200	—
1 1 kapten af 2) klassen...............................................		—	2,895	—	•
1 d:o » d:0 lön 2/u X 1,800 kr...................		—	300	—	''
1 löjtnant af 1. klass ................................................		—	1,930	—
, , , (lön........................................ 1 d:o » » d:0 1 Vdagaflöning 60 dagar a 2 kr.....	1,200 120	—	1,320		M-V
(lön 8fn X 1,200 kr...................................... 1 eko \ vdagaflöning................................................	800 120	—	920
(lön */''i» X 1,200 kr.....................................	600
1 (ko {
Idagaflöning................................................	120	—	720	_
1 löjtnant af 2. klass ...............................................		—	1,630	_
• (lön */it X 900 kr........................................ 1 d:o , ''dagaflöning 120 dagar.................................	300 240	—	540
1 underlöjtnant........................................................	—	_	1,330	—	■
i 1 d:o ...........................		—	1,330	—
1 . (lön ®/i2 X 600 kr.................................. 1 eko \| Idagaflöning 240 dagar.........................	400 480	—	880
(lön ®/u x 600 kr.................................	400
1 d:o Idagaflöning 60 dagar...........................	120	_	520	_	■
1 fanjunkare ........................................................		—	1,511	30
; 1 (ko '' ...........................................................	—	—	1,511	30
. , (lön och beklädnad................................ 1 (1:0 j ylagaflöning och portion ä 1,62 kr. i 300dagar	920 486	—	1,406
Transport!	— 1	-\|	37,555	27		—

Fjerde hnfvudtiteln

			Krono	r.
Transport	—	—	37,555	27
Hön och beklädnad 8/ia X 920 kr.............	613	33
1 fanjunkare { ■ , . vdaganöning och portion lAb dagar a 1,62 kr.	72	90	686	23
(lön och beklädnad s/is X 920 kr............. Idagaflöning och portion i[45 dagar å 1,62 kr-	613 72	33 90	686	23
\| 1 sergeant af 1. klass i 365 dagar ..............................	—	—	1,090	30
j 3 d:o o d:0 d:0 ä 1,090,30 kr..........	— ■		3,270	90
(lön, lönetillägg och beklädnad....................	572
Idagaflöning och portion i 300 dagar å 1,42 kr.	426	—	998	.
(lön m. m. ,/a X 572 kr.............................	333	66
1 d:o <
idagaflöning m. m. i 45 dagar a 1,42 kr.......	63	90	397	56
\| 3 d:o d:0 d:0 d:0 ä 397,56 kr. ...	—	—	1,192	68
\| 1 d:o af 2. klass i 365 dagar ............................	—		970	30
5 d:o » d:o d:o k 970,30 kr.............	—	_	4,851	50	.
(lön m. m. */n X 452 kr..............................	75	33
1 d:o i
Idagaflöning m. m. i 61 dagar å 1,42 kr.......	86	62	161	95
3 d:0 d:o d:0 d:0 k 161,95 kr. ...	- —r—	—	485	85
1 d:o lön m. m. a/12 X 452 kr..............................	—	—	75	33
1 d:0 d:0 d:0 .............................	—	—	75	33
1 stabstrumpetare i 365 dagar....................................	—	—	1,090	30	53,587	73
Civilstaten.
1 regementsläkare i 365 dagar ...............................	—	—	4,260	—
1 bataljonsläkare » d:0 ...............................	—	—	1,630	—
1 d:o » d:o ...............................	—	—	1,630	—
1 bataljons veterinär » d:o ...............................	—	—	1,630	—
1 handtverkare af 1. klass a/12 X 700 kr.....................	—	—	116	67
1 d:o » 2. » s/u X 500 kr......................	—	—	83	33
1 regementspastor, arfvode ......,...........................		—	400	—
1 auditör d:0 ........................................	—	—	500	—	10,250	_
Särskilda anslag.
Enligt 1892 års stat...................................................	—	—	—	—	. 3,064	—
Inqvartering.
Eldigt 1892 års stat...................................................	.	—	2,383	50	—	—
I Transport! —	1—	2,383	50	66,901	73

Fjerde hufVudtiteln

''						Krono	r.
			Transport	—	—	2,383	50	66,901	73
Föl	14 underofficerare å	48 kr............	.....................	—		672	—
.	1 stabstrampetare			—	—	48	-	3,103	50
	Aflöning och arfvoden m. m. för manskap.
	Aflöning.
j 40	man i 12 månader k	10 kr..............		4,800	—
1 10	» i 8 » »	10 » ..............		800	__
1 6	» i 7	10 - .............		420	—
24	» i 6 » »	10 •• ..............		1,440	—
! 15	» i 5 » »	10 - ..............		750	—			''
1	.i i 2 » »	10 .. ..............		20	—
1 8	»il » »	10 -1 ..............		80	—	8,310	_
	Arfvoden.					,
6 distinktionskorpraler	i 12 månader ä	15 kr........	1,080	—
: 1	d:o	i 7	15 » .......	105	—
! i	d:o	i 2 » »	15 .. .......	30	—
I 2	d:o	i 7 » »	7,50 » ......	105	—
i i	(1:0	i 5 » »	7,50 -1 .......	37
! 4	korpraler	i 12 » »	10 » .......	480
4	d:o	i 7 » »	10 » ......	280	-
4	d:o	i 5 » »	10 » .......	200
4	d:0	i 7	5 » .......	140	-
1 4	d:0	i 2 »> »	5 - .......	40	—
\| 7	vice d:o	i 12	5 i. .......	420	—
1	d:0 d:o	17 » »	5 .. .......	35	—
11	d:o d:o	i 5	5 u .......	275	—
16	d:o (1:0	i 2 » »	2,50 1> .......	80	—
3	trumpetare	i 12 »	3 » .......	108
3	d:o	i 6 »» »	3 - .......	54	-
i 3	d:o	i 2	1,50 >i .......	9	—	3,478	50
	Lega.
i 84	man å 80 kronor om	året ...............		6,720
\| 54	» » 40 » »	» ...............		2,160	—	8,880	_
1 Kommenderingstillägg..			—	—	500	—	21,168	50
			Transport	...	_	_	—	91,173	73

/ Sand. ! Afd. / Haft. 10

Bill. till Kiksd. Prat. 18B5.

Fjerde hufvudtiteln,

			Kronor.
Transporl		—	—	1 —	91,173	73
Beklädnad och underhåll ni. m. för manskap.
Beklädnad.
40 man i 365 dagar å 33 öre .....................................	4,818	—
10 » i 240 » » 33 » .....................................	792	—
6 » i 210 » » 33 » ....................................	415	80
24 » i 180 » » 33 » ....................................	1,425	60
15 » i 150 » »33 » .....................................	742	50
1 » i 60 » » 33 » .....................................	19	80
8 » i 30 » » 33 » .....................................	79	20	8,292	90
Underhåll.
40 man i 365 dagar å 62 öre .....................................	9,052	—
10 » i 240 » »62 » .....................................	1,488	—
6 » i 210 » » 62 » .....................................	781	20
O CO T-i 3$	2,678	40
15 » i 150 » »62 » .....................................	1,395	—
1 » i 60 >» »62 » ....................................	37	20
8 » i 30 » » 62 » .....................................	148	80	15,580	60
Sängkläder och sängsereis.
138 man k 9 kronor om dagen ....................................	—	—	1,242	—
Sjukvårdspersedlar.............................................	—	—	150	—
Underbefälsskole-distinktioner ...............................	—	—	250	—	25,515	50
Hästar.
30 stamhästar: remontering, skoning och medikamenter
ä 80 kronor om året.........................................	—	—	2,400	—
Fourragering.
25 hästar i 365 dagar ä 1 kr. om dagen .....................	9,125	—
5 d:o i 120 » »1 » » » .....................	600	—	9,725	—	12,125	_
Transport	- \|	—		-1	128,814	23

Fjerde Imfvudtiteln

			Krono	r.
Transport	—	—	—	—	128,814	23
Kaserneringskostnader.
j Enligt 1892 års stat..................................................	—	—	—	—	7,950	__ 1
Uppsättningsmedel för undervisningsmateriel \ Till skolorna, förslagsvis............................................					2,744	I 65
Summa kronor	—	—	-	—	139.508	88

Bil. XIII.

Tablå utvisande dels de förändringar i ordinarie statsanslagen under riksstatens 4. hufvudtitel, som, efter den förbättrade härordningens antagande vid urtima riksdagen år 1892, bestämts och dels de ytterligare förändringar härutinnan Kongl. Maj:t i proposition til! Riksdagen år 1895 ifrågasätter

Riksstatens 4. hufvudtitel.

Vidstående
statsanslag
voro i riksstaten
för år
1893 upptagna
med nedanskrifna
belopp.

Landtförsvarsdepartementet.

Ordinarie statsanslag.

Departementschefen ............................................................................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen............................

Generalstaben ..................................................................................................................

...............................................................................................................................

Arméförvaltningen ..............................................................................................................................

Generalitetsstaten ...............................................................................................................................

Artilleristaben ................................................................................... ..................................... .........

Öfverkommendantsexpeditionen i Stockholm..........................................................................................

Kommendantsstaten........................................................................................................................

Krigshögskolan...................................................................................................................."...........

Krigsskolan .......................................................................................................................................

Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Carlsborg .................................................................................

Militärläkares undervisning....................................................................................................................

Resestipendium för militärläkare ..........................................................................................................

Pensioner och stipendier för fältläkarecorpsen.........................................................................................

Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne ..................................................................

Kavalleri- och infanteriregementena.......................................................................................................

Indelta arméns befälsaflöning....................................................................................................... .........

Det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning.....................................................................................

Det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning...................................................................................

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären .............................................................................................

Roteringsunderstöd.................................................................................................................................

Ersättning för störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet.............................. ...... .........

För hämmande af smittosamma sjukdomar bland indelta kavalleriets nummerhästar å mötesplatserna in. in.

Indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps vapenöfningar.....................................................................

Det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar ..........................................................

Lifgardet till häst.............................................................................................................................

Kronprinsens husarregemente.................................................................................................................

Svea lifgarde...................................................................................................... ................... ............

Andra lifgardet.....................................................................................................................................

Vermlands fältjägarecorps......................................................................................................................

Fältartilleriet å fastlandet (artilleriet).............................................................................. .......................

Fästningsartilleriet (Vaxholms artillericorps)..........................................................................................

Gotlands artillericorps ..........................................................................................................................

Marinregementet..................................................................................................................................

Fortifikationen....................................................................................................................................

Trängen ..............................................................................................................................................

Värfvade garnisonstruppers rekrytering och aflöning...............................................................................

Remontering och skoning m. in. för värfvade kavalleriets, artilleriets, fortifikationstruppernas och ti ängens hästar

Lega för hästar till artilleriets, fortifikationstruppernas och trängens exercis ..............................................

Fourragering af artilleriets, värfvade kavalleriets, fortifikationstruppernas och trängens hästar .....................

Mathållning för manskapet vid garnisonsregementena...............................................................................

Gotlands nationalbeväring ......................................................................................................... ........

Hallands beväring ...............................................................................................................................

Vesternorrlands beväring................................................................................ ......................................

Aflöning till stamtrupp vid Vesternorrlands bataljon............................................................. ........ ......

Aflöning till stamtrupp vid Blekinge bataljon .......................................................................................

Beväringsmanskapets vapenöfningar.....................................................................................................

Volontärskolor...................................................................................................................................

Reservbefälet......................................................................................................................

Försvarsverket till lands i allmänhet eller arméförvaltningens departement, artilleridepartementets

andel.

D:0	» d:0 »	d:o	»	d:0	d:o	fortifikationsdepartementets
D:0	» d:o »	d:0	,	eko	d:o	intendentsdepartementets
D:0	» d:o »	d:0	3»	d:o	d:o	civila departementets

Beklädnad och utredning m. m. för indelta infanteriet, Vermlands fältjägarecorps och Jemtlands hästjägarecorps
Anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings-, remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar vid

det berustade kavalleriet ...............................................................................................................

Byggnader och sängkläder på mötesplatserna m. ................................................................................

Inqvarteringskostnader ................................................................................................. ..........................

Till inqvarteringens ordnande i Stockholm...................................•••............................■■■■;•................

För uppköp af salpeter eller råmaterialier till röksvagt krut..........................................................

Ved och ljus vid fästnings- och garnisonsorter.......................................................................................

För en ridskola vid Strömsholm............................................. .............................................

Skjutskolor vid infanteriet och kavalleriet...............................................................................................

Artilleriskjutskolor .................................................................................................................................

Durchmarschkostnader .....................................................................................................................

Ålderstillägg.....................................................................................................................................

Rese- och tralctamentspenningar...............................................................................................................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in. för arméförvaltningen m. fl. verk................................................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen
...............................................................................................................................

Extra utgifter.............................................................................................................................

Disciplinkompaniet ......................... ............................................................................................

17,000

50,250

248,555

142,700

126,265

12,200

7,350

30,868

25,640

79,689

81,487

8,500

2,000

19,800

1,517,500

4,208,812

1.330.000

12.500
6,000

5.000

1.500.000

149,995

191,365

169,016

168,431

141,182

1,113,656

104,815

66,000

284,176

285,437

893,732

143,792

69,220

615.000

1.132.000
200,509

12,660

31,420

26,644

60.000

1.544.000

285.000

695,861

251,026

1,564,312

23,400

436,583

205.000

165.000

133.000
21,450

50.000

103.500

30.000

31.000
18,100

8,000

10.000

70.000

15.000

6,201

67,500

44,600

Summa kronor | 21,069,700

		Riksdagen år 1893	beslöt att vidstående statsanslag skulle:
minskas med nedanskrifna belopp, i följd af:	ökas med nedanskrifna belopp, i följd af:
öfverföring till andra stats-anslag.	indragning till statsregleringen. j	Summa kronor.	öfverföring från andra statsanslag, däraf 24,529,95 kronor från extra statsanslag.	Riksdagens anvisning på grund af:	Summa kronor.
den af Kongl. Maj:t med urtima Riksdagen år 1892 intagna förbättrade härordningen.	yppad brist i förslagsanslag och för ammunition till stamtrupps målskjutning med de nya eldhand-vapnen.
—	—	—	—	—	—	—	-	—	—	—	—	—	—
2,475	—	—	—	2,475	—	296,920	—	28,500	—	---	—	325,420	:
16,900	—	--	—	16,900	—	4,260	—	—	—	—■	—	4,260
—	—	—	—	—		—	—	2,780	—	—	—	2,780	—
7,350	_	__	—	7,350	—	—	—	--	—	—	—	—	—
19,320	—	—	—	19,320	—	7,350	—	—	—	—	—	7,350	—
2,960	—	--	—	2,960		—	—	—	—	—	—	—	—
4,200	—	—	—	4,200	—	—	—	--	—	—	—	—	—
—	—	—	—	—	—	39,180	-	2,795	—	-—	—	41,975	—
—	—	816,600	—	816,600	—	—	—	—	—	—	—	—	—
4,208,812	---	—	—	4,208,812	—	—	—	—	—	—	—	—	—
---''	—	—	—	—	—	3,688,697	15	307,386	85	—	—	3,996,084	—
—	—	—	—	—	—	915,665	—	41,335	—	—	—	957,000	—
--	—	—	—	—	—	—	—	886,000	—		—	886,000	—
1,494,063	75	5,936	25	1,500,000	—	—	—	—	—	—	—	—	—
--	—	—	—	—	—	1,503,300	—	—	—	—■	—	1,503,300	—
5,160	—	—	—	5,160	—	—	—	—	—	-—	—	—	—
5,160	—	—	—	5,160	—	—	—	—	—	-—	—	—	—
5,160	—	—	—	5,160	—	—	—	—	—	—	—	—	-
5,160	—	—	—	5,160	-	—	—	—	—	—	—	—	—
141,182	—	—	—	141,182	—	—	—	—	—	—	—	—	—
15,480	—	—	—	15,480	—	—	—	243,100	—	—	—	243,100	—
6,360	—	—	—	6,360	-	—	—	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	--	—	28,456	05	3,957	95	—	—	32,414	—
66,000	—	—	—	66,000	—	—	—	--	—	—	—	—	—
10,320	—	—	—	10,320	—	—	—	40,076	—	—•	—	40,076	—
11,920	—	—	—	11,920	—	—	—	34,801	—		—	34,801	—
11,050	—	_	—	11,050		—	—		—		—	—	—
1,500			—	1,500	_	H	—		—	—	—	_	—
2,800	—	—	—	2,800	—	—	—	—	—	150,000	—	150,000	—
200,509	—	—	—	200,509	—	—	—	—	—	—	—	—	—
12,660	—	—	—	12,660	—	—	—	—	—	—	—	—	—
31,420	—	—	-	31,420	—	—	__	----	—	---	—	—	—
26,644	—	—	--	26,644	—	—	—	—	—	—	-	—	—
60,000	—	—	—	60.000	—	—	—	—	—	—	—	—	—
31,302	50	—	—	31,302	50	—	—	1,467,802	50	—	—	1,467,802	50
_	_	—	—	—	—	—	—	17,000	—	—--	—	17,000	—
	-	—	—	—	—	—	—	296,000	—	186,000	—	482,000	—
48,830	—	—	—	48,830	—	—	—	151,405	—	—	—	151,405	—
2,825	—	—	—	2,825	—	—	—	—	—	--	—	—	—
750	_	_	—	750	_	_	—	—	_	—	—	—	—
-.	—	—	—	—	—	—	—	15,488	-	—	—	15,488	—
—	—	—-	—	--	—	2,475	—	—	—	--.	—	2,475	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
3,000	—	—	—	3,000	—	--	—	—	—	--	—	—	—
—	—	—	—	—	—	—r	—	—	—	67,000	_	67,000	_
		121	_	121			_		_	_	_	_	—
500	~	—		500	—	—		-“	—	—.-	:		_
6,461,773	\| 25	822,657	125	7,284,430	50	\| 6,486,303	\| 20	I 3,538,427	\| 30	403,000	_	\| 10,427,730	50

Vidstående
statsanslag
blefvo sålunda

i riksstaten
för år 1894

upptagna med
nedanskrifna
belopp.

17.000
50,250

248,555

322,945

130,060

129,045

12,200

18,898

25,640

76,729

77,287

8.500

2,000

19,800

41,975

700,900

3,996.084

957.000

2,216,000

12.500

6,000

5,000

1,503,300

144,835

186,205

163,856

163,271

1,341,276

98,455

32,414

313,932

308,318

882,682

143,792

69,220

613.500
1,279,200

2,980,500

285.000

17.000
1,177,861

251,026

1,666,887

23,400

433,758

204,250

180,488

135,475

21,450

50.000

103,500

30.000

31.000
18,100

8,000

7,000

137.000

15.000

6,080

67.000
44,600

Riksdag	,en år 1894 beslöt att statsanslag skulle:	vidstående		Vidstående statsanslag blefvo sålum i riks stata för år 1897 upptagna mc nedanskrifn belopp.		Kong!	Maj:t föreslår Riksdagen år 1895 statsanslag skola:	att	vidstående	Vidstående statsanslag skulle, vid »ifall till Kongl. Maj:ts propo-sition, komma att i riksstaten för år 1896 upptagas med nedanskrifna belopp.
minska med nedi skrifna belopp följd a deras ir draglim till stat regi eri ng(	s n-	Ökas med nedanskrifna belopp, i följd a:	r.	la i d a	minska med linda skrifna b lopp i föl af dera öfverförii till andi statsansk			ökas med nedanskrifna belopp, i	följd af:
Riksdagens anvisnin	g på grund af:	Summa krono	11- e- jd ig a	öfverföring till andra statsanslag.	Riksdagens anvisning på grund af:	Summa kronor.
i t- V *• 3n.	den af Kongl. Maj:t med urtima Riksdagen år 1892 intagna förbättrado härordningen.	beslutad förhöjd dag-aflöning åt 2 regements-trumslagare.	den af Kongl. Maj:t med urtima Riksdagen år 1892 intagna förbättrade härordningen.	ökade eldnings-och belysnings-kostnader för 1. Göta artilleri-regemente och till afrundning af riksstatens slutsumma.
								17,000												17,000
—	—	—	—	—	—		—	50,250		—	—	—	—	—		—	—	—		50,250
—	—	—	—	—	—	—	—	248,555	—	—	—	—	—	—		—	—	—	-	248,555
—	—	16,055	—	—	—	16,055	—	339,000	—	—	—	—	—	9,210	~■	—	—	9,210	—	348,210	—
_	_	_	_	___	—	—	—	130,060	—		—	—	—	—	—	—	—	—	—	130,060	—
_	—	_	—	—	—	—	—	129,045	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	129,045	—
—	—	—	—	—	—	—	—	12,200	—	—	—	—	—	—		—	--	—	—	12,200	—
_	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
_	—	_	—	—	—	—	—	18,898		—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	18,898	—
_	—	_	—	—	—	—	—	25,640	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	-	25,640	—
_	_	_	—	_	—	—	—	76,729	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	76,729	—
—	—	—	—	—	—	—	—	77,287	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	77,287	—
_	_	—	—	--	—	—	—	8,500	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	8,500	—
_	_	_	—	—	—	—	—	2,000	—	--	—	—	_	—	—	—	—	—	—	2,000	—
—	—	—	—	—	—	—	—	19,800	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	19,800	—
--	—	—	—	—	—	—	—	41,975	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	41,975	—
400	—	—	—	—	—	—	—	700,500	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	700,500	—
—	—	_	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—		—	—	—	_	—	—	—	—
__	_	36,554	—	36	—	36,590	—	4,032,674	—	—	—	—	—	57,369	—	—	—	57,369	—	4,090,043	—
_	_	21,360	—	—	—	21,360	—	978,360	—	--	—	—	—	10,034	—	—	—	10,034	—	988,394	—
_	_	______	—	—	—	—	—	2,216,000	—	—	-	—	—	443,000	—	—	—	443,000	—	2,659,000
_	_	__	--	—	—	—	—	12,500	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	12,500	—
—	—	—	—	—	—	—	—	6,000	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	6,000	—
—	—	—	—	—	—	—	—	5,000	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	5,000	—
—	_	_	—	-	—	—	—	---	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
_	__	52,460	—	—	--	52,460	—	1,555,760	—	--		—	—	13,593	—	—	—	13,593	--	1,569,353
_	_	_	—	—	—	—	—	144,835	—	—	_	—	—	—	—	—	—	—	--	144,835	—
_	_	_	—	—	_	—	—	186,205	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	186,205	—
__	_	_	_	—		—	—	163,856	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	163,856	—
—	—	—	—	—	—	—	—	163,271	-	—	—	•—	—	—	—	—	—	—	—	163,271	—
		121,132				121,132	_	1,462,408	_	4,200		_	—	114,285	—	—	—	114,285	—	1,572,493	—
__	_	__	__	''--	_	—	—	98,455	—	—	—	100	—	—	—	—	—	100	—	98,555	—
—	—	—	—	—	—	—	—	32,414	—	—	—	—	—	5,475	—	—	—	5,475		37,889	—
_	_	__	—	—	_	—	—	—	—	—	—	■-	—	—	—	—	—	—	—	—	—
_	—	18,124	—	—	—	18,124	—	332,056	—	—	—	—	—	20,095	—	—	—	20,095	—	352,151	—
___	—	74,045	—	—	—	74,045	—	382,363	—	—	—	—	—	48,735	—	—	—	48,735	—	431,09S	—
__	_	_	_	_	_	--	—	882,682	—	—	—	—	—	—	~	—	—	—	—	882,682	—
__	_	__	—	—	_	—	—	143,792		—	—	—	—	—		—	—	—	—	143,792	—
_	_	_	_		_	...-	_	69.220		—	—	—	—	—	—	—	—	—	-	69,220	—
_	__	_	___	____	_	__-	—	613,500	—	—	—	—	—	—	—	—	-	—	—	613,500	—
—	—	—	—	—	—	—	—	1,279,200	—	--	—	—		—	—	—	—	—	—	1,279,200	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	__	—	—	—	—	—	~
—	—	—	—	—	—	—	—■	—	—	—	—	—	—	—	—	—
						_	—		_	—	—	_.	—	_	—	—	—	—	—	—_	—
_	_	_	__	—	_	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
_	_	230,750	_	—	_	230,750	—	3,211,250	—	—	__	—	—	—		—	—	—	—	3,211,250	—
_	_	_	—	—	_	—	_	285,000	—		—	—	—	—	—	—	—	—	—	285,000	—
___	_	12,000	_	—	_	12,000	—	29,000	—	—	—	—	—	12,000	—	—.	—	12,000		41,000	—
____	—		_	—	__	—	■—	1,177,861	25	—	—	—	—	—	—	—	—	—		1,177,861	25
_	_		_	—	_	—	—	251,026	—	—		—	—	—	—	—	—	---	—	251,026	—
__	_		_	—	__	—	—	1,666,887	75	—	—	—	_	—	—	—	—	—	—	1,666,887	75
_	__		_	—		_	—	23,400	—	—	_	—	—	—	—	—	—	—	—	23,400	—
—	—	—	—	—	—	—	—	433,758	—	—	—	—_	—	—	—	—	—	—	--	433,758	—
							_	204,250		_		_	_	_	—	—	—	—	—	204,250	—
_	_	_	_	—	_	—	—	180,488	—	—	—	—	-	—	—	—	—	—	—	180,488	—
	_	__	_	—	_	—	—	135,475	—	—	—	—	__	—	—	—	—	—		135,475	—
	_	__	_	__	__	—	—	21,450	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	21,450	—
_	—	_	—	__	_	—	—	50,000	—	■-	—	—	—	—	—	—	—	—	—	50,000	~~
_	—	14,000	—	_	_	14,000	—	117,500	—	—	—	—	—	—	—	10,000	—	10,000	—	127,500
_____	—	____	—	—	_	—	—	30,000	—	—	—	—	—	—		—	—	—		30,000	—
.	_	_	_	_	_	—	—	31,000	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	31,000	—
_	_		_	_		—	__	18,100	—	—	—	4,100	—	—	—	—-	—	4,100	—	22,200	—
__	_		_	_		—	—	8,000	—	—	—	—	—-	—	—	—	—	—		8,000	—
	_		_	_	_	—	—	7,000	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—		7,000	—
	_		_		_	_	—	137,000	—	—	—	—	—	! ■-	—	—	—	—		137,000	—
—	—	—	—	—	—	—	—	15,000	—	--	—	—	-	—		—	—	—		15,000	—
28								6,052	_	__		_	_	____		16		16		6,068	—
				__		__	_	67,000	—	--	—	—	-—	—		—		—	_	67,000	—
__	\|_	_	1 -	_	___	--	—	44,600	—	—	1 —	—	—	—	—	—		—	1-	44,600	—
428	—	\| 596,480		\| 36	\|-	596,516	—	24,809,088	—	4,200	i-	4,200	—	j 733,796	—	10,016	—	748,012	1-	25,552,900	—

Anm.

Vid urtima riksdagen år 1892 beräknades en förhöjning af de ordinarie statsanslagen under riksstatens 4. hufvudtitel blifva, med anledning af den förbättrade härordningen, behöflig af...............

Häraf har Riksdagen, såsom ofvan synes, beviljat under år 1893 3,538,427,30 kronor, från hvilket belopp likväl, till statsregleringen från statsanslaget »för indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps
vapenöfningar» indragna, 5,936,25 kronor afgå, då återstoden utföres med....................................................................................................................................................

Under år 1894 beviljade Riksdagen med anledning af den antagna förbättrade härordningen en förhöjning i de ordinarie statsanslagen under riksstatens 4 hufvudtitel af....................................

Vid 1895 års riksdag framställer Kongl. Maj:t af nyssnämnda anledning om eu ytterligare förhöjning i berörda anslag af............................................................................................................

hvadan vid 1896 års riksdag skulle, för den förbättrade härordningens genomförande, återstå att bevilja å de ordinarie statsanslagen under riksstatens 4. hufvudtitel ............................................

Afskrifning af rustnings- och roteringsbesvären.	Förlängda vapenöfningar med de värnpligtige.	Organisationsförbättringar.	Ökade kostnader för kasernunder-håll, belysning och eldning.	S u m m a.
Kronor.	Summa kronor.	Kronor.		Summa kronor	Kronor.	Summa kronor.	Kronor.	Summa kronor.	Kronor.		Kronor.
—	—	3,102,832	—	—	— j	2,161,464	34	—	—	1,582,505	84	—	—	85,000	—	—•	— s	6,931,802	18
886,000				1,930,695	50	_	_	715,795	55	—	—	—	—	—	—	3,532,491	05	—	—
	__		230,750	—	—	—	351,730	—	—	—	14,000	—	—	—	-596,480	—	—	—
443,000		1,329,000	—	—	—	2,161,445	50	290,796	—	1,358,321	55	—	—	14,000	—	733,796	—	4,862,767	05
—	—	1,773,832	—	—	—	18	84	—	-	224,184	29	—	—	71,000	—	-.	—	2,069,035	13

Bil. XIII.

Tablå utvisande dels de förändringar i ordinarie statsanslagen under riksstatens 4. hufvudtitel, som, efter den förbättrade härordningens antagande vid urtima riksdagen år 1892, bestämts och dels de ytterligare förändringar härutinnan Kong!. Maj:t i proposition till Riksdagen år 1895 ifrågasätter

Riksstatens 4. hufvudtitel.

Landtförsvarsdepartementet.

Ordinarie statsanslag.

Vidstående
statsanslag
voro i riksstaten
för år
1893 upptagna
med nedanskrifna
belopp.

Departementschefen ........................................................................................................................

Departementets afdelning af Kong! Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen......... ...............................

Generalstaben ...............................................................................................................................

Intendenturcorpsen...........................................................................................................................

Arméförvaltningen ...........................................................................................................................

Generalitetsstaten ............................................................................................................................

Artilleristaben ................................................................................... ...................................... ''

Öfverkoinmendantsexpeditionen i Stockholm........................................................................................

Kommendantsstaten......................................................................................................................

Krigshögskolan..............................................................................................................................

Krigsskolan ....................................................................................................................................

Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Carlsborg ..............................................................................

Militärläkares undervisning.................................................................................................................

Resestipendium för militärläkare ........................................................................................................

Pensioner och stipendier för faltläkarecorpsen......................................................................................

Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne ...............................................................

Kavalleri- och infanteriregementena....................................................................................................

Indelta arméns befälsaflöning.............................................................................................................

Det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning..................................................................................

Det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning...............................................................................

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären .............................................................................................

Roteringsunderstöd................................................................................................................................

Ersättning för störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet.............................. ...... .........

För hämmande af smittosamma sjukdomar bland indelta kavalleriets nummerhästar å mötesplatserna in. m.

Indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps vapenöfningar.....................................................................

Det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar ..........................................................

Lifgardet till häst.............................................................................................................................

Kronprinsens husarregemente................................................................................................................

Svea lifgarde....................................................................................................................................

Andra lifgardet...........................................................................................................................:.........

Vermlands fältjägarecorps.....................................................................................................................

Fältartilleriet å fastlandet (artilleriet).............................................................................. .......................

Fästningsartilleriet (Vaxholms artillericorps)...........................................................................................

Gotlands artillericorps ..........................................................................................................................

Marinregementet................................................................................... ■:............................................

Fortifikationen....................................................................................................................................

Trängen ..............................................................................................................................................

Värfvade garnisonstruppers rekrytering och aflöning...............................................................................

Remontering och skoning m. m. för värfvade kavalleriets, artilleriets, fortiflkationstruppernas och ti ängens hästar

Lega för hästar till artilleriets, fortiflkationstruppernas och trängens exercis ..............................................

Fourragering af artilleriets, värfvade kavalleriets, fortiflkationstruppernas och trängens hästar .....................

Mathållning för manskapet vid garnisonsregementena ...............................................................................

Gotlands nationalbeväring ........................................................................................................... .....

Hallands beväring ...............................................................................................................................

Vesternorrlands beväring............................................................................... ......................................

Aflöning till stamtrupp vid Vesternorrlands bataljon.............................................................................

Aflöning till stam trupp vid Blekinge bataljon .......................................................................................

Beväringsmanskapets vapenöfningar.....................................................................................................

Volontärskolor ....................................................................................................................................

Reservbefälet.....................................................................................................................................

Försvarsverket till lands i allmänhet eller arméförvaltningens departement, artilleridepartementets andel...

D:0	» d-o »	(1:0	»	d:0	d:0	fortifikationsdepartementets
D:0	» d:o »	d:0		d:0	d:0	intendentsdepartementets
D:0	> d:0 »	d:0	,	d:0	d:0	civila departementets

det berustade kavalleriet ...............................................................................................................

Byggnader och sängkläder på mötesplatserna m. ................................................................................

Inqvarteringskostnader ............................................................................................................................

Till inqvarteringens ordnande i Stockholm........................................................................................

För uppköp af salpeter eller råmaterialier till röksvagt krut.....................................................................

Ved och ljus vid fästnings- och garnisonsorter...................................... ....................................................

För en ridskola vid Strömsholm................................................................. ...... ................... ..........

Skjutskolor vid infanteriet och kavalleriet................................................................................................

Artilleriskjutskolor .................................................................................................................................

Durchmarschkostnader .....................................................................................................................

Ålderstillägg.....................................................................................................................................

Rese- och traktamentspenningar...............................................................................................................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för arméförvaltningen m. fl. verk................................................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen
................................<......................... .............. .............................. .......................

Extra utgifter.......................................................................................................................■■•••

Disciplinkompaniet .......................... .................................................................................— -

17,000

50,250

248,555

142,700

126,265

12,200

7,350

30,868

25,640

79,689

81,487

8,500

2,000

19,800

1,517,500

4,208,812

1.330.000

12.500
6,000

5.000

1.500.000

149,995

191,365

169,016

168,431

141,182

1,113,656

104,815

66,000

284,176

285,437

893,732

143,792

69,220

615.000

1.132.000
200,509

12,660

31,420

26,644

60,000

1.544.000

285.000

695,861

251,026

1,564,312

23,400

436,583

205.000

165.000

133.000
21,450

50.000

103.500

30.000

31.000
18,100

8,000

10.000

70.000

15.000

6,201

67,500

44,600

Riksdagen år 1893 beslöt att vidstående statsanslag skulle:

minskas med nedanskrifna belopp, i följd af:

Summa kronor | 21,069,700

ökas med nedanskrifna belopp, i följd af:

Vidstående

statsanslag

Riksdagen år 1894 beslöt att vidstående
statsanslag skulle:

ökas med nedanskrifna belopp, i följd af:

6,461,773 | 25 | 822,657 j 25 j 7,284,430 | 501| 6,486,303 | 20 | 3,538,427 | 30 | 403,000

10,427,730 50

24,213,000

								Riksdagens anvisning på grund af:			blefvo sålunda i riksstaten	minskas med nedan-	Riksdagens anvisning på grund af:
öfverföring till andra stats-anslag.	indragning till statsregleringen.	Summa kronor.	öfverföring från andra statsanslag, däraf 24,529,95 kronor från extra statsanslag.	den af Kongl. Maj:t med urtima Riksdagen år 1892 intagna förbättrade härordningen.	yppad brist i förslagsanslag och för ammunition till stamtrupps målskjutning med de nya eldhand-vapnen.	Summa kronor.	för år 1894 upptagna med nedanskrifna belopp.	skrifna belopp i följd af deras in-dragning till stats- j regleringen.	den af Kongl. Maj:t med urtima Riksdagen år 1892 intagna förbättrade härordningen.	beslutad förhöjd dag-aflöning åt 2 regements-trumslagare.
														17,000							_
--	—	—	—	—	—	—	—	—	—	-—	—	—	—	50,250	—	—	—	—	—	—	—
__-	—	■-	—	—	—	—	—	—	—	-—	—	—	—	248,555	—	—	—	—	—	—	—
2,475	—	•-	—	2,475	—	296,920	—	28,500	—	-—	—	325,420	—	322,945	—	—	--	16,055	—	—	—
16,900	—	--	—	16,900	—	4,260	—	—	—	-—	—	4,260	—	130,060	—	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	—	-	—	—	2,780	—	—	—	2,780	—	129,045	—	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	12,200	—	—	—	—	—	—	—
7,350	—	—	—	7,350	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
19,320	—	—	—	19,320	—	7,350	—	—	—	——	—	7,350	—	18,898	—	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—.	—	—	—	25,640	—	—	—	—	—	—	—
2,960	—	—	—	2,960	—	—	—	—	—	—	—	—	—	76,729	—	—	—	—	—	—	—
4,200	—	—	—	4,200	—	—	—	—	—	—	—	—	—	77,287	—	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	--	—	—	—	—	—	—	—	—	—	8,500	—	—	—	--	—	--	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	-—■	—	—	—	2,000	—	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	--	—	—	-	—	—	-—	—	—	—	19,800	—	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	—	—	39,180	—	2,795	—	—	-	41,975	-	41,975	—	—	—	—	—	—	—
—	—	816,600	--	816,600	—	—	—	—	—	—	—	—	—	700,900	-	400	—	—	—	—	—
4,208,812	—-	—	—	4,208,812	—	—	-	—	—	-—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
---''	—	—	—	—	—	3,688,697	15	307,386	85	--	—	3,996,084	—	3,996,084	—	—	—	36,554	—	36	—
—	—	—	—	--	—	915,665	—	41,335	—	-—	—	957,000	—	957,000	—	—	—	21,360	—	—	—
—	—	—	—	—	—	—	-	886,000	—	-—	—	886,000	—	2,216,000	—	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—.	—	—	—	12,500	—	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	-—	—	—	—	6,000	—	—	—	—	—	—	—
—	•-	—	-		—	—	—	—	—	—	—	—	—	5,000	•—	—	—	—	—	*-	—
1,494,063	75	5,936	25	1,500,000	—	—	—	—	—	—	—	—	-	—	-	—	—	—	—	-T—	—
—	—	—	—	—	—	1,503,300	—	—	—	-—	-	1,503,300	—	1,503,300	—	—	--	52,460	—	—	—
5,160	—	—	—	5,160	—	—	—	—	—	—	—	—	-	144,835	—	—	—	—	—	—	—
5,160	—	—	—	5,160	—	—	—	—	—	—	—	—	—	186,205	—	—	—	—	—	—	—
5,160	—	—	—	5,160	—	—	—	—	—	—	—	—	—	163,856	—	—-	—	—	—	—
5,160	—	—	—	5,160	—	—	—	—	—	—	—	---	—	163,271	—	—	—	—	—	—	—
141,182	—	—	—	141,182	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
15,480	—	--	—	15,480	—	—	—	243,100	—	—	—	243,100	—	1,341,276	--	--	—	121,132	—	—	__
6,360	—	—	—	6,360	-	——	—	—	—	—	—	—	—	98,455	—	—	—	—	—	• -	—
—	—	—	—	—	—	28,456	05	3,957	95	—	—	32,414	—	32,414	—	----	—	—		—	-
66,000	—	—	—	66,000	—	—	—	--	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
10,320	—	—	—	10,320	—	—	—	40,076	—	—	—	40,076	—	313,932	—	—	—	18,124	—	—	—
11,920	—	—	—	11,920	—	—	—	34,801	—		—	34,801	—	308,318	—	—	—	74,045	—	—	—
11,050	—	—	-	11,050	—	—	—	—	—		—	—	—	882,682	—	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	—	--	—	—	—	—	—	—	—	—	143,792	—	—	—	---	—	—	—
—	--	—	-	—	—	—		—	—	—	—	--	—	69,220	—	—	—	—	-	—	—
1,500	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—	—	—	—	—	613,500	—	—	—	—	—	—--	—
2,800	—	—	—	2,800	—	—	—	—	—	150,000	—	150,000	—	1,279,200	_	—	—	—	—	—	—
200,509	—	—	—	200,509	—	--	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
12,660	—	—	—	12,660	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
31,420	—	—	-	31,420	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
26,644	—	—	--	26,644	—	—	—	—	-	—	-	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—■
60,000	—	—	—	60.000	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
31,302	50	—	—	31,302	50	—	—	1,467,802	50	--	—	1,467,802	50	2,980,500	—	—	-	230,750	—	—	—-
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	285,000	—	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	—	—	—	—	17,000	—	—	—	17,000	—	17,000	-	—	-	12,000	—	---	—
—	—	—	—	—	—	—	—	296,000	—	186,000	—	482,000	—	1,177,861	25	—	—		—	—	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	---	—	—	—	251,026	—	—	—	—	—	—	—
48,830	—	—	—	48,830	—	—	—	151,405	—	-—	—	151,405	—	1,666,887	75	—	—	—	—	—	—
--	—	—	—	—	—	—	—	—	—	--	—	—	—	23,400	—	—-	—	—	—	—	—
2,825	—	—	—	2,825	—	——	—	—	—		—	--	—	433,758	—	—	—	—	—	—
750		_	—	750	_		—	_	—	___	—	—	—	204,250	—	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	—	—	—	—	15,488	—	—	—	15,488	—	180,488	—	—	—	—	—	—	—
_	--	—	—	—	—	2,475	—	—	—	—	—	2,475	—	135,475	-	—	—	—	—	—	—
—	—	-—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	21,450	—	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	50,000	—	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	103,500	—	—	—	14,000	—	—	—
—	—	—	—	- •	—	—	—	—	—	—-	—	—	—	30,000	—	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—--	--	—	—	31,000	—	—	—	--	—	—	—
—	—	—	:	—	—	--	—	—	—	—	:	—	—	18,100 8,000	—	_	—	—	—	Z	—
3,000	—	—	—	3,000	—	—	—	—	—	—-	—	—	—	7,000	—	—	—	---	—	—	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	67,000	—	67,000	—	137,000	—	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	15,000	—	—	—	—	—	—	—
		121	—	121	_	_	—	_	—	—-	—	—	—	6,080	—	28	—	--	—	-—-	—
500	—	—	—	500	—	—	—	—	—	—	—	—	—	67,000	—	--	—	—	~	—	—
—	—	—		—	—	: -	—	1 -	—	—	—	1--	—	44.600	—	—	—	—	—	-.	—

Summa kronor.

16,055

36,590

21,360

52,460

121,132

18,124

74,045

230,750

12,000

14,000

428

596,480 —

596,516

Anm.

Häraf har Riksdagen, såsom ofvan synes, beviljat under år 1893 3,538,427,80 kronor, från hvilket belopp likväl, till statsregleringen från statsanslaget »för indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps
vapenöfningar» indragna, 5,936,25 kronor afgå, då återstoden utföres med....................................................................................................................................................

Vid 1895 års riksdag framställer Kongl. Maj:t af nyssnämnda anledning om en ytterligare förhöjning i berörda anslag af............................................................................................................

		Kong!	. Maj:t föreslår Riksdagen år 1895 statsanslag skola:	att	vidstående	Vidstående statsanslag
Vidstående statsanslag					ökas med nedanskrifna belopp,	följd af:		skulle, vid .rifål! till Kon	fl.
blefvo sålunda i riksstaten	minskas med nedan-skrifna be-lopp i följd af deras öfverföring till andra statsanslag.			Riksdagens anvisning på grund af:			Maj:ts propo-sition, komma att i riksstaten för år 1896 upptagas med nedanskrifna belopp.
för år 1895 upptagna med nedanskrifna belopp.	öfverföring till andra statsanslag.	don af Kongl. Maj:t med urtima iiksdagen år 1892 intagna förbättrade härordningen.	ökade eldnings-och belysnings-kostnader för 1. Göta artilleri-regemente och till afrundning af riksstatens slutsumma.	Summa kronor.
17,000												17,000	_
50,250	—	—	—	—	—	—		—	—	—		50,250	—
248,555	—	—	—	—	—	—		—	—	—	~	248,555	—
339,000	—	—	—	—	—	9,210	—	—	—	9,210		348,210	—
130,060	—	—	—	—	—	—		—	—	—		130,060	—
129,045	—	—	—	—	—	—		—	—	—		129,045	—
12,200	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—		12,200	—
—	—	—	—	—	—	—		—	—	—		—	—
18,898	—	—	--	—	—	—		—	—	—		18,898	—
25,640	—	—	—	—	—	—		—	—	—		25,640	—
76,729	—	—	—	—	—	—	—	--	—	—	—	76,729	—
77,287	_	—	—	—	—	—	—	—	—	- ‘	—	77,287	—
8,500	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	8,500	—
2,000	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—-	—	2,000	—
19,800	_	---	—	—	—	—	—	—	—	--	—	19,800	—
41,975	—	—	—	—		—	—	—	—	—	—	41,975	—
700,500	—	—	—	—	—	—	—	—	---	—	—	700,500	—
___	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
4,032,674	—	—	—	—	—	57,369	—	—	—	57,369	—	4,090,043	—
978,360	—	—	—	—	—	10,034	—	—	—	10,034	—	988,394	—
2,216,000	—	—	-	—	—	443,000	—	—	—	443,000	—	2,659,000	—
12,500	—	—	—	—	__	—	—	—	—	—	—	12,500	—
6,000	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	6,000	—
5,000	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	5,000	—
1,555,760	—	::	—	—	—	13,593		z	:	13,593	—	1,569,353	—
144,835	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	144,835	—
186,205	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	186,205	—
163,856	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	163,856	—
163,271	—	—-	—	—	—	—	—	—	—	--	—	163,271	—
—	—	—	—	---	—	—	—	—	—	—	—	—
1,462,408	—	4,200		—	—	114,285	—	—	—	114,285	—	1,572,493	—
98.455	—	—	—	100	—	—	—	—	—	100	—	98,555	—
32,414	—	—	—	—	—	5,475	—	—	—	5,475	—	37,889	—
332,056	—	z	—	—	—	20,095		z	_	20,095	—	352,151	—
382,363	—	—	—	—	—	48,735	—	—	—	48,735	—	431,09S	—
882,682	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	882,682	—
143,792	—	—	—	—	—	—		—	—	—	—	143,792	—
69,220	—	—	—	—	—	—	—	—		—	-	69,220	—
613,500	—	—	__	—	—	—	—	—	-	—	—	613,500	—
1,279,200	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,279,200	—
3,211,250	—	E	-	—	—	—	—	—	—	—	—	3,211,250	—
285,000	—	—	—	—	—	—	—	—	—	---		285,000	—
29,000	—	—	—	—	—	12,000	—	—	—	12,000	—	41,000	—
1,177,861	25	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,177,861	25
251,026	—	—	—	—	—	—	—	—	—	--.	—	251,026	—
1,666,887	75	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,666,887	75
23,400	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	23,400	—
433,758	—	—	—	—_	—	—	—	—	—	—	—	433,758
204,250	_	_	_	_	—	_	—	—	—	—	—	204,250	—
180,488	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	180,488	—
135,475	_	—	_	—	—	--	—	—	—	—	—	135,475
21,450	—	—	—	—	—	—	-	—	—	—	—	21,450
50,000	—	•-	—	—	—	—	—	—	—	—	—	50,000	—
117,500	—	—	—	—	—	—	—	10,000	—	10,000	—	127,500	—
30,000	—	—	—	—	—	—	--	—	—	—	—	30,000	—
31,000	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	--	31,000	—
18,100	—	—	—	4,100	—	—		—	—	4,100	—	22,200	—
8,000	—	---	—	—	—	—	_	—	—	—	—	8,000	—
7,000	—	—	—	—	—	—		—	—	—		7,000	—
137,000	—	—	—	—	—	1 -		—	—	—		137,000	—
15,000	-	—	—	--	-	—	--	—	—	—		15,000	—
6,052	_	__		_	_	____		16		16		6,068	—
67,000	—	---	—	—		—		—		—	-	67,000	—
44,600	—	--	1 —	—	—	—		—		—	-	44,600	—
-1 24,809,088	1-	4,200	—	j 4,200	—	733,796		10,016	—	748,012		\| 25,552,900	—

Afskrifning af rustnings- och roteringsbesvären.	Förlängda de	vapenöfningar med värnpligtige.	Organisationsförbättringar.	Ökade kostnader för kasernunder-håll, belysning och eldning.	S u m m a.
Kronor.	!	Summa kronor.	Kronor.	Summa kronor	Kronor.	Summa kronor.	Kronor.	Summa kronor.	Kronor.	1	Kronor.
—	—	3,102,832	—	—		—	2,161,464	34	-—-	—	1,582,505	84	—	—	85,000	—	—	—	6,931,802	18
886,000				1,930,695		50	__	_	715,795	55	—		—	—	—	~	3,532,491	05	—	—
_		__		230,750		—	—	—	351,730	—	—	—	14,000	—	—	—	590,480	—	—	—
443,000		1,329,000	_	—		—	2,161,445	50	290,796	—	1,358,321	55	--	—	14,000	—	733,796	—	4,862,767	05
—	—	1,773,832		—		18	84	—	-	224,184	29			71,000	—,	--.	—	2,069,035	13

Femte hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver sjöförsvar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott
den 14 januari 1895.

N ärvarand e:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

G ILL JAM,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Departementschefen, statsrådet Christerson anmälde i underdånighet
frågan om reglering af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel
för år 1896 och föredrog härvid tillika:

Marinförvaltningens särskilda skrifvelser:

den 25 september 1894 angående de ordinarie anslagen
samt behofvet af extra anslag för år 1896;

den 6 november 1894 angående anslag till artillerimateriel;

och

den 20 juli 1894, i hvad samma skrifvelse angår förbättrad
aflöning åt lärarno vid skeppsgosseskolan, jemte dertill
hörande handlingar; samt

Chefens för sjökarteverket embetsskrifvelse den 20 november 1894
i fråga om det för nämnda verk erforderliga anslag för år 1896.

Härefter yttrade departementschefen, beträffande:

Bih. till lliksd. Prot. 181)5. 1 Sand. 1 Åfd.

Femte hufrudtiteln.

Ordinarie anslag.

[1 och 2.]

Aflöning för
flottans kårer
och stater.

Aflöning för flottans kårer och stater.

Till aflöning för flottans kårer och stater äro för innevarande år
anvisade:

dels det härför å ordinarie stat uppförda anslag... kronor 1,732,052: —
dels det till ersättning för vakanta rusthållsnummer
i Blekinge län och Södra Möre härad af
Kalmar län likaledes å ordinarie stat uppförda

anslag................................................................... » 114,000: —

dels ock å extra stat till genomförande af senast

beslutade lönereglering för flottan beviljade... » 40,000: —

eller tillhopa kronor 1,886,052: —

Enligt den af marinförvaltningen uppgjorda beräkning öfver medelsbehofvet
under denna anslagstitel, mot hvilken beräkning jag icke har
något att erinra, skulle detsamma för år 1896 uppgå till ett belopp af
1,889,463 kronor 95 öre, för bestridande af hvilket behof beräknats
såsom tillgång:

det ordinarie aflöningsanslaget................................... kronor 1,732,052: —

anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer
i Blekinge län och Södra Möre härad af

Kalmar län ........................................................... » 114,000: —

samt tillgång i följd af vakanser ............................. » 43,411: 95

Summa kronor 1,889,463: 95

Det extra anslag till genomförande af senast beslutade lönereglering
för flottan, som allt sedan år 1876 (med undantag af ett enda år,
då tillfälliga besparingar gjorde detsamma obehöfligt) utgått med

50,000 kronor, men för år 1895 blifvit nedsatt till 40,000 kronor,
skulle alltså enligt denna marinförvaltningens beräkning icke
vidare behöfva tagas i anspråk. Nämnda anslag uppfördes på extra
stat, emedan detsamma icke skulle blifva erforderligt, sedan de medel,
som utgå till aflöning åt de på reserv- och indragningsstaterna

Femte hufvndtiteln.

qvarstående officerare, genom afgång på dessa stater blifvit för aflöning
af flottans kårer och stater disponibla. Detta har nu inträffat så
att för den aflöning, som hittills utgått från aflöningsanslaget, ifrågavarande
extra anslag icke vidare är behöfligt; men dagaflöningen har
hittills icke, såsom meningen dock var vid löneregleringens genomförande,
helt och hållet kunnat utgå af aflöningsanslaget, utan måst till någon
del bestridas af anslaget till flottans öfningar, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts
nådiga bref den 26 maj 1876, hvarigenom förordnats, att dagaflöning
under tjenstgöring ombord tillsvidare och intill dess, efter det medel
blifvit å aflöningsanslaget för ändamålet tillgängliga, annorlunda kunde
varda förordnadt, skulle utgå af anslaget till flottans öfningar. Sistnämnda
anslag har emellertid visat sig till hela sitt belopp väl behöfligt
för sitt egentliga ändamål, särdeles som den nya sjökrigsmaterielens
mera komplicerade beskaffenhet fordrar mera öfning för såväl befäl
som manskap. Detta framhålles också i högste befälhafvarens för de
båda sista årens eskaderöfningar berättelser angående dessa, i hvilka
han bland annat yttrar:

»Nutidens fartygsmateriel med sina många mekaniska anordningar
och ångmaskiner, sina olika anfallsmedel och utaf dessa orsakade olika
sätt för fartygens och deras maskiners skötande kräfver hos dem, som
skola handhafva denna materiel, stor vana vid och detaljerad kännedom
om samma materiel. Särskild! framträder vigten af att denna vana och
kännedom finnes hos den, hvilken i behofvets stund skall handhafva
sjelfva fartyget. Det synes mig derföre önskvärdt, att större öfning i
handterande! af just det fartyg, hvithet han är afsedd att i händelse
af fredsbrott kommendera, slcänkes åt befälhafvaren och, hvad våra
första klassens pansarbåtar beträffar, jemväl den, som skall ersätta honom,
om han skulle blifva ©tjenstbar.

Då af många skäl tiden för våra årliga eskaderöfningar ej torde
kunna för vinnande af ofvan anförda ändamål i tillräcklig grad utsträckas,
synes mig för ernående af ofvanstående syfte intet annat sätt
stå till buds än att fartygschefer och sekonder å första klassens pansarbåtar
samt fartygschefer å minbåtar beordras tjenstgöra å samma fartyg
minst två på hvarandra följande år.»

Likaså yttrar eskaderchefen vid 1893 års öfningar å rikets vestkusl:

»Önskvärdheten af förlängda eskaderöfningar är tillförene framhållen.
Detta behof framträder med ökad styrka i den mån materielen
blifvit mera komplicerad, särskild! om man betänker, att eskadern egentligen
iir den enda praktiska skola, i hvilken personalen är i tillfälle att

Femte hufrndtiteln.

inhemta kunskap om denna materiel och dess bruk samt den krigskonst,
som betingas af våra skärgårdars säregna natur.

Under den nu anslagna tiden hinner visserligen en mångfald öfningar
genomgås, men det måste ske alltför hastigt för att befäl och manskap
skola kunna känna sig fullt förtrogna och hemmastadda med de
vapen, som sättas dem i händerna och med den terräng, hvaruti de
skola röra sig».

Det inses emellertid lätt, att, för att på detta sätt bereda ett nödigt
antal af flottans officerskår erforderlig öfning, bör dels den nu till vanligtvis
endast sex veckor inskränkta öfningstiden om möjligt något förlängas,
dels ett så stort antal af fartygen, som tillgängliga medel medgifva,
beredas tillfälle i eskaderöfningarne deltaga. Skola sålunda öfningarne
på det ändamålsenligaste sätt kunna bedrifvas utan att öfningsanslaget
höjes, måste detta anslag befrias från alla sådana utgifter, hvilka äro
af beskaffenhet att rätteligen böra drabba andra anslagstitlar. Det
är derföre synnerligen angeläget, att den aflöning, som varit afsedd att
utgå från aflöningsanslaget, men som hittills af brist på medel från
detta måst utgå af öfningsanslaget, må så fort som möjligt komma att
bestridas från det förra anslaget och för att möjliggöra detta kräfves
att ännu några år få behålla det extra anslag till löneregleringens
genomförande, som Riksdagen hittills för detta ändamål beviljat.
Enligt från marinförvaltningen erhållen upplysning har till dagaflöning
ombord under de jemförelsevis alltför kortvariga öfningar på sjön, som
hittills kunnat anordnas, från öfningsanslaget i medeltal utgått omkring

70,000 kronor årligen. Af detta belopp torde 40,000 kronor kunna bestridas
dels af besparingar på aflöningsanslaget i följd af vakanser och andra
orsaker, dels af ökade tillgångar på samma anslag genom ytterligare
afgång på reserv- och indragningsstaterna, men för fyllande af behofvet
är ett extra anslag å 30,000 kronor af nöden, och jag anser derföre
att af det extra anslag till genomförande af den senast beslutade löneregleringen,
för innevarande år utgörande 40,000 kronor, som Riksdagen
hittills beviljat, ofvannämnda belopp, 30,000 kronor, fortfarande
bör för ifrågavarande ändamål begäras.

I öfverensstämmelse med det nu anförda får jag i underdånighet
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att — med uppförande i riksstaten för år 1896 af anslaget till
flottans kårer och stater till oförändradt belopp, 1,732,052 kronor —
— hvad af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i
Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på grund
af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarne

Femte hiifrudtiteln.

till aflöning för flottans kårer och stater, måtte få likasom föregående år för
fyllande af behofvet under denna anslagstitel under år 1896 användas; och
att i öfrigt för genomförande af senast beslutade lönereglering för
flottan anvisa ett anslag af 30,000 kronor å extra stat att gemensamt
med anslaget till aflöning åt flottans kårer och stater redovisas.

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.

I afseende å detta anslag har marinförvaltningen anfört: [3.]

att å 1893 års anslag för detta ändamål uppstått en bespa- Beklädnad åt
ring, som likväl icke kunnat betacka den sedan år 1888 uppkomna 8^“apn,g0S°ceh
bristen å anslaget, och att det vore tvifvelaktigt, huruvida under år kårerna.
1895 å anslaget skulle kunna göras besparingar tillräckliga att ej
blott till fullo utjemna denna brist, utan äfven betäcka den äldre brist,
som å detta anslag uppkommit, innan det år 1885 erhöll reservationsanslags
natur, och som sedan år 1887 qvarstått med ett belopp af
14,319 kronor 68 öre, hvarför marinförvaltningen hemställt, det täcktes
Eders Kongl. Maj:t hos Riksdagen äska, jemte anslagets uppförande i
staten till samma belopp som i riksstaten för år 1895, medgifvande att
till utlemnande af den, innan anslaget erhöll reservationsanslags natur,
derå uppkomna, från år 1887 oförändrad qvarstående bristen måtte fa
användas jemväl den besparing, som under år 1896 må kunna å anslaget
beredas; och får jag till denna marinförvaltningens hemställan
tillstyrka bifall.

Båtsmansindelningen.

Med tillämpning af det vid beräkning af statsverkets inkomster [4.]
denna dag, uppå anmälan af Hans Excellens Herr Statsministern och Båtsmanschefen
för finansdepartementet, fattade beslut, torde det å detta anslag In e mngenunder
rubriken »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheten uppförda belopp 2,600 kronor böra ur riksstaten uteslutas.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

Hå vakanssättningen af båtsmanshållet ännu icke blifvit genomförd ru^t''"idnr^g0ich
och detta anslag fördenskull fortfarande är erforderligt för att bereda roteringsde
rust- och rotehållare vid båtsmanshållet, hvilka utgöra rustnings- besvären.

Femte hufvudtiteln.

och roteringsbesväret effektivt, den. lindring i dessa besvär, som 1892
års urtima riksdag beslutat, har ifrågavarande anslag bibehållits oförändradt.

Flottans nybyggnad och underhåll.

[5.] Marinförvaltningen bar förnyat sin under en följd af år gjorda

nybyggnad fram salning om en sådan ökning i ordinarie anslaget till flottans
och underhåll, nybyggnad och underhåll, att anslagets ändamål kunde något så när
uppnås; hvarjemte marinförvaltningen hemställt, att återstående 20,000
kronor af den vid 1887 års riksdag beslutade tillökningen i nu
ifrågavarande anslag med 100,000 kronor för anställande af daglönare
vid varfven i stället för båtsmän måtte anvisas för år 1896; och bar
marinförvaltningen i följd häraf föreslagit, att Eders Kongl. Maj:t
måtte hos Riksdagen äska uppförande i riksstaten af ordinarie anslaget,
till flottans nybyggnad och underhåll med ett belopp ökad t
till 3,800,000 kronor, deraf 2,500,000 kronor för flottans nybyggnad
med inbegrepp af kostnaden ej blott för nybyggda fartygs artilleriutredning
utan äfven för rörliga och fasta minförsvaret äfvensom för
minväsendet i öfrig!, samt 1,300,000 kronor för flottans underhåll.
Då jag vid behandlingen af frågan om anslagsbehofven för innevarande
år, ehuru af alldeles samma åsigt som marinförvaltningen, att ett tillräckligt
fast. anslag på ordinarie stat skulle vara det bästa och säkraste
medlet att tillgodose och befordra det vigtiga målet, stärkande af vårt
sjöförsvar, likväl med hänsyn till de inom Riksdagen uttalade betänkligheter
.mot att på ordinarie stat uppföra ett anslag härför, föreslog
att till vinnande under sådana omständigheter af det afsedda målet hos
Riksdagen skulle begäras ett för de närmaste åren förut bestämdt visst
årsanslag på extra stat för nyanskaffning af fartygsmateriel, och då
benägenheten hos Riksdagen att på ordinarie stat uppföra det ifrågasatta
anslaget icke torde kunna förutsättas nu vara större än förut,
anser jag mig icke böra tillstyrka marinförvaltningens förslag härutinnan,
utan hemställer att vid redogörelsen för behofvet af de extra
anslagen få återkomma till frågan om anslag till nyanskaffning af fartygsmateriel
och att emellertid, då hädanefter, sedan sjömanskåren
blifvit till fullo uppsatt, uppfordring af båtsmän endast undantagsvis
bör ifrågakomma, den af marinförvaltningen begärda förhöjningen i
förevarande anslaget med 20,000 kronor till anställande af''daglönare

Femte hufvud titeln.

vid varfvet i stället för båtsmän må af Riksdagen äskas samt att Eders
Kongl. Maj:t alltså täcktes föreslå Riksdagen:

att i riksstaten för år 1896 förhöja det ordinarie anslaget till flottans
nybyggnad och underhåll från 1,280,000 kronor till 1,300,000 kronor.

Skeppsgosseskolan.

Uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld skrift hafva lärarne vid [6 och 7.]
skeppsgosseskolan Johan Alfred Genström, Carl Wilhelm Svensson och Skes^)sI|“sse''
Ernst Gustaf Lång anhållit om någon förbättring i deras nuvarande aflöningsförmåner
samt till stöd för denna underdåniga framställning anfört,
att af alla lärare vid läroverken i Carlskrona stad, elementarskolan
undantagen, sökandene vore de sämst aflönade, då det ordinarie lönebeloppet
för en folkskolelärare utgjorde 1,225 kronor, som efter nio
års tjenstgöring ökades till 1,525 kronor, under det lärarne vid skeppsgosseskolan
först efter tjugu år erhölle 1,400 kronor med afdrag till
såväl pensions- som gratialskassa; att, då några biförtjenster icke för
dem stode att erhålla, de vore hänvisade att uteslutande lefva af sin
aflöning; att de ringa inkomsterna icke tilläte dem några utgifter för
anskaffande af nödiga böcker för sjelfstudium, hvilket vore nödigt, om
de skulle kunna följa med sin tid på undervisningens område, och att
vid läseårets början 1893 antalet gossar i skeppsgosseskolan utgjorde
i första klassen 152, i andra 95, i tredje 99 och i fjerde klassen 52,
hvadan arbetet i synnerhet med disciplinens upprätthållande i denna skola
måste vara mera ansträngande än i en folkskola, hvarest lärjungeantalet i
allmänhet icke öfverstege 50 i hvarje klass; anhållande sökandena att,
om Eders Kongl. Maj:t icke skulle finna skäl att öka deras ursprungliga
löner, perioderna för ålderstillläggens utgående måtte minskas från fem
till tre år samt ålderstilläggens antal ökas från fyra till fem.

Vid öfverlemnande af denna underdåniga ansökan har stationsbefälhafvaren
vid flottans station i Carlskrona i skrifvelse den 30 december
1893 anfört, att, enligt den under den 1 juni 1877 fastställda stat
för skeppsgosseskolan, lönen för en skollärare utgjorde 1,000 kronor,
med tillägg efter 5, 10, 15 och 20 års tjenstetid af 100 kronor hvarje
gång; hvarigenom han således först efter 20 års tjenstgöring komme
till den högsta aflöningen af 1,400 kronor, från hvilken summa likvid
afginge pensions- och gratialsafgifter till flottans pensionskassa
med tillsammans 63 kronor 6 öre om året; att en ordinarie lärare

Femte hufvudtiteln.

vid amiralitetsförsamlingens folkskola, med hvilken sökandena lämpligen
kunde jemföras, åtnjöte en årlig aflöning till belopp af lägst
1,225 kronor, hvilken ökades med 3 ålderstillägg å 100 kronor hvartdera
efter 3, 6 och 9 års tjenstgöring, men hvarifrån afginge föreskrifna
pensionsafgifter; och att af sökandena Genström tjenat sedan
den 21 september 1877 eller mera än 16 år och på grund deraf åtnjöte tre
ålderstillägg å tillsammans 300 kronor, hvaremot ingen af de öfriga
sökandena då ännu vore berättigad till sådan lönetillökning; och har
stationsbefälhafvaren tillika hemställt, att, derest Eders Kongl. Maj:t utan
afseende på väckt fråga om förändring af skeppsgossekårens organisation
skulle finna skäl att å ansökningen fästa nådigt afseende, den
äskade löneförbättringen måtte tillgodokomma skollärarne vid skeppsgosseskolan
på sådant sätt att de i likhet med en del civile tjenstemän
vid flottan finge komma i åtnjutande af hela den till dem enligt gällande
stat utgående lönetillökning, sammanlagdt 400 kronor, efter endast tio års
tjenstgöring samt att denna lönetillökning måtte utgå med 200 kronor
efter fem års tjenstgöring och med 400 kronor efter tio års tjenstgöring
äfvensom att de föreskrifter, hvilka härom kunde blifva utfärdade,
finge tillämpas på sökandena, hvad särskildt Genström beträffade
på sådant sätt, att han genast finge komma i åtnjutande af hela tillökningen
400 kronor.

Uti infordradt utlåtande bär marinförvaltningen den 27 februari
1894 i ärendet anfört: att, då framställningen syntes vara på billighet
grundad, marinförvaltningen ansåge, att åt skollärarne vid skeppsgosseskolan
borde beredas åtminstone så stor ökning i aflöning, att deras
ställning härutinnan blefve densamma som de ordinarie lärarnes vid
amiralitetsförsamlingens i Carlskrona folkskola, med hvilka stationsbefälhafvaren
ansett dem närmast böra jemföras och hvilkas aflöning,
på sätt stationsbefälhafvaren jemväl meddelat, utgjorde lägst 1,225 kronor
med tre ålderstillägg hvartdera å 100 kronor efter 3, 6 och 9 års
tjenstgöring; hvarföre, då staten för skeppsgosseskolan blifvit af riksdagen
åren 1876 och 1877 godkänd och en ändring af skollärarnes
löneförhållanden icke torde kunna ske utan Riksdagens hörande, marinförvaltningen
i underdånighet hemställde, dels att Eders Kongl. Maj:t
täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om sådan ändring i berörda
stat, att lönen åt skollärarne vid skeppsgosseskolan höjdes till
1,225 kronor om året med tre ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor,
efter respektive 3, 6 och 9 års tjenstgöring, dels att den sålunda ändrade
staten jemväl måtte få tillämpas å sökandena.

Femte hufvudtiteln. 9

Vid underdånig föredragning af ärendet den 17 mars 1894 behagade
Eders Kongl. Maj:t i nåder besluta, att ifrågavarande underdåniga
ansökning då icke skulle till annan åtgärd föranleda än att
marinförvaltningen förständigades att i sammanhang med infordradt yttrande
från förvaltningen i fråga om utbildningstiden in. m. för skeppsgossarne
göra den förnyade framställning i förevarande hänseende, som
förvaltningen funne påkallad.

Sedermera har marinförvaltningen, uti det utlåtande af den 20 sistlidne
juli förvaltningen afgifvit angående höjande af åldersgränsen för
skeppsgosses antagning med deraf följande kortare utbildningstid, — i
anledning hvaraf Eders Kongl. Maj:t under den 12 sistlidne oktober
meddelat beslut om nämnda antagningsålders höjande från 14 till 16 år, —
förnyat sin hemställan om utverkande af sådan löneförbättring åt lärarne
vid skeppsgosseskolan, att deras ställning i lönehänseende blefve densamma
som de ordinarie lärarnes vid amiralitetsförsamlingens i Carlskrona
folkskola.

Vid här ofvan anförda förhållanden och då den ifrågasatta löneförbättringen
är af billighet och behof påkallad, helst genom den vidtagna
förändringen i ålder för skeppsgosses antagning, hvarigenom
skeppsgossekåren med mindre kostnad kommer att under numera förändrade
förhållanden bättre fylla sin uppgift att rekrytera sjömanskåren,
lärarnes vid skolan arbete kommer att ytterligare ökas, enär undervisningen
i skolan enligt föreslagen plan skulle fortfara jemväl någon tid
under sommaren, får jag underdånigst hemställa:

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen sådan ändring i
staten för skeppsgosseskolan, att lönen åt skollärarne vid skolan höjes
till 1,225 kronor om året med tre ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor,
att utgå efter 3, 6 och 9 års tjenstgöring, samt att i följd häraf anslaget
till skeppsgosseskolan må förhöjas med 675 kronor eller från
8,780 kronor till 9,455 kronor;

äfvensom att den sålunda ändrade staten jemväl må få tillämpas å
nuvarande lärarne vid skolan Johan Alfred Genström, Carl Wilhelm
Svensson och Ernst Gustaf Lång, på det sätt att de jemte tillgodonjutande
från 1896 års början af den förhöjda lönen må för ålderstilläggens bestämmande
få tillgodoräkna sig den tid, de redan varit vid skolan anställda.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.

Då inkomsttiteln fyr- och båkmedel för nu ifrågavarande statsregleringsperiod
beräknats liksom för innevarande år till 1,400,000 kronor,
llih. till ltiksd. Prat. 181)0. 1 Sami. 1 Afd. '' 2

[8.]

Lotsverket.

Femte hufvudtiteln.

[9.]

Skrifmaterialier
m. m.

[10.]

Fartygs materiel.

lärer penningeanslaget till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
böra i riksstaten upptagas till enahanda belopp och följaktligen,
med inberäkning af deri ingående friheter och ersättningar
409 kronor, utföras med 1,400,409 kronor, under förutsättning
derjemte att de i förenämnda inkomsttitel uppkommande öfverskott fortfarande
må såsom hittills få användas för de med anslaget afsedda
ändamål.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas å^ femte hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå någon
annan ändring än att för jemnande af slutsumman förslagsanslaget till
skrifmaterialier och expenser, ved m. m., nu utgörande 46,929 kronor,
må höjas med 25 kronor till 46,954 kronor.

Extra anslag.

Nyanskaffning af fartygsmateriel.

På sätt jag här ofvan vid föredragning af frågan om ordinarie anslaget
till flottans nybyggnad och underhåll anfört, hade jag, med afseende
på de betänkligheter, som inom Riksdagen uttalats mot att på
ordinarie stat uppföra de anslag, som för sjöförsvarets stärkande erfordrades,
nästlidet år föreslagit att, för att under sådana omständigheter
på bästa sätt främja det vigtiga målet, ett för de närmaste åren
förut bestämdt visst årsanslag på extra stat för nyanskaffning af fartygsmateriel
skulle begäras, och jag hade uppgjort en plan för sådan nyanskaffning
under de närmaste fem åren, den kortaste tidrymd jag ansåg
kunna för ett dylikt anslags utgående bestämmas, derest de åsyftade
fördelarne af större prisbillighet och mera planmessighet i fartygsanskaffandet
skulle kunna ernås. I denna plan beräknades den styrka, som
utan alltför kännbara uppoffringar skulle under nämnda tid kunna anskaffas,
till 3 stycken l:a klassens pansarbåtar, 1 aviso- eller rekognosceringsfartyg,
10 stycken l:a och 6 stycken 2:a klassens minbåtar samtl transport-
och minm aterielfartyg, hvarigenom vi vid utgången afår 1899 skulle
af nyare stridsfartyg ega nära dubbelt af hvad vi nu till vårt försvar på

Femte hufrudtiteln.

sjön kunna använda, eller 6 stycken l:a klassens pansarbåtar, 16 stycken
l:a klassens minbåtar, 15 stycken 2:a klassens minbåtar och 1 rekognosceringsfartyg,
en styrka, som ingalunda kunde anses för högt tilltagen,
om man erinrade sig att, enligt den af 1880 års sjöförsvarskomité uppgjorda
plan för flytande materielens successiva förnyelse, denna vid
nämnda tidpunkt bort bestå af 8,4 stycken l:a klassens pansarbåtar, 20
stycken l:a klassens minbåtar och 14 stycken 2:a klassens minbåtar.
Det erforderliga extra anslaget beräknades till 2,500,000 kronor under
hvardera af dessa fem år.

Med gillande af detta mitt förslag täcktes Eders Kongl. Maj:t i
nådig proposition föreslå Riksdagen:

att på extra stat, utöfver de af 1893 års Riksdag till en pansarbåt
beviljade, då ännu icke anvisade 1,868,000 kronor, bevilja 10,622,000
kronor att jemte förstberörda belopp utgå under åren 1895—1899 med
en femtedel årligen, för att jemte det till ofvannämnda pansarbåt anvisade
anslag af 1,000,000 kronor användas till nyanskaffning af fartygsmateriel
i öfverensstämmelse med det uppgjorda programmet, samt att
för detta ändamål för år 1895 anvisa 2,500,000 kronor.

Uti sin underdåniga skrifvelse angående regleringen af utgifterna
under femte hufvudtiteln af den 11 april 1894 anförde Riksdagen beträffande
det ifrågasatta extra anslaget, att Riksdagen då icke ansett
sig böra ingå i pröfning af den utaf departementschefen i statsrådsprotokollet
framlagda plan för nyanskaffning under den närmaste framtiden
af fartygsmateriel för flottan; att riksdagen förut, då liknande
framställningar varit föremål för dess pröfning, icke visat sig benägen
att fatta beslut om beviljande på en gång af hela det betydande belopp,
som för genomförande af sådan flerårig anskaffningsplan varit erforderligt,
utan hellre velat begränsa sitt beslut till det för hvarje budgetsår
angelägnaste; och att riksdagen icke heller då ansett sig böra härifrån
afvika samt att vid pröfning af det belopp, som för år 1895 borde för
ändamålet anvisas, Riksdagen af hänsyn till andra anslagsbehof och då
varande mindre gynnsamma ekonomiska förhållanden i landet funnit sig
böra bestämma detsamma till allenast 1,500,000 kronor, med hvilket
belopp tillika med det af 1893 års Riksdag för ändamålet anvisade jemväl
den beslutade nya pansarbåten kunde närmas sin fullbordan.

Riksdagen biföll sålunda icke den gjorda framställningen och i
följd häraf kan man under innevarande år likasom under år 1894 icke
anskaffa en enda af de för vårt försvar på sjön så vigtiga minbåtarne.
Frågans stora vigt manar mig likväl att ånyo göra den till föremål
för Eders Kongl. Majffs nådiga pröfning.

Femte hufvudtiteln.

Det är en, såsom jag vågar påstå, allmänt erkänd sanning, att vi
utan ett sjöförsvar hvarken kunna gifva gällande kraft åt en eventuel
neutralitetsförklaring eller bereda möjlighet för vår armé, spridd såsom
den måste vara öfver vårt långsträckta land, att hinna uppträda i samlad
styrka mot en landstigande fiende, som, om han ej möter kraftigt
motstånd på sjön, obehindradt och ganska hastigt kan draga till sig behöfliga
förstärkningar; under det att ett kustförsvar, sådant som vi med god
vilja kunna åstadkomma, skall ej blott i väsendtlig män inskränka de
farligaste anfallspunkternas antal och med all sannolikhet gifva vår armé
tid att på rätt ställe samlas för att möta den landstigande fienden utan
äfven hindra denne att utan mycket stor risk och betydliga svårigheter
öka sin anfallsstyrka. Ett dylikt kustförsvar skulle derjemte utgöra ett
hinder för en fiende att t. ex. med ett par snabbgående kryssare kunna
brandskatta våra talrika oförsvarade kuststäder.

Äfven i afseende på frågan hurudan!, vårt sjöförsvar borde vara
beskaffadt för att fylla denna sin uppgift i försvaret, har på senare
tider full enighet mellan fackmän vunnits, då såväl den år 1880 nedsatta
sjöförsvarskomitén som den år 1892 förordnade komité af sakkunnige
varit af i hufvudsak samma mening rörande så väl fartygstyper
som det erforderliga antalet fartyg af hvarje typ; och den omständighet,
som förr vid flere tillfällen blifvit angifven såsom skäl för
vägran af anslag till sjöförsvaret — att ingen enighet fanns angående
beskaffenheten af detta försvar — förefinnes således icke numera.

Såsom jag förut sökt ådagalägga så väl med stöd af sistnämnda
komités uttalanden angående de för oss lämpliga fartygstyper som med
ledning af de i andra länder nu rådande åsigter rörande fartygsmaterielens
beskaffenhet, bör vår sjökrigsmateriel ännu fortfarande bestå af
pansarbåtar af Sveas cert, större och mindre minbåtar samt aviso- eller
rekognosceringsfartyg. De senaste årens eskaderöfningar, hvilka man, så
mycket den obetydliga materielen och tillgångarne på medel medgifvit,
sökt göra lärorika ur rent yrkesmessig synpunkt och upplysande i strategiskt
hänseende, hafva äfven enligt min åsigt ytterligare ådagalagt, att de
antagna fartygstyperna äro särdeles lämpliga för försvaret af våra kuster.
Pansarbåtarne äro i våra farvatten fullt sjödugliga fartyg äfven i hårdt
väder samt på samma gång i stånd att äfven inom skärgården komma fram
i hvilken del som helst af densamma och deras artillerikraft är fortfarande
öfverlägsen andra pansrade fartygs af ej större tontal. De
senast byggda l:a klassens pansarbåtar kunna uppnå en hastighet af
16 knop, hvilken, oafsedt att det knappast är möjligt att med bibehållande
af fartygens nuvarande dimensioner och vigt af pansar erhålla

Femte hufrudtiteln.

en större fart, måste anses tillfredsställande med fästadt afseende på
de farvatten, för hvilka de äro afsedda, och de förhållanden, under
hvilka de sannolikt komma att i allmänhet uppträda. Våra minbåtar
hafva visat sig fullt motsvara hvad man af dem kunde vänta och de af
l:a klassen hafva äfven ute i hafsbandet och derutanför visat sig ega
goda sjöegenskaper, om än det skulle vara fördelaktigt att deras dimensioner
något ökades, hvarvid äfven den afsevärda fördelen vunnes, att man
kunde beväpna dem kraftigare än hvad nu är fallet, hvilket vore af
stor vigt, isynnerhet som i alla andra länders mariner l:a klassens minbåtar
numera byggas större och äro ej obetydligt kraftigare bestyckade
än våra. Beträffande behöfligheten af rekognosceringsfartyg har jag
redan i statsrådsprotokollet den 13 januari 1894 rörande anslagen under
femte hufvudtiteln uttalat mig och jag torde nu med afseende på dessa
med sjelfgående minor och snabbskjutande lätt artilleri försedda, snabbgående
(19 knop), särdeles lättmanövrer liga och ej djupgående fartyg,
hvilka i händelse af mobilisering för närvarande skulle på ett mycket
kännbart sätt saknas, ånyo endast böra ytterligare framhålla behofvet
ej mindre att ega något vapen mot fiendens minbåtar och
minbåtsjägare, än att sjelf hafva till sitt förfogande båtar, som kunna
såsom sådana jagare uppträda, samt vidare fördelen att kunna till följd
af deras stora fart använda dem till fiendens upptäckande och rapporterande
äfvensom att kunna begagna dem vid skyndsamt utläggande af
tillfällig minspärrning. Vid flottans stridsöfningar användas nu visserligen
för nämnda ändamål l:a klassens kanonbåtar, men att, bland annat,
deras ringa fart ej derför utgör hinder, är beroende derpå att den fingerade
motståndaren ej sjelf har mera snabbgående rekognoseringsfartyg.

Den, efter hvad ofvan nämnts, nu rådande enigheten i åsigter beträffande
de för vårt sjöförsvar lämpligaste fartygstyper har äfven gjort
sig gällande i fråga om den ungefärliga styrka, som erfordras för att
göra detta försvar något så när betryggande och på samma gång icke
öfverstiger vår förmåga att åstadkomma, och hvilken är beräknad till
14 å 15 pansarbåtar, 50 (1880 års komité 80) stycken minbåtar och 5
rekognosceringsfartyg.

Då kostnaden för en l:a klassens pansarbåt med senast vidtagna
förbättringar beräknats till omkring 3,190,000 kronor, för en l:a klassens
minbåt till 215,000 kronor, för eu 2:a klassens minbåt till 105,000
kronor och för ett rekognosceringsfartyg till 880,000 kronor, utgör kostnaden
för hela ofvannämnda fartygsmateriel något öfver 61,500,000
kronor, hvaraf för den redan anskaffade färdiga delen af denna mate -

Femte hufvudtiteln.

riel bör beräknas 11,447,000 kronor; och då en pansarbåt ej kan antagas
vara krigsduglig mera än 25 å 30 år, en minbåt 15 å 20 år och
ett rekognosceringsfartyg omkring 25 år, kan varaktigheten af denna
materiel öfver hufvud beräknas till 25 år; och det inses häraf lätt,
att, för att kunna erhålla densamma och bibehålla den i krigsdugligt
skick, erfordras ett årligt anslag af omkring 2,500,000 kronor. Med
ett mindre årsanslag är således denna anskaffning ej möjlig och med
så otillräckliga anslag, som alltsedan 1880 till fartygsmaterielens förnyelse
varit att tillgå, kunna vi, såsom af det ofvan sagda tydligt framgår,
aldrig erhålla ett sjöförsvar af åtminstone den styrka, som enligt
alla sakkunniges åsigt är erforderlig för att det skall kunna motsvara
de anspråk, som på detsamma med all rätt böra ställas; ty långt innan vi
under sådana förhållanden hunnit bygga det afsedda antalet fartyg af
de särskilda typerna, äro de först byggda till mera än tredjedelen af
antalet för krigsbruk otjenliga och endast användbara såsom öfningsfartyg,
logementsfartyg m. m. dylikt.

Skall flottan alltså fylla sin uppgift i försvaret och vår armé derigenom
på verksammaste sätt kunna motsvara sitt ändamål och de
ökade uppoffringar, nationen för dess stärkande underkastat sig, så
måste tydligen flottans anslagsbeliof mera än hittills tillgodoses.

Jag har vid föregående tillfällen, då frågan om beredande af medel
för flottans nybyggnad varit före, lika med marinförvaltningen framhållit
det vigtiga och önskvärda deri att ett fast anslag på ordinarie
stat af åtminstone 2,500,000 kronor kunde för ändamålet erhållas. Inom
Riksdagen har vid olika tillfällen framhållits tanken på att för anskaffande
af erforderlig fartygsmateriel upptaga ett obligationslån, eu utväg
som naturligen fortast skulle leda till målet. Då likväl, efter hvad hittills
i dessa frågor förekommit, utsigt knappast torde förefinnas att för närvarande
kunna genomföra något af de nu nämnda alternativen, anser
jag mig böra hemställa, att Riksdagen lemnas tillfälle att ånyo taga under
ompröfvande det af mig nästlidet år uppgjorda och af Eders
Kongl. Maj:ts gillade förslag, att för en tid af fem år på extra stat få
erforderliga medel till nyanskaffning af fartygsmateriel anvisade. I
hufvudsaklig öfverensstämmelse med den då framlagda planen, har jag
låtit uppgöra följande program för en sådan nyanskaffning under åren
1896 —1900, hvarvid jag förutsätter att, derest större prisbillighet skulle
derigenom kunna uppnås eller omständigheterna eljest dertill föranleda,
Eders Kongl. Maj:t bör äga att inom programmet förändra ordningen
för deri upptagna fartygs och båtars anskaffning, så vidt sådant kan

Femte hufvudtitelu.

ske utan öfverskridande af det för hvarje år utaf Riksdagen anvisade
anslag:

år 1896

afslutas den fjerde pansarbåten »Oden»,

anskaffas ett rekognosceringsfartyg,

» 3 st. l:a klassens minbåtar,

» 2 st. 2:a klassens minbåtar;

dr 1897 anskaffas:

Va pansarbåt,.

3 st. l:a klassens minbåtar,

2 st. 2:a klassens minbåtar;

dr 1898

l/2 pansarbåt,

3 st. l:a klassens minbåtar,

2 st. 2:a klassens minbåtar,

dr 1899

V2 pansarbåt,

3 st. l:a klassens minbåtar,

2 st. 2:a klassens minbåtar;

dr 1900

l/2 pansarbåt,

ett rekognosceringsfartyg.

Med tillämpning af detta program skulle vi vid slutet af ar 1900
ega 6 st. pansarbåtar, 18 st. l:a klassens minbåtar och 17 st. 2:a klassens
minbåtar samt 2 minbåtsjagare eller rekognosceringsfartyg.

Hela den för dessa fem år erforderliga summa uppgår, efter de
ofvan uppgifna prisen för de särskilda fartygstyperna till 12,250,000
kronor eller i medeltal per år till 2,450,000 kronor.

Men med fästadt afseende på att man, med kännedom om livad ett
följande år kan för nyanskaffning påräknas, med ledning deraf kan
planmässigt ordna beställningarne och derigenom vinna nedsättning i
anskaffningskostnaden, hyser jag den åsigten att, fastän den bär ofvan
för år 189G upptagna anskaffningskostnaden är beräknad till 2,425,000

Femte hnfvudtiteln.

kronor, ett belopp af 2,400,000 kronor skall för nämnda anskaffning
vara tillräckligt, äfvensom att under de öfriga nämnda åren afsevärd
minskning i den beräknade anskaffningskostnaden kan erhållas.

Med afseende på det nu anförda får jag underdånigt hemställa, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att på extra stat bevilja ett anslag af 12,250,000 kronor att utgå
under åren 1896—1900 till nyanskaffning af fartygsmateriel i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med förestående program samt att deraf
för år 1896 anvisa: till afslutande af pansarbåten »Oden» 690,000 kronor
samt till anskaffning af ett rekognosceringsfartyg, tre första klassens
minbåtar och två andra klassens minbåtar 1,710,000 kronor eller
tillsammans 2,400,000 kronor.

Artillerimateriel, elektriska lysmaskiner m. m.

[H-L4.]

Artilleri- För de kanonbåtar, i hvilkas bestyckning den föråldrade 27 cm.-

ma ene m. m. kanoneil hnannit ersättas af en 15 cm. kanon, hafva i förråd varande,
förut den nu utrangerade fregatten Vanadis tillhöriga kanoner kunnat
användas, men af dessa kanoner finnas nu ej flere att tillgå. Marinförvaltningen
hade derföre i sin skrifvelse angående anslagsbehofven för år
1896, på det den sålunda påbörjade vigtiga förändringen i bestyckningen
af första klassens kanonbåtar skulle kunna utan afbrott fortsättas,
till anskaffning bland artillerimateriel för fartygen upptagit eu 15 cm.
kanon med lavettage och skyddsskärm för en kostnad af 29,000 kr.

Sedan emellertid fråga uppstått, huruvida icke de moderna 12 cm.
snabbskjutande kanonerna möjligen med större fördel kunde användas
och derför borde anskaffas, har marinförvaltningen i förnyad skrifvelse
i ämnet den 6 sistlidne november föreslagit, att — enär det
syntes fördelaktigare att pansarbåten »Svea», som för närvarande är bestyekad
med bland annat 4 st. 15 cm. kanoner af vår äldsta modell,
finge dessa ersatta med motsvarande antal 12 cm. kraftiga snabbskjutande
kanoner af nyaste modell, af samma slag som de för pansarbåten
»Oden» afsedda, hvarigenom vår först byggda pansarbåt »Svea» skulle
erhålla en afsevärdt ökad artillerikraft, — Sveas 15 cm. kanoner må
utbytas mot moderna 12 cm. snabbskjutande sådana, samt att de förra
må användas för förändringen af bestyckningen å l:a klassens kanonbåtar;
i öfverensstämmelse hvarmed marinförvaltningen framlagt följande
nya förslag till anskaffning under år 1896 af artillerimateriel, nemligen:

Femte hufvndtiteln.

Vapen:

4 st. 12 cm. snabbskjutande kanoner med lavettage och skyddsskärm.
..................................................................... 100,000: -—

Ammunition:

ammunition till snabbskjutande kanoner och kulsprutor
................................................................... 34,900: —

ersättning för under föregående år förbrukadt krut 18,000: —

Vidare har marinförvaltningen i likhet med föregående år anmält
behofvet af två elektriska lysmaskiner för sjöbefästningarne vid Carlskrona,
hvarför anskaffningskostnaden upptagits till 35,000 kronor, samt
slutligen att liksom för föregående år jemväl för år 1896 erfordrades
för anställande af skjutförsök ett anslag af 10,000 kronor.

Ehuru det naturligtvis vore önskvärdt att vid ändring af bestyckningen
å kanonbåtarne kunna använda pjeser af nyaste modell anser
jag den besparing, som genom marinförvaltningens förslag skulle vinnas,
beaktansvärd, helst kanonbåtarne äfven med de från pansarbåten
»Svea» erhållna 15 cm. kanonerna skulle vinna betydliga fördelar. Då
härtill kommer, att, under det pansarbåtarne Göta och Tliule äro försedda
med 15 cm. kanoner af nyaste konstruktion, hvilka icke böra
ifrågakomma att utbytas mot andra, Sveas 15 cm. kanoner, såsom
nämnts, äro af vår äldsta 15 cm. modell och icke obetydligt svagare
än de å Göta och Tliule, samt att Svea, genom det föreslagna utbytet
skulle komma att erhålla samma slags bestyckning som den under
byggnad varande fjerde pansarbåten »Oden», hvilken kommer att förses
med 12 cm. snabbskjutande kanoner såsom sekundär bestyckning, finner
jag mig böra tillstyrka marinförvaltningens ifrågavarande förslag beträffande
utbytet af kanonerna; men då ej flera än 2 kanonbåtar lära kunna
under år 1896 hinna blifva i ordning att mottaga denna nya bestyckning,
anser jag, att för närvarande anslag bör begäras till endast 2 åt
de ofvan nämnda 4 stycken 12 cm. kanonerna med hälften af det utaf
marinförvaltningen upptagna belopp eller med 50,000 kronor.

Den senaste erfarenheten har visat, att med den moderna bestyckningen
ammunitionsåtgången under strid är betydlig, och då man ej
ännu kunnat för flottan skaffa i förråd något per pjes afsevärdt antal
patroner för de snabbskjutande kanonerna, är det af stort behof att
söka fylla den nuvarande bristen, hvarför jag finner mig böra tillstyrka
marinförvaltningens framställning om äskande för ändamålet af 34,900
kronor.

11,h. till Rilcsd. Prot. I8H5. 1 Samt. 1 Ajd.

Femte hufvudtiteln.

Elektriska lys''
maskiner.

[15.]

Minväsendet.

Det under en följd af år utgående anslaget 10,000 kronor till de
såväl för flottan som för den inhemska industrien så nyttiga skjutförsöken,
profning af krut och projektiler m. m. är äfven för år 1896 af
behofvet påkalladt.

Med afseende härpå får jag i underdånighet föreslå

att Eders Kongl. Maj.-t må af Riksdagen till anskaffande af artillerimateriel
för fartyg, kanonkrut och skjutförsök m. m. begära anvisandet
af följande belopp:

a) till artillerimateriel och ammunition för fartyg............ 84,900: —

b) till ersättning för under föregående år förbrukadt. krut 18,000: —

c) till skjutförsök, krutprof m. m....................................... 10,000: —

Beträffande marinförvaltningens framställning om anskaffning af
2:ne elektriska lysmaskiner för sjöbefästningarne vid Carlskrona får jag
erinra, att dylika maskiner numera ingå i hvarje ordnad fästnings utrustning
och att det är nödvändigt för en sjöfästning att kunna belysa och
mäta afståndet till en om natten anfallande fiende, hvars'' alla fartyg
ju äro försedda med elektriska lysapparater, medelst hvilka de punkter
på fästningen, hvilka skola beskjutas, blifva belysta.

Under våra senaste eskaderöfningar vid Oskar Fredriksborgs fästning
utgjorde bristen på dylika apparater just anledningen till att under
beskjutningen fästningens eld måste anses såsom jemförelsevis föga
verksam mot de om natten anfallande fartygen.

Då nu fästningen Kungsholmen, för hvilken ifrågavarande apparater
äro afsedda, har erhållit moderna kraftiga kanoner, är det af vigt
för att dessa kanoner skola kunna i mörker verksamt användas mot en
anfallande, att denna kan från fästningen belysas.

Med stöd häraf får jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
af Riksdagen begära för anskaffning af 2 elektriska lysmaskiner med
tillbehör för sjöbefästningarne vid Carlskrona ett anslag af 35,000
kronor.

Minväsendet.

För minväsendet har marinförvaltningen nu såsom förut i det föreslagna
ordinarie anslaget till flottans nybyggnad inberäknat 100,000
kronor. Af de skäl, jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet angående
statsregleringen, i hvad den afsåg femte hufvudtiteln för innevarande
år, anfört, har jag ansett anslag till minväsendet böra särskildt och på

Femte liufvudtiteln. 19

extra stat anvisas. I fråga om det härför erforderliga anslaget har jag
inhemtat:

att, ehuru de faststälda minpositionerna nu äro temligen fullständigt
ordnade, så att för vidmakthållande af dessas materiel eu jemförelsevis
mindre summa en tid bortåt erfordras, behofvet af hastigt
utlagd tillfällig min spärrnings materiel under de senaste årens krigsöfningar
allt mer framträdt; samt att, ehuru tillverkningen af de för
detta behof afsedda och enligt sammanstämmande uttalanden särdeles
ändamålsenliga handminor sedan tre år tillbaka fortgått med all den
skyndsamhet, som anslagens storlek och kontrollen öfver hemlighållandet
af minans konstruktion medgifvit, det första, redan nu af våra försvarsförhållanden
betingade behofvet af handminor ännu ej är fyldt,
hvadan medel till handminor fortfarande erfordras;

att vidare under de senare årens krigsöfningar framträdt behof af
lätt handterliga och lätt stufvade mindre minor, som kunde medföras på de
egentliga stridsfartygcn till större antal än hvad utrymmet medgifver
för de större handminorna, och att en sådan med ledning af erfarenheten
från försöken med handminor konstruerad s. k. »vaktmina» nu
blifvit så försökt, att den snart skulle kunna tillverkas i större antal,
hvartill medel behof vas;

samt att behofvet att till verkligt tjenstbara minenheter komplettera
den minmateriel, hvilken under tidigare skeden af vårt fasta minförsvars
utveckling blifvit anskaffad, men numera icke tillhör någon af
de faststälda minpositionerna, och hvilken minmateriel, behörigen kompletterad,
kan användas hvar som helst der minpositioner under krigstid
skulle behöfva anordnas, jemväl fordrar att med anslag tillgodoses.

Med afseende på detta allt anser jag, att det under en följd af år
i medeltal beviljade anslag af 100,000 kronor, hvilket jag endast på
särskilda skäl nästlidet år ansåg kunna begränsas till 75,000 kronor,
nu är för ändamålet behöfligt och får fördenskull i underdånighet hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t, täcktes hos Riksdagen för fasta minförsvaret
och minväsendets utveckling för år 1896 äska ett extra anslag
af 100,000 kronor.

Sjökrigsskolan.

Då behofvet af förbättrade aflöningsförmåner för sjökrigsskolans
lärare qvarstår oförminskadt och då frågan om aflöningsförbättringens
uppförande å ordinarie stat icke lärer, med hänsyn till Riksdagens be -

[16.]

Sjökrigs skolan.

Femte hufYiultiteln.

slut vid föregående tillfällen och senast vid 1892 års lagtima riksmöte
gjorda uttalanden i ämnet, böra för Riksdagen framläggas annorledes
än i sammanhang med frågan om definitiv reglering af aflöningen för
lärarne vid de allmänna läroverken, får jag hemställa det Eders Kongl.
Maj:t ville föreslå Riksdagen,

att till löneförbättring åt lärarne vid sjö krigs skolan må, utöfver de
1,300 kronor, som enligt 1888 års riksdags medgifvande få användas
af kadetternas terminsafgifter, anvisas för år 1896 ett extra anslag af
1,860 kronor med det dervid för löneförbättringens erhållande fästade
vilkor, att den som vill deraf komma i åtnjutande, icke må, jemte sin
lärarebefattning i sjökrigsskolan, utöfva lärareverksamhet vid någon
privat undervisningsanstalt för inträde i nämnda skola.

Hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet sålunda
i afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel äfvensom i öfrigt yttrat och hemställt
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af
statsrådets öfrige ledamöter, i nåder gilla, med befallning
att utdrag af detta protokoll skulle till Finansdepartementet
öfverlemnas för att tjena till ledning
vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till
Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo:

F. Wrangel.

Femte hufvudtitelii

Förslag

till

Stat

för Femte hufvudtiteln för år 1895.

	Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning på förslag.	Summa.		Summa summarum.
Sjöförsvarsdepartementet.			Friheter.	Ersättningar.
Departementet och öfverstyrelsen.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
Departementschefen .................................. Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli	17,000	—	—	—	—	''—	17,000	—
samt kommandoexpeditionen .....................	26,800	—	—	_	—	—	26,800	—
Marinfdrvaltningen.......................................	38,600	—	—	—	-—-	—	38,600	—
Sgr	82,400		--	—	—	—	82,400	—	82,400	—
Flottans personal.
Aflöning för flottans corpser och stater .........	1,732,052	—	-—-	—	—	—	1,732,052	—
Carlskrona artillericorps, reservationsanslag.....	293,795	—	—	—	—	—	293,795	—
Ålderstillägg, förslagsanslag ........................	32,000	—	—	—	—	—	32,000	—
Pensionering af reservbefäl, förslagsanslag, högst Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossecorpserne,	6,400	—		—			6,400	—
reservationsanslag....................................	268,100	—	—	-	—	—	268,100	—
Naturaunderhåll, förslagsanslag.....................	419,870	—	—	—	-—	—	419,870	—
Båtsmansindelningen................................... Ersättning för vakanta rusthållsnummer i Ble-	—	"			26,400		26,400
kinge län och Södra Möre härad af Kalmar
län........................................................	114,000		-—	—	—	—	114,000	—
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, för-
slagsanslag.............................................	33,300		—	—	—	-	33,300	—
Sgr	2,899,517	—	—	—	26,400	_	2,925,917	—	2,925,917	—
Flottans materiel.
Flottans nybyggnad och underhåll, reservations-
anslag..................................................	1,300,000	—	•-	—	—	—	1,300,000	—	1,300,000	—
Transport	—	—	—	—	—		—		4,308,317

Femte liufvudtiteln

	Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning på förslag.	Summa.	Summa summarum.
			Friheter.	Ersättningar.
	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
Transport	--	—	—	—	—	_	—	_	4,308,317	_
Diverse anslag.
Flottans Öfningar, reservationsanslag ............ Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad	670,000	—	—	—	-—	—	670,000	—
och ersättning derför, förslagsanslaq ......... Undervisningsverken:	256,500	—	—	—	—	—	256,500	—
Sjökrigsskolan......................... 31,040: — Skeppsgosseskolan ... ................. 9,455: —	40,495 60,000						40,495 60,000
Sjökarteverket, reservationsanslag............... Ersättning åt officerare och ingoniörer vid flottan	—	—	—	—	—	—

under anställning eller kommendering utrikes	12,000	—	—	—	—	—	12,000	—
Sjukvård ...................................	39,000 19,175						39,000 19,175
Diverse behof.............................................	—	—	—	_	—	_
Bese- och traktamentspenningar, förslagsanslag Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för-	23,500	—	—	—	—	—	23,500	—
slaqsanslaq .......................................	46,954 12,500						46,954 12,500
Extra utgifter...................................

Sgr	1,180,124	—	—	—	—	—	1,180,124	_	1,180,124	—
Summa för sjöförsvaret	5,462,041	—	—	—	26,400	—	—	—	5,488,441	—
Handeln.
Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstal-
terna, reservationsanslaq...............	1,400,000 86,150		405		4		1,400,409 86,150
Undervisningsanstalter för sjöfart ............... Nautisk-meteorologiska bvrån ....	—	—		—	--
9,000		9,000
Ålderstillägg för personalen vid undervisnings-
anstalterna för sjöfart och föreståndaren vid nautisk-meteorologiska byrån, förslagsanslag	13,000						13,000
Summa för handeln	1,508,150	-1	405	—	4	—	1,508,559	—	1,508,559	_
Summa för femte hufvudtiteln	6,970,191	-1	405		26,404		—		6,997,000 \|

Femte hufvudtiteln.

Extra ordinarie anslag. Till genomförande under år 1896 af löneregleringen för flottan ..............................	Kronor. 30,000	Ö.
» nyanskaffning af fartygsmateriel................................................................	2,400,000	—
» artillerimateriel och ammunition för fartyg.................................................	84,900	—
» ersättning för förhrukadt krut....................................................................	18,000	-
» skjutförsök, krutprof m. .........................................................................	10,000	—
» elektriska lysmaskiner för sjöbefästningame vid Carlskrona..............................	35,000	—
» minväsendet.............................................................................................	100,000	—
» löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan..................................................	1,860	—
Summa	• 2,679,760	—

Sjette hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet Öfver civilärenden, hållet inför
Hans Maf.t Konungen i Statsrådet å Stockholms
slott den 14 januari 1895.

Närvara nd e:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

G ILL JAM,

friherre Rappe,

Christerson och
Wersåll.

3:o.

Departementschefen statsrådet Groll anhöll i underdånighet att få
underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om reglerandet åt
utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel samt yttrade härvid beträffande
anslagstitlarne:

Bih. till Bilad. Prof. 18B5. I Sami. 1 Afd. 1 H&ft.

Sjette hufvudtiteln.

[1.]

Höjning af
tjenstgöringspenningarne

för vissa
länsmän.

■ 2

Ordinarie anslag.

Landsstaterna i länen.

Sedan länsmannen i Enontekis länsmansdistrikt af Norrbottens län
F. B. Forsström uti en till Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande i
nämnda län stöld skrift gjort framställning om beredande af förhöjning
i tjenstgö ringspenningar ne för länsmannen i detta distrikt, har Eders
Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande i underdånig skrifvelse den
8 november 1893 hemstält att Eders Kongl. Maj:t måtte vidtaga erforderliga
åtgärder för beredande af ökad aflöning åt länsmännen i nyssnämnda
distrikt samt i Juckasjärvi och Arjepluogs distrikt.

Innan jag redogör för hvad till stöd för de ifrågasatta aflöningsförhöjningarna
anförts, anser jag mig böra erinra att, enligt den år
1878 beslutade lönereglering för landsstaten, aflöningen för länsman utgör
lön 900 kronor, som efter tio år kan höjas med 300 kronor, och
tjenstgöringspenningar 600 kronor, hvarjemte länsman uppbär expensrnedel
till belopp af 100 kronor. Sammanlagda aflöningen utgör sålunda
1,600 kronor för länsman, som icke åtnjuter ålderstillägg, och
1,900 kronor för länsman, som är i åtnjutande af sådant tillägg. För
de länsmän, som hafva boställe, afdrages i regeln å den kontanta aflöningen
så mycket som motsvarar boställets beräknade afkomst. Men
för länsmannen i Enontekis distrikt, för hvilkens förseende med boställe
Riksdagen år 1883 beviljade ett särskildt anslag, enär tillfälle saknades
för denne länsman att hyra bostad inom distriktet, eger dylikt afdrag
icke rum. Med afseende derå att det skulle blifva alltför betungande
för länsmannen att vidkännas både skyldighet att underhålla ifrågavarande
boställe och afdrag å aflöningen för boställets afkastning, medgaf
nemligen Riksdagen, uppå Eders Kongl. Maj:ts framställning, att för
boställets afkomst något afdrag å lönen icke skulle ega rum. Åt länsmännen
i Juckasjärvi och Arjepluogs distrikt äro deremot icke boställen
anslagna.

I omnämnda skrift har Forsström hufvudsakligen anfört:

Det hade alltid visat sig att, under det att länsmännen i länets
kustsocknar, så framt de skötte sig, i ekonomiskt hänseende kunnat
reda sig godt, hade länsmännen i lappmarksdistrikten med få undantag
i ekonomiskt hänseende haft att kämpa med stora svårigheter, att

Sjette hufvud titeln.

icke säga fattigdom. Under förflutna tider, då af länsmännen i lappmarken
icke fordrats mera, än att de kunde skrifva läsligt och tala
hjelplig! svenska språket, hade den antydda olikheten varit mindre
märkbar, men i samma mån man under de senaste tjugu åren börjat
höja fordringarna äfven hos länsmännen i lappmarken, hade missförhållandet
allt tydligare framträda Orsakerna till lappm arkslänsmännens
dåliga ställning vore att, medan kustsocknarnes länsmän i allmänhet
kunde bereda sig extra inkomster till ej obetydliga belopp,
lappmarkslänsmännen saknade så godt som alla dylika inkomster, att
prisen på lifsmedel i lappmarken vore ungefär 50 procent högre än i
andra delar af länet, samt att de vidsträckta, vägar saknande lappmarksdistrikten
fordrade långa och kostsamma resor, för hvilka ersättning
ej vore att påräkna. Sämst lottad af alla vore länsmannen i Enontekis
distrikt. Detta distrikt, beläget 37 mil från kusten, vore 17 mil långt
och i medeltal 5 mil bredt med en befolkning, som, förutom ett fåtal
bofaste, hvilka utan undantag vore fattiga, utgjordes af i fjellen och
skogarna spridda lappar. Till följd af distriktets aflägsenhet och brist
på vägar vore lefnadskostnaderna derstädes synnerligen höga. Utskylderna
utgjorde 14 procent af inkomsten. Dänsmannens extra inkomster
vore nära nog ingå, hvilket framginge deraf att nuvarande t. f. länsmannen
af taxeringsmyndigheterna uppskattats till en inkomst af endast
1,630 kronor, ehuru han uppbure alla tjensten åtföljande löneförmåner.
Utmätningar, för hvilka ersättning utginge, förekomme icke, men väl utmätningar
för uttagande af kommunalutskylder (för hvilka utmätningar ersättning
icke åtnjutes) samt för uttagande hos lapparne af skadeersättningar till
invånare i Norge. Sedan nådiga förordningen den 6 juni 1883 rörande de
lappar, som med renar flytta emellan de förenade konungarikena Sverige
och Norge, trädt i kraft, hade de till Enontekis socken hörande lapparne
fått för af renar förorsakade skador vidkännas ersättningar, som årligen
betydligt ökats. För uttagande af dessa ersättningsbelopp, hvilka vore
fördelade på ett stort antal lappar, spridda ej blott inom Enontekis,
Juckasjärvi och Pajala socknar, utan äfven inom norskt område, måste
länsmannen företaga många vidsträckta och kostsamma resor, för hvilka
häri ej finge någon ersättning. Lika litet konnne ersättning i fråga, då,
såsom'' ofta vore förhållandet, stämning skulle på norsk myndighet!» begäran
delgifvas lapparne, eller då resor företoges för efterspaning af
rentjufvar eller lör hållande af polisförhör in. in. bland lapparne.

'' Vidare har Forsström meddelat dels uppgift å prisen i Enontekis
å de nödvändigaste lifsförnödenheter under de senaste åren, dels ock

Sjette hufyudtiteln.

en beräkning å lefnadskostnaden för en medelstor familj, bestående af
åtta personer, tjenstehjon inberäknade, hvilken beräkning slutar å ett
belopp af 2,850 kronor, deri ingår hushyra med 200 kronor och kostnad
för tjensteresor med 150 kronor.

Med afseende å det länsmannen i Enontekis anslagna boställe har
Forsström vidare anfört, hurusom allmänt erkändt vore att jordbruk
utefter Torneå och Muonio ådalar för personer, hvilka nödgades genom
legdt folk utföra arbetena, medförde endast förlust, desto större ju längre
upp hemmansbruket vore beläget. Om i nyssnämnda beräkning intagits,
å ena sidan, kostnaderna för boställets skötsel och, å den andra,
dess afkastning, skulle beräkningen blifvit ännu ofördelaktigare. Forsström
hade derföre i stället upptagit hushyra till 200 kronor, motsvarande
utskylderna för bostaden och underhåll af husen, lågt beräknadt.

Slutligen har Forsström meddelat att, medan länsmännen i den
svenska lappmarken, hvilka måste försaka snart sagd! alla lifvets beqvämligheter
och behag, hade så små inkomster, att det knappast vore
dem möjligt att reda sig på ett anständigt sätt, ett motsatt förhållande
egde rum både i Finland och i Norge. Så hade länsmännen i finska
lappmarken utaf lön och ordinarie inspektionsresor en inkomst af 4,500
finska mark och länsmännen i Kautokeino, Tanen och Sydvaranger, hvar
en inkomst taxerad till 4,000 kronor.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande har i sin skrifvelse i ärendet
yttrat att de länsmännen enligt gällande stat tillkommande aflöningsförmåner
tillika med de länsmansbefattningarna åtföljande extra inkomster
i allmänhet lemnade dessa tjensters innehafvare en anständig bergning,
hvarförutom i regeln icke saknades tillfällen för länsmannen, om
han eljest vore en duglig man, att genom enskild verksamhet förbättra
sina ekonomiska vilkor, men att inom Norrbottens län funnes några
länsman sbefattningar, hvilka i följd af för distrikten säregna förhållanden
icke kunde sägas bereda sina innehafvare deras nödiga utkomst.
Öfverhufvud kunde sägas att länsmännen inom lappmarksdistrikten befunne
sig i mindre gynsamma ekonomiska vilkor än länsmännen inom
de nedre distrikten. Lappmarksdistrikten medförde genom sin ofantliga
utsträckning långvariga och dyrbara förrättningsresor, deras aflägsenhet
från kusten och saknad af kommunikationer fördyrade prisen
å alla sådana lifsmedel^ som icke kunde inom distrikten erhållas, och
med afseende å den ringa utveckling, dessa distrikt nått, vore tillfällena
till enskild! förvärf derstädes ännu obetydliga. Inom de närmast
kustlandet liggande lappmarksdistrikten påginge dock numera ett
utvecklingsarbete såväl i afseende å kommunikationsväsendet som i an -

Sjette hnfvudtiteln.

dra hänseenden, hvilket så småningom gjorde dem alltmer jemförliga
med kustsockname, och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge
sig icke i afseende å dem böra ifrågasätta några åtgärder till förbättrande
af de med tjensterna förenade aflöningsförmåner. Deremot ansåge
sig Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande böra göra framställning
i detta syfte beträffande länsmanstjensterna uti de tre aflägsnast
belägna lappmarksdistrikten, nemligen Enontekis, Juckasjärvi och Arjepluogs
distrikt. Dessa distrikt, innefattande vidsträckta ödebygder och
fjelltrakter, inom hvilka få eller inga brutna vägar funnes, samt belägna,
om man räknade från länsmännens bostäder till närmaste städer vid kusten,
på ett afstånd från dessa af respektive 39,8, 29,2 och 23,i nymil, saknade,
enär de till större delen läge ofvan odlings- och skogsgränsen, deremot
i väsentlig mån de förutsättningar för utveckling, som de nedre distrikten
egde, och företedde undantagsförhållanden, hvarmed andra distrikt ej
egde något jemförligt. Det läte sig omedelbart inse att de vilkor, hvarunder
länsmännen i dessa distrikt arbetade, måste vara vida ogynsammare
än annorstädes, med afseende såväl å de stora svårigheter,
som vore förenade med sjelfva tjenstgöringen, som å kostnaderna för
tjensteförrättningarna och lefnadskostnaderna öfverhufvud.

En upplysande skildring af förhållandena i detta afseende ansåge
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande innefattas i Forsströms ofvanberörda
framställning, hvilken syntes Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
med all önskvärd fullständighet ådagalägga att länsmannens i
Enontekis distrikt aflöning vore alltför ringa. Och hvad Forsström anfört
angående förhållandena i Enontekis distrikt egde, enligt hvad Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande kunde vitsorda, tillämpning äfven för
Juckasjärvi och Arjepluogs distrikt. Angående prisen å lifsförnödenheter
i dessa distrikt hade från länsmännen inkommit uppgifter, hvilka
bifogats Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes skrifvelse.

Men det vore ej allenast do enskilda tjensteinnehafvarnes skäligd
anspråk det här gälda att tillgodose, utan det allmännas intresse kräfde
i detta fall med särskild styrka att en ändring till det bättre vidt».»ges.
Den tid voro nemligen för länge sedan förbi, dä, såsom Forsström anmärkt,
af länsmännen i lappmarken ej fordrades mer, än att de kunde
skrifva läsligt och tala hjelplig!, svenska språket. Länsmanstjensterna
vore allestädes af stor betydelse, och det läge synnerlig vigt uppå att de
anförtroddes åt redbaro, insigtsfull och i öfrig! dugande män; men i
särskild grad gäldo detta om .länsmanstjensterna i lappmarken. Länsmannen
i ett lappmarksdistrikt vore ej blott eu statens funktionär för
nödtorftigt utförande af de embetsförrättningar, som kunde förekomma.

Sjette hufvudtiteln.

Han hade härutöfver en ytterst inflytelserik personlig ställning bland den
befolkning, inom hvilken han lefde; och det vore att förbise den stora
betydelsen häraf, om man icke af lappmarkslänsmännen fordrade fullt ut
de qvalifikationer, som fordrades af motsvarande tjenstemän annorstädes.
Men då aflöningsförmånerna vore otillräckliga, äfventyrades utsigten
att få tjensterna besatta med verkligt dugande män, och fara
förelåge att tjensternas innehafvare skulle genom ekonomiskt trångmål
råka i ett beroende, som omintetgjorde deras inflytande och förlamande
inverkade på deras tjensteutöfning.

Den aflöningsförbättring, som Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
på grund af det anförda ansåge sig böra ifrågasätta för länsmännen
i ifrågavarande tre distrikt, syntes lämpligen böra utgå i form
af förhöjning af tjenstgöringspenningarne, en förhöjning, som enligt Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes uppfattning ej skäligen borde bestämmas
lägre än 500 kronor, hvarigenom tjenstgöringspenningarne för
hvar af berörda tre fenster skulle komma att uppgå till 1,100 kronor.

Till följd af nådig remiss hafva kammarkollegium och statskontoret
i detta ärende afgifvit underdånigt utlåtande och dervid, efter omförmätande
att. det länsmanstjensten i Enontekis distrikt tillhörande boställe
vore i taxeringslängden för 1892 upptaget med Vin mantal och
åsatt ett värde af 6,000 kronor, framhållit att en embetsverkens utlåtande
bifogad tablå öfver länsmansdistrikten i Norrbottens län utvisade
att lappmarksdistrikten i nämnda län hade betydligt större omfång
än de i länets lägre del belägna distrikten, i det att i medeltal
arealen af ett lappmarksdistrikt utgjorde 112,341
öfriga endast 19,929 qvadratmil, hvaremot folkmängden i allmänhet vore
mindre inom lappmarksdistrikten än i de öfriga distrikten. Af nu ifrågavarande
tre länsmansdistrikt hade Arjepluogs distrikt, omfattande 128,532
qvadratmil, ej obetydligt större ytvidd än medeltalet af arealen för ett
lappmarksdistrikt. För hvart och ett af de båda öfriga kunde ytvidden,
för båda tillsammans uppgående till 173,752 qvadratmil, ej uppgifvas.

Vidare hafva embetsverken erinrat att vid den år 1.889 beslutade
lönereglering för jägeristaten hade de påfallande olikheter, som med
hänsyn till tjenstgöringsområdets utsträckning, kommunikationer, klimat
och lefnadsomkostnader egde rum emellan, å ena sidan, reviren i de
sex norra länen och särskild! de nordligare bland dessa samt., å andra
sidan, reviren i det öfriga landet., ansetts betinga att aflöningen för
jägmästarne i de sex norra länen i allmänhet bestämdes något högre
än för de öfriga och äfven att gradation^- vidtoges i de förres aflöning,
lämpade efter olika ortförhållanden. Härvid hade förhöjningen

Sjette hnfvudtiteln.

lagts på den del af aflöningen, som alltid uppbures af den verkligen
tjenstförrättande, eller å tjenstgöringspenningarne, hvilka alltså bestämts
för samtliga reviren i södra och mellersta delarne af landet, ett revir i
Kopparbergs och två revir i Gefleborgs län till 1,000 kronor årligen
och, hvad anginge öfriga revir, för tio till 1,200 kronor, för tretton till
1,400 kronor och för tio till 1,600 kronor.

Med afseende å de till stöd för Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
förevarande underdåniga framställning anförda omständigheter
ansåge embetsverken äfven behofvet af en förhöjning i tjenstgöringspenningarne
för länsmännen i Enontekis, Juckasjärvi och Arjepluogs
länsmansdistrikt vara till fullo ådagalagdt. Mot det föreslagna beloppet
hade embetsverken ej något att erinra. Visserligen förekomme att länsmannen
i Enontekis, i olikhet med länsmännen i de båda öfriga af
ifrågavarande distrikt, hade sig anslaget boställe, som af honom finge
utan afdrag å lönen innehafvas; men då beslutet om beredande af denna
förmån för länsmannen i Enontekis grundat sig, bland annat, äfven på
det af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande då vitsordade förhållandet,
att denna länsmansbefattning vore den vigtigaste och mest svårskötta
af alla dylika befattningar i länet, helst distriktet gränsade till
både Norge och Finland och vid gränsen de internationela förhållandena
i afseende å nomadernas flyttnings- och betningsrätt vore mycket
invecklade, samt att det derföre vore af vigt att länsmanstjensten kunde
anförtros åt en insigtsfull och kraftig samt med de särskilda förhållandena
fullt hemmastadd person och att icke alltför täta ombyten af länsmän
egde rum, ansåge sig embetsverken så mycket mindre eg a skäl
att ifrågasätta beviljande af ett lägre belopp såsom förhöjning i denne
länsmans aflöning, som någon behållen afkomst af bostället, sedan underhållskostnad
och utskylder bestridts, efter hvad handlingarna utmärkte,
sannolikt ej kunde af innehafvaren påräknas.

På grund af hvad i ärendet förekommit hemställer jag att Eders
Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, för beredande af förhöjning i tjenstgöringspenningarne med
500 kronor för hvar och eu af länsmännen i Enontekis, Juckasjärvi och
Arjepluogs länsmansdistrikt af Norrbottens län, anslaget till landsstaterna
i länen må höjas med 1,500 kronor.

Enligt hvad statskontoret i sin berättelse om statsverkets inkomster
m. in. meddelat, komma till följd af tjensteinnehafvares afgång
samt enligt särskilda nådiga beslut följande laridsstatsboställen med i

[2.]

Höjning tif
anslaget till
följd af landsstatsboställens
indragning
m. m.

Sjette hufvndtiteln.

stat beräknad afkastning af sammanlagdt 2,350 kronor att, efter tilländalupna
tjenste- och fardagsår, till statsverket indragas, nemligen
länsmansbostället i Tunaläns härad af Kalmar län Plittorp n:o 1,
V2 mantal;

kronofogdebostället i Orusts och Tjörns fögderi af Göteborgs och
Bohus län Foggestad n:o 1, 1 mantal; samt

länsmansbostället i Vesterås härads tredje distrikt af Vestmanlands
län Jolmesta n:o 2, Va mantal.

Af en statskontorets berörda skrifvelse bilagd uppgift inhemtas
tillika dels att den i stat beräknade afkastningen af länsmansbostället
i Gråmanstorps distrikt af Kristianstads län Nybygget n:o 1, 2/3 mantal,
kommer att enligt nådigt beslut minskas med 9 kronor 76 öre, dels
ock att å andra sidan beräknade afkomsten af länsmansbostället i Vilske
härads distrikt af Skaraborgs län Marka Stommen n:o 1, Va mantal,
skall enligt beslut af kammarkollegium höjas med 20 kronor.

Nu anmärkta förhållanden påkalla en förhöjning af anslaget till
landsstaterna i länen med 2,339 kronor 76 öre; och jag hemställer alltså,
med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till jemnt tal
af kronor, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att anslaget till landsstaterna i länen må, med anledning af förstnämnda
tre boställens indragning och förändrad beräkning af sistnämnda
två boställens afkastning, höjas med 2,340 kronor.

I händelse af bifall härtill samt till hvad ofvan föreslagits i afseende
å höjning af ifrågavarande anslag, kommer anslaget till »landsstaterna
i länen (deraf 110,000 kronor reservationsanslag)» att höjas
från 2,675,882 kronor till 2,679,722 kronor eller med 3,840 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

[3.] Uti sitt den 5 december 1874 afgifna underdåniga betänkande på Rese-

pekade den af Eders Kongl. Maj:t den 11 september samma år förord"veterlXer.
’1 nade komité]! för afgifvande af förslag angående veterinärväsendets
ordnande fördelen och nyttan för det allmänna deraf att veterinärer,
som i sitt yrke ådagalade framstående skicklighet och duglighet, sattes
i tillfälle att i utlandet vidare utbilda sig, och komitén hemstälde på
grund deraf att till resestipendier för veterinärer, såväl civile som militäre,
måtte anvisas ett årligt anslag af 2,000 kronor att utgå antingen
såsom ett eller flera stipendier.

Då det af ofvannämnda komité uppgjorda förslag angående vete -

Sjette hufvud ti teln.

rinärväsendets ordnande den 2 mars 1875 inför Eders Kongl. Maj:t
anmäldes, ansågs emellertid beviljandet af de utaf komitén ifrågasatta
resestipendierna, såsom egande mindre direkt samband med den nya
organisationen af veterinärväsendet, kunna anstå, till dess denna blifvit
genomförd; och komiténs förslag i denna del föranledde derföre för
det dåvarande icke till någon åtgärd.

Nu har svenska veterinärläkareföreningen uti en till Eders Kongl.
Maj:t ingifven skrift, med erinran att den af ofvanbemälda komité
föreslagna organisationen af veterinärväsendet för länge sedan blifvit
genomförd, anhållit att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra
framställning om ett årligt anslag af 2,000 kronor att utdelas såsom
resestipendium åt legitimerade veterinärer och till stöd för denna framställning
hufvudsakligen anfört:

Redan länge hade bland veterinärer gjort sig gällande behofvet af
understöd för att genom resor i främmande länder vinna förkofran i
hvad som tillhörde veterinärvetenskapen, hvilken, ehvad denna i Sverige
stode högt eller lågt, dock alltid kräfde utveckling. Om denna utveckling
skulle i något afseende blifva ensidig, blefve detta till skada icke
endast för veterinärerne, utan äfven för djuregare och hela landet.. För
att veta, i hvilken riktning bemödandena borde gå, vore det otvifvelaktigt
af nytta att göra jemförelse med de veterinära förhållandena i
utlandet.

Sverige vore visserligen beträffande farsoter bland husdjuren lyckligare
lottadt än de flesta länder i Europa, i det att mera förhärjande
smittosamma husdjurssjukdomar hos oss sällan förekomme. Men häraf
blefve en följd att de veterinärer, som särskildt hade att taga hand om
dessa smittosamma husdjurssjukdomar, sällan eller aldrig finge tillfälle
att genom egen åskådning lära känna dem i deras uppträdande under
djurens lifstid eller de sjukliga förändringar, hvarpå de genom obduktion
igenkändes. Att sådant kunde gifva anledning till misstag eller i
bästa fall tveksamhet vid diagnosens fastställande, om en mera sällsynt
smittosam sjukdom bland husdjuren händelsevis skulle uppstå inom landet,
vore gifvet. Bästa sättet att förebygga en sådan eventualitet vore
att veterinärerne finge tillfälle att studera nämnda sjukdomar, der de
förekomme, äfvensom veterinärvetenskap i allmänhet i utlandet.

Yeterinärkorpsen saknade emellertid tillgång till härför nödiga penningemedel
i form af resestipendier, då det enda stipendium, som funnes
att tillgå, doneradt af veterinären Jakobi, endast utdelades hvart
tredje år. Af statsmedel utginge stipendier till lärare vid läroverk och
högskolor, agronomer, teknici m. fl., och för läkare, såväl civile som

Bih. till lliksd. Prot. Pilj5. I Band. 1 Afd. 1 Raft. 2

Sjette hufyudtiteln.

militäre, funnes flera resestipendier, som årligen utdelades. Då det ej
vore att antaga att veterinärer mindre än nämnda kategorier af kunskapssökande
vore i behof af den förkofran och den eggelse dertill,
som vunnes genom studier i främmande länder, syntes det föreningen
önskvärdt, om något anslag till stipendier blefve årligen att tillgå för
legitimerade veterinärer, såväl civile som militäre.

Till följd af nådig remiss har medicinalstyrelsen öfver denna framställning
infordrat yttrande från lärarekollegiet vid veterinärinstitutet,
som dervid framhållit, hurusom det för veterinärernes allsidiga utbildning
vore af högsta vigt att de, så långt möjligt vore, sattes i tillfälle
att genom jemförande studier uti andra länder fullkomna sina fackkunskaper.
Den begränsade verksamhet, till hvilken veterinärerne inom
landet i regeln vore hänvisade, och bristen på tillfälle till praktiska
studier öfver vigtigare infektionssjukdomar hos husdjuren gjorde detta
till ett oundgängligt vilkor, såvida de skulle kunna hålla sig i jemnbredd
med sin i rask utveckling stadda vetenskap och stå rustade, när
vid utbrottet af infektionssjukdomar deras grundlighet och kunskaper
sattes på prof. Det behöfde icke påpekas, huru ödesdigert ett misstag
uti dylika fall kunde blifva för landets hela landtbruksekonomi. Någon
tids vistelse ute i de stora kulturländerna med deras kraftigt pulserande
vetenskapliga lif och deras rika och vexlande material vore, äfven hvad
veterinären vidkomme, i hög grad egnad att sporra hans intresse som
fackman samt vidga hans synkrets och skulle säkerligen för mången
blifva af afgörande betydelse för hela hans framtida veterinära verksamhet.
Lärarekollegiet har på grund häraf tillstyrkt nådigt bifall till
veterinärläkareföreningens framställning.

För egen del har medicinalstyrelsen uti sitt den 16 november 1894
afgifna utlåtande i ärendet anfört att styrelsen, lika med lärarekollegiet
vid veterinärinstitutet, funne det vara af vigt för landet att veterinärerne
här i riket sattes i tillfälle att medelst understöd af allmänna medel
företaga resor till främmande länder för att inhemta kännedom om
veterinärvetenskapens utveckling derstädes och särskildt att göra sig
förtrogna med sådana kreatursfarsoter, som sällan förekomme här i
landet, men hvilka, då de uppträdde, kunde i hög grad störa landtbrukets
ekonomi; och har styrelsen fördenskull hemstält om nådigt bifall
till veterinärläkareföreningens förevarande framställning.

Den af veterinärläkareföreningen gjorda framställningen synes mig
synnerligen beaktansvärd, och jag tvekar derför icke att förorda att
medel för ifrågavarande ändamål anvisas och att till följd deraf anslå -

Sjette lmfvudtiteln.

get till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar, derifrån
liknande resestipendier för landtbrukets teoretiska eller praktiska
studium utgå, höjes med motsvarande belopp. Jag tillstyrker derföre
att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att under nu förevarande anslagstitel uppföra ett belopp af 2,000
kronor till stipendier åt legitimerade veterinärer, hvilka önska att i
främmande länder förvärfva sig ökade insigter och erfarenhet, samt
fördenskull höja anslaget till »undervisningsanstalter för jordbruk och
landtmannanäringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till understöd
åt landtmannaskolor)» med 2,000 kronor eller från 190,400 kronor
till 192,400 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

Till arfvode åt en för mikroskopiska och växtfysiologiska undersökningar
vid landtbruksakademiens agrikulturkemiska försöksanstalt
af landtbruksakademiens förvaltningskomité antagen botanist beviljade
Riksdagen för hvartdera af åren 1877—1885 ett extra anslag af 1,000
kronor. Uti underdånig skrifvelse den 22 september 1884 hemstälde
landtbruksakademien att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta
framställning om beviljande af anslag för upprättande vid akademiens
experimentalfält af en fullständig växtfysiologisk försöksanstalt.
Ett af akademien i samma skrifvelse afgifvet förslag rörande de anslag,
hvilka erfordrades för anordnande af den ifrågasatta försöksanstalten,
upptog bland årsanslag dels lön åt anstaltens föreståndare

4,000 kronor, med rätt för honom till 500 kronors tillägg efter fem och
ytterligare 500 kronor efter tio års väl vitsordad tjenstgöring, dels ock lön
åt en assistent (för minst sex månaders tjenstgöring) 1,000 kronor. I
enlighet med hvad vid ärendets föredragning inför Eders Kongl. Magt
den 12 januari 1885 dåvarande chefen för civildepartementet uti sitt
anförande till statsrådsprotokollet tillstyrkte, föreslog Eders Kongl. Maj:t
Riksdagen att på ordinarie stat bevilja till aflöning åt en föreståndare
för den växtfysiologiska anstalten vid landtbruksakademiens experimentalfält
ett årligt belopp af 4,000 kronor samt medgifva att föreståndarens
lön efter innehafvarens af beställningen väl vitsordade tjenstgöring
under en tid af fem år, räknad från och med året näst efter
det, då han blifvit antagen, Ange höjas med 500 kronor och efter ytterligare
fem års enahanda tjenstgöring ånyo höjas med 500 kronor. Be -

[4-]

Aflöning
åt en assistent
vid landtbruksakademiens
växtfysiologiska

försöksanstalt.

Sjette hufvudtiteln.

träffande deremot den ifrågasatta aflöningen åt en assistent till föreståndarens
biträde yttrade departementschefen uti berörda anförande att
behofvet af en dylik assistent för det dåvarande och innan vidare erfarenhet
vunnits om utsträckningen af den verksamhet, som med den
utvidgade anstalten blefve förenad, ej syntes departementschefen så
ådagalagdt, att han tilltrodde sig kunna tillstyrka Eders Kongl. Maj:t
att derå då fästa särskilt afseende; och akademiens förslag i detta
afseende föranledde derför icke till någon framställning till Riksdagen.

Till svar å Eders Kongl. Maj:ts förenämnda framställning om aflöning
åt en föreståndare vid den växtfysiologiska anstalten tillkännagaf
Riksdagen uti sin underdåniga skrifvelse den 18 maj 1885, angående
regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, att beloppet
af hvad Eders Kongl. Maj:t till aflöning åt nämnda föreståndare begärt
visserligen synts väl högt, men att Riksdagen dock icke velat besluta
nedsättning deri, då nemligen genom aflöningens bestämmande till det
belopp, som Eders Kongl. Maj: t föreslagit, vid anslagets beviljande
synts utan obillighet kunna fästas det vilkor, att blifvande föreståndare
skulle vara skyldig att, i händelse behof af biträde eller assistent yppades,
sjelf vidkännas den derför nödiga utgiften; och biföll Riksdagen
alltså Eders Kongl. Maj:ts berörda framställning under vilkor att blifvande
föreståndare skulle vara skyldig att sjelf vidkännas de utgifter,
som för aflönande af biträde eller assistent under någon del af året
kunde komma att erfordras.

Landtbruksakademien har nu uti underdånig skrifvelse den 17 september
1894 åter upptagit frågan om aflöning åt en assistent vid
ifrågavarande anstalt samt i sådant afseende anfört att under den tid,
som förflutit sedan år 1885, behofvet af en assistent vid anstalten år
från år gjort sig alltmer känbart, i anledning hvaraf anstaltens föreståndare,
professoren Jakob Eriksson, som ansett sig ej längre böra
uppskjuta att hos akademiens förvaltningskomité göra framställning om
att ett sådant biträde måtte vid densamma anställas, hos förvaltningskomitén,
under framhållande särskildt af den betydliga tillökning i planmessigt
genomfördt arbete, som skulle möjliggöras genom en fast assistents
anställande vid anstalten, hemstält att medel, 1,500 kronor för
år, för ändamålet måtte anskaffas.

Den erfarenhet — yttrar akademien vidare — om utsträckningen
af verksamheten vid den växtfysiologiska anstalten, som vid dess utvidgning
år 1885 ansetts saknas, hade numera till fullo vunnits och
visade hän på den oafvisliga nödvändigheten af en fast assistent, en
nödvändighet, som blifvit tillgodosedd vid motsvarande anstalter i andra

Sjette hufvudtiteln.

länder äfvensom vid de kemiska stationerna i vårt land. De mångartade
och maktpåliggande uppgifter, som enligt gällande instruktion
vore föreståndaren för den växtfysiologiska anstalten förelagda, kunde
näppeligen af honom på ett fullt tillfredsställande sätt lösas, med mindre
han tid efter annan vore frånvarande på resor för olika ändamål, såsom
t. ex. för att kontrollera i olika orter pågående odlingsförsök, som
utfördes efter af honom uppgjord plan, äfvensom för att iakttaga och
meddela råd angående på olika orter uppträdande växtsjukdomar m. m.
Härtill komme sådana uppdrag från offentliga myndigheter, som förorsakade
föreståndarens frånvaro från anstalten, såsom t. ex. från bestyrelserna
för de allmänna svenska landtbruksmötena att vara prisdomare,
från hushållningssällskapen att vid deras sammankomster hålla
föredrag m. m., hvarjemte föreståndaren äfven tid efter annan hade
tagit och äfven för framtiden borde genom resor ^utlandet taga kännedom
om sätten för och resultaten af arbetena vid liknande anstalter

derstädes. _

Om ett sakkunnigt och inöfvadt biträde icke funnes att tillgå,
kunde de afbrott, som sådana resor maste valla i pågående undersökningar
och försök, lätteligen blifva för dem högst förderfbringande, ty
det vore för en stor del af de vid anstalten ifrågakommande fysiologiska
och biologiska undersökningarna en utmärkande egenskap, att
deras värde ofta vore i väsentlig mån beroende af den kontinuitet, med
hvilken de företeelser och förlopp, som de behandlade, följdes, så att
de ej sällan till och med helt och hållet blefve till intet genom äfven
jemförelsevis korta afbrott i iakttagelserna. ,

En annan omständighet, som äfven talade för önskvärdheten af en
assistents anställande, vore den att akademiens växtfysiologiska anstalt
vore det enda ställe i vårt land, der unge män, som med nödig förbildning
hade kallelse och anlag för den speciella forskningsart, som
här vore i fråga, kunde genom praktiskt deltagande i undersökningar
och försök utbilda sig för sitt fack. Genom tillvaron af en assistentplats
skulle tillfälle härtill kunna beredas och sålunda vart land erhålla
dugande och vederbörligen skolade krafter för det vigtiga och omfattande
verksamhetsområde, hvars bearbetning vore anstaltens uppgift.

Såsom en för assistentens arbete lämplig ersättning ansåge akademien,
i likhet med professoren Eriksson, en aflöning af 1,500 kronor
eller samma belopp, som enligt nådiga brefvet den 29 maj 1874 tilldelats
assistenten vid akademiens agrikulturkemiska afdelning.

Akademien har alltså anhållit att Eders Kongl. Maj it måtte till
Riksdagen aflåta proposition om beviljande af ett årligt anslag åt

14 Sjette hufvudtiteln.

1,500 kronor till akademiens växtfysiologiska anstalt till lön åt en
assistent.

Sedermera har landtbruksakademiens sekreterare, professoren Chr.
Loven uti en till mig -aflemnad promemoria angående verksamheten
vid anstalten och behofvet af ökade arbetskrafter derstädes anfört, bland
annat, -följande:

»Den verksamhet, som enligt gällande instruktion åligger föreståndaren
för ifrågavarande anstalt, är så omfattande och mångartad, att
den för att kunna nöjaktigt utföras krafvel- ett arbete, som vida öfverstiger
hvad man skäligen kan fordra af en person. Detta insågs ock
nogsamt af de personer, som enligt uppdrag af landtbruksakademiens
förvaltningskomité hade att verkställa utredning af frågan om upprättandet
vid akademiens experimentalfält af en fullständig växtfysiologi
försöksanstalt, och blef äfven tydligt uttalad i det. af dem till komitén
den 4 oktober 1883 afgifna yttrande, hvilket finnes intaget i statsrådet
och chefens för kongl. civildepartementet anförande till statsrådsprotokollet
den 12 januari 1885. Efter att hafva kraftigt framhållit det vigtigaste
skälet för en assistents anställande, nemligen omöjligheten för
föreståndaren att kunna medhinna att ensam nöjaktigt sköta alla de
honom åliggande göromålen, utsluta de sitt yttrande i denna punkt med
följande ord: ''Ehuru vi hysa någon tvekan, huruvida ej en assistent
för hela året är behöflig^ anse vi oss dock nu, innan nödig erfarenhet
i detta afseende ännu vunnits, endast böra förorda hans antagande
för en tid af minst sex månader, april—september.’ Beklagligen fann
emellertid, förmodligen på grund af dessa försigtiga ord, departementschefen
behofvet af en assistent till föreståndarens biträde för det dåvarande
och innan vidare erfarenhet vunnits om utsträckningen af den
verksamhet, som med anstalten blefve förenad, ej så ådagalagdt, att han
tilltrodde sig kunna tillstyrka Kongl. Maj:t att derå då fästa särskildt
afseende.»

»Under den tid, som sedan dess förflutit, har erfarenheten till fullo
bekräftat riktigheten af den åsigt, som af de i frågan sakkunnige då
uttalades. Det visade sig i sjelfva verket snart att det program, som
i begynnelsen för anstalten uppstäldes, icke kunde, på grund af bristande
arbetskrafter, i sin helhet fullständigt genomföras oaktadt det mest ihärdiga
arbete från föreståndarens sida, ett arbete, hvarom de talrika under
årens lopp från anstalten utgångna publikationerna bära ett vittnesbörd,
som ej kan jäfvas.»

»Så har, för att i detta hänseende blott anföra ett exempel, det utomordentligt
rika studiematerial, som erbjudits af de å anstaltens försöks -

Sjette hufyudtiteln.

fält utförda odlingsförsöken med olika varieteter af kulturväxter, omfattande
under åren 1887—1894 ett antal försöksnummer för stråsädesarter
af mellan 273 och 775 samt för foderväxter och rotfrukter af
mellan 50 och 100 årligen, endast kunnat delvis och med afseende på
några få väsentligen morfologiskt-systematiska synpunkter tillgodogöras,
hvaremot de talrika och ypperliga tillfällen till biologiska studier åt den
största vigt i praktiskt hänseende, som dervid förelegat, måst af brist
på nödig arbetshjelp till allra största delen lemnas obegagnade.»

»På ett annat anstalten tillhörande arbetsfält — undersökning af
kulturväxternas sjukdomar, särskildt de, som framkallas af snyltsvampar —
hafva visserligen alltsedan år 1877 tid efter annan samlats strödda iakttagelser,
hvilka i ett icke ringa antal uppsatser meddelats allmänheten,
men i någon verkligt betydande omfattning hafva dock arbetena på
detta område kunnat bedrifvas först under de senast gångna 4 åren,
sedan Kongl. Maj:t med anledning af den svåra rosthärjning på
hafren, som år 1889 hemsökte vårt land, på underdånig framställning
af landtbruksakademien, den 14 februari 1890 behagat anvisa ett anslag
af 10,000 kronor, fördeladt på 3 år, för utförandet af en förnyad, grundlig
och möjligast mångsidig undersökning af sädesrostens väsen och
vilkor.»

»Att denna undersökning, öfver hvilken fullständig berättelse till
Kongl. Maj:t inlemnats och hvilken, då denna senare blifvit publicerad,
säkerligen skall bringa vårt land både heder och gagn, kunnat bedrifvas
långt mera rationel t och intensivt än i liknande fall förut, beror
väsentligen derpå, att föreståndaren derunder kunnat hafva till sin hjelp
ett sakkunnigt biträde — fil. d:r E. Henning — som särskildt för den
ifrågavarande undersökningen varit anstäld med arfvode från nyss omnämnda
anslag.»

»Likasom det förra af de nu anförda fallen tydligen visar, hurusom
det stora gagn, som den växtfyBiologiska anstalten obestridligen skulle
kunna uträtta, i väsentlig och mycket beklaglig grad inskränkes genom
bristande tillgång till vederbörligen skoladt arbetsbiträde, ådagalägger
det senare icke mindre tydligt, huru mycket intensivare, planmessigare
och mångsidigare de anstalten åliggande undersökningarna kunna utföras,
om sådant biträde står till förfogande.»

»Sedan den tid, då det ofvan åberopade yttrandet till landtbruksakademiens
förvaltningskomité afgafs, eller år 1883, har landtbruksvetenskapen
gjort mycket stora framsteg och i åtskilliga punkter undergått
betydliga förändringar. Det kan bland sakkunniga icke råda
mera än en mening derom att en bland följderna häraf varit att de

Sjette hufnidtitcln.

botaniska och särskild! de växtbiologiska och växtfysiologiska forskningsgrenarna
kommit att inom den nämnda vetenskapen intaga en
långt mera framskjuten plats än någonsin förr, och att i sammanhang
härmed såväl mångfalden som äfven betydelsen af de uppgifter, hvilkas
behandling bör åligga en till landtbrukets tjenst inrättad växtfysiologi
försöksanstalt, i mycket väsentlig grad ökats. Vid sådant förhållande
och i betraktande af den olikartade beskaffenheten af de forskningsmetoder,
som måste användas för dessa uppgifters lösning, måste det
för hvarje sakkunnig vara klart att det minsta, som kräfves för att
sätta den nu ifrågavarande anstalten i stånd att på ett fullt tidsenligt
sätt motsvara de förväntningar, som på densamma böra ställas, är anställning
för hela året af en vetenskapligt utbildad assistent; två vore i
sanning icke för mycket.»

Af hvad sålunda i ärendet anförts synes mig framgå att de arbeten,
som äro förenade med landtbruksakademiens växtfysiologiska försöksanstalt,
äro af sådan beskaffenhet och omfattning, att de, derest anstalten
skall kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin för vår jordbruksnäring
betydelsefulla uppgift, icke kunna af anstaltens föreståndare
ensam utföras, utan att ett vetenskapligt bildadt, ständigt biträde åt
föreståndaren är af behofvet i hög grad påkalladt.

Det synes mig så mycket mindre kunna skäligen ifrågasättas att aflöningen
åt ett dylikt ständigt biträde skulle —- på sätt Riksdagen år 1885 i
afseende å tillfälligt biträde åt föreståndaren stadgade — af denne bestridas,
som med ett dylikt ständigt biträdes anställande ingalunda afses
att bereda anstaltens föreståndare någon lindring i hans göromål, utan
endast att sätta anstalten i stånd att fullständigare än eljest vore möjligt
uppfylla sitt ändamål.

På grund häraf och då jag icke har något att erinra mot beloppet
af den för assistenten ifrågasatta aflöningen, hvilken, såsom nämnts, är
lika med den, som åtnjutes af den till biträde åt landtbruksakademiens
agrikulturkemist anstälde assistenten, tillstyrker jag att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att under nu förevarande anslagstitel uppföra ett belopp af 1,500
kronor till aflöning åt en assistent vid landtbruksakademiens växtfysiologiska
försöksanstalt samt i följd deraf höja anslaget till »befrämjande
i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar» med motsvarande belopp
eller från 105,000 kronor till 106,500 kronor.

Sjette hufvud ti teln.

Skiften och afvittringar.

I underdånig skrifvelse den 14 november 1894 har landtmäteri styrelsen,
jemte meddelande att storskiftes- och afvittringsarbetena inom
Kopparbergs län under samma år afslutats, beräknat kostnaderna för
afvittringen under år 1896 till 25,000 kronor för Vesterbottens län och
till 64,000 kronor för Norrbottens län. Och enligt hvad styrelsen tillika
upplyst, är den vid 1895 års slut påräkneliga behållningen L anslagen
till skiften och afvittringar jemte 1896 års ordinarie anslag för samma
ändamål tillräcklig att betäcka dessa kostnader, hvadan något extra anslag
för afvittringsarbetenas fullföljande under år 1896 icke är behöfligt.

Jag inskränker mig derföre till att, i enlighet med hvad landtmäteristyrelsen
i ofvanberörda skrifvelse hemstält, tillstyrka att, på det
att afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens län äfvensom
föredraganden af afvittringsärendena i sistnämnda län-må för år
1896 komma i åtnjutande af samma aflöningsförmåner, som hittills varit
dem beviljade, Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att medgifva att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under
år 1896 för afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens län
kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem, som tillhöra första
lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten
åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjenstemän godtgöras af anslagen
till storskiftes- och afvittringsverken; och att för år 1896 åt föredraganden
af afvittringsärendena i Norrbottens län samt till skrifbiträde
åt honom bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt honom anslagna
belopp.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas å sjette hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå någon
annan ändring, än att förslagsanslaget till

[5.]

Godtgörelse
åt afvittringslandtmätare

m. m.

Bill. till ltiksd. Prat. 181)5. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Häft.

Sjette hufvud titeln.

[6.]
Skrifmaterialier

m. m.

. PO .

Löneförhöjning
åt banvakter.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

för jemnande af liufvudtitelns slutsumma minskas med 72 kronor eller
från 119,522 kronor till 119,450 kronor.

Sedan departementschefen sålunda yttrat sig rörande de förändringar
i ordinarie staten, hvilka han ansåg böra ifrågakomma, anförde departementschefen
vidare beträffande

Statens järnvägstrafik.

För hvartdera af åren 1893, 1894 och 1895 har Riksdagen medgifvit
att af jernvägstrafikmedlen ett belopp af högst 12,000 kronor
finge, efter jernvägsstyrelsens bepröfvande, användas till förhöjning i
vissa fall af de vid statens jernvägstrafik anstälde banvakters löneförmåner
utöfver det förut medgifna högsta arfvodesbeloppet, med högst
60 kronor för hvarje banvakt, som af förhöjningen komme i åtnjutande.
Den sålunda medgifna förhöjningen tillgodokommer endast vissa i Norrland
anstälde banvakter.

Då den komité, åt hvilken Eders Kongl. Maj:t uppdragit, bland
annat, att behandla frågan om nytt aflöningsreglemente för jernvägsstaten,
icke förr än om någon tid torde kunna aflemna sitt betänkande
i detta ämne, lärer någon framställning om förändrade aflöningsvilkor
för nämnda stat icke kunna till nu instundande Riksdag
aflåtas. Vid sådant förhållande torde den för de senaste åren vidtagna
provisoriska anordningen för förbättrande af vissa banvakters i Norrland
ställning böra blifva gällande äfven för år 1896, hvarom jemväl jernvägsstyrelsen
i underdånig skrifvelse den 1 december 1894 gjort framställning.

Jag tillstyrker derföre att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen medgifva

att af jernvägstrafikmedlen ett belopp af högst 12,000 kronor må
under år 1896, efter jernvägsstyrelsens bepröfvande, användas till förhöjning
i vissa fall af de vid statens jernvägstrafik anstälde banvakters
löneförmåner utöfver det nu medgifna högsta arfvodesbeloppet, med
högst 60 kronor för hvarje banvakt, som af förhöjningen kommer i
åtnjutande.

Sjette hufvudtiteln.

Patentbyrån.

Beträffande patentbyråns ekonomiska förhållanden under år 1894
har dess chef uti en till mig öfverlemnad promemoria meddelat att
byråns inkomster under nämnda år utgjort:

afgifter för 1,386 patentansökningar (deraf 9 obetalda) kronor 27,540: —

årsafgifter för patent............................................................ » 61,635:

afgifter för 268 registrejingsansökningar..................... » 10,720: —

afgifter för 286 ansökningar om förnyad registrering » 2,860: —

för försålda publikationer''................................ »_1,684:

summa kronor 104,439: —

[8.]

Angående
disposition af
patent- och
varum ärkesafgifter.

samt att byråns utgifter, hvilka dock, då räkenskaperna ännu icke
vore afslutade, ej kunde med full noggrannhet uppgifvas, under samma
ån uppgått till 96,749 kronor 84 öre, af hvilket belopp de vigtigaste
posterna utgjorts af aflöningar och arfvoden 40,887 kronor 49 öre,
byråns publikationer 31,199 kronor 66 öre, återstälda patent- och registreringsafgifter
5,465 kronor, utgifter för byråns bibliotek 3,705 kronor
51 öre, renskrifning 3,022 kronor 80 öre, bidrag till upprätthållande
af patentunionens internationela byrå i Bern 1,515 kronor 41 öre samt
hyra för byråns lokal 4,000 kronor.

För år 1893 belöpte sig patentbyråns inkomster till 118,209 kronor
och dess utgifter till 93,661 kronor 91 öre. Antalet patentansökningar
år 1893 utgjorde 1,036, antalet registreringsansökningar 213.

1 likhet med hvad för innevarande år är bestämdt, tillstyrker jag
att Eders Ivongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva

att afgifterna för patent och för registrering af varumärken må
användas till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tillämpning
under år 1896 af förordningen angående patent och lagen om skydd
för varumärken.

Arbetareförsäkringen.

Vid hvardera af åren 1890—1894 bär Riksdagen afsatt 100,000 [9.]

kronor till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring F“gninfif8''
och sjukkassors bildande, hvarjemte Riksdagen enligt dess underdåniga sjukkassor
skrivelser den 13 maj 1891 (n:r 85), den 20 maj 1892 (n:r 67)'', den “■ “■

Sjette hufvndtfteln.

6 maj 1893 (n:r 39) och den 4 maj 1894 (n:r 32) medgifvit att de för
nämnda ändamål afsätta belopp finge för åren 1892, 1893, 1894 och
1895 användas, i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor
under vissa i Riksdagens förstberörda skrifvelse angifna vilkor, dels
ock till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens
försorg af årsredogörelser för sjukkasseväsendet i riket.

Från de sålunda afsätta medlen hafva såsom förvaltningsbidrag till
sjukkassor utanordnats under år 1892 tillhopa 8,717 kronor 10 öre och
under år 1893 tillhopa 28,852 kronor 80 öre. Huru mycket som utanordnats
1894 för samma ändamål, är ännli icke kändt, men torde
kunna antagas icke i nämnvärd mån öfverskrida utanordningarna under
1893. Från ifrågavarande medel hafva jemväl bestridts omkostnaderna
för utarbetandet och offentliggörandet af årsredogörelser för sjukkasseväsendet,
hvilka omkostnader dock icke uppgått till några afsevärda
belopp. Några utgifter för arbetares olycksfallsförsäkring hafva icke
förekommit. Af de ifrågavarande medlen, deri inberäknadt hvad Riksdagen
beslutit skola under innevarande år afsättas, torde sålunda återstå
sammanlagdt öfver 400,000 kronor.

Vid underdånig föredragning denna dag af upprättadt förslag till
lag angående försäkring för beredande af pension vid varaktig oförmåga
till arbete har Eders Kongl. Maj:t behagat besluta att nådig proposition
i ämnet skall till Riksdagen aflåtas; och då, i händelse berörda
lagförslag varder af Riksdagen godkändt, förut omförmälda medel icke
behöfva tagas i anspråk för den afsedda olycksfallsförsäkringen samt
de synas mera än tillräckliga för bestridande af ej allenast de utgifter,
som för sjukkasseväsendet intill utgången af år 1896 kunna ifrågakomma,
än äfven de kostnader, som i organisationsafseende blifva erforderliga
för den nya lagens tillämpande från och med 1897 års ingång,
då den är afsedd att träda i kraft, hemställer jag att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva

att Eders Kongl. Maj:t må ega för år 1896 använda de till underlättande
af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande
afsätta belopp, i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor
under enahanda vilkor, som i Riksdagens underdåniga skrifvelse den
13 maj 1891 (n:r 85) äro angifna, samt till utarbetande och offentliggörande
genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet
i riket, dels ock, derest ofvan omförmälda lagförslag af Riksdagen
godkännes, till bestridande af kostnader, som i organisationsafseende
blifva erforderliga för den nya lagens tillämpande från och med
1897 års ingång.

Sjette hufvudtiteln.

Vidare anförde departementschefen:

Sjette hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå för

innevarande år till............................................... kronor 5,593,188:

Vid bifall till de af mig framstälda förslag
om höjning i anslagen:

till landsstaterna i länen med kronor 3,840: —

» undervisningsanstalter för
jordbruk och landtmanna näringar

med ....................... » 2,000: —

» befrämjande i allmänhet af #

jordbruk och landtmannanäringar
med .............................. » 1,500: —

Summa ökning kronor 7,340: —
äfvensom om minskning i anslaget
till skrifmaterialier och
expenser, ved m. m. med... »__72: —

skulle de ordinarie anslagen höjas med.................... kronor_7,268:

eller till................................................................................ kronor 5,600,456: —

Extra anslag.

I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras, anförde
departementschefen beträffande

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

Då det anslag till belopp af 4,500 kronor, som Riksdagen sedan
flera år tillbaka årligen plägat på extra stat bevilja för handhafvande
af kontroll å försäkringsanstalterna, är till oförminskadt belopp behöflig!:
jemväl för år 1896, hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen . „

att, för handhafvande af kontroll a för säkring sanstalter no,, tör ai

1896 på extra stat anvisa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp
af 4,500 kronor.

[10.]
Kontroll å
försäkringsanstalterna.

Sjette hufvudtiteln.

[11.]

Utgifvande
af polisunderrättelser.

[12.]

Särskild polisstyrka
på
landet.

[13]

Arfvode åt
lappfogdar

Öfverståthållareembetet.

Jemlikt öfverståthållareembetets i underdånig skrifvelse den 24
november 1894 gjorda framställning, tillstyrker jag att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för år 1896, till utgifvande under samma år af »Polisunderrättelsen>,
på extra stat anvisa 15,000 kronor.

Landsstaterna i länen.

För innevarande år, liksom för bvartdera af de två sistförflutna åren,
är det anslag, som på extra stat plägat anvisas till aflöning och underhåll
af särskild polisstyrka på landet, der sådan kunde af förhållandena
påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt
förbrytares efterspanande eller gripande, bestämdt till 65,000 kronor.

Då någon minskning i anslagets nuvarande belopp icke bör för år
1896 ifrågakomma, tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att på extra stat för år 1896 ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
ett anslag af 65,000 kronor att användas till aflöning och underhåll
af särskild polisstyrka pa landet, der sådan kan af förhållandena
påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt
förbrytares efterspanande eller gripande.

Om detta bifalles, lärer Eders Kongl. Maj:t, såsom för innevarande
år skett, vilja förständiga vederbörande länsstyrelser att, hvad beträffar
anslagefs användande till särskild polisstyrka på landet, bidrag företrädesvis
böra tilldelas kommuner, Indika vilja sjelfva lemna motsvarande
tillskott, eller der landsting eller enskilde äro villige att för ändamålet
bidraga, samt att undantag härifrån endast må medgifvas i särskilda
fall, då behofvet af förstärkt polisuppsigt finnes oafvisligt och annat
bidrag till bestridande af kostnaderna derför icke kan erhållas, äfvensom
att iakttaga att från anslaget må gäldas godtgörelse till extra fjerdingsmän,
som för ofvanberörda ändamål anlitas, och att i de fall, då extra
polisbiträde påkallas vid helsobrunnar, marknader, kapplöpningar eller
dylikt, sådant ej, utan oafvisligaste behof, må lemnas, derest icke vederbörande
i omkostnaderna med skäligt belopp deltaga.

Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts framställningar liar Riksdagen
för hvarje år från och med år 1891 på extra stat beviljat ett

Sjette hnfvudtiteln.

anslag af 10,000 kronor till ersättning för juridiskt biträde åt de svenske
lapparne i Norge samt till lappfogdar och lappförmän.

Detta anslag plägar sålunda disponeras, att 1,800 kronor anvisas
till arfvode åt ett lappombud i Tromsö, 500 kronor till resekostnader
och arfvode till tolk åt detta ombud, 3,000 kronor till en lappfogde i
Norrbottens län, enahanda belopp till en lappfogde i Jemtlands län samt

1,500 kronor till gratifikationer åt lappförmän i Norrbottens län. Lappfogdarne
åtnjuta dessutom från sjette hufvudtitelns anslag till rese- och
traktamentspenningar ersättning för sina resor enligt fjerde klassen i
resereglemente!.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1894 häntydde
jag på möjligheten att äfven inom Vesterbottens län likartade
utgifter för lappväsendet kunde visa sig erforderliga, ehuru jag icke för
det dåvarande ansåg mig böra af denna anledning föreslå någon förhöjning
i anslagets belopp. Nu har också Eders Kongl. Majds befallningshafvande
i Vesterbottens län inkommit med framställning om anvisande
af medel till aflönande af en lappfogde inom länet.

Uti underdånig skrifvelse den 24 september 1894 har nemligen
Eders Kongl. Maj ds bemälde befallningshafvande — under erinran att
en lappfogdes anställande inom länet länge utgjort ett önskningsmål
samt att Eders Kongl. Majds befallningshafvande redan år 1890 gjort
framställning derom, ehuru Eders Kongl. Majd, enär det af Riksdagen
för år 1891 anvisade anslaget för dylika utgifter dertill icke lemnade
tillgång, funnit framställningen icke föranleda till någon åtgärd — anfört:
att sistnämnda af Eders Kongl. Majds befallningshafvande gjorda framställning
hufvudsakligen föranledts dels af den inbördes oenigheten mellan
de bofaste och lapparne, hvilkas renar förorsakade skada å inegor och
slåtterlägenheter tillhörande de bofaste, under det att desse sistnämnde allt
emellanåt skingrade lapparnes renhjordar eller nedsköte deras renar, dels
af dylika stridigheter mellan de bofaste i Hatfjelddalen i Norge och lapparne,
dels ock af lapparnes sedvänjor och bildning, som i förening med
deras ringa antal gjorde dem olämpliga att sjelfva bevaka sina rättigheter
samt inse sina förpligtelse!'' emot den bofasta befolkningen; att de senare
årens erfarenhet nogsamt visat, att omförmälda stridigheter betydligt
tilltagit, i hvithet afseende Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
åberopade flera hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande anmälda klagomål
öfver uppgifna missförhållanden; samt att det derföre redan länge varit
af behofvct synnerligen påkalladt att eu lappfogde anstäldes inom länet för
att öfvervaka att lagarne angående lapparne behörigen efterlefdes och att
öfverträdelser deraf beifrades, för att lemna lapparne råd och skydd mot

[14.]

Undersökningar
af mindre
hamnar m. m.

24 Sjette hufvudtiteln.

rättskränkningar och obefogade anspråk från de bofastes sida, för att tillse
det lapparne i sina inbördes rättsförhållanden iakttoge lag och rätt, för
att öfvervaka att ordningsmännen ordentligt fullgjorde sina åligganden,
för att till Eders Kongl. Mapts befallningshafvande inkomma med upplysningar
om och förslag till anmärkta missförhållandens afhjelpande
samt för att genom resor till de trakter, der lapparne vistades, göra
sig underrättad om de åtgärder, som lämpligen borde vidtagas; och
har Eders Kongl. Majrts befallningshafvande på grund af hvad sålunda
blifvit anfördt samt då länsmännen, enligt hvad erfarenheten till fullo
ådagalagt, icke kunde på ett tillfredsställande sätt fullgöra de åligganden,
som, enligt hvad nyss nämnts, borde tillkomma en lappfogde, anhållit
att Eders Kong]. Maj:t måtte till aflönande af en sådan tjensteman
inom länet anvisa ett belopp af 3,000 kronor samt tillika tillerkänna
honom ersättning för resor enligt fjerde klassen af gällande resereglemente.

Öfver denna framställning har statskontoret den 20 oktober 1894
afgifvit utlåtande och deri, då behofvet af anställande af en lappfogde
inom Vesterbottens län syntes statskontoret vara ådagalagdt, hemstält
att. Eders Kongl. Maj:t för beredande af tillgång för en sådan tjenstemans
aflönande måtte föreslå Riksdagen att ofvan omförmälda extra
statsanslag å 10,000 kronor måtte från och med år 1896 höjas till

13,000 kronor.

Då jag, lika med statskontoret, anser behofvet af en lappfogde inom
Vesterbottens län vara ådagalagdt, och aflöningsförmånerna för denne
torde böra sättas lika som för de två nuvarande lappfogdarne, nemligen
till, förutom resekostnadsersättning, 3,000 kronor för år, men
det anslagsbelopp, som hittills plägat anvisas till lappfogdar m. m., enligt
hvad af ofvan lemnade redogörelse för anslagets användande inhemtas,
icke lemnar tillgång för aflönande af ytterligare en dylik tjensteman,
bör ifrågavarande anslag höjas med ett belopp, motsvarande arfvodet,
3,000 kronor, för denne nye lappfogde; och jag hemställer
derföre att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, till ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge
samt till lappfogdar och lappförmän, på extra stat för år 1896 anvisa

13,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

Till undersökningar af mindre hamnar och farleder äfvensom till
upprättande af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då

Sjette hufvudtiteln.

dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag, har Riksdagen för
hvardera af åren 1894 och 1895 på extra stat beviljat ett anslag af

5,000 kronor.

Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 24 oktober 1894, med erinran att 1894 års anslag icke varit tillräckligt
att motsvara de anspråk, som under samma år framstälts på
statsbidrag för ifrågavarande ändamål, gjort framställning om beviljande för
ändamålet jemväl för år 1896 af anslag till oförändradt belopp, tillstyrker
jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1896 anvisa ett anslag af 5,000 kronor till
undersökningar af mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande
af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då dylika arbeten icke
äro förenade med vägföretag.

Vägunderhållet på landet.

Med anledning af stadgandet i 84 § af lagen angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet den 23 oktober 1891 derom att, då
vägdelning enligt samma lag eger rum första gången, halfva kostnaden
derför skall af statsverket bestridas, föreslog Eders Kongl. Maj:t vid
sistlidna års riksdag att på extra stat för innevarande år måtte, för
bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar, anvisas
såsom förslagsanslag 50,000 kronor; och denna framställning blef ock
af Riksdagen bifallen.

Då detta anslagsbelopp är behöfligt jemväl för år 1896, tillstyrker
jag att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1896 anvisa, för bestridande af statsverkets
andel i kostnaden för vägdelningar, såsom förslagsanslag 50,000 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna näringar.

Sedan Riksdagen år 1891, med anledning af Eders Kongl. Maj:ts
hos Riksdagen gjorda framställning om förändrad organisation aflandtbruksinstitutet
vid Ultuna, beslutat, bland annat, att, med godkännande
af en för nämnda institut uppgjord stat, slutande å 49,000 kronor, bibehålla
det å sjette hufvudtiteln under denna anslagstitel uppförda ordinarie
anslag till institutet vid oförändradt belopp, 20,000 kronor, samt
på extra stat för år 1892 anvisa för afiöningar och öfriga institutets
Bih. til! Ri/csd. Frot. 1895. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 4

[15.]

Kostnaden för
vägdelningar.

[16.]

Afiöningar
m. in. vid
Ultuna landtbruksinstitut.

Sjette hufvudtiteln.

utgifter 29,000 kronor, har Riksdagen jemväl för hvardera af åren
1893, 1894 och 1895 på extra stat anvisat för berörda ändamål ett anslag
till sistnämnda belopp.

Då jag icke anser mig för närvarande, innan en något längre tids
erfarenhet vunnits om lämpligheten af institutets nya organisation, böra
ifrågasätta en förhöjning af det ordinarie anslaget till institutet, tillstyrker
jag i underdånighet, med anledning tillika af en utaf landtbruksstyrelsen
i underdånig skrifvelse den 13 september 1894 gjord
framställning, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1896 anvisa, till aflöningar och öfriga utgifter
vid TJltuna landtbruksinstitut, 29,000 kronor.

[!?•] På grund af Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning har

MtuteeTvid Riksdagen, för uppehållande af undervisningen vid mejeriinstitutet vid
Ainarp. Alnarp, för innevarande år anvisat å extra stat ett anslag af 8,000
kronor.

Med anmälan att styrelsen för nämnda institut uti underdånig skrifvelse
den 3 september nästlidna år gjort framställning om beviljande
äfven för år 1896 å extra stat af anslag till oförändradt belopp till
ifrågavarande ändamål samt att landtbruksstyrelsen uti infordradt underdånigt
utlåtande af den 8 oktober 1894 till denna framställning förordat
bifall, tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen,

att, för uppehållande af undervisningen vid mej er iinstitutet vid Alnarp,
för år 1896 anvisa å extra stat ett anslag af 8,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna näringar.

[18.] Jemlik! landtbruksstyrelsens uti underdånig skrifvelse den 13 sep AUmänna

tember 1894 derom gjorda framställning, tillstyrker jag att Eders Koned.
möten. Maja matte föreslå Riksdagen att a extra stat för år 1896 anvisa

såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten
7,500 kronor; samt

[19.] till prisbelöningar vid sådana möten för husdjur, redskap och ma skiner

samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster
manna landt- 12,500 kronor.

bruksmöten.

Sjette hufvudtiteln.

Sedan i följd af den störa betydelse, användningen af redskap och
maskiner eger för nutidens jordbruk, samt de svårigheter, som för landtmannen
måste möta att välja bland den mängd nya uppfinningar inom
detta område, som erbjudes honom, uppmärksamheten rigtats å behofvet
såväl ur landtbrukets som industriens synpunkt af grundliga undersökningar
och pröfningar af dessa maskiner och redskap, hafva under de
senast gångna tjugu åren dylika pröfningar å olika tider och å skilda
ställen inom landet anordnats. Sålunda anstäldes i sammanhang med
vestra Sveriges andra landtbruksmöte i Mariestad år 1874 genom landtbruksakademiens
försorg första gången särskilda pröfningar af slåtteröl
skördemaskiner. Derefter lät akademien under hvart och ett af åren
1875—1880 vid Ultima landtbruksinstitut anställa försök i mindre skala
med olika redskap och maskiner. Vidare föranstaltade Stockholms läns
hushållningssällskap år 1883 pröfningar af redskap för rensning och sortering
af säd och frö. På framställning af bestyrelsen för sextonde allmänna
svenska landtbruksmötet i Stockholm år 1886 stälde Eders Kongl. Maj:t
till bestyrelsens förfogande ett belopp af högst 10,000 kronor för att
användas till särskild pröfning af redskap och maskiner vid nämnda
landtbruksmöte; och med användande af detta anslag anordnades vid
skilda egendomar i Stockholms granskap året näst före mötet grundliga
pröfningar af plogar, såningsmaskiner för säd och frö samt maskiner
för spridning af konstgjord gödsel, redskap och maskiner för rensning
af växande gröda från ogräs samt rensnings- och sorteringsmaskiner
för säd och frö. Sedan 1890 års Riksdag, med anledning af
Eders Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, beviljat 10,000 kronor
för anordnande i sammanhang med sjuttonde allmänna svenska landtbruksmötet
i Göteborg år 1891 af em pröfning af landtbruksmaskiner
och redskap, fortsattes dessa pröfningar med andra redskap och maskiner.
Någon fast anstalt för dylika pröfningar har deremot hittills icke
funnits i vårt land.

Fråga om inrättande af sådana anstalter har emellertid blifvit
väckt inom landtbruksakademien samt förekom såsom öfverläggningsämne
vid dess sammankomst den 25 april 1892. Sedan jemväl från
landets redskapstillverkare hos akademien gjorts framställning om åtgärders
vidtagande i det ifrågavarande syftet, uppdrogs åt tre sakkunnige,
nemligen professoren vid tekniska högskolan J. E. Cederblom, f. d.
landtbruksskoleföreståndaren R. T. Hennings och disponenten för
Öfverums bruk V. Schwartz att, efter vederbörlig utredning af frågan,
deröfver afgifva utlåtande.

Nämnde sakkunnige, hvilka med sig adjungerade ingeniören C. G.

[20.]
Anstalt för
profning af
maskiner och
redskap förq
landtbrukes
behof.

Sjette hufvudtiteln.

Nisbeth, afgåfvo den 12 maj 1893 ett betänkande i ämnet, innehållande,
bland annat, förslag till inrättande af två dylika''anstalter, en vid hvardera
af landtbruksinstituten vid Ultuna och Alnarp, samt till stadgar för
dessa anstalter. Betänkandet förekom till behandling vid landtbruksakademiens
sammankomst den 18 september 1893; och akademien har derefter
uti underdånig skrifvelse af sistnämnda dag, med bifogande af nämnda
betänkande, uti hvilket akademien helt och hållet instämt utom hvad
beträffar sammansättningen af anstalternas styrelser, i afseende hvarå
akademien föreslagit två mindre förändringar, hemstält det täcktes Eders
Kongl. Maj:t taga denna vigtiga angelägenhet i nådigt öfvervägande
och, i händelse af bifall till det gjorda förslaget, vidtaga de åtgärder,
som kunde finnas nödiga för dess förverkligande.

Sedan landtbruksstyrelsen anbefalts att lemna hushållningssällskapens
i november 1893 församlade ombud tillfälle att i detta ärende sig
yttra samt med det yttrande, som sålunda kunde varda afgifvet, och
eget underdånigt utlåtande till Eders Kongl. Maj:t inkomma, har
styrelsen med underdånigt utlåtande- af den 24 oktober 1894 öfverlemnat
yttranden i ärendet ej mindre af hushållningssällskapens ombud,
än äfven af styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut samt af styrelsen
för landtbruksinstitutet vid Ultuna, hvilken sistnämnda styrelse i sitt
yttrande åberopat en bifogad skrifvelse från lärarerådet vid Ultuna.

Af handlingarna i ärendet framgår att rörande behofvet af inrättandet
utaf anstalter af ifrågavarande art icke mer än en mening gjort
sig gällande.

Sålunda har uti det af landtbruksakademien åberopade, af ofvannämnde
sakkunnige afgifna betänkande till en början utförligt behandlats
frågan om sådana anstalters behöflighet och dervid framhållits, bland
annat, att man väl, i allmänhet taget, finge hoppas att en landtbrukare
kunde bedöma, huruvida de maskiner och redskap, han använde, något
så när motsvarade de fordringar, som på dem rimligtvis kunde uppställas,
men att det dock vore säkert att i ganska många fall för bedömande
af en maskins godhet eller dess företräde framför en annan en speciel
fackkunskap erfordrades, som icke i allmänhet kunde förutsättas hos
landtbrukaren och icke heller alltid funnes hos maskinfabrikanten, samt
att, äfven om denna fackkunskap förefunnes, den praktiske landtbrukaren
svårligen hade tid till detaljundersökningar, som mycket säkrare och
med mindre uppoffring af tid och kostnad kunde utföras af personer,
som vore vana vid dylika undersökningar och som förfogade öfver derför
erforderliga hjelpmedel.

Sjette hufvudtiteln.

Vidare yttras uti betänkandet i afseende å anstalternas behöflighet
och ändamål:

»Ett annat och, enligt vårt förmenande, det mest talande skäl för
inrättande af dylika anstalter ligger i den omständigheten, att inom
dessa anstalter skulle småningom samlas en större erfarenhet och bättre
insigt i de profvade maskinernas konstruktion, afverkningsförmåga och
relativa ändamålsenlighet, än en enskild person eller verkstad kan förskaffa
sig, då den arbetar isolerad. Denna djupare insigt skulle möjliggöra
bedömandet af den riktning, i hvilken utvecklingen inom den
närmast följande tiden kommer att gå, hvilka nya maskiner och redskap,
som erfordras för att tillfredsställa ständigt framträdande nya behof.
Det kapital af kunskap och erfarenhet, som sålunda samlats, skulle
genom årligen utgifna redogörelser ställas till såväl landtbrukares som
fabrikanters tjenst, och det synes oss befogadt att antaga att derigenom
mången onödig utgift skulle undvikas, mången vinst göras, att våra
landtbruksmaskiner derigenom fortare skulle utvecklas till den högsta
grad af fulländning, att kännedom om deras godhet och fördelarne af
deras användning skulle spridas i vidare kretsar, och att anstalterna
sålunda skulle mångdubbelt återgälda de uppoffringar, som kräfts för
deras tillkomst och fortsatta drift.»

»Vi anse sålunda att ändamålet med en dylik anstalt skulle vara:

l:o) Att gagna landtbruket genom att lemna landtbrukaren i möjligaste
grad tillförlitliga uppgifter öfver landtbruksmaskiner och -redskap
med hänsyn till deras afverkningsförmåga, relativa lämplighet, hållbarhet,
drifkostnad och pris.

2:o) Att befordra den inhemska tillverkningen såväl genom profningar,
afsedda att utröna både i bruk varande och ny konstruerade
redskaps och maskiners lämplighet eller brister, samt, der så ske kan,
angifvande af bästa sättet för anmärkta bristers afhjelpande och den
riktning, i hvilken erforderliga eller önskvärda förbättringar böra göras.

3:o) Att äfven på annat sätt verka för landtbruket och dervid
använda maskiners utveckling och fulländning, för hvilket ändamål det
borde åligga anstaltens föreståndare att följa vetenskapens och industriens
framsteg inom hit hörande område, att genom årliga berättelser
öfver anstaltens verksamhet samt öfver andra länders framsteg göra
allmänheten bekant med det vigtigaste, som under närmast förflutna
tiden passerat inom hans fack, samt, så vidt ske kan, genom inköp af
maskiner och redskap, som synas förtjenta åt att här blifva bekanta
och använda, arbeta för att desamma måtte tillverkas inom landet och
dervid, om lian så anser lämpligt, utarbeta förslag till ändring af dessa

30 Sjette hufvudtiteln.

maskiner och redskap för att göra dem mera passande för våra förhållanden.
»

För egen del har landtbruksakademien till stöd för den gjorda
framställningen anfört att landtbruksnäringens utveckling och förkofran
såväl i rent tekniskt som äfven i ekonomiskt hänseende uti icke ringa
mån vore beroende af framstegen inom den industri, som hade till uppgift
att frambringa de maskiner och redskap, af hvilka landtmannen
vid utöfningen af sitt yrke betjenade sig. Särskildt hade under den
senaste tiden i jemnbredd med jordbrukets omdaning till större intensitet
och till följd af den genom tilltagande knapphet i tillgången på lefvande
arbetskraft allt mera känbara stegringen i priset på denna däfven
på fullkomning af landtbrukets mekaniska hjelpmedel blifvit allt
starkare och på samma gång äfven redskapsindustriens betydelse för
landtmannanäringarna väsentligen ökad. Lyckligtvis syntes man med
fullt fog kunna säga att den svenska redskapstillverkningen hittills på
ett i allmänhet ganska tillfredsställande sätt motsvarat de anspråk, som
på densamma stälts. Hennes utveckling kunde i sjelfva verket betecknas
såsom något för våra förhållanden storartadt, och hon hade
derigenom numera kommit att bland våra näringar intaga en mycket
framstående ställning icke blott med hänsyn till hennes förmåga att
fylla vårt lands eget behof af hennes alster, utan äfven såsom arbetande
för export, ja hon hade till och med visat sig kunna på rätt många områden
med framgång upptaga täflan med motsvarande industri i vida
större och kapitalstarkare länder. Då denna kraftiga utveckling egt
rum i trots deraf att den ifrågavarande industrien, i motsats till så
många andra, icke förr än på den allra sista tiden åtnjutit något som
helst skydd, syntes deraf otvetydigt framgå att hon vore för vårt land
fullt naturlig; och då härtill komme att, såsom redan antydts, hvarje
hennes framsteg tillika måste anses innebära en bestämd vinning för
landtbruksnäringen, som derigenom utrustades med nya eller bättre
vapen i sin ofta tunga kamp mot utländsk konkurrens och mindre gynsamma
naturförhållanden, syntes det högst angeläget att intet försummades,
som kunde bidraga till att göra dessa framsteg snabbare och
säkrare. Bland medel, som i detta hänseende kunde utöfva en välgörande
inverkan, intoge, såsom bland fackmän länge varit erkändt, väl
anordnade, noggranna och opartiska redskapsprofningar ett mycket
framstående rum.

Om ock de pröfningar, som hittills varit anordnade i vårt land,
oaktadt de skett med ganska långa mellanrum och hvarje gång endast
kunnat omfatta några få slag af redskap, obestridligen varit af ganska

Sjette hufvudtiteln.

stort gagn, hadfe erfarenheten likväl otvetydigt gifvit vid handen att de
med sin hittills varande anordning icke kunnat fullt tillfredsställa vår
redskapsindustris nuvarande kraf, i följd hvaraf ock bland sakkunniga
den meningen alltmera stadgats, att vida betydligare resultat med relativt
mindre kostnad skulle kunna vinnas, om profningarna, i likhet med
hvad som redan länge praktiserats i åtskilliga främmande länder, verkstäldes
vid särskilda, fasta, för ändamålet inrättade och vederbörligen
utrustade anstalter.

Hushållningssällskapens ombud hafva uti sitt yttrande såsom skäl,
hvarför fasta anstalter för profning af landthruksmaskiner och redskap
borde inrättas, hufvudsakligen framhållit åtskilliga brister, som vidlådde
den förut använda metoden för profningen. Sålunda hade det med fog
blifvit anmärkt att dessa periodiska profningar endast omfattade några
få bestämda klasser af redskap, hvaraf följden hlefve den, att många
år komme att förgå, innan alla olika slag af redskap hunne profvas,
samt att detsamma gälde i afseende på alla sådana redskap, som komme
i marknaden någon tid efter en profning och hvilkas förändrade anordning
måhända framkallats just af de anmärkningar, som vid en sådan
blifvit gjorda. Nödvändigheten att förlägga nämnda vidlyftiga redskapsprofningar
till enskilda, för hvarje tillfälle olika egendomar hade äfven
vållat åtskilliga olägenheter, i det anordningarne och till stor del också
materielen för profningarne hade kommit till nytta blott en gång, enär
materielen delvis varit svår att förflytta och dessutom bestyrelsen för
följande landtbruksmöte, som ock haft att anordna de dermed i samband
stående redskapsprofningarne, svårligen kunnat öfvertaga inventarier,
om hvars användbarhet för nästa redskapsprofning man ännu
varit i fullkomlig ovisshet. Slutligen hade ock blifvit anmärkt att de
nämnder, åt hvilka profningarne uppdragits, till sin sammansättningvarit
ganska vexlande, hvarför den vana vid arbetet och den erfarenhet,
som vid en profning vunnits, ej kunnat såsom sig bort för de följande
tillgodogöras.

Slutligen har äfven landtbruksstyrelsen såsom skäl, hvarför anstalter
af ifrågavarande art borde inrättas, anfört att, då inom landtbruket,
liksom inom hvarje annan näring, vinsten af dess utöfvande vore beroende
derpå att med minsta möjliga kostnader åstadkommes det största
möjliga ekonomiska resultat, måste, i samma man som de mekaniska
hjelpmedlen erhölle större betydelse för landtbruket, det blifva af ökad
vigt för landtmannen att vid anskaffande af maskiner och redskap
kunna tillförlitligt bedöma dessas olika värde i såväl tekniskt som ekonomiskt
hänseende. Som ett sådant bedömande emellertid förutsatte

Sjette hnfyudtiteln.

och måste grunda sig på föregående noggranna pröfningar, men den
enskilde landtmannen i de flesta fall hvarken vore i tillfälle att sjelf
utföra dessa eller egde förmåga dertill, hade på senare tider från det
allmännas sida åtgärder vidtagits för att den enskilde näringsidkaren
skulle komma i åtnjutande af det understöd, hvaraf han i detta afseende
kunde anses vara i behof.

Efter att härpå hafva erinrat om de åtgärder, som uti nämnda
hänseende hittills vidtagits, yttrar styrelsen vidare att, om också hvad
på detta sätt åstadkommits måste anses hafva medfört ganska afsevärda
fördelar för nu ifrågavarande ändamål, kunde det likväl icke bestridas
att dylika med långa mellanrum återkommande pröfningar ingalunda
kunnat följa med maskin- och redskapsindustriens utveckling och
lemna landtmannen den oafbrutna och säkra ledning i förevarande afseende,
hvaraf de vore i behof och hvilken icke på annat sätt syntes
kunna erbjudas dem än medelst upprättandet af permanenta profningsanstalter
med uppgift att dels på begäran utföra pröfningar af till
anstalten insända maskiner och redskap, dels ock genom sjelfmant anstälda
försök följa maskin- och redskapsindustriens utveckling såväl
inom som utom landet och efter omständigheterna meddela den jordbrukande
allmänheten sina på detta sätt vunna erfarenheter och rön.
1 likhet med landtbruksakademien, ansåge sålunda landtbruksstyrelsen
inrättandet af dylika anstalter vara i hög grad önskvärdt.

På sätt jag ofvan antydt, afser landtbruksakademiens framställning
inrättandet af två profningsanstalter, nemligen en vid hvartdera af landtbruk
sinstituten vid Ultuna och Alnarp. Såsom skäl för anstalternas
förläggande till dessa platser har uti det af akademien åberopade betänkandet
anförts att för att fylla de med eu sådan anstalt förenade uppgifter
måste anstalten jemte erforderlig personal och instrumental utrustning
förfoga öfver ett område af tillräcklig utsträckning och lämplig
beskaffenhet för att kunna afprofva sådana maskiner och redskap, som
måste arbeta ute på fältet, och vid profning för jemförelse mellan konkurrerande
dylika maskiner erfordrades till och med områden af rätt
betydande utsträckning. Då nu sådana områden funnes vid båda våra
landtbruksinstitut, Ultuna och Alnarp, syntes derstädes rätta platsen
vara för dylika försöksanstalter, och detta äfven af andra skäl; och då
förhållandena med hänsyn till landtbrukets behof och ställning vore
väsentligt olika i olika delar af vårt land, borde en försöksanstalt förefinnas
vid hvartdera af de båda instituten, hvilket dessutom motiverades
af det stora afståndet mellan dem, som gjorde att en enda försöks -

Sjette hufvudtiteln. 33

anstalt, oafsedt de nämnda olikheterna, svårligen kunde motsvara behofvet
för hela vårt land.

Det vore lätt att inse, hvilka extra fördelar skulle vinnas genom
att förlägga försöksanstalterna vid våra landtbruksinstitut. Derigenom
finge dessas elever och lärlingar tillfälle att se och lära känna till konstruktion
och verkningssätt en mängd nya maskiner och redskap för
jordbruket, och institutens lärare på hit hörande område finge till sitt
förfogande ett undervisningsmateriel af den mest fulländade beskaffenhet,
och som svårligen på något annat sätt kunde anskaffas. Hvilken
utomordentlig fördel för undervisningen, och derigenom medelbart för
landtbruket, genom denna anordning borde kunna vinnas, vore öfverflödigt
att påpeka.

Den sålunda uttalade åsigten om landtbruksinstitutens lämplighet
såsom plats för en dylik anstalt har uti samtliga i ärendet afgifna yttranden
biträdts, likasom äfven det allmänt ansetts fördelaktigt, om sådana
anstalter komme till stånd vid båda instituten. För den händelse
det likväl af något skäl skulle anses lämpligt att åtminstone till en
början upprätta endast en dylik anstalt, har lärarerådet vid Ultuna landtbruksinstitut
framhållit att Ultuna i sådant fall borde framför Alnarp
ega företräde. Såsom skäl härför har lärarerådet anfört att en dylik
anstalt bättre behöfdes i mellersta Sverige än i Skåne och skulle, förlagd
inom det förra området, bäst gagna jordbruket i landet i dess
helhet. I Skåne vore jordbruket öfver hufvud taget mer uppdrifvet än i
öfriga delar af landet och arbetade under väsentligt olika förhållanden,
så att man med ganska stort skäl kunde ställa skånskt jordbruk i en
viss motsats till det öfriga Sveriges, med undantag blott för det nordligaste
Norrlands, som ju i mångt och mycket vore för sig egendomligt.
Det skånska jordbruket vore mera likartadt med Danmarks och
Nordtysklands, och'' dess anspråk på maskiner och redskap sammanfölle
i det närmaste med dessa länders; derifrån finge Skåne i allmänhet
sina redskapsmodeller, och den erfarenhet, som i dessa länder vunnes
i det praktiska jordbruket och vid redskapsprofningar, kunde Skånes
jordbruk tillgodogöra sig utan synnerliga modifikationer. Redskapsprofningar
komme säkerligen, hvar helst de utfördes, alltid att anordnas
med särskild hänsyn till de på försöksorten rådande jordbruksförhållanden,
och omdömet om redskapens användbarhet och lämplighet
skulle således vid försök anstälda vid Alnarp komma att fällas med
särskildt afseende fäst vid deras lämplighet för Skåne. Men för jordbruket
norr om Skåne vore ej de derstädes lämpliga redskapen alltid
fullt passande; de vore ofta här för dyra, af för invecklad konstruktion

Bih. till Riksd. Frot. IHD5. 1 Samt. 1 Afd. 1 Haft. 5

Sjette hufvudtiteln.

eller i andra afseenden mindre lämpliga. Jordbruket i dessa nordligare
delar af landet kunde derför i ganska ringa grad tillgodogöra sig den
erfarenhet, man i Tyskland, Danmark eller Skåne vunnit om jordbruksmaskiner
och redskap af de flesta Hassel'', och skulle antagligen få
vida mindre gagn af eu försöksanstalt förlagd till Alnarp än af en
dylik på Ultima, som, beläget synnerligen centralt inom ofvan anförda
område för det uppsvenska jordbruket, företedde jordbruksförhållanden,
som i de flesta afseenden öfverensstämde med de inom dessa landsdelar
rådande. De resultat, som skulle vinnas af vid Ultuna verkstälda
profningar, skulle derför ock blifva tillämpliga för större delen af
landet.

Profningar kunde vid Ultuna anordnas för utrönande af maskiners
och redskaps lämplighet äfven för de förhållanden, som högre stående
jordbruk medförde; der funnes nemligen stora regelbundna, från alla
impediment fria, fullständigt underdikade fält; der funnes Kungsängens
fruktbara, för djupkultur passande och till rotfruktsodling i ganska stor
utsträckning använda jord, och der funnes äfven mångårig vana vid
odling af betor och andra rotfrukter; på den bördiga Kungsängsjorden
alstrades ock årligen så rika skördar af såväl gräs som sädesväxter,
att der stäldes fullt ut så stora fordringar på maskiner och
redskap för skörd som på äfven den högst uppdrifna skånska jorden.

I afseende på jordmånsförhållandena erbjöde Ultuna mer än de
flesta andra egendomar omvexling, hvilken ju vore af stor betydelse,
då det gälde en mångsidig profning af åkerbruksredskap; vid Ultuna
funnes nemligen åkerjord af lösaste sand, af sandmylla, styf, för olika
fuktigketsförhållanden synnerligen känslig åkerlera, skör glacialmergel
och djup svämlera, det ville säga alla slag af jordmåner med undantag
af torf- och mulljord; der funnes fullt plana fält såväl som sådana med
olika lutningar, och der funnes slutligen ängsmarker med olika grad
af tufvighet, hvilka vexlande förhållanden alla vore af värde vid en
mångsidig profning af åtskilliga maskiner och redskap. Äfven i afseende
på lokaler för profningar inom hus vore Ultuna ganska väl lottadt,
i det att, utom egendomens rymliga loge och magasinsbyggnad, institutets
nya museibyggnad och redskapshall kunde för dylika ändamål
användas. 1 redskapshallen komme ständigt att finnas en ganska stor
samling af moderna maskiner och redskap, hvilka kunde vara af gagn
vid jemförande försök med olika konstruktioner af redskap tillhörande
samma klass eller såsom hjelpmedel vid profning af sådana af annan
klass. Jemväl borde framhållas att Ultuna landtbruksinstitut kunde afse
en ganska betydlig summa, i regeln 7,500 kronor om året, för inköp af

Sjette hufYudtiteln.

undervisningsmateriel och sålunda ganska snart borde kunna i sina
samlingar hafva ej blott allehanda instrument, som vid profningarna
kunde erfordras, utan också en ganska rikhaltig fackliterat.ur. Genom
förläggande af en profningsanstalt till Ultima skulle kunna vinnas
ej blott resultat, tillämpliga för alla delar af landet, utan äfven en ganska
stor besparing derigenom, att en god del af den nödiga materielen
komme att finnas för handen utan kostnad för profningsanstalten.

I samma riktning som lärarerådet vid Ultima har jemväl landtbruksstyrelsen
uttalat sig. Det vore visserligen, enligt styrelsens åsigt,
förenadt med afsevärda fördelar, om sådana anstalter, hvarom här vore
fråga, komme till stånd vid båda instituten, men innan någon erfarenhet
vunnits rörande den omfattning, i hvilken en dylik anstalt komme
att af allmänheten anlitas, syntes, med hänsyn till de dermed förenade
kostnader, lämpligast vara att, åtminstone till en början, endast en
dylik anstalt upprättades; och då val i detta hänseende sålunda maste
göras mellan båda instituten, funne styrelsen på de af lärärerådet vid
Ultuna landtbruksinstitut förebragta skäl företräde böra gifvas åt nämnda
landtbruksinstitut såsom den i flera afseenden lämpligaste platsen af de
två föreslagna för en dylik anstalt.

Genopi hvad i ärendet sålunda blifvit anfördt synes mig till fullo
ådagalagdt att inrättandet af sådana anstalter som de ifrågasatta skulle
komma att blifva till icke obetydligt gagn, i främsta rummet för vår
jordbruksnäring, men äfven för vår redskaps- och maskintillverkning.
Jag anser dock att det för närvarande, och innan erfarenhet vunnits
dels rörande den omfattning, i hvilken en dylik anstalt kommer att
anlitas, dels ock rörande den lämpligaste organisationen af sådana anstalter,
icke bör ifrågakomma att inrätta mer än en sådan anstalt. 1
afseende å lämpligaste platsen för anstalten tvekar jag för min del icke,
med hänsyn särskildt till hvad lärarerådet vid Ultuna landtbruksinstitut
anfört, att förorda att densamma förlägges till Ultuna.

Beträffande frågan huru anstaltens organisation bör ordnas, hafva
skiljaktiga meningar uttalats i de i ärendet afgifna yttranden. För sin
del'' har landtbruksstyrelsen ansett att styrelsen för landtbruksinstitutet
vid Ultuna borde utgöra profningsanstaltens styrelse, men att, då denna
styrelse gifvetvis icke kunde verkställa profningarne, utförandet af dessa
borde anförtros åt en särskild nämnd, bestående af fem ledamöter,
nemligen lärarne i jordbrukslära och i redskapsläfa vid institutet, förvaltaren
af Ultuna landtegendom samt två af landtbruksstyrelsen, på förslag
af institutets styrelse, för en tid af tro år i sänder utsedda personer,

Sjette hufvudtiteln.

deraf en maskintekniker och en jordbrukare, med rätt för nämnden att
inom sig utse ordförande, som i denna egenskap jemväl skulle vara
föreståndare och ledare för profningarne samt förrätta sekreteraregöromålen
inom nämnden. Egendomens förvaltare syntes lämpligen kunna
och böra åläggas att förvalta och redovisa för anstaltens medel. Beträffande
afgifterna för profningarne, borde anstaltens styrelse erhålla
uppdrag att årligen, efter nämndens hörande, derå upprätta taxa.

Då nu icke är fråga om att definitivt besluta rörande anstaltens
organisation, torde jag icke behöfva redogöra för de öfriga meningar,
som i denna fråga uttalats, utan inskränker mig till att uttala att landtbruksstyrelsens
förslag synes mig i sina hufvuddrag kunna godkännas,
ehuru tilläfventyrs några jemkningar deri kunna befinnas lämpliga. Särskild^
anser jag mig böra påpeka att taxan å afgifterna för profningarne
lämpligen torde böra underställas landtbruksstyrelsens pröfning och
godkännande.

I fråga om kostnaderna för anstalten, så ordnad som landtbruksstyrelsen
föreslagit,, har styrelsen anfört att, enär samtliga för anstaltens
utrustning erforderliga apparater och instrument äfvensom vigtigare nya
maskiner och redskap af ifrågavarande slag i allt fall borde för institutets
räkning efter hand anskaffas för att användas till undervisningsmateriel,
hvartill det i institutets stat för sådant ändamål årligen
beräknade anslag lemnade tillgång, syntes något särskildt anslag för
anstaltens upprättande icke behöfva anvisas, lika litet som något årligt
belopp till underhåll af nämnda apparater och instrument samt till inköp
af nya sådana. Afgifterna för profningarne kunde anses räcka till bestridande
af institutets utgifter för anstalten, såsom för arbetsbiträde,
drag- och ångkraft m. m. Några aflöningar till styrelsens eller profningsnämndens
ledamöter behöfde icke “utgå, utan allenast dagtraktamenten
och resekostnadsersättningar åt dem, af hvilka åtskilliga komme
att vara boende vid institutet, äfvensom ersättning för sekreteraregöromålen,
hvilken ersättning i ingen händelse syntes behöfva öfverskrida
500 kronor för år. Till böcker, tidskrifter, årsberättelsens tryckning
och distribution, skrifmaterialier och postporto erfordrades årligen en
summa, som landtbruksstyrelsen ansåge kunna beräknas till 500 kronor.
Det belopp, som borde af statsmedel för anstalten årligen anvisas,
komme alltså att utgöra tillhopa 1,000 kronor, jemte hvad till
gäldande af berörda traktaments- och resekostnadsersättningar kunde beräknas
åtgå. Om de vid Ultuna boende ledamöterna i styrelsen och
nämnden tillerkändes ett dagtraktamente af 5 kronor för hvarje dag,
som användes till profningar, samt öfriga ledamöter ett dagtraktamente

Sjette hufvudtiteln.

af 10 kronor för hvarje på enahanda sätt använd dag jemte resekostnadsersättning
efter tredje klassen af gällande resereglemente, ansåge
landtbruksstyrelsen att åtminstone till en början berörda traktamentsoch
resekostnadsersättningar icke behöfde öfverstiga ett årligt belopp af
1,500 kronor. Det belopp, som för anstaltens underhåll årligen skulle
behöfvas, utgör alltså enligt landtbruksstyrelsens beräkning 2,500 kronor,
förutom de för profningarne inflytande afgifter.

Emot denna beräkning har jag icke något att erinra, och jag anser
alltså att detta belopp bör af Riksdagen för anstaltens underhåll äskas,
för närvarande dock endast på extra stat. I sammanhang härmed torde
äfven Riksdagens medgifvande böra begäras dertill, att det å landtbruksinstitutets
vid Ultuna stat uppförda anslag till »institutets öfriga utgifter»,
24,450 kronor, jemväl må användas till anskaffande och underhåll
af apparater, instrument, maskiner och redskap för ifrågavarande
profningsanstalt, hvartill, på sätt landtbruksstyrelsen erinrat, anslaget
lemnar tillgång. Visserligen har landtbruksstyrelsen, på sätt jag ofvan
nämnt, ansett alla de för ifrågavarande profningsanstalt erforderliga
apparater och instrument m. m. i allt fall böra efter hand anskaffas för
landtbruksinstitutets räkning för att användas till undervisningsmateriel,
och sålunda skulle ett dylikt medgifvande icke vara erforderligt. Men
då det möjligen kan ifrågakomma att för anstaltens behof anskaffa någon
maskin eller annat, som icke kan anses vara såsom undervisningsmateriel
vid institutet erforderligt, synes mig ett dylikt medgifvande icke
vara öfverflödigt.

Jag tillstyrker alltså att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för år 1896

dels på extra stat anvisa ett anslag af 2,500 kronor för att, till
underhåll af en vid landtbruksinstitutet vid Ultuna inrättad anstalt för
profning af maskiner och redskap för landtbrukets behof, användas utöfver
de för profningarne inflytande afgifter,

dels ock medgifva att det uti staten för landtbruksinstitutet vid
Ultuna till »institutets öfriga utgifter» upptagna belopp jemväl må användas
till anskaffande och underhåll af för profningsanstalten erforderliga
apparater, instrument, maskiner och redskap.

I öfverensstämmelse med hvad landtbruksstyrelsen i skrifvelse deu [21.]
13 september 1894 hemstält, tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t A^i“''kt“r‘

behagade föreslå Riksdagen stationer.

att såsom bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof — inom de orter, der landsting eller hushåll -

Sjette hufvudtiteln.

. [22.]
Kemisk-växtbiologisk

anstalt inom
Norrbottens
län.

ningssällskap, hvart för sig eller i förening, förbundit sig att upprätta
laboratorium och bekosta lokal för detta jemte bostad eller hyresmedel
för kemist och assistent samt bekosta aflöningen till desse och laboratorietjenaren
äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets underhåll samt
till inköp af böcker och inventarier för stationens behof — på extra
stat för år 1896 anvisa 4,000 kronor för hvarje station eller tillhopa

28.000 kronor.

Till sistlidna års Riksdag aflät Eders Kongl. Maj:t framställning
om anvisande på extra stat för innevarande år af ett anslag af 7,000
kronor såsom bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk
anstalt inom Norrbottens län, under vilkor att länets
landsting och hushållningssällskap till anstaltens underhåll bidroge med
sammanlagdt minst 3,000 kronor. Denna framställning blef på det sätt
af Riksdagen bifallen, att för ifrågavarande ändamål, under det af Eders
Kongl. Maj:t föreslagna vilkoret, på extra stat.för detta år anvisades

5.000 kronor.

Sedan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län i
skrifvelse till landtbruksstyrelsen anmält att länets landsting och hushållningssällskap
anvisat, hvardera, 1,500 kronor till nämnda anstalts underhåll
under år 1895, samt landtbruksstyrelsen uppgjort och, efter hushållningssällskapets
förvaltningsutskotts hörande, understält Eders Kongl.
Maj:ts pröfning förslag till hufvudgrunder för anstaltens styrelse och
verksamhet, har Eders Kongl. Maj:t den 7 december 1894 förordnat om
^anordnande af det utaf Riksdagen beviljade anslaget, äfvensom uppdragit
åt landtbruksstyrelsen att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
det af styrelsen uppgjorda förslaget med ett af förvaltningsutskottet
ifrågasatt tillägg meddela föreskrifter rörande anstaltens styrelse och
verksamhet.

I ofvanberörda skrifvelse har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
jemväl meddelat att hushållningssällskapet och landstinget redan besluta
att för år 1896 bidraga till anstaltens underhåll, hvartdera med
1,500 kronor; och med åberopande häraf har förvaltningsutskottet i
skrifvelse till landtbruksstyrelsen anhållit att styrelsen måtte göra hemställan
om beredande åt anstalten af statsanslag för samma år.

Med anledning häraf har landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 19 november 1894 hemstält om aflåtande till Riksdagen af proposition
om beviljande, såsom bidrag till anstaltens underhåll, på extra
stat för nästkommande år af ett anslag å samma belopp, som för innevarande
år beviljats.

Sjette hufvudtiteln.

Med åberopande af de skäl, som föranledt anslags beviljande till
anstalten för innevarande år, tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen

att såsom bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk
anstalt inom Norrbottens län — under vilkor att länets
landsting och hushållningssällskap till anstaltens underhåll bidraga med
sammanlagdt minst 3,000 kronor — på extra stat för år 1896 anvisa
ett anslag af 5,000 kronor.

Vidare tillstyrker jag, i enlighet med hvad landtbruksstyrelsen i
underdånig skrifvelse af den 13 september 1894 hemstält, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1896 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
anvisa ett anslag af 10,000 kronor, för att med högst 1,000 kronor
för hvarje anstalt användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter,
som af landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening,
understödjas med minst samma belopp som statsbidraget och
hvilka anstalter vilja underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende
på analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Eders Kongl.
Maj:t fastställas; samt

att, till utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning,
på extra stat för år 1896 anvisa 1,000 kronor.

Till understöd åt svenska mosskulturföreningen har Riksdagen på
extra stat beviljat för hvartdera af åren 1890 och 1891 5,000 kronor
samt för hvartdera af åren 1892, 1893 och 1894 10,000 kronor. Derjemte
har Eders Kongl. Maj:t åren 1888, 1889, 1890 och 1891 såsom
bidrag till utgifvande af föreningens tidskrift af tillgängliga medel anvisat,
hvartdera af de två förstnämnda åren 600 kronor och hvartdera
af åren 1890 och 1891 1,000 kronor. Dessutom har Riksdagen beviljat
ett extra anslag för år 1892 af 4,000 kronor till bestridande af kostnaderna
för föreningens deltagande i sjuttonde allmänna landtbruksmötet.
s utställning i Göteborg år 1891.

Med anledning af derom utaf föreningen gjord underdånig ansökning
behagade Eders Kongl. Maj:t nästlidna år föreslå Riksdagen att
till understöd åt föreningen på extra stat för innevarande år anvisa ett
anslag af 15,000 kronor. Men denna framställning blef endast på det

[23.]

Frökontroll anstalter.

[24.]

Elev i

boskapsskötsel
och mejerihushållning.

[25.]

Svenska mosskulturföreningen.

Sjette hufvudtiteln.

sätt af Riksdagen bifallen, att Riksdagen för ändamålet för detta år
anvisade ett anslag af 10,000 kronor.

Uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven, den 31 augusti 1894 dagtecknad
skrift har mosskulturföreningen meddelat att föreningen, under
antagande att samma anslag som hittills allt fortfarande komme att erhållas
från landsting och hushållningssällskap samt att ledamöternas
antal ej afsevärdt förminskades och slutligen att ett statsanslag å 15,000
kronor erhölles för år 1896, med ledning af föregående års erfarenheter
uppgjort följande förslag till inkomst- och utgiftsstat för sistnämnda år:

Inkomster:

Statsanslag ............................................................................ kronor

Anslag af landsting och hushållningssällskap............ »

Årsafgifter af 3,200 medlemmar å 2 kr..................... »

Inkomster af tidskriften:

Afgifter å 1: 70 af 3,200 medlemmar.
...................................... kronor 5,440

Tidskriftens postupplaga ......... » 300

Annonser ....................................... » 250

Ränteinkomster..............................................................

15,000

11,650

6,400

5,990

300

Summa kronor 39,340

Utgifter:

Tidskriftens tryckning med illustrationer
och författarearfvoden

m. m............................................. kronor 6,000: —

Postporto för medlems- och fri -

exemplar ...................................... » -^665: kronor 7,665: —

Diverse postporton .............................................................. » 600: —

Fältförsök i olika provinser, vegetationsförsök samt
experimentalfälten vid Strömsberg och Flahult
äfvensom behöfliga nybyggnader vid det senare » 9,000: —

Utom här upptagna utgifter är beräknadt
att inkomsten af skörden från båda försöksfälten
får användas vid försöken.

Utgifter i och för mosskolonisationen ........................... x> 2,500: —

Transport kronor 19,765: —

Sjette hufvudtiteln.

Transport kronor 19,765: —
Resekostnader för hållande af föredrag, inspektion
af försöksfält, meddelande af råd och upplysningar
till mossodlare m. m..................................... »

Aflöningar till kulturingeniör, 3:ne assistenter, sekreterare,
kassaförvaltare och 2:ne förmän, den
ene vid vegetationsförsöken och Strömsberg, den

andre vid Flahult.............................. »

Inventarier och literatur ........ » .

Hyror och arrenden............................................................... »

Årsmöten ................................................................................. »

Diverse omkostnader och oförutsedda utgifter ............ ))

Summa kronor 39,340:

5,000: —

10,900

1,000

600

1,000

1,075

Med stöd häraf har föreningen i underdånighet anhållit att Eders
Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om ett
statsanslag å 15,000 kronor för år 1896 till föreningen.

I sin berörda skrift har föreningen erinrat att uti den underdåniga
skrifvelse från föreningen, som föranledde Eders Kongl. Maj:ts framställning
i ämnet till sistlidna års Riksdag, meddelats en öfversigt af
föreningens utgifter från dess stiftelse år 1886 till och med år 1894,
af hvilken öfversigt framgått dels att föreningens utgifter under nämnda
tid belöpt sig till 201,925 kronor 44 öre, då utgifterna för de senaste
tvenne åren varit förslagsvis beräknade, dels att föreningen under de
sju sista åren af denna tidrymd åtnjutit statsunderstöd till ett sammanlagdt
belopp af 47,200 kronor, hvadan staten således, om 1894 års
anslag medräknades, bidragit med omkring 23 procent af utgifterna.

Vidare har föreningen anfört:

»Med de statsanslag, som beviljats, och genom den anslutning af
medlemmar, som föreningen hittills vunnit, samt framför allt genom
en om det varmaste intresse för dess verksamhet vittnande offervillighet
från landstings, hushållningssällskaps och enskildes sida, har
visserligen föreningen genom noggranna förvaltningskalkyler och yttersta
sparsamhet hittills kunnat arbeta i närmaste öfverensstämmelse med
sin alltjemt utsträckta verksamhetsplan. Såsom ett efter våra förhållanden
kraftigt och storartadt bevis på förtroende och offervillighet
från det enskildas sida må här framhållas att föreningen detta år blifvit
satt i tillfälle att för en köpesumma af 15;000 kronor — insamlade
genom ständiga ledamotsafgifter — till sitt eget förvärfva det förut

Bill. till Riksd. Blot. 1895. 1 Sami. 1 Afd. 1 Hiift. 6

Sjette liufvudtiteln.

endast arrenderade försöksfältet vid Flahnlt samt att äfven en grundpenning
af 2,000 kronor på samma sätt blifvit insamlad för de första
praktiska försök med mosskolonisation i vårt land. Men då det är i
hög grad sannolikt att den enskilda offervilligheten icke skall alltjemt
visa sig lika liflig som hittills, och då dertill antalet årsledamöter säkerligen
kommer att minskas, emedan flera bland dessa numera ingått såsom
ständiga medlemmar, så hav föreningen endast en garanti för sin
fortgående orubbade verksamhet, och denna garanti består deri att statsanslaget
höjes till det af Eders Kongl. Maj:t i nåder till senast hållna
riksdag föreslagna beloppet af 15,000 kronor.»

Dels för att gifva en inblick i föreningens arbeten och dels för
att visa det nuvarande statsanslagets otillräcklighet har föreningen härefter
lemnat följande redogörelse för den verksamhetsplan, som blifvit
af föreningens styrelse faststäld:

»Laboratoriearbeten.

För att kunna lemna upplysningar till alla de mossodlare, som
rådfråga föreningen rörande deras mossars skötsel och gödsling, samt
för att erhålla kännedom om mossjordens sammansättning å de fält,
der kulturförsök utföras, måste de från mossodlarne liksom från försöksfälten
insända jordprofven underkastas kemisk samt mikroskopiskt-botanisk
analys. Den senare undersökningen kompletterar den förra, ty
genom kännedom om Indika växter som bildat en mossjord vinnes god
vägledning för bedömande af dess odlingsvärd^.

Det är dock icke endast mossjorden, som måste undersökas, utan
också de jordförbättringsmedel och de gödselämnen, hvilka användas
vid försöksfälten, likasom den efter olika kulturmetoder eller olika gödsling
erhållna säden äfven måste underkastas kemisk analys och frökontroll
för att tillse, i hvad mån dess qvalitet genom odlingen förändrats.

Dessutom finnes en mängd vigtiga frågor, hvilka endast kunna besvaras
genom kemisk analys, såsom t. ex. i hvad män bibehålies kalken
i olika mossjordarter; huru förändras mossjorden till sin kemiska sammansättning
genom fortsatt brukning och gödsling o. s. v.

Emedan föreningen på allt sätt vill söka befrämja en rationel utveckling
af mosskulturen och anser det fördelaktigt att mossodlare låta
undersöka sina mossjordarter för att erhålla ledning vid deras odling
eller framtida skötsel, så har den faststält ett mycket lågt pris för analyserna
och derför anstält en särskild kemisk assistent. Mossodlare
begagna sig flitigt af detta tillfälle att få sina mossjordarter undersökta,
och de insända profvens antal ökas år efter år.

Sjette hufvudtiteln.

De mikroskopiska analyserna och frökontrollen utföras af föreningens
botaniske assistent, hvilken äfven under sommaren företager resor för
undersökningar af mossar i olika provinser.»

»Undersökningar ute på mossarne.

Af synnerlig stor vigt för befrämjandet af föreningens syften är
att i vidsträcktaste skala lära känna mossarnes odlingsvärde i olika
trakter af landet; hvilka jordförbättringsmedel finnas i deras granskap;
hvilka foderväxter äro lämpligast för mossängarne i ena eller andra
provinsen eller vid mossarnes olika höjd öfver hafvet m. m. På odlingsvärdet
inverkar icke allenast mossjordens sammansättning, utan äfven
alfvens beskaffenhet, de klimatiska förhållandena o. s. v. Här omnämnda
undersökningar kunna således ske endast på ort och ställe, hvarför
under sommarmånaderna föreningens botaniske assistent utsändes till de
större mosskomplexen i olika provinser för att utföra desamma.

Dessa undersökningar äro af stor praktisk betydelse och hafva
äfven af jordbrukare i de trakter, der de hittills hunnit verkställas, omfattats
med varmt intresse, och de hafva äfven i sin praktik sökt draga
nytta af och tillämpa de upplysningar, som genom desamma vunnits.

För att utföra hittills omnämnda arbeten utbetalas till 3 personer
3,300 kronor.»

»Vegetations- och fältförsök under föreningens omedelbara ledning.

Endast genom anordnande af kulturförsök kunna en mängd vigtiga
frågor på mosskulturens område besvaras. Dessa fordra den största
noggranhet både vid planläggningen och utförandet, i fall man af resultatet
skall kunna draga några säkra slutsatser, och derför måste de
stå under föreningens omedelbara ledning samt finnas i närheten af
Jönköping.

Början gjordes med i mindre skala anordnade, småningom utvidgade
kärlförsök; men snart visade sig att mångfaldiga frågor icke kunde
besvaras ensamt genom desamma, utan att kulturförsöken äfven måste
utföras i större skala på fältet.

Då uppodlade föreningen år 1889 en mindre högmosse på cirka 1
hektar vid Strömsberg, ''/♦ mil från Jönköping, indelade densamme i 66
parceller å 1 ar hvarje samt började fältförsök med olika gödselämnen,
olika sandblandning och olika kulturväxter. Detta fält visade sig snart
otillräckligt för besvarandet af alla frågor, och när ett större försöksfält

Sjette hufvudtiteln.

skulle anordnas, beslöts att detta skulle förläggas till en plats, der
man hade både hög- och lågmosse.

Ett sådant fält erhölls å egendomen Flahult, cirka 1 V« mil från
Jönköping. Odlandet började 1891 och för närvarande äro cirka 25
hektar odlade och besådda, boningshus för förmannen och ladugårdsbyggnad
samt källare uppförda. Jorden är dels högmosse, dels lågmosse,
dels sandjord.

Till sandjordsförsöken, hvilka icke ingå i föreningens verksamhetsplan,
är anslag lemnadt af en enskild person, som varmt intresserar
sig för föreningens sträfvanden.

Här finnes tillfälle till utvidgning af försöksfältet, så att man ej
behöfver återigen söka en annan och större plats, när flera och njm
frågor framställas, hvilkas besvarande fordrar anläggandet af nya försöksparceller.
Olika odlingsmetoder, olika djup torrläggning, försök
med och utan sandkörning, med olika kulturväxter och gödselämnen
m. m., allt kan här pröfvas på samma fält och på såväl hög- som lågmosse.

Fördelen häraf är lätt insedd, ty både i afseende på tillsynen, den
enhetliga ledningen, lättheten att jemföra resultaten samt slutligen
nyttan för besökande att på samma fält kunna se de olika skörderesultaten
besvara den mängd frågor, som blifvit framstälda, allt talar
för att den gjorda anordningen varit lämplig.

Vegetationsförsöken, som nu utföras i 918 st. jordparceller, eller
fristående kärl, hafva'' lika litet som försöksfältet vid Strömsberg blifvit
öfverflödiga, derför att föreningen erhållit det stora försöksfältet vid
Flahult. Försöken i vegetations kärlen föregå nemligen fältförsöken,
gifva en inblick i hvilka kulturväxter man bör pröfva ute på fältet,
och vid gödslingsförsöken utöfva de en säker kontroll öfver de siffror,
som erhållits vid fältförsöken, hvilka aldrig kunna blifva lika exakta.

På försöksfältet vid Strömsberg måste ännu flera år de påbörjade
försöken med vissa gödselämnen fortsättas, och som dervarande hvitmosse
till följd af flera års brukning och gödsling blifvit ganska förmultnad,
kan man derstädes börja införa en mera ordnad cirkulation än på det
nya försöksfältet vid Flahult.

Alla försöken afse den praktiska mossodlingens befrämjande, fastän
de måste utföras med vetenskaplig skärpa och planeras efter vetenskapliga
grunder, ty i annat fall blifva de ej tillförlitliga. På de ekonomiska
resultaten lägges den största vigt; allt bokföres för att, sedan
skörderesultaten blifva kända, med tydliga siffror kunna visa, hvad som
gifvit förlust eller vinst.

Sjette hufvudtiteln.

Att försöksfälten i sin helhet kräfva ganska stora kostnader, är
naturligt. Den kostsamma brukningen af en mängd mindre parceller;
den noggranna mätningen och vägningen af gödselämnen, kalk, utsäde
m. m. till hvarje parcell; den mödosamma inbergningen af skörden,
hvarvid densamma från hvarje parcell måste läggas skild från de Övriga;
den särskilda tröskningen af skörden från hvarje parcell och rengöming
af tröskverk och logbotten, innan ny tröskning kan ske; vägningen
af halmen, agnar och kärna m. m., allt tager mycken tid och
arbete i anspråk. Dertill kommer att från många parceller erhålles
missväxt, emedan man i och för jemförelse måste utelemna vigtiga
växtnäringsämnen eller använda gödselämnen, som ej äro lämpliga
men dock måste praktiskt pröfvas för att kunna genom påvisande af
de dåliga resultaten varna jordbrukarne för deras användning; att
man måste inköpa ett ofta ganska dyrbart utsäde för att på mossjord
försöka nya kulturväxter eller nya varieteter af redan förut odlade
arter.

Med de många ännu obesvarade frågorna på mosskulturens område
och de nya spörsmål, som oupphörligt framkomma, äro dessa försöksfält
af stor praktisk betydelse.

För tillsynen och skötseln af dessa arbeten har föreningen anstalt
3 personer, som uppbära en aflöning af 2,600 kronor.»

»Fältförsök i olika provinser.

Utom de kulturförsök, som stå under föreningens omedelbara ledning,
utföras äfven fältförsök hos flera mossodlare i skilda trakter af
landet. Dessa försök planläggas af föreningen, som äfven tillsläpper
gödselämnen och utsäden, men egendomsegarne sköta dem sjelfva samt
lemna efter verkstäld skörd uppgifter öfver de från olika parceller erhållna
skörderesultaten. Försöksfälten inspekteras af föreningens kultu ringeniör
och på Gotland af derstädes anstäldt ombud.

Till följd af mossarnes olika beskaffenhet samt de skilda klimatiska
förhållandena inom ett land med så stor utsträckning som vårt, måste
sådana kulturförsök anställas för att under olika förhållanden pröfva de
resultat, som vunnits å de försöksfält, som stå under föreningens omedelbara
ledning och skötsel. Dessutom äro de till nytta icke allenast
för den mossodlare, som har dem på sina egor, utan äfven för kringboende.

Föreningens ombud på Gotland åtnjuter ett årligt arfvode af 250
kronor, för öfrigt ligga utgifterna för dessa försök uti inköpen och

46 Sjette hufvndtiteln.

transporterna af gödselämnen och utsäden samt kostnaden för inspektionen.
»

»Kulturingeniörens resor.

Dels för inspektion af ofvannämnda försöksfält i provinserna, dels
för att efter reqvisition besöka enskilde mossodlare och meddela dem
råd och upplysningar rörande mossarnes brukning, skötsel och gödsling
är en kulturingeniör anstäld.

hör att äfven mindre mossodlare skola kunna vara i tillfälle att
erhålla hans biträde bekostas resorna af föreningen, och reqvirenten
betalar endast kronor 4,50 för hvarje förrättningsdag. Resorna hafva
sträckt sig från Skåne ända till vår nordligaste provins,- och mångfaldiga
mossar hafva dervid blifvit undersökta, hvarefter detaljerade
beskrifningar lemnats, huru de lämpligen borde skötas. Der råden
blitvit följda, hafva rikliga skördar erhållits med större ekonomisk behållning.

Kulturingeniörens årliga lön är 3,000 kronor.»

»Föreningens årsmöten.

Föreningen har årligen tvenne sammanträden, ett under sommaren
och ett. på hösten. Vid båda förekomma, utom de löpande ärendenas
behandling, äfven diskussioner öfver ämnen, hörande till mosskulturen,
och vid sommarmötet företagas exkursioner till sevärda mossodlingar.

Flera gånger hafva äfven utställningar blifvit anordnade för att
belysa mosskulturens ståndpunkt.

Att dessa diskussionsmöten, exkursioner och utställningar, som
bruka vara talrikt besökta, äro till stor nytta, behöfver ej närmare
påpekas.»

»Föredrag.

Föreningen, hvars ändamål är att inom vårt land sprida kunskap
om mosskulturen, söker äfven genom anordnande af föredrag verka för
sitt mål. Vanligen hållas sådana föredrag vid hushållningssällskapens
eller landtmannaföreningarnas sammanträden.»

»Föreningens tidskrift.

Föreningen utgifver en tidskrift, som utkommer med 6 häften
om året.

Uti densamma meddelas tjenstemännens berättelse öfver deras resor,
resultaten från vegetations- och fältförsöken, besluten vid sammanträden

Sjette hufvudtiteln.

och dervid förda diskussioner, beskrifningar öfver enskilda mossodlingar
samt andra uppsatser, som kunna vara af intresse inom mosskulturens
område.

Genom upplysande illustrationer och kartor samt genom val af
lärorika uppsatser söker föreningen att göra tidskriften så gagnelig
som möjligt, och vi hysa den öfvertygelsen att den bidragit till spridande
af mycken kunskap öfver rätta sättet att sköta mossarne.

Ledamöternes afgift för tidskriften är bestämd till endast 1 krona
70 öre, postbefordringsafgiften inberäknad, emedan föreningen ansett
att enda sättet att få den allmännare spridd inom landet är att priset
sättes ytterst lågt. Till följd häraf och då en mängd exemplar af tidskriften
utdelas kostnadsfritt, såsom till landtbruks- och landtmannaskolor,
till flera tidningsredaktioner o. s. v., betäckas icke utgifterna för
densamma genom inkomsterna. Tryckningskostnaden har blifvit så låg
som möjligt genom de förseglade anbud, som infordrats från stadens
olika tryckerier gång efter annan, hvarvid städse lägsta anbudet antagits.

Endast undantagsvis hafva författarearfvoden utgifvits t. ex. år 1892,
då 200 kronor utbetalades för en beskrifning öfver Gotlands myrar med
åtföljande karta. Under senaste åren är intet författarearfvode utgifvet.

Att under sådana förhållanden erhålla tidskriften billigare, än den
för närvarande är, skulle icke kunna ske på annat sätt, än genom att
inskränka uppsatsernas antal. Denna utväg vore dock mindre välbetänkt,
ty endast- genom tidskriften kan föreningen sprida kunskap om
mosskulturen till en mängd af sina ledamöter, hvilka aldrig kunna bevista
ett sammanträde, erhålla besök af kulturingeniören eller sjelfva
besöka försöksfälten, och dessutom är det så många svårigheter och
frågor, som böra besvaras och belysas; så många framsteg, som böra
framhållas, eller misstag, som begås och för hvilka bör varnas; så mycket
af intresse från andra länder, der mosskulturen intager ett framstående
rum, som bör komma till den svenska allmänhetens kännedom,
att föreningen i stället ansett sig i möjligaste mån böra göra tidskriften
omfattande och lärorik.

Till sekreteraren, som tillika är tidskriftens redaktör, utbetalas ett
årligt arfvode af 1,000 kronor och till kassaförvaltaren, hvilken äfven
är räkenskapsförare och expeditör af tidskriften, 1,000 kronor per år.

Det kan visserligen synas, som om den totalsumma, hvilken utbetalas
till föreningens tjenstemän, är hög, men i förhållande till de omfattande
och mångsidiga arbeten, som förekomma, kan ingen minsk -

48 Sjette hufvudtiteln.

ning göras i deras antal, och hvar och en för sig uppbär en jemförelsevis
låg aflöning.»

»Slutligen torde i denna redogörelse öfver verksamhetsplanen för
närmaste framtid äfven böra omnämnas föreningens vid dess senaste
sammanträde fattade beslut i fråga om

Mosskolonisationen.

Den enskilda offervilligheten, hvilken, såsom redan förut blifvit antyda
tagit sig ett uttryck deruti att personer mot erläggande en gång
för alla af 100 kronor ingått såsom ständiga ledamöter, har nemligen
under loppet af innevarande år beredt föreningen tillfälle att inköpa
försöksfältet vid Flahult, som förut endast arrenderades, samt ett angränsande
område, för att på en del af detta område söka anordna tvenne
s. k. mosskolonier och sålunda bidraga till lösandet af en för närvarande
å dagordningen stående vigtig fosterländsk fråga. Denna plan, som
med stort intresse omfattats af föreningen, kommer att i samband med
hennes öfriga arbeten för sitt förverkligande taga hennes medel och
arbetskrafter* i anspråk till det yttersta och att göra hennes behof af
ett ökadt statsunderstöd i hög grad trängande, ja rent af nödvändigt.»

Slutligen har föreningen anfört att, då föreningen i det förslag till
inkomst- och utgiftsstat för innevarande år, som åtföljt föreningens
underdåniga framställning om anslag för samma år och hvilket förslag
närmare omförmäles i statsrådsprotokollet för den 13 januari 1894, beräknat
ett statsanslag af 15,000 kronor, men Riksdagen beviljat endast
10,000 kronor, föreningen nödgats uti arbetsplanen för år 1895 göra
alla de inskränkningar, som vore möjliga, utan att verksamheten
komme att allt för mycket rubbas; att det dock vore sannolikt att
föreningen, alla dessa besparingar oaktadt, ej skulle kunna till fullo
afbetala hela den skuld å 4,000 kronor, den åsamkat sig vid 1895 års
början, fastän hvarje försök dertill skulle göras; samt att af det meddelade
förslaget till inkomst- och utgiftsstat för år 1896 syntes tydligt
framgå att föreningen blefve nödsakad fortfarande göra inskränkningar
i sin verksamhet, om den ej sattes i tillfälle förfoga öfver de medel,
som för dess orubbade och kraftiga bedrifvande visat sig vara oundgängliga.

Landtbruksstyrelsen, som den 8 oktober 1894 afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande öfver ifrågavarande ansökning, har, med erinran

Sjette hufvudtiteln.

hurusom styrelsen tillförene vid flera tillfällen, med anledning af framställningar
från mosskulturföreningen om statsunderstöd till föreningen,
uttalat sig för önskvärdheten deraf att föreningen komme i åtnjutande
af statsbidrag till det belopp, föreningen i hvar och en af berörda
framställningar ansett erforderligt för ett fullständigt uppnående af
föreningens ändamål, eller 15,000 kronor, anfört att styrelsen saknade
anledning att i förevarande fall frångå berörda uppfattning. På grund
häraf bar styrelsen, som icke hade något att erinra vid den uti nu
ifrågavarande framställning gjorda beräkning af föreningens inkomster
och utgifter för år 1896, hemstält att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen
äska ett anslag till föreningen för år 1896 af 15,000 kronor under
vilkor att det skulle åligga föreningen ej mindre att inom viss tid till
Eders Kongl. Maj:t afgifva berättelse rörande anslagets användande
samt att vara underkastad inspektion från statens sida af föreningens
verksamhet, än äfven att kostnadsfritt tillställa hvardera af rikets landtbruksinstitut
två exemplar samt en hvar af de med statsmedel understödda
landtmanna- och landtbruksskolor ett exemplar af föreningens
tidskrift för år 1896.

Slutligen har föreningen till civildepartementet inkommit med särskilda
skrifter i ämnet äfvensom öfverlemnat, biand andra handlingar,
förslag till inkomst- och utgiftsstat för föreningen år 1895 samt uppgift
å föreningens ekonomiska ställning den 31 december 1894.

Enligt den förra handlingen skulle föreningens utgifter under innevarande
år utgöra: skuld från år 1894 4,350 kronor, tidskriftens utgifvande
7,139 kronor, diverse postporton 680 kronor, kulturförsök i olika provinser
4,000 kronor, vegetationsförsök 275 kronor, experimentalfältet
vid Flahult 6,300 kronor, resekostnader för hållande af föredrag, för
inspektion af försöksfälten, för meddelande af råd och upplysningar till
mossodlare i skilda delar af landet, för undersökningar af mossar m. m.
2,600 kronor, aflöningar 10,600 kronor, inventarier och literatur 1,300
kronor, årsmöten 500 kronor, hyror och arrenden 630 kronor, samt
diverse omkostnader och oförutsedda utgifter 850 kronor. Till betäckande
af dessa, till ett sammanlagdt belopp af 39,224 kronor uppgående
utgifter beräknar föreningen det beviljade statsanslaget 10,000
kronor, anslag af hushållningssällskap och landsting 12,000 kronor, ledamotsafgifter
6,600 kronor, inkomster af tidskriften 6,474 kronor, skilnad
mellan utbetalda och erhållna räntemedel 150 kronor, samt inkomst af
experimentalfältet vid Flahult 2,000 kronor, eller tillhopa 37,224 kronor,
liih. till lUitd. Frot. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 7

50 Sjette hufvudtiteln.

i följd hvaraf föreningen beräknas komma att hafva en skuld till år
1896 af 2,000 kronor.

En jemförelse mellan detta förslag och den af föreningen förut
uppgjorda, uti statsrådsprotokollet för den 13 januari 1894 omförmälda
inkomst- och utgiftsberäkning för innevarande år visar att följande utgiftsposter
blifvit i det senast uppgjorda förslaget nedsatta, nemligen:
tidskriftens utgifvande med 526 kronor, resekostnader med 2,400 kronor,
aflöningar med 300 kronor och årsmöten med 500 kronor; att deremot
följande utgiftsposter blifvit höjda, nemligen diverse postporton
med 80 kronor, inventarier och literatur med 300 kronor, hyror och
arrenden med 30 kronor samt diverse omkostnader och oförutsedda utgifter
med 115 kronor; att medan den förut framlagda utgiftsberäkningen
upptager kulturförsöksverksamheten till 7,600 kronor, nemligen
för kulturförsök 4,000 kronor, för vegetationsförsök 400 kronor, för
experimentalfältet vid Strömsberg 200 kronor och för experimentalfältet
vid Flahult 3,000 kronor, det senast framlagda förslaget upptager för
kulturförsöken i olika provinser likaledes 4,000 kronor, för vegetationsförsök
275 kronor och för experimentalfältet vid Flahult 6,300 kronor,
deraf för dikningar, nyodlingar m. m. 1,200 kronor, för sandkörning
800 kronor, för kulturförsöken 3,000 kronor samt för nybyggnader
1,300 kronor, hvadan förslaget för kulturförsöksverksamheten i dess
helhet upptager 10,575 kronor; att, förutom statsanslaget, inkomsten af
räntor nu beräknats 150 kronor lägre än i det först uppgjorda förslaget,
under det inkomstposterna anslag af hushållningssällskap och landsting
samt inkomster af tidskriften höjts, den förra med 350 kronor och den
senare med 314 kronor; att en ny inkomstpost tillkommit, nemligen
den till 2,000 kronor beräknade inkomsten af experimentalfältet vid
Flahult; samt att, under det i det förut uppgjorda förslaget icke beräknats
någon skuld till år 1896, det nu ingifna förslaget, såsom förut
nämnts, upptager sådan skuld till belopp af 2,000 kronor.

Den inlemnade uppgiften öfver föreningens ställning den 31 december
1894 utvisar att föreningens tillgångar utgjordes af Flahults egendom
med experimentalfält, upptagen till 15,000 kronor, diverse inventarier,
bokförda till 8,925 kronor 51 öre, inköpta gödselämnen i lager till värde
af 1,129 kronor, behållning i spanmål, afsedd för utsäde, upptagen
till 388 kronor 42 öre, samt fordran för försåld spanmål m. m. 826
kronor 50 öre, eller tillhopa 26,269 kronor 43 öre; att såsom föreningens
skulder upptagits vexellån till belopp af 4,000 kronor samt kassabrist
350 kronor eller sammanlagdt 4,350 kronor, hvadan föreningens tillgång
utöfver skuld sålunda utgjorde 21,919 kronor 43 öre; samt att föreningen

Sjette hufvudtiteln.

dessutom egde för mosskolonisationen vid Flahult särskildt afsedda tillgångar,
utgörande tillhopa 2,100 kronor.

Uti sina sistberörda skrifter har föreningen närmare redogjort för
de vidtagna förändringarne uti förslaget till inkomst- och utgiftsstat för
innevarande år och dervid anfört, bland annat, att experimentalfältet
vid Strömsberg indragits. Vid kulturförsöken å Flahults. experimentalfält
hade afsevärda besparingar gjorts, men då åtskilliga nyodlingar
måste å detsamma företagas, blefve utgifterna för detta konto
ganska stora under innevarande år, helst ett spanmålsmagasin måste
byggas. Hittills hade säden forslats till Jönköping och der uti
tvenne förhyrda magasin rengjorts och förvarats. Sedan ett spanmålsmagasin
vid Flahult erhållits, kunde kontrakten om arrende af
magasinen i Jönköping uppsägas. För inventarier jemte literatur
vore anslaget sänkt mot hvad som åtgått under år 1894, men kunde
dock icke upptagas till mindre än 1,300 kronor. Äfven i afseende
på kulturförsöken hade föreningen ansett sig nödsakad att på
grund af sina små tillgångar inskränka verksamheten för att i möjligaste
mån nedbringa kostnaderna och. derigenom kunna minska skulden.
Sålunda vore för kulturförsöken uti olika provinser och vid Flahult,
hvilka år 1894 kostat tillsammans 8,720 kronor, för år 1895 anslagna
endast 7,000 kronor. Utan att alldeles förrycka verksamheten både föreningens
styrelse icke ansett sig kunna föreslå ytterligare inskränkningar.

Genom den utredning, som föreningen nu framlagt, synes mig vara
ådagalagdt att ett statsanslag af 15,000 kronor är behöflig!, såvida
föreningens gagnande verksamhet skall kunna fortgå i önskvärd utsträckning,
och jag anser mig derföre, oaktadt framställning i enahanda
syfte icke vann senaste Riksdags bifall, ega full anledning att förorda
att anslag till nämnda belopp beviljas föreningen för nästkommande år.
Jag tillstyrker alltså att Eders Kongl. Maj:t, måtte föreslå Riksdagen
att till understöd åt svenska masskultur för eningen på extra stat för
år 1896 anvisa ett anslag af 15,000 kronor.

Beträffande vilkoren för anslagets åtnjutande synes mig böra stadgas
— förutom de af landtbruksstyrelsen ifrågasätta vilkoren, deribland
inspektion från statens sida af föreningens verksamhet, hvilken inspektion
framdeles, likasom för innevarande år, bör tillkomma landtbruksstyrelsen
— jemväl det förbehåll, att ett för statens räkning utsedt
ombud, för hvilket kostnaden bör bestridas af föreningen, skall deltaga
i revisionen af föreningens förvaltning med skyldighet att om revisionen
afgifva yttrande till landtbruksstyrelsen.

Sjette hufyudtiteln.

[26.] Med underdånig skrifvelse den 17 november 1894 har chefen för

Undersöknin- Sveriges geologiska undersökning öfverlemnat förslagsberäkning öfver de
gärna. under år 1896 till fullföljande af de geologiska arbetena erforderliga
medel. Beräkningen upptager utgifterna till 94,500 kronor, deraf för

Aflöning en.

Löner, arfvoden samt ersättning till tillfälliga biträden...... kr. 58,450: —

Fältarbetena.

Rese- och traktamentsersättning in. m.................................... » 19,000:_

Byraafdelning en.

Inventarier, arbetsmateriel m. m............................................. » 2,000:_

Biblioteket och samlingarna.

Böcker, kartor och samlingar ................................................ » 1,700: _

Kart- och boktrycket.

Tryckning af kartor, beskrifningar och uppsatser samt

ritning af originalkartor o. d.......................................... » 12,000:_

Värme och diverse utgifter.

Omkostnader................................................................................ )5 1,350-_

■ kr. 94,500: —

Denna förslagsberäkning öfverensstämmer i afseende å utgifterna
med den, som för detta år framlades för 1894 års Riksdag, allenast
med den ökning af aflöningssumman, som betingas deraf att löneförhöjning
beräknats med 500 kronor för hvar af tre geologer, Indika enligt
gällande bestämmelser skulle från och med år 1896 blifva dertill
berättigade.

Till betäckande af dessa utgifter påräknar chefen omkring 500 kronor
genom försäljning af kartor och andra publikationer, och det anslagsbelopp,
som bör för år 1896 af Riksdagen begäras, beräknas derföre
af chefen till 94,000 kronor.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1894
redogjorde jag för innehållet af en utaf chefen för undersökningen

Sjette liufvudtiteln.

i en till civildepartementet den 4 oktober 1893 inkommen skrifvelse
gjord framställning om ändring i vissa afseenden af det geologiska
kartverkets skalor. Jag erinrade dervid att det för det dåvarande
vore bestämdt att det geologiska kartverket skulle bearbetas i skalan
1 : 100,000 och kartorna utgifvas utan terrängbeteckning i skalan
1 : 200,000. I berörda skrifvelse hemstälde chefen att upprättandet af
geologiska plankartor i skalan 1 : 200,000 måtte varda instäldt samt i
dessas ställe, på grund af fortsatta rekognosceringar i skalan 1 : 100,000,
offentliggöras dels jordartskartor i sistnämnda måttstock, tryckta på
topografiskt underlag i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de öfver landskapet
Halland upprättade, år 1892 utgifna kartor af detta slag, med
undantag dock för de kartblad, som folie inom Blekinge samt möjligen
Göteborgs och Bohus län, hvaröfver liknande plankartor undantagsvis
skulle utgifvas, dels äfven och samtidigt med jordartskartorna berggrundskartor
i den skala, som för de senare framdeles kunde varda af
Eders Kongl. Maj:t påbjuden.

I detta förslag instämde, enligt hvad jag vidare meddelade, kommissionen
för de allmänna kartarbetena.

För egen del yttrade jag beträffande jordartskartorna att jag icke
tvekade att förorda att den gamla skalan 1 : 200,000 utan terrängbeteckning
måtte utbytas mot skala 1 : 100,000 med terräng, der icke i
särskilda fall det till undvikande af otydlighet blefve nödvändigt att
öfvergifva terrängbeteckningen. Hvad angick bergartskartan, i afseende
å hvars utgifningsskala undersökningens chef icke i nyssberörda skrifvelse
afgaf bestämdt förslag, enär han ansåg ytterligare försök i denna
fråga böra ega rum, ansåg jag att i afseende'' å denna borde, i allmänhet
åtminstone, iakttagas att den upprättades å särskildt blad och i
betydligt mindre skala.

Då chefens sist berörda skrifvelse ånyo anmäldes inför Eders Kongl.
Maj:t den 25 maj 1894, behagade Eders Kongl. Maj:t, enär det syntes
lämpligt att skalorna för såväl jordartskartan som berggrundskartan i ett
sammanhang pröfvades, anbefalla chefen att inkomma med definitivt
underdånigt förslag, i hvilken skala berggrundskartan borde upprättas
och utgifvas, hvarjemte Eders Kong]. Maj:t förordnade att, intilldess
frågan om skalorna blifvit slutligen afgjord, utgifvandet af geologiska
plankartor i skalan 1 : 200,000 skulle inställas.

Det sålunda infordrade förslaget bär undersökningens chef nu i
underdånig skrifvelse den 30 oktober 1894 afgifvit.

1 denna skrifvelse har chefen till en början meddelat att han låtit
genom ritning och färgläggning för hand framställa kartor i tre olika

Sjette hufvudtiteln.

skalor, nemligen 1 : 100,000 på topografiskt underlag samt 1 : 200,000
och 1 : 300,000 utan terrängbeteckning, öfver två af samma geolog
undersökta områden, nemligen bladen Oskarshamn och Varberg, af
Indika blad det förra omfattade en trakt med särdeles stor omvexling
af bergarter, hvaremot det senare bladet utgjorde ett i petrografiskt
afseende jemförelsevis enformigt område. Dessa kartor äro bifogade
chefens skrifvelse.

Vidare har chefen anfört att, då hänsyn toges till hvad som för
öfrigt vore kändt om vårt lands geologi, syntes dessa kartförsök gifva
vid handen, dels att de topografiska förhållandena endast undantagsvis
stode i något direkt samband med bergarternas fördelning och att sålunda
terrängbeteckningen ej erbjöde några afsevärda fördelar vid berggrundens
studium, dels att skalan 1 : 100,000 vore större än som i allmänhet
kräfdes för ett tydligt återgifvande af berggrundens vexlingar.
En bergartskarta i samma skala som jordartskartan skulle visserligen,
såsom tillförene blifvit af chefen antydt, medföra flera fördelar, men af
nu omförmälda skäl ansåge han sig dock icke böra ifrågasätta densammas
antagande.

En nödvändig förutsättning — yttrar chefen vidare — för att
en bergartskarta skulle uppfylla sin bestämmelse vore emellertid att
skalan valdes så stor, att beteckningar, namn och förklaringar af praktiskt
eller vetenskapligt gagn kunde derå inrymmas, utan att läsbarheten
minskades, något som isynnerhet för allmänheten, som vore ovan
vid kartstudier, medförde stor olägenhet. Alla dessa vilkor kunde, enligt
chefens förmenande, knappast uppfyllas af den minsta af de ifrågasatta
skalorna, 1 : 300,000, och derför ansåge han sig icke heller kunna
tillstyrka densammas antagande. Skalan 1 : 200,000 syntes chefen deremot,
att döma af de hittills medhunna försöken, väl uppfylla de anspråk,
som borde ställas på en bergartskarta öfver vårt land. Då en
så omvexlande berggrund som bladet Oskarshamns kunnat på ett fullt
tydligt sätt åskådliggöras, så syntes samma skala äfven vara tillräcklig
för de flesta öfriga områden, ty eu rikare vexling af bergarter förekomme
hos oss endast undantagsvis, såsom t. ex. i vissa delar af bergslagen,
der till och med skalan 1 : 100,000 kunde vara för liten, så att
i hvarje fall specialkartor i större skala måste upprättas.

Chefen erinrar vidare att han i sin förberörda, i statsrådsprotokollet
för den 13 januari 1894 omnämnda skrifvelse beräknat reproduktionskostnaden
i medeltal för berggrundskartor i skalan 1 : 100,000 till
600 kronor och i skalan 1 : 200,000 till 400 kronor för hvarje blad,
hvarvid förutsatts att reproduktionen skedde genom fotolitografi, samt

Sjette hufvudtiteln.

meddelar vidare att enligt kostnadsförslag från generalstabens litografiska
anstalt skulle de vid skrivelser! fogade kartornas gravyr, litograffiering
och tryckning i en upplaga af 700 exemplar utgöra

för bladet Oskarshamn i skalan

» » b »

)) B » »

b » Varberg »

bb» »

B B B »

1 : 100,000
1 : 200,000
1 : 300,000
1 : 100,000
1 : 200,000
1 : 300,000

kronor 877,
b 480,
b 395,
b 580,
b 299,
b 259.

Mellan kartor i skalan 1 : 300,000 och kartor i den af chefen förordade
skalan 1 : 200,000 vore således prisskilnaden så obetydlig, att
något afseende derå vid valet emellan de båda skalorna knappast borde
ifrågakomma.

På grund af hvad chefen sålunda anfört har han slutligen hemstält
att, såvida förslaget att i skalan 1 : 100,000 utgifva jordartskartor
med topografiskt underlag vunne Eders Kongl. Maj:ts godkännande,
skalan för de berggrundskartor, som skulle åtfölja desamma, måtte bestämmas
till 1 : 200,000, samt att specialkartor i större skala måtte utgifvas
öfver de områden, för hvilka omständigheterna sådant kräjcle.

Kommissionen för de allmänna kartarbetena har i anledning af
chefens nu afgifna förslag den 22 november 1894 afgifvit infordradt
yttrande och deruti meddelat att vid ärendets behandling visserligen
af åtskilliga bland kommissionens ledamöter framhållits fördelarna af
att få berggrundskartorna tryckta i samma skala som jordartskartorna
samt liksom dessa på underlag af de topografiska kartorna i skalan
1 : 100,000, med deraf följande större lätthet för den stora allmänheten
att kunna orientera sig på kartorna och draga full nytta af desamma,
men att, med särskild hänsyn till svårigheten att få åtskilliga vigtiga
geologiska berggrundsbeteckningar att framträda tillräckligt tydligt på
det topografiska underlaget samt med fästadt afseende, äfven på kostnaden
för kartornas mångfaldigande, något yrkande icke, gent emot
den af undersökningens chef förebragta utredningen, gjorts på valet af
skalan 1 : 100,000, hvarför kommissionen beslutat instämma i kartverkschefens
underdåniga yttrande. . ...

I ofvanberörda, i statsrådsprotokollet den 13 januari 18J4 omlormälda
skrifvelse har undersökningens chef beräknat reproduktionskostnaderna
för de ifrågasatta jordartskartorna i skalan 1 : 100,000 till högst

Sjette hufrudtiteln.

1,200 kronor per blad och, på sätt nyss nämnts, för bergartskartor i
skalan 1 : 200,000 till 400 kronor per blad. Sammanlagda kostnaden
för framställandet af såväl jordarts- som bergartskarta öfver den ytvidd,
som ett topografiskt kartblad omfattar, skulle alltså utgöra 1,600
kronor, medan, enligt hvad chefen meddelade, motsvarande utgifter för
ett geologiskt kartblad af den beskaffenhet, som hittills åstadkommits i
skalan 1 : 200,000, äro vid pass 1,300 kronor samt för den lilla berggrundskarta,
som plägar åtfölja beskrifningarne till undersökningens
kartblad, omkring 100 kronor, hvadan utgifningskostnaderna i dess helhet
med det nuvarande utgifningssättet äro omkring 1,400 kronor per
blad. Kostnaden för de geologiska kartornas utgifvande i de nu ifrågasatta
förändrade skalorna skulle således öfverstiga kostnaden för de
hittills förekommande kartornas utgifvande med omkring 200 kronorper blad.

I afseende å fragan, huruvida de föreslagna förändringarna i skalorna
skulle föranleda någon förändring i kostnaderna för arbetena å
fältet, har undersökningens chef i en aflemnad promemoria meddelat att
förändringarna skulle komma att medföra minskade utgifter för rekognosceringen
å fältet derigenom, att konturerna mellan berg i dagen och
jordarterna komme att bortfalla.

På grund af hvad undersökningens chef nu anfört anser jag mig böra
förorda att skalan för bergartskartorna bestämmes till 1 : 200,000. Då
enligt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 25 maj 1894 denna skala skall
användas vid utgifningen af generalstabens karta icke blott öfver Norrbottens
utan äfven öfver hela Vesterbottens län jemte af bladindelningen
betingade delar af angränsande län, kommer samma skalas tillämpande
vid berggrundskartornas utgifvande i södra delen af landet jemväl, på sätt
äfven undersökningens chef antydt, att medföra den fördel att småningom
en karta öfver berggrunden inom hela riket kommer till utförande i
samma skala. I afseende å jordartskartorna har jag ingen anledning
att frångå min sistlidna år uttalade åsigt att dessa kartor böra utgifvas
i skalan 1 : 100,000 och med terrängbeteckning. För vissa trakter af
vårt land torde likväl för ettdera eller båda slagen af kartor en mindre
skala möjligen kunna vara tillräcklig, liksom det å andra sidan undantagsvis
kan visa . sig behöfligt att tillämpa en större skala. Det kan
jemväl stundom visa sig lämpligt att, till undvikande af otydlighet, å
jordartskartorna utesluta terrängbeteckningen. Frågan huruvida i dvlika
fall en afvikelse bör ske från hvad såsom regel är stadgadt synes "dock
för hvarje särskildt tillfälle böra hänskjutas till Eders Kongl. Maj:ts
afgörande.

Sjette hufvudtiteln.

På sätt redan antydts, föranleda de nu föreslagna förändringarne
icke någon nämnvärd tillökning i kostnaderna för det geologiska kartverket
och inverka icke på frågan om bestämmande af 1896 års anslag
för undersökningen.

Derest Eders Kongl. Maj:t gillar hvad jag ofvan i afseende å kartverkets
utgifning föreslagit, hemställer jag alltså, i öfverensstämmelse
med den af chefen för undersökningen uppgjorda förslagsberäkning, att
Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att, för fortsättande under år 1896 af de geologiska undersökningarna
och utgifvande af derpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,
bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af 94,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

I enlighet med hvad landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse
af den 13 september 1894 hemstält och med erinran att andre instruktören
i husslöjd Jonas Wallander genom nådigt bref den 20 december
1894 förklarats berättigad att åtnjuta det honom af Riksdagen för
innevarande år beviljade personliga ålderstillägg, tillstyrker jag att
Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1896 anvisa, till anställande af en andre
instruktör i husslöjd, 2,000 kronor och, såsom personligt ålderstillägg till
andre instruktören Jonas Wallander, derest han fortfarande i denna egenskap
med godt vitsord tjenstgör, 500 kronor, eller tillhopa 2,500 kronor.

Vidare hemställer jag, med anledning jemväl af eu i ämnet gjord,
af kommerskollegium med eget underdånigt utlåtande af den 6 november
1894 insänd framställning, att Eders Kongl. Maj:t måtte, i likhet
med hvad förut egt rum, föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1896 bevilja, såsom bidrag till upprätthållande
af väfskolan i Boras — med vilkor att från Elfsborgs läns
landsting eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande minst hälften
af statsanslaget — 3,800 kronor och, såsom bidrag till aflönande af en
andre lärare vid samma skola, 1,000 kronor, under vilkor att enahanda
belopp varder för ändamålet från nämnda läns landsting eller eljest
tillskjutet.

[27.]

Andre instruktör
i
husslöjd.

[28.]
Yäfskolan i
Borås.

Bih. till Riksd. Prat. lH(dö. 1 Hand. 1 Afcl. 1 Haft.

Sjette Imfvudti teln.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

[29.] Uti den till 1894 års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående

fndefsunder- statsverkets tillstånd och behof föreslog Eders Kong! Maj:t Riksdagen
visning. att, i likhet med hvad för samma år medgifvits, jemväl för år 1895
på extra stat anvisa ett anslag af 15,000 kronor att af Eders Kongl.
Maj:t användas till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandel
ssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska
handelsinstitut, under förutsättning, hvad Göteborgs handelsinstitut beträffade,
att Göteborgs stadsfullmäktige och, hvad Schartaus handelsinstitut
anginge, att grosshandelssocieteten i Stockholm fortfarande till
instituten lemnade årligt understöd till minst samma belopp som dittills
samt på de vilkor i öfrig!, som Eders Kongl. Maj:t kunde finna
skäligt bestämma.

Efter det denna framställning blifvit af Riksdagen bifallen, förordnade
Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 25 maj 1894 att det
af Riksdagen sålunda anvisade anslag skulle användas till understöd åt
berörda handelsinstitut, med högst hälften eller 7,500 kronor till hvartdera
institutet, under följande vilkor och förbehåll, nemligen

att vid hvardera af nämnda institut skulle beredas tillfälle till afgiftsfri
undervisning för minst åtta medellösa elever och att för öfrigt
nedsättning i elevafgiftema borde ske i den mån institutets styrelse
pröfva de eleverna deraf vara i behof, dock ej till lägre belopp än 100
kronor för hvarje elev;

att institutens styrelser skulle efter utgången af läsåret 1894—1895
till Eders Kongl. Maj:t inkomma med uppgift om institutens inkomster
och utgifter för undervisningen under nämnda läsår samt om det belopp,
som utöfver erlagda elevafgifter skulle influtit, derest samtliga
eleverna, frieleverna inberäknade, erlagt fulla elevafgifter;

att understödet till hvardera institutet skulle intill förenämnda
summa, 7,500 kronor, utgå med sammanlagdt det belopp, som motsvarade
dels skilnaden mellan de elevafgifter, som erlagts, och de afgifter,
som skolat erläggas, om alla eleverna betalt fulla afgifter, dels ock
hvad som å frielever och icke fullt betalande elever belöpte af den
summa, hvarmed, oaktadt nyssberörda godtgörelse, inkomsterna tilläfventyrs
understege utgifterna, i hvilka senare dock icke Ange inberäknas
den kostnad, som vid Schartaus handelsinstitut erfordrades för
läroverkshusets lämpande för ny parallelklass samt för varumuseum och
laboratorium; samt

Sjette hnfvudtiteln.

att understödsbeloppen icke finge lyftas, förrän dels, hvad Göteborgs
handelsinstitut beträffade, Göteborgs stadsfullmäktige och, hvad
Schartaus handelsinstitut anginge, grosshandelssocieteten i Stockholm
lemnat understöd till minst samma belopp som dittills, dels ock genom
inspektion af sakkunnig person, som af Eders Kongl. Maj:t utsåges,
visshet vunnits att undervisningen vid instituten under det gångna
läsåret bedrifvits i sådan omfattning och utsträckning samt på sådant
sätt, att den kunde anses med institutens ändamål öfverensstämmande.

Uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift har styrelsen för Göteborgs
handelsinstitut anhållit att understöd af allmänna medel jemväl för
år 1896 måtte institutet beredas och i sådant afseende hufvudsakligen
anfört, att vid institutet under läsåret 1894—1895 4 elever i första och
3 elever i andra klassen samt 1 elev i den ettåriga fackkursen för
studenter åtnjöte kostnadsfri undervisning, hvarjemte 15 elever i första
och 10 elever i andra klassen betalade den nedsatta elevafgiften 100
kronor; att skilnaden mellan det belopp, som skulle influtit, om samtliga
förenämnda elever, frieleverna inberäknade, erlagt full afgift, och
det belopp, som af mindre betalande elever influtit, utgjorde 7,300 kronor;
att vid början af läsåret 1894—1895 ansökningar om nedsättning i elevafgiften
inkommit för 26 elever, hvilka alla blifvit godkända i inträdespröfningen
och styrkt sitt behof af nedsättning i afgiften, men att, då
institutets andel af statsanslaget endast medgifvit att bevilja sådan nedsättning
åt 16 af de sökande, de elever utvalts, som styrelsen ansett
vara mest i behof af denna förmån; att af de 25 elever, som beviljats
nedsättning i undervisningsafgiften, 13 elever vore från Göteborg och
12 elever från andra orter; att frieleverna alla vore från Göteborg,
hvilket styrelsen ansåge bero derpå att medellöse ynglingar från annan
ort icke vore i tillfälle att uppehålla sig i Göteborg under den tid
kursen vid institutet varade; att af de 10 sökande, som till följd af
anslagets otillräcklighet icke kunnat erhålla nedsättning i elevafgiften,
5 vore från Göteborg och 5 från andra orter; att elevantalet vid institutet
läsåret 1894—1895 uppginge till 86, det största antal, som under
institutets sextioåttaåriga tillvaro förekommit; att styrelsen icke tilltrodde
sig att uttala något omdöme, huruvida denna ökning af elevantalet
uteslutande berodde på möjligheten att vid institutet erhålla
billigare undervisning, men att det stora antalet åt elever, som sökt
att komma i åtnjutande af billigare undervisning, dock tydde på att så
vore förhållandet; att derföre någon ytterligare ökning af elevantalet
näppeligen vore att vänta, såvida styrelsen icke sattes i tilllälle att

Sjette hufvudtiteln.

medgifva nedsättning i eievafgiften åt flere än det med institutets nuvarande
anslag vore möjligt; att, under förutsättning att de nu i första
klassen intagna 4 frieleverna och 15 eleverna till nedsatt afgift vid
läsårets slut flyttades till andra klassen, tillfälle att få sina afgifter nedsatta
till 100 kronor kunde beredas allenast 10 elever i första klassen;
att elevantalet nu vore fördeladt på dels två klasser, hvardera i två
parallelafdelningar, och dels en särskild afdelning, benämnd ettåriga
fackkursen för studenter; att omförmälda delning af klasserna i parallelafdelningar
förorsakade institutet stora kostnader, i synnerhet som i
den ettåriga fackkursen för studenter något större antal elever knappast
kunde påräknas; att, då i första klassen under innevarande läsår funnes
50 elever, det blefve nödvändigt att äfven under nästa läsår, då dessa
elever uppflyttats i andra klassen, låta delningen af denna klass i två
parallelafdelningar förblifva orubbad; att, om den ettåriga fackkursen
för studenter medräknades, andra klassen sålunda fortfarande komme
att bestå af tre afdelningar; att, under förutsättning att läsåret 1895—1896
anmälde sig ungefär samma antal inträdessökande till första klassen
som vid början af innevarande läsår, eller omkring 50, hvilka då också
måste delas på två parallelafdelningar, hvartill utrymme funnes och lärarekrafter
kunde erhållas, det sammanlagda elevantalet komme att uppgå
till något öfver 100, fördelade på fem afdplningar; att, om man i enlighet
med nu vunnen erfarenhet antoge att minst hälften af detta
antal vore i behof af billigare undervisning, derest tillfälle till sådan
kunde för dem beredas, skulle, för att möjliggöra nedsättning i afgiften
till 100 kronor för dessa 50 elever samt för bibehållande af 8 frielever,
erfordras ett bidrag af statsmedel till belopp af 12,400 kronor; att, då
Göteborgs handelsinstitut i sin af Göteborgs stadsfullmäktige skänkta
läroverksbyggnad hade utrymme för fem afdelningar med omkring 25
elever i hvarje afdelning, styrelsen vågade hoppas att det understöd
från statens sida, som nu visade sig vara erforderligt för att sätta institutet
i stånd att draga till sig ett elevantal, tillräckligt att fylla dess
lärosalar, skulle kunna erhållas; samt att styrelsen på grund af hvad
sålunda anförts i underdånighet anhölle att Eders Kongl. Maj:t täcktes
åt institutet bereda ett anslag för år 1896 af 12,000 kronor för att
sätta institutet i stånd att mottaga, utom 8 frielever, ett större antal
elever till nedsatt afgift, men att styrelsen, om hinder skulle möta för
anslagets ökande, i underdånighet anhölle att institutet äfven under år
1896 måtte få komma i åtnjutande af lika stort anslag, som förut beviljats,
eller 7,500 kronor.

Sjette hufvudtiteln.

Till följd af härå erhållen nådig remiss har kommerskollegium inkommit
med underdånigt utlåtande af den 30 oktober 1894 och dervid
tillika öfverlemnat en till kollegium ingifven, till Eders Kongl. Magt
stäld skrift, deruti styrelsen för grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola,
Frans Schartaus praktiska handelsinstitut, anhållit att understöd af
allmänna medel till belopp af 7,500 kronor äfven för år 1896 måtte
nämnda institut beredas.

I denna skrift har styrelsen anfört att de genom understöd af
statsmedel för åren 1894 och 1895 möjliggjorda nedsättningarna i avgifter
haft till omedelbar följd, att elevantalet, som under de fem läsåren
1888 — 1893 utgjort i medeltal 44,8 per år, under läsåret 1893—
1894 ökats till 60 och innevarande läsår ytterligare stigit till 71; att
de genom läroverkshusets förändring under 1894 års sommar åvägabragta
nya lokalerna för en parallelklass samt för varusamling och
laboratorium från början af läsåret 1894—1895 tagits i anspråk för
sina respektive ändamål och att den nyinrättade parallelklassen detta
år räknade ett antal af 25 elever; att, då institutets egna tillgångar
icke vore tillräckliga hvarken att bibehålla de gjorda nedsättningarna i
afgifter, af hvilka nedsättningar följden blifvit ofvan omförmälda tillväxt
i elevantalet, eller att bestrida de genom den nya parallelklassen
m. m. betydligt ökade kostnaderna för undervisningen, talande skäl syntes
föreligga för att institutet äfven för år 1896 måtte komma i åtnjutande
af ett anslag af allmänna medel intill samma belopp som under
föregående år, eller 7,500 kronor.

För egen del har kommerskollegium — under erinran, bland annat,
att, med anledning af det för år 1894 anvisade anslaget, Eders Kongl.
Maj:t, enligt nådigt bref till kollegium den 17 mars samma år, i nåder
förordnat inspektor för instituten, med föreskrift att denne borde under
såväl vårterminen som höstterminen 1894 besöka instituten samt, sedan
inspektionen blifvit fullbordad, derom till kollegium afgifva berättelse,
hvilken kollegium hade att med eget utlåtande till Eders Kongl. Maj:t
öfverlemna, samt med anmälan att någon berättelse om inspektion år
1894 af handelsinstituten dittills icke kommit kollegium tillhanda, hvilket
syntes bero derpå att ifrågavarande inspektion då ännu icke kunnat
fullbordas — vidare anfört att, enligt hvad kollegium meddelat i underdånigt
utlåtande den 24 oktober 1893, afgifvet i anledning af styrelsernas
för ifrågavarande handelsinstitut då gjorda ansökningar om understöd
för år 1895, elevantalet under läsåret 1893—1894 utgjort, vid
Göteborgs handelsinstitut 63 och vid Schartaus handelsinstitut, på sätt
redan nämnts, 60. Då vid början af läsåret 1894 —1895 elevantalet

Sjette hufyudtiteln.

varit vid det förra institutet 86 och vid det senare 71, hade sålunda
sedan nästföregående läsår en afsevärd ökning af elevantalet egt rum
vid båda instituten. Detta förhållande, som åtminstone till hufvudsaklig
del syntes hafva sin grund i den möjlighet att erhålla billigare
undervisning vid instituten, som genom de hittills anvisade understöden
af statsmedel blifvit beredd, syntes redan i och för sig tala för anvisande
af fortsatt dylikt understöd. Och med hänsyn så väl härtill som
till hvad i (ifrigt af institutens styrelser i ärendet andragits, ansåge
äfven kollegium meranämnda båda handelsinstitut böra beredas understöd
af statsmedel jemväl för år 1896. Hvad anginge beloppen af de
ifrågasatta understöden, funne kollegium, utan att underkänna vigten af
de skäl, som af styrelsen för Göteborgs handelsinstitut åberopats till
stöd för ett förhöj dt anslag åt detta institut, sig icke böra förorda en
dylik förhöjning, då år 1894 vore det första år, för hvilket institutet
vore berättigadt att under ofvan angifna vilkor och förbehåll komma i
åtnjutande af understöd af statsmedel. Kollegium tillstyrkte alltså
i underdånighet, det täcktes Eders Kongl. Maj:t vidtaga åtgärd för
beredande åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens
i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut,
af ett understöd af statsmedel för år 1896 till belopp af 15,000 kronor
att användas med högst hälften eller 7,500 kronor till hvartdera institutet
under de vilkor och förbehåll, som genom ofvanberörda nådiga
bref den 25 maj 1894 stadgats.

Lika med kommerskollegium, anser jag icke skäl att för år 1896
ifrågasätta någon förändring i afseende'' å de anslagsbelopp, som af
Riksdagen för innevarande år beviljats till de båda handelsinstituten;
och jag tillstyrker alltså att Eders Kongl. Makt täcktes föreslå Riksdagen att

jemväl för år 1896 på extra stat anvisa ett anslag af 15,000
kronor . att af Eders Kongl. Maj:t användas till understöd åt Göteborgs
handelsinstitut och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans
Schartaus praktiska handelsinstitut, under förutsättning, hvad Göteborgs
handelsinstitut beträffar, att Göteborgs stadsfullmäktige och, hvad
Schartaus handelsinstitut angår, att grosshandelssocieteten i Stockholm
fortfarande till instituten lemna årligt understöd till minst samma belopp
som hittills samt på de vilkor i öfrigt, som Eders Kongl. Maj:t
kan finna skäligt bestämma.

Sjette hufvudtiteln.

För innevarande år, liksom för åtskilliga föregående år, har Riksdagen
på extra stat beviljat ett anslag af 20,000 kronor att af Eders
Kongl. Maj:t användas för att åt alster af svensk industri och svenska
näringar bereda afsättning i främmande länder.

1 fråga om användande af det för år 1894 beviljade anslaget omnämnde
jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari
samma år att Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 24 november

1893 anvisat till mejeriagenturen i Manchester 8,500 kronor och till
fiskeriagenturen i Norra Tyskland 5,000 kronor.

Sedermera har Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 2 februari
1894 medgifva att af 1894 års anslag ett belopp af 4,000
kronor finge tilldelas Erik Wadner för att under nämnda år i Kapkolonien
verka för afsättning af alster af svensk industri och svenska
näringar samt i allmänhet för utvecklingen af Sveriges handelsförbindelser
med sagda koloni. Återstående beloppet, 2,500 kronor, bär Eders
Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 16 november 1894 beviljat Sveriges
allmänna exportförening för att tilldelas föreningens stipendiat i
Egypten A. Lanner, hvarjemte Eders Kongl. Maj:t i sammanhang dermed
för år 1894 beviljade exportföreningen till bestridande af kostnaderna
för föreningens verksamhet ett understöd af 30,000 kronor,
som anvisades från manufakturförlagslånefonden.

Af ifrågavarande anslag för innevarande år bar Eders Kongl. Maj:t
den 16 november 1894 för upprätthållande af ofvannämnda båda agenturer
anvisat enahanda belopp, som af 1894 års anslag dertill beviljats,
eller tillhopa 13,500 kronor, hvaremot beslut om dispositionen af återstoden
af anslaget ännu icke fattats.

I mitt åberopade yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari

1894 omnämude jag jemväl att Eders Kongl''. Maj:t den 24 november
1893, vid beviljande af understöd till exportföreningen för år 1893,
tillika anbefalt kommerskollegium att — sedan kollegium låtit verkställa
fullständig utredning rörande omfånget och beskaffenheten af
föreningens verksamhet för hela den tid, som densamma fortgått, dervid
föreningen borde beredas tillfälle att lemna tillgång till dess
samtliga räkenskaper och handlingar och i öfrigt. meddela upplysningar
— till Eders Kongl. Maj:t afgifva utlåtande om det gagn för
landets näringar, som exportföreningens verksamhet kunde antagas hafva
medfört, och om utsigterna i detta hänseende för framtiden, tillika med
yttrande, huruvida, till hvad belopp och under hvilka vilkor understöd
af statsmedel vidare borde föreningen tilldelas, äfvensom föreskrifvit

[30.]

Befrämjande af
svenska alsters
afsättning i
utlandet.

Sjette hufvudtiteln.

att det skulle åligga kollegium att, om kollegium ansåge anslag af statsmedel
ej vidare höra föreningen tilldelas, afgifva förslag, hvilka andra
anordningar syntes böra från statens sida vidtagas för befrämjande af
svenska alsters och tillverkningars afsättning i främmande länder.

Efter det i anledning häraf genom en af kollega ledamöter, kommerserådet
Th. Nordström, den anbefalda utredningen blifvit verkstäld,
samt kollegium, med öfverlemnande af en utaf Nordström uppgjord
fullständig promemoria rörande utredningen, inkommit med underdånigt
utlåtande af den 26 maj 1894, har Eders Kongl. Maj:t vid
underdånig föredragning häraf denna dag, med godkännande af den
utaf mig uttalade åsigt att exportföreningens nuvarande agenturverksamhet
icke vidare borde i samma omfattning eller under samma betingelser
som hittills med statsmedel understödjas, men att föreningen
för sin verksamhet i öfrigt på af mig närmare angifvet sätt borde erhålla
dylikt understöd, anbefalt chefen för civildepartementet att inhemta
yttrande från exportföreningens styrelse, huruvida föreningen, under förutsättning
att den erhölle ett statsunderstöd af 15,000 kronor, vore villig
att under år 1895 upprätthålla sin verksamhet i hufvudsakligen den
form, som af mig sålunda angifvits, och derjemte att under samma år
utgifva den publikation, som för närvarande under namn af »Berättelser
om handel och sjöfart» utgåfves genom utrikesdepartementets försorg,
mot erhållande af ett ytterligare statsanslag af 4,000 kronor och på
de vilkor i öfrigt, som med chefen för utrikesdepartementet kunde
aftal as.

Det belopp, som sålunda kan komma i fråga att tilldelas exportföreningen,
sedan dess svar ingått, torde kunna bestridas af den ännu
icke disponerade återstoden af ifrågavarande anslag för innevarande år
jemte andra till Eders Kongl. Maj:ts disposition stälda medel.

Hvad nu angår frågan om anslag för år 1896 till befrämjande af
svenska alsters afsättning i främmande länder, anser jag mig böra
föreslå förhöjning af det belopp, som hittills plägat för ändamålet af
Riksdagen beviljas, på det att medel må vara att tillgå för tillgodoseende
af ett länge kändt behof, nemligen inrättande af handelsstipendier.

Redan i en till Eders Kongl. Maj:t stäld skrift af den 25 maj
1888 gjorde styrelsen för Sveriges allmänna exportförening framställning
om vidtagande af åtgärder i syfte att utbilda agenter för befrämjandet
af exporten af svenska produkter, i hvilket afseende styrelsen
förestälde sig att detta mål kunde uppnås dels genom förbättrande af
våra handelsskolor, och dels genom beredande af stipendier åt unge

Sjette hufvudtiteln.

män, som egnade sig åt handelsyrket, för att i utlandet förskaffa sig
de derför erforderliga kunskaperna.

Till följd af härå erhållen nådig remiss inkom kommerskollegium,
efter inhemtande af handels- och sjöfartsnämndernas i Stockholm, Göteborg
och Gefle yttranden i ämnet, med underdånigt utlåtande af den
9 oktober 1888. I detta utlåtande anförde kollegium att en på omedelbar
iakttagelse vunnen kännedom hos svenske affärsmän om utländska
handelsförhållanden, handelsbruk m. m. kunde med skäl anses
vara af synnerlig nytta för handelssamfärdseln mellan Sverige och utlandet.
Möjligheten att ernå en sådan kännedom stode dock endast ett
fåtal till buds, till följd af de med vistelse under längre tid i utlandet
förenade kostnader. Genom inrättande af stipendier för det antydda
ändamålet skulle emellertid flere med lofvande merkantila anlag utrustade
unge män kunna beredas tillfälle att i främmande länder ernå
berörda kännedom och vinna utbildning i sitt yrke; och vare sig desse
sedan återvände till fäderneslandet eller grundläde egna affärer i utlandet,
borde deras erfarenhet alltid kunna nyttigt återverka på vårt
affärslif i allmänhet och särskildt på förmedlandet af vår exportverksamhet.
Kollegium förestälde sig dock att nyss antydda erfarenhet
icke på ett tillfredsställande sätt kunde ernås endast genom resor i
främmande länder och studiet i allmänhet af dervarande ekonomiska
förhållanden, utan fast hellre vinnas genom ett verkligt deltagande i
arbetet på handelskontor i utlandet, hvadan, derest handelsstipendier
skulle komma att inrättas, de uttryckligen borde vara afsedda att sätta
stipendiaterna i stånd att i utlandet såsom biträden eller volontärer å
handelskontor deltaga i det merkantila arbetet och dymedelst utbilda
sig i sitt yrke.

Vidare upplyste kollegium att man äfven flerstädes i utlandet hade
i berörda syfte inrättat stipendier. Så utdelade handelsakademien i
Wien sådana, hvarvid vore föreskrifvet, bland annat, att den, som undfått
dylikt stipendium, skulle på bestämd tid hafva infunnit sig å den
utländska handelsplats, för studier å hvilken stipendiet erhållits, och
der inträdt å handelskontor, hvilket måls ernående handelsakademien
genom rekommendationer sökte underlätta, samt vara skyldig att efter
ett hälft års vistelse på platsen afgifva en kortare och efter ett års
förlopp en mera omfattande redogörelse för sin anställning och den
nytta, han kunnat af stipendiet draga, med vid redogörelsen fogadt
intyg att stipendiaten verkligen utöfvat den af honom uppgifna verksamhet.
Dessa stipendier kunde, der omständigheterna sådant föranledde,
få inneliafvas under ytterligare ett år.

Bih. till Riksd. Blot. 181J5. I Sami. 1 Afd. 1 Höft.

Sjette hufvudtiteln.

I Frankrike lemnade »la Société d’encouragement pour le commerce
franQais d’exportation», auktoriserad genom ministeriela förordningar den
25 juni 1884 och den 23 januari 1885, understöd af flera slag, såsom
dels större belopp med återbetalningsskyldighet för mottagaren deraf,
när han sjelf ansåge sig kunna betala, dels resekostnadsersättning och
underhåll för längre eller kortare tid vid resor till aflägsnare länder,
dels slutligen »appui moral» i form af rekommendationer. Understödstagarne
vore skyldige att följa vissa föreskrifter och periodvis besvara
vissa frågor, upptagna å ett dem lemnadt, frågeformulär. Räkenskapsåret
1886—1887 hade utbetalts 44,470 francs 20 centimes i olika
slags understöd åt 44 personer.

1 Belgien funnes s. k. »Bourses de voyage en faveur de jeunes
Beiges, se rendant å 1’étranger pour compléter leur éducation professionelle».
Dessa understöd hade tillkommit genom belgiska regeringens
beslut den 19 februari 1862. Till en början hade det härför lemnade
statsanslaget utgjort 25,000 francs, hvilken summa under de senare
åren höjts till 45,000 francs om året. Stipendierna, som lemnades för
år och varierade mellan 4,000 och 6,000 francs, allt efter de länder,
som stipendiaten skulle besöka, finge innehafvas ända till tre år. Ändamålet
med stipendierna vore att bereda de särskilda individerna tillfälle
till förkofran i yrket, men ej att gagna något särskildt handelsintresse;
och man utginge dervid från den uppfattning att den af stipendiaterna
vunna erfarenheten i alla händelser komme Belgien till godo, antingen
stipendiaten återvände till hemlandet eller qvarstannade i utlandet och
der började egen affär, hvilket senare i synnerhet ansåges såsom ett
eftersträfvansvärdt mål. Ansökningarna till undfående af stipendierna
pröfvades af examenskommissionen vid Antwerpens handelsinstitut.
Det land, som stipendiat ämnade besöka, äfvensom hans verksamhetssfer
skulle godkännas af utrikesministern, som utnämnde stipendiaterna,
hvilka hade att årligen afgifva berättelse rörande det lands industri
och handel, der de vistades.

Efter denna redogörelse för förhållandena i utlandet, uttalade kollegium
såsom sin åsigt att det med förslaget om inrättande af resestipendier
för unge män, som egnade sig åt köpmansyrket, åsyftade ändamål
syntes vara af den betydelse, att beredande af anslag af statsmedel
kunde anses önskvärdt.

Frågan om handelsstipendier fick emellertid hvila i afbidan på utredningen
af den jemväl af exportföreningens styrelse väckta frågan
om åtgärders vidtagande till handelsundervisningens höjande, hvilken

Sjette hnfnidtiteln.

utredning sedermera ledt derhän att anslag beviljats till understöd åt
två handelsläroverk i riket.

Nu har kommerskollegium i sitt omförmälda underdåniga utlåtande
af den 26 maj 1894, med anledning af den kollegium, på sätt
ofvan förmäles, gifna befallningen att efter vederbörlig utredning afgifva
yttrande rörande exportföreningens verksamhet, åter upptagit
frågan om inrättande af handelsstipendier. Kollegium anför i detta
afseende att hvad kollegium i sitt underdåniga utlåtande af den 9 oktober
1888 andragit i fråga om nyttan af dylika stipendier ansåge
kollegium fortfarande gällande. v Rigtigheten af det då sagda hade bekräftats
af erfarenheten från såväl Norge som särskildt Tyskland. I
Norge hade för budgetåret 1887—1888 anvisats ett anslag af 10,000
kronor till handelsstipendier, och enahanda belopp hade derefter utgått
till och med budgetåret 1890—1891. För budgetåret 1891—1892 hade
handelsstipendieanslaget bestämts att utgå med ett belopp »intill 20,000
kronor» och för budgetåret 1892—1893 både beviljats 20,000 kronor.
Ändamålet med dessa stipendieanslag vore hufvudsakligen att
sätta merkantilt utbildade yngre män i stånd att på aflägsna™, förnämligast
transatlantiska handelsplatser, der norska handelsvaror kunde
antagas finna afsättning, göra sig bekanta med förhållandena och vinna
utbildning med det mål för ögonen att öppna direkta förbindelser för
den norska exporthandeln, antingen derigenom att stipendiaterna qvarstannade
i utlandet eller derigenom att de hemma tillgodogjorde sina
i utlandet förvärfvade erfarenheter och förbindelser. De norska stipendierna
hade utdelats till belopp vexlande mellan 5,000 och 2,000
kronor för stipendiat om året. I det utlåtande rörande budgetåret 1892—
1893, som af den norska konstitutionskomitén afgifvits, yttrades att
det icke vore tvifvelaktigt att dessa stipendier redan gjort nytta och
att man derföre vore berättigad att vänta det deras betydelse skulle
tillväxa.

Tillika upplyser kommerskollegium att i eu mångfald utredningar
rörande Tysklands exportliandel framhölles såsom en vigtig orsak till
dennas hastiga utveckling, att de unga tyska handelsadepterna genom
anställning på utländska handelskontor vunne inblick i de olika ländernas
handelsbruk och fordringar på varornas beskaffenhet. Äfven
från Belgien med flera länder kunde samma erfarenhet åberopas; och
under handläggningen af frågan om exportföreningens verksamhet hade
vidare behofvet, af dylika stipendier med tydlighet framträdt.

För egen del anför kommerskollegium att bland de väsentligaste
orsakerna dertill, att de försök, som gjorts att vidga sferen af Sveriges

Sjette lmfvudtiteln.

exporthandel, icke lyckats, vore att räkna bristande kännedom hos industriidkarne
om betingelserna för en lycklig exporthandel, men att
genom inrättande af stipendier, för att åt unge män, som egnat sig åt
handelsyrket eller åt industriel-merkantil verksamhet, bereda tillfälle
att i utlandet vinna praktisk insigt om hvad i det ena eller andra afseende!
erfordrades för åstadkommande af en ökad export af svenska
industrialster, ofvanberörda brister borde kunna småningom väsentligen
minskas och den svenska exporten komma att främjas, vare sig att
stipendiaterna återkomme till fäderneslandet och här vunne arbetstillfällen
eller att de sloge sig ned i utlandet och der verkade såsom specialagenter
eller lyckades öppna egna handelsaffärer eller kunde intressera
främmande importhus, hos hvilka de vunnit anställning, att arbeta
i svenska varor. På grund häraf har kollegium i underdånighet hemstält
att Eders Kong!. Maj:t täcktes anvisa ett belopp af tillsvidare

15,000 kronor att årligen utgå till understöd åt unge män, som i främmande
länder önskade inhemta vidgade insigter och erfarenhet i handelsyrket.
Beträffande de sålunda ifrågasatta stipendierna, hvilkas fördelning
kollegium ansåge lämpligen böra af Eders Kongl. Maj:t bestämmas
på förslag af kommerskollegium efter styrelsens för exportföreningen
hörande, har kollegium föreslagit att Eders Kongl. Maj:t täcktes

dels förklara att för kompetens till erhållande af dylikt stipendium
skulle erfordras att styrka sig ej mindre hafva med göda betyg genomgått
antingen handelsinstitut eller högre tekniskt läroverk eller ock
på annat sätt förskaffat sig motsvarande teoretiska förkunskaper, än
äfven hafva förvärfvat praktiska insigter i handelsväsendet, antingen
genom sjelfständig agenturverksamhet med artiklar, som kunde blifva
af någon större betydelse för svensk export, eller genom någon tids
väl vitsordad konto overksamhet på handelskontor eller vid industriel
anläggning, helst sådan, der verksamheten omfattade artiklar af nyssberörda
slag;

dels i öfrigt bestämma att stipendiat finge antingen uppehålla sig
å någon viss handelsplats i det land, der han önskade vinna vidare utbildning,
eller besöka flera länder och handelsplatser, likasom han ock
finge taga anställning på utländskt handelskontor, vare sig såsom volontär
eller mot lön; att stipendium, som i regel finge utgå till belopp af
2,000—5,000 kronor för år, skulle utdelas för ett år i sänder, dock att
den, som erhållit stipendium, kunde på ny ansökning och efter ny pröfning
hvarje gång komma i åtnjutande af dylikt understöd under tillsammans
högst tre år, likväl i allmänhet med ett för hvarje gång minskadt
belopp; att stipendiebeloppet skulle i hvarje särskild! fall be -

Sjette hnfnidtiteln.

stämmas med hänsyn till, bland annat, aflägsenheten af och lefnadskostnaderna
i det eller de länder, stipendiat skulle besöka; samt att stipendiat
skulle vara skyldig att inom tid, som vid stipendiets tilldelande bestämdes,
inställa sig i det land eller något af de länder, der lian skulle
uppehålla sig under stipendietiden, samt i öfrigt ställa sig till efterrättelse
hvad som vid stipendiets tilldelande blefve bestämdt i fråga om
såväl den eller de utrikes platser, han skulle besöka, som ock föremålet
för hans verksamhet m. m.;

dels ock förordna att ansökning till erhållande af stipendium af
ifrågavarande slag skulle till kommerskollegium ingifvas inom tid, som
af kollegium bestämdes, och ej mindre åtföljas af prestbetyg, utvisande
sökandens ålder, och af de betyg eller intyg, sökanden kunde förete,
än äfven innehålla uppgift å det land eller de länder, dit sökanden
tänkte begifva sig, jemte den plan för sin verksamhet, sökanden ämnade
under vistelsen utomlands följa; att stipendiat skulle vara skyldig
att för hvarje hälft år af stipendietiden rörande sin verksamhet
och sina iakttagelser beträffande handelsförhållanden, afsättningsmöjligheter
för svenska varor m. in. i det främmande land, der han
vistades, eller det land eller de länder, han under sina resor besökt, afgifva
berättelse, som skulle till kommerskollegium insändas senast inom
två månader efter utgången af den tid, berättelsen skulle omfatta, samt
vara åtföljd af intyg derom att stipendiaten uppehållit sig i det land eller
de länder, som i berättelsen afsåges; samt att af stipendiebeloppet finge
af stipendiat eller hans befullmäktigade ombud lyftas eu tredjedel vid utresan
eller, derest stipendiat redan vistades i det land, der han tänkte
vidare uppehålla sig, genast efter stipendiets beviljande, den andra
ti''edjedelen efter det den första samt den sista tredjedelen efter det den
andra halfårsberättelsen afgifvits och godkänts; och borde nyssberörda
berättelser, i den mån sådant af kollegium pröfvades lämpligt, i tryck
offentliggöras.

Sedan genom handelsundervisningens ordnande, hvartill Riksdagen
under de senaste åren beviljat anslag, möjlighet blifvit beredd att åt ett
större antal af de unge män, som egna sig åt handelsyrket, bibringa
en underbyggnad, som bör göra dem skicklige att tillgodogöra sig de
erfarenheter, som vid yrkets studerande i utlandet kunna vinnas, torde nu
tidpunkten vara inne att statsmedel särskildt anslås, för att sätta dem
i tillfälle att på sådant sätt inhemta vidgade insigter och erfarenhet samt
såmedelst göra dem duglige att i framtiden kraftigt kunna verka för
utvecklingen af våra handelsförhållanden och befrämja exporten af våra

[31.]

Bergsskolorna
i Filipstad
och Falun.

70 Sjette hnfmdttteln.

alster och tillverkningar. Hvad beträffar beloppet af det för ändamålet
erforderliga anslag, anser jag mig böra biträda hvad kommerskollegium
derutinnan föreslagit, likasom jag i hufvudsak icke har något att erinra
mot de af kommerskollegium föreslagna vilkor och förbehåll för åtnjutande
af stipendierna.

Då ändamålet med de ifrågasätta stipendierna är att befrämja den
svenska exporten på utlandet, synas mig, på sätt jag redan antydt, de
erfordei liga medlen lämpligen böra beredas genom en förhöjning af
det hittills af Riksdagen för detta ändamål beviljade anslaget å 20,000
kronor. Och då för uppehållande af ofvan omförmälda agenturer i
Manchester och i Norra Tyskland fortfarande lärer erfordras samma
belopp som hittills eller 13,500 kronor, torde anslaget i sin helhet sålunda
böra för år 1896 bestämmas till 28,500 kronor.

Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen

att för år 1896 på extra stat anvisa ett anslag af 28,500 kronor
att af Eders Kongl. Maj:t användas till befrämjande af afsättning i
främmande länder af alster af svensk industri och svenska näringar.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

_ Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning,
beviljade Riksdagen, enligt dess underdåniga skrifvelse den 4 maj 1894,
angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel,
under vilkor att bergsskolorna i Filipstad och Falun med dertill hörande
skolor för bergsarbetare komme att jemväl under år 1895 fortsätta
sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning som dittills och
underkastade sig den inspektion, Eders Kongl. Maj:t funne skäligt bestämma,
på extra stat för år 1895, i likhet med hvad förut för flera år
egt ram, ett belopp af 14,000 kronor att till brukssocietetens fullmäktige
i jernkontoret utbetalas.

Vid anmälan af detta beslut anförde Riksdagen att Riksdagen, som
tagit kännedom om berättelserna öfver de under senare åren företagna
inspektioner af dessa skolor, deraf inhemta!, bland annat, att under de
tio läsåren från hösten 1883 till våren 1893 sammanlagda antalet elever
utgjort vid Filipstads bergsskola 121 och vid bergsskolan i Falun 129,
eller i medeltal årligen 12,i i Filipstad och 12,9 i Falun, samt att under
berörda period i öfre afdelningen undervisats vid den förra skolan 90
och vid den senare 86 samt i nedre afdelningen vid den förra 22 eller
i medeltal endast 2,2 och vid den senare 34 eller endast 3,4 i medeltal

Sjette hufvudtiteln.

för år, hvarjemte under samma tid 9 s. k. extra elever vid hvardera
skolan åtnjutit undervisning. Med afseende å det ringa antal elever,
som begagnat sig af undervisningen i dessa båda skolor, särskildt i
dessas lägre afdelningar, förefölle det Riksdagen, som om den undervisning,
hvilken genom dessa skolor bibringades, skulle kunna meddelas
med mindre kostnader än dem, som nu för detta ändamål utginge.
Särskildt hade Riksdagen fäst sin uppmärksamhet dervid att väsentlig
besparing skulle kunna vinnas genom båda skolornas sammanslagning
till en, hvilken åtgärd, efter den utveckling, kommunikationerna i de
trakter, der dessa skolor vore belägna, under senare åren erhållit, möjligen
utan olägenhet skulle kunna vidtagas. I saknad af erforderlig
utredning i detta ämne vore Riksdagen ej i tillfälle att närmare uttala
sig i frågan, men hade dock ansett sig böra fästa Eders Kongl. Maj:ts
uppmärksamhet derå; och då en omorganisation af ifrågavarande skolor
icke syntes kunna företagas utan medverkan af brukssocietetens fullmäktige
i jernkontoret, ville Riksdagen hos Eders Kongl. Maj:t göra
framställning derom att Eders Kongl. Maj:t måtte sätta bemälde fullmäktige
i tillfälle att yttra sig i detta ämne och att Eders Kongl. Maj:t
derefter måtte för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill förhållandena
kunde föranleda. Riksdagen anhöll alltså att Eders Kongl.
Maj:t, efter det brukssocietetens fullmäktige i jernkontoret blifvit hörda
i fråga om förändrad organisation af berörda skolor, täcktes till Riksdagen
inkomma med det förslag i ämnet, hvartill förhållandena kunde
föranleda.

Då Riksdagens berörda skrifvelse den 25 maj 1894 inför Eders
Kongl. Maj:t anmäldes, behagade Eders Kongl. Maj:t anbefalla kommerskollegium
att inhemta brukssocietetens fullmäktiges i jernkontoret yttrande
i fråga om förändrad organisation af ofvannämnda skolor samt
derefter till Eders Kongl. Maj:t inkomma med det utlåtande och förslag
i ämnet, hvartill förhållandena kunde föranleda; och har kollegium
till fullgörande af denna befallning med eget underdånigt utlåtande af
den 18 december 1894 öfverlemnat ett af fullmäktige i jernkontoret
afgifvet underdånigt yttrande i ämnet.

Innan jag redogör för innehållet af detta yttrande, anser jag mig
böra meddela hvad kommerskollegium i afseende å ifrågavarande skolors
tillkomst och organisation in. m. upplyst.

Bergsskolan i Filipstad upprättades år 18301 på initiativ af dåvarande
bergmästaren E. A. von Schéele och liar till ändamål att meddela
elementära såväl teoretiska som praktiska kunskaper åt ynglingar,
som vilja egna sig åt jernhandteringen. Vermlands och Dals bruks -

Sjette hnfvudtiteln.

egare utse en direktion att i samråd med inspektor och skolans föreståndare,
hvilka båda utses af fullmäktige i jernkontoret, vårda skolans
angelägenheter. Läroanstalten är i verksamhet från den 1 november
det ena året till den 15 oktober det följande. Undervisning meddelas
i aritmetik och algebra, ritkonst, elementär kemi, mineralogi och fysik,
metallurgi, synnerligast jernets, och första grunderna af skogshushållningen,
med särskilt afseende å kolning, hvarjemte såväl tackjernstillverkning
som stångjernssmide skall praktiskt öfvas. Elevantalet är
beräknadt till 16 för hvarje lärokurs. Lärokursen är tvåårig, men elev
kan få afgångsbetyg efter ett år. Emellertid hafva under de senaste
tio åren endast 12 elever begagnat undervisningen under två år. Inträdesfordringarna
äro: att hafva fyllt 18 år, att hafva tillbragt åtminstone
ett år vid jernbruk eller masugn, att känna svenska språkets
grammatik, svensk historia och geografi samt aritmetik till och med
regula de tri, geometri och två grader algebra. En afgift af femtio
kronor erlägges af hvarje elev; afgiften kan dock efterskänkas i fall
af fattigdom eller återfås i fall af utmärkt flit. Numera meddelas äfven
undervisning åt bruks- och bergverksarbetare.

Den nuvarande bergsskolan i Falun inrättades af jernkontoret,
efter det den förut i Falun befintliga högre bergsskolan flyttats till
Stockholm.

Den lägre bergsskolan i Falun, som började sin verksamhet den
1 november 1870, har ungefär samma syfte och omfattning i afseende
å läroämnen som bergsskolan i Filipstad. Skolan har två afdelningar,
en för utbildande af bruksförvaltare och bruksbetjente och en för bergverks-
och bruksarbetare. Lärokursen fortgår från den 1 november
det ena året till den 15 oktober det följande. Två å tre månader af
denna tid användas till praktisk sysselsättning i metallurgi och grufbrytning.
Lärokursen omfattar ett år, men elev kan få begagna ytterligare
ett års undervisning. Skolan förvaltas af en utaf jernkontoret
utsedd direktion, bestående af inspektor och 4 ledamöter, deribland
skolans föreståndare. Skolan lärer vara äfsedd att mottaga 16 elever.
Elev, som kan vinna inträde vid fyllda 17 år, skall underkastas en inträdespröfning,
derest han ej kan förete betyg öfver erforderliga kunskaper.
Inträdesfordringarne bestämmas af direktionen. För inträde i
öfre afdelningen betalar elev 50 kronor och för inträde i nedre afdelningen
10 kronor; dock kunna efter pröfning af direktionen afgifterna
återställas till eleven.

Vid hvartdera läroverket utgöras lärarne af två ordinarie lärare,
hvaraf en föreståndare, och extra lärare, som anställas i mån af behof

Sjette hufYudtiteln.

och tillgång på derför erforderliga medel. Skolorna äro inrymda i
byggnader, tillhörande enskilda eller kcfrporationer. Reglementen för
skolorna äro utfärdade af fullmäktige i jernkontoret, för skolan i Filipstad
senast den 13 maj 1861 och för skolan i Falun den 17 juli 1871.

Fullmäktige i jernkontoret hafva uti sitt ofvanberörda yttrande anfört
ordagrant följande:

»Frågan om bergsskolornas i Filipstad och Falun förening till ett
för hela landet gemensamt lägre bergsläroverk är icke ny, utan har
förut vid särskilda tillfällen, innan den nu ånyo blifvit af Riksdagen
bringad å bane, utgjort föremål för fullmäktiges och brukssocietetens
noggranna ompröfning. Redan vid brukssocietetens allmänna sammankomst
år 1880, således allenast nio år efter det bergsskolan i Falun
träd! i verksamhet, fann societeten sig böra uppdraga åt fullmäktige
att taga i öfvervägande, huruvida två särskilda läroanstalter för den
lägre bergsundervisningen kunde anses vara af behofvet påkallade, och
att, om fullmäktige dervid skulle finna att bergsskolorna i Filipstad och
Falun med dertill hörande skolor för bergsarbetare kunde lämpligen
sammanföras till en enda, förlagd på den af dessa begge orter, som
fullmäktige ansåge mest ändamålsenlig, samt under förutsättning tillika
att statsanslag till den lägre bergsundervisningen fortfarande blefve att
tillgå, vidtaga de åtgärder, som för verkställande af en sådan förändrad
reglering af ifrågavarande läroanstalter funnes erforderliga. Sedan
emellertid ej mindre bergsskolornas styrelser än äfven dåvarande föreståndaren
för tekniska högskolan, öfverdirektören K. Styffe, efter anmodan,
i saken sig yttrat och dervid framhållit de många betänkligheter,
som talade mot den ifrågastälda sammanslagningen, funno fullmäktige,
efter sorgfälligt öfvervägande, sig icke böra vidtaga någon
åtgärd för nämnda reglerings genomförande. Vid anmälan hos brukssocieteten
under dess nästföljande allmänna sammankomst 1883 af detta
fullmäktiges beslut blef detsamma af societeten utan meningsskiljaktighet
gilladt och godkändt, och under den derefter förflutna tiden har societeten
icke funnit sig ega anledning att söka åstadkomma någon förändring
i angifna syftet.»

»Vid mottagande af kommerskollegii förevarande anmodan att inkomma
med yttrande rörande förändrad organisation af de lägre bergsskolorna
hafva fullmäktige ånyo infordrat yttranden i ämnet från styrelserna
för nämnda skolor, och anhålla fullmäktige att till en början
få redogöra för hvad i dessa yttranden hufvudsakligen förekommer.»

»Hvad först bergsskolan i Filipstad angår, så har dess styrelse — då
Riksdagen, så vidt styrelsen kunnat finna, med den ifrågasatta förändBih.
till lliksd. Prot. 1895. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 10

Sjette hufVudtiteln.

rade organisationen hufvudsakligen afsett de båda skolornas sammanslagning
till en, och då till srtöd derför åberopats dels att besparing i
utgifter härigenom skulle vinnas, dels ock att sammanslagningen borde
utan olägenhet kunna företagas i anseende till icke allenast det ringa
antal elever, som särskild! i skolornas lägre afdelningar begagnat sig
af undervisningen, utan äfven de i väsentlig mån lättade kommunikationer,
som under senare tider blifvit inom landet beredda — anfört
att det väl vore sant att en betydlig besparing skulle uppstå, i fall
det ena läroverket helt enkelt indroges och det andra skulle bibehållas
med i hufvudsak samma organisation som för närvarande, men att det
syntes styrelsen tvifvelaktigt, om ett enda sådant läroverk kunde anses
tillfredsställande och svarande mot behofvet. De nuvarande skolorna
vore anordnade för 12, högst 16 lärjungar hvardera, och det nya läroverket
torde för den skull böra anordnas med minst ett dubbelt så
stort antal platser, till följd hvaraf skollokalerna behöfde utvidgas, liksom
ock lärarepersonalen ökas. Visserligen kunde för den utomstående
synas antagligt att den nuvarande lärarepersonalen utan svårighet
skulle kunna undervisa ett vida större antal elever, men, då eleverna
oftast hade ringa förkunskaper och läsvana samt lärokursen vore allenast
ettårig, under det att de teoretiska och praktiska läroämnena vore
både många och omfattande, måste läraren så mycket sysselsätta sig
med hvar och en lärjunge, att han, derest undervisningen skulle blifva
till fullt gagn för lärjungen, icke kunde medhinna undervisa ett afsevärdt
större antal elever än det nuvarande, hvartill komme att lärarne
vid bergsskolorna vore sysselsatta med undervisningen icke obetydligt
längre del af året än lärarne vid de allmänna elementarläroverken, i det
att undervisningen vid bergsskolan i Filipstad påginge omkring 1,830
timmar, men vid elementarläroverken blott cirka 1,100 timmar under
året. Vidare borde beaktas att den för elevernas utbildning så ytterst
vigtiga praktiska undervisningen i jernets metallurgi icke torde för
samma kostnad som hittills kunna bedrifvas med ett ökadt antal elever,
enär detta sannolikt komme att framkalla obenägenhet hos resp.
bruksegare att, i likhet med hvad för närvarande egde rum, kostnadsfritt
för ändamålet upplåta deras verkstäder.»

»Med afseende å det ringa elevantalet erinrade styrelsen att medeltalet
elever vid skolan i Filipstad under de 65 år, hon varit i verksamhet,
utgjort 12,5; att detta medeltal i någon betydligare grad öfverskridits
endast under tvenne perioder af skolans fortgång, nemligen
dels under tioårsperioden 1869—1879, då det utgjorde 18,5, hvarvid
dock vore att märka att under nämnda period högst exceptionela för -

Sjette hufvud ti teln.

hållanden i afseende på jernhandteringen varit för handen, dels ock
under de sista 5 åren, då det uppgick till 14,4, men under de öfriga
perioderna vexlat- från högst 12,8 (åren 1859—1869) till lägst 10,1 (åren
1830—1839) samt att sålunda det af Riksdagen i dess skrifvelse såsom
särdeles ringa ansedda medeltalet elever under de 10 läsåren 1883—
1893 eller 12,1 endast med 0,4 understigit medeltalet under skolans
hela tillvaro och under de senaste 5 åren betydligt öfverskridits. Särskilt
ville styrelsen framhålla att medeltalet elever under de sista 24
åren, som förflutit sedan nuvarande bergsskolan i Falun år 1871 inrättades,
utgjort 14,7 och alltså varit högre än under de föregående
åren, oaktadt inträdesfordringarna vid Faluskolan varit lägre än de för
inträde i Filipstadsskolan faststälda, samt att det förenämnda medeltalet
elever 12,i under tioårsperioden 1883—1893 öfverstigit det medeltal
af 10,5, som förefunnits under den tioårsperiod, hvilken närmast
föregick inrättandet af bergsskolan i Falun, der elevantalet på det hela
taget för öfrigt varit ungefär lika stort som vid bergsskolan i Filipstad.
Häraf framginge, enligt styrelsens förmenande, att ökadt tillfälle
till undervisning jemväl åstadkomme ökadt antal kunskapssökande, och
det vore icke rätta sättet att befrämja jernbandteringens bästa att vid
en tidpunkt, då densamma, såsom för närvarande, hade att kämpa med
betydande svårigheter, minska tillfället att inhemta kunskaper i till
handteringen hörande ämnen.»

»Hvad de förbättrade kommunikationerna anginge, så vore det visserligen
gifvet att desamma underlättat elevernas resor till skolan, men
Filipstads bergsskola hade aldrig uteslutande eller till någon hufvudsaklig
del varit besökt af elever, som haft sin hemort i Vermland,
utan äfven under den tid, då kommunikationerna varit särdeles obeqväma,
anlitats af lärjungar från alla delar af Sverige och jemväl från
Norge och Finland. Att dessa lättade kommunikationer icke i någon
afsevärd grad inverkat på elevantalet i skolans högre afdelning från
de olika landskapen ådagalades deraf att förhållandet härutinnan icke
undergått någon väsentlig förändring under de 25 första åren af skolans
verksamhet (1830—1855), då inga jernvägar funnits, och de senaste
25 åren.»

»Jemte dessa erinringar vid de omständigheter, på hvilka Riksdagen
grundat sin framställning i ämnet, har styrelsen uttalat den mening
att åtskilliga särdeles beaktansvärda olägenheter otvifvelaktigt
komme att blifva eu gifven följd af den ifrågasatta sammanslagningen.
Sålunda skulle den täflan mellan två likstälda läroverk, som nu egde
rum och som alltid på deras utveckling borde verka fördelaktigt, all -

Sjette hufvudtiteln.

deles upphöra, hvarförutom, när elevantalet blefve större, undervisningen
svårligen skulle kunna blifva så grundlig som eljest, enheten och
sammanhållningen eleverna emellan mindre, tillfällen till ett mera oregelbundet
lefnadssätt deremot större samt kostnaderna för elevernas
uppehälle och bostäder högre. Den största olägenheten vore dock för
visso den, att ökade svårigheter att uppehålla sig vid skolan skulle
uppstå för en del af de arbetsklassen tillhörande obemedlade personer,
som önskade begagna undervisning i skolans lägre afdelning, enär deras
vistelse vid läroverket vore beroende deraf att de kunde erhålla understöd
i matvaror och annat från de närbelägna hemmen, och erfarenheten
hade visat att de fleste, eller 59 af 67, som begagnat undervisningen
i denna lägre afdelning, haft sina hem inom Vermland. Utsigt
för att dylika elevers vistelse vid skolan skulle för framtiden något
underlättas förefunnes visserligen såsom följd af nyligen stiftade fonder
å tillhopa 10,000 kronor, men det lede, så vidt styrelsen kunde finna,
icke något tvifvel att, sådant oaktadt, hufvudsakligen arbetare endast
från skolans granskap skulle kunna besöka dess nedre afdelning och
att således, om den ena af de nu befintliga skolorna indroges, arbetare
från den trakt, der den indragna skolan varit belägen, skulle med vida
större svårighet än under nuvarande förhållanden kunna förvärfva för
utbildningen i yrket erforderliga kunskaper, hvarigenom tillgången på
kunniga och skickliga förmän vid grufvor, hyttor och bruk komme att
försvåras.»

»Under åberopande af hvad sålunda andragits och med erinran
tillika dels att någon anmärkning mot skolans skötsel icke förekommit,
dels ock att bergsskolorna, för hvilkas åstadkommande de omkringliggande
orterna gjort afsevärda uppoffringar, hade för dessa orter betydelse
icke allenast såsom läroanstalter, utan äfven för de undersökningar
och analyser, som vid desamma kunde verkställas, och för de
samlingar af råämnen och produkter, som der funnes tillgängliga och
kunde studeras, hvarför ock skolorna vore att betrakta som ett slags
kemiskt-tekuiska stationer för bergshandteringen, ungefär jemförliga med
de under senare åren med icke obetydlig kostnad för staten inrättade
sådana stationer för jordbruket, förmälde sig styrelsen lika litet nu, som
då frågan, enligt hvad ofvan nämnts, tidigare varit föremål för styrelsens
ompröfning, kunna för sin del tillstyrka en sådan förändring af de
lägre bergsskolornas organisation, hvarigenom de skulle förenas till ett
enda läroverk.»

»Till samma slut har jemväl styrelsen för bergsskolan i Falun kommit
uti sitt till fullmäktige afgifna yttrande. Bemälda styrelse har deri,

Sjette hufvudtiteln.

jemte erinran om vissa af styrelsen för bergsskolan i Filipstad anförda
omständigheter, särskilt framhållit att under tioårsperioden 1883—1893
sammanlagda elevantalet vid bergsskolan i Falun utgjort 134 eller i
medeltal 13,4 för hvarje år och att, om allenast en lägre bergsskola
skulle upprättas, denna enligt styrelsens mening borde anordnas för ett
elevantal, som närmade sig sammanlagda maximitalen; att under sådana
år, då elevernas antal i båda skolorna vore ringa, någon svårighet att
vid ett läroverk bestrida undervisningen för dem alla icke torde möta,
men att, om elevantalet ökades och den sammanslagna skolan skulle
förläggas till Falun, der lokalen, uti hvilken funnes plats för 16 elever,
vore störst, såväl ökadt utrymme med deraf orsakade högre underhållskostnader,
som äfven större tillgång på lärarekrafter erfordrades; att
styrelsen icke kunde yttra sig i fråga, huruvida egarne till den fastighet,
hvari skolan nu vore kostnadsfritt inrymd, skulle befinnas villige att
bekosta den nödiga utvidgningen af lokalen; att hvad lärarekrafterna
beträffade det, enligt styrelsens förmenande, skulle blifva med betydande
svårigheter forenadt att, när elevantalet ökades, finna lämpliga
personer, hvilka vore färdiga att för en obestämd tidrymd kasta sig in
på lärarebanan med sannolik utsigt att efter några få år åter entledigas,
helst ett dylikt behof af lärarebiträde framträdde just i sammanhang
med lyckligare konjunkturförhållanden, då i allmänhet flere och förmånligare
anställningar yppades; att, om man åter till undvikande af nämnda
olägenhet, ville hålla en fast lärarepersonal, någon afsevärd besparing
i kostnaden för undervisningen icke gerna blefve möjlig; samt att elevantalet
i arbetareskolan under den senaste tioårsperioden visserligen utgjort
i medeltal allenast 3,4 årligen, men att från denna lägre afdelning
utgångna elever likväl varit till stort gagn för bergshandteringen,
och både styrelsen sig bekant att just åtskilliga af dessa elever icke
sökt eller kunnat söka inträde i bergsskolan, derest denna icke varit
förlagd i deras hembygd.»

»För bedömande, i hvilken mån en sammanslagning af de båda bergsskolorna
verkligen skulle bereda statsverket någon afsevärd besparing,
hafva fullmäktige funnit nödigt att för de olika fallen att antingen bergsskolan
i Filipstad komme att med bergsskolan i Falun förenas, eller
ock sistnämnda skola blefve med den i Filipstad sammanslagen, söka
erhålla i möjligaste måtto noggranna beräkningar öfver dels kostnaden
för de nuvarande lokalernas för ändamålet erforderliga utvidgning och
förändring, dels den årliga förhöjning i skolornas utgiftsstater, som af
sammanslagningen skulle blifva eu följd. Dessa beräkningar, som bergsskolornas
styrelser anmodats att, hvar för sin skola, afgifva, hafva

Sjette hufvud titeln.

fullmäktige, oaktadt elevernas antal i båda skolorna under vissa år på
1870-talet till och med öfverstigit 40, ansett böra upprättas under förutsättning
att den utvidgade skolan skulle anordnas för att kunna på
skolans båda afdelningar samtidigt emottaga endast omkring 30 elever.»

»Styrelsen för bergsskolan i Filipstad har i anledning häraf anfört
att styrelsen, som ansett att, i händelse det förenade bergsläroverket
blefve förlagdt i nämnda stad, en tillbj^ggnad borde uppföras af samma
material som den nuvarande byggnaden, äfven om kostnaden derigenom
blefve något fördyrad, låtit utarbeta särskildt, af ritningar åtföljdt kostnadsförslag
öfver uppförande af en med den förutvarande byggnaden
sammanbygd flygel af tegel, inrymmande på nedra botten kemiskt laboratorium
och vågrum jemte ett mindre rum för lärarne i kemi samt
i den öfre våningen lektions- och ritsal äfvensom ett lärarerum; att
enligt berörda förslag kostnader för tillbyggnaden utgjorde 7,602 kronor
20 öre, hvartill dock borde läggas 1,000 kronor för inredning med
reagensskåp samt laborations- och ritbord m. in., hvadan totalsumman
för bergsskolebyggnadens förändring skulle uppgå till 8,602 kronor 20
öre; att för att på den korta tiden af ett år kunna åt det angifna antalet
af 30 elever meddela de kunskaper och praktiska färdigheter, som
någorlunda motsvarade behofvet, styrelsen ansett ytterligare två lärare
böra anställas samt deras löner, för att dels kunna erhålla dertill kompetente
personer, dels ock undvika alltför täta ombyten, ej sättas lägre
än till 3,000 kronor för hvardera; att, då den praktiska undervisningen
i jernets metallurgi väl fortfarande som hittills borde ega rum dels vid
skolans försöksmasugn och dels vid bruken under kompetent lärares
ledning, den ökade kostnaden härför icke kunde upptagas till mindre
än 850 kronor; att den för närvarande mycket ringa ordinarie aflöningen
150 kronor till vaktmästaren borde lämpligen höjas med ytterligare
150 kronor, äfvensom att till kemiska laboratoriet och till skolans underhåll
i öfrigt ett ökadt årligt anslag af 1,500 kronor vore erforderligt;
samt att förty den årliga förhöjningen i skolans utgiftsstat skulle
efter sammanslagningen belöpa sig till 8,500 kronor.»

»Bergsskolestyrelsen i Falun har för det fall att det sammanslagna
bergsläroverket skulle förläggas till denna stad förklarat sig anse att
en tillbyggnad med tre fönsters fasad åt gatan och särskild trappbyggnad
åt gårdssidan blefve vid norra gafveln af bergsskolans nuvarande
.byggnad erforderlig, hvarvid bottenvåningen i denna tillbyggnad borde
anordnas med kapell och fasta laborationsbord, försedda med skifver
och reagensskåp efter ytterväggarne, hvarjemte uti öfre våningen skulle
anordnas föreläsnings- och ritsal med fasta ritbord. Kostnaden för en

Sjette luifvudtiteln.

dylik tillbyggnad skulle enligt af sakkunnig person uppgjordt ritningsoch
kostnadsförslag uppgå till ett belopp af 6,600 kronor. För ökande
af lärarekrafterna ansåge styrelsen nödigt att antaga ytterligare tre
lärare, hvilka borde tjenstgöra som andre lärare samtidigt med de förutvarande
lärarne i deras skilda ämnen, samt att desse andre lärare borde
för undvikande, på sätt skolstyrelsen i tilipstad äfven anmärkt, af alltför
täta ombyten åtnjuta följande löneförmåner, nemligen: läraren i
kemi och metallurgi 3,000 kronor, läraren i fysik och mekanik jemväl

3,000 kronor samt läraren i grufvetenskap 1,000 kronor, på dertill
komme att, enligt af styrelsen gjorda beräkningar, eu ökning i anslaget
till bergsskolans underhåll af 1,500 kronor om året blefve behöflig,
skulle sålunda den sammanlagda förhöjningen i Faluskolans årliga utgiftsstat
uppgå till 8,500 kronor eller enahanda belopp, som styrelsen
för bergsskolan i Filipstad för sin del ansett erforderligt, för den händelse
att landets enda lägre bergsskola skulle förläggas i denna stad.»

»Det visar sig af de sålunda framlagda beräkningarna, vid hvilka
fullmäktige för sin del icke haft något att anmärka, att oafsedt erforderliga
kostnader för om- och tillbyggnad af nuvarande skollokalerna
på ena eller andra stället — så vida nemligen dessa lokaler, hvilka af
resp. bruksegare å de särskilda orterna anskaffats, jemväl efter en
sammanslagning åt skolorna fortfarande blifva att för ändamalet påräkna
— de årliga utgifterna för ett för hela landet gemensamt lägre
bergsläroverk icke skulle komma att i någon afsevärd mån understiga
hvad som till de båda skolornas upprätthållande för närvarande utbetalas.
Enligt jernkontorets räkenskaper har under åren 1884—1893
kostnaden i medeltal för år utgjort för bergsskolan i Filipstad 10,600
kronor och för bergsskolan i Falun 10,777 kronor 50 öre, eller tillsammans
omkring 21,400 kronor, deraf statsverket bidragit med ett
allt sedan år 1874 för skolorna anvisadt årligt anslag af 14,000 kronor.
På grund af de nu uppgjorda beräkningarna hafva skolstyrelserna sammanstämmande
kommit till den åsigt, att utgiftsstaten för ett läroverk,
derest detta i afseende å lärarekrafter och för undervisningen nödiga
anordningar skall blifva fullt tidsenligt och med framgång kunna fylla
sin uppgift, skulle, vare sig det förlädes i Filipstad eller Falun, komma
att sluta på ett belopp något öfverstigande 19,000 kronor. Den af
Riksdagen såsom hufvudmotiv för dess framställning åsyftade minskningen
i årliga utgifter för den lägre bergsundervisningen skulle alltså
inskränka sig till cirka 2,300 kronor — en besparing, hvilken synes
fullmäktige vara af jemförelsevis så ringa betydenhet, att den icke bör
verka till vidtagande af en med afseende å nämnda undervisning för -

Sjette hufvudtiteln.

ändrad anordning, hvarigenom, på sätt af skolstyrelserna jemväl blifvit
anmärkt, många beaktansvärda olägenheter tvifvelsutan skulle föranledas.
»

»Ibland dessa olägenheter anse fullmäktige sig böra särskild!, i
underdånighet framhålla att genom sammanslagningen den ena af de
för meddelande af undervisning i bergsmannayrket så vigtiga arbetareskolorna,
eller bergsskolornas lägre afdelningar, skulle bortfalla i en
af landets förnämsta bergslagsorter. Mer än sannolikt är att mången,
kanske de flesta af den oftast obemedlade arbetsklassen, som tillhörde
ifrågavarande näringsgren å den ort, der bergsskolan indragits, icke
skulle finna utväg att annorstädes söka inhemta de teoretiska och praktiska
insigter i yrkets olika delar, hvartill tillfälle nu med lätthet sig
erbjöde. Då emellertid spridandet af nyttiga kunskaper inom bergshandteringeu,
likasom inom hvarje annan industri, icke blott till förvaltningarne
utan ända ned till arbetarne utgör ett kraftigt medel att,
befordra handteringens framgång, ligger deri en maning att icke vidtaga
åtgärder, som kunna hafva motsatt verkan, hvilket blefve fallet,
om någondera af de nuvarande skolorna för bergsarbetare komme att
för framtiden inställa sin verksamhet; och torde i sammanhang härmed
böra nämnas att, enligt fullmäktige lemnad uppösning, till deltagande
i nu pågående lärokurs vid bergsskolan i Falun icke mindre än nio
arbetare sig anmält.»

»Hänvisande till hvad styrelsen för bergsskolan i Filipstad yttrat
om det fördelaktiga uti den täflan, som mellan de båda skolorna nu
eger rum, få fullmäktige härvid tillägga att det ju i allmänhet måste
anses utöfva ett uppfordrande och gagnande inflytande att två likstälda
läroanstalter samtidigt äro i verksamhet, och att äfven från denna synpunkt
det torde vara välbetänkt att bibehålla de nuvarande lägre bergsskolorna,
hvilkas verksamhet, vid de af Eders Kongl. Maj:t anbefalda
årliga inspektioner af desamma och efter hvad fullmäktige för öfrigt
varit i tillfälle inhemta, blifvit fördelaktigt vitsordad.»

»Fullmäktige kunna härjemte ej underlåta att fästa Eders Kongl.
Maj:ts nådiga uppmärksamhet derå att för upprätthållande af de i riket,
inrättade sju särskilda kemiska försöksstationer för jordbruket äro beviljade
statsanslag att, under vissa vilkor utgå med 4,000 kronor till
hvarje station. Otvifvelaktigt är bergshandteringen i lika stort behof
som jordbruket af hvarje understöd, som från det allmännas sida kan
komma henne till del, och då bergsskolorna kunna sägas i icke ringa
mån fylla samma ändamål för nämnda handtering som de kemiska försöksstationerna
för jordbruket, synes det fullmäktige icke vara billigt

Sjette hufvudtiteln.

att genom någon bergsskolas indragning försvåra utvägarne för handteringens
idkare att få sådana undersökningar och proberingar af malmer,
hytteprodukter m. m. verks tålda, som å skolornas laboratorier
kunna utföras.»

Med stöd af hvad så väl skolstyrelserna som fullmäktige sålunda
anfört anmäla fullmäktige slutligen att. de anse den ifrågasatta förändrade
organisationen af omförmälda skolor icke böra ega rum.

För egen del har kommerskollegium, då, såsom fullmäktige i jernkontoret
anfört, den täflan, som mellan de två läroverken egde rum,
utan tvifvel vore välgörande för undervisningen; då vidare antalet arbetare,
som genom undervisningen vid läroverken sökte vinna förkofran
i insigter, sannolikt skulle, derest läroverken sammansloges,
minskas; då de tillfällen att få kemiska undersökningar af malmer,
bergverksprodukter m. m. utförda, som bergsskolorna erbjöde, om ock
ej dylika undersökningars utförande enligt skolornas reglementen vore
vederbörande ålagda, jemväl syntes få anses vara af betydelse för de
stora bergslagsorter, der skolorna läge; samt då, derest någon besparing
för statsverket verkligen genom den ifrågasatta sammanslagningen
uppstode, denna besparing i allt fall icke blefve af större betydelse,
i likhet med fullmäktige i jernkontoret tillstyrkt att den ifrågasatta
sammanslagningen af bergsskolorna i Filipstad och Falun icke måtte
ega rum.

Med afseende å hvad sålunda i ärendet anförts, anser jag mig icke
kunna tillstyrka någon förändring af organisationen af ifrågavarande
skolor i det s}?fte Riksdagen föreslagit; och då vid sådant förhållande
någon nedsättning af det till samma skolor förut utgående statsanslaget
icke bör ifrågasättas, tillstyrker jag att Eders Kong!. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att,

under vilkor att bergsskolorna i Filipstad och Falun med dertill
hörande skolor för bergsarbetare komma att jemväl under år 1896 fortsätta
sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning som hittills,
hvarom Eders Kongl. Maj:t torde vilja genom inspektion af sakkunnig
person sig förvissa, å extra stat för samma år anvisa ett belopp af

14,000 kronor att till brukssocietetens fullmäktige i jernkontoret utbetalas.

liih. Ull hukad. Vrot. 18''Jfj. 1 Sami. 1 Afd. 1 lläft.

Sjette hafva (Ititeln.

[32.]

Anordnande
af fabriksinspektion.

Anordnande af fabriksinspektion.

Riksdagen har, för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat
för innevarande år anvisat: till aflöning åt fem inspektörer 25,000 kronor
med 5,000 kronor till hvar, för år räknadt, till bestridande af kostnaden
för skrifbiträden och likartade utgifter 3,000 kronor samt till Eders
Kongl. Maj:ts förfogande för godtgörelse åt tillfälligt förordnade inspektörer
2,000 kronor, eller tillhopa 30,000 kronor.

Sedan med anledning häraf Eders Kongl. Maj:t den 25 maj 1894
förordnat att tills vidare från och med innevarande år skulle anställas
fem yrkesinspektörer enligt lagen angående skydd mot yrkesfara den
10 maj 1889 äfvensom anbefalt kommerskollegium att till Eders
Kongl. Maj:t inkomma med förslag dels till distrikt och station för
enhvar af de fem yrkesinspektörerne, dels ock till bestämmelser rörande
förordnande af tillfälliga inspektörer för inspektion af sprängämnes- och
andra till den kemisk-tekniska industrien hörande anläggningar, samt
kommerskollegium uti underdånig skrifvelse den 18 september 1894,
med bifogande af de dåvarande yrkesinspektörernes yttranden, afgifvit
det sålunda infordrade förslaget, föreskref Eders Kongl. Maj:t den 19
oktober 1894 att riket skulle från och med ingången af år 1895 i fråga
om yrkesinspektionen indelas i fem distrikt, nemligen det norra, omfattande
Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlands, Vesternorrlands och Gefleborgs
län; det östra, omfattande Stockholms stad samt Stockholms, Uppslå)
Södermanlands och Östergötlands län; det mellersta, omfattande
Örebro, Vestmanlands, Vermlands, Kopparbergs och Skaraborgs län;
det vestra, omfattande Göteborgs och Bohus, Elfsborgs, Jönköpings och
Hallands län; samt det södra, omfattande Kronobergs, Kalmar, Gotlands,
Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län; samt att yrkesinspektören i
norra distriktet skulle hafva sin station i Gefle, yrkesinspektören i östra
distriktet i Stockholm, yrkesinspektören i mellersta distriktet i Örebro,
yrkesinspektören i vestra distriktet i Göteborg och yrkesinspektören i
södra distriktet i Malmö. I sammanhang härmed förordnade Eders
Kongl. Maj:t en särskild person att tills vidare under år 1895, såsom
tillfällig yrkesinspektör, jemlikt lagen angående skydd mot yrkesfara
den 10 maj 1889 verkställa inspektion af de fabriker inom riket, der
krut och andra explosiva ämnen samt ammunition, tändrör eller stubin,
fyrverkeripjeser med mera dylikt tillverkades; och befriades alltså Öfrige
yrkesinspektörer tills vidare under innevarande år från åliggandet att inspek -

Sjette hufvud titeln.

lera berörda fabriker. Rörande ersättningen åt denne tillfällige yrkesinspektör
föreskref Eders Kongl. Maj:t att han skulle eg a att af ofvanberörda
af Riksdagen anvisade anslagsbelopp af 2,000 kronor åtnjuta dels
för de tjensteresor, som af honom företoges, resekostnads- och traktamentsersättning
enligt fjerde klassen i resereglementet, dels ock för hvarje
till inspektion använd dag visst traktamente, dock att resekostnads- och
traktamentsersättningen samt berörda dagtraktamente icke finge för
hela året sammanlagdt öfverstiga 1,200 kronor.

I afseende å förordnande af tillfällige yrkesinspektörer i öfrigt, föreskref
Eders Kongl. Maj:t i sammanhang härmed att, der yrkesinspektör
funne sig i fråga om någon särskild, till den kemisk-tekniska industrien
hörande fabriksanläggning sakna tillräckliga fackinsigter för att kunna
meddela sådana råd och upplysningar, som för åvägabringande af ett
verksamt skydd mot yrkesfara erfordrades, yrkesinspektören hade att sådant
anmäla hos kommerskollegium, som hade att hos Eders Kongl. Maj:t
göra den framställning om förordnande af tillfällig yrkesinspektör för
ifrågavarande anläggning, hvartill kollegium funne berörda anmälan föranleda.

Då jag icke för nästkommande år anser mig böra ifrågasätta någon
förändring i afseende å det för ifrågavarande ändamål afsedda anslag,
hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat för år 1896
anvisa: till aflöning åt fem inspektörer 25,000 kronor med 5,000 kronor
till hvar, för år räknadt, till bestridande af kostnaden för skrifbiträden
och likartade utgifter 3,000 kronor samt till Eders Kongl.
Maj:ts förfogande för godtgörelse åt tillfälligt förordnade inspektörer

2,000 kronor, eller tillhopa 30,000 kronor.

Karantänsanstalter för kolera.

Då jag under denna rubrik ämnar hemställa om anvisande af ett
anslag för nästkommande år, anser jag mig böra till en början erinra
om det väsentligaste af de bestämmelser, som äro meddelade till förekommande
af kolerans införande i riket och hvilka hufvudsakligen innehållas
i nådiga kungörelserna den 14 juli och den 16 november 1893
samt den 14 augusti 1894.

Enligt dessa bestämmelser skall fartyg, som afgått från eller under
resa anlupit eller eljest haft beröring med område, som då var af
kommerskollegium förklarad! såsom kolerasmittadt, så ock fartyg, hvilket

[33.]

Karantänsanstalterna

för kolera.

Sjette hufvudtiteln.

taft beröring med annat fartyg, som haft ombord sjuk eller död i kolera
eller i sjukdom, som misstankes vara kolera, anlöpa någon af de utefter
rikets kuster anordnade observationsplatser för att af der anstäld
läkare undersökas i afseende å helsotillståndet och renligheten ombord,
innan beröring med svenska landet eller dess invånare får ega rum.
Sedan fartyg sålunda ankommit till observationsplats, skall detsamma med
besättning, passagerare och last der qvarblifva i regeln under 48 timmar,
för att undersökas af. platsens läkare. Förekommer vid denna undersökning
icke anledning att antaga att fartyget å afgångsorten eller under
resan haft ombord sjuk eller död i kolera eller i sjukdom, som
misstänkes vara kolera, och har ej heller fall af dylik sjukdom efter
ankomsten till observationsplatsen inträffat ombord, eger läkaren att,
sedan genom fartygsbefälhafvarens under edlig förpligtelse afgifna
skriftliga försäkran bestyrkts att något dylikt sjukdomsfall icke å afgångsorten
eller under resan ombord förekommit, efter utgången af den
stadgade observationstiden meddela fartyget tillstånd att med besättning,
passagerare och last fortsätta sin färd och ega fri beröring med
land.

Om deremot fartyg, som ankommer från utrikes ort, har eller å
afgångsorten eller under resan haft ombord sjuk eller död i kolera
eller i sjukdom, som misstänkes vara kolera, skall fartyget, innan beröring
med svenska landet och dess invånare får ega rum, omedelbart
afgå till karantänsplats för att der undergå karantän. Å fartyg, som
förlagts i karantän, skola alla lägenheter, som begagnats af passage^
rare eller besättning, äfvensom i den utsträckning, läkaren finner nödigt,
fartyget i öfrigt noggrant rengöras och desinfekteras. Hvad angår
karantänstiden är såsom regel stadgadt att fartyget skall med besättning,
passagerare och last hållas i karantän, intill dess fem dj^gn förflutit
från det fartyget till karantänsplatsen anländt samt, efter det att
den siste sjuke eller döde blifvit från fartyget afförd, rening och desinfektion
i föreskrifven ordning blifvit verkstad. Sedan reningen och
desinfektionen egt rum samt karantänstiden tilländagått, eger läkaren
meddela fartyget tillstånd att med besättning, passagerare och last
fortsätta sin färd och ega fri beröring med land.

De i ämnet gällande föreskrifter förutsätta således att de sjuke å
i karantän liggande fartyg skola föras i land vid karantänsplatsen, men
antyda icke att jemväl de personer, hvilka icke äro eller misstänkas
vara angripna af kolera, skola i land föras i vidare mån, än sådant må
vara behöfligt för verkställande af fartygets rengöring och desinfektion.

Observationsplatser hafva under de senaste åren varit anordnade å

Sjette hnfvudtiteln.

åtskilliga ställen utmed rikets kuster, hvaremot endast två karantänsanstalter
varit inrättade, den ena vid den i närheten af Furusund i
Stockholms skärgård belägna ön Fejan, hvilken jemväl varit anordnad
till observationsplats, och den andra vid Känsö utanför Göteborg.

Vid observations- och Jcarantänsanstalten å Fejan finnas för närvarande
följande byggnader, nemligen: ett sjukhus, hvilket kan rymma
40—48 patienter; ett desinfektionshus; en byggnad, innehållande läkarebostad;
en byggnad, afsedd till bostad för va ktbetj eningen; en magasinsbyggnad;
en köksbyggnad; en kolbod; ett afträdeshus; och en källare.

Under sommaren 1894 inträffade vid denna anstalt att, sedan

guvernementet S:t Petersburg samt vissa andra delar af Ryssland den
2 juli af kommerskollegium förklarats kolerasmittade, ångfartyget von
Döbeln, trafikerande linien Sfi Petersburg—Stockholm, påföljande dag
inkom till nämnda anstalt och på grund af inträffadt k olera fall

ombord omedelbart hänvisades till undergående af karantän derstädes.
Från flera håll framstäldes anmärkningar deröfver, att de å
nämnda ångfartyg varande friska personer, uppgående till mer än 140,
icke genast blefvo landsatta och sålunda isolerade från fartyget.

Med anledning häraf och för att tillmötesgå de uppkomna anspråken
att karantänsanstalterna i vårt land skulle, i olikhet med hvad hittills
varit vanligt, anordnas jemväl för mottagande af friska personer
från de i karantän förlagda fartyg, ansåg medicinalstyrelsen sig böra
vidtaga förberedande åtgärder för det fall, att Eders Kongl. Majfi
skulle anse det erforderligt att särskilda byggnader, afsedda till bostäder

för friska, karantänspligtiga personer, uppfördes vid Fejans anstalt.

Styrelsen infordrade derföre från karantänsläkaren å Fejan förslag till
ökadt jordområde vid anstalten för beredande af plats åt de -nya
byggnaderna, hvarjemte styrelsen lät genom sin biträdande arkitekt,
hofintendenten Ax. Kumlien, utarbeta ritningar och kostnadsförslag till
dylika nybyggnader efter af styrelsen uppgjordt program, enligt hvilket
utrymme borde beräknas för 60 till 70 personer utom betjeningen.

Med underdånig skrifvelse den 14 augusti 1894 öfverlemnade
medicinalstyrelsen berörda förslag och ritningar samt understälde Eders
Kongl. Maj ds pröfning, huruvida nybyggnader, afsedda för herbergerande
af friska, karantänspligtiga personer, skulle anordnas vid Fejans karantänsanstalt,
hvarjemte styrelsen, derest Eders Kongl. Majfi skulle finna
godt att anbefalla dessa byggnaders uppförande, hemstälde det
Eders Kongl. Majfi täcktes ej mindre lemna styrelsen uppdrag att dels
uppgöra och Eders Kongl. Majfis nådiga pröfning underställa förslag

Sjette hufvudtiteln.

till förvärfvande af nödig byggnadstomt invid den nuvarande karantänsanstaltens
område, dels ock gå i författning om uppförande af fyra
baracker för inrymmande af 120—130 personer jemte dertill hörande
nödiga lägenheter, än äfven anvisa erforderliga medel för såväl dessa
^byggnader, som ock för desammas utredning med inventarier och
möbler m. m. samt till den behöfliga betjeningens anskaffande och
aflöning. Det insända kostnadsförslaget upptog följande slutsummor,

nemligen:

för två isoleringsbyggnader å kr. 23,442: 50 .....................kr. 46,885: —

» en köksbyggnad .................................................................. » 14,247: 40

» » badhusbyggnad................................................................ » 6,118: 10

» afloppsledningar af 15 cm. saltglacerade lerrör......... » 2,000: —

d oförutsedda utgifter samt arkitektarfvode för arbets ritningar.

......................................................................... » 1,749: 50

Summa kronor 71,000: —

Såsom nämnts, hade styrelsen i sitt program för detta förslag
endast beräknat utrymme för 60 till 70 personer utom betjeningen.
Men uppenbart vore — anför styrelsen i sin nyssberörda skrifvelse —
att detta utrymme med de anspråk, som numera framstäldes på karantänsanstalterna,
måste vara alldeles otillräckligt, emedan när som helst
ett eller flera fartyg med långt flera passagerare än här beräknats
kunde anlöpa Fejan för undergående af karantän på grund af ombord
inträffadt kolerafall. Detta bevisades bäst af förhållandena år 1894,
då, samtidigt med ångaren von Döbeln med dess 140 personer,
vid Fejan legat förankrade ångarne Hypatia med 25 mans besättning
och Uleåborg med mer än 65 personer, båda fartygen medförande
kolerasjuke eller för denna sjukdom misstänkte, på grund hvaraf, i
konseqvens med anspråken beträffande von Döbelns passagerare och
besättning, äfven dessa 90 personer bort genast landsättas. Skulle
bostäder för friska, karantänspligtiga personer i någorlunda tillräcklig
omfattning anordnas å Fejan, ansåge styrelsen alltså att minst fyra
baracker af den storlek, de af Kumlien uppgjorda ritningarne utvisade,
till en början erfordrades, och att plats derjemte borde beredas för
uppförande af ytterligare några dylika baracker, derest koleran skulle
visa benägenhet att vidare utbreda sig inom Europa.

Med anledning af medicinalstyrelsens berörda framställning, erhöll
styrelsen genom nådigt bref den 24 augusti 1894, enär önskligt vore
att området för Fejans karantänsanstalt blefve utvidgadt och att åt
staten förvärfvades eganderätt ej allenast till den mark, hvilken då på

Sjette liufyudtiteln.

arrende af anstalten disponerades, utan äfven till mark, som för utvidgning
af anstalten möjligen vore behöflig, i uppdrag att om inköp af
mark med vederbörande träffa förberedande aftal, som borde Eders
Kongl. Maj:ts pröfning underställas, hvarjemte förklarades att beslut
angående medicinalstyrelsens framställning i öfrigt komme att framdeles
meddelas.

Efter det medicinalstyrelsen till följd häraf inkomma med förslagtill
inköp af erforderlig mark vid Fejan, förordnade Eders Kongl. Maj:t
genom nådigt bref den 12 oktober 1894 att, för utvidgning af karantänsanstaltens
område, visst område af ön Fejan skulle för statsverkets
räkning inköpas för en köpeskilling af 2,000 kronor samt på vissa
vilkor och förbehåll i öfrigt.

Ungefär samtidigt med aflåtande af den framställning, för hvars
innehåll jag nyss redogjort, har medicinalstyrelsen tillika väckt fråga
om inrättande af ytterligare en karantänsanstalt. I underdånig skrifvelse
den 13 augusti 1894 har nemligen styrelsen ifrågasatt anordnande
af en karantänsanstalt för kolera i Karlskrona skärgård, afsedd hufvudsakligen
för sådana från utrikes ort ankommande karantänspligtiga
fartyg, hvilka trafikerade södra Sverige.

Enligt hvad styrelsen i denna skrifvelse meddelar, hade, sedan
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län till styrelsen
inkommit med begärdt utlåtande, huruvida nära Vestra Hästholmen i
nämnda skärgård kunde erhållas en för en karantänsanstalt lämplig
plats med byggnader, sjukhus och bostäder, och dervid uppgifvit Bollöarne,
Arpö och Almö såsom användbara för ändamålet, styrelsen uppdragit
åt generaldirektören Aug. Alrnén att, åtföljd af hofintendenten
Kumlien, besöka Karlskrona skärgård för utseende af den till karantänsanstalt
mest lämpliga plats, som kunde erhållas. Uti en till medicinalstyrelsen
efter fullgörande af detta uppdrag afgifven berättelse,
hvilken finnes styrelsens underdåniga skrifvelse bifogad, har generaldirektören
Alrnén meddelat att öster om Karlskrona icke funnes någon
för sjöfarten fullt tjenlig, vid olika vindar lätt tillgänglig hamn, lämplig
för en karantänsanstalt; att dylik hamn ock saknades söder om Karlskrona;
att anstalten derföre borde förläggas vesterut;''att, ehuru den antagligen
bästa hamnen funnes norr om Bollöarne, dessa öar likväl, såsom
saknande lämpliga byggnadsplatser m. m., vore otjenliga för en dylik
anstalt; att östor om Almö väl funnes en särdeles rymlig, fullt användbar
hamn, men att stora svårigheter mötte såväl vid förvärfvandet af fritt
förfogande öfver nödigt utrymme för anstalten, som ock för nöjaktig

Sjette hufvudtiteln.

isolering'' af karantänsanstalten från den bebygda delen af Ön; men att
deremot fullgod hamn funnes öster och sydost om den, nordvest om
Vestra Hästholmen belägna, Arpön hvilken ö hade ett, från olika synpunkter
sedt, sällspordt gynsamt läge för eu karantänsanstalt.

För egen del bär medicinalstyrelsen, för den händelse Eders Kongl.
Maj:t skulle anse att, utöfver de nu vid Känsö och Fejan befintliga
karantänsanstftlter, ytterligare en tredje anstalt, förlagd till södra Sverige,
vore af verkligt behof påkallad, förordat att densamma anordnades å
Arpön samt meddelat att, ehuru några tillförlitliga beräkningar öfver
kostnaderna härför ej kunnat uppgöras i brist på ritningar och beskrifningar,
liofintendenten Kumlien beräknat de sannolika utgifterna för
endast karantänsanstalten till 86,650 kronor samt för en dermed förenad
bevakningsanstalt för friska personer, tillhörande i karantän förlagda
fartyg, till 70,700 kronor och således för båda anstalterna tillsammans
157,350 kronor, hvartill komme ytterligare kostnaderna för inventarier
och sängutredning in. m., hvilka kostnader för en fullständig karantänsanstalt
med nutidens anspråk betingade betydliga utgifter; och ehuru
styrelsen, då erfarenhet nyligen vunnits att en karantänsanstalt helt
oförmodadt och när som helst kunde öfverbefolkas, ansåge det omöjligt
att i land bereda passande eller till alla delar tjenlig bostad för alla
med fartygen ankommande personer, icke endast för sådana, som vore af
kolera angripna eller derför misstänkta, utan äfven för alla friska bland
besättning och passagerare, ansåge styrelsen sig likväl böra hänskjuta
denna vigtiga fråga till Eders Kongl. Majrts pröfning med hemställan
dels huruvida en karantänsanstalt skulle anordnas å Arpön, dels ock
huruvida anstalten skulle anordnas antingen på hittills brukligt sätt
endast för personer, misstänkta för eller angripna af kolera, eller ock
tillika för emottagande af friska personer, tillhörande i karantän förlagda
fartygs besättning och passagerare.

Vidare har medicinalstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 27
augusti 1894 gjort framställning om utvidgning af karantänsinrättningen
på Känsö. Styrelsen har dervid — under erinran att vid nämnda
karantänsinrättning under de senaste åren vidtagits icke obetydliga förändringar
för åstadkommande af en bättre sjukvård och en i allo tidsenligare
anordning af denna gamla karantänsanstalt, från början afsedd
för desinfektion af smittoförande varor förmedelst rökning med svafvel
(svafvelsyrlighet) samt för vård af personer, angripna af eller misstänkta
för pest eller kolera, men ingalunda för herbergerande i land af friska
personer, tillhörande besättning och passagerare å karantänspligtiga

Sjette hufvudtiteln.

fartyg — vidare anfört att, ehuru de ökade anspråk på beqväma och
fullt lämpliga bostadslägenheter för friska personers vistelse i land
under karantänstid, Indika numera framstäldes från olika håll, aldrig
syntes kunna tillgodoses derhän, att ju icke anledning till klagan och
klander fortfarande qvarstode, likväl å andra sidan alla förbättringar,
som utan oskäliga kostnader för statsverket kunde genomföras, borde
vid befintliga karantänsplatser i god tid vidtagas.

Då mycket i detta hänseende kunde göras till förbättring af karantänsinrättningen
på Känsö för relativt måttliga kostnader och i alla händelser
vida billigare än annorstädes vore möjligt, hade generaldirektören
Almén vid besök å Känsö uppmanat vederbörande läkare derstädes att,
i samråd med karantänsmästaren och enligt lemnade anvisningar, uppgöra
ett summariskt förslag härtill, med bifogande af planritningar,
utvisande de nu befintliga, för sjukvård afsedda husens läge, så ock
utrymmet inom två af sten uppförda magasin, afsedda för varors desinfektion,
hvilka magasin syntes egnade att förändras till bostadslägenheter
för friska personer å karantänspligtiga fartyg.

Med anledning häraf hade inrättningens läkare afgifvit förslag till
inrättningens utvidgning och komplettering, hvaraf framginge, bland
annat, att för den egentliga sjukvården vid Känsö kunde användas
a) ett lasarett med 13 sjukrum jemte 3 rum för bad och för sjukbetjening;
b) ett hus för vård af tillfrisknade med 7 rum, försedda med
30 jernsängar och hjelplig sängutredning samt ytterligare 30 sängar
af trä med sämre utredning, afsedda för tillfälliga behof; c) Rydellska
huset; och d) Batteriet, båda afsedda dels för extra personal under
karantänstid, dels ock till kök för matlagning åt friska in. m., men tilllika
med bostadslägenheter för 16 friska personer, tillhörande fartygsbefäl
och första klassens passagerare. Förutom ofvan uppräknade byggnader
funnes vid Känsö, jemte nödiga boningshus för tjenstemän och kärantänsbetjening,
två stora magasin, uppförda af tegel till två våningars
höjd, utan fönster men med träluckor för fönstergluggarne. Dessa
magasin vore nu försedda med stora hyllor eller trallar af träspjelor för
upplag af smittoförande, skrymmande varor, som skulle desinfekteras.
En mindre del af det ena magasinet hade under senaste åren anordnats
i sex afstängningar eller boxar med nödig sängutredning för friska
personer, som kunde behöfva tillfällig bostad i land, under det att
fartygen desinfekterades. Dessa magasin kunde för relativt ringa utgifter,
jomförda med kostnaderna för motsvarande nybyggnader, på
angifvet skit anordnas till bostäder för friska personer med måttliga
anspråk, tillhörande karantänspligtiga fartyg, men innan magasinen
Bih. till Riksd. Prut. 18115. I Rami. / Af A. 1 Halt. 12

Sjette hiifvudtiteln.

kunde för sådant ändamål användas, måste desamma förses med, bland
annat, nya golf, panelningar jemte afskrankningar, samt nya fönster, insatta
i de nu befintliga gluggame, hvilkas träluckor likväl borde bibehållas
till skydd mot stormar och regn under de tider, då magasinen ej begagnades;
hvarjemte stora jernkaminer borde anbringas på lämpliga
ställen, på det att bostadslägenheterna måtte kunna användas äfven
under kall och blåsig väderlek utan men för inneboende. För karantänsiurättningens
förbättring erfordrades dessutom ytterligare några
enkla nybyggnader, såsom en likbod eller ett likhus för liks förvaring
och liköppningars verkställande, ett afträdeshus och en större bod till
förvaring af torkad hafstång, som på stället kunde inköpas eller samlas
för lågt pris och vore särdeles tjenlig till madrassers stoppning.

Eders Kongl. Maj:t.s befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län,
som af medicinalstyrelsen anmodats att yttra sig öfver karantänsläkarens
förslag, har uti afgifvet utlåtande anfört att, då med förslaget afsåges att
Känsö karantänsinrättning skulle kunna i land mottaga och herbergerabesättning
och passagerare, tillhörande karantänspligtiga fartyg, samt då antalet
sådana friska personer skulle blifva synnerligen stort, derest England
förklarades kolerasmittadt, det vore af afsevärd vigt att vid den ifrågasatta,
omfattande förändringen sådana anordningar på en gång vidtoges,
att anstalten i görligaste måtto kunde motsvara billiga anspråk
på utrymme och beqvämlighet. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ansåge de föreslagna anordningarna, såvidt de afsåge omhändertagande
af tredje klassens passagerare, vara särdeles lämpliga, men att förslaget
deremot beträffande första klassens passagerare, hvilka af omständigheternas
kraf måste under en längre eller kortare tid uppehålla sig
å Känsö, icke kunde anses vara tillfredsställande samt hemstälde fördenskull
att eu särskild byggnad måtte å lämplig plats uppföras för
hysande af dessa passagerare.

För egen del har medicinalstyrelsen, bland annat, anfört att det af
hvad sålunda förekommit syntes att Känsö karantänsinrättning kunde betydligt
förbättras, så att den uppfylde sitt ändamål och motsvarade
måttliga anspråk, derest de båda ofvan nämnda magasinsbyggnaderna
anordnades till herbergerande af friska personer, tillhörande karantänspligtiga
fartyg, samt att utgifterna för i sådant fall behöfliga förändringar,
om ock beaktansvärda, likväl blefve obetydliga, jemförda med
kostnaderna för motsvarande nybyggnader. Den sålunda utvidgade anstaltens
förseende med sängutredning och andra inventarier komme
dock att kräfva utgifter, betydliga i samma mån utredningen skulle beräknas
för ett större antal personer t. ex. tre eller fyra hundra.

Sjette hufvudtiteln.

Ehuru ärendet ännu icke vore tillräckligt utredt för att underställas
Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, hade medicinalstyrelsen dock,
med hänsyn dertill att Känsö kärantänsinrättning helt oförmodadt
kunde komma att. hårdt anlitas, ansett sig böra hänskjuta frågan till
nådig pröfning med hemställan tillika om nådigt bemyndigande för
styrelsen att genom någon dess ledamot jemte biträde af styrelsens
arkitekt låta efter besigtning vid Känsö upprätta slutligt förslag till alla
nu ifrågasatta förändringar, afseende anstaltens utvidgning och förbättring,
samt att i samband dermed nådig befallning måtte lemnas, huruvida
förslaget borde afse nybyggnad för första klassens passagerare eller
mindre dyrbara anordningar för dessas herbergerande inom någon del af
de nuvarande magasinsbyggnaderna eller ock båda dessa alternativ.

Förslaget att vid karantänsanstalterna uppföra byggnader jemväl
för inhysande af friska personer från karantänspligtiga fartyg synes
mig egnadt, att ingifva stora betänkligheter. Det är uppenbart att, om
man sloge in på ett dylikt system, detsamma skulle medföra högst
betydliga kostnader, utan att man dock kunde ega visshet, att det åsyftade
ändamålet komme att uppnås, då det tydligtvis icke är möjligt att
på förhand beräkna det byggnadsutrymme, som i hvarje fall kunde
blifva erforderligt. Jag anser derföre att, der det visar sig erforderligt
att herbergera friska personer i land, sådant lämpligen bör
ske med begagnande af tält och genom andra tillfälliga anordningar,
samt att följaktligen karantänsanstalterna icke böra förses med byggnader
annat än för inrymmande af kolerasjuka och för kolera misstänkta
personer ''samt konvalescenter och andra personer, som i följd
af sjukdom, svagt helsotillstånd eller dylikt kunna erfordra särskild
vård, jemte nödig sjukvårds- och tjenstepersonal. I enlighet med
denna uppfattning anmodade jag i skrifvelse den 5 december 1894 medicinalstyrelsen
att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med fullständiga
kostnadsförslag dels för uppförande å Fejan af en barack för konvalescenter,
beräknad att rymma 32 personer, jemte derför nödiga uthus,
sängutredning m. m., dels för uppförande å Arpö i Karlskrona skärgård
af eu sjukhusbyggnad och en barack för konvalescenter, hvardera
beräknad för 32 personer, jemte erforderliga uthus, bostad för läkare,
sängutredning m. m., dels ock för det ena af de vid Känsö befintliga
magasinens inredande, så att der kunde inhysas 48 konvalescenter,
jemte erforderlig sängutredning m. m. Genom dessa anordningar syntes
mig karantän sanstalterna vid Fejan och Känsö böra blifva i stånd att

Sjette hufvudtiteln.

motsvara de anspråk, som, med den uppfattning jag nyss ant.ydt, kunna
komma att å dem ställas, helst, derest vid något tillfälle behof skulle
yppa sig af större utrymme för inrymmande af sjuka eller konvalescenter,
sådant torde kunna beredas genom tillfälliga anordningar. Och
genom uppförande af de i min skrifvelse omförmälda byggnader vid
Arpö, hvars lämplighet såsom karantänsplats synes mig genom de verkstälda
undersökningarna vara ådagalagd, skulle derstädes åstadkommas en
karantänsanstalt, som vore i stånd att rymma ett ungefärligen lika stort
antal sjuke och konvalescenter som karantänsanstalten vid Fejan. Anordnandet
af denna nya karantänsanstalt synes mig vara af synnerlig
vigt. Den betydliga trafik med såväl passagerare- som godsfartyg, hvilken
under större delen af året eger rum från Tyskland och Danmark
på södra Sverige, påkallar nemligen oafvisligen under tider, då kolera
är gängse i något af förstnämnda länder, att en karantänsanstalt finnes
inrättad någonstädes i södra delen af vårt land, på det att icke ett från
Tyskland eller Danmark kommande fartyg, å hvilket kolera utbrutit och
som följaktligen skall undergå karantän, skall nödgas att med de kolerasjuke
ombord färdas den långa vägen till antingen Känsö eller Fejan.

Med anledning af min omförmälda skrifvelse har medicinalstyrelsen
med underdånigt utlåtande af den 10 december 1894 öfverlemnat tre
särskilda af styrelsen, med biträde af arkitekten Kumlien, uppgjorda
approximativa kostnadsförslag, så lydande:

Approximativt kostnadsförslag för uppförande vid Fejans karantänsanstalt
af en barack för 32 konvalescenter jemte nödiga uthus, sängutredning m. in.

l:o) Byggnader ra. in.

1 barack för 32 konvalescenter ...................................... kronor 23,400: —

1 köksbyggnad..................................................................... » 10,200: —

1 badhusbyggnad ............................................................... » 6,000: —

Ritningar och specificerade kostnadsförslag till
dessa 3 byggnader åtfölja styrelsens underdåniga
skrifvelse den 14 augusti 1894.

1 afträdeshus ....................................	................................... »	200: —
Afloppsledningar...........................	.................................... ä>	2,000: —
Oförutsedda utgifter........................	.................................... »	1,700: —
	Summa kronor	43,500: —

Sjette hufvudtiteln.

2:o) Utredning.

43 sängar med utredning
Köksutredning ...................

å 140 kronor ...	................... kronor	6,020: —
	.........:......... »	2,000: —
	Summa kronor	8,020: —

Personal: Sjuksköterskor.

Biträden åt d:o

Kokerskor ........

Pigor ................

Dräng.................

Konvalescenter ................

Sammandrag.

Summa 43

Byggnader......................................................................... kronor 43,500:

Utredning ................................................................................ £_8,020:

Summa kronor 51,520: —

Approximativt kostnadsförslag för uppförande a Arpö i Karlskrona skärgård
af en sjukhusbyggnad och en barack för konvalescenter, hvardera
beräknad för 32 personer, jemte erforderliga uthus, bostad
för läkare, sängutredning m. in.

Do) Byggnader.

a) Sjukhusafdelningen.

1 sjukhus för 32 sjuke.....................................................

1 läkarebostad (för 2 läkare och 1 karantäusmästare)

1 köksbyggnad...................................................................

1 ångpannehus för desinfektion, tvätt och bad .........

1 lik- och obduktionslms .................................................

1 bostadshus för manlig betjening ................................

1 magasin med torkrum för varor, orena kläder m. in.

kronor 18,000: —

» 8,000: —

» 10,200: —

» 6,500: —

» 3,000: —

» 2,500: —

» 8,000: —

Transport kronor 56,200: —

Sjette hufvudtiteln.

Transport kronor

1 lastbrygga ........................................................................ »

Stängsel och planeringar ................................................ »

Diverse (specificera^ i hofintendenten Kumliens kostnadsförslag,
bifogadt styrelsens underdåniga skrifvelse
af den 13 augusti 1894)................................. »

Oförutsedda utgifter............................................................... »

56,200

1,000

2,300

17,850

2,650

Summa kronor 80,000

b) Konvalescentafdelningen.

1 barack för 32 konvalescenter ................................... kronor 23,400:

1 köksbyggnad.........................1,........................................ » 10,200:

1 badhusbyggnad, tillika bostad för en del af den

manliga betjeningen.............................

1 afträde............................................................

Vatten- och afloppsledningar ......................

2:o) Utredning.

103 sängar med utredning å 140 kronor
Köksutredning ......................................................

Personal: Läkare .....................

Karantänsmästare...............

Deras betjening..................

Sjuksköterskor.....................

Biträden åt d:o ..................

Kökspersonal för 2 kök..

Tvätterskor........................

Eldare för desinfektionen
Drängar..................................

Sjuke .......................................................

Konvalescenter ..........................

................ »	6,000: —
................ B	200: -
................. ))	2,000: —
Summa kronor	41,800: —
............... kronor	14,420: —
................. B	4,000: —
Summa kronor	18,420: —

3
8

4
10

4
2

Summa 103

Sjette hufvudtiteln.

Sammandrag.

Byggnader:

Sjukhusafdelningen ............... kronor 80,000: —

Konvalescentafdelningen...... » 41,800: — kronor 121 800: _

Utredning ............................................................... ........... »_18,420: —

Summa kronor 140,220: —

Approximativt kostnadsförslag för inredande af det ena af magasinen vid
karantäusinrättningen på Känsö, så att der kunna inhysas 48
konvalescenter, jemte erforderlig sängutredning in, in.

l:o) Byggnader.

Ändring af ett magasin, så att der kunna inhysas

48 konvalescenter ......................................................

1 afträdeshus .....................................................................

1 lik- och obduktionshus........................................

1 bod för hafstång..........................................................

kronor 15,000: —

2:o) Utredning.

57 sängar med utredning å 140 kronor
Köksutredning .........................................

Personal (utom redan befintlig)
Konvalescenter ..........................

Sammandrag.

Byggnader.........................................................

Utredning ...................................................

............... kronor ................ »	7,980: 2,020:	—
Summa kronor	10,000:	—
		9
		48
	Summa	57
.............. kronor	15,000:
................. »	10,000:	—
Summa kronor	25,000:	—

Den sammanlagda kostnaden för de nu ifrågasatta byggnaderna
och utredning vid de tre karantänsanstalterna å Fejan, Arpö och Känsö
uppgår sålunda till 21G,740 kronor.

Sjette hufvudtiteln.

Dervid har medicinalstyrelsen såsom en allmän anmärkning erinrat
att kostnaden ej borde väntas nedgå i samma mån som antalet
sjuk- eller konvalescentplatser minskades, enär en del byggnader, personal
ocli inventarier måste förblifva oförändrade eller nästan lika, antingen
anstalten skulle afse vård för 30 eller dubbla antalet personer.
Beträffande kostnaden för sängutredningen har styrelsen upplyst att
deri inginge kostnaden ej blott för sängar, sängkläder och sänglinne,
tvättkärl m. m., utan äfven, beträffande sjuke och konvalescenter, för
sjukkläder af flera slag samt åtskilliga andra för sjukvården nödiga
persedlar. Vid beräkningen af denna utgiftspost för Fejan hade styrelsen
utgått från den förutsättning, att styrelsen fortfarande skulle få
disponera de under åren 1892 och 1894 från arméns härvarande utredningsförråd
till låns bekomna effekter, deribland 80 sängar med nästan
fullständig utredning, representerande en ganska betydlig summa, i
händelse motsvarande effekter skulle behöfva af anstalten inköpas.
Betjeningen hade beräknats med en sjuksköterska för 8 sjuke eller
konvalescenter samt ungefär ett qvinligt biträde för 2 sjuksköterskor,
hvarförutom särskilda tvätterskor vid en anstalt af ifrågavarande slagvore
nödvändiga. I köken hade beräknats ungefär en kokerska med
ett qvinligt biträde för 20 personer. Manlig betjening vore behöflig
för de gröfre göromålen, den yttre renhållningen, desinfektionen m. m.
Den sålunda erforderliga betydliga tjenstepersonalen skulle naturligen
antagas endast i mån af behof och inskränkas, då behofvet blefve mindre,
men anstaltens utredning så väl som utrymme måste emellertid beräknas
efter högsta antalet sjuke och deraf följande högsta antal personal.

Uti en särskild underdånig skrifvelse af den 10 december 1894
har medicinalstyrelsen tillika anmält att, oberoende af den utvidgning
af observations- och karantänsanstalten å Fejan, hvartill styrelsen
öfverlemnat kostnadsberäkning, åtskilliga mindre nybyggnader vore vid
nämnda anstalt erforderliga, om anstalten skulle kunna motsvara en del
af de ökade anspråk, som under sista tiden stälts på densamma. Sedan
den nuvarande läkaren vid anstalten hos styrelsen påyrkat dessa förbättringar,
hade styrelsen vid inspektion på platsen öfvertygat sig om
det befogade i hans begäran, hvarefter hofintendenten Kumlien uppgjort
kostnadsförslag till ifrågavarande nybyggnader. De nya byggnaderna
skulle utgöras af: en s. k. ekonomibyggnad, hufvudsakligen inrymmande
två från hvarandra isolerade matsalar, den ena för betjeningen hos de
sjuke, den andra för öfrig betjening, hvarförutom der afsåges att bereda
plats för anstaltens apotek och för ett från de öfriga lokalerna i bygg -

Sjette Jmfvudtiteln.

nåden fullt isoleradt arbetsrum för bakteriologiska undersökningar; vidare
af ett lik- och obduktionshus; ett förrådshus för desinfektionen till tillfällig
förvaring af, fartyg tillhörande, artiklar, som skulle desinfekteras;
samt ett skjul för torkning af den vid en sådan anstalt mycket omfat -

tande tvätten.

Enligt hofintendenten Kumliens förslag, livilket finnes styrelsens
skrifvelse bilagdt, skulle kostnaderna för dessa byggnader uppgå till:
för ekonomibyggnaden (för isolerade lok

B lik- och obduktionshuset ......................

b desinfektionsmagasinet .........................

b torkskjulet .................................................

r) ........... kronor	6,300: —
................ X)	2,450: —
................ B	735: —
................ B	565: —
Summa kronor	10,050: —

För egen del har medicinalstyrelsen, då behofvet af alla dessa
byggnader under den senaste sommaren gjort sig känbart vid anstalten,
ansett det i högsta måtto önskvärdt, att arbetet med de föreslagna byggnadernas
uppförande finge begynna, så fort årstiden det medgåfve, och
de härför nödiga förberedande åtgärderna snarast möjligt vidtagas, samt
fördenskull i underdånighet hemstält att Eders Kongl. Maj: t täcktes
bemyndiga styrelsen att låta i enlighet med berörda, af hofintendenten
Kumlien uppgjorda förslag uppföra ifrågavarande byggnader till den
nyssnämnda kostnaden, samt att Eders Kongl. Maj:t måtte till dess
bestridande anvisa erforderliga medel.

Med afseende å hvad jag ofvan anfört rörande behofvet af en ny
karantänsanstalt vid Arpö och i fråga om öfriga i min skrifvelse till
medicinalstyrelsen af den 5 december 1894 omförmälda byggnadsarbeten
in. m., anser jag mig böra tillstyrka att Eders Kongl. Maj:t måtte af
Riksdagen äska medel för de ifrågavarande arbetenas utförande och den
behöfliga utredningens anskaffande i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de vid medicinalstyrelsens först omförmälda skrifvelse af den 10
december 1894 fogade kostnadsförslag, vid hvilka jag icke har anledning
att göra någon väsentlig erinran. I sammanhang härmed anser
jag medel böra af Riksdagen begäras till utförande af de utaf medicinalstyrelsen,
oberoende af den ifrågasatta utvidgningen af anstalten vid
Fejan, nödiga ansedda byggnadsarbeten derstädes.

Bih. till Biksd. Prot. 1895. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.

Sjette hufvudtiteln.

[34.]

Ersättning för
af statskontoret
gjorda
förskott.

Såsom nämnts, äro kostnaderna beräknade på följande sätt:

för konvalescentbaracken in. in. vid Fejan till......... kronor 51,520

» karantänsanstalten vid Arpö till.............................. » 140,220

» arbetena vid Känsö » ........................... » 25,000

» de sist omförmälda arbetena vid Fejan............... » 10,050

eller tillhopa till kronor 226,790

Beräkningarna rörande de tre första posterna äro emellertid, såsom
redan nämnts, approximativa, och vid sådant förhållande torde det belopp,
som nu bör af Riksdagen begäras, kunna begränsas till 225,000
kronor. Skulle det vid arbetenas utförande komma att visa sig att
denna summa icke är fullt tillräcklig, torde det felande beloppet, hvilket
i allt fall icke lärer blifva af någon betydenhet, kunna af tillgängliga
medel förskjutas.

Då de ifrågavarande anordningarna böra komma till utförande så
fort som möjligt under innevarande års vår, men det anslag, som af
Riksdagen för ändamålet beviljas, icke blifver tillgängligt förrän år 1896,
lärer Eders Kongl. Maj:t vilja låta statskontoret, när sådant blifver behöflig!,
förskottsvis utbetala de nödiga medlen emot ersättning af anslaget.

Jag hemställer på grund af det anförda att Eders Kongl. Maj:t
behagade föreslå Riksdagen

att, för anordnande af en karantänsanstalt för kolera vid Arpö i Karlskrona
skärgård samt för åtskilliga byggnadsarbeten m. in. vid observationsoch
karantänsanstalten vid Fejan samt vid karantänsanstalten på Känsö,
äfvensom för anskaffande af utredning till dessa anstalter, allt i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de vid medicinalstyrelsens skrifvelser
den 10 december 1894 fogade kostnadsförslag, å extra stat för år 1896
anvisa ett anslag af 225,000 kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

Enligt hvad statskontoret anmält, har nämnda embetsverk förskjutit
följande belopp, hvilka torde böra anmälas till ersättande af Riksdagen
under sjette hufvudtiteln, nemligen:

ersättning till Blekinge läns ränteri för derifrån till länsmannen
H. Bolling, såsom innehafvare af bostället n:r 1 Möllekulla, förskjuten

Sjette hufvudtiteln.

räntegodtgörelse för tiden från den 14 mars 1892 till den 13 mars

1893 för från bostället exproprierad jord .................•..... kr. 45: 28

aflidne länsmannen i Gråmanstorps distrikt i Kristianstads
län Carl Giertz’ rättsinnehafvare tillerkänd
ränta för tiden från den 1 mars till den 31 december
1893 å till statsverket erlagd ersättning för från
länsmansbostället n-/3 mantal n:r 1 Nybygget expropri -

erad jord....................................................................................... » 8: 14

godtgörelse för från Elfsborgs läns ränteri till
innehafvaren af länsmansbostället Rennelanda Stommen
utbetald ersättning för mark, som för eu vägan läggning

tagits i anspråk från bostället........................... » 10: —

godtgörelse för afkomst af boställen, som enligt
nådiga brefvet den 31 maj 1878 innehafvare af länsmanstjenster,
hvarmed boställen varit förenade, egt
undfå i anledning deraf att företrädarne åtnjutit far dagsår

.....................................................................................» 1,701: 31

aflöningsfyllnad enligt nådiga brefvet den 27 april

1883 för uppehållande af länsmanstjenst ....................... » 95: 28

aflöningsfyllnad med anledning af ett länsmans boställes

indragning...................................•............................ » 1,014: 57

till kommerskollegium enligt nådiga brefvet den

17 juni 1893 utanordnade medel för godtgörande af
vissa utgifter och kostnader för svenskt sjöfolk m. m. » 40,300: —

till medicinalstyrelsen, på grund af särskilda nådiga
bref, utanordnade medel till bestridande af kostnader
för genomförande af åtgärder till förekommande

af kolerans införande i riket ............................................... » 115,000: —

ersättning på grund af nådiga brefven den 2
februari och den 29 juni 1894 till Göteborgs och
Bohus läns ränteri för derifrån utbetalda kostnader för
karantänsinrättningen å Känsö i anledning af åren

1892 och 1893 befarade utbrott af kolerafarsoten......... » 22,684: —

godtgörelse på grund af nådiga brefvet den 8
mars 1894 till lotsstyrelsen för förskjutna kostnader

för anordnande af observationsplatser för kolera......... s> 3,932: 09

ersättning på grund af nådiga brefvet den 21

september 1894 till Stockholms städs helsovårdsnämnd

Transport kr. 184,790: 67

100

Sjette hufvudtiteln.

Transport kr.

för utgifter för renings- och desinfektionsåtgärder i
ett från kolerasmittad ort till Stockholm ankommet

ångfartyg ................................................................................. »

resekostnads- och traktamentsersättning samt arfvoden
åt ordföranden och ledamöterne i den af Eders
Kongl. Maj:t den 30 oktober 1891 tillsatta komité
för afgifvande af förslag angående arbetareförsäkring,
ersättning till en ledamot i komitén för vissa af honom
för komiténs räkning utförda arbeten m. m....... »

resekostnads- och traktamentsersättning samt arfvoden
till ledamöterne i den af Eders Kongl. Maj:t
den 29 juli 1892 tillsatta komité för upprättande af
förslag till ordningsstadga för hafsfiske! vid kusten
af Göteborgs och Bohus län, äfvensom löpande utgifter
för komitén, utöfver hvad förut anmälts till er -

sättande ...................................................................................... »

ersättning för kostnader för åtgärder, som vidtagits
för ordningens upprätthållande vid Norbergs
gruffält under derstädes åren 1891 och 1892 inträffade
arbetsinställelser....................................................................... »

ersättning till ''Vermlands läns ränteri för derifrån
utbetalda understödsmedel åt sådana, i följd af en i
staden Kristinehamn timad eldsvåda, nödlidande, hvilka
vant ur stånd att af egna medel återgälda erhållna
understödsbelopp.................................................................... »

Summa kr.

184,790: 67
25: —

47,283: 41

2,466: 81

27,177: 95

3,000: —
264,743: 84

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till jemnt
tal af kronor, hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att,

till betäckande af ofvan omförmälda af statskontoret förskottsvis
bestridda utgifter, anvisa ett anslag af 264,744 kronor.

Allmänna arbeten af beskaffenhet, att deras utförande
kontrolleras af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Uti sin förut omförmälda underdåniga skrifvelse den 24 oktober
1894 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen afgifvit förslag rörande de

101

Sjette hufvudtiteln.

anslag, som styrelsen ansåge böra af Riksdagen äskas för år 1896 dels
till bidrag för anläggning m. m. af vägar, dels ock till understödjande
af bro- och hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder.

1 öfverensstämmelse med hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagit, tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för år 1896 ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande,

till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning [35.]
af backiga eller eljest mindre göda vägar, 800,000 kronor, samt mA“1‘SÄ

till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader
samt upprensning af åar och farleder, 150,000 kronor.

För understödjande af företag, som afse frostländighetens minskande,
har Riksdagen sedan lång tid tillbaka årligen plägat å extra
stat ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett anslag, hvars belopp
under olika tider vexlat, liksom ock syftemålet med anslaget i viss mån
undergått förändringar. Innan odlingslånefonden år 1883 bildades, var
nemligen med detta anslag afsedt att understödja sådana myrutdikningar
och vattenaftappningar, som företrädesvis afsåge att minska frostländigheten,
och anslaget, hvilket användes såsom understöd utan återbetalningsskyldighet,
utgick för hvartdera af åren 1874—1883 med

80,000 kronor, hvarjemte för sistnämnda år dessutom för samma ändamål
anvisades ett belopp af 70,000 kronor att utgå såsom lån. I sammanhang
med inrättande af nämnda fond vidtogs den förändring att
anslaget efter år 1883 skulle användas till understödjande, medelst anslag
utan återbetalningsskyldighet, af torrläggning utaf sådana vattensjuka
marker, som, utan att kunna med fördel odlas, sprede frostskador
öfver omgifvande nejd. Tillika höjdes anslagets belopp till 100,000
kronor, hvaremot medel att utgå såsom lån icke vidare för ändamålet
anvisades. Nämnda förändring i afseende å anslagets användande föranledde
emellertid eu minskning i anspråken på understöd från anslaget,
och anslagets belopp nedsattes derföre från och med år 1889 till 50,000
kronor. Med anledning af en utaf Eders Kongl. Maj:t i ämnet gjord
framställning, beslöt Riksdagen år 1891 den förändring af ifrågavarande
anslags ändamål, att detsamma skulle användas till understödjande,
medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af sådana myrutdikningar
och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska frost!ändigheten
för närliggande bygd, och i sammanhang dermed höjdes anslagets belopp
åter till 100,000 kronor, vid hvilket belopp anslaget sedermera
bibehållits.

[36.]

Bro- och
hamnbyggnader
m. m.

102

Sjette hufvudtiteln.

Uti underdånig skrifvelse den 6 oktober 1894 hafva nu väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen afgifvit förslag rörande
det anslag, som bör för ifrågavarande ändamål af Riksdagen äskas för
år 1896, och dervid anfört att behöfligheten af sist omförmälda förändring
i bestämmelsen i afseende å anslagets användning blifvit till
fullo ådagalagd genom den stora tillväxten i antalet planer för frostminskningsföretag,
för hvilkas utförande sedan dess anspråk å statsbidrag
blifvit framstälda. Att dessa företag icke endast afsett de norrländska
länen, utan äfven andra delar af riket, framginge af följande
tablå öfver fördelningen af 1892, 1893 och 1894 årens anslag för ifrågavarande
ändamål:

			Beviljade bidrag
			för åren	1892,
			1893 och 1894.
Kronobergs	län	................ 32,70	870	—
Elfsborgs	))	40,44	1,300
Vermlands	»	............... 128*57	1,970	_
Jönköpings	»	................. 2,163,09	18,900	—
Skaraborgs	»	................. 68,15	4,000	—
Upsala	»	................. 357,95	5,650	—
Gefleborgs	»	................. 173,59	4,900	—
Vesternorrlands	»	............... 27,73	1,030	—
Jemtlands	»	................. 6,461,58	121,280	—
Vesterbottens	»	................. 3,140,26	88,240	—
Norrbottens	»	................. 1,729,89	39,990	—
		Summa 14,323,95	288,130	—

Vidare anföra embetsverken att det redan vid fördelning af 1893
års anslag visat sig att detsamma ej vore tillräckligt att tillgodose det
ökade behofvet af statsbidrag för arbeten af ifrågavarande art, och
1894 års anslag hade redan den 6 juli sistlidna år blifvit till fullo
disponeradt, hvarjemte å det utaf Riksdagen för innevarande år för
ändamålet beviljade anslaget redan anvisats en summa af 10,720 kronor.
Såsom ytterligare exempel på de ökade anspråken å ifrågavarande anslag
ville embetsverken meddela att intill den 6 oktober 1894 till vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen inkommit ansökningar om statsunderstöd
till ett belopp af 110,050 kronor, hvartill sålunda återstoden af 1895
års anslag vore otillräcklig; och då, enligt hvad embetsverken hade
sig bekant, en ökad mängd planer för dylika företag vore att under
kommande år emotse samt det vore af den största betydelse för
jordbruket att medel kunde erhållas till understödjande af frostminsk -

103

Sjette hufVudtitelii.

ningsforetag, ansåge sig embetsverken böra hemställa, det täcktes Eders
Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att för ifrågavarande ändamål anvisa
ett anslag för år 1896 af 200,000 kronor.

Af hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen
sålunda anfört framgår att en förhöjning af anslaget till understödjande
af frostminskningsföretag är af behofvet påkallad. För närvarande torde
dock förhöjningen kunna inskränkas till 50,000 kronor och anslaget
för nästkommande år sålunda bestämmas till 150,000 kronor.

Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för år 1896 ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande,

till understödjande, medelst anslag utan återbetalning sskyldighet, af sådana
myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska
frostländigheten för närliggande bygd, 150,000 kronor.

De nu gällande allmänna vilkor och bestämmelser för erhållande
och tillgodonjutande af ofvan omförmälda statsbidrag samt kontrollen
derå att faststälda planer varda vid arbetenas utförande följda innehållas
i Riksdagens skrifvelser den 27 april 1881 (n:o 69), den 11 juni 1883
(n:r 67) och den 7 maj 1889 (n:o 43); och hemställer jag att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att bibehålla dessa vilkor och bestämmelser,
hvarvid jag dock anser mig böra erinra att Riksdagen enligt
dess skrifvelse den 16 mars 1894 från ett af dessa vilkor medgifvit
undantag för en väganläggning mellan Glommersträsk och Ruskträsk å
sträckan från gränsen emellan Norrbottens och Vesterbottens län till
färjstället vid Vindelelfven å vägen mellan Lycksele och Sorsele kyrkor.

Vidare tillåter jag mig erinra

att, enligt 1891 års Riksdags beslut, blifvit för år 1896 beviljade
till understödjande medelst lån af enskilda jernvägsanläggningar
1,000,000 kronor; samt

att, enligt 1893 års Riksdags beslut, skola till odlingslånefonden
under hvarje af åren 1894—1898 ej mindre ingå de till statskontoret
inflytande annuiteter å odlingslån, än äfven af riksgäldskontoret, i mån
af behof, öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte de till fonden
ingående annuiteter kan erfordras till fyllande af högst 1,000,000
kronor årligen.

[37.]

Frostminsk ningsföretag.

[38.]

Lån till
enskilda jernvägar.

[39.]

Odlingslåne fonden.

104

Sjette hufvudtiteln.

Statens jernvägstraflk.

I underdånig skrifvelse den 21 november 1894 har jernvägsstyrelsen
gjort framställning om aflåtande till Riksdagen af proposition angående
anslag för år 1896 dels till nya byggnader och anläggningar,
dels ock till anskaffande af ny rörlig materiel med tillbehör.

Hvad angår anslagsbehofvet för nya byggnader och anläggningar
föreslår styrelsen att för detta ändamål måtte af Riksdagen för år 1896
äskas ett anslag af 530,000 kronor.

Huru detta anslag enligt styrelsens åsigt skulle användas, inhemtas
af följande utdrag af styrelsens omförmälda skrifvelse:

))Byggnader och anläggningar.

Vid Hallsberg: uppförande af ett hus innehållande
ett filialförråd, en mindre verkstad, pumpstation, 10
öfverliggningsrum för maskinafdelningspersonal samt
bostad för en vagnförman...................................................... kr.

På styrelsens framställning i slutet af år 1891
beviljade Eders Kong]. Maj:t. för år 1893 anslag för
utvidgning af Hallsbergs stations spårsystem, nedläggning
af en vändskifva samt för anskaffning af derför
erforderlig mark. Då nu flera af de vid stationen
befintliga äldsta, af korsvirke och tegel uppförda lokomotivstallen
äro i sådant skick, att de inom de närmaste
åren måste ombyggas, har styrelsen, för att
inom det gamla stationsområdet bereda ökadt utrymme
för den egentliga trafikens behof, för afsigt att vid
ombyggnaden förlägga dessa stall till det nya området
vester om stationen. Men för detta ändamål är det
äfven nödvändigt att der uppföra hus med de lokaler,
som ofvan omförmälas, hvilket, förutom tillgodoseende
af tjenstens kraf, jemväl skulle i ekonomiskt afseende
vara förmånligt i så måtto, att derigenom skulle vinnas
en besparing i nu utgående årliga hyresbelopp af om -

kring 3,000 kronor.

Vid Odensberg: utvidgning af spårsystemet............ »

Vid Karlsby: » » » ............ »

Transport kr.

48,500: —

1,700: —
9,500: —

59,700: —

105

Sjette hufvudtiteln.

Transport kr.

Vid Nässjö: uppförande af stall för 4 lokomotiv...... »

» » uppförande af kolbås med tillhörande

spårutläggning för att förekomma utgifter och afhjelpa
olägenheten deraf, att en större mängd af de vid stationen
för lokomotiven erforderliga stenkol af brist
på tillräckligt antal djdika bås måste först uppläggas
vid Elmhult och sedan derifrån efter hand transporteras
till Nässjö. Kostnaderna för kolbåsens uppförande
jemte tillhörande spårläggning och terrassering för
denna äro beräknade till 43,500 kronor, men då styrelsen
anser att arbetet lämpligen kan utföras under

två år, begäres för 1896 endast.......................................... »

Vid Hästveda: utvidgning af spårsystemet ............ »

Vid Lund: uppförande af en gångbro tvärs öfver
bangården vid den gata, som i banans plan söder om

stationshuset korsar bangården............................................. »

Den år från år växande rörelsen af tåg och vagnvexlingar
å stationen gör en dylik gångbro nödvändig
för att tillgodose säkerheten till lif och lemmar för
den stora mängd fotgängare, som dagligen passerar
jernvägsspåren å den omnämnda gatan. Den jemförelsevis
ringa kostnaden för gångbrons uppförande
kommer inom ganska kort tid att godtgöras statsverket
genom indragning af åtminstone en bland de stationskarlar,
som nu bestrida bevakningen af omhandlade
gatukorsning.

Vid Tomteboda: uppförande af en vagnreparationsverkstad
med erforderlig spårläggning ......................... »

Vid Broddbo: utvidgning af spårsystemet.............. »

Vid Kilafors: » » » »

Vid Bollnäs: » 3> » »

Vid Bräcke: tillbyggnad af lokomotivstallbyggnaden
för erhållande af dels stallrum för 4 lokomotiv »
dels 5 öfverliggningsrum för maskinafdelningspersonal
samt dessutom behöfliga förrådsrum, smedja
och ett mindre expeditionsrum........................................... x>

Transport kr.

59,700: —
24,000: —

22,000: —
3,000: —

6,000: —

155,000: —
1,000: —
4,200: —
4,300: —

24,000: —

11,000: —
314,200: —

Bill. till ltilcsd. Prat. 18Ö5. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.

106

Sjette hufvudtiteln.

Transport kr.

Genom anskaffning af omförmälda öfverliggningsrum,
som äro behöfliga för att personalen må kunna
bo i närheten, vinnes en besparing i nu utgående utgifter
för hyrda rum och ersättning för nattlogis åt
tågpersonal af omkring 1,000 kronor om året, förutom
hvad som kan vinnas derigenom att 3 af maskinafdelningspersonal
nu disponerade rum i jernvägens
betjeningshus å stationen blifva lediga att användas
för stationsbetjening, som jemväl bör bo i stationens
närhet och för hvilken tillräckligt med bostäder ej
finnes.

Vid Bräcke: uppförande af ett oljegasverk med
maskinerier och ledningar för anskaffning af gas till

personvagnarnes belysning .................................................. »

Dylikt gasverk finnes ej vid någon station norr
om Stockholm, men är behöfligt för personvagnars
förseende med gas i tågen såväl å tvärbanan genom
Jemtland, som ock i de å norra stambanan ofvan
Bräcke, hvilka vagnar i allmänhet icke framgå till
Stockholm.

Vid Östersund: tillbyggnad af reparationsverkstaden
för att bereda utrymme för underhåll af personvagnar
......................................................................................... »

Vid Storlien: tillbyggnad af godsmagasinet, som
till följd af ökning under de senare åren af från Norge
ankommande genomgående gods, som måste tull behandlas

i magasinet, visat sig otillräckligt.................. »

A Svartön vid Luleå: tillbyggnad af maskiningeniörens
expedition samt uppförande af bostäder för en
l:ste stationsskrifvare, 1 lokomotivförareförman och 4
stationskarlar, hvilka till följd af de alltjemt ökade
göromålen och den utsträckta tjenstetiden ständigt
måste finnas å Svartön och för hvilka bostäder der
icke finnas.................................................................................... ))

A Svartön och vid Gellivare: uppförande af stall

för 10 lokomotiv........................................................................ »

Vid Gellivare: uppförande af kolbås samt nedläggning
af vändskifva med tillhörande spår ........................ »

Transport kr.

314,200: —

38,000: —

11,500: —

3,000: —

28,000: —

50,000: —

21,000:
465,700: —

107

Sjette hufvudtiteln.

Transport kr.

Samtliga här omnämnda anläggningar å Svartön
och vid Gellivare betingas af den högst betydliga ökning
i malmtrafiken, som redan inträffat och fortfarande
synes vara att förvänta. Under det att den å
Gellivarebanan 1893 transporterade qvantitet malm
inalles uppgick till 306,315 ton, har till oktober månads
utgång i år redan transporterats 513,630 ton och
torde under årets två sista månader komma att transporteras
ytterligare omkring 86,370 ton.

Till fullföljande af auordningar för vexelförreglings-
och förbättrade signalapparater vid stationer å
bandelar, på hvilka snälltåg framgå ................................ »

Diverse arbeten ............................................................... »

Summa kr.

465,700: —

50,000: —
14,300: —

530,000: —))

Enligt hvad styrelsen upplyser, är den föreslagna spår ut vidgningen
behöflig, vid Hästveda och Broddbo hufvudsakligen för att bereda längre
spår för de långa tågen, som mötas vid stationen, vid Karlsby såväl af
nu angifna skäl som ock för att skaffa erforderligt utrymme för godstrafikens
skötande och vid de öfriga stationerna, Odensberg, Kilafors och
Bollnäs, företrädesvis af sistnämnda anledning, men äfven — vid Kilafors
och Bollnäs — för att bereda plats för genomgående godsvagnar.

Lokomotivstallen vid Nässjö och Bräcke anser styrelsen erforderliga
för lokomotivtjenstens ändamålsenliga ordnande.

Hvad beträffar det föreslagna uppförandet af en vagnreparationsverkstad
vid Tomteboda samt tillbyggandet af verkstaden i Östersund,
anser jag mig böra erinra att jernvägsstyrelsen redan) i underdånig
skrifvelse den 14. december 1891, angående anslag för år 1893 till nya
byggnader och anläggningar vid statens jernvägar m. m., anhöll att
medel måtte anslås till påbörjande af en vagnreparationsverkstad vid
Tomteboda. Styrelsen framhöll dervid att man för att kunna utföra
vagnreparationer i den omfattning, som vore erforderlig, måste vara
betänkt på att bereda tillräckligt verkstadsutrymme för det antal vagnar,
som samtidigt skulle repareras, och af denna anledning borde utrymmet
i verkstäderna ökas med 16 platser. Anläggningen syntes styrelsen
emellertid icke böra begränsas till sagda minimum af utrymme,
utan afseende borde fästas derå, att en tillökning deri betingades af
vagnparkens efter hand skeende tillväxt, hvadan det enligt styrelsens
förmenande vore klokt att verkstaden plardades för 26 å 30 platser

108

Sjette hufvndtiteln.

samt att ungefär hälften af densamma blefve färdig under år 1893; och
som plats ej funnes för en sådan byggnad invid de nuvarande större
verkstäderna men kunde beredas i Stockholms närhet, upptog, stvrelsen
i förslaget till nya byggnader ett belopp af 50,000 kronor tilf påbörjande
af och jordanskafining till en sådan verkstadsbyggnad vid Tomteboda.
Sedan 1892 års Riksdag, med bifall till Eders Kong! Maj:ts i
ämnet gjorda framställning, beviljat för år 1893 ett belopp af 500,000
kronor till nya byggnader och anläggningar vid statens jernvägstrafik,
anvisade Eders Kong! Maj:t genom nådigt bref den 20 januari 1893
ett belopp af 30,000 kronor till påbörjande af ifrågavarande reparationsverkstad.
Med anledning af jernvägsstyrelsens den 14 december 1892
afgifna förslag rörande anslagsbehofvet för nya byggnader och anläggningar
för år 1894, hvaruti upptagits ett belopp af 100,000 kronor för
fortsättning af uppförandet af nämnda verkstad, äskade Eders Kongl.
Maj:t af 1893 ars Riksdag ett anslag åt 500,000 kronor för nya byggnader
och anläggningar vid statens jernvägstrafik. Riksdagen fann sig
emellertid för det dåvarande icke böra bevilja medel till arbeten för en
dylik anläggning och nedsatte i följd deraf det begärda byggnadsanslaget
med 100,000 kronor, och med anledning häraf förordnade Eders
Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 17 mars 1893 att åtgärder för
ifrågavarande arbetes utförande skulle inställas.

1 underdånig skrifvelse den 30 november 1893, angående anslag
för år 1895 till nya byggnader och anläggningar vid statens jernvägar,
anmälde emellertid styrelsen, att behofvet af att utrymmet för vagnreparationer
ökades med för närvarande minst 16 och i en ej aflägsen
framtid ytterligare 12 platser oafvisligt qvarstode, samt anförde vidare
beträffande den ifrågasatta reparationsverkstaden att, hvad först platsen
vidkomme, styrelsen ansåge densamma böra bestämmas till Stockholms
nät het, emedan i förhållande till det stora antal vagnar, framför allt
personvagnar, hvilka började och slutade sina turer vid någon af hufvudstadens
stationer, den enda invid Stockholm befintliga vagnreparationsverkstadens
utrymme vore allt för knappt tillmätt. För jemförelses
skull ville styrelsen meddela att, då i Malmö funnes 14 och i Göteborg
16 verkstadsplatser för person-, post- och resgodsvagnar, funnes vid
Liljeholmens verkstad endast 12 platser för samma ändamål. En anläggning
af ifrågavarande art borde vidare af praktiska skäl vara belägen
så nära som möjligt intill jernvägens hufvudspår och ej långt från Centralstationen
samt af ekonomiska skäl ej sökas på annat område än det,
som redan tillhörde kronan. Af de i hufvudspårens närhet befintliga
marker, till hvilka staten vore egare, kunde såsom för ändamålet lämp -

Sjette hufmdtiteln.

109

liga ifrågakomma endast Liljeholmen, Stenbrottet och kronolägenheten
Ingenting vid Tomteboda, men af dessa borde den sistnämnda föredragas
af skäl, för hvilka styrelsen, hvad särskildt Liljeholmen angick,
synnerligt utförligt redogjorde. Hvad sjelfva byggnadsanläggningen vidkomme,
kunde enligt upprättadt kostnadsförslag en verkstad, med spårläggning
för fullständig reparation af 30 vagnar samtidigt, uppföras vid
Tomteboda för en kostnad af 270,000 kronor. Med förmälan att med
hänsyn till en ytterligare utvidgning marken vester om och intill den
för nämnda verkstad sålunda afsedda terrängen, enligt styrelsens åsigt,
borde reserveras för uppförande af en anläggning nära lika stor som
den förra och beräknad att kosta 200,000 kronor, hemstälde styrelsen
att Eders Kong!. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition om beviljande
för en verkstadsanläggning med tillhörande spårläggning invid
Tomteboda jernvägsstation af ett anslag af 270,000 kronor, af hvilket
belopp dock endast 155,000 kronor behöfde beviljas till utgående under
år 1895.

Till följd af nådig remiss afgaf t. f. chefen för generalstaben underdånigt
utlåtande öfver denna styrelsens framställning och anförde
dervid följande:

»Ibland hufvudvilkoren för att Sveriges försvarskrafter skola kunna
möta ett blifvande fredsbrott under för dem gynsamma förhållanden
ingår en i möjligaste mån tryggad jernvägstrafik, såväl under mobiliserings-,
uppmarsch- och koncentreringstiden som sedermera under
sjelfva krigsoperationerna. En tryggad jernvägstrafik åter betingar,
bland annat, förutom tillgång på tillräcklig jernvägsmateriel, möjlighet
att kunna fullständiga inredningen af denna materiel för militärtransporter
och städse hålla densamma i brukbart skick, eller med andra
ord erforderliga reparationsverkstäder jemte upplag eller förråd af reservoch
förbrukningsefiekter.))

»Hvad beträffar läget af de nu förefintliga reparationsverkstäderna
och förråden af nämnda effekter, så äro statens jernvägars tre största
reparationsverkstäder och förråd belägna dels i obefästade sjöstäder —
Göteborg och Malmö — der de af en fiende, som beherskar hafvet, med
lätthet kunna förstöras, och dels i Stockholm (Liljeholmen), som visserligen
från sjösidan är skyddadt af Vaxholms och Oskar Fredriksborgs
fästning, men deremot alldeles öppet från landssidan, och som sålunda,
om icke förr, så sedan fienden stigit i land, vare sig norr eller söder
om Mälaren, icke med säkerhet torde kunna vidare påräknas, öfriga
statens jernvägars verkstäder och förråd, Östersund, Kristinehamn och
Bollnäs, äro ännu så obetydliga, att de icke torde kunna tillfredsställa

Sjette hufvudtiteln.

en större trafiks fordringar, och hvad särskildt vidkommer Bollnäs, så
kan denna station, såsom belägen föga mer än två dagsmarscher från
kusten, dess värre knappast sägas vara fullt tryggad.»

»I det inre af landet finnas visserligen åtskilliga större mekaniska
verkstäder, såsom Trollhättan och Motala, äfvensom enskilda jernvägars
verkstäder och förråd, hvilka tillsammans möjligen skulle kunna fylla
en del af den lucka, som uppstode, derest de vid kusten belägna jernvägsreparationsverkstäderna
icke vidare funnes till förfogande, men dels
torde de enskilda mekaniska verkstäderna ej utan tidsödande anordningar
— en tid, öfver hvilken vi kanske aldrig komma att förfoga —
kunna tillfredsställa de stora fordringar i nämnda hänseende, hvilka under
sagda förutsättning komme att ställas på dem, dels torde de enskilda
jernvägarnes reparationsverkstäder erhålla fullt upp att göra med sin
egen materiel, hvarförutom icke alltid statens tunga godslokomotiv torde
till desamma kunna ingå.»

»Af hvad jag nu i underdånighet anfört framgår att jag ur försvarets
synpunkt måste anse det vara af största vigt och betydelse att
statens jernvägars i det inre af landet belägna reparationsverkstäder
med dertill hörande förråd af reserv- och förbrukningsartiklar varda
utvidgade, medan deremot en utvidgning af de uti kustorterna belägna
måste ur militär synpunkt anses såsom synnerligt olämplig.»

»Den plats — Tomteboda — der Kongl. jern vägsstyrelsen nu föreslår
anläggandet af en ny reparationsverkstad, eller måhända rättare
ett slags filial till Liljeholmens verkstad, erbjuder genom sitt läge alldeles
samma olägenheter som den vid Liljeholmen. Den måste således
ur militär synpunkt anses såsom olämplig.»

»Men äfven ur andra synpunkter förefaller det mig, som vore Tomteboda
icke rätta platsen. Efter allt att döma, har jern vägsbyggandet
från statens sida nu hunnit till en punkt, der man kan sägas tills vidare
ärna stanna. Möjligt är visserligen att man förr eller senare
nödgas fullfölja norra stambanan ända fram till svensk-finska gränsen,
men om så äfven skulle varda händelsen, lär detta icke kunna inverka
på här föreliggande fråga. Med den oerhörda längd norra stambanan
eger, och då reparationsverkstäder redan finnas anlagda uti Östersund
och Bollnäs, synes det mig som om norra stambanans möjliga fortsättning
till svensk-finska gränsen eller allenast en betydligare stegring af
trafiken på denna stambana väl kunde och borde föranleda till utvidgning
af verkstaden i Östersund — och må hända till upprättande af
en mindre verkstad, liknande den i Bollnäs, vid någon punkt norr om
Bräcke, t. ex. Mellansel eller Vännäs — men att nu berörda förhål -

Sjette hufvudtiteln.

landen omöjligen kunna föranleda till någon utvidgning af reparationsverkstäderna
i mellersta Sverige. För mellersta och södra Sverige
synas deremot andra förhållanden vara på väg att uppstå, de der säkerligen
måste öfva inflytelse på den fråga, som här föreligger. Eders
Kongl. Maj:t har ju sålunda redan nedsatt en särskild komité med uppdrag,
bland annat, att utreda spörsmålet om den så kallade Vestkustbanans
inlösen af staten. Varder denna inlösning en verklighet, måste,
så vidt jag mäktar döma, de stambanedelar i det inre af mellersta
och södra Sverige, hvilka för närvarande kunna sägas vara hänvisade
till reparationsverkstäderna i Göteborg och Malmö — Vestkustbanans
båda ändpunkter — få en betydligt minskad utsträckning öster ut,
hvadan ock behof af väsentlig utvidgning af den enda nu varande
reparationsverkstaden uti det inre af landet, Kristinehamn — eller möjligen
nyanläggning af en dylik annanstädes mellan sjöarne Venern,
Vettern och Hjelmaren — torde komma att uppstå. Deremot lär väl
aldrig kunna vara praktiskt rigtigt att med förvärfvet af Ve stkustbanan
ställa i samband en utvidgning af reparationsverkstäderna på Sveriges
ostkust, dit, såsom sagdt, den ifrågasatta verkstaden vid Tomteboda
måste vara att räkna, Äfven om icke Vestkustbanan skulle varda inlöst
af staten, då det således blott vore den alltjemt fortgående stegringen
af trafiken inom mellersta och södra Sverige, som skulle påkalla
utvidgning af reparationsverkstäderna uti dessa delar af vårt land, synes
det mig som om utvidgningen borde träffa verkstäderna uti det inre
af landet, ej dem uti kustorterna. Den tunga och skrymmande trafiken
lär väl uti vårt land gå från det inre af landet till kustorterna och icke
i motsatt rigtning.»

»Ur militär synpunkt, liksom ur nyss omhandlade synpunkter, kan
jag derför icke annat än i underdånighet framhålla önskvärdheten af
att, innan ett afgörande beslut fattas om platsen för den nya verkstaden,
frågan måtte underkastas eu ytterligare sorgfällig pröfning
för utrönande af huruvida icke, genom förläggning af den nya anläggningen
till någon plats i det inre af landet mellan sjöarne Venern,
Vettern och ''Hjelmaren, statens såväl trafik- och finans- som militära
intressen kunna blifva samtidigt tillgodosedda.»

Med afseende å hvad t. f. chefen för generalstaben. sålunda anmärkt
emot den ifrågasatta anläggningen af en vagnreparationsverkstad
vid Tomteboda, ansåg jag, då jag till statsrådsprotokollet den 13 januari
1894 anmälde detta ärende, att ytterligare utredning borde eg a rum,
innan det kunde ifrågakomma att bevilja medel till en dylik anläggning;
och jag ansåg derföre att anslaget för år 1895 till nya byggna -

112

Sjette hufvudtiteln.

der och anläggningar, hvilket af jernvägsstyrelsen föreslagits till 375,000
kronor, borde bestämmas till allenast 220,000 kronor. Eders Kongl.
Maj:t behagade ock besluta i enlighet med denna åsigt.

Med förmälan att behofvet af ökadt verkstadsutrymme för vagnreparationer,
enligt styrelsens uppfattning, vore af sådan trängande art.
att styrelsen icke ansåge sig kunna underlåta att ånyo påkalla Eders
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet för denna angelägenhet, anför styrelsen i
nu förevarande skrifvelse af den 21 november 1894 att styrelsens förslag,
sådant det i dess underdåniga skrifvelse den 30 november 1893
närmare utvecklats, i sjelfva verket afsett tre särskilda ändamål, nemligen
dels anskaffandet af de 16 vagnplatser, hvilkas omedelbara behöflighet
uppvisats i underdåniga skrifvelsen den 14 december 1891,
dels anskaffandet af ytterligare 12 platser, hvilkas behöflighet i 1891
års förslag förutsetts och hvilka närmast skulle afse att fylla det ökade
behof, som uppkommit genom de ändrade tåganordningarna mellan
Stockholm, å ena sidan, samt Östersund och Sundsvall, å den andra,
samt. genom ökningen af bogievagnarnes antal, hvilket för närvarande
uppginge till öfver 60,_ och dels reserverande af mark för uppförande i
framtiden af en ytterligare verkstadsanläggning vid Tomteboda af ungefärligen
samma storlek som den, till hvilken anslag begärdes. Anskaffandet
af de 16 vagnplatserna hade beräknats kunna ske för en
kostnad af 155,000 kronor, anskaffandet af de 12 platserna åter för en
kostnad af 115,000 kronor, under förutsättning att denna senare anläggning
utfördes i samband med den förra, och uppförandet af den i
framtiden erforderliga nya anläggningen hade antagits komma att betinga
en kostnad af 200,000 kronor.

Styrelsen öfvergår härefter till att bemöta de utaf t. f. chefen för
generalstaben uti hans ofvanberörda utlåtande emot nämnda förslag
framstälda anmärkningar och anför dervid, hvad först beträffar de ur
militär synpunkt gjorda anmärkningarne, att styrelsen naturligen vore
villig att erkänna det berättigade ur militär synpunkt deri, att de vid
kusten belägna verkstäderna ej utvidgades mera än hänsynen till jernvägens.
ekonomiska skötsel oundgängligen kräfde, samt lämpligheten af
att dylika anläggningar i den mån, som med nämnda hänsyn vore förenligt,
förlädes till det inre af landet, men styrelsen ansåge sig böra
framhålla att det i nu förevarande fall väsentligen vore fråga om en
reparationsverkstad för personvagnar, afsedd i första rummet för målning
och tapetsering af dylika vagnar. En sådan verkstad syntes i
krigstid blifva af synnerligt liten vigt och betydelse för de vagnreparationer,
som då förekomme, hvadan det ur försvarets synpunkt syntes

113

Sjette hufvud titeln.

styrelsen vara skäligen likgiltigt, om den, såsom belägen vid kusten,
lättare kunde falla i fiendens händer eller, belägen inuti landet, säkrare
kunde af oss behållas.

Vidkommande derefter de skäl, som t. f. chefen för generalstaben
ur andra synpunkter än den militära anfört, erinrar styrelsen
att den föreslagna verkstaden vid Tomteboda så mycket mindre vore
afsedd att tillgodose öfre Norrlands behof af vagnreparationer, som i
planen för norra stambanans utsträckning till Boden ingått anläggningen
genom byggnadsmedel af en verkstad vid denna stambana; att beträffande
åter den anmärkning, som stälts i samband med frågan
om vestkustbanans inköp, styrelsen ville påpeka att styrelsen inför
Eders Kongl. Maj:t framhållit angelägenheten af en verkstadsanläggning
vid Tomteboda omkring ett och ett hälft år, innan frågan
om vestkustbanans inköp kommit, på dagordningen; att styrelsen i sitt
underdåniga utlåtande den 26 februari 1894 öfver särskilde komiterades
förslag i denna fråga, i nära anslutning till bemälde komiterade, ifrågasatt
en helt annan anordning — eller anläggandet af en mindre reparationsverkstad
i det inre af södra Sverige — för att reglera det genom
inköpet uppkommande behofvet af ökadt utrymme å reparationsverkstäderna
i de vestliga och sydligaste landsdelarne; samt hvad särskildt anginge
den anmärkning, som stödde sig på rigtningen af den tunga och skrymmande
trafikens gång i vårt land, att styrelsen ännu en gång måste
betona att den ifrågastälda verkstaden väsentligen vore afsedd för
reparation af person-v agnar, äfvensom framhålla att förslaget om anläggningsorten
närmast föranledts af den i ekonomiskt afseende bestämmande
omständigheten att i Stockholm, der dagligen minst lika många
personvagnar söder och vester ifrån samlades som i Malmö och Göteborg
tillsammans, äfven reparationsplatser för dylika vagnar borde
förefinnas i motsvarande antal.

Vidare anför styrelsen att styrelsen således icke kunnat för
sin del finna att de skäl, som t. f. chefen för generalstaben anfört
mot en verkstadsanläggning vid Tomteboda, vore af den afgörande
betydelse, att anledning för styrelsen förefunnits att helt och hållet
frånträda sitt i ämnet framstälda förslag. Men med afseende å de
betänkligheter, som ur militär synpunkt framstälts mot förslaget, hade
styrelsen trott sig böra modifiera detsamma så långt, som sådant vore
förenligt med förslagets egentliga innebörd, att öka de invid Stockholm
befintliga platserna för personvagnars reparation (främst för deras målning
och tapetsering) till det antal, som oundgängligen kräfdes. Detta
oafvisliga behof innefattade de 16 platser, angående hvilka styrelsen

Bih. till Rikad. Prot. IHlllj. 1 Sami. I Afd. 1 Haft. lo

114

Sjette hufvud titeln.

redan år 1891 gjort underdånig framställning och hvilka tillsammans
med de vid Liljeholmen befintliga 12 platserna skulle lemna åt Stockholm
28 platser, d. v. s. ungefär det antal, som sammanräknadt funnes
i Malmö och Göteborg.

Dessa 16 platser, hvilka enligt förut företedt kostnadsförslag kunde
erhållas för en kostnad af 155,000 kronor, kunde, enligt styrelsens
bestämda uppfattning och i enlighet med dess redan omförmälda utredning
i frågan, icke lämpligen anordnas annat än vid Tomteboda; och
styrelsen hade af denna anledning i sitt nu afgifna förslag upptagit
ett anslag å sagda belopp för uppförande af en reparationsverkstad
med tillhörande spårläggning vid nämnda station.

För erhållande af åtminstone de allra nödvändigaste af de 12 ytterligare
platser, som direkt afsåges i 1893 års framställning och hvilka nödvändiggjordes
genom de nya tågförbindelserna mellan Stockholm och mellersta
Norrland samt bogiematerielens ökning, hade styrelsen åter ansett
sig böra ifrågasätta en provisorisk tillbyggnad till verkstaden i Östersund,
hvilken tillbyggnad enligt uppgjordt kostnadsförslag skulle betinga
en utgift af 11,500 kronor och mot hvars förläggande till Östersund
från generalstabens sida icke något syntes vara att invända. Med det
definitiva ordnandet af frågan angående lämpligaste orten för de 12
ifrågavarande platserna skulle deremot utan allt för stora olägenheter
kunna anstå, tills den af t. f. chefen för generalstaben ifrågasatta utredningen
hunne verkställas.

Hvad slutligen anginge framställningen om reserverandet af mark
för en framtida verkstadsanläggning för beräknad kostnad af 200,000
kronor, så hade utredningen i detta afseende verkstälts med föranledande
af 1893 års Riksdags uttalande i ämnet; och då behof för närvarande
ej förefunnes af det antal vagnplatser, som genom denna anläggning
skulle erhållas, kunde frågan härom äfvenledes för närvarande anstå
och behandlas i sammanhang med nyssnämnda utredning.

I sammanhang härmed har jag att anmäla en framställning, som
kan hafva inflytande på anslagsbehofvet för nästkommande år för nya
byggnader och anläggningar vid statens jernvägstrafik.

Uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift har nemligen hustru
Wilhelmina Skogh, född Wahlgren, anhållit att. Eders Kongl. Maj:t måtte
till Riksdagen aflåta proposition om inlösen för statens räkning af sökandens
för restaurations- och hotellrörelsen vid Bollnäs station afsedda
byggnader och anläggningar jemte ett tomtområde derstädes om 15,000

115

Sjette hufvudtiteln.

qvadratrot, benämndt Annexet n:o 1, eller den del af dessa byggnader
m. m., som pröfvades böra till inlösen ifrågakomma.

I sin berörda skrift har sökanden till en början utförligt redogjort
för ifrågavarande hotellanläggnings tillkomst och utveckling. Åt denna
redogörelse äfvensom af vid ansökningen fogade handlingar framgår
att, sedan arbetena å norra stambanan framskridit så långt, att tiden
närmade sig för trafikens framdragande till Bollnäs, och det blifvit
bestämdt att nattstation derstädes skulle inrättas, hade emellan styrelsen
för statens jernvägstrafik och gästgifvaren Per Larsson den 7 december
1877 upprättats kontrakt om uppförande af en hotell- och restaurationsbyggnad
på statens jernvägstrafiks mark vid Bollnäs station samt om
hotell- och restaurationsrörelsens bedrifvande m. m. I detta kontrakt
stadgades, bland annat, i

§ 1

att inom Bollnäs stationsområde ett område af 12,800 qvadratfot
upplätes till Larsson mot årlig afgift af ett öre för qvadratfot eller 128
kronor, hvilken afgift skulle af Larsson genom stationsföreståndaren i
Bollnäs till 5:te trafikdistriktets kassa inbetalas;

§ 2

att det ålåge Larsson *att uppföra ej mindre på ifrågavarande tomt
och å plats, som på den vid kontraktet fogade planritning angåfves,
en hotell- och restaurationsbyggnad i öfverensstämmelse med ritningar,
som skulle vara af styrelsen godkända, innan byggnadsarbetet finge
företagas, än äfven å plats, som framdeles blefve af styrelsen bestämd,
en uthusbyggnad i enlighet med af styrelsen faststäld ritning, äfvensom
att utföra andra till rörelsens bedrifvande hörande anläggningar i
enlighet med af styrelsen pröfvade och godkända förslag;

§ 3

att, sedan husen och anläggningarne blifvit fullbordade, förändringar
eller utvidgningar deraf icke finge vidtagas utan styrelsens särskilda
medgifvande;

§4

att husen och anläggningarne skulle på Larssons bekostnad allt
framgent underhållas i prydligt och af vederbörande banbefäl godkändt
skick;

§ 5

att det ålåge Larsson ej mindre att i byggnaderna för resande af
alla klasser hålla god förtäring af mat, vin och maltdrycker samt möblerade
gästrum, så långt utrymmet medgåfve, dock att iskänkning
eller försäljning af spritdrycker inom jernvägens område helt och hållet

116

Sjette hufvudtiteln.

förbjödes, än äfven att åtlyda stationsföreståndarens i Bollnäs föreskrifter
i afseende på tiderna för restaurationslokalernas öppnande och
stängande samt sjelf iakttaga och ansvara för att biträden och tjenare
efterlefde de ordningsregler, som för hotellet och dess område ''blefve
af t. f. intendenten i femte trafikdistriktet utfärdade;

§ 6

att Larsson skulle, utöfver den bestämda tomthyran, för rättigheten
att hålla restaurationsrörelse till statens jern vägstrafiks enke- och
pupillkassa erlägga en årlig afgift af 120 kronor samt att styrelsen,
om berörda afgift med hänsyn till hotell- och restaurationsrörelsens
utveckling icke längre ansåges stå i skäligt förhållande till behållningen
af rörelsen, egde förhöja samma afgift, första gången den 1 januari
1884 och derefter hvart femte år, och att, derest godvillig öfverenskommelse
icke kunde träffas, förhöjningen skulle bestämmas af gode
män, valda i viss, i kontraktet föreskrifven ordning"

§ 7

att Larsson vore pligtig att enligt taxa, som af förbemälde intendent
bestämdes, lemna förtäring åt statens jern vägstrafiks personal;

§ 8

att, derest styrelsen ansåge att rörelsen å Bollnäs kräfde ytterligare
hotellanläggning inom stationens område, Larsson egde rättighet
att öfvertaga äfven denna rörelse, men att styrelsen egde öfverlemna
rörelsen åt annan person, om Larsson icke inom utsatt tid vidtoge åtgärder
för att tillgodogöra sig nyssnämnda rättighet;

§ 9

att styrelsen förbehölles rättighet att när som helst inlösa hotellmed
tillhörande uthus och andra anläggningar mot ersättning,
som i brist af godvillig öfverenskommelse blefve bestämd af 5
gode män, utsedde i särskild föreskrifven ordning;

§ 10

att inlösningspriset skulle bestämmas så, att det endast motsvarade
värdet af de byggnader och andra anläggningar, som till statens jernvägstrafik
afträddes, men icke någon ersättning för de förluster eller
öfriga olägenheter, som kunde anses uppkomma i följd af afträdandet;

§ U

att, derest uppsägning skedde på den grund att Larsson åsidosatt
honom till efterrättelse ländande föreskrifter, om hvilket förhållande
gode männen jemväl egde döma, lösesumman skulle utgå med endast
75 procent af det af de gode männen åsätta beloppet;

Sjette hufvudtiteln.

117

§ 13

att restaurationsbyggnaden skulle så fort ske kunde påbörjas och
restaurationsrörelse deri öppnas senast den 1 januari 1879; samt i

§14

att Larsson icke egde utan styrelsens medgifvande på annan person
öfverlåta kontraktet.

Sedan Larsson med stöd af detta kontrakt och i enlighet med dess
föreskrifter utfört den i § 2 af kontraktet omnämnda hotell- och restaurationsbyggnaden,
gjordes den 1 maj 1881 till samma kontrakt ett tillägg,
hvarigenom Larsson berättigades att i enlighet med af styrelsen för
statens järnvägstrafik godkända ritningar tillbygga restaurationshuset,
för hvilket ändamål till honom uppläts ytterligare ett jordområde af 169
qvadratmeter, under vilkor: att tomthyra för detta område erlades med
12 öre för qvadratmeter eller 20 kronor 28 öre för år; att från och
med samma dag tomthyran för det äldre området af 12,800 qvadratfot
eller 1,128 qvadratmeter beräknades efter 12 öre för qvadratmeter eller
135 kronor 36 öre; samt att i öfrigt för tillbyggnaden samma bestämmelser
skulle till alla delar gälla, som genom kontraktet af den 7 december
1877 vore faststälda för den äldre delen af byggnaden. Den i kontraktstillägget
omförmälda tillbyggnaden verkstäldes derefter af Larsson,
som jemväl på angränsande mark af det honom tillhöriga hemmanet 8
öresland af Bro n:o 1, äfven kalladt Heden n:o 8, i Bollnäs socken
uppförde en särskild uthus- och ekonomibyggnad.

Genom ett den 1 januari 1884 till kontraktet ytterligare gjordt
tillägg bestämdes att den i § 6 af kontraktet faststälda afgiften för
restaurationsrörelsen skulle från och med samma dag utgå med 300
kronor för år.

Efter det Larsson sedermera aflidit, försålde hans enka Anna Larsson
genom köpekontrakt den 26 augusti 1884 till sökanden dels fölen
köpeskilling af 130,000 kronor omförmälda restaurations- och hotellbyggnad
med den å nyssnämnda hemman 8 öresland af Bro n:o 1 uppförda
ekonomibyggnaden jemte alla i dessa byggnader befintliga inventarier,
dels ock 12,000 qvadratfot jord, belägen invid hotellet och hvarå
berörda ekonomibyggnad var uppförd, emot en köpesumma af 50 öre
qvadratfoten, hvarefter enkan Larsson den 4 oktober samma år på
sökanden öfverlät det mellan styrelsen för statens jernvägstrafik och
Larsson upprättade kontraktet med dertill hörande tillägg, hvilken öfverlåtelse
den 11 i samma månad af styrelsen godkändes.

Genom köpebref den 1 november 1884 försålde enkan Larsson
derefter till sökanden ett område om 15,000 qvadratfot af kronoskatte -

118

Sjette hufvudtiteln.

hemmanet n:o 1 i Bro, om åtta öresland, emot en köpeskilling’ af 50
öre qvadratfoten eller tillsammans 7,500 kronor, med förklarande att
uti nämnda 15,000 qvadratfot inginge de 12,000 qvadratfot af samma
hemman, hvarom köpekontraktet af den 26 augusti 1884 handlade.
Sedan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Gefleborgs län genom
utslag den 15 januari 1885 godkänt den försålda lägenhetens afsöndring
från stamhemmanet samt dervid tillika föreskrifva att lägenheten skulle
i jordebokens afsöndringsbilaga upptagas under namnet Annexet och
med n:o 1 betecknas, erhöll sökanden den 21 i sistnämnda månad lagfart
å denna lägenhet.

Till stöd för den nu gjorda framställningen har sökanden anfört
att sökanden, redan innan köpekontraktet den 26 augusti 1884 med
enkan Larsson upprättats, funnit att åtskilliga olägenheter vidlådde hotellet
och restaurationsrörelsen, såsom att i hotellet funnes anbragta tvättstuga
och rum för yttre betjening, hvarigenom dels tvättångor sprede sig till
öfriga lokaler, dels störande buller uppstode, dels inkräktning skedde på
utrymmen, som för de resande erfordrades; att den å hemmanet 8 öresland
Bro n:o 1 befintliga uthusbyggnaden, som hufvudsakligen bestode
allenast af afträden och en bodlägenhet, alls icke motsvarade rörelsens
beskaffenhet och omfång; att å den till hotellet angränsande delen af
hemmanet 8 öresland Bro n:o 1 stor osnygghet vore rådande; samt att
i sundhetens intresse dränering af den mark, hvarå hotellet vore beläget,
erfordrades, men att detta svårligen kunde ske, med mindre dertill
finge användas en del af den närmast hotellet belägna, till nämnda
hemman hörande marken. Vidare hade sökanden genom samtal med
dåvarande öfverdirektören vid banafdelningen och intendenten vid 5:te
trafikdistriktet utrönt, att styrelsen för statens jernvägstrafik svårligen
skulle kunna af mark, som för det dåvarande stode till dess förfogande,
upplåta plats till sådan uthusbyggnad, som för hotell- och restaurationsrörelsen
erfordrades, och det hade varit med hänsyn till hvad sökanden
sålunda utrönt och inhemtat, som sökanden ansett sig böra, i samband
med hotellets öfvertagande, inköpa den angränsande marken eller lägenheten
Annexet n:o 1, och hade sökanden dervid hyst den förhoppning,
hvilken sökanden jemväl till vederbörande banbefäl uttalat, att styrelsen
skulle af sökanden öfvertaga den för hotellrörelsens bedrifvande och
utveckling erforderliga, af sökanden inköpta lägenheten Annexet n:o 1.

Omedelbart efter'' det sökanden på grund af det med enkan Larsson
upprättade köpekontraktet tillträdt hotellet, hade sökanden måst
vidtaga åtskilliga nödiga förändringar och ombyggnader af dess lägenheter
i syfte att förbättra desamma, så att de resandes trefnad och be -

119

Sjette liufvudtiteln.

qvämlighet kunde blifva behörigen tillgodosedda, och då för ändamålet
allenast en mindre del af lägenheterna kunde på en gång disponeras,
hade detta arbete fortgått under loppet af åren 1884, 1885 och 1886.

Redan under den allra första tiden, efter det sökanden öfvertagit
hotellrörelsen, hade hos 3:dje klassens mindre bemedlade resande ifriga
klagomål förnummits deröfver att, ehuruväl för första och andra klassens
resande blifvit väl sörjdt, de mindre- bemedlade så försummats, att anordningar
icke i erforderlig mån vidtagits för anskaffande af nattlogis
till pris, som motsvarade deras knappa tillgångar, och att de till följd
deraf beröfvats all möjlighet att vid nattstationen erhålla tjenligt husrum
och hvila. Inseende på en gång det berättigade i dessa klagomål
och omöjligheten att inrymma 3:dje klassens mindre bemedlade passagerare
med deras vanor i lägenheter, som vore afsedda för l:sta och
2:dra klassens resande, hade sökanden redan i början af år 1885 vidtagit
åtgärder för uppförande å Annexet n:o 1 af en mindre hotellbyggnad,
hvari mindre bemedlade resande bereddes tillfälle att erhålla nattlogis för
50 öre för äldre person, och hade härvid alltid iakttagits att dylika resandes
minderåriga barn afgiftsfritt herbergerades. I samband dermed
och för att bereda dels ökadt utrymme, dels större lugn och trefnad
för det stora hotellets gäster, hade sökanden låtit i den nya eller mindre
hotellbyggnaden inreda jemväl rum för betjening, afsedd för stora hotellet.

Under år 1885 hade sökanden hos t. f. intendenten flera gånger
förnyat sin framställning att styrelsen för statens jernvägstrafik, i enlighet
med sitt åtagande i kontraktets 2:dra §, måtte bekosta plats för
uthusbyggnad för restaurations- och hotellrörelsen, men då denna framställning
icke ledt till önskadt resultat, hade sökanden blifvit nödsakad
att å Annexet n:o 1 uppföra en sådan i stället för den otillräckliga
och ytterst oändamålsenliga, från enkan Larsson inköpta uthusbyggnaden,
som i samband med den nyas uppförande nedrifvits, hvarvid materialierna
för densamma befunnits ega ett värde af allenast 126 kronor.

Slutligen och för att än mer bringa hotellanläggningen i godt skick
hade sökanden låtit verkställa erforderlig dränering af den för byggnaderna
använda marken och förse såväl stora hotellet som annexhotellet
med nödiga aflopps- och vattenledningar samt ångvärmeledningar och
anordningar för lokalernas belysning med elektriskt ljus, hvarjemte
sökanden i den å Annexet n:o 1 uppförda uthusbyggnaden låtit inreda
tvätt- och torkinrättning.

I anledning af hvad sökanden sålunda fått utgifva dels vid inköpet
från enkan Larsson, dels för förbättringar å stora hotellbyggnaden samt
de för hotellrörelsen nödiga anordningarna å Annexet n:o 1, egde dessa

120

Sjette hufvud ti teln.

byggnader med tillhörande anläggningar och för restaurations- och hotellrörelsen
använda inventarier ett värde, enligt 1892 års bokslut uppgående
till 251,902 kronor 10 öre, hvarvid dock borde uppmärksammas
att en del rätt stora kostnader för anordningar vid Bollnäs blifvit bokförda
på annan sökanden tillhörig rörelse, så att det kapital, sökanden
nedlagt i de vid Bollnäs befintliga byggnader, anläggningar och inventarier,
i sjelfva verket väsentligt öfverstege sistberörda belopp.

Sedan styrelsen för statens jernvägstrafik funnit att rörelsen vid
Bollnäs kräfde ytterligare hotellanläggning utöfver den, som afsåges i
2:dra § af det emellan styrelsen och gästgifvaren Larsson upprättade
kontraktet, och genom det ofvanåberopade kontraktstillägget berättigat
Larsson utföra ifrågasatt tillbyggnad samt dervid föreskrifvit att för
tillbyggnaden skulle gälla samma bestämmelser, som blifvit faststälda
för den äldre delen, hade Larsson åtagit sig, bland annat, förbindelse
att på egen bekostnad och enligt af styrelsen godkända ritningar utföra
hela det stora hotellet, sådant det vid sökandens inköp befunnits. Jemlikt
kontraktet ålåge det vidare Larsson och sökanden att utföra, förutom
deri omförmälda uthusbyggnad, alla till hotell- och restaurationsrörelsens
bedrifvande hörande anläggningar i enlighet med af styrelsen
pröfvade och godkända förslag. Med stöd af denna bestämmelse och
löreskriften att, sedan husen och anläggningarna blifvit fullbordade, de
icke finge förändras eller utvidgas utan styrelsens medgifvande, hade
de ofvan omförmälda, af sökanden gjorda anläggningarna i fråga om
dränering, vatten- och aflopps- samt värmeledningar och elektrisk belysning
samt de af sökanden i stora hotellet vidtagna förändringar blifvit
efter samråd med intendenten i distriktet och enligt af honom godkända
förslag utförda, och hans godkännande af dessa anläggningar och förändringar
måste sålunda innebära att de varit behöfliga och till nytta
för hotell- och restaurationsanläggningen och den der bedrifna rörelsen.
Då vidare kontraktet tillförbunde sökanden dels att i prydligt och af
vederbörande banbefäl godkändt skick på sin bekostnad allt framgent underhålla
husen och anläggningarna, dels ock att i byggnaderna för resande
hålla förtäring samt möblerade gästrum så ångt utrymmet medgåfve,
samt kontraktet förutsatt allenast två fall, hvarigenom förändring i
dessa afseenden kunde ifrågakomma, nemligen det fall att styrelsen för
statens jernvägstrafik frivilligt önskade till pris, motsvarande" fulla värdet
af byggnader och anläggningar, inlösa desamma och det fall att
styrelsen på den grund, att sökanden åsidosatte enligt kontraktet sökanden
till efterrättelse ländande föreskrifter, funne sig nödsakad till inlösen,
i hvilket senare fall lösningspriset skulle bestämmas till allenast

121

Sjette 1hi fynd titeln.

75 procent af värdet, vore det uppenbart att vid kontraktets upprättande
å ömse sidor förutsatts att den tågordning, enligt hvilken Bollnäs
bestämts till nattstation, skulle jemväl för framtiden bibehållas.

Då emellertid allt sedan den 1 oktober 1893 en förändrad tågordning
egt rum, enligt hvilken Bollnäs upphört att vara nattstation och
Ange i stället blifvit dertill utsedd, hade den betydande, förut för rörelsen
nödiga hotellanläggningen i Bollnäs varit anlitad af allenast ett
fåtal resande och gått med förlust, så att hela det kapital, som af
sökanden blifvit deri nedlagdt, syntes, derest staten icke trädde emellan,
komma att genom den förändrade tågordningen beröfvas sökanden. Det
syntes sökanden dock som i detta fall giltiga skäl talade för en sådan
statens mellankomst.

I syfte att ådagalägga, hurusom å den tid, då kontraktet med
styrelsen för statens jernvägstrafik upprättades, detta grundats å den
förutsättning, att Bollnäs äfven för framtiden skulle fortfara att vara
nattstation, har sökanden vidare åberopat att kontraktet derförutan svårligen
kunnat gifvas ett sådant för Larsson och hans rättsinneh afvara
betungande innehåll som det då och äfven sedermera erhållit, i hvilket
afseende sökanden särskild! framhållit, utöfver hvad ofvan anförts om
skyldigheten att bekosta byggnader och anläggningar samt allt framgent
underhålla dem, att, förutom det att Larsson och sökanden till förbundits
att betala hyra för den för anläggningen från stationsområdet upplåtna
marken, styrelsen jemväl pålagt dem för rättigheten att i egna lokaler
hålla restaurationsrörelse skyldighet att till jern vägstrafikens enke- och
pupillkassa erlägga årlig afgift till en början af 120 kronor och från
och med år 1884 af 300 kronor; att de måst ställa sig till efterrättelse
de bestämmelser, vederbörande banbefäl meddelat i afseende
å tiderna för restaurationslokalernas öppnande och stängande
samt tiden och sättet för utskänkningens utöfvande, och att förty på
grund af vederbörandes derom lemnade föreskrifter försäljning fått ske
allenast 30 minuter före och 30 minuter efter hvarje personförande
tågs ankomst och afgång, så att någon platsförsäljning icke kunnat
ifrågakomma; att de varit pligtige att enligt taxa, som vederbörande
intendent egde bestämma, lemna förtäring åt statens jernvägstrafiks personal;
samt att styrelsen förbehållit sig rätten att efter sex månaders uppsägning
tillösa sig hus och anläggningar efter deras värde och att förty
det stått i styrelsens makt att,''om hotellrörelsen gått med god förtjenst,
genom begagnande af sin inlösningsrätt frånhända dem densamma.

Såsom ytterligare skäl för statens mellankomst har sökanden framhållit
att hotellanläggningarna vid Bollnäs haft till uteslutande ändamål

Bill. till HJUL Prat. liii)i>. 1 Sami. 1 A/d. 1 Höft. 10

122

Sjette hufvudtiteln.

att tillgodose sådana den jernvägsresande allmänhetens behof, som det
vant jernvägsstyrelsens åliggande att fylla, och att, om icke enskild
person, under förhastadt antagande att nattstationen skulle förblifva
vid Bollnäs, låtit förmå sig att bekosta hotellanläggningen derstädes,
styrelsen varit nödsakad att, hvad på en mängd orter annorstädes skett,
med statsmedel utföra samma anläggning, i hvilket fall staten vid den
förändring i tågordningen, som nu inträffat, sjelf fått vidkännas den
förlust, som deraf kunnat på anläggningen uppstå; att, ehuruväl efter
den skedda förändringen i tågordningen hotellanläggningen för enskild
person maste blifva förlustbringande, statens jernvägstrafik väl kunde
sig till nytta använda dessa byggnader genom att för restaurationsrörelsen
och den mindre hotellrörelse, som derefter vid Bollnäs kunde
ifrågakomma, uthyra derför behöfliga lokaler och använda återstoden till
bostäder för jernvägspersonalen, i samband hvarmed sökanden ansåge
sig böra erinra dels hurusom vid Bollnäs redan nu för jernvägspersonalen
förhyrdes bostadslokaler i större omfattning än som af hotellbyggnaderna
skulle kunna erhållas, dels att, om hotellbyggnaderna sålunda
disponerades, bostad inom distriktet skulle kunna beredas jemväl för
sådana distriktets tjenstemän, hvilka förut till följd af brist på lämpliga
bostäder måst bo utom distriktet; att redan år i889, då fråga om förändrad
tågordning först förekommit och undersökning angående dermed
sammanhängande kostnader på styrelsens order skett genom t. f.
intendenten och bandirektören vid 5:te trafikdistriktet P. Frisell, kostnadsberäkningen,
på sätt ansökningen bifogadt utdrag af intendenten
Frisells utredning utvisade, skett under framhållande af det billiga deruti
att egaren af restaurations- och hotellrörelsen, som finge vidkännas
förluster för dyrbara inventarier, hvarför användning i och med de då
ifrågasätta nattågen komme att till större delen upphöra, hölles skadeslös
för sjelfva byggnaderna genom deras öfvertagande af staten för användning
på sätt, sökanden ofvan angifvit kunna ske, och med antagande
att, bland annat, sökandens för ifrågavarande restaurations- och hotellrörelse
använda byggnader skulle jemte den ofvanberörda från enkan
Larsson inköpta tomten om 15,000 qvadratfot af staten inlösas för en
beräknad kostnadssuntma af 114,400 kronor; att berörda utdrag sålunda
ådagalade, bland annat, att byggnaderna ansetts kunna i den del, som
icke. behöfdes för den mindre, äfven efter tågförändringen erforderderliga
restaurations- och hotellrörelsen, användas till bostäder för jernvägens
personal; att de åsigter, intendenten Frisell uttalat om statens
öfvertagande af byggnaderna och dessas eventuella användande, icke
heller synts hafva varit främmande för jernvägsstyrelsen, enär våren

123

Sjette hufvudtiteln.

år 1893 vid stationen utförts förslagsritningar för den förändrade inredning,
som stora hotellets användning för jernvägens eget behof
lomme att påkalla; att sökanden i allt hvad på sökanden berott uppbjudit
hela sin förmåga att på möjligast bästa sätt sköta restauratmnsoch
hotellrörelsen och att samvetsgrant fullgöra sina skyldigheter enligt
det med stvrelsen upprättade kontraktet, och att, då sökanden — i
händelse hon skulle hafva så åsidosatt henne till efterrättelse ländande
föreskrifter, att styrelsen blifvit nödsakad inlösa byggnaderna med tillhörande
anläggningar — enligt kontraktet för sådant fall varit berättigad
till en lösesumma, motsvarande 75 procent af deras fulla värde, det
skalle vara i hög grad obilligt att vilja beröfva sökanden all rätt till
ersättning för dessa byggnader och anläggningar af den anledning, att
hon sökt samvetsgrant fullgöra sina åligganden enligt samma kontrakt;
att med hänsyn till de kostsamma anordningar till de resandes trefnad
och beqvämlighet, som af sökanden vidtagits, resultatet af rörelsen
varit sådant, att sökanden under den förflutna, relativt korta tiden icke
på långt när kunnat intjena de nedlagda kostnaderna, i hvilket afseende
åberopades en bifogad, på sökandens bokföring öfver rörelsen
vid Bollnäs grundad tablå öfver samma rörelse åren 1885 —1892, utvisande
att från det sökanden öfvertagit rörelsen vid Bollnäs och intill
1892 års slut en förtjenst å rörelsen derstädes af tillsammans allenast
57,282 kronor 50 öre uppstått; att vid denna beräkning sökanden
hvarken för sitt besvär med rörelsens ordnande och öfvervakande,
kostnader för sökandens resor till och från Bollnäs eller andra sökandens
personliga utgifter eller behof tillgodonjutit någon som helst
godtgörelse; att ehuru sökanden för sina personliga besvär och utgifter
icke beräknat godtgörelse, hennes i byggnader och inventarier qvarstående,
ointjenta kapital ännu uppginge till 194,619 kronor 60 öre;
samt att, derest staten icke trädde emellan, sökanden sålunda, helst då
de myckna inventarierna icke kunde realiseras till pris, som stode i
skäligt förhållande till kostnaderna för deras inköp, skulle få vidkännas
betydande förluster.

Beträffande den omfattning, hvari statens mellankomst i detta fall
syntes böra ifrågakomma, har sökanden anselt den böra begränsas af
innehållet i kontraktets 9:de och 10:de §§ och att sålunda inlösen borde
ske af de för restaurations- och hotellrörelsen utförda byggnader och
anläggningar, till hvilka sökanden hänförde jemväl det från enkan
Larsson inköpta området om 15,000 qvadratrot, hvaraf en del erfordrats
för uppförande af det uthus, hvartill jernvägsstyrelsen varit pligtig
men ej i tillfälle upplåta plats.

124

Sjette hufvudtiteln.

För att visa dessa byggnaders och anläggningars värde har sökanden
åberopat dels ett bifogadt instrument öfver en den 15 januari 1887
i brandförsäkringsändamål verkstäld värdering af byggnaderna, enligt
hvilken värdering, som af brandförsäkringsaktiebolaget Fenix blifvit godkänd,
dessa upptagits, stora hotellet till 87,000 kronor, hotellets annex
till 10,800 kronor samt uthusbyggnaden till 7,900 kronor, dels ock
ofvan omförmälda tablå öfver rörelsen vid Bollnäs åren 1885—1892, utvisande
att sedan den 15 januari 1887 till och med den 31 december
1892 å hotellet med dess annex nedlagts kostnader till ett belopp af
15,171 kronor 45 öre, förutom utgifter för byggnaders och inventariers
underhåll, hvilka årligen påförts dels omkostnaders konto, dels sökandens
enskilda konto. Med inberäkning af den utaf sökanden för lägenheten
Annexet n:o 1 erlagda köpeskillingen, 7,500 kronor, skulle således sammanlagda
värdet al de byggnader och anläggningar, hvilka sökanden
ansett böra till inlösen ifrågakomma, uppgå till 128,371 kronor 45 öre.

Slutligen har sökanden i ansökningen förklarat sig villig att, i händelse
inlösen komme till stånd, för en tid af tio år förhyra de lägenheter,
som för den numera inskränkta restaurations- och hotellrörelsen
kunde erfordras.

Öfver ansökningen har jern vägsstyrelsen den 3 mars 1894 afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande och deruti till en början framhållit att
någon skyldighet för staten att i nu förevarande fall tråda emellan icke
kunde förefinnas. Den förutsättning, hvarpå sökanden hufvudsakligen
grundat den uppfattning, hon i detta afseende syntes vilja göra gällande,
eller att vid kontraktets uppgörande då faststälda tågordning med nattstation
i Bollnäs af båda parterna antagits komma att allt framgent
blifva rådande, kunde nemligen icke vara rigtig. Ty utom det att ingen
jernvägsförvaltning i fråga om tågordningar kunde tilltro sig sjelf eller
af andra tilltros ega befogenhet att träffa bestämmelser annat än för
den närmaste tiden, måste i detta fall det pågående jernvägsbyggandet
genom Norrland hafva gjort en förändring af tågordningen, hvarigenom
nattstationen komme att flyttas längre norrut, mera än antaglig. Hvad
särskilt sökandens ställning till frågan beträffade, så ansåge sig styrelsen
för öfrigt böra påpeka att vid den tid, då sökanden öfvertagit kontraktet,
redan i tre år genom insättandet af sommarnattågen till och
från Östersund en anordning egt rum, som under vissa månader af året
upphäft Bollnäs egenskap af nattstation.

Men om också någon dylik skyldighet icke förefunnes, kunde anför
styrelsen vidare, å andra sidan icke förnekas att åtskilliga omständigheter
talade för billigheten af en statens mellankomst, i den mån

125

Sjette hufvudtiteln.

sådan kunde ega rum, utan att statens ekonomiska intresse träddes för
nära. Rigtigketen af sökandens påstående att, om kontrakt med enskild
angående utförande af ifrågavarande hotellanläggning icke kunnat
träffas, staten måst sjelf inlåta sig på byggnadsföretaget och att i sådant
fall staten sjelf fått vidkännas den genom tågändringen uppkommande
förlusten, läte sig icke bestrida. Flertalet af de kostsamma anordningar,
sökanden vidtagit till de resandes trefnad och beqvämlighet, hade
egt rum med stju-elsens goda minne, i det att, på sätt sökanden erinrat,
de uppgjorda förslagen blifvit för statens jern vägars räkning godkända.
Det utmärkta sätt, hvarpå sökanden, enligt hvad styrelsen kunde vitsorda,
skött den af henne bedrifna hotell- och restaurationsrörelsen, hade
säkerligen icke heller varit utan sin betydelse för den norrländska trafikens
tillväxt. Och att, om ingen uppgörelse träffades, hvarigenom
sökanden kunde beredas tillfälle att frigöra någon del af sitt i hotellrörelsen
nedlagda kapital, sökanden genom tågändringen komme att
drabbas af en högst betydande förlust, syntes vara stäldt utom allt
tvifvel.

Med afseende å sålunda anmärkta förhållanden hade styrelsen
ansett sig böra ingå i undersökning, huruvida de till hotellanläggningen
hörande lokaler, hvilka icke vore för den nuvarande inskränkta rörelsen
erforderliga, skulle kunna för statens jernvägars ändamål tillgodogöras,
samt till hvilket pris och under hvilka hufvudsakliga vilkor i öfrigt
samma anläggning skulle kunna åt staten öfvertagas, utan att staten
derigenom tillskyndades någon afsevärd olägenhet i ekonomiskt afseende;
och har styrelsen i dessa hänseenden anfört:

»Ifrågavarande hotellanläggning utgöres af:

a) stora hotellet, uppfördt af stående timmer i två våningar under
tak af jernplåt samt innehållande i nedre våningen en glasveranda, två
matsalar och sexton rum samt i öfre våningen tjugufyra rum;

b) annexet, uppfördt af stående timmer i en våning under asfalttak
och innehållande åtta rum jemte åtta till bostadslägenheter oanvändbara,
låga vindsrum;

c) uthusbyggnaden, hvilken är sammanbygd med annexet samt uppförd
af resvirke och bräder under asfalttak och hvilken innehåller iskällare,
glasskrubb, mangel- och kolbod, tvättstuga, maskinrum, vedoch
isbod, svinhus m. m. samt vind.»

»Vid Bollnäs station förhyras för statens jernvägars räkning för
närvarande femton bostadslägenheter om tillhopa tjugufyra rum förutom,
kök mot ett sammanlagdt hyresbelopp af 3,040 kronor. Endast en af
dessa lägenheter är något större, i det att den utgöres af tre rum och

126 Sjette hufvudtiteln,

kök, hvaremot de öfriga innehålla dels två rum och kök, dels ett rum
och kök.»

»Då det uppenbarligen icke kan vara lämpligt att i en byggnad af
den beskaffenhet som det s. k. stora hotellet sammanföra en mängd små
hushåll, kan styrelsen icke finna de i hotellanläggningen varande lokalerna
i vidare män användbara till bostadslägenheter åt den personal,
för hvilken, enligt hvad nyss angafs, bostäder förhyras vid Bollnäs, än
att i stora hotellet kan inredas en bostadsvåning om tre rum och kök
samt i annexet fyra dylika om ett rum och kök. Deremot skulle till
Bollnäs kunna förläggas den i Söderhamn nu befintliga baningeniörsexpeditionen,
och i sådant fall kunde det då uppstående behofvet af
bostäder åt en baningeniör och en öfverbanmästare samt af lokal för
sjelfva expeditionen tillgodoses genom att för ändamålet disponera lägenheter
i stora hotellet. Härigenom skulle de belopp, tillsammans 1,300
kronor, besparas,_ hvilka nu utgifvas för beredande i Söderhamn af lokal
och bostäder åt ifrågavarande expedition och tjenstemän.»

»Postkontoret i Bollnäs, åt hvilket för närvarande lokal förhyres i
sj elfva stationshuset för ett årligt belopp af 300 kronor, kunde vidare
erhålla en synnerligt lämplig lokal i stora hotellets bj^ggnad, hvarvid på
samma gång en länge känbar brist på utrymme inom stationshuset för
jernvägens räkning skulle afhjelpas. Slutligen skulle inom den del af
stora hotellet, som icke erfordras för den inskränkta restaurations- och
hotellrörelsen, kunna inredas ytterligare ett eller två rum, hvilka torde
kunna uthyras till någon vid Bollnäs stationerad ogift jernvägstjensteman,
som icke åtnjuter bostadsförmån in natura.»

»Vid ett öfverslag af de lägenheters värde, hvilka sålunda skulle
från hotell- och restaurationsrörelsen afskiljas, bär styrelsen funnit att
genom de nu ifrågasatta anordningarna skulle kunna dels möjliggöras
en inbesparing af nu utgående hyresmedel till belopp af 2,300 kronor,
dels ock beredas eu hyresinkomst af omkring 400 kronor.»

»Hvad åter angår de lägenheter inom hotellanläggningen, hvilka
fortfarande skulle för hotell- och restaurationsrörelsen disponeras, så
skulle dessa förslagsvis utgöras af inom stora hotellet: nuvarande nedre
våningens norra del till och med tredje klassens matsal jemte en i sydöstra
utbyggnaden inrättad vinbod med derunder befintlig källare samt
öfre våningens norra del till byggnadens halfva längd; inom annexet:
de åtta vindsrummen; samt inom uthusbyggnaden: nuvarande iskällare,
glasskrubb, mangel- och kolbod, tvättstuga, maskinrum, ved- och isbod
samt svinhus äfvensom en del af vinden.»

Vidare bär styrelsen, med anmälan att sökanden i en till styrelsen

Sjette hufvndtitelii.

127

ingifven skrift förklarat att hon, under förutsättning att staten inköpte
sjelfva hotellbyggnaden jemte lägenheten Annexet n:o 1 med derå uppförda
byggnader för en köpeskilling icke understigande 100,000 kronor,
vore villig att för en årlig afgift af 4,000 kronor under 10 års tid förhyra
ifrågavarande lägenheter, hvarvid det naturligen derjemte skulle
åligga sökanden att under hyrestiden bekosta allt invändigt underhåll af de
till henne upplåtna lokalerna jemte de förändringar, som för rörelsens bedrifvande
kunde blifva behöfliga i byggnadens inredning, erinrat att vid beräkning
af inköpets rentabilitet jemväl måste tagas i betraktande att staten för
de nya bostadslägenheternas och tjenstelokalernas inredning samt för
uppförande af nödiga källare, vedbodar, tvätt- och bagarestuga samt afträden
skulle komma att få vidkännas en utgift, som enligt uppgjordt
kostnadsförslag skulle belöpa sig till omkring 8,000 kronor. Då emellertid
i alla händelser på den sammanlagda inköps- och inredningssumman,
108,000 kronor, skulle kunna beräknas en årlig afkastning af
omkring 6,700 kronor, kunde det ifrågastälda öfvertagandet af hotellanläggningen
till det sålunda föreslagna pris icke anses innebära någon
uppoffring för staten.

Med afseende härå och i betraktande af de ofvan anförda omständigheter,
hvilka ur billighetens synpunkt talade för eu statens mellankomst
i förevarande fall, har styrelsen i underdånighet hemstält, det
täcktes Eders Kongl. Maj:t, med anledning af den underdåniga ansökningen,
i proposition till Riksdagen föreslå Riksdagen att på extra stat
anvisa ett anslag af 108,000 kronor till inköp för statens räkning af
ifrågavarande hotellbyggnader vid Bollnäs station med tillhörande jordområde,
eller den från 8 öresland Bro n:o 1 afsöndradc lägenheten
Annexet n:o 1, samt till delvis ändrad inredning och komplettering af
byggnaderna, allt under förutsättning att sökanden förbunde sig att för
en årlig hyressumma af 4,000 kronor samt på de vilkor, jern vägsstyrelsen
i öfrigt funne skäligt föreskrifva, för en tid af tio år förhyra den
del af de till det nuvarande hotellet hörande lägenheter, hvilken i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad ofvan angifvits kunde anses vara
för den blifvande inskränkta hotell- och restaurations rörel sen erforderlig.

Slutligen har från jern vägsstyrelsen till mig aflemnats en promemoria
i ärendet, deruti meddelats dels att sökanden förklarat sig villig
sänka köpeskillingen till 90,000 kronor mot det att årliga hyresafgiften
under tioårsperioden sänktes till 3,500 kronor, dels ock att för de staten
tillhöriga jernvägshotell, hvilka vore med Bollnäs hotell mest jemförliga,
nemligen hotellen vid Katrineholm och Hallsberg, årliga hyrorna

128 Sjette hufvndtiteln.

vore bestämda, för det förra till 2,000 kronor och för det senare till
1,800 kronor.

Af ett vid denna promemoria fogadt, af sökanden uppgjordt sammandrag
af omsättningen i Bollnäs jernvägshotell från den 1 oktober
1893 till den 30 september 1894 framgår att omsättningen under nämnda
tid utgjort 44,156 kronor, deraf å rumsafdelningen 5,480 kronor, motsvarande
ett antal af omkring 2,500 resande. På nämnda omsättning
beräknar sökanden, på grund af tjuguårig erfarenhet, en bruttoinkomst
af 40 procent eller omkring 17,600 kronor, hvilket belopp sökanden,
enligt ett promemorian jemväl bifogadt, af sökanden, under förutsättning
att hotellen blefve inköpta af staten, uppgjordt omkostnadskonto,
beräknar skola komma att till fullo åtgå till betäckande af utgifterna
för rörelsens drifvande, så att någon behållning för rörelsens innehafvare
icke för närvarande vore att påräkna, utan finge sökas genom att
så småningom upparbeta affären till en högre omsättning.

Emot jernvägsstyrelsens beräkning af anslagsbehofvet till nya byggnader
och anläggningar för nästkommande år har jag icke något att
anmärka, utom beträffande den ifrågasatta reparationsverkstaden vid
Tomteboda. Då jernvägsförvaltningens organisation jemte dermed sammanhängande
förhållanden för närvarande är under utredning af en utaf
Eders Kongl. Maj:t tillsatt komité, och resultatet af denna komités arbeten
äfven kan komma att inverka på frågan om anordnandet af statsbanornas
verkstadsväsende, synes det mig icke vara skäl att nu besluta en
så dyrbar anläggning som den ifrågavarande, och detta så mycket mindre
som, på sätt jag nedan under statens jernvägsbyggnader kommer att
anmäla, fråga äfven är väckt om anläggande af en verkstad vid Boden,
hvars anordnande icke bör uppskjutas. Jag anser alltså att det af jernvägsstyrelsen
föreslagna anslagsbeloppet, 530,000 kronor, bör minskas
med det för verkstaden vid Tomteboda beräknade beloppet, 155,000
kronor, och således nedsättas till 375,000 kronor.

Hvad angår hustru Skoghs ansökning om inlösen af Bollnäs hotell,
så kan, på sätt jernvägsst.yrelsen framhållit, någon skyldighet för
staten att i detta fall träda emellan icke anses förefinnas, och om det
än må synas billigt att sökanden beredes någon ersättning för sina
uti hotellanläggningen nedlagda kostnader, skulle jag, derest statens
mellankomst icke kunde ega rum utan uppoffring, knappast hafva
ansett mig allenast ur billighetshänsyn ega tillräcklig anledning att
förorda en sådan mellankomst. Nu är emellertid förhållandet enligt

129

Sjette lmfvudtiteln.

min tanke att det af sökanden senast gjorda erbjudande icke kan anses
för statsverket ofördelaktigt.

Enligt detta erbjudande skulle köpeskillingen utgöra 90,000 kronor,
och då härtill läggas de af jernvägs styrel sen beräknade inredningsm.
fl. kostnader, 8,000 kronor, skulle statens utgift komma att uppgå till
sammanlagdt 98,000 kronor. Då sökanden erbjudit sig att för den del af
byggnaderna, som jern vägsstyrelsen ansett komma att fortfarande erfordras
för hotell- och restaurationsrörelsen, för längre tid erlägga en årlig hyra af

3,500 kronor — ett erbjudande, som, i betraktande af de hyror, hvilka,
enligt hvad jag förut nämnt, erläggas för staten tillhöriga jernvägshotell
af ungefär samma omfattning som Bollnäs, torde få anses fullt antagligt
— samt jern vägsstyrelsen beräknat att genom användande, på
sätt styrelsen föreslagit, af öfriga delar af anläggningen skulle dels
möjliggöras en inbesparing af nu utgående hyresmedel till belopp af
2,300 kronor, dels ock beredas en hyresinkomst af omkring 400 kronor,
skulle alltså å ofvanberörda belopp, 98,000 kronor, kunna beräknas
en årlig afkastning af omkring 6,200 kronor eller mera än sex procent.

Vid sådant förhållande finner jag mig böra tillstyrka att hustru
Skoghs senaste anbud antages, och då de för inköpet samt för den förändrade
inredningen m. m. erforderliga medel torde böra utgå af anslaget
till nya byggnader och anläggningar, bör alltså till det anslags^-belopp, 375,000 kronor, som af mig beräknats för i jernvägsstyrelsens
skrifvelse den 21 november 1894 upptagna arbeten, läggas nyssberörda
belopp, 98,000 kronor, hvarigenom anslaget till nya byggnader och
anläggningar skulle komma att uppgå till 473,000 kronor.

Till anskaffande af ny rörlig materiel med tillbehör föreslår jernvägsstyrelsen
i ofvanberörda skrifvelse af den 21 november 1894 att
ett anslag af 1,250,000 kronor måtte för år 1896 af Riksdagen äskas.

I afseende härå anför styrelsen:

d1:o. Lokomotiv.

Till förstärkning af dragkraften vid Gellivarebanan hafva under
innevarande år ditsändts 16 godslokomotiv, hvilka måst tagas från de
öfriga bandelarnes reserv. Denna har härigenom öfver höfvan minskats;
och då nu, efter allt att döma, trafiken på Gellivarebanan snarare kommer
att ökas än att minskas, hvadan ifrågavarande lokomotiv fortfarande
äro der behöfliga, men å andra sidan ersättandet till de öfriga bandeBih.
till Itiksd. Prot. 181)5. 1 Sami. 1 A/d. 1 Uäft. 17

130

Sjette lmfvudtiteln.

larne af den dragkraft, de nödgats afstå, är en bjudande nödvändighet,
så får st}7relsen i underdånighet anmäla behofvet af nyanskaffning af
tio lokomotiv, hvilka, såsom af nyare och kraftigare konstruktion än de
ofvannämnda 16 stycken, anses lemna samma dragkraft som dessa.»

y>2:o. Vagnar.

För Gellivarebanans räkning har styrelsen under detta år för att
icke behöfva af brist på materiel afstå från vinsten af de transporter,
som erbjudits, nödgats af aktiebolaget Gellivare malmfält förhyra ett
stort antal för malmtransport inredda vagnar. Äfven med denna hjelp
hafva emellertid svårigheter yppat sig att fullgöra den erforderliga
transporttjensten; och då hyran för dessa vagnar naturligtvis är ej obetydligt
högre än räntan på det kapital, som motsvarar den hyrda materielens
anskaffningsvärde, synes det styrelsen, med hänsyn till den
stora sannolikheten af malmtrafikens fortgång under en längre tid i
allraminst samma omfattning som under innevarande år egt rum, vara
ekonomiskt rigtigt att snarast möjligen för statens räkning inköpas
vare sig de vagnar, som nu förhyras, eller andra dylika, för malmtransport
särskild! bygda. Styrelsen har i sådant hänseende beräknat
att ett antal af 150 vagnar skulle tills vidare vara tillräckligt för att
tillgodose rörelsens behof; och får stj^relsen alltså underdånigst hemställa
om medels anvisande till anskaffande af berörda antal malmvagnar.»

»Den nedsättning af personbiljettprisen på längre afstånd i Norrland,
hvilken styrelsen under året funnit sig böra vidtaga, har haft till följd
en ej obetydlig ökning af persontrafiken derstädes, hvilken ökning
kräfver ett tillägg till den från början synnerligt knappt tillmätta personvagnsmateriel,
som anskaffades med hänsyn till norra stambanans
utvidgning; och anser styrelsen den af nu angifna grund erforderliga
nyanskaffningen böra omfatta allra minst 4 andra och tredje klassens
bogievagnar.»

»Kostnaden för den nyanskaffning af rullande materiel, hvarom
styrelsen sålunda anser sig böra göra underdånig framställning, upp -

går till:

för 10 godstågslokomotiv å kr. 50,000............................... kr. 500,000

» 150 malmvagnar å kr. 3,000................................................ » 450,000

» 4 2:dra och 3:dje klasseus bogievagnar å kr. 21,000 » 84,000

» axlar och hjul till ofvanstående vagnar........................... » 170,000

» apparater för belysning, bromsning, uppvärmning af

lokomotiven och vagnarna m. m............................ » 46,000

eller tillsammans kr. 1,250,000»

131

Sjette hufrudtiteln.

Uti en till mig aflemnad promemoria har öfverdirektören för maskinafdelningen
i jernvägsstyrelsen meddelat att de föreslagna lokomotiven
vore afsedda att utföras såsom sexkopplade godstågslokomotiv
litt. K. d. och sålunda att blifva af samma konstruktion som redan i
trafik befintliga 35 stycken; att bogievagnarne vore ämnade att tillverkas
i enlighet med den i trafik befintliga materielen af detta slag;
samt att malmvagnarne vore afsedda att konstrueras i enlighet med ritningar
och specifikationer, livilka i hufvudsak ej skilde sig från dem,
efter hvilka statens malmvagnar på Gellivarebanan dels utförts, dels
efter inköpet förändrats.

Att en tillökning af den rullande materielen är behöflig för tillgodoseende
af trafikens kraf synes mig vara ådagalagdt genom hvad
jernvägsstyrelsen anfört; och hvad särskildt angår det af styrelsen föreslagna
anskaffandet af malmvagnar till Gellivarebanan, anser jag någon
nedsättning af det för detta ändamål af styrelsen för år 1896 beräknade
anslagsbeloppet, 450,000 kronor, icke böra ifrågasättas. Beträffande åter
den rullande materielen i öfrigt, torde det icke vara oundgängligen
nödigt att hela den tillökning deri, jernvägsstyrelsen ifrågasatt, åstadkommes
under nämnda år, utan synes mig det af styrelsen för denna
tillökning begärda anslaget, 800,000 kronor, lämpligen kunna fördelas
på två år att utgå med hälften under hvardera af åren 1896 och 1897.
Det belopp, som för år 1896 skulle för anskaffande af ny rörlig materiel
erfordras, skulle alltså utgöra 850,000 kronor.

Jag hemställer alltså och på grund af hvad jag ofvan anfört att
Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

dels att för år 1896 anvisa å riksstatens sjette hufvudtitel, till utförande
af nya byggnader och anläggningar vid statens jernvägstrafik äfvensom
till inköp och förändrad inredning in. in. af hotellbyggnaderna rn. in.
vid Bollnäs station, 473,000 kronor;

dels ock att, till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan
trafikerade jernvägar, bevilja ett anslag å 1,250,000 kronor samt deraf
för år 1896 anvisa, å riksstaten utom hufvudtitlarne, 850,000 kronor.

Sedan aktiebolaget Gellivare malmfält hos jernvägsstyrelsen gjort
framställning om utläggande af ett jernvägsspår från Malmbergets station
å Luleå—Gellivarebanan till utmålen Välkomman, Johan och Baronerna,
hemstälde nämnda styrelse uti underdånig skrifvelse den 15 september
1894, med öfverlemnande af genom styrelsens försorg uppgjorda förslag

[40.]

Nya byggnader
m. m.
vid statens
jernvägar
m. m.

[41.]

Ny rörlig
materiel vid
statens jernvägar.

[42.]

Anläggning af
ett jernvägsspår
från
Malmbergets
station å Lu*
leä-Gellivarebanan
till utm&lenVälkomman,
Johan
o. Baronerna.

132

Sjette hufmdtiteln.

till ett spår från Malmbergets station till Välkomman äfvensom till ett
sidospår till utmålen Baronerna, om nådigt bemyndigande att få af det
under år 1894 uppkommande öfverskottet å Gellivarebanans trafikmedel
använda ett belopp af högst 62,000 kronor till anläggning af berörda
två spår, hvaremot styrelsen beträffande utmålen Johan anförde att, då
dessa läge bakom Välkomman och till följd af terrängsvårigheter icke
syntes kunna bearbetas, förr än malmen kunde angripas från en genom
Välkommans lager upptagen stoll, någon särskild spåranläggning till
berörda utmål icke för närvarande syntes böra ifrågakomma.

Då jag den 12 oktober 1894 inför Eders Kongl. Maj:t anmälde
detta ärende, behagade Eders Kongl. Maj:t uppdraga åt kommerserådet
m. m. C. F. T. Nordström samt professoren in. m. O. G. Nordenström
att afgifva yttrande, huruvida ifrågavarande jernvägsspårs anläggande i
öfverensstämmelse med jernvägsstyrelsens förslag kunde antagas på
lämpligaste sätt tillgodose ett ändamålsenligt bearbetande af ofvan omförmälda
utmål.

Efter det kommerserådet Nordström och professoren Nordenström
den 15 oktober 1894 afgifvit det infordrade yttrandet samt jernvägsstyrelsen
den 14 påföljande november sig utlåtit i anledning af hvad i
berörda yttrande blifvit anfördt, anhåller jag att nu få ånyo för Eders
Kongl. Maj:t anmäla detta ärende.

Dervid torde jag till en början böra erinra om innehållet af de vid
ärendets föredragning den 12 oktober 1894 anmälda handlingarna.

Såsom skäl för sin framställning i ämnet hade bolaget hos jernvägsstyrelsen
anfört att den jernmalm, som af bolaget brötes vid Gellivare malmberg,
efter malmens olika halt af fosfor sorterades uti särskilda klasser,
hvaraf den fosforfriaste ansåges värdefullare än de andra och för närvarande
rönte större efterfrågan, men att tillgången härpå vore begränsad;
att hufvuddelen af malmen utgjordes af så kallad fosforhaltig malm, men
att bolaget lyckats att äfven för densamma finna afsättning, hvarigenom
bolagets ställning i väsentlig grad vunnit i styrka; att, då efterfrågan
på de olika malmsorterna fluktuerade och bolagets kunder stälde på
bolaget det berättigade krafvet att, sedan de grundat sin fabrikation
på en viss sort af bolagets malmer, bolaget skulle på den tid och till
den myckenhet, de önskade, tillhandahålla dem just den malmsort,
hvaraf de hade behof, bolaget måste — för att erhålla en jemn och
fortlöpande afsättning — så ordna sin brytning, att bolaget ständigt
kunde efterkomma dessa köparnes önskningar.

Af denna anledning och då de mägtiga grufvorna Johan, Välkomman
och Baronerna innehölle en fosforrik och begärlig malm, af hvil -

133

Sjette hufrudtiteln.

ken, derest förbindelse funnes mellan grufvorna och jernvägen, enligt
bolagets beräkningar skulle kunna brytas minst 100,000 ton om året,
hvarigenom trafiken å Gellivarebanan skulle i betydlig grad ökas, anhölle
bolaget att jernvägsstyrelsen ville föranstalta om anläggandet af det
jernvägsspår bolaget, såsom ofvan är nämndt, ifrågasatt.

I sin underdåniga skrifvelse den 15 september 1894 anförde jernvägsstyrelsen
att styrelsen förvissat sig om att bolaget för fullgörande
af sådana beställningar, som för den närmaste tiden företrädesvis vore
att förvänta, vore i behof af malm med den fosforhalt, ifrågavarande
utmål innehölle, att de gruffält, som nu bearbetades, icke utan omfattande
och tidsödande förarbeten kunde lemna dylik malm i tillräcklig
myckenhet, samt att styrelsen erhållit den öfvertygelsen att spåranläggningar
till den utsträckning, de uppgjorda förslagen afsåge, vore
nödvändiga för att malmtrafiken under den närmaste tiden skulle kunna
pågå i samma omfattning som förut. Vidare anförde styrelsen att, då
jernvägens utgifter för trafikens ombesörjande vid Malmbergets station
''naturligen tilltoge i den mån, utlastningsställena ökades och förlädes
på stora afstånd från hvarandra, den fordran syntes, under förutsättning
att fraktafgifterna för malmen bibehölles lika låga som för
närvarande, med skäl kunna ställas på bolaget att detsamma skulle, så
länge det begagnade sig af nu omhandlade spår, till jernvägen erlägga
en årlig afgift, motsvarande räntan å det för spåranläggningen erforderliga
kapitalet jemte den tillökning i omkostnader, spårets trafikerande
komme att medföra; att styrelsen ansett denna afgift skäligen
kunna bestämmas till 4,000 kronor; att bolaget härförutom syntes böra,
i enlighet med hvad i dylika fall vore öfligt, tillförbindas att kostnadsfritt
till staten öfverlemna all den enskilde tillhöriga mark, som för
spåranläggningen erfordrades; samt att utfästelse af bolaget att underkasta
sig dessa fordringar syntes böra uppställas såsom uttryckligt
vilkor för spåranläggningens utförande.

Enligt ett samma skrifvelse bifogadt kostnadsförslag skulle kostnaderna
för de af jernvägsstyrelsen föreslagna spåren uppgå, för spåret
från Malmbergets '' station till Välkomman till 56,000 kronor samt för
stickspåret till utmålen Baronerna till 6,000 kronor.

Efter att hafva tagit del af handlingarna i ärendet äfvensom förskaffat
sig kännedom om den plan, som aktiebolaget Gellivare malmfält
för sin del funnit vara den lämpligaste och ändamålsenligaste för anordnande
ej mindre af de nu ifrågasatta nya spåranläggningarna å Gellivare
malmberg, /in äfven af de rutschbanor, medelst hvilka malmen skulle
till desamma nedfraktas från de stora malmfyndigheterna i Välkommans

134

Sjette hafva <1 titeln.

kulle å sagda malmberg, hafva kommerserådet Nordström och professoren
Nordenström anfört följande:

»För ett tekniskt rigtigt anordnande af grufbrytningen å Gellivare
malmberg och på det att, till fromma för såväl jernvägsdriften å Luleå
— Gellivarebanan som ofvannämnda bolag, en oafbruten och möjligast
stor brytning och transport af malm skall kunna upprätthållas, fordras
med nödvändighet att redan inom den närmaste framtiden flere nya
angreppspunkter å malmlagren anordnas. Äfven hänsynen till arbetareförhållandena,
särskildt behofvet att ändamålsenliga, från arbetsplatserna
ej allt för aflägsna arbetarebostäder snart uppföras och den ur hygienisk
och social synpunkt erkända lämpligheten af att ej alltför många
dylika bostäder sammanföras på samma plats, betingar att flera arbetsställen,
der arbetet kan varda af lång varaktighet, öppnas.»

»Tillgodogörandet af malmerna bör nemligen så ordnas, att den
erforderliga malmmängden kan, utan att arbetsnivån å hvarje plats alltför
hastigt sjunker och utan att arbetet försvåras, varder farligt eller
fördyras, genom dagbrytning erhållas under så lång tid, som behöfves
för att genom stoll- eller andra tillredningsarbeten vinna nya arbetsnivåer.
De stora qvantiteter malm, som nu årligen brytas å Gellivare
malmberg göra denna regel än mer tvingande, och erfarenheten der har
redan visat, huru nödvändigt det är att planmessigt ordnade tillredningsarbeten
pågå samtidigt med att malm brytes i dagbrotten. Och skola
för framtiden dylika tillredningsarbeten i rättan tid medhinnas, måste,
såsom nämndt, ett ej ringa antal nya arbetsplatser i dagen beredas,
hvarifrån den erforderliga malmen kan under tiden vinnas.»

»Den del af Malmberget, till hvilken man för sådant ändamål nu
lämpligast bör vända sig, är utan tvifvel Välkommans kulle med dess
stora fyndigheter, hvilka föra en malm, som, näst efter den relativt mindre
fosforhaltiga i Kaptenslagret, är den i marknaden mest eftersökta.»

»De blifvande arbetsplatserna å Välkommans kulle äro emellertid
så aflägset belägna från malmfältet i öfrigt, att särskilda arbetarebostäder
måste der uppföras.»

»Arbetena måste således ur alla synpunkter så anordnas, att de
kunna varda långvariga.»

»De fyndigheter å Välkommans kulle, som, genom den af förbemälda
aktiebolag nu begärda spåranläggningen, äro afsedda att göras tillgängliga,
förekomma inom följande utmål, nemligen: i främsta rummet inom
Norra Johan, Nordvestra Välkomman, Nordöstra Välkomman, Norra von
Linné, Vestra Gamla Baron och Norra Gamla Baron; men efter hand
komma äfven malmerna inom utmålen Södra Johan, Östra Haldo Stråle,

135

Sjette hufvndtiteln.

Sydvestra Välkomman, Sydöstra Välkomman, Södra von Linné, Östra
von Linné, och Vestra Nya Baron m. fl. att på samma väg uttagas."

»Med hänsigt till att, såsom i aktiebolaget Gellivare malmfälts
skrift till jernvägsstyrelsen omförmäles, å denna del af Malmberget
kunna bryta 100,000 ton malm om året, har bolaget tänkt sig att arbetena
å ofvannämnda komplex af utmål skulle börja dels inom Norra
Johan, dels inom Nordöstra Välkomman, dels inom Norra von Linné,
dels ock antingen inom Vestra Gamla Baron eller inom Norra Gamla
Baron. Från enhvar af dessa angreppspunkter skidle malmen sedan
uttagas åt två håll medelst dagpallar och nedfraktas på rutschbanor till
det nya jernvägsspåret, hvars belägenhet, sådan bolaget tänkt sig densamma,
iättast inhemtas af bilagda karta märkt A.»

»Såväl Norra Johans som Nordöstra Välkommans och Norra von
Linnés malmer blefve på detta sätt möjliga att på en gång angripa.
Samtidigt med att malmbrytningen i dagen å utmålen började, skulle
äfven stollarbeten straxt ofvan den af bolaget tilltänkta lastkajen påbörjas
och fortdrifvas mot malmen. Då höjdskilnaden mellan lastkajen
och malmlagrens tillärnade angreppspunkter i dagen är omkring 90
meter, skulle en högst betydande malmmängd på detta sätt kunna uttagas,
de första åren genom arbete i dagen, de senare genom stoll.
Stollarbetet finge här en längd af omkring 370 meter.»

»Skulle emellertid det förslag till det nya spårets anordnande, som
åtföljer jernvägsstyrelsens underdåniga utlåtande, vinna stadfästelse,
kunde ofvan antydda arbetsplan ej genomföras. I förhållande till arbetet
å utmålen ''Baronerna’ blefve visserligen sistnämnda spåranläggning
lika fördelaktig som den af bolaget afsedda, men beträffande de
tre öfriga tillärnade arbetsplatserna komme den af jernvägsstyrelsen
förordade anläggningen att medföra ur brytningens och malmlångstens
synpunkt stora olägenheter af flera slag.»

»Under det att nemligen de tre rutschbanor, bolaget tänkt sig från
sistberörda platser till den af detsamma ifrågasatta lastkajen, skulle få
en lutning, som vore synnerligen lämplig för stor hastighet å vagnarna,
och en längd af omkring 500 meter, skulle deremot den rutschbana
från Nordöstra Välkomman eller Norra von Linné, som å jernvägsstyrelsens
förslag antydes, få en sådan längd, nemligen omkring 800
meter, och på sina nedre delar, eller från och med höjdkurvan 500 (se
kartan A) och vidare nedåt, sådana lutningsförhållanden, att den malmqvantitet,
som kunde å densamma dagligen fraktas, blefve ojemförligt
mycket mindre, än om bolagets plan följdes.»

»Med antagandet af jernvägsstyrelsens förslag skulle vidare följa

136

Sjette hufvudtiteln.

högst betydande svårigheter att kunna med arbete belägga mer än en
punkt å Välkoinmans. kulle. Ville man nemligen till exempel angripa
Norra Johans malm — bvilket kan ske äfven utan att drifva stoll
genom Välkommans malmlager — eller någon annan punkt, skulle
särskilda rutschbanor af betydande längd och, hvad specielt en bana
från Norra Johan beträffar, af än mer olämpliga lutningsförhållanden
än hos den å förslaget antydda få lof att byggas.»

»Ett stollarbete, drifvet från den af jernvägsstyrelsen föreslagna
lastkajens nivå, skulle vidare träffa malmlagret i Välkommans kulle på
endast omkring 15 meters lägre afvägning än stollarbetet från den af
bolaget tilltänkta lastkajen, men varda omkring 350 meter längre än
det senare. Ett sådant stollarbete skulle taga mera än dubbelt så lång
tid i anspråk som det af bolaget tilltänkta och förorsaka så mycket
ökade kostnader, att de ingalunda skulle stå i tillbörligt förhållande till
den ökade malmmängd, som genom stollen stode att vinna. Man finge
alltså sannolikast afstå från att drifva en dylik stoll och sålunda varda
reducerad endast till den malmqvantitet, som kunde tagas med uteslutande
dagarbete, eller ock tidigare tvingas att anlägga schakt med lodrät
uppfordring af berg och vatten, under det att enligt det andra förslaget
malmen skulle kunna uttagas, från dagytan räknadt, med dagarbete
till ett djup af omkring 20 meter och genom arbete från stollen
till ett ytterligare djup af 60 å 70 meter.»

»Härtill kommer att en första stoll, anlagd på en så pass djup
nivå som af jernvägsstyrelsens förslag skulle betingas, ur grufteknisk
synpunkt icke är lämplig. Såväl här i landet som utomlands anses
nemligen höjden af en arbetsetage ej böra öfverstiga 50 meter. Den
af bolaget tillärnade etagehöjden öfverstiger alltså redan detta tal; jernvägsstyrelsens
lastkaj skulle emellertid förutsätta en etage af 75 till
80 meter.»

»Emot det nu anförda torde måhända invändas att stollarbete i allt
fall kunde utgå från den af aktiebolaget föreslagna nivån och malmen
derifrån nedfraktas till det af jernvägsstyrelsen föreslagna spåret. Detta
tillvägagående skulle emellertid föranleda improduktiva kostnader med
omlastning m. in., hvarförutom banorna från stollen till spåret finge
synnerligen olämpliga lutningsförhållanden.»

»Medan, enligt jernvägsstyrelsens förslag, spåret ''till Välkomman’
skulle få en längd af 2,220 meter (utom stickspåret till lastkajen för
''Baronernas'' malm), skulle, enligt bolagets förslag, det nya spåret få
en längd af tillsammans 3,450 meter. Största lutningen och minsta
kurvradien skulle i båda fallen varda lika, eller 1 : 60 och 300 meter.

137

Sjette hufyii(ltiteln.

För utförandet af bolagets förslag lära terrängförhållandena icke erbjuda
större svårigheter än för utförandet af jernvägsstyrelsens förslag.»

»Den ökade anläggningskostnad, utförandet af bolagets förslag skulle
töranleda, torde icke tillhöra oss att beräkna, men denna kostnad torde
väl kunna antagas varda tillnärmelsevis proportionel mot den ökade
längden af spåret och alltså, då anläggningen i sin helhet, utom stickspåret
till ''Baronerna’, skulle, enligt jernvägsstyrelsens förslag, kosta

56,000 kronor, belöpa sig till emellan 27,000 och 30,000 kronor, hvilken
tillökning i kostnad i allt fall, allrahelst vid det förhållande att
bolaget skulle betala ränta å anläggningskapitalet, icke torde böra anses
vara af afgörande betydelse.»

»Då alltså genom antagandet af jernvägsstyrelsens föreliggande förslag
anordnandet af flera, såsom erforderliga ansedda anbrott i dagen
å Välkommans kulle skulle i väsentlig män försvåras och fördyras;

då tillredningsarbetena för malmens efterföljande mot djupet derigenom
likaledes skulle försvåras och i allt fall varda mindre ändamålsenliga; då

vidare till följd häraf den malmqvantitet, som genom det af
jern vägsstyrelsen föreslagna spåret skulle tillföras banan, gifvetvis blefve
mindre än som med grufbrytnings anordnande å Välkommans kulle är
åsyftadt;

torde ett jernvägsspårs anläggande i öfverensstämmelse med jernvägsstyrelsens
förslag icke kunna anses på lämpligaste sätt tillgodose
ett ändamålsenligt bearbetande af ifrågavarande fyndigheter, hvaremot
ett anordnande af spåret, på sätt aktiebolaget Gellivare malmfält åsyftat,
enligt vårt förmenande, skulle bättre motsvara såväl grufdriftens som
trafikens å Luleå — Gellivarebanan gemensamma intressen.»

Vid detta j^ttrande äro fogade den deri åberopade kartan, märkt
med A, samt en dertill hörande profilritning, märkt med B.

Uti sitt med anledning af detta yttrande afgifna underdåniga
utlåtande har jern vägsstyrelsen framhållit att styrelsen i sin framställning
i ämnet af den 15 september 1894 ifrågasatt en jemförelsevis
mindre omfattande spåranläggning hufvudsakligen af den anledning,
att styrelsen med den utredning, som då förelegat, å ena sidan,
om den utsträckning, hvari de förut bearbetade malmfyndigheterna ä
Malmberget kunde genom dagbrytning tillgodogöras, och, å andra sidan,
om mägtigheten af de i Välkommans kulle befintliga fosforiska malmlagren,
ansett försigtigheten bjuda att jernvägen inskränkto sig till att
söka trygga fortvaron under en följd af år af malmtransport i den
ungefärliga omfattning, hvari den för närvarande försigginge, och styrelBih.
till liikad. Blot. IXUÖ. 1 Sami. L Afd. 1 Haft. 18

138

Sjette hnfviidtiteln.

sen hade förestält sig att det för sådant ändamål vore tillfyllest att
anordningar vidtoges, hvarigenom det blefve möjligt att till en början
från några punkter angripa malmlagren i kalk o min ans kulle.

Efter de genom kommerserådet Nordströms och professoren Nordenströms
yttrande i gruftekniskt. hänseende erhållna upplysningarna och
då aktiebolaget numera, såsom framginge af en bifogad skrifvelse till
styrelsen den 6 november 1894, förebragt sannolika skäl för att malmlagren
i Välkommans kulle verkligen vore af den mägtighet, som i bolagets
förut till styrelsen ingifna skrifvelse i ärendet antydts, ansåge
sig styrelsen icke böra längre motsätta sig den mera omfattande spåranläggning,
som afsåges i bolagets af kommerserådet Nordström och
professoren Nordenström åberopade plan. Den tillökning i anläggningskostnaden,
som genom förändringen föranleddes, syntes emellertid ingalunda
kunna begränsas inom det maximibelopp af 30,000 kronor, som
kommerserådet Nordström och professoren Nordenström i sådant hänseende
beräknat. Styrelsen vore visserligen icke i tillfälle att redan
nu framlägga något fullt utarbetadt kostnadsförslag, men verkstälda
approximativa beräkningar gåfve vid banden att ökningen näppeligen
syntes komma att understiga 125,000 kronor. De vigtigaste af de häri
ingående posterna vore: för terrasseringsarbeten 90,000 kronor, för vattengenomlopp
15,000 kronor, för öfverbyggnad 12,000 kronor samt för
en betjeningsbostad 3,600 kronor.

Vidare bar jernvägsstyrelsen, med erinran om de af styrelsen uti
underdåniga skrifvelsen den 15 september 1894 för spåranläggningens
utförande föreslagna vilkor, anfört att för den nu föreslagna utvidgade
spåranläggningens utförande syntes böra i fråga om tillhandahållandet
af mark uppställas enahanda betingelser, som i nämnda skrifvelse omförmälts,
men att, hvad den årliga afgiften beträffade, denna med afseende
å de väsentligen ökade kostnaderna äfvensom de tekniska svårigheter
i trafikhänseende, som den förändrade planen komrae att för
jernvägen medföra, syntes böra fastställas att utgå med, förutom det i
skrifvelsen den 15 september 1894 angifna belopp, 4,000 kronor, äfven
sex procent af det belopp, hvartill anläggningskostnaden enligt räkenskaperna
kunde komma att uppgå.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har jernvägsstyrelsen
anhållit om nådigt bemyndigande att under nämnda vilkor få af det
under år 1894 uppkomna öfverskottet å Gellivarebanans trafikmedel använda
ett belopp af 187,000 kronor till anläggande af spår från Malmbergets
station till Välkommans kulle i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den af aktiebolaget Gellivare malmfält uppgjorda plan.

Sjette hnfmdtiteln.

139

Uti den af jern vägsstyrelsen åberopade skrifvelsen från bolaget
af den 6 november 1894 meddelas att de utmål, hvilkas malmer skulle
genom det ifrågasatta spåret efter hand blifva åtkomliga, vore till
antalet icke tre, utan aderton, nemligen: Östra Haldo Stråle, Södra
Johan, Norra Johan, Sydvestra Välkomman, Sydöstra Välkomman,
Nordvestra Välkomman, Nordöstra Välkomman, Södra von Linné, Norra
von Linné, Östra von Linné, Södra Gamla Baron, Vestra Gamla Baron,
Norra Gamla Baron, Vestra Nya Baron n:o 3, Vestra Nya Baron,
Södra Nya Baron, Norra Nya Baron och Östra Nya Baron; att genom
såväl de undersökningar, hvilka år 1875 på allmän bekostnad genom
Sveriges geologiska undersökning utförts, som de utredningar, hvilka,
i sammanhang med de af Eders Kongl. Maj:t anbefalda, under åren
1889—1892 utförda undersökningarna rörande apatittillgångarna å
Gellivare malmberg, verkstälts beträffande malmförekomsten å samma
berg, befintligheten af högst betydande malmtillgångar inom flera
af ofvannämnda utmål konstaterats; att genom af bolaget utförda
jordrymningsarbeten å Välkommans kulle inom såväl de utmål, hvilka
hörde till Johans-komplexen, som de, hvilka tillhörde Välkommans-komplexen,
kännedomen om malmen ytterligare ökats; att genom af bolaget
å ifrågakomna utmål neddrifna fyra diamantborrhål ökad insigt om
malmens förhållande mot djupet vunnits; samt att dervid, bland annat,
ådagalagts att exempelvis inom utmålet Norra Johan ännu på ett djup
af 32 meter funnes en mycket apatithaltig malm.

Vidare erinrar bolaget att å malmerna genom ofvannämnda apatitkommissions
försorg analyser utförts, som blifvit publicerade i kommissionens
till Eders Kongl. Maj:t stälda berättelse, tryckt år 1892,
samt att dessa analyser visat att inom utmålen Johan förekomme en
fosforhalt i malmen, vexlande från 6,45 procent till 2,42 procent, och
inom de utmålskomplexer, som bure namnen Välkomman och von Linné,
en fosforhalt af 5,85 procent—-2,93 procent, undantagandes eu analys,
som visat lägre halt.

Slutligen åberopar bolaget ett skrifvelsen bifogadt, af geologen
Hjalmar Lundbohm afgifvet yttrande, deruti lenmats åtskilliga upplysningar
angående tillgångarne och beskaffenheten af malmförekomsterna
i den del utaf Gellivare malmberg, som benämnes Välkommans kulle.
Sålunda har Lundbohm meddelat, bland annat, att inom ifrågavarande
område uppträdde, förutom eu del smärre, mindre vigtiga malmer, dels
en stor komplex af lager och linser, sträckande sig från och med utmålet
östra Nya Baron i öster till och med utmålet Nordvestra Välkomman
i vester, med eu längd af omkring 1,200 meter, och dels eu

[43.]

Reparationsverkstad
vid
Boden.

140 Sjette hufvudtiteln.

isolerad, ej obetydlig malmlins i utmålet Norra Johan; att sammanlagda
arean af den förstnämnda malmkomplexen hade uppskattats till omkring
45,000 qvadratmeter eller mera än 18 procent af hela Malmbergets
beräknade malmarea ; att häraf omkring 18,000 qvadratmeter
läge inom utmålen Nordvestra och Nordöstra Välkomman, sålunda inom
malmkomplexens vestligasté del; att malmen här hade en maximibredd
af mera än 120 meter, hvarvid dock borde anmärkas att den i allmänhet
stupade mer eller mindre flackt; att denna malmdeposition vore,
möjligen näst efter Tingvalls kulles, den största, som funnes i Gellivare
malmberg; samt att malmen i utmålet Norra Johan hade en känd area
af 1,600 till 2,000 qvadratmeter.

Af hvad kommerserådet Nordström och professoren Nordenström i
ärendet anfört synes framgå att det för ett ändamålsenligt bearbetande
af nu ifrågavarande utmål erfordras att jernvägsförbindelse mellan dessa
utmål och Malmbergets station anordnas på det sätt, bolagets af jernvägsstyrelsen
numera biträdda förslag angifver. Och då statens ekonomiska
intresse genom de utaf jernvägsstyrelsen för spåranläggningens
utförande senast föreslagna vilkor synes blifva behörigen tillgodosedt,
anser jag mig böra förorda att spårförbindelse snarast möjligt bringas
till stånd i enlighet med berörda förslag. Det behöfliga anslaget torde
böra utgå af jernvägstrafikmedlen, dit jemväl Gellivarebanans inkomster
numera ingå. Jag tillstyrker alltså att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen medgifva

att, för anläggande af ett jernvägsspår mellan Malmbergets station å
Luleå—Gellivarebanan till utmålen Välkomman, Johan och Baronerna, må
af jernvägstrafikmedlen användas ett belopp af högst 187,000 kronor.

Statens jern vägsbyggnader.

I underdånig skrifvelse den 1 december 1894 har jernvägsstyrelsen
afgifvit. förslag å de arbeten, som under innevarande år borde för jernvägsanläggningens
genom öfre Norrland komplettering och fullbordande
utföras med befintliga penningetillgångar af de till jern vägsbyggnaden
anvisade medel, hvilka tillgångar styrelsen beräknar vid 1894 års
slut uppgå till omkring 300,000 kronor.

Bland de arbeten, hvilka, då bandelen Vännäs—Boden den 6 augusti
1894 öppnades för allmän trafik, återstodo att utföra, var äfven, enligt
hvad styrelsen i berörda skrifvelse upplyser, anläggandet af en repara -

141

Sjette hufrudtiteln.

tionsverkstad, som fanns upptagen i den plan, som uppgjordes af den
år 1885 tillsatta komitén för afgifvande af yttrande i fråga om byggnadssättet
m. m. för stambanan genom öfre Norrland. Denna verkstad,
hvilken styrelsen, lika med komitén, anser böra förläggas vid Boden,
är af styrelsen i dess skrifvelse beräknad till en kostnad af 100,000
kronor. ‘Kostnadsförslag för den ifrågasatta byggnaden samt ritning
deröfver äro af styrelsen öfverlemnade.

Då en verkstad, der de lokomotiv och vagnar, hvilka trafikera de
nordligaste stambanedelarne och Gellivarebanan, kunna intagas för undergående
af mera betydande reparationer, icke finnes på närmare håll an
i Östersund — en uti Luleå i ett gammalt lokomotivstall anordnad mindre
verkstad kan nemligen endast användas för obetydligare reparationer
-- är beliofvet af den ifrågasatta reparationsverkstaden oafvisligt till
undvikande af de dryga kostnader, som äro förenade med materielens
transporterande den långa vägen till Östersund och åter, kostnader,
för hvilka, hvad de å Gellivarebanan använda malmvagnarne angår,
icke någon ersättning genom fraktinkomster under transporten till och
från Östersund kan påräknas, då dessa vagnar svårligen lämpa sig för
transport af vanligt gods.

Då, såsom nämnts, den ifrågasatta verkstadsbyggnaden ingick i
den plan för norra stambanans framdragande genom öfre Norrland,
som uppgjordes af 1885 års jernvägskomité och hvilken legat till
grund för de sedermera tid efter annan faststälda planerna för byggnadsarbetena,
skulle jag icke hysa någon betänklighet att tillstyrka
Eders Kongl. Maj:t. att för ändamålet anvisa medel från befintliga tillgångar
å de anslag, som Riksdagen till nämnda stambanebyggnad
beviljat, derest verkstaden uteslutande vore afsedd för nämnda stambana.
Men då verkstaden tillika är afsedd för Gellivarebanans behof,
anser jag Riksdagens samtycke böra begäras till nämnda tillgångars
användande för ändamålet.

Jag tillstyrker derföre att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen medgifva

att, för uppförande vid Boden af en för de öfre delarne af norra
stambanan och Gellivarebanan gemensam reparationsverkstad^ nvd af de
till arbetena å stambanan mellan Vännäs (Nyby) och Öfver-Luleå
(Boden) af Riksdagen beviljade medel användas ett belopp af 100,000
kronor.

Hvad föredragande departementschefen i ofvan berörda
hänseenden tillstyrkt och hemstält behagade Hans
Maj:t Konungen, enligt Statsrådets öfrige ledamöters till Bih.

till Riksd. Prut. 1895. 1 Rarnl. 1 Afl/. 1 lläft. It»

142

Sjette hufvudtiteln.

styrkande, i nåder bifalla samt förordnade tillika,
enligt Statsrådets hemställan, att utdrag af detta protokoll
. skulle till finansdepartementet öfverlemnas till
ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition
till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och
behof.

Ex protocollo:

Pehr Thyselius.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1895.

p I

; f

Sjunde hufvudtiteln

r >*j»! ; Titan

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj;t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari

1895.

Närvar ande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre åkerhielm,

Sedan de till andra, tredje, fjerde, femte och sjette hufvudtitlarne
hörande frågor blifvit af vederbörande departementschefer föredragna,
anhöll departementschefen, hans excellens herr statsministern Boström
att få anmäla de frågor, som tillhörde regleringen af sjunde hufvudtiteln,
samt anförde dervid beträffande anslagstitlarne:

Bill. till Bilcsd. Prof. 1805. 1 Sami. 1 Afd.

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,

friherre Rapre,

Christerson,

Wersåll.

■ i i

1r>U

i ''■ ’

Sjunde hufvudtiteln.

Ordinarie anslag.

Postverket.

EiJ.

Poitvrket.

De för innevarande år af Eders Kong!. Maj:t faststälda aflöningsstater
för postverket upptaga följande slutsummor:

aflöningsstaten ..................................

öfvergångsstaten...............................

indragningsstaten ............................

pensionsstaten .................................

omkostnadsstaten ............................

oförutsedda utgifter........................

afkortningar och restitutioner m.

....................... kronor 3,065,600: —

....................... „ 2,400: —

....................... „ 593: —

..................... „ 89,325: —

....................... „ 4,737,000: —

....................... „ 40,000: —

m................ „ 45,182: —

tillsammans kronor 7,980,100: —

I den underdåniga skrifvelse af den 27 sistlidne november, som
innefattar generalpoststyrelsens förslag till stater för postverket för år
1896, har styrelsen till en början beträffande

Aflöningsstaten

hemstält, att å stat för år 1896 måtte upptagas 30 nya vaktbetjentbefattningar.

Då vid fastställande af postverkets stater för år 1885 aflöningsförhållandena
för postanstalternas betjening reglerades, uppfördes å
dessa anBtalters stat, utöfver de då vid postanstalterna anstälde 38
vaktmästarne, 675 vaktbetjente, motsvarande det antal brefbärare samt
ordinarie och extra postiljoner, som då användes i regelbunden tjenstgöring,
tillökadt med 20 nya betjente, hvarjemte af Eders Kongl. Maj:t
och Riksdagen beslöts, att, i den mån nämnde 38 vaktmästare afginge,
de ledigblifna vaktmästarebefattningarne icke skulle ånyo tillsättas, utan
i stället antalet vaktbetjente i motsvarande mån ökas.

I 1888 års stat ökades antalet vaktbetjente med 48, af hvilka 34
afsågos för postlinier, å hvilka landsvägspost då fortskaffades nattetid
utan att beledsagas af postiljon, och återstående 14 beräknades blifva
under året erforderliga för tjenstgöring å nya landsvägspostlinier, som
borde inrättas, och för tjenstgöring i postkupé å nya jernvägslinier.

Sjunde hufvudtiteln.

Sammanlagda antalet vaktmästare och vaktbetjente å postanstalterna
har alltsedan dess utgjort 761. På grund af Eders Kongl. Maj:ts
och Riksdagens år 1884 fattade beslut om indragning efter hand af de
återstående vaktmästarebefattningarne och deras ersättande med vaktbetjentbefattningar
enligt ny stat har vaktmästarnes antal nu nedgått
till 4 och vaktbetjenternes i motsvarande mån ökats till 757.

Till stöd för sin förevarande framställning har generalpoststyrelsen
anfört, hurusom, oaktadt ökningen år 1888 af antalet ordinarie vaktbetjente,
redan vid samma års utgång förefans ett antal af 173 i regelbunden
tjenstgöring anstälde extra vaktbetjente, hvilket antal under
årens lopp i följd af posttrafikens tillväxt måst ökas, så att antalet
extra vaktbetjente för närvarande uppginge till 293.

Någon skilnad mellan de ordinarie och de extra vaktbetjentes
tjenstgöring förefunnes emellertid icke, och billigheten syntes derföre
kräfva att bereda åtminstone en del af desse extra vaktbetjente den
tryggare ställning, som ett inträdande i ordinarie befattning medförde.
Sådant kunde emellertid icke ske utan att öka antalet ordinarie vaktbetjente,
och med hänsyn dels till det uppsving, posttrafiken sedan
år 1888 tagit, hvilket naturligtvis påkallade ökadt biträde äfven inom
vaktbetjentklassen, dels ock till generalpoststyrelsens vid ett föregående
tillfälle omförmälda afsigt att söka inom jernvägsposten, i den mån
ske kunde, utbyta tjenstemän mot vaktbetjente, till hvilken utvägs
användande Riksdagen uttalat sin anslutning, kunde den nu föreslagna
tillökningen i antalet vaktbetjente anses såsom den minsta möjliga.

Då vaktbetjents aflöning, oberäknadt dagtraktamente och ett
ålderstillägg å i00 kronor efter fem års tjenstgöring, uppginge till
500 kronor, utgjorde den tillökning å aflöningsstaten, uppförande af
30 nya vaktbetjentbefattningar medförde, således 15,000 kronor. Men
i sjelfva verket blefve statens ökade utgift härigenom icke så hög,
enär, under förutsättning af bifall till ökningen i antalet vaktbetjente,
ej mindre en eljest erforderlig förhöjning i anslaget till arfvoden åt
extra vaktbetjente kunde undvikas, än äfven anslaget till traktamenten
åt vaktbetjente höjas med lägre belopp, än eljest skulle hafva erfordrats.
Extra vaktbetjente uppbure nemligen högre traktamente än ordinarie.

Då generalpoststyrelsen synes mig hafva anfört tillfyllestgörande
skäl för sitt förslag om uppförande i staten för år 1896 af 30 nya
vaktbetjentbefattningar, anser jag mig böra förorda samma förslag.

Förslagsanslaget till aflönande af poststationsföreståndare, hvilket
i 1894 års stat upptogs till 530,000 kronor, blef på framställning af
generalpoststyrelson i staten för innevarande år höjdt med 20,000

Sjunde hufvudtiteln.

kronor till mötande af de ökade kostnader, som kunde uppstå genom
nya poststationers inrättande under år 1895, då såväl hela norra stambanan
antoges vara öppnad som ock åtskilliga enskilda jernvägar
tillkomna.

Generalpoststyrelsen hemställer nu, att detta anslag, hvarå utgifterna
uppgått i runda tal under år 1893 till 526,100 kronor samt
under perioden 1 september 1893—31 augusti 1894 till 533,200 kronor,
måtte till mötande af de ökade kostnader, som under år 1896 kundo
uppstå genom nya poststationers inrättande för tillgodoseende af den
ökade rörelsen på landsbygden, höjas med ytterligare 15,000 kronor.

De anförda siffrorna rörande utgifterna å den ifrågavarande
anslagstiteln under den närmast förflutna tiden synas mig emellertid
icke vara af beskaffenhet att nödvändigtvis föranleda till antagandet,
att anslaget skulle komma att under år 1896 öfverskridas. Någon
förhöjning af anslaget, som i staten för innevarande år höjdes med

20,000 kronor, synes mig derföre nu icke vara af nöden, utan hemställer
jag, att samma anslag må i 1896 års stat upptagas med oförändradt
belopp.

I öfrigt har generalpoststyrelsen beträffande aflöningsstaten icke
föreslagit annan förändring, än att det i staten uppförda anslag till
ålderstillägg, 313,300 kronor, måtte i enlighet med den beräkning, som
egt rum af behofven för detta ändamål under år 1896, ökas med ett
belopp af 9,500 kronor eller till 322,800 kronor, och finner jag häremot
icke något att erinra.

I anslagen under

öfvergängsstaten och Indragningsstaten har generalpoststyrelsen
icke föreslagit någon4 förändring.

Hvad beträffar

Pensionsstaten,

meddelar generalpoststyrelsen,

att i följd af inträffade dödsfall från denna stat böra afföras de
pensioner, som utgått

till förre föreståndaren för brefbärareexpeditionen i

Stockholm A. Lindholm ........................... kronor 1,350: —

„ „ postmästaren J. H. Hjärne ........................ „ 2,700: —

Transport kronor 4,050 :—

Sjunde hufvudtiteln.

Transport kronor

till förre revisorn J. W. Sundberg ........................... ,,

„ „ postmästaren A. W. Södergren.................. ,,

,, ,, revisorn G. H. L. Hedin ......................... ,,

,, postiljonen Ola Jeppson Sjöbloms enka Elisabeth

Sjöblom........................................................... D

hvarjemte bör frånräknas det belopp.................. „

som i årligt understöd tillerkänts aflidne postföraren
Erik Jonas Åkerbergs son Johan Julius, enär denne
före 1896 års ingång uppnår 15 års ålder och understödet
då skall upphöra, ______

4,050: —

2,800: —
3,000: —
1,600: —

50 :—
50 :—

eller tillhopa kronor 11,550: —

men att deremot å staten böra uppföras följande, pensioner, som
blifvit beviljade, efter det Eders Kongl. Maj:t till nästlidet års Riksdag
a fjät nådig proposition angående statsverkets tillstånd och behof,
nemligen:

till förre

n 11

it 11

ii ii

11 11

V 11

11 11

postmästaren J. Lindberg ..................

vaktbetjenten K Ifvarsson..................

postmästaren A. A. O. Granfelt.........

vaktbetjenten C. Andersson...............

vaktbetjenten T. P:son Sjögren........

förste vaktmästaren J. P. Atterling

postmästaren A. Montell.....................

vaktbetjenten A. L. Holmgren .........

vaktbetjenten J. O. Holmgren .........

vaktbetjenten G. Hedberg..................

kronor

1,500: —
300: —

V
11
11
11
11
11
11

1,950

200

300

500

1,500

600

300

stimma kronor 7,450

Hvad beträffar

Omkostnadsstaten,

har generalpoststyrelsen föreslagit, att anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision
måtto höjas med 15,000 kronor från 335,000 kronor
till 350,000 kronor samt anslaget till traktamenten för vaktbetjente med

25,000 kronor från 530,000 kronor till 555,000 kronor.

I fråga om den begärda förhöjningen i sistberörda anslag har
generalpoststyrelson anfört, att då utgifterna å anslaget för tiden 1

Sjunde hufvudtiteln.

september 1893—31 augusti 1894 uppgått till i rundt tal 526,200 kronor
eller nära det belopp, hvartill anslaget för år 1S95 faststälts, vore det
att motse, att anslaget, bibehållet vid samma belopp, blefve för år 1896
otillräckligt och att således, för att lemna tillgång till de från anslaget
eljest vanliga utgifter, en förhöjning erfordrades, som dock, derest den
begärda ökningen i antalet ordinarie vaktbetjente medgåfves, ansåges
kunna begränsas till 15,000 kronor, enär ordinarie vaktbetjente i regeln
åtnjöte ett lägre traktamente än extra eller reservvaktbetjente.

Det förefunnes likväl enligt generalpoststyrelseus förmenande äfven
en annan omständighet, som påkallade höjning i detta anslag.

Med den år för år ökade posttrafiken och styrelsens sträfvan att
söka, så vidt möjligt, begränsa personalens antal lede det intet tvifvel,
att icke åtskilliga vaktbetjente inom postverket vore mera ansträngda
i tjensten än med dem jemnstälde inom andra verk och att flere af
postvaktbetjenterne skulle både vara väl förtjente af och väl behöfva
någon tids ledighet årligen från den ansträngande tjenstgöringen, liksom
ock, derest en sådan kortare tids hvila kunde förunnas eu del till
åren komna, ehuru icke till pensionsåldern hunna postvaktbetjente, detta
utan tvifvel skulle för dem verka stärkande och uppmuntrande.

Det kunde emellertid icke gerna förutsättas, att personer af vaktbetjentklass
skulle anse sig i tillfälle att begära sådan hvila, derest
den skulle förvärfvas med uppoffring af någon del utaf aflöningen, utan
ansåges en sådan hvila behöflig och lämplig, borde vid densammas
tilldelande medgifvas postvaktbetjente, hvilkas aflöningsförmåner bestode
af lön eller arfvode och dagtraktamente, att behålla icke blott lönen eller
arfvodet, utan äfven dagtraktamentet under den tid, ledigheten omfattade.

En motsvarande anordning hade inom statens jernvägstrafik redan
år 1870 vidtagits, i det att genom styrelsens för statens jernvägstrafik
cirkulär den 26 april nämnda år meddelats föreskrifter, ledande derhän,
att der anstälde betjente kunde till skötande af egna angelägenheter
beviljas ledighet sammanräknadt femton dagar under ett kalenderår
utan att behöfva afstå något af sin aflöning.

En sådan ledighet för hela vaktbetjentkåren hade dock generalpoststyrelsen
af flera orsaker icke ansett sig böra ifrågasätta.

_ För att emellertid komma i tillfälle att träffa sådana anordningar,
hvarigenom postvaktbetjente, som till följd af ansträngande tjenstgöring
eller andra särskilda orsaker ansåges böra tilldelas någon hvilotid, måtte
kunna, med bibehållande jemväl af traktamente, erhålla ledighet högst
femton^dagar under kalenderår, hade styrelsen velat ifrågasätta en förhöjning
i anslaget till traktamenten för vaktbetjente med 10,000 kronor.

Sjunde hufvudtiteln.

Af dessa skäl hade ökningen uti ifrågavarande anslag upptagits
till sammanlagdt 25,000 kronor.

Den af generalpoststyrelsen föreslagna förhöjning i anslaget till
uppbörds- och frimärkesprovision, som är föranledd af beräknad tillväxt
i postuppbörden, gifver icke anledning till någon erinran från
min sida, likasom jag ej heller har något att erinra mot den förhöjning
i anslaget till traktamenten för vaktbetjente, generalpoststyrelsen
ansett erforderlig till bestridande af de från detta anslag vanliga utgifter,
i hvilka till följd af den växande posttrafiken stegring gifvetvis
är att motse. Såsom af det ofvan anförda framgår, har emellertid
generalpoststyrelsen äfven ifrågasatt en förhöjning i nämnda anslag
med 10,000 kronor för att komma i tillfälle att i vissa fall åt vaktbetjente
bereda någon kortare tids årlig ledighet utan minskning i deras aflöningsförmåner.
Gerna medgifvande, att fall kunna förekomma, då
det måste anses önskvärdt att kunna bereda postvaktbetjent en sådan
förmån, tvekar jag likväl att tillstyrka bifall till åtgärden i den omfattning,
hvari densamma af generalpoststyrelsen förordats. Något mera
trängande behof af den ifrågavarande förmånen synes mig endast förefinnas,
då särskildt ömmande omständigheter, såsom sjukdom, försvagad
helsa eller hög ålder, föreligga. Till dylika mera undantagsvis
förekommande fall synes mig den föreslagna förmånen böra begräusas,
och jag anser mig derföre icke böra i vidsträcktare mån förorda generalpoststyrelsens
förevarande framställning, än att anslaget för beredande
af den sålunda angifna förmånen för postvaktbetjente höjes med 5,000
kronor.

Beträffande det å postverkets stat uppförda anslag till

Oförutsedda utgifter,

hvilket i 1893 års stat nedsattes från 90,000 kronor till 40,000 kronor
och sedan dess varit upptaget till sistberörda belopp, har generalpoststyrelsen
anfört, att då utgifterna å anslaget under år 1893 uppgått
till 35,718 kronor 63 öre, skulle styrelsen under vanliga förhållanden
icke hafva för år 1896 i anslagsbeloppet föreslagit någon förändring.

Men då under senare tider nybyggnadsanslag, när sådana ifrågakomma,
inräknats under detta anslag, har generalpoststyrelsen förmält
sig anse anslaget böra för såväl år 1896 som framdeles för åren 1897
och 1898 förhöjas, med hvilken förhöjning styrelsen afsett att erhålla

8 Sjunde hufvudtiteln.

tillgång till bestridande af kostnaden för en nödig befunnen tillbyggnad
af posthuset i Göteborg.

I underdånig skrifvelse den 6 september 1893 anförde generalpoststyrelsen,
att till följd af den betydliga utveckling, posttrafiken i
Göteborg tagit under senaste årtionden, det åren 1870 och 1871 derstädes
uppförda posthus visat sig alltmera otillräckligt och obeqvämt,
hvilket ock tid efter annan föranledt framställningar från postdirektören
i Göteborg än om posttomtens utvidgning medelst köp af angränsande,
numera af enskilda personer bebygd tomt, än om förvärfvande
af annan tomt och uppförande derstädes af nytt posthus,
än åter om förhyrande af lokaler för inrymmande af vissa utaf postkontorets
afdelningar; samt att generalpoststyrelsen ansåge uppenbart, att
inom den allra närmaste tiden något måste göras för att åt Göteborgs
hufvudpostkontor bereda ökadt utrymme, helst det redan kommit derhän,
att styrelsen måst från den 1 oktober 1893 medgifva förhyrande
för tidningsexpeditionen af en särskild lokal i ett angränsande hus mot
årlig hyra af 3,000 kronor samt, derest icke väsentligt ökadt utrymme
inom posthuset snart erhölles, svårligen kunde undgå att jemväl för
paketexpeditionen förhyra särskild lokal. Med anledning af postdirektörens
i Göteborg förslag, att postverket, hellre än att tillbygga det
nuvarande posthuset, skulle söka erhålla annan mera centralt belägen
tomt i nämnda stad för att der uppföra ett helt och hållet nytt posthus,
förmälde sig generalpoststyrelsen hafva hos Eders Kong!. Maj:ts
befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län anhållit om meddelande,
huruvida, med hänsyn till förhållandena i Göteborg, behof förefunnes
af stadens liufvudpostkontors förläggande till annan plats än den nuvarande
samt i sådant fall huruvida Göteborgs stad vore i tillfälle att
mot billig ersättning till postverket öfverlåta någon för det afsedda
ändamålet lämpligt belägen och tillräckligt stor tomt. Men såväl
Eders Kong!. Maj:ts bemälde befallningshafvande som handels- och
sjöfartsnämnden samt magistraten i Göteborg, hvilka i frågan hörts,
hade förklarat sig icke anse postkontorets nuvarande läge olämpligt
för affärsrörelsen, ej heller förflyttning af detsamma till annan plats
för det dåvarande önskvärd. Då deraf framgick, att utsigten till förvärfvande
genom stadens mellankomst af ny posttomt i Göteborg vore
undanskjuten till en oviss framtid och icke kunde sättas i samband
med den redan nu oafvisliga frågan om rymligare expeditionslokaler
för hufvudpostkontoret i Göteborg, men en behöflig tillbyggnad af
posthuset med nödvändighet förutsatte ökadt tomtutrymme, anhöll
generalpoststyrelsen, att en intill posthustomten gränsande, i hörnet

Sjunde hufvudtiteln.

af Kronhusgatan och Smedjegatan belägen, kronan tillhörig tomt, som
då disponerades af arméförvaltningen, men om hvars försäljning Eders
Kongl. Maj:t förordnat, måtte på de vilkor, Eders Kongl. Maj:t täcktes
bestämma, få af postverket öfvertagas och för dess räkning disponeras.

Vid föredragning den 10 november 1893 af generalpoststyrelsens
omförmälda skrifvelse bemyndigade Eders Kongl. Maj:t styrelsen att
till förvärfvande för postverkets räkning af den ifrågavarande tomten
af postmedlen disponera ett belopp af 25,000 kronor.

Nämnda tomt jemte en derå befintlig byggnad har sedermera af
generalpoststyrelsen för nyss nämnda belopp från arméförvaltningen
förvärfvats; och har denna utgift bestridts af det under omkostnadsstaten
uppförda anslag till förhyrande af de för postverket erforderliga
lägenheter samt till bestridande af utgifterna för posthusens underhåll.

Till upplysning om den tillväxt, posttrafiken vid Göteborgs postkontor
erhållit under de två sista årtiondena, har generalpoststyrelsen
åberopat följande siffror:

		År 1874	År 1893
		st.	8t.
Antalet postförsändelser vid postkontoret
	utgjorde............................................	1,054,612	6,352,638
11	poststationer, med hvilka post
	utvexlades, utgjorde ....................	9	50
		Kronor	Kronor
Värdet utgjorde af:
från	postkontoret afgångna assurerade
	försändelser .................	29,921,949: 99	48,085,247: 06
vid	,, inlösta postförskott......	13,929: 13	101,871: 17
11	„ inbetalda postanvisnin-
	gar..................................	92,889: 49	1,719,527: 72
11	„ influtna tidningsmedel	33,386: 09	55,513: —
Inkomsten vid postkontoret utgjorde.....	288,394: 4 3	561,857: 90

Bih. till Riksd. Frot. 1895. 1 Sami. 1 Afd.

Sjunde hufvudtiteln.

Att med en sådan stegring i rörelse de postlokaler, som kunde
anses rymliga i förhållande till göromålen och personalen å postkontoret,
då det nuvarande posthuset tillträddes, nu blifvit så trånga, att arbetet
der icke kunde obehindradt försiggå, läge i öppen dag. Då afhjelpandet
af denna olägenhet brådskade samt det icke kunde vara
lämpligt hvarken från ekonomisk synpunkt att förhyra lägenheter på
en ort, der tillfälle gåfves att i erforderlig mån genom tillbyggnad utvidga
ett redan befintligt posthus, eller för arbetets gång inom postkontoret
att splittra arbetskrafterna inom skilda, från enskilda personer
förhyrda lägenheter, som tillkommit för andra ändamål och blefve till
postlokaler mer eller mindre olämpliga, hade generalpoststyrelsen låtit
från postdirektören i Göteborg införskaffa förslag, huru med användande
dels af den nyförvärfvade tomten, dels ock af delar utaf den äldre posttomten
en för postkontoret lämplig och tillräckligt rymlig tillbyggnad
skulle kunna vinnas. Dervid hade tillika afsetts, att inom byggnaden
skulle kunna beredas lokaler jemväl för postinspektionen i vestra postdistriktet,
för hvilken lokal nu i Göteborg förhyrdes för ett år i sänder
mot en årlig hyra af 2,000 kronor.

Det nuvarande posthuset i Göteborg utgör till sin hufvudsakliga
del .en byggnad i två våningar, men dess flyglar bestå af endast bottenvåning
och inrymma, den ena flygeln allenast stall och vagnshus samt
ett vaktbetjentrum och den andra flygeln brefbärarelokal. Ingendera
af dessa flyglar är, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelar, af beskaffenhet
att tåla påbyggnad, utan, om de tomtdelar flyglarne upptaga
skola kunna bättre användas än nu skett, måste flyglarne rifvas.

Det af postdirektören afgifna, af planritningar åtföljda förslaget
afser, att i samband med posthuset skulle å den nyförvärfvade tomten och
med anlitande jemväl af det utrymme, som nu upptages af stall och
vagnshus, uppföras en tvåvåningsbyggnad, hvarefter i denna nybyggnad
och den dermed sammanhängande sidan af hufvudbyggnaden skulle inrymmas,
å nedra botten postkontorets afdelning för afgående poster
och paketexpedition samt en trappa upp delar af postdirektörens expedition,
bostäder för vaktbetjente och lokaler för nyssnämnda postinspektion;
att den andra flygeln, enär deri inrymda brefbärarelokal redan
nu vore alldeles för trång, skulle rifvas och i stället, jemväl i samband
med hufvudbyggnaden, uppföras ett hus i två våningar, inrymmande,
jemte angränsande delar af hufvudbyggnaden, i bottenvåningen
postkontorets afdelning för ankommande poster och brefbärarelokal
samt en trappa upp delar af postdirektörens expedition och, tills vi -

Sjunde hnfvudtiteln.

dåre, bostad för postdirektören, men att den för närvarande förhyrda
lokal för tidningsexpeditionen skulle af postverket behållas.

Då det emellertid syntqs generalpoststyrelsen vara af vigt, att
genom tillbyggnaden föi’hyrandet af lägenhet för hufvudpostkontoret i
Göteborg kunde helt och hållet upphöra, och då tillika inskränkning i
förslaget om bostäder för vaktbetjente syntes kunna ske samt bättre
användning för vissa delar af hufvudbyggnaden ansågs kunna vinnas
genom borttagande derinom af en del trappor och innerväggar, uppdrog
styrelsen åt intendenten i öfverintendentsembetet F. G. A. Dahl att
till styrelsen inkomma med det ändringsförslag, som af dessa omständigheter
betingades.

Etter det postdirektören i Göteborg yttrat sig öfver det af Dahl
på grund häraf upprättade byggnadsförslaget och biträdt detsamma,
har generalpoststyrelsen med underdånig skrifvelse den 28 sistlidne december
öfverlemnat de af Dahl uppgjorda ritningarne med tillhörande kostnadsförslag.
Detta byggnadsförslag skiljer sig från det af postdirektören
förut afgifna hufvudsakligast derutinnan, att tidningsexpeditionslokal i
posthuset inrymmes enligt det nya förslaget, hvarjemte, för att bibehålla
det sammanhang, postdirektören ansett erfordras mellan afdelningen
för ankommande poster samt brefbärareexpeditionen och tidningsexpeditionen,
dessa tre aldelningar af postkontoret förlagtS till venstra flygeln,
der större utrymme kunde beredas, i stället för till högra flygeln,
af hvilken anledning också afdelningen för afgående poster samt paketexpeditionen
inrymts i högra flygeln i stället för, enligt postdirektörens
förslag, i venstra flygeln.

Då den nuvarande högra flygeln lemnar för litet utrymme och
måste rifvas för att ersättas af eu större, har, enligt hvad generalpoststyrelsen
anför, denna flygel föreslagits att uppföras i två våningar,
eller till lika höjd med hufvudbyggningens andra våning, dels emedan
i den venstra flygeln redan från början erfordras två våningar och husets
utseende skulle väsentligt lida, derest flyglarna uppfördes till sins
emellan olika höjd, dels ock emedan kostnaden för anbringande af
öfre våning å högra flygeln ställer sig väsentligt lägre, om arbetet får
utföras i sammanhang med det öfriga nybyggnadsarbetet, än om dermed
skulle anstå, till dess denna öfre våning blefve för postverkets
direkta behof nödvändigt erforderlig. Den starka tillväxten af posttrafiken
i rikets andra stad synes enligt generalpoststyrelsens mening
kunna berättiga till det antagande, att likasom för tjugutre år sedan
posthuset vid dess uppförande var för den dåvarande rörelsen synnerligen
rymligt, men nu blifvit. alldeles för trångt, så skall det ock visa

Sjunde hufvudtiteln.

sig, att den tid icke är alltför aflägsen, då en eller annan afdelning
behöfver större lokaler än de nu föreslagna, då till exempel de nu till
brefbärare- och tidningsexpedition föreslagna lokaler blifva för dessa
expeditioner för trånga och måste utvidgas, vid hvilken tidpunkt lägenheten
en trappa upp i högra flygeln i alla händelser skulle behöfva
tagas i anspråk för postverkets räkning. Vid sådana förhållanden har
generalpoststyrelsen ansett en klok hushållning bjuda, att flygeln redan
från början uppföres till den i planritningen afsedda storlek.

Intill dess den ifrågavarande lägenheten kommer till användning
för postverket lärer, enligt hvad generalpoststyrelsen vidare anför, densamma,
som å ritningarne angifves såsom »bostadslägenhet till uthyrning»
och skulle komma att bestå af sex rum, jungfrukammare, kök
och serveringsrum, kunna utan svårighet uthyras vare sig åt postdirektören
eller, om hinder härför möter, åt annan person på de vilkor, som
af generalpoststyrelsen kunna anses skäliga.

Kostnaden för arbetets utförande har beräknats till 225,000 kronor,
hvaraf 36,000 kronor ansetts åtgå för ändringar inom hufvudbyggnaden.

Generalpoststyrelsen har ansett byggnadsarbetet, för att icke
blifva alltför hincj^rligt, böra fördelas på tre år; och skulle af byggnadsmedlen
erfordras under år 1896 95,000 kronor, under år 1897

80,000 kronor samt under år 1898 50,000 kronor.

Med framhållande hurusom genom detta byggnadsförslags utförande
förhyrande af lokal för paketexpeditionen skulle kunna undvikas,
den till den 1 oktober 1898 förhyrda tidningsexpeditionslokalen kunna
då Irånträdas samt behofvet att förhyra lokal för postinspektionen inom
vestra postdistriktet upphöra, hvarförutom skälig hyra kunde beräknas
för de lokaler, som icke genast behöfde tagas i anspråk för postverkets
direkta behof, har generalpoststyrelsen fördenskull hemstält, att ett
byggnadsanslag å 95,000 kronor måtte för år 1896 inräknas under anslaget
till oförutsedda utgifter, hvilket derigenom skulle komma att
uppgå till 135,000 kronor.

Då af hvad generalpoststyrelsen anfört framgår, att de nuvarande
lokalerna i posthuset i Göteborg äro för sitt ändamål otillräckliga samt
mot de beräknade kostnaderna för den föreslagna tillbyggnaden och
dermed sammanhängande förändringar inom den ursprungliga byggnaden
icke synes vara något att erinra, anser jag mig böra biträda generalpoststyrelsens
hemställan om förhöjning i anslaget till oförutsedda
utgifter.

Å anslaget till afkortningar och restitutioner m. m., som i staten för

Sjunde hufvudtiteln.

innevarande år är upptaget till 45,182 kronor, hafva, enligt hvad
generalpoststyrelsen meddelar, utgifterna i runda tal uppgått:

år 1885 till
1886

1887

1888

1889

1890

1891

1892

1893

1 september 1893—31 augusti

kronor 33,100

49.000

42.200

42.700

35.000
61,100

51.000

45.200

72.700

65,400: —

samt under tiden

1894 till.............................:.......

Med hänsyn härtill och för vinnande af en jemnare slutsumma
å utgiftsstaterna i deras helhet har generalpoststyrelsen ansett berörda
anslag böra för år 1896 sättas till förslagsvis 64,682 kronor, hvilket, i
förhållande till anslagsbeloppet för innevarande år innefattar en förhöjning
af 19,500 kronor.

Denna generalpoststyrelsens hemställan föranleder icke till någon
erinran från min sida.

Sammanställas de af mig nu tillstyrkta ändringar i postverkets
stater, visar det sig,

att under aflöning sstaten ökning komme att ega rum

Ökning.

i anslaget till vaktbetjente för
beredande af lön till 30 nya

vaktbetjente med..................

och i anslaget till ålderstilllägg
med ..........................

kronor 15,000::—

„ 9,500: — 24,500:

kronor 11,550:

7,450:

att å pensionsstaten komme
att besparas........................

hvaremot skulle tillkomma af
Eders Kongl. Maj:t beviljade

nya pensioner........................

så att alltså minskning i denna
stat komme att ega rum

med kronor ........................................._....................

att under omkostnadsstaten ökning komme
att ega rum:

4,100: —

Transport kronor 24,500:— 4,100: —

Sjunde hufvudtiteln.

Ökning.

Minskning.

Transport kronor

i anslaget till uppbörds- och

frimärkesprovision med...... kronor 15,000: —

och i anslaget till traktamenten
för vaktbetjente med... „ 20,000: —

24,500:— 4,100: —

35,000: —

att anslaget till oförutsedda utgifter skulle

komma att höjas med kronor ................................. 95,000: —

samt att slutligen anslaget till afkortningar
och restitutioner m. m. komme att ökas med kronor 19,500: —

tillhopa kronor 174,000: — 4,100: —

En ökning på det hela komme alltså att ega rum med kronor
169,900; och skulle staternas slutsummor blifva följande:

aflöningsstaten ..........................

öfvergångsstaten.....................

indragningsstaten ....................

pensionsstaten ........................

omkostnadsstaten .................

oförutsedda utgifter .................

afkortningar och restitutioner

kronor 3,090,100

m. m.

tillsammans kronor

2,400	—
593	—
85,225	—
4,772,000	—
135,000	—
64,682	—
8,150,000	—

Då postverkets inkomster för år 1896 beräknats till 8,500,000
kronor, skulle alltså inkomsterna komma att öfverstiga utgifterna med

350,000 kronor.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå,

att Riksdagen, med godkännande af de utaf mig nu tillstyrkta
ändringar i postverkets stater, måtte för år 1896 bestämma postverkets
anslag, förslagsvis beräknadt, till 8,150,000 kronor, att utgå direkt af
postmedlen.

Sjunde hufvudtiteln.

Telegrafverket.

Sedan sistlidet års Riksdag antagit utgiftsstater för telegrafverket,
slutande å 1,341,620 kronor, att gälla under innevarande år, med rätt
för Eders Kongl. Maj:t att i nämnda stater göra de jemkningar, som
kunde finnas af behofvet påkallade, har Eders Kongl. Maj:t den 12
oktober 1894 faststält telegrafverkets stater för år 1895 och dervid beträffande
stationspersonalen beslutat följande ändringar, hvilka nu böra
för Riksdagen anmälas, nemligen:

att kontrollörstjensten i Köpenhamn indragits och i sammanhang
dermed kommissarietjensten i Eskilstuna uppflyttats från 2:a till l:a
klassen och kommissarietjensten i Nyköping från 3:e till 2:a klassen
samt en ny kommissarietjenst af 3:e klassen inrättats i Kopparberg;

att kommissarietjeusterna af 3:e klassen i Köping, Lidköping,
Mariestad och Nordmaling flyttats till Hessleholm, Kolbäck, Sköfde
och Varekil; äfvensom

att i anledning af kontrollörstjenstens i Köpenhamn indragning
den för kontrollören derstädes anvisade hushyresersättning af 600 kronor
ur staten afforts.

De sålunda nu gällande staterna upptaga följande slutsummor:

aflöningsstaten .................................................... kronor 951,300:

öfvergångsaflöningsstaten ................................ ,, 4,600:

pensions- och understödsstaten........................ ,, 112,320: —

omkostnadsstaten ........................ »_272,800: —

summa kronor 1,341,020: —

hvilken summa med ett belopp af 600 kronor, motsvarande ofvanberörda
ur staten affärda hushyresersättning, understiger slutsumman i det af
1894 års Riksdag godkända förslag till utgiftsstater för år 1895.

1 underdånig skrifvelse den 20 sistlidne november har telegrafstyrelsen
afgifvit förslag till stater för telegrafverket under år 1896,
dervid telegrafstyrelsen i fråga om

Aflöningsstaten

ej föreslagit annan ändring, än att dels till följd af omsättning inom
telegrafstyrelsens personal det under rubriken »särskilda anslag» förslagsvis
upptagna beloppet för ålderstillägg åt dertill berättigade af
styrelsens personal, 7,400 kronor, måtte nedsättas till 7,200 kronor

[2-]

Telegrafvei''ket.

Sjunde hufvadtiteln.

och. dels i anledning af minskning i den till ålderstillägg berättigade
stationspersonalen det dernäst upptagna beloppet för ålderstillägg åt
dertill berättigade af stationspersonalen, 90,000 kronor, måtte nedsättas
till 75,000 kronor. Slutsumman å aflöningsstaten skulle derigenom
komma att minskas med 15,200 kronor till 936,100 kronor.

Beträffande

Öfvergångsaflöningsstaten

har telegrafstyrelsen ej att föreslå någon ändring.

Hvad dernäst angår

Pensions- och Under stadsstaten,

föranledes, enligt hvad telegrafstyrelsen anmäler, ändring i denna stat
deraf, att, då bidraget till telegrafverkets pensionsinrättning skall motsvara
fem procent af den del af den för året beräknade telegrafmedelsinkomsten,
som utgöres af telegramporto, detta bidrag, vid det förhållande
att samma inkomst för år 1896 beräknats till 1,300,000 kronor,
nedsättes så att det motsvarar fem procent å nämnda belopp eller från

68,500 kronor till 65,000 kronor. Slutsumman å förevarande stat blifver
derigenom nedsatt med 3,500 kronor från 112,320 kronor till 108,820
kronor.

Vidkommande slutligen

'' ‘v r

OmJcostnadsstaten

anför telegrafstyrelsen, att den betydliga, af mig förut i dag i sammanhang
med frågan om beräkning af telegrafverkets inkomster för år 1896
omförmälda nedgången i telegramportoinkomsten med nödvändighet
föranleder, att, der sadant kan ske, en minskning måste vidtagas i telegrafverkets
omkostnader. I främsta rummet anser telegrafstyrelsen en
sådan minskning kunna ske i afseende å kostnaderna för telegrajliniernas
övervakning, besigtning och underhåll. Allt sedan år 1891 har förslagsanslaget
för detta ändamål upptagits till 100,000 kronor. De verkliga
utgifterna för ändamålet hafva i jemna krontal utgjort:

år 1891 ........................ ...................................... kronor 112,971: —

» 1892 ................................................................ „ 106,042: —

.» 1893 ............................................................., 7 „ 97,527: —

Sjunde hufvudtiteln.

Då emellertid under nämnda och närmast föregående år af detta
anslag bekostats väsentliga ombyggnader och förbättringar å telegraflinierna,
så att dessa nu kunna anses vara i mycket godt stånd, anser
telegrafstyrelsen det icke lida något tvifvel, att kostnaderna för detta
ändamål kunna åtminstone till eu tid rätt betydligt nedbringas utan
skada för liniernas bestånd. Dertill kommer ock, att utgifterna å detta
anslag kunna i någon mån minskas på det sätt att, fullständigare än
hittills skett, fördelning verkställes å telefon- och telegrafmedlen af
kostuaden för underhåll af gemensamma ledningar. Telegrafstyrelsen
har af dessa skäl ansett sig kunna föreslå, att förslagsanslaget till
telegrafliniernas öfvervakande, besigtning och underhåll måtte nedsättas
till 90,000 kronor.

Under förutsättning af bifall härtill skulle slutsumman å omkostnadsstaten
komma att nedsättas med 10,000 kronor från 272,800 kronor
till 262,800 kronor.

Med de af telegrafstyrelsen ifrågasatta ändringar skulle telegrafverkets
stater för år 1896 komma att utvisa följande slutsummor:

aflöningsstaten...................................................... kronor 936,100: —

öfvergångsaflöningsstaten................................... „ 4,600:

pensions- och understödsstaten ...................... „ 108,820: —

omkostnadsstateu .........................•......................... „ 262,800: —

tillsammans kronor 1,312,320: —

hvilket belopp med 28,700 kronor understiger slutsumman å de af
Eders Kongl. Maj:t faststälda utgiftsstaterna för år 1895.

Vid de af telegrafstyrelsen föreslagna ändringar i telegrafverkets
utgiftsstater har jag icke funnit anledning till erinran; och då, äfven
om med afseende på den af mig förut omförmälda betydliga nedgången
i telegrafverkets inkomster anledning icke finnes att antaga, att något
mera afsevärdt öfverskott skall uppstå på dessa inkomster för år 1896,
enahanda medgifvande i fråga om öfverskottets användning, som för
år 1895 lemnats af Riksdagen, torde böra äskas äfven för år 1896,
hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå,

att Riksdagen, med godkännande af de omförmälda ändringarne
i telegrafverkets stater, under Eders Kongl. Maj:t förbehållen rätt att
i verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet
påkallade, må såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen,
till telegrafverket för år 1896 anvisa enahanda belopp, 1,335,000
kronor, hvartill inkomsterna af telegrafmedel blifvit beräknade, samt
Jiih. till llilcsd. Vrot. 181)5. 1 Sami. 1 Afd. 3

18 Sjunde hufvudtiteln.

tillika medgifva, att det öfverskott, som kan å dessa inkomster uppstå,
må af Eders Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets och telefonväsendets
tidsenliga utveckling och förbättring.

Genom nådiga brefvet den 5 juni 1892 angående telegrafverkets
utgiftsstater för år 1893 har Eders Kongl. Maj:t anbefalt telegrafstyrelsen
att årligen, intill dess definitiv stat för statens telefonväsen kan upprättas,
vid afgifvande af förslag till utgiftsstater för telegrafverket
meddela ett öfverslag öfver de beräknade inkomsterna af och utgifterna
för telefonväsendet det år statsförslaget afser.

Till åtlydnad häraf har telegrafstyrelsen i sin förberörda skrifvelse
af den 20 sistlidne november meddelat, att inkomsterna af och utgifterna
för statens telefonväsen under år 1896 kunna, då hänsyn icke
tages till möjligen uppkommande nettobehållning, förslagsvis beräknas
till följande belopp:

Inkomster: abonnement^- och särskilda samtalsafgifter kronor 1,800,000: —
Utgifter: för drift och underhåll kronor 1,200,000: —
till räntor och afbetalning
å upplånta an läggningsmedel.

........... „ 600,000:— „ 1,800,000: —

Tullverket.

[3.]

Tullverket.

Generaltullstyrelsen, som i underdånig skrifvelse den 17 sistlidne
november afgifvit förslag till tullverkets stater för år 1896, har dervid
beträffande

Aflöning sstaten

till en början erinrat om följande förhållanden. I sin angående verkstäld
granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning under år 1892 afgifna berättelse fäste .Riksdagens
år 1893 församlade revisorer Riksdagens uppmärksamhet å det
förhållande, att, sedan vid beviljande af anslag för tullverket för sistnämnda
år Riksdagen, som medgifvit, att de besparingar, hvilka upp -

Sjunde hufvudtiteln.

stode å tullverkets ordinarie aflöningsstat, finge af generaltullstyrelsen
disponeras för samma ändamål, hvartill de å aflöningsstaten. uppförda
anslagen till vikariatsersättningar och extra biträden m. m. inom styrelsen
och inom lokalförvaltningen vore afsedda, i enlighet med Eders
Kongl. Majtts förslag bestämt aflöningsstaten till 1,812,600 kronor,
deraf 1,612,600 kronor till ordinarie aflöningar och 200,000 kronor till
vikariatsersättningar, samt, enligt tullverkets räkenskaper för revisionsåret,
till vikariatsersättningar och extra biträden utgått ett belopp af
321,075 kronor 47 öre, så hade skilnaden mellan sistnämnda belopp
och det för ändamålet beviljade anslaget 200,000 kronor, eller 121,075
kronor 47 öre, jemte ett från öfvergångsaflöniugsstaten öfverfördt belopp
af 200 kronor, omförts till aflöningsstaten och det belopp, hvarmed
sistnämnda stat, från hvilken ordinarie aflöningar utgått med
1,517,523 kronor 37 öre och som sålunda visat en utgift å tillsammans
1,638,798 kronor 84 öre, till följd häraf öfverskridits, eller 26,198
kronor 84 öre, betäckts genom en omföring till aflöningskonto af den
tullverket från fyr- och båkmedlen tillkommande provision, som åi 1892
uppgått till 31,900 kronor 74 öre. Med afseende å omförmälda förhållanden
ansågo revisorerna, att det kunde ifrågasättas, huruvida berörda
provision, hvilken, jemlikt nådiga förordningen den 15 februari
1881 angående lotsverket, tillkommer tullverket för uppbörden af fyroch
båkmedlen med två procent af uppburna medel, rätteligen, borde,
såsom under revisionsåret egt rum, användas till aflöningar, hvarigenom
den af Riksdagen faststälda aflöningsstaten i sjelfva verket blifvit öfverskriden.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande anförde generaltullstyrelsen,
bland annat, att med stöd af nådiga brefvet den 3 december
1842 allt ifrån år 1843 hela den tullverket tillkommande uppbördsprovision
å fyr- och båkmedlen blifvit i hufvudboken godtskrifven
ordinarie staten och sålunda ansetts icke såsom en inkomst, hvilken i
likhet med de vanliga tullintraderna skolat uppdebiteras och omedelbart
redovisas för statsverkets räkning, utan såsom en tillgång, ansedd uteslutande
för tullverkets egen räkning och hvilken enligt sin natur i
främsta rummet skolat användas till uppbördsprovision eller aflöning, i
följd hvaraf tullmedelsutgiften under dessa titlar minskats i mån af
provisionens belopp; och yttrade generaltullstyrelsen vidare, att för den
händelse att styrelsens uppfattning angående dispositionen af och redovisningssättet
"för den tullverket tillfallande provisionen af fyr- och
båkmedlen icke skulle vinna Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens godkännande,
utan denna inkomst borde i likhet med tullmedlen omedelbart
inflyta till statsverket, generaltullstyrelsen af anförda skäl funne att, för

Sjunde hufvudtiteln.

så vidt styrelsen såsom dittills skulle kunna med noggrann! iakttagande
åt tullverkets rätt tillgodose den trafikerande allmänhetens och sjöfartens
enligt styrelsens åsigt fullt berättigade anspråk på skyndsam expedition
från tullverkets sida, förhöjning af anslaget till vikariatsersättning
och. extra, biträden m. m. skulle blifva af behofvet påkallad. I underdånig
skrifvelse den 9 maj 1894 angående reglering af utgifterna under
riksstatens sjunde hufvudtitel anförde Riksdagen, att Riksdagen ansage
oegentlig!, att, på sätt revisorerna anmärkt, en af Riksdagen faststäl.
d stat blifvit med anlitande af ifrågavarande provisionsmedel öfverskriden;
att, då den till tullverket utgående provision å fyr- och båkmedlen
numera icke till någon del vore anvisad såsom särskild godtgörelse
åt dem bland verkets tjenstemän och betjente, som med uppbörden
af dessa medel hade befattning, det syntes Riksdagen, att berörda
provision borde till statsverket inlevereras; samt att, om öfverförandet
af dessa medel till statsverket fskulle, såsom generaltullstyrelsen
antydt, föranleda ökadt anslagsbehof, Riksdagen antoge, att Eders Kong],
Maj;t icke komme att underlåta att med anledning häraf till Riksdagen
göra den framställning, hvartill förhållandena kunde föranleda.

Vid underdånig anmälan af Riksdagens berörda skrifvelse den
25 maj nästliden år fann Eders Kongl. Maj:t godt förklara, att generaltullstyrelsen
vid uppgörande af underdånigt förslag till tullverkets utgiftsstater
för. år. 1896 borde utgå från den förutsättning, att den för
uppbörd, debitering och redovisning af fyr- och båkmedlen tullverket
tillkommande provision å samma medel skulle uppdebiteras och redovisas
omedelbart för statsverkets räkning.

Generaltullstyrelsen anför nu, att styrelsen i anledning af berörda
nådiga föreskrift haft att taga i öfvervägande, i hvad mån eu höjning
af beloppet utaf de till vikariatsersättning, extra biträden in. m. inom
styrelsen och inom lokalförvaltningen för närvarande anvisade två anslag,
tillhopa 215,000 kronor, kunde från och med sistnämnda år blifva
erforderlig.

Då af orsaker, för hvilka generaltullstyrelsen i sitt förut omförmäla
underdåniga utlåtande, redogjort, det behof af förstärkt personal
vid tullverkets lokalförvaltning och vid gränsbevakningen, som redan
år 1888 framträda derefter betydligt ökats, samt detta behof hufvudsakligen
tillgodosetts genom anlitandet af extra biträden, hafva, oaktadt
den förhöjning, som år 1889 beviljats i det ena af förberörda anslag eller
det å lokalförvaltningens stat upptagna, utgifterna för vikariatsersättning
och extra biträden m. m. icke blott, på sätt af samma utlåtande framgår,
under åren 1890 1892, utan jemväl under år 1893 öfverstigit sam -

Sjunde hufvudtiteln.

inanlagda beloppet, af ifrågavarande två anslag och de under tiden uppkomna
besparingarne å den ordinarie aflöningsstaten; och har skilnaden
i rundadt medeltal årligen uppgått till 19,500 kronor.

Sedan i aflöningsstaten för år 1894 tillkommit 7 nya kainmarskrifvaretjenster
och 20 nya vaktmästareljenster, har visserligen å de
orter, der de6sa tjänsters innehafvare blifvit anstälda, eller städerna
Göteborg, Helsingborg och Malmö, behofvet af extra biträden väsentligen
nedgått, men den häraf uppkommande besparing, som generaltullstyrelsen
anser för helt år kunna beräknas till högst 20,000 kronor,
motväges till större delen af den minskning å de för ifrågavarande utgifter
disponibla medel, som uppstått derigenom att samtidigt med omförmälda
nya tjänsters inrättande indragning egt rum af åtskilliga kustbevakningssyssior,
som sedan flera år tillbaka på försök hållits lediga,
och hvilkas aflöning, tillhopa 14,800 kronor, följaktligen under tiden
kunnat användas för samma ändamål, hvartill oftanämnda anslag äro
afsedda.

Vid nu anförda förhållanden och då å öfriga större tullplatser,
likasom ock vid gränsbevakningen, det nuvarande behofvet af extra biträden
kunde antagas snarare komma att ökas än minskas, har generaltullstyrelsen,
som emellertid icke ansett sig ega anledning att nu
föreslå inrättandet af några nya ordinarie befattningar för tillgodoseende
af samma behof, funnit det under förut angifna förutsättning vara
oundgängligen nödigt, att det å lokalförvaltningens stat uppförda anslag
till vikariatsersättning, extra biträden m. m. förhöjes med 20,000 kronor,
och hemställer derföre, att detta anslag måtte i 1896 års stat bestämmas
till 220,000 kronor.

Sedan staden Örnsköldsvik nästlidet år börjat begagna sig af den
staden den 7 april 1892 förunnade stapelstadsrätten, har Eders Kongl.
Maj:t genom nådigt bref den 11 maj 1894 bemyndigat, generaltullstyrelsen
att genom förordnanden gällande tills vidare tillsätta den för
tullförvaltningens i nämnda stad behöriga handhafvande erforderliga
personal. Enahanda bemyndigande har, sedan Eders Kongl. Maj:t
den 9 september 1892 dels medgifvit, att tullkammare under tullförvaltares
öfverinseende finge i staden Lund inrättas, dels ock i sammanhang
dermed beviljat staden nederlags- och transitupplagsrätt, genom
nådiga brefvet, den 23 nästlidne november lemnats generaltullstyrelsen
i afseende å sistberörda stad. Generaltullstyrelsen hemställer nu, att
dessa provisoriska anordningar måtte för år 1896 i den ordinarie aflöningsstaten
upptagas.

Sjunde hufvudtiteln.

Förut gällande stat upptager för Örnsköldsvik:

	Lön. Tjenstgörings-	Alderstillägg.
eu öfveruppsyningsman	penningar. .............. kronor 1,500: — 300: —	600: —
en vaktmästare ......''.......	............. „ 500: — 300: —	150: —
För samma stad	2,600: — har provisoriskt faststälts följande	tjenste- och
lönereglering:	Lön. Tjenstgörings-	Alderstillägg.
en tullförvaltare ............	penningar. .............. kronor 2,500: — 1,000: —	1,000: —
en vaktmästare ...............	............... „ 600: — 300: —	150: —
en dito ...............	.............. „ 600: — 300: —	150: —

5,300: —

Den för staden Lund provisoriskt faststälda staten upptager:

Lön. Tjenstgörings- Alderstillägg.
penningar.

kronor 2,500: — 1,000: — 1,000: —

„ 600:— 300:— 150: —

4^00T^

Den tillökning, som, derest dessa provisoriska anordningar i den
ordinarie aflöningsstaten upptagas och i följd deraf förut omnämnda
öfveruppsyningsraanstjenst indrages, skulle i denna stat för tullkamrarne
i Örnsköldsvik och Lund uppkomma utöfver hvad tillförene för tullstationen
å förstnämnda plats utgått, uppgår således till 7,100 kronor.

Generaltullstyrelsen anmäler vidare, att, sedan tullinspektorstjensten
i Rone genom förre innehafvarens den 11 mars 1894 inträffade
frånfälle blifvit ledig, fråga uppstått om indragning af samma tjenst
och dess ersättande med en uppsyningsmansbefattning. Då omfånget
och beskaffenheten af de göromål, som numera äro förenade med ifrågavarande
tjenst, synts generaltullstyrelsen medgifva en sådan förändring,
har generaltullstyrelsen, som emellertid förordnat, att tjensten skall
lemnas otillsatt och uppehållas på förordnande, hemstält, att antalet
inspektörer måtte minskas med eu från 9 till 8, men i staten i stället
uppföras ytterligare en uppsyningsman med lön 900 kronor och tjenstgöringspenningar
300 kronor, med rätt till två ålderstillägg å tillhopa
300 kronor, och antalet uppsyningsman med nyssnämnda lön
sålunda ökas från 38 till 39.

en tullförvaltare
en vaktmästare

Sjunde hufvudtiteln.

På sätt jag redan nämnt, har i årligt medeltal under åren 1890
1893 ett belopp af 19,500 kronor utaf den tullverket tillkommande
provision för uppbörden af fyr- och båkmedlen disponerats för samma
ändamål som det å lokaltullförvaltningens stat uppförda anslag till
vikariatsersättning, extra biträden m. m. Under förutsättning att berörda
provisionsmedel ej vidare skulle fa för ändamalet anlitas, bar generaltullstyrelsen
bemstält, att nyssnämnda anslag måtte böjas med ungefärligen
motsvarande belopp, eller 20,000 kronor. Oaktadt det i riksstaten
uppförda anslaget till tullverket af denna orsak skulle ökas med
sistnämnda belopp, innebär detta således icke någon egentlig ökning i
statsutgift, utan allenast en omflyttning på andra statsmedel af en tillförene
befintlig dylik. Som jag bär för afsigt att, i öfverensstämmelse
med den af Riksdagen uttalade mening, tillstyrka Eders Kongl. Maj:t
att besluta, att den tullverket tillkommande provision för uppbörden
af fyr- och båkmedlen skall från och med nästkommande år uppdebiteras
och redovisas omedelbart för statsverkets räkning, och generaltullstyrelsen
synes mig hafva på ett tillfyllestgörande sätt ådagalagt
det fortfarande bebofvet af de ifrågavarande medlen för det afsedda
äudamålet, anser jag mig böra förorda hvad generaltullstyrelsen i nu
förevarande afseende föreslagit.

Hvad generaltullstyrelsen i öfrigt under aflöningsstaten hemstält
föranleder icke till någon erinran från miu sida.

Då från de belopp, hvarmed aflöningsstaten vid bifall till hvad
jag sålunda tillstyrkt skulle ökas, eller

förböjning i anslaget till vikariatsersättning, extra biträden m. m. vid

lokalförvaltningen..........................................••..................••• kronor 20,000:

förhöjd aflöning åt tullförvaltningen i Örnsköldsvik „ 2,700:

aflöning åt tullförvaltningen i Lund...............................v>_____4,400:

summa kronor 27,100: —

afdrages det belopp, hvarmed aflöningen vid den
till indragning föreslagna inspektorstjensten i
Rone, 1,900 kronor, öfverstiger aflöningen vid den
uppsyningsmansbefattning, som skulle ersätta sam -

ma tjenst, ..............................................................................ii__‘__

så uppkommer en tillökning i aflöningsstaten af...... kronor 26,400:

hvadan statens slutsumma, senast faststäld till 1,837,000 kronor, skulle
för år 1896''uppgå till 1,863,400 kronor.

[4.]

För kontrollen
vid enskilda
banker och
kreditanstalter.

Sjunde hufvudtiteln.

Enligt hvad generaltullstyrelsen anmäler, har å

Indragning sstciten.

som för år 1895 upptagits till 17,600 kronor, genom derå uppförda
personers afgång uppstått en minskning af 2,050 kronor, i följd hvaraf
denna stats slutsumma komme att utgöra 15,550 kronor.

I öfriga stater föreslår generaltullstyrelsen ej annan förändring,
än att, till jemnande af staternas slutsumma, det å omkostnadsstaten
uppförda förslagsanslaget till diverse utgifter måtte minskas med 350
kronor samt denna stat sålunda nedsättas från 213.350 kronor till

213,000 kronor.

Med iakttagande af sålunda föreslagna ändringar skulle tullverkets
stater för år 1896 komma att utvisa följande slutsummor:

aflöningsstaten................................................................

öfvergångsaflöningsstaten ............................................

ålderstilläggsstaten .........................................................

indragningsstaten .........................................................

pensionsstaten för afskedade tjenstemän och betjente
............................................................................

pensionsstaterua för aflidne tjenstemäns och betjentes
efterlemnade enkor och barn (deraf 10,000

kronor bestämdt anslag)........................................

omkostnadsstaten............................................

kronor	1,863,400: —
>)	12,250: —
V)	220,000: —
1)	15,550: —
V)	227,000: —

41,800: —
213,000: —

eller 24,000 kronor mera

summa kronor 2,593,000: —
än det belopp, hvarå 1895 års stat slutar.

Hvad generaltullstyrelsen i fråga om aflöningsstaten föreslagit
har jag redan tillstyrkt; och då jag icke har någon anledning till anmärkning
vid de i öfriga stater ifrågasatta ändringar, tillstyrker jag,
att Eders Kongl. Maj:t må föreslå Riksdagen

att, med godkännande af de utaf generaltullstyrelsen föreslagna
förändringar i tullverkets stater, för år 1896 bestämma anslaget för
tullverket till ett mot staternas slutsumma svarande belopp af 2,593,000
kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen.

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter.

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter finnes i
riksstaten uppfördt ett förslagsanlag af högst 12,000 kronor, hvaraf

Sjunde hufvudtiteln. 25

enligt beslut af 1888 års Riksdag 7,000 kronor äro afsedda att användas
till arfvoden åt dem, hvilka förordnas att inom finansdepartementet
biträda med berörda kontroll och med handläggning af ärenden
rörande enskilda banker och kreditanstalter, och återstoden eller 5,000
kronor åt ombud vid sådana inrättningar.

Då Eders Kongl. Maj:t vid meddelande af förlängd oktroj för
enskilda sedelutgifvande banker ålagt hvarje sådan bank att godtgöra
kostnaden för det ombud, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande eger
hos banken anställa, utgå af sist omförmälda anslagsbelopp endast
arfvoden åt ombuden hos öfriga enskilda bankinrättningar eller aktiebankerna.
Dessa arfvoden hafva utgått med respektive 200, 300 eller
400 kronor, allt efter hvarje särskild banks storlek.

Berörda anslagsbelopp har emellertid numera visat sig otillräckligt
för bestridande af de utgifter, som äro afsedda att utgå derifrån. Genom
nådiga brefvet den 31 sistlidne december hafva å nämnda anslag för år
1895 anvisats arfvoden till sammanlagdt belopp af 4,900 kronor, hvarföre
å anslaget allenast finnes odisponeradt ett belopp af 100 kronor. Eders
Kongl. Maj:t har emellertid den 25 oktober nästlidet år faststält bolagsordning
för en ny aktiebank, vid hvilken allmänt ombud bör förordnas.
För detta ombud kan sålunda ej beredas arfvode till högre belopp än
100 kronor, ehuru eljest intet arfvode plägat eller billigtvis bort bestämmas
till lägre belopp än 200 kronor.

I den del af den nu förevarande anslagstiteln, som är afsedd för
den lokala bankkontrollen och som för närvarande är bestämd till 5,000
kronor, lärer således en förhöjning vara erforderlig, hvilken för att
möta det anslagsbehof, som kan varda en följd af tillkomsten utaf nya
aktiebanker, icke torde böra bestämmas till lägre belopp än 1,000
kronor.

Jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

öka förslagsanslaget för kontrollen vid enskilda banker och
kreditanstalter å högst 12,000 kronor med 1,000 kronor eller till högst

13,000 kronor, deraf 7,000 kronor att användas till arfvoden åt dem,
hvilka förordnas att inom finansdepartementet biträda med berörda
kontroll och med handläggning af ärenden rörande enskilda banker och
kreditanstalter, och 6,000 kronor att användas till arfvoden åt ombud
vid sådana inrättningar.

Bih. till Riksd. Prat. 1895. 1 Samt. 1 Afd.

Sjunde hufvudtiteln.

Öfriga ordinarie anslag.

Ztiän Beträffande öfriga ordinarie anslag under hufvudtiteln har jag ej

anledning att föreslå någon förändring.

Jag har ofvan tillstyrkt förhöjning i anslagen:

till postverket med.........i........ kronor 169,900: —

„ tullverket med.................. „ *24,000: —

„ kontrollen vid enskilda
banker och kreditanstalter
med.............. „ 1,000: — kronor 194,900: —

Deremot har jag föreslagit minskning i anslaget
till telegrafverket med................ „ 85,000: —

hvadan förhöjningen på det hela å de ordinarie

anslagen skulle blifva.................................................... kronor 159,900: —

Härvid bör likväl beträffande anslagen till
post- och tullverken erinras, att kostnaderna för
dessa verk bestridas af verkens egna medel.

Lägges till den föreslagna förhöjningen
summan af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt

nu gällande riksstat.................................... „ 17,270,200: —

skulle, under förutsättning af bifall till hvad Jag
sålunda hemstält, slutsumman af sjunde hufvudtitelns
ordinarie anslag för år 1896 blifva ......... kronor 17,430,100:_

Extra anslag.

I fråga om de anslag å extra stat, som kunde erfordras, yttrade
herr statsministern beträffande

Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

L^O Till beredande af arfvode för en byråassistent å finansdeparte Årfn°byrl-r

merdets bankbyrå har Riksdagen på extra stat för innevarande år likaassistent
å som för derå föregående beviljat 4,000 kronor; och då detta anslag är
Ohöfligt, äfven för år 1896, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t
byrå. täcktes föreslå Riksdagen

Sjunde hufvudtiteln.

att till beredande af arfvode för en byråassistent å finansdepartementets
bankbyrå på extra stat för år 1896 anvisa ett belopp af 4,000
kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

De af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, som tillhöra
sjunde hufvudtiteln och böra till ersättande hos Riksdagen anmälas, äro
enligt uppgifter från statskontoret:

till godtgörande af kostnader för uppmätning och

kartläggning af åtskilliga kronans domäner...... kronor 47,o81. 2 8

,, ersättning till vissa boställshafvare och kronoarrendatorer
för saknad afkomst af exproprierad
jord ................................................................................. « 348:2 5

„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars
deltagande i Hjelmarens och Qvismarens

sänkning ...................................................................... « 7,347. 3 2

„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegen domars

deltagande i andra vattenafledningsföretag „ 13,990: 5 5

„ ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen „ 83,178: 04

,, godtgörande af förskjuten husröteersättning åt
tillträdande arrendatorn af indragna häradshöfdinecebostället
1 mantal Vassmolösa n:o 5 i Kalmar
län ........................................................................ » 1,816. 9 6

„ godtgörande af skifteskostnader belöpande å indragna
fanjunkarebostället | mantal Brasta n:o

2 i Jemtlands län....................................................... n 420: 4 8

,, godtgörande af kostnaden för vissa verkstälda
arbeten med anledning af ett invid Sagån i närheten
af mangårdsbyggnaden å indragna förra
kronofogdebostället Östanbro n:o 4 i Vestman lands

län inträffadt jordras ........... n 3,540: 13

„ godtgörande af reparations- och underhållsarbeten

å Tranebergs, Nockeby och Drottningholms broar „ 2,537: 7 1

,, ersättning till egare af skattefrälsehemman, hvil kas

räntor icke blifvit af statsverket inlösta, ... „ 8,915: 7 6

n byggnadeersättningar enligt nådiga brefvet den__•__

Transport kronor 169,476: 48

[6.]

Ersättning för
af statskontoret
gjordaförskolt.

[7, 8.]

Deri lokala
förvaltningen
af statens jordbruksdomäner.

[9.]

Reglering af
flott led er i
Norrbottens
län.

Sjunde hufvudtiteln.

3,000: 00

; s : , : Transport kronor 169,476: 48

29 maj 1891 åt sex skogstorpare å kronoparker

i Norrbottens län.......................................................

till kostnader för verkställande af den på begäran
af 1889 års Riksdag anbefalda undersökning rörande
de inom Norrbottens län befintliga apatitlager
å kronojord.........................................................

, 70,542: 68

eller tillhopa kronor 243,019: 16;

Och hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
göra framställning,

att till gäldande af nämnda förskott må å extra stat för år 1896
anvisas ett motsvarande belopp, som för undvikande af öretal i riksstaten
torde få utföras med 243,020 kronor.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

För bestridande af hit hörande utgifter äro i nu gällande riksstat
säsong extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter och
uppehållande afl domängöromålen hos länsstyrelserna 45,000 kronor, dels
ock till resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis, 40,210 kronor;
och då de nuvarande anslagen för berörda ändamål fortfarande äro behöfliga
samt, enligt hvad domänstyrelsen i underdånig skrifvelse den
2 sistlidne november anfört, anledning saknas att föreslå förhöjning
eller nedsättning i beloppen, hemställer jag lika med domänstyrelseiT,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes för år 1896 å extra stat äska samma
belopp, som äro beviljade för år 1895, dock att, för erhållande af jemn
slutsumma å anslagen under denna hufvudtitel, förslagsanslaget till
resekostnader vid domänförvaltningen må ökas med 70 kronor och således
upptagas till 40,280 kronor.

Reglering af flottleder i Norrbottens län.

Redan för längre tid tillbaka fästes uppmärksamheten på behofvet
af åtgärder från kronans sida för reglering af flottleder i vattendragen
inom Norrbottens län, hvarest kronan eger stora sammanhängande
skogskomplexer af flera qvadratmils ytvidd. Efter det på grund af
nådigt bref den 7 februari 1873 undersökning af vattendragen blifvit

Sjunde hufvudtiteln.

verkstäld och förslag till deras flottbargörande upprättats, utbjöds till
försäljning afverkningsrätt å vissa kronoparker med skyldighet för
virkesköparen att på egen bekostnad ombesörja de för vattendragets
reglering erforderliga arbeten. Men då den enskilde helt naturligt
sökte göra sig väl betald för sina åtagna skyldigheter genom ett lägre
virkespris och detta pris i många fall än mera nedtrycktes, emedan
det förlagskapital, som erfordrades för flottledens inrättande, för många
utgjorde ett hinder att uppträda som spekulanter, och då det sålunda
syntes uppenbart, att, om staten sjelf efter hand utförde dylika anläggningar,
kostnaden derför i längden skulle blifva mindre än den uppoffring,
staten finge vidkännas derigenom, att anläggningen af en flottled
gjordes till vilkor vid utbjudandet af afverkningsrätt, blef på framställning
af domänstyrelsen å 1885 års reservationsanslag till kronoskogarnes
förvaltning uppfördt ett anslag af 23,000 kronor till inrättande
af flottleder i Norrbottens län, hvarefter under de derpå följande åren några
smärre flottleder inrättades i Norra Piteå revir, hvilka visade sig medföra
åsyftad verkan. Förberedande åtgärder vidtogos nu för mera omfattande
dylika arbeten i andra delar af länet; men då enligt upprättade
kostnadsförslag kostnaderna uppginge till betydande belopp och
då härför erforderliga medel egentligen vore att betrakta som förlagskapital,
hvilket jemte sex procent ränta genom inflytande amorteringsafgälder
å flottgodset efter hand komme att återgäldas och derföre ej
borde sammanblandas med reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, gjorde domänstyrelsen
underdånig framställning om anvisande af sådant förlagskapital.
Med anledning af denna domänstyrelsens framställning anvisade
Riksdagen, på förslag af Eders Kongl. Maj:t, för hvardera af åren
1891 och 1892 ett extra anslag å 100,000 kronor för bestridande af
kostnaderna för reglering af flottleder i Norrbottens län, hvarjemte Riksdagen
medgaf, att de utgifter, som lades å flottningen, finge för enahanda
ändamål disponeras.

I underdånig skrifvelse af den 29 september nästlidet år anmäler nu
domänstyrelsen, att af de sålunda beviljade anslagen jemte redan ingångna
flottningsafgifter återstod vid 1893 års slut ett belopp af 59,747 kronor
12 öre, hvaraf komme att för 1894 års arbeten tagas i anspråk omkring
50,000 kronor, hvilket sistnämnda belopp dock endast kunnat
beräknas approximativt i anseende dertill att dessa arbeten ännu påginge.
Behållningen vid 1894 års slut kunde alltså, derest årets inflytande
flottningsafgifter antoges komma att uppgå till ungefär lika
belopp som 1893 eller omkring 15,000 kronor, beräknas till ungefär

Sjunde hufvudtiteln.

25,000 kronor, som jemte 1895 års flottningsafgifter vore afsedda att
tillgodose sistnämnda års behof, hvaremot till 1896 och efterföljande
års arbeten, hvilka för en ordnad och förmånlig virkesafsättning från
kronans skogar vore af stor betydelse, endast skulle finnas att tillgå
efter hand inflytande flottningsafgifter. Att redan vid denna tid, då
flottningsafgifterna ännu ej kunde antagas uppgå till större belopp,
med allenast dessa bedrifva de erforderliga flottledsregleringsarbetena
läte sig icke lämpligen göra, dels emedan arbetena, då afgifternas belopp
icke kunde med säkerhet på förhand beräknas, ej skulle kunna
förberedas och anordnas i så god tid, som för deras ändamålsenliga utförande
erfordrades, dels ock, hufvudsakligast, derföre att dessa arbeten
då måste inskränkas alltför mycket i förhållande till ännu återstående
flottledsregleringar. Sedan med de ofvan nämnda anslagsmedlen och
influtna flottningsafgifterna flottningen blifvit reglerad i Svärdelfven
och Nuortijaurbäcken, utströmmande i Byske eif, Abmoelfven, bivatten
till Pite eif, Kengis och Lappea lorsar samt Liviojoki, Sikajoki och
Puostijoki vattendrag, utfallande i Torne eif, samt Perlelfven och
Naustajoki, utmynnande i Lule eif, hvarigenom virkesafsättningen inom
Södra och Norra Arvidsjaurs, Pajala och Jockmocks revir väsentligen
främjats, borde, enligt hvad domänstyrelsen vidare anför, liknande behof
inom andra revir under de närmaste åren tillgodoses. I detta syfte
vore ock förberedande åtgärder vidtagna med syner samt arbets- och
kostnadsförslag — hvilka senare dock ännu ej vore färdiga — för följande
vattendrag, nemligen: Pite eif ofvanför Abmoelfvens inflöde,
öfre delarne af Tele- och Arpatsbäckarne, tillhörande sistnämnda elfs
vattensystem, Julhäjoki och Säivajoki uti Torne eif utfallande vattendrag
samt Hvitträskbäcken och Spikelfven, utmynnande i Råne eif.
Då det, enligt domänstyrelsens mening, vore af synnerlig vigt, att
medel bereddes för fortsättning af dessa arbeten, har domänstyrelsen,
under erinran att här afsåges ett produktivt ändamål, nemligen höjande
af kronans inkomster genom uppnående af högre virkespris, hemstält,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes för år 1896 äska 50,000 kronor såsom
extra anslag för reglering af flottleder i Norrbottens län med fortfarande
rätt att till samma ändamål disponera inflytande flottningsafgifter.

Att de flottledsanläggningar, för hvilka kostnaderna bestridts af
de för ändamålet anvisade medlen, utöfvat en synnerligen gynsam inverkan
på virkesprisen, är otvifvelaktigt. Exempelvis erhöllos sålunda,
enligt hvad jag inhemtat, vid nästlidet års virkesauktioner följande
pris, som dittills icke uppnåtts inom Norrbottens län, nemligen:

i Pajala revir för 110,025 timmerträd, utstämplade vid Liviojok

Sjunde hufvudtiteln.

och Sikajoki, ofvanför Kengis och Lappea forsar i Torne eif, 2 kronor
65 öre för trädet, under det att årsmedelpriset för försäljningarne i
förening med elfrensningsskyldighet under närmast föregående tioårsperiod
endast undantagsvis öfverstigit 1 krona för trädet;

i Södra Arvidsjaurs revir för 36,900 träd, utstämplade vid Svärdelfven
och Nuortijaurbäcken, 2 kronor 82 öre å 2 kronor 28 öre och
i Norra Arvidsjaurs revir för 42,000 träd, utstämplade ofvanför Abmoelfven,
2 kronor 97 öre å 2 kronor 30 öre för trädet, medan vid föregående
med elfrensningsskyldighet förenade virkesförsäljningar ej betalats
mer än 55 öre å 1 krona 13 öre för trädet; och

i Jockmocks revir för 71,305 träd, utstämplade vid Perleltven,
1 krona 87 öre för trädet mot 1 krona 9 öre för föregående försäljningar
i förening med elfrensningsskyldighet.

Att dessa prisstegringar ej föranledts af förbättring i konjunkturen
bevisas deraf, att priserna på utlandets trävarumarknad ej nu äro
högre, snarare lägre än under de år, nemligen åren 1873, 1877, 1881
och 1888, då virkesförsäljningar i förening med elfrensningsskyldighet
för köparen senast egde rum i ofvan nämnda revir.

Uppenbarligen är den föreliggande prisstegringen fastmer beroende
derpå, att spekulanter från andra orter nu uppträdt och framkallat
en konkurrens vid auktionerna, hvilken de i orten varande sågverksbolagen
genom överenskommelser om virkesinköp för gemensam
räkning förut lyckats förebygga. Men all anledning finnes äfven att
antaga, att dessa nya spekulanter, om ej helt och hållet, dock till större
delen uteblifvit, derest flottlederna icke varit reglerade, i hvilket fall det
för flottleds ordnande erforderliga kapitalet äfvensom den oundvikliga
tidsutdrägten liksom hittills måst verka förlamande på spekulationen.

Medelpriset för timmerträd för den ordinarie virkesförsäljningen
inom länet i dess helhet utgjorde under åren 1884—1891 endast 95
öre, men steg under 1892 till 1 krona 13 öre, under 1893 till 1 krona
45 öre samt under år 1894 till 1 krona 92 öre. Betydelsen af
denna prisstegring inses lätt, om i betraktande tages, att den ordinarie
virkesförsäljningen inom länet belöper sig till 400,000 å 500,000
timmerträd årligen.

Då det sålunda icke lärer kunna betviflas, att icke de kostnader,
som enligt domänstyrelsens förslag ytterligare skulle komma att nedläggas
på utförandet af flottledsregleringar, skulle erhålla en synnerligen
produktiv användning, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen

att för bestridande af kostnaderna för reglering af flottleder i

[10.]
Skogsodlingens
befrämjande.

32 Sjunde hufvudtiteln.

Norrbottens län anvisa ett extra anslag för år 1896 å 50,000 kronor
äfvensom medgifva, att de afgifter, som läggas å flottningen, fortfarande
må för enahanda ändamål disponeras.

Skogsodlingens befrämjande.

■ ! Beträffande det anslag, som Riksdagen för innevarande liksom
för flera föregående år anvisat för skogsodlingens befrämjande, anser
jag mig icke böra för nästkommande år ifrågasätta någon förändring,
och jag hemställer fördenskull, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

att för skogsodlingens befrämjande för år 1896 bevilja ett extra
anslag af 25,000 kronor, att ställas till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
för att i mån af tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap,
som understödja enskilda skogsödare genom tillhandahållande af skogsbo
och plantor till billigt pris eller beredande af kostnadsfritt biträde
vid skogsodlingsarbeten, dock med vilkor att statsbidrag icke må till
något län utgå med högre belopp, än hvad landsting och hushållningssällskap
tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet anslagit, ej
heller till högre belopp än 2,000 kronor för hvarje landstingsområde.

Summan af de utaf mig tillstyrkta anslagen å extra stat för år
1896 utgör 407,300 kronor mot 442,100 kronor i riksstaten för år 1895.

in i :;.u''i it •.-M-vivr!''*

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad
herr statsministern sålunda hemstält och föreslagit
beträffande anslagen under sjunde* hufvudtiteln; och
behagade Hans Maj:t Konungen dertill lemna bifall.

Ex protocollo:
Waldemar Roos.

STOCKHOLM, ISAAC MARCU3’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1895.

Åttonde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1895.

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr jninistern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre Akerhielm,

Östergren, 1

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson och
Wersåll.

Departementschefen, statsrådet Gilljam föredrog följande ärenden rörande
regleringen af åttonde hufvudtitelns ordinarie stat och de till samma
hufvudtitel hänförliga extra ordinarie anslagsbehof; hvarvid departementschefen
yttrade beträffande

Bih. till lliksd. Prot. 1895. 1 Sami. 1 Afd.

Åttonde hufvudtiteln.

Ordinarie anslag''.

Kongl. biblioteket.

[1.] Uti underdånig skrifvelse den 28 augusti 1882 gjorde dåvarande öfver Höjning

af bibliotekarien G. E. Klemming framställning om förhöjning af kongl. biblioansiaget
till anslag till böckers inköp och bindning. I sådant afseende erinrades,

och bindning, att enligt gällande reglemente kongl. biblioteket såsom nationalbibliotek
vore ämnadt att innehålla en, så vidt möjligt, fullständig samling af svensk
litteratur och derjemte de vigtigaste alstren af främmande länders vetenskapliga
och litterära verksamhet. Till området af bibliotekets inköp hörtle
således den äldre svenska litteratur, som ännu der saknades, den utom
Sveriges nuvarande gränser tryckta svenska litteraturen, hvilken i Finland
och Nordamerika vore af betydande omfång, allt hvad i utlandet utgåfves
om Sverige, af svenskar eller i öfversättning från svenskan samt slutligen
handskrifter, hvilka kompletterade den för svensk historia, biografi och
litteratur värdefulla handskriftsamlingen. Derjemte borde biblioteket tillegna
sig det förnämsta af brödrafolkens litteratur och tillhandahålla de
vigtigaste af de arbeten, som funnes tillgängliga på andra länders bokmarknad,
för att såmedelst inom sitt område främja möjligheten för vårt
land att deltaga i de öfriga folkens stora kultursträfvanden. Enligt öfverbibliotekarien
Klemmings förmenande vore de minsta belopp, kongl. biblioteket
behöfde för ifrågavarande ändamål, 30,000 kronor till bokinköp och

10,000 kronor till inbindning.

Vid ärendets föredragning inför Eders Kongl. Maj:t yttrade dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet bland annat, att, då de medel, hvaröfver
kongl. biblioteket egde att förfoga till inköp och inbindning af böcker,
icke svarade mot den utveckling, som på vetenskapernas och litteraturens
område vid den tiden försiggick, och mot de stegrade anspråk, som i våra
dagar stäldes på ett nationalbibliotek, en förhöjning af bibliotekets anslag
väl syntes önskvärd, men att departementschefen, i betraktande af de
mångfaldiga och störa anspråk, som stäldes på statsverket för den allmänna
bildningens alltmer växande behof, ansåge sig icke kunna föreslå
ett så stort anslagsbelopp, som af öfverbibliotekarien Klemming ifrågasatts.
Af detta skäl och då en fördelning af anslaget i två delar, den ena för

Åttonde hufvudtiteln.

inköp och den andra för inbindning af böcker, lämpligast syntes böra
göras af öfverbibliotekarien sjelf efter förefallande omständigheter under
hvarje år, tillstyrkte departementschefen, att hos Riksdagen måtte äskas
en förhöjning i det till kongl. biblioteket då anvisade anslag för
böckers inköp och inbindning, 18,000 kronor, med allenast 7,000 kronor,
eller till 25,000 kronor. Ett i öfverensstämmelse härmed af Eders
Kongl. Maj:t hos 1883 års riksdag framstäldt förslag blef af Riksdagen
bifallet, hvadan omförmälda anslag från och med år 1884 utgått med

25,000 kronor.

I skrifvelse den 29 sistlidne september har nuvarande öfverbibliotekarien,
med åberopande af motiveringen i öfverbibliotekarien Klemmings
nyssnämnda skrifvelse, i underdånighet anfört, hurusom under de tolf år,
som förflutit från aflåta!) det af denna skrifvelse, svårigheterna för kongl.
biblioteket att med för handen varande anslag för böckers inköp och inbindning
fylla det behof, som dermed skulle tillgodoses, i hög grad ökats.
Litteraturens tillväxt hade hållit jemna steg med den snabba utvecklingen
på alla andra områden, och i sammanhang härmed hade det blifvit allt
omöjligare att inom de litteraturfack, hvilka det ålåge kongl. biblioteket att
företrädesvis komplettera, anskaffa de verk, som vore mest utmärkande för
vetenskapens och litteraturens nyare ståndpunkt. Medan sålunda allt
större luckor uppstode inom dessa fack, stege allmänhetens anspråk att genom
kongl. biblioteket få sina bildningsintressen tillgodosedda. Detta framginge
tydligt deraf att, under det år 1882 endast 27,419 volymer framtagits
till allmänhetens begagnande och 6,153 volymer utlånats till användning
i hemmen, motsvarande tal för år 1893 stigit till 69,495 och 10,347.
Af öfverbibliot ekari ens årsberättelse för 1893 inhemtades, hurusom vid 1894
års början förefunnits en till omkring 3,000 kronor uppgående obetald
rest å ''de under år 1892 genom firman Samson & Wallin gjorda bokinköpen,
hvarjemte då var obetaldt hela det inköp, som kongl. biblioteket
år 1893 gjort hos denna firma, genom hvilken det hufvudsakliga utländska
bokinköpet förmedlades. I bokbindningen hade af brist på medel inskränkningar
måst vidtagas, så att kostnaden för år 1893 stannat vid
6,524 kronor 46 öre mot 8,272 kronor 99 öre under närmast föregående år.
Denna nödtvungna inskränkning af bokbindningen måste, om den år efter
är upprepades, blifva i hög grad skadlig för de obundna böckernas bestånd.
Det svenska årstrycket vore sedan många år till öfvervägande del
obundet, och de obundna arbetena å utländska afdelningen torde uppgå
till minst 20 procent af hela volymantalet, fastän årligen bundits så långt
tillgångarna medgifvit, med iakttagande af nödig sparsamhet i afseende
på band. En dyrare post vid inbindningen utgjordes af den under de

[2-]

Höjning af
anslaget till
domkapitlens
expeditioner,
m. m.

4 Åttonde hofvudtiteln.

tva sista ^decennierna så hastigt tillväxande svenska tidningslitteraturen,
hvilken pa grund af det merendels särdeles stora formatet kräfde i medeltal
8 kronor 50 öre per band. Att i obundet skick förvara dessa tidningsårgångar,
i hvilka så. mycket vigtigt material för framtida studium funnes
nedlagdt, vore ogörligt med hänsyn till brukbarheten och papperets beskaffenhet.
För att inbindningen icke måtte till böckernas skada allt för
mycket inskränkas, borde minst 10,000 kronor årligen för densamma användas.
Att till förmån för bindningen sålunda inskränka inköpssumman
vore icke förenligt med kongl. bibliotekets uppgift att uppköpa
svenskt tryck från utlandet och i biblioteket obefintliga äldre svenska
tryckalster äfvensom Sverige rörande handskrifter samt att följa med i den
ständigt växande utländska bokmarknaden, såväl den moderna som den
antiqvariska, inom området för de kunskapsgrenar, hvilka i kongl. biblioteket
vore representerade. Bland dessa inginge de särdeles dyrbara publikationerna
inom facken skön konst, fornkunskap, geografi och resor. På
grund häraf har. öfverbibliotekarien nu anhållit, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes i nåder till nästa riksdag aflåta proposition om höjande af kongl.
bibliotekets anslag till böckers inköp och inbindning från 25,000 kronor
till 40,000 kronor.

Med åberopande af hvad öfverbibliotekarien sålunda anfört rörande
behofvet af ökade medel för ifrågavarande ändamål och då det i sådant
hänseende föreslagna belopp synes mig icke gifva anledning till anmärkning,
hemställer jag. i. underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att bevilja en förhöjning i det till kongl. biblioteket anvisade anslag
för böckers inköp och inbindning med 15,000 kronor.

Domkapitlens expeditioner.

Under det att lönereglering de senaste årtiondena genomförts för
statens embets- och tjensteman på nästan alla områden af förvaltningen,
har tjenstemannapersonalen vid de ecklesiastika konsistorierna fått qvarstå
under aflöningsförhållanden, som delvis äro så beskaffade, att det måste
förefalla egendomligt, att de icke långt före detta reglerats. Den hufvudsakliga
förklaringsgrunden härtill torde vara, att frågan om stiftsstyrelsernas
omorganisation, långt innan senare tiders löneregleringar å andra områden
egt rum, stått på dagordningen. Redan inom den kommitté, som
år 1828 afgaf förslag till kyrkolag, förevar denna fråga till behandling.
I de betänkanden, som afgifvits af följande kyrkolagskoinmittéer åren

Åttonde hufvudtiteln.

1846, 1873 och 1891, förekomma förslag till stiftsstyrelsernas omorganisation.
Under de senaste trettio åren hafva förslag i sådant hänseende gång
efter annan utgjort föremål för både Konungs och Riksdags pröfning.
Vid 1862—1863 årens riksdag, då Rikets Ständer för afhjelpande »tills
vidare» af det anmärkta missförhållandet beträffande aflöningarna vid
domkapitlen anvisade nu utgående ordinarie anslag af 10,000 kronor, antyddes,
»att en förändrad organisation af domkapitlens verksamhet vore
att emotse». Alltifrån kyrkomötesinstitutionens tillkomst har frågan om
sådan omorganisation efter olika grunder förekommit vid dessa möten.
Genom proposition af den 10 februari 1893 påkallade Eders Kongl. Maj:t
senast Riksdagens medverkan för samma frågas lösning. Då det emellertid
hittills icke lyckats att ernå enighet angående organisationens beskafenhet,
och ingenting tyder på, att man står nära målet att få denna
fråga löst, förefaller det, som om en definitiv lönereglering, hvilken naturligtvis
bör utföras så, att den icke på något sätt blir till hinder för en
framtida omorganisation af stiftsstyrelserna, icke längre bör undanskjutas.
Beträffande definitiv lönereglering föreligger ock en framställning af
1888 års kyrkomöte, hvaröfver samtliga domkapitel, Stockholms stads
konsistorium samt statskontoret sig yttrat, och hafva slutligen från
nämnda ecklesiastika myndigheter förnyade utlåtanden infordrats med anledning
af statskontorets yttrande. Äfven från senast församlade kyrkomöte
har Eders Kongl. Maj:t fått mottaga underdånig skrifvelse i detta
ärende.

Vid det tillfälle, då propositionen i ämnet till 1893 års riksdag beslöts,
tillät jag mig, under hänvisning särskilt till 1888 års kyrkomötes skrifvelse,
inför Eders Kongl. Maj:t framhålla, hurusom behofvet af en dylik lönereglering
redan länge varit både kändt och erkändt. Jag påvisade dervid,
under åberopande af då föreliggande sifferuppgifter, bland annat, hurusom
lönebeloppen inom de olika stiften företedde skiljaktigheter, som icke
stode i förhållande till den olikhet i göromålens mängd, hvilken förefunnes
mellan de särskilda domkapitlen, samt Imrusom i afseende å hvarje särskild
lön visade sig en skilnad i beloppet från ena året till det andra,
hvilken föga stämde med den eljes antagna grundsatsen, att aflöningen
för en tjenst icke borde från ett år till ett annat vara underkastad obe
räkneliga vexlingar, allra minst till den grad, att, såsom här vore fallet,
inkomsterna vid samma befattning ena året med omkring 3,000 kronor
öfverstege det andra årets eller vore omkring dubbelt så höga det ena
året som det andra. Vid samma tillfälle antydde jag ock, att, om redan
i aflöningarnas ojemnhet och vexling föreläge talande skäl för behofvet åt
en lönereglering, en undersökning af löneförmånernas beståndsdelar lem -

6 Åttonde hnfvudtiteln.

nade ytterligare bevis för nödvändigheten af en sådan. Med ledning
af den omfattande utredning, som innefattas i statskontorets utlåtande
i ärendet af den 30 december 1893, anhåller jag nu att få fullständigare,
än hvad som vid meranämnda tillfälle var möjligt, ur sistberörda
synpunkt belysa den ifrågavarande löneregleringens nödvändighet.
Det ligger i sakens natur, att nuvarande å riksstaten uppförda anslag,
‘25,000 kronor på ordinarie och 3,716 kronor på extra stat, icke kunna
vara tillräckliga både för uppehållande af verksamheten inom 13 ecklesiastika
konsistorier, genom vid hvart och ett af dessa embetsverk anstälde
notarie, amanuens och vaktbetjent, och för bekostande af erforderliga skrifmaterialier
och expenser. Följden häraf har också blifvit, att för dessa
institutioners bestånd måst uppsökas utvägar, hvilka icke å något förvaltningsområde
i vårt land hafva sin motsvarighet och som delvis äro så
beskaffade, att deras anlitande icke ens synes öfverensstämma med statens
värdighet. Vid en del domkapitel har dessutom staten under en följd af
år nödgats träda emellan för att betacka brister i domkapitlens expeditionskassor.
Beslut om anvisande af medel härtill hafva fattats, sedan
kammarrätten, som i ärendet hörts, granskat vederbörande räkenskaper,
funnit bristerna hafva sin orsak i oundgängliga utgifter och tillstyrkt
deras betäckande. Under de senaste åren har statskontoret af Eders
Kongl. Maj:t anbefalts att förskottsvis af tillgängliga medel utbetala härför
erforderliga belopp, för att sedermera till ersättning anmälas; och
kommer jag, sedan statskontoret i skrifvelse den 3 sistlidne december
hemstält, att för detta ändamål nu förskjutna 10,245 kronor 56 öre
måtte ersättas, att jemväl föreslå framställning till Riksdagen i sådant
syfte.

Den hufvudsakliga delen af de tillgångar, hvarmed de ecklesiastika
konsistorierna uppehållas, utgår, såsom af det redan anförda kan slutas, ej
heller af statsmedel, utan från andra håll med ett sammanlagdt belopp,
som, enligt, föreliggande uppgifter från åren 1883—1887, i medeltal utgjort
omkring 55,000 kronor, en siffra, som på grund af den kända erfarenheten
rörande omöjligheten att erhålla fullt exakta redogörelser rörande
sportelinkomster, sannolikt i verkligheten varit ännu högre. Med ledning
af statskontorets utlåtande kunna sistnämnda tillgångar, som utgått från
andra håll än staten, lämpligen sammanföras under följande hufvudgrupper,
nemligen: expeditionslösen, provisioner, kollektör, bidrag från stiftens presterskap,
aflöning sbidrag från domkyrkorna och andra kyrkor samt diverse inkomster.

Åttonde hufvudtiteln.

I. Expeditionslösen.

Denna inkomstpost är i statskontorets utlåtande hänförd under tva
särskilda rubriker, fullmaktslösen och annan lösen.

Beträffande den först omnämnda, som utgår till konsistoriel enstemännen
för fullmakt, konstitutorial, antagningsbevis eller protokollsutdrag,
hvarigenom tjenst, beställning eller syssla med verklig lön pa stat tillsättes
och bortgifves, har densamma, under antagande att denna lösen vid
domkapitlen i Lund och Göteborg, hvarifrån vederbörliga uppgifter saknas,
uppgått till sammanlagdt 1,500 kronor årligen under tidsperioden 1883 188 7,
i medeltal under samma period utgjort 11,827 kronor 27 öre. Denna lösen
utgår enligt taxa å expeditionslösen vid domkapitlen i riket den 31 oktober
1851. Enligt förnyade nådiga förordningen den 7 december. 1883 angående
expeditionslösen, hvarigenom i öfrigt upphäfts hvad i afseende a
dylik lösen dittills varit stadgadt, har nemligen i 5 §, med hänsyn till nödvändigheten
att tillgodose konsistorietjenstemännens lönebehof, föreskrifvits,
att, tills vidare och intill dess annorlunda kunde vara förordnadt, dessa myndigheter,
för hvilka 1851 års expeditionstaxa varit gällande, fortfarande
vore berättigade att i nyssnämnda fall uppbära lösen enligt samma taxa.
Denna lösen erlägges med ett belopp af fyra procent, beräknade efter de
sista fem årens medium af de till taxering uppgifna löneinkomster, för
hvilka vid den tillsatta tjensten bevillning blifvit erlagd, och pa grund
af Kongl. Maj:ts nådiga bref den 22 juni 1870 gälla samma bestämmelser
som för domkapitlen jemväl för direktionen öfver Stockholms
stads undervisningsverk i tillämpliga delar, eller i ärenden, som för direktionen
och domkapitlen äro gemensamma. Till statsrådsprotokollet den
10 februari 1893 erinrade jag, att de, som hade . att utgöra denna
lösen, vore kyrkoherdar i konsistoriela gäll, komministrar och lärare
vid allmänna läroverk, hvilka tjenstemän dessutom hafva att, i likhet
med andra statens embets- och tjenstemän, erlägga stadgad stämpelafgift.
Jag yttrade dervid, att det ur ingen synpunkt torde kunna försvaras, att
dessa i allmänhet svagt aflönade tjenstemän betungades med en särskild
beskattning, från hvilken deras vederlikar annars numera befriats, och att,
under det en kyrkoherde, som utnämndes af Eders Kongl. Maj:t, vore .befriad
från lösen för sin fullmakt, kyrkoherde, som utnämndes af domkapitel,
äfvensom komministrar måste erlägga sådan, och detta för aflönande af
tjenstemän, hvilka, såsom konsistoriernas, måste anses vara statens. Samtliga
domkapitlen och statskontoret hafva ock hemstält, att ofvanberörda
lösen måtte upphöra.

8 Åttonde hufvudtiteln.

Hvad den återstående delen af ifrågavarande inkomstpost beträffar,
hvilken del, under antagande att densamma vid domkapitlen i Lund och
Göteborg, hvarifrån vederbörliga uppgifter å dess belopp saknas, uppgått
till sammanlagdt 2,000 kronor årligen under tidsperioden 1883—1887, i
medeltal under samma period utgjort 4,779 kronor 26 öre, hemställer
statskontoret, att konsistorienotarierna böra bibehållas vid rättigheten att
uppbära lösen för hit hänförliga expeditioner, som part eller annan på
egen begäran erhåller eller eljes icke författningsenligt är pligtig att lösa.
Den till konsistorienotarierna utgående lösen för expeditioner, hvilka part
utan särskild begäran författningsenligt är skyldig att lösa, anser statskontoret
böra utbytas mot stämpel; och yttrar statskontoret härvid: »I
detta hänseende synes lämpligast, att domkapitlen och Stockholms stads
konsistorium öfverflyttas från den första till den tredje af de afdelningar,
hvartill statsmyndigheterna i fråga om lösen för eller stämpel till expeditioner
äro hänförda i nådiga förordningarna den 7 december 1883 angående
expeditionslösen och den 5 september 1890 angående stämpelafgiften,
samt att i stämpelförordningens tariff, 3:dje afdelningen, införas
stämpelafgifter:

för betyg öfver aflagdt kunskapsprof, till belopp motsvarande den för

sådant betyg nu utgående lösen, med ............................................... 3 kronor,

för missiv för predikoprofs afläggande, dito dito ................. 2 »

för prestebref, motsvarande sammanlagda beloppen af för

sådant bref nu utgående lösen och stämpelafgift ........................... 4 »

för skiljebref i äktenskap eller trolofning, dito dito .............. 7 »

för stämning, ehvad den afser en eller flere personer, dito dito 2 » .»

För den händelse Eders Kong]. Maj:t gillar statskontorets berörda
förslag, torde vederbörlig proposition i ämnet till Riksdagen på finansdepartementets
föredragning böra aflåtas. Enligt verkstäld beräkning torde
den inkomst, som härigenom skulle tillfalla statsverket, uppgå till omkring

3,000 kronor.

IT. P, ''ovisioner.

Bland de poster, som för närvarande ingå i konsistorietjenstemännens
aflöning, lemnar ingen större tillgångar än provisionerna. Grunderna, hvarefter
dessa provisioner beräknas, återfinnas i Kongl. Maj:ts cirkulär den
9 februari 1844. Enligt detta cirkulär, i hvad detsamma nu är tillämpligt,
utgår konsistorienotariernas provision: efter 6 procent å kollektmedel, hvilka

Åttonde hufvudtiteln. 9

inom stiftet insamlas, å vederlag under extra nådår, samt å alla behållna inkomster
vid ecklesiastika och läraretysslor, af hvilka under ledighet inkomsterna
äro till läroverkens kassor anslagna; efter 3 procent å kollektmedel,
som inom andra stift insamlats för kyrkobyggnad, samt i vissa fall
å räntor å byggnadskassornas medel. Onekligen har åt dessa stadganden,
med hänseende till konsistorieexpeditionernas oafvisliga behof af tillgångar,
gifvits en så utsträckt tolkning, att dess fulla berättigande i vissa fall kan
dragas i tvifvel.

Enligt den af statskontoret lemnade redogörelsen kunna de konsistorietjenstemännen
för närvarande tillkommande provisioner upptagas under
följande rubriker:

a) Provision ä kollekt- och stamboksmedel. Denna provision har i
medeltal under åren 1883—1887 uppgått till ett sammanlagdt belopp af
4,618 kronor 43 öre. Under den nyssnämnda 5-årsperioden har densamma
i Lunds och Göteborgs stift lemnat den högsta inkomsten. I det förra
stiftet har den under ett år uppgått till ej mindre än 1,141 kronor
31 öre och i det sistnämnda till 732 kronor 1 öre. I afseende a denna
inkomstpost framhålles af domkapitlet i Linköping uti dess i ärendet afgifna
utlåtande olämpligheten af att medel, som af den kristligabarmhertigheten
offras för välgörande ändamål, beskattas i hufvudsakligt syfte att derigenom
bereda lönebidrag åt domkapitlens tjenstemän. Under åberopande häraf
och då genom kollektör i rikets kyrkor, inom de flesta stift äfven för
stiftens premie- och fattigkassor, insamlade medel otvifvelaktigt^ äro till
oafkortade belopp väl behöfliga för de med dem afsedda ändamål, anser
äfven statskontoret, i likhet med domkapitlen, denna provision böra
upphöra.

b) Provisioner för uppbörd och redovisning af de medel, som inga
till presterskapets enke- och pupillkassa från lediga presterliga tjenster.
Enligt 9 § i nådiga reglementet den 6 november 1874 för nämnda kassa
skola, utom andra medel, till kassans grundfond ingå ett års behållen inkomst
af hvarje presterlig beställning i riket, hvilken inkomst i allmänhet
bör tillfalla kassan, då beställningen första gången efter reglementets fastställande
varder ledig, samt behållen inkomst vid prestsyssla, hvilken, till
följd af tvist eller annan omständighet, kommer att stå ledigt utöfver den
lagliga tillträdestiden, äfvensom vederlag under extra nådår. 1 reglementets
23 § stadgas, att dessa inkomster skola uppbäras af konsistorium
för att till enke- och pupillkassans direktion öfverleinnas och redovisas
mot vanlig provision. Enligt vederbörande domkapitels bestämmande
hafva härigenom uppkomna tillgångar enbart tillfallit notarierna utom i
Karlstads stift, der beloppet fördelats med -/3 på notarien och med Vs på

Bill. till llikxd. Prut. 18Hä. 1 Sand. 1 Afd. %

10 Åttonde hufvudtiteln.

amanuensen. I medeltal har denna inkomst under åren 1883—1887 uppgått
till 15,518 kronor 66 öre. Dfet är emellertid uppenbart, på sätt jag
anhåller att framdeles närmare få utveckla, att denna inkomst, i den mån
de presterliga lägenheter, af hvilka enke- och pupillkassan eger åtnjuta inkomster,
blifva färre, kommer att minskas för att slutligen helt och hållet
upphöra.

Statskontoret anser, att denna provision bör utöfver den egentliga
lönen tillkomma konsistorienotarierna, och underställer Eders Kongl. Majfts
pröfning, huruvida icke densamma, när den uppbörd, som för året till
enke- och pupillkassan redovisas, ej inom stiftet öfverstiger 10,000 kronor, bör
fortfarande såsom hittills utgå med 6 procent, men när uppbörden för året är
större, med 6 procent för den del deraf, som ej öfverstiger 10,000 kronor, och
med 2 procent å den del af uppbörden, som öfverskjuter nämnda summa.

c) Provision för förvaltning af vissa läroverken och domkapitlen anslagna
kassor af mera allmän natur.

Här möta först de kassor, som inom alla stift, jemlikt § 135 i nådiga
stadgan den 1 november 1878 för rikets allmänna läroverk, skola finnas
för dessa läroverks behof, de s. k. byggnadskassorna. Dessa kassors inkomster
utgöras, bland annat, af två årliga kollekter öfver hela stiftet och
ett års behållen inkomst efter ecklesiastik tjensteman utom läroverket,
hvilken genom erhållet afsked eller genom afsättning från tjensten afgått
eller som aflidit utan att efterlemna enka eller omyndiga barn, hvilka äro
till nådår lagligen berättigade. A dessa inkomstposter äfvensom å inflytande
räntor å byggnadskassornas utlånta medel eger konsistorienotarie,
enligt ofvan anförda bestämmelser, att beräkna provision å kollekt- och
vakansmedel efter 6 procent och å räntemedel efter 3 procent. Den inkomst,
som härigenom tillflutit konsistorienotarierna under åren 1883—87,
har i medeltal utgjort 1,058 kronor. Vidare äro att hit hänföra de under
domkapitlets i Lund förvaltning stående äldre pastoraliefonden, domkapitelshuskassan
samt Filénska fonden, uppkomna de två förstnämnda, domkapitelshuskassan
dock ej med full visshet, genom besparade pastoralier
och den sistnämnda genom donations- och kollektmedel. A dessa fonders
räntor har provisionen under åren 1883—87 i medeltal utgjort tillsammans
53 kronor 2 öre. Hit är ock att räkna den under domkapitlets i
Göteborg förvaltning stående biskopshusfondm, afsedd för biskopshusets
behof och väsentligen bildad genom besparade pastoralier, och å hvars
ränteinkomst konsistorienotariens provision i medeltal för åren 1883—1887
belöpt sig till 128 kronor 73 öre.

Till sådana mera allmänna medel, hvarå konsistorienotarie åtnjuter
provision, äro ock att hänföra arrendemedel från indragna sjunde lektionen

Åttonde lnifvudtiteln.

vid f. d. gymnasium i Linköping, samt den s. k. stomhemmansafgiften
inom Kalmar stift vid extra nådår, röjande hvilka posters historiska uppkomst
jag tillåter mig hänvisa till statskontorets derom gjorda utredning.
A dessa poster har konsistorienotariernas provision i medeltal för åren
1883—87 utgjort respektive 55 kronor 42 öre och 3 kronor 63 öre.

Statskontoret anser, att efter vidtagen lönereglering provision för förvaltning
och uppbörd af dessa medel icke vidare bör utgå, och tillåter
jag mig härvid erinra, hurusom beträffande biskopshusfonden i Göteborg
Eders Kongl. Maj:t redan den 25 sistlidne oktober faststält kammarrättens
beslut, hvarigenom 1844 års cirkulär förklarats icke vara tillämpligt med afseende
å denna fonds medel och dervarande konsistorienotarie frånkänts
uppburen provision.

d) Hit äro ock slutligen att räkna uppbördsprocenter eller förvaltningsarfvoden
från till stipendier in. m. testamenterade och donerade fonder
samt från pr ester skåpet tillhöriga genom sammanskott eller på annat sätt
bildade kassor. Konsistorienotariernas ersättning för förvaltningsbestyret
med dessa fonder utgår i enlighet med bestämmelser, meddelade i testamenten
eller donationsbref eller af domkapitlen eller af stiftens presterskap.
Arliga medelbeloppet af denna inkomst har under åren 1883—1887
utgjort 5,261 kronor 43 öre.

Statskontoret framhåller, hurusom ifrågavarande slags fondförvaltning
synes vara af helt och hållet enskild natur, och hemställer, med hemtadt
stöd af grunderna för den för landsstatens tjensteman gällande lönereglering,
att konsistorienotarierna måtte, utan afdrag å den lön, som för
dem kan varda bestämd, få bibehållas vid den uppbördsprovision eller det
arfvode, som enligt presterskapets beslut eller i de af enskilde utfärdade
testamenten eller gåfvobref kan vara medgifvet för förvaltningen och redovisningen
af presterskapet enskildt tillhörande fonder och kassor samt
genom enskildes förordnande under domkapitlens vård stälda fonder.

e) Provisioner d fosterlöner för barn från allmänna barnhuset i Stockholm.

Slutligen har, på sätt statskontoret i sitt utlåtande närmare upplyser,

sedan gammalt utdelningen af de s. k. fosterlönerna för barn, utackorderade
från allmänna barnhuset i Stockholm, skett genom presterskapet med
vederbörande domkapitel såsom mellanhand. För bestyret härmed åtnjuta
konsistorienotarierna en af barnhusdirektionen bestämd årlig ersättning af
50 öre för hvarje uttingadt barn. Medelbeloppet af konsistorienotariernas
inkomst härför under åren 1883-—1887 har utgjort 1,181 kronor 2 öre.
Då ingen allmän bestämmelse finnes om skyldighet för konsistorienotarierna
att utföra detta bestyr, anser statskontoret, att flen inkomst, som härigenom
uppkommer, bör utgå utöfver den dem tillerkända lön.

Åttonde hufvudtiteln.

III. Kollekter.

Till aflönande af och understöd åt de ecklesiastika konsistoriernas
tjensteman och betjente har under 1600- och 1700-talen vid särskilda tillfällen
medgifvits insamlande årligen af medel inom församlingarna medelst
kollekter. Sådana utgå åt konsistorienotarierna och amanuenserna i Linköping,
Skara, Göteborg och Karlstad, åt notarierna i Strengnäs, Hernösand
och Visby, åt notarien, amanuensen och vaktmästaren i Vesterås, åt notarien
i Upsala för hållande af en amanuens, åt notarien i Vexjö för
bläck, papper och annan omkostnad, åt amanuensen derstädes samt åt
konsistorieamanuensen i Stockholm, äfvensom för konsistorieexpeditionernas
behof inom Linköpings, Strengnäs, Kalmar och Karlstads stift.
De medel, som genom dessa kollekter influtit, hafva i medeltal under
perioden 1883—1887 uppgått till 2,648 kronor 8 öre årligen. Under
åberopande dels af Riksdagens skrifvelse den 8 maj 1886, deri bland
annat anförts, att föreskrifterna om upptagande af kollekter för statsändamål
torde vid sin uppkomst hafva varit ändamålsenliga och af
behof påkallade, men att detta sätt att bereda statens stiftelser behöfliga
inkomster numera icke vore lämpligt, dels ock af Eders Kongl. Maj:ts
cirkulär den 31 december 1887 angående upphörande af vissa kollekter,
har statskontoret, då äfven uppehållandet af de domkapitlen åliggande
göromål vore att anse såsom ett statsändamål, hemstält, att dessa kollekter
måtte förklaras skola upphöra.

IV. Bidrag från stiftens presterskap.

Sådana bidrag utgå inom åtskilliga stift antingen genom sammanskott
från presterskapet, enligt å prestmöten träffade öfverenskommelser, eller
från presterskapet enskildt tillhöriga kassor. Dessa bidrag, som i medeltal
för åren 1883—1887 uppgått till 3,030 kronor 5 öre, tillkomma i allmänhet
de vid domkapitlen anstälde vaktmästare, men i Linköpings och Lunds
stift jemväl vederbörande amanuens, som i det förra stiftet åtnjuter
årligen 600 kronor och i det senare i medeltal under de nyssnämnda
åren åtnjutit 533 kronor 80 öre, äfvensom i Visby stift konsistorienotarien,
hvilkens medelinkomst häraf utgjort 120 kronor 61 öre. Angående
sättet för dfe omförmälda sammanskottens utgörande lemna
handlingarna inga vidare upplysningar, än att i Lunds stift dervarande
kyrkoherdar på grund a# framställning från prestmötet 1858 åtagit sig

Åttonde hnfvlidtiteln.

att af egna medel bidraga till amanuensens, och vaktmästarens aflöning
med årliga afgifter af respektive 6, 4 eller 2 kronor allt efter klassen
af det pastorat vederbörande kyrkoherde innehade, hvarförutom stiltets
biskop utföst sig att bidraga med ett belopp motsvarande afgifterna
för 10 pastorat af första klassen. Af domkapitlet i Lund har
erinrats, att presterskapet vore oförhindradt att när som helst återkalla
anslaget, samt att afgiften icke skulle kunna exekutivt uttagas hos den
eller dem, som möjligen funne sig föranlåtne att vägra dess utgörande.
Linköpings stifts presterskap har vid beviljandet af sitt ofvannämnda lönebidrag
åt konsistorieamanuensen derstädes fäst det uttryckliga förbehåll,
att allt bidrag från presterskapet skulle upphöra, så snart staten till
amanuenstjensten anvisat tillräckligt lönebidrag. Statskontoret framhåller,
att samtliga ifrågavarande bidrag måste anses helt och hållet frivilliga,
och att de alltså icke kunna tagas i beräkning vid en blifvande lönereglering.

V. Aflöning sbidrag från domkyrkorna.

Enligt den af statskontoret lemnade fullständiga utredningen rörande
dessa bidrag framgår, att desamma dels finnas beviljade från äldre tider i
för domkyrkorna faststälda stater eller genom särskilda kongl. bref, dels
hafva sin grund allenast i domkapitlens beslut. På detta sätt hafva under
1600- och 1700-talen och jemväl till någon del under detta århundrade
beviljats anslag till lönebidrag, vedbrand m. in. åt notarier, amanuenser
och vaktmästare samt till skrifvarehjelp och skrifmaterialier. Dessa anslag
hafva, der de ej anvisats i kontant, utgått i spanmål af de domkyrkorna
tilldelade anslag af ränte- och tiondespanmål, och hafva sistnämnda anslag
numera, jemlikt nådiga förordningen den 23 juli 1869, till statsverket indragits
mot ersättning, som årligen utgår efter medelmarkegångspris med
forsellön. Derjemte hafva amanuensen hos Upsala domkapitel och åtskilliga
konsistorievaktmästare tillerkänts förmånen af fri bostad i domkyrkorna
tillhöriga hus. Medelvärdet af dessa anslag, bostadsförmånerna
oberäknade, har för åren 1883—1887 utgjort 2,553 kronor 3 öre. Statskontoret
anmärker, att någon ovilkorlig skyldighet för domkyrkorna att
på detta sätt tillgodose domkapitlen och deras tjensteman icke lärer förefinnas,
och att utan tvifvel anlitandet af domkyrkornas och andra kyrkors
tillgångar till omförmälda ändamål föranledts af domkapitelsexpeditionernas
ursprungliga uppgift att, såsom domkapitlet i Linköping erinrar, vara
stiftskansli för presterskapets angelägenheter och de rent kyrkliga ärendenas
vård. I afseende å de ifrågavarande aflöningsbidragen anser stats -

14 Åttonde hufvudtiteln.

kontoret, att, der de finnas beviljade från äldre tider i för domkyrka faststäld
stat eller sedermera genom särskilda kongl. bref äro anvisade, desamma,
af statskontoret beräknade till 1,590 kronor, rätteligen 1,591
kronor, fortfarande böra utgå och upptagas såsom en tillgång vid
löneregleringen, samt att detsamma bör vara förhållandet med bidragen
till skrifmaterialier in. m. vid domkapitlens expeditioner. Hvad deremot
angår af domkapitlen, så vidt statskontoret kunnat utröna, utan
lemnadt nådigt tillstånd beviljade anslag, utgörande, förutom värdet
af konsistorienotarien och amanuensen i Upsala samt konsistoriepedellen
i Strengnäs lemnad ved, tillsammans omkring 500 kronor, synes
det statskontoret, som om dessa prestationers utgörande icke böra anses
åligga domkyrkorna allt framgent, med mindre ej särskilt förordnande
derom meddelas. Förutom ofvannämnda bidrag hafva jemväl från domkyrkorna
utgått anslag för bestridande af åtskilliga kostnader för domkapitlens
expeditioner, såsom för lokal, vedhuggning, renhållning m. m.
Dessa anslag anser statskontoret vara af natur att åligga domkyrkorna på
grund af det i § 3 af kongl. förordningen den 11 februari 1687, huru
med rättegång uti domkapitlen skall förhållas, förekommande stadgande,
att konsistorium skall sammanträda »uti ett beqvämt rum, som i domkyrkan
eller något dess hus, med allt nödvändigt behör, dertill beredas
skall».

VI. Aflöning sbidrag från öfriga kyrkor.

Sådana bidrag utgå inom Linköpings, Lunds och Göteborgs stift samt
inom Stockholms stad och belöpte sig för nyssnämnda tre stift i medeltal
för åren 1883 1887 till 613 kronor 83 öre och inom Stockholms stad

till 521 kronor 50 öre, eller tillsammans till 1,135 kronor 33 öre. I Linköpings
och Göteborgs stift tillgodokommer afgiften konsistorienotarien
allenast, i Lunds stift notarie, amanuens och vaktmästare samt i Stockholms
stad notarie och vaktmästare. Beträffande uppkomsten af dessa aflöningsbidrag
lemnar statskontoret följande upplysningar.

Angående den till konsistorienotarien i Linköping från stiftets kyrkor
utgående afgift har statskontoret inhemtat, att densamma jemlikt kongl.
brefvet den 23 april 1781 erlägges med 4 skillingar årligen icke allenast
af hvarje särskild kyrka, utan, såsom i ett domkapitlets cirkulär den 4
april 1805 förmäles, »äfven af dem som genom sammanbyggnad med
andra blifvit indragna, helst denna kyrkorna af fordno ålagda förbindelse

Åttonde hufvudtiteln. 15

icke kan, genom dylika på församlingarnas båtnad syftande föreningar,
upphöra och försvinna».

Kongl. brefvet den 18 augusti 1786 tillerkänner konsistorienotarien i
Lunds stift »icke allenast en årlig afgift af 8 skillingar specie ifrån hvarje
regal kyrka i stiftet, utan jemväl likaledes ifrån de konsistoriela, så att
de patronela härifrån endast undantagas, derest icke vederbörande patroner
skulle sjelfva sig dertill begifva»; och uti kongl. brefvet af den 14 augusti
1798 är vidare medgifvet, att af hvar och en af de stiftets församlingar,
som dertill lemnat sitt samtycke, finge utgå 8 skillingar till konsistorieamanuensens
aflönande och 4 skillingar till lön åt pedellen.

Enligt nådigt bref den 19 december 1734 erlägges till konsistorienotarien
i Göteborg af stiftet så många daler, som der vore pastorat, och har
domkapitlet att jemka kyrkorna emellan, »hvad hvar och en efter dess
beskaffenhet och inkomst deraf måtte erlägga».

Genom öppet bref den 4 maj 1652 har drottning Christina samtyckt,
att till »Consistorii notariat» i Stockholms stads konsistorium finge antagas
en skicklig person och bestått honom »till årlig lön 300 daler silfvermynt
af alla kyrkors, som här i staden och förstäderna äro, intrader», hvilket
förordnande är konfirmeradt och stadfästadt genom kongl. brefvet den 25
juni 1655. Afgiften till konsistorievaktmästaren i Stockholm synes vara
frivilligt åtagen.

Ifrågavarande aflöningsbidrag anser statskontoret, i öfverensstämmelse
med grunderna i Riksdagens skrifvelse den 8 maj 1886 om vidtagande af
åtgärder för afskaffande af kollektör för statsändamål, böra vid en lönereglering
upphöra.

VII. Diverse inkomster.

a) Från de s. k. ex])editionsknssorna. Beträffande dessa, hvilka väl
ofta äro att anse endast såsom särskilda konti i domkapitlens räkenskaper,
borde, enligt mitt förmenande, i dessa konti redovisas inkomster och utgifter,
afseende allenast skrifmaterialier och expenser, ved m. m. Statskontoret
upplyser, bland annat, att ett dylikt konto väl förekommer i Upsala
domkapitels hufvudbok, men der afser allenast vissa aflöningsmedel, och
att kostnaderna för skrifmaterialier och expenser för expeditionen godtgöras
från en särskild kassa, »kassa för öfriga expeditionsutgifter vid domkapitlet»,
för hvilken kassa, som förvaltas af konsistorienotarien, ej redovisas
i hufvudboken, äfvensom att dylikt konto alls icke förekommer i
Skara domkapitels hufvudbok, och att ej heller Lunds domkapitels hufvudbok
innefattar redogörelse för omkostnader vid konsistorieexpeditionen,

Åttonde hufvndtiteln.

hvilket sistnämnda lärer bero derpå, att ett belopp af 350 kronor af statsmedel
utbetalas till dervarande konsistorienotarie, som, enligt domkapitlets
uppgift, af egna medel bekostar hvad derutöfver erfordras till extra biträde,
skrifmaterialier och expenser vid expeditionen. I Hernösands domkapitels
hufvudbok förekommer en räkning benämnd »synodal- och konsistoriiförnödenhetskassa»
samt i Stockholms stads konsistorii hufvudbok ett konto
för »Stockholms stads konsistoriikassa». De båda sistnämnda torde motsvara
hvad som i de andra konsistoriernas hufvudböcker i allmänhet
benämnes »expeditionskassa». Under nämnda konti redovisas såsom
inkomster: statsanslag; vissa af domkyrkor anslagna medel; de af mig
redan omförmälda kollektmedel; räntemedel af vissa kassor; i Göteborg,
anslag från dervarande biskopshuskassa m. m.; samt såsom utgifter, förutom
kostnader för skrifmaterialier, ved m. m., aflöningsbidrag till konsistorii
tjenstemän och vaktmästare. Såsom statskontoret upplyser, hafva
för år 1892 nämnda kassors utgifter för skrifmaterialier och expenser,
ved m. in. utgjort vid domkapitlen i Linköping, Strengnäs, Yesterås,
Vexjö, Göteborg, Kalmar, Karlstad, Hernösand och Visby samt Stockholms
stads konsistorium tillsammans 5,113 kronor 25 öre. I afseende
å beloppen af enahanda slags utgifter hos domkapitlen i Upsala,
Skara och Lund, hvarifrån uppgifter saknas, har statskontoret approximativt
beräknat dessa till 918 kronor. Vidare meddelar statskontoret, att för
samma år expeditionskassorna påförts aflöningsbidrag:

för notarierna i Stockholms stads konsistorium och Strengnäs

domkapitel...........................................................................x kr. 58: 50

för amanuensen vid förstnämnda konsistorium .................... » 75: —•

för vaktmästarne vid åtskilliga konsistoriiex peditioner

...................................................... kr. 3,124: 80

med tillägg af det belopp, som uppgifvits tillkomma
vaktmästaren hos Skara domkapitel
af statsanslaget till expeditionen ...... » 50: — :> 3 174.

Summa kr. 3,308: 30.

Dessa aflöningsbidrag anser statskontoret vid en lönereglering böra
upphöra. Beträffande de bland kassornas tillgångar hittills upptagna inkomster
af kollektmedel, utgörande för 1892 omkring 200 kronor, har,
såsom redan under rubriken kol lekt er angifvits, statskontoret uttalat sig
för, att sådana för här afsedda ändamål icke böra ifrågakomma. Lika litet
kunna enligt statskontorets åsigt såsom tillgångar vid en blifvande lönereglering
beräknas sådana poster som i Linköpings domkapitels räken -

Åttonde hnfmdtiteln. 17

skaper upptagen upp- och afskrifningsränta 90 kronor 37 öre, i Kalmar
befordringsafgift 3 kronor 50 öre samt i Hernösand hyror för begagnande
vid åtskilliga tillfällen af högtidssalen (sessionsrummet) samt smårummen
237 kronor. Deremot anser statskontoret, att såsom tillgångar vid lönereglering
böra upptagas:

anslag från Linköpings domkyrka... kr. 86: 83
» » Skara domkyrka före nämnda

spanmålsanslag, i värde

omkring ......................................... » 50: —

anslag från Hernösands domkyrka., » 300: — hr. 436: 83

» » Göteborgs biskopshuskassa.................. » 200: —

räntemedel hos Stockholms stads konsistorium

omkring .................................................................. » 300: —

diverse inkomster, enligt redogörelserna för Linköpings
och Yesterås stifts expeditions kassor.

..................................................................... » 128: 30 kr. 1,065: 13.

Upptagande af sistnämnda post, 128 kronor 30 öre, såsom en tillgång
torde dock få anses vara beroende på ett misstag, då af deri ingående
belopp, enligt hvad vederbörande räkenskaper utvisa, 1 krona 30 öre utgöra
debiterad inkomst för återburet telegramporto och 127 kronor prenumerationsafgift
å domkapitelscirkulär.

b) Från vissa af allmänna medel grundade, under domkapitlens förvaltning
stälda, fonder. Enligt statskontorets uppgift utgå lönebidrag från
dylika fonder vid tre domkapitel. Vid domkapitlet i Linköping har enligt
nådiga brefvet den 9 december 1887 åt dåvarande konsistorievaktmästaren
beviljats från stiftets byggnadskassa ett belopp af 200 kronor årligen. Inom
Lunds stift har, enligt nådiga brefvet den 17 oktober 1890, från den s. k.
äldre pastoraliefonden under hvart och ett af åren 1891, 1892 och 1893, i
likhet med förhållandet under flera föregående år, löneförhöjning anvisats
till konsistorieamanuensen med 400 kronor och till konsistorievaktmästaren
med 300 kronor. Genom nådiga bref, senast af den 29 juli 1876, har från
biskopshuskassan i Göteborg såsom hyresersättning åt konsistorievaktmästaren
beviljats ett belopp af 300 kronor årligen.

Statskontoret anser dessa bidrag fortfarande kunna påräknas, det från
Linköpings stifts byggnadskassa dock endast för nuvarande konsistorievaktmästarens
tjenstetid.

c) Från enskilda, under domkapitlens i Strengnäs och Göteborg samt
Stockholms stads konsistorii förvaltning stående, donationsfonder. Summan

Bill. till Riksd. Prot. 1890- 1 Sami. 1 Afd. 3

18 Åttonde hufyudtiteln.

af de från dessa fonder utgående belopp utgör allenast 28 kronor och
utgår såsom bidrag till vaktmästarnes vid dessa konsistorier aflöning.

Domkapitlet i Strengnäs har föreslagit, att der utgående belopp, eller
10 kronor, fortfarande borde på enahanda sätt användas, och statskontoret
förklarar sig icke finna anledning att afgifva något derifrån afvikande
förslag beträffande de utaf domkapitlet i Göteborg och Stockholms stads
konsistorium i förevarande hänseende disponerade belopp.

d) Af avgifter vid befordringar, kallelser till examina och prof samt
sigillpenningar. Sådana afgifter hafva utgått med följande belopp i medeltal,
för åren 1883 —1887 nemligen: till amanuenserna i Vexjö och Lunds
stift med 68 kronor 70 öre samt till vaktmästarne i Skara, Vexjö, Lunds,
Göteborgs och Kalmar stift med 165 kronor 15 öre.

Statskontoret anser, att med vidtagande af eu blifvande lönereglering
dessa afgifter böra upphöra.

Af statskontoret anföres vidare, att, förutom den förmån af fri bostad,
som, på sätt jag redan omfönnält, af amanuensen hos domkapitlet i Upsala
och åtskilliga konsistorievaktmästare innehafves i domkyrkorna tillhöriga
hus, dylik förmån åtnjutes af:

konsistorienotarien i Linköping på grund af donation enligt ett handlingarna
bifogadt testamente af den 28 juli 1827, i hvilket föreskrifves,
att »denna testamentariska förmån icke må vid något tillfälle hindra och
hvarken såsom något inre eller öppet skäl verka och anföras till nekande
af den förbättring uti laga löneinkomster, med hvilka i framtiden konsistorienotarier
möjligen må ihågkommas»;

konsistorienotarien i Strengnäs i konsistoriehuset, hvilken förmån enligt
handlingarna lärer kunna uppskattas till 500 kronor; samt

vaktmästarne vid domkapitlen i Karlstad, Hernösand och Visby, för
hvilken sistnämnde dock från domkapitlets expeditionskassa utbetalts 75
kronor såsom hyra.

Statskontoret finner med afseende å innehållet af ofvan omförmälda
testamentariska förordnande boställsförmånen för konsistorienotarien i Linköping
icke kunna inräknas i den aflöning, som eljes pröfvas böra tillkomma
denne tjensteman, men att detta bör ske med afseende å de amanuensen
i Upsala, konsistorienotarien i Strengnäs samt vaktmästarne vid
domkapitlen i Karlstad, Hernösand och Visby tillkommande boställsförmåner.

Åttonde hofvudtiteln. 19

Af hvad sålunda blifvit anfördt framgår, att statskontoret anser, att, efter
den ifrågasatta löneregleringens tillämpning, alla de under förenämnda rubriker
upptagna inkomster och förmåner skola helt och hållet upphöra,
med undantag: dels af de under afdelningarna V och VII a) upptagna
anslag från domkyrkor, som finnas beviljade från äldre tider i för domkyrka
faststäld stat eller sedermera genom särskilda kongl. bref anvisats
att utgå, samt de under YII b) anförda bidrag från äldre postoraliefonden
i Lund 700 kronor och från biskopshuskassan i Göteborg 300 kronor samt
de under VII c) upptagna bidrag från enskilda fonder 28 kronor, äfvensom
den nyss omförmälda, konsistorienotarien i Strengnäs tillkommande,
till värde af 500 kronor beräknade boställsförmånen, hvilken enligt statskontorets
förslag skulle beräknas såsom tillgång för lindrande af statens
utgifter vid den blifvande löneregleringen; dels och af den del af under
I upptagna lösen för expedition, som part ej är skyldig att lösa, samt
provisionerna under II b) å presterskapets enke- och pupillkassas medel
och under II d) och e) å diverse enskilda fonder och fosterlöner äfvensom
de under IV omförmälda bidragen från presterskapet och dess enskilda
kassor, hvilka skulle tillkomma konsistorietjenstemännen såsom sportelinkomster
utöfver aflöningen.

Mot statskontorets förslag att, såsom ständig tillgång till bestridande
af utgifterna för den föreslagna löneregleringen, beräkna det bidrag af
700 kronor, som årligen sedan 1877 utgått och senast på grund af Eders
Kongl. Maj:ts nådiga bref den 22 september 1893 för åren 1894—1896
anvisats att utgå såsom lönebidrag till konsistorieamanuensen och vaktmästaren
i Lund från den s. k. äldre pastoraliefonden, har dervarande
domkapitel inlagt sin gensaga, under anförande att fondens tillgångar i
anseende till fallande räntefot numera icke ens förslå till bestridande af
de på fonden i öfrigt anvisade utgifter, och att, då fondens kapitaltillgång
årligen minskas, densamma icke kan påräknas skola för någon längre
framtid lemna det begärda bidraget. Likaledes har domkapitlet i Strengnäs
anmält, att dervarande konstorienotarie icke längre åtnjuter förmanen
af fri bostad. I följd häraf torde de af statskontoret såsom tillgång förståten
härför upptagna tillsammans 1,200 kronor icke böra såsom dylik
tillgång upptagas.

Någon beräkning rörande beloppet af den under I omförmälda lösen,
som skulle indragas och med stämpel ersättas, har ej af statskontoret
verkstälts. Den tillgång, som härigenom skulle beredas statsverket, torde
uppgå till omkring 3,000 kronor.

I en annan mera betydande punkt synes mig en ändring i hvad stats -

20 Åttonde hnfvndtiteln.

kontoret föreslagit böra ega rum. Detta är i afseende å den under II b)
upptagna provisionen å de till presterskapets enke- och pupillkassas grundfond
ingående medel, en provision, som, på samma gång den utgjort konsistoriel
enstemännens mest betydande sportelinkomst, mer än allt annat
bidragit till att göra deras inkomster vexlande. Såsom exempel härpå
tillåter jag mig, med hänvisning till statskontorets utlåtande, erinra, att
denna provision utgått: till konsistorienotarien i Upsala år 1883 med
2,067 kronor, år 1887 med 840 kronor; i Linköping år 1887 med 3,013
kronor, år 1890 med 541 kronor; i Skara år 1886 med 2,481 kronor, år
1891 med 342 kronor; i Vexjö år 1887 med 1,025 kronor, år 1889 med
289 kronor; i Lund år 1883 med 3,800 kronor, år 1885 med 976 kronor;
i Göteborg år 1884 med 301 kronor, år 1885 med 4,237 kronor. I afseende
å denna provision anser statskontoret, såsom nämnts, att densamma
icke bör tagas i beräkning vid en blifvande lönereglering, utan att den
fortfarande bör utgå såsom en extra inkomst åt konsistorienotarierna.
Statskontoret föreslår, på sätt förut förmälts, att provisionen, sedan löneregleringen
trädt i tillämpning, skall, när redovisade beloppet öfverstiger

10,000 kronor, nedsättas från 6 procent till 2 procent. Härvid är först
att bemärka, att enligt detta förslag ett och samma arbete, för hvilket enligt
statskontorets uppfattning denna provision skulle utgöra ersättning, bäfver
mycket olika betaldt, om det hopar sig på ett år eller om det fördelar sig
på två. Vidare kommer härtill, att, om ock den vexling i lönebeloppen,
som det är eu af löneregleringens uppgifter att undanrödja, genom procentnedsättningen
skulle betydligt inskränkas, hvilket är det af statskontoret
uppgifna syltet med förslaget om nedsättningen, samma vexling dock derigenom
icke blir helt och hållet häfd; och sedan vakansårens omloppstid
är slut och provisionerna upphöra, blottställas konsistorienotarierna för en
så afsevärd löneminskning, att utan tvifvel fordringar skola komma att
ställas på staten att delvis omgöra löneregleringen.

Beträffande den ifrågavarande provisionen är att märka, att densamma
allt sedan presterskapets enke- och pupillkassas bildande utgått för förvaltningen
och redovisningen af de medel, som från vakanta presterliga
lägenheter tillfalla kassan, med 6 procent. Härom stadgas i 25 § af det
för kassan gällande reglementet, att kassans inkomster af dessa lägenheter
uppbäras af konsistorierna, för att till kassans direktion öfverlemnas
och redovisas, mot hittills vanlig provision. Ehuru af ordalagen i detta
stadgande framgår, att man synes hafva velat lemna konsistorierna fria
händer att för utförande af detta bestyr anlita äfven andra personer än
konsistorii tjensteman, har dock sådant icke ifrågakommit, utan har denna

Åttonde hufvudtiteln.

redovisning uppdragits åt konsistorienotarierna, med undantag för ett stift,
der detta uppdrag lemnats jemväl åt amanuensen. Då således erfarenheten
gifvit vid handen, att detta arbete, som väsentligen består i bevakande
af kassans rätt vid af- och tillträdessyner samt vid utarrendering
af boställen äfvensom i uppbörd, bokföring och redovisning af alla för
ifrågavarande lägenheter kassan tillfallande medel, kunnat af konsistorietjenstemännen,
om ock med väsentligen ökad tunga i deras arbete, nöjakligt
utföras, torde från denna sida, eller synpunkten af möjligheten
att få arbetet genom konsistorienotarierna på ett tillfredsställande sätt
utfördt, intet hinder möta för att samma arbete, om en lönereglering
för dem kommer till stånd, betraktas såsom ett dessa tjenstemäns tjensteåliggande.
Gentemot det af statskontoret jemväl framstälda förslaget om
nedsättning i denna provision invänder domkapitlet i Lund, att, då provisionen
till nu utgående procent är tagen i beräkning i det ursprungliga
förslaget till kassans bildande, och Eders Kong! Maj:t tillförene
icke funnit skäl bifalla af delegarnes i kassan ombud gjord framställning
om nedsättning i denna provision, någon anledning att nu fästa
afseende å detta förslag icke lärer förefinnas. Vidare torde med fog härvid
kunna invändas, att den hittills utgående provisionen icke är högre,
än att med all säkerhet denna gren af kassans förvaltning, om densamma
skulle af kassan sjelf mera omedelbart utföras, komme att blifva ännu
kostsammare. Slutligen kan det icke anses ligga något origtigt i, att kassan,
hvilket ock enligt dess reglemente förutsättes, godtgör konsistorierna för
det att genom dem utföras hithörande förvaltningsbestyr, samt att genom
denna godtgörelse staten beredes en lindring i sina utgifter för dessa institutioners
uppehållande under den tid, hvarunder dylik förvaltningsprovision
ännu kommer att utgå.

Huru lång denna tid kommer att blifva, låter sig icke med någon
grad af tillförlitlighet beräknas, då densamma så väsentligen är beroende
af nuvarande tjensteinnehafvares lifslängd. Deremot kunna approximativa
kalkyler uppgöras rörande totalbeloppet af ännu återstående provision.
I revisionsberättelsen af den 13 augusti 1892 rörande granskningen
af presterskapels enke- och pupillkassas räkenskaper och förvaltning under
tiden från och med den 1 maj 1891 till samma dag 1892 finnes intagen
följande öfversigt å de belopp, som kunna vara att påräkna af de ecklesiastika
lägenheter, från hvilka kassan vid slutet af nämnda ecklesiastikår
icke åtnjutit ett års behållen afkomst, hvarvid för hvarje lägenhet 1,000
kronor afdragits såsom vikariatsarfvode och expenser.

Åttonde linfvndtiteln.

Stockholms stad
Upsala stift

Linköpings »

Skara »

Strengnäs »

Vesteräs »

Yexjö »

Lunds »

Göteborgs »

Kalmar »

Karlstads »

Hernösands »

Visby »

Antal: Beräknadt behållet

belopp:

..................................................... 12 ........................................ 97	kr. »	31,310 233,920 139,865 139,315 146,550 112,305 96,610 537,630	--
......................................... 77	»
..................................... 75	»
.......................................... 54	»
..................................... 49	»
	»
........................................................ 119	»	—
........................................... 70	»	170,000 35,110 128,655 147,640 32,700
............................... 17
......................................... 44	»
................................. 66
....................................... 15	»

Antal 751.	S:a kr. 1,951,610	—

Då från ofvannämnda 1,951,610 kronor afdragits ej blott vikariatsarfvoden
utan ock expenser, torde deraf följa, att jemväl uppbördsprocenten
6% afräknats. Med tillägg af denna procent skulle alltså det
antagligen behållna bruttobeloppet i rundt tal utgjort 2,000,000 kronor
(noga räknadt 2,076,181 kronor). Tages denna siffra till utgångspunkt
vid beräkningen, utgjorde återstående provisionsbeloppet vid slutet af
ecklesiastikåret 1891—1892 alltså 120,000 kronor. Dragés derifrån den
provision, som under ecklesiastikåret 1892—93 utgått med 8,512 kronor
och under 1893—94 approximativt med 9,700 kronor eller i rundt tal

18,000 kronor, skulle för närvarande återstå omkring 100,000 kronor. För
att kontrollera dessa siffror har jag från presterskapets enke- och pupillkassa
infordrat uppgifter, hvaraf inhemtas, att provisionen för de fyra ecklesiastikaren
1888/l889 *892/i893 för 327 lägenheter utgjort tillsammans 41,257 kronor

68 öre, samt att antalet lägenheter »med reglerade löner», från hvilka
provision efter den 1 maj 1894 kan förväntas, och beträffande hvilka
alltså redovisning från och med ecklesiastikåret 1895—1896 är att påräkna,
utgör 586. Utgår man härifrån, torde återstående provisionsbeloppet kunna
beräknas till 73,936 kronor. Jemföras dessa från olika utgångspunkter
här vunna resultat, torde utan fara för öfverdrift kunna antagas, att nu
återstående provisionsbeloppet skulle utgöra omkring 90,000 kronor. Det
är nemligen att märka, dels att i den från kassan senast lemnadeGippgiften
icke upptagas mindre lägenheter, hvilkas beräknade lön ej belöpt
sig till 1,000 kronor, dels ock att bland återstående lägenheter, från hvilka

Åttonde hufvudtiteln. 23

kassan har att åtnjuta inkomster, förekomma flera beställningar ined
jemförelsevis stora inkomster. Under 1 O-årsperioden 1883—1892 har årsprovisionen,
såsom af statskontorets utlåtande inliemtas, utgjort omkring
19,000, 15,000, 16,000, 14,000, 13,000, 9,500, 9,000, 10,000, 7,500 och

9,000 kronor.

Efter denna utredning rörande de tillgångar, genom hvilka de ecklesiastika
konsistoriernas verksamhet hittills uppehållits och den omfattning,
hvari desamma vid en blifvande lönereglering kunna tillgodogöras, anhåller
jag nu att få öfvergå till en redogörelse dels för de göromål, som
åligga dessa konsistorier, dels för den personal, som erfordras för göromålens
behöriga förrättande, samt dels slutligen för, huru löneregleringen
synes böra vara beskaffad, och de för dess genomförande erforderliga statsanslag.

Göromålen vid de ecklesiastika konsistorierna.

När förslag till en lönereglering, hvilken, såsom den ifrågavarande,
kräfver icke obetydliga uppoffringar från det allmännas sida, framlägges,
måste den frågan träda i förgrunden: hvilket gagn har staten af de institutioner,
för hvilka dessa uppoffringar kräfvas, och hvilket arbete hafva
de vid dem anstälde tjenstemännen att utföra för det allmännas räkning?
Hvad statskontoret i detta hänseende yttrar, eller att de ecklesiastika konsistorieexpeditionerna,
beträffande arten och omfattningen af det arbete,
som der utföres, synas vara att jemföra med rektorsbefattningarna vid de
allmänna läroverken, lemnar ingalunda en tillräcklig ledning för bedömande
af frågans innebörd. Ytterst få äro de allmänna bestämmelser, som direkt
afse konsistorienotariernas göromål. Kongl. brefvet den 12 februari 1805
stadgar om handlingars mottagande och diarieföring genom konsistorienotarien;
kongl. brefvet den 25 april 1811 föreskrifver, att besvärs- och
alla öfriga till konsistorium stälda skrifter, der fråga är om fatalier, icke
böra till någon annan inlemnas eller emottagas af annan person än konsistorienotarien,
eller den hans syssla förestår, hvilken är den person, soin
vid konsistorierna svarar emot andra publika verks aktuarier eller registrator^
och i kongl. förordningen den 12 mars 1830 återfinnas särskilda
bestämmelser rörande konsistorienotariens ansvarsskyldighet för de medel,
som han i eller för sin tjenst till förvarande, förvaltning eller redovisning
mottagit. Enligt kyrkolagen åligger honom, bland annat, att åtfölja biskopen
vid visitation erna samt dervid »förfärdiga acta visitatoris».

24 Åttonde hufvndtitelu.

I handlingarna äro från de särskilda domkapitlen lemnade sifferuppgifter
för att visa göromålens omfattning under femårsperioden 1883—-1887.
Statskontoret erinrar om, att dessa uppgifter äro uppstälda så olika, allt
efter det olika sätt, hvarpå diarierna föras, att desamma icke kunna läggas
till grund för en jemförelse af göromålen inom de olika domkapitlen. Jag
anser visserligen, att, äfven om en större likformighet i diarieföringen
egt rum, summan af diarienummer är en ytterst otillförlitlig mätare på
arbetsbördan i ett embetsverk, samt att detsamma väsentligen är förhållandet
beträffande antalet protokollsparagrafer och expeditioner, hvarom
ock uppgifter i handlingarna förekomma. Men, ehuru det icke torde kunna
förnekas, att den högre eller lägre siffra, som i detta fall uppkommer,
föga betyder, och det är uppenbart, att ett enda mål kan förorsaka vida
mera arbete, än ett tio- eller tjugutal andra, vill jag, då dock någon föreställning
om den verksamhet, som försiggår inom domkapitlens expeditioner,
genom de anförda siffrorna torde kunna vinnas, i detta hänseende exempelvis
ur handlingarna anföra, att diarienummer, protokollsparagrafer och expeditioner
uppgifvits utgöra i medeltal under den omförmälda femårsperioden i
domkapitlet i Upsala respektive 813, 1,477 och 1,336, i Linköping 1,700,
1,586 och 2,967 samt i Göteborg 1,008, 1,823 och 1,226. Härjemte torde
såsom ett bevis på, huru göromålen inom domkapitlet i Hernösand under
de sista åren ökats, få anföras, att, då diarienummern år 1887 uppgick till
1,288, densamma år 1888 steg till 1,624, år 1889 till 1,652, år 1890 till
1,707, ar 1891 till 1,803, ar 1892 till 2,089 och år 1893 utgjorde 1,879.
Bättre än genom dessa siffror torde emellertid inblick vinnas i domkapitlens
verkliga arbete genom en någorlunda fullständig redogörelse för arten af
den verksamhet, som inom domkapitlen utöfvas. I detta hänseende tilllåter
jag mig först hänvisa till det af kyrkolagskomitén den 25 maj 1891
afgifna betänkande. I detta föreslog komitén, som icke afsåg utvidgning
eller_ inskränkning af domkapitlens verksamhetsområde utan endast förändring
i deras sammansättning och arbetets anordning, en fördelning af
göromålen sålunda, att en del af desamma skulle handläggas af domkapitlet
i dess helhet och en del af biskopen med biträde af stiftssekreteraren, och
uppräknas dervid med stor noggrannhet de mål och ärenden, som skulle
på det ena eller andra sättet handläggas. Till domkapitlets befattning
skulle höra, bland annat:

att anställa prestexamen samt andra dermed jemförlig!? prof;

_ att fullgöra^ hvad i fråga om tillsättning af presterliga tjenster domkapitel
lagligen åligger;

att handlägga frågor angående skilnad i trolofning eller äktenskap;

Åttonde hufvudtitelm 25

att förvalta de under domkapitlets omedelbara vård stälda kassor och
uppbördsmedel;

att öfva tillsyn öfver förvaltningen af de inom stiftet varande kyrkors
och fromma stiftelsers med flere dylika medel;

att afgöra:

a) besvär öfver frågodagsförrättning och prestval;

b) besvär öfver embetsåtgärd af prest i hvad ej rörer den enskilda
själavården;

c) mål angående sådan af prest begången förbrytelse, hvaröfver, enligt
hvad särskildt är stadgadt, verldslig rätt ej må döma;

d) tvister, huru stor andel af de med presterlig tjenst inom stiftet
förenade löneförmåner den, hvilken njuter afkomst af tjensten, skall afstå
såsom godtgörelse till tjenstförrättande eller biträdande prest;

e) öfver kyrkostämmas, kyrkoråds eller skolråds beslut anförda besvär,
hvilka enligt särskilda författningar skola hos domkapitel fullföljas;

f) besvär i andra mål, hvilka af Konungen varda till domkapitlet
hänvisade.

De mål och ärenden, hvilka biskop med biträde af stiftssekreterare
skulle hafva att handlägga, angåfvos af komitén vara, förutom en del
andra, följande:

frågor om presterskapets embetsförvaltning; om fördelning af tjenstgöringen
mellan prester inom samma pastorat; om inventering mellan afoch
tillträdare af presterlig tjenstebefattning; om utfärdande af bestämmelser
angående kyrkobetjentes "tjensteåligganden; om vidtagande af åtgärd med
anledning af hållna visitationer inom stiftet; om den ekonomiska förvaltningen
af presterlig lägenhet under tid, för hvilken afkomsten deraf tillfaller
allmän kassa; samt om ekonomiska besigtningar och laga syner å
ecklesiastika boställen och lägenheter samt vidtagande af åtgärd, som deraf
föranledes; en hel del andra ärenden af ekonomisk och administrativ natur,
såsom oregelbundenheter i den ecklesiastika indelningen; utarrendering och
förvaltning af de till presterskapets aflöning anslagna stom-, annex-, mensaloch
öfriga hemman, löningsjordar och lägenheter äfvensom af kyrkojordar
och enkesäten; fastställande af förslag till afgäld från vissa hemman och
lägenheter till presterskapets löneregleringsfond; hushållning med de ecklesiastika
boställsskogarne samt disposition af medel, som inflyta för derifrån
försålda skogsalster m. in.; frihetsår för odling af oländig mark å
ecklesiastika boställen; tillstånd till vattenafledning å och jordafsöndring
från sådana boställen; tillsyn öfver fullgörandet af skyldigheter med anledning
af laga skifte, som öfvergått dylikt boställe; värdering af jord
eller hemman, afsedt att utgöra vederlag för jord eller lägenhet, som blif Bih.

till ltilcsd. Prat. 189ö. 1 Sami. 7 Afd. 4

Åttonde hufvudtiteln.

vit från ecklesiastikt boställe afsöndrad eller bortbytt; ny kyrkobyggnad,
tillbyggnad till, förändring eller inredning af kyrka samt kyrkors sammanbyggnad;
fastställande af ritning till begrafningsplats; samt tillsyn öfver
efterlefnad af föreskrifter angående kyrkliga fornlemningar och angående
enskilda grafvar i kyrka eller å begrafningsplats; äfvensom frågor: om
afgifvande af yttrande rörande dispens från åldersvilkor m. m., samt
rörande nådår, kollektör, patronatsrätt och lönetillskott från presterskapets
löneregleringsfond; om förordnande, på vederbörandes anmälan, af ombud
att närvara vid handläggning af de prester, kyrkor eller ecklesiastika hemman
och lägenheter rörande mål och ärenden, hvilka jemlikt särskilda författningar
böra i närvaro af konsistorieombud handläggas, in. in.

Onekligen gifver denna framställning af mål och ärenden en ganska
åskådlig bild beträffande arten af här ifrågavarande arbeten. En ingalunda
värdelös inblick i domkapitelsgöromålen lemnar dessutom, då det
är otvifvelaktigt att förhållandena vid samtliga domkapitel måste vara i
viss mån analoga, en sammanställning, som af domkapitlet i Linköping
gjorts angående antalet af de till olika arter hänförliga mål, som under
år 1887 derstädes behandlats. Af denna sammanställning framgår, att
nyssnämnda år i detta domkapitel handlagts: 263 ärenden af hufvudsakligen
ekonomisk natur, rörande kassor, fonder, stiftelser m. in.; 44 angående
arrendeuppgörelser och dylikt; 71 angående syner, ekonomiska
besigtningar och landtmäteriförrättningar å ecklesiastika boställen; 10
angående rättegångar, konkursbevakningar in. m.; 26 besvärsmål, hvari
resolutioner eller utslag afkunnats; 29 mål angående äktenskaps- och
trolofningsskilnad; 203 ansökningsmål af olika slag; 9 ärenden angående
biskops- och prostvisitationer; 17 angående inventeringar mellan af- och
tillträdande prester; 4 angående kyrkobyggnader; 80 angående folkskoleväsendet;
23 angående stipendier vid läroverk och universitet; 9 angående
stiftsbiblioteket; 110 med anledning af nådiga bref, cirkulär, resolutioner
och skrivelser från ecklesiastikdepartementet; 45 på grund af
nådiga remisser; 11 på remisser från kammarrätten, 17 på remisser från
kammarkollegium, 21 på remisser från domänstyrelsen, 96 på remisser från
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i olika län, 4 på remisser från landsting;
284 eforalärenden; 12 ärenden rörande läroverk för qvinlig ungdom;
66 andra ärenden, som föranledt skriftvexling med andra domkapitel eller
med prost- och pastorsembeten.

Betydelsen af den penningeförvaltning, som är anförtrodd konsistorierna,
framgår af nedanstående tabell, uppgjord med ledning af uppgifter,
som i slutet af nästlidna år infordrats af ecklesiastikdepartementet;

Åttonde hufvudtiteln.

Konsistoriet i	antal	Fondernas kapitalbelopp	Förmedlade utbetalningar
Upsala ............................................................	17	252,243	41	465,0001	—
Linköping ........................................................	592	514,141	91	410,0003	—
Skara .................................................................	53	169,730	—	279,5004	—
Strengnäs ........................................................	485	261,568	39°	341,500	''-
Vesterås ..........................................................	42	203,587	38	250,046	04
Vexjö...............................................................	41	226,872	81	290,000	—
Lund ................................................................	35	257,689	80	612,000	—
Göteborg..........................................................	25	263,458	28	486,500	—
Kalmar..............................................................	36	352,382	26	36,409	55
Karlstad .........................................................	28	243,899	62	234,000	—
Hernösand...................................................	50	423,162	52	510,000	—
Visby................................................................	14	37,343	13	87,080	—
Stockholm......................................................	10	94,087	94	48,818	94
Summa	458	3,300,167	45	4,050,854	53

Det anförda torde vara nog för att ådagalägga, att domkapitlen äro
icke blott kyrkliga utan tillika statsinstitutioner med uppgift och pligt att
vårda synnerligen maktpåliggande allmänna angelägenheter, samt att både
skicklighet, redbarhet och träget arbete måste kräfvas af den tjenstemannapersonal,
som nöjaktigt skall kunna utföra ofvannämnda mångartade
göromål.

Konsistorietj enstemännen.

Den för närvarande vid de ecklesiastika konsistorierna anstälda tjenstemannapersonal
utgöres af konsistorienotarier och amanuenser. Enligt
kongl. brefvet den 1 juni 1791 antagas konsistorienotarierna af domkapitlen
på konstitutorial, och kongl. brefvet den 14 september 1839 bestämmer,
att vid de domkapitel, der amanuenser icke ännu äro anstälda,

1 Ej inberäknade utbetalningarna för domkyrkans restaurering 135,60Cnir.

2 Ej inberäknadt värdet af frälseräntor och hemman m. m., 7 fonder å 141,562: 25.

3 Ej inberäknade utgifna lån och insättningar i banker 320,189: 21.

4 Ej inberäknade utbetalningar för presterskapets enke- och pupillkassa.

5 Ej inberäknade 6 diverse fonder.

Åttonde hnfvudtiteln.

men finnas behöfliga, ma sådana Tjensteman antagas. Med anledning af
det utaf kyrkolagskomitén afgifna förslaget till lag angående stiftsstyrelse
har Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 26 juni 1891 föreskrifvit,
att ledigblifvande konsistorienotariebefattningar icke skola tillsättas, utan
tills vidare uppehållas genom förordnande, som af domkapitlen meddelas,
med rätt för den förordnade att uppbära med tjensten förenad lön och
öfriga förmåner.

I Eders Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om stiftsstyrelse
föreslogs, att för kompetens till stiftssekreterarebefattning skulle
erfordras examen, som berättigade till inträde i rikets rättegångsverk och
dessutom förfarenhet i doinarevärf. önskvärdheten af att åtminstone i
allmänhet samma kompetensfordringar ställas på konsistorienotarierna
framgår redan deraf, att domkapitlet i vissa mål fungerar såsom domstol
samt äfven beträffande en stor del af de ärenden, som ofvan uppräknats
såsom hos detsamma förekommande, har ett omedelbart behof af juridisk
bildning och erfarenhet. I fråga om grunderna för en blifvande lönereglering
har statskontoret, hvad angår konsistorienotarierna, ansett, att
stiftens sins emellan olika storlek och deraf följande olikheter i omfattningen
af göromålen torde böra föranleda dertill, att icke samma aflöning
bestämmes för alla dessa tjenstemän. Till det nyss omförmälda statsrådsprotokollet
den 10 februari 1893 anförde jag, hurusom, enligt min åsigt,
stiftens folkmängd samt antalet inom stiftet befintliga kontrakt, pastorat,
skoldistrikt, folkundervisningsanstalter och allmänna läroverk, äfvensom
för Hernösands stift de stora svårigheter beträffande kyrka och skola, som
berodde på språk och andra egendomliga förhållanden inom lappmarken
och den finsktalande bygden, utgjorde sådana faktiska förhållanden, från
hvilka, med ganska hög grad af sannolikhet, slutsatser kunde dragas
beträffande mera betydande skiljaktigheter i göromålens mängd inom de
särskilda stiftsstyrelserna. Hvad särskildt framhållits beträffande Hernösands
stift kunde ej på något sätt i siffror uttryckas, men för öfriga
ofvanberörda förhållanden lemnades redogörelse i en tabell, med ledning
hvaraf en klassifikation af stiften syntes kunna ske sålunda, att till första
klassen hänfördes Upsala, Lunds, Göteborgs och Hernösands stift; till
andra klassen Linköpings, Skara, Strengnäs, Vesterås, Vexjö och Karlstads
stift samt till tredje klassen Visby och Kalmar stift. Statskontoret har
i sitt utlåtande jemväl uttalat, att denna klassifikation enligt dess tanke
kunde läggas till grund för gruppering af de särskilda stiftens konsistorienotariebefattningar;
och hemställer statskontoret, att konsistorienotariernas
löneförmåner måtte bestämmas till följande belopp, nemligen:

Åttonde hufvudtitelu.

för konsistorienotarierna i Upsala, Lunds,

Göteborgs och Hernösands stift..............

med ålderstillägg efter tio år ..............

i Linköpings, Skara, Strengnäs, Vesterås,

Vexjö och Karlstads stift.........................

med ålderstillägg efter tio år ................

i Kalmar och Visby stift................................

med ålderstillägg efter tio år ................

Lön	Tjenstgöi lös-penningar	Summa
3,500: -	1,500: —	5,000: —
4,000: —	1,500: —	5,500: —
3,200: —	1,300: —	4,500: —
3,700: —	1,300: —	5,000: —
2,500: —	1,000: —	3,500: —
3,000: —	1,000: —	4,000: —

med iakttagande att, i händelse konsistorienotarien i Strengnäs bibehålies
vid nu innehafvande boställsförmån, afdrag å lönen eger rum med ett
belopp motsvarande denna förmåns uppskattade värde.

Beträffande notarien vid Stockholms stads konsistorium föreslår statskontoret,
att dennes aflöning måtte bestämmas till

lön.....................................................x.................................................... kr- 1,500: —

tjenstgö ringspenningar..............................................................• 5 1,000: —

med ålderstillägg å lönen med 500 kronor efter tio års tjenst.

Enligt detta statskontorets förslag förutsattes emellertid, såsom näinndt,
att konsistorienotarierna, utöfver de i staten angifna aflöningsförmånerna,
skulle såsom sportelinkomst åtnjuta, bland annat, uppbördsprocenten från
presterskapets enke- och pupillkassa med deri föreslagen reduktion. Det
lider intet tvifvel, att ju icke den utsigt till inkomster utöfver i staten
föreslagna belopp, hvilken enligt statskontorets förslag för närmaste framtiden
öppnas, bidragit till att domkapitlen temligen allmänt, åtskilliga
dock med viss tvekan, funnit sig i statskontorets förslag. Ett af domkapitlen
har påyrkat provisionens utgående med oreduceradt belopp. Väl
framhålles härvid af samma domkapitel, att provisionen ingalunda är att
anse såsom en konsistorienotarierna tillagd löneförmån, utan såsom en till
domkapitlens disposition stäld tillgång för uppbörds- och redovisningsbestyret
med presterskapets enke- och pupillkassas medel, ett bestyr, som efter domkapitlens
godtfinnande kan uppdragas äfven åt andra än konsistorienotarierna.
Men då sannolikheten af att domkapitlen, hädanefter mer än hittills,
komrne att fråntaga konsistorienotarierna detta bestyr synes ytterst ringa,
skulle, om provisionen fortfarande med oförändradt belopp utginge, den
nu med rätta öfverklagade ojemnheten i dessa tjensteman inkomster, trots
löneregleringen, tillsvidare fortfara och löneregleringen komma att medföra
allenast eu betydande tillökning i inkomsterna. Jag har redan här
ofvan anfört skälen, hvarför jag anser mig böra vidhålla min redan till
statsrådsprotokollet den 10 februari 1895 uttalade åsigt, att här ifråga -

30 Åttonde hufvudtiteln.

varande provision, bibehållen vid sin hittills varande procent, bör indragas
till statsverket. Man må huru mycket som helst framhålla, att denna
provision, reducerad eller icke reducerad — och hvilken, om den fortfarande
ställes till domkapitlens disposition, helt säkert kommer konsistorienotarierna
till godo i form af sportelinkomst — är att betrakta såsom en extra ersättning
för ett extra arbete. Visst är, att då detta arbete upphör, fördelen af
den derigenom uppstående lindringen i arbetet icke kommer att af vederbörande
tjensteinnehafvare kännas såsom ens tillnärmelsevis motsvarande
den förlust i inkomster de lida. En af en lönereglerings vigtigaste uppgifter
bör väl vara att, så vidt möjligt, ordna förhållandena så, att tjensteinännens
inkomster, i stället för att småningom minskas — såsom fallet
blifver om den ifrågavarande sporteln, reducerad eller oreducerad, fortfarande
utginge till konsistorienotarierna — bibehållas oförändrade med
en förhöjning efter viss tids väl vitsordad tjenstgöring.

Det är emellertid uppenbart, att en ändring i statskontorets förslag,
afseende provisionens tagande från konsistorienotarierna, skulle bringa dessa
tjensteman under det eller de närmaste årtiondena i en ej obetydligt sämre
ställning, än om detta förslag i dess helhet gillades. Den kompetens, de
kunskaper och den skicklighet, som, åtminstone i de största och medelstora
stiften, måste fordras af konsistorienotarierna, och det ansvar, som
är förenadt med deras befattningar, allt detta nödvändiggör, att aflöningarna
för dessa tjensteman bestämmas till sådana belopp, att dugliga och
lämpliga sökande till befattningarna må kunna påräknas. Under det jag
anser, att ett fullständigt gillande af statskontorets förslag till lönereglering
för notarierna skulle bereda dessa under den närmaste framtiden högre
inkomster än erforderligt är, fruktar jag deremot, att inkomsterna i de
största och medelstora stiften längre fram i tiden enligt samma förslag
skulle blifva något för knappa; hvilket sistnämnda ock skulle blifva
fallet för den närmast kommande tiden, i händelse de af statskontoret
föreslagna aflöningsbeloppen utan sportelprovisioner bibehölles. Till förekommande
häraf är en förhöjning i dessa belopp erforderlig. Och då
staten, enligt det af mig framlagda förslaget, skulle erhålla de omkring

90,000 kronor, hvartill enligt här ofvan utförda approximativa beräkning
återstående provisioner å presterskapets enke- och pupillkassas vakansmedel
skulle uppgå, hvilket belopp enligt statskontorets förslag icke skulle tillgodokomma
staten, synes mig denna förhöjning i de årliga aflöningsbeloppen
till konsistorienotarierna i de omförmälda stiften, utan något större
betungande af statsverket än statskontoret ifrågasatt, kunna bestämmas till
den ungefärliga räntan å den vinst statsverket gör genom provisionens
indragning.

Åttonde hnfvudtiteln.

På grund häraf hemställer jag, att för konsistorienotarierna, hvilka
böra vara skyldiga att underkasta sig de förändringar i tjenstgöring, som
kunna blifva en följd af en blifvande omorganisation af konsistorierna,
måtte föreslås följande aflöningsbelopp, nemligen:

Lön

kronor

Tjenstgörings penningar kronor -

Summa

kronor

för konsistorienotarierna

i Upsala, Lunds, Göteborgs och

Hernösands stift .....................

med ålderstillägg efter 10 år
i Linköpings, Skara, Strengnäs,
Vesterås, Vexiö och Karlstads

stift................................................

med ålderstillägg efter 10 år

i Kalmar och Visby stift...........

med ålderstillägg efter 10 år
i Stockholms stads konsistorium
med ålderstillägg efter 10 år

4,000: —	1,500: —	5,500: —
4,500: —	1,500: —	6,000: —
3,500: —	1,300: —	4,800: —
4,000: —	1,300: —	5,300: —
2,500: —	1,000: —	3,500: —
3,000: —	1,000: —	4,000: —
1,500: —	1,000: —	2,500: —
2,000: —	1,000: —	3,000: —

Då, enligt hvad domkapitlet i Strengnäs upplyst, dervarande konsistorienotarie
numera icke åtnjuter fri bostad, kan icke, såsom statskontoret
ifrågasätter, afdrag för honom ega rum med ett belopp, motsvarande
denna förmåns uppskattade värde.

Behofvet af att, jemte konsistorienotarien, vid domkapitlens expeditioner
hafva ett ständigt tjenstebiträde att tillgå, har redan genom det här
ofvan omförmälda kongl. brefvet af den 14 september 1839 blifvit erkändt..

I de underdåniga yttranden, som af domkapitlen afgifvits i det nu
föreliggande ärendet om lönereglering för konsistoriernas tjensteman och
betjente, innan samma ärende remitterades till statskontoret, hafva samtlige
dessa myndigheter förutsatt, att amanuenstjensterna fortfarande skulle finnas
vid domkapitlen. I sitt ofvanberörda utlåtande har deremot statskontoret —
på den grund att en lönereglering, enligt hvilken å stat skulle uppföras bestämda
löner för dylika amanuenser, komine att för statsverket särdeles
betungande, helst i betraktande toges äfven deras pensionering — såsom
sin åsigt uttalat, att en dylik lönereglering ej vore behöflig, då konsistorieamanuensernas
åligganden i allmänhet vore jemförliga med dem, för livilkas
fullgörande inom andra embetsverk anlitades extra biträden, som undtinge
godtgörelse medelst arfvoden från dertill af embetsverken disponerade
medel. Mot denna statskontorets uppfattning hafva samtliga domkapitlen,
med bibehållande af sina förut uttalade åsigter om behofvet af

Åttonde hufvndtiteln.

amanuensbefattningarnas bibehållande, enhälligt framstäf invändningar,
som icke kunna frånkännas stor betydelse.

Härvid framhålla domkapitlen, bland annat, följande. Behofvet af att
vid sidan af konsistorienotarien hafva en andre fast anstäld och med göromålen
förtrogen tjensteman måste framdeles till och med mera än hittills
blifva oafvisligt, redan till följd af den utveckling arbetet i konsistoriernas
expeditioner erhållit och allt framgent kunde väntas erhålla. Göromålen
fördelades nu af domkapitlen mellan notarien och amanuensen på sätt som
funnes tjenligast. Härvid toges i allmänhet icke ärendenas beskaffenhet till
utgångspunkt, utan skedde fördelningen allt efter den större eller mindre
erfarenhet och öfning i deras handläggning, som ansåges förefinnas hos den
ene eller den andre af tjenstemännen. Undantagsvis hade dock befunnits
lämpligare, att amanuensarbetet vid ett domkapitel koncentrerades mera
kring penningeverket och räkenskaperna in. m., vid ett annat kring protokollsföringen
och de mera löpande ärendenas handläggning. I alla händelser
vore behofvet af amanuensbiträde aldrig tillfälligt utan ständigt för
handen. Det lede intet tvifvel, att i småstäderna det kunde blifva svårt,
stundom omöjligt, att erhålla tillfälliga extra biträden. I detta afseende
vore statskontorets jemförelse mellan domkapitlen och de centrala embetsverken
mindre läglig. Det måste finnas vid konsistorienotariens sida en
person, som också han egde vana vid de olikartade göromålens handläggning
och domkapitlets arbetssätt samt kännedom om förut fattade beslut och
stiftets individuella förhållanden, en person som kunde inträda såsom notariens
ställföreträdare, när denne i följd af sjukdom, visitationsresor, andra
förfall eller semester icke utöfvade sin tjenst, så vida ej allvarsamma rubbningar
i domkapitlets arbeten skulle äfventyras.

Ett ganska talande skäl mot amanuensernas ersättande af endast tillfälliga
extra biträden innefattas i den upplysning, som lemnas från domkapitlet
i Hernösand rörande dervarande förhållanden, och hvaraf framgår,
att nuvarande amanuensen derstädes är tillsatt med vilkor, det han icke får
innehafva annan ordinarie befattning, samt att, oaktadt amanuensen, liksom
notarien, helt och hållet egnar sig åt domkapitelsgöromålen, notarien nödgats
anlita extra biträden, hvilka han med egna medel aflönat med i medeltal
under de sista fyra åren 640 kronor årligen. Till hvad i domkapitlens
ofvan åberopade yttranden anförts, vill jag lägga, att en större trygghet
i afseende å kontrollen öfver den domkapitlen ombetrodda betydande
penningeförvaltningen lärer vara att vinna genom bibehållande vid domkapitelsexpeditionerna
af två fast anstälda tjensteman. Tillämpningen af
grundsatsen om anlitande af extra biträden vid en förvaltning af den omfattning,
som här är i fråga, torde ock vara utan motsvarighet hos andra

Åttonde hufvudtiteln. 33

myndigheter. Tanken ledes härvid osökt på länsstyrelserna. Man far icke,
då man talar om den större omfattning arbetet i länsstyrelserna har, i
jemförelse med arbetet hos domkapitlen, förbise, huru relativt stor den hos
föstnämnda myndigheter fast anstälda tjenstemannapersonal är. Såsom
bekant utgöres denna personal, enligt faststälda stater, af 1 landssekreterare,
1 landskamrerare, 1 landträntmästare, 1 länsnotarie, 1 länsbokhållare,
2 landskanslister och 2 landskontorister, med det undantag för Gotlands
län, att der finnas endast 1 landskanslist och 1 landskontorist.

Jag kan på ofvan anförda grunder icke biträda statskontorets förslag
om de hittillsvarande amanuensbefattningarnas afskaffande och uppförande
allenast af ett särskildt anslag i stat för bestridande af renskrifningskostnader
och kostnader för extra biträden vid de ecklesiastika konsistorieexpeditionerna.
Men då jag anser, att amanuenstjensterna fortfarande böra
bibehållas, synes det mig dock icke vara nödvändigt att åt innehafvarne
af dessa tjenster bereda annan eller fastare anställning än den, de för
närvarande ega. Vid sådant förhållande torde aflöningarna böra bestämmas
att utgå i form af arfvoden och tjensterna endast på förordnande af domkapitlen
tillsättas; och får jag hemställa, att arfvodena måtte föreslås att

utgå med följande belopp, nemligen:
för konsistorieamanuenserna

i Upsala, Lunds, Göteborgs och Hernösands stift med^...... kr. 1,800: —

i Linköpings, Skara, Strengnäs, Vesterås, Vexjö och Karlstads
stift med............................................................................. * 1,000:

i Kalmar och Visby stift med .................................................. !> 1,000:

i Stockholms stads konsistorium med ..................................... >! 800:

Vid vissa konsistorieexpeditioner torde emellertid göromålen icke
kunna behörigen skötas med mindre än att, jemte amanuensen, anlitas extra
biträden. Domkapitlet i Hernösand framhåller, att, oaktadt både notarie och
amanuens helt och hållet egna sig åt domkapitelsgöromålen, notarien nödgats
anlita extra biträden, att, med hänsyn till göroinålens tillväxt, det är
oundgängligen nödvändigt, att, så länge stiftet har sitt nuvarande omfång,
jemväl ett anslag till extra biträden anvisas, och att detta anslag ej kan
sättas lägre än till 1,000 kr. för år. Handlingarna utvisa, att jemväl
vid expeditionerna i Upsala, Strengnäs, Lund och Göteborg konsistorienotarierna
måste afstå icke obetydliga belopp till oundgängligt tjenstebiträde
utöfver det, som lemnas af amanuensen. För tillgodoseende af
dessa behof torde ett belopp af åtminstone 3,000 kronor böra äskas till
Eders Kongl. Maj:ts disposition.

Bill. till Riksd. Prof. 18.9.:. 1 Sami. 1 Af A.

Åttonde hufvudtiteln.

Vaktbetjeningen.

I afseende å det för konsistorierna erforderliga vaktmästarebiträde
erinrar statskontoret, hurusom vid några konsistorier visat sig att dessa
befattningar kunnat förenas med enahanda befattningar vid de allmännna
läroverken i stiftstäderna, och antager, att äfven vid öfriga ecklesiastika
konsistorier erforderligt vaktmästarebiträde bör kunna beredas, utan att
ordinarie tjenstebefattningar derför behöfva inrättas. På grund deraf anser
statskontoret, att beloppet af de arfvoden, som böra utgå, icke kunna bestämmas
förr än efter i hvarje särskilt fall, med ledning af vederbörandes
förslag, skeende pröfning. Med fästadt afseende ej mindre å den aflöning,
som, enligt hvad handlingarna och statskontorets utlåtande bifogade sammandrag
närmare utvisa, nu åtnjutes af konsistorievaktmästarne, än äfven
derå, att flere af dem innehafva och, enligt domkapitlens förslag, äfven
fortfarande skulle innehafva boställsförmån, anser statskontoret det för
ifrågavarande ändamål,, erforderliga anslaget kunna antagas icke böra öfverstiga
6,000 kronor. Åtskilliga domkapitel framhålla omöjligheten af en
förening af vaktmästarebefattningen vid domkapitlet med annan befattning-
Domkapitlet i Visby anmäler, att vaktmästarens biträde derstädes
ej så sällan behöfver anlitas större delen af dagen. I afseende å konsistorievaktmästarens
göromål erinrar domkapitlet i Skara, hurusom denne
dagligen måste gå bud till post och bank, ofta med stora penningesuinmor,
samt dessutom städa och elda konsistorii embetslokaler, kringbära till
konsistorii ledamöter för underskrift och cirkulation afsedda handlingar
m. m. Domkapitlet i Hernösand anför, att den der anstälde vaktmästaren
ständigt är upptagen för expeditionens räkning, der i regel arbetet pågår
både för- och eftermiddagarna. Trots allt detta och ehuru jag icke förbiser,
att svårigheter skola vara förenade med att på ett tillfredsställande
sätt få vaktmästaretjenstgöringen vid domkapitlen vederbörligen ordnad
med det föreslagna beloppet, anser jag mig dock icke nödsakad ifråga
sätta förhöjning i detsamma.

Skrifmaterialier och expenser.

Enligt af statskontoret verkstäld beräkning erfordras till bestridande af
kostnaderna för detta ändamål 6,031 kronor 25 öre. För närvarande är af
anslaget till domkapitlens expeditioner härför anvisadt ett belopp af 2,178
kronor 1 öre. Öfriga utvägar, som anlitats för fyllande af detta behof,

Åttonde hufvndtiteln.

hafva förut af mig om förmälts. Jag har visat, att såsom en tillgång för
lindring af statens utgifter böra kunna för framtiden påräknas från domkyrkorna
anslagna omkring 800 kronor. Utöfver omförmälda nu utgående
statsanslag skulle alltså erfordras ytterligare omkring 3,000 kronor. Statskontoret
föreslår ock, att, i stället för omförmälda nu utgående statsbidrag
af omkring 2,000 kronor, ett statsanslag af 5,000 kronor måtte ställas till
Eders Kongl. Maj:t,s disposition för fördelning domkapitlen emellan på sätt
Eders Kongl. Maj:t kan finna lämpligt, Jemte erinran om, att den tillgång
från domkyrkornas medel, som af statskontoret ansetts vara härför
disponibel, beräknats 128 kronor 30 öre för hög, får jag, som icke. anser
det vara möjligt att för det af statskontoret angifna beloppet få här ifrågavarande
kostnader bestridda, hemställa, att ett anslag af 6,000 kronor
måtte för detta ändamål äskas.

Enligt förestående skulle, förutom hvad som för ålderstillägg komme
att påföras vederbörande förslagsanslag, för uppehållande af göromålen
vid de ecklesiastika konsistorierna erfordras:

till aflöning åt konsistorienotarierna

» » » amanuenserna............

» ersättning för semestervikariat ...

» extra biträden .................................

» vaktbetjening....................................

» skrifmaterialier och expenser......

.............. kr. 60,300: —

.............. » 19,600: —

............. » 1,400: —

.............. » 3,000: —

.............. » 6,000: —

............. » 6,000: —

Summa kr. 96,300: —

Härifrån afgår för närvarande å riksstat anvisade:
å ordinarie stat till »domkapitlens expeditioner»
............................................................... kr. 25,000:

Härjemte är, enligt hvad ofvan anförts,
för all framtid att för ändamålet påräkna:

från domkyrkorna.......................... kr. 1,591:

» biskopshuskassan i Göteborg » 300: — kr. 1,891: — kr. 26,891: —;

hvadan nytt anslagsbehof å ordinarie stat skulle uppstå till belopp af
69,409 kronor. Härvid är dock att taga i betraktande, dels att det å
extra stat utgående anslag för tillfällig löneförbättring åt tjenstemännen
vid domkapitlens expeditioner å 3,716 kronor icke vidare skulle ifrågakomma,
dels att de bidrag af allmänna medel, som med omkring 4,000
kronor årligen under eu följd al år utgått till betäckande af brister i ex -

36 Åttonde hufudtiteln.

peditionskassorna, ej för framtiden skulle erfordras. Vidare bör hänsyn
tagas till den statsinkomst genom stämpelpapper, som med i medeltal

3,000 kronor årligen här ofvan beräknats uppstå, äfvensom till den ganska
betydande till sammanlagdt omkring 90,000 kronor uppgående inkomst,
som under de närmaste åren skulle tillföras statsverket genom dit ingående
provisioner å presterskapets enke- och pupillkassas medel.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att Eders
Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

l:o) att, med gillande af hvad ofvan blifvit hemstäldt rörande konsistorieamanuenserna,
extra biträden, vaktbetjening samt skrifmaterialier och
expenser äfvensom ersättning för semestervikariat, godkänna den föreslagna
aflöningsstaten för konsistorienotarierna under förbehåll, att med löneregleringens
inträdande upphör rättigheten till fullmaktslösen och annan
expeditionslösen, uppbördsprocent^ och provisioner, sammanskott af kyrkor
och församlingar samt presterskap, kollektör, äfvensom aflöningsbidrag från
domkapitlens expeditionskassor; dock med det undantag, att följande sportler
komma att till konsistorienotarierna fortfarande utgå, nemligen:

a) lösen för sådana expeditioner, som part eller annan på egen begäran
erhåller eller eljest icke författningsenligt är pligtig lösa;

b) arfvode för förvaltning och redovisning af presterskapet enskildt
tillhöriga fonder och kassor samt af sådana fonder, som på grund af enskildes
förordnande blifvit stälda under konsistoriernas förvaltning, för
såvidt sådant arfvode af presterskapet blifvit medgifvet eller de enskildes
lörordnanden derför icke lägga hinder i vägen; samt

c) tills vidare och intill dess annorlunda varder förordnadt arfvode
för utdelning af från allmänna barnhuset i Stockholm utgående fosterlöner
till underhåll af barn utom barnhuset;

2:o) att medgifva, att beträffande pension vid afskedstagandet för
konsistorienotarierna må gälla hvad som i allmänhet är eller varder stadgadt
för de statens embets- och tjensteman, hvilkas aflöning är fördelad i lön
och tjenstgöringspenningar;

3:o) att fastställa följande grunder för den nya löneregleringen:

att konsistorienotarie skall vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet
eller jemkning i åligganden, som kan varda föreskrifven;

att med konsistorienotariebefattning, förutom vid Stockholms stads
konsistorium, icke må förenas annan tjenst å rikets eller Riksdagens eller
kommunens stat, ej heller annan tjenstebefattning med mindre den finnes
icke vara hinderlig för fullgörande af tjenstgöringen å konsistorieexpeditionen; att

de med befattningen förenade tjenstgöringspenningar få uppbäras

Åttonde hufvudtiteln. 37

endast för den tid tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller åtnjutit
semester, men skola för den tid, han eljest varit från tjenstgöring
befriad, utgå till den som tjensten förrättat;

att konsistorienotarie, som af sjukdom hindras att förrätta sin tjenst,
eger uppbära hela lönen, hvaremot sådan tjensteman, som undfår ledighet
för svag helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag,
kan förpligtas att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå
så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller eljes
pröfvas skäligt;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids innehafvande af konsistorienotarietjensten
anses böra medgifvas, sådan förhöjning icke må inträda,
med mindre innehafvaren under mera än fyra femtedelar af denna tid sjelf
bestridt sin eller, på grund af förordnande, annan statens tjenst, dock att
härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester, med
iakttagande att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början
af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjenståldern blifvit
uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas den tid, som före den
nya statens utfärdande förflutit från hans antagande eller för den, som
jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 26 juni 1891 förordnats, från
den tid förordnandet meddelades; samt

att semester må, när sådant utan hinder för göromålens behöriga
gång kan ske, åtnjutas af konsistorienotarie under högst en månad årligen;
äfvensom

4:o) att medgifva, att för bestridande af kostnaderna härför det i riksstaten
under åttonde hufvudtitelns anslagsrubrik »domkapitlens expeditioner»
uppförda anslag må förhöjas till 94,409 kronor, samt att det nu under titel
»indelning och dermed jemförlig anvisning pa förslag, ersättningar» under
nyssnämnda anslagsrubrik upptagna anslag må från riksstaten uteslutas.

Universiteten.

Med skrifvelse den 29 september 1894 har kanslern för rikets uni- [3.]
versitet till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat det större akademiska konsi- Universitet*-.
storiets i Upsala framställning om åtskilliga universitetets behof, för hvilkas ups„ia.
afhjelpande anhållits, att anslag måtte af Riksdagen utverkas. Bland dessa
behof har förhöjning af årsanslaget för universitetsbiblioteket af såväl
konsistoriet som kanslern framhållits såsom i högsta grad angeläget. Till
stöd härför hafva åberopats de anföranden och den motivering, som de särskilda
fakulteterna och universitetsbibliotekarien i ärendet afgifvit. Biblio -

38 Åttonde hutrudtiteln.

tekariens utlåtande, hvari redogöres för fakulteternas framställningar, innehåller
hufvudsakligen följande.

För biblioteket vore frågan om förhöjning af anslaget en verklig lifsfraga,
enär denna institution, som redan länge endast på ett otillfredsställande
sätt kunnat, fylla sin uppgift att följa med den vetenskapliga
litteraturens utveckling, nu bragts derhän, att den på alla områden såge
sig ur stånd att uppfylla äfven rätt enkla anspråk. Att anmälan om anslagets
otillräcklighet och deraf följande missförhållanden ej långt förut
inkommit, hade sin naturliga förklaring deri, att biblioteket samtidigt
kämpat med en annan ej mindre svårighet, som först måste undanrödjas,
nemligen omöjligheten af att inom de gamla lokalerna finna utrymme
äfven för det bokförråd, som kunde för det otillräckliga anslaget förvärfvas.
Sedan dock^ denna svårighet blifvit genom den verkstälda ombyggnaden,
åtminstone för den närmaste tiden, aflägsnad, kunde anslagsfrågan ej längre
uppskjutas, och det så mycket mindre som det vore att frukta, att, derest
ej hjelp snarligen mellankomme, biblioteket blefve alldeles ur stånd att
fylla sin betydelsefulla uppgift, och dermed en djup skada tillfogades
universitetet.

Äfven om det anslag, som en institution åtnjöte, kunde synas i och
för sig utgöra en icke obetydlig summa, finge man ej föreställa sig, att
derför allt skulle vara väl bestäldt. Understödet måste vara så tillräckligt,
att det dermed afsedda målet vunnes. Der åter allt för mycket i detta
afseende fattades, uträttades mycket litet, trots allt hvad som påkostats.
Äfven om en tid funnits, då de medel, hvaröfver man förfogade för institutionens
behof, kunde anses tillräckliga, följde deraf ingalunda, att samma
medel i eu annan tid också skulle vara tillfredsställande. Ty krafven
måste genom förhållandenas egen makt ovilkorligen växa med tiden. Utveckling
vore lösen pa lifvets alla områden, och vetenskapen gjorde härutinnan
långt ifrån något undantag. Tvärtom vore det ett för alla välkändt
faktum, att vetenskapens område alltjemt vidgades åt alla sidor med oerhörd
snabbhet, och att man tillika öfverallt trängde till hittills icke anade
djup. Den gifna följden häraf vore, att fordringarna på de vetenskapliga
hjelp medlen måste stegras i jemnbredd med vetenskapernas egen tillväxt,
och att således den institution, som under en förgången tidrymd kunnat
åtminstone reda sig med sina små tillgångar, men ej sett dem förökas,
med hänsyn till förändrade förhållanden, blefve oförmögen att fylla de
kraf, som inaste ställas på densamma, och sålunda blefve efter sin tid.
Komme då härtill, att institutionen redan sedan långt tillbaka befunnit
sig i den ställning, att dess medel varit alltför otillräckliga, måste afståndet
mellan vetenskapernas berättigade fordringar och dess egen förmåga att

Åttonde hufvudtiteln.

möta dem ej blott kännas som en svår olägenhet utan föra till verklig
skada. Just sådant vore dock tyvärr förhållandet vid Upsala universitets
bibliotek.

Universitetets samtliga fakulteter hade ock under begge de senaste
åren sett sig nödsakade att höja sin röst för att fästa vederböra!) des uppmärksamhet
på missförhållandet och enstämmigt begära dess snara och
grundliga afhjelpande. Af de inkomna betänkandena framginge bland
annat: att utaf den summa, som under de senare åren kunnat årligen användas
till inköp af litteratur, komme på arbeten, tillhörande de särskilda
fakulteternas områden, följande belopp: för den teologiska omkring 500 kronor,
för den juridiska 700 å 800 kronor, för den medicinska vid pass 1,300
kronor, och för filosofiska fakulteten, hvilken omfattade en sådan mängd
olika vetenskaper, något öfver 6,000 kronor; att, ehuru största delen af dessa
belopp, hvad de tre förstnämnda fakulteterna beträffade, åtgått till afkåtande
af vetenskapliga tidskrifter, sådana dock ingalunda funnits att tillgå i
tillräckligt antal; att i detta afseende särskildt medicinska fakulteten erinrat,
hurusom antalet medicinska tidskrifter, som kunnat af biblioteket tillhandahållas,
utgjorde betydligt mindre än hälften af de i Karolinska institutets
bibliotek tillgängliga; samt att de belopp, som ansetts erforderliga
utöfver hvad förut kunnat påräknas, upptagits för teologiska fakulteten
till 490 kronor, för den juridiska till 1,200 kronor, för den medicinska
till 3,000 kronor och för den filosofiska till 6,000 kronor.

En blick på bibliotekets utgifter för bokinköp torde visa, att det i
detta afseende vore alldeles efter sin tid och ingalunda förmådde fylla sin
uppgift. Sammanlagda utgiften för 1) ok inköp under år 1892 var 9,767 kronor,
hvaraf de ofvan fakultetsvis anförda utgifterna representerade 8,737 kronor,
och utgifterna för fack, som ej böra föras till viss fakultet, såsom
bibliografi, litteraturhistoria, litterära tidskrifter, polygrafer och allmänna
akter, utgjorde 1,030 kronor. Aret derpå utgåfvos för bokinköp endast
9,078 kronor, emedan det var att frukta, att derest ej reduktioner gjordes,
der så möjligt vore, skulle institutionens konto vid årets slut ovilkorligen
utvisa brist. Häri hade man ej misstagit sig, ty vid räkenskapernas afsilande
visade sig, att, äfven med ofvannämnda starka indragning å bokinköpet,
dock en brist uppstått å 254 kronor. Orsaken härtill låg å ena
sidan deri, att bibliotekets extra inkomster, såsom till en stor del beroende
af spanmålsprisen och studentantalet, voro stadda i nedgående, å den andra
sidan deri att utgifterna för uppvärmningen af de genom ombyggnaden i
stor utsträckning vidgade lokalerna växt så mycket öfver det under de
gamla förhållandena bestämda anslaget, att man måste af bibliotekets öfriga
medel tillgripa omkring 800 kronor årligen för att betäcka bristen,

Åttonde hufvudtiteln.

Det kunde derför betraktas som säkert, att biblioteket hädanefter icke
kunde för inköp af nya böcker, af fortsättningar å påbegynta arbeten och
af tidskrifter disponera mer än 9,000 kronor, utan att brist uppstode. Otillräckligheten
af ett dylikt belopp borde springa en hvar i ögonen. Man
beböfde blott besinna, att om denna summa uppdelades på de särskilda
vetenskaper, som vid universitetet representerades, så folie på hvar och
en ett vida mindre belopp än det, som den enskilde vetenskapsmannen i
regeln använde på förökande af.- sin boksamling.

Det kunde måhända förefalla underligt, att, då biblioteket eger ett
årsanslag af staten af 15,000 kronor, det icke skulle kunna använda mer
än 9,000 kronor till bokinköp. Men biblioteket hade ock att bestrida en
mängd andra oundvikliga utgifter. Så utgaf det under år 1893 för bokbindning
6,120, för materiel och arbetshjelp 2,841, för uppvärmning 2,708, för
vatten 100 kronor. Utgiften för bindning var visserligen detta år ovanligt
stor, men att döma af föregående års erfarenhet torde den ej kunna
för framtiden hållas lägre än 5,000 kronor årligen. Att denna post vid
universitetsbiblioteket stege till så hög siffra, jemförd med bokinköpet,
berodde derpå, att man hade att binda ej blott hvad som inköptes, utan
det flerdubbelt större antal, som representerades af den årliga leveransen
från de svenska tryckerierna, och af den genom byte och donationer inflytande
bokmassan, hvilken senares volymsiffra år 1892 var tre gånger och
år 1893 fyra gånger så stor som antalet inköpta böcker. Kostnaden för
uppvärmningen hade, såsom förut, nämnts, stigit betydligt och torde hädanefter
böra i medeltal beräknas till 2,500 kronor årligen; och för materiel,
expenser och arbetshjelp, hvilkas siffror kunde vexla för olika år, vore
nödigt att reservera minst 2,700 kronor, som i det närmaste utgjorde medeltalssiffran
för de sista fem åren.

Möjligen kunde någon hänvisa derpå, att biblioteket dessutom hade
tillgångar, framgående dels ur donationsräntor, dels ur vissa till detsamma
ingående afgifter vid universitetet, hvilka väl borde tagas med i beräkningen
för bokinköpet. Ja, lyckligtvis funnes sådana tillgångar, men deras
sammanlagda belopp hade aldrig varit stort och hotade nu att ej obetydligt
nedgå dels genom spaninålsprisets sjunkande, dels genom det minskade
studentantalet. För de fem åren 1889—93 hade deras belopp varit 2,333,
2,336, 2,072, 2,554, 2,067 kronor. Men af dessa tillgångar kunde intet användas
till bokinköp, då, såsom af det ofvan meddelade syntes, de ej ens försloge
till gäldande af de årliga utgifterna för materiel, expenser och arbetshjelp,
utgifter, som vid ett stort och lifskraft^ bibliotek vore oundvikliga
och med dettas vidgade verksamhet oupphörligt stegrades. För detta ändamål
egde universitetsbiblioteket ej något statsanslag, utan måste tillgripa

Åttonde hufvudtiteln. 41

sina extra inkomster, under det att kongl. biblioteket härför disponerade
ett särskildt anslag. Slutresultatet blefve derför, att universitetsbiblioteket
äfven med största hushållning, och den hade visserligen med stränghet
iakttagits, icke kunde för bokinköpet för framtiden använda mer än 9,000
kronor, och att det förknappningssystem, som genom många år konseqvent
tillämpats, måste fortfara, till dess statsmakterna trädde emellan.

Förut hade omnämnts en af orsakerna, hvarför, äfven om anslaget vid
en viss aflägsen tid kunde anses på ett ej alltför otillfredsställande sätt uppfylla
sitt ändamål, dock under tidens fortgång afståndet mellan tillgångar
och behof måste allt skarpare göra sig gällande, nemligen den vetenskapliga
produktionens oupphörligt stegrade tillväxt. Men härtill kunde läggas
äfven andra orsaker. Priset å bokmarknadens produkter hade småningom
och ej obetydligt stigit i allmänhet, men i ovanlig grad för de medicinska
och naturhistoriska större verken, hvilka i regeln försåges och äfven måste
vara försedda med planscher. Kostnaden för böckers inbindning hade ock,
trots att man här sökt iakttaga den största möjliga enkelhet, visat en oroande
tillväxt, hvarigenom ytterligare minskning blifvit nödig i de medel,
som afsåges för bokinköp.

Förutom nu anförda orsaker till bokanslagets minskade köpkraft
funnes ännu en, härledande sig ur universitetets egen utveckling och stegrade
lif. Man måste ihågkomma, att sedan år 1851 det påräkneliga anslaget (da
omkring 12,000 kronor, deraf 10,200 kronor statsanslag,) förblef oförändradt
i trettio år, och när det för tretton år sedan omsider förhöjdes, (statsanslaget
ökades då med 4,800 kronor) har dervid sedan fått förblifva, under det att de
ordinarie lärostolarne på dessa fyrtio år växt med 50 procent, och en helt ny
klass af e. o. professorer tillkommit. Lade man härtill det starkt ökade antalet
af docenter och den vetenskapliga riktning som studierna tagit, hvarom de talrika
afhandlingarna vittnade, kunde man förstå, att de fordringar, som nu
stäldes på biblioteket, vore mångdubbelt större, än hvad fallet var för fyrtio
år sedan. Detta bekräftades med full tydlighet af det som de statistiska uppgifterna
gåfve vid handen om bibliotekets starkt ökade användning pa
sista tiden. Hemlånens antal hade under de senare åren utvisat ett oupphörligt
stigande, hvilket tydligen vittnade om bibliotekets ökade betydelse
för studierna. Från 6,106 volymer år 1888 växte hemlanen till 10,138
år 1893 eller med 66 procent på sex år. Och siffran skulle varit många
tusental större, om biblioteket varit i stånd att anskaffa hvad lärare och
studenter derstädes förgäfves efterfrågat. Så glädjande denna, tillökning i
hemlånens antal vore, trädde den dock i skuggan för den lifliga verksamhet,
som utvecklats i den om sommaren 1890 öppnade läsesalen. Före
denna tid, då läsesal alldeles saknades, inhyste man visserligen dagligen några

Bill. till Riksd. Prot. 1895. 1 Sami. 1 Afd. 6

42 Åttonde hufvudtiteln.

besökande, der plats kunde beredas, men huru oerhördt förhållandena förändrats
sedan dess, visade sig deraf, att läsesalen år 1892 begagnats af
4,181 personer, för ohvilkas räkning 45,724 volymer, deraf 3,690 handskrifter,
utlemnats. År 1893 sjönk silfran af volymer utlemnade i läsesalen
till 34,934, men detta utvisade långt ifrån någon minskning i dess
användning, såsom syntes redan deraf, att antalet af derstädes arbetande
personer samtidigt växte från 4,181 till 4,493. Förklaringen läge deri, att
det i läsesalen uppstäda referensbiblioteket, som de besökande finge sjelfva
direkt använda, i betydlig grad utvidgats med just sådana arbeten, som
ofta efterfrågats. Emellertid torde dylika siffror föra ett talande språk, ty
de vittnade, huru ojemförligt mycket mera än förr biblioteket toges i anspråk,
men ock att dess förmåga att gå de arbetandes behof till mötes
måste och förtjenade att utvecklas.

Beträffande storleken af det nya anslag för bokinköp och bindning,
som måste anses erforderligt för att biblioteket skulle kunna uppfylla sin
bestämmelse, har bibliotekarien erinrat om förut omnämnda, af fakulteterna
uppgifna belopp, hvilka bibliotekarien funnit så måttligt tilltagna, att de
endast kunde anses någorlunda motsvara behofvet. Summan af dessa belopp
utgjorde 10,690 kronor. Om härtill lades den nödiga förhöjningen
för alla de bokfack, hvilka ej kunde föras till någon viss fakultet, äfvensom
för handskriftsinköp — i hvilket afseende biblioteket, som dock egde
den största handskriftssamling i Sverige, tyvärr hittills måst, ofta till stor
förlust för vetenskapen och fosterlandets historia, låta gå sig ur händerna
tillfället att äfven för relativt obetydliga belopp rädda högst värdefulla
saker — och om slutligen hänsyn toges dertill, att disponibla medel för
inköp sedan ar 1893 minskats med 700 kronor, torde totalsumman af det
nya anslag, hvilket maste betraktas som oundgängligen erforderligt, böra
beräknas till 12,000 kronor.

Denna förhöjning torde kanske vid första påseendet synas betydlig,
men frågan vore ju ej, om ökningen i sig syntes ovanligt stor, utan om
den funnes erforderlig och således berättigad. Att den nu framträdde så
stor, hade ej minst^ sin grund deri, att man så länge stått stilla. Det förblef
. ju i trettio år vid 1851 års anslag, och den derefter beviljade förhöjningen,
i hvilken förändring sedan ej skett, både erkändes som provisorisk
och befans äfven från första stund otillräcklig.

_ En jemförelse med hvad inom vårt land på senare tider begärts och
beviljats för motsvarande institutioner torde visa, att anspråken ingalunda
vore för högt stälda. Medicinska fakulteten och Karolinska institutet hade
ju samma uppgift att fylla; det senare hade för sitt bibliotek ett särskildt
årligt anslag af 4,000 kronor. Kongl. biblioteket, som äfven förut varit

Åttonde hufvudtiteln.

bättre tillgodosedt än universitetsbiblioteket, åtnjöte sedan 1883 ett årsanslag,
som med 10,000 kronor öfverstege det senares. Detta anslag hade
likväl befunnits otillräckligt och tarfvade en betydlig förhöjning.

Det torde dock ej kunna bestridas, att biblioteket vid rikets första
universitet hade fullt ut så stora förbindelser att fylla som det kongl.
biblioteket. Den publik, som det betj enade, bedrefve nästan utan undantag
vetenskapliga studier och måste derför på institutionen ställa kraf
af vida mer omfattande art än de, som i regeln förekomme vid kongl.
biblioteket. Af vetenskapliga tidskrifter, hvilka för det vetenskapliga
studiet egde en så ingripande betydelse, torde vid universitetsbiblioteket
ett vida större antal vara behöflig! än i Stockholm, ehuru
tyvärr förhållandet nu vore omvändt. Tyngst borde dock i vågskålen
falla det ofta förbisedda sakförhållandet, att kongl. biblioteket
vore befriadt från skyldigheten att köpa verk inom de talrika naturvetenskaperna
och inom medicinen, hvilka arbeten dock vore de dyraste
af alla och som vid universitetet naturligen i stor omfattning
studerades och derför ej finge i dess bibliotek saknas. Man finge ej heller
alldeles lemna ur sigte de betänkliga luckor i bokförrådet, som uppstått
genom anslagens otillräcklighet, ett förhållande som icke kunde vara för
något bibliotek likgiltigt, men särskild! betydde mycket vid ett universitet,
der vetenskapens historia alltid måste studeras och således åtminstone
dess förnämsta produkter ej borde för sammanhanget saknas.

Af hvad sålunda anförts synes mig till fullo ådagalagdt, att ifrågavarande
bibliotek är i största behof af ökadt anslag; och då jag anser
det begärda beloppet ingalunda vara för högt beräknadt, tillstyrker jag
i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning
om beviljande af förhöjning i det till Upsala universitets bibliotek
utgående årsanslag med 12,000 kronor.

Allmänna läroverken.

I skrifvelse den 23 maj 1894 har domkapitlet i Göteborg anmält, att [4.]
det från statsverket utgående lönebeloppet för en lektorsbefattning vid LaMfyUnad
högre latinläroverket derstädes, med hvilken kyrkoherdebeställningen i uuoZZd h.
Lundby pastorat varit förenad, blifvit, sedan nämnda kyrkoherdebeställning^''^^"^''
skilts från lektoratet, i årets lönestat upptaget till 1,600 kronor och så- '' ste org''
ledes med 900 kronor understege en lektorslön i lägsta lönegraden, samt

44 Åttonde hufvudtiteln.

i anledning häraf hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes anvisa medel
för fyllande af ifrågavarande lektorslön från och med den 1 juli 1894.

Statskontoret har i infordradt utlåtande erinrat, hurusom Riksdagen
genom skrifvelse den 29 april 1893 medgifvit, bland annat, att Lundby
och Tufve församlingars pastorat i Göteborgs stift finge upphöra att vara
prebende åt teologie lektorn vid ofvannämnda läroverk, samt att, efter
det pastoratets prebendenatur upphört och till dess anslaget till allmänna
läroverken blifvit för beredande af ersättning åt bemälde lektor för mistad
inkomst från pastoratet erforderligen förhöjdt, Kongl. Maj:t skulle ega att
till lönefyllnad åt samme lektor anvisa af reservationerna å omförmälda
anslag ett mot den i läroverkets stat beräknade afkastningen af pastoratet
svarande belopp af 900 kronor för år.

I enlighet med detta Riksdagens medgifvande har Eders Kongl. Maj:t
den 6 juli 1894 anvisat ett belopp af 900 kronor för år att för ofvannämnda
ändamål utgå från och med den 1 juli omförmälda år och intill dess detsamma
blefve i staten uppfördt, och får jag, under åberopande af hvad
sålunda förekommit, i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes hos Riksdagen göra framställning om uppförande från och med
år 1896 under anslagen till allmänna läroverken af ett mot den i stat
beräknade afkastningen af Lundby och Tufve församlingars pastorat svarande
belopp af 900 kronor.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

[5.] I underdånig skrifvelse den 21 september 1894 angående medicinal ÄMewipendicrverkets

behof för år 1896 har medicinalstyrelsen gjort hemställan om ett
"ochSjukhus- ärligt anslag af 1,500 kronor till resestipendier åt ordinarie lasaretts- och
läkare, sjukhusläkare. Vid skrifvelsen är fogad afskrift af en utaf åtskilliga lasaretts-
och sjukhusläkare hos medicinalstyrelsen gjord framställning i ämnet.
Denna framställning innehåller hufvudsakligen följande.

Det rastlösa arbete, som påginge inom det medicinska forskningsområdet,
medförde resultat, som utan tvifvel kunde och borde tillgodogöras
vårt lands befolkning. En ofantligt rik litteratur omtalade visserligen
de nya forskningarna, de nya rönen och till en del äfven den kritiska
sofring, dessa småningom underkastades. Det vore dock en erkänd
sanning, att man vida lättare uppfattade t. ex. en operation, om man sjelf
såge den utföras, än om man blott läste beskrifningen derom. Detsamma
vore förhållandet med den utbildade teknik, som nu för tiden inginge i
många andra sätt att behandla sjuka, äfvensom med många vigtiga under -

Åttonde lmfvudtiteln. 45

sökningsmetoder. Med egna ögon vore det äfven bäst att skaffa sig kännedom
om nya instrument, om förbättringar uti inredningen af sjukhus, om
goda modeller till sjushusinventarier m. m. Sjelfva patienterna vore ock
ett rikt illustrativt material för att bedöma olika behandlingsmetoders inbördes
värde. Den personliga kännedomen icke allenast af de ledande
förmågorna utan äfven af de unge, som vore på väg till berömdhet, medförde
för den läkare, som med dem komme i beröring, betydliga fördelar
icke blott för tillfället utan äfven långt efteråt. Äfven i andra afseenden
lände utländska studieresor läkarekonstens idkare till gagn.

Staten hade också genom större resestipendier i någon mån tillgodosett
de intressen, som här vore i fråga; men de redan befintliga stipendierna
fordrade en lång tids vistelse utrikes. Kortare och täta resor vore
emellertid ur många synpunkter lämpligare för lasarettsläkarne,. som hade
fasta tjenster, der kontinuiteten i skötseln ej borde för lång tid rubbas.
Också hade många af de svenska lasarettsläkarne icke skytt att på egen
bekostnad genom sådana resor göra sig bekanta med sa mycket som
möjligt af hvad utlandet hade att uppvisa och lära. Men bördan började
att kännas tung, och mången saknade de tillgångar, som erfordrades för
att uppfylla hans önskningar i detta hänseende.

Sökandena anhölle derför, att medicinalstyrelsen ville hos Eders Kong!
Maj:t hemställa om proposition till Riksdagen, att ett ordinarie anslag å

1,500 kronor måtte beviljas för att hvarje år sätta tre lasarettsläkare i
tillfälle att under en månad företaga en vetenskaplig utrikes resa, för
hvilken redogörelse sedan skulle afgifvas. Det vore särskildt önskvärdt,
att tiden för resan icke utsträcktes öfver en månad, derför dels att många
lasarettsläkares semester omfattade just denna tid, dels andra lasarettsläkare
i sådant fall kunde utan omväg eller tidsutdrägt erhålla tjenstledighet af
lasarettsdirektionen eller dess ordförande och omedelbart afresa, när omständigheterna
medgåfve det.

Med anledning af den sålunda gjorda framställningen anför medicinalstyrelsen.
För civila läkare funnes två resestipendier, som enligt nådiga
brefvet den 24 mars 1876 utginge med ett belopp af 2,000 kronor för
det större och 1,500 kronor för det mindre stipendiet samt med en mot
de olika beloppen svarande skyldighet för stipendiaten att vistas utomlands
i 8 eller 6 månader. Dessa stipendier hade varit till stort gagn
för många läkare och beredt dem en god utbildning vid utländska universitet
och sjukvårdsinrättningar. För mera omfattande studier och för
vetenskapliga forskningar vore dessa stipendier oumbärliga och detta såväl
för civile läkare i allmänhet som ock särskildt för lasaretts- eller sjukhusläkare,
men under alla förhållanden vore de ej för de sistnämnde fullt

46 Åttonde hufvudtitelu.

lämpliga och kunde ej heller åt dem utdelas så ofta som önskvärdt vore.
Den förut omnämnda, af åtskilliga lasaretts- och sjukhusläkare gjorda framställningen
funne medicinalstyrelsen fördenskull väl grundad och ansåge,
att de ifrågasatta stipendierna skulle komma icke blott läkarne utan ock
lasaretten samt derstädes intagne sjuke till gagn. Rikets lasarett och sjukhus
hade^ nemligen under senare årtionden betydligt utvecklat sig, i synnerhet
på det kirurgiska området. På grund "af den förmåga att utföra
svåra operationer, som dessa vårdanstalters läkare vetat att förskaffa sig,
och med tillhjelp af nutidens alltmer förbättrade särbehandling, som möjliggjort
en lycklig utgång af de största operativa ingrepp, hade stora och
vigtiga. operationer kunnat med framgång utföras äfven vid smärre lasarett
eller sjukhus. Många sjuka hade derigenom blifvit räddade, Indika eljest
skulle gått förlorade eller varit nödsakade att företaga kostsamma och besvärliga
resor till de stora sjukhusen.

För att detta goda förhållande måtte icke blott fortfara, utan ock
ännu mer utvecklas, vore det behöfligt, att dessa vårdanstalters läkare
underhölle sitt vetande och sin förmåga i nyss nämnda hänseende samt
följde med läkarekonstens och speciel! kirurgiens framsteg. Tekniken för
operationerna och sårbehandlingen utvecklades fortfarande. Läkaren behöfde
derför emellanåt inhemta kännedom om de nya förbättringar, som
kommit till utförande vid de större klinikerna i utlandet; och då läkaren
i nu ifrågavarande hänseende behöfde förvärfva sig icke blott teoretisk
kunskap, utan äfven en detaljerad kännedom om de nyare metoderna
samt förmåga att sjelf tillämpa desamma, måste han erhålla tillfälle att
se dem utföras och sätta sig in i den speciela tekniken. En beskrifning
eller en afbildning kunde ej ersätta den personliga åskådningen.

En så lång studietid, som vore föreskrifven för åtnjutande af stipendier
för civile läkare i allmänhet, vore emellertid hvarken behöflig eller
ens önskvärd för en ordinarie lasaretts- eller sjukhusläkare. Af större
behof påkalladt vore, att resorna kunde oftare upprepas. En kortare tid
af ungefär en månad skulle vara tillräcklig och skulle motsvara den semestertid,
som landstingen numera temligen allmänt beviljade läkarne vid
de af dem inrättade lasarett.

På grund af hvad medicinalstyrelsen sålunda andragit och med åberopande
af de skäl, som förebragts i den hos styrelsen i ämnet gjorda
framställning, tillstyrkte styrelsen, att proposition måtte till Riksdagen aflatas
om beviljande af ett årligt anslag till sådana stipendier, som nu
ifrågasatts.

Hvad i detta ärende anförts har öfvertyga! mig om den stora vigten
af dylika stipendier. Vid tillsättning af desamma torde, på sätt jemväl

Åttonde hufvudtiteln.

medicinalstyrelsen uttalat, enahanda föreskrifter, som gälla rörande nu befintliga
stipendier för civile läkare i statens tjenst, i tillämpliga delar
kunna följas, dock att tiden för stipendiatens vistelse utrikes synes böra
begränsas till att omfatta minst en månad. Då jag alltså delar medicinalstyrelsens
uppfattning om behöfligheten af de ifrågasatta stipendierna, och
tillgång dertill ej kan beredas med redan anvisade medel, får jag i underdånighet
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
under anslaget till medicinalstyrelsen med dithörande stater uppföra ett
reservationsanslag af 1,500 kronor att användas till resestipendier åt ordinarie
läkare vid länslasarett och dermed likstälda sjukhus.

Vetenskapsakademien.

I underdånig skrifvelse den 12 september 1894 har vetenskapsakademien [6.]
hemstält om höjning af det anslag, som utgår till den under akademiens Kristinebergs
inseende stälda zoologiska stationen Kristineberg i Göteborgs och Bohus län. z™åtion.a

Rörande behofvet af en sådan anslagsförhöjning har chefen för ifrågavarande
station, intendenten vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för
lägre evertebrater, professor Hj. Théel i en till akademien ingifven skrifvelse,
som åtföljt dess underdåniga framställning i ämnet, anfört följande.

Allt sedan år 1872, då den verldsbekanta zoologiska stationen i Neapel
grundades, hade hafslaboratorier upprättats vid Europas, Afrikas och Amerikas
kuster, ja till och med i Japan och på Java, så att deras antal för
närvarande uppginge till bortåt 50. De allra flesta af dessa vore förbundna
med universitet eller lärda sällskap och hade i likhet med vår
svenska station till uteslutande uppgift att främja rent vetenskapliga studier
samt att bidraga till utbildande af vetenskapsmän och lärare. I alla
länder, der man på ett kraftigt sätt velat befordra naturvetenskapernas,
särskildt de biologiska vetenskapsgrenarnas utveckling, hade man inrättat
hafsstationer, väl inseende, att hafvet med dess oändligt rika djur- och
växtverld, som lemnade ett obegränsadt, aldrig sinande material för
forskning, just vore platsen, dit företrädesvis sådana studier, som folie
inom området för biologien i inskränkt bemärkelse, för fysiologien, anatomien,
histologien och embryologien m. m., borde förläggas. Ty ingenstädes
träffades en sådan mångfald af de mest olikartade organismer
som i hafvet. Äfven i Norge, för att anföra ett exempel, hade man till
fullo insett detta, ty der hade man, förutom fiskeristationen vid Flödefjord
i Arendals närhet, två biologiska stationer, en i Bergen, grundad år
1892, och en i Dröbak, öppnad år, 1894, hvardera åtnjutande ett stats -

Åttonde hufvudtiteln.

anslag af 2,000 kronor. Sveriges enda hafsstation, som grundades år 1877
af professor Sven Loven med penningemedel, donerade till vetenskapsakademien
af doktor A. F. Regnell, både allt sedan början af sin tillvaro
sökt fylla de fordringar, hela vårt lands biologiska forskning stälde på
henne, och hade redan en vacker verksamhet bakom sig. Men denna
station hade ännu blott ett årligt statsanslag af 2,000 kronor. När man
sammanstälde detta dermed, att biologernas antal i Sverige vore mer än
dubbelt mot i vårt vestra grannland, att derför vår enda station måste
utöfva större verksamhet än Norges båda tillsammans, samt att Kristineberg
på grund af sitt läge vore, för att bereda de arbetande utrymme
äfvensom tillfälle att erhålla föda och uppassning, hänvisadt att, jemte
laboratoriebyggnaden med hvad dertill hörde, underhålla boningshus med
nödiga inventarier samt aflöna hushållerska — något som ej varit behöfligt
i Norge eller flertalet andra länder — så torde tydligt framgå, att
den svenska stationens ekonomiska ställning vore mycket betänklig, och
att det vore synnerligen maktpåliggande, att det hittills beviljade statsanslaget
betydligt förhöjdes. Att stationen, oaktadt dess betryckta ställning,
hittills kunnat utöfva en så omfattande och fruktbringande verksamhet,
hade berott ej blott derpå, att stationens intressen på det noggrannaste
öfvervakats, utan framför allt derpå, att besparingar, numera
uttömda, funnits att tillgå från den ursprungliga Regnellska donationen
samt att en enskild person, friherre Oscar Dickson, vid ett par tillfällen
frikostigt understödt henne. Men oaktadt denna tillfälliga hjelp vid sidan
af statsanslaget hade medlen visat sig alldeles otillräckliga, och många
för det biologiska studiet och för stationens verksamhet skadliga inskränkningar
hade måst göras, på sätt af det följande framginge.

Stationen, belägen på Skaftölandet vid Gullmarsfjordens mynning,
utgjordes af följande lägenheter:

laboratoriebyggnaden, ett stort trähus i två våningar, inrymmande 7
enskilda arbetsrum, en läsesal, ett mindre rum för samlingar och ett förrådsrum
samt dessutom på nedre bottnen ett gemensamt arbetsrum med
3 platser, ett s. k. sköljrum med 5 större aqvarier, ett sorterings- och
konserveringsrum samt 2 små rum med större aqvarier af cement och glas;

boningshuset, med 6 rum och kök på nedre bottnen och 5 vindskammare,
afsedt att bereda samlingslokal, matrum och sofplatser för 10 forskare; villan,

en mindre byggnad med 3 rum och kök samt 2 vindskammare,
afsedd för föreståndaren;

tornbyggnaden, inrymmande den stora vattenreservoaren och pumpverket
samt bärande vindmotorerna; äfvensom

Åttonde Imfvudtiteln.

stugan med två rum, det ena verkstad, det andra för tjenstepersonalen,
samt mangelbod.

Till stationen hörde jemväl uthus, bryggor och stenkaj.

Det läge i sakens natur, att underhållande af fem byggnader af trä
jemte uthus och bryggor årligen kräfde ej ringa kostnader, så mycket mer
som erfarenheten visat, att reparationer, målning, bestrykning af tak in. in.
måste förnyas oftare vid hafskusten än på andra platser. Ensamt de årligen
återkommande reparationerna af pumpverket och vindmotorerna toge
ej obetydliga summor i anspråk.

Vida dyrbarare stälde sig dock det årliga underhållet och nyanskaffandet
af inventarier samt driftkostnaderna. Till inventarier räknades då
ej blott servis, möbler och öfriga husgeråd i boningshusen, utan alla de
tillbehör, som inrymdes i laboratoriet, och som vore nödvändiga för en
framgångsrik forskning, såsom t. ex. aqvarier, glaskärl i stor mängd, vågar
och parafinugn för inbäddning, mikroskop, mikrotomer, dissektionsmikroskop,
luftningsapparater, rörelseapparater för aqvarier med ej rinnande
vatten, injektionsapparater, slangar och glasrör, reagentier m. in., hvartill
komme ytterligare båtar och draggredskap, såsom skrapor, trawls, handliåfvar,
planktonhåfvar, dragglinor och lodlinor in. m. I betraktande af
hafslaboratoriernas uppgift att på allt sätt främja zoologisk forskning i
vidsträcktaste mening, hvartill de, omgifna som de vore af en oändligt
rik natur, lämpade sig bättre än flertalet andra laboratorier, borde de vara
väl försedda ej blott med apparater och hjelpmedel sådana, som nyss
exempelvis uppräknats, utan äfven med alla de härdnings- och fixeringsvätskor,
kemikalier och färgämnen, utan hvilka djurens väfnader och deras
elementer knappast kunde studeras. Denna dyrbara, för studiet så nödvändiga
samling af inventarier måste årligen kompletteras och delvis nyanskaffas.
De begränsade tillgångarna bure skulden för, att stationen
långt ifrån vore så väl försedd med vetenskapliga inventarier, som ömkligt
vore och som de biologiska vetenskapernas nuvarande ståndpunkt
kräfde. Till inventarier borde också med nödvändighet höra ett litet väl
valdt bibliotek af uppslagsböcker och faunistiska arbeten för att möjliggöra
examinerande och bestämmande af (ljuf- och växtformer i hafvet.
Det funnes väl knappast i verlden eu station, som icke egde ett sådant.
Kristineberg hade ännu ej haft medel att inköpa en enda bok.

Men utom förenämnda utgifter för byggnader och inventarier kräfdes
årligen stora summor för tjenstepersonalens aflöning och draggningsarbetenas
utförande. Sålunda uppbure tillsy ning smannen eu årslön af 500 kronor,
hvarför han vore skyldig att under de tre sommarmånaderna, då
stationen regelbundet vore i full verksamhet, oafbrutet vistas på platsen,

Bill. till Rikta. l\ot. WHO. t Sami. 1 Afd. 1

50 Åttonde hufvudtiteln.

sköta vindmotorer och pumpverk, att biträda vid alla göromål, der hans
hjelp kunde påfordras, samt att under öfriga tider af året hafva daglig
tillsyn öfver stationens egendom. En annan årslön utginge med 300 kronor
jemte ved och lyse till hushållerskan, som hade vård om inventarierna i
boningshusen, ombesörjde matlagning och städning, och som året om skulle
vara bosatt på stationen. Båda dessa platser vore oumbärliga, och båda
lönerna torde skäligen ej kunna sättas lägre.

Beträffande draggningsarbetena, förutan hvilka material för undersökningar
skulle tryta, måste de försiggå under hela den tid, stationen vore
i full verksamhet, d. v. s. under de tre sommarmånaderna. Stationen hade
i regel måst nöja sig med ett båtlag, två draggare, men under de två
sista åren hade ett andra måst inrättas, på grund deraf att antalet forskare
förökats och deras fordringar på arbetsmaterial eljes ej kunnat tillfredsställas.
Två båtlag vore också en ovilkorlig nödvändighet att hafva, dels
för att det behöfliga arbetsmaterialet fortast möjligt utan mycken tidsspillan
skulle kunna anskaffas, dels för att äfven vid Kristinebergs station,
såsom förhållandet vore vid utlandets, undersökningar årligen måtte fortgå
med uppgift att utvidga vår kunskap om djurlifvet i hafvet kring våra
kuster, att studera djurens utbredning och förekomstsätt samt periodiciteten
i deras uppträdande och betingelserna härför, att vinna kännedom
om tiden för deras könsmognad med flera dermed sammanhängande frågor
af stor vetenskaplig betydelse. Dagspenningen för endast ett båtlag, två
karlar, under tre månader vore emellertid för stationen en dryg utgift;
två båtlag hade hon ej råd att hålla.

Men dertill komme, att i många fall arbetsmaterialet ej kunde anskaffas
i stationens närhet utan vore att söka långt derifrån, t. ex. vid
Väderöarna eller Kosteröarna, eller också vore det att finna långt in
i fjordarne eller ute på öppna hafvet. Under sådana förhållanden hade
det varit en nödvändighet att förhyra en större heldäckad båt, på hvilken
en del af stationens medlemmar jemte draggkarlar inskeppat sig för att
uppsöka och hemföra de önskade djuren eller växterna. Endast undantagsvis
— några få gånger under hela tiden stationen existerat. — hade
man för en eller ett par dagar förhyrt en mindre ångslup i ändamål att
utforska de större djupen inuti fjordarna eller att, då hafvet vore fullt
stilla, hastigt kunna förflytta sig ut i öppna sjön för att vinna kännedom
om de organismer, som funnes der drifvande i de olika vattenlagren
eller lefvande på bottnen. Men dylika färder, vare sig med förhyrd segelbåt
eller med ångslup, fördyrade driftkostnaderna så betydligt, att de af
bristande tillgångar endast ytterst sällan kunnat företagas.

Af största vetenskapliga betydelse skulle det vara, att undersökningar

Åttonde lmfvudtiteln. 51

öfver djur- och växtverlden kunde utsträckas öfver eu större del af aret.
Faunan vintertid vore nemligen i hög grad olika den under den varma
årstiden och förtjenade att vida mer uppmärksammas, än hittills kunnat
ske. Knappast någon station i verlden, om ej den nyss i Dröbak öppnade,
hade ett för dylika studier så gynsamt läge som Kristineberg. Här skulle
just vara platsen att studera isens inflytande på littoralfaunan, att utforska
hvart denna, då vattnet afkyldes, toge vägen, att konstatera, om ej samtidigt
sådana organismer, som under sommartiden lefde på djupet i fjordarnes
kallare vatten, vintertiden stege upp mot kusterna, att lära känna
hvilka former under den kalla årtiden passerade genom sina s. k. larvstadier
och sålunda inginge i planktons sammansättning, med flera vigtiga
och intressanta spörsmål. Men för dylika undersökningar hade hittills
medel saknats.

I sammanhang härmed framhölls ett annat behof, hvars tillgodoseende
ej borde kunna anses öfverflödigt, allra minst af dem, som hade någon erfarenhet
om hvad det ville säga att sköta ett laboratorium. Stationen
saknade helt och hållet tillgångar att aflöna ett vetenskapligt extra biträde
vid sådana tider af året, då arbetenas beskaffenhet och mångfald ovilkorligen
kräfde en sådan hjelp. Det kunde ej rimligtvis begäras, att föreståndaren,
som hvarken ätnjöte lön för detta förtroendeuppdrag eller ens
ersättning för resor till och från stationen, skulle åsidosätta sina vetenskapliga
studier för att dagligen stå de studerande till tjenst i alla möjliga
afseenden, tillhandagå dem vid anhållan med apparater, kärl och instrument,
tillreda reagentier, sortera och på olika händer fördela arbetsmaterialet,
konservera djur, deltaga i draggningsfårder för uppsökande af
önskadt arbetsmaterial, föra draggningsjournal m. in., allt göromål, som
på andra laboratorier under vederbörlig uppsigt tilldelades något yngre
vetenskapligt biträde. Föreståndarens tid vore tillräckligt upptagen med
att under hela året efter bästa förmåga vårda och öfvervaka stationen, att
se till, att dess behof så vidt möjligt fyldes, och att dertill under sommarmånaderna
närvara och ordna arbetena på ett sådant Sätt, att i möjligaste
måtto allas billiga fordringar blefve tillfredsstälda — något som, enligt
hvad erfarenheten visat, eljes aldrig skedde. För stationens bestånd och
utveckling, för upprätthållande af ordning och för att arbetena skulle
blifva så omfattande och fruktbringande som önskligt, vore det derför af
största vigt, att stationen vissa tider af året, framför allt under sommarmånaderna,
kunde aflöna ett vetenskapligt extra biträde.

På grund af det anförda och i betraktande af att zoologiska stationer
öfverallt blifvit ett behof så stort, att den biologiska forskningen
öfverhufvud måste lida oberäknelig skada i de länder, der dylika institu -

52 Åttonde hufvudtiteln.

tioner ej omhuldades, anhöll professor Théel, att akademien ville hos
Eders Kongl. Maj:t hemställa, att det statsanslag af 2,000 kronor, som från
och med år 1886 utgått på ordinarie stat till underhåll af Kristinebergs
zoologiska station och för främjande af de de vetenskapliga arbetena vid
densamma, måtte varda förhöjdt till 5,000 kronor.

Vetenskapsakademien yttrar i sin förenämnda underdåniga skrifvelse,
att akademien funnit professor Théels framställning så uttömmande och
öfvertygande, att akademien icke hade något att dervid tillägga, utan endast
kunde vitsorda noggranheten af hans uppgifter äfvensom det stora
gagn, som var zoologiska station tillskyndat den biologiska forskningen,
i. hvilket afseende ej mindre en professor Théels skrifvelse till akademien
bilagd förteckning på de vetenskapsidkare, som allt sedan stationens tillkomst
idkat studier vid densamma, än äfven de talrika offentliggjorda arbeten,
som vore grundade på forskningar anstälda vid stationen, utgjorde
talande vittnesbörd. Beträffande beloppet af den begärda anslagsförhöjningen,
syntes detsamma akademien icke vara för högt tilltaget, derest
stationen skulle någorlunda fullständigt motsvara sitt ändamål och tidens
stegrade fordringar. Vid en jemförelse med de kostnader, som de flesta
likartade stationer i andra länder medförde, torde en årsinkomst af 5,000
kronor för denna station få anses vara ganska måttlig. På grund häraf
och med åberopande af den utförligare motivering, som innefattades i
professor Théels skrifvelse, ville akademien på det varmaste förorda hans
ansökning till bifall. I öfverensstämmelse dermed har akademien i underdånighet
hemstält, det Eders Kongl. Majt:s täcktes af näst sammanträdande
riksdag äska förhöjning af det till den zoologiska stationen Kristineberg utgående^
anslaget med 3,000 kronor, eller från 2,000 kronor till 5,000 kronor.

På gifven, anledning har professor Théel sedermera till ecklesiastikdepartementet
inlemnat en af honom uppgjord beräkning öfver de årliga
utgifterna vid stationen, sålunda utvidgad som nu ifrågasatts. Denna beräkning
upptager följande poster:

reparationer och nödigt underhåll af 5 byggnader jemte uthus af trä,
brygga, stenkaj, pumpverk, vindmotorer, rörledning för hafsvattnets

ledande till aqvarierna m. m............................................. kr. 600: —.

underhåll och nyanskaffande vid behof af inventarier i boningshusen,
såsom möbler, servis, sängar och sängkläder
m. m. för minst 10 personer, af instrument för
vetenskapliga undersökningar, aqvarier, reagentier, båtar,
skrapor, trawls, linor, håfvar af olika slag m. m.......... » 600: —

Transport kr. 1,200: —

Åttonde liufvudtiteln.

Transport kr. 1,200: —

inköp af handböcker och faunistiska arbeten ............... » 150: —

aflöning åt tillsyningsmannen och hushållerskan jemte bekostande
af ved och lyse ...... » 950: —

draggningar under minst 3 sommarmånader med 2 båtlag

samt hyra af större heldäckad båt eller ångslup............ » 1,200: —

utsträckning af undersökningarna af hafvets djurverld till

vissa vintermånader .................. » 1,000: —

arfvode åt ett yngre vetenskapligt extra biträde..................... » 500: — -

Summa kr. 5,000: —

Såväl i professor Théels framställning till vetenskapsakademien som
ock i akademiens underdåniga skrifvelse framhålles hufvudsakligen vigten
i rent vetenskapligt hänseende deraf, att stationen vid Kristineberg genom
ökadt statsanslag sättes i tillfälle att utvidga sin verksamhet. Men äfven
ur en annan synpunkt lärer denna station vara af betydelse, nemligen för
den, särskild! i den ort, der stationen är belägen, vigtiga fiskerinäringen.
Genom de undersökningar, som vid stationen verkställas, kunna, på sätt
jemväl af professor Théels skrifvelse framgår, göras erfarenheter och rön,
hvilka säkerligen äro egnade att främja berörda näring. Äfven på
denna grund är det, som jag, lika med vetenskapsakademien, hemställer,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att höja det på akademiens
stat uppförda årsanslaget till den zoologiska stationen vid Kristineberg
från 2,000 kronor till 5,000 kronor.

Akademien för de fria konsterna.

Den af Eders Kongl. Maj:t den 18 maj 1878 faststälda aflönings- och [7 ]
utgiftsstat för akademien för de fria konsterna, hvilken stat med en deri :indring, aka.
enligt nådiga brefvet den 13 juli 1887 gjord mindre förändring slutar
på ett belopp af 61,300 kronor, innehåller, bland annat, följande:

Akademiens läroverk:

1 direktör, jemte bostad i akademiens hus, arfvode

kr. 1,500: —

Åttonde hufvudtiteln.

Diverse anslag:

hyra i atelierbyggnaden vid Carl Xllhs torg, belysning,

undervisningsmateriel in. in.............. kr. 6,500: —

lefvande modeller för båda afdelningarna ... » 2,400: —

samlingarnas ökande och underhåll .............. » 2,500: —

städning och renhållning samt betjeningens

beklädnad........................................................ » 1,000: —

tillsammans gemensamt reservationsanslag ........................... kr. 12,400: —

Med afseende å de sist nämnda fyra anslagsposterna hade akademien
i underdånig skrifvelse den 25 augusti 1877, enär utgifterna derå årligen
vexlade, begärt, dels att eu möjligen uppkommande brist i någon af dessa
poster finge fyllas af tillgångarna å de öfriga, under iakttagande deraf att
deras sammanlagda summa ej blefve öfverskriden, dels ock att möjligen
uppkommande besparing å samma poster finge för de afsedda ändamålen
till följande år reserveras.

Då akademien i underdånig skrifvelse den 25 september 1886 framlade
förslag till om- och nybyggnad af akademiens hus, anförde akademien,
bland annat, att tomtarealen lade hinder i vägen för inrymmande
af boställsvåning åt läroverksdirektören. Sedan på Eders Kong! Maj:ts år
1890 gjorda framställning Riksdagen till om- och nybyggnad af akademiens
hus beviljat 385,000 kronor, godkände Eders Kongl. Maj:t, jemlikt
nådigt bref den 4 februari 1892, af akademien understälda ritningar till
denna om- och nybyggnad, hvilka ritningar ej upptogo någon bostadsvåning
för direktören. Eders Kongl. Maj:t förklarade Sig emellertid dervid
förutsätta, att akademien skulle blifva i tillfälle att af hyrorna för tillärnade
butiklägenheter i byggnaden eller af andra akademien tillhöriga
medel bestrida ifrågakommande ersättning för det direktören ginge i mistning
af honom tillkommande bostadsförmån.

I underdånig skrifvelse den 31 augusti 1894 har akademien anfört,
att med fullbordandet af den om- och nybyggnad, som akademiens hus
sedan omkring två är underginge, komme det under akademiens inseende
stälda läroverket, i hvilket undervisningen under nybyggnaden vore fördelad
på fyra lägenheter i olika delar af hufvuastaden, att inflytta i den
nya byggnaden i slutet af år 1895, hvadan alltså från och med år 1896
läroverket i sin helhet skulle vara inrymdt i den nya byggnaden och dermed
nu gällande bestämmelser rörande undervisningen åter kunna vinna
fullständig tillämpning. En nödvändig följd af denna öfverflyttning till

Åttonde hufvudtiteln.

en ny byggnad, der lärosalarna och ateliererna vore både flera och rymligare
än i den gamla, blefve, att de för läroverket utgående expensanslagen,
hvilka redan förut visat sig i åtskilliga delar nog knappa, derefter blefve
alldeles otillräckliga. Några af dessa nya utgiftsposter trodde sig akademien
efter noggrann beräkning af de ökade inkomster, som uthyrandet
af en del butiklägenheter in. m. sannolikt skulle medföra, kunna fylla af
egna medel. Att bestrida dem alla vore dock icke möjligt för akademien,
helst dessa inkomster under de närmaste fyratio åren komme att till hufvudsaklig
del tagas i anspråk för betalning af ränta och amortering å det
inteckningslån till belopp af 200,000 kronor, som akademien måst upptaga
för byggnadens fullbordande, hvartill komme ökade årliga omkostnader
för husets underhåll, brandstodspremier, onera m. m. Af de i_ akademiens
stat upptagna anslagsposter, hvilka efter läroverkets inflyttning i
den nya byggnaden sålunda skulle visa sig alldeles otillräckliga, vore de
till lefvande modeller samt till städning och renhållning de mest påfallande.
Redan år 1891 hade akademien hos Eders Kongl. Maj:t anmält, att det
belopp å 2,400 kronor, hvilket i nu gällande stat vore upptaget för lefvande
modeller, under de senare åren betydligt öfverskridits. Detta hade
sin naturliga förklaringsgrund deruti, att i det förnyade nådiga reglementet
af den 31 december 1888 för nämnda läroverk ökad tjenstgöringsskyldighet
ålagts såväl professorn i figurteckning och modellering, i hvilkens
undervisning den lefvande modellen hade en särskild! stor uppgift att
fylla, som äfven professorn i landskapsmålning, hvilken enligt reglementet
vore skyldig att, så vidt möjligt, använda modell för staffage under den
tid af en och en half månad, som eleverna under hans ledning idkade
studier efter naturen. Då samtidigt någon förhöjning icke gjordes i det
för undervisningen efter lefvande modell dittills utgående anslaget, hade
akademien, för att i detta hänseende kunna åtlyda Eders Kongl. Maj:ts
befallning, ingen annan utväg än att söka betäcka den sålunda med nödvändighet
uppkommande bristen genom inknappning på andra expensmedel.
Efter inflyttningen i det nya huset kunde sådant icke vidare ske.
Akademien anhölle derför, att detta anslag måtte från och med år 1896
få utgå med åtminstone 3,000 kronor.

Anslaget till städning och renhållning samt betjeningens beklädnad,
som nu vore upptaget till 1,000 kronor, skulle, fortsätter akademien, i betraktande
deraf, att de lokaler och förstugor m. m., som borde städas och
renhållas, upptoge en mer än dubbelt så stor areal som de gamla, för
hvarje år komma att uppvisa en brist, som beräknades komma att uppgå
till omkring 1,000 kronor.

Under de år nybyggnaden pågått hade direktören vid det under aka -

56 Åttonde hufvudtiteln.

demiens inseende stälda läroverk i hyresersättning af akademiens egna
medel uppburit 1,000 kronor. Då detta statens läroverk hädanefter komme
att disponera så stort utrymme i akademiens hus, att läroverksdirektören
ej der kunde erhålla den honom enligt akademiens stat och stadgar tillkommande
bostad, hemstälde akademien, att hyresersättning åt honom
måtte från och med år 1896 utgå af statsmedel.

I öfverensstämmelse härmed har akademien i underdånighet anhållit,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition derom, att
följande anslagsposter å akademiens stat finge från och med år 1896 höjas
sålunda:

lefvande modeller med 600 kr. till................................................ kr. 3,000: —

städning och renhållning samt betjeningens beklädnad med

1,000 kr. till ................................................................................ » 2,000: —

hvartill skulle komma:

hyresersättning åt läroverksdirektören ........................................ » 1,000: —

Vid bifall härtill skulle akademiens stat således komma att från och
med år 1896 ökas med ett sammanlagdt belopp af 2,600 kronor. Denna
tillökning blefve dock endast skenbar. Efter inflyttningen i den nya byggnaden
komme nemligen de för målarskolorna i åtel i erbyggnaden vid Carl
XIII:s torg allt sedan år 1868 förhyrda lokalerna ej längre att behöfvas,
hvarför den i staten upptagna, till ett belopp af 2,500 kronor om året
utgående hyran för dem från och med år 1896 inbesparades. Den ifrågasatta
ökningen i akademiens stat inskränkte sig således till 100 kronor.

En förändring af akademiens stat i den antydda rigtningen synes mig
vara af omständigheterna påkallad och lämpligen böra vidtagas nu, så att
den förändrade staten kan vinna tillämpning, sedan akademien och dess
läroverk inflyttat i den nya byggnaden. Någon förhöjning af anslagen till
akademien utöfver den slutsumma, hvartill akademiens stat nu uppgår,
synes mig likväl ej böra ifrågakomma, utan torde de af akademien angifna
posterna böra ökas allenast med tillsammans det belopp, 2,500 kronor,
som efter inflyttningen i det nya huset ej vidare erfordras för hyra af
lokaler i atelierbyggnaden vid Carl XIII:s torg.

Jag hemställer derför, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att, med uteslutande ur staten för akademien för de fria konsterna
af titeldelen »hyra i atelierbyggnaden vid Carl XIII:s torg», följande
poster i nämnda stat må upptagas sålunda:

Åttonde liufvudtiteln.

Akademiens läroverk:

1 direktör, arfvode ........................................................................ kr. 1,500:

hyresersättning................................................t..l........... » 1,000:

Diverse anslag:

belysning, undervisningsmateriel in. in.......... kr. 4,000: —

lefvande modeller för båda afdelningarna ... » 3,000: —

samlingarnas ökande och underhåll ............... » 2,500:

städning och renhållning samt betjeningens

beklädnad ............................................................ » 1,900:

tillsammans gemensamt reservationsanslag ........................ ..... kr. 11,400:

/ ''a " '' f '' ■

Naturhistoriska riksmuseum.

Uti underdånig skrifvelse den 12 september 1894 bar vetenskaps- [8.]
akademien, under åberopande af en utaf intendenten för det naturhistoriska Museets entoriksmuseets
entomologiska afdelning professor Chr. Aurivillius gjord framställning,
anhållit, att Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen en förböjning
i det till denna afdelning af museet utgående ordinarie statsanslaget
med 800 kronor, eller från dess nuvarande belopp 1,400 kronor
till 2,200 kronor.

I sin berörda framställning anför intendenten, hurusom redan sedan
flera år tillbaka anslaget till den entomologiska afdelningen visat sig otillräckligt
för bestridandet af de med afdelningens vård, underhåll och utveckling
förbundna utgifter. Under de sista åren både detta missförhållande
blifvit så känbart, att intendenten ej kunnat underlåta att derå
fästa akademiens uppmärksamhet. Sedan öfriga behöfliga årliga utgifter
(för glas, sprit, inventarier och naturalier) blifvit betäckta, hade i allmänhet
högst 400 kronor kunnat användas till aflöning åt en preparator. Då
emellertid en härtill duglig person ej kunde erhållas för mindre än 1,000
kronor om aret, hade följden blifvit den, att ett sådant biträde endast
under en mindre del af året kunnat anlitas. De årligen till afdelningen
inkommande gåfvorna, hufvudsakligen från främmande museer och från
landsmän å eu mängd olika trakter åt jordklotet, vore dock numera sa
betydande, att för dessa föremåls preparering ovilkorligen skulle behöfvas
ett biträde, som sysslade dermed hela året. På grund af anslagets otillräcklighet
kunde nu endast en del af den årliga tillökningen nöjaktigt

Bill. till llikscl. Prof. 1895. 1 Sami. 1 Afd. 8

58 Åttonde hufvudtiteln.

prepareras, och detta måste naturligen i sin ordning högst menligt inverka
saväl pa offervilligheten hos de personer, hvilka hittills frikostigt ihågkomma
statens samlingar med gåfvor, som ock på samlingarnas användbarhet
för vetenskapliga undersökningar och studier.

Äfven i ett annat afseende lade årsanslagets ringhet hinder i vägen
för en tidsenlig utveckling af denna afdelnings samlingar. Under det man
fordom hufvudsakligen fäste sig vid de utbildade djuren, hade man på
senare tid börjat egna allt större uppmärksamhet åt utvecklingsstadierna
och de unga formerna samt åt insekternas lefnadsvanor och lefnadsförhallanden.
Att kännedomen om dessa sidor af insekternas lif vore ej allenast
af största intresse i vetenskapligt, utan ock af stor betydelse i praktiskt
hänseende vore numera så allmänt kändt och erkändt, att det ej
tordeo behöfva ytterligare framhållas. Det oaktadt funnes i hela vårt land
ej någon samling, som på ett tillfredsställande sätt belyste dessa förhållanden,
och många frågor, som tid efter annan framstäldes vare sig i
vetenskapligt eller i praktiskt syfte, måste derför nu lemnas obesvarade.
En början till en dylik utvecklingshistorisk samling öfver våra insekter
hade visserligen blifvit gjord i riksmuseet, men på grund af bristande tillgångar
hade den hittills endast helt obetydligt kunnat utvidgas och kunde
ej under närvarande förhållanden utvecklas så, att den motsvarade de fordringar,
som billigtvis kunde ställas på densamma. En dylik för både
vetenskapen och de praktiska studierna så ytterst vigtig samling skulle
dock enligt gjorda beräkningar kunna upprättas, underhållas och förökas
för en årlig kostnad af omkring 200 kronor.

Hvad sålunda blifvit anfördt innefattar enligt min åsigt talande skäl
för att den anslagsförhöjning, som nu blifvit ifrågasatt, må komma till
stånd. Det gäller här att med ett mycket måttligt understöd bidraga till
utveckling af en vetenskaplig institution, hvars undersökningar kunna blifva
af stor praktisk betydelse för en del vigtiga näringar, särskildt jordbruket
och skogsskötseln. Jag hemställer derför i underdånighet, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att anslaget till riksmuseets entomologiska
afdelning må från sitt nuvarande belopp, 1,400 kronor, höjas med 800
kronor till 2,200 kronor.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

[9-] Sistlidna år föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen, att det dittills å

MindaTvfeljö?xtra stat uPPförda anslag till blindskolan i Yexjö måtte från och med
m. m. innevarande år uppföras på ordinarie stat med ett från 11,000 kronor till

Åttonde hufvudtiteln.

13,500 kronor förhöjdt belopp, och behagade Eders Kongl. Maj:t dervid
förklara, att Eders Kongl. Maj:t ämnade för en kommande riksdag framlägga
förslag till blindundervisningens fullständiga ordnande i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de grunder, som de af Eders Kongl. Maj:t för afgifvande
af förslag rörande ordnandet af undervisningen af sinnesslöa
barn den 22 september 1893 utsedde kommitterade, hvilka hade i uppdrag
att yttra sig äfven om vissa till blindundervisningen hörande frågor, i
underdånigt utlåtande den 19 påföljande december angifvit.

Sedan nu erforderlig utredning i ärendet hunnit åstadkommas, torde
det definitiva ordnandet af blindundervisningen ej längre böra uppskjutas.

Vid framställandet af grunderna för ordnandet af undervisningen för
blinda hafva bemälde kommitterade utgått från det af den så kallade
blindkommittén den 17 december 1880 afgifna betänkande och förslag om
ordnande af undervisningen för blinda.

Enligt de af blindkommittén infordrade statistiska uppgifter funnos år
1877 i hela riket tillsammans 3,390 blinda personer, hvilket antal dock
ansågs för lågt beräknadt. Inom 7 till 18 års ålder skulle vid 1877 års
slut, med frånräknande af sinnesrubbade och döfstumma, funnits 264 blinda,
af hvilka endast 31 undervisats vid blindanstalter.

Till ordnande af undervisningen för blinda i enlighet med de grunder
för samma undervisning, hvilka blindkommittén uppstält, föreslog bemälda
kommitté inrättandet af tre slag af läroanstalter för blinda:

1. blindskolor för barn mellan 7 och 11 år;

2. blindinstitut för blinda mellan 11 och 18 år;

3. handtverksskolor för blinda personer öfver sistnämnda ålder.

Af de först nämnda läroanstalterna, eller blindskolorna, skulle för
hela riket erfordras tre, på det att, såsom kommitterade ansåge önskvärd!,
folkskolestadgans allmänna föreskrift om skyldighet för föräldrar att hålla
sina barn till skolgång måtte vinna full tillämpning äfven i fråga om
blinda barn. Till en början, och för att ej allt för dryga utgifter för det
allmänna på en gång måtte förorsakas, föreslog kommittén anordnande af
endast två dylika skolor, förlagda inom skilda orter och hvardera beräknad
för 30 lärjungar, som skulle i anstalten jemte undervisning åtnjuta
bostad, underhåll och vård. Dessa anstalter skulle upprättas och underhållas
af statsverket, men bidrag dertill lemnas på det sätt, att landsting
eller stad, som icke deltoge i landsting, för hvarje i anstalten intaget barn
erlade en viss årlig afgift, med rätt att efter omständigheterna söka ersättning
af föräldrar, målsmän eller fångvårdsstyrelse.

Åttonde hufyudtiteln.

Af blindinstituten skulle för riket två — hvardera beräknadt för 100
elever, som i institutet skulle jemte undervisning njuta bostad, underhåll
och vård — upprättas och underhållas af statsverket med bidrag för hvarje
elev, hvilket skulle utgå på samma sätt som för elever vid blindskola. Tills
vidare skulle dock ej något nytt sådant institut inrättas, utan endast en
utvidgning ske af det redan befintliga, så att antalet elever, som derstädes
kunde intagas, koinme att ökas från 60 till 100.

Handtverksskolor skulle i mån af behof upprättas för äldre personer,
som, till det antal och under den tid skolans styrelse kunde pröfva lämpligt,
skulle njuta undervisning men ej hafva bostad och underhåll i anstalten.
Af dessa skolor, som borde underhållas af statsverket ensamt,
skulle till en början endast en inrättas.

De årliga kostnaderna för dessa anstalter beräknades af kommitterade
på följande sätt, nemligen:

ko) För blindskola — utom kostnad för lokal, beräknad till 1,000
kronor— 16,500 kronor, som skulle bestridas dels genom bidrag af vederbörande
på nyssnämnda sätt med 300 kronor för hvart och ett af 30 barn,
eller tillsammans 9,000 kronor, dels af staten med 7,500 kronor.

2:o) För blindinstitut — kostnad för lokal oberäknad — 68,500 kronor,
hvilka skulle bestridas dels genom bidrag af vederbörande med 350 kronor
för hvart och ett af 100 barn, tillsammans 35,000 kronor, dels af statsverket,
som jemte den återstående summan, 33,500 kronor, skulle anskaffa
lokal samt bestrida kostnaden för anstaltens första ordnande.

3:o) För handtverksskrå tillsammans 7,000 kronor.

Sedan vederbörande afgifvit infordrade underdåniga yttranden öfver
kommitténs berörda betänkande och förslag, gjorde Eders Ivongl. Maj:t hos
1883 års riksdag framställning derom, att följande anslag måtte varda å
extra stat för år 1884 uppförda, nemligen:

till en blindskola ...............................

» » handtverksskola för blinda

» understöd för blindlärareelever

....................... kronor 11,000: —

....................... » 7,000: —

....................... » 1,200: —

tillsammans kronor 19,200: —

Till statsrådsprotokollet den 10 januari 1883, då aflåtande! af berörda
framställning till Riksdagen af Eders Kongl. Maj:t beslöts, yttrade dåvarande
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet bland annat,
att ett ordnande af blindundervisningen efter den af kommitterade uppgjorda
plan, så önskvärd! det än i och för sig kunde anses, emellertid ej
torde kunna på en gång genomföras. Dertill saknades framför allt de

Åttonde hufvudtiteln. 61

behöfliga personliga krafterna. Försigtiglieten syntes ock bjuda att först
genom inrättande af ett par anstalter bereda sig nödig erfarenhet för att
kunna på ändamålsenligt sätt ordna blindundervisningen sin helhet.
Då ett blindinstitut redan funnes, syntes den närmaste åtgärden böra
blifva inrättandet af dels en blindskola och dels en handtverksskrå för
blinda.

Emot den af kommitterade gjorda kostnadsberäkning hade departementschefen
ingen annan anmärkning, än att årliga kostnaden för. blindskolelokal
— hvilken kostnad af kommittén beräknats endast till lokalens
underhåll, med förutsättning att erforderlig lokal för skolan blifvit upplåten
— måste, då sådan lokal skulle hyras, upptagas till högre belopp,
hvilket ej kunde sättas lägre än till 3,500 kronor, hvadan^ den kostnad,
som skulle utgå af statsverket för blindskolans uppehållande, således komme
att utgöra tillhopa 11,000 kronor.

Beträffande införande af obligatorisk undervisning för blinda barn
och fördelning af kostnaden af denna undervisning mellan staten, landstingen
och primärkommunerna yttrade departementschefen vidare, att, vid
det förhållande att han ansåge sig icke för det dåvarande kunna tillstyrka
inrättande af mer än en blindskola, det folie af sig sjelf!, att en obligatorisk
undervisning icke ännu kunde ifragasättas. Men da det derför åtminstone
tills vidare skulle bero på kommuners och enskildes fria beslut
att i blindanstalt bereda blinda barn nödig och passande undervisning,
bortfölle behofvet att begagna landstingen som mellanhand för utkräfvande
af afgifterna för de i blindskola intagna barnen. Dessa afgifter hade från
flera håll ansetts nog höga. Nekas kunde ock icke, att deras fulla utgörande
af primärkommunerna i många fall skulle komma att kännas
mycket betungande, och syntes kommittén hafva hoppats, att landstingen
icke skulle med synnerlig stränghet begagna sin rätt att af vederbörande
uttaga ersättning för de af landstingen till staten inbetalda afgifterna.
En fördelning af kostnaderna för blindundervisningen mellan staten, landstingen
och primärkommunerna, på sätt således synts varit af kommittén
afsedt, vore äfven i departementschefens tanke synnerligen önskvärd. De
af landstingen öfver förslaget afgifna yttranden utvisade ock, att man flerstädes
redan hade öppen blick för primärkommunernas behof af understöd
till bekostande af blindundervisningen. Man kunde derför hysa det vissa
hopp, att landstingen ej skulle undandraga sig att för ändamalet anvisa
nödiga medel, utan att behöfva erinras om behofvet deraf genom att sjelfva
hafva bestyr med afgifternas indrifvande.

Då ifrågavarande förslag förekom till behandling inom Riksdagen,
yttrade statsutskottet, att förslaget icke syntes vara egnadt att i alla af -

62 Åttonde hufvudtiteln.

seenden uppfylla de kraf, som kunde ställas på den undervisning, hvilken
här vore i fråga. Särskild! kunde den ifrågasatta blindskolans bestånd i
ekonomiskt hänseende ingalunda anses lika betryggadt genom de i den
till Riksdagen gjorda framställningen omförmälda anordningar som enligt
kommitténs förslag. Kommittén hade nemligen ansett undervisningen böra
blifva obligatorisk på sådant sätt, att landsting och kommuner skulle i
första hand göras ansvariga för de bidrag till kostnaderna, som ej skulle
utgå af statsmedel. Om ett dylikt företag skulle blifva satt i verket
— en åtgärd, om hvars lämplighet utskottet ansåg sig icke böra afgifva
något yttrande — skulle naturligtvis åt skolorna vara tillförsäkradt ej
mindre beräknadt antal lärjungar än äfven för dem utgående ersättningsbelopp.
Deremot skulle, enligt det för Riksdagen framlagda förslaget, till
stor del blifva beroende på föräldrars eller kommuners beredvillighet att
för vederbörande blinda ikläda sig behöfliga uppoffringar, om anstalten
skulle erhålla erforderliga bidrag i elevafgifter; och då dessa vore synnerligen
högt upptagna, såsom uppgående till 300 kronor för hvarje elev,
kunde det anses tvifvelaktigt, om den afsedda blindskolan skulle komma att
i elevafgifter erhålla beräknade bidrag för upprätthållande af sin verksamhet.
Hvad utskottet sålunda anfört ansåg utskottet emellertid icke
utgöra giltig anledning att afstyrka beviljandet af det begärda anslaget,
då saken måste anses som ett försök till fyllande af ett kändt behof.
Utskottet hemstälde derför, att den gjorda framställningen måtte bifallas,
hvilket ock blef Riksdagens beslut.

Genom nådiga bref den 29 juni och den 17 juli 1883 bestämde Eders
Kongl. Maj:t, att den blindskola och den handtverlcsskola för blinda, till
hvilka Riksdagen sålunda beviljat anslag, skulle förläggas, den förra i
Yexjö, den senare i Kristinehamn, och träda i verksamhet under hösten
1884.

Vid 1884 års riksdag framstälde Eders Kongl. Maj:t förslag om upplåtande
af kronolägenheten Tomteboda till plats för ett institut för blinda
samt om anvisande af ett anslag å 528,000 kronor till nybyggnad för
institutet. Denna framställning blef af Riksdagen afslagen, särskilt af
det skäl, att byggnadskostnad^! syntes vara väl drygt beräknad.

På förnyad framställning af Eders Kongl. Maj:t vid 1885 års riksdag
medgaf Riksdagen, omförmälda kronolägenhets upplåtande till plats för
institutet samt beviljade till bestridande af kostnaderna för institutets byggnad
ett anslag af 415,600 kronor. Sedan denna byggnad under åren
1886—1888 blifvit uppförd, inflyttade institutet dit sistnämnda år.

Åttonde hufvudtiteln. 63

Efter den utvidgning, institutet sålunda erhållit, har från och med år
1889 till detsamma utgått ett å ordinarie stat uppfördt anslag äf 50,150
kronor om året, med skyldighet för institutet att mottaga 26 frielever från
de särskilda stiften och Stockholms stad. För betalande elever är årsafgiften,
som af blindkommittén ansågs böra utgå med 350 kronor för
hvarje elev, i enlighet med Riksdagens i sådant hänseende fattade beslut,
bestämd till 300 kronor.

År 1892 utfärdade Eders Kongl. Maj:t stadga för blindinstitutet å
Tomteboda.

Utom berörda anslag till blindinstitutet äro anslagen till undervisningen
för blinda uppförda å extra stat och beviljas årligen af Riksdagen.
Sedan blindskolan i Vexjö trädt i verksamhet, utgick anslaget till
densamma med 11,000 kronor årligen ända till innevarande år, för hvilket
år det blifvit förhöjdt till 14,100 kronor. Anslaget till handtverksskolan
i Kristinehamn höjdes år 1888 till 9,400 kronor och år 1891 till 10,000
kronor. Anslaget till blindlärareelever har från och med år 1884 årligen
utgått med samma belopp, 1,200 kronor. Utom dessa anslag har jemväl,
å extra stat, ett belopp af 2,500 kronor från och med år 1883 anvisats
till bestridande af kostnader för tryckning af blindskrifter.

Någon förändring eller afvikelse från blindkommitténs plan har, hvad
angår institutet för blinda och handtverksskolan i Kristinehamn, icke egt
rum, sedan dessa anstalter, på sätt nu förmälts, den förra utvidgats och
den senare anordnats i öfverensstämmelse med samma plan.

Deremot har en icke obetydlig afvikelse från denna plan egt rum i
fråga om blindskolan i Vexjö. År 1889 ingick nemligen skolans styrelse
till Eders Kongl. Maj:t med anhållan, att skolans lärjungeantal, så snart
en utvidgning af den förhyrda lokalen kunde åstadkommas eller annan
lämplig lokal anskaffas, skulle få ökas till 40.

Genom nådigt bref den 28 juli 1889 lemnade Eders Kongl. Maj:t till
denna anhållan bifall, och hafva sedermera från och med år 1890 af skolans
tillgångar anvisats medel till förhöjning af en biträdande lärarinnas aflöning,
hvarigenom skolan blifvit satt i tillfälle att arbeta å fyra afdelningar.

I särskilda underdåniga skrivelser den 14 september 1892 och den 1
maj 1893 gjorde styrelsen för skolan framställning, bland annat, dels derom,
att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig proposition om
anvisande af anslag till inköpande af tomt och bestridande af kostnaderna

64 Åttonde hufvudtiteln.

för uppförande af en byggnad för blindskolan, dels ock derom, att Eders
Kong!. Magt täcktes af Riksdagen äska ett anslag å ordinarie stat af

14,500 kronor till uppehållande af skolans verksamhet från och med år
1895 i stället för det nu å extra stat för ändamålet hittills årligen utgående
anslag af 11,000 kronor.

I dessa skrivelser erim*ade styrelsen, hurusom, efter det Eders Kongl.
Maj:t den 29 juni 1883 beslutit, att en blindskola, afsedd för trettio betalande
elever om sju till elfva års ålder skulle upprättas i Yexjö, Eders
Kongl. Maj:t den 17 påföljande juli förordnat styrelse för skolan, med förständigande
för denna att, med ledning af hvad kommitterade för blindundervisningens
ordnande i sitt den 17 december 1880 afgifna betänkande
i ämnet föreslagit, vidtaga åtgärder för skolans inrättande och uppgöra
förslag till stat för anstalten samt till de närmare bestämmelser, som för
dess ordnande och förvaltning kunde vara nödiga; hvarefter skolan den
16 augusti 1884 begynt sin verksamhet.

Under de nio år, hvilka sedan dess förflutit, hade skolan så noggrant
som möjligt sökt tillämpa och pröfva de i ofvan nämnda betänkande och
förslag framstälda grundsatser. Med anledning häraf hade styrelsen redan
i underdånig skrifvelse den 17 juli 1889 anhållit att få vidtaga vissa förändringar
i skolans anordning, på det hon i öfverensstämmelse med den
fyraåriga lärotiden och till undervisningens väsentliga underlättande skulle
kunna fördela eleverna på fyra afdelningar, samt att samtidigt få öka elevantalet
till fyrtio; och hade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 26
juli samma år till denna anhållan lemnat bifall. Att styrelsen sedermera
ej inkommit med några andra förslag rörande skolans ordnande och förvaltning,
hade haft sin grund deri, att styrelsen först velat dels vinna
nödig erfarenhet, hvilken, då blindskolan varit och ännu vore den enda
anstalten för yngre blinda barn inom riket, man icke kunde förskaffa sig
från annat håll, dels ock afvakta närmare bestämmelser om organisationen
vid blindinstitutet, med hvilken anstalt blindskolan vore afsedd att stå i
närmaste samband.

Som emellertid skolan numera fortgått tillräckligt lång tid, för att
man af hennes verksamhet kunnat vinna någon för hennes framtida ordnande
nyttig erfarenhet, och då nådig stadga för institutet blifvit den 16
oktober 1892 faststäld, samt vissa åtgärder för ordnande af skolans ekonomi
måste med det allra första vidtagas, derest skolan skulle kunna,
ostörd af ekonomiska svårigheter, fortsätta sin gagnande verksamhet, ansåge
styrelsen tiden nu vara inne att åt skolan söka bereda en mera tryggad
ställning och en fastare organisation än den, hvaraf hon hittills varit i
åtnjutande.

Åttonde hufvudtiteln. 65

Då blindskolan vore en af staten inrättad uppfostringsanstalt, ansåge
styrelsen, att kostnaden för densammas vidmakthållande borde bestridas
hufvudsakligen af statsmedel. Så skedde dock icke för närvarande. Under
det att blindinstitutet med omkring åttio elever, förutom förmånen af egen
lokal, åtnjöte ett statsanslag af mer än 50,000 kronor, visserligen med skyldighet
att mottaga ett visst antal frielevcr, och elevafgifterna derstädes
uppginge till omkring 10,000 kronor årligen, utgjorde statsanslaget till blindskolan
endast 11,000 kronor, deraf nära 4,000 kronor måste användas
till bestridande af hyreskostnad, hvaremot elevafgifterna vore beräknade
till 12,000 kronor. Af dessa sistnämnda afgifter vore blindskolan sålunda
i ekonomiskt afseende ännu mera beroende än af statens bidrag, ett förhållande,
som gjorde skolans ställning ganska osäker. Ty så länge de
blindas undervisning ännu vore beroende på deras målsmäns godtfinnande,
kunde skolan ej för framtiden vara betryggad mot en känbar minskning
af de i hennes stat beräknade och för hennes existens behöfliga elevafgifterna,
i synnerhet som dessa afgifter med hänsyn till de knappa lefnadsvilkor,
i hvilka de blinda nästan utan undantag befunne sig, onekligen
vore rätt höga och derför lade väsentliga hinder i vägen för blindas intagning
i skolan.

Under de första åren af skolans verksamhet hade hennes inkomster
varit fullt tillräckliga och lemnade till och med ett öfverskott af 5,000
kronor, som, enligt föreskrift den 28 november 1887 af dåvarande statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet, blifvit till statsverket återburna.
Men genom de af skolans utveckling betingade ökade kostnaderna
samt i synnerhet genom de hvarje år återkommande epidemierna inom
skolan, hvilka tillskyndat henne ganska stora utgifter — under år 1892
nära 800 kronor — hade deremot för närvarande en icke obetydlig brist
uppstått. Denna blåst hade visserligen icke framträdt i 1892 års bokslut,
enär en del utgiftsposter, som tillkommit under år 1892, först med 1893
års medel blifvit betäckta; men såvida icke besparingar kunde göras under
år 1893, hvilket dock vore föga sannolikt, måste vid 1893 års bokslut
brist visa sig. Med anledning häraf och då styrelsen hade all anledning
befara, att under för handen varande förhållanden brist i skolans stat allt
framgent skulle komma att uppstå och att denna år från år skulle blifva
allt större, funne sig styrelsen nödsakad anhålla om ökadt statsanslag till
skolan i enlighet med följande förslag till inkomst- och utgiftsstat för
skolan för år 1895.

Bill. till Riksd. Vrot. 18.95. 1 Sami. 1 Afd.

66 Åttonde hufvudtiteln.

Inkomster:

Statsanslag ......................................................................................... kr. 14,500: —

årsafgifter af 40 barn, 300 kronor för hvarje........................ » 12,000: —

genom försäljning af handarbete....................................... » 150: —

räntemedel........................................................................................... » 50: —

tillsammans kr. 26,700: —

Utgifter:

Hyra för lokal................................................................................... kr. 4,000: —

för lokalens underhåll ................................. » 500: —

lön till föreståndare.......................................................... » 2,000: —

två ålderstillägg å 500 kronor åt nuvarande föreståndaren

G. A. Lyberg efter 21 års tjenstetid................... », 1,000: —

lön till 3 lärarinnor, 1,000 kronor till hvarje....................... » 3,000: —

arfvode för sekreterare- och räkenskapsgöromål in. m....... » 300: —

aflöning och städja till tjenstepersonalen ................................. » 1,100: —

kosthåll för 40 barn och 6 tjenare efter 50 öre per dag .. » 8,395: —

beklädnad af 40 barn efter 50 kronor för hvarje .............. » 2,000: —

tvätt och renhållning ...................................................................... » 500: —

ved och lyshållning............................................................... » ] ,500: —

läkare- och sjukvård .................................... » 600: —

undervisnings- och arbetsmateriel ....... » 500: —

inventarier..............................*......................................................... » 600: —

diverse utgifter.............................*................................................. » 705: —

tillsammans kr. 26,700: —

Angående alla dessa utgiftsposter ville styrelsen framhålla, att de ej
tålde någon nedsättning, derest blindskolan skulle kunna på ett tillfredsställande
sätt fylla sin uppgift, icke blott såsom undervisningsanstalt, utan
ock såsom ett hem för de barn, som anförtroddes åt hennes vård.

I fråga om uppförande å ordinarie stat af det för skolan behöfliga
anslag har skolans styrelse särskildt framhållit, att styrelsen snart nog
torde, af skäl som styrelsen närmare angifver, blifva nödsakad åt skolan
anskaffa annan lokal än den nuvarande, helst en sådan, i hvilken hela
skolan kunde inrymmas, men att detta icke läte sig gorå, så länge skolan
befunne sig i sin nuvarande osäkra ställning, då det till henne utgående
anslag af allmänna medel vore uppfördt å extra stat.

Ingen husegare befunnes nemligen villig att helt och hållet utrymma
sin gård och verkställa de förändringar, med afseende på dess inredning,

Åttonde hufvudtiteln. 67

som erfordrades för dess användande till skollokal, med utsigt att möjligen
om ett år — ty för längre tid kunde styrelsen för närvarande ej
binda sig medelst kontrakt — få återtaga densamma och vidkännas kostnaden
för inredningens återställande i dess förra skick. Deremot skulle,
om anslaget uppfördes å ordinarie stat, ett hyreskontrakt på längre tid
kunna upprättas, och härigenom skulle styrelsens bemödande att på ett
eller annat sätt förskaffa skolan en mer ändamålsenlig lokal, i hvilken
hela anstalten kunde inrymmas, lättare vinna framgång. Detta vore ett
af de skal, hvarför öfverflyttning å ordinarie stat af det till skolan utgående
anslag vore synnerligen ömkligt.

Ett annat mycket talande skäl härför kunde hemtas från den svårighet,
som för närvarande mötte vid uppkommen ledighet af lärarinnebefattningar
vid skolan att kunna erhålla för de blindas uppfostran och undervisning
fullt lämpliga personer. Då hvarken föreståndare eller lärarinnor för närvarande
kunde anställas för längre tid än ett år och ej heller åt dem, såsom
åt lärarne vid våra folkskolor, kunde tillförsäkras vare sig ålderstillägg
eller pension, måste det trägna och mödosamma arbetet i blindskolan i
förening med lärarepersonalens ovissa och osäkra ställning derstädes helt
naturligt förefalla föga lockande.

Slutligen skulle, derest skolans framtida bestånd genom ordinarie
anslag tryggades, äfven landstingens bidrag till barnens underhåll i skolan
blifva mer fasta och bestämda, än de hittills varit, hvilket utan tvifvel
äfven komme att i icke ringa mån bibringa och förläna stadga åt den för
hela samhället betydelsefulla och i hög grad välgörande verksamhet, som
vore afsedd att utöfvas af vårt lands nuvarande och blifvande anstalter
för blinda barns undervisning och uppfostran.

Beträffande behofvet af nya lokaler för blindskolan anförde styrelsen
vidare bland annat, att skolan alltsedan sin begynnelse varit inrymd i en
för henne förhyrd fastighet i norra delen af Vexjö stad, hvilken fastighet,
så länge antalet elever icke uppgått till mer än omkring tjugu, varit för
skolan tillräcklig. Men då elevantalet efter hand ökats, hade _ styrelsen,
enär någon lokal, som ensam kunde inrymma hela skolan, ej varit att
tillgå, måst i en skolan närbelägen gård förhyra ytterligare några lägenheter,
hvilka för närvarande användes till sofrum för samtliga eleverna
med deras vårdarinnor, till bostad för två lärarinnor samt till sjukrum.
Genom denna åtgärd hade skolan blifvit fördelad a två särskilda lokaler,
en omständighet, hvilken måste försvåra den oafbrutna och noggranna
tillsyn, som vore nödvändig vid en anstalt för blinda barn.

Den förstnämnda, eller den så kallade hufvudlokalen, hvilken användes
till läro-, arbets-, ekonomi- och dagrum, bostad för föreståndaren, eu lära -

68 Åttomle hafvudtiteln.

rinna och tjenstepersonalen, hade befunnits mycket olämplig såväl i pedagogiskt
som i hygieniskt afseende och motsvarade ej i någon mån de
fordringar, man hade rätt att ställa på en skollokal.

Redan i underdåniga skrivelser den 28 november 1890 och deir 4
december 1891 hade styrelsen af ofvan och i öfrigt anförda skäl anhållit,
att Eders Kong! Maj:t måtte af Riksdagen äska anslag för inköp af byggnadsplats
och uppförande derå af en ny byggnad för skolan, men enligt
beslut den 31 december 1891 hade Eders Kongl. Maj:t förklarat dessa
framställningar icke till någon vidare åtgärd föranleda.

Under förmälan att stadsfullmäktige i Vexjö medgifvit, att tiden för
bestämmandet om inköp af den ifrågasatta byggnadsplatsen, som förut
varit bestämd till den 1 juli 1892, finge utsträckas till den 1 juli 1893, hade
styrelsen, med öfverlemnande bland annat af ett af skolans läkare afgifvet
utlåtande rörande den nu använda lokalens olämplighet i hygieniskt hänseende,
anmält, att skolans lärjungeantal sedan näst föregående år utgjort
omkring fyratio, hvilken omständighet gjorde behofvet af en ny mera
ändamålsenlig lokal ännu mera känbart.

Kostnaden för den ifrågasatta nya byggnaden hade beräknats till

140,000 kronor, deraf 12,000 till inköp af omförmälda byggnadsplats.

_ I anledning af de sålunda af styrelsen för blindskolan gjorda underdåniga
framställningar afgaf direktionen öfver institutet för blinda, efter
att hafva i ärendet hört institutets direktor, infordradt underdånigt utlåtande.

Direktorn anförde i ärendet bland annat, att genom de förändringar,
som hittills genomförts inom blindskolan i Vexjö, denna anstalt alltmer
förlorat karakteren af ett vårdande och uppfostrande hem, af en verklig
förskola för de blinda, på samma gång den på långt när ej kunde meddela
den teoretiska och praktiska utbildning, som för den blindes framtida
lif och verksamhet vore oundgängligt af nöden. Enligt direktorns åsigt
kunde den föreslagna kostnaden för blindskolan utan olägenhet för dess
verksamhet minskas. I stället skulle det vara af största gagn, om årsafgiften
för de i blindskolan intagna eleverna kunde nedsättas.

Beträffande den af blindskolans styrelse gjorda framställning rörande
nya lokaler för skolan anmärkte direktorn, att, om ock med skäl kunde
göras anmärkningar mot de lokaler, i Indika skolan för närvarande vore
inhyst, det inlemnade förslaget till ny blindskolebyggnad dock ej syntes
höra. vinna godkännande. Utrymmet inom den föreslagna lokalen vore
nemligen alltför stort tilltaget och kostnaden blefve derför långt större, än
man kunde hafva rätt att påräkna för en för sådant ändamål afsedd byggnad,
hvartill komme, att barnens lekplats enligt förslaget skulle blifva helt

Åttonde hufvudtiteln. 69

och hållet instängd af sjelfva byggnaden, ett förhållande, som äfven styrelsen
ansett icke vara för elevernas helsa förmånligt.

I sammanhang med frågan om att gifva blindskolan i Vexjö eu fastare
ställning, framhöll direktorn nödvändigheten af upprättandet äfven
af de öfriga af blindkommittén föreslagna blindskolorna.

I denna kommittés förslag till blindundervisningens ordnande beräknades
antalet barn i blindskoleåldern till omkring 90. Det högsta antalet barn,
hvarje blindskola borde få mottaga, ansågs på anförda skäl vara högst 30.
Enligt de uppgifter, som ingått till styrelsen öfver blindskolan i Vexjö,
skulle åter de i blindskoleåldern befintliga barnens antal uppgå till omkring
80. Härtill komme dock, att blindskolan äfven skulle ega rätt att
intaga barn redan vid 6 års ålder. Hölle man nu fast vid, att blindskolan
i första rummet borde vara en vård- och uppfostringsanstalt och
ej en undervisningsanstalt i väldig mening, kunde det ju ingalunda vara
lämpligt att i en dylik anstalt inrymma ett större antal barn. De af
kommitterade föreslagna tre blindskolorna syntes sålunda vara af behofvet
påkallade. Äfven vårt lands stora utsträckning talade för en sådan anordning.

För ett fullständigt ordnande af blindundervisningen vore det dock
ej nog att upprätta erforderligt antal vård- och uppfostringsanstalter; det
fordrades äfven att vidtaga sådana åtgärder, att lärjungeplatserna blefve
upptagna. Blindinstitutet, som kunde mottaga öfver 100 elever, räknade
efter femårig tillvaro blott 76. Den verksammaste åtgärden för att afhjelpa
detta missförhållande vore att, i likhet med hvad som skett beträffande de
döfstumma, föreskrifva skotvång äfven för de blinda. I Norge hade man
ock sett sig föranlåten att vidtaga en dylik åtgärd.

Den föreskri fn a dryga årsafgiften lade ock betydande hinder i vägen
för de blindas intagning i läroanstalterna. Ytterst få föräldrar till doblinda
befunne sig i den ekonomiska ställning, att de förmådde betala årsafgiften;
flertalet hade knappast mer än bröd för dagen och många ej ens
detta. Kommunerna, merendels drygt betungade och fattiga, vore i allmänhet
icke heller villiga att på något verksamt sätt träda emellan. Utgifterna
för de blinda drabbade dem äfven temligen ojemn!. Under sadana
förhållanden vore det i högsta grad önskvärd!, att landstingen och i landstingen
ej deltagande städer ålades att ansvara för den faststälda afgiftens
erläggande, med rättighet för dem att efter omständigheterna söka ersättning
af föräldrar, målsmän eller fångvårdsstyrelse.

Direktionen öfver institutet för blinda erinrade i sitt ofvan omförmälda
underdåniga utlåtande, att, eldigt den af blindkommittén framlagda
och att döma af redan vidtagna anordningar i sina hufvuddrag gillade

70 Åttonde hufvudtiteln.

plan för blindundervisningens ordnande i riket, denna skulle förläggas till
tre blindskolor och tills vidare ett blindinstitut, samt att de förra skulle
vara förskolor till det senare och stå till detta i samma förhållande som
småskolan till folkskolan. Blindskolorna skulle derför förläggas, en i
norra, en i södra och en i mellersta Sverige, mottaga elever redan vid sex
års ålder och efter fyraårig kurs i regeln dimittera dem till det centrala
blindinstitutet, om de vore förmögna af vidare utbildning. Här skulle de
sedan erhålla den ytterligare utbildning i kunskaper och arbetsskicklighet,
som skulle gorå, dem dugliga för lifvet och sätta dem i stånd att försörja
sig sjelfva. Blindskolornas lärjungeantal beräknades till 30 i hvarje och
institutets till 100.

Af förslagen till stat och byggnad syntes det, som om blindskolan
i Vexjö vore på väg att antaga större dimensioner och utbilda sig i annan
retning, än från början varit meningen. Ökningen både i lärarepersonal
och lärjungeantal, den deraf följande betydande tillökningen i staten och
den höga kostnaden för byggnaden samt äfven den omständigheten, att
vid blindskolan i Vexjö barn qvarstannade vida längre än efter den ursprungliga
planen och att undervisningen syntes utsträckas utöfver det för en
blindskola lämpliga måttet — allt häntydde derpå, att här hölle på att
uppstå ett blindinstitut vid sidan af det på Tomteboda, medan detta institut
med dess dyrbara byggnad och dryga kostnader ännu icke egde mer
än tre fjerdedelar af det för detsamma bestämda lärjungeantalet.

Då detta syntes direktionen leda till betydligt större ekonomisk omfattning,
än som vore nyttigt eller nödigt, hade direktionen, med hänvisande
i öfrigt till hvad institutets direktor anfört, underdånigst hemstält, att
blindskolan i Vexjö tills vidare icke måtte sättas på ordinarie stat, att förslaget
till byggnad, såsom mera omfattande och kostsamt än nödigt vore,
icke matte godkännas, samt att vid båda dessa frågors afgörande hänsyn
måtte tagas till den ställning såsom förberedande småskola, som ursprungligen
afsetts för blindskolan i Vexjö.

Sedan ej mindre blindskolestyrelsens omförmälda underdåniga framställningar
än äfven berörda i anledning deraf afgifna underdåniga yttranden
öfverlemnats till de af Eders Kong! Magt för afgifvande af förslag
rörande ordnandet af undervisningen af sinnesslöa barn med mera utsedde
kommitterade, afgåfvo bemälde koimnitterade, såsom i början af denna
framställning meddelats, den 19 december 1893 i ämnet underdånigt
utlåtande, deri kommitterade, efter att hafva leinnat en kortfattad redogörelse
för blindundervisningens utveckling från den tid, då blindkommittén
afgaf betänkande och förslag rörande ordnandet af denna undervisning,
anförde bland annat följande:

Åttonde Imf v udtiteln. 71

Kommitterade ville taga i betraktande, huruvida och i hvilken man
denna anordning kunde anses tillfredsställande och i hvilken rigtning en
fortsatt utveckling af blindundervisningen lämpligast borde ega rum.

I detta afseende villo kommitterade till en början erinra om hvad
statsutskottet vid 1883 års riksdag, enligt hvad kommitterade ansåge med
fullt fog, yttrat i fråga om det då framlagda förslaget, nemligen att detsamma,
ehuru det icke syntes vara egnadt att i alla afseenden uppfylla
de kraf, som kunde ställas på blindundervisningen, dock måste anses såsom
ett försök till fyllande af ett kändt behof.

Vid bedömande af frågan, i hvilken mån genom detta försök krafyet
på blindundervisningens nöjaktiga anordning blifvit fyldt, framstälde sig
först och främst frågan, huru stor del af det i landet befintliga antal i
åldern 7 till 11 år varande blinda barn, med den nuvarande anordningen
af blindundervisningen, komme i åtnjutande af sådan undervisning. Det
statistiska material, hvai’på blindkommittén hade haft att grunda sina beräkningar,
hade upptagit endast 73 barn (icke tillika döfstumma eller sinnesslöa),
födda åren 1867—1870; men då uppgifter från vissa kommuner
hade saknats, hade antagits, att detta tal borde höjas till 90. Enligt de
uppgifter, som på framställning af styrelsen för blindskolan i Vexjö genom
domkapitlen hade infordrats och till blindskolans styrelse inkommit ar
1886, utgjorde antalet blinda (icke döfstumma eller sinnesslöa) barn från
7 till 11 år, det vill säga födda åren 1875 — 1878, endast 65, eller, om de
år 1879 födda barnen medräknades, tillhopa 76. Enligt uppgifter, som
kommitterade inhemtat från statistiska centralbyrån, utgjorde den 31 december
1890, enligt den då verkstälda folkräkning, antalet blinda barn (icke
tillika döfstumma eller sinnesslöa) inom åldern 7 till 11 år, det vill säga
födda under loppet af åren 1880—1883, endast 59, eller, med tillägg af
de blinda barn, till antalet 14, som voro vid 6 års ålder, det vill säga födda
år 1884, tillhopa 73. Då sistnämnda uppgifter vore insamlade från hela
riket, framginge af dessa siffror, dels att det åt blindkommittén beräknade
antalet blinda barn, som borde intagas i blindskola, d. v. s. i åldern
6 till 11 år eller 7 till 11 år, torde varit väl högt upptaget, dels ock att
antalet sådana barn, i stället för att utvisa eu proportionel ökning i förhållande
till folkmängdens tillväxt, under de senare åren tvärtom utvisade
en icke ringa nedgång. Detta gynsamma förhållande torde i främsta rummet
vara att tillskrifva de förbättringar beträffande helso- och sjukvården,
särskildt med afseende å vården af späda barn, som i vårt land på senare
tider vidtagits.

Af antalet blinda barn i blindskoleåldern, från och med sjette till
och med elfte lefnadsåret, eller mellan 70 och 80, hvilket antal kunde

72 Åttonde hufvudtiteln.

antagas komma att blifva något så när konstant, åtnjöte för närvarande
omkring halfva antalet undervisning vid blindskolan i Vexjö, då, enligt
livad styrelsen, omförinält, elevantalet derstädes senaste läsår uppgått
till 38.

Institutet för blinda räknade efter en sexårig tillvaro endast något öfver
tre fjerdedelar af det elevantal, hvarför detsamma vore afsedt.

Det försök till blindundervisningens nöjaktiga ordnande, som genom
blindskolans i Vexjö och handtverksskolans i Kristinehamn inrättande samt
blindinstitutets utvidgning blifvit gjordt, hade visserligen ådagalagt, att de
grunder, enligt hvilka blindkommittén ansett blindundervisningen böra ordnas,
vore i hufvudsak riktiga. Men det hade också gifvit vid handen, att
blindundervisningens fullständiga ordnande i vårt land kunde vinnas endast
genom föreskrifvande af obligatorisk undervisning af alla blinda barn* i
skolåldern och i sammanhang dermed upprättande af derför erforderligt
antal uppfostrings- och undervisningsanstalter för blinda.

Vid betraktande af frågan om hvilka och huru många läroanstalter
kunde vara erforderliga, derest skotvång i afseende å blinda barn infördes,
ville kommitterade uttala såsom sin mening, att kommitterade, med
afseende å den redan lemnade redogörelsen angående minskningen under
senare år af antalet blinda barn, ansåge upprättande af alla de utaf blindkommittén
ifrågasatta anstalter icke erfordras, och att således de af nämnda
kommitté beräknade kostnader för blindundervisningens fullständiga ordnande
kunde i afsevärd mån minskas.

Blindkommittén hade, såsom redan nämnts, föreslagit inrättande af tre
blindskolor. Då det numera visat sig, att antalet blinda barn öfver hufvud
taget vore i nedgående och att antalet sådana barn, som borde upptagas
i blindskolorna, icke kunde, äfven om blinda barn af sex års ålder medräknades,
uppskattas till högre än 70 till 80, syntes för blindundervisningen
i vårt land erfordras endast två blindskolor — hvilka kommitterade,
i likhet med direktorn för institutet för blinda, ansåge lämpligen kunna
benämnas »förskolor för blinda» — under förutsättning att hvardera skolan
kunde lemna vård och undervisning åt omkring 40 elever, hvilket utan
större men eller olägenhet borde kunna låta sig göra.

Enligt kommitterades mening skulle i sådant fall lämpligast en sådan
skola upprättas för Svealand och Norrland och en för Götaland. Den förstnämnda
af dessa skolor borde förläggas till samma plats som institutet
för blinda, hvarest tomtplats för byggnad funnes att tillgå och der åtskilliga
förmåner för blindundervisningen, ej minst i ekonomiskt afseende, kunde
vinnas genom den nära förbindelsen mellan skolan och institutet, likasom
äfven tillfälle bereddes dem, som ville egna sig åt blindlärarekallet, att i

Åttonde hufvtidtiteln. 73

ett sammanhang följa undervisningen vid dess gång genom olika utvecklingsstadier.

Hvad beträffade den andra skolan, kunde den möjligen förläggas till
någon lämpligare plats än Vexjö.

Om utrymmet i den ena skolan någon gång vore upptaget, men
platser funnes lediga i den andra, borde barn från det ena distriktet kunna
hänvisas till det andra distriktets skola.

I öfverensstämmelse med hvad redan blifvit bestämdt i fråga om döfstumma
barn, skulle alla blinda barn i blindskoleåldern inställas till undervisning
i någondera af dessa båda skolor, såvidt icke föräldrar eller målsmän,
som sådant föredroge, enskildt sörjde för nöjaktig undervisning af
dem, hvilka stode under deras målsmanskap. Inträdesåldern skulle räknas från
och med det år, under hvilket barnet fylde sju år, till och med det år,
hvarunder det fylde nio år. Skolpligtigheten i förskolan skulle vara under
fyra år efter barnets intagning i skolan, med rätt för skolorna att ytterligare
högst två år behålla sådana lärjungar, hvilka visat sig oförmögna
till fortsatt intellektuel och praktisk utbildning, hvarom i hvarje fall anteckning
borde ske i dessa elevers afgångsbetyg.

Närmare bestämmelser i afseende å skoltvångets tillämpning syntes
böra meddelas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad redan skett
beträffande döfstumma barn.

Med afseende derå att lärjungeantalet i dessa förskolor kunde beräknas
komma att uppgå till omkring 40 i hvardera, syntes den fyraåriga
undervisningstiden böra, såsom redan skett i blindskolan i Vexjö, lämpligast
fördelas i 4 ettåriga afdelningar eller klasser.

Undervisningsämnena i förskolorna ansåge kominitterade böra vara allenast
kristendom, modersmålet, räkning, åskådning, modellering, handarbete,
sång och gymnastik.

De barn, som efter den genomgångna fyraåriga lärokursen i förskolan
visade sig förmögna till fortsatt utbildning, borde från skolan öfverflyttas
till blindinstitutet.

Utom dessa barn skulle äfven, såsom redan för närvarande vore föreskrifvet
i stadgan för institutet för blinda, få i institutet intagas blinda
barn under 14 år, hvilkas blindhet inträffat först efter utgången af det
år, under hvilket de uppnått 9 års ålder, och hvilka följaktligen ej kunde
vinna inträde i förskolan.

Blindkommittén hade beräknat eu sex- till sjuårig undervisningstid
vid institutet. För de elever, hvilka förut genomgått en förskola för
blinda, syntes emellertid en sexårig undervisningstid vid institutet vara
fullt tillräcklig.

Bill. till Rikad. Prot. 1895. 1 Samt 1 Afd.

74 Åttonde hufvudtiteln.

Då undervisningen vid blindinstitutet således utan olägenhet syntes
kunna, såsom redan skett i nyss åberopade stadga för institutet för blinda,
bestämmas till 6 år för de lärjungar, som förut genomgått en förskola för
blinda, då icke blott sinnesslöa utan äfven andra mindre begåfvade blinda
torde komma att redan i förskolan vinna den utbildning, hvaraf de vore
mäktiga, då äfven alla de i blindinstitutet intagna möjligen ej egde förmåga
att fullständigt genomgå anstalten, och då slutligen institutets nya
lokaler medgåfve intagning af åtskilliga elever utöfver 100, syntes det —
särskildt med hänsyn till den ofvan omförmälda, under senare åren anmärkta
nedgången i antalet blinda barn — som skulle för ännu en ganska
lång framtid ett blindinstitut blifva tillräckligt för vårt land, äfven om
skoltvång föreskrefves.

Efter skoltvångets fullständiga införande borde de hittillsvarande 26
friplatserna vid institutet, som betingades af statsbidrag, indragas, hvarjemte
i fråga om de friplatser, hvilka tillkommit på grund af donationer,
det borde tagas i öfvervägande, huru donationsmedlen lämpligast kunde,
i öfverensstämmelse med donationsbrefvens innehåll, till blindundervisningens
fromma användas och statens utgifter för denna undervisning sålunda
i någon mån minskas.

Någon ytterligare handtverksskola för blinda utom den redan i
Kristinehamn befintliga syntes för den närmaste framtiden ej vara behöflig.

Lika med blindkommittén ansåge ock kommitterade, att blindundervisningens
fullständiga ordnande måste vara en statsangelägenhet så till
vida, att staten måste fortgå på den redan inslagna vägen medelst anskaffande
af erforderliga byggnader för de blindundervisningsanstalter, som
vore nödiga, samt sjelf vidkännas hvad som för undervisningens behöriga
uppehållande funnes behöflig!, sedan, i närmaste öfverensstämmelse med
blindkommitténs förslag, landstingen och de städer, som icke i landsting
deltaga, i första hand gjorts ansvariga för en viss del af kostnaderna härför,
med rätt att efter omständigheterna söka ersättning af föräldrar,
målsmän eller fattigvårdsstyrelse.

Det bidrag till blindundervisningens uppehållande, som skulle af
landsting eller stad, som ej tillhör landsting, tillflyta statsverket, ansåge
kommitterade böra sättas till 600 kronor för hvarje elev i blindskolan,
i enlighet med hvad blindkommittén föreslagit. Visserligen hade denna
afgift ansetts hög, men om man jemförde statens kostnad för undervisningen
af blinda med motsvarande kostnad för undervisningen af döfstumma,
stälde sig den förstnämnda dock så väsentligt mycket drygare, att
någon nedsättning i den nu föreslagna afgiften från landsting, kommun

Åttonde hufvudtiteln. 75

eller enskilde syntes kommitterade icke kunna ifrågasättas. Blindkommittén
hade beräknat den årliga kostnaden för hvarje lärjunge i blindskolan till
omkring 600 kronor och för hvarje lärjunge vid blindinstitutet till omkring
700 kronor, hvilken beräkning syntes vara väl grundad. Äfven
om undervisningstiden vid institutet kunde utan olägenhet bestämmas till
endast 6 år, skulle, under det att staten för undervisningen af döfstumma
betalade ett bidrag af endast 250 kronor om året för hvarje elev under
en tid af 8 år, statens bidrag till blindundervisningen icke kunna beräknas
lägre än till 300 kronor för hvarje elev under de första 4 åren
samt till 400 kronor för hvarje under de senare 6 åren, utom den dryga
kostnaden för anskaffande af byggnader för de särskilda blindanstaltcrnä Vid

sådant förhållande kunde med skäl ifrågasättas, huruvida icke
den årsafgift, som för lärjunge vid blindinstitutet^skulle erläggas från landsting,
kommuner eller enskilde, borde höjas från det för närvarande bestämda
beloppet, 300 kronor, till det af blindkommittén föreslagna, 350

kronor. .

Den ersättning, landsting eller stad, soin icke deltager i_ landsting,
skulle ega att af vederbörande (föräldrar, målsmän eller fattigvårdsstyrelse)
utkräfva, ansåge kommitterade böra begränsas till visst belopp för
mindre bemedlade eller medellösa, hvilket belopp syntes skäligen kunna
bestämmas till 50 kronor. Då blindfreqvensen vore ganska olika i olika
kommuner samt det ojemförligt största antalet blinda barn utginge från
fattiga eller mindre bemedlade hem, syntes bördan af dessa barns undervisning
böra såvidt möjligt fördelas pa de större kommunerna, länen, till
den del, som icke utgjordes direkt af staten.

Det skotvång, som enligt kominitterades mening borde i fråga om
blinda barn införas, kunde naturligtvis ej tillämpas genast, äfven sedan en
ny blindskola blifvit inrättad och ordnad så, att den kunde träda i verksamhet.
Likasom i fråga om döfstumundervisningen maste äfven här
skoltvånget inträda successivt under viss öfvergångsperiod. Om den nya
anstalten skulle kunna börja sin verksamhet t, ex. höstterminen 1896,
skulle då af skoltvång drabbas allenast de barn, som under samma år
fylde 9 år. För dem, som under samma år fylde 7 eller 8 år, skulle
rättighet att begagna undervisningen stå öppen i mån af möjlighet att å
undervisningsanstalterna bereda tillräckligt utrymme. Beräknades lärokursen
i blindskolan och blindinstitutet till tioårig, skulle alltså först vid
höstterminen 1905 institutets och skolans alla klasser vara upptagna af
lärjungar, på Indika bestämmelsen om skoltvånget egde tillämpning.

Hvad beträffade blinda döfstumma barn, torde för deras vård och möj -

76 Åttonde hufvud titeln.

liga utveckling få anses vara tillräckligt sörjdt från statens sida genom
det anslag till en enskild vårdanstalt för sådana barn, som redan för närvarande
utginge af anslaget till döfstumundervisningen, till följd hvaraf
dessa barn här kunde lemnas utom räkningen.

De ökade kostnaderna för blindundervisningens fullständiga ordnande
i öfverensstämmelse med de af kommitterade nu framstälda grunddrag
skulle blifva jemförelsevis föga afsevärda och egentligen närmast inskränka
sig till utgifterna för inrättande vid Tomteboda af en blindskola.

Hvad. särskild! beträffade lärarekrafterna vid de båda blindskolorna,
borde 4 vid hvardera skolan vara fullt tillräckliga.

Efter .sålunda lemnad redogörelse för det sätt, hvarpå enligt kommitterades
åsigt blindundervisningen i vårt land lämpligen borde, så snart
ske kunde, ordnas, yttrade sig kommitterade mera kortfattadt angående
de af styrelsen för blindskolan i Vexjö gjorda underdåniga framställningar,
som öfverlenmats till koinmitterades utlåtande.

Under förutsättning att blindundervisningen komme att så ordnas och
utvecklas, som kommitterade föreslagit, ansåge kommitterade den af blindmstitutets
. direktion uttalade farhåga, att blindskolan i Vexjö syntes vilja
utveckla sig till ett nytt blindinstitut vid sidan af det vid Tomteboda, vara
utan grund.

Då. blindskolan i Vexjö för närvarande vore den enda förskola för
blinda i vårt land, och, äfven om ytterligare en dylik skola i enlighet
med kommitterades förslag inrättades vid Tomteboda, en sådan skola
för södra, delen af landet alltid komme att erfordras, ansåge kommitterade,
att det till blindskolan i Vexjö hittills å extra stat utgående anslag borde,’
pa de af skolans, styrelse angifna skäl, öfverföras å ordinarie stat.

Vid granskning af det af styrelsen ingifna förslag till stat för skolan
hade kommitterade icke funnit annan anledning till anmärkning än beträffande
de i staten upptagna två ålderstillägg för nuvarande föreståndaren
a tillhopa 1,000 kronor, hvilket belopp kommitterade ansåge böra
ur staten utgå. Kommitterade ville visserligen förorda beviljandet af dessa
ålderstillägg åt den nuvarande föreståndaren, hvilken hade att åberopa en
tjenstgörmgstid af 21 år och synnerligen goda vitsord öfver sin tjenstgöring,
. så mycket hellre som kommitterade, med afseende å den väsentliga
skilnaden mellan föreståndarens och lärarinnornas åligganden och ansvar
äfvensom deras löner, ansåge, att skolans föreståndare i hvarje fall
borde berättigas att komma i^ åtnjutande af två ålderstillägg, hvardera å
500 kronor, efter 5 och 10 ars väl vitsordad tjenstgöring, under det att
kommitterade, i likhet med blindkommittén, ansåge, att lärarinnornas mot -

Åttonde hufvudtiteln. 77

svarande ålderstillägg borde bestämmas till 300 kronor efter 5 och enahanda
belopp efter 10 års, likaledes väl vitsordad, tjenstgöring. Dessa
ålderstillägg, såväl för föreståndaren som för lärarinnorna, borde dock, i
likhet med ålderstilläggen å lönerna för direktorn och lärarne vid institutet
för blinda, utgå af det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag
till ålderstillägg och således icke upptagas i skolans stat. Kommitterade
ville således underdånigst tillstyrka, att det till skolan. utgående
anslag måtte från och med 1895 utgå med ett från 11,000 till 13,500
kronor förhöjdt belopp.

Hvad anginge den af styrelsen gjorda framställning om anslag till
nybyggnad för skolan, ville kommitterade framhålla, att, såsom redan antydts,
det icke blifvit till fullo ådagalagdt, att Vexjö vore den lämpligaste
platsen för en förskola för blinda, vare sig för hela landet eller ens för
Götaland, derest, i enlighet med kommitterades förslag, en särskild sådan
skola komme att inrättas för Svealand och Norrland.

För en blifvande nybyggnad för skolan kunde möjligen äfven å annan
ort tomtplats, ändamålsenligare än den nu föreslagna, stå att erhålla
till billigare pris eller tilläfventyrs utan någon som helst kostnad för statsverket.
Då härtill komme att, så vidt handlingarna utmärkte, tillfälle
att förvärfva den föreslagna tomtplatsen i Vexjö för det uppgifna priset,

12,000 kronor, icke längre förefunnes, samt kommitterade, efter granskning
af de uppgjorda ritningarna med tillhörande kostnadsförslag, funnit
med skäl kunna ifrågasättas, huruvida ej kostnaderna för en blifvande
nybyggnad för skolan skulle kunna i någon mån nedbringas, ansåge sig
kommitterade böra afstyrka nådigt bifall till styrelsens underdåniga framställning
i denna del.

Till statsrådsprotokollet den 13 januari 1894, då Eders Kongl.
Maj:t beslöt att till Riksdagen aflåta proposition om höjning af anslaget
till blindskolan i Vexjö samt om dess öfverflyttande från extra till ordinarie
stat, yttrade jag följande:

»I hvad kommitterade sålunda anfört, såväl beträffande blindundervisningens
fullständiga ordnande, så snart lämpligen ske kan, pa sätt kommitterade
förslagit, som ock särskildt i afseende å de af styrelsen för blindskolan
i Vexjö nu gjorda underdåniga framställningar, kan jag i allt väsentligt
instämma, med undantag deraf, att jag ej kunnat finna kommitterade
hafva haft tillräcklig anledning att ifrågasätta flyttning af blindskolan i Vexjö
från nämnda stad, hvarest sagda skola synes mig fortfarande lämpligast böra
vara förlagd, under förutsättning att kostnaderna för vare sig förhyrande
eller byggande af ändamålsenlig lokal icke visa sig större der än annor -

Åttonde faufvndtiteln.

städes. Erforderlig utredning i ämnet för att kunna för Riksdagen framlägga
fullständigt utarbetadt förslag till blindundervisningens ordnande i
öfverensstämmelse med de af kommitterade angifna grunder lärer emellertid
ej kunna, särskildt i afseende å de derför erforderliga ritnings- och
kostnadsförslag, under nu instundande riksdag hinna åstadkommas. På
de af blindskolans styrelse anförda skäl synes det mig emellertid vara
angeläget, att den redan nu af styrelsen begärda anslagsförhöjning beviljas
äfvensom anslaget till skolan öfverflyttas från extra till ordinarie stat.

Enligt förenämnda af styrelsen uppgjorda och af kommitterade förordade
förslag skulle för skolan å stat erfordras:

till aflöning åt föreståndaren.......;•............... kr. 2,000: —

* !» » 3 lärarinnor, 1,000 kronor till

hvarje .................................................................. » 3,000: —

till arfvode för sekreterare- och räkenskaps göroinål

m. m..................................... > 300: — kr. 5,300: —

till öfriga i förslaget upptagna utgiftsposter, utom till ålderstillägg
åt nuvarande föreståndaren .................................. kr. 20,400: —

Summa kr. 25,700: —

Härjemte skulle föreståndaren och lärarinnorna vara berättigade till
två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor för den förre och å 300 kronor
för hvar och en af de senare, efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad
tjenstgöring.

Till bestridande af dessa utgifter hafva beräknats:

årsafgifter af 40 elever .................

inkomst för försålda handarbeten
räntemedel............................................

............... kr. 12,000

............... » 150

.............. » 50

Summa kr. 12,200

Till betäckande af återstoden har styrelsen, som beräknat två ålderstillägg
åt nuvarande föreståndaren å tillhopa 1,000 kronor, begärt ett
anslag å 14,500 kronor.

Då ^ emellertid nämnda ålderstillägg synas mig böra, såsom kommitterade
föreslagit, utgå af det å åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag
till ålderstillägg och således icke uppföras å skolans stat, skulle anslaget
å denna stat bestämmas till endast 13,500 kronor.

Åttonde hufvudtiteln.

Jag hemställer således, att Eders Kong! Maj:t måtte, med förklarande
att Eders Kongl. Maj:t ämnar för en kommande riksdag framlägga förslag
till blindundervisningens fullständiga ordnande i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med omförmälda, af kommitterade angifna grunder, nu endast
föreslå Riksdagen

att, med godkännande af nyssnämnda aflöningsstat å tillhopa 5,300
kronor, besluta, att för tillämpningen af samma stat och till bestridande
af skolans utgifter i öfrigt, det hittills å extra stat uppförda anslag till
blindskolan i Vexjö må från och med år 1895 uppföras å ordinarie stat,
med ett från 11,000 kronor till 13,500 kronor förhöjdt belopp, äfvensom
medgifva,

att de för skolans föreståndare och lärarinnor afsedda två ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor för den förre och å 300 kronor för en hvar af
de senare efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, må utgå
af det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag till ålderstillägg;
samt

att två ålderstillägg må utgå för den nuvarande föreståndaren från
och med år 1895 med tillhopa 1,000 kronor.»

Eders Kongl. Maj:t täcktes gilla hvad jag sålunda hemstält och beslöt
i nåder att till Riksdagen aflåta proposition i öfverensstämmelse dermed.

Denna Eders Kongl. Maj ds framställning blef af Riksdagen på det
sätt bifallen, att Riksdagen anvisade till blindskolan i Vexjö för år 1895
ett extra anslag af 14,100 kronor.

Som skäl för detta sitt beslut anförde Riksdagen: Då, enligt hvad

departementschefen till statsrådsprotokollet anfört, frågan om ett definitivt
ordnande af blindundervisningen ännu icke fått den utredning, att förslag
i ämnet kunnat för Riksdagen framläggas, hade Riksdagen icke funnit
anledning att ingå i närmare pröfning af den plan härför, som blifvit
af 1893 års kommitterade utarbetad. Med afseende härå hade Riksdagen
endast velat uttala, att kommitterade syntes på ett fullt öfvertygande sätt
hafva ådagalagt, att blindundervisningen i vårt land borde kunna med
en ändamålsenlig anordning varda behörigen tillgodosedd genom de läroanstalter,
som redan kommit till stånd, jemte ytterligare en förberedande
skola för blinda barn. Då emellertid, såsom åt statsrådsprotokollet framginge,
Kongl. Maj:t hade för afsigt att inom den närmaste framtiden till
Riksdagen göra framställning om blindundervisningens fullständiga ordnande,
ansåge Riksdagen icke lämpligt att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit,
en fast organisation af blindskolan i Vexjö blefve genom fastställande af
stat för densamma redan då beslutad, hvarigenom utan tvifvel genomförandet
af de förändrade anordningar, som vid pröfningen af förenämnda

80 Åttonde hufvudtiteln.

fråga i hela dess vidd kunde befinnas erforderliga, skulle blifva försvåradt,
och hade Riksdagen följaktligen funnit sig icke böra bifalla Kongl. Majt:s
förslag, att. anslaget till denna skola måtte uppföras å ordinarie stat.
En förhöjning af det nu till blindskolan å extra stat utgående anslag
funne Riksdagen deremot vara af behofvet påkallad, och hade Riksdagen
vid Kongl. Maj:ts framställning i denna del icke annat att erinra, än att
ålderstilläggen åt den nuvarande föreståndaren syntes böra fortfarande
utgå med samma belopp som hittills, eller sammanlagdt 600 kronor, hvilket
ock motsvarade hvad af 1880 års blindkommitté i detta afseende föreslagits.
Da vid bibehållande af anslaget till blindskolan å extra stat ifrågavarande
ålderstillägg borde derifrån bestridas, syntes detta anslag, med inberäknande
af förberörda belopp 600 kronor till ålderstillägg åt föreståndaren, böra
uppföras med 14,100 kronor.

Genom nådigt bref den 22 juni 1894 befalde Eders Kongl. Maj:t direktionen
öfver institutet för blinda att inkomma med underdånigt yttrande
och förslag angående anordnandet af en förskola för blinda vid Tomteboda
i enlighet .med de af 1893 års kommitté föreslagna grunder samt att låta
uppgöra ritningar och kostnadsförslag till de byggnader, som för en sådan
skola kunde synas erforderliga.

Till åtlydnad häraf inkom direktionen den 23 sistlidne oktober till
Eders Kongl. Maj:t med berörda ritningar och förslag och anförde dervid,
att direktionen, vid granskning af det i bemälda kommittés utlåtande intagna
förslaget till stat för en blindskola, ansett det hvarken ur pedagogisk
eller ur ekonomisk synpunkt välbetänkt, att en särskild föreståndare
anstäldes för en förskola med 40 elever, då denna skola skulle ställas vid
sidan , af och förenas med ett institut, afsedt för 100 elever, utan hölle
direktionen före, att institutets direktor borde kunna förestå båda läroanstalterna,
möjligen mot åtnjutande af någon minskning i undervisningsskyldigheten
vid institutet och med biträde vid förskolan af en af dennas
lärarinnor, hvilkas antal i följd häraf torde böra ökas från tre till fyra.
Vidare ansåge direktionen, att några särskilda s. k. dagrum icke erfordrades,
utan att arbetsrummen borde göras så stora, att de kunde användas
till dagrum.

Med iakttagande häraf och i öfrigt af de utaf ofvan nämnda kommitté
föreslagna grunder hade direktionen låtit uppgöra ritningar och beskrifning
till byggnad för ifrågavarande blindskola; och hade dervid afseits,
att matsalar, musikrum, gymnastik-, sjuk- och badrum samt tvättstuga
skulle^ begagnas gemensamt med institutet, hvarförutom direktionen tilläte
sig påpeka, att korridorerna gjorts så rymliga, att äfven de i sin mån

Åttonde hufvudtiteln. 81

torde kunna afhjelpa frånvaron af dagrum, samt att för den lärarinna,
som skulle biträda föreståndaren, i planen upptagits två rum.

Det upprättade kostnadsförslaget slutade på ett belopp af 81,200
kronor, deri inbegripna kostnaderna för såväl gas- vatten- och afloppsledningar
som ock värmeledning, äfvensom kostnader, som komme att
föranledas af ändringar i institutets kök och ångpanneruin till följd af
förskolans anordnande vid Tomteboda.

Direktionen, som tillika låtit uppgöra förslag till utgifts- och inkomststat
för skolan, hvilken stat slutar å ett belopp af 21,000 kronor, hemställer
till sist, att Eders Kongl. Maj:t täcktes bereda institutet ersättning
för det belopp. 750 kronor, som direktionen af institutets medel utbetalt
till den person, hvilken uppgjort ifrågavarande ritningar och kostnadsförslag.

Direktionens nyssberörda underdåniga skrifvelse var åtföljd af följande
förslag till stat för en förskola för blinda å Tomteboda.

Inkomster:

Statsanslag ................................................................................ kr. 9,000: —

Arsafgifter af 40 barn, 300 kronor för hvarje ..................... » 12,000: —

Summa kr. 21,000: —

Utgifter:

Fastighetens underhåll .................................................... kr. 750: —

Lön till en första lärarinna...................................................... » 1,200: —

» » 3 lärarinnor, 1,000 kronor till hvarje...................... » 3,000: —

» »4 tjenare........................................................................ » 800: —

Till kosthåll för 40 barn och 4 tjenare, efter 50 öre per

dag....................................................................................... * 8,030: —

» beklädnad af 40 barn, efter 50 kronor för hvarje ...... » 2,000: —

» tvätt och renhållning.................................................... » 400: —

» bränsle och lyshållning ................................................. » 2,500: —

» sjukvård..................................................................... » 200: —

» undervisnings- och arbetsmateriel .................................... » 500: —

» inventarier............................................................................. * 600: —

» arfvode för sekreterare- och kamreraregöromål ........... » 300: —

» diverse utgifter................................................. » 720: —

Summa kr. 21,000: -—-

Bih. till Rikad. Prof. 18f).rJ. 1 Samt. 1 Afd.

82 Åttonde liufvudtiteln.

Lärarinnorna skulle — förutom förmånen af fri bostad och värme —
berättigas till två ålderstillägg, hvartdera å 300 kronor efter respektive 5
och Io0 års väl vitsordad tjenstgöring.

Åberopande hvad jag i ämnet yttrat till nyss berörda statsrådsprotokoll
den 13 januari 1894 och tilläggande att jag icke kan instämma i 1893
års kommitterades åsigt, att den årsafgift, som för lärjunge vid blindinstitutet
skulle erläggas från landsting, kommuner eller enskilde borde
höjas från det för närvarande bestämda beloppet, 300 kronor, till det af
blindkommittén föreslagna, 350 kronor, och icke heller deruti, att den ersättning,
landsting eller stad, som icke i landsting deltager, skulle ega att
af vederbörande (föräldrar, målsmän eller fångvårdsstyrelse) utkräfva, borde
begränsas till visst belopp för mindre bemedlade eller medellösa, hemställer
jag, att till Riksdagens pröfning måtte framläggas följande grunder för
blindundervisningens ordnande i vårt land:

att undervisningen för i skolåldern varande blinda barn, som ej tillika
äro döfstumma eller sinnesslöa, blifve obligatorisk från och med år 1898;

att sådant barn blifve skolpligtigt det år, under hvilket det fyller 7 år,
och att dess skolgång ej får uppskjutas längre än till det år, under hvilket
det fyller 9 år, dock med rätt för föräldrar eller målsmän att enskildt
sörja för undervisningen af de barn, hvilka stå under deras målsmanskap;

att barnet är skolpligtigt under de 10 år, som följa efter dess intagning
i skola, derest det icke före denna tid förvärfvat sådana insigter och
färdigheter, att det anses böra befrias från skolgång, eller är så svagt
begåfvadt, att dess fortsatta vistelse i skolan anses vara utan gagn;

att skoltvånget inträder successivt, så att år 1898 endast de barn, som
under detta år fylla 9 år, blifva skolpligtiga, dock int>d rätt för de barn,
som under samma år fylla 7 eller 8 år, att begagna undervisningen, om
och i den man i undervisningsanstalterna utrymme kan beredas för dem;

att, utom de redan befintliga undervisningsanstalterna för blinda,
blindinstitutet å Tomteboda, förskolan för blinda i Yexjö och handtverksskolan
i Kristinehamn, upprättas ännu eu förskola för blinda å Tomteboda;

att förskolan för blinda å Tomteboda beräknas företrädesvis för
Svealand och Norrland och skolan i Yexjö företrädesvis för Götaland;

att hvar och en af förskolorna anordnas för 40 barn och indelas i 4
ettåriga klasser;

att barn, som efter den genomgångna fyraåriga kursen visar sig förmöget
till vidare utbildning, bör öfverflyttas till blindinstitutet, men att
barn, som icke anses kunna göra sig till godo undervisningen å institutet,
får qvarstanna i förskolan ytterligare 2 år;

Åttonde hufvndtiteln.

att undervisningsämnena i förskolorna böra vara: kristendomskunskap,
modersmålet, räkning, åskådning, modellering, handarbete, sång och
gymnastik;

att vid förskolan i Vexjö anställas 1 föreståndare, 3 lärarinnor samt
nödig tjenstepersonal, och vid förskolan å Tomteboda, som förestås af
direktorn vid institutet för blinda, 1 första lärarinna, 3 lärarinnor samt
nödig tjenstepersonal;

att föreståndaren för skolan i Vexjö erhåller i årlig lön 2,000 kronor,
första lärarinnan vid skolan å Tomteboda 1,200 kronor samt hvar och en
af lärarinnorna vid båda skolorna 1,000 kronor;

att föreståndaren och lärarinnorna få fri bostad och värme vid
läroanstalten;

att såväl föreståndaren som lärarinnorna skola vara berättigade till
två ålderstillägg å 300 kronor livartdera efter respektive 5 och 10 års väl
vitsordad tjenstgöring, hvilka ålderstillägg skola utgå af det å riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag till ålderstillägg;

att för hvart och ett i förskola för blinda eller i institutet för blinda
intaget barn skall af vederbörande landsting eller af stad, som ej i landsting
deltager, erläggas en årlig afgift af 300 kronor;

att landsting eller stadsfullmäktige, hvarom här är fråga, ega att för
hvarje till landstingsområdet eller staden hörande barn, som är intaget i
förskola för blinda eller i blindinstitutet, bestämma en viss årlig afgift,
med hvilken föräldrar eller målsmän skola bidraga till betäckande af kostnaderna
för barnets underhåll och undervisning vid skolan;

att de föräldrar eller målsmän, hvilka icke ega tillgång till afgiftens
erläggande, böra genom fatttigvårdens försorg härutinnan understödjas; att,

när skoltvånget, blifvit fullständigt genomfördt, det blifve föremål
för pröfning, huruvida icke de vid institutet för blinda befintliga friplatser,
som betingas af statsbidraget, böra indragas, samt huru de till institutet
hörande donationsmedlen lämpligast kunna, i öfverensstämmelse med
donationsbrefvens innehåll, till blindundervisningens fromma användas och
statens utgifter för denna undervisning sålunda i någon mån minskas.

Under förutsättning att dessa grunder för blindundervisningens ordnande
af Riksdagen godkännas, får jag, under anhållan att vid redogörelsen
för erforderliga extra anslag få återkomma till frågan om anvisande
af medel för byggnad åt den ifrågasatta förskolan för blinda å Tomteboda,
underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes förslå Riksdagen,
att för tillämpning af den för förskolan för blinda i Vexjö uppgjorda
staten måtte på ordinarie stat beviljas ett. årligt belopp af 13,500 kronor,

[10]

Skrifmaterialier
och expenser,
ved
m. in.

84 Åttonde hufvudtiteln.

äfvensom att de för skolans föreståndare och lärarinnor afsedda två ålderstillägg,
hvartdera å 300 kronor efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad
tjenstgöring, må utgå af det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda
förslagsanslag till ålderstillägg.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

I öfriga ordinarie anslag under åttonde hufvudtiteln har jag icke att
föreslå annan förändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,
förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved rn. in., för närvarande
upptaget till 23,079 kronor, måtte höjas med 2 kronor, eller till 23,081
kronor.

Extra anslag.

Riksarkivet.

I skrifvelse den 22 september 1894 har riksarkivarien, med erinran [11.]
att Riksdagen, på framställning af Eders Kongl. Maj:t, för hvart och ett
af åren 1894 och 1895 på extra stat anvisat ett belopp af 1,700 kronor tväll i rikstill
arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän i riksarkivet, underdånigst hem- arkivet.
stält, att jemväl för nästkommande år enahanda anslag måtte riksarkivet
beredas.

Då, enligt hvad riksarkivarien upplyst, de skäl, hvilka föranledt Eders
Kongl. Maj:t att äska och Riksdagen att bevilja anslag för omförmälda
ändamål, fortfarande ega giltighet, tillstyrker jag i underdånighet, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för
år 1896 anvisa ett belopp af 1,700 kronor till arfvoden åt extraordinarie
tjenstemän i riksarkivet. •

Med anledning af riksarkivariens i förenämnda skrifvelse den 22 sep- [12.]
ternber 1894 gjorda framställning tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:tw?>/«<»^«/
måtte föreslå Riksdagen att till fortsatt utgifvande i tryck genom riksarkivet
af sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia,
på extra stat äfven för år''1896 anvisa ett belopp af 3,000 kronor, eller
samma belopp, som under flera föregående år varit för ändamålet beviljadt

I nyss omförmälda skrifvelse har riksarkivarien hemstält, att jemväl [13.]
för år 1896 måtte på extra stat beviljas 1,500 kronor till fortsatt ut-^s^*.»/
gifvande genom riksarkivet af »Svenska riksdag sakter jemte andra hand dagsakler»!
lingar, som höra till statsförfattningens historia under tidehvarf vet 1521
—1718».

Med anledning häraf och då de skäl, som föranledt Riksdagen att
under de senaste åren anslå medel för ifrågavarande ändamål, fortfarande

86 Åttonde liufvudtiteln.

ega tillämplighet, tillstyrker jag, det Eders Ivongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen att jemväl för år 1896 på extra stat bevilja för sagda ändamål
ett anslag af 1,500 kronor, eller samma belopp, som för innevarande år
blifvit anvisadt.

Nationalmuseum.

[14.] ^ Med anledning af intendentens vid nationalmuseum i skrifvelse den

^imiustridia'' ^ . seP*emker 1894 gjorda framställning hemställer jag, det Eders Kongl.
samlingar. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad förut skett, anvisa
jemväl för. ar 1896 ett extra anslag af 4,000 kronor för vård, underhåll
och tillökning af statens konstindustriella samlingar.

Lifrustk aminaren.

[^5.] Pa derom af föreståndaren för lifrustkammaren i skrifvelse den 26

kammaren sePteml)er }894 ?jord underdånig framställning tillstyrker jag, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för tillsyn, underhåll och vård
af lifrustkammarens samlingar in. m. anvisa på extra stat jemväl för år
1896 ett anslag af 5,800 kronor, att användas enligt samma grunder, som
hittills följts.

Universiteten.

[16.] På Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljades vid senaste riksdag

^o”rT för*anställande imder sex ar vid universitetet i Upsala af lektorer i tyska,

‘UpZia.'' franska och engelska språken ett anslag af 36,000 kronor, hvaraf för år
1895 anvisades 6,000 kronor. Jag tillstyrker nu i underdånighet, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att
af omförmälda anslag må för år 1896 anvisas 6,000 kronor.

[17.] Vid de två senaste riksdagarna hafva beviljats extra anslag af 1,000

Undermnm-kronor för uppehållande af undervisningen och examinationen i geografi
geni geografi. v id uriiversitetct j Upsala. Då de förhållanden, som påkallat detta anslag,
äro oförändrade, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att för berörda ändamål anvisa för år 1896 enahanda
belopp, eller 1,000 kronor.

[18.] Vid de tre senaste riksdagarne har på extra stat anvisats ett belopp

Ubm7elTi af 2>500 kronor till arfvode^ åt extra ordinarie amanuenser vid uniUpsaia.
rersitetslnhlioteket i Upsala, Da detta anslag fortfarande är af behofvet

Åttonde hufvudtiteln. 87

påkallan, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för ifrågavarande ändamål bevilja för år 1896 ett extra anslag åt

2,500 kronor.

Akademiska konsistoriet i Upsala bär anhållit om beredande af an- [19.]
slag till inköp af instrument för det zootomiska laboratoriet. Denna an-^™*™* för
hållan grundar sig på en af professorn T. Tullberg och extra ordinarie laboratoriet i
professorn A. Wirén gjord framställning af följande innehåll. uPsaia.

I följd af den utveckling, undervisningen i zoologi under de senare
åren tagit, hade vid de zootomiska öfningarna mikroskopiska undersökningar
af djurkroppar kommit att spela en allt större roll. Pa grund
häraf hade för det zootomiska laboratoriet behofvet af en tillräcklig uppsättning
af mikroskop och andra för sådana undersökningar nödiga instrument,
afsedda för såväl den elementära undervisningens som de vetenskapliga
arbetenas bedrifvande, blifvit allt mera trängande.

Det hade visserligen lyckats att genom inskränkningar på andra områden
under den tid af sexton år, hvarunder laboratoriet varit i verksamhet,
med dess ordinarie inkomster så småningom hopsamla ett antal
af sju mikroskop. Sålunda hade behofvet kunnat någorlunda fyllas,, så
länge mikroskopiska öfningar förekommit endast för filosofie licentiatexamen.
Men då numera årslånga kurser, vid hvilka sådana öfningar
nästan dagligen förekomma, inrättats så väl för filosofie kandidat- som
för licentiat-examen, hade icke blott behofvet af mikroskop och andra för
nämnda öfningar nödvändiga instrument mer än fördubblats, utan äfven
laboratoriets utgifter för undervisningsmateriel måst ökas. Under de senaste
åren hade också bristen på mikroskop och mikrotomer varit synnerligen
känbar, på samma gång som det visat sig omöjligt att utan extra anslag
anskaffa det för den dagliga undervisningen nödvändiga antalet sådana
instrument.

Det zootomiska laboratoriets årsanslag uppginge till 1,000 kronor.

Denna summa räckte ej på långt när till betäckande af de arliga utgifterna
för dissektions- och annan undervisningsmateriel, sprit, gas, vatten
m. m., hvarför ej obetydliga afgifter måste påläggas de studerande, som
* deltoge i öfningarna (50 kronor för kursen för filosofie kandidat- och 30
kronor för licentiat-examen). Äfven om dessa afgifter ökades, hvilket
dock k na]»past syntes i någon nämnvärd grad kunna ske, skulle likväl
laboratoriet aldrig utan extra anslag kunna erhålla en tillräcklig uppsättning
af instrument. Ej heller kunde man för framtiden fortsätta pa
den väg, på hvilken man hittills sökt reda sig, nemligen att emot veckoafgifter
af 25 till 50 öre hyra mikroskop af nationsföreningar och andra

88 Åttonde hufvudtiteln.

studentsällskap, som hölle sig med sådana. De instrument, som på detta
sätt kunde erhållas, vore nemligen oftast af sämsta beskaffenhet, gamla
och vanvårdade. Och icke ens sådana hade alltid kunnat i tillräcklig
mängd anskaffas.

Behofvet af instrument, som nu på en gång borde inköpas, beräknades
till sju mindre mikroskop, afsedda för deltagare i de zootomiska
öfningarna, ett större mikroskop för vetenskapliga arbeten, en del biapparater
till de mindre mikroskopen samt en större och en mindre mikrotom,
hvilket allt enligt bifogadt kostnadsförslag belöpte sig till en summa
af 3,074 kronor 23 öre, hvari dock icke frakt och tullomkostnader vore
inberäknade. På grund häraf har begärts ett extra anslag å 3,000 kronor
eller lika stort belopp, som vid 1888 års riksdag beviljades universitetet
i Lund för samma ändamål.

Till berörda, af universitetskanslern förordade framställning anser jag
mig böra tillstyrka bifall och hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att till anskaffande af instrument för zootomiska
laboratoriet vid universitetet i Upsala på extra stat för år 1896 anvisa
ett belopp af 3,000 kronor.

[20.] Akademiska konsistoriet i Upsala har vidare, med anledning af en

Biträden vid utaf extra ordinarie professorn H. H. Hildebrandsson gjord framställning,
Tnatitutionen^i anhållit om utverkande af ett tillfälligt anslag, att användas till arfvoden
Upsala. åt två extra biträden vill meteorologiska institutionen under den tid derstädes
komme att pågå särskilda, enligt internationel öfverenskommelse
anordnade molnobservationer. I berörda framställning har anförts följande.

För den moderna väderlekslärans utveckling vore det närmare studiet
af luftströmmar nes rörelser af största vigt. Först i den mån lagarne för
luftcirkulationen blefve utredda, kunde väderleksläran blifva af betydelse
och medföra ett allt större gagn för det praktiska lifvet, särskildt för jordbruket,
fiskerierna, sjöfarten och helsovården. Detta framginge oemotsägligt
af de senaste årtiondenas erfarenhet i nästan alla civiliserade länder,
i Indika med icke obetydliga kostnader meteorologiska anstalter och observatorier
för detta ändamål upprättats. Äfven icke fackmän kunde lätt
inse, att, om man ville lära känna strömmarnes gång i lufthafvet och den T
allmänna cirkulationen i detsamma, det icke vore tillräckligt att studera
hvad som försigginge på bottnen af detta haf eller i närheten af jordytan,
utan man måste ock söka utforska rörelserna hos de strömmar, som herskade
i de högre rymderna. Detta skedde lättast genom iakttagande och
mätande af molnens rörelser.

Dylika iakttagelser hade under mer än tjugu år för berörda ändamål

Åttonde hufvudtiteln. 89

af professor Hildebrandsson anordnats på en mängd platser både inom och
utom landet. Tillsammans med den engelske meteorologen Abercromby
hade han uppgjort en ny klassifikation af de olika molnslagen, hvilken
nu vore antagen i snart sagdt alla länder; och de olika molnslagens medelhöjder
vore noggrant bestämda af åtskilliga meteorologer dels i Sverige
dels i Nordamerika. Dessa arbeten hade visat sig leda till vigtiga resultat,
hvilka bekräftats äfven i andra länder.

Vid den meteorologiska konferensen i Munchen 1891 framstälde professor
Hildebrandsson på grund häraf förslag, att dylika iakttagelser och
mätningar skulle under ett års tid samtidigt utföras på några platser kring
norra Atlanten emellan eqvatorn och polcirkeln, på det att luftcirkulationen
på denna för oss vigtigaste delen af jordytan måtte blifva genom
direkta iakttagelser på olika höjder närmare utredd. Konferensen tog
frågan i allvarligt öfvervägande och beslöt att utsträcka den ifrågasatta
undersökningen, så vidt möjligt, till hela jorden, så att under ett års tid
öfver hela jorden samtidiga moln observationer och molnmätningar skulle
efter en gemensam plan anställas i alla civiliserade länder och deras kolonier.
Tillika uppdrogs åt Hildebrandsson att utarbeta förslag till instruktion
för detta stora företag och att redogöra för de olika observationsmetoder,
som lämpligen kunde för ändamålet användas.

Detta uppdrag hade Hildebrandsson fullgjort och med anlitande till
det yttersta af meteorologiska institutionens medel skaffat och afprofvat
nödiga, mer eller mindre dyrbara instrument. Under år 1894 skulle den
permanenta internationela meteorologiska komitén sammanträda i Upsala
för att utfärda definitiva instruktioner och fastställa tiden för observationernas
början. Möjligen komine denna början att bestämmas till någon
dag redan under år 1894; beroende detta derpå, huru snart de i företaget
deltagande länderna kunde blifva färdiga med sina förberedelser och särskilt
huru snart det stora antalet instrument kunde hinna förfärdigas.
I vårt land vore sådana redan under tillverkning för Ryssland och holländska
Ostindien.

Skulle emellertid Upsala meteorologiska observatorium, från hvilket
så väl planen som förberedelserna till detta företag utgått, kunna i detsamma
deltaga, vore ett mindre anslag oundgängligt. Behöfliga instrument
vore, som sagdt, med observatoriets medel anskaffade, men hvad som nödvändigt
erfordrades vore arbetskraft. Meteorologiska observatoriets personal
bestode endast af föreståndaren, en ordinarie och eu lönlös extra
ordinarie amanuens; och det funnes ingen möjlighet att dessa utöfver sina
vanliga tjenståligganden skulle kunna åtaga sig det nu ifrågasatta ganska

Bill. till lille sd. Prof. 1895. I Sami. 1 Afd. 19

90 Åttonde liufvudtiteln.

betydliga^ arbetet, vid hvithet alltid två personer blefve samtidigt sysselsatta.
Sa ofta väderleken det tilläte, skulle nemligen tre gånger om dagen
fotografering och mätning af olika molnslag företagas, och denna massa
af ^observationer skulle sedan vederbörligen beräknas och tabuleras, så att
två personer komme att härmed vara sysselsatta större delen af hvarje dag.

På grund häraf har professor Hildebrandsson begärt ett anslag för
en gång af 2,500 kronor till aflönande af två extra biträden vid ifrågavarande
observationer.

Universitetskanslern har härom yttrat, att det begärda anslaget visserligen
icke kunde anses stå i omedelbart sammanhang med den akademiska
undervisningen, men dock måste betecknas såsom ganska betydelsefullt för
Upsala universitet, enär saknaden af detta anslag skulle för en af universitetets
vigtigare institutioner, hvilken tillvunnit sig högt anseende både
inom och utom fäderneslandet, omöjliggöra deltagandet i ett vetenskapligt
forskningsarbete, till hvilket just denna institution tagit initiativet och för
hvilket den ock hittills gått i spetsen.

Ofvanberörda sammanträde i Upsala har numera egt rum, och med
afseende a hvad sålunda förekommit finner jag mig böra tillstyrka, det
Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning derom, att
till arfvoden åt tva extra biträden vid meteorologiska institutionen i Upsala
under det år, ofvan omförmälda molnobservationer komma att pågå, måtte
på extra stat för år 1896 anvisas ett belopp af 2,500 kronor.

[21.] Vid 1889 års riksdag beviljades, på det att en extra ordinarie pro Aflöning

åt enfessur inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund måtte kunna till6
°’iPUnd?mas, anslag af 4,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner
blefve härför tillgängliga; och har sagda belopp anvisats för hvartdera af
åren 1890—1895. Då medel å universitetets stat ännu icke äro att för
ifrågavarande ändamål tillgå, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
till Riksdagen gorå framställning om anvisande för år 1896 af 4,000 kronor
till aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska fakulteten
i Lund.

[22.] Vid 1889 års riksdag beviljades ett anslag af 36,000 kronor för an nkt"oVerSiLlS~

stä^an<^e under sex år vid universitetet i Lund af lärare i tyska, franska
und.()cji engeisjca Språken, och af detta anslag hafva för hvartdera af åren 1890
1895 anvisats 6,000 kronor. Hela anslaget är således nu anvisadt. Med
anledning häraf hafva vederbörande akademiska myndigheter framhållit
angelägenheten af fortfarande anslag för ifrågavarande ändamål och dervid
vitsordat den stora nytta, som de studerande enligt hittills vunnen erfaren -

Åttonde hufvudtiteln. 91

het haft af den praktiska språkundervisning, som af universitetslektorerne
meddelats. På grund häraf får jag, under erinran att vid förra årets riksdag
förnyadt anslag för samma ändamål beviljades universitetet i Upsala,
i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t behagade till Riksdagen
göra framställning derom, att för anställande under ytterligare sex ar vid
universitetet i Lund af lektorer i tyska, franska och engelska språken må
beviljas ett extra anslag af 36,000 kronor och deraf för år 1896 anvisas

6,000 kronoi''.

Under åberopande af de skäl, som förut anförts för beviljande af ett [23.]
personligt anslag åt docenten vid universitetet i Lund Sven Söderberg, iav Arfvode «< r>-jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks- cen^"bfr''gf0''
dagen att såsom särskilt arfvode åt docenten Söderberg för år 1896 anvisa
ett extra anslag å 2,000 kronor, med vilkor att Söderberg under
nämnda år egnar sin tjenst åt universitetets historiska museum samt myntoch
medaljkabinett.

Vidare hemställer jag, att, på det vice bibliotekarien vid universitetet [24.]
i Lund August Jacob Theodor Palm må fortfarande komma i åtnjutande Lönetillägg åt
af det honom vid 1889 års riksdag beviljade personliga lönetillägg, Eders/j*^"''^
Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig framställning derom, Palm.
att för nämnda ändamål må anvisas för år 1896 ett extra anslag af 500
kronor.

Likaledes hemställer jag, att, på det kamreraren vid universitetet i Lund [25.]
Oscar Gerhard Regnell må fortfarande komma i åtnjutande af det honomunetiUägy åt
vid 1891 års riksdag beviljade personliga lönetillägg, Eders Kongl. Maj:t ““‘''a a
täcktes föreslå Riksdagen att såsom personligt lönetillägg åt Regnell för Regndi.
år 1896 på extra stat anvisa samma belopp som det för innevarande
år anslagna, eller 750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Med anledning, af gjord anmälan om det fortfarande behofvet af arf- [26.]
voden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund tillstyrker jag, det UniversitetsEders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad under 1

flora år egt ruin, jemväl för år 1896 på extra stat anvisa 1,500 kronor
till arfvoden åt extra biträden vid nämnda bibliotek.

92 Åttonde hufvudtiteln.

[27.] Enär det anslag, som för de senare åren beviljats till arfvode åt en

Arfvode åt eninstrumentmakare vid fysiologiska institutionen i Lund, fortfarande är bemalare!
höfligt, tillstyrker jag, att till Riksdagen måtte göras nådig framställning
derom, att för omförmälda ändamål må för år 1896 anvisas ett extra
anslag till samma belopp som förut, eller 500 kronor.

[28.] o Vid förra årets riksdag beviljades för uppförande af en ny byggnad
Byggnad för åt anatomiska institutionen i Lund ett anslag af 149,000 kronor, hvaraf
mför innevarande år anvisades 50,000 kronor. Då återstoden torde kunna
Lund. utan olägenhet fördelas på två år, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t
behagade föreslå Riksdagen att af berörda anslag anvisa för år 1896 ett
belopp af 50,000 kronor.

[29.] Redan år 1890 gjorde juridiska fakulteten vid universitetet i Lund fram iilihållande

filning om ett årligt anslag af 6,000 kronor till en ny ordinarie professorsaf
undervis- befattning inom fakulteten. Härvid medgaf visserligen fakulteten, att förhålningfch
exa- landet med afseende å dess lärarekrafter blifvit något förbättradt derigenom,
speciel privat- att Riksdagen pa Kongl. Maj:ts förslag beviljat ett anslag på extra stat, på
ratt. det att tillsättandet af fakultetens andra e. o. professorsbeställning icke
längre skulle fördröjas; men fakulteten ansåg sig det oaktadt böra göra
framställning om en ny professorsbeställning för speciel privaträtt, d. v. s.
handels-, vexel- och sjörätt jemte näringsrätt. I fall denna fakultetens anhållan
bifölles, skulle ämnesfördelningen inom fakulteten ställa sig sålunda
:

en professur för svensk civilrätt,

3 » » speciel privaträtt,

s » » straffrätt, krigslagfarenhet och juridisk encyklopedi,

» » » processrätt,

» » » romersk rätt och rättshistoria,

s 3 » politisk ekonomi och finansrätt, samt

!> s statsrätt, folkrätt och allmän administrativrätt med kyrko rätt.

Af denna sammanställning framgår lätt, att, äfven om den ifrågasatta
förstärkningen vunnes, flere lärostolar ändock komme att omfatta väl
många och vidsträckta läroämnen, så att lärareantalet ingalunda kunde
anses blifva öfverflödigt stort. Någon skilnad hade vid sammanställningen
icke gjorts mellan ordinarie och extra ordinarie professurer, emedan bådadera
intoge sammanställning till undervisningen, och det derför lätt kunde
inträffa i Lund, såsom länge varit förhållandet i Upsala, att vården af

Åttonde hufvudtiteln. 93

ett ämne flyttades från ordinarie till extra ordinarie professor eller
tvärtom.

Det ofvan framhållna behofvet hade under lång tid varit i hög grad
känbart. Redan år 1875 lyckades fakultetens upprepade framställningar
om det ordinarie lärareantalets ökande från sex (4 professorer och 2 adjunkter)
till sju (5 professorer och 2 adjunkter) vinna det afseende, att
Riksdagen till förstärkande af fakultetens lärarekrafter beviljade ett årligt
anslag af 4,500 kronor, eller det belopp hvartill en ordinarie professors
lön då för tiden uppgick. Den‘ lättnad, som sålunda vunnits, hade dock
kort derefter gått förlorad, då vid adjunktsinstitutionens ombildning, hvilken
borde försiggå utan öfverskridande af befintliga anslag, lärareantalet
åter reducerades till sex (4 ordinarie och 2 extra ordinarie professorer).
På grund af ogynsamma omständigheter kunde emellertid den ena af de
extra ordinarie professurerna icke tillsättas, förr än Riksdagen för detta
ändamål beviljat ett extra anslag, hvarför juridiska fakulteten i Lund eu
lång tid varit inskränkt till 5 lärareplatser, under det att bemälda fakultet
i Upsala länge förfogat öfver 5 ordinarie och 2 extra ordinarie professorsbefattningar
samt dessutom 2 fasta docentstipendier.

En sådan skilnad emellan de båda universiteten kunde icke vara gagnelig.
Om ej betänkliga verkningar deraf skulle uppstå och statens tjenster
komma att beklädas med män af väsentligt olikartad grundläggande
juridisk bildning, måste derför de akademiska studierna vid båda universitetens
juridiska fakulteter bedrifvas i någorlunda lika omfattning och
examensfordringarna hållas väsentligen vid samma nivå. Likhet i detta
afseende vore visserligen stadgad, men med ett ringare lärareantal kunde
undervisning icke gifvas i samma utsträckning som med ett större, och
derför kunde icke heller, oaktadt allt ärligt bemödande, examensfordringarna
upprätthållas vid sitt rätta mått, då de i hvarje ämne måste stå i
fortgående samband med motsvarig undervisning, hvartill tiden för den
med många vidsträckta läroämnen betungade läraren icke kunde räcka
till, äfven om det skulle lyckas honom att, trots splittringen af sin verksamhet,
hålla sig sjelf uppe i jemnhöjd med vetenskapens fordringar och
att följa den städse växande åt de olika hållen sig förgrenande vetenskapliga
litteraturen.

Svårigheterna vid ett dylikt förhållande måste tydligen blifva dess
mer känbara, i samma mån som ett större lärjungeantal t o ge. lärarnes
tid och krafter i anspråk. I huru hög grad antalet juris studiosi i Lund
tilltagit, vore emellertid väl känd!. Så hade detta vårterminen 1875 —
det år, då, såsom ofvan anförts, behofvet af flere än sex lärare första
gången af Riksdagen erkändes — utgjort endast 54, medan det vårterminen

Åttonde hufvudtiteln.

1890 uppgått till 222. Det hade således under denna tid mer än fyrdubblats.
Visserligen vore antalet juris studiosi i Upsala icke obetydligt
större än i Lund, men hvad lärarnes arbete anginge, utjemnades detta
väsentligen deraf, att i synnerhet under senare åren antalet i Lund aflagda
juridiska examina varit i det närmaste jemnstort med det i Upsala. Så
aflades examen till rättegångsverken under år 1888 af 40 i Upsala och af
38 i Lund samt under år 1889 af 47 i Upsala och af 50 i Lund. Härtill
komme dessutom, att procenttalet af de studerande, hvilka icke bestått
profvet utan måst underkännas, i Lund varit icke obetydligt större än i
Upsala. Men pröfningen af dessa examinander vore för lärarne ingalunda
mindre ansträngande än den af de godkände. Förklaringen af det förhållandet,
att, oaktadt lärjungeantalet i Lund varit mindre, antalet examinander
derstädes varit jemnstort med det i Upsala, läge deruti, att,
enligt hvad statistiska jemförelser mellan universiteten gifvit vid handen,
studietiden för juris studiosi i medeltal varit omkring ett år kortare i
Lund än i Upsala, äfvensom deruti, att ett för hvarje termin växande
antal juris studiosi efter en längre eller kortare studietid i Upsala öfverflyttat
till Lund, naturligtvis i förhoppning att sålunda kunna förkorta
studietiden.

Huru mycket mer den juridiska fakultetens lärare i Lund varit betungade
af undervisning och examination än öfrige universitetslärare derstädes,
framginge i någon mån af en enkel jemförelse mellan antalet lärare
och studenter inom den juridiska och de öfriga fakulteterna. Vårterminen
1890 utgjorde de ordinarie lärarnes antal inom juridiska fakulteten 6 och
antalet juris studiosi 222, alltså 37 lärjungar för hvarje lärare, under det
de öfriga fakulteterna räknade tillsammans 36 ordinarie lärareplatser och
585 studerande, alltså något öfver 16 studerande för hvarje lärareplats,
d. v. s. icke ens hälften så stort antal som inom juridiska fakulteten. Derigenom
uttrycktes dock ingalunda skilnaden fullständigt, emedan de flesta
lärare inom juridiska fakulteten hade att meddela undervisning och anställa
pröfning i ett flertal ämnen.

Denna juridiska fakultetens framställning om anslag till en ny ordinarie
professorsbefattning i speciel privaträtt förordades af det större akademiska
konsistoriet i Lund samt kanslern för rikets universitet och har
sedermera år efter år upprepats.

Vid sammanträde den 30 sistlidne maj beslöt fakulteten att åter förnya
densamma. Men som behofvet af förstärkning i fakultetens lärarekrafter
för närvarande vore synnerligen trängande, ansåg sig fakulteten
böra hemställa, att, derest berörda anslag icke kunde för det närvarande

Åttonde hufvudtiteln. 95

erhållas, ett tillfälligt anslag å 1,500 kronor måtte beredas att, intill dess
anslag till en ordinarie professorsbefattning blefve beviljad^ årligen utgå
till uppehållande af undervisning och examination i speciel privaträtt,
deri inbegripet näringsrätt, sjörätt och vexelrätt. Och hafva det större
akademiska konsistoriet och universitetskanslern med anledning häraf gjort
anhållan om utverkande af ett dylikt anslag.

En förstärkning af lärarekrafterna inom juridiska fakulteten i Lund
måste efter den utredning, som blifvit af fakulteten gjord, anses synnerligen
behöflig, men synes behofvet för närvarande lämpligen kunna tillgodoses
genom den mera provisoriska anordning, som fakulteten sjelf föreslagit;
och anser jag mig derför böra hemställa, att Eders Kongb Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att bevilja ett tillfälligt anslag till uppehållande
af undervisning och examination i speciel privaträtt och att i sadant afseende
för år 1896 på extra stat uppföra ett belopp af 1,500 kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Med anledning af vederbörandes anhållan om fortfarande anslag till
arfvoden åt tvä amanuenser vid Karolinska institutet, för hvilka sadant anslag
under en följd af år beviljats, får jag tillstyrka, att Eders Kong! Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1896 å extra stat anvisa:

till arfvode åt en amanuens vid Karolinska institutets gy nekologiska

klinik................................................................. kronor 900:

» arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska laboratorium
..................................................................................... * 900:

De skäl, som föranledt Eders Kong! Maj:ts under de närmast föregående
åren hos Riksdagen gjorda och af densamma bifallna framställningar
om anslag till uppehållande såväl af den pediatriska kliniken vid
Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn som af eu pediatrisk
poliklinik i hufvudstaden, ega, på sätt af vederbörandes förnyade framställning
i ämnet framgår, fortfarande giltighet. Fördenskull hemställer
jag i underdånighet, det Eders Kongl. Mapt täcktes föreslå Riksdagen att
på extra stat för år 1896 anvisa:

till en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vård -

anstalt för sjuka barn........................................................ kronor 1,800:

» eu poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm ............ » 2,800: —

[30.]

Arfvoden åt
amanuenser.

[31.]

Kliniker för
barnsjukdomar.

96 Åttonde hufvudtiteln.

under vilkor, livad sistnämnda anslag beträffar, att Stockholms stad för
polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1896.

[32.] Vidare hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks leultkåTi

‘a (hl"ei\anslag a l^OO kronor måtte, i likhet med hvad för de se ändamåi0nare

aren egt rum, å extra stat för år 1896 beviljas till bekostande af
teckningar i vetenskapliga ändamål vid Karolinska institutet.

[33.] Enär det vid de två senaste riksdagarne beviljade anslag af 500 kronor

0^kUnn;en^a anskaffande och underhåll af materiel för oftalmiatriska kliniken vid

Karolinska institutet fortfarande är behöflig!, får jag i underdånighet tillstyrka,
^ det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för omförmälda
ändamål anvisa för år 1896 samma belopp eller 500 kronor.

[34.] Lärarekollegiet vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet har hos
Hygieniska kanslern för rikets universitet gjort framställning om utverkande af
anslag bland annat för underhåll och utveckling af institutets hygieniska
museum; och har kanslern med öfverlemnande af denna framställning i
underdånighet hemstält, att för nämnda ändamål måtte, på sätt lärarekollegiet
begärt, beviljas på extra stat för år 1896 ett belopp af 500
krono!’.

Till stöd för denna anhållan har lärarekollegiet framhållit, hurusom
pa initiativ och bekostnad af styrelsen för stiftelsen »Lars Hiertas minne»,
i början af 1880-talet vid institutet bildades ett hygieniskt museum, hvilket
sedermera, efter det den gamla anatomibyggnaden vid institutet af
professor G. Retzius för ändamålet inköpts och till institutet öfverlemnats,
blifvit i denna byggnad inryindt. De hygieniska samlingarna hade emellertid
fortfarande egts af stiftelsen »Lars Hiertas minne», hvilken dock år
1886 till institutets disposition öfverlemnat ett belopp af 4,000 kronor,
som, så länge den gamla anatomibyggnaden qvarstode, skulle förvaltas såsom
en fond, hvars ränteafkastning borde användas till byggnadens och,
i den mån tillgångarna det medgåfve, till de der förvarade hygieniska
samlingarnas vård och underhåll, men, om byggnaden refves, vore afsedd
att sätta institutet i tillfälle att fullgöra vissa institutet då åliggande skyldigheter.
Numera hade dock bemälda stiftelse till institutet såsom gåfva
öfverlemnat äfven sjelfva samlingarna tillika med ett ytterligare penningebelopp
af 1,713 kronor 49 öre, hvarjemte fru Anna Retzius, född Hierta,
skänkt 1,500 kronor att utgå med 500 kronor under hvart af åren 1892,
1893 och 1894 för att användas till museets underhåll och tillsyn.

Museet vore således numera fullständigt införlifvadt med institutet

Åttonde hufvudtiteln.

och förestodes af professorn i allmän helsolära. Det omfattade föremål
af mångahanda slag, hvilka'' egde hygieniskt intresse, såsom modeller, ritningar
och annan åskådningsmateriel, apparater, undersökningsinstrument
m. m., afseende luftvexling, uppvärmning, renhållning, desinfektion, skolor,
sjukhus o. s. v. Många af dessa saker undersöktes och pröfvades å museet
eller å den hygieniska institutionen; och föremål finge af fabrikanter
och handlande utställas å museet, om de erbjöde hygieniskt intresse för
undervisningen eller för allmänheten. Genom att sålunda till utställning
mottaga i hygieniskt afseende värdefulla föremål undginge museet i vissa
fall kostnaderna för inköp af desamma. Vissa föremål, såsom sämre konstruktioner,
för hvilkas användande borde varnas, samt en del utländska
alster af större hygieniskt intresse måste dock förvärfvas genom köp.

Då inköpen sålunda kunde i väsentlig män inskränkas, blefve museets
upprätthållande ej dyrbart. Dertill fordrades nemligen, utom utgifterna
för inköpen, blott kostnader för renhållning och vård samt för tillsynen,
då museet hölles öppet för allmänheten. Men, ehuru jemförelsevis obetydliga,
kunde dock nämnda kostnader icke bestridas af den hygieniska
institutionen, hvilken visserligen till sin disposition hade ett årligt anslag
af 1,200 kronor för undervisningens och institutionens upprätthållande,
men saknade anslag till vaktmästare.

För den hygieniska undervisningen vid institutet vore museet oundgängligen
nödvändigt. Derifrån hemtades ständigt för föreläsningarna erforderliga
modeller och apparater; ofta gjordes ock demonstrationer å sjelfva
museet för kandidater och läkare. Men ej blott den högre undervisningen
hade gagn och behof af museet; detta hade under de senaste åren äfyen
afgiftsfritt användts af flere lärare för populära hygieniska kurser och hygienisk
undervisning af elever vid tekniska skolor.

Museet hade hittills hållits öppet för allmänheten två timmar hvarje
vecka mot en inträdesafgift af 10 öre för person. De influtna afgifterna
hade dock ingalunda varit tillräckliga att betacka kostnaderna för tillsyn
och renhållning,0 oaktadt allmänheten visat ett mycket stort intresse att besöka
museet. Årligen hade nemligen omkring 400 personer erlagt afgift
för besök i detsamma, häri icke inberäknade de, hvilka af lärare åtnjutit
undervisning derstädes. Den besökande allmänheten hade till stor del utgjorts
af arbetare och mindre bemedlade personer, hvilka sedermera i sina
hem eller i sitt arbete tillämpat de erfarenheter, de å museet inhemtat.
Att stänga museet för dessa skulle utan tvifvel medföra stora olägenheter,
men af brist på medel blefve det dock nödvändigt, derest icke ett anslag
för museets underhåll och utveckling kunde beredas. Af gjorda beräkningar
framginge emellertid, att ett anslag af 500 kronor om året skulle

Bill. till Rilcsd. Prot. 1895. 1 Sami. 1 Afd. 13

98 Åttonde hufvudtiteln.

vara tillräckligt för museets upprätthållande samt för att afgiftsfritt hålla
det tillgängligt för den stora allmänheten två timmar hvarje vecka.

Hvad karolinska institutets lärarekollegium sålunda anfört, synes mig
tillräckligt ådagalägga vigten och behofvet af ett särskildt anslag för det
hygieniska museet; och då någon erinran icke är att göra mot det föreslagna
beloppet, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
ville föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1896 bevilja ett anslag af
500 kronor till underhåll och utveckling af det hygieniska museet vid
karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Allmänna läroverken och pedagogierna.

[35.] För att äfven under år 1896 må beredas tillfällig löneförbättring åt

Tillfällig lone-lärarne vid de allmänna läroverken och pedagogierna, att utgå efter samma
fo> bättring. gruTK]er som för innevarande år, hemställer jag i underdånighet, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1896 anvisa
enahanda belopp, som för ändamålet är i detta års riksstat uppfördt, eller
345,725 kronor.

[36.] Likaledes hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till avfvo den
Årfvoden åt åt extra lärare samt till arfvodesförhöjning åt extra ordinarie ämneslärare
ex''m. m.are vid de allmänna läroverken af Riksdagen på extra stat för år 1896 äska
enahanda belopp, som under de senaste åren anvisats, eller tillsammans

100,000 kronor.

[37.] Vid de två senaste riksdagarne hafva till bestridande af förhöjd af Afloning

åt löning åt ordinarie teckningslärare vid rikets allmänna läroverk under tjenstlärareZtder
ledighet på grund af sjukdom beviljats förslagsanslag på extra stat till be sjukdom.

lopp af 3,000 kronor; och får jag i underdånighet hemställa, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1896 på extra
stat bevilja ett förslagsanslag å 3,000 kronor för sagda ändamål.

Högre lärarinneseminariet.

[38.] För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet

Tillfällig iöne-af tillfällig löneförbättring jemväl för år 1896, att utgå efter samma grunforbattimg.
jer gom <jen fgr innevarande år beviljade, tillstyrker jag, att Eders Kongl.

Åttonde hufrudtiteln.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1896 på extra stat anvisa enahanda
belopp som hittills, eller 4,000 kronor.

Med anledning af direktionens underdåniga framställning om fort- [39.]
farande anslag dels för uppehållande af den vid seminariet anordnade val- Fjerde Styfna
fjerde årskursen dels för beredande af undervisning i huslig ekonomi kurs m''
får jag, under åberopande af de skäl, som förut anförts för beviljande af
särskilda anslag för dessa ändamål, i underdånighet hemställa, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om anvisande på
extra stat för år 1896 af samma belopp som förut, eller

för uppehållande af den valfria fjerde årskursen 3,000 kronor och
för undervisning i huslig ekonomi 5,000 kronor.

Folkundervisningen.

Då de skäl, som föranledt Eders Kongl. Maj:t att af senast församlade hqj
riksdagar äska anslag till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folk- Låneförbält.
skolelärareseminarierna samt till arfvoden åt teckningslärare för extra tjenst-™?^ rn.^åt
göring och till extra arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier, oförändrade^^™,
qvarstå, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen seminarierna,
att till beredande af nämnda löneförbättring och arfvoden för år 1896,
enligt samma grunder, som för år 1895 blifvit bestämda, på extra stat anvisa
ett belopp af 33,300 kronor.

Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkhög- [41.]
skolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel, hemställer jag, att Eders Kongl. Underttsd
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att äfven för år 1896 på extra stat anvisafS^kZr.
ett belopp af 15,000 kronor.

De tekniska läroverken.

Sedan 1890 års riksdag, på Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda fram- [42.]
ställning, beviljat 5,000 kronor för åvägabringande af utredning angående a> ty»»»*
behofvet af och sättet för utvidgning och omorganisation af tekniska hög-h“*,£%
skolan, uppdrog Eders Kongl. Maj:t den 19 september nämnda år åt särskilde
kommitterade att afgifva betänkande och förslag angående detta
ärende. Efter det bemälde kommitterade den 15 december 1891 afgifvit
betänkande jemte förslag till högskolans utvidgning och ett tidsenligt ord -

100 Åttonde hufvudtiteln.

ilande af undervisningen derstädes, samt infordrade utlåtanden öfver kommitterades
förslag afgifvits af högskolans lärarekollegium och styrelse äfvensom
af öfverintendentsembetet, aflat Eders Kongl. Maj:t till 1894 års riksdag
nådig proposition i ämnet, dervid Eders Kongl. Maj:t med godkännande
i hufvudsak af kommitterades plan till högskolans utvidgning och
omorganisation, för så vidt denna blifvit af högskolans styrelse tillstyrkt,
för genomförande af berörda utvidgning och omorganisation föreslog Riksdagen
att till ny byggnad för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska
afdelningar samt densammas inredning och utrustning i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med derför uppgjorda ritningar och kostnadsförslag
bevilja 325,100 kronor och deraf anvisa 50,000 kronor att utgå
under år 1895.

2™stiftelse. Hvad Eders Kongl. Maj:t sålunda föreslagit blef ej af Riksdagen bifallet.

I skrifvelse den 7 maj 1894 angående regleringen af utgifterna under åttonde
hufvudtiteln förklarade sig Riksdagen visserligen anse behof förefinnas
af att en mera omfattande verksamhet för tekniska högskolan möjliggjordes
såväl genom förbättring af dess lokaler som ock genom utvidgning
af undervisningen. Men huruvida dervid borde följas den af Eders
Kongl. Maj:t framlagda planen, hade synts Riksdagen med skäl kunna
dragas i tvifvelsmål ej blott i betraktande af dermed förenade dryga kostnader,
utan äfven med hänsyn till förefintliga behof.

Hvad till en början anginge maximiantalet af elever i högskolans
första afdelning, trodde Riksdagen icke, att landets behof af vetenskapligt
utbildade teknici verkligen kräfde eller under den närmare framtiden
komme att kräfva, att en omorganisation af tekniska högskolan grundades
på beräkningen af ett så stort antal nya elever för hvarje år som det föreslagna,
eller 120. Då elevantalet i första afdelningen år 1890 ökats till
80 och år 1892 till 100, kunde det sättas i fråga, huruvida någon ytterligare
ökning för den närmaste framtiden borde ske. Gent emot den omständigheten,
att under de senare åren åtskilliga kompetente inträdessökande
måst afvisas, kunde framhållas hurusom, i betraktande deraf att
en ganska betydande del af dem, som vunnit inträde, sedermera efter
hand lemnat högskolan utan att hafva erhållit fullständigt afgångsbetyg, man
måste antaga, att de nyintagne till eu icke obetydlig del i sjelfva verket
icke varit lämplige till ingeniörer; och framstälde sig då den frågan, om
vid inträdesfordringarnas bestämmande behörig hänsyn tagits dertill, att
verklig håg och fallenhet för ingeniörsyrket borde förefinnas hos dem, som
beviljades inträde. Riksdagen förestälde sig, att till ett sådant syftemål
skulle i hög grad bidraga, om af inträdessökande vid högskolan fordrades

Åttonde hufvudtiteln. 101

intyg antingen om väl vitsordad föregående praktisk sysselsättning vid
mekanisk verkstad eller annat industriel! eller tekniskt företag, eller ock
att sökanden på annat sätt visat sig ega praktiska anlag för tekniken.

Med afseende å förslaget att göra alla elleij de flesta fackskolorna
obligatoriskt fyraåriga uttalade Riksdagen sina betänkligheter vid att utsträcka
den teoretiska kursen utöfver hvad som vore oundgängligen nödvändigt;
och förestälde sig Riksdagen, att undervisningen lämpligen borde
ordnas på sådant sätt, att den fjerde årskursen i de fackskolor, som för
närvarande vore treåriga, blefve frivillig.

Inrättandet af en särskild fackskola för elektroteknik, på sätt föreslaget
blifvit, fann Riksdagen otvifvelaktigt vara af behof påkalladt. Deremot
hyste Riksdagen någon tvekan med afseende å behofvet af en fackskoleafdelning
för skeppsbyggnadskonst vid tekniska högskolan, då 1893
års riksdag genom beviljande af anslag till en lektorsbefattning i skeppsbyggeri
vid Chalmers’ tekniska läroanstalt gifvit sitt bifall till det definitiva
ordnandet vid nämnda anstalt af en fackskola för skeppsbyggeri.

Det framstälda förslaget att utbyta lektoraten vid tekniska högskolan
mot extra ordinarie professorsbefattningar ansåg Riksdagen, såväl på grund
af dermed förenade betydliga kostnader som ock med hänsyn till ifrågavarande
lärares ställning och tjenståligganden, icke böra genomföras.
Vidare ansåg Riksdagen, beträffande de i de olika ämnena erforderliga
lärarekrafterna, dels att behofvet af extra lärare och assistenter borde
blifva mindre, än som i förslaget beräknats, dels ock att i åtskilliga ämnen
inskränkningar kunde göras äfven i fråga om den föreslagna ordinarie
lärarestyrkan. Sålunda borde undervisningen i fysik, äfven efter inrättande
af en elektro-teknisk fackskola, kunna vederbörligen upprätthållas
af en ordinarie professor och en lektor, och i ingen händelse syntes eu
ordinarie professor vara för undervisningen i skeppsbyggnadskonst erforderlig.
Undervisningen i de till byggnadskonsten hörande läroämnena
kunde ock anses blifva behörigen tillgodosedd med en lektor och en extra
lärare i stället för de föreslagna två e. o. professorerna.

Med afseende å förslaget att för de ordinarie lärarne ändra förhållandet
mellan lön och tjenstgöringspenningar derhän, att de senare skulle
blifva mindre och sjellva lönen i samma man större än för närvarande,
påpekade Riksdagen, att en dylik förändring icke skulle öfverensstämma
med den åsigt, som på senare tiden vid löneregleringar framhållits i fråga
om nödvändigheten att minska den del af aflöningen, som både lades till
grund för pensions beräknande och kunde af vederbörande tjensteinnehafvare
få vid ledighet i vissa fall behållas.

Beträffande i öfrig! den för tekniska högskolan ifrågasatta ordinarie

Yttrande af
högskolans
styrelse.

Elevantalet.

102 Åttonde hufvudtiteln.

utgiftsstaten både Riksdagen ej ansett sig för tillfället böra ingå i någon
närmare granskning, men hade dock velat uttala, att enligt dess uppfattning
besparingar kunde göras på åtskilliga af de föreslagna posterna.

Hvad slutligen beträffade den föreslagna nybyggnaden, vore Riksdagen
visserligen öfvertygad, att högskolans nuvarande utrymme i läro- och ritsalar
såväl som i laboratorier vore otillräckligt, samt att utvidgade lokaler
behöfdes redan för en praktisk anordning af den undervisning, som nu
meddelades derstädes, och således borde blifva än mera behöfliga, derest
en utvidgning af undervisningen skulle genomföras. Deremot vore Riksdagen
ej öfvertygad, att icke, med hänsyn särskilt till hvad Riksdagen
yttrat angående läroverkets utvidgning, i den framlagda byggnadsplanen
åtskilliga inskränkningar skulle kunna göras, genom hvilka kostnaderna
för staten kunde nedbringas; och borde för vinnande af utredning i detta
hänseende byggnadsfrågan icke ännu erhålla sin lösning.

Men om än sålunda frågan blefve för 1894 års riksdag undanskjuten,
hyste dock Riksdagen den förhoppning, att en framflyttning af tidpunkten
för omorganisationens fullständiga genomförande icke deraf borde blifva en
följd. Redan till 1895 års riksdag borde nemligen de förändringar i den
framlagda planen, som syntes böra föranledas af de mot densamma gjorda
erinringarna, kunna framläggas; och genom byggnadsanslagets fördelning
på eu kortare tid, än som föreslagits, kunde både nybyggnaderna och förändringarna
i högskolans nuvarande lokaler vara fullbordade vid samma
tidpunkt som enligt det framlagda förslaget.

Med anledning af hvad Riksdagen sålunda anmärkt beträffande den
framlagda planen för tekniska högskolans utvidgning och omorganisation,
anbefalde Eders Kongl. Maj:t högskolans styrelse att efter lärarekollegiets
hörande inkomma med utlåtande och förslag; och har styrelsen, som anmodat
läroverkets föreståndare och fackskoleföreståndarne att gemensamt
förbereda ärendets behandling, innan denna af kollegiet och styrelsen företoges,
med godkännande af det utaf desse föreståndare afgifna yttrande,
hvilket af lärarekollegiet till alla delar blifvit tillstyrkt, hufvudsakligen
anfört följande.

Med afseende först å frågan om elevantalet visade erfarenheten påtagligt,
att det område, inom hvilket de från tekniska högskolan utgångna
eleverna finge tillfälle att verka, allt mera vidgades, så att allt flere olika
slag af sysselsättningar blefve för dem tillgängliga. Utvecklingen af de
olika industrigrenarne och uppkomsten af nya sådana, teknikens alltmera
vetenskapliga behandling, som blefve nödvändig till följd af den ökade

Åttonde hufvudtiteln. 103

konkurrensen inom alla dess olika fack, liandtverkets förvandling till fabriksindustri
— alla dessa omständigheter måste göra det antal personer
med vetenskapligt teknisk bildning, som landet toge i anspråk, allt större.
Också både, oaktadt tillfälliga vexlingar, elevantalet vid högskolan under
ett och ett hälft årtionde stadigt ökats till det dubbla; och styrelsen
hade lika litet som fackföreståndarne kunnat finna, att svårigheterna för
de utgående eleverna att erhålla sysselsättning i det praktiska lifvet derigenom
blifvit större än förut. Styrelsen trodde derför, att tillströmningen
af elever till tekniska högskolan fortfarande komme att i det hela taget
ökas, om ock ett eller annat år genom tillfälliga anledningar en tillbakagång
deraf kunde ega rum. Och äfven om det vid läroverket nu mottagna
elevantalet vore tillräckligt för landets närvarande behof, sa skulle
det redan i en icke aflägsen framtid blifva otillräckligt. Derför vore det
alldeles nödvändigt att, äfven om högskolans organisation för den närmaste
framtiden grundades på antagandet af blott 100 elever i första årskursen
i stället för 120, de anordningar, som vidtoges, särskildt i fråga
om nybyggnader, gjordes sådana, att öfvergången till det ökade elevantalet
kunde ske utan allt för stora svårigheter. Men huru önskvärdt det än
syntes, att högskolan snart blefve i tillfälle att emottaga ett ökadt elevantal,
vore det dock ännu angelägnare, att läroverket blefve så ordnadt,
att det måtte kunna motsvara ingeniörskonstens och teknikens stigande
fordringar samt lemna den undervisning, som numera påkallades vid en
teknisk högskola. Och då styrelsen, för att väsentliga inskränkningar i
den beräknade kostnaden för högskolans omorganisation måtte kunna göras,
funnit det nödvändigt att begränsa elevantalet på sätt ofvan anförts,
så borde dock detta ske med fästadt afseende å en framtida utvidgning.
Det vore på denna förutsättning styrelsens nu förevarande förslag blifvit
grundadt.

Beträffande hvad Riksdagen yttrat i afseende å inträdesfordringarna,
ansåge styrelsen i likhet med Riksdagen, att det vore mycket önskvärdt,
om man kunde på förhand med säkerhet utröna, huruvida verklig hag och
fallenhet för ingeniörsyrket funnes hos de inträdessökande, äfvensom att
eu föregående praktisk verksamhet vore i hög grad fördelaktig. Styrelsen
skulle derför icke heller tvekat att tillstyrka en sådan bestämmelse, om icke
erfarenheten så väl hos oss som i andra länder otvifvelaktigt visat., att,
om ock vid smärre specialläroverk det läte sig göra att fordra föregående
praktik hos eleverna, detta icke utan allvarliga olägenheter kunde begäras
af eleverna vid en teknisk högskola, hvilken förberedde till en mängd olikartade
yrken, äfven om dessa sammanfattades inom ramen af nagla fa

Inträdesfor dringarna.

104 Åttonde hufvudtiteln.

fackskolor. Det vore dessutom de mindre bemedlade och de inflytelserika
relationer saknande ynglingarne, som skulle lida af ett dylikt vilkor. Så
länge de icke förvärfvat den mognad och de tekniska kunskaper, som i
högskolans första och andra årskurser meddelades, emottoges de icke gerna
vid fabriker och byggnadsföretag, så framt de icke vore särskilt gynnade.
Deremot hade det visat sig vara lättare för eleverna att efter inträdet vid
högskolan under ferierna förskaffa sig någon praktisk sysselsättning, hvilken
da tillika blefve mera fruktbärande, sedan eleverna hunnit närmare
bestämma sig för det yrke, de ämnade välja, samt äfven vore bättre i stånd
att draga nytta af beröringen med det industriella lifvet. Särskildt skulle
det vara svårt för de ynglingar, som ville egna sig åt någon af kemiens
mångsidiga tillämpningar, att före inträdet vid högskolan få tillfälle att
utöfva någon praktisk verksamhet af verklig nytta för deras fackstudier.
Det vore derför att befara, att mången lofvande ung man, som kunnat
blifva till heder för industrien, skulle genom en ovilkorlig fordran på en
föregående praktisk verksamhet utestängas från läroverket. För så vidt
åter genom Riksdagens skrifvelse endast betonades önskvärdheten af att
vid utväljandet af de elever, hvilka i första rummet skulle mottagas vid
högskolan, skälig hänsyn borde tagas till en dylik praktisk verksamhet,
syntes det vara möjligt att, så långt utan allvarlig olägenhet kunde ske,
ga den i Riksdagens skrifvelse uttalade önskan till mötes genom den af
Eders Kongl. Maj:t redan lemnade föreskriften, att den omständighet,
att inträdessökande kunde förete goda vitsord om föregående praktisk
sysselsättning vid fabrik, byggnadsarbete eller annat tekniskt företag, eller
att han visat sig ega mera omfattande insigter i de för högskolans uppgift
vigtigaste läroämnena matematik, fysik och kemi, särskildt borde räknas
honom till företräde. Sedan denna föreskrift börjat tillämpas, hade
nemligen ett större antal inträdessökande än förut företett intyg öfver
föregående praktisk sysselsättning, och år 1893 hade af 115 kompetente
sökande 75 haft dylikt intyg.

Att en ganska betydande del af dem, som vunnit inträde vid högskolan,
sedermera efter hand lemnat denna utan att hafva erhållit fullständigt
afgångsbetyg, vore visserligen obestridligt, men egde sin motsvarighet
vid alla läroverk och skulle blifva förhållandet, äfven om man fordrade
praktik före inträdet. Ty det berodde i de allra flesta fall på sjuklighet,
förändrad ekonomisk ställning, otillräcklig begåfning eller bristande
flit hos eleven och mera sällan derpå att han ändrade lefnadsbana. För
öfrigt vore förlusten af elever vid tekniska högskolan ingalunda så stor,
som man kunde antaga på grund af uppgifterna om det antal elever, som
icke erhölle fullständigt afgångsbetyg eller vunne uppflyttning till högre

Åttonde hufvudtiteln.

165

årskurs, ty flertalet af dessa elever erhölle, när giltiga skäl förefunnes,
tillstånd att antingen ännu ett år i afdelningen qvarstå eller ock såsom
extra elever följa undervisningen i de läroämnen, som för deras fack voro
af största betydelse. Många af dessa elever lyckades sedermera åter förvärfva
sig afgångsbetyg eller åtmistone sådana kunskaper, att de med
framgång kunde egna sig åt industriel verksamhet, hvarpå en mängd
exempel kunde anföras.

Hvad anginge lärokursernas längd hade i Eders Kongl. Maj:ts propo-£.äeoiu>-äm>as
sition till 1894 års riksdag förutsatts, att i fackskolorna för maskinbygg- lan<3''1
nadskonst och mekanisk teknologi, för kemisk teknologi och för bergsvetenskap
det fjerde året icke skulle fordras för alla elever. Redan under nuvarande
förhållanden qvarstannade de elever, som ville fullständigare utbilda sig
till maskinkonstruktörer, ett fjerde år, hvarigenom de, såsom erfarenheten
visat, äfven lättare kunde vinna fördelaktig anställning; och i fackskolan
för kemisk teknologi hade den fjerde årskursen blifvit på det lifligasto
tillstyrkt af såväl svenska teknologföreningens kemiska sektion som ock
de särskild! tillkallade sakkunnige, hvilka yttrat sig deröfver. För öfrigt
skulle enligt det framstälda förslaget äfven efter omorganisationen för do
elever, hvilka önskade att så skyndsamt som möjligt fullborda de oundgängligaste
fackstudierna utan att genomgå en fullständig kurs, tillfälle
finnas att göra detta och erhålla afgångsbetyg såsom specialelever (eller
extra ordinarie elever). Detta gälde för samtliga mera omfattande tekniska
eller tillämpningsläroämncn, som förekomme vid högskolan. Det
syntes häraf, att högskolan till fullo kunde motsvara den önskan, som
Riksdagen i detta hänseende uttalat.

De vigtigasto förändringar i afseende å undervisningens utsträckning
vid högskolan, som genom den ifrågasatta omorganisationen åsyftades,
bestode dels i upprättande af parallelkurser, nödvändiga till följd af det
redan nu ökade elevantalet, dels ock i anordnande af undervisning i vissa
vigtiga grenar af tekniken, hvilka för närvarande alls icke eller endast
ofullständigt vore vid högskolan representerade. Den utveckling utöfver
den nuvarande, som den rent teoretiska undervisningen skulle erhålla,
vore jemförelsevis ringa.

Fackafdelningen för skeppsbyggnadskonst, hvilken föreslagits sSbäomfnctafdeining
en underafdelning af fackskolan för maskinbyggnadskonst och mekanisk
teknologi, vore ingalunda afsedd att motsvara den mera elementära skola
för skeppsbyggnadskonsten i allmänhet, som från navigationsskolan i Göteborg
blifvit flyttad till Chalmerska läroanstalten, utan skulle hufvudsakligen

Bill. till Iliked. Prut. Bill-). 1 Sami. 1 Afd. 14

106 Åttonde hufvudtiteln.

beröra den speciella del af nämnda näringsgren, hvilken vid flere af landets
mekaniska verkstäder idkades, nemligen konstruktionen af ångfartyg samt
andra fartyg af stål och jern. Vid högskolan skulle detta kunna ske till
den omfattning och med den vetenskapliga grundläggning, som vore nödvändig
för denna del af den moderna skeppsbyggnadskonsten, hvilket vore
af så mycket större betydelse, som byggandet af större ångfartyg för både
krigsbruk och handel påkallade ofantliga kostnader. För utbildande af de
ingeniörer, som sysselsatte sig med konstruktionen af sådana fartyg och
hos Indika en hög grad af vetenskapligt teknisk bildning kräfdes, hade
flera länder vidtagit omfattande åtgärder. De läroanstalter, som för sådant
ändamål i de stora kulturländerna blifvit upprättade, stode antingen i
samband med de tekniska högskolorna eller vore sjelfva på det rikaste
utrustade. Sa vore t. ex. Frankrikes högsta läroanstalt i skeppsbyggnadskonst
en specialskola, hvars undervisning vore grundad på polytekniska
skolan i Paris och utgjorde fortsättning af dennas undervisning. Tysklands
högsta läroverk af detta slag vore direkt förenadt med polytekniska skolan
i Berlin och utgjorde en af dennas fackskolor med ett elevantal af icke
mindre än 129 under läroåret 1893—94. Skeppsbyggeriafdelningen vid
Chalmers tekniska läroanstalt vore utan tvifvel mycket lämplig och behöflig
för utbildande af skeppsbyggmästare och verkmästare, men den vore
otillräcklig att meddela den högre undervisningen inom denna gren af
tekniken, som först i Sverige genom Chapman erhållit en strängt vetenskaplig
grundval och hvilken för vårt land vore en af de mest naturliga
näringarna. Tekniska högskolan vore det enda svenska läroverk, som meddelade
en nog omfattande undervisning i matematik, teoretisk mekanik,
fysik, maskinlära, byggnadsstatik m. fl. läroämnen, hvilka måste ingå i
planen för eu läroanstalt, afsedd att utbilda skeppskonstruktörer. Redan
nu meddelades vid högskolan undervisning i ångfartygskonstruktion i den
frivilliga fjerde årskursen af fackskolan för maskinbyggnadskonst och mekanisk
teknologi, men den vore allt för knapphändig för att motsvara
behofvet. Äfven om icke en särskild fackafdelning för skeppsbyggnadskonst
Ange upprättas vid högskolan, syntes det dock af anförda skäl och
med hänsyn till de många af eleverna vid fackskolan för maskinbyggnadskonst
och mekanisk teknologi, hvilka efter slutade studier vunne anställning
vid verkstäder, der ångfartyg byggas, vara af stor vigt att undervisningen
i den nämnda delen af skeppsbyggnadskonsten utvidgades väsentligt
utöfver dess nuvarande omfattning. Rörande denna fråga hänvisade
° styrelsen för öfrigt till ett framställningen bilagdt yttrande af en
framstående fackman.

Åttonde hufvudtiteln. 107

Med afseende å förslaget att inrätta en ordinarie professorsbefattning
i allmän fysik ansåge styrelsen, att undervisningen i nämnda ämne borde,
på sätt i Riksdagens skrifvelse blifvit antydt och med det till 100 begränsade
elevantalet i första årskursen, äfven efter en elektroteknisk fackskolas
upprättande kunna behörigen bestridas af en lärare med lägre aflöning
än en professor, på grund hvaraf föresloges inrättande af ett lektorat
uti ifrågavarande ämne. Den likaledes ifrågasatta professuren i skeppsbyggnadskonst
betingades af den föreslagna fackafdelningen för denna gren
af tekniken, men om också denna afdelning icke nu kunde komma till
stånd, ville styrelsen likväl på ofvan anförda skäl lifligt tillstyrka, att åtminstone
ett väl aflönadt lektorat i ångfartygskonstruktion måtte upprättas,
så att en i teoretiskt och praktiskt hänseende kompetent person måtte
kunna vinnas för denna vigtiga lärareplats.

Enär Riksdagen bestämdt uttalat sitt ogillande af förslaget om de vid
högskolan befintliga lektoratens förändring till extra ordinarie professurer,
ansåge sig styrelsen icke böra åter upptaga denna fråga. Men det borde
framhållas, att för de fleste af lektorerne vid högskolan lönevilkoren vore
mycket ofördelaktiga såväl med hänsyn till det af dem fordrade arbetet
som i jemförelse med de vilkor, andre lärare med likartad verksamhet åtnjöte.
Sålunda aflönades lektorerne vid de tekniska elementarskolorna i
allmänhet med 3,000 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor hvardera
samt vid Chalmers tekniska läroanstalt med 3,500 kronor med två ålderstillägg
likaledes å 500 kronor. Vid tekniska högskolan deremot funnes
endast två lektorat på 4,000 kronor, och af dessa hade det ena måst delas
i två lärareplatser, den ena med 2,700 och den andra med 1,300 kronor
i aflöning, enär kompetent sökande icke anmält sig för hela den vidsträckta
befattningen. För de öfriga lektoraten vore lönerna lägre, ända ned till

2,000 kronor, och det utan att något ålderstillägg funnes. Tekniska högskolans
lektorer vore således i regel vida sämre aflönade än lektorerne vid
de tekniska elementarskolorna. Visserligen vore antalet undervisningstimmar
för högskolans lektorer i allmänhet mindre än för de tekniska
elementarskolornas, men denna skilnad utjemnades dels deraf, att större
fordringar på specialkunskap måste ställas pa högskolans lärare, dels ock
derigenom att det stora elevantalet vid högskolan gjorde arbetet med tentamina
och granskning af ritningar, problemer m. m. mycket ansträngande
och tidsödande. Vid en högskola och icke minst vid en teknisk högskola vore
det dessutom nödvändigt, att lärarne toge grundlig kännedom om framstegen
inom de olika facken och äfven sjelfva bidroge till dessas utveckling.
Då°härtill komme, att genom den utvidgning, undervisningen vid högskolan
borde erhålla för att någorlunda motsvara tidens fordringar, lektorernas

108 Åttonde hufvudtiteln.

arbete väsentligt skulle ökas, syntes det mycket obilligt, om högskolans
lektorer i något fall skulle aflönas lägre än lektorerne vid de tekniska
elementarskolorna. För att emellertid kunna, såsom Riksdagen fordrade, i
någon väsentligare grad nedbringa kostnaderna, syntes det styrelsen nödvändigt,
att med hänsyn till läroämnenas beskaffenhet, undervisningstidens
längd och andra omständigheter, som härvid borde tagas i betraktande,
lektoraten delades i två klasser: den ena med lönevilkor, motsvarande lektoraten
vid de tekniska elementarskolorna, och den andra lika med de
högst aflönade redan nu befintliga lektoraten vid högskolan med ett ålderstillägg,
så att slutligen desse lektorer skulle uppnå samma lönevilkor som
de högst aflönade lektorerna vid Chalmers tekniska läroanstalt. De lönevilkor,
som enligt styrelsens förslag skulle åtnjutås af de båda olika klasserna
af lektorer, skulle sålunda utgöra för lektorer af första löneklassen

4,000 kronor med 500 kronor såsom ålderstillägg efter 5 års väl vitsordad
tjenstgöring samt för lektorer af andra löneklassen 3,000 kronor med två
ålderstillägg å 500 kronor hvartdera efter 5 och 10 års väl vitsordad
tjenstgöring.

Med afseende å hvad sålunda anförts, föresloge styrelsen följande förändringar
i fråga om lärarekrafterna, hvarvid vore att märka, att en löneförbättring
alltid förutsatte eu motsvarande förökning i arbete.

Såsom lektorat af första löneklassen skulle upptagas:

a) lektoratet i beskrifvande geometri och linearritning, för närvarande
aflönadt med 3,350 kronor; dess innehafvare borde tillika meddela undervisning
i den parallelkurs, som vore nödvändig med hänsyn till det stora
antalet elever i läroverkets första årskurs;

b) lektoratet i metallurgi och hyttkonst, hvilket redan nu aflönades
med 4,000 kronor; innehafvarens undervisningsskyldighet skulle ökas med
metallurgisk teknologi;

c) lektoratet i allmän byggnadslära och byggnadsstatik, för närvarande
aflönadt med 2,700 kronor; dess innehafvare skulle erhålla väsentligt ökad
undervisningsskyldighet dels genom de parallelkurser, som det stora elevantalet
påkallade, dels genom den vidsträcktare undervisning, som för de
blifvande väg- och vattenbyggnadsingeniörerne och arkitekterne vore nödvändig
;

d) ett nytt lektorat i allmän fysik, hvilket skulle inrättas i stället för
den förut föreslagna ordinarie professuren i detta ämne; samt

e) ett nytt lektorat i skeppsbyggnadskonst med särskild hänsyn till
konstruktion af ångfartyg samt fartyg af jern och stål, hvilket lektorat
skulle träda i stället för den förut föreslagna ordinarie professorsbefattningen
i sagda ämne.

Åttonde hufvudtiteln.

109

Såsom lektorat af andra löneklassen skulle upptagas:

a) lektoratet i geodesi och topografi, för närvarande aflönadt med
2,000 kronor; dess innehafvares undervisningsskyldighet skulle ökas dels
genom en parallelkurs i fältmätningar, som blifvit nödvändig genom det
stora antalet elever i andra årskursen, hvilka alla skulle deltaga i denna
undervisning, dels ock genom utvidgad undervisning i geodesi för blifvande
väg- och vattenbyggnads- samt grufingeniörer;

b) lektoratet i enkla maskindelars konstruktion, för närvarande aflönadt
med 2,700 kronor; innehafvarens undervisningsskyldighet skulle ökas genom
utvidgning af undervisningen för de blifvande maskiningeniörerna, i
synnerhet beträffande anordningar och skötsel af maskiner för vinnande
af skydd mot olycksfall;

c) lektoratet i elementarmekanik och beskrifvande maskinlära, för närvarande
aflönadt med 2,000 kronor; dess innehafvare skulle erhålla väsentligt
förökad undervisningsskyldighet, i det att han borde meddela undervisning
i den parallelkurs i maskinkonstruktion för andra årskursen, hvilken
blifvit nödvändig genom det ökade elevantalet;

d) lektoratet i geologi och mineralogi, hvilket för närvarande aflönades
med 3,000 kronor och hvars innehafvare erhölle någon förökning i
undervisningsskyldighet till följd af det ökade elevantalet och äfven genom
utsträckning af undervisningen; samt

e) ett nytt lektorat i husbyggnadskonst i stället för den förut föreslagna
extra ordinarie professorsbefattningen i detta ämne, hvilket för närvarande
upprätthölles af en extra lärare, hvars undervisningsskyldighet i hög
grad skulle ökas dels genom parallelkurser, som blifvit nödvändiga till
följd af det stora elevantalet, dels genom utvidgning af undervisningen,
för att de elever, hvilka egnade sig åt de olika byggnadsfacken, måtte
bättre förberedas.

De i 1894 års proposition ifrågasatta två ordinarie och nio extra ordinarie
professurerna skulle sålunda ersättas med tio lektorat, deraf fem
skulle tillhöra den första och fem den andra löneklassen; hvarjemte i
stället för den förut föreslagna extra ordinarie professuren i väg- och
vattenbyggnadskonst en extra lärarebefattning med arfvode af 2,000 kronor
skulle upprättas, på det att undervisningen i detta ämne måtte kunna
utvidgas med läran om allmänna vägar, stadsgator och spårvägar samt
vatten- och afloppsledningar.

Under ofvan gjorda förutsättningar beträffande elevantal och anordningen
af undervisningen skulle i öfrigt, enligt hvad den hittills vid den
provisoriska utvidgningen af läroverket vunna erfarenheten visat, föl -

Ilo Åttonde hufvudtiteln.

jande anslag till extra lärarebefattningar vara behöfliga, nemligen till
extra lärare:

i ren matematik, för en parallelkurs i ämnet, afsedd för blifvande
arkitekter, kemiska teknologer och bergsmän med treårig lärokurs, hvilken
vore nödvändig både till följd af det stora elevantalet i första årskursen
och för en lämplig anordning af undervisningen, 1,800 kronor;

i maskinlära, för blifvande maskiningeniörers af tredje årskursen
konstruktionsöfningar med vattenkraftsmaskiner och ångmaskiner in. in.,
hvilken, befattning påkallades för den närmaste ledningen af dessa ytterst
vigtiga öfningar, deri ett mycket stort antal elever deltoge, 2,5UO
kronor;

i praktisk elektroteknik, med hänsyn till den nya fackskolan för
elektroteknik, 2,500 kronor;

i zymoteknik, hvilken gren af den kemiska teknologien blifvit af
synnerligt stor betydelse för de på jäsningsprocessen beroende industrigrenarne,
1,200 kronor;

i elektronisk kemi, en gren af kemien som numera erhållit så stor
praktisk. vigt, att särskild undervisning deri icke borde saknas vid högskolan,
i synnerhet när en fackskola för elektroteknik der upprättades,

1,200 kronor;

i teknisk hygien, i hvilket läroämne för närvarande en docent funnes
vid högskolan, med hänsyn jemväl dertill, att undervisningen i ämnet med
intresse omfattades af eleverna samt väl förtjenade att ytterligare utvecklas,
750 kronor;

i frihandsteckning, deri redan funnes en extra lärare med en aflöning
af 1,350 kronor, hvilket belopp, då undervisningen till följd af det stora
elevantalet finge ske i två delvis parallela kurser, borde höjas till 1,600
kronor;

i mekaniska laborationer, hvilka det för undervisningens förbättring
och läroverkets tidsenliga utveckling vore af yttersta vigt att vid flera af
fackskolorna anordna i långt vidsträcktare skala, än hvad hittills varit
möjligt, 2,000 kronor.

Derjemte borde till oförändrade belopp upptagas anslag till följande
extra lärarebefattningar, hvilka redan funnes i nuvarande ordinarie utgiftsstat: i

ornamentik ......... 1,350 kronor,

i modellering................................................................................ 1,000 »

i nationalekonomi ...................................................................... 1,350 »

Åttonde hufvudtiteln.

111

Enligt styrelsens beräkning skulle således för extra lärare erfordras
ett belopp af tillsammans 19,250 kronor. I kommitterades förslag hade
till arfvoden åt extra lärare beräknats 21,500 kronor, hvartill komme de

4,000 kronor, som afsetts för den extra ordinarie professur i väg- och
vattenbyggnadskonst, hvilken i styrelsens förslag ersatts med en extralärarebefattning.

Med afseende å anslaget till extra lärare förutsattes emellertid, såväl
att fördelningen deraf blefve af Edérs Kongl. Maj:t på förslag af styrelsen
efter förefallande behof verkstad, som ock att en del af beloppet, när
Eders Kongl. Maj:t så funne lämpligt, måtte kunna användas äfven för
de docenter, som anstäldes i vissa nya läroämnen och hvilka för öfrigt,
finge ersättning genom särskilda afgifter af de elever, som deltoge i undervisningen
i dessa ämnen. Derigenom blefve det möjligt att med de
jemförelsevis små anslagen kunna i någon mån tillgodose de behof, som
genom vetenskapens och teknikens fortgående utveckling stäldes på läroverket.

För assistenter i nedannämnda ämnen skulle enligt hittills genom
den provisoriska utvidgningen af läroverket, vunnen erfarenhet följande
anslag påkallas, nemligen:

i ren matematik ............................................................................. kr.

> geodesi och topografi............................................................... »

» beskrifvande geometri och linearritning ............................ »

» teoretisk mekanik........................................................ »

» konstruktion af enkla maskindelar in. in.............................. »

» maskinlära................................................................................ »

» allmän fysik............................................. »

» tillämpad fysik ............................................................................ »

» konstruktion af värmeapparater ................................................. »

» allmän kemi.................... »

» kemisk teknologi..................................................................... »

» bergskemi och metallurgi ....................................................... »

» väg- och vattenbyggnadskonst ... ........................ »

» busbyggnadskonst för andra, tredje och fjerde årskurserna »

» fribandsteckning ..................................................................... »

samt för tillfälliga lärarebiträden ............................................... »

800
700
700
900
900
500
1,200
1,000
500
1,500
1.600
600
1,500
900
500
500

eller tillsammans kr. 14,800

i stället för de i kommitterades förslag beräknade 18,450 kronor. För
att emellertid det nu föreslagna beloppet skulle vara tillfyllestgörande,
vore det nödvändigt, att styrelsen såsom hittills egde befogenhet att årligen

112

Åttonde hufvudtiteln.

Förvaltning
m. in.

efter lärarekollegiets hörande verkställa fördelningen deraf med hänsyn
till elevantalets gruppering i de olika fackskolorna och andra omständigheter,
som hade inflytande på behofvct af lärarebiträden.

Enligt nu framstälda förslag till undervisningens förstärkning vid tekniska
högskolan skulle årliga anslaget för lektorer, extra lärare och assistenter,
hvilket för närvarande utginge med 33,900 kronor på ordinarie
stat och 17,800 kronor på extra stat eller tillsammans 7)1,700 kronor,
förhöjas till G8,550 kronor förutom ålderstilläggen. I kommitterades förslag
äfvensom i Eders Kongl. Maj ts proposition till 1894 års riksdag vore
för samma ändamål en summa af 87,950 kronor upptagen, deruti äfven
inberäknats kostnaden för de två nya ordinarie professurerna, i hvilkas
ställe nu lektorat vore förutsatta.

Någon förändring med afseende å de vid högskolan redan befintliga
professurerna ville styrelsen under nuvarande förhållanden icke ifrågasätta.
I den ordinarie utgiftsstaten måste emellertid upptagas den hyresersättning
af 600 kronor årligen, som tillkomme professorn i kemisk teknologi
för don af honom afträdda boställsvåningen.

De förvaltningen och ekonomien vid högskolan tillhörande utgiftsposter,
hvilka i samband med läroverkets utvidgning påkallade förhöjning,
vore följande:

aflöningen till sekreteraren, för närvarande 1,000 kronor och af kommitterade
föreslagen till 1,800 kronor, vore med hänsyn till den betydande
förökning i göromålen, som egt rum, sedan det nuvarande beloppet faststäldes,
högeligen i behof af förhöjning och borde under förhandenvarande
omständigheter ökas med 500 kronor eller till 1,500 kronor;

aflöningen för kamereraren, för närvarande endast 600 kronor, hvilket
påtagligen vore alldeles för litet i förhållande till göromålen, i synnerhet
sedan stipendiefonderna väsentligt ökats, hade af kommitterade föreslagits
till 1,000 kronor, men ansåges af styrelsen under nuvarande förhållanden
böra bestämmas till 800 kronor;

betjeningens aflöning, hvartill för närvarande utginge ett belopp af

3,500 kronor, borde, enär genom läroverkets utvidgning och nya laboi’atoriers
anordning en betydlig förökning i dess göromål uppstode, enligt
styrelsens åsigt höjas till det af kommitterade föreslagna beloppet, eller
5,100 kronor;

årsanslaget till biblioteket, för närvarande 3,500 kronor, hvari förhöjning
till 5,000 kronor blifvit ifrågasatt, borde med hänsyn till den
elektrotekniska fackskolans upprättande och läroverkets utvidgning i öfrigt
enligt styrelsens förslag höjas till 4,500 kronor;

Åttonde hufvudtiteln. 113

hvarjemte till arfvode för ett biträde åt bibliotekarien af styrelsen
liksom af kommitterade tillstyrktes ett anslag af 400 kronor;

det för högskolans allmänna samlingar och fysiska samt elektrotekniska
apparater och laborationer utgående anslaget 6,200 kronor, deraf 5,000
kronor på ordinarie och 1,200 kronor på extra stat, vore alldeles otillräckligt
och borde upptagas till samma belopp, som i 1894 års proposition
ifrågasatts, eller till 8,000 kronor.

Det i nyssberörda proposition upptagna årsanslaget af 2,000 kronor
för lärarnes utrikes studieresor, hvilket anslag icke stode i något nödvändigt
samband med frågan om läroverkets utvidgning, kunde möjligen
nedsättas till 1,800 kronor, hvaraf årligen två resestipendier, det ena för
något längre och det andra för kortare tid, skulle kunna af Eders Kongl.
Maj:t utdelas åt två af högskolans lärare.

Till oförändrade belopp skulle följande anslag upptagas:

arfvode till bibliotekarien................................................................. kr. 1,000: —

stipendier............................................................................................. * 3,000: —.

De betydande förhöjningar, som påkallades i de nuvarande anslagen
för kemiska, kemiskt tekniska och metallurgiska laborationer 6,000 kronor,
för verkstaden jemte mekaniska laborationer 2,500 kronor samt för diverse
utgifter 10,000 kronor skulle, på sätt i meranämnda proposition förutsatts
och likasom för närvarande vid den provisoriska utvidgningen skedde,
erhållas af elevafgifter, hvilka fördenskull måste åtminstone fördubblas,
så att de utginge med minst 40 respektive 80 kronor om året för betalande
elev allt efter beskaffenheten af de öfningar, i hvilka han deltoge.

Besparing i förvaltningskostnaden skulle uppkomma, på sätt i det
förut framlagda förslaget förutsatts och som för öfrigt redan tillämpades.
T stället för att i nu gällande utgiftsstat föreståndarens lön upptoges till
6,600 kronor, skulle sättas ett arfvode af 1,500 kronor, hvartill komme

2,000 kronor åt den lärare, som bestrede en del af den föreståndaren
eljes tillkommande undervisningsskyldigheten. Bergsskolans föreståndare
skulle såsom hittills erhålla ett arfvode af 600 kronor. Till följd häraf
blefve samtliga de i nu gällande utgiftsstat för högskolan förekommande
poster, hvilka icke vore lärareaflöningar eller stipendier, således förvaltningskostnader,
utgifter för bibliotek och andra samlingar, laborationer,
betjening samt diverse utgifter, hvilkas summa för närvarande utgjorde
40,300 kronor på ordinarie och 1,200 kronor på extra stat, eller tillsammans
41,500 kronor, efter detta förslag, för så vidt dessa kostnader skulle
betunga statsverket, förhöjda till 45,700 kronor. Det tillskott härutöfver,
hvilket genom elevafgifter skulle erhållas för laborationer, diverse utgifter

Bill. till liikatl. Prut. hSff.j. 1 Sami. 1 Afd. 15

Anslag för
en gång.

114

Åttonde hufvudtiteln.

m. in. efter ofvan anförda grunder, kunde enligt styrelsens åsigt beräknas
till omkring 12,000 kronor, hvilken summa vore för ändamålet tillräcklig.

Efterföljande tabell meddelade en jemförelse mellan de kostnader,
som tekniska högskolan för närvarande årligen förorsakade statsverket,
samt de kostnader, hvilka enligt de olika förslagen till läroverkets utvidgning
och omorganisation skulle uppkomma:

Föreståndaren (jemte biträde vid

undervisningen).............................

Ordinarie professorer........................

Öfrige lärare jemte assistenter... .

Andra tjensteman ............................

Betjeningen ........................................

Biblioteket..........................................

Samlingar samt fysiska och elektro tekniska

apparater ........................

Kemiska, kemiskt tekniska och metallurgiska
laborationer ..............

Verkstaden jemte mekaniska laborationer
.........................................

Lärarnes utrikes studieresor...........

Stipendier ...........................................

Diverse utgifter...................................

Summa

Kostnad enligt

den provi-soriska ut-vidgningen	kommitte-rades förslag	Kongl. Maj:ts proposition till 1894 års riksdag	styrelsens nuvarande förslag j
kronor	kronor	kronor	kronor
6,600	3,500	3,500	3,500
70,100	83,400	83,400	70,100
51,700	75,950''	75,950''	68,550
3,200	5,300	5,300	4,300
3,500	5,100	5,100	5,100
3,500	5,000	5,000	4,500
6,200	8,000	8,000	8,000
6,0001 2	12,000	6,0002	6,000‘
2,5002	3,000	2,5002	2,500
——	2,000	2,000	1,800
3,000	3,000	3,000	3,000
10,0002	18,750	10,0002	10,000
166,3003	225,000''j	209,750''	187,350

I fråga om de anslag, som för en gång skulle erfordras för tekniska
högskolan, vore i första rummet att märka kostnaden för nybyggnad till
inrymmande åt de kemiska, kemiskt tekniska och mineralogiska institutionerna,
äfvensom af en stor föreläsningssal, hvarigenom de lokaler, som
för närvarande begagnades af nämnda institutioner, skulle kunna anordnas
till fysiska och elektriska laboratorier samt för undervisning i fri han ds -

1 Oberäknad! ålderstillägg.

2 Förutom de tillskott, som erhållas genom elevafgifter.

3 Deraf 146,700 kronor på ordinarie stat och 19,600 kronor på extra stat.

Åttonde hufvudtiteln.

115

teckning och modellering. Hade frågan galt endast att anskaffa större
utrymme för de kemiska undervisningsgrenarne, hade styrelsen icke tvekat
att, i öfverensstämmelse med hvad som blifvit ifrågasatt i ett redan år
1876 utarbetadt förslag, förorda en påbyggnad af det gamla laboratoriet,
enär denna skulle hafva medfört en väsentligt mindre kostnad än den föreslagna
nybyggnaden. Men nu måste tillika lokaler anskaffas för de fysiska
och elektriska laboratorierna jemte föreläsningssal samt salar för ritning
och modellering. Ty de lokaler, som man för närvarande disponerade
för dessa ändamål, vore alldeles otillräckliga, i synnerhet sedan numera
fysiska laborationer intagit en vidsträckt plats inom den tekniska undervisningen
för flera olika yrken, och upprättandet af en elektrisk fackskola
stälde stora fordringar på ökadt utrymme för hithörande öfningar. Man
skulle derför utom en ansenlig påbyggnad af det gamla laboratoriet behöfva
en nybyggnad nära nog lika stor som den föreslagna; och kostnaden
derför skulle utan tvifvel blifva större än som nu beräknats. Men
härtill komme, att man genom en särskild nybyggnad för de kemiska och
dermed i samband stående undervisningsgrenarne och genom användande
af de gamla laboratorierna för fysiken och elektrotekniken m. m. skulle
vinna flera afsevärda fördelar. Kemiska laboratorier anordnades gerna i
lokaler skilda från andra byggnader, både för eldfarans skull och för de
skadliga gaser och ångor, som i dem utvecklades. De nuvarande kemiska
laboratorierna skulle svårligen efter påbyggnaden blifva fullt lämpliga för
sitt ändamål med hänsyn till den allmänna kemiens fordringar, äfven om
de skulle vara tillfyllestgörande för de kemiskt tekniska laborationerna,
hvaremot de, förändrade till fysiska och elektriska laboratorier, skulle
kunna blifva i alla hänseenden förträffliga, enär de samtliga vore belägna
i bottenvåningen vid en föga trafikerad gata, hvilket för de flesta fysiska
arbeten vore af ganska stor betydelse. Äfven de lokaler, som skulle inrättas
för teckning och modellering, blefve mycket ändamålsenliga och
komme i närheten till de för arkitektundervisningen använda lokalerna,
hvilket vore en fördel, emedan de modeller, som för dessa olika grenar
af undervisning användes, till stor del vore gemensamma. En nybyggnad,
som vore afsedd väsentligen för den kemiska och mineralogiska undervisningen,
kunde dessutom till eu del förläggas på den tomt, hvilken
brukssocieteten öfverlemnat till Kongl. Maj:t och kronan, med förbehåll
att endast byggnader för bergsundervisningen och dess befrämjande finge
derå uppföras. Härigenom skulle denna värderika tomt kunna tillgodogöras
för högskolan, enär brukssocieteten förklarat binder derför icke möta,
då kemi och mineralogi just för bergsundervisningen vore af stor vigt.
Nämnda tomt skulle icke kunna användas för en nybyggnad till annat

Åttonde hufvudtiteln.

högskolans ändamål, utan om en sådan skulle uppföras, måste den för1
äggas inom högskolans eget område Men härigenom skulle åter för läroverkets
utvidgning i en framtid och för de nya byggnader, hvilka möjligen
om några årtionden kunde blifva behöfliga, tomten blifva otillräcklig och
mindre lämplig.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, syntes det styrelsen uppenbart,
att under de förhållanden, som nu egde rum, det rigtigaste vore att uppföra
en nybyggnad, sådan som redan vore föreslagen, afsedd för de kemiska,
kemiskt tekniska och mineralogiska institutionerna samt med en
stor föreläsningssal.

För att i enlighet med Riksdagens önskan nedbringa kostnaden härför
hade styrelsen anmodat intendenten, vice professorn F. G. A. Dahl att jemte
professorerne i kemi och kemisk teknologi samt lektorn i mineralogi och
geologi vid högskolan söka vidtaga de besparingar, som möjligen kunde
vid byggnadsämnen göras utan att försämra denna och med hänsyn till
att, fastän till en början läroverket skulle mottaga blott 100 elever i
första årskursen, dock i en framtid detta antal skulle kunna ökas till 120.
Genom denna granskning af planen hade det visat sig, att sjelfva byggnaden
ej utan° skada kunde göras mindre, men att den först beräknade
kostnaden i någon mån skulle kunna förminskas dels genom byggnadsarbetets
förenkling samt billigare materialkostnad, dels ock derigenom att
inredningen och utrustningen blefve något mindre kostsamma till följd
af det reducerade elevantalet. För att erhålla en säkrare utgångspunkt
i fråga om byggnadskostnad?!! hade intendenten Dahl anmodat åtskilliga
entreprenörer, som vore förtrogna med dylika arbeten, att meddela nya
prisuppgifter. Det framginge häraf, att den i det ursprungliga förslaget
beräknade kostnaden för byggnaden jemte inredning samt vatten-, gasoch
afloppsledningar, 326,500 kronor, kunde nedsättas till 296,500 kronor,
hvarjemte do i samma förslag beräknade utgifterna af 23,000 kronor för
undervisningsmateriel skulle kunna förminskas till 18,780 kronor eller
med 4,220 kronor, nemligen med 540 kronor för allmänna kemien, 3,550
kronor för tekniska kemien och 130 kronor för mineralogien. Ytterligare
borde frånräknas det belopp af 7,900 kronor, som redan för den provisoriska
utvidgningen af undervisningen beviljats för de kemiska och
mineralogiska institutionernas materiel, hvilken sedermera skulle öfverflyttas
till det nya laboratoriet. Kostnaden för hela nybyggnaden med
inredning, vatten-, gas- och afloppsledningar samt lös undervisningsmateriel
skulle således kunna nedsättas från den af kommitterade beräknade
summan 349,500 kronor och det af Eders Kongl. Maj:t i 1894 års proposition
upptagna beloppet 325,100 kronor till 307,380 kronor. Dess -

Åttonde hufvudtiteln. 117

utom skulle en besparing vinnas derigenom, att den föreslagna förändringen
i liufvudbyggnaden ansenligt kunde inskränkas, om blott 100
elever skulle mottagas i läroverkets första årskurs. I kommitterades förslag
hade härför beräknats 60,000 kronor och i nyssnämnda proposition
i enlighet med styrelsens förslag 35,000 kronor. Då ett mindre antal
elever skulle mottagas och i följd deraf ett eller tva rum i nybyggnaden
blefve lediga till förstärkning af lokalerna i hufvudbyggnaden, skulle
dennas förändring kunna inskränkas till de gamla laboratoriernas förändring
till fysiska och elektrotekniska laboratorier, hvarför 10,000 kronor
borde beräknas. I jemförelse med den summa, som i 1894 års proposition
upptagits, skulle sålunda enligt styrelsens nuvarande förslag i kostnaderna
för byggnader och hvad dermed stode i samband uppstå en
minskning af tillsammans 42,720 kronor.

Kostnaderna för anskaffande af undervisningsmateriel, hvilka i nyssnämnda
proposition beräknats till 28,750 kronor, deraf för inköp af maskiner
m. m. till mekaniska laborationer 12,000 kronor och till nya elektriska
apparater för den elektrotekniska fackskolan 4,500 kronor samt till
förstärkning och förbättrande af den öfriga undervisningsmaterielen 12,250
kronor, skulle, derigenom att sistnämnda belopp med hänsyn till^ det
mindre antalet elever nedsattes till 10,500 kronor, enligt styrelsens åsigt
kunna nedbringas till 27,000 kronor.

Den förhöjning af bokförlagskapitalet med 5,000 kronor, som af
kommitterade föreslagits, vore helt och hållet oberoende af läroverkets
utvidgning, hvarför styrelsen ej funne denna fråga nu behöfva vidare
beröras.

Genom de anslag, som sålunda blifvit ifrågasatta, skulle följande fördelar
tillskyndas tekniska högskolan och dermed ock komma vart lands
industri och ingeniörskonst till godo.

Undervisningen i ren matematik skulle erhålla en väsentligt förbättrad
anordning genom inrättande af en särskild mer elementär kurs för blifvande
arkitekter och kemister m. fl., hvilka icke behöfde den mera omfattande
kursen i detta läroämne. Vid öfningarna i geodesi och topograf ,
beskrifvande geometri och linearritning, frihandsteckving, husbyggnadskonst,
konstruktion af enkla maskindelar m. in. äfvensom vid repetitioner och problemöfningar
i flera läroämnen skulle eu lämpligare gruppindelning kunna
genomföras, hvilket skulle synnerligen främja undervisningen samt medgifva
en bättre kontroll å elevernas arbete. Undervisningen i allmän fysik
samt i detta läroämnes vigtiga tillämpningar inom många grenar af
tekniken skulle ansenligt förbättras genom anordningen af vidsträcktare
fysikaliska laborationer, än hvad hittills låtit sig göra. Genom upprättande

118 Åttonde hufvndtiteln.

af eu elektroteknisk fackskola skulle undervisningen i de numera så vigtiga
hithörande grenarna af tekniken, som för vårt land blifvit af särskild betydelse,
väsentligt förbättras. Den kemiska och kemiskt tekniska undervisningen
skulle vinna stora fördelar dels genom de nya laboratorierna, dels
genom speciella lärokurser i jäsningsteknik och elektrolytisk kemi samt
genom den frivilliga fjerde årskursen. Undervisningen i de till den praktiska
mekaniken höjande läroämnena skulle i flera hänseenden förbättras
och särskild! genom att den frivilliga fjerde årskursen kunde anordnas på
ett långt mera tillfredsställande sätt, än hvad som för närvarande vore
möjligt. Äfven de båda byggnadsyrket omfattande fackskolorna skulle
vinna väsentliga fördelar genom eu bättre anordning af undervisningen i
husbyggnadskonst och allmän byggnadslära samt genom anställande af eu
lärare i vissa vigtiga delar af väg- och vattenbyggnadsfacket, hvilka hittills
icke kunnat inga i högskolans program. Bergsskolan skulle vinna
dels derigenom, att undervisningen i åtskilliga förberedande läroämnen förbättrades,
dels derigenom, att en speciell lärokurs i metallurgisk teknologi
upprättades, och dels slutligen genom utsträckningen af de mekaniska
laborationerna, något som äfven vore till stort gagn för de andra fackskolorna,
särskild! den i maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi.
De grenar af högskolans undervisning, hvilka afse skyddsmedel för den
vid fabriker och byggnadsarbeten använda personal samt i allmänhet de
sanitära åtgärderna vid tekniska företag, skulle väsentligt utvecklas. För öfrigt
skulle hela läroverket vinna ansenligt genom rymligare och i sanitärt hänseende
fördelaktigare lokaler samt möjligheten att bättre anordna undervisningen
i flertalet af läroämnena.

Hvad slutligen beträffade de anslagsbehof, hvilka med afseende ej
mindre å den ifrågasatta reorganisationen och permanenta utvidgningen
af högskolan än äfven å den provisoriska utvidgningen af undervisningen
borde föreläggas näst sammanträdande riksdag, så ansåge styrelsen för år
1896 till en början erfordras ett anslag af 100,000 kronor till den föreslagna
nybyggnaden, för att denna måtte kunna fullbordas så snart som
beräknats. Vidare vore det anslag af 12,000 kronor till anskaffande af
maskiner och apparater till liögskoleelevernas mekaniska laborationer, som
styrelsen redan förut påyrkat, af så stor betydelse, att styrelsen icke kunde
underlåta att nu derom gorå förnyad framställning. Dessa laborationer
afsåge öfningar för profning af hållfastheten och öfriga egenskaper hos
metaller, sten, cement o. s. v., äfvensom undersökning af olika brännmaterialier
samt af eldstäders verksamhet; och det vore uppenbart, att
dessa laborationer skulle blifva till stor nytta för undervisningen vid hög -

Åttonde hufvudtiteln.

skolan. Till sist kräfde den provisoriska utvidgningen för år 189G samma
anslag som för de senast förflutna tre åren, nemligen:

till arfvode åt en extra lärare i praktisk elektroteknik....... kr. 2,000

» elektrotekniska apparater och laborationer........................ » 1,200

» förstärkning af undervisningen vid högskolan.................... » 15,800

» hyresersättning åt professorn i kemisk teknologi............. » 600

eller tillsammans kr. 19,600

Efter nådig remiss har jemväl öfverintendentsembetet yttrat sig i detta
ärende, dervid embetet, som icke haft något att erinra mot de föreslagna
förändringarna i den ursprungliga byggnadsplan^:!, beträffande de senast
uppgiorda kostnadsberäkningarna anmärkt, att, då gångarne till laboratorierna
n:r 32, 35 och 36 lämpligen syntes böra, i likhet med hvad i fråga om
sjelfva laboratorierna föreslagits, beläggas med furugolf i stället för ekparkett,
kostnadsförslagets slutsumma 296,500 kronor, kunde ytterligare
minskas med 1,150 kronor eller till 295,350 kronor.

Genom de inskränkningar i den förut framlagda planen till tekniska
högskolans utvidgning och omorganisation, som sålunda blifvit i anledning af
1894 års riksdagsbeslut föreslagna, synes mig det i Riksdagens ofvanberörda
skrifvelse uttryckta behofvet af besparingar vara tillgodosedt i så hög grad,
som är möjligt med fasthållande af det med högskolans omorganisation afsedda
syftemål att sätta läroverket i stånd att motsvara de anspråk, som
de tekniska vetenskapernas utveckling ställer på landets högsta tekniska
läroanstalt. Och hvad särskildt beträffar den del af förslaget till högskolans
utvidgning, som nu närmast föreligger till afgörande, eller byggnadsfrågan,
anser jag icke tillrådligt att söka ytterligare nedbringa de för
beredande af nödigt utrymme åt högskolan erforderliga kostnader genom
att planlägga en ny- eller tillbyggnad, som icke skulle vid förefallande
behof möjliggöra mottagandet af 120 elever i första årskursen. Ett så betydande
byggnadsföretag som det för tekniska högskolan nu erforderliga
bör naturligen ej allenast afse att fylla det allra närmaste behofvet, utan
äfven tillgodose de ökade kraf, som af utvecklingen betingas. Och att
denna inom en ej aflägsen framtid kommer att taga i anspråk hela det
utrymme, som genom den nu föreslagna nybyggnaden skulle beredas högskolan,
derom är jag förvissad, i betraktande såväl deraf, att tillströmningen
till högskolan varit så betydlig under de sista åren, hvilka ändock
måste anses såsom i ekonomiskt hänseende ganska ogynsamma, som ock
deraf, att hela vårt näringslif utvecklar sig i eu rigtning, som gör behofvet
af vetenskapligt bildade teknici allt större. -Tag kan derför ej finna det

120

Åttonde hufvudtiteln.

[43.]

Tekniska
skolan i
Eskilstuna,

[44.]

Tekniska

yrkesskolor

vara förenligt med klok sparsamhet att, då högskolans lokaler i alla fall
måste betydligt utvidgas, icke sörja för att utrymmet varder ökadt på
ett sådant sätt, att det kan blifva tillräckligt för en längre tid.

Jag har alltså ingenting att invända mot högskolestyrelsens förslag i
afseende på nybyggnaden åt läroverket, med undantag deraf att äfven den
utaf öfverintendentsembetet föreslagna nedsättningen i anslagsbeloppet synes
mig böra genomföras. I enlighet med styrelsens hemställan och i öfverensstämmelse
med hvad som af mig anfördes till statsrådsprotokollet den
13 januari 1894, finner jag vidare anslaget af 12,000 kronor till mekaniska
laborationer böra under år 1896 utgå, hvarförutom det till högskolans provisoriska
utvidgning hittills utgående anslaget af 19,600 kronor fortfarande
under nämnda år är af behof påkalladt.

Jag hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
dels att till nybyggnad för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska
afdelningar samt densammas inredning och utrustning i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med derför uppgjorda ritningar och kostnadsförslag
bevilja 306,230 kronor och deraf anvisa 100,000 kronor att utgå
under år 1896, dels att till inköp af maskiner och apparater för mekaniska
laborationer vid högskolan bevilja 12,000 kronor, dels ock att till
provisorisk utvidgning af högskolans undervisning under nyssnämnda år
anslå ett belopp af 19,600 kronor.

Hos Eders Kongl. Maj:t har direktionen för tekniska skolan i Eskilstuna
i skrifvelse den 10 sistlidne november gjort framställning om ökadt
ordinarie anslag till nämnda skola; öfver hvilken framställning infordrats
utlåtande af styrelsen för tekniska skolan i Stockholm. Då emellertid
frågan om tekniska skolans i Eskilstuna utvidgning och omorganisation
ännu icke kan anses hafva vunnit nödig utredning, hemställer jag, det
Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning derom, att till
förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i Eskilstuna måtte, i
likhet med hvad föregående år egt rum, på extra stat för år 1896 anvisas
ett belopp af 750 kronor.

Till understöd för lägre tekniska yrkesskolor hafva allt sedan år 1877
anvisats extra anslag, hvilka de första åren till och med 1881 utgått med

20.000 kronor, åren 1882—1886 med 25,000 kronor och derefter med

35.000 kronor årligen. Vid beviljandet af sistnämnda belopp, hvaraf jemväl
skulle bestridas kostnader för skolornas inspektion, har fästats det
vilkor, att bidrag, som af dessa medel utbetalas, icke må öfverstiga hvad
vederbörande kommun i kontant tillskjuter för skolan.

Åttonde hufvudtiteln. 121

Ifrågavarande anslag, hvars nuvarande belopp år 1886 lämpades efter
dåvarande förhållanden, har småningom blifvit allt mera otillräckligt.
Nyssnämnda år togs anslaget i anspråk af 20 skolor med omkring 2,600
lärjungar; för innevarande år hafva ansökningar inkommit från 32 skolor
med omkring 5,000 lärjungar. Huru summan af do sökta understödsbeloppen
vuxit, synes af följande, siffror: för år 1892 begärdes af 28
skolor 39,325 kronor, för år 1893 af 29 skolor 40,625 kronor,^ör år 1894
af 30 skolor 41,375 kronor och för innevarande år af 32 skolor 44,075
kronor.

Styrelsen för tekniska skolan i Stockholm, hvilken de senaste åren
haft uppdrag att afgifva utlåtanden öfver de inkomna ansökningarna, har
ock framhållit behofvet af anslagets ökande. I utlåtande den 8 februari
1893 anför styrelsen, att ammanlagda beloppet af de statsbidrag, hvarom
ansökningar ingifvits, under de senare åren öfverstigit det beviljade anslaget.
Oaktadt de begärda bidragen icke synts styrelsen vara för höga,
hade nedsättningar alltså varit nödvändiga. För kommande år funnes
all anledning att antaga, att summan af de sökta beloppen skulle ytterligare
ökas dels på grund af nya skolors inrättande och dels emedan
de förutvarande skolornas fortgående utveckling beträffande såväl läroplan
som antal lärjungar ovilkorligen kräfde ökade utgifter. Äfven om
de särskilda kommunerna, såsom också skett, i främsta rummet fått vidkännas
dessa kostnader, vore det väl billigt, att äfven statsverket i någon
mån ökade sitt bidrag. I alla händelser kunde det icke annat än blifva
högst menligt för hela denna klass af undervisningsanstalter, afsedda för
yrkesidkare och arbetare och för dem otvifvelaktigt till stort gagn, om
de nya skolor, som upprättades, icke kunde påräkna statsbidrag eller om
detta nedsattes för de äldre redan i verksamhet varande.

I utlåtande den 1 februari 1894 påvisar styrelsen, hurusom de då
inkomna ansökningarna lemnade ett ytterligare stöd för styrelsens föregående
år gjorda framställning. Redan hade ännu en skola tillkommit,
så att, derest erforderliga medel icke kunde från annat håll disponeras,
antingen en af understöd väl förtjent skola måste sakna sådant eller ånyo
de redan förut knappa anslagen nedsättas för de öfriga skolorna. Säkerligen
skulle jemväl för kommande år nya ansökningar inkomma. Men
det torde vara obestridligt att, så vida icke do ifrågavarande läroanstalternas
verksamhet skulle på ett betänkligt sätt förlamas eller till och
med fleras bestånd äfventyras, vidare nedsättningar icke kunde göras, liksom
å andra sidan det icke vore med billighet förenligt, att de senare
tillkomna skolorna lemnades utan understöd.

Ifrågavarande undervisningsanstalter, för hvilka inom rätt många

Dill. till Kikad. Prot. 18!)d. 1 Sand. 1 Afd. 10

122 Åttonde hufvudtiteln.

kommuner ådagalagts lifligt intresse och mycken offervillighet, hafva visat
sig vara till stort gagn för yrkesarbetare och industriidkare samt väl förtjena
att af staten uppmuntras och understödjas. Då, såsom ofvan visats,
det härför afsedda anslaget numera är otillräckligt, anser jag detsamma
böra förhöjas med ett belopp, som åtminstone motsvarar det närvarande
behofvet. På grund af de uppgifter, som meddelats om skolornas och
de sökta statsbidragens tillväxt, får jag alltså i underdånighet tillstyrka,
det Eders*Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom,
att till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande af
kostnader för deras inspektion må på extra stat för år 1896 beviljas ett
anslag af 45,000 kronor, under vilkor att det bidrag, som af dessa medel
kommer att utbetalas till understöd åt sådan skola, icke får öfverstiga
hvad vederbörande kommun i kontant tillskjuter för skolan.

Gymnastiska Centralinstitutet.

[45.] För tillbyggnad af och förändringar inom gymnastiska centralinstitutets

Tillbyggnad lokaler äfvensom för anskaffande af behöflig ny materiel beviljades vid
senaste riksdag, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts förslag, ett anslag af

80,000 kronor, hvaraf för innevarande år anvisades 40,000 kronor. Jag
hemställer nu, att till Riksdagen måtte aflåtas nådig framställning om
anvisande af återstoden, 40,000 kronor, till utgående under år 1896.

Medicinalstyrelsen med tillhörande stater.

[46.] På derom af medicinalstyrelsen i skrifvelse den 21 september 1894

;4a’/^en>- angående medicinalverkets behof gjord framställning tillstyrker jag, att
holpiiaYens ,"ä-Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1896
benskaper, bevilja ett anslag af 1,200 kronor, eller samma belopp som under flera
föregående år, till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper.

[47.] Medicinalstyrelsen har i nyssnämnda skrifvelse anmält, att den i hufvud Poiikiinik

/^staden inrättade poliklinik för tandsjukdomar, hvilkens verksamhet sedan
förnär?" början af år 1885 fortgått enligt de af styrelsen på nådigt uppdrag meddelade
bestämmelser, under tiden tillvunnit sig ökadt förtroende, hvadan
och då patienternas antal betydligt stigit, medicinalstyrelsen hemstält, att
medel för denna anstalts fortsatta upprätthållande måtte beredas, derest
ej Eders Kongl. Maj:t skulle finna tandläkareundervisningen i dess helhet

Åttonde hufvudtiteln.

123

höra omorganiseras enligt ett derom af medicinalstyrelsen i skrifvelse den
18 september 1893 framstäldt förslag. Då emellertid detta förslag icke
för närvarande torde böra föranleda någon åtgärd af Eders Kongl. Maj:t,
tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att pa
extra stat äfven för år 1896 anvisa ett belopp af 4,000 kronor för uppehållande
under samma år af nämnda poliklinik.

Veterinärundervisningen.

1 skrifvelse don 18 maj 1894 har direktionen för veterinärinstitutet i [48.]
Stockholm fäst uppmärksamhet på behofvet af reparation och kompletteringRff"iHteZg
af åskledarne å veterinärinstitutets byggnader. I sådant afseende har direk-a/ åskledare
tionen åberopat ett vid dess skrifvelse fogadt instrument, upprättadt af
ingeniören vid rikstelefonbyrån John Andersson, hvilken utfört åskledare- byggnader.
arbeten på åtskilliga offentliga och enskilda byggnader i landet samt på
anmodan i maj 1893 verkstält undersökning och uppmätning af åskledarne
å institutets byggnader. Bemälde ingeniör, som funnit dessa åskledare
bristfälliga och otidsenliga, hade tillika inkommit med erbjudande att utföra
i undersökningsinstrumentet omförmälda arbeten för ett sammanlagdt belopp
af 1,124 kronor, i hvilken summa dock ej inginge ersättning för
gräfning och möjligen erforderlig jordledningslina. Sedan direktionen begärt
öfverintendentsembetets utlåtande i ärendet, hade öfverintendentsembetet
förklarat, dels att embetet funnit de i berörda instrument upptagna
kompletteringsarbeten vara välbetänkta och det å samma arbetens
utförande af ingeniören Andersson afgifna anbud antagligt, dels att något
bidrag till bestridande af kostnaden för ifrågavarande arbetens verkställande
icke kunde påräknas från de till öfverintendentsembetets disposition
stälda anslag. I enlighet med öfverintendentsembetets tillika giorda hemställan
hade direktionen för erhållande af lägsta möjliga anbud infordrat
dylika från tre andra yrkesmän, af hvilka två dermed inkommit, nemligen
Luth & Roséns elektriska aktiebolag och W. Wiklunds elektriska afdelning,
slutande dessa anbud å respektive 969 kronor och 1,365 kronor, oberäknadt
gräfningskostnaden för jordledningar. I Luth & Roséns aktiebolags
anbud ingick ej heller kostnaden för jordledningslinor. Gräfningskostnaden
beräknades af detta bolag till 85— 185 kronor, allt efter markens beskaffenhet.
Då såväl de till underhåll af institutets byggnader som öfriga för
olika ändamål vid institutet anslagna medel icke beredde tillgång till bekostande
af ifrågavarande arbeten, har direktionen till Eders Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning öfverlemnat de inkomna anbuden samt tillika i under -

124 Åttonde hufvudtiteln.

dårlighet hemstält, huruvida Eders Kong! Maj:t ville medgifva direktionen
att träffa aftal om arbetenas utförande äfvensom till direktionens disposition
anvisa derför erforderliga medel.

öfverintendentsembetet, som genom nådig remiss fått sig anbefaldt
att häröfver afgifva utlåtande, har i underdånig skrifvelse den 10 sistlidne
juli, jemte vitsordande af lämpligheten deraf att de ifrågasatta kompletteringsåtgärderna
blefve snarast möjligt utförda, i öfrigt åberopat innehållet
af ett utaf ingeniören Karl Wallin, uppå anmodan af embetet, afgifvet, vid
embetets skrifvelse fogadt yttrande i ärendet. Af detta yttrande inhemtas,
bland annat, att kostnaden för hela arbetet jemte jordledningar och gräfning
uppgår enligt de två lägsta anbuden till 1,172 eller 1,174 kronor
samt att ^Vallin, beträffande arbetets utförande, ansett ingeniören Anderssons
erfarenhet och sätt att leda arbeten af ifrågavarande slag lemna
''en större garanti för ett godt arbete och derför tillstyrkt antagandet af
Anderssons anbud, som, efter att hafva kompletterats, slutar å sistnämnda
belopp.

Af den i ärendet verkstälda utredning framgår, att den nuvarande
anordningen af åskledare å veterinärinstitutets byggnader är bristfällig
och olämplig samt att askledareanläggningen icke utan en grundlig reparation
och komplettering kan bringas i sådant skick, att byggnaderna kunna
anses skyddade för skada genom åskslag. Det är derför nödvändigt, att
härför erforderliga åtgärder med det snaraste vidtagas och att, då institutet
saknar medel härtill, någon utväg beredes att på annat sätt fylla behofvet.
I sådant afseende tillåter jag mig erinra, hurusom Eders Kongl. Maj:t i
1892 års statsverksproposition föreslog Riksdagen att i staten för veterinärinstitutet
bevilja en förhöjning af 1,500 kronor till byggnaders och stängsels
underhall. Såsom skäl för den da äskade anslagsförhöjningen anfördes,
bland annat, att ganska omfattande underhållsarbeten å institutets byggnader
inom kort måste utföras. Riksdagen ansåg emellertid, att dylika
större reparationer borde, der de befunnes af behofvet påkallade, verkställas
med medel, som på extra stat för en gång anvisades för ändamålet;
och ^höjde Riksdagen det ifrågavarande anslaget med endast 1,000
kronor. Då behof af ett sådant reparationsarbete nu förefinnes och medel
ej äro att tillgå för arbetets utförande, hemställer jag i underdånighet,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja för år *1896
ett extra anslag af 1,174 kronor till reparation och komplettering af åskledarne
å veterinärinstitutets byggnader.

Åttonde hufvudtiteln.

125

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

Med anledning af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien i [49.]
underdånig skrifvelse den 2 oktober 1894 gjorda anhållan hemställer jag,/ar
att, enär de extra anslag, å tillsammans 9,200 kronor, som för ändamål,v£mie“, s“m“
tillhörande akademiens verksamhet, blifvit för innevarande år liksom för Ungar m. m.
flera föregående år beviljade, äro för samma ändamål fortfarande erforderliga,
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för
år 1896 bevilja enahanda anslagsbelopp, nemligen:

till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet
och vården af de under akademiens inseende
stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening kronor 4,000: —
till undersökning och beskrifning af fäderneslandets

fornlemningar m. m.......................................................... * 3,200: —

samt till utgifvande af planschverk öfver fomsaker
och andra märkvärdiga föremål i statens historiska

museum m. m................................................................... '' 2,000:

tillhopa kronor 9,200: —

1 underdåniga skrivelser den 29 september och den 19 december [50.]
1891 fäste vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien Eders Kongl.B«o»We af
Maj:ts uppmärksamhet på angelägenheten deraf, att särskilda åtgärders. cSigtuna_
vidtoges till skydd för vissa fornminnen i vårt land. I sådant afseende
hemstälde akademien, att Eders Kongl. Maj:t ville af Riksdagen äska dels
ett årligt anslag af 10,000 kronor under tio år till vidtagande af åtgärder
för bevarande af landets märkligare historiska ruiner, dels ock ett årligt
anslag af 5,000 kronor under fem år för blottande, aftecknande och restaurerande
af äldre målningar samt för underhåll af minnesmärken i
kyrkorna. Berörda framställning föranledde likväl icke någon Eders Kongl.

Maj:1s åtgärd.

Med åberopande af hvad akademien förut anfört i ämnet upprepade
akademien i underdånig skrifvelse den 13 september 1892 nyssnämnda
hemställan och framhöll dervid, att, ju längre man dröjde att för dessa
ändamål vidtaga åtgärder, desto drygare blefve med nödvändighet de
erforderliga beloppen; att ifrågavarande minnesmärken vore i sig och
genom sin fosterländska betydelse i synnerligt hög grad värda att bevaras,
samt att det vore ytterst beklagligt, om Sverige skulle dröja ännu

I26 Åttonde hufvudtiteln.

längre att deltaga i den täflan, som hos Europas öfriga kulturstater egde
rum med afseende pa de nationella minnesmärkenas vård. Bland de
ruiner, som i nämnda skrivelser åsyftades, påminte akademien särskildt
om Helsingborgs Kärna och Sigtuna kyrkoruiner. Vidare erinrade akademien,
att åtgärder af omförmälda slag redan af staten bekostats beträffande
ruiner i och invid Visby, samt att äfven i Danmark sådana åtgärder
vidtagits.

Sedan, med anledning af akademiens ifrågavarande skrifvelse, Eders
Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för bevarande af Helsingborgs Kärna
anvisa på extra stat för år 1894 ett anslag af 15,000 kronor, samt Riksdagen
bifallit denna framställning, har akademien uti underdånig skrifvelse
den 30 september 1893 ansett sig böra särskildt framhålla nödvändigheten
af att åtgärder med det snaraste vidtoges till skydd för kyrkoruinerna i
Sigtuna. Deras höga ålder och deras egendomliga anordning gjorde det
till pligt för det nuvarande slägtet att bevara dem. De hvarje år återkommande
murrasen gjorde det omöjligt att längre uppskjuta härmed.
På grund af ett den underdåniga skrifvelsen bilagdt, af arkitekten E. V.
Langlet uppgjordt kostnadsförslag anhöll derför akademien, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen begära ett anslag af 7,000 kronor
för vidtagande af åtgärder till nämnda kyrkoruiners bevarande.

Enligt berörda kostnadsförslag skulle de erforderliga åtgärderna bestå
i dels bortrensning af nedfallet och kring yttermurarne hopadt material,
som delvis dolde byggnadsverkens planformer, och i samband härmed så
mycken gräfning, att grundmurarne blottades å de ställen, der öfrigt murverk
helt och hållet försvunnit, dels fallfärdiga eller svårt ramponerade
murars stödjande och återställande i hallbart skick så till skiftgång som
hvad murbruk och fyllnadsinur anginge, dels cementbetäckning af alla
murars uppåtvända ytor samt varsam fogfvllning med passande godt bruk,
jemväl å cR vertikala murytor, som deraf vore i behof, dels äfven bortrödjande
af åtskilliga träd och buskar, som påtagligen förorsakade skada.
De kostnader, som för vidtagandet af dessa åtgärder erfordras, framgå af
eu utaf arkitekten Langlet lemnad redogörelse för det tillstånd, hvari de
särskilda ruinerna befinna sig, med specifikation å de åtgärder, som med
hvarje ruin äro att vidtaga. I sadant afseende föreslår Langlet beträffande: 1)

S:t Per, att vid det större eller korstornet, hvars norra och vestra
sidor torde kräfva en temligen genomgående cementbehandling, uppsättas
ställningar, bestående af två höjder stadiga spiror, bommar, som torde få
upplag i murens gamla bomhål, samt en och en half tums plank till bottnar
och dessutom en större och en mindre stege. Först med hjelp af dessa

Åttonde hufvudtiteln.

127

ställningar kunde denna del af arbetet närmare bedömas, hvilket gälde
äfven det inre af tornets öfre del. Åt koret, hvars förfall under senast
förflutna år enligt uppgift i anmärkningsvärd grad påskyndats, borde framför
allt egnas en omsorgsfull behandling och helst, der det utan risk för
misstag kunde ske, genom ett och annat å nyo upplagdt stenskift återgifvas
någon del af det murverk, som under senare tid nedrasat eller
blifvit nedvräkt. Vestra tornet, genom påtagligen ej långt tillbaka i tiden
liggande våldsåtgärder illa skadadt i båda yttre (vestra) hörnen, behöfde
i dessa delar en formlig restaurering. Huruvida trappan vid tornets inre
nordvestra hörn hade en motsvarighet vid det sydvestra, och i hvad mån
något deraf kunde förtydligas genom lindrigt åtgörande, syntes först efter
en varsam rödjning kunna afgöras. För antydda arbetens utförande ansåges
en kostnad af 2,500 kronor erforderlig.

2) S:t Lars. Denna enkla, nästan formlösa och skenbart isolerade
stenmassa tycktes vid första påseendet erbjuda föga intresse, men toge
man i betraktande den lilla trädbevuxna, långsträckta kullen öster om
murkolossen, insåge man, att här kunde med hjelp af spaden göras upptäckter,
som väl icke kunde blifva alldeles värdelösa. Att eu del af de
träd, som intoge kullen, måste undanrödjas, vore gifvet, men förmodligen
vore icke alla till hinder för plankonturernas blottande, hvilket torde vara
allt, som här kunde ernås. Att för öfrigt åtskilligt arbete måste företagas
vid såväl tornets båda yttre hörn som dess inåt vända murdelar, ej mindre
för ögats tillfredsställande än ock till förekommande af hotande ras af
större omfattning, syntes temligen gifvet. Då såväl en del ställningar som
ganska mycket material måste från annat håll hitföras, kunde kostnaden
knappt anslås till mindre än 1,500 kronor.

3) S:t Olof. Detta i sin plananläggning ganska egendomliga byggnadsverk
vore nu till det yttre väl mycket bortskymdt af en ymnig vegetation,
i synnerhet på något afstånd sedt. Fn med urskilning företagen
rödjning borde, på samma gång den aflägsnade mycket af den fortgående
förstörelsens orsaker, kunna bidraga till förhöjande af det anslående och
pittoreska i anblicken. Men en sådan rödjning vore icke utan sina faror
för murverkets bevarande i dess nuvarande skick; och då härtill koinme
träd- och buskrötternas oskadliggörande samt det vidsträckta murverkets,
med alla dess vexlande höjdförhållanden, behöriga skyddande genom
cementbetäckning, afloppsrännor och murförbättringar in. in., syntes här
föreligga ett arbete, som, i anseende till dess grannlaga natur, svårligen
kunde aflöpa billigare än det vid S:t Per. Särskilt borde anmärkas, att
snar hjelp företrädesvis här vore af nöden, emedan den genom utbrytningar
svårt underminerade korapsisen hotade att nedstörta. Vare sig

128 Åttonde hufvudtiteln.

särskild ställningsvirke hit anskaffades eller det vid S:t Per först använda
ånyo begagnades, i hvilket senare fall tidsutdrägten dock komme att vålla
ökadt arfvode för tillsyn, torde kostnaden alltså böra anslås till omkring

2,500 kronor.

4) S:t Nicolaus. Ehuru endast obetydligt af denna ruin för närvarande
vore synligt, torde anledning finnas till det antagandet, att genom
utgifning en icke ringa del af grundplanen skulle kunna läggas i dagen.
Härtill torde böra anslås omkring 200 kronor.

Hela det belopp, som för ifrågavarande ändamål skulle erfordras,
blefve alltså omkring 6,700 kronor eller, om härtill lades 300 kronor för
gräfningar å södra sidan om S:ta Maria, der grundmurarne till det forna
klostret torde vara åtminstone delvis att återfinna, jemnt 7,000 kronor,
deri inberäknade materialier, redskap, resor och tillsyningsarfvoden.

Sedan Eders Kong!. Maj:t anbefalt öfverintendentsembetet att i ärendet
afgifva underdånigt utlåtande, har nämnda myndighet uti skrifvelse den
31 oktober 1893 anfört, att embetet, som mot arkitekten Langlets förenämnda
förslag ej ansett sig ega anledning till anmärkning och som funnit
synnerligen önskvärdt, att för ifrågavarande historiska ruiners bevarande
från ytterligare förfall nödiga reparationsarbeten komme att utföras,
underdånigst hemstält om bifall till förevarande framställning.

I sin förut omnämnda skrifvelse af den 30 september 1893 hade
vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien erinrat, att af Sigtuna samhälle,
som knappast förmådde underhålla stadens nu begagnade kyrka,
den forna dominikanerkyrkan, något bidrag till bekostande af de för ruinernas
skyddande erforderliga arbeten icke kunde påräknas.

Genom nådig remiss den 6 november 1893 anbefaldes Eders Ivongl.
Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län att från vederbörande infordra
och med eget utlåtande till Eders Kongl. Maj:t insända underdånigt
yttrande, om och i hvad mån bidrag till bestridande af kostnaderna för
de i ärendet ifrågasatta åtgärder kunde förväntas inflyta från den ort, som
vore närmast intresserad i dessa fornlemningars skyddande.

I följd häraf beslöto Sigtuna vid allmän rådstuga röstberättigade invånare
den 18 december 1893 att, under förutsättning att Riksdagen beviljade
äskadt anslag till vidtagande af åtgärder för bevarande af stadens
kyrkoruiner, staden skulle till ifrågavarande ändamål bidraga med 500
kronor. Ärendet behandlades jemväl å kyrkostämma i Sigtuna, S:t Olofs
och S:t Pers till ett pastorat förenade församlingar. Dessa förmälde sig
väl inse vigten af de minnesrika ruinernas restaurerande, men funno sig
icke kunna dertill lemna något bidrag i följd af församlingarnas öfriga
stora utgifter särskildt för pågående iståndsättande med betydliga kost -

Åttonde hufvudtiteln.

129

nader af församlingarnas till gudstjenst begagnade gemensamma kyrka,
hvilken, såsom varande den gamla dominikanerkyrkan, äfven utgjorde ett
värderikt historiskt minne. I underdånig skrifvelse den 3 mars 1894 meddelade
Eders Kongl. Majrts befallningshafvande hvad Sigtuna stad och församlingarna
sålunda beslutit samt tillkännagaf derjemte, att magistraten i
Sigtuna, på föranledande af Eders Kongl. Majrts befallningshafvande, föranstaltat
om en frivillig insamling af medel för saken inom staden och
kringliggande ort, hvilken insamling, enligt hvad magistraten upplyst,
torde komma att uppgå till 500 kronor. För egen del anförde Eders
Kongl. Majrts befallningshafvande, att utöfver omförmälda 1,000 kronor
något bidrag från orten icke torde vara att förvänta; att stora historiska
intressen knöte sig vid de fyra delvis ännu qvarstående kyrkoruinerna i
Sigtuna från kristendomens äldsta tider i vårt land, derunder, såsom kändt,
Sigtuna blef säte för Svealands förste biskop och var ett af de mest blomstrande
samhällen i mellersta Sverige, hvarom bäst vittnade dessa storartade
ruiner jemte den ännu begagnade gamla dominikanerklosterkyrkan;
samt att de tre mest betydande af dessa ruiner, S:t Per, S:t Lars och S:t
Olof, ännu gjorde ett mäktigt intryck, men hotade att hemfalla under
fullständig förstörelse, derest icke med stor skyndsamhet åtgärder vidtoges
för deras bevarande, hvarför Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande på
det lifligaste förordade, ''att statsmedel till belopp af 6,000 kronor måtte
anvisas för räddande undan förstörelse af nämnda åldriga och intressanta
minnesmärken.

På grund af hvad sålunda anförts, och då för ifrågavarande ändamål ett
bidrag af 1,000 kronor från annat håll förväntas, hemställer jag i underdånighet,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till vidtagande
af de nödvändigaste åtgärderna för bevarande af omförmälda kyrkoruiner
i Sigtuna äfvensom till anställande af dermed i samband stående
gräfningar anvisa på extra stat för år 1896 ett anslag af 5,000 kronor.

Musikaliska akademien.

Vid föredragning den 14 januari 1893 af ärenden rörande regleringen
af åttonde hufvudtitelns ordinarie stat anmälde jag, bland annat, musikaliska
akademiens underdåniga skrifvelse den ‘27 oktober 1892 med anhållan
om förhöjning af det å akademiens stat upptagna anslag till expenser
m. in., och sedan med anledning häraf till Riksdagen aflåtits nådig
proposition i ämnet, beviljade Riksdagen i akademiens stat en förhöjning
af 300 kronor till expenser m. m.

1 akademiens omförmälda skrifvelse anfördes, hurusom ifrågavarande

Bill. till Kikul. Prol. 1895. 1 Sand. 1 Afil. It

[51J

Fyllande af
en brist å
akademiens
expensanslag.

130 Åttonde hnfvudtiteln.

anslag, som äfven vore afsedt för instrumenters vård, inköp af musikalier
och böcker samt uppvärmning och lyshållning i akademiens byggnad och
af hvilket anslag jemväl borde utgå årligen till aflöning åt en eldare 900
kronor och åt en portvakt 200 kronor, visat sig för de afsedda ändamålen
otillräckligt. Redan vid akademiens flyttning till dess nya byggnad hade
å nämnda medel uppkommit en brist, som vid 1880 års slut uppgått till
1,129 kronor 91 öre, till hvars betäckande Eders Kongl. Maj:t af allmänna
besparingarna å anslagen under riksstatens åttonde hufvudtitel anvisade motsvarande
belopp. Trots all sparsamhet vid expensmedlens användning hade
emellertid äfven derefter visat sig omöjligt att med desamma bestrida de utgifter,
söm varit nödiga för statens under akademiens inseende stälda
läroverk, utan hade akademien för behofvens fyllande måst anlita sina
egna° tillgångar. Enligt hvad skrifvelsen bifogadt utdrag af räkenskaperna
för aren 1883—1891 utvisade, hade under berörda tid årligen utgått i
medeltal: till arfvoden åt eldaren och portvakten samt instrumentvårdare,
städerska, orgeltrampare och en under de senare åren mot ett årsarfvode
af 150 kronor anstäld läkare, hvilkens råd afgiftsfritt varit att tillgå för
de oftast mycket obemedlade eleverna, 1,849 kronor 3 öre, till instrumenters
inköp och underhåll 504 kronor 93 öre, till böcker och musikalier
193 kronor 6 öre, till annonser och tryck 441 kronor 95 öre, till
uppvärmning och lyshållning 1,727 kronor 29 öre samt till brandförsäkring,
skrifmaterialier m. m. 258 kronor 39 öre. För nu angifna ändamål
hade under nämnda 9 år utbetalts sammanlagdt 44,771 kronor 83 öre,
eller i medeltal 4,974 kronor 65 öre om året. Då härför under samma
tid å expensinedelskontot funnits tillgängliga allenast 42,169 kronor, hade
akademien måst af egna medel tillsläppa återstoden, 2,602 kronor 83 öre,
nemligen

år 1883 ................................................................................................ kr. 316: 01

* 1884.................................................................................................. » 40: 66

» 1885 ............................................................................................... » 85: 90

>; 1886 .................................................................................................. » 138; 47

åren 1887 och 1888 .......................................................................... » 665: 75

år 1889 ............................................................................................ » 294: 90

5 1890 ............................................................................................... » 458: 23

''» 1891 .................................................................................................. » 602: 91

Summa kr. 2,602: 83.

Till betäckande af den sålunda uppkomna bristen anhöll akademien,
att medel måtte anvisas, hvilket äfven statskontoret i utlåtande af den 7
december 1892 tillstyrkte. Någon framställning derom till Riksdagen kunde

Åttonde hufvudtiteln.

131

emellertid icke vid framläggandet af 1893 års statsverksproposition göras
i sammanhang med förslaget om expensanslagets höjande, enär frågan
om bristens fyllande då berodde på pröfning af kammarrätten, som erhållit
befallning att yttra sig i ämnet.

Kammarrätten afgaf den 30 mars 1893 det infordrade utlåtandet, som
inkom till ecklesiastikdepartementet den 28 påföljande april. I detta utlåtande
anfördes, att akademiens i kammarrätten granskade räkenskaper
för åren 1883—1891 i afseende å den brist, hvilken enligt akademiens
underdåniga framställning skulle för dessa år hafva uppstått i dess anslag
till expenser m. m., ej gåfve anledning till annan erinran, än att akademien
vid beräknandet af bristen för hvart och ett af åren 1889, 1890 och 1891,
till utgifter, som bort af nämnda statsanslag bestridas, hänfört arfvode till en
läkare, hvilkens råd afgiftsfritt varit att tillgå för akademiens elever. Detta
arfvode hade utgått med 150 kronor om året eller för de tre sistnämnda
åren med sammanlagdt 450 kronor. Enligt kammarrättens förmenande
hade akademien icke lagligen egt att för berörda ändamål använda större
eller mindre del af expensmedlen. Bristen å expensmedelsanslaget borde
derför anses rätteligen uppgå till ett belopp, som med 450 kronor understege
det af akademien till 2,602 kronor 83 öre upptagna, eller till 2,152
kronor 83 öre.

Då Riksdagen nyligen under liknande förhållanden beviljat anslag
till amortering af en å naturhistoriska riksmuseets expensmedelsanslag
uppkommen brist, får jag, som, lika med kammarrätten, anser den nu
ifrågavarande bristen rätteligen utgöra 2,152 kronor 83 öre, i underdånighet
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, till
betäckande af omförmälda under åren 1883 —1891 a musikaliska akademiens
expensmedelsanslag uppkomna brist, pa extra stat för ar 1896 anvisa
ett till helt krontal jemnadt belopp af 2,153 kronor.

Naturhistoriska riksmuseum.

Med anledning af vetenskapsakademiens i skrifvelse den 12 september
1894 gjorda anmälan, att ett årligt anslag af 2,000 kronor till inköp och
insamling af naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för arke<joniater
och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till bestridande
af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter fortfarande är
behöfligt, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Majt täcktes
föreslå” Riksdagen att för sagda ändamål anvisa på extra stat jemväl för
år 1896 enahanda belopp som för innevarande år, eller 2,000 kronor.

[52.]

Museets afdelning
för
arkegoniater
och fossila
växter.

132 Åttonde hufvudtiteln.

[53.] Likaledes får jag, med anledning af vetenskapsakademiens i skrifvelse

JS~Äod.en l2 september 1894 gjorda framställning derom, att behofvet af anslag

samling, for v ard, underhåll och förkofran af naturhistoriska riksmuseets etnocj r (ifiskci
samling vore detsamma som under föregående år, i underdånighet hemställa,
^det Eders ^Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för sagda.
ändamål anvisa pa extra stat jemväl för år 1896 enahanda belopp som
för innevarande år, eller 2,800 kronor.

[54.] Sedan naturhistoriska riksmuseets expensmedelsanslag med museets

Tf°lri7l fortgående tillväxt år efter år visat sig allt mer otillräckligt, täcktes
museets ex- Eders Kongl. Maj:t, i enlighet med vetenskapsakademiens derom giorda
inslag!1'' hemställan, föreslå 1893 års riksdag att till höjande af museets årliga
expensmedelsanslag bevilja 1,630 kronor. Till svar härå anförde Riksdagen
bland annat, att, då den äskade förhöjningen delvis skulle användas
till amorterande af den till omkring 4,000 kronor uppgående bristen å
• expensmedelsanslaget samt någon utredning icke förelåge, huruvida, sedan
bristen blifvit betäckt, hela förhöjningen kunde vara erforderlig, det förefallit
Riksdagen riktigare, att medel för bristens betäckande anvisades på
extra stat och att i stället höjningen af det ordinarie anslaget begränsades
i ^motsvarande mån. Med beräknande att omförmälda brist skulle
kunna på fyra års tid amorteras med ett anslag af 1,000 kronor om året,
ansag Riksdagen höjningen i expensmedelsanslaget lämpligen kunna inskränkas
^till 630 kronor och beslöt att till amorterande af bristen på extra
stat för år 1894 anvisa ett belopp af 1,000 kronor.

Efter det Riksdagen jemväl för år 1895 anvisat enahanda belopp, får
jag, på hemställan af vetenskapsakademien i underdånig skrifvelse den 12
september 1894, nu tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att jemväl för år 1896 på extra stat anvisa ett belopp af 1,000
kronor till fortsatt amortering af ifrågavarande brist.

Meteorologiska centralanstalten.

[55.] Med anledning af en utaf vetenskapsakademien efter anhållan af

föreståndaren för statens meteorologiska centralanstalt, professor R, Rubenanstalten.
^Olly gjord underdånig framställning behagade Eders Kongl. Maj:t år 1893
föreslå Riksdagen, att, för ett fullständigt ordnande och utvidgande af väderlek
stjensten vid meteorologiska centralanstalten i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med ett af anstaltens föreståndare afgifvet, i statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 14 januari samma år omförmäldt förslag,
det till anstalten utgående årliga anslag måtte höjas med 7,950

Åttonde hufvudtiteln. 133

kronor. Riksdagen fann visserligen hvad i statsrådsprotokollet anförts innebära
fullgiltiga skäl för att ökade medel till det af Eders Kongl. Maj:t
ifrågasatta belopp stäldes till meteorologiska centralanstaltens förfogande
för ordnande och utvidgande af väderlekstjensten; men då, enligt Riksdagens
förmenande, någon tids erfarenhet rörande resultaten af de nya
anordningarna borde afvaktas, innan beloppet uppfördes på ordinarie stat,
ansåg Riksdagen sig böra tills vidare anvisa endast anslag på extra stat
för nu angifna ändamål, hvadan Riksdagen på extra stat för år 1894
beviljade en summa af 7,950 kronor till fullständigt ordnande och utvidgande
af väderlekstjensten vid anstalten. Jemväl för innevarande år
anvisades af Riksdagen en lika stor summa för de nya anordningarnas
fortsatta tillämpning.

Då äfven för år 1896 medel till enahanda belopp erfordras för tillgodoseende
af ifrågavarande ändamål, åt hvars vigt och betydelse Riksdagen
på ett otvetydigt sätt gifvit sitt erkännande, får jag, efter derom
af vetenskapsakademien i skrifvelse den 12 september 1894 gjord framställning,
i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Majt täcktes föreslå
Riksdagen att på extra stat jemväl för år 1896 anvisa 7,950 kronor
till upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst vid meteorologiska
centralanstalten.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

Till uppehållande af undervisningen vid de i Vadstena, Skara och
Bollnäs anordnade läroanstalter för öfveråriga döfstumma har Riksdagen
för hvart och ett af de senare åren på extra stat anvisat tillsammans

49,200 kronor.

Samtidigt med utfärdande af lag angående ordnande af döfstumundervisningen
i riket förordnade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref
den 31 maj 1889, bland annat, att i dessa läroanstalter finge, jemte döfstumma
i de åldersklasser, för hvilka anstalterna egentligen vore afsedda,
för framtiden, i den mån utrymme och tillgång på lärarekrafter mcdgåfve,
intagas döfstumma barn äfven i åldern 12—15 år.

Då, enligt från styrelserna för de särskilda undervisningsanstalterna
ingångna skrivelser, antalet öfveråriga döfstumma, som ej hafva erhållit
någon undervisning, ännu är så stort, att tillräckligt antal intagningselever
kan beräknas i alla anstalterna för år 1896, och då hela anslaget
för deras uppehållande alltså fortfarande erfordras, hemställer jag, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, för uppehållande af un -

[56.]

Läroanstalterna
för
öfveråriga
döfstumma.

134 Åttonde hufvudtiteln.

dervisningen vid nämnda tre anstalter, anvisa ett extra anslag för år 1896
af 49,200 kronor.

[57.] Pa derom af styrelsen för handtverksskolan i Kristinehamn för blinda

i underdånig skrifvelse den 27 sistlidne september gjord begäran hemKristinehamn
ställer jag, att Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att enahanda
för blinda, belopp, som beviljats för skolans uppehållande under närmast föregående
år, eller 10,000 kronor, må för denna skola anvisas på extra stat äfven
för år 1896.

[58.] I underdånig skrifvelse den 22 sistlidne september har direktionen

Tryckning 0/öfver institutet för blinda i underdånighet hemstält, att Eders Kongl. Maj:t
blindskrifter täcktes föreslå Riksdagen att, utöfver det åt institutet på ordinarie stat
uppförda anslaget, bevilja institutet för år 1896 enahanda extra anslag,
som anvisats för innevarande år, nemligen 2,500 kronor att användas till
tryckning af blindskrifter och 1,200 kronor till understöd åt blindlärareelever
samt till reseunderstöd åt blindlärare.

[59.] Med hänvisning till hvad jag vid behandlingen af de ordinarie anslagen

men anblaa. un<4er Punkt ^ redan anfört i fråga om anordnande af en förskola å TomteU
farin bada för blinda, får jag underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
blTomtleboada föreslå Riksdagen, att till uppförande af en byggnad för denna förskola,
hvartill, enligt uppgjordt kostnadsförslag, erfordras 81,200 kronor, samt
för bestridande af kostnaderna för uppgjorda ritningar och kostnadsförslag
till ifrågavarande byggnad, hvilka uppgått till ett belopp af 750 kronor,
som blifvit af statskontoret förskotterade, måtte beviljas ett belopp af
81,950 kronor, och att häraf måtte på extra stat för år 1896 anvisas
50,750 kronor.

Hospitalsvården.

[60.] Eders Kongl. Maj:t har i särskild nådig proposition den 20 december

Au\aia 1894 0m anordnande vid Upsala af en asyl för sinnessjuke föreslagit,

1>Sa bland annat, att till förvärfvande af erforderligt jordområde åt en sådan
asyl äfvensom till uppförande af för asylen erforderliga byggnader och
vidtagande af i sammanhang dermed föreslagna åtgärder i afseende på
förändring af vissa lägenheter vid Upsala hospital samt anläggning af
spårväg och vattenledning till asylen m. m. må beviljas ett anslag af

1,480,000 kronor och deraf på extra stat för år 1896 anvisas ett belopp
af 500,000 kronor.

Åttonde hufvudtiteln. 135

Medicinalstyrelsen har i förenämnda skrifvelse den 21 september 1894 [61.]

underdånigst hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen^/,* sjukhus
att till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske anvisa för ar 1896 ett p
extra anslag af 14,000 kronor, eller enahanda belopp, som blifvit för
närmast föregående år beviljadt.

Med anledning häraf tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att anvisa äfven för år 1896 ett extra anslag af 14,000
kronor till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske, under vilkor att
Gefleborgs läns landsting dertill för samma år anvisar 4,000 kronor och
medgifver, att spetelske äfven från andra län må vid sjukhuset erhålla
vård, i den mån utrymmet sådant medgifver.

Diverse anslag.

I likhet med hvad under åtskilliga år skett och af samma skäl, som [62.]
då förekommit, torde Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att jemväl
för år 1896 på extra stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska ^Uka/et.
fomskrift sällskapet.

Under flera föregående år har Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts [63.]
framställning beviljat anslag till beredande af religionsvård åt svenske sjö-Rdiqiomvård
män i utländska hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållande lands- ffjfjZ. [fi.
män, och hemställer jag, det täcktes Eders Kongl. Maj:t jemväl för år < »tfa»***»
1896 af Riksdagen för ifrågavarande ändamål äska anslag till samma amnarbelopp
som det, hvilket hittills årligen plägat anvisas, eller 10,000 kronor.

Sedan 1893 års riksdag, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom [64.]
gjorda framställning, på extra stat beviljat dels till anställande af tvåa«?. åtgärder
kontraktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde kontrakt 12,000 kronor, deraf iorhjntrjjr''

4,000 kronor att utgå under år 1894, dels till resekostnadsnadsersättning miigionsvård
åt dessa kontraktsadjunkter 1,500 kronor, deraf 500 kronor att utgå under sands stifts
år 1894, dels ock till två stipendier för utbildande vid universitetet af finstötande
prester, förtrogna med finska språket, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor^0 1 9
att utgå under år 1894 äfvensom åt Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat att
meddela de närmare bestämmelser, som kunde erfordras rörande anslagens
användande, samt nästlidna års riksdag af sålunda beviljade belopp
anvisat för år 1895 af anslaget till kontraktsadjunkterne 4,000 kronor,

[65.]

Nordiska

museet.

[66.]

Tidskrift fö
landsmål m. v

[67.]

»Nordiskt
medicinskt
arkiv.»

136 Åttonde hufvudtiteln.

af anslaget till resekostnadsersättning åt desse 500 kronor, samt af det
till stipendiers inrättande beviljade anslag 1,500 kronor, far jag, med
erinran derom att Eders Kongl. Maj:t den 2 juni 1893 i ofvannämnda
afseenden meddelat närmare bestämmelser, i underdånighet hemställa, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att af återstående belopp
anvisa för år 1896 af anslaget till kontraktsadjunkterne 4,000 kronor,
af anslaget till resekostnadsersättning åt desse 500 kronor samt af det
till stipendiers inrättande beviljade anslag 1,500 kronor.

Med åberopande af 1890 års riksdags beslut om anvisande af ett
extra anslag för ar 1891 af 25,000 kronor till nordiska museet har
museets styrelse anhållit, att till Riksdagen måtte aflåtas framställning
om beviljande jemväl för ar 1896 af enahanda anslag; och får jag med
anledning häraf i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1896 anvisa ett belopp
af 25,000 kronor, att ställas till styrelsens för nordiska museet förfogande
för att enligt dess bestämmande användas för museet tillhörande
ändamål.

Med anledning af en utaf e. o. professorn J. A. Lundell gjord ansökning
om fortfarande anslag för den af honom utgifna tidskriften
»Nyare'' bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif»
anser jag mig böra hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen att jemväl för nästkommande år ställa till Eders Kongl. Majts
förfogande ett extra anslag till samma belopp, som allt ifrån 1883 års
riksdag anvisats, eller 3,150 kronor, att på de vilkor, Eders Kongl. Maj:t
kan finna godt bestämma, användas till understöd för utgifvande äfven
under år 1896 af nämnda tidskrift.

Sedan alltifrån år 1876 af reservationsanslaget till resestipendier samt
läroböckers och lärda verks utgifvande bidrag till vexlande, dock i allmänhet
mindre betydande belopp lemnats för vidmakthållande af den
utaf professorn Axel Key redigerade tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv»,
täcktes Eders Kongl. Maj:t i 1894 års statsverksproposition, då nyssnämnda
anslag länge befunnits otillräckligt för tillfredsställande af de
anspråk, som derpå stäldes, och professor Key begärt förhöjdt understöd,
föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1895 anvisa ett belopp af 3,000
kronor såsom understöd för fortsatt utgifvande af sagda tidskrift. Riksdagen
fann väl med hänsyn till tidskriftens betydelse för den medicinska
forskningen i vårt land angeläget, att dess fortfarande utgifvande blefve

Åttonde hufvudtiteln 137

genom ett ökadt understöd af allmänna medel tryggadt; men då Riksdagen
förmenade det vara möjligt att äfven framdeles från nämnda reservationsanslag
bereda tidskriften något årligt bidrag, syntes det Riksdagen, som
om det särskilda anslag, hvilket till understöd för tidskriftens utgifvande
borde ifrågakomma, lämpligen kunde begränsas till 2,000 kronor. Detta
belopp blef derför af Riksdagen för ändamålet anvisadt på extra stat för
år 1895.

På sätt i nu berörda anslagsärende framhölls, har tidskriften visat
sig ådraga utgifvaren en årlig förlust af mer än 3,200 kronor, som blott
till en mindre del kunnat ersättas genom det lemnade statsbidraget. Under
sådana förhållanden har derför Eders Kongl. Maj:t, som lika med
Riksdagen funnit angeläget, att tidskriftens bestånd tryggades, på min
hemställan genom nådigt beslut den 20 december 1894 från anslaget
till resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande tillagt
professor Key för tidskriftens utgifvande under år 1895 ett belopp af

1,000 kronor, hvarigenom statsunderstödet för sagda år bragts upp till
en summa af 3,000 kronor. Anlitandet af en sådan nödfallsutväg lärer
dock för framtiden blifva nästan omöjligt, så vidt icke andra högst behjertansvärda
kraf på understöd från berörda reservationsanslag skola afvisas.
I detta hänseende tillåter jag mig erinra, att de ansökningar om
understöd derifrån, som för år 1895 begärdes för utgifvande af vetenskapliga
arbeten m. in., afsågo ett sammanlagdt belopp af öfver 20,000 kronor.
Efter det från anslagets summa, 24,000 kronor, afdragits 10,500 kronor,
som städse utgå till resestipendier för vetenskapsidkare vid universiteten
samt civile läkare, funnos endast 13,500 kronor att fördela, och dervid
måste större inskränkningar göras, än ömkligt varit. Det finnes^ icke
någon anledning att antaga, att detta förhållande skall ändras, savida
icke reservationsanslaget höjes, hvartill Riksdagen dock hittills icke visat
sig villig.

Professor Key har nu anhållit om understöd för tidskriftens fortsatta
utgifvande under år 1896, till hvilken ansökning kanslern för rikets universitet,
efter lärarekollegiets vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet
hörande, uti underdånigt utlåtande tillstyrkt bifall. Jag har mig bekant,
att de uppoffringar professor Key hittills fått vidkännas för denna tidskrift
äro så betydliga, att han icke vågar ikläda sig vidare kostnader för tidskriften,
derest ej större trygghet beredes åt företaget genom tillräckliga
medels anvisande. Jag är derför af den mening, att för sadant ändamål
bör hus Riksdagen äskas särskild! anslag till hela det belopp, som professor
Key angifvit såsom årligen erforderligt af statsmedel för att han ma blifva
i stånd att fortfarande utgifva tidskriften. På grund häraf får jag i under JJih.

till llilcsd. Prat. 18115. 1 Sami. 1 Afd. 18

138 Åttonde hufvudtiteln.

dårlighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
pa extra stat för ar 1896 anvisa ett belopp af 3,000 kronor såsom understöd
för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv».

[68.] Hos Eders Kongl. Maj:t har utgifvaren af tidskriften * Acta mathe Tidskriften

matica», professor G. Mittag-Leffler, underdånigst anhållit, att enahanda
>>ATaticalhe~beloP]b eller ROCK) kronor, hvilket för innevarande år, liksom för flera
föregående, beviljats såsom understöd för utgifvande af nämnda tidskrift
och som vore b ohöfligt för fortsatt utgifvande af tidskriften, äfven
för år 1896 måtte sökanden för sådant ändamål beredas; och har vetenskapsakademien,
som i ämnet afgifvit underdånigt utlåtande, dervid på det
lifligaste förordat bifall till ansökningen.

Med anledning häraf hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för år 1896 anvisa ett belopp
af 4,000 kronor, att såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för utgifvande
under samma år af tidskriften »Acta mathematica» till professor
Mittag-Lefflers förfogande utbetalas.

[69.] Riksdagen har för hvart och ett af åren 1885—1895 beviljat ett

t örelåsnings- extra anslag att användas till understöd åt sådana anstalter eller förarZtski/sten.
eningar> som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen, dock under vissa
vilkor, hvilka vid senast beviljade anslag voro följande:

att understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt eller förening,
icke får öfverstiga 3,000 kronor för år räknadt;

att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika mycket som staten;
att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse, som antager föreståndare
och lärare;

att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal timmar i veckan
under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser; dock att, hvad
landsbygden beträffar, Eders Kongl. Maj:t må ega att härutinnan göra de
eftergifter, som omständigheterna kunna påkalla;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning
lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel; att

alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna
eller undervisningen blifva förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att underkasta sig
de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Eders Kongl. Maj:t pröfvas
nödiga och lämpliga.

Ifrågavarande anslag, som, ursprungligen bestämdt till 15,000 kronor,

Åttonde hufvudtiteln. 139

för hvart och ett af åren 1888—1894 uppförts med 20,000 kronor, höjdes
för innevarande år till 25,000 kronor. Da för berörda ändamål med säkerhet
torde erfordras ett lika stort belopp för nästinstundande år, hemställer
jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att bevilja för ar
1896 ett extra anslag å 25,000 kronor att under enahanda vilkor, som
nyss nämnts, användas till omförmälda ändamål.

Likasom under föregående år har dels afdelningschefen vid general- [70.]
stabens topografiska afdelning gjort framställning om beredande för år Preemons1896
af ett anslag å 9,000 kronor för fortsättande ^ precisionsnivellerings-f^f;1^
arbetena i norra Sverige, dels ock styrelsen för nautisk-meteorologiska
byrån hemstält om anvisande för nämnda ar af 2,500 kronor för underhåll
och tillsyn in. in. af de inrättade vattenhöjdmätningsstationerna äfvensom
af 1,000 kronor till fortsatt sammanställning och bearbetande af anteckningar
öfver de vid dessa stationer registrerade vattenhöjder.

Med åberopande af hvad förut i statsrådsprotokollen öfver ecklesiastikärenden
den 11 januari 1890, den 12 januari 1891 och den 14 januari
1893 blifvit i ämnet anfördt hemställer jag, det täcktes Eders Kongl. Maj:t
föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1896 bevilja 12,500 kronor, deraf

9,000 kronor till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena i norra
Sverige, 2,500 kronor för underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationerna
in. in. samt 1,000 kronor för fortsatt sammanställning och bearbetning
af omförmälda anteckningar.

Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag uppförde [71.]
senast församlade riksdag på extra stat för år 1895 ett anslag af ROOOtW^0^
kronor, att mot redovisningsskyldighet ställas till svenska nykterhetssäll- nykterhetsskåpets
förfogande för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter. Nämnda skrifter.
sällskaps styrelse har nu i skrifvelse den 6 oktober 1894, under åberopande
af hvad styrelsen i underdånig skrifvelse den 25 september 1893
anfört rörande behofvet af ett årligt understöd af allmänna model för
fullföljande af den verksamhet, som enligt sällskapets stadgar åligger
detsamma, anhållit om utverkande hos Riksdagen af anslag för sagda
ändamål till enahanda belopp för år 1896.

Med anledning häraf och under erinran om hvad vid sist berörda
skrifvelses föredragning för Eders Kongl. Maj:t den 13 januari 1^8 94 af
mig yttrades, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1896 anvisa ett anslag af 4,000 kronor, att
mot redovisningsskyldighet ställas till svenska nykterhetssällskapets förfogande
för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter.

140 Åttonde hufvudtiteln.

[7^-] ^ Den ar 1898 församlade riksdagen beviljade med anledning af en

hemmeiTör utaf enskil<l0 motionärer gjord framställning på extra stat för år 1894 ett
drinkare vid anslag af 2,000 kronor att utgå till understöd åt ett räddningshem för
S~tZ,Irmkare vid Sam-*oud f rivi<l Upsala. på vilkor, som af Eders Kongl. Maj:t
1 pröfvades lämpliga. \id meddelande af nådig föreskrift den 26 januari
nästlidna år om berörda anslags utbetalning täcktes Eders Kongl. Maj:t
tillika fastställa de vilkor, som skulle gälla för anslagets åtnjutande; och
voro dessa vilkor följande:

att räddningshemmets förvaltning handhafves af en utaf Upsala läns
allmänna nykterhetsförbund utsedd styrelse, som antager föreståndare för
anstalten;

att anstalten star under tillsyn och kontroll åt landshöfdingen i länet
eller, om han anser sig dertill förhindrad, af en utaf Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande förordnad inspektor;

att de i anstalten intagna sjukas vård öfvervakas af legitimerad
läkare; samt

att till medicinalstyrelsen stäld berättelse med redogörelse för anstaltens
verksamhet under året före utgången af mars månad nästpåföljande
år aflemnas till förste provinsialläkaren i länet.

Sedan Eders Kongl. Maj:t, pa ansökning af professor W. Rudin, såsom
ordförande i omförmälda nykterhetsförbund, hvilket eger ifrågavarande
anstalt, föreslagit 1894 års riksdag att på extra stat jemväl för år 1895
bevilja anslag till räddningshemmet med samma belopp som för år 1894,
biföll Riksdagen denna Eders Kongl. Maj:ts framställning; hvarefter genom
nådigt bref den 1 juni sistnämnda år enahanda vilkor blifvit för det sålunda
beviljade anslagets åtnjutande stadgade som de för år 1894 gällande.

Nu har professor Rudin ånyo, i egenskap af ordförande uti nämnda
nykterhetsförbund och i styrelsen för räddningshemmet, underdånigst
anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes all framgent och närmast för år
1896 hos, Riksdagen begära, att anslag till enahanda belopp måtte fortfarande
fa till räddningshemmet utgå. Vid ansökningen härom äro fogade
handlingar, hvaraf inhemtas bland annat: att under år 1893 vid hemmet
\ardats 10 patienter, deraf 6 nyintagne; att under sagda år från hemmet
utgått 7 patienter, af hvilka 5 voro friska eller förbättrade, 1 oförbättrad
sedermera afliden — samt 1 afrest till Amerika, om hvilken derför
saknades kännedom; att de 10 patienterna kommit från skilda delar af
riket, i ty att 5 varit från södra Sverige, 3 från Upland,- 1 från Dalarne
och 1 från Norrland; att vid 1893 års slut i anstaltens fastighet fans intecknad
skuld å 10,531 kronor 88 öre, hvarjemte anstalten häftade i skuld
till sin skattmästare för ett belopp af 3,766 kronor; att patientafgifterna

Åttonde hufvudtiteln.

141

utgjort 1 krona 50 öre för dag; att landshöfdingen i Upsala län åtagit
sig att sjelf eller vid förfall genom lämplig person utöfva årlig tillsyn
öfver räddningshemmet samt att kontrollera användandet af de medel,
som af Riksdagen anslagits eller ytterligare kunde komma att beviljas för
anstaltens ändamål; att å Upsala läns allmänna nykterhetsförbunds årsmöte
den 28 mars 1894 blifvit för samma och nästföljande år utsedd en af
fem personer bestående styrelse för räddningshemmet; att andre stadsläkaren
i Upsala T. Brunnberg varit läkare vid hemmet sedan år 1891
och fortfarande derstädes kostnadsfritt bestrede sjukvården; samt att berättelse
för år 1893 aflemnats till medicinalstyrelsen.

Efter nådig remiss har sistnämnda myndighet afgifvit infordradt yttrande
i ämnet och dervid fogat en genom Edors Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ifrån räddningshemmet infordrad uppgift å antalet underhållsdagar
för derstädes under år 1893 vårdade personer och den på grund deraf
uppkommande dagkostnaden för hvar patient. I detta utlåtande har medicinalstyrelsen
anfört, bland annat, att anstalten syntes vara ändamålsenligt
inrättad, hafva verkat med framgång och uppehållits för ett med hänsyn
till fåtalet vårdade billigt pris, af medicinalstyrelsen, med ledning af de
lemnade meddelandena, beräknadt till 1 krona 80 öre för dag och patient.

Då. vilkoren för åtnjutande af statsanslaget under år 1894 blifvit uppfylda
och anstalten fortfarande komine att stå under samma styrelse, som hittills
offrat tid och omtanke för anstaltens behjertansvärda ändamål, har
medicinalstyrelsen i underdånighet tillstyrkt, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
bifalla den gjorda framställningen.

Hvad sålunda förekommit synes mig ådagalägga, att ifrågavarande
anstalt är fortfarande förtjent att komma i åtnjutande af statsanslag till
enahanda belopp, som hittills beviljats. Jag hemställer derför, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för år 1896
bevilja ett anslag af 2,000 kronor att utgå till understöd åt räddningshemmet
för drinkare vid Sans-souci invid Upsala på vilkor, som af Eders
Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga.

Bestyrelsen för det sjunde nordiska skolmötet har i underdånig skri!- [73.]
velse den 5 november 1894 meddelat, att vid sjette allmänna nordiska skol- sjunde »«imötet,
som hölls i Köpenhamn sommaren 1890, beslöts, att nästa allmänna d>s^ötstL°
skolmöte, till hvilket borde inbjudas företrädesvis lärare och lärarinnor från
Sverige, Norge, Danmark och Finland, skulle hållas i Stockholm sommaren
1895, samt anhållit, att af statsmedel måtte anvisas ett belopp af 10,000
kronor såsom bidrag till betäckande af kostnaderna för sistnämnda möte,
det sjunde nordiska skolmötet.

142 Åttonde hufvudtiteln.

Såsom stöd för denna sin begäran har bestyrelse!! anfört följande.

Då redan sjelfva resan till och -uppehållet i hufvudstaden för det stora
flertalet lärare och lärarinnor komme att medföra rätt känbara uppoffringar,
kunde medlemsafgiften icke sättas till något högre belopp, i alla händelser
icke så högt, att dessa afgifter kunde täcka omkostnaderna. En af
bestyrelse^ första uppgifter måste derför blifva att på annat sätt skaffa
bidrag till bestridande af en del af de med ett sådant möte förenade utgifter.
Omkostnaderna för ett dylikt möte stege, enligt hvad erfarenheten
visat, till ganska afsevärda belopp. Så uppgingo de vid 1880 års möte i
Stockholm till 23,839 kronor, vid 1885 års möte i Kristiania till 24,489
kronor och vid 1890 års möte i Köpenhamn till 40,703 kronor.

I sammanhang med dessa möten plägade anordnas utställningar af
undervisningsmateriel och skolmöbler in. m., på det att tillfälle måtte beredas
deltagare att erhålla kännedom om allt, som genom prisbillighet och
ändamålsenlighet kunde anses vara mest användbart och möjligt att åt skolorna
— så mindre som större — anskaffa, eller hvaraf något särskildt kunde
vara att lära.

Önskligt vore att en sådan utställning kunde komma till stånd äfven
vid det stundande mötet. Anordnandet af en dylik, som kunde vara vårt
land och dess skolväsende värdig, kräfde emellertid dryga omkostnader,
och då bestyrelse!! vore lifligt öfvertygad om det störa gagn för undervisning
och folkupplysning samt sålunda äfven för samhället i dess helhet,
som såväl i nu nämnda som i öfriga hänseenden vunnes genom ett sådant
möte, dit deltagare komme att samlas från vårt lands alla delar, äfven de
mest aflägsna, vågade bestyrelsen hoppas, att staten nu, i likhet med
hvad förut skett, iemnade bidrag till betäckande af en del af de med
nämnda möte förenade utgifter.

Det fjerde nordiska skolinötet, som hölls i Stockholm 1880, erhöll ett
statsbidrag af 5,000 kronor. Enahanda belopp beviljade Norges storting
till det följande mötet i Kristiania 1885. Bidraget af statsmedel till sjette
nordiska skolinötet i Köpenhamn 1890 utgick med ett betydligt högre
belopp, nämligen 12,000 kronor, och till den nu samlade riksdagen i Danmark
har danska regeringen gjort framställning om beviljande af 15,000
kronor till underlättande af Danmarks deltagande i skolmötet i Stockholm
instundande sommar.

På de af bestyrelsen sålunda anförda skal, hvilka synas mig fullt giltiga,
hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta
proposition att för ofvannämnda ändamål å extra stat för år 1896 bevilja
ett anslag af 10,000 kronor, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att låta för -

Åttonde hufvudtiteln. 143

skottsvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna ifrågavarande
belopp.

I underdåniga skrivelser den 29 november 1893 och den 3 december [74.]
1894 har statskontoret till godtgörelse anmält förskott till sammanlagdt Ersättning
belopp af 10,421 kronor 3 öre, hvilket statskontoret på grund af nådiga brefför fbrskotL
utbetalat dels till bestridande af kostnaderna för de särskilda undervisningskurser,
som jemlikt Eders Kong! Maj:ts den 14 april 1893 fattade beslut
samma år anordnats vid universiteten i Upsala och Lund äfvensom vid
Karolinska mediko-kirurgiska institutet med afseende å kolerasjukdomens
igenkännande och bekämpande samt kolerasjukes behandling, dels ock till
professorn vid Upsala universitet S. E. Henschen och docenten vid nämnda
institut E. Selander, såsom understöd för af dem under år 1893 företagna
utrikes resor för inhemtande af upplysningar angående berörda sjukdom
in. m.

Likaledes har statskontoret i skrifvelse af den 3 december 1894 till
ersättning anmält ett belopp af 8,407 kronor 50 öre, som statskontoret, på
grund af nådiga brefvet den 26 januari samma år, utanordna! såsom godtgörelse
åt personer, hvilka tjenstgjort såsom ledamöter å den år 1893 hos
medicinalstyrelsen inrättade, numera indragna, af delning för ärenden rörande
kolerafarsoten, äfvensom åt derstädes anstälda kanslibiträden och en vaktmästare.

Sedan Riksdagen den 20 maj 1892 anhållit, det Eders Kong! Maj:t
täcktes låta verkställa utredning i hvad mån och under hvilka vilkor ökadt
statsunderstöd åt uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn kunde böra anvisas,
har Eders Kongl. Maj:t uppdragit åt en kommitté att afgifva det underdåniga
utlåtande och förslag i detta afseende, hvartill omständigheterna
kunde föranleda. Bemälda kommitté afgaf sitt underdåniga betänkande
och förslag i mars 1894. Till betäckande af kostnaderna för kommitténs
arbeten samt för tryckning af dess betänkande m. in. har statskontoret
på grund af särskilda nådiga bref under förskottstitel utanordna! ett sammanlagdt
belopp af 4,478 kronor 97 öre, för hvilket statskontoret i underdånig
skrifvelse den 11 sistlidne december anhållit om godtgörelse.

1 skrifvelse den 6 maj 1893 anhöll Riksdagen hos Eders Kongl. Maj:t,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes för Riksdagen framlägga förslag angående
beredande af statsunderstöd för undervisning i qvinlig slöjd vid folkskolorna
äfvensom angående de vilkor, som för understödets åtnjutande kunde böra
fastställas. För utarbetande af nämnda förslag infordrades statistiska uppgifter
från de särskilda skoldistrikten i riket. Bearbetningen af dessa upp -

144 Åttonde hufvudtiteln.

gifter har blifvit verkstäld af amanuensen i ecklesiastikdepartementet E. G.
Norström. Till betäckande af kostnaderna för den verkstälda bearbetningen
har på grund af nådiga brefvet den 9 februari 1894 statskontoret under
förskottstitel utanordnat ett belopp af 450 kronor, för hvilket statskontoret
i sist berörda skrifvelse anhållit om godtgörelse.

Vidare har statskontoret i samma skrifvelse till ersättning anmält ett
belopp af 1,950 kronor, som statskontoret på grund af nådiga brefvet den
6 sistlidne april utanordnat till bestridande af kostnaderna för en utredning
rörande förbättring af pensionsvilkoren i folkskolelärarnes enke- och
pupillkassa rn. m., om hvilken utredning Riksdagen i skrifvelse den 6 maj
1893 hos Eders Kongl. Magt anhållit.

Sedan statskontoret i underdånig skrifvelse den 28 november 1892
hemstält om godtgörelse för ett sammanlagdt belopp af 2,706 kronor 39
öre, som statskontoret på grund af nådiga brefvet den 16 oktober 1891
sistnämnda år under förskottstitel utanordnat till disposition af domkapitlen

1 Linköping, Strengnäs, Vesterås, Vexjö, Karlstad och Visby till betäckande
af brist, som uppkommit i nämnda domkapitels expeditionskassor, har
statskontoret på grund af nådiga brefven den 29 april 1892 samt den 9
februari och den 8 mars 1894 ytterligare för ifrågavarande ändamål till
disposition af samma domkapitel jemte domkapitlet i Kalmar förskottsvis
utanordnat, under år 1892 ett belopp af 3,800 kronor 38 öre och under
år 1894 ett belopp af 3,738 kronor 79 öre, eller tillhopa 7,539 kronor
17 öre. Och har statskontoret, med anmälan härom, underdånigst hemstält,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes förordna om godtgörelse till statskontoret
för hela ifrågavarande förskott, tillhopa 10,245 kronor 56 öre.

Till den af Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 7 december
1888 tillsatta kommittén för afgifvande af förslag till ordnande af kyrkoskrifningen
i riket har statskontoret, på grund af erhållna föreskrifter i
berörda nådiga bref äfvensom i nådiga brefven den 7 november 1890, den

2 april 1891 och den 30 november 1893, af under händer varande medel
förskottsvis utbetalt följande belopp, nemligen:

resekostnads- och traktamentsersättning samt arfvoden åt

kommitténs ordförande och ledamöter............................ kr. 11,781: 40

till tre ledamöter i kommittén såsom ersättning för dem

frångångna löneinkomster m. m. .................................... > 691: 66

godtgörelse till den ledamot i kommittén, som ombesörjt
sekreteraregöromålen och tryckningen af kommitténs
förslag m. in........................................................................... > 2,482: 89

Transport kr. 14,955: 95

Åttonde hufvudtiteln. 145

Transport kr. 14,955: 95

kostnader för biträde vid utarbetande inom ecklesiastikdepartementet
af förslag till förordning angående kyrko -

böckers förande m. m........................................................ » 525:

samt för tryckning af sistnämnda förslag m. m. ............ » 254: 35

Summa kr. 15,735: 30.

Med anmälan härom har statskontoret underdånigst hemstält, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes förordna om godtgörelse för de förskjutna medlen.

Vidare har statskontoret till den af Eders Kongl. Maj:t den 31 december
1888 tillsatta kommissionen för revision af gällande kyrkohandbok, på
grund af erhållna föreskrifter i särskilda nådiga bref dels af sistnämnda
dag, dels ock af den 20 april 1892, den 9 och den 18 augusti 1893 samt
den 9 november 1894, af under händer varande medel förskottsvis utanordnat
följande belopp, nemligen:

resekostnads- och traktamentsersättning åt kommissionens

ledamöter ................................................................ hr. 1,122: 23

arfvoden åt ledamöterna för å revisionsuppdraget nedlagdt

arbete ................................................................................ * 3,100:

godtgörelse för bekostad renskrift .......................................... » 50:

till bestridande af kostnaden för tryckning in. m. af det nya

handboksförslaget ............................................. » 415: 60

• Summa kr. 4,687: 83.

Med anmälan härom har statskontoret underdånigst hemstält, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes förordna om ersättning till embetsverket för de sålunda
förskjutna medlen.

Jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för återgäldande af
berörda förskott, 10,421 kronor 3 öre, 8,407 kronor 50 öre, 4,478 kronor
97 öre, 450 kronor, 1,950 kronor, 10,245 kronor 56 öre, 15,735 kronor
30 öre samt 4,687 kronor 83 öre, sammanlagdt 56,376 kronor .19 öre,
af Riksdagen äska ett extra anslag för år 1896, hvilket anslag, till undvikande
af öretal i riksstaten, torde böra bestämmas till 56,377 kronor.

Hvad föredragande departementschefen i ofvanberörda
hänseenden hemstält och föreslagit täcktes Hans
Maj:t Konungen, på tillstyrkande af statsrådets öfrige
ledamöter, i nåder gilla, med befallning tillika, att utliih.
till Riksil. Prot. 1896. 7 Snml. 1 Afd. 19

Åttonde hufvudtiteln.

drag af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts
nadiga proposition till Riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behof.

Ur protokollet:

Alfred Zimmerman.

r l''J\ *itill (fi< fl .jl/iitf ii i . .''.f

Öl \>U -iid It! . n.iln.m,! vr.-h&t

: u 1 . i!: ";*">i h:h! ''i

t Vt It

Stockholm, Ivar Hfeggströms boktryckeri, 1895.

Nionde liufvudtiteln.

Nionde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finanser enden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari
1895.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Sedan de till åttonde hufvudtiteln hörande frågor blifvit på föredragning
af vederbörande departementschef pröfvade, anhöll departementschefen,
herr statsministern Boström att få anmäla de frågor, som rörde
regleringen af

nionde hufvudtiteln,

innefattande pensions- och indragniugsstaterna.
Bth. till Itiksd. Frot. 1895. 1 Samt. 1 Afd.

Hvad först angick

Nionde hufvudtiteln.

pensionsstaten,

erinrade departementschefen om Kongl. Maj:ts på ecklesiastikdepartementets
föredragning förut denna dag fattade beslut (se bil. I vid detta prot.
pag. 12) att föreslå Riksdagen att, i afseende å kostnaderna för småskolelärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning och verksamhet
under år 1896, medgifva,

[!•] _ att. Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som

^rvoiaZgm för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga; samt
af smdskoie- att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter

läåiderdomsfl'' i ifrigt under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den
understöds- män influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsanårlti896der
medel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i den
mån de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året
befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

I öfrigt hade, enligt hvad departementschefen anmälde, anledning
icke förekommit att ifrågasätta någon förändring i afseende å de anslag,
som uppfördes å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptoge
1,314,898 kronor. ■ ''ih:

Beträffande derefter

indragningsstaten

erinrade departementschefen om Kongl. Maj:ts på nedannämnda departements
föredragning förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen af
följande framställningar, nemligen:

på justitiedepartem,entets föredragning:

(se bil. andra hufvudtiteln pag. 6) *

[2;] att — i händelse af bifall till Kongl. Maj:ts under andra hufvud tauningZ

och ^eln gjorda framställning, att den nämndemännen inom vissa delar af
lönebelopp un Kopparbergs län tillkommande ersättning för extra grufvedrängshjelpens
nämndemän, upphörande och för indragna räntor samt den nämndemännen i Bohuslän
jemlikt, kongl. brefvet den 1 april 1789 tillkommande lön af kronan

Nionde hufvudtiteln.

skola upphöra, dock att nuvarande innehafvare af dessa ersättnings- och
lönebelopp varda under nu löpande tjenstetid vid sin rätt bibehållna —
nämnda ersättnings- och lönebelopp må anvisas att till nuvarande innehafvarne
af nämndemansbefattningarne utgå från allmänna indragningsstaten
och för sådant ändamål å denna stat uppföras ett årligt anslag
af 375 kronor;

,.f '' ,. • , '' >» -''S.Ji! *f | .!• > Cl [ '' ! 1 .». rf ; A tv.:

(se bil. andra hufvudtiteln pag. 12)

att åt kamereraren vid indragna kronoarbetsstationen å Tjurkö
Theodor Grahl må å allmänna indragningsstaten uppföras en årlig pension
af 1,200 kronor, att under hans återstående lifstid utgå från och
med månaden näst efter den, i hvilken afsked ur fångvårdens tjenst
varder honom beviljadt;

på landtför svar sdepartementets föredragning;

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 14)

att åt verkmästaren vid kronobageriet i Stockholm Frans Julius
Bergil må beviljas en årlig pension från allmänna indragningsstaten af

2,000 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, då han
varder från sin befattning entledigad;

på civildepartementets föredragning:

(se bil. 3 vid detta prot. pag. 17) .

att beridaren vid Flyinge hingstdepot, Bengt KnutSSOn Rudolf ma
från och med månaden näst efter den, under hvilken han efter uppnådda
65 lefnadsår från befattningen entledigas, under sin återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 1,200 kronor;

(se bil. 3 vid detta prot. pag. 20)

att förmannen för Norrbottens läns ekonomiska kartverk, kartografen
Gustaf Wilhelm Buchts enka, Rosina Maria Bucht, född Högström,
må, så länge hon förblifver enka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension till belopp af 500 kronor, att utgå från och med juni
månad år 1894;

på ecklesiastikdepartementets föredragning:

(se bil. I vid detta prot. pag. 6)

att åt musikläraren vid allmänna läroverket i Jönköping, musikdirektören
Gustaf Wilhelm Heintze må från och med månaden näst efter
den, i hvilken han, efter fylda 70 år, undfår afsked från tjensten, bc -

[3.]

Pension för
kamereraren
Tli. Gralil.

[4-]

Pension för
verkmästaren
F. J. Beryll.

[5-]

Pension för
beridaren B.
K:son Rudolf.

[6-]

Pension för
kartografförmannen
G. W.
Buchts enka.

[7-]

Pension för
musikläraren
G. W. Heintze.

Nionde Imfvudtiteln.

viljas pension å allmänna indragengsstaten för hans återstående lifstid
till ett. hans innehafvande lön motsvarande belopp af 1,250 kronor årligen;

(se bil. I vid detta prot. pag. 7)

Pension för att åt musikläraren vid Östermalms allmänna läroverk Hans Petersmusikläraren
SOn må beviljas en årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp
h. Petertson. af 450 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken
han efter uppnådda 65 lefnadsår erhåller afsked från tjensten;

(se bil. I vid detta prot. pag. 8)

Pension för . vaktmästaren vid musikaliska akademien Gustaf Andersson

vaktmästaren från och med manaden näst efter den, i hvilken afsked varder
g. Andersson, honom beviljaclt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 600 kronor;

(se bil. I vid detta prot. pag. 9)

pilb,i\ör . en pension af 400 kronor må beviljas verkmästaren vid

verkmästaren tekniska elementarskolan i Örebro Karl Erik Gabriel Sundstedts enka,
K''stcdtf Su”d~ Bernhardina Charlotta Sundstedt, född Lagergren, att utgå från
allmänna indragningsstaten från och med år 1895 och så länge hon i
sitt nuvarande enkestånd förblifver;

(se bil. I vid detta prof. pag. 10)

rJmim} f r .att a _ allmänna indragningsstaten må uppföras årliga pensioner åt

aflidne bibiio- ft''amlidne bibliotekarien vid kongl. biblioteket Richard Bergströms fyra

tekarien S. omyndiga barn, Sven Hubert Elias, Rudolf Kurt Ansgar, Per Krister
barn"* Albrekt Sigfrid och Ninni Fredrika Cecilia, att utgå från och med år

1895 med 200 kronor till hvart och ett af barnen, till dess det uppnått 18
år eller, hvad dottern beträffar, om hon dessförinnan träder i gifte, till
dess detta skett;

(se bil. I vid detta prot. pag. 12)

[12;] o att å allmänna indragningsstaten må för år 1896 anvisas ett an äUbZtHöf-

s^a8'' a* 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj.t
vävde/oikxkoic- kan finna godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor
tara,e'' åt sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin
tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.

Departementschefen, herr statsministern Boström anförde härefter:
Ll3.] Beträffande slutsumman af förslagsanslaget till allmänna indrag amZLIl

ningsstaten har jag ej annan ändring att föreslå, än att, då, efter till dragningsstaten.

Nionde hufvndtiteln.

godoseende af öfriga statsutgifter, å budgeten förefinnes ett disponibelt
belopp af 14,800 kronor, det kontanta anslaget till allmänna indragningsstaten,
å hvilket uppkommit brist, må böjas med nyssberörda belopp,
14,800 kronor, eller från 1,785,792 kronor till 1,800,592 kronor, då,
med inberäkning af under anslaget utgående ersättning för indragen indelning
m. m., 600 kronor, anslagets slutsumma blir kronor 1,801,192: —
Lägges härtill anslaget till pensionsstaten ............ „ 1,314,898: —

skulle slutsumman af nionde liufvudtitelns ordinarie

anslag för år 1896 blifva............................................kronor 3,116,090: —

Extra anslag.

Beträffande extra anslag under denna hufvudtitel bör vid statsverkspropositionens
affattande iakttagas Eders Kongl. Maj:ts den 7 sistlidne
december på föredragning af landtförsvarsdepartementet (se bil. 4 vid
detta prof. pag. 23) fattade beslut att föreslå Riksdagen

att å extra stat för år 1896 anvisa ett förslagsanslag af 1,540,000
kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för
pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda
vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till
fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för
sådana pensioners utgående.

Hvad departementschefen sålunda rörande nionde
hufvudtiteln hemstält biträddes af statsrådets öfriga
ledamöter och blef af Hans Maj:t Konungen gilladt
och godkändt; och behagade Hans Maj:t Konungen,
på statsrådets tillstyrkande, härjemte förordna, att nu
anmälda, för statsregleringen erforderliga handlingar
skulle tillställas Riksdagens statsutskott.

Ex protocollo:
Waldemar Roos.

[14.)

Anslag till
upprätthållande
af armens pensionering.

Nionde hufvudtiteln: bil. 1,

[7-]

Pension för
musikläraren
G. W. Heintzc.

Ltdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1895.

N ärvarande:

Plans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

G ILL JAM,

Friherre Rappe,

Christerson och
Wersåll.

Departementschefen statsrådet Gilljam föredrog i underdånighet:

l:o.

En af musikläraren vid allmänna läroverket i Jönköping, musikdirektören
Gustaf Wilhelm Heintze gjord underdånig ansökning att vid
afskedstagandet komma i åtnjutande af pension.

Genom ansökningen bilagda intyg inhemtades, att sökanden är född
den 1 juli 1825 och således 69 år gammal, samt att han sedan början
af höstterminen 1851 eller under mer än 43 år varit anstäld såsom lärare
i sång och musik vid allmänna läroverket i Jönköping, å hvilken
befattning han den 13 juni 1860 erhållit konstitutorial; varande af ve -

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

derbörande rektorer vitsordadt, att Heintze med nit och skicklighet städse
fullgjort sina åligganden.

Sedan domkapitlet i Vexiö i afgilvet infordradt utlåtande tillstyrkt
bifall till ansökningen, hade statskontoret, hvars utlåtande jemväl infordrats,
erinrat, hurusom genom nådiga brefvet den 16 mars 1858 stadgades,
att lärarne vid rikets elementarläroverk skulle komma i åtnjutande
af enahanda pensionsrätt å allmänna indragningsstaten, som enligt då
gällande författningar tillkomme civile embete- och tjenstemän, men att
detta stadgande likväl icke ansetts tillämpligt å lärare i musik och sång
samt teckning vid dessa läroverk, utan hade i de fall, då dylik lärare
beviljats pension å nämnde stat vid afskedstagandet, sådant skett efter
nådig framställning i ämnet till Riksdagen. Vidare hade statskontoret

— med tillkännagifvande att sökanden i egenskap af lärare i musik
och sång vid ofvanberörda allmänna läroverk uppbär lön å stat till
belopp af 750 kronor samt ålderstillägg å lönen enligt nådiga brefvet
den 14 februari 1871 med 500 kronor eller tillhopa 1,250 kronor

— då Heintze, derest han qvarstode i sin befattning till den 1 juli
1895, vid denna tid uppfylt de vilkor, som enligt äldre ännu gällande
pensionsförfattningar äro stadgade för civile embets- och tjenstemäns
pensionsrätt, hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta framställning
om en pension åt Heintze å 1,250 kronor årligen.

Med afseende å hvad sålunda förekommit kemstälde statsrådet, att
Kongl. Maj:t behagade hos Riksdagen göra framställning, om beviljande
åt Heintze från och med månaden näst efter den, i hvilken han efter
fylda 70 år undfår afsked från tjensten, af pension å allmänna indragningsstaten
för hans återstående lifstid till ett hans innehafvande lön
motsvarande belopp af 1,250 kronor årligen.

2:o.

En af musikläraren vid Östermalms allmänna läroverk Hans Petersson
i underdånighet gjord ansökning, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att bevilja sökanden en mot hans lön svarande pension å
allmänna indragningsstaten, att utgå från och med månaden näst efter
den, då afsked blefve honom beviljadt.

Af de vid ansökningen fogade handlingar inhemtades, att Petersson
är född den 19 maj 1830 och att han, som den 1 maj 1857 förordnades
till musiklärare vid dåvarande Hedvig Eleonora lägre apologistskola
numera Östermalms allmänna läroverk — alltsedan denna tid, med undantag
af vårterminen 1879, då sökanden på grund af sjukdom åtnjöt tjenst -

[8-]

Pension för
musikläraren
H. Petersson.

Monde Imfvudtiteln: bil. 1.

[9.]

Pension för
vaktmästaren
G. Andersson.

ledighet, eller 37 år tjenstgjort i nämnda befattning, hvarunder han,
enligt af rektor lemnadt vitsord, städse med utmärkt nit, skicklighet
och ordning skött sina åligganden; varande derjemte genom läkarebetyg
styrkt, att sökanden på grund af sjukdom borde befrias från den med
ifrågavarande befattning förenade tjenstgöring.

Öfver denna ansökning hade direktionen öfver Stockholms stads
undervisningsverk afgifvit, intordradt utlåtande och dervid tillstyrkt bifall
till densamma; och hade statskontoret, hvars utlåtande jemväl infordrats,
med tillkännagifvande att sökanden i egenskap af musiklärare vid nämnda
allmänna läroverk uppbär lön till belopp af 450 kronor, tillstyrkt pension
för sökanden till enahanda belopp.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde statsrådet,
det Kongl. Maj.t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja musikläraren
Petersson en årlig'' pension å allmänna indragningsstaten till belopp af
450 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken
han efter uppnådda 65 lefnadsår erhåller afsked från tjensten.

3:o.

En af musikaliska akademien den 25 sistlidne oktober gjord underdånig
framställning om proposition till Riksdagen angående beredande
af pension å allmänna indragningsstaten åt vaktmästaren vid akademien
Gustaf Andersson till ett belopp motsvarande hans kontanta lön, 750
kronor; varande denna framställning åtföljd af handlingar, utvisande, att
Andersson vore född den 1 februari 1826, att han den 16 oktober 1855
antagits till extra vaktmästare vid civildepartementets expedition och i
sin tjenstgöring såsom sådan ådagalagt mycken villighet, ordning och
påpasslighet, samt att, sedan Andersson den 19 mars 1861 antagits till
extra vaktmästare vid musikaliska akademien, han den 18 juli 1862
förordnats att tills vidare bestrida vaktmästaretjensten vid akademien,
mot åtnjutande af det i akademiens stat bestämda arfvode jemte hyresersättning;
och hade musikaliska akademien i den gjorda framställningen
vitsordat, att Andersson under den tid af nära 34 år, som han hos
akademien tjenstgjort, utfört sina åligganden med synnerligt nit och
omsorg samt till akademiens fulla belåtenhet.

Efter nådig remiss hade statskontoret i ärendet afgifvit underdånigt
utlåtande, deruti statskontoret, med erinran att Andersson vid nu uppnådd
lefnadsålder af 68 år räknade 39 tjenstår, vidare anfört: att i den
vid 1877 års riksdag fast.stälda aflöningsstat. för musikaliska akademien
upptoges aflöning för en vaktmästare till belopp af 750 kronor, utan

Nionde lmfvudtiteln: bil. 1.

fördelning i lön och tjenstgöringspenningar och utan angifvande, om
beloppet vore att anse såsom lön eller såsom arfvode; att, förutom denna
kontanta aflöning, Andersson, efter hvad upplyst blifvit, vore i åtnjutande
af fri bostad i det åt akademien upplåtna hus äfvensom nödigt bränsle
och lyse; samt att, ehuru Andersson uppnått den lefnads- och tjensteålder,
som genom nådiga brefvet den 1 juni 1877 vore stadgad för vissa
civile tjenstemäns och betjentes rätt till pension å allmänna indragningsstaten,
kunde, vid det förhållande att hans aflöning ej vore fördelad i
lön och tjenstgöringspenningar, bestämmelserna i nyssberörda nådiga
bref ej ega tillämpning i fråga om honom, utan syntes för beredande
af pension åt Andersson framställning till Riksdagen böra aflåtas. I sådant
afseende hade statskontoret underdånigst hemstält, det täcktes Kongl.
Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja Andersson en årlig pension å allmänna
indragningsstaten af 600 kronor eller samma pensionsbelopp, som numera
tillkomme vid de centrala embetsverken anstälde vaktmästare, som
intjenat ålderstillägg.

På grund af hvad sålunda förekommit tillstyrkte statsrådet, att
Kongl. Maj:t. täcktes föreslå Riksdagen att medgifva, det Andersson må
från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom
beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
eu årlig pension af 600 kronor.

4:o.

En af aflidne verkmästaren vid tekniska elementarskolan i Örebro
Karl Erik Gabriel Sundstedts enka Ida Bernhardina Charlotta Sundstedt,
född Lagergren, i underdånighet gjord ansökning att för sig och tre
minderåriga barn komma i åtnjutande af en årlig pension till belopp af
550 kronor.

Styrelsen, för nämnda skola, som till Kongl. Maj:t jemte eget
underdånigt utlåtande insändt ifrågavarande ansökning och dervid på
det lifligaste förordat ansökningen, har såsom stöd för densamma hufvudsakligen
anfört, att Sundstedt, hvilken under 24 år varit anstäld
såsom verkmästare vid skolan, städse med berömligt nit, pligttrohet och
skicklighet fullgjort sina åligganden samt iakttagit ett hedrande uppförande,
äfvensom att behållningen efter Sundstedt vore ringa och att
hans enka saknade förmåga att anskaffa hvad som erfordrades till de
nödvändigaste lefnadsbehofvens fyllande för sig och sina minderåriga barn.

Efter nådig remiss hade statskontoret afgifvit infordradt utlåtande,
Bill. till Rilcsd. Vrot. 1895. 1 Slunt. 1 Afd. 2

[10.]

Pension för
verkmästaren
K. E. G. Sundstedts
enka.

Nionde Imfvndtiteln: bil. 1.

deruti statskontoret val ansett, att pension borde sökanden förunnas, men
då beloppet af denna pension dock icke synts statskontoret böra sättas
högre, än hvad som vid 1877 års riksdag beviljades aflidne föreståndaren
för tekniska elementarskolan i Borås S. Th. Göranssons enka, eller 400
kronor, tillstyrkt pension allenast till sistnämnda belopp.

Med anledning af hvad sålunda förekommit tillstyrkte statsrådet,
det Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning derom, att
en årlig pension af 400 kronor beviljas enkan Sundstedt, att. utgå från
allmänna indragningsstaten från och med år 1895 och så länge hon i
sitt nuvarande enkestånd förblifver.

■ ■ !'' / . i - t.umc in

■ M ;i ,i • ■ i '' ■ lU '' ■

Departementschefen anförde härefter: ... i

[11-3 »Hos Eders Rongl. Maj:t har aflidne bibliotekarien vid kong!, bi aflidnTbibUo-

kateket Richard Bergströms enka Ellen Madeleine Antoinette Bergström,
tekanen R. född Hammarstedt, med förmälan att hon vid mannens den 10 december
Berbarn''nS 1893 inträffade frånfälle blifvit lemnad alldeles utan tillgångar med fyra
minderåriga barn samt att den henne och barnen från civilstatens enkeoch
pupillkassa tillkommande pension ej räckte till ett torftigt uppehälle
åt en så talrik familj, i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes, med afseende å bibliotekarien Bergströms långvariga och trägna
verksamhet i statens tjenst samt hans betydande förtjenster om den
svenska litteraturen, till Riksdagen aflåta proposition om beviljande dels
af en pension för sökanden till belopp af 400 kronor, att utgå från och
med år 1895, dels ock åt hvarje af de fyra barnen från samma tid ett
årligt understöd af 100 kronor.

Af ansökningen bifogade handlingar inhemtas, att bibliotekarien
Bergström, som föddes den 2 december 1828, efterlemna! enkan, född
den 7 december 1856, jemte fyra barn, nemligen dottern Ninni Fredrika
Cecilia, född den 29 november 1881, samt sönerna Sven Hubert Elias,
född den 4 juli 1884, Rudolf Kurt Ansgar, född den 31 mars 1887,
och Per Krister Albrekt Sigfrid, född den 25 februari 1893, samt att
vid bouppteckningen tillgångarne upptagits till värde af 4,286 kronor
60 öre och boets gäld till 10,805 kronor 1 öre, hvadan brist förefunnits
till belopp af 6,518 kronor 41 öre.

Ofverbibliotekarien vid kongl. biblioteket, öfver ansökningen hord,
har till densamma tillstyrkt nådigt afseende, under''anförande att bibliotekarien
Bergström, som varit anstäld;vid nämnda verk sedan år 1858
och der vunnit befordran till andre amanuens år 1862, förste amanuens
år 1865 och bibliotekarie år 1878, under den långa tid, han tillhört

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

verket, ådagalagt egenskaperna af en pligttrogen och kunskapsrik tjensteman
och dessutom såsom flitig författare och utgifvare af allmännyttiga
skrifter gjort sig förtjent af tacksamt erkännande samt särskilt inom
det fack, som med gemensamt namn kallades »folklore», lemnat värdefulla
bidrag till kunskapen om Sveriges folkliga diktning i sång och

tradition. 1 . : .

Statskontoret har i infordradt underdånigt utlåtande meddelat, att sökanden
till statskontoret inlemnat ett af sju bland svenska akademiens ledamöter,
nemligen G. Wennerberg, C. G. Malmström, N. F. Sander, G. D. åt
Wirsén, C. Snoilsky, C. T. Odlmer och V. Rydberg äfvensom af riksantiqvarien
H. Hildebrand, lektor N. Linder och filosofie doktor A. Hazelius
afgifvet yttrande, deri dessa personer till det bästa anbefalt den
gjorda ansökningen och på samma gång såsom sin åsigt uttalat: att
bibliotekarien Bergström ådagalagt en vidt omfattande och djupgående
kännedom om vår folkdiktning och dess frändskapsförhållanden, hvilket
vetande burit frukt i främsta rummet i den om kritisk blick och ospard
flit vittnande upplaga af svenska folkvisor, som han år 1880 utgaf och
hvarigenom ett svenskt nationalverk, påbörjadt af våra store häfdaocli
sagoforskare Geijer och Afzelius, vann en forskningens kraf motsvarande
fulländning, efterlängtad af hvarje för vår vitterhet och folkkännedom
intresserad person; att han genom att sålunda bidraga till att
lefvande bevara det svenska folkets rika skatter af tolkdiktning inlagt
så stor förtjenst om vår odling, att han gjort sig värdig sitt fosterlands
erkänsla; att förtjensten af denna hans lifsgerning ökades genom flera
andra arbeten af hans hand, egnade att belysa vår odlings häfder samt
tydligt visande hans varma kärlek för Sveriges land och folk, såväl
som hans öppna blick för allt, som bidroge att sprida ljus öfver historien
om detta folks framåtskridande, äfven på hittills'' mer förbisedda
fält; samt att de tolkningar från främmande språk i såväl bunden som
obunden form, med Indika han med fin urskiljning och stilren språkkänsla
riktat vår litteratur, ej heller borde i detta sammanhang med
tystnad förbigås.

Vidare bär statskontoret anfört, att, då af boets ställning framginge,
att den från civilstatens pensionsinrättning utgående pensionen af 900
kronor icke kunde under barnens minderårighet förslå till beredande
af nödtorftig bergning åt familjen och medel till bekostande åt barnens
uppfostran, samt bibliotekarien Bergströms under ett långvarigt och träget
arbete ådagalagda förtjenster om den fosterländska odlingen varit åt den
betydelse, att ett bidrag från det allmännas sida till hans omyndiga och
i behof varande barns vård och uppfostran syntes vara ett lämpligt sätt

[12-]

Understöd åt,
äldre behöfvande
folkskolelärare.

. [i.]

Kostnaden för
förvaltningen
af smås koleld
rares in. fl.
ålderdo msundcrstödsanstalt
under

12 Monde hufvudtiteln: bil. 1.

att erkänna den afiidne vetenskapsmannens och författarens för samhället
gagnande verksamhet, statskontoret ville, med anledning af den underdåniga
ansökningen, hemställa, det täcktes Eders Kongl. Magt föreslå
Riksdagen att, i likhet med hvad som vid 1886 års riksdag medgafs åt
professorn vid tekniska högskolan H. J. Holmgrens efterlemnade barn,
a allmänna indragningsstaten bevilja årliga pensioner åt Bergströms fyra
omyndiga barn, att utgå från och med början af år 1895 med 200 kronor
till hvart och ett af barnen, till dess de uppnått 18 år eller, hvad
dottern beträffade, om hon dessförinnan trädde i äktenskap, till dess
sådant skedde.

På gjund af hvad sålunda i ärendet förekommit får jag i underdånighet
tillstyrka Eders Kongl. Magt att föreslå Riksdagen att å allmänna
indragningsstaten uppföra årliga pensioner åt framlidne bibliotekarien
Bergströms fyra omyndiga barn Sven Hubert Elias, Rudolf
Kurt Ansgar, Per Krister Albrekt Sigfrid och Ninni Fredrika Cecilia, att
utgå från och med år 1895 med 200 kronor till hvart och ett af barnen,
till dess det uppnatt 18 ar eller, hvad dottern beträffar, om hon dessförinnan
träder i gifte, till dess detta skett.»

6:o.

Departementschefen anförde vidare:

»För att bereda understöd åt äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka
icke kunna erhålla pension ur folkskolelärames pensionsinrättning, hemställer
jag, att Eders Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen, att, i likhet
med hvad under flera föregående år egt rum, å allmänna indragningsstaten
måtte äfven för år 1896 anvisas ett anslag af 10,000 kronor, att enligt
de närmare bestämmelser, Eders Kongl. Maj:t kan finna godt meddela,
användas till understöd af högst 250 kronor åt sådana äldre behöfvande
folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån erhållit
afsked före år 1867.»

7:o.

Ytterligare anförde statsrådet Gill]am:

»Med hänvisning till hvad som blifvit anfördt till statsrådsprotokollet
den 22 december 1893 i fråga om kostnaden för förvaltningen af
småskolelärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt får jag, då kostnaden
för förvaltningen af anstalten, hvilken träd! i verksamhet först med
början af nyssnämnda år, ännu ej kan med säkerhet beräknas och den

Nionde hufvndtiteln: bil. 1.

provisoriska anordningen deraf alltså synes vara nödig äfven för år 1896,
underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, i afseende å kostnaderna för anstaltens förvaltning och verksamhet
under år 1896, medgifva:

att Eders Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp,
som för bestridande af anstaltens för v a ltn in gsb e styr blifva erforderliga; samt
att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter i
öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Eders Kongl. Maj:t, i
den mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga
statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda avgifter, i
den mån de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året
beflnnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.»

I hvad föredragande departementschefen uti de under n:ris 5—7
upptagna ärenden tillstyrkt och hemstält förenade sig statsrådets öfriga
ledamöter.

Hvad statsrådet beträffande de under förestående
punkter n:ris 1—7 omförmälda ärenden i underdånighet
tillstyrkt och hemstält behagade Hans Maj:t Konungen
gilla och bifalla; och skulle protokollsutdrag härom
till finansdepartementet öfverlemnas för behörigt iakttagande
vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna
under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ur protokollet.

Alfred Zimmerman.

''■>1 M(( I

Nionde hufvndtiteln: bil. 2.

[4-]

Pension för
verkmästaren
F. J. Beryll,

Wj t: t - >!
»«1 ji::

Minn
: »t

• *'' %t : ■''’»1 • ''* HMs*. ; * s -4 ‘im '':<:i I: f i; I'' .r^t; */} -..i-th/i Ur

■ . •; -''K*j ]'' ■! i!''i ■ '' • i! ir 1 j;; r\ ■ • i -UVilJi;i ai i: I •>h»»i in k) ! , > ..

■ vi I; utfall»; Mot (!»''> .''juli ,■ ii litj, r<it •''rro.vxl •( o i <»j» tlr.

Utdrag af protokollet öf ver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans
Haj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 31

''t.

december 1894.

i i.i
■In

‘ti i lli

f i ^ » iijifiifi

Närvarande: ''in:--...- . .-i->■,

,1‘tfoit! u,\ y i1

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

■Östergren, :

Groll, oIIh4h .£*.**_:»Hd! i»

Wiklad, ■

GlLLJAllj ''
friherre Rappe,

Christerson och

)i!r11 umvibmuv i•''! iiii
''.‘‘jo'' liiv

•vin - .OfTl‘. f:i![ f i i ••

Wersäll.

\ \ v

Departementschefen yttrade derefter i underdånighet:

»Med underdånig skrifvelse den 6 nästlidne november har arméförvaltningen
å intendentsdepartementet jemte eget yttrande öfverlemnat en
af verkmästaren vid kronobageriet i Stockholm Frans Julius Bergh gjord,
af läkarebetyg och tjensteförteckning åtföljd underdånig ansökning, att
till nästkommande års Riksdag måtte aflåtas nådig proposition om rättighet
för honom att vid afskedstagande komma i åtnjutande af pension
till belopp, motsvarande hans nu innehafvande lön.

Af handlingarna i målet inhemtas:

att Bergh, som är född den 19 januari 1819 och således snart 76
år gammal, blifvit den 1 september 1847 antagen till förste gesäll vid
nämnda kronobageri;

Nionde Imfvudtiteln: bil. 2.

att Bergh, som i likhet med öfriga vid bageriet anstälde gesäller
enligt kongl. brefvet den 2 november 1855 i kontant lön åtnjutit 600
riksdaler årligen, genom kongl. brefvet den 22 juni 1864 tillagts förböjning
i lönen med 200 riksdaler för år räknadt, så länge lian vid
kronobageriet fortfarande vore anstäld och sina åligganden med nit, ordning
och pålitlighet fullgjorde;

att denna löneförhöjning, som till en början anordnats under titel
m ngaapyknstn ad »försträckning, blifvit af 1867 års Riksdag, enligt kongl.
brefvet den 17 maj samma år, uppförd å allmänna indragningsstaten att
utgå på de af Kongl. Maj:t förut bestämda vilkor;

att Bergh under åren 1852—1865 varit under en sammanlagd tid
af omkring 1 ^ år förordnad att bestrida kronobageriföreståndarebefattningen,
hvilken befattning lian sedermera dels under 1866 och dels
under de senare 25 åren vid flerfaldiga tillfällen uppehållit;

, att genom kongl. brefvet den 2 september 1887 angående förändrad
organisation af kronobageriet i Stockholm dels förordnats, bland
annat, att vid bageriet skulle anställas en verkmästare, hvilken, förutom
det att honom ålåge ansvaret för bakningens ordentliga verkställande,
tillika skulle vara redogörare vid bageriet med aflöning af 3,000 kronor
årligen i ett för allt, i afseende å tillgodonjutande af hvilken aflöning*
deraf 2,375 kronor skulle anses utgöra lön och 625 kronor tjenstgöringspenningar,
borde lända till efterrättelse de i kongl. kungörelsen den 28
maj 1880 angående arméförvaltningens nya aflöningsförmåner stadgade
grunder, dels ock förklarats, att, derest Bergh blefve antagen till verkmästare,
han skulle vara skyldig vidkännas afdrag å de till verkmästaren
anslagna löneförmåner med 200 kronor, motsvarande det Bergh å
allmänna indragningsstaten tillagda personliga arfvode;

att Bergh, som den 14 oktober 1887 förordnats att från den 1 november
samma år tills vidare vara verkmästare vid meranämnda kronobageri,
men numera enligt läkares intyg är på grund af sjukdom oförmögen
till arbete, städse med nit och skicklighet fullgjort sitt med ej
ringa ansvar förenade kall; ,

att såsom ett vedermäle af Eders Kongl. Maj:ts nåd Bergh blifvit
för sin under långvarig tjenstetid ådagalagda synnerliga skicklighet i sitt
yrke och ett hedrande uppförande, jemlikt kongl. brefvet den 25 januari
1884, hugnad med medaljen i guld af 5:te storleken med inskrift
för nit och redlighet i rikets tjenst; samt

att arméförvaltningen, enär Bergh vore berättigad att under sjukdom
uppbära hela lönen, eller, efter franräknande åt ofvannämnda från
allmänna indragningsstaten utgående 200 kronor, ett belopp åt 2,175

Nionde lmfvudtiteln: bil. 2.

kronor, och anledning ej fnnnes för det antagande, att P>ergl i skulle
kunna återvunna sin helsa och sina krafter i sådan grad, att han kunde
återinträda i tjenst, hemstält, att Eders Kong], Maj:t, med fästadt afseende
å Berglis långa och val vitsordade tjenstgöring, täcktes till näst
sammanträdande Riksdag aflåta nådig proposition om uppförande å allmänna
indragningsstaten för Bergh af ett årligt pensionsbelopp af 2,175
kronor, att af honom åtnjutas under hans återstående lifstid från och med
månaden näst efter den, hvari han afginge från sin verkmästarebefattning.

Statskontoret, hvars utlåtande i ärendet Eders Kongl. Maj:t behagat
infordra, har uti skrifvelse den 12 innevarande månad erinrat, att
enligt de vilkor, som fästats vid det från allmänna indragningsstaten till
Bergh för närvarande utgående belopp, detta vid Berglis afgång från
tjensten upphörde att vidare utgå, men emellertid förklarat sig anse
denna omständighet icke böra påkalla någon motsvarande förhöjning i
det af arméförvaltningen föreslagna pensionsbeloppet, utan biträdt den
af arméförvaltningen gjorda hemställan.

Med afseende å hvad sålunda i ärendet förekommit, finner jag,
lika med myndigheterna, det vara af rättvisa och billighet påkalladt, att
Bergh vid sitt afskedstagande beredes ett årlig! understöd för sitt lifsuppehälle.
Då emellertid det föreslagna pensionsbeloppet synes mig
lämpligen kunna afjemnas till 2,000 kronor, motsvarande -f af Berghs
aflöning, får jag, som, i öfverensstämmelse med hvad statskontoret yttrat,
anser bestämmelserna i ofvannämndä nådiga bref den 17 maj 1867^ innebära,
att Bergh vid afskedstagandet går förlustig af det genom samma
bref honom tillagda, från allmänna indragningsstaten utgående lönetillägg,
härmed i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att bevilja Bergh en årlig pension från allmänna
indragningsstaten af tvåtusen kronor, att utgå från och med månaden
näst efter den, då han varder från sin befattning entledigad.»

Till denna departementschefens hemställan, hvaruti
statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lemna nådigt, bifall; och skulle utdrag
af detta prokoll till finansdepartementet expedieras för
behörigt iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

G. Hagberg k.

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

■I •• f!• >0. f.i l! '' i\lhi

''guhfj Iblp-ul b< • v: t! (:. i f * 11 i i''u i; f I
i; bilfil M t ;! ( M • 1 -- l-iii; l ■ : - ■ )l tlff

• •!''»,■<•''/m>H\1 .uulfii . •
.iföl ; ii i! : '' ii i!

; i’t ■ i t, i i

t i;> t u

1 Eib •nabrföij

•ilIt-) it-»2» i i; i
.•Miftht:-''

o'' uauiilbiHii: i l
i-*1 (oi.u it Mi

Hl-fij n: i; /.!!Iii ,p;:«! <;V. o**l» n .)Y »no* .

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

• t. _• -1 i (. j i ■ j . •'' 1 (‘ i. 1 | 1 ’ i L 1 t / i ,r~'''' t 1 i ■ r i < . j ! 2) i LLJ } J It ~ i it».

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 Decem u-.

Ji j i - i i h! •''1!o}.!ii; ber d894^j.u''. bi r ,<•: r. i > i''i • ! r.risv -onbi r -ålit ir

; biipil ''■(■’!!■! njn 1.081 in -,
fHoi»u2.! t >>!•''■. i-./ifif ib:>lr*(iThl fhufgHc oubih..<i« ib. imf» tgifuo .Mt>

■ (i?.>iri-i;f:o»h dEim-w'' i.:"!..;1,:! Närvarande: -Miiidut. -v>U:w <.;■>

il V- <:;; i i'' fr» a Ö C* 1 f! V T J t * Mi r-• b i .ii»; i ;i iv-l i'' I -!''!;• . i Hl f'' • j i\{H-l>M »‘-i ■. • j t (*» ! >i;''i bi i! l.

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens lierr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,!: v 2 H .

Groll, ''ir !,.. ; ''-rfi: : »;-tn >.

WlKBLAD,

Gilljam,

■■{■{> ■ Friherre Rappe,

■ ChRISTERSON och : . b r. i jo.sm

Wersåll. , : ! sr

»i trio

Departementschefen statsrådet Groll anmälde härefter:

35:o.

j • . [ j J • ! j ■;;: [ v j; i); f. . , ^, ■ , j ; j; ; ; . . • ’.. .; ,:.. • .. • . • ;: • •'' > o {_><•"■■ i1 > i [ I,; i * i, >i i • •

Stuteriöfverstyrelsens underdåniga skrifvelse den 15 sistlidne oktober,
deruti styrelsen, med förmälan, att beridaren vid Flyinge liingstdepot
Bengt Knutsson Rudolf uti en till styrelsen stäld, af chefen för
niimnda depot insänd skrift anhållit att, enär Rudolf, som år 1895 inginge
i sitt 66:te lefnadsår och i 46 år varit anstäld i statens tjenst,
enligt bifogadt läkarebetyg sedan 8 år tillbaka varit och fortfarande vore
till följd af sjukdom oförmögen att sköta beridarebefattningen, styrelsen
måtte '' hos Kongl. Maj:t föreslå Rudolf till erhållande af pension under
hans återstående lifstid, hemstält, att Kongl. Maj:t måtte genom nådig
Bill. till Riksd. Prot. 1805. 1 Sami. 1 Åfd. 3

[5.]

Pension för
beridaren B.
K:sou Rudolf.

Nionde Imfviidtiteln: bil. 3.

proposition föreslå Riksdagen, att Rudolf Unge från och med månaden
näst efter den, hvarunder han entledigades från innehafvande beställningsåsom
beridare vid Flyinge hingstdepot, under sin återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig ^pension, motsvarande åttio
procent af den enligt gällande stat till Rudolf utgående kontanta lön,
med 1,200 kronor.

Af handlingar^ i ärendet inhémtades:

att Rudolf, som vore född den 29 augusti 1830, blifvit år 1848
antagen, till husar vid. kronprinsens husarregemente, hvarest han år 1856
befordrats till underofficer och år 1858 förordnats till sergeant;

afl,'' sådan Rudolf den 18 december 1862 konstituerats och förordnats
att tills vidare vara beridare vid Flyinge'' stuteri, Rudolf blifvit den
2 april 1863 ur krigstjensten entledigad;

att, enligt, den 21 sistlidne augusti utfärdadt läkarebetyg, Rudolf,
hvilken under omkring åtta års tid varit af sjukdom (kronisk Reumatism)
hindrad att sköta sin tjenst, allt fortfarande lede af samma åkomma och
säkerligen aldrig kunde återvinna helsa och'' krafter i sådan grad att hån
skulle'' kunna återtaga sin tjenst eller någon del deraf;

att chefen för Flyinge hingstdepot, vid insändande af Rudolfs ansökning,
anfört-, att Rudolf under sin anställning såsom sergeant vid
kronprinsens husarregemente inbetalt föreskrifna afgifter för erhållande
af pension från arméns pensionskassa, men att han/ genom att antaga
annan statens tjenst vid Flyinge stuteri, gått förlustig ej mindre dessa
inbetalningar än äfven hvarje möjlighet att ur annan af staten auktoriserad
och understödd pensionsinrättning kunna förvärfva sig rätt att på
ålderdomen erhålla någon pension; att Rudolf, efter att hafva under 32
år innehaft beridarebefattningen, numera vid snart uppnådda 65 lefnadsår
befunne sig i fullkomligt utblottadt tillstånd och vore oförmögen såväl
att längre förrätta sin tjenst som ock att genom något annat kroppsarbete
kunna förvärfva sitt uppehälle, hvadan Rudolf skulle, tillika med
en jemnårig orkeslös hustru samt eu nästan blind oförsörjd dotter, blifva
alldeles1'' nödstäld, derest icke någon pension kunde honom beredas; att
beridarebefattningen vid depoten, i och för sig maktpåliggande, numera,
sedan depoten " utvidgats, toge i anspråk män med duglighet och i sin
fulla : kraft; att beridarebefattningen '' visserligen under de senare åren,
då Rudolf på grund af sjukdom varit tjenstledig, uppehållits af permitterade
kavalleriunderofficeraré, then att detta provisoriska och prekära sätt,
beroende på regementschefens tillmötesgående, svårligen kunde fortfara,
enär underofficerarne numera, sedan t''Skåne inrättats många sockerbruk
och brännerier, hellre i sökte de väl aflönade och mindre ansträngande

Nionde hufvudtiteln: bil, 3.

kontrollörsbefattningarne vid dessa inrättningar än det tillfälligt förordnandet
såsom beridare vid depoten med rätt att uppbära allenast hälften
af beridarens lön enligt staten för depotens tjenstemän; samt att på giund
häraf depotchefen på det varmaste tillstyrkte bifall till ansökningen.

Med erinran att stuteriöfverstyrelsen redan i .underdånig skrifvelse
den 9 december 1881, enär det ålåge beridaren vid statens hingstdepoter
att vid inträffande förfall för depotchefen, såsom till exempel under den
tid af omkring 2 månader. om året, hvarunder depotchefen vore stadd
på tjensteresor i egenskap af ordförande i 2:dra distriktets nämnd för
prisbelönande af hästar, i depotchefens ställe hafva högsta vården och
tillsynen öfver depotens dyrbara hingstmateriel, samt det alltså vore af
synnerlig vigt, att beridaresysslan innehades af en person, åt hvilken ett
uppdrag af så granlaga beskaffenhet kunde i vid; förefallande behof med
tillit anförtros, hemstält att Kong!. Maj;t måtte till 1882 års Riksdag
gorå framställning om beviljande af en utaf Rudolf då begärd pension
å allmänna indrägningasta ten — hvilken hemställan Kong!. Maj:t dock
enligt nådigt bref den 3Q .december 1881 icke funnit skal bifalla,
hade stuteriöfverstyrelsen för egen del anfört: att Rudolf alltsedan den
1 januari 1887 för svag lielsas vårdande åtnjutit tjenstledighet med
skyldighet för honom att till vikarien under tiden afstå hälften af den
med befattningen förenade kontanta lönen äfvensom samtliga densamma
tillhörande naturaförmåner; att de skäl, som af styrelsen år 1881 framhållits
för att visa nödvändigheten af att beridarebefattningen innehades
af fullt kompetent person, hade, i samma män depoten utvidgats, under
de senare åren allt mera gjort sig gällande; samt att;'' då nu, enligt
hvad depotchefen anmält, beridarebefattningen icke kunde uppehållas på
samma provisoriska sätt som under de senare; aren egt rum, styrelsen
ansåge det äfven vara med statens fördel öfverensstämmande att genom
Rudolfs uppförande å allmänna indragningsstaten bereda honom möjlighet
att lemna beridarebefattningen, på det att det med depotens utvidgning
afsedda resultat icke måtte i afsevärd man motverkas genom det
otillfredsställande sätt, hvarpå denna vigtiga befattning skulle komma
att handhafvas, derest icke hela den i staten för beridaren anvisade lön
kunde af styrelsen få tilldelas den person, som skulle fullgöra beridarens
åligganden.

Uti underdånigt utlåtande i iirendet af den 19 näsflidne november
hade statskontoret erinrat att enligt den af Kong!. Maj:t faststälda aflöningBstat
af den 14 december J888 beridaren vid Flyinge liingstdepot,
med skyldighet att undervisa i ridning vid stallskolan, åtnjöte kontant
lön af 1,500 kronor, tre kofoder och beten samt 14,13 kubikmeter ved,

Nionde hufvndtiteln: bil. 3.

[6.]

Pension för
kartograf•
förmannen
G. W. Puchts
enka.

hvarjemte den, som förut varit i åtnjutande af bostad med planteringsland,
egde att dervid bibehållas; och både statskontoret, enär Rudolf,
som den 29 augusti 1895 uppnådde 65 års ålder och redan nu i 46 år
tjenat staten, deraf omkring 33 år med anställning såsom beridare vid
Flyinge stuteri eller, såsom det numera benämndes, hingstdepot, under
8 år vant af sjukdom hindrad att sin befattning fullgöra och, enligt
läkares intyg, sannolikt aldrig vidare blefve tjenstbar, ansett sig böra
tillstyrka nådigt bifall till stuteriöfverstyrelsens framställning.

Med afsende å hvad i ärendet förekommit tillstyrkte statsrådet, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva att beridaren vid Flyinge
hingstdepot Bengt Knutsson Rudolf finge från och med månaden
näst efter den, under hvilken lian efter uppnådda 65 lefnadsår från befattningen
entledigades, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 1,200 kronor.

36:o.

En af afdelningseliefen vid generalstabens topografiska afdelning
till Kongl. Maj:t stäld, den 12 nästlidne oktober till civildepartementet
inkommen skrifvelse, deruti afdelningschefen — med förmälan att förmannen
för Norrbottens läns ekonomiska kartverk, kartografen Gustaf
Wilhelm Budd den 30 maj 1894 aflidit och efterlemna! enka, Rosina
Maria Högström, född den 25 mars 1853, och fem omyndiga barn, samt
att, enligt bifogadt, den 4 sistlidne oktober utfärdadt intyg af landssekreteraren
A. Pipon och förmannen för Norrbottens läns ekonomiska
kartverk L. Lind, behållningen i boet efter Bucht utgjort endast 2,275
kronor 33 öre, i följd hvaraf enkan Bucht vore för sin och barnens
utkomst nästan helt och hållet hänvisad till hvad hon och hennes äldste
son, hvilken vore aderton år gammal, kunde genom arbete förvärfva —
vidare anfört, att Bucht, som varit född den 22 maj 1848 och den 1
mars 1872 anstälts såsom extra kartograf vid Norrbottens läns ekonomiska
kartverk, hvarest han den 7 juni 1873 förordnats till kartograf,
den 15 _ oktober1 1884 förordnats till förman vid detta kartverk, hvilket
maktpåliggande uppdrag han under nära tio års tid med utmärkt nit,
skicklighet och omtanke skött intill sin död; att Bucht under sin tjenstetid
vid kartverket under sexton somrar tillsammans med den nuvarande

Nionde hufvndtiteln: bil1. 3.

förmannen derstädes utfört mätningar inom Norrbottens och Vesterbottens
lappmarkers fjelland, hvarunder de sanifäldt kartlagt ett område af inemot
400 qvadratmil, omfattande landets svårtillgängligaste trakter, öfver
hviska ej några landtmätarekärtor förut blifvit upprättade; samt att, då
Bucht'' med så framstående nit och skicklighet under 22 års tid egnat
sina krafter åt kartverkets tjenst, att lian befunnits lämplig att leda dessa
arbeten, och under ett decennium på ett utmärkt sätt utfört detta uppdrag,
till dess han i ännu kraftfull ålder af döden'' bortryckts från sitt hårda
och sträfsamma arbete, det syntésrätt och billigt, att genom statsverkets
försorg något understöd bereddes hans efterlemnade enka, som med sina
oförsörjdå barn befunne sig i stort behof deraf; och hade på grund af
hvad sålunda anförts afdelningschefen i underdånighet hemstält, att Kongl.
Maj:t måtte af Riksdagen äska en årlig pension åt enkan Bucht till det
belopp, Kongl. Maj:t kunde finna för godt bestämma.

I anledning häraf hade statskontoret afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande af den 19 nästlidne november och deruti anfört, att, ehuru
Bucht hunnit en tjensteålder af endast något mer än 22 år, det dock
syntes statskontoret, som om denna tjenst utöfvats under sådana förhållanden,
att afseende mindre borde fästas vid tjenstetidens längd än
vid arbetets ansträngande och för helsan menliga beskaffenhet, samt att,
då upplyst blifvit, att Bucht utfört detta arbete med framstående nit och
skicklighet, statskontoret ansåge fullgoda skäl förefinnas för att statsverket
borde med något understöd bispringa hans efterlefvande enka,
hvilken med sina fem omyndiga barn befunne sig i behof af hjelp, hvadan
statskontoret i underdånighet hemstälde, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att åt aflidne kartografförmannen Buchts enka bevilja å allmänna
indragningsstaten en årlig pension till belopp af 500 kronor, att
utgå från och med den 1 juni 1894 och så länge hon i sitt nuvarande
enkestånd förblefve.

Af ett bland handlingarne befintligt prestbetyg inhemtades, att
kartografen Buchts efterlemnade barn i äktenskapet med sin bemälda
enka vore födda, en son år 1876, en dotter år 1880, en dotter år 1882,
en son år 1884 samt en son år 1888.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit tillstyrkte statsrådet, att
Kongl. Maj it täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att kartografförmannen
Buchts enka, Rosina Maria Bucht, född Högström, finge, sa länge hon

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

förblefve enka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension till
belopp af 500 kronor att utgå från och med juni månad år 1894.

tf i il

!5>ii -hd!:*;:. i.iii.itti t|;» /,. v

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla
livad statsrådet uti näst förestående två ärenden tille
styrkt samt förordnade, att utdrag af protokollet härom
skulle meddelas finansdepartementet för iakttagande vid
uppgörande af förslag till reglering af utgifterna under
mi riksstatens nionde hufvudtitel.

r >xv	v citrin ru
IJt.-i b	> ri f m o*
>: flin	n-: ‘-i
gi!. >	! t in rtf«
liv iil	i Id-Mkl

U.i >: ''.-U!

.''biTrf

Mifåbini

rrMod tf

■M.1 i I'' : ■ . H 11 _• i i J i . I

Ex protocollo:

Paul Strandberg.

- ''ib in - - i ...

i i ;(•«•.!•/. .{g no ./i f.-• ([iliad

o ''iiij •■jiiiifb-iinr. ''!

srtn

-.ro] ., lUTli''
•i''M! I.vloix .

OjWjli ‘

- i-foi.i

OOtV f U

t h /1 * f f l.|n> r ir< <<..

r •

it;; M/''i;j, i t*.

■ it (•; !!•*(! ni-l bil (it i>. 11; j -.kSSJ it; ''!''■■! )• ii i * i > )>.;<!

i ! >gl
(t|-£tfHid bi
uffirttei'' m j
»tf; ;t (it''

it: uoinj .o
'' ;> I r*

4f; 1 »riten

i f i r:

11K .

> „.vfUT in
i ii* i nf t

(In t

■eu ,r -

i.r Mil /it

I* * i.ntMhnnm; f ? ■ ''r < • rin •>! 11 »t ''•<
'' 1'' C i 5 >t • 1T fl i Jti; tf t i i • ftOglt Miiii!
.o; ii** i:otaJaeg!iiugiribur Biiufim
eur I aob bom lian mV''* .;gm
.Sr/tölfi ’i/j(;1ho>!iT''!
Kgniiltmab hund tto
■no

'' f U; H'' V* no *Ti(>v 1 *>i ?r-*

: (tf! E H * it tf K b :!*. \ ;Jf fi (It; >: ».: ''«

fHd t ♦ * ''i\ / I? .»UiUtjb/bvj.o» |‘>(irr»Yi t: '' . {>»: /{i . ; '' »Sin » f ; 11i 1> >}/”

ilo -h >j • »| ,*i tfl t; f >''• {/.

i|od ''gn.ii • t-j''gixrj »ufö-itc-göH i>jjK.!. cindf ntfiaoU itn -yöa.ucl

Nionde liufvudtiteln: bil. 4.

!i; /ni

diir.i

*1.iV! luft''bi i Öl ''!i; iiljllitubr

^n-h-rir; i;. •b !i rJf bi 11 irn h i: ■ Hit -4->b er.fuTiivrru 40; ,iom .ii

Utdraq af protokollet öfver lan dt försvars ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott
\ »i!•(■: flen 7 december 1894. u.e ;■ : ,

.9l''U''ii: ''bil w 11i

ib iiji Närvarande: >

Hans excellens herr statsministern Boström, • <''/ t i;..!

Hans''excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Leweniiaupt,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,''

Gilljam,

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, statsrådet friherre Rappe [14.]
anmälde härefter direktionens öfver arméns pensionskassa underdåniga uA™JufJZiskrifvelse
den 21 sistlidne november angående anslag för år 1896 till de af armém
upprätthållande af arméns pensionering. pensionering.

Departementschefen yttrade härefter:

Sedan innevarande års Riksdag, med anledning af Eders Kongl.

Maj:ts i ämnet aflåtna nådiga proposition, å extra stat för år 1895 anvisat
ett förslagsanslag af 1,540,000 kronor, att under vanliga vilkor
användas till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering
äfvensom till fyllnadspensioner, har direktionen öfver nämnda kassa uti
ofvanberörda skrifvelse i underdånighet hemstält, att, då med all sannolikhet
enahanda belopp, komme att erfordras för år 1896, Eders Kong].

Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

Maj:t täcktes föreslå nästsammanträdande Riksdag att jemväl för sistnämnda
år för ofvanberörda ändamål bevilja ett förslagsanslag å 1,540,000
kronor.

På grund häraf hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen:

att å extra stat för år 1896 anvisa ett förslagsanslag af 1,540,000
kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för
pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda
vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgiftema, och dels till
fyllnadspensioner i enlighet med de'' af Riksdagen godkända grunder för
sådana pensioners utgående.

Till denna departementschefens hemställan, hvaruti
statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle utwsd
*''! drag äf detta protokoll tillställas finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörandet af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

1 1 O C1 t )

Ex protöcollo:

J. L. Leyonmarck.

pi''i''11 i i ''/rom b

. .7,tvijunwu!'' i

. ., (i l{ i ''■/	•i • o n r1	lopirr- U:\*		•it u-.i:		öii.-iKif •	[i >f {1 •;! ''tji''. ;
‘jrrfiiin:)	(illa !	'' /{.<!! .(''!)• »< i			1 ril	fiiii .-ri!. i	• » i •fi !‘nnn »i
ii ö(»8i	m: ‘i.i!			'' 111!	• /< >n	iirbut-i- i\	: tf-,l>
				.UHfTyf!. r • i	lita	■_>i{ au*11 fint ii	; ibiipiiniH , i.,, , J S
no. >1 a	; i 1:	nr it bni; fn	i pbl ; {	IJ'')''(K»i *	ii*! ;	[TIV iif) t ■ V {''j* j''( " i i> ■''! > 1	! ;Mh‘ iHJ;.• {- it j »: ni r!

in i

gifi-em.msn-..} rug''» u. 1 t: -of • n i. i [f. »f t i i ■ n <•. ro 60 nin .n-,

lin iiljinim/i i i •'' i • u

•limma Hr, b mi Jib .''M .instan > i; i-> i 1 i c slip.)! ant r ualovirrda i ;1 >! < ■»'' s 11;; /t

* -. • *| 1 ; I j -*1 t* f < t » '';■«■> ♦•fri; —f—r~ ~ ■ 4 -. | 4 ;—f L-.......-L i J STOCKHOLM,

ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 18Ö5

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

i Sfi i.'' Xt

'' i 1

a a .

■ Öl-.©

:00o

Finansplanen.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari
1895.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll> in7 ■.;; < Yc.r.ru - »no

WlKBLAD,

GlLLJAM, .

friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Härefter yttrade departementschefen, hans excellens herr statsministern
Boström:

De anslag, Eders Kongl. Maj:t på de särskilda departementschefernas
föredragning beslutit äska af Riksdagen för år 1890, utgöra sålunda:
Hih. till Biksd. Prof. 1895. 1 Sami 1 Afd.

Sammanfattning
af utgifterna
under
Jiufvudtitlame.

Anslag utom
hufvudtitlarne.

Riks g aids -kontorets
ställning.

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

I hufvudtiteln: ordinarie:				kronor	1.320 000- —
11	,, ordinarie:	kronor	3,821,550	—
	extra:	99	58,250	—	99	3,879,800: —
in	,, ordinarie:	99	606,750	—
IV	extra:	99	4,500	—	99	611,250: —
,, ordinarie:	99	25,552,900	—
V	extra:	99	3,407,300	—	99	28,960,200: —
„ ordinarie:	99	6,997,000	—
VI	extra:	99 f	2,679,760	—	99	9,676,760: —
„ ordinarie;-	99	5,600,456	—r
VII	extra:	99	2,522,544	—	99	8,123,000: —
„ ordinarie:	99	17,430.100	—
VIII	extra:	V)	407,300	—	99	17,837,400: —
„ ordinarie:		13,119,121
IX	extra:	79	1,660,179		V * 77	14,779,300: —
,, ordinarie:	99	3,116,090
	extra:	99	1,540,000	—	99	4,656,090: —

kronor 89,843,800: —

Vidare erinrar jag derom, att Eders Kongl.

Maj:t förut denna dag på föredragning af chefen
för civildepartementet besluta föreslå Riksdagen
att för anskaffande af ny rörlig materiel vid
statens jernvägar till utgående under år 1896
utom hufvudtitlarne i riksstaten anvisa ett belopp
af ............................................................................ „ 850,000: —

Fullmäktige i riksgäldskontoret hafva i
skrifvelse den 13 sistlidne december, som torde
få under litt. B biläggas dagens protokoll, lemnat
uppgift å de riksgäldskontorets utgifter för
år 1896, hvilka fullmäktige ansett böra i riksstaten
uppföras. Enligt denna fullmäktiges beräkning
utgöra dessa siffror:
riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar

m. in., förslagsvis ........... kronor 721,000: —

Transport kronor 721,000:— kronor 90,693,8uO: —

Finansplanen: statsrådsprotokollet. 3

Transport kronor 721,000: — kronor 90,693,800:
räntor å statsskulden och
afbetalningar å de fonderade
statslånen.
.....kr. 13,067,100: —

efter afdrag
af de till
riksgäldskontor

ingående
rånte- och
kapitalbetalningar
3,037,900: —

förslagsvis .....-....... „ 10,029,200:— „ 10,750,200: —

Eders Kongl. Maj:t har förut denna dag
på föredragning af chefen för civildepartementet
beslutit till Riksdagen aflåta nådig proposition
om antagande af en lag angående försäkring
för beredande af pension vid varaktig oförmåga
till arbete. Enligt hvad jag redan erinrat, förutsättes
i denna lag, att, på det de dexu ifrågasatta
pensionsförmånerna må i så vidt möjligt
lika mån komma till godo den nu lefvande
generationen som kommande generationer, staten
skall åtaga sig de dermed förenade ökade kostnader.
Efter samråd med chefen för civildepartementet
hemställer jag, att Eders Kong!.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att
för nämnda ändamål må i riksstaten för år 1896

aisättas ett belopp af............................................... ii

att tills vidare af statskontoret förvaltas och
göras fruktbärande i enlighet med derom af
chefen för civildepartementet i hans yttrande
till statsrådsprotokollet rörande nämnda lagförslag
förut denna dag angifna grunder.

Summan af statsverkets utgifter för år

1896 uppgår således till .......................................... kronor 102,844,000.

eller samma siffra, till hvilken statsverkets tillgångar tör den förevarande
statsregleringen äro beräknade.

. Afsättning för
försäkring för
beredande af
pension vid
varaktig oförmåga
till
arbete.

1,400,000: —

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

Disposition af
besparingarne
ä hufvudtitlar
ne.

I sammanhang med framläggande för Riksdagen af förslag till
riksstat torde Riksdagens medgifvande böra äskas dertill, att vid statsregeringen
för år 1896 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 maj 1841
angifna grunder i afseende å dispositionen af besparingarne å hufvudtitlarne
fortfarande må blifva gällande.

På statsrådets tillstyrkande behagade Hans Maj:t
Konungen bifalla hvad departementschefen sålunda
hemstält och åt honom uppdraga att, sedan han erhållit
protokollsutdrag om hvad som efter de öfriga
departementens föredragning blifvit beslutadt med afseende
å statsregleringen, uppsätta och till justering
inför Kongl. Maj:t anmäla förslag till nådig proposition
angående statsverkets tillstånd och behof i enlighet
med Kongl. Maj:ts nu i ämnet fattade beslut.

Ex protocollo:

Waldemar Boos.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1895.

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Bil. Litt. B.

Till hans excellens herr statsministern och chefen för kongl.

finansdepartementet.

Med anledning af eders excellens’ skrifvelse den 15 nästlidne
november hafva fullmäktige i riksgäldskontöret låtit upprätta och få
härmed äran till eders excellens öfverlemna förslagsvis uppgjorda beräkningar
öfver riksgäldskontorets sannolika ställning vid slutet af
hvardera året 1894 och 1895 samt redan nu påräkneliga inkomster och
utgifter år 1896.

I dessa beräkningar äro såsom vanligt ej upptagna inkomster,
utgifter och behållningar för de särskildt förvaltade fonderna, nemligen
de fonderade lånens liqvidations- och amortissementsfonder samt fonden
för extra amortering af statsskulden.

Stockholm den 13 december 1894.

• o0-[ . ..... ''\i)\ o >• i V. * • •5; ;/*•/!

ALB. ANDERSON.

PER SAMZELIUS. .T. NORDENFALK. EDW. SEDERHOLM.

OTTO M. HÖGLUND. J. JOHANSSON. W. ODELBERG.

1\ It. Rabe.

Bill. till Ttiksd. Vrot. 1895. 1 Sami, 1 Afd.

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning

Förslagsberäkning öfver riksgäldskontorets inkomster och

Riksgäldskontorets kassabehållning den 10 december
1894 ...................................................................... 2,138,072: oi

Kapitalfordran för tills vidare förräntade medel:

emot uppköpta obligationer ...... 915,329: 87

„ depositionsbevis ................. 2,501,300: — 3,416,629: 87

Inkomster:

d o/ l i i''- "•

* ’ : • • '' ''! : ’-v ‘ ; • ‘ i JfAi .tli J.}7 O i ti T.*'' i! t , W. jVu>(f

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål
anvisade låneunderstöd, som förfalla med 1,457,500 kronor
men hvarå beräknas inflyta 1,152,500:

Ränta å utgifna lån från odlingslånefonden ............ 149,477: 05

Ränta å lån för telefonväsendets utveckling ......t...t. 65,005:55

Kapitalafbetalning å lån för dito dito ........................ 100,000: —

Genom förräntande af tillsvidare utlånta medel..... 38,700: —

5,554,701

1,505,682

Transport) 7,060,384j4 8

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

utgifter från och med den 10 december 1894 till årets slut.

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader .................................. 15,000: —

Kostnader för Riksdagens hus och bibliotek............... 5,000: —

Förvaltningskostnader vid riksgäldskontoret ............... 5,000: —

Ränta å obligationer af 1887 års 3,6% lån................. 4,344: —

Ränta å upptagna inhemska tillfälliga lån .................. 48,000: —

Dito å gamla 5%lånet, å konung Carl XIII:s hem giftskapital

samt å Göta kanals reparationsfond 9,153: 8 3

Vid

Vid 1879 års riksdag till utgående från riksgäldskontoret anvisadt
anslag, högst 4,000,000 kronor, för inköp af Hallsberg—

Motala—Mjölby jernväg, återstoden........................ 730: 31

1885 års riksdag till utgående från riksgäldskontoret
år 1887 anvisade medel, 2,350,300 kronor,
för jernvägens mellan Hudiksvall och Näsviken .
inköp och ombyggnad m. m., återstoden af det
för inlösen af i jern vägen intecknade obligationer

anvisade belopp af 105,624 kronor 7 öre............ 5,124:07

1890 års riksdag å riksgäldskontoret anvisade
medel, 250,000 kronor, till bestridande af ifrågakommande
kostnader vid inköp af jernvägen
mellan Luleå och norska gränsen, återstoden ... 229,04:2: 77
1894 års riksdag på riksgäldskontoret anvisadt ytterligare
lån å 750,000 kronor för telefonväscndets utveckling, återstoden
.....................................................................................................

Vid

Låneunderstöd för enskilda jernväg av:

Ur 1886 års fond, 5,000,000 kronor, återstoden af

1891 års anslag, 1,000,000 kronor,........................ 18,000: —

Ur 1891 års fond, 5,000,000 kronor, återstoden af

1894 års anslag, 1,000,000 kronor, ....................... 498,100: —

Transport 516,100:

86,497

234,897

250,000

571,394|98

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor^ yttrande ang Riksgäldskontorets ställning.

Transport

7,060,384

Summa kronor

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport 516,100: —

Vid 1891 års riksdag på riksgäldskontoret anvisadt
lånebidrag, 2,350,000 kronor, för anläggningen
af jernväg mellan Ileruösand och Sollefteå, återstoden
.......................................................................... 11,555:

571,394

527,655

O äling slånefonden:

1892 års anslag ......................................

1893 års dito .....................................

1894 års dito ...................................

efter afdrag af för sistnämnda år

beräknade, till kougl. statskontoret
inflytande annuiteter.........

Beräknad behållning vid 1894 års slut

1,000,000:

609,796: 99
661,595: 47

350,000: — 650,000: —

1,921,392

4,039,942

Summa kronorj 7,060,384|4 8j

6 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontor ställning.

Förslagsberiikning öfver riksgiildskontorets

-—---- Beräknad behållning vid 1895 års början	4,039,942
Inkomster:
Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål an-visade låneunderstöd, som under år 1895 förfalla med 2,725,800 kronor, hvaraf beräknas inflyta 2,404,200: _ Kanta a 1885 1895 ui’s hela anslag till odlings- lånefouden ....................... 059 799. Genom förräntning af tills vidare utlånta medel ... 5ö’oOO: — Ränta å lån för telefonväsendets utveckling 149 999.	2,846,900
Ersättning af statsverkets medel:
Motstående för år 1895 upptagna riksdags- och revisionskostuader aflöningar m. m. _ äfvensom annuiteter å de fonderade lånen samt räntor å öfrig statsskuld ..... 13 959 990- efter afdrag åt den för riksgäldskontoret under samma tid beräknade inkomst af rånte- och kapitalbetalningar ... 2 846 900-	11,113,000
Upplåning:
Vid 1894 års riksdag beräknad återstående upp-låning för åren 1893 och 1894............. 4 990 874*30 Vid samma års riksdag beräknad upplåning för år 1895, ’ till betäckande af lån för en-skilda jern vägar..................... 1,000,000: ,, dito af motstående beräknade utgift för odlingslåuefonden 609,300: — „ ny rörlig materiel vid statens jernvägar ................................. 750,000: - 2,359.300: —
7,350,174: 30
Transport 7,350,174: 3o\|17,999,842\|o4

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 7

inkomster och utgifter år 1895.

ruff

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar rn. m.:

riksdags- och revisionskostnader ...........................

kostnader för Riksdagens hus .................................

„ » « bibliotek ..... ......

löner, arfvoden och expenser vid riksgalds kontoret

.........................................................•_......••••• 74,575:

löner på indragnings- och pensionsstater vid dito 16,175:
aflöning, resekostnader och expenser för justitieombudsmannen
och hans expedition .................22,250:

Annuiteter och räntor:

till Hans Maj:t Konungen
annuitetsanslag:

1860 års lån emot
premieobligationer
1878 års lån emot
4 % obligationer ...

1880 års lån emot
4 % obligationer ...

1886 års lån emot
3 V2 % obligationer
1890 års lån emot
3 V, % obligationer

Kapital.

131,111: 11

311,080: so
1,306,800: —

Ränta.

222,666:0.7 2,080,392:2 2

580,000

25,000

3,000

721,000: —

300,000: —

161,888: 89
310,732: 13
4,216,608: —

311,555: 5G 1,198,952:2 2
2,283,214: i t 7,968,573: 40
Transport 2,283,214*14 7,968,573: 4o 1,021,000:

8 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport 7,350,174: 3 0

som minskas med:

under tiden från och med den 4 maj 1894 verkstäld
upplåning genom sålda obligationer
af 1887 års 3 6/10 % lån 1,072,525: —
skilnaden mellan beräknade anslaget
för år 1893 för odlings lånefonden

.................. 805,000: —

och det enligt kongl.
brefvet den 19/10 1894

till utgående från riksgäldskontoret
bestämda
belopp .........661,595: 4 7

ytterligare

143,404: 53

återbetalning af kongl.
telegrafstyrelsen å lånebelopp för

telefonväsendets utveckling......... 150,000:

af kongl. statskontoret verkstäld

afbetalning å erhållen kassaför- ,,
stärkning, 3,000,000 kronor, enligt
kongl. brefvet den 9/9 1892
af Norbergs jernvägs nya aktiebolag
inbetaldt återstående kapital

för motstående konvertering af 1878
ars 4t% lån £ 838,410 efter 18 kronor 16 öre
för ett £ ......................................................................

Upplåning

1,500,000: —

99,930: 02 2,965,859: 5 5

17,999,842

0''

4,384,314

15,225,525

7 5

Summa

37,609,

6821

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 9

Kapital. Ränta

Transport 2,283,214: 14 7,968,573: 46 1,021,000: —

ränteanslag:

1887 årslån emot3obligationer
1,148,688: —

1888 årslån
emot3% obligationer
800,000: —

1891 års tillfälliga
lån
emot 4% obligationer
288,000: —

1894 årslån
emot 3% obligationer
180,000:— 2,416,688: —

Fond för extra amortering

af statsskulden ..........., 85,333: 33_

Sgr 2,368,547:47 10,385,261: 46 12,753,808:93

Ränta å beräknad, ännu icke verkstäld upplåning 170,000: —
Ränta å gamla 5 % lånet, å konung Carl XIII:s
heragiftskapital samtå Göta kanals reparationsfond,
tillsammans 15,050 kronor 7 0 öre, som
för motstående ersättningsbelopps utjemnande
upptagas till ............................................................ 15,091: 07

Återbetalning af upptagna inhemska tillfälliga lån .....................

Konvertering den 15/c 1895 af 1878 års 4 % lån £ 838,410
Lån ur 1891 års fond för enskilda jernvägar:

1895 års anslag .........................................................................

Vid 1893 års riksdag anvisade medel för odling slånefond en:

1895 års anslag ......................................................... 1,000,000

efter afdrag af för sistnämnda år beräknade,
till kongl. statskontoret inflytande annui teter

å odlingslån......................................•_..•••___390,700:

Vid 1894 års riksdag anvisadt anslag till ny rörlig materiel vid
statens jernvägar

13,959,900

2,400,000

15,225,525

1,000,000

Beräknad behållning vid 1895 års slut

Summa kronor

609,300

750,000
1,664,956 [7 9

37,609,682

3 9

liih. till Iliksd. Viol. 181/5. 1 Sami. 1 Afd.

10 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksg&ldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberiikning öfver riksgäldskontorets

Beräknad behållning vid 1896 års början . .

Inkomster:

Kapital-, och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål
anvisade låneunderstöd, som under år 1896 förfalla med

2,862,000 kronor, hvaraf beräknas inflyta......... 2,571,000: —

''Ränta å 1885—1896 års hela anslag till odlings lånefonden

.............................................................. 274,900

Genom förräntning af tillsvidare utlånta medel..... 50,000

Ränta å lån för telefonväsendets utveckling........... 142,000

3,664,956

Ersättning af statsverkets medel:

Motstående för år 1896 upptagna riksdags- och revisionskostnader,
aflöningar m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade
lånen samt räntor å öfrig statsskuld 13,788,100: —
efter afdrag af den för riksgäldsköntoret
under samma tid beräknade inkomst af
rånte- och kapitalbetalningar ..................... 3,037,900: —

3,037,900

Upplåning:

till betäckande af lån för enskilda jernvägar 1,000,000:
„ dito af motstående beräknade utgift

för odlingslånefonden ...........................,............... 605,000:

för liqviderande af riksgäldskontorets år 1891
upptagna tillfälliga lån .......................................

Transport

10,750,200 —

1.605.000 —

7.200.000 —

26,258,056 7 9

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 11

inkomster och utgifter år 1S%.

Utgifter;

Riksdags- och revision skostnader samt aflöningar in. m.

riksdags- och revisionskostnader ..........................

kostnader för Riksdagens hus .................................

„ „ „ bibliotek.......................

löner, arfvoden och expenser vid riksgälds kontoret

..................................................................

löner på indragnings- och pensiousstater vid dito
aflöning, resekostnader och expenser för justitieombudsmannen
och hans expedition................

580,000

25,000

3,000

74,575:

16,175:

22,250:

721,000:

Annuiteter och räntor;

till Hans Maj:t Konungen ....................................... 300,000:

annuitetsanslag: Kapital. Ränta.

1860 års lån emot

premieobligationer 131,111:11 161,888:89

1880 års lån emot

4 % obligationer 1,415,700:— 4,162,158: —

1886 års lån emot

3 1/2 % obligationer 222,666: G7 2,080,392: 2 2
1890 års lån emot

3 i/s % obligationer 322,222:22 1,187,861:1 1
“ 2,091,700: — 7,592,300: 2 2

Transport 2,091,700:— 7,592,300:22 1,021,000:

12 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport

Summa kronor 26,258,056 79

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldsköntoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 13

Kapital. Räntor.

Transport 2,091,700:— 7,592,300:22 1,021,000: —

ränteanslag:

188 7 år slån emot 3 T%% obligationer
1,148,688: —

1888 års
lån emot

3 % obligationer
800,000: —

1891 års

tillfälliga
lån emot

4 % obligationer
144,000: —

|1894 års
] lån emot
j 3 % obli !

gationer 540,000: — 2,632,688: —

Fond för extra amortering
af statsskulden 85,333: 3 3

Sgr 2,177,033: 3 3 10,224,988: 2.2 12,402,021:5 5

Ränta å beräknad, ännu icke verkstäld upplåning
Ränta å gamla 5% lånet, å konung Carl XIII:s hemgiftskapital
samt å Göta kanals reparationsfond,
tillsammans 15,050 kronor 70 öre, som för motstående
ersättningsbelopps utjemnande upptagas till

350,000: —

15,078: 45

13,788,100 —

Inlösen den 1/1 1896 af riksgäldskontorets år 1891

upptagna tillfälliga lån emot 4 % obligationer .............................

Lån ur 1891 års fond för enskilda jernvägar;

1896 års anslag ...................................................................................

Vid 1893 års riksdag anvisade medel för o äling slänefonden:

1896 års anslag .................................................... 1,000,000: —

efter afdrag af för sistnämnda år beräknade,
till kongl. statskontoret inflytande annui teter

å odlingslån............................................ 395,000: —

Beräknad behållning vid 1896 års slut..................................................

Summa kronor

7,200,000 —
1,000,000 —

605,000

3,664,956

126,258,056

Bill. till liiksd. Vrot. 1805. 1 Samt. 1 A fä.

Statsverkspropositionens justering.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Mafit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 januari
1895.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhauft,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

GlLLJAM, it ;
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Departementschefen, hans excellens herr statsministern Boström
uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Matos förut
fattade, af statsrådet enhälligt tillstyrkta beslut, uppsatt förslag till Kongl
Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd

och behof.

Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt statsrådets
underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag,
sådant det finnes detta protokoll bilagdt; och skulle
i enlighet dermed omförmälda nadiga proposition till
Riksdagen aflåtas.

Ex protoeollo:

Waldemar Roos.

''i

Bih. till Riksd. Prat. 1895. 1 Sami. 1 Afd.