Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894
Proposition 1894:1
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
1
KONGL. MAJ:TS
NÅDIGA
PROPOSITION
TILL
Riksdagen
angående statsverkets tillstånd och behof;
Gifven Stockholms slott den 16 januari 1894.
Jeralikt grundlagens bud afgifver Kongl. Magt härmed nådig proposition
angående statsverkets tillstånd och behof.
Dervid förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsregleringsperiod
af statsverkets inkomster.
Med åberopande af de beslut, hvarom bilagda statsrådsprotokoll öfver
finansärenden för den 13 innevarande månad*) lemnar närmare upplysning,
och under de i samma protokoll angifna förutsättningar föreslår Kongl. Maj:t,
att statsverkets inkomster för år 1895 upptagas sålunda:
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Inkonistberäkniugen”.
Bill. till
2
Konyl. Maj-.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
Ordinarie inkomster:
Grundskatt............ kronor
Kyrkotionde ........................................................................ *
Kavalleriregementenas hästvakansspanmål....................... »
Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet »
Trosspassevolansafgift......................................................... *
Tillfälliga rotevakansafgifter.............................................. »
Soldatvaka nsafgift............................................................... *
Båtsmansvakansafgift.......... »
Arrendemedel....................................................-................. *
Mantalspenningar................................................................ »
Bötesmedel ......................—............-..............-.......-........---- »
Kontroll stämpelmedel. -.....-............................. 1
Fyr- och båkmedel....................... »
Telegrafmedel .......................................-.............----- —- »
J er n vägstrafikmed el............... 1
Skogsmedel.........................................................----------------- 1
Extra uppbörd...................................................-............. »
säger 21,014,000: —
Bevillningar:
Tullmedel............................................................................ kronor
Postmedel_______________________________________ ____________________________________
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter
Stämpelmedel-....................................................------------r— »
Bränvinstillverkningsskatt................................................. »
Hvitbetssockertillverkningsafgift................................ »
Bevillning af fast egendom samt af inkomst.............—- »
o # o
Tilläggsbevillning.........................—................................-- 1
säger 77,873,000: — _
summa kronor
Ivongl. Maj:t föreslår vidare enligt ofvan nämnda
protokoll öfver'' finansärenden för den 13 innevarande
månad:
2,369,000: —
250,000: —
300,000: —
51,000: —
19,000: —
150,000: —
70,000: —
295,000: —
2,500,000: —
665,000: —
250,000: —
25,000: —
1,400,000: —
2,870,000: —
7,000,000: —
2,700,000: —
100,000: —
36,500,000: —
8,173,000: —
700,000: —
6,000,000: —
14,000,000: —
3,200,000: —
4,900,000: —
4,400,000: —
98,887,000: —
Transport kronor 98,887,000: —
3
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1894.
Transport kronor 98,887,000: —
att såsom tillgång vid förevarande statsreglering
må beräknas och användas öfverskott å statsregle
-
ringarna för föregående år.. ........................................ * 172,000:
och att för statsverkets behof må till utbetalning
vid den tid under år 1895, som af Riksdagen bestämmes,
anvisas riksbankens vinst för år 1893, i rundt
tal utgörande...................................................................... *______2,480,000:
-hvarefter det för nästa statsregleringsperiod disponibla
beloppet af statsverkets tillgångar uppgår till.............— kronor 101,539,000:
Första hufvudtiteln,
innefattande anslagen till kongl. hof- och slottsstaterna.
Nu gällande riksstat upptager såsom årliga eller ständiga utgifter:
för kongl. hofstaten...................................-....................... kronor 1,196,900:
» > slottsstaten................................—..................... »_____123,100:
tillsammans kronor 1,320,000: —
Häruti föreslår Kongl. Magt icke någon ändring.
Andra hufvudtiteln,
innefattande anslagen till justitiedepartementet.
1 afseende å regleringen åt denna hufvudtitel, under hvilken finnas i
nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 3,887,900
kronor, vill Kongl. Magt i enlighet med de beslut, som innefattas i Inlagd»
statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärcnden den 13 innevarande månad,
*) föreslå Riksdagen beträffande
Kri gall of rätten:
IT.] under förutsättning att deri särskildt framlagda
propositionen om ändring i vissa delar af förordningen om
) Sc bil. till statsverkspropositionen: ”Andra hufvudtiteln”.
4
Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 18''då.
krigsdomstolar och rättegången derstädes varder af Riksdagen
bifallen, att med godkännande af det i förutnämnda
statsrådsprotokoll intagna förslag till stat för krigshofrätten
och öfvergångsstat anvisa för dessa staters tillämpning
erforderliga medel, tillhopa 9,050 kronor;
kommande i händelse af bifall härtill det till krigshofrätten
nu utgående ordinarie anslaget 11,100 kronor
att minskas med................................................................... kronor 2,050: —
Ofriga ordinarie anslag:
[2.] I afseende å dessa liar Kongl. Magt icke att föreslå
annan förändring, än att till jemnande af hufvudtitelns
slutsumma anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved
in. in. ökas från 64,212 kronor till 64,262 kronor eller med » 50: —
hvadan alltså i de ordinarie anslagen föreslås eu minskning af kronor 2,000: —
Andra hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra enligt nu
gällande riksstat......................................................................kronor 3,887,900: —
Om härifrån dragés ofvan angifna minskning i samma
anslag....................................................................................... » 2,000: —
så komma de ordinarie anslagen enligt denna hufvudtitel
att uppgå till .......................... ........................................... kronor 3,885,900: —
Extra anslag.
För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under
andra hufvudtiteln, vill Kongl. Maj:t, på sätt förutnämnda
protokoll öfver justitiedepartementsärenden vidare innehåller,
föreslå Riksdagen att bevilja såsom extra anslag för
år 1895:
[3.] för uppgörande, granskning och omarbetning af
lagförslag genom en lagbyrå .............................................. kronor 25,000: —
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten
för år 1894 upptagen och sådan den nu är af Kongl. Maj:t föreslagen, utfaller
sålunda:
0
Kongl. MajUs nåd. pr ap. n:o 1, om statsverket lk''J4.
1894. 1895.
ordinarie anslag 3,887,900:— 3,885,900:— således minskning kronor 2,000: —
extra » 66,309:— 25,000:— » » » 41,309: —
summa kronor 3,954,209:— 3,910,900:— således minskning kronor 43,309: —
Tredje hufvudtiteln,
innefattande anslagen till utrikesdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 606,750 kronor,
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver utrikesdepartementsärenden den 13 innevarande månad,*)
föreslå,
att nedannämnda ordinarie anslag må af Riksdagen anvisas, att utgå emot
nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande
och under enahanda vilkor som hittills, nemligen:
Kabinettskassans utgifter:
[1.] departementschefen, ministern för
utrikes ärendena................ kronor 24,000: —
[2.] utrikesdepartementet...................... » 27,495: —
[3.] ministerstaten................... » 337,941: —
[4.] militärattachéer.................................... » 8,471: —
[5.] skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter............................................................... » 45,893: — 443,800:-
Kon sill skassans utgifter:
[6.] utrikesdepartementet................ kronor 10,000: —
| 7.J konsulsstatcn,.........-............................. » 129,685: -—
[8.] skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter................................................................ » 20,315: — 160,000: -
summa kronor 603,800: —
Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena:
[9.] svenska kyrkan i Paris ........................................ » 2,950: —
tillsammans kronor 606,750: —
'') Sc bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje hufvudtiteln”
6
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o i, om statsverket 1894.
Extra anslag.
Under åberopande af livad i statsrådsprotokollet för den 13 innevarande
månad finnes antecknadt, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja:
[10.] för fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater»........ kronor 4,500: —
Vid jemförelse med 1894 års riksstat finnas slutsummorna å anslagen
under denna hufvudtitel vara oförändrade.
Fjerde hufvudtiteln,
innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i
1894 års riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:
kontant................................................................................. kronor 23,519,200: —
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter......................................................................... > 400: —
ersättningar .......................................................... >_693,400: —
tillsammans kronor 24,213,000: —
vill Kongl. Maj: t i enlighet med de beslut, som innefattas i bi lagda statsrådsprotokoll
öfver landtförsvarsärenden den 13 innevarande januari,*) föreslå
Riksdagen beträffande
Intendenturcorpsen:
[1.] att för genomförande under är 1895 af intendenturcorpsens
beslutade nya organisation höja anslaget
till nämnda corps, nu kronor 322,945, med....... kronor 16,055:
till kronor 339,000; _______________
Transport kronor 16,055: —
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Fjerde hufrudtiteln”.
K orig l. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
Transport kronor
Kavalleri- och infanteriregementena:
[2.] att det i kolumnen »friheter» i gällande riksstat
upptagna belopp, 400 kronor, vnå derifrån uteslutås;
-
Det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning:
[3.] att dels för genomförande under år 1895 af
infanteriets nya organisation, dels för höjande till en
krona af dagaflöningen till de vid Hallands och Blekinge
bataljoner anstälda regementstrumslagare öka anslaget
till det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning,
nu kronor 3,996,084, med................................................ »
till kronor 4,074,209;
Det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning:
[4.] att dels för genomförande under år 1895 af
Skånska husar- och Skånska dragon- äfvensom Norrlands
dragonregementens nya organisation och dels för
beredande af erforderliga tillgångar till bestridande af
den, med anledning af beväringsöfningarnas utsträckning,
ökade dagaflöningen till det icke garnisonerade
kavalleriets befäl öka anslaget till nämnda kavalleris
befälsaflöning, nu kronor 957,000, med ........................ >-
till kronor 978,360;
Det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets
vapenöfningar:
[5.] att för genomförande under år 1895 af Skånska
husar-, Skånska dragon- och Norrlands dragonregementens
nya organisation höja anslaget till det icke
garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar,
nu kronor 1,503,300, med ................................................ »
till kronor 1,612,225;
Transport kronor
7
16,055: —
78,125: —
21,360: —
108,925: —
224,465: —
8
Kong!. Maj:ts nåd. grop. n:o 7, om statsverket 1894.
Transport kronor 224,465:
Fältartilleriet å fastlandet:
[6.] att för genomförande under År 1895 af fältartilleriets
å fastlandet beslutade nya organisation höja
anslaget till nämnda artilleri, nu kronor* 1,341,276, med » 121,132:
till kronor 1,462,408;
Glotlamls art illeri corps:
[7.] att för beredande af medel till inrättande af
chefsbeställningen vid Gotlands artillericorps öka anslaget
till corpsen, nu kronor 32,414, med............... ....
till kronor 37,889;
5,475:
Fortifikationen:
[8.] att för beredande af tillgångar till genomförande
under år 1895 af fortifikationens förbättrade
organisation höja anslaget till nämnda vapen, nu kronor
313,932, med ...................................................................
till kronor 332,056;
18,124:
Trängen:
[9.] att för genomförande under år 1895 af trängens
beslutade nya organisation höja anslaget till
nämnda vapen, nu kronor 308,318, med........................
till kronor 382,363, äfvensom medgifva, att 291,157
kronor deraf må upptagas såsom reservationsanslag;
74,045:
Beväringens vapenöfningar:
[10.] att för beredande af erforderliga medel till
bestridande af den beväringen tillkommande förhöjda
dagafiöning öka anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar,
nu kronor 2,980,500, med................................
till kronor 3,211,250;
Transport kronor
230,750:
673,991:
Kongl. Majtis nåd. prop. n:o 1, om- statsverket 1894.
9
Transport kronor
Volontärskolor:
[11.] att höja anslaget till volontärskolor, nu
kronor 285,000, med ........................................................ »
till kronor 385,000, äfvensom bemyndiga Kongl. Maj:t
att, i den mån kommuner kunna erbjuda sig att utan
kostnad för statsverket tillhandahålla krigsstyrelsen
militäretablissement, afsedda för volontär- eller rekrytoch
korpralskolor vid det icke garnisonerade infanteriet,
låta till anskaffande af nödiga kaserninventarier för
två sådana etablissement af förevarande anslag använda
högst 50,000 kronor;
Reservbefälet:
[12.] att höja anslaget till reservbefälet, nu kronor
17,000, med........................................................................ »
till kronor 29,000;
Ted och ljus vid fästningar och garnisonsorter:
[13.] att höja anslaget till ved och ljus vid fästningar
och garnisonsorter, nu kronor 103,500, med.... »
till kronor 117,500, äfvensom medgifva, att anslaget
må få i riksstaten uppföras som förslagsanslag;
Skrifmaterialier och expenser, ved in. m. för departementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen:
[14.
] att detta anslag, hvilket nu är uppfördt till
kronor 6,080, måtte, för jemnande af hufvudtitelns
ordinarie anslag, höjas med............................................... ->
till kronor 6,089.
Beträffande öfriga under fjerde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t ingen förändring.
Summa kronor
673,991: —
100,000: —
12,000: —
14,000: —
9: —
800,000: —
Bih. till Riksd. Prot. 1894. l:a Sami. l:a Afd.
2
10
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
Transport kronor 800,000: —
Härifrån afgår minskning i anslaget till kavallerioch
infanteriregementena ........._........................................ » 400: _
hvadan förhöjningen utgör................................................ kronor 799,600: —
Lägges till denna förhöjning summan af hufvudtitelns
anslag enligt nu gällande riksstat........................ » 24,213,000: —
skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.
Maj:ts förslag uppgå till................................................... kronor 25,012,600: —
Extra anslag.
Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet den 13 innevarande
ari finnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:
att under denna hufvudtitel på extra stat för år 1895 bevilja:
[15.] för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter
i fråga om de värnpligtiges inskrifning
och redovisning m. m............... kronor 53,000: —
[16.] » anskaffning af nya eldhandvapen åt
armén...................................................... . » 679,300: —
[17.] » anskaffning af mobiliseringsammunition
till eldhandvapen....................................... » 800,000: —
äfvensom
[18.] att af det för uppförande vid Åker af en
fabrik för tillverkning af röksvagt krut
redan beviljade anslag på extra stat för
år 1895 anvisa återstoden med............ » 119,500: —
-att vidare på extra stat för år 1895
bevilja:
[19.] till fortsatt förändring och nyanskaffning af
infanteriammunitionsvagnar med tillbehör » 29,112: —
[20.] för anskaffning af fästningsartillerimateriel ... » 100,000: —
[21.] till fortsatt anskaffning af ny fältartilleri
materiel.
............... » 254,000: —
[22.] » fortsättande af arbetena å Karlsborgs hufvudfästning
och Vaberget.......................... » 200,000: —
[23.] » anskaffning af ökad materiel för inge
niörvapnet.
................................................... » 50,000: —
Transport kronor 2,284,912: —
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
11
[24.] till
[25.] »
[26.] »
[27.] »
[28.] »
Transport kronor 2,284,912: —
bestridande af kostnaderna för de, med
anledning af beslutet om den förbättrade
härordningen, nödiga kasernbyggnader.... » 400,000: —
anskaffning af materiel för flyttande sjuk-''
hus................................................................ » 100,000: —
ytterligare barackbyggnader på mötesplatserna.
..................................................... » 100,000: —
reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän,
med rättighet för Kongl.
Maj:t att få under följande år använda
hvad af anslaget kan under året besparas » 9,088: —
skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens
befrämjande, med rättighet likaledes
för Kongl. Maj:t att få under följande
år använda hvad af anslaget kan under
året besparas.......................................... » 90,000: —
tillsammans kronor 2,984,000: —
Slutligen vill Kongl. Maj:t, föreslå Riksdagen att medgifva:
att af behållningarne å extra anslaget för tillämpning af nya värnpligtslagens
föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning
m. in. må få till täckande af två af arméförvaltningen lemnade förskott till
inköp dels af tomt in. m. till kasernetablissementet i Visby och dels af
revolvrar användas ett belopp af 61,393 kronor 23 öre, äfvensom
att, med afdrag af förenämnda belopp 61,393 kronor 23 öre, återstående
vid 1893 års slut uppkomna behållningar å berörda extra anslag må, i den
män sådant kan visa sig vara erforderligt, användas till gäldande af kostnaderna
för fyra i statsrådsprotokollet närmare omförmälda, på föredragning
af landtförsvarsdepartementet tillsatta komitéer.
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1894 års
riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Makt nu är föreslagen, utfaller nå
följande sätt: F
1894. 1895.
ordinarie anslag 24,213,000:— 25,012,600: —således ökning kronor 799,600: —
extra ___________» 2,314,086:— 2,984,000:— » » » 669,914: —
summa kronor 26,527,086:— 27,996,600: — således ökning kronor 1,469,514: —
12
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
Femte hufvudtiteln,
innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:
kontant..,................................................................................. kronor 6,878,747: 48
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter.............................. » 3,005: —
ersättningar.................................................................... » 26,404: —
tillsammans kronor 6,908,156: 48
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver sjöförsvarsärenden den 13 i denna månad,*) föreslå
Riksdagen beträffande
Anslagen till aflöning för flottans kårer och
stater samt till Carlskrona artillerikår:
[1.] att, för uppsättning och underhåll af Carlskrona
artillerikår så organiserad och aflönad, som
vid ofvannämnda protokoll öfver sjöförsvarsärenden fogade
normalstat (Bil. A) närmare utvisar, må, i stället för
det nu under femte hufvudtiteln till en fästningsartillerikår
för sjöbefästningarne vid Carlskrona uppförda
reservationsanslag å 189,600 kronor, i riksstaten
för år 1895 uppföras ett reservationsanslag å
303,900 kronor, benämndt »Carlskrona artillerikår», äfvensom
medgifva, att de besparingar å de sålunda för
kåren anvisade tillgångar, som under tiden för dess
uppsättning kunna beredas, må, på sätt Riksdagen 1892
medgifvit i fråga om det då för kåren beviljade reservationsanslag,
få af Kongl. Maj:t disponeras för uppförande
af de för kåren erforderliga byggnader och
öfriga med organisationens genomförande förenade utgifter;
dock med förbehåll att den nya organisationens
genomförande icke verkar rubbning i afseende på det
'') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Femte hufvudtiteln”.
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
artillerikåren tillhörande, vid fästningsartillerikompanierna
redan antagna värfvade manskaps hittills varande
förmåner och förpligtelse^ kommande till följd häraf
en ökning att uppstå af.................................................... kronor
[2.] att de för befäl och underbefäl med vederlikar
vid flottan gällande pensioneringsgrunder må få.
tillämpas jemväl i afseende på befäl och underbefäl
med vederlikar vid Carlskrona artillerikår;
[3.] att godkänna förändrad stat för flottans på
det i bilagan B till ofvannä.mnda protokoll omförmälda
sätt omorganiserade sjömanskår, sådan denna stat finnes
samma protokoll bifogad (Bil. C), att tillämpas så snart
och i den mån de föreslagna förändringarne i kårens
organisation låta sig genomföras;
[4.] att, vid bifall till förslaget angående uppsättning
och underhåll af Carlskrona artillerikår, det i
nu gällande riksstat till aflöning för flottans kårer och
stater anvisade anslag å................kronor 1,726,054: —
minskadt med det för aflöning åt
f. d. fästningsartillerikompanierna
beräknade belopp_______ » 60,799: —
till....................................................kronor 1,665,255: —
må förhöjas med det för år 1895
till förändrad organisation af
sjömanskåren erforderliga belopp.
......................................... » 66,797: —
och sålunda upptagas till.............kronor 1,732,052: —
hvarigenom nyssberörda. anslag komme att ökas med »
[5.] att hvad af anslaget till ersättning för vakanta
rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad
af Kalmar län icke redan på grund af 1872 och 1876
årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångar^
till aflöning för flottans kårer och stater må likasom
föregående år för fyllande af behofvet, under denna
anslagstitel under år 1895 användas; samt
[6.] att i öfrigt ett anslag af 40,000 kronor till
genomförande af senast beslutade lönereglering för
flottan må å extra stat för år 1895 anvisas, att gemen
Transport
kronor
114,300
5,998
120,298
14
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
Transport kronor
samt med anslaget till aflöning för flottans kårer och
stater redovisas;
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna:
[7.] att, vid bifall till förslaget angående uppsättning
och underhåll af Carlskrona artillerikår, anslaget till
beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna, nu
287,500 kronor, må i riksstaten för år 1895 nedsättas
till ett belopp af i jemnadt tal 268,100 kronor
samt medgifvande lemnas att, till utjemnande af den,
innan anslaget erhöll reservationsanslags natur, derå
uppkomna, från år 1887 oförändrad qvarstående brist,
må få användas jemväl den besparing, som under år
1895 må kunna på anslaget beredas;
Naturaunderhåll:
[8.] att, vid bifall till förslaget angående uppsättning
och underhåll af Carlskrona artillerikår, i riksstaten
för år 1895 uppföra anslaget till naturaunderhåll med
ett från 452,450 kronor till 419,870 kronor nedsatt
belopp;
Flottans nybyggnad och underhåll:
[9.] att i riksstaten för år 1895 förhöja det ordinarie
anslaget till flottans nybyggnad och underhåll
från 1,260,000 kronor till 1,280,000 kronor eller med
[10.] att på extra stat, utöfver de af sistlidet års
Riksdag till en pansarbåt beviljade, ännu icke anvisade
1,868,000 kronor, bevilja 10,622,000 kronor, att jemte
förstberörda belopp utgå under åren 1895—1899 med
en femtedel årligen, för att, jemte det till ofvannämnda
pansarbåt för år 1894 anvisade anslag af 1,000,000
kronor, användas till nyanskaffning af fartygsmateriel
i öfverensstämmelse med det i ofvannämnda protokoll
intagna program, samt för detta ändamål för år 1895
anvisa 2,500,000 kronor;
120,298
20,000:
Transport kronor 140,298:
15
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om /statsverket 1894.
Transport kronor 140,298: —
Durchmarschkostnader:
[11.] att anslaget till durchmarschkostnader, som
för år 1894 upptagits till 6,000 kronor, må från och
med år 1895 ur riksstaten utgå;
Rese- och traktamentspenningar:
[12.] att, vid bifall till förslaget angående uppsättning
och underhåll af Carlskrona artillerikår, i riksstaten
för år 1895 uppföra anslaget till rese- och traktamentspenningar
med ett från 25,000 kronor till 23,500
kronor nedsatt belopp;
Lots- och fyrinrättningen med Jlifräddningsanstalterna:
[13.] att det till lots- och fyrinrättningen med
lifräddningsanstalterna erforderliga penningeanslag må
upptagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af
titeln fyr- och båkmedel beräknats, eller till 1,400,000
kronor, och följaktligen anslaget, med inberäkning af
deri ingående friheter och ersättningar 409 kronor, utföras
med 1,400,409 kronor; hvarvid Kongl. Maj:t tillika
förutsätter, att de å inkomsttiteln fyr- och båkmedel
uppkommande öfverskott fortfarande må såsom hittills
få användas för de med anslaget afsedda ändamål;
Skrifmaterialier och expenser, ved in. in.:
[14.] att detta förslagsanslag, nu utgörande 46,898
kronor 48 öre, må, till jemnande af ordinarie anslagens
slutsumma, höjas med ................................................
till 46,924 kronor.
Den föreslagna tillökningen i ordinarie anslag utgör
således........................................................................
hvarifrån böra afräknas:
dels nedsättningarne i följande anslag, nemligen:
till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.
................................. kronor 19,400: —
» naturaunderhåll............................ » 32,580: —
Transport kronor 51,980: —
kronor
25: 52
140,323: 52
kronor
140,323: 52
16
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
Transport kronor 51,980: — kronor 140,323: 52
till rese- och traktamentspenningar » 1,500: —
dels anslaget till durchmarschkostnader,
som, för år 1894 upptaget
till.......................................... > 6,000: — » 59,480: —
ur riksstaten utgår;
då anslagsförhöjningen utgör............................................ kronor 80,843: 52
Lägges härtill femte hufvudtitelns slutsumma enligt
gällande riksstat................................................................. » 6,908,156: 48
skulle femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl.
Maj:ts förslag uppgå till ................................................. kronor 6,989,000: —
Extra anslag.
Förutom ofvan begärda extra anslag:
till genomförande under år 1895 af löneregleringen
för flottan................................................................... kronor 40,000: —
och
» nyanskaffning af fartygsmateriel................................. » 2,500,000: —
vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att bevilja till:
[15.] artillerimateriel för fartyg........................... » 152,900: —
[16.] artillerimateriel för sjöbefästningarne vid
Carlskrona.......................................................... » 12,500: —
[i7.] skjutförsök, krutprof m. m.............................. » 10,000: —
[18.] minväsendet.................. » 75,000: —
[19.] löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan »_1,860: —
tillsammans kronor 2,792,260: —
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1894 års riksstat
upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:
1894. 1895.
ordinarie anslag 6,908,156: 48 6,989,000: — således ökning kronor 80,843: 52
extra » 1,419,443:52 2,792,260:— » » » 1,372,816:48
summa kronor 8,327,600:— 9,781,260:— således ökning kronor 1,453,660: —
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
17
Sjette hufvudtiteln,
innefattande anslagen till civildepartementet. ,
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:
kontant............................................................................... kronor 4,789,190: —
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter........................................................................ » 9,290: —
ersättningar............................................................... » 6,231: —
tillsammans kronor 4,804,711: —
vill Kong]. Maj:t i eldighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver civilärenden den 13 innevarande månad, *) föreslå beträffande
Departementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:
[1.] att det i staten för civildepartementets afdelning
af Kong]. Maj:ts kansli upptagna anslag för
amanuenser, vikariatsersättning och renskrifning m. m.
må från dess nuvarande belopp, 15,000 kronor, höjas
till 18,000 kronor eller med............................................ kronor 3,000: —
hvarigenom alltså anslaget till civildepartementets
afdelning af Kong]. Maj:ts kansli kommer att i sin
helhet ökas från 76,700 kronor till 79,700 kronor;
Statistiska centralbyrån:
[2.] att, för bestridande af kostnaderna för offentliggörande
af statistiken rörande sparbanker och folkbanker
samt för tryckning af blanketter till de från
dessa banker till statistiska centralbyrån ingående redogörelser,
det under denna anslagstitel uppförda reservationsanslaget
till officiella statistiska trycket, 15,800
kronor, må höjas till 17,300 kronor eller med . .......... »
kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till
statistiska centralbyrån att ökas från 59,900 kronor til!
61,400 kronor;
Transport kronor
*) So bil. till statsverkspropositionen: ”Sjette hufvudtiteln”.
Hih. till Riksd. Prnt. 18U4. t:a Rami. t:a Afd.
1,500: —
4,500: —
3
18
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
Transport kronor
Landtmäteristaten:
[3.] att, under förutsättning att Riksdagen bifaller
hvad beträffande rikets allmänna kartverk kommer att
föreslås, från anslaget till landtmäteristaten må uteslutas
24 andre landtmätarelöner, uppgående sammanlagd!
till 21,600 kronor, samt anslaget följaktligen nedsättas
från 108,800 kronor till 87,200 kronor;
Rikets allmänna kartverk:
[4.] att Riksdagen må för de ekonomiska och
topografiska kartarbetenas fortsatta bedrifvande
dels medgifva, att — med uteslutande ur riksstaten
af den under sjette hufvudtiteln å ordinarie stat
uppförda anslagstitel »rikets ekonomiska kartverk, reservationsanslags
tillika med det derunder anvisade anslag,
6,000 kronor — i stället må bland anslagen å riksstatens
sjette hufvudtitel under anslagstitel »rikets allmänna
kartverk» å ordinarie stat uppföras ett anslag å »
dels ock godkänna hvad i fråga om arfvoden, reseersättningar
och dylikt till de särskilda kartverkens
personal blifvit i statsrådsprotokollet föreslaget;
Landsstaterna i länen:
[5.] att det under anslaget till landsstaterna i
länen uppförda reservationsanslag till arfvoden åt extra
länsnotarier och öfriga extra biträden vid länsstyrelserna
samt till vikariatsersättning under semester för
dertill berättigade tjensteman må höjas från 90,000
kronor till 115,000 kronor eller med........................... »
[6.] samt att anslaget till landsstaterna i länen
må höjas med det belopp, hvartill fyra till indragning
bestämda boställens afkastning är i stat beräknad, eller
kommande, i händelse af bifall härtill samt till
hvad i afseende å det under denna anslagstitel uppförda.
reservationsanslaget föreslagits, anslagstiteln »landsstaterna
i länen» med följande ändrade lydelse »landsstaterna
i länen (deraf 115,000 kronor reservationsanslag)»
att höjas från 2,652,302 kronor till 2,680,882
kronor eller med 28,580 kronor;
4,500: —
178,600: —
25,000: —
3,580: —
Transport kronor
211,680: —
Kongl. MajUs'' nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1804.
Transport kronor
Landtbruksstyrelsen:
[7.] att Riksdagen må, med godkännande af de enligt
statsrådsprotokollet ifrågasatta ändringar i staten för
landtbruksstyrelsen och i vilkoren och förbehållen för
åtnjutande af de deri upptagna löneförmåner, höja
anslaget till landtbruksstyrelsen från dess nuvarande
belopp, 27,800 kronor, till 28,800 kronor eller med .... »
Bidrag till vägunderhållet på landet:
[8.] att Riksdagen må i riksstaten under sjette hufvudtiteln
näst efter anslaget till färjor och färjekarlar
uppföra under benämningen »bidrag till vägunderhållet
på landet» ett förslagsanslag af ........................................ »
[9.] samt att Riksdagen må på extra stat för år
1895 anvisa, för bestridande af statsverkets andel i kostnaden
för vägdelningar, såsom förslagsanslag 50,000
kronor;
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtinannanäringar:
[10.
] att Riksdagen må, med godkännande af den
enligt statsrådsprotokollet föreslagna förändring i afseende
å användningen af det under denna anslagstitel
uppförda anslaget till reseunderstöd för landtbrukets
studerande, höja samma anslag från 6,000 kronor
till 10,000 kronor eller med............................................ »
och i följd deraf öka anslaget till »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar (deraf
ett förslagsanslag å 15,000 kronor till understöd åt
landtmannaskolor)» med motsvarande belopp eller från
190,400 kronor till 194,400 kronor;
Befrämjande i allmänhet af slöjderna:
[11.] filt Riksdagen ma höja det'' under denna
anslagstitel uppförda anslag till understöd åt sådana
211,680:
1,000:
600,000:
4,000:
Transport kronor
816,680:
20
Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
Transport kronor
arbetare i de särskilda näringsyrkena, hvilka önska att
i främmande länder förvärfva sig ökade insigter och
konstfärdighet, med 10,000 kronor eller från 20,000
kronor till 30,000 kronor; samt
[12.] att Riksdagen må höja det under denna anslagstitel
nu anvisade anslaget, 5,000 kronor, till reseunderstöd
åt teoretiskt och praktiskt bildade tekniker,
hvilka icke egna sig åt bergshandteringen, med 10,000
kronor och följaktligen under denna anslagstitel för
nämnda ändamål uppföra ett belopp af 15,000 kronor;
börande, i händelse af bifall till hvad sålunda föreslagits,
anslaget till »befrämjande i allmänhet af slöjderna»
ökas med...................................................:............ »
eller från 63,500 kronor till 83,500 kronor;
Skiften ocli afvittringar:
[13.] att Riksdagen må dels medgifva, att de belopp,
hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1895 för
afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens
län kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem,
som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor för
dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning,
må desse tjensteman godtgöras af anslagen
till storskiftes- och afvittringsverken, dels ock för år
1895 åt föredraganden af afvittringsärendena i Norrbottens
län samt till skrifbiträde åt honom bevilja
eu tillökning af 400 kronor i det åt honom anslagna
belopp;
.Totalförluster genom kanal- och väganläggningar:
[14.] att det å detta anslag i kolumnen »indelning
och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter» upptagna
belopp, 1,560 kronor, må uteslutas och anslagets
slutsumma i följd deraf minskas från 8,827 kronor till
7,267 kronor;
816,680
20,000
Transport kronor 836,680
21
Kongl. .Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 18,94.
Transport kronor 836,680 : —
Skrifmaterialier ocli expenser, ved in. in.:
[15.] att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,
detta anslag må ökas med................................................ » 957: —
eller från 118,565 kronor till 119,522 kronor;
Vidare föreslår Kongl. Magt beträffande
Statens järnvägstrafik:
[16.] att Riksdagen må medgifva, att af jernvägstrafik
medlen ett belopp af högst 12,000 kronor må under
år 1895, efter jernvägsstyrelsens bepröfvande, användas
till förhöjning i vissa fall af de vid statens jernvägstrafik
anstälde banvakters löneförmåner, utöfver det nu
medgifva högsta arfvodesbeloppet, med högst 60 kronor
för hvarje banvakt, som al förhöjningen kommer i åtnjutande;
-
Patentbyrån:
[17.] att Riksdagen må medgifva, att afgifterna för
patent och för registrering af varumärken må användas
till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tilllämpning
under år 1895 af förordningen angående patent
och lagen om skydd för varumärken;
\
Arbetareförsäkringen:
[18.] att Riksdagen må medgifva, att Kongl. Maj:t
må föi1 år 1895 använda de till underlättande af åtgärder
för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors
bildande afsätta belopp, i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag
åt sjukkassor under enahanda vilkor,
som i Riksdagens underdåniga skrifvelse den 13 Maj
1891 (Nio 85) äro angifna, dels ock till utarbetande
och offentliggörande genom försäkringsinspektörens försorg
af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.
Summa ökning kronor 837,637: —
22
Komjl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
Transport kronor 837,637: —
Om till förestående ökning lägges de ordinarie
anslagens nuvarande slutsumma kronor 4,804,711: —
efter afdrag ej mindre af de föreslagna
minskningarne å anslagen
till landtmäteristaten och till jordförluster
genom kanal- och väganläggningar,
än äfven af anslaget
till rikets ekonomiska kartverk,
tillsammans.................................... » 29,160: —
således.................................................................................. » 4,775,551: —
komma sjette hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till kronor___5,613,188: —
Extra anslag.
Förutom ofvan under punkten 9 begärda extra
anslag för bestridande af statsverkets andel
i kostnaden för vägdelningar___________________ kronor 50,000: —
vill Kong], Maj:t härmed föreslå Riksdagen att
bevilja till:
[19.] handhafvande af kontroll å försäkringsan
stalterna.
............ » 4,500: —
[20.] fortsatt utgifvande af »polisunderrättelser»... » 15,000: —
[21.] aflöning in. in. åt särskild polisstyrka på
landet........................... ............................. » 65,000: —
[22.] ersättning för juridiskt biträde åt de svenske
lapparne i Norge samt till lappfogdar
och lappförmän.......................... » 10,000: —
[23.] undersökningar af mindre hamnar och farleder
m. m............... ............................... » 5,000: —
[24.] aflöningar och öfriga utgifter vid Ultima
landtbruksinstitut........................................ » 29,000: —
/
Vidare föreslår Kong]. Maj:t Riksdagen medgifva:
[25.] att det belopp, 16,300 kronor, som af det
utaf Riksdagen år 1891 till bestridande
af kostnader för nya byggnader vid Ul
Transport
kronor 178,500: —
23
Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o /, om statsverket 1894.
Transport kronor 178,500: —
tima landtbruksinstitut och jordegendom
in. in. beviljade anslag, 68,000 kronor,
afsetts för uppförande af ny ladugårdsbyggnad
vid Ultuna, i stället må användas
för uppförande derstädes af ett nytt
mejeri och ett nytt svinhus samt för det
nuvarande får- och svinhusets förändrande
till ladugård, allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de vid styrelsens för landtbruksinstitutet
vid Ultuna i statsrådsprotokollet
omförmälda skrifvelse fogade ritningar
och kostnadsförslag.
Ytterligare föreslår Kongl. Magt Riksdagen be -
till: [26.] | uppehållande af undervisningen vid mejeri- |
|
|
| institutet vid Alnarp................................ | » | 8,000: — |
[27.] | bidrag till bestridande af kostnaderna för | » | 7,500: — |
[28.] | prisbelöningar vid allmänna landtbruks-möten för husdjur, redskap, maskiner |
| 12,500: — |
[29.] | bidrag till underhåll af sju kemiska sta-tioner för jordbrukets och näringarnas | » | 28,000: — |
[30.] | bidrag till underhåll af eu för öfre Norr-land ansedd kemisk-växtbiologisk anstalt | » | 7,000: — |
[3U] | understöd åt frökontrollanstalter.................. | » | 10,000: — |
[32.] | utbildande af eu elev i boskapsskötsel och | » | 1,000: — |
[33.] | understöd åt svenska, mosskulturföreningen | » | 15,000: — |
[34.] | de geologiska undersökningarna................... | » | 92,500: — |
[35.] | anställande af en andre instruktör i husslöjd | » | 2,500: — |
[36.] | bidrag till upprätthållande af väfskolan i | » | 4,800: — |
| T ransport | kronor | 367,300: — |
24
Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
Transport kronor
[37.] understöd åt Göteborgs handelsinstitut och
Frans Schartäus praktiska handelsinstitut
i Stockholm................................................ »
[38.] beredande åt alster af svensk industri och
svenska näringar af afsättning i främmande
länder............................................ »
[39.] bergsskolorna i Filipstad och Falun............ »
[40.] anordnande af fabriksinspektion ....... »
[41.] ersättningar för åtskilliga förskottsvis bestridda
utgifter............................................ »
[42.] bidrag för anläggning af nya samt förbätt -
ring eller omläggning af backiga eller
eljest mindre goda vägar ........................ »
[43.] understödjande af brobyggnader och, företrädesvis
mindre, hamnbyggnader samt
upprensning af åar och farleder ___________ »
[44.] understödjande, medelst anslag utan återbetala!
tigsskyldighet, af sådana myrutdikningar
och vattenaftappningar, hvilkas
ändamål är att minska frostländigheten
för närliggande bygd,............................... »
hvarjemte Kongl. Maj:t föreslår, att i
afseende å de tre sistnämnda anslagen må
gälla de vilkor och bestämmelser, som i
statsrådsprotokollet omförmälas.
Derjemte föreslår Kongl. Maj:t, Riksdagen
medgifva:
[45.], att, till anläggning af väg mellan Glommersträsk
och Ruskträsk å sträckan från gränsen
mellan Norrbottens och Vesterbottens
län till färjstället vid Vindelelfven å vägen
mellan Lycksele och Sorsele kyrkor, anslag
må under i statsrådsprotokollet angifvet
vilkor kunna från af Riksdagen till vägbyggnader
beviljade medel anvisas utan
iakttagande af det för vägbyggnadsfondens
anlitande i allmänhet stadgade vilkor,
att statsbidraget icke må utgå med högre
belopp än två tredjedelar af den för väganläggningen
beräknade kostnaden.
Transport kronor
367,300: —
15,000: —
20,000: —
14,000: —
30,000: —
70,512: —
800,000: —
150,000: —-
100,000: —
1,566,812: —
25
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
Transport kronor 1,566,812: —
Vidare anmärkes här:
[46.] att, enligt 1891 års Riksdags beslut, blifvit
för år 1895 beviljade till understödjande,
medelst lån, af enskilda jernvägsanläggningar
1,000,000 kronor; samt
[47.] att, enligt 1893 års Riksdags beslut, skola
till odlingslånefonden under år 1895 af
riksgäldskontoret, i mån af behof, öfverlemnas
medel till så stort belopp, som
jemte de till fonden ingående annuiteter
å odlingslån kan erfordras till fyllande
af högst 1,000,000 kronor årligen.
Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:
att
för år 1895 anvisa å riksstatens sjette
hufvudtitel till utförande af nya byggnader
och anläggningar vid statens jern
vägstrafik
..................................................... » 220,000: —
att, till anskaffande af ny rörlig materiel
vid statens jernvägar, för år 1895 bevilja
ett anslag af 1,250,000 kronor samt
deraf anvisa å riksstaten utom hufvudtitlarne
600,000 kronor med rätt för
Kongl. Maj:t att af återstående beloppet,
650,000 kronor, i mån af behof, redan
under år 1894 lyfta 500,000 kronor;*) samt
att medgifva, att af de till statens jernvägsbyggnader
anslagna medel må till
afdelningsingeniören Hans Jonas Wilhelm
Rosell och kassören Harald Arvid Robert
Ljunggren vid frånträdandet af deras befattningar
såsom gratifikationer utbetalas,
till Rosell 4,200 kronor och till Ljunggren
1,200 kronor.
tillsammans kronor 1,786,812: —
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1894 års riksstat
upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:
*) Se vidare bär nedan ”Statsverkspropositionen”, pag. 47 och 52.
Bill. till Itiksd. Prof. 1894. l:a Samt. ha Afd.
[48.]
[49j
[50.]
4
26
Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o /, om statsverket 1894.
1894. 1895.
ordinarie anslag 4,804,711:— 5,613,188:— således ökning kronor 808,477: —
extraanslag 2,017,289:— 1,786,812:— » minskning_» _ 230,477: —
summa kronor 6,822,000:— 7,400,000:—således ökning kronor 578,000: —
Sjunde hufvudtiteln,
innefattande anslagen till finansdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:
kontant................................................................................ kronor 16,809,060: —
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter och kyrkotionde............................................ »_6: —
tillsammans kronor 16,809,066: —
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver finansärenden för den 13 innevarande månad,*) föreslå
beträffande
Postverket:
\
[1.] att Riksdagen, dels med beviljande af årliga
pensioner till aktuarien Hans Fredrik Wennerbom å
1,600 kronor och postexpeditören Johan Ferdinand
Decander å 1,000 kronor, att till en hvar af dem
utgå från och med månaden näst efter den, under
hvilken afsked ur postverkets tjenst varder honom beviljadt,
dels med förklarande att i mån af afgång åtta
kontrollörsbefattningar af 3:e lönegraden må af generalpoststyrelsen
indragas och i deras ställe inrättas en
ny kontrollörstjenst, af 2:a lönegraden och åtta nya
postexpeditörstjenster, deraf fem af l:a lönégraden och
tre af 2:a lönegraden, samt två kontrollörsbefattningar
uppflyttas från 3:e till l:a lönegraden, dels och
med godkännande af öfriga enligt statsrådsprotokollet
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjunde hufvudtiteln”.
Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
för den 13 innevarande januari tillstyrkta ändringar i
postverkets stater äfvensom af de enligt samma protokoll
föreslagna bestämmelserna angående semester för
tjenstemännen vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna,
må för år 1895 bestämma postverkets anslag,
förslagsvis beräknadt, till 7,981,000 kronor, att
utgå direkt af postmedlen, hvarigenom postverkets utgiftsstater
skulle ökas med.......t....................................... kronor
Telegrafverket:
[2.] att Riksdagen, dels med godkännande af de enligt
ofvannämnda protokoll öfver tinansärenden föreslagna
staterna för telegrafverket och de vilkor för de nya aflöningarnes
åtnjutande, hvilka i sammanhang dermed tillstyrkts,
dels ock med förklarande att af telegrafverkets
medel må tills vidare utgå till telegrafverkets pensionsinrättning
ett årligt bidrag, motsvarande en och en half
procent af den för året beräknade inkomst af telefonabonnements-
och samtalsafgifter, och till telegrafverkets
enke- och pupillkassa jemväl ett årligt bidrag
till belopp, utöfver det i sådant hänseende nu utgående,
af 1,000 kronor, må, under Kongl. Maj:t förbehållen
rätt att i verkets utgiftsstater göra de jemkningar,
som kunna finnas af behofvet påkallade, såsom
reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafverkets
medel, till telegrafverket för år 1895 anvisa enahanda
belopp, 2,870,000 kronor, hvartill inkomsterna af telegramportoafgifter
samt af telefonabonnements- och
särskilda samtalsafgifter för året beräknats, samt tillika
medgifva, att det öfverskott, som kan å dessa inkomster
uppstå, må af Kong]. Maj:t användas för telegrafverkets
tidsenliga utveckling och förbättring; blifvande härigenom
anslagets slutsumma i riksstaten ökad med........ »
Tullverket:
[3.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt
nyssnämnda protokoll öfver finansärenden föreslagna___
Transport kronor
339,000
1,500,000
1,839,000
28
Kongl. Maj\ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
Transport kronor
förändringar i tullverkets stater, må för år 1895 bestämma
anslaget för tullverket till ett mot staternas
slutsumma svarande belopp af 2,569,000 kronor, att
såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen; hvarvid
uppstår en minskning i anslagets nuvarande belopp af
5,000 kronor;
Skogsväsendet:
[4.] att anslaget till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet må höjas
med 128,000 kronor från 431,092 kronor till 559,092
kronor;
så att anslaget till skogsväsendet erhåller denna
uppställning:
bestämdt anslag:
för skogsstaten... kronor 447,208: —
» statens skogs
läroverk.
....... » 47,700: kronor 494,908: —
förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten och
skogsinstitutets lärareperson al... » 84,400: —
reservationsanslag:
till enskilda skogsundervisnin
gen.
...............kronor 8,600: —
» kronoskogarnes
förvaltning
och befrämjande
af
skogsväsendet
i allmänhet.
............... » 559,092:— » 567,692: —
Summa kronor 1,147,000: —
hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet
i dess helhet skulle ökas med.......................................... »
Transport kronor
1,839,000: —
128,000: —
1,967,000: —
29
Kongl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
Transport kronor 1,967,000: —
Och föreslår Kong]. Maj:t i sammanhang härmed
Riksdagen att medgifva:
att, der såsom föreståndare för statens skogsskola
tinnes höra anställas annan person än jägmästaren i .
det revir, inom hvilket skolan är belägen, Kongl. Maj:t
må ega att till sådan skolföreståndare, hvilken skall
vara pligtig att, der sådant honom- af domänstyrelsen
uppdrages, under vederbörande revirförvaltares ledning
öfvertaga^ förvaltningen af skolan omgifvande eller angränsande
kronopark, anvisa, utöfver den för befattningen
anslagna lön, ett fyllnadsarfvode af 1,000 kronor,
för år räknad t, att utgå af reservationsanslaget
till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet;
Städers friheter:
[5.] att det å detta anslag i kolumnen »friheter
och kyrkotionde» upptagna belopp, 6 kronor, må höjas
till 40 kronor och således anslagets slutsumma höjas
från 21,556 kronor till 21,590 kronor, eller med ........ » 34; _
Beträffande öfriga under sjunde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon
förändring.
Summa kronor 1,967,034: —
Härifrån afgår ofvan angifna minskning i anslaget
till tullverket med ........................................................... » 5,000: _
hvadan förhöjningen på det hela å de ordinarie
anslagen blifver ............................................................... kronor 1,962,034: —
Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie
anslag enligt nu gällande riksstat................................... » 16,809,066: _
skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.
Maj:ts förslag uppgå till.................................................... kronor 18,771,100: —
30
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
Extra anslag.
Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvan nämnda protokoll
öfver finansärenden för den 13 innevarande januari, att under denna hufvud
-
titel må å extra stat beviljas till
[6.] arfvode för en byråassistent å finansdepartementets
bankbyrå ............................................................- kronor 4,500: —
[7.] ersättning för af statskontoret gjorda förskott » lé0,690: —
[8.] anläggning af telefonledningar från Norrköping
till Örebro, från Stockholm öfver Sala och Norberg till
Falun, från Stockholm till Eskilstuna samt från Nässjö
till Vestervik ................................... » 140,200: —
[9.] uppförande af nytt landsstatshus i Mariestad,
å det beviljade anslaget återstående ........................ » 70,000: —
[10.] aflöning åt domänintendenter och uppehållande
af domängöromålen hos länsstyrelserna---------------- » 45,000: —
[11.] resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag
................ » 40,210: —
[12.] skogsodlingens befrämjande................ »__25,000: —
tillsammans kronor 485,600: —
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för
år 1894 upptagen och sådan den af Kong!. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:
1894. 1895.
ordinarie anslag 16,809,066: — 18,771,100: — såledesökningkronor 1,962,034: —
extra » 713,334:— 485,600:— » minskning » 227,734: —
summa kronor 17,522,400:— 19,256,700:—således ökning kronor 1,734,300: —
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
31
o
Åttonde hufvudtiteln,
innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:
kontant................................................,............................... kronor 12,114,057: —
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter och kyrkotionde........................................... » 253,190: —
ersättningar............................. » 513,428: —
tillsammans kronor 12,880,675: —
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilägga statsrådsprotokoll
öfver ecklesiastikärenden för den 13 i denna månad,* *) föreslå
beträffande
Kleresistaten:
[1.] att det i kolumnen »friheter och kyrkotionde»
i gällande riksstat upptagna belopp, 18,000 kronor, måtte
nedsättas till 16,000 kronor eller med 2,000 kronor;
Universiteten:
[2.] att årsanslaget till materiel för astronomiska
observatoriet vid universitetet i Upsala, hvilket, anslag
nu uppgår till 1,800 kronor, må höjas med.................. kronor 1,000: —
[3.] att till aflönande åt en vaktmästare vid botaniska
laboratoriet och museet vid nämnda universitet
må beviljas ett årligt anslag af.................................v..... » 500: —
[4.] att för upprättande vid universitetet i Lund
af en extra ordinarie professur inom den historiska
ämnesgruppen må beviljas på ordinarie stat ett anslag af » 4,000: —
deraf 3,0ÖÖ kronor såsom lön och 1,000 kronor såsom
tjenstgöringspenningar;
[5.] att till aflöning åt en laborator i experimentel
fysiologi vid universitetet i Lund må beviljas ett årligt
_______ Transport kronor 5,500: —
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Åttonde hufvudtiteln”.
32
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
Transport kronor
anslag af.............................................................................. »
hvaraf 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar;
[6.] att dels till universitetsseminarier inom den
humanistiska sektionen på ordinarie stat må beviljas
vid universitetet iUpsala.......................................... »
och vid universitetet i Lund............................................ »
med rätt för Kongl. Maj:t att i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med i statsrådsprotokollet angifna grunder
bestämma fördelningen af dessa anslag, samt dels likaledes
på ordinarie stat anvisas till det matematiska seminariet
vid universitetet i Upsala ............................... »
och till samma seminarium vid universitetet i Lund....
Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
[7.] att för anställande vid institutets patologiskanatomiska
institution af eu på högst 4 år i sender
förordnad laborator i bakteriologi må beviljas ett årligt
anslag af ............................................................................ »
Pedagogik- och folkskolor:
[8.] att anvisningen i kontant under åttonde hufvudtitelns
anslag till pedagogik’ och folkskolor må
minskas med ett jemnadt belopp af 11 kronor till
24,406 kronor samt den under samma anslagsrubrik
förekommande anvisning »indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag: ersättningar» minskas med,
i jemnadt tal, 340 kronor till 760 kronor;
Folkundervisningen:
[9.] att å hufvudtiteln må uppföras ett förslagsanslag
å........................................................................
att i enlighet med de grunder, Kongl. Maj:t kommer
att i särskild proposition för Riksdagen framlägga,
användas såsom bidrag till aflönande i vissa fall af vikarie
för sådan ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola,
som af sjukdom urståndsättes att fullgöra sin
tjenst;
5,500: —
4,000: —
7,700: —
7,100: —
1,500: —
1,500: —
3,000: —
40,000: —
Transport kronor 70,300: —■
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
: Transport kronor
Undervisningsanstalter för blinda:
[10.] att, med godkännande af aflöningsstat för
blindskolan i Vexiö å tillhopa 5,300 kronor, Riksdagen
må besluta, att, för tillämpning af samma stat och till
bestridande af skolans utgifter i öfrigt, det hittills å
extra stat uppförda anslag till blindskolan må från och
med år 1895 uppföras å ordinarie stat med ett från
11.000 kronor till................................................................ »
förhöjdt belopp; äfvensom medgifva,
att de för skolans föreståndare och lärarinnor afsedda
två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor för den
förre och å 300 kronor för en hvar af de senare efter
respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, må
utgå af det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda
förslagsanslag till ålderstillägg; samt
att två ålderstillägg må utgå för den nuvarande
föreståndaren från och med år 1895 med tillhopa
1.000 kronor;
Lasaretts underhåll:
[11.] att, under vilkor att tomten n:o 4 i qvarteret
Glasbruket å Kungsholmen med derå befintliga byggnader
utan ersättning och med full eganderätt samt
fri från inteckning öfverlåtes till staten för att införlifvas
med den af karolinska mediko-kirurgiska institutet
disponerade tomten n:o 3 i samma qvarter, anslaget
till serafimerlasarettet må höjas från sitt nuvarande
belopp, 29,100 kronor, med ____________________________________ »
till 82,100 kronor; i hvilket fall slutsumman under
anslagstiteln »Lasaretts underhåll» komme att ökas från
46,421 kronor till 99,421 kronor;
Hospitalsvården:
[12.] att det i lönestaten för Lunds asyl för andre
underläkaren upptagna arfvode må höjas från 1,500
kronor till 2,000 kronor eller med 500 kronor;
Transport kronor
tiih. till Riksd. Pi‘Ot. 1894. l:a Sami. l:a Afd.
70,300
13,500
53,000
136,800
5
34
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
Transport kronor 136,800
att, under förutsättning att sysslomansbefattningarna
vid Lunds hospital och asyl förblifva förenade,
den i aflöningsstaten för hospitalet för sysslomannen
upptagna aflöning, 3,200 kronor, må höjas till 4,500
kronor, eller med 1,300 kronor;
att, på det Kongl. Maj:t må komma i tillfälle att
lemna arfvode åt en andre bokhållare vid dessa anstalter
samt höjda arfvoden åt sekreteraren och predikanten
vid Lunds hospital för tjenstgöring i enahanda
egenskap äfven vid asylen, Riksdagen må med 1,800
kronor öka det belopp af högst 18,300 kronor, som af
Riksdagen åren 1885, 1886 och 1893 beviljats till arfvoden
åt motsvarande tjensteman vid de hospital, för
hvilka aflöningsstater då faststäldes; äfvensom
att Riksdagen må medgifva, att de sålunda begärda
beloppen jemte naturaförmåner för andre bokhållaren, i
likhet med hvad som är bestämdt för förste bokhållaren,
må utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll;
[13.] att Riksdagen må godkänna följande aflöningsförmåner
för biträdande läkaren vid Vadstena
asyl, nemligen en kontant aflöning af 2,500 kronor
jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved,
tvätt och första klassens kost, äfvensom bifalla, att de
i nådiga brefvet den 5 juni 1885 angående aflöning åt
läkare och andra tjensteman vid åtskilliga hospital meddelade
bestämmelser må lända till efterrättelse jemväl i
afseende på biträdande läkaren vid Vadstena asyl; samt
att Riksdagen må medgifva, att ifrågavarande
läkares aflöningsförmåner må utgå af förslagsanslaget
till hospitals underhåll;
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.:
[14.] att detta förslagsanslag, nu 23,093 kronor,
må höjas till 23,120 kronor, eller med............................ » 27
Summa kronor 136,827: —
Transport kronor 136,827
35
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
Transport kronor 136,827: —
Beträffande öfriga under åttonde hufvudtiteln i
riksstaten uppförda ordinarie anslag har Kongl. Maj:t
icke att föreslå någon ändring.
Om från de sålunda föreslagna tillökningarna afdrages
ofvan omförmälda minskning i anslagen till
kleresistaten samt till pedagogier och folkskolor............ »_2,351: —
skulle förhöjningen utgöra................................................ kronor 134,476: —
Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie
anslag enligt nu gällande riksstat...............................— » 12,880,675:
skulle åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag enligt
Kongl. Maj:ts förslag uppgå till.......................................- kronor 13,015,151: —
Extra anslag.
För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln,
vill Kongl. Maj:t, på sätt omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden vidare
innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja i afseende å
Riksarkivet:
[15.] till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman... kronor 1,700: —
[16.] till fortsatt utgifvande i tryck af sådana
skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets
historia, .....................................................-........ » 3,000: —
[17.] till fortsatt utgifvande af »Svenska riksdagsakter»
m. m..................................................................... » 1,500: —
Nationalmuseum:
[18.] till vård, underhåll och tillökning af statens
konstindustriella samlingar..................................................»_ 4,000: —
Transport kronor
10,200: —
36
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
Transport kronor
Lifrustkammaren:
[19.] för tillsyn, underhåll och vård af samlingarna
m. m........................................................................ d
Domkapitlens expeditioner:
[20.] till löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa
expeditioner.........................................................................
Universiteten:
[21.] för anställande under 6 år af lektorer i tyska,
franska och engelska språken vid universitetet i Upsala
36,000 kronor, deraf för år 1895.................................... »
[22.] för uppehållande af undervisningen och examinationen
i geografi vid universitetet i Upsala............ »
[23.] till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser
vid universitetsbiblioteket i Upsala .............................. »
[24.] till aflöning åt en extra ordinarie professor
inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund........ »
[25.] till lärare i tyska, franska och engelska
språken vid universitetet i Lund, af förut beviljadt
anslag ....................... »
[26.] till särskilt arfvode åt docenten vid universitetet
i Lund Sven Söderberg, under i statsrådsprotokollet
angifvet vilkor,...................................... »
[27.] såsom personligt lönetillägg för år 1895 åt
vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund
August Jakob Theodor Palm............................................ »
[28.] såsom personligt lönetillägg för år 1895 åt
akademikainereraren i Lund Oscar Gerhard Regnell .... »
hvaraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar;
[29.] till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket
i Lund............................................. »
[30.] till arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska
institutionen i Lund........................ »
Transport kronor
10,200: —
5,800: —
3,716: —
6,000: —
1,000: —
2,500: —
4,000: —
6,000: —
2,000: —
500: —
750: —
1,500: —
500: —
44,466: —
Kongl. Maj:ts nåd. prof.>. n:o /, om statsverket 1894. 37
Transport [31.] till uppförande åt anatomiska institutionen | kronor | 44,466: — |
år 1895................................................................................ Karolinska mediko-kirurgiska institutet: [32.] till arfvode åt en amanuens vid institutets gynekologiska | » | 62,500: — |
klinik ............ » » » » » vid institutets kemiska labo- |
| 900: — |
ratorium........ [33.] till en pediatrisk klinik vid kronprinsessan | » | 900: — |
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn ................................. till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm, | * | 1,800: — |
under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,............ [34.] till bekostande af teckningar i vetenskapliga | * | 2,800: — |
ändamål vid institutet........................................................ [35.] för anskaffande och underhåll af materiel för | * | 1,500: — |
oftalmiatriska kliniken vid institutet................................ [36.] för om- och tillbyggnad af den åt institutets | » | 500: — |
beviljadt anslag ................................................................ Allmänna läroverken och pedagogierna: [37.] till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de | » | 45,800: — |
samma grunder som för innevarande år,........................ [38.] till arfvoden åt extra lärare samt till arfvodes-förhöjning åt extra ordinarie ämneslärare vid de all- | » | 345,725: — |
manna läroverken................................................................ Vidare föreslår Kongl. Maj:t i enlighet med omför-mälda protokoll öfver ecklesiastikärenden, [39.] att, till bestridande af förhöjd aflöning åt | » | 100,000: — |
Transport kronor 606,891: —
38
Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
Transport kronor
under tjenstledighet på grund af sjukdom, må anvisas
ett förslagsanslag af ........................................................ »
[40.] att för tillbyggnad af nya elementarskolans
i Stockholm hus må upplåtas den statsverket tillhöriga,
hittills af hofstallet disponerade delen af qvarteret Beridarebanan;
samt att åt samma skola må för utförande
af ifrågavarande byggnadsföretag beviljas ett räntefritt
statslån å 220,000 kronor att återbetalas under
loppet af fyratio år med 5,500 kronor årligen;
[41.] samt att såsom bidrag till uppförande i enlighet
med faststälda ritningar af en ny byggnad för
allmänna läroverket i Umeå må beviljas ett anslag af
125,000 kronor samt deraf för år 1895 anvisas............ »
Kongl. Maj:t föreslår ytterligare, att på extra stat
må anvisas i afseende å
Högre lärarinneseminariet:.
[42.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid seminariet, efter samma grunder som för innevarande
år,.......................................................................... »
[43.] för fortsatt uppehållande af den valfria fjerde
årskursen vid seminariet.................... »
[44.] för beredande af fortsatt undervisning i huslig
ekonomi vid seminariet och normalskolan................ »
Folkundervisningen:
[45.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid folkskoleläi’areseminarierna samt till arfvoden åt
teckningslärare för extra tjenstgöring och extra arfvoden
åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma
grunder som för innevarande år,............ »
[46.] till understöd åt mindre bemedlade lärjungar
vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel,
.................................................................................. »
De tekniska läroverken:
[47.] till ny byggnad för tekniska högskolans
kemiska och mineralogiska afdelningar samt densammas
Transport kronor
606,891: —
3,000: —
62,500: —
4,000: —
3,000: —
5,000: —
33,300: —
15,000: —
732,691: —
39
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1S94.
Transport kronor
inredning och utrustning i hufvudsaklig öfverensstämmelse-
med derför uppgjorda ritningar och kostnadsförslag
325,100 kronor, deraf för år 1895..................... »
samt till provisorisk utvidgning af högskolans undervisning
under sagda år..................................................... »
[48.] till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska
skolan i Eskilstuna................................................. »
[49.] till understöd, på det i statsrådsprotokollet
omförmälda vilkor, åt lägre tekniska yrkesskolor och
till bestridande af kostnader för deras inspektion......... »
Gymnastiska centralinstitutet:
[50.] för tillbyggnad af och förändringar inom
institutets lokaler äfvensom för anskaffande af behöflig
ny materiel 80,000 kronor, deraf för år 1895............ .
Medicinalstyrelsen med dithörande stater:
[51.] till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper
........................................................................... »
[52.] för anordnande vid farmaceutiska institutet
af ny värme- och ventilationsledning samt anskaffande
af en ny ångpanna vid institutet................................. »
[53.] till uppehållande i Stockholm af en poliklinik
för tandsjukdomar ........................................................... »
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:
[54.] till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden
vid ordnandet och vården af de under akademiens
inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vakt
betjening
........................................................................... »
till undersökning och beskrifning af fäderneslandets
fornlemningar in. m................................................ »
till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och
andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum
m. in........................................................................ »
Transport kronor
732,691: —
50,000: —
19,600: —
750: —
35,000: —
40,000: —
1,200: —
2,475: —
4,000: —
4,000: —
3,200: —
_ 2,000: —
894,916: —
40
Kongl. Maj ds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
Transport kronor
Musikaliska akademien:
[55.] till ersättande af medel, som öfverintendentsembetet
fått förskjuta för inmurning af värme- och
ventilationsapparat i akademiens byggnad, ett deremot
svarande till fullt krontal jemnadt belopp af................
Naturhistoriska riksmuseum:
[56.] till inköp och insamling af naturalier vid
museets afdelrdng för arkegoniater och fossila växter,
till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af
andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter
[57.] till vård, underhåll och förkofran af museets
etnografiska samling ........................................................
[58.] till fortsatt amortering af brist å museets
expensmedelsanslag ............................................................ »
Meteorologiska centralanstalten:
[59.] för upprätthållande af fullständigt ordnad
väderlekstjenst vid anstalten ............................................
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:
[60.] till uppehållande af undervisningen vid tre
läroanstalter för öfveråriga döfstumma............................ »
[61.] till handtverksskolan i Kristinehamn för blinda »
[62.] till tryckning af blindskrifter....................... »
till understöd åt blindlärareelever samt reseunderstöd
åt blindlärare ................................ »
Hospitalsvården:
[63.] till fullbordande af arbetet å Vadstena asyl,
af förut beviljadt anslag ..................................................
894,916: —
12,361: —
2,000: —
2,800: —
1,000: —
✓
7,950: —
49,200: —
10,000: —
2,500: —
1,200: —
81,790: —
Transport kronor 1,065,717: —
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
41
Transport kronor
[64.] för om- och påbyggnad af cellflygeln vid
Nyköpings hospital i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med af medicinalstyrelsen framstäldt förslag ................ .»
[65.] till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske,
under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor, ............ »
Vidare vill Kongl. Maj:t i fråga om
Kyrkorestaurering
[66.] föreslå Riksdagen att medgifva, att ännu återstående
del af de utaf Riksdagen för Vadstena klosterkyrkas
restaurering beviljade medel må få användas
för restaureringens utförande i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med en efter medlens beviljande uppgjord
ritning under samma vilkor och förbehåll, som blifvit
bestämda i afseende å arbetets utförande enligt förut
uppgjord ritning.
Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare att på
extra stat bevilja i afseende å:
Diverse anslag:
[67.] till svenska fornskriftsällskapet........................ »
[68.] till beredande af religionsvård åt svenske
sjömän m. fl. i utländska hamnar.................................... »
[69.] af förut beviljadt anslag: till fortsatt anställande
af två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens
fjerde kontrakt.................................................................... »
till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter
........................................................................................ »
till två stipendier för utbildande vid universitet
af prester, förtrogna med finska språket,........................ »
[70.] till nordiska museet.......................................... »
[71.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Nyare bidrag till kännedom om de svenska
landsmålen och svenskt folklif»......................................... »
[72.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Nordiskt Medicinskt arkiv»................................ »
Transport kronor
1,065,717: —
37,000: —
14,000: —
2,000: —
10,000: —
4,000: —
500: —
1,500: —
25,000: —
3,150: —
3,000: —
1,165,867: —
bill. till Rilcsd. Prat. 1894. Ua Sami. l:a Afd.
6
42
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
Transport kronor 1,165,867: —
[73.] till bestridande af kostnaderna för utgifvande
i tryck af andra delen utaf professoren H. Gyldéns
arbete angående hufvudplaneternas absoluta elementer.. » 4,000: —
[74.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Acta mathematica».............................................. » 4,000: —
[75.] till understöd, på de i statsrådsprotokollet
angifna vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som
anordna föreläsningskurser för arbetsklassen,................. » 25,000: —
[76.] till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena
i norra Sverige, till underhåll och tillsyn af
vattenhöjdmätningsstationer m. m.................................... » 11,500: —
[77.] för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter
................................................................................ » 4,000: —
[78.] till understöd åt räddningshemmet för drinkare
vid Sans Souci invid Upsala på vilkor, som af
Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga,........................................ » 2,000: —
[79.] till ersättande af en brist i anledning af
Sveriges deltagande i en utställning i Madrid högst_____ » 4,198: —
[80.] till ersättning för belopp, som af statskontoret
förskottsvis utbetalts,................................................ »_7,884: —
Summa kronor 1,228,449: —
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1894 års
riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1895 föreslagen,
utfaller sålunda:
1894. 1895.
ordinarie anslag 12,880,675 | — 13,015,151 — 1,228,449 | — således ökning kronor 134,476 — » minskning » 133,476 | _ |
summa kronor 14,242,600 | — 14,243,600 | — således ökning kronor 1,000 | — |
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1834.
43
Nionde hufvudtiteln,
innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.
Pensionsstaten:
I afseende å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptager kontant
1,314,898 kronor, föreslår Kongl. Maj:t enligt bilagda statsrådsprotokoll:*)
[1.] att Riksdagen må dels till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp samt till fyllnadspensioner
i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående
bevilja ett ordinarie förslagsanslag å kronor 1,540,000, dels vid bifall
härtill medgifva, att anslaget må under benämning »anslaget för upprätthållande
af arméns pensionskassas egen pensionering samt till fyllnadspensionen
under riksstatens nionde hufvudtitel uppföras näst efter det till arméns
pensionskassa utgående anslaget till bidrag till pensionering af enkor och
barn efter befäl och underbefäl med vederlikar, dels ock såsom vilkor för anslagets
utgående stadga, att arméns pensionskassa skall vara skyldig att, så
länge detsamma till oförminskadt belopp tinnes i riksstaten uppfördt, afstå
från de kassan tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket indragna
rusthållsafgifterna.
Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att, i afseende å kostnaderna för
smäskolelärares m. fl. älderd omsund er stödsanstalts förvaltning och verksamhet
under år 1895, medgifva,
[2.] att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som
för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga; samt
att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter i öfrigt
under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den mån influtna
afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel såsom förskott,
att antingen ersättas af berörda afgifter, i den mån de under året ingå, eller,
derest sagda afgifter skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till
ersättande af Riksdagen.
Om till det till uppförande under denna stat föreslagna anslaget för upprätthållande
af arméns pensionskassas egen pensionering samt till fyllnadspensioner
............................................................................ kronor 1,540,000: —
lägges summan af ordinarie anslaget till pensionsstaten
enligt nu gällande riksstat................................................ » 1,314,898: —
skulle anslaget till pensionsstaten enligt Kongl. Maj:ts
förslag sluta å ett belopp af............................................ kronor 2,854,898: —
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Nionde hufvudtiteln”.
44
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
Allmänna indragningsstaten:
För allmänna indragningsstaten
riksstat anvisadt:
kontant...................................................
ersättning för indragen indelning m.
är i nu gällande
| kronor | 1,784,257: — |
in., på förslag.... | » | 600: — |
tillsammans | kronor | 1,784,857: — |
Beträffande denna stat föreslår Kongl. Maj:t:
[3.] att vaktkonstaplarne vid kronoarbetsstationen å Borghamn Anders
Carlsson, Per Johan Jarl och Frans Oskar Dahl må berättigas att från och
med månaden näst efter den, under hvilken afsked ur fångvårdens tjenst dem
beviljas, under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära
fyllnadspensioner till belopp af, Carlsson och Jarl hvardera 478 kronor samt
Dahl 370 kronor;
[4.] att geodeten vid generalstabens topografiska afdelning in. m. Emil
Gellert Wolyn må från och med månaden näst efter den, hvari han erhåller
entledig;*nde från geodetbefattningen, för sin återstående lifstid tilläggas eu
årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 2,625 kronor;
[5.] att för handtverkare!! på stat vid första Göta artilleriregemente,
hjulmakare!! Johan Fredrik Ågren moå å allmänna indragningsstaten uppföras
eii pension af 467 kronor, att af Agren under hans lifstid årligen åtnjutas
med beräkning från och med månaden näst efter den, då han erhållit afsked
från sin befattning vid regementet;
[6.] att åt flaggunderofficeren vid kongl. flottan Frans Gustaf Åkerströms
enka Carolina Josefina Åkerström, född Malmqvist, må på allmänna indragningsstaten
beviljas eu årlig pension af 200 kronor, att utgå från och med den 1
juli 1893 under hennes återstående lifstid, så länge hon lefver ogift;
[7.] att en hvar af följande vid statens jernvägsbyggnader anstälde tjensteman,
nemligen öfveringeniören, f. d. öfversten vid flottans mekaniska korps
Axel Theodor Roos, öfveringeniörsassistenterne, kaptenerne vid väg- och vattenbyggnadskorpsen
Fredrik Hjalmar Bergman och Gustaf Adolf Ingelman, afdelningsingeniörerne,
kaptenen vid sistnämnda korps Anders Fredrik Thim
Framkel, Carl Gustaf Forselius, kaptenen vid väg- och vattenbyggnadskorpsen
Oscar Theobald Wilhelm Stanzen, Axel Henry Grundström, Lorentz Gustaf
Filip Rundstedt och Gustaf Ahlgren, materialförvaltaren Lars Axel Yiktor Berg
samt bokhållarne Johan Andersson och Axel Justinus Olsson äfvensom arkitekten
hos jernvägsstyrelsen, majoren Adolf Wilhelm Edelswärd må från och
med månaden näst efter den, hvarunder han entledigas från anställning vid
45
Kong1. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 18Si.
statens jernvägar, åtnjuta från allmänna indragningsstaten årlig pension under
sin återstående lifstid till belopp
Roos | af ......................... | ................... kronor | 6,000 |
Bergman | » ^ | .................... » | 3,000 |
Framkel | » ......................... | » | 3,000 |
Forselius | » | » | 3,000 |
Grundström | » | .................... » | 2,400 |
Ingelman | » | ................... » | 2,800 |
Stanzén | » | » | 2,400 |
Rundstedt | » | » | 2,000 |
Ahlgren | » ......................... | » | 1,800 |
Berg | » ........................ | ..................... » | 1,600 |
Andersson | » | » | 1,000 |
Olsson | » | » | 1,000 och |
Edelswärd | » ......................... | ..................... » | 2,000; |
dock att, derest någon af dessa personer framdeles skulle erhålla anställning
å rikets stat, hans pensionsbelopp skall minskas med ett belopp, motsvarande
den nya aflöningen, eller, om denna uppgår till samma eller högre belopp,
upphöra att utgå;
[8.] att länsmannen i Vedbo härads vestra distrikt af Elfsborgs län Knut
August Freudenthal må från och med månaden näst efter den, hvarunder han
med pension från civilstatens pensionsinrättning erhåller afsked från länsmanstjensten,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
fyllnadspension till så stort belopp, att detta tillsammans med pensionen från
civilstatens pensionsinrättning utgör 1,200 kronor, eller 600 kronor årligen;
[9.] att landtbruksingeniören i Kopparbergs län Pehr Edvard Wallin må
från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från tjensten honom
beviljas, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en
årlig pension af 2,000 kronor;
[10.] att generaldirektören och chefen för jernvägsstyrelsen grefve Rudolf
Cronstedt må från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked varder
honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta eu årlig pension af 6,200 kronor; dock att, derest grefve Cronstedt
kommer att vid embetet qvarstå så länge, att han varder berättigad till pension
från statens jernvägstrafiks pensionsinrättning, den honom å allmänna indragningsstaten
beviljade pensionen skall minskas med motsvarande belopp;
[11.] att f. d. öfverbibliotekarien vid kongl. biblioteket Gustaf Edvard
Kleminings enka Klara Lovisa Klemining, född Schönberg, må, så länge hon
förblifver enka, från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af
1,200 kronor, att utgå från början af år 1894;
46
Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1894.
[12.] att notarien hos domkapitlet i Upsala Erik Rudolf Henschen må
förklaras berättigad att från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked
från konsistorienotariebefattningen varder honom beviljadt, under sin
återstående lifstid uppbära årlig pension å allmänna indragningsstaten till
belopp af 4,000 kronor;
[13.] att läraren i frihandsteckning, modellering och bokföring vid tekniska
elementarskolan i Borås samt i teckning vid allmänna läroverket i
nämnda stad Carl Abraham Leverin må ega rätt att, sedan han undfått afsked
från sina omförmälda befattningar, från och med månaden näst derefter, dock
ej förr än efter 1895 års ingång, å allmänna indragningsstaten uppbära eu
årlig pension af 1,100 kronor;
[14.] att extra ordinarie professoren i svenska språket vid universitetet i
Upsala Leopold Fredrik Alexander Läffler må förklaras berättigad att från och
med månaden näst efter den, i hvilken afsked från extra ordinarie professorsbefattningen
kan varda honom beviljadt, under sin återstående lifstid uppbära
eu årlig pension å allmänna indragningsstaten af 3,000 kronor;
[15.] att å allmänna indragningsstaten må för år 1895 anvisas ett anslag
åt 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna
godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt sådane äldre
behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån
erhållit afsked före år 1867;
[16.] att skogsingeniören Axel Bernhard Ångman må från och med månaden
näst efter den, hvarunder han från sin befattning erhåller entledigande,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten .åtnjuta årlig pension
till belopp af 2,000 kronor; samt
[17.] att beträffande summan af förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten
det kontanta anslaget må, för vinnande af lämplig afrundning af
hufvudsummorna å riksstatens utgiftssida, höjas med 1,535 kronor, då, med
inberäkning af under anslaget utgående ersättning för indragen indelning in. in.,
600 kronor, anslagets slutsumma blifver ....................... kronor 1,786,392: —-
Lägges härtill anslaget till pension sstaten................ » 2,854,898: —
blifver slutsumman af hufvudtitelns anslag enligt Kongl.
Maj:ts förslag.............................................................-......... kronor 4,641,290: —
Eu jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten
för år 1894 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:
47
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
1894. 1895.
ordinarie anslag 3,099,755:— 4,641,290:—således ökning kronor 1,541,535: —
extra » 1,540,000: —------ --
summa kronor 4,639,755:— 4,641,290:— således ökning kronor 1,535: —
De under de särskilda hufvudtitlarne äskade anslag för år 1895 utgöra
alltså:
Ordinarie: Extra: Summa:
I | hufvudtiteln: | 1,320,000 | — -- | 1,320,000 | — |
II | » | 3,885,900 | — 25,000 | — 3,910,900 | — |
III | » | 606,750 | — 4,500 | 611,250 | — |
IV | » | 25,012,600 | — 2,984,000 | — 27,996,600 | — |
V | y> | 6,989,000 | — 2,792,260 | — 9,781,260 | — |
VI | » | 5,613,188 | — 1,786,812 | — 7,400,000 | — |
VII | » | 18,771,100 | — 485,600 | — 19,256,700 | — |
VIII | » | 13,015,151 | — 1,228,449 | — 14,243,600 | — |
IX |
| 4,641,290 | — - | 4,641,290 | — |
| summa kronor | 79,854,979 | — 9,306,621: — 89,161,600 | — |
Härtill kommer den andel af det under sjette
hufvudtiteln omnämnda, till utgående under år 1895
äskade anslag å 1,250,000 kronor till anskaffande af
ny rörlig materiel vid statens jernvägar, hvilken Kongl.
Maj:t i sammanhang med regleringen af utgifterna
under berörda hufvudtitel föreslagit Riksdagen att
utom hufvudtitlarne i riksstaten anvisa, eller................ kronor 600,000: —
De Riksgäldskontorets utgifter för riksdags- och
revisionskostnader samt räntor och afbetalningar å
statsskulden in. m., hvilka Kongl. Maj:t, med åberopande
af omförmälda protokoll öfver finansärenden den 13
innevarande januari,*) anser böra i riksstaten uppföras,
äro:
Transport kronor 89,761,600: —
) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen’*.
48
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
Transport kronor 89,761,600: —
riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m.,
förslagsvis....................................kronor 712,950: —
räntor å statsskulden och af betalningar å de
fonderade statslånen kronor 13,875,850: —
efter afdrag af de till
riksgäldskontoret
ingående rånte- och
kapitalbetalningar » 2,881,400: —
förslagsvis...................................... kronor 10,494,450:— » 11,207,400: —
Derjemte vill Kongl. Maj:t, som i sammanhang
med regleringen af utgifterna under åttonde hufvudtiteln
föreslagit, att åt nya elementarskolan i Stockholm
må för utförande af ifrågasatt tillbyggnad af
skolans hus beviljas ett räntefritt statslån å 220,000
kronor att återbetalas under loppet af fyratio år med
5,500 kronor årligen, härigenom föreslå Riksdagen att
anvisa detta lån till utgående från riksgäldskontoret
äfvensom att i riksstaten för år 1895 uppföra beloppet
af detta lån eller............................................................... » 220,000: —
att af statskontoret riksgäldskontoret ersättas.
I staten bör vidare uppföras det belopp, som
enligt 1888 års Riksdags beslut skall för år 1895 afsättas
till byggnadsfonden för riksdags- och riksbankshus
.............................................................................-....... » 250,000: —
Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen ytterligare, under
åberopande af nyssnämnda protokoll, att afsätta till
underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring
och sjukkassors bildande................................ » 100,000: —
Summan af dessa belopp...........................................kronor 101,539,000: —
utvisar totalsiffran af de i riksstaten förekommande utgifter, hvilka således
uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets tillgångar för år 1895 här
ofvan beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:
\
Riksstat för år 1895.
Bih. till Riksd. Prof. 181)4. ha Sami. l:a Afd.
7
50
Kongl. Maj:ts nåd. prop. rv.o 1, om statsverket 1894.
Riksstat
Kronor.
Tillgångar och inkomster:
172,000
Öfverskott å statsregleringarna för föregående år.................................
Statsverkets inkomster:
ordinarie inkomster....................................................... 21,014,000 j
bevillningar.................................................................... 77,873,000 j 98,887,000
Riksbankens vinst för dr 1893.......................................................... 2,480,000
Summa kronor! 101,539,000
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
51
för
o
ar
18 9 5.
Ordinarie anslag.
Extra anslag.
att utgå från riksgäldskontor et:
riksdags- och revisionskostnader samt afiöningar in. m.,
först agsvis...................... 712,950
räntor å statsskulden och afbetalningar å
de fonderade statslånen ..................... 13,375,850
efter afdrag af de till riksgäldskon
c5
O
toret ingående ränte- och kapitalbetalningar.
.................................................. 2,881,400
förslagsvis................................................................... 10,494,450
lån för tillbyggnad af nya elementarskolans i Stockholm
hus................................................................... 220,000
Afsättning till byggnadsfonden för riksdags- och riksbankshus..........
Afsättning till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring
och sjukkassors bildande............................................
Summa.
| Utgifter: | Kronor. | Kronor. | Kronor. |
att | utgå från statskontoret: |
|
|
|
1 hufvudtiteln .............. ............... | 1,320,000 |
| 1,320,000 | |
II | » | 3,885,900 | 25,000 | 3,910,900 |
III |
| 606,750 | 4,500 | 611,250 |
IV | » | 25,012,600 | 2,984,000 | 27,996,600 |
V | » | 6,989,000 | 2,792,260 | 9,781,260 |
VI | v» | 5,613,188 | 1,786,812 | 7,400,000 |
VII | » ................................ | 18,771,100 | 485,600 | • 19,256,700 |
VIII | » | 13,015,151 | 1,228,449 | 14.243,600 |
IX | » ......................... | 4,641,290 | — | 4,641,290 |
Utom | hufvudtitlarne ............... |
| 600.000 | 600,000 |
| Säger | 79,854,979 | 9,906,621 | 89,761,600 |
11,427,400
250.000
100.000
Summa kronor
101,539,000
52
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.
Kongl. Maj:t föreslår i sammanhang härmed enligt beslut, som innefattas
i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 13 innevarande
januari,*) att Riksdagen må medgifva, att vid statsregleringen för år 1895
de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna grunder i afseende
å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.
Utgifter utom riksstaten:
Beträffande slutligen det under sjette hufvudtiteln omförmälda, till utgående
under år 1895 äskade anslag å 1,250,000 kronor till anskaffande af
ny rörlig materiel vid statens jernvägar föreslår, jemlikt nyss nämnda statsrådsprotokoll*),
Kongl. Maj:t, som, enligt hvad här ofvan blifvit förmäldt,
ansett ett belopp af 600,000 kronor af detta anslag böra anvisas att utgå å
riksstaten utom hufvudtitlarne, att återstoden af anslaget, 650,000 kronor,
hvilken bör bestridas af upplånta medel, må anvisas att utgå från riksgäldskontor
med rätt för Kong!. Maj:t att af sistnämnda belopp, i mån af behof,
redan under år 1894 lyfta 500,000 kronor.
Samtliga de i denna proposition åberopade eller för öfrigt med statsregleringen
sammanhang egande handlingar skola Riksdagens statsutskott tillhandahållas;
och Kong). Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och
ynnest städse väl bevågen.
OSCAR.
F. v. Essen.
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.
Stockholm 1894. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
Bilagor
till
I
Kongl. Majits
. •, i; ■'' ii;! i is /1 ,i ;l 7. i II i \ t .»i<!
'' . .11 <1 ,;l,1 * ,1 i; ,1 ; ’H
nådiga proposition
om statsverket år 1894.
i o g b I i 3
Inkomstberäkningen.
Utgifterna u I—IX hufvudtil lame.
Finansplanen.
Propositionens justering.
II 0 I J I 2 0 (''( 0 *1 ( j Ja $ I D ij [
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
n
o
ii
* ! tf i . !,*•’> t-»!. - 11 ■ > i •'' i ■ >;)''■! ''’■■■ if>!l .•!(>!)" -i Öl.» Mild1 o;t! ;
• gifi-i-to- •u;uiiT-rr- Öl •>!--rn- .-ims .k.j jl »o -nini-nr tö:
•Mule :'' mi it > M i! * '' in ''it;!;«!;! *tlli .< j t [< > i ■».! * t M > ;>i bulna lUiTiintnl
i,::i''!iö t!■!.) .''t■! i-ixöiMl.-tuj ;jj I tv | (i; J.;M.r ,thu
-''*"f • ”’•;(•( i;'','' i'' ''It :l i! i: / li > ! Til''j - •. .1'';*»''/> 1J .1>.
Inkomstberäkningen.
- !l'' ,V|,|!''>''h.!i ‘»f »;:•/!IW Hi i : till • i f 11 f • »ja i i! .••Irmuiiivilniwiu, it
Protokoll öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj it Konungen
i statsrådet d Stockholms slott den 8 januari 1894.
\ '' * ’ ‘ ’ ‘ 1 .
Närvarande;
‘jl ■: i i'')i ■ *r >t ån-* ii, lin
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Akerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam,
friherre Rappe,
CHRISTERSON. ii
Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen anförde i
underdånighet:
Sedan Eders Kong]. Maj:t den 2 december 1892 utfärdat lag angående
afskrifning af de å viss jord hyllande grundskatter och livad dermed
eger sammanhang, anbefålde Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref af samma
dag kammarkollegium och statskontoret att afgifva underdånigt yttrande, huruvida
i ett eller annat afseende hinder kunde anses möta för uteslutande ur så
val jordeböcker som riksstat och öfriga statsverkets räkenskaper af sådana
grundskattebelopp, som inginge i den ä riksstatens inkomstsida upptagna titeln
grundskatt, men åter alfördes såsom ‘‘friheter4* å dess utgiftssida. Till åtlyd
-
4 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
nåd häraf afgåfvo kammarkollegium och statskontoret den. 28 december 1892
underdånigt utlåtande, deruti enibetsverken, jemte meddelande att af berörda
grundskattebelopp, utgörande efter 1891 års landsboksräkenskaper tillsammans
omkring 900,000 kronor, den största delen eller 891.791 kronor 85 öre frinjötes
för rustning och rotering, hemstälde, att de för rustning och rotering
frinjutna grundskattebelopp, med undantag af tillgiftsräntorna i Södra Möre
härad, måtte från och med år 1894 aiföras ur jordeböcker, riksstat och öfriga
statsverkets räkenskaper. 1 öfverensstämmelse med detta embetsverkens förslag,
som af Eders Kong!. Maj:t och Riksdagen godkändes, blefvo i riksstaten
för innevarande år “friheter44 till samman lagdt belopp af 889.500 kronor afförda
under anslägsrubrikema “kavalleri- och infanteriregementena" samt “båtsmansindelningen44,
hvarjemte den i riksstaten beräknade inkomst af grundskatt
minskades med motsvarande belopp. Genom nådigt bref den 15 september
nästlidet år förordnades derefter, att omförmälda grundskattebelopp skulle från
och med år 1894 afföras jemväl ur jordeböcker och räkenskaper.
Beträffande öfriga grundskattebelopp af det slag, hvarom nu är fråga,
både kammarkollegium och statskontoret i sitt omförmälda utlåtande anhållit
att framdeles, sedan derför erforderlig utredning hunnit verkställas, få inkomma
med underdånigt yttrande. Sådant yttrande har nu af enibetsverken afgifvits
i underdånig skrifvelse af den 1 sistlidne december; och liar jag, vid det förhållande.
att de af enibetsverken framstälda förslag skulle, derest de vunne
godkännande, inverka på uppställningen i riksstaten för år 1895 af jemväl
andra hufvudtitlar än den sjunde, ansett mig höra i underdånighet anmäla
desamma före statsregleringens behandling.
1 nyssberörda utlåtande hafva enibetsverken lemuat eu fullständig utredning
i fråga om arten och beskaffenheten af alla grundskattebelopp, Indika
under olika anslagsrubriker afföras såsom “friheter" ä riksstatens utgiftssida,
samt med stöd af denna utredning yttrat sig, huruvida sagda friheter kunna
ur riksstaten uteslutas eller böra derstädes fortfarande qvarstå1. 1 alla delar
hänförande mig till denna utredning, hemställer jag, att embetsverkens berörda
utlåtande måtte få såsom bilaga*) vidläggas dagens protokoll, och går nu
endast att lemna eu sammanfattning af de resultat, till Indika enibetsverken
kommit beträffande särskilda anslag under följande hufvudtitlar.
Fjerde hufvudtiteln.
Under denna hufvudtitel förekomma friheter endast å anslaget till
kavalleri- och infanteriregementena. Beloppet af friheterna utgör 379 kro
-
*) Se std. 8.
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 5
nor 8 öre, hvilket i riksstaten afjemnats till 400 kronor. Dessa friheter böra
enligt embetsverkens mening uteslutas.
Femte hufvudtiteln.
Friheter förekomma å anslagsrubriken bätsmansindelningcn med 2,600
kronor och å anslaget till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
med 405 kronor. Dessa friheter, hvilkas belopp enligt senast afslutade
räkenskaper uppgått till resp. 2p565 kronor 89 öre och 344 kronor 74
öre, böra fortfarande qvarstå.
Sjette hufvudtiteln.
1 fråga om de under denna hufvudtitel förekommande friheter hemställa
embetsverken,
att de under anslagsrubrikerna gästgifvares friheter samt färjor och
färjekarlar upptagna friheter, resp. 6,635 kronor och 25 kronor, hvilka friheter
enligt senaste räkenskaper uppgått till resp. 6,414 kronor 41 öre och
8 kronor 21 öre, må fortfarande qvarstå; men
att de under anslagstiteln jordförluster genon kanal- och väganläggningar
med 1,560 kronor upptagna friheter, hvilka enligt räkenskaperna endast
utgått med 254 kronor 78 öre, må uteslutas.
I sammanhang härmed anser jag mig böra meddela, att det under an-}
slaget till hästafvelns förbättrande i riksstaten upptagna lielopp åt friheter.
1,070 kronor, icke är frinjuten grundskatt, utan utgör värdet af hästvakans
spanmal för sju rusthåll vid Vestgöte, regemente och två rusthåll vid Lifgrena(lierregementet,
från utgörande af hvilken spån mål vederbörande i och för
hingsthållning njuta befrielse. Dessa “friheter" beröras. således icke af den
nu ifrågavarande åtgärden.
Sjunde hufvudtiteln.
Under denna hufvudtitel förekomma friheter allenast under anslagstiteln
städers friheter. Af det vid detta anslag under rubriken “indelning och dermed
jemförlig anvisning, på förslag: friheter och kyrkotionde" uppförda belopp,
6 kronor, utgöra 4 kronor 29 öre kyrkotionde. Enligt räkenskaperna hafva
emellertid de under ifrågavarande anslagstitel frinjutna g rundskattebelopp upp
-
6 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
gått till 154 kronor 22 öre, hvadan således å anslaget uppstått brist. Af
sistnämnda belopp, 154 kronor 22 öre, anse embetsverken på anförda skäl
120 kronor 65 öre böra ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas, då således
38 kronor 57 öre skulle återstå eller med tillägg af nyssnämnda belopp kyrkotionde
37 kronor 86 öre. Med sistnämnda summa, jenmad till 40 kronor,
anse embetsverken det i anslaget till städers friheter, såsom “friheter och kyrkotionde",
ingående belopp böra upptagas och anslaget således höjas med 34 kronor.
Åttonde hufvudtiteln.
Vid anslagstiteln kleresistaten finnes i riksstaten såsom “friheter och
kyrkotionde" upptaget ett belopp af 18.000 kronor. Enligt räkenskaperna
hafva såsom friheter utgått 2,514 kronor 12 öre och såsom kyrkotionde 13,438
kronor 42 öre. Af friheterna kan ett belopp af 69 kronor uteslutas, hvaremot
återstoden, 2,445 kronor 12 öre, bör jemte kyrkotionde!! bibehållas med
tillsammans 15,883 kronor 42 öre, till hvilket belopp, jern nåd t till 16,000
kronor, embetsverken ansett de under anslaget till kleresistaten ingående friheter
och kyrkotionde kunna i riksstaten nedsättas.
Följande grundskattebelopp skulle alltså i riksstaten å utgiftssidan utgå:
vid anslaget till kavalleri- och infanteriregementena ......... kronor 400: —
„ „ „ jordförluster genom kanal- och väganlägg
ningar.
...................................................i. „ 1,560: —
„ „ * kleresistaten ................................................. „ 2,000: —
summa kronor 3,960: —
Då härifrån afdrages det belopp, hvarmed anslaget
till städers friheter bör höjas, eller .................................... „ 34: —
betecknar återstoden eller ......................................!.................. kronor 3,926: —
det belopp, hvarmed den i riksstaten beräknade inkomst af grundskatt enligt
embetsverkens förslag bör minskas.
Efter samråd med öfrige vederbörande departementschefer anser jag mig
böra biträda hvad kammarkollegium och statskontoret sålunda hemstält, såsom
i sin mån ledande till större enkelhet och reda i statsverkets räkenskaper.
Jag tillstyrker derföre, att samtliga af sagda embetsverk till uteslutande ur
riksstaten föreslagna belopp af friheter må från och med år 1895 å vederbörande
ställen ur riksstaten uteslutas och att såsom följd deraf den i riksstaten
beräknade inkomst af grundskatt må minskas med motsvarande belopp
eller, efter afdrag af den föreslagna höjningen i anslaget till städers friheter,
med 3,926 kronor. 1 öfverensstämmelse härmed böra de sålunda ur riksstaten
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 7
uteslutna grundskattebeloppen jemväl uteslutas ur jordeböcker och statsverkets
samtliga räken^aper.
1 hvad departementschefen sålunda anfört instämde statsrådets öfriga
ledamöter.
Hvad sålunda blifvit af statsrådet hemstäldt behagade
Hans Maj:t Konungen bifalla med förklarande, att
detta nådiga beslut skulle iakttagas vid uppgörande af förslag
till statsregleringeu för år 1895 och utdrag af detta
protokoll i sådant afseende expedieras till landtförsvars-,
civil- och ecklesiastikdepartementen.
In fidem protocolli:
O. Wilh. Smärling,
8
Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande.
Till Konungen.
Sedan Eders Kong!. Maj:t den 2 december 1892 utfärdat lag angående
afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter och hvad dermed eger
sammanhang, har Eders Kong!. Maj:t genom nådigt bref samma dag anbefalt
Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande. 9
kammarkollegium ock statskontoret att afgifva underdånigt yttrande, huruvida
i ett eller annat afseende hinder kunde anses möta för uteslutande ur såväl
jordeböcker som riksstat och öfriga statsvérkets räkenskaper af sådana grundskattebelopp,
som inginge i den å riksstatens inkomstsida upptagna titeln grundskatt,
men åter affördes såsom “friheter" under vederbörande utgiftstitlar å
riksstatens utgiftssida.
Med anledning häraf få embetsverken, som, till underdånig åtlydnad af
berörda befallning, den 28 december sistlidet år afgifvit särskildt underdånigt
yttrande angående de för rustning och rotering frinjutna grundskattebelopp, i
underdånighet anföra.:
I det af skatteregleringskomitén den 13 september 1882 afgifna utlåtande
angående skatteförhållandena i riket föreslogs, bland annat:
att grundskatt å militära och civila boställen vid afskrifniugens början
skulle helt och hållet upphöra, den kronan behållna grundskatt af dessa egendomar
dock endast, såvida densamma kunde statsverket ersättas genom en
motsvarande minskning i vederbörande embets- eller tjenstemans penningeaflöning;
att i kronans jordeböcker upptagen grundskatt å ecklesiastika boställen
samt å hemman och lägenheter, tillhöriga enskildt verk, menighet eller inrättning,
som vore vederbörande boställsinnehafvare eller hemmansegare anordnad,
vid afskrifningstidens början skulle ur jordebok och räkenskaper uteslutas;
att de till båtsmansrustningen i Blekinge och Södra Möre anordnade
tillskotts- och tillgiftsräntor vid tiden för afskrifningens början skulle till statsverket
indragas mot eu på särskildt sätt bestämd ersättning till vederbörande
rusthållare;
att andra för rustning och rotering anordnade räntor och den för samma
ändamål anordnade kronotionde skulle, då afskrifningen började, ur jordeböcker
•och räkenskaper uteslutas; samt
att öfriga i kronans jordeböcker och räkenskaper förekommande anordnade
ränte- och tiondeanslag, för hvilka något besvär i stället utginge eller hvilka
utgjorde ersättning för jordförluster i följd af kanal- och väganläggningar, så
snart afskrifningen toge sin början, skulle till statsverket indragas emot ersättning
af statsmedel, svarande mot ränte- eller tiondeanslagets i kronans jordebok
upptagna belopp.
Hvad skatteregleringskomitén sålunda föreslagit beträffande de i jordeböcker
och räkenskaper såsom anordnade eller frinjutna införda grundskattebelopp,
upptogs i det af Eders Kongl. Maj:t, vid 1883 års riksdag, framlagda
förslag angående afskrifning af grundskatter in. in., dock med följande ändringar:
att tillgiftsräntorna i Södra Möre icke skulle till statsverket indragas samt att.
de ränte- och tiondeanslag, för hvilka något annat besvär än rustning och
rotering utginge, eller som utgjorde ersättning för jordförluster i följd af k analBih.
till ll/ksd. Vrot. 18!)4. 1 Samt. 1 Afd. 2
10 Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande.
och väganläggningar skulle ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas utan
ersättning af statsmedel. Till stöd för sistnämnda ändring anfördes, att om
de hemman, af hvilka besväret utgjordes, eller som lidit jordförlusten, framgent
bibehölles vid deras egande frihet från ränta och tionde, desamma förblefve i
sin förutvarande ställning, hvilken ej berördes deraf, att kronan åt andra
hemman eftergåfve dessas grundskatt, samt att hemmanen icke derigenom
tillskyndades någon förlust, för hvilken de kunde hafva något rättsgiltigt anspråk
att af staten erhålla ersättning, isynnerhet som de förhållanden, hvilka ursprungligen
föranledt räntans och tiondens efterskänkande, numera i regel undergått
en väsentlig förändring, i det den förut ganska tryckande gästgifverihållningen
vore ordnad på helt andra grunder och kanal- eller väganläggningen öfver
hemmanets mark bidragit att höja hemmanets värde.
Då, jemlikt kongl. kungörelsen den 5 juni 1885, en nedsättning med
30 procent beslutades i de på viss jord hvilande grundskatter, föreskrefs, i
öfverensstämmelse med hvad skatteregleringskomitén föreslagit, att grundskatt
å civila boställen skulle med ingången af år 1886 helt och hållet upphöra,
den kronan behållna grundskatt af dessa egendomar dock endast, såvida densamma
kunde statsverket ersättas genom en motsvarande minskning i vederbörande
embets- eller tjenstemans penningeaflöning; att sådan i kronans jordeböcker
och räkenskaper upptagen grundskatt å ecklesiastika boställen samt
å hemman och lägenheter tillhöriga enskildt verk, menighet eller inrättning,
som vore vederbörande boställshafvare eller hemmanets egare anordnad, skulle
med ingången af år 1886 ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas, samt att
de till båtsmansrustningen i Blekinge anordnade tillskottsräntor med ingången
af år 1886 skulle till statsverket indragas mot ersättning till vederbörande
rust- och rotehållare. Deremot ansågs någon åtgärd icke erforderlig beträffande
grundskatter, för hvilka något besvär i stället utgjordes, då fråga icke vore
om grundskatternas fullständiga borttagande, ej heller i afseende å grundskatt
å militieboställen, emedan de jemförelsevis få, såsom militieboställen då ännu
qvarstående egendomarna skulle i den mån dåvarande innehafvare aflinge återfalla
under statens disposition, i hvilket fall grundskatten å dessa egendomar
konmie att upphöra.
Sedermera har Eders Kongl. Maj:t förordnat dels den 18 mars 1887,
att prestutlagor, som enligt jordeböckerna vore vederbörande kyrkoherdar anordnade,
skulle derur och ur kronoräkenskaperna afföras, undantagande de
prestutlagor i prebendegäll och gäll bestående af både stads- och landsförsamlingar,
hvilka kunde vara kyrkolierdarne eftergifna, men borde komma statsverket
till godo, derest de förhållanden, som föranledt eftergifterna, upphörde;
dels ock den 15 sistlidne september, i enlighet med hvad einbetsverken uti
ofvanberörda underdåniga yttrande af den 28 december 1892 föreslagit, att
Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande. 11
de för rustning och rotering frinjutna grundskattebelopp, med undantag af
tillgiftsräntorna i Södra Möre härad, skola från och med år 1894 afföra^ ur
jordeböcker och räkenskaper.
Såsom anordnade eller frinjutna skulle sålunda i jordeböcker och räkenskaper
qvarstå följande grundskattebelopp:
4:de | hufvudtiteln: kavalleri- och infanteriregementena | 379 | kronor | 8 | öre |
5: te | „ : båtsmansindelningen.........- • ■............... | 2,565 | 77 | 89 | 77 |
| : lots- och fyrinrättningen................. | 344 | 77 | 74 | 77 |
6:te | „ : gästgifvares friheter........................... | 6,414 | 77 | 41 | 77 |
| : färjor och färjekarlar...................... | 8 | 77 | 21 | 77 |
| : jordförluster genom kanal- och väg- |
|
|
|
|
| anläggningar................................... | 254 | 77 | 78 | 77 |
7:de | ,, : städers friheter............................... | 154 | 77 | 22 | 77 |
8: de | „ : kleresistaten .................................. | 2,514 | 77 | 12 | 77 |
| Summa | 12,635 | kronor | 45 | öre. |
Frånsedt vissa af särskilda grunder qvarstående enstaka anordnade grundskattebelopp,
för livilka nedan närmare kommer att redogöras, torde dessa
friheter kunna sammanföras under följande tre större hufvudgrupper:
1) Grundskatt, som är vederbörande efterskänkt till förbättring af
den lön, hvaraf de i och för allmän tjenstebefattning äro i åtnjutande,
nämligen:
a) Grundskatt å militieboställen. Då jemlikt kong!, kungörelsen den 5
juni 1885 nedsättning med BO procent beviljades i de å viss jord hvilande
grundskatter, föreslogs, på sätt ofvan anförts, ej någon åtgärd beträffande
grundskatten å militieboställen. Numera återstå, enligt hvad Tab. A. utvisar,
endast sex dylika boställen med en kronan behållen grundskatt af 82 kronor
7 öre, deruti nedsättning ej beviljats, samt en anordnad grundskatt af 232
kronor 58 öre. I den mån nuvarande innehafvame af boställena afgå och desamma
indragas till statsverket, komma dessa grundskattebelopp att upphöra.
Något hinder torde emellertid ej möta att, utan afvaktan derå, redan år 1895 ur
jordeböcker och räkenskaper afföra den anordnade grundskatten å dessa boställen.
b) Prestutlagor i prebendegäll och gäll bestående af både stads- och
landsförsamlingar. 1 jordeböckerna qvarstå dylika anordnade prestutlagor till
ett belopp af 2,034 kronor 21 öre. Då dessa utlagor, om de förhållanden,
som föranledt eftergifterna, upphöra, skola öfverföras till kronan behållna för
att, efter stadgad nedsättning, till statsverket utgöras intill slutet af år 1903,
lära desamma ännu icke böra ur jordeböcker och räkenskaper afföras.
2) Grundskatt, åsatt hemman eller lägenheter, af /ivälta något besvär
i stället utgöres) nämligen:
12 Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande.
a) Rusthåll. Af de för rustning frinjutna räntor återstå endast tillgiftsräntorna
i Södra Möre, i embetsverkens underdåniga utlåtande den 28 december
sistlidet år beräknade till 2,565 kronor 89 öre. Uti berörda underdåniga utlåtande
anförde embetsverken, att tillgiftsräntegifvame ej för dessa "räntor
kommit i åtnjutande af motsvarande lindring, som genom lagen den 5 juni
1885 angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären''beredts rust- och
rotehållarne, att med anledning deraf åtskilliga tillgiftsräntegifvare gjort underdånig
ansökning om dylik lindring, samt att i afbidan på detta till kammarkollegii
underdåniga utlåtande remitterade ärendes pröfning, i samband hvarmed
förhållandet mellan tillgiftsräntegifvare och -tagare äfven i andra afseenden
torde blifva ordnadt, tillgiftsräntorna fortfarande borde qvarstå såsom anordnade.
Då kammarkollegium ännu ej varit i tillfälle att afgifva underdånigt utlåtande
i berörda ärende, lära tillgiftsräntorna fortfarande böra bibehållas såsom anordnade.
b) Lots- och gäst gifven hem man samt hemman, hvilka hafva till åliggande
att uppehålla färjefart.
_ Enär, för den händelse ifrågavarande egendomar upphöra att vara lots-,
gästgifveri- eller färjhållningshemman, den anordnade grundskatten, uppgående
tillsammans till 6,767 kronor 36 öre, skall öfverföras till kronan behållen för
att efter stadgad nedsättning till statsverket utgöras intill slutet af år 1903,
lär densamma ännu icke böra ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas.
3) Grundskatt, som blifvit åtskilliga hemman eftergifven såsom ersättning
för förminskadt egoomrade in. in. i följd af kanal- och våganläggningar.
Då anledning ej finnes antaga, att denna grundskatt, i något fall, kan
komma att till statsverket indragas, lär hinder ej möta att år 1895 utesluta
densamma ur jordeböcker och räkenskaper.
Förutom dessa frinjutna grundskattebelopp förekomma, på sätt ofvan
anförts, vissa af särskilda grunder qvarstående enstaka anordningar:
1) Mötespassevolansfonden anordnad o grundskatt af Herrevadsklosters
kungsgård i Riseberga socken af Norra Åsbo härad och Kristianstads län
................................................................................................. 146 kronor 50 öre.
Då nämnda kungsgård jemlikt domänstyrelsens arrendekontrakt den 21
januari 1887 utarrenderats för mötespassevolansfondens räkning med befrielse
för arrendator!! från utgörande af den egendomen genom skattläggning åsätta
ränta och kronotionde, synes hinder ej möta att år 1895 ur jordeböcker och
räkenskaper utesluta den nämnda fond af sagda egendom anordnade grundskatten.
2) Staden Kongelf anordnad grundskatt af hemmanet n:o 1 ett mantal
Ostra Munkegärde eller Kållan i Ytterby socken och Inlands Södre härad af
Göteborgs och Bohus län.................................................... 13 kronor 44 öre.
Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande. IS
Genom lcongl. brefvet, den 12 december 1672 erhöll Kongelfs stad såsom
ersättning derför, att torf till istån dsättande af vallame omkring Bohus
fästning måste uppskäras å stadens egor såväl jordeganderätten till detta
hemman som alla deraf utgående räntor; och bibehölls staden, ehuru upplyst
blifvit, att de omständigheter, som föranledt denna donation, sedan fästningarna
blifvit raserade, upphört, genom kong!, brefvet den 9 januari 1808
tillsvidare vid densamma. På den jemlikt föreskriften i kong!, kungörelsen
den 5 oktober 1871 upprättade och till kammarkollegium insända förteckningen
öfver de till statsverket mot ersättning till indelningshafvare!! indragna
ränteanslag upptogs hemmanets ränta 18 kronor 44 öre, men den 22 december
1887 förordnade kammarkollegium att, då hemmanet innehades af Kongelfs
stad, beloppet skulle från nämnda förteckning uteslutas och i jordeboken under
anordningstitel tillsvidare upptagas. Då anledning ej torde förekomma att
till statsverket indraga ifrågavarande anordning, lär hinder ej möta att år
1895 utesluta densamma ur jordeböcker och räkenskaper.
3) Staden Yenershorg anordnad grundskatt af mantal utaf hemmanet
n:o 1 | mantal Norra Intagan i Hjertums socken och Inlands Torpe härad
af Göteborgs och Bohus län.................................................... 6 kronor 16 öre.
Genom kongl. resolutionen den 1 september 1664 blef berörda hemmansdel
staden Venersborg till jord och ränta donerad. Men genom kongl. brefvet
den 20 juli 1688 och kongl. resolutionen den 25 februari 1724 förunnades
besittningsrätten till hälften deraf eller 1 mantal faktoren Amund Bank, hans
hustru och arfvingar mot räntans utgörande till staden; och genom kong!,
brefvet den 22 oktober 1772 erhöll faktorn Olof Strömstedt för sig, hustru
och arfvingar besittningsrätten till den andra hälften, hvars ränta han enligt
en med staden den 12 juli 1784 träffad öfverenskommelse mot 33 rdr 16 sk.
specie sig tillöst. Dessa hemmansdelars räntor upptagas å de jemlikt föreskriften
i kong], kungörelsen den 5 oktober 1871 upprättade och till kammarkollegium
insända förteckningar öfver de till statsverket mot ersättning till
indelningshafvare!! indragna ränteanslag, men den 29 december 1883 förordnade
kammarkollegium att, då innehafvarne af ifrågavarande till Venersborgs
stad donerade hemmansdelar, ehuru besittningsrätten vore ärftlig, icke kunde
anses annorlunda än som stadens landboar och, hvad särskild!, anginge räntan
å den ena delen, staden derför tagit lösen, räntorna skulle från förteckningen
uteslutas och såsom staden anordnade i jordeboken fortfarande upptagas. Något
hinder att år 1895 ur jordeböcker och räkenskaper utesluta anordningen å
den hemmansdel, för hvars ränta staden tagit lösen, lär ej förefinnas. Men
äfven den anordnade räntan å den andra hemmansdelen torde såsom närmast
jemförlig med eu frälseskatteränta kunna från samma tid afföras,
14 Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande.
4) Staden Yexiö anordnad ränta åt de till staden hörande lägenheterna
Ivungsmaden och Lindö.......................................................... 4 kronor 50 öre.
Denna ränta, som enligt en den 21 mars 1735 utfärdad aflöningsstat
anslagits till magistratens i Vexiö aflöning, upptogs å den på grund af kongl.
kungörelsen den 5 oktober 1871 upprättade och till kammarkollegium insända
förteckningen öfver de till statsverket mot ersättning till indelningshafvaren
indragna ränteanslag, men den 22 december 1887 förordnade kammarkollegium
att, då lägenheterna innehades af staden, räntan skulle från förteckningen
uteslutas och i kronans räkenskaper under anordningstitel tillsvidare upptagas.
Då anledning ej finnes antaga, att räntan af dessa lägenheter, hvilka ej äro
i jordeboken upptagna, skulle komma att till statsverket indragas, lär hinder
ej möta att år 1895 utesluta desamma ur statsverkets räkenskaper.
5) Borgmästaren i Yarberg anordnad grundskatt af hemmanet n:o 2 ett
mantal Träslöf Skultagård Börje Andersgård i Träslöfs socken af Himble
härad och Hallands län....................................................... 96 kronor 55 öre.
Jemlikt konung Christian lV:s bref den 28 april 1643 och konung
Karl VI:s konfirmation den 6 februari 1683 anslogs detta hemman borgmästaren
i Varberg på lön och är hela räntan deraf boställshafvaren anordnad.
Den 4 mars 1892 förklarade Eders Kongl. Maj:t, att de i mom. 7 af nådiga
kungörelsen angående nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter den
5 juni 1885 meddelade bestämmelser ej vore på denna ränta tillämpliga,
hvarför densamma fortfarande skulle i jordebok och räkenskaper qvarstå under
anordningstitel. Då anledning ej finnes antaga, att denna ränta kan komma
att till statsverket indragas, torde hinder emellertid ej möta att år 1895
utesluta densamma ur jordeböcker och räkenskaper.
6) Staden Falkenberg anordnad grundskatt af n:o 1 Falkenbergs laxfiske
i Skrea socken af Arstads härad och Hallands län... 33 kronor 57 öre.
Genom nådiga brefvet den 18 april 1844 förordnade Kongl. Maj:t,
att allmogen i Arstads och Faurås härader, som varit skyldiga utgöra hjelpedagsverken
till Falkenbergs kronolaxfiske, hvilket innehades af Falkenbergs
stad under perpetuel arrende, skulle befrias från den årliga afgift, de för
berörda hjelpedagsverken till staden erlagt, och statsverket vidkännas densammas
erläggande genom afdrag å arrendet intill dess i laga ordning kunde
blifva pröfvadt, om icke samma afgift till staden kunde för framtiden upphöra,
hvarefter kammarkollegium genom beslut deri 11 december 1890 förklarat
Falkenbergs stad såsom innehafvare under perpetuelt arrende af Falkenbergs
kronolaxfiske framgent berättigad till denna ersättning, hvaraf staden komme
i åtnjutande på det sätt att motsvarande del af kronolaxfiskets ränta upptagits
såsom staden anordnad.
Den 4 mars 1892 förordnade Eders Kongl. Maj:t att, då de i 7 mom.
15
Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande.
af nådiga kungörelsen angående nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter
den 5 juni 1885 meddelade bestämmelser ej vore på denna ränta
tillämpliga, densamma fortfarande skulle i jordebok och räkenskaper qvarstå
under anordningstitel; och då denna ränta, derest Falkenbergs stad skulle
upphöra att innehafva kronolaxfisket, skall öfverföras till kronan behållen
för att efter stadgad nedsättning till statsverket utgöras intill slutet af år
1903, torde densamma icke ännu böra ur jordeböcker och räkenskaper aiföras.
7) Biskopslöneregleringsfonden anordnad grundskatt af åtskilliga för
fondens räkning utarrenderade, å bifogade Tab. B. upptagna hemman i Lunds
och Stora Råby socknar .................................................................... 69 kronor.
Genom kontrakt den 26 augusti 1885 utarrenderades ifrågavarande
hemman för tiden till den 14 mars 1906 med skyldighet för arrendatorerna
att utgöra alla desamma åliggande utskylder och besvär. Efter hvad räkenskaperna
utvisa erlägga med anledning deraf arrendatorerna utöfver arrendet
till biskopslöneregleringsfonden den anordnade grundskatten. Embetsverken,
som ej ingå i pröfning, huruvida skyldighet dertill åligger arrendatorerna,
anse ej något vara att erinra deremot, att den anordnade grundskatten år
1895 uteslutes iir jordeböcker och räkenskaper, dock utan rubbning i den
skyldighet, som möjligen kan åligga . arrendatorerna att till fonden utgöra
nämnda grundskatt.
8) Kyrkoherden i Röks och Heda församlingars pastorat anordnad
kronotionde af komministersbostället n:o 1 f mantal Heda i Heda socken och
Lysings härad af Östergötlands län......................................... 8 kronor 68 öre.
Genom utslag den 26 maj 1865, vid hvilket kammarkollegium den 4
april 1867 lät bero, förordnade Konungens befallningshafvande i nämnda län,
bland annat, att kronotionde!! af komministersbostället n:o 11 mantal Heda
finge af dåvarande kyrkoherden i Röks och Heda församlingars pastorat uppbäras,
så länge kyrkoherdebeställningen af honom innehades, men att vid
nästinträffande kyrkoherdeombyte i pastoratet frågan om kronotiondens bibehållande,
öfverflyttning till annan församlings presterskap eller indragning,
så vida beslut, derom ej meddelats vid lönereglering, i stadgad ordning borde
hemställas till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning. Då kammarkollegium i samband
med en vid 1887 års j ordeb ok stor än d ringsextrakt för Östergötlands län
framstäld anmärkning beträffande nämnda anordning kommer att pröfva, huru
med densamma skall förfaras, lär ärendet i denna del ej för närvarande påkalla
någon Eders Kongl. Majrts åtgärd.
9) Kyrkoherden i Roxlösa och Wäfversunda församlingars pastorat anordnad
kronotionde åt skattehemmanet n:o 6 ett, mantal Wäfversunda Södergården
i Wäfversunda socken åt Dals härad och Östergötlands län 29 kronor 98 öre.
16 Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande.
Med denna anordning är förhållandet till alla delar detsamma som
med kronotionden å komministersbostället n:o 1 Heda.
10) Den presterskapet i Björsäters samt Grebo och Värna församlingars
pastorat anslagna kronotionden ...:..................................... 372 kronor 25 öre.
Beträffande nämnda tionde anförde embetsverken uti underdånigt utlåtande
den 8 december 1884, att Kongl. Maj:t för Björsäters pastorat den
19 juni 1835 och för det pastorat, som omfattade de båda sistnämnda församlingarna,
den 4 maj 1852 faststält överenskommelser om pastoraliernas
utgörande för en tid af 50 år, hvilka överenskommelser jemväl omfattade
den presterskapet anslagna del af kronotionden, att dessa kronotiondeanslag
jemlikt kongl. resolutionerna den 24 april 1868 och den 19 november 1869
angående lönereglering för presterskapet i nämnda pastorat skulle till statsverket
indragas, så snart löneregleringen inom dessa pastorat trädde i tillämpning,
men att då, så vidt embetsverken hade sig bekant, sådant ännu icke
skett och hinder för anslagens mdragning sålunda för närvarande mötte, desamma
tillsvidare borde såsom friheter i riksstaten ingå. Den presterskapet
anslagna kronotionden i Björsäters pastorat har numera bbfvit till statsverket
indragen, men då, så vidt embetsverken hafva sig bekant, ny lönereglering
inom Grebo och Värna församlingars pastorat ännu ej begynt tillämpas, ehuru
densamma senast år 1902 träder i kraft, torde den kyrkoherden anslagna
delen af kronotionden i sistnämnda pastorat, hvilken tionde ej är i jordeböckerna
införd, fortfarande böra såsom frihet upptagas.
Från och med 1895 skulle sålunda kunna ur jordeböcker och räkenskaper
uteslutas:
4:de hufvudtiteln: kavalleri- och infanteriregementena:
1) den anordnade grundskatten å mihtieboställena... 232 kronor 5 8 öre
2) den mötespassevolansfonden anordnade grundskatten
å Herrevadsklosters kungsgård................................. 146 „ 5 0 „
6:te hufvudtiteln: jordförluster genom kanal- och väg
anläggningar
................................................................ 254 „ 7 8 „
7:de hufvudtiteln: af städers friheter .............................. 120 „ 6 5 „
8:de hufvudtiteln: kleresistaten: den biskopslöneregleringsfonden
anordnade grundskatten af åtskilliga för
dess räkning utarrenderade hemman ........................... 69 „ - •—
För så vidt Eders Kongl. Maj:t‘ finner godt härtill lemna nådigt bifall,
böra, hvad särskildt riksstaten för år 1895 angår, jemte det friheterna för
Inkomstberäkningen: Kammarkollégii och Statskontorets yttrande. 17
kavalleri- och infanteriregementena samt för jordförluster genom kanal- och
väganläggningar upphöra, följande förändringar i de å 1894 års riksstats 7:de
och 8:de hufvudtitlar under rubrik “Indelning och dermed jemförlig anvisning,
på förslag: friheter och kyrkotionde" uppförda utgiftsposter vidtagas: att
“städers friheter", hvari jemväl ingå 4 kronor 29 öre kyrkotionde och som i
riksstaten upptagits till 6 kronor, höjas till 37 kronor 86 öre eller i jemnadt
tal 40 kronor samt “kleresistatens friheter", hvari jemväl ingå 13,438 kronor
42 öre kyrkotionde och som i riksstaten upptagits till 18,000 kronor, nedsättas
till 15,883 kronor 54 öre, motsvarande sammanlagda beloppet af nyssberörda
kyrkotionde samt ofvanomförmälda prestutlagor och till kleresistaten
anordnade grundskattebelopp, hvilka med tillhopa 2,445 kronor 12 öre böja i
riksstaten tillsvidare qvarstå, eller i jemnadt tal 16,000 kronor, hvarjemte
och då ett lielopp af 3,926 kronor grundskatt eller 400 kronor vid kavallerioch
infanteriregementena, 1,560 kronor vid jordförluster genom kanal- och
väganläggningar, 2,000 kronor vid kleresistaten, tillsammans 3,960 kronor,
minskade med förhöjningen, 34 kronor, vid anslaget till städers friheter, kommer
att i riksstaten å utgiftssidan utgå, den i riksstaten beräknade inkomst af
grundskatt bör med motsvarande belopp minskas.
Protokollsutdrag, innefattande de vid ärendets föredragning uttalade särskilda
meningar, bifogas. c : :i! liv-.• «->i - i->: ^
Stockholm den 1 december 1893.
. r.\ »Yr* -i"--. it; m I
Underdånigst:
HANS FORSSELL. ALB. ANDERSON.
L. W. RIBEN. PER SAMZELIUS. STEN FORSBERG.
G. THULIN.
Föredragande.
T. Sternhoff.
/ '' ■ ; :, ; i II- ; | ■ . p ■ , g i , t
il!iil!i ./bf !|I“ '' : •(*■!«=''•• '' ■ ■i •.* ■ -.1 ■ t •
Bill. till Riksd. Prat. 1!)!)4. 1 Samt. 1 Afd.
3
n:i:
IpkWiÉltbefjiklUagea: Kammfp-kollegii och Statskontorets yttrande.
Utdrag af protokollet, hållet vid sammanträde mellan kongl.
kammarkollegium och kongl. statskontoret i Stockholm
den 1 december 1893.
;»i»‘f''i ‘ i -;i t ‘10} j • { * HHI. l/i V* • / («. 1 1 i * .»• •.» 1''. * *, * t: : * . fi >t.
Närvarande:
; IV:.* ••; . r:}i’* % >,■■) • fr,. jjJ;! ifc,.: ‘t ^Jjj : '' • . I
Herr presidenten och kommendören Forssell,
« generaldirektören och kommendören Anderson,
„ statskommissarien och riddaren Riben,
„ statskommissarien och kojnmendören Samzelhjs,
„ kammarrådet och riddaren Forsberg,
„ kammarrådet Thulin.
./.0>.I// ; i:
S. D. Herr kammarrådet Thulin föredrog:
Kong!. Maj-:ts nådiga bref till kongl. kammarkollegium och kongl.
statskontoret den 2 december 1892 angående ifrågasatt uteslutande ur statsverkets
räkenskaper af vissa grundskattebelopp;
Och beslöts underdånigt utlåtande enligt registraturet.
Herr referenten anförde:
“För min del anser jag, att embetsverkens underdåniga utlåtande i nedannämnda
del bort hafva följande lydelse:
“3) Grundskatt, som blifvit åtskilliga hemman eftergifven såsom ersättning
för förminskadt egoområde in. m. i följd af kanal- och väganläggningar.
Den 18 februari 1813 och den 27 mars 1821 medgaf Kongl. Maj:t,
att till ersättning för de förluster i jord, grödor in. in., som uppkommit till
följd af Göta kanals anläggning mellan sjöarna Yenem och Vettern, i stället
/
Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande. 19
för ersättning i jord följande hemman i Norra Vadsbo fögderi af Skaraborgs
län skulle erhålla tiondeanslag till nedannämnda belopp:
Nio 2 ett mantal Stora Lefsäng i Fredsbergs socken 27
Niris 1—4 Borreboda jemte n:o 1 \ mantal Rotkilen
|
|
|
|
| i | Björkängs | 77 | 10 |
N:o | 1 | ett | mtl. | Börstorp ............ |
| 79 | 73 | 20 |
99 | 1 | i | 39 | Kilen.................. |
| 73 | 73 | 15 |
99 | 1 | ett | 73 | Kårtorp ............. |
| 33 | 73 | 20 |
99 | 1 | ett | 39 | Törebodan.......... |
| 39 | 79 | 32 |
tunnor
39
99
79
99
Den 28 november 1878 förordnade kammarkollegium, att dessa anslagna
tiondebelopp skulle indragas till statsverket mot ersättning till tiondetagaren,
men undantogs dervid hemmanens egen rånte- och tiondespanmål, som på grund
deraf fortfarande upptages såsom anordnad till ett belopp af 168 kronor 40
öre, på sätt bifogade Tab. C. närmare utvisar. Dessa frinjutna grundskattebelopp
utgöra åtminstone hufvudsakligen ersättning för jord, som staten tagit
i anspråk från sagda hemman. Detta är deremot icke fallet med den likaledes
bland friheter på grund af jordförluster genom kanal- och väganläggningar
upptagna anordningen 86 kronor 38 öre å skattehemmanet n:o 2 ett
mantal Malöga Helgesgården i Tunhems socken af Väne fögderi och Elfsborgs
län. Beträffande de skattehemman, som i anledning af Trollhätte kanalanläggning
mistade egor, förordnade Kongl. Maj:t den 23 mars 1768, att innehafvama
skulle åtnjuta i ersättning dels ett efter årlig markegång bestämdt
belopp i penningar, motsvarande så stor del af hemmanets ränta, som vid skedd
skattläggning funnits belöpa sig å den af vatten förderfvade egorymden, dels,
då detta allenast vore en ränteersättning och således icke kunde anses såsom
ersättning för den jord egarne af skattehemmanen förlorat, ett kapital beräknadt
efter viss procent af den föreslagna räntan. Den 29 november 1826
bestämdes, att förstnämnda ersättning skulle tillhandahållas vederbörande genom
afkortning å hemmanens egna räntor, för så vidt de voro kronan behållna,
och är i anledning deraf å hemmanet n:o 2 Malöga Helgesgården 86 kronor
38 öre egaren anordnad grundskatt, som, på sätt ofvan anförts, ej utgör ersättning
för någon från hemmanet tagen jord utan egentligen endast en nedsättning
eller förmedling i hemmanets grundskatt, motsvarande räntan å den
genom kanalanläggningen förderfvade marken.
Embetsverken, som ej ansett sig i detta sammanhang böra ingå i bedömande
af frågan, huruvida, med anledning af den beslutade grundskatteafskritningen,
egarne till berörda hemman böra, på sätt skatteregleringskomitén
föreslagit, erhålla någon ersättning för den frinjutna grundskatten, hafva icke
20 Inkomstberäkningen: Kannnarkollegii och Statskontorets yttrande.
funnit hinder i något afseende mota att år 1895 utesluta densamma urjordeböcker
ocli räkenskaper."
Uti hvad herr referenten sålunda anfört instämde herr generaldirektören
Anderson; och skulle protokollsutdrag, innefattande deras särskilda mening,
bifogas det underdåniga utlåtandet. Som ofvan.
In fidem
T. Sternhoff.
Itc j
M
i
l
♦
Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande. • 21
Tab. A.
Förteckning öfver år 1892 ännu icke indragna militieboställen jemte uppgift å
desanunas anordnade och behållna grundskatt.
Län. | Härad. . - • | Socken. | Hemman. | Man- tal. | Anordnad! belopp. | Kronan behållet belopp. | Aii teckningar. | ||
Kristianstads | Södra Åsbo | Höija | Sergeantbostället |
| 17:97 |
| 17:iö | Käntan anordnad | |
|
|
| och 18 | Vs |
| häfvare vid Skånska | |||
|
|
|
|
|
|
|
| husarregementet. | |
a | Järrestads | Borrby | Ryttmästarebostäl-let Borrby n:o 62 | 374 | H \ t 62: 42 |
|
|
|
|
ij ’. y | 1 |
| med lägenheterna | 0: 05 |
| _ |
|
| |
| |||||||||
, Of |
|
| Borrby n:o 16 |
| 0: os |
| 0: 20 |
|
|
. |
|
| Borrby n:o 27 |
| 0: 05 |
| 0: 20 |
|
|
<> f |
|
| Bon’by n:o 28 |
| Öl 05 | 05 | 0: 20 | tf | Käntan anordnad |
■! i r |
|
| Borrby n:o 29 |
| 0: 05 |
| 0: 20 | häfvare vid Skånska | |
|
| Borrby n:o 31 |
| 0: os | 8 | 0: 20 | 8 | dragonregementet. | |
|
|
| Borrby n:o 32 |
| 0: 05 |
| 0: 20 |
|
|
|
|
| Borrby n:o 52 |
| 0: 16 |
| 0: 40 |
|
|
|
|
| Borrby mo 53 |
| 0: os |
| 0: 20 |
|
|
|
|
| Borrby n:o 54 |
| 0: 75 |
| 0: 20 |
|
|
|
|
| Borrby n:o 63 |
| 0: so |
| — |
|
|
Malmöhus | Skytts | Gylle | Sergeantbostället | v. | 13: oo |
| 3: io |
| Räntan anordnad |
|
|
|
|
|
| vederbörande boställs-hafvare vid Skånska | |||
|
|
| |||||||
|
|
| |||||||
>> | Frosta | Espinge | Sergeantboställena | 1 / | 9: oo | bo | 9: oi | bo | Räntan anordnad |
|
|
| Espinge n:o 12 | Vs | 9: oo | CO *.* | 7:47 | r> | vederbörande boställs-hafvare vid Skånska |
|
|
| Espinge n:o 17 | V 3 | 10: oo | s | 11: os | SJ | dragonregementet. |
Kronobergs | Allbo | Skatelöf | Mönsterskrifvare- |
|
|
|
|
| |
|
| bostället Torp |
|
|
|
|
| Räntan anordnad | |
|
|
| Brogård n:o 4 | 7« | 35: ss |
| 20: ii |
| vederbörande boställs-hafvare vid Kronobergs |
Skaraborgs | Södra Vadsbo | Locketorp | Mönsterskrifvare- |
|
|
|
|
|
|
|
| bostället Locketorp | Vs | 74: oo |
| 12: is |
| Räntan anordnad | |
| |||||||||
|
|
| Summa | 67/s | 232:58 | 82:07 |
|
|
22 Inkomstberäkningen: Kammai kollega och Statskontorets yttrande.
Tab. B.
Biskopslöneregleringsfonden anordnad grundskatt af åtskilliga hemman i
Lunds och Störa Råby socknar af Torna härad och Malmöhus län.
Socken. | Namn. | N:o. | Mantal. | Anordnad grundskatt. | |
Lunds ................ | Ö. Torn ........................................... | 3 | 7, 1 / | 15 |
|
Ibm ................................................... | 14 | 7 | 50 | ||
St Rå.hv | St. Råhy .............................................. | 7 | 4 i/ | 6 | 50 |
| Tlrm ....................................... | 8 | 4 w | 10 | |
| Thm | 11 | '' 3 | 10 |
|
| Ihm ........................................................ | 13 | 3 7, »/ '' 3 | 10 |
|
| Ibm .............. |
| 15 | 10 |
|
|
| Tillsammans | —I — | 69 |
|
Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande. 23
Tab. C.
Frinjuten grundskatt i anledning af jordförluster m. m. genom Göta
kanals anläggning:
N:o 2 ett mantal Stora Lefsäng i Fredsbergs socken...... 19 kronor 33 öre
N:ria 1—4 Borreboda, hvartdera ett mantal, jemte n:o 1 */
mantal Rotkilen i Björkängs socken ............... 83 „ 55 „
N:o 1 ett mantal Börstorp „ „ „ 21 „ 2 9 „
N:o 1 »/, „ Kilen „ „ „ 8 „ 19 „
N:o 1 ett „ Kåstorp „ „ „ 19 „ 6 6 „
N:o 1 ett „ Törebodan „ „ „ 16 „ 38 „
Summa 168 kronor 4 0 öre.
1892 års statsreglering
m. vi.
24
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
v:i ci ;• ''ii.''In-. ... ^nrkifiu; i
! •; ,.,s jehu''-] 1 pSifepH Ra L Ut K
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott (len 13
januari 1894.
vi ............* •• <rc>,;,ri v noiiåå
; i . .. i
Närvarande:
;r. - r f) i. !■ r''\\<
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,
o ''
friherre äkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam,
friherre Rappe,
Ciiristerson.
P I
8 K
f>lö <5 i *H»i
Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen
anhöll att få underställa Kongl. Maj:ts ompröfvande de delar af statsregleringen
vid nu instundaude riksdag, som rörde beräkningen af
statsverkets tillgångar för de behof, hvilka vid ifrågavarande statsreglering
borde fyllas, dervid departementschefen, efter att hafva anmält
statskontorets den 6 december nästlidet år afgifna berättelse om statsverkets
tillstånd och förvaltning, hvilken berättelse finnes detta protokoll
bilagd under litt. A., vidare yttrade:
Beträffande resultatet af 1892 års statsreglering har statskontoret
i underdånig skrifvelse den 28 juli nästlidet år anmält, att å statsverkets
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 25
inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppkommit en netto
brist af ............................................................................... kronor 783,270: 29
hvarifrån dock borde afräknas odisponerade behållningar
å en del extra statsanslag, enligt särskilda
nådiga föreskrifter,....................................... „ 136,803:61
så att bristen på det hela uppginge till.................... kronor 646,466: 68.
I samma skrifvelse omförmälde statskontoret vidare, beträffande
förhållandet med den uti rikshufvudboken under benämning af »fonden
för reserverade medel» upplagda särskilda räkningen öfver öfverskott
och brister i statsregleringarne, att behållningen å denna fond enligt
1891 års riksbokslut utgjorde ...... kronor 13,013,643: 67
hvartill komme:
dels enligt nådiga brefvet den 13 januari
1892 till statsverket öfverlemnad andel
af den vid 1890 års slut befintliga
svenska behållningen i kabinetts
kassan
..................... kronor 35,037:51
samt dels af myntverkets
behållning för
år 1892, enligt nådiga
brefvet den 5
maJ 1882> .............. 97,00fr---_ 132,037:51 13,145,681: 18;
att om derifrån afräknades den på 1892
års riksstat af denna behållning uppförda
anvisning af........................................ kronor 5,887,000: —
och ofvannämnda nettobrist i samma års
statsreglering ............................................... 646,466:68 6,533,466: 6 8
uppkomme det belopp af ......................................... kronor 6,612,214: 50
hvartill, enligt 1892 års rikshufvudbok, behållningen å nyssnämnda
särskilda räkning vid samma års slut uppginge; samt att af denna
behållning, hvaraf vore disponerade enligt 1893 års riksstat 5,818,000
kronor och enligt 1894 års riksstat 53,453 kronor 43 öre, alltså återstode
att disponera en summa af 740,761 kronor 7 öre.
Beträffande statsrogleringen för år 1893 hafva, så vidt hittills
kan vara kändt eller beräknelig!, följande öfverskott och brister uppstått:
Bih. till liiksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 4
189S dra
statsreglering.
26
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
Öfverskott.
Kronor.
Jernyägstrafikmedlen, beräknade till 6,500,000
kronor, hafva influtit med 6,700,000 kronor 200,000
Skogsmedel äro beräknade till 2,500,000 kronor
och hafva, enligt meddelande från domänstyrelsen,
för år 1893 influtit med 2,878,460
kronor 91 öre, hvadan öfverskott uppkommit
till belopp af....................................................... 378,460
Extra uppbörd. Till följd af influten ersättning
för en till Stockholms stad afträdd del af
myntverkets tomt kan antagas, att å denna
inkomsttitel uppkommit ett öfverskott af
omkring ................................................................ 100,000
Tullmedel. Enligt uppgift från generaltullstyrel
sen hafva tullmedlen,beräknade 111^37,500,000
kronor, under år 1893 belöpt sig till endast
37,108,523 kronor 16 öre, hvadan uppstått
en brist af ...........................................................
Bevillning saf gifter för särskilda förmåner och
rättigheter, beräknade till 500,000 kronor,
belöpte sig år 1892 till 529,841 kronor och!
torde således med fästadt afseende å den
vid 1892 års riksdag beslutade förhöjning!
från 3 till 5 kronor i bevillningen af bank-j
bolag med sedelutgifningsrätt, kunna antagas
lemna ett öfverskott af omkring .................. 120,000
Bränvinstillverkningsskatten, beräknad till
13,700,000 kronor, har, enligt uppgift från
finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå,
influtit med 15,736,100 kronor 20 öre.
Efter afdrag för medgifven restitution för
denatureradt bränvin, hvilken restitution
under år 1893, enligt uppgift från samma
byrå, torde få antagas hafva uppgått till
omkring 600,000 kronor, skulle behållna
Brist.
Kronor.
91
391,476
84
Transport! 798,460
91
391,476
84
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
27
| Öfverskott | Brist. | ||
Kronor. | Kronor. | |||
Transport inkomsten utgöra 15,136,100 kronor 20 öre, | 798,460 | 91 | 391,476 | 84 |
1,436,100 | 2 0 |
|
| |
Hvitbetssockertillverkningsafgift, beräknad till |
|
| . -: i:: / |
|
918,927 | 22 | • |
| |
Bevillning af fast egendom samt af inkomst, upp-tagen i riksstaten och i tillägget till rikssta-ten med tillhopa 4,860,000 kronor, kan, med | ||||
år, antagas lemna ett öfverskott af omkring | 150,000 | — |
|
|
!Enligt uppgift af myntdirektören torde stats- |
|
| • e |
|
verket tillflyta af myntverkets vinst för år |
|
|
|
|
1893 ...................................................................... | 20,000 | — | f,f>\ , |
|
1 öfrigt å en del inkomsttitlar uppkommande | - |
|
|
|
öfverskott kunna antagas ungefärligen mot- |
| > |
|
|
svara de brister, som å andra inkomsttitlar |
| * • |
|
|
uppstå. |
|
|
|
|
Summa eller öfverskott......................................... kronor | 3,323,488,3 3 | 391,476 | 84 |
öfverstigande bristen ..................... „ 391,476: 84
med...................................................... kronor 2,932,011:49
eller i jemnadt tal.......................... „ 2,932,000: —
Enligt rikshufvudboken för år 1892 utgjorde besparingarne och
bristerna å samma års förslagsanslag:
brister: anvisning i kontant........... kronor 3,040,069: 24
indelning och dermed jemförlig
anvisning ................. „ 219: 98 3,040,289: 2 2
besparingar: anvisning i kontant kronor 368,720: 0 7
indelning och dermed
jemförlig anvisning.„__164,198: 80 532,918: 87
hvadan nettobristen å förslagsanslagen belöpte sig till kronor 2,507,370: 35.
28 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
Vid 1892 års riksdag blef åttonde hufvudtitelns förslagsanslag
till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor förhöjdt med
200.000 kronor, men då utgifterna å detta anslag år 1893 med omkring
40.000 kronor öfverstigit utgiftssumman för år 1892, samt dels anslaget
till riksdags- och revisionskostnader, räntor och afbetalningar å statsskulden
in. in., hvarå år 1892 uppstod en besparing af 53,379 kronor
44 öre, år 1893 öfverskridits med omkring 800,000 kronor, dels bristerna
å en del förslagsanslag under riksstatens fjerde hufvudtitel,
oaktadt de i anslagen, i följd åt ökadt antal öfningsdagar, vidtagna förhöjningar,
måste med afseende å förhållandena under föregående år
antagas komma att öfverstiga bristerna för 1892, och dels å åttonde
hufvudtitelns anslag till hospitals underhåll kan antagas hafva uppstått
en brist af närmare 200,000 kronor, i stället för att derå under 1892
uppstod besparing med öfver 12,000 kronor, torde nettobristen i 1893
års förslagsanslag icke kunna beräknas till lägre
belopp än......................................................................... kronor 3,500,000: —
Då öfverskottet å inkomsterna för år 1893
beräknats till.................................................................... „ 2,932,000: —
skulle alltså bristen i 1893 års statsreglering
blifva omkring............................................................. kronor 568,000: —
hvilket resultat naturligtvis likväl endast får betraktas som approximativt.
Jag har förut omförnoält, att å föregående statsregleringar finnes
en odisponerad behållning af .........................;........... kronor 740,761: 07
Om härifrån dragés den beräknade bristen å
1893 års statsreglering ................................................. ,, 568,000: —
äro alltså af föregående års öfverskott för en blifvande
statsreglering att disponera .................... kronor 172,761: 07;
och hemställer jag, att detta belopp måtte få under benämning öfverskott
å statsregleringarne för föregående år tagas i beräkning-för 1895
års statsreglering, dervid summan torde få jemnas till 172,000 kronor.
Såsom af förestående redogörelse för det antagliga resultatet af
1893 års statsreglering framgår, har å förslagsanslagen för samma år
beräknats uppstå en nettobrist af omkring 3,500,000 kronor. Jag har
flere gånger tillförene framhållit, hurusom den årligen återkommande
bristen å förslagsanslagen är en för en sund statshushållning synnerligen
menlig faktor, och det betydliga belopp, hvartill denna brist för
nästlidet år uppgått, gifver ökad bekräftelse åt denna, visserligen i och
för sig påtagliga sanning. I fråga om bristen å förslagsanslagen bör
jag likväl erinra derom, att sistlidne Riksdag på Eders Kongl. Maj:ts
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 29
framställning vidtog förhöjningar med sammanlagdt omkring 700,000
kronor i beloppet af åtskilliga förslagsanslag, ehuru dessa förhöjningar
naturligtvis först i 1894 års statsreglering kunna verka till minskande
af bristen å hithörande anslag. Efter anstäld jemförelse mellan de för
nästa statsregleringsperiod erforderliga utgifter och påräkneliga tillgångar
var det min afsigt att underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning
förslag till höjning med ungefärligen enahanda belopp af förslagsanslag
jemväl i 1895 års riksstat, men denna min afsigt blef omintetgjord
derigenom, att, enligt ett mig den 8 i denna månad tillhandakommet
meddelande från riksgäldskontor, å de i nästlidet års riksstat för utgifter
från riksgäldskontor förslagsvis anvisade medel uppkommit en
brist af i det närmaste 800,000 kronor, som icke kunnat förutses, då
fullmäktige i riksgäldskontoret den 15 sistlidne december till mig öfverlemnade
förslagsberäkning öfver kontorets sannolika ställning, bland
annat, vid 1893 års slut och följaktligen ej heller blifvit upptagen i
sagda beräkning. Nämnda brist, som till väsentlig del härrört deraf,
att förfallna kapital- och ränteinbetalningar å lån till enskilda jernvägsbolag
uteblifvit, är inberäknad i den här ofvan till 3,500,000 kronor
upptagna bristen å 1893 års förslagsanslag. Om således härigenom
den för höjningen i förslagsanslagen påräknade tillgången försvunnit,
skulle väl ändock budgeten för år 1895 kunna sägas erbjuda utväg
till förhöjning af ett antal förslagsanslag. Inkomsttiteln bränvinstillverkningsskatt,
som i innevarande års riksstat är upptagen med
13,700,000 kronor och i statskontorets inkomstberättelse för år 1895 beräknats
till förhöjdt belopp af 14,000,000 kronor, har nemligen under åren 1891,
1892 och 1893 influtit med resp. 14,420,582 kronor, 14,538,088 kronor och
15,136,100 kronor och borde derföre utan.större betänklighet kunna i
riksstaten upptagas till något högre belopp än det af statskontoret
föreslagna. Då emellertid ett eventuel öfverskott på det beräknade
inkomstbeloppet skulle till förebyggande eller minskande af brist i 1895
års statsreglering utöfva alldeles samma verkan som en motsvarande
höjning i beloppet af förslagsanslagen, torde, särskildt med fästadt afseende
på de betydliga vexlingar, sagda inkomsttitel enligt erfarenhetens
vittnesbörd är underkastad, öfvervägande skäl tala för att icke
anlita denna utväg till förhöjning af förslagsanslagen.
Vidkommande beräkningen af statsverkets inkomster för år 1895
och dervid först de ordinarie inkomsterna erinrar jag, hvad grundskatten
beträffar, derom, att Eders Kong!. Maj:t vid föredragning den 8 innevarande
månad af kammarkollegii och statskontorets underdåniga skrifvelse
den 1 december 1893 angående uteslutande ur riksstaten af vissa
Ordinarie
inkomster.
Grundskatt.
Tillfälliga
rotevakansaf
gifter»
Telegraf medel
3Q Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
frinjutna grundskattebelopp beslutit, att samtliga af sagda embetsverk
till uteslutande ur riksstaten föreslagna belopp af friheter, 3,960 kronor,
borde från och med år 1895 ur riksstaten uteslutas och att såsom följd
deraf den i riksstaten beräknade inkomst af grundskatt skulle minskas
med motsvarande belopp, eller, efter afdrag af föreslagen höjning i
anslaget till städers friheter, med 3,926 kronor. Grundskatten har af
statskontoret i dess inkomstberättelse för år 1895 beräknats till 2,373,000
kronor. Minskas detta belopp med nyssnämnda summa af 3,926 kronor,
utgör återstoden i jemnt tusental kronor 2,369,000, med hvilket belopp
jag hemställer, att inkomsttiteln grundskatt må i riksstaten för år
1895 upptagas.
I sammanhang med beräkning åt inkomsttiteln tillfälliga rotevakansafgifter,
vid hvilken beräkning, slutande å ett belopp af 150,000
kronor, jag icke har något att erinra, har statskontoret i sin förenämnda
berättelse på anförda skäl hemstält, att Eders Kong!. Maj:t
täcktes vidtaga erforderliga åtgärder, på det att sådana vakansafgifter
för rusthåll och rotar, som ingå till regementen och korpser vid indelta
armén, må till statsverket indragas och såsom inkomst i riksstaten upptagas
samt de särskilda regementena och korpserna medelst anslag å
riksstaten beredas tillgångar till de kostnader, för hvilkas bestridande
vakansafgifterna nu äro afsedda. Då den utredning, som lärer böra föregå
en åtgärd i det af statskontoret angifna syfte, ankommer på landtförsvarsdepartementet,
hemställer jag, att transsumt af statskontorets skrifvelse
uti ifrågavarande del må få till bemälda departement öfverlemnas.
Beträffande telegrafmedlen har telegrafstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 28 november 1893 anfört, att inkomsten af telegramportomedel,
hvilken för år 1892 på förhand beräknats till 1,350,000 kronor,
enligt den afslutade räkenskapen för samma år uppgick till 1,416,655
kronor 50 öre, hvartill kom ett ytterligare belopp af 38,959 kronor
30 öre under åtskilliga andra inkomsttitlar, såsom registrering af
telegramadresser, hyres- och andra underhållsbidrag från kommuner
och enskilde, ersättning från staten och enskilda jernvägar för begagnande
af telegrafstolpar gemensamt med telegrafverket m. m., så att
hela uppbörden af telegrafmedel för nämnda år uppgick till 1,455,614
kronor 80 öre... Telegramportoinkomsten för år 1893, hvilken likaledes
på förhand blifvit förslagsvis beräknad till 1,350,000 kronor, ansåges
af telegrafstyrelsen, med ledning af redan inkomna räkenskaper för
årets tre första - qvartal och under antagande att telegrafkorrespondensens
omfattning under det löpande fjerde qvartalet icke komme
att förete någon afsevärd förändring i förhållande till motsvarande tid
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 31
af sistlidne år, kunna antagas uppgå till inemot 1,400,000 kronor.
För år 1894 vore samma inkomst förslagsvis beräknad till 1,370,000
kronor, och ehuru affärsförhållandena, synnerligast beträffande sjöfarten,
för närvarande vore både inom och utom landet föga gynnsamma,
syntes likväl tillräckligt skäl icke vara för handen att befara ett ännu
ogynnsammare förhållande år 1895, hvarför telegrafstyrelsen ansåge,
att telegramportoinkomsten borde äfven för detta sistnämnda år kunna
beräknas till 1,370,000 kronor.
Telegrafstyrelsen har vidare erinrat, att styrelsen i sin underdåniga
skrifvelse den 11 november 1892 angående förslag till telegrafverkets
utgiftsstater för år 1894 meddelade, att telefonabonnementsoch
särskilda samtalsafgifter då kunde för sistnämnda år beräknas
sammanlagdt till 1,200,000 kronor. Med ledning af inkomna räkenskaper
och erhållna uppgifter vore styrelsen i tillfälle att upplysa,
att uppbörden af nämnda slags telefonmedel kunde redan för år 1893
beräknas uppgå till omkring 1,250,000 kronor, samt att enahanda slags
inkomst för telegrafverket kunde beräknas uppgå för år 1894 till
1.375.000 kronor och för år 1895 till 1,500,000 kronor.
På grund häraf har telegrafstyrelsen, under förutsättning af bifall
till den af styrelsen föreslagna, för telegraf- och telefonväsendet gemensamma
nya staten, hvilken jag får tillfälle att senare i dag i underdånighet
anmäla, hemstält, att telegrafverkets inkomst af både telegramportoafgifter
samt af telefonabonnements- och särskilda samtalsafgifter
måtte vid uppgörandet af statsregleringen för år 1895 beräknas och under
benämningen telegrafmedel upptagas till belopp af 2,870,000 kronor.
I denna af statskontoret biträdda hemställan anser jag mig böra
instämma.
Jernvägstrafikmedlen, hvilka i riksstaterna för åren 1893 och 1894
beräknats till 6,500,000 kronor, hafva under år 1893 influtit med
6.700.000 kronor. Då sålunda redan nästlidet år å denna inkomsttitel
uppkommit öfverskott och dertill kommer, att jernvägssträckan Luleå—
Gellivara med säkerhet kan antagas komma att under den närmaste
framtiden lemna en icke oväsentligt ökad afkastning, har jernvägsstyrelsen.
ansett nettobehållningen å trafikmedlen för år 1895 kunna
antagas till 7,000,000 kronor. På grund häraf har statskontoret ansett
beräkningen af förevarande inkomsttitel böra i riksstaten för år 1895
höjas till sistnämnda belopp, i hvilken hemställan jag instämmer.
Beträffande öfriga ordinarie inkomster tillstyrker jag, under hänvisning
till statskontorets berättelse, att desamma må i riksstaten
upptagas med af statskontoret föreslagna belopp.
Bevillningarno äro i statskontorets berättelse beräknade till ett
Jernväg*-
trafikmedel.
B ev illningar.
Postmedel.
32 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
sammanlagdt belopp af 70,920,000 kronor. Vid denna beräkning, sådan
den på grund af redan gifna förhållanden blifvit verkstad, finner jag
endast beträffande inkomsttiteln postmedel anledning till erinran.
Postmedlen äro af statskontoret upptagna till det belopp, 8,120,000
kronor, hvartill de blifvit af generalpoststyrelsen i dess underdåniga
skrifvelse den 24 sistlidne november med förslag till postverkets stater
för år 1895 beräknade.
I fråga om beräkningen af postverkets inkomster för år 1895
erinrar generalpoststyrelsen i sagda skrifvelse till en början, att, på
grund åt uppgjorda kalkyler för behandlingen af de ärenden, som ledde
till Eders Kong]. Maj:ts nådiga beslut af den 22 maj 1891 och den 22
juni 1892, hvarigenom nedsättning medgafs i portoafgifterna för korsbandsförsändelsers
lokalbefordran och för inrikes smärre postanvisningseller
postförskottsbelopp, äfvensom med stöd af eu kalkyl beträffande
den inverkan på postuppbörden, en ifrågasatt och önskvärd nedsättning
i det synnerligen höga inhemska paketportot skulle medföra, generalpoststyrelsen
vid uppgörande af förslag till postverkets stater för år
1893 antog, att från den beräknade inkomsten borde för nämnda år,
vid hvars ingång samtliga nedsättningar förutsattes vara genomförda,
afdragas 95,400 kronor, hvarefter såsom beräknad inkomst för år 1893
återstode ett belopp af 7,900,000 kronor.
Af det afdragna beloppet ansågos 53,000 kronor belöpa på paketportot,
omkring 4,400 kronor på lokalkorsbandsportot och återstoden
eller 38,000 kronor på postanvisnings- och postförskottsportot.
Enligt hvad generalpoststyrelsen vidare anför, torde lokalkorsbandsportots
nedsättning icke hafva i någon väsentlig mån minskat
postverkets inkomster, hvaremot just till följd deraf, att antalet lokalkorsband
stigit, arbetet å vissa postanstalter naturligtvis ökats.
Beträffande åter verkan af nedsättningen i portot för inrikes postanvisningar
och postförskott å smärre belopp gör den kortare tids
erfarenhet, som kunnat vinnas efter det nedsättningen med augusti
månad år 1892 trädt i tillämpning, det enligt generalpoststyrelsens
mening sannolikt, att denna nedsättning medfört större minskning i
inkomster, än som på förhand kunnat beräknas.
Postverkets inkomster hade nemligen under åren 1886—1891 utvisat
eu fortgående stegring med i medeltal 250,000 kronor, motsvarande
för hälft år 125,000 kronor och för månad omkring 20,800
kronor. Denna stegring härledde sig från uppbörden vid postanstalterna,
men en jemförelse mellan postanstalternas uppbörd under förra
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 33
hälften af åren 1892 och 1893 visade, att denna uppbörd under första
halfåret 1893 öfversteg uppbörden under motsvarande period år 1892
med i rundt tal allenast 86,700 kronor; och jemförde man postanstalternas
uppbörd under juli månad åren 1892 och 1893, funne man, att
juli månad 1893, då nedsättningen i portot för postanvisningar och
postförskott tillämpades, visade en ökad uppbörd mot juli månad 1892,
då berörda nedsättning ännu icke trädt i kraft, af allenast 3,400 kronor.
En fortsättning af denna jemförelse mellan de följande månaderna af
år 1893, hvilkas resultat vid tiden för aflåtandet af generalpoststyrelsens
statsförslag för år 1895 vore kändt, nemligen augusti, september och
oktober, samt motsvarande månader af år 1892 gåfve vid handen, att,
sedan med augusti månad 1892 nedsättningen i portot för postanvisningar
och postförskott trädt i tillämpning, stegringen i uppbörd åter
närmat sig den ofvan angifva normalsiffran, i det att nemligen stegringen
utgjorde under augusti månad 1893, i förhållande till augusti
månad 1892, ett belopp af 15,900 kronor, under september månad 1893,
i förhållande till motsvarande månad 1892, ett belopp af 20,000 kronor,
men under sistlidne oktober månad, i förhållande till oktober månad
1892, ett belopp af 11,200 kronor; alla dessa belopp beräknade i runda
tal. Härvid vore tillika att märka, att nedsättning i paketportot ännu
icke egt rum.
Uet vore emellertid uppenbart, att en jemförelse mellan så korta
uppbördsperioder icke kunde göra anspråk på att för denna frågas bedömande
anses fullt tillförlitlig och att jemväl andra omständigheter,
som icke ännu kunde angifvas, då någon statistik för posttrafiken under
år 1893 ännu icke förelåge, kunde hafva medverkat till det angifna
resultatet, men de anförda siffrorna syntes generalpoststyrelsen böra
mana till att, för den närmaste tiden och till dess större erfarenhet
vunnits om verkan af de gjorda nedsättningarne i porto, beräkna postuppbörden
lägre, än eljest skulle hafva skett, derest nu anförda kortare
tids erfarenhet icke hade mellankommit.
Af denna anledning hade generalpoststyrelsen antagit, att uppbörden
vid postanstalterna under fjerde qvartalet år 1893 skulle komma
att motsvara samma qvartals uppbörd år 1892, ökad med allenast 12,000
kronor för hvarje af qvartalets tre måuader, och skulle i så fall uppbörden
vid postanstalterna under samma qvartal utgöra kronor 2,042,000: —
Motsvarande uppbörd under de tre föregående
qvartalen år 1893 hade utgjort i rundt tal „ 5,866,200: —
Transport kronor 7,908,200: —
Bill. till Riksd. Brot. 1894. 1 Smil. 1 Afd. '' t»
34 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
Transport kronor 7,908,200: —
Lades dertill postverkets öfriga inkomster,
som under åren 1890—1892 uppgått i medeltal
till omkring .................................................................. „ 21,800: —
skulle postverkets samtliga inkomster för år 1893
antagas komma att belöpa sig till ......................... kronor 7,930,000: —
motsvarande en ökning i förhållande till uppbörden år 1892 af i rundt
tal 142,600 kronor.
Om enahanda ökning finge beräknas i postverkets inkomster för
år 1894, komme dessa att uppgå till ..................... kronor 8,072,600: —
men om derifrån afräknades det belopp................. „ 53,000: —
som ansetts belöpa å den ifrågasatta nedsättningen
i paketportot, återstode såsom inkomst för
år 1894 ett belopp af................................................. kronor 8,019,600: —
Till denna sistnämnda summa skulle, för att beteckna inkomsten
för år 1895, läggas samma belopp som det, hvarmed 1893 års uppbörd
beräknats komma att öfverstiga 1892 års uppbörd, eller 142,600 kronor,
men från den derigenom erhållna summan............ kronor 8,162,200: —
dragas den under året uppkommande minskning,
som nedsättning i paketportot skulle medföra och
som, under förutsättning att det lägre paketportot
redan under någon större del af år 1894 fått
verka till ökning i poströrelsen, syntes kunna
sättas till ........................................................................... „ 42,200: —
då återstoden..................................................................... kronor 8,120,000: —
skulle antagas komma att utgöra postverkets inkomstbelopp för år 1895.
Vid den af generalpoststyrelsen sålunda verkstälda beräkning
har jag ej annat att erinra, än att, då beslut ännu ej fattats om nedsättning
af portot för postpaket, det synes vara för tidigt att låta denna
så väl till tiden för inträdet ovissa som till beloppet ännu obestämda
nedsättning inverka på beräkningen af postverkets inkomster. Jag
anser mig derföre kunna bortse från den af sagda orsak antagna nedgång
i postmedelsinkomsterna och detta så mycket hellre som det synes
mig ganska antagligt, att en nedsättning i det, på sätt generalpoststyrelsen
anfört, synnerligen höga paketportot skulle snart nog uppvägas
af ett i väsentlig mån ökadt anlitande af postverket för detta slag af
försändelser. På grund häraf hemställer jag, att det af generalpoststyrelsen
beräknade beloppet af postverkets inkomster, 8,120,000 kronor,
måtte ökas med den summa, 53,000 kronor, som betecknar den antagna
minskningen i inkomst till följd af nedsättning i paketportot, och att
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 35
således inkomsttiteln postmedel må i riksstaten för år 1895 upptagas
med 8,173,000 kronor.
Summan af statsverkets inkomster enligt förestående beräkning
med tillägg af tillgängligt öfverskott samt riksbankens årsvinst, hvilken,
enligt hvad jag nedan går att anföra, synes mig för år 1895, likasom
för år 1894 egt rum, böra i sin helhet tagas i anspråk för statsregleringen,
skulle alltså uppgå till 94,639,000 kronor. Då summan af
statsverkets utgifter, sådan den framgått vid den förberedande behandlingen
af statsregleringen, uppgår till 101,539,000 kronor, utgör skilnaden
mellan de sålunda angifna inkomst- och utgiftssummorna 6,900,000
krouor, för betäckande af hvilken skilnad medel måste i riksstaten beredas.
Jag erinrar likväl härvid, att å inkomstsidan af innevarande
års riksstat förekommer en inkomsttitel, som saknar motsvarighet
bland de ofvan för år 1895 beräknade inkomsterna, nemligen den till
ett belopp af 4,400,000 kronor upptagna tilläggsbevillningen. Om äfven
denna hade upptagits i beräkningen, skulle alltså det behof, för hvilket
egentligen nya inkomstkällor måste beredas, uppgå till 2,500,000 kronor.
I fråga om arten af det statsbehof, som betecknas af nyssnämnde
summa 6,900,000 kronor, ber jag att få anföra följande.
Enligt 1892 års lagar angående afskrifning af grundskatterna
samt lindring i rustnings- och roteringsbesvären förekommer ej för år
1895 någon ny afskrifniugs- eller lindringsqvot. Den å sagda år belöpande
kostnad för grundskatteafskrifning samt lindring i rustning
och rotering utgör således samma belopp som för år 1894 eller 2,062,600
kronor. Kostnaden för de af 1892 års beslut om en förbättrad härordning
beroende åtgärder för försvarets stärkande, för hvilka medel skola
anvisas i 1895 års riksstat, uppgår åter, med ^beräkning af ökningen
i land!- och sjöbeväringeus dagaflöning, till i rundt tal 3,491,000 kronor.
Tillsammans uppgår således den på år 1895 belöpande kostnaden för
de år 1892 beslutade skattereglerings-och försvarsåtgärderna till i rundt
tal 5,553,600 kronor. Motsvarande belopp i 1894 års riksstat utgör,
likaledes i rundt tal, 4,865,600 kronor. För att finna beloppet af den
hithörande summa, för hvars betäckande medel utöfver de här ofvan för
år 1895 beräknade tillgångarna måste beredas, bör nyssnämnda siffra,
5,553,600 kronor, minskas med det belopp, 660,000 kronor, som beräknats
inflyta genom den i sammanhang med beslutet om grundskatteafskrifningen
vidtagna höjning af jordbruksfastighetsbevillningen från 3 till 6 öre
för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet. Den ännu obetäckta andelen
af 1895 års kostnader för skattelindringen och den förbättrade härord
-
36 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
ningen kommer då att utgöra 4,893,600 kronor, detta belopp i 1894
års riksstat motsvaradt af en summa af 4,205,600 kronor.
Jag tillåter mig erinra derom, att, då Eders Kongl. Majt beslöt
att, i sammanhang med förslag till förbättrad härordning, förelägga
1892 års urtima Riksdag förslag om afskrifning af grundskatterna samt
lindring i rustnings- och roteringsbesvären, Eders Kong]. Maj:t behagade
godkänna den af statsrådets samtliga ledamöter biträdda mening,
att de nuvarande grundskatterna borde ersättas och medel till lindringar
i rustuings- och roteringsbesvären anskaffas, icke genom indirekta
konsumtionsskatter, utan genom direkta och förmögenhetsskatter. I
fråga om de skatteslag, hvilka syntes i sådant hänseende böra tillitas,
anförde jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 14 oktober 1892
såsom företrädesvis lämpliga — förutom den sedermera vidtagna höjningen
i jordbruksfastighetsbevillningen från 3 till 6 öre för hvarje
fulla 100 kronor af taxeringsvärdet — särskild fastighetsskatt, bestämd
till visst per mille af taxeringsvärdet, särskild inkomstskatt att utgå
med vissa procent af de debiterade bevillningsafgifterna för inkomst af
kapital och arbete, arfsskatt samt ökad stämpelskatt; och nämnde jag,
att bland dessa skatteslag de särskilda fastighets- och inkomstskatterna
syntes mig böra i första rummet tagas i anspråk. I sammanhang med
mitt yttrande rörande sist omförmälda skatter anförde jag vidare åtskilliga
skäl, hvilka enligt min åsigt påkallade en revision af bevillningsförordningens
bestämmelser i syfte dels att åvägabringa en mera
likformig tillämpning af desamma, dels att med beskattning på ett
verksammare sätt, än för närvarande eger rum, träffa vissa inkomstarter.
Beträffande frågan, med hvilka tillgångar kostnaden för de föreslagna
försvarsförbättringarne skulle täckas, anförde jag, att enahanda
anledning icke förelåge att ingå i en närmare utredning, som förekommit
i fråga om det af grundskatteafskrifningen samt lindringen i
rustnings- och roteringsbesvären föranledda statsbehofvet, men framhöll
dock, att bland de flera utvägar, som kunde ifrågasättas och af mig
angåfvos, beskattning på maltdrycker samt ökning af statsverkets andel
i riksbankens vinst borde i första rummet ifrågakomma.
I underdånig skrifvelse af den 27 november 1892 förklarade sig
Riksdagen anse det fullt rigtigt samt med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
att de nuvarande grundskatterna ersattes och medel
till lindringar i rustnings- och roteringsbesvären anskaffades, icke genom
indirekta konsumtionsskatter, utan genom direkta och förmögenhetsskatter.
I öfverensstämmelse med den uppfattning, som låg till grund
för hela den för Riksdagen framlagda finansplanen, ansåg Riksdagen
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 37
vidare särskilda, utan samband med kommunalbeskattningen anordnade,
men i förhållande till hvarandra väl och rättvist afpassade skatter å
inkomst och fastighet vara de skattearter, som, samtidigt ålagda och
likformigt ökade, för nu afsedda ändamål i främsta rummet borde komma
i fråga; och anslöt sig Riksdagen derjemte i allo till hvad jag i mitt
yttrande om denna höjda beskattning anfört om önskvärdheten att från
densamma i möjligaste mån skona de lägst beskattade inkomstkategorierna.
I sammanhang härmed uttalade Riksdagen såsom sin åsigt, att
det starkare anlitande af den direkta beskattningen för statsbehofvens
täckande, som enligt den framlagda finansplanen skulle komma att ega
rum, oeftergiflig^ förutsatte en i''evision af bevillningsförordningens bestämmelser
i syfte så väl att i allmänhet öka deras effektivitet som
ock att, på sätt i statsrådsprotokollet antydts, åvägabringa en mera likformig
tillämpning af förordningen samt särskilt med beskattning på ett
verksammare sätt, än för närvarande egde rum, träffa vissa inkomstarter.
Hvad kostnaderna för de beslutade försvarsförbättringarne vidkom,
hade Riksdagen, med hänsyn så väl till den nuvarande i vårt
skattesystem rådande relationen mellan direkta och indirekta skatter,
äfven om beskattningen för kommunala ändamål härvid toges med i
beräkningen, som ock till arten och beskaffenheten af de förbrukningsartiklar,
hvilka nu i en eller annan form vore underkastade beskattning,
ansett önskvärdt, att åtminstone till en början de af försvarsfrågans
lösning orsakade utgifterna för försvaret icke täcktes genom
nya skatter på allmänna förbrukningsartiklar. Allt efter som för tillgodoseende
af nu ifrågavarande statsbehof nya skatter behöfde upptagas,
antoges väl konsumtionsskatter i en eller annan form icke kunna
undvikas, men Riksdagen ansåge dock, att direkta och förmögenhetsskatter
för detta ändamål, i den mån sådant lämpligen ske kunde,
jemväl borde anlitas.
Då vid 1893 års Riksdag till afgörande förekom frågan, under
hvilken form de för år 1894 i följd af försvars- och skattefrågornas
lösning behöfliga nya skattemedel borde upptagas, hade, på grund af
den korta tid, som förflutit efter det besluten i dessa frågor fattades, den
för utarbetande af förslag rörande de ifrågasatta nya skattearterna erforderliga
utredningen ännu icke hunnit försiggå. Med fasthållande å
ena sidan af den grundsats, att grundskatterna borde ersättas och medel
till lindring i rustnings- och roteringsbesvären anskaffas genom direkt
beskattning, hvilken jemväl enligt den af 1892 års urtima Riksdag uttryckta
önskan ansågs böra tillitas för bestridande åt de i 1894 års budget
förekommande utgifter för försvarsfrågans lösning, och med tagen hän
-
38 Inkomstberäkning-en: statsrådsprotokollet.
syn å andra sidan till det sakförhållande, att de skatter, hvilka enligt
den för urtima Riksdagen framlagda, af Riksdagen i väsentliga delar biträdda
finansplanen skulle för sagda ändamål användas, icke redan för
då förestående statsregleringsperiod vore färdiga att tagas i anspråk,
föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen att för sagda period anlita den
provisoriska form af direkt beskattning, som redan af Riksdagen användts
för fyllande af motsvararande statsbehof för år 1893, eller en
särskild tilläggsbevillning. Detta blef ock Riksdagens beslut, i följd
hvaraf i riksstaten för år 1894 upptogs en tilläggsbevillning af 4,400,000
kronor.
Ställningen är nu så till vida förändrad, att rörande vissa af de
skattearter, hvilka blifvit ifrågasatta att anlitas för fyllande af de nya
statsbehofven, en utredning föreligger, hvilken icke förefanns, då 1893
års Riksdag hade att fatta beslut i ämnet. Sedan Eders Kongl. Maj:t
den 19 maj sistlidet år bemyndigat mig att för beredande af föreliggande
frågor angående förändringar i skatteväsendet, såsom frågorna
om utvidgning af arfsbeskattningen, om utsträckt tillämpning af stämpelbeskattningen
samt om revision af förordningen angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst jemte dermed sammanhängande ämnen,
tillkalla de personer, hvilkas biträde jag för beredningen af omförmälda
frågor funne nödigt anlita, samt dervid tillika förklarat, att
vid nämnda beredning, hvilken skulle ega rum enligt de närmare föreskrifter
jag egde meddela, hänsyn borde tagas till de uttalanden, som
innefattades i mina anföranden till statsrådsprotokollet den 13 januari
och den 14 oktober 1892 samt i Riksdagens underdåniga skrifvelse
den 27 november samma år äfvensom till hvad i öfrigt vid hithörande
frågors behandling inom Riksdagen förekommit, uppdrog jag den 24
maj nästlidet år åt vissa personer att deltaga i beredningen af omförmälda
frågor. De sålunda tillkallade komiterade, hvilka, jemlikt min
föreskrift, till en början företogo frågorna om utvidgning af arfsskatten
och utsträckt tillämpning af stämpelbeskattningen, afgåfvo den 27 oktober
1893 betänkande rörande dessa frågor, innefattande förslag till ny
förordning angående stämpelafgiften jemte vissa dermed sammanhängande
författningar af civillags natur. Rörande sistnämnda författningar
har högsta domstolen inkommit med infordradt utlåtande. Förslaget
till stämpelförordniug åter är remitteradt till kammarrätten och
statskontoret, hvilkas utlåtande ännu icke afgifvits, men snarligen torde
vara att förvänta.
Afsedt är, att frågan om revision af bevillningsförordningen inom
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 39
den närmaste tiden skall företagas till behandling i enahanda ordning
som nyssnämnda frågor.
Hvad maltskatten angår, föreligger nu, efter föregående komitébehandling,
ett förslag till författning om beskattning af maltdrycker
med iakttagande, att svagdricka undantages från beskattningen, hvilket
förslag utarbetats med ledning af komitéförslaget samt deröfver af
öfverståthållareembetet och läusstyrelserna afgifna utlåtanden.
Jag har förut anfört, att i den nu föreliggande statsreglering^!
medel, utöfver de förut af mig beräknade, måste beredas för fyllande
af ett statsbehof af 6,900,000 kronor. Af detta statsbehof belöper,
enligt hvad jag likaledes nämnt, ett belopp af omkring 4,893,600 kronor
å kostnader för genomförande af de år 1892 beslutade skattelindringar
samt åtgärder för en förbättrad härordning, medan återstoden, omkring
2,006,400 kronor, härrör af andra statsutgifter, hufvudsakligen sådana,
som ansetts oundgängligen nödiga för försvarets stärkande. De statsinkomster,
som synas kunna ifrågakomma att anlitas för de nu ifrågavarande
statsbehofvens fjällande, äro, såsom af det anförda lärer framgå,
tilläggsbevillning — under afvaktan på genomförandet af den såsom
oundgänglig erkända revisionen af bevillningsförordningen — samt
vidare utvidgad arfsskatt och i öfrigt utsträckt stämpelskatt, beräknade
enligt det upprättade förslaget att ingå med resp. 1,000,000 och 1,500,000
kronor, samt maltskatt, beräknad att lemna en inkomst af omkring
2,500,000 kronor.
Att en del af det nya statsbehofvet bör betäckas genom tilläggsbevillning,
lärer väl icke kunna vara tvifvel underkastadt. Då emellertid,
enligt den för 1892 års urtima Riksdag framlagda och af Riksdagen
i väsentliga delar godkända finansplanen, den ökade beskattning å
fastighet och inkomst, som tilläggsbevillningeu innebär, påräknades
såsom tillgång att möta den nedgång i statsinkomst, som den beslutade
skattelindringen skulle medföra, och denna skattelindring äunu icke
fortskridit längre, än att densamma, efter afdrag af ökningen i jordbruksfastighetsbevillningen,
i 1895 års budget betecknas af en summa utaf
1,402,600 kronor, kunde det visserligen med skäl ifrågasättas, huruvida
icke den i 1894 års riksstat med 4,400,000 kronor upptagna tillläggsbevillningen
borde nedsättas åtminstone till hälften och den sålunda
bortfallande hälften ersättas med den i den för 1892 års Riksdag
framlagda finansplan särskildt såsom tillgång för bestridande af de
ökade kostnaderna för den förbättrade härordningen påräknade maltskatten,
för hvars införande numera föreligger ett fullständigt ut
-
40 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
arbetadt förslag, hvilket ännu icke var fallet, då 1893 års Riksdag
åtog sig den nyssnämnda tilläggsbevillningen. Men då Riksdagen i
sin underdåniga skrifvelse den 27 november 1892 uttryckligen betonat
såsom önskvärd!, att åtminstone till en början de af försvarsfrågans
lösning orsakade utgifterna för försvaret icke täcktes genom nya skatter
på allmänna förbrukningsartiklar, lärer Eders Kongl. Maj:t finna med
denna Riksdagens önskan mest öfverensstämmande, att med införande
af maltdrycksbeskattningen anstår äfven öfver nästa statsregleringsperiod
och att i dess ställe tilläggsbevillning uppföres i budgeten med
samma summa som i 1894 års riksstat eller 4,400,000 konor.
Jag har vid så många föregående tillfällen framhållit, hurusom
de ännu hos oss föga utvecklade skatteformerna arfsskatt och annan
stämpelskatt enligt min åsigt hörde till dem, hvilka vid förefallande
behof af nya statsinkomster borde bland de främsta anlitas, att jag nu
icke anser mig behöfva ånyo upprepa de skäl, hvarpå jag stöder denna
min åsigt, helst jag inom kort torde få tillfälle att till ämnet återkomma.
Då utöfver det statsbehof för år 1895, som skulle täckas
genom tilläggsbevillningen, återstår att fylla ett belopp af 2,500,000
kronor, hyser jag ingen tvekan att förorda, att för ändamålet må
tagas i anspråk de nyssnämnda skatteformerna, hvilka i den utsträckning,
hvari deras anlitande blifvit af förut omförmälda komiterade
föreslaget, beräknats lemna en ökad statsinkomst, motsvarande nyssnämnda
belopp, eller 2,500,000 kronor. Komitéförslaget har visserligen
ännu icke slutligen genomgått den erforderliga förberedande behandlingen,
men då jag med visshet antager, att denna, hvilken inom kort torde
vara afslutad, icke kommer att leda till en nedsättning af det beräknade
inkomstbeloppet, hemställer jag, under förutsättning att Eders Kongl.
Maj:t gillar de af mig nu uttalade åsigter och med erinran att den
föreslagna arfsskatten är afsedd att utgå under formen af stämpelafgift
för vissa handlingar, att beräkningen af inkomsttiteln stämpelmedel, af
statskontoret beräknad till 3,500,000 kronor, må i riksstaten för år 1895
upptagas med ett till 0,000,000 kronor förhöjdt belopp.
Hvad härefter angår sättet för utgörande af den erforderliga tillläggsbevillningen,
erinrar jag, att, då 1892 års urtima Riksdag åtog sig
en tilläggsbevillning af 30 procent för år 1893, Riksdagen i tillämpning
af den af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen i fråga om utsträckning af
beskattningen å inkomst och fastighet samstämmigt biträdda grundsats,
att de lägst taxerade inkomstkategorierna borde i möjligaste mån skonas,
beslöt, att från tilläggsbevillniDgens utgörande skulle befrias de, hvilka
för inkomst vore taxerade till belopp understigande 800 kronor. Den
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 41
tilläggsbevillning, om hvars åtagande Eders Kong!. Maj:t till 1893 års
Riksdag aflat framställning, var afsedd att i regeln utgå med 1 krona
för hvarje bevillningskrona af 1894 års bevillning af fast egendom
samt af inkomst. Då med afseende å det icke oväsentligt högre
belopp, hvarmed tilläggsbevillningen skulle utgå, lindringen syntes böra
något utsträckas utöfver den vid tilläggsbevillningen för år 1893 faststälda
gräns, föreslog Eders Kongl. Maj:t, att i sådant afseende fullständig
befrielse måtte medgifvas dem, hvilka för inkomst vore taxerade
till belopp understigande 1,200 kronor, medan för inkomst uppgående
till 1,200 kronor, men understigande 1,800 kronor, endast skulle utgöras
half tilläggsbevillning eller 50 öre för bevillningskrona. Med
ledning af upprättadt sammandrag öfver 1891 års bevillning af fast
egendom samt af inkomst beräknades en på antydt sätt bestämd
tilläggsbevillning komma att inflyta med 4,400,000 kronor.
Detta Eders Kongl. Maj:ts förslag vann emellertid icke i oförändradt
skick Riksdagens bifall. Riksdagen åtog sig väl en tilläggsbevillning
att i regeln utgå med 1 krona för bevillningskrona, men
medgaf ej annan lindring vid tilläggsbevillningens utgörande, än att, i
öfverensstämmelse med hvad 1892 års urtima Riksdag i fråga om tillläggsbevillningen
för år 1893 bestämt, de, hvilka för inkomst vore
taxerade till belopp understigande 800 kronor, befriades från tilläggsbevillningens
utgörande. Den sålunda vidtagna förändringen i bestämmelserna
rörande skattens utgörande föranledde likväl ingen förändring
i den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna beräkningen af skattens afkastning,
utan upptogs tilläggsbevillningen i riksstaten med ett belopp af
4,400,000 kronor.
De skäl, som bestämde Riksdagen att äfven i fråga om 1894 års
tilläggsbevillning stanna vid de inskränktare lindringar, som beträffande
tilläggsbevillningen för år 1893 medgifvits, torde hufvudsakligen vara
att söka dels deruti, att Riksdagen ansett tätare förändringar i grunderna
för bevillningens utgörande mindre lämpliga, dels ock deruti,
att, då den utsträckta lindringen blott skulle tillgodokomma inkomsttagare,
medan någon som helst lindring vid tilläggsbevillningens utgörande
icke kunnat medgifvas fastighetsegare, härigenom skulle uppkomma
en allt för stor olikhet i beskattningen af inkomsttagare och
fastighetsegare, hvilken Riksdagen ansett böra undvikas. Då emellertid
bevillningen är afsedd att vara och är ett rörligt element i budgeten,
eller med andra ord en fyllnadsskatt, hvars satser kunna och
höra lämpas efter de för hvarje budget sig företeende förhållanden,
har jag svårt att finna, hvilka olägenheter egentligen skulle kunna
Bill. till Riksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. G
42 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
föranledas deraf, att skattetariffen från det ena året till det andra
underkastas vissa förändringar. Det andra af de nyss omförmälda skälen
eger en mera djupgående betydelse, enär den antydda olikheten
mellan inkomsttagare och fastighetsegare utgör en bland de flere ogynsamma
följderna deraf, att bevillningen för inkomst och bevillningen
för fastighet, ehuru sammanförda inom ramen af en och samma
skattetitel, i sjelfva verket utgöra två helt olika skattearter, af hvilka
den förra medgifver, men den senare icke medgifver hänsyn till sådana
förhållanden, som kunna öka eller minska den individuel skatteförmågan.
I hvilken grad denna olikhet må kunna utjemnas, bör komma
under allvarligt öfvervägande vid den förestående revisionen af bevillningsförordningen,
men, intill dess denna revision egt rum, synes mig
— särskildt med afseende på de i allt fall bestående stora olikheterna
mellan inkomstbevillningen och fastighetsbevillningen, hvilka omöjliggöra
hvarje verklig jemförelse mellan skattesatserna för den ena och
den andra arten af bevillning — den omständigheten, att lindring vid
tilläggsbevillningens utgörande icke kan ega rum för fastighetsegare,
icke böra utgöra hinder för medgifvande åt inkomsttagare af den lindring,
som af andra grunder finnes skälig. Och i detta afseende synes mig den
af Eders Kongl. Maj:t beträffande 1894 års tilläggsbevillning föreslagna
lindringen, innefattande frihet för inkomsttagare med inkomst under 1,200
kronor och half skatt för inkomsttagare med inkomst från och med 1,200
intill 1,800 kronor, väl öfverensstämma med den af Riksdagen i dess underdåniga
skrifvelse den 27 november 1892 såsom riktig starkt betonade
grundsatsen, att de lägst beskattade inkomstkategorierna borde i möjligaste
mån skonas. Hvad särskildt beträffar inkomstgruppen 1,200—1,800 kronor,
hvilken skulle utgöra half tilläggsbevillning, torde det icke vara ur
vägen att erinra, att till denna kategori otvifvelaktigt hör ett icke ringa
antal inkomsttagare, hvilkas skatteförmåga är synnerligen svag — jag
syftar på den talrika klass hos staten, kommuner eller enskilde anstälde
löntagare, hvilka af det allmänna föreställningssättet och hänsyn till
dem åliggande funktioner tvingas att söka bibehålla sig vid en viss
social ställning, som deras ringa aflöning endast med yttersta svårighet
förmår uppbära.
Hvad jag nu anfört utgör för mig tillräckliga skäl att förorda,
det Eders Kong]. Maj:t, då förslag om utgörandet af tilläggsbevillning
nu lärer böra Riksdagen föreläggas, ånyo täcktes underställa Riksdagens
pröfning frågan om medgifvande vid tilläggsbevillningens utgörande
af frihet och lindring till den utsträckning, som i fråga om 1894 års
tilläggsbevillning af Eders Kongl. Maj:t föreslogs; och hemställer jag
förty, att Eders Kongl. Maj:t ville i nådig proposition föreslå Riksdagen
Inkomstberäkningen; statsrådsprotokollet. 43
att såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof för år 1895
bevilja en särskild tilläggsbevillning af 4,400,000 kronor att, utan
sammanblandning med bevillningen af fast egendom samt af inkomst,
på grund af nämnda års bevillningstaxering utgå med en krona för
bevillningskrona å bevillningen af fast egendom samt af inkomst, dock
så att de, hvilka för inkomst äro taxerade till belopp, för hvilka jemlikt
§ 11 mom. 1 i gällande bevillningsförordning lindring i bevillningen
eger rum, skola, då inkomsten icke uppgår till 1,200 kronor, från
tilläggsbevillningens utgörande vara befriade och, då inkomsten uppgår.
till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning
med endast 50 öre för bevillningskrona; börande denna
tilläggsbevillning på enahanda sätt som bevillningen af fast egendom
samt af inkomst af vederbörande vid de under år 1896 infallande uppbördsstämmor
uppbäras samt i behörig ordning redovisas.
Ehuru jag hemställer, att statsverkets inkomster för år 1895 må
med de belopp, jag föreslagit, få i statsverkpropositionen upptagas i
den ordningsföljd, som hittills varit iakttagen, och likaledes med den
vanliga fördelningen i ordinarie inkomster och bevillningar, torde det
tillåtas mig att, likasom vid föregående tillfällen egt rum, här låta införa
en gruppering af dessa inkomster, som bättre än den sedvanliga
uppställningen lemnar en öfversigt af dessa inkomsters olika natur ur
finansiel synpunkt och närmare sammanför inkomster af närbeslägtad art.
Denna öfversigt angifver såsom
Statsverkets inkomster.
A. Inkomster, som ej utgöra skatter.
arrendemedel......................... | ............ kronor | 2,500,000 | _ |
skogsmedel............................. |
| 2,700,000 | — |
jernvägstrafikmedel.............. |
| 7,000,000 | — |
postmedel................................ |
| 8,173,000 | — |
telegrafmedel.......................... bötesmedel ............................. | ........... n | 2,870,000 250.000 | — |
extra uppbörd ..................... | ............ V | 100,000 | — |
23,593,000: —
Transport kronor 23,593,000: —
Inkomsternas
uppställning.
44
Inkomstberäkningen:
B. Skatter.
a) allmänna:
tullmedel........ kronor 36,500,000:
bränvinstillverkr
ningsskatt
... „ 14,000,000:
hvitbetssockertillverkningsafgift
„ 3,200,000
stämpelmedel...... „ 6,000,000
mantalspenningar ,, 665,000
bevillning af läst
egendom samt
af inkomst ...... „ 4,900,000:
tilläggsbevillning „ 4,400,000:
b) af vis^ fastighet:
grundskatt ...... kronor | 2,369,000: | |
kyrkotionde...... kavallerirege-mentenas häst- | 11 | 250,000: |
vakansspanmål | 11 | 300,000: |
infanteriet......... trosspassevolans- | 11 | 51,000: |
afgift ................. tillfälliga roteva- | 11 | 19,000: |
kansafgifter...... | 11 | 150,000: |
soldatvakansafgift båtsmansvakans- | 11 | 70,000: |
afgift.................. | 11 | 295,000: |
c) särskilda afgifter:
fyr-och båkmedel kronor 1,400,000:
kontrollstämpél
medel
............... „ 25,000
Transport kronor 1,425,000:
statsrådsprotokollet.
Transport kronor 23,593,000:
— 69,665,000: —
3,504,000: —
— 73,169,000: —
23,593,000:
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 45
Transport kronor 1,425,000: — 73,169,000: — 23,593,000: —
bevillningsavgifter
för särskilda
förmåner och
rättigheter^..... „_700,000: — 2,125,000: —• 75,294,000: —
Summa kronor 98,887,000: —
Enligt en den 8 i denna månad från fullmäktige i riksbanken mig
tillhandakommen uppgift uppgår, såvidt hittills kunnat beräknas, riksbankens
vinst för år 1893 till omkring 2,480,000 kronor. I olikhet
med det under en följd af år iakttagna förfarande, att hälften af bankovinsten
anvisats för statsregleringen och återstående hälften reserverats
för riksbankens egen räkning, anvisade Riksdagen vid uppgörandet af
statsregleringen för innevarande år nämnda vinst i dess helhet för statsverkets
behof. Detta Riksdagens beslut innefattade bifall till Eders
Kongl. Maj:ts i sådant syfte gjorda framställning, hvilken grundade sig
derpå, att, derest halfva bankovinsten skulle i enlighet med den under
de nästföregående åren tillämpade praxis reserveras för riksbanken,
ett motsvarande belopp måste upptagas genom beskattning, hvilket
finge anses så mycket mera olämpligt, som nämnda vinstandels disposition
för riksbankens räkning vore ur synpunkten af bankens soliditet
obehöflig. Då förhållandena vid den nu förevarande statsregleringen
gestalta sig på alldeles enahanda sätt, hemställer jag, under hänvisning
till den närmare utredning af ämnet, jag lemnat i mitt anförande
till statsrådsprotokollet den 14 januari 1893, att Eders Kongl.
Maj:t må hos Riksdagen göra framställning derom, att riksbankens
vinstmedel för år 1893, i rundt tal utgörande 2,480,000 kronor, må
anvisas för statsverkets behof, att utbetalas vid den tidpunkt under år
1895, Riksdagen bestämmer.
Om, under förutsättning af bifall till hvad jag nu
föreslagit, till slutsumman af statsverkets ofvan beräknade
inkomster........................................................ kronor 98,887,000: —
lägges
det af mig såsom öfverskott å statsregleringarna
för föregående år beräknade belopp... „ 172,000: —
och riksbankens vinstmedel för år 1893 ,, 2,480,000: —
så erhålles för statsregleringen år 1895 en tillgång
af......................................................................... kronor 101,539,000: —
Riksbankens
vinstmedel.
Bih. till lliksd. Prat. 1804. 1 Sami. 1 Afd.
7
46
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
De af föredragande departementschefen sålunda
i afseende å beräkningen af statsverkets ofvan omförmälda
tillgångar och dermed sammanhängande ämnen
gjorda hemställanden och förslag, i hvilka statsrådets
öfriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen gilla och bifalla.
Ex protocollo:
G. Willi. Smerling.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1894.
Inkomstberäkningen; Statskontorets skrifvelse.
nvi/su •<•)''!
■io /lö -jwjodinio/iih
;-ia näranr-j "lyhaa ■;
-ad ijy!'' . : .''Sjal
OI,Il (IM >1 liv i! ,-u! u!
||‘)0 ;t tvU''V ti'', >1 l: ^
‘»fou.na tO/bovste:!
-Ujm.hov löl rrgifg
~-ii* :inAatis nbijui
,... . ,
in! A invit TOIOIilO,!;-
S•• »isi (ohuld
Hilma! till.! År1, ho|;-> i;
tf)loiifojlwh;i-! na! ,i
uad/lir ,f. . 1 i i I ilo;.
lian;wa/oiim Mot -.‘j a»; r an etwiw jynwa
.fröaMai iotlgti!
•''vtvi obatrm:*iöi "sa r•.t >i> tokan gnognbriiiliil
*jt’l<"» • > f a ir > i >! < nf i ''ii v tf! dr [it Ålit I In
Bil. Litt. A.
ilil W/uKd Vtni uswUtoLn-.U
mila tabun bualaifit wtO/l-fjvakiJa okuoäguf'' tMol
i! Män allo!) ’U; th/tild iiniiöd auogfi i ui tiiriÖlKiJi ilsk
,)>ii!fnoI. .kiunaohevlö mn-.nwpiyot i!fl mofinoi
,i;; i, .... .. .»I... ...! ■ „ ..I ,4 . ..........''
Jl.OiUU i1 < i 10'', ,..i«UO ,>l. t » l< >}!••* !!9”!!ll!l) K ><■ ;.‘l.l)k
.''giiu snilla! tUrÅs,;auojjiäbajlrll wt tr.^mikii
i In obmstkghut kiv in*uniybiiRTg Boll In okj
i/itailir elain*''/. In!- <i /ii^/jiri! iioo »ibattrr in: v La
.■yihvL.o
Tivunla
nit trilla ''i
Till Konungen
j, l l: 1
lidnni o bind! infot!
><> - »;!
.n;;,L!! -iih moja.- i .
.nfi.icimii J‘)Mo>lefa: ;
no:li:i stviJ-tovginig TiVoaa in. 1T
r iT/l jama möd mnaiiuiob i i-»a
å in .‘it! noll;,da] kir/il terhto „i
miaHol. . i knuts Ni.t ^ ^‘himn
i-. :a.
..I
lotsnioid »EsiflhtQ
Jemlikt gällande instruktion åligger det statskontoret att årligen
före den 15 december till Eders Kongl. Maj:t afgifva berättelse om
statsverkets inkomster under det sistförfluten året jemte förslag till
deras beräknande vid nästföljande statsreglering med hvad mera, som
kan tjena till upplysning vid uppgörande af den nådiga propositionen
till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof; och får statsBih.
till Riksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 1
2 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
kontoret berörda nådiga föreskrift för innevarande år härmed i underdånighet
fullgöra.
Riksdagens under detta år församlade revisorer hafva verkstält
granskning af 1892 års rikshufvudbok jemte öfriga räkenskaper öfver
statsverkets och andra allmänna medels förvaltning under samma år;
och statskontoret får i underdånighet hänvisa till innehållet i den berättelse
angående statsverkets tillstånd under nämnda år, hvilken före
revisionsförrättningens början blifvit af detta embetsverk afgifven och
sedermera till revisorerna öfverlemnad. Jemlikt föreskrift i 39 § af
riksdagsordningen skola räkenskaper och öfriga statsverket rörande
handlingar för Riksdagens statsutskott hållas tillgängliga för verkställande
af den granskning, som vid fullgörande af bemälda utskotts åliggande
att utreda och uppgifva statsverkets tillstånd och behof må vara
erforderlig.
Beträffande undsättningsfonden afgifver statskontoret särskild
underdånig berättelse, och redovisas för öfrigt förhållandet med denna
fond genom räkenskaper och handlingar, som äfvenledes skola hållas
statsutskottet tillhanda.
Hvad angår statsverkets inkomster för år 1895, har statskontoret
ansett desamma böra beräknas på sätt bilagda tabell litt. a) utvisar
och, enligt hvad tabellen litt. b) ådagalägger, för denna beräkning i
allmänhet lagt till grund medeltalen af de senaste tre årens inkomstbelopp,
hvilka åter äro hemtade från de för samma år afslutade rikshufvudböckerna.
Vid upprättandet af förslaget till inkomstberäkningen
har för öfrigt afseende blifvit fästadt dels derpå, huruvida inkomsterna
varit i jemnt stigande eller fallande, dels på de vid vissa titlar förekommande
särskilda förhållanden, för hvilka statskontoret får här nedan
underdånigst närmare redogöra.
Ordinarie inkomster.
Grundskatt. Beträffande den genom kongl. förordningen den 11
september 1885 och kongl. kungörelsen den 29 maj 1891 under vissa
vilkor medgifna inlösen för statsverkets räkning af skattefrälseräntor
och kronotionde, som innehafves under enskild eganderätt, samt arbetseller
hofveriskyldigket till skattesåld kronoegendom får statskontoret
meddela, att, enligt uppgift, löseskillingarne för skattefrälseräntor, kronotionde
och hofveriskyldighet, om hvilkas inlösen anbud inkommit till
kammarkollegium och derstädes handlagts, beräknats utgöra:
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 8
för skattefrälseräntor............................................ kronor 2,955,754: 2 5
„ kronotionde ................................................... »__121,694: 50
tillsammans kronor 3,077,448: 7 5;
hvartill komma beräknade löseskillingar, 36,258 kronor 50 öre,
för frälseräntor, om hvilkas inlösen anbud gjorts, men ännu ej blifvit
handlagda.
Den inlösen af hofveriskyldighet, som, enligt hvad i statskontorets
underdåniga berättelse den 6 december sistlidet år omförmälts, blifvit
begärd, är af kammarkollegium afslagen.
För inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde äro utaf statskontoret
af dertill, under tiden från och med år 1887 till och med år
1891 med tillhopa 3,070,000 kronor anvisade medel utgifna
år 1887 ................................................................ kronor 798,314: 5 0
„ 1888 (efter afdrag af återdebiterade 88: 4 4) „ 1,001,266:31
„ 1889 ............................................................... „ 790,801: 24
„ 1890 (efter afdrag af återdebiterade 351: 2&) „ 148,627: —
„ 1891 ( „ „ „ „ 1,469:-) „ 71,226:50
„ 1892 ( „ „ „ 250:-) „ 2,767:25
samt under innevarande år intill denua dag ......... „ 13,212: 69
summa kronor 2,826,215: 4 9,
hvadan behållningen å härtill uppförda anslag nu utgör 243,784 kronor
51 öre.
Enligt lagen den 2 december 1892 angående afskrifning af de å
viss jord hvilande grundskatter och hvad dermed eger sammanhang
skola de skatter och utlagor, som, med tillämpning af bestämmelserna
i nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 angående nedsättning i de på viss
jord hvilande grundskatter samt § 4 i nådiga förordningen den 11 september
samma år angående inlösen af skattefrälseräntor m. m., blifvit
nedsatta med trettio procent, afskrifvas under loppet af tolf år, räknadt
från och med år 1893, i sådan ordning att, under iakttagande i tillämpliga
delar af föreskrifterna i berörda nådiga kungörelse, omförmälda
skatter och utlagor nedsättas från och med år 1893 med tio procent af
det belopp, hvarå nedsättningen enligt nådiga kungörelsen den 5 juni
1885 beräknats, samt derefter från och med hvart och ett af åren 1894,
1896, 1898, 1900 och 1902 med ytterligare tio procent af nämnda belopp,
hvarefter återstoden af skatterna och utlagorna från och med år 1904
eftergifves. Med iakttagande af den afskrifning å skatten, som sålunda
skulle ega rum under åren 1893 och 1894, beräknades grundskatten för
sistnämnda år skola belöpa sig till 3,263,000 kronor. Då emellertid
4 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
innevarande års Riksdag, med bifall till Eders Kongl. Maj ds derom aflåtna
nådiga förslag, beslutit uteslutande ur riksstaten af frinjutna räntor
till belopp af 889,500 kronor, blef inkomsttiteln grundskatt i riksstaten
för år 1894 upptagen med nedsatt belopp af i jemnt tusental 2,373,000
kronor, och torde denna summa böra uppföras äfven i riksstaten för
år 1895.
Kyrkotionden är i riksstaten alltsedan år 1887 beräknad till 250,000
kronor och har i medeltal för åren 1890—1892 belöpt sig till 217,244
kronor. Till beloppet beroende af markegång, är denna afgift till hufvudsakligaste
delen tilldelad kyrkorna i de landsdelar, der tionden utgår,
med flera inrättningar. På sätt statskontoret i föregående berättelser
angående statsverkets inkomster förmält, är beräkningen af denna inkomst
för statsregleringen af ringa vigt, enär uppkommande brist i inkomsten
alltid betäckes af besparing å de under riksstatens åttonde hufvudtitel
vid åtskilliga anslagsrubriker i kolumnen för »indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag: friheter och kyrkotionde» uppförda belopp;
lärande den för innevarande år antagna beräkningen få tillämpas äfven
för nästkommande år.
Kavalleriregementenas hcistvakansspanmäl erlägges årligen och intilldess
annorlunda kan varda förordnadt af rusthållen vid det afsutna kavalleriet
och är i riksstaten alltsedan år 1888 beräknad till 300,000
kronor. Denna afgäld, som är beroende af vexlande markegångspris,
har i medeltal för de tre sistförflutna åren belöpt sig till endast 289,440
kronor och således understigit den antagna beräkningen; men då densamma
under ett af dessa år uppgått till ett det beräknade nära motsvarande
belopp eller till 298,007 kronor, torde inkomsttiteln kunna i
riksstaten för år 1895 upptagas med oförändradt belopp, 300,000 kronor.
Af gift er för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet. Enligt 1885
års Riksdags beslut och kongl. kungörelsen den 23 december samma år
utgöras dessa utgifter af de effektiva rusthållen vid rusthållsinfänteriet
med 20 kronor af hvarje rusthållsnummer för upphörande af rusthållsinfanteriets
skyldighet att anskaffa och underhålla beklädnads-, beväringsoch
remtygspersedlar samt äro sedan år 1890 upptagna bland statsverkets
inkomster med ett efter rusthållens antal beräknadt belopp af
51,000 kronor, hvilken summa torde få upptagas äfven i riksstaten för
år 1895.
Trosspassevolansafgiften. På grund af med vederbörande rusthållare
träffade och genom särskilda resolutioner faststälda aftal, enligt
hvilka Kongl. Maj:t och kronan åtagit sig att både i freds- och krigstid
ombesörja anskaffandet, underhållandet och fortskaffningen af rusthålls
-
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 5
regementenas och corpsernas tross, äfvensom tillhandahållandet af trosskuskar
och trosshästar, fullt munderade, emot en viss, från hvarje helt
rusthåll utgående passevolansafgift, erlägges af rusthållarne vid nedannämnda
regementen sådan afgift till följande belopp, nemligen:
15 daler silfvermynt i fredstid (= 3 kronor 75 öre) och 17 daler
16 öre silfvermynt i krigstid vid de skånska indelta kavalleriregementena
enligt kongl. resolutionen den 18 december 1775; vid Vestgöta
regemente enligt kongl. resolutionen den 18 mars 1776 och vid Smålands
husarregemente och Smålands grenadiercorps enligt kongl. resolutionen
den 2 maj 1776;
17 daler 16 öre silfvermynt (= 4 kronor 37 öre) både i fredsoch
krigstid vid Östgöta kavalleriregemente (andra lifgrenadierregementet)
enligt kongl. resolutionen den 21 maj 1776, och
3 riksdaler 8 skilling specie (= 4 kronor 75 öre) för alla tider
vid Lifregementet till häst (Lifregementets dragon-, husar- och grenadiercorpser)
enligt kontrakt den 15 januari 1778.
Denna statsinkomst är alltsedan år 1878 i riksstaterna beräknad
till 26,000 kronor och har i medeltal för åren 1890—1892 belöpt sig
till 26,515 kronor, deraf
för 1,000 rusthåll vid skånska husarregementet kronor 3,750: —
„ „ „ „ „ dragonregementet „ 3,750: —
summa kronor 7,500: —
Enligt 1892 års urtima Riksdags beslut och nådiga brefvet den 30
sistlidne maj må rusthållen vid sistnämnda båda regementen, de tillfälligt
karlvakanta genast och de öfriga i mån af dåvarande ryttares afgång,
för regementenas ombildning till värfvade sättas på vakans mot
erläggande såsom vakansafgift af ett belopp, motsvarande de i lagen af
den 5 juni 1885, med deri i vederbörlig ordning beslutade förändringar,
rustningstungan vid dessa regementen åsätta värden, med rätt för rusthållarne
att tillgodonjuta den lindring, som i lagen bestämmes, men mot
viss stadgad skyldighet beträffande aflemnande eller underhåll af nummerhäst.
Uti den sålunda faststälda vakansafgiften ingår jemväl trosspassevolansafgiften,
hvilken alltså, i den mån vakanssättningen fortgår, kommer
att upphöra. Enligt ett vid Eders Kongl Maj ris nådiga proposition
till Riksdagen den 14 oktober 1892 angående förbättrad härordning
fogadt förslag till öfvergång från nuvarande till föreslagna organisationen
för dessa båda regementen skulle manskapet å gammal stat under de
tre första öfvergångsåren minskas med 174 nummer vid hvartdera regementet
eller för båda regementena 348 nummer, för hvilket, nummer
-
6 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
antal trosspassevolansafgiften utgör 1,305 kronor; och skulle enligt
samma förslag regementenas ombildande från indelta till värfvade kräfva
en tid af 25 år. Med afseende å den ringa betydenhet, denna statsinkomst
och särskildt den del deraf, som motsvarar afgifterna från nyssnämnda
båda regementen, eger, synes det statskontoret som en årligen,
under hela den tid vakanssättningen kommer att försiggå, skeende, efter
vakanssättningen rättad minskning af inkomsttiteln ej vore behöflig,
utan torde redan nu från inkomstberäkningen kunna uteslutas hela beloppet
af den trosspassevolansafgift, som erlägges af rusthållen vid dessa
regementen. Statskontoret hemställer alltså, att inkomsttiteln trosspassevolansafgift
måtte i riksstaten för år 1895 få upptagas med ett med
summan af de för rusthållen vid Skånska husar- och dragonregementena
belöpande sådane afgifter, 7,500 kronor, minskadt belopp, eller med i
jemnadt tusental 19,000 kronor.
Tillfälliga rotevakansafgifter. I denna inkomsttitel innefattas, utom
afgifter af rusthåll och rotar för uraktlåten rekrytering, jemväl de vid
början af år 1878 till statsverket tillsvidare indragna afgifterna af åtskilliga
till underofficerares aflöning förut anslagna vakanta rusthåll och
rotar. Belöpande afgifter för sådana rusthåll eller rotar vid båtsmanshållet,
som jemlikt kongl. kungörelsen den 13 juli 1887 angående båtsmanshållets
sättande på vakans inflyta, skola redovisas under titel »båtsmansvakansafgift));
dock hafva, på sätt statskontoret i föregående berättelser
angående statsverkets inkomster meddelat, afgifterna för de år,
hvarunder vakanssättningen medgifvits, i räkenskaperna upptagits under
nu förevarande inkomsttitel, och har beloppet af sådana afgifter utgjort
för år 1888 kronor 23,073: 2 6, för år 1889 kronor 30,995: 3 7, för år
1890 kronor 25,839: 53, för år 1891 kronor 20,809: 46, samt för år 1892
kronor 16,259: 4 7.
Enligt 1892 års urtima Riksdags beslut skulle i rustnings- och
roteringsbesvären, på sätt samt under iakttagande af de särskilda bestämmelser
och undantag, som i lagen den 2 december samma år omförmäldes,
lindring ega rum, att årligen utgå från och med år 1893 med
fyratio procent, från och med år 1894 med femtio procent, från och med
år 1896 med sextio procent, från och med år 1898 med sjuttio procent,
från och med år 1900 med åttio procent och från och med år 1902 med
nittio procent, allt af dessa besvärs uppskattade värde, samt från och
med år 1904 med hela beloppet af samma värde. Af de i riksstaten
under denna inkomsttitel upptagna, ofvan omförmälda vakansafgifter är
det endast de vid 1878 års början till statsverket tillsvidare indragna,
hvilkas beräkning beröres af den sålunda beslutade lindringen i rust
-
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 7
nings- och roteringsbesvären. Då emellertid denna lindring år 1895
ntgår med enahanda belopp som under år 1894, erfordras nu icke
någon förändrad beräkning af dessa vakansafgifter.
Genom nådigt bref den 19 maj innevarande år bar Eders Kongl.
Maj:t förordnat, att vakansafgifterna af de rusthåll och rotar, som på
grund af den vid 1892 års urtima riksdag beslutade omorganisation
af indelta kavalleriet och infanteriet komine att sättas på vakans, skola
under denna titel redovisas.
I fråga om dylik vakanssättning är jemlikt kongl. brefven den 2
december 1892 och den 28 sistlidne september föreskrifvet, att utöfver
de indelta manskapsnummer vid vissa i de nådiga brefven uppräknadeindeltainfanteriregementen,
som enligt förut gällande bestämmelser
finge hållas vakanta, ytterligare tillsammans 516 rusthåll och rotar skulle
under innevarande och nästkommande år tillsvidare sättas på vakans mot
erläggande, såsom vakansafgift att till statsverket ingå, af ett belopp
motsvarande de i lagen den 2 december 1892 med deri i vederbörlig
ordning beslutade förändringar, rustnings- och roteringstungan vid
truppförbanden åsätta värde, samt med rätt för rust- och rotehållarne
att åtnjuta den lindring, som i lagen bestämmes. För dessa rusthåll
och rotar belöpande vakansafgifter, minskade med femtio procent, uppgå
till 41,535 kronor.
På sätt ofvan anförts kan antagas, att under år 1895 tillsammans
348 rusthåll vid skånska husar- och dragonregementena äro vakanssatta.
För dessa rusthåll belöpande vakansafgifter, minskade med femtio
procent, motsvara 52,200 kronor.
Vid 1892 års urtima riksdag beslutades jemväl, att rotehållen
vid Jemtlands hästjägarecorps skulle, för corpsens ombildning till värfvadt
regemente, sättas på vakans mot erläggande såsom vakansafgift
af ett belopp, motsvarande det i nyssnämnda lag, roteringstungan för
dubbelrote vid denna corps åsätta värde, med rätt för rotehållarne att
tillgodonjuta den lindring, som i lagen bestämmes, men mot viss stadgad
skyldighet angående aflemnande af tjenstehäst m. m. Detta beslut
grundade sig ej på någon af Eders Kongl. Maj:t derom gjord framställning,
och statskontoret, som ej har sig bekant, huruvida någon vakanssättning
under innevarande år egt rum, saknar ledning för bedömande
af den omfattning, vakanssättningen kan uppnå under tiden
till och med år 1895. Denna vakanssättning torde emellertid kunna
antagas icke blifva af den betydenhet att i någon väsentlig mån inverka
på beräkningen af ifrågavarande statsinkomst.
8 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Ifrågavarande inkomsttitel är i riksstaten för år 1894 upptagen
med ........................................................................................ kronor 52,000: —
Om härtill läggas här ofvan beräknade vakansafgifter
för rusthåll och rotar, som för kavalleriets och infanteriets
omorganisation blifvit eller komma att vakanssättas,
nemligen vid infanteriet 41,535 kronor
och vid kavalleriet 52,200 kronor, eller tillsammans „ 93,735: —
uppkommer en summa af .............................................. kronor 145,735: —
hemställande statskontoret, att inkomsttiteln Tillfälliga rotevakansaf''gifter
måtte i riksstaten för år 1895 upptagas med i jemnt tal 150,000 kronor;
och får statskontoret i detta sammanhang underdånigst erinra,
hurusom innevarande års Riksdag medgifvit, att, tillsvidare och intilldess
annorlunda kunde varda bestämdt, i den mån berörda af 1892 års
urtima Riksdag beslutade vakanssättningar komme till stånd, arméförvaltningen
finge årligen af fjerde hufvudtitelns anslag till lindring i
rustnings- och roteringsbesvären tillhandahållas ett mot vakansafgifterna
för de vakanssatta rot- och rusthållsnumren svarande belopp, att
af förvaltningen användas till bestridande af kostnaderna för den förbättrade
härordningens genomförande.
Enligt vakansförteckningar, som jemlikt nådiga kungörelsen den
19 maj 1893 med föreskrifter för verkställighet af lagen den 2 december
1892 angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären §§ 3
och 7 under innevarande år till statskontoret inkommit, ingå till regementen
och corpser vid indelta armén, på sätt närlagda uppgift (Bil.
Litt c.) närmare utvisar, vakansafgifter af:
402 hel- och halfvakanta rusthåll vid kavalleriet,
399 rusthåll vid infanteriet,
20 hel- och halfvakanta rotar vid kavalleriet och
2,200 rotar vid infanteriet,
hvilka afgifter grunda sig på mellan vederbörande chefsembeten och
rust- och rotehållarne ingångna kontrakt samt hufvudsakligen användas
till aflöning för volontärer, gevärshandtverkare, stabs- och sqvadronstrumpetare,
spel i nummer och musikens underhåll. För innevarande
år utgöras afgifterna
af 1 rusthåll vid kavalleriet med belopp lika med besvärets värde,
med.............................................................................. kronor 130: —
165 dito vid dito med dito lägre än dito, med „ 25,843: 50
Transport 25,973: 5 0
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 9
Transport kronor 25,973: 50
af 236 rusthåll vid kavalleriet med belopp större än
besvärets värde, med ........................................
=402=
af 130 dito vid infanteriet med dito lika med dito, med
„ 269 dito vid dito med dito lägre än dito, med
=399=
af 1 rote vid kavalleriet med dito lika med dito, med
„ 1 dito vid dito med dito lägre än dito, med
„ 18 rotar vid dito med dito större än dito, med
=20=
af 565 dito vid infanteriet med dito lika med dito, med
„ 567 dito vid dito med dito lägre än dito, med
„ 1,068 dito vid dito med dito större än dito, med
=2,200=
Summa kronor 502,133: 60.
Den enligt lagen den 2 december 1892 dessa rusthåll och rotar
tillkommande lindring skall af dem erhållas medelst utbetalning till
hvarje af ett lindringen motsvarande belopp. De rusthåll och rotar,
hvilkas vakansafgifter ingå till statsverket, tillgodonjuta deremot lindringen
medelst afkortning å vakansafgiften, hvilken alltså i mån af
lindringens ökning allt mera minskas för att slutligen upphöra. En
sådan anordning af liqviderna beträffande de rust- och rotehållare, som
erlägga vakansafgifter till regementen och corpser, skulle medföra såväl
en lättnad för de rustnings- och roteringsskyldige som för statsförvaltningen
en synnerligen afsevärd förenkling i anordnings- och redovisningsväsendet,
äfvensom kontrollen derå, samt förminska landskontorens
och uppbördsförvaltningarnes i orterna åligganden i dessa
hänseenden. För vinnande af detta ändamål borde äfven ifrågavarande
vakansafgifter till statsverket indragas och såsom inkomst i riksstaten
upptagas samt de särskilda regementena och corpserna medelst anslag
å riksstaten beredas tillgångar till de kostnader, för hvilkas bestridande
vakansafgifterna nu äro afsedda. Bestämmande af dessa anslag torde
emellertid böra bero på särskild nådig pröfning, och statskontoret har
ansett sig nu endast böra å förhållandet fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga
uppmärksamhet, med underdånig hemställan, huruvida icke Eders
Kongl. Maj:t må i nåder täckas finna skäl att i nu omförmälda hänseende
låta vidtaga erforderliga åtgärder.
Bih. till Iiilcsd. Prat. 18U4. ± Sami. 1 Afd.
43,675: to
24,760: —
48,875: —
300: —
230: —
2,700: —
85,110: —
85,860: —
184,650: —
2
10 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Soldatvakansafgiften torde få i riksstaten för år 1895 upptagas
med enahanda belopp, hvarmed den uppförts i riksstaten för år 1894,
eller med 70,000 kronor.
Bätsmansvakansafgiften är i 1894 års riksstat beräknad till 285,000
kronor.
Vid 1887 års riksdag beslutades, att båtsmanshållet skulle sättas
på vakans samt de derigenom inflytande vakansafgifter, beräknade efter
de i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 5 juni
1885 bestämda värden, ingå bland statsverkets inkomster; dock finge
vakanssättningen under öfvergångstiden till den i sammanhang dermed
beslutade organisationen af en sjömanscorps icke eg a rum med mera
än en åttondedel af dåvarande effektiva rotar årligen. Den tillökning
i bätsmansvakansafgiften, som härigenom vore att påräkna, antogs
uppgå i jemnadt tal till 45,000 kronor för hvart och ett af de följande åren.
Enligt den för år 1892 afslutade riksliufvudboken har »båtsmansvakansafgiften»
för nämnda år, under hvilket lindring åtnjutits med
trettio procent, belöpt sig till 335,705 kronor.
Tillökningen i bätsmansvakansafgiften till följd af båtsmanshållets
sättande på vakans har belöpt sig till:
år 1888 ........................................................................ kronor 37,033: 81
„ 1889 ......................................................................... „ 36,294: 68
,,1890 .............................................................. „ 34,869:4 2
,,1891 ........................................................................... „ 29,001:61
,,1892 ............................... „ 26,457: 49.
Med tillämpning af den grund för afkortning, trettio procent,
hvarefter ofvanberörda tillökning, 45,000 kronor årligen, af 1887 års
Riksdag beräknades, torde denna tillökning för hvart och ett af åren
1893—1895 icke få antagas uppgå till mera än 26,000 kronor, eller
för alla tre åren 78,000 kronor. Då inkomsten under ifrågavarande
titel för år 1892 belöpt sig till 335,705 kronor, skulle alltså »båtsmansvakansafgiften»
för år 1895, i händelse lindringen fortfarande utginge
méd trettio procent, kunna beräknas att i rundt tal utgöra
413,705 kronor. Till följd af den under år 1892 beslutade ytterligare
lindring från och med innevarande år i rustnings- och roteringsbesvären
bör emellertid nyssnämnda summa minskas med två sjundedelar
eller 118,201 kronor, hvarefter återstå 295,504 kronor; lärande »båtsmansvakansafgiften»
få i riksstaten för år 1895 upptagas med 295,000 kronor.
Arrendemedlen hafva i medeltal för de sistförflutna tre åren 1890
—1892 belöpt sig till 2,608,894 kronor, hvilken summa öfverstiger den
senast antagna beräkningen, 2,500,000 kronor, med mera än 100,000
£3 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 11
kronor. Med fästadt afseende å den, enligt Riksdagens beslut, fortgående
försäljningen af mindre kronoegendomar anser statskontoret
emellertid någon förhöjning i nämnda beräkning icke böra ske, utan
hemställer, att arrendemedlen måtte äfven i 1895 års riksstat få upptagas
med 2,500,000 kronor.
Mantalspenningar ne, som för år 1892 influtit med 663,213 kronor,
torde få i riksstaten för år 1895 beräknas till enahanda belopp, hvarmed
desamma äro i innevarande och nästkommande års riksstater
upptagna, eller till 665,000 kronor.
Bötesmedel. Denna inkomsttitel, i 1894 års riksstat beräknad till
240.000 kronor, är visserligen af tillfällig beskaffenhet, men då inkomsten
årligen från och med år 1889 öfverstigit 260,000 kronor och för
år 1892 influtit med nära 268,000 kronor, torde densamma kunna uppföras
i riksstaten för år 1895 med ett till 250,000 kronor förhöjdt
belopp.
Kontrollstämpelmedel, som i medeltal för åren 1890—1892 uppgått
til 26,486 kronor, torde för år 1895 få upptagas med oförändradt
belopp, eller 25,000 kronor.
Fyr- och båkmedel, som för år 1894 äro beräknade till 1,400,000
kronor, hafva i medeltal för åren 1890—1892 belöpt sig till 1,566,048
kronor och under januari—november månader innevarande år debiterats
med 1,620,103 kronor 93 öre; och torde denna inkomsttitel få för år
1895 upptagas med oförändradt belopp, 1,400,000 kronor.
Telegrafmedel, för år 1894 i riksstaten upptagna med 1,370,000
kronor, hafva, enligt hvad statskontoret inhemtat af telegrafstyrelsen,
med tillägg af inkomsten af telefonafgiften beräknats för år 1895 till
2.870.000 kronor, hvilken summa i bilagda tabell upptagits.
Jernvägstrafikmedel. Nettobehållningen å trafikmedlen för år 1895
kan, jemlikt en från jern vägsstyrelsen erhållen uppgift, antagas till
7,000,000 kronor; varande jemväl detta belopp i nyss omförmälda tabell
upptaget.
Skogsmedel, som uti nästkommande års riksstat äro beräknade till
2.700.000 kronor, hafva uppgått:
år 1890 till.................................................... kronor 3,150,074: —
„ 1891 „ ...................................................... „ 2,520,439:-
” 1892 „ ................................................... „ 2,961,826: —
eller i medeltal för de tre åren ........................ „ 2,877,446: —
Enligt från domänstyrelsen erhållen uppgift hafva statsverkets
12 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
skogsmedelsinkomster under innevarande års trenne första qvartal belöpt
sig till 2,667,687 kronor och skulle, i händelse skogsmedelsuppbörden
under fjerde qvartalet komme att motsvara uppbörden under
samma tid af sistlidet år, 229,646 kronor, för år 1893 således uppgå
till 2,897,333 kronor, eller till ett belopp, som i någon mån öfverstiger
medeltalet af inkomsten för åren 1890—1892.
Statsverkets skogsmedelsinkomster utgjorde under 1892 års trenne
första qvartal 2,732,180 kronor, hvilken summa med omkring 65,000
kronor öfverstiger det belopp, hvartill inkomsten, enligt hvad ofvan
förmälts, under samma tid innevarande år uppgått; och då inkomsten
under ett af ofvannämnde trenne år understigit den för år 1894 antagna
beräkningen, hemställer statskontoret, att skogsmedlen, hvilken statsinkomst
dessutom är beroende åt förhållanden, som ej på förhand med
någon säkerhet kunna förutses, måtte med oförändradt belopp, 2,700,000
kronor, upptagas i 1895 års riksstat.
Extra uppbörd. Omfattande flera mer eller mindre tillfälliga inkomster,
har denna inkomsttitel enligt räkenskaperna i medeltal för åren
1890—1892 belöpt sig till 124,189 kronor och torde böra i riksstaten
för år 1895 upptagas med oförändradt belopp af 100,000 kronor.
Bevillningar.
Tullviedel. Enligt räkenskaperna har statsverkets inkomst af tullmedel
belöpt sig:
år 1890 till ................................................... kronor 42,462,773: —
„ 1891 „ ................................................... „ 37,865,262: —
„ 1892 „ „ 37,228,458: —
Den debiterade tulluppbörden för tiden från innevarande års början
intill den 1 dennes har, enligt meddelande från generaltullstyrelsen,
utgjort............................................................................ kronor 34,371,520: —
hvilken summa med ................................................... ,, 711,802: —
understiger enahanda uppbörd under januari—
november månader sistlidet år................... „ 35,083,322: — I
I riksstaten för år 1893 äro tullmedlen upptagna med 37,500,000
kronor, hvilken summas upptagande äfven i riksstaten för år 1894 blef
af Eders Kongl. Maj:t föreslagen. Då emellertid denna statsinkomst
synts Riksdagen hafva tendens att sjunka, fann Riksdagen densamma
försigtigtvis icke böra beräknas högre än till 37,000,000 kronor. På
sätt ofvan förmälts har tullmedelsinkomsten under de gångna elfva
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 13
månaderna af innevarande år i ej ringa mån understigit inkomsten
under motsvarande tid sistlidet år, och under förutsättning att inkomsten
under innevarande månad komme att uppgå till samma belopp
som under december månad 1892, skulle tullmedlen för innevarande
år icke komma att belöpa sig till mera än närmare 36,600,000 kronor.
Då denna förminskning i tulluppbörden icke torde höra anses bero
allenast på tillfälliga förhållanden, hemställer statskontoret, att tullmedlen
icke måtte beräknas för år 1895 till högre belopp än 36,500,000 kronor.
Postmedlen äro, efter hvad statskontoret inhemtat, för år 1895 af
generalpoststyrelsen beräknade till 8,120,000 kronor, hvadan denna summa
blifvit å bilagda tabell uppförd.
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter. De särskilda
afgifter, som innefattas under denna titel, hvilken är upptagen
i 1893 års riksstat med 500,000 kronor, hafva enligt räkenskaperna
utgjort:
| år 1890. | år 1891. | år 1892. | |||
af frälseegeudomar ................................. | 67,083 | 37 | 67,114 | 53 | 67,420 | 88 |
,, lotshemman .......................................... | 67 | 12 | 67 | 12 | 67 | 12 |
för rättighet till skogsfång och kol- |
|
|
| |||
ningsfrihet på allmänningar........ | 1,739 | 63 | 1,740 | 14 | 1,739 | 63 |
af bankbolag med sedelutgifningsrätt | 198,662 | 79 | 202,459 | 24 | 213,723 | 04 |
diter.................................................... | 232,240 | _ | 253,200 | _ | 229,500 | _ |
„ utländingar för konserter och dra- |
|
|
|
|
| |
matiska eller andra föreställningar | 12,003 | — | 13,801 | 50 | 12,040 | 50 |
säger | 511,795 | 91 | 538,382 | 53 | 524,491 | 17 |
hvartill kommer tillfällig uppbörd...... | 491 | 11 | 9,127 | 44 | 4,676 | 68 |
summa | 512,287 | 02 | 547,509 | 97 | 529,167|85 |
Efter afdrag af restantier och propriebalanser samt afkortningar
bar behållna medelinkomsten för åren 1890—1892 belöpt sig till 529,752
kronor.
Enligt kongl. kungörelsen den 2 december 1892 hafva ofvannämnda
bevillniugsafgifter af frälseegeudomar och lotshemman från och
med innevarande år upphört att utgöras.
14
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Vid innevarande års riksdag beslutades, att den enskilda banker
med sedelutgifningsrätt åliggande särskilda bevillningsafgift skulle från
och med år 1894 böjas från 5 till 10 kronor för hvarje tusen kronor
af det högsta belopp af bankens sedlar, som under nästföregående året
på en gång varit utlemnade i rörelsen. Den härigenom uppkommande
tillökning i inkomst beräknades af Riksdagen till 200,000 kronor; och
blefvo bevillningsafgifterna för särskilda förmåner och rättigheter i 1894
års riksstat i enlighet härmed upptagna till 700,000 kronor, hvilken
summa torde få uppföras äfven i riksstaten för år 1895.
Stämpelmedel äro i riksstaten för år 1894 upptagna med 3,500,000
kronor och hafva utgjort:
år 1890 kronor 3,526,387:— deraf kortstämplingsafgift kronor 120,405: —
„ 1891 „ 3,311,391:— „ „ „ 121,465: —
„ 1892 „ 3,492,122:— „ „ „ 159,093: —
eller i medeltal
för dessatre år: 3,443,300:— „ „ „ 133,654: —
Då inkomsten för år 1892 i det närmaste motsvarat den senast
antagna beräkningen, samt med hänsyn till den af 1892 års Riksdag
beslutade höjning från 75 öre till 1 krona 50 öre af kortstämplingsafgiften,
anser statskontoret någon förändrad beräkning af denna statsinkomst
nu icke böra ega rum, utan hemställer, att stämpelmedlen
måtte äfven i riksstaten för år 1895 upptagas med 3,500,000 kronor.
Bräjivinstillverkningsskatt. Enligt räkenskaperna har bränvinstillverkningen
i riket utgjort:
år 1888 ..............................................................
1889 ...........................................................
1890 ...........................................................
„ 1891 ..............................................................
„ 1892 ............................................................
utgörande medeltalet för femårsperioden ............
Medeltalet för femårsperioden 1887—1891
uppgick till
n
liter 28,478,758
29,191,284
29,050,059
32,141,007
31,804,818
30,153,185.
it
ii
„ 30,663,098.
Tillverkningen under innevarande år intill den 1 i denna månad
har, enligt meddelande från finansdepartementets kontroll- och justerings
byrå,
uppgått till .................................................................. liter 26,642,587
och om härtill lägges tillverkningen under december
månad sistlidet år.................................................................... „ 5,231,597
skulle, under förutsättning att sistnämnda litertal komme
att motsvara tillverkningen för samma månad inne
-
varande år, detta års tillverkning blifva
liter 31,874,184.
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 15
Beträffande den influtna tillverkningsskatten under femårsperioden
1888—1892 meddelas följande öfversigt:
|
| Restitution för | |
| Influten skatt. | denatu- reradt bränvin. | för högt |
år 1888, under hvilket år den | Kronor. | Kronor. | Kronor. |
tillämpning på det sätt och | 14,433,090 | 224,799 | 10,614 |
„ 1889 ............................................ | 14470*270 | 366^779 | 12^444 |
„ 1890 ............................................ | 16,287,351 | 435,179 | 11,599 7,835 |
” 1891 ........................................... | 15,022,350 | 593*933 | |
” 1892 ........................................... | |15''047j034 | 504^348 | 4*598 |
Statsverket
behållet.
Kronor.
14,197,677
13,991,047
15,840,573
14,420,582
14,538,088
Under innevarande år intill den 1 dennes är tillverkningsskatt
erlagd med ................................................................... kronor 14,168,671: —
Om ifrågavarande skatt under innevarande
månad inflöte med lika stort belopp som under
motsvarande tid sistlidet år, eller med .............. „ 1,620,093: —
summa kronor 15,788,764: —
skulle inkomsten för innevarande år efter afdrag
för restitution för denatureradt bränvin, hvilken
restitution här upptages till .................................. „ 500,000: —
komma att uppgå till.................................................. kronor 15,288,764: —
Bränvinstillverkningsskatten är i riksstaterna för innevarande och
nästkommande år uppförd med 13,700,000 kronor.
Då inkomsten under hvart och ett af åren 1890—1892 öfverstigit
14,000,000 kronor och under innevarande år synes kunna antagas
komma att uppgå till omkring 15,000,000 kronor, torde densamma böra
i riksstaten för år 1895 upptagas med ett till 14,000,000 kronor jemnadt
belopp.
16 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Hvitbetssockertillverkninqsafqift. Denna afgift uppgick år 1890
till................................................................................... ... kronor 997,976: -
Enligt 1891 års Riksdags beslut höjdes afgiften
från och med den 1 september samma år
från två femtedelar till hälften af gällande tullsats
för utländskt råsocker af mörkare färg än n:o 18
af den i verldshandel antagna holländska stan
-
dard; och belöpte sig skatten för år 1891 till „ 1,846,588: —
för år 1892 har inkomsten utgjort ....................... „ 2,260,496: —
Under den 19 sistlidne maj har Eders Kongl. Maj:t utfärdat förnyad
nådig förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i
riket att träda i kraft den 1 derpåföljde juli; varande deri stadgadt,
bland annat, att det beskattningspligtiga råsockret skall, med ett visst
undantag, beräknas efter de för tillverkningen använda betornas vigt
sålunda, att 100 kilogram råa (ej torkade) hvitbetor antagaB lemna ett
utbyte af nio kilogram socker, dock att detta förhöjda utbyte skall
beräknas intill den 1 september 1894 till 7,5 kilogram och intill den
1 september 1895 till 8,2 5 kilogram, allt för 100 kilogram råa (ej
torkade) hvitbetor.
Inkomsten är i riksstaten för år 1894 beräknad till 2,600,000
kronor.
Enligt meddelande från nämnda kontroll- och justeringsbyrå har
hvitbetssockerafgiften debiterats:
under januari—augusti månader innevarande
år med................................................................................ kronor 455,980: —
samt under september—november månader med „ 1,539,427: —
summa kronor 1,995,407: —
Denna afgift antogs komma att, vid bifall till den af Eders Kongl.
Maj:t till innevarande års Riksdag beslutade nådiga proposition med
förslag till ny förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen
i riket, år 1894 lemna en till 2,600,000 kronor ökad afkastning; och
blef denna summas upptagande i riksstaten af Eders Kongl. Maj:t föreslagen.
Riksdagen, som biföll det nådiga förslaget till ny förordning,
beslutade derjemte, att utbytesprocenten skulle, icke såsom Eders Kongl.
Maj:t föreslagit först från och med den 1 september 1895, utan redan
från och med den 1 september 1894 beräknas till 8,2 5 procent, hvilken
omständighet likväl icke syntes Riksdagen böra föranleda till att redan
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 17
för år 1894 uppföra ifrågavarande statsinkomst till ett högre belopp, än
Eders Kongl. Maj:t föreslagit.
Enligt hvad ofvan nämnts utgjorde inkomsten år 1892 kronor
2,260,496: — deraf debiterades:
under våren .............................................
under september—december månader
............. kronor 679,002: —
.............. „ 1,581,494: —
summa kronor 2,260,496: —
Under år 1892 var utbytesprocenten bestämd till 6,2 5. Under år
1895 åter skall, på sätt ofvanberördt är, utbytet af socker beräknas
för tiden intill den 1 september till 8,2 5 kilogram samt för återstående
delen af året till nio kilogram, allt för 100 kilogram råa (ej torkade)
hvitbetor. Dessa för år 1895 gällande utbytesprocenter utvisa, vid
jemförelse med den år 1892 gällande, en tillökning af 32 procent för
tiden intill den 1 september och af 44 procent för september—december
månader. I anledning häraf och om tillverkningen under år 1895
icke komme att bedrifvas i större omfattning än under år 1892, skulle
denna afgift under år 1895 inflyta med ett 1892 års inkomst med
913,137 kronor Överskjutande belopp eller med 3,173,633 kronor;
lärande denna inkomsttitel böra i riksstaten för år 1895 beräknas till
ett jemnadt belopp af 3,200,000 kronor.
Bevillning af fast egendom samt af inkomst har enligt räkenskaperna
belöpt sig till:
år 1890 ................................................................ kronor 4,298,099: —
„ 1891 ................................................................ „ 4,321,040: —
„ 1892 .................................................................. „ 4,354,032: —
eller i medeltal för dessa tre åren .......................... „ 4,324,390: —
Denna inkomsttitel är i riksstaten för år 1893 upptagen med
4.200.000 kronor. Då 1892 års urtima Riksdag beslutat förhöjning i
bevillningen för jordbruksfastighet från 3 till 6 öre för hvarje fulla
100 kronor af taxeringsvärdet att utgå från och med innevarande år
samt beräknat denna förhöjning för nämnda år till 660,000 kronor, blef
denna inkomsttitel upptagen i riksstaten för år 1894 med ett till
4.900.000 kronor förhöjdt belopp; hemställande statskontoret, att denna
beräkning måtte få gälla äfven för år 1895.
Rik. till Jiilcsd. Prof. 18H4. 1 Samt, 1 Afd.
3
18
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Beträffande resultatet af 1892 års statsreglering är af statskontoret
i underdånig skrifvelse den 28 sistlidne juli anmäldt, att å statsverkets
inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppstått en netto
brist
af............................................................................... kronor 783,270: 2 9
hvarifrån dock borde afräknas:
odisponerade behållningar å en del extra statsanslag,
enligt särskilda nådiga föreskrifter,
136,803: Öl
så att bristen på det hela uppginge till..................... kronor 646,466: 6 8.
Vidare blef i samma skrifvelse förmäldt, beträffande förhållandet
med den uti rikshufvudboken under benämning af »fonden för reserverade
medel» upplagda särskilda räkningen öfver öfverskott och brister
i statsregleringarne, att behållningen å denna fond enligt 1891 års
riksbokslut utgjorde...................... kronor 13,013,643:67
hvartill komme:
dels enligt kongl. brefvet den
13 januari 1892 till statsverket
öfverlemnad andel af den vid
1890 års slut befintliga svenska
behållningen i kabinetts
kassan
......kronor 35,037: 61
samt dels af , .j
myntverkets
behållningfor
år 1892,
enligt kongl.
brefvet den
5 maj 1882, „ 97,000; —
att om derifrån afräknades den på
1892 års riksstat af denna behållning
uppförda anvisning af ......... kronor
och ofvannämnda nettobrist i samma
års statsreglering.................. ,,
uppkomme det belopp af...............
132,037: 51 13,145,681: 18
5,887,000: —
646,466: 6 8
kronor
6,533,466: 68
6,612,214: 5 o~
hvartill, enligt 1892 års rikshufvudbok, behållningen å nyssnämnda
särskilda räkmn^ vid samma års slut uppginge; samt att af denna
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 19
behållning, hvaraf voro disponerade enligt 1893 års riksstat 5,818,000
kronor och enligt 1894 års riksstat 53,453 kronor 43 öre, alltså återstode
att disponera en summa af 740,761 kronor 7 öre.
Stockholm den 6 december 1893. inj r>n<ifrlnU
Underdånigst:
ALB. ANDERSON.
L. W. RIBEN. PER SAMZELIUS. C. G. SYLVAN.
Föredragande.
C. Kinberg,
20
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Bil. Litt. a.
Statsverkets inkomster.
| Kronor. |
|
Ordinarie inkomster |
|
|
Grundskatt ................................................................................ | 2.373 000 |
|
Kyrkotionde................................................................................. | 250,000 | _ |
Kavalleriregementenas hästvakansspanmål ............................. | 300,000 | _i |
Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet......... | 51,000 | — |
Trosspassevolansafgift .............................................................. | 19,000 | _ |
Tillfälliga rotevakansafgifter .................................................. | 150,000 | — |
Soldatvakansafgift ................................................................... | 70,000 | — |
Båtsmansvakansafgift .............................................................. | 295,000 |
|
Arrendemedel.................... ....................................... | 2 500 000 |
|
Mantalspenningar.................................................................... | 665,000 |
|
|
| |
Bötesmedel ............................................................................... | 250,000 | — |
Kontrollstämpelmedel............................................................... | 25,000 | — |
Fyr- och båkmedel.................................................................. | 1,400,000 | — |
Telegrafmedel ........................................................................ | 2,870,000 |
|
J ernvägstrafikmedel.................................................................. | 7,000,000 | — |
Skogsmedel ... ...................................... | o 700 000 |
|
Extra uppbörd .......................................................................... | 100,000 | — |
Säger | 21,018,000 | — |
Bevillningar. |
|
|
Tullmedel ............................................................................. | 36,500,000 | — |
Postmedel.................................................................................. | 8.120,000 |
|
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter... | 700,000 |
|
Stämpelmedel ......................................................................... | 3,500.000 | _ |
Bränvinstillverkningsskatt....................................................... | 14,000,000 |
|
H vitbetssockertill verkningsafgift................................................ | 3,200,000 | — |
Bevillning af fast egendom samt af inkomst........................ | 4,900,000 | — |
Säger | | 70,920,000 — | |
Summa | 91,938,000 | — |
rjr**9H)n 4«wrfts*flioia)
i
‘iTiitihiO
Bilaga Litt. b
22 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
I
Statsverkets
| Beräknad |
Ordinarie inkomster. |
|
Grundskatt .............................................................................................. | 2,373,000 |
Kyrkotionde ............................................................................................ | 250,000 |
: Kavalleriregementenas hästvakansspanmål........................................ | 300,000 |
Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet .............. | 51,000 |
Trosspassevolansafgift ............................................................................ | 26,000 |
Tillfälliga rotevakansafgifter .................................................................. | 52,000 |
| Soldatvakansafgift................................................................................... | 70,000 |
Båtsmansvakansafgift........................................................................... | 285,000 |
Arrendemedel............................................................................................ | 2,500,000 |
Mantalspenningar .................................................................................. | 665,000 |
Bötesmedel ............................................................................................. | 240.000 |
; Kontroll stäm pelmedel ..........J.-XL-........................................................... | 25,000 |
Fyr- och båkmedel .............................................................................. | 1,400,000 |
| Telegrafmedel ....................................................................................... | 1,370,000 |
Jern vägstrafik medel............................................................................... | 6,500,000 |
•Skogsmedel................................................................................................ | 2,700,000 |
Extra uppbörd........................................................................................... | 100,000 |
Säger | 18,907,000 |
Bevillningar. |
|
Tullmedel ................................................................................................... | 37,000,000 |
Postmedel..................................................................................................... | 8.100,000 |
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter............ | 700,000 |
Stämpelmedel ............................................................................................ | 3,500,000 |
Brän vinstill verkningsskatt..................................................................... | 13,700,000 |
Hvitbetssockertillverkningsafgift........................................................... | 2,600,000 |
Bevillning af fast egendom samt af inkomst .................................. | 4,900,000 |
Tilläggsbevillning ..................................................................................... | 4,400,000 |
Säger | 74,900,000 |
Summa | | 93,807,000 |
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
28
o tiii lits
inkomster.
Enligt räkenskaperna | Statskontorets | |||
För år 1890. | För år 1891. | För år 1892. | Medium. | |
4,171.755 | 4,163,762 | 4.170,056 | 4,168,524 | 2,373,000 |
221,043 | 215,900 | 214,788 | 217,244 | 250,000 |
283,868 | 298,007 | 286,444 | 289,440 | 300,000 |
50,920 | 50,920 | 50,940 | 50,927 | 51,000 |
26,583 | 26,476 | 26.485 | 26,515 | 19,000 |
91,143 | 88,665 | 87,688 | 89,165 | 150,000 |
109,875 | 100,784 | 103,311 | 104,657 | 70,000 |
281,182 | 309,723 | 335,705 | 308,870 | 295,000 |
2,607,728 | 2,608,101 | 2,610,854 | 2,608,894 | 2.500,000 |
663,033 | 664,313 | 663,213 | 663,520 | 665,000 |
267,848 | 265,853 | 267,997 | 267,233 | 250,000 |
25,962 | 27,149 | 26.348 | 26,486 | 25,000 |
1.506,214 | 1,596,894 | 1,595,037 | 1,566,048 | 1,400,000 |
1,444,909 | 1,464,491 | 1,455,615 | 1,455,005 | 2,870,000 |
6,500,000 | 6,500,000 | 6,500,000 | 6,500,000 | 7,000,000 |
3,150,074 | 2,520,439 | 2,961,826 | 2,877,446 | 2,700,000 |
135,912 | 133,231 | 103,425 | 124,189 | 100,000 |
21,538,049 | 21,034,708 | 21,459,732 | 21,344,163 | 21,018,000 |
| 42,462,773 | 37,865,262 | 37,228,458 | 39,185,498 | 36,500,000 |
7,195,703 | 7,373,052 | 7,631,979 | 7,400,245 | 8,120,000 |
512,104 | 547,311 | 529,841 | 529,752 | 700,000 |
3,526,387 | 3,311,391 | 3,492,122 | 3,443,300 | 3,500,000 |
15,840,573 | 14,420,582 | 14,538,088 | 14,933,081 | 14,000,000 |
997,976 | 1,846,588 | 2.260,496 | 1.701,687 | 3,200,000 |
4,298,099 | 4,321,040 | 4,354,0.32 | 4,324,390 | 4,900,000 |
74,833,615 | 69,685,226 | 70,035,016 | 71,517,953 | 70,920,000 |
96,371,664 | 90,719,934 | 91,494,748 | 92,862,110 | 91,938,000 |
24
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
*
Bil. Litt. c.
Uppgift å de rusthåll och rotar, som erlägga vakansafgift till regementen
och corpser.
Lifregementets dragoner..................
Dito husarer..................
Första lifgrenadierregementet.......
Andra dito ........
Smålands husarregemente ..............
Skånska husarregementet ..............
Skånska dragonregementet ............
Norrlands dragonregemente............
Jemtlands fäljägareregemente........
Yestgöta regemente ........................
Smålands grenadiercorps...................
Uplands regemente............................
Skaraborgs dito ............................
Södermanlands dito...........................
Kronobergs dito ............................
Jönköpings dito ..............................
Dalregementet.....................................
Helsinge regemente .........................
Elfsborgs dito .........................
Bohusläns dito ........................
Yestgöta-Dals dito ......................
Vestmanlands dito .......................
Yesterbottens dito ......................
Norrbottens dito ........................
Kalmar dito ......................
Lifregementet till fot.....................
Yermlands regemente .....................
Norra Skånska infanteriregementet
Södra dito dito ............
Summa
Rusthåll. | Rotar. | ||
vid | vid | vid | vid |
kavalle- | infante- | kavalle- | infante- |
riet. | riet. | riet. | riet. |
60 |
|
|
|
60 | — | — | — |
— | — | — | 142 |
— | 134 | — | — |
Öl | — | _ | — |
in | _ | -— | — |
no | — | — | — |
— | — | 20 | 37 |
. | 131 | _ | |
— | 66 | — | — |
_ | — | — | 118 |
- | _ | — | 132 |
_ | — | — | 126 |
__ | — | — | 129 |
— | •- | — | 129 |
— | — | — | 126 |
— | — | — | 142 |
— | — | — | 1321 |
_ | — | — | 118j |
_ | — | — | 130 |
_ | — | — | 126 |
— | — | — | 46 |
_ | — | — | 43 |
— | — | — | 126 |
_ | 68 | -- | 81 |
— | — | — | 129 |
_ | — | — | 94 |
— | — | — | 94 |
402 | 399 | 20 | 2,200 |
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1893.
*
»t? tf in''i
.vil
''to
A
Utgifterna.
Första hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inf ör Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari
1894.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
WlKBLAD,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen anförde
vidare:
Beträffande regleringen af första hufvudtiteln hemställer jag, att
i propositionen angående statsverkets tillstånd och behof må för denna
hufvudtitel beräknas enahanda belopp, som nu finnes å ordinarie stat
dertill anvisadt, eller 1,320,000 kronor.
Bih. till Bilcsd. Prot. 1894. 1 Samt. 1 Afd.
2
Första hufvudtiteln.
Hvad departementschefen sålunda föreslagit täcktes,
enligt det öfriga statsrådets tillstyrkande, Hans Maj:t
Konungen gilla.
Ex protocollo:
G. Wilh. Smerling.
STOCKHOLM, ISAÅC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1894.
1
Andra hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet ini
för Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott
Lördagen den 13 Januari 1894
i närvaro af:
_ ■, r .■ j |j;»
Hans Excellens Herr Statsministern Bostköm,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Leyvenhaupt,
Statsråden: Friherre von Essen,
Friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam,
Friherre Rappe,
Christerson.
Departementschefen Statsrådet östergren föredrog de frågor, som
rörde regleringen af andra hufvudtitelns stat, och yttrade dervid beträffande:
-
Ordinarie anslag.
Krigshofrätten.
Sedan Eders Kongl. Maj:t den 30 sistlidne December beslutit, att
i nådig proposition förelägga Riksdagen ott förslag till lag angående
ändring i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar och rätteBih.
till lliksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 1
N
Ombildning
af Krigahofrätten.
i
2
Andra hufvudtiteln.
gången derstädes den 11 Juni 1868, har jag nu att göra underdånig
framställning om de ändringar i anslagen under andra hufvudtiteln,
hvartill den sålunda föreslagna ombildningen af Krigshofrätten, om den
af Riksdagen godkännes, föranleder.
För Krigshofrätten utgå för närvarande följande anslag:
å ordinarie stat:
Lön. Tjenstgörings- Summa,
penningar.
till 1 krigshofrättsråd............ 3,300: —- 1,200: — 4,500: —
„ 1 sekreterare ..................... 2,500: — 800: — 3,300: —
„ 1 krigsfiskal...................... 2,000:— 700:— 2,700: —
„ 1 vaktmästare .................. 600:—--- 600:— 11,100: —
å extra stat:
till 1 ordförande och 3 militäre ledamöter, arfvoden............ 5,000: —
hvarjemte af andra hufvudtitelns anslag till skrifmaterialier,
expenser, ved, m. m. utgått kostnad för hyra af
embetslokal, uppvärmning, belysning m. m. med ett belopp,
som under de senaste åren uppgått till årligen omkring... 2,800: —
Summa kronor 18,900: —
För genomförande af den nu föreslagna ombildningen af Krigshofrätten
erfordras, i stället för ofvan angifna belopp, till en början att
arfvode anvisas åt den ledamot af Svea Hofrätt, som förordnas till
öfverauditör. Svea Hofrätt har ansett beloppet af detta arfvode böra
bestämmas lika med ledamotens tjenstgöringspenningar eller till 2,000
kronor årligen, och synes mig denna summa vara skälig. Att, såsom en
ledamot i Svea Hofrätt ifrågasatt, i stället för arfvode medgifva öfverauditören
viss på förhand bestämd ledighet från tjenstgöringen i Svea
Hofrätt, hvilken tjenstgöring då skulle uppehållas af adjungerad ledamot
mot särskild! anvisadt arfvode, torde vara mindre lämpligt, då
sagda ledighet icke lärer kunna vare sig i afseende på den tid, då den
skulle inträda, eller den, hvarunder den skulle åtnjutas, ordnas på sådant
sätt, att öfverauditörsgöromålen kunde uteslutande eller ens hufvudsakligen
under denna tid utföras.
Till de militäre ledamöterna blifva arfvoden fortfarande erforderliga.
Beloppet af dessa synes mig dock kunna i någon mån nedsättas
under hvad för närvarande i sådant hänseende utgår, och har jag efter
Andra hnfrndtiteln.
3
samråd med cheferna för Landtförsvars- och Sjöförsvarsdepartementen
funnit mig böra föreslå, att dessa arfvoden bestämmas till 750 kronor
årligen för hvarje militär ledamot.
Vidare böra medel finnas tillgäugliga till arfvode åt den ledamot
i Svea Hofrätt, som vid förfall för presidenten förordnas att i hans
ställe tjenstgöra i Krigshofrätten. Detta arfvode torde böra utgå med
samma belopp för år räknadt som till militär ledamot. Då detsamma
i regel ej lärer erfordras för längre tid årligen än den, hvarunder
presidenten åtnjuter semester, men dock vid tillfällen, då presidenten
af annan anledning icke är i tjenstgöring, kan komma att utgå jemväl
under denna tid, kan något på förhand bestämdt belopp för denna
utgift icke angifvas, utan torde lämpligast vara att härtill erforderliga
medel inberäknas i det anslag till expenser, hvarom nedan sägs.
Om, såsom förslaget ifrågasätter och jemväl synes mig lämpligt,
krigsfiskalsbefattningen uppdrages åt en tjensteman i Svea Hofrätt,
synes mig arfvodet för denne skäligen kunna bestämmas till samma
belopp som för öfverauditören, eller till 2,000 kronor årligen. Nuvarande
innehafvaren af krigsfiskalsbefattningen är emellertid försedd
med fullmagt å tjensten, men har jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga
kungörelse den 19 Maj 1876 skyldighet att underkasta sig den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som vid
en förändrad organisation af Krigshofrätten kan varda stadgad. För
hans tjenstetid böra alltså medel finnas tillgängliga till hans nuvarande
löneförmåner nemligen lön 2,000 kronor och tjenstgöringspenningar
700 kronor eller tillhopa 2,700 kronor. Om nu det för krigsfiskalen
begärda arfvodet 2,000 kronor får under nuvarande krigsfiskalens
tjenstetid anses och behandlas såsom lön, erfordras derutöfver för nämnda
tid ett särskildt anslag af 700 kronor årligen till tjenstgöringspenningar,
hvilket anslag synes mig böra uppföras i särskild öfvergångsst.at.
I fråga om protokollsföringen i den nya Krigshofrätten har jag
vid lagförslagets föredragning inför Eders Kongl. Maj:t uttalat den
mening, att det visserligen icke borde ifrågasättas att begära anslag
till eu särskild tjensteman med de åligganden, som nu tillhöra Krigshofrättens
sekreterare, men att det dock vore önskligt, att protokollsföringen
icke behöfde besörjas turvis af Svea Hofrätt^ notarier utan
kunde, åtminstone för någon längre sammanhängande tid, anförtros åt
eu af dem. Då en dylik anordning svårligen lärer kunna genomföras
allenast genom indelningen af notariernas tjenstgöring — å hvarje
hofrättsdivision böra nemligen två notarier vara anstälde — torde det
åsyftade målet ej kunna vinnas på annat sätt än att till Krigshofrättens
4
Andra hufvndtiteln.
disposition ställas medel för anvisande af något mindre arfvode till den
af Svea Hofrätts notarier, som utöfver sin tjenstgöring i Hofrätten jemväl
besörjer protokollsföringen i Krigshofrätten. Detta arfvode, hvars
belopp synes mig icke behöfva öfverstiga 500 kronor årligen, torde
kunna lemnas åt Krigshofrätten att efter omständigheterna bestämma,
och medel dertill anslås i sammanhang med det anslag till expenser,
som i alla händelser varder erforderligt.
Under den tid Svea Hofrätt tjenstgjort å sju divisioner har någon
anmärkning icke försports mot tillräckligheten af den hos Hofrätten
på ordinarie stat anstälda vaktbetjening. Då nu den sjunde divisionen
lärer komma att upphöra, och dess betjenande uppenbarligen tagit mera
tid och krafter i anspråk, än hvad förhållandet komme att blifva med
den nya Krigshofrätten, synes mig Svea Hofrätts begäran, att anslag till
särskild vaktmästare hos Krigshofrätten fortfarande måtte anvisas, icke
böra vinna afseende. Då emellertid den nuvarande vaktmästaren hos
Krigshofrätten blifvit den 3 Maj 1888 af Krigshofrätten »konstituerad
och förordnad» till tjensten och härigenom lärer få anses vara till densamma
fast antagen, synes han böra för sin tjenstetid bibehållas vid
sin nuvarande lön mot tjenstgöringsskyldighet tillsvidare i den nya
Krigshofrätten. Det i anledning häraf nödiga anslaget, 600 kronor,
bör liksom lönefyllnaden till krigsfiskalen uppföras i öfvergångsstaten.
Under antagande att, såsom för genomförande af det nu framlagda
förslaget jemväl synes vara erforderligt, Krigshofrättens sammanträden
komma att ega rum inom den för närvarande åt Svea Hofrätt
anvisade lägenhet, lärer någon särskild hyra för lokal åt Krigshofrätten
icke vidare behöfva utgå. För renskrift, skrifmaterialier, ved och andra
expenser erfordras deremot fortfarande medel, och synes mig härtill
äfvensom till ofvan omförmälda arfvoden till andre civilledamot och
protokollsförande böra förslå ett belopp af i allt 1,500 kronor.
I afseende på vilkoren för åtnjutande af samtliga ofvan omförmälda
arfvoden torde annan bestämmelse icke erfordras, än att samma
arfvoden böra anses som tjenstgöringspenningar.
I öfverensstämmelse med af mig nu angifna grunder har jag låtit
uppgöra följande:
Ändra hnfvndtiteln.
5
Förslag till stat för Krigshofrätten att tillämpas från och med år 1895.
Arfvode. Summa.
1 öfverauditör ................................................... 2,000: — 2,000: —
1 militär ledamot............................................. 750:— 750: —
2 militäre ledamöter.................:■.■*.................. 1,500: — 1,500: —
1 krigsfiskal ...................................................... 2,000: — 2,000: —
Arfvoden till andre civilledamot och protokollsförande
samt för renskrift, skrifmaterialier
och andra expenser............... 1,500:— 7,750: —
I denna stat upptagna arfvoden anses
som tjenstgöringspenningar.
i * M ir«, 1 : '' i • ; 1 \W
Öfvergångssiat.
Nuvarande krigsfiskalen bibehålies
under sin tjenstetid vid sina hittillsvarande
löneförmåner 2,000 kronor i lön och 700
kronor i tjenstgöringspenningar att under
de vilkor, som i Kong], kungörelsen den
19 Maj 1876 föreskrifvas, utgå dels af det
ofvan i staten till krigsfiskalen anslagna
arfvode, dels af ett särskilt anslag af........................... 700: —
Den hos Krigshofrätten anstälde vaktmästaren
bibehålies, mot fortfarande tjenst
göringsskyldighet,
vid sin nuvarande lön .................... 600: — 1,300: —
Summa kronor 9,050: —
Jag hemställer nu, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, med gillande
af hvad jag sålunda föreslagit och under förutsättning att den särskildt
framlagda propositionen om ändring i vissa delar af förordningen om
krigsdomstolar och rättegången derstädes varder af Riksdagen bifallen,
föreslå Riksdagen att godkänna förestående förslag till stat för Krigshofrätten
och öfvergångsstat samt såsom ordinarie anslag anvisa för
dessa staters tillämpning erforderliga medel tillhopa 9,050 kronor.
Öfriga ordinarie anslag.
Beträffande öfriga ordinarie anslag har jag icke att föreslå annan
förändring än att, till jemnande af hufvudtitelns slutsumma, anslaget
.. [2]
Ökning af
anslaget till
skrifmaterialier
och expenser.
6
Andra hufvndtiteln.
till skrifmaterialier ock expenser, ved m. m. ökas med 50 kronor
eller till 64,262 kronor.
Extra anslag.
Anslag för utarbetande af lagförslag.
[3.] Då jag nu i underdånighet anhåller att få påkalla Eders Kongl.
utarbetande r<)f Maj:ts nådiga uppmärksamhet angående den framställning, som i detta
lagfor »lag. hänseende bör till Riksdagen göras, torde tillåtas mig att till en början
erinra om följande:
Sedan under en längre tid före 1871 arbetet med uppgörande,
granskning och omarbetning af lagförslag hufvudsakligen varit anförtrodt
åt särskilda komitéer, föreslogs i proposition till nämnda års
Riksdag, att för inrättande inom Justitiedepartementet af en lagbyrå,
bestående af tre ledamöter, hvilka skulle åligga att under Justitiestatsministerns
ledning utarbeta lagförslag, sådana granska och med anledning
af förekomna anmärkningar omarbeta äfvensom i Högsta Domstolen
föredraga frågor om stiftande, upphäfvande, ändring eller förklaring af
lagar och författningar, måtte å Justitiestatsexpeditionens stat uppföras
anslag till 3 ledamöter i en dylik lagbyrå med visst belopp till hvarje.
Såsom skäl för denna framställning åberopades i statsrådsprotokollet
bland annat: att det icke sällan inträffat, att utarbetade lagförslag,
såsom förhållandet särskildt varit med två angifna sådana, vid deras i
grundlag föreskrifna granskning i Högsta Domstolen blifvit på anförda
skäl afstyrka, hvarefter regeringen, om ej frågan skulle helt och hållet
falla, vore satt i valet att antingen, med förbiseende af åsigterna hos
den myndighet, som i frågan borde antagas hafva den grundligaste insigten,
till Riksdagens godkännande framlägga förslaget i hufvudsakligen
oförändradt. skick eller ock låta detsamma undergå en mer eller mindre
genomgripande omarbetning; att ju större och vigtigare dessa lagförslag
voro och ju flera frågor samtidigt fordrade snar lösning, desto otillräckligare
måste de krafter befinnas, som till ett sådant arbete voro inom
Justitiestatsexpeditionen tillgängliga; att vissa uppgifna vigtiga delar
af lagstiftningen redan voro under bearbetning och att äfven andra
inom den närmaste framtiden borde underkastas en sådan; samt att
derför med skäl kunde ifrågasättas, om icke den förändrade anordning
lämpligen borde vidtagas, att, i stället för tillsättande af särskilda komitéer
för enstaka lagfrågors behandling, upprättandet af samtliga de
lagförslag, som ifrågakommo, äfvensom dylikas omarbetning, der sådan
Andra hufvudtiteln.
7
i följd af gjorda erinringar funnes nödig, i sin helhet, så vidt ske
kunde, utfördes af samma personer.
I det svar, Riksdagen, der fråga jemväl blifvit väckt om tillsättande
af en stadigvarande lagkomité eller lagberedning, afgaf å Kong!. Maj:ts
framställning, anförde Riksdagen hufvudsakligen: att om frågan närmast
gälde åstadkommande af förslag till någon mera omfattande afdelning
af den allmänna lagen, såsom ny civillag eller rättegångsordning, uppdraget
borde anförtros åt en institution sådan som den under de tidigare
decennierna af vårt nuvarande statsskick tillsatta lagkomité eller
lagberedning; att emellertid något på lagstiftningen så ingripande uppdrag
ej syntes böra för den närmaste framtiden ifrågakomma, då dels
behofvet af vissa mindre omfattande lagförändringar, i afseende på
Indika särskilda komitéer verkstält förarbeten, mer och mer erkändes
påkalla snar åtgärd, dels åtskilliga andra partiella lagförändringar torde
erfordra tidigare lösning än som förmenades kunna medgifva, att de
sattes i sammanhang med utarbetandet af exempelvis ny civillag ; att
under sådana förhållanden det syntes ej kunna nekas, att det af Kongl.
Maj:t framstälda förslag i sina grunder hade afgjordt företräde framför
den ordning, som under senare tider begagnats för lagarbeten, och, så
länge fråga vore om sådana arbeten af mindre omfattning eller utarbetande
af författningsförslag inom den ekonomiska lagstiftningen, jemväl
framför en lagkomité eller lagberedning; att emellertid Riksdagen ej
kunnat förbise, att inom ej särdeles lång tid förhållandena torde hafva
ändrat sig derhän, att en lagkomité borde tillsättas; samt att under
sådana omständigheter Riksdagen med hufvudsakligt gillande af Kongl.
Maj:ts förslag dock ansett, att Kongl. Maj:t icke borde i afseende på
organisationen af den föreslagna lagbyrån vara bunden vid visst antal
ledamöter eller vid visst aflöningssätt för hvarje, utan eg a frihet att
med begränsning af utgifterna inom ett gifvet anslagsbelopp ordna
arbetena på det sätt, som Kongl. Maj:t i hvarje fall kunde finna mest
ändamålsenligt för vinnande af ett i möjligaste mån godt och skyndsamt
resultat, samt att i följd häraf anslaget icke borde uppföras på
ordinarie stat. Riksdagen biföll förty Kongl. Maj:ts förslag på det sätt,
att till Kongl. Maj:ts disposition stäldes för år 1872 ett extra anslag
af 20,000 riksdaler att användas för fullgörande af de uppdrag, som
varit afsedda i Kongl. Maj:ts förslag om inrättande af en lagbyrå.
Enahanda anslag utgick sedermera under åren 1873 och 1874.
Då till 1874 års Riksdag gjordes nådig framställning om att anslaget
till lagbyrån skulle fortfarande utgå, anmärkte vid ärendets föredragning
inför Kongl. Maj:t föredragande departementschefen, att den
8
Andra hufvudtiteln.
tid syntes närma sig, då större afdelningar af civillagen eller rättegångsordningen
borde göras till föremål för lagstiftningsarbetet, och att det
vore vid detta tidsmoment, som Riksdagen ansett uppdraget med nyssnämnda
arbete böra öfverflyttas på en institution, sådan som den under
de tidigare decennierna af vårt nuvarande statsskick tillsatta lagkomité
eller lagberedning. Skilnaden emellan en lagbyrå och en institution,
sådan som Riksdagen afsett, läge i främsta rummet i den senares frihet
från det omedelbara inflytande, som chefen för Justitiedepartementet
kunde utöfva på en inom detsamma förlagd lagbyrå. I stället för att de
genom en lagbyrås verksamhet tillkomna förslag alltid skulle anses i
någon män bära pregeln af åsigterna hos vexlande departementschefer,
förmenades de från en lagberedning utgångna förslagen deremot vara
ett rent och oblandadt uttryck af ledamöternas egna på studier och
erfarenhet grundade omdömen. Den vigt och betydelse å andra sidan,
som tillkomme ett från lagbyrån utgånget förslag, såsom varande i
viss mån ett regeringens förslag, måste hos den fristående institutionen
vinnas på annat sätt, företrädesvis genom dess sammansättning, hvilken
följaktligen kräfde ett större antal arbetande ledamöter och personal i
allmänhet, såsom äfven syntes af det sätt, hvarpå lagkomitén och lagberedningen
varit sammansatta, i det att i dessa institutioner i allmänhet
varit minst fem arbetande ledamöter jemte en sekreterare förutom större
eller mindre antal granskande ledamöter, som vid särskilda tider förefunnits;
och läge häri den andra olikheten mellan de båda slagen af
institutioner för lagarbeten. Vid valet mellan dessa två nödgades departementschefen,
med afseende särskildt å de utmärkta förarbeten, som förefunnes
i lagkomiténs och lagberedningens förslag, fortfarande gifva
förerträdet åt en lagbyrå.
Riksdagen åter ansåg, att frågan om inrättande af en lagkomité
eller lagberedning för det större lagarbetet icke borde undanskjutas,
och beviljade således nödigt anslag för en dylik institution.
På grund häraf trädde Nya Lagberedningen med 1875 års ingång
i verksamhet. I afseende på resultatet af dess arbete tillåter jag mig
erinra, att Beredningen utarbetat och aflemnat: under år 1876 förslag
till utsökningslag, under år 1877 förslag till förordning angående torrläggning
af jord, under år 1879 förslag till vattenrättsförordning äfvensom
förslag till förordning om tioårig och tjuguårig häfd, hvilka samtliga
förslag legat till grund för sedermera antagna lagar och författningar
i berörda ämnen. Under de följande åren var Beredningen
sysselsatt med utarbetande af det år 1884 aflemnade betänkandet
angående rättegångsväsendets ombildning (det s. k. principbetänkandet);
Andra hufvudtiteln.
9
hvarefter följde: under samma år förslag till lag angående vissa bestämmelser
om rättegången i brottmål, under år 1885 förslag till lag
om skiljemän m. m. samt till lag angående ersättning af allmänna
medel till vittnen i brottmål, under år 1886 förslag till förändrade
lagbestämmelser i fråga om äkta makars inbördes egendomsförhållanden,
under år 1887 förslag till lag angående ändring i vissa delar af strafflagen,
under år 1889 förslag till lag angående bevisning inför rätta,
under år 1890 förslag till lagar angående ändrad lydelse af 10 kap.
1 § rättegångsbalken och angående domsagas kansli, under år 1891
förslag till lagar angående fullföljd af talan mot allmän domstols utslag,
under år 1892 förslag till lag angående hvad till fast egendom är att
hänföra samt till förändrade lagbestämmelser ifråga om makars ansvarighet
för gäld och om boskilnad, samt under år 1893 förslag till lag
angående ändring i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar och
rättegången derstädes samt till lag angående vissa invändningar i
rättegång vid allmän underrätt m. m.
Utaf de af Beredningen efter år 1884 afgifna förslag hafva de
om skiljemän, om ersättning af allmänna medel till vittnen i brottmål,
om ändring i vissa delar af strafflagen och om ändring i 10 kap.
1 § rättegångsbalken blifvit såsom lagar antagna. Förslagen angående
vissa bestämmelser om rättegången i brottmål och angående bevisning
inför rätta hafva varit framlagda för Riksdagen men icke vunnit dess
godkännande. Det år 1886 afgifna förslaget till förändrade lagbestämmelser
i fråga om äkta makars inbördes egendomsförhållanden har
ansetts icke böra läggas till grund för nådig proposition i ämnet. Af
öfriga förslag har hittills endast det om ändring i vissa delar af förordningen
om krigsdomstolar och rättegången derstädes (afseende Krigshofrättens
ombildning) genomgått den ytterligare behandling, som bör
föregå dess framläggande för Riksdagen.
Då jag den 31 December 1892 inför Eders Kong!. Maj:t i underdånighet
anmälde frågan om de ämnen, som borde utgöra föremål för
Nya Lagberedningens verksamhet under den närmaste framtiden, anförde
jag bland annat: att Beredningen i den för henne utfärdade instruktion
fatt sig anbefaldt att, efter det vissa, särskildt angifna lagförslag blifvit
uPPgj°rda, till omarbetning företaga rättegångsbalken och derefter
handelsbalken af 1734 års lag, der ej, med anledning af sig yppande
omständigheter, Kongl. Maj:t framdeles funne för godt att föreskrifva
annan ordning eller förelägga Beredningen annat ämne tillbehandling;
att Beredningen dåmera inom det till rättegångsbalken hörande område
Bill. till Riksd. Brot. 1 Sami. 1 Afd. 2
10
Andra huvudtiteln.
utarbetat, oberäknad principbetänkandet, förslag till lagar angående
vissa bestämmelser om rättegången i brottmål, om skiljemän, om bevisning
inför rätta, om ändring i 10 kap. 1 § rättegångsbalken, om domsagas
kansli och om fullföljd af talan emot allmän domstols utslag; att
åt dessa förslag endast de om skiljemän och om ändring i 10 kap. 1 §
rättegångsbalken blifvit upphöjda till lag; att emellertid det sätt,
hvarpå de i öfriga förslagen behandlade frågor komme att slutligen
lösas, kunde blifva af inflytande i fråga om den rigtning och det omfång,
som åt processreformen borde gifvas, och ätt anledning fördenskull
funnes att taga i öfvervägande, huruvida icke med omarbetning
af rättegångsbalkens öfriga delar borde tillsvidare under någon tid
anstå och åt Beredningen i stället gifvas i uppdrag att vidtaga en
revision af handelsbalken. Innan dock beslut i nämnda ämne fattades,
ansåg jag böra åt Beredningen uppdragas att utarbeta förslag rörande
två frågor af mindre omfattning, dertill Eders Kongl. Maj:t jemväl
behagade lemna bifall.
Sedan dessa sistnämnda förslag, det ena afseende vissa invändningar
i rättegång vid allmän underrätt och det andra Krigshofrättens
ombildning, blifvit af Beredningen utarbetade, anmäldes frågan ånyo
inför Eders Kongl. Maj:t den 14 April 1893, och yttrade jag då, att
min förut uttalade uppfattning om lämpligheten af att med omarbetning
af rättegångsbalkens hittills af Beredningen icke behandlade delar borde
tillsvidare anstå i afbidan på lösningen af de omfattande och för gången
af rättegångsreformen vigtiga frågor, som innehöllos i Beredningens
redan afgifna men ej pröfvade förslag, sedan dess ytterligare befästats
genom den omständigheten, att Eders Kongl. Maj:ts för 1893 års Riksdag
framlagda förslag till lag angående bevisning inför rätta icke blifvit
af Riksdagen antagen; och att, äfven om jag vågade hysa den förhoppning,
att detta lagförslag skulle efter en ytterligare öfverarbetning i
anledning af dé mot detsamma inom Riksdagen uttalade betänkligheter
kunna åter föreläggas Riksdagen och då vinna dess bifall, så visade
emellertid den utgång förslaget tätt, att ett fortsatt utarbetande af
lagförslag inom processlagstiftningens område icke vore lämpligt, innan
de till samma område hörande redan färdiga förslag blifvit till sina
hufvudsakliga delar af Riksdagen pröfvade. I öfverensstämmelse med
min sålunda uttalade uppfattning och på min derom gjorda hemställan
behagade Eders Kongl. Maj:t lemna Beredningen i uppdrag att vidtaga
en revision af de delar af handelsbalken i 1734 års lag, som falla inom
den allmänna privaträttens område och ej på senare tid undergått någon
väsentlig omarbetning.
Andra hufvudtiteln.
11
Kort derefter blef en omfattande förändring af Beredningens sammansättning
nödig. Då Assessoren J. H. O. Wold den 11 sistlidne Augusti
utnämndes till häradshöfding, förklarade Eders Kongl. Maj:t tillika,
att det Wold meddelade förordnande att vara ledamot i Beredningen
skulle upphöra. Genom Landshöfdingen m. m. P. A. Bergströms frånfälle
blef ordförandeplatsen i Beredningen ledig, och sedermera anhöll
Presidenten m. m. Herr K. J. Berg om entledigande från det honom
meddelade förordnande att deltaga i Beredningens förhandlingar. Då
jag den 22 sistlidne September i underdånighet anmälte detta ämne
inför Eders Kongl. Maj:t, hade jag att tillika i underdånighet tillkännagifva,
att jag efter dertill erhållet nådigt bemyndigande erbjudit flere
personer att öfvertaga ordförandebefattningen i Nya Lagberedningen,
men att de alla afböjt erbjudandet, och att jag under förhandlingarne
i ämnet trott mig kunna antaga, att de afböjande svaren varit föranledda
hufvudsakligen af den osäkra ställning, hvari Beredningen kommit
derigenom, att det vid sista riksdagen för Beredningen begärda
anslag med stor pluralitet afslogs i Andra Kammaren och först efter
gemensam omröstning af Riksdagen beviljades.
Jag anförde då vidare, att de svårigheter, som sålunda mött att
finna för ordförandebefattningen lämplig person, villig att densamma
öfvertaga och den omständigheten att, efter hvad erfarenheten visat,
flera af den sjelfständigt arbetande Beredningen afgifna lagförslag
i följd af Riksdagens kamrars skiljaktiga beslut förfallit, hos mig
stadgat den öfvertygelsen, att lagstiftningsarbetet under den närmaste
framtiden skulle bäst främjas genom dels de redan färdiga förslagens
förande fram till ett slutligt afgörande, dels i öfrigt utarbetande af
partiella mindre omfattande lagförslag, Indika sannolikt lättare än
de större skulle tillvinna sig Riksdagens bifall; och att jag derföre
ansåge tillrådligt att förbereda en återgång till den anordning, som
åren 1872—1874 var antagen, eller med andra ord det förberedande
lagstiftningsarbetets öfverlemnande till en under Justitiedepartementet
lydande och således under chefens för samma departement ledning
stäld lagbyrå.
I sådant syfte ansåg jag mig böra hemställa och blef jemväl af
Eders Kongl. Maj:t bifallet bland annat, att ordförandebefattniugen i
Nya Lagberedningen tillsvidare icke skulle tillsättas, och att Beredningen
skulle anbefallas så ordna sina arbeten, att lagförslag angående en eller
flera delar af handelBbalken, hvilka kunde lämpa sig för särskild behandling,
vid 1894 års slut af Beredningen aflemnades.
12
Andra hufvudtiteln.
I öfverensstämmelse med den åsigt, jag sålunda förut inför Eders
Kongl. Maj:t uttalat, anser jag mig nu höra underdånigst hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att i stället för det till
Nya Lagberedningen hittills utgående anslag anvisa erforderliga medel
för inrättande af en lagbyrå.
Hufvudsakliga syftemålet med en dylik förändring är att vinna
snabbare resultat icke så mycket i afseende på utarbetandet af lagförslag,
hvilket väl i allmänhet kommer att kräfva samma tid och
omsorg, ehvad det verkställes af den ena institutionen eller af den
andra, som fastmera beträffande det stundom icke mindre betungande
och tidsödande arbetet med redan uppgjorda förslags omarbetning till
följd af framstälda anmärkningar och deras förande fram till den punkt,
der de äro färdiga att föreläggas Riksdagen. Särskildt i detta senare
hänseende synes mig som skulle förändringen icke illa öfverensstämma
med den nuvarande ställningen, hvilken tvifvelsutan kräfver större
arbetskrafter för det förberedande lagstiftningsarbetet inom Justitiedepartementet,
än som för närvarande der finnas tillgängliga, och en
lättare apparat än den hittillsvarande lagberedningen, hvilken endast i
inskränktare mån kunnat och bort tagas i anspråk för uppgjorda lagförslags
omarbetning. Af utarbetade lagförslag, öfver hvilka Riksdagen
snarast möjligt bör få tillfälle att uttala sig, föreligga dels det af särskilda
komiterade uppgjorda förslaget till ny bolagslagstiftning, dels
ofvan uppräknade af Nya Lagberedningen uppgjorda, ej slutbehandlade
förslag. För processreformen, hvars undanskjutande till en alltför aflägsen
framtid synes mig icke vara tillrådligt, skulle det vara af synnerlig
betydelse, om Nya Lagberedningens hithörande förslag, hvilka
antingen icke varit Riksdagen förelagda eller ej vunnit dess godkännande,
men dock böra i omarbetad form ånyo framläggas, kunde föras
fram till ett slutligt afgörande. Hvad åter angår lagstiftningsarbetet
å de områden, der i senare tid utarbetade förslag ännu icke föreligga,
har jag ingen anledning betvifla, att ju icke äfven genom en lagbyrå
skulle kunna åstadkommas goda och fullmogna resultat, helst om densamma,
der sådant i särskilda fall synes erforderligt, erhölle tillfällig förstärkning.
Jag har icke förbisett, att, såsom jag ofvan erinrat, Nya Lagberedningen
för kort tid sedan öfvergått till ett nytt lagstiftningsområde,
i det den företagit revisionen af handelsbalken, och att det förty kunde
synas önskvärdt, att Beredningen i dess förutvarande form finge fortsätta
sin verksamhet, till dess detta arbete vore afslutadt. Men då
ofvan omförmälda svårigheter vid Beredningens kompletterande redan
föranledt, att Beredningen mast under någon tid arbeta med endast tre
Ändra hufvudtiteln.
13
ledamöter, samt Beredningen kan beräknas vid 1894 års slut aflemna
fullständigt förslag angående åtminstone någon del af handelsbalken,
synes mig från nyss angifna synpunkt hinder icke böra möta för
Beredningens ersättande, om sådant eljest anses lämpligt, med en lagbyrå
redan vid 1894 års slut.
I afseende på ordnandet af en dylik byrå synas mig böra följas
de grunder, som af 1871 års Riksdag i sådant hänseende angåfvos,
eller att Kongl. Maj:t medgifves att inom gränserna af ett gifvet anslagsbelopp
ordna sammansättningen och arbetena på det sätt, som
med hänsyn till förhandenvarande förhållanden synes lämpligt. I afseende
på beloppet af anslaget, hvilket ej torde böra ifrågasättas å
annan stat än extra, har jag att erinra: att byrån i regel torde hora
bestå af, utom byråchefen för lagärenden, tre ledamöter; att arfvodet
till en hvar af dessa sistnämnda ej lärer kunna beräknas lägre än till
7,000 kronor; att derutöfver till lokal- och vaktbetjening, som ej kunna
inom Justitiedepartementet tillhandahållas, samt andra expenser lärer
åtgå ett belopp af omkring 4,000 kronor; och att således hela det erforderliga
anslaget uppgår till 25,000 kronor.
Att fortfarande bibehålla den inom Justitiedepartementet anstälde
byråchefen för lagärenden synes mig erforderligt, då till hans handläggning
förekomma åtskilliga ärenden, hvilka ej äro af den beskaffenhet,
att de lämpa sig för kollegial behandling, och byråns arbeten
förty böra fortgå oberoende af dylika ärenden.
Med stöd af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för bestridande
af kostnader för uppgörande, granskning och omarbetning af
lagförslag genom en under chefens för Justitiedepartementet ledning
stäld lagbyrå anvisa å extra stat för år 1895 25,000 kronor.
Den af Nya Lagberedningen angående dess verksamhet under år
1893 afgifna redogörelse torde, för att komma till Riksdagens kännedom,
få biläggas detta protokoll.
Hvad föredragande Departementschefen sålunda
hemstält och deruti Statsrådets öfrige ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla;
och skulle utdrag af detta protokoll expedieras
till Finansdepartementet för behörigt iakttagande vid
uppsättandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
statsverkets tillstånd och behof.
Ex protocollo
Carl Boheman.
14
Andra hufvudtiteln.
3
Till Konungen.
Jenilikt föreskrift i den för Nya Lagberedningen faststälda .instruktion
får Beredningen härmed i underdånighet afgifva redogörelse för sina arbeten
under innevarande år.
Vid årets början hafva de i sistlidet års arbetsredogörelse omförmälda
förslag till lag angående makars ansvarighet i visst fall .för gäld i boet och
till lag angående ändring i vissa delar af förordningen om boskilnad och
undanskiftande af egendom i makars bo den 18 September 1862 äfvensom de
till dessa förslag hörande motiv blifvit af Beredningen, enligt nådigt uppdrag,
till trycket befordrade.
Sedan Eders Kong!. Maj:t genom nådiga brefvet den 31 December
1892 anbefalt Beredningen att dels utarbeta förslag till de ändringar i rättegångsordningen,
som kunde finnas erforderliga i syfte att det af Beredningen
föreslagna förfarandet i fråga om fullföljd af talan i invändningsfrågor måtte
komma att så fullständigt som möjligt medföra dermed afsedda fördelar, och
dels derefter taga i öfvervägande, huruvida Krigshofrätten borde indragas eller
ombildas, samt uppgöra det förslag i ämnet, som Beredningen funne vara af
omständigheterna påkalladt, har Beredningen under vårsessionens förra del utarbetat
och till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat dels förslag till lag angående
vissa invändningar i rättegång vid allmän underrätt, så ock om sådan rätts
behörighet i vissa fall, dels ock förslag till lag angående ändring i vissa delar
af förordningen om krigsdomstolar och rättegången derstädes den 11 Juni
1868, jemte till dessa förslag hörande motiv. I enlighet med nådigt uppdrag
har Beredningen derefter till trycket befordrat nämnda förslag och motiv.
Genom nådiga brefvet den 14 April innevarande år bär Eders Kongl.
Maj:t anbefalt Beredningen att vidtaga en revision af de delar af handelsbalken
i 1734 års lag, som falla inom den allmänna privaträttens område och
ej på senare tid undergått någon väsentlig omarbetning.
Med anledning häraf har Beredningen, som ansett gällande stadganden
om köp af lös egendom i första hand kräfva en omarbetning, under senare
Andra hufvudtiteln.
15
delen af vårsessionen sysselsatt sig med förberedande öfverläggniugar och undersökningar
angående denna del af obligationsrätten och dermed sammanhängande
ämnen. Under höstsessionen har Beredningen fortsatt arbetet med revision af
hithörande stadganden och uppgjort preliminärt förslag till vissa delar af lag-texten.
Beredningens sammansättning har, sedan sista arbetsredogörelsen afgafs,
undergått följande förändringar, nemligen:
a,it, sedan dess förutvarande ordförande f. d. Justitierådet Per Samuel Ludvig
Annerstedt den 22 December 1892 utnämnts och förordnats till president i
Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt, Landshöfdingen Per Axel Bergström
den 31 i samma månad i nåder förordnats att tills vidare vara ordförande
i Beredningen;
att det Assessoren Johan Henrik Olaus Wold lemnade uppdrag att vara
ledamot i Beredningen i sammanhang med hans utnämning till häradshöfding
i Marks, Vedens och Bollebygds häraders domsaga den 11 Augusti innevarande
år upphört;
att Landshöfdingen Bergström den 23 i nyssnämnda Augusti månad aflidit;
samt
att undertecknad Hammarskjöld, som den 14 April detta år förordnats
att under arbetet med revisionen af handelsbalken biträda Beredningen, den
22 påföljande September erhållit nådigt förordnande att tills vidare vara ledamot
i Beredningen.
Sistnämnda dag har derjemte f. d. Presidenten m. m. Herr Karl Johan
Berg, som ditintills, jemlikt nådiga brefven den 26 Februari 1883 och den
1 Februari 1889, tagit del i Beredningens förhandlingar, på gjord ansökan,
från berörda uppdrag erhållit entledigande, räknadt från Oktober månads början.
Under året har t. f. byråchefen för lagärenden i Justitiedepartementet
varit af andra embetsgöromål hindrad att deltaga i Beredningens arbeten.
Underdånigst
HERMAN BILLING. JOH. RAMSTEDT. HJ. L. HAMMARSKJÖLD.
Stockholm den 30 December 1893.
Tredje hufvudtiteln.
Protokollet öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet a Stockholms slott den 13 januari
1894. J
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Boström,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Essen,
Friherre Akerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam,
Friherre Rappe,
Christerson.
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen
af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1895 och yttrade:
»Med afseende å kabinettskassans utgifter är behofvet, jemlikt Eders Kon<d.
Maj:ts beslut den 4 nästlidne december, beräknadt till 628,700 kronor för de
Förenade Rikena tillsammans, hvaraf 12/17 böra, enligt vedertagen proportion
bestridas af svenska Statsmedel med 443,800 kronor, eller samma belopp, som
åt senaste lagtima Riksdag beviljades.
. . ^ de härunder ingående anslag är löneanslaget till departementschefen,
ministern för utrikes ärendena, uppfördt med samma belopp som i nu fällande
riksstat, eller 24,000 kronor. 8
Samma förhållande eger rum med anslaget till utrikesdepartementet, som
alltså upptagits till 27,495 kronor.
Bih. till Rikad. Prof. 1894. 1 Samt. 1 Afd.
Kabinetts
kassan.
[1.]
[2-
l
2
Tredje hufvudtiteln.
[3.]
[4.]
[5.]
Konsuis
kassan.
[6.]
[7-]
[8.]
Under anslagen till minister staten, militärattachéer samt skrifmaterialier,
expenser och extra utgifter förekommer ingen ändring.
Hvad konsulatväsendet angår, hafva under senare år både i Sverige och
Norge önskningar framstälts om lättnader i de på sjöfarten hvilande afgifter
genom nedsättning af den nuvarande konsulatafgiften. Vid det förhållande att
besparing årligen uppkommer å konsulskassan, synes det visserligen som om, under
antagande att de nuvarande konjunkturerna icke försämras, en mot besparingen
svarande nedsättning af konsulatafgiften kunde ifrågakomma. Men å andra
sidan måste äfven ihågkommas, att konsulskassans inkomst af dessa afgifter
antages komma att något minskas till följd af i Norge införda nya regler för
mätning af handelsfartyg samt deraf följande minskning af den afgiftspligtiga
drägtigheten, och för att kunna bedöma såväl frågan i hvad mån en nedsättning
för närvarande kan anses möjlig, som den, huruvida någon större nedsättning
skulle kunna vidtagas genom ändringar i den gemensamma organisationen
af konsulatväsendet, erfordras en för båda rikena gemensam utredning.
I det läge emellertid, i hvilket konsulatfrågan för närvarande befinner
sig, anser jag mig icke nu böra framställa förslag i dylikt syfte.
Beräkningarna'' i det nu uppgjorda budgetförslaget upptaga för konsulskassan
samma anslagsbelopp som hittills, eller 280,000 kronor för Sverige och
Norge tillsammans, deraf Sverige skulle, såsom hittills, bestrida 4/7 med 160,000
kronor.
De särskilda rubrikerna utgöras af:
utrikesdepartementet, uppfördt med oförändradt belopp af 10,000 kronor;
konsulsstaten, för hvilken upptages 129,685 kronor eller 4/7 af det belopp,
226,950 kronor, som återstår, sedan från den beräknade totalutgiften för båda
rikena, 519,750 kronor, blifvit dragen den beräknade inkomsten af konsulatafgifter
utaf svenska och norska fartyg äfvensom af expeditionsafgifter, 292,800
kronor; samt
skrifmaterialier, expenser och extra utgifter, uppförda med oförändradt
belopp af 20,315 kronor.
Med hänsyn till Eders Kongl. Maj:ts beslut .den 4 december 1893 angående
förändrad fördelning af uppkommande öfverskott å konsulskassan, enligt
hvilket beslut fördelningen skall ega rum efter den proportion, i hvilken de
särskilda rikena bidraga till konsulskassans utgifter, när irhder hvardera rikets
bidrag inbegripes icke allenast statsanslag utan äfven konsulat- och expeditionsafgifter,
har jag ansett lämpligt att låta budgetförslaget, hvilket endast upptager
konsulskassans utgifter utöfver hvad som beräknas kunna bestridas af konsulatoch
expeditionsafgifter, åtföljas jemväl af en beräkning huru konsulskassans
budget fördelar sig å de särskilda rikena, då äfven sistberörda afgifter inberäknas
under bidragen.
Tredje hnfvudtiteln.
3
Något bidrag från Norge till konsulskassan för budgetterminen 1 juli 1893
—30 juni 1894 har, på sätt af mig anmälts vid föredragning i sammansatt
statsråd den 4 december sistlidet år, ännu icke blifvit till Utrikesdepartementet
inbetaldt, men Departementet för det Inre har i skrifvelse den 20 sistlidne
november meddelat, att Eders Kongl. Maj:t under den 25 sistlidne
september vid föredragning af Storthingets beslut rörande det sistlidet år afgifva
budgetförslag behagat besluta bland annat i mom. III, att, för såvidt de
med de Förenade Rikenas gemensamma konsulatväsende förbundna, å norska
staten rättsligen hvilande utgifter icke betäcktes genom de i den gemensamma
konsulskassan inflytande konsulatafgifter, bristen komme att betäckas af de å
statsbudgeten till tillfälliga utgifter i allmänhet uppförda belopp, och har dels
Departementet för det Inre med afseende å nämnda beslut i samma skrifvelse
erinrat, att det i sinom tid, då konsulskassans räkenskaper vid kalenderårets utgång
hunnit afslutas, antagligen borde närmare förhandlas angående den summa,
som efter särskilt beslut af Eders Kongl. Maj:t borde utanordnaS af bevillningen
för tillfälliga utgifter, dels ock Hans Excellens Norske Herr Statsministern
genom skrifvelse den 2 innevarande månad underrättat, att, under förbehåll om
senare slutlig afräkning, på sätt i Departementets för det Inre omförmälda skrifvelse
af den 20 sistlidne november förutsättes, intet hinder funnes för att efter
derom gjord framställning till Departementet för det Inre förskott i mån af
behof lemnades till bestridande af de i mom. III nämnda utgifter.
Häraf framgår visserligen, att Norska Regeringen förutsätter, att
icke alla med det gemensamma konsulatväsendet förenade utgifter rättsligen
hvila å norska staten, men då i hvarje fall såsom följd af de gjorda meddelandena
bidrag från norska statsmedel komma att finnas till den 1 juli 1894
för den hufvudsakliga delen af de i protokollet i sammansatt statsråd den 14
januari 1893 beräknade gemensamma utgifter från konsulskassan, till hvilkas
bestridande Riksdagen för Sveriges del beviljat anslag enligt skrifvelse den 14
sistlidne april, anser jag icke behöfligt att nu upptaga frågan, huruvida bland
dessa utgifter kunna firmas sådana, som icke rättsligen hvila å norska staten,
och det synes mig icke heller för närvarande erforderligt att hos Riksdagen
göra framställning i fråga om medel för fyllande af brist i konsulskassan, som
kan uppstå genom uteblifvande af beräknade bidrag från Norge.
Under utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena, uppföres under- [9.]
stöd åt svenska kyrkan i Paris med oförändradt belopp af 2,950 kronor.
Å tredje hufvudtiteln finnes uppfördt endast ett extra anslag, nemligen [10.]
för utgifvande af »Sveriges traktater».
4
Tredje hufvudtiteln.
I den redogörelse, som utgifvaren af detta verk afgifvit öfver sin verksamhet
under sistförflutet år, har han beträffande arbetets fortskridande anfört
följande:
»Den arbetsplan för det gångna året, hvilken min förra årsberättelse innehöll,
har endast ofullkomligt kunnat realiseras till följd deraf, att jag i början
af augusti månad träffades af en lifsfarlig sjukdom, hvilken under flera månader
fängslade mig vid sjukbädden och äfven derefter betydligt försvagade
min arbetskraft. Det som under året blifvit dels tryckt dels bragt i tryckfärdigt
skick, omfattar likväl en tidrymd af 46 år, nämligen det återstående
af tredje delen, åren 1484—1520, och af den till nyare tid hörande delen åren
1815—1823. Den fjerde delen, omfattande åren 1521— 1571, är längesedan
publicerad, och af den femte delen går det utgifna till år 1630. Yttre omständigheter
hafva föranledt, att sålunda för närvarande trenne delar af traktatverket
äro under utgifning. Vid tvenne af dem återstår dock blott en fascikel
outgifven. Att sålunda trenne delar på en gång äro inkompletta, är emellertid
ett missförhållande, hvilket det är den närmaste tidens uppgift att, så fort
möjligt är, upphäfva. Aterstäld helsa och återvunna krafter gifva mig hopp
om att dermed lyckas.»
Jag erinrar vidare, att Eders Kongl. Maj:t vid föredragning den 30 december
1 <^93 behagat besluta, att Riksdagens medgifvande skall äskas, att
af öfverskotten å de från kronans fastighet i Konstantinopel inflytande hyresinkomster
må, från och med år 1895 och tills vidare, så länge Eders Kongl.
Maj:t finner anslaget behöfligt, fä för svenska kyrkan i Paris användas 864
kr. årligen att utgå såsom lönetillökning för pastor vid nämnda kyrka.
På grund af hvad jag nu i olika punkter anfört och föreslagit, får jag i
underdånighet hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen för år 1895 äska de anslag
under tredje hufvudtiteln, som finnas intagna i kolumnen b af den i likhet
med hvad föregående år egt rum utarbetade tablå, som torde böra fogas vid
denna dags protokoll såsom bilaga A;
att de ordinarie anslagen måtte föreslås att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet
samt med samma rätt till deras användande och under
enahanda vilkor som hittills;
att Riksdagens medgifvande äskas, att af öfverskotten å de från kronans
fastighet i Konstantinopel inflytande hyresinkomster må, från och med år 1895
och tills vidare, så länge Eders Kongl. Maj:t finner anslaget behöfligt, få för
svenska kyrkan i Paris användas 864 kr. årligen att utgå såsom lönetillökning
för pastor vid nämnda kyrka;
och att afskrifter af protokollen vid föredragning i sammansatt statsråd
dels den 4 nästlidne december rörande grunderna för fördelning mellan Sverige
och Norge åt uppkommande öfverskott å konsulskassans inkomster samt an
-
Tredje bufYudtiteln.
5
gående den för de Förenade Rikena gemensamma utrikesbudgeten för 1895,
dels denna dag angående sistnämnda ärende, dels ock den 30 nästlidne december
angående disposition till svenska kyrkan i Paris af öfverskott å de
från kronans fastighet i Konstantinopel inflytande hyresinkomster måtte såsom
bilagor B, C och D åtfölja protokollet öfver-denna föredragning.
Jemlikt öfrige statsrådsledamöters tillstyrkande
behagade Hans Maj:t Konungen, med gillande af det
föredragna förslaget till riksstatens tredje hufvudtitel för år
1895 samt af hvad Herr Ministern för utrikes ärendena
i öfrigt hemstält och föreslagit, befalla, att afskrift af
detta protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas
för att tjena till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd
och behof.
tf
in fidem:
Eric Tv olle.
I
6
Tredje hufvudtiteln
Bil. A.
Ordinarie anslag. Kabinettskassans utgifter. Departementschefen, Ministern för utrikes ärendena ............................................... Utrikesdepartementet.................................. Ministerstaten.............................................. Militärattachéer.......................................... Skrifmaterialier, expenser och extra ut-gifter........................................................ | Riksstaten 1894. | Förslag till | Norges andel | Sveriges och |
a kronor. 24,000 27,495 337,941 8,471 45,893 | 6 kronor. 24,000 27,495 337,941 8,471 45,893 | C kronor. — 11,455 140,809 3,529 29,107 | d (b + c) 24.000 478,750 12.000 75,000 | |
Säger | 443,800 | 443,800 | 184,900 | 628,700 |
Konsulskassans utgifter. Utrikesdepartementet................................... Konsulsstaten ..................... | 10,000 129,685 20,315 | 10,000 129,685 | 7,500 97,265 15,235 | 17,500 226,950 |
Skrifmaterialier, expenser och extra ut-gifter..................................................... | 20,315 | 35,550 | ||
Säger | 160,000 | 160,000 | 120,000 | 280,000 |
Summa | 603,800 | 603,800 | 304,900 | 908,700 |
Utgifter, som bestridas af svenska statsverket Svenska kyrkan i Paris........................... | 2,950 | 2,950 |
|
|
Säger | 2,950 | 2,950 |
|
|
Summa | 606,750 | 606,750 |
|
|
Extra anslag. För fortsatt utgifvande af »Sveriges | 4,500 | 4,500 |
| 1 |
Säger | 4,500 | 4,500 |
|
|
Summa | 611,250 | 611,250 |
|
|
Tredje hufvudtiteln.
7
Anmärkningar.
ITill kabinettskassans utgifter bidrager Sverige med 12/17 och Norge med ä/17. Anslagen till ministerstaten
och militärattachéer äfvensom till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter må användas
utan .hinder af deras fördelning å särskilda utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år.
(Sverige bestrider allena löneanslaget till departementschefen, men för vinnande af ofvan angifna
K proportion mellan slutsumman för Sveriges andel och slutsumman för Norges andel i kabinettskassans
utgifter är Norges bidrag till anslagsrubriken 5 beräknadt högre än proportionen.
Till konsulskassans utgifter påräknas dels de vid de lönade konsulaten inflytande konsulatafgifterna
utaf svenska och norska fartyg samt expeditionsafgifter (ang. beräkningen af dessa, se sid.
21—23 här nedan), dels statsanslag, till hvilka Sverige bidrager enligt den af de 1855 och
1875 tillsatta konsulatkomitéer sammanstämmande förordade proportion, för hvilken redogörelse
lemnas i det af sistnämnda komité den 4 november 1876 afgifna betänkande sid. 53
och följ., sid. 170 och följ. (jmfr Konsulatförordningen den 4 november 1886 § 126), och
hvilken proportion, uttryckt i procent, motsvarar 57,14 / för Sverige och 42,8 6 % för Norge.
8
Tredje hnfyndtitelii.
Bil. B.
Protokoll öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms slott den 4
december 1893.
N ärvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Boström,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Hans Excellens Norske Herr Statsministern Gram,
Statsråden: Friherre von Essen,
Friherre Akerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam,
Friherre Rappe,
Christerson,
Motzfeldt,
Harbitz.
l:o.
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena, som erinrade, hurusom han vid
underdånig föredragning i sammansatt statsråd den 14 sistlidne januari af förslaget till
de Förenade Rikenas gemensamma utrikes budget för 1894 samt Kongl. Norska Regeringens
deröfver afgifna underdåniga betänkande i fråga om den punkt i nämnda betänkande,
i hvilken Departementet för det Inre hemstält, att de å konsulskassan uppkommande
besparingar, hvilka för det närvarande vid hvart års slut fördelades mellan Sverige
och Norge efter förhållandet mellan de direkta statsbidragen till konsulskassan, 4/? för
Sverige och för Norge, hädanefter måtte fördelas efter det förhållande, hvarmed bi
-
Tredje hufvudtiteln. 9
dragen till kassan (konsulatafgifter och direkta statsbidrag) i verkligheten från hvartdera
riket erhållits, anfört, att han icke ansett sig härom böra uttala någon åsigt, innan yttrande
i ämnet erhållits från vederbörande myndigheter, och derföre icke ansett sig vid
nämnda tillfälle kanna anmäla frågan till Kongl. Maj:ts pröfning, föredrog nu ånyo, sedan
Kommerskollegium inkommit med infordradt underdånigt utlåtande, Kongl. Norska Regeringens
ofvannämnda betänkande, i hvad detsamma anginge ifrågavarande punkt.
1 detta betänkande, som afgifvits den 10 januari 1893, hade Departementet för det
Inre anfört:
»Ministerkassans och konsulskassans räkenskaper för senare halfåret 1891 utvisa, att
den på Norge belöpande andel af besparingarna å nämnda kassor under kalenderåret utgjort
respektive 20,496 kr. 82 öre och 52,386 kr. 98 öre, hvilka belopp sedermera kommit
norska statskassan tillgodo. Dessa belopp hafva uppkommit sålunda, att till grund för
fördelningen rikena emellan af besparingarna lagts det förhållande, hvarefter Rikena
tillskjutit direkta bidrag, alltså, hvad ministerkassan anginge, Sverige 12/17 och Norge
“/ , och beträffande konsulskassan Sverige 4/7 och Norge 3/?. Under det att Departementet,
hvad angår ministerkassan, icke finner något att erinra mot den sålunda antagna
grunden för fördelningen af derå uppkommande besparingar, enär denna kassas utgifter
helt och hållet bestridas af de direkta statsbidragen, så finner Departementet sig beträffande
konsulskassan böra göra följande anmärkning: konsulatväsendets utgifter bestridas
dels af direkta bidrag från båda rikena och dels af konsulat- och expeditionsafgifter,
erlagda af de begge ländernas fartyg. Det har på sin tid anförts (skrifvelse till
Departementet från Ministern för utrikes ärendena den 18 december 1881), att förutsättningen
varit, att de afgifter, som för fartygen erlades, skulle i första rummet användas
till att bestrida kostnaderna för konsulatväsendet; något öfverskott å dessa afgifter kan
derföre aldrig uppstå, så länge statsbidrag utgå till konsulatväsendet.
Skulle något år inkomsterna af dessa afgifter öfverstiga det beräknade beloppet, förminskas
derigenom allenast behofvet af de beräknade statsbidragen, och öfverskott uppkommer
å dessa, med andra ord: den uppfattning, hvilken man sålunda velat göra gällande,
innebär, att det egentligen blott är konsulatafgifter, som skola användas till bestridande
af utgifterna till konsulatväsendet, och att, först när dessa befinnas otillräckliga,
de direkta statsbidragen kunna tillgripas, så att under hvarje förhållande det endast är
i fråga om dessa, som det kan talas om besparing, hvilken då naturligen ock bör fördelas
efter samma förhållande, hvarefter statsbidragen utgått. Departementet finner emellertid
denna uppfattning icke vara hållbar. Den torde efter Departementets åsigt möjligen
hafva varit riktig, derest man kunde anse konsulatväsendet uteslutande förbundet
med våra sjöfärtsintressen. Det är likväl en känd sak, att så icke är förhållandet. Konsulaterna
representera rikena i mångahanda förbindelser med utlandet, som ingalunda
angå sjöfarten, och särskildt hafva de att der tillvarataga rikenas kommersiela och industriel
intressen. Det är denna sida af konsulernes verksamhet, som medför, att deras
underhållande icke helt och hållet kan läggas på skeppsfarten, och det är derför som vid
sidan af afgifterna det bestämts ett efter förhållandena afpassadt bidrag från de båda rikenas
Bih. till ltikad. Prut. 1894. I Sami. I Af i. ~
10 Tredje hufvudtiteln.
statskassor. Detta fasta bidrag har derjemte den uppgift att åstadkomma ett visst, någorlunda
stadigt förhållande emellan de båda rikenas bidrag i dess helhet till konsulatväsendet;
ty, förefunnes ej något sådant reglerande element, skulle man kunna komma
derhän, att det ena riket till följd af en stark utveckling af dess skeppsfart skulle komma
att bära så godt som hela bördan, hvilket naturligen icke varit från någondera sidan
förutsatt.
Det riktiga betraktelsesättet är enligt Departementets förmenande det, att det från
hvartdera riket inflytande bidrag till konsulatväsendets underhåll betraktas såsom ett helt,
oafsedt om det ingår såsom direkt statsbidrag eller såsom afgifter, och den naturliga
följden häraf blifver då, att möjligen uppkommande besparingar återbetalas efter samma
förhållande, hvarefter hvartdera riket lemnat bidrag. Skulle under tidernas lopp förhållandena
utveckla sig derhän, att någotdera af rikena efter utgiftsfördelningen emellan
dem skulle komma att utgifva mera än hvad förhållandet emellan rikenas intressen med
rätta betingar — hvilket icke för det närvarande kunde sägas vara förhållandet, i det
man särskildt icke kan anse Sveriges nuvarande bidrag vara högre än rimligt —• så torde
det rätta sättet till åstadkommande af rättelse derutinnan vara, att man skrede till en
omreglering af de direkta statsbidragen; men, så länge ett en gång bestämdt förhållande
upprätthålles, bör, såsom omnämndt blifvit enligt Departementets åsigt möjligen uppkommande
besparingar fördelas uteslutande med hänsyn till hvad hvartdera riket tillskjutit
inalles; och tillåter sig Departementet derför underdånigst hemställa till Eders
Kongl. Maj:t att besluta, att vid uppgörelsen af konsulskassans räkenskaper det må förfaras
på nu angifvet sätt med afseende å fördelning af besparingarna.»
I anledning häraf hade Kommerskollegium i underdånigt utlåtande, dagtecknadt den
8 sistlidne mars, anfört följande:
»Utgifterna till konsulatväsendet bestridas af dels konsulat- och expeditionsafgifter,
dels direkta statsbidrag från hvartdera riket, hvilka bidrag efter en faststäld proportion
emellan Sverige och Norge af 4:3 alltsedan 1868 utgått årligen med 160,000 kr. från
Sverige och 120,000 kr. från Norge.
Enligt hvad från Utrikesdepartementet inhemtats, hafva berörda bidrag städse intill
1883 beviljats, såväl från Sverige som från Norge, med rättighet för Kongl. Maj:t att
användas icke allenast utan hinder af medlens fördelning i särskilda utgiftstitlar, utan
äfven utan inskränkning till något visst år; men från och med år 1883 hade, enligt särskildt
nådigt beslut, hvad efter slutlig utredning för hvart kalenderår funnits i konsulskassan
i behåll, fördelats mellan de båda rikena, och den å Norge belöpande andelen
deraf inbetalts till norska statskassan, hvaremot, på det att nödig tillgång måtte finnas
för oförutsedda eller beräkningen öfverstigande utgifter, äfvensom för att bereda trygghet
mot vexling i de för konsulskassan påräknade inkomster, från Norge beviljats ett särskildt
anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter, hvilket anslag bestämts ursprungligen
till 20.000 kr., men från och med år 1885 till 24,000 kr. årligen, och har
utgått till en början endast efter reqvisition vid uppstående behof, men från och med år
1886 stälts qvartalsvis till Utrikesdepartementets förfogande.
Tredje hufvudtiteln. 11
Någon förändring i afseende å Kongl. Maj:ts dispositionsrätt öfver den å Sverige
belöpande andelen af öfverskotten å konsulskassan bär deremot icke skett.
Fördelningen verkställes efter samma proportion, hvarefter de båda rikenas statsbidrag
utgå, hvadan Sverige tillägges 4/? och Norge s/7 af behållningen.
Redan före 1883 har emellertid återbetalning af besparade tillgångar å konsulskassan
på grund af särskilda nådiga beslut verkstälts två gånger, nämligen dels 1870, dels 1875,
då besparingarna ansågos vara så betydliga, att en sådan återbetalning borde ega rum;
och verkstäldes denna återbetalning vid båda tillfällena efter samma grund eller med 4/
till Sverige och 3/7 till Norge.
Enär konsulatgöromålen förrättas af dels lönade, dels olönade konsuler, samt de senare
godtgöras, förutom i några fall der särskild! anslag till bestridande af kontorskostnader
är konsuln beviljadt, uteslutande af sportler, bestående i de afgifter, som till dem erläggas,
och som de utan redovisning behålla, hvaremot de lönade konsulerne hafva att till konsulskassan
inbetala konsulatafgifterna och vissa expeditionsafgifter, äfvensom hälften af de
till dem underlydande olönade vicekonsuler erlagda konsulatafgifter, under det att den
andra hälften af dessa afgifter äfvensom expeditionsafgifterna behållas af vicekonsulerne,
så torde vid bedömandet af förevarande fråga hänsyn endast vara att taga till den del
af konsulatväsendet, som representerades af de lönade konsulerne.
Att den numera årligen återkommande fördelningen af å konsulskassan uppkommande
öfverskott sker efter samma grund, hvarefter statsbidragen utgöras, hvilade uppenbarligen
— hvad ock enligt Departementets för det Inre ofvanberörda betänkande blifvit
1881 af dåvarande Ministern för utrikes ärendena uttaladt — på den förutsättning, att
till konsulatväsendets underhållande konsulat- och expeditionsafgifter skola i första rummet,
så låugt de förslå, användas, och statsanslagen endast anlitas, i den mån berörda afgifter
skulle befinnas för ändamålet otillräckliga, hvadan uppkommande öfverskott måste anses
såsom öfverskott å statsbidragen.
Denna förutsättning synes dock Kollegium lika med Departementet för det Inre icke
vara hållbar.
Hvarken hvilar en sådan förutsättning på historisk grund, i hvilket afseende Kollegium
tillåter sig att hänvisa till den historik rörande tillkomsten af ifrågavarande statsanslag,
som lemnats i den år 1875 tillsatta svensk-norska komités betänkanden den 4
november 1876, och hvaraf framgår, att dessa anslag tillkommit, ingalunda såsom reservanslag
att tillgå, för den händelse konsulatafgifterna befunnes otillräckliga till konsulatväsendets
underhållande, utan fast hellre oberoende af dessa till såväl handelns som sjöfartens
allmänna gagn. Ej heller hade ofvanberörda förutsättning stöd i någon, Kollegium
veterligen, meddelad positiv föreskrift.
Visserligen måste konsulerne anses i öfvervägande grad tjena sjöfartens intresse och
konsulatafgifterna vara till sin natur en ersättning för de tjenster, konsulerne göra sjöfartsnäringen,
men dels kan det ifrågasättas, huruvida konsulatafgiftens belopp är så afpassadt,
att den alltid utgör skälig ersättning för det biträde af konsuln, som sjöfarten
påkallar, dels hafva konsulerne obestridligen äfven andra, med sjöfarten icke sammanhang
12
Tredje hufvudtiteln.
egande vigtiga uppgifter, och lärer det derföre vara en berättigad åskådning att anse
konsulernes löner utgå både af kon sulatafgifter och statsbidragen, om än ett särskiljande
af huru stor del af lönen, som må anses för hvarje konsul utgå af konsulatafgifterna och
af statsbidragen, icke lärer, med hänsyn till svårigheten att uppskatta värdet af konsulns
verksamhet i hvad den särskildt angår sjöfarten och särskilt andra grenar af verksamheten,
kunna verkställas; och vinner en sådan åskådning stöd af det förhållande, att
konsulatafgifterna och statsbidragen tillsammans, utan något särskiljande, bilda konsulskassan,
hvarmed alla gemensamma utgifter till konsulatväsendet bestridas.
Vid det senare af de båda ofvanangifna tillfällen, då före 1883 återbetalning af uppkomna
öfverskott egt rum, eller 1875, vid hvilket tillfälle öfverskottet ansågs hafva uppkommit
hufvudsakligen till följd af den oförmodadt hastiga tillväxten af de Förenade
Rikenas sjöfart på Storbritannien och deraf härflytande ökning i lästafgifter, ifrågasatte
ock dåvarande Statsministern för utrikes ärendena den grund, efter hvilken återbetalningen
borde ega rum, och Kommerskollegium, hvars utlåtande häröfver infordrades, yttrade sig
ock i fråga om grunden för medlens fördelning särskildt beträffande besparingarna å
statsbidragen och hvad anginge det af influtna lästafgifter uppkomna öfverskott; och
ehuru, såsom redan ofvan nämnts, fördelningen slutligen verkstäldes efter proportionen
4:3, så framgår dock af ofvanstående, att år 1875 hvarken Statsministern för utrikes
ärendena eller Kollegium antog såsom gifvet, att alla öfverskott å konsulskassan vore
att betrakta såsom öfverskott å statsbidragen.
År nu, på sätt af det föregående lärer framgå, ifrågavarande uppfattning icke riktig,
så följer deraf, att från densamma icke kan härledas slutsatsen, att alla öfverskott skola
återbetalas efter den proportion, hvarefter statsbidragen utgöras, utan måste en annan
grund för återbetalningen sökas. 1 sådant afseende förefaller det Kollegium, som om
den naturligaste grunden vore, att öfverskotten fördelades fullt proportionel, såväl hvad
beträffar konsulat- och andra afgifter som rörande statsbidragen, till hvad från hvartdera
riket influtit till konsulskassan.
I budgetförslaget för år 1894 äro konsulskassans inkomster på följande sätt beräknade:
Konsulatafgifter af svenska fartyg
» » norska »
Expeditionsafgiftcr för svenska ärenden
» » norska »
» s gemensamma »
Statsbidrag af Sverige
» » Norge..
...................... kr. 82,441
.............. » 196,359
Summa konsulat afgifter kr. 278,800.
............... kr. 4,160
.................................... » 9,590
........................... » 250
Summa expeditionsafgifter kr. 14,000.
......... kr. 160,000
..................................... » 120,000
Summa statsbidrag kr. 280,000
Summa summarum kr. 572,800.
Tredje hnfvudtiteln. 13
Af konsulskassans för 1894 beräknade inkomster skulle således inbetalas:
från Sverige:
Konsulatafgifter....................... kr. 82,441
Expeditionsafgifter |4,160 + ...................- » 4,285
Statsbidrag ...............................................- » 160,000
Summa kr. 246,726
och från Norge:
Konsulatafgifter........................ kr. 196,359
Expeditionsafgifter ^9,590 + ^|.................... » 9,715
Statsbidrag................................................ » 120,000
Summa kr. 326,074.
Enligt hvad Kollegium från Utrikesdepartementet vidare inhemtat, hade behållningarna
å konsulskassan, efter återbetalning af Norges särskilda anslag till tillfälliga och
oförutsedda utgifter, kronor 24,000, under åren 1887—-1891 uppgått till:
1887 ............................................. kr. 5,478: 33
1888 ............................................. » 27,792: os
1889.- —........................................ » 54,549:72
1890 ............................................. » 43,417: 99
1891 ............................................. » 66,236: 28.
Om man med ledning af denna tablå öfver öfverskottens belopp antager, att ett
öfverskott för 1894 uppstode till belopp af 66,000 kr, så skulle, med tillämpning af
Kollegii ofvan uttalade åsigt om huru fördelningen deraf bör verkställas, efter följande
dubbla beräkning, nemligen dels rörande konsulat- och expeditionsafgiftema:
572,800 : (278,800 + 14,000) = 66,000 : x = 33,737,
hvaraf på Sveriges andel belöper
(278,800 + 14,000) : (82,441 + 4,285) = 33,737 : y\ y = 9,993;
dels i fråga om statsbidragen:
572,800 : 280,000 = 66,000 : 2; z = 32,263;
hvaraf */ eller 18,436 belöpa på Sverige, resultatet blifva, att af öfverskottet 66,000 kronor
Sverige skulle återbekomma 9,993 + 18,436 = 28,429
och Norge 23,744 + 13,827 =........................ 37,571
Kronor 66,000.
Detta är nu, ehuru för åskådlighetens skull i annan form uttryckt, alldeles detsamma,
hvarom norska Departementet för det Inre hemställt, hvadan Kollegium finner
sig kunna biträda ifrågavarande från Norges sida gjorda hemställan.
Detta dock allenast under den bestämda förutsättning, att hufvudprinciperna för det
nuvarande gemensamma konsulatväsendet bibehållas oförändrade. Skulle nämligen någon
väsentlig förändring vidtagas vare sig ifråga om platserna för lönade konsulats uppehållande,
så att nya sådana konsulat komme att inrättas, hvilka vore att anse såsom
14 Tredje hufvudtitelii.
företrädesvis Renande det ena landets intressen, eller rörande sättet för beredande af de
till konsulatväsendets upprätthållande nödiga medel, så torde sådant kunna gifva anledning
till förnyadt bepröfvande af förevarande fråga.
Tillser man slutligen hvad en tillämpning af nu ifrågasatta förändrade grund för fördelningen
af å konsulskassan uppkommande öfverskott skulle medföra i ekonomiskt afseende
för Sverige i jemförelse med nuvarande förhållande, så finner man, att, under det
att med en fördelning af det såsom blifvande öfverskott för 1894 antagna belopp af
66,000 kr. efter nu gällande grund, Sveriges andel af berörda öfverskott skulle utgöra
4/7 eller 37,714 kr., samt det verkliga statsbidraget från Sverige för 1894 sålunda
blifva 160,000 — 37,714 = 122,286, så skulle med fördelning af samma öfverskott efter
den nu ifrågasatta grunden Sveriges andel af öfverskottet blifva, såsom ofvan är visadt,
28,429 kr., och det verkliga statsbidraget från Sverige uppgå till 160,000 — 28,429 =
131,571, och att förty sistnämnda beräkningsgrund skulle vålla en försämring för Sverige
af 9,285 kr., hvilket belopp dock icke torde få anses nämnvärdt i förhållande till
hela budgetsumman.
I sammanhang härmed finner sig Kollegium böra uttala den åsigt, att den årliga
konsulatbudgeten bör såvidt möjligt uppgöras så, att icke större öfverskott i konsulskassan
må uppstå, än som må vara erforderligt för betäckande af oförutsedda utgifter,
bland annat af det skäl, att, enär med nu uttalade uppfattning en del af öfverskottet
måste anses vara öfverskott å konsulatafgifterna, denna del, i den mån densamma inginge
till statsverket eller eljest icke användes till sjöfartsnäringens fromma, torde kunna betraktas
vara en samma näring pålagd obehörig beskattning.»
Herr Ministern yttrade härefter:
Enligt den vid protokollet öfver utrikesdepartementsärenden den 14 januari 1893
fogade beräkning öfver konsulskassans inkomster under 1894 kunna dessa inkomster i
runda tal beräknas sålunda:
Statsanslag: 160,000 från Sverige och 120,000 från Norge eller tillsammans 280,000
kr., och konsulat- och expeditionsafgifter 86,700 från Sverige och 206,100 från Norge,
tillsammans 292,800 kr., så att proportionen mellan de olika bidragen, uttryckt i procent,
motsvarar omkring 49 % af statsanslag och 51 % af konsulatafgifter, under det att
inalles Sveriges bidrag utgör 246,700 och Norges 326,100 kr. Den verkliga inkomsten
har emellertid under en följd af år till följd af stigande sjöfart hvarje år öfver -stigit den beräknade, och då de sålunda uppkomna besparingarna fördelats mellan länderna
i enlighet med den proportion af 4/7 för Sverige och för Norge, hvarmed de
direkta anslagen utgå, har den direkta utgiften för hvarje land i verkligheten icke uppgått
till så stort belopp som statsanslaget. Om detta förhållande antages komma
att fortfara, kan följden blifva den, att de direkta utgifterna fortfarande minskas, under
det att bidraget af konsulatafgifter ökas öfver den nuvarande proportionen af 51 % af
hela inkomsten, och det är till och med icke omöjligt, att det ena riket till följd af en
stark utveckling af dess skeppsfart skulle kunna komma att i allt större proportion bära
bördan af konsulatväsendet.
Tredje hufvudtiteln. 15
Kong], Norska Regeringens Departement för det Inre har i anledning häraf hemställt,
att möjligen uppkommande besparingar måtte fördelas uteslutande med hänseende
till hvad hvardera riket tillskjutit inalles, och har Departementet dervid tillika uttalat
den åsigt, att, om den nuvarande proportionen mellan rikenas bidrag till följd af förändrade
förhållanden skulle befinnas icke längre vara deri rätta, detta då borde föranleda
till en omreglering af de direkta statsbidragen. Kong!. Kommerskollegium har förklarat
sig instämma i den af Departementet för det Inre gjorda hemställan, men med den bestämda
förutsättning att hufvudprinciperna för det nuvarande gemensamma konsulatväsendet
bibehållas oförändrade, och har Kommerskollegium derjemte dels uttalat den
åsigt, att den årliga konsulatbudgeten borde såvidt möjligt uppgöras så, att icke större
öfverskott uppstode, dels ock påpekat, att, om t. ex. en besparing af 66,000 kr. antages
uppkomma under år 1894, Sveriges andel med en fördelning efter hittills gällande grund
skulle blifva 37,714 kr., men att, om fördelningen, i enlighet med Departementets för
det Inre af Kommerskollegium tillstyrkta förslag, verkställes i förhållande till hvartdera
rikets verkliga bidrag, Sverige skulle komma att erhålla 9,285 kr. mindre eller 28,429 kr.
Hvad särskild! beträffar frågan om möjligheten att verkställa fördelningen i förhållande
till det belopp, hvarmed hvarje rike under räkenskapsåret i verkligheten bidragit
såväl med direkta statsbidrag som med konsulat- och expeditionsafgifter, anser jag, att
ett sådant fördelningssätt skulle blifva förenadt med mycket stora svårigheter. De i Utrikesdepartementets
räkenskaper för t. ex. 1893 upptagna konsulatafgifter utgöras icke af
de verkligen under detta år vid konsulaten influtna afgifterna utan af de under detta år
af konsulerne hos kameralafdelningen anmälda konsulatafgifter. Dessa senare innefatta
dels de vid hufvudstationerna under 1893 influtna afgifterna, dels och de afgifter, hvilka
uppburits vid vicekonsulaten under en tid af ett år, hvilken tid utgör antingen i vissa
stora och aflägset belägna distrikt hela år 1892 eller och någon af perioderna 1 juli 1892
—1 juli 1893, 1 oktober 1892—1 oktober 1893 eller 1 december 1892—1 december 1893,
beroende på huru ofta vederbörande vicekönsul enligt föreskrifterna i konsulatförordningens
§ 106 skall för konsuln redovisa uppbörden vid vicekonsulatet; och det skulle
dessutom, äfven om förändrade bestämmelser i detta afseende infördes, icke vara möjligt
att inom den för afslutande af Utrikesdepartementets årsräkenskaper i början af hvarje
år faststälda tid erhålla fullständig redovisning från konsulerne för hela näst föregående
år.
För min del tillstyrker jag Eders Kongl. Maj:t att för närvarande godkänna den af
Kongl. Departementet för det Inre och Kongl. Kommerskollegium sålunda sammanstämmande
föreslagna grund för fördelning af uppkommande öfverskott, men jag anser,
att denna fråga står i så nära samband med den, i hvilken proportion de Förenade Rikena
rätteligen böra bidraga till konsulatväsendets upprätthållande, att hvarje beslut i denna
sak måste anses fattadt under förutsättning att, om fråga framdeles väckes om omreglering
af den proportion mellan de olika bidragen till konsulskassan, som för närvarande
faktiskt eger rum, eller af utgiftsfördelningen mellan Sverige och Norge, sådant kan
gifva anledning till förnyudt bepröfvande af förevarande fråga.
16
Tredje hufvudtiteln.
För att emellertid, såvidt möjligt, redan nu tillmötesgå förslaget om en förändrad
fördelning af uppkommande öfverskott, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
besluta, att från och med innevarande år de å konsulskassan möjligen uppkommande
besparingar skola, intill dess att annan föreskrift lemnas, fördelas mellan rikena efter
samma förhållande, hvarefter hvardera riket lernnat bidrag till konsulskassan såväl genom
statsbidrag som genom erlagda konsulat- och expeditionsafgifter, enligt de belopp hvarmed
dessa bidrag för räkenskapsåret varit bokförda.
Till hvad Herr Ministern sålunda hemstält,
behagade Hans Maj:t Konungen, jemlikt närvarande svenske
och norske statsrådsledamöters underdåniga tillstyrkan, lemna nådigt
bifall.
2:o.
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:
Uti skrifvelse den 14 april innevarande år har Riksdagen meddelat, att Riksdagen
bifallit hvad Kongl. Maj:t i fråga om regleringen af de ordinarie utgifterna under tredje
hufvudtiteln föreslagit.
I fråga om konsulatväsendet innehåller Riksdagens skrifvelse om behandlingen af
tredje hufvudtiteln följande:
»Vid behandlingen af anslagen under denna hufvudtitel har Riksdagen, dertill särskildt
föranledd af det Eders Kongl. Maj:ts proposition bilagda protokollet öfver utrikesdepartementsärende
i sammansatt statsråd den 14 sistlidne januari, fäst sin uppmärksamhet
på den inverkan ett särskiljande af de Förenade Rikenas konsulatväsende, på
sätt af Norges Storting blifvit förutsatt, kan komma att utöfva. Det större eller mindre
behof af ökade anslag, som derigenom måste uppstå, är visserligen jemförelsevis af föga
vigt; men den förändring i de nu bestående förhållandena, som ett sådant särskiljande
innebär, kan deremot genom sina följder blifva af genomgripande betydelse. Konsulatväsendet
står nemligen i ett sådant samband med de diplomatiska ärendena, att frågan
om upplösning af gemensamheten i det förra synes Riksdagen icke kunna göras till föremål
för pröfning utan att på samma gång sättet för de senares behandling måste komma
under öfvervägande. Riksdagen hyser den vissa tillförsigt, att dervid öfvertygelsen om
unionens värde och betydelse för de Förenade Rikena skall visa sig så starkt rotfast hos
båda folken, att genom tillmötesgående å ömse sidor en öfverenskommelse skall kunna
vinnas, hvarpå sedermera ländernas lugna utveckling må kunna byggas.
Hvad nu särskildt beträffar konsulatärendena, är Riksdagen förvissad om, att i alla
händelser tillfälle skall beredas Riksdagen att yttra sig i ämnet, innan något beslut, som
inverkar på det nuvarande gemensamhetsförhållandet, varder fattadt; men Riksdagen vill
emellertid uttala den uppfattning, att på det ifrågavarande området reformer kunna i
handelns och sjöfartens intresse vidtagas, utan att gemensamheten brytes.»
17
Tredje hufvudtitelil.
Kongl Norska Statsrådsafdelningeu har genom skrifvelse den 27 sistlidne september
meddelat, att Eders Kongl. Maj:t den 25 september behagat bifalla ett af Kongl. Norska
Regeringen den 22 i samma månad afgifvet underdånigt betänkande, innehållande 1) att
det af Storthinget under den 19 juli innevarande år fattade beslut angående bevillningen
till utgifter för diplomatiska ärenden godkännes; 2) att afskrift af Statsrådet Thornes anförande
till protokollet tillställes Ministern för utrikes ärendena; och har Statsrådsafdelningen
tillika öfversändt afskrift af ifrågavarande betänkande.
Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Departementet för det Inre Thornes anförande
till protokollet börjar sålunda:
»Från Storthingets president har regeringen genom skrifvelse af den 19 juli detta år,
som blifvit öfversänd till detta Departements behandling, mottagit underrättelse att Storthinget
under samma dag fattat följande beslut:
Som utgifter till de diplomatiska ärendena beviljas för budgetterminen 1 juli 1893
—30 juni 1894:
till ministerkassan.................................................... kr. 176,082: —
(härunder intet till beskickningen i Wien efter utgången
af 1893 och intet till hemliga utgifter)
» tillfälliga utgifter........................................ » 12,000: —
Kr. 188,082: —
dock, för hvad angår utgifterna till beskickningen i Konstantinopel, under förutsättning
att den framdeles skötes på förordnande, och för samtliga öfriga beskickningar, under
förutsättning att den eller de beskickningar, vid hvilka ledighet inträffar, endast tillsättas
provisoriskt, intill dess att frågan huruvida och i hvilken mån för Norges del fortsatt
anslag bör beviljas till upprätthållande af dessa beskickningar varit förelagd Storthinget.
1 det Storthinget förelagda budgetförslag för budgetterminen 1893—1894 var den på
Norge fällande andelen af utgifterna till de diplomatiska ärendena uppförd med följande
belopp:
till ministerkassan.................................................... kr. 184,900: —
och till tillfälliga utgifter........................................ » 12,000: —
Kr. 196,900:—.
I den i Departementets underdåniga anförande den 10 januari detta år afgifna redogörelse
för de i det ministerkassan rörande budgetförslag uppförda särskilda poster
anföres, att Norges andel af utgifterna för aflöning af en envoyé i Wien utgör kr. 9,411,7 6
eller för ett hälft år ................................ ...................... kr. 4,705: ss
och att Norges andel af anslaget till hemliga utgifter utgör.................. » 4,117:6 5
Kr. 8,823: 5 3.
När detta belopp afdrages från det i budgeten uppförda beloppet... » 184,900: —
återstår ett belopp ..................................................... ...... ............... Kr. 176,076:4 7».
Bill. till Utfall. Prof. 1894. I Sami. 1 A/d. IJ
18 Tredje hufvudtiteln.
1 fråga om nedsättningen af anslaget till beskickningen i Wien, anför Statsrådet
Thorne, att flertalet inom Storthingets konstitutionskomité i komitébetänkandets premisser
nttalat, att en beskickning i Wien icke eger något intresse för Norge i förhållande till
de utgifter som deraf förorsakas och till den risk man lätt löper att onödigt blifva inblandad
i storpolitiska förvecklingar, men att flertalet dock på grund af förhållandena
ansåg det vara mest hänsynsfullt att låta bevillningen beviljas äfven för detta budgetår
men med uttryckligt tillkännagifvande, att detta var det sista år, för hvilket bevillning
till denna beskickning kunde väntas af norska statskassan.
Med afseende å anslaget till hemliga utgifter — yttrar Statsrådet vidare — hade
flertalet inom konstitutionskomitén i premisserna till komitébetänkandet anfört, att äfven användandet
af det till hemliga utgifter utgående obetydliga belopp borde — ur rent principal
synpunkt — vara underkastadt kontroll af ansvarig norsk minister, och att, då
Utrikesministern icke kunnat tillstyrka, att detta Norges kraf medgifves, flertalet ansåg
det vara rättast att föreslå, att Norges bidrag till dessa utgifter icke beviljades. Två
medlemmar af komitén funno icke anledning att indraga detta bidrag. Hemliga utgifter
funnos i alla länder och måste äfven anses nödvändiga här. Men att låta
Sverige, på sätt i händelse af anslagsvägran antagligen skulle blifva förhållandet,
ensamt bära dessa utgifter, syntes dessa medlemmar mindre lämpligt och Norge
mindre värdigt. En medlem ansåg, att bidraget framgent borde beviljas, dock på
så sätt att den norske statsministern borde gifvas tillfälle att kontrollera anslagets användande.
Herr Statsrådet Thorne, med hvilken norska Statsrådets öfriga medlemmar hufvudsakligen
förenat sig, yttrar slutligen:
»Med bemärkning att den vidtagna nedsättningen af anslaget med det belopp, som,
efter det sedvanligen beräknade förhållandet, skulle motsvara Norges andel i utgifterna
för underhållet af beskickningen i Wien och i hemliga utgifter, hvarken kan anses påkallad
af omständigheterna eller till nytta för landets intressen, finner man sig, på grund
af förhållandena, böra tillstyrka nådigt godkännande af Stortingets ifrågavarande beslut,
och vill man i sammanhang härmed, för hvad särskildt angår hemliga utgifter, uttala, att
man hyser förhoppning, att en ordning må kunna träffas, hvarigenom Storthingets kraf på
kontroll äfven från norsk sida öfver användandet af hvad som under denna rubrik utgår,
må kunna tillfredsställas, och hinder för fortsatt bidrag till dessa utgifter också från norsk
sida derigenom bortfalla.»
I fråga om konsulatväsendet har Kongl. Departementet för det Inre genom skrifvelse
den 20 november meddelat, dels att Storthinget enligt skrifvelse från dess presidentskap
under den 19 juli detta år fattat följande beslut:
»I. Den mellan Norge och Sverige hittills bestående gemenskap i konsulatväsendet
skall uppsägas till upphörande från och med den 1 januari 1895.
II. Såsom Norges andel i konsulat- och expeditionsafgifterna vid konsulaten i Antwerpen,
Archangel, Barcelona, Bilbao, Genua, Havre, Helsingfors, Köpenhamn, Konstan
-
Tredje hufvudtiteln. 19
tinopel, Leith, Lissabon, London, Lybeck, Nevvyork, Riga och Rio de Janeiro uppföres
för budgetterminen 1 juli 1893 till 30 juni 1894 kronor 201,820: —.
III. Till utgifter för konsulatväsendet beviljas för samma budgettermin:
1. Till konsulskassan ............................................................................... kr. 340,450
2. Till utomordentliga åtgärder med anledning af framläggande af plan för
ett eget norskt konsulatväsendes organisation.................................... » 50,000
Er. 390,450,
med vilkor, att de fast aflönade posterna inom konsulsstaten, hvilka för närvarande
äro lediga, eller vid hvilka ledighet framdeles kan uppstå, komma att skötas af tillförordnade,
att Regeringen oförtöfvadt går i författning om att, på sätt i lista punkten nämnes,
den med Sverige bestående konsulära gemenskapen hos svenska Regeringen uppsäges
från och med den lista januari 1895, och
att Regeringen för nästa Storting framlägger förslag till upprättande och organisation
af ett särskildt norskt konsulatväsende i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den i Inredepartementets
betänkande den 14 mars nästlidet år uppgjorda plans;
dels att Storthinget under samma dag fattat följande beslut:
»För budgetterminen från 1 juli 1893 till 30 juni 1894 beviljas:
3. Till attaché- och konsulatstipendier............................. ................... kr. 15,000
med tillägg af möjligt öfverskott från senaste bevillning.
4. Till utgifvande af konsulat- och stipendiatberättelser....................... » 4,200
5. Till särskildt norska konsulatutgifter............................................... » 150,000
d. Bidrag till sjömanshospitalet i Greenwich...................................... » 900
7. Dito till fyren å kap Spartel...................................................... » 540
8. Dito till Ulrika Eleonora kyrka i London................................. » 1,820
Er. 172,460»
dels och att Hans Maj:t Eonungen i anledning häraf under den 25 september innevarande
år behagat besluta:
»1. Att ingen åtgärd föranledes af det af Storthinget den 19 juli innevarande år
angående budgeten för det gemensamma konsulatväsendet under mom. I fattade beslut
om uppsägning af den mellan Norge och Sverige hittills bestående gemensamhet i konsulatväsendet
till upphörande från den 1 januari 1895, liksom icke heller i anledning af
det under mom. III till anslaget fästa vilkor, gående ut på att regeringen för nästa Storthing
framlägger förslag till upprättande och organisation af eget norskt konsulatväsen,
hufvudsakligen öfverensstämmande med den i Inredepartementets betänkande af den 14
mars nästlidet år uppgjorda plan.
2. De under samma Storthingsbesluts mom. Ill till utgifter för konsulatväsendet
under budgetterminen 1 juli 1893—30 juni 1894 från statskassan vilkorligt beviljade
belopp skola, då vilkoren icke inträda, anses som icke beviljade.
20
Tredje hufvudtiteln.
3. För så vidt de med de Förenade Rikenas gemensamma konsulatväsende förbundna
å norska staten rättsligen hvilande utgifter icke betäckas genom de i den gemensamma
konsulskassan inflytande konsulatafgifter, kommer bristen att betäckas af de å
statsbudgeten till tillfälliga utgifter i allmänhet uppförda belopp.
4. Att de af Storthinget samma dag fattade beslut angående attaché- och konsulatstipendier,
utgifvande af konsuls- och stipendiatberättelser, konsulatutgifter som särskildt angå
Norge, bidrag till sjömanshospitalet i Greenwich, till fyren å kap Spartel och till Ulrika Eleonora
kyrka i London lör budgetåret 1894—95 nadigst befallas skola lända till efterrättelse.
5. " Att afskrift af denna resolution skall tillställas Ministern för utrikes ärendena;»
Och har Kongl. Departementet för det Inre dervid tillika med afseende å beslutets
3:dje punkt erinrat, att det i sinom tid, då konsulskassans räkenskaper vid kalenderårets
utgång hunnit afslutas, antagligen bör närmare förhandlas angående den summa, som
efter särskildt Kongl. beslut bör utanordnas af bevillningen för tillfälliga utgifter.
Herr Ministern yttrade härefter:
Häraf inhemtas, att, för hvad angår anslagen till kabinettskassan, Storthinget nekat
anslag till beskickningen i Wien från ingången af nästkommande år, och att Storthinget
nekat anslag till hemliga utgifter, men att de af Eders Kongl. Maj:t begärda anslag tdl
kabinettskassan i öfrigt blifvit af Storthinget beviljade.
En indragning af beskickningen i Wien har äfven förut varit ifrågasatt, men jag
bär på af mig i protokollet den 27 november 1891 anförda skäl ansett, att äfven de
Förenade Rikena böra på gemensam bekostnad underhålla en beskickning i en hufvudstad,
der alla andra europeiska länder underhålla beskickningar, och, då jag fortfarande
hyser denna åsigt, anser jag mig böra i underdånighet tillstyrka, att i det förslag till
utrikesbudget för år 1895, öfver hvilket Kongl. Norska Regeringens betänkande torde
böra inhemtas, anslag till en beskickning i Wien äfven inbegripes.
Efter ingången af nästkommande år kommer denna beskickning på grund af de af
Eders Kongl. Maj:t vid föredragning i svenskt och i ministerielt statsråd denna dag fattade
beslut att tills vidare upprätthållas med bidrag från Sveriges anslag till kabinettskassan.
Som Storthingets konstitutionskomité uttalat den uppfattningen, att bibehållandet af
en beskickning i Wien skulle medföra fara för politiska förvecklingar, anhåller jag att i
anledning af denna anmärkning, som med samma skäl skulle kunna framställas med afseende
å öfriga beskickningar hos Europas stormakter, få påpeka, att det icke är möjligt
för de Förenade Rikena att afbryta all politisk gemensamhet med det europeiska statssamfundet,
och att derföre organ erfordras, som kunna lemna tillförlitliga upplysningar
om de stora ländernas politiska förhållanden, men att en beskickning icke kan utan instruktioner
efter beslut af Eders Kongl. Maj:t inlåta sig på politiska underhandlingar,
och att en af de förnämsta uppgifterna för alla Eders Kongl. Maj:ts beskickningar just
är att söka bidraga till förekommande af politiska förvecklingar för de Förenade
Rikena.
Hvad beträffar frågan om anslaget till hemliga utgifter, hvaraf tills vidare endast
den på Sverige fallande andelen, 9,900 kronor, kan påräknas, tillstyrker jag likaledes, att
21
Tredje hufvndtitelu.
det hittills vanliga anslaget till s. k. hemliga utgifter, 14,000 kronor, ånyo äskas. Förhållandet
är, på sätt bekant, att norske Statsministern icke erhåller kännedom om
den detaljerade räkenskapen, men denna räkenskap meddelas icke heller svenske Statsministern
och den ledamot af det svenska statsrådet, som jemte honom deltager i det
ministeriela statsrådet, och kontrollen öfver Utrikesministern i detta hänseende utöfvas
icke allenast för Norges utan äfven för Sveriges del uteslutande af Konungen.
De af Storthinget för anslagens utgående faststälda vilkor om provisorisk tillsättning
af beskickningen i Konstantinopel och öfriga beskickningar, vid hvilka ledighet uppkommer,
äro desamma, som omnämnas i Kongl. Norska Regeringens betänkande den 10
januari innevarande år, och jag antager, att, vid inträffande ledighet af en ministerbefattning,
beslut om dess återbesättande icke kommer att fattas, innan frågan om utgiftsbeloppets
bestämmande varit förelagd Riksdagen och Storthinget.
I det förslag till utrikesbudget för år 1895, som jag anhåller att nu få inför Eders
Kongl. Maj:t i underdånighet föredraga, har jag upptagit slutsummorna af labindtsIcassans
utgifter till samma belopp som de, hvilka finnas upptagna i den nu gällande
staten. Beräkningen öfver kabinettskassans utgifter har alltså upptagits till kr. 628,700,
hvaraf, enligt den vedertagna proportionen 12 till 5, på Sveriges andel falla kr. 443,788:24
och på Norges kr. 184,911:76.
Utgiftsförslaget för Icabinettslcassan omfattar enligt beräkningen:
Ministern för utrikes ärendena----------------------------
U trikesdepartementet-----------------------------------------
Minister stat en_________________________________________________-
Militäratt achéer_______________________________________- -.....
Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter-----—
eller tillsammans
kr. 24,000: —
» 38,950: —
» 478,750: —
» 12,000: —
» 75,000: —
kr. 628,700: —
De från kabinettskassan utgående pensioner hafva icke undergått någon förändring,
och jag har derföre ansett mig böra bibehålla den i 1894 års budget för denna utgiftspost
upptagna siffra.
Konsulskassans inkomst af konsulatafgifter beräknades för år 1894 till kr. 278,800,
hufvudsakligen efter samma grunder, som användts för det nästföregående året, enär de
närmare beräkningar, som blifvit infordrade från konsulaten, icke ännu inkommit vid tiden
för budgetförslagets uppgörande. Enligt de i år från konsulaten inhemtade approximativa
beräkningar kunna ifrågavarande inkomster för innevarande år 1893 antagas uppgå
till något högre belopp, men, då de norska fartygens afgiftspliktiga drägtighet kommer
att minskas till följd af de nya regler för mätning af handelsfartyg, som blifvit införda
i Norge genom Eders Kongl. Maj:ts resolution den 14 sistlidne september, och dessutom
beloppet af konsulatafgifterna är i hög grad beroende af konjunkturerna för sjöfarten,
anser jag mig icke desto mindre böra i 1895 års stat fortfarande upptaga inkomsten af
konsulatafgifter till ofvannämnda belopp, kr. 278,800, enligt följande uppställning:
2 2
Tredje It ufvudtiteln.
Från Antwerpens distrikt:
från hufvudstationen ...
» vicekonsulaten_____
» Archangels distrikt .........
» Barcelonas » ________
» Bilbaos »
kr.
8,800: —
1,200: - kr
kr.
kr.
kr.
kr.
Genuas distrikt:
från hufvudstationen_________________________________
vicekonsulaten_____________________________________
Hamburgs distrikt:
från hufvudstationen..............................
» vicekonsulaten.....................................
Havres distrikt:
från hufvudstationen...................................
> vicekonsulatet i Bordeaux....................
» de olönade vicekonsulaten...................
Helsingfors’ distrikt______________________________________
Konstantinopels » ......................................
Köpenhamns distrikt:
från hufvudstationen___________________________________
» vicekonsulatet i Helsingör
Ö —
de öfriga vicekonsulaten________________________
Leiths distrikt:
» hufvudstationen___________________________________
» vicekonsulaten______________________________________
Lissabons distrikt...........................................
Londons distrikt:
från hufvudstationen___________________________________
> vicekonsulatet i Cardiff.......... »
» » Liverpool............ »
Newcastle ........ »
» » West-Hartlepool_______________
de öfriga vicekonsulaten........................... »
Lybecks distrikt:
från hufvudstationen_______________________________________ kr.
» vicekonsulaten.._________________ >
Newyorks distrikt...................................................
3,700: —
300: —
9,000: —
300: —
7.500
4.500
8,000
8,500
300
7,200
kr.
3,500:
15,000: ■
kr. 27,000
» 20,000
18,000
16,000
» 4,000
» 40,000
7.000: —
1,500: —
Transport kr.
10,000: —
700: —
8,500: —
3,000: —
4,000: —
9,300: —
20,000: —
5,000: —
300: —
16,000: —
18,500: —
6,500: —
125,000: —
8,500: —
28,000: —
263,300: —
Tredje hufvudtiteln.
23
Från Rigas distrikt: Transport kr. 263,300: —
från hufvudstationen......................................-kr. 5,000: —
» vicekonsulaten.......... » 2,000:— » 7,000: —
» Rio de Janeiros distrikt:
från hufvudstationen.......... kr. 6,500: —
» vicekonsulaten.................... » 2,000: — » 8,500: —
Summa kr. 278,800: —
hvaraf med ledning af 1891 års siffror i runda tal kr. 82,441 eller 29,5 7 procent antagas
belöpa på svenska och kr. 196,359 eller 70,4 3 procent på norska fartyg.
Konsulskassans inkomster af expeditionsafgifter, som för 1894 beräknades till kr. 14,000,
torde kunna uppföras med samma belopp. På samma sätt som i förra årets budgetförslag
kunna ifrågavarande afgifter i runda tal beräknas utgöra för svenska ärenden omkring kr.
4,160 eller 29,7 proc., och kr. 9,590 eller 68,5 proc. för norska ärenden, samt kr. 250 eller
1,8 proc. för sådana ärenden, hvilka äro att betrakta såsom för båda rikena gemensamma.
Om till den beräknade inkomsten af konsulatafgifter..................... kr. 278,800: —
samt af expeditionsafgifter................................................................ » 14,000: —
läggas statsbidrag till samma belopp, hvarmed dessa under en följd af år
utgått och jemväl för 1893 blifvit begärda, nemligen kr. 160,000 från
Sverige och kr. 120,000 från Norge eller tillsammans......................... » 280,000: —
skulle konsulskassans inkomster komma att utgöra i det hela______________ kr. 572,800: —
Beträffande härefter konsulskassans utgifter upptages bidraget till Utrikesdepartementet
med oförändradt belopp, kr. 17,500. En minskning inträder i rubriken löner och
arfvoden i följd deraf, att vicekonsuln i Havre J. J. Nicolaysen den 17 sistlidne juli
aflidit, på grund hvaraf ett honom tillerkändt ålderstillägg af kr. 500 bortfallit; men å
andra sidan kan en ökning i denna rubrik motses, derigenom att vicekonsuln i Cardiff
och Barry vid ingången af år 1895 skulle på grund af nådiga beslutet den 3 december
1882 blifva berättigad till ett första ålderstillägg af kr. 500, hvadan slutsiffran under
rubriken upptages oförändrad.
I afseende på anslagen till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet förekommer
icke någon förändring.
I anslagen till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet uppstår icke heller någon
förändring.
Utgifterna till pensioner hafva minskats med kr. 225, eller den pension, som uppburits
af aflidne konsulatsekreteraren Frumeries numera aflidna dotter Sofia Helena
Frumerie. Som emellertid ökning af konsulskassans pensionsstat lätt kan uppstå, har
jag icke ansett mig böra ifrågasätta någon ändring i rubrikens slutsumma.
För skrifmaterialier, expenser och extra utgifter beräknas liksom för 1894 ett belopp
af kr. 35,550.
Utgifterna från konsulslcassan under år 1895 beräknas alltså i fullkomlig likhet med
nästföregående år till följande belopp:
24
Tredje hnfvndtiteln.
Utrikesdepartementet______________________________________________________________________ kr. 17,500: —
konsulsstaten :
a) löner och arfvoden_______________________________________kr. 373,900: —
b) anslag till kontorskostnader mot redovisnings
skyldighet.
.................................................. » 73,000: —
c) anslag till kontorskostnader utan redovisnings
skyldighet.
............................................ ..... » 61,300: —
d) pensioner...................................................... » 11,550:— » 519,750: —
skrifmaterialier, expenser och extra utgifter...................................... » 35,550: —
Summa utgifter kr. 572,800: —
Denna summa motsvaras af den ofvan gjorda inkomstberäkningen, och inkomster
och utgifter beräknas i fullkomlig likhet med 1894 års stat på följande sätt:
Inkomster:
statsverkets bidrag......................................................................... kr. 280,000: —
konsulatafgifter.............................................................................. » 278,800: —
expeditionsafgifter__________________________________________________________________________ » 14,000: —
Utgifter ■ Summa kr. 572,800: —
1. Utrikesdepartementet.................... ........................................... kr. 17,500: —
2. konsulsstaten:
a) löner och arfvoden........................................................... » 373,900: —
b) anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet................. » 73,000: —
c) anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet............. » 61,300: —
d) pensioner.......................................................................... » 11,550: —
3. skrifmaterialier, expenser och extra utgifter................................... » 35,550: —
Summa kr. 572,800: —
De summor, som för tillfälliga och oförutsedda utgifter samt till betäckande, af
möjligen bristande inkomster skulle behöfva begäras af Storthinget, anser jag böra i
likhet med föregående år beräknas till kr. 12,000 för kabinettskassan och kr. 16,000 för
konsulskassan. För Sveriges del lärer Eders Kongl. Maj:t vilja af Riksdagen begära
samma dispositionsrätt öfver uppkommande besparingar, som hittills varit medgifven.
Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade öfver de af mig
uppgjorda förslag och beräkningar infordra Kongl. Norska Regeringens betänkande, och
att afskrifter af de denna dag i svenskt statsråd och i ministerielt statsråd förda protokoll
måtte såsom bilaga åtfölja protokollet öfver denna föredragning.
Till hvad Herr Ministern sålunda hemstält,
behagade Hans Maj:t Konungen, jemlikt öfrige närvarande svenske
och norske statsrådsledamöters underdåniga tillstyrkan, i nåder lemna bifall.
in fidem
C. H. Strömfelt.
Tredje hufvudtiteln.
25
Protokoll öfver utrikes^epartementsärende, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 december 1893.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Boström,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Essens
Friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
WlKBLAD,
Gilljam,
Friherre Rappe,
Christerson.
Sedan Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena redogjort för innehållet
af en skrifvelse från Kongl. Norska Statsrådsafdelningen af den 27 sistlidne september
angående Norges bidrag till kabinettskassans utgifter, anförde Herr Ministern:
De till beskickningars underhåll nödiga medel hafva hittills beviljats med sådan
dispositionsrätt, att Eders Kongl. Maj:t kunnat låta utgifterna för alla beskickningar bestridas
gemensamt af båda rikena efter den för anslagen till kabinettskassan på grund
af rikenas folkmängd beräknade fördelning af 12/,- för Sverige och 5/i7 för Norge,
och uti den beräkning öfver kabinettskassans utgifter, som bifogades de propositioner,
hvilka förelädes senast församlade Riksdag och Storthing, var i enlighet härmed för en
envoyé i Wien uppfördt ett gemensamt anslag af 32,000 kronor, hvaraf 22,588 kronor
innefattades i den från Sverige och 9,412 kronor i den från Norge begärda anslagssumman.
Till följd af det i Statsrådsafdelningens skrifvelse gjorda meddelande kan det från
Norge beräknade bidraget för beskickningen i Wien icke påräknas efter ingången af
nästkommande år, och om Eders Kongl. Maj:t, på sätt jag har för afsigt att föreslå vid
föredragning i ministerielt statsråd, skulle besluta, att denna beskickning skall uppehållas
Bih. till Riksd. Prut. 1894. I Sami. 1 Afd. 4
26 Tredje hufvudtiteln.
jemväl under nästa år, finnes derföre för närvarande härför ingen annan utväg än att
för kostnaderna ensamt beräkna svenska medel.
Aflöningen till den chargé d’affaires, som för närvarande på förordnande förestår
beskickningen, utgår med 20,000 kronor för år, och, då utgifterna på det hela för beskickningen
kunna beräknas icke komma att öfverstiga 21,000 kronor, kunna sålunda
dessa utgifter betäckas med det för ifrågavarande beskickning i den svenska budgeten
beräknade beloppet, 22,588 kronor.
Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes besluta, att, derest i
ministerielt statsråd beslut kommer att fattas om beskickningens i Wien fortsatta uppehållande
under år 1894, de för beskickningens underhåll under samma år erforderliga
medel må intill 21,000 kronor få utgå af Sveriges anslag till kabinettskassan.
Till hvad Herr Ministern sålunda hemstält, behagade Hans
Maj:t Konungen, jemlikt närvarande statsrådsledamöters underdåniga
tillstyrkan, lemna nådigt bifall.
in iidem:
C. H. Strörnfelt.
Tredje bufvudtiteln.
27
Protokoll öfver ministerielt ärende, hållet inför Hans Maj:t Konungen
ä Stockholms slott den 4 december 1893..
N ärvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Boström,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Hans Excellens Norske Herr Statsministern Gram,
Statsrådet Friherre Akerhielm.
Sedan Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena redogjort för en skrifvelse
från Kongl. Norska Statsrådsafdelningen af den 27 sistlidne september, hvaruti
Statsrådsafdelningen meddelat, att Kongl. Maj:t under den 25 september behagat bifalla
ett af Kongl. Norska Regeringen den 22 i samma månad afgifvet underdånigt betänkande,
innehållande att det af Storthinget under den 19 juli innevarande år fattade beslut angående
bevillningen till utgifter för diplomatiska ärenden godkännes, anförde Herr Ministern
:
De till beskickningars underhåll nödiga medel hafva hittills beviljats med sådan
dispositionsrätt, att Eders Kongl. Maj:t kunnat låta utgifterna för alla beskickningar bestridas
gemensamt af båda rikena efter den för anslagen till kabinettskassan på grund af
rikenas folkmängd beräknade fördelning af 12/1? för Sverige och 5/n för Norge, och uti
den beräkning öfver kabinettskassans utgifter, som bifogades de propositioner, hvilka
förelädes senast församlade Riksdag och Storthing, var i enlighet härmed för en envoyé
i Wien uppfördt ett gemensamt anslag af 82,000 kronor, hvaraf 22,588 kronor innefattades
i den från Sverige och 9,412 kronor i den från Norge begärda anslagssumman.
Till följd af det i Statsrådsafdeluiugcns skrifvelse gjorda meddelande, kan det från
Norge beräknade bidraget för beskickningen i Wien icke påräknas efter ingången af
nästkommande år, och, om denna beskickning skall uppehållas jemväl under nästa år,
blir det derföre nödigt att bestrida kostnaderna för densamma ensamt med svenska medel.
28 Tredje h 11 f*vvid titeln.
Eders Kongl. Maj:t har förut denna dag i svenskt statsråd behagat förklara, att,
derest beslut kommer att fattas om beskickningens i Wien fortsatta uppehållande under
år 1894, de för beskickningens underhåll under samma år erforderliga medel må intill
ett belopp af 21,000 kronor utgå af Sveriges anslag till kabinettskassan, och då jag, på
skäl som jag flera gånger haft tillfälle att inför Eders Kongl. Maj:t utveckla, anser det
af vigt, att beskickningen i Wien fortfarande uppehälles, med afseende hvarå jag äfven
har för afsigt att i det förslag till utrikesbudget för 1895, som jag kommer att förelägga
Eders Kongl. Maj:t, beräkna anslag till beskickningen i Wien, hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t nu måtte besluta,
att denna beskickning skall under år 1894 fortfarande upprätthållas på samma sätt
som för närvarande.
Hans Excellens Norske Herr Statsministern anförde i underdånighet, att han efter
det af Storthinget fattade beslut icke kunde tillråda bifall till Utrikesministerns förslag.
Till hvad Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena hemstält, deruti
öfrige närvarande svenske statsrådsledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall, och skulle
detta protokoll delgifvas svenska Statsrådet och Kongl. Norska Re
in
fidem:
C. H. Strömfelt.
geringen.
O o
Tredje hufvndtiteln.
29
Bil. C.
Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms
slott den 13 januari 1894.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Boström,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Hans Excellens Norske Herr Statsministern Gram,
Statsråden: Friherre von Essen,
Friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
WlKBLAD,
Gilljam,
Friherre Rappe,
Ciiristerson,
Motzfeldt,
Harbitz.
l:o.
Sedan Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena ånyo i underdånighet
föredragit det i sammansatt statsråd den 4 december nästlidet år anmälda förslaget till
de Förenade Rikenas gemensamma utrikesbudget för 1895 samt anmält Norska Regeringens
den 8 innevarande månad deröfver afgifna underdåniga betänkande, yttrade
Herr Ministern:
»Beträffande hvad af mig blifvit till protokollet i det sammansatta statsrådet den 4
nästlidne december anfördt i fråga om bibehållandet af det å ministerstaten till beskick
-
BO Tredje hufvudtiteln.
ningen i Wien uppförda anslag, yttrar Norska Regeringens Departement för det Inre i sitt
betänkande följande:
»Till hvad Ministern för utrikes ärendena sålunda anfört, finner Departementet sig
kunna ansluta sig. I det Departementet alltså tillstyrker, att aflöning till beskickningen
i Wien uppföres å budgeten, tillåter sig Departementet, under hänvisning, beträffande
hvad som förut förekommit i fråga om denna beskickning, till Departementets utlåtande
af den 10 januari 1893 (Sth. Prop. 1893 N:r 1, Hufvudpost X, kap. 1, Tit. 1—2, sid.
12—16), att anföra följande:
Den moderna folkrätten är bygd på den uppfattning, att de civiliserade staterna
utgöra en internationel gemensamhet, och det torde vara en allmänt erkänd uppfattning,
att de olika folken svårligen kunna uppnå önskvärd intellektuel och materiel utveckling
utan att träda i nära förbindelse med öfriga nationer. Denna uppfattning finner äfven
sitt uttryck i den i vår tid ständigt mera framträdande sträfvan efter internationela
överenskommelser af hvarje slag. Ju mera denna känsla af gemensamhet i intressen
gör sig gällande, desto större garanti innebär detta för de mindre staterna, och dessa
böra derför icke lemna något medel obegagnadt, som kan tjena till att befästa denna
uppfattning. Folkrättsläraren professor F. de Martens uttalar i sitt arbete »Traité de
droit international» (II, sid. 38): »Så vida staterna verkligen äro lemmar af ett enda gemensamt
helt, måste de nödvändigt underhålla regelbundna förbindelser och taga alla de
mått och steg, som kunna bidraga till att utveckla dessa. Utskickandet af sändebud
måste utan någotsomhelst tvifvel räknas bland dessa mått och steg. Det måste derför
betraktas icke endast som en rätt utan som en pligt för hvarje civiliserad stat att låta
sig representera genom sändebud.»
Att antaga, att en stat icke behöfver diplomatisk representation i ett land, der den
icke har betydligare kommersiela intressen att bevaka, är efter Departementets förmenande
ett underskattande af den moderna folkrättsliga utvecklingen.
Det är säkerligen en icke litet utbredd mening, att en konsul utan svårighet kan
ersätta en diplomatisk representant. Såsom uttryck för att detta emellertid icke är en
allmänt erkänd uppfattning, tror Departementet det vara af intresse att här återgifva
följande uttalande i en af schweitziska Förbundsrådet till landets nationalförsamling afgifven
redogörelse angående Schweitz’s representation i utlandet. »Man måste noga beakta,
att konsulära agenter, likgiltigt om »consules missi» eller icke, då de blott äro
vanliga offentliga embetsman, som fått sig vissa bestämda åligganden uppdragna, icke
hafva tillträde till den stats minister, som gifvit dem exequatur, och icke hafva nödig
kompetens att underhandla eller behandla en politisk fråga. Denna folkrättsliga regel
praktiseras i hela verlden och skulle icke kunna modifieras, derför att ett enda land så
önskade (au gré d’un seul pays).» Den af schweitziska Förbundsrådet gifna karakteristik
af en konsuls internationela ställning torde kunna antagas vara fullt korrekt. Förvisso
är det icke okändt i mindre länder, att en konsul, när hans land icke har någon diplomatisk
representant på platsen, kan förhandla om en sak med vederbörande minister;
men så är icke fallet i större stater, der en konsul, om han hänvänder sig till en mi
-
31
Tredje hufvudtiteln.
nister, otvifvelaktigt skulle blifva mottagen på ett förekommande sätt, men för förhandlingen
om det ärende, han må hafva att andraga, i allmänhet komme att hänvisas till
vederbörande Departements tjensteman. Häri ligger den i rent praktiskt afseende väsentliga
skilnaden mellan en diplomatisk och en konsulär representant. Den senare är afskuren
från att hos vederbörande afgörande myndighet göra sitt inflytande gällande; han har
icke tillfälle att genom muntlig förhandling gifva en ingående framställning af en sak och
framhålla sådana sidor hos densamma, som enligt sakens natur ofta icke kunna framgå
af en officiel skriftvexling. Den åskådning, som Departementet har tillåtit sig att framhålla,
bör äfven, om ock icke i samma grad som i fråga om vissa bland våra öfriga
beskickningar, göra sig gällande beträffande frågan om bibehållande af de Förenade
Rikenas beskickning i Wien.
Otvifvelaktigt förhåller det sig så, att den direkta samfärdseln mellan Skandinaviska
hallon och Österrikisk-Ungerska monarkieu icke är af synnerlig betydenhet; men man
får icke se bort från, att Osterrike-Ungern på såväl det andliga lifvets som de materiel
intressenas område intager en så framträdande ställning, att det måste vara af betydelse
för våra länder att vara representerade derstädes på annat sätt än genom honorära
konsuler.
Departementet skall i detta sammanhang tillåta sig att ytterligare citera följande uttalande
af schweiziska Förbundsrådet i dess ofvannätnnda redogörelse:
»Ifall vi ville ersätta våra beskickningar, företrädesvis de i Paris, Berlin, Rom och
Wien, med vanliga generalkonsulat, skulle den dermed vunna besparingen vara endast
ringa; men det afbräck, som derigenom skulle tillfogas Schweitz’s anseende i utlandet (le
préjudice causé ä la considération dont jouit la Suisse å 1’étranger), skulle vara
ofantligt.»
Departementet kan icke annat än ansluta sig till den till grund för detta uttalande
liggande tanke och tror sig böra tillägga, att det antagligen skulle hafva ett mindre gynsamt
inflytande med hänsyn till de Förenade Rikenas anseende i utlandet, om man, sä
länge internationell bruk fördrar, att länderna skola representeras af beskickningar, för
att inbespara ett jemförelsevis mindre belopp, satte sig öfver detta bruk, särskildt gentemot
de större staterna.
Det till beskickningen i Wien å budgetförslaget uppförda belopp utgör kr. 32,000
och de på Norge fällande 5/17 häraf utgöra kr. 9,411: 76. Det är alltså icke något mera
beaktansvärdt belopp, som genom indragning af Norges bidrag komme att besparas
Tillika må erinras, att det, ifall beskickningen verkligen indrages, är tvifvelaktigt,
huruvida detta belopp i sin helhet skulle kunna inbesparas, i det att, på sätt af Utrikesministern
blifvit antydt i sammansatt statsråd den 27 november 1891 (Stil. Forh. 1892 B. 1,
Stil. Prp. n:o 1, Hovedpost X, Kap. 1, Tit. 1—2, Side 2), det icke är osannolikt, att beskickningens
indragning kunde medföra berättigad! kraf på ett kontorsbidrag från de Förenade
Rikenas olönade generalkonsul i Wien, liksom utgifter till tillfälliga diplomatiska sändningar
utan tvifvel tid efter annan skulle blifva nödvändiga.
32 Tredje hufvudtiteln.
Att en beskickning i Wien i längden skulle upprätthållas uteslutande med
svenska medel, kan Departementet på intet sätt finna öfverensstämmande med Norges
värdighet.»
Med afseende å det af Storthinget till anslaget till kabinettskassan för innevarande
år fästade vilkor, att ingen del af anslaget finge användas till hemliga utgifter, yttrar
Departementet för det Inre, efter att hafva redogjort för denna frågas föregående behandling,
att Departementet fortfarande vore af den åsigten, att det varit ensidigt, att
någon ordning kunnat träffas, hvarigenom norske Statsministern i Stockholm erhölle tillfälle
att göra sig underrättad om räkenskaperna rörande hemliga utgifter, samt att
Departementet fortfarande komme att hafva sin uppmärksamhet fästad härpå och söka
uppnå en mera tillfredsställande ordning af detta förhållande, men att, då beloppet vore
ganska obetydligt, och Utrikesministern vid ett föregående tillfälle upplyst, att ingen utgift
af anslaget bestredes utan efter i hvarje särskildt fall inhemtadt samtycke af Konungen,
Departementet antoge, att de hemliga utgifterna lika litet som någon annan del af denna
budget borde bäras uteslutande af det ena af rikena, och att Departementet derföre icke
motsatte sig, att Norges bidrag till dessa utgifter äfven uppfördes för nästa budgettermin.
Departementet för det Inre anför vidare:
»Med anledning af svenska/Riksdagens, i Hans Excellens Utrikesministerns underdåniga
föredragning återgifna skrifvelse till Eders Maj:t af den 14 april nästlidet år,
finner Departementet, då skrifvelsen icke har haft och, såvidt nu kan bedömas, icke heller
kan få något inflytande på uppgörandet af konsulatbudgeten för nästkommande år, obehöflig!
att vid detta tillfälle från norsk sida något uttalände om nämnda skrifvelse eger
rum. Sådant torde böra ske först, när de i skrifvelsen omförmälda frågor föreligga till
behandling. I
I utrikesbudgeten för 1894, om hvilken Departementet, såsom ofvan anförts, har uttalat
sig i underdånigt betänkande af den 10 januari 1893, blef de Förenade Rikenas
bidrag till kabinettskassan uppfördt med ett belopp af kr. 628,700, af hvilket bidrag,
efter den antagna proportionen, 6/ eller kr. 184,911: 7 6 skulle bestridas af den norska
statskassan och 12 / eller kr. 443,788: 24 af den svenska statskassan. I det nu framlagda
budgetförslaget är till kabinettskassan uppförd samma totalbelopp, kr. 628,700, som
fördelas mellan de båda rikena på samma sätt.
För budgetåret den 1 juli 1894 till den 30 juni 1895 skulle i enlighet härmed från
hvartdera riket utgå:
Sverige. Norge.
1/2 af det i budgeten för 1894 upptagna belopp........ kr. 221,894: 12 kr. 92,455: 88
7S » » » » » 1895 » » ........ » 221,894: 12 » 92,455: 8 8
kr. 443,788: 2 4 kr. 184,911: 7 6
kr. 628,700: —
Tredje liufvudtiteln. 33
I öfverensstämmelse med den för kabinettskassan antagna proportion, 12 : 5, fördela
sig de nämnda summorna på de i Utrikesministerns budgetförslag upptagna hufvudposter
på följande sätt:
Sverige. Norge.
1. Ministern för utrikes ärendena............ kr. 24,000: —
(Denna post uppföres alltid i räkenskapen endast på Sveriges
utgiftskonto) __................................................................ kr. 24,000: —
2. Utrikesdeparte- SveriSe- Noree''
mentet................kr.38,950:— kr. 27,494: 12 kr. 11,455:88
eller i runda tal ...... ....................................................... » 27,495:— kr. 11,455: —
3. Ministerstaten:
Traktamenten,, kr. 446,000: — kr. 314,823: 54 kr. 131,176: 46
Expektanslön.. » 4,800:— » 3,388:2 4 » 1,411:76
Pensioner........ s 27,950:— » 19,729:4 1 » 8,220:5 9
kr. 478,750: — kr. 337,941: 19 kr. 140,808: 81
eller i runda tal................................................................ » 337,941: — » 140,809: —
4. Militärattachéer.
........... kr. 12,000:— kr. 8,470:5 8 kr. 3,529:4 3
eller i runda tal ............................................................ » 8,471: — » 3,529: —
5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:
a. Skrifmaterialier
och expenser... kr. 24,500: — kr. 17,294: 12 kr. 7,205: 88
b. Ekiperingspen
ningar.
........... » 10,000:— » 7,058:82 » 2,941:18
c. Hemliga utgifter.
................. » 14,000:— » 9,882:35 » 4,117:65
d. Ofriga extra utgifter.
............. » 26,500:— » 18,705:88 » 7,794: 12
kr. 75,000: — kr. 52,941: it kr. 22,058: 83
Då, som ofvan
blifvit anfördt, utrikesministerns
lön,
kr. 24,000:—, i sin
helhet är uppförd
såsom fallande på
Transport kr. 75,000: — kr. 52,941: 17 kr. 22,058: 8 2 kr. 397,907: — kr. 155,793: —
Bih. till Riksd. Prof. 1S94. 1 Sami. 1 Afd.
34 Tredje hnCVudtiteln.
Transport kr. 75,000: — kr. 52,941: 17 kr. 22,058: 83 kr. 397,907: — kr. 155,793: —
Sverige, fråndrages,
i enlighet med
hittills följd praxis,
den på Norge fallandeandel,
®/17 af
samma lön, kr.
7,058:8 2,från Sveriges
andel i kontot
skrifmaterialier
etc. och tillägges
Norges andel i
detta konto ....... » 7,058:82 » 7,058: 82
kr. 45,882: 35 kr. 29,117: 65
eller i runda tal................................................................ » 45,882:— » 29,118: —
kr. 443,789: — kr. 184,911: —
I öfverensstämmelse med förut följd praxis afrundas
dessa belopp till........................................''...................... » 443,800:— » 184,900: —
kr. 628,700: —
Den på Norge fallande andel af kabinettskassans budget kommer
alltså att utgöra................................................................................... kr. 184,900: —
Härtill kommer till tillfälliga och oförutsedda utgifter, såsom för
innevarande budgettermin...................................................................... » 12,000: —
kr. 196,900: —
Till beviljandet af detta anslag bör dock efter Departementets förmenande knytas
det under de senare åren vanliga vilkoret, att beskickningen i Konstantinopel fortfarande
kommer att skötas af en tillförordnad, och att den eller de af de öfriga beskickningarna,
vid hvilka ledighet kan inträffa, endast komma att skötas af tillförordnade, intill dess
frågan huruvida och i hvilken utsträckning från Norges sida fortsatt anslag bör gifvas
till upprätthållande af den- eller desamma, varit Storthinget förelagd.
De i Utrikesministerns budgetförslag uppförda belopp till kabinettskassans hufvudposter
1, 2 och 3 a afvika icke i någon punkt från den nästlidet år uppgjorda utrikesbudgeten.
Af den uppgift å de från kabinettskassan för närvarande utgående pensioner,
hvilken som bilaga medföljer Utrikesministerns beräkning, inheintas, att dessa uppgå till
samma belopp, som då Departementet uttalade sig om budgetförslaget för 1894, eller
kr. 20,950: —. Då det ligger i sakens natur, att storleken af utgifterna under denna
post äro temligen vexlande, finner Departementet icke något att erinra mot, att posten
fortfarande uppföres med oförminskadt belopp, kr. 27,950: —.
35
Tredje hutvudtiteln.
Under hufvudposterna militärattachéer, skrifmaterialier, expenser och extra utgifter
äro också, såsom ofvan blifvit omförmäldt, de förutvarande beloppen af kr. 12,000:—och
kr. 75,000: — uppförda oförändrade. Kabinettskassans utgifter till skrifmaterialier, expenser
och extra utgifter hafva under femårsperioden 1888—1892 i medeltal utgjort:
Skrifmaterialier........
Ekiperingspenningar
Hemliga utgifter......
Ofriga extra utgifter
kr. 28,637: 87
» 16,800: —
» 13,978: 33
t> 33,622: oi
kr. 93,038: 21,
I Utrikesministerns budgetförslag för 1894 var konsulskassans sammanlagda utgifter
I det nu framlagda budgetförslaget uppgå de likaledes till.
kr. | 572,800: — |
» | 572,800: — |
åren kr. | 1,145,600: —. |
Det belopp, som antages komma att falla på budgetterminen den 1 juli 1894 till den
30 juni 1895, skulle sålunda utgöra hälften af nämnda sammanlagda belopp eller kr.
572,800: —.
De till bestridande af dessa utgifter påräknade inkomster äro följande:
1. De båda statskassornas bidrag:
Dessa äro för 1895, liksom i budgetförslaget för 1894, uppförda med kr. 160,000: —
för Sverige och kr. 120,000: — för Norge. För budgetåret den 1 juli 1894 till den 30
juni 1895 utgör alltså:
Sverige. Norge.
x/g af bidraget för 1894....................................... kr. 80,000: —- kr. 60,000: —
x/2 » » » 1895....................................... » 80,000: — » 60,000: —
2. Konsulatafgifter:
Den sammanlagda inkomsten af konsulatafgifter är
för 1894 beräknad till kr. 278,800: —, hvaraf den på
norska fartyg belöpande delen i Utrikesministerns förslag
för 1894 var upptagen till kr. 196,359:— och den
på svenska fartyg belöpande till kr. 82,441; —. För
1895 har Utrikesministern ansett sig böra upptaga afgifterna
till samma belopp som för 1894. Af beloppet, kr.
278,800: —, antages med ledning af 1891 års siffror kr.
196,359: — (rätteligen kr. 196,358: 84) eller 70.43 procent
komma att falla på norska och kr. 82,441: —
(rätteligen kr. 82,441: ib) att falla på svenska fartyg. ____
Transport kr. 160,000: — kr. 120,000: —
36 Tredje hnfvudtiteln.
Transport kr.
För budgetåret den 1 juli 1894 till den 30 juni
1895 antages således kunna påräknas:
1/2 af afgifterna under 1894 ................................ »
7, » » » 1895 ......... >
3. Expeditionsafgifter:
Den sammanlagda inkomsten af dessa afgifter är
af Utrikesministern såväl för 1894 som för 1895 uppförd
med kr. 14,000: —, hvaraf såväl för 1894 som för
1895 kr. 4,285: — såsom belöpande på Sverige och
kr. 9,715: — såsom belöpande på Norge.
För budgetåret den 1 juli 1894 till den 30 juni
1895 antages således kunna påräknas:
7S af afgifterna under 1894 ........................... »
7, » ■ » » 1895 ....... »
kr. 246,726: — kr. 326,074: —.
kr. 572^800: —.
Utrikesministern har vid beräkningen af konsulatafgifterna för 1895 anfört, att, enligt
de från konsulaten inhemtade approximativa beräkningar, afgifterna för år 1893 kunna antagas
komma att uppgå till ett något högre belopp än det i förra årets budgetförslag
upptagna. Han har emellertid ansett sig böra äfven för 1895 uppföra samma belopp,
då de norska fartygens afgiftspliktiga drägtighet kommer att minskas till följd af de
genom Kongl. resolutionen den 14 september 1893 införda nya reglerna för mätning af
handelsfartyg, och dessutom beloppet af konsulatafgifterna i hög grad är beroende af kon
junkturerua för sjöfarten.
Departementet finner sig böra ansluta sig till hvad af Utrikesministern sålunda
blifvit anfördt. — — — —■ — — — — — — — — .— _ — _
Icke heller mot det af Utrikesministern uppförda belopp af den inkomst af expeditionsafgifter,
som för 1895 kan påräknas, finner Departementet sig böra framställa någon
väsentlig anmärkning, om det än, efter dess förmenande, icke skulle hafva varit förenadt
med någon risk att påräkna någon ökning i dessa afgifter. Såsom Norges andel af
konsulat- och expeditionsafgifter vid de lönade konsulaten skulle sålunda för nästa budgettermin
komma att uppföras en inkomst till belopp af kr. 206,074: —.
Det förhållande, efter hvilket de båda rikena med hänsyn till de i Utrikesministerns
två budgetförslag för 1894 och 1895 företagna beräkningar skulle komma att deltaga i
utgifterna för konsulatväsendet under budgetterminen den 1 juli 1894 till den 30 juni
1895, skulle, efter hvad ofvan är anfört, komma att utgöra:
160,000: — kr. 120,000:
41,220: so
41,220: 50
98,179: 5 0
98,179: so
2,142: 5o
2,142: so
4,857
4,857
so
50
Tredje hufvudtiteln.
37
för Sverige ....
och för Norge
246,726
572^00
326,074
572,800
eller ungefär efter förhållandet 3/? till 4/7.
I enlighet härmed fördela sig utgifterna på följande sätt mellan de Förenade Rikena
med afseende å de i Utrikesministerns budgetförslag upptagna hufvudposter:
Sverige. Norge. Sverige. Norge.
1. Utrikesdepartementet
... kr. 17,500:— kr. 7,538:24 kr. 9,961:7 6
eller i afrundade tal........................................................... kr. 7,538: — kr. 9,962: —
2. Konsulsstaten:
a. Löner och arf
voden.
.......... kr. 373,900: —
b. Anslag till kontorskostnader
mot redovisningsskyldig
dighet.
........ » 73,000: —
c. Anslag till kon
torskostnader
utan redovisningsskyldighet
.............. » 61,300: —
d. Pensioner..... » 11,550: —
kr. 161,052:4 6 kr. 212,847:54
» 31,443:7 8
41,556:22
» 26,404:16
» 4,975: o i
34,895:8 4
6,574:9 9
eller
kr. 519,750
afrundade tal...
— kr. 223,875:4 1 kr. 295,874:5 9
223,875:— » 295,875: —
3. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:
a. Skrifmaterialier
och expenser.... kr. 6,500:— kr. 2,799:79 kr. 3,700:2 1
b. Konsulernes em
betsutgifter.
..... » 15,500:— » 6,676:42 » 8,823:5 8
c. Diverse utgifter » 13,550:— » 5,836:4 8 » 7,713:52
kr. 35,550: — kr. 15,312: 69 kr. 20,237: 3 i
eller i afrundade tal....... ................................................. » 15,313:— » 20,237: —
kr. 246,726:— kr. 326,074: —
Kr. 572,800: —
38
Tredje hufvudtiteln.
Den på Norge fallande andelen af konsulskassans utgiftsbudget
blifver sålunda ........................................ ......... .............................. kr. 326,074; —
Härtill kommer ett belopp till tillfälliga och oförutsedda utgifter.
Förut under en längre följd af år beviljades härtill kr. 24,000: — årligen.
I budgetförslaget för innevarande budgettermin nedsattes beloppet
till kr. 16,000: —, oeh Departementet antager, något som Utrikesministern
ock synes hafva förutsatt, att detta belopp äfven för nästa termin kan
bibehållas oförändradt. Till tillfälliga utgifter skulle sålunda komma att
uppföras.................................................................................... ........ » 16,000: —
tillhopa kr. 342,074: —.
Till beviljandet af detta anslag bör fogas det vilkor, att de aflönade poster inom
konsulsstaten, Indika nu äro lediga eller vid Indika ledighet härefter inträffar, skola
skötas af tillförordnade».
Herr Ministern fortsatte:
»Med afseende å de gjorda beräkningarna har Departementet för det Inre således
endast haft att anmärka, att, hvad beträffar konsulskassans inkomst af expeditionsafgifter
för 1895, det enligt Departementets åsigt icke skulle hafva varit förenadt med någon risk
att påräkna eu ökning af detta belopp.
För min del anser jag visserligen möjligt, att denna inkomst i verkligheten kommer
att uppgå till ett högre belopp än som beräknas, men då, om ett öfverskott uppkommer,
följden icke lärer blifva annan än den, att detta öfverskott allt efter omständigheterna
antingen reserveras för framtida behof eller ock till vederbörande statskassor återbetalas,
stillt detta möjliga öfverskott dessutom i hvarje fall icke torde kunna beräknas blifva
tillräckligt betydligt för att föranleda en nedsättning af statsanslagen och deraf följande
ändring af proportionen mellan bidragen till konsulskassan af statsanslag och af konsulatoch
expeditionsafgifier, har jag ansett mig böra föreslå bibehållandet af den nuvarande
uppställningen af konsulskassans inkomster.
Enligt de af mig uppgjorda beräkningar, hvilka, derest Eders Kongl. Maj:t behagar
desamma gilla, torde höra dagens protokoll biläggas, utgör hela anslagsbehofvet till
kabinettskassan kr. 628,700 för de Förenade Rikena tillsammans eller samma belopp,
som till nämnda kassa äskades af sistlidet års Riksdag och Storthing. Med iakttagande
af en sträng fördelning enligt den vedertagna proportionen 12 till 5, skulle, såsom ock
af Departementets för det Inre betänkande framgår, detta belopp fördelas sålunda, att
Sveriges bidrag blefve kr. 443,788: 24 och Norges kr. 184,911: 7 6, men för afrundning
af slutsiffran i hvardera landets anslag beräknas Sveriges andel till kr. 443,800 och
Norges till kr. 184,900. En obetydlig rubbning uppkommer visserligen härigenom
i proportionen mellan rikenas bidrag, men densamma är emellertid endast skenbar, emedan
i Utrikesdepartementets räkenskaper hänsyn till den rätta proportionen alltid tages, och
skilnaden godtgöres hvardera landet, så att uppkommen besparing eller brist i hvarje
fäll fördelas efter den verkliga proportionen.
Tredje hufvudtiteln. 39
Det anslag af statsmedel, som erfordras för konsulskassan, belöper sig i likhet med
föregående år till 280,000 kronor, hvaraf, enligt proportionen 4 till 3, 160,000 kronor
skulle falla på Sverige och 120,000 kronor på Norge.
Jag får alltså i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t behagade besluta att
af Riksdagen och Storthinget åska de för utgifternas bestridande nödiga anslag, att utgå
efter den för de båda rikenas- bidrag till sådana utgifter hittills tillämpade proportion
såväl för kabinettskassan som för konsulskassan.
Med hänsyn såväl till de för Sverige och Norge olika statsregleringsperioderna som
till den olika dispositionsrätt öfver besparingar å ifrågavarande anslag, hvilken i de båda
rikena under senare år varit bestämd, får jag slutligen föreslå,
att af Riksdagen måtte för år 1895 begäras 443,800 kronor till kabinettskassan och
160.000 kronor till konsulskassan, att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt
med samma rätt till anslagens användande och under enahanda vilkor som hittills,
och att af Storthinget måtte för budget terminen 1 juli 1894—30 juni 1895 äskas
184,900 kronor till kabinettskassan och 120,000 kronor till konsulskassan, förutom hvad
i konsulatafgifter af norska fartyg samt expeditionsafgifter kan komma att under samma
period inflyta, äfvensom derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter af
28.000 kronor, hvaraf 12,000 kronor för kabinettskassan och 16,000 kronor för konsulskassan.
»
Uti hvad Herr Ministern för utrikes ärendena sålunda hemstält och föreslagit, förenade
sig det sammansatta statsrådets öfriga ledamöter,
och behagade Hans Maj:t Konungen detsamma i nåder gilla och
bifalla.
in fidem:
Eric Trolle.
40
Tredje hufvudtiteln.
Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget för år 1895.
|
|
| Sverige. | Norge. | Tillsammans. |
I. | Kabinettskassan: | Kronor. | Kronor. | Kronor. | |
| 1. | Ministern för utrikes ärendena.------------------- | 24,000 |
| 24,000 |
| 2. | Utrikesdepartementet_________________________________ | 27,495 | 11,455 | 38,950 |
| 3. | Ministerstaten___________________________________________ | 337,941 | 140,809 | 478,750 |
| 4. | Militärattachéer........................................ | 8,471 | 3,529 | 12,000 |
| 5. | Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter... | 45,893 | 29,107 | 75,000 |
|
| Summa kronor 443,800 | 184,900 | 628,700 | |
II. | Konsulskassan: |
|
|
| |
| 6. | Utrikesdepartementet-................................ | 10.000 | 7,500. | 17,500 |
| 7. | Konsulsstaten................................ 519,750 |
|
|
|
|
| afgår hvad som häraf beräknas kunna |
|
|
|
|
| bestridas af inflytande konsulat- och |
|
|
|
|
| expeditionsafgifter.......................... 292,800 | 129,685 | 97,265 | 226,950 |
| 8. | Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter... | 20,315 | 15,235 | 35,550 |
|
| Summa kronor | 160,000 | 120,000 | 280,000 |
Beräkning öfver kabinettskassans utgifter för år 1895.
1. Ministern för utrikes ärendena
2. Utrikesdepartementet.............
3. Ministerstaten:
Kronor.
24,000
38,950
a. Traktamenten:
Beskickningen i Berlin:
Envoyé Extraordinär och Ministre
Plénipotentiaire........................... 48,000
Legationssekreterare..........—.......... 6,000 54,000
Transport 54,000
62,950
'' Tredje hufrndtiteln.
41
Transport 54,000
Beskickningen i Bryssel och Haag:
Ministre Plénipotentiaire............................. 20,000
Beshiclcningen i Konstantinopel:
rån konsul skadan ln,l)l>(/kr." } Ministre Plénipotentiaire............................. 10,000
Beskickningen i Köpenhamn:
Envoyé Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire........................... 30,000
Legationssekreterare....................... 5,000 4] 000
Beskickningen i London:
Envoyé Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire........................... 60,000
Legationssekreterare----------- 8,000 (58,000
Beskickningen i Madrid:
Ministre Plénipotentiaire............................. 22,000
Beskickningen i Paris:
Envoyé Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire........................... 60,000
Legationssekreterare_____________ 8,000 68,000
Beskickningen i S:t Petersburg:
Envoyé Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire_______________ 60,000
Legationssekreterare ....................... 8,000 f;8,000
Beskickningen i Rom:
Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire.
........................................ 29,000
Beskickningen i Washington:
.ikonsu! | Env0y^ Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire........................... 24,000
Legationssekreterare, lön_________________ 6,000
tjenstgöringspenningar 4,00q 34^00
62,950
Bihang till Riksd. Prot. 18H4. I Sami. 1 A/d.
Transport 414,000
62,950
0
42
Tredje hufvudtiteln.
Transport 414,000
Beskickning en i Wien:
Envoyé Extraordinär och Ministre Plé
nipotentiaire
............................__ ............ 32,000
b. Expehtanslön
c. Pensioner_____
446,000
4,800
27,950
4. Militärattachéer:
1 Militäi-attaché................................................ 6,000
] d:o ............................................... 6,000
5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:
a. Skrifmaterialier och expenser......................... 24,500
b. Ekiperingspenningar................................... 10,000
c. Hemliga utgifter.......................................... 14,000
d. Ofriga extra utgifter................ 26,500
Summa kronor
Beräkning öfVer konsulskassans inkomster och utgifter för
Inkomster:
Svenska statsverkets bidrag.......................................
Norska statsverkets bidrag.............................t............
Konsulatafgifter, förslagsvis:
inom Antwerpens konsulsdistrikt:
vid hufvudstationen__________ 8.800
» vicekonsulaten inom distriktet.
...........................----- 1,200 10,000
» Archangrels konsulsdistrikt...................... 700
» Barcelonas » ....................- 8,500
> Bilbaos » ....................- 3,000
» Genuas konsulsdistrikt:
vid hufvudstationen.................. 3,700
» vicekonsulaten inom distriktet
--------- 300 4,000
Transport 26,200
62,950
478,750
12,000
75,000
628,700
1895.
Kronor.
160,000
120,000
280,000
Tredje hufYudtiteln
43
Transport 26,200
inom Hamburgs konsulsdistrikt:
vid hufvudstationen............. 9,000
» vicekonsulaten inom distriktet
................................ 300 9,300
» Havres konsulsdistrikt:
vid hufvudstationen................... 7,500
» vicekonsulatet i Bordeaux.... 4,500
» öfriga vicekonsulat inom distriktet
........................... 8,000 20,000
» Helsingfors’ konsulsdistrikt................... 5,000
» Konstantinopels » 300
» Köpenhamns konsulsdistrikt:
vid hufvudstationen_______________ 8,500
» vicekonsulatet i Helsingör____ 300
» öfriga vicekonsulat inom distriktet.
................ 7,200 1(5,000
» Leiths konsulsdistrikt:
vid hufvudstationen_____________ 3,500
■ » vicekonsulaten inom distriktet
........ - 15,000 18,500
» Lissabons konsulsdistrikt........................ 6,500
» Londons konsulsdistrikt:
vid hufvudstationen___________________ 27,000
» vicekonsulatet i Cardiff....... 20,000
» » i Liverpool... 18,000
» » i Newcastle... 16,000
» » i West-Hartle
pool_______
4,000
» öfriga vicekonsulat inom distriktet.
.......................... 40,000 125,000
» Lybecks konsulsdistrikt :
vid hufvudstationen.__________________ 7,000
» vicekonsulaten inom distriktet.
............ - 1,500 8,500
» Newyorks konsulsdistrikt....................... 28,000
280,000
Transport 263,300
280,000
44
Tredje hufvudtiteln.
Jomftfr miniatei staten.
Uppbär kousulatafgiftcr.
Transport 263,300
inom Rigas konsulsdistrikt:
vid hufvudstationen.................. 5,000
» vicekonsulaten inom distriktet.
....... 2,000
» Rio de Janeiros konsulsdistrikt:
vid hufvudstationen______________ 6,500
» vicekonsulaten inom distriktet.
................................ 2,000
Expeditionsafgifter, förslagsvis...................
7,000
8,500 278,800
________ 1.4,000
Summa kronor
280,000
202,800
572,800
Utgifter:
6. Utrikesdepartementet.......................................................... 17,500
7. Konsulsstaten:
a. Löner och arf''voden:
Antwerpen, | Generalkonsuln, lön |
| 13,000 |
Archangel, | » » |
| 12,000 |
Barcelona, | » » |
| 12,000 |
Bilbao, | Konsuln, » |
| 10,000 |
Genua, | Generalkonsuln, » |
| 12,000 |
Hamburg, | » » |
| 15,000 • |
Havre | » » | 14,500 |
|
| Vicekonsuln, » | 4,500 | 19,000 |
Bordeaux, | » » |
| 6,000 |
Helsingfors, | Generalkonsuln, » |
| 15,000 |
Konstantinopel, | Ministre Plénip. » | 10,000 |
|
| Drogman, » | 7,000 | 17,000 |
Köpenhamn, | Generalkonsuln, » | 15,000 4,500 |
|
| 2:ne ålderstillägg | 1,000 | 20,500 |
Helsingör, | Vicekonsuln, lön | 3,900 |
|
| 2:ne ålderstillägg | 1,000 | 4,900 |
Leith, | Konsuln lön |
| 16,000 |
Lissabon, | Generalkonsuln, » |
| 15,000 |
Transport 187,400
17,500
Tredje hufvudtiteln
45
I lönen ingår ersättning
resor inom distriktet.
Jemför ministerstaten.
Transport 187,400
för!
London, | Generalkonsuln, lön | 24,000 |
|
| Vicekonsuln, » | 10,000 |
|
| ålderstillägg | 500 |
|
| Kanslisten, lön | 6,000 |
|
| En kontorist, » | 5,000 |
|
| » » » | 4,000 | 49,500 |
Cardiff, | Vicekonsuln, » | 9,000 |
|
| ålderstillägg | 500 | 9,500 |
Liverpool, | Vicekonsuln, lön | 9,000 |
|
| 2:ne ålderstillägg | 1,000 | 10,000 |
Neweastle, | Vicekonsuln, lön | 9,000 |
|
| 2:ne ålderstillägg | . 1,000 | 10,000 |
YVest-Hartlepool, Kontoristen, lön | 4,000 |
| |
| personligt lönetillägg | 1,000 | 5,000 |
Lybeok, | Generalkonsuln, lön |
| 12,000 |
Newyork, | Konsuln » | 30,000 |
|
| Vicekonsuln, » | 6,000 |
|
| ålderstillägg | 500 | 36,500 |
Riga, | Konsuln, lön |
| 9,000 |
Rio de Janeiro, | Generalkonsuln, » |
| 17,000 |
Shanghai, | Vicekonsuln, » |
| 12,000 |
W ashington, | Generalkonsuln, » |
| 16,000 |
373,900
b. Anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet:
Antwerpen............... 4,500
Arcliangel........................ 2,000
Barcelona..................... 2,000
Bilbao.......... 2,500
Genua........................ 2,500
Hamburg........................................... _. 4,500
Havre............................................... 4,500
Helsingfors.................. 4,000
Köpenhamn.................................................... 4,500
Leith ............................................................. 6,000
Lissabpn ......................................................... 4,000
London ................................ 11,000 ,
till underhåll af generalkonsulatets hus... 4,000 15,000
Transport 56,000 373,900
17,500
17,500
46
Tredje hnfyudtiteln
Transport 56,000 373,900
Lybeck_______________________________________ 2,000
Newyork_______________ 8,000
Riga.........................................................,..... 3,000
Shanghai.......................... 4,000 73,000
c. Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet:
Alexandria........... 3,500
Alger...................... 3,000
Bordeaux..................... 2,000
Buenos Ayres.................... 4,000
Cardiff____________ 7,000
Gibraltar........... 2,000
Havana............... 3,000
Japan......................... 4,000
Kiel.................... 800
Liverpool.................... 5,000
Marseille................................................. 1,500
Melbourne....................................................... 6,000
Montevideo.............................................. 2,000
Neapel................................. 3,000
Newcastle............. 4,000
Pirteus............. 1,000
Rio de Janeiro.......................................... 4,000
San Francisco___________________ 4,000
Tange1’------------------------------------------------............ 1,500 61,300
d. Pensioner:..____________________________________________________________ 11,550
8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:
a. Skrifmaterialier och expenser..................................... 6,500
b. Konsulernes em betsutgifter................:._____________________ 15,500
c. Diverse utgifter..................._................................... 13,550''
Summa kronor
17,500
519,750
35,550
572,800
Tredje hufvudtiteln.
47
Beräkning huru konsulskassans budget fördelar sig å de särskilda rikena, då
äfven konsulat- och expeditionsafgifter inberäknas under bidragen:
6.
7.
8.
Sverige.
Utrikesdepartementet_________________________________ 7,538
Konsulsstaten____________________________________________ 223,875
Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter.. 15,313
Summa kronor 246,726
Norge. Tillsammans.
9,962 17,500
295,875 519,750
20,237 35,550
326,074 572,800
Uppgift öfver de från kabinettskassan och konsulskassan för närvarande utgående
expektanslöner och pensioner.
Från Kabinettskassan.
Jenil. Nådigt
beslut af den E X p 6 k t fil) S1ÖH ! Kronor. Kronor
16 Nov. 1883 Envoyén Grefve H. von Essen .........................._..r................ 4,800
Pensioner:
10 Juli 1884 F. d. Envoyén Herr O. M. Björnstjerna ....^................... 6,000
21 Juni 1889 » » F. T. Lindstrand.............. 6,000
26 April 1883 » » Friherre C. F. Palmstierna_____j............... 4,800
15 » 1869 » Ministerresidenten Friherre L. Wrede ................... 4,000
2 Jan. 1863 Aflidne Kabinettskuriren Cronlands dotter Sofia Wilhelmina 75
2 Jan. 1863 » » Liljedals dotter Clara_______ 75 20,950
Summa kronor 25,750
Så länge Friherre Palmstierna å Kongl. Utrikesdepartementets stat uppbär arfvode
såsom introduktör för främmande sändebud, utgår den honom beviljade pension tillsvidare
endast med 3,400 kr. eller med 1,400 kr. lägre belopp än ofvan angifves, och hela utgiften
för pensioner minskas sålunda till ................................................. 19,550 kr.
48
Tredje hufvudtiteln.
Från Konsulskassan.
Jemt Nådigt
beslut af den Pensioner: Kronor.
27 Nov. 1891 F. <1. Generalkonsuln O. Munch Rseder...____________ 4,000
25 Sept. 1891 » » H. S. Bernhoft __...... 4,000
9 Jan. 1886 » » D. C. Bodom............. 4,000
24 April 1885 Generalkonsuln G. Hegardts enka............ 800
29 Maj 1874 Vice konsuln Hambros enka ..... 400
16 April 1869 Aflidne f. d. Generalkonsuln Lagerheims dotter Fatinia............. 400
6 Juli 1825 » konsulatsekreteraren Frumeries dotter Anna Carolina .... 225
Summa kronor 13,825
Kongl. Maj:ts i Nåder faststälda Stat för Utrikesdepartementet;
Gifven Stockholms Slott den 16 november 1883.
|
| Tjenst- |
|
| Lön. | görings- penningar. | Summa. |
1 Kabinettssekreterare, Expeditions- |
|
|
|
chef, arfvode_______ | — | — | 7,500 |
1 Afdelningschef ... | 4,400 | 2,000 | 6,400 |
2'' D:o | 8,800 | 4,000 | 12,800 |
1 Arkivarie_____ | 2,500 | 1,500 | 4,000 |
1 Förste sekreterare .......... | 2,500 | 1,500 | 4,000 |
1 Andre sekreterare_____ . | 1,800 | 1,200 | 3,000 |
2 D:o | 3,600 | 2,400 | 6,000 |
1 D:o | 1,200 | 800 | 2,000 |
2 D:o | 2,400 | 1,600 | 4,000 |
1 Förste vaktmästare | 650 | 300 | 950 |
1 Vaktmästare__________ | 500 | 300 | 800 |
3 1 ):o ______________ | 1,500 | 900 | 2,400 |
Till Utrikesdepartementet hörande 1 Introduktör för främmande sände-bud, arfvode_______ |
|
| 2,600 |
| Summa kronor | 56,450 |
[Af detta arfvode anses 2,500
kr. motsvara tjenstgöringsl
penningar.
Lönen kan efter 5 års tjenstgöring
höjas med 600 kr.
■ Lönen kan efter 5 års tjenstl
göring höjas med 500 kr. och
[ efter 10 års tjenstgöring med
I ytterligare 500* kr.
Derjemte fri bostad.
iLönen kan efter fi års tjenst|
göling höjas med 100 kr.
Tredje hufvudtiteln.
49
Förestående stat skall tillämpas från och med den 1 januari 1884, utom hvad
angår kabinettssekreteraren, för hvilken densamma blifver gällande först vid nuvarande
innehafvares afgång.
Statens slutsumma af femtiosex tusen fyra hundra femtio kronor kommer att af
nedanstående anslagsmedel utgå, nemligen:
1) Anslaget å svenska riksstatens Tredje hufvudtitel:
Utrikesdepartementet.............................................................. kr. 27,495
2) De Förenade Rikenas anslag till Utrikesdepartementet å den gemen
samma
konsulskassan.....___-____i........................-----j » 17,500
3) Norska statsverkets anslag till Utrikesdepartementet..,,.,i................ > 11,455
Summa kronor 56,450
Bill. till Riksd. Prot. 1894. 1 Sami.
1 Afd.
7
50
Tredje hufvudtiteln.
Bil. D.
Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartement särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den
30 december 1893.
N ärvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Boström,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Essen,
Friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam,
Friherre Rappe,
V Christerson.
l:o.
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:
I Nådig proposition den 10 februari 1893 föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen
att medgifva, att af öfverskotten å de från kronans fastighet i Konstantinopel inflytande
hyresinkomster finge från och med 1894 och tills vidare för svenska kyrkan i Paris användas
2,700 kr. årligen, deraf 864 kr. att utgå såsom lönetillökning för pastor vid
nämnda kyrka.
Uti skrifvelse den 6 maj samma år anmälde Riksdagen, att Riksdagen medgifvit, att
af öfverskotten å de från kronans fastighet i Konstantinopel inflytande hyresinkomster
finge för år 1894 till lönetillökning åt pastor vid svenska kyrkan i Paris användas 864
kr., men att Eders Kongl. Maj:ts framställning i öfrigt icke vunnit Riksdagens bifall.
Svenska församlingen i Paris har nu genom dess kyrkoråd uti skrifvelse den 20 sistlidne
november inkommit med förnyad ansökning om understöd.
Tredje hufvudtiteln. 51
Sedan Herr Ministern för utrikes ärendena närmare redogjort för innehållet af berörda
underdåniga ansökning tillika med deröfver afgifvet tillstyrkande yttrande af beskickningen
i Paris, anförde Herr Ministern vidare:
Af ansökningen framgår, att kyrkans ekonomiska ställning icke undergått någon förändring,
sedan den underdåniga framställning gjordes, hvilken låg till grund för propositionen
till 1893 års Riksdag. Den brist i kyrkans budget, som då befarades uppkomma
och beräknades till 1,836 kr., har visserligen kunnat undvikas för innevarande år genom
understöd från en enskild utom församlingen stående man, hvilken redan förut upprepade
gånger bistått församlingen, men enahanda brist beräknas uppkomma för år 1895, och
kyrkorådet har, under anförande att ifrågavarande enskilde mans frikostighet, huru stor den
än vore, icke kunde ständigt tagas i anspråk, ansett sig böra begära bristens fyllande af
statsmedel, och då det af Riksdagen såsom lönetillökning för pastor beviljade belopp,
864 kr., likaledes fortfarande vore behöfligt, har kyrkorådet anhållit, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta Nådig proposition, att från och med 1895 och tills
vidare må åt svenska kyrkan i Paris af statsmedel anvisas ett årligt belopp af 2,700 kr.,
deraf 864 kr. att utgå såsom lönetillökning åt kyrkans pastor.
För min del finner jag väl, på samma grunder som af mig anfördes den 10 februari
sistlidet år, kyrkorådets ansökning vara synnerligen behjertansvärd, men då de framställningar,
Eders Kongl. Maj:t åren 1892 och 1893 gjort till Riksdagen om bidrag till betäckande
af brist i kyrkans budget, icke vunnit Riksdagens bifall, anser jag mig för närvarande
icke böra tillstyrka, att ny framställning härom göres, utan inskränker min hemställan
till att anslag måtte äskas till fortsatt lönetillökning till pastorn, hvilket anslag
lämpligen synes kunna begäras att utgå tillsvidare, så länge Eders Kongl. Maj:t finner
anslaget behöfligt. Det härför årligen erforderliga belopp torde, på sätt Riksdagen medgifvit
för åren 1893 och 1894, kunna anvisas till utgående från öfverskottet å de från
kronans fastighet i Konstantinopel inflytande hyresinkomster, hvilket öfverskott i enlighet
med Riksdagens skrifvelse den 20 maj 1892 skall insättas i riksbanken.
Åberopande det anförda hemställer jag i underdånighet, att Eders Kong], Maj:t ville
i Nådig proposition äska Riksdagens medgifvande, att af öfverskotten å de från kronans
fastighet i Konstantinopel inflytande hyresinkomster må från och med år 1895 och tills
vidare, så länge Eders Kongl. Maj:t finner sådant behöfligt, få för svenska kyrkan i Paris
användas 864 kr. årligen att utgå såsom lönetillökning för pastor vid nämnda kyrka.
Till denna Herr Ministerns för utrikes ärendena hemställan
behagade, jemlikt öfrige närvarande statsrådsledamöters underdåniga
tillstyrkan, Hans Maj:t Konungen lemna Nådigt bifall samt befalla, att
i sammanhang med Nådig proposition om statsverkets tillstånd och
behof framställning till Riksdagen skulle härom göras.
ex protocollo:
Eric Trollc.
Fjerde hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott
den 13 januari 1894.
Närvarande statsråds ledamöter:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
WlKBLAD,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson.
Departementschefen, statsrådet friherre Rappe anhöll att få underställa
Kongl. Maj:ts pröfning frågan om reglerandet af utgifterna under
riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1895 och att i sammanhang dermed
få föredraga följande, till Kong]. Maj:t inkomna framställningar i de
delar, som icke förut blifvit inför Kongl. Maj:t anmälda:
generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga skrifvelse
den 15 sistlidne november angående arméförvaltningens artilleridepartements
behof af statsmedel för år 1895;
arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 15 sistlidne november angående nämnda departements medelsBih.
till Riksd. Prot. 1894. 1 Samt. I Afd. 1 lliift. 1
2
Fjerde hufrudtitcln.
behof under år 1895, jemte eu dervid fogad, af chefen för fortifikationen
den 14 i samma månad aflåten underdånig skrifvelse angående
behofven af extra anslag för år 1895 till rikets fästningsbyggnader;
arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 14 sistlidne november angående nämnda departements behof af
statsmedel för år 1895;
generalintendentens underdåniga skrifvelse den 31 sistlidne oktober
angående behofvet af flyttande sjukhus m. in.;
transsumt af statskontorets underdåniga skrifvelse den 6 sistlidne
december med berättelse om statsverkets inkomster jemte förslag till
deras beräknande under år 1895;
t. f. chefens för generalstaben underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne
november med förslag till och kostnadsberäkningar öfver förändringar
i infanteriets organisation år 1895;
chefens för första arméfördelningen underdåniga skrifvelse den
11 sistlidne november med beräkningar öfver ökade anslagsbehof för
skånska husar- och dragonregementena under år 1895, jemte t. f. chefens
för generalstaben den 30 i samma månad deröfver afgifna underdåniga
utlåtande;
chefens för sjette arméfördelningen underdåniga skrifvelse den 14
sistlidne november med förslag till och kostnadsberäkningar rörande
omorganisationen af Norrlands dragonregemente under år 1895;
generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga
skrifvelse den 13 sistlidne november med förslag till och kostnadsberäkningar
rörande artilleriets omorganisation under år 1895;
chefens för fortifikationen underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne
november med förslag till och kostnadsberäkning rörande förändringar
i fortifikationens organisation under år 1895;
inspektörens för trängen underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne
november med förslag till och kostnadsberäkningar rörande förändringar
i trängens organisation under år 1895;
generalintendentens underdåniga skrifvelse den 26 sistlidne oktober
med förslag till och kostnadsberäkningar rörande fullföljande af intendenturcorpsens
nya organisation under år 1895;
t. f. chefens för generalstaben underdåniga skrifvelse den 1 sistlidne
juni angående kostnaderna för underofficersutbildningen vid infanteriet
och kavalleriet enligt den förbättrade härordningen in. m. samt
arméförvaltningens å intendentsdepartementet den 27 derpåföljande oktober
deröfver afgifna underdåniga utlåtande;
3
Fjerde hufvudtiteln.
arméförvaltningens å artilleridepartementet underdåniga skrifvelser
den 11 augusti 1888 och den 29 december 1892 i fråga om godtgörelse
för af departementet förskjutna medel äfvensom arméförvaltningens
å for till kationsdepartementet i enahanda ämne den 5 juli 1888
och den 25 sistlidne oktober aflåtna underdåniga skrifvelser; samt
centralstyrelsens för Sveriges frivilliga skytteföreningar underdåniga
skrifvelse den 6 sistlidne november angående behofvet af förhöjning
i anslaget till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande,
jemte arméförvaltningens å civila departementet den 14 sistlidne
november deröfver afgifna underdåniga utlåtande.
Under tillkännagifvande att vid den förestående statsregleringen
andra ändringar i de för närvarande utgående ordinarie anslagen icke
af departementschefen åsyftades än de, som nu komme att af honom
särskildt omnämnas, anförde departementschefen härvid beträffande de
Ordinarie anslagen.
Intendenturcorpsen.
Detta anslag är i årets riksstat uppfördt med ett belopp af 322,945 _ [1.]
kronor; och då, enligt den, på grund af 1893 års Riksdags beslut, d^''“®s]aafg
utfärdade stat för corpsen, utgifterna för densamma, efter fullt genomförd
organisation, skulle komma att uppgå till 356,178 kronor 90 öre,
är alltså, för bestridande af samtliga de utgiftsposter, som i corpsens
stat finnas upptagna, ännu ett belopp af 33,233 kronor 90 öre utaf
nöden. I sitt ofvannämnda utlåtande den 26 oktober 1893 angående
åtgärder för fullföljande under år 1895 af intendenturcorpsens vid 1892
års urtima Riksdag beslutade nya organisation hemställer generalintendenten,
att häraf måtte, i enlighet med eu skrifvelsen Inlagd tabell
(Bil. I), för år 1895 anvisas 16,055 kronor. Jag har ingenting att
häremot erinra och tillstyrker fördenskull, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen,
att för genomförande under år 1895 af intendenturcorpsens
beslutade nya organisation höja anslaget
till nämnda corps, nu.............................. kr. 322,945: —
med......................................................... » 16,055: —
till .................................................. kr. 339,000 —
4
Fjerde hufvudtiteln.
. t2-]
Minskning af
detta anslag.
. [3-]
Ökning af
detta anslag.
Kavalleri- och infanteriregementena.
Med tillämpning af hvad Eders Kongl. Maj:t den 8 innevarande
månad, på hemställan af chefen för finansdepartementet, förordnat om
uteslutande ur riksstaten af vissa under benämning friheter upptagna
anslagsbelopp, torde, beträffande anslaget till kavalleri- och infanteriregementena,
Eders Kongl. Magt föreslå Riksdagen,
att det i kolumnen »friheter» i gällande riksstat
upptagna belopp, 400 kronor, må derifrån uteslutas.
Det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning.
Detta anslag är i årets riksstat upptaget till 3,996,084 kronor.
På sätt som närmare inhemtas af 1892 års urtima Riksdags underdåniga
skrifvelse den 26 november 1892 i anledning af Eders Kongl.
Maj:ts till nämnda Riksdag aflåtna proposition angående den förbättrade
härordningen, beräknades den ökade kostnaden för genomförande af
infanteriets beslutade nya organisation komma att uppgå till sammanlagdt
414,356 kronor 38 öre, deraf 264,071 kronor 38 öre för organisationsförbättringar
i fråga om infanteriets befäl och stammanskap samt
återstoden 150,285 kronor för den af beväringens utsträckta öfningar
föranledda höjningen i dagaflöningen för befälet. Af den erforderliga
kostnadsökningen har 1893 års Riksdag, enligt hvad Eders Kongl.
Maj:t täcktes erinra sig, beviljat 288,361 kronor, hvilket belopp i sin
helhet tillgodokommit nu förevarande anslag. Då från den summa,
414,356 kronor 38 öre, som betecknar den för genomförande af infanteriets
nya organisation erforderliga kostnadsökningen, dragés det af
Riksdagen redan beviljade belopp 288,361 kronor, utgör skilnaden
125,995 kronor 38 öre, som alltså skulle återstå att ännu anvisa. I
sitt ofvan nämnda den 14 november 1893 afgifna underdåniga yttrande
med förslag till och kostnadsberäkningar öfver förändringarna i infanteriets
organisation under år 1895 anser t. f. chefen för generalstaben
häraf för sagda år erfordras 22,314 kronor, (Bil. II och III)
dervid likväl är att märka, att det för nytillkommen personals aflöning
nödiga anslagsbeloppet af honom beräknas till 76,754 kronor, men att
till betäckande häraf en summa af 54,440 kronor anses blifva disponibel,
deraf 40,200 kronor för 258 indelta rotar och 20 nummer vid
Vermlands fältjägarecorps, som beräknas skola under år 1895 indragas,
samt 14,240 kronor besparad utbildnings- och möteskostnad för 80 sol
-
5
Fjerde hufvudtiteln.
dater. Jag har ingenting att häremot erinra; och då, i enlighet med
tillvägagåendet vid 1893 års riksdag, sistnämnda belopp 14,240 kronor
torde böra afföras från anslaget till det icke garnisonerade infanteriets
och kavalleriets vapenöfningar, från hvilket anslag den besparade utbildnings-
och möteskostnaden skolat utgå, och i stället påföras nu förevarande
anslag, från hvilket atlöningen till det nytillkomna befälet
skall utgå, uppgår sålunda det belopp, hvarmed förevarande anslag
utaf ofvan angifna anledning bör ökas, till 22,314 kronor + 14,240
kronor eller 36,554 kronor.
Innan jag lemnar detta anslag, anhåller jag emellertid att få fästa
Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på en mindre oegentlighet, som
insmugit sig i de för 1892 års urtima Riksdag framlagda nya staterna
för Hallands och Blekinge bataljoner och hvilken torde i nu förevarande
sammanhang böra rättas. I nämnda stater är nemligen dagaflöningen
för regementstrumslagaren upptagen till allenast 80 öre, under det att
i alla öfriga arméns stater dagaflöningen till de vid armén anstälde
tjensteman af detta slag utföres med 1 krona. Då dagaflöningen för
regementstrumslagaren i båda de ifrågavarande staterna beräknas skola
utgå för 90 dagar, utgör alltså det belopp, som för rättande af den
anmärkta oegentligheten erfordras, 90 x 20 x 2 eller 36 kronor.
Slutligen torde böra erinras, att Eders Kongl. Maj:t genom beslut
denna dag, på föredragning af statsrådet och chefen för finansdepartementet,
förordnat, att inkomsttiteln Tillfälliga rotevakansafgifter skall i
riksstaten för år 1895 upptagas till 150,000 kronor eller med ökadt
belopp af 98,000 kronor, motsvarande 50 procent af vakansafgifterna
från dels de 516 rusthåll och rotar vid indelta infanteriet, som, på
grund af nådiga brefven den 2 december 1892 och den 28 september
1893, redan blifvit eller under innevarande år komma att blifva, för
genomförande af den beslutade förbättrade organisationen af infanteriet,
satta på vakans och dels de rust- och rotehållsnummer vid skånska
husar-, skånska dragon- och Norrlands dragonregemente, som antagas
komma att, i anledning af den beslutade ändrade organisationen af
nämnda truppförband, vara vakanssatta år 1895. Då ifrågavarande
vakansafgifter, enligt beslutet om den förbättrade härordningen, böra
användas till bestridande af kostnaderna för den nya organisationen,
torde vara nödvändigt att under 4:de hufvudtitelns anslag uppföres en
mot den sålunda bestämda förhöjningen svarande utgiftspost; och lär,
då, hvad infanteriet angår, den nya organisationen innebär, att befälets
och de kontant aflönade volontärernas antal ökas, under det att samtidigt
manskapsstyrkan i sin helhet minskas, det vara gifvet att alla
6 Fjerde hufvudtiteln.
tillgångar, som kunna användas till nämnda vapens organisation, och
således äfven nu ifrågavarande böra påföras förevarande anslag, hvarifrån
aflöningen till den nytillkomna befäls- och volontärspersonal skall
bestridas. Då. vakansafgifterna för vakanssatta nummer vid infanteriet
beräknas till 41,535 kronor, blir alltså häraf en följd, att anslaget till
det indelta infanteriets befälsaflöning måste ökas med ytterligare sistnämnda
belopp.
Hela anslagsökningen skulle sålunda komma att uppgå till 36,554
kronor + 36 kronor + 41,535 kronor eller sannnanlagdt 78,125 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att
dels för genomförande under år 1895 af infanteriets
nya organisation och dels för böjande till
1 krona af dagaflöningen till de vid Hallands och
Blekinge bataljoner anstälde regementstrumslagare öka
anslaget till det icke garnisonerade infanteriets befäls
-
aflöning, nu..................... | .................... kr. | 3,996,084: — |
med..................................... | ...................... y> | 78,125: — |
till....................................... | ..................... kr. | 4,074,209: — |
Det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning.
[4.] 1 de förslag (Bil. IV och V) i fråga om genomförande under år
1895 af skånska busar- och skånska dragon- samt Norrlands dragondetta
anslag. regemen^eng nya organisation, som cheferna för lista och 6:te arméfördelningarna,
i samråd med inspektören för kavalleriet, efter vederbörande
regementschefers börande, den 11 och 14 sistlidne november
afgifvit, beräknas den, med anledning af berörda omorganisation, erforderliga
kostnadsökningen under sagda år till sammanlagdt 83,594
kronor 7 öre, deraf för skånska husarregementet 10,032 kronor 89
öre, för skånska dragonregementet samma belopp och för Norrlands
dragonregemente 63,528 kronor 29 öre.
Lika litet som t. f. chefen för generalstaben, hvilken på nådig
befallning den 30 sistlidne november afgifvit underdånigt yttrande
öfver förstnämnda förslag, har jag något att erinra mot hvad sålunda
af chefen för lista arméfördelningen hemstälts; och synes mig ej heller
chefens för 6:te arméfördelningen förslag gifva anledning till någon
anmärkning.
7
Fjerde hufvudtiteln.
Hvad angår sättet för det erforderliga kostnadsbeloppets uppförande
i riksstaten, följdes, såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, i motsvarande
fall under sistlidne år den grundsats, att under förevarande
anslag uppfördes samtliga de belopp, som erfordrades i och för aflöning
åt officerare och underofficerare med vederlikar äfvensom korpraler
på gammal stat vid de respektive regementena. Jag utgick vid
min då gjorda framställning i ämnet från den omständigheten, att all
dylik kostnad är uppförd i de stater, som före 1892 års urtima Riksdag
gälde för ifrågavarande truppförband, och att fördenskull nu förevarande
anslag, hvilket, såsom utbrutet från det förutvarande anslaget
till indelta arméns befälsaflöning, är afsedt till bestridande af utgifter
utaf nämnda beskaffenhet-, fortfarande skulle ökas med de belopp,
som för dylika utgifter under de nya förhållandena voro af nöden. Jag
anser denna grundsats allt jemt böra följas, men begagnar emellertid
tillfället att betona, att med nu ifrågasatta tillvägagående ej afses ett
definitivt ordnande af hithörande förhållanden. Gifvet är nemligen,
bland annat, att, i den mån de på gammal stat vid regementena Renande
korpraler afgå och ersättas af på ny stat antagna, anslaget till
det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar, från
hvilket med tillämpning af de grundsatser, som under sistlidet år i
öfrigt följdes vid uppförande i riksstaten af erforderliga anslag för
meranämnda tre nybildade värfvade kavalleriregementen, all aflöning
till korpraler och manskap på ny stat vid desamma bör utgå, blifver i
behof af bidrag från förevarande anslag. Att nu taga hänsyn härtill
är emellertid omöjligt, då afgången utaf korpraler på gammal stat ej
kan på förhand bestämmas, och i hvarje fall torde dermed böra anstå
till den tidpunkt, då den förbättrade här organisationen är genomförd
och då en fullständig vidräkning emellan alla eller åtminstone de flesta
af hufvudtitelns anslag måste komma till stånd i syfte att dels förenkla
titelns uppställning dels afpassa de blifvande nya anslagens slutsummor
efter då rådande organisativa förhållanden vid armén.
Vidare torde böra erinras, att, då afgången utaf manskap vid de
båda skånska kavalleriregementen visat sig blifva mycket större än
som från början antagits, det blifvit nödvändigt att vid uppgörande af
kostnadsberäkningarna för dessa regementen utgå från den förutsättningen,
att vid slutet af den för öfvergången till den förbättrade härordningen
bestämda tid hela det ökade anslagsbelopp 58,252 kronor
30 öre, som vid 1892 års urtima riksdag antogs för dessa regementen
i deras nya organisation blifva af nöden, också må komma att stå till
krigsstyrelsens förfogande. På sätt som af bil. IV inhemtas, skulle,
8
Fjerde Inifvudtiteln.
derest chefens för lista arméfördelningen förslag i fråga om kostnadsökningen
under år 1895 bifalles, för ändamålet vara beviljadt, år 1892
14,500 kronor, år 1893 1,775 kronor 10 öre och år 1894 20,065 kronor
78 öre eller sammanlagdt 36,340 kronor 88 öre, hvilken summa i
det allra närmaste motsvarar 3/ä af beloppet 58,252 kronor 30 öre eller
just det belopp, som, derest nyssnämnda förutsättning redan från början
tillämpats, bort på nu ifrågavarande 3:dje öfvergångsår belöpa.
Äfven hvad Norrlands dragonregemente beträffar, synes öfvergången
till den nya organisationen komma att blifva snabbare än som
från början antagits och har detta förhållande föranledt dertill, att det
belopp, som nu begäres, tillsammans med de förut beviljade anslagen ej
obetydligt öfverstiger hvad som, derest afgången af indelt manskap varit
mera normalt, bort för 3:dje öfvergångsåret stått till krigsstyrelsens
förfogande. Någon möjlighet att förebygga detta i och-för sig mindre
betydande missförhållande bar emellertid icke förefunnits och det torde
dessutom böra ibågkommas, att anslagsfordringarna för infanteriets nya
organisation i år äro synnerligen små och att minskningen derå mer
än väl motväger den proportionsvis något väl stora anslagsfordringen
för Norrlands dragonregemente.
Hvad slutligen beträffar de belopp, som, med tillämpning af ofvannämnda
grundsats, böra af de ifrågasatta anslagsförböjningarna påföras
nu förevarande anslag, inhemtas af bilagorna att följande aflöning till
officerare, underofficerare, civilmilitär personal och korpraler på gammal
stat för år 1895 anses vara af nöden:
a) Vid hvartdera af de båda skånska kavalleriregementena:
Rekrytskolans kostnad.
Dagaflöning.
1 ryttmästare i 305 dagar å 3,oo kr................... 915: —
4 subalternofficerare » » 2,oo » .................. 2,440: —
1 fanjunkare » » l,oo » 305: —
4 sergeanter » » 0,80 » 976: —
1 trumpetare i 305 dagar å 0,80 kr................... 244: —
3 korpraler » » 0,2» » 228: 75
3 vice korpraler » » 0,to » 91: 50
1 1.(2.) bataljonsläkare » » 3(2) » medeltal.. 762: 50
1 bataljons veterinär » » 2,oo » .................. 610: — 6,572- 75
Transport 6,572: 75
Fjerde liufvudtiteln. 9
Transport 6,572: 75
Regementsskolans kostnad.
Dagaflöning.
1 ryttmästare i 260 dagar å 3,oo kr................. 780: —
3 subalternofficerare » » 2,oo » .................. 1,560: —
1 fanjunkare » » l,oo » .................. 260: —
3 sergeanter » » 0,so » .................. 624: —
1 trumpetare x> » 0,80 » .................. 208: —
2 korpraler » » 0,25 » ................. 130: —
2 vice korpraler » » 0,io » .................. 52: — 3 614- _
tillsammans kr. 10,186: 75
eller för två regementen ........................................................... » 20,373: 50
samt b) vid Norrlands dragonregemente förut tillkommet
befäl........................................................................................ » 24,682: —
Ytterligare löner, tjenstgöring spenning ar in. m. för befäl.
1 ryttmästare och sqvadronschef 6 mån. (dagafl.
42 dag.) ................................................................... 2,691: —
1 löjtnant af l:sta klassen 2 mån. (dagaflöning
beräknas ej)............................................................. 455: —
1 underlöjtnant 2 mån. (d:o) ..................................... 355: —
1 fanjunkare 6 mån. (dagafl. 42 dagar) ................. 852: —
2 sergeanter af lista klassen 2 mån. (dagaflöning
beräknas ej)............................................................ 210: —
2 sqvadronstrumpetare 2 mån. (d:o) ....................... 170: — 4733- _
Befäl vid skolorna.
Dagaflöning.
305 dagar: 1 ryttmästare å 3 kronor ................... 915: —
2 subalternofficerare å 2 kronor ........ 1,220: —
1 fanjunkare å 1 krona........................ 305: —
2 sergeanter å 80 öre........................... 488: —
1 trumpetare å 80 öre ........................... 244: —
1 2:dre bataljonsläkare å 2 kronor...... 610: —
1 bataljons veterinär å 2 kronor......... 610: —
1 sjukvårds- och 1 hofslagare ryttare
(indelte) å 12 öre.............................. 73: 20
Transport 4,465: 20 29,415: —
Bih. till Rihd. Pmt. IH!)4. / Smil. 1 Afd. I Haft. 2
10 Fjerde inilVudtitelii.
Transport 4,465: 20 29,415: —
244 dagar: 1 ryttmästare å 3 kronor ................... 732: —
3 subalternofficerare å 2 kronor ......... 1,464: —
1 fanjunkare å 1 krona....................... 244: —
3 sergeanter å 80 öre ........................... 585: 60
1 trumpetare ä 80 öre .......................... 195: 20
2 korpraler (gammal stat) å 25 öre .. 61: —
1 vice korpral (d:o) å 10 öre.............. 24: 40
1 sjukvårds- och 1 hofslagareryttare
(indelte) å 12 öre......................... 58: 56
43 dagar: 1 ryttmästare å 3 kronor ..................... 129: -
3 subalternofficerare å 2 kronor ......... 258: —
1 fanjunkare å 1 krona ....................... 43: —
3 sergeanter å 80 öre ........................... 103: 20
1 trumpetare å 80 öre ........................... 34: 40
1 sjukvårds- och 1 hofslagareryttare
(indelte) å 12 öre .......................... 10: 52 8^407: 88
Remontdepotens kostnad.
1 sergeant dagaflöning 40 dagar å 80 öre ........... 32: —
1 vice korpral (gammal stat) dagaflöning 40 dagar
å 10 öre .......................................................... 4: — gg._
tillsammans kr. 37,858: 88.
Hela ökningen under förevarande anslag skulle alltså komma att
utgöra 20,373 kronor 50 öre + 37,858 kronor 88 öre eller 58,232 kronor
38 öre; och då vid 1893 års riksdag häraf beviljades 41,341 kronor
64 öre erfordras fördenskull, att anslaget nu ökas med 58,232
kronor 38 öre — 41,341 kronor 64 öre eller 16,890 kronor 74 öre.
Härtill måste emellertid läggas det belopp, som vid kavalleriet
erfordras för bestridande af dagaflöning till befälet under de jemväl vid
detta vapen förlängda beväringsöfningarna. Enligt bil. VI B 4 till det
af t. f. chefen för generalstaben uppgjorda, vid 1892 års urtima riksdag
i hufvudsak antagna förslaget till förbättrad härordning, beräknades
kostnaden härför komma att utgöra 4,471 kronor 10 öre. Hela den
ökning af anslaget, som för år 1895 erfordras, skulle sålunda uppgå
till 16,890 kronor 74 öre + 4,471 kronor 10 öre eller 21,361 kronor
84 öre, som jag dock anser kunna jemnas till 21,360 kronor.
11
Fjerde hufvudtiteln.
Under åberopande häraf hemställer jag alltså, att Eders Kongl.
Maj.-t täcktes föreslå Riksdagen
Det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar.
Af de belopp, sammanlagdt 83,594 kronor 7 öre som, enligt hvad
jag nyss yttrat, äro af nöden för genomförande under år 1895 af Skånska
husar- och Skånska dragon- samt Norrlands dragonregementens
nya organisation, skulle, vid bifall till hvad jag under anslaget till det
icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning hemstält, under sistnämnda
anslag komma att i 1895 års riksstat uppföras en summa af 16,890
kronor 74 öre. I enlighet med tillvägagåendet vid 1893 års riksdag
skulle återstoden 66,703 kronor 33 öre påföras förevarande anslag.
Jag finner skäl ej förekomma att nu i någon mån afvika från hvad då
af mig föreslagits samt af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen gillats.
Jemväl i detta afseende gälla emellertid de erinringar, jag nyss tillät
mig framställa. Meningen kan ingalunda vara att dermed skulle anses
definitivt afgjordt, huru med uppförandet i riksstaten af de, med anledning
af kavalleriets omorganisation, erforderliga ökade anslagsbeloppen
bör förhållas. Som Eders Kongl. Maj:t finner af bil. IV och V,
hvilka ligga till grund för kostnadsberäkningarna, skulle, derest förslaget
om uppförande under nu ifrågavarande anslag af samtliga de belopp,
som utöfver aflöning till nyinrättade befälsplatser m. m. erfordras
för genomförande af kavalleriets beslutade nya organisation, åt
Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen gillas, utaf anslaget komma att utgå
ej mindre kostnaden för truppens mathållning och hästarnes fourragering
och dylikt, som redan före antagandet af 1892 års förbättrade
härordning derifrån guldits, än äfven utgifterna för manskapets på ny
att dels för genomförande under år 1895 af Skånska
husar- och Skånska dragon- äfvensom Norrlands
dragonregementens nya organisation och dels för beredande
af erforderliga tillgångar till bestridande af
den, med anledning af beväringsöfningarnas utsträckning,
ökade dagaflöningen till det icke garnisonerade
kavalleriets befäl öka anslaget till nämnda kavalleris
befälsaflöning nu
med......................
till............................
..... kr. 978,360: —,
..... kr. 957,000: —
..... » 21,360: —
12
Fjerde hufvudtiteln.
stat aflöning och beklädnad äfvensom remontering in. m. sådant, som
förut dels bestridts af rust- och rothållarne dels utgått af andra anslag.
Denna olägenhet kan dock svårligen afhjelpas så länge den nya
organisationen ej är genomförd och i hvarje fall ej förr än samtliga
de anslagsbelopp, som erfordras för organisationens genomförande,
också blifvit af Riksdagen beviljade. Då först torde rätta tidpunkten
vara inne att med ledning af den erfarenhet, som då vunnits beträffande
medellängden för manskapets tjenstetid samt kostnaden för rekryternas
och remonternas utbildning m. m. dylikt, göra fördelning på riksstatens
olika anslag af de belopp, som för organisationens genomförande beviljats.
Utom nyssnämnde belopp 66,703 kronor 33 öre måste emellertid
äfven den summa 56,465 kronor, som af den beslutade förhöjningen i
inkomsttiteln »Tillfälliga rotevakansafgifter» återstår, sedan deraf dragits
det till uppförande under anslaget till det icke garnisonerade infanteriets
befälsaflöning föreslagna belopp 41,535 kronor, påföras nu ifrågavarande
anslag. Förstnämnda belopp 56,465 kronor kan nemligen, på
sätt jag redan yttrat, anses motsvara vakansafgifterna för de indelta
nummer vid kavalleriet, som, med anledning af beslutet om nämnda
vapens delvisa omorganisation, af statskontoret beräknas vara vakanssatta
år 1895; och gifvet är, att då anslagsförhöjningarne för kavalleriet
skulle påföras endast två anslag, nemligen det nu förevarande och anslaget
till indelta kavalleriets befälsaflöning, samt all förhöjning, som
rätteligen bör tillgodokomma sistnämnda anslag, också verkligen, derest
mitt ofvannämnda förslag gillas, kommer att påföras detsamma, öfriga
för kavalleriet disponibla tillgångar måste tills vidare komma vapenöfningsanslaget
till godo. Hela förhöjningen af detta anslag skulle
således komma att uppgå till 66,703 kronor 33 öre + 56,465 kronor
eller 123,168 kronor 33 öre.
De redan gjorda framställningarna påkalla emellertid icke blott en
ökning utan äfven en minskning i detta anslag. Som Eders Kongl.
Maj:t täcktes erinra sig, föreslog jag nemligen under anslaget till indelta
infanteriets befälsaflöning, att sistnämnda anslag skulle ökas med
36,554 kronor, deraf dock ett belopp af 14,240 kronor, motsvarande
den besparade kostnaden för utbildning af manskapet vid vakanssatta
nummer, beräknades samtidigt skola afföras från vapenöfningsanslaget.
Hela ökningen i anslaget skulle sålunda komma att uppgå till 123,168
kronor 33 öre — 14,240 kronor eller i jemnadt tal 108,925 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
13
Fjerde hufvudtiteln.
att för genomförande under år 1895 af Skånska
husar-, Skånska dragon- och Norrlands dragonregegementens
nya organisation höja anslaget till det icke
garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfnin
-
gar nu ........................... | .......................... kr. | 1,503,300: — |
med.............................. | .......................... » | 108,925: — |
till ............................. | ...................... kr. | 1,612,225: — |
Fältartilleriet å fastlandet.
Jemlik! de tabeller (bil. VI och VII), som fogats vid generalfälttygmästarens
och chefens för artilleriet underdåniga skrifvelse den 13
sistlidne november angående åtgärder för genomförande under år 1895
af fältartilleriets å fastlandet nya organisation, beräknas den härför erforderliga
kostnadsökningen under år 1895 komma att uppgå till 121,131
kronor 40 öre eller skilnaden emellan den i bil. VII upptagna slutsumma
126,606 kronor 40 öre och den för chefen för Gotlands artillericorps
beräknade aflöning, 5,475 kronor. Under förutsättning, att beloppet
afrundas till närmast högre jemna krontal, har jag ingenting att
häremot erinra; och då förhöjningen, i likhet med hvad under sistlidne
år egde rum beträffande den då begärda motsvarande anslagsökningen,
torde i sin helhet böra påföras anslaget till artilleriet, hemställer jag,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för genomförande under år 1895 af fältartilleriets
å fastlandet beslutade nya organisation höja an
-
slaget till nämnda artilleri, nu .. .. | .... kr. | 1,341,276: — |
med...................................................... | .... » | 121,132: — |
till........................................................ | ... kr. | 1,462,408: — |
Gotlands artillericorps.
I öfverensstämmelse med hvad t. f. chefen för generalstaben före- [7.]
slog i sitt betänkande angående den vid 1892 års urtima riksdag an- ökning af
tagna förbättrade härordningens genomförande hemställer generalfälttyg- 8 a ans H
mästaren och chefen för artilleriet, att under år 1895, det tredje öfvergångsåret,
må inrättas chefsbeställningen vid Gotlands artillericorps;
. [60
Ökning af
detta anslag.
. PO
Ökning af
detta anslag.
[9.]
Höjning af
detta anslag.
14 Fjerde hiifvmltiteln.
och, som aflöningsförmånerna för nämnda beställning, enligt den af
Riksdagen antagna stat, uppgå till 6,225 kronor, men redan nu för
ändamålet finnes disponibelt ett belopp af 750 kronor, utgörande det
med chefsbeställningen vid corpsen enligt dess äldre stat förenade
arfvode, föreslår han, att härför nu må anvisas 5,475 kronor.
Jag bar ingenting att häremot erinra och tillstyrker fördenskull,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för beredande af medel till inrättande af chefsbeställningen
vid Gotlands artillericorps öka anslaget
till corpsen, nu .................... | ...................... kr. | 32,414: — |
med.......................................... | .................... y> | 5,475: — |
till........................................... | ................... kr. | 37,889: — |
Fortifikationen.
I sitt den 14 november 1893 afgifna yttrande angående kostnaderna
för genomförande under år 1895 af fortifikationens beslutade förbättrade
organisation beräknar chefen för nämnda vapen, i enlighet
med en yttrandet bilagd tabell (bil. VIII), desamma komma att uppgå till
18,124 kronor 80 öre. Ej heller häremot har jag något att erinra;
och då beloppet, i enlighet med tillvägagåeudet sistlidne år, torde i sin
helhet böra påföras nu ifrågavarande anslag, hemställer jag, som dock
anser summan böra afrundas till närmast lägre krontal, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för beredande af tillgångar till genomförande
under år 1895 af fortifikationens förbättrade organisation
höja anslaget till nämnda vapen,
nu............................. |
| ... kr. | 313,932: — |
med......................... |
| ... )) | 18,124: — |
till............................. | * | . kr. | 332,056: — |
Trängen.
I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 14 november 1893
angående åtgärder för genomförande under år 1895 af trängens vid
1892 års urtima riksdag beslutade nya organisation har inspektören för
Fjerde hufrudtiteln. 15
trängen hemstält, att de för nämnda vapen afsedda anslagstillgångar
måtte sä ökas, att detsammas fyra bataljoner kunde under året erhålla
den sammansättning, som närmare angifves i de af honom vid skrifvelsen
fogade fors! agssl åter (Bil IX, X, XI och XII). Jag har ingenting
att häremot erinra, hvadan och då staternas sammanlagda slutsummor
uppgå till 498,383 kr. 43 öre den för året erforderliga anslagshöjningen
torde höra bestämmas till så stort belopp, att detsamma i
förening med de tillgångar, som för genomförande af trängens förbättrade
organisation redan stå till Eders Kongl. Maj:ts disposition, komma
att utgöra nyssnämnda summa.
Hvad angår dessa tillgångar, ber jag få erinra, att desamma bestå
dels i de medel, sammanlagd! 308,318 kronor, som i 1894 års riksstat
finnas uppförda under anslaget till trängen, och dels i de olika anslagsbelopp,
som, då det för Svea trängbataljon afsedda odelade anslaget
vid 1888 års riksdag fördelades på riksstatens olika titlar, påfördes
andra anslag än anslaget till trängen. Under detta bibehölls nemligen
då endast så stort belopp, som erfordrades att bestrida de under rubrikerna
»lön», »dagaflöning», »arfvoden» och »särskilda anslag» i den af
Eders Kongl. Maj:t till 1884 års riksdag framlagda kostnadsberäkning
för bataljonen upptagna utgiftsposter, under det att öfriga i samma beräkning
upptagna belopp påfördes de särskilda anslagstitlar i riksstaten,
hvarunder anslagsmedlen med afseende å de olika behof, hvarför de
voro afsedda, borde hänföras. Såsom närmare inhemtas af dåvarande
statsrådet och chefens för landtförsvarsdepartementet anförande till
statsrådsprotokollet för den 12 januari 1888 angående den då föredragna
frågan om regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel
för år 1889, utgjorde dessa andra anslag än anslaget till trängen påförda
belopp tillsammans 116,020; och då någon höjning eller sänkning
af dessa belopp icke derefter egt rum, uppgå alltså samtliga för trängen
afsedda anslagsmedel för närvarande till 308,318 kronor + 116,020
kronor eller 424,338 kronor. Då behofvet för år 1895 utgör 498,383
kronor 43 öre, skulle fördenskull den erforderliga anslagsförhöjniugen
uppgå till 498,383 kronor 43 öre — 424,338 kronor eller 74,045 kronor
43 öre, som jag dock anser böra afrundas till jemt krontal eller
74,045 kronor.
Beloppet kan synas stort, särskild! då man erinrar sig att den anslagsförhöjning,
hvilken år 1893 beviljades, icke uppgick till mera än
34,801 kronor 78 öre, och att t. f. chefen för generalstaben i sitt betänkande
om den förbättrade härordningen beräknade anslagsbehofvet
för år 1895 till endast 50,000 kronor. I detta afseende anhåller jag
16
Fjerde liufvudtiteln.
emellertid att få hänvisa till hvad jag redan yttrat under anslaget till
det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning. De anslagsförhöjningar,
hvilka för år 1894 ansågos erforderliga för infanteriet, voro så
stora, att de andra vapnens behof syntes mig böra för nämnda år inskränkas
till det minsta möjliga. Hvad år 1895 åter angår, är förhållandet
alldeles motsatt. Behofvet för infanteriet är för detta år jemförelsevis
litet och att under sådana omständigheter för några af de öfriga vapnen
ifrågasättas större anslagsförhöjningar torde vara helt naturligt, helst
om tillika iakttages, att anslagsförhöjningen för vederbörande vapen i
sin helhet icke bestämmes till högre belopp, än som för det år, hvilket
är i fråga, ursprungligen beräknades. Hvad särskildt trängen angår, är
detta vilkor i det allra närmaste uppfyldt, äfven om den anslagsförhöjning,
som af mig ifrågasatts, utaf Riksdagen beviljas. Enligt t. f.
chefens för generalstaben öfvergångsförslag skulle under 3:e öfvergångsåret.
anslagsförhöjningen för trängen komma att uppgå till 106,000
kronor i rundt tal. Då den hittills beviljade anslagsförhöjningen, såsom
redan nämndt, uppgår till 34,800 kronor i rundt tal och förhöjningen i
anslag för år 1895 af mig beräknats till 74,045 kr., skulle alltså hela
anslagsförhöjningen för 3:e öfvergångsåret komma afl uppgå till 108,845
kronor eller endast omkring 3,000 kronor mer än som af nämnda chef
beräknats.
Hvad slutligen angår sättet för den erforderliga anslagsförhöjningens
uppförande i riksstaten, torde i år liksom föregående år hela beloppet
böra påföras anslaget till trängen, som derigenom skulle komma att
uppgå till 382,363 kronor; och torde, likaledes i enlighet med tillvägagåendet
sisrlidne år, häraf såsom bestämdt anslag böra upptagas
det belopp, som är af nöden till bestridande af befälsaflöning och dylikt
vid Svea trängbataljon, eller 91,206 kronor och återstoden 291,157
kronor, utgörande samtliga beräknade kostnaderna för de tre öfriga
bataljonerna, under anslaget uppföras såsom reservationsanslag.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att
för genomförande under år 1895 af trängens
beslutade nya organisation höja anslaget till nämnda
vapen, nu........................... | ......................... kr. | 308,318: — |
med..................................... | ......................... » | 74,045: — |
till.................................. | ................ kr. | 382,363: — |
äfvensom medgifva att 291,157 kronor deraf må upptagas
såsom reservationsanslag.
Fjerde hnfvudtiteln.
17
Beväringsmanskapets vapenöfningar.
Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, begärdes vid sist- [10.]
lidna riksdag i förevarande anslag en förhöjning af 1,467,821 kronor
34 öre, motsvarande dels samtliga de förhöjda kostnader, som, med
undantag af den vid 1892 års urtima riksdag beviljade ökade dagaflöningen
åt beväringen, beräknades skola från detta anslag komma att
utgå för att bringa till verkställighet beslutet om förlängning af beväringens
vapenöfningar till 90 dagar, och dels det belopp 406,450 kronor,
som befanns vara af nöden för att bereda förhöjd dagaflöning åt beväringen
vid kavalleriet för 90 dagar och för öfriga truppslags beväring
för 66 dagar. Då Riksdagen jemväl beviljade den sålunda ifrågasatta
anslagsförhöj ningen, påkallar alltså beslutet om de förlängda vapenöfningarna
för beväringen nu ej annan ökning i förevarande anslag än
den, som blir af nöden för att bereda förhöjd dagaflöning under 90
dagar jemväl åt beväringen vid infanteriet, artilleriet, fortifikationen
och trängen. Som bekant, bestämde nemligen Riksdagen, att den särskilda
dagaflöning af 30 öre, hvarmed den förut med endast 20 öre
utgående dagaflöningen till beväringen vid 1892 års urtima Riksdag
ökades, icke finge utbetalas förr än beväringsöfningarna i sin helhet
blifvit fullgjorda; och, då de beväringsklasser vid nyssnämnda vapenslag,
som under budgetåret 1894 afslutade sin utbildning, komme att
hafva undergått vapenöfning allenast 66 dagar, blef deraf en följd, att
för nämnda den vida talrikaste delen af beväringen dagaflöningen kunde
vid anslagsberäkningarna för omförmälda år antagas komma att utgå
endast under 66 dagar. Under år 1895 åter, det budgetår, hvars utgifter
nu skola regleras, kommer äfven beväringen vid sistnämnda fyra
vapenslag, hvilken år 1894 öfvas 68 dagar och år 1895 22 dagar, att
hafva genomgått 90 dagars utbildning och blir sålunda berättigad att
jemväl åtnjuta deremot svarande dagaflöning.
Hvad angår beloppet af den erforderliga anslagsförhöjningen, beräknades
af 1892 års urtima Riksdag kostnaden för den ökade dagaflöningen
i sin helhet komma att uppgå till 637,200 kronor, hvadan och
då häraf för år 1894 beviljades 406,450 kronor ett belopp af 230,750
kronor nu återstår att anvisa.
Under åberopande häraf får jag alltså, i enlighet med hvad jemväl
arméförvaltningen å intendentsdepartementet i sin förenämnda skrifvelse
den 14 sistlidne november föreslagit, i underdånighet hemställa att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
ltih. till Itihd. Prat. IS fl 4. / Samt. 1 Afd. 1 Haft.
18
Fjerde hufvudtiteln.
att för beredande af erforderliga medel till bestridande
af den beväringen tillkommande förhöjda
dagaflöning öka anslaget till beväringsmanskapets va
penöfningar,
nu....................................... kr. 2,980,500: —
med........................................................ » 230,750: —
till ....................................................
kr. 3,211,250
Volontärskolor.
[11 •] I det förslag till förbättrad härordning, som af Eders Kongl. Maj:t
dett^Tifsiag förelädes 1892 års urtima Riksdag och som sedermera i sina hufvuddrag
af Riksdagen antogs, var jemväl förutsatt, att, i den mån den förbättrade
härordningen utvecklades, nya volontärskolor skulle anordnas
i och för utbildning af det ökade antal på stat eller i vederbörande reserver
anstälde officerare eller underofficerare, som för armén blefvo af
nöden. Riksdagen, som erkände nödvändigheten af särskilda åtgärders
vidtagande för att i mån af volontärstyrkans vid armén tillväxt bereda
tillfälle för utbildande af ökadt underbefäl, förklarade sig emellertid, då
ingen närmare utredning blifvit förebragt vare sig om det antal volontärskolor,
som kunde erfordras för härordningsförslagets genomförande
eller om sjelfva organisationen af volontärskoleväsendet i dess helhet,
icke böra för det dåvarande fatta beslut i ämnet.
Såsom jag redan i mitt anförande till statsrådsprotokollet för den
14 januari 1893 i den då föredragna frågan om regleringen af utgifterna
under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1894 erinrade, behagade
Eders Kongl. Maj:t, i anledning af detta Riksdagens beslut, uppdraga
åt t. f. chefen för generalstaben att till Eders Kong]. Maj:t inkomma
med den af Riksdagen äskade utredningen i ämnet.
Sådant yttrande har nu den 1 sistlidne juni utaf t. f. chefen för
generalstaben afgifvits; och har arméförvaltningen å intendentsdepartementet
i utlåtande den 27 sistlidne oktober deröfver yttrat sig.
Jag anhåller till eu början att få inför Eders Kongl. Maj:t redogöra
för de sålunda afgifna yttrandena».
Sedan föredragning af utlåtandena härefter egt rum, fortsatte departementsschefen
vidare:
»Frånsedt hvad t. f. chefen för generalstaben i förbigående yttrat
om möjligheten att, genom anskaffandet af lämpliga militäretablissement,
på ett mera tillfredsställande sätt än nu är fallet ordna stammanskapets
19
Fjerde luifvn dtiteln.
vid det icke garnisonerade infanteriet rekryt- och korpralsutbildning,
torde, såsom Eders Kongl. Maj:t behagade finna, de af bemälde chef
i ärende!, gjorda utredningar och yrkanden, hvilka jemväl arméförvaltningen
å intendentsdepartementet för sin del biträder, kunna till sina
hufvudpunkter sammanfattas derhän,
att vid infanteriet 1,456 nummer för framtiden skulle komma att
varda med officers- eller underofficersvolontärer besatte;
att omsättningen i dessa nummer kan antagas blifva så stor, att 70
officersvolontärer, 50 reservofficersvolontärer och 300 underofficersvolontärer
sannolikt komma att i medeltal årligen anställas;
att, då utbildningen af underofficersvolontärerne för framtiden synes
böra ordnas så, att. omkring 3/4:delar af dessa volontärer kommenderas
att genomgå äfven andra årets volontärskolekurs, årliga antalet elever
vid volontärskolorna för infanteriet kan antagas komma att uppgå till
70 + 50 + 300 + 225 eller i rundt tal 650;
att under förutsättning att en volontärskolas längd bestämmes till
300 dagar, deri inberäknade in- och utryckningsdagarne, antalet elevunderhållsdagar
vid infanteriet sålunda skulle komma att uppgå till
195,000;
att, då kostnaden per underhållsdag i rund summa kan beräknas
till 2 kronor 20 öre, hela kostnaden för volontärutbildningen vid infanteriet
skulle komma att uppgå till 195,000 x 2,20 eller 429,000 kronor;
att, hvad angår lokaler för den erforderliga volontärutbildningen,
fördelningen af volontärer på de olika etablissementen lämpligast synes
kunna ega rum på det. sätt, att till etablissementen i Ronneby, Norrköping
och Hernösand kommenderas första årets underofficersvolontärer
från resp. lista och 2:dra, 3:dje och 4:de samt. 5:te och 6:te arméfördelningarna
och att till Karlsborg sammandrages en skola bestående
af samtliga officers- och reservofficersvolontärer äfvensom andra årets
underofficersvolontärer;
att, hvad angår underofficersvolontärerne vid kavalleriet, någon ändring
i det nuvarande utbildningssättet till en början, så länge den
nya organisationen af Skånska husar- och Skånska dragon- samt Norrlands
dragonregemente icke i mera vidsträckt mån fortgått, icke synes
af nöden, så mycket mindre som kostnaden derför icke öfverskridit den
andel af volontärskoleanslaget 67,000 kronor, som ursprungligen derför
afsetts;
att något längre fram under öfvergåugstiden, sedan nämnda organisation
i erforderlig grad fortskridit, underofficersutbildningen vid dessa
20 Fjerde liufvudtiteln.
regementen borde öfvertagas af regementena sjelfva i särskilda underofficersskolor;
att
kostnaden för dessa skolor, som beräknas komma att årligen
mottaga 20 elever vid hvardera af Skånska husar- och Skånska dragonregementena
och 10 vid Norrlands dragonregemente, kan antagas uppgå
till sammanlagdt 41,000 kronor i rundt talj
att till kavalleriskolan, som vid nämnda tidpunkt synes böra sammandragas
vid något af de värfvade regementena, skulle kommenderas
endast officers- och reservofficersaspiranterna från kavalleriet i dess helhet,
underoffieersaspiranterna från de tre återstående indelta kavalleriregementena
och såsom hittills en menig från hvarje af dessa regementens
15 sqvadroner;
att årliga antalet officers- och
kan antagas komma att. uppgå till 14—15 och antalet underofficersaspiranter
vid de tre indelta kavalleriregementena till 6, så att antalet
elever vid skolan i sin helhet komme att uppgå till 35—36;
att under förutsättning, att eleverna vid skolan finge under kursen
begagna sig af det regementes hästar, vid hvilket skolan vore sammandragen,
kostnaden per elev torde kunna beräknas till 5 kronor per dag,
så att, då utgifterna för de menige cleverne vid skolan fortfarande såsom
hittills skulle utgå af det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets
vapenöfningsanslag, volontärskoleanslagct skulle, efter 300
dagars längd för kursen, komma att härför betungas med en utgift af
30.000 kronor;
att, om man bortser från kostnaden för de till kavalleriskolan kommenderade
menige, hvilken från vapenöfningsanslaget utgående kostnad
kommer att minskas med 33,000 kronor, sedan underofficersskolorna
vid de nybildade värfvade kavalleriregementena kommit till stånd, utgifterna
för officers- och underofficersvolontärernas vid hela armén utbildning
sålunda kan antagas komma att utgöra, så länge kavalleriskolan
fortgår i sitt nuvarande skick, 429,000 kronor + 67,000 kronor eller 496,000
kronor, och sedan nyssnämnda underofficersskolor börjat sin verksamhet,
429.000 kronor + 41,000 kronor + 30,000 kronor eller 500,000 kronor,
dock så att, enligt t. f. chefens för generalstaben förslag, de 41,000
kronor, som erfordras för meranämnda underofficersskolor, skulle påföras
vederbörande regementens anslagsmedel och endast återstående 459,000
kronor upptagas under anslaget till volontärskolor; samt slutligen
att Norrbottens regementes volontär skola å Notviken med dess af
t. f. chefen för generalstaben framhållna särskilda uppgift skulle bibehållas
i sitt närvarande skick och nödiga medel derför med i rundt tal
Fjerde linfrudtiteln. 21
28,350 kronor anvisas att utgå i den ordning, Eders Kongl. Maj:t kan
pröfva lämplig.
Mot hvad t. f. chefen för generalstaben sålunda yttrat och hemstält
synes mig någon erinran i sak icke kunna göras. Hvad särskildt
infanteriet vidkommer, stödjer sig sjelfva utredningen på redan nu bestående
faktiska förhållanden och den ökade kostnad för volontärutbildningen
vid detta vapen, som t. f. chefen för generalstaben ställer i utsigt,
måste, såsom lätt inses, af sig sjelft inträda i den mån alla de
för underofficersvolontärer afsedda nya manskapsnumren blifvit inrättade
och med innehafvare försedda.
Dessutom måste iliågkommas, att den af t. f. chefen för generalstaben
beräknade slutliga kostnad för utbildningen af infanteriets vololontärer
i sjelfva verket ej synes komma att så synnerligen mycket
öfverskrida hvad som redan nu för detta ändamål faktiskt utgifvits.
Under år 1892 t. ex. hafva, såsom t. f. chefen för generalstaben anmärker,
från anslaget till volontärskolor bestridts utgifter till belopp af
i rundt tal 454,000 kronor. Då derifrån dragés dels beloppet 67,000
kronor, som utgjort kavalleriskolans kostnad, dels det belopp 93,655
kronor, som, i öfverensstämmelse med den 1892 års urtima Riksdag
förelagda utredning, får anses hafva under året blifvit användt för utbildning
af stammanskap vid de förr s. k. beväringstrupperna och
Norrbottens regementes volontärkompani, återstår en summa af 294,345
kronor, som sålunda skulle beteckna, hvad som under nämnda år tillgodokommit
volontärutbildningen vid infanteriet. Och då kostnaden
för motsvarande utbildning efter fullt genomförd organisation beräknas
till 429,000 kronor, skulle alltså den verkliga utgifts stegringen för detta
vigtiga ändamål endast komma att uppgå till 135,655 kronor.
Äfven förslaget att förlägga det första årets utbildningskurs för
infanteriets underofficersvolontärer till särskilda skolor och att sammandraga
samtliga officersvolontärerna äfvensom andra årets underofficersvolontärer
till eu gemensam större skola synes mig rigtigt och
väl lämpadt efter våra militära förhållanden, äfven om fördelningen
af volontärer emellan de särskilda etablissementen kan i mån af tillgång
på sådana och dessas beskaffenhet komma att blifva något olika
mot den, t. f. chefen för generalstaben föreslagit.
T. f. chefens för generalstaben framställning i fråga om volontärutbildningen
vid kavalleriet synes mig lika litet gifva anledning till an
-
22
Fjerde hufvudtiteln.
märkning. Särskilt ber jag få fästa Eders Kongl. Majrts uppmärksamhet
på att kostnaden för kavallerivolontärernas utbildning efter den
förbättrade organisationens slutliga genomförande beräknas komma att
uppgå till allenast 71,000 kronor eller 4,000 kronor mera än hvad som
under nuvarande färhållanden för detta ändamål afsetts och att dessutom,
genom tillämpande af t. f. chefens för generalstaben förslag härutinnan,
den nu till 33,000 kronor uppgående kostnaden för utbildningen vid
volontärskolan af 22 menige vid Skånska husar-, Skånska dragon- och
Norrlands dragonregemente kommer att alldeles bortfalla. Besparingen
tillfaller visserligen det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets
vapenöfningsanslag, men torde med afseende å beskaffenheten af den
utgift, som sålunda upphör, lämpligen böra användas till bestridande af
de ökade utgifter, som för framtiden torde komma att anvisas på volontärskoleanslaget.
Detta anslags slutsumma, som af t. f. chefen för
generalstaben beräknas till 500,000 kronor eller 459,000 kronor, allt
efter som det af honom framstälda förslag i fråga om gäldandet af
kostnaderna för sergeantskolorna vid de nybildade värfvade regementena
bifalles eller icke, kan sålunda nedsättas till 467,000 kronor resp.
426,000 kronor. Gifvet är emellertid, att något bidrag till kostnaden
för volontär utbildningen icke för närvarande kan hemtas från vapenöfningsanslaget,
då ju ännu uågra år beräknas skola förgå, innan de
ifrågasatta underofficersskolorna träda i verksamhet.
Hvad angår beloppet af den anslagsökning, som för år 1895 är af
nöden, ber jag till eu början få erinra, att något särskildt anslag för
volontärskolan å Notviken ej erfordras. I det belopp 93,655 kronor,
hvithet, jemlikt 1892 års urtima Riksdags beslut, får, såsom motsvarande
den, enligt äldre beslut, från volontärskoleanslaget utgående kostnad
för stammanskaps utbildning, från nyssnämnda anslag tagas i anspråk
för genomförande af infanteriets nya organisation, är nemligen jemväl
inräknad kostnaden för »Norrbottens volontärernas» underhåll och beklädnad
m. m. under vistelsen vid volontärskolan och i öfverensstämmelse
dermed har också Eders Kongl. Maj:t, som genom nådigt bref
den 3 februari 1893 förordnat om omföring till det garnisonerade infanteriets
och kavalleriets vapenöfningsanslag af nyssnämnda belopp,
tillika föreskrifvit, att från sistnämnda anslag skall för framtiden gäldas
kostnaden för volontärskolan å Notviken, hvilken också under året oafbrutet
fortgått. Nödiga medel för volontärernas underhåll in. m. förefinnas
alltså redan och ehuru i följd af beslutet vid 1892 års urtima
Riksdag ändring i deras aflöningsförhållanden så till vida inträdt, att
t. ex. menig volontär, som förut aflönades med lega 40 resp. 80 kronor
23
Fjerde hnfvudtiteln.
årligen samt dessutom 10 kronor månatligen under tjenstgöring, numera,
vare sig han är i tjenst eller ej, åtnjuter 150 kronor årligen,
samt någon stegring i behofvet af’ aflöningsmedel för de äldre ej i
ständig tjenstgöring varande årsklasserna följaktligen torde komma att
göra sig gällande, är dock denna stegring, helst då i betraktande tagas
de inom dessa årsklasser talrikt förekommande vakanserna, så obetydlig,
att tillgång till bestridande af den ökade aflöningskostnaden kan utan
höjning i för ändamålet afsedda anslag med lätthet beredas.
Behofvet af an slagsförhöjning kan alltså bestämmas uteslutande
med hänsyn till den ökning i kostnaden för den egentliga volontärutbildningen,
som är att emotse. Som jag redan nämnt, antager t. f.
chefen för generalstaben, att hela kostnaden för denna utbildning skall,
efter fullt genomförd organisation, komma att uppgå till 500,000 kronor,
deri jemväl inberäknade kostnaderna för underofficersskolorna vid de nya
värfvade kavalleriregementena. Med afdrag af ofvan nämnda 33,000
kronor, som i en framtid torde kunna från stammens vapenöfningsanslag
öfverföras till volontärskoleanslaget, skulle alltså ett belopp af
467,000 kronor återstå att anskaffa; och då af det nuvarande volontärskoleanslaget
kan till volontärutbildning användas en summa af 191,345
kronor, utgörande skilnaden emellan anslagets å 1894 års riksstat upptagna
slutsumma 285,000 kronor och ofvannämnda 93,655 kronor, som
numera tages i anspråk för stammen, blir deraf en följd, att anslaget,
derest detsamma anses böra i riksstaten uppföras med ett belopp, fullt
motsvarande de utgifter, som under de nya förhållandena kunna komma
att deri anvisas, måste höjas med 467,000 kronor — 191,345 kronor
eller 275,655 kronor.
Det är emellertid ingalunda min mening att påyrka, att hela detta
belopp nu begäres. Innevarande års anslagsförändringar afse, såsom
jag flera gånger nämnt, endast tredje öfvergångsåret och rimligen kan
vid sådant förhållande ej ifrågasättas, att med anledning af beslutet om
den förbättrade härordningens antagande större andel af nämnda belopp
än b, för år 1895 beviljas. Dessutom måste ihågkomma», att den förbättrade
härordningens verkningar i syfte att öka tillströmningen af
volontärer först efter någon Hd kan göra sig fullt gällande. Särskild!
hvad reservbefälsinstitutionen beträffar, torde med all sannolikhet flora
år komma att förflyta, innan den blifvit så känd och uppburen af vårt
folk, att hela det antal volontärer, som för dess behöriga vidmagthållande
årligen erfordras, ockå skall låta anskaffa sig.
Den förhöjning i anslaget för år 1895, som föranledes af 1892
års urtima Riksdags beslut om den förbättrade härordningen, synes mig
24 Fjerde hufvudtiteln.
under sådana förhållanden kunna begränsas till en summa, jemväl understigande
''V5:delar af hvad, som vid fullt genomförd organisation erfordras;
och anser jag 100,000 kronor vara för ändamålet tillräcklig.
Innan jag öfvergår till följande anslag, ber jag emellertid att jemväl
få yttra några ord om den af t. f. chefen för generalstaben i förbigående
behandlade frågan om särskilda militäretablissement för utbildning
af det icke garnisonerade infanteriets stammanskap. Lifligt
instämmer jag i hvad nämnde chef yttrat om angelägenheten deraf, att
vid omförmälda del af armén ej blott rekryt- utan jemväl korpralsutbildningen
meddelas uti oafbruten följd och ej hvar för sig sönderstyckas
på tvenne år, på sätt som, till följd af bristen på för vinteröfningar
lämpliga militäretablissement, under nuvarande förhållanden
måste blifva regeln. Eu anordning af utbildningsöfningarna vid det
icke garnisonerade infanteriet, sådan som t. f. chefen för generalstaben
föreslagit, måste ur alla synpunkter för krigsstyrelsen vara ett önskemål,
med hvars uppnående ett betydelsefullt steg i fråga om infanteriets
tjenstbarhet skulle vara taget. Lyckligtvis torde denna fråga kunna
vinna sin lösning i den antydda rigtningen, utan att man derföre i afsevärd
grad behöfver taga statsmedel i anspråk. Då ur kostnadssynpunkt
är i det närmaste likgiltigt, om öfningarne bedrifvas vinter eller
sommar eller om truppen för deras undergående sammandrages till den
vanliga mötesplatsen eller någon närbelägen större ort, inses lätt, att
anskaffandet af öfnings- och kaserneringslokaler af den beskaffenhet,
att öfningarne kunna pågå jemväl under den kallare årstiden, är det
enda som för den tilltänkta reformens genomförande är af nöden; och
då inom många af rikets större städer benägenhet att äfven med kännbara
uppoffringar söka få hos sig förlagd någon militärkommendering
på senare tider börjat att i hög grad framträda, torde ingen svårighet
möta att utan statens mellankomst få dylika militäretablissement till
stånd. Såsom t. f. chefen för generalstaben erinrat, finnes redan i
Norrköping ett färdigt sådant etablissement; hvarförutom dels ett annat
dylikt är under anläggning i Gefle dels underhandlingar öppnats
med flera andra städer om förläggande till dem af militärkommenderingar
och om uppförande på deras bekostnad af de nödiga etablissementen.
Vid dessa underhandlingar har emellertid en svårighet städse gjort
sig gällande. De olika städerna, som med beredvillighet förklarat sig
vilja uppföra och äfven åtagit sig underhålla ett för någon infanterikommendering
erforderligt etablissement, hafva deremot städse visat
sig obenägna att, jemväl anskaffa den för etablissementet nödiga utredning;
och då från de till Eders Kongl. Maj ris disposition stående
25
Fjerde liufTudtiteln.
anslag under fjerde hufvudtiteln endast med svårighet kunnat beredas
medel till anskaffande af den för det redan färdiga etablissementet i Norrköping
erforderliga servisuppsättning, förutser jag, att, derest ej särskilda
medel för detta ändamål af Riksdagen beviljas, krigsstyrelsen
skall. nödgas afböja de ytterligare anbud om uppförande af kasernetablissement,
som kunna vara att emotse. Eders Kongl. Maj:t torde
alltså i detta afseende böra påkalla Riksdagens medverkan och synes
mig sådan medverkan lämpligast kunna på det sätt lemnas, att Riksdagen
bemyndigar Eders Kongl. Maj:t att för hvarje etablissement, som
utan kostnad för statsverket af någon kommun tillbandahålles krigsstyrelsen,
af förevarande anslag- använda ett visst belopp till anskaffande
af för etablissementet erforderliga inventarier.
Det kan visserligen häremot invändas, att, då de nya etablissementen
äro afsedda för stamtrupp, utgiften i fråga ej egnar sig att
anvisas till utgående från volontärskoleanslaget, men det måste ihågkomrnas,
att det nästan är omöjligt att på förhand bestämma, om kommenderingen
i det blifvande etablissementet kommer att bestå af stamtrupp
eller volontär. Detta beror på förhållandena i hvarje särskildt
fall och måste lemnas till Eders Kongl. Majrts afgörande. Intet hindrar
sålunda att de inventarier, som vid bifall till förevarande framställning
kunna komma att af anslaget bekostas, jemväl måste tagas i bruk af
volontärkommenderingar; och synes mig i öfrigt krigsstyrelsen hafva
så mycket mera skäl att motse ett gynnsamt bedömande af detta förslag
som med ett ordnande af volontärutbildningen på sätt, som nu ifrågasatts,
inga vidare anslag till volontärskoleetablissement blifva af nöden.
Emellertid torde sådant bemyndigande erfordras endast hvad angår
två militäretablissement. Inräknadt det i Gefle, förefinnas nemligen
redan fyra sådana och ingen svårighet torde möta för krigsstyrelsen
att, om detta antal höjes till sex, åtminstone för det närvarande på
ändamålsenligt sätt ordna så väl stammanskapets som volontärernas
vid infanteriet utbildning. Då vidare anskaffningen af servis för ett
dylikt etablissement, enligt hvad erfarenheten gifvit vid banden, kan
beräknas medföra en kostnad af 25,000 kronor, är det alltså en statsutgift
af 50,000 kronor, som vid bifall till mitt berörda förslag skulle
kunna oventuelt ifrågakomma.
Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, som
finner de af t. f. chefen för generalstaben samt arméförvaltningen å
intendentsdepartementet i ärendet afgilna yttranden böra fogas till
dagens protokoll (bil. A), att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
Bill.
till It iliad. Prot. 1894. 1 Sami. 1 A/d. 1 Uiift.
4
26
[12.]
Höjning af
detta anslag.
[13.]
Höjning af
detta anslag.
Fjerde hufvudtiteln.
att höja anslaget till volontär
skolor,
nu ................................................... kr. 285,000: —
med ........................................................... )) 100,000: —
till................................................................. kr. 385,000: —
äfvensom bemyndiga Eders Kongl. Maj:t att, i den
mån kommuner kunna erbjuda sig att utan kostnad
för statsverket tillhandahålla krigsstyrelsen militäretablissement,
afsedda för volontär- eller rekryt- och
korpralskolor vid det icke garnisonerade infanteriet,
låta till anskaffande af nödiga kaserninventarier för
två sådana etablissement af förevarande anslag använda
högst 50,000 kronor.
Reservbefälet.
I årets riksstat är detta anslag uppfördt med ett belopp af 17,000
kronor. Af den summa 53,516 kronor, som vid tillämpning af de utaf
1892 års urtima Riksdag godkända grunderna för ersättning åt reservofficerare
och reservintendenter beräknades vara för ändamålet erforderligt,
återstår alltså ett belopp af 36,516 kronor att ännu bevilja;
och då häraf för år 1895, det tredje utaf de för genomförande af den
förbättrade härordningen bestämda öfvergångsår, lämpligen synes böra
anslås en tredjedel eller i rundt tal 12,000 kronor, hemställer jag alltså,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att höja anslaget till reservbefälet,
nu................................................................. kr. 17,000: —
med........................................................... » 12,000: —
till.................................................................... kr. 29,000: —
Ved och ljus vid fästningar och garnisonsorter.
Uti sin förut omnämnda underdåniga skrifvelse den 15 november
1893 har arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet gjort hemställan
om förhöjning i detta anslag.
Redan i skrifvelse den 15 november 1892 hade, erinrar arméförvaltningen,
framställning af densamma gjorts, att Eders Kongl. Maj:t
Fjerde hufvndtiteln. 27
täcktes med fästadt, afseende derpå, att det nytillkomna artillerietablissementet
i Östersund, som då vore afsedt för endast en division, från
och med 1893 års höst kräfde uppvärmning och belysning,. och att
medel dertill ej anvisats, hos Riksdagen utverka förhöjning uti ifrågavarande
anslag, en framställning som dock ej då föranledde någon
Eders Kongl. Majrts åtgärd. Årliga kostnaden för etablissementets uppvärmning
och belysning hade, fortsätter förvaltningen, i denna skrifvelse
antagits skola uppgå till 4,500 kronor, dervid dock arméförvaltningen,
då något större kasernetablissement förut ej funnits i Norrland,
så att inverkan af de hårda klimatiska förhållandena derstädes på ett
sådant etablissement ej kunnat utrönas, i sina beräkningar utgått endast
från hvad erfarenheten från andra kasernetablissement gifvit vid handen.
Uti ett af chefen för Norrlands artilleriregemente sedermera till arméförvaltningen
insändt reqvisitionsförslag hade emellertid denne ansett
sig böra upptaga betydligt större qvantiteter eldnings- och lysningsärnnen,
än som förvaltningen antagit skulle komma att erfordras för
den till begagnande hittills upplåtna delen af ifrågavarande artillerietablissement,
och kunde vid sådant förhållande den förut för en division
angifna kostnaden anses väl låg. Sedermera hade, till följd af den
förbättrade härordningens antagande. Eders Kongl. Maj:t befallt, att
Norrlands artilleri skulle utvecklas till ett fullständigt regemente; _ och
då dettas andra division komme att innevarande år inflytta i etablissementet,
måste medel för uppvärmning och belysning äfven af de för
denna division afsedda lokaler beredas. Några sådana vore dock ej
anvisade, och sålunda uppstode till följd af Norrlands artilleriregementes
uppsättande under innevarande och nästkommande bränningsterminer
ej obetydliga utgifter, till hvilkas betäckande arméförvaltningen saknade
tillgångar. Det syntes derföre arméförvaltningen lämpligt, att hela den
årliga kostnad, hvartill eldning och belysning af Östersunds-etablissementet
kunde antagas komma att uppgå, sedan detsamma fullbordats
och regementet deri inflyttat, hvithet beräknades kunna ega rum före
hösten år 1895, nu tillgodokomme förevarande anslag och funne förvaltningen
med fästadt afseende derpå, att Jemtlands långvariga samt
kalla och mörka vintrar medförde, att eldningsterminen, som i rikets
mellersta och södra delar utginge den 30 april, i Jcmtland måste utsträckas
äfven till maj månad samt att antalet lysningstimmar likaledes
måste ej obetydligt ökas, ifrågavarande kostnad ej kunna beräknas till
lägre belopp än 12,500 kronor.
Vidare hade, genom nådigt bref den 17 juni 1893, Eders Kongl.
Maj:t bemyndigat chefen för fortifikationen att för de af Riksdagen
28
Fjerde hufvudtiteln.
till utvidgning af Svea ingeniörbataljons etablissement anslagna medel
låta, bland annat, utföra en för parkkompaniets inqvarterande erforderlig
påbyggnad af fälttelegrafkompaniets kasern. Denna påbyggnad vore
numera i det närmaste fullbordad och delvis upplåten till nämnda kompanis
begagnande samt kräfde följaktligen eldning och belysning till
en af arméförvaltningen till 1,500 kronor om året beräknad kostnad,
hvarmed ifrågavarande anslag således komme att under åren 1894 och
1895 ytterligare betungas.
Arméförvaltningen, som i förbigående yttrar sig jemväl om behofvet
af medel för uppvärmning och belysning af det nya för första
Göta artilleriregemente afsedda kasernetablissementet i Göteborg, men
emellertid på anförda skäl förklarar sig finna åtgärder för fyllande af
detta behof böra först vid 1895 års riksdag vidtagas, hemställer alltså,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja till ved
och ljus för Norrlands artilleriregemente 12,500 kronor och för Svea
ingeniörbataljon 1,500 kronor eller tillsammans 14,000 kronor, hvarigenom
ifrågavarande anslag, som för närvarande utgiuge med 103,500
kronor, komme att höjas till 117,500 kronor.
Arméförvaltningen har emellertid ej stannat härvid, utan jemväl
förnyat sin vid föregående tillfällen gjorda hemställan, att ifrågavarande
anslag måtte blifva förändradt till förslagsanslag.
Till följd af de allt större skiljaktigheterna under olika tider i
priset å eldnings-och lysningsämnen vore det, yttrar arméförvaltningen,
i detta afseende omöjligt att ens tillnärmelsevis på förhand beräkna
hvad detta pris komme att utgöra vid den tidpunkt varan skulle uppköpas
och detta hade i ännu högre grad blifvit fallet, sedan artiklarna
stenkol och cokes blifvit de, som för kasernernas behof hufvudsakligen
behöfde anskaffas. Priset å dessa artiklar bestämdes nemligen
på verldsmarknaden och huru detta pris skiftade framginge bäst
deraf, att, då till exempel år 1890 stenkol kostade i medeltal IG
kronor 30 öre och cokes 13 kronor per kubikmeter, nedgingo dessa
pris år 1892 till respektive 11 kronor 45 öre och 8 kronor, således
en prisskilnad för hvartdera slaget af omkring 5 kronor per kubikmeter,
hvilket för hela den mängd af dessa artiklar, som arméförvaltningen
o för! närvarande årligen anskaffade, utgjorde omkring 22,000
kronor. År 1893 hade priset å cokes åter stigit med 1 krona 60 öre
per kubikmeter och stode för närvarande ännu mycket högre. Äfven
priset å fotogen, hvaraf för kasernerna erfordrades mer än 42,000 liter,
hade under senare åren varit mycket olika, så att skilnaden uppgått
till mer än 3 öre per liter. Priset på denna vara vore nu likaledes i
29
Fjerde hufYndtiteln.
stigande. Jemväl den af arméförvaltningen i sistnämnda afseende gjorda
hemställan syntes fördenskull förvaltningen väl förtjent af bifall.
Jag anser mig böra understödja hvad arméförvaltningen sålunda i
båda de af förvaltningen omordade hänseenden föreslagit.
Den ifrågasatta ökningen af anslaget är en naturlig följd af de
vid 1892 års urtima riksdag beträffande den förbättrade härordningen
fattade beslut och, såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, påpekade
jag också i mitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet
i denna fråga det ökade behof af eldnings- och lysningsämnen, som
vid härordnings förslagets antagande måste komma att göra sig gällande.
I enlighet med den utredning i ämnet, som af arméförvaltningen å
fortifikationsdepartementet lemnats, angaf jag då summan 50,000 kronor
såsom den der vore af nöden för bestridande af de för nämnda anskaffning
erforderliga utgifterna.
Hvad åter angår frågan om anslagets förvandlande till förslagsanslag,
gjordes, som Eders Kongl. Magt behagade erinra sig, på hemställan
af min företrädare framställning derom till 1891 års Riksdag
och jag tvekar ej att nu tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att förnya densamma.
Såsom redan då af min företrädare antyddes, äro de ämnen,
som af medelstillgångarna å förevarande anslag skola anskaffas, till
sin natur sådana, att priset derför kan från år till år högst betydligt
vexla, och då å andra sidan ej rimligen torde kunna ifrågasättas, att
eldningen och belysningen i kasernerna skulle inskränkas de år, priset
å nämnda ämnen stigit till en mera ovårdig höjd, torde omöjligen
kunna undvikas att anslaget, så länge det bibehålies vid sin nuvarande
natur, under särskilt- ogynnsamma förhållanden kommer att öfverskridas.
Detta har också inträffat, ehuru med de tillgångar, de allmänna besparingarna
under hufvudtiteln lemnade vid den tidpunkt sådant skedde, någon
egentlig olägenhet deraf ej uppkommit. Numera, då, på sätt jag längre
fram kommer att visa, dessas belopp ej medgifva någon mera nämnvärd
anvisning derifrån till täckande af bristen å andra anslag, saknar krigsstyrelsen
utvägar att råda bot för de missförhållanden, som på grund af
anslagets mot dess ändamål stridande natur kunna uppkomma. Det bör
dessutom ej förglömmas, att riksstatens öfriga anslag till ved och
ljus hafva naturen af förslagsanslag och någon anledning torde icke
föreligga, hvarför det för fyllande af arméns behof af eldnings- och
belysningsämnen afsedda anslag skulle hafva annan natur.
[140
Höjning af
detta anslag
[15.]
Anslag för
tillämpning
af nya värnpligtslagens
föreskrifter.
30 Fjerde lmfviidtiteln.
i
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att höja anslaget till ved och ljus vid fästningar
och garnisonsorter, nu ..................... | ...... kr. | 103,500: — |
med ......................................................... | ...... » | 14,000: — |
till ......................................................... | ...... kr. | 117,500: — |
äfvensom medgifva att anslaget | må få | i riksstaten |
uppföras som förslagsanslag. |
|
|
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets afdelning
af Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen.
Detta anslag, hvilket nu är uppfördt till........................ kr. 6,080: —
torde, för jemnande af hufvudtitelns ordinarie anslag, böra
höjas med...................................................................................... »_9: —
till ........................................................................................................ kr. 6,089: —
Fjerde hufvudtitelns anslag utgöra nu.................. kr. 24,213,000: —
De af mig ifrågasatta tillökningar å förut befintliga
ordinarie anslag uppgå, efter afdrag af föreslagen minskning
i ett af anslagen, tillsammans till 799,600 kronor,
deraf för den förbättrade härordningen 687,996 kronor
17 öre (Bil. XIII); och skulle alltså de ordinarie
anslagen genom tillägg af förstnämnda belopp ......... »_799,600: —
komma att höjas till ............................................................ kr. 25,012,600: —
Extra anslag.
Tillämpning af nya värnpligtsiagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges
inskrifning och redovisning m. m.
Sedan flera år tillbaka har under denna titel i riksstaten varit uppfördt
ett extra anslag, från hvilket utgått dels dagaflöning till befälet
vid de förut s. k. beväringstrupperna för tjenstgöring mellan de årliga
vapenöfningarna och dels erforderliga arfvoden till de i kompaniområdena
anstälde afdelningsområdesbefälhafvare.
31
Fjerde hufvudtiteln.
Efter det emellertid, på grund af 1892 års urtima Riksdags beslut,
från anslaget fått för genomförande af infanteriets ändrade organisation
tagas i anspråk så stor del, som motsvarade den förut derifrån till
nyssnämnda befäl utgående dagaflöning, qvarstår uti innevarande års
riksstat under anslaget endast det belopp 53,000 kronor, som är erforderligt
för bestridande af den nyssnämnda afdelningsområdesbefälhafvare
tillagda aflöning; och då behofvet af medel för berörda ändamål,
såsom lätt inses, måste göra sig gällande äfven för år 1895 samt
någon ändring i beloppet af omförmälda aflöningsförrnåner ej heller
ifrågasatts, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att
för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter
i fråga om de värnpligtiges inskrifning och
redovisning m. in. på extra stat för år 1895 bevilja ett
belopp af 53,000 kronor.
Innan jag lemnar detta anslag, ber jag emellertid att få fästa
Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på en annan angelägenhet, som
dermed står i sammanhang. Å anslaget, som, ehuru af extra anslags
natur, i grunden är ett aflöningsanslag, har nemligen såsom följd dels
deraf, att aflöningen till afdelningsområdesbefälhafvarne till en början
kunnat bestämmas något lägre än som sedermera visat sig vara möjligt
och dels af vakanser, uppkomna i de beställningar, till hvilka aflöning
från anslaget utgått, så småningom uppstått behållningar, hvilka från
att år 1887, det första, då anslaget var i riksstaten uppfördt, hafva
utgjort 12,248 kronor 37 öre, numera stigit till 88,029 kronor 72 öre,
med hvilket belopp samma behållningar finnas i 1892 års kapitalkonto
uppförda. Då anslaget, som jag redan antydt, är af extra anslags natur
och det ändamål, för hvilket anslaget beviljats, är uppnådt i det
ögonblick, alla för året derifrån utgående aflöningsbelopp blifvit guldna,
hvilket i regeln torde inträffa det löpande året, följer deraf, att ifrågavarande
behållningar, i olikhet med behållningarna å vanliga extra
anslag, hvilka beviljas till anskaffning af materiel och dylikt, äro
att betrakta såsom en statsverkets tillgång, hvilken icke vidare kan
utan Riksdagens medgifvande för något landtförsvarets ändamål användas.
Af Riksdagens revisorer har också förslag väckts, att berörda
behållningar skulle i likhet med behållningarna å ordinarie förslagsanslag
till statskontoret ingå för att under fonden för reserverade
medel redovisas. Då emellertid i arméförvaltningens räkenskaper
finnas under först räckningstitel uppförda två belopp, till hvilkas
32
Fjerde liufvudtiteln.
gäldande, i saknad af andra tillgångar, särskilda extra anslag måste
begäras, synes mig lämpligast, att ifrågavarande behållningar, som ju
uppkommit derigenom, att anslag, som till landtförsvaret beviljats,
icke i sin helhet för det dermed afsedda ändamål behöft tagas i
anspråk, i främsta rummet användas till återbetalande af nämnda försträckningar.
De två belopp, som jag med denna min framställning afser, utgöra
tillsammans 61,393 kronor 23 öre och hafva, enligt särskilda nådiga
bref den 22 januari och den 11 mars 1887, af arméförvaltningen
förskjutits dels för inköp af tomt till det nya kasernetablissementet i
Visby och dels för anskaffande af revolvrar till arméns fanjunkare och
styckjunkare.
Hvad förstnämnda utgift beträffar, hade, såsom Eders Kongl. Maj:t
täcktes erinra sig, redan länge klagomål försports öfver den inqvartering,
som af staden Visby bestods den derstädes förlagda artilleristamtruppen
och hvilken med stort skäl ansetts i hög grad hafva medverkat
till det mindre tillfredsställande skick, i hvilket värfningen vid
nämnda stamtrupp under början af 1880-talet befann sig. Då derföre
1886 års Riksdag beviljade medel till ökning af denna stamtrupp från
75 till 100 man, gjorde också behofvet af en bättre inqvartering af
truppen sig gällande i så hög grad, att Eders Kongl. Maj:t fann
nödvändigt vidtaga åtgärder för densammas förbättrande. Efter det en
omsorgsfull utredning föregått och arméförvaltningen inkommit med förslag
i ämnet, behagade nemligen Eders Kongl. Maj:t dels genom
nådigt bref den 22 januari 1887 bemyndiga arméförvaltningen att för beredande
af kasernetablissement åt ifrågavarande stamtrupp utaf Visby
mekaniska verkstadsaktiebolag mot 30,000 kronor inköpa dess tomt
n:o 73 i Visby om 106,500 qvadratfots vidd jemte derå befintliga byggnader
och inrättningar och dels genom nådigt bref den 4 juli samma
år förordna, att för ett belopp af högst 52,000 kronor skulle å berörda
tomt, med användande af de inköpta byggnaderna, anordnas ett kasernetablissement
för meranämnda stamtrupp. Hela kostnaden för kasernetablisscmentet
uppgick alltså till endast 82,000 kronor och bestämdes
genom nådiga brefvet den 4 juli 1887, att det då anvisade beloppet,
52,000 kronor, skulle utgå från fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar.
Hvad angår det genom nådiga brefvet den 22 januari 1887 anvisade
belopp 30,000 kronor, hvilket arméförvaltningen anbefalldes att utaf
tillgängliga medel förskjuta mot ersättning framdeles i den ordning,
Eders Kongl. Maj:t, på skeende anmälan, kunde finna skäligt bestämma,
torde meningen hafva varit att jemväl detta skulle gäldas af nämnda
Fjerde hufvudtitcln. 33
besparingar. Det höga belopp, hvartill berörda till Eders Kongl. Maj:ts
förfogande stälda anslagstillgångar under närmast föregående år uppgått,
gaf grundadt skäl till det antagandet, att medel till bestridande
af ifrågavarande jemförelsevis obetydliga förskottsbelopp skulle kunna
derifrån beredas.
Från och med år 1887 inträdde emellertid en vändning i fråga om
tillflödet till hufvudtitelns allmänna besparingar, som det vill synas
väsendtligen beroende derpå, att under det sagda år beväringsmanskapets
vapenöfningar utsträcktes från 30 till 36 dagar för att sedermera
hvart annat år ytterligare utsträckas till deras då bestämda maximum
42 dagar, särskilda medel till bestridande af den ökade dagaflöningskostnaden
för det vid dessa vapenöfningar tjenstgörande befälet
icke anvisades. Det anslag »indelta arméns befälsaflöning», hvilket
förut lenmat det hufvudsakligaste bidraget till hufvudtitelns besparingar,
i det att derunder var uppförd dagaflöning till allt befäl för 60 dagar,
under det att öfningarne i regeln påginge endast omkring 40 dagar,
måste nemligen såsom följd deraf i vida högre grad tagas i anspråk
för gäldande af kostnaden för beväringens vapenöfningar. Klarast
framstår detta förhållande genom en jemförelse mellan beloppen af
allmänna besparingarna för åren 1886—1892 och de berörda besparingar
för samma år från nyssnämnda anslag tillgodoförda behållningar. Såsom
kapitalkontot till rikshufvudboken utvisar, utgjorde 4:de hufvudtitelns
allmänna besparingar vid 1886 års slut 362,770 kronor 8 öre,
vid 1887 års slut 247,662 kronor 20 öre, vid 1888 års slut 60,857
kronor 25 öre, vid 1889 års slut 55,628 kronor 29 öre, vid 1890 års
slut 23,173 kronor 63 öre, vid 1891 års slut 15,660 kronor 98 öre och
vid 1892 års slut 72,024 kronor 39 öre, detta senare jemförelsevis
höga tal dock, enligt hvad jag i arméförvaltningen inbemtat, beroende
derpå att årets bidrag till arméns njm enke- och pupillkassa och arméns
pensionskassa, Indika i regeln pläga utgöra ett motsvarande belopp,
vid årsredogörelsernas afslutande ej ännu kunnat gäldas. Det från
anslaget till indelta arméns befälsaflöning för samma år hufvudtitelns
allmänna besparingar tillförda belopp utgjorde, likaledes enligt kapitalkontot
till rikshufvudboken, för år 1886 195,340 kronor 7 öre, för år
1887 85,569 kronor 86 öre, för år 1888 121,250 kronor 80 öre, för
år 1889 90,158 kronor 72 öre, för år 1890 81,997 kronor 89 öre, för
år 1891 69,488 kronor 86 öre samt för år 1892 56,137 kronor 79 öre.
1 trots deraf att sedan år 1887 några mera betydande anvisningar å
allmänna besparingarne icke egt rum, naturligtvis derifrån undantaget
nämnda bidrag till arméns nya enke- och pupillkassa och arméns penUih.
till Itiksd. Prål. IHU4. I Sam/. I Afd. 1 lläft. 5
34
Fjerde liufvudtiteln.
sionskassa, hvilket utgår på grund af Riksdagens beslut, har vid sådant
förhållande medel till gäldande af omförmälda förskott icke kunnat från
allmänna besparingarna beredas och då några andra tillgångar af beskaffenhet
att kunna derför tagas i anspråk icke stå till Eders Kongl.
Maj:ts förfogande, har deraf blifvit en följd, att förskottet, oaktadt så
väl arméförvaltningen i sin ofvanomförmälda underdåniga skrifvelse den
5 juli 1888 som Riksdagens år 1891 församlade revisorer och slutligen
Riksdagen sjelf i sin underdåniga skrifvelse den 17 maj 1892 n:o 41
derom gjort påminnelser, fortfarande fått såsom oguldet i arméförvaltningens
räkenskaper qvarstå. Någon utsigt att tillflödet till liufvudtitelns
allmänna besparingar för framtiden skall blifva större och att
förskottet såsom följd deraf skall kunna längre fram derifrån gäldas
lär ej heller förefinnas och torde, på sätt jag redan antydt, under sådana
omständigheter ifrågavarande behållningar å extra anslaget för
tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges
inskrifning och redovisning in. in. lämpligen böra till nämnda
ändamål användas.
Hvad jag nu yttrat eger i alla afseenden tillämplighet jemväl å
det andra af de båda belopp, hvilka, såsom jag ofvan nämnt, finnes
under försträckningstitel i armé förvaltningens räkenskaper upptaget.
Försträckningen har tillkommit på grund af nådigt bref den 11
mars 1887, deri dels förordnades om inköp af 2,600 revolvrar med nödig
ammunition att användas till beväpning af arméns officerare samt
fanjunkare och styckjunkare dels ock föreskrefs, att arméförvaltningen,
som hade att förskjuta det för inköpet erforderliga beloppet 123,175
kronor, skulle, sedan sig visat till hvilken omfattning arméns officerare
och deras vederlikar begagnade sig af dem medgifven rättighet att
till stadgadt pris af kronan tillösa sig ifrågavarande vapen med dertill
hörande ammunition, till Eders Kongl. Maj:t inkomma med underdånig
framställning om ersättande af de för ändamålet förskjutna medel,
hvilka icke blefvo af arméns officerare och deras vederlikar guldne.
Dylik framställning gjordes af arméförvaltningen dels i ofvanomförmälda
skrifvelse den 11 Augusti 1888 och dels, sedan Riksdagens år
1891 församlade revisorer och Riksdagen i sin förenämnda underdåniga
skrifvelse fästat uppmärksamheten vid förhållandet, i skrifvelse den
29 december 1892. Enligt sistnämnda skrifvelse uppgår förskjutna
beloppet till 31,393 kronor 23 öre, motsvarande värdet af de till arméns
fanjunkare och styckjunkare utlemnade revolvrar; och har till gäldande
af detta förskott, hvilket, i likhet med förskottet till inköp af tomt för
kasernetablissementet i Visby, torde varit afsedt att betäckas af all
-
Fjerde hufvudtiteln. 35
männa besparingarna, någon tillgång från laudtförsvarets anslagsmedel
ej heller kunnat beredas.
Under åberopande af livad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva
att af behållningarne å extra anslaget till tillämpning
af nya värnpligt.slagens föreskrifter i fråga om
de värnpligtiges inskrifning och redovisning in. m.
må få till täckande af förenämnda af arméförvaltningen
lemnade förskott till inköp dels af tomt m. m.
till kasernetablissementet i Visby och dels af revolvrar
användas ett belopp af 61,393 kronor 23 öre.
Bifalles denna framställning, skulle af behållningarna sådana de
upptogos vid 1892 års slut återstå 26,636 kronor 49 öre. Nämnda belopp
synes mig emellertid äfven det lämpligen böra komma landtförsvaret
till godo. Såsom lätt var att förutse, har i följd af den år 1892 antagna
förbättrade härordningen arbetet inom landtförsvarsdepartementet
erhållit en synnerligen stor omfattning och naturligen har för beredande
af de flera vigtiga reformer inom dess verksamhetssfär, som under den
närmaste framtiden förestå, utvägen att uppdraga ändringsförslagens
utarbetande åt särskilda komitéer måst anlitas. Sålunda arbeta för närvarande
eu s. k. fredsförvaltningskomité, hvilken har till uppgift att uppgöra
förslag till de ändringar och förenklingar i arméns förvaltningsväsende
under fred, som föranledas af deri nya intendentureorpsens inrättande, en
komité för utarbetande af förslag till nödiga ändringar i infanteriets
exercisreglemente samt eu komité med motsvarande uppdrag beträffande
kavalleriets exercisreglemente, hvarförutom åt en sammansatt svensknorsk
komité uppdragits att utarbeta förslag till de för båda rikena
gemensamma föreskrifter beträffande patronläge och ammunition, som
äro nödvändiga för att denna senare må kunna blifva användbar inom
båda arméerna under förutsättning att de antaga gevärsmodell af 6,5
m. m. Till bestridande af kostnaderna för dessa komitéer kunna, under
nuvarande ringa tillflöde till 4:de hufvudtitelns allmänna besparingar,
medel endast med yttersta svårighet beredas. Skola alltså de mindre
anslag, som ännu till ett eller annat för armén oundgängligt behof
anvisas från de allmänna besparingarna, fortfarande utgå, lär fördenskull
annan utväg ej förefinnas än att särskilda medel ställas till krigsstyrolsens
förfogande för bestridande af berörda komitékostnader. Och
då den ofvannämnda återstoden af ifrågavarande behållningar, livilka
ju, på sätt jag redan yttrat, härröra deraf, att ett till landtförsvaret be
-
[16.]
Anslag till
anskaffning a
nya gevär.
36 Fjerde lnifvudtlteln.
viljadt anslag icke behöft fullständigt tagas i anspråk, synnerligen val
egnar sig för nämnda ändamål, får jag hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva, att,
med afdrag af förenämnda belopp 61,393 kronor
23 öre, återstående vid 1893 års slut uppkomna behållningar
å extra anslaget för tillämpning af nya
värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges
inskrifning och redovisning in. m. må i den
mån sådant kan visa sig vara erforderligt användas
till gäldande af kostnaderna för ofvannämnda fyra
komitéer.
Artilleribeiiof.
Arméns eldiiandvapen.
Uti sin ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse den 15 November
1893 har generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet ånyo till behandling
upptagit frågan om arméns förseende med tidsenliga eldhandvapen.
Sedan, yttrar han, 1893 års Riksdag, i öfverensstämmelse med
Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition beviljat nödiga medel för uppbringande
af antalet 1867—89 års gevär till 100,000 stycken, vore
dessas fullbordan att motse under loppet af år 1895; och ehuru arméns
första och oundgängligaste behof af ett vapen, som åtminstone med
afseende på skjutförmåga motsvarade tidens fordringar, dermed blefve
tillgodosedt, gjorde sig dock den åsigt allt mera gällande, som generalfälttygmästaren
redan i sin underdåniga skrifvelse den 29 November
1892 uttalat eller att repetervapnet måste blifva frarntidsvapnet för vår
likasom för alla andra europeiska arméer. Så vidt generalfälttygmästaren
hade sig bekant, förefunnes, fortsätter han, numera ingen meningsskiljaktighet
derom, att ur taktisk synpunkt repetervapnet besutte
fullkomligt afgörande företräden framför enkelladdaren, hvarförutom
till det förras förmån i jemförelsen inginge jemväl ett moraliskt element
af obestridd betydelse. Generalfälttygmästaren funne sig derför,
då en synnerligen tillfredsställande modell å repetermekanism slutligen
blifvit framställd, böra på allvar ifrågasätta vår armés förseende med
37
Fjerde hufrudtiteln.
repetervapen, desto heldre som den kombinerade krutkaliberfrågan,
hvilken han i sin sist åberopade underdåniga skrifvelse angifvit såsom
då kräfvande ytterligare utveckling, innan ett afgörande beslut i berörda
riktning borde fattas, numera erhållit önskad lösning.
Genom en serie af omfattande försök, utförda i vårt eget land
dels 1892 med 8 mm. Mauserrepeterkarbiner och dels under år 1893
med 6,5 mm. repetergevär af de tre yppersta modeller å sådana, Mauser,
Mannlicher och Krag-Jörgensen, hvilka vapentekniken för närvarande
kunde uppvisa, hade nemligen omdömet här i landet blifvit fullkomligt
stadgadt derom att Mausers senaste förbättrade modell å repetermekanism
icke allenast i och för sig vore fullt antaglig utan ock
hade ett afgjordt företräde framför hvarje annan sådan, på samma
gång dessa skjutförsök, efter åtskilliga rön, medfört visshet, att för
ifrågavarande mekanism i förening med såväl den ena som den andra
af nyssnämnda båda kalibrar en i alla afseenden ändamålsenlig ammunition
kunde åstadkommas.
Då sålunda de förberedande arbeten, som från militärisk och teknisk
synpunkt måste föregå beslutet om arméns förseende med repetervapen numera
kunna anses afslutade, anser generalfälttygmästaren tiden vara kommen
att till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning framlägga den allmänna
plan, han finner böra uppställas för de behöfliga nya vapnens anskaffande.
Han erinrar dervid till en början, att redan hans företrädare i embete!
uti sin underdåniga skrifvelse den 15 november 1888 uttalat den
åsigt, att arméns gevärsbehof icke kunde genom anskaffning endast af
1867- 89 års gevär i sin helhet blifva fyldt, utan att ett visst antal
nya gevär äfven måste för sådant ändamål i sinom tid anskaffas,
samt att hans bemälde företrädare vidare framhållit, att, under det
att den föreslagna förändringen af arméns äldre gevär fullbordades,
valet och pröfningen af den njm (repeter-) gevärsmodellen kunde i
lugn och med tillgodogörande af utlandets erfarenhet försiggå. Då
sålunda, fortsätter generalfälttygmästaren, på gevärsfrågans nuvarande
ståndpunkt ifrågasattes anskaffning af repetervapen, skedde
detta i full öfverensstämmelse med hvad man redan för flera år
sedan tänkt sig såsom den i vårt land rätta och lämpliga utvecklingen
af gevärs frågan; och den omständigheten att det ursprungligen framlagda
förslaget om anskaffande af 200,000 förändrade gevär endast på
det sätt bifallits, att medel beviljats till anskaffande af 100,000 dylika
gevär, synes generalfälttygmästaren under nuvarande förhållanden utgöra
ett ytterligare skäl att söka så fort ske kan tillgodose arméns
behof af repetervapen.
38
Fjerde hnfrndtlteln.
Hvad angår den tid, som för fyllande af nämnda behof borde anslås,
fäster generalfälttygmästare!! uppmärksamheten på den för berörda
frågas afgörande vigtiga omständigheten, att inom två år 100,000 1867—
89 års gevär blifva för armén tillgängliga. Med anledning deraf kan
nemligen, såsom generalfälttygmästaren påpekar, den af honom ifrågasatta
vapenanskaffningen försiggå vida mindre hastigt och derigenom
blifva för statsverket vida mindre betungande, än om man här hos oss,
i likhet med hvad som egt rum hos nästan alla andra nationer, varit
nödsakad att direkt öfvergå från de äldre, mera grofkalibriga och alltså
i ballistiskt afseende numera alldeles otillfredsställande, enkelladdande
eldhandvapen till ett finkalibrigt repetervapen.
Med hänsyn till den sålunda fullt säkra tillgången på 100,000 brukbara
gevär anser generalfälttygmästaren sig kunna föreslå, att åtminstone
till en början årsanskaffningen af repetervapen inskränkes till
10,000 stycken. Han förbiser dervid ej, yttrar han, att för åstadkommande
på detta sätt af allenast 100,000 gevär och 20,000 karbiner kräfves
ej mindre än tolf år, hvilket onekligen är en längre öfvergångsperiod,
då det gäller ombyte af arméns hufvudbeväpning, än som man,
så vidt generalfälttygmästaren har sig bekant, i något annat land vågat
bestämma. Nyssnämnda omständighet synes honom emellertid vara af
den betydelse, att försöket kan göras och detta, fastän med den sålunda
föreslagna anskaffningen fälthärens och de nödiga reservförrådens
behof af eldhandvapen ingalunda kan anses fyldt. Generalfälttygmästaren
vill emellertid dermed icke hafva sagt, att icke framdeles förhållanden
kunna inträffa, som göra eu mera påskyndad anskaffning af repetervapen
utaf nöden.
Hvad vidare beträffar den ordning, i hvilken de båda särskilda
slagen af eldhandvapen, gevär och karbiner, böra förekomma till anskaffning,
anser generalfälttygmästaren, att försteget nu bör lemnas åt
de senare. I 1867—89 års gevär hade, yttrar generalfälttygmästaren
i detta afseende, infanteriet erhållit ett vapen, som åtminstone i fråga
om de ballistiska egenskaperna måste tillerkännas tidsenlig karaktär,
hvaremot de bland våra trupper, i främsta rummet hela kavalleriet,
som voro beväpnade med karbin, fortfarande begagnade de, efter nutidens
fordringar på lång- och välskjutning, underhaltiga vapen, som
hade 1860 (1867) års kaliber. Skulle emellertid kavalleriet, detta dyrbara
vapenslag, hvars eldstrid till fots af tidens lcrigföringssätt så ofta
påkallades, kunna fylla sin uppgift, måste detsamma hafva till sitt förfogande
ett tidsenligt eldvapen; och generalfälttygmästaren förmäler sig
under sådana förhållanden anse kavalleriets förseende med sådana vapen
39
Fjerde liufvudtlteln.
såsom en oafvislig nödvändighet; hvadan och då detsamma gäller äfven
om våra öfriga, med karbin beväpnade trupper, tillhörande artilleriet,
ingeniörvapnet och trängen, generalfälttygmästare!) håller före, att vid repetervapnens
anskaffning behofvet af karbiner först och främst måste fyllas.
Af skäl, hvilkas närmare utveckling generalfälttygmästaren anser
vara obehöflig, förordar han vidare, att hädanefter, likasom hittills, vapentillverkningen
för statens räkning må, i den mån ske kan, inom vårt
eget land bedrifvas. I detta syfte hade, upplyser generalfälttygmästaren,
underhandlingar egt rum med firman Mauser, som medgifvit, att gevär
och karbiner af nu ifrågavarande modell finge vid Karl Gustafs stads
gevärsfaktori tillverkas mot en patentafgift af 2,25 kronor per stycke.
Emellertid måste den första årsbeställningen göras i utlandet. Gevärsfaktoriet
kunde nemligen först under år 1896 blifva i tillfälle att börja
den nya tillverkningen, hvilken påkallade åtskilliga förändringar vid
faktoriet och delvis äfven nya maskiner. De medel, som för anskaffning
af eldhandvapen under år 1895 kunde komma att beviljas, måste
fördenskull, enligt generalfälttygmästarens åsigt, tillgodogöras genom
beställning hos Mauser, hvilken, på sätt meddelad uppgift gåfve vid
handen, nämnda år skulle kunna leverera 10,000 repeterkarbiner mot
ett pris af 54 kronor per stycke.
Hvad slutligen beträffar kostnaden för anskaffning af 100,000 gevär
och 20,000 karbiner, det minsta antal repetervapen, hvarmed enligt general
fälttygmästarens åsigt behofvet för närvarande kan fyllas skulle,
upptyser generalfälttygmästaren, totalkostnaden, deruti inbegripet äfven
ett för en gång erforderligt belopp till verkställande af vissa förändringar
vid ammunitionsfabriken, ställa sig på följande sätt:
10,000 Mauserkarbiner, inköpta från utlandet å 54 kronor per stycke
med transport................................................... kr. 540,000: —
Besigtnings-, profskjutuings- och skottställningskostnader
för desamma å 2
kr. per stycke ............................................. >:
10,000 Mauserkarbiner, tillverkade vid
Carl Gustafs stads gevärsfaktori å 45
kr. per stycke ........................................... >-
Profskjutuings- och skottställningskostnader
för de sistnämnda å 80 öre per stycke i
Patentafgift för desamma å 2,25 kr. per
stycke ............................................................ i
20,000: —
450,000: —
8,000: —
22,500: —
Transport kr. 1,040,500: —
40
Fjerde hufvudtiteln.
Transport kr. 1,040,500: —
Tillbehör (remmar med lås, skyddsläder,
mynningshylsor, skrufmejslar m. m.)
för 20,000 stycken karbiner ............... » 58,000: — j
100,000 gevär, tillverkade vid gevärsfaktoriet
å 47 kr. per stycke ............ kr. 4,700,000: —
Profskjutnings- och skottställningskostnader
för samma gevär å 80 öre per
stycke ......................................................... » 80,000: —
Patentafgift för desamma å 2,25 kronor
per stycke................................................. » 225,000: —
Tillbehör (bajonetter med baljor, gevärsremmar,
mynningshylsor, skrufmejslar,
läskändar m. m.) för 100,000
stycken gevär ........................................ » 710,000: — r
Transportkostnader ........................................................................
Förändringar vid gevärsfaktoriet................................................
Förändringar vid ammunitionsfabriken ...................................
Till oförutsedda utgifter .............................................................
Summa kronor 7
Då, i enlighet med hvad generalfälttygmästaren förut
skulle för år 1895 vara af nöden följande belopp, nemliger
till förändringar vid gevärsfaktoriet ..... kr.
» förändringar vid ammunitionsfabriken........................... »
» inköp af 10,000 Mauserkarbiner ................................... »
» besigtnings- m. fl. kostnader för d:o .......................... »
» tillbehör för d:o..................................................... »
J> transportkostnader ....................................... »
Summa kronor
,098,500: —
1,715,000: —
25,000: -372,500: —
11,300: —
27,700: —
,250,000: —
anfört, häraf
372,500: —
11,300: —
540,000: —
20,000: -29,000: —
2,000: —
974,800: —
hemställer generalfälttygmästaren, att Eders Ivongl. Maj:t täcktes för
anskaffning af nya eldhandvapen åt armén, på extra stat för år 1895
af Riksdagen äska sistnämnda belopp 974,800 kronor.
41
Fjerde liufvudtiteln.
För min del är jag fullkomligt ense med generalfälttygmästaren
i hvad han sålunda yttrat om behofvet för armén af förbättrade eldhandvapen
och den kaliber och konstruktion, som åt nämnda vapen
bör gifvas. De försök, som i sistnämnda afseenden under de senaste
åren anställts, hafva, på sätt generalfälttygmästaren yttrat, oförtydbart
gifvit. vid handen, att Mausers senaste förbättrade modell å repetermekanism
har ett afgjordt företräde framför alla andra nu kända modeller
å dylik mekanism och lika litet torde, i fråga om lämpligheten af
den föreslagna kalibern samt antalet för armén behöfliga nya eldhandvapen,
någon meningsskiljaktighet kunna råda. Åtgärden att till en mera
tidsenlig kaliber förändra en del utaf de förut vid armén befintliga gevären
af 1867 års konstruktion var, såsom flera gånger utaf vederbörande
myndigheter påpekats, nödvändig för att, i afvaktan på utgången af de
försök, som alltjemt anstäldes för utrönande af den lämpligaste repetermekanismen
och kalibern, med minsta möjliga kostnad för statsverket
förskaffa armén ett gevär, som åtminstone något så när motsvarade
tidens fordringar, men ingalunda afsågs dermed en slutlig lösning af
gevärsfrågan och framför allt kan arméns behof af eldhandvapen ej
anses fyldt med det antal förändrade 1867 års gevär, som från och
med nästa år skulle stå armén till buds. På sätt Eders Kongl. Maj:t
täcktes erinra sig, föreslogs vid 1889 års riksdag, att medel skulle anvisas
till förändring af 200,000 gevär och 20,000 karbiner och det yttrades
redan då såväl af generalfälttygmästaren som af föredragande
departementschefen, att derutöfver ett visst antal nya gevär måste i
sinom tid anskaffas. Efter denna tidpunkt infaller emellertid det betydelsefulla
beslutet om den förbättrade härordningens antagande och
det torde af sig sjelf! vara klart, att arméns behof af gevär icke kunnat
i följd af nämnda beslut blifva mindre.
Deremot måste jag, med hänsyn till de stora anslagskraf, som jag
för fyllande af andra landtförsvarets behof under nu förevarande statsregleringsperiod
nödgas uppställa, i någon mån afvika från hvad generalfälttygmästaren
föreslagit i fråga om beloppet af de medel, som för
anskaffning af eldbandvapen synas honom böra för år 1895 anvisas.
Han beräknar nemligen, att under sagda år skulle dels verkställas de
vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken för gevärstillverkningen
nödiga arbeten och dels inköpas 10,000 karbiner. Jag finner inköpet
af karbiner för år 1895 kunna inskränkas till halfva det af generalfälttygmästaren
till inköpande föreslagna antal, hvadan och då kostnaden
för 10,000 karbiner beräknas till 591,000 kronor, det af generalfälttygmästaren
för år 1895 till gevärsanskaffning begärda belopp synes mig
Bih. till liikxd. Frat. 181)4. / Sami. 1 Afd. 1 llii/t. 0
[17.]
Anslag till
mobiliseringsammunition
för eldhandrapen.
42 Fjerde hufvudtitelii.
kunna minskas med hälften af nämnda summa eller 295,500 kronor, så
att anslaget i sin helhet skulle komma att uppgå till 679,300 kronor.
Då hela anskaffningskostnaden af generalfälttygmästaren beräknas till
7,250,000 kronor eller i medeltal för hvarje af de 12 år, på hvilka han
finner nämnda kostnad böra fördelas, 604,000 kronor i rundt tal, skulle
ändock för 1895 komma att anvisas något mera än som efter medeltalsberäkning
på samma år belöper.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att,
för anskaffning af nya eldhanclvapen åt armén på
extra stat för år 1895 bevilja 679,300 kronor.
IVSobiliserlRgsammunitioH för de nya gevären.
I sin förutnämnda underdåniga skrifvelse den 15 sistlidne november
hemställer generalfälttygmästaren, under hänvisande till hvad han i fråga
om behofvet af mobiliseringsammunition till 1867—89 års gevär i sina
underdåniga skrifvelse!- af 15 november 1891 och 29 november 1892
anfört, att medel för fortsatt tillgodoseende af detta behof måtte af
Riksdagen äskas.
I enlighet med hvad han redan i sina tidigare skrifvelse!- framhållit
förmäler sig generalfälttygmästaren dervid fortfarande anse i höggrad
önskvärdt, att nämnda behof kunnat under loppet af fyra år,
räknadt från och med år 1893, blifva fyldt. Såsom följd deraf skulle
det, såsom han yttrar, hafva blifvit möjligt, att sedan eu ordnad cirkulation
för årsförbrukningen inom ammunitionsförråden kommit till stånd
i regeln inskränka tillverkningen af handvapensammunition till eu mot
sagda förbrukning svarande patronmängd. Med anledning af den utaf
omständigheterna föranledda nedsättning med 200,000 kronor i det''af
generalfälttygmästaren för hvart och ett af åren 1893 och 1894 ifrågasatta
årliga anslag för anskaffning af mobiliseringsammunition hade
visserligen tanken på eu sådan plans förverkligande måst uppgifvas;
men generalfälttygmästaren anser sig deraf endast hafva fått så mycket
större anledning att nu, med ytterligare betonande af vigten deraf att
nämnda behof snarast möjligen blifver fyldt, förnya sin underdåniga
hemställan i fråga om detta anslag.
Det förslag om anskaffande af nya eldhandvapen för armén,
hvilket generalfälttygmästaren, på sätt jag redan nämnt, i underdånighet
framställt, gåfve dessutom, enligt hans åsigt, för öfrigt ett ytterligare
43
Fjerde hufvud titeln.
stöd för nu ifrågavarande anslagsbegäran, enär, om samma förslag af
Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen gillades, ammunitionsanslaget måste
fördelas på två kalibrar.
Med underdånig anmälan, att för de medel till anskaffande af mobiliseringsammunition,
som 1893 års Riksdag på extra stat beviljat,
krut och patrondelar till ytterligare 7,500,000 stycken skarpa patroner
för 1867—89 års gevär blifvit beställda och att en del af de bestälda
artiklarna redan levererats, hemställer alltså generalfälttygmästaren att
Eders Kongl. Maj:t täcktes till anskaffning af mobiliseringsammunition
för eldhandvapen af Riksdagen begära ett anslag på extra stat för år
1895 af 1,000,000 kronor.
Lika med generalfälttygmästaren finner jag önskligt, att anskaffningen
af mobiliseringsammunition så vidt möjligt påskyndas, men
anser mig dock af enahande skäl, som jag förut under anslaget till
anskaffning af eldhandvapen åberopat, nödsakad att ifrågasätta någon
minskning i det af generalfälttygmästaren för ifrågavarande ändamål
begärda anslag; och synes mig under sådana förhållanden anslaget kunna
för år 1895 utgå med samma belopp som för innevarande år.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för anskaffning
af mobiliseringsammunition till eldhandvapen för år 1895 af Riksdagen
äska ett extra anslag af 800,000 kronor.
Fabrik för tillverkning af röksvagt krut.
Med anmälan, att sedan 1893 års Riksdag, på Eders Kongl. Maj:ts
förslag, för uppförande vid Åker af en fabrik för tillverkning af röksvagt
krut beviljat ett extra anslag å 219,500 kronor och deraf till
utgående under åi* 1894 anvisat 100,000 kronor, åtgärder blifvit vidtagna
för byggnadsarbetets utförande äfvensom att, då detta kommer
att taga sin början så tidigt som möjligt under instundande vår, fabriken
beräknas kunna hösten år 1895 vara i full verksamhet, har
generalfälttygmästaren uti sin förenämnda skrifvelse den 15 sistlidne
november i underdånighet hemställt att Eders Kongl. Maj:t täcktes af
Riksdagen på extra stat för år 1895 äska återstoden af det för den
nya krutfabrikens fullbordande erforderliga beloppet eller 119,500 kronor.
Till denna hemställan får jag i underdånighet tillstyrka bifall.
[18.]
Anslag för
inrättande af
en fabrik för
röksvagt krut.
44
Fjerde hufvudtiteln.
[19.]
Anslag till
infanteriammunitions
vagnar.
[20.]
Anslag till
fästningsartillerimateriel.
Infanteriammunitionsvagnar.
Sedan Riksdagen en följd af år dels för förändring af äldre infanteriammimitionsvagnar
till dylika afsedda för infanteriammunitionskolonnema,
äfvensom för dessa vagnars förseende med rid- ocli anspannspersedlar
m. m. och dels för anskaffande af nya tvåspända infanteriammunitionsvagnar
med utredning, beviljat ett årligt extra anslag af
20,000 kronor, återstår, enligt hvad generalfälttygmästaren i sin ofvannämnda
underdåniga skrifvelse den 15 sistlidne november erinrar, af
det för ändamålet beräknade belopp 239,112 kronor numera endast
29,112 kronor; och hemställer generalfälttygmästaren, då ifrågavarande
förändringsarbete med dertill hörande persedelanskaffning synes honom
under nästa år lämpligen böra afslutas, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
till fortsatt förändring och nyanskaffning af infanteriammunitionsvagnar
med tillbehör af Riksdagen äska ett extra anslag för 1895 af 29,112
kronor.
Äfven till denna hemställan får jag tillstyrka nådigt bifall.
Fästningsartillerimateriel.
Med erinran, att i underdåniga skrifvelsen den 29 november 1892
redogörelse lemnats för de behof af fästningsartillerimateriel, som närmast
vore att fylla och hvilkas betydelse, särskild!, med afseende på
hufvudstadens försvar mot sjösidan, svårligen kunde underkännas, förklarar
sig generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet, uti sin
förut åberopade underdåniga skrifvelse den 15 november 1893, nu
hafva desto större skäl att på denna angelägenhet ånyo fästa Eders
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet, som i stället för det af honom i förstnämnda
underdåniga skrifvelse för anskaffning af sådan materiel ifrågasatta
anslag å 400,000 kronor Eders Kongl. Maj:t derför af 1893 års
Riksdag begärde allenast 100,000 kronor och nämnda belopp, hvilket
jemväl af Riksdagen beviljades, icke försloge att mera än till eu ringa
del fylla det behof af fästningsartillerimateriel, som ännu gjorde sig
gällande.
Med afseende härpå hemställer generalfälttygmästaren att Eders
Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen för fästningsartillerimateriel begära
ett anslag på extra stat för 1895 af 400,000 kronor.
45
Fjerde hufvud titeln.
På sätt jag redan sistlidna år vid föredragning af den då i enahanda
syfte utaf generalfälttygmästaren gjorda framställning yttrade,
kan jag icke annat än lika med honom vitsorda, att en betydande
mängd fästningsartillerimateriel ännu återstår att* anskaffa för att sätta
våra fästningar särskild! dem mot sjösidan i försvarsdugligt skick. Då
emellertid anslag för militära ändamål af ännu mera trängande beskaffenhet
än det förevarande under statsregleringsperioden måste äskas,
anser jag mig jemväl i år böra göra framställning om eu betydande
nedsättning i det af generalfälttygmästaren för anskaffning af fästningsartillerimateriel
begärda anslag och hemställer alltså
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för anskaffande af fästningsartillerimateriel på extra
stat för år 1895 bevilja ett belopp af 100,000 kronor.
Fältartillerimateriel.
Med erinran att till fullföljande af den plan för anskaffning af
ytterligare erforderlig fältartillerimateriel, hvilken blifvit uppgjord med
anledning af artilleriets vid antagandet af den förbättrade härordningen
beslutade nya organisation, 1893 års Riksdag beviljat ett belopp af
254,000 kronor, som alltså under innevarande år för ändamålet stode
till krigsstyrelsens förfogande, hemställer generalfälttygmästaren och
chefen för artilleriet i sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 15
november 1893 att Eders Kongl. Maj:t täcktes till fortsatt anskaffning
af ny fältartillerimateriel af Riksdagen begära ett anslag på extra stat
för 1895 af likaledes 254,000 kronor.
Då enligt den plan för anskaffningen af ifrågavarande materiel, som
förelädes 1892 års urtima riksdag, härför erfordras ett belopp af 1,270,000
kronor att fördelas på 5 år och således jemväl för år 1895 bör utgå
1 * deraf eller 254,000 kronor, får jag i underdånighet tillstyrka bifall
till hvad generalfälttygmästaren sålunda föreslagit.
[21.]
Anslag till
fältartillerimateriel.
46
Fjerde Iiufvudtiteln.
[22.]
Anslag till
Karleborgs
fästnings■byggnad.
Fortifikationsbehof.
Karlsborg.
Eldigt livad chefen för fortifikationen i sin ofvannämnda skrifvelse
den 14 november 1893 erinrar, begärde Eders Kongl. Maj:t till fortsättande
af befästningsarbetena å Karlsborg och Vaberget samt anskaffning
af s. k. pansarlavetter för snabbeldskanoner till södra Vabergsfortet
utaf 1893 års Riksdag ett extra anslag för år 1894 af 350,000
kronor, hvaremot Riksdagen för samtliga dessa ändamål beviljade endast
150,000 kronor. Detta belopp understiger med 50,000 kronor det
anslag, som af föregående års Riksdag beviljades för samma ändamål,
och utgör icke mera än hvad som för hvart och ett af åren 1889—92,
då dock ingen pansaranskaffning var i fråga, för fästningsbyggnader
anslogs. I sin förenämnda underdåniga skrifvelse förmäler sig också
chefen för fortifikationen finna beloppet alldeles otillräckligt. Att,
yttrar han, denna jemförelsevis obetydliga summa, som, derest den
skulle afses allenast för sjelfva fästningsbyggnadsarbetet, måste anses
vara för knappt tilltagen, skall blifva än mera otillräcklig, då deraf
skall tagas medel äfven till pansaranskaffning, är uppenbart. Endast
derigenom att de af svenska qvinnoföreningen för samma ändamål
skänkta medel 50,000 kronor funnits att tillgå, hade det blifvit möjligt
att för sjelfva arbetena å båda platserna under år 1894 påräkna vid
pass 120,000 kronor, således i allt fall 30,000 kronor mindre än som
varit tillgängligt för sjelfva fästningsbyggnaden under hvarje föregående
år alltifrån 1889; och det vore uppenbart att af så ringa medeltillgångar
icke kunde väntas några tillfredsställande arbetsresultat. För
sin del förklarar sig också chefen för fortifikationen knappast kunna
inse, huru det, om sådana förhållanden komma att fortfara, öfver hufvud
taget skall blifva möjligt att inom rimlig tid bringa till fullbordan
Karlsborgs hufvudfästning och dess förverk å Vaberget, i synnerhet då
i betraktande tages, dels att till det sistnämnda äfven höra pansartorn
för grofva kanoner, Indika betinga ett pris, minst tiofaldt större än
priset för de omnämnda för snabbeldspjeser afsedda pansarlavetterna,
och dels att, på sätt förut många gånger påpekats, i och för sjelfva
Fjerde hufvudtiteln. 47
hufvudfästningen ännu återstå många arbeten, innan densamma kan
anses fullt försvarbar.
Hvad särskild! anginge sistnämnda fråga, vore, fortsätter chefen
för fortifikationen, han icke den ende, som funne angeläget, att fästningens
enceinte snarast möjligt blefve sluten och stormfri. Äfven
generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet hade funnit sig böra
fästa uppmärksamheten vid detta förhållande, i det han uti sin nyligen
af Eders Kongl. Maj:t till chefen för fortifikationen remitterade skrifvelse
angående behofvet af utrymme inom Karlsborgs fästning för arméns
krutförråd, starkt betonat, att han grundat hela sin framställning
i detta afseende på den förutsättningen att hufvudfästningen före utbrottet
af ett krig vore genom fullbordande af de planlagda befästningsarbetena
och genom användande af den derstädes redan nu befintliga
bestyckningen försatt i försvarbart skick, och följaktligen betecknat
nyssnämnda befästningsarbetens afslutande såsom det första och vigtigaste
mål, som, hvad anginge arbetena å Karlsborgs fästning, för närvarande
vore att eftersträfva.
Det vore emellertid omöjligt att afgöra när de sålunda jemväl af
generalfälttygmästaren framhållna önskemålen i fråga om Karlsborgs
hufvudfästning skulle kunna, i hvad på fortifikationen ankomme, varda
uppnådda, såvida icke för befästningsarbetena^i sin helhet mera tillräckliga
årsanslag framdeles blefve att med säkerhet påräkna och då
arbetenas fortsättande med otillräckliga årsanslag jemväl ur den synpunkten
förefölle chefen för fortifikationen såsom en betänklig sak, att
landet och armén, med hänsigt till arbetenas långvarighet, måhända
kunde bibringas den oriktiga föreställningen, att vid Karlsborg, i händelse
af krig, funnes att tillgå ett pålitligt fast stöd för landets försvar,
under det att i sjelfva verket fästningen vore halffärdig och oförsvarbar,
förklarar chefen för fortifikationen, som dessutom hänvisar till
den utaf honom i skrifvelserna den 14 november 1891 och den 15 november
1892 lemnade utförliga utredning i ämnet, att han för sin del
icke kan beräkna 1895 års behof af byggnadsmedel för Karlsborg med
Vaberget till mindre än 300,000 kronor och att äfven detta belopp
skulle synts honom för lågt, derest icke det varit möjligt att ännu
något år låta anstå med ytterligare anskaffning af pansarmateriel.
lian hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t behagade
af näst sammanträdande Riksdag till fortsättande af arbetena å
Karlsborgs hufvudfästning med Vaberget äska för år 1895 ett extra
anslag af 300,000 kronor.
48
[23.]
Anslag till
ökad materiel
för
ingeniörvapnet.
Fjerde liufvudtiteln.
Af hvad jag anförde sistlidet år vid föredragning af frågan om
anslag till Karlsborgs fästningsbyggnad torde framgå, att jag i likhet
med chefen för fortifikationen och af samma skäl. som han, finner
betänkligt att detta arbete bedrifves med så små årsanslag, att fästningens
färdigbyggande först inom en jemförelsevis aflägsen framtid kan emotses.
De kraf, som innevarande år från landtförsvarets sida ställas på budgeten,
äro emellertid så stora, att jag, på sätt jag redan yttrat, finner
mig nödsakad att göra hemställan om nedsättning jemväl i sådana af
vederbörande myndigheter framstälda anslagsfordringar, som under andra
förhållanden skulle af mig understödts. Jag anser alltså 1895 års
anslag till Karlsborgs fästningsbyggnad böra begränsas till 200,000
kronor eller samma belopp, som 1892 års Riksdag för ändamålet beviljade,
och hemställer fördenskull
att Eders Kongl. Maj:t täcktes till fortsättande af
arbetena ä Karlsborgs hufvudfästning och Vaberget på
extra stat för år 1895 af Riksdagen äska 200,000
kronor.
Ökad materiel för ingeniörvapnet.
Hvad angår den ökade materiel för ingeniörvapnet, som vid antagandet
af den förbättrade härordningen blefve af nöden, uppgaf t. f. chefen för
generalstaben i sitt rörande detta ämne afgifna utlåtande att materiel för
två nya krigsbryggeekipage och två eller tre fälttelegrafafdelningar måste
anskaffas. Då kostnaden för ett ekipage kunde uppskattas till 05,000
kronor och kostnaden för eu fälttelegrafafdelning till 32,000 kronor
respektive 25,000 kronor för eu »lätt» sådan, komme alltså hela nyuppsättningskostnaden
att stiga till 219,000 kronor eller, om med anskaffandet
af materielen till den tredje fälttelegrafafdelningen, den för
rytteri fördelningen afsedda »lätta», funnes kunna anstå, till dess armén,
efter öfvergångstidens slut, hunnit vinna sin fulla styrka, till 194,000
kronor.
Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet, som anmodades
att öfver t. f. chefens för generalstaben yttrande i detta afseende
inkomma med underdånigt utlåtande, erinrade dervid, såsom jag också
hade tillfälle nämna i mitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet
för den 14 oktober 1892, att kostnaden för erforderlig materiel
till ett fältingeniörkompani och två ingeniör sstab er bort med samman
-
Fjerde hiifvndtiteln. 49
lagdt 28,000 kronor jemväl i beräkningarna ingå. Hela den för ifrågavarande
anskaffning erforderliga utgiftssumman skulle alltså komma att
uppgå till 247,000 kronor respektive 222,000 kronor, allt efter som
man bestämde sig för det ena eller det andra af de utaf t. f. chefen
för generalstaben angifna alternativ.
Redan i sitt underdåniga utlåtande den 17 december 1892 angående
åtgärder för genomförande under år 1894 af fortifikationens beslutade
nya organisation fäste chefen för fortifikationen uppmärksamheten på
den utgift, som i detta afseende förestode, samt anhöll, att för sagde
år måtte för ändamålet begäras ett extra anslag af 50,000 kronor. Då
emellertid Eders Kongl. Maj:t icke fann skäl att i ämnet väcka förslag
till 1893 års Riksdag, har han nu i sitt förenämnda utlåtande den 14
november 1893 angående åtgärder för genomförande under år 1895 af
fortifikationens nya organisation återupptagit framställningen och hemställer,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes för ändamålet af 1894 års Riksdag
äska 50,000 kronor.
Då den anskaffning, som sålunda i frågasättes, lika väl som anskaffningen
af fältartillerimateriel för artilleriet, är en nödvändig följd af
den beslutade förbättrade härordningen och det så mycket mindre torde
låta sig göra att nu ytterligare undanskjuta denna utgift, som hela
anslagsbeloppet, äfven om man afstår från att under öfvergångstiden
anskaffa den »lätta» fälttelegrafafdelningen, uppgår till 222,000 kronor
eller på hvart och ett af de tre återstående öfvergångsåren 74,000
kronor, får jag alltså tillstyrka bifall till chefens för fortifikationen
förevarande förslag och fördenskull hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes till anskaffning
af ökad materiel för ingeniör vapnet på extra stat för
år 1895 af Riksdagen äska 50,000 kronor.
Kaserner.
Frågan om anskaffande af kaserner åt de truppförband, som, i följd
af beslutet om den förbättrade härordningen, komma att nyuppsättas,
har kräft. lång tid att behörigen beredas icke endast med anledning af
de vidlyftiga arbeten, som inom fortifikationen måste företagas för uppgörande
af de erforderliga ritningarna och kostnadsförslagen, utan ännu
mera på grund af det lifligt intresse, flera af rikets större orter lagt i
Bih. till Bibel. Blot. 181)4. 1 Sami. 1 Afd. 1 Jläft. 7
[24.]
Anslag till
kaserner.
50
Fjerde liufvudtiteln.
dagen för att få till sig förlagdt ett eller annat af de nya truppförbanden
och som föranledt omfattande förhandlingar och mycken skriftvexling
med de intresserade orterna. Ärendet synes emellertid numera
vara bragt i det skick, att jag blir i tillfälle att under Riksdagens lopp
inför Eders Kongl. Maj:t föredraga detsamma i dess helhet och lära
under sådana omständigheter redan nu, vid uppgörande af förslaget
till statsreglering för år 1895, nödiga medel böra beredas för bestridande
af de utgifter för kasernbyggnader, som under nämnda år kunna ifrågakomma.
Hvad beloppet af dessa medel angår, utgick jag i mitt flera
gånger omnämnda underdåniga anförande till statsrådsprotokollet den
14 oktober 1892 från den förutsättningen, att till de nödiga kasernbyggnaderna
skulle få användas den behållning, som ansågs uppkomma
vid slutlig försäljning af de s. k. gardestomterna; och antog jag, att,
derest nämnda förslag gillades, såsom direkta anslag skulle för arbetena
erfordras ett belopp af högst 21/* millioner kronor. I hvad mån denna
summa kommer att öfver- eller underskridas är mig omöjligt att nu
uppgifva, då dels underhandlingar ännu pågå med en och annan kommun,
dels kostnadsberäkningarna inom fortifikationen ej äro afslutade.
Grundade skäl förefinnas emellertid alltjemt för det antagande, ätt
direkta anslag till afsevärdt större belopp än nyssnämnda summa ej
skola varda af nöden; och då, derest desamma liklottigt fördelades på
de tre återstående öfvergångsåren, för hvart och ett af dem skulle
komma att belöpa 800,000 kronor i rundt tal, torde det ej kunna anses
opåkallad^ att för år 1895 för ändamålet anslås åtminstone hälften af
nämnda belopp eller 400,000 kronor.
Under anhållan att framdeles, då frågan i sin helhet kommer att
inför Eders Kongl. Maj:t föredragas, få närmare redogöra för densammas
olika detaljer, hemställer jag alltså för närvarande,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att till bestridande af kostnaderna för de, med
anledning af beslutet om den förbättrade härordningen,
nödiga kasernbyggnaderna på extra stat för år 1895 bevilja
400,000 kronor.
Fjerde hufvudtiteln.
Öl
Intendenturbehof.
Flyttande sjukhus.
Uti sin ofvannämnda skrifvelse den 31 oktober 1893 har generalintendenten
hemstält, att anslag till anskaffande af s. k. flyttande sjukhus
måtte af Riksdagen äskas.
Generalintendenten inleder sin ifrågavarande skrifvelse med en
sammanfattning af de allmänna förhållanden, till hvilka man vid ordnandet
af arméns fältutrustning nu för tiden bär att taga hänsyn.
Under nutidens krig, yttrar lian, framträdde betydelsen af härens
utrustning synnerligen skarpt. De element, som inginge i härarna i
våra dagar, kunde ej fördraga de med ett fälttåg oskiljaktiga umbäranden
på samma sätt som fordna tiders yrkeshärar. De värnpligtiga
skaror, som plötsligt kallades från sina borgerliga sysselsättningar för
att utsättas för de oerhörda ansträngningar, som vidtoge från fälttågets
första dag, skulle till allt för stort antal duka under, vore icke allt
hvad till härens utrustning hörde ordnadt så, att truppernas välbefinnande
i så hög grad som möjligt kunde ses till godo. Och i samma
mån som de, hvilka skulle inställa sig i ledet, hade erhållit eu jemförelsevis
ringa öfning, desto angelägnare vöre det att redan under
freden alla åtgärder blifvit vidtagna i och för utrustningens fullständigande.
Ett af de mera framträdande dragen hos nutidens krigföring, fortsätter
generalintendenten vidare, vore dess snabbhet och energi. Härigenom
stäldes de största fordringar på härens rörlighet. Saknades
rörlighet i erforderlig grad, måste hären afstå från initiativ och döma
sig sjelf till en afvaktande roll. Detta gälde ej mindre försvarskriget
än anfallskriget. Rörligheten vore emellertid i hög grad beroende af
utrustningen, så väl den personliga som trängutrustningen.
Endast genom en såväl i afseende på sammansättning som konstruktion
ändamålsenlig personlig utrustning vore det möjligt att åt armén,
särskildt dess hufvudvapenslag, infanteriet, förläna erforderlig marschoch
manöverförmåga. Infanteriets beväpning både väl dervid lag den
största betydelsen; men just framstegen på vapenteknikens område hade
stegrat fordringarna på den personliga utrustningens sammansättning.
[25.]
Flyttande
sjukhus.
52
Fjerde linfvndtitcln.
Så hade det ökade patronantal, som infanteristen borde föra med sig,
gjort det än mer nödvändigt, att hans utrustning i öfrigt med afseende
på lätthet och lämplig fördelning uppfylde alla de fordringar, man hade
rätt att ställa på densamma.
Af lika stor betydelse för härens rörlighet och operationsfrihet
vore trängutrustningen, särskilt de högre enheternas förseende med
erforderliga, lämpligt organiserade och fullt utrustade tränganstalter.
Frånsedt ammunitionskolonnerna framträdde emellertid bristerna i vår
utrustningsmateriel skarpast just hvad anginge nämnda trängformationer,
livilka hittills inom vår armé, äfven hvad anginge personalen, varit
mest försummade; och bland ifrågavarande materiel vore den ojemförligt
vigtigaste den, som vore afsedd för sjukvården och som sålunda vid
mobilisering skulle användas antingen af sjukvårdskompanierna eller de
flyttande sjukhusen. Genom det af Riksdagen för sjukvårdsmateriel
vid trupperna och sjukvårdskompanierna beviljade anslag å 90,000
kronor, att utgå på extra stat under hvardera af åren 1893 och 1894,
kunde visserligen sjukvårdskompaniernas materialbehof fyllas. Tidsenlig
materiel för de flyttande sjukhusen saknades deremot fortfarande nästan
helt och hållet; och förmäler sig generalintendenten under sådana förhållanden
finna anskaffandet af materiel för nämnda sjukhus vara det
mål, till livilket man vid arbetet för fullständigan det af härens trängutrustning
närmast bör sträfva.
Sedan generalintendenten härefter erinrat att uti den underdåniga
skrifvelse af den 9 november 1891, hvaruti dåvarande t. f. generalintendenten
gjort framställning om medels anvisande för sjukvårdsmateriel
och som jemväl föranledde Eders Kongl. Maj:t att hos Riksdagen
äska det derför beviljade anslag, i korthet redogjorts för sjukvårdsväsendets
organisation i fält, öfvergår generalintendenten till en
framställning af den betydelse för fältsjukvården, som de flyttande
sjukhusen kunna anses ega.
Generalintendenten anmärker dervid, att af de trenne hufvudgrupper,
som sjukvården i fält omfatta, nemligen
a) sjukvården vid fälthären;
b) » y> etapp väsendet; samt
c) » i hemorten,
den första gruppen, sjukvården vid fälthären, åter igen kan delas i
3:ne grupper,
1) sjukvården vid de högre staberna och trupperna;
2) sjukvården vid sjukvårdskompanierna; samt
3) sjukvården vid de flyttande sjukhusen.
53
Fjerde hnfrndtlteln.
Under det att sjukvården vid de högre staberna och trupperna
samt sjukvårdskompanierna, yttrar generalintendenten härom, afsåge
att i första hand taga vård om de sårade och sjuke samt ombesörja
deras förflyttning till sjukvårdsanstalt, hade de flyttande sjukhusen till
uppgift att öfvertaga de sjukes och sårades vård så länge, till dess de
kunde vidare fortskaffa till fältetapp väsendet och eventuel genom dess
försorg till hemorten, äfvensom att deltaga i arbetet på hufvudförbandsplatserna,
vare sig endast med personal eller med både personal och
materiel. Sjukvårdspersonalen vid trupperna och sjukvårdskompanierna
hade till sitt förfogande endast erforderlig medicinal-, instrumental- och
förbandsutredning samt delvis äfven transportmateriel, men icke, åtminstone
i nämnvärd grad, sängutredning. Dylik utredning förefunnes
deremot vid de flyttande sjukhusen och gåfve dessa sjukvårdsanstalter
sin prägel att vara verkliga sjukhus, som öfvertoge vården af sådane
sjuke och sårade, som ej genast kunde transporteras till etappsjukvårdsanstalter,
och inom hvilka de således i regeln finge qvarstanna eu
längre tid.
Ett ordnadt sjukvårdsväsende i fält utan den vigtiga länk, som
bildades af de flyttande sjukhusen, vore, fortsätter generalintendenten,
för den skull otänkbart. En hvar, som sökte bilda sig en föreställningom
sjukvårdstjensten under och strax efter eu större drabbning-, skulle
lätteligen inse detta. Efter de sårades uppsamlande på slagfältet och
deras förbindning på förbandsplatserna måste de så fort som möjligt
förflyttas tillbaka till något ställe, hvarest de funne nödig ro och kunde
erhålla sådan behandling, att deras ytterligare transporterande till hemorten
läte sig göra. Endast i undantagsfall vore det nemligen möjligt
att förflytta de sårade från förbandsplatserna omedelbart till inom fältetappområdet
beläget sjukhus eller till sådan punkt, hvarifrån deras
vidare fortskaffande på jernväg eller sjöledes kunde ega rum, ty på
någon landsvägstransport vore i allmänhet ej att tänka; dertill vore
utstånden allt för stora och de till buds stående transportmedlen allt
för otillräckliga, hvarförutom i många fall de sårades tillstånd lade
hinder i vägen för längre omedelbara förflyttningar. Det vore vid
dessa tillfällen, som de flyttande sjukhusen, etablerade på slagfältet
eller i dess omedelbara närhet, beredde de sårade en första fristad och
lemnade dem den omvårdnad, som vore erforderlig för att de utan allt
för stor risk skulle kunna förflyttas till etappsjukvårdsanstalt eller sjukvårdsanstalt
i hemorten. Genom benämningen »flyttande sjukhus» angåfves
också, att desamma, så snart förhållandena det tilläte, borde
evakueras och frigöras för att kunna följa arméns rörelser och ånyo
54 Fjerde liufvudtiteln.
vid uppstående strid tjenstgöra såsom öfvergångsstation för de under
densamma svårt sårade.
Man kunde också säga, att de flyttande sjukhusen uppstått nästan
af sig sjelfva så snart de förändrade förhållandena vid de moderna
arméerna lagt deras oumbärlighet i dagen.
Rörliga eller ambulatoriska fältsjukhus, tilldelade de stora operativa
enheterna, arméeorpserna och fördelningarna, hade nemligen för första
gången funnit eu mera allmän användning under de stora napoleonska
krigen i början af innevarande århundrade. De blefvo nödvändiga, då
vid denna tidpunkt krigen fingo en större omfattning och erhöllo eu
rörligare karaktär. Under nutidens krig, som i än högre grad kännetecknades
af de uppkallade härmassornas storlek, rörelsernas snabbhet
och förlusternas koncentrering inom relativt korta tidsföljder, hade de,
i jemnbredd med den ökade betydelsen af allt hvad till sjukvårdsväsendet
hörde kommit att spela en allt större roll; och sådana sjukvårdsfältformationer
funnes numera inom alla europeiska arméer, liksom
deras organisation och verksamhet vore i stort sedt, öfver allt densamma.
Då generalintendenten härefter lemnar eu redogörelse för de planer
till de flyttande sjukhusens organisation, som hos oss framstälts,
fäster han till en början uppmärksamheten derpå, att under de förhållanden,
som förelegat, utlandets motsvarande anstalter vid planernas uppgörande
helt naturligt fått tjena till förebild och ledning. Endast genom
vunnen krigserfarenhet kunde man komma till ett tillförlitligt
resultat beträffande såväl det antal sårade och sjuke, för hvilket, de
rörliga fältsjukhusen borde beräknas, som deras organisation i öfrigt.
Det vore ock med hänsyn till utlandets, särskild t Tysklands fältsjukhusorganisation,
som den s. k. trängkomitén, hvars värderika betänkande,
afgifvet 1877, hos oss varit grundläggande i allt hvad som rörde den
allmänna trängen, föreslagit, att hvar och en af våra arméfördelningar,
som enligt det till grund för nämnda komités arbeten liggande 1875 års
härordnings förslag beräknades komma att utgöras af 19,500 man skulle
utrustas med 6 st. flyttande sjukhus, hvardera om 200 sängar, hvarvid
således sängantalet utgjorde 6,15 procent af hela styrkan. Detta förslag
hade emellertid icke blifvit faststäldt, utan grundade sig de nu gällande
bestämmelserna för de flyttande sjukhusens organisation vid krigsutbrott
på det förslag, som år 1887 afgafs af den komité, hvilken senast behandlat
fältsjukvårdsangelägenlieterna. Nämnda komité hade i sitt betänkande
erinrat, att de flyttande sjukhusen inom de utländska arméerna
organiserats med hänsyn till möjligheten att upptaga 6 procent af den
55
Fjerde hnfvndtitcln.
sammanlagda styrkan, men att denna beräkningsgrund ej kunde användas
för organisationen af den svenska fältharens flyttande sjukhus, hufvudsakligast
åt det skäl, att ej tillräckliga läkarekrafter stode till buds.
Komitén, som ansett, att de flyttande sjukhusen ej borde göras större
än för 150 sängar, hade alltså kommit till det resultat, att för en hvar
af våra, enligt nu gällande mobiliseringsplaner, till omkring 16,000
man uppgående arméfördelningar ej torde kunna beräknas mer än 4
dylika sjukhus, hvadan plats skulle kunna beredas blott för 3,75 procent.
Komitén hade emellertid dervid uttalat den förhoppning, att olägenheten
af detta, i jemförelse med de utländska förhållandena, ringa antal
sängplatser vid de flyttande sjukhusen skulle kunna i någon mån motvägas
af de fördelar, som kunde påräknas vid krigföring i eget land,
men samtidigt framhållit såväl omöjligheten att än mera inskränka de
flyttande sjukhusens antal och storlek som ock angelägenheten deraf,
att personalen organiserades och utbildades samt materiel anskaffades
till den omfattning, att åtminstone nyssnämnda af komitén föreslagna,
oundgängligen nödvändiga antal flyttande sjukhus verkligen kunde planenligt
mobiliseras.
Hvad slutligen anginge kostnaden för den sålunda ifrågasatta anskaffningen,
skall, på sätt generalintendenten erinrar, enligt sistnämnda
komites försteg, hvithet blifvit tillämpadt i gällande organisations- och
mobiliseringsbestämmelser, hvarje flyttande sjukhus delas i 3:ne sektioner,
hvar och en afsedd att kunna sjelfständigt etableras; och är det
alltså för att vinua en öfversigt öfver behofvet af materiel och dymedelst
jemväl öfver kostnaderna nödigt att utgå från sektionen och de fordon,
som för framforslande af den dertill hörande materiel är af nöden.
k ör dessa förhållanden lemnas nu af generalintendenten följande
redogörelse.
För en sjukhussektion erfordrades följande utrustning nemligen:
Medicinalutredning.
Instrumentalutredning.
Förbandsu tredning.
Apoteksutredning.
Säng per sedlar — bårsängar, filtar, madrasser, putvar o. s. v.
Beklädnadspersedlar — byxor, nattrockar, skjortor, tofflor o. s. v.
Sjukrumsinventariepersedlar — matservispersedlar, handdukar, portativa
klosetter o. s. v.
Köksinventariep er sedlar — kittlar, tepannor, målkärl o. s. v.
Diverse persedlar — flaggor (svenska och neutralitets-), badkar, lyktor o. s. v.
56
Fjerde hufvudtiteln.
Och förvarades af nämnda materiel de 4 första grupperna i en
förbinderivagn samt öfriga grupper i 4 st. materialvagnar.
Hvad anginge frågan om den lämpligaste modellen för de flyttande
sjukhusens förbinderivagnar, hvilken vid sådant förhållande ur
kostnadssynpunkt finge en'' stor betydelse, hade densamma varit föremål
för en noggrann och långvarig pröfning, som hufvudsakligast afsett
att utröna huruvida till dylika vagnar lämpligen kunde förändras det
öfverskott af packvagnar, som förefunnits. Generalintendenten vill icke
förneka, att en sådan sträfvan att söka nedbringa kostnaden för anskaffningen
af de flyttande sjukhusens förbinderivagnar genom att använda
redan befintliga packvagnar i och för sig varit fullt riktig. Försöken
kunde dock numera ej fullföljas, då med anledning af den förbättrade
härordningens antagande ett ökadt antal packvagnar vid mobilisering
komme att tagas i anspråk vid truppförbanden, hvadan något öfverskott
af sådana ej vidare förefunnes. Nya vagnar måste således anskaffas
enligt den af Eders Kongl. Maj:t genom generalorder den 30 innevarande
månad faststälda modell. Härigenom vunnes ock väsentliga
fördelar. En sådan förbinderivagn vore, utom hvad anginge inredningen
af några till densamma hörande lådor, helt och hållet öfverensstämmande
med den, som blifvit faststäld för sjukvårdskompanierna, hvarigenom
personalen lättare kunde göras förtrogen med packningsföreskrifterna
för de båda vagnarna, hvarjemte möjlighet att verkställa
utbyte förefunnes o. s, v.
En förbinderivagn m/93 med sitt innehåll betingade en ej obetydlig
kostnad. Särskilt dyrbar vore den ganska fullständiga instrumentala
utredningen. Kostnaden för en dylik vagn med fullständig utredning
skulle ställa sig på följande sätt:
Sjelfva vagnen..................................................
JL O /
Medicinalutr såning en ....
Instrumentalutredningen
Förband sutredning en .....
ApoteJcsutredningen ......
....................... kr. | 750 | — |
selar, lyktor, v..................... » | 200 |
|
.................. » | 55 | — |
......................... » | 980 | — |
............. » | 530 | — |
.................. » | 70 | — |
Summa kronor | 2,585 | — |
Slutligen kunde väl under vissa förutsättningar ifrågasättas, att såsom
materialvagnar för fortskaffande af den del af materielen, som ej
inrymdes i förbinderivagnarna, borde användas vid mobilisering anskaffade
(utskrifna) fordon. Det vore emellertid lätt att inse, hvilka
57
Fjerde hufvudtiteln.
svårigheter skulle uppstå vid uppgörande af packningsplaner för och
användningen af sådana vagnar, hvilkas storlek, tyngd och hållbarhet
man ej förut kände, särskildt i vårt land, der i olika provinser de brukliga
fyrhjuliga fordonen företedde betydande olikheter; hvarförutom
förhållandena stälde sig ännu ogynsammare i den stora del af landet,
hvarest man nästan uteslutande vore hänvisad till tvåhjuliga kärror.
Man måste således fasthålla dervid, att liksom reglementerade fordon
voro nödiga för fortskaffande af den del af sjukvårdskompaniernas materiel,
som ej fördes å förbinderivagnar, dylika fordon äfven erfordrades
för motsvarande materiel vid de flyttande sjukhusen. Såsom materialvagnar
för nu ifrågavarande ändamål kunde lämpligen användas packvagnar
m/86 med de smärre förändringar i afseende på inredningen, som
kunde anses erforderliga. Vid hvarje sjukhussektion erfordrades 4 sådana
material vagnar; och skulle kostnaden för hvarje vagn uppgå till:
sj elfva vagnen ............................................
vagnens och dragliästarnes utrustning
således för 4 fordon kronor 3,200.
.............. kr. 600: —
.............. » 200: —
Summa kr. 800: —
Behofvet af och anskaffningskostnaden för den å materialvagnarna
medförda utredningen framginge af nedanstående:
Sängpersedlar .................."........................... kr. 3,700:
Beklädnadspersedlar ..............
Sjukrumsinventariepersedlar
Köksinventariepersedlar ........
Diverse persedlar....................
1,210
250
160
310
Summa kr. 5,630
Hoplades ofvanstående summor, kronor 2,585, 3,200 och 5,630,
befunnes kostnaden för anskaffningen af den materiel, som erfordrades
för eu flyttande sjukhussektion uppgå till 11,415 kronor; och då, enligt
hvad ofvan blifvit sagdt, 4 flyttande sjukhus å 3 sektioner erfordrades
vid en hvar af våra 6 arméfördelningar, uppginge hela beloppet för
anskaffningen af ifrågavarande sjukhusmateriel till 3 x 4 x 6 x 11,415
= 821,880 kronor.
Ifrån denna summa borde dock dragas värdet af den materiel för
de flyttande sjukhusen, som redan funnes; men, efter hvad som förut
framhållits, vore sådan materiel af tidsenlig beskaffenhet till finnandes
i ytterst ringa mängd. Den väsendtligaste utgjordes af den fullständigt
sammanförda och sorterade samt till inpackning färdiga materielen,
Bih. till Riksd. Prof. 1804. 1 Sami. 1 Afd. 1 Saft. 8
58
Fjerde hnfvudtiteln.
som förvarades vid Svea trängbataljon. Dessutom funnos persedlar af
vissa slag, möjligen användbara för de flyttande sjukhusen, dels i arméns
allmänna förråd, dels bland arméförvaltningens sjukvårdsbyrås förråd.
Värdet af å dessa ställen befintliga sjukvårdspersedlar kunde skattas till
följande belopp:
Instrumentalutredning ............................ kr. 16,000
Apoteksutredning ..................................... » 300
Sängpersedlar ............................................ » 8,400
Beklädnadspersedlar............................. » 1,600
Sjukrumsinventariepersedlar..................... » 3,200
Köksinventariepersedlar ........................... » 1,100
Diverse persedlar ....................................... » 500
Fordons och anspanspersedlar............... » 1,700
Summa kr. 32,800
Öfrig befintlig materiel borde deremot, enligt generalintendentens
åsigt, ej tagas i anspråk för de flyttande sjukhusen, då dess beskaffenhet
ej lämpade sig derför och en reserv af persedlar i allt fall vore oundgängligen
nödvändig.
Från ofvanstående kostnadsbelopp 821,880 kronor borde vidare
dragas den summa 75,000 kronor, hvilken, motsvarande värdet af från
arméns reservupplag af sjukvårdspersedlar till arméns truppförband och
sjukhus tid efter annan utlemnad och från vederbörliga anslag ersatt
sjukvårdsmateriel, tillgodoförts behållningarna å anslaget »försvarsverket
till lands i allmänhet» och som sålunda, då ny sjukvårdsmateriel i den
utlemnades ställe ännu ej för reservupplaget anskaffats, kunde betraktas
såsom en för inköpande af sjukvårdsmateriel disponibel tillgång.
Det för uppsättning af de flyttande sjukhusen erforderliga extra
anslag kunde alltså beräknas till 714,080 kronor eller i rundt tal 714,000
kronor, utgörande skilnaden emellan anskaffningskostnaden 821,880
kronor å ena sidan, och värdet af befintlig materiel samt nyssnämnda
kontanta belopp tillsammans 107,800 kronor å den andra.
Att denna jemförelsevis betydliga summa skulle på en gång komma
att uppföras på den extra ordinarie budgeten, förklarar sig generalintendenten
emellertid ej våga ifrågasätta. Angelägenheten af att den
betänkliga bristen snarast möjligt blefve fylld hade dock, yttrar han,
manat honom att hos Eders Kongl. Makt i underdånighet hemställa,
att anslagsbeloppet ej måtte fördelas på mer än högst tre år. Med
slutet af år 1897 vore den af 1892 års urtima Riksdag beslutade för
-
59
Fjerde hufvudtiteln.
bättrade härordningen genomförd och erforderliga trängtrupper organiserade.
Senast vid denna tidpunkt borde ock den nödvändiga materielen
vara till finnandes.
På grund af hvad generalintendenten sålunda anfört, hemställer han
i underdånighet:, att Eders Kongl. Maj:t måtte hos 1894 års Riksdaggöra
framställning att 714,000 kronor måtte beviljas såsom extra anslag
för anskaffande af den för fälthärens flyttande sjukhus erforderliga materielen
och att af denna summa måtte för år 1895 få utgå 238,000 kronor.
Vigten af den anskaffning, som sålunda utaf generalintendenten ifrågasättes,
torde af ingen förnekas. Ordnandet af sjukvårdsväsenhet är en
af de angelägenheter, åt hvilka för mycken omsorg icke kan egnas, och
erfarenheten från det sista stora, på lärdomar af alla slag så rika kriget
emellan Tyskland och Frankrike gifver tillräckligt vid handen, till hvilken
grad förutseende vid sjelfva sjukvårdsanordningarna och en riklig tillgång
på sjukvårdsmateriel äro i stånd att mildra de lidanden, som äro
krigets oskiljaktiga följeslagare. Särskildt de flyttande sjukhusen, som
inom den tyska hären voro bragta till en hög grad af fulländning, hafva
mäktigt bidragit till de påfallande vackra resultat, sjukvården vid denna
här under nämnda krig har att uppvisa. Jag tvekar alltså icke att lika
med generalintendenten beteckna anskaffandet af för sådana sjukhus
erforderlig materiel såsom den främsta uppgiften, då det gäller att
komplettera härens fältutrustning. Ej heller har jag något att erinra
mot den utredning af behofvet och kostnaderna i nämnda afseende, som
af generalintendenten lemnats.
Emellertid måste jag, af hänsyn till de öfriga landtförsvarets behof,
som under året måste fyllas, jemväl, hvad desna anskaffning beträffar,
hemställa, att ej så stort anslag för 1895 begäres, som af vederbörande
myndighet ifrågasatts. Ett belopp af 100,000 kronor synes mig vara
det högsta, som för ändamålet kan för nämnda år anslås; och lärer ej
heller anslaget i sin helhet nu böra äskas.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att
till anskaffning af materiel för flyttande sjukhus
på extra stat för år 1895 anvisa 100,000 kronor.
60
Fjerde lmfvudtiteln.
[26.]
Anslag till
barackbyggnader
å mötesplatserna.
[27.]
Anslag till
reseunderstöd
åt officerare
m. fl.
Barackbyggnader å mötesplatserna.
I sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne november
anmäler arméförvaltningen å intendentsdepartementet, att behof af anslag
till barackbyggnader å mötesplatserna gjort sig gällande. Dels
tilldelades nemligen Svea trängbataljon numera en så stor årlig beväringskontingent,
att barackutrymmet vid bataljonen blifvit otillräckligt,
och dels erfordrades ökadt barackutrymme så väl till följd deraf,
att beväringsmän numera tilldelades samtlige specialvapen och att
manskapsstyrkan vid vissa truppförband, i följd af den förbättrade
härordningens antagande, blifvit ökad, som ock derför att utbyte af
mötesplatser å flera ställen förestode. Sålunda vore baracker af nöden
för Svea trängbataljon och Göta ingeniörbataljons beväringsmanskap,
för Vesterbottens regementes nya mötesplats Vännäs m. m. Arméförvaltningen
hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till ytterligare
barackbyggnader på mötesplatserna på extra stat för år 1895 af
Riksdagen äska ett anslag af 100,000 kronor.
Härtill får jag tillstyrka nådigt bifall.
Diverse behof.
Reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän.
Till bestridande af ''kostnaden för officerares utsändande till främmande
länder i ändamål att inhemta upplysningar rörande krigsväsendet
och såsom bidrag till de kostnader, officerare måste vidkännas under
anställning i utländsk krigstjenst eller eljest under resor utomlands för
utbildning i sitt yrke, har under en lång följd af år på extra stat anslagits
ett belopp af 9,000 kronor, hvarjemte, i följd af 1883 års Riksdags
beslut, medel från detta anslag anvisats för att bereda tjenstemän
vid intendenturen tillfälle att genom besök i främmande land tillgodogöra
intendenturen den der vunna erfarenheten i hvad till en armés
hushållning hörer. Då ett dylikt anslag fortfarande är af nöden, men
detsamma emellertid för afrundande af slutsumman å hufvudtitelns extra
anslag torde böra för år 1895 bestämmas till 9,088 kronor, hemställer jag,
Fjerde hufvudtiteln. 61
att för år 1895 må till reseunderstöd åt officerare
och intendenturtjenstemän äskas ett extra anslag å 9,088
kronor, med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att få
under följande år använda hvad af anslaget kan under
året besparas.
Skarpskytteväsendet och skjutskicklighetens befrämjande.
En betydelsefull förändring har under det gångna året inträdt i
skytteväsendet inom landet. Samtliga föreningar, som önska att komma
i åtnjutande af statsunderstöd, hafva nemligen läns- eller inskrifningsområdes-vis
sammanslutit sig till skytteförbund och tillika inordnat sig
under en gemensam öfverstyrelse, den så kallade centralstyrelsen för
Sveriges frivilliga skytteföreningar, hvilkens föreskrifter i fråga om skjutningarnes
anordnande och hvad dermed har sammanhang de samtidigt
förbundit sig att ställa sig till efterrättelse. Då genom den instruktion,
som Eders Kongl. Maj:t under den 15 sistlidne december faststält
för berörda styrelse, Éders Kongl. Majt förbehållit sig att utse
två ledamöter i styrelsen och sålunda skaffat sig utväg att på de
beslut, styrelsen kan komma att fatta, öfva verksamt inflytande, och
vidare, enligt de samma dag fastställa grunderna för det af staten
understödda skytteväsendet, ett af Eders Kongl. Maj:t utsedt ombud
skall vara berättigad! deltaga i de olika förbundsstyrelsernas öfverläggningar,
är det att hoppas, att större ordning än förut varit fallet skall
kunna införas i föreningarnas skjutöfningar och att på samma gång
dessa skola komma att ledas i mera fältmässig riktning. Då Eders
Kongl. Maj:t dessutom genom nådiga brefvet den 9 sistlidne juni, på
förslag af den redan då provisoriskt bildade centralstyrelsen, förklarat
sig vilja så fördela det af Riksdagen till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens
befrämjande för år 1894 beviljade anslag, att understödsbeloppen
komrne att stå i direkt proportion till antalet inom värnpligtsåldern
varande medlemmar, som tillhöra de olika föreningarna, torde
den omtalade reformen i korthet kunna betecknas såsom ett försök att
mera direkt än förr tillgodogöra försvaret den fosterländska rörelse,
som gifvit väckelse och näring åt skytteväsendet. Försöket synes också
så till vida hafva lyckats, som tillslutningen till de olika skytteföreningarna
sällan varit så liflig, som under det senast förflutna aret. Gifvet
är emellertid, att, då statens understöd städse lämpats efter antalet
medlemmar i föreningarna, en sådan allmän rörelse, hvarigenom med
-
[28.]
Anslag till
skälskytte*
väsendet och
skj Oskicklighetens
befrämjande.
62 Fjerde hufvudtiteln.
lemtalet plötsligt ökas, med nödvändighet måste föra till ett stegradt
behof af anslag.
Den nybildade centralstyrelsen har gjort sig till tolk för detta behof
och i sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 6 sistlidne november
lemnat en redogörelse för de skäl, som synas centralstyrelsen
tala för, att till skjutskicklighetens befrämjande beviljas ett vida större
anslag än som i årets riksstat är för nämnda ändamål uppfördt. Ehuru
jag, i fråga om anslagets belopp, ej tilltror mig att framställa samma
yrkande som centralstyrelsen, torde emellertid en redogörelse för hvad
centralstyrelsen i nämnda afseende yttrat i detta sammanhang väl vara
på sin plats.
Om, yttrar centralstyrelsen, man något närmare följde den frivilliga
skytterörelsen, såsom den gestaltat sig under de senare åren,
då den öfvergifvande sin äldre form af skarpskytteföreningar, hvilka
öfvade militärexercis i sluten trupp, mera allmänt ledt till bildande af
s. k. skyttegillen, hvilka stält såsom sin enda uppgift att söka bibringa
sina medlemmar färdighet i fältmässig skjutning, skulle man finna,
hurusom denna rörelse syntes på god väg att åter vinna samma storartade
anslutning från befolkningens sida, som kom densamma till del
vid dess uppkomst på 1860-talet. Sålunda räknade skytteföreningarna
endast 11,000 skyttar i början af 1880-talet, men deremot i maj månad
1892 16,000, fördelade på 175 föreningar, ett antal, som sedermera
vuxit till omkring 24,000 skyttar, fördelade på 310 föreningar. Det
vore emellertid styrelsens öfvertygelse, att rörelsen icke skulle stanna
ens härvid, nya banor för densamma hade öppnats i Norrlands vidsträckta
bygder, hvilka förut varit så godt som oberörda deraf; der
bildades nu oupphörligt nya föreningar, under det att rörelsen samtidigt
jemväl inom öfriga delar af riket vore stadd i oafbruten tillväxt.
Enligt styrelsens förmenande vore det emellertid två omständigheter,
som särskildt borde noga beaktas, då det gälde att bedöma
våra dagars skytterörelse, den ena den nya härordning, vårt land erhållit
genom senaste urtima Riksdags beslut, och den andra den under
år 1893 genomförda organisationen af det frivilliga skytteväsendet.
Den nya härordningen med sin förlängda öfningstid för de värnpligtige
hade alldeles upphäft betydelsen af frivilliga skarpskytteföreningar med
militär exercis, under det att den å andra sidan måste gifva ökad vigt
åt den frivilliga skytterörelse, som afsåge att för armén underlätta utbildningen
af skyttar med förmåga af fältmässig skjutning. Den organisation,
det frivilliga skytteväsendet erhållit, skulle åter sätta det i
stånd att i högre grad än hittills bidraga till nämnda stora måls upp
-
63
Fjerde hufmdtlteln.
nående. Dels skulle nemligen intresset för skyttesaken verksamt uppehållas
hos rikets befolkning, då de olika föreningarna blefve i tillfälle
att sammansluta sig till skytteförbund inom områden, der de till följd
af gemensamma intressen i flera hänseenden säkerligen komme att bilda
sjelfständiga verksamhetskretsar, och dels skulle skytterörelsen genom
den för alla gemensamma öfverstyrelsen kunna ledas på ett ändamålsenligt
och likartadt sätt, hvarjemte statens intressen genom de af Eders
Kongl. Maj:t utsedda ombuden öfverallt kunde bevakas. Det vore derföre
styrelsens fasta öfvertygelse, att med år 1893 en vändpunkt i
skytterörelsen inträdt, och särskild! ansåge den sig utan öfverdrift
kunna påstå att från och med nämnda år rikets frivilliga skyttar komme
att öfvergifva den slentrianmessiga och sportlika skjutning, de hitintills
i 30 år bedrifvit, för att i stället idka skjutöfningar i öfverensstämmelse
med de vid armén bedrifna, en förändring i deras verksamhet,
som allmänt erkändes vara nödvändig, derest skytterörelsen skulle
kunna fylla sin ofvannämnda uppgift att blifva en skola för härens
* vämpligtiga manskap.
Men, forsätter styrelsen, den storartade omfattning skyttesaken
redan vunnit och än mera vore på väg att vinna och det nya mål, den
för sig uppsatt, hade gjort behofvet af understöd mera kännbart, på
samma gång dess tillfredsställande syntes mera berättigad!. Tydligt
hade det visat sig, att det skulle blifva omöjligt att motsvara de billigaste
krafven af denna framåtsträfvande rörelse med de medel, som
för närvarande stode till buds. De nya sätten för skjutöfningarnas
bedrifvande och de nya gevären kräfde nya anordningar för skjutbanorna;
afstånden måste förlängas och de hittills begagnade jerntaflorna,
såsom olämpliga för militärskjutning, lemna plats åt svängtaflor
i blindering enligt arméns typ. Härigenom såväl som genom
föreningarnas ökade antal stegrades anspråken på statens hjelp.
Särskilt hade såsom följd af det nuvarande anslagets otillräcklighet
den vigtiga frågan om anordnande af lämpliga skjutbanor måst hvila
och ej ens de oundgängligaste behofven kunnat tillfredställas. En
annan ej mindre vigtig fråga, som måste lösas, vore anskaffande af
instruktörer. För ett ändamålsenligt bedrifvande af skjutöfningarna
erfordrades nemligen i främsta rummet god undervisning och för åstadkommande
deraf kräfdes anslag till instruktörer. Ett önskemål i detta
afseende vore inrättande af undervisningskurser för utbildning af frivilliga
instruktörer, på sätt med god framgång egde rum i Danmark,
der det frivilliga skytteväsendet vore högt uppdrifvet.
64 Fjerde liu fynd titeln.
Den frivilliga skytterörelsen måste vidare för att erhålla afsedd
betydelse vara verkligt nationel, d. v. s. omfattas af alla samhällsklasser;
men då skjutöfningarnes bedrifvande vore förenadt med icke
obetydliga ekonomiska uppoffringar, hade behofvet af understöd i form
af fri ammunition alltmera framträda Vid det i Stockholm hållna allmänna
representantmötet hade också skytteförbundens ombud framhållit
detta såsom en verklig lifsfråga för skyttesakens allmänna utbredning;
och säkert vore att erhölles ett visst antal fria skott skulle det icke
möta någon svårighet att värfva dem, som ville skjuta, hvarvid man
vågade hysa den förhoppningen, att, om dessa skott lossades under instruktörs
tillsyn, de ock skulle lemna åsyftadt resultat, nemligen skjutskicklighetens
utbredande, liksom helt säkert derigenom mången skulle
intresseras till fortsatt skjutning.
Då man sålunda, enligt styrelsens åsigt, icke kunde förutsätta, att
anslutning till skytteföreningarna och hängifvenhet åt deras verksamhet
hos alla skulle kunna frammanas och uppehållas allenast af fosterlandskärlek,
hvilken ändock vore och måste vara skytterörelsens grund, blefve •
det slutligen nödvändigt att bereda tillfälle för eu annan icke oväsentlig
faktor att härvid göra sig gällande, nemligen täflingsbegäret, hvilket
alltid förefunnes hos dem, som egnade sig åt målskjutning och som
allestädes tagit sig uttryck i offentliga pristäfhngar; och borde sådana,
då de af staten understöddes, betraktas dels såsom skyttefester, verkliga
fosterlandskärleken stärkande folkfester, till livilka skyttarne samlades
för att utbyta tankar särskildt om skyttesaken och vid livilka dennas
ändamål och uppgift bäst kunde framhållas, så att de till hemorten
återvändande skyttarne medförde och spridde intresset för saken, och
dels såsom uppvisningar, vid hvilka prof på den under året förvärfvade
skjutskickligheten lemnades och som dessutom jemväl beredde tillfällen
till undervisning, i det nya skjutmetoder vid dem för hvarje gång
tillämpades.
Under åberopande häraf och då styrelsen, på sätt den särskildt
påpekar, dels befarar, att, derest ej ökadt anslag redan under innevarande
år ställes till krigsstyrelsens förfogande, svårighet skall möta
att vidhålla den i nådiga brefvet den 9 juni 1893 uttalade grundsats, att
understöden till skytteföreningarna skola beräknas utgå efter 3 kronor
per skytt i värnpligtsåldern, dels finner angeläget att fri ammunition
jemväl under nämnda år må kunna tilldelas värnpligtige skyttar, anhåller
centralstyrelsen, att Eders Kongl. Maj:t ville hos Riksdagen äska
extra anslag, dels för år 1894 å 13,200 kronor att användas till anskaffning
af fri ammunition åt 10,000 under nämnda år i skytteföreningarna
65
Fjerde hufvudtiteln.
inträdande nja skyttar i värnpligtsåldern, samt, i den mån detta antal
icke uppnås till fördelning mellan skyttar tillhörande beväringens första
uppbåd, och dels för år 1895 å 160,000 kronor, att på följande sätt
fördelas, nemligen:
till understöd åt 20,000 värnpligtige skyttar med 3 kronor till
hvar och en, som skjutit 60 skarpa skott........................ kr. 60,000: —
till anordnande af allmänna täflingsskjutningar inom rikets
skytteförbund.......................................................... » 24,000: —
» anordnande af allmänna rikstäflingar......................... » 16,000: —
» fri ammunition åt rekryter ............................................ » 20,000: —
» anläggande af skjutbanor ............................................... » 30,000: —
» bestridande af omkostnader för skytteväsendets administration
.................................................................. » 10,000: —
'' tillhopa kr. 160,000: —
Améförvaltningen å civila departementet, som, på sätt jag förut
angifvit, den 14 sistlidne november afgifvit yttrande öfver centralstyrelsens
ifrågavarande framställning, förklarar sig finna bifall till
centralstyrelsens förslag vara högeligen önskvärdt, derest i öfrigt plats
å budgeten kan, vid jemförelse med andra vigtiga anslagsfordringar för
försvaret till lands, åt den föreslagna anslagsökningen beredas.
Som jag redan antydt, finner jag lika med centralstyrelsen grundade
skäl förefinnas till det antagande, att skytterörelsen med den organisation,
som den nästlidne år erhållit, skall kunna bringas att lemna
ett vida kraftigare stöd åt landets försvarsanordningar än förut varit
fallet. Särskildt torde all uppmärksamhet böra egnas åt den af styrelsen
i slutet af dess skrifvelse uttalade tanken, att skytterörelsen med
eu rätt omvårdnad skall kunna utvecklas derhän, att den blifver en
skola för härens värnpligtiga manskap, inom hvilken tillfälle beredes
för do unge ännu ej i värnpligtsåldern varande medlemmarne att erhålla
förberedande undervisning i skjutning och för de äldre medlemmarne,
som fullgjort sina beväringsöfningar, att underhålla den skjutskicklighet
de redan förvärfvat.
Att tillstyrka äskandet af ett så stort extra anslag som 173,200
kronor synes mig emellertid icke för närvarande kunna ifrågasättas.
Anslaget utgår, såsom bekant, för innevarande år med endast 60,000
llih. till lii/cad. Broi. IHD4. 1 Barn/. 1 Afd. I Haft. 9
66 Fjerde lmfvudtiteln.
kronor; och om någon förhöjning deri synes mig önsklig, dels på det
krigsstyrelsen må sättas i tillfälle att möta de anspråk på ökade understöd,
som från de olika skytteföreningarna torde vara att emotse, och
dels på det att från statsmakternas sida må lenmas ett uttryck af erkänsla
åt det allvarliga sträfvande, som utmärker den nyväckta skytterörelsen,
torde dock någon förhöjning af anslaget utöfver det belopp
90,000 kronor, hvarmed det ännu utgick så sent som år 1887, icke
böra för närvarande föreslås.
Deremot torde, med anledning af de anmärkningar i fråga om
dispositionen af 1892 års anslag, som utaf Riksdagens år 1893 församlade
revisorer framställts, Eders Kongl. Maj:t nu böra föreslå, att åt
Eders Kongl. Maj:t lemnas rättighet att ett följande år använda de besparingar
å anslaget, som under år 1895 kunna göras.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen
att
till skarp sky tte v äsen d ets och skjutskicklighetens
befrämjande såsom extra anslag för år 1895 bevilja
90,000 kronor, med rätt för Eders Kongl. Maj:t .att få
under följande år använda hvad af anslaget kan under
året besparas.
Hvad chefen för landtförsvarsdepartementet sålunda
i afseende å regleringen af utgifterna under
riksstatens fjerde hufvudtitel tillstyrkt och hemstält,
täcktes Hans Magt Konungen, på tillstyrkan af statsrådets
öfriga ledamöter, gilla och bifalla, med befallning
tillika, att utdrag af detta protokoll skulle till
finansdepartementet aflemnas till ledning vid författandet
af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen
angående statsverkets tillstånd och behof.
Ex protokollo:
F. Lag er felt.
Fjerde lmfvudtiteln
67
Beräkning
Bil. I.
af den ökade kostnad, som nppkommer å Statsanslaget för intendenturcorpsen
år 1895 för fullföljande under nämnda år af intendenturcorpsens
beslutade nya organisation i öfverensstämmelse med derom i dag af
mig afgifvet underdånigt förslag:
Utgifter som tillkomma. | Kronor. | Summa Kronor. | ||
Aflöningsförmåner under ett år till en faltintendent af 1. klassen.... | 5,460 | -- |
|
|
D:o » ett » » en d:o » 2. d:o .... D:o » ett » » fyra intendenter af 2. klassen k | 4,960 | — |
|
|
2,895 kr. till hvarje ................................................................ | 11,580 | — |
|
|
Dagaflöning under ett år till sex intendentsaspiranter ä 1,095 kr. till |
|
|
|
|
hvarje....................................................................... | 6,570 | — |
|
|
D:o i 92 dagar till eu intendentsaspirant å 3 kr. per dag ... | 276 | — |
|
|
Aflöningsförmåner under tre månader till en förvaltare å 1,511,30 kr. |
|
|
|
|
per år .................................................................................. | 377 | 83 | 29,223 | 83 |
Utgifter som afgå. |
|
|
| |
Aflöningsförmåner under ett år till 2 regementsintendenter och t. f. fördelningsintendenter å 4,395 kr. till hvarje............ ............ Dagaflöning under ett år till fyra intendentsaspiranter ä 1,095 kr. | 8,790 | — |
|
|
till hvarje........................................................................... | 4,380 | — | 13,170 | — |
hvadan kostnadsökningen skulle komma att utgöra............................ | — | — | 16,053 | 83 |
eller, då statsanslaget för intendenturcorpsen för år 1894 utgör..... detta anslag för år 1895 höjas med den för året beräknade ökade | — | — | 322,945 | — |
kostnaden utjämnad till ......................................................... | — | — | 16,055 | — |
och statsanslaget för intendenturcorpsen år 1895 sålunda komma att |
|
|
|
|
utgöra................................................................................... | — | — | 339.000 | — |
Stockholm den 26 Oktober 1893.
A. THORÉN.
Generalintendent.
F. Holmquist.
68
Fjerde hufvudtiteln
Bil. II.
F örslag
till förändringar i infanteriets organisation under år 1895 beträffande
tillkomsten af personal.
Nva beställningar. | Vid Norrbottens, | Vid Vesternorrlands | Vid annat | Summa. | Anteckningar. |
Kaptener af 1. klassen ................................... | 2 |
|
| 2 |
|
D:o » 2. » .................................... | 3 | 1 | — | 4 |
|
Löjtnanter > 1. > .................................... | 4 | 1 | — | 5 |
|
P:o » 2. • .................................... | 1 | — | — | 1 |
|
Underlöjtnanter............................................... | 1 | 1 | — | 2 |
|
Tillsamman: officerare | 11 | 3 | — | 14 |
|
Bataljonsläkare.............................................. | — | 1 | I1) | 2 | j1) Vid Hallands ba-taljon. |
Fanjunkare...............
Sergeanter af 1. klass.
D:o »2. » ..
1
10
6
Tillsamman: underofficerare
Spel
17
Distinktionskorpraler
Korpraler
Vicekorpraler...........
Tillsamman: underbefäl af manskapet
102^
102)
20
2
13
8
23
<2) Endast vid Norrj
(och Vest erbottens reg.
63'')
20
(3) Ej vid fotgardes.
14
Meniee .
150
42
150
Fjerde hufvudtiteln
69
Bil. III.
Beräkning
af den ökade kostnaden för år 1895 för genomförandet af infanteriets
organisation.
| Kronor |
|
Följande utgifter tillkomma |
|
|
på grund af den å Bil. I upptagna tillsättning af personal. |
|
|
2 kaptener af 1. klassen k 3,380 kr.................................................................. | 6,760 | _ |
3 d:o >2. > ä 2,180 > .................................................................. | 6,540 | — |
1 kapten »2. > ä 2,000 » *)............................................................... | 2,000 | — |
4 löjtnanter » 1. » ä 1,440 » .................................................................. | 5,760 | — |
1 löjtnant »1. * å 1,320 > '') ............................................................... | 1,320 |
|
1 d:o >2. » å 1,140 » .................................................................. | 1,140 | — |
1 underlöjtnant k 840 » .................................................................. | 840 | — |
1 d:o ä 720 » *) ............................................................... | 720 |
|
1 bataljonsläkare k 1,020 » .................................................................. | 1,020 |
|
1 d:o k 9C0 > '') ............................................................... | 900 | - |
1 fanjunkare k 1,230 » .................................................................. | 1,230 | — |
1 d:o ä 1,170 » '') ............................................................... | 1,170 | — |
10 sergeanter af 1. kl. ä 728 > .................................................................. | 7,280 | — |
3 d:o . 1. » a 680 . '') ............................................................... | 2,040 | — |
6 <1:0 > 2. > å 528 » .................................................................. | 3,168 | — |
2 d:o .2. > k 480 » >) ............................................................... | 960 | — |
18 korpraler å 135 kr........................................................................................ | 2,430 | — |
4 (bo ii 120 > '') ................................................................................... | 480 | — |
16 vicekorpraler k 66 kr.................................................................................. | 1,056 | — |
O CD O | 240 | — |
198 nummerlöner (22 korpraler, 20 vicekorpraler, 6 spel och 150 menige) ä 150 kr. | 29,700 | — |
dumma | 76,754 | — |
*) Vid Vostcrnorrlands regemente.
70
Fjerde hufvndtiteln
i V y • y | Kronor. | |
Följande utgifter upphöra: |
|
|
För 258 indragna indelta rotar å 150 kr............................................................. | 38,700 | — |
»20 » nummer vid Vermlands fåltjägarecorps å 75 kr......................... | 1,500 | - |
Rekrytmöteskostnad för 80 man (278—198 ä 156 kr.) .......................................... | 12,480 | — |
Regementsmöteskostnad för 80 man k 22 kr....................................................... | 1,760 | — |
Summa | 54,440 | — |
Kostnadsökningen utgör således 76,754 — 54,440 ................................................ | 22,314 | — |
Fjerde liufvudtiteln
71
Bil. IV.
Beräkning
af ökadt, anlagsbehof för Skånska husar- och dragonregementena under
år 1895 (3. öfvergångsåret).
| K i | 0 | ___ n o r. | |
Utgifter som tillkomma. | • |
|
|
|
Lega. |
|
|
|
|
165 menige å ny stat it 40 kr................................................... | 6,600 | — | ‘ |
|
O ce CM O | 4,160 | — | 10,760 |
|
Rekrytskolans kostnad. |
|
|
| |
a) Dagaflöning: |
|
|
|
|
1 ryttmästare i 305 dagar ä 3,o o kr................................ | 915 |
|
|
|
4 subälternofficerare » » 2,oo » ............................... | 2,440 |
|
|
|
1 fanjunkare » » l,oo » .............................. | 305 | - |
|
|
} 4 sergeanter » > 0,8 o » ................................ | 976 | — |
|
|
1 trumpetare » > 0,80 » ................................ | 244 | — |
|
|
3 korpraler » > 0,25 > ................................. | 228 | 75 |
|
|
3 vicekorpraler » » 0,io > ................................. | 91 | 50 |
|
|
1 sjukvårdsrvttare » » 0,12 » ................................ | 36 | 60 |
|
|
1 hofslagareryttare » » 0,12 > ................................. | 36 | 60 |
|
|
1 1. (2.) bataljonsläkare » > 3 (2) » medeltal..................... | 762 | 50 |
|
|
1 bataljonsveterinär » » 2,oo ................................. | 610 | — | 6,645 | 95 |
b) Månadslöner: |
|
|
|
|
|
|
| 9,000 |
|
c) Medikamentspenningar: |
|
|
| |
83 man ä 1,83 kr............................................................. | — | — | 151 | 89i |
Transport | — | — | 26,557 | ce J |
72
Fjerde hufvudtitehi
1 ..... i | K r | O | n o r. |
|
Transport | --- | — | 26,557 | 84 |
d) Kaserninventariers underhåll: |
|
|
|
|
| 83 man ä 2,31 kr......................................................................... | — | — | 191 | 73 |
e) Underhåll af beväringspmsedlar: |
|
|
|
|
I ^ j 83 man å 3,66 kr......................................................................... | — | — | 303 | 78 |
f) Skoning och hästmedikamenter: |
|
|
|
|
75 hästar ä 9,16 kr....................................................................... | 687 | — |
|
|
15 > > 5,80 » ...................................................................... | 87 | — | 774 | — |
g) Hästutredningspersedlar: |
|
|
|
|
j 75 hästar å 33,34 kr...................................................................... | 2,500 | 50 |
|
|
1 15 » > 21,34 > ..................................................................... | 320 | 10 | 2,820 | 60 |
h) Beklädnad och remtyg samt personlig utredning: |
|
|
|
|
| 83 man i 340 dagar a 0,35 kr........................................................ | — | — | 9,877 |
|
i) Mathållning: |
|
|
|
|
j 89 personer i 310 dagar å 0,60 kr.................................................. | — | — | 18,156 | — |
k) Fourragering: |
|
|
|
|
75 hästar i 340 dagar å 1 kr.......................................................... | 25,500 | — |
|
|
16 . i 220 » >1 > ......................................................... | 3,300 | — | 28,800 | _ |
1) Sängkläder och servis: |
|
|
|
|
; 83 man å 7,33 kr.......................................................................... | — | — | 608 | 39 |
Hegeinentsskolans kostnad. . |
|
|
|
|
a) Dagaflöning: |
|
|
|
|
1 ryttmästare i 260 dagar ä 3,oo kr..................................... | 780 | — |
|
|
3 subalternofficerare > » 2,0 o » .................................... | 1,560 | — |
|
|
j 1 fanjunkare > » l,oo > .................................... | 260 | — |
|
|
J 3 sergeanter » » 0,80 > .................................... | 624 | — |
|
|
1 trumpetare > > 0,8 o > .................................... | 208 | — |
|
|
Transport | 3,432 | - | 88,089 | 34, |
Fjerde hufvudtiteln,
73
Kronor.
Transport
2 korpraler
2 vicekorpraler
1 sjuk vårdsryttare
1 hofslagareryttare
b) Månadslöner:
70 menige å ny stat i lOi månader ä 10 kr.
c) Medikamentspenningar:
76 man å 1,6 o kr.................
d) Kaserninventariers underhåll:
76 man å 2 kr..............................
e) Underhåll af beväringspersedlar:
76 man å 3,18 kr...............................
f) Beklädnad och remtyg samt personlig utredning:
76 man i 295 dagar h 0,85 kr...................................
g) Mathållning:
81 man i 295 dagar ä 0,6 o kr.
14,337
h) Sängkläder och servis:
76 man å 6,86 kr................
Manskap qvarliggande efter regementsskolans slut.
a) Månadslöner:
35 menige å ny stat i 1J månad å 10 kr...............................
b) Beklädnad och remtyg samt personlig utredning:
35 menige i 45 dagar ä 0,35 kr.................................
c) Mathållning:
35 menige i 45 dagar ä 0,60 kr.
Transport
Bih. till lliked. Prof. 1804. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Raft. 10
74
Fjerde hufvudtitehi
| K r | O | n 0 r. |
|
Transport |
|
| 124,319 | 63 |
d) Öfrig a kostnader i 45 dagar: |
|
|
|
|
35 menige: medikamentspenningar å 0,23 kr.; kaserninventariers un- |
|
|
|
|
derhän ä 0,31 kr.; underhåll af beväringspersedlar å 0,48 kr.; |
|
|
|
|
sängkläder och servis ä 0,97 kr. Summa per man 45 dagar |
|
|
|
|
= 1,99 kr......................................................................... |
|
| 69 | 65 |
Reinontskolnns kostnad. |
|
|
|
|
99 remonter: skoning och medikamenter ä 8,20 kr..................... | 811 | 80 |
|
|
hästutredningspersedlar å 29,30 kr........................................ | 2,920 | 50 |
|
|
fourragering i 295 dagar ä 1 kr.............................................. | 29,205 | — | 32,937 | 30 |
35 remonter: skoning och medikamenter å 0,96 kr......................... | 33 | 60 |
|
|
hästutredningspersedlar å 4,50 kr.......................................... | 157 | 50 |
|
|
fourragering i 45 dagar å 1 kr................................................. | 1,575 | — | 1,766 | 10 |
Remontering. |
|
|
|
|
Inköp af 21 remonter ä 650 kr....................................................... | — | — | 13,650 | — |
Utfodring af statens hästar nr tjenst. |
|
|
|
|
43 hästar utackorderas i 189 dagar å 0,32 kr............................. | 2,600 | 64 |
|
|
15 » »i 59 » å 0,32 » ............................... | 283 | 20 |
|
|
121 i 61 » å 0,32 > ......................... | 2,361 | 92 |
|
|
21 remonter i 45 dagar å 1 kr....................................................... | 945 — | — | 6,190 | 76 |
Summa utgifter som tillkomma | — | -- | 178,933 | 44 i |
Utgifter som upphöra eller ersättas. |
|
|
|
|
217 indragna rusthåll å 300 kr....................................................... | — | — | 65,100 | — |
7 ersättningar k 400 kr. för felande häst vid vakanssättning............ | — | — | 2,800 | — |
Kostnaden för nu varande rekryt- och remontmöten........................ | — |
| 91,000 |
|
Indragning af stallmästarens lön in. in........................................... | 2,450 | — |
|
|
hvarifrån afgår stallmästarearvodet .......................................... | 800 | — | 1,650 | — |
Dagaflöning för 142 menige under regementsmötet, 25 dagar ä 6 öre | — | — | 213 |
|
Summa utgifter som upphöra eller ersättas | — |
| 160,763 |
|
Fjerde hnfvudtitcln.
75
• ■ l Sammandrag. Utgifter, som tillkomma.........................................•••''................ Utgifter, som upphöra eller ersättas .............................................. | Kronor. | ||
| — | 1 178,933 ;44 | |
Återstår högre kostnad än före öfvergången | _■.,. 7,250 887 | _ 55 | 18,170 !44 j 1 i 8437 |55! |
Ytterligare anslagsbehof för 3. öfvergångsåret |
| 10,032 89 |
Helsingborg den 11 November 1893.
G. PEYRON.
Chef för 1. arméfördelningen.
M. Stendahl.
76
Fjerde lnifvudtiteln
Bil. V.
B eräkning
af ökad kostnad för Kongl. Norrlands Dragonregemente
3. öfvergångsåret.
|
|
| Krön | O | r. | |
Utgifter som tillkomma. |
|
|
|
|
|
|
Löner, tjenstgöringspenningar m. m. för befäl. |
|
|
|
|
|
|
Enligt Fjerde hufvudtitelns protokoll af u/i 1893 Bil. V |
|
|
|
|
|
|
under 1. och 2. öfvergångsåren tillkomne ..................... | — | — | 24,682 | — |
|
|
1 ryttmästare och sqvadronschef 6 mån. (dagaflöning 42 d.) | 2,691 | — |
|
|
|
|
1 löjtnant 1 kl. 2 mån. (dagaflöning beräknas ej)......... | 455 | — |
|
|
|
|
1 underlöjtnant 2 » d:o ......... | 355 | — |
|
|
|
|
1 fanjunkare 6 » (dagaflöning 42 d.).................. | 852 | — |
|
|
|
|
2 sergeanter 1 kl. 2 » (dagaflöning beräknas ej)......... | 210 | — |
|
|
|
|
2 sqvadronstrumpetare 2 mån. d:o ......... | 170 | — |
|
|
|
|
2 distinktionskorpraler 2 mån., arfvode ä 7,50 kr................ | 30 | — |
|
|
|
|
1 vicekorpral 2 > , d:o ä 2,50 > ............... | 5 | — | 4,768 | _ | 29,450 |
|
Lega. |
|
|
|
|
| |
67 manskap på ny stat [73 — 6] k 80 kr......................... | — | — | 5,360 | — |
|
|
129 > > > [56 —4 + 77] å 40 kr................... | — | — | 5,160 | — | 10,520 |
|
Befäl vid skolorna jemte hästar. |
|
|
|
|
| |
a) Dagaflöning. |
|
|
|
|
|
|
365 — 60 = 305 dagar: |
|
|
|
|
|
|
1 ryttmästare ä 3 kr....................................................... | 915 | — |
|
|
|
|
2 subalternofficerare å 2 kr.............................................. | 1,220 | — |
|
|
|
|
1 fanjunkare ä 1 kr....................................................... | 305 | — |
|
|
|
|
2 sergeanter å 0,8 o kr.................................................... | 488 | — |
|
|
|
|
Transport | 2,928 | — | — |
| 39,970 | _i |
Fjerde hufvudtiteln
77
|
|
| Krön | O | r. | |
Transport | 2,928 | — | — | — | 39,970 | _ |
1 trumpetare å 0,8» kr..................................................... | 244 | — |
|
|
|
|
1 2. bataljonsläkare å 2 kr.............................................. | 610 | — |
|
|
|
|
1 batalj onsveterinär ä 2 kr.............................................. | 610 | — |
|
|
|
|
1 sjukvårds- och 1 hofslagareryttare (indelte) ä 0,12 kr....... | 73 | 20 |
|
|
|
|
304 — 60 = 244 dagar: 1 ryttmästare å 3 kr....................................................... | 732 |
|
|
|
|
|
3 subalternofficerare å 2 kr.............................................. | 1,464 | — |
|
|
|
|
1 fanjunkare ä 1 kr....................................................... | 244 | — |
|
|
|
|
3 sergeanter å 0,80 kr.................................................... | 585 | 60 |
|
|
|
|
1 trumpetare å 0,8 o kr.................................................... | 195 | 20 |
|
|
|
|
2 korpraler (gammal stat) å 0,25 kr.................................. | 61 | — |
|
|
|
|
1 vice korpral d:o ä 0,io kr.................................. | 24 | 40 |
|
|
|
|
1 sjukvårds- och 1 hofslagareryttare (indelte) ä 0,12 kr....... | 58 | 56 |
|
|
|
|
17 + 25 + 61 — 60 = 43 dagar: |
|
|
|
|
|
|
1 ryttmästare k 3 kr..............................................„........ | 129 | — |
|
|
|
|
3 subalternofficerare ä 2 kr.............................................. | 258 | — |
|
|
|
|
1 fanjunkare å 1 kr....................................................... | 43 | — |
|
|
|
|
3 sergeanter ä 0,8 o kr.................................................... | 103 | 20 |
|
|
|
|
1 trumpetare ä 0,8 o kr.................................................... | 34 | 40 |
|
|
|
|
1 sjukvårds- och 1 hofslagareryttare (indelte) ä 0,12 kr....... | 10 | 32 | 8,407 | 88 |
|
|
b) Månadslön: |
|
|
|
| ||
5 korpraler och vicekorpraler 12 män. — 25 d. k 10 kr....... | 558 | 75 |
|
|
|
|
1 vicekorpral 10 mån. — 25 d. ä 10 kr............................ | 91 | 75 |
|
|
|
|
4 korpraler och vicekorpraler 2 mån. ä 10 kr................... | 80 | — | 730 | 50 |
|
|
c) Arfvode. |
|
|
|
| ||
5 korpraler 12 män. — 25 dag. å 10 kr............................ | 223 | 50 |
|
|
|
|
3 vicekorpraler 12 mån. — 25 dag. k 5 kr......................... | 168 | — |
|
|
|
|
1 vicekorpral 10 mån. — 25 dag. å 5 kr............................ | 49 | — |
|
|
|
|
2 korpraler 2 mån. ä 5 kr.............................................. | 40 | — |
|
|
|
|
2 vicekorpraler 2 mån. ä 5 kr........................................... | 20 |
| 500 | 50 |
|
|
d) Medikamentspenningar. |
|
|
|
| ||
9 korpraler och vicekorpraler 11 mån. ä 1,83 kr................ | 16 | 47 |
|
|
|
|
4 beställningsmän 11 mån. å 1,83 kr.............................. | 7 | 32 | 23 | 79 |
|
|
Transport | — | —1 | 9,662 | 67 | 39,970 | — |
78
Fjerde hufrudtiteln
1 |
| Krön | o r |
| ||
Transport] | — | — | 9,662 | 67 | 39,970 | — |
e) Kaserninventariers underhall. |
|
|
|
|
|
|
13 man 11 mån. ä 2,81 kr.............................................. | — |
| 30 | 03 |
|
|
f) Underhåll af beväring sper sedlar. |
|
|
|
|
|
|
13 man 11 mån. å 3,66 kr.............................................. | — | _ | 47 | 58 |
|
|
g) Skoning och hästmedihamenter. |
|
|
|
|
|
|
23 hästar 11 mån. å 9,16 kr.............................................. | — | —■ | 210 | 68 |
|
|
h) Hästutredningspersedlar. |
|
|
|
|
|
|
23 hästar 11 mån. å 33,44 kr........................................... | — | — | 769 | 12 |
|
|
i) Beklädnad och remtyg nr. m. |
|
|
|
|
|
|
13 man 340 dagar ä 0,35 kr. pr man och dag .................. | — | — | 1,547 | — |
|
|
k) Mathållning. |
|
|
|
|
|
|
22 personer 340 dagar ä 0,60 kr. pr man och dag ............ | — | — | 4,488 | — |
|
|
1) Fourragering. |
|
|
|
|
|
|
23 hästar 340 dagar ä 1 kr. pr häst och dag..................... | — | — | 7,820 | — |
|
|
m) Sängkläder och servis. |
|
|
|
|
|
|
13 man 11 mån. ä 7,33 kr.............................................. | — | — | 95 | 29 | 24,670 | 37 |
Rekrytskolans kostnad |
|
|
|
|
| |
(utom befäl, spel och beställningsmän beräknade här ofvan). |
|
|
|
|
|
|
54 menige på ny stat: månadslön *) 9''A mån. å 10 kr........ | 4,954 | 50 |
|
|
|
|
medikamentspenningar å 1,60 kr.................................. | 86 | 40 |
|
|
|
|
] kaserninventariers underhåll ä 2 kr............................. | 108 | — |
|
|
|
|
1 underhåll af beväringspersedlar å 3,05 kr...................... | 164 | 70 |
|
|
|
|
mathållning 279 dagar å 0,6 o kr. pr man och dag......... | 9,039 | 60 |
|
|
|
|
beklädnad m. m. 279 dagar å 0,35 kr. pr man och dag... | 5,273 | 10 |
|
|
|
|
sängkläder och servis & 6,20 kr................................... | 334 | 80 |
|
|
|
|
54 hästar: skoning och hästmedikamenter å 7,70 kr.......... | 415 | 80 |
|
|
| |
hästutredningspersedlar å 28,12 kr............................... | j 1,518 | 48 |
|
| | | |
fourragering 279 dagar ä 1 kr. pr häst och dag ............ | ] 15,066 |
| 36,961 | ]38 | 1 | |
Transport | | - | i- | | 36,961 | |38 | 64,640 | (37 |
l) 10 månader — 25 dagar.
Fjerde hufvudtiteln
79
|
|
| Krön | O | r. | |
Transport |
| — | 36,961 | 38 | 64,640 | 37 |
| 75 menige på ny stat: månadslön 2 mån. å 10 kr........... | 1,500 | - |
|
|
|
|
medikamentspenningar ä 0,33 kr.................................. | 24 | 75 | .. . |
|
|
|
kaserninventariers underhåll ä 0,42 kr......................... | 31 | 50 |
|
|
|
|
underhåll af beväringspersedlar ä 0,6fy kr. ................... | 49 | 50 |
|
|
|
|
mathållning 61 dagar å 0,eo kr. pr man och dag ......... | 2,745 | — |
|
|
| , |
beklädnad m. m. 61 dagar ä 0,35 kr. pr man och dag ... | 1,601 | 25 |
|
|
| 1 |
sängldäder och servis å 1,33 kr................................... | 99 | 75 |
|
|
|
|
j 75 hästar: skoning och kästmedikamenter å 1,70 kr.......... | 127 | 50 |
|
|
|
|
hästutredningspersedlar å 6,1 o kr.............................. | 457 | 50 |
|
|
| 1 |
fourragering 61 dagar å 1 kr. pr häst och dag ............. | 4,575 | — | 11,211 | 75 | 48,173 | 13 |
Regements-, korprals- och remontskolans kostnad |
|
|
|
| ||
(utom befäl, spel och beställningsmän beräknade ofvan). |
|
|
|
|
|
|
69 menige på ny stat: månadslön *) 974 mån. ä 10 kr.......... | 6,330 | 75 |
|
|
|
|
medikamentspenningar å 1,60 kr................................ | no | 40 |
|
|
|
|
kaserninventariers underhåll å 2 kr....................... | 138 | — |
|
|
|
|
underhåll af beväringspersedlar å 3,05 kr...................... | 210 | 45 |
|
|
|
|
mathållning 279 dagar å 0,go kr. pr man och dag........ | 11,550 | 60 |
|
|
|
|
beklädnad in. in. 279 dagar ä 0,35 kr. pr man och dag... | G,737 | 85 |
|
|
|
|
sängkläder och servis å 6,20 kr................................... | 427 | 8<1 |
|
|
|
|
106 hästar: skoning och hästmedikamenter å 7,70 kr.......... | 816 | 20 |
|
|
|
|
hästutredningspersedlar å 28,12 kr.............................. | 2,980 | 72 |
|
|
|
|
fourragering 279 dagar å 1 kr. pr häst och dag ........... | 29,574 | — | 58,876 | 77 |
| |
50 menige på ny stat: månadslön 2 mån. å 10 kr.............. | 1,000 | — |
|
|
|
|
medikamentspenningar å 0,38 kr................................. | 16 | 50 |
|
|
|
|
kaserninventariers underhåll å 0,42 kr........................ | 21 | — |
|
|
|
|
underhåll af beväringspersedlar å 0,60 kr...................... | 33 | — |
|
|
|
|
mathållning 61 dagar å 0,60 kr. pr man och dag ......... | 1,830 | — |
|
|
| |
beklädnad m. m. 61 dagar ä 0,35 kr. pr man och dag... | 1,067 | 50 |
|
|
| |
sängkläder och servis å 1,33 kr................................... | 66 | 50 |
|
|
| |
100 hästar: skoning och hästmedikamenter å 1,7o kr....... | 170 | — |
|
|
| |
hästutredningspersedlar a 6,io kr.............................. | 610 | — |
|
|
| |
fourragering 61 dagar å 1 kr. pr häst och dag ............ | 6,100 | — | 10,914 | 50 | 69,791 | 27 |
Transport |
| - | — | — | 182,604 | 77 |
'') 10 mänadcr — 25 dagar.
80
Fjerde hufvudtiteln.
|
| Krön | o r. | |||
Transport | — | — | — | — | 182,604 | 77 |
Begementsinötets ökade kostnad |
|
|
|
|
|
|
(utom officerare, underofficerare och spel beräknade ofvan). |
|
|
|
|
|
|
2 korpraler (ny stat) månadslön och arfvode 25 d. å 0,6 c kr. | — | — | 33 | — |
|
|
4 vicekorpraler d:o > > » » » a 0,5o > | — | — | 50 | — |
|
|
regementets nummerstyrka ökad med 73 + 54 — 4 = 123 me- |
|
|
|
|
|
|
nige på ny stat: månadslön 25 d. å 0,33 kr. pr man o. dag | — | — | 1,014 | 75 |
|
|
80 man [129 manskap ny stat — 49 (33 + 12 + 4) j befordr. t. |
|
|
|
|
|
|
befäl} afgångne indelte]: medikamentspenningar å 0,17 kr. | — | — | 13 | 60 |
|
|
kaserninventariers underhåll å 0,19 kr.............. .......... | — | — | 15 | 20 |
|
|
i underhåll af beväringspersedlar å 0,34 kr...................... | — | — | 27 | 20 |
|
|
beklädnad m. m. 25 dagar å 0,33 kr. pr man och dag ... | — | — | 700 | — |
|
|
mathållning 25 > å 0,60 » » » » > | — | — | 1,200 | — |
|
|
sängkläder och servis å 0,67 kr.................................. | — | — | 53 | 60 |
|
|
111 hästar för de nya sqvadronerna (56 + 55): |
|
|
|
|
|
|
skoning och hästmedikamenter å 0,84 kr...................... | — | — | 93 | 24 |
|
|
hästutredningspersedlar å 3,05 kr.................................. | — | — | 338 | 55 |
|
|
fourragering 25 dagar k 1 kr. pr häst och dag............... | — | ~ | 2,775 | — |
|
|
j 8 nytillkomne underofficerare och spel: |
|
|
|
|
|
|
portionsersättning 25 dagar å 0,6o kr. pr man och dag... | — | — | 120 | — |
|
|
afgår dagaflöning för 49 menige 25 dag. ä 0,06 pr man o. dag | 73 | 50 | 6,434 | 14 | 6,360 | 64 |
♦ Remontdepötens kostnad |
|
|
|
|
| |
(beräknas i sin helhet för 40 dagar). |
|
|
|
|
|
|
1 sergeant dagaflöning 40 dagar ä 0,8 o kr......................... | — | — | 32 | — |
|
|
1 vicekorpral (gammal stat) dagaflöning 40 dagar ä 0,io kr. | — | — | 4 | — |
|
|
1 hofslagareryttare d:o > 40 » å 0,12 » | — | — | 4 | 80 |
|
|
10 menige (indelte) > 40 > å 0,06 > | — | — | 24 | — |
|
|
mathållning 13 personer 40 dagar å 0,6 o kr. pr man och dag | — | — | 312 | — |
|
|
12 man: medikamentspenningar å 0,23 kr........................ | — | — | 2 | 76 |
|
|
kaserninventariers underhåll å 0,27 kr......................... | — | — | O O | 24 |
|
|
underhåll af beväringspersedlar å 0,44 kr..................... | — | — | 5 | 28 |
|
|
beklädnad 40 dagar å 0,35 kr. pr man och dag ............ | | — | — | 168 | — |
|
|
sängkläder och servis å 0,90 kr................................. | 1 — | — | 10 | 80 |
| 1 |
Transport | 1 - |
| 566 | 88 | 188,965 | 41 |
Fjerde hufvudtiteln
81
|
|
| Krön | 0 | r. |
|
Transport | — | _ | 566 | 88 | 188,965 | 41 |
84 hästar: hästmedikamenter ä 0,3o kr............................ | — | — | 25 | 20 |
|
|
hästutredningspersedlar [und. sadlar etc.] k 1,50 kr....... | — | — | 126 | — |
|
|
fourragering 40 dagar å 0,65 kr. pr häst och dag ......... | — | — | 2,184 | — | 2 902 | 08 |
Utfodring af hästar ur tjenst. |
|
|
|
|
| |
6 hästar utackorderade 9 mån. ä 10 kr............................ | — | - | 540 | — |
|
|
46 » » 2 » å 10 > ........................... | — | — | 920 | — | 1,460 | — |
Remontering. |
|
|
|
|
|
|
Inköp af 65 remonter ä 650 kr....................................... ‘ | — | — | — | — | 42,250 | — |
• * Inkomster som upphöra: |
|
|
|
|
|
|
2 indragna rotehåll å 300 kr........................................... | — | — | 600 | — |
|
|
12 anslagne rotehåll k 150 » .......................................... | — | — | 1,800 | — | 2,400 |
|
|
|
|
|
|
| |
Summa | — | — | — | — | 237,977 | 49 |
Utgifter som upphöra eller ersättas: |
|
|
|
|
|
|
Enligt Fjerde hufvudtitelns protokoll af I4/i 1893 Bil. V under |
|
|
|
|
|
|
1. och 2. öfvergångsåren ............................................. | 7,460 | — |
|
|
|
|
Afgår: sadelmakarearfvode................................................ | 460 | — | 7 Ant 4 |
|
|
|
41 indragne rotehåll [33 + 12 + 12 + 2 + 4 — 22] ä 300 kr.... |
| — | 12,300 | — |
|
|
rekryt- och remontmötets nuvarande kostnad..................... | — | — | 18,000 | — | 37,300 | — |
Kostnadsökning för 1895 i jemförelse med före omorganisationen! — | - | — | — | 200,677 | 49 | |
l):o > » » > > 1894 ....................... | — | _ | - !- | 63,528 | 29 |
Ofvanstående kostnadsberäkning är uppgjord under den förutsättning att Chefen för remonteringsväsendet
mot full ersättning för inköpspriset [kr. 650] äfven uppköper de remonter, som
skola insättas i vakante rotehållsnummer och att dessa indelta remonter dresseras i samma skola
som de värfvade.
1 1
Ili/t. till Riksd. Prat. 1894. I Sami. I Afd. I Höft.
82
Fjerde Inifvudtiteln.
Ö fv e r
af
Kongl. Norrlands, 2. Svea och 2. Göta artilleri- l
|
|
|
|
|
|
|
| M i | 1 i t | ä r | P o | r s | ona | 1. |
|
| Office rai | e. |
|
| Under- officerare. | Spel. | |||||||
O: 6 ►i CD SO *■< | O: a> *■< CD o *a: » o o ►1 | Majorer. | Kaptener af 1. klass. | Kaptener af 2. klass. | Löjtnanter af 1. klass. | Underlöjtnanter. | Summa. | Styckjunkare. | Sergeanter af 1. klass. | Summa. | Stabstrumpotare. | Batteritrumpetare. | Summa. | |
Norrlands artilleriregemente. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Ny uppsatta och öfverflyttade under 1. och |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2. öfvergångsåret.............................. | 1 | 1 | 2 | 7 | 4 | u | 6 | 32 | 6 | 16 | 22 | i | 3 | 4 |
Nyuppsatta under 3. öfvergångsåret........ |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Öfverflyttade....................................... |
| - | — | — | — | i |
| 1 | 5 | — | 5 | — | 3 | 3 |
Summa | 1 | 1 | 2 | 7 | 4 | 12 | 6 | 33 | 11 | 16 | 27 | i | 6 | 7 |
2. Svea artilleriregemente. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Nyuppsatta och öfverflyttade under 2. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
öfvergångsåret................................. | 1 | 1 | i | 4 | 3 | 9 | 5 | 24 | 8 | 12 | 20 | - | 4 | 4 |
Nyuppsatta under 3. öfvergångsåret........ |
|
| - |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Öfverflyttade under 3. öfvergångsåret..... |
| - | i |
|
| — | - | 1 | — | - |
| i | — | 1 |
Summa | 1 | 1 | 2 | 4 | 3 | 9 | 5 | 25 | 8 | 12 | 20 | i | 4 | 5 |
2. Göta artilleriregemente. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Nyuppsatta under 3. öfvergångsåret........ | 1 | — |
| o O |
| 5 | — | 9 | 2 | 4 | 6 |
| 2 | 2 |
Öfverflyttade....................................... | — | 1 | 2 | 1 | 3 | 4 | 5 | 16 | 6 | 8 | 14 | i | 2 | 3 |
Summa | 1 | 1 | 2 | 4 | o O | 9 | 5 | 25 | 8 | 12 | 20 | i | 4 | 5 |
l) Legde i 44 dagar.
{) Endast under förutsättning att bataljonsveterinärbeställningon vid 1. Svea artilleriregemente hunnit indragas.
Fjerde hufvudtitcln
83
Bil. VI.
sigt
regementens sammansättning under 3. öfvergångsåret.
| Civilmilitär personal. | Hästar. | Tvgstatspersonal. | ||||||||||||||||
M a n sk a p. | w O crq o B o 3 C+- CD to cf- O | Auditör. | Regemente! ätare. | Bataljonsläkare. | Intendcntor. | Förrådsförvaltare. | o oq o o 3 ÖB O © 2. B to: | Summa. | 3 P | U1 ST 3 | r1 © oq Pa P | Tygun derofficeraro. | * o: g Po 1? £- rf- S © | s? 3 Pa < © ►i Pr- oa 3 p: ÖB P~ H © | Summa. | ||||
1. konstaplar. | 2. konstaplar. | Afdelningstrumpetare. | Menige. | Summa. | |||||||||||||||
36 | 36 | 18 | 360 | 450 | 1 | 1 | i | i | 1 _ | i | 1 | 4 2 1 | 8 | 144 | 84 36 | i | 1 | 1 5 | 2 6 |
36 | 36 | 18 | 360 | 450 | 1 | i | i | i | i | i | l | 7 | 8 | 144 | 120 | i | 1 | 6 | 8 |
24 | 24 | 12 | 240 | 300 |
|
|
|
| i | i |
| 2 | 6 | 96 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 2) 1 | 1 | — | — | 84 | — | _ | — | — |
|
|
|
|
|
|
|
| i |
|
|
| 1 | 2 | — | — | i | — | 6 | 7 |
24 | 24 | 12 | 240 | 300 | — | — |
| i | i | i | l | 4 | 8 | 96 | 84 | i | _ | 6 | 7 |
12 |
| 2 |
| 14 |
| - | i |
| i | i | 1 | 4 | 2 | 48 |
|
|
| __ |
|
12 | 24 | 10 | 240 | 286 | — |
|
| i |
| _ | — | i | 6 | 48 |
| i | — | 6 | 7 |
24 | 24 | 12 | 240 | 300 | — | — | i | i | i | i | l | 5 | 8 | 96 |
| i | — | 6 | 7 |
84
Fjerde hufvudtiteln
Bil VII.
B eräkning
af den ökade kostnaden för artilleriet under 3. öfvergångsåret.
| K r | 0 | n o r. i | |
Vid Andra Svea artilleriregemente. |
|
|
|
|
1 öfverste..................................................................................... | 10,240 | — |
|
|
3 kaptener af 1. klassen............................................................... | 12,180 | — |
|
|
5 löjtnanter > 1. » ............................................................... | 10,152 | 50 |
|
|
2 styckjunkare............................................................................. | 3,214 | 60 |
|
|
4 sergeanter af 1. klassen ............................................................. | 4,745 | 20 |
|
|
2 batteritrumpetare ...................................................................... | 2,372 | 60 |
|
|
1 regementsläkare ........................................................................ | 4,695 | — |
|
|
1 regementsveterinär................................................................... | 2,995 | 50 |
|
|
1 intendent (upptagen å intendenturcorpsens stat)........................... |
|
|
|
|
1 förvaltare ( d:o d.o )........................... |
|
|
|
|
Arfvoden för officerare m. fl.......................................................... | 3,000 | — |
|
|
> > manskap, 12 förste konstaplar och 2 afdelningstrumpetare | 2,232 | — |
|
|
Särskilda anslag........................................................................... | 3,000 | — |
|
|
Remontering och underhåll af 48 stamhästar.................................. | 21,360 | — | 80,187 | 40 |
Vid Norrlands artilleriregemente. |
|
|
|
|
Lega och underhåll för 36 legda hästar under 44 dagar .................. | — | — | 6,336 | — |
Vid Andra Svea artilleriregemente. |
|
|
|
|
Lega och underhåll för 84 legda hästar under 44 dagar.................. | 14,784 | — |
|
|
Särskilda anslag........................................................................... | 2,000 | — | 16,784 | _ |
Vid Gotlands artillericorps. |
|
|
|
|
! 1 chef...................................................................................... | — | — | 5,475 | — |
Vid Marma skjutfält. |
|
|
|
|
1 förrådsförvaltare...................................................................... | — | — | 1,824 | — |
Till exercisbehof m. in. ............................................................. | — | — | 16,000 | — |
Summa | — | — | 126,606 | 40 |
Fjerde linfvudtitcln
85
Bil. VIII.
Beräkning
af den ökade kostnaden för fortifikationen under 3. öfvergångsåret 1895.
| Kronor. _ | |||
Löner: |
|
|
|
|
1 öfverstelöjtnant, lön .................................................................. | 4,000 | — |
|
|
dagaflöning ä 4 kr................................................................ | 1,460 | — |
|
|
lönetillägg och fouvrageersättning för 1 tjenstehäst .................. | 765 | — |
|
|
arfvode ................................................................................ | 600 | — | 6,825 | | |
1 regementstrumpetare, jämte beklädnad och portion, lön ............... | 720 | — |
| |
dagaflöning a t kr................................................................ | 365 | — | 1,085 |
|
Arfvoden: |
|
| | | |
Till 9 förrådsunderofficerare ä 400 kr.................................. ........ | 3,600 | — |
|
|
» sjukvård åt stamhästar, höjas med.......................... .............. | 100 | — |
|
|
» 2 distinktionskorpraler å 180 kr.............................................. | 360 | — |
| 1 |
» 8 korpraler å 120 kr........................................................... | 960 | - |
|
|
> 2 vice korpraler å 60 kr......................................................... | 120 | — |
|
|
» 1 spel å 36 kr...................................................................... | 36 | — | 5,176 |
|
|
|
|
| |
Utspisning: |
|
|
|
|
1 regementstrumpetare i 365 dagar å 62 öre .................................. | — | — | 226 | 30 |
| Ilek linland: |
|
|
|
|
| 1 regementstrumpetare å 200 kr................................................... | — | — | 200 | — |
Transport | — | — | 13,512 | 30 |
86
Fjerde hufvudtitcln.
| Kronor. |
| ||
Transport | — | — | 13,512 | © CO |
Iiiqrarterijig: |
|
|
|
|
1 öfverstelöjtnant, höjes från majors,............................................. |
| - | 225 |
|
Stamhiistar: |
|
|
|
|
10 hästar, remonteringspenningar ä 63 kr..................................... | 630 | — |
| i |
skoning ä 9,25 kr................................................................... | 92 | 50 |
| i |
medikamenter ........................................................................ | 15 | — |
|
|
fourragering i 365 dagar å 1 kr.............................................. | 3,650 | — | 4.387 | 50 |
Summa | 1 | 18,124 | 80 |
Stockholm i November 1893.
H. ELLIOT.
Chef för Kongl. fortifikationen.
Fjerde liufvndtlteln.
87
Bil. IX.
Förslag
till stat för Kong-!. Svea trängbataljon år 1895.
Kronor.
Kongl. Maj:ts i nåder faststälda stat af den 2 december 1892 ......... |
| — | 189,493 | 1 2 |
Härifrån afgå: |
|
|
|
|
Lön för 1 löjtnant af 2. kl. i 4 månader .............................. ....... | 300 | — |
|
|
D:o » 1 sergeant > 1. > i 4 » .......................... 120: — |
|
|
|
|
Lönetillägg och beklädnadsersättning för d:o i 4 månader... 70: 67 | 190 | 67 |
|
|
Lön för 1 sergeant af 2. kl. i 4 månader........................... 80: — |
|
|
|
|
Lönetillägg och beklädnadsersättning för d:o i 4 månader... 70: 67 | 150 | 67 | 641 | 34 |
Återstår summa kronor | 1 | 188,851 | 81 |
88
Fjerde hnfvudtiteln.
Bil. X.
Förslag |
|
till stat för Kongl. Göta trängbataljon år 1895. |
|
i i i | Kronor, j |
Kongl. Maj:ts i nåder fastställa stat af den 2 december 1892 ...........................j | 1 109.240 —1 |
Summa kronor ! | 109,240 j—| |
Fjerde hufyudtiteln
89
Bil XI.
Förslag
till stat för Kongl. Norrlands trängbataljon år 1895.
| K | O | n o r. |
|
Kongl. Maj :ts i nåder fastställa stat af den 2 december 1892 ......... | — | — | 110,140 | 70 |
Härifrån afgå: |
|
|
|
|
Lön för 1 kapten af 2. kl. i 4 mån...... | 600 | — |
|
|
D:o » 1 löjtnant» 2. » i 4 » ............................ .................. | 300 | — |
|
|
D:o » 1 underlöjtnant i 4 » ................. | 200 | — |
|
|
D:o » 3 sergeanter af 1. kl. i 4 mån..................... . 360: — |
|
|
|
|
| Lönetillägg och beklädnadsersättning för d:o i 4 mån.......... 212: Öl | 572 | 01 |
|
|
Lön för 3 sergeanter af 2. kl. i 4 mån.............................. 240: — |
|
|
|
|
| Lönetillägg och beklädnadsersättning för d:o i 4 mån.......... 212: Öl | 452 | 01 |
|
|
j Arvode för 1 dist.-korpral i 41 mån. å 7,50 kr.................... 33: 75 |
|
|
|
|
D:o » 7 korpraler i 4^ »~ » 5,oo > ..................... 157: 50 |
|
|
|
|
D:o » 5 vicekorpraler i 4 j » »2,50 > ..................... 56: 25 | 247 | 50 | 2,371 | 52 |
Återstår summa kronor | — | _ | 107,769 | 18 |
Om följande arvoden utginge till |
|
|
|
|
j Regementsläkaren för 12 mån...................... 500- |
|
|
|
|
Bataljonsläkare » 12 > ........ 1000- |
|
|
|
|
Bataljonsveterinären » 12 » ...................................... 400: — |
|
|
|
|
skulle på för dessa personer upptagna löneförmåner kunna göras |
|
|
|
|
följande besparing, 8,570: — — 1,900: = Summa besparing...... | — | — | 6,670 | — |
Återstår summa summarum kronorj | — | - | 101,099 | 18 |
Bih. till Riksd. Prat. 1894. 1 Samt. 1 ÅJd. 1 Raft.
12
90
Fjerde hufVudtiteln
Bil. XII.
Förslag
till stat för Kongl. Vendes trängbataljon år 1895.
Lön, dagaflöning in. m. |
|
| Krono | r. |
|
| |
|
|
|
|
|
|
| |
Militärstaten. |
|
|
|
|
|
|
|
1 öfverstelöjtnant (bataljonschef) ä 365 dagar.............. | — | — | 7,225 | — |
|
|
|
1 kapten af 1. kl...................... d:o ............... | 3,895 | — |
|
|
|
|
|
1 d:0 > d:0 ..................... d:0 ............... | 3,895 | — | 7,790 1,688 | _ |
|
|
|
1 d o . 2. kl. ’/*« x 2,895................................... | — | — | 75 |
|
|
| |
Arvoden till 2 kompanichefer ;i 600 kr........................ | — | — | 1,200 | — |
|
|
|
1 löjtnant af 1. kl. ä 365 dagar.................................. | — | — | 1,930 | — |
|
|
|
1 d:o > d:o 8/u x 1,930 ................................ | — | — | 1,286 | 67 |
|
|
|
, , , (lön •/>« x 1,200.......................... 1 d:o > d:o i ulagaflöning i 140 dagar............... | 800 280 | — | 1.080 | — |
|
|
|
1 d o » 2. kl. 8 i2 x 1,630................................. | — | — | 1,086 | 67 |
|
|
|
1 underlöjtnant 8/i2 x 1,330...................................... | — | - | 886 | 67 |
|
|
|
1 d:o d:o ....................................... | — | — | 886 | 67 |
|
|
|
1 fanjunkare ä 365 dagar........................................... | 1,511 | 30 |
|
|
|
|
|
1 d:o d:o ........................................... | 1,511 | 30 | 3,022 | 60 |
|
|
|
i , , (lön */«* x 720...................................... | 1 d:0 \ Ibeklädnadsersättning Vn x 200............. | 120 | — |
|
|
|
| |
33 | 33 | 153 | 33 |
|
|
| |
! 1 stabstrumpetare 2/ia x 1,090,so................................ | — | — | 181 | 72 |
|
|
|
1 sergeant af 1. kl, ä 365 dagar.................................. | — | — | 1,090 | 30 |
|
|
|
1 1 d:0 > d:0 8/12 x 1,090,30.............................. | 726 | 87 |
|
|
|
|
|
1 d:0 > d:0 8/i2 x 1,090,30.............................. | 726 | 87 |
|
|
|
|
|
1 d:o > d:o 8/u x 1,090,30.............................. | 726 | 87 |
|
|
|
|
|
1 d:o » d:0 8/ij X 1,090,30.............................. | 726 | 87 | 2,907 | 48 |
|
|
|
1 d o » 2. kl. 8/i2 x 970,30 .............................. | 646 | 87 |
|
|
|
| |
1 d:0 > d:0 8/u X 970,30.............................. | 646 | 87 |
|
|
|
|
|
1 d:o > d:o 8/i2 x 970,30.............................. | 646 | 87 |
|
|
|
|
|
1 d:0 > d:o 8/i2 X 970,30 .............................. | 646 | 87 | 2,587 | 48 |
|
|
|
Transport | — | 1- | 35,003 | 34 | — | — |
Fjerde hufvudtiteln,
91
|
|
| Krono | r. |
| |
Transport | — | — | 35,003 | 34 | — | — |
1 sergeant af 2. kl. V12 x 970,so................................. | 566 | 01 |
|
|
|
|
1 d:o » d:0 ''In X 970,80................................. | 566 | 01 | 1,132 | 02 | 36,135 | 36 |
Civilstaten. |
|
|
|
|
| |
1 regementsläkare 8/i2 x 4,260.................................... | — | — | 2,840 | — |
|
|
1 bataljonsläkare s/i2 x 1,630.................................... | - | - | 1,086 | 67 |
|
|
1 d:o Vi* x 1,630..................................... | — | — | 271 | 67 |
|
|
1 bataljonsveterinär 8/ia x 1,630................................. | — | — | 1,086 | 67 |
|
|
1 intendent (å intendenturcorpsen).............................. | — | — |
|
|
|
|
1 förrådsförvaltare (å d:o)........................................... | — | — |
|
|
|
|
1 handtverkare af 1. kl. */»• x 700............................. | 466 | 67 |
|
|
|
|
1 d:o > 2. > 8/u’ x 500 ............................. | 333 | 33 | 800 |
|
|
|
Till pastoralvårdens upprätthållande, arvode................ | — | — | 400 | — |
|
|
do auditörsbiträde.................................................... | — | — | 500 | — | 6,985 | 01 |
Särskilda anslag. |
|
|
|
|
|
|
Enligt stat af den 2 december 1892............................. | — | — | — | — | 3,064 | — |
Inqvartering. |
|
|
|
|
|
|
1 öfverstelöjtnant i 12 månader.................................. | — | — | 585 | — |
|
|
1 kapten i 12 do .................................. | — | — | 165 | — |
|
|
1 do i 12 do '' ................................. | — | — | 165 | — |
|
|
1 do ''/n x 165............................................... | — | — | 96 | 25 |
|
|
1 subalternofficer i 12 månader................................. | — | — | 100 | 50 |
|
|
1 do i 8 do ................................... | — | — | 67 | — |
|
|
3 do i 8 do ................................... | — | — | 201 | — |
|
|
1 regementsläkare s/i2 x 435...................................... | — | — | 290 | — |
|
|
1 bataljonsläkare e/n x 100,so ................................. | — | — | 67 | — |
|
|
1 do */n x 100,50.................................. | — | — | 16 | 75 |
|
|
1 bataljonsveterinär e/n x 100,50............................... | — | — | 67 | — | 1,820 | 50 |
Aflöning och arfvodcn ni. in. för manskap. |
|
|
|
|
|
|
Aflöning: 33 man i 12 månader k 10 kr....................... | 3,960 | — |
|
|
|
|
9 > i 5 > > 10 > .................... | 450 | — |
|
|
|
|
Transport | 4,410 |
| — | — | 48,004 | 87 |
92
Fjerde hufvud titeln
|
|
|
| Krono | r. | ||
i | Transport | 4,410 | — | — | — | 48,004 | 871 |
Aflöning: 60 man i 2 månader | ä 10 kr...................... | 1,200 | — |
|
|
|
|
15 > i 2 V» » | .10 . ...................... | 375 | — |
|
|
|
|
10 » i 2 V* » | 3 10 . .................... | 250 | — | 6,235 | _ |
|
|
! Arfvoden: 2 distinkt.-korpr. i 12 månader ä 15 kr........ | 360 | — |
|
|
|
| |
2 » i 7 | > . 15 . ..... | 210 | — |
|
|
|
|
6 > i 2 | > 3 15 » ....... | 180 | — |
|
|
|
|
4 korpr. i 12 | 3 3 10 3 ....... | 480 | — |
|
|
|
|
4 > i 2 | 3 3 10 3 ....... | 80 | — |
|
|
|
|
3 vice korpr. i 12 . » 5 5 ....... | 180 | — |
|
|
|
| |
3 . i 7 | 3 • 5 3 ....... | 105 | — |
|
|
|
|
1 i 5 | » > 5 ^ | 25 | — |
|
|
|
|
2 spel i 12 | •-> » 3 » ....... | 72 | — |
|
|
|
|
1 > i 2 | > > 3 » ....... | 6 | — | 1,698 | — |
|
|
Lega: 73 man ä 80 kr. om året |
| 5,840 | — |
|
|
|
|
53 > å 40 j > > |
| 2,120 | — | 7,960 | — |
|
|
Kommenderingstillägg............. |
| — | _ | 300 | — | 16,193 |
|
Beklädnad och underhåll m. in. för manskap. |
|
|
|
|
|
| |
Beklädnad: 33 man i 365 dagar | å 33 öre.................... | 3,974 | 85 |
|
|
|
|
9 » i 151 . | » 33 . .................... | 448 | 47 |
|
|
|
|
60 » i 61 > | » 33 5 ................... | 1,207 | 80 |
|
|
|
|
15 3 i 70 3 | » 33 . ..................... | 346 | 50 |
|
|
|
|
10 i 70 » | 3 33 . ..................... | 231 | — | 6,208 | 62 |
|
|
Portion: 33 3 i 365 > | . 62 » .......... | 7,467 | 90 |
|
|
|
|
9 3 j 151 3 | » 62 3 ..................... | 842 | 58 |
|
|
|
|
60 3 i 61 . | 3 62 > ..................... | 2,269 | 20 |
|
|
|
|
15 3 i 70 3 | . 62 3 ............;........ | 651 | _ |
|
|
|
|
10 » i 70 » | 3 62 . ..................... | 434 | — | 11,664 | 68 |
|
|
Sängkläder och servis |
| — | _ | 1,620 |
|
|
|
Sjukvårdspersedlar |
|
|
| 150 |
|
|
|
Underbefalskoledistinkt.-tecken | ■enligt stat. af d. 2 ia 1892 | _ | _ |
|
|
|
|
och diverse utgifter.......... |
|
|
| 250 | — | 19,893 | 30 |
Hästar. |
|
|
|
|
|
| |
12 stamhästar hela året.... |
| — | — | — | — | 5,340 | — |
| Transport | — | — | — | — | 89,431 | 17 |
Fjerde hufvudtiteln
93
|
|
| Krono | r. |
|
|
Transport | — | — | — | — | 89,431 | 17 |
Kaserneringskostnader. # |
|
|
|
|
|
|
Förslagsvis............................................................... | — | - | — | — | 6,000 | — |
Uppsättningsmedel för undervisningsmateriel. |
|
|
|
|
|
|
Till skolorna förslagsvis............................................ | — | — | — | — | 3,760 | 57 |
Summa kronor | — | — |
| _ | 99,191 | 74 |
13
Bih. till Blind. Prat. 18U4. 1 Snut/.
1 Afd.
1 Höft.
94
Fjerde hufvudtiteln
Bil XIII.
Tablå
utvisande den för år 1895 beräknade ökade kostnaden för den förbättrade
härordningen.
| Kronor. | |
Ökade anslag för: |
|
|
Intendenturcorpsen......................................................................................... | 16,055 | — |
Infanteriet, deri ej inberäknade de utgifter, som täckas genom indragning af in- |
|
|
delta rotar och nummer vid Vermlanda faltjägarecorps................................. | 36,590 | — |
Kavalleriet............................................................................................... | 83,594 | 07 |
Dagaflöning vid kavalleriet ............................................................................. | 4,471 | 10 |
Artilleriet å fastlandet..................................................................................... | 1*21,132 | — |
Gotlands artillericorps.................................................................................... | 5,475 | — |
Fortifikationen .............................................................................................. | 18,124 |
|
Trängen ....................................................................................................... | 74,045 | — |
Beväringsmanskapet vapenöfningar (dagaflöning)................................................ | 230,750 | — |
Volontärskolor .....................................................i....................................... | 100,000 | — |
Reservbefälet................................................................................................. | 12,000 | — |
Summa | 702,236 | 17 |
Härifrån bör emellertid dragas minskning i kostnaden för manskapets vid det |
|
|
icke garnisionerade infanteriet utbildning, som uppkommer till följd af indelta |
|
|
manskapsnummers indragning.......................................................................... | 14,240 | — |
då af beloppet återstår.................................................................................. | 687,996 | 17 |
Om derifrån ytterligare dragés det belopp, som beräknas åtgå för bestridande |
|
|
af den ökade dagaflöningen åt beväringen...................................................... | 230,750 | — |
återstår | 457,246 | 17 |
Den ökade kostnaden för tredje öfvergångs&ret beräknades af tillförordnade |
|
|
| chefen för generalstaben till......................................................................... | 390,000 | — |
hvarvid dock är att märka, dels att i denna beräkning ej ingick kostnaden för de |
|
|
två indelta sqvadronernas vid Jemtlands hästjägarecorps förvandlande till värfvade |
|
|
och dels att den besparing 38,171 kronor, som beräknades uppkomma genom eckle- |
|
|
siastik- och auditörstaternas ombildning, ännu ej kunnat göra sig gällande. |
|
|
Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1894.
Bil. A.
Till KONUNGEN.
I underdånig skrifvelse den 22 december 1892 anmälde jag inför
Eders Kongl. Maj:t, att jag, med anledning af det mig genom nådiga
brefvet den 2 i samma månad lemnade uppdraget att verkställa en
Bill. till Jliksd. 1''rot. J8114. 1 Sami. 1 Afd. 1 Ildft. 1
2
utredning i fråga om kostnaderna under är 1894 för inrättande af nya
volontärskolor, gått i författning om utarbetande inom generalstaben
dels af de flerahanda slags uppgifter, som för ärendets allsidiga
belysning vore erforderliga, dels af en fullständig plan för, huru
underbefäls-, särskild! underofficersutbildningen vid infanteriet borde
ordnas, då detta vapenslags nya organisation blifvit till fullo genomförd.
Sedan ifrågavarande arbete, hvilket, jemlikt det nådiga uppdraget af
den 2 december sistlidet år, omfattat äfven underofficersutbildningen
vid kavalleriet, nu mera blifvit afslutadt, får jag härmed underdånigst
afgifva efterföljande :
Utredning af kostnaderna för underofficersutbildningen vid
infanteriet och kavalleriet enligt den förbättrade härordningen
samt af de lämpligaste sätten för denna utbildnings anordnande.
Första steget till inrättande af särskilda skolor för underofficersutbildnings
meddelande vid infanteriet togs i sammanhang dermed, att
Eders Kongl. Maj:t, för att i någon mån afhjelpa bristen på underbefäl
vid armén, i statsverkspropositionen till 1877 års riksdag gjorde framställning
om att de indelta regementena och kårerna måtte ökas, bland
annat, med 78 korpraler, 78 vicekorpraler och 156 volontärer med
följande aflöningsförmåner:
för korpral:
beklädnad in natura och portion under vapenöfningarna, ersättning
för rotelön, motsvarande en medelvakansafgift 150 kr.
lön efter stat ........................................................................... 120 )>
dagaflöning................................................................................... 15 » 285 kr
för vicekorpral:
beklädnad in natura och portion under vapenöfningarna, ersättning
för rotelön .................................................................. 150 kr.
lön efter stat.............................................................................. 60 :»
dagaflöning................................................................................ 6 » 216 kr
för volontär:
beklädnad in natura och portion under vapenöfningarna samt
dagaflöning under d:o från vapenöfningsanslag, ersättning
för nummerlön, motsvarande en medelvakansafgift .................. 150 kr.
Denna Eders Kongl. Maj ds framställning blef af Riksdagen bifallen.
3
Genom nådig generalorder den 24 december 1877, n:o 884, bestämdes
fördelningen af de nya volontärplatserna. Vid hvarje indelt
infanteriregemente, utom Bohusläns, anstäldes 4 volontärkorpraler, 4
volontär-vicekorpraler och 8 volontärer, samt vid en hvar af Norrbottens,
Vesterbottens och Jemt]ands fältjägarekårer 2 volontärkorpraler,
2 volontär-vicekorpraler och 4 volontärer. Lifregementets grenadierkår
och Smålands grenadierbataljon, hvilka truppförband, liksom äfven Bohusläns
regemente, enligt det vid 1877 års riksdag framlagda förslaget till
härordning, varit ifrågasatta att indragas, erhöllo ej några nya volontärplatser.
Med denna tillökning kom efterföljande antal volontärer — oafsedt
volontärer utom nummer (utan lön) — att finnas vid indelta infanteriet,
nämligen:
volontärer med nummerlön:
enligt nådiga brefvet den 26 juni 1871 4 på hvarje indelt kompani,
d. v. s. 32 per regemente och 16 per kår (bataljon), eller tillsammans:
på 19 regementen (19 x 32).................................................... 608
» 5 kårer (5 x 16)............................................................... 80 688; samt
volontärer med ny lön:
vid 18 regementen (18x16) ........................................... 288
i> 3 kårer (3x8).................................................................. 24 gj2
Summa vid indelta infanteriet 1,000°)
I förutnämnda statsverksproposition och med anslutning till den
ifrågasatta tillökningen af underbefäl föreslogs upprättandet af två
volontär skolor, eu å Karlsborg och en å Vadstena slott. Under antagande
åt t de föreslagna nya underbefälsplatserna tillsattes med volontärer,
samt att såväl desses inneliafda nummerplatser blefve ersatta,
som volontärer autogcs till det föreslagna ökade antalet, skulle, om
dessutom beräknades en årlig afgång af 1 underbefäl per kompani, hela
antalet volontärer, som ifrågakomme att inkommenderas till volontärskolorna
under år 1878, uppgå till högst 575. *)
*) Vid värf vado infanteriet lingo, enligt nådigt bref den 10 december 1875, antagas 2 volontärer
i nummer på hvarje kompani, d. v. s. vid Svea lifgarde lfi, Andra lifgardet 11! och Verrnlands fältjägarekår
12, eller tillsammans 44 volontärer. I fråga om utbildningen (volontärskole- eller underbefälsutbildningen)
voro de 12 volontärerna vid Verrnlands fältjägarek&r att hänföra till indelta infanteriets volontiirer.
4
Fördelningen af eleverna mellan skolorna ansågs lämpligen böra
ske så:
att till Vadstena kommenderades elever från 1. och 2. militärdistrikten
samt Gotland0), eller 238, under det att återstoden, eller 337,
skulle förläggas till Karlsborg.
Skolan i Vadstena skulle organiseras på tre och den å Karlsborg
på fyra kompanier, med följande befälspersonal:
Karlsborg.
1 regementsofficer,
4 kaptener,
17 subalternofficerare,
hvaraf 1 adjutant,
5 fanjunkare, hvaraf 1 adjutant
och väbel,
16 sergeanter,
20 korpraler,
13 spel och
2 sjukvårdssoldater.
Vadstena.
1 regementsofficer,
3 kaptener,
13 subalternofficerare,
hvaraf 1 adjutant,
4 fanjunkare, hvaraf 1 adjutant
och väbel,
12 sergeanter,
15 korpraler,
10 spel och
2 sjukvårdssoldater.
Kostnaden för underhåll, munderingsslitningsersättning och servis
m. m. beräknades utgöra för år:
vid volontärskolan å Karlsborg................................. 243,000 kr.
» » i Vadstena ................................. 175,000 »
Summa 418,000 kr.
Lärokursen ansågs icke böra utsträckas längre än 1 år och förnyandet
däraf blifva beroende af särskild ansökan. Tiden för volontärernas
inkallande till skolorna ansågs lämpligen böra bestämmas till
den 20 september 1878.
Det särskilda utskott, som behandlade arméfrågan vid 1877 års
riksdag, uttalade sig om denna framställning på följande sätt: »Utskottet,
som erkänner vigten af att våra trupper, så vidt möjligt är,
varda försedda med tillräckligt och väl utbildadt underbefäl, och anser
de af Kong! Maj:t föreslagna volontärskolorna vara ett godt medel
för att genom den undervisning, som i dem kan meddelas, vinna ökad *)
*) Enligt 1877 års härordningsförslag skulle bland annat Gotlands nationalbeväring, hvars infanteriunderofficerare
och -korpraler icke voro fast anställda, utan valda af och bland beväringen, omorganiseras
och vid Gotlands regemente anställas 32 volontärer. Denna omorganisation afslogs, när härordningsförslaget
i sin helhet icke vann Riksdagens godkännande.
5
tillgång till dugliga underbefälsämnen, tiar likväl af det närvarande
volontärsantalet icke funnit anledning antaga en sådan tillökning af
volontärerne, att två skolor skulle vara för de närmaste åren behöfliga,
och vid valet af den ort, där skolan i sådant fall borde vara belägen,
af lätt insedda skäl stannat vid Karlsborg». Utskottet hemställde därför
om bifall endast till det begärda anslaget för volontärskolan å sistnämnda
ort.
Denna hemställan bifölls äfven af Riksdagen. För år 1878 beviljades
till underhåll, munderingsslitningsersättning och servis m. m. för
en volontärskola å Karlsborg ett förslagsanslag af 71,000 kronor, att
under titel »Volontärskolan å Karlsborg» på ordinarie stat uppföras.
För år 1879 höjdes anslaget till det beräknade beloppet 243,000 kronor,
med hvilket det äfven upptogs i riksstaterna för åren 1880 och 1881.
1877 års riksdag beviljade äfven på extra stat för år 1878 270,000
kronor till byggnader för den nya skolan. Det sålunda uppförda etablissementet
å Karlsborg rymmer, förutom den ofvan angifna styrkan
af befäl in. m., högst 380 elever. För en så stor elevstyrka torde dock
utrymmet så i sofrum som undervisningslokaler vara något knappt.
I den till 1881 års riksdag öfverlemnade statsverkspropositionen
gjordes framställning om anslag till en volontärskola för kavalleriet. Kostnaden
för den föreslagna skolan beräknades utgöra från den 15 juli
1881 till årets slut 35,000 kronor och för helt kalenderår 67,000 kronor.
Men då å förslagsanslaget till volontärskolan å Karlsborg för åren 1880
och 1881 en behållning af tillsammans omkring 50,000 kronor var att
emotse, hemställde Eders Kongl. Maj:t, i enlighet med hvad arméförvaltningens
intendentsdepartement föreslagit:
att kostnaden för kavallerivolontärskolan från den 15 juni 1881 till
årets slut skulle få bestridas från 1881 års anslag till volontärskolan å
Karlsborg, ökadt med behållningen å samma anslag under år 1880; och
att för år 1882 förslagsanslaget till volontärskolan å Karlsborg
måtte från 243,000 kronor höjas med 42.000 kronor till 285,000 kronor,
i sammanhang hvarmed anslagets benämning skulle förändras till »volontärskolor»
samt kostnaden för kavalleriets volontärskola från ino-åna;en
af år 1882 och framgent bestridas från det sålunda ökade anslaget.
Riksdagen lemnade till denna framställning sitt bifall, och från och
med år 1882 har förslagsanslaget till »volontärskolor» varit uppfördt i
riksstaten med 285,000 kronor °).
*) DS. kostnaden för kavalleriets volontärskola för år beräknades till 07,000 kronor, vill det synas
som om det förutvarande anslaget till volontärskolan ä Karlsborg bort höjas med hela detta belopp, och
att således anslaget till volontärskolor bort uppföras med 243,000 -j- 07,000 = 310,000 kronor, i stallet
för med 285,000 kronor.
6
Redan år 1877 hade Riksdagen medgifvit, att för en kostnad af
440,000 kronor ett för lifregementets dragonkår och rytteriets volontärskola
gemensamt etablissement finge uppföras å Ladugårdsgärdet.
Efter år 1885 hafva hvarjehanda åtgärder blifvit, vidtagna, hvilka
afsett volontärinrättningens ytterligare utveckling och i större eller
mindre mån berört anslaget till volontärskolor.
Genom nådigt bref den 11 december 1885 föreskrefs sålunda, att
vid de indelta infanteriregementena och kårerna skulle, för aflönande af
t.jenstbare volontärer, utöfver det genom nådiga brefvet den 20 juni
1871 bestämda antal, anslås ytterligare ett nummer vid hvarje kompani.
Volontärernas med nummerlön antal kom således att utgöra: 40 vid
hvarje indelt infanteriregemente och 20 vid hvarje indelt kår (bataljon)
eller
vid 19 infanteriregementen (19 x 40).................................................. = 760
» 5 kårer (5 x 20).......................................................................... = 100
Summa 860.
Volontärerna med ny lön utgjorde, enligt den i det föregående lemnade
redogörelse, 312, hvadan således antalet aflönade underofficersvolontärplatscr
vid indelta infanteriet därefter kom att uppgå till 860
+ 312 = 1,172.
I samband med den nådiga framställningen till 1886 års riksdag
angående omorganisationen af Gotlands nationalbeväring föreslogs inrättandet
af särskild stamtrupp vid Gotlands infanteriregemente samt Hallands,
Vesternorrlands och Blekinge bataljoner, och skulle, enligt förslagen
till stater för dessa s. k. beväringstrupper, manskapsstammen vid dem
utgöras af:
vid Gotlands infanteriregemente:
180 volontärer, hvaraf 16 distinktionskorpraler, 48 korpraler, 76
vicekorpraler och 40 menige volontärer; samt
vid eu hvar af Hallands, Vesternorrlands och Blekinge bataljoner:
60 volontärer, hvaraf 8 distinktionskorpraler, 12 korpraler, 24 vicekorpraler
och 16 menige volontärer.
Samtliga dessa volontäj-ers aflöningsförmåner voro upptagna till
hufvudsaklig likhet med dem för värfvadt manskap enligt det s. k. nya
värfningssystemet, och i de vid vederbörligt statsrådsprotokoll fogade
staterna angafs det antal vicekorpraler och menige, som beräknades årligen
skola kommenderas till volontär skolan, nämligen 25 man, däraf
3 vicekorpraler, vid Gotlands infanteriregemente samt 9 man, däraf 1
vicekorpral, vid eu hvar af de särskilda bataljonerna. Någon höjning
7
af volontärskoleanslaget med anledning af de! sålunda med 52 man
ökade elevantalet vid volontärskolan å Karlsborg ifrågasattes dock icke.
Med godkännande af nyss omnämnda vid statsrådsprotokollet fogade
stater, biföll Riksdagen denna framställning om volontärstam vid
de s. k. beväringstrupperna.
Det antal volontärer, för hvilket volontärskolan å Karlsborg skulle
tjena såsom ^bildningsanstalt, var sålunda nu uppbringadt till:
vid indelta infanteriet ................................................................................ 1,172
» de s. k. beväringstrupperna ........................................................... 360
)) Vermlands fältjägarekår ................................................................. 12
Tillsammans 1,544.
Redan följande år, 1887, i samband med den nådiga propositionen
om båtsmanshållets vakanssättning, föreslogs att stamtruppen vid Vesternorrlands
bataljon skulle ökas till 300 man °) med en årlig rekrytering
af 50 volontärer.
Dessa, hvilkas aflöningsförmåner voro upptagna till likhet med de
förutvarandes, skulle utbildas i:
en 1. årets skola under IOV2 månader och
en 2. )) )) )) lika lång tid,
till hvilken senare skola 50 proc. af dem, som genomgått 1. årets
skola, skulle kommenderas, hvarjämte 5 vicekorpraler skulle uttagas till
genomgående af sergeantskola. Inberäknadt 4 korpraler, som skulle
tjenstgöra vid skolan, komme denna följaktligen att upptaga 84 man
korpraler och volontärer.
I sammanhang med frågan om utbildningen yttrades i statsrådsprotokollet:
»upprättas eu volontärskola vid Vesternorrlands bataljon
samt undervisningen vid densamma ordnas i likhet med hvad nu eger
ruin vid volontärskolan å Karlsborg, torde alla skäl — och ej minst
besparingsskäl — tala för att till densamma förlägga undervisningen
för 5. militärdistriktets °°) volontärer, hvarigenom de långa och dyrbara
transporterna, som nu ega rum från vederbörande norrländska regementen
till Karlsborg och åter, skulle kunna verkställas vida billigare
än nu. Den besparing, som härigenom vunnes, skulle komma anslaget
till volontärskolor till godo, hvilket anslag bör bestrida kostnaden för
denna skola, likasom för de öfriga volontärskolorna.» *) **)
*) Som bataljonen redan förut egdo CO volon^ror, uppgick ökningen i sjelfva verket till endast
240 man.
**) Det nuvarande C. militärdistriktets.
8
Den föreslagna organisationen af stam trupp vid Vesternorrlands
bataljon på de i statsrådsprotokollet angifna grunder blef af Riksdagen
bifalien.
Genom nådigt bref den 16 september 1887 uppdrogs åt arméförvaltningen
att inkomma med ritningar in. m. till ett i Hernösand, hvilken
stad för ändamålet upplåtit nödig mark, förlagdt fullständigt etablissement
för Vesternorrlands bataljons stamtrupp, afsedt att lemna utrymme
för utbildning af volontärerne vid Vesternorrlands bataljon och Jämtlands
och Vesterbottens fältjägarekårer samt underofficersvolontärerna
vid Norrbottens fältjägarekår eller tillsammans 130 man jämte korpraler
och spel och nödigt befäl. Till Vesternorrlands bataljons volontärskola
i Hernösand, hvars första egentliga lärokurs °) tog sin början den 1
november 1891, hafva, förutom bataljonens egna (fast anställda volontärer),
under kurserna 1891—1892 och 1892—1893 beordrats äfven 1.
årets underofficersvolontärer vid de nyssnämnda fältjägarekårerna.
I särskild nådig proposition gjordes vidare till 1887 års riksdag
framställning om upprättandet af ett kompani volontärer vid Norrbottens
fältjägarekår om 99 man med en årlig rekrytering af 22 man. 1 fråga
om volontärernas anställning, aflöning och utbildning skulle väsentligen
samma bestämmelser gälla, som för dem vid Vesternorrlands bataljon.
I statsrådsprotokollet erinrades om, att 17 proc. af Norrbottens
värnpligtige utgjordes af finnar, som ej kunde hvarken tala eller förstå
svenska språket, en omständighet, som nödvändiggjorde beväringsstyrkans
fördelning på flera afdelningar med däraf följande behof af stampersonal.
Äfvenså framhölls vigten af att lärokursen vid de för utbildningen
af de fast anställda volontärerna erforderliga skolorna ställdes
i samband med undervisningen vid statens folkskollärareseminarier, så
att till skollärarekallet lämplig volontär, som genomgått skolorna, utan
vidare prof berättigades till inträde i dessa.
Såsom förläggningsort för den med anledning häraf erforderliga
utbildnings- eller volontärskolan ställdes i utsigt Haparanda. Statsutskottet,
som tillstyrkte bifall till ifrågavarande framställning, förordade
i sin motivering Notviken såsom lämplig förläggningsort, och detta
inflöt bland annat i Riksdagens skrifvelse med anmälan, att propositionen
vunnit Riksdagens bifall.
I maj månad 1888 sammandrogs den första lärokursen vid Norrbottens
fältjägarekårs volontärskola å Notvikens mötesplats, och i skolans
_______'' *
*) Vid såväl Vesternorrlands som Blekinge bataljon skedde de den 1 maj 1890 antagna volontärernas
rekryt- och förberedande korpralskolentbildning under tvenne perioder somrarne 1890 och 1891
i de å vederbörliga mötesplatser uppförda baracker.
9
program upptogs bland annat den bestämmelsen, att eleverna skulle bibringas,
så vidt möjligt, den teoretiska underbyggnad, som erfordrades,
för att de efter slutad kurs måtte kunna vinna inträde i småskollärareseminariets
i Haparanda 3. klass. Hvarje lärokurs är tvåårig, och sedan
år 1891 har dess början bestämts till den 1 oktober. Kostnaderna för
skolan bestridas, jämlikt nådigt bref den 25 maj 1888, med 7e från anslaget
till volontärskolor och med V6 från anslaget till indelta arméns
och Vermlands fältjägarekårs vapenöfningar.
Till 1889 års riksdag gjordes nådig framställning om ökad stamtrupp
vid Blekinge bataljon. Stamtruppen skulle utgöra 500 man med
en årlig rekrytering af 90 man (volontärer), hvilka skulle utbildas i tvååriga
skolor, afsedda att hvardera räcka 10 Vs månader, och skulle till
andra årets skola beordras omkring 50 procent af det antal, som genomgått
första årets.
Kostnaderna för volontärskolan vid bataljonen beräknades till 52,378
kronor 75 öre. I sin helhet äskades 99,000 kronor för stamtruppens
organisation. Statsutskottet tillstyrkte bifall till den gjorda framställningen,
men Riksdagen fattade beslut i öfverensstämmelse med åtskilliga
reservanters yrkanden, hvarigenom stamtruppens styrka minskades till
300 volontärer, och det begärda anslaget nedsattes från 99,000 till 60,000
kronor. I öfverensstämmelse med detta beslut blef stat utfärdad för
Blekinge bataljon.
Genom nådigt bref den 22 november 1889 bestämdes, att det för
Blekinge bataljons volontärskola erforderliga etablissementet skulle uppföras
i Ronneby, hvars stadsfullmäktige erbjudit sig upplåta nödig mark
m. m. Förutom befäl rymmer skoletablissementet 94 man. Blekinge
bataljons volontärskola i Ronneby tog sin början vid samma tid 6om
Vesternorrlands i Hernösand, d. v. s. den 1 november 1891, och till
densamma hafva beordrats de fast anställda volontärerna vid Hallands
och Blekinge bataljoner. Kostnaden för utbildningen af de förra bestrides
från anslaget till volontärskolor, af de senare från anslaget till
aflöning af stamtrupp vid Blekinge bataljon, och kommer enligt beslut
af årets riksdag af detta anslag det härför beräknade beloppet, 33,608
kronor 75 öre, att från och med nästa år tilläggas anslaget till indelta
arméns och Vermlands fältjägarekårs vapenöfningar.
Till 1889 års riksdag gjordes äfven en framställning rörande anslaget
till -»volontärskolon. 1 statsrådsprotokollet angående detta ärende
, omförmäldes, att Kong! Maj:t visserligen i syfte att så vidt möjligt
begränsa utgifterna å anslaget, anbefallt minskning i antalet till volonBih.
till Utfart. Prut. 181)4. 1 Smnl 1 Afä. 1 Saft. 2
10
tärskolan å Karlsborg kommenderade volontärer0), men, då denna åtgärd
icke kunde annat än menligt inverka på den för det indelta infanteriets
tjenstbarhet synnerligen vigtiga volontärinstitutionen, borde anslaget
höjas åtminstone med det belopp, hvarmed detsamma för år 1887 i
rundt tal öfverskridits, eller med 50,000 kronor. Men då, vid bifall till
den vid samma riksdag föreslagna omorganisationen af kavalleriet, anslaget
komme att minskas med 60,000 kronor, men nu ifrågasattes en
höjning af 50,000 kronor, hemställdes, att anslaget till volontärskolor,
285,000 kronor, skulle minskas med 10,000 kronor till 275,000 kronor.
Statsutskottet afstyrkte förslaget under påvisande af, ätt åtgärder
redan vidtagits för att minska elevantalet vid volontärskolan å Karlsborg.
Någon minskning i anslaget kunde ej ifrågakomma, sedan omorganisationen
af kavalleriet ej vunnit riksdagens bifall. Riksdagen beslöt äfven,
att anslaget till volontärskolor skulle vid oförändradt belopp af 285,000
kronor bibehållas.
Af 1890 års riksdag äskades anslag till ökad stamtrupp (volontärer)
vid Hallands bataljon, som skulle organiseras i likhet med Blekinge
bataljon. Framställningen vann ej Riksdagens bifall.
År 1891 beordrades för första gången officersaspiranterne vid de
båda fotgardesregementena till volontärskolan å Karlsborg, en anordning
som allt framgent och, må det tilläggas, med stor fördel blifvit bibehållen.
Af 1892 års lagtima riksdag begärdes i samband med det då framlagda
förslaget om förbättrad härordning, att Riksdagen skulle för inrättande
af en eller flera infanteri o lontär skolor låta af det för ändamålet
nödiga belopp, 240,000 kronor, i 1893 års riksstat såsom reservationsanslag
uppföra 100,000 kronor samt af sådan anledning höja anslaget
till volontärskolor till 385,000 kronor.
I statsrådsprotokollet rörande denna fråga yttrades, att »derest med
nuvarande befälstillgång mobilisering, enligt gällande mobiliseringsplan,
skulle verkställas och dervid för truppförbandens förseende med befäl
senaste landtförsvarskomités00) beräkningar tagas till utgångspunkt, bristen
på officerare och underofficerare skulle blifva så stor, att för dess fyllande
endast vid infanteri vapnet elevantalet vid detta vapens volontärskola
måste årligen höjas med omkring 200». Det nya erforderliga
volontärskoleetablissementet syntes böra förläggas till Norrland, men
måhända skulle det till och med kunna ifrågasättas, huruvida icke flera
dylika etablissement borde inrättas. Åtskilliga städer hade redan för
-
*) Ifrågavarande minskning hade blifvit anbefalld genom nådig generalorder den 1 maj 1888, n:r 434.
**) Den genom nådigt bref den 14 november 1800 tillsatta kommittéen.
11
klarat sig villiga att, mot det en större eller mindre militärsstyrka förlädes
till desamma, af egna medel bekosta uppförandet af dylika etablissement;
och kanske skulle det på sådant sätt kunna lyckas att utan statsverkets
alltför stora betungande inom hvarje militärdistrikt få till stånd
ett skoletablissement, vid hvithet distriktets volontärer skulle kunna
erhålla den under första tjensteåret nödiga utbildningen. Utrymmet i
volontärskoleetablissementet å Karlsborg vore så knappt, att endast 4
kompanier kunde der inhysas. Endast de volontärer, som ansågos
lämpliga att jämväl andra tjensteåret undergå militärisk utbildning, äfvensom
officersvolontärerna behöfde under nyss anförda förutsättning kommenderas
till volontärskolan å Karlsborg, der utrymmet i sådant fall
blefve tillräckligt.
Statsutskottet uttalade, med stöd af den nådiga propositionen till
1877 års riksdag, den bestämda uppfattningen, att endast en ny volontärskola
borde uppsättas. Enligt utskottets åsigt kunde nämligen eleverna,
samlade i en skola, vinna rikare tillfälle till utveckling af sitt
militära omdöme, än om de splittrades på flera små skolor, hvarjämte
valet af lärarekrafter äfvenledes i förra fallet kunde göras med mera
omsorg, en synpunkt särskild! värd att beakta numera, sedan såväl
officers- som reservofficersaspiranter, enligt de under senare år gifna
bestämmelser, skulle bibringas sin grundläggande militära utbildning i
dessa skolor.
Utskottet förordade derför ett anslag af 100,000 kronor till en skola,
under villkor att anslaget uteslutande skulle användas till en skola för
infanteriets underbefäl och reservunderbefäl, samt att nämnda belopp
skulle såsom reservationsanslag uppföras i riksstaten under titeln: »Infanteriets
underbefälskola». Såväl Kongl. Maj:ts framställning som statsutskottets
förslag blefvo, när försvarsfrågan i sin helhet föll vid 1892
års lagtima riksdag, afslagna.
Under sommaren 1892 vard! det militäretablissement för en truppstyrka
af, förutom befäl m. in., 180 —192 man, hvilket staden Norrköping
på egen bekostnad låtit uppföra, färdigt, och genom generalorder
den 9 juni 1892, n:o 631, anordnades derstädes, jemte rekrytm.
fl. skolor för indelt manskap från närliggande regementen, äfven
en infanterivolontärskola. Denna skolas första lärokurs tog sin början
den 12 september 1892 och beordrades till skolan af den personal, som
eljest skolat beordras till Karlsborg, 1. årets volontärer från I., II.
och IV. fördelningarna samt Gotlands infanteriregemente.
Vid tidpunkten för den förbättrade härordningens antagande funnos
således följande infanterivolontärskolor, med nedannämnda, ur veder
-
12
bortgå samlingsbesked hemtade elevantal för lärokurserna 1892—1893,
nämligen:
Skolan å Karlsborg ........ 355 elever;
» i Norrköping ................................... 93 »
» i Hem ö sand..................................... 86 »
» i Ronneby ........................................ 91 »
Tillsammans 625 elever
Skolan å Notviken ......................................... 55 »
Slutsumma 680 elever.
Hela det dåvarande antalet volontärnummer, hvilka dock icke hunnit
samt och synnerligen uppsättas, uppgick till:
vid indelta infanteriet................................. 1,172
» Vermlands fältjägarekår..................... 12°)
Tillsammans underofficersvolontärer 1,184
vid Vesternorrlands bataljon....................... 300
)) Blekinge » 300
» Hallands » 60
» Gotlands infanteriregemente ............... 180
» Torneå kompani af Norrbottens fältj
ägarekår ................................................... 99
Tillsammans fast anställda volontärer 939
Slutsumma 2,123.
Benämningen »fast anställde volontärer», som någon gång i det
föregående redan blifvit använd, leder sitt ursprung från nådiga bref vet
den 26 mars 1887, som bestämmer, att volontärerne vid de s. k. beväringstrupperne,
hvilka volontärer, såsom ofvan blifvit framhållet, anskaffades
och aflönades enligt det s. k. nya värfuingssystemet, ej voro
berättigade att på egen begäran undfå afsked, innan två år förgått från
det de inträdde i tjenstgöring, och vardt sagda bestämmelse tillämpad
äfven på Torneå-volontärerne, då desse sedermera uppsattes. Att särskild!
de s. k. beväringstrupperne, som saknade hvarje annan stam, voro
'') Antalet hade, såsom nedan närmare angifrcs, under år 1892 blifvit ökadt till 42.
13
hänvisade att söka sine underofficerare bland de fast anställde volontärerne,
samt att sålunda äfven ett antal verkliga underofficersvolontärplatser
bör anses hafva ingått bland beväringstruppernes volontärstam,
må dock anmärkas i sammanhang härmed.
Jämlikt den i det föregående lemnade utredning, bestredos kostnaderna
för samtliga volontärskolor från volontärskoleanslaget, utom hvad
vidkom kostnaden för utbildningen af Blekinge bataljons volontärer uti
skolan i Ronneby samt Ve af kostnaden för volontärskolan å Notviken.
Sedan sålunda utredningen af volontärskolesystemets utveckling blifva
förd fram till den nu under genomförande varande förbättrade härordningen,
återstår att redogöra för gången af detta ärendes behandling
uti de för sagda härordning uppgjorda förslag äfvensom inför Eders
Kongl. Maj:t och Riksdagen med hvad mera som därmed eger samband.
I det underdåniga förslag till förbättrad härordning, som utarbetades
inom generalstaben enligt nådig befallning den 25 juni 1892, upptogs,
i samband med organisation sändringarna vid infanteriet, kostnaden
för en ny volontärskola till 240,000 kronor. Uti förslaget förordades
dock ingalunda med bestämdhet allenast en dylik skola, utan framhölls
att, i stället för en större skola, kunde utan olägenhet träda flere mindre.
Hufvudsaken vore, att den fullgoda underofficersutbilning, som
under nuvarande förhållanden meddelades vid volontärskola, komme det
ökade antalet underbefälsämnen till del.
I den nådiga propositionen till 1892 års urtima riksdag upptogs
detta förslag. Statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
framhöll i sitt anförande till statsrådsprotokollet lämpligheten af att beslut
om »inrättande af en eller flera volontärskolor» redan vid nämnda
riksdag borde komma till stånd, och med anledning häraf hemställde
Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen att besluta:
»att, i den mån sådant efter den förbättrade härordningens antagande
varder af nöden, en eller flera infanterivolontärskolor må utöfver
de redan anordnade få för utbildning af det tillkomna antalet
volontärer sammandragas.»
På denna framställning svarade Riksdagen i öfverensstämmelse med
särskilda utskottets utlåtande:
»Riksdagen, som erkänner nödvändigheten af särskilda åtgärders
vidtagande för att i mån af volontärstyrkans tillväxt bereda tillfälle för
utbildande af ökadt underbefäl, har emellertid, då ingen närmare ut
-
14
redning blifvit af Eders Kongl. Maj:t förelagd, vare sig om det antal
volontärskolor, som kan erfordras för det föreliggande förslagets genomförande,
eller om sjelfva organisationen af volontärskoleväsendet i
dess helhet, ansett sig för närvarande ej böra fatta beslut i ämnet.»
Deremot biföll Riksdagen Eders Kongl. Maj:ts förslag, att ett belopp
af 93,655 kronor af volontärskoleanslaget måtte få användas för genomförande
af infanteriets 113m organisation. Detta belopp hade blifvit bestämdt
efter inom arméförvaltningen verkställd uträkning af den summa,
som enligt gällande bestämmelser kunde, under fullt normala förhållanden,
af berörda anslag tagas i anspråk för utbildningen af infanteriets
fast anställde volontärer, dock med undantag för dem vid Blekinge bataljon,
hvilkas utbildning, jemlikt hvad i det föregående blifvit anmärkt,
allt ditintills bestridts af anslaget till aflöning af stamtrupp vid Blekinge
bataljon.
Hvad vidkommer det antal nya volontärplatser, som ifrågasattes
uti förslaget till förbättrad härordning, och som, efter härordningsförslagets
antagande, sålunda kommer att under öfvergångstiden efter
hand tillsättas, är det icke obetydligt. Att här uppställa en jemförelse
mellan detta antal och det förut varande, torde af flere skäl icke vara
behöflig! Ehuru uti samtliga nya stater aflöningsförmånerna för volontärerne
blifvit upptagna till likhet med de uti statsverkspropositionen till
1877 års riksdag föreslagna och sedan dess för indelta infanteriets volontärer
gällande, har nämligen skillnaden mellan »underofficers v olon ture >''»
och ''»fast anställde volontärer)> blifvit vidhållen och utsträckt jemväl till
de forna s. k. beväringstrupperne, samt enhet inom det icke garnisonerade
infanteriet i dess helhet i detta afseende åstadkommits.
I nådigt bref den 31 december sistlidet år föreskrefs sålunda:
att vid de fyra norrländska infanteriregementena, Gotlands infanteriregemente
samt Hallands och Blekinge bataljoner må, sedan den beslutade
omorganisationen af dessa trupper fullständigt genomförts, för
anställning af offlcers- och underofficersvolontärer få afses följande antal
volontärnummer, nemligen vid hvart och ett af de förstnämnda fem
regementena 56 och vid hvardera af Hallands och Blekinge bataljoner
28, samt
att öfriga volontärnummer vid ifrågavarande truppförband skola besättas
med »fast anställde volontärer»;
och kommer, enligt statsrådets och chefens för landtförsvarsdepartementet,
anförande till statsrådsprotokollet vid föredragning af riksstatens
fjerde hufvudtitel den 14 januari innevarande år, detta slags volontärer
att för framtiden i allo varda likställda med stammanskapet vid det
15
öfriga icke garnisonerade infanteriet. Genom nådig generalorder den
26 sistlidne januari, n:o 83, har äfvenledes föreskrifvits, att gällande
bestämmelser för öfningarnas bedrifvande under rekrytmötet vid indelta
armén och Vermlands fältjägarekår skola lända till efterrättelse jemväl
för de rekryter, som efter innevarande års början antagas vid Gotlands
infanteriregemente, Vesternorrlands regemente, Hallands och Blekinge
bataljoner. Häraf framgår, såsom också blifvit framhållet uti nyssnämnda
statsrådsprotokoll, att kostnaden för utbildningen af de fast
anställda volontärerna för framtiden icke skall utgå från volontärskoleanslaget,
utan från vapenöfningsanslaget.
Rörande de s. k. Torneå-volontärerna vid Norrbottens regemente
har Eders Kong]. Maj:t dock icke, så vidt mig är bekant, ännu fattat
beslut. Desse volontärer och den för dem anordnade Norrbottens regementes
volontärskola å Notviken hafva sin särskilda uppgift, nemligen
att, såsom ofvan framhållits, främja utbredningen af det svenska språket
bland den finsktalande befolkningen samt möjliggöra en fruktbringande
utbildning af de finsktalande värnpligtige. I detta syfte synes det mig
alldeles oundgängligt, att skolan bibehålies vid sin nuvarande organisation.
Kostnaden för skolan torde deremot icke höra utgå från volontärskoleanslaget,
utan antingen särskildt förslagsanslag för ändamålet
uppföras i riksstaten, eller ock möjligen vapenöfningsanslaget, från
hvilket, såsom sagdt, hitintills Ve af kostnaden för skolan utgått, höjas
med motsvarande belopp.
Det antal underofficersvolontärer, hvilkas utbildning i volontärskola
(korprals- och underofficersutbildning, efter förut vid vederbörligt regemente
eller kår undergången rekrytutbildning) sålunda skall bestridas
från volontärskoleanslaget, sedan detta anslag, på sätt ofvan blifvit antyda
blifvit återfördt till sin ursprungliga bestämmelse, utgör:
vid 24 regementen........................... 24 x 56 = 1,344
» 4 bataljoner (kårer)°)................... 4x28= 112
tillsammans 1,456,
*) Enligt ännu gällande bestämmelser få vid Vermlands fältjägarekår 42 nummer — 12 enligt det
i det föregående åberopade nådiga brefvet den 10 december 1875 och ytterligare 30 enligt nådigt bref
nf den 20 februari 1802 — hållas besatta af volontärer, men torde icke särskild hänsyn vid efterföljande
beräkningar behöfva tagas till det Överskjutande antalet.
16
och kunna ifrågavarande 1,456 underofficersvolontärer, sedan tillika en
verklig reservofficersinrättning, byggd på förut erhållen fullständig underofficersutbildning,
blifvit införd genom den förbättrade härordningen,
numera sägas utgöras af:
officers- eller reservofficersaspiranter, samt
underofficersaspiranter i egentlig mening.
För beräkning af de blifvande kostnaderna för dessa underofficersvolontärers
utbildning i volontärskola är det erforderligt att känna dels
det antal elever, som årligen kan komma i fråga att beordras till genomgående
af volontärskolekurs, dels det antal underhållsdagar, som nämnda
utbildning bör omfatta, dels dagkostnaden för hvarje elev under lians
vistelse vid sådan skola.
Af de 1,456 underofficersvolontärsplatserna besättas, såsom ofvan
framhållits, en del med officers- och en del med reservofficersaspiranter
(-volontärer), samt återstoden med underofficersaspiranter (underofficersvolontärer
i egentlig mening), och torde en hvar af dessa grupper böra
behandlas särskildt för sig.
Hvad först vidkommer antalet officersaspiranter, som erfordras för
fyllandet af behofvet af fasta officerare, torde detsamma kunna utrönas
på efterföljande sätt:
Enligt anteckningar, förda i landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition,
har afgången bland officerskårens fast anställda personal
under tioårsperioden 1881—1890 utgjort i medeltal för hvarje år 3,c
proc. Under åren 1891 och 1892 har denna procentsiffra icke blifvit
lägre. Snarare företer den någon, om än svag, höjning. Under åren
1887—1892, d. v. s. under de 6 senaste åren, har sålunda vid infanteriet
afgått årligen i medeltal 42 officerare, hvilket på 1,126 officerare
(antalet enligt stat) gör 3,8 proc. Med beräkning af förstnämnda afgångsprocent
(3,g proc.) skulle den årliga afgången vid infanteriets fast
anställda officerskår enligt den förbättrade härordningen — antalet officerare
på stat är 1,232 — komma att uppgå till 44 å 45 officerare.
Denna siffra, erhållen genom en i sig sjelf något för låg procentsiffra,
är helt visst äfven i så måtto något för låg, att officerskåren vid
trängen och intendenturkåren, Indika kårers styrka enligt den förbättrade
härordningen varder icke obetydligt ökad, antagligen för framtiden,
såsom hitintills, komma att till största delen rekryteras från infanteriet
samt sålunda att öka omsättningen vid detta vapenslags officerskår.
Med fog torde man därför kunna uppskatta den årliga afgången
af officerare vid infanteriet till omkring 50.
Att statistiskt ådagalägga, huru många officersaspiranter årligen
17
böra antagas såsom volontärer för att fylla en årlig omsättning af 50
officerare vid infanteriet, är rätt vanskligt, då frågan ytterst beror af
den omsorg, som vederbörande regements- och kårchefer använda på
officersvolontärernas rekrytering. Afgången af officersaspiranter är emellertid
icke så ringa under deras utbildningstid. En och annan afgår
före inträdet vid volontärskolan, flera under vistelsen derstädes (på
grund af den s. k. andra läkarebesigtningens utfall o. s. v.), och åtskilliga
blifva där underkända eller lyckas ej förvärfva sig sådana kunskaper,
som berättiga dem till inträde vid krigsskolan. Vid denna senare
skola bär antalet underkända elever under de närmast gångna åren varit
växlande. Det har någon gång sprungit upp till omkring 20 proc.,
men torde i allmänhet hafva utgjort 10—15 proc. Antalet volontärer
(officersaspiranter), som icke nå målet eller officersbefordran, torde således
utan öfverdrift kunna skattas till omkring 30 proc., hvadan ock
vid infanteriet omkring 70 officersaspiranter böra beräknas årligen vinna
anställning såsom volontärer för att lemna 50 från krigsskolan utexaminerade
elever, berättigade att föreslås till fast anställda officerare.
För fyllande af behofvet af reservofficerare vid infanteriet erfordras,
enligt det inom Generalstaben utarbetade förslaget till förbättrad härordning
(sid. 140 och följ.), att årligen omkring 45 reservofficerare utnämnas.
Detta torde näppeligen kräfva något synnerligen större antal
reservofficersaspiranter, då säkerligen bland de officersaspiranter, som
icke lyckas vinna befordran såsom fast anställde officerare, ej så få
torde komma att utnämnas till reservofficerare. För ändamålet må för
den skull räknas endast ett antal af omkring 50 reservofficersaspiranter.
Tillsammans skulle således behöfva antagas och till volontärskoleutbildning
kommenderas omkring 120 volontärer för att fylla infanteriets
behof af officerare och reservofficerare.
Under förutsättning, såsom billigt är, att samtliga dessa volontärer
hafva lön — ett ringa antal volontärer utom nummer (utan lön), nämligen
i medeltal för de 4 senaste åren årligen 8 vid hela infanteriet,
har visserligen hitintills funnits, men detta ringa antal torde med skäl
kunna lenmas utom räkningen — skulle de, med beräknande af treårig
utbildningstid, komma att besätta 3G0 nummer0). Det är dock endast
de, som hinna fram till målet, officers- eller reservofficersexamen, hvilka
i tre år uppbära volontärslön. Till följd af den i det föregående be
-
*) Jämlikt nådiga brefvet den 2G mars 1881 Kr till sergeant öfver sint befordrad volontär, aom aflagt
mogenhetsexamen och fullgjort för vinnande af underofficersbefordran stadgade vilkor, icke underkastad
stadgandet i nådiga brefvet af den 1 februari 1878 om afstående af volontärslönen och öfriga volontär
tillkommande förmåner.
Bih. till lliktd. Vrot. 1894. 1 Barn/. 1 Afd. 1 lliift.
3
18
rörda, icke obetydliga afgången under utbildningstiden kommer ett visst
antal af desse volontärer att åtnjuta sådan lön endast 1 eller 2 år, och
torde man på grund häraf kunna beräkna, att blott 300 volontärslöner
komma att uppbäras af officers- och reservofficersaspiranter0). Af
dessa 300 volontärplatser tillhöra omkring 20 lifgardesregementena till
fot, hvadan af de för uppsättandet af underofficersvolontärer vid det
icke garnisonerade infanteriet afsedda nummer endast 280 komma att
besättas med officers- och reservofficersaspiranter.
De volontärsnummer vid infanteriet, som kunna beräknas skola besättas
med under ofjicersaspiranter i egentlig mening, uppgå således till
1,456 — 280 - 1,176.
Enligt tabell n:r 18 i den år 1880 tillsatta landtförsvarskommittéens
betänkande IV utgjorde volontärernas vid indelta infanteriet medeltjenstetid
under åren 1876—1880 2,8 år. Men vid tiden för denna kommittées
arbeten hade ej verkningarna af den utveckling, som 1877 års
riksdagsbeslut innebar, hunnit göra sig gällande, hvarförutom tjenstetiden
(utbildningstiden) såsom volontär för officersaspirant var endast
tvåårig. Bifogade bil. n:r 1, som uppgjorts med ledning af halfårs- 1
beskeden för åren 1889—1892, visar ock ett helt annat utfall. Af densamma
framgår, att omsättningen under sagda år af den vid de olika
regementena verkligen betintliga volontärstyrkan försiggått än på längre,
än på kortare tid än 4 år, men att omsättningen på något längre tid
än 4 år är öfvervägande.
Under antagande af eu fyraårig medeltjenstetid såsom volontär för
underofficersaspirant. skulle således, för att hålla de 1,176 för underofficersaspiranter
beräknade volontärsnumren besatta, i medeltal årligen
behöfva antagas 294 volontärer eller i rundt tal 300.
Denna siffra representerar äfven det antal underofficersaspiranter,
som årligen för första gången skulle behöfva beordras till genomgående
af underofficersvolontärskola. Af många skäl, ej minst för upprätthållandet
af sjelfva volontärinrättningen och för att göra anställningen
såsom underofficersaspirant mera eftersökt, torde man böra söka
omkommendera till en andra årets kurs så många volontärer, som
åstunda omkommendering samt egna sig för dylik. Enligt senaste årens
bestämmelser (efter den 1 maj 1888) har högst hälften af dem, som
genomgått första årets kurs, fått omkommenderas, och detta torde ej
hafva varit gynnsamt för volontärinrättningens utveckling. Man torde
**) Häri inräknadt reservintendentsaspiranter, hvilka säkerligen lärq, till största delen — kela antalet
torde kunna skattas till 20 till 30 — komma att utgå. ur infanteriets reservofficersvolontärer, och hvilka
under lika lång tid, som reser voficersaspiranterne, torde böra få uppbära volontärslön.
19
därför — redan i nådig generalorder den 9 juni 1892, n:r 631, rörande
kommendering till 1892—1893 års volontärskola å Karlsborg har det
återkommenderade antalet elever ökats — böra åter till volontärskolekurs
beordra omkring tre fjerdedelar af det antal underofficersaspiranter,
som för första gången dit kommenderats. Under denna förutsättningskulle
således 225 underofficersaspiranter komma att genomgå volontärskolan
under andra året.
Af förestående undersökning framgår såsom slutligt resultat, att
till underofficersvolontärskola vid infanteriet böra för hvarje år såsom
elever beordras:
officers- och reservofficersaspiranter ....................... 120
underofficersaspiranter 1. året...................................... 300
» » 2. » ....................................... 225
Summa 645
eller i rundt tal 650.
Likformigt fördeladt på de sex arméfördelningarnas regementen
(kårer), skulle vidare antalet underofficersaspiranter ställa sig såsom
följer:
Från | I. | arméfördelningen | 1. årets 54 | 2. årets 41 |
■» | 11. | D | 48 | 36 |
» | in. | » | 78 | 58 |
)) | IV. | ),) | 24 | 18 |
» | v. | )i | 48 | 36 |
» | VI. | ).> | 48 | 36 |
|
| Tillsammans 300 | 225 |
Hvad vidare angår det antal dagar, hvarunder lärokurs vid volontärskola
olämpligen bör pågå, bär under den föregående tiden af infanterivolontärskolans
åj Karlsborgj^ verksamhet v lärokursenslängd varit
rätt vexlande. Under de båda första skolorna 1878—1879 och 1879
—1880 fortgick (enligt bil. n:r 2) lärokursen i vederbörliga 350 och
353 danar, samt liar under de båda senaste 1890—1891 och 1891 —
1892 utgjort 309 och 308) dagar. Den jämförelsevis korta lärokursen
1880—1881, endast 273 dagar, i berodde af ändrade bestämmelser i
fråga om inryckningsdagen för nästföljande kurs. Eu lärokurs om 10
månader eller 300 dagar, däri inberäknade in- och utryckningsdagar,
20
torde vara för ändamålet tillräcklig, och med denna varaktighet bör
kommenderingen till volontärskola ej lägga hinder i vägen för den dit
beordrade personalens deltagande i regementsmötena. Med beräkning
af 300 dagars lärokurs skulle antalet elev-underhållsdagar årligen utgöra
650x300 = 195,000.
Redan är omnämndt att kostnaden för de år 1877 föreslagna
båda volontärskolorna upptogs i statsverkspropositionen till nämnda års
riksdag:
för volontärskolan å Karlsborg till..................................... 243,000 kronor
» » i Vadstena y> ................................... 175,000 »
Under förutsättning af samtidigt angifvet antal elever skulle medelkostnaden
för hvarje elev vid ett-årig volontärskola uppgå till 726—727
kronor. Med ett-årig skola eller kurs kunde härvid naturligen ej förstås
en under hela året, d. v. s. under 365 dagar, fortgående kurs, då
ju alltid en viss tid måste förflyta mellan utryckningsdagen för en kurs
till inryckningsdagen för den närmast påföljande. De båda första kurserna
fortgingo, såsom nyss ofvan angafs, under 350 och 353 dagar,
hvadan väl med ett-årig kurs torde hafva afsetts en utbildningstid af
omkring 350 dagar. Under denna förutsättning uppgick sålunda den
beräknade dagkostnaden per elev enligt statsverkspropositionen af år
1877 till Hd = 2>07 kronor.
Af bil. n:r 3 framgår, att den verkliga dagkostnaden per elev vid
infanterivolontärskolan å Karlsborg för olika år företett rätt väsentliga
vexlingar. I medeltal för tioårsperioden 1882—1891 har den utgjort
2 kronor och 20 öre. Vid Norrbottens fältjägarekårs volontärskola har
dagkostnaden (se bil. n:r 4) i medeltal för åren 1888—1892 varit 10
öre lägre0). Ehuruväl man kan hafva anledning till den förmodan, att
ifrågavarande medelkostnad skulle kunna nedbringas något under 2
kronor 20 öre, torde det vara skäl, för att man ej skall göra sig skyldig
till för låga beräkningar, att utgå från nämnda belopp. I sådant
fall skulle den årliga kostnaden för underofficersvolontärernas vid infanteriet
utbildning i volontärskola komma att utgöra 195,000 x2,2 =
429,000 kronor.
Hvad åter angår kostnaden för Norrbottens regementes volontärskola
å Notviken, hvilken kostnad i det föregående angifvits böra sär
-
*) Vesternorrlands och Blekinge bataljoners volontärskolor och än mer volontärskolan i Norrköping
hafva så kort tid varit i verksamhet, att några statistiska öfversigter i förevarande hänseende ej för dem
lämpligen kunnat uppgöras.
21
skild! beräknas, skulle den under förutsättning af 45 elever, 300 underhållsdagar
hvarje år och en till 2 kronor 10 öre uppgående dagkostnad
per elev utgöra (45 x 300 x 2,i) = 28,350 kronor.
Hvad beträffar det antal underofficersvolontärskolor, som böra inrättas,
kan denna angelägenhet otvifvelaktigt, såsom framhölls uti det
inom generalstaben år 1892 utarbetade förslaget till förbättrad härordning,
finna sin lösning på åtskilliga sätt.
Att sammanföra samtliga elever, i rundt tal 650, till den nuvarande
infanterivolontärskolan å Karlsborg, kräfver uppförandet därstädes af
ett helt nytt etablissement. Det nuvarande etablissementet rymmer
nämligen, såsom sagd!, förutom befäl högst 380 elever. Visserligen
bär till volontärskolan å Karlsborg kommenderats ett större antal,
såsom bil. n:r 2 angifver för åren 1886 och 1887 in. fl., men till skolan
hafva då upplåtits särskilda lokaler i fästningens slutvärn, Indika emellertid
ej längre stå till förfogande. Det nya etablissementet måste
beräknas för 300 elever eller samma antal, hvartill de för första gången
beordrade underofficersaspiranterna uppgå. Det gamla etablissementet
skulle då afses för officers- och reservofficersaspiranterne samt 2. årets
underofficersaspiranter, tillsammans 345 elever, en siffra som ungefär
motsvarar hvad etablissementet lämpligen kan inrymma.
Afsåge man att på en annan ort uppföra ett nytt volontäretablissement,
uppstår frågan, för hvilken del af armén detta bör ske. Vid
första påseendet synes det som om naturligast vore, att I., II. och
III. arméfördelningarna finge sin särskilda skola, och att för sådant
ändamål skulle användas det nuvarande etablissementet å Karlsborg, samt
att den nya skolan anordnades för IV., V. och VI. arméfördelningarna.
Men då af lätt insedda skäl officers- och reservofficersvolontärerna icke
böra splittras på tvenne skolor, skulle etablissementet å Karlsborg ej
kunna rymma, förutom nyssnämnda elever och III. arméfördelningens
underofficersvolontärer, ytterligare mer än en fördelnings underofficersvolontärer,
hvilken fördelning naturligen skulle vara den sydligast förlagda
eller I. fördelningen. I sådant fall skulle till Karlsborg beordras :
120 officers- och reservofficersvolontärer, 95 underofficersvolontärer
från 1. och 136 från III. arméfördelningen eller tillsammans 351 elever.
För II, IV., V. och VI. arméfördelningarnas underofficersvolontärer
— i rundt tal 300 — erfordrades då ett nytt etablissement, hvars läge
torde böra bestämmas icke längre norr ut än inom den s. k. Mälare
-
22
dalens landskap, och torde såsom lämpliga orter kunna ifrågasättas
Örebro, Vesterås eller Upsala.
Vare sig ett nytt volontärskoleetablissement uppföres å Karlsborg
eller å annan ort, tillgodogör man sig emellertid ej de redan nu befintliga
skoletablissementen i Hernösand och Ronneby samt Norrköping.
Etablissementet i Hernösand användes nu, såsom ofvan är sagdt,
för utbildning af Vesternorrlands regementes (fast anställda) volontärer
och den blifvande VI. fördelningens för första gången till volontärskola
beordrade underofficersvolontärer. Sedan emellertid bestämdt blifvit,
att de fast anställda volontärerna skola i afseende på utbildningen göras
likställda med indelta infanteriets manskap och således under sina öfningar
kunna förläggas i barackerna å vederbörliga mötesplatser, kan''etablissementet
i Hernösand, hvilket rymmer 1 kapten, 4 subalternofficerare,
1 fanjunkare, 4 sergeanter, 1 sjukvårdssoldat samt 120 korpraler,
spel och volontärer, uteslutande användas för utbildning af underofficersvolontärer.
Etablissementet i Ronneby, som nu användes för utbildning af
Hallands och Blekinge bataljoners fast anställda volontärer, kan af liknande
skäl som de nyss anförda i fråga om Hernösandsetablissementet
för framtiden disponeras för en underofficersvolontärskola. Utrymmet
är dock något]; mindre, enär det har plats allenast för 1 kapten,
2 subalternofficerare, 1 fanjunkare, 2 sergeanter, 1 sjukvårdssoldat samt
94 korpraler, spel och volontärer.
Till militäretablissementet i Norrköping äro för lärokursen 1892—
1893 beordrade 1 kapten, 4 subalternofficerare, 1 fanjunkare, 4 sergeanter,
1 sjukvårdssoldat, 108 korpraler," spel och underofficersvolontärer
(1. årets) från I., II. och IV. fördelningarna.
Frågan är då, huruvida inom hvart och ett af dessa tre etablissement
skola inrymmas antingen en fördelnings både 1. och 2. årets
underofficers volontärer eller endast 1. årets dylika volontärer men
från tvenne fördelningar, i hvilket fall samtliga 2. årets underofficersvolontärer,
d. v. s. de, som genomgå sjelfva underofficersutbildningen,
skulle, såsom för närvarande är fallet, beordras till volontärskolan å
Karlsborg. Den senare anordningen är utan tvifvel att föredraga.
Första årets volontärskoleutbildning är korpralsutbildning, och denna
kan, äfven i de praktiska uudervisningsgrenarna, lämpligen försiggå
inom kompaniet, och de till nämnda tre etablissement beordrade 1.
årets underofficersvolontärer skulle på hvartdera stället bilda ett öfningskompani
af erforderlig storlek. Andra årets utbildning ''eller underofficersskoleutbildningen
åter kan i vissa fall, såsom vid stridsöfningar,
23
möjligen ock vid vissa bevakningsöfningar, bedrifvas med större fördel
inom närmast högre truppförband, d. v. s. inom bataljonen, och officers-
och reservofficersvolontärerna jämte 2. årets underofficersvolontärer
bilda tillsammans en öfningsbataljon af något så när lämplig styrka.
Dessutom vinnes den fördelen, att infanteriets samtlige underofficerare
(med undantag dock af de båda fotgardenas) komma att erhålla sin
slutliga underofficersutbildning uti eu och samma skola, eu omständighet
den där icke torde sakna betydelse ur synpunkten af underofficerskårernas
samhörighet, men som synes mig vara af än större vigt för
det störa antal af unge män, som, utan att göra den militära banan
till sitt lefnad skall, taga volontärsanställning, genomgå fullständig underofficerskurs
och sedermera lemna den militära tjensten, men under
hela sin återstående beväringstid återfinnas inom beväringens 1. uppbåd
i händelse af mobilisering.
I enlighet med hvad ofvan blifvit framhållet skulle således, med
begagnande af militäretablissementen i Hernösand, Ronneby och Norrköping
för underofficersvolontärskoleändamål,
till volontärskolan å Karlsborg beordras officers- och reservofficerssamt
2. årets underofficersvolontärer, tillsammans 345 elever;
till volontärskolan i Hernösand 1. årets underofficersvolontärer från
V. och VI. arméfördelningarna, tillsammans 9G elever;
till volontärskolan i Ronneby 1. årets underofficersvolontärer från
I. och II. arméfördelningarna, tillsammans 102 elever, hvadan etablissementet
därstädes är i behof af att i någon män utvidgas; och
till volontärskolan i Norrköping 1. årets underofficersvolontärer
från III. och IV. arméfördelningarna, tillsammans 102 elever.
Jämföras de ofvan framställda trenne särskilda förslagen inbördes,
till utredande af ett hvars fördelar och olägenheter, torde utfallet varda
följande. En enda gemensam skola (å Karlsborg) enligt det första förslaget
får för stort elevantal, 650, för att skolans chef skall kunna behörigen
öfvervaka elevernas utbildning och skaffa sig erforderlig personlig
kännedom om en hvar af skolans lärare och elever. Mot tvenne
större skolor enligt det andra förslaget synes föga eller intet vara att
erinra, så vida anordningen betraktas uteslutande ur militär synpunkt.
Denna anordning har emellertid, liksom det första förslaget, den olägenheten
att kräfva ett helt nytt etablissement, hvarförutom de årliga
transportkostnaderna till och tran skolorna varda onödigt höga, ehuru
visserligen något mindre, än enligt det första förslaget, som å andra
sidan har det företrädet att samtlige 2. årets underofficersvolontärer
sammanföras inom samma etablissement. Begagnas däremot enligt det
o o o
24
tredje förslaget allt framgent, såsom hitintills, de fyra redan befintliga
skoietablissementen, undgår man alla nybyggnadsutgifter — eu ringa
utvidgning af Ronneby-etablissementet varder dock, såsom ofvan antydts,
erforderlig — samt nedsätter icke obetydligt de årliga transportkostnaderna
till och från skolorna. Ur rent militär synpunkt finnes intet
att erinra mot detta tredje förslag; officers- och reservofficersaspiranter
jämte 2. årets underofficersaspiranter varda sammanförda vid
skolan å Karlsborg i bataljonsförband, och 1. årets underofficersaspiranter
bilda vid hvar och en af de tre mindre skolorna ett öfningskompani
af lämplig styrka (96 —102 man). Det förefaller visserligen,
som skulle enligt detta förslag den meddelade fullständiga underofficersutbildningen
varda splittrad i så måtto, att den första delen
(rekrytutbildningen) komme att meddelas vid vederbörligt regemente,
den andra delen (korpralsutbildningen) vid något af de tre mindre
volontärskoleetablissementen, och slutligen den tredje delen (sjelfva
underofficersutbildningen) vid den centrala skolan å Karlsborg. Men
så är ock förhållandet i verkligheten äfven enligt de båda öfriga förslagen.
Om ock, enligt det första af dem, de blifvande underofficerarnes
korprals- och underofficersutbildning komme att försiggå inom
samma ort (å Karlsborg), så måste dock under de båda skolåren utbildningen
meddelas af olika personal, enär befäls- och lärarepersonalcn
måste vid skolan å Karlsborg, liksom vid de öfriga, åtminstone
till hufvudsaklig del, årligen ombytas. Äfven ur ifrågavarande synpunkt
finnes således intet grundadt inkast att göra mot begagnande,
på sätt föreslagit blifvit, af de nu bestående fyra skoietablissementen.
Detta förslag är emellertid, såsom ofvan blifvit behörigen framhållet,
byggdt på den förutsättning, att etablissementen uti Hernösand
och Ronneby icke för framtiden skulle tagas i anspråk för de fast anställde
volontärernas, det egentliga stammanskapets, utbildning, eller
med andra ord att de ansatser till en mera tillfredsställande anordning
af stammanskapets vid det icke garnisonerade infanteriet rekryt- och
äfven korpralsutbildning, som betecknas dels af den forna gamisonskommenderingen
till Karlskrona, dels af de sedan förliden höst pågående
rekryt- samt förberedande korprals- och korpralsskolorna vid militäretablissementet
i Norrköping icke skulle vinna tillämpning vid sagda
infanteri i dess helhet. Utan att här vidlyftigt orda om alla de skäl,
som tala för ej blott rekrytutbildningens utan jämväl korpralsutbildningens
meddelande uti en oafbruten följd samt emot såväl den förra som
den senare utbildningens delning, såsom för närvarande i regeln måste
ske, hvar för sig på tvenne år med ett afbrott af 8 i ill 9 månader,
25
mellan de särskilda utbildningsskedena, kan jag icke underlåta att framhålla,
huruledes denna delning än mindre öfverensstämmer med den
förbättrade härordningen, än med den förutvarande. På grund af den
förbättrade härordningen har antalet kort tid tjenande stammanskap,
såsom underdånigst framhållits, blifvit tämligen betydligt ökadt, och
däremot det länge tjenande indelta manskapets antal blifvit något minskadt.
Om det kan betecknas såsom olämpligt, att det indelta manskapets
rekrytutbildniug tager 2 år, samt det indelta underbefälets sammanlagda
rekryt- och korpralsutbildning 3 till 4 år i anspråk, ehuru
sagda manskap tjenar i medeltal ett tjugutal år, så lär det kunna sägas
vara än olämpligare, om det nya, kort tid — i medeltal, såsom beräknades
i det underdåniga förslaget till den förbättrade härordningen, allenast
fem år — tjenande stammanskapet, de fast anställde volontärerne,
skulle få sin utbildning på enahanda sätt fördelad. Särskilt skulle
olägenheterna häraf göra sig gällande* vid de fyra truppförband, Vesternorrlands
och Gotlands regementen samt Hallands och Blekinge bataljoner,
hvilkas hela stammanskapsstyrka utgöres af fast anställde volontärer.
Det synes mig därför i högsta grad önskligt, att rekryt- samt
förberedande korprals- och korpralsskoleutbildningen kunde för stammanskapet
vid det icke garnisonerade infanteriet i dess helhet varda
ordnad i hufvudsak efter förebilden af den nu pågående dylika utbildning
vid militäretablissementet i Norrköping.
Skedde så, torde de nya förhållandena böra inverka jämväl på anordningarna
för underofficersvolontärernas utbildning. Steget borde
nämligen då tagas fullt ut, samt ett militäretablissement, liknande det
i Norrköping och afsedt, såsom detta, att upptaga såväl stammanskap
som första årets underofficersvolontärer, inrättas inom en hvar af de
sex blifvande arméfördelningarna. Hvad vidkommer IV. och III. arméfördelningarna,
af hvilka den förstnämnda kommer att räkna endast två
icke garnisonerade infanteriregementen, medan den senare däremot får
sex dylika och dessutom en kår, skulle härvid arméfördelningsförbandet
visserligen icke kunna strängt upprätthållas, utan borde de tvenne östligaste
af III. arméfördelningens regementen förenas med IV. arméfördelningens
regementen uti samma etablissement, en anordning, hvilken
dock knappast skulle kunna sägas medföra nämnvärda olägenheter. Antalet
underofficersvolontärer, sammandragna till hvardera af de sex
etablissementen, skulle visserligen komma att uppgå till endast 48—54
man, men då uti samma etablissement tillika voro förlagde korporalsskoleelever
af stammanskapet från arméfördelningens regementen, torde
någon svårighet icke uppstå att bilda kompani för de öfningar, som
Bih. till Jlifad. prof. 181)4. 1 Sam!. 1 A/d. / Haft. J
26
lämpligast böra företagas uti kompaniförband. Att jämväl de årliga
transportkostnaderna från och till skolorna för underofficersvolontärerne
skulle med denna anordning ytterligare något nedbringas, är gifvet.
Möjligen ända därhän, att den i det föregående omnämnda, för skolan
å Notviken gällande medeldagkostnaden, 2 kronor 10 öre, skulle kunna
läggas till grund för utbildningskostnadens beräkning, i stället för den
af mig använda 2 kronor 20 öre. För anordningens genomförande
kräfves emellertid uppförandet af tvenne nya etablissement samt möjligen
någon utvidgning af etablissementen i Hernösand och Ronneby.
All utsigt synes dock vara för handen, att enskilda kommuner skola
finnas villiga att åtminstone lemna ansenliga bidrag till de erforderliga
nya etablissementens uppförande. Som emellertid det nu framställda
förslaget utgår från ett antagande, som icke blifvit mig förelagdt till
pröfning, har jag icke ansett mig böra i enskildheter utreda alla härmed
sammanhang egande omständigheter, utan framhåller jag allenast
underdånigst, huruledes frågan om antalet infanterivolontärskolor synes
mig rättast höra lösas i sammanhang med frågan om infanteristammens
utbildning i dess helhet.
Hvad kavalleriskolan beträffar, har redan i det föregående blifvit
omnämndt, att det var vid 1881 års riksdag, som anslag beviljades till
en volontärskola för kavalleriet, samt att kostnaden för densamma beräknades
till 67,000 kronor. Under kavalleriskolans första undervisningsår
beordrades dit samtliga officersaspiranter vid hela kavalleriet
och underofficersaspiranterna från det indelta. Från och med 1885—
1886 års kurs hafva till skolan kommenderats äfven 37 indelta menige,
eller 1 elev från hvarje indelt sqvadron, och har kostnaden för kavalleriskolan
från nämnda tidpunkt bestridts till hälften från anslaget till
volontärskolor och till hälften från indelta arméns och Vermlands
fältjägarekårs vapenöfningar.
För de närmaste åren, eller så» länge ännu ej ombildningen af
Skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente
fortskridit tillräckligt långt, torde ej förefinnas behof eller skäl att vidtaga
några ändringar i kavalleriskolans organisation. Såsom framgår
af bil. n:r 5, har anslaget till volontärskolor ej under något af kavalleriskolans
verksamhetsår drabbats, för denna skola, af hela det beräknade
utgiftsbeloppet. 67,000 kronor, och vid sådant förhållande torde
det äfven ur denna synpunkt saknas anledning att ifrågasätta några
ändringar.
27
Sedan Dimbildningen af nyssnämnda indelta kavalleriregementen till
värfvade om några, 3—4, år, i erforderlig grad fortskridit, gör sig
emellertid en förändring i fråga om underofficersutbildningen vid dessa
regementen oafvisligen gällande. I det underdåniga förslaget till förbättrad
härordning bär af mig förordats, att ifrågavarande regementen,
i likhet med hvad är förhållandet vid Lifgardet till häst och Kronprinsens
husarregemente, i en vid hvarje regemente inrättad underofficersskola
måtte sjelfva ombesörja utbildningen af underofficerare. Uti ifrågavarande
förslag var underofficers- (sergeants-) skolans varaktighet upptagen
till 340 dagar, på det skolans afslutande måtte sammanfalla med
regementsmötenas början, liksom dess början med dessas slut, och skoleleverne0)
således undgå att träda ur tjenst för någon tid, ett utträde,
som icke blott skulle, med gällande aflöningssystem, medföra åtskilliga
olägenheter för eleverne, utan äfven omöjliggöra en ordnad hästvård
vid regementenas etablissement. T öfrigt voro icke enskildheterna af
skolans personalorganisation närmare vidrörda uti förslaget.
Det torde sålunda tillkomma mig att i detta afseende här fullständiga
sagda förslag. Hvad då först vidkommer det antal elever, som
bör beordras till skolan, så har visserligen, såsom nedan närmare påvisas,
det hittills till kavalleri skolan kommenderade antalet underofficersaspiranter
i egentlig mening icke uppgått till i medeltal årligen mer
än 2 per regemente om 5 sqvadroner. Men detta medeltal gäller indelta
regementen, vid hvilka snart sagdt finnes en oöfverstiglig mur
mellan korpralen (indelt ryttare) och underofficeren. Här åter gäller
det värfvade regementen, vid hvilka underofficers- och korpralsgraderna
icke äro principielt åtskilda, utan där de senare bilda ett trappsteg till
de förra, och liksom man vid öfriga värfvade regementen gärna torde
fordra, om icke af alla korpraler, så af en god del af dem och särskildt
af distinktionskorpralerna, att de skola hafva genomgått sergeantsskola,
så äfven, och med större skäl, vid dessa ombildade regementen, där,
enligt organisationsplanen, en maximitjenst af 2 år kan sägas vara stadgad
för korpralskolas genomgående. Vid dem synes sergeantskolas
genomgående, såsom i förbigående antyddes uti det underdåniga förslaget
till förbättrad härordning (sid. 8U), i regeln böra göras till vilkor
för befordran till distinktionskorpral, samt denna senare grads nå- *)
*) Staterna för de ombildade ryttoriregomentena, i likhet med staterna för öfriga värfvade trupper,
upptaga icke särskilda volontärnummor. Att volontärnummor böra inrättas, åtminstone till en början,
för att bevara traditionerna, synes emellertid sannolikt, och torde antalet nu befintliga dylika kunna
bibehållas tills vidare, tills säker erfarenhet vunnits angående rekryteringsförhållandena. Öfriga värfvade
regementen hafva, jämlikt nådigt bref den 10 december 1875, två volontärnummer på sqvadron.
28
ende, ej mindre än viss tids tjenstgöring'' i densamma, böra föregå befordran
till sergeant.
Ur dessa synpunkter torde mindre antal elever än 2 man för hvarje
sqvadron icke böra eller kunna ifrågasättas, och skulle således under
-
officersskolan räkna:
vid Skånska husarregementet........................ 20 elever
» Skånska dragonregementet........................ 20 » och
» Norrlands dragonregemente ..................... 10 »
Befälsantalet torde med hänsyn därtill att såväl rekryt- som korpralskola
äfvensom remontmöten samtidigt pågå inom det etablissement,
där skolan är förlagd, kunna inskränkas till 1 subalternofficer och 2
underofficerare vid ett hvart af de skånska regementena samt 1 subalternofficer
och 1 underofficer vid Norrlands dragonregemente.
I de uppgjorda af Riksdagen gillade och sedermera nådigst fastställda
staterna för dessa regementen äro emellertid icke de särskilda
kostnaderna för ifrågavarande underofficersutbildning upptagna, enär vid
uppgörandet af det underdåniga förslaget till förbättrad härordning
denna utbildning var inbegripen bland de ändamål, för Indika det för
kavalleriskolan utgående an slagsbeloppet var afsedt, och detta anslagsbelopp
icke underkastades någon ändring.
Kostnaden för särskilda underofficers- (sergeants-)skolor vid meranämnda
regementen är, med användning af de i vederbörliga stater
uppställda beräkningsgrunder, upptagen i bil. n:r 6 och utgör:
för Skånska husarregementet................................ kr. 16,266: 40
» » dragonregementet.............................. » 16,266: 40
» Norrlands dragonregemente ........................... » 8,438: 20
Tillsammans kr. 40,971: —.
Ordnas underofficersutbildningen vid dessa regementen på nu angifvet
sätt, torde anslaget till volontärskolor ej vidare böra drabbas af
därmed förenade utgifter, utan vederbörliga stater (anslag) i stället höjas
med de för ändamålet erforderliga belopp.
Under denna förutsättning eller, med andra ord, att underofficersvolontärer
eller menige, afsedda att erhålla underofficersutbildning, ej
vidare skulle från Skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands
dragonregemente beordras till kavalleriskolan, komme för densamma
att återstå:
samtliga officersaspiranter vid kavalleriet i dess helhet;
29
underofficersaspirantema från Lifregementets dragoner och husarer
samt Smålands husarregemente; samt
såsom för närvarande, menige från dessa truppförband till ett antal
af 1 per sqvadron eller tillsammans 15.
Hvad först officersaspiranterna angår, hafva i medeltal för tioårs- ,
perioden 1882 —1891 årligen 9 sådana aspiranter varit beordrade till
kavalleriskolan, och under de senaste fem åren har afgången af officerare
vid kavalleriet i medeltal årligen utgjort 9, hvilket, på 219 fast
anställde officerare, motsvarar 4,1 proc. Man torde komma sanningen
mycket nära, om man efter den ökning af (inalles 13) officerare, som
vid kavalleriet inträder med genomförandet af den förbättrade härordningen,
anslår det årliga behofvet af nyutnämnde fast anställda officerare
vid detta vapen till 9—10. I förslaget till den förbättrade härorduingen
äro visserligen ej ifrågasatta några särskilda lifränterum för
reservofficerare vid kavalleriet, men hinder synas mig ingalunda böra
läggas för anställning af sådane officerare (utan rätt till lifränterum),
hvarförutom vägen till reservofficersanställning vid trängen, enligt sagda
förslag, förutsättes skola delvis gå genom kavalleriet — de af kavalleriets
reservofficersaspiranter, som sådant önskade, skulle, efter aflagd
underofficersexamen, öfvergå till någon trängbataljon — och hafva dessa
åsigter äfven blifvit vidhållna uti det underdåniga förslag till ändringar
uti gällande reservbefälsförfattning, hvilket, enligt nådig befallning,
blifvit af mig afgifvet den 24 sistlidne mars. Med fäst afseende härå
och på den gallring, som bör ske, innan kavalleriets officersaspiranter
beordras till krigsskolan, äfvensom på afgången därstädes, torde man
kunna beräkna, att årligen 14—15 officers- och reservojficersvolontärer
komma att beordras till genomgående af underofficersutbildning.
I fråga åter om underofficersaspirantema har under perioden 1882
—1891 antalet af de till kavalleriskolan beordrade sådana aspiranter i
medeltal, enligt bil. n:r 7, uppgått till IG för hvarje år, hvilket utgör
något mera än 2 årligen från hvarje regemente om 5 sqvadroner.
Återkommendering af elever är visserligen tillåten, men i regeln sparsamt
förekommande, och i nyssnämnda antal äro äfven medräknade 2.
årets elever. Vid Lifregementets dragoner och husarer samt Smålands
husarregemente äro 3 nummer vid hvarje sqvadron afsedda att besättas
med volontärer, hvadan samtliga volontärnummer vid dessa truppförband
utgöra 45. Såsom framgår af bil. n:r 8, har medeltjenstetiden
för dessa regementens volontärer hitintills uppgått till något mor än 5
år — vid Smålands husarregemente vida högre — och skulle således
vid dom årligen antagas 9 underofficersaspiranter eller 3 por rege
-
30
mente. Men i detta antal, som uppenbarligen är större än som fordras
för att rekrytera regementenas underofficerskårer, torde för framtiden
jämväl böra inräknas officersaspiranter, hvilka hitintills i allmänhet synas
hafva varit volontärer utom nummer*). Grundad anledning att
frångå det hittills gällande medeltalet: 2 underofficersaspiranter vid
kavalleriskolan från hvart och ett af de tre indelta kavalleriregementena
synes därför icke föreligga.
Kavalleriskolan komrne sålunda att räkna 14—15 officers- och reservofficersaspiranter,
6 underofficersaspiranter, 15 öfriga elever (indelt
manskap) eller tillsammans 35—36 elever. Att utbildningskostnaden
för sistnämnda 15 man indelt manskap skulle, såsom hittills, utgå från
anslaget till indelta arméns och Vermlands fält]’ägare k års vapenöfningar,
samt endast för officers- och underofficersaspiranterna från anslaget till
volontärskolor, må i sammanhang härmed anmärkas.
Att för ett så jämförelsevis ringa antal elever hålla en särskild
skola i det nuvarande kavallerietablissementet å Ladugårdsgärdet torde
vara förenadt med onödigt höga kostnader, och dessutom blefve det,
med sagda ringa elevantal, icke möjligt att verkställa öfningar i sqvadron.
För den skull synes det lämpligt att förlägga ifrågavarande utbildning
till Lil> jardet till häst eller Kronprinsens husarregemente eller måhända
rättast till båda dessa regementen. På ett och samma ställe bör alltid
utbildningen af officers- och reservofficersaspiranterna, möjligen äfven
åt underofficersaspiranterne, ega rum. Hvad de öfriga eleverna vidkommer,
torde de från Lifregementets dragoner och husarer böra beordras
till Lifgardet till häst, samt de från Smålands husarregemente
till Kronprinsens husarregemente.
Af bil. n:r 5 framgår, att dagkostnaden per elev vid kavalleriskolan
i medeltal under åren 1881—1890 utgjort 6 kronor 17 öre.
Denna synes vara ganska dryg. Man torde kunna fordra, att densamma
skulle kunna ej oväsentligen nedbringas. Och detta bör så
mycket lättare låta sig göra, om utbildningskurs, motsvarande kavalleriskolan,
anordnades vid Lifgardet till häst eller Kronprinsens husarregemente
eller vid båda regementena. Finge nämligen eleverna och underbeiälet
vid sådan kurs begagna sig af det regementes hästar, vid
''") Don :U december noilanniunnda år fauns vid samtliga kavalleriregementen och kårer följande
antal volontärer utom nummer:
1889 .......................................... 15 volontärer
1890 .......................................... 14
1891 ........................................ 11 ..
1892 .......................................... 8
31
hvilket kursen anordnats, undveke man de synnerligt kostsamma hästtransporterna,
och dagkostnaden per elev borde kunna nedbringas till
5 kronor eller måhända till ännu lägre belopp.
Med beräkning af 20 elever (officers- och underofficersaspiranter)
och 300 dagars utbildningskurs, d. v. s. 6,000 underhållsdagar, skulle
kostnaden för ifrågavarande underofficersutbildning utgöra, under antagande
af 5 kronors dagkostnad, 30,000 kronor, hvilket utvisar det
belopp, hvarmed anslaget till volontärskolor under här förutsatta förhållanden
skulle bidraga till underofficersutbildningen vid kavalleriet.
Efter samma beräkningsgrunder skulle för de 15 indelta meniges underhåll
vid kavalleriskolan anslaget till indelta arméns och Vermlands
fältjägarekårs vapenöfningar drabbas af en utgift, uppgående till 22,500
kronor.
Af bil. n:r 5 framgår, att kostnaderna för kavalleriskolan enligt
densammas nuvarande organisation hafva under åren 1885 —1890 vexlat
mellan, i runda tal, 100,000 och 125,000 kronor, samt att de under de
i skolekonomiskt afseende gynnsamma åren 1887, 1888 och 1889 föga
öfverstigit förstnämnda belopp. Enligt den här ofvan föreslagna anordningen
rörande underofficersutbildningen, sedan ombildningen af
Skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente
fortskridit tillräckligt långt, skulle motsvarande kostnaden utgöra
30,000 + 22,500 + 40,97 f= 93,471 kronor.
Sammanfattas den i det föregående förebragta utredningen, framgår
däraf att, så länge kavalleri skolan bibehålies vid sin nuvarande organisation,
skulle anslaget till volontärskolor utgöra:
för infanterivolontärskolor .................................................. 429,000 kronor
» kavalleriskolan ................................................................. 67,000 »
Tillsammans 436,000 kronor,
men att, sedan de under ombildning varande kavalleriregementena erhållit
egna underofficersskolor — då kostnaden för kavalleriskolan eller
motsvarande kurs (kurser) enligt det föregående utgör endast 30,000
kronor — skulle samma anslag minskas till 439,000 kronor.
Hvad åter angår totalkostnaden för nu afhandlade under officersutbildning
samt för Norrbottens regementes volontärskola, uppgår den
under öfvergångstiden innan särskilda underofficersskolor ordnats vid
Skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonrege
-
mente, enligt ofvanstående beräkningar till 496,000 + 28,350 = 524,350
kronor, samt, sedan nyssnämnda särskilda skolor kommit till stånd, till
450.000 4- 40,971 -f 28,350 = 528,321 kronor. Men i mån af omorganisationens
fortgång vid ifrågavarande regementen inträder en besparing
på annat båll, nämligen den nu från anslaget till indelta arméns
och Vermlands fältjägarekårs vapenöfningar utgående kostnaden för de
22 till kavalleriskolan kommenderade menige, hvilken kostnad enligt här
följda beräkningsgrunder utgör 22 x 300 x 5 — 33,000 kronor.
I det underdåniga förslaget till förbättrad härordning upptogs kostnaden
för en ny volontärskola till 240,000 kronor. Lägges därtill det
nu i riksstaten uppförda anslaget till volontärskolor eller 285,000 kronor,
förutsattes sålunda i nämnda förslag kostnaden utgöra 285,000 -f
240.000 = 525,000 kronor.
Såsom framgår af bil. n:o 9, har anslaget till volontärskolor öfverskridits
dels år 1881, då kavalleriskolan trädde i verksamhet, dels hvarje
år under perioden 1886—1892. Under de 5 senaste åren 1888—1892
har bristen i anslaget i medeltal utgjort omkring 104,000 kronor. För
år 1892 har den uppgått till ej mindre än 169,139 kronor 81 öre,
hvilket belopp vida öfverstiger de 93,655 kronor, som 1892 års urtima
Riksdag medgaf få användas af volontärskoleanslaget till genomförande
af infanteriets omorganisation. Sistnämnda år har nämligen från ifrågavarande
anslag bestridts utgifter, som tillsammans utgöra i rundt tal
454.000 kronor.
Stockholm den 1 juni 1893.
Underdånigst
ERNST von der LANCKEN.
t. f. Chef för Generalstaben.
G. Danielson.
33
Bil. n:r 1 till Bil. A.
Tabell
utvisande antalet volontämummer, med volontärer besatta nummer samt
tillkomsten och afgången af volontärer i nummer under åren 1889—1892
vid indelta infanteriet utom Norrbottens fältjägarekår.
Regemente (kår). | Antal volontär- nuramer. | Med volontärer besatta nummer i medeltal den 30/<s 1889—1892. | Tillkomst af volon-tärer under åren | Afgång af volon-tärer under åren | Anmäkningar. |
Lifregementets grenadierkår....... | 20 | 19,5 | 19 | 19 | Norrbottens fältjägarekår |
Första lifgrenadierrogementet...... | 56 | 49 | 46 | 42 | är ej upptagen, enär vid den- |
Andra » ...... | 56 | 53 | 56 | 56 | samma under de senaste åren |
Vestgöta regemente................... | 56 | 50,5 | 57 | 54 | äfven funnits fast anställda |
Smålands grenadierkår............... | 20 | 16 | 19 | 21 | den redovisa ej särskildt för |
Uplands regemente.................. | 56 | 43 | 41 | 48 | underofficersvolontärerna. |
Skaraborgs » .................. | 56 | 48,5 | 46 | 44 |
|
Södermanlands » .................. | 56 | 54 | 58 | 52 |
|
Kronobergs » .................. | 56 | 51,5 | 60 | 65 |
|
Jönköpings » .................. | 56 | 54,5 | 55 | 49 |
|
Dalregementet ......................... | 56 | 56 | 58 | 62 |
|
Helsingo regemente .................. | 56 | 45 | 59 | 52 |
|
Elfsborgs » .................. | 56 | 54 | 43 | 55 |
|
Vostgötadals » .................. | 56 | 55,5 | 47 | 56 |
|
Bobus läns » .................. | 40 | 40 | 40 | 40 |
|
Vestmanlands » .................. | 56 | 51,5 | 40 | 38 |
|
Vesterbottens fältjägarekår......... | 28 | 23,5 | 27 | 26 |
|
Kalmar regemente..................... | 56 | 56 | 50 | 48 |
|
Nerikes » ..................... | 56 | 50,5 | 47 | 45 |
|
Vermlands » ..................... | 56 | 54 | 76 | 68 |
|
Jämtlands fältjägarokår........... | 28 | 26 | 29 | 23 |
|
Norra skånska infanteriregementet | 56 | 31,5 | 35 | 31 |
|
Södra » » | 56 | 53,n | 48 | 45 |
|
Summa | 1,144 | 1,036,5 | 1,056 | 1,039 |
|
Bill. Ull Riksil. prof,. 1804 | 1 Smn/. t Afd. 1 /taft. | 5 |
34
Bil. n:r 2 till Bil. A.
Uppgift
å elever, beordrade till infanterivolontärskolan å Karlsborg 1878—1892.
Volontärskolekurs. | Antal | e 1 e v e i |
| Kursens längd i dagar. | Anm ii r | k n i n | g a r. |
| |
Officer,3-aspi- ranter. | Underofficers- volontärer. | Summa. | |||||||
1. året | 2. året | ||||||||
1878 V.o-1879 15 o...... |
| 305 | 34 >) | 339 | 350 | Afgingo under kursen | : 8 elever. | ||
1879 Vio—1880 >«/9...... | 38 7 | 214 | 51 3) | 303 | 353 | > » | 3> | 7 |
|
1880 Vio—1881 3“/e...... | 15 | 156 | 26 | 197 | 273 | 4 » | » | 5 | * 1 |
1881 “,7—1882 23''5.. .. | 20 | 174 | 97 | 291 | 319 | ? » |
| 0 | 5 i |
1882 “/r—1883 3I/s...... | 22 | 168 | no | 300 | 325 | » |
| 10 | » |
1883 “, 7—1884 »7«...... | 37 | 143 | 132 | 311 | 325 | 4 » |
| 7 | ) |
1884 n/7—1885 31/s...... | •29 | 119 | 82 | 230 | 325 | 7 | » | 7 | 7> |
1885 “/j-1886 37''5...... | 36 | 148 | 89 | 271 | 325 | » » |
| 7 | * |
1886 ‘V?—1887 26/s...... | 36 | 236 | 115 4) | 387 | 319 | > D |
| 7 | » |
1887 20/7—1888 28/5...... | 55 | 284 | 191 | 530 | 313 | 5 » | » | 12 | » |
1888 *>,7-1889 25 s...... | 49 | 206 | 146 | 401 | 307 | » » | i | 12 |
|
1889 24/7—1890 21;«...... | 38 | 224 | 102 | 364 | 333 | » t |
| 8 | > ; |
1890 16/8—1891 20/6...... | 40 | 233 7 | 147 | 420 | 309 | J > | * | 15 | 1 |
1891 16,/8—1892 la/e...... | 49 | 191 °) | 167 | 407 | 308 | 4 t | i | 6 | • |
1892 12/0—1893 le/e...... | 60 | 117 | 179 | 356 | 308 | . |
| 1 | > |
*) Genomgått underbefälsskola. — 2) 25 under juni, 5 från 1 januari, 3 från 1 april. — 8) Från
1 april. — 4) Deraf 13 elever, som öfvergingo från korpralskolan från den 21/io. — 5) Deraf 2 indelta
vicekorpraler. — 6) Deraf 1 indelt vicekorpral.
35
Bil. n:r 3 till Bil. A.
Dagkostnaden
för hvarje elev vid infanterivolontärskolan å Karlsborg under åren
1879—1891.
År. | Antal elev-underhålls-dagar. | Totalkost-naden för | Dagkost-nad för | Anmärkning. | ||
| Kronor. |
| Kronor. |
| ||
1879........................... | 105,546 | 215,922 | 88 | 2 | 05 | I ofvanstående kostnader äro upp- |
1880 ......................... | 86,572 | 198,167 | 96 | 2 | 29 | tagna samtliga utgifter för de till in-fanterivolontärskolan beordrade elever |
1881.......................... | 85,386 | 208,082 | 61 | 2 | 44 | och deras undervisning, således äfven |
1882......................... | 93,090 | 194,749 | 38 | 2 | 09 | färdkostnader, dagaflöning för befäl, ut- |
1883......................... | 107.904 | 210,743 | 33 | i | 93 | gifter för undervisningsmateriel o. d. |
1884........................... | 85,924 | 195,004 | 46 | 2 | 27 | Vid beräkningen af antalet under- |
1885.......................... | 80,827 | 195,918 | 87 | 2 | 42 | hållsdagar äro in- och utryckningsdagar |
1886........................... | 106,402 | 226,412 | 12 | 2 | 13 | volontärelever, som under fortgången |
1887........................... | 142,930 | 283,053 | 49 | 1 | 98 | af en iärokurs af gått från skolan, har |
1888........................... | 141,626 | 319,456 | 87 | 2 | 26 | följts den beräkningsgrunden, att af* |
1889........................... | 115,009 | 251,570 | 63 | 2 | 19 | gången antagits hafva skett vid början |
1890 .......................... | 119,192 | 278,011 73 | 2 | 33 | af den senare hälften af en lärokurs, | |
1891 .......... ............... | 125,828 | 311,627 | 79 | 2 | 48, | d. v. s. den 1 januari. |
Summa | 1,118,732 | 2,466,548 | 07 | — | | |
|
Dagkostnad i medeltal 1882—1891 ............ |
| 2 | 1 201 |
|
36
Bil. n:r 4 till Bil. A.
Dagkostnaden
för hvarje elev vid Norrbottens fältjägarekårs volontärskola.
? År. • | Antal elev-underhålls-dagar. | Totalkost-naden för | Dagkost-nad för | Anmärkningar. | ||
Kronor. | Kronor. | |||||
1888........................... | 10,700 | 22,571 | 75 | 2 | 11 |
|
1889 ...................... | 22,049 | 48,138 | 13 | 1 | 96 |
|
1890........................... | 12,095 | 27,528 | 87 | 2 | 28 |
|
1891......................... | 10,790 | 23,976 | 42 | 2 | 22 |
|
1892........................... | 14,150 | 29,418 | Öl | 2 | 09 |
|
Summa | 69,78-1 | 146,633 | 68 | — |
|
|
; Dagkostnad i medeltal 1888—1892 ........... |
| 2 | 10 |
|
37
Bil. n:r 5 till Bil. A.
Uträkning
af dagkostnaden per elev vid kavallerivolontärskolan (kavalleriskolan)
under åren 1881—1890.
År.
Antal
| underliållsdagar.
Total- ! Dagkost -
kostnad.
Kronor.
nåd per |
elev.
Anmärkningar.
Kronor. !
1881 .
1882 .
1883
1884.
1885 .
188(5.........
1887 .........
1888 .........
1889 .........
1890 .........
Summa
8,004
12,068 ;
8,616
8,230
18,64o|
20,000
20,320-
18,766
18,253
fiSt/
42,101
66,541
51.842
54,097
60,453
62.843
125,687
51,640
103,281
50,977
101,954
50.419
100,839
55,015
110,031
89
85
69
12
47
63
26
62
24
28
56
51 l
02 /
94 1
88: (
5 26
5 !öl
6 02
6 57
132,897 | 756,377 51
I medeltal för åren 1881—1890
17
Från och med år 1885 hafva 37 menige från in*
delta kavalleriet beordrats till skolan; kostnaden bestrides
från nämnda tidpunkt till hälften från anslaget
till volontärskolor och till hälften från anslaget till
indelta arméns och Yermlands fältjägarekårs vapenöfningar.
Dessförinnan har kostnaden för skolan bestridts
uteslutande från anslaget till volontärskolor.
På grund häraf har dagkostnaden för år 1885 icke
kunnat exakt beräknas.
De feta siffrorna angifva det kostnadsbelopp,
som utgått från anslaget till volontärskolor från och
med 1885 —1886 års skola.
Uti kostnadsbeloppen äro upptagna samtliga utgifter
för de till kavalleriskolan beordrade elever och
deras undervisning, således äfven färdkostnader, dagaflöning
för befäl, utgifter för undervisningsmateriel;
och dylikt.
38
Bil. n:r 6 till Bil. A.
Beräkning af kostnaden för underofficers-(sergeants-)skolor
vid Skånska husar- och dragonregementena samt
Norrlands dragonregemente.
A. Vid Skånska husarregementet.
Skolans personal — 1 subalternofficer, 2 underofficerare och 20 elever.
Pagaflöning:
för 1 subalternofficer i 305 dagar å 2 kr. per dag........................................................ 010: —
» 1 sergeant i 305 » » SO öre » » 244: _
» 1 d:o i 305 » » 80 » » » 244: _
Aflöning och arfvoden in. in. för manskap:
Aflöning: 20 man å 200 kr. årligen = 4,000, men för dessa 20 man äro i staterna redan
beräknade 90 kr. per man och år = 1,800 kr. Alltså ökad kostnad 4,000 — 1,800 = 2,200: —
Beklädnad och underhåll:
Beklädnad: 20 man i 365 dagar å 85 öre per dag = 2,555, men i staterna äro för dessa
20 man beräknade 40 öre under 23 dagar = 184 kr. Alltså ökad kostnad 2,555 — 184 = 2,371: —
Underhåll: 22 man i 365 dagar å 60 öre per dag = 4,818. Beräknadt förut underhåll för
dessa 22 man i 23 dagar å 60 öre per dag = 303,60. Alltså ökad kostnad 4,818 — 303,60= 4,514: 40.
Hästutredningspersedlar: 22 hästar i ständig tjenstgöring ä 36 kr. 50 öre årligen = 803.
Förut beräknadt för dessa hästar är 6 kr. per häst i 23 dagars tjenstgöring = 132
kr. Alltså ökad kostnad 803— 132 = ........................................................... 071: —
Hästar.
Fourragering: 22 hästar i ständig tjenstgöring ä 365 kr. per år = 8,030. Förut beräknadt
för dessa hästar i 23 dagars tjenstgöring och utackorderade 123 kr. per år
= 2,706. Alltså ökad kostnad 8,030 — 2,706 =................................................ 5,324: —
Skoning och medikamenter: 22 hästar i ständig tjenstgöring å 10 kr. årligen = 220 kr.
Förut beräknadt för 23 dagars tjenstgöring och i depot ä 6 kr. per häst = 132 kr.
Alltså ökad kostnad 220 — 132 = ............................................................. 88: —
Summa 16,266: 40
39
B. Vid Skånska dragonregementet (—- Skånska husarregementet) = 16,266: 40.
C. Vid Norrlands dragonregemente:
Skolans personal = 1 subalternofficer, 1 underofficer och 10 elever.
DagaflSning:
för 1 subalternofficer i 305 dagar å 2 kr. per dag...................................
» 1 sergeant i 305 » å 80 öre » » ...................................
Aflöning och arfyoden m. m. för manskap:
Aflöning: 10 man ä 200 kr. årligen = 2,000, men för dessa 10 man äro i staterna redan
beräknade 90 kr. per man och år = 900 kr. Alltså ökad kostnad 2,000 — 900 = 1,100: —
Beklädnad och underhåll:
Beklädnad: 10 man i 365 dagar å 35 öre per dag = 1,277,50, men i staterna äro för dessa
10 man beräknade 40 öre under 23 dagar = 92 kr. Alltså ökad kostnad 1,277,50 — 92= 1.185: 50.
Underhall: 11 man i 365 dagar å 60 öre per dag == 2,409. Beräknadt förut underhåll för
dessa 11 man i 23 dagar å 60 öre per dag = 151,80. Alltså ökad kostnad 2,409 —151,80 = 2,257: 20.
TIästutredningspersedlar: 11 hästar i ständig tjenstgöring å 36 kr. 50 öre årligen = 401,50.
Beräknadt förut för dessa hästar är 6 kr. per häst i 23 dagars tjenstgöring = 66 kr.
Alltså ökad kostnad 401,so — 66 = ................................................................... 335: 50.
Hästar.
Fourragering: 11 hästar i ständig tjenstgöring å 365 kr. per år =4,015. Förut beräknadt
för dessa hästar i 23 dagars tjenstgöring och utackorderade 123 kr. per år = 1,353.
Alltså ökad kostnad 4,015 — 1,853 = ................................................................ 2,662: —
Skoning och medilcamenter: 11 hästar i ständig tjenstgöring å 10 kr. årligen = 110 kr.
Förut beräknadt för 23 dagars tjenstgöring och i depot a 6 kr. per häst = 06 kr.
Alltså ökad kostnad 110 — 66 =........................................................................ 44: —
Summa 8,438: 20.
610: —
244: -
40
Bil. n:r 7 till Bil. A.
Elever
vid kavallerivolontärskolan (kavalleriskolan) under åren 1881—1891.
Lärokurs och skolans benämning. | * Offi- cers. | I ''olontär Under- offi- cers. | lever. er. Sum- ma. | Öfrig personal. | ce 0 B B p | Kursens längd i | Anmärkningar. |
|
|
|
|
|
|
| Afgingo under kursen: |
l*öl u/7—18823U/6 Kavalierivolontärskola | 3 | 43 | 46 | — | 46 *) | 324 | J) 2 elever. |
18 82 ”/j—188 328/5 Din | 5 | 26 | 31 | 1 | 32 2) | 322 | 2) 2 d:o. |
1883 ”/t—1884 26/s I):o | 8 | 16 | 24 | - | 24 3) | 320 | 3) 1 elev. |
1884 n/7—1885 2S/5 1J:o | 9 | 19 | 28 | — | 28 | 317 |
|
1885 n/i—1886 S8/o f. b. korpral-, korpral- |
|
|
|
|
|
|
|
och volontärskola .. | 9 | 19 | 28 | 37 | 65 4) | 320 | 4) 1 d:o. |
1886 18 7—1887 25/s Kavalleriskola ..... | 9 | 10 | 19 | 37 | 56 | 311 |
|
1887 20/7—188812/s Ibo | 11 | 24 | 35 | 37 | 72 | 297 |
|
1888 16/7—1889 »i/* D:o | 17 | 10 | 27 | 37 | 64 | 300 |
|
1889 6/7—1S90 29/5 D:o ......... | 3 | 18 | 21 | 37 | 58 6) | 328 | 5) 1 d:o. |
1890 *0/7—1891 4/e Ibo ......... | 13 | 11 | 24 | 37 | 61 8) | 315 | ®) 1 d:o. |
1891 «/7—1892 3,c liv. ......... | 6 | 6 | 12 | 37 | 49 7) | 314 | 7) 1 d:o. |
I medeltal för åren 1882 — 1891 | 9 | 16 | 25 | - |
| ! |
|
41
Bil. n:r 8 till Bil. A.
Tabell
utvisande antalet volontärnummer, med volontärer besatta nummer samt
tillkomsten och afgången af volontärer i nummer under åren 1889—
• 1892 vid indelta kavalleriet.
... Regemente (kår). | Antal volontär- nummer. | Med volontärer be- satta nummer i 1889—1892. | Tillkomst af volon-tärer under åren | Afgång af volon-tärer under åren | Anmärkningar. |
Lifregementets dragonkår ............... | 15 | 14 | 13 | 15 |
|
Lifregementets husarkår ................. | 15 | 14,5 | 11 | 12 |
|
Smålands husarregemente.................. | 15 | 15 | 8 | 7 |
|
. Tillsammans | 45 | 43,5 | 32 | 34 |
|
Skånska husarregementet.................. | 30 | 29 | 20 | 24 |
|
Skånska dragonregementet ............. | 30 | 28 | 22 | 22 |
|
1 Jämtlands hästjägarekår .................. | 6 | 4 | 5 | 6 |
|
Summa | in | 104,5 | 79 | 86 |
|
Itih. till Rifod. Prat. 181)4.
1 Sami.
1 A/''d.
1 Käft.
G
42
Bil. n:r 9 till Bil. A.
Tablå
utvisande öfverskott och brist å anslaget till volontärskolan å Karlsborg
(volontärskolor) under åren 1878—1892.
År. | Anslaget | ...... Utanordnade medel från | Öfverskott. | Brist. | Anmärkningar. | ||||
1878.............. | .... 71.000 |
| 55,341 | 45 | 15,658 | 55 |
|
|
|
1879................ | .... 243,000 | _ | 216,281 | 22 | 26,718 | 78 | _ | _ |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| \Anslag |
1880................ | .... 243,000 | — | 198,462 | 54 | 44,537 | 46 | — | — | å Karlsborg. |
1881............... | .... 243,000 |
| 249,394 | 22 | — | — | 6,394 | 22 |
|
1882................ | .... 285,000 |
| 261,230 | 72 | 23,769 | 28 | — | — |
|
1883................ | ....; 285,000 | — | 262,586 | 02 | 22,413 | 98 | — | — |
|
1884................ | .... 285,000 | — | 273,101 | 58 | 11,898 | 42 | ---. | — |
|
1885................ | .... 285,000 | — | 256,372 | 34 | 28,627 | 66 | — | — |
|
1886 ............... | .... 285,000 | — | 289,255 | 75 |
| — | 4,255 | 25 |
|
1887................ | ...J 285,000 |
| 334,694 | 11 | — | — | 49,694 | ii | -Anslag till volontärskolor. |
1888................ | .... 285,000 |
| 389,243 | 95 | — | — | 104,243 | 95 |
|
1889................ | ....! 285,000 | — | 337,938 | 58 | —— | — | 52,938 | 58 |
|
1890................ | ....! 285,000 | — | 365,560 | 44 | -- | — | 67,382 | 20 |
|
1891................ | .... 285,000 | — | 413,203 | 16 | — | — | 128,203 | 16 |
|
1892................ | .... 285,000 | — | 454,139 | 81 | — | — | 169,139 | 81 |
|
Bil. B.
Till KONUNGEN.
Genom remiss af den 29 juni innevarande år har Eders Ivongl.
Maj:t behagat i nåder infordra Arméförvaltningens å Intendentsdepartementet
underdåniga utlåtande öfver en åt t. f. chefen för Generalstaben
Bih. till Riksd. Prof. 1894. 1 Rami. 1 Afd. 1 Haft. 7
44
nti underdånig skrifvelse af den 1 i samma månad lemnad utredning
öfver kostnaderna för underofficersutbildningen vid infanteriet och kavalleriet,
enligt den förbättrade härordningen samt angående de lämpligaste
sätten för denna utbildnings ordnande. Efter tagen kännedom af
denna utredning jemte densamma åtföljande tabeller och beräkningar
får Arméförvaltningen i undernånighet anföra:
att mot de af t. f. chefen för generalstaben uti den underdåniga
framställningen lemnade uppgifter beträffande de kostnader, som för
infanteriets och kavalleriets volontärskolor hittills utgått, icke lärer
kunna anföras annan anmärkning än att uti dessa uppgifter icke medräknats
kostnaderna intill år 1885 för de vid volontärskolorna använda
och förbrukade läroböcker, hvilka, i enlighet med bestämmelsen i nådigt
bref af den 17 mars 1876, gäldats af volontärvakansmedelsfonden, intill
dess, genom nådigt bref den 30 januari 1885, Eders Kong! Magt i
nåder förordnat att dessa kostnader skulle, i likhet med öfriga utgifter
för volontärskolorna, bestridas från det å 4. hufvudtiteln för dessa
skolor uppförda anslag;
att emellertid den höjning, som härutaf uppkommer i den af t. f.
chefen för generalstaben beräknade dagkostnaden, mer än motväges af
den minskning i underhållskostnaden, som kan påräknas af en fortsatt
tillämpning af den genom nådigt bref den 22 oktober 1892 för åren
1893 och 1894 faststälda förändrade normalportionsstat å kokföda, och
får till bestyrkande af detta antagande, arméförvaltningen i underdånighet
framhålla att priset å dagportion exempelvis vid de å Carlsborg
förlagda trupper, hvithet i början af 1880-talet uppgick till omkring 60
öre och ännu 1892 utgjorde i medeltal 56,8 öre och hvilket under åren
1880—1892 i medeltal uppgått till 55,4 öre, för innevarande år endast
stiger till i medeltal 45,28 öre;
att någon erinran icke synes kunna göras mot de antaganden och
slutledningar, genom hvilka t. f. chefen för generalstaben kommer till
det sannolika antalet af de officers-, reservofficers- och underofficersvolontärer,
hvilka förutsättas för framtiden komma att årligen blifva
till de särskilda volontärskolorna kommenderade;
att det af t. f. chefen för generalstaben för infanteriets volontärskolor,
med undantag af Norrbottens regementes volontärskola å Notviken,
beräknade årsanslag af 429,000 kronor alltså bör kunna anses
för ändamålet fullt tillräckligt, isynnerhet om, i öfverensstämmelse med
det afgifna förslaget, undervisningskurserna för första årets underofficersvolontärer
förläggas till etablissementen i Hernösand, Norrköping
och Ronneby, då genom en dylik anordning en icke obetydlig minsk
-
45
ning kan beräknas komma att uppstå i skolkommenderingarnes färdkostnader;
att
Armeförvaltningen beträffande skolornas förläggningsorter anser
lämpligast att, åtminstone för närvarande, då så stora summor komma att
tagas i anspråk för militära ändamål, redan befintliga etablissement blifva
för skolornas behof anordnade samt att således, på sätt äfven blifvit af
t. f. chefen för generalstaben ifrågasatt och motiveradt, första årets kurs
för underofficersvolontärer förlägges till ofvan nyss uppräknade etablissement
samt att till Carlsborg kommenderas officers- och reservofficerssamt
andra årets underofficersvolontärer, och undvikes genom en dylik
anordning alla vidlyftigare byggnadsarbeten, enär med undantag af
smärre tillbyggnader å etablissementen i Hernösand och Ronneby, redan
befintliga lokaler äro för nu ifrågakonme ändamål tillräckliga;
att kostnaderna för Norrbottens regementes volontärskola vid Notviken
torde, på grund af hittills vunnen erfarenhet, kunna, på sätt föreslagits,
beräknas för framtiden komma att uppgå till 28,350 kronor
årligen;
att utgifterna för kavalleriets volontärskola hittills i medeltal uppgått
till 54,017: so kronor årligen, och vill det synas arméförvaltningen
lämpligast att vid beräknandet af de framtida kostnaderna för denna
skola utgå från ofvan anförda kostnadssumma under förutsättning att
skolan för den närmaste framtiden bibehålies vid sin nu varande organisation,
och torde alltså årsanslaget för denna skola böra i rundt tal
utföras med 54,500: —;
att Arméförvaltningen icke har att framställa någon erinran mot
de beräkningar som verkställts öfver kostnaderna dels för den del af
underofficersutbildningen vid kavalleriet, som icke kommer att bekostas
af yolontärskoleanslaget, dels för kavallerivolontärskolan, derest den
skiljes från kavallerikorporalskolan och förlägges till något värfvadt
kavalleriregemente, samt dels för lifregementets dragoners och husarers
samt Smålands, husarregementes korporalskolor, derest dessa komma
att förläggas till lifgardet till häst och Kronprinsens husarregemente;
men torde det tillåtas arméförvaltningen att, med anledning af de utaf
t. f. chefen för generalstaben uttalade åsigter rörande det framtida ordnandet
af underofficersutbildningen vid kavalleriet, i underdånighet framhålla
hurusom ordnandet af denna undervisning i den rigtning nu ifrågasatts
skulle i ekonomiskt hänseende komma att medföra synnerligen
beaktansvärda fördelar, enär betydlig minskning i skolornas utgifter
skulle komma att uppstå genom besparing af ml utgående dyrbara hästtransporter,
hvarförutom statsverket för de värfvade kavalleriets hästar,
46
som af underbefäl och elever komme att användas vid skolorna, endast
finge vidkännas på sin höjd den ökning i underhållskostnaden, som för
dessa hästar uppstår derigenom att de blifva använda till tjenstgöring
i stället för att vara utackorderade, under det att hittills icke allenast
transporten utan äfven hela underhållet af rusthållskavalleriets hästar
medfört för kavalleriskolorna dryga utgifter, hvilka med en synnerligt
stor procent ingått i slutsummorna för dessa skolors kostnader.
Beträffande den af t. f. chefen för generalstaben i förbigående
framstälda åsigt om önskvärdheten deraf att inom hvarje arméfördelning
inrättades en kombinerad skola, liknande de nuvarande militärskolorna
i Norrköping, så synes denna åsigt hafva framkommit såsom en framtidstanke,
hvilken, vid nu ifrågasatta ordnandet af volontärskolorna, ej
borde helt och hållet lemnas ur sigte, men enär hvarken någon närmare
utredning angående dessa skolors organisation eller några beräkningar
öfver de med en dylik anordning förenade kostnader uppgjorts,
samt då denna fråga äfven torde i väsentlig grad vara beroende af
kommunernas villighet att för skolorna uppföra lämpliga lokaler m. m.,
har arméförvaltningen ansett sig ej för närvarande böra afgifva något
yttrande rörande denna del af t. f. chefens för generalstaben underdåniga
framställning.
Remissakten återställes i underdånighet.
Stockholm den 27 oktober 1893.
Underdånigst
A. THORÉN.
L. Thimgren.
Nils Berg,
föredragande.
A. Hessler.
Stockholm, K. L. Beckman, 1893.
Femte hufvudtitein.
Protokoll öfver sj oför sv ar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott
den 13 januari 1894.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
WlICBLAD,
Gilljam,
friherre Rappe och
Christerson.
Departementschefen, statsrådet Christerson anmälde i underdånighet
frågan om reglering af utgifterna under rilrsstatens femte hufvudtitel
för år 1895 och föredrog härvid
marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 21 september 1893
angående de ordinarie anslagen och behofvet åt extra anslag för
år 1895 samt i sammanhang härmed marinförvaltningens underdåniga
skrifvelse den 15 augusti 1893 med förslag rörande användningen af
1894 års anslag till anskaffande af en ny pansarbåt och chefens för
sjökar te ver ket embetsskrifvelse den 24 november 1893 i fråga om det
för nämnda verk erforderliga anslag för år 1895.
Härefter yttrade departementschefen beträffande
Bill. till Ri/csd. Prut. 18''J4. 1 Sam/, i Afd.
1
Femte hufrudtitelii.
[1-6.J
Carlskrona
artillerikår.
O
Anslagen till aflöning för flottans kårer och stater samt
till Carlskrona artillerikår.
Sedan Riksdagen år 1892 beviljat ett anslag å 189,000 kronor för
uppsättning af en fästningsartillerikår för sjöbefästningarne vid Carlskrona,
föreslog Eders Kong!. Maj:t, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det utlåtande, som en för närmare utredning af frågorna om kårens
organisation och utbildning m. m. nedsatt komité af officerare från flottan,
generalstaben och fortifikationen afgifvit, nästlidet års Riksdag en sådan
förändring af kårens organisation, att densamma, som förut endast var
beräknad för nu befintliga sjöbefästningar å Kungsholmen och Vestra
Hästholmen, skulle kunna lemna befäl, underbefäl och förhandsmanskap
jemväl för Oscarsvärnslinierna samt de för Carlskrona försvar
nödiga . befästningar å öarne utanför staden, och detta utan att någon
förhöjning af de anslag, som redan blifvit anvisade för kåren, blefve
härför erforderlig. Denna förändring gick ut derpå, att kåren i
stället för att bestå af 100 man fast stam och 400 man för 8 år
värfvadt manskap, som under 3 år och 5 månader tjenstgjorde för sin
utbildning och under återstående kapitalationstiden'' vore permitteradt,
skulle komma att utgöras af 360 man för 3 år anvärfvadt och under
hela denna tid i tjenst varande manskap, hvarjemte befälet skulle ökas
med 4 officerare och 4 underofficerare. På detta sätt skulle dels erhållas
eu för hela den befästa orten Carlskrona tillräcklig befäls- och
underbefälskader, hvilket i hög grad komme att underlätta mobiliseringen
af kåren, öka dess krigsberedskap och höja dess krigsduglighet, dels
uppkomma en tillökning af den i ständig tjenst varande manskapsstyrkan,
dels ock, i följd af den förkortade värfningstiden, ett mer än
dubbelt större. antal i värnpligtsåldern varande, vid artilleri kåren förut
stamanstälda vid mobilisering finnas att tillgå.
Den ^ föreslagna förändringen uti organisationen godkändes af Riksdagens
första kammare men afslogs af den andra. Med anledning af
den under frågans behandling uttalade åsigt, att det icke vore lump
-
Femte hnfrudtiteln.
3
ligt att, innan någon erfarenhet vunnits om den nuvarande organisationen,
vidtaga förändring af densamma, anser jag mig böra erinra,
att enligt den ursprungliga organisationsplanen officerarne skulle tagas
dels och hufvudsakligen från flottan, dels från landtartilleriet, men att,
efter gjorda förfrågningar huruvida några officerare vid nämnda vapen
vore villige att ingå på den nya kåren, vid tiden för svarens afgifvande
från flottan endast en officer vid reservstaten och denne 57 år gammal
samt från artilleriet endast 2 officerare förklarat sig hugade att taga
•anställning vid kåren, hvars befäl det ålåg bland annat att, redan under
sommaren 1893 öfva den för Carlskrona försvarsområde afsedda artilleribeväringen
500 man. Genom landtförsvarsdepartementets medverkan
kunde den anordning träffas, att 300 man af nämnda beväring blefvo,
ehuru med ökad kostnad, öfvade vid Vaxholms artillerikår under dess
befäl. De 200 återstående beväringsmännen öfvades i Carlskrona af
officerare från landtartilleriet, hvilka erhållit permission under 1 år från
sina regementen för att tjenstgöra vid Carlskrona artillerikår, men ej
ville der söka fast anställning, såvida ej dem kunde tillförsäkras samma
aflöningsförmåner, som för motsvarande beställningar vid artilleriregementena
blifvit af Riksdagen fastställda. Någon utsigt att erhålla officerare
till den nya kåren fanns sålunda icke. Under sådana omständigheter
och då derjemte ingen åtgärd för kårens uppsättning enligt
1892 års plan var vidtagen, syntes det mig vida riktigare att, då
väsentliga fördelar kunde dermed vinnas, genast från kårens första
uppsättning organisera densamma enligt den af komitén föreslagna
planen, än att framdeles, sedan kåren delvis organiserats, öfvergå till en
förändrad organisation med alla de olägenheter, som en förändring i
detta‘"hänseende nödvändigtvis skulle under öfvergångstiden föranleda.
I)et torde ej vara klokt att, om man är öfvertygad om den nya planens
företräde, försöksvis organisera på den gamlas grund, endast för att
erhålla erfarenhet om dess olämplighet, och svårigheten att enligt 1892
års plan erhålla officerare till kåren har fortfarande visat sig vara densamma.
Det har blifvit sagd!, att ett nära sammanhang skulle förefinnas
emellan förslaget till artillerikårens förändrade organisation och det samtidigt
dermed framlagda förslaget till sjömanskårens omorganisation, men
enligt min åsigt är organisationen af Carlskrona artillerikår alldeles oberoende
af frågan om sjömanskårens organisation. Dessa kårer hafva med hvarandra
ingenting annat gemensamt än att anslagen till de artillerikåren
tillhörande värfvade fästningsartillerikompaniema äro inberäknade i
4
Femte knfvndtiteln.
anslagen till sjömanskårens värfvade stam, men, då ingen förhöjning
af dessa anslag i följd af vare sig artillerikårens eller sjömanskårens
omorganisation blifvit ifrågasatt, kan den ena kårens organisation
göras alldeles fristående från den andras.
Den nya artillerikåren skulle visserligen på papperet få 140 man
mindre än den nuvarande; men då för närvarande, jemte den fasta
stammen 100 man, endast 150 man eller under sommarmånaderna
maj—september 200 man af den värfvade stammen äro inne i tjenstgöring
och de öfriga 250 å 200 man äro permitterade, samt af dessa.
senare en stor del icke torde med säkerhet kunna påräknas vid inkallelse,
så ställer sig förhållandet något annorlunda. Vid den inkallelse
af en årsklass permitteradt manskap af ejömanskårens värfvade
stam till tjenstgöring ombord å fartygen, hvilken skedde under innevarande
års sommar, visade sig att till följd af dödsfall, rymning, anställning
i handelsflottan, afföring ur rullorna m. m. endast omkring 44 procent
af årsklassen, sådan den först var beräknad, inställde sig. Blefve förhållandet
enahanda vid inkallelse af fästningsartillerikompaniernas permitterade
manskap, skulle således, utöfver de i tjenst innevarande,
endast kunna påräknas, då 200 man vore permitterade, 88 man eller,
då 250 man vore permitterade, 110 man, hvarigenom i förra fallet
kåren komme att utgöra 388 man och i det sednare 360 man. Skilnaden
i numerär mellan den nuvarande och den föreslagna styrkan
blefve således, äfven om afgången bland de permitterade understege
hvad här ofvan sagts, icke af särdeles betydenhet, men den förståndig
tjenstgöring påräkueliga styrkan blefve deremot väsentligt högre
enligt den förändrade organisationen nemligen 360 i stället för 250 eller
sommartiden 300 man. Under öfverläggningen i Andra kammaren yttrades,
att genom inkallandet af permitteradt manskap samma i tjenst varande
styrka skulle kunna erhållas, men det får ej förbises, att inkallande af permitteradt
manskap till tjenstgöring icke kan ega rum utan särskild utgift,
ty, såsom den år 1887 faststälda staten för sjömanskåren och beräkningen
öfver kostnaden för samma kår utvisa, är hvarken dagaflöning eller
beklädnads- och naturaunderhållskostnad beräknad för det permitterade
manskapet. Ville man hålla den i tjenst varande styrkan vid 360 man,
skulle man af det permitterade manskapet nödgas inkalla 60 man under
sommaren och 110 man under de öfriga 7 månaderna och för detta
inkallade manskap utgöra dagaflöning, naturaunderhåll och beklädnadspenningar
omkring 40,000 kronor om året.
Af de nu framhållna omständigheterna torde alltså framgå, att
genom den föreslagna förändringen man för de redan nu anvisade an
-
Femte hufxudtiteln.
5
slagen erhåller en om än på papperet till numerären obetydligt svagare,
likväl till det i tjenst varande antalet betydligt starkare och tjenstedugligare
kår, samt att man med den nuvarande organisationen icke
kan erhålla en lika stor i tjenst varande styrka utan en icke oansenligt
ökad kostnad.
Vid sådant förhållande hyser jag fortfarande den åsigten att den
föreslagna förändringen i organisationen af Carlskrona artillerikår i alla
hänseenden innefattar väsentliga förbättringar af den förut beslutade
organisationen och jag torde icke behöfva till stöd härför åberopa
något utöfver det redan anförda; men då äfven från det håll, der man uttalat
sig för den föreslagna förändringen, anmärkning gjorts mot de i normalstaten
upptagna inqvarteringsersättningar och arfvoden, anser jag mig
böra här något yttra mig beträffande dessa.
Enligt den ursprungliga organisationsplanen var det afsedt, att
kåren skulle förläggas till Kungsholms fästning och Vestra Hästholmen
och häraf var ju en gifven följd att åt kårens samtliga å nämnda två
platser tjenstgörande officerare och underofficerare bostad måste genom
kronans försorg derstädes beredas, såsom äfven synes af framställningen
i statsrådsprotokollet den 13 januari 1892 i fråga om anslag till
ekonomibyggnader å Kungsholmen och Vestra Hästholmen. De officerare
åter, som icke tjenstgjorde å nämnda platser, utan beordrades att
tjenstgöra i öfverstyrelsen och vid flottans stationer äfvensom de,- som
genornginge artilleri- och ingeniörhögskolan, skulle, enligt samma statsrådsprotokoll
sid. 9, under denna tid vara berättigade till inqvarteringsersättning
i likhet med flottans officerare under tjenstgöring. Bland
de för officerare och underofficerare enligt 1892 års organisationsplan
afsedda förmåner ingick alltså antingen fri bostad eller inqvarteringsbidrag.
Sedan numera Eders Kong!. Maj:t, med hänsyn såväl till de betydliga
olägenheterna vid kårens förläggande till sjöbefästningarne, hvarest
utrymmet är litet och byggnader för kasern, skolor m. m. ej kunna
utan fara bibehållas vid krigstillfälle, som ock till fördelarne af kårens
förläggande till Carlskrona, beslutat, att densamma skall förläggas till sistnämnda
ort, samt då det icke torde kunna sättas i fråga att der bereda
bostäder för kårens samtliga officerare och underofficerare, torde väl
de, som icke erhålla bostad in natura, redan enligt den nuvarande
organisationen böra anses vara berättigade att erhålla inqvarteringsersättning;
och då i det nya organisationsförslaget dessa bidrag blifvit.
föreslagna till likhet med hvad som för arméns officerare och underofficerare
är bestämdt, i stället för till likhet med hvad flottans officerare
åtnjuta, lära utgifterna i detta hänseende enligt den föreslagna
6
Femte hufvndttteln.
staten i sj elfva verket understiga livad som med bibehållande af den
nuvarande organisationen komme att utgå.
Beträffande deremot arvoden till kompanichefer, informationsofficerare,
gymnastikofficer och informationsunderofficerare, så innefattar
visserligen den nya staten eu utgift härutinnan utöfver hvad som var
förutsatt i 1892 års stat; men sedan Riksdagen medgifvit dylika arvoden
i staterna för arméns samtliga artillerikårer samt det icke lärer
låta sig göra att åt kåren förvärfva och bibehålla dugligt och lämpligt
befäl och underbefäl, med mindre dem kan tillförsäkras enahanda aflöningsförmåner
som tillkomma deras vederlikar vid andra kårer och regementen
med lika kompetensfordringar och tjenstgöring, så torde dessa
omständigheter utgöra fullgiltig anledning till denna förändring.
Då jag anser mig pligtig att hos Eders Kongl. Magt anhålla, att
frågan om Carlskrona artillerikårs förändrade organisation måtte nu
ånyo underställas Riksdagens bepröfvande, är det endast i ett hänseende,
som jag funnit någon afvikelse böra ske från den framställning,
hvilken gjordes till 1893 års Riksdag. Genom nådigt beslut den 15
september nästlidet år har Eders Kongl. Maj:t anbefallt, att, såsom en
följd af 1892 års riksdagsbeslut i fråga om artillerikårens organisation,
de på sjömanskårens stat ännu upptagna fästningsartillerikompanierna
skulle den 1 sistlidne oktober öfverflyttas till artillerikåren, och
torde vid detta förhållande jemväl de för dessa kompanier afsedda
aflönings-, beklädnads-, naturaunderhålls- in. fl. anslagsbelopp böra från
de för sjömanskåren afsedda anslag utbrytas och sammanföras med anslaget
till artillerikåren. Åt dessa anslagsbelopp, utgörande i jemnadt
tal 114,300 kronor, borde under organisationstiden likaväl som åt det
för kårens befäl och nuvarande fasta stam anvisade anslag å 189,600
kronor gifvas reservationsanslags natur och å dem uppkommande besparingar
få användas till byggnader och andra med organisationens
genomförande förenade kostnader; men, sedan organisationen vore
genomförd, borde de gemensamt med nämnda 189,600 kronor fördelas
på de särskilda tillar, hvartill normalstaten föranleder, nemligen:
Aflöning................................................................................ kr. 193,972: 60
Beklädnads- och kaserneringskostnad ............................... » 42,840: —
Naturaunderhåll .........................:................................................ » 63,072: —
Diverse kostnader................................................................ » 2,105: 90
Reservbefäl............................................................................. » 1,909: 50
Summa kr. 303,900: 00
Femte hufvud ti teln.
7
med den natur, som af hvarje anslagstitels ändamål betingas, eller fasta
anslag för samtlige utom det till naturaunderhåll, som lärer böra blifva
förslagsanslag.
Då redan 6 årsklasser af de numera till Carlskrona artillerikår öfverflyttade
värfvade fästningsartillerikompanierna äro uppsatta, hvilka
från nämnda anslagsbelopp skola aflönas, beklädas och underhållas under
återstående kapitulationstiden samt uppsättning af den nya kåren i
mån af afgången pa dessa kompanier skulle under tiden komma att
pågå, lära några betydliga besparingar af de för dem afsedda anslagsmedlen
icke vara att motse, men mera reda vinnes otvifvelaktigt genom
att särskilja dessa anslagsbelopp från de för sjömanskåren afsedda, i
synnerhet om den nya stat för sjömanskåren, jag har för afsigt att
underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning, varder godkänd, i hvilken stat
de för de förra fästningsartillerikompanierna nu upptagna belopp icke
lämpligen böra fortfarande intagas.
Med afseende på det sålunda anförda får jag — som bär nedan
kommer att föreslå afförande tran nedannämnda å femte hufvudtiteln
anvisade anslag af följande belopp, nemligen från anslaget till aflöning
för flottans kårer och stater 60,799 kronor, från anslaget till beklädnad
åt sjömans- och skeppsgossekårerna 19,420 kronor, från natura underhåll
32,579 . kronor och från rese- och traktamentspenningar 1,502 kronor
— nu i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen:
att för uppsättning och underhåll af Carlskrona artillerikår så organiserad
och aflönad, som bifogade normalstat (Bil. A.) närmare utvisar,
i ^ stället för det nu under femte hufvudtiteln till en fästningsartillerikår
lör sjöbefästningarne vid Carlskrona uppförda reservationsanslag å
189,600 kronor, i riksstaten för år 1895 uppföra ett reservationsanslag
å 303,900 kronor, benämndt. Carlskrona artillerikår, äfvensom medgilva,
att de besparingar å de sålunda för kåren anvisade tillgångar,
som under tiden för dess uppsättning kunna beredas, må, på sätt
Riksdagen 1892 medgifvit i Iraga om det då för kåren beviljade reservationsanslag,
få af Eders Kongl. Maj:t disponeras för uppförande
al de för kåren erforderliga byggnader och öfriga med organisationens
genomförande förenade utgifter; dock med förbehåll att den nya organisationens
genomförande icke verkar rubbning i afseende på det artillerikåren
tillhörande, vid fästningsartillerikompanierna redan antagna värfvade
manskaps hittills varande förmåner och förpligtelser.
I sammanhang med min den 24 februari lörlidet år gjorda framställning
om förändrad organisation af artillerikåren hemställde jag
8
Femte hufvudtiteln.
Sjömansk&ren.
tillika om vidtagande af åtgärd till beredande af pensionsrätt från flottans
pensionskassa åt Carlskrona artillerikårs befäl och underbefäl med
vederlikar i likhet med öfriga flottans kårer och stater, enär enligt gällande
föreskrifter i detta hänseende väl gemenskapen vid kåren, men
icke befäl och underbefäl med vederlikar kunde anses till en sådan förmån
berättigade, och jag får derföre äfven nu underdånigst hemställa,
att nådig framställning måtte till Riksdagen göras derom,
att de för befäl och underbefäl med vederlikar vid flottan gällande
pensioneringsgrunder måtte få tillämpas jemväl i afseende på befäl och
underbefäl med vederlikar vid Carlskrona artillerikår.
Uti nådig proposition till nästlidet års riksdag föreslog Eders Kongl.
Maj:t Riksdagen att godkänna förändrad stat för flottans sjömanskår,
sålunda omorganiserad, att densamma — de till Carlskrona artillerikår
hörande fästningsartillerikompaniernas manskap oberäknadt — skulle,
i stället för att nu utgöras af 1,100 man fast anstäldt och 2,500 man
för 8 år värfvadt manskap, komma att bestå åt för en tjenstetid af 6
år anstäldt manskap, hvaraf 1,600 man med ständig tjenstgöring under
hela tjenstetiden och 1,500 man med tjenstgöring för sin utbildning
under viss del af tjenstetiden, samt i öfrigt så organiserad, som bifogade
af marinförvaltningen uppgjorda förslag (bil. B) närmare utvisar.
Den sålunda af marinförvaltningen i samråd med chefen för flottans
stab föreslagna förändringen i sjömanskårens sammansättning afsåg i
första rummet, att, med iakttagande af att sjömanskårens egen utbildning
ej blefve försummad, göra det möjligt att, utan väsendtlig tillökning
af flottans så väl befäls- och underbefälspersonal som materiel,
åt de för flottans bemanning afsedda värnpligtige gifva eu sådan öfning,
att de i behofvets stund kunde blifva till verkligt gagn för sjövapnet,
hvilket endast kan låta sig göra genom deras öfvande vid flottan och
under dennas befäl under hela den föreskrifna vapenöfningstiden, men
icke är möjligt genom att såsom nu öfva dem den större delen åt
denna tid i land under befäl från armén och endast 30 dagar vid flottan.
Den minskning i stammens numerär, hvilken genom förändringen
skulle uppkomma, utgjorde visserligen nominelt 500, men i betraktande
deraf att minskningen till större delen träffar det permitterade värfvade
manskapet, hvaraf flertalet icke torde kunna beräknas inställa sig vid
inkallelse, ansågo marin förvaltningen och chefen för flottans stab den
verkliga minskningen i tillgång på stammanskap vid mobilisering kunna
antagas till endast omkring 200 man; och denna minskning syntes mig
väl motvägas af dels den ganska afsevärda förstärkning af 500 man,
Femte hufyudtlteln.
9
som den ständigt tjenstgörande delen af stammen skulle erhålla, dels
den mera fullständiga öfning vid flottan, som i följd af förändringen
kunde beredas de värnpligtige, hvilka på sådant sätt blefve i tillfälle
att delvis ersätta behofvet af icke specialutbildadt stammanskap, samt
dels den i följd af den kortare värfningstiden ökade tillgången vid
mobilisering af före detta stamanstäldt manskap.
Hvad kostnaden för den förändrade organisationen beträffade ställde
sig densamma, enligt marinförvaltningens beräkning deröfver (bil. B),
10,963 kronor 99 öre lägre än för den nuvarande och beräknades besparingen
å aflöningsanslaget deraf utgöra 8,991 kronor 62 öre.
Emot det framställda förslaget om förändrad stat för flottans sjömanskår
på ofvan omförmälda sätt omorganiserad har vid frågans behandling
i Riksdagen bufvudsakbgen blifvit erinradt:
att, innan öfvergångstiden för den år 1887 beslutade förändrade
organisationen af flottans sjömanskår tilländagått, beslut icke lämpligen
borde fattas om ytterligare förändring af densamma; att, om emellertid
en omorganisation af kåren efter öfvergångstidens slut befunnes erforderlig,
antagningstiden borde ytterligare förkortas samt större hänsyn,
än hvad i föreliggande förslag blifvit gjordt, tagas till den manskapstillgång,
som den allmänna värnpligten tillförde flottan, och att, då
genom 1892 års urtima riksdags beslut värnpligtsinstitutionen blifvit
väsendtligen förbättrad, det jemväl af denna anledning vore påkalladt
att för inbemtande af resultaten häraf uppskjuta hvarje förändring i
sjömanskårens organisation, helst berörda resultat kunde komme att gifva
skäl till ytterligare minskning af kårens värfvade stam, hvarigenom
kostnaderna för kåren kunde nedbringas.
Då det emellertid, med hänsyn till hvad marinförvaltningen och
chefen för flottans stab upplyst derom, att det icke är möjligt att med
den nuvarande organisationen jemte den värfvade stammen öfva de
värnpligtige uteslutande vid flottan utan högst betydande kostnader för
ökad befälspersonal och materiel, synes alldeles påtagligt, att det fullständiga
genomförandet af den år 1887 beslutade förändrade organisationen
af sjömanskåren icke på något sätt kan minska eller undanrödja
behofvet af en förändring i organisationen; då det deremot är gifvet, att
antagandet af ytterligare eu eller flere årsklasser värfvadt manskap för
den längre kapitulationstiden af 8 år skall onödigtvis till eu aflägsnare
framtid undanskjuta en förbättrad organisations genomförande och dermed
öka de olägenheter, som med hvarje öfvergång från en organisation
till en annan måste vara förenad, kan jag icke finna annat, än att det är
lämpligast att så snart som möjligt vidtaga den föreslagna förändringen,
liih.. till lliksd. Prot. 181)4. 1 Hand. 1 Afd. 2
10
Femte hufvudtiteln.
hvilken derjemte innebär en betydlig förstärkning af det ständigt till
hands varande tjenstgörande manskapet utan deraf föranledda ökade
kostnader samt en högst afsevärd minskning i faran att, genom det
värfvade manskapets uteblifvande vid inkallelse, i behofvets stund sakna
påräknadt och behöfligt stammanskap. Äfven i sistberörda hänseende
ligger, synes mig, en maning att icke fördröja en förbättring i ofvannämnda
hänseenden; och jag tillåter mig här, såsom ett bevis för svårigheten
att på förhand beräkna huru ett förefintligt ökadt behof af
stammanskap utöfver det fast anställda skall genom inkallelse af värfvade
årsklasser fyllas, anföra, att då till nästlidet års eskaderöfningar,
hufvudsakligen för erhållande af ökadt antal eldare, 1888 års klass af
det permitterade manskapet inkallades till tjenstgöring, hvilket manskap,
minörer och fästningsartillerister ej inberäknade, på papperet utgjorde
232 man, inställde sig vid Carlskrona station endast 64 och vid Stockholms
station 39 man eller tillsammans 103 man, utgörande blott 44
proc. af den styrka, som vid organisationen beräknats. Att, så snart
och så vidt sådant utan ökade kostnader låter sig göra, minska de stora
olägenheterna af ett dylikt missförhållande lärer väl få anses vara af
synnerlig vigt, och det är detta det förändrade organisationsförslaget
tillika innebär.
Det antal stammanskap, som med den föreslagna förändrade organisationen
skulle finnas i tjenstgöring, komme att utgöra under
januari—april månader 2,350 man och under den öfriga tiden 2,100
man samt borde vid behof, genom inkallelse af det permitterade manskapet,
med beräkning att omkring 50 proc. af detta iakttoge inställelse, kunna
uppbringas till 2,600 å 2,725 man. Detta antal utgör, såsom marinförvaltningen
framhållit, det antal stammanskap, som flottan för utbildande
af nödigt förhandsmanskap i fredstid behöfver och härvid är
redan all möjlig hänsyn tagen till den manskapstillgång allmänna värnpligten
tillför flottan; ty det är att ihågkomma, att de värnpligtige, som
redan blifvit öfvade, äro tjenstskyldige endast då rikets försvar det
kräfver, och att de, som för året öfvas, blott tjenstgöra 90 dagar samt
sålunda icke kunna ersätta behofvet af stammanskap, hvars utbildninganses
kräfva en tid af 2 år 4 månader.
Eu ytterligare förkortad antagningstid för det för viss tid tjenstgörande
stammanskapet, hvilken jemväl framhållits såsom önskvärd vid
en förändrad organisation, skulle naturligtvis medföra en tillökning i
årsklassernas numerär samt äfven dermed en ökning af det i tjenstgöring
på en gång vid stationerna närvarande manskapets antal, men derigenom
också leda till ansenligt ökade kostnader för dagaflöning, beklädnad och
Femte hafva (Ititeln.
11
naturaunderhåll, och en sådan förändring lärer icke kunna verkställas
utan ökade anslag. Utom ökad kostnad skulle eu dylik tillökning i årsklassernas
numerär jemväl medföra, att såväl det nuvarande kasernutrymmet
som exercislokaler och befäl för öfningarne blefve otillräckliga
och att stationerna derjemte komma att hafva inne i tjenstgöring en del
manskap, som icke kunde på lämpligt sätt vid fredsöfningarne användas.
Det är med hänsyn till detta allt, som marinförvaltningen föreslagit
ifrågavarande manskaps fördelning på 6 årsklasser och i följd deraf
antagningstiden till 6 år. Denna tid är just den för den nuvarande fasta
stammens manskap föreskrifna kortaste tid, hvarunder detta manskap
är skyldigt att efter karlskrifningen i tjensten qvarstå, och likhet i detta
afseende för hela stammen synes mig vai''a en verklig fördel.
Att uppskjuta hvarje förändring i sjömanskårens organisation till
dess resultaten af de förbättringar i värnpligtsinstitutionen, hvilka 1892
års urtima riksdags beslut innebär, hunnit inhemtas, vore ändamålslöst.
Flottan kan nemligen ej, med nuvarande organisation af sjömanskåren,
utan väsentlig ökning af så väl befälsantal som materiel öfvertaga längre
öfning af sina egna värnpligtige och, så länge sjöbeväringens vapenöfvande
skall fortgå på det sätt, som nu är fallet, d. v. s. till största
delen vid armén i stället för vid eget vapen, kan, hvad de flottan tillhörande
värnpligtige beträffar, den utsträckta öfningstiden omöjligen visa
något resultat af ökad duglighet eller utbildning för sjötjenstgöringen.
Då, såsom ofvan är framhållet, det obestridligen är af största vigt,
så väl för vapnet som för de värnpligtige, att den flottan tillhörande sjöbeväring,
som ju är afsedd att vid krigstillfälle tjena vid sjövapnet, icke, såsom
nu, använder 2af öfningstiden för att utbildas i land till infanterister, utan
erhåller sådan öfning, att den blifver till verklig nytta för flottan; dådetta
icke kan utan större, oundviklig kostnad ske med den nuvarande organisationen
af sjömanskåren, och då icke den ringaste fördel kan vinnas
genom att undanskjuta genomförandet af cn härför erforderlig förändring
i organisationen, men deremot ett uppskof måste medföra afsevärda
olägenheter af tidsutdrägt vid öfvergången och ofullständig öfning
för eu del åldersklasser af de värnpligtige vid flottan, har jag
ansett bär ofvan berörda förändring nu ånyo böra göras till föremål
för Riksdagens pröfning samt får fördenskull i underdånighet hemställa
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:
att godkänna förändrad stat för flottans på ofvan omförmälda sätt
(Bil. B), omorganiserade sjömanskår, sådan denna stat finnes här bifogad
(Bil. C), att tillämpas så snart och i den mån, de föreslagna förändringarne
i kårens organisation låta sig genomföras.
12
Femte hufvudtiteln.
SjÖ
beväringen.
AnslagB
beloppen.
Hvad angår kostnaden för sjöbeväringens vapenöfningar på det
sålunda afsedda förändrade sättet, uteslutande vid flottan under dess
befäl, skulle, med tillämpning af i marinförvaltningen uppgjorda beräkningar,
för den styrka af 1,000 man värnpligtige, för hvilken det
nuvarande anslaget är beräknadt, erfordras en förhöjning af omkring
20,000 kronor, men då i kostnaden för den del af öfningarne, som
skall försiggå ombord i fartygen, ingår expeditionskostnad med ett belopp
af 160,216 kronor, samt en icke obetydlig del af denna kostnad
synes mig vara af den beskaffenhet att den icke ensamt bör drabba
anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar utan jemväl anslaget till
flottans öfningar, anser jag någon förhöjning i det förstnämnda af dessa
båda anslag, bvilket har förslagsanslags natur, för närvarande och innan
någon erfarenhet angående verkliga anslagsbehofvet vunnits, icke påkallas.
Icke heller anser jag nödigt att nu af Riksdagen begära det belopp
af 75,660 kronor, marinförvaltningen beräknat såsom erforderligt
för första uppsättningen af den för sjötjenstgöringen föreskrift^ ytterligare
beklädnad åt de värnpligtige, då, såsom jag i mitt yttrande till
statsrådsprotokollet den 24 februari nästlidet år i fråga om sjömanskårens
förändrade organisation erinrade, redan finnes en omgång beklädnad
vid Carlskrona station för 1,000 man och vid Stockholms station
för 500 man, samt de värnpligtige vid Carlskrona station skulle komma
att öfvas i två afdelningar, hvaraf blott en i sender är stadd i sjötjenstgöring;
hvarför endast ett jemförelsevis obetydligt antal beklädnader
utöfver de redan befintliga erfordras, till hvilkas anskaffande beklädnadsförråden
ega kontanta tillgångar vid Carlskrona station af 30,500
kronor och vid Stockholms station af 5,800 kronor af de medel, som
från anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar blifvit beklädnadsförråden
godtgjorda för den minskning i värde, beklädnadspersedlarne under vapenöfningarne
undergått.
Till aflöning för flottans kårer och stater äro för innevarande år
anvisade:
dels det härför å ordinarie stat uppförda anslag... kronor 1,726,054: —
dels det till ersättning för vakanta rusthållsnummer
i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar
län likaledes å ordinarie stat uppförda anslag )) 114,000: —
dels ock å extra stat till genomförande af senast
beslutade lönereglering för flottan beviljade... i> 50,000: —
eller tillhopa kronor 1,890,054: —
Femte hufvudtiteln.
13
Under förutsättning af Riksdagens bifall till livad här ofvan föreslagits
i afseende på öfverförande af det i aflöningsanslaget ingående belopp
för aflöning för fästningsartillerikompanierna, 60,799 kronor, till anslaget
för Carlskrona artillerikår, skulle aflöningsanslaget till flottans kårer och
stater minskas med detta sistnämnda belopp, till 1,665,255 kronor.
Deremot erfordras, enligt den år 1887 uppgjorda plan för sjömanskårens
uppsättning, återstoden af den härför till 533,797 kronor beräknade
kostnad eller 66,797 kronor för den årsklass, som under år 1895
skulle uppsättas. Äfven om den föreslagna förändringen i sjömanskårens
organisation varder bifallen, lärer hela denna förhöjning i aflöningsanslaget
blifva erforderlig; tj, ehuru den af marinförvaltningen
uppgjorda beräkningen visar, att den förändrade organisationen skulle
medföra en minskning i kostnad, som, hvad aflöningsanslaget angår,
skulle utgöra 8,991 kronor 62 öre, har likväl marinförvaltningen sjelf
härvid erinrat, att besparingen icke kan med någon säkerhet beräknas
uppgå till detta belopp, enär i följd af bristande tillgång på öfningsanslaget
sjömanskårens manskap möjligen icke kan i medeltal för år
erhålla öfning ombord fullt 90 dagar, för hvilken tid vid kostnadsberäkningen
dagaflöning antagits utgå af öfningsanslaget, och vid sådant förhållande
dagaflöning komme att utgå från aflöningsanslaget för längre
tid än som beräknats. Aflöningsanslaget bör för år 1895 alltså tillökas
med 66,797 kronor samt fördenskull i nämnda ars riksstat upptagas
med (1,665,255 4- 66,797) 1,732,052 kronor.
Hvad angår behofvet af extra anslag för genomförande af senaste
löneregleringen, så har, sedau numera genom afgången på reserv- och
indragningsstaterna det belopp af 114,000 kronor, som Riksdagen anvisat
af sålunda ledigvordne aflöningsmedel till officerskårens på den
aktiva staten tillökning, blifvit fyldt, marinförvaltningen beräknat, att
till följd af den ytterligare tillgång, som genom afgången på nämnda
stater anses uppkomma, behofvet af extra anslag för aflöningen under
år 1895 skulle kunna nedsättas till 40,000 kronor i stället för nu härtill
utgående 50,000 kronor.
Med afseende på det sålunda anförda får jag underdånigst hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:
att, vid bifall till förslaget angående uppsättning och underhåll
af Carlskrona artillerikår, det i nu gällande riksstat till aflöning för
flottans kårer och stater anvisade anslag å............ kronor 1,726,054: —
minskadt med det för aflöning åt f. d. fästningsartillerikompanierna
beräknade belopp ................___»___ 60,799: —
till.................................................................................... kronor 1,665,255: —
14
Femte hufvudtiteln.
må förhöjas med det för år 1895 till förändrad
organisation af sjömanskåren erforderliga belopp
........................................................................... kronor 66,797: —
och sålunda upptagas till ......................................... kronor 1,732,052: —
att hvad af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i
Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på grund
af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarne
till aflöning för flottans kårer och stater, måtte få, likasom föregående
år, för fyllande af behofvet under denna anslagstitel under år 1895
användas; samt
att i öfrigt ett anslag af 40,000 kronor till genomförande af senast
beslutade lönereglering för flottan måtte å extra stat för år 1895
anvisas, att gemensamt med anslaget till aflöning för flottans kårer och
stater redovisas.
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.
[70 .
Beklädnad åt
sjömans- och
skeppsgossekårerna.
#
Marinförvaltningen har i afseende på detta anslag anfört:
att under den hittills förflutna tid från och med år 1888, hvarunder
uppsättningen af den nya sjömanskåren pågått, ifrågavarande anslag
ej visat sig tillräckligt för behofvet, men att om vakanssättningen af
båtsmanshållet med deraf följande minskning i uppfordringen af båtsmän
kunnat ega rum i sådan omfattning, att deraf uppstått besparing
i beklädnadskostnaden för båtsmän till lika stort belopp som utgifterna
för nyantaget stammanskaps beklädnad, efter all anledning brist
å anslaget icke skulle uppstått;
att, allt efter som vakanssättningen fortskrede, man äfven kunde
motse att bristen skulle nedgå och att de af Eders Kongl. Maj:t genom
nådigt bref den 27 januari 1893 meddelade förändrade bestämmelser
angående beklädnad åt sjömanskåren äfven komrne att verka i syfte
att göra anslaget tillräckligt för sitt ändamål;
att för den med ett antal af 100 sedan år 1892 ökade styrkan
af skeppsgossekåren stationsbefälhafvaren i Carlskrona beräknat anslagsbehofvet
med 7,200 kronor högre än för år 1894 men att, ehuru denna
beräkning syntes befogad, man likväl, innan en förhöjning af anslaget
sattes ifråga, borde afvakta den ytterligare erfarenhet angående utgifterna
å detta anslag, hvilken komme att vinnas dels under fortgående
vakanssättning af båtsmanshållet dels genom tillämpningen af nyss
-
Femte liufvudtitcln.
15
nämnda förändrade bestämmelser angående sjömanskårens beklädnad,
dels slutligen, för den händelse det af Eders Kongl. Maj:t framstälda
förslag angående förändrad organisation af sjömanskåren blifver af
Riksdagen godkändt, genom tillämpningen af denna förändrade organisation,
af hvilken inskränkning i beklädnadsutgifterna för kåren torde
kunna påräknas såsom en följd;
samt att den besparing å anslaget, som torde kunna förväntas
hafva vunnits under år 1894, likväl icke kunde beräknas skola förslå
till betäckande såväl af den sedan år 1888 uppkomna brist å reservationsanslaget,
hvilken vid 1892 års slut utgjorde 42,406 kronor 10 öre som
ock af den äldre brist, som uppkom å detta anslag, innan det år 1880
erhöll reservationsanslags natur, och som efter år 1887 icke kunnat
nedbringas under sitt dåvarande belopp 14,139 kronor 68 öre.
På grund häraf har marinförvaltningen hemställt, på sätt som
under en följd af år skett, att, jemte anslagets uppförande i staten till
oförändradt belopp, Riksdagens medgifvande måtte begäras att, till afjemnande
af sistberörda brist, uppkommande besparingar å anslaget
under år 1895 jemväl måtte få användas.
Med afseende på hvad marinförvaltningen sålunda anfört och under
erinran att, med anledning af framställningen här ofvan i fråga om
Carlskrona artillerikårs organisation, det för de till denna kår öfverflyttade
kompaniers beklädnad beräknade belopp 19,420 kronor bör
från beklädnadsanslaget afräknas, får jag i underdånighet hemställa, att
Eders Kongl. Maj:t må föreslå Riksdagen:
att, vid bifall till förslaget angående uppsättning och underhåll af
Carlskrona artillerikår, anslaget till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna,
nu 287,500 kronor, må i riksstaten för år 1895 nedsättas
till ett belopp af i jemnadt tal 268,100 kronor samt medgifvande
lemnas att, till utjemnande af den, innan anslaget erhöll reservationsanslags
natur, derå uppkomna, från år 1887 oförändrad qvarstående
brist, må få användas jemväl den besparing, som under år 1895 må
kunna på anslaget beredas.
Naturaunderhåll.
I enlighet med den framställning, som här ofvan blifvit gjord i
afseende på förändrad organisation af Carlskrona artillerikår, bör anslaget
till naturaunderhåll minskas med det för sådant underhåll till
f. d. fästningsartillerikompanierna beräknade belopp 32,579 kronor, samt
[8-]
Natu ränn dertill.
16
Femte hnfnidtiteln.
Lindring i
rustnings- och
roteringsbesvären.
[9, 10.]
Flottans nybyggnad
och
underhåll.
ifrågavarande anslag, nu uppfördt med 452,450 kronor, således upptagas
till i jemnadt tal 419,870 kronor ocli jag hemställer fördenskull,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:
att, vid bifall till förslaget angående uppsättning och underhåll af
Carlskrona artillerikår, i riksstaten för år 1895 uppföra anslaget till
naturaunderhåll med ett från 452,450 kronor till 419,870 kronor nedsatt
belopp.
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.
I afseende på detta anslag, från hvilket utgifterna icke bestridas
af marinförvaltningen, anför marinförvaltningen, att enligt den år 1887
uppgjorda planen för genomförandet af nya sjömanskårens organisation
och på grund deraf beräknade förändringar i afseende å en del anslag
under femte hufvudtiteln, ifrågavarande anslag, som för år 1894 upptagits
i riksstaten med ett belopp af 33,300 kronor, skulle för år
1895 kunna ur samma stat utgå.
Då likväl vakanssättningen af båtsmanshållet ännu icke blifvit
genomförd och detta anslag fördenskull fortfarande är erforderligt för
att bereda de rust- och rotehållare vid båtsmanshållet, hvilka utgöra
rustnings- och roteringsbesvären effektivt, den lindring i dessa besvär,
som 1892 års urtima riksdag beslutat, samt det nuvarande beloppet af
anslaget, som har förslagsanslags natur, och från hvilket, enligt uppgift
från statskontoret, utbetalningar för år 1892 utgått med 81,695
kronor 94 öre, icke torde vara högre, än som kan beräknas blifva för
år 1895 erforderligt, synes mig någon förändring af detta anslag nu
icke böra ifrågasättas.
Flottans nybyggnad och underhåll.
Under anförande hurusom det under denna titel i riksstaten uppförda
anslag uteslutande måste tagas i anspråk för underhållet af flottans
fartyg och båtar samt skeppsdockor, hus och byggnader in. m.
och äfven för detta ändamål visat sig otillräckligt, samt att fördenskull
medel till flottans nybyggnad årligen måst af Riksdagen på extra stat
begäras och anvisas, samt med framhållande så väl af nödvändigheten
att, om flottan skall kunna fylla sin plats vid fosterlandets försvar,
nyanskaffning af tidsenliga stridsfartyg skedde skyndsammare än hittills,
Femte hufvudtlteln.
17
som äfven af önskvärdheten deraf att, om de för ändamålet anvisade
medel skulle kunna på fördelaktigaste sätt användas och planmessighet
vid fartygsbyggandet ernås, ett fast anslag på ordinarie stat anvisades,
föreslog Eders Kongl. Maj:t på min hemställan nästlidet års Riksdag,
att det ordinarie anslaget till flottans nybyggnad och underhåll skulle
med förändrad titel: flottans underhåll i riksstaten uppföras, samt att
till nyanskaffning af fartygsmateriel med tillhörande artilleri- och minutredning
skulle på ordinarie stat i riksstaten med titel: flottans nybyggnad
uppföras ett reservationsanslag å 2,000,000 kronor med dervid
fästadt vilkor, att detsamma icke finge utan Riksdagens medgifvande
användas för byggande af fartyg af större cert än den nu antagna
pansarbåttypen.
Riksdagens statsutskott tillstyrkte bifall till denna Eders Kongl.
Maj:ts framställning, hvarvid likväl utskottets ledamöter från Andra
Kammaren reserverade sig och förenade sig i ett förslag att Riksdagen,
med afslag å Eders Kongl. Maj:ts framställning, måtte, i enlighet med
en enskild motionärs förslag, till byggande af en pansarbåt af Sveas
cert bevilja 2,868,000 kronor eller samma belopp, som blifvit beviljadt
till hvardera af de anskaffade pansarbåtarne af Sveas cert, och
deraf på extra stat för år 1894 anvisa 1,000,000 kronor; anförande
reservanterna såsom skäl härför, att de ansåge nödigt, att anskaffande
af tidsenlig fartygsmateriel fortginge så, som under en följd af år varit
förhållandet, men icke trodde det vara lämpligt, att Riksdagen undandrages
pröfning af det belopp, som hvarje år borde anvisas, äfvensom
af dess användning. Detta förslag blef vid gemensam omröstning
Riksdagens beslut.
Marinförvaltningen har uti den nu föredragna skrifvelsen angående
anslagsbehofven för år 1895 förnyat sin gång efter annan gjorda framställning
om ett fast nybyggnadsanslag och hemställt om äskande af
ett sådant på ordinarie stat till belopp af 2,500,000 kronor.
Vill man verkligen att flottan skall komma att motsvara äfven de
måttligaste anspråk, man kan uppställa på vårt lands sjöförsvar, så är
det alldeles uppenbart, att anskaffandet af tidsenlig fartygsmateriel icke
kan fortgå så, som under en följd af år varit förhållandet. Med afseende
härpå torde blott behöfva erinras att, ehuru redan den år 1880
nedsatta sjöförsvarskomitén, i hvilken så väl fackmän som framstående
ledamöter af representationen deltogo, ansåg att för ett efter våra tillgångar
afpassadt, någorlunda betryggande sjöförsvar skulle erfordras
en materiel af 14 pansarbåtar, 80 större och mindre minbåtar och 10
små pansarbåtar för insjöarnes försvar — hvilket i afseende på anskaffBih.
till Rikad. Prat. 1HU4. 1 Rami. 1 Afd. 3
18
Femte liufvudtiteln.
ningskostnaden temligen nära öfverensstämmer med hvad den af fackmän
uteslutande sammansatta 1892 års komité i detta hänseende föreslagit,
nemligen 15 stycken pansarbåtar, 30 lista klassens och 20 2:dra
klassens minbåtar samt 6 avisofartyg — hafva vi med hittills beviljade
anslag under loppet af elfva år endast förmått anskaffa 3 pansarbåtar,
samt 6 första klassens och 9 andra klassens minbåtar. Det skulle således
erfordras eu tidrymd af inemot 50 år för att på det sätt, som hittills
varit följdt, anskaffa ofvannämnda sjöförsvarsmateriel. Men då pansarbåtarnes
användbarhet icke bör beräknas för längre tid än högst omkring
30 år och minbåtarnes högst 20 år samt således nära hälften af
de tidigast anskaffade krigsfartygen då nog ej skulle vara fullt tjenstbara,
är det ju tydligt, att vi på detta sätt aldrig skola kunna erhålla
hvad som sålunda ansetts såsom det minsta erforderliga i sjöförsvars väg.
Det ligger således i öppen dag, att, om detta mål någonsin skall
kunna uppnås, kraftiga åtgärder måste vidtagas för ett skyndsammare ersättande
af den föråldrade och föga stridsdugliga äldre sjökrigsmaterielen
med tidsenliga krigsfartyg och detta icke blott emedan den med icke
obetydliga uppoffringar redan anskaffade nya fartygsmaterielen i annat
fall skulle vid krigstillfälle endast i ringa mån kunna bidraga till det
ändamål, för hvilket den finnes till, utan äfven på det att de ganska
betydande utgifter, som årligen utgå till personalens aflöning, beklädnad,
naturaunderhåll in. in. samt till underhåll af den nuvarande till stor
del otidsenliga materielen, skola kunna på ett bättre sätt blifva tillgodogjorda;
af brist på tidsenlig materiel kunna ej öfningarne med
fördel på fullt tidsenligt sätt utföras eller den praktiska utbildningen
till sjös hållas i jemnhöjd med den, som en eventuel fiende ej försummat
att förvärfva sig, så att såväl befäls som manskaps yrkesskicklighet
relativt till andra mariners måste under sådana förhållanden
aftaga, och, hvad underhållsanslaget vidkommer, måste detta nu med
allt jemt stigande belopp tagas i anspråk för den föråldrade, med hvarje
år i stridsvärde aftagande men detta oaktadt i underhåll dyrare fartygsmaterielen.
Om emellertid inom Riksdagen åsigten att något måste åtgöras för
stärkande af vårt sjöförsvar torde få anses ganska allmän, synas deremot
meningarne om hvilka åtgärder, som under för handen varande förhållanden
äro de lämpligaste för att leda till målet, vara delade. Visserligen
anser jag fortfarande, i likhet med marinförvaltningen, att ett tillräckligt
fast anslag på ordinarie stat skulle vara det bästa och säkraste medlet
att tillgodose och befordra detta mål; men att döma såväl af senaste riksdags
beslut i fråga om nybyggnadsanslnget som af de yttranden, hvilka
Femte hufrudtiteln.
19
under öfverläggningen i frågan förekommo uti Andra Kammaren, der
äfven ledamöter, hvilka varmt uttalade sig för ett stärkt sjöförsvar,
yttrade betänkligheter mot att på ordinarie stat uppföra ett anslag
härför, synes för närvarande föga utsigt förefinnas för ett sådant fast
anslags beviljande.
Jag har under sådana omständigheter trott, att det afsedda målet
skulle bäst främjas genom att för närvarande begära ett för de närmaste
åren förut bestämdt visst årsanslag på extra stat för nyanskaffning af
fartygsmateriel.
Härigenom skulle till en viss grad planmessighet i fartygsbyggandet
med deraf följande möjlighet att bygga till billigare pris kunna uppnås,
Riksdagen blefve icke bunden för någon längre tid i sin frihet att
pröfva och bevilja anslag för ändamålet och kunde äfven sättas i tillfälle
att pröfva sättet för dess användning, då för en bestämd kortare
tid en detaljerad plan för nybyggnadsanslagets användning kunde, med
utsigt till att kunna genomföras, upprättas och fasthållas.
Kortare än 5 år torde tidrymden för ett dylikt anslags utgående
ej böra sättas, om nyssnämnda fördelar, ej minst den ekonomiska, skola
genom en ordnad, på förhand beräknelig nybyggnadsverksamhet kunna
ernås, och dervid får ej lenmas ur sigte nödvändigheten att, så fort som
lämpligen kan ske, komma i besittning af åtminstone så pass stor materiel,
att vårt sjövapen, om det visserligen ej kan anses nog starkt att
förhindra, dock må kunna på ett verksamt sätt försvåra en fiendtlig
kårs landsättande på vår kust och sålunda kraftigt bidraga till lösandet
af den uppgift, som är vår armé förelagd med afseende på försvaret af
vårt land, samt derjemte kunna lägga afsevärda hinder i vägen för
fiendens kommunikationer och framför allt gifva betydelse åt en afgifven
neutralitetsförldaring.
Den styrka, som utan alltför kännbara uppoffringar skulle under
nämnda tid kunna anskaffas, är beräknad till 3 stycken l:a klassens pansarbåtar,
1 avisofartyg, 10 stycken 1 :sta klassens och 6 stycken 2:dra klassens
minbåtar samt ett transport- och minmaterielfärtyg. Under denna
förutsättning skulle vi vid utgången af år 1899 af stridsfartyg ega 6 stycken
lista klassens pansarbåtar, > 16 stycken lista klassens minbåtar, 15
stycken 2:dra klassens minbåtar och ett avisofartyg, en styrka, som
ingalunda torde få anses för högt tilltagen, om man erinrar sig, att,
enligt den af 1880 års sjöförsvarskomité uppgjorda plan för flytande
materielens successiva förnyelse, denna vid nämnda tidpunkt bort bestå
af 8,4 stycken lista klassens pansarbåtar, 20 stycken lista klassens
minbåtar och 14 stycken 2:dra klassens minbåtar. Enligt uppgjorda
20
Femte hufvudtiteln.
kostnadsförslag, hvari 1 pansarbåt upptagits till 3,190,000 kronor, 1
avisofartyg till 880,000 kronor, 1 l:sta klassens minbåt till 215,000
kronor, 1 2:dra klassens minbåt till 105,000 kronor samt 1 transportfartyg
till 260,000 kronor, skulle kostnaden för nyssnämnda nyanskaffning
uppgå till: för 3 pansarbåtar 9,570,000 kronor, 1 avisofartyg
880,000 kronor, 10 l:sta klassens minbåtar 2,150,000 kronor, 6 2:dra
klassens minbåtar 630,000 kronor och 1 transportfartyg 260,000 kronor
eller tillsammans 13,490,000 kronor. Då sistlidet års riksdag till anskaffning
af en pansarbåt af Sveas cert anvisat 1,000,000 kronor och
dessutom beviljat 1,868,000 kronor, skulle således nu erfordras ett nytt
anslag af 10,622,000 kronor. De båda sistnämnda beloppen, tillsammans
utgörande 12,490,000 kronor, skulle, fördelade på 5 år, för hvartdera
af dessa betinga ett belopp af nära 2,500,000 kronor.
I afseende på användningen under de särskilda åren af detta anslag
har jag, under förutsättning att, om här ifrågavarande förslag vinner
Riksdagens godkännande, Va pansarbåt skulle byggas under loppet af
innevarande år för redan anvisade medel, uppgjort följande program:
1895. Va pansarbåt.
Påbörjande af ett avisofartyg.
1896. V, pansarbåt.
1 l:sta klassens minbåt.
Fullbordande af avisofartyget.
Påbörjande af ett transportfartyg.
1897. Va pansarbåt.
3 lista klassens minbåtar.
1 2:dra klassens minbåt.
Fullbordande af transportfartyget.
1898. Va pansarbåt.
3 lista klassens minbåtar.
2 2:dra » d
1899. Va pansarbåt.
3 lista klassens minbåtar.
3 2:dra » »
Beträffande beskaffenheten af de stridsfartyg, som sålunda skulle anskaffas,
torde jag böra nämna, att pansarbåten är afsedd att byggas enligt
Sveatypen med de hufvudsakliga, af 1892 års komité föreslagna förbättringar,
bland hvilka de stora kanonernes uppställande i 2:ne mindre torn
i stället för i ett stort, mera utsträckt pansarskydd och ökadt antal snabb
-
Femte liufvudtiteln.
21
eldspjeser äro de vigtigaste. Genom den förstnämnda anordningen
minskas faran af båda de grofva kanonernas försättande ur användbarhet
på en gång, den till följd af skorstenar och öfverbyggnaden oundvikliga
döda vinkeln undvikes, enär svårt artilleri kan användas horisonten
rundt, och kanonernas sidoritning med handkraft underlättas betydligt,
då vändskifvan endast uppbär en pjes, m. m. Med afseende på det föreslagna
utsträckta pansarskyddet torde få erinras, huruledes den genomgripande
förändring i krigsfartygens bestyckning, som i följd af artilleriteknikens
utveckling inträffat sedan år 1882, i det fartygen hafva
blifvit försedda med talrika långskjutande och kraftiga snabbeldspjeser,
tvingat att numera mot dessas redan på långt håll förödande eld
bereda skydd för den sekundära förut oskyddade bestyckningen och
dess betjeningar. Utan detta skydd kan redan vid en strids början
denna bestyckning lätt nog blifva af en sådant skydd egande fiende
urståndsatt att med framgång kunna användas och skulle sålunda ej
kunna uppfylla det ändamål, för hvilket den finnes om bord. Också
bygger man ej numera i andra länders mariner stridsfartyg utan att bereda
skydd för den sekundära bestyckningen. Dylikt skydd, hvars nödvändighet
ej hade gjort sig gällande, när ritningarne till våra första pansarbåtar
uppgjordes, kan på nya sådana numera ej undvaras, så vida hela
den på dessa fartyg befintliga artillerikraften skall kunna fullt tillgodogöras;
men då detta skydd ej kan åstadkommas utan en jemförelsevis ej
obetydlig kostnad, hvilken ej ingått i den för anskaffande af våra hittills
byggda pansarbåtar (jemte eu utredning ammunition) beräknade eller
2,868,000 kronor, är tydligt, att anbringandet deraf, med bibehållande
af certen i öfrigt, måste, såvida fartygets anskaffningspris ej får
öfverstiga det nyss nämnda, tvinga till att antingen minska den för fartygstypen
antagna bestyckningen, eller försvaga dess defensiva förmåga
genom anbringande af tunnare pansar eller ock nedsätta dess fart, allt
åtgärder, som skulle väsentligt minska stridsvärdet hos dessa för sjelfva
striden afsedda fartyg.
Hvad angår anskaffning af avisofartyg, har jag redan förut haft
tillfälle att i underdånighet inför Eders Kongl. Maj:t anmäla det oeftergifliga
behofvet af dylika. De omfattande försök och enligt omsorgsfullt
utarbetade program utförda stridsöfningar, som under senaste
tiden hvarje år egt rum inom samtlige de större marinerna, hafva
tillfullo ådagalagt nödvändigheten af sådana snabbgående fartyg. I de
främmande marinerna höra till hvarje taktisk enhetsgrupp af de egentliga
stridsfartygen »kryssare», hvilka fartyg förekomma af tro till storlek
och bestyckning skilda slag, men alla egande betydlig hastighet;
22
Femte hufvudtiteln.
och utan dessa skulle de särskilda gruppernas sjelfständighet i sina
rörelser vara betydligt förlamad, deras operationsområde väsentligen
inskränkas och de sjelfva lättare än annars kunna blifva öfverraskade
af minbåtar, då de ej äro i tillfälle att med fördel kunna rekognoscera
det farvatten, der de skola framgå. De af senaste komité föreslagna
avisofart.ygen, hvilkas tontal uppgår till mindre än hälften af de minsta
af t. ex. engelska flottans 3:e klass kryssares och till ungefär hälften
af det, som de tre sedan 1890 för danska flottan byggda s. k. 3:e
klassens kryssare eg a, äro till sin användning närmast att förlikna med
den kavalleritrupp, hvilken en till lands mot fienden opererande kår ej
kan undvara, och äro afsedda att hufvudsakligen begagnas såsom rekognoseörer
samt till att jaga och förstöra fiendens minbåtar, för hvithet
ändamål de skulle ega stor fart, vara föga djupgående och föra, jemte
mintub, snabbskjutande artilleri; och är deras hjelp mot minbåtar för
oss så mycket mera af behofvet påkallad, som våra nuvarande pansarbåtar
till följd af sin af det ringa tontalet beroende konstruktion ej
kunna förses med de annars på pansarfartyg allmänt begagnade skyddsnäten
mot sjelfgående minor.
I öfverensstämmelse med det nu anförda — och med erinran att
marinförvaltningen i sin förstnämnda skrifvelse anmält, att utaf det af
1887 års riksdag beviljade anslag af 100,000 kronor till anställande af
daglönare å varfven i båtsmännens ställe och af hvilket anslag hittills
60,000 kronor blifvit anvisade, skulle för år 1895 behöfva ytterligare
anvisas 20,000 kronor — får jag i underdånighet hemställa, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:
att i riksstaten för år 1895 förhöja det ordinarie anslaget till flottans
nybyggnad och underhåll från 1,260,000 kronor till 1,280,000
kronor; och
att på extra stat, utöfver de af sistlidet års Riksdag till en pansarbåt
beviljade, ännu icke anvisade 1,868,000 kronor, bevilja 10,622,000
kronor, att jemte förstberörda belopp utgå under åren 1895—1899
med en femtedel årligen, för att, jemte det till ofvannämnda pansarbåt
för år 1894 anvisade anslag af 1,000,000 kronor, användas till nyanskaffning
af fartygsmateriel i öfverensstämmelse med här ofvan intagna
program, samt att för detta ändamål för år 1895 anvisa 2,500,000
kronor.
Femte hufvudtiteln.
23
Durchmarschkostnader.
I enlighet med planen för genomförandet af nya sjömanskårens
organisation och på grund af deraf beräknade förändringar i afseende
å en del anslag under femte hufvudtiteln, skulle anslaget till durchmarschkostnader,
från hvilket hufvudsakligen blifvit bestridda kostnaderna
för uppfordrade båtsmäns befordrande till och från stationerna,
— sedan organisationen blifvit genomförd och efter det 10,000 kronor
deraf öfverförts till ökande af anslaget till rese- och traktamentspenningar
— blifva obehöfligt och från och med år 1895 ur riksstaten utgå;
och jag får fördenskull hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen
att anslaget till durchmarschkostnader, som för år 1894 upptagits
till 6,000 kronor, må från och med år 1895 ur riksstaten utgå.
Rese- och traktamentspenningar.
I enlighet med den framställning, som här ofvan blifvit gjord i
afseende på förändrad organisation af Carlskrona artillerikår, bör anslaget
till rese- och traktamentspenningar minskas med det för f. d. fästningsartillerfkompanierna
i sådant afseende beräknade belopp 1,502 kronor
samt ifrågavarande anslag, nu uppfördt med 25,000 kronor, således
upptagas till i jemnadt tal 23,500 kronor; och jag hemställer fördenskull,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:
att, vid bifall till förslaget angående uppsättning och underhåll af
Carlskrona artillerikår, i riksstaten för år 1895 uppföra anslaget till
rese- och traktamentspenningar med ett från 25,000 kronor till 23,500
kronor nedsatt belopp.
Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.
Då inkomsttiteln fyr- och båkmedel för nu ifrågavarande statsregleringsperiod
beräknats liksom för innevarande år till 1,400,000
kronor, lärer penningeanslaget till lots- och fyrinrättningen v med lifräddningsanstalterna
böra i riksstaten upptagas till enahanda belopp
och följaktligen anslaget, med inberäkning af deri ingående friheter och
[11.]
Durchmarscli
kostnader.
[12.]
Rese- och
traktamentspenningar.
[13.]
Lotsverkot.
24
Femte hufvndtiteln.
L14.]
Skrifmaterialier
m. m.
[15-17.]
Artillerimateriel
för
fartygen.
ersättningar, 409 kronor, utföras med 1,400,409 kronor, under förutsättning
derjemte att de å förenämnda inkomsttitel uppkommande öfverskott
fortfarande må såsom hittills få användas för de med anslaget
afsedda ändamål.
Öfriga ordinarie anslag.
Beträffande öfrige ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas å femte hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå
någon annan ändring än att för jemnande af slutsumman förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved m. in., nu utgörande
46,898 kronor 48 öre, må höjas med 25 kronor 52 öre till
46,924 kronor.
Extra anslag.
Artillerimateriel och skjutförsök.
Vid senaste riksdag begärde Eders Kongl. Maj:t, i enlighet med de
af marinförvaltningen angifna beliofven, anslag till artillerimateriel för fartygen
till ett belopp af 252,900 kronor. Härtill anvisade Riksdagen
allenast 100,000 kronor och marinförvaltningen, som ansett nödvändigt
att snarast möjligt anskaffa återstoden af den erforderliga materielen,
anmäler derföre behofvet af anslag för anskaffning af:
felande ammunition till snabbskjutande kanoner och kul
-
sprutor ................................................................... | ................ 78,900: — |
2 st. 15 cm. kanoner med tillhörande lavettage | .............. 56,000: — |
krut...................................................................................... | ................. 18,000: — |
tillhopa 152,900: —. |
Då ammunition till snabbskjutande kanoner ej ännu kan i sin helhet
inom landet tillverkas och det ju är nödvändigt att våra snabbeldspjeser
ega behöflig, måttligt beräknad ammunition, och då den å våra
l:a kl. kanonbåtar påbörjade så vigtiga förändringen af bestyckningen,
i stället för en mycket tung och långt ifrån tidsenlig till eu kraftig lättare
af modern typ, (15 cm. kanon), hvarigenom åt fartyget förvärfvas icke
Femte liuftudtitelh.
25
blott en betydligt ökad artillerikraft utan äfven större sjöduglighet, ej
bör afbrytas, anser jag mig böra framhålla vigten af att den här föreslagna
anskaffningen ej blifver ytterligare uppskjuten.
Det för krut här upptagna beloppet är, i likhet med hvad som
skett föregående åren, afsedt till ersättning för förbrukadt krut.
För sjöbefästningarnes vid Carlskrona förseende med krut och projektiler
begärde Eders Kongl. Maj:t af nästlidet års riksdag 62,500 kronor,
af hvilka 50,000 kronor beviljades. Till de nya på Kungsholms fästning
nu uppställda kraftiga kanonerna i lavettage af nyaste modell har i följd
häraf ännu icke det tills vidare beräknade, jämförelsevis mycket obetydliga
antalet skott kunnat anskaffas, och, då det är af vigt att anskaffningen
af åtminstone detta antal ej ytterligare uppskjutes, hemställer
jag, att det härför erforderliga beloppet 12,500 kronor må af Riksdagen
äskas.
Slutligen får jag lika med marinförvaltningen hemställa, att äfven
för år 1895 måtte för anställande af skjutförsök, krutprof m. m.
äskas anvisande af enahanda belopp som för flere föregående år eller
10,000 kronor.
I enlighet härmed får jag i underdånighet föreslå:
att Eders Kongl. Maj:t må af Riksdagen till artillerimateriel och
skjutförsök å extra stat begära anvisande af följande belopp:
a) för fartygen ............................................................... kr. 152,900: —
b) » sjöbefästningarne vid Carlskrona ................. » 12,500: —
c) till skjutförsök, krutprof in. in............................. » 10,000: —.
Minväsendet.
Det belopp, som för anskaffning af minmateriel under flere år användts,
har i medeltal utgjort 100,000 kronor, men då, efter hvad jag
inhemtat, detta belopp för år 1895 skulle kunna utan synnerlig olägenhet
begränsas till 75,000 kronor, får jag i underdånighet hemställa, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till det fasta minförvaret och för minväsendets utveckling i
öfrigt för år 1895 bevilja ett extra anslag af 75,000 kronor.
Sjökrigsskolan.
Till 1888 års riksdag gjorde Eders Kongl. Maj: t nådig framställning
om förbättring i lektorernas vid sjökrigsskolan lönevilkor till likBill.
till Riksd. Vrot. 1894. 1 Barn/. 1 AJd. 1
Artillerimateriel
för
sjöbefästningarne.
Skjutförsök
m. m.
[18.]
Minväsendet.
[19.]
Sjökrigs
skolan.
26
Femte hufvudtiteln.
het med hvad lektorerna vid de allmänna läroverken då åtnjöto, hvarvid
Eders Kongl. Maj:t föreslog, bland annat, att, för beredande af
denna löneförbättring, dels det å ordinarie stat uppförda anslag för
sjökrigsskolan måtte förhöjas med 1,860 kronor, dels ock att af kadetternas
terminsafgifter finge användas, utöfver hvad deraf redan blifvit
till löneförbättring åt lärare anvisadt, ytterligare 1,300 kronor. Riksdagen
beslöt emellertid på det sätt bifalla Eders Kongl. Maj:ts berörda
framställning, att till löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan dels
finge användas af kadetternas terminsafgifter, så vidt de dertill lemnade
tillgång, ett belopp af 1,300 kronor, dels ett extra anslag af 1,860
kronor för år 1889 anvisades. Sedermera har Riksdagen för hvarje år
på extra stat anvisat enahanda belopp 1,860 kronor att, utöfver nyss
berörda 1,300 kronor af kadetternas terminsafgifter, användas till löneförbättring
åt lärarne vid sjökrigsskolan, jemte det Riksdagen åren 1891
och 1892 dervid för löneförbättringens erhållande fäst det vilkor, att
den, som ville deraf komma i åtnjutande, icke finge, jemte sin lärarebefattning
i sjökrigsskolan, utöfva lärareverksamhet vid någon privat
undervisningsanstalt för inträde i nämnda skola.
Då behofvet af förbättrade aflöningsförmåner för sjökrigsskolans
lärare qvarstår oförminskad! och då frågan om aflöningsförbättringens
uppförande på ordinarie stat icke lärer, med hänsyn till Riksdagens vid
föregående tillfällen och senast vid 1892 års lagtima riksmöte gjorda
uttalanden i ämnet, böra för Riksdagen framläggas annorledes än i
sammanhang med frågan om definitiv reglering af aflöningen för lärarne
vid de allmänna läroverken, får jag hemställa, det Eders Kongl. Maj:t
ville föreslå Riksdagen,
att till löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan må, utöfver de
1,300 kronor, som enligt 1888 års riksdags medgifvande få dertill användas,
anvisas för år 1895 ett extra anslag af 1,860 kronor med det
dervid för löneförbättringens erhållande fastade vilkor, att den, som
vill deraf komma i åtnjutande, icke må, jemte sin lärarebefattning i sjökrigsskolan,
utöfva lärareverksamhet vid någon privat undervisningsanstalt
för inträde i nämnda skola.
Hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet sålunda
i afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel äfvensom i öfrigt yttrat och
hemstält täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan
af statsrådets öfrige ledamöter, i nåder gilla, med
befallning tillika att afskrift af detta protokoll skulle
Femte hufvudtiteln.
27
till finansdepartementet öfverlemnas för att tjena till
ledning vid författandet af Kongl. Maj:t,s nådiga proposition
till Riksdagen angående statsverkets tillstånd
och behof.
In fidem:
Elis Ralimn.
Femte hufrudtiteln
29
Bil A.
Normalstat
för
Carlskrona artillerikår.
| '' '' " | Kronor. | | |
I. Aflöning m. in. för officerare, | underofficerare och civil personal. |
| 1 |
Lön, dagaflöning rn. in. |
|
|
|
! 1 öfverste och chef: |
|
| ! |
lön .............................................. | ................... 6.000: - ......................... |
|
|
dagaflöning å 5 kronor.................... | .......................................... 1,825: — | 7,825 | — |
1 öfverstelöjtnant: |
|
|
|
lön............................................... | ........................................... 4,000: — |
|
|
dagaflöning å 4 kronor.................... | ............. 1,460: — | 5,460 |
|
: 1 major: |
|
| |
lön............................................... | .............................................. 3,500: — |
| j |
dagaflöning å 4 kronor.................... | .............................................. 1,460: — | 4,960 | — |
| 1 kapten af l:a klassen: |
|
|
|
lön............................................... | ............................................ 2,800: — |
|
|
dagaflöning k 3 kronor .................... | ....................................... 1,095: — | 3,895 | — |
4 kaptener af l:a klassen....................... | ................................................. | 15,580 |
|
1 kapten af 2:a klassen: |
|
|
|
lön............................................... | ............................................ 1,800: - |
|
|
dagaflöning å 3 kronor.................... | ............................................ 1,095: - | 2,895 | — |
| 3 kaptener af 2:a klassen...................... | ................................................. | 8,685 | — |
1 löjtnant af l:a klassen: |
|
|
|
lön............................................... | ............................................... 1,200: - |
|
|
dagaflöning å 2 kronor.................... | .......................................... 730: - | 1,930 | — |
11 löjtnanter af l:a klassen.................... | .................................................. | 21,230 | - |
; 1 underlöjtnant: |
|
|
|
lön......................................... | ................................... 600: — |
|
|
dagaflöning å 2 kronor .................... | ...................................... 730: - | 1,330 | — |
5 underlöjtnanter............................... | .................................................. | 6,650 | — 1 |
'' | Transport | 80,440 | -1 |
30
Femte hufvndtiteln.
|
| Kronor. |
|
| Transport | 80,440 |
|
1 styckjunkare: |
|
|
|
lön........................................................................................... | 720: — |
|
|
dagaflöning å 1 krona..................................................................... | 365: - |
|
|
b eklädnadsersättning....................................................................... | 200: — |
|
|
portionsersättning å 48 öre per dag................................................. | 175: 20 | 1,460 | 20 |
8 styckjunkare..................................................................................... |
| 11,681 | 60 |
1 sergeant: |
|
|
|
lön och lönetillägg........................................................................ | 372: — |
|
|
dagaflöning å 1 krona.................................................................... | 365: - |
|
|
beklädnadsersättning....................................................................... | 200: — |
|
|
portionsersättning å 48 öre per dag ................................................. | 175: 20 | 1,112 | 20 |
18 sergeanter.................................................................................. | — | 20,019 | 60 |
1 förste bataljonsläkare: |
|
|
|
lön.............................................................................................. | 1,800: - |
|
|
daga!’ilning ä 3 kronor................................................................... | 1,095: — | 2,895 |
|
1 intendent af l:a klassen: |
|
|
|
lön......................................................................... | 2,800: — |
|
|
dagaflöning ä 3 kronor................................................................... | 1,095: - | 3.895 |
|
Anm. Efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuter intendenten ett ålderstillägg |
|
|
|
till lönen af 500 kronor att utgå från femte hufvudtitelns anslag till ålders- |
|
|
|
tillägg. |
|
|
|
Inqvarterings- och servisersättning: |
|
|
|
1 öfverste........................................................................................... | 885: — |
|
|
i öfverstelöjtnant................................................................................ | 585: - |
|
|
1 major.............................................................................................. | 435: — |
|
|
9 kaptener, 1 förste bataljonsläkare och 1 intendent ä 165 kronor............... | 1,815: - |
|
|
12 löjtnanter och 6 underlöjtnanter å 100: 50.......................................... | 1,809: - |
|
|
19 underofficerare ä 96 kronor............................................................... | 1,824: — |
|
|
9 » servisersättning ä 12 kronor....................................... | 108: - | 7,461 |
|
Anm. 9 underofficerare beräknas hafva inqvartering in natura sålunda:
4 underofficerare såsom kompaniadjutanter; 1 d:o såsom uppbördsman vid
matinrättningen i Carlskrona; 3 d:o såsom uppbördsman å Kungsholmen,
Vestra Hästholmen och Oskarsvärnslinierna samt 1 d:o såsom marketonteriföreståndare
i Carlskrona.
Transport; 128,964 |60;
Femte hufvudtiteln
31
|
| Kronor. |
| Transport | 128,964 60 |
Arvoden. |
|
|
Till 4 kompanichefer å G00 kronor.................................................... | 2,400: — |
|
» 1 informationsofficer ... ............................................................... | 800: - |
|
» 1 » ................................................................ | 400: - |
|
» 1 gymnastikofficer ..................................................................... | 300: - |
|
» 2 informationsunderofficerare å 100 kronor....................................... | 200: - |
|
» 1 förvaltare vid beklädnadsförrådot i Carlskrona................................ | 300: — | i |
» 1 uppbördsman å Kungsholmen ......................................''............. | 300: — | i |
-- 2 uppbördsman å Vestra Hästholmen och Oscarsvärnslinierna å 100 kr. | 200: - |
|
» musikundervisning åt hornblåsare .................................... ............ | 300: - | 5,200 !- |
II. Aflöning in. in. för manskap. |
|
|
Månadslön. |
|
|
360 man i 12 månader ä 8 kronor i månaden....................................... | — | 34,560 j—j |
Arvoden. |
|
|
24 förste konstaplar å 180 kronor per år.............................................. | 4,320: — |
|
32 andre » ä 120 » » » ............................................... | 3,840: - |
|
Till T.a klassens artillerister, å 60 kronor per år, förslagsvis åt 32 man...... | 1,920: - |
|
8 hornblåsare å 36 kronor per år ....................................................... | 288: - |
|
8 sjukvårdare å 60 kronor per år ....................................................... | 480: - | 10,848 -j |
Rekryteringskostnader. |
|
|
Lega samt arvoden till värfvare med flera kostnader: 360 man å 40 kronor per år..... | 14,400 !- | |
III. Beklädnad och underhåll. |
|
|
Beklädnad. |
|
|
j 360 man ä 108 kronor per år......................................................... |
| 38,880 l-l |
Underhäll. |
|
|
! 360 man i 365 dagar å 48 öre por dag ............................................ |
| 63,072 j —i |
IV. Kaserneringskostnader. |
| ! |
360 man ä 11 kronor per år ......................................................... |
| 3,960 — j i ! |
V. Särskilda kostnader. |
| i ] |
Medikamentspenningar för manskap, 360 man ä 2,25 kronor per år ............ | 810: — |
|
Kommunionspenningar för samtlig personal 420 man å 5 öre per år........... | 21: - | 1 |
Transport | ce i | 299,884 jöO |
32
Femte hufvndtiteln
Transport 831: —
Till skrifmaterialier......................................................................... 600: —;
» underhåll af undervisnings- och gymnastikmateriel samt anskaffning af
läroböcker ........................................................................... 450: —
» bibliotek och informationsverk ...................................................... 224: 90
VI. Kostnaden för reservbefäl.
Ärlig inbetalning till rånte- och kapitalförsäkringsanstalt för 15 reservofficerare
0 0 15 x 733 < „„„
pa 10 ar å i medeltal 733 kronor eller räknadt per ar ■ - ■ jg—............ 1,099: oO
Dagaflöningskostnader för 3 repetitionsöfningar om 90 dagar hvardera för
hvarje reservofficer under hans 10-åriga tjenstetid eller per år
15 x 3 x 90 x 2
10 --
Kronor.
299,884
2,105
810: -
1,909 50
60
90,
Summa kronor
I
Femte hufrudtiteln.
33
Bil. B.
Förslag
till
omorganisering af flottans sjömanskår.
Vid sjömanskåren anställes manskap för en tjenstetid af 6 år
antingen
a) med ständig tjenstgöring under hela tjenstetiden eller
b) med tjenstgöring för sin utbildning under viss del af tjenste
tiden.
Hela manskapsstyrkan i sjömanskåren skall utgöra 3,100 man,
deraf 1,600 anstälda enligt litt. a) och 1,500 man anstälda enligt
litt. b).
Sjömanskåren skall omfatta följande yrkesafdelningar, nemligen:
Matrosafdelningen,
Eldareafdelningen,
Handtverkareafdelningen och
Miuörafdelningen.
Inom handtverkareafdelningen anställes manskap endast enligt litt. a).
Inom öfriga yrkesafdelningar anställes manskap både enligt litt. a) och
litt. b).
I afseende å tjenstbarheten fördelas manskapet i följande klasser,
nemligen:
Underofficerskorpraler,
l:a klassens sjömän,
2:dra klassens sjömän och
3:dje klassens sjömän.
Bill. m Kikad. Prat. 18!)4. / Sami. 1 Afd. 5
34
Femte hufrudtiteln.
Manskap, anstäldt enligt litt. 6), utbildas endast till 2:dra klassens
sjömän.
Antalet man inom hvarje yrkesafdelning och tjenstbarhetsklass med
anställning särskild! enligt litt. a) och särskild! enligt litt. b) upptages
1 gällande stat.
I afseende å organisation, anställning och utbildning m. in. föreslås
i öfrigt följande:
för manskapsstyrkan enl. litt. a):
manskapsstyrkan rekryteras hufvudsakligen och i första hand med
från skeppsgossekåren karlskrifna skeppsgossar; men i mån af behof
af manskap utöfver det, som sålunda erhålles, må dels öfverflyttning
till denna del af sjömanskåren af dertill villige och lämplige, som förut
äro anstälda enligt litt. b), dels antagning af ynglingar och maskinister,
på sätt gällande reglemente nu föreskrifver, enligt stationsbefälhafvarens
bepröfvande ega rum.
Hvarje man i denna del af sjömanskåren skall vid antagningen
tillförbindas att utöfver de 6 år, för hvilka han anställa, qvarstå i tjenst
2 år för hvarje examen i underbefälsskola, lian kan komma att aflägga.
En mans bibehållande i tjenst efter utgången af de 6 år, för hvilka
han antagits, och den tid derutöfver, som lian, enligt livad ofvan föreskrifvits,
kan vara förbunden att i tjensten qvarstå, skall bero af ny
anställning, som hvarje gång böra afse 6 år; dock är den, som fullgjortalla
vilkoren för uppflyttning till underofficerskorpral, berättigad till
fortvarande anställning i sjömanskåren.
Manskapsstyrkan i denna del af sjömanskåren fördelas å yrkesafdelningarna
och i tjenstbarlietsklasser sålunda:
Tj enstbarketsklass. | Matros- afdelningen. | Eldare- afdelningen. | Handtverkare-af delningen. | Minör- afdelningen. | Summa. |
Underofficerskorpraler ............ | 150 | 75 | 25 | 20 | 270 |
l:a klassens sjömän ............... | 475 | 140 | 25 | 40 | 680 |
2:dra » » ............... | 300 | 80 | 20 | 25 | 425 |
S:dje » » .............. | 155 | 35 | 10 | 25 | 225 |
Summa | 1,080 | 330 | 80 | no | 1,600 |
För ma?iskapsstyrkan enligt litt. b).
Denna styrka skall omfatta 6 årsklasser, hvardera om 250 man.
Antagningen af manskap till denna afdelning af sjömanskåren, för
Femte hufvudtiteln.
35
hvilken i öfrigt böra gälla bestämmelserna för antagning af manskap vid
nuvarande värfvade stammen, sker på hösten, och tjenstetiden börjar
vid ingången af nästpåföljande år, vid hvilken tid manskapet också
skall inställa sig till tjenstgöring för sin utbildning. Efter 2 år 4
månaders tjenstgöring, d. v. s. vid utgången af april månad tredje året
efter tjenstetidens början, permitteras manskapet för den återstående
tjenstetiden med skyldighet att efter kallelse inställa sig till tjenstgöring.
Manskapsstvrkan inom denna del af sjömanskåren fördelas å yrkesafdelningar
och i tjenstbarhetsklasser sålunda:
Tjenstbarhetsklass. | Matros- afdelningen. | Eldare- afdelningen. | Minör- afdelningen. | Summa. |
2:dra klassens sjömän .............................. | 800 | 100 | 100 | '' 1,000 |
3:dje » » ............................... | 400 | 50 | 50 | 500 |
Summa | 1,200 | 150 | 150 | 1,500 |
hvaraf enligt organisationsplanen äro i tjenst-göring frän den 1 januari till och med |
|
|
|
|
2:dra klassens sjömän .............................. | — | — | — | — |
3:dje » » | 600 | 75 | 75 | 750 |
från den 1 maj—31 december. |
|
|
|
|
2:dra klassens sjömän ............................... | — | — | — | — |
3:djo » » .............................. | 400 | 50 | 50 | 500 |
Beträffande aflöning och öfriga förmåner för sjömanskårens manskap
böra nuvarande bestämmelser härutinnan gälla.
Beräkning af ärliga kostnaden för sjömanskären enligt denna organisation.
(Dagaflöning, beräknad att utgå af anslaget till flottans öfningar
för 90 dagar, ingår icke i denna beräkning.)
36
Femte hufvudtiteln
|
| Kronor. | öre. | Kronor. | öre. | Kronor. | öre. |
a) Manskap med ständig tjenstgöring |
|
|
|
|
|
| |
Aflöning. |
|
|
|
|
|
| |
95 man | i l:a löneklass, med högre dagaflöning | 55,100 | — |
|
|
|
|
175 » | i » ,» lägre » | 87,062 | 50 |
|
|
|
|
680 » | i 2:dra löneklass............................. | 556,700 | — |
|
|
|
|
425 » | i 3:dje » ............................. | 97,750 | — |
|
|
|
|
225 .» | i 4:de » ............................. | 25,875 | — |
|
|
|
|
| Summa aflöning | — | — | 522,487 | 50 |
|
|
Inqvarteringskostnad för 1,600 man å 8 kronor | — | — | 12,800 | — |
|
| |
kronor................................................. | — | — | 177,600 | — |
|
| |
Natur aunderhåll för 1,600 man: |
|
|
|
|
|
| |
ä 53 å 52 | öre ombord i 90 dagar................... » i land 275 dagar ..................... | / — | — | 305,120 | — |
|
|
Summa kostnad för manskap med ständig tjenst- |
|
|
|
|
|
| |
göring................................................. | — | — | — |
| 1,018,007 | 50 | |
b) Manskap med tjenstgöring för sin |
|
|
|
|
|
| |
Aflöning och lega: 750 man 3:dje löneklassen permitterade hela året, |
|
|
|
|
|
| |
månadslön ä 10 kronor........................... | 90,000 | — |
|
|
|
| |
| 3:dje löneklass 8 månader (permitt.).. .». | '' |
|
|
|
|
|
| månadslön å 10 kr...................... |
|
|
|
|
|
|
250 man1 | 4:de löneklassen 4 månader (tjenstg.) | 31,000 | — |
|
|
|
|
1 | månadslön å 5 kr....................... . dagaflöning 120 dagar å 20 öre .... |
|
|
|
|
|
|
500 man | 4:de löneklassen (tjenstg.) månadslön | ) |
|
|
|
|
|
å 5 kr................................................ | > 57,500 | — |
|
|
|
| |
dagaflöning 275 dagar å 20 öre............ | J |
|
|
|
|
| |
Lega för 250 man å 50 kronor...................... | 12,500 |
| 191,000 |
|
|
| |
Beklädnad och sängservis å 111 kr. por man |
|
|
|
|
| ||
och år: |
|
|
|
|
|
| |
250 man | för 4 månader: 500 man för hela året | — |
| 64,750 | — |
|
|
| , Transport) | - | | -| | 255,750 | | -| | 1,018,007 | | 50 |
Femte hufvndtiteln.
37
| Kronor. | öre. | Kronor. | öre. | Kronor. | öre. |
Transport | _ | _ | 255,750 | _ | 1,018,007 | 50 |
Inqvarteringskostnad å 8 kr. pr år ocli man: | _ | _ | 4,667 | 50 |
|
|
Natura underhåll ä 52 öre i land, 53 öro om- |
|
|
|
|
|
|
hord: |
|
|
|
|
|
|
750 man för 120 dagar å 52 öre; 500 man 90 |
|
|
|
|
|
|
dagar å 53 öre; 150 dagar å 52 öre........ | — | — | 109,650 | — |
|
|
Inställelse och hemförskaffning: |
|
|
|
|
|
|
250 man å 30 kr.................................. | — | — | 7,500 | — |
|
|
Summa kostnad för manskap med tjenstgöring |
|
|
|
|
|
|
för utbildning under viss tid.................. | — | — | — | — | 377,567 | 50 |
Summa för hela sjömanskåren | ■ 1,395,575 | — |
hvilket sistnämnda belopp med 10,963 kronor 99 öre understiger den
för sjömanskåren, utom f. d. fästningsartilleristafdelningen, enligt nuvarande
organisation beräknade kostnad 1,406,538 kronor 99 öre, deraf
å aflöningsanslaget 8,991 kronor 62 öre.
38
Femte hnfvudtiteln.
Bil
C.
Stat
för
Kong!, flottans sjömanskår.
Antal. |
|
| Månadslön | Dagaflöning | Summa | Dagaflöning | Summa Summarum. | |||||
| Manskap med ständig tjenstgöring. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| |
95 | l:a löneklass ...... | t månadslön 30 kr. \ | 34,200 | — | 20,900 | — | 55,100 | — | 6,840 | — | 61,940 | — |
175 | l:a löneklass ....... | / månadslön 30 kr. \ | 63,000 | — | 24,062 | 50 | 87,062 | 50 | 7,875 | — | 94,937 | 50 |
680 | 2:dra löneklass..... | / månadslön 20 kr. \ | 163,200 | — | 93,500 | — | 256,700 | — | 30,600 | — | 287,300 | — |
425 | 3:dje löneklass .... | 1 månadslön 10 kr. 1 | 51,000 | — | 46,750 | — | 97,750 | — | 15,300 | — | 113,050 | — |
225 | 4:de löneklass...... | / månadslön 5 kr. \ '' \ dagaflöning 20 öre ( | 13,500 | — | 12,375 | — | 25,875 | — | 4,050 | — | 29,925 | — |
1600 |
| Summa | — | — | — | — | 522,487 | 50 | 64,665 | — | 587,152 | 50 |
| Manskap med tjenstgöring under viss |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| |
750 | 3:e löneklass, permitterade (månadslön 10 kr.) | 90,000 | — | — | — | 90,000 | — | — | - | 90,000 | - | |
250 | J3:dje lönckl. 8 man., pormitt., (månadsl. 10 kr.| | 25,000 | — | 6,000 | — | 31,000 | — | — | - | 31,000 | - | |
500 | [månadslön 5 kr.l | 30,000 | — | 27,500 | — | 57,500 | — | 9,000 | — | 66,500 | — | |
|
| Summa | — | — | — | — | 178,500 | — | 9,000 | — | 187,500 | — |
1500 | Lega för 250 man | å 50 kr....................... | — | — | — |
| 12,500 | — | — | — | 12,500 | — |
Anm. 1. Då permitteradt manskap inkallas till tjenstgöring, erhåller det dagaflöning i de löneklasser det tillhör.
Anm. 2. Skulle det sålunda bestämda antalet manskap i någon af de tre högre löneklasserna icke finnas fulltaligt,
må de löner, som i följd deraf sakna innehafvare, till så stor del, som erfordras, användas till aflöning åt
manskap i lägre löneklass,
Femte hufvudtiteln
39
Bil. D.
Förslag
till
Stat
för Femte hufvudtiteln för år 1895.
|
|
| Indelning och dermed |
|
|
|
| |||
| Anvisning i kontant |
| jemförlig anvisning |
| Summa. |
| Summa summarum. |
| ||
Sjöförsvarsdepartementet. |
|
| Friheter. | Ersättningar. |
|
|
|
| ||
Kronor. | Ö. | Kronor. | ö. | Kronor, | Ö. | Kronor. | Ö. | Kronor. | Ö. | |
Departementet och öfverstyrelsen. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Departementschefen .................................... Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli | 17,000 | — | — | — | — | — | 17,000 |
|
|
|
samt kommandoexpeditionen ..................... | 20,800 | — | — | — | — | — | 26,800 | — |
|
|
Marinförvaltningen....................................... | 38,600 | — | — | — | — | — | 38,600 | — |
|
|
Sgr | 82,400 | — | — | — | — | — | 82,400 | — | 82,400 | - |
Flottans personal. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Aflöning för flottans kårer och stater ............ | 1,732,052 | — | — | — | — | — | 1,732,052 | — |
|
|
Carlskrona artillerikår, reservationsanslag........ | 303,900 | — | — | — | — | — | 303,900 | - |
|
|
Ålderstillägg, förslagsanslag ........................ | 32,000 | — | — | — | — | — | 32,000 | — |
|
|
Pensionering af reservbefäl, förslagsanslag, högst | 6,400 |
|
|
|
|
| 6,400 |
|
|
|
reservationsanslag.................................... | 268,100 | — | — | — | — | — | 268,100 | — |
|
|
Natnraunderhåll, förslagsanslag..................... | 419,870 | — | — | — | — | --- | 419,870 | — |
|
|
Båtsmansindelningen................................... Ersättning för vakanta rusthållsnummer i Ble- |
|
| 2,600 |
| 26,400 |
| 29,000 |
|
|
|
kinge län och Södra Möre härad af Kalmar | 114,000 | _ | — | — | — | — | 114,000 | — |
|
|
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, för- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
slagsanslag............................................. | 33,300 | — | — | — | — | — | 33,300 | — |
|
|
Sgr | 2,909,622 | — | 2,600 | — | 26,400 | — | 2,938,622 | — | 2,938,622 |
|
Flottans materiel. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Flottans nybyggnad och underhåll, reservations- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
anslag................................................... | 1,280,000 |
| — | — | — | — | 1,280,000 | — | 1,280,000 | — |
Transport | — | _ | — | — |
|
| - |_ | 4,301,022 |— |
40
Femte liufvudttteln
| Anvisning i kontant. | Indelning och dermed | Summa. |
| Summa summarum |
| ||||
|
|
| Friheter. | Ersättningar. |
|
|
|
| ||
| Kronor. | Ö. | Kronor. | Ö. | Kronor. | ö. | Kronor. | Ö. | Kronor. | Ö. |
Transport | — | — | — | — | — | — | — | — | 4,301,022 | — |
Diverse anslag. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Flottans öfningar, reservationsanslag ............ Sjöbeväringens vapenömingar samt beklädnad | 670,000 | — | — | — | — | - | 670,000 | — |
|
|
och ersättning derför, förslagsanslag ......... Undervisningsverken: | 256,500 | — | — | — | — | — | 256,500 | — |
|
|
Sjökrigsskolan......................... 31,040: — Skeppsgosseskolan .................... 8,780: — | 39,820 60,000 |
|
|
|
|
| 39,820 60,000 |
|
|
|
Sjökarteverket, reservationsanslag.................. Ersättning åt officerare och ingoniörer vid flottan | — | — | — | — | — | — |
|
| ||
|
| |||||||||
under anställning eller kommendering utrikes | 12,000 | — | — | — | — | — | 12,000 | — |
|
|
Sjukvård .................................................. | 39,000 | — | — | — | — | — | 39,000 | — |
|
|
Diverse behof............................................. | 19,175 | — | — | — | — | — | 19,175 | — |
|
|
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag | 23,500 | — | — | — | — | — | 23,500 |
|
|
|
slagsanslag ............................................. | 46,924 | — | — | — | — | — | 46,924 | — |
|
|
Extra utgifter............................................. | 12,500 | — | — | — | — | — | 12,500 | — |
|
|
Sgr | 1,179,419 | — | — | — | — | — | 1,179,419 | — | 1,179,419 | — |
Summa för sjöförsvaret | 5,451,441 | — | 2,600 | — | 26,400 | — | — | — | 5,480,441 | — |
Handeln. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstal- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
terna, reservationsanslag........................... | 1,400.000 | — | 405 | - | 4 | — | 1,400,409 | — |
|
|
Undervisningsanstalter för sjöfart .................. | 86,150 | — | — | - | — | — | 86,150 | -- |
|
|
Nautisk-meteorologiska byrån........................ Ålderstillägg för personalen vid undervisnings- | 9,000 |
|
|
|
| " | 9,000 | ~ |
|
|
anstalterna för sjöfart och föreståndaren vid | 13,000 |
|
|
|
|
| 13,000 |
|
|
|
Summa för handeln | 1,508,150 | — | 405 | — | 4 | — | 1,508,559 | — | 1,508,559 | — |
Summa för femte hufvudtiteln | 6,959,591 | — | 3,005 | — | 26,404 | — | — | — | 6,989,000 | — |
Femte hufyudtitcln.
41
Extra ordinarie anslag. | Kronor. | Ö. |
|
| |
Till genomförande under år 1895 af löneregleringen för flottan .............................. | 40,000 | — |
» nyanskaffning af fartygsmateriel................................................................. | 2,500,000 | — |
» artillerimateriel för fartyg......................................................................... | 152,900 | — |
» artillerimateriel för sjöbefästningarne............................................................ | 12,500 | — |
» skjutförsök, krutprof m. m......................................................................... | 10,000 | — |
» minväsendet............................................................................................. | 75,000 | — |
» löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan.................................................. | 1,860 | — |
Summa | 2,792,260 | — |
Bill. till Riksd. Prof. 1804.
1 Sami.
1 Afd.
6
Sjette hufvudtiteln.
Protokoll öfver civilärenden, hållet inför Hans May.t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 13
januari 1894.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam,
friherre Rappe och
Christerson.
Departementschefen statsrådet Groll anhöll i underdånighet att få
underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om reglerandet af
utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel samt yttrade härvid beträffande
anslags titlarne:
[namn MM. Mot. ISM. 1 Sami. I Åfd. 1 Höft. 1
2
Sjette liufvudtiteln.
Ordinarie anslag.
Departementets afdelning af Kong! Maj:ts kansli.
[1.] I den af Riksdagen år 1878 faststälda staten för civildepartementets
ansiåget tm exPediti°n upptogs ett anslag af 15,000 kronor till departementschefens
amanuenser förfogande för amanuenser, vikariatsersättning och renskrifning in. m.
m. m. Af detta anslag utgå dels kostnaderna för renskrifning, dels vikariatsersättningar
under semester för departementets embets- och tjensteman,
dels ock fasta arfvoden åt en amanuens å hvar af departementets fem
byråer med 1,100 kronor till hvar eller tillhopa 5,500 kronor samt
arfvode åt en amanuens, som är anstäld till biträde åt registrator^ med
600 kronor. Det derefter återstående beloppet användes dels till gratifikationer
åt de extra ordinarie tjenstemän i departementet, hvilka icke
hafva fasta arfvoden såsom amanuenser å byråerna, dels och till ersättning,
med 1 krona 50 öre om dagen, åt de extra ordinarie vaktmästare,
hvilka turvis, eu för hvarje dag, fullgöra samma tjenstgöring, som fordras
af de ordinarie vaktmästare.
Anslaget har emellertid under de senare åren visat sig alltmera
otillräckligt att bereda sist omförmälde extra ordinarie tjenstemän en
efter deras arbete någorlunda afpassad godtgörelse. Detta förhållande
är beroende derpå att, i följd af den alltmer ökade tillströmningen af
mål, utgifterna för renskrift betydligt stegrats. Medan renskrifningskostnaderna
år 1879 eller det första året, som departementets nya
stat tillämpades, utgjorde 1,930 kronor 22 öre, uppgingo dessa kostnader
år 1888 till 3,105 kronor, år 1889 till 3,609 kronor 56 ör^, år
1890 till 3,121 kronor 50 öre, år 1891 till 3,223 kronor 89 öre, år
1892 till 3,530 kronor 95 öre och år 1893 till 3,942 kronor 25 öre
eller mer än dubbelt mot hvad dessa kostnader utgjorde år 1879. Då
de fasta amanuensarfvodena för år uppgå tillsammans till 6,100 kronor,
af hvilket belopp dock stundom någon ringa del kan besparas i följd
af innehafvarnes tjenstledighet, samt vikariatsersättningarna under semester
årligen uppgå till 2,400 å 2,500 kronor och ersättningarna till
extra vaktmästare utgöra omkring 450 kronor för år, inses lätt att det
belopp, som kan användas till gratifikationer åt de extra ordinarie
tjenstemännen, blifver jemförelsevis ringa. År 1879 kunde till dylika
3
Sjette hufyudtiteln.
gratifikationer användas 3,700 kronor, men det för detta ändamål disponibla
beloppet bar sedermera sjunkit, så att det år 1892 utgjorde blott
2,600 kronor och år 1893 allenast 2,125 kronor. Det högsta gratifikationsbeloppet
utgjorde sistnämnda år 325 kronor och det lägsta 50
kronor. Medeltalet var samma år 177 kronor.
Då i betraktande tages att ifrågavarande extra ordinarie tjenstemän
i allmänhet dagligen tjenstgöra i departementet, måste det erkännas att
den godtgörelse, som tilldelas dem, icke står i skäligt förhållande till
det arbete, de fullgöra. Det kan visserligen icke ifrågasättas att bereda
dem tull ersättning för deras arbete, men då det måste ligga i
departementets intresse att ett antal yngre tjenstemän, utan att behöfva
alltför mycket splittra sin verksamhet åt olika håll, egnar sig åt departementets
tjenst, kan det icke annat än lända till men för departementet,
om utväg saknas att åt dem af desse tjenstemän, hvilka anses
förtjente att vid departementet fästas, bereda en någorlunda skälig
godtgörelse.
Äfven de fasta arfvodena åt amanuenserne å departementets byråer
synas mig väl knappa i förhållande till den tjenstgöring, som åligger
desse tjenstemän och hvilken upptager större delen af förmiddagen och
dessutom merendels är förenad med hemarbete. Dessa arfvoden äro också
lägre än de, som åtnjutas inom andra statsdepartement. Så uppgår amanuensarfvodet
i landtförsvarsdepartementet till 1,500 kronor samt i finansoch
ecklesiastikdepartementen till 1,200 kronor. I sistnämnda departement
åtnjuta derjemte äfven de med fast arfvode aflönade amanuenserne
gratifikationer, hvilkas belopp sistlidna år vexlade mellan 110 och 190
kronor. Någon förhöjning af amanuensernes i civildepartementet arfvoden
synes mig derföre vara af omständigheterna påkallad.
På grund af hvad jag sålunda anfört anser jag mig ega skäl att föreslå
eu ökning af det till amanuenser, vikariatsersättning och renskrifning
m. m. i civildepartementet nu anvisade anslagsbeloppet; och då antagligt
är att kostnaderna för renskrifning fortfarande skola i följd af
målens tillväxt komma att stiga, synes mig ökningen icke böra sättas
lägre än till 3,000 kronor.
Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att det i staten för civildepartementets afdelning af Eders Kongl.
Majrts kansli upptagna anslag för amanuenser, vikariatsersättning och
renskrifning m. m. må från dess nuvarande belopp, 15,000 kronor, höjas
till 18,000 kronor eller med 3,000 kronor, hvarigenom alltså anslaget
till civildepartementets afdelning af Eders Kongl. Majrts kansli skulle i
sin helhet ökas från 76,700 kronor till 79,700 kronor.
4
Sjette hufvudtiteln.
[2-]
Höjning af
anslaget till
officiella
statistiska
trycket.
Statistiska centralbyrån.
Sedan komiterade för afgifvande af förelag till förändrad lagstiftning
för sparbanker in. in., till följd af det komiterade genom nådiga
brefvet den 2 september 1892 lemnade uppdrag, med skrifvelse den 12
november samma år aflemnat förslag till formulär för de statistiska redogörelser,
livilka skulle afgifvas, jemlikt 1C § sista punkten i lagen angående
sparbanker den 29 juli nämnda år, af sparbanksstyrelserna och,
jemlikt 2 § 2 mom. i lagen af samma dag angående tillsyn å vissa
så kallade folkbanker och med folkbanker jemförliga penningeinrättningar,
af styrelserna för folkbankerna, har statistiska takellkommissionen
uti häröfver afgifvet underdånigt yttrande, med förmälan att kommissionen
icke funnit något att erinra mot fastställelse af de föreslagna
formulären, hemstält att offentliggörandet af redogörelse för sparbanker
och vissa folkbanker finge verkställas genom eu sjelfständig publikation,
som under särskild littera skulle intagas i serien »Bidrag till
Sveriges officiella statistik». Efter det statistiska centralbyrån, på nådig
befallning, inkommit med underdånigt yttrande af den 21 februari
1893 i fråga om beloppet af den kostnad, som kunde erfordras för
sparbanksstatistikens offentliggörande på sätt i statistiska tabellkommissionens
utlåtande blifvit ifrågasatt, har Eders Kongl. Maj:t genom beslut
den 3 mars 1893 faststält omförmälda formulär till de statistiska
redogörelser, som jemlikt förenämnda lagrum skola af vederbörande
styrelser afgifvas, äfvensom förordnat, bland annat, att nämnda redogörelser
skola insändas till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som har
att ofördröjligen öfversända redogörelserna till statistiska centralbyrån,
att sagda redogörelser skola af statistiska centralbyrån bearbetas och
genom centralbyråns försorg offentliggöras under särskild littera i serien
»Bidrag till Sveriges officiella statistik»; samt att i fråga om nämnda
publikations form och utdelning samt upplagans storlek skola lända till
efterrättelse de för utgifvandet af serien »Bidrag till Sveriges officiella
statistik» meddelade allmänna föreskrifter.
Uti sitt ofvanberörda utlåtande af den 21 februari 1893 bär statistiska
centralbyrån beräknat kostnaden för offentliggörande af statistiken
rörande sparbanker och folkbanker i en särskild littera i serien »Bidi ag
till Sveriges officiella statistik» uti eu upplaga af 1,350 exemplar, deruti
inbegripet den särskilda kostnad för behöfliga blanketter till de flan
5
Sjette hufvndtlteln.
sparbankerna och folkbankerna ingående redogörelser, som föranledes
af den beslutade nya anordningen i afseende å ifrågavarande statistiks
offentliggörande, till 1,504 kronor 30 öre samt hemstält att för bestridande
af denna kostnad det nuvarande anslaget till det officiella statistiska
trycket, 15,800 kronor, måtte höjas med i rundt tal 1,500 kronor.
Då jag icke funnit något att erinra mot den af statistiska centralbyrån
gjorda beräkningen, hemställer jag i underdånighet att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, för bestridande af kostnaderna för offentliggörande af statistiken
rörande sparbanker och folkbanker samt för tryckning af blanketter till
de från dessa banker till statistiska centralbyrån ingående redogörelser,
det under anslaget till statistiska centralbyrån uppförda reservationsanslaget
till officiella statistiska trycket, 15,800 kronor, må höjas till
17,300 kronor eller med 1,500 kronor;
kommande i händelse af bifall härtill anslaget till statistiska centralbyrån
att ökas från 59,900 kronor till 61,400 kronor.
Landtmäteristaten.
Under förutsättning att hvad jag nedan kommer att föreslå beträffande
rikets allmänna kartverk vinner bifall, hemställer jag att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att från anslaget till landtmäteristaten må uteslutas 24 andre landtmätarelöner,
uppgående sammanlagdt till 21,600 kronor, samt anslaget
följaktligen nedsättas från 108,800 kronor till 87,200 kronor.
Vidare anförde departementschefen:
I afseende å bearbetningen af rikets ekonomiska och topografiska
kartverk anhåller jag att få göra eu framställning, som, om den bifalles,
föranleder dertill att anslagstiteln »rikets ekonomiska kartverk»
bör ersättas med en ny anslagstitel, benämnd
Rikets allmänna kartverk.
I den till Riksdagen år 1893 aflåtna proposition angående statsverkets
tillstånd och behof äskade Eders Kongl. Maj:t för innevarande år dels
under fjerde hufvudtiteln, för fortsättande af generalstabens topografiska
arbeten, å extra stat ett anslag å 90,000 kronor och dels under sjette
[3.]
24 andre
landtmätarelöners
uteslutande
från
anslaget.
[4-]
Anslag till
rikets allmänna
kartverk.
6
Sjette hnfvndtiteln.
hufvudtiteln, utöfver det derå för rikets ekonomiska kartverk uppförda
ordinarie anslag, 6,000 kronor, å extra stat till de ekonomisk-geografiska
kartarbetena i Norrbottens län och de delar af Vesterbottens län,
som äro belägna ofvan odlingsgränsen eller ingå i kartblad, tillhörande
den under utgifning varande kartan öfver förstnämnda län, 31,000
kronor och för de ekonomiska kartarbetena i öfriga delar af riket
45,000 kronor eller tillsammans 76,000 kronor. Riksdagen beviljade
de belopp, som under sjette hufvudtiteln begärts, men af det under
fjerde hufvudtiteln äskade allenast eu summa af 75,000 kronor; hvarförutom
Riksdagen, i likhet med hvad under flera föregående år
skett, medgaf att möjligen uppstående behållningar å de båda extra
anslagen under sjette hufvudtiteln finge användas äfven till bestridande
af utgifter för det topografiska kartverket.
I den skrifvelse af den 2 maj 1893, hvari Riksdagen för Eders
Kongl. Maj:t anmälde sitt beslut, anförde Riksdagen vid behandlingen af
frågan om anslaget till det topografiska kartverket att behofvet af ökade
hjelpmedel för bedrifvande af särskild! vissa till det topografiska kartverket
hörande arbeten val synts Riksdagen vara till fullo ådagalagdt,
men att Riksdagen med anledning deraf ansett sig böra ingå i undersökning,
huruvida icke genom vidtagände af ändamålsenliga åtgärder
beträffande anordningen af kartarbetena i deras helhet skulle kunna
beredas möjlighet att, utan att öfverskrida summan af de till kartverken
då utgående anslag och utan att- träda de ekonomiska kartverkens
speciela intresse för nära, tillgodose ifrågavarande behof; samt att såsom
ett steg i sådan riktning dervid för Riksdagen framstält sig ett återupptagande,
ehuru i betydligt modifierad form, af den plan till de allmänna
kartarbetenas bedrifvande, som Eders Kongl. Maj:t i anledning
af 1880 års Riksdags skrifvelse i ämnet framlade för 1885 års Riksdag,
men som då icke vann Riksdagens godkännande.
Enligt denna plan, fortsätter Riksdagen vidare, skulle de ekonomiska
och topografiska kartverken i afseende å personal och anslag
sammanslås till ett enda kartverk, benämndt rikets allmänna kartverk,
hvarjemte vederbörande anslag skulle något höjas och åtskilliga förenklingar
vidtagas i arbetsmetoderna. Riksdagen förestälde sig att, om
en närmare förening mellan de olika kartverken kunde åstadkommas
så till vida, att dels de till dem utgående anslag sammanfördes till ett
enda, hvilket af Eders Kongl. Maj:t sedermera finge mellan de tre
verken fördelas, dels ock de hinder, Indika för närvarande i viss mfjn
förefunnes för användande af ett verks personal för något af de andras
behof, undanröjdes, härigenom skulle beredas afsevärda fördelar och
7
Sjette lmfvudtiteln.
detta icke allenast för de topografiska utan äfven för de ekonomiska
kartarbetena. Olägenheten af att de till de allmänna kartarbetena anvisade
anslagen vore till på förband af Riksdagen bestämda belopp
fördelade mellan de tre verken syntes Riksdagen tydligen framgå deraf
att verkens arbeten vore i vissa afseenden likartade och i andra åter
af hvarandra beroende. Det närmare samarbete mellan verken, som
skulle möjliggöras genom den af Riksdagen förordade anordningen,
måste enligt Riksdagens förmenande vara egnadt att åstadkomma en
minskning i åtskilliga utgiftsposter, hvarigenom åter ökade medel kunde
blifva tillgängliga för tillgodoseende af sådana grenar af det allmänna
kartläggningsarbetet, Indika vid hvarje tidpunkt kunde anses företrädesvis
deraf vara i behof. I afvaktan på att utredning och förslag i det
ofvan angifva syftet blefve af Eders Kong!. Maj:t för Riksdagen framlagdt,
ansåge sig Riksdagen icke kunna medgifva någon förhöjning af
anslaget till de topografiska arbetena.
Beträffande anslagen till rikets ekonomiska kartverk anmälde Riksdagen
uti ifrågavarande skrifvelse af den 2 maj 1893 att hvad Eders
Kongl. Maj:t derutinnan för detta år äskat och föreslagit icke gifvit anledning
till annan särskild erinran, än att Riksdagen, med afseende å
innehållet af den i statsrådsprotokollet rörande sistberörda anslagstitel
afgifna promemoria af afdelningscliefen vid generalstabens topografiska
afdelning, velat framhålla angelägenheten deraf att definitivt beslut
snarast fattades, huruvida den ursprungligen allenast för Norrbottens
län afsedda, enklare och i mindre skala försiggående ekonomiska kartläggningen
skulle utsträckas längre söderut, än nu vore bestämdt, eller
icke; och hade Riksdagen i detta hänseende, efter hvad i skrifvelsen
vidare förmäles, förestält sig att, med afseende ej mindre å ifrågavarande
kartläggnings relativa billighet, än äfven derå att skalan och
metoden syntes vara fullt tillfyllestgörande äfven för de inre, glest bebygda
delarne af mellersta Norrland samt möjligen äfven för vissa delar
af södra Norrland och norra Svealand, samma kartläggning borde få
fortgå icke obetydligt längre söderut, hvarigenom de för fullbordande
af hela landets ekonomiska kartläggning erforderliga kostnaderna skulle
nedbringas och till följd deraf, om nu utgående anslagsbehof fortfarande
under en följd af år anvisades, donna kartläggning komma att fullbordas
tidigare än man nu kunde beriikna.
Öfver hvad Riksdagen sålunda anfört i fråga om de topografiska
och ekonomiska kartverkens bearbetande har afdelningscliefen vid generalstabens
topografiska afdelning afgifvit underdånigt utlåtande, hvarefter
äfven kommissionen för de allmänna kartarbetena, på nådig befallning,
inkommit med utlåtande i ämnet.
8
Sjette hufvudtiteln.
Innan jag redogör för innehållet af dessa utlåtanden, anhaller jag
att få i minnet återkalla vissa af kartverksfrågornas föregående utvecklingsskeden.
År 1827 inrättades det så kallade sockenkartverket med ändamål att
bereda »säkra och pålitliga upplysningar om riket i statistiskt hänseende».
Efter åtskilliga fruktlösa försök att på ett fullt ändamålsenligt
sätt bearbeta detta, inrättades enligt nådigt bref den 15 april 1859
rikets ekonomiska kartverk med hufvudsakligt ändamål »att åstadkomma
en säker kännedom om rikets areal samt dennas olika beskaffenhet och
fördelning i ekonomiskt hänseende», hvilket kartverk, likasom förut
sockenkartverket, skulle stå under öfverinseende och ledning af öfverdirektören
vid landtmäteriet, med biträde af öfveringeniören och ingeniörerne
vid generallandtmäterikontoret, och bearbetas af skicklige personer
inom eller utom landtmäteristaten till erforderligt och efter tillgångarne
lämpadt antal. Hvarje ekonomisk karta skulle i allmänhet
omfatta ett härad eller tingslag samt upptaga hvad i 50 § af då gällande
landtmäteriinstruktion nämndes, d. v. s. byar och hemman med
derå liggande torp, kronoparker, allmänningar, åker, äng, skog, utmark
och mossar, vägar, sjöar, vattendrag, kyrkor, bruk, qvarnar m. in., dock
med iakttagande att hufvudsaklig vigt borde fästas vid beteckningen af
de föremål, som i ekonomiskt hänseende vore anmärkningsvärda, hvarjemte
särskilda beskrifningar borde upprättas och länsvis sammanfattas.
Skalan bestämdes i allmänhet skola blifva 1 : 50,000, dock att afvikelse
derifrån kunde efter Kongl. Maj:ts bepröfvande ske till 1 : 20,000 i starkt
befolkade och till 1 : 100,000 i glest bebodda län.
Redan den 16 december 1859 förordnade emellertid Kongl. Maj:t särskild
styresman för det ekonomiska kartverket, nemligen ingeniören vid
generallandtmäterikontoret E. Gr. Ljunggren. Sedan denne derefter blifva
utnämnd till öfveringeniör vid generallandtmäterikontoret, föreskrefs
år 1869 att det ekonomiska kartverket, i hvad det afsåge mellersta och
södra delarne af landet, skulle från och med ar 1870 åter ställas under
ledning och öfverinseende af landtmäteristyrelsen. Sistnämnda år anhöll
emellertid Riksdagen att Kongl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande
i hvad mån, utom andra, de topografiska och ekonomiska kartverken
kunde med hvarandra ställas i närmare samband. _ En komité
tillsattes, och sedan denna afgifvit utlåtande den 6 februari 1871, förordnade
Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse dermed den 15 december
1871 att det allmänna ekonomiska stomkarteverket i skalan 1 : 20,000,
så vidt det anginge de till Svealand räknade och söder derom belägna
delarne af riket, skulle fortsättas och afslutas; att deremot utgifning på
9
Sjette hufrudtiteln.
statsverkets bekostnad af ekonomiska häradskartor i skalan 1 : 50,000
icke, på sätt dittills skett, vidare skulle ega rum, vederbörande landsting,
hushållningssällskap och kommuner öppet lemnadt att på egen bekostnad
föranstalta om utgifning af sådana kartor; samt att statistiska
länsbeskrifningar dock fortfarande skulle på statsverkets bekostnad utgifvas.
Derjemte bestämdes att det ekonomiska kartverket skulle vid
ingången af år 1873 ställas under styrelse och ledning af chefen för
topografiska korpsen. Då vid generalstabens upprättande år 1873 topografiska
korpsen med densamma införlifvades, blef styrelsen öfver det
ekonomiska kartverket Överflyttad på afdelningschefen vid generalstabens
topografiska afdelning, hvilken fortfarande utöfvar chefskapet öfver
dessa arbeten, utan att afdelningschefens förman, generalstabschefen,
med dessa arbeten har någon befattning.
Hvad jag nu anfört rörer hufvudsakligast den grupp af de ekonomiska
kartarbetena, som afse de södra och mellersta delarne af riket.
Enligt förenämnda nådiga bref den 15 april 1859, hvarigenom det
gamla sockenkartverket under benämningen rikets ekonomiska kartverk
fortfarande förklarades skola stå under inseende och ledning af
öfverdirektören vid landtmäteriet, uppdrogs åt då varande landshöfdingen
P. H. Widmark närmaste ledningen och tillsynen öfver kartarbetet
i Norrbottens län, för hvithet till en början samma bestämmelser
skulle gälla som för det ekonomiska kartverket i södra och mellersta
delarne af riket. Ytterligare föreskrifter om Norrbottens kartverk meddelades
genom nådigt bref af den 18 maj 1860, och under det att kartbladen
öfver kustsocknarne och lappmarkernas skogsbygd allenast upptogo
hvad som allmänneligen ansågs tillhöra en ekonomisk karta, sökte man å
kartorna öfver ijellbygden och sedermera äfven öfver skoglandet och
Pajala socken befrämja, jemte den ekonomiska kartläggningens intressen,
äfven den topografiska kartans ändamål genom att å dessa kartblad inlägga
beteckningar hörande till hvartdera kartverket. Kartläggningen
skedde i skala 1 : 50,000 för ijellbygden samt i skalor 1 : 20,000,
1 : 40,000 och 1: 50,000 för skoglandet och kustsocknarne, öfver Indika
senare kartor utgåfvos i skala 1 : 100,000, medan för lappmarkerna och
Pajala socken enligt nådiga brefvet den 21 maj 1874 var bestämd en
utgifningsskala af 1 : 200,000. Genom nådiga skrifvelsen den 15 december
1871 befalde Kong! Maj:t att äfven Norrbottens läns ekonomiska
kartverk skulle med ingången af år 1873 ställas under chefen för topografiska
korpsen, hvarefter jemväl detta kartverk kommit under ledning
af afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning.
Bih. till Rikad. Prot. Ils!)4. 1 Rami. 1 Afd. 1 lliift. 2
10
Sjette hufvud titeln.
Det topografiska kartverkets tillkomst kan räknas från den tid år
1805, då fältmätningskorpsen ordnades. Denna korps erhöll sedermera
år 1831 benämningen topografiska korpsen, hvilken slutligen från och
med år 1873 införlifvades med generalstaben såsom en särskild afdelning
af densamma under afdelningschefen vid samma afdelning. Dess
egentlige chef är dock chefen för generalstaben. Kartverkets hufvudsakliga
uppgift är att efter förut upprättad plankarta angifva markens
ytformer. Mätningarna ega rum i skala 1 : 50,000 och utgifningen i
skala 1 : 100,000.
Den fördelning af kartverkena under olika chefer, hvilken, såsom
jag förut nämnt, egt rum och deras fördelning derjemte på olika departement,
i det att de ekonomiska kartverken, deri inberäknadt Norrbottens
kartverk, voro, likasom de ännu äro, lydande under civildepartementet,
under det att det topografiska kartverket lydt under landtförsvarsdepartementet,
vållade emellertid vissa slitningar kartverken emellan
och orsakade att kostnaderna för vissa arbeten blefvo större än som
vederbort, om enhet i ledningen egt rum; och för afhjelpande af, bland
andra, dessa olägenheter tillsattes, utom den af mig förut omnämnda
komitén af år 1870, ytterligare år 1877 en komité, af hvars ledamöter flertalet
i betänkande af den 6 maj 1878 beträffande de ekonomiska och
topografiska kartverken sammanfattade sina förslag i följande 22 punkter:
»1) att kartläggningen i skalan 1 : 20,000 af södra och mellersta
delarne af riket fortsättes intill 29. bladvådens norra kant af generalstabens
karta öfver Sverige i skalan 1: 100,000, samt att i denna kartläggning
inräknas äfven det hörn af Vermland, som ligger norr om
nämnde gräns;
2) att kartan i skalan 1 : 20,000 skall innehålla, utom detsamma som
den nu varande ekonomiska kartan i samma skala, allt hvad en fullständig
topografisk karta bör upptaga, således äfven de topografiska
beteckningarna för markens höjningar och sänkningar samt höjdsiffror
på sjöar, längs vattendrag, dalgångar och vigtigare vägar samt på större
höjder; äfvensom att mossar och kärr i allmänhet utmärkas, ehuru
endast större sådana, när fråga är om nymätningar i skogsmark och
obygd;
3) att beteckning af jordhöjder och berg skall ske enligt det så
kallade backstrecksmaneret eller detsamma, som nu användes för generalstabens
konceptkarta i skalan 1 : 50,000, samt att utmark betecknas
enligt nu gällande föreskrifter;
4) att hittills begagnade projektionsmetoder och bladindelning bibehålies; -
11
Sjette hnfvudtiteln.
5) att kartan grundlägges med i medeltal minst 3 triangel- eller
på annat lämpligt sätt geodetiskt inmätte punkter på qvadratmilen; men
att i trakter, der hemmanens arealer äro mycket små, så att stomkartan
måste sammansättas af ett ovanligt stort antal reducerade landtmätarkartor
(så kallade karttransporter), samt der landets beskaffenhet icke
lägger betydande hinder i vägen derför, triangelpunkternas antal bör,
på grafiskt eller annat sätt, ökas till vid pass 6;
6) att den första afvägningen af terrängen må ske i samband med
de geodetiska mätningarna till den utsträckning, att ett tillräckligt antal
utgångs- och rättelsepunkter må finnas att tillgå för den samtidigt med
fältmätningen skeende detaljhöjdmätningen;
7) att stomkartan sammansättes före fältmätningen på samma sätt,
som alltid skett och fortfarande sker vid det topografiska kartverket;
ego- och skifteskartor öfver den trakt, som skall kartläggas, hopsamlas
dels från generallandtmäterikontoret, dels från landtmäterikontoren
i länen och enskilda personer, samt nedtransporteras till skalan
1 : 20,000; öfver trakter, der endast föråldrade eller alldeles ingå landtmätarkartor
finnas att tillgå, verkställas nymätningar; derefter sammansättes
stomkartan med stöd af de förut bestämde triangelpunkterne;
denna stomkarta kontrollmätes och fullständigas på marken; -ekonomiska
detaljer inläggas med färger och höj dbildningen återgifves enligt
det faststälda topografiska maneret; plan- och höjdmätning, terränginläggning
och alla andra för kartans sammanfattande erforderliga arbeten
på fältet utföras af samma personer och under samma mätningsperiod;
en renritning i tusch af konceptkartan påbörjas under fältarbetet
— under regndagar in. in. — och fullbordas efter dettas slut;
8) att kartorna i skalan 1 : 20,000 mångfaldigas medelst någon fotografisk
reproduktionsmetod och utgifvas bladvis i samma skala genom
öfvertryck från sten och medelst färgtryck, på ett sådant sätt, att
åker, äng och vatten på kartorna återgifvas med sina respektive färger,
gult, grönt och blått, gränser tecknas röda och allt det ö kriga svart;
9) att arealuträkningar göras på dessa kartor och häradsbeskrifningar
utgifvas fortfarande som hittills, hvarvid bifogadt formulär följes;
att ytinnehållet uttryckes i hela och tiondedels hektar; samt att alla
för dessa beskrifningars affattande nödiga upplysningar insamlas under
fältmätningen;
10) att af häradsbeskrifningarna sammandragas korta länsbeskrifningar
af följande innehåll:
a) en geografisk beskrifning af ungefär samma innehåll och om -
12
Sjette hufvudtiteln.
fattning, som den, hvilken inleder den af topografiska kåren utarbetade
beskrifningen öfver Malmöhus län;
b) en förteckning och beskrifning öfver afvägde fixpunkter inom
länet;
c) en tabell, utvisande länets indelning i afseende på lagskipning,
styrelse, uppbörd och kyrkovärd samt innehållande ett sammandrag af
areal-beskrifningarna härads- och sockenvis;
d) en höj dkarta I i enlighet med nämnda beskrifning öfver
é) en folkmängdskarta J Malmöhus län;
11) att uppgifter äfven för den militäriska beskrifningen insamlas
under fältmätningen;
12) att en topografisk karta i skalan 1 : 100,000 sammandrages från
den ekonomisk-topografiska kartan i 1 : 20,000 och mångfaldigas medelst
heliogravyr; samt att ritningen till heliogravyr utföres i skalan
1 : 50,000, i hvilken den äfven kan mångfaldigas medelst någon billig
fotografisk metod;
13) att den delen af det norrländska kustlandet, hvilken ligger
mellan den norra gränsen för kartverket i 1 : 20,000 samt Norrbottens
läns södra gräns, äfvensom ett område omkring de vigtigaste kommunikationslederna
genom Jemtland samt omkring Storsjön, i allt 300—
320 qvadratmil, uppmätas i skalan 1 : 50,000; att hela återstoden af
Norrland inom nämnde gränser uppmätes i skalan 1 : 100,000; samt att
kartläggningen inom Norrbottens län fortsättes enligt nu faststäld plan;
14) att kartan öfver Norrland, med undantag af Norrbottens län
och Vesterbottens lappmarker, utgifves bladvis i skalan 1 : 100,000 medelst
heliogravyr; att kartan öfver Norrbottens kustland utgifves enligt
nu faststäld plan; samt att hela lappmarkskartan, inom såväl Norrsom
Vesterbotten, utgifves i skalan 1 : 200,000, eller samma skala, som
nu är bestämd för kartan öfver Norrbottens läns lappmarker;
15) att nu gällande bestämmelser i afseende på inteckning af terrängens
ytformer på den ekonomisk-geografiska kartan öfver Norrbottens
län äfven framdeles må följas; samt att inom det öfriga Norrland
må begagnas samma arbets- och beteckningssätt, som hittills användts
vid den topografiska kartläggningen i motsvarande skalor i södra och
mellersta delarne af riket;
16) att kartläggningsarbetena inom riket företagas i följande ord-f
ning: först uppmätas de delar af södra och mellersta Sverige, öfver
hvilka kartor i 1 : 100,000 eller större skalor icke redan äro utarbetade.
Samtidigt bearbetas Norrbottens län af en mätafdelning, motsvarande
det nu varande ekonomiska kartverket derstädes, hvilken, efter arbe
-
13
Sjette hufvudtiteln.
tenas afslutande inom länet, fortsätter söderut i Norrlands kustland.
Sedan förenämnda kartläggningsarbeten i södra och mellersta Sverige,
intill 29. bladvådens norra kant, blifvit utförda, sändes en mätafdelning
från liufvudstationen i Stockholm att arbeta tillsammans med förutnämnda
Norrbottens afdelning i Norrlands kustland och Jemtland, under
det att öfriga mätafdelningar ommäta de delar af södra och mellersta
Sverige, öfver hvilka visserligen topografiska kartor i skalan 1 : 100,000
finnas utgifna, men endast sådana som blifvit fältmätta i samma skala.
Sist bearbetas det inre af Norrland tillika med norra och vestra Dalarne
äfvensom öfrige delar af södra och mellersta Sverige;
17) att de ekonomiska och topografiska kartverken i afseende på
personal och anslag böra sammanslås till ett kartverk, som ställes under
styrelse och ledning af chefen för generalstaben och benämnes landkartverket
;
18) att vid landkartverket böra tjenstgöra 11 officerare och 1 professor,
samtlige på generalstabens stat;
19) att kartverkets fältmätnings-personal bör bestå af 14 civile
kartografer och 65 från armén kommenderade officerare och underofficerare;
att de förre aflönas med dels fasta arfvoden dels dagaflöning,
de senare endast med dagaflöning; samt att årliga anslaget till landkartverket
bestämmes till 220,000 kronor;
20) att en fotografisk och galvanoplastik atelier bör inrättas inom
samma lokal, som upptages af generalstabens topografiska afdelning;
21) att kartografer och koppar-gravörer vid landkartverket böra
pensioneras af staten;
22) att nuvarande kartografer vid ekonomiska kartverket och extra
biträden vid generalstabens topografiska afdelning, hvilka befinnas dertill
lämplige, böra öfvergå till landkartverket; samt att nuvarande såväl
kartografer som koppar-gravörer, hvilka öfverflyttas till landkartverket,
må, i och för rättighet till pensioner, räkna sig till godo den tid de
före öfverflyttningen tjenstgjort vid de ekonomiska och topografiska
kartverken.»
I den proposition, som derefter år 1880 blef för Riksdagen framlagd,
öfvergafs emellertid 1878 års komités förslag i flera af dess vigtigaste
hufvudpunkter, särskild! i fråga om det ekonomiska kartverket,
hvars bearbetande hvad Svea- och Götaland beträffade föreslogs, i strid
med komiténs i dess första punkt gjorda hemställan, icke skola fortsättas
i vidsträcktare mån, än som påkallades af ett billigt afseende derpå att
den för detsamma då an stål da personal tillsvidare finge lämplig sysselsättning.
I fråga äter om den ekonomisk-geografiska kartläggningen af
14
Sjette hufrudtiteln.
Norrbottens län äfvensom beträffande det topografiska eller generalstabens
kartverk ansågs att redan faststälda planer borde fullföljas.
Eiksdagen förklarade emellertid att, innan ett definitivt inställande
af bearbetningen utaf ekonomiska kartverket för mellersta och södra
delarne af riket ifrågakomme, undersökningar, som erfordrades för bedömande
af kostnaderna för ordnande af ett kartverk i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det af komiterades flertal uppgjorda förslag,
borde anordnas och anhöll att praktiska försök i antydda hänseenden
måtte anställas.
Med bifall till hvad Riksdagen sålunda hemstält, täcktes Eders
Kongl. Magt genom nådigt bref den 28 maj 1880 tillsätta en kommission
för de allmänna kartarbetena med uppdrag, bland annat, att anordna
och låta verkställa praktiska försök för att utröna, Indika besparingar
af tid och kostnader kunde ernås genom att förena de ekonomiska ooli
topografiska kartverken till ett kartverk med begagnande af en gemensam
fältmätning och billiga reproduktionsmetoder, allt i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det af 1878 års kartverkskomité afgifna förslag.
Efter afslutandet af de försöksarbeten, som kommissionen på grund
af nämnda uppdrag under derpåföljande tid lät utföra och hvartill utsågs
en derför särskildt lämplig trakt inom Östergötlands län, afgaf
kommissionen den 21 oktober 1882 underdånigt utlåtande, hvari kommissionen
dels lemnade en utförlig redogörelse för de olika försök, som
blifvit utförda såväl på fältet som i afseende å olika reproduktionssätt,
samt för de häraf härledda utslag, dels ock uttalade de åsigter, till hvilka
kommissionen med ledning af dessa försök kommit, huru de allmänna
kartarbetena borde för framtiden ordnas.
Kommissionen tillstyrkte i dess hufvudgrunder det förslag, som
1878 års komité framstält, dock under förklarande att denna tillstyrkan
icke innebure ett obetingadt gillande af alla de detaljbestämmelser, som
i detta förslag blifvit gjorda, samt hemstälde under vissa hufvudpunkter,
bland annat:
beträffande organisationen:
att de ekonomiska och topografiska kartverken skulle sammanslås
till ett kartverk, under namn af landkartverket, stäldt under chefens
för generalstaben chefskap;
att den närmaste styrelsen och ledningen af landkartverket skulle
utöfvas af afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning i
enlighet med den instruktion, Eders Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt
utfärda, vid hvilken afdelning skulle tjenstgöra, förutom afdelningschefen
och 1 professor, 10 officerare af generalstaben; och
15
Sjette lnifyndtiteln.
att arbetena skulle utföras, förutom af fast anstälde civile kartografer,
dels af från armén till erforderligt antal kommenderade officerare
och underofficerare, dels äfven af civile kartografaspiranter och qvinlig
personal; samt
beträffande skalor och arbetsmetoder m. m.,
under punkterna 8:o) till och med 14:o) följande:
»8:o) att för uppmätningen och kartläggningen af landets särskilda
delar med undantag af Norrbottens län, hvarest kartläggningen bör
fortsättas och afslutas enligt nu faststäld plan, tre olika skalor användas,
nemligen:
skalan 1:20,000 för det sydliga och mellersta Sverige, ungefärligen
intill 29:de bladvådens norra kant, enligt den för generalstabens
karta öfver Sverige gällande bladindelning;
skalan 1 :50,000 för den del af det norrländska kustlandet, hvilken
ligger mellan den norra gränsen för först nämnda skalas användande
och södra gränsen för Norrbottens län, äfvensom för det närmaste
området kring de vigtigaste kommunikationslederna genom Jemtland
samt omkring Storsjön, eller för ett sammanlagdt område af omkring
340 qv.-mil; samt
skalan 1:100,000 för hela det öfriga området, med de undantag,
som kunna befinnas nödiga för de delar af Vesterbottens läns fjelltrakter,
der ingen afvitfringsmätning kommer att utföras;
9:o) att för det område, som uppmätes i skalan 1 : 20,000, denna
uppmätning göres såväl ekonomisk, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de för det ekonomiska kartverket nu gällande grunder, som ock
topografisk, med användande för höjdbeteckningen af ett backstrecksmanér,
fullständigadt genom noggranna höjdbestämmelser; men för hela
det öfriga området endast topografisk, men med iakttagande att den
grundläggande stomkartan bör utarbetas med hänsyn till att framdeles
kunna läggas till grund för eller på lämpligaste sätt beredas till en
ekonomisk plankarta;
10:o) att utgifningen af generalstabens karta i skalan 1 : 100,000
fortsättes efter oförändrad plan intill Norrbottens länegräns, med undantag
för Vesterbottens läns lappmark; men att den nu använda
gravyrmetoden i koppar utbytes mot heliogravyr;
ll:o) att den för södra Sverige i skalan 1 : 20,000 upprättade ekonomisk-topografiska
kartan utgifves i oförminskad skala samt i färgtryck
förmedelst ett billigt reproduktionssätt;
16
Sjette hnfvudtiteln.
12:o) att för utgifningen af kartorna öfver Norrbottens län nu gällande
bestämmelser tillämpas och äfven utsträckas till Yesterbottens läns
lappmark; tillkommande det chefen för kartverket att afgifva förslag,
huru öfvergången emellan de olika skalorna skola kunna ordnas efter
en med afseende på bladindelningen lämplig gräns;
13:o) att arealuträkningar skola utföras och häradsbeskrifningar utgifvas
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med nu gällande föreskrifter;
men att dessa arbeten tills vidare endast skola omfatta den del af landet,
för hvilken uppmätningsskalan 1:20,000 blifvit faststäld;
14:o) att länsbeskrifningar upprättas och utgifvas jemte tillhörande
öfversigtskartor.»
Sedan emellertid några ytterligare försöksarbeten under åren 1882
och 1883 anstälts, föredrogs kommissionens betänkande tillika med
chefens för generalstaben deröfver afgifna utlåtande inför Eders Kongl.
Maj:t den 19 december 1884 af dåvarande chefen för civildepartementet,
dervid han förmälde sig beträffande frågans hufvudgrunder böra sammanfatta
dessa sålunda, att de afsåge:
a) de skalor, hvari kartorna öfver landets olika delar borde upprättas
och i tryck utgifvas, så att kartverket, äfven med afseende fäst
på en längre framtids kraf, väl uppfylde det med detsamma afsedda ändamål;
b) den organisation, som, på samma gång den skänkte säkerhet för
kartarbetenas sorgfälliga utförande, medförde minsta möjliga kostnad; samt
c) kostnaden eller med andra ord de årliga anslagsbelopp, hvilka
med afseende fäst på kartarbetenas möjligast skyndsamma fullbordande
kunde och borde ifrågasättas.
På anförda skäl ansåg departementschefen att de bestämmelser,
hvilka vid det fortsatta bearbetandet af landets allmänna kartverk borde
fastställas i afseende på uppmätnings- och utgifningsskalor samt härmed
sammanhängande förhållanden, kunde sålunda sammanfattas:
»l:o) att för uppmätning och kartläggning af landets särskilda
delar (med undantag af Norrbottens län, hvars kartläggningfullbordas
enligt nu gällande plan) tre olika skalor användas:
skalan 1 : 20,000 för den ännu icke i denna skala kartlagda
del af landet, som faller söder om den linie, hvilken
betecknar 29:de bladvådens norra kant å den för »generalstabens
karta öfver Sverige» gällande bladindelning, med de
smärre afvikelse!- från denna linie, som erfordras för att de
deraf afskinna socknar och härad må blifva i samma skala i
sin helhet kartlagda; och bör uppmätningen i denna skala, i
17
Sjette ImfYiidtiteln.
öfverensstämmelse med hvad hittills egt rum, tills vidare endast
omfatta fullständig planmätning, men i förening med noggranna
höjdbestämmelser, hvilkas resultat genom siffror å kartorna
utsättas;
skalan 1 : 50,000 dels för höjdformernas uppmätning och
afbildning å den del af nyss nämnda område, som ännu icke
varit föremål för topografisk kartläggning i nämnda skala, dels
för fullständig topografisk kartläggning af den de] af det norrländska
kustlandet, som ligger mellan nyssnämnda 29:de bladvådslinie
och södra gränsen för Norrbottens län, samt af det
närmaste området kring de vigtigaste kommunikationslederna
genom Jemtland och omkring Storsjön; samt
skalan 1 :100,000 för fullständig topografisk kartläggning
af hela det öfriga området med de undantag, som kunna befinnas
nödiga för de delar af Vesterbottens läns fjelltrakter,
der ingen afvittringsmätning kommer att utföras;
2:o) att de stomkartor, som sammansättas till underlag för
topografisk uppmätning af de delar af landet, hvilka icke blifva
föremål för kartläggning i skalan 1 : 20,000, utarbetas med
hänsyn till att äfven kunna läggas till grund för ekonomiska
mätningars utförande;
3:o) att den i skalan 1 : 20,000 upprättade och med höjdsiffror
fullständigade plankartan utgifves i oförminskad skala
samt i färgtryck förmedelst ett billigt reproduktionssätt;
4:o) att utgifningen af generalstabens karta i skalan
1 : 100,000 fortsättes efter oförändrad plan, men att den nuvarande
gravyrmetoden utbytes mot heliogravyr; samt
5:o) att framdeles efter pröfning af vederbörandes förslag
fastställes, huru öfvergången till de skalor, hvari kartorna
öfver Norrbottens län utgifvas, skall ordnas efter en med
afseende på bladindelningen lämplig gräns.»
Beträffande organisationen biträdde departementschefen asigten att
landets allmänna kartarbeten borde ställas under en gemensam styrelse
och ansåg att den åsyftade föreningen lämpligast på så sätt vunnes,
att det ekonomiska kartverket i afseende på personal och anslag förenades
med generalstabens topografiska afdelning, men att, då de
mångsidiga ändamål, som de allmänna kartarbetena afsåge att befrämja,
voro af mera öfvervägande civil än militär natur och stode
i närmaste frändskap till liera åt de allmänna frågor och ärenden, hvilka
folie under chefens för civildepartementet handläggning — exempelvis
Bill. til! Riksd. Prat. 1804. 1 Sami. 1 Afd. 1 Iläft. 3
18
Sjette hufrudtiteln.
den geologiska undersökningen — frågorna rörande de allmänna kartarbetena
borde genom chefen för civildepartementet beredas och inför
Eders Kong]. Maj:t föredragas samt de för dessa arbeten erforderliga
anslag i sin helhet uppföras under sjette hufvudtiteln; och sammanfattade
departementschefen de af honom tillstyrkta bestämmelserna
i afseende på organisationen sålunda:
»6:o) att det nuvarande ekonomiska kartverket i afseende
på personal och anslag förenas med generalstabens topografiska
afdelning och att det framdeles skall åligga nämnda afdelning
att, med biträde af den personal, hvarom här nedan bestämmes,
utföra alla de med landets allmänna kartläggning och
beskrifning förenade arbeten i öfverensstämmelse med de allmänna
grunder, som här ofvan blifvit angifna, samt i enlighet
med den instruktion Eders Kongl. Maj:t täckes utfärda;
7:o) att, förutom af de vid generalstabens topografiska
afdelning kommenderade generalstabsofficerare, hvilkas antal
genom nämnda instruktion bestämmes, och den på generalstabens
stat uppförde professor, arbetena skola utföras dels af
civile kartografer och kartografaspiranter, dels af från armén
kommenderade officerare och underofficerare, dels ock af qvinlig
personal;
8:o) att arfvode till kartograf bestämmes till 1,500 kronor
med 4 ålderstillägg å 500 kronor, hvilka utgå efter respektive
5, 10, 15 och 20 års väl vitsordad tjenstgöring, med rätt för
nuvarande kartografer vid ekonomiska kartverket, hvilka öfvergå
till generalstabens topografiska afdelning, att i fråga om ålderstillägg
räkna sig till godo den tid, de tjenstgjort vid det ekonomiska
kartverket;
9:o) att den officer, som förordnas att handhafva närmaste
ledningen af de ekonomiska kartarbetenas utförande, må
tilldelas ett årligt arfvode åt 1,000 kronor, och att årliga arfvoden,
hvartdera till ett belopp af 500 kronor, tilldelas de kartografer
(högst trenne), hvilka förordnas att biträda vid kartarbetenas
öfvervakande och ledning:;
10:o) att arfvodena för öfrig civil personal, såsom gravörer
m. fl. — hvilkas aflöningsförmåner delvis måste grundas
på beting — äfvensom storleken af de dagaflöningar och reseersättningar,
hvilka skola utgå för arbete å fältet, af Eders
Kongl. Maj:t, uppå förslag af afdelningschefen vid generalstabens
topografiska afdelning såsom kartverkschef, bestämmas, samt
19
Sjette liufvudtiteln.
ll:o) att alla de allmänna kartarbetena rörande frågor
skola genom chefen för civildepartementet beredas och inför
Eders Kong! Magt föredragas, och att de för dessa arbeten
erforderliga anslag i sin helhet och under rubrik »till fortsatt
bearbetande af rikets allmänna kartverk» uppföras under den
6:e hufvudtiteln.»
Beträffande slutligen tiden för kartverkens fullbordande och kostnaderna
derför, redogjorde departementschefen för de utredningar derom,
som förut egt rum. I sådant afseende erinrade departementschefen om,
bland annat, följande:
Enligt af afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning
år 1876, på nådig befallning, verkstälda utredningar och beräkningar
skulle kostnaden, räknad från 1876 års början, för kartarbetenas fullbordande
i enlighet med då gällande bestämmelser uppgå till 9,540,000
kronor; och skidle med de då utgående anslag erfordras en tid af 65
år för fullbordandet af det topografiska kartverket intill Norrbottens
länsgräns och 53 år för det ekonomiska kartverket öfver södra och
mellersta dclarne af riket. —- 1878 års komité beräknade att för kartarbetenas
fullbordande enligt det af komitén afgifna förslag under loppet
af 36 år, räknadt från 1880 års början, skulle erfordras en sammanlagd
kostnad af 7,977,550 kronor. — Sedan med ledning af de utaf
kartverkskommissionen utförda försöksarbeten nya beräkningar blifvit
uppgjorda, hade dessa, enligt hvad departementschefen meddelade, utvisat
att tillämpningen af 1878 års komités förslag skulle från 1883 års
början medföra eu totalkostnad af 9,852,500 kronor. Men kommissionen
hade derjemte för jemförelses skull uppgjort andra på försöksarbetena
grundade beräkningar, af hvilka framginge, bland annat, att, om den af
1878 års komité föreslagna kartan i skalan 1 : 20,000 öfver det sydliga
och mellersta Sverige upprättades och utgåfves utan annan höjdbeteckning
än höj dsiffror till ett antal af 100 på hvarje qvadratmil eller med
tillämpning af de bestämmelser, departementschefen enligt ofvan angifna
grunder tillstyrkte, kostnaden kunde nedbringas till ett belopp af
8,127,000 kronor.
För att möjliggöra eu jemförelse mellan de olika kostnadssummorna,
ansåg departementschefen nödigt hänföra dem till en gemensam utgångsperiod
och antog såsom den i sådant afseende lämpligaste början
af år 1886, eller det år, från och med hvilket några förändrade grunder
för kartverkens bearbetande först kunde komma till tillämpning.
Härvid gick departementschefen, dock med reservation att allenast ett
approximativt resultat derigenom vunnes, tillväga sålunda, att han min
-
20
Sjette hufyucltiteln.
skade hvar och en af de ursprung-liga summorna med sammanlagda
beloppet af de till kartarbetena utgångna anslagen under de år, som
förflutit sedan de tider, från hvilka de olika förslagen voro beräknade.
Med uteslutande dervid af det utaf 1878 års komité uppgjorda förslag,
hvars slutsumma genom försöksarbetena visat sig böra betydligt ökas,
skulle de öfriga kostnads summorna, om de hänfördes till 1886 års början,
undergå förändring i så måtto, att afdelningschefens år 1876, enligt
ännu år 1885 gällande bestämmelser, beräknade kostnadssumma, 9,540,000
kronor, minskades med 1,709,206 kronor, motsvarande sammanlagda
anslagsbeloppen m. m. för åren 1876— 1886, eller till 7,830,794 kronor,
samt de af kartverkskommissionen beräknade kostnaderna för kartverkens
fullbordande enligt de af departementschefen biträdda grunder, 8,127,000
kronor, minskades med 501,446 kronor, motsvarande anslagsbeloppen
m. m. för åren 1883—1885, eller sålunda till 7,625,554 kronor.
Departementschefen framhöll vidare, hurusom vid en jemförande
granskning af de detaljberäkningar, hvarur de olika kostnadssummorna
blifvit härledda, framginge att dylika beräkningar icke kunde utföras
med anspråk på absolut visshet, och att, beträffande den större grad
af tillförlitlighet, som kunde vara att vinna genom särskild t för ändamålet
anordnade experiment, kartverkskommissionen betonat de svårigheter,
som mött vid att genom försöksarbeten, hvilka måst begränsas
såväl till omfattning som i afseende på tiden för deras fullbordande,
kunna draga några fullt tillförlitliga slutsatser rörande erforderlig tid
och kostnad för hela landets kartläggning, men påpekade tillika att
kommissionen uttalat den åsigt att de af henne beräknade kostnaderna
sannolikt vore för höga, emedan kommissionen framför allt velat undanrödja
hvarje anledning till tvifvel om de beräknade kostnadernas
tillräcklighet. Att kostnaderna blifvit för högt beräknade hade ock,
enligt hvad departementschefen vidare förmälde, vunnit bekräftelse genom
resultaten af de, efter försöksarbetenas afslutande, från år 1882
af ekonomiska kartverket utförda arbetena inom Vermlands län, dervid
i öfverensstämmelse med af Eders Kong]. Maj:t faststälda arbetsplaner
samma grunder, som vid försöksarbetena i Östergötlands län användts,
blifvit tillämpade i afseende på sättet för stomkartans sammansättning
och planmätningens utförande. Enligt de sålunda vunna resultaten
skulle den senast omnämnda kostnadssumman, 7,625,554 kronor, minskas
med 829,640 kronor eller sålunda till 6,795,914 kronor.
Om sistnämnda siffra, 6,795,914 kronor, afrundad till 6,800,000
kronor, hvilken summa afsåge kostnaden för arbetenas utförande enligt
21
Sjette hufVncltitcln.
de utaf departementschefen i hufvudsak tillstyrkta bestämmelserna,
lades till grund för beräkningarna och om den tid, kartverkskommissionen
beräknat för arbetenas fullbordande, eller 35 år från år 1883,
bestämdes såsom den lämpliga, hvilket departementschefen lör sin del
förordade, så skulle, med hänsyn dertill att af denna tid intill 1886 års
början redan 3 år förflutit, 32 år från och med år 1886 återstå, å hvilka
den årliga medelkostnaden enligt departementschefens åsigt borde fördelas;
och skulle den årliga medelkostnaden med tillämpning af dessa
grunder utgöra 212,500 kronor.
Med hänsyn till åtskilliga angifna omständigheter — deribland att,
på sätt kartverkskommissionen föreslagit, förhöjning i beloppet af de till
de allmänna kartverken anvisade medel först borde ske i den mån, de
till storskiften och afvittringar då utgående anslag kunde minskas, hvarigenom
det åsyftade målet vunnes utan förökad börda för statsverket
— ansåg departemenschefen att livad som för år 1886 finge tagas i
anspråk för allmänna kartarbetena borde bestämmas till i jemnt tal
190,000 kronor, hvarefter under följande år vederbörlig ökning i anslagsbeloppet
kunde ske.
Derest Eders Kong!. Maj:t ansåge att det fortsatta bearbetandet af
rikets allmänna kartverk (det ekonomiska och det topografiska) borde
ega rum i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af departementschefen
under punkterna 1—11 tillstyrkta hufvudgrunder, liemstälde departementschefen
slutligen att Eders Kongl. Maj:t, för att dessa hufvudgrunder
skulle kunna tillämpas från och med år 1886, måtte aflåta proposition
till Riksdagen om beviljande af de derför erforderliga anslagsbelopp
äfvensom begära Riksdagens godkännande af hvad i punkterna
8 —10 föreslagits i fråga om aflöningsförmåner för kartverkspersonalen;
och sedan Eders Kongl. Maj:t godkänt hvad departementschefen sålunda
hemstält, blef i öfverensstämmelse dermed nådig proposition för
1885 års Riksdag framlagd.
Till denna proposition tillstyrkte statsutskottet bifall allenast med
de jemkningar, att åt kartograferne icke bol de medgifvas någon förhöjning
i de då bestämda tre ålderstillägg samt att dagaflöningen under
tiden för arbetet på fältet fortfarande skulle, i enlighet med da gällande
bestämmelser, till ordinarie och extra kartografer utgå med 4
kronor 50 öre.
Statsutskottets betänkande bifölls af Första Kammaren, men så väl
Eders Kongl. Maj:ts proposition som statsutskottets betänkande afslogs
af Andra Kammaren; och vid derefter företagen gemensam omröstning
segrade sistnämnda kammares mening.
22
Sjette hufvudtiteln.
Sedan hela kartverksfrågans lösning följaktligen blifvit tills vidare
undanskjuten, hafva vissa partiela förändringar vidtagits. Sålunda blef
enligt nådigt bref den 10 december 1886 i fråga om Norrbottens
läns kartverk förordnadt, bland annat, att skalan för utgifningen för hela
länet skulle utgöra 1 : 200,000; att utgifningen skulle verkställas medelst
heliogravyr och höjdbildningen återgifvas genom backstreck, hvilka
dock för kala tjellpartiers framställande skulle utbytas mot kurvor;
samt att så kallade ekonomiska föremål (hufvudsakligen rågångar, åker
och äng) skulle återgifvas med härför antagna färger och beteckningar,
men att dessa föremål kunde för sådana områden, hvarå särskilda ekonomiska
kartor funnes utgifna, i vissa delar uteslutas, der sådant för
kartans redighet och tydlighet kunde anses behöfligt; genom hvilka bestämmelser
följaktligen föreskriften om topografiska och ekonomiska beteckningars
inläggande å ett och samma kartblad gifvits en sådan utsträckning,
som förhållandena lämpligen synas kunna medgifva.
Under senare åren har kartläggningen för Norrbottens län blifvit
utsträckt öfver de delar af Vesterbottens län, som ingå i kartblad, tillhörande
den under utgifning varande kartan öfver Norrbottens län eller
som äro belägna ofvan odlingsgränsen. I öfrig! hafva rörande utsträckningen
af eller skalorna för de ekonomiska och topografiska kartverken
inga nämnvärda förändringar i de intill år 1885 gällande föreskrifter
egt rum.
Likaså hafva inga ändrade bestämmelser sedan sistnämnda tid meddelats
i fråga om kartverkspersonalens organisation, allenast att man
sökt inskränka den fasta kartografpersonalens antal genom att i större
mån för fältarbetena anlita tillfälliga biträden, till följd hvaraf ock de
fäste kartografernes antal under ett tiotal år betydligt nedgått, ett
förfarande, som dock för arbetenas lämpliga bedrifvande icke bör
sträckas allt för långt.
I öfrigt har man sökt att genom tillgodogörande af de utaf 1878
års komité och utaf kartverkskomissionen i dess betänkande af år 1882
angifna grunder, der dessa kunde på för handen varande förhållanden
tillämpas, åstadkomma förenkling i arbetsmetoderna och minskning af
kostnaderna. Särskild! har man sökt nå detta resultat genom en
lämpligare arbetsfördelning mellan de olika kartverkens personal och
dessa arbetens ställande i närmare samband med hvarandra. Sålunda
hafva trianguleringsarbetena för båda kartverken uteslutande utförts af det
topografiska kartverket, och i afseende å stomkartans sammansättning har
man sökt lemna detta arbete hufvudsakligast åt de derför särskild! inöfvade
kartograferne, och har stomkartans sammansättning äfven vid de
23
Sjette hufvndtiteln.
ekonomiska kartverken, på sätt som vid det topografiska kartverket ständigt
skett, sedan mera än ett tiotal år tillbaka alltid föregått den egentliga
kartläggningen, hvarigenom kostnaden nedbragts och säkrare arbeten
vunnits. Äfven i afseende å reproduktionsarbetena hafva vissa
förenklade och förbättrade metoder införts till besparing af kostnaderna.
Af det topografiska kartverket, som intill Norrbottens läns gräns
skulle komma att omfatta 159 särskilda blad, föreligga nu i tryck utgifna
81 kartblad, deraf 20 blad utgifvits sedan början af år 1885, påbörjade
6, hvadan återstå icke påbörjade kartblad 72.
Af det allmänna ekonomiska kartverket, som omfattar södra och
mellersta delame af riket intill norra kanten af 29:de bladvåden af det
topografiska kartverket, föreligga nu i tryck 116 kartblad, af hvilka 36
utgifvits sedan år 1885. Af samtliga kartbladen hafva 42 utgifvits på
statsverkets bekostnad och 74 på bekostnad af landsting och hushållningssällskap
med flera. Innan kartverket blifver fullständigt, återstår
att fullborda kartblad för 10 hela län samt delar af Stockholms län. Påbörjade
äro 31 kartblad.
Af Norrbottens läns kartverk, omfattande, jemte de Vesterbottens län
tillhörande, till kartläggning bestämda delar, tillhopa 45 kartblad, föreligga
i tryck utgifna 32 kartblad, hvilka samtliga 32 blad utgifvits sedan
1885 års början, och påbörjade 9, hvadan återstå icke påbörjade
4 kartblad.
Sedan jag sålunda lemuat en, så vidt möjligt, kortfattad redogörelse
för kartverkens förnämsta utvecklingsskeden och deras nuvarande ställning,
öfvergår jag till det af afdelningschefen vid generalstabens topografiska
afdelning i anledning af 1893 års Riksdags ofvan berörda skrifvelse
afgifna underdåniga utlåtande. Afdelningschefen påpekar deri till
eu början att Riksdagen i sin skrifvelse i afseende på det topografiska
kartverket ansett behofvet af ökade hjelpmedel för bedrifvandet af vissa
till detta kartverk hörande arbeten genom det statsverkspropositionen
till 1893 års Riksdag bilagda statsrådsprotokoll vara till fullo ådagalagdt;
att Riksdagen vidare ansett att dessa kraf borde kunna tillgodoses,
utan ökning af nu till kartverken utgående anslag och utan
att träda de ekonomiska kartverkens speciela intressen för nära, genom
att återupptaga, ehuru i betydligt modifierad form, den plan till de allmänna
kartarbetenas bedrifvande, som med anledning af 1880 års riksdagsskrivelse
framlades för 1885 års Riksdag; och att Riksdagen hållit före
att den närmare förening mellan de olika kartverken, som genom nämnda
24
Sjette hufvudtiteln.
plan afsåges att vinna, borde kunna beredas derigenom att anslagen sammanfördes
till ett enda, som på lämpligaste sätt fördelades till de olika
kartverken, och att den vid kartverken anstälda personal ej genom
organisationen bundes vid vissa speciela arbeten, utan hvar och en användes
till den verksamhet, der han vid olika tillfällen bäst behöfdes
och till hvilken han befunnes lämpligast.
Derjemte påpekar afdelningschefen, hurusom Riksdagen, särskildt i
afseende på rikets ekonomiska kartverk, framhållit angelägenheten af att
definitivt beslut snarast fattades, huruvida icke den ursprungligen endast
för Norrbottens län afsedda ekonomisk-topografiska kartläggningen i
mindre skala kunde fortgå betydligt längre söderut öfver större delen
af Norrlands inre, glest bebygda delar.
Afdelningschefen öfvergår derefter till behandling af de särskilda
utaf dåvarande departementschefen i det yttrande, som låg till grund
för propositionen till 1885 års Riksdag, tillstyrkta, under punkterna
1—11 angifna bestämmelser och yttrar dervid hufvudsakligast följande:
A)
beträffande skalorna (se punkterna 1 — 5 här ofvan sid. 16 och 17):
Hvad uppmätning sskalorna beträffade, alsåge de af departementschefen
föreslagna bestämmelserna, för ekonomiska kartverket att till och
med 29:de bladvåden skulle användas skalan 1 : 20,000 samt för topografiska
kartverket att för redan i skalan 1 : 20,000 planmätta områden,
i afseende å hvilka topografisk kartläggning icke egt rum, skulle ske
höjdmätningar i skala 1 : 50,000 och för icke planmätta områden skulle
ske fullständig uppmätning således äfven planmätning dels i skala
1 : 50,000 af kustlandet, som läge emellan 29:de bladvåden och södra
gränsen af Norrbottens län, äfvensom för området kring de vigtigaste
kommunikationslederna genom Jemtland och omkring Storsjön samt
dels i skala 1 : 100,000 för hela det öfriga området, med de undantag,
som kunde befinnas nödiga för de delar af Vesterbottens läns fjelltrakter,
der ingen afvittringsmätning egt rum.
I dessa grunder, hvilka sedan en följd af år, der deras användning
ifrågakommit, faktiskt tillämpats, hade afdelningschefen ej att föreslå
andra ändringar än sådana, som betingades deraf att enligt hans åsigt
dels mätningsskalor borde bestämmas ej allenast för hela landets topografiska
kartläggning utan äfven för hela landets ekonomiska kartläggning,
dels den topografiska kartläggningen i den mindre skalan 1: 100,000
borde utan olägenhet kunna utsträckas äfven öfver Vesterbottens läns
kustland.
I fråga om den ekonomiska kartläggningen anser afdelningschefen:
25
Sjette hufvudtiteln.
att plankarta i skala 1 : 20,000 borde upprättas endast öfver Sveaoch
Götaland med undantag af Kopparbergs län;
att, i likhet med livad hittills egt rum inom Norrbottens län,
å karta i skalan 1 : 100,000 borde inrymmas såväl den topografiska beteckningen
(ytformerna) som ock den ekonomiska (hemmansgränser, inegor
m. in.) inom de delar af Norrland, hvilka vore så glest bebodda
och odlade, att sådant kunde ske, utan att kartan blefve öfverlastad
med beteckningar och derigenom otydlig; hvarvid, om denna dubbla
beteckning äfven ej kunde införas å konceptkartorna inom hela det område,
som vore föreslaget att topografiskt uppmätas i skalan 1 : 100,000,
afdelningschefen ansåge att sådant dock borde kunna ske, ej blott inom
nästan hela Vesterbottens län, utan äfven inom vidsträckta glest befolkade
delar af de söder derom belägna norrländska länen och Kopparbergs
län; samt
att för öfriga delar af landet, om särskild ekonomisk kartläggning
öfver dem framdeles skulle ega rum, skalan 1 : 50,000 borde användas.
Beträffande den topografiska kartläggningen af Vesterbottens läns
kustland, syntes det afdelningschefen att detta område ej ur någon
synpunkt kräfde utförligare kartläggning än den, som blifvit använd
inom Norrbottens län, eller i skala 1 : 100,000, helst en del redan
blifvit i denna mindre skala uppmätt för fullbordande af kartan öfver
sistnämnda län. Genom kartläggningen af ett område af 150 qvadratmil
inom Vesterbottens kustland i skalan 1 : 100,000 i stället för i skalan
1 : 50,000 skulle kostnaden och tiden för fullbordandet af landets kartläggning
ej obetydligt förminskas. Erfarenheten hade nemligen gifvit
vid handen att hvarje qvadratmil i den större skalan inom södra Sverige
kräfde, med jemngod personal, ungefär fyra gånger så lång arbetstid och
tre gånger så stor kostnad, som kartläggning i den mindre skalan af motsvarande
ytvidd inom norra Sverige. Om den mindre skalan användes,
skulle kartläggningen af hela Vesterbottens län kunna i ett sammanhang
under de närmaste åren fullbordas, då åter, om länets nedom odlingsgränsen
belägna del skulle uppmätas i två olika skalor, den nu pågående kartläggningen
af fjell- och skogsbygden visserligen kunde inom några år
väntas fullbordad, medan deremot den söderifrån fortgående mätningen
i skalan 1 : 50,000 ej kunde nå Vesterbottens läns kustland förr än
omkring 20 år härefter.
Hvad anginge 1885 års förslag (se punkten 2 här ofvan sid. 17)
att de stomkartor, som sammansattes till underlag för topografisk uppmätning
af do delar af landet, hvilka icke blefve föremål för kartläggning
i skalan 1 : 20,000, borde utarbetas med hänsyn till att äfven kunna
Bih. till Blind. Blot. 18!)4. 1 Barn/. 1 A/d. / Haft. 4
26
Sjette hufvud titeln.
läggas till grund för ekonomiska mätningars utförande, så förklarade
afdelningschefen sig anse detta vara en synnerlig vigtig bestämmelse
för undvikande af dubbelarbete, och just med hänsyn härtill var det,
som afdelningschefen ansåge att uppmätningsskalan nu borde fastställas
för den ekonomiska kartläggningen äfven norr om 29:de bladvåden.
I afseende å utgifning sskalorna erinrar afdelningschefen att i 1885
års förslag (punkterna 3, 4 och 5 här ofvan sid. 17) ifrågasattes att
(3:e punkten) den ekonomiska plankartan i 1 : 20,000 skulle utgifvas i
oförminskad skala i färgtryck och med användning af något billigt
reproduktionssätt; att (4:de punkten) utgifning af den topografiska kartan
i skalan 1 : 100,000 skulle fortsättas efter oförändrad plan men med
användande af heliogravyr i stället för den gravyrmetod, som dittills
begagnats, och att (öde punkten) framdeles skulle bestämmas, huru öfvergången
till de skalor, hvari kartorna öfver Norrbottens län utgåfves,
skulle ordnas efter en med afseende på bladindelningen lämplig gräns.
Beträffande 3:e punkten förklarar afdelningschefen att man ännu
ej vore i stånd att åstadkomma en nöjaktig reproduktion i färgtryck i
skala 1 : 20,000 så billig, att kostnaden derför ej öfverstege den, som
betingats af den hittills använda utgifningsskalan 1 : 50,000, hvilket ej
heller borde förvåna, om man besinnade att samma ytvidd på marken
i den förra skalan upptoge på kartan mera än sex gånger så stor vidd
som å den senare samt att de billigare reproduktionsmetoderna, der
fotografisk afbildning spelade en stor rol, fordrade, för att kartorna
skulle i de minsta detaljerna blifva fullt tydliga, en förnyad renritning
af de på fältet uppmätta originalkartorna.
Angående den i 4:de punkten omnämnda koppargravyren upplyser
afdelningschefen att denna sedan flera år blifvit helt och hållet utbytt
mot heliogravyr i förening med gravyr för hand, hvilken metod befunnits
lämplig icke blott för generalstabens karta i skalan 1 : 100,000
utan äfven för Norrbottenskartan i 1 : 200,000, så att 14 blad af den
förra och 32 blad af den senare hittills blifvit på detta sätt reproducerade.
Genom denna metods användning hade såväl kostnaden som
tiden för ett kartblads reproduktion nedbragts till hälften mot hvad
den förut använda handgravyren betingat.
I öfrigt hade afdelningschefen ingenting att erinra vid 1885 års
förslag om skalorna och sammanfattar de bestämmelser, han anser böra
gälla i fråga om dessa och hvad dermed eger omedelbart samband,
sålunda:
27
Sjette hufvudtiteln.
»l:o) att för landets ekonomiska och topografiska uppmätning
och kartläggning, i likhet med hvad hittills egt rum, tre
olika skalor användas, nemligen:
a) skalan 1:20,000 för ekonomisk plankarta, försedd med
höjd siffror, öfver Göta- och Svealand, med undantag för Kopparbergs
län;
b) skalan 1:50,000 dels för topografisk kartläggning af några
ännu återstående områden söder om 29. bladvåden och af hela
det norrländska kustlandet intill Vesterbottens läns södra gräns,
samt vissa delar af det inre Jemtland, dels för ekonomisk
kartläggning, der sådan framdeles kan ifrågakomma, inom de
delar af landet, som ej äro under mom. a) och c) omnämnda ;
c) skalan 1:100,000 dels för topografisk uppmätning af
hela den del af landet, som ej redan är uppmätt eller under
mom. b) föreslagen att i större skala topografiskt uppmätas,
dels för ekonomisk kartläggning af de områden inom norra
Sverige, hvilka äro så glest bebodda och odlade, att, likasom
hittills skett inom Norrbottens län, både de topografiska och
de ekonomiska beteckningarne kunna på samma karta i skalan
1 :100,000 inmätas, utan att kartan deraf blifver öfverlastad
och otydlig;
2:o) att de stomkartor, som sammansättas till underlag för
topografisk uppmätning af de delar af landet, hvilka ej blifvit
föremål för kartläggning i skalan 1:20,000, utarbetas med
hänsyn till att äfven kunna läggas till grund för ekonomiska
mätningars utförande;
3:o) att den i skalan 1:20,000 upprättade och med höjdsiffror
fullständigade ekonomiska plankartan tillsvidare såsom
hittills utgifves med färgtryck i 1:50,000 eller större skala,
för så vidt dertill erforderliga medel kunna från vederbörande
län erhållas;
4:o) att utgifningen af såväl generalstabens karta i skalan
1:100,000 som Norrbottens läns karta i skalan 1:200,000
fortsättes efter oförändrad plan och med nu använda arbetsmetoder,
samt att sistnämnde karta utsträckes äfven öfver hela
Vesterbottens län jemte af bladindelningen betingade delar af
angränsande län; samt
5:o) att framdeles, sedan under arbetenas fortgång närmare
kännedom vunnits om på frågan inverkande förhållanden,
cl ter pröfning af vederbörandes förslag fastställes, huru öfver
-
28
Sjette hufvudtiteln.
gången lämpligast skall ske från kartan i 1 :200,000 öfver
landets nordliga del till den från landets sydligare delar norrut
fortgående utgifningen af kartan i 1:100,000.»
B) Beträffande organisationen (se punkterna 6—11 här ofvan, sid.
18 och 19):
Efter erinran att punkten 6 i 1885 års förslag inneliölle att det
ekonomiska kartverket i afseende på personal och anslag skulle förenas
med generalstabens topografiska afdelning, hvilken afdelning det alltså
skulle åligga att med biträde af den i punkten 7 omnämnda personal
utföra alla med landets allmänna kartläggning och beskrifning förenade
arbeten, anför afdelningschefen att vid studiet af den behandling,
kärfverksfrågan erhöll vid 1885 års riksdag, förefölle det, som om det
varit med anledning af bestämmelserna i denna 6:te punkt, hvilka för
öfrigt syntes afdelningschefen ej stå väl tillsammans med bestämmelserna
i punkten 11 (se här ofvan sid. 19), som Riksdagen ej kunnat ena
sig om det framlagda förslagets antagande. Någon förändring uti nuvarande
organisation ansåge afdelningschefen sig derför icke böra föreslå.
De i Riksdagens skrifvelse af år 1893 antydda hinder, som för
närvarande i viss mån förefunnes för användningen af ett verks personal
för något af de andras behof, kunde emellertid, enligt afdelningschefens
åsigt, lättast undanrödjas derigenom att gemensam arbetsplan
årligen uppgjordes för samtliga de ekonomiska och topografiska kartarbetena,
hvilken inför Eders Kongl. Maj:t blefve föredragen i samband
med kartverkens gemensamma inkomst- och utgiftsstat och hvaraf personalens
användning för året framginge.
Hvad anginge punkterna 8, 9 och 10 (se här ofvan sid. 18) i 1885
års förslag, innefattande bestämmelser angående arfvoden och ersättningar
till kartverkens personal, så ville afdelningschefen icke ifrågasätta
ett fjerde ålderstillägg åt kartogralerne, på sätt år 1885 föreslogs,
eller förhöjning i de till dem enligt nådiga brefven den 16 juni
1875 och den 30 maj 1884 nu utgående arfvoden och ersättningar
utom i ett fall, nemligen rörande reseersättningen till de kartografer
och extra biträden, hvilka utförde stomkartearbeten. Den med dessa
arbeten sysselsatta personal måste nemligen väljas med särskild! afseende
på dess lämplighet för sådana arbeten och kunde således ej
ofta ombytas, hvadan de med dessa arbeten förenade ökade resekostnaderna
drabbade gång efter annan samma personer, hvilka dock icke
borde betrakta stomkartearbetena såsom betungande utan snarare såsom
förtroendeuppdrag. Då vid stomkartearbetena en fåtalig personal rörde
29
Sjette hufyudtitelii.
sig öfver hela den yta, som sedan utförligare kartlades af samtlig^ de
öfrige kartograferne, af hvilka hvar och en i allmänhet uppehölle sig
hela sommaren inom en eller några få socknar, samt då dessutom stomkartepersonalen
måste verkställa många resor för att uppsamla kartor,
som ej stått att erhålla i landtmäterikontoret i Stockholm, vore uppenbart
att stomkartearbetena betingade högre rese- och sannolikt äfven
lefnadskostnader än de öfriga arbetena, hvarför också åt de kartografer,
som sysslat med stomkartearbetena, vid åtskilliga tillfällen beredts särskilda
gratifikationer; och ansåge afdelningschefen på grund af hvad
han sålunda anfört att den nu med 300 kronor till hvarje kartograf utgående
årliga reseersättningen under sommararbetena borde höjas för
ledaren af stomkartearbetena till 500 kronor och för hans biträden till
400 kronor.
I afseende å punkten 11 i 1885 års förslag, som afsåge att frågor
rörande alla de allmänna kartarbetena skulle inför Kongl. Maj:t föredragas
och att samtliga de för dessa kartverk erforderliga anslag uppfördes
under sjette hufvudtiteln, hade afdelningschefen intet att erinra;
och sammanfattar afdelningschefen de bestämmelser angående organisationen,
han föreslår, sålunda
»6:o) att de ekonomiska och topografiska kartverkens personal,
hvarom nedan bestämmes, under kartverkschefens ledning
utför alla med landets ekonomiska och topografiska kartläggning
och beskrifning förenade arbeten i öfverensstämmelse
med de allmänna grunder, som här ofvan blifvit angifna, samt
i enlighet med derför utfärdad nådig instruktion;
7 :o) att arbetena skola utföras af, förutom de vid generalstabens
topografiska afdelning kommenderade generalstabsofficerare,
hvilkas antal genom nämnda instruktion bestämmes,
och generalstabens professor, dels civile kartografer och kartografaspiranter,
dels från armén kommenderade officerare eller
underofficerare samt af qvinlig personal;
8:o) att arfvode till kartograf samt till den officer, som
förordnas att handhafva närmaste ledningen af de ekonomiska
kartarbetenas utförande, och till kartograf, hvilken förordnas
att biträda vid kartarbetenas öfvervakande och ledning, utgår
till samma belopp, som nu är stadgadt i Kongl. brefven den
10 juli 1875 och den 30 maj 1884;
9:o) att arfvoden för öfrig civil personal, såsom gravörer
m. fl., hvilkas aflöningsförmåner delvis måste grundas på be
-
/
30 Sjette hnfrudtiteln.
ting, äfvensom storleken af de dagaflöningar och reseersättningar,
hvilka skola utgå för arbete å fältet, af Eders Kong].
Maj:t, uppå förslag af kartverkschefen, bestämmas, samt
10:o) att alla de ekonomiska och topografiska kartarbetena
rörande frågor skola genom chefen för civildepartementet beredas
och inför Eders Kongl. Maj:t föredragas, och att de för
dessa arbeten erforderliga anslag i sin helhet och under rubrik
»till fortsatt bearbetande af rikets ekonomiska och topografiska
kartverk» uppföras under 6:te hufvudtiteln.»
C) Beträffande kostnaderna och tiden för kartarbetenas fullbordande
anför afdelningschefen i sitt underdåniga utlåtande öfver Riksdagens
skrifvelse följande:
»Beräknar man nu kostnaden för kartarbeteuas fullbordande under
antagande, dels att de dertill anslagna penningemedel under erforderlig
tid utgå till samma belopp som för närvarande och fördelas mellan
de olika kartverkens arbeten i hufvudsaklig öfverenstämmelse med
hvad hittills egt rum, dels att förhållandena i afseende på personalen
ej ställa sig ogynsammare än under sist förflutna tio åren, så utfaller
beräkningen på följande sätt:
Inkomsterna belöpa sig enligt senaste stat till:
anslag till det topografiska kartverket.......................... kr. 75,000: —
till det allmänna ekonomiska kartverket, ordinarie
anslag ........................................................ 6,000: —
extra anslag .............................................................. 45,000: —
besparade landtmätarelöner................................ 21,600: — 72 600-_
anslag till det ekonomisk-geografiska kartverket i Norrbottens
län............................................................................. 31,000: —
Summa kronor 178,600: —»
»För fullbordandet af landets topografiska uppmätning återstår, enligt
det förslag till landets kartläggning, som på grund af kartverkskommissionens
den 21 oktober 1882 afgifna utlåtande blifvit till 1885
års Riksdag framstäldt, äfvensom i öfverensstämmelse med afdelningschefens
vid generalstabens topografiska afdelning utredning den 16 november
1889, med den förändring, som jag i afseende å Vesterbottens
läns kustland här ofvan föreslagit, att i skalan 1 : 50,000 uppmäta om
-
31
Sjette hufvudtiteln.
kring 400 qvadratmil, hvartill komma ytterligare omkring 250 qvadratmil
inom södra Sverige, hvilka, ursprungligen uppmätta i mindre skala
och utan erforderligt stöd af triangulering, behöfva ommätas för att
blifva likstälda med det öfriga kartverket. Af dessa 650 qvadratmil
kunna med hittills under de senare åren använda medel och arbetskrafter
omkring 25 till 30 qvadratmil årligen uppmätas, hvadan högst
25 år kunna beräknas ytterligare åtgå till denna uppmätnings afslutande
och utgifning af alla utom de sist uppmätta kartbladen.»
»Efter samma, ofvan anförda beräkningsgrund skulle ännu återstå
att i skalan 1 : 100,000 enligt i Norrbotten använd arbetsmetod kartlägga
nära 1,500 qvadratmil, innan hela landet blifvit topografiskt
uppmätt.»
»Svårt är att på grund af redan vunnen erfarenhet med säkerhet
afgöra, huru stor årlig arbetsprodukt man kan i sistnämnda skala inom
norra och nordvestra Sveriges skogs- och fjelltrakter erhålla för det
hittills inom Norrbotten använda arbetsanslaget; men i betraktande af
att materialier finnas till sammansättande af stomkartor öfver största
delen af ifrågavarande område, bör det nymätta området ej beräknas i
medeltal understiga 50 qvadratmil för hvarje år.»
»Omkring 30 år skulle således åtgå för denna del af kartläggningen
och år 1924 kan man således vänta sig att, under förutsättning af
arbetenas ostörda fortgång efter samma plan, med nu utgående anslag,
hafva landets topografiska kartläggning afslutad samt äfven hafva en
del af det nordliga Sverige i samband dermed ekonomiskt kartlagdt.»
»Till detta arbete har då årligen utgått omkring 106,000 kronor,
inom hvilket belopp man dock endast i ringa grad kunnat genom
granskning på fältet hålla de utgrina kartbladen i tidsenligt skick och
införa under årens lopp erforderliga rättelser.»
»På kartverkets nuvarande ståndpunkt fordras, för att hålla bladen
i tidsenligt skick, att fyra blad om året skulle revideras för en kostnad
af omkring 10,000 kronor, hvilken kostnad, sedan samtliga kartblad utkommit,
ej torde kunna sättas lägre än till 20,000 å 25,000 kronor.
Revideringen har dock hittills fått stå tillbaka, emedan angelägnast
synts vara att i främsta rummet bedrifva nymätningen, hvaraf ännu så
mycket återstår.»
»För det till Svea- och Götalands ekonomiska kartläggning utgående
anslaget hafva från kartverkets början sammanlagdt blifvit uppmätta
omkring 600 qvadratmil, eller i medeltal 19,4 qvadratmil årligen. De
olika årens arbetsprodukter äro dock ej med hvarandra fullt jemförliga,
32
Sjette hufrudtiteln.
ty dels utgåfvos under den första tiden af kartverkets tillvaro tvenne
hela län och delar af audra län på statsverkets bekostnad, under det
sedermera särskilda anslag från länen dertill blifvit beviljade, dels ställer
sig den årliga arbetsprodukten något olika sedan år 1882, då den förändring
blifvit införd, att stomkartesammansättning föregår uppmätningen.
För decenniet 1882—1891 utgör nemligen årliga arbetsprodukten
i medeltal i det närmaste 23 qvadratmil.»
»Tager man denna senare siffra till utgångspunkt för fortsatta beräkningar,
så skulle efter 30 års förlopp, då den topografiska kartläggningen
antages fullbordad, ytterligare nära 700 qvadratmil eller in
alles omkring 1,300 qvadratmil vara inom Svea- och Götaland ekonomiskt
kartlagda i skalan 1 : 20,000.»
»Då hela Svea- och Götalands areal, med undantag för Kopparbergs
län och de 4 stora insjöarne, utgör 1,455 qvadratmil, skulle således
efter de 30 åren återstå 155 qvadratmil eller nära 7 års arbete i skalan
1 : 20,000.»
»Derefter uppställer sig den frågan, huruvida man anser ändamålsenligt
och behöflig! att utsträcka den ekonomiska kartläggningen, på
grund af de för kartverkens gemensamma behof upprättade stomkartorna
i skalan 1 : 50,000, till återstående delen af riket, och af svaret på
denna fråga beror, om något anslag fortfarande skall utgå till ekonomisk
kartläggning och till hvilket belopp detta anslag bör beräknas.»
»Såsom sammanfattning af föregående tids- och kostnadsberäkning
framgår:
att, om arbetena fortgå enligt förut angifven plan och årligen
dertill utgår ett anslag lika med det nuvarande, 178,600
kronor, bör 25 år härefter all topografisk kartläggning i skalan
1 : 50,000 vara afslutad, efter ytterligare 5 år bör all mätning
i skalan 1 : 100,000 samt utgifningen af den förstnämnda uppmätningen
vara afslutad, så att derefter af den till de topografiska
mätningarne utgående delen af årsanslaget, hvilken
belöper sig till 106,000 kronor, endast omkring 20,000—25,000
kronor årligen behöfva fortfarande utgå, för att genom hvart
20:de år återkommande granskning på marken af hvarje blad
hålla hela kartverket tidsenligt; återstoden omkring 80,000 till
86,000 kronor kunna deremot då till statsverket indragas.
De till den ekonomiska kartläggningen i skalan 1 : 20,000
använda 72,600 kronor böra utgå i 7 år efter den topografiska
mätningens afsilande, således i 37 år, då äfven denna
33
Sjette liufvudtiteln.
kartläggning bör vara afslutad ocli man har att bestämma sig
för att antingen fortsätta den återstående ekonomiska kartläggningen
inom Kopparbergs län och Norrland i skalan 1 : 50,000
eller ock, såvida landets kartläggning motsvarar den tidens fordringar,
indraga hela anslaget och till kartarbetena endast anslå
nödiga medel för att hålla de uppmätta kartorna i tidsenligt
skick.»
Kommissionen för de allmänna kartarbetena, hvars utlåtande infordrats
öfver atdelningschefens förslag, har förmält sig instämma i
detta förslags hufvudgrunder, dock med några af kommissionen ifrågasatta
mindre jemkningar och redaktionsändringar.
Såsom åt den nu lemnade redogörelsen för förenämnda kartverks
särskilda utvecklingsskeden framgår, har man redan från många år
tillbaka insett behofvet af att ifrågavarande kartverk, de ekonomiska
och topografiska, blefve stälda i närmare samband med hvarandra, så
att, biand annat, vissa arbeten, som äro för kartverken grundläggande,
kunde till dessas gemensamma bästa på en gång af de derför
särskildt lämpliga personerna utföras, hvarigenom vunnes att man
undginge dubbelarbeten jemte dermed förenade ökade kostnader och
att man erhölle ett noggrannare utfördt arbete, som bättre egnade
sig för kartverkens fortsatta bearbetande för deras särskilda ändamål.
Jag vill i detta afseende erinra att topograferne, med afseende
å sin utbildning, äro mera lämplige än kartograferne för vissa
arbeten, som äro för båda kartverken behöfliga, såsom trianguleringen
och de geodetiska undersökningarna, under det att vid stomkartornas
sammansättning kartograferne otvifvelaktigt åstadkomma ett bättre arbete
än topograferne. Vid alla de komitéarbeten och utredningar, som
under de senaste 20 åren förekommit rörande dessa frågor, har ofvannämnda
åsigt om kartverkens ställande i ett närmare samband till hvarandra
också i allmänhet gjort sig gällande. Deremot hafva i fråga om det
ekonomiska kartverkets öfver södra och mellersta Sverige fortsatta bearbetande
åsigterna varit mera delade, lmfvudsakligast med hänsyn dertill,
om de borde vidare fortsättas eller helt och hållet inställas. Att åter upprepa
de ofta framstälda skälen för och emot detta kartverks fortsättning
torde jag så mycket mindre behöfva, som, äfven om, jemväl under
senare år, eu eller annan röst höjts för dess upphörande, ett såBill.
till A''iliad. Prat. J8U4. 1 Sam/. 1 Afd. I lläft.
o
34
Sjette hufvndtitehi.
dant yrkande icke vunnit något allmännare gehör, utan tvärtom åsigten
om nyttan af detsamma synes hafva förvärfvat allt flere anhängare,
hvilket torde framgå, bland annat, deraf att, sedan kartverkets utgifvande
på statens bekostnad instäldes, medel dertill blifvit från landsting,
hushållningssällskap med flera anslagna till så betydliga belopp,
att, under det att de af staten utgifna kartblad utgöra 42, de öfriga
utgifna kartbladen uppgå till ett antal af 74, hvarförutom för närvarande
från landsting med flera finnas anvisade medel till utgifning af
ekonomiska kartor ej mindre för återstående delen åt Vermlands län
än äfven för hela Elfsborgs och Södermanlands län eller lör sammanlagdt
57 kartblad.
För min del anser jag mig derför böra instämma i det af min
företrädare i embetet afgifna förslag, som för 1885 års Riksdag framlades,
så vidt deri förutsattes att det ekonomiska kartverket öfver
södra och mellersta delarne fortfarande skulle bearbetas, på sätt förut
skett, det vill säga i skala 1 : 20,000. Hvad deremot utgifningsskalan
beträffar, så, enär afdelningschefen upplyst att man ännu icke påfunnit
något sätt för en reproduktion af kartan i samma skala som arbetsskalan
1 : 20,000, utan att kostnaden derför skulle öfverstiga den, som
för närvarande kan beräknas för kartans utgifvande i skala 1 : 50,000.
samt dertill kommer att några synnerliga fördelar af kartornas utgifvande
i skalan 1 : 20,000 framför dem, som kartbladen i den nu använda
utgifningsskalan 1 : 50,000 medföra, icke kunnat påvisas, torde
omständigheterna bjuda att i denna del frångå 1885 års förslag och
bibehålla den nuvarande utgifningsskalan, dock att det må stå landsting,
hushållningssällskap eller andra fritt att, efter Eders Kongl. Maj:ts
bepröfvande, få kartbladen utgifna i större skala, om de vilja bestrida
de dermed förenade kostnaderna.
Hvad 1878'' års komité, såsom af punkt 2 (se sidan 10 bär
ofvan) framgår, föreslog angående topografisk uppmätning i skalan
1 : 20,000 af området söder om 29:de bladvåden biträddes icke i
1885 års förslag, och med hänsyn särskild! till de dermed förenade
kostnader anser icke heller jag mig böra föreslå något sådant.
Hvad beträffar skalorna för kartläggningen, såväl den ekonomiska
som den topografiska, af trakterna norr om 20:de bladvåden, Kopparbergs
län i dess helhet deri inbegripet, instämmer jag helt och hållet
i hvad afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning föreslagit
och som biträdts af kartverkskommissionen i dess utlåtande.
Detta förslag innebär i hufvudsak att kartläggningen norr om 29:de
bladvåden bör bedrifvas sålunda, att mätningarna å mera odlade trakter
35
Sjette lnifvudtitelii.
böra ske i skala 1 : 50,000 och å andra områden i skala 1 : 100,000;
att vid stomkartornas upprättande iakttages att desamma uppgöras med
hänsyn till att kunna läggas till grund icke allenast för en topografisk
utan äfven för eu ekonomisk karta; samt att till utgifningsskala för
Vesterbottens län och af bladindelningen betingade delar af angränsande
län bestämmes 1 : 200,000, hvaremot frågan om hvar öfvergången skall
ske från denna skala till den af generalstaben öfver södra Sverige utgifna
kartan i 1 : 100,000, äfvensom frågan om utgifning af särskild ekonomisk
karta öfver Norrlands mera befolkade trakter lemnas beroende på framtida
afgörande. Om stomkartearbetena anförtroddes åt kartograferne,
skulle, enligt hvad afdelningschefen upplyst, en för båda kartverken
lämplig stomkarta erhållas utan högre kostnad än om stomkartan upprättades
af topograferne uteslutande för att tjena till underlag för den
topografiska kartan. Derjemte vunne man, under förutsättning af kartverkens
gemensamma bearbetning, att Norrbottenskartograferne, Indika
på grund af sin föregående verksamhet särskildt äro egnade för dylika
arbeten i fjellbygderna, finge full användning i de delar af landet, som
gränsa intill Norrbottens län.
Under det att anslagen till kartverken för ett lämpligt tillgodogörande
af desamma måste sammanföras till ett gemensamt anslag, som,
med afseende å kartverkens öfvervägande betydelse för civila ändamål,
synes böra uppföras å sjette hufvudtiteln under en anslagstitel, som lämpligen
torde kunna benämnas »rikets allmänna kartverk», så synes deremot
någon förändring i organisationen åt personalen nu icke kunna åstadkommas
med utsigt att derigenom kostnaderna nedbringas, hvadan de
nuvarande anordningarna tillsvidare torde böra lemnas orubbade, dock
att sådana bestämmelser meddelas, att personalen från båda kartverken
kan efter för hvarje år af Eders Ivongl. Maj:t faststäld gemensam arbetsplan
användas för de arbeten, som, med hänsyn till för handen
varande förhållanden, lämpligast böra dem tilldelas. Genom en sådan
anordning torde man bättre än på annat sätt ernå den inskränkning i
kostnaderna, som man alltid vid kartverkens reorganisation eftersträfva!.
, och derjemte vinner man det målet att hvarken det militära elementet,
som i afseende på det topografiska kartverket måste vara det
förherskande, kan vinna företräde framför det civila eller detta framför
det militära, helst om föredragningen af hithörande frågor inlör Eders
Kongl. Magt sker af chefen för civildepartementet efter gemensam beredning
med chefen för landtförsvarsdepartementet, såsom kartverkskommissionen
i sitt utlåtande öfver afdelningschefens förslag ifrågasatt.
Då enligt hvad sålunda föreslagits ingen egentlig ändring komme att
36 Sjette bilfvrnltiteln.
vidtagas i afseende å de göromål, som skola utföras af det ena eller
andra kartverkets personal, har jag ej att föreslå andra ändringar i de
åt personalen tillförsäkrade aflöningsförmåner, än som af afdelningscliefen
ifrågasatts, nemligen att reseersättningen åt de med stomkartearbeten
sysselsatte kartograferne skulle höjas från nuvarande beloppet 300
kronor till 500 kronor för ledaren af arbetena och till 400 kronor för
de öfrige. I sammanhang härmed anser jag mig dock böra påpeka att
de fäste kartografernes antal, med hänsyn till en lämplig rekrytering
och afgång, icke bör inskränkas till någon viss siffra.
Hvad slutligen angår kostnaderna för kartarbetenas fullbordande
och tiden, som kan antagas dertill åtgå, anser jag mig, under erinran
att beräkningar i sådant afseende, h vilka skola utsträckas öfver en längre
tidrymd, alltid måste blifva mera eller mindre approximativa, endast behöfva
hänvisa till hvad afdelningscliefen i sitt utlåtande anfört och som
från kartverkskommissionens sida icke mött någon gensaga. Enligt de
beräkningar afdelningschefen uppställer skulle, under förutsättning af
arbetenas fortgång med nu utgående anslag under circa 30 år och med
årligt anslag i ytterligare 7 år af 72,600 kronor, hela landets topografiska
kartläggning vara afslutad omkring år 1924 och dess ekonomiska,
hvad södra och mellersta delarne af riket angår, fullbordas omkring 7
år senare eller sålunda omkring år 1930. Kostnaden härför skulle följaktligen
uppgå till sammanlagdt 5,866,200 kronor och, om dertill lägges
hvad som sedan år 1885 utgått, eller 1,353,800 kronor, skulle sålunda
hela kostnaden för kartläggningen från och med år 1886, eller
samma tidpunkt, som lades till grund för beräkningarna i 1885 års förslag,
uppgå till 7,220,000 kronor, eller omkring 400,000 kronor mera
än hvad i sistnämnda förslag antogs under förutsättning att den föreslagna
organisationen blefve införd redan från och med år 1886, men
400,000 kronor mindre än hvad kartverkskommissionen, såsom förut
nämnts, år 1882 beräknade. Härvid är derjemte att märka att man
för det nu beräknade beloppet, 7,220,000 kronor, äfven erhölle en stomkarta
för hel^ rikets ekonomiska kartläggning. Dessutom och då man
förut satt anslagen till afvittringarna i ett visst samband med anslagen
till rikets kartverk, så att anslagen till dessa antogos böra höjas i
mån som afvittringsanslagen nedgingo, vill jag påpeka att afvittringsanslagen
för år 1886 utgjorde 250,000 kronor, då numera å riksstaten
för afvittringen är upptaget allenast ett anslag å 63,000 kronor, utan
att dock kartverksanslagen i motsvarande grad blifvit förhöjda.
Sjette hufvudtiteln. 37
På grund af hvad jag nu anfört anser jag mig böra föreslå:
A.
att i fråga om kartverkens fortsatta bearbetande böra gälla samtliga
de af afdelningschefen under punkterna 1—7 (se här ofvan sid. 27, 28
och 29) föreslagna bestämmelser; dervid dock punkten 7, på sätt kartverkskommissionen
i sitt utlåtande öfver afdelningschefens förslag hemstält,
torde böra formuleras sålunda:
7:o) att arbetena skola utföras af, förutom de vid generalstabens
topografiska afdelning kommenderade generalstabsofficerare,
hvilkas antal genom nämnda instruktion bestämmes,
och generalstabens professor, dels civile kartografer och kartografaspiranter
samt generalstabens topografiska afdelnings civila
biträden, dels ock från armén kommenderade officerare eller
underofficerare samt af qvinlig personal;
B.
att i fråga om arfvoden, reseersättningar och dylikt till de särskilda
kartverkens personal böra, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
de af afdelningschefen föreslagna, gälla följande bestämmelser:
att arfvode till kartograf bestämmes till 1,500 kronor med tre ålderstillägg
å 500 kronor, hvilka utgå efter respektive 5, 10 och 15 års
väl vitsordad tjenstgöring;
att den officer, som förordnas att handhafva närmaste ledningen af
de ekonomiska kartarbetenas utförande, må tilldelas ett årligt arfvode
af 1,000 kronor, och att årliga arfvoden, hvartdera till ett belopp af
500 kronor, tilldelas de kartografer (högst trenne), 1^vilka förordnas att
biträda vid kartarbetenas öfvervakande och ledning; och
att arfvodena för öfrig civil personal, såsom gravörer med flere —
hvilkas aflöningsförmåner delvis måste grundas på beting - äfvensom
storleken af de dagaflöningar och reseersättningar, hvilka skola utgå
för arbete å fältet, af Eders Kongl. Maj:t, uppå fönslag af afdelningschefen
vid generalstabens topografiska afdelning såsom kartverksehef,
bestämmas; dock att reseersättningen till de kartografer, som äro sysselsatte
med stomkartors upprättande, icke må utgå med högre belopp
än 500 kronor till kartograf, som leder dessa arbeten, och med 400
kronor till en hvar af de öfrige; samt
38
Sjette lmfvudtiteln.
C.
att vidare bör föreskrifvas att alla de allmänna kartarbetena rörande
frågor skola genom chefen för civildepartementet inför Eders
Kongl. Maj:t föredragas efter förutgången gemensam beredning med
chefen för landtförsvarsdepartementet, -och att de för dessa arbeten
erforderliga anslag i sin helhet och under rubrik »rikets allmänna kartverk))
uppföras under sjette hufvudtiteln.
Derest Eders Kongl. Maj:t godkänner den plan för kartverkens
fortsatta bearbetande, jag sålunda ifrågasatt, och enär någon förhöjning
af de belopp, som för närvarande utgå till de ekonomiska och
topografiska kartverken, icke lärer böra ifrågasättas, har jag att
beträffande de frågor, som för den af mig föreslagna organisationens
genomförande böra underställas Riksdagens pröfning, hemställa,
med hänvisande till de upplysningar om nu för ändamålet disponibla
medel, som af afdelningschefen lemnats (se här ofvan sid. 30),
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för de ekonomiska och topografiska kartarbetenas fortsatta bedrifvande
dels
medgifva att — med uteslutande ur riksstaten af den under
sjette hufvudtiteln å ordinarie stat uppförda anslagstitel »rikets ekonomiska
kartverk, reservationsanslag» tillika med det derunder anvisade anslag,
6,000 kronor — i stället må bland anslagen å riksstatens sjette
hufvudtitel under anslagstitel »rikets allmänna kartverk» å ordinarie
stat uppföras ett anslag å 178,600 kronor;
dels ock godkänna hvad i fråga om arfvoden, reseersättningar och
dylikt till de särskilda kartverkens personal af mig under afdelningen
B blifvit föreslaget.
Derest det Ingärda anslaget beviljas, torde Eders Kongl. Maj:t
icke vidare äska det nu å fjerde hufvudtiteln till generalstabens topografiska
arbeten på extra stat anvisade anslag å 75,000 kronor likasom
icke heller de nu å sjette hufvudtiteln till rikets ekonomiska kartverk
uppförda extra arfslag- å tillhopa 76,000 kronor; och lärer derjemte,
under nyssnämnda förutsättning, det ordinarie anslaget till landtmäteristaten
böra, på sätt jag under samma anslagstitel vilkorligt föreslagit,
nedsättas med det belopp, motsvarande 24 besparade andre landmätarelöner,
eller 21,600 kronor, som nu från sistnämnda anslagstitel utgår
till de ekonomiska kartverken.
Sjette liufvudtlteln. 39
Härefter anförde departementschefen beträffande anslagstitlarne:
Landsstaterna i länen.
1 sammanhang med senaste lönereglering för landsstaten anvisade
187S års Riksdag å ordinarie stat under anslaget till landsstaterna i
länen ett reservationsanslag af 95,000 kronor till arfvoden åt extra
länsnotarier och öfriga extra biträden vid länsstyrelserna samt till vikariatsersättning
under semester för dertill berättigade tjenstemän. I afseende
å användandet af detta anslag förklarade Eders Kongl. Maj:t i
nådigt bref till kammarkollegium och statskontoret den 31 maj samma
år, att på Eders Kongl. Maj:ts pröfning i hvarje fall komme att bero,
om, till hvad belopp och för huru lång tid särskilda anslag borde ställas
till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förfogande att användas
till arfvoden åt extra ordinarie länsnotarie och tillfälliga biträden, hvilka
arfvoden icke finge öfverstiga, för extra ordinarie länsnotarie 2,000
kronor och för tillfälliga biträden 1,000 kronor årligen, hvarjemte genom
nådigt bref den 11 nästpåföljde oktober, i sammanhang med beviljande
för år 1879 åt samtliga länsstyrelserna från nämnda anslag af
vissa belopp till godtgörelse åt ständiga eller tillfälliga extra biträden,
stadgades att i de län, der å någondera afdelningen mera än en extra
landskanslist eller landskontorist'' erfordrades, arfvodet blott för ett sådant
biträde å hvarje afdelning finge utgå med det genom nyssberörda
nådiga bref den 31 maj 1878 stadgade högsta belopp, men för hvarje
af öfriga ej bestämmas till högre belopp än 700 kronor. Efter närmare
pröfning af länsstyrelsernas behof af medel för berörda ändamål
bestämdes genom nådigt bref den 12 december 1879, i enlighet med
ett af statskontoret afgifvet förslag, hvarje länsstyrelses andel i 1 örenämnda
anslag till visst belopp, att tillsvidare utgå och af länsstyrelserna
i mån af behof och mot redovisning användas till godtgörelse åt
ständiga eller tillfälliga extra biträden med enahanda inskränkning i afseende
å arfvodenas belopp, som för år 1879 blifvit föreskri!ven. För
vissa länsstyrelser hafva sedermera ytterligare medel för ifrågavarande
ändamål beviljats att tills vidare utgå, hvarjemte under de senare åren
genom särskilda nådiga bref förhöjning i de åtskilliga länsstyrelser beviljade
belopp medgifvits för vissa av.
Vid 1885 års riksdag nedsattes anslaget, med anledning af de då
befintliga stora reservationerna derå till 90,000 kronor, med hvilket
belopp anslaget från och med år 1886 utgått.
Nu har statskontoret, som den 25 november 1893 afgifvit under -
[5.]
Höjning af
anslaget till
extra biträden
m. m.
40 Sjette liufvudtitelii.
dårligt utlåtande öfver af tolf länsstyrelser gjorda framställningar om
fortfarande anvisande af förut för viss tid medgifna förhöjningar i de
dem beviljade anslagsbeloppen eller om ytterligare förböjningar deri,
dervid tillika bemstält om aflåtande af proposition till Riksdagen om
ifrågavarande reservationsanslags ökande.
Med erinran att Eders Kongl. Maj:t, med anledning af länsstyrelsernas
berörda framställningar, genom nådigt bref den 8 december 1893,
i . enlighet med hvad statskontoret i nämnda utlåtande tillstyrkt, medgifvit
att de till dessa länsstyrelser tills vidare anvisade anslag för
godtgörelse åt extra biträden finge för innevarande år böjas med tillhopa
14,650 kronor eller med 1,300 kronor utöfver hvad för år 1893
varit deösa länsstyrelser såsom tillfällig förhöjning anvisadt, anhåller jag
att nu få underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning den af statskontoret
väckta frågan om anslagets höjande.
På sätt statskontoret i berörda utlåtande erinrat, utgöra de belopp,
som för anställande af extra biträden bos länsstyrelserna anvisats att från
ifrågavarande anslag tills vidare utgå, för närvarande ... kr. 67,050: —
De förhöjningar häri, som dels genom nådiga brefvet
den 8 december 1893, dels genom äldre nådiga
bref beviljats vissa länsstyrelser, 14 till antalet, för år
1894, uppgå till .......................................................................... » 16,250: —
De från ifrågavarande reservationsanslag för anställande
af extra biträden anvisade medel utgöra alltså
för innevarande år tillhopa .. .................................................. kr. 83,300:__
Om till denna summa lägges det belopp, som högst
kan utgå för semestervikariat samt till arfvode för bestridande
åt länsbokhållaretjenst under den tid, ordinarie
innehafvare!! eger åtnjuta ledighet för landsbokens upprät,-tande, och hvilket, enligt, hvad statskontoret upplyst, utgör » 26,766: 70
varder utgiftssumman för år 1894 ...................................... kr. 110,066: 70
och i händelse hela utgiftssumman kommer att utgå,
uppstår följaktligen å anslaget, som, enligt hvad redan
nämnts, numera utgör endast .............................................. » 90,000: —
en brist till belopp af ............................................................. kr. 20,066: 70.
I sitt ofvannämnda utlåtande anför statskontoret att de reservationer
å anslaget, som under de törsta åren efter detsammas beviljande
uppkommit, sedermera årligen minskats med allt större belopp för hvarje
ar till fyllande åt brist å anslaget, som under de senare åren uppkommit,
så att dessa reservationer, som vid 1891 års slut ännu uppgått till
41
Sjette hufvudtiteln.
65,477 kronor 46 öre, enligt 1892 års rikshufvudbok vid sistnämnda
års slut nedgått till 48,881 kronor 7 öre. Vid utgången af år 1893
komme desamma att ytterligare minskas med 18,000 å 19,000 kronor.
De från och med år 1894 befintliga tillgångarna å anslaget medgåfve
sålunda icke, att de år 1893 utgående tillfälliga förhöjningar i
de länsstyrelserna för extra biträdens aflönande beviljade fasta anslagsbelopp
anvisades att med enahanda belopp fortfarande utgå för mer än
ett år eller år 1894. Då det emellertid med all säkerhet kunde antagas
att göromålen hos de länsstyrelser, hvilka fått sig beviljad tillfällig
förhöjning å anslagsbeloppen, icke komme att undergå sådan
minskning, att de arbetskrafter, för hvilkas anlitande förhöjningen varit
afsedd, skulle kunna umbäras, utan dessa snarare behöfva i framtiden
än ytterligare förstärkas, likasom de tio länsstyrelser, som icke erhållit
någon tillfällig förhöjning, förr eller senare kunde komma i behof deraf,
ansåge statskontoret nödvändigt att hos Riksdagen äska anslagets
ökande från och med år 1895 med så stort belopp, att tillgång då
kunde finnas till de förhöjda belopp, som för år 1893 utginge och för
innevarande år kunde komma att medgifvas.
Af länsstyrelsernas ofvanberörda underdåniga framställningar framginge
äfven — yttrar statskontoret vidare — att, med undantag för Malmöhus
län — der enligt arbetsredogörelserna för åren 1890—1892 någon
minskning i antalet af målen hos länsstyrelsen inträffat, men behofvet
af extra biträden likväl, enligt hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
meddelat, med säkerhet kunde antagas ej komma att för den
närmaste framtiden göra sig mindre gällande — detta behof af extra
biträden icke blott qvarstode oförminskadt utan äfven ökats genom
ärendenas tillväxt både i antal och omfattning, beroende derpå att länsstyrelserna
fått sig ålagda nya bestyr genom flera under senare åren
utfärdade författningar, bland hvilka i främsta rummet nämndes lagen
om väghållningsbesvärets utgörande å landet, lagarne om sparbanker
och sjukkassor, värnpligtslagen, vidare lagarne angående afskrifning af
de å viss jord hyflande grundskatter och lindring i rustnings- och roteringsbesväreu
samt senast gifna nådiga föreskrifter för verkställighet
af den sistnämnda lagen med flera författningar.
Sedan statskontoret vidare yttrat sig öfver länsstyrelsernas ofvanberörda
framställningar och derefter meddelat att, derest de af statskontoret
dervid tillstyrkta anslagsförhöjningarna för år 1894, såsom sedermera
genom nådiga brefvet den 8 december 1893 skett, beviljades,
endast omkring 10,000 kronor komme att af de vid 1892 års slut å
anslaget befintliga reservationerna återstå, sedan bristerna derå för åren
1893 och 1894 blifvit fylda, framhåller statskontoret ytterligare nöd
Bih.
till Rifad. Prat. 1HU4. 1 Smil. I A/d. / Höft. G
[6.]
Höjning af
anslaget till
följd af landsstatsboställens
indragning.
42 Sjette hufvudtiteln.
vändigheten att anslaget ökas, såvida ej göromål ens jemna gång vid
länsstyrelserna skulle genom brist på nödiga medel rubbas. Och då anslaget
borde från och med år 1895 höjas med så stort belopp, att icke
blott samma belopp, hvartill utgifterna derå för år 1894 beräknats och
hvilket, på sätt ofvan nämnts, utgör 110,066 kronor 70 öre, kunde derifrån
fortfarande utgå, utan äfven tillgång funnes till den vidare förhöjning
af anslagsbeloppen, som för ett eller annat län kunde äfven i
framtiden komma att visa sig oundgängligen behöflig och hvilken statskontoret
beräknar till 5,000 kronor, hemställer statskontoret, som anser
önskvärd! att anslagsbeloppet nu bestämmes så högt, att ny reglering
deraf icke alltför ofta må vara oundgänglig, att Eders Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att anslaget höjes till ett iemnadt belopp af
115,000 kronor.
I enlighet med hvad statskontoret sålunda hemstält, tillstyrker jag
att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att det under anslaget till landsstaterna i länen uppförda reservationsanslag
till arfvoden åt extra länsnotarier och öfriga extra biträden
vid länsstyrelserna samt till vikariatsersättning under semester för dertill
berättigade tjensteman må höjas från 90,000 kronor till 115,000 kronor
eller med 25,000 kronor.
Enligt hvad statskontoret i sin berättelse om statsverkets inkomster
jemte förslag till deras beräknande för år 1895 meddelat, komma till
följd af tjensteinnehafvares afgång samt enligt särskild! nådigt beslut
följande landsstatsboställen med i stat beräknad afkastning till sammanlagd!
belopp af 3,580 kronor att, efter tilländalupna tjenste- och fardagsår,
till statsverket indragas, nemligen
härå ds skr ifvareb o stål 1 et i Örbyhus fögderi af Upsala län, y, mantal
Vallby n:o 2;
häradsskrifvarebostället i Kinda och Ydre härads fögderi af Östergötlands
län, 1 mantal Aska Storgården n:o 3;
häradsskrifvarebostället i Åkerbo m. fl. härads fögderi i sistnämnda
län, 7s mantal Stratomta n:o 1, med löningsjord; samt
länsmansbostället i Bergslags fögderis tredje distrikt af Vestmanlands
län, 1 mantal Pösta n:o 2;
och har statskontoret derföre hemstält att anslaget till landsstaterna
i länen måtte höjas med nyssnämnda belopp.
På grund häraf tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj: t måtte föreslå
Riksdagen
att anslaget till landsstaterna i länen må höjas med det belopp,
Sjette hufvudtiteln. 43
hvartill ofvannämnda boställens afkastning är i stat beräknad, eller
3,580 kronor.
I händelse af bifall härtill samt till hvad ofvan i afseende å det
under denna anslagstitel uppförda reservationsanslaget^föreslagits, kommer
anslagstiteln »landsstaterna i länen» med följande ändrade lydelse
»landsstaterna i länen (deraf 115,000 kronor reservationsanslag)» att
höjas från 2,652,302 kronor till 2,680,882 kronor eller med 28,580
kronor.
Landtbruksstyrelsen.
Enligt den af Eders Kong!. Maj:t och Riksdagen för landtbruksstyrelsen
fastställa stat samt den för styrelsen gällande instruktion utgöres
styrelsen af en öfverdirektör och chef samt såsom ledamöter en
fiskeriinspektör och två byråingeniörer, nemligen en öfveringeniör och
en landtbruksinspektör, hvarjemte hos styrelsen skall finnas anstäld en
sekreterare. För kompetens till ledamotsbefattningarna äro uppstäda
sådana vilkor, som ansetts nödiga för att vinna trygghet för att hvarje
ledamot eger erforderliga teoretiska faekinsigter och.praktisk erfarenhet
inom det område, som tillhör hans verksamhet, hvaremot några juridiska
insigter eller förfarenhet i administrativa värf naturligtvis icke uppstälts
såsom behörighetsvilkor. Af sekreteraren fordras deremot att han aflagt
examen för inträde i rikets rättegångsverk eller till Eders Kongl.
Maj ds kansli.
För att möjliggöra en sådan nödig ansedd förändring af styrelsens
organisation, att sekreteraren gjordes till ledamot af styrelsen, föreslog
Eders Kongl. Maj:t vid sistlidna års riksdag, med anledning af en utaf
styrelsen gjord framställning, att anslaget till styrelsen måtte höjas med
1,000 kronor eller till 28,800 kronor, men denna framställning tillvann
sig icke Riksdagens bifall.
Nu har landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 30 september
1893 återupptagit denna fråga, och då jag i följd deraf nu ånyo
underställer frågan Eders Kongl. Majits pröfning, torde det tillåtas mig
att till en början erinra om innehållet af den skrifvelse från landtbruksstyrelsen
af den 30 september 1892, som föranledde Eders Kongl.
Maj:ts framställning i ämnet till sistlidna års Riksdag.
Landtbruksstyrelsen anförde i denna skrifvelse att under den tid,
styrelsen redan varit i verksamhet, erfarenheten otvetydigt gifvit vid
handen att dess nuvarande organisation i ett afseende vore mindre tillfredsställande.
För landtbruksstyrelsen såsom centralt embetsverk vore
.[7.]
Ändring
i. staten för
landtbruksstyrelsen.
44
Sjette lmfvudtiteln.
nemligen de fackkunskaper uti de till styrelsens verksamhetsområde
hörande näringsgrenar, Indika erfordrades hos fiskeriinspektören och
byråingeniörerne, icke de enda, som kunde och borde utöfva ett bestämmande
inflytande på styrelsens beslut. Dessa borde tillika grunda
sig på en klar och bestämd insigt om uppgiften, omfånget och gränserna
för de förvaltande embetsverkens verksamhet i allmänhet jemte
reglerna och sätten derför, äfvensom på en mera omfattande kunskap
beträffande gällande lagar och författningar, än som gifvetvis kunde
förutsättas hos dem, Indika icke gjort dithörande ämnen till föremål
för speciela studier samt under tjenstgöring inom statsadministrationen
eller på liknande sätt gjort sig fullt förtrogne med ifrågavarande slag
af offentlig verksamhet. Med styrelsens nuvarande organisation gåfves
icke någon garanti derför att äfven sistnämnda insigter och erfarenhet
skulle inom styrelsen städse finnas i erforderlig grad representerade,
då den hos styrelsen anstälde sekreteraren hvarken enligt instruktionen
vore ålagd eller med sin ställning kunde åläggas att i de
ärenden, styrelsen hade att handlägga, verkställa sjelfständiga utredningar
eller uttala sin mening. Styrelsen vore derföre, om den nuvarande
instruktionen strängt följdes, hänvisad att antingen undvara
erforderliga upplysningar i nämnda afseende eller ock, till skada för
den praktiska riktning, i hvilken styrelsen ansåge sig böra arbeta,
nödga ledamöterne inom styrelsen, hvilkas hufvudsakliga studier och
erfarenhet folie inom ett annat område, att egna en god del af sitt
arbete åt tidsödande undersökningar för lösningen af de juridiska och
administrativa frågor, hvarmed ärenden inom styrelsen ofta stode i
oupplösligt sammanhang. För motverkande af de antydda olägenheterna
hade visserligen styrelsen, då derstädes förekommit ärenden,
Indika kräft juridisk eller administrativ fackinsigt, såsom frågor om
instruktioner för under styrelsens inseende stående tjenstemän och
anstalter, reglementen för administrativa inrättningar, afseende understödjande
af vissa grenar af landthushållningen, besvärsmål m. m.,
låtit sekreteraren deltaga i öfverläggningarna inom styrelsen, men, då
sekreteraren icke härför vore underkastad tjenstemannaansvar, hänvisade
den utväg, som sålunda måst anlitas, endast ytterligare på behofvet af
en förändring af styrelsens organisation i syfte att densamma komme
att bestå, förutom af öfverdirektören och de nuvarande ledamöterne,
af ytterligare eu ledamot med juridisk eller administrativ fackbildning,
i hvilken händelse likväl sekreterarebefattningen kunde indragas. Af
de göromål, som för närvarande ålåge sekreteraren, vore, näst biträdet
vid uppsättandet af expeditioner, registrators- och aktuariegöromålen
45
Sjette hufvndtiteln.
de mest tidsödande, beroende derpå att antalet till styrelsen inkomna
mål och ärenden allt ifrån den tid, styrelsen trädde i verksamhet, varit
ganska betydligt och visat en sådan tendens att tillväxa, att samma
antal, som år 1890 utgjort 989 och år 1891 vuxit till 1,060, under
år 1892 så tilltagit, att det vid utgången af september månad år 1892
uppgått till 913 eller 277 flera än motsvarande dag år 1890 och 201
flera än motsvarande dag år 1891. Då sekreterarens biträde vid uppsättningen
i icke ringa grad tagits i anspråk på styrelsens samtliga
afdelningar, hade styrelsen, för att sekreteraren måtte kunna egna tillräcklig
uppmärksamhet åt det maktpåliggande expeditionsväsendet samt
vid förefallande behof kunna deltaga i styrelsens öfverläggningar, låtit
registrators- och aktuariegöromålen under sekreterarens inseende och på
hans ansvar handhafvas af en hos styrelsen anstäld extra ordinarie
tjensteman. Om eu dylik anordning vidtoges i det fall, att sekreterarebefattningen
hos styrelsen indroges och en ny ledamotsplats i stället
inrättades, skulle den nye ledamoten kunna öfvertaga, jemte de af hans
ställning såsom ledamot härflytande åligganden, äfven öfriga med sekreterarebefattningen
för närvarande förenade göromål.
För vidtagande af eu sådan åtgärd, som den af styrelsen sålunda
ifrågasatta, talade för öfrig! åtskilliga andra skäl. Sålunda funnes t. ex.
ett helt slag af ärenden, Indika med styrelsens nuvarande organisation
icke kunde erhålla eu lämplig beredning och föredragning, nemligen
vissa styrelsens ekonomiska angelägenheter, i det att, förutom styrelsens
aflöningsmedel, indika skulle, efter upprättadt förslag af sekreteraren,
på vissa tider af styrelsen reqvireras, stvrelseu hade att verkställa en
stor mängd såväl regelbundet återkommande som tillfälliga utbetalningar,
för hvilka medel skulle på behöriga tider reqvireras och lyftas.
Beslut om alla dessa utgifter, hvilka under nuvarande förhållanden skulle
påfordra föredragning än af den ene än af den andre utaf de nuvarande
ledamöterne, kunde icke, derest någon enhet eller reda uti styrelsens
förvaltning uti ifrågavarande afseende skulle kunna bibehållas, fattas
annat än efter förslag af eu och samma person, hvartill styrelsen ansåge
den bäst lämpa sig, som handhade styrelsens ekonomiska angelägenheter.
Vidare hade det med styrelsens nuvarande sammansättning
visat sig förenadt med nästan oöfverstigliga svårigheter att under sommartiden,
då inspektioner af de under styrelsens inseende stälda läroverk
och andra anstalter samt den styrelsen underlydande personal och
dess tjensteförrättningar hufvudsakligen måste ske, upprätthålla styrelsens
verksamhet, hvartill erfordrades att antingen styrelsens chef och
eu ledamot eller tvä ledamöter af styrelsen vore i residensstaden när
-
46
Sjette liufvmltiteln.
*
varande, och sådant hade, oaktadt hvarken öfverdirektören eller ledamöterne
i regel åtnjutit någon semester, endast låtit sig göra derigenom
att embetsresorna så mycket som möjligt inskränkts, hviiket åter icke
kunnat undgå att medföra beaktansvärda olägenheter. Genom anställande,
på sätt föreslaget blifvit, af ytterligare en ledamot, hvilken naturligtvis
icke behöfde företaga några embetsresor, blefve denna svårighet
undanröjd. Slutligen borde det icke lemnas oanmärkt att den
sekreteraren tillkommande aflöningen vore så knappt tilltagen, att styrelsen
icke i allmänhet kunde beräkna att till innehafvare af denna befattning
erhålla fullt kompetent person eller få bibehålla denne längre,
än till dess han lyckats förvärfva en annan mera förmånlig anställning,
hvadan och då en ökning af sekreterarens aflöning, om befattningen
bibehölles, i allt fall vore af förhållandena oundgängligen påkallad, det
syntes styrelsen synnerligen lämpligt att, på samma gång som en ändring
i styrelsens stat vidtoges, dess organisation lämpades efter hvad
erfarenheten visat vara i sådant afseende nödvändigt.
Då styrelsen emotsåge att dess verksamhet redan under den närmaste
framtiden skulle komma att än ytterligare utvidgas, ansåge sig
styrelsen icke böra längre uppskjuta med att underställa Eders Kongl.
Maj:ts pröfning frågan om de åtgärder, som till afhjelpande af ofvan
omförmälda brister i styrelsens organisation kunde erfordras. Om äfven
styrelsen härvid såge sig nödsakad föreslå eu förhöjning af det för
styrelsen bestämda anslag, hade styrelsen så mycket mindre funnit sig
böra häraf afhålla sig från att göra underdånig framställning i ämnet,
som styrelsen vore öfvertygad derom att, då ett embetsverk för befrämjande
af landets modernäring och andra i samband dermed stående näringar
inrättats, det icke kunde vara med god hushållning förenligt att
genom ^besparande af den obetydliga utgift, verkets fullständiga uppsättande
skulle medföra, äfventyra eller åtminstone försvåra uppnåendet
af det ändamål, hvarför verket inrättats.
Beträffande de åligganden, hvilka skulle tillkomma den ifrågasatte
njm ledamoten af styrelsen, föreslog landtbruksstyrelsen att det skulle
åligga denne att dels deltaga i behandlingen af alla sådana frågor, som
erfordrade juridisk fackinsigt, och inom styrelsen föredraga alla kanslioch
kameralärenden; dels utöfva tillsyn öfver registrator- och aktuariegöromålen;
dels ansvara för uppsättningen af samt till styrelsens granskning
öfverlemna koncept till expeditioner i ej mindre de utaf honom
sjelf föredragna, än äfven alla öfriga af styrelsen eller öfverdirektören
till honom för uppsättning aflemnade mål och ärenden; dels uppbära
och handhafva af styrelsen reqvirerade medel samt medlen till veder
-
Sjette Imfvudtiteln.
47
hörande utbetala ocli i laga ordning redovisa; dels ock besörja verkställigheten
af styrelsens beslut i ekonomiska angelägenheter.
Beträffande den föreslagne nye ledamotens aflöningsförmåner ansåg
styrelsen dessa böra sättas lika med de nuvarande ledamöternes, med
hvilka lian jemväl i afseende å vilkoren för aflöningens åtnjutande samt
rätt till åldei-stillägg, pension och semester borde vara likstäld, och den
nye ledamotens aflöning följaktligen i styrelsens stat upptagas med
4,000 kronor, deraf 2,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom
tjenstgöringspenningar, förutom två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor.
Då sekreterarebefattningen i stället borde indragas, skulle deremot
sekreterarens aflöning, hvarmed äfven vore förenade två ålderstillägg
å 500 kronor hvardera, ur staten utgå, hvadan och då någon
indragningsstat ej syntes erforderlig, den ifrågasatta omorganisationen
af styrelsen skulle kräfva ett förhöjdt anslag af endast 1,000 kronor.
Med stöd af hvad styrelsen sålunda anfört, hemstäide styrelsen att
Eders Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen att, med godkännande af
de föreslagna ändringarna i staten för styrelsen, medgifva att anslaget
till styrelsen finge från och med år 1893 höjas med ett belopp af 1,000
kronor, eller från 27,800 kronor till 28,800 kronor.
Efter det statskontoret öfver denna framställning afgifvit underdånigt
utlåtande och deruti anfört att, derest Eders Kongl. Magt skulle finna
den af landtbruksstyrelsen föreslagna omorganisationen redan vara af
behofvet påkallad och hvarför styrelsen syntes statskontoret i allmänhet
hafva anfört goda skäl, statskontoret, med hänsyn till mängden och
beskaffenheten af de åligganden, som enligt landtbruksstyrelsens förslag
skulle tillkomma den ifrågasatte nye ledamoten, icke hade något att erinra
mot den för ändamålet föreslagna höjningen af det till styrelsen
utgående anslag, anmäldes ärendet inför Eders Kong!. Maj:t den 14
januari 1893, och jag yttrade dervid, enligt statsrådsprotokollet, för egen
del, bland annat, följande:
»För en ändring af landtbruksstyrelsens organisation i det syfte,
som med styrelsens nu förevarande framställning afses, synas mig giltiga
skäl tala. Hos styrelsen förekomma så många vigtiga ärenden,
för hvilkas behöriga afgörande erfordras insigter i juridiska ämnen och
en noggrannare kännedom om administrativa förhållanden, att det måste
för styrelsen vara af vigt att ega tillgång till någon juridiskt och
administrativt bildad person, som är pligtig att deltaga i styrelsens
öfverläggningar i dylika ärenden och dervid under tjenstemannaansvar
yttra sin mening. Att de i styrelsen anstälde fackmän i landtbruk
och dertill hörande näringar skola behöfva använda en god del af
48
Sjette hufvudtiteln.
sin tid för att sätta sig in i frågor, som för dem, hvilkas utbildning
är af naturvetenskaplig och teknisk art, alltid måste förblifva
mer eller mindre främmande, kan icke vara annat än till skada
för det allmänna, då de derigenom i viss mån dragas ifrån sin egentliga
uppgift, och sådant måste i längden inverka menligt på styrelsens
förmåga att behörigen fylla de fordringar, som på densamma ställas.
Och saknaden af en ledamot med juridiska och administrativa insigter
kan icke ersättas deraf att dylika insigter förefinnas hos sekreteraren,
då denne tjensteman för de meningar, som af honom yttras under
styrelsens öfverläggningar, till deltagande hvari han, enligt hvad styrelsen
upplyst, hittills stundom plägat kallas, icke är under nuvarande
förhållanden underkastad tjenstemannaansvar, och hans yttranden följaktligen
icke kunna annorlunda anses än såsom enskild! till styrelsens chef
eller ledamöter uttalade åsigter.»
»Enligt styrelsens förslag skulle för vinnande af det åsyftade ändamålet
inom styrelsen inrättas en ny befattning, hvars innehafvare skulle
utom sina åligganden såsom ledamot öfvertaga den nuvarande sekreterarens
skyldigheter, hvaremot sekreteraretjensten skulle indragas. Huru
den nya befattningen skulle benämnas, derom har styrelsen icke yttrat
sig. För min del anser jag deremot den erforderliga förändringen i
styrelsens organisation lämpligare åstadkommas på det sätt, att sekreterarebefattningen
bibehålies, men sekreteraren, jemte det han fortfarande
fullgör sina nuvarande åligganden, göres till ledamot af styrelsen. Isak
virmes detsamma hvilkendera utvägen än väljes. Men då de göromål,
som hufvudsakligen torde komma att upptaga ifrågavarande tjensteman
tid, äro desamma, som hittills tillhört sekreteraren, synes det mig egentligare
att för befattuingen äfven bibehålla benämningen af sekreterare.
Jag torde böra erinra att ett dylikt förenande i eu befattning af ledamots
åligganden och af sådana göromål, som vanligen tillhöra underlydande
tjenstenit), icke är för vår statsförvaltning främmande, i det att
den ene af öfverintendentsembetets förste intendenter samt landtmäterisekreteraren
på en gång fullgöra sekreteraregöromål och äro ledamöter
af sina respektive verk.»
»Af den tillökning i göromål, som sålunda skulle åläggas sekreteraren,
och den förändrade ställning inom styrelsen, han skulle komma
att intaga, följer att han äfven i afseende ä aflönings- och andra förmåner
bör, på sätt landtbruksstyrelsen föreslagit, likställas med styrelsens
öfrige ledamöter.»
Sedan jag erinrat att för detta ändamål sekreterarens aflöning borde
höjas med 1,000 kronor samt redogjort för de förändringar i lan dt
-
49
Sjette hufviidtiteln.
bruksstyrelsens stat och i vilkoren för åtnjutande af de deri upptagna
löneförmåner, som för ändamålet erfordrades, kemstälde jag, på grund
af hvad jag yttrat, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att,
med godkännande af de af mig sålunda ifrågasatta ändringar i staten
för landtbruksstyrelsen och i vilkoren och förbehållen för åtnjutande
af de deri upptagna löneförmåner, från och med år 1894 höja anslaget
till landtbruksstyrelsen från dess nuvarande belopp, 27,800 kronor, till
28,800 kronor, eller med 1,000 kronor; och behagade Eders Kongl.
Maj:t till denna hemställan lemna bifall.
Den framställning, som i följd häraf af Eders Kongl. Maj:t till
Riksdagen afläts, bifölls visserligen af Första Kammaren, men afslogs
af Andra Kammaren, och den gemensamma omröstning, som i följd
häraf egde rum, utföll med 190 röster för afslag mot 168 röster för
bifall.
I den skrifvelse, hvari landtbruksstyrelsen nu ånyo, på sätt ofvan
nämnts, upptagit frågan om förändring af styrelsens organisation, erinrar
styrelsen till en början att det vid behandling inom Riksdagen af
Eders Kongl. Maj:t-s nyssberörda förslag framhölls att, om för närvarande
en förstärkning af styrelsen tillfälligtvis skulle erfordras, vare
sig för erhållande i vissa fall af en juridiskt bildad persons uttalande
eller för beredande af ökad möjlighet för styrelsens medlemmar till
inspektionsresors företagande, denna förstärkning kunde, utan ändring
i styrelsens organisation, åstadkommas genom tillfällig adjunktion af
sekreteraren, för hvilken, till ersättning härför, någon lättnad i vissa af
de göromål, som eljest ålåge honom, kunde beredas genom extra biträdes
anställande. Häremot genmäler styrelsen först och främst att
behofvet af en juridiskt bildad persons ledamotskap i styrelsen icke
kunde rätteligen anses såsom blott tillfiilligt samt anmärker vidare att,
om en sådan anordning, som inom Riksdagen antydts, blefve genomförd,
följden deraf ovilkorligen skulle blifva den att styrelsen komme
att arbeta under tvenne väsentligen skilda organisationsformer, allt efter
som sekreteraren vore adjungerad eller icke. Men förutom det att en
sådan i sig sjelf högst oegentlig dubbelhet af organisationsformer hos
eu och samma styrelse icke skulle kunna undgå att verka störande på
den jemna gången af styrelsens verksamhet, kunde det med allt skäl
sättas i fråga, huruvida en dylik anordning i de fall, då adjunktionen
afsåge att erhålla en juridiskt bildad persons uttalande, läte sig, på sätt
Ilih. till Ri/csd. Vrot. 1894. 1 Rami. 1 Afd. 1 Häft. 7
50
Sjette lmfvndtitelii.
föreslaget blifvit, i verkligheten genomföra. Om nemligen denna adjunktion,
hvilken måste ske antingen på viss tid eller för visst mål
eller ärende, föreskrefves skola ske för viss tid, så måste, enär icke
på förhand kunde med bestämdhet sägas, när ett ärende, i hvithet adjunktion
af sekreteraren vore behöflig, skulle ifrågakomma till behandling,
adjunktionen oupphörligen förnyas, hvarigenom den gifvetvis upphörde
att vara tillfällig, men på samma gång skulle nödvändigheten
uppstå att vidtaga eu förhöjning af styrelsens anslag. Skulle åter den
utvägen väljas att sekreteraren adjungerades för vissa bestämda mål
eller ärenden, komrne sannolikt genom tröttsamheten och enformigheten
vid upprepandet af dessa ständigt återkommande adjunktioner
hela denna utväg till styrelsens förstärkning att snart lemnas obegagnad,
helst derigenom i allt fall icke skulle vinnas den i styrelsens förut
gjorda framställning i ämnet antydda fördelen att vissa der omförmälda
ärenden finge en tillbörlig beredning och handläggning.
Det inom Riksdagen framstälda förslaget kunde alltså, i hvad det
afsåge beredandet af möjlighet för landtbruksstyrelsen att genom tillfällig
adjunktion af sekreteraren i vissa fall erhålla eu juridiskt bildad
persons uttalande, enligt styrelsens åsigt icke genomföras, och dermed
kunde hela förslaget anses hafva förfallit. Men styrelsen ville dessutom
framhålla, hurusom den ersättning för adjunktionen, som enligt
förslaget skulle tillkomma sekreteraren, eller att honom skulle
genom extra biträdes anställande beredas någon lättnad i vissa af de
göromål, som eljest ålåge honom, i sjelfva verket icke vore någon ersättning
för det ökade ansvar och arbete, som sekreteraren genom
adjunktionen skulle erhålla, enär, om eu sådan lättnad icke medgåfves,
sekreterarens tid skulle blifva så upptagen af registrator- och aktuariegöromålen,
att styrelsen af hans arbete icke kunde draga den nytta,
som med förslaget afsåges.
Då sålunda den föreslagna adjunktionen, hvilken enligt förslaget
skulle sakna allt ekonomiskt underlag, i hvarje händelse icke läte sig
genomföra, samt något annat sätt att utan erforderliga medels beviljande
åstadkomma den förstärkning af landtbruksstyrelsen, som Eders
Kongl. Maj:t ansett erforderlig och hvars behöflighet äfven inom Riksdagen
i viss män medgifvits, icke blifvit uppvisadt, ansåge styrelsen
samma förstärkning böra, i enlighet med de i mitt yttrande till statsrådsprotokollet
den 14 januari 1893 angifna hufvudgrunder, beredas
genom en förändring af styrelsens organisation i syfte att sekreteraren
blefve ledamot af styrelsen.
51
Sjette luifvudtiteln.
Beträffande de hufvudsakliga skäl, som talade för en dylik förändring,
åberopade styrelsen hvad styrelsen i sin förut gjorda framställning
i sådant ändamål anfört jemte innehållet af sagda statsrådsprotokoll.
Men med afseende å sakens vigt ansåge sig styrelsen böra
såsom ytterligare stöd för nödvändigheten af en snar förändring af
styrelsens organisation i det af styrelsen antydda syfte tillägga att, då
de landtbruksstyrelsen underlydande tjensteman, landtbruksingeniörerne
och de kringresande undervisarne, till följd af beskaffenheten af deras
tjenstgöring, icke lämpligen kunde vid förefallande behof erhålla förordnande
att upprätthålla ledamotsplats inom styrelsen samt på grund
af de obetydliga förmåner, som funnes att för sådan händelse erbjuda,
andra lämpliga personer ej kunde finnas vara villige att mottaga dylika
förordnanden, följden deraf blifvit att landtbruksstyrelsen under längre
tider dels alldeles icke, dels ej i vissa frågor kunnat upprätthålla sin
beslutmässighet. Så hade t. ex. inträffat att, sedan landtbruksinspektören
Ch. Jacobson i oktober månad 1892 aflidit, under tiden till
den 14 april 1893, då befattningen först kunde återbesättas, endast
två ledamöter varit tjenstgörande i styrelsen och att, då den nye landtbruksinspektören
strax! efter utnämningen måst, för ordnandet af enskilda
angelägenheter, beviljas ledighet, samt den ene af de båda
tjenstgörande ledamöterne varit af sjukdom hindrad att utöfva sin befattning,
följden deraf blifvit, utom andra olägenheter, att, oaktadt ansökningstiden
till en ledig landtbruksingeniörsbefattning redan den 27
april 1893 utgått, samma befattning icke kunnat tillsättas förrän den
15 derpå följande juni. Under nästlidna års sommar, då styrelsens
chef och ledamöter företagit inspektionsresor, hade, oaktadt samma
inspektioner lika litet som under föregående år af styrelsens verksamhet
skett i den omfattning, som ensidigt, varit, samt hvarken
styrelsens chef eller ledamöter under sommaren åtnjutit semester, det
icke låtit sig göra att med den nuvarande organisationen hela tiden
upprätthålla styrelsens beslutmässighet ens i vanliga ärenden, utan tillföljd
deraf att det icke kunnat så ordnas, att samtidigt antingen styrelsens
chef och eu ledamot eller tvenne ledamöter varit i hufvudstaden
närvarande, hade styrelsen under sammanlagd t mera än en månade
tid varit urståndsatt att fatta något som helst beslut. Om sekreteraren
under dessa förhållanden varit ledamot af styrelsen, hade icke någon
af sagda olägenheter behof! inträffa.
På grund af hvad landtbruksstyrelsen sålunda och i sin föregående
framställning i ämnet anfört samt med afseende fästad! jemväl derå
att styrelsens verksamhet allt jemn! ökats, Ii vilket framginge, bland annat,
52
Sjette lmfvudtitelir.
deraf att antalet till styrelsen inkomna mål och ärenden under år 1893
så vuxit, att desamma den 30 september nämnda år uppginge till 1,060,
eller 147 flera än motsvarande dag år 1892, 348 flera än motsvarande
dag år 1891 och 424 flera än motsvarande dag år 1890, samt att all sannolikhet
förefunnes att nämnda förhållande lomme att fortfara, bär styrelsen
hemstält att Eders Kongl. Maj:t täcktes till nu instundande Riksdag
göra framställning om höjande från och med år 1895 af anslaget
till styrelsen med 1,000 kronor och om godkännande af de vid sistlidna
års riksdag föreslagna ändringar i staten för styrelsen och i vildren
och förbehållen för åtnjutande af de deri upptagna löneförmåner.
Af hvad landtbruksstyrelsen i sin senaste skrifvelse i ämnet anfört
framgår att, sedan Eders Kongl. Maj:ts förut omförmälda framställningtill
Riksdagen afläts, olägenheterna af styrelsens nuvarande organisation
gjort sig ännu mera kännbara än tillförene.
Dessa olägenheter kunna icke annat än till en ringa del afhjelpas
genom att tillfälligtvis adjungera sekreteraren som ledamot af styrelsen.
Ett fullständigt undanrödjande deraf erfordrar att sekreteraren göres
till ständig ledamot. Men i sådant fall kräfver också billigheten att
sekreteraren, hvilken» göromål derigenom blifva lika trägna och maktpåliggande
som de öfrige ledamöternes, i afseende å aflöning»- och
andra förmåner likställes med desse. För detta ändamål erfordras i landtbruksstyrelsens
stat den ändring, att aflöniugen för sekreteraren, som nu
utgör lön 1,800 kronor och tjenstgöringspenningar 1,200 kronor jemte t-vå
ålderstillägg, hvar klem å 500 kronor, bestämmes till lön 2,500 kronor
och tjenstgöringspenningar 1,500 kronor med rätt till två ålderstillägg
i enlighet med nu gällande bestämmelser; hvarjemte, på det att sekreteraren
jemväl i afseende å semesterförmån må blifva likstäld med de
öfrige ledamöterne, vilkoren och förbehållen för åtnjutande af de i
staten upptagna löneförmåner böra ändras sålunda, att semester må, när
sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan ega rum, åtnjutas
af styrelsens chef och ledamöter under en och en half månad årligen.
Den erforderliga au slags för höj ningen inskränker sig sålunda, såsom förut
nämnts, till 1,000 kronor, för hvilken obetydliga tillökning i utgifterna
det allmänna enligt min åsigt kommer att beredas full ersättning genom
den förbättring i styrelsens organisation, som derigenom vinnes.
Då jag icke nu torde behöfva yttra mig om de förändringar i styrelsens
instruktion, som föranledas af den ifrågasatta förändrade organisationen,
hemställer jag för närvarande endast att Eders Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen
53
Sjette hnfvudtitcln.
att, med godkännande af de af mig nu ifrågasatta ändringar i staten
för landtbruksstyrelsen och i vilkoren och förbehållen för åtnjutande af
de deri upptagna löneförmåner, höja anslaget till landtbruksstyrelspn
från dess nuvarande belopp, 27,800 kronor, till 28,800 kronor, eller
med 1,000 kronor.
Härefter yttrade departementschefen:
Innan jag öfvergår till de öfriga ordinarie anslagstitlar, i afseende
å hvilka jag ämnar ifrågasätta någon förändring, tillåter jag mig att
i underdånighet göra en framställning, hvars bifallande föranleder uppförande
i riksstaten af eu ny anslagstitel, benämnd
Bidrag till vägunderhållet på landet.
Genom 60 § i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på
landet den 23 oktober 1891 är förordnadt att utaf den för vägunderhåll
in natura uppskattade kostnad lemnas en tiondedel af statsmedel,
hvilket bidrag utbetalas till vederbörande vägstyrelse för att på lämpligt
sätt tillhandahållas dem, som berörda vägunderhåll bestrida.
Med anledning häraf anbefalde Eders Kongl. Maj:t genom nådigt
bref förenämnda dag statskontoret att i god tid före 1894 års början
till Eders Kongl. Maj:t inkomma med förslag å beloppet af det anslag, som
i följd deraf syntes böra från och med år 1895 å riksstaten uppföras.
Sedan för fullgörande af denna befallning statskontoret genom
skrivelser den 29 december 1891 anmodat Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i samtliga länen att till statskontoret inkomma med approximativ
uppgift å beloppet af den utgift, som i berörda hänseende
kunde anses inom hvarje särskilt län för år 1895 ifrågakomma, har
statskontoret i underdånig skrifvelse den 2 november 1893 afgifvit det
sålunda infordrade förslaget och dervid, jemte förmälan att Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Stockholms och Vermlands län i skrivelser
till statskontoret anmält att uppgifterna ännu icke kunde lemnas, tillkännagivit
att de öfriga länsstyrelserna inkommit med de äskade
uppgifterna, öfver hvilka statskontoret låtit upprätta ett sammandrag,
hvari för fullständighetens skull och då statskontoret ansett sig icke böra
afvakta den tid, då vidare uppgifter i berörda hänseende från Stockholms
och Vermlands län. kunde erhållas, utgifterna för dessa två län
54
Sjette hnfvudtiteln.
görande
upptagits med ledning af de uppgifter rörande totalkostnaden för underhåll
af sommarväg inom nämnda län, som meddelats uti en af bilagorna
till det af utsedde komiterade den 14 december 1880 afgifna
underdåniga betänkande angående förändrad lagstiftning i fråga om utaf
väghållningsbesväret på landet.
Enligt omförmälda sammandrag skulle det approximativt beräknade
beloppet af den utgift, som enligt ofvan åberopade paragraf i nya
väglagen anses böra för år 1895 af statsmedel utgå för underhåll af
vägar å landet, den tid mark är bär, utgöra:
för Stockholms län......
Upsala län .............
Södermanlands län
Östergötlands län ...
Jönköpings län ...
Kronobergs län ...
Kalmar län............
Gotlands län.........
Blekinge län.........
Kristianstads län ................
Malmöhus län .....................
Hallands län .......................
Göteborgs och Bohus län
Elfsborgs län .......................
Skaraborgs län ...................
Vermlands län....................
Örebro län ...........................
Vestmanlands län..............
Kopparbergs län ................
Gefieborgs län......................
Vesternorrlands län ..........
Jemtlands län.....................
Vesterbottens län.................
Norrbottens län ..................
......................................kr. | 22,676 | 50 |
.................................... » | 13,463 | 25 |
.................................... :>•> | 16,070 | — |
................................... | 37,400 | — |
..................................... » | 30,917 | 64 |
.................................... » | 17,345 | 47 |
..................................... » | 25,000 7,000 | — |
.................................... » | — | |
.................................... T) | 13,617 | 99 |
.................................. )> | 30,000 | — |
................................... )) | 59,709 | 44 |
................................. ii | 17,500 | — |
.................................... » | 16,000 | — |
................................. )) | 52,210 | 49 |
................................. » | 24,000 | — |
............................ ......... ).) | 31,375 | 10 |
...................................... )> | 16,295 | — |
...................................... )) | 12,000 | — |
.................................. )) | 20,000 | — |
.................................... »i | 20,471 | 95 |
| 34.000 | — |
................................ )> | 20,000 | — |
..................................... ''« | 33,506 | 31 |
................................... » | 26,187 | 63 |
eller för hela riket kr. | 596,746 | 77. |
Då emellertid utgiften för de två län, från hvilka fullständig uppgift
i berörda hänseende ej ännu kunnat erhållas, syntes vara något
för lågt beräknad, anser statskontoret det förslagsanslag, som för bestridande
af ifrågavarande utgift bör å riksstatens sjette hufvudtitel
för år 1895 uppföras, i rundt tal kunna beräknas till 600,000 kronor.
55
Sjette luifvudtiteln.
I sammanhang härmed har statskontoret erinrat att uti 84 § af
ofvannämnda lag stadgas att, då vägdelning enligt samma lag eger
rum första gången, halfva kostnaden derför skall af statsverket bestridas,
men att till de utgifter, som för berörda ändamål komma att
från statsverket utgå, något anslag icke blifvit å riksstat uppfördt, med
anledning hvaraf ock Eders Kongl. Maj:t, sedan inom ett län anspråk
redan väckts på utbekommande af den andel af kostnaden för verkstälda
vägdelningar, som borde af statsverket gäldas, och då liknande
framställningar kunde vara att förvänta äfven från andra län, genom
nådigt bref den 17 mars 1893 bemyndigat statskontoret att, intill dess
anslag för utgifter af ifrågavarande slag kunde varda å riksstaten uppfördt,
af under händer varande medel och under titel: »Förskott att
anmälas hos Riksdagen till ersättande)) anordna hvad för ändamålet
kunde komma att erfordras.
Enär, på sätt i 37 § af nämnda lag stadgades, vägdelning i enlighet
med föreskrifterna i samma lag skulle, sedan väghållningsdistrikts
område blifvit enligt 82 § i lagen bestämdt, första gången ske, då
yrkande derom framstäldes af vägliållningsskyldige, hvilka innehade jordbruksfastigheter
i värde uppgående till minst en tiondedel af sammanräknade
taxeringsvärdet å alla sådana fastigheter inom väghållningsdistriktet,
vore statskontoret visserligen icke i tillfälle att med visshet
bedöma i hvad utsträckning sådana vägdelningar i den närmaste framtiden
korame att företagas och huru stor kostnad för statsverket dylika
vägdelningar komme att medföra; men då af ofvanberörda statskontorets
skrifvelse bifogade uppgifter från Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
syntes framgå att sådana förrättningar redan blifvit på flera
ställen påbörjade, och ett långt utsträckt förskottsväsende för statskontoret
medförde flera olägenheter, syntes redan för år 1895 anslag
jemväl för ifrågavarande utgifter böra å riksstaten uppföras.
På grund al'' hvad statskontoret sålunda anfört har statskontoret
i underdånighet hemstält att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
aflåta nådig proposition derom att å riksstatens sjette hufvudtitel för
år 1895 måtte uppföras ett ordinarie förslagsanslag för bidrag till vägunderhåll
och vägdelningar på landet af 650,000 kronor.
Lika med statskontoret anser jag, då statens bidrag till vägunderhållet
är en utgift af ständig natur, hvars belopp dock för närvarande
icke kan annat än approximativt beräknas och jemväl i framtiden kan
[8.]
Bidrag till
vägunderhållet
på
landet.
[9.]
Kostnaden för
vägdelningar.
56 Sjette hufvudtitelii.
vexla, att för bestridande af denna utgift ett ordinarie förslagsanslag
bör å riksstaten uppföras.
Hvad deremot angår statens andel i kostnaden för vägdelning, så
är detta en utgift, som endast ifrågakomma1 vid den första vägdelning,
som inom hvarje väghållningsdistrikt eger rum enligt den nya väglagen.
Då vägdelning enligt denna lag en gång skett inom hvarje
väghållningsdistrikt, upphör alltså helt och hållet denna utgift.
Sannolikt är att under de närmaste åren vägdelningarnas antal blifver
temligen stort och att följaktligen äfven statens utgifter derför under
dessa år blifva jemförelsevis betydliga, för att efterhand minskas och
slutligen helt och hållet upphöra. Vid sådant förhållande synes det
mig mindre lämpligt att uppföra det för ändamålet erforderliga anslaget
på ordinarie stat. Men då beloppet af de medel, som för ett
år komma att för ändamålet tagas i anspråk, icke kan med någon
grad af tillförlitlighet på förhand beräknas och det för ett år beräknade
anslagsbeloppet sålunda lätteligen kan komma att visa sig otillräckligt,
synes mig anslaget, ehuru det uppföres på extra stat, böra
erhålla naturen af förslagsanslag.
Jag anser alltså, i olikhet mot statskontoret, att de för de nu ifrågavarande
ändamålen erforderliga medel icke böra sammanföras i ett anslag,
utan att af Riksdagen böra äskas två särskilda anslag, nemligen ett
ordinarie förslagsanslag för bestridande af statens bidrag till vägunderhållet
och ett extra förslagsanslag för gäldande af statsverkets andel
i kostnaden för vägdelningar. I afseende å beloppet af det ordinarie
anslaget har jag intet att erinra mot statskontorets beräkning, enligt
hvilken detta anslag skulle bestämmas till 600,000 kronor, och jemväl
det extra anslaget torde för år 1895 kunna lämpligen sättas till det
belopp, som statskontoret afsett för det ändamål, hvartill detta anslag
är ämnadt, eller 50,000 kronor.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag att Eders
Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att i riksstaten under sjette hufvudtiteln näst efter anslaget till
färjor och färjekarlar uppföra under benämningen »bidrag till vägunderhållet
på landet» ett förslagsanslag af 600,000 kronor; samt
att på extra stat för år 1895 anvisa, för bestridande af statsverkets
andel i kostnaden för vägdelningar, såsom förslagsanslag 50,000
kronor.
Sjette lmfvudtiteln. 57
Vidare anförde departementschefen beträffande anslagstitlarne:
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna
näringar.
Vid 1856— 58 årens riksdag beviljade Rikets Ständer under ofvanstående
anslagstitel en summa af 8,000 riksdaler årligen till reseunderstöd
åt sådana personer, hvilka egnade sig åt landtbrukets vetenskapliga
eller praktiska studium och önskade besöka främmande länder i ändamål
att utvidga sina kunskaper i det yrke de valt. Redan vid 1859 —
1860 årens riksdag höjdes anslaget till 6,000 riksdaler och utgår fortfarande
med detta belopp.
Nu har landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 25 september
1893 i afseende å detta anslag anfört att, ehuru det icke kunde
bestridas att de, som önskade egna sig åt landtbrukets vetenskapliga
eller praktiska studium, fortfarande såsom hittills kunde draga stor
fördel af resor i främmande länder, lika visst vore att, med den utveckling,
svenska landtbruket under de senaste åren i alla riktningar
tagit, äfven resor inom eget land för att besöka framstående jordbruk
samt väl ledda och skötta landtbruksundervisningsanstalter kunde vara
af lika och i många fall äfven större nytta, särskilt för de vid berörda
anstalter anstälde lärare, för hvilka det syntes vara af stor vigt att
kunna göra jemförande iakttagelser rörande så väl jordbruksförhållanden
inom olika delar af landet som de vid de särskilda undervisningsanstalterna
använda lärometoder m. m. Vilkoren för att blifva delaktig utaf
ifrågavarande anslag syntes derföre böra förändras derhän att äfven
de, som önskade på sistnämnda sätt utvidga sina kunskaper i landtbruket,
måtte kunna komma i åtnjutande af ifrågavarande anslag. Då
emellertid det belopp, hvarmed anslaget för närvarande och sedan långtid
tillbaka utginge, af lätt insedda skäl visat sig för ändamålet alltmera
otillräckligt, hviiket framginge deraf att, oaktadt antalet sökande
af understöd från anslaget under sista tiden varit särdeles stort, eller
32 år 1890, 48 år 1891, 34 år 1892 och 36 år 1893, under hvarje
af dessa år högst 11 personer kunnat hugnas med dylikt understöd,
samt med den utvidgning af anslagets användning, som landtbruksstyrelsen
ifrågasatt, olägenheterna af anslagets obetydliga belopp
skulle i än högre grad göra sig kännbara, funne sig landtbruksstyrelsen
föranlåten att hemställa om aflåtande till näst instundande Riksdag af
nådig proposition att ifrågavarande anslag måtte från och med år 1895
llth. till Riksd. Vrot. 1894. 1 Ram/. 1 A/d. 1 lläft. 8
[10.]
Höjning af
anslaget till
reseunderstöd
för landtbrukets
studerande.
58
Sjette hufrudtiteln.
höjas till 10,000 kronor, mot det att understöd från detsamma finge
tilldelas sådana personer, hvilka egnade sig åt landtbrukets vetenskapliga
eller praktiska studium och önskade genom resor utvidga sina
kunskaper i det yrke de valt, vare sig resorna vore afsedda att företagas
i främmande länder eller inom landet.
Jemväl hushållningssällskapens i november 1893 församlade ombud
hafva i underdånig skrifvelse af den 14 i nämnda månad gjort framställning
i enahanda syfte. I sådant afseende hafva ombuden anfört
att för lärare vid våra landtbruksinstitut och landtbruksskolor gifvetvis
måste vara ett önskningsmål att i högsta möjliga grad komma i beröring
med praktikens män inom jordbruksnäringen. För att ur en
dylik närmare beröring kunna hemta allt det goda, som ur densamma
stode att vinna, vore det nödvändigt att den ej endast blefve inskränkt
till en beröring med den närmaste traktens landtmän, utan den måste
med nödvändighet utsträckas till vidsträcktare kretsar, till mer aflägsna
bygder, enär först derigenom undervisningen kunde blifva så mångsidig
och omfattande, som den, i all synnerhet vid ett landtbruksinstitut, borde
och måste vara. Under sådana förhållanden syntes det hushållningssällskapens
ombud vara till stort gagn för vårt jordbruk, om ifrågavarande
anslag höjdes till 10,000 kronor, samt att understöd från
detsamma finge utdelas äfven för studieresors företagande inom vårt
eget. land. Härigenom skulle stipendier kunna tilldelas lärarne vid landtbruksinstituten
och landtbruksskolorna för att sätta dem i tillfälle att
göra jemförande iakttagelser rörande jordbruksförhållandena inom olika
delar af landet samt inhemta de vid de skilda undervisningsanstalterna
använda lärometoder. Studieresor sådana som dessa skulle blifva till
gagn icke allenast för lärarne sjelfve, hvilka hade att utbilda jordbrukare
för olika landsdelar och som om förhållandena der i flertalet fall saknade
önskvärd kännedom, utan äfven för den jordbruksidkande allmänheten,
enär de råd, som lärarne under dessa resor blefve i tillfälle att lemna,
och de reseberättelser, som af dem afgåfves, i hög grad skulle kunna
blifva denna allmänhet till ledning och nytta. Då vid det ena af våra
landtbruksinstitut numera någon egentligen praktisk undervisning ej längre
vore förbunden med den teoretiska, blefve det under sådana förhållanden
ännu mycket nödvändigare att, åtminstone i någon mån, bereda lärarne
i fackämnena tillfälle att vinna kännedom om olika trakters olika jordbruksförhållanden.
Jemförelsevis knappt aflönade, kunde de ej af egna
medel företaga de för dem så nödvändiga studieresorna.
På grund af hvad landtbruksstyrelsen och hushållningssällskapens
59
Sjette hufvud titeln.
ombud sålunda anfört, anser jag mig böra tillstyrka såväl den föreslagna
förhöjningen af ifrågavarande anslag, som ock att i afseende å anslagets
ändamål göres den förändring, att detsamma må användas till understöd
åt personer, hvilka egna sig åt landtbrukets vetenskapliga eller praktiska
studium och önska att genom resor inom Sverige eller i främmande
länder utvidga sina kunskaper i yrket.
Med erinran att den ifrågasatta anslagsförhöjningen nödvändiggör
en motsvarande ökning af anslaget till undervisningsanstalter för jordbruk
och landtmannanäringar, tillstyrker jag alltså att Eders Kongl.
Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att, med godkännande af den utaf mig föreslagna förändring i afseende
å användningen af det under nu förevarande anslagstitel uppförda
anslaget till reseunderstöd för landtbrukets studerande, höja samma
anslag från 6,000 kronor till 10,000 kronor eller med 4,000 kronor
och i följd deraf öka anslaget till »undervisningsanstalter för jordbruk
och landtmannanäringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till
understöd åt landtmannaskolor)» med motsvarande belopp eller från
190,400 kronor till 194,400 kronor.
Befrämjande i allmänhet af slöjderna.
Under denna anslagstitel äro för närvarande anvisade, bland annat,
dels 20,000 kronor till understöd åt sådane arbetare i de särskilda
näringsyrkena, hvilka önska att i främmande länder förvärfva sig ökade
insigter och konstfärdighet, dels ock 5,000 kronor till reseunderstöd
åt teoretiskt och praktiskt bildade tekniker, hvilka icke egna sig åt
bergsliandteringen. Sedan fråga uppstått om förhöjning af dessa anslagsbelopp,
anhåller jag att nu få underställa detta ärende Eders Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning.
Hvad först angår anslaget till reseunderstöd åt arbetare, så beviljades
vid 1862—1863 årens riksdag för detta ändamål å ordinarie
stat ett belopp af 3,000 kronor. Redan vid 1866 års riksdag ökades
anslaget till 6,000 kronor och vid 1870 års riksdag höjdes det ytterligare
till 8,000 kronor.
Genom anvisande på extra stat åt ett belopp åt 4,000 kronor ökades
de för ändamålet tillgängliga medel för hvart och ett åt åren 1876 till
och med 1879 till 12,000 kronor, men under åren 1880—1882 utgick
åter endast det å ordinarie stat uppförda beloppet, 8,000 kronor, till
60
Sjette hufrudtiteln.
dess sistnämnda år det ordinarie anslaget, på derom inom Riksdagen
väckt förslag, höjdes till 12,000 kronor. Sedermera blef samma anslagvid
1887 års riksdag, på framställning af Eders Kongl. Maj:t, ökadt
från och med år 1888 till sitt nuvarande belopp, 20,000 kronor.
A id tillstyrkande af den nådiga propositionen i ämnet till sistnämnda
Riksdag anmärkte dåvarande chefen för civildepartementet att
äfven med anslagets fixerande till 20,000 kronor understödstagarnes
antal, hvilket under åren 1883—1886 vexlat mellan 26 och 29, ej
komme att ökas med mera än omkring två tredjedelar, men att, om af
särskilda skäl ytterligare medel för ifrågavarande ändamål vid något
tillfälle erfordrades, tillgång dertill möjligen kunde beredas från andra
under anslagstiteln till »befrämjande i allmänhet af slöjderna» uppförda
anslag, i den mån dessa icke måste tagas i anspråk för andra angelägna
ändamål.
Den år 1887 vidtagna ökningen af anslaget har också i verkligheten
visat sig otillräcklig att bereda understöd åt mera än en ringa
del af dem, hvilka dertill anmält sig.
Medan nemligen de för erhållande af dylikt understöd inkomna ansökningar
uppgått
| år 1888 | till | ett | antal af 233, |
| » 1889 | » | » | » » 171, » » 147, |
| » 1890 | » | » | |
| » 1891 |
| » | » » 214, |
| » 1892 | » | » | » » 168 och |
| » 1893 | » | » | » » 222, |
från anslaget icke | kunnat beviljas till flera | |||
år | 1888 ...... |
|
| ........ 44 sökande, |
» | 1889 ...... |
|
| ...... 45 » |
» | 1890 ..... |
|
| ....... 45 » |
» | 1891 ...... |
|
| ....... 46 » |
» | 1892 ..... |
|
| ........ 45 » och |
» | 1893 .. . |
|
| ....... 44 » . |
Af medeltalet sökande under dessa år, i jemnt tal 193, har sålunda
icke fullt en fjerdedel kommit i åtnjutande af understöd.
De beviljade understöden hafva icke i något fall öfverstigit 500
kronor, med hvilket belopp desamma vanligen utgått, utom till sådane
arbetare, som vid understödets beviljande redan vistades å utrikes ort
och hvilka plägat erhålla 400 kronor.
61
Sjette liufvudtiteln.
Då Eders Kongl. Maj:t den 19 maj 1893, efter det vid samma års
riksdag fråga förevarit om anslagets ökande, företog till pröfning frågan
om fördelning af de för samma år till sådana reseunderstöd, hvarom nu
år fråga, tillgängliga medel, behagade Eders Kongl. Magt tillika, med
anledning deraf att till erhållande af dylikt understöd under flera år anmält
sig betydligt större antal personer, än som med tillgängliga medel kunnat
tilldelas sådant, anbefalla kommerskollegium att taga i öfvervägande,
huruvida icke det för ifrågavarande ändamål anvisade anslaget bordo
höjas, samt med förslag i sådant afseende till Eders Kongl. Maj:t. inkomma.
Till följd häraf har kommerskollegium uti underdånigt utlåtande
den 26 september 1893 anfört, att det utan tvifvel vore önskvärd! att
en förhöjning af ifrågavarande anslag egde rum till beredande af understöd
för dermed åsyftadt ändamål åt flere bland de sökande, hvilkas
antal dessutom antagligen komme att hädanefter än mer ökas; att med
anslagsbeloppets nuvarande begränsning jemväl ofta uppstode svårighet
vid bestämmandet af företrädet mellan särskilde sökande, hvilka,
enligt företedda intyg, vore jemngode i fråga om yrkesskicklighet och
öfriga egenskaper, som gjorde dem förtjente af att komma i åtanke vid
anslagsbeloppets fördelande, under det att det å andra sidan vanligen
vore en icke oafsevärd del af de sökande, som, i saknad af dylika
intyg eller med hänsigt till beskaffenheten af företedda sådana, icke
kunde ifrågakomma till erhållande af understöd; samt att i betraktande
af här ofvan antydda förhållanden kollegium ansåge sig böra föreslå
att ifrågavarande anslag måtte höjas med 10,000 kronor och sålunda
för framtiden tills vidare utgå och å ordinarie stat uppföras till belopp
af 30,000 kronor.
Ofvan omförmälda anslag till reseunderstöd åt tekniker tillkom år
1887. Med anledning af eu framställning från teknologföreningen i
Stockholm förordnade nemligen Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref
den 22 januari nämnda år att från och med samma år tills vidare ett
belopp åt 5,000 kronor för år af det till befrämjande i allmänhet af
slöjderna å sjette liufvudtiteln uppförda ordinarie anslag Ange disponeras
till understöd åt teoretiskt och praktiskt bildade tekniker, hvilka
icke egnade sig åt bergshandtering, för att de såmedelst måtte sättas
i tillfälle att i främmande länder inhemta ytterligare insieter och erfarenhet.
Två särskilda framställningar, hvilka åsyfta anvisande af ytterligare
62
Sjette hufrudtiteln.
medel till reseunderstöd åt tekniskt bildade personer, äro nu hos Eders
Kongl. Maj:t gjorda, den ena af den utaf Eders Kongl. Maj:t den 8
januari 1890 tillsatta sjöfartsnäringskomitén och den andra af kommerskollegium.
Den af sjöfartsnäringskomitén gjorda framställningen afser beredande
af medel till understöd åt dem, som vilja i främmande länder inhemta fullständigare
kunskaper i skeppsbyggeri. Komitén har i detta afseende
uti sitt den 12 september 1890 afgifna underdåniga betänkande (sid.
88 och 89) erinrat, hurusom, sedan för undervisningen i skeppsbyggeri
förut funnits ett särskildt institut i Karlskrona, men detta år 1870 indragits
och undervisningen förlagts till navigationsskolan i Göteborg,
genom nådiga kungörelsen den 5 november 1886 skeppsbyggeriafdelningen
skilts från sistnämnda skola och tills vidare förenats med Chalmers
tekniska läroanstalt i Göteborg, äfvensom att vid tekniska högskolan
i Stockholm dessutom meddelades undervisning i ångmaskiners
och ångfartygs konstruktion, samt vidare anfört att det emellertid vore
gifvet att ett så litet land som vårt icke kunde upprätta sådana anstalter
för undervisningen i skeppsbyggeri, som funnes i främmande
länder, i synnerhet i England, och att det derföre skulle vara särdeles
välbetänkt, om de, som ville egna sig åt skeppsbyggeri, kunde
sättas i tillfälle att i utlandet inhemta den fullständigare kunskap i dithörande
ämnen, som här hemma icke kunde erhållas. På grund häraf
ansåge sig komitén böra framhålla önskvärdheten af att understöd af
allmänna medel för ifrågavarande ändamål bereddes.
Till följd af härå erhållen nådig remiss hafva marinförvaltningen
och kommerskollegium, efter det styrelserna för tekniska högskolan
och Chalmers tekniska läroanstalt blifvit hörda, afgifvit underdånigt utlåtande
af den 9 november 1892 och deri anfört att den teoretiska
undervisning, som vid ej mindre tekniska högskolan än äfven Chalmers
tekniska läroanstalt kunde erhållas i de till skeppsbyggeri hörande
läroämnen, kunde, om den äfven ej vore fullt jemförlig med
den, som vid utlandets förnämsta läroanstalter i detta fack meddelades,
dock anses tillräcklig såsom grund för sjelfständiga studier inom fartygs-
och sjöångmaskinskonstruktionens områden. Anledning funnes
dessutom att antaga, det sagda undervisning skulle komma att vid det
förstnämnda läroverket snart än vidare utvidgas. Vid sådant förhållande
syntes fortsatta teoretiska studier i utlandet icke kunna betraktas
såsom särskildt af omständigheterna påkallade, hvarförutom tillträdet
till de förnämsta utländska läroverken i facket, såsom l’Ecole d’Application
du Génie maritime i Paris och Na val College i Greenwich, vore
Sjette hnfvudtiteln. 63
förenadt med betydande svårigheter eller inskränkt till endast vid krigsmarin
anstälda personer.
En vidgad erfarenhet på skeppsbyggnadskonstens praktiska område
syntes deremot kunna i högre grad bidraga till främjandet och
utvecklingen af skeppsbyggeriet här i landet. De ifrågasatta reseunderstöden
syntes alltså böra i främsta rummet afse att bereda
dem, som egnade sig åt skeppsbyggnadsfacket, tillfälle till vinnande
af sådan erfarenhet. Men då väl numera byggandet af ångfartyg komme
att utgöra det hufvudsakliga föremålet för de större skeppsbyggeriernas
verksamhet, och då det dervid vore af lika stor vigt att hafva tillgång
till ingeniörer, som vore hemmastadda i konstruktion och skötsel af
sjöångmaskiner, som till sådana, hvilka egnat sig åt sjelfva fartygets
konstruktion och byggnad, syntes understöd böra utdelas för praktiska
studier i nyssberörda båda till skeppsbyggeriet hörande specialfack.
Visserligen hade personer, hvilka egnat sig åt skeppsbyggeriet, redan
i åtskilliga fall undfått reseunderstöd af det till dylika understöd åt teoretiskt
och praktiskt bildade tekniker, hvilka icke egnade sig åt bergshandteringen,
nu årligen utgående anslag af 5,000 kronor. Detta anslag
vore emellertid redan i och för sig och särskildt i betraktande af den
stora sfer af tekniker, inom hvilket anslaget skulle fördelas, alldeles
för litet och lemnade icke tillfälle att oftare tillgodose ofvan berörda
kraf på tillfällen till erhållande af vidgad erfarenhet inom skeppsbyggnadskonstens
område, och allra minst kunde understöden utgifvas till
sådana belopp, att en längre tids vistelse i utlandet i väsentligare mån
underlättades, hvarigenom allena i de flesta fall en verklig praktisk
nytta kunde genom understöden ernås. På grund häraf ansåge embetsverken
att, intill dess anslaget till reseunderstöd åt nyssnämnde
tekniker i allmänhet blefve väsentligen ökadt, särskildt anslag lämpligen
borde beredas dem, som egnade sig åt skeppsbyggeriet. Beloppet af
detta anslag borde blifva så pass högt att, såsom ofvan blifvit antyda
den understödstagande måtte kunna under något längre tid vistas i utlandet
för det med understödet åsyftade ändamål, hvarför eu anslagssumma
af 4,000 kronor årligen syntes kunna vara tillfyllest. På det
att reseunderstöden måtte blifva så fruktbärande som möjligt, borde
såsom vilkor för erhållande deraf föreskrifvas att den sökande dessförinnan
hade i hemlandet inhemtat ej allenast teoretisk underbyggnad
i facket utan äfven eu i någon mån afsevärd praktisk erfarenhet.
Embetsverken hafva alltså tillstyrkt det Eders Kongl. Maj:t täcktes
vidtaga åtgärd för beredande af årligt anslag till belopp af 4,000
kronor att användas till reseunderstöd åt personer, som egnat sig åt
64 Sjette hufvudtiteln.
skeppsbyggerifacket och ville i främmande länder vinna ytterligare utbildning
i detsamma, hufvudsakligen i ändamål att dymedelst sätta dem
i tillfälle att förvärfva vidgad praktisk erfarenhet i dels konstruktion
och skötsel af sjöångmaskiner, dels konstruktion och byggnad af fartyg,
äfvensom att såsom vilkor för erhållande af dylikt understöd måtte i
nåder föreskrifvas att sökanden ej mindre vid något tekniskt läroverk
inhemtat grundlig teoretisk underbyggnad än äfven derefter under minst
två års tid innehaft anställning vid inhemska verkstäder, der sjöångmaskintillverkning
och fartygsbyggnad utfördes.
Den andra af ofvanberörda framställningar är, såsomnämnts, gjord
af kommerskollegium. I sin underdåniga skrifvelse i ämnet af den
26 september 1893 har kollegium till en början erinrat att antalet ansökningar
om understöd från ofvan omförmälda genom nådiga brefvet
den 22 januari 1887 anvisade anslag utgjort:
år 1887 ......................................... 17,
» 1888 ............................................ 40,
» 1889 .......................................... 12,
» 1890 ........................................... 17,
» 1891 .......................................... 24,
>. 1892 ............................................ 20 och
» 1893 ........................................ 33,
eller i jemnt medeltal 23 årligen, under det att antalet af de personer,
som kommit i åtnjutande af understöd från anslaget, utgjort hvartdera
af åren 1887—1889 allenast 6, 1890 7, hvartdera af åren 1891 och
1892 8 och år 1893 9, eller i jemnt medeltal 7 om året.
Med erinran att de beviljade understödsbeloppen vexlat mellan
400 och 1,300 kronor samt i medeltal uppgått till 700 kronor, har
kollegium derjemte åberopat hvad i kollegii och marin förvaltningens
nyssberörda utlåtande blifvit anfördt beträffande otillräckligheten af
de för närvarande för ifrågavarande ändamål anslagna medel samt vidare
framhållit att hvad i nämnda utlåtande närmast med hänsyn till
skeppsbyggnadskonstens idkare andragits rörande de för en längre tids
vistelse i iitlandet i allmänhet allt för ringa reseunderstödsbelopp, som med
hittills tillgängliga medel kunnat utdelas, jemväl gälde i fråga om
öfrige tekniker, hvilka, efter vunnen teoretisk utbildning, egnade
sig åt praktisk verksamhet inom andra industriela områden. I följd
af anslagsbeloppets nuvarande begränsning och det jemförelsevis
stora antalet sökande hade vid anslagets fördelning vederbörlig hänsyn
sålunda ofta icke kunnat tagas till den af sökanden uppgifna tid, som
Sjette hufvudtitelii. 05
för ernående af det med vistelsen i utlandet åsyftade ändamål ansetts
erforderlig, hvadan den uppgifna minimitiden för resan måst betydligt
inskränkas. Då dessutom endast ett mindre antal af de sökande kunnat
komma i åtnjutande af reseunderstöd från ifrågavarande anslag, ehuru
flertalet af dem, i betraktande af företedda intyg om förvärfvad teoretisk
insigt och utöfvad praktisk verksamhet, oftast varit att anse såsom
förtjente till erhållande af dylikt understöd, men det för utvecklingen
af vårt lands industri otvifvelaktigt vore af stor betydelse att ett större
antal personer, som egde derför nödiga förutsättningar, finge tillfälle
att under någon längre tid i utlandet inhemta kännedom om förfaringssätten
och framstegen derstädes på olika tekniska områden, samt antagligt
vore att hädanefter än flere sökande än hittills komme att anmäla
sig till erhållande af reseunderstöd för sagda ändamål, ansåge
kollegium sig höra hos Eders Kongl. Magt göra underdånig framställning
om förhöjning af meranämnda anslag till reseunderstöd åt teoretiskt
och praktiskt bildade tekniker.
Hvad anginge beloppet af den sålunda föreslhgna förhöjningen,
ansåge kollegium att detta borde bestämmas så högt, att särskild! anslag
till reseunderstöd för idkare af skeppsbyggeri blefve obehöfligt,
utan jemväl desse kunde från nu förevarande anslag erhålla reseunderstöd.
I betraktande häraf och på grund af hvad i öfrig! blifvit anfördt
borde anslaget enligt kollegii åsigt höjas med 10,000 kronor.
De nu anmälda framställningarna om beviljande af ökade anslag
till reseunderstöd åt fabriks- och handtverksarbetare samt åt tekniker,
jemväl åt sådane, som egna sig åt skeppsbyggerifacket, synas mig särdeles
beaktansvärda. I vår tid, då industrien har att utstå en skarp
täflan på alla områden och då en så liflig verksamhet råder i fråga om
nya uppfinningar, förbättrade arbetsmetoder och dylikt, måste det vara
af synnerlig vigt för den svenska industrien att tillfälle beredes personer,
hvilka sysselsättas i denna industris tjenst såsom tekniska biträden
eller såsom arbetare, att under vistelse i utlandet förskaffa sig kännedom
om de framsteg, som der å industriens olika områden göras, eller genom
arbete å utländska verkstäder förvärfva sig ökad skicklighet i yrket.
Af de uppgifter, som ofvan lemnats, framgår att under de senare
åren endast 44 å 40 arbetare och 6 å 9 tekniker eller allenast omkring
eu tjerdedel af antalet sökande kunnat med de nu anvisade anBih.
till Rikntl. Prut. 1HP4. I Sami. 1 Afd. 1 Höft. i)
66
Sjette linfvudtiteln.
slagen tilldelas understöd. Vid sådant förhållande och då dessutom i
betraktande tages dels att antalet arbetare vid fabriker inom landet
samt idkare af särskilda slag af handtverk och vissa andra dermed jemförliga
näringar jemte deras arbetare år 1891, det sista år för hvilket
uppgifter äro tillgängliga, uppgick till 168,430, dels ock att i följd af
mängden af olika yrken och skilda tekniska områden det antal personer
inom hvarje särskilt yrke eller gren af tekniken, som med nu
tillgängliga medel kan erhålla understöd, måste, äfven om man fäster
sig vid en längre period, anses jemförelsevis obetydligt, torde det böra
erkännas att en förhöjning af anslagen är af behof påkallad.
Hvad särskild! angår frågan om reseunderstöd åt personer, som
egna sig åt skeppsbyggeriet, så synes det mig för beredande af medel
härtill vara lämpligare att, på sätt kommerskollegium i sin senaste
framställning föreslagit, höja anslaget till reseunderstöd åt tekniker med
så stort belopp, att jemväl skeppsbyggerifacket kan, utan åsidosättande
af andra tekniska områden, med understöd derifrån tillgodoses, än att
för ändamålet anvisa ett särskild! anslag. I hvad mån i fråga om
reseunderstöd för skeppsbyggeriets studerande böra meddelas särskilda
bestämmelser i det syfte, marinförvaltningen och kommerskollegium föreslagit,
lärer böra bero på Eders Kongl. Maj:ts framtida, efter omständigheterna
lämpade bestämmande.
Vidkommande de ifrågasatta anslagsförhöjningarnas storlek har jag
icke något att erinra mot hvad kommerskollegium föreslagit. Jag anser
sålunda anslaget till reseunderstöd åt arbetare böra ökas med 10,000
kronor eller till 30,000 kronor och anslaget till reseunderstöd åt tekniker
likaledes med 10,000 kronor eller till 15,000 kronor. ''
För beredande af tillgång till dessa förhöjningar erfordras att anslaget
till befrämjande i allmänhet af slöjderna, från hvilket anslag de
nu för ifrågavarande båda ändamål anvisade medlen utgå, ökas med
motsvarande belopp. A nämnda anslag, som i nu gällande riksstat
uppgår till 63,500 kronor, är för närvarande anvisadt — förutom de nu
till reseunderstöd åt arbetare och tekniker utgående beloppen, tillhopa
25,000 kronor — till befrämjande af husslöjd ett belopp af 25,000
kronor, hvarjemte till manufakturernas befrämjande är afsedt ett belopp
af 10,500 kronor och enligt beslut vid i8G2 1863 årens riks
dag
till slöjdexpositioners befrämjande 1,500 kronor. Det derefter
återstående beloppet utgör sålunda endast 1,500 kronor. Hvad angår
anslaget till befrämjande af husslöjd, så åtgår detsamma till
fulla beloppet för sitt ändamål. De till manufakturernas och slöjdexpositioners
befrämjande afsedda beloppen, tillhopa 12,000 kronor,
67
Sjette luifvudtiteln.
samt uyssberörda, icke till något särskildt ändamål afsedda belopp, 1,500
kronor, hafva deremot visserligen under de senare åren icke blifvit till
fullo disponerade. Men då dessa belopp, tillhopa 13,500 kronor, deraf
under år 1893 till olika ändamål anvisades 7,150 kronor, synas böra
stå till buds för att kunna anlitas vid tillfälliga anslagsbehof, afseende
industriens gagn, synes det mig icke böra ifrågakomma att
binda någon del deraf för ökande af de nu ifrågavarande anslagen
till reseunderstöd.
På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag att Eders Kongl.
Maj: t täcktes föreslå Riksdagen
att höja det under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af slöjderna»
uppförda anslag till understöd åt sådane arbetare i de särskilda
näringsyrkena, hvilka önska att i främmande länder förvärfva sig ökade
insigter och konstfärdighet, med 10,000 kronor eller från 20,000 kronor
till 30,000 kronor; samt
att höja det under samma anslagstitel nu anvisade anslaget, 5,000
kronor, till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt bildade tekniker,
hvilka icke egna sig åt bergshandteringen, med 10,000 kronor och
följaktligen under denna anslagstitel för nämnda ändamål uppföra ett
belopp af 15,000 kronor;
börande, i händelse af bifall till hvad sålunda föreslagits, anslaget
till »befrämjande i allmänhet af slöjderna» ökas med 20,000 kronor eller
från 63,500 kronor till 83,500 kronor.
Skiften och afvittringar.
I den underdåniga skrifvelse af den 21 november 1893, hvarmed
landtmätcristyrelsen öfverlemnade förslag till stat för storskiftes- och afvittringsverken
för innevarande år och hvilken skrifvelse i denna del inför
Eders Kongl. Maj:t anmäldes den 15 december 1893, har styrelsen tilllika
yttrat sig i fråga om behofvet af anslag för dessa verk under år
1895 och dervid meddelat att, enligt hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Kopparbergs län anmält, storskiftes- och afvittringsarbetena
inom detta län beräknades kunna afslutas under innevarande år
och att i följd häraf styrelsen, lika med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
funnit något anslag för dessa arbeten under år 1895
icke erfordras.
[HO
Höjning »f
anslaget till
reseunderstöd
åt fabriksock
handtverksarbetare.
[12.]
Höjning af
anslaget till
reseunderstöd
åt tekniker.
[ 13-]
Godtgörelse
åt afvittringslandtmätare
m. m.
68
[14.]
Uteslutande
från anslaget
af friheter.
Sjette hufvudtiteln.
Hvad angår kostnaderna för afvittringen inom Vesterbottens och
Norrbottens län under nästa år, liar styrelsen beräknat dessa kostnader
till 25,000 kronor för det förra och 64,000 kronor för det senare länet,
eller tillhopa till 89,000 kronor. Och då, enligt hvad styrelsen tillika
meddelat, den vid 1894 års slut påräkneliga behållningen å anslagen
till skiften och afvittringar jemte 1895 års ordinarie anslag för samma
ändamål blilver tillräcklig till betäckande af sistnämnda belopp, behöfver
följaktligen något extra anslag för afvitfringsarbetenas fullföljande
under år 1895 icke af Riksdagen äskas.
Deremot, och i enlighet med hvad landtmäteri styrelsen föreslagit,
hemställer jag, på det att afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och
Norrbottens län äfvensom föredraganden af afvittringsärendena i sistnämnda
län må för år 1895 komma i åtnjutande af samma aflöningsförmåner,
som hittills varit dem beviljade, att Eders Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att medgifva att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under
år 1895 för afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens län
kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem, som tillhöra första
lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten
åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjenstemän godtgöras af anslagen
till storskiftes- och afvittringsverken; och att för år 1895 åt föredraganden
af afvittringsärendena i Norrbottens län samt till skrifbiträde
åt honom bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt honom anslagna
belopp.
Jordförluster genom kanal- och väganläggningar.
Med tillämpning af hvad Eders Kongl. Maj:t den 8 innevarande
månad, på hemställan af chefen för finansdepartementet, förordnat om
uteslutande ur riksstaten af vissa under benämning friheter upptagna
anslagsbelopp, torde Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen
att det å anslaget till jordförluster genom kanal- och väganläggningar
i kolumnen »indelning och dermed jemförlig anvisning på förslag:
friheter» upptagna belopp, 1,560 kronor, må uteslutas, och anslagets
slutsumma i följd deraf minskas från 8,827 kronor till 7,267
kronor.
Sjette liufVudtiteln.
69
Öfriga ordinarie anslag.
Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas å sjette hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå
någon annan ändring, än att förslagsanslaget till
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
för jemnande af hufvudtitelns slutsumma ökas med 957 kronor eller från
118,565 kronor till 119,522 kronor.
Sedan departementschefen sålunda yttrat sig rörande de förändringar
i ordinarie staten, hvilka han ansåg böra ifrågakomma, anförde departementschefen
vidare beträffande
Statens jemvägstraftk.
För hvardera af åren 1893 och 1894 har Riksdagen medgifvit att
af jernvägstrafikmedlen ett belopp af högst *12,000 kronor finge, efter
jernvägsstyrelsens bepröfvande, användas till förhöjning i vissa fall af
de vid statens jern vägstrafik anstälde banvakters löneförmåner utöfver
det förut medgifna högsta arfvodesbeloppet med högst 60 kronor för
hvarje banvakt, som af förhöjningen komme i åtnjutande. Den sålunda
medgifna förhöjningen tillgodokommer endast vissa i Norrland anstälde
banvakter.
Då den i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1893
omförmälda fråga om fastställande af nytt aflöningsreglemente för jernvägstrafikstaten,
hvilken fråga för närvarande är under behandling
af en utaf Eders Kong!. Magt tillsatt komité, icke torde kunna underställas
Eders Kong!. Maj:ts pröfning förrän tidigast närmare slutet af
innevarande år, kan följaktligen någon framställning om förändrade aflöningsvilkor
för nämnda stat icke aflåtas till nu instundande Riksdag.
Vid sådant förhållande lärer den för uästlidna och innevarande år
vidtagna provisoriska anordningeu för förbättrande af banvaktemes i
Norrland ställning höra blifva gällande äfven för år 1895, och jag till
-
[15.]
Skrifmaterialier
m. m.
[16.]
Löneförhöjning
åt bållTäkter.
[17.]
Angående
disposition a
patent- och
t äril märke 8-afgifter.
70 Sjette hufvudtitehi.
styrkor derföre, med anledning jemväl af en derom a f jern vägsstyrelsen
i underdånig skrifvelse den 20 november 1893 gjord framställning, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva
att af jernvägstrafi km edlen ett belopp af högst 12,000 kronor må
under år 1895, efter jern vägsstyrelsens bepröfvande, användas till förhöjning
i vissa fall af de vid statens jernvägstrafik anstälde banvakters
löneförmåner utöfver det nu medgifna högsta arfvodesbeloppet, med
högst 60 kronor för hvarje banvakt, som af förhöjningen kommer i åtnjutande.
Patentbyrån.
Beträffande patentbyråns ekonomiska förhållanden under år 1893
har dess chef uti en till mig öfverlemnad promemoria meddelat att.
byråns inkomster under nämnda år utgjort:
avgifter för 1,036 patentansökningar (deraf 12 obetalda) kronor 51,200: —
årsafgifter för patent ........................................................... » 56,730: —
afgifter för 213 registreringsansökningar (deraf
4 obetalda)............................................................. » 8,360: •—
afgifter för förnyelser af 3 varumärken ........................ y> 30: —
för försålda publikationer ................................................ » 1,889: —
summa kronor 118,209
samt att byråns utgifter, hvilka dock, då räkenskaperna ännu icke
vore afslutade, ej kunde med full noggrannhet uppgifvas, under samma
år uppgått till 93,675 kronor 66 öre, af hvilket belopp de vigtigaste
posterna utgjorts af aflöningar och arfvoden 40,509 kronor 64 öre,
byråns publikationer 28,308 kronor 98 öre, återstälda patent- och registreringsafgifter
6,710 kronor, utgifter för byråns bibliotek 2,569 kronor
95 öre, renskrifning 2,306 kronor 30 öre, hyra för byråns lokal 4,000
kronor samt anslag till byråns sekreterare och två hos byrån anstälde
ingeniörer för besökande af utställningen i Chicago och patentverket i
Washington 3,750 kronor.
För år 1892 belöpte sig patentbyråns inkomster till 109,678 kronor
75 öre och dess utgifter till 87,424 kronor 40 öre. Antalet patentansökningar
år 1892 utgjorde 1,004, antalet registreringsansökningar 200.
I likhet med hvad för innevarande år är bestämdt, tillstyrker jag
att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva
att afgifterna för patent och för registrering af varumärken må
användas till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tillämpning
Sjette liufvudtiteln. 71
under år 1895 af förordningen angående patent och lagen om skydd
för varumärken.
Arbetareförsäkringen.
Vid hvartdera af åren 1890 —1893 har Riksdagen afsatt 100,000
kronor till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring
och sjukkassors bildande, hvarjemte Riksdagen enligt dess underdåniga
skrifvelser den 13 maj 1891 (n:r 85), den 20 maj 1892 (n:r G7) och
den 6 maj 1893 (n:r 39) medgifvit att de för nämnda ändamål afsätta
belopp Unge för åren 1892, 1893 och 1894 användas, i mån af
behof, dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under vissa i Riksdagens
förstberörda skrifvelse angifna vilkor, dels ock till utarbetande
och offentliggörande genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelser
för sjukkasseväsendet i riket.
Äfven för år 1895 synes mig ett belopp af 100,000 kronor böra
för ifrågavarande ändamål afsättas; och enligt hvad jag inhemtat lärer
äfven chefen för finansdepartementet komma att derom föreslå framställning
till Riksdagen.
Då enahanda medgifvande, som Riksdagen enligt dess ofvan berörda
skrifvelser lemnat för innevarande och de två nästföregående åren,
torde böra begäras jemväl för år 1895, tillstyrker jag att Eders Kong!.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva
att Eders Kongl. Maj:t må för år 1895 använda de till underlättande
af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors
bildande afsätta belopp, i män af behof, dels till förvaltningsbidrag åt
Sjukkassor under enahanda vilkor, som i Riksdagens underdåniga skrifvelse
den 13 maj 1891 (n:r 85) äro angifna, dels ock till utarbetande
och offentliggörande genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelse
för sjukkasseväsendet i riket.
Vidare anförde departementschefen:
Sjette hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå för
innevarande år till.......................................................... kronor 4,804,711: —
Vid bifall till de af mig framstälda förslag om
höjning i anslagen:
till departementets afdelning af Kongl. Majffs
kansli.............................................. kronor 3,000: —
» statistiska centralbyrån ................. » 1,500: —
Transport kronor 4,500: — 4,804,711: —
[18.]
Förvaltningsbidrag
åt sjukkassor
m. m.
72
Li»-3
Kontroll å
föroäkringeaiiEtalterna.
Sjette hufrudtiteln.
Transport kronor
till landsstaterna i länen ..................... »
» landtbruksstyrelsen.......................... »
)) undervisningsanstalter för jordbruk
och landtmannanäringar...... »
» befrämjande i allmänhet af
slöjderna ............. »
» skrifmaterialier och expenser,
ved m. in.......................................... »
samt om uppförande under anslagstitel
rikets allmänna kartverk
af ett anslag af............................. »
och under anslagstitel bidrag till
vägunderhållet på landet af ett
anslag af ........................................ »
4,500: —
28,580: —
1,000: —
4,000: —
20,000:
957: —
178,600:
600,000: —
Summa ökning kronor 837,637: —-äfvensom om minskning i anslagen:
till landtmäteristaten ............................. kronor 21,600: —
» jordförluster genom kanal- och
väganläggningar............................. » 1,560: —
samt om uteslutande af anslaget till
rikets ekonomiska kartverk......... » 6,000: —
4,804,711: —
Summa minskning kronor 29,160: —
skulle de ordinarie anslagen höjas med ................ kronor 808,477: —
eller till ............................................................................. kronor 5,613,188: —
Extra anslag.
I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras utöfver
det redan omförmälda anslaget å 50,000 kronor till bestridande af
statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar, anförde departementschefen
beträffande
Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.
Sedan (lera år tillbaka har Riksdagen årligen plägat på extra stat
bevilja för handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna ett anslag
af 4,500 kronor. Då detta anslag är till oförminskadt belopp behöflig!
Sjette hufvudtiteln. 73
jemväl för år 1895, hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att, för handhafvande af kontroll å för säkring sanstalt ernå, för år
1895 på extra stat anvisa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp
af 4,500 kronor.
Öfverståthållareembetet.
Med erinran att Riksdagen under en följd af år på extra stat an- [20.]
visat ett anslag af 15,000 kronor för utgifvande af tidningen »Polis- utgifvande af
underrättelser», hemställer jag, med anledning jemväl af en utaf öfverståthållareembetet
i underdånig skrifvelse den 26 oktober 1893 i ämnet
gjord framställning, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att för år 1895, till utgifvande under samma år af rPolisunderrättelser''»
1 på extra stat anvisa 15,000 kronor.
Landsstaterna i länen.
Det anslag, som Riksdagen alltsedan år 1875 plägat ställa till [21.]
Eders Kongl. Maj:ts förfogande till aflöning och underhåll af särskild Särskild
polisstyrka på landet, der sådan kunde af förhållandena påkallas, äfven- ^''l^ndet* på
som till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt förbrytares
efterspanande eller gripande, har för hvardera af åren 1893 och 1894
bestämts till 65,000 kronor.
Någon minskning i anslagets nuvarande belopp lärer icke för år
1895 böra ifrågakomma och jag tillstyrker derföre att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1895 ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
ett anslag af 65,000 kronor att användas till aflöning och underhåll
af särskild polisstyrka på landet, der sådan kan af förhållandena
påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt
förbrytares efterspanande eller gripande.
Om detta bifälles, lärer Eders Kongl. Maj:t, såsom förut skett, vilja
förständiga vederbörande länsstyrelser att, hvad beträffar anslagets användande
till särskild polisstyrka på landet, bidrag företrädesvis böra
tilldelas kommuner, Indika sjelfva vilja lemna motsvarande tillskott, eller
Bill. Ull Riksd. Frat. 161)4. I Band. / A/d. I ljuft. 10
[22.]
Arfvoden åt
lappfogdar
ni. in.
[23.]
Undersökningar
af mindre
hamnar m. m.
74 Sjette lmfvudtiteln.
der landsting eller enskilde äro villige att för ändamålet bidraga, samt
att undantag härifrån endast må medgifva» i särskilda fall, då behotvet
af förstärkt polisuppsigt finnes oafvisligt och annat bidrag till bestridande
af kostnaderna derför icke kan erhållas,
Uppå Eders Kongl. Maj:ts framställning har Riksdagen för hvardera
af åren 1891 — 1894 beviljat ett extra anslag af 10,000 kronor till
ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge samt
till lappfogdar och /lappförmän.
Från detta anslag utgå arfvoden till ett lappombud i Tromsö samt
till en lappfogde i hvardera af Jemtlands och Norrbottens län äfvensom
gratifikationer till lappförmän i sistnämnda län.
Då möjligen äfven inom Vesterbottens län likartade utgifter för
lappväsendet kunna visa sig erforderliga, skulle en förhöjning i anslagets
belopp visserligen kunna nu ifrågasättas; men då de utgifter, som
i detta hänseende tilläfventyrs kunna befinnas nödiga under år 1895,
torde kunna bestridas af andra tillgängliga medel, inskränker jag mig
för närvarande till att hemställa att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen
att, till ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge
samt till lappfogdar och lappförmän, på extra stat för år 1895 anvisa
10,000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstaten.
Till undersökningar af mindre hamnar och farleder beviljade Riksdagen
för hvartdera af åren 1892 och 1893 på extra stat ett anslag af
5,000 kronor.
Jemväl för innevarande år har Riksdagen beviljat nämnda anslagsbelopp,
dock med den förändring i afseende å anslagets ändamål, att
detsamma må användas jemväl till upprättande af planer till anläggning
eller ombyggnad af broar, då dylika arbeten icke äro förenade med
vägföretag. i
Med anmälan att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i underdånig
skrifvelse den 22 november 1893 gjort framställning om beviljande
jemväl för år 1895 af anslag till oförändradt belopp för de ändamål,
som med 1894 års ifrågavarande anslag afses, tillstyrker jag att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
75
Sjette hufvudtiteln.
att på extra stat för år 1895 anvisa ett anslag af 5,000 kronor
till undersökningar af mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande
af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då dylika arbeten
icke äro förenade med vägföretag.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna
näringar.
Sedan Riksdagen år 1891, med anledning af Eders Kongl. Majds
hos Riksdagen gjorda framställning om förändrad organisation af landtbruksinstitutet
vid Ultuna, beslutat, bland annat, att, med godkännande
af en för nämnda institut uppgjord stat, slutande å 49,000 kronor, bibehålla
det å sjette hufvudtiteln under denna anslagstitel uppförda ordinarie
anslag till institutet vid oförändradt belopp, 20,000 kronor, samt
på extra stat för år 1892 anvisa för aflöningar och öfriga institutets utgifter
29,000 kronor, har Riksdagen jemväl för hvartdera af åren 1893
och 1894 på extra stat anvisat för berörda ändamål ett anslag till sistnämnda
belopp.
Då, innan någon längre tids erfarenhet kunnat vinnas om lämpligheten
af institutets nya organisation, det icke bör ifrågasättas att höja
det ordinarie anslaget till institutet, tillstyrker jag, med anledning jemväl
af hvad landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 25 september
1893 hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1895 anvisa, till aflöningar och öfriga utgifter
vid Ultuna landtbruksinstitut, 29,000 kronor.
Med anledning af en utaf Eders Kongl. Maj:t gjord framställning
beviljade Riksdagen år 1891, till bestridande af kostnader för nya byggnader
vid Ultuna landtbruksinstitut och jordegendom, kreatursstammens
tillökning och förbättrande m. m. i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de
i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 12 januari samma år angifna
grunder med vissa af Riksdagen ifrågasatta förändringar, ett sammanlagdt
belopp af 68,000 kronor samt anvisade deraf på extra stat för
år 1892 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande 30,000 kronor. Sedermera
har Riksdagen på extra stat för åren 1893 och 1894 anvisat återstoden
af det beviljade anslagsbeloppet, tillhopa 38,000 kronor.
Af det sålunda beviljade anslaget var en summa af 16,300 kronor
afsedd för uppförande af en ny ladugårdsbyggnad vid Ultuna, ämnad
att inrymma 72 kor och ett antal kalfvar.
[24.]
Aflöningar
m. m. vid
Ultuna landtbruksinstitut.
[25.]
Förändrad
användning af
ett till nya
byggnader vid
Ultuna in. m.
beviljadt anslagsbelopp.
76
Sjette hufyudtiteln.
Styrelsen för institutet har nu inkommit med framställning om en
förändrad användning af detta belopp.
I underdånig skrifvelse den 19 juni 1893 har nemligen styrelsen
anfört: att mejeriet vid Ultima egendom, hvilket äfven begagnades för
undervisningen vid institutet, ej i dess befintliga skick motsvarade de
fordringar, som på ett nutida mejeri borde uppställas; att det icke
borde ifrågakomma att för fyllande af behofvet af ett tidsenligt mejeri
allenast förändra det nuvarande mejeriet, enär dels detta vore beläget
på endast obetydligt afstånd från institutet tillhörande boningsbus och
det i följd deraf icke läte sig göra att i mejeriets omedelbara närhet
uppföra ett svinhus, hvilket åter vore nödvändigt, om den vid mejeriet
erhållna vasslan skulle kunna utan särskilda omkostnader på ändamålsenligaste
sätt användas, dels ock kostnaden för en dylik förändring i
erforderlig utsträckning ungefär skulle motsvara kostnaden för uppförande
af ett nytt mejeri; att denna kostnad enligt en styrelsens skrifvelse
bifogad ritning skulle uppgå till 10,053 kronor; att då, enligt
hvad framginge af ett utaf föreståndaren för veterinärinstitutet i Stockholm,
professoren C. A. Lindqvist afgifvet yttrande, en ladugård kunde
så fullständigt desinfekteras, att den vore att betrakta såsom fri från
tuberkelsmitta, erforderligt utrymme för den afsedda tillökningen af
kreatursstammen vid Ultuna kunde för en kostnad, väsentligt understigande
den, som beräknats för ny ladugårdsbyggnad vid Ultuna, åstadkommas
genom det nuvarande får- och svinhusets förändrande till ladugård;
att genom en dylik förändring, utförd enligt en styrelsens skrifvelse
bifogad skiss, skulle för en kostnad af 3,100 kronor utrymme
beredas för 60 klafbundna nötkreatur och för ett större antal ungkreatur;
att en dylik förändring af får- och svinhuset dock nödvändiggjorde
uppförande af ett nytt svinhus, hvarför kostnaden beräknats till
6,915 kronor, hvaremot särskildt fårhus ej vore af behofvet påkalladt,
då fåren utan afsevärd kostnad kunde beredas plats i det så kallade
gamla stallet invid ladugården vid Ultuna; att då, i händelse af bifall
till styrelsens förevarande framställning, den nuvarande mejeribyggnaden
skulle för 3,000 kronor öfvertagas af institutet för att inredas till
nödiga bostäder åt institutets tjenare, sålunda hela det för utförandet
af de nu ifrågasatta byggnadsarbetena erforderliga beloppet skulle utgöra
17,068 kronor och följaktligen endast med 768 kronor öfverstiga det för
den nya ladugårdens uppförande afsedda beloppet; samt att något särskildt
anslag utöfver sistnämnda belopp ej vore nödvändigt, helst en
del af ifrågavarande byggnadsarbeten kunde utföras med den arbetsstyrka,
hvaröfver egendomen förfogade; och har styrelsen på grund af
77
Sjette lnifyiidtiteln.
hvad sålunda blifvit anfördt hemstält att Eders Kong!. Maj:t måtte medgifva
att det för uppförande af ny ladugårdsbyggnad vid Ultuna beviljade
anslag, 16,300 kronor, finge användas till det gamla får- och svinhusets
förändrande till ladugård samt till uppförande af dels ett nytt mejeri,
dels ock ett nytt svinhus vid Ultuna egendom, allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med vid styrelsens skrifvelse fogade ritningar, med tillstånd
för styrelsen att under arbetenas fortgång vidtaga de mindre
betydande förändringar, som kunde befinnas nödiga eller lämpliga.
Öfver denna framställning, vid hvilken finnas fogade tre kostnadsförslag
och sju stycken ritningar, har landtbruksstyrelsen den 15 september
1893 afgifvit utlåtande och dervid erinrat att behofvet af en ny
mejeribyggnad vid Ultuna redan länge varit insedt. Att förslag om
uppförande af ett nytt mejeri vid Ultuna icke intogs i det utlåtande,
som styrelsen den 21 november 1890 afgaf angående förändrad organisation
af institutet m. m., hade endast berott derpå att under de
öfverläggningar mellan landtbruksstyrelsens chef och Ultunastyrelsen
rörande de i samband med nämnda omorganisation stående angelägenheter,
Indika föregingo nämnda utlåtandes afgifvande, från Ultunastyrelsens
sida så skarpt framhållit*^ vigten af uppförandet af en ny ladugårdsbyggnad
vid Ultuna, att landtbruksstyrelsen, som å ena sidan icke
velat motsätta sig ett förslag, som så ifrigt af Ultunastyrelsen förfäktats,
men å andra sidan hållit före att kostnaderna för institutets omorganisation
borde nedbringas så mycket som möjligt, ansett sig böra
i sitt omförmälda utlåtande frånträda ett inom styrelsen väckt förslag,
som just afsett att, jemte uppförande af ett nytt mejeri vid Ultuna,
ordna ifrågavarande förhållanden på sätt Ultunastyrelsen förordat i sin
förevarande framställning. Landtbruksstyrelsen, som icke hade något
att erinra vid de för ifrågavarande arbetens utförande upprättade ritningar
och kostnadsförslag eller vid förslaget att kostnaderna för
samma arbeten skulle till en del bestridas af institutets medel och
egendomens afkastning, kunde derföre också till alla delar biträda
Ultunastyrelsens framställning. Då emellertid det antal klafbundna nötkreatur,
som skulle kunna i det till ladugård förändrade får- och svinhuset
insättas, utgjorde allenast 60, under det att den beslutade nya ladugårdsbyggnaden
vore afsedd för 72 dylika djur, komme enligt den nu
föreslagna anordningen utrymmet för nötkreatur. vid egendomen att
något minskas, men genom såväl sagda anordning som utvidgandet af
ladugårdsbyggnaden vid Kungsängsfarmen blefve stallutrymmet för nötkreatur
vid Ultuna landtegendom i allt fall högst betydligt ökadt och
fullt tillräckligt för egendomens behof.
78
Sjette liufvudtiteln.
Slutligen har öfverintendentsembetet den 17 november 1893 i ärendet
sig yttrat och dervid förmält sig icke hafva funnit skäl till anmärkning
mot de vid Ultunastyrelsens skrifvelse fogade ritningar samt att
de uppgjorda kostnadsberäkningarna från embetets sida icke gifvit anledning
till annan erinran, än att arbetslönen för uppmurningen af nybyggnaderna
syntes väl lågt beräknad och att kostnadsförslaget för
uppförandet af mejeribyggnaden icke upptoge någon post för inredande,
på sätt ritningarna deröfver angåfve, af boningsrum på vinden.
På sätt framgår af hvad ofvan nämnts skulle kostnaderna för de af
Ultunastyrelsen nu ifrågasatta byggnadsarbetena blifva:
för uppförande af ett nytt mejeri.......................................... kr. 10,053: —
» det nuvarande får- och svinhusets förändrande till
ladugård ............................................................................... » 3,100: —
» uppförande af ett nytt svinhus..................................... » G,915: —
eller tillhopa kr. 20,068: —
hvaremot institutet skulle godtgöra egendomen för värdet
af den nuvarande mejeribyggnaden, som skulle af
institutet öfvertagas, med .............*................................. » 3,000: —
Till bestridande af återstående kostnaden................. kr. 17,068:
skulle användas dels det för uppförandet af ny ladugård
afsedda beloppet af ofvannämnda utaf Riksdagen
beviljade anslag ........................................... | .................... » | 16,300: — |
dels ock af egendomens medel, högst............... | .................... » | 768: — |
| kronor | 17,068: — |
Emot de nu ifrågasatta anordningarna kunde visserligen invändas
att, då de nötkreatur, som komme att anskaffas för en del af det utaf
Riksdagen år 1891 beviljade anslaget, skulle insättas i det till ladugård
förändrade får- och svinhuset, det kunde befaras att de derigenom
blefve utsatta för smitta af tuberkulos; men med afseende å hvad
professoren Lindqvist, såsom redan nämnts, vitsordat om möjligheten
att fullständigt desinfektera en ladugård samt då de inköpta djuren
naturligtvis icke komma att insättas i berörda byggnad, innan den
undergått en fullt betryggande desinfektion, torde den antydda farhågan
sakna grund; och då det måste vara af stor betydelse för undervisningen
vid institutet i den vigtiga mejeriläran, att vid institutet finnes
ett fullt tidsenligt mejeri, samt ett dylikt kan lämpligen åstadkommas
genom de af Ultunastyrelsen föreslagna anordningarna, utan att något
79
Sjette hiifvudtiteln.
nytt anslag behöfver för ändamålet beviljas, anser jag mig böra förorda
bifall till Ultunastyrelsens framställning.
Med erinran att det belopp, hvarmed institutet skulle godtgöra
Ultuna egendom för värdet af den nuvarande mejeribyggnaden, bör utgå
af det i staten för institutet till »institutets öfriga utgifter» anslagna
belopp, 24,450 kronor, hvadan något särskildt anslag för detta ändamål
icke behöfver af Riksdagen begäras, hemställer jag allt så att Eders
Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva
att det belopp, 16,300 kronor, som af det utaf Riksdagen år 1891
till bestridande af kostnader för nya byggnader vid Ultuna landtbruksinstitut
och jordegendom in. in. beviljade anslag, 68,000 kronor, afsetts
för uppförande af ny ladugårdsbyggnad vid Ultuna, i stället må användas
för uppförande derstädes af ett nytt mejeri och ett nytt svinhus
samt för det nuvarande får- och svinhusets förändrande till ladugård,
allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de vid styrelsens för landtbruk
sinstitutet vid Ultuna skrifvelse fogade ritningar och kostnadsförslag.
Sedan styrelsen för landtbruksinstitutet vid Alnarp med underdånig
skrifvelse den 1 oktober 1892 till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat
ej mindre förslag till plan för undervisningen vid en med Alnarps
landtbruksinstitut förenad högre mejeriskola än äfven förslag till stat
för skolan, upptagande ett statsanslag af 10,000 kronor, behagade Eders
Kongl. Maj:t sistlidna år föreslå Riksdagen att, för anordnande af högre
undervisning i mejerihushållning vid nämnda landtbruksinstitut, för innevarande
år å extra stat anvisa ett anslag till nämnda belopp. Men denna
framställning blef endast på det sätt af Riksdagen bifallen, att Riksdagen
för ändamålet för detta år anvisade ett anslag af 8,000 krono]-.
Efter det Eders Kongl. Maj:t den 19 maj 1893 faststält stadgar
för mejeriinstitutet vid Alnarp, enligt Indika styrelsen för detta institut
skall utgöras af styrelsen för landtbruksinstitutet vid Alnarp, har Eders
Kongl. Maj:t den 20 oktober 1893 förehaft frågan'' om fastställandet af
stat för mejeriinstitutet för läroåret 1893—1894 och dervid, med förklarande
att den i stadgarna omförmälda assistentbefattningen skulle
under nämnda läroår hållas obesatt, faststält ett af styrelsen i berörda
hänseende den 4 september 1893 afgifvet förslag, lika med det i statsrådsprotokollet
för den 14 januari 1893 intagna förslaget utom deruti
att det för assistenten afsedda beloppet, 1,500 kronor, uteslutits och anslaget
till laborator^- och försökskostnader minskats med 500 kronor.
Samtidigt med afgifvande af det sålunda af Eders Kongl. Maj:t
faststälda förslaget har styrelsen gjort framställning om fortsatt anslag
[26.]
Mejeriinstitutet
vid
Alnarp.
[27.]
Allmänna
landtbruks
möten.
[28.]
Prisbelöningar
vid allmänna
landtbruksmöte^
[29.
]
Agrikultur
kemiska
stationer.
80 Sjette hufrudtiteln.
för den högre mejeriundervisningen vid Alnarp och dervid hemstält att
Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för ändamålet bevilja
ett årligt anslag af 10,000 kronor; och har landtbruksstyrelsen i infordradt
underdånigt utlåtande af den 28 september 1893 till denna hemställan
förordat bifall.
Ehuru den vidtagna nedsättningen i det för ifrågavarande ändamål
för innevarande år af Eders Kongl. Maj:t begärda anslaget måste
förorsaka olägenhet, särskild! derigenom att assistentbefattningen i
följd deraf icke kan hållas besatt, anser jag dock icke skäl att, innan
någon tids erfarenhet vunnits om möjligheten att med det nu anvisade
anslagsbeloppet på nöjaktigt sätt uppehålla undervisningen, ifrågasätta
någon förhöjning af anslagets belopp, likasom det icke heller nu bör
ifrågakomma att, på sätt Alnarpsstyrelsen hemstält, uppföra anslaget
på ordinarie stat. Jag hemställer derföre nu allenast att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, för uppehållande af undervisningen vid mejeriinstitutet vid Alnarp,
för år 1895 anvisa å extra stat ett anslag af 8,000 kronor.
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och
landtmannanäringar.
Jemlik! landtbruksstyrelsens uti underdånig skrifvelse den 25 september
1893 derom gjorda framställning, tillstyrker jag att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att å extra stat för år 1895 anvisa
såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten
7,500 kronor;
till prisbelöningar vid sådana möten för husdjur, redskap och maskiner
samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jördbruksalster
12,500 kronor;
såsom bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof —- inom de orter, der landsting eller hushållningssällskap,
hvart för sig eller i förening, förbundit sig att upprätta laboratorium
och bekosta lokal för detta jemte bostad eller hyresmedel för
81
Sjette liufviidtitelii.
kemist och assistent samt bekosta aflöningen till desse och laboratorietjenaren
äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets underhåll samt till
inköp af böcker och inventarier för stationens behof — 4,000 kronor för
hvarje station eller tillhopa 28,000 kronor.
Sedan fråga uppstått om inrättande inom Norrbottens län af en
kemisk station i förening med en växtfysiologisk anstalt, samt länets
landsting och hushållningssällskap, efter det en för frågans utredning
tillsatt komité afgifvit utlåtande och deruti beräknat kostnaderna för
anläggning af en dylik anstalt till 5,000 kronor för en gång och den
årliga kostnaden för anstaltens drift till 10,000 kronor, sammanstämmande
beslutit att till hälften hvardera bestrida kostnaden för anstaltens
upprättande samt att till anstaltens underhåll anvisa hvardera ett årligt
belopp af 1,500 kronor, så har dels landstinget i en till Eders Ivongl.
Magt- stäld, af Eders Ivongl. Maj:ts befallningshafvande i länet med
förord insänd skrift anhållit att Eders Kong! Maj:t måtte — till skötsel
och underhåll af en kemisk-växtbiologisk försöksanstalt i Norrbottens
län, afsedd för öfre Norrland och ordnad, hvad beträffar den kemiska
afdelningen, i öfverensstämmelse med nådiga reglementet för de med
understöd af statsmedel inrättade kemiska stationer för jordbrukets och
näringarnas behof af den 18 maj 1888 samt i öfrig!- i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med af lektorn vid Ultima landtbruksinstitut docenten
A. N. Lundström och adjunkten vid samma institut- P. Hellström
uppgjordt förslag — bereda ett- årligt anslag af statsmedel till belopp
af 7,000 kronor att utgå så snart anstalten blifvit på landstingets och
hushållningssällskapets bekostnad iordningstäld, dels ock länets hushållningssällskap
i underdånighet gjort framställning i enahanda syfte.
Sedan landtbruksstyrelsen anbefalts at-t öfver dessa framställningar
afgifva underdånigt utlåtande, har styrelsen deröfver inhemtat yttrande
af hushållningssällskapens i november 1893 församlade ombud samt
derefter med detta yttrande och eget- utlåtande af den 7 december 1893
inkommit.
Landstinget har till stöd för sin framställning erinrat att de växtfysiologiska
och klimatologiska förhållandena inom öfre Norrland vore
helt olika de i mellersta och södra Sverige rådande samt i sådant- afseende
vidare anfört att de gräs och de örter, som växte å mellersta
och södra Sveriges ängar, antingen icke alls eller högst sparsamt återfunnes
inom det öfre Norrland, der åter floran utgjordes af arter, Indika
i södra Sverige hade mycket ringa anseende, men som inom öfre Norrland
visat sig hafva ett ganska högt fodervärde, hvilket äfven genom
Dih. till llikud. Prot. 181)4. I Hand. 1 Afil. 1 lliift. 11
[30.]
Kemisk-växtbiologisk
anstalt
inom
Norrbottens
län.
82
Sjette liufvudtiteln.
analys blifvit bekräftadt. Gränsen för denna olikhet hade angifvits
vara Ångermanelfven och uppgåfves vara så skarp, att olikheten emellan
öfre Norrlands och Ångermanlands eller Medelpads flora vore större
än emellan dessa båda landskaps och södra Sveriges. Om orsakerna
härtill vore att söka, utom i andra förhållanden, äfven uti någon olikhet
i jordmånen, vore icke kändt, enär några nämnvärda jordanalyser från
öfre Norrland hittills icke torde hafva blifvit gjorda, Indika kunde tjena
till en jemförelse af jordmånen i dessa vidt skilda trakter. Men deremot
vore det bekant att de växtfysiologiska och klimatologiska förhållandena
vore mycket olika. Det öfre Norrland egde eu mognadstid
för växterna, som vore en tredjedel kortare än den i det öfriga
Sverige, och dess klimatologiska förhållanden vore ojemna och hittills
oberäkneliga. I ersättning härför hade det öfre Norrland under en
stor del af växtperioden ett ständigt ljus under hela eller större delen
af dygnet, hvarigenom vegetationen i hög grad påskyndades.
Af dessa egendomliga förhållanden :— yttrar landstinget vidare —
följde emellertid af sig sjelft att landtbraket måste bedrifvas helt olika
mot i det öfriga Sverige. Så hade äfven skett och skedde fortfarande.
Ännu i dag vore hufvudsaken kornodling, som drefves till husbehof,
samt gräsproduktion för ladugården. Endast i ringa utsträckning
hade öfriga sädes- och foderslag kunnat bana sig väg upp emot polcirkeln.
Af dessa högst väsentliga olikheter i växtfysiologiska och
klimatologiska förhållanden och möjligen äfven i jordmån följde emellertid
också otvetydigt att de rön, vetenskapliga eller praktiska, som
blifvit gjorda, och de resultat, som uppnåtts inom andra delar af landet
eller i sydligare länder, icke kunde ega allmängiltighet för öfre Norrland.
Detta ville med andra ord säga att agrikulturkemiens och växtfysiologiens
antagna läror icke obetingadt syntes kunna ega tillämpninginom
det öfre Norrland.
Det syntes emellertid ej behöfva framhållas att den enskilde jordbrukaren
saknade såväl medel som insigter att verkställa de kulturförsök
och utredningar af hithörande frågor, som kunde leda till ett
förbättradt jordbruk för en hel landsdel och som endast kunde göras
under ledning af förenade vetenskapliga och praktiska krafter. I vår
tids rastlösa sträfvan på detta som på andra områden förmådde derför
den enskilde med sina försök föga uträtta. Det kräfdes anstalter med
tillräcklig utrustning och utbildade krafter i såväl vetenskapligt som
praktiskt hänseende, för att de otaliga spörsmål skulle kunna lösas, som
härvid kunde uppställas.
Norrbottens län saknade medel att på egen hand utrusta och under -
83
Sjette hufvudtitcln.
hålla en sådan kemisk-växtfysiologi eller kemisk-växtbiologisk anstalt;
men länet kände behofvet och nödvändigheten att med snaraste erhålla
eu sådan, hvarpå landstingets och hushållningssällskapets enhälliga beslut
i denna fråga och beviljande af anslag dertill syntes utgöra bevis.
Den del af Sverige, som komme att draga den omedelbara nyttan
af en sådan kemisk-växtbiologisk anstalt, vore ej obetydlig. Tredjedelen
af hela landet eller Norrbottens och Vesterbottens län, det så
kallade öfre Norrland, skulle nemligen direkt erhålla ledning från eu
dylik anstalt för sitt jordbruk, sina näringar m. m. Störa vidder inom
denna landsdel utgjordes af in oss- och myrmarker, hvaraf eu stor de!
syntes vara odlingsbar och hvilka redan börjat odlas; men huru härvid
lämpligast borde förfaras, hvilka sädes- och foderslag och arter af
dessa, hvilken växtföljd, hvilka gödningsämnen med största fördel kunde
användas, till hvilket djup grundvattnet borde sänkas i myrarna för
odling m. in., derom saknades all kännedom för öfre Norrlands förhållanden,
och enligt de mest framstående fackmäns och vetenskapsmäns
på detta område uttalanden fordrade dock hvarje lokalitet sin särskilda
behandling, sina särskilda försök och undersökningar. En odling
i stort, en kolonisation i öfre Norrland, hvarom mycket talats och
som torde utgöra ett önskningsmål för staten och äfven för Norrbottens
län, syntes icke hafva någon utsigt till framgång utan den åsyftade
försöksstationen, som borde tjena som banbrytare och vägledare.
Staten egde inom denna landsdel sina värdefullaste skogar, hvilka
kräfde noggrann omvårdnad och skötsel för att ej förminskas. Skogsgränsen
hotade att tränga allt längre och längre tillbaka. Genom anställande
af fröodlingar och försöksplanteringar för skogskultur skulle
det kanske kunna utrönas, om icke de i mannaminne trädbevuxna, men
nu öde och nakna fjellen ännu en gång kunde blifva skogbeklädda.
Äfven för industrien och näringarna komme en dylik anstalt —
om ock hufvudsakligen den kemiska afdelningen — att blifva af synnerlig
vigt. Då afståndet från Luleå till Hernösand, der den för närvarande
närmaste kemiska stationen vore belägen, utgjorde omkring
sextio mil och afståndet från Luleå åt motsatt håll uppemot norskfinska
gränsen likaledes utgjorde omkring sextio mil, syntes redan afståndet
tillräckligt bevisa olämpligheten, för att ej säga omöjligheten,
för Norrbottens län att använda någon af de redan befintliga kemiska
stationerna och derigenom äfven behofvet och nödvändigheten för länet
att sjelf! erhålla en sådan.
Det begärda anslaget af statsmedel kunde visserligen synas högt,
men med hänsyn till de stora arealer, närmare två tredjedelar af hela
84
Sjette liufrndtitcln.
öfre Norrland, som staten sjelf egde och hvaraf en ej obetydlig dol
syntes lämpligast kunna upplåtas till kolonisation, samt till det allmännyttiga
syftemål anstalten afsåge och jemväl de vetenskapliga spörsmål,
som der kunde få sin lösning — något som äfven kunde få en
internationel betydelse — vågade landstinget hysa den förhoppning,
att Eders Kongl. Maj:t måtte finna tillräckliga skäl att bereda det af
landstinget äskade anslaget, så mycket hellre som länet sjelf! icke
utan ett så kraftigt understöd af statsmedel ansåge sig kunna underhålla
anstalten.
Hushållningssällskapet har till stöd för sin framställning anfört i
hufvudsak ungefär samma skäl som af landstinget åberopats.
I det af hushållningssällskapens ombud afgifna yttrandet hafva ombuden
uttalat att enligt deras åsigt inrättandet inom Norrbottens län
af en kemisk-växtbiologisk anstalt för öfre Norrland vore både behöflig!
och nyttigt för orten samt, hvad den växtbiologiska verksamheten
beträffade, jemväl af stor betydelse för landet i dess helhet. Förutom
hvad i landstingets och hushållningssällskapets framställningar anförts,
åberopa ombuden till stöd för detta uttalande, bland annat, att omfattande
försök att utröna såväl de fördelaktigaste sätten för jordens
brukning och gödsling som den fördelaktigaste växtföljden, de bästa
sädes- och växtfrösorterna m. m. vore för det outvecklade jordbrukets
befrämjande i öfre Norrland med dess mycket hårda klimat och säregna
växt fysiologiska förhållanden af vida större värde och behof än i andra
landsdelar; att nyttan och det ekonomiska värdet af exempelvis sådana
förbättringar, som kunde leda till foderskördarnes höjande med afseende
å beskaffenhet och tillgång inom en ort, som i följd af klimatet måste
föda sin kreatursbesättning inom hus under tre fjerdedelar af året, vore
tydligt; att eu växtbiologisk anstalt i Norrbottens län genom beredande
af mindre försöksfält här och hvar i odlingsdistrikten skulle komma att
visa jordbrukaren nya förbättrade vägar för en rationel odling såväl
der som inom det öfriga landet; samt att anstaltens arbete genom kulturförsök
med utmärkta varieteter af säd och frön kunde blifva af betydelse
såväl i ekonomiskt som i vetenskapligt hänseende, således icke
blott för öfre Norrland utan för hela vårt land, då derigenom förbättrade
utsäden i vissa fall borde kunna erhållas både för eget behof och
framdeles möjligen äfven för export.
Slutligen har landtbruksstyrelsen i sitt utlåtande anfört att, på sätt
af den i ärendet förebragta utredning framginge, ifrågavarande anstalt
skulle hafva till uppgift att verka dels såsom kemisk station för jord
-
85
Sjette hufviultiteln.
brukets ocli näringarnas behof i enlighet med de grunder, som för
öfriga med statsmedel understödda dylika anstalter funnes meddelade,
dels såsom praktisk försöksanstalt för odling och förädling af utsäde
med ändamål att utröna hvilka sädesslag och foderväxter vore mest
passande för Norrbottens län, särskild! dess vidsträckta myrtrakter,
samt att verka för sådana sädesslags och foderväxters förädling, dels
ock såsom vetenskaplig växtbiologisk anstalt för undersökande af växternas
lif och lifsyttringar under de höga breddgrader, hvarunder länet
vore beläget. Visserligen skulle en kemisk station, afsedd uteslutande
för Norrbottens län, inrättad efter samma måttstock som de med statsmedel
understödda kemiska stationerna i riket och utan annan uppgift
än dessa, ej på länge kunna erhålla full sysselsättning inom länet, der
de naturliga förutsättningar saknades, hvilka kunde göra eu dylik station
af behofvet påkallad. Men hvad ifrågavarande anstalts kemiska
afdelning anginge, så skulle ensamt för denna ingalunda tagas i anspråk
så stort anslag af statsmedel, som komme hvarje af de öfriga kemiska
stationerna inom landet till del, och dessutom skulle denna afdelning
hafva till särskild uppgift att understödja anstaltens öfriga verksamhet,
hvars vigt och betydelse för länet och för hela landet icke borde underskattas
och som icke syntes kunna fullt nöjaktigt utöfvas, derest den
saknade de hjelpmedel, som ett väl försedt kemiskt laboratorium erbjöde.
Hvad denna öfriga verksamhet beträffade, så syntes den i praktiskt
afseende vigtigaste grenen deraf utgöras af den, som afsåge försöks
anställande med och förädling af utsäde. Väl hade redan dylika
försök inom länet verkstälts af allmänna svenska utsädesföreningen
å Svalöf, och antagligt vore att sådana försök skulle komma att fortsättas,
om ifrågavarande anstalt ej komme till stånd, men det vore lätt
att inse att dylika försök, derest de skulle medföra snara och kraftiga
verkningar för ett så aflägset, så vidsträckt och ännu så föga uppodladt
län som Norrbottens, måste bedrifvas i mycket större omfattning och
i synnerhet på ett mycket intensivare sätt än som ens kunde begäras
af en förening, som hade hela landet till verksamhetsfält. Till framgången
af dylika försök fordrades, utom annat, kemiska undersökningar
af jordarter och gödslingsmedel, hvilkas utförande icke skulle lämpligen
kunna ske annorstädes än vid anstalten, hvars kemiska afdelning härutinnan
komme att erhålla en af sina vigtigaste uppgifter. Verkstäldes
dessa försök planmessigt och noggrann!, men också endast då, kunde
Norrbottens län deri erhålla en häfstång för sitt framåtskridande i
välmåga, på samma gång hela landet deraf kunde draga stor fördel.
Den växtbiologiska verksamhet, som skulle utgöra anstaltens tredje
86
Sjette liufvudtiteln.
uppgift, syntes, om också ej i omedelbart praktiskt gagn, dock i verklig
betydelse fullt ut kunna mäta sig med anstaltens båda andra verksamhetsgrenar,
i det att de undersökningar på växtlifvets område, som
sålunda skulle komma till stånd, på samma gång de genom uppdagande
af utvecklingslagarna för växtlifvet i den höga norden skulle kunna bidraga
att bringa de nordiska fröslagens fördelaktiga egenskaper till
högsta möjliga fullkomlighet, skulle kunna i sin män verka för lösandet
af åtskilliga frågor å ifrågavarande område, som hade stor betydelse
för vetenskapen. Det subpolära läge anstalten skulle få vore för detta
ändamål synnerligen fördelaktigt, och det kunde med fullt skäl påstås
att vårt land hade i detta afseende sig anförtrodd en vigtig kulturuppgift,
hvars lösande det icke borde undandraga sig.
Då anstaltens främsta uppgift emellertid vore att verka för utvecklingen
åt en utaf naturen, trots dess hårda klimat, rikt utrustad provins,
hvars aflägsna läge numera, sedan jern vägsförbindelse med det öfriga
landet erhållits, icke vidare lade afsevärda hinder i vägen för provinsens
uppblomstring, samt anstaltens ändamål sålunda vore i främsta
rummet produktivt, ansåge styrelsen, jemväl med fästadt afseende å de
stora ekonomiska intressen, staten inom detta län egde genom de derstädes
belägna vidsträckta, delvis odlingsbara myrmarker, hvaraf staten
voro i besittning, skäl vara för handen att bidrag för ifrågavarande
ändamål af staten beviljades.
Landtbruksstyrelsen erinrar härefter att den årliga kostnaden för
anstaltens drift beräknats på följande sätt:
omkostnader för den växtbiologiska anstalten jemte
dertill hörande resor, proftagningar, försöks- och
fröodlingar m. m. ................................................... kronor
föreståndarens lön, jemte 50 procent af analysaf
gifterna,
....................................................................... »
assistentens lön.................................................................... >
hyror af lokal samt bostad åt d:o................................. )>
betjening, städning och vedbrand m. m. ..................... »
underhåll af laboratorium, inventarier, apparater,
böcker m. in...................................... >.
annonser, skrifmaterialier m. m. ................................. »
2,000: —
4,000: —
1,500: —
1,200: —
''600: —
500: —
200: —
tillhopa kronor 10,000
Då landtbruksstyrelsen icke hade något att erinra mot vare sig
denna beräkning af kostnaderna eller mot planen för anstalten, samt
de anspråk på statsbidrag till kostnadernas bestridande, h vilka fram stälts,
87
Sjette hufvmltiteln.
icke, enligt styrelsens åsigt, vore oskäliga, liar styrelsen hemstält att
Eders Kongl. Majd måtte till underhåll af en kemisk-växtbiologisk anstalt
inom Norrbottens län bereda ett årligt statsbidrag af 7,000
kronor, under vilkor att anstalten, som syntes böra ställas under inseende
af landtbruksstyrelsen, skulle vara underkastad de föreskrifter,
som Eders Kongl. Magt kunde finna nödigt att i afseende å densamma
meddela.
På grund af hvad i ärendet förekommit anser jag mig böra förorda
att anslag till ifrågavarande anstalts underhåll beviljas till det
ifrågasatta beloppet, 7,000 kronor. Men i likhet med anslagen till de
kemiska stationerna torde äfven detta anslag böra beviljas endast för
ett år i sänder och således på extra stat.
Jag tillstyrker alltså att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att
såsom bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk
anstalt inom Norrbottens län — under vilkor att länets
landsting och hushållningssällskap till anstaltens underhåll bidraga med
sammanlagdt minst 3,000 kronor — på extra stat för år 1895 anvisa
ett anslag af 7,000 kronor.
Bifalles detta, torde Eders Kongl. Maj:t vilja framdeles meddela
närmare föreskrifter rörande anstaltens styrelse och verksamhet, hvilken
senare synes böra regleras företrädesvis med hänsyn dertill att resultaten
kunna lända till nytta för det praktiska jordbruket, så att rent
vetenskapliga frågor icke vid anstalten göras till föremål för behandling
i vidare mån, än de kunna tjena till direkt underlag för vinnande
af upplysningar, som för anstaltens nyss angifna ändamål äro af vigt.
I enlighet med hvad landtbruksstyrelsen i sin nyssberörda underdåniga
skrifvelse af den 25 september 1893 hemstält, tillstyrker jag
vidare att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå .Riksdagen
att på extra stat för år 1895 till Eders Kong!. Maj:ts förfogande
anvisa ett anslag af 10,000 kronor, för att med högst 1,000 kronor för
hvarje anstalt användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter, som
af landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening,
understödjas med minst samma belopp som statsbidraget och lxvilka
anstalter vilja underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende på
analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Eders Kongl. Maj:t
fastställas.
88
Sjette hufvudtiteln.
[32.] Ytterligare hemställer jag, i öfverensstämmelse med af landtbruks
boekaps
styrelsen i sistberörda skrifvelse gjord framställning, att Eders Kongl.
skötsel och Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
mejerihushåii- att på extra stat för år 1895 anvisa, till utbildande af en elev i
boskapsskötsel och mejerihushållning, 1,000 kronor.
[33.]
Svenska
mosskulturf
öreningen.
Till understöd åt svenska mosskulturföreningen har Riksdagen
på extra stat beviljat för hvartdera af åren 1890 och 1891 5,000
kronor samt för hvartdera af åren 1892, 1893 och 1894 10,000 kronor.
Derjemte har Eders Kongl. Maj:t åren 1888, 1889, 1890 och
1891 såsom bidrag till utgifvande af föreningens tidskrift af tillgängliga
medel anvisat, hvartdera af de två förstnämnda åren 600 kronor
och hvartdera af åren 1890 och 1891 1,000 kronor. Dessutom har
Riksdagen beviljat ett extra anslag för år 1892 af 4,000 kronor till bestridande
af kostnaderna för föreningens deltagande i sjuttonde allmänna
landtbruksmötets utställning i Göteborg år 1891. De föreningen
beviljade statsunderstöd hafva sålunda uppgått till sammanlagdt 47,200
kronor.
Uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift har mosskulturföreningen
nu anhållit att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta
nådig proposition om beviljande åt föreningen af ett statsanslag till belopp
af 15,000 kronor för år 1895.
I denna skrift har föreningen meddelat att dess utgifter utgjort :
år 1886............................................... kronor 396: 87
» 1887................................................ » 5,665: 34
» 1888............................................... * 9,911: 50
» 1889............................................... » 15,956: 86
» 1890............................................... » 22,874: 35
» 1891............................................... » 35,475: 98
). 1892............................................. » 37,867: 63
» 1893 (förslagsvis beräknade) ... » 37,531: 91
samt att utgifterna för år 1894
förslagsvis beräknats till ......... » 36,245: —
summa kronor 201,925: 44,
hvadan statens bidrag uppginge till omkring 23 procent af utgifterna.
För att visa att det för år 1894 beviljade statsbidraget icke vore
tillräckligt samt att föreningens verksamhet i alla dess grenar afsåge
att på allt sätt söka befrämja den svenska mosskulturens framåtskridande
på en fast grund af vetenskapliga undersökningar, har förenin
-
Sjette liufvudtiteln. 89
gen vidare utförligt redogjort för den arbetsplan, som blifvit af föreningen
faststäld.
Enligt en i ansökningen meddelad förslagsberäkning skulle föreningens
utgifter under år 1895 utgöra: skuld från år 1894 4,610 kronor,
tidskriftens utgifvande 7,665 kronor, diverse postporton 600 kronor,
kulturförsöksverksamheten 7,600 kronor, resekostnader för hållande af föredrag,
för inspektion af försöksfält och för meddelande af råd och upplysningar
till mossodlare i olika delar af landet 5,000 kronor, aflöningar till kulturingeniör,
tre assistenter, sekreteraren, kassaförvaltaren och två förmän, den
ene vid vegetationsförsöken vid Strömsberg, den andre vid Flahult 10,900
kronor, inventarier och litteratur 1,000 kronor, hyror och arrenden 600
kronor, diverse utgifter 735 kronor och årsmöten 1,000 kronor. Till
betäckande af dessa, till ett sammanlagdt belopp af 39,710 kronor uppgående
utgifter beräknar föreningen det nu begärda statsanslaget,
15,000 kronor, anslag af hushållningssällskap och landsting 11,650 kronor,
ledamotsafgifter 6,600 kronor, inkomster af tidskriften 6,160 kronor
och ränteinkomster 300 kronor, eller tillhopa 39,710 kronor.
Fn jemförelse mellan den nu gjorda beräkningen för år 1895 och
den i statsrådsprotokollet för den 14 januari 1893 omförmälda, af föreningen
uppgjorda utgift sberäkning för innevarande år visar att, under
det öfriga utgiftsposter äro lika, resekostnaderna för år 1895 beräknats
till 500 kronor mindre än för år 1894 äfvensom att hyror, arrenden
och diverse omkostnader beräknats för förstnämnda år till 145 kronor
mindre än för år 1894.
De gjorda beräkningarna anser föreningen tydligen ådagalägga att
föreningen omöjligen kan fortgå med sin verksamhet i den skala, hvari
den under de senare åren bedrifvits, utan förhöjda inkomster. Att åter
inskränka verksamheten blefve till stor skada för den svenska mosskulturens
utveckling, och dessutom förefunnes flere frågor af stor vigt,
hvilka föreningen ännu icke hunnit bearbeta, såsom bästa sättet att utrota
ogräs på mossarna eller motarbeta detsammas inrotande o. s. v.,
men hvilka komme att tagas under behandling, derest föreningen kunde
se sin ekonomiska framtid tillräckligt betryggad.
Landtbruksstyrelsen, som den 15 september 1893 algifvit infordradt
underdånigt utlåtande öfver ansökningen, hvilken jemväl blifvit af Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län uti underdånig skrifvelse
den 12 i samma månad till nådigt bifall förordad, har vitsordat att
föreningens verksamhet fortfarande bedrefves på ett synnerligen gagnande
och framgångsrikt sätt. På grund häraf har styrelsen, som icke hade
Bih. till Itihil. Prot. 181)4. 1 Sami. 1 Afl. 1 Häft. 12
90
Sjette hufvudtiteln.
något att erinra vid den i ansökningen gjorda beräkningen af föreningens
inkomster och utgifter för år 1895, förordat bifall till ansökningen,
hvarvid styrelsen såsom vilkor för åtnjutande af det begärda
statsanslaget ansett böra, i likhet med hvad förut egt rum, föreskrifvas
att det sludle åligga föreningen ej mindre att inom viss tid afgifva berättelse
rörande anslagets användande samt att vara underkastad inspektion
från statens sida af föreningens verksamhet, än äfven att
kostnadsfritt tillställa hvartdera af rikets landtbruksinstitut två exemplar
samt enhvar af de med statsmedel understödda landtmanna- och landtbruksskolor
ett exemplar af föreningens tidskrift för år 1895.
Då jag fortfarande håller före att föreningens verksamhet bör af
staten understödjas och det för denna verksamhets jemna fortgång under
år 1895. af föreningen beräknade anslagsbeloppet måhända icke utan
intrång i arbetena kan nedsättas, anser jag mig kunna förorda att
statsanslaget varder föreningen beviljadt, och jag tillstyrker alltså att
Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, till understöd åt svenska mosskulturföreningen, på extra stat för
år 1895 anvisa ett anslag af 15,000 kronor.
Bifalles detta, lärer Eders Kongl. Maj:t vilja, i likhet med hvad
för innevarande ar skett, angående vilkoren för anslagets åtnjutande
meddela bestämmelser i det syfte, landtbruksstyrelsen föreslagit.
[34.] I underdånig skrifvelse den 27 november 1893 har chefen för
Geoiogiska Sveriges geologiska undersökning aflemnat förslagsberäkning öfver de
Un garna.nin" under år 1895 till fullföljande af de geologiska arbetena erforderliga
medel. Beräkningen upptager utgifterna till 93,000 kronor, deraf för
Aflöningen.
Löner, arfvoden samt ersättning till tillfälliga biträden..... kr. 56,950: —
Fältarbetena.
Rese- och traktamentsersättning, verktyg, fraktkostnad m. in. » 19,000: —
Byråafdelningen.
Inventarier, arbetsmateriel in. in.......................................... » 2,000:__
Biblioteket och samlingarna.
Böcker, kartor och samlingar .................................................. » 1,700: _
Transport kr. 79,650: —
Sjette hnfvudtiteln.
91
Transport kr. 79,650: —
Kart- och boktrycket.
Tryckning af kartor, beskrifningar o. d., ritning af originalkartor
m. in...................................................................... » 12,000: —
Värme och diverse utgifter.
Omkostnader.................................................................................. » 1,350: —
•kronor 93,000: —
Denna förslagsberäkning öfvercnsstämmer i afseende å utgifterna
med den, som för detta år framlades för 1893 års Riksdag, allenast
med den ökning af aflöningssumman, som betingas deraf att löneförhöjning
med 500 kronor beräknats för en geolog, som enligt gällande
bestämmelser skulle från och med år 1895 blifva dertill berättigad.
Till betäckande af dessa utgifter torde, enligt hvad i nämnda skrifvelse
vidare uppgifves, vara att påräkna för försäljning af kartor och
andra publikationer omkring 500 kronor, hvadan det belopp, som enligt
berörda skrifvelse skulle för år 1895 behöfva af Riksdagen begäras,
utgör 92,500 kronor.
Skrifvelsen anger icke, huruvida dessa beräkningar skulle för år
1895 behöfva undergå någon förändring, derest en af chefen i skrifvelse,
som den 4 nästlidne oktober till departementet inkommit, gjord
framställning om ändring i vissa afseenden af kartverkets skalor varder
bifallen, men, enligt hvad chefen sedermera under hand upplyst,
lärer deraf icke följa att för år 1895 behöfver ifrågasättas större anslag
än här ofvan nämnts.
Frågan om den eller de lämpligaste skalorna för geologiska kartverkets
bearbetande bär varit föremål för mycket olika meningar. Xär,
efter det för statsregleringsperioden 1858—1860 medel anslagits till
åvägabringande af geologiska undersökningar, chefen för dessa afgaf
yttrande om de skalor, hvari det geologiska kartverket borde bearbetas
och utgifvas, ifrågasatte han att sådant skulle kunna ske efter 3 olika
alternativ, nemligen att dervid skulle begagnas antingen l:o) den då redan
i gravyr befintliga topografiska kartan i 1 :100,000 såsom stomkarta,
d. v. s. med terrängbeteckning, eller 2:o) den topografiska konceptkartan
i skalan 1: 50,000 utan terrängbeteckning, eller ock 3:o) den topografiska
kartan i skalan 1 : 100,000 likaledes utan terräng. Vid frågans afgörande
bestämde Kong]. Maj:t sig för alternativet 2:o) eller att kartorna
skulle utgifvas i skalan 1: 50,000 utan terräng, hvarvid såsom stomkarta
92
Sjette hnfrudtiteln.
skulle användas antingen topografisk konceptkarta i skala 1:50,000
eller tryckt ekonomisk karta i samma skala eller ock topografisk stomkarta
likaledes i skalan 1:50,000.
Sedan derefter år 1870 uppdragits åt en komité att afgifva betänkande
rörande landets kartverk, det geologiska deri inbegripet,
hemstälde denna komité med öfvervägande majoritet (4 röster mot
1) att arbetsskalan 1:50,000 borde bibehållas samt beträffande utgifningsskalan,
med 3 röster mot 2, att man såsom sådan borde
kunna åtnöja sig med 1:100,000, hvarvid särskild! påpekades att
såsom underlag derför kunde användas den topografiska kartan
1:100,000. Kongl. Maj:t föreskref derefter i nådigt bref den 15
december 1871 att den vid de geologiska undersökningarna begagnade
arbetsskalan 1:50,000 borde i allmänhet fortfarande tillämpas;
att för de trakter, hvilka i geologiskt afseende vore af det intresse
och den omvexling, att konceptkartan deröfver upprättades i skalan
1:50,000, samma skala borde fortfarande såsom hittills användas vid
kartans utgifning; och att å de geologiska kartorna hädanefter borde
mera än hittills och, så vidt utan uppoffring af deras egentliga ändamål
kunde ske, upptagas egogränser, vägar, gångstigar och mera sådant,
som tjenare till att underlätta möjligheten att med ledning af kartan
återfinna de derå afbildade geologiska förhållandena i verkligheten.
I afseende å dessa bestämmelser ber jag att särskildt få lägga
märke till, hurusom redan då började göra sig känbart behofvet af
att erhålla geologiska kartor, med hvilka man något bättre än med de
dåvarande kunde finna sig till rätta på marken, tv, såsom jag förut anfört,
saknade dessa kartor terrängbeteckning likasom också i allmänhet
andra beteckningar, som kunde tjena till vägledning å den trakt kartan
omfattade; också erinras i en af reservationerna (Törnebohms) vid 1870
års komités betänkande att i utlandet mot våra geologiska kartor anmärkts
svårigheten att vägleda sig med tillhjelp af dem, då de saknade
terrängbeteckning. Redan år 1872 hemstälde chefen för de geologiska
undersökningarna att försök måtte få anställas till utrönande, huruvida
icke mindre arbets- och utgifningsskalor skulle kunna befinnas tillfredsställande;
och medgafs med anledning deraf, enligt nådigt bref den 12
april samma år, att en geologisk konceptkarta i skalan 1:100,000, afsedd
att utgifvas i skalan 1:200,000, finge öfver södra delen af Småland
upprättas.
Sedan den år 1877 tillsatta kartverkskomitén den 6 maj 1878 afgifvit
sitt betänkande i ämnet, som jemväl angick det geologiska kartverket,
behagade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 28 maj 1880 för
93
Sjette hufvudtiteln.
det fortsatta bearbetandet af den geologiska undersökningen bestämma,
bland annat: att den pågående geologiska kartläggningen i skalan 1: 50,000
skulle upphöra, sedan, i enlighet med hvad kartverkskomiten i 1878
års betänkande ansett, ett lämpligt helt åstadkommits åt de i denna
skala färdiga eller redan påbörjade arbeten; att med nyss anförda inskränkning
sådana trakter, der geologisk undersökning då ännu icke
blifvit utförd, borde bearbetas i skalan 1 : 100,000 och kartan öfver
dem utgifvas i skalan 1:200,000; och att kartor i sistnämnda skalor
framdeles borde utgifvas äfven öfver de delar af landet, som blifvit
geologiskt kartlagda i skalan 1 : 50,000.
Det dröjde dock icke länge förr än åsigterna om lämpligheten af
kartorna i skalan 1 : 200,000, som på grund af nådiga brefvet den 12
april 1872 börjat utgifvas år 1877, undergingo en väsentlig förändring,
i ty att man fann dem endast i högst ringa mån motsvara, den praktiska
nytta man af dem väntat, hvarför ock chefen för civildepartementet
den 25 januari 1886 anmodade chefen för geologiska undersökningen
att yttra sig, huruvida utgifningsskalan 1 : 200,000 befunnits
medföra dermed afsedda fördelar och förty borde fortfarande bibehållas.
Dessutom har Riksdagen i skrifvelse den 7 maj 1886 med anledning
deraf förklarat sig antaga att, om någon ändring i skalan pröfvades lämplig,
denna då måtte blifva sådan, att kartorna, utan att kräfva väsentligen
ökade kostnader, lemnade det största möjliga gagn.
Sedan derefter af chefen för geologiska undersökningen föranstaltade
försöksarbeten under de derpå följande åren utförts, har i ofvanberörda
till civildepartementet den 4 oktober 1893 inkomna memorial
chefen för undersökningen — under erinran att den 9 juni 1886
förberedande utlåtande afgifvits, deri, med åberopande al de skäl,
som föranledt Eders Kongl. Maj:t att i nåder påbjuda sistnämnda
skalas användande, på samma gång påpekats att upprättandet af geologiska
terrängkartor i dubbelt så stor skala ej borde blifva nämnvärdt
dyrare eller mera tidsödande att åstadkomma, om blott fullgoda öfvertryck
från de topografiska kopparplåtarne kunde erhållas, samt att den
sålunda ifrågasatta förändringen onekligen borde medföra åtskilliga fördelar;
och att skälen härför närmare utvecklats i ett underdånigt betänkande
af den 22 november 1887, med stöd hvaraf tillstyrkts principielt
att jordartskartor i skalan 1 : 100,000 med terräng, åtföljda af särskilda
ber g artskar tor ^ måtte träda i stället för plankartorna i 1 : 200,000, hvilka
angåfve jemväl de i dagen gående berghällarnes begränsning vidare
anfört följande:
94
Sjette hnfVudtiteln.
»Men innan eu så genomgripande förändring vidtoges, ansågs oundgängligen
nödvändigt att genom fortsatta försök dels å fältet, dels å
de litografiska anstalterna samt vid ritbordet söka utfinna tillfredsställande
lösning af flera oväntade praktiska svårigheter, som yppat sig.
Snart blef emellertid uppenbart, att dessa förarbeten skulle kräfva vida
längre tid än på förhand kunnat beräknas samt medföra så stora kostnader,
att särskildt anslag för berörda ändamål torde blifva af behofvet
påkalla^. Af flera skäl syntes det dock högligen önskvärd!, om underdånig
framställning härom kunde undvikas, hvilket också lyckades
tack vare den gynsamma omständighet, att en på bekostnad af Hallands
läns hushållningssällskap genom Sveriges geologiska undersöknings försorg
upprättad jordmånskarta öfver dettas verksamhetsområde skulle
tryckas med de topografiska kartbladen såsom underlag, samt att densammas
utgifvande just då förbereddes och skulle påskyndas i mån
som den ostörda gången af institutionens öfriga arbeten det medgåfve.
I början af år 1890 afläts derför till chefen för Eders Kongl. Maj:ts
civildepartement eu vördsam promemoria med hemställan att tidpunkten
för berörda kartas färdigblifvande måtte afvaktas, innan beslut fattades
om några förändringar med hänsyn till det allmänna geologiska kartverket.
Opåräknadt dröjsmål uppstod dock nu i följd af svårigheten
att på fotografisk väg åstadkomma svarttrycket till så stora blad som
Hallandskartans, och det lyckades först för den tredje litografiska anstalt,
som anlitades, att undanrödja de betänkliga hindren häremot. För
den föreliggande kartfrågans nöjaktiga lösning hade dymedelst vunnits
så betryggande förutsättningar, att upplagans tryckning kunde taga sin
början. Mot slutet af sistlidet år var detta omfattande arbete till fullo
afslutadt, och att det från såväl geologisk som teknisk synpunkt väl
motsvarar de fordringar, som böra ställas på eu geologisk jordartskarta
med terräng, torde bilagda exemplar af meranämnda länskarta
nogsamt gifva vid handen.»
»Då emellertid vidsträckta områden af vårt land förete en långt
mera bruten ytbildning än detta landskap, och följaktligen befaras kunde
att det topografiska underlaget derstädes skulle i allt för hög grad
grumla derå anbragta geologiska färgbeteckningar, hafva åtskilliga försök
med färgläggning för hand af sådana kartblad bli hvit utförda och,
enligt hvad de härlios bilagda exemplaren torde ådagalägga, gifvit tillfredsställande
resultat. Med stöd af den ganska rika erfarenhet, som
nu förvärfvats, synes alltså detta utgifningssätt ega allmän tillämplighet
åtminstone inom rikets södra och mellersta delar. Hvad deremot beträffar
det nordsvenska höglandet, torde visserligen dess mörka terräng
-
95
Sjette hufvudtiteln.
markering göra derå tryckta geologiska färger svårläsliga, men öfver
dessa landsändar lära några särskilda jordartskartor näppeligen vara
af nöden.»
»Då kartor af ofvan antydd beskaffenhet åskådliggöra icke blott de
skilda jordarternas utbredning utan äfven sambandet mellan denna och
markens ytformer, ega de, oafsedt den betydligt ökade skalan, som
tillåter inrymmandet af alla vigtigare detaljer, ett påtagligt företräde i
vetenskapligt ej mindre än praktiskt hänseende framför icke blott de
nuvarande plankartorna utan äfven liknande i skalan 1 : 100,000, en
åsigt, som delas äfven af flertalet af de utländske fackmän, jag härom
rådfrågat. Visserligen saknas derå hvarje antydning om berghällarnes
geologiska skiljaktigheter och i dagytan framträdande begränsning, men
enär denna senare eger ytterst ringa vare sig praktiskt eller vetenskapligt
värde, torde en sådan brist ej böra tillmätas någon betydelse,
desto mindre som det visat sig omöjligt att på topografiskt underlag
åstadkomma en läslig geologisk karta, som på samma gång icke blott
naturtroget afbildar berggrundens och jordtäckets utbredning i dagytan
utan äfven upplyser om den förras beskaffenhet. Att för öfrigt
en sådan kartläggning måste blifva synnerligen tidsödande bestyrker
nogsamt det erfarenhetsrön att inom vårt land konturerna för berghällar
mestadels till mängden ansenligt öfverträffa alla andra på ett
kartblad befintliga. Äfvenledes förtjena!- anmärkas att de starkare
färger, som för bergarternas åskådliggörande å kartan måste väljas,
skulle afvända uppmärksamheten från såväl terrängbeteckningen som
jordarterna.»
»Men då kännedomen om ett områdes allmänna geologiska beskaffenhet
endast ofullständigt skulle blifva genom jordartskartan tillgodosedd,
måste samtidigt dermed jemväl särskild bergartskarta utgifvas,
afsedd att tillika med den för dem båda gemensamma beskrifningen
skänka eu öfverblick af icke blott hvilka bergarter derinom uppträda,
utan äfven deras sannolika inbördes läge, om de på dem utbredda lösa
bildningarna tänktes borta. Liknande kartor hafva visserligen bifogats
beskrifningarna till ett stort antal af undersökningens kartblad, men
den skala, som dervid användts, har visat sig allt för liten, i samma
män som studiet åt de kristalliniska bergarter, hvilka upptaga största
delen af vårt lands ytvidd, fått en förut ej anad betydelse och denna
påkallar oal visligen en noggrannare kartläggning af desamma. Inom
stora vidder råder emellertid härutinnan sådan enformighet, att det
tran geologisk synpunkt ej skulle medföra någon väsentlig vinst att
derstädes följa eu måttstock, som för andra trakter blefve den i hvarje
96
Sjette hufvud titeln.
hänseende ändamålsenligaste. Så t. ex. erfordras mestadels inom östra
Sverige och i all synnerhet inom bergslagen en ganska stor skala för
detta slags kartor, om derå skall blifva möjligt återgifva berggrundens
täta vexlingar, hvilka ofta kunna i väsentlig mån belysa dennas
geognostiska byggnad, äfvensom lemna värdefull ledning vid eftersökandet
af malmer, nyttiga mineral och bergarter, då deremot inom
vårt lands vestra delar en vida mindre skala i allmänhet skulle blifva
tillfyllestgörande.»
»Då det geologiska kartverket komme att vinna betydligt ökad
öfverskådlighet, om bergartskartan utgåfves i samma skala som jordartskartan,
och då den, som för berggrundsstudier i naturen söker ledning
af de geologiska kartbladen, får vida lättare att å fältet orientera
sig, om sådana föreligga i skalan 1 : 100,000 än i en mindre, samt det
af lätt insedda skäl vore önskvärdt att åtminstone inom södra och
mellersta delarne af riket en och samma skala blefve för detta slags
kartor tillämpad, så skulle 1 : 100,000 jemväl för dessa senare redan
nu kunna i underdånighet tillstyrkas, om jag ej funne det nödigt och
nyttigt att, innan beslut härom fattas, låta i samband med reproduktionen
af de första jordartskartorna verkställa ytterligare försök med
hänsyn till denna vigtiga detaljfråga.»
»Hvad beträffar reproduktionskostnaden för de ifrågasatta nya kartorna
skulle denna enligt numera vunnen erfarenhet för jordartskartorna
sannolikt ej behöfva i medeltal öfverstiga 1,200 kronor för hvarje blad,
papperet inräknadt, samt för särskild bergartskarta 400 å 600 kronor, beroende
af den skala, 1 : 200,000 eller 1 : 100,000, som användes. Sammanlagda
kostnaden för framställandet af såväl jordarts- som bergartskarta
öfver den ytvidd, som ett topografiskt kartblad omfattar, blefve
således 1,600—1,800 kronor, då deremot motsvarande utgifter för ett
geologiskt kartblad af den beskaffenhet, som hittills i skalan 1 : 200,000
åstadkommits, äro vid pass 1,300 kronor samt för den vid beskrifningen
häftade lilla berggrundskartan omkring 100 kronor, summa 1,400 kronor.
I betraktande af det ansenligt ökade värde, som vårt geologiska kartverk
genom den ifrågasatta omgestaltningen utan tvifvel skulle erhålla,
icke blott för vetenskaplige forskare, utan äfven och måhända i ännu
högre grad för dem, som häruti söka upplysningar af vigt för det
praktiska lifvet, torde den antydda höjningen af 200—400 kronor för
hvarje kartblads utgifvande af trycket vara så ringa, att penningfrågan
ej må blifva ett hinder för sakens framgång.»
»I ofvannämnda underdåniga skrifvelse af den 22 november 1887
framhölls, bland annat, hurusom det under alla omständigheter vore
97
Sjette liufviultiteln.
lämpligt att i skalan 1 : 200,000 reproducera ytterligare några få kartblad,
på det att likartade sådana måtte erhållas öfver en sammanhängande
del af riket. Först under innevarande år hafva de antydda
luckorna blifvit fyllda, och undersökningens kartografiska verksamhet
har derför kunnat fortgå utan nämnvärdt hinder af ifrågasatt förändring
i planen härför.»
»Emellertid har erfarenheten småningom gifvit vid handen att den
topografiska kartläggningen af Blekinge numera är så föråldrad, att det
ej blir möjligt att öfver detta område utgifva några geologiska terrängkartor,
och enahanda omdöme gäller måhända äfven Göteborgs och
Bohus län. Öfver båda de nämnda landskapen skola dock på vederbörande
hushållnings-sällskaps bekostnad upprättas jordmånskartor i skalan
1 : 100,000, hvilka, om ingen annan utväg yppar sig, måste blifva
planblad, och under dessa förhållanden torde jemväl för statens räkning
samma slags kartor härstädes böra föredragas framför sådana i
1 : 200,000.»
»Men om ett menligt afbrott i de geologiska kartbladens regelbundna
utgifvande af trycket skall kunna undvikas, måste afgörande
beslut med hänsyn till skalan för desamma oförtöfvadt fattas, och med
stöd af den utredning, söm ej mindre genom här föreliggande än äfven
genom tidigare aflåtna underdåniga skrifvelser i ämnet åstadkommits,
tvekar jag ej tillstyrka att, upprättandet af geologiska plankartor i
skalan 1 : 200,000 måtte varda instäldt samt i dessas ställe på grund
af fortsatta rekognosceringar i skalan 1 : 100,000 offentliggöras dels
jordartskartor i sistnämnda måttstock, tryckta på topografiskt underlag
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de öfver landskapet Halland upprättade
och här bifogade, med undantag dock för de kartblad, som
falla inom Blekinge samt möjligen Göteborgs och Bohus län, hvaröfver
liknande plankartor undantagsvis må utgifvas, dels äfven och samtidigt
med jordartskartor na berggrundskartor i den skala, som för de senare
framdeles kan varda i nåder påbjuden.»
Vid detta memorial vore fogade de deri åberopade kartorna.
Kommissionen för de allmänna kartarbetena har i afgifvet underdånigt
utlåtande i ärendet af den 30 november 1893 i hufvudsak instämt
i hvad chefen för geologiska undersökningen föreslagit, dervid
kartverkskommissionen erinrat att kommissionen den 29 december 1887
afgifvit ett underdånigt betänkande, hvaruti framhållits att den åsigten
allt mer syntes göra sig gällande att utgifningsskalan 1 : 200,000 för
de geologiska kartorna vore för liten för att nöjaktigt fylla de anspråk,
liih. till ltiksd. Prut. 181)4. 1 Rami. 1 Afd. 1 Haft. 13
98
Sjette lmfYiidtiteln.
som, särskild!, ur praktisk-ekonomisk synpunkt, borde ställas på ett
geologiskt kartverk, hvarjemte slutligen förordats att ytterligare försök
måtte få utföras i och för frågans fullständiga utredning, bland
annat, äfven för utrönande af lämpligheten att omedelbart använda
generalstabens topografiska karta i skalan 1:100,000, så framt de särskilda
kartbladen icke, såsom förhållandet vore med bladen öfver Blekinge
samt Göteborgs och Bohus län, på grund af sin ålder vore dertill
olämpliga såsom underlag för de geologiska. Vidare anfördes af kartverkskommissionen
följande:
»Sedan numera synnerligen omfattande försöksarbeten och ytterligare
utredningar till frågans belysande och allsidiga pröfning blifvit,
genom chefens för geologiska undersökningen försorg, åvägabragta,
har kommissionen för de allmänna kartarbetena tagit frågan om det
lämpligaste utgifningssättet för det geologiska kartverket under slutlig
behandling, och anser sig kommissionen, efter att härunder hafva tagit
del af ofvannämnda arbeten och utredningar äfvensom pröfvat de skäl,
som af särskilde sakkunnige fram stälts såväl för som emot en förändring
i utgifningsskala och utgifningssätt för de geologiska kartorna,
och i betraktande af de stora fördelar, som för allmänheten otvifvelaktigt
böra uppstå deraf att af kartorna tydligt framgår sambandet
mellan markens ytformer och geologiska byggnad samt att kartorna
utan väsentligt ökade kostnader kunna utgifvas i en större skala, böra
instämma uti chefens för Sveriges geologiska undersökning underdåniga
yttrande.»
Vid kartverkskommissionens utlåtande var fogadt protokoll öfver
ett föregående sammanträde, som hållits rörande förevarande fråga och
dervid 2 ledamöter motsatt sig förslaget om skalans ändring, af hvilka
den ene särskildt framhållit att en bergartskarta i skala 1 : 100,000
skulle vara olämplig.
Då det af chefen för geologiska undersökningen väckta förslag
afsåge att geologiska jordartskartor i skalan 1 : 100,000 med topografiskt
underlag skulle utgifvas jemväl öfver de delar af vårt land, hvilka
redan blifvit geologiskt kartlagda i skalan 1 : 200,000, samt med anledning
deraf dessa kartor torde behöfva underkastas en geologisk revision
å fältet, så har på dertill gifven anledning chefen för geologiska
undersökningen meddelat att eu sådan revision, enligt hvad verkstälda
utredningar ådagalagt, ej kräfde några ansenliga kostnader, enär bland
15 kartblad i skalan 1 : 200,000, som nu förelåge, 6 uppgifna blad icke
behöfde någon nämnvärd revision och de öfriga 9 bladen ej fordrade
större sådan, än att den kunde verkställas för hvarje blad under i me
-
99
Sjette hufyudtiteln.
deltal 3 månader och mot en utgift af 1,000 kronor, hvadan hela kostnaden
för revisionen komme att uppgå till 9,000 kronor. Om dertill
lades kostnaden för tryckningen af dessa 15 blad, beräknad efter
ungefär 1,200 kronor för hvarje, skulle hela utgiften för förändring till
skala 1 : 100,000 af de nu i 1 : 200,000 utgifna kartbladen uppgå till
omkring 27,000 kronor.
Efter min åsigt, är det en stor brist hos våra geologiska kartor,
såväl i skalan 1 : 50,000 som i skalan 1 : 200,000, att de sakna terrängbeteckning,
ty på grund deraf finnes nästan ingen möjlighet, åtminstone
för den, som ej är med kartläsning synnerligen förtrogen, att å marken
återfinna hvad å kartan är utmärkt. Man behöfver blott kasta en
blick på de nu utgifna geologiska kartorna öfver Halland med sin terrängbeteckning,
för att finna hvilken oerhördt mycket lättare användning
sådana kartor kunna medgifva än de gamla geologiska plankartorna,
och med hänsyn till den med deras åstadkommande förenade
ringa förhöjning i kostnaden, tvekar jag icke att förorda att den gamla
skalan 1: 200,000 utan terrängbeteckning må utbytas mot skala 1 : 100,000
med terräng, helst äfven de redan i 1 : 200,000 utgifna kartornas förändring
till öfverensstämmelse dermed kräfver en i förhållande till öfriga
utgifter för kartverken jemförelsevis obetydlig kostnad, i synnerhet som
den naturligtvis kommer att fördelas på flera år. Det kan dock komma
att visa sig att, der marken är mycket bruten, det blifver till undvikande
af otydlighet nödvändigt att öfvergifva terrängbeteckningen,
men äfven då vållas med en skala af 1 : 100,000 icke så stora svårigheter
som nu att återfinna på marken hvad å kartan är markeradt, enär
man till underlättande deraf ju har att tillgå den topografiska kartan i
alldeles samma skala. Hvad åter beträffar bergartskartan, så synes i
afseende å denna, i allmänhet åtminstone, böra iakttagas att den upprättas
å särskildt blad och i betydligt mindre skala, emedan den eljest
i motsats till andra kartor måste blifva mera eller mindre vilseledande,
då den nemligen icke utan synnerligt stora undersökningskostnader i
allmänhet kan angifva de bergarter, som äro täckta af jord, utan allenast
dem, som äro i dagen synliga. Men genom att i allmänhet särskilda
bergartskartor upprättas, vinnes i afseende på de i ekonomiskt-geologiskt
afseende vigtigare jordartskartorna, då dessa tillika innehålla
terrängbeteckning, att de blifva tydligare och sålunda mera användbara,
än om kartorna jemte terräng och jordarter äfven skola inrymma beteckningar
öfver de särskilda, i dagen synliga berghällarnes beskaffenhet.
I de af mig nu angifna riktningar synas mig sålunda de förändringar i
[35.]
Andre instruktör
i husslöjd.
100 Sjette hnfvndtlteln.
afseende på de geologiska kartorna böra gå, som nu af chefen för geologiska
undersökningen ifrågasatts; och anhåller jag att inom kort få
underställa Eders Kongl. Maj:t denna fråga till slutligt afgörande.
Med hänsyn till statsregleringen för år 1895 har denna fråga ingen
vidare betydelse, då, såsom jag förut nämnt, det för geologiska undersökningen
för samma år afsedda anslag icke till följd deraf kräfver någon
förhöjning.
Jag tillåter mig derför hemställa att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen
att, för fortsättande under år 1895 af de geologiska undersökningarna
och utgifvande af derpå grundade kartor, af handlingar och uppsatser,
bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af 92,500 kronor.
Befrämjande i allmänhet af slöjderna.
Från ordinarie anslaget till befrämjande i allmänhet af slöjderna
utgår aflöning med 2,000 kronor till en instruktör i husslöjd, hvilken
tjensteman dessutom är berättigad att komma i åtnjutande af tre ålderstillägg,
hvart å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad
tjenstgöring.
Härjemte har Riksdagen för hvarje år från och med år 1878 å
extra stat under denna anslagstitel anvisat medel för anställande af en
andre undervisare eller, såsom befattningen numera benämnes, instruktör
i husslöjd. Intill år 1885 utgick aflöningen åt denne tjensteman
med 2,000 kronor, men sedan dåvarande innehafvaren af befattningen
Wilhelm Nordin under mer än fem år skött densamma, höjde Riksdagen
för år 1885 det för ändamålet förut anvisade anslaget med 500 kronor
för beredande af ålderstillägg åt Nordin, hvilken derigenom erhöll en
aflöning af 2,500 kronor. Med detta belopp utgick aflöningen till och
med år 1889, hvilket år Riksdagen anvisade för år 1890 500 kronor
såsom personligt ytterligare ålderstillägg åt Nordin. Sedan denne den
22 augusti 1890 förordnats till instruktör i husslöjd å ordinarie stat,
minskades i följd deraf aflöningen till andre instruktören till sitt ursprungliga
belopp, 2,000 kronor, med hvilket belopp den för närvarande
utgår.
Nu har i en till Eders Kongl. Maj:t stäld, af landtbruksstyrelsen
med underdånig skrifvelse den 10 oktober 1893 insänd skrift nuvarande
andre instruktören i husslöjd Jonas Wallander, hvilken alltsedan den
14 maj 1889 oafbrutet tjenstgjort såsom instruktör i husslöjd och der
-
Sjette luifvudtiteln. 101
under på grund af nådiga brefvet den 31 december 1889 från och med
den 1 januari 1890 till och med den 22 augusti samma år, då lian förordnades
att uppehålla befattningen såsom andre instruktör i husslöjd,
uppburit den med instruktörsbefattningen i husslöjd å ordinarie stat förenade
aflöning, anhållit om aflåtande af framställning till Riksdagen derom
att Wallander finge från och med år 1895 komma i åtnjutande af ett
lönetillägg af 500 kronor.
För egen del har landtbruksstyrelsen, enär behofvet af en andre
instruktör i husslöjd fortfarande syntes böra tillgodoses samt Wallander,
derest hans tjenstgöring i nämnda egenskap komme att på samma förtjenstfulla
sätt som hittills fortgå, syntes böra, i likhet med hvad fallet
varit med Nordin, efter fem års väl vitsordad tjenstgöring komma i
åtnjutande af ålderstillägg med 500 kronor för år, hemstält att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1895 på extra stat
bevilja för anställande af en andre instruktör i husslöjd samt beredande
af ålderstillägg åt denne ett anslag af 2,500 kronor.
Efter nådig remiss har statskontoret afgifvit underdånigt utlåtande
i ärendet den 25 oktober 1893 och dervid förenat sig i landtbruksstyrelsens
hemställan, på det att tillgång derigenom måtte beredas till
det ifrågasatta ålderstil]ägget, derest Eders Kongl. Maj:t framdeles skulle
pröfva Wallander böra deraf från och med år 1895 komma i åtnjutande.
Då en andre instruktör i husslöjd fortfarande är behöflig samt
billigheten kräfver att Wallander, derest han fortfarande kommer att i
denna egenskap med godt vitsord tjenstgöra, från och med år 1895
kommer i åtnjutande af ett ålderstillägg å 500 kronor, hemställer jag
att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1895 anvisa, till anställande af en andre
instruktör i husslöjd, 2,000 kronor och, såsom personligt ålderstillägg till
andre instruktören Jonas Wallander, derest han fortfarande i denna egenskap
med godt vitsord tjenstgör, 500 kronor, eller tillhopa 2,500 kronor.
Vidare hemställer jag, med anledning jemväl af en i ämnet gjord,
af kommerskollegium med eget underdånigt utlåtande af den 31 oktober
1893 insänd framställning, att Eders Kongl. Magt måtte, i likhet
med hvad förut egt rum, föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1895 bevilja, såsom bidrag till upprätthållande
af väfskolan i Borås — med vilkor att från Elfsborgs läns
landsting eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande minst hälften
af statsanslaget — 3,800 kronor och, såsom bidrag till aflönande af en
[36.]
Väfskolan i
Boiå.s.
[37.]
Anslag till
liandelsundervisning.
192 Sjette hufuidtiteln.
andre lärare vid samma skola. 1,000 kronor, under vilkor att enahanda
belopp varder för ändamålet från nämnda läns landsting eller eljest,
tillskjutet.
Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.
Uti den till 1893 års Riksdag aflåtna nådiga propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen
att på extra stat för år 1894 anvisa ett anslag af 27,000 kronor för
att af Eders Kongl. Maj:t användas till understöd åt Göteborgs handelsinstitut
och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans
Schartaus praktiska handelsinstitut.
Med anledning häraf anförde Riksdagen i underdånig skrifvelse
den 2 maj 1893 angående regleringen af utgifterna under sjette hufvudtiteln:
att Riksdagen delade Eders Kongl. Maj:ts uppfattning derom
att staten, då den understödde annan specialundervisning, jemväl borde
uppmärksamma och främja handelsundervisningen, hvilket under för
handen varande förhållanden borde ske genom anvisande af anslag till
de båda redan befintliga handelsinstituten, på det att dessa måtte kunna
blifva i tillfälle att genom sänkta afgifter draga till sig ett större elevantal,
men att i fråga om beloppet af de anslagsmedel, hvilka borde
för ändamålet anvisas, Riksdagen hyste en från Eders Kongl. Maj:ts
åsigt något afvikande mening; att Riksdagen nemligen, då den anslagsberäkning,
som förekomme i Eders Kongl. Maj:ts förslag, förutsatte att
afgift erna skulle för samtlige betalande elever bestämmas till ett i jemförelse
med nuvarande afgifter så lågt belopp som 100 kronor, men
erfarenheten visat att åtskillige ynglingar i god ekonomisk ställning
vunne inträde vid instituten, samt någon anledning icke syntes Riksdagen
förefinnas att för desse ynglingar nedsätta afgifterna, åtminstone
ej i den betydande mån som ifrågasatts, förestälde sig att det af Eders
Kongl. Maj:t åsyftade målet skulle kunna på ett för statsverket mindre
betungande sätt vinnas, om, i likhet med hvad vid andra läroverk egde
mm, full afgift, motsvarande den då utgående och till sitt belopp af
vederbörande styrelse bestämd efter för handen varande förhållanden,
fortfarande erlades af en del af eleverne, under det att, på samma gång
som frielever skulle antagas, den åsyftade nedsättningen af afgifterna
komme blott en del af de betalande eleverne till godo; att då statsverket
sålunda skulle träda emellan endast med afseende å de lärjungar,
som mot nedsatt afgift eller afgiftsfritt åtnjöte undervisning vid insti
-
103
Sjette linfrö dtiteln.
tuten, anslagsbehofvet komme att i icke obetydlig män nedbringas, på
samma gång möjlighet borde uppstå att öka antalet frielever utöfver
livad Eders Kongl. Magt afsett; att Riksdagen på grund af verkstäld
förslagsberäkning trott sig finua att med den af Riksdagen ifrågasatta
anordningen ett anslag af 15,000 kronor skulle blifva för ändamålet
tillfyllest; samt att Riksdagen ville åt Eders Kongl. Maj:t öfverlemna
ej mindre att fördela anslaget mellan de båda instituten, under förbehåll
att instituten af Göteborgs stadsfullmäktige och grosshandelssocieteten
i Stockholm erhölle årliga bidrag till minst samma belopp som
dittills, än äfven att i öfrigt för medlens tillgodonjutande uppställa lämpliga
vilkor i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad, enligt det protokoll
öfver civilärenden, som åtföljt ofvannämnda nådiga proposition,
af mig blifvit uti sådant hänseende ifrågasatt, med iakttagande likväl af
den jemkning, hvartill förändrade bestämmelser angående elevernes afgifter
kunde föranleda; och anmälde Riksdagen alltså att Eders Kongl.
Maj:ts berörda framställning på det sätt af Riksdagen bifallits, att Riksdagen
på extra stat för år 1894 anvisat ett anslag af 15,000 kronor
för att af Eders Kongl. Maj:t användas till understöd åt Göteborgs
handelsinstitut och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola,
Frans Schartaus praktiska handelsinstitut, under förutsättning, hvad
Göteborgs handelsinstitut beträffade, att Göteborgs stadsfullmäktige och,
hvad Schartaus handelsinstitut beträffade, att grosshandelssocieteten i
Stockholm fortfarande till instituten lemnade årligt understöd till minst
samma belopp som dittills, samt på de vilkor i öfrigt, som Eders Kongl.
Maj:t kunde finna skäligt bestämma.
Efter det kommerskollegium, som anbefalts att inkomma med förslag
till fördelning af det utaf Riksdagen sålunda anvisade anslag samt dervid
tillika föreslå de vilkor, som borde stadgas för medlens tillgodonjutande,
till följd deraf afgifvit underdånigt utlåtande, förordnade
Eders Kong]. Maj:t genom nådigt bref don 9 juni 1893 att omförmälda
af Riksdagen anvisade anslag, 15,000 kronor, skulle användas till understöd
åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens i Stockholm
handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut, med högst hälften
eller 7,500 kronor till hvartdera institutet under nedannämnda vilkor
och förbehåll, nemligen
att vid hvartdera af nämnda institut skulle beredas tillfälle till afgiftsfri
undervisning för minst 8 medellöse elever och att för öfrigt
nedsättning i de då utgående elevafgifterna borde ske i den mån institutets
styrelse pröfvade eleverne deraf vara i behof, dock ej till lägre
belopp än 100 kronor för hvarje elev;
104
Sjette hufviidtiteln.
att institutens styrelser skulle efter utgången af läsåret 1893—1894
till Eders Kongl. Maj:t inkomma med uppgift om institutens inkomster
och utgifter för undervisningen under nämnda läsår samt om det belopp,
som utöfver erlagda elevafgifter skulle influtit, derest samtlige eleverne,
frieleverne inberäknade, erlagt fulla elevafgifter;
att understödet till hvardera institutet skulle intill förenämnda
summa, 7,500 kronor, utgå med sammanlagdt det belopp, som motsvarade
dels skilnaden mellan de elevafgifter, som erlagts, och de afgifter,
som skolat erläggas, om alla eleverne betalt fulla afgifter, dels ock
hvad som å frielever och icke fullt betalande elever belöpte af den
summa, hvarmed, oaktadt nyssberörda godtgörelse, inkomsterna tilläfventyrs
understege utgifterna, i hvilka senare dock icke finge inberäknas
den kostnad, som, enligt styrelsens för Schartaus handelsinstitut
uppgift, skulle erfordras för läroverkshusets lämpande för ny parallelklass
samt för varumuseum och laboratorium;
samt att understödsbeloppen icke finge lyftas förr än dels, hvad
Göteborgs handelsinstitut beträffade, Göteborgs stadsfullmäktige och,
hvad Schartaus handelsinstitut anginge, grossbandelssocieteten i Stockholm
lemnat understöd till minst samma belopp som dittills, dels ock
genom inspektion af sakkunnig person, som af Eders Kongl. Maj.-t utsåges,
visshet vunnits att undervisningen vid instituten under det gångna
läsåret bedrifvits i sådan omfattning och utsträckning samt på sådant
sätt, att den kunde anses med institutens ändamål öfverensstämmande.
Nu hafva styrelserna för meranämnda handelsinstitut uti särskilda
till Eders Kongl. Maj:t ingifna skrifter i underdånighet anhållit att understöd
fortfarande måtte instituten beredas och i sådant afseende hufvudsakligen
anfört,
styrelsen för Göteborgs handelsinstitut: att styrelsen, efter i allmänna
tidningarna infördt tillkännagifvande dels om nedsättning i elevafgiften
för ett visst antal af eleverne, dels om friplatser, för läsåret 1893—1894
medgifvit dylik nedsättning till 100 kronor för 23 elever, som visat sig
vara i behof af billigare undervisning, och, på grund af styrkt medellöshet,
fullständig befrielse från erläggande af afgift för 8 elever; att
emellertid, enär styrelsens tillkännagifvande om nedsättning i eleVafgifterna
för läsåret 1893—1894 icke kunnat utfärdas förr än kort före höstterminens
början, elevantalet vid institutet under samma läsår icke blifvit
så stort, som det sannolikt komme att blifva, då det blefve mera allmänt
kändt att vid institutet bereddes tillfälle till billigare undervisning;
att, ehuru handelsinstitutet och den der studerande ungdomen obestrid
-
105
Sjette liufvudtiteln.
ligt kunde draga ej obetydligt gagn af det nuvarande anslaget, detta
gagn otvifvelaktigt skulle blifva vida större, om anslaget blefve fast
och af ordinarie natur, så att styrelsen sattes i tillfälle att vid läroverket
anställa duglige, fäste lärare isynnerhet i institutets vigtigaste läroämnen;
att för det närvarande institutet hade endast en fäst lärare, nemligen i
främmande språk, hvaremot öfrige lärare hade sin hufvudsakliga sysselsättning
på andra håll och undervisade vid institutet endast i vissa
ämnen; att, om det ock hittills icke försports några väsentliga olägenheter
af detta system, sådant berott af lyckliga tillfälligheter, men att det
vore tydligt att, om elevantalet ökades, så att parallelklasser måste anordnas,
flere tillfällige lärare måste anställas, hvilket åter nödvändigt
måste hafva till följd ojemnheter i undervisningen; att det alldeles icke
vore säkert att styrelsen alltid kunde påträffa tillfällige lärare, som
hade lust och förmåga att sätta sig in i de för en handelsskola
speciela läroämnen och undervisningsmetoder; att det vidare vore
tydligt att en lärare, som endast undervisade vid institutet och således
egnade detsamma hela sitt intresse och hela sin arbetskraft,
skulle kunna uträtta mera än den, för hvilken undervisningen vid institutet
blott vore en bisyssla; att styrelsen till ytterligare stöd för
sin åsigt om önskvärdheten af att kunna vid institutet bereda fast
anställning åt duglige lärare i institutets hufvudämnen åberopade den
af kommerskollegium verkstälda utredningen om handelsundervisningens
tillstånd i Sverige, i hvilken utredning kollegium såsom eu af de åtgärder,
hvilka borde till handelsundervisningens främjande vidtagas,
föreslagit anställande vid handelsinstituten af fast aflönade lärare i de vigtigaste
fackämnena; samt att styrelsen fördenskull i underdånighet anhölle
det Eders Ivongl. Maj:t täcktes åt Göteborgs handelsinstitut bereda
helst ett fast årligt anslag af 7,500 kronor för att sätta institutet i
stånd dels att anställa fast aflönade lärare i institutets hufvudämnen,
dels ock att kunna meddela afgiftsfri undervisning åt 8 elever och åt
ungefär 20 elever bereda nedsättning i årsafgiften till 100 kronor, eller,
om hinder derför mötte, att styrelsen äfven under år 1895 finge åtnjuta
ett extra anslag af 7,500 kronor;
styrelsen för grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans
Schartaus praktiska
statsunderstödet styrelsen satts i stånd att från och med innevarande
läsårs början dels nedsätta ett antal årsafgifter för mindre bemedlade
elever till 100 kronor och dels inrätta 9 friplatser för medellöse elever;
att följden af dessa nedsättningar blifvit att elevantalet under innevarande
läsår sprungit upp till 00 eller så många elever, som lör det
Bih. till Kikad. Klot. /SB4. 1 Smal. 1 Ajd. I lläft. U
100 Sjette Imfvndtiteln.
närvarande kunde mottagas; att styrelsen genom det ökade antalet inträdessökande
kommit i tillfälle att, mera än hittills varit fallet, gifva
företräde åt dem med bättre kunskapsbetyg, hvarigenom elevemes allmänna
kunskapsnivå gifvetvis höjts; att, derest tilloppet till institutet,
såsom antagligt vore, under kommande läsår blefve lika stort som under
det innevarande, det blefve nödvändigt att inrätta en parallelafdelning
för den högre klassen, derest icke institutet skulle nödgas afvisa ett
större antal nya inträdessökande till denna klass; samt att, då genom
afgifternas nedsättning elevantalet redan så betydligt ökats och då inrättandet
af en parallelklass för nästkommande läsår blefve en nödvändighet,
men institutets egna tillgångar icke räckte till hvarken att bibehålla
de nu gjorda ned sättningarna i utgifter eller att täcka de genom
parallelklassens inrättande ökade undervisningskostnaderna, talande skäl
förelåge för att institutet äfven för år 1895 måtte komma i åtnjutande
af ett anslag af allmänna medel intill ofvannämnda belopp, 7,500 kronor.
Till följd af härå erhållna nådiga remisser har kommerskollegium
inkommit med underdånigt utlåtande af den 24 oktober 1893 och deri
meddelat att, enligt hvad kollegium inhemta!, elevantalet vid Göteborgs
handelsinstitut, som läsåret 1891 —1892 varit 58 och läsåret 1892—
1893 62, under läsåret 1893 —1894 utgjorde 63, samt att vid Frans
Schartaus handelsinstitut i Stockholm, cler elevantalet, på sätt redan
nämnts, under innevarande läsår utgjorde 60, detsamma läsåret 1891—
1892 varit allenast 39 och läsåret i.892—1893 blott 32, äfvensom att
vid sistnämnda institut ansökningar af några personer om inträde måst
tillbakavisas, enär utrymmet för det närvarande förbjöde mottagande af
ytterligare elever. I fråga om Göteborgs handelsinstitut hade således
— yttrar kollegium vidare — elevantalet under läsåret 1893—1894
icke nämnvärdt ökats, trots den möjlighet att erhålla billigare undervisning,
som nu funnes, men detta förhållande syntes bero derpå att
kännedomen om berörda möjlighet icke kunnat vinna erforderlig spridning,
hvarför grundad anledning förefunnes att antaga det tillsirömningen
till institutet skulle ökas, derest de förmåner, som genom det
för år 1894 beviljade statsunderstödet beredts den vid läroverket studerande
ungdomen, komme att fortfara. Vidkommande åter Frans
Schartaus handelsinstitut hade tydligen statsunderstödet verkat derhän
att väsentligt flera unga personer än förut sökt att få tillgodogöra sig
den undervisning, institutet erbjöde. Kollegium hade vid föregående
tillfälle framhållit att det måste vara ej blott för handelsväsendet utan
äfven i andra hänseenden gagneligt att de, Indika egnade sig åt handels
-
107
Sjette liufvudtiteln.
och kontorsverksamliet, eg de en för dessa verksamhetsgrenar lämpad
underbyggnad, äfvensom för sin del uttalat att staten, då den understödde
annan specialundervisning, jemväl borde uppmärksamma och
främja handelsundervisningen, eu åsigt, hvilken äfven vunnit såväl
Eders Kongl. Maj:ts som Riksdagens gillande. Ett vigtigt steg i antydda
riktning hade ock tagits genom det för år 1894 beviljade understödet;
och borde med fullt fog sådan möjlighet, som genom nämnda
understöd beredts flera obemedlade eller ekonomiskt mindre lyckligt
lottade personer att vinna en för liandelsverksamhet lämplig under -byggnad, äfven framgent beredas. Till följd af det ökade tilloppet
elever vid handelsinstituten blefve emellertid otvifvelaktigt förstärkning
på ett eller annat sätt af lärarekrafterna vid instituten erforderlig; och
då det ej kunde vara lämpligt att ett alltför stort antal lärjungar på
en gång undervisades af eu och samma lärare, blefve parallelklassers
inrättande en nödvändighet. Beträffande det åt styrelsen för Göteborgs
handelsinstitut uttalade önskningsmål att kunna anställa fast atlönade
lärare, funne kollegium, i öfverensstämmelse med hvad kollegium
i underdånigt utlåtande den 21 april 1891 i detta afseende anfört, detsamma
synnerligen beaktansvärdt, men ansåge tillika möjligheten att
vid instituten anställa lärare, som uteslutande egnade sig åt undervisningen
vid instituten, icke vara alldeles utesluten, äfven om det ifrågavarande
statsunderstödet fortfarande anvisades endast å extra stat.
Kollegium tillstyrkte alltså i underdånighet det Eders Kongl. Maj:t
täcktes vidtaga åtgärd för beredande åt Göteborgs handelsinstitut och
grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska
handelsinstitut af understöd af statsmedel för år 1895 till belopp
af 7,500 kronor för hvardera institutet, att användas i främsta rummet
till dels beredande af tillfälle till afgiftsfri undervisning för minst 8
medellöse elever vid ett hvart af nämnda läroverk, dels ock nedsättning
i de nu utgående elevafgifterna i den mån institutens styrelser pröfvade
eleverne deraf vara i behof, dock ej till lägre belopp än 100 kronor
för hvarje elev, samt dernäst, och i den mån medlen dertill försloge,
till gäldande af de kostnader, som med .inrättande äf parallelklasser
eller med på annat sätt ökade lärarekrafter kunde vara förenade, allt
under vilkor och med förbehåll i öfrig!:
att institutens styrelser skulle efter utgången af läsåret 1894—1895
till Eders Kongl. Maj:t inkomma med uppgift om institutens inkomster
och utgifter för undervisningen under nämnda läsår samt om det belopp,
som utöfver erlagda elevafgifter skulle influtit, derest-samtlige
eleverne, frieleverne inberäknade, erlagt, lulla elevafgifter;
108
Sjette hnfvudtitcln.
att i utgifterna för undervisningen icke fiuge inräknas den kostnad,
som skulle erfordras för det Schartaus handelsinstitut tillhörande läroverkshusets
lämpande för ny parallelklass samt för varumuseum och
laboratorium; samt
att understöden icke finge lyftas förr än dels, hvad Göteborgs
handelsinstitut beträffade, Göteborgs stadsfullmäktige och, hvad Schartaus
handelsinstitut anginge, grosshandelssocieteten i Stockholm lemnat
understöd till minst samma belopp som hittills, dels ock genom inspektion
af sakkunnig person, som af Eders Kongl. Maj:t utsåges,
visshet vunnits att undervisningen vid instituten under det gångna
året bedrifvits i sådan omfattning och utsträckning samt på sådant sätt,
att den kunde anses med institutens ändamål öfverensstämmande.
Då jag icke nu anser mig ega skäl att för år 1895 ifrågasätta
någon förändring i afseende å det anslagsbelopp, som af Riksdagen för
innevarande år beviljats till de båda handelsinstituten, eller att förorda
vare sig de ifrågasatta förändringarna i afseende å anslagets användning
eller anslagets uppförande på ordinarie stat, på sätt af styrelsen för
Göteborgs handelsinstitut ifrågasatts, tillstyrker jag att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att jemväl för år 1895 på extra stat anvisa ett anslag af 15,000
kronor att af Eders Kongl. Maj:t användas till understöd åt Göteborgs
handelsinstitut och grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans
Schartaus praktiska handelsinstitut, under förutsättning, hvad Göteborgs
handelsinstitut beträffar, att Göteborgs stadsfullmäktige och, hvad Schartaus
handelsinstitut angår, att grosshandelssocieteten i Stockholm fortfarande
till instituten lemna årligt understöd till minst samma belopp
som hittills samt på de vilkor i öfrigt, som Eders Kongl. Maj:t kan
finna skäligt bestämma.
[38.] För innevarande år, liksom för åtskilliga föregående år, har Riks
svenskt
dagen på extra stat beviljat ett anslag af 20,000 kronor att af Eders
akters afsätt- Kong!. Maj:t användas för att åt alster af svensk industri och svenska
"Tandet''1'' näringar bereda afsättning i främmande länder.
Rörande det för år 1893 anvisade anslaget omnämnde jag i mitt
yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1893 att, sedan kommerskollegium
undfått nådig befallning att, efter det Sveriges allmänna
exportförening lemnats tillfälle att sig yttra, efter samråd med landtbruksstvrelsen
afgifva underdånigt utlåtande och förslag rörande lämpligaste
sättet att använda samma anslag, kollegium i underdånig skrif
-
109
Sjette hufvud titeln.
velse den 15 oktober 1892 afgifvit det sålunda infordrade utlåtandet
och dervid — med öfverlemnande af ett utaf exportföreningens styrelse
afgifvet yttrande, deri styrelsen föreslagit, bland annat, att 15,000
kronor af anslaget måtte öfverlemnas till styrelsen att hufvudsakligen
användas för upprätthållandet och utvecklingen af föreningens verksamhet
genom ombud i utom Europa belägna länder — för egen del,
efter samråd med landtbruksstyrelsen, hemstält att 5,000 kronor måtteanvisas
för upprätthållande under år 1893 af fiskeriagenturen i Norra
Tyskland, 8,500 kronor anvisas för upprätthållande under samma år af
mejeriagenturen i Manchester samt återstående 6,500 kronor ställas
till styrelsens för exportföreningen förfogande för att på lämpligaste
sätt användas i det af Riksdagen angifna syfte.
Vidare yttrade jag till nyssnämnda statsrådsprotokoll att jag, innan
ärendet i dess helhet afgjordes, ansett mig böra från exportföreningens
styrelse begära upplysning, huru exportföreningen ärnade disponera de
medel, som kunde komma att föreningen tilldelas af ifrågavarande anslag,
äfvensom specificerad förslagsberäkning öfver föreningens inkomster
och utgifter för år 1893, i följd hvaraf frågan om dispositionen af
berörda anslag då ännu icke kunnat underställas Eders Kongl. Maj:ts
pröfning.
Sedermera har Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 27
januari 1893 af ifrågavarande anslag anvisat till mejeriagenturen i Manchester
8,500 kronor och till fiskeriagenturen i Norra Tyskland 5,000
kronor.
Angående användningen af återstående beloppet, 6,500 kronor, har
Eders Kongl. Maj:t-, sedan upplysningar i nyss anmärkta hänseenden
från exportföreningen inkommit och ytterligare utredning i ärendet egt
rum, den 24 november 1893 fattat beslut, dervid Eders Kongl. Maj:t,
som beviljade exportföreningen till dess utgifter för samma år understöd
till belopp af 34,500 kronor, förordnade att af detta belopp 6,500
kronor skulle utgå af ifrågavarande, för år 1893 af Riksdagen anvisade
anslag, hvaremot återstoden anvisades från manufakturförlagslånefonden.
Jag anser mig tillika böra erinra att Eders Kongl. Maj:t i sammanhang
dermed, och sedan exportföreningen gjort framställning ''om statsbidrag
äfven för år 1894, behagade, enär exportföreningens verksamhet
numera fortgått så lång tid, att tillräcklig erfarenhet borde kunna hafva
vunnits till ledning för bedömande i hvad mån samma verksamhet
kunde anses vara af den allmänna betydelse för landets näringar, att
den fortfarande borde med statsmedel understödjas, eller i hvad mån
det, ändamål, föreningens verksamhet åsyftade, kunde i annan ordning
bättre eller med mindre uppoffringar från statens sida än som hittills
[39.]
Bergsskolorna
i Filipstad
och Falun.
110 Sjette lmfvndtiteln.
derför kräfts befrämjas, anbefalla kommerskollegium att — sedan kollegium
låtit verkställa fullständig utredning rörande omfånget och beskaffenheten
af föreningens verksamhet för hela den tid. som densamma
fortgått, dervid föreningen borde beredas tillfälle att lemna tillgång till
dess samtliga räkenskaper och handlingar och i öfrigt meddela upplysningar
— till Eders Kongl. Maj:t afgifva utlåtande om det gagn för landets
näringar, som exportföreningens verksamhet kunde antagas hafva medfört,
och om utsigterna i detta hänseende för framtiden, tillika med
yttrande huruvida, till hvad belopp och under hvilka vilkor understöd
af statsmedel vidare borde föreningen tilldelas. Tillika föreskref Eders
Kongl. Maj:t att det skulle åligga kollegium att, om kollegium ansåge
anslag af statsmedel ej vidare böra föreningen tilldelas, afgifva förslag
hvilka andra anordningar syntes böra från statens sida vidtagas för
befrämjande af svenska alsters och tillverkningars afsättning i främmande
länder.
Af ifrågavarande anslag för innevarande år har Eders Kongl. Magt,
likaledes den 24 november 1893, för upprätthållande af ofvannämnda
båda agenturer anvisat enahanda belopp, som af 1893 års anslag dertill
beviljats, eller tillhopa 13,500 kronor, hvaremot beslut om dispositionen
af återstoden af anslaget ännu icke fattats.
Då anledning icke synes föreligga att nu ifrågasätta någon förändring
i afseende å beloppet af det anslag, Riksdagen hittills plägat för
nu ifrågavarande ändamål bevilja, tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen
att jemväl för år 1895 på extra stat anvisa ett anslag af 20,000
kronor att af Eders Kongl. Maj:t användas för att åt alster af svensk
industri och svenska näringar bereda afsättning i främmande länder.
Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.
Under denna anslagstitel tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad under en följd af år
varit förhållandet,
under vilkor att bergsskolorna i Filipstad och Fallen med dertill
hörande skolor för bergsarbetare komma att jemväl under år 1895 fortsätta
sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning som hittills,
hvarom Eders Kongl. Maj:t torde vilja genom inspektion af sakkunnig
person sig förvissa, å extra stat för samma år anvisa ett belopp af
14,000 kronor att till brukssocietetens fullmäktige i jernkontoret utbetalas.
Sjette hufvudtiteln.
in
Anordnande af fabriksinspektion.
Enligt lagen angående skydd mot yrkesfara den 10 maj 1889
skola sakkunnige män till det antal, som kan finnas lämpligt, särskildt
förordnas att gå vederbörande yrkesidkare till hända med upplysningar
och råd i fråga om arbetarnes skyddande mot yrkesfara. Dem åligger
jemväl att vaka öfver lagens efterlefnad samt att pröfva de föreskrifter,
som enligt lagen skola i arbetslokaler, der så nödigt finnes, anslås angående
hvad arbetarne böra iakttaga för att undvika olycksfall och
ohelsa i arbetet. Desse män kallas vrkesinspektörer och förordnas af
Eders Kongl. Maj:t.
Närmare föreskrifter för desse tjensteman äro meddelade genom
den för dem den 20 juni 1890 utfärdade instruktion. Enligt denna bör
yrkesinspektör göra sig väl förtrogen med de industriella förhållandena
inom det honom anvisade distrikt och besöka de inom distriktet befintliga
fabriker, verkstäder och öfriga arbetsställen, hvilka äro föremål
för hans tillsyn, samt i synnerhet sådana, hvilka kunna antagas vara
framför andra i behof af särskilda skyddsanordningar. Medelst råd och
upplysningar bör lian söka att företrädesvis på öfvertygelsens väg bibringa
såväl arbetsgivare som arbetare insigt om nyttan af skyddsåtgärders
vidtagande.
Antalet yrkesinspektörer har från början utgjort och utgör fortfarande
tre. De åtnjuta från medel, som Riksdagen årligen till belopp af
16,800 kronor plägat på extra stat anvisa, hvar en aflöning af 5,000 kronor
jemte rese- och traktamentsersättning enligt fjerde klassen i resereglemente!
Dessutom är till hvarje yrkesinspektörs förfogande från berörda
medel anvisadt ett belopp af 600 kronor att användas till skrifbiträden
och likartade utgifter. Rörande yrkesinspektörernes distrikt och stationer
är genom nådiga brefvet den 20 juni 1890 stadgadt att riket skall
i fråga om yrkesinspektionen indelas i tre distrikt, nemligen: det norra,
omfattande Stockholms stad samt Stockholms, Upsala, Södermanlands,
Gefleborgs, Vesternorrlands, Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens
län; det vestra, omfattande Göteborgs och Bohus, Elfsborgs, Skaraborgs,
Vermlands, Örebro, Vestmanlands och Kopparbergs län; samt det södra,
omfattande Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands,
Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län; samt att yrkesinspektören
i norra distriktet skall hafva sin station i Stockholm, yrkesinspektören
i vestra distriktet i Örebro samt yrkesinspektören i södra
distriktet i Jönköping.
[40.]
Anordnande
af fabriksinspektion.
112
Sjette liufvudtiteln.
I fråga om det antal yrkesinspektörer, som till en början borde förordnas,
anfördes i det statsrådsprotokoll, som åtföljde Eders Kongl. Ma j ris
nådiga proposition till Riksdagen den 12 januari 1889 med förslag till
förordning om åtgärder för skyddande af arbetares lif och helsa i arbetet
— hvilket förslag ligger till grund för den nu gällande lagen i
ämnet — af dåvarande chefen för civildepartementet följande:
»Det torde icke vara möjligt att på förhand fälla något bestämdt
omdöme rörande de arbetskrafter, Indika kräfvas för fabriksinspektionens
behöriga genomförande. Under det i de störa länderna, i England,
i Tyska riket, i Österrike, härför tinnes anstäld en hel mängd af
tjensteman, utgör inspektörernes antal i Schweiz tre och i Danmark,
der inspektionen, liksom i Frankrike, ännu hufvudsakligen afser endast
minderåriges användande i fabriker, två. Af uppgifterna från andra
länder kan man dock icke draga någon slutsats rörande det antal inspektörer,
som kan erfordras här i landet, enär inspektörernes verksamhetsområden
i de skilda länderna äro mycket olika samt det derjemte
icke är möjligt att erhålla full visshet rörande det antal industriel rörelser,
som i hvarje särskild! land ansetts kunna öfvervakas af en och
samme inspektör. På grund häraf och då det för ett definitivt ordnande
af fabriksinspektionen måste vara af största vigt, å ena sidan, att
densamma icke erhåller färre arbetskrafter, än behofvet oundgängligen
kräfver, och, å den andra, att nya statstjenster icke onödigtvis inrättas,
torde man till en början böra endast provisoriskt anordna inspektionen
samt inskränka inspektörernes antal till hvad som med full visshet kan
antagas vara oafvisligen af behofvet påkalladt Då med hänsyn till vårt
lands vidsträckta omfattning samt det stora antal yrken, som enligt den
ifrågasatta lagstiftningen skola vara underkastade inspektion, tre inspektörer
synas vara det minsta antal, som kan ifrågasättas, har jag ansett
att så många inspektörer borde för år 1890 förordnas.»
Af detta yttrande framgår att, då yrkesinspektörernes antal bestämdes
till tre, detta ansågs vara en provisorisk anordning, som framdeles
borde jemkas i den mån närmare erfarenhet vunnes om de arbetskrafter,
som för inspektionens behöriga utöfvande erfordrades.
Den nya lagstiftningen i ämnet hade också icke länge varit gällande,
innan det visade sig att yrkesinspektionens arbetskrafter voro
otillräckliga; och tillåter jag mig att i underdånighet meddela hvad i
sådant afseende förekommer i de af kommerskollegium till Eders Kongl.
Maj:t insända sammandrag af yrkesinspektörernes berättelser.
I kommerskollegii underdåniga berättelse af den 16 oktober 1891
rörande yrkesinspektionen under år 1890 omförmäles att hela antalet
113
Sjette hufvndtiteln.
af industriela anläggningar, som, för så vidt dittills utrönas kunnat,
vore eller antoges vara underkastade yrkesinspektionens verksamhet,
utgjorde 8,961, samt att, sedan lagen angående skydd mot yrkesfara den
1 juli 1890 trädde i kraft och inspektionen sålunda hunnit taga sin början,
allenast 276 arbetsplatser till årets slut hunnit inspekteras. Derjemte
meddelas att vederbörande industriidkare fått af yrkesinspektören mottaga
meddelanden med anvisningar om behöfliga åtgärder till ett antal
af tillsammans 1,240. Beträffande möjligheten att med dåvarande arbetskrafter
åstadkomma en verkligt effektiv tillsyn öfver lagens rätta
efterlefnad, anförde kommerskollegium att erfarenheten från de månader
af år 1890, hvarunder inspektionerna pågått, gåfve vid handen,
att en mycket lång tid komme att förgå, innan alla arbetsplatser kunde
hinna blifva inspekterade, särdeles som många bland dem torde kräfva
upprepade besök af inspektör. Och om det äfven vore antagligt att
inspektörerne skulle, sedan större erfarenhet i inspektionens detaljer af
dem vunnits, kunna hinna att besöka relativt flera arbetsplatser, än de
medhunnit under tiden juli—december 1890, så syntes dock denna relativa
ökning af de besökta arbetsplatsernas antal icke blifva så särdeles
stor, enär jemväl inspektörernes hemarbeten, ritning och skrifgöromål
måste antagas skola tillväxa. Med hänsyn till möjligheten af ett hastigare
ernående af det med lagen afsedda syfte ansåge kollegium alltså
ett behof redan då förefinnas af att yrkesinspektionens arbetskrafter på
ett eller annat sätt ökades, vare sig genom inrättandet af flera yrkesinspektörstjenster
eller genom anställande af skri!biträden och tekniskt
bildade assistenter åt de redan varande inspektörerne.
Enligt den af kommerskollegium den 17 maj 1892 afgifna underdåniga
berättelse angående yrkesinspektionen under år 1891, hade under
samma år inspekterats 503 arbetsställen med 31,688 arbetare, och vid
474 af dessa arbetsställen hade skriftliga anvisningar rörande åtgärder
till skydd mot yrkesfara lemnats till ett antal af tillsammans 1,957.
Inspektörerne i norra och vestra distrikten hade, enligt hvad kollegium
i samma berättelse meddelar, förklarat att de icke ansåge sig kunna
med det ringa antal arbetskrafter, som för närvarande stode till yrkesinspektionens
förfogande, medhinna att inom de respektive distrikten
nöjaktigt verkställa erforderliga inspektioner och på samma gång tillse,
att förut anvisade åtgärder till skydd mot yrkesfara blifvit vederbörligen
verkstälda. I den mån ritningar och anvisningar till skyddsanordningar
framdeles hunnit utarbetas, skulle emellertid, enligt yrkesinspektörens
i norra distriktet förmenande, inspektionen i ganska stor utsträckning
kunna med framgång fullgöras af hos inspektörerne anstälde
BIL till Riksd. Blot. lund. 1 Smil/. 1 Afd. 1 Ilåft. 15
114
Sjette hufvudtitcln.
assistenter, hvilkas anspråk på reseersättning skulle ställa sig betydligt
lägre än de, inspektörerne sjelfve ansåge sig vara berättigade att hysa.
Kommerskollegium förklarade sig jemväl till fullo dela den af inspektörerne
uttalade åsigten om behöfligbeten af att åtgärder vidtoges i
sylte att ökade arbetskrafter bereddes inspektionen.
Af den utaf kommerskollegium den 17 oktober 1893 afgifna berättelse
angående yrkesinspektionen under år 1892 inlxemtas att under
samma år inspekterats 614 arbetsställen med tillsammans 38,075 arbetare
samt att vid 555 af dessa arbetsställen lemnats skriftliga anvisningar
rörande åtgärder till skydd mot yrkesfara till ett antal af tillsammans
2,559.
I sistnämnda berättelse omförmäles jemväl, bland annat, att yrkesinspektören
i vestra distriktet i sin berättelse berört frågan om yrkesinspektionens
förhållande till sprängämnestillverkningen. Vid en år
1890 anlagd dynamitfabrik, som af inspektören besökts första gången
i november 1.891, hade tid efter annan inträffat tillsammans fem mer eller
mindre starka explosioner och en eldsvåda. Vid eldsvådan hade skadats
två personer, af hvilka en sedermera aflidit till följd af skadorna. I
januari och mars år 1892 hade de sista af berörda explosioner inträffat,
hvarvid dock ingen skadats. Med anledning af dessa ofta upprepade
olyckstillbud hade chefen för civildepartementet anmodat eivilingeniören,
nuvarande professoren A. W. Cronqvist att afresa till fabriken för att der
anställa undersökning. Yrkesinspektören i vestra distriktet hade på
anmodan af kollegium samtidigt infunnit sig på platsen. Af den undersökning,
som då hållits, hade framgått behöfligheten af speciel fackkunskap
i sprängämnestillverkningen för att kunna bedöma hvad som
till förekommande af olycksfall borde föreskrifvas. Kollegium meddelar
efter omförmälande häraf att yrkesinspektören med anledning
deraf till kollegium inkommit med en skrifvelse, hvari hemstälts att
för inspektionen af sprängämnesfabrikerna måtte förordnas särskild sakkunnig
inspektör eller, i fall detta ej kunde ske, annan kompetent person
att, på statens bekostnad vara inspektören behjelplig såsom rådgifvare
vid inspektion af nämnda slag af fabriker. Vidare erinrar
kollegium att kollegium derefter i underdånig sknifvelse af den 5 april
1892 hemstälde, det Eders Kongl. Maj:t täcktes bemyndiga vederbörande
yrkesinspektörer att, der så funnes erforderligt, vid inspektion
af spi''ängämnesfabrik anmoda person, som egde speciel fackkunskap
och erfarenhet uti sprängämnestillverkningen, att mot ersättning af allmänna
medel vid inspektionen biträda, samt att Eders Kongl. Maj:t i
anledning deraf enligt nådigt bref den 28 oktober 1892 förklarat att,
115
Sjette liufviultitehi.
der yrkesinspektör funne biträde af person, som egde speciel fackkunskap
och erfarenhet uti sprängämnestillverkningen, erforderligt vid
tillärnnad inspektion af sprängämnesfabrik, yrkesinspektören egde derom
göra anmälan hos kommerskollegium, som hade att hos Eders Kongl.
Maj:t göra den framställning, hvartill kollegium funne berörda anmälan
föranleda, samt dervid tillika föreslå den ersättning, som borde vederbörande
tillkomma.
Med erinran om de af kollegium förut gjorda uttalanden om behofvet
af ökande af yrkesinspektionens arbetskrafter, har kommerskollegium
i sin senast omförmälda berättelse funnit sig böra framställa
positivt förslag i nämnda syfte, dervid kollegium till en början förmäler
att, såvidt hittills kunnat utrönas, antalet arbetsställen, som äro
föremål för yrkesinspektion, uppgår till närmare 9,000 och att af dessa
inspekterats:
år 1890 .................................... 276
» 1891 ...................................... 503
» 1892 ...................................... 614
eller tillhopa 1,393.
Kollegium anför vidare följande:
»Af 5 § uti lagen angående skydd mot yrkesfara, jemförd med
den för inspektörerne gällande nådiga instruktion, framgår otvetydigt
att inspektörerne skola gå vederbörande yrkesidkare tillhanda med upplysningar
och råd i fråga om arbetarnes skyddande mot yrkesfara.
Yrkesinspektörerne skola alltså icke allenast, då förhållandena synas
sådant påkalla, förklara att eu skyddsanordning bör vidtagas, utan
äfven meddela, huru skyddsanordningar kunna lämpligen inrättas och
anbringas, samt måste derför i ett mycket stort antal fall till industriidkare
lemna så utförda teckningar öfver skyddsanordningar, att dessa
kunna efter dem anbringas. Att sådant måste taga mycken tid i anspråk
är sjelfkärt, i synnerhet som det icke kan begäras att inspektörerne
skola vara så hemmastadda inom hela den mångfald af olika
industrier, som är föremål för deras tillsyn, att de i hvarje fall kunna
omedelbart lemna fullständiga utredningar om hvad som bör i skyddshänseende
åtgöras. Inspektörerne måste tvärtom i särdeles många fall
egna ett ganska ingående studium åt de mångskiftande förhållandena
inom de olika industrierna för att kunna på lämpligt sätt gitva upplysningar
och råd. Särdeles är detta händelsen i Iråga om de hygieniska
förhållandena och inom den kemisk-tekniska industrien. Nu antydda
oanständigheter äro vidare särskild! beaktansvärda beträffande
116
Sjette liufvndtitelii.
inspektionen inom, bland andra städer, Stockholm, der de mest olika
industrier förekomma, hvilka ofta äro inrymda i förhyrda och för industrien
ej från början lämpade lägenheter, hvarest åvägabringandet af
i synnerhet de hygieniska skyddsanordningarna ej sällan möter stora
svårigheter.»
»Det af yrkesinspektionen föranledda skrifarbete tillväxer äfven och
tår icke försummas. Ensamt till yrkesinspektören i norra distriktet
hafva under år 1892 inkommit 477 skrifter förutom 593 protokoll öfver
verkstälda ångpanneprofningar, hvilka samtliga handlingar måst diariiföras
och jemväl oftast påkallat vidare handläggning i ett eller annat
hänseende.»
»Vid nu antydda förhållanden är tydligt att, om ock efter vunnen
större erfarenhet inspektion af flera arbetsplatser än hittills kan komma
att åt en hvar af inspektörerne årligen medhinnas, denna ökning af
antalet inspekterade arbetsplatser dock icke kan varda synnerligen stor,
hvadan, om yrkesinspektionens arbetskrafter icke förstärkas, dess anseende
och effektivitet ställas på spel, hvarförutom den i många fall
särdeles vigtiga efterbesigtningen till utrönande, huruvida anvisad skyddsanordning
verkligen kommit till stånd, måste varda mer eller mindre
försummad.»
Derest betydelsen och gagnet af yrkesinspektionen inom dess nuvarande
verksamhetsområde skulle blifva i någon väsentligare mån
större, anser kollegium fördenskull yrkesinspektörernes antal nu böra
ökas med minst två samt derjemte anslag beredas att användas till
arfvode åt med särskilda fackkunskaper utrustade män, hvilkas biträde
kunde i vissa fall vara för yrkesinspektörerne behöflig!, såsom vid inspektion
af sprängämnesfabriker och andra till den kemiska industrien
hörande arbetsställen eller i fråga om hygieniska föreskrifter.
I sistnämnda afseende åberopar kollegium att behofvet af biträde
vid inspektion af sprängämnesfabriker, enligt hvad erfarenheten redan
gifvit vid handen, gjort sig gällande, hvilket tydligen framginge
af yrkesinspektörens i vestra distriktet här ofvan omförmälda berättelse;
och de explosioner, som på senaste tid inträffat vid dylika fabriker,
innebure en ytterligare maning till att vidtaga åtgärd uti ifrågavarande
hänseende. Flera andra af de till den kemisk-tekniska industrien
hörande anläggningar vore jemväl af beskaffenhet, att deras inspekterande
understundom erfordrade sådana insigter i kemi, att de ej kunde
hos yrkesinspektörerne, hvilkas utbildning hufvudsakligen läge och jemväl
med hänsyn till deras verksamhet i allmänhet borde ligga inom det
mekaniska facket, förutsättas; och särskild! syntes de hygieniska för
-
117
Sjette liufvndtitcln.
hållandena inom fabriker ganska ofta påfordra utredning af kemist
eller hygienisk fackman. Det vore väl sant att 1889 års lag angående
skydd mot yrkesfara föreskrefve att vederbörande provinsial-,
stads- och distriktsläkare vore pligtige att lemna inspektör det biträde,
som af hans tjensteåligganden påkallades; men dels vore icke alltid
desse i tillfälle att verkställa mera omfattande, allmängiltiga utredningar,
dels erfordrades ofta för dylika utredningar sådana särskilda insigter,
som egdes af t. ex. helsovårdsnämndens i Stockholm kemist eller
med honom jemförliga personer. Kollegium hemställer alltså det
täcktes Eders Kongl. Magt vidtaga åtgärd för inrättande af ytterligare
två yrkesinspektörstjenster samt för anvisande af ett årligt anslag
att, vid förefallande behof af sakkunnigt biträde åt yrkesinspektör
vid inspektion af sprängämnes- eller annan kemisk-teknisk fabrik och
för utredning af särskilda hygieniska förhållanden, användas till ersättning
i hvarje särskildt fall åt härför lämpliga personer, som af Eders
Kongl. Maj:t eller, derest Eders Kongl. Maj:t pröfvade så lämpligen böra
ske, af kollegium årligen för ändamålet utsåges; och anser kollegium ett
belopp af 3,000 kronor årligen för sistnämnda ändamål vara tillfyllest.
Slutligen gör kollegium äfven hemställan om förhöjning i den resekostnadsersättning,
som nu är yrkesinspektörerne tillerkänd.
Att antalet yrkesinspektörer behöfver ökas, såvida ändamålet med
inspektionen skall kunna i nöjaktig grad ernås, synes mig vara ådagalagdt.
genom hvad ofvan blifvit anfördt. Genom inrättande, på sätt
kommerskollegium föreslagit, af ytterligare två inspektörsbefattningar,
hvarigenom de nu öfver höfvan vidsträckta inspektionsdistrikten kunna
väsentligen minskas, torde mycket i ifrågavarande hänseende komma
att vinnas. Jag anser mig alltså böra förorda bifall till kommerskollegii
berörda förslag, utom hvad reseersättningen beträffar, i afseende hvarå
vidare utredning synes erforderlig, innan Eders Kongl. Maj:t derom
fattar beslut.
Genom hvad ofvan blifvit anfördt i fråga om behofvet af sakkunnigt
biträde vid inspektion af sprängämnesfabriker och andra till den
kemisk-tekniska industrien hörande anläggningar, vid hvilkas inspekterande
understundom erfordras sådana speciela insigter, som ej kunna
hos de ordinarie yrkesinspektörerne förutsättas, har uppmärksamhet
fästats å en brist i den nuvarande yrkesinspektionen, som det synes
mig angeläget att afhjelpa. Den anordning, som kommerskollegium i
detta syfte föreslagit, eller användande vid förefallande behof af sakkunnigt
biträde åt yrkesinspektörerne synes dock icke vara lämplig. En
-
118
Sjette hufvudtiteln.
ligt lagen angående skydd mot yrkesfara eger nemligen väl yrkesinspektör
tillträde till fabrik, verkstads och annan arbetslokal samt rätt att
der företaga undersökningar, men att yrkesidkaren skulle vara pligtig
att jemväl lemna tillträde åt ett yrkesinspektören åtföljande biträde, dertill
gifver lagen ingen anledning. I stället för den af kollegium föreslagna
anordningen synes mig derför böra så förfaras, att i mån af behof
sakkunnig man af Eders Kongl. Maj:t förordnas att såsom yrkesinspektör
på eget ansvar verkställa sådana inspektioner, hvarför den
ordinarie yrkesinspektören saknar nödiga förutsättningar. Denne sakkunnige
skulle sålunda i afseende å de åt honom uppdragna inspektioner
åtnjuta samma befogenhet, som tillkommer en ordinarie yrkesinspektör,
och äfven vara underkastad samma skyldighet som denne i
afseende å förtigande af yrkeshemligheter, hvarom han genom inspektionen
erhåller kännedom. Gfodtgörelsen till sålunda tillfälligt förordnad
inspektör torde böra utgå för hvarje särskild förrättning; och synes
mig för beredande af dylik godtgörelse ett anslag af 2,000 kronor
för år kunna vara tillfyllest.
De belopp, som för yrkesinspektionen skulle erfordras,utgöra sålunda:
det hittills årligen af Riksdagen beviljade anslaget ......... kr. 16,800: —
aflöning åt två yrkesinspektörer, 5,000 kronor till hvardera,
eller tillhopa .................................................................. » 10,000: —
till kostnader för skrifbiträden och likartade utgifter för
desse två inspektörer.............................................................. » 1,200: —
till Eders Kongl. Maj:ts förfogande till godtgörelse åt
tillfälligt förordnade yrkesinspektörer för inspektion
af sprängämnes- och andra kemisk-tekniska fabriker... » 2,000: —
eller tillhopa kr. 30,000: —
Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att,
för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat för år 1895 anvisa
: till aflöning åt fem inspektörer 25,000 kronor, med 5,000 kronor
till hvar, för år räknadt, till bestridande af kostnaden för skrifbiträden och
likartade utgifter 3,000 kronor samt till Eders Kongl. Maj ds förfogande
för godtgörelse åt tillfälligt förordnade inspektörer 2,000 kronor, eller
tillhopa 30,000 kronor.
Sjette linfVudtiteln.
119
Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.
Enligt livad statskontoret anmält, har nämnda embetsverk förskjutit
följande belopp, hvilka torde böra anmälas till ersättande af
Riksdagen under sjette hufvudtiteln, nemligen:
ersättning till Blekinge läns ränteri för derifrån till länsmannen
H. Bolling, såsom innehafvare af bostället V2 mantal n:r 1 Möllekulla,
förskjuten räntegodtgörelse för tiden från den 14 mars 1891 till den
13 mars 1892 för från bostället exproprierad jord......... kr. 45: 28
godtgörelse för afkomst af boställen, som enligt
nådiga brefvet den 31 maj 1878 innehafvare af länsmanstjenster,
hvarmed boställen varit förenade, egt undfå
i anledning deraf att företrädarne åtnjutit fardagsår...... » 2,502: 50
resekostnads- och traktamentsersättning samt arfvoden
till ordföranden och ledamöterne i den af Eders
Kongl. Maj:t den 27 juni 1887 tillsatta komité för utarbetande
af förslag till föreskrifter i fråga om upphandlingar,
leveranser och entreprenader för statens
räkning, godtgörelse till en ledamot i komitén för bestridande
af sekreteraregöromål, äfvensom ersättning till
kanslibiträde och vaktmästare samt utgifter för ren skrifning
m. in. för komitén ......................................................... » 2,878: 97
resekostnads- och traktamentsersättning samt arfvoden
till ordföranden, ledamöterne och sekreteraren i
den af Eders Kongl. Maj:t den 29 juli 1892 tillsatta
komité för upprättande af förslag till ordningsstadga
för hafsfisket vid kusten af Göteborgs och Bohus län,
äfvensom löpande utgifter för komitén samt arfvoden
åt komiténs kansli....................................................................... » 8,943: 58
godtgörelse till Jönköpings läns ränteri för derifrån
förskjutna understöd åt sådana i följd af en den
27 maj 1892 i Nässjö stationssamhälle timad eldsvåda
behöfvande, som ej varit i stånd att af egna medel
återgälda understöden ............................................................ » 2,870: —
Summa kronor 17,240: 33
Tillika har statskontoret till ersättande anmält åtskilliga utgifter,
som blifvit bestridda för genomförande af särskilda anordningar till
förhindrande af kolerans införande i riket.
[41.]
Ersättning
för af statskontoret
gjorda förskott.
120
Sjette hufvudtiteln.
I afseende härå tillåter jag mig erinra att sedan, på grund af
Eders Kongl. Maj:ts derom fattade beslut, under år 1892 åtskilliga anordningar
i nämnda syfte vidtagits, Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen
nästlidna år gjort framställning om godtgörande af, bland andra förskottsvis
bestridda utgifter, de med genomförandet af nämnda anordningar
förenade kostnadsbelopp, å hvilka uppgifter då voro tillgängliga,
nemligen dels ett belopp af 62,811 kronor 2 öre för utgifter, som af
medicinalstyrelsen till 1892 års slut bestridts af det belopp, 75,000
kronor, som statskontoret på grund af nådiga bref af den 21 juli och
den 22 oktober nämnda år till styrelsen under förskottstitel utanordna!,
dels ock ett belopp af 18,188 kronor 42 öre för vissa af flottans station
i Stockholm bestridda utgifter; och med bifall till den af Eders
Kongl. Maj:t sålunda gjorda framställning beviljade Riksdagen till betäckande
af dessa jemte vissa andra förskottsvis bestridda utgifter ett
extra anslag af 87,764 kronor.
Statskontoret har nu till ersättande anmält återstoden af nyssberörda
till medicinalstyrelsen utanordnade belopp eller ... kr. 12,188: 98
Vidare och sedan Eders Kongl. Maj:t, uppå af
marinförvaltningen gjord underdånig anmälan att de
kostnader, som i följd af föreskrifterna i särskilda nådiga
bref blifvit under år 1892 af marinförvaltningen för
nu ifrågavarande ändamål förskottsvis bestridda, utgjorde
tillhopa 55,712 kronor 49 öre, genom nådigt bref
den 3 november 1893 anbefalt statskontoret att, för
godtgörande af nämnda förskott, till marinförvaltningen
utbetala dels 18,188 kronor 42 öre från ofvanomförmälda
af Riksdagen anvisade extra anslag af 87,764
kronor, dels ock af under händer varande medel ett
belopp af 37,524 kronor 7 öre, har statskontoret till
ersättande anmält jemväl sistnämnda belopp..................... kr. 37,524: 07
Ytterligare har statskontoret till godtgörande anmält
följande af detta embetsverk, på grund af särskilda nådiga
bref, till lotsstyrelsen och generaltullstyrelsen såsom
ersättning för vissa åtgärder till förhindrande af kolerans
införande förskjutna belopp, nemligen
till lotsstyrelsen ............................................................... kr. 388
och till generaltullstyrelsen................................................. » 3,170
Summa kronor 53,271
50
Sjette liufvudtiteln. 121
Sammanlagda beloppet af de förskott, som sålunda nu torde böra
till ersättande af Riksdagen anmälas, utgör alltså 70,511 kronor 83 öre.
Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till jemnt
tal af kronor, hemställer jag alltså att Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen
att, till betäckande af ofvan omförmälda af statskontoret förskottsvis
bestridda utgifter, anvisa ett anslag af 70,512 kronor.
Allmänna arbeten af beskaffenhet, att deras utförande kontrolleras
af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Uti sin förut omförmälda underdåniga skrifvelse af den 22 november
1893 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen afgifvit förslag rörande
de anslag, som styrelsen ansåge böra af Riksdagen äskas för år 1895
till understödjande dels af anläggning in. m. af vägar, dels af bro-och
hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder, dels ock af företag,
som afse frostländighetens minskande.
I öfverensstämmelse med hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagit, tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för ar 1895 ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande,
till'' bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning [42.]
af backiga eller eljest mindre goda vägar, 800,000 kronor, Anläggning
m. m. af
vägar.
till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamn- [43.]
byggnader samt upprensning af aar och farleder, 150,000 kronor, samt, Bro-och hamn
byggnader
m. m.
till understödjande, medelst anslag utan återbetalning sskyldighet, af [44.]
sådana myrutdikningar och v attenaftappning ar, hvilkas ändamål är att min- Fr^tminakska
frostländigheten för närliggande bygd, 100,000 kronor. mnBsf»ret.g.
De nu gällande allmänna vilkor och bestämmelser för erhållande
och tillgodonjutande af ofvan omförmälda statsbidrag samt kontrollen
derå att faststälda planer varda vid arbetenas utförande följda innehållas
i Riksdagens skrivelser den 27 april 1881 (N:o 69), den 11 juni
1883 (Nio 67) och den 7 maj 1889 (N:o 43); och hemställer jag att
Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att bibehålla dessa vilkor
och bestämmelser.
Bih. till Riksd. Fiol. 18i)4. 1 Sami. 1 Afd. 1 Iläft.
IG
122
Sjette lnifvudtiteln.
[45.] Från ett af nyssnämnda vilkor, nemligen det att statsbidrag till
väganiäggning yäganläggningar icke må utgå med högre belopp än två tredjedelar af
mersuäsk °och den för anläggningen beräknade kostnaden, bär jag dock att för ett
Ruskträsk, särskild! vägbyggnads företag föreslå undantag.
Uti en den 20 mars 1891 till Riksdagen afbiten proposition behagade
Eders Kong!. Maj:t, under åberopande af ett propositionen bifogadt
utdrag af protokollet öfver civilärenden för nämnda dag, föreslå
Riksdagen medgifva att från af Riksdagen till vägbyggnader anvisade
medel anslag måtte till en i statsrådsprotokollet omförmäld väganiäggning
mellan Vistträsk och Glommersträsk inom Norrbottens län kunna
anvisas utan iakttagande af sistberörda, för vägbyggnadsfondens anlitande
i allmänhet stadgade vilkor. Denna proposition blef af Riksdagen
jemlikt skrifvelse af den 6 maj 1891 bifallen, med vilkor att all för
ifrågavarande väganiäggning behöflig, enskilde tillhörig eller af enskilde
brukad jord lemnades utan ersättning; och fästade Riksdagen uti sin
berörda skrifvelse uppmärksamheten på angelägenheten deraf att den
i ofvan berörda statsrådsprotokoll omförmälda utsträckning af vägen i
sydlig riktning, hvilken sträcka ansetts böra af de väghållningsskyldige
på vanliga vilkor utföras, påbörjades så snart som möjligt, på det att
hela den ifrågavarande i det inre af Norrland framgående vägen måtte
blifva färdig ungefär samtidigt.
Sedan Eders Kongl. Maj:t dels, med anledning af berörda medgifvande,
till omförmälda vägarbete mellan Vistträsk och Glommersträsk,
som beräknats kosta 222,100 kronor, anvisat från 1892 och 1893
årens vägbyggnadsfonder tillhopa 150,000 kronor, äfvensom anbefalt vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen att föranstalta om väganläggningens utförande
på entreprenad, så att vägen kunde på hela dess sträckning befaras
inom utgången af år 1894 och vara färdig till afsyning senast
den 1 juli 1895, dels ock från 1893 års vägbyggnadsfond anvisat till
denna vägs fortsättning till gränsen mot Vesterbottens län i närheten
af byn Gallijaur, hvarför kostnaden beräknats uppgå till 38,800 kronor,
ett statsbidrag af 25,800 kronor, har nu fråga uppstått om statsanslag
till vägens fortsättande inom Vesterbottens län.
Med erinran hurusom uti ofvan berörda statsrådsprotokoll framhållits
att för fullbordandet af den tilltänkta sammanhängande vägförbindelsen
mellan Östersund och Råneå ytterligare erfordrades väg antingen
från Glommersträsk öfver Mala till Wormsele eller också från
Glommersträsk öfver Jörn och Norsjö till Mårdsele, hvarest den redan
färdiga vägen mellan Lycksele och Sorsele mötte, i livilket senare fall
vägen mellan Arvidsjaur och Skellefteå skulle följas till Jörn, derifrån
123
Sjette lnifvndtiteln.
ny väg borde byggas öfver Norsjö till Mårdsele, har nemligen Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län uti en af vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen med underdånig skrifvelse af den 17
oktober 1893 till Eders Kong]. Magt öfverlemnad skrifvelse af den
28 nästförutgångne september anfört: att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
låtit sig angeläget vara att söka bringa till utförande
de delar af ifrågavarande väg, som för dess fullständigande
inom Vesterbottens län erfordrades, på sådana vilkor att statsbidrag
icke behöfde utgå med högre belopp än två tredjedelar af den för
väganläggningen beräknade kostnaden, livilket jemväl lyckats med
vägdelen Lycksele—Åsele, som nu vore under arbete; att i öfrigt de
väghållningsskyldige inom Norsjö socken och Skellefteå tingslag,
som utgjordes af Jörns, Skellefteå och Byske socknar, hvilka ännu
och intill 1895 års början, då nya väglagen trädde i verket, utgjorde
ett gemensamt väghållningsdistrikt, blifvit hörde, huruvida de ville mot
åtnjutande af två tredjedelar i statsanslag förbinda sig att bygga och
för framtiden underhålla väg mellan Norsjö och Jörns socknars kyrkor,
men att de, med undantag af Norsjö socknemän, sådant vägrat; att, då
distriktet redan förut vore hardt betungad t af vägunderhåll samt i en
snar framtid eller från och med år 1895 komme. att förändras på det
sätt, att Skellefteå tingslag skulle bilda ett sjelfständigt distrikt och
Norsjö med Maki socken ett distrikt, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ansett sig icke med fog kunna hänskjuta saken till hörande
inför häradsrätt samt derefter mot bestridande af hela Skellefteå tingslags
vägbyggnadsskyldige, hvilka icke kunde anses hafva minsta nytta af
vägen, förpligta dem att bygga och underhålla densamma mot åtnjutande
af ofvan nämnda statsanslag; att härtill komme att militärvägens dragande
öfver Jörn och Norsjö skulle medföra en betydande krokväg och föra
densamma ända intill den norr om Jörns kvrkoby gående jernvägen,
något som syntes oegentligt, då vägen med hänsyn till dess militära
ändamål borde dragas i förhållande till Bottenliafvet längre in i landet
än jernvägen; att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande med anledning
häraf nödgats öfvergifva tanken på vägens framdragande från
Glommersträsk öfver Jörn och Norsjö till Mårdsele; att liknande svårigheter
hade mött för vägens sträckning genom Mala och Lycksele socknar
till Wormsele; att visserligen Mala socknemän förbundit sig att, derest
vägen komme förbi Mala kyrka, bygga en nymil af densamma mot
åtnjutande af statsbidrag till två tredjedelar af den beräknade kostnadssumman,
men att, med hänsyn till detta erbjudandes obetydlighet och
då de väghållningsskyldige i Lycksele socken, hvarest vägen skulle
124
Sjette hnfvudtiteln.
komma att genomgå endast en aflägsen utkant af socknen, helt och
hållet vägrat att deltaga i kostnaderna för vägens byggande och underhåll,
samt socknen redan förut hade ett ovanligt drygt vägunderhåll
och tarfvade flera för densamma långt vigtigare vägar, som dels vore
under arbete och dels påtänkta till byggnad, bland hvilka vore den
redan förut omnämnda vägen Lycksele—Asele och den mycket efterlängtade
vägen Lycksele—Örträsk, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
jemväl måst utesluta möjligheten af vägens anläggning i denna
riktning, helst vägen genom att sträckas förbi Mala kyrka skulle komma
att göra en större krok emot om den droges direkt från Glommersträsk
mot Lycksele; samt att härtill komme att di strikts chefen, majoren G.
Lindeqvist, hvilken verkstält undersökningar för vägens dragning genom
Malå, vitsordat att denna sträckning i fråga om terrängförhållanden
vore synnerligen ogynnsam.
Deremot hade, enligt hvad Eders Kongl. Majds befallningshafvande
vidare anfört, majoren Lindeqvist jemväl undersökt en annan väglinie
från länsgränsen mot Norrbotten vid eller i närheten af Ljusliden och
vidare öfver Bredträsk, Dragnäs, Mensträsk, Finnliden, Norsjö qvarn,
Carlberg, Roggsjö och Granliden inom Norsjö och Wormträsk inom
Lycksele socken till eller i närheten af Rusksele å vägen Lycksele—
Sorsele. Denna vägs längd inom Norsjö vore 56,633 meter och inom
Lycksele 18,940 meter eller tillhopa 75,573 meter; och hade kostnaderna
för vägens byggande beräknats, inom Norsjö till 223,470 kronor och
inom Lycksele till 48,010 kronor eller tillsammans till 271,180 kronor.
Denna väglinie vore den kortaste, som, enligt hvad terrängförhållandena
medgåfve, kunde dragas i den önskade riktningen.
Som Norsjö och Malå socknar, hvilka i det hela vore ganska fattiga,
hade flera vigtiga vägar att bygga, såsom den redan under arbete varande
vägen mellan Holmfors i Sorsele socken och Malå kyrka jemte
de för förbindelse med stambanan eftersträfvansvärda vägarna mellan
Norsjö kyrka och jernvägsstationerna Åsträsk och Jörn, samt jemväl
Lycksele väghållningsdistrikt, såsom ofvan nämnts, vore eller blefve
betungadt med vägföretag af långt större betydelse för väghållningsdistriktet
än den nu ifrågavarande vägen, hvilken komme att tjena till
utfartsväg för hufvudsakligast endast en aflägset belägen by i Lycksele
socken, hade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke ansett sig
kunna ifrågasätta att sistnämnda två väghållningsdistrikt skulle deltaga
i byggandet af vägen; men då denna likväl alltid blefve af en viss betydelse
såsom förbindelseväg mellan de nämnda socknarna och äfven
tjenade till utfartsväg för en del byar inom dem, syntes det Eders
125
Sjette hufriidtiteln.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande som om dess underhåll för framtiden
borde öfvertagas af de vägbyggnadsskyldige.
Med anledning af hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
sålunda anfört och då vägen komme att dragas genom eller i närheten
af rätt många inom såväl Norsjö som Lycksele socken belägna kronoparker,
hvarigenom staten ej blott af väganläggningen bereddes stor
fördel för fosterlandets försvar utan jemväl i ekonomiskt hänseende
komme att skörda väsentligt gagn af vägen, har Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i underdånighet hemstält det täcktes Eders Kongl.
Mapt låta vidtaga åtgärder för vägens byggande på statens bekostnad,
hvilket vore det enda möjliga sättet för att snart få vägen fullbordad.
Vid Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes skrifvelse är fogad
en af majoren Lindeqvist upprättad plan med tillhörande kostnadsförslag
och betänkande för ifrågavarande väganläggning.
För egen del bär väg- och vattenbyggnadsstyrelscn uti sin ofvannämnda
underdåniga skrifvelse—jemte meddelande att kontrakt på vanliga
vilkor antagits rörande fullbordandet inom den 1 september 1896
af den ofvan berörda, 13,950 meter långa vägdelen inom Norrbottens
län från Glommersträsk till länsgränsen i närheten af byn Gallijaur —
beträffande den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande till anläggning
föreslagna vägen anfört: att genom anläggningen af vägarne mellan
Vistträsk och Glommersträsk samt mellan Glommersträsk och länsgränsen
„ visserligen den längsta sträckan af nu saknad väg i förbindelsen
mellan Östersund och Råneå komme att fullbordas, men att det, för att
sistnämnda vägförbindelse skulle blifva fullständigt sammanhängande,
erfordrades att den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande till anläggning
föreslagna vägen komme till stånd; att det i följd häraf vore
för den allmänna samfärdseln i hög grad till gagn, om ifrågavarande
väg från Norrbottens länsgräns till Ruskträsk snart blefvc utförd; att
styrelsen emellertid i likhet med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ansåge det icke böra ifrågasättas att de väghållningsdistrikt,
genom Indika vägen vore afsedd att framdragas, skulle deltaga i vägens
anläggning, enär, enligt hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förmält, samma väghållningsdistrikt vore hardt, betungade af underhållet
af ett redan vidsträckt vägnät, hvari ännu saknades betydliga
vägsträckor af långt större direkt gagn för vederbörande väghållningsdistrikt
än den ifrågavarande, i norr och söder eller tvärs öfver landets
dalgångar och vattendrag gående vägen, som visserligen beredde distrikten
ett saknad! och värdefullt samband emellan de nu afstängda floddalarna,
men icke fy Ide deras behof af förbättrad samfärdsel med norra
126
Sjette lmfvndtiteln.
stambanan och kusthamnarna; att det sålunda, för att vägen skulle
komma till stånd, syntes vara oundgängligt att densamma utfördes helt
och hållet på statens bekostnad, såsom förhållandet vore med vägen
mellan Glommersträsk och Vistträsk; att äfven särskilda skäl förefunnes
för staten att på dess bekostnad utföra denna väganläggning, enär,
utom det gagn vägen beredde den allmänna samfärdseln, densamma
komme att tillskynda staten fördelar ej mindre med hänsyn till vården
och afkastningen af statens skogar, hvilkas värden blefve förhöjda
genom ökade pris på deras alster, än ock genom den ökade odling,
som genom denna vägförbindelse antagligen förr eller senare uppstode
i de nu nästan öde, vägar saknande trakter, hvarigenom vägen komme
att framgå, hvartill komme den vigt vägen egde för landets försvar;
samt att, hvad det blifvande underhållet af vägen anginge, styrelsen,
med stöd af hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande anfört och
med hänsyn till de fördelar vederbörande väghållningsdistrikt genom
vägens anläggning komme att beredas, ansåge att, sedan vägen blifvit
vederbörligen afsynad, densamma borde å de väghållningsskyldige i
laga ordning indelas.
Vid granskning af planen för väganläggningen har, enligt hvad
styrelsen anmält, i tekniskt hänseende icke framstälts annan anmärkning,
än att körbanans bredd å broarna borde blifva fem meter.
Hvad beträffar den för väganläggningen beräknade kostnadssumman,
har styrelsen anfört att enligt styrelsens mening densamma kunde
minskas med 5,000 kronor eller till 266,480 kronor, under förutsättning
att, såsom förhållandet vore med anläggningen af vägen mellan
Glommersträsk och Vistträsk, den för anläggningen behöfliga, enskilda
personer eller menigheter tillhöriga eller af enskilda brukade jord lemnades
utan ersättning, äfvensom att det till trummor, broar och handräcken
behöfliga virke kunde erhållas från statens skogar, i hvilket
sistnämnda fall endast kostnaderna för huggning och transport behöfde
upptagas. Förutom nyssnämnda belopp, 266,480 kronor, vore dock
ytterligare medel erforderliga för vägan läggningens utförande. Under
antagande af att, såsom förhållandet vore med Glommersträsk—Vistträskvägen,
anläggningen komme att utföras på entreprenad, erfordrades
nemligen att, till öfvervakande af arbetets utförande, af styrelsen förordnades
eu kontrollant med biträde. Till arfvode åt denne äfvensom
till renstakning af väglinien, kopiering af ritningar samt åtskilliga för
vägarbetets utförande förberedande åtgärder ansåge styrelsen, med den
erfarenhet styrelsen vunnit vid anläggningen af Glommersträsk—Vistträskvägen,
icke kunna anslås mindre belopp än 20,000 kronor; men
127
Sjette liufvudtiteln.
då kostnadsförslaget syntes så uppgjordt, att anbud på väganläggningens
utförande under vanligen rådande arbetsförhållanden borde kunna erhållas
till något lägre belopp än den beräknade kostnadssumman, ansåge
styrelsen eu ökning af omkring 15,000 kronor vara tillfyllestgörande.
Med tillägg af sistnämnda belopp uppginge den för väganläggningen
erforderliga kostnadssumman till 281,480 kronor eller i
rundt tal 282,000 kronor.
På grund af hvad sålunda anförts har styrelsen hemstält, dels att
Eders Kong]. Magt täcktes föreslå Riksdagen medgifva att till anläggning
af väg mellan Glommersträsk i Arvidsjaurs socken åt Norrbottens
län och Ruskträsk i. Lycksele socken af Vesterbottens län, från länsgränsen
till färjstället vid Vindelelfven å vägen mellan Lycksele och
Sorsele kyrkor, finge beviljas ett anslag af 282,000 kronor att utgå
från vägbyggnadsfonden under tre år utan iakttagande af det för samma
fonds anlitande i allmänhet stadgade vilkor, att statsbidraget icke finge
utgå med högre belopp än två tredjedelar af den för väganläggningen
beräknade kostnaden, dels ock, under förutsättning af Riksdagens bifall
till berörda framställning, att Eders Kongl. Maj:t täcktes fastställa den
af majoren Lindeqvist upprättade planen till väganläggningen, med rätt
för styrelsen att i planen låta vidtaga sådana ändringar, som lände till
förbättring; att väganläggningens utförande finge genom styrelsens försorg
utföras på entreprenad med rätt för styrelsen att öfvervaka arbetets
utförande genom af styrelsen förordnad kontrollant med nödigt
biträde emot den särskilda ersättning af byggnadsmedlen, styrelsen
torde få bestämma; och att, sedan vägen kalif vit fullbordad och vederbörligen
afsynad, densamma måtte å de väghållningsskyldige i laga
ordning indelas.
Uti ärendet har t. f. chefen för generalstaben den 17 november
1893 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och deruti anfört att den
väg, som nu ifrågasattes Iill anläggning på statens bekostnad, utgjorde
eu länk af den stora inre vägförbindelse mellan trakterna kring Råneelfs
nedre lopp och den vigtiga jernvägsknuten vid Boden inom Norrbottens
län samt Storsjöbäckenet inom Jemtlands län, hvilken chefen
för generalstaben uti ett år 1887 afgifvet betänkande upptagit såsom
en af de oundgängligaste af åtgärderna för Norrbottens försvar. Det
landområde, som genomlöptes af den nu ifrågasatta vägen, nejden
inom Vesterbottens län mellan Petikån och Vindelelfven, vore eller
blefve åtminstone inom kort, då de redan under arbete varande vägbyggnaderna
uti hufvudriktningen Råneå—Östersund hunnit utföras, det
enda återstående, som behöll le erhålla eu väg uti sagda riktning, för
128
Sjette lmfvudtiteln.
att den störa vägförbindelsen i sin helhet skulle kunna betraktas såsom
en verklighet. Ur militärisk synpunkt kunde således intet tvifvel råda
om önskvärdheten deraf, att den ännu förefintliga luckan uti den stora
inre förbindelseleden genom Norrland snarast möjligt blefve fyld.
I fråga om de möjliga olika riktningarna för förbindelseledens framdragande
genom det område af Vesterbottens län, hvarom här vore tal,
hade uti generalstabschefens ofvan åberopade betänkande af år 1887 yttrats
att någon förbindelse genaste väg mellan Lycksele och Glommersträsk
icke för det dåvarande borde ifrågasättas, enär den nya förbindelsen i sådant
fall efter all sannolikhet måste byggas uteslutande på statens bekostnad,
men att det funnes tvenne sträckningar, som med några omvägar
åstadkomme den önskade föreningen mellan nämnda orter och hvilka
deremot kunde påräkna befolkningens eget intresse: den ena öfver
Malå, den andra öfver Norsjö och Jörn. Med afseende på Malå-sträckningen
hade i samma betänkande sagts alt den vore den militäriskt
vigtigaste, enär den vore den mest aflägsna från kusten, men tillagts
att åtminstone dess sista afdelning, nemligen sträckningen mellan Maki
och Glommersträsk, icke torde kunna komma till stånd utan särskild
mellankomst af staten. Om Jörn-sträckningeu, hvilken vore längre än
den öfver Malå och dessutom hade olägenheten att närma sig kustorten
Skellefteå på blott 57 kilometers afstånd, hade deremot chefen för
generalstaben uttalat den förmodan, att den skulle inom de närmaste
åren genom kommunerna sjelfva ifrågasättas till utförande.
Efter erinran härom anför t. f. generalstabschefen i sitt nu afgifna
utlåtande vidare:
»Det var sålunda uteslutande under förutsättning dels att befolkningen
i orterna sjelf intresserade sig så mycket för omvägarne öfver Malå
samt öfver Norsjö och Jörn, att bidrag för vägbyggnaderna i dessa båda
riktningar kunde vara att emotse från kommunernas sida, dels att vägar
uti båda dessa riktningar kommo till stånd, som chefen för generalstaben
icke ansåg sig böra ifrågasätta en väganläggning uti rak riktning
mellan Lycksele och Glommersträsk eller noggrannare uttrvckt
mellan Ruskträsks färjställe — ty vägstycket Lycksele—Ruskträsk förefanns
redan vid tiden för merberörda underdåniga betänkandes afgifvande
— och Glommersträsk. Såsom framgår af Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes uti Vesterbottens län framställning, har emellertid
förutsättningen om bidrag från kommunernas sida icke visat sig motsvaras
af de faktiska förhållandena. Inga nämnvärda dylika bidrag
synas vara att emotse för någondera af de båda sträckningarna, vare
sig öfver Malå eller öfver Norsjö och Jörn. Ingå skäl förefinnas der
-
129
Sjette hufvudtitelii.
för no mera att söka infoga båda dessa sträckningar uti den stora
norrländska inre förbindelseleden. Med väganläggning endast i endera
af dessa riktningar, särskild! om valet härvid folie på den i militäriskt
afseende otillfredsställande men, såsom det vill synas, för ortintressena
mera lämpliga riktningen öfver Norsjö och Jörn, skulle den stora inre
förbindelseleden ingalunda erhålla samma militäriskt riktiga utstakning,
som den erhåller, derest den af Eders Kongl. Majrts befallningshafvande
i Vesterbottens län nu ifrågasatta anläggningen kommer till stånd».
»Denna anläggning är nemligen hvad chefen för generalstaben uti
ofvan åberopade underdåniga betänkande benämner en ”förbindelse
genaste vägen”, och mot den ifrågasatta vägens utstakning finnes ur
militär synpunkt intet att erinra. Enligt utstakningen kommer vägen,
som torde varda 15—20 kilometer kortare än omvägen öfver Malå samt
genomlöpa en trakt, som är något mindre ogvnsam för väganläggning
än Malå-riktningens omgifningar, att föras jemlöpande i hufvudsak
med norra stambanan på ett afstånd vester om den samma, som ingenstädes,
ej ens vid den krök åt öster, som göres för att vägen skall
kunna kringgå höjdpartiet mellan Malå och sjön Stora Qvammaren samt
sedan genomskära näset mellan nämnda sjö och Norsjön, understiger
afståndet mellan vägens utgångspunkt Glommersträsk och norra stambanan
vid Jörns station (rundt 30 km.). Tvärtom. Afståndet från
norra stambanan är kortast vid Glommersträsk och ökas sedermera,
ju längre nedåt söder vägen föres. En afbrytning af norra stambanan,
verkstäld af en på Bottenhafskusten landstigen fiende, innebär således
ingalunda derjemte en afbrytning af den inre vägförbindelsen. Äfven
i fråga om enskildheterna af vägens utstakning, så vidt de kunna bedömas
af de tillgängliga handlingarna, finnes intet ur militär synpunkt
att anmärka, utan synas de militära krafven hafva blifvit behörigen
tillgodosedda. Jag föranledes till detta uttalande särskilt deraf,
att vägen ingenstädes öfvergår Norsjöns aflopp (norrut till Malån),
utan blifvit förd fram till näset mellan Störa Qvammaren och Norsjön
på venstra (vestra) stranden af sagda vattendrag, hvilket sålunda kan
sägas lemna ett slags skydd för den del af vägen, som närmar sig
detsamma.»
»Ytterligare ett vigtigt skäl synes mig tala för, att den af Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande ifrågasatta vägsträckningen nu mera
är den enda, som kan förordas. Enligt hvad Kongl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
erinrar, har kontrakt med vederbörande vägbyggnadsskyldige
redan blifvit upprättadt rörande utförandet, med statsunderstöd
enligt vanliga grunder, af det närmare 14 kilometer långa, inom NorrBih.
till Riktat. Frat. 1804. / Sami. 1 Afd. / Haft. 17
130
Sjette liufvudtiteln.
bottenis län fallande vägstycket: Glommersträsk—länegränsen motVesterbottens
län. Detta vägstycke, som kontraktsenligt skall vara färdigt år
1896, har sin hufvudsakliga betydelse såsom en del af den ifrågasatta
vägsträck ningen Glommersträsk— Ruskträsk. Dess betydelse i och för
sig torde däremot vara så ringa, att om icke hela denna sträckning
varder bragt till stånd, föga eller intet torde vara vunnet med det icke
obetydliga statsbidrag, som blifvit beviljadt för ändamålet.»
»Rörande en enskildhet af det upprättade förslaget till väganläggning
återstår slutligen för mig att nämna några ord. Ehuru vägens
bredd i öfrigt är upptagen till 5 meter, har för de större broarna brobanans
bredd, enligt förslaget men i olikhet med hvad som eger rum å
Vistträsk—Glommersträskvägen, der samtliga broar hafva brobana af
5 meters bredd, blifvit beräknad till allena 3,6 meter. Mot detta senare
mått, som motsvarar hvad nya väglagen fordrar med afseende på bredd af
de så kallade »bygdevägarne», medan »landsvägarnes» bredd skall vara 5
meter, kan anmärkas att det är synnerligen knappt. Ej ens landsvägarne
i vårt land medgifva användning af dubbla fordonskolonner, och dylika
kunna således med än mindre skäl ifrågasättas vid öfvergång af broar.
Men möte mellan fordon bör vara möjligt, synnerligen om bron är lång,
och såsom sådan torde den längsta bron å ifrågavarande väg, den öfver
Skellefte eif (med en längd af närmare 157 meter), böra betraktas. Med
en brobanebredd af 3,6 meter skulle visserligen arméns alla fordon, utom
det fåtal som har trespann, kunna komma förbi hvarandra, om ock den
största noggrannhet och försigtighet, t. ex. vid möte mellan enskilda
artillerifordon, af hvilka åtskilliga hafva en bredd af närmare 1,7 meter,
här vid lag torde vara af nöden, men möten mellan ett tvåspändt och
ett trespändt fordon eller mellan längre fordonskolonner måste anses
såsom alldeles omöjliga. Den föreslagna bredden af 3,6 meter för de större
broarna är således utan allt tvifvel en militär olägenhet, och då denna
åtgärd, enligt hvad Kongl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anmärker,
ingalunda synes oundgänglig för att »minska kostnaden», såsom det
heter uti det uppgjorda förslaget till vägan läggningen, kan jag icke
annat än på det lifligaste instämma uti berörda styrelses yrkande å en
brobanebredd öfver allt af 5 meter.»
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt har t. f. chefen för
generalstaben hemstält att Eders Kongl. Maj:t täcktes bifalla den af
Eders Kongl. Majrts befallningshafvande i Vesterbottens län gjorda
framställningen om åtgärders vidtagande för anläggning på statens bekostnad
af väg mellan Vistträsk—Glommersträskvägen vid Vesterbottens
länsgräns och Ruskträsks färjställe.
131
Sjette liufvudtiteln.
Uti en sedermera den 29 december 1893 afgifven promemoria,
hvarvid fogats en bilaga, upptagande längderna, kostnaderna och statsbidragen
m. m. för de särskilda sträckorna af vägen från Boden vid
Luleå eif till Östersund, har chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ytterligare anfört att nämnda väg komme att erhålla en längd
af 60,86 mil, under antagande att pågående väganläggningar fullbordats
och att den föreslagna genaste riktningen för vägen från Norrbottens
länsgräns till Ruskträsk valdes och komme till utförande. Af
hela denna vägsträcka underhölles af de vägbyggnadsskyldige eller
komme att af desse underhållas 8,2 mil inom Norrbottens län och.hela
vägen inom Vesterbottens län äfvensom tillhörande vägdelar inom
Vesternorrlands och Jemtlands län, tillsammans 52,24 mil, hvadan endast
vägdelen Vistträsk- Glommersträsk i Norrbottens län med eu
längd af 8,62 mil komme att tillsvidare behöfva underhållas af kronan,
dock endast då marken är bär. Vägen genomlöpte lappmarkerna på
en sträcka af 28,5 mil, deraf 6,8 mil inom Norrbottens län och 21,7 mil
inom Vesterbottens län. Af de förut, sedan äldre tider befintliga delarna
af vägen från Boden till Östersund, hvilka dock, oberäknad! vägen
från Östersund till Lit, icke vore äldre än sedan det tredje decenniet
af innevarande århundrade, vore de flesta ombyggda efter år 1870
eller befunne sig för närvarande under omläggning, hvilken torde
fullbordas samtidigt med Glommersträsk—Vistträskvägen. Dessutom
kräfdes omläggning af vägdelen Löfberga—Ström, som aldrig blifvit
ordentligt bruten och derför endast med svårighet kunde betaras, samt
af vägen mellan Hammerdals färjesund och Lits kyrka vid Indalselfven.
Vägens fortsättning till rikets norra gräns vid Öfver-Torneå kunde med
visshet antagas komma att utföras och underhållas i sedvanlig och laga
ordning. Vägdelen från Öfver-Torneå till Öfver-Kalix vore nemligen
beslutad och väntade blott på vanligt statsbidrag för att komma till
utförande. Från Öfver-Kalix till Råneå eif vore ungefär halfva vägen,
öfver Kalix—Talljärv, under arbete och återstoden torde i sin tur komma
att utföras. Af vägen mellan Råneå och Luleå elfvar återstode blott
1,6 mil från Hundsjön till Öfverstbyn, för hvilken vägdel förberedelser
äfven vore vidtagna.
Slutligen har vederbörande byråchef i domänstyrelsen på min begäran
aflemnat eu promemoria i ärendet och deruti meddelat, att den
mellan Glommersträsk och Ruskträsk föreslagna vägen vore på en
sträcka af tillhopa något mer än två mil framdragen öfver kronoparksområden
i norra delarna af Norsjö och Lycksele socknar. På samma
132
Sjette hufvudtiteln.
gång samfärdseln inom denna ort, som vore vanlottad på kommunikationer,
härigenom underlättades för afnämare af skogseffekter från nämnda,
ganska betydande skogar, blefve transporten af de för en skogsdrift
erforderliga materialier och förnödenheter både billigare och säkrare än
tillförene, hvadan ifrågavarande väganläggning ej saknade betydelse
jemväl för virkesafsättningen från kronans skogar.
Af hvad jag nu i underdånighet anfört torde Eders Kongl. Maj:t finna
att den i Riksdagens ofvan berörda skrifvelse uttalade föreställningen att
Vistträsk—Glommersträskvägens utsträckning i sydlig riktning skulle
kunna af de väghållningsskyldige utföras på vanliga vilkor, det vill säga
mot erhållande af statsbidrag till högst två tredjedelar af kostnaden, efter
numera vunna upplysningar icke lärer kunna vidhållas. På sätt Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande framhållit, äro nemligen de vägbyggnadsskyldige
i orten redan förut så betungade med vägföretag, och vägen,
vare sig den dragés öfver Malå eller öfver Jörn och Norsjö eller i den
af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordade riktningen, för dem
af jemförelsevis så ringa betydelse, att det icke skäligen lärer kunna dem
åläggas att deltaga i kostnaderna för byggandet deraf. Emellertid är det
af skäl, som i det föregående framhållits, för staten af vigt att en förbindelse
mellan Glommersträsk och Vindelelfvens dalgång inom kort kommer
till stånd och dymedelst den enda hufvudsakliga luckan å den stora
inre förbindelseleden genom Norrland fylles. Sådant kan också ske, utan
att särskildt statsanslag behöfver för ändamålet beviljas, såvida det medgifves,
liksom i fråga om Vistträsk—Glommersträskvägen, att vägbyggnadsfonden
får för ändamålet anlitas utan iakttagande af vilkoret
att statsbidraget ej må öfverstiga två tredjedelar af kostnaden. Jag
anser mig derföre höra förorda att ett dylikt medgifvande lemnas, dervid
dock, i likhet med hvad för sistnämnda väg stadgats, såsom vilkor
torde böra föreskrifvas att all för anläggningen behöflig, enskilde tillhörig
eller af enskilde brukad jord afstås utan ersättning.
I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 20 mars 1891 omnämndes
visserligen att det då var ifrågasatt att Vistträsk—Glommersträskvägens
fortsättning söder ut borde dragas öfver Malå eller öfver Jörn
och Norsjö. Men det antogs då att invånarne i orten skulle kunna
åtminstone delvis bekosta anläggningen. Då emellertid nu staten skulle
ensam bestrida denna kostnad, finnes icke längre något skäl att föredraga
någondera af dessa vägsträckningar framför den nu af Eders
133
Sjette hufvudtiteln.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna, hvilken är genare än dessa,
erbjuder bättre terrängförhållanden än åtminstone Malåvägen samt af
dessa och andra skäl har företräde framför hvilkendera som helst af
de andra två vägsträckningarna.
Kostnaden för anläggningen har, såsom nämnts, af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
beräknats till i jemnt tal 282,000 kronor och synes
lämpligen kunna, såsom styrelsen föreslagit, fördelas till utgående
under tre år, i hvilket fall vägen torde kunna blifva färdig inom 1897
års slut eller åtminstone under loppet af år 1898. Då de väghållningsskyldige
i orten böra åläggas att underhålla vägen, sedan den blifvit
fullbordad, kommer någon kostnad derför icke att drabba statsverket.
Frågan om fastställelse af den för företaget uppgjorda planen liksom
om de närmare bestämmelser, som böra i afseende å arbetets utförande
meddelas, torde jag icke nu böra underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning,
utan inskränker jag mig för närvarande till att på grund af det anförda
hemställa att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva
att, till anläggning af väg mellan Grlommersträsk och Ruskträsk å
sträckan från gränsen mellan Norrbottens och Vesterbottens län till färjstället
vid Vindelelfven å vägen mellan Lycksele och Sorsele kyrkor, anslag må,
under vilkor att all för vägan läggningen å denna sträcka behöflig, enskilde
tillhörig eller af enskilde brukad jord lemnas utan ersättning, kunna
från af Riksdagen till vägbyggnader beviljade medel anvisas utan iakttagande
af det för vägbyggnadsfondens anlitande i allmänhet stadgade
vilkor att statsbidraget icke må utgå med högre belopp än två tredjedelar
af den för väganläggningen beräknade kostnaden.
Vidare tillåter jag mig erinra [46.]
att, enligt 1891 års Riksdags beslut, blifvit för år 1895 beviljade
till understödjande medelst lån af enskilda jernvägsanläggningar 1,000,000 vägar,
kronor; samt
att, enligt 1893 års Riksdags beslut, skola till odlingslånefonden [47.]
under hvarje af åren 1894—1898 ej mindre ingå de till statskontoret 0llj[nnFds^ne
inflytande annuiteter å odlingslån, än äfven af riksgäldskontoret, i mån
af behof, öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte de till fonden
ingående annuiteter kan erfordras till fyllande af högst 1,000,000
kronor årligen.
134
Sjette hufvudtiteln.
Statens jernvägstrafik.
I underdånig skrifvelse den SO november 1893 har jern vägsstyrelsen
gjort framställning om aflåtande till Riksdagen af proposition angående
anslag för år 1895 dels till nya byggnader och anläggningar
vid statens jern vägar, dels ock till anskaffande af ytterligare rullande
materiel.
Hvad angår anslagsbehofvet för nya byggnader och anläggningar
föreslår styrelsen att för detta ändamål måtte af Riksdagen för år 1895
äskas ett anslag af 375,000 kronor.
Huru detta anslag enligt styrelsens åsigt skulle användas, inhemtas
af följande utdrag af styrelsens omförmälda skrifvelse:
»Byggnader och anläggningar.
o 1 , '' . B
Vid Ahy: uppförande af bostäder åt två stations
karlar,
hvilka nu till olägenhet såväl för tjensten som
för dem sjelfva måste bo vidpass eu halftimmes väg
från stationen och icke utan dryga kostnader kunna
erhålla bostäder på närmare håll____r:.................................... kr.
Vid Fiskeby: utvidgning af spårsystemet i syfte att
till denna station kunna förlägga flere vid Eksund nu anordnade
tågmöten, hvarigenom personalen vid sistnämnde
station, hvars trafik under de senare åren nedgått,
kunde minskas................................................................ »
Vid Malmslätt: utvidgning af spårsystemet, som till
följd af trafikens ökning — hufvudsakligen under pågående
militär möten — är otillräcklig .............................. »
Vid Hallsberg: tillbyggnad af matsalarna och restau
rationslokalen,
hvilka länge visat sig otillräckliga......... »
Detta anslag begärdes redan för åren 1891
och 1892, men blef då ej beviljadt.
Vid IT trafikdistriktet: inlösen af jord för snöskärmar
utmed banan för att hindra snöns hopande å denna »
Vid Lund: tillbyggnad af godsmagasinet, som till
följd af trafikens ökning är otillräckligt........................... »
Vid jemförelse mellan qvantiteter vid stationen
afsändt och anländt gods under 1872 och 1892
Transport kr. 45,000: —
knad kostnad.
4,500: —
8,000: —
9,000: —
10,000: —
4,700: —
8,800: --
7,300:
2,500:
15,000:
1,400:
24,000:
Sjette liufvudtiteln. 135
Transport kr. 45,000:
visar sig en ökning för sistnämnda år, motsvarande
för afsändt gods vidpass 26 och för anländt gods
90 procent.
Vid Ortofta: uppförande af bostäder åt tre afstationsbetjeningen,
som till följd af anläggningen af det vid
stationen belägna sockerbruket med dess stora arbetarepersonal
numera icke kunna få byra bostäder i stationens
närhet ................................................................................
Vid Killeberg: förlängning af spåren, på det möten
med de långa godstågen må kunna ske utan den stora
tidsutdrägt, som nu förorsakas af att tågen måste delas
Vid Elmhult: uppförande af stall för tre lokomotiv
Vid Sandsjö: förlängning af mötesspåren af samma
skäl som för Killeberg angifvits.......................................•••
Vid Nässjö: uppförande af stall för fyra lokomotiv
Vid Kil: utvidgning af spårsystemet för beredande
af plats, dels för ankommande godsvagnar äfvensom för
de 5 å 6 tåg, som samtidigt behöfva å stationen intagas,
dels ock för verkställande af erforderliga vagn
öfverflyttningar
mellan dessa tåg ......................................
Vid Tomteboda: uppförande af en vagnreparationsverkstad
med jordanskaffning, hvarom framställning
redan gjorts för åren 1893 och 1894 .............................
Vid Värtan: anläggning af en 180 meter lång lastkaj
jemte vägomläggning i syfte att vid stationen verkställa
åtskilliga lastningar och lossningar af transportföremål,
b vilka till följd af bristande utrymme vid
Stockholms norra station icke kunna vid denna station
verkställas ................................................................................... » 8,000:
Vid Hedens hållplats, belägen mellan Järbo och
Ockelbo stationer: utläggning af ett sidospår och uppförande
af bostad för platsvakten ..................................... » 9,000:
Ordnandet af de stora transporter af träkol
och andra skogsprodukter, som hvarje vinter pågå
å denna handel, försvåras mycket deraf att någon
tågmötesplats icke finnes mellan Järbo och Ockelbo
stationer, som äro belägna på ett afstånd från
5,400:
155,000:
Transport kr. 272,600:
136
Sjette hufviidtiteln.
Transport kr.
hvarandra af 22 km.; och är det för undanrödjande
af dessa svårigheter, som styrelsen föreslagit
nu omförmälda anordningar vid Hedens 9
å 10 km. norr om Järbo belägna hållplats, som
derigenom skulle anordnas till tågmötesplats.
Vid Karsjö: utvidgning af spårsystemet, för underlättande
af tågmöten..................................................................... »
. Vid Ljusdal: utvidgning af spårsystemet, som för
nuvarande tåganordningar, då tre tåg samtidigt måste
vara inne vid stationen, är otillräckligt ........................... »
Vid Bräcke: tillbyggnad af stationshuset för beredande
af ökadt utrymme i expeditionslokalen och väntsalarna,
hvilka lokaler redan länge visat sig otillräckliga
och ännu mer komma att blifva det, då under nästa år
hela den norra stambanan mellan Bräcke och Boden
varder afslutad och i sin helhet öppnad för trafik ...... »
Vid D:o: uppförande af nya kolbås med tillhörande
spårutläggning ................................................ »
Vid Östersund: fullbordande af vattenledningen till
jernvägens hus, för hvars påbörjande 1894 är beräknadt
ett belopp af 9,000 kronor och hvilket belopp ingår i
det af Riksdagen för nämnda år beviljade anslag till nya
byggnader och anläggningar ................................................ »
Vid D:o: utläggning af ett spår, afsedt för direkt
lastning och lossning af vagnslastgods........................... »
Det för dylik lastning och lossning hittills
använda spåret har till följd af ökad trafik under
sista tiden visat sig otillräckligt. Till stationen
ankommo 1891 6,562 godsvagnar och afsändes
6,549. Motsvarande siffror 1892 voro 9,467 och
9,497, utvisande en ökning af 44 å 45 procent.
Till fullföljande af förut påbörjade anordningar för
vexelförreglings- och förbättrade signalapparater vid en
del stationer å bandelar, på hvilka snälltåg framgå...... »
Diverse utgifter................................................................ »
Summa kronor
272,600: —
3,300: —
5,100: —
4,000: —
5,250: —
5,000: —
3,800: —
50,000: —
25,950: —
375,000: —
137
Sjette hufvu dtiteln.
Enligt hvad styrelsen upplyser, betingas behofvet af nya lokomotivstall
dels af lokomotivens ökning, dels af ett ändamålsenligt ordnande
af deras tjenstgöring.
Angående det föreslagna uppförandet af en vagnreparationsverkstad
vid Tomteboda anser jag mig böra erinra att jern vägsstyrelsen
redan i underdånig skrifvelse den 14 december 1891 anhöll att medel
måtte anslås till påbörjande af eu dylik verkstad vid Tomteboda; att
sedan 1892 års Riksdag, med bifall till Eders Kongl. Mapts i ämnet
aflåtna framställning, beviljat för år 1893 ett belopp af 500,000 kronor
till nya byggnader och anläggningar vid statens jernvägstrafik, Eders
Kongl. Maj:t uti nådigt bref den 20 januari 1893 anvisade 30,000 kronor
till påbörjande af ifrågavarande reparationsverkstad; att sedan med anledning
af det utaf jernvägsstyrelsen den 14 december 1892 afgifna förslag
rörande anslagsbehofvet för nya byggnader och anläggningar för år 1894,
hvaruti upptagits ett belopp af 100,000 kronor för fortsättning af uppförandet
af nämnda verkstad, Eders Kongl. Maj:t nästlidna år af Riksdagen
äskat ett anslag af 500,000 kronor för nya byggnader och anläggningar
vid statens jernvägstrafik, Riksdagen anmält att Riksdagen funnit
sig för det dåvarande icke böra bevilja medel till arbeten för en dylik
anläggning samt i följd deraf nedsatt det begärda byggnadsanslaget
med 100,000 kronor; samt att Eders Kongl. Magt genom nådigt bref
den 17 mars 1893 förordnat att åtgärder för ifrågavarande arbetes utförande
skulle inställas, äfvensom anbefalt jernvägsstyrelsen att inkomma
med förslag till användning af det anslagsbelopp,- som i följd deraf blefve
disponibelt.
Med förmälan att behofvet af att utrymmet för vagnsreparationer
ökades med för närvarande minst 16 och i en ej aflägsen framtid
ytterligare 12 platser oafvisligt qvarstode, anför styrelsen i nu förevarande
skrifvelse beträffande den ifrågasatta reparationsverkstaden,
bland annat, följande:
Hvad först platsen vidkomme, ansåge styrelsen densamma böra bestämmas
till Stockholms närhet, emedan i förhållande till det stora
antal vagnar, framför allt personvagnar, Indika började och slutade sina
turer vid någon af hufvudstadens stationer, den enda invid Stockholm
befintliga vagnsreparationsverkstadens utrymme vore allt för knappt
tillmätt. För jemförelses skull ville styrelsen meddela att, då i Malmö
funnes 14 och i Göteborg 16 verkstadsplatser för person-, post- och
resgodsvagnar, funnes vid Liljeholmens verkstad endast 12 platser för
samma ändamål. Eu anläggning af ifrågavarande art borde vidare af
praktiska skid vara belägen så nära som möjligt intill jernviigens hufvud
spår och ej långt från Centralstationen samt af ekonomiska skäl ej
Bih. till lliksd. Prat. 181)4. 1 Sami. 1 Afd. 1 Hd fl. 18
138
Sjette hufvaidtiteln.
sökas på annat område än det, som redan nu tillhörde kronan. Af de
i hufvudspårens närhet befintliga marker, till hvilka staten vore egare,
kunde såsom för ändamålet lämpliga ifrågakomma endast Liljeholmen,
Stenbrottet och kronolägenheten Ingenting vid Tomteboda, men af dessa
borde af anförda skäl den sistnämnda föredragas. Hvad anginge sjelfva
byggnadsanläggningen kunde enligt upprättadt kostnadsförslag en verkstad,
med spårläggning för fullständig reparation af 30 vagnar samtidigt,
uppföras vid Tomteboda för en kostnad af 270,000 kronor.
Med förmälan att med hänsyn till en ytterligare utvidgning marken
vester om och intill den för nämnda verkstad sålunda afsedda
terrängen borde reserveras för uppförande af en anläggning nära lika
stor som den förra och beräknad att kosta 200,000 kronor, hemställer
styrelsen sålunda att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition
om beviljande af ett anslag af 270,000 kronor för en verkstadsanläggning
med tillhörande spårläggning invid Tomteboda jernvägsstation.
Af detta belopp behöfde dock endast 155,000 kronor beviljas
till utgående under år 1895.
Sedan t. f. chefen för generalstaben anbefalts afgifva underdånigt
utlåtande i ärendet, i hvad det anginge anläggandet af en verkstad vid
Tomteboda, har denne i underdånigt utlåtande af den 20 december
1893 härom anfört följande:
»Ibland hufvudvilkoren för att Sveriges försvarskrafter skola kunna
möta ett blifvande'' fredsbrott under för dem gynsamma förhållanden
ingår eu i möjligaste mån tryggad järnvägstrafik, såväl under mobiliserings-,
uppmarsch- och koncentreringstiden som sedermera under
sjelfva krigsoperationerna. En tryggad jernvägstrafik åter betingar,
bland annat, förutom tillgång på tillräcklig jernvägsmateriel, möjlighet
att kunna fullständiga inredningen af denna materiel för militärtransporter
och städse hålla densamma i brukbart skick, eller med andra
ord erforderliga reparationsverkstäder jemte upplag eller förråd af reserv-
och förbrukningseffekter.»
»Hvad beträffar läget af de nu förefintliga reparationsverkstäderna
och förråden af nämnda effekter, så äro statens jernvägars tre största
reparationsverkstäder och förråd belägna dels i obefästade sjöstäder
— Göteborg och Malmö — der de af eu fiende, som beherskar hafvet,
med lätthet kunna förstöras, och dels i Stockholm (Liljeholmen), som
visserligen från sjösidan är skyddadt af Vaxholms och Oskar Fredriksborgs
fästning, men deremot alldeles öppet från landsidan, och som
sålunda, om icke förr, så sedan fienden stigit i land, vare sig norr eller
söder om Mälaren, icke med säkerhet torde kunna vidare påräknas.
Sjette hufvudtiteln.
139
öfriga statens jernvägars verkstäder och lörråd, Östersund, Kristinehamn
och Bollnäs, äro ännu så obetydliga att de icke torde kunna
tillfredsställa en större trafiks fordringar, och hvad särskilt vidkommer
Bollnäs, så kan denna station, såsom belägen föga mera än två
dagsmarscher från kusten, dess värre knappast sägas vara fullt tryggad.»
»I det inre af landet finnas visserligen åtskilliga större mekaniska
verkstäder, såsom Trollhättan och Motala, äfvensom enskilda jernvägars
verkstäder och förråd, hvilka tillsammans möjligen skulle kunna fylla
en del af den lucka, som uppstode, derest de vid kusten belägna jernvägsreparationsverkstäderna
icke vidare funnes till förfogande, men dels
torde de enskilda mekaniska verkstäderna ej utan tidsödande anordningar
— en tid, öfver hvilken vi kanske aldrig komma att förfoga —
kunna tillfredsställa de stora fordringar i nämnda hänseende, hvilka
under sagda förutsättning komme att ställas på dem, dels toide de
enskilda iernvägarnes reparationsverkstäder erhålla fullt upp att gorå
med sin egen materiel, hvarförutom icke alltid statens tunga godslokomotiv
torde till desamma kunna ingå.»
),yf hvad jag nu i underdånighet anfört framgar att jag ur försvarets
synpunkt måste anse det vara af största vigt och betydelse att
statens jernvägars i det inve af landet belägna reparationsverkstäder
med dertill hörande förråd af reserv- och förbrukningsartiklar varda
utvidgade, medan deremot en utvidgning af de uti Kustorteina belägna
måste ur militär synpunkt anses såsom synnerligt olämplig.»
»Den plats — Tomteboda — der Ivongl. jernvägsstyrelsen nu föreslår
anläggandet af en ny reparationsverkstad, eller måhända rättare
ett slags filial till Liljeholmens verkstad, erbjuder genom sitt läge alldeles
samma olägenheter som den vid Liljeholmen. Den måste således
ur militär synpunkt anses såsom olämplig.)»
»Men äfven ur andra synpunkter förefaller det mig, som vore iomteboda
icke rätta platsen. Efter allt att döma, har jern vägsbyggandet
från statens sida nu hunnit till eu punkt, der man kan sägas tills vidare
ärna stanna. Möjligt är visserligen att man förr eller senare
nödgas fullfölja norra stambanan ända fram till svensk-finska gränsen,
men om så äfven skulle varda händelsen, lär detta icke kunna inverka
på här föreliggande fråga. Med den oerhörda längd norra, stambanan
eger, och då reparationsverkstäder redan finnas anlagda uti Östersund
och Bollnäs, synes det mig som om norra stambanans möjliga fortsättning
till svensk-finska gränsen eller allenast eu betydligare stegring af
trafiken på denna stambana val kunde och borde föranleda till utvidgning
af verkstaden i Östersund — och må hända till upprättande af
140
Sjette hufvudtiteln.
en mindre verkstad, liknande den i Bollnäs, vid någon punkt norr om
Bräcke, t. ex. Mellansel eller Vännäs — men att nu berörda förhållanden
omöjligen kunna föranleda till någon utvidgning af reparationsverkstäderna
i mellersta Sverige. För mellersta och södra Sverige
synas deremot andra förhallanden vara på väg att uppstå, de der säkerligen
maste öfva inflytelse pa den fråga, som här föreligger. Eders
Kongl. Maj.t har ju sålunda redan nedsatt en särskild komité med uppdrag,
bland annat, att utreda spörsmålet om den så kallade Vestkustbanans
inlösen af staten. Varder denna inlösning en verklighet, måste,
så vidt jag mäktar döma, de stambanedelar i det inre af mellersta
och södra Sverige, hvilka för närvarande kunna sägas vara hänvisade
till i eparationsverkstäderna i Göteborg och Malmö — Vestkustbanans
båda ändpunkter — få en betydligt minskad utsträckning öster ut,
hvadan ock behof af väsentlig utvidgning af den enda nu varande reparationsverkstaden
uti det inre af landet, Kristinehamn — eller möjligen
nyanläggning af en dylik annanstädes mellan sjöarne Venern,
Vettern och Hjelmaren — torde komma att uppstå. Deremot lär väl
aldrig kunna vara praktiskt riktigt att med förvärfvet af Vestkustbanan
ställa i samband en utvidgning af reparationsverkstäderna på Sveriges
ostkust, dit, såsom sagdt, den ifrågasatta verkstaden vid Tomteboda
måste vara att räkna. Äfven om icke Vestkustbanan skulle varda inlöst
af staten, da det således blott vore den alltjemt fortgående steg--ringen af trafiken inom mellersta och södra Sverige, som skulle påkalla
utvidgning af reparationsverkstäderna uti dessa delar af vårt land, synes
det mig som om utvidgningen borde träffa verkstäderna uti det inre
f.r laijdet,. ej ^dem uti kustorterna. Den tunga och skrymmande trafiken
lär väl uti vårt land gå från det inre af landet till kustorterna och icke
i motsatt riktning.»
»Ui militär synpunkt, liksom ur nyss omhandlade synpunkter, kan
jag derför icke annat än i underdånighet framhålla önskvärdheten af
att, innan^ ett afgörande beslut fattas om platsen för den nya verkstaden,
frågan måtte underkastas en ytterligare sorgfällig pröfning,
föi utrönande af huruvida icke, genom förläggning af den nya anläggningen
till någon plats i det inre af landet mellan sjöarne Venern,
Vettern och Hjelmaren, statens såväl trafik- och finans- som militära
intressen kunna blifva samtidigt tillgodosedda.»
För anskaffande af ny rullande materiel föreslår jern vägsstyrelsen
i ofvan berörda skrifvelse af den SO november 1893 att för år 1895
måtte af Riksdagen äskas ett anslag af 1,260,000 kronor, deraf, med
141
Sjette Imfvndtiteln.
afseende å angelägenheten att en del af de oundgängligaste fordonen
måtte kunna anskaffas redan under år 1894, 500,000 kronor borde redan
under innevarande år ställas till Eders Kongl. Maj:ts förfogande.
I afseende å behofvet af detta anslag anför styrelsen:
»Med bifall till styrelsens derom gjorda hemställningar aflät Eders
Kongl. Maj:t till 1893 års riksdag nådiga propositioner om beviljande
af dels 800,000 kronor till stambaneliniens mellan Vännäs och Boden
utrustning med erforderlig rullande materiel, hvilken styrelsen uti sin
underdåniga skrifvelse den 14 december 1892 anmälde kunna för närmaste
tiden inskränkas till 6 lokomotiv med reservdelar, 12 person-,
post- och bagagevagnar, 60 godsvagnar samt axlar och hjul jemte apparater
för bromsning, belysning och uppvärmning m. in., dels 500,000
kronor till inköp af 250 malmvagnar till Gellivarebanan. Riksdagen
beviljade det förra beloppet men det senare icke direkt utan endast
på det sätt, att af det beviljade beloppet för stambanelinien finge användas
till malmvagnarnes inköp för Gellivarebanan redan under år
1893 ett belopp af 500,000 kronor. Efter det detta inköp blifvit verkstäldt,
återstodo således för anskaffning af den till stambanelinien behöfliga
materielen endast 300,000 kronor, och inköptes för denna
summa efter nådigt bemyndigande 5 lokomotiv och 3 personbogievagnar.
För det ofvannämnda, för sagda stambana uppgifva behofvets fyllande,
hvartill erfordras:
1 lokomotiv med reservdelar.................................................. 50,000 kronor
9 person-, post- och bagagevagnar .................................. 180,000 »
60 godsvagnar....................................................................... 180,000 »
axlar och hjul ....................................................................... 65,000 »
apparater för bromsning, belysning och uppvärmning .. 15,000 »
samt reservdelar till de 5 inköpta lokomotiven ............ 10,000 :»
eller tillsammans 500,000 kronor
anhåller styrelsen, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för år 1895 anvisa sagda redan beviljade, men till inköpet af malmvagnarne
använda andel, 500,000 kronor, af anslaget för stambanelinien.
»
»Jemte anhållan om detta anslag, afsedt i främsta rummet för tillgodoseende
af den snart i sin helhet öppnade nordligaste stambanan,
nödgas styrelsen, med anledning af den alltjemt, om ock långsamt,
fortgående utvecklingen af transporterna å statsbanorna i allmänhet,
hemställa om en förstärkning i den rullande materielen för att kunna
142
Sjette hufvudtitelii.
möta de ständigt växande krafven på transportmedel. I ett järnvägsnät
med så stor utsträckning som lios oss är det naturligtvis godsrörelsen,
som fordrar riklig tillgång på materiel, i synnerhet emedan här icke
förekommer någon koncentrerad eller under större delen af året- fortgående
trafik, utan varuomflyttningarne ske än här än der, inom eller
mellan ofta vidt skilda områden, och lediga vagnar esomoftast måste
hemt-as från fjerran håll för att tillhandahållas stationer, der gods redan
väntar eller är anmäldt till försändning, hvilka vagnar, efter det transporterna
i fråga blifvit verkstälda, måste skickas vidt omkring för att
på andra håll upptaga då tillgänglig last. Huru godsrörelsen och begagnandet
af godsvagnarne år från år tilltagit visa nogsamt de årligen
afgifna årsberättelserna, uti hvilka, jemte uppgifterna för det år, berättelsen
afser, äro sammanförda motsvarande data för de fem föregående
åren. Sålunda finnes, i afseende på den senast förflutna tiden,
af berättelsen för år 1892, att det utförda godstransportarbetet vuxit
från 256 millioner tonkilometer för år 1887 till 336 millioner för år
1892, och att de af godsvagnarne genomlupna våglängderna, räknade i
axelkilometer, stigit från 147 millioner under det förra till 186 millioner
under det sistnämnda året. En beräkning af medelstigningen år från
år gifver vid handen, att arbetet för godsforslingen under nämnda
period i medeltal stigit med 4 och vagnarnes våglängder med 3,5 procent
i förhållande till medeltalen af de absoluta arbetsqvantiteterua för
de ifrågavarande sex åren.»
»På grund af denna tillväxt och emedan man till följd af de ansenliga
försändningar af tomvagnar, som måste ske mellan afhemtningsstationer,
icke kan hoppas att kunna tillgodogöra sig vagnarna väsentligen
förmånligare än under nuvarande förhållanden, är det angeläget,
att godsvagnsparken snarast förstärkes med åtminstone 3 procent; och
hemställer styrelsen derföre, att, Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen
utverka ett anslag till anskaffning af 300 godsvagnar, hvaraf en tredje
-
del täckta; och då
100 täckta godsvagnar kosta............... 300,000
200 öppna » » ............... 280,000
samt axlar och hjul dertill kosta ... 180,000 kronor,
torde såsom anslag till nu nämnda ändamål hos Riksdagen begäras ett
belopp af 760,000 kronor.»
»Samtliga ofvan angifna slag af rörlig materiel äro afsedda att utföras
i enlighet med redan å statsbanorna befintliga och af Eders
Kongl. Magt godkända typer, nemligen: lokomotiv, sexkoppladt af
godstågstypen Kd., person-, post- och bagagevagnarne efter bogie
-
143
Sjette hufvudtiteln.
systemet, de förstnämnda med kombinerad II och III klass, de senare
äfven kombinerade för post och bagage, samt godsvagnarna fyrlijuliga,
200 stycken öppna och de öfriga 160 täckta.»
»Summan af de båda belopp, som enligt ofvanstående visats vara
erforderliga för anskaffning af rörelsemateriel, utgör således 1,260,000
kronor.»
Med afseende å hvad t. f. chefen för generalstaben anmärkt
emot den ifrågasatta anläggningen af en vagnreparationsverkstad
vid Tomteboda anser jag ytterligare utredning böra ega rum, innan
det kan ifrågakomma att bevilja medel till en dylik anläggning. Men
i öfrigt synes mig icke något vara att erinra emot det af jernvägsstyrelsen
för år 1895 begärda anslaget till nya byggnader och anläggningar,
hvithet jag följaktligen anser böra bestämmas till 220,000 kronor.
Icke heller har jag, i afseende å hvad styrelsen hemstält i fråga om
anslag till anskaffande af ny rullande materiel, annat att anmärka än
att anslagets belopp utan olägenhet torde kunna afrundas till 1,250,000
kronor; och lärer statsverkets tillstånd medgifva att af sistnämnda belopp
600,000 kronor upptagas å riksstaten.
Jag tillstyrker alltså att Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
dels
att för år 1895 anvisa å riksstatens sjette hufvud titel, till utförande
af nya byggnader och anläggningar vid statens jernvägstrafik,
220.000 kronor;
dels ock att, till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens jernvägar,
för år 1895 bevilja ett anslag af 1,250,000 kronor samt deraf
anvisa å riksstaten utom hufvudtitlarne 600,000 kronor, med rätt för
Eders Kong!. Maj:t att af återstående beloppet, 650,000 kronor, i mån
af behof, redan under år 1894 lyfta 500,000 kronor;
lärande Eders Ivongl. Maj:t vilja, uppå föredragning af chefen
för finansdepartementet, besluta om sättet för anskaffande af berörda
650.000 kronor °).
Statens j ernvägsbyggnader.
Uti underdånig skrifvelse den 9 november 1893 har jernvägsstyrelsen
— med förmälan att, då under loppet af innevarande år stam
-
[48.]
Nya byggnader
m. m.
vid statens
jernvägar.
[49.]
Ny rörlig
materiel vid
statens jernvägar.
'') So bilagan till statsverkspropositionen: »Finansplanen».
144
Sjette hufTudtiteln.
banan genom öfre Norrland blefve fullbordad till Boden, det jernvägsbyggande
för statens räkning, som alltsedan år 1855 oafbrutet fortgått,
torde kunna anses vara i sin hittills varande form afslutadt, alldenstund
någon fortsättning af stambanan norrut af flera skäl icke, åtminstone
under närmaste tiden, syntes komma att eg a rum, och, äfven om en
eller annan grenbana komme att på statens bekostnad anläggas, för dess
utförande ingalunda erfordrades en förvaltning af den beskaffenhet,
som den nuvarande jernvägsbyggnadsförvaltningen — erinrat att Riksdagen
år 1892, vid beviljande af anslag till fortsättande under år 1893
af stambanan genom öfre Norrland, fästat uppmärksamheten å frågan huru
vid arbetenas upphörande skulle förfaras med den personal, som varit
vid jemvägsbyggnaderna anstäld, i det att Riksdagen framhållit önskvärdheten
af arbetenas ordnande så, att arbetsstyrkan kunde efter hand
minskas och derigenom förekommas att densamma vid jernvägsbyggnadens
fullbordande på en gång stäldes utan arbete.
I anledning af detta uttalande hade styrelsen redan uti underdånig
skrifvelse den 12 januari 1893 dels utvecklat de omständigheter, hvilka
föranledde dertill att arbetsstyrkans minskande kunde påbörjas först sedan
1893 års stora schaktnings- och murningsarbeten blifvit afslutade, dels
ock framhållit att en stamtrupp af underbefäl, murare, timmermän och
jordarbetare, uppgående till omkring 1,000 personer, som under eu lång
följd af år varit anstäld vid jemvägsbyggnaderna i Norrland, under
alla förhållanden måste komma att qvarstå ända till dess stambanan blifvit
färdigbygd. Då det ännu icke vore möjligt att bedöma sistberörda
personals ställning, särskildt emedan det icke vore utrönt huruvida
och i hvad mån åt ifrågavarande underbefäl och manskap kunde
beredas anställning vid arbeten å en grenbana Vännäs—Umeå, om hvars
byggande för statsmedel styrelsen inom kort hade för afsigt att göra
underdånig framställning, vore styrelsen icke heller nu i tillfälle att i
antydda afseende framlägga något förslag. Deremot ville styrelsen nu
påkalla Eders Ivongl. Maj:ts uppmärksamhet på frågan om det nuvarande
byggnadsbefälets ställning efter stambanebyggandets afslutande,
en fråga som icke på något sätt vore beroende af en eventuel jernvägsanläggning
Vännäs—Umeå, enär detta senare företag, derest det komme
till stånd, kunde utföras med det arbetsbefäl, som funnes att tillgå
inom trafikförvaltningen.
Vid statens jernvägsbyggnader vore för närvarande anstälde en
hel del tjensteman, hvilka under en följd af år med synnerligt nit och
skicklighet egnat sina krafter åt ett ytterst mödosamt och maktpåliggande
arbete i statens tjenst, men hvilka, derest icke staten på något
145
Sjette hnfvudtlteln.
sätt trädde emellan, skulle i och med stambanebyggandets upphörande
se sig vid framskriden ålder hänvisade att för sin utkomst söka nya,
ovissa lefnadsförvärf. Statens jern vägstrafik syntes nemligen endast i
sällsynta undantagsfall kunna bereda anställning åt den nuvarande
tjenstemannapersonalen vid byggnaderna, och det jernvägsbyggande för
enskildes räkning, som under den närmaste tiden kunde komma att här i
landet bedrifvas, kunde icke beräknas komma att gifva tillfälle till försörjning
åt någon synnerligt stor del af samma personal.
Under sådana omständigheter syntes det vara en statens oafvisliga
pligt att mellankomma och genom anvisande af lifstidspensioner åt
de äldste och i öfrigt mest förtjent^ af byggnadsförvaltningens tjenstemän
bereda desse en tryggad ålderdom. Staten hade för öfrigt redan vid
flera föregående tillfällen erkänt sig hafva en sådan pligt gent emot
tjensteman, som efter en längre tids tjenstgöring på extra stat genom
embetsverks omreglering eller dylikt förlorat sina platser. Särskildt hade åtskillig^
jernvägsbyggnadspersonalen tillhörande tjensteman under liknande
omständigheter kommit i åtnjutande af statspension. I detta afseende tilläte
sig styrelsen erinra att 1882 års Riksdag, i sammanhang med jernvägsbyggnadsstyrelsens
och styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader
sammanförande i en gemensam styrelse med benämning väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
på Eders Kongl. Maj:ts förslag beviljat pensioner ej
allenast åt sju tjenstemän, hvilka i anseende till hög ålder eller sjuklighet
icke kunde vidare användas i befattningar vid jernvägsbyggnaderna, utan
äfven åt två i förstnämnda styrelse anstälde tjenstemän, för hvilka i
den nya styrelsen plats icke kunnat beredas, samt att 1888 års Riksdagvid
jernvägsbyggnadsärendenas öfverflyttning till trafikstyrelsen, likaledes
på Eders Kongl. Maj ds förslag, anvisat pensioner, förutom åt
fem ålderstigne eller sjuklige tjenstemän vid jernvägsbyggnaderna,
äfven åt en tjensteman och en betjent i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
hvilkas befattningar vid styrelsens omorganisation skulle indragas
och för hvilka anställning ej kunde beredas inom jernvägsstyrelsen. Om än
någon tvekan således icke syntes kunna råda derom att staten uti nu ifrågavarande
hänseende borde träda emellan och lemna en del af tjenstemannapersonalen
vid jernvägsbyggnaderna årligt understöd efter afskedstagande!;,
blefve det åter svårare att afgöra, huru långt detta understödjande
skäligen borde sträcka sig, hvilka personer borde deraf komma i åtnjutande
och med hvilka belopp de särskilda pensionerna borde utgå.
På bedömandet af denna fråga inverkade olika faktorer. Å ena sidan
hade de personer, som kunde ifrågasättas att komma i åtnjutande af
pensionerna, icke hunnit den vare sig lefnads- eller tjensteålder, vid
Bih. till Riksd. Prat. 1804. / Sami. / Afd. / Höft. l‘J
146
Sjette hufvudtiteln.
hvilken statens civile tjensteman enligt regeln blefve berättigade till
pension å allmänna indragningsstaten, lika litet som dessa personer
genom erläggande af pensionsafgifter i något afseende bidragit till pensioneringen.
Å andra sidan vore åter att taga i betraktande, ej mindre
att tjenstemännen i fråga, hvilka utan någon sin förskyllan entledigades
från sina befattningar, under en följd af år varit underkastade ett ojemförligt
mera ansträngande, krafterna utslitande och helsoförstörande arbete
än de fleste andre statens tjenstemän, hvarföre, om de kunnat vinna
rätt till pension af staten, de lefnads- och tjensteåldersgränser, hvilka
skulle faststälts för deras pensionering, säkerligen blifvit de lägsta, som
för någre civile tjenstemän i vårt land vore gällande, än äfven att de
förhållanden, under hvilka samme tjenstemän verkat, gjort det så godt
som omöjligt för dem att af sina relativt små löneinkomster afsätta
något för ålderdomen. I sistnämnda hänseende vore att erinra att de
varit underkastade ständiga ombyten af vistelseort, dervid de ofta varit
nödsakade att lefva skilda från sina familjer, hvilket naturligen varit
för deras ekonomi betungande, eller ock fått medföra familjerna vid
dessa flyttningar, något som jemväl — äfven om staten lemnat bidrag
till flyttningskostnadernas bestridande — varit för dem kostsamt. Jemväl
i och för sig hade för öfrigt lefnadskostnaderna i de orter, der de
måst uppehålla sig, enligt regeln, i följd af knapp tillförsel eller andra
förhållanden, varit högt uppdrifna.
Efter öfvervägande af samtliga på saken inverkande omständigheter
hade styrelsen kommit till den uppfattning att, om en tjenstetid
af öfver tjugu år, vare sig uteslutande vid jernvägsbyggnaderna eller
ock hufvudsakligast derstädes, men delvis äfven vid någon jemförlig
förvaltningsgren inom jernvägstrafiken, faststäldes såsom den gräns,
nedanför hvilken pensionering ej skulle ifrågakomma, detta under för
handen varande förhållanden skulle utgöra den med billighetens fordringar
mest öfverensstämmande lösningen af frågan om pensioneringens
utsträckning inom ifrågavarande tjenstemannakår. Genom antagande
af denna norm för pensioneringen skulle med ett enda undantag
— hvarom styrelsen senare komme att yttra sig — en skilnad i
tjensteålder af elfva år komma att förefinnas mellan den grupp af
tjenstemän, som komme i åtnjutande af pension, å ena sidan, och den,
som icke skulle erhålla sådan, å den andra, under det att vid antagandet
af en högre pensionsgräns skilnaden mellan tjensteåren närmast ofvan
och under gränsen komme att utgöra endast några få år. Med denna
begränsning skulle af den nuvarande tjenstemannapersonalen komma
att från pensionering uteslutas 3 afdelningsingeniörer, 5 t. f. afdel
-
147
Sjette luifvudtiteln.
ningsingeniörer, 3 biträdande ingeniörer, 1 kassör och 1 t. f. revisor.
Deremot skulle följande tjenstemän erhålla pensioner:
öfveringeniören, f. d. öfversten vid flottans mekaniska korps Axel
Theodor Iloos, hvilken under år 1894 uppnådde 62 lefnads- och 39
tjensteår;
öfveringeniörsassistenten, kaptenen vid väg- och vattenbyggnadskorpsen
Fredrik Hjalmar Bergman med 57 lefnads- och 35 tjensteår;
öfveringeniörsassistenten, kaptenen vid sistnämnda korps Gustaf
Adolf Ingelman med 54 lefnads- och 31 tjensteår;
afdelningsingeniören, kaptenen vid samma korps Anders Fredrik
Thim Fraenkel med 59 lefnads- och 36 tjensteår;
afdelningsingeniören Carl Gustaf Forselius med 59 lefnads- och
35 tjensteår;
afdelningsingeniören, kaptenen vid väg- och vattenbyggnadskorpsen
Oscar Theobald Wilhelm Stanzén med 50 lefnads- och 27 tjensteår;
afdelningsingeniören Axel Henry Grundström med 59 lefnads- och
23 tjensteår;
afdelningsingeniören Lorentz Gustaf Filip Rundstedt med 52 lefnads-
och 22 tjensteår;
afdelningsingeniören Hans Jonas Wilhelm Rosell med 46 lefnadsoch
23 tjensteår;
afdelningsingeniören Gustaf Ahlgren med oO lefnads- och 21
tjensteår;
materialförvaltaren Lars Axel Victor Berg med 52 lefnads- och 23
tjensteår;
bokhållaren Johan Andersson med 53 lefnads- och 27 tjensteår; samt
bokhållaren Axel Justinus Olsson med 52 lefnads- och 25 tjen
-
steår.
Med anmälan att de sålunda till pensionering föreslagna tjenstemännen
för närvarande uppbure i aflöning, förutom inqvarteringsersättning,
utgörande för dem, som bo i stad, 15 procent och för dem,
som bo å landet, 10 procent af aflöningen, följande belopp, nemligen
öfveringeniören Roos
öfveringeniörsassistei
»
afdelningsingeniören
»
»
| ... kr. | 9,000 |
ten Bergman ..... | ... D | 6,000 |
Ingelman..... | ... D | 6,000 |
Fraenkel.............. | ... » | 6,000 |
Forselius .......... | .... » | 6,000 |
Stanzén ............. | .... » | 5,400 |
Grundström....... | .... » | 4,800 |
Rundstedt.......... | .... » | 4,800 |
148
Sjette hufvudtiteln.
afdelniugsingeniören Ahlgren ............... kr. 4,200: —
» Rosell .................... » 4,200: —
materialförvaltaren Berg............................. » 3,600: —
bokhållaren Olsson..................................... » 2,400: —
» Andersson ............................. » 2,400: —
har styrelsen vidare, beträffande frågan om pensionernas belopp, erinrat
att 1875 års Riksdag, med bifall till derom af Eders Kongl. Maj:t
framstäldt förslag, medgifvit att den tjenstemannaklass, med hvilken
byggnadsbefälet på grund af såväl anställningens art som arbetets beskaffenhet
och de förhållanden, under hvilka detta bedrefves, närmast
torde vara att jemföra och hvilken icke heller hade delegarerätt i någon
pensionsinrättning, nemligen storskiftes- och afvittringslandtmätarne,
finge, efter 30 tjensteår, deraf minst 25 vid storskiftes- eller afvittringsverken,
samt 60 lefnadsår, på allmänna indragningsstaten komma i åtnjutande
af pension till visst årligt belopp, som motsvarade två tredjedelar
af deras beräknade högsta årsinkomst af tjensten. Vid sådant
förhållande ansåge styrelsen uppenbart att tjensteman inom jernvägsbyggnadsförvaltningen,
hvilken uppnått 60 lefnads- och 30 tjensteår,
borde bekomma full pension med två tredjedelar af sitt nuvarande
arfvode, hvilken pension icke torde kunna anses för hög, då inqvarteringsersättningen
icke kommit i betraktande vid dess beräknande samt
förhållandet mellan aflöning och pension stode i öfverensstämmelse med
de grundsatser, som under senare tider i detta afseende gjort sig gällande.
Derjemte syntes billigheten fordra att äfven de tjensteman,
hvilka val uppnått angifna tjensteåldern, men icke ännu lefnadsåldern,
komme i åtnjutande af dylik full pension. Deremot vore gifvet att
pensionsbeloppet för tjensteman, som icke kunde uppvisa en tjenstetid
af 30 år, borde nedsättas i den mån tjenstetiden vore kortare; och
tilläte sig styrelsen i sådant hänseende föreslå att för hvarje år, tjenstetiden
understege 30 år, pensionen måtte minskas med en ''trettiondedel.
Med denna beräkning skulle årliga pensionsbeloppet, lämpligen afrundadt,
der så erfordrades, blifva för Roos 6,000 kronor, för Bergman,
Ingelman, Frtenkel och Forselius 4,000 kronor, för Stanzén 3,200
kronor, för Grundström och Rundstedt 2,500 kronor, för Rosell 2,100
kronor, för Ahlgren 2,000 kronor, för Berg 1,800 kronor, för Olsson
1,300 kronor och för Andersson 1,400 kronor.
Af de jernvägsbyggnadsförvaltningens nuvarande tjensteman, hvilka
enligt styrelsens förslag icke skulle komma i åtnjutande af pension, räknade
en ett betydligt större antal tjensteår än de öfrige, i det att han i motsats
149
Sjette hufTudtitcln.
till desse befunne sig icke särdeles långt under den för pensions erhållande
föreslagna minimigränsen af 20 år. Denne tjensteman vore kassören
Harald Arvid Robert Ljunggren, hvilken, född den 23 juni 1855, den
10 april 1877 antagits till extra bokhållare samt från och med den 1
juli 1883 tjenstgjort såsom kassör med en aflöning, som från år 1887
utgått med 2,400 kronor för år räknadt, förutom inqvarteringsersättning
samt missräkningspenningar. Då Ljunggren således innevarande år uppnådde
icke mindre än 17 tjensteår, syntes det styrelsen vara med rättvisa
och billighet förenligt, att vid afskedandet en gratifikation tilldelades
honom såsom understöd under den tid, som för honom åtginge att förskaffa
sig annan sysselsättning. Med erinran att år 1882, då med anledning
af jernvägsbyggnadsarbetenas inskränkning en hel del nivellörer,
byråingeniörer och bokhållare afskedades, dylika gratifikationer
med vexlande belopp tilldelats alla dem af ifrågavarande tjenstemän,
hvilka tjenstgjort 5—20 år, har styrelsen alltså hemstält att Eders
Kong!- Maj:t täcktes bemyndiga styrelsen att, då kassören Ljunggren
lemnade sin nuvarande befattning, af jernvägsbyggnadsmedlen tilldela
honom en gratifikation till af styrelsen skäligt ansedt belopp af 2,400
kronor, motsvarande ett års kontant aflöning.
Slutligen har styrelsen understält Eders Kongl. Maj:ts pröfning en
af arkitekten hos styrelsen, majoren m. m. Adolf Wilhelm Edelswärd
hos styrelsen gjord framställning att styrelsen måtte i underdånighet
föreslå Eders Kongl. Majd att till innevarande års Riksdag aflåta nådig
proposition om beviljande åt Edelswärd af en årlig pension å allmänna
indragningsstaten till belopp af 4,000 kronor, och har styrelsen dervid
meddelat att Edelswärd, som vore född den 28 juni 1824, år 1844
utnämnts till underlöjtnant vid Dalregementet och år 1845 transporterats
till ingeniörkorpsen, derifrån lian år 1860 erhållit begärdt afsked, men att
han i armén qvarstått, först såsom löjtnant och sedermera såsom kapten, till
år 1864, då lian på begäran derifrån erhållit afsked med majors namn,
heder och värdighet; att Edelswärd år 1855, eller samma år som statsbanornas
anläggning påbörjades, erhållit anställning såsom arkitekt vid
statens jernvägsbyggnader och sedermera alltjemt innehaft denna befattning,
hvarjemte han år 1863 äfven anstälts såsom arkitekt vid statens
jernvägstrafik; att han under hela den tid, som förflutit sedan han
erhållit sin första anställning i statsbanornas tjenst, vid utförandet af
det med befattningen såsom arkitekt vid jernvägsbyggnaderna och trafiken
förenade arbete, hvilket, till följd af jern vägsnätets utbredande, år
efter år blifvit alltmera ansträngande och svårskött, städse ådagalagt
pligttrogenhet, duglighet, aldrig svikande noggrannhet och outtröttlig
150
Sjette hufvudtlteln.
flit; att lian för sitt arbete i jernvägens tjenst erhållit ersättning först
i form af särskild betalning för hvarje ritning, förslag, förrättning m. m.
och sedermera ett årligt extra arfvode, beräknadt efter byggnadens
omfång samt de trafikerade banornas utsträckning, hvilket arfvode från
1883 års början utgått med tillsammans 6,000 kronor årligen; att han,
som således icke för någondera af sina förenade befattningar såsom
styrelsens arkitekt för både de trafikerade och de under byggnad varande
jernvägarne varit uppförd å ordinarie stat, vid frånträdande! af
dessa befattningar icke vore berättigad till någon slags pension; att
Edelswärd under loppet af innevarande år, samtidigt med afslutande af
stambanebyggnaderna, vid hvilka han varit anstäld allt ifrån deras första
början, uppnådde en lefnadsålder af 70 år och räknade icke mindre än
50 tjensteår, deraf 39 i en och samma befattning vid statens jernvägsförvaltning;
samt att han derjemte, enligt hvad bifogadt läkarebetyg
utvisade, vore i behof af att erhålla afsked från sin befattning.
På dessa grunder har styrelsen hemstält om aflåtande till Riksdagen
af nådig proposition angående beredande af pension åt Edelswärd.
Beträffande pensionens belopp ansåge sig styrelsen väl böra
framhålla att Edelswärd, i analogi med de för pensionering af civile
embete- och tjenstemän i allmänhet sedan gammalt gällande regler,
skulle kunna anses berättigad till en pension af 4,800 kronor, motsvarande
80 procent af hans innehafvande aflöning, men då Edelswärd
sjelf icke ifrågasatt högre pensionsbelopp än 4,000 kronor, saknade
styrelsen anledning att i detta afseende föreslå någon förändring.
Med afseende å hvad styrelsen sålunda anfört har styrelsen i underdånighet
hemstält
att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition till innevarande
års Riksdag föreslå Riksdagen medgifva att en hvar af nedan nämnde,
vid statens jern vägsbyggnader anstälde tjenstemän finge från och med
månaden näst efter den, hvarunder han entledigades från anställning
vid nämnda jernvägsbyggnader, åtnjuta från allmänna indragningsstaten
årlig pension under sin återstående lifstid till följande belopp:
öfveringeniören, f. d. öfversten vid flottans mekaniska
korps Axel Theodor Roos.................................................. kr. 6,000: —
öfveringeniörsassistenten, kaptenen vid väg- och vatten
byggnadskorpsen
Fredrik Hjalmar Bergman ............... » 4,000: —
öfveringeniörsassistenten, kaptenen vid sistnämnda korps
Gustaf Adolf Ingelman...................................................... » 4,000: —
afdelningsingeniören, kaptenen vid samma korps Anders
Fredrik Thim Fraenkel........................................................ )) 4,000: —
151
Sjette lnifviultiteln.
afdelningsingeniören Carl Gustaf Forselius ........................ kr. 4,000: —
afdelningsingeniören, kaptenen vid väg- och vattenbygg
nadskorpsen
Oscar Theobald Wilhelm Stanzén ........ » 3,200: —
afdelningsiugeniören Axel Henry Grundström ................... » 2,500: —
» Lorentz Gustaf Filip Rundstedt ...... » 2,500: —
» Hans Jonas Wilhelm Rosell............... » 2,100: —
» Gustaf Ahlgren..................................... » 2,000: —
materialförvaltaren Lars Axel Victor Berg .......................... » 1,800: —
bokhåUaren Johan Andersson ................................................ » 1,400: —
)> Axel Justinus Olsson ....................................... » 1,300: —
dock att, derest någon af ifrågavarande tjensteman framdeles er -
hölle anställning å rikets slät, hans pensionsbelopp skulle minskas med
ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna uppginge
till samma eller högre belopp, upphöra att utgå;
att Eders Kongl. Maj:t måtte i nåder bemyndiga jernvägsstyrelsen
att till kassören Harald Arvid Robert Ljunggren vid hans entledigande
från statens jern vägsbyggnaders tjenst såsom gratifikation utbetala ett
belopp af 2,400 kronor, motsvarande ett års aflöning, att utgå af jernvägsbyggnadsmedlen;
samt
att Eders Kongl. Maj:t täcktes genom nådig proposition föreslå
Riksdagen det arkitekten hos jernvägsstyrelsen, majoren m. in. Adolf
Wilhelm Edelswärd måtte förklaras berättigad att från och med månaden
näst efter den, hvarunder han erhölle afsked från sin arkitektbefattning,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till
belopp af 4,000 kronor.
Till följd af härå erhållen nådig remiss har statskontoret den 15
december 1893 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och deruti till
en början erinrat att de af Eders Kongl. Maj:t vid 1882 och 1888
årens riksdagar framstälda nådiga propositioner om pensionering af
vid statens jern vägsbyggnader anstälde tjenstemän till största delen afsett
personer, hvilka i anseende till hög ålder eller sjuklighet icke
vidare kunde vid jern vägsbyggnaderna användas och svårligen skulle
kunna på annat håll vinna anställning, samt blott undantagsvis gäll
tjenstemän, åt hvilka vid jernvägsbyggnadsärendenas öfverflyttande törst
till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och sedermera till jernvägsstyrelsen
plats icke kunde beredas. I de angående berörda nådiga propositioner
till Eders Kongl. Maj:t aflåtna skrivelser hade Riksdagen —
erinrar statskontoret vidare — bland annat uttalat att, då ifrågavarande
personer redan vid sitt anställande vid jernvägsbyggnaderna egt känne
-
152
Sjette liufvudtiteln.
dom derom att dessa byggnader när som helst kunde upphöra eller
åtminstone inskränkas, de ock bort vara beredde att lemna sina befattningar
med åtföljande arfvoden, när staten icke längre behöfde dem,
hvilken omständighet också torde hafva tagits i betraktande vid arfvodenas
bestämmande; att på grund häraf, och då nämnde tjenstemän
icke sjelfve bidragit till sin pensionering, ingen som helst rätt till pension
för dem förefunnes; men att, ehuru det vore betänkligt att pensionera
tjenstemän, som varit anstälde mot mer eller mindre tillfälliga
arfvoden, billigheten dock kräfde, att staten ej läte dessa personer,
hvilka efter lång och väl vitsordad tjenstgöring till följd af ålder eller
sjuklighet svårligen skulle kunna utan statsunderstöd ega sitt uppehälle,
komma i oförvållad nöd; men att staten emellertid kunde anses
hafva uppfylt alla billighetens fordringar, om understöd gåfves till
högst halfva årsarfvodets belopp.
För egen del anför statskontoret vidare att, med afseende å
dels de af Riksdagen i detta ämne uttalade åsigter, dels den omständigheten
att ingen af de nu till pension föreslagne tjenstemännen vid
jernvägsbyggnaderna uppnått den i fråga om civile embets- och tjenstemän
i allmänhet för pensions åtnjutande från allmänna indragningsstaten
föreskrifna lefnadsålder eller medelst läkarebetyg styrkt sig vara af
sjuklighet urståndsatt att med eget arbete sig försörja, ansåge sig statskontoret
icke kunna förorda de för dem nu föreslagna pensionsbeloppen.
Då emellertid i synnerhet Roos men äfven Bergman, Fraenkel,
Forselius och Grundström uppnått den lefnadsålder, att svårighet för
dem torde möta att i ny anställning förvärfva sig någon mera afsevärd
inkomst till lefnadsbeliofvens tillfredsställande, syntes enligt statskontorets
mening för dem pension böra utgå med belopp, motsvarande
hälften af deras årsarfvoden, eller
för Roos med .................................. 4,500 kronor
» Bergman » ................................. 3,000 »
» Framkel » ................................... 3,000 »
» Forselius » ................................... 3,000 » och
» Grundström» ....................................... 2,400 »
Vidkommande derefter Ingelman, Stanzén, Rundstedt, Ahlgren, Berg,
Andersson och Olsson, så hade desse visserligen uppnått 50 år och
derutöfver, men icke ännu hunnit en så framskriden lefnadsålder, att
de icke kunde antagas äfven hädanefter komma i tillfälle att bereda
sig inkomstgifvande verksamhet; men med afseende å deras långa och
väl vitsordade verksamhet vid statens järnvägsbyggnader syntes billigheten
fordra, att ett bidrag till deras lefnadsomko skulder för framtiden
153
Sjette liufvudtiteln.
lemnades, hvilket såsom pension under deras återstående lifstid syntes
kunna bestämmas till nedan för hvar och en af dem med hänsyn till
tjenstetidens längd och nu innehafvande arfvode upptagna belopp, nemligen
för Ingelman ....................... | .......................... 2,800 | kronor |
» Stanzén ......................... | ........................... 2,400 | » |
» Rundstedt ..................... | ....................... 2,000 | » |
» Alilgren......................... | ......................... 1,800 |
|
» Berg.............................. | ......................... 1,600 | 2> |
» Andersson ..................... | ........................ 1,000 | y> och |
)) Olsson ........................... | .......................... 1,000 | » |
Hvad åter beträffade Rosell, hvilken under innevarande år uppnådde
46 års ålder, syntes icke för honom lika litet som för kassören
Ljunggren, hvilkens lefnadsålder under samma år blefve 39 år, någon
lifstidspension böra ifrågakomma, alldenstund båda utan synnerlig svårighet
torde kunna erhålla andra anställningar, men då billigheten
syntes fordra att äfven desse, som under en längre följd af år, den
förre 23 och den senare 17 år, varit anstälde vid statens jernvägsbyggnader
och hvilkas tjenstgöring blifvit väl vitsordad, And frånträdandet
af sina befattningar erhölle något understöd, hemstälde statskontoret
att jernvägsstyrelsen måtte erhålla nådigt bemyndigande att af under
händer hafvande jernvägsbyggnadsmedel utbetala såsom gratifikationer
till Rosell ett belopp, motsvarande ett års arfvode, eller 4,200 kronor,
och till Ljunggren 1,200 kronor, eller hälften af det till honom nu utgående
årsarlvodet.
Hvad slutligen beträffade arkitekten hos jernvägsstyrelsen, majoren
Edelswärd, funne sig statskontoret, med afseende å hans långa och synnerligen
väl vitsordade tjenstgöring vid statens jernvägar, hans framskridna
ålder samt den omständigheten att han icke varit berättigad
att ingå såsom delegare i statens jern vägstrafiks pensionsinrättning för
att derifrån bereda sig pension, böra i underdånighet hemställa att åt
honom måtte beredas pension från allmänna indragningsstaten med ett
belopp, hvilket statskontoret, i öfverensstämmelse med ofvan af statskontoret
angifna grunder, ansåge böra bestämmas till 3,000 kronor för
år, eller hälften af det arfvode, som från och med år 1883 till honom
utgått.
Derest Eders Kong!. Maj: t skulle finna för godt att till Riksdagen
aflåta nådig proposition om beviljande från allmänna indragningsstaten af
de sålunda föreslagna pensionerna, Indika syntes böra få åtnjutas från
och med månaden näst efter den, då de ifrågavarande personernas anställning
vid statens jernvägar upphörde, syntes, i hufvudsaklig öfverBih.
till Jlihd. Prot. 1HU4. 1 Sami. / Afd. 1 Hlift. 20
154
Sjette lmfvvultitelu.
ensstämmelse med hvad jernvägsstyrelsen föreslagit, i afseende å desamma
jemväl böra bestämmas att, om någon af pensionärerne skulle erhålla
anställning mot aflöning af statsmedel, hans pensionsbelopp skulle minskas
med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna
nppginge till samma eller högre belopp, upphöra att utgå.
Med afseende å hvad i ärendet blifvit anfördt anser jag mig böra
i hufvudsak biträda livad statskontoret hemstält. Endast i fråga om
öfveringeniören Roos och arkitekten Edelswärd synes mig en afvikelse
från statskontorets förslag af omständigheterna påkallad.
Hvad Roos angår, så anstäldes han redan år 1855 vid statens jernvägsbyggnader
och befordrades år 1863 till distriktsingeniör samt har i
denna egenskap såsom arbetschef ledt betydande delar af dessa byggnader.
År 1887 förordnades han till byråchef för jern vägsärenden i vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, men då påföljande år en omorganisation af
jernvägsbyggnadsförvaltningen företogs, uppdrogs åt honom att vara öfveringeniör
vid statens jernvägsbyggnader, och i denna egenskap har han
närmast under jernvägsstyrelsen ledt utförandet af alla de sedan dess
tillkomna statsbanebyggnader. Med afseende å Roos’ långa tjenstetid,
hans lefnadsålder, de vigtiga befattningar, som derunder varit honom
anförtrodda, och det synnerligen förtjenstfulla sätt, hvarpå han utfört
desamma, samt då han i aflöningshänseende är närmast likstäld med
generaldirektörerne i de under senare tider reglerade verk, anser jag
billigt att pensionsbeloppet för Roos bestämmes till det af jernvägsstyrelsen
föreslagna belopp, eller 6,000 kronor.
Vidkommande derefter Edelswärd, synes mig visserligen, med afseende
å hans långa, väl vitsordade anställning i statens tjenst, någon
årlig pension böra jemväl honom förunnas. Hå likväl Edelswärds anställning
såsom arkitekt hos jernvägsstyrelsen varit af mera tillfällig
art, i följd hvaraf han ock i början undfått ersättning i form af särskild
betalning för hvarje utfördt arbete, ehuru ersättningen under senare
tider utgått såsom årligt extra arfvode, samt dertill kommer att ifrågavarande
anställning medgifvit Edelswärd att vara bosatt i hufvudstaden
och vid sidan af samma anställning utöfva annan verksamhet, synes
mig pensionsbeloppet för Edelswärd icke skäligen böra sättas högre
än till 2,000 kronor, motsvarande en tredjedel af det arfvode, som
under de senare åren tilldelats honom.
Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
medgifva
155
Sjette liufvudtiteln.
att enhvar af följande vid statens jernvägsbyggnader anstälde tjenstemän,
nemligen öfveringeniören, f. d. öfversten vid flottans mekaniska
korps Axel Theodor Roos, öfveringeniörsassistenterne, kaptenerne vid
väg- och vattenbyggnadskorpsen Fredrik Hjalmar Bergman och Gustaf
Adolf Ingelman, afdelningsingeniörerne, kaptenen vid sistnämnda korps
Anders Fredrik Thim Frsenkel, Carl Gustaf Forselius, kaptenen vid
väg- och vattenbyggnadskorpsen Oscar Theobald Wilhelm Stanzén,
Axel Henry Grundström, Lorentz Gustaf Filip Rundstedt och Gustaf
Ahlgren, materialförvaltaren Lars Axel Victor Berg samt bokhållame
Johan Andersson och Axel Justinus Olsson, äfvensom arkitekten hos
jern vägsstyrelsen, majoren Adolf Wilhelm Edelswärd må från och med
månaden näst efter den, hvarunder han entledigas från anställning vid
statens jernvägar, åtnjuta från allmänna indragningsstaten årlig pension
under sin återstående | lifstid till belopp: |
|
|
|
Roos | af............................... | ............ kr. | 6,000 | — |
Bergman | » ............................... | ............. » | 3,000 | — |
Frsenkel | » ................................ | ............. » | 3,000 | — |
Forselius | » ............................... | .............. » | 3,000 | — |
Grundström | » ................................ | ............. » | 2,400 | — |
Ingelman | » ................................ | ............ » | 2,800 | — |
Stanzén | » ............................... | .............. )> | 2,400 | — |
Rundstedt | » ................................. | .............. x> | 2,000 | — |
Ahlgren | » ............................... | ............. » | 1,800 | — |
Berg | » ................................. | .............. » | 1,600 | — |
Andersson | » ................................ | .............. » | 1,000 | — |
Olsson | » ................................. | .............. » | 1,000 | — och |
Edelswärd | » ............................... | .............. » | 2,000 | J |
dock att, derest någon af dessa personer framdeles skulle erhålla anställning
mot aflöning af statsmedel, hans pensionsbelopp skall minskas
med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna uppgår
till samma eller högre belopp, upphöra att utgå; samt
att af de till statens jernvägsbyggnader anslagna medel må till
afdelningsingeniören Hans Jonas Wilhelm Rosell och kassören Harald
Arvid Robert Ljunggren vid frånträdandet af deras befattningar såsom
gratifikationer utbetalas, till Rosell 4,200 kronor och till Ljunggren
1,200 kronor.
Hvad föredragande departementschefen i ofvan
berörda hänseenden hemstält och föreslagit täcktes
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af Statsrådets
öfrige ledamöter, i nåder gilla med befallning tillika
Pensioner åt
vissa tjensteman
vid
statens jernvägsbyggnader
m. m.
[50.]
Gratifikationer
åt två tjensteman
vid
statens jernvngsbyggnader.
Sjette ImfYudtitcln.
att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas till ledning vid författandet af
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof.
In fidem:
Pehr Thyselius.
Stockholm, tryckt hos ÅT. L. Beckvian, 1894.
Sjunde hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, liället inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari
1894.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson.
Sedån de till andra, tredje, fjerde,, femte och sjette hufvudtitlarne
hörande frågor blifvit af vederbörande departementschefer föredragna, anhöll
departementschefen, statsrådet friherre von Essen att få anmäla de frågor,
som tillhörde regleringen af sjunde hufvudtiteln, samt anförde dervid beträffande
anslagstitlarne:
Bill. till lliksd. Prof. 1894. 1 Sand. 1 Afd.
1
2
Sjunde hufvudtiteln.
Ordinarie anslag.
Postverket.
[1-]
Post
verket.
De för innevarande år af Eders Kongl. Maj:t faststälda aflöningsstater
för postverket upptaga följande slutsummor:
aflöningsstaten ..................................
öfvergångsstaten ..............................
indragningsstaten ..............................
pensionsstaten.....................................
omkostnadsstaten...............................
oförutsedda utgifter...........................
afkortningar och restitutioner in. in.
................... kronor 2,949,700: —
................... » 3,600: —
................... » 2,593: —
.................. » 92,750: —
................... * 4,507,000: —
.................... => 40,000: —
................... » 46,357: —
tillsammans kronor 7,642,000: —
I den underdåniga skrifvelse af den 24 sistlidne november, som innefattar
generalpoststyrelsens förslag till stater för postverket för år 1895, har
styrelsen till en början beträffande
Aflöningssta ten
anmält, att styrelsen ansett sig icke böra föreslå någon ökning i anslagen för
general poststyrelsen och distriktsförvaltningarna, förr än någon större erfarenhet
vunnits beträffande distriktsförvaltningarnas verksamhet, och deras förmåga att
underlätta arbetet i styrelsen, ehuruväl vissa grupper inom styrelsen, såsom
t. ex. de tjensteman, hvilka skötte poststatistiken, taxeväsendet, styrelsens
räkenskaper och revisionsarbetet, icke genom distriktsförvaltningarnas tillkomst
kunnat erhålla någon lindring i göromål, utan fortfarande nödgades i vidsträcktare
mån, än lämpligt vore, till biträde i arbetet använda mot arfvode
anstälde amanuenser.
I aflöningsstaten för postförvaltare föreslår generalpoststyrelsen icke heller
någon ändring. Sedan Eders Kongl. Maj:t den 15 september nästlidet år
förklarat, att Riksdagens den 12 maj 1888 gjorda framställning i fråga om
post- och telegrafverkens förening icke skulle till någon vidare åtgärd föranleda,
hade styrelsen visserligen åter upptagit den sedan år 1889 i afbidan
å utgången af förslaget om de båda verkens förening undanskjutna frågan om
revision af postkontorens klassindelning. Men då styrelsen ansett i samband
3
Sjunde hufvudtiteln.
dermed böra behandlas frågan om fixering och omsättning till fast aflöning af
den nu till flertalet ordinarie tjensteman vid postverkets lokalförvaltning utgående
uppbördsprovision samt dess fördelning förändrats genom den med 1893
års ingång verkstälda indragning af jernvägspostinspektionerna och dem underlydande
poststationers läggande under postkontor, hade ärendet ^erhållit den
omfattning, att styrelsen nu icke vore i tillfälle att deri afgifva något förslag,
utan inskränkt sig till att, såsom en förberedande åtgärd för uppbördsprovisionens
fixering, i särskild underdånig skrifvelse den 24 sistlidne oktober
hemställa om nådig förklaring, att vid hädanefter skeende tillsättningar af
fenster inom postverkets lokalförvaltning skulle föresknfvas skyldighet for
tjensteinnehafvaren att vara underkastad den reglering af uppbördsprovisionen,
som kunde varda i behörig ordning bestämd. Med anledning af denna framställning
har ock Eders Kongl. Maj:t den 17 sistlidne november förklarat, att,
vid derefter skeende tillsättningar af tjenster inom postverkets lokalförvaltning,
i de konstitutorial, som å tjensterna utfärdades, förbehåll skulle intagas, att
tjensteinnehafvaren vore underkastad den reglering af aflöningsförmåner, som
kunde komma att ega rum i sammanhang med bestämmelser om upphörande
af den nu utgående uppbördsprovision.
Beträffande åter aflöningsstaten för post anstalternas biträdande tjensteman
har generalpoststyrelsen framstält förslag till förbättring af löne\ilkoren
för några få af kontrollörerne och ökning af antalet postexpeditörer.
I staten äro för närvarande uppförda sju kontrollörer af l:a, fjorton af
2:a och femton af 3:e lönegraden.
De sju kontrollörsbefattningarna af l:a lönegraden hade, enligt hvad
generalpoststyrelsen anför, allt sedan deras tillkomst, med ett undantag af
kort varaktighet, innehafts af föreståndare för afdelningar inom Stockholms
postkontor. Men äfven vid postkontoren i Göteborg och Malmo funnes anstälda
kontrollörer, hvilka vore föreståndare för afdelningar vid dessa kontor
och som i fråga om sina innehafvande befattningars ansvarsfullhet och omfattning
måste anses med afdelningsföreståndarne i Stockholm temligen jemnstälda.
Då med år 1891 kontrollörsbefattningarna af l:a lönegraden ökades
från fyra till sju och jemväl de nya placerades i Stockholm, kunde någon
uppflyttning i högre lönegrad icke beredas kontrollörerne i Göteborg och
Malmö i vidsträcktare mån, än att en å hvardera platsen uppflyttades tran
3:e till 2:a lönegraden. Men allt efter som göromålen ökats vid sistnämnda
två postkontor, hade obilligheten af att icke någon kontrollörsbefattning af
l:a lönegraden funnits placerad i Göteborg och Malmö allt mera träd! i dagen.
Någon skälig anledning förefunnes emellertid icke att från ^Stockholms postkontor,
der, likasom å de flesta andra postkontor, arbetet år från år ökats,
nu förflytta någon af kontrollörstjensterna af l:a lönegraden, och styrelsen
4
Sjunde hufvudtiteln.
hade fördenskull såsom en utväg tänkt sig, att förmånen att vid en del
postkontor af 2:a klassen hafva såsom postkontorsföreståndarens närmaste man
anstäld en tjensteman med kontrollörsgrad skulle uppoffras samt befattningen
i mån af innehafvare^ afgång ersättas af en post expedit örstjenst; att härigenom
successive åtta kontrollörsbefattningar af 3:e lönegraden skulle indragas och i
deras ställe inrättas åtta nya postexpeditörstjenster, deraf fem af l:a lönegraden
och tre af 2:a lönegraden, samt att den uppkommande besparingen
skulle, användas dels till uppflyttning af två kontrollörsbefattningar från 3:e
till l:a lönegraden, dels ock till inrättande af en ny kontrollörstjenst af 2:a
lönegraden, hvilken sistnämnda åtgärd erfordrades för genomförande, såsom
afsedt vant, af planen att bereda samtlige de vid postinspektionerna anstälde
kontrollörer löneinkomster enligt 2:a lönegraden.
För närvarande vore anvisade
till 7 kontrollörer af l:a lönegraden ä 3,600 kronor........... kronor 25,200
» 14 „ „ 2:a „ ä 3,000 „ ............ „ 42,000
» 15 » » 3:e „ ä 2,400 „ .....:...... „ 36,000
Summa kronor 103,200.
Efter förändringens genomförande skulle utgå
till 9 kontrollörer af l:a lönegraden ä 3,600 kronor..... kronor 32,400
» 15 » » 2:a „ ä 3,000 „ ...... „ 45,000
» 5 » „ 3:e „ ä 2,400 „ ..... „ 12,000
„ 5 postexpeditörer „ l:a „ ä 1,800 „ ...... „ 9.000
v 3 „ „ 2:a „ ä 1,600 „ ...... „ 4,800
Summa kronor 103,200.
* 1
På grund af hvad sålunda anförts har generalpoststyrelsen anhållit om
bemyndigande att i mån af afgång indraga åtta kontrollörsbefattningar åt 3:e
lönegraden samt i deras ställe inrätta en ny kontrollörstjenst af 2:a lönegraden
och åtta nya postexpeditörstjenster, deraf fem af l:a lönegraden och tre af
2:a lönegraden, samt uppflytta två kontrollörsbefattningar från 3:e till l:a
lönegraden.
Härigenom skulle visserligen postexpeditörernas antal komma att stiga
med inalles åtta, men någon förbättrad utsigt till befordran för det stora antalet
extra biträden vid postanstalterna skulle derigenom icke uppstå, då kontrollörernes
antal vid dessa nya postexpeditörsbefattningars tillkomst minskades.
Generalpoststyrelsen ansåge emellertid för sin del uppenbart, att, icke
blott från dessa extra bitriidens synpunkt, utan äfven från postverkets egen
och dermed statens, något måste göras för att påskynda befordran till ordinarie
'' Sjunde hufiudtiteln. 5
tjenst för sådana vid postanstalterna anstälda extra biträden, hvilka i fråga
om göromål och tjenstgöringstid vore likstälda med postexpeditörer. Utsigterna
till befordran för dessa extra tjensteman vore nemligen för närvarande synnerligen
ogynsamma. De nyutnämnde postexpeditörernes lefnadsålder vid befordringstillfället
hade under de tre sista åren i medeltal uppgått till 86 år och deras
tjensteålder i postverket till i genomsnitt 18 år, oberäknadt den tid, som åtgått
till dessförinnan genomgången elevkurs. Finge detta missförhållande under
någon längre tid fortfara, vore det att befara, att den stam af extra biträden,
som postverket i allt fall icke kunde undvara, komme att i qvalitativt hänseende
försämras till skada både för allmänheten och postverket.
På generalpoststyrelsens, af Eders Kongl. Maj:t gillade framställning
medgaf 1890 års Riksdag uppförande i postverkets stater från och med år
1891 af 30 nya postexpeditörsbefattningar, 15 af hvardera lönegraden, så att
antalet dylika befattningar nu utgör 125 i hvardera graden.
Vid tiden för afgifvande af generalpoststyrelsens nyssberörda förslag utgjorde,
enligt hvad styrelsen vidare anför, antalet aflönade extra biträden vid
postan stalt ernå 569, deraf 401 voro antagna af styrelsen och 168 å s. k.
dispositionsanslag af postförvaltare. Men vid 1892 års utgång utgjorde antalet
dylika biträden 650, af hvilka 445 voro antagna af styrelsen och 205
af postförvaltare. Missförhållandet mellan antalet postexpeditörer och extra
biträden hade således ökats, i det att på något mer än tre år antalet extra
biträden med aflöning af postmedlen vid postanstalterna stigit med icke mindre
än 81, oaktadt under tiden postexpeditörernes antal ökats med 30. För närvarande
uppginge antalet af de vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna
anstälda, af styrelsen antagna extra biträden, af hvilka flertalets göromål närmast
vore att förlikna med postexpeditörers, till 475, hvarjemte å s. k.
dispositionsanslag af postmedlen vore vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna
tjenstgörande 215 biträden. Härförutom tjenstgjorde vid postkontoren
ett ganska stort antal extra biträden, som vore af postförvaltare både antagna
och aflönade.
Då det arbete, postverket hade att fullgöra, ständigt växte och, såsom
allmänt vore erkändt, tjenstepersonalen å postanstalterna vore i sitt arbete träget
sysselsatt, läge det i öppen dag, att postverkets ständigt fortgående utveckling
och ökade användning icke tilläte någon minskning af arbetskrafter, utan
tvärtom år från år kräfde allt större sådana. Att emellertid afhjelpa detta behof
endast genom att framgent öka användningen af extra biträden vore ingalunda
rådlig!. Postverkets tjenstemannakår skulle då slutligen till allra största delen
komma att utgöras af extra tjenstemän, samtlig*'' med de anspråk och de skyldigheter
i fråga om lefnadssätt m. m., som allmänna föreställningen i vårt land
förknippade med eu tjenstemans ställning, vare sig lönen vore ringa eller hög,
6
Sjunde hufvudtiteln.
men flertalet utan möjlighet att någonsin ernå den förbättring i existensvilkor
och den säkrare ställning, som en ordinarie tjenst medförde. Det vore nödvändigt
att söka råda hot härpå. Man kunde, lika litet hos oss som hos
främmande postförvaltningar, underlåta att, i den mån postverkets arbete och
rörelse växte, skapa nya ordinarie tjenster. I sådant hänseende har styrelsen
omförmält, att i tyska rikspostamtets af förbundsrådet godkända förslag till
stat för post- och telegrafförvaltningen för budgetåret 1894—95 föreslagits
inrättande -af ej mindre än 590 nya ordinarie befattningar i lägsta lönegraden
(assistenter).
På grund af det sålunda anförda har generalpoststyrelsen, med öfverlemnande
tillika af en från 417 extra biträden till styrelsen inlemnad petition
om åtgärd för ökning af antalet postexpeditörsbefattningar, hemstält, att å stat
för år 1895 måtte uppföras ytterligare trettio postexpeditörer, femton af hvardera
lönegraden, hvilken förändring konnne att med 51,000 kronor öka anslagen
å aflöningsstaten.
I sammanhang härmed har generalpoststyrelsen förmält, att, då styrelsen
ansett sig pligtig göra nämnda framställning, detta skett med öfvertygelse
derom, att genom bifall dertill allenast det mest trängande behofvet blefve afhjelpa
men att botemedel ock borde sökas i en annan riktning, eller att vid
sådan verksamhet, der postarbetet borde kunna ungefär lika väl fullgöras af
betjente som af tjensteman, söka utbyta de senare mot de förre. I sådant
syfte hade styrelsen för afsigt, bland annat, att försöka utbyta vissa postkupéexpeditioner
emot postiljonskupéer, skötta af en eller flera vaktbetjente, liksom
styrelsen äfven ville tillse, huruvida icke vid större fasta postanstalter en del
göromål kunde utan olägenhet anförtros åt personer, hvilkas aflönande skulle
för postverket medföra mindre utgifter, än som för närvarande utginge åt tjenstemannabiträden.
Mot generalpoststyrelsens förslag att afhjelpa det förefintliga behofvet
af ökadt antal kontrollörer af l:a och 2:a lönegraden genom att, i mån
af nuvarande tjensteinnehafvares afgång, med postexpeditörsbefattningar ersätta
8 kontrollörstjenster af 3:e lönegraden samt inrätta 2 nya kontrollörstjenster
af l:a graden och en sådan tjenst af 2:a graden har jag så
mycket mindre något att erinra, som aflöningsstatens slutsumma derigenom ej
höjes.
I mitt yttrande till statsrådsprotokollet för den 11 januari 1890 anförde
jag, beträffande generalpoststyrelsens då framstälda begäran om ökning af postexpeditörernas
antal, att, ehuru det vore naturligt, att i en så omfattande
rörelse som postverkets ett betydande antal extra biträden måste användas,
meningarna icke torde vara delade derom, att den utsträckning, hvari hand
-
7
Sjunde hufvudtiteln.
läggning af postgöromål vore anförtrodd åt extra biträden, vore större, än som
vare sig med allmänhetens eller postverkets intresse vore förenligt, och att den
föreslagna åtgärden, hvarigenom någon inskränkning i detta missförhållande
skulle åstadkommas, derföre icke kunde annat än anses välbetänkt.
Oaktadt från och med år 1891 30 nya postexpeditörsbefattningar tillkommit,
har, såsom af de utaf generalpoststyrelsen lemuade uppgifter framgår,
antalet med arfvode af postmedel aflönade extra biträden, långt ifrån att minskas,
tvärtom i ej oväsentlig grad ökats. Hvad jag i mitt nyssberörda yttrande
anförde såsom skäl för bifall till generalpoststyrelsens framställning om inrättande
af omförmälda 30 nya postexpeditörsbefattningar eger således sin fulla
giltighet äfven .beträffande den af generalpoststyrelsen nu gjorda framställning
i enahanda syfte. Det gvnsamma ekonomiska resultatet af postverkets verksamhet
utgör äfven ett skäl att i någon mån tillmötesgå den extra ordinarie postpersonalens
kraf på inrättande af nya ordinarie fenster inom postverket.
Generalpoststyrelsens framställning om uppförande i staten för år 1895 af 30
nya postexpeditörsbefattningar synes mig derföre böra vinna bifall.
Med erinran att Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen år 1884, i sammanhang
med reglering af postanstalternas vaktbetjening, fattat beslut om indragning
efter hand af de återstående vaktmästarebefattningarna vid postanstalterna
och deras ersättande med vaktbetjentbefattningar enligt ny stat, anmäler
generalpoststyrelsen vidare, att, efter det under år 1893 af de å aflöningsstaten
upptagna vaktmästare afgått den i l:a lönegraden uppförde och 2 af 2:a
lönegraden, l:a lönegraden nu bör bortfalla samt antalet vaktmästare af
2:a lönegraden minskas från det i innevarande års stat upptagna antalet 6
till 4 samt i stället antalet “andra vaktbetjente" vid postanstalterna i motsvarande
mån ökas eller från 754 till 757.
Då de afgångna tre vaktmästarne uppburit i aflöning tillsammans 2,200
kronor, medan lönen för vaktbetjent utgör 500 kronor, uppstår härigenom en
minskning i anslagen å aflöningsstaten med 700 kronor.
Med tillkännagifvande att antalet poststationer under år 1892 ökats med
49, hvaraf 24 belägna vid jernväg, och vid årets slut uppgick till 1,950
samt att under den gångna delen af år 1893 ytterligare tillkommit 43 poststationer,
hvarförutom il nya poststationer antoges komma att inom årets
utgång för allmänheten öppnas, har general post styrelsen hemstält, att anslaget
till aflönande af poststationsfÖreståndare, hvilket i innevarande års stat upptagits
till 530,000 kronor, under det att de vid tiden för det underdåniga
statsförslagets afgifvande mcdgifna poststationsföreståndarearfvodena utvisade eu
årskostnad af 529,700 kronor, måtte, till mötande af de ökade kostnader, som
kunde uppstå genom nya poststationers inrättande under år 1895, då såväl
8
Sjunde hufvudtiteln.
hela norra stambanan antoges vara öppnad som ock åtskilliga enskilda jernvägar
tillkomna, förhöjas med 20,000?kronor och sålunda upptagas till 550,000
kronor.
Denna framställning anser jag mig höra biträda.
Beträffande anslaget till aflönande afl extra biträden vid distriktsför
vältning ärna och postanstalterna, hvilket i innevarande års stat upptagits
till förslagsvis 500,000 kronor, har generalpoststyrelsen anfört, att då utgifterna
å anslaget redan för tiden 1 juli 1892—30 juni 1893 uppgått till i rundt
tal 499,700 kronor, samt från detta anslag utginge all aflöning till hela den
förstärkning af den extra tjenstemannapersonalen, som eu ökad rörelse kräfde, det
förslagsvis beviljade beloppet uppenbarligen måste för år 1894 komma att
icke oväsentligt öfverskridas. Huruvida det skulle lyckas styrelsen att för år
1895 hålla utgifterna å anslaget nere till ungefär enahanda belopp som det,
hvartill de komine att uppgå under år 1894, berodde hufvudsakligen af frågan,
om den begärda ökningen i postexpeditörernes antal blefve bifallen.
Men om än af denna anledning höjning i anslaget kunde undvikas,
funnes det eldigt generalpoststyrelsens förmenande eu annan orsak, som gjorde
en anslagsförhöjniug af nöden.
Generalpoststyrelsen har nemligen nu ansett sig böra ånyo upptaga sitt
förut framstälda förslag om anvisande af medel för att åt tjenstemännen vid
postanstalterna och distriktsförvaltningarna bereda semester utan minskning i
inkomster å tjensten.
I sådant afseende erinrar generalpoststyrelsen, att styrelsen redan vid
afgifvande af förslag till postverkets stater för åren 1893 och 1894 gjort
framställning derom, att nämnde tjenstemäu skulle tilldelas semester en månad
årligen; att denna semester skulle vara obligatorisk för sådane tjensteman, som
hade sig anförtrodd uppbörd; samt att tjensteman af lägre grad vid distriktsförvaltning
eller postanstalt skulle vara skyldig att, om han för beredande
af semester förordnades till högre befattning, densamma bestrida mot åtnjutande
endast af sina egna aflöningsförmåner utan någon förhöjning för skötandet af
den högre befattningen, dock ej längre tid än tre månader under ett år, så
att postverkets kostnader för semesters beredande skulle begränsas till utgifvande
af skäliga arfvoden åt de extra tjensteman, som, eljest oaflönade, tillkallades
att under semestertiden tjenstgöra, hvarjemte styrelsen uttalade den
åsigt, att arfvodet till dylik extra tjensteman vid distriktsförvaltniug och de
fasta postanstalterna i regeln icke skulle öfverstiga 60 kronor i månaden, men
att, derest ordinarie tjensteman icke kunde erhållas att under semester för
postförvaltare vid de smärre postkontoren bestrida dennes tjenst, fyllnadsbelopp
skulle af postmedel utgå jemväl till vikarie för postförvaltare, på det denne
9
Sjunde hufvudtiteln.
vikarie icke måtte under semesterförordnandet åtnjuta lägre arfvodesbelopp än
100 kronor i månaden, samt att, i fråga om de i jernvägspostkupé tjenstgörande
postexpeditörer, desse skulle under semester frånträda traktamentet,
hvilken skulle uppbäras af vikarien, som derjemte skulle erhålla ett lägre arfvode,
dock icke under 25 kronor i månaden. Till dessa sålunda angifna kostnader
skulle komma ersättning till vikarie enligt gällande resereglemente, när resa
för inställelse till tjenstgöring erfordrades.
Till stöd för sitt nu förevarande förslag anför generalpoststyrelsen, hurusom
behofvet af semester för tjenstemännen vid postanstalterna vore erkändt i
de för styrelsen utfärdade instruktioner, både den äldre af den 5 december
1873 och den nu gällande af den 4 juni 1886, men föreskriften derom, att
semestern icke finge föranleda särskild kostnad för postverket, hade, såsom
styrelse n redan vid föregående tillfällen framhållit, orsakat, att den genom
semester afsedda hvila endast undantagsvis kunnat vederbörande beredas. Jemte
det tjenstemännen blefve mera uthållig i det ansträngande och enerverande
arbetet å postanstalt, derest han genom semester finge komma i åtnjutande
af någon kortare tids hvila, kunde en högst afsevärd skärpning af kontrollen
öfver uppbörden af postmedel vinnas, derest, såsom styrelsen tänkt sig, semestern
blefve obligatorisk för de tjensteman, som omhänderhade penningeuppbörd,
och erhållandet af denna kontroll kunde, enligt styrelsens åsigt och
med särskildt fästadt afseende å de betydliga penningebelopp, som numera till
följd af postanvisnings-, postförskotts-, tidnings- och postsparbanksrörelsen
måste af många posttjenstemän omhänderhafvas, icke anses annat än högeligen
önskvärdt och väl motsvarande den kostnad,* som härigenom skulle för postverket
uppstå. Visserligen hade under senare tider kontrollen öfver postanstalterna
skärpts genom distriktsförvaltningarnas verksamhet och genom föreskrifter
om kortare redovisningsperioder samt fullständigare räkenskapshandlingar,
men den ökade penningerörelsen vid postkontoren föranledde, att vid
de flesta af dem städse måste finnas tillgängliga mycket afsevärda penningebelopp
för att möta dagliga eventuela utbetalningar till allmänheten och att
många af postkontoren i fråga om storleken af de penningebelopp, som der
omhänderhades, allt mera blefve att förlikna vid bankkontor, och, såvidt styrelsen
förnummit, hade redan de flesta enskilda bankinrättningar funnit med
sin fördel förenadt att tilldela sina tjensteman obligatorisk semester.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer generalpoststyrelsen,
att, på det att åt tjenstemännen vid postdistriktsförvaltningarna och postanstalterna
måtte kunna, utan särskilda kostnader för dem sjelfva, beredas
semester af eu månad årligen för hvar tjensteman, följande föreskrifter måtte
varda meddelade, att, jemte öfriga redan gifna bestämmelser, gälla såsom
Bill. till liiksd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 2
0 Sjunde hufvudtiteln.
vilkor för tillgodonjutande af aflöningsförmåner å stat för dylika tjensteman,
nemligen:
att tjensteman af lägre grad skulle, när sådant erfordrades för beredande
åt semester, vara skyldig att, om lian förordnades till högre befattning vid
distriktsförvaltningarna eller postanstalterna, densamma bestrida mot åtnjutande
allenast af den honom eljest tillkommande aflöning, dock ej längre tid än
sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår;
0 . semester finge ^ af tjensteman vid distriktsförvaltning eller postanstalt
atnjutas, i den mån sådant i vederbörlig ordning pröfvades kunna ske utan
hinder för göromålens gång;
att vid distriktsförvaltning eller postanstalt anstäld tjensteman, som hade
sig anförtrodd uppbörd, skulle vara pligtig att å tid af året, som af vederbörande
öfverordnade myndighet bestämdes, begagna sig af ifrågavarande
semester;
att dessa föreskrifter ovilkorligen skulle lända till efterrättelse för dem,
som med eller efter 1895 års ingång tillträdde tjenstebefattning vid distriktsförvaltning
eller postanstalt; samt
att de, som dessförinnan tillträdt tjenstebefattning vid postanstalt eller
distriktsförvaltning och icke kunde mot sitt bestridande lagligen tillförbindas
att underkasta sig ifrågavarande föreskrifter, skulle blifva underkastade desamma,
om och när de anmälde sin önskan att komma i åtnjutande af semester
utan afstående af aflöning.
Då beloppet af den kostnad, som för den ifrågasatta semestern skulle
postverket tillskyndas, utöfver ersättningen för resor, förut beräknats till omkring
30,000 kronor, men genom tillkomsten af nu begärdt ökadt antal postexpeditörer
kostnaden skulle komma att ökas med omkring 1,800 kronor, har
generalpoststyrelsen fördenskull och för jemnhet i siffran hemstält, att anslaget
till aflönande af extra biträden vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna,
från hvilket anslag, såsom af generalpoststyrelsen omnämnts, sagda kostnad
skulle komma att utgå, måtte höjas till 532,000 kronor, hvilket innebär en
förhöjning af 32,000 kronor.
Med anledning af generalpoststyrelsens vid afgifvande af förslag till
postverkets stater för ar 1893 gjorda framställning angående beredande af
semester utan minskning i inkomster åt tjenstemännen vid distriktsförvaltningarna
och postanstalterna anförde jag till statsrådsprotokollet den 13 januari
1892, att, i betraktande af det trägna och ansträngande arbete, posttjensten
kräfde, det syntes vara af rättvisa och billighet påkalladt, att nämnde tjensteman
bereddes tillfälle att, der sadant utan hinder för göromålens gång kunde
ske, utan ekonomisk uppoffring komma i åtnjutande af en kortare semester
hvarje år, samt att dertill komine, att, derest i öfverensstämmelse med gene
-
11
Sjunde hufvudtiteln.
ra] post styrelsens förslag semestern blefve obligatorisk för dem bland ifrågavarande
tjensteman, som hade sig anförtrodd uppbörd, en sådan anordning skulle
innebära en högst afsevärd skärpning af kontrollen öfver uppbörd af postmedel.
Jag fann mig derföre böra hos Eders Kong]. Maj:t på det lifligaste
förorda hvad generalpoststyrelsen i berörda hänseende hemstält, och Eders
Kongl. Mäj:t afgaf i enlighet med den af mig sålunda uttalade åsigt förslag
i ämnet till 1892 års lagtima Riksdag.
Detta förslag vann emellertid icke Riksdagens bifall. I sin underdåniga
skrifvelse den 19 maj 1892 angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjunde hufvudtitel anförde Riksdagen, att det syntes Riksdagen uppenbart,
att, om förmånen af semester utan minskning i inkomster medgåtves postpersonalen,
anspråk på erhållande af enahanda förmån snarligen kunde motses
från telegrafpersonalens sida, hvilka anspråk i sådant fall svårligen kunde afvisas;
att Riksdagen således i sjelfva verket stode inför en långt större utgift,
än den statsverkspropositionen utvisade; att det emellertid syntes Riksdagen
med fog kunna ifrågasättas, huruvida Riksdagen borde besluta sig för en dylik
utgift, om ej samtidigt dermed genomfördes den besparing åsyftande reform,
som bestode i post- och telegrafverkens förening; samt att den förevarande
semesterfrågan således först borde i sammanhang med föreningsfrågan lösas.
I underdånig skrifvelse den 21 november 1892 angående postverkets
stater för innevarande år förnyade generalpoststyrelsen sin framställning i seinesterfrågan;
men ehuru jag fortfarande fann generalpoststyrelsens förslag, särskild!
med hänsyn till den skärpta kontroll öfver uppbörden vid postanstalterna, som
derigenom skulle vinnas, vara särdeles beaktansvärdt, ansåg jag det dock icke
vara skäl att, då Eders Kongl. Maj:ts till 1892 års lagtima Riksdag i sådant
syfte gjorda framställning icke vunnit Riksdagens bifall, efter en så kort tids
förlopp ånyo upptaga frågan. Denna min uppfattning delades ock af Eders
Kongl. Maj:t.
Frågan har emellertid sedan dess kommit i ett väsentligen förändradt
läge. Vid föredragning den 15 september nästlidet år af Riksdagens underdåniga]
skrifvelse den 12 maj 1888 angående post- och telegrafverkens
förenande under en gemensam styrelse samt det betänkande, som afgifvits af
den för frågans utredning tillsatta komité, har enligt protokoll, hvilket
torde tå biläggas dagens protokoll,*) Eders Kongl. Maj:t funnit Riksdagens
berörda skrifvelse icke böra till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd
föranleda. Enligt hvad jag vid nämnda föredragningstillfälle anfört, måste
den i föreningsfrågan åvägabragta utredning anses hafva på ett tillfyllestgörande
sätt ådagalagt, att en förening af post- och telegrafverken icke skulle komma
att för statsverket medföra besparing. Den i Riksdagens underdåniga skrifvelse
j Se bil. 1 vid detta protokoll.
12 Sjunde hufrudtiteln.
den 19 maj 1892 framhållna synpunkt, enligt hvilken den statsutgift, som
skulle uppkomma genom medgifvande af semesterförmån för postpersonalen och
eventuel äfven för telegrafpersonalen, borde ställas i förbindelse med den
genom de båda verkens förening motsedda besparing, lärer derföre under numera
förändrade förhållanden icke kunna utöfva bestämmande inflytande på
semesterfrågans lösning.
Hvad beträffar Riksdagens i samma skrifvelse uttalade antagande, att,
derest förmånen af semester utan minskning i inkomster medgåfves postpersonalen,
enahanda förmån inom kort äfven måste beredas personalen vid telegrafverket,
så förekommer väl, att i det förslag till utgiftsstater för telegrafverket,
som telegrafstyrelsen, på grund af Eders Kong! Maj:ts i sammanhang
med föreningsfrågans afgörande meddelade befallning, den 28 sistlidne november
afgifvit, telegrafstyrelsen framstått förslag till beredande af möjlighet för personalen
vid telegrafverkets lokalförvaltningar att utan aflöningsafdrag erhålla
någon tids ledighet från tjenstegöromål. Telegrafstyrelsen har emellertid
dervid kommit till det resultat, att det icke vore möjligt att åt hela den ordinarie
tjenstemanna personaleu vid telegrafverkets lokalförvaltningar bereda förmånen
af en årligen återkommande semester. Vid den tid af året, äfven om den
utsträcktes till månaderna maj—oktober, då dylik ledighet vore för tjenstemännens
helsa gynnsammast och äfven i öfrigt mest begärlig, vore nemligen göromålen vid
telegrafverkets stationer trägnast, och om än semestern kunde förläggas till
hvilken årstid som helst, befarade styrelsen, att tillräckligt antal ersättningsmän
skulle komma att saknas för att åt hela personalen årligen bereda dylik
ledighet. Telegrafstyrelsen har derför tänkt sig saken kunna ordnas genom begränsning
sålunda, att det i hvarje fall Ange bero på styrelsens pröfning,
huruvida ordinarie tjensteman vid telegrafverkets linier, verkstad eller stationer
kunde, vare sig för skötande af egna angelägenheter eller för sjukdom eller
svag helsas vårdande, under högst trettio dagar under samma kalenderår erhålla
ledighet utan minskning i sin aflöning, samt att en dylik förmån icke
Ange beviljas assistent eller telegrafisk med mindre än att lian eller hon under
minst fem kalenderår innehaft sin anställning i nämnda egenskap. För genomförande
af eu sådan anordning har telegrafstyrelsen i statsförslaget uppfört
ett förslagsanslag af 25,000 kronor för beredande åt en del af den ifrågavarande
personalen af tjenstledighet utan aflöningsafdrag.
Att sålunda, enligt de båda styrelsernas förslag, bestämmelserna om
semesterförmån för personalen vid lokalförvaltningarna inom post- och telegrafverken
skulle komma att sins emellan förete väsentliga skiljaktigheter, är betingadt
af de olikartade förhållandena inom de båda verken. Om än enligt
generalpoststyrelsens förslag obligatorisk semester skulle kunna tilldelas posttjensteman
under hvilken årstid som helst, så torde dock i allmänhet oöfver
-
13
Sjunde hufvudtiteln.
stigliga hinder icke möta att tilldela flertalet af tjenstemännen vid postverkets lokalförvaltning
dylik förmån under den varmare årstiden, då densamma måste vara mest
begärlig, likasom, i motsats mot det inom telegratverket rådande förhållandet, svårighet
att Unna tillräckligt antal personer, villiga att åtaga sig semestervikariat,
torde yppas. Om redan häruti ligger tillräcklig grund för den olikhet, som icke
uti nu ifrågavarande afseende skulle komma att ega rum mellan de båda verken,
finnes äfven eu annan, som torde böra tillmätas eu än större betydelse. Såsom
förut blifvit framhållet, är syftemålet med den föreslagna obligatoriska
semestern för posttjenstemännen tvåfaldigt: att bereda tjenstemännen någon tids
hvila och att tillskapa ett kraftigt kontrollmedel öfver dem i deras egenskap af
uppbördsmän. Om för posttjenstemännen semesterförmån medgåfves endast i
den begränsning, som blifvit för telegrafpersonalen föreslagen, skulle det senare,
icke minst vigtiga syftemålet med semesterns medgifvande bortfalla. Nekas
kan visserligen icke, att den uppbördskontroll, som ligger uti en obligatorisk
semester, äfven inom telegrafverket kunde vara önskvärd, men dels medgifva,
på sätt redan blifvit nämndt, förhållandena icke dess införande inom detta verk
och dels är här på grund af den väsentligt mindre uppbörden behofvet deraf
icke så framträdande som inom postverket. Att i nu förevarande afseende en
olikhet skulle uppstå mellan post- och telegrafverken utgör ju emellertid icke
i och för sig något skäl att afstå från den obestridliga fördel för uppbördskontrollen
inom postverket, som den obligatoriska semestern skulle medföra.
1 sammanhang med frågan om anslag för telegrafverket får jag tillfälle
att förorda telegrafstyrelsens förslag om tjenstledighet utan löneafdrag för en
del af personalen vid telegrafverkets lokalförvaltningar. Nu tillåter jag mig,
under åberopande af hvad jag förut anfört och hvad af generalpoststyrelsen i
ämnet andragits, förorda bifall till hvad generalpoststyrelsen uti ifrågavarande
hänseende föreslagit.
Vidkommande anslaget till älderstillägg anmäler generalpoststyrelsen, att,
med hänsyn å ena sidan till inträffade personalförändringar till följd af dödsfall,
afsked eller vunnen befordran och å andra sidan till det ytterligare antal
tjenstemän och betjente, som blefve berättigadt till ålderstillägg från 1895 års
början, anslaget borde för nämnda år höjas med 12,600 kronor eller från sitt
nuvarande belopp 300,700 kronor till 313,300 kronor.
I anslaget till gratifikationer in. m. åt tjenstemän och betjente, hvilket
uti innevarande års stat upptagits till 6,000 kronor, har generalpoststyrelsen
föreslagit en förhöjning af 1,000 kronor.
Till stöd härför anföres, hurusom sedan flera år tillbaka inom det svenska
postverket funnits nödigt att gång efter annan vid åtskilliga postkontor anordna
särskilda elevkurser för dem, som önskade anställning såsom extra ordinarie
postexpeditörer. Utbildningen både dock hufvudsakligen afsett den praktiska
*4 Sjunde hufvndtiteln.
posttjensten. Under de senare åren hade styrelsen särskildt haft sin uppmärksamhet
riktad på förevarande angelägenhet och sökt att mera planmessigt ordna
dessa kurser, så att den blifvande posttjenstemannen måtte kunna erhålla ej
blott praktisk handledning i postgöromål, utan äfven undervisning i de ämnen,
såsom postförvaltningskunskap, postal geografi, lefvande språk m. m., i hvilka
han för ett rätt uppfyllande af sin verksamhet nödvändigt måste ega insigter.
För sådant ändamål hade vid åtminstone ett par af de större elevkontoren
anordnats särskilda studiekurser under ledning af posttjenstemän såsom kursföreståndare.
Vid andra elevkontor hade såväl den praktiska handledningen
som, i den mån tjenstegöromålen sådant medgifvit, biträde åt eleverna vid
studierna fått lemnas af kontorets föreståndare.
Ersättning^ åt kursföreståndarne hade lemnats genom gratifikationer till
smärre belopp från ifrågavarande anslag. Då det enligt styrelsens uppfattning
skulle vara för svenska postverket gagneligt, om man kunde fortgå på den
beträdda vägen med anordnande af särskilda studiekurser, men anslaget vore
hardt anlitadt, hade styrelsen ansett detsamma för sådant ändamål böra med
förut nämnda belopp förhöjas.
Mot de af generalpoststyrelsen ifrågasatta förhöjningar i anslagen till
ålders ti 11 ägg samt till gratifikationer m. m. åt tjensteman och betjente har iag
icke något att erinra.
Beträffande
öfver gångsstaten
har generalpoststyrelsen anmält, att, sedan en af de å nämnda stat med en
aflöning af 1,200 kronor upptagna kammarskrifvare under år 1893 aflidit,
anslagen under denna stat kunna minskas med nämnda belopp eller från
3,600 kronor till 2,400 kronor.
1 fråga om
Indragning sstaten
anmäler generalpoststyrelsen, att, då den derå upptagne f. d. postmästaren i
Anderslöf C. T. Öhrström nyligen aflidit, den för honom uppförda aflöning,
2,000 kronor, bör afdragas från indragningsstatens senast faststälda slutsumma,
2,593 kronor, samt att anslaget under nämnda stat följaktligen utförts med
återstående beloppet, 593 kronor.
Hvad beträffar
Sjunde hufvudtiteln.
15
Jr
Pensionsstaten,
meddelar generalpoststyrelsen,
att i följd af inträffade dödsfall från denna stat böra afföras de pen -
sioner, som utgått
•:.**« : ''■ ... '' ■(,< 1 ■ j I ; i
till förre postmästaren G. W. Söderström............................ kronor 900: —
» » förvaltaren af postverkets frimärkesförråd C. G. EU » 4,000: —
» » vaktbetjenten C. H. Rydberg .................. » 300: —
» » postmästaren O. F. Dalman ................................... » 1,650: —
» » vaktbetjenten L. Andersson...................................... » 300: —
» » postmästaren C. O. Lené......................................... » 1,500: —
» aflidne postmästaren Weibulls enka och dotter ............... » 150: —
eller tillhopa kronor 8,800: —
men att deremot å staten böra uppföras följande pensioner, som blifvit
beviljade, efter det Eders Kongl. Maj:t till sistlidet års Riksdag aflat nådig proposition
angående statsverkets tillstånd och behof, nemligen
till förre vaktbetjenten B. C. Möllerstedt
» » revisorn G. H. L. Hedin ..........
» » vaktmästaren A. F. Richter ....
» » vaktbetjenten E. Snällman
............ kronor | 200:- |
| 1,600: |
............ » | 675: — |
| 300: — |
summa kronor | 2,775: — |
Härtill böra läggas de pensioner, som jemlikt
nedannämnda nådiga bref blifvit bestämda att från
postverkets pensionsstat årligen utgå
till vaktbetjenten J. F. Knutsson, enligt nådigt bref den 24
november nästlidet år ...................................................... » 300: —
» vaktbetjenten A. F. Pettersson, enligt samma nådiga bref » 300: —
» vaktbetjenten G. A:son Kjellman, enligt nådigt bref den »
30 sistlidne december ...................................................... » 300: —
tillsammans kronor 3,675: —
I sammanhang härmed har general poststyrelsen gjort framställning angående
beviljande af pensioner åt aktuarien hos styrelsen Hans Fredrik Wennerbom
och postexpeditören vid postkontoret i Stockholm Johan Ferdinand Decander.
Generalpoststyrelsen har dervid beträffande aktuarien Wennerbom meddelat,
att Wennerbom, hvilken vore född den 28 januari 1836 och år 1859
16
Sjunde hufvudtiteln.
efter aflagd examen för inträde i rikets rättegångsverk antagits i statens tjenst,
den 11 maj 1863 utnämnts till kanslist hos styrelsen samt den 19 januari 1874
befordrats till aktuarie hos styrelsen och föreståndare för dess statistiska kontor.
Sedan medlet af september 1890 har Wennerbom åtnjutit tjenstledighet
på grund af sjukdom. Den med aktuarietjensten förenade aflöning utgör 3,000
kronor, deraf 1,800 kronor såsom lön och 1,200 kronor såsom tjenstgöriugspenningar,
hvarjemte Wennerbom fått sig tillagda två ålderstillägg med tillhopa
1,000 kronor. Af dessa löneförmåner uppbär Wennerbom under ledigheten
lönen och ålderstilläggen eller tillhopa 2,800 kronor. Tjenstgöringspenningarne
utgå till vikarien, men då lämplig sådan till uppehållande af den ansträngande
tjenstebefattningen icke kunnat erhållas endast för tjenstgöringspenningarne, har
derutöfver, enligt särskilda af Eders Kong!. Maj:t meddelade nådiga beslut,
af postmedlen anvisats ett årligt belopp af 1,200 kronor för tjenstens uppehållande.
Enligt ett af extra provinsialläkaren Konrad Sclnvieler den 18 sistlidne
Oktober utfärdadt läkarebetyg lider AVennerbom af organiskt hjertfel jemte
följderna af eu slagattack och är för afl framtid urståndsatt sköta sin befattning
hos generalpoststyrelsen.
Af generalpoststyrelsen har vitsordats, att AVennerbom i sin tjenst städse
ådagalagt duglighet och stort nit.
Såsom skäl för AArennerboms pensionerande åberopar generalpoststyrelsen,
att enligt nämnda läkarebetyg ingen utsigt förefunues, att han vidare skulle
blifva tjenstbar; att det för postverket vållade svårighet att uppehålla tjensten
medelst vikarie; samt att dertill komme, att den kostnad, hans pensionerande
skulle för postverket medföra, icke väsentligt komme att öfverstiga den, postverket
redan under en följd af år fått för tjenstens uppehållande vidkännas,
då AArenuerbom, enligt inhemtade upplysningar, från och med juni månad 1863
varit delegare i och inbetalt pensionsafgifter till civilstatens pensionsinrättning,
hvadan han syntes vara berättigad att, efter erhållet afsked, från nämnda
pensionsinrättning uppbära en årlig pension af 1,200 kronor.
Under åberopande häraf och med erinran att AVennerbom enligt de i
nådiga kungörelsen den 6 december 1878 gifna vilkor för åtnjutande af faststälda
löneförmåner för generalpoststyrelsen är berättigad att, så länge han
af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, uppbära hela lönen jemte ålderstillägg,
har generalpoststyrelsen hemstält, att AVennerbom måtte förklaras berättigad
att från och med månaden näst efter den, då afsked från aktuarietjensten
blefve honom beviljadt, under sin återstående lifstid af postmedel åtnjuta
pension till så stort belopp, att detta tillsammans med den pension, hvartill
han syntes vara berättigad från civilstatens pensionsinrättning, utgjorde
2,800 kronor; i hvilket fall för honom borde å postverkets pensionsstat upptagas
ett belopp af 1,600 kronor.
17
Sjunde hufvudtiteln.
I yttrande, som af mig inhemtats, har direktionen öfver civilstatens
pensionsinrättning meddelat, att Wennerbom fullgjort vilkoren för erhållande
af pension från nämnda inrättning och således vore berättigad att från och
med månaden näst efter den, under hvilken afsked från tjensten blefve honom
beviljadt, för sin återstående lifstid uppbära pension från inrättningens tjenstemannapensiousfond
i fjerde klassen till årligt belopp af 1,200 kronor.
Jemte meddelande att postexpeditören Decander, hvilken alltifrån den
1 oktober 1884 åtnjutit tjenstledighet på grund af läkarebetyg, i en till styrelsen
ingifven skrift anhållit om afsked från postexpeditörsbefattningen med
bibehållande af lönen såsom pension, anför generalpoststyrelsen vidare, att
Decander, som vore född den 8 januari 1848, år 1869 antagits till extra
ordinarie tjensteman vid postverket och den 21 juli 1876 befordrats till kontorsskrifvare,
hvilken tjenstebenämning med 1882 års ingång förändrades till
postexpeditör. Från och med februari månad sistnämnda år hade Decander
innehaft postexpeditörstjenst i l:a lönegraden. Då Decander, hvilken tilllika
innehade annan tjenstebefattning såsom lärare i musik vid högre latinläroverket
å Norrmalm i Stockholm, af sådan anledning icke fått tillträda
nu gällande aflöningsstat, hade hans aflöningsförmåner såsom postexpeditör
utgjort, extra inkomster oberäknade, 1,600 kronor, deraf 1,200 kronor lön
och 400 kronor tjenstgöringspenningar.
Under Decanders tjenstledighet hafva, enligt särskilda af Eders Kongl.
Maj:t meddelade beslut, hans aflöningsförmåner varit så fördelade, att Decander
tillagts lönen, hvaremot tjenstgöringspenningarne jemte extra inkomsterna uppburits
af vikarien, hvilken derutöfver, jemnlikt Eders Kongl. Maj:ts beslut, åtnjutit
särskild vikariatsersättning af postmedlen till belopp af 800 kronor för
år räknadt.
Enligt två af stadsläkaren i Linköping, bataljonsläkaren E. Boman den
20 september och den 5 november 1893 för Decander utfärdade läkarebetyg
lider Decander af neurasthenia cerebralis och är till följd af denna sjukdom
oförmögen till tjenstgöring, hvarjemte enligt läkarebetyget utsigt icke förefinnes,
att Decanders helsotillstånd kan så förbättras, att han kan användas i
postverkets tjenst.
Generalpoststyrelsen förmäler sig icke vara i tillfälle att bedöma, huruvida
Decander å sin innehafvande musiklärarebefattning kan komma i åtnjutande
af pension eller huruvida honom kan under eu längre följd af år medgifvas
att, ehuru icke tjenstbar, i nämnda befattning qvarstå, men under antagande
att hinder härför mötte och då alltid olägenhet vållades postverket
derigenom att under eu längre tid biträde icke kunde påräknas af eu bland
verkets ordinarie tjenstemän, helst antalet af desse tjenstemän icke i förhållande
Bih. till Wk-id. Prof, 1804. 1 Sand. 1 Afd. 3
18
Sjunde hufvudtiteln.
till göromålens omfattning vore särdeles stort, har generalpoststyrelsen föreslagit
Decanders uppförande å postverkets pensionsstat till åtnjutande under
sin återstående lifstid af en årlig pension, motsvarande den honom å stat tillkommande
lön, 1,200 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den,
under hvilken afsked ur postverkets tjenst blefve honom beviljadt.
Då, enligt hvad de företedda läkarebetygen gifva vid handen, ingen
utsigt förefinnes, att Wennerbom och Decander skola kunna åter inträda i
utöfning af sina tjensteåligganden, samt det uppenbarligen måste medföra icke
ringa olägenhet för postverket, om deras tjenster fortfarande skulle under eu
följd af år uppehållas på förordnande, anser jag generalpoststyrelsen hafva
haft grundade skäl för sin begäran, att pension af postmedel måtte Wennerbom
och Decander beredas, helst någon väsentligt ökad utgift derigenom ej
tillskyndas postverket utöfver de kostnader, postverket för närvarande får vidkännas
för tjensternas uppehållande.
Hvad Decander beträffar, synes dock någon nedsättning böra ega rum
i beloppet af den för honom föreslagna pensionen. Decander innehar nemligen,
såsom af generalpoststyrelsen omförmälts, jemte sin postexpeditörstjenst befattning
såsom lärare i musik vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm, i
hvilken egenskap han åtnjuter aflöning å stat till belopp af 750 kronor årligen.
Jemlikt § 69 i nådiga stadgan för rikets allmänna läroverk den 1 november 1878
eger ordinarie lärare, som i följd af sjukdom åtnjuter tjenstledighet, att under
tiden uppbära tre fjerdedelar af den till befattningen hörande lön, men skall
afstå den återstående fjerdedelen till vikariens aflönande, så vida icke med
efori bifall dem emellan annorlunda öfverenskommes. Under mellanterminerna,
då någon vikarie ej erfordras, uppbäres lönen oafkortad. Någon rätt till
pension såsom musiklärare lärer Decander icke ega, då nådiga bref vet den 16
mars 1858 i fråga om pensionsrätt för lärare vid elementarläroverken icke ansetts
ega tillämplighet på lärare i musik och teckning, men då Decander i
sin berörda egenskap är ordinarie tjensteman, kan det uppenbarligen icke förmenas
honom att vid tjensten qvarstå, änskönt han icke är tjenstbar. I betraktande
af dessa omständigheter anser jag pensionen för Decander skäligen
böra sättas till 1,000 kronor.
Med denna ändring tillstyrker jag hvad generalpoststyrelsen föreslagit i
fråga om pension åt Wennerbom och Decander.
Hvad beträffar
Omkostnadsstaten,
föreslår generalpoststyrelsen, att följande anslag måtte höjas, nemligen anslaget
till uppbörds- och frimärkesprovision med 5,000 kronor från 330,000 kronor
19
Sjunde hufvudtiteln.
till 335,000 kronor, anslaget till expensutgifter med 20,000 kronor från
400.000 kronor till 420,000 kronor, anslaget till rese- och trålitamentsersättning
av för resor i embets- och tjensteärenden i allmänhet med 3,500 kronor
från 25,500 kronor till 29,000 kronor, anslaget till traktamenten för vaktbetjente
med 20,000 kronor från 510,000 kronor till 530,000 kronor, anslaget
till postföringskostnad vid befordran ä jernväg med 200,000 kronor
från 1,480,000 kronor till 1,680,000 kronor samt anslaget till postföringskostnad
vid befordran sjöledes mellan Sverige och England med 1,500
kronor från 3,000 kronor till 4,500 kronor, — i sammanhang hvarmed anslagets
benämning skulle sålunda förändras, att det komme att afse postföringskostnad
vid befordran sjöledes mellan Sverige samt England och Amerika, — äfvensom
att följande anslag måtte nedsättas, nemligen anslaget för godtgörelse till
främmande länders postverk med 10,000 kronor från 60,000 kronor till 50,000
kronor samt anslaget för tillverkning af frimärken, frankokuvert, brefkort
och kortbref likaledes med 10,000 kronor från 115,000 kronor till 105,000
kronor.
I fråga om den föreslagna förhöjningen med 20,000 kronor i anslaget
till expensutgifter har generalpoststyrelsen anfört, att utgifterna å anslaget utgjort
i runda tal, år 1891 376,800 kronor, år 1892 406,700 kronor och
under perioden 1 juli 1892—30 juni 1893 440,400 kronor, under det att
anslaget förslagsvis beräknats, år 1892 till 375,000 kronor, år 1893 till
385.000 kronor och år 1894 till 400,000 kronor; att till följd dels af den
vid post-kongressen i Wien år 1891 vidtagna, ganska omfattande revisionen
af samtliga de inom verldspost-föreningen gällande konventioner och aftal, dels
ock af det inom styrelsen pågående författningsarbetet styrelsen under år
1892 af trycket utgifvit de förändrade internationela postfördragen med tillhörande
expeditionsreglementen, ny allmän poststadga, reglemente angående
medelsredovisningen vid postkontoren, beklädnadsreglemente för betjente vid
postverket, reglemente för postkontoren angående abonnement genom postverket
å tidningar och andra periodiska skrifter samt reglementariska bestämmelser i
sistnämnda hänseende för poststationer; att äfven under år 1893 genom Sveriges
tillträde till det i Wien afsilande aftalet angående inkasseringsrörelsen och
genom utfärdande af reglemente för postkontoren angående postanvisningsrörelsen
särskilda tryckningskostnader uppstått, hvartill komme, att med förändringen
i internationela postfördragen, utvidgning af postverkets rörelsegrenar och utfärdande
af reglementen både för vissa af dessa grenar och för medelsredovisningen
i dess helhet följt nödvändigheten att förse postanstalterna med nya
redovisningsböcker, räkenskapsformulär och åtskilligt blankettryck för den dagliga
rörelsen; att kostnaden för hela denna anskaffning utgått å expensanslaget-,
från hvilket tillika bestredes utgifterna för belysning, uppvärmning och städ
-
20
Sjunde hufvudtiteln.
ning af postlokalerna samt för skrifmaterialier, lack, segelgarn, kuvert m. m;
att, då jemväl under innevarande år särskilda kostnader af förenämnda art
komme att å anslaget utgå, anslaget måste antagas blifva för samma år otillräckligt;
samt att, ehuru styrelsen saknade anledning förutsätta, att dylika
extra kostnader till större belopp äfven under år 1895 skulle tillkomma, komplettering
af räkenskaps- och blankettrycket dock uuder sistnämnda år antoges
komma att medföra kostnader, som betingade den begärda förhöjningen i anslaget.
Den föreslagna höjningen i anslaget till rese- och traktamentsersättningar
för resor i embets- och tjensteärenden i allmänhet är föranledd af generalpoststyrelsens
framställning angående beredande af semester åt tjenstemännen
vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna, enär, såsom förut nämnts, från
detta anslag skulle utgå de kostnader, som komme att uppstå, då vikarie för
posttjensteman under semester icke kunde å tjenstgöringsorten erhållas, utan
måste från annan ort dit beordras.
Då utgifterna å anslaget till traktamenten för vaktbetjente, hvilket anslag
för år 1893 upptagits till 500,000 kronor och för år 1894 till 510,000
kronor, utgjort i runda tal, år 1892 525,700 kronor och under perioden 1
juli 1892—30 juni 1893 520,900 kronor samt ökad posttrafik påkallade
ökadt antal vaktbetjente, har generalpoststyrelsen, för att möta utgifterna å
anslaget under år 1895, ansett anslaget ej kunna sättas lägre än till 530,000
kronor.
Beträffande anslaget till postföringskostnad vid befordran å jernväg, i
hvilket anslag, såsom förut är nämndt, föreslås en förhöjning af 200,000 kronor,
har generalpoststyrelsen anfört, att utgifterna å ifrågavarande, i staten för innevarande
år till 1,480,000 kronor faststälda anslag utgjort i runda tal, för år
1892 1,364,000 kronor och för tiden 1 juli 1892 — 30 juni 1893 1,402,000
kronor samt att, då enskilda jernvägslinier med en sammanlagd väglängd af
702,3 kilometer vore afsedda att öppnas för allmän trafik före utgången af år
1895 samt arbetet med norra stambanans fortsättning från Vännäs till Boden
framskridit så långt, att å denna stambanedel, i längd hållande 287 kilometer,
redan under innevarande år kunde anordnas trafik, erfordrades, äfven med den
nuvarande taxan för postbefordran å statens jernvägar, en väsentlig höjning i
anslaget för år 1895.
Eu ytterligare och än mera verkande anledning till sådan förhöjning
hemtade styrelsen från Eders Kongl. Maj:ts den 11 sistlidne oktober meddelade
beslut, enligt hvilket den ersättning, som borde tillkomma statens jernvägstrafik
för postbefordran å statens jernvägar, skulle från och med den 1 januari 1894
för hvarje kilometer, som postvagn eller annan jernvägsvagn tillryggalade för
postverkets räkning, utgå för hel vagn, hvilande på två axlar, med 16 öre och
för post- eller postiljonskupé uti så beskaffad vagn med hälften eller 8 öre,
21
Sjunde hufyudtiteln.
hvarjemte jernvägsstyrelsen skulle med generalpost styrelsen öfverenskomma om
den ersättning, som i förhållande derefter borde erläggas så väl för mindre del
af jernvägsvagn, hvilken för postens befordrande användes, som ock för så kallad
bogievagn, när sådan toges i anspråk för postens forslande. Enligt gjorda beräkningar
skulle tillämpningen af de genom nämnda nådiga beslut faststälda högre
afgifterna å postbefordringen med statens jeruvägar hafva redan för år 1892
medfört en ökad utgift för postverket af i rundt tal 115,800 kronor; och denna
stegring i utgifter blefve naturligtvis större, i den män statsbanenätet utsträcktes.
På de af generalpoststyrelsen anförda skäl finner jag mig böra förorda
den af styrelsen föreslagna förhöjningen i anslaget till post fö r i n gsk ost n ad vid
befordran å jernväg, dervid erinrande att den del af förhöjningen, som är föranledd
af de faststälda högre afgifterna för postbefordran å statens jernvägar,
ej innebär någon ökad statsutgift, utan kommer statsverket tillgodo genom
stegrad inkomst af jernvägstrafiken.
Då af hvad jag förut anfört framgår, att ett bifall till generalpoststyrelsens
framställning angående beredande af semester åt tjenstemännen vid
distriktsförvaltningarna och postanstalterna föranleder ökade utgifter från anslaget
till rese- och traktamentsersättningar för resor i embets- och tjensteärenden i
allmänhet, lärer, under förutsättning att berörda af mig förut tillstyrkta framställning
vinner godkännande, ifrågavarande anslag böra upptagas med det af
generalpoststyrelsen föreslagna förhöjda beloppet.
Mot de af generalpoststyrelsen i öfrigt begärda ökningarna i anslagen
under omkostnadsstaten, hvilka synas mig af omständigheterna påkallade, har
jag icke heller något att erinra.
De af generalpoststyrelsen föreslagna nedsättningarna i anslagen för godtgörelse
till främmande länders postverk och för tillverkning af frimärken, frankokuvert,
brefkort och kortbref gifva icke anledning till någon erinran från min sida.
Det å postverkets stat uppförda anslag till oförutsedda utgifter är af
generalpoststyrelsen upptaget till samma belopp, hvartill det faststälts för innevarande
år, eller till 40,000 kronor.
I anslaget till afkortningar och restitutioner m. in., hvilket iinnevarande års
stat upptagits till 46,357 kronor, föreslår generalpoststyrelsen en nedsättning
af 1,475 kronor. För vinnande af en jemn slutsumma å utgiftsstaterna,
sådana de af mig tillstyrkas, torde emellertid ifrågavarande anslagssumma böra
utföras med 45,182 kronor, då minskningen blifver 1,175 kronor.
Sammanställas de af mig nu tillstyrkta ändringarna i postverkets stater,
visar det sig,
att under aflöningsstaten ökning komme att ega rum med följande belopp,
nemligen
22
Sjunde hufvndtiteln.
Ökning.
i aflöningsanslaget till biträdande
tjensteman vid postanstalterna
för beredande af aflöning till
30 nya postexpeditörsbefattningar,
15 af hvardera lönegraden,
med.............................. kronor 51,000: —
i anslaget till vaktbetjente för
beredande af lön till 3 vaktbetjente,
som komme att er
-
sätta 3 indragna vaktmästare,
med ................... „ 1,500: —
i dito till aflönande af poststations
föreståndare
med ...................... „ 20,000: —
i dito till aflönande af extra
biträden vid distriktsförvaltningarna
och postanstalterna
med ...... „ 32,000: —
i dito till ålderstillägg med ...... „ 12,600: —
i dito till gratifikationer in. m.
åt tjensteman och betjente med „ 1,000: —
kronor 118,100: —
hvaremot minskning skulle
uppkomma genom uteslutande ur
staten af 3 vaktmästarebefattningar
med en lön af tillhopa... „ 2,200: —
så att alltså aflöningsstaten på det hela skulle
växa med kronor ........................................................ 115,900: —
att å öfvergångsstaten genom afförande af eu
kammarskrifvarelön minskning komme att uppstå med
kronor ...........................................................................
att å indragning sstaten genom afförande af det
för förre postmästaren C. T. Öhrström upptagna belopp
komme att minskas med kronor..........................
att å pensionsstaten i följd af pensionstagares
afgång komme att besparas...... kronor 8,800: —
Transport kronor 8,800: — 115,900: —
Minskning.
1,200: —
2,000: —
3,200: —
Sjunde hufvudtiteln.
Ökning.
23
Minskning.
Transport kronor 8,800: — 115,900: —
hvaremot skulle tillkomma: |
|
af Eders Kongl. Maj:t beviljade |
|
nya pensioner kronor 3,675: — |
|
föreslagna pen- |
|
sioner för ak- |
|
tuarienWen- |
|
nerbom och |
|
postexpeditö- |
|
renDecander, |
|
tillsammans „ 2,600: — | 6,275: — |
så att alltså minskning komme att ega rum i
denna stat med kronor...................................................
att under omkostnadsstaten ökning komme att
ega rum:
i anslaget till uppbörds- och fri
märkesprovision
med ............. kronor 5,000: —
i dito till expensutgifter med ... „ 20,000: —
i dito till rese- och traktamentsersättningar
för resor i einbetsoch
tjensteärenden i allmänhet
med .......................................... „ 3,500: —
i dito till traktamenten för vakt
betjente
med ........................... „ 20,000: —
i dito till postföringskostnad vid
befordran å jernväg med ...... „ 200,000: —
i dito till postföringskostnad vid
befordran sjöledes mellan Sverige
och England med ......... „ 1,500: —
kronor 250,000: —
hvaremot minskning komme
att ega rum
i anslaget för godtgörelse till
främmande postverk med
kronor 10,000: —
Transport kronor 10,000: —
3,200: —
t
2,525: —
250,000: — 115,900: — 5,725: —
24
Sjunde hufvudtiteln.
Ökning. Minskning.
Transport kronor ,10,000: —
i anslaget för
tillverkning
af frimärken,
frankokuvert,
brefkort och
kortbref med „ 10,000: —
250,000: 115,900: — 5,725
):i/;l/.. .{gdo/L *T.[>;
20,000: —
så att alltså en ökning i denna stat komme
att ega rum med kronor.....................................,.230,000:
samt att slutligen anslaget till afkortninqar
och restitutioner rn. m. komme att
minskas med kronor..................................... -
tillhopa kronor 345,900:
!]C ''UiUttö/i 211(11/10 SV''j5V''Vi''\^)HV>.0J\iU0 UK
En ökning på det hela komme alltså att ega rum med kronor 339,000;
och skulle staternas slutsummor blifva följande4i-d i!:>o -,!• .W.|tfii i;i; ;■
:0< >< ).r.
aflöningsstaten..................................... |
| 3,065,600: — |
öfver gån gsstaten.................................... |
| 2,400: — |
indragningsstaten ................................ |
| 593: — |
pensionsstaten.................................... |
| 90,225: — |
omkostnadsstaten ................................ |
| 4,737,000: — |
oförutsedda utgifter............................ |
| 40,000: — |
afkortningar och restitutioner m. fn. |
| 45,182: — |
;()(10.t (i 1^- | tillsammans kronor b-rnt väviri-. | 7,981,000: — u/nirotM |
Då postverkets inkomster för år 1895 blifvit beräknade till 8,173,000
kronor, skulle alltså inkomsterna komma att öfverstiga utgifterna med 192,000
kronor.^
Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå,
att Eiksdagen, dels med beviljande af årliga pensioner till aktuarien
Hans Fredrik Wennerbom å 1,600 kronor och postexpeditören Johan Ferdinand
Decander å 1,000 kronor, att till en hvar af dem utgå från och med månaden
näst efter den, under hvilken afsked ur postverkets tjenst varder honom beviljadt,
dels med förklarande att i mån åt afgång åtta kontrollörsbefattningar
af 3:e lönegraden må af generalpoststyrelsen indragas och i deras ställe inrättas
25
Sjunde hufrudtiteln.
en ny kontrollörstjenst af 2:a lönegraden och åtta nya postexpeditörstjenster,
deraf fem af l:a lönegraden och tre af 2:a lönegraden, samt två kontrollörsbefattningar
uppflyttas från 3:e till l:a lönegraden, dels ock med godkännande
af öfriga nu tillstyrkta ändringar i postverkets stater äfvensom af de föreslagna
bestämmelserna angående semester för tjenstemännen vid distrikteförvaltningarna
och postanstalterna, måtte för år 1895 bestämma postverkets anslag, förslagsvis
beräknadt, till 7,981,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen.
Telegrafverket.
-'' a *, > \ \ K \ '' « ! (! 5 j V . V. J i HI • i ! * fU-''.’ H D ■* \>A U''4 il h;
Sedan nästlidet års Riksdag antagit utgiftsstater för telegrafverket, slu- [2.]
tände å 1,354,120 kronor, att gälla under innevarande år, med rätt för Eders Telegrafverket.
Kongl. Maj:t att i nämnda stater gorå de jemkuingar, som kunde finnas af
behof ve t påkallade, har Eders Kongl. Maj:t den 22 september 1893 faststält
telegrafverkets stater för år 1894 och dervid beträffande stationspersonalen
vidtagit den jemkning, hvilken bör för Riksdagen anmälas, att kommissarietjensten
i Grisslehamn blifvit utbytt mot en telegrafistbefattning och att den
sålunda disponibla kommissarietjensten af tredje klassen blifvit förlagd till Sollefteå.
De sålunda nu gällande staterna upptaga följande slutsummor:
aflöniugsstaten...........—....................................... kronor 951,900: —
öfvergångsaflöningsstaten.......................................... „ 5,100: —
pensions- och understödsstaten .............................. „ 112,320: —
nnderhållsstaten ............................... » 284,800: —
tillsammans kronor 1,354,120: —
I underdånig skrifvelse den 28 sistlidne november har telegrafstyrelsen
afgifvit förslag till stater för telegrafverket för år 1895. Vid afgifvandet af
detta förslag har styrelsen haft att ställa sig till efterrättelse Eders Kongl.
Maj:ts genom nådigt bref den 15 september nästlidet år styrelsen meddelade
befallning att till Eders Kong]. Maj:t inkomma med förslag till den förändrade
anordning af förvaltningen utaf statens telegrafverk, som kunde påkallas af
telefonväsendets tillkomst, äfvensom till definitiv stat för telegraf- och telefonväsendet.
I omförmälda skrifvelse, hvilken, med afseende å de omfattande utredningar
och framställningar, densamma upptager, torde böra biläggas detta
protokoll *) för att i sin helhet komma till Riksdagens kännedom, har telegrafstyrelsen,
livad först beträffar
*) Se bil. 2 vid detta protokoll.
Bih. till Riksd. Frot. 1894. 1 Sami. 1 Afd.
4
26
Sjunde hufvudtiteln.
Aflöningsstaten,
upptagit de under denna stat hörande anslag under fyra rubriker, nemligen:
“Styrelsen", “Linierna och verkstad.en“, “Stationerna" samt “Särskilda anslag".
I fråga om anslagen under denna stat hemställer telegrafstyrelsen:
l:o beträffande “Styrelser:
att den nuvarande tekniska byrån inom styrelsen må delas i två byråer,
af hvilka den ena skulle erhålla benämningen liniebyrän och den andra trafikbyrån,
samt att å dessa byråer må såsom biträdande tjensteman varda anstälde:
å liniebyrån: en byräingeniör, den å styrelsens kansli nu anstälde notarien
och den förutvarande, å tekniska byrån anstälde jörrådsförvaltaren, alla
tre desse tjensteman af första lönegraden, samt
å trafikbyrån: den å tekniska byrån anstälde, andra lönegraden tillhörande
öfveringeniören, med förändrad benämning af elektriker, samt en notarie och
en aktuarie, båda desse tillhörande första lönegraden;
att den ordinarie personalen å styrelsens administrativa byrå må förstärkas
med en tjensteman af andra lönegraden, nemligen en kamererare, samt
en revisor, så att sagda personal komme att, förutom byråchefen, utgöras af
en kamererare, en kassör och bokhållare, eu bokhållare, en statistiker och
fyra revisorer;
att styrelsens katisli skall utgöras af sekreteraren, med förändrad benämning
af sekreterare och ombudsman, samt af registrator och aktuarien;
att å aflöningsstaten för telegrafstyrelsen må upptagas ett arfvodesbelopp
af 500 kronor såsom “felräkningspenningar åt kassören";
att från samma stat må uteslutas det derstädes för närvarande uppförda
anslagsbelopp af 12,000 kronor till arfvoden åt ingeniörer;
att vaktbetjente hos styrelsen må upptagas till oförändradt antal samt
med enahanda aflöningsförmåner som för närvarande;
att det å samma stat till “vikariatsersättning, arfvoden till extra biträden
och renskrifningskostnad" uppförda anslag må höjas med 8,000 kronor från
12,000 kronor till 20,000 kronor; samt
att i beloppet af ålderstilläggen för styrelsens personal ingen förändring
må ega rum;
2:o beträffande “Linierna och verkstaden11:
att telegrafverkets linier och ledningar må delas i fem distrikt, omfattande:
27
Sjunde hufvudtiteln.
södra distriktet: Malmöhus, Kristianstads, Blekinge och Kronobergs län,
Hallands län söder om Yarberg samt Kalmar läns södra landstingsområde;
vestra distriktet: den öfriga delen af Hallands län, Göteborgs och Bohus
samt Elfsborgs, Skaraborgs och Yermlands län;
östra distriktet: Kalmar läns norra landstingsområde, Jönköpings, Östergötlands
och Gotlands län samt de delar af Södermanlands och Stockholms
län, hvilka ligga på längre afstånd från Stockholm än 70 kilometer;
mellersta distriktet: de delar af Södermanlands och Stockholms län,
hvilka ligga inom ett afstånd af 70 kilometer från Stockholm, samt Upsala,
Vestraanlands, Örebro, Kopparbergs och Gefleborgs län äfvensom Herjeådalen
af Jemtlands län; och
norra distriktet: den öfriga delen af Jemtlands län samt Vestemorrlands,
Vesterbottens och Norrbottens län;
att för hvart och ett af dessa liniedistrikt må anställas en distriktsingeniör
med aflöning af 3,600 kronor, deraf 2,700 kronor skulle utgöra lön och 900
kronor tjenstgöringspenningar, jemte förmånen af ålderstillägg till belopp af
500 kronor efter fem, år och ytterligare 500 kronor efter tio år;
att till biträde åt stationsföreståndarne i Stockholm och Göteborg må å
hvardera stället anställas en ingeniör med en aflöning af 3,000 kronor, deraf
2,250 kronor skulle utgöra lön och 750 kronor tjenstgöringspenningar, jemte
enahanda förmån af ålderstillägg som för distriktsingeniör;
att stadgande må meddelas derom, att, då distriktsingeniör eller ingeniör
kan af ålder, sjuklighet eller annan orsak varda olämplig för fortsatt tjenstgöring
å telegrafverkets linier, sådan tjensteman skall vara skyldig att, efter
telegrafstyrelsens bepröfvande, underkasta sig flyttning till stationsbefattning
inom telegrafverket med bibehållande af förut innehafvande aflöning; samt
att föreståndaren för telegrafverkets verkstad må å stat uppföras under
benämningen ingeniör och verkstadsföreståndare samt med aflöning till belopp
af 4,500 kronor, deraf 3,000 kronor skulle utgöra lön och 1,500 kronor
tjenstgöringspenningar, jemte enahanda förmån af ålderstillägg, som föreslagits
för de sju linietjenstemännen;
3:o beträffande “Stationernau :
att telegrafverkets samtliga stationer må delas i nio särskilda klasser med
föreståndarnes tjenstegrader och normala aflöningsförmåner — dessa omfattande
tre fjerdedelar i lön och en fjerdedel i tjenstgöringspenningar — upptagna
sålunda:
28
Sjunde faufvudtiteln.
l:a klassen: t>1 be •■v..iwb;M .. é, -,■. ,/ /Kronor.
2 direktörer med 5,500 kronor hvardera ................;.....i........... 11,000
2:a klassen: • .ni i
4 direktörer med 5,000 „ „ / ........., • 20,000
3:e klassen:
2 kommissarier med 3,600 ,, „ 7,200
4:e klassen:
9 kommissarier med 3,300 ,, „ ...........„.....b’..b 29,700
5:e klassen:
14 kommissarier med 3,000 „ l-, 42,000
6:e klassen:
18 kommissarier med 2,700 „ ..............bb..; :b...48,600
7:e klassen:" -i / -de- ,;i\ •'' ■: ■/ ,1 ■■ ■.< . a'',, .
9 kommissarier med 2,400 ,, „ 21,600
8:é klassen:
;iid 20 telegrafister med 1,100 „ .. ..... 22,000
9:e klassen:
80 telegrafister med 900 „ „ ..............j...................... 72,000
tillhopa 274,100;
: . . t»• j...i .*itiuö:i.-. i • p-*m = -ej .. K|? -i ; -■ s
att den biträdande stationspersonalen må i staten upptagas sålunda,
dervid jemväl tre fjerdedelar af aflöningen skulle utgöra lön och en fjerdedel,
tjenstgöringspenningar :
■v ■ i i Kronor.
2 kommissarier, hvardera med 3,300 kronor i normal aflöning...... 6,600
4 dito „ 3,000 „ „ „ „ ...... 12,000
9 dito „ „ 2,700 „ „ „ „ 24,300
100 assistenter „ „ 1,600 „ „ „ ,, 160,000
141 telegrafister „ „ 900 „ „ „ ,, 126,900
86 dito „ „ 700 „ „ „ „ 60,200
_ tillhopa 39Ö;ÖÖ0;
samt att ålderstillägg må för direktörer, kommissarier med aflöning af
3,000 kronor och derutöfver, kommissarier med lägre normal aflöning än sagda
belopp samt telegrafister utgå med samma belopp och på enahanda sätt som
för närvarande, men den förändring vidtagas beträffande assistenterna, att deras
ålderstillägg, Indika för närvarande utgå med 200 kronor efter 5 år, med
ytterligare 200 kronor efter 10 år och med nya 200 kronor efter 15 år,
skulle, likasom för kommissarierna af den lägsta lönegraden, utgå med 300
kronor efter 5 år och med ytterligare 300 kronor efter 10 år;
Sjunde hufvudtiteln.
29
4:o beträffande “Särskilda anslag• i-;. ■■
; , ,, , . ‘ . i i'',-'' il''|1 C 10''1< é
att de i innevarande års stat med resp. 7,400 kronor och 90,000 kronor
uppförda förslagsanslag till ålderstillägg åt dertill berättigade af telegrafstyrelsens
personal och af stationspersonalen må sammanföras till ett anslag
och anslagets summa afrundas till 100,000 kronor; .4;; ii.m-tro.
att förslagsanslaget till extra biträden och vikariat vid stationerna
må höjas med 175,000 kronor från 100,000 kronor till 275,000 kronor;
att förslagsanslaget till vaktmästare och telegrambärare vid stationerna
må höjas med 25,000 kronor från 100,000 kronor till 125,000 kronor;
att anslagen till huslig reser sättning åt kommissarien-kontrollören i Köpenhamn
och till telegrafverkets undervisningsanstalter må upptagnas till oförändrade
belopp;
att anslagen till liushyresersättning till föreställd actie för telegrafstationerna
i Stockholm och Göteborg''må ur staten uteslutas;-samt
att för beredande åt en del af stationspersonalen af tjenstledighet
utan aflöning saf drag må i staten upptagas ett förslagsanslag af 25,000 kronor
samt i fråga om sådan tjenstledighet stadgas, att det i hvarje fall må
bero på telegrafstyrelsens pröfning, - huruvida ordinarie tjensteman vid telegraf-»
verkets linier, verkstad eller stationer: kan, vare sig för skötande af egna
angelägenheter eller för sjukdom eller svag helsas vårdande, under högst trettio;
dagar under samma kalenderår erhålla ledighet utan minskning i sin aflöning,
dock att en dylik förmån icke må beviljas assistent eller telegrafist, med
mindre än att, han eller hon under minst fem kalenderår innehaft sin anställning
i nämnda egenskap. . : W
I sammanhang med aflöningsstaten har telegrafstyrelsen afgifvit, förslag
till de vilkor, som borde stadgas för åtnjutande af de nya löneförmånerna för
telegrafstyrelsen samt för personalen vid linierna, verkstaden och stationerna..
Vidkommande > * ,, •r
Öfvergångsaflönmgsstaten
anmäler telegrafstyrelsen, att, emir den å denna stat för år > 1894 med 500
kronor upptagne telegrafisten C. A. Forssander under samma år uppnår pensionsåldern
och kommer att ur tjensten afgå, nämnda belopp kunnat ur staten
uteslutas, äfvensom att det å förevarande stat för genomförande af den med
år 1883 inträdda förändring af vissa telegrafistbefattningar uppförda anslag å
3,800 kronor, att utgå till nitton f. d. förste telegrafister med 200 kronor åt
hvarje, kan nedsättas med 600 kronor eller till 3,200 kronor.
Vidare har telegrafstyrelsen hemstält, att fyra kommissarier och fyra
30
Sjunde hnfvndtiteln.
telegrafister, hvilka genom den föreslagna regleringen skulle komma att, utan
befordran till högre aflönad befattning, gå i mistning af sina nu innehafvande
arfvoden för telefontjenst, må varda på öfvergångsstat för år 1895 uppförda
till åtnjutande af motsvarande belopp, sammanlagdt 1,250 kronor, att minskas
eller helt och hållet upphöra, i den mån deras innehafvare kunna erhålla ökad
normal aflöning.
Hvad beträffar
Pensions- och Under stödsstaten.
l
har telegrafstyrelsen, i fråga om telegrafverkets bidrag till verkets pensionsinrätt’
ning samt enke- och pupillkassa, föreslagit den förändring,
att såsom bidrag till pensionsinrättningen må, jemte nu stadgade fem
procent å den för året till 1,370,000 kronor beräknade telegramportoinkomst
eller förslagsvis 68,500 kronor, upptagas en och en half procent af de för
året till 1,500,000 kronor beräknade telefonabonnements- och samtalsafgifter
med förslagsvis 22,500 kronor; samt
att bidraget till telegrafverkets enke- och pupillkassa må ökas med
1,000 kronor från 5,000 kronor till 6,000 kronor.
Hvad derefter beträffar den hittillsvarande underhållsstaten, hvilken enligt
telegrafstyrelsens förslag skulle komma att benämnas
Omkostnadsstaten,
hemställer telegrafstyrelsen,
att följande under denna stat uppförda förslagsanslag må höjas, nemligen
anslaget till liniernas öfvervakande och underhåll med 225.000 kronor från
100.000 kronor till 325,000 kronor;
„ „ underhåll af telegrafverkets fastigheter med 8,000 kronor från
2.000 kronor till 10,000 kronor;
» „ resekostnads- och traktamentsersättningar med 10,000 kronor från
10.000 kronor till 20,000 kronor;
„ „ inventariers inköp och underhåll med 65,000 kronor från 35,000
kronor till 100,000 kronor;
„ „ böcker, kartor, tryckningskostnad, blanketter, kuverter och pappers
remsor
m. m. med 25,000 kronor från 35,000 kronor till 60,000
kronor;
v „ skrifmaterialier med 7,000 kronor från 8,000 kronor till 15.000
kronor;
31
Sjunde hufvudtiteln.
anslaget till hatten förnödenheter med 10,000 kronor från 10,000 kronor till
20,000 kronor;
„ „ hyror med 30,000 kronor från 15,000 kronor till 45,000 kronor;
„ „ bränsle och lyshållning (nu två särskilda anslag å 20,000 kronor
hvartdera) med 20,000 kronor från 40,000 kronor till 60,000 kronor;
» „ postporto med 4,000 kronor från 6,000 kronor till 10,000
kronor; samt
„ „ diverse utgifter med 20,430 kronor från 12,300 kronor till
32,730 kronor;
att anslagen till frakt- och transportkostnader samt Sveriges bidrag
till underhållet af internationela telegrafbyrån i Bern må bibehållas vid
oförändrade belopp; samt
att å omkostnadsstaten må uppföras ett nytt förslagsanslag till belopp
af 2,000 kronor under titel sjukvård, sjukaflöning och begrafningshjelp med
bemyndigande för telegrafstyrelsen att för det uppgifna ändamålet använda
ifrågavarande anslag med tillämpning af följande hufvudgrunder:
a) läkarevård och af läkare föreskrifna medikament lemnas på telegrafverkets
bekostnad åt arbetare, som har fast anställning vid verkstaden, i förrådet
eller å linierna, äfvensom åt sådan tillfällig arbetare, som under tjenstgöring
vid telegrafverket ådragit sig sjukdom eller kroppsskada;
b) vård å sjukhus i allmänt rum jemte den förtäring, som under vistelsen
derstädes af läkaren föreskrifves, bekostas af telegrafverket i det fall, då
den läkare, som i första rummet anlitats, anser sådan vård för den sjuke
erforderlig; varande denne likväl pligtig att, så länge hans vård å sjukhus
bekostas af telegrafverket, afstå hela sin aflöning, för så vidt icke telegrafstyrelsen
med hänsyn till särskilda omständigheter pröfvar skäligt låta .honom
åtnjuta någon del deraf, icke öfverstigande halfva dagaflöningen; och
c) då arbetare genom olycksfall under sysselsättning vid verkstaden, i
förrådet eller å linierna förlorat lifvet, må af telegrafverkets medel till sterbhuset
utbetalas begrafningshjelp till belopp, icke öfverstigande den aflidnes
senast innehafda aflöning för en månad räknadt.
I statsförslaget har telegrafstyrelsen slutligen under rubriken
Räntor och afbetalning ar å erhållna lånemedel
förslagsvis uppfört ett utgiftsbelopp af 487,000 kronor.
32
Sjunde hufvudtiteln.
Då i''och med uppfinningen af telefonen ett nytt sätt att med elektricitetens
tillhjelp förmedla samtal mellan olika ställen erbjöd sig för samfärdseln
och statens telegrafverk säffe sig till uppgift att vid sidan af sin förra verksamhet
äfven betjena allmänheten med det nya samfördsmedlet, var det med
afseende på den större lätthet, hvarmed telefonen i jemförelse med telegrafen
kunde göras tillgänglig för den enskilde korrespondenten, redan från början
att förutse, att det nya verksamhetsområdet för telegrafverket inpm en icke
aflägsen tidrymd skulle vinna större omfattning än det äldre. Snabbare än
man kunde antaga hafva dessa utsigter gått i fullbordan; redan i denna
stund, då statens telefonväsende endast egt bestånd omkring tio år, öfverstiga
inkomsterna af detsamma telegrafverkets inkomster af den egentliga telegrafverksamheten,
och den tid låter sig skönja, då hvarje mera betydande ort
i landet, det vare sig stad, by eller gård, kommer att sättas i förbindelse med
telefonnätet. Något tvifvel har enligt min mening icke bort råda derom, att
den nya betydande rörelse, staten sålunda genom sitt telegrafverk öfvertog,
skulle med afseende på de förmer, hvarunder den administrativa organisationen
af den nya rörelsegrenen och dispositionen äf derigenom inflytande medel
borde ega rum, i sinom tid likställas med det egentliga telegrafväsendet. 1
likhet med hvad i begynnelsen af telegrafens tillvaro iakttogs, var det likväl
nödigt, att statstelefonens första utveckling fick försiggå utan att bindas af
de fastare former, som följa af en utaf Konung och Riksdag årligen faststäld
detaljerad utgifts- och äflöningsstat. Detta sitt första utvecklingsskede har
nu statstelefonen genomgått. Från en samling af smärre nät, spridda öfver
landet och med föga sammanhang sins emellan, har statens telefonväsende
blifvit ett organiskt helt, som i likhet med statens öfriga kommunikationsanstalter
sträcker sin verksamhet öfver större delen af landet. Tiden bör således
ur denna synpunkt anses vara inne att påkalla Riksdagens medverkan för fastställande
af definitiva former för administrationen af den nya rörelsegrenen. Att
så kommer att ske, måste anses ur flere synpunkter önskvärflt, bland annat
äfven derföre att den talrika personal, som numera arbetar i statstelefonens
tjenst, bör ega grundade anspråk att få sina aflöningsförmåner genom definitivt
faststälda aflöningsstater bestämda.
Äfven ur eu annan synpunkt lärer den närvarande tidpunkten härför
vara den rätta. Att den definitiva organisationen af statstelefonen borde innebära,
att denna inordnades såsom eu integrerande del af telegrafförvaltningen,
har jag ansett otvifvelaktigt, men så länge den väckta frågan om post- och
telegrafverkens förening ännu var sväfvande, kunde uppenbarligen ett sådant
definitivt inordnande af statstelefonen under telegrafverket icke ega rum.
Enligt Eders Kongl. Maj:ts den 15 september 1893 fattade beslut*)
!) Se bil. 1 vid detta protokoll.
33
Sjunde hufvndtiteln.
har emellertid föreningsfrågan ansetts böra förfalla, och har Eders Kongl.
Maj:t jemväl, i omedelbart sammanhang med detta beslut, funnit godt anbefalla
telegrafstyrelsen att inkomma med förslag till den förändrade anordning af
förvaltningen utaf statens telegrafverk, som påkallades af tillkomsten af telefonväsendet,
äfvensom till definitiv stat för telegraf- och telefonväsendet.
Detta uppdrag har telegrafstyrelsen i dess af mig nyss föredragna skrifvelse
fullgjort. Då jag nu går att uttala mig rörande sådana punkter i styrelsens
förslag till ny stat för telegrafverket, hvilka synts mig påkalla särskilt
yttrande, anhåller jag att få förutskicka den anmärkning, att, då så väl telegrafen
som telefonen förutsätta elektrisk kraft för öfverförande af meddelanden
från ett ställe till ett annat förmedelst materiel, som till stor del är alldeles
enahanda, de båda samfärdsmedlen till sin natur äro så likartade, att de
tekniska olikheter, som dem emellan förefinnas, icke böra föranleda dertill, att
telegrafväsendet och telefonväsendet upptagas såsom två särskilda afdelningar
af statens telegrafverk. Med hänsyn så väl till denna principiela likhet som
till de skäl, telegrafstyrelsen i öfrigt anfört, instämmer jag till fullo i telegratstyrelsens
mening att den nya gemensamma staten bör så uppställas, att den
åtskilnad, som hittills iakttagits mellan telegraf och telefon, bör upphöra så
väl i fråga om benämningame å personal och stationer som beträffande telegrafverkets
utgifter för det hela.
Hvad först vidkommer
Aflöning sstaten,
bestå de i fråga om telegrafstyrelsens organisation föreslagna förändringarne
hufvudsakligen deruti, att de tillfälliga anordningar, som jemlikt Eders jKongl.
Maj:ts tid efter annan meddelade beslut vidtagits i syfte att för telegrafstyrelsen
möjliggöra handhafvandet af den ökade arbetsbörda, som ålagts styrels en
genom telefonväsendets tillkomst, blifvit iakttagna vid den ordinarie statens
upprättande. Då sålunda den ena af styrelsens hittills i stat uppförda båda
byråer, eller den som bär namnet den tekniska, delats i två byråer, liniebyrån
och trafikbyrån, innebär denna åtgärd allenast ett definitivt fastslående
af de förfoganden, enligt hvilka Eders Kongl. Maj:t allt sedan år 1889 årligen
förordnat eu tjensteman inom styrelsen att såsom adjungerad ledamot bereda
och föredraga de ärenden, som röra statens'' telefonväsende samt anläggning
och underhåll af telegrafverkets ledningar med mera enligt den fördelning
af göromålen inom den tekniska byrån, som chefen för verket egt närmare bestämma.
Den fördelning af göromålen mellan de båda föredragande å tekniska
byrån, som på grund häraf egt ruin, har varit den i sakens egen natur
Bil,, till Riksd. hot. 1894. 1 Stim!. 1 Afd. 5
34
Sjunde hufvudtiteln.
liggande, att den ene föredraganden hufvudsakligen handhaft ärenden, som
rört telegrafverkets linier. vare sig telegraf- eller telefon-, och den andre trafiken
å dessa linier, och denna fördelning skulle äfven enligt styrelsens förslag
ligga till grund för ärendenas uppdelning på de två särskilda byråer, i Indika
telegrafstyrelsens tekniska byrå skulle fördelas. Gifvet är. att föredraganden
för linieärenden, hvilken hittills åtnjutit eu årlig godtgörelse af sammanlagdt
G,000 kronor, såsom byråchef skulle i fråga om aflöningsförmåner i alla afseenden
likställas med de båda öfriga byråcheferna.
Utom med den sålunda tillkommande tredje byråchefen skulle telegrafstyrelsens
ordinarie personal enligt statsför,slaget tillökas med eu kamererare
och fyra tjensteman af första lönegraden, nemligen eu byråingeniör, eu aktuarie,
en notarie och en revisor, hvilken tillökning helt och hållet påkallats
af telefonväsendets tillkomst. Hvad de tre sistnämnde tjenstemännen beträffar,
innebär åtgärden allenast ett öfverflyttande på ordinarie stat af den ingeniör,
som redan nu är tjenstgörande å tekniska byrån emot aflöning, som till största
delen utgår af det å styrelsens stat upptagna anslag till arfvode åt ingeniörer,
samt af den extra notarie och den extra revisor, Indika med Eders Kongl.
Maj:ts begifvande, senast enligt nådigt bref den 15 december 1893. blifvit
mot ett årligt arfvode utaf telefonmedlen af 3,000 kronor för hvardera å telegrafstyrelsens
tekniska byrå anstälde.
De båda öfriga nyssnämnda tjenstebefattningarne eller kamererarens och
aktuariens äro deremot nya. Af desse båda tjensteman skulle aktuarien placeras
på ilen nva trafikbyrån med särskild uppgift att handhafva bokföringen
af handlingarne rörande telefonaboimementskontrakten. Med afseende å det
störa och allt jemt växande antalet af dylika kontrakt lärer behofvet af eu
dylik tjensteman utan vidare inses.
Den till inrättande föreslagna kaniererarebefattningen skulle åter tillhöra
den administrativa byrån. På sätt telegrafstyrelsen erinrar, förefanns denna
befattning å den stat. som tillämpades för telegrafstyrelsen före den nu gällande
af år 1878. Den ansågs af den komité, som hade att uppgöra förslag till
sistnämnda stat, fortfarande behöflig, men indrogs af besparingsskäl. Efter år
1878 kan emellertid, till följd af telefonväsendets tillkomst, omfånget af telegrafstyrelsens
verksamhet sägas hafva blifvit fördubbladt, och då, sådant oaktadt,
personalen å den administrativa byrån ej sedan dess erhållit någon ordinarie
tillökning, bör det ej -förvåna, att behofvet för styrelsen att återfå den
indragna kamererarebefattningen numera gjort sig oafvislig! blindt. 1 öfrigt.
kan det icke annat än anses i sin ordning, att ett embetsverk, hvilket såsom
telegrafstyrelsen handhafver eu industriel rörelse med eu uppbörd af milliontals
kronor, i likhet med öfriga likstälda verk till sitt biträde erhåller eii kamererare.
Sjunde hufvndtiteln. 35
De göromål, hvilka borde tillkomma den nye tjenstemannen, skulle, närmare
bestämdt, hufvudsakligen utgöra följande:
att närmast hafva inseendet öfver bokföringen och upprättandet af telegrafverkets
hufvudbok och att densamma, då den af byråchefen underskrit ves,
kontrasignera; att närmast öfvervaka revisionsarbetet i dess helhet, hvilket
åliggande, i saknad af annan öfverordnad inom byrån än byråchefen, måst
hittills uppdragas åt eu af revisorerne sjelfve; att, när sådant påkallas, inför
styrelsen föredraga revisionens anmärkningsmål; att hålla hand öfver verkställigheten
af hvad styrelsen på tekniska byråns föredragning besluta rörande penningemedel,
som böra till hutvudkassan inflyta eller derifrån utbetalas; att biträda
byråchefen vid verkställandet af finansiela utredningar äfvensom vid
upprättandet af taxor för den utländska telegramvexlingen; samt att verkställa
uträkning af och uppgöra förteckning öfver de fyllnadsbelopp, hvilka det åligger
kommuner eller andre att till följd af vissa telegrafstationers bristande portoinkomst
till telegrafverket erlägga.
På grund af hvad jag sålunda anfört och då jag icke har något att erinra
mot hvad telegrafstyrelsen i öfrigt föreslagit rörande aflöningsstaten för styrelsen,
anser jag mig böra tillstyrka densammas godkännande.
1 de föreslagna nya staterna förekommer under aflöningsstaten en rubrik,
som saknar motsvarighet i de nu gällande, nemligen anslagen för “linier och
verkstad". Under denna rubrik förekommer en organisativ anordning, hvilken
jag tillåter mig beteckna såsom en af de vigtigaste och för så val telegrafverket
som allmänheten betydelsefullaste förbättringarne i den nya regleringen
af detta verk. Det är nemligen afsedt att, på sätt i telegrafstyrelsens nu
föredragna underdåniga skrifvelse närmare utvecklas, i fråga om anläggning
och underhåll af telegrafverkets ledningar samt tillsyn å desamma indela landet
i fem linie distrikt, hvilka till sin utsträckning skulle sammanfalla å ena
sidan med de fem inspektionsdistrikt, i hvilka landet ur telegraf- och telefontrafikens
synpunkt skulle indelas, samt å andra sidan med de tern postdistrikten.
Med förutskickande af den erinran, att för närvarande de fyra direktörerna
för telegrafstationerna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall
kunna betraktas såsom chefer för hvar sitt inspektionsdistrikt samt att med
anställandet af eu direktör jemväl vid Norrköpings telegrafstation enligt förslaget
ett, nytt dylikt distrikt skulle tillkomma, anhåller jag att till närmare
belysning af den inbördes begränsningen af de särskilda distriktschefernas verksamhetsområden
få angifva hufvuddragen af de uppgifter, som skulle tillkomma
distriktsingeniörerna och telegrafdirektörerna, de senare i deras egenskap åt
chefer för hvar sitt inspektionsdistrikt.
Distrikt sin geniören skulle åligga, bland annat, att såsom arbetschef gå
i författning om de inom distriktet förekommande telegraf- och telefonarbeten
36
Sjunde hufvudtiteln.
och öfvervaka noggrant och omsorgsfullt utförande af desamma; att tillhandagå
allmänheten med upplysningar rörande anläggning genom telegrafverkets försorg
af telefonförbindelser; att årligen inom viss tid till chefen för liniebyrån
inkomma med förslag till nyanläggningar, ombyggnader och reparationsarbeten
inom distriktet under det kommande året; att inreda nya samt verkställa erforderliga
flyttningar af förutvarande telegraf- och telefonstationer; att hvarje
år inspektera och, om så befinnes erforderligt, reparera de inom distriktet
varande förbindelselednmgarne; att skyndsammast möjligt gå i författning om
afhjelpande å apparater eller ledningar af sådana tillfälliga fel, som genom
vederbörande station icke kunna afhjelpas; att hålla noggranna förteckningar
öfver den å telegraf- och de interurbana telefonledningarne befintliga materiel;
att minst en gång hvarje år besöka samtliga inom distriktet varande stationer
samt dervid tillse, att i tekniskt afseende intet hinder för korrespondensen förefinnes;
samt att, der så påkallas, afsyna enskilda telefonnät och telefonanläggningar.
Direktören åter har, enligt redan meddelade bestämmelser, att inspektera
de inom hans distrikt befintliga stationer, så ofta sådant anses behöfligt, dock
i regeln minst en gång hvart annat år; att vid dessa inspektioner, bland annat,
verkställa inventering af stationernas kassa och inventarier, taga kännedom om
de förhållanden, som kunna verka hindrande på telegrafkorrespondensen, efterse,
huruvida telegrambäringen är på ett tillfredsställande sätt ordnad, undersöka
beskaffenheten af telegraflokal, mot hvilken finnas befogade anmärkningar,
samt upptaga stationsföreståndares förslag till reparation och underhåll af
stationsinventarier; att, hvad telefon väsendet angår, bland annat, tillse, att
ordentlig förteckning föres öfver de hos abonnenterna utsatta telefonapparater
och batterielement in. m. samt att apparater och ledningar hållas i godt stånd
och oundvikliga fel med skyndsamhet repareras, äfvensom undersöka, huruvida
från allmänhetens sida anmärkningar i afseende på telefonförhållandena göras;
samt att öfver de vid inspektionerna gjorda iakttagelser hvarje år före den 1
oktober till telegrafstyrelsen afgifva rapport, deruti jemväl skola intagas erforderliga
förslag angående ändringar och utsträckningar af telegraf- eller telefonlinierna.
Att linie- och inspektionsdistrikten inom telegrafverket till utsträckningen
sammanfalla med postdistrikten torde få anses icke sakna sin betydelse, då
ökadt tillfälle till samverkan mellan post- och telegrafmyndigheter derigenom
beredes och föreningen af smärre post- och telegrafanstalter äfven i sin mån
underlättas.
En reservant inom telegrafstyrelsen har ansett de föreslagna distriktsingeniörernas
uppförande å ordinarie stat olämpligt af skäl, beträffande hvilka
jag anhåller att få hänvisa till reservationen, men hvilka kunna i korthet
37
Sjunde hufvndtiteln.
sammanfattas sålunda, att tjenstgöringen såsom linieingeniör vore af den ansträngande
beskaffenhet, att till sådan tjenstgöring företrädesvis borde förordnas
duglige yngre tjenstemän; att, om distriktsingeniörerna erhölle fast anställning,
men vid en mera framskriden ålder ej lämpade sig för det mera ansträngande
arbetet, för deras förflyttning till stationstjenst endast funnes sex högre aflönade
tjenstår, nemligen direktörernas, och endast två likstälda tjenster, till
hvilka de skulle kunna, äfven mot sin egen vilja, förflyttas; att, om sådan
förflyttning egde rum så ofta, som för eu önskvärd raskare omsättning bland
ingeniörerna vore erforderligt, all utsigt till befordran till de högst aflönade
stationsbefattningarne skulle stängas för den egentliga stationspersonalen; samt att,
då den nu pågående lifliga byggnadsverksamheten inom telegrafverket otvifvelaktigt
småningom komme att nedgå till hufvudsakligen endast underhållsarbeten, åtminstone
icke alla de distriktsingeniörer, som nu funnes och vore fullt sysselsatta,
borde med ordinarie aflöning uppföras på stat, innan tillförlitlig erfarenhet
förvärfvats om det behof af ingeniörer, som gjorde sig gällande för framtiden.
Gent emot dessa anmärkningar tillåter jag mig erinra, att med den stora
utveckling, den tekniska afdelningen inom telegrafverket genom telefonväsendets
tillkomst numera vunnit, det måste anses af synnerlig vigt, att såsom distriktsingeniörer
endast användas personer med tillräcklig praktisk erfarenhet och
nödiga tekniska kunskaper. På tillvaron af dessa qvalifikationer hos ingeniörerna
beror det möjligast ändamålsenliga och prisbilliga utförandet af telegrafverkets
anläggningar. Har derföre en duglig ingeniör vunnit anställning i den ifrågavarande
befattningen och genom en längre tids tjenstutöfning blifvit förtrogen
med göromålen i sitt distrikt, ligger det i telegrafverkets intresse att så länge
som möjligt bibehålla honom i samma befattning. Särskild! i fråga om alla
underhållsarbeten är kontinuitet i ingeniörspersonalen af betydelse. Denna
kontinuitet kan emellertid icke vinnas, derest icke distriktsingeniörerna erhålla
ordinarie anställning. I motsatt fall måste till distriktsingeniörer förordnas
yngre telegrafassistenter, hvilka visserligen kunna hafva utgått ur telegrafverkets
undervisningsanstalt med god teknisk underbyggnad, men gifvetvis icke kunna
vinna den nödiga erfarenheten utan en längre tids tjenstgöring. Sedan åter
denna erfarenhet en gång blifvit förvärfvad, kan det förväntas, att den endast
med arfvode försedde ingeniören snart nog komme att söka och vinna anställning
i ordinarie befattning vid telegrafstation, i hvilket fäll den i ingeniörsgöromål
förvärfvad* erfarenheten ej vidare komme telegrafverket till godo,
hvartill komme, att stationstjenstgöringen äfven blefve lidande derpå, att den
ifrågavarande tjenstemannen saknade erfarenhet i de med densamma förenade
göromål.
Den af reservanten uttalade mening, att den ansträngande beskaffenheten
af de med distriktsingeniörsbefattningarna förenade göromål påkallade dessa
38
Sjunde hufvudtiteln.
befattningars uppehållande af yngre tjensteman, hvilka oftare borde aflösas af
nya, kan jag icke dela. Distriktsingeniören har nemligen att öfvervaka
arbetena i det hela och icke att såsom närmaste förman leda detaljarbetena
och närvara vid hvarje, äfven det minsta, anläggnings- och underhållsarbete.
Hans befattning kan ingalunda anses mera ansträngande än t. ex. en jägmästares,
en landtmätares, en baningeniörs, hvilka tjensteman dock äro uppförda å ordinarie
stat. Fall kunna likväl naturligen inträffa, då en ingeniör genom ålder eller
sjuklighet blir olämplig för ingeniörstjenstgöring. Utväg att i sådan händelse
kunna förflytta honom till stationstjenstgöring skulle beredas genom den af
telegrafstyrelsen föreslagna bestämmelsen, att linietjensteman vid telegrafverket
skulle vara skyldig att, efter telegrafstyrelsens bepröfvande, underkasta sig
flyttning till stationsbefattning inom telegrafverket med bibehållande af förut
innehafvande aflöning. Dels på de af reservanten anförda skäl och dels
äfven af den orsak, att en direktörsbefattning vid telegrafverket på grund
af den dermed förbundna inspektionsskyldighet krafvel* föga mindre rörlighet
än en distriktsingeniörsbefattniug, måste det emellertid, åtminstone enligt regeln,
anses mindre lämpligt att förflytta eu tjensteman, för hvilken ingeniörstjenstgöringen
anses alltför ansträngande, till en direktörsplats. Förflyttningen komme
derföre väl i allmänhet att ega rum till eu stationsbefattning, der tjenstgöringen
är mindre kroppsligen ansträngande och derföre bör kunna utöfvas äfven af
en person, som af en eller annan orsak ej vidare vore i besittning af den för
ingeniörstjensten nödiga rörlighet. Vid eu dylik stationsbefattning blefve
emellertid i de flesta fall aflöningen enligt stat lägre, hvadan nödigt blefve
att bereda den förflyttade ett fyllnadsbelopp, motsvarande skilnaden mellan sist
nämnda och den honom såsom ingeniör tillförsäkrade aflöning. Saken borde
i sådant fall ordnas på det sätt, att telegrafstyrelsen i det underdåniga förslag
till utgiftsstater för telegrafverket, som närmast efter förflyttningen afgåfves,
hade att på öfvergångsstaten uppföra det erforderliga personliga fyllnadsbeloppet.
Klart är emellertid, att en sådan anordning bör förutsättas endast helt undantagsvis
kunna förekomma.
Att, på sätt reservanten förmenat, eu sådan minskning i distriktsingeniörernas
göromål framdeles kunde på grund af minskad nybyggnadsverksamhet
inom telegrafverket inträda, att icke hela det till uppförande å stat nu föreslagna
antalet distriktsingeniörer vidare blefve erforderligt, synes mig icke kunna antagas.
Under årens lopp kommer naturligtvis den del af distriktsingeinörernas verksamhetsområde,
som afser anläggning af nya ledningar, att väsentligen inskränkas, men å
andra sidan kommer, i den mån ledningarne tillökas, arbetet för tillsyn å och underhåll
af desamma att i hög grad ökas. För eu rationel skötsel af det vidsträckta
telegraf- och telefonnätet fordras, att detsamma i sin helhet städse underhålles
i fullgod! skick, så att t. ex. total ombyggnad af ett lokalt telefonnät ej skall
39
Sjunde hufvudtiteln.
behöfva ega ruin. Då redan år 1895 omkring 15,000 kilometer ledningar beräknas
komma att förefinnas i hvarje liniedistrikt, inses lätteligen, att underhållet af
detta nät kommer att kräfva fullt ut lika mycket, om ej mera, arbete och
omtanke, än som måste nedläggas på anläggningen af nya ledningar. Om en
minskning i arbetena skulle inträda, bör för öfrig! den under distriktsingeniörerna
lydande extra byggnadspersonalen inskränkas och icke distriktsingeniörsbefattningarne,
Indika med afseende på dem tillkommande, af mig förut omförmälda
göromål utan tvifvel blifva allt framgent erforderliga, indragas eller till antalet
minskas.
Med afseende å hvad jag nu anfört tillstyrker jag hvad telegrafstyrelsen
föreslagit i fråga om uppförande å stat af fem distriktsingeniörsbefattningar,
likasom jag ej heller har något att erinra vid förslaget om uppförande å staten
af två till biträden åt stationsföreståndarne i Stockholm och Göteborg afsedde
ingeniörer.
Likaså anser jag, i likhet med telegrafstyrelsen, men i olikhet med den
nyssnämnde reservanten, föreståndaren för telegrafverkets verkstad böra uppföras
å ordinarie stat med den för honom föreslagna aflöningen af 4,500 kronor.
Den ifrågavarande verkstaden, inrymd i det af fabrikören Gustaf Bång till
förra optiska telegrafverket skänkta och af detta verk jemlikt nådiga brefvet
den 27 april 1838 mottagna huset n:o 6 vid Stora Fiskargränden å Södermalm, är
till synnerlig fromma för telegrafverket stadd i rask utveckling och beräknas komma
att år 1895 sysselsätta omkring 100 arbetare jemte nödigt arbetsbefäl och
bokföringspersonal samt att förete ett tillverkningsvärde af minst 150,000
kronor. Någon minskning i arbetena vid verkstaden lärer icke komma att inträda
såsom följd af en blifvande nedgång i telegrafverkets nybyggnadsverksamhet.
Utom det att med det alltjemt ökade antalet apparater åt alla slag
reparationsarbeten i växande omfång måste förekomma, föranleda nemligen de
ständigt ökade krafvel] på förbättringar af materielen samt de snabbt på hvarandra
följande upptäckterna på det elektrotekniska området behofvet af ofta
återkommande förändring af äldre materiel och tillverkning af ny sådan.
Yerkstadsföreståndaren skall sjelfständigt sköta samt ansvara för den
ifrågavarande verkstaden. Han är sålunda ansvarig för att verkstaden drifves
på ett fullt tidsenligt sätt samt att de utförda arbetena äro af fullgod beskaffenhet
och icke dyrare än motsvarande arbeten från andra verkstäder. Derjemte
åligger honom att omhänderhafva verkstadens ekonomiska förvaltning
jemte tillhörande bokföring, att ombesörja inköp af behöfliga materialier äfvensom
att anskaffa alla erforderliga inventarier, såsom verktyg och maskiner in. in.
Med afseende på denna verkstadsföreståndarens sjelfständigt cell ansvarsfulla
ställning synes mig den af telegrafstyrelsen för honom föreslagna aflöningen
40
Sjunde hufvudtiteln.
icke vara för högt tilltagen, likasom äfven alla skäl synas mig tala för upp''
förande på ordinarie stat af den ifrågavarande befattningen, hvaraf behofve*''
med visshet icke kommer att visa sig öfvergående.
I fråga om staterna för stationspersonalen hänför jag mig till telegrafjstyrelsens
framställning, af hvilken framgår, att denna personal, hvilken hittills
aflöningsstaten upptagits utan åtskilnad mellan stationsföreståndare och biträdande
tjensteman, i statsförslaget fördelats i två grupper, nemligen föreståndare
och biträdande personal, med särskild klassificering af personalen inom
hvardera gruppen. I och för bestämmande af stationsföreståndarnes aflöning
hafva telegrafstationerna blifvit fördelade i nio klasser, hvarvid till grund för
fördelningen i främsta rummet lagts den sammanlagda uppbörden af telegrafocli
telefonmedel, medan deremot till grund för nu gällande klassindelning legat
dels antalet expedierade eller kontrollerade telegrammer, dels uppbörden af
telegramafgifter. På sätt telegrafstyrelsen erinrar, låter det sig icke vidare
gorå att efter expeditionsantalet bestämma den klass, till hvilken en station bör
höra, enär expeditionerna af telegrammer och af telefonsamtal icke äro så
likartade, att de kunna sammanräknas, samt i allt fall en sådan sammanräkning
icke skulle utgöra något tillförlitligt mått, särskildt på vederbörande stationsföreståndares
arbete och ansvar, medan deremot den sammanlagda uppbörden
af telegraf- och telefonmedel kan utgöra en säkrare ledning för omdömet, helst
telefonmedelsuppbörden är ganska besvärlig, i synnerhet beträffande samtalsafgifterna,
hvilka endast undantagsvis erläggas kontant, utan till allra största
delen föras i räkning för debitering efteråt. Såsom exempel på i hvilken grad
telefonen verkar bestämmande på storleken af uppbörden vid olika stationer
må nämnas, att under tiden 1 oktober 1892—1 oktober 1893 telegrafmedel
och telefonmedel vid nedannämnda stationer influtit med följande belopp:
Telegrafmedel. Telefonmedel.
Malmö....................... kronor 79,768:— 86,816: —
Norrköping .............. „ 28,376: — 61,485: —
Eskilstuna................. „ 4,202: — 31,564: —
Jönköping.................. „ 7,968:— 23,346: —
Örebro....................... „ 9,201:— 23,044: —
Nyköping ................. „ 3,447:— 13,042: —
Utom till uppbördens storlek har vid klassificeringen emellertid äfven
tagits hänsyn till vissa stationers läge inom telegraf- och telefonnätet samt
deraf beroende vigt och betydelse i tekniskt hänseende, och särskildt hafva vid
afgörandet, huruvida eu station bort hänföras till 8:de eller 9:de klassen, d. v. s.
förses med qvinlig föreståndare, eller till 7:de klassen med manlig föreståndare,
utom uppbörden äfven vissa rent tekniska förhållanden, såsom den talrikare
41
Sjunde hufvudtiteln.
förekomsten af instrumentala undersökningar för bestämmande af uppkomna
liniefels art och läge eller behofvet af stationsföreståndarens biträde för reparationer
å linierim in. fl. omständigheter, hvilka gjort anställandet af qvinlig
föreståndare olämpligt, måst verka bestämmande.
En särskild ställning intager telegrafstationen i Stockholm, der två direktörer
skulle anställas, nemligen en direktör för telegrafafdelningen och en direktör
för telefonafdelningen, hvilken senare för närvarande motsvaras af den
med ett arfvode af 5,000 kronor anstälde telefoninspektören. Att två direktörer
här äro erforderliga beror deraf, att, jemte det Stockholm är den ojemförligt
mest betydande telegraf- och telefonstationen i riket, telegrafverkets
station derstädes har att reglera så väl telegrafkorrespondensen som den interurbana
telefonkorrespondensen inom hela landet.
På sätt jag förut nämnt, har inrättandet af ett nytt, femte inspektionsdistrikt
påkallat anställandet af eu direktör äfven vid Norrköpings station.
Då de af telegrafstyrelsen beträffande aflöningsstaten för stationspersonalen
föreslagna förändringarne i detalj motiverats på ett sätt, som synes mig
fullt nöjaktigt, och dessa förändringar måste anses utgöra nödvändiga konseqvenser
af telefonväsendets uppförande på ordinarie stat, finner jag mig i alla delar
böra biträda hvad telegrafstyrelsen i detta ämne föreslagit.
Bland de å aflöningsstaten under rubriken särskilda anslag uppförda
poster hafva vissa hufvudsakligen med anledning af telefonväsendets tillkomst
undergått förhöjning. Denna förhöjning kan beträffande anslaget till extra
biträden och vikariat vid stationerna, som enligt förslaget skulle ökas med
175,000 kronor från 100,000 kronor till 275,000 kronor, synas betydlig.
Härvid bör likväl erinras, att från detta anslag utgå — utom arfvoden till
extra ordinarie telegrafpersonal vid förstärkning af stationspersonalen till följd
af ökad korrespondens, vikariat under sjukdom samt tillfälliga extra biträden
å stationerna — äfven arfvodena till hela den telefonpersonal, bestående af mer
än 300 personer, som icke ansetts böra uppföras på ordinarie stat. Den
del af anslagsförhöjningen, eller 150,000 kronor, som utgöres af arfvoden
till den extra telefonpersonalen, motsvarar det belopp, som i sådant afseende
redan nu utgår. Vid bestämmandet af dessa arfvoden bär strängt iakttagits,
att ersättningens storlek afpassats efter måttet af det fordrade arbetet. Ersättningen
utgår dels efter arfvode per månad, dels per dag och dels, för
skötseln af vexlingen vid eu del telefonnät, per apparat och år. I sistnämnda
hänseende beräknas, såsom regel, per apparat och år 10—20 kronor. Särskilda
förhållanden kunna emellertid påkalla annan beräkningsgrund, såsom då
t. ex. ett mycket ringa antal apparater finnes, i hvilket fäll ersättningen
måste höjas.
lull till Riksä. Vrot. 1894. 1 Sami. I Afd.
G
42
Sjunde hufvudtiteln.
Under förevarande rubrik förekommer äfven ett nytt anslag, nemligen
det för beredande åt en del af stationspersonalen af ''tjenstledighet utan
aflöningsafdrag med 25,000 kronor i statsförslaget uppförda. Jag har redan
förut i dag i sammanhang med frågan om kostnadsfri semester för tjenstemännen
vid postanstalterna och under jemförelse med de i fråga om sådan
semester af generalpoststyrelsen föreslagna bestämmelser redogjort för innehållet
af telegrafstyrelsens förslag i denna del och tillkännagifvit min afsigt att förorda
detsamma. Då jag i öfverensstämmelse härmed nu anhåller att få lemna
detta förslag mitt tillstyrkande, ber jag emellertid att få fästa uppmärksamheten
derpå, att, då den ifrågavarande förmånen skulle kunna tillgodokomma
tjensteman icke blott vid telegrafverkets stationer, utan äfven vid verkets linier
och verkstad, anslagets rubrik torde böra undergå sådan ändring, att ordet
“stationspersonalen" utbytes mot “personalen vid telegrafverkets lokalförvaltningar".
I öfrig! biträder jag hvad telegrafstyrelsen föreslagit beträffande de “särskilda
anslagen" under aflöningsstaten.
En jemförelse mellan telegrafverkets aflöningsstat för innevarande år och
den nu af mig tillstyrkta för år 1895 utvisar följande resultat:
Styrelsen............................................ | Aflönings-staten för | Förslaget till | Ökning |
Kronor. | Kronor. | Kronor. | |
85,600 551.200 315,100 | 105,000 28,500 664.100 538.100 | 19,400 28,500 112,900 223,000 | |
Liniema och verkstaden ................1 | |||
Stationerna...................................... | |||
Särskilda anslag................................ | |||
| |||
Summa [ 951,900 | 1,335,700 | 383,800 |
Ökningen för år 1895 utgör således 383,800 kronor. Jemförd med
summan af den nu gällande, endast för det egentliga telegrafväsendet gällande
aflöningsstaten, betecknar detta belopp visserligen eu icke ringa tillväxt i staten,
men beloppet angifver naturligtvis ingalunda eu motsvarande ökning i statsutgift.
Då, enligt hvad telegrafstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse af den
28 sistlidne november meddelat, de af telefonmedel bestridda aflöningsbelopp
beräknats för år 1893 uppgå till omkring 360,000 kronor, utgör den verkliga
ökningen ungefär 23,800 kronor. Denna ökning beror, såsom af det förut
anförda, jemfördt med telegrafstyrelsens framställning, framgår, icke af till
-
43
Sjunde hnfvudtiteln.
komsten af telefonväsendet, hvarför kostnaderna fastmera kunnat genom deras
uppförande på ordinarie stat något nedbringas, utan hufvudsakligen af den för
telegraftrafiken nödiga höjning med 25,000 kronor i anslaget till extra biträden
och vikariat vid stationerna samt af det nya anslaget å enahanda belopp
för beredande åt en del af personalen vid telegrafverkets lokalförvaltningar
af tjenstledighet utan aflöningsafdrag.
Hvad telegrafstyrelsen under
öfvergångs aflöningsstaten
anmält och hemstält föranleder icke till någon erinran från min sida. ° Denna
stat, nu slutande å 5,100 kronor, skulle enligt förslaget till stat för år 1895
komma att ökas med 150 kronor till 5,250 kronor.
Vidkommande
Pensions- och Und er stödsstaten
erinrar jag till en början, att för uppehållande af telegrafpersonalens med
elfkors och barns pensionering äro bildade två pensionsanstalter, benämnda
“telegrafverkets pensionsinrättning“ samt “telegrafverkets enke- och pupillkassa".
Pensioneringen från dessa kassor bestrides hufvudsakligen af delegames
afgifter samt visst årligt bidrag från telegrafverket. Sådant bidrag utgår för
närvarande till pensionsinrättningen med fem procent af telegramportoinkomsten
samt till enke- och pupillkassan med ett bestämdt belopp af 5,000 kronor.
Jag anser mig bär böra lemna en kortfattad öfversigt af de hufvudgrunder,
som enligt gällande reglementen af den IT december 1886 gälla för
pensioneringen från de ifrågavarande pensionsanstaltema.
Delegarne i telegrafverkets pensionsinrättning indelas i två klasser:
klassen A, omfattande telegrafstyrelsens embets- och tjensteman äfvensom
betjente hos styrelsen och å stationerna, samt klassen B, omfattande stationspersonalen
utom betjente.
Pensionsinrättningens tillgångar äro jemte räntor å kassans medel och
vissa smärre inkomstposter: de afgifter, som delegarne sjelfve erlägga, nemligen
ordinarie årsafgifter, retroaktivafgifter och tilläggsafgifter, samt telegrafverkets
bidrag, som utgår med fem procent af det Sverige tillkommande telegramporto,
hvaraf tre tiondedelar utgöra telegrafverkets ständiga bidrag till personalens
pensionerande och sju tiondedelar användas tills vidare och så länge nödigt
är till amortering af den retroaktivsumma, hvilken utöfver delegames egna afgifter
erfordras till pensionerande af den personal, som vid pensionsinrättningens
tillkomst tillhörde telegrafverket. Delegames årsafgifter utgå med viss procent
åt den mot aflöningen svarande pension sålunda, att
delegare inom klassen A erlägger 3 procent af pensionen, ocli
44
Sjunde hufvudtiteln.
delegare inom klassen B, som i telegrafverkets ordinarie tjenst inträder
före fylda ........... |
|
|
| 25 | Q ar, | erlägger | 5,2 | procent af pensionen. | |
som vid inträdet | lytt | 25, | men ej | 27 | tf |
| 5,3 |
|
|
tf tf tf | tf | 27 | tf tf | 29 | tf | tf | 5,4 | tf tf |
|
tf tf tf | tf | 29 | tf tf | 31 | tf | tf | 5,5 | tf tf | tf |
tf tf tf | tf | 31 | tf tf | 33 | tf | tf | 5,6 | tf tf | tf |
tf tf tf | tf | 33 | tf tf | 35 | tf | tf | 5,7 | tf tf | tf |
tf tf tf | tf | 35 | tf tf | 37 | tf | tf | 5,8 | tf tf | tf |
tf tf tf | tf | 37 | tf tf | 40 | tf | tf | 5,9 | tf tf | tf |
tf tf tf | tf |
| 40 |
| tf | tf | 6 | tf tf | tf |
” .. . ” ” ” » »
Delegare är skyldig: om lian tillhör klassen A och vid inträdet i
pensionsinrättningen tylt 25 år, att från nämnda ålder erlägga den retroaktivafgift,
som af hans pensionsålder betingas,
samt, om han tillhör klassen B, att för den tid, han efter fylda 25
lefnadsår varit extra ordinarie inom verket, erlägga motsvarande retroaktivafgift;
och skall han jemväl, derest han för ernående af en tidigare pensionering vill
tillgodoräkna sig äfven eu föregående tjenstetid vid telegrafverket eller i annan
statens tjenst, derom göra anmälan vid inträdet samt ikläda sig en ytterligare
retroaktivafgift, som svarar mot sistnämnda tid.
Dessa afgifter fastställas af pensionsinrättningens direktion och erläggas
antingen på en gång eller genom tillägg till årsafgiften intill uppnådd pensionsålder
eller fördelade på kortare tid.
Hvarje gång delegare erhåller sådan förhöjning i aflöningen, som berättigar
till högre pension, åligger honom att till pensionsinrättningen inbetala
skilnaden mellan den förra och den nya aflöningen under de tre första månaderna.
Om en del af förhöjningen skulle hafva berättigat till samma pensionstillökning
som förhöjningen i dess helhet, beräknas inbetalningen endast på den delen.
Berättigad till pension är i allmänhet hvarje delegare efter uppnådda
65 lefnads- och minst 35 tjenstår, om delegare tillhör klassen A, samt efter
uppnådda 95 sammanräknade lefnads- och tjenstår, om delegare tillhör klassen B.
Telegrafverkets enke- och pupillkassas tillgångar utgöras af: delegarnes
bidrag, nemligen allmänna årsafgifter, gifte delegares årliga tillskottsafgifter
och åldersskilnadsafgifter, telegrafverkets understödsfond i enlighet med nådiga
brefvet den 11 juni 1868 samt telegrafverkets bidrag, som utgår med fem
tusen kronor årligen, hvartill komma räntor samt vissa smärre inkomstposter,
bland dem inkomster genom försäljning af vissa slag förbrukadt papper.
Delegarnes allmänna årsafgifter utgå med tre procent af aflöningen.
Delegare, som är eller varit gift samt eger pensionsberättigad maka eller
pensionsberättigade barn, ett eller flera, erlägger dessutom i tillskottsafgift
årligen tio procent af den allmänna årsafgiften. Delegare, hvilkens hustru
45
Sjunde hufvudtiteln.
är mer än tio år yngre än mannen, skall erlägga åldersskilnadsafgift enligt
särskild, vid kassans reglemente fogad tabell.
Enligt den af mig tillstyrkta aflöningsstaten sludle 134 nya tjänster å
ordinarie stat tillkomma och aflöningen förhöjas för 30 förut, varande. Innehafvarne
af dessa befattningar måste i förhållande till sina nya eller förhöjda
aflöningar beredas pensionsrätt, och detta bör tydligen ske derigenom, att åt
dem beredes delaktighet i telegrafverkets pensionsinrättningar under enahanda
vilkor som deras vederlikar. I fråga om pensionsrätt och afgiftsskyldighet
blifva ock genom de nya tjensternas eller förhöjda aflöningarnas uppförande å
staten bestämmelserna i pensionsreglementena utan vidare tillämpliga å de
ifrågavarande tjensteinnehafvarne. I fråga om de tillskott, hvarmed telegrafverket
ansetts böra bidraga till pensionsanstaltema, inträda deremot förändrade
förhållanden. Hänvisande till den af telegrafstyrelsen i sådant hänseende
iemnade utredning, hvaraf, bland annat, framgår, att förändringen i fråga om
bidraget till enke- och pupillkassan skulle inskränka sig dertill, att det, enligt
hvad ofvan blifvit nämndt, med bestämdt belopp utgående bidraget till denna
kassa proportionerades i förhållande till det för den manliga personalen tillkommande
nya aflöningsbeloppet och sålunda höjdes från 5,000 kronor till
5,857 eller i jemnt tal 6,000 kronor, anhåller jag att i fråga om bidraget
till pensionsinrättningen få anföra följande.
Då pensionsinrättningen år 1874 bildades, bestämdes, att telegrafverket
skulle till inrättningen lemna ett ständigt bidrag till årligt belopp, motsvarande
1 1 j 3 procent af telegramportoinkomsten. Men derutöfver bidrager telegrafverket
med ett ytterligare årligt anslag. Vid pensionsinrättningens bildande ansågs
det nemligen med billighet och rättvisa förenadt, att den dåvarande telegrafpersonalen
Ange sina retroaktivafgifter utan ersättning af telegrafverkets
medel. Beloppet af dessa retroaktivafgifter uträknades och kapitaliserades,
hvarefter medel till förräntning och amortering af det sålunda kapitaliserade
beloppet anvisades af 1874 års Riksdag i form af ett bidrag af 3 ''|2 procent
af telegrafverkets behållna portoinkomst. Denna retroaktivafgift motsvarade
livad hvarje delegare efter sin då innehafvande grad skulle, derest pensionsinrättningen
varit i verksamhet allt sedan delegaren trädde i tjenst, hafva
erlagt intill ingången af år 1875, då delegaren sjelf började erlägga afgifter,
jemte räntor och arfsvinst. derå. De retroaktivafgifter åter, som blifva en
följd deraf, att eu tjensteman eljest blir delegare i kassan vid högre ålder
än 25 år, åligger enligt reglementet honom sjelf att betala.
Då nu ett större antal nya tjenster skola uppföras å ordinarie stat och
aflöningen för åtskilliga andra tjenster förhöjas, synes mig intet tvifvel böra
råda derom, att telegrafverkets bidrag till personalens pensionerande bör lämpas
46
Sjunde hufvudtiteln.
efter de ökade förbindelser, som sålunda skulle uppstå för pensionsinrättningen
och detta jemväl så, att telegrafverket, i likhet med hvad som skedde vid
inrättningens bildande, öfvertager inbetalningen af de retroaktivafgifter, hvilka
genast vid tillträdet af de nya eller förhöjda aflöningarne drabba vederbörande
delegare. Den sålunda erforderliga ökningen i telegrafverkets bidrag kan
emellertid icke bestämmas till samma procenttal af telefoninedelsinkörnsten, som
tillförene blifvit faststäld att utgå af telegramportomedlen, enär den i sådant
fall skulle blifva vida högre, än behofvet kräfde, utan lärer densamma i enlighet
med de beräkningar, som innefattas i telegrafstyrelsens förevarande underdåniga
skrifvelse, böra sättas till It procent af den för hvarje år beräknade
inkomsten af telefonabonnements- och samtalsafgifter.
Om jag på nu anförda skäl icke hyser någon tvekan om det rättvisa
och billiga i den föreslagna anordningen, skulle deremot ur en annan synpunkt
någon betänklighet kunna anses möta. Såsom för Eders Ivongl. Maj:t ;fr
kändt, har den af Eders Kongl. Maj:t för utredande af civilstatens pensionsinrättnings
ställning och behof in. in. förordnade komité i det närmaste fullbordat
sina arbeten, och lärer, enligt hvad jag inhemta!, såsom resultat deraf vara att
motse ett omfattande förslag till nydanande af hela det civila pension sväsendet.
Vid sådant förhållande och då således inom den närmaste framtiden frågan
om en fullständig förändring af detta pensionsväsende torde komma på dagordningen,
kan det icke vara lämpligt att för framtiden binda telegrafverket
vid ett visst årligt bidrag till pensionsinrättningen utöfver det redan stadgade.
A andra sidan utgör åter beredandet af pensionsrätt åt den nya telegrafpersonalen
utan tvifvel en nödvändig förutsättning för telefonväsendets ur många
synpunkter önskvärda öfverförande på ordinarie stat. Dessa båda hänsyn synas
mig lämpligen kunna förmedlas sålunda, att telegrafverket endast tilis vidare
åtager sig att till pensionsinrättningen lemna det ifrågasatta bidraget af 11
procent å telefonmedelsinkomsten samt att hvar och en, som tillträder aflöning
å nj'' stat, förpligtas att underkasta sig de förändrade bestämmelser, som i
fråga om pensionsrätt framdeles kunna varda meddelade. Varder sedan pensionsväsendet
fotadt på nya grunder, kommer intet hinder att möta för dessas
omedelbara tillämpande på den nu ifrågavarande personalen.
Enahanda bestämmelser som de nu i fråga om det nya bidraget till
pensionsinrättningen föreslagna lära äfven böra meddelas beträffande det föreslagna
förhöjda bidraget till enke- och pupillkassan.
Med de sålunda af mig nu förordade förändringarne kommer pensionsoch
understödsstatens slutsumma för år 1895 att växa med 23,500 kronor
från 112,320 kronor till 135,820 kronor.
47
Sjunde hufvudtiteln.
Den af telegrafstyrelsen föreslagna
Omkostnad sstaten
för år 1895 föranleder mig till samma erinran, som jag redan ett par gånger
haft tillfälle framställa, eller att de under vissa anslagsposter föreslagna ökningame
väl må synas betydliga, men att de till större delen icke beteckna
någon ökad statsutgift, emedan ungefärligen motsvarande summor för närvarande
utgå till telefonväsendet. Jag finner mig i fråga om de föreslagna
anslagsökningarne endast böra meddela följande af mig inhemtade upplysningar.
För underhåll af telegrafverkets telefonledningar bär år 1892 utbetalts
omkring 200,000 kronor eller det belopp, hvarmed anslaget till liniernas
öfvervakande och underhåll nu skulle ökas. I detta belopp har icke ingått
kostnaden för iståndsättande af nya nät, hvilken kostnad inberäknats under
den för nätens förvärfvande bokförda kostnaden. Då, såsom jag redan förut
anmärkt, för en rationel skötsel af telegraf- och telefonnätet är af yttersta
vigt, att detsamma stiidse underhålles i fullgodt skick, så att total ombyggnad
af vissa delar deraf ej må behöfva ega rum, och det för öfrigt ligger i sakens
natur, att, på det telegrafen och telefonen må kunna regelbundet funktionera,
hvarje uppkommande felaktighet genast afhjelpes, är någon nedgång i utgifterna
under förevarande rubrik ej att motse.
Anslaget till resekostnads- och traktamentser sättning ar är höjdt från
10,000 kronor till 20,000 kronor. Utgifterna under denna rubrik enbart för
telegrafverket uppgingo år 1892 till 8,399 kronor. Med afseende derå att resorna
för detta verk komma att ökas i och med den allt mer utsträckta inspektionsverksamheten
samt att resorna för telefonväsendet tillkomma, kan den föreslagna
ökningen af 10,000 kronor ej anses för hög.
Från anslaget till inventariers inköp och underhäll, deri föreslagits en
ökning af 65,000 kronor, utgår kostnaden för inköp och underhåll af telegrafapparater,
verktyg (utom för verkstaden), möbler m. m. samt för underhåll
af telefonapparater och vexelbord, hvaremot kostnaden för inköp af de sistnämnda
båda slagen af materiel bekostats af öfverskotts- och lånemedel.
Det nuvarande anslaget till böclcer, kartor, tryckningskostnad, blanketter,
kuverter och pappersremsor in. in. är föreslaget att ökas med 25,000 kronor
från 35,000 kronor till 60,000 kronor. Från detta anslag skulle bland annat
utgå kostnaden för tryckning af telefonkataloger och annonsering om telefonförbindelser,
hvilka kostnader för närvarande uppgå till öfver 20,000 kronor
för år.
48
Sjunde hufvudtiteln.
A omkostnadsstaten förekommer under rubriken “sjukvård, sjukaflöning
och begrafningshjelp" ett förslagsanslag å 2,000 kronor, hvilket förut saknat
motsvarighet. Beträffande behöfligheten af detta anslag hänvisar jag till telegrafstyrelsens
skrifvelse, och i öfrigt kan hehofvet af medel för ifrågavarande
ändamål, af telegrafstyrelsen redan framhållet i underdånig skrifvelse den 29
december 1891, med afseende på det stora antalet arbetare, som numera är
sysselsatt i telegrafverkets tjenst, med skäl anses tala för sig sjelf!.
Med de af telegrafstyrelsen föreslagna förändringar, hvilka af mig tillstyrkas,
skulle omkostnadsstaten, nu slutande å 284,800 kronor, ökas med
426,430 kronor till 711,230 kronor.
Det under rubriken
Räntor och afbetalningar å erhållna lånemedel
uppförda belopp, 487,000 kronor, föranleder mig icke till någon erinran.
Såsom vilkor för åtnjutande af aflöningsförmånerna för personalen vid
telegrafverket enligt den nya staten torde, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad telegrafstyrelsen härutinnan hemstält och med iakttagande af hvad
jag ofvan föreslagit i fråga om pensionsrätten för sagda personal jemte enkor
och barn, böra stadgas:
a) för personalen vid telegrafstyrelsen,
att embets- och tjensteman vid telegrafstyrelsen skall dels vara underkastad
den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som
vid en möjligen inträdande förändrad organisation af styrelsen eller dess särskilda
afdelningar eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, dels vara förpligtad
att — derest i en framtid verkets ställning inom förvaltningen så förändras,
att detsamma ej längre kan såsom sjelfständigt embetsverk anses — med bibehållande
af den tjenstegrad och aflöning han innehar, efter förändrad arbetsordning,
sköta de med tjensten förenade göromål;
att med embete eller tjenst i telegrafstyrelsen icke må förenas annan
tjenst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning,
med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande af tjenstgöringen i
styrelsen; dock att tjensteman, som vid den nya löneregleringens inträdande
Sjunde hufvudtiteln. 49
redan innehar tjenst utom styrelsen, må densamma bibehålla, så länge den
icke är för tjenstgöringen i styrelsen hinderlig;
att aflöningen för t elegrafstyrelsens em bets- och tjensteman samt betjente
fördelas i lön och tjenstgöringspenningar, hvilka senare få uppbäras endast för
den tid tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller åtnjutit semester, men
skola för den tid, han eljest varit från tjenstgöring befriad, utgå till den, som
tjensten förrättat;
att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära
hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande,
enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas att under ledigheten
utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå så mycket af lönen, som för
tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;
att, vid sjukdomsförfall eller när det erfordras i följd af embetsresor
eller för beredande af semester, tjensteman af lägre grad skall vara skyldig
att, om han förordnas till högre befattning inom styrelsen, densamma emot åtnjutande,
i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar,
men eljest af deremot svarande belopp, i stället för egna tjenstgöringspenningar,
bestrida, dock ej längre än tre månader under samma
kalenderår;
att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af tjenst
i samma lönegrad är i stat medgifven, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes
att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren mera än fyra
år af denna tid sjelf bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan
statens tjenst, dock att härvid icke må föras honom till last den tid han åtnjutit
semester, och för andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter ytterligare
fem år, på samma vilkor, under iakttagande, hvad såväl den ena som
den andra förhöjningen angår, deraf att den högre aflöningen ej får tillträdas
förr än vid början af kalenderåret näst efter det, då den stadgade tjensteåldern
bl hvit uppnådd;
att såväl tjensteman som vaktbetjent skall vara förpligtad att efter uppnådda
65 lefnads- och minst 35 tjensteår med pension motsvarande lönens
hela belopp — att utgå dels från telegrafverkets pensionsinrättning, enligt
bestämmelserna i det för denna inrättning gällande reglemente, och dels med
erforderligt fyllnadsbelopp af telegrafverkets medel — från tjensten afgå, Eders
Kongl. Maj:t eller telegrafstyrelsen, der det tillkommer denna att afskedet utfärda,
dock obetaget att låta med detsamma anstå, derest och så länge den
pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna
det allmänna och kan finnas villig att i densamma qvarstå; samt
att eu hvar, som efter 1895 års ingång befordras till ordinarie befattning
vid telegrafstyrelsen eller tillträder aflöning, som enligt den nya aflöningsBih.
till Riksd. Prof. 1804. 1 Sami. 1 Afd. 7
50 Sjunde hufvudtiteln.
staten för detta embetsverk blifvit höjd, skall vara pligtig- underkasta sig- de
förändrade bestämmelser i fråga om pensionering af personalen vid telegrafverket
jemte enkor och barn, som framdeles kunna varda meddelade;
b) för personalen vid telegrafverkets linier, verkstad och stationer,
att tjensteman vid telegrafverkets linier, verkstad eller stationer skall
vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i
åligganden, som vid en möjligen inträdande förändring af telegrafverkets organisation
eller eljest i allmänhet kan varda stadgad eller ock i följd af förening
af post- och telegraftjenst kan varda honom ålagd;
att med tjenst af ifrågavarande slag ej må förenas annan tjenst å rikets,
Riksdagens eller kommuns stat —- befattning vid förenad post- och telegrafanstalt
likväl undantagen — ej heller annan tjenstebefattning, så framt icke
densamma af styrelsen, efter derom skedd anmälan, anses kunna utöfvas utan
hinder för tjenstgöringen vid telegrafverket;
att stationstjensteman skall vara skyldig att, med bibehållande af den
tjenstegrad och aflöning han innehar, underkasta sig förflyttning till annan
tjenstgöringsort, som kan varda honom af styrelsen anvisad;
att tjensteman vid telegrafverkets linier likaledes skall, efter styrelsens
bepröfvande, vara underkastad förflyttning till stationstjeustgöring, dock utan
minskning i sin innehafvande aflöning;
att aflöningen för ifrågavarande tjensteman fördelas i lön och tjenstgöringspenningar,
hvilka senare få uppbäras endast för den tid tjenstens innehafvare
verkligen tjenstgjort eller för den tid, icke öfverstigande BO dagar
under samma kalenderår, han eller hon, vare sig för sjukdom eller för svag
helsas vårdande eller för enskilda angelägenheter, ined styrelsens begifvande åtnjutit
tjenstledighet utan frånträdande af sina tjentgöringspemiingar;
att från åtnjutande af nyss nämnda förmån af tjenstledighet utan tjenstgöringspenningarnes
frånträdande undantages assistent eller telegrafist, som icke
erhållit sitt första ålderstillägg;
att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta under en tid icke
öfverstigande tre månader, eger uppbära hela lönen, men att den, som eljest
undfår ledighet, vare sig till följd af sjukdom under längre tid än tre månader
eller för svag helsas eller enskilda angelägenheters vårdande under längre tid
än 30 dagar, kan förpligtas att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen, som för tjenstens uppehållande erfordras
eller eljest pröfvas skäligt; varande dylik tjenstledighet, som under ett och
samma kalenderår åtnjutes, att i fråga om löneafdrag anses såsom om den på
eu gång utan afl »rott åtnjutits;
51
Sjunde hufvudtiteln.
att tjensteman af lägre grad skall vara skyldig ej mindre att, om kan
vid sjukdomsförfall för tjensteman af högre grad erhåller förordnande å dennes
befattning, densamma emot åtnjutande af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar,
i stället för egna sådana, bestrida, än äfven att utan särskild
godtgörelse vikariera för tjensteman af högre grad, som med styrelsens begifvande
åtnjuter tjenstledighet utan att frånträda sina tjenstgöringspenningar;
att i fråga om aflöningens förhöjning medelst ålderstillägg tidpunkten
för första ålderstilläggets åtnjutande skall inträda fem år efter det tjenstemannen
tillträdt sin befattning inom graden, under vilkor att tjensteinnehafvaren
med godt vitsord om sin tjenstgöring mer än fyra år af nämnda tid
sjelf bestridt sin egen eller på grund af förordnande annan tjenst i telegrafverket,
med iakttagande dervid, dels att sådan tjenstledighet, som med styrelsens
begifvande kan hafva åtnjutits utan frånträdande af tjenstgöriugspenningarne,
icke må föras honom eller henne till last, dels att ingeniörema vid
linierim och kommissarierna vid stationerna skola, utan hänsyn till de särskilda
löneklasserna, anses tillhöra en och samma tjenstegrad, så att dylik tjensteman
af högre löneklass eger för åtnjutande af ålderstillägg inom klassen räkna sig
till godo äfven den tid, han tillhört lägre löneklass inom graden, dels ock att
sist nämnda bestämmelse skall tillämpas äfven i fråga om ålderstillägg åt telegrafister
inom de särskilda löneklasserna;
att andra ålderstillägget må uppbäras efter ytterligare fem år och det
telegrafister tillkommande tredje ålderstillägget fem år efter det andras erhållande,
allt under enahanda vilkor, som gälla i afseende på det första ålderstillägget;
att
för öfrigt, hvad hvart och ett af de särskilda ålderstilläggen angår,
skall iakttagas, att den högre aflöningen ej må tillträdas förr än vid början af
kalenderåret näst efter det, då den stadgade tjensteåldem blifvit uppnådd;
att af ålderstilläggen tre fjerdedelar skola anses tillhöra lönen och en
fj erdedel tjenstgöringspenningarne;
att tjensteman skall efter uppnådda 95 sammanräknade lefnads- och
tjensteår vara förpligtad att med pension motsvarande lönens hela belopp —
att utgå dels från telegrafverkets pensionsinrättning enligt bestämmelserna i
det för denna inrättning gällande reglemente och dels med erforderligt fyllnadsbelopp
af telegrafverkets medel — från tjensten afgå, Eders Kongl. Maj:t
eller telegrafstyrelsen, der det tillkommer denna att afskedet utfärda, dock
obetaget att låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
prof vas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det
allmänna och kan finnas villig att i densamma qvarstå utan fortsatt åtnjutande
af innehafvande ålderstillägg, hvilken aflöningsförmån skall i sådant fall frånträdas;
samt
52 Sjunde hufvudtiteln.
nit en hvar, som efter 1895 års ingång befordras till ordinarie befattning
vid telegrafverkets luder, verkstad eller stationer eller tillträder aflöning,
som enligt den nya aflöningsstaten för linierna, verkstaden eller stationerna
blifvit böjd, skall vara pligtig underkasta sig de förändrade bestämmelser i
fråga om pensionering af personalen vid telegrafverket jemte enkor och barn,
som framdeles kunna varda meddelade.
De af mig tillstyrkta staterna för telegrafverket för år 1895 utvisa
följande slutsummor:
aflöningsstaten .....................................
öfvergångsaflöningsstaten ...................
pensions- och understödsstaten ..........
omkostnadsstaten................................
räntor och afbetalningar å lånemedel
.................. kronor 1,835,700: —
.................. „ 5.250: —
................ „ 135,820: —
.................. „ 711,230: -
................... „ 487,000: —
tillsammans kronor 2,675,000: —
hvilket belopp med 1,320,880 kronor öfverstiger slutsumman å de af Eders
Kongl. Maj:t faststälda, endast för det egentliga telegrafväsendet gällande
utgiftsstaterna för år 1894.
Allt sedan stat för telegrafverket år 1871 första gången understäldes
Riksdagens pröfning, har Riksdagen årligen lemnat af Eders Kongl. Maj:t
begärdt medgifvande, att det öfverskott, som kunde å telegrafinkomsterna
uppstå, finge af Eders Kongl. Magt användas för telegrafverkets tidsenliga
utveckling och förbättring. Telegrafstyrelsen har ock hemstält, att Eders Kongl.
Maj:t för år 1895 måtte af Riksdagen äska enahanda medgifvande i fråga
om de öfverskott, som kunna uppstå å inkomsterna af telegramportoafgifter samt
af telefonabonnements- och särskilda samtalsafgifter.
Då nyssnämnda inkomster för år 1895 i sin helhet beräknats till 2,870,000
kronor och de utaf mig tillstyrkta utgiftsstaterna för samma år sluta å en
summa af 2,675,000 kronor, skulle.för år 1895 ett öfverskott till belopp af
195,000 kronor vara att motse. Öfverskottet på inkomsterna af den egentliga
telegrafverksamheten bär i årligt medeltal för perioden 1888—1892 uppgått
till omkring 128,000 kronor, hvadan öfverskottet på tele fonm ed el si nk oms ten,
efter afdrag af räntor och kapitalafbetalningar på de lån, som upptagits för
telefonväsendet, kan beräknas uppgå till omkring 67,000 kronor.
I underdånig skrifvelse den 21 april 1893 angående regleringen af ut -
53
Sjunde hufvudtiteln.
gifterna under riksstat ens sjunde hufvudtitel tiar Riksdagen anfört, att Riksdagen
af telegrafstyrelsens årsberättelser inlienitat, att öfverskottet å telegrafinkomsterna
under de senaste åren endast i jemförelsevis ringa grad tagits i
anspråk för telegrafverkets utveckling och förbättring, medan åter eu afsevärd
del deraf under formen af lån användts för telefonväsendets räkning; att, enär
emellertid ett sådant tillvägagående synts Riksdagen mindre egentligt, för Riksdagen
framstält sig önskvärdheten af att, om Eders Kong!. Maj:t fortfarande
skulle anses böra erhålla en dylik förfoganderätt öfver telegraf in edlens öfverskott,
Riksdagens medgifvande dertill måtte så affattas, att Eders Kongl.
Maj:t uttryckligen bemyndigades att använda öfverskottet till icke allenast
telegrafverkets, utan äfven telefonväsendets utveckling och förbättring; att Riksdagen
emellertid i sin skrifvelse till Eders Kong!. Maj:t den 13 maj 1891 angående
regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel uttalade
den mening, att tidpunkten snart vore inne, då merberörda öfverskott borde
ställas till Riksdagens disposition, ehuru Riksdagen i afvaktan på det förslag
till lösning af frågan om post- och telegrafverkens förenande, som den för sådant
ändamål tillsatta komitén kunde komma att afgifva, icke ville vidtaga
någon inskränkning i den Eders Kongl. Maj:t dittills tillerkända rätten att
förfoga öfver samma öfverskott; samt att vid sådant förhållande och då omförmälda
komité dåmera afgifvit förslag om de båda verkens förenande, hvilket
förslag vore beroende på Eders Kongl. Maj:ts pröfning, samt Eders Kongl.
Maj:ts beslut i föreningsfrågan följaktligen snart kunde förväntas, hade Riksdagen
då icke velat ändra bestämmelserna rörande dispositionen af ifrågavarande
öfverskott.
Vid ett föregående tillfälle har jag framhållit, att stats verke ti en framtid
bland sina inkomstkällor borde kunna påräkna öfverskottet på telegrafoch
telefoninkomsterna. Jag håller emellertid före, att både i statsverkets
och telegrafverkets intresse denna tidpunkt bör uppskjutas, till dess statens
telefonnät hunnit närmare sin fullbordan och det genom telefonväsendets tillkomst
utvidgade telegrafverket hunnit ekonomiskt konsolideras genom den
årligen fortgående amorteringen af dess skuld för telefonväsendet. Uppnåendet
af dessa tidpunkter påskyndas uppenbarligen derigenom, att telegrafverket
tillätes använda sitt öfverskott, i den män detsamma icke erfordras för det
egentliga telegrafväsendets utveckling, till inköp eller anläggning af telefonnät,
som ekonomiskt kunna bära sig. Deremot torde, på sätt Riksdagen
eventuel! ansett önskvärd!, det medgifvande i fråga om öfverskottets användning,
Eders Kong!. Maj:t äfven nu lärer vilja äska af Riksdagen, böra atfattas
sålunda, att de! utan åtskilnad kommer att omfatta inkomsterna åt så
val telegraf- som telefonverksamheten.
Sjunde hufvudtiteln.
o
Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl. Makt
måtte föreslå, J
att Riksdagen, dels med godkännande af de nu föreslagna staterna för
telegrafverket och de vilkor för de nya aflöningarnes åtnjutande, hvilka i
sammanhang dermed tillstyrkts, dels ock med förklarande att af telegrafverkets
medel må tills vidare utgå till telegrafverkets pensionsinrättning ett årligt
bidrag, motsvarande en och en half procent af den för året beräknade inkomst
af telefonabonnements- och samtalsafgifter, och till telegrafverkets enke- och
pupillkassa jemväl ett årligt bidrag till belopp, utöfver det i sådant hänseende
nu utgående, af 1,000 kronor, må, under Eders Kongl. Maj:t förbehållen rätt
att i verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet
påkallade, såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafverkets medel,
till telegrafverket för år 1895 anvisa enahanda belopp, 2,870,000 kronor,
hvartill inkomsterna af telegramportoafgifter samt af telefonabonnements- och
särskilda samtalsafgifter för året beräknats, samt tillika medgifva, att det
öfverskott, som kan å dessa inkomster uppstå, må af Eders Kongl. Maj:t
användas för telegrafverkets tidsenliga utveckling och förbättring.
Tullverket.
[^*] Generaltullstyrelsen har i underdånig skrifvelse den 9 november 1893 af
Tuiiverket.
gifvit förslag till tullverkets stater för år 1895.
Styrelsen, som förmäler sig icke ega anledning att ifrågasätta någon
ändring i den senast för så väl centralverket som lokalförvaltningen faststälda
aflöningsstaten, utan hemställer, att densamma må utgå med enahanda belopp
som det i innevarande års stat upptagna eller 1,837,000 kronor, anmäler
vidare, att
öfver gångsaflöningsstaten
genom en derå uppförd persons afgång minskats med 1,800 kronor från 14,050
kronor till 12,250 kronor; samt att å
Indragningsstaten,
som för år 1894 upptagits till 20,950 kronor, uppstått en minskning af 3,350
kronor, hvadan denna stats slutsumma för år 1895 uppginge till 17,600 kronor.
I ofri ga stater ifrågasätter generaltullstyrelsen ej annan ändring, än att, till
jemnande af staternas slutsumma, det å omkostnadsstaten uppförda förslagsanslaget
55
Sjunde hufvudtiteln.
till diverse utgifter måtte ökas med 150 kronor och samma stat, som för
innevarande år bestämts till 213,200 kronor, således upptagas till 213,350
kronor.
Med iakttagande af sålunda föreslagna ändringar skulle tullverkets stater
för år 1895 komma att utvisa följande slutsummor:
aflöningsstaten .................................................................... kronor 1,837,000: —
öfvergångsaflöningsstaten.................................................... „ 12,250: —
ålderstilläggsstaten ..................................... „ 220,000: —
indragningsstaten .................................................................. „ 17,600: —
pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente...... „ 227,000: —
pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes
efterlemnade enkor och barn (deraf 10,000 kronor
bestämdt anslag) ........................................... ..a...... „ 41,800: —
omkostnadsstaten ................................................... „ 213,350: —
Summa kronor 2,569,000: —
eller 5,000 kronor mindre än det belopp, hvarå 1894 års stat slutar.
Då jag icke har någon anledning till anmärkning mot generaltullstyrelsens
förevarande framställningar, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t må föreslå
Riksdagen
att, med godkännande af de utaf generaltullstyrelsen föreslagna förändringar
i tullverkets stater, för år 1895 bestämma anslaget för tullverket till ett mot
staternas slutsumma svarande belopp af 2,569,000 kronor, att såsom förslagsanslag
utgå direkt af tullmedlen.
Skogsväsendet.
För skogsväsendet är å ordinarie stat för år 1894 uppfördt:
dels bestämdt anslag:
för skogsstaten............................................. kronor 447,208: —
„ statens skogsläroverk ........................... „ 47,700: — 494,908: —
dels förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets
lärarepersonal.......................................................... 84,400: —
dels reservationsanslag:
till enskilda skogsundervisningen .............. kronor 8,600: —
„ kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet... „ 431,092:— 439,692: —
tillsammans kronor 1,019,000: —
[4-]
Skogsväsendet.
56
Sjunde hufvudtiteln.
Domänstyrelsen liar i sin den 4 oktober 1893 aflåtna underdåniga
skrifvelse angående anslagsbehofvet för skogsväsendet år 1895 anmält, att
någon ändring icke påkallades i beloppen af de för skog sstaten, för statens
skogsläroverk, till ålderstillägg och till enskilda skog sundervisningen nu
uppförda anslag.
Hvad åter angår reservationsanslaget till kr ono skog ar nes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, har domänstyrelsen i sin
omförmälda skrifvelse ansett en förhöjning i detta anslag, från hvilket utgå,
bland annat, skatter och onera för de statens egendomar, som förvaltas för
skogsväsendets räkning och icke disponeras af enskilde, vara af behofvet påkallad.
Domänstyrelsen erinrar nemligen, att, enligt hvad i §§ 6 och 59 af
lagen angående väghållningsbesvärets utgörande å landet den 23 oktober 1891
föreskrifves, skola i skyldigheten att underhålla allmän väg, bro och färja
deltaga, bland andra beskattningsföremål, jemväl staten tillhöriga allmänningsskogar
genom erläggande af vägskatt efter vägfyrk, af hvilka sistnämnda
påföres en för hvarje fyra hundra kronor af taxeringsvärdet. Då vidare § 83
i samma lag gifver vid handen, att lagen är afsedd att träda i full tillämpning
med 1895 års ingång, anser domänstyrelsen nödigt, att för sistnämnda år
medel beredas för de nya utgifter för skogsväsendet, som deraf blifva en följd.
Ehuru vid det förhållande att för det närvarande förberedelserna för lagens
tillämpning icke så långt framskridit, att någon noggrannare beräkning, grundad
på åsätta vägfyrk och vägskatt för fyrk, kunnat verkställas, har domänstyrelsen
dock af den kännedom, som kunnat vinnas angående taxeringsförrättningarne,
funnit skäl för det antagande, att • statsverkets af lagen föranledda utgifter för
allmänna skogar komma att under år 1895 uppgå till omkring 128,000 kronor.
Till denna summa har domänstyrelsen ansett böra läggas den ökade utgift,
omkring 9,500 kronor, som, jemlikt ett af domänstyrelsen den 16 maj nästlidet
år afgifvet utlåtande öfver Riksdagens underdåniga skrifvelse den 22 april
1892 i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af § 58 i förordningen
om kommunalstyrelse å landet, komme att inträda, derest staten, på sätt i
Riksdagens skrifvelse åsyftats, ålades erlägga kommunalutskylder för vissa
kronoparker, som hittills varit derifrån fria; och har domänstyrelsen på grund
häraf och med hänsyn jern vill dertill, att kronoparkernas fortfarande förstoringorsakar
ökning i kostnaderna för skogsskötsel)! in. in., hemstält, att reservationsanslaget
till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i
allmänhet måtte höjas med 138,000 kronor till 569,092 kronor.
Den af domänstyrelsen föreslagna förhöjning i reservationsanslaget till
skogsväsendet är, i hvad densamma afser beredande af medel till utgörande af
vägskatt för kronoparkerna, allenast eu följd af den nya väglagens tillämpning
och gifver icke anledning till någon erinran från min sida. Hvad åter angår
57
Sjunde hufvudtiteln.
den af domäustyrelsen derutöfver föreslagna förhöjning med 9,500 kronor eller
i afjemnadt tal 10,000 kronor för bestridande af konnnunalutskylder för vissa
kronoparker, förekommer visserligen, att, sedan Riksdagen i den af domänstyrelsen
åberopade underdåniga skrifvelsen anhållit, att Eders Kongl. Magt
ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring af
§ 58 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, att
ej mindre för de hemman eller heminansdelar, Indika staten från enskilda personer
inköpt och förvandlat till kronoparker, än äfven för de jordbruksdomäner
eller de delar af sådana, af Indika kronoparker blifvit bildade, fyrktal skulle
med hänsyn till kommunalutskylders utgörande påföras efter det belopp, som,
derest bevillning för nämnda fastigheter skulle enligt gällande bevillningsförordning
utgå, på grund af taxeringsvärdet svarade mot sådan bevillning,
domänstyrelsen, hvars utlåtande i ärendet infordrats, afgifvit förslag till en
lösning af frågan, enligt hvilken kostnaden för skogsväsendet skulle uppgå till
den af domänstyrelsen angifna summa. Emellertid har, enligt hvad jag inhemta^
ärendet den 8 sistlidne december remitterats till utlåtande af statskontoret
och kammarrätten; och då det måste anses ganska ovisst, ej mindre
huruvida frågan kommer att lösas i den af domänstyrelsen antydda riktning
än äfven huruvida en eventuel förändring i nu bestående förhållanden konnne
att tillämpas redan från och med år 1895, synes mig frågan om förhöjning
af reservationsanslaget af nu ifrågavarande anledning vara för tidigt väckt
och förhöjningen böra stadna vid det för vägskattens utgörande erforderliga
beloppet eller 128,000 kronor.
Jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kong!. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att höja anslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet med 128,000 kronor från 481,092 kronor
till 559,092 kronor;
så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla denna uppställning:
bestämdt anslag:
för skogsstaten ............................... kronor 447,208: —
„ statens skogsläroverk .............. __ „_ 47,700: — kronor 494,908: —
förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets
lärarepersonal ............................................................. „ 84,400: —
reservationsanslag:
till enskilda skogsundervisningen ... kronor 8,600: — __
Transport kronor 8,600:— kronor 579,808: —
Bill. till Riksä. IJrot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 8
58
Sjunde hnfvudtiteln.
Transport kronor 8,600: — kronor 579,308: —
till krouoskogarnes förvaltning och
befrämjande af skogsväsendet i
allmänhet.................................... „ 559,092:— 567,692: —
summa kronor 1,147,000: —-
hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet skulle ökas
med 128,000 kronor.
Sedan jägmästaren i Ölands revir och föreståndaren för Böda skogsskola
J. E. Bohman den 12 mars 1892 i underdånighet anhållit om afsked
från jägmästarebefattningen, framhöll domänstyrelsen i det underdåniga utlåtande,
som öfver berörda ansökning från styrelsen infordrades, önskvärdheten af att
skogsskolan vid Böda blefve till annan ort förflyttad, i sammanhang hvarmed
styrelsen hemstälde, att i afbidan på afgörandet af den sålunda väckta frågan
med återbesättande af jägmästarebefattningen i nyssnämnda revir måtte tills
vidare få anstå. Domänstyrelsen anförde dervid, bland annat:
att, då Böda skogsskola jemlikt nådigt bref den 20 januari 1860 inrättades,
skogsskoleföreståndare- och jägmästarebefattningarne blefvo så till
vida förenade, att jägmästaren i Ölands revir, mot afdrag enligt uppskattning
å sin jägmästareaflöning, såsom boställe tillsynades det å Böda kronopark belägna
hemmanet \ mantal n:o 1 Skäfteskärr i Böda socken, å hvilket hemman
funnos uppförda åbyggnader, inrymmande så väl skogsskolelokaler som bostadsrum
åt jägmästaren jemte nödiga uthus;
att kronan numera icke saknade lämpliga skogsegeudomar med åbyggnader
för inrymmande af en skogsskola på fastlandet och att åtskilliga olägenheter
af skogsskolans bibehållande vid Skäfteskärr förefunnes, af hvilka de
vigtigaste vore dels dervarande mycket dåliga kommunikationer, som för
lärlingarne medförde eljest obehöfliga kostnader, dels ock hufvudsakligast den
omständigheten, att Böda kronopark, nästan uteslutande bestående af bunden
flygsand, ingalunda företedde sådana skogsförhållanden, som inom landet i allmänhet
förekomme, hvarföre denna kronopark vore föga lämplig för bibringande
åt skogslärlingarne af den praktiska kunskap i skogshushållningen, som borde
vara eu skogsskolas hufvuduppgift; samt
att efter skolans förflyttning till annan ort de ganska oansenliga åbyggnaderna
vid Skäfteskärr kunde tillsynas innehafvare!! af jägmästaretjensten i
Ölands revir såsom boställshus.
59
Sjunde bufvudtiteln.
Den 20 maj 1892 erhöll Bohman nådigt afsked från jägmästarebefattningen,
och täcktes Eders Kong! Maj:t i sammanhang dermed förklara, att
med återbesättande af sagda tjenst skulle tills vidare anstå. Samtidigt erhöll
Bohman på grund af styrkt sjuklighet tjenstledighet till 1892 års slut från
befattningen såsom föreståndare för Döda skogsskola, hvilken ledighet sedermera
på grund af särskilda framställningar blifvit ytterligare förlängd att gälla
till och med utgången af innevarande år.
Med öfverlemnande af ett skriftligt förklarande från Bohman, att från
hans sida hinder icke mötte för Döda skogsskolas förflyttande till annan ort,
har domänstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 19 december 1892 anfört,
att med afseende härå och då i betraktande af Bohmans ålder, Bil år, icke
heller kunde antagas, att hans helsotillstånd komme att så förbättras, att han
åter kunde inträda i tjenstgöring, den omständigheten, att skolföreståndarebefattningen
ej ännu blifvit ledig, icke syntes böra utgöra hinder för Skolans
förflyttning, hvilken desto hellre borde med det första företagas, som flyttningens
uppskjutande till dess Bohman uppnådde pensionsåldern skulle medföra
många olägenheter, ej minst derigenom att den med boställe förenade jägmästarebefattningen
i Ölands revir måste uppehållas på förordnande under
samma tid.
I fråga om valet af den ort, dit skolan skulle förläggas, har domänstyrelsen
meddelat, att behofvet af skogvaktare och kronojägare för de sydliga
delarne af landet syntes vara tillräckligt tillgodosedt genom statens der
förlagda två skogsskolor, den ena vid Kolleberga i norra Skåne och den andra
å Hunneberg i Yestergötland, samt att, särskildt hvad Kalmar län beträffade,
behofvet af en skogsskola i detta län visat sig ganska ringa, äfvensoin att
det allra största antalet lärlingar vid f löda skogsskola haft sin hemort i Yestmanland
och- Dalarne. Sedan Ombergs skogsskola numera fått till uppgift
att utbilda elever för inträde vid skogsinstitutet, funnes deremot för landets
mellersta och skogrikaste delar endast en statens skogsskola, nemligen den
vid Manna i norra Upland. Visserligen förefunnes inom detta område äfven
två enskilda skogsskolor, den ena i Södermanland vid Skogshåll och den andra
i Vermland vid Presterad, men trots det ganska rikliga statsanslaget af 3,800
kronor, som komme hvardera af dessa skolor till del, syntes upphörandet åtminstone
af den vermländska endast vara en tidsfråga, då i betraktande toges,
dels att den nuvarande skolföreståndaren, å hvars egendom skolan vore förlagd,
redan uppnått eu hög ålder, dels ock hutvudsakligast att de anslag, som landstingen
i Yermlands och Örebro län vid statsbidragets beviljande åtagit sig
lemna till enahanda belopp, hvartill detta bidrag uppginge, alltmera inskränkts,
så att landstingen numera oj bidroge till skolans uppehållande med mera än
något öfver eu fjerdedel af de. anslag, de tillförene lemnat. Domänstyrelsen
CO Sjunde hufvudtiteln.
hölle för flen skull före, att utan hänsyn till de enskilda skogsskolornä giltig
anledning funnes att söka åstadkomma en jemnare fördelning af statens skogsskolor
inom landet, utan att derföre öka deras antal, samt att derefter indragning
af ett af de nu utgående statsanslagen till enskilda skogsskolor utan
olägenhet kunde i sinom tid ega rum.
A den för några år sedan till kronopark inköpta bruksegendomen Grönbo
i Örebro län och Örebro revir, med ett läge i midten af de gamla bruksdistrikten
och i närheten af jernväg, funnes tillräckliga och, om några reparationer
verkstäldes, lämpliga, åbyggnader för inrättandet af en skogsskola, hvilken
i nämnda kronopark med en areal af omkring 7,000 tunnland finge ett för
lärlingarne instruktivt arbetsfält, på samma gång som lärlingames arbete med
här behöfliga afdikningar, kolningsarbeten och skogsodlingar komme kronoparken
till godo. De praktiska öfningar vid Grönbo, som inginge i skogsinstitutets
kurs, skulle, långt, ifrån att lida intrång af skogsskolans förläggande till samma
skog, fastmera deraf hafva gagn genom det biträde, skogsskolans lärlingar
lemnade vid pågående skogsarbeten, på samma gång som sjelfva utförandet
af de vid elevernas vid skogsinstitutet öfningar planlagda arbeten måste för
skogslärlingarnes öfningar blifva mycket instruktivt.
På grund af det anförda ansåge domänstyrelsen, att Grönbo i afseende
å så väl läge som skogens beskaffenhet vore en särdeles lämplig plats för en
skogsskola och att det ur flere synpunkter vore fördelaktigt att dit förflytta
Böda skogsskola, för hvilket ändamål, såsom förut vore nämndt, blott mindre
betydande förberedande åtgärder vore erforderliga, såsom reparation af vissa
rum i en af arbetarebostäderna samt i hufvudbyggnaden, å hvars vind logementer
tillika skulle anordnas. Dessa arbeten hade beräknats till eu kostnad
af omkring 1,000 kronor, deri inberäknad kostnaden för ordnandet af husrum
äfven för skogsinstitutets elever under deras praktiska öfningar å kronoparken.
Det läge emellertid i sakens natur, att, då i anseende till göromålens
omfattning inom Örebro revir skolans ledning icke kunde öfverlemnas till jägmästaren
i detta revir, utan påkallade en särskild föreståndare, den nuvarande
skolföreståndarelönen, 1,000 kronor, vore alldeles otillräcklig och derför, i likhet
med hvad Eders Kongl. Maj:t medgifvit i fråga om Sillre skola i Medelpads
revir och Kolleberga skola i Engelholms revir, oafvisligen behöfde ökas
med ett tilläggsarfvode af 1.000 kronor för år. På grund häraf gjorde domänstyrelsen
framställning om Böda skogsskolas förflyttande till Grönbo kronopark
och om anvisande från reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, af ett tilläggsarfvode till skolföreståndaren.
Denna domänstyrelsens framställning, som, bland annat, går ut på upplösning
af den hittills bestående föreningen i en hand af de båda tjensterna
61
Sjunde hnfvudtiteln.
såsom föreståndare för den ifrågavarande skogsskolan och förvaltare af det
revir, i livilket skolan är belägen, gifver mig anledning att i sin allmänhet
underställa Eders Kongl. Maj:ts ompröfvande frågan om den fortfarande lämpligheten
af den i gällande stat för skogsskolorna förutsatta anordning, att föreståndareskapet
för sagda skolor skall uppdragas åt vederbörande revirförvaltare.
Jag erinrar då till en början, att, oberäknadt Ombergs skogsskola, som
har att förbereda till inträde vid skogsinstitutet, statens skogsskolor aro till
antalet fem, nemligen Silke i Medelpads revir, Marina i Örbyhus revir, Hunneberg
i Hunnebergs revir, Böda i Ölands revir och Kolleberga i Engelholms
revir. Hvarje skola lemnar plats åt It) ordinarie lärjungar, hvilka hvar och
en åtnjuta understödsmedel till belopp af 150 kronor äfvensom fritt husrum.
1 mån af utrymme mottagas äfven extra lärjungar, af hvilka i medeltal finnas
2 vid hvarje skola. Lärokursen börjar hvarje år den 1 september och fortgår
till den 15 juni påföljande år, då kursen afslutas. Undervisningen bestrides
af en lärare, som tillika är skolans föreståndare och till hvars biträde är anstäld
en skogsrättare.
Staten för hvar och en af de ifrågavarande fem skogsskolorna, faststäld
genom nådiga brefvet den 5 juni 1874, har följande utseende:
1 föreståndare med lön ......................................................... kronor 1,000: —
1 skogsrättare med lön .......................................................... ,, 800: —
10 stipendier för lärlingar jr 150 kronor ............................. „ 1,500: —
expenser och underhåll för skolan ....................................... ,, 500: —
summa kronor 3,800: —
Från det under reservationsanslaget till skogsväsendet uppförda anslaget
till enskilda skogsundervisningen utgår dessutom årligt understöd med 3,800
kronor till hvardera af skogsskolorna vid Skogshåll i Södermanlands län och
vid Presterad i Vermlands län äfvensom med 1,000 kronor till Gotlands folkhögskolas
landtbrukskurs.
När statens skogsskolor vid början af 1860-talet inrättades, var man i
fråga om valet af plats för skolorna hänvisad till de få större kronoparker,
som då funnos. Som föreståndare för skolorna anstäldes jägmästarne i de
revir, inom hvilka skolorna blifvit förlagda, eu åtgärd, hvilken medförde besparing
och mötte så mycket mindre betänklighet, som, åtminstone i vissa fall,
hänsyn härtill tagits vid revirens reglering och jägmästarens befattning med
de allmänna skogar, som icke direkt förvaltades för kronans räkning, allenast
bestod i eu tillsyn och kontroll, som icke i väsentligare mån tog hans tid i
anspråk. Sedan dess hafva emellertid förhållandena förändrats på ett sätt,
som medfört, att betingelserna för lämpligheten af en förening mellan jägmästareoch
skogsskoleföreståndarebefattningarne ej längre äro desamma som tillförene.
62
Sjunde bufvudtiteln.
Genom undantagande af skogsmark vid kronoegendomars utarrendering eller
försäljning äfvensom genom betydande markinköp har kronoparkernas antal
under de senare åren högst väsentligt ökats. I följd ej mindre häraf än äfven
af den utvidgade befattning med skogen å statsverkets utarrenderade egendomar
samt å ecklesiastika och civila boställen, som vid senaste lönereglering för
skogsstaten ålagts jägmästarne, har den egentliga skogsförvaltningen så tagit
dessas tid och arbetskraft i anspråk, att stor svårighet måste möta att
med denna förvaltning äfven förena undervisningen vid en skogsskola. Härtill
kommer, att bland de talrika nya kronoparkerna kunna finnas sådana,
Indika bättre än de, å Indika skogsskolorna hittills varit förlagda, skulle lämpa
sig till förläggningsort för dessa skolor, ehuruväl förhållandena inom det revir,
dit en sådan skola skulle flyttas, tilläfventyrs icke medgifva förening af revirförvaltare-
och skolföreståndarebefattningarne.
I sakens egen natur ligger äfven, att de för en skolföreståndare erforderliga
egenskaperna icke alltid stå att finna hos revirförvaltaren, ehuru denne
må vara fullt dugande såsom sådan, äfvensom att det med allt skäl kan dragas i
tvifvel, huruvida eu med mångfaldiga förvaltningsbestyr sysslande sådan tjensteman,
äfven om lian i yngre år varit lämplig såsom undervisare, vid mera
framskriden ålder kan bibehålla tillräcklig spänstighet och nödigt intresse för
en undervisning i skogshushållningens elementer.
Det bör ej heller lemnas oanmärkt, att, medan skogsskolornas uppgift i
början af deras tillvaro hufvudsakligen var att utbilda kronojägare och
kronoskogvaktare och det sålunda ur denna synpunkt kunde anses synnerligen
lämpligt, att skolans lärare tillika var revirförvaltare, detta förhållande numera
ändrats, så att flertalet af de från skogsskolorna utexaminerade lärjungar måste
söka anställning i enskild tjenst. I statens tjenst äro för närvarande anstälde
263 ordinarie och 122 extra kronojägare, hvarjemte å de häradsallmänningar och
ecklesiastika skogar, som stå under skogsstatens vård och förvaltning, finnas
94 kronoskogvaktare och å de allmänna skogar, som endast stå under skogsstatens
uppsigt och kontroll, 51 skogvaktare. Under de sista sex åren hafva tillsammans
47 kronojägare, alltså i medeltal nära 8 om året, afgått genom döden
eller genom afsked. Då årligen från statens skogsskolor utexamineras 50 lärjungar
och, såsom af anförda siffror framgår, endast ett mindre antal af dessa
kan påräkna anställning i statens tjenst, följer häraf äfven, att undervisningen
i skogsskolorna i väsentlig mån måste lämpas efter den framtida verksamhet,
som kommer att tillfalla flertalet af deras lärjungar, och sålunda till sitt icke
minst vigtiga föremål komma att få skötseln af enskildes skogar. Då skolorna
härigenom tillgodose ett för skogsvården inom landet synnerligen vigtigt
behof, varder deras uppgift icke mindre betydelsefull, men vid nu antydda för
-
Sjunde hufTndtiteln. 63
hållande ligger uppenbarligen ej vidare samma vigt som tillförene derpå, att
skolans föreståndare tillika är eu statens förvaltande skogstjensteman.
Med afseende å det nu påpekade förhållandet att flertalet af de skogslärlingar,
som numera utexamineras från skogsskolorna, måste egna sig åt
enskild skogsvård, bör äfven framhållas, att Grönbo kronopark äfven ur den
synpunkten bättre egnar sig till förläggningsort för en skogsskola än linda
kronopark, att förhållandena vid den förra kronoparken äro vida mera likartade
med dem, som förekomma vid en enskild skogsegendom, än hvad fallet
är med Böda kronopark. Förvaltningen af Grönbo kronopark är nemligen
mera mångsidig, såsom lätteligen inses deraf, att denna skogskomplex är eu
nyligen för statens räkning inköpt bruksegendom med ett större antal underlydande
torp, hvilka utgöra dagsverken till skogen. Belägenheten inom bergslagen
föranleder äfven dertill, att skogen tillgodogöres under flere former vid
Grönbo än vid den å Öland belägna Böda kronopark, der den för skogsbruket
behöfliga arbetsstyrkan af samma orsak är vida fåtaligare än den vid Grönbo
erforderliga.
På sätt domänstyrelsen erinrat, har det visat sig nödigt att vid två
skogsskolor, nemligen Sillre och Kolleberga, provisoriskt skilja skoltoreståndarefråu
jägmästarebefattningarne. Hvad angår Sillre skogsskola, som dittills föreståtts
af jägmästaren i Norra Medelpads revir, föranleddes åtgärden deraf, att,
sedan jemlik! nådiga brefvet den 29 november 1889 Norra och Södra Medelpads
revir sammanslagits till ett revir, skogsskolan, som är belägen på betydligt
afstånd så val från det nya revirets förnämsta kronoparker som från de
hufvudsakliga kommunikationslinierna i orten, ej kunde skötas af jägmästaren
i det, nya reviret, hvarföre Eders Kong!. Maj:t genom nådigt bref den 7 februari
1890 förordnade, att föreståndarebefattningen vid Sillre skogsskola skulle
i afvaktan på skolans flyttning, hvarom fråga blifvit väckt, tills vidare genom
förordnande uppehållas, och erinrar jag, att, sedan ytterligare utredning af denna
fråga egt ruin, Eders Kong!. Maj:t den 22 sistlidne december beslutat till Piksdagen
aflåta framställning, åsyftande skolans flyttning till Bispgården i Jemtlands
län. Nedkommande derefter Kolleberga skogsskola förordnade Eders Kongl. Maj:t,
efter det skolföreståndarebefattningen vid denna skola och jägmästaretjensten i
Engelholms revir blifvit lediga, genom nådigt bref den 31 december 1890, att,
på det erfarenhet måtte vinnas, huruvida efter den ökning i jägmästarnes
göromål, som blifvit eu följd af den nya regleringen af skogsstaten, föreståndarebefattningen
vid nämnda skogsskola kunde utan revirgöromålens eftersättande
af jägmästaren i Engelholms revir bestridas, sagda föreståndarebefattning tills
vidare skulle uppehållas på förordnande; och blef, efter det till eu början
nämnde jägmästare innehaft detta förordnande, detsamma, på grund af tilltagande
döfhet hos jägmästaren, den 22 januari 1892 åt annan person upp
-
64
Sjunde hufvudtiteln.
draget. I båda dessa fall bär det såsom oundgängligt ansedda fyllnadsarfvodet
åt den t. f. skolföreståndaren anvisats från reservationsanslaget till skogsväsendet.
Ett tredje fall af detta slag föreligger nu, då domänstyrelsen på
skäl, som enligt mitt förmenande måste anses talande, förordat förflyttning
af den hittills å Enda kronopark i Ölands revir förlagda
till Grönbo kronopark i Örebro revir, efter hvilken flyttning föreståndareskapet
för skolan icke kan uppdragas åt vederbörande revirförvaltare. Hvad öfriga
två skogsskolor beträffar, förekommer visserligen ej för närvarande anledning
till vidtagande af dylik åtgärd, men möjligheten torde icke få anses utesluten,
att icke till följd af förändringar i landets kommunikationsförhållanden, tillkomsten
af nya kronoparker eller ökade göromål för revirförval tarne äfven vid
sistnämnda skolor behofvet af särskilda skolföreståndare kan komma att uppstå.
Med det anförda tror jag mig tillräckligt hafva ådagalagt, att skogsskoleföreståndarebefattningarnes
förening med vederbörande jägmästaretjenster
icke lämpligen kan eller bör såsom ovilkorlig regel vidare bibehållas. För åtskiljandet
af dessa båda slag af befattningar möter ej heller annat hinder, än att då,
såsom förut blifvit nämndt, beloppet af den i gällande stat för skogsskoleföreståndarne
faststälda lön, 1,000 kronor, blifvit bestämdt under den förutsättning,
att befattningen komme att innehafvas af revirförvaltaren, sagda belopp uppenbarligen
är otillräckligt såsom lön åt eu endast såsom skolföreståndare anstäld
tjensteman. Beloppet af den lön, som åt eu dylik tjensteman bör anvisas,
kan, derest han af densamma skall vinna en nödtorftig utkomst, icke sättas
lägre än det arfvode, som anvisats de t. f. föreståndarne för Silke och Kolleberga
skogsskolor och som af domänstyrelsen föreslagits för föreståndaren för
Enda skogsskola efter densammas förflyttning till Grönbo, eller 2,000 kronor
om året.
Då emellertid vid Manna och Hunnebergs skogsskolor anledning för
närvarande icke förefinnes till åtskiljande af skolföreståndare- och revirförvaltarebefattningame
och den anordning, genom hvilken föreståndarebefattningen vid
Kolleberga skogsskola tills vidare blifvit åtskild från vederbörande revirförvaltarebefattning,
kan betraktas såsom mer eller mindre tillfällig, synas mig skäl
åtminstone för närvarande icke föreligga att vidtaga definitiv ändring i staten
för skogsskolor]na. För det åsyftade ändamålet torde fastmera vara tillräckligt,
att utväg beredes att genom anvisande af erforderligt fyllnadsarfvode,
utöfver den för skolföreståndarebetattningen anslagna lön, såsom skolföreståndare
anställa annan person än revirförvaltaren; och synes mig detta fyllnadsarfvode
lämpligen böra utgå af reservationsanslaget till skogsväsendet. Någon
höjning i beloppet af detta anslag torde emellertid för närvarande icke vara
af denna anledning påkallad.
Då annan person än vederbörande revirförvaltare förordnas till förestån -
65
Sjunde hufvudtiteln.
(lare för en å kronopark belägen skogsskola, måste det ur flere synpunkter
anses lämpligt, att den närmaste förvaltningen af sagda kronopark åt honom
uppdrages. Kronoparken är det vigtigaste demonstrationsmaterialet vid undervisningen
i skogsskolan, och denna undervisning blir mera lefvande, i samma
mån som den kan meddelas i sammanhang med utförandet af den praktiska
skogsförvaltningen. Det torde derföre böra lemnas domänstyrelsen öppet att,
der så i (''ifrigt finnes lämpligt, åt skogsskoleföreståndare uppdraga att under
revirförvaltarens ledning omhänderhafva förvaltningen af den kronopark, hvarå
eller invid hvilken skolan är belägen.
I olikhet med de förut omförmälda, beträffande föreståndarebefattningarue
vid Silke och Kolleberga skogsskolor vidtagna åtgärder, Indika allenast inneburit
ett i så väl skogsvårdens som skolundervisningens intresse vidtaget, af
tillfälliga orsaker påkalladt åtskiljande af jägmästare- och skolföreståndarebefattningar,
afses med den nu ifrågasatta anordningen att möjliggöra ett mera
definitivt åtskiljande af dylika befattningar, der sådant befimies lämpligt.
Riksdagens medgifvande till den för. ändamålet erforderliga dispositionen af
medel från reservationsanslaget till skogsväsendet lärer derföre böra inhemtas.
Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kolig!. Maj:t
ville föreslå Riksdagen ätt medgifva,
att, der såsom föreståndare för statens skogsskola finnes böra anställas''
annan person än jägmästaren i det, revir, inom hvilket skolan är belägen,
Eders Kong], Maj:t må ega att till sådan skolföreståndare, hvilken skall vara
pligtig att, der sådant honom af domänstyrelsen uppdrages, under vederbörande
revirförvaltares ledning öfvertaga förvaltningen af skolan omgifvande eller
angränsande kronopark, anvisa, utöfver den för befattningen anslagna lön, ett
fyllnadsarfvode af 1,000 kronor, för år räknadt, att utgå af reservationsanslaget
till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet.
Städers friheter.
Med tillämpning af hvad Eders Kong!. Maj:t vid föredragning den 8 innevarande
månad af kammarkollegii och statskontorets den 1 december 1893
afgifna underdåniga utlåtande angående ifrågasatt uteslutande ur statsverkets
räkenskaper af vissa grundskattebelopp på ymin hemställan förordnat, torde
Eders Kong!. Maj:t föreslå Riksdagen, att det å anslaget till städers friheter
i kolumnen “friheter och kyrkotionde" upptagna belopp, (5 kronor, må höjas
med 34 kronor till 40 kronor och således anslagets slutsumma höjas med
motsvarande belopp från 21,556 kronor till 21,590 kronor.
Bill. till Ilihsd. Prof. 1894. 1 Sand. 1 Afd. !_)
N
Städers
fr ihet er t
66
Sjunde hufvudtiteln.
ö/riga ordinarie
anslag.
Öfriga ordinarie anslag.
Beträffande öfriga ordinarie anslag1 under hufvudtiteln har jag ej anledning
att föreslå någon förändring.
Jag har ofvan tillstyrkt förhöjning i anslagen:
till postverket med .............. | ....... kronor | 339,000: — |
„ telegrafverket med.......... |
| 1.500,000: — |
.. skogsväsendet med.......... |
| 128,000: — |
„ städers friheter med ....... |
| 34:— kronor 1,967,034: |
Deremot har jag föreslagit minskning i anslaget
till tullverket med ............................................................. „ 5,000:-— „
hvadan förhöjningen på det hela å de ordinarie anslagen
skulle blifva,................................,..... kronor 1,962,034: —-
Jag erinrar härvid, dels att ökningen i anslaget
till telegrafverket till allra väsentligaste delen beror af
statstelefonväsendets uppförande å gemensam stat med
det egentliga telegrafväsendet och motväges deraf, att
beräkningen af inkomsttiteln telegrafmedel ökats med
ett belopp i telefonmedel af 1,500,000 kronor, dels ock
att kostnaderna för postverket bestridas af verkets
egna medel.
Lägges till den föreslagna förhöjningen summan af
hufvudtitelns ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat „ 16,809,066: —-
skulle, under förutsättning af bifall till hvad jag sålunda
hemstält, slutsumman af sjunde hufvudtitelns
ordinarie anslag för år 1895 blifva.................................kronor 18,771,100: -—
Extra anslag.
I fråga om de anslag å extra stat. som kunde erfordra^, yttrade departementschefen
beträffande
Sjunde hufvudtiteln.
67
Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.
För innevarande år likasom för hvart och ett af de fyra närmast föregående
har Riksdagen på extra stat beviljat 4.000 kronor till arfvode för en
byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.
Närmaste anledningen till anställandet af en sådan tjensteman gafs af''
Riksdagen i underdånig skrifvelse den 15 maj 1888, deri Riksdagen, med
framhållande af det genom erfarenheten ådagalagda behofvet åt ökad kontroll
å de enskilda bankinrättningarne, såsom sin åsigt angaf, att, då den mångfald
af löpande göromål, bankinspektören hade att förvalta, ej lemnade honom tid
att annat än undantagsvis företaga sådana inspektioner, som kräfde längre
uppehåll å något ställe, en mera omfattande inspektion syntes böra anordnas.
Med •anslutning till den af Riksdagen sålunda uttalade tanken afgaf Eders
Kong!. Maj:t till 1889 års Riksdag förslag i ämnet, åsyftande en sådan anordning,
att en person skulle anställas med särskild! uppdrag att inspektera
bankerna i landsorten, under det att bankerna i Stockholm inspekterades af
bankinspektören, som jemte sina öfriga göromål jemväl borde kunna medhinna
att under sommaren äfvensom i särskilda fall äfven eljest verkställa några inspektioner
i landsorten. Nyssnämnda af chefen för finansdepartementet till
assistent åt bankinspektören förordnade person skulle åter till bankbyrån afgifva
sin inspektionsberättelse, hvilken endast skulle i korthet angifva de faktiska
förhållanden, som vid inspektionen utrönts. Sedan med anledning af
Eders Kongl. Maj:ts berörda framställning Riksdagen på extra stat beviljat
ett anslag af 4,000 kronor till arfvode åt en assistent åt bankinspektören,
meddelades genom nådigt beslut den 22 november 1889 föreskrifter rörande
fördelningen mellan de särskilda tjenstemännen å finansdepartementets bankbyrå
af de till denna byrå hörande ärenden, dervid byråassistentens åligganden
bestämdes i hufvudsaklig enlighet med nyss angifna grunder, hvarjemte honom
ålades att, i den mån öfriga göromål det medgåfve, lemna det biträde å bankbyrån,
som af byråchefen påkallades.
Den sålunda beträffande bankkontrollen vidtagna anordningen bär hittills
visat sig synnerligen ändamålsenlig och har otvifvelaktigt bidragit att åt sagda
kontroll bereda ökad effektivitet. Alla skäl tala derföre för dess bibehållande
i hufvudsak. Mot nämnda anordning kan visserligen anmärkas, att, då bankinspektören
icke är uppförd å ordinarie stat och byräassisteAten, såsom uppbärande
sin aflöning från ett anslag å extra stat, endast tillsättes medelst årliga
förordnanden, tillräckliga garantier saknas för bibehållandet af den kontinuitet
i fråga om den kontrollerande personalen, som utan tvifvel måste vara
önskvärd. För närvarande anser jag mig emellertid icke böra ifrågasätta någon
ändring i den ställning, som bankinspektören och byråassistenten i detta
[6.]
Arfvode för
en byraassistent
d
finansdeparte
mentets bank
byrå.
68
Sjunde hufvudtiteln.
afseende intaga, men anhåller, hvad den sistnämnde beträffar, att få fästa uppmärksamheten
derpå, att, förutom det osäkra i formen för hans anställning,
äfven en annan omständighet måste bidraga dertill, att, under nuvarande förhållanden
kontinuitet i befattningens upprätthållande knappast kan förväntas,
nemligen det jemförelsevis ringa beloppet af den aflöning, som med befattningen
är förenad. Byråassistenten uppbär nemligen, såsom ofvan blifvit nämndt,
ett årligt arfvode af 4,000 kronor samt åtnjuter under inspektionsresorna reseoch
traktamentsersättning enligt tredje klassen i gällande resereglemente, å
hvilken ^ ersättning något, om än obetydligt, öfverskott kan beräknas uppstå.
Då byråassistenten naturligtvis en stor de! af året är upptagen af sina inspektionsresor
— sålunda var exempelvis nuvarande byråassistenten under nästlidet
år i och för dylika resor frånvarande från hufvudstaden 135 dagar — kan han
ick^ påräkna tillfälle till inkomstgifvande sysselsättning vid sidan af tjensten.
Xu äro emellertid de qvalifikationer, som måste förefinnas hos den ifrågavarande
tjenstemannen, derest han skall på ett nöjaktigt sätt kunna fylla sin
uppgift, eller grundlig teoretisk och praktisk insigt i bankväsendets olika delar,
säkert omdöme och skarp blick för den rätta innebörden af ofta ganska invecklade
transaktioner, af den art, att desamma, kvilka, der de finnas, på grund
af den lifliga beröring, hvari byråassistenten står med bankinrättningame, snart
måste blifva kända i vida kretsar, lätteligen böra kunna bereda sin innehafvare
anställning i enskild bankinrättnings tjenst med vida högre aflöningsförmåner
än de ofvan nämnda. För att i någon mån söka förekomma allt
för täta personombyten, hvarigenom bankkontrollen allt för snart skulle gå
miste om den fond af erfarenhet och personalkännedom en byråassistent under
sin tjenstetid hunnit samla, anser jag derföre önskvärd!, att det med befattningen
förenade arfvode något höjes.
Af nu angifven orsak finner jag mig böra förorda, att byråassistentens
årsarfvode må höjas med 500 kronor från 4,000 kronor till 4.500 kronor,
och hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till beredande af arfvode för en byråassistent å finansdepartementets
bankbyrå på extra stat för år 1895 anvisa ett belopp af 4,500 kronor.
Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.
i.
Ersättning
för af statskontoret
gjorda förskott.
De af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, som tillhöra sjunde
hufvudtiteln och böra till ersättande hos Riksdagen anmälas, äro enligt uppgifter
från statskontoret:
69
Sjunde hufvudtiteln.
till godtgörande af kostnader för uppmätning och kartläggning
af åtskilliga kronans domäner.................... kronor 22,759: 8 2
„ ersättning till vissa boställshafvare för saknad afkomst
af exproprierad jord......................................... „ 77: so
„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars
deltagande i Hjelmarens och Qvismarens sänkning... „ 7,235: 7 2
,, godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars
deltagande i andra vattenafledningsföretag ............... „ 26,764: 4 8
„ ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen ... ,, 57,161: 09
„ godtgörande af förskjutna husröteersättningar åt
tillträdande arrendatorerna af indragna militieboställena
2 mantal Tillingeby n:ris 1 och 2 i Kalmar
län samt 1 mantal Vestra Kud i Vermlands län - „ 3,457: 34
„ godtgörande af reparations- och underhållsarbeten
å Tranebergs, Xockeby och Drottningholms broar... „ 3,276: 4 6
„ ersättning till egare af skattefrälsehemman, hvilkas
räntor icke bhfvit af statsverket inlösta, .................. „ 7,322: 10
„ kostnader för komitén för utarbetande af förslag till
förändrad lagstiftning för sparbanker m. m............. „ 4,776: 7 9
„ kostnader för komitén för behandling af frågorna
om beskattning af maltdrycker och hvitbetssocker... „ 12,595: 9 3
„ kostnader för komitén för utredning af frågan rörande
möjlighet för obemedlade och mindre bemedlade att
bilda egna jordbruk ...................................................... „ 15,261: 7 2
eller tillhopa kronor 160,689: 2 5;
Och hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra
framställning,
att till gäldande af nämnda förskott må å extra stat för år 1895 anvisas
ett motsvarande belopp, som för undvikande af öretal i riksstaten torde
få utföras med 160,690 kronor.
Anläggning af telefonledningar.
1 underdånig skrifvelse den 5 sistlidne december har telegrafstyrelsen
gjort framställning om anvisande för år 1895 af ett extra anslag af 140,200
kronor i och för en sådan utveckling af statens telefonväsende, hvartill enligt
de efter rikstelefonnätets tillkomst tillämpade grundsatser medel utan återbetalningsskyldighet.
ansetts böra påräknas.
Sedan telegrafstyrelsen dervid erinrat, att Eders Kongl. Maj:t i den
Anläggning
af telefonledningar.
70 , Sjunde hufvudtiteln.
till nästlidet års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående statsverkets
tillstånd och behof, på framställning af telegrafstyrelsen, äskat medel för
anläggning, jemte andra telefonledningar, af dylika ledningar från Norrköping
till Örebro samt från Upsala öfver Sala till Norberg, men att förslaget
om anslag till sistberörda ledningar icke vunnit Riksdagens bifall, anför styrelsen,
att styrelsen, sådant oaktadt, ansett sig böra återkomma till förslaget
om anläggning af nämnda ledningar.
Beträffande sagda luder samt de öfriga dylika, om hvilkas utförande
telegrafstyrelsen funnit sig böra göra framställning, anför styrelsen följande.
l:o) Norrköping—Örebro.
De skäl, som af telegrafstyrelsen i dess nyssberörda framställning anfördes
för anläggning af ledningen Norrköping—Örebro, voro: att den betydliga
telefontrafik, som förefunnes mellan Norrköping och söder om denna stad
belägna orter, å ena sidan, samt Örebro och öster derom liggande platser, å
andra sidan, måste ega rum öfver Stockholm: att till följd häraf de från
hufvudstaden utgående ledningarne delvis blefve upptagna af samtal, för Indika
dessa ledningar icke vore afsedda, till stort men för hufvudstadens korrespondens
med ifrågavarande orter, hvilken, enligt hvad erfarenheten visat, skulle,
om tillfälle dertill bereddes, kunna vara mycket mera omfattande, än hvad
fallet vore, enär en stor del af de begärda samtalen, på grund af omöjligheten
att för desamma å ledningarne bereda plats, icke kolumn till stånd,
hvilket. i sin tur åter framkallade missnöje hos den telefonerande allmänheten.
De förhandlingar, som rörande telefonledningen Norrköping—Örebro
föregingo Riksdagens beslut om utslag å Eders Kongl. Maj:ts framställning
om anslag för denna ledning, gåfvo, enligt hvad telegrafstyrelsen vidare anför,
vid handen, att behofvet af ledningen i fråga af Riksdagen ingalunda förbisågs,
men att — med hänsyn till redan beviljade anslag och till vederbörande
utskotts hemställan om beviljandet af ytterligare medel för upprättande
under år 1894 af vissa andra telefonledningar — Riksdagen ansåge
anläggningen af ledningen Norrköping—Örebro icke böra under sagda år
ega rum. . ,v , ,
Då telegrafstyrelsen i sin omförmälda, den 16 december 1892 aflåtna
underdåniga framställning framhöll behofvet af denna ledning för afhjelpande
af den redan då framträdande olägenheten för hufvudstadens telefontrafik till
och från landsorten, uppgick antalet apparater i telegrafverkets telefonnät i
hufvudstaden och kringliggande orter till omkring 1,950 stycken. Under
år 1893 har detta antal ökats ganska afsevärdt, i det att icke mindre än
600 apparater derstädes ytterligare uppsatts, så att dessa vid tiden för af
-
71
Sjunde hufvudtiteln.
låtandet af telegrafstyrelsens nu förevarande skrifvelse uppgingo till omkring
2,550 stycken. Till följd häraf har nyssnämnda olägenhet vida mer under
nästlidet år än under år 1892 gifvit sig tillkänna och ådagalagt nödvändigheten
af den föreslagna ledningens upprättande med det allra snaraste.
Om, enligt telegrafstyrelsens mening, något tvifvel sålunda icke förefinnes
rörande behofvet och nyttan af eu ledning mellan Norrköping och Örebro,
kan deremot fråga uppstå, hvilken sträckning en sådan ledning lämpligast
bör erhålla. Då ledningen, med hänsyn till densammas framtida underhåll,
bör förläggas utefter jernväg, finnas tre vägar att välja, nemligen öfver Motala,
öfver Finspong och öfver Katrineholm. De vigtigaste orterna utefter de båda
sistnämnda jernvägarne äro emellertid redan i förbindelse med rikstelefonnätet,
hvadan telegrafstyrelsen — då frågan gäller ledningens ekonomiska betydelse
eller den trafik, som derå kan påräknas utöfver den redan befintliga trafik,
hvilken, enligt hvad ofvan anförts, bör hänvisas till denna nya kommunikationsled
— ansett sig hafva fullt skäl för att uttala sig för ledningens förläggande
utefter jernvägen från Norrköping öfver Motala till Örebro. Tillfälle kan
nemligen då beredas vestra Östergötland med dess många betydande orter att
komma i åtnjutande af de fördelar, rikstelefonnätet erbjuder, hvadan denna
nya ledning skulle medföra utsigt jemväl till stor ökning af trafiken.
Kostnaden för densamma beräknas uppgå till 41,000 kronor.
2:o) Stockholm—Sala—Norberg—Falun.
Då telegrafstyrelsen vidare ansett sig böra göra underdånig framställning,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes bereda medel för anläggning af eu
telefonledning från hufvudstaden öfver Upsala, Sala och Norberg till Falun,
erinrar styrelsen till en början om sin underdåniga framställning den It)
december 1892 rörande behofvet af den mellersta sträckningen af nu ifrågasatta
ledning eller delen Upsala—Sala—Norberg. Styrelsen anförde då hufvudsakligen.
att, sedan dubbeltrådiga telefonnät blifvit under år 1892 genom
telegrafverkets försorg upprättade i Smedjebacken med flera deromkring liggande
platser och medelst ledning till Norberg satta i förbindelse med rikstelefonnätet
samt, på grund af derom gjorda förfrågningar, framställningar om anläggande
i deri närmaste framtiden af ytterligare nya nät i bergslagen vore att
förvänta, styrelsen hade ansett det vara eu oafvislig pligt att söka bereda
dessa orter en bättre förbindelse med hufvudstaden än den, som funnes öfver
Hallstahammar, enär ledningarne mellan denna plats och Stockholm vore
tagna i anspråk för ett större antal samtal, än hvad ur synpunkten af allmänhetens
intresse borde ega rum; att genom anläggandet af en telefoniinic.
från Upsala till Sala samt derifrån vidare öfver Krylbo till Norberg eu mera
72
Sjunde hufvndtiteln.
direkt kommunikationsled till hufvudstaden skulle åvägabringas såväl för orterna
i bergslagen som för Sala; samt att på sådant sätt äfven eu lättnad skulle
kunna beredas ledningarne Stockholm—Yesterås—Hallstahammar, så att dessa
blefve tillgängligare för samtal mellan hufvudstaden och de vestra orterna.
Den vunna erfarenheten om telefontrafiken mellan hufvudstaden och nyssberörda
orter har, enligt hvad telegrafstyrelsen tillkännagifver, allt för vill
ådagalagt icke blott behofvet af ledningen Upsala—Sala—Norberg, utan jemväl
nödvändigheten af denna lednings utsträckande från Upsala till Stockholm, å
ena sidan, samt från Norberg till Falun, å andra sidan.
På derom gjorda framställningar har telegrafstyrelsen nemligen under
loppet af nästlidet år anlagt ett ganska afsevärdt telefonnät i Falun, hvarifrån
en dubbeltrådig ledning sedan år 1892 varit anordnad till Gefle och förmedelst
hvilken ledning förbindelse således kunde ernås mellan det nya nätet i Falun
och rikstelefonnätet. Det här dock redan visat sig, att denna ledning nästan
uteslutande tages i anspråk för samtal mellan de båda grannstäderna och att,
till följd af den stora tillökning af abonnenter i Gefle och Upsala med kringliggande
orter, hvilken under nästlidet år egt rum, trafiken å de från sistnämnda
städer söderut gående ledningar numera är så stor, att det är att
befara, att telegrafstyrelsen inom kort måste komma i valet mellan att antingen
tillbakavisa en del af den trafik, som erbjudes, eller ock afstå från vidare
utvidgning af rikstelefonnätet i Falun och trakten deromkring, för så vidt ej
annan utfartsväg kan beredas för Faluns telefontrafik med öfriga rikstelefonnätet,
synnerligast hufvudstaden samt Norbergs och Smedjebackens bergslager.
Genom att utsträcka den föreslagna ledningen Upsala—Sala—Norberg till
Falun, å ena sidan, samt från Upsala till Stockholm, å andra sidan, skulle
åtminstone under den närmaste tiden ofvannämnda missförhållanden kunna
förebyggas.
Kostnaden för anordnandet af den sålunda föreslagna ledningen Stockholm—Sala—Norberg—Falun
beräknas uppgå till 56,200 kronor.
3:o) Stockholm—Eskilstuna.
Sedan med ingången af år 1891 det enskilda telefonnätet i Eskilstuna
med kringliggande nejd, efter åttaårig tillvaro, genom köpeaftal öfvergått, i
statens ego och i sammanhang med nätets ombyggnad till dubbeltrådigt blifvit
inforlifvadt i rikstelefonnätet, har detsamma, enligt hvad telegrafstyrelsen anför,
vunnit en anslutning långt större, än hvad vid köpets afstötande var att förvänta.
\ id öfverlåtandet till staten af det enskilda nätet innefattade detta
omkring 175 apparater. Dessas antal har sedermera mer än fördubblats,
hvarjemte å landsbygden kring Eskilstuna anordnats Ilo nya apparater i för
-
73
Sjunde hnfvudtiteln.
bindelse med vexelstationer, tillhörknde Eskilstuna centralstations område, så
att detta för närvarande omfattar icke mindre än 505 apparater. I samma
mån det lokala nätet utvecklats, har ock den interurbana telefonkorrespondensen
från och till detsamma ökats, och detta så betydligt, att Eskilstuna beträffande
denna korrespondens numera öfverträffas endast af Stockholm, Göteborg, Norrköping
och Gefle. Under det att hela antalet interurbana samtal från och
till Eskilstuna år 1891 uppgick till 21,022, af hvilka 10,654 voro afgångna
och 10,368 ankomna, förmedlades derstädes år 1892 20,188 afgångna och
19,928 ankomna eller tillsammans 40,116 interurbana samtal. Under månaderna
januari—oktober nästlidet år uppgick antalet derstädes förmedlade samtal
till 41,070, hvaraf 20,902 afgångna och 20,168 ankomna, och beräknades
för hela året till 49,000 stycken eller — då sön- och helgdagar, under hvilka
ett försvinnande litet antal samtal utvexla^, samt. de dagar, liniefel hindrat de
begärda samtalens expedierande, frånräknas — till 170 per dag. Af detta
antal utvexlas, enligt de statistiska uppgifterna rörande denna korrespondens, med
eller öfver Stockholm ej mindre än 85 procent eller 41,650, utgörande 145
per dag.
Då det icke varit möjligt att å den indirekta ledningen Stockholm—
Göteborg, hvilken, bland annat, är afsedd för hufvudstadens korrespondens med
såväl Köping, Arboga, Örebro, Sköfde och Mariestad som Eskilstuna, förmedla
ens närmelsevis det stora antalet samtal mellan Eskilstuna, å ena sidan, och
Stockholm, å andra sidan, och för att i någon män minska anledningarne till
klagomål från abonnenterna i sistnämnda städer öfver svårigheten att få begärda
samtal expedierade, har för en del af dessa samtal användts en telegrafverket
icke tillhörig, men genom dess försorg för flere år tillbaka anordnad
ledning mellan dessa båda städer. Denna ledning, som jemväl är intagen uti
Strengnäs station, kan emellertid icke, enkeltrådig som den är, förbindas med
annan dubbeltrådig förbindelseledning och utgör således icke någon länk uti
rikstelefonnätet; å densamma uppstå ganska ofta fel, hvilkas afhjelpande, till
följd deraf att ledningen till hela sin längd är framdragen utefter landsväg,
kräfva dryga kostnader; dess arbetsduglighet är ringa och anledningarne till
klagomål hafva derföre icke kurmat undanrödjas. På grund deraf och vid det
förhållandet, att, enligt hvad ofvan blifvit nämndt, telefonkorrespondensen mellan
hufvudstaden och Eskilstuna iir af den betydelse, att en särskild ledning erfordras
uteslutande för denna korrespondens — för hvilken inkomsterna dock ej uppgå
till det belopp, som erfordras för att telegrafverket skall af lånemedel kunna
anlägga en för densamma behöflig ledning — hvartill kommer, att ledningen
i fråga billigast och lämpligast kan anordnas i sammanhang med snart förestående
ombyggnad och öfverflyttande till jernvägens område å sträckningen
Bill. till lliksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 10
74
Sjunde hufvudtitMn.
Södertelje—Eskilstuna af den utefter landsvägen mellan dessa städer nu gående
telegrafledningen, hemställer telegrafstyrelsen i underdånighet, att Eders Kong].
Maj:t täcktes bereda medel till eu direkt telefonledning mellan huftudstaden
och Eskilstuna.
Kostnaden för denna ledning utgör 20,000 kronor.
4:o) Nässjö—Vestervik.
För att bereda de trakter af Kalmar län, som mest äro i saknad af
göda post- och telegrafförbindelser, den lättnad, som rikstelefonnätet erbjuder,
framstälde styrelsen för Vimraerby telefonaktiebolag i början af år 1891 förfrågan,
huruvida telegrafstyrelsen vore villig öfvertaga bolagets telefonnät.,
omfattande, förutom centralstationen i Viinmerby, vexelstationerna Högsby,
Liedhem, Fliseryd, Odensvi, Målilla, Hultsfred, Falsterbo, Tima, Forseryd.
Björka, Storebro, Södra Vi, Solstadström och Hallingeberg, och efter detsammas
ombyggande till dubbeltrådigt sätta det i förbindelse med rikstelefonnätet.
Telegrafstyrelsen, som val insåg betydelsen för nämnda orter af rikstelefonnätets
utsträckning till desamma, farm dock, med anledning af de vidtomfattande
telefonanläggningar, som då förestodo, att tiden för nätets eftertagande
och ombyggnad borde uppskjutas. Frågan tick härefter hvila, till dess i slutet
af år 1892 af bolagets styrelse ånyo gjordes framställning i ämnet, hvari
hemstäldes, huruvida icke år 1894 skulle vara eu lämplig tidpunkt för öfverlåtelsen.
De underhandlingar, som derefter egde rum, ledde till afslutandet
af ett köpeaftal, enligt hvilket telegrafverket skall den 1 juli 1894 öfvertaga
bolagets nät och senast ett år derefter intaga detsamma i rikstelefonnätet.
Enär det emellertid vore nödvändigt, att, förutom de ledningar, som erfordrades
för de ofvan nämnda orternas förbindande sinsemellan, en för hela
ifrågavarande telefonnäts förbindande med rikstelefonnätet gemensam hufvudledning
anordnades, hvilken lämpligast borde upprättas från Nässjö till Vestervik,
men telegrafstyrelsen icke förfogade öfver medel för anläggning af denna
ledning, fäste telegrafstyrelsen vid köpekontraktet, bland andra, den bestämmelsen.
att kontraktet vore för telegrafverket bindande endast under den förutsättning,
att anslagsmedel för denna ledning af Riksdagen beviljades. Eldigt
hvad telegrafstyrelsen anför, har det likväl långt ifrån uteslutande varit denna
omständighet, som manat telegrafstyrelsen att för Eders Kongl. Maj:t framhålla
önskvärdheten af denna lednings åvägabringande. Genom densamma,
som blefve eu fortsättning af den redan betintliga interurbana förbindelseledningen
Göteborg—Jönköping—Nässjö, skulle nemligen eu kort och beqväm
kommunikationsled mellan de vestra och östra kuststäderna, i livilka telegrafverket
eg er betydande telefonnät, komma till stånd, på samma gång de vig
-
75
Sjunde hufvudtiteln. K
tigare orterna i Småland skulle komma i direkt telefonförbindelse med hvarandra.
Den sålunda föreslagna ledningen mellan Nässjö och Vestervik betingar
en kostnad af 23,000 kronor. . : d n /
Summan af de utaf telegrafstyrelsen för anläggning af telefonledningar
begärda anslag utan återbetaluingsskyldighet utgör således 140,200 kronor.
För anläggning af telefonledningar beviljade 1889 års Riksdag ett extra
anslag af 750.000 kronor, af hvilket anvisats eu femtedel eller 150,000 kronor
för lrvartdera af åren 1890, 1891, 1892, 1893 och 1894. Utöfver detta
anslag har för anläggning af särskilda telefonledningar för de tre sistnämnda
åren, jemväl på extra stat, anvisats resp. 106,000 kronor, 206,450 kronor
och 134,600 kronor. För ifrågavarande ändamål har således för hvartdera
af åren 1892, 1893 och 1894 anvisats sammanlagdt resp. 256,000 kronor,
356,450 kronor och 284,600 kronor.
Då i fullföljd af den vid anläggningen af statens telefonnät under senare
år följda grundsats, att anläggning och inköp af lokala telefonnät samt kortare
förbindelseledningar bekostats af upplånta medel, medan deremot kostnaden
för de ledningar, hvilka förbinda olika landsdelar med hvarandra, eller de s. k.
interurbana ledningarne, blifvit bestridd af medel, som lemnats såsom anslag
utan återbetalning-sskyldighet, telegrafstyrelsen, efter det sista femtedelen af 1889
års anslag af nästlidet års Riksdag anvisats, nu begärt ett anslag å tillhopa
140,200 kronor för utförande af vissa vigtigare interurbana ledningar, betecknar
sålunda denna framställning en icke obetydlig nedgång i anslagsbehofvet för
de interurbana ledningarne. Med afseende på den af mig flere gånger tillförene
framhållna angelägenheten deraf, att statens telefonnät, så fort omständigheterna
det medgifva, utsträckes till landets olika delar, kan det emellertid, på det att
icke statens telefonväsende genom denna påskyndade utveckling skall bringas
på obestånd, icke undvikas, att, behofvet af anslag utan återbetalningsskyldighet
för anläggning af sådana ledningar, hvilka under en längre eller kortare tid icke
kunna ekonomiskt bära sig, ännu någon tid måste komma att göra sig gällande.
Beträffande valet af de nu ifrågasatta ledningarne tillåter jag mig hänvisa
till de af telegrafstyrelsen för deras behöflighet anförda grunder, hvilka synas
mig fullt öfvertygande. Hvad särskilt angår den första af de föreslagna
ledningarne, eller linien Norrköping—Örebro, ber jag att få fästa uppmärksamheten
derpå, att, då, på sätt telegrafstyrelsen meddelat, antalet apparater i
telegrafverkets telefonnät i lmfvudstaden och kringliggande orter under senaste
[»■]
Uppförande
af nylt
landsslatehus
i Mariestad.
[10, 11.]
Den lokala
förvaltningen
af statens jord’
bruksdomäner.
76 Sjunde hnfvudtiteln.
året ökats från omkring 1,950 till omkring 2,550 stycken, nödvändigheten
att minska den trängsel, som å de från hufvudstaden utgående linierna uppstår
derigenom, att dessa, hvilka äro fullt upptagna af korespondensen till och från
hufvudstaden, äfven måste upptaga den transiterande telefontrafiken mellan
Norrköping och orterna söder om denna stad samt Örebro och de öster derom
liggande platser, framträder ännu mera bjudande, än då nästlidet år framställning
till Riksdagen gjordes om anläggning af denna linie. Härvid bör ej heller
lemnas ur räkningen den besparing i tid för telefonpersonalen och derigenom
äfven i kostnad för telegrafverket, som genom den nya anläggningen i så
måtto skulle vinnas, att derigenom undvekes den för beredande af tillfälle till
telefonsamtal mellan Norrköping och Örebro nu erforderliga tidsödande utvexling
af meddelanden till och från de många vexelstationerna å den nuvarande
telefonförbindelsen mellan dessa orter. Anläggningen af denna linie komme
sålunda utan tvifvel att lända så väl den korresponderande allmänheten som
telegrafverket till icke ringa fördel.
Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen
att för anläggning af telefonledningar från Norrköping till Örebro, från
Stockholm öfver Sala och Norberg till Falun, från Stockholm till Eskilstuna
samt från Nässjö till Yestervik bevilja ett extra anslag för år 1895 å
140,200 kronor.
Uppförande af nytt landsstatshus i Mariestad.
Sedan nästlidet års Riksdag till bestridande af kostnaden för nytt landsstatshus
i Mariestad beviljat ett anslag af 125,000 kronor och deraf på extra
• stat för år 1894 anvisat 55,000 kronor, hemställer jag i underdånighet, att
Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att å extra stat för år 1895 af
nämnda anslag anvisa återstående 70,000 kronor.
Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.
För bestridande af hit hörande utgifter äro i nu gällande riksstatjsåsom
extra anslag anvisade dels till aflöning ät domänintendenter och uppehållande
af domängöromålen hos länsstyrelserna 45,000 kronor, dels ock
till resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis, 40,154< kronor; och
då de nuvarande anslagen för berörda ändamål fortfarande äro behöfliga samt,
enligt hvad domänstyrelsen i underdånig skrifvelse den 27 sistlidne oktober
anfört, anledning saknas att föreslå förhöjning eller nedsättning i beloppen,
Sjunde hufvndtiteln. 77
hemställer jag lika med domänstyrelsen, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för
år 1895 å extra stat äska samma belopp, som äro beviljade för år 1894,
dock att, för erhållande af jemn slutsumma å anslagen under denna hufvudtitel,
förslagsanslaget till resekostnader vid domänförvaltningen må ökas med
56 kronor och således upptagas till 40,210 kronor.
Skogsodlingens befrämjande.
I afseende å det anslag, som Riksdagen för innevarande likasom för
flere föregående år anvisat för skogsodlipgens befrämjande, anser jag mig icke
hora for nästkommande år ifrågasätta någon förändring, och jag hemställer
fördenskull, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
. att för skogsodlingens befrämjande för år 1895 bevilja ett extra anslag
o "''°700 kronor’ att ställas till Eders Kongl. Maj:ts förfogande för att i
man af tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap, som understödja
enskilda skogsödare genom tillhandahållande af skogsfrö och plantor till billigt
pris eller beredande af kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten, dock med
vflkor att statsbidrag icke må till något län utgå med högre belopp, än hvad
landsting och hushållningssällskap tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet^
anslagit, ej heller till högre belopp än 2,000 kronör för hvarje landstings
-
[12.]
Skogsodlingens
befrämjande.
. .. af <Ic utaf tillstyrkta anslagen å extra stat för år 1895
utgor 485,600 kronor mot 713,834 kronor i riksstaten för år 1894.
Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad föredragande
departementschefen sålunda hemstält och föreslagit
beträffande anslagen under sjunde hufvudtiteln; och behagade
Hans Maj:t Konungen dertill lemna bifall.
Bih. till Riksd. Prat. 1894. 1 Sami. 1 Afd.
Ex protocollo:
G. Wilh. Srnerling.
11
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
1
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 15 September
1893.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Boström,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Essen,
Friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
WlKBLAD,
Gilljam,
Friherre Rappe,
Christerson.
Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen
föredrog i underdånighet Riksdagens den 12 Maj 1888 aflåtna underdåniga
skrifvelse, deruti Riksdagen anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes
låta utarbeta och Riksdagen föreläggas förslag till post- och telegrafverkens
förenande under en gemensam styrelse;
och i sammanhang dermed:
särskilda af Kongl. Maj:t förordnade komiterades den 2 Mars 1892
afgifna betänkande, innefattande utredning i det af Riksdagen begärda
hänseende; samt
Bill. till Rihsd. Vrot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft.
1
2
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
Generalpoststyrelsens, deri tillförordnad generalpostdirektör vid
tillfället haft säte, och Telegrafstyrelsens på gruud af nådiga remisser
afgifna, detta protokoll under litt. A. och B. bilagda utlåtanden i anledning
af nyssberörda betänkande.
Föredragande departementschefen anförde härefter:
»Då vid särskilda tillfällen under de senast förflutna tjugufem
åren frågan om post- och telegrafverkens förening bragts på dagordningen,
har det i främsta rummet bestämmande skälet härför varit
åstundan att genom föreningen åvägabringa en minskning i administrationskostnaderna
för de båda förvaltningsgrenarne. Ett af de förnämsta
föremålen för den af Eders Kongl. Maj:t anbefalda utredning af föreningsfrågan
har ock varit att söka utröna, huruvida och i hvilken omfattning
en dylik besparing skulle kunna vinnas. Då jag nu går att
till nådig pröfning anmäla detta ärende, ber jag att till en början få i
största korthet erinra om de resultat, utredningen lemnat i fråga om
möjligheten att genom föreningen vinna besparingar.
Den af Eders Kongl. Maj:t för utredning af frågan om post- och
telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse tillsatta komité
har förordat en så fullständig förening af post- och telegrafverken, att icke
allenast centralstyrelsen och distriktsförvaltningarne borde vara gemensamma,
utan att äfven sammanslagning af lokalanstalter borde genomföras
i den utsträckning, att dels å alla orter, der fullständig postanstalt
jemte statstelegrafstation funnes, vederbörande anstalter förenades, med
undantag för Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall, der likväl
gemensamma filialer borde kunna anordnas, dels ock å de orter, der
jemte telegrafstation poststation funnes, sådana stationer förenades, der
ej på grund af särskilda förhållanden undantag härifrån kunde böra
eg a rum. Komitén har beräknat, att genom eu sålunda anordnad
sammanslagning af de båda verken en besparing på det hela af i rundt
tal 95,000 kronor skulle uppkomma.
I sitt öfver komiténs betänkande afgifna utlåtande har emellertid
Generalpoststyrelsen underkastat komiténs förslag en granskning, hvilken
ledt till ett icke oväsentligt olika resultat i kostnadsfrågan. Hvad först
centralstyrelsen beträffar, har Generalpoststyrelsen ansett oundgängligt,
att den af komitén föreslagna souschefsbefattningen, hvilken enligt
komiténs mening borde bestridas af en utaf byråcheferna mot åtnjutande
af ett särskildt arfvode, i stället gjordes till en särskild ordinarie tjenst,
hvarigenom skulle uppstå en kostnad, utöfver den af komitén beräknade,
af 6,500 kronor. För distriktsförvaltningarne har Generalpoststyrelsen
beräknat en ökad kostnad af 8,200 kronor, beroende deraf,
3
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
att den af komitén föreslagna aflöningen för inspektörer, 5,500 kronor,
motsvarande den nuvarande aflöningen tör postinspektörerna, ansetts
böra höjas med 500 kronor för hvarje, samt att vid hvardera af tre
inspektioner en ny tjensteman ansetts behöflig. Hvad slutligen angår
lokalförvaltniugarne, har Generalpoststyrelsen uttalat den åsigt, att,
derest föreningen genomfördes beträffande postkontor af 2:a och 3:dje
samt vissa af 4:e klasserna, det blefve nödvändigt att vid de förnämsta
af dessa anstalter anställa särskilda kassörer eller biträdande räkenskapsförare,
hvilket skulle medföra en kostnad, till fullo motsvarande hälften
af hela den besparing, som komitén beräknat skola uppkomma genom
föreningen, eller således omkring 47,500 kronor, samt att det utbyte
af ordinarie tjenstemän mot extra biträden, som komitén vidtagit vid
flertalet af de större anstalterna, icke borde komma till utförande och att
af denna orsak ett belopp af fullt 30,000 kronor borde afgå från den
summa, komitén påräknat skola besparas till följd af verkens förening.
Dessutom påpekar Generaipoststyrelsen, att då komitén, som erinrat,
att minskning i den beräknade besparingen, 95,000 kronor för år, kunde
föranledas af blifvande bestämmelser rörande missräkningspenningar
för lokalpersonalen, för sin del ansett ^ procent rabatt å värdet af försålda
frankotecken böra få utgå och i postkontorens redovisningar krediteras,
i hvilken åsigt Generalpoststyrelsen förklarat sig instämma,
denna rabatt bör ingå vid beräknandet af det ekonomiska resultatet
af föreningen. Iakttoges detta, måste ett belopp af 30,470 kronor frånräknas
den af komitén beräknade besparingen.
I motsats mot komitén, som, enligt hvad jag redan nämnt, antagit,
att genom de båda verkens förening en besparing af 95,000
kronor skulle uppkomma, beräknar sålunda Generalpoststyrelsen, att
samma förening skulle för statsverket medföra en kostnad, utöfver den
för de båda särskilda verken nu utgående, af omkring 27,670 kronor.
Väl har komitén ansett sig kunna antaga, att besparingen i aflöningar
i följd af föreningen för förvaltningen i dess helhet skulle blifva relativt
större för framtiden än vid föreningens genomförande, men gent
emot den af Generalpoststyrelsen på, enligt hvad mig synes, välgrundade
skäl såsom omedelbart inträdande beräknade ökning i kostnad
lärer någon större betydelse icke kunna tillmätas deri enligt sakens
natur ovissa utsigten till framtida besparingar. Fastmera synas mig
grundade farhågor kunna hysas, att, särskildt hvad den gemensamma
styrelsen beträffar, den af komitén upptagna personal äfven med den
af Generalpoststyrelsen förordade förstärkning i eu måhända icke aflägsen
framtid skall visa sig alltför knapp. I detta afseende synes
4
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
mig all betydelse böra tillmätas den af Telegrafstyrelsen i dess i ärendet
afgifna utlåtande uttalade förmodan, att det icke skulle komma att
dröja länge, förr än behofvet af två souschefer, en för hvardera af
post- och telegrafafdelningarne, gjorde sig kännbart. Likaså har Telegrafstyrelsen
enligt min åsigt anfört giltiga skäl emot den föreslagna
indragningen af den å Telegrafstyrelsens stat uppförde förrådsförvaltaren.
Postpersedelförrådet samt det för telegraf- och telefonväsendet erforderliga
tekniska förråd äro nemligen af den sinsemellan olikartade beskaffenhet,
att såväl sakliga som lokala skäl tala för, att de fortfarande
måste hållas skilda från hvarandra.
Det synes mig efter den verkstälda utredningen icke kunna betviflas,
att den ifrågasatta föreningen af post- och telegrafverken icke
komme att för statsverket medföra den påräknade besparingen, utan i
stället en ökad utgift. Om detta måste anses ådagalagdt, är dermed
ock det skäl, som i främsta rummet anförts för önskvärdheten af föreningen,
bortfallet. Detta skäl har likväl såsom bekant icke varit det
enda. Flera andra omständigheter hafva anförts, hvilka såväl ur postoch
telegrafverkens som den korresponderande allmänhetens synpunkt
skulle göra sammanslagningen fördelaktig. I det afgifna komitébetänkandet
med dervid fogade reservationer samt de båda styrelsernas i
ärendet afgifna utlåtanden hafva skälen för och emot föreningen blifvit
med så stor utförlighet och fullständighet anförda, att jag rörande dem
endast behöfver hänvisa till nämnda aktstycken. Då det åter gäller
att väga mellan de för och emot föreningen anförda skälen, tvekar jag
icke att uttala den mening, att, sedan sammanslagningstanken beröfvats
det stöd, som legat uti utsigten af en ekonomisk besparing för statsverket,
de öfriga skäl, som anförts för föreningen, icke äro af beskaffenhet
att böra fälla utslaget till dennas fördel. En kortfattad öfversigt
af sagda skäl skall, enligt min åsigt, ådagalägga detta.
Ur synpunkten af de båda verkens fördel har det sålunda sagts,
att enhet, systematiskhet och enkelhet genom föreningen skulle tillföras
den ifrågavarande kommunikationsförvaltningen i dess helhet samt att
personalens ställning i det hela skulle komma att förbättras. Utan att
förneka, att åtskilliga förhållanden, der post- och telegrafinrättningarne
beröra hvarandra, skulle af en gemensam styrelse kunna med större
lätthet ordnas, än det för två särskilda styrelser är möjligt, befarar jag,
att denna fördel af en i vissa fall förbättrad samverkan mellan de båda
verken komme att vinnas på bekostnad af hvardera verkets egen
verkningskraft. Särskildt gäller detta telegrafverket. Det bör icke
förgätas, att, detta verk, i motsats mot postverket, arbetar med en
5
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
materiel, för hvars behandling enligt regeln fordras tekniska specialinsigter.
Med undantag för vissa befattningar af öfvervägande administrativ
natur måste derföre förvärfvandet af sådana insigter utgöra vilkoret
för anställning i telegraftjenst — vare sig i ett enbart telegrafverk
eller i ett förenadt post- och telegrafverk — likasom ett framgångsrikt
resultat af verkets likasom af hvarje dess medlems arbete icke kan
förväntas, derest icke de förvärfvade insigterna under fortsatt arbete
utvecklas och förkofras. Men uppenbart är, att, då den utbildning,
som skall afse anställning i ett förenadt post- och telegrafverk, naturligtvis
i lika hög grad måste rigtas på förvärfvandet af de för posttjensten
som af de för telegraftjensten nödiga insigter och för ett stort
antal tjenstemän sysslandet med postgöromål gifvetvis komme att under
längre tider uteslutande eller i öfvervägande grad taga deras krafter i
anspråk, den speciel telegraftekniska fackskickligheten icke komme
att intaga en så hög ståndpunkt i det förenade verket som i ett sjelfständigt
telegrafverk. Detta gäller om alla grader inom verket. Hos
chefen för detsamma förutsättes visserligen icke nödvändigt tillvaron
af den tekniska fackkunskapen, utan lärer vid besättandet af denna
post hänsyn i främsta rummet tagas till den framstående administrativa
dugligheten. Men omständigheterna kunna — t. ex. under en öfvergångstid,
då det gäller att inom verket tillgodogöra sig nya uppfinningar
— vara sådana, att det måste anses af vigt att i spetsen för verket
kunna ställa en man, som på grund af grundliga fackinsigter framför
andra ansåges vara egnad att leda den nya utvecklingen i den rätta
rigtningen. Efter en sammanslagning af verken komme emellertid tillfälle
härtill att saknas, då det med afseende å postadministrationens
större omfattning väl får anses som gifvet, att vid besättande af chefsbefattningen
vid det gemensamma verket hänsyn i främsta rummet
komme att tagas till sådana egenskaper, som gjorde den utsedde lämplig
att handhafva styrelsen af postverket.
Hvad vidare beträffar en framtida gemensam distriktsförvaltning,
vid hvilken de nuvarande postinspektörerna jemväl skulle öfvertaga
inspektionen öfver telegrafanstalterna, tager redan nu uppsigten öfver
de talrika postanstalterna inom hvarje distrikt inspektörernas tid och
krafter i så hög grad i anspråk, att desamma säkerligen icke komme
att förslå jemväl för telegrafanstalterna. Framför allt bör dock anmärkas,
att för en effektiv inspektion af de senare fordras helt andra qvalifikationer
än för uppsigten öfver postanstalterna. Utan de tekniska insigter,
som fordras för att kunna upptäcka förefintliga brister hos materielen
och lemna de för dessas afhjelpande nödiga anvisningar, blifver inspek
-
6
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
tören icke i stånd att fylla en af de vigtigaste af sina uppgifter. Helt
visst blefve det förenadt med de största svårigheter att för inspektörsbefattningarnes
besättande finna personer, som hos sig förenade framstående
ingeniörsinsigter med de administrativa egenskaper och den
förfarenhet i postväsendet, som utgöra oundgängliga förutsättningar för
en effektiv kontroll från inspektörernas sida öfver dem underlydande
postanstalter. I detta afseende synes mig ett bestämdt företräde böra
gifvas åt den nuvarande anordningen, enligt hvilken inspektionen öfver
postanstalterna utöfvas af särskilt för detta ändamål anstälde tjensteman,
en för hvarje af fem distrikt, medan åter inspektionen öfver
telegrafanstalterna är uppdragen åt föreståndarne för de fyra största
telegrafstationerna, hvar och en med sitt distrikt. Såsom ett önskemål
skulle deremot måhända kunna uttalas, att sådana anordningar framdeles
vidtoges, att post- och telegrafdistriktens gränser komme att sammanfalla,
hvarigenom särskilt den fördelen skulle vinnas, att förenade
post- och telegrafanstalter alltid komme att tillhöra hvarandra motsvarande
post- och telegrafdistrikt.
Vidkommande derefter lokalförvaltningen har, såsom jag förut
nämnt, komitén föreslagit förening af lokalanstalterna å alla orter,
der fullständig postanstalt jemte statstelegrafstation finnes, med undantag
för Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall. Generalpoststyrelsen
har ansett, att ur postverkets synpunkt förening mellan post- och
telegrafanstalter kan ske å orter, der postanstalten tillhör någondera
af 5:e eller 6:e klasserna, samt att föreningen jemväl vid flertalet postkontor
af 4:e klassen låter sig genomföras med någon fördel eller åtminstone
utan att olägenheterna blifva öfvervägande, hvaremot postkontorens
af 2:a och 3:dje klasserna förening med telegrafstation enligt
Generalpoststyrelsens åsigt skulle förorsaka olägenheter, som vida öfvervägde
fördelarne. Telegrafstyrelsen åter har, -i öfverensstämmelse med
den af telegrafverkets representanter inom komitén i afgifven reservation
uttalade mening, med stor bestämdhet förklarat, att det icke läte
sig göra att, med tillgodoseende af allmänhetens fordringar på en snabb
och säker expedition på lokalanstalterna, förena handläggningen af icke
allenast post- och postsparbanksgöromål, utan derjemte äfven telegrafoch
telefongöromål utan ökad personal och deraf härflytande ökning i
kostnad.
Utan att nu anse mig behöfva återupprepa den vidlyftiga och
uttömmande bevisföring, som rörande denna hufvudfråga blifvit från
de olika sidorna förebragt, heder jag att få tillkännagifva, att jag icke
funnit mig öfvertygad af de skäl, som förebragts för möjligheten att
7
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
utan ökning af kostnad eller till och med med besparing för det allmänna
åvägabringa föreningen vare sig i den af komitén eller den af
Generalpoststyrelsen förordade utsträckning. Fastmera synas mig reservanterna
inom komitén hafva anfört välgrundade skäl för den af dem
förfäktade mening, att, särskildt med afseende på den storartade utveckling,
statens telefonväsende vunnit och kan antagas komma att i
ännu högre grad vinna, föreningen skulle komma att för stationstjenstgöringen
medföra olägenheter af så allvarsam natur, att de endast
genom en högst afsevärd ökning af personalen kunde undanrödjas.
Men med en sådan ökning och deraf härflytande tillväxt i kostnaden
för de förenade verkens administration bortfaller ock fördelen af föreningen
ur den synpunkt, hvarom det nu är fråga, eller den ekonomiska.
Såsom en af de väsentligaste förmåner, hvilka genom föreningen
borde uppnås, har under ärendets föregående behandling af såväl Riksdagen
som Generalpostst3Trelsen framhållits, att en inskränkning i antalet
svagt, ofta otillräckligt aflönade tjenstemän skulle åstadkommas,
och komitén har äfven trott sig kunna antaga, att personalens ställning
i det hela skulle genom föreningen komma att förbättras. Bortser man
från den af komitén uttalade, ovissa förhoppningen, att verkens genom
föreningen förbättrade ekonomi skulle göra det möjligt att i ersättning
för ökadt arbete bereda särskildt de lägre klasserna af tjenstemäu en
välbehöflig tillökning i aflöning, inskränker sig enligt komiténs förslag
förbättringen i personalens ställning väsentligen dertill, att de flesta
förvaltare af 5:e och 6:e klasserna skulle erhålla förbättrade lönevilkor,
men denna . löneförbättring mer än motväges deraf, att aflöuingen för
expeditörer skulle något nedsättas, och framför allt deraf, att utsigterna
till befordran för expeditörer och extra biträden skulle i hög grad förminskas.
Antalet ordinarie tjenster skulle nemligen på det hela minskas
med icke mindre än 74, medan antalet extra biträden komme att
väsentligen ökas, hvartill kommer, att, på sätt Telegrafstyrelsen framhållit,
utsigterna till befordran under den första tjenstemannauppsättningen
i det gemensamma verket komme att nästan alldeles försvinna.
Medelåldern för befordran till ordinarie tjenst, hvilken för närvarande
inom postverket utgör 36 år, skulle efter föreningen, enligt hvad
Generalpoststyrelsen anför, för den väsentligt tillökade extra tjenstemannapersonalen
infalla först mellan 40 och 50 år. Föreningen skulle
alltså, långt ifrån att medföra eu förbättring af tjenstemannapersonalens
ställning på det hela, i stället försämra densamma och detta i så afsevärd
grad, att man väl kan hafva skäl att befara, att den afmattning
i intresse för tjensten, som förmörkade framtidsutsigter icke kunde
8 Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
undgå att medföra, komme att inverka menligt på personalens tjensteduglighet.
Om än enligt det anförda icke genom den föreslagna föreningen
af post- och telegrafverken komme att vinnas de åsyftade fördelarne
af besparing för statsverket och förbättring af tjenstepersonalens ställning,
kunde man ju tilläfventyrs tänka sig, att, då de båda verkens
uppgift är att i möjligaste mån göra de särskilda kommunikationsmedlen
tillgängliga för allmänheten, i detta afseende så stora fördelar genom
föreningen skulle kunna beredas, att dessa vore tillräckliga att fälla
utslaget till förmån för föreningen. Om man tillser, hvari dessa fördelar
skulle bestå, så anföres i främsta rummet, att post- och telegrafanstalterna
å de särskilda orterna finge gemensamma lokaler, hvarigenom
det för allmänheten blefve möjligt att i det längsta hålla valet
öppet mellan de olika slagen af kommunikationsmedel samt att kunna
på eu gång och på samma ställe tillgodogöra sig desamma. Denna
fördel synes mig öfverskattad. För allmänheten är det visserligen af
vigt, att såväl post som telegraf hafva centralt läge, men att derutöfver
de båda inrättningarne äfven inrymmas i samma byggnad — hvilket i
öfrigt kan ske och å vissa ställen, såsom i Sundsvall och Örebro, har
skett äfven utan anstalternas förening — synes icke vara af något
större behof påkalladt. Uppskjutes till sista stund valet af befordringsmedel,
underlättas, hvad telegrafen beträffar, detta val icke genom den
gemensamma lokalen, då under nuvarande förhållanden talrika tillfällen
gifvas att till telegrafstationen intelefonera telegrammet, och om i sista
stund, d. v. s. omedelbart före postens afgång, beslut fattas att för ett
meddelande anlita denna, måste försändelsen nedläggas i breflåda å
bantåg eller ångbåt o. s. v. och kommer sålunda icke att passera postanstalten.
Det har vidare sagts, att, medan nu post- och telegrafanstalterna
å eu ort ofta äro tillgängliga på delvis olika tider af dagen samt stundom
endast under jemförelsevis få timmar, de förenade anstalterna
enligt regeln under samma tid skulle vara öppna för bref och telegraminlemning
samt telefonsamtal, hvilken tid dessutom i många fall skulle
blifva längre än den, under hvilken anstalterna hvar för sig nu äro
tillgängliga. Derjemte har, särskildt af Riksdagen i dess underdåniga
skrifvelse den 12 Maj 1888, framhållits, att vid en förening af mindre
telegraf- eller telefonstationer med postanstalter på grund af de minskade
förvaltningkostnaderna flere telegraf- eller telefonstationer kunde
utan det allmännas betungande, men till fördel för näringslifvet-, bibehållas
eller inrättas, än om de skulle bestå som sjelfständiga.
9
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
Hvad först telegrafverket beträffar, har tillkomsten och den storartade
utvecklingen, ej minst efter år 1888, af statens telefonväsende
så förändrat ställningen, att nyssberörda skäl för en förening af postoch
telegrafanstalter, om de ock tillförene må hafva egt giltighet, icke
i afsevärd mån ega tillämpning på nuvarande förhållanden. Med reservanterna
i komitén kan man med fullt fog säga, att, när telefoner
finnas snart nog i hvarje liten by och abonnenterna genom desamma
kunna sända eller mottaga sina telegrammer till eller från närmaste
telegrafstation, hvarken staten eller enskilde torde vilja eller böra uppoffra
medel för att inrätta telegrafstationer på alla orter, der postanstalter
nu finnas. Och hvad tiden för telegrafstationernas öppenhållande
angår, lärer den fördel, som i detta afseende skulle vinnas genom föreningen,
densamma förutan af annan orsak komma att beredas allmänheten.
På sätt nyssnämnde reservanter anmärkt, kan det numera endast
anses vara en tidsfråga, att vid alla telegrafstationer telegraf och telefon
blifva förenade, hvarefter tjenstgöringen vid alla stationer måste utsträckas
till hel dagstjenst om 13 å 14 timmar dagligen.
Om således ur nu angifna synpunkt en förening af post- och
telegrafanstalter icke skulle för den telegraferande allmänheten medföra
någon nämnvärd fördel, må deremot medgifvas, att ''det för postkorrespondensen
icke blefve utan all betydelse, att de smärre postanstalterna
i följd af föreningen skulle kunna hållas öppna flera timmar på dagen
än för närvarande. I sjelfva verket blefve dock vinsten icke synnerligen
stor. Då genom de vid alla postanstalter och i öfrigt på många ställen
inom dessas områden, å bantåg, ångbåtar o. s. v. anbragta breflådor
tillfälle finnes beredt att alla tider på dagen aflemna vanliga bref, brefkort,
kortbref och korsbandsförsänder till postbefordran, blefve det,
hvad afgående försändelser beträffar, endast för värdeförsändelser och
paket, som nytta komme att dragas af den längre tiden för postanstaltens
öppenhållande. Men då de särskilda postanstalterna städse hållas öppna
på tider, som bäst öfverensstämma med tiderna för posternas afgång
och ankomst, inskränker sig fördelen egentligen dertill, att korrespondenterna
erhålla en något rymligare tid för aflemnandet af sina försändelser.
Hvad ankommande försändelser angår, är det gifvetvis äfven
för alla korrespondenter, som sjelfva å postanstalten afhemta sin post,
en fördel att kunna göra detta hvilken tid på dagen som helst. Likaså
måste det lända till större fördel för postsparbanksrörelsen ju längre
tid på dagen postanstalterna hållas öppna. Nu antydda fördelar må
visserligen icke underskattas, men dem kan uppenbarligen icke tillmätas
Bill. till llilcsd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 1 Iläft. 2
10
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
den betydenhet, att de skulle kunna utöfva någon afgörande inverkan
på den föreliggande frågans lösning. Då det för öfrigt ingalunda är
afsedt att upphäfva de i nådiga brefven den 6 Juni 1873 och den 29
April 1892 innefattade bestämmelser angående förening af post- och
telegraftjenster, finnes fortfarande, såsom hittills, tillfälle att åvägabringa
förening mellan post- och telegrafanstalterna å sådana orter, der af en
eller annan anledning verklig fördel derigenom skulle beredas den
korresponderande allmänheten. Att en sålunda förenad anstalt kommer
att för olika grenar af sin verksamhet sortera under två olika styrelser
bör icke bereda väsentligen större svårigheter, än som uppkomma
genom den, såsom bekant, s}mnerligen ofta förekommande föreningen
mellan jernvägs- och poststationer.
Jag bör slutligen icke underlåta att erinra om den svårighet, som
för post- och telegrafverkens förening möter uti det olika sätt, hvarpå
pensionsväsendet för de båda verken är ordnadt. Medan posttjenstemännen
äro delegare i civilstatens pensionsinrättning, finnes åter för
telegrafpersonalen en särskild pensionsinrättning. Då jemlikt det af
Eders Kongl. Maj:t åt komitén för utredande af civilstatens pensionsinrättnings
ställning och behof m. m. den 6 Augusti 1891 lemnade
uppdrag frågan om ett gemensamt ordnande af pensionsväsendet för
statens samtlige civile tjenstemän och betjente är under pröfning, skulle
visserligen, derest ett sådant ordnande bringas till stånd, ingen särskild
svårighet förefinnas för en gemensam pensionering af post- och telegraftjenstemän.
Skulle åter det ifrågasatta sammanförandet af hela den
civila pensioneringen icke kunna genomföras, livilket med afseende på
frågans synnerligen vidtomfattande och svårlösta natur ju alltför väl
låter sig tänkas, komme frågan om pensioneringen af personalen i det
gemensamma verket att vålla talrika ekonomiska och rättsliga svårigheter,
hvilken utväg för frågans lösning — vare sig telegrafpersonalens
inträde i civilstatens pensionsinrättning eller postpersonalens i telegrafverkets
pensionsinrättning — man än ville välja. Icke ringa svårigheter
skulle jemväl uppstå, derest, på sätt komitén för behandling af frågan
om post- och telegrafverkens förening föreslagit, föreningen, i afbidan
på den slutliga lösningen af frågan om det civila pensionsväsendets
ordnande, skulle partielt genomföras med bibehållande tills vidare af de
båda personalernas delaktighet i olika pensionskassor. Gifvet är dock,
att, derest föreningen i öfrigt ansåges böra genomföras, pensionsfrågan
icke finge lägga hinder i vägen derför, men jag har likväl ansett mig
böra fästa uppmärksamheten derpå, att vid sidan af öfriga svårigheter för
11
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
föreningens genomförande en ganska afsevärd sådan förefinnes uti de
närvarande pensionsförhållandena.
Jag har emellertid i det föregående sökt visa, att de skäl, som
ur olika synpunkter blifvit anförda till förmån för föreningstanken, icke
innefatta den fullgiltiga bevisning, som måste fordras för vidtagandet
af en åtgärd af den genomgripande art som den ifrågasatta, äfvensom
framhållit de grunder, hvilka för mig göra sannolikt, att de med åtgärden
åsyftade verkningarne icke blott skulle förfelas, utan i flera fall
förbytas i deras motsats. Jag är derför förvissad, att jag bäst tillgodoser
såväl statsverkets samt post- och telegrafverkens som den korresponderande
allmänhetens fördelar, då jag nu i underdånighet hemställer,
att Eders Kongl. Maj:t måtte finna Riksdagens i dess underdåniga
skrifvelse den 12 Maj 1888 gjorda framställning angående post- och
telegrafverkens förening icke till någon Eders Kongl. Maj:ts vidare
åtgärd föranleda.
I sitt i ämnet afgifna underdåniga utlåtande har Telegrafstyrelsen
hemstält, att de af Eders Kongl. Maj:t i nådiga instruktionen för Telegrafstyrelsen
af den 1 November 1878 och den samtidigt utfärdade
kungörelsen angående vilkoren för åtnjutande af de nya löneförmånerna
för Telegrafstyrelsen äfvensom i nådiga brefvet den 1 September 1882
angående telegrafverkets utgiftsstater för år 1883 meddelade föreskrifter,
i hvad dessa afse förening af post- och telegraftjenst, måtte förklaras
icke vidare skola ega tillämpning.
De bestämmelser i instruktionen för Telegrafstyrelsen, som af
detta embetsverk åsyftas, äro tydligen föreskrifterna i § 5, att det, bland
annat, åligger Telegrafstyrelsen att gemensamt med Generalpoststyrelsen
handlägga ärenden, som angå förenade post- och telegrafanstalter, samt
i § 17 mom. 2, att förordnande å annan tjenst, vid telegrafstation än
telegrafdirektörsbefattning skall innehålla föreskrift om skyldighet för den
derigenom utnämnde att underkasta sig, bland annat, den utvidgade eller
förändrade tjenstgöring, som af möjligen ifrågakommande förening af
post- och telegraftjenst kan föranledas. I nådiga kungörelsen den 1
November 1878 stadgas, bland annat, att embets- och tjensteman vid Telegrafstyrelsen
skall vara förpligtad att — derest i en framtid verkets
ställning inom förvaltningen så förändras, att detsamma antingen med
styrelsen för postverket förenas eller eljest ej längre kan såsom sjelf
-
12
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
ständigt embetsverk anses — med bibehållande af den tjenstegrad och
aflöning, han innehar, efter förändrad arbetsordning sköta de med tjensten
förenade göromål. Nådiga brefvet den 1 September 1882 uppställer
slutligen som vilkor för åtnjutande af beviljade ålderstillägg för
tjenstepersonalen vid telegrafverkets stationer, bland annat, att tjensteman
skall vara skyldig underkasta sig den utvidgade och förändrade
tjenstgöring, som af möjligen uppkommande förening af post- och
telegraftjensten kan föranledas.
Bestämmelser motsvarande de i nådiga kungörelsen den 1 November
1878 och nådiga brefvet den 1 September 1882 innefattade finnas äfven
för personalen vid Generalpoststyrelsen och vissa tjenstemän vid postanstalterna
meddelade i nådiga kungörelsen den 6 December 1878 och
nådiga brefvet den 4 Juni 1886, hvarjemte äfven i gällande instruktion
för Generalpoststyrelsen förekomma vissa föreskrifter, som förutsätta
möjligheten af post- och telegraftjensts förening.
Då, enligt hvad jag redan anfört, enahanda möjlighet som hittills
fortfarande lärer böra vara beredd att, der så pröfvas lämpligt, förena
post- och telegrafanstalt, följer häraf, att jag icke kan förorda upphäfvandet
af bestämmelser, som meddelats i syfte att underlätta en
sådan förening eller förutsätta möjligheten af att sådan kan komma till
stånd. Deremot varda visserligen, under förutsättning af Eders Kongl.
Maj:ts bifall till min hemställan, att Riksdagens skrifvelse den 12 Maj
1888 ej må föranleda vidare åtgärd, de bestämmelser i kungörelserna
angående lönevilkoren för embets- och tjenstemän i Generalpoststyrelsen
och Telegrafstyrelsen öfverflödiga, som utgå från den förutsättning,
att styrelserna för post- och telegrafverken i en framtid komma att
förenas, men något behof af ändring i sagda bestämmelser kan ej sägas
förefinnas, då de ej eg a någon tillämpning, med mindre sagda förutsättning
inträffar. Jag anser mig derföre icke böra förorda, att åtgärd för
närvarande vidtages för ändrande af omförmälda, af Eders Kongl. Maj:t
och Riksdagen faststälda lönevilkor.
Då den ännu gällande instruktionen för Telegrafstyrelsen den 1
November 1878 utfärdades, hade staten ännu icke börjat anlägga telefonledningar,
och instruktionen tager sålunda icke någon hänsyn till den
omfattande afdelning af Styrelsens nuvarande verksamhet, som afser
telefonväsendet. Jemväl gällande utgiftsstater för telegrafverket äro
13
Sjunde hufyudtiteln: bil. 1.
uppgjorda utan hänsyn till denna gren af verkets arbetsfält. För uppehållande
af telefonärendena i Telegrafstyrelsen har Eders Kongl. Maj:t
tid efter annan vidtagit tillfälliga anordningar, och för ombesörjande af
lokalförvaltningen på det sätt, som för hvarje orts förhållanden varit
lämpligast, har Telegrafstyrelsen hittills egt disponera inflytande telefonmedel.
Vid ett par föregående tillfällen har jag inför Eders Kongl.
Maj:t framhållit, att dessa provisoriska anordningar, nödvändiga och
nyttiga under det öfvergångsskede, hvari telefonväsendet hittills befunnit
sig, borde, så snart sig göra läte, utbytas mot fastare former, i sammanhang
hvarmed statsverkets telefonmedel borde i riksstaten upptagas
bland öfriga statsinkomster samt staten för telefonväsendet framläggas
för Riksdagen. Tidpunkten härför hade emellertid vid sagda tillfällen
icke ansetts vara inne, dels emedan statens telefonnät då ännu icke
nått den utveckling, att det kunde anses som ett organiskt helt, dels
ock emedan frågan om telefonväsendets framtida ställning ännu vore
sväfvande i afbidan på lösningen af den väckta frågan om post- och
telegrafverkens förening. Derest emellertid Eders Kongl. Maj:t bifaller
min förut gjorda framställning rörande sistberörda fråga, möter ur
denna synpunkt ej vidare något hinder för telefonväsendets definitiva
ordnande, och då numera, efter fullbordandet af ett stort antal interurbana
ledningar, rikstelefonen i ett sammanhängande nät sträcker sig
öfver en större del af landet, bör äfven ur denna synpunkt tiden anses
vara kommen att låta telefonväsendet ingå såsom en integrerande del
af telegrafförvaltningen.
Jag hemställer derföre i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes anbefalla Telegrafstyrelsen att till Eders Kongl. Maj:t inkomma
med förslag till den förändrade anordning af förvaltningen utaf statens
telegrafverk, som må påkallas af tillkomsten af telefonväsendet, äfvensom
till definitiv stat för telegraf- och telefonväsendet, hvilket uppdrag
bör fullgöras i så god tid, att framställning i ämnet kan aflåtas till
nästkommande Riksdag.»
Hvad föredragande departementschefen i detta
ärende yttrat och hemstält, deruti Statsrådets öfriga
ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen
i nåder gilla och bifalla.
t Ex protocollo:
Hjalmar Rettig.
Bih. till Rilcsd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft.
3
Sjunde bufvudtiteln: bil. 1.
1
Bil. Lilt. A.
Till Konungen.
Sedan den komité, som i nåder tillsatts för utredning af frågan
om post- och telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse,
afgifvit underdånigt betänkande i ämnet, innefattande förslag till ordBih.
till liilcsd. Prof. 181)4. 1 Sami. 1 Af<l. 1 Raft. 1
2
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
nande af gemensam förvaltning för de begge verken, bär Eders Kongl.
Maj:t genom nådig remiss den 28 Augusti 1892 behagat anbefalla
Generalpoststyrelsen att deröfver afgifva underdånigt utlåtande.
Af den i förevarande komitébetänkande meddelade redogörelse
angående föreningsfrågans tidigare behandling inhemtas, att Riksdagen,
då densamma gång efter annan gjort underdånig framställning om utarbetande
af förslag till post- och telegrafverkens förenande under
gemensam styrelse, såsom hufvudsakligt skäl för framställningarne framhållit,
att genom föreningen skulle åstadkommas väsentliga besparingar
i förvaltningskostnaden.
Äfven Generalpoststyrelsen, som vid särskilda tillfällen afgifvit
underdåniga utlåtanden i ämnet, har dervid uttalat den åsigt, att genom
föreningen skulle ernås ett för statsverket ekonomiskt fördelaktigt resultat.
Att föreningens genomförande emellertid icke hittills bringats i
verkställighet har berott, bland annat, derpå, att den besparing, som
Generalpoststyrelsen enligt verkstäld beräkning hade antagit kunna
uppnås, ansetts icke vara afsevärd, äfvensom derpå att någon tids
erfarenhet ansetts böra först inhemtas, i hvad mån postsparbanksinrättningens
samt telefonväsendets tillkomst och vidare utveckling kunde
utöfva inflytande på möjligheten att med befintlig personal få de vidgade
göromålen på tillfredsställande sätt verkstälda.
Enligt det af komiterade framlagda förslag skall emellertid den
genom sammanslagningen uppkommande vinst blifva ganska betydande;
och hafva komiterade tillika anfört, att hvarken postsparbanksrörelsen
eller telefonväsendet utgör hinder för föreningens genomförande.
Generalpoststyrelsen'' som fortfarande likasom förut anser, att åtskilliga
ganska afsevärda fördelar skola vinnas genom föreningen, hyser
dock den mening, att till följd af hvartdera verkets under senare tider
utvidgade verksamhet — i all synnerhet telegrafverkets efter telefonens
tillkomst — föreningsfrågan numera i viss mån kommit i ett förändradt
läge, och att till följd häraf genom de begge verkens förenande numera
icke kunna uppnås lika betydande fördelar, som Generalpoststyrelsen i
tidigare afgifna underdåniga utlåtanden antagit, och att således ännu
mindre skall kunna vinnas ett så gynsamt resultat, som de af komiterade
uppgjorda kalkyler framvisa. De skäl, på grund af hvilka Styrelsen
kommit till denna uppfattning, får Styrelsen i det följande, vid
granskning af komiterades förslag till ordnande af det förenade postoch
telegrafverkets särskilda förvaltningsgrenar, tillfälle att underdånigst
angifva; och följer Styrelsen vid denna granskning den ordning, hvari
organisationsförslagen i betänkandet upptagits.
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
3
I. Gemensam centralförvaltning.
Lika med komiterade anser Generalpoststyrelsen, att för åstadkommande
af någon allmännare förening af post- och telegrafanstalter
erfordras, att de båda verken erhålla en gemensam styrelse. Likaså
instämmer Generalpoststyrelsen i hvad komiterade anfört derom, att
med afseende å den omfattande verksamhetssfer, som den gemensamma
styrelsen skulle erhålla, det blefve nödvändigt att i organisationen träffa
en sådan anordning, att chefen vid ärendenas afgörande icke behöfde så
i detalj ingripa, som för närvarande eger rum inom hvardera styrelsen.
Mot de af komiterade i detta hänseende omnämnda utvägar likasom ock
mot andra, hvilka ytterligare kunde ifrågasättas, kunna visserligen, med
afseende å vigten deraf att inom den gemensamma styrelsen enhet och
systematiskhet må förefinnas i lika mån som för närvarande inom de
särskilda styrelserna, göras befogade anmärkningar, men är Generalpoststyrelsen
böjd att antaga, att den af komiterade förordade souschefsinstitutionen
skall i berörda hänseende medföra mindre olägenheter
än någon annan anordning; och ehuru åtskilligt af hvad komiterade
anfört (bet. sid. 192) till stöd för sin mening, att icke två, utan allenast
en souschef bör anställas, synes Styrelsen kunna ega giltighet lika väl
i det ena fallet som i det andra, föreställer sig Styrelsen, att anställande,
åtminstone till en början, af allenast en souschef är att föredraga.
Styrelsen kan deremot icke dela komiterades åsigt att, på det en ytterligare
ordinarie tjenst icke skulle tillkomma, med souschefsbefattningen
kunde så ordnas, att en af byråcheferna förordnades att tills vidare
uppehålla befattningen mot visst arfvode utöfver byråchefsaflöningen
och med någon lindring i den honom såsom byråchef åliggande föredragningsskyldighet.
Såsom i betänkandet (sid. 195) förmäles, gäller
inom Generalpoststyrelsen numera den bestämmelse, att under generalpostdirektörens
semester eller då han eljest är hindrad att förrätta sitt
embete skall, derest icke annorlunda i nåder förordnas, äldste tjenstgörande
byråchefen inträda i utöfningen af generalpostdirektörens åligganden,
dock att vissa slag af ärenden äro undantagna från byråchefens
handläggning. I samme byråchefs ställe förordnas då annan tjensteman,
så att byråchefen är helt och hållet befriad från den honom eljest
åliggande föredragningsskyldighet; och erfarenheten har nogsamt visat,
att han i allt fall omöjligen skulle medhinna att samtidigt i någon mån
bestrida egna tjenstegöromål. Att chefen för den gemensamma styrelser!
skall, till följd af omfattningen och vigten af de honom tillhörande
4
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
åligganden, blifva nödgad att till souschefens afgörande öfverlemna alla
de ärenden, hvilka enligt komiterades förslag skulle kunna i sådan ordning
afgöras, anser Styrelsen vara alldeles gifvet; och för souschefen
skall det då, lika litet som nu för byråchef under nyss angifna omständigheter,
blifva möjligt att deltaga i föredragning af ärenden, tillhörande
hans byrå. Ytterligare stöd för denna mening finner Styrelsen
deri, att också komiterade betecknat de med souschefsbefattningen
förenade göromål såsom ansträngande (bet. sid. 227).
Om souschefsbefattningen icke åtskiljes från byråchefstjensten,
skulle således denna sistnämnda komma att ständigt uppehållas på förordnande
af tjensteman i lägre lönegrad; och komiterade hafva äfven
beräknat, att till godtgörelse åt denne skulle åtgå ett belopp af minst
500 kronor, hvarigenom han komme i åtnjutande af tjenstgöringspenningar
likasom byråchef. Angående förordnanden vidare i följd förmäles
i betänkandet intet och följaktligen ej heller något angående derför
belöpande kostnad. Men om än denna kostnad icke beräknas högre,
än som erfordras för att hvar och en i successionen skulle, i likhet
med hvad komiterade föreslagit beträffande den biträdande föredraganden,
komma i åtnjutande af ersättning, motsvarande tjenstgöringspenningarne
i den lönegrad, hvari han på förordnande tjenstgör, och sålunda
den extra tjensteman, som uppehåller första gradens tjenst, bekomma
1,200 kronor, så skulle härför erfordras 1,500 kronor utöfver
den af komiterade beräknade kostnaden.
Då emellertid vid organiseringen af ett embetsverk icke lärer, i
och för ständiga uppehållandet af en bju-åchefsbefattning, böra bestämmas
enahanda anordningar som för tillfälligt bestridande af dylik befattning
under semester eller kortare tids tjenstgöringshinder, så måste
souschefsbefattningen göras till en särskild ordinarie tjenst. Om, såsom
Styrelsen anser lämpligt, den med nämnda tjenst förenade aflöning
bestämmes till hvad komiterade föreslagit, eller 7,400 kronor jemte ålderstillägg
600 kronor efter 5 år, och då det på Generalpoststyrelsens
aflöningsstat uppförda anslag till vikariatsersättning samt arfvoden till
extra biträden till följd af decentralisationens genomförande, och således
oberoende af de begge verkens förening, redan blifvit med innevarande
års ingång minskadt med 10,000 kronor, och detta belopp
alltså icke får beräknas såsom en genom verkens förenande uppkommen
besparing, så kommer kostnaden för den gemensamma styrelsen
att med 4,320 kronor öfverstiga sammanlagda kostnaderna för de särskilda
styrelserna.
Om således, såsom Generalpoststyrelsen anser nödvändigt, sous -
5
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
chefsbefattningen lemnas åt särskild tjensteman, och chefen å utrikesoch
författningsbyrån sålunda skall sjelf handhafva de med byråchefsbefattningen
förenade göromål, förefinnes efter sammanslagningen icke
större behof än för närvarande att å denna byrå anställa jemväl en
tjensteman af andra lönegraden, och synes dylik tjensteman i allt fall
höra bibehållas å posttrafikbyrån, der han icke kan undvaras utan
olägenhet.
Mot indragning af en utaf de å Generalpoststyrelsens kameralbyrå
nu uppförda revisors- och bokhållaretjenster anser Styrelsen intet
vara att erinra, under förutsättning likväl att, såsom ock komiterades
flertal synes hafva afsett, de skilda verkens räkenskaper sammanföras
och vidare under förutsättning att första gradens tjenstemäm å Telegrafstyrelsens
administrativa byrå kunna tagas i anspråk jemväl för
den del af det gemensamma kameralväsendet, som skulle närmast motsvara
det nuvarande postala.
Den af komiterade föreslagna inskränkning af antalet förrådstjenstemän
från 4 till 3 anser Styrelsen icke heller föranleda erinran,
under vilkor dock att de nu skilda postpersedel- och telegrafapparatförråden
sammanföras i gemensam lokal. Härför erforderligt .utrymme
lärer icke kunna beredas inom någotdera verket nu tillhörigt hus.
Med kännedom om de olägenheter, som orsakas deraf att postsparbanksbyrån
icke kunnat inrymmas i posthuset vid Rödbodtorget,
utan åt denna byrå måst tills vidare beredas lokal i posthuset vid
Lilla Nygatan, befarar Styrelsen, att de ännu större olägenheter, som
måste uppkomma derigenom att också de två telegrafbyråerna äro förlagda
å eu lika aflägsen plats, skola göra nödvändigt, att för den gemensamma
styrelsen anskaffas ny lokal med tillräckligt utrymme för
dess samtliga byråer.
II. Gemensam distriktsfafvältning.
Enär komiterades förslag till inrättande af eu för post- och telegrafverken
gemensam distriktsförvaltning i det närmaste ansluter sig
till det af Generalpoststyrelsen framstälda förslag angående postala
distriktsmyndigheter, lärer, då dylika, enligt Generalpoststyrelsens förslag
anordnade myndigheter numera från och med innevarande års
början träd t i verksamhet, Styrelsen i denna del endast hafva att beröra
frågan, huruvida dessa postala myndigheter må kunna, i enlighet
med komiterades förslag, apteras till gemensamma distriktsmyndigheter
6
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
inom den förenade post- och telegrafförvaltningen och huruvida detta
kan ske för den af komiterade beräknade kostnad.
I förstberörda hänseende föreställer sig Styrelsen, att, om än till
en början, innan tjenstemännen inom det ena verket mera allmänt
hunnit förvärfva erforderliga insigter i de göromål, som före föreningen
tillhört ensamt det andra verket, svårigheter kunna möta att till
inspektörer och kontrollörer vid inspektionerna finna fullt qvalificerade
personer, enär desse tjenstemän måste vara fullt förtrogna med
såväl postgöromål som telegraf- och telefonteknik och jemväl uppfylla
högt stälda fordringar i öfrigt, så böra dock sådana svårigheter försvinna,
när efter hand erforderliga insigter hunnit förvärfvas och valet
till dessa'' befattningar derefter kan ske inom en vidsträcktare krets.
Styrelsen anser derföre, att de nuvarande postinspektionerna skola,
organiserade såsom föreslagits, kunna på tillfredsställande sätt fungera
såsom mellanmyndigheter i det förenade post- och telegrafverket, under
vilkor dock dels att aflöningen för inspektörerne bestämmes till något
högre belopp, så att till befattningen lämpliga personer också må befinnas
hågade att åtaga sig densamma, dels ock att personalen vid tre
af inspektionskontoren blir något talrikare, än komiterade föreslagit.
Hvad aflöningen åt inspektörerne beträffar, tillåter sig Styrelsen
underdånigst erinra, att postinspektörerne åtnjuta 5,500 kronor och att
det synes vara hvarken billigt eller riktigt att med deras befattningar
förena telegrafinspektörers åligganden, utan att aflöningen i någon mån
höjes. Generalpoststyrelsen anser derföre en sådan förhöjning af åtminstone
500 kronor böra bestämmas. Härigenom uppkommer dock
för de 5 distrikten en ökad kostnad af tillhopa 2,500 kronor utöfver
hvad komiterade beräknat.
Hvad personalen i öfrigt vid inspektionskontoren beträffar, tillåter
sig Styrelsen nämna, att redan nu har vid de önbara postinspektionerna
i 3 distrikt måst anställas lika stor personal, som af komiterade föreslagits
för de gemensamma inspektionerna i samma distrikt, samt att
två af postinspektörerne derjemte anmält, att inom kort ytterligare biträde
kommer att erfordras vid deras inspektionskontor. Det lärer derför
icke kunna betviflas, att vid post- och telegrafinspektionerna åtminstone
inom hvartdera af nyssberörda tre distrikt måste anställas
ytterligare en biträdande tjensteman; och som denne med afseende på
vigten af de nya göromål, som dåmera tillkommit för inspektionerna,
bör hafva ordinarie anställning, auser Styrelsen, att härtill böra utses
expeditörer och att desse böra tilläggas lön i andra graden med 1,900
kronor.
7
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
Den ytterligare kostnaden härför uppginge således till 5,700 kronor
och följaktligen — med inberäknande af förutnämnda 2,500 kro
nor såsom aflöningsförhöjning åt postinspektörerne — sammanlagda
kostnaden för mellanmyndigheternas organisation till 8,200 kronor utöfver
komiterades beräkning.
III. Gemensam lokalförvaltning.
Såsom i det underdåniga betänkandet omnämnes, hafva på åtskilliga
orter post- och telegrafanstalterna sedan flera år tillbaka varit
förenade under gemensam föreståndare. Den erfarenhet, som härigenom
vunnits angående lämpligheten åt dylik förening, utvisar, att densamma
hvarken med hänsyn till postgöromålen eller till de under senare tiden
tillkomna postsparbanksgöromålen vållat olägenheter. Till Generalpoststyrelsen
har icke från anstalternas föreståndare anmälts, att de
för telegraf- eller telefongöromål måst åsidosätta sina åligganden i posttjensten,
och icke heller hafva försports klagomål från korrespondenter,
att desse i sina postala angelägenheter betjenats på otillfredsställande
sätt derföre, att tjenstemännen varit hindrade af telegraf- eller telefongöromål.
Vid sådant förhållande och då Generalpoststyrelsen icke är
i tillfälle att annorledes än från postal synpunkt bedöma lämpligheten
af nu föreliggande förslag, anser sig Styrelsen kunna uttala den mening,
att gemensamhet i lokalförvaltningen kan utan olägenhet genomföras
i större utsträckning, än hittills skett.
Beträffande frågan, i hvilken omfattning föreningen i det lokala
lämpligen kan ega rum, har Generalpoststyrelsen tillförene haft tillfälle
yttra sig. Styrelsen har nemligen i det underdåniga utlåtande, som
Styrelsen i frågan om de begge verkens förening afgaf den 24 Juli
1880 (bet. sid. 108), uttalat den åsigt, att förening af post- och telegrafanstalter
kunde ske å de orter, der postutvexlingen besörjdes genom
postexpedition, hvarjemte Styrelsen förmälde sig antaga, att föreningen
kunde genomföras jemväl å vissa andra orter, der postutvexlingen
skedde genom postkontor.
Med erinran att de postanstalter, som vid nyssnämnda tidpunkt
benämndes postexpeditioner, numera i postverkets stat motsvaras af
postkontor af 5:te och 6:te klasserna, får Generalpoststyrelsen härmed
underdånigst gifva tillkänna, att Styrelsen fortfarande omfattar den
åsigt, att ur postverkets synpunkt förening mellan post- och telegrafanstalter
kan ske å orter, der postanstalten tillhör någondera åt nyssnämnda
lägre klasser, samt att föreningen jemväl vid flertalet post
-
8
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
kontor af 4:de klassen låter sig genomföras med någon fördel eller åtminstone
utan att olägenheterna blifva öfvervägande. De postkontor,
som hittills förenats med telegrafstation, tillhöra samtliga lägsta eller
6:te klassen, och Styrelsen kan följaktligen icke till stöd för sin nu
uttalade åsigt om lämpligheten af föreningens utsträckande jemväl till
5:te och flertalet af 4:de klassens postkontor åberopa resultatet af derom
redan vunnen erfarenhet; men ehuruväl under den tid, som förflutit,
sedan Styrelsen afgaf sitt ofvan åberopade underdåniga utlåtande, postsparbanksgöromålen
tillkommit samt de egentliga postgöromålen vunnit
en mycket betydlig tillväxt, anser sig dock Styrelsen, med afseende
derpå att förhållandena vid dessa mindre betydande postanstalter äro
sins emellan temligen likartade, hafva grundad anledning antaga, att
ifrågavarande postanstalter lämpligen kunna förenas med telegrafstation
under gemensam föreståndare, samt att postgöromålen, åtminstone under
vissa tider af dagen, icke äro mera trägna, än att desamma jemte telegrafgöromål.
en kunna inom en gemensam lokal utföras af en fåtaligare
personal, än om de skilda göromålen skola förrättas inom olika lokaler.
Hvad deremot angår postkontoren af 2:a och 3:dje klasserna samt
vissa af 4:e klassens postkontor, äro de löpande göromålen och särskildt
postförvaltarnes tjensteåligganden af sådan omfattning, att dessa postanstalters
förening med telegrafstation skulle enligt Styrelsens åsigt
orsaka olägenheter, som vida öfvervägde fördelarne.
Uppenbart är, att de större postkontorens föreståndare, hvilka
hafva att egna tillsyn öfver en posttrafik, som i regel är flerdubbelt
större än vid de mindre postkontoren, och hvilka derjemte utöfva förmanskap
för en talrikare personal, härigenom äro långt mera upptagne,
än hvad för föreståndare för postkontor af lägre klass är fallet; och
ehuruväl de större postkontorens föreståndare icke hafva att angående
förvaltningen upprätta andra räkenskaper eller att afgifva dessa på
oftare återkommande tider, än som är bestämdt för postförvaltare i lägre
löneklass, är dock gifvet, att, i samma mån rörelsen vid de större kontoren
är mera omfattande, skola ock räkenskaperna derstädes blifva
mera vidlyftiga och för deras upprättande tagas i anspråk mera tid.
Utan att vidlyftigare omnämna de för postförvaltares redovisningsskyldighet
gällande bestämmelser, bland hvilka åtskilliga, som afse att
åstadkomma skärpt kontroll, nyligen kommit i tillämpning, anser sig
Styrelsen böra härvid underdånigst nämna, att det åligger postförvaltarne
att — förutom afgifvande hvar 10:de dag dels till Generalpoststyrelsens
kameralbyrå åt kassarapporter dels ock till postsparbanks
-
9
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
byrån af postsparbanksmedelsräkning och sparbanksjournal—för hvarje
månad upprätta och insända särskilda redovisningar:
för den allmänna postuppbörden,
för postanvisningsrörelsen mellan inrikes orter,
för postanvisningar till och från utlandet,
för inrikes postförskottsrörelsen,
för postförskottsutvexlingen med utlandet, samt
för tidningsmedel.
I postförvaltarnes medelsredovisning ingår ock den uppbörd, som
redovisas af åtskilliga underlydande funktionärer. Till följd häraf åligger
det postförvaltarne att mottaga och granska de redogörelser, som
till dem afgifvas af poststationsföreståndare, frimärkesförsäljare, föreståndare
för angbåtspostexpeditioner, föreståndare för postsparbankskontor
och sparmärkesförsäljare; och som dessa redogörelser i allmänhet
skola afgifvas med korta mellantider — sålunda skall från föreståndare
för postsparbankskontor insändas rapport med hvarje postlägenhet, dock
ej oftare än en gång dagligen — så följer häraf, att postförvaltarnes
tid härigenom tages mycket i anspråk, och det synes icke vara tvifvelaktigt,
att, om ytterligare tillkomma redovisningar för telegrafrörelsen
och telefonrörelsen, förvaltarne vid de större kontoren skola blifva nödsakade
att egna så mycken tid åt räkenskapsväsendet, att de icke blifva
i stånd att, så som sig bör, fullgöra hvad i öfrigt åligger dem såsom
kontorsföreståndare. Och om än från de nyinrättade distriktsförvaltningarne
är att förvänta en verksam tillsyn öfver underlydande kontor,
skola dock olägenheterna af nyss angifna missförhållande icke kunna
derigenom förebyggas eller på tillfredsställande sätt afhjelpas.
Om i utlandet, der förening åt post- och telegrafverken egt rum,
olägenheter af antydda beskaffenhet icke uppkommit, beror detta på
särskilda förhållanden. Förutom att förening mellan större post- och
telegrafanstalter ingenstädes torde vara genomförd i sådan utsträckning,
som i föreliggande förslag ifrågasättes, är att märka, att postverken i
andra länder i allmänhet icke utöfva eu lika mångsidig verksamhet som
det svenska postverket. I detta hänseende må exempelvis anföras, att
postsparbanksgöromål, paketbefordran och tidningsprenumeration antingen
alldeles icke eller endast delvis ingå i andra postverks verksamhet.
I Tyskland, hvars postverk har eu lika mångsidig verksamhet
som det svenska, har förening mellan mera betydande post- och telegrafanstalter
möjliggjorts, bland annat, derigenom, att dessa anstalters
föreståndare befriats från räkenskapsgöromålen, för hvilkas förrättande
Bih. till lliksd. Vrot.. 1894. 1 Sami 1 Afd. 1 Höft. 2
10
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
i stället antagits särskild kassör. Den årsaflöning desse kassörer åtnjuta
uppgår, med inberäknande af hyresersättniug, till omkring 3,300
4 riksmark i medeltal.
Generalpoststyrelsen anser det vara oundgängligt, att en liknande
anordning äfven hos oss vidtages, derest föreningen genomföres beträffande
postkontor af 2:a och 3:dje samt vissa af 4:de klasserna. Vid
de förnämsta af dessa anstalter skall det otvifvelaktigt visa sig nödvändigt
att såsom kassörer anställa ordinarie tjensteman, som handhafva
uppbördsredovisningen, men vid de öfriga af samma anstalter
böra föreståndarne fortfarande kunna omhänderhafva redovisningsväsendet,
derest hos dem anställes särskildt biträde för räkenskapsföringen.
Men om, såsom med hänsyn till dessa befattningars maktpåliggande
och ansvarsfulla beskaffenhet synes nödvändigt, till kassörer antoges
expeditörer i första lönegraden eller ock särskilda tjenstemän med lika
aflöning som postexpeditörer i nämnda lönegrad jemte ålderstillägg, och
om arfvodena för biträdande räkenskapsförare sattes lika med de arfvodesbelopp,
som för närvarande'' utgå till extra biträden med göromål af
mera ansvarsfull beskaffenhet, så skulle den kostnad, som härigenom
uppkomme, icke kunna beräknas lägre, än att densamma till fullo motsvarade
hälften af hela den besparing, som komitén beräknat skolat
uppkomma genom föreningen.
I ofvanberörda underdåniga utlåtande den 24 Juli 1880 anförde
Generalposfstyrelsen ock, att »genom post- och telegrafanstalters förenande
en icke obetydlig minskning kunde beredas i utgifterna å förslagsanslaget
till extra biträden», samt vidare att »föreningen skulle åstadkomma
en inskränkning i antalet svagt aflönade tjenstemän» (bet. sid. 109).
I sistberörda hänseende har också Riksdagen i underdåniga skrifvelsen
.den 12 Maj 1880 yttrat, att »eu mycket väsentlig förmån vore
den, att genom föreningen minskades antalet af svagt, i många fall
otillräckligt aflönade tjenstemän» (bet. sid. 106); och ehuruväl aflöningsförhållandena
icke uttryckligen omnämnas i Riksdagens senare skrifvelse
den 12 Maj 1888 (bet. sid. 127), lärer dock få anses såsom gifvet,
att Riksdagens mening derom är oförändrad.
Att de sålunda uttalade förväntniugarne beträffande minskning i
utgifter till extra biträden och minskning i antalet svagt aflönade tjenstemän
icke förverkligas enligt det af komitén framlagda förslag till aflöningsstat
för den förenade lokala post- och telegrafpersonalen, anser
sig Generalpoststyrelsen böra i underdånighet särskildt framhålla.
Visserligen hafva under de efter 1880 förflutna åren aflöningsvilkoren
förbättrats för vissa klasser bland posttjenstemännen, och
11
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
visserligen skulle enligt komiterades aflöningsförslag de fleste förvaltare
i öde och 6:te löneklasserna erhålla ytterligare förbättrade vilkor; men
hvad deremot angår de lägst aflönade tjenstemännen, expeditörer och
extra biträden, komme enligt den föreslagna staten desses aflöningsförhållanden
icke att förbättras, utan i stället att försämras dels genom
någon, om än icke väsentlig nedsättning i expeditörslönen, dels ock
samt i ännu högre grad genom minskadt tillfälle till befordran såväl
för expediiörer som för extra biträden.
Postverkets nuvarande aflöningsstat upptager 250 postexpeditörer,
af hvilka 125 tillhöra första och öfriga 125 andra lönegraden. Enligt
komiterades förslag till aflöningsstat skulle 90 expeditörer komma att
tillhöra första och lika många andra lönegraden med icke fullt samma
aflöning för hvardera graden som för närvarande, eller 2,100 och 1,900
kronor. De öfrige 70 bland nuvarande antalet postexpeditörer upptagas
deremot i den nya tredje lönegraden med aflöning af 1,600 kronor.
Antalet expeditörstjenster inom hvarje lönegrad synes Generalpoststyrelsen
vara alltför ringa såväl med afseende å mängden af göromål
af sådan mera magtpåliggande beskaffenhet, att desamma böra åt ordinarie
tjenstcmän förrättas, som ock med hänsyn till möjligheten för de
extra tjenstemännen att vinna befordran till ordinarie anställning, helst
som förhållandena redan nu äro inom postverket synnerligen ogynsamma
i detta hänseende.
Antalet extra tjensteman med anställning såsom extra biträden
vid postanstalterna har nemligen under de senare åren ökats i långt
högre grad än antalet postexpeditörer; och såsom i betänkandet omnämnes
(sid. 257, noten), åtnjuta dessa extra biträden arfvoden, vexlande
emellan 1,200 kronor och 600 kronor för år, oberäknad! 6 biträden,
Indika, anstälda på dyra orter inom Norrland, uppbära arfvoden
af öfver 1,200 kronor, högst 1,600 kronor.
Af den i betänkandet intagna tablå (sid. 314) inhemtas, att inom
de skilda verkens lokalstater år 1891 utgick såsom arfvoden till extra
postbiträden ett belopp af 390,095 kronor och till extra telegrafbiträden
88,204 kronor samt vid telefonstaten å de särskilda orterna, undantagande
rikets 3 största städer, 68,352 kronor, eller tillhopa 546,651
kronor, samt att enligt komiterades förslag till gemensam lokalstat vid
samma tid skulle såsom arfvoden till extra biträden utgå 576,657 kronor,
och derjemte vid telefonstaten å vissa orter 6,049 kronor, eller
tillhopa 582,706 kronor, således eu förhöjning af fullt 36,000 kronor.
Då härvid icke någon tillökning af de särskilda arfvodesbeloppen är
12 Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
ifrågasatt, följer häraf, att nyssberörda förhöjning af arfvodesanslaget
oisakas derigenom att antalet extra biträden väsentligen ökas.
Generalpoststyrelsen anser deremot, att, då förhållandena kräfva
tillökning af tjenstemännens antal, denna tillökning ovilkorligen bör
ega rum bland de ordinarie tjenstemännen.
Under de senaste tre åren, eller från och med Juni månad 1890
till och med Maj månad 1893 — under hvilken tid 30 nya postexpeditörstjenster
tillkommit på postverkets stat — hafva till postexpeditörer.
befordrats 72 extra posttjenstemän. Desses lefnadsålder vid befordringstillfället
har i medeltal utgjort i det allra närmaste 36 år och
deias tjensteålder 13 år, oberäknad! den tid, som åtgått till derförinnan
genomgången elevkurs.
Visserligen skulle enligt komiterades förslag de ordinarie biträdande
tjenstemännens antal något ökas, men då enligt samma förslag
antalet föreståndareplatser skulle i vida större mån minskas, så att de
ordinarie tjensterna koinme att på det hela minskas med 74, lärer häraf
framgå, att befordran till ordinarie befattning skulle derefter för den
tillökade extra tjenstemannapersonalen inträffa vid eu väsentligt högre
medelålder än den ofvan nämnda. Att under sådana befordringsutsigter
användbara och dugliga personer skulle intill eu ålder af mellan 40
och 50 år Ijenstgöra såsom extra biträden mot arfvode af högst 1,200
kronor, lärer icke kunna antagas, ty otvifvelaktigt skall en hvar, som
besitter någon duglighet, kunna långt tidigare bereda sig eu bättre aflönad
eller mindre ansträngande befattning annorstädes och derföre
lemna post- och telegraftjensten.
I det af Generalpoststyrelsen i November 1889 afgifna underdåniga
förslag till postverkets utgiftsstuter för år 1891 hade Styrelsen,
med framhållande af angelägenheten deraf, att icke en alltför stor del
af arbetet vore lagdt i händerna på extra biträden, anmärkt, att för
utbytande af extra biträden mot postexpeditörer å alla platser, der förhållandena
. gjorde sådant utbyte önskligt, skulle redan vid 1889 års
utgång, enligt, gjorda beräkningar erfordrats, att 98 nya postexpeditörsbefattningar
inrättades. Då emellertid den härigenom uppkommande
kostnad, blefve alltför stor, ansåg Styrelsen sig då böra föreslå allenast
hvad till afhjelpande af det mest trängande behofvet erfordrades och
hemstälde derföre, att å 1891 års stat måtte uppföras ytterligare 30
postexpeditörer; och efter det nådig proposition härom aflåtits tall 1890
års Riksdag, blef anslag beviljadt till 30 nya postexpedit.örslöner med
1891 års ingång.
Under åberopande häraf och med underdånig erinran att, enligt
13
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
komiterades förslag, 9 ordinarie biträdande tjensteman skola till distriktsförvaltningen
förflyttas från lokalstaten och derstädes ersättas med extra
biträden, anser sig Generalpoststyrelsen — då bär ofvan omnämnda
tillökning i anslaget till extra biträden utvisar, att bristen på ordinarie
biträdande posttjenstornän icke kunnat afhjelpas derigenom att vissa
grupper af ordinarie telegraftjenstemän ingå i den gemensamma expeditörsklassen
-— böra underdånigst uttala den åsigt, att det utbyte
af ordinarie tjenstemäu mot extra biträden, som komiterade vidtagit
vid flertalet af de större anstalterna, icke bör komma till utförande,
äfven om vid dessa anstalter skulle, såsom Styrelsen härofvan framhållit
såsom en nödvändig förutsättning för föreningen, komma att anställas
särskilda kassörer eller biträdande räkenskapsförare.
Äfven om från den summa, 32,340 kronor, hvartill den genom
ifrågavarande utbyte uppkommande besparing beräknats, fråndragas de
smärre belopp, som deri ingå i följd af vissa tjenstemäns nedflyttning
till lägre lönegrad —• hvilken nedflyttning Styrelsen anser icke böra
föranleda särskild anmärkning — så qvarstår dock ett belopp af fullt
30,000 kronor, och jemväl detta belopp bör således afgå från den summa,
komiterade påräknat skola besparas till följd af verkens förening.
Då komiterades förslag till aflöningsstat, oaktadt hvarje möjlighet
att åstadkomma besparing tillvaratagits, icke åstadkommer minskning
i utgifterna å förslagsanslaget till extra biträden och ej heller inskränkning
i antalet svagt aflönade tjensteman, finner Styrelsen det härigenom
vara ådagalagdt, att de förväntningar Styrelsen, såsom ofvan är nämndt,
uttalade i dessa hänseenden, då föreuingsfrågan förevar år 1880, numera
icke kunna realiseras samtidigt med någon genom föreningen åstadkommen
besparing å aflöningsstaten. Anledningen härtill torde främst
vara att finna i den ansenliga tillväxt hvardera verkets rörelse sedan
dess ernått och särskildt deri att telegrafpersonalen till följd af den
numera tillkomna telefontjenstgöringen icke skulle kunna biträda vid
postgöromålen i den utsträckning, som förr var möjlig.
Hvad mot den föreslagna aflöningsstaten i öfrigt må vara att
anmärka — såsom, exempelvis, att äfven för vissa grupper af tjenstemän,
hvilkas löneförmåner komiterade dock ansett böra förhöjas, aflöningen
satts så låg, att förhöjningen inträder först sedan åldertillägg
intjenats — anser Generalpostetyrelsen likväl icke vara af den betydelse,
att aflöningsstaten derföre ej skulle kunna godkännas, och hvad komiterade
i öfrigt föreslagit beträffande aflöningsförmånerna, såsom i fråga
om ålderstillägg, aflöningens fördelning i lön och tjenstgöringspenningar,
14
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
uppbördsprovisionens fixering och läggande till den fasta aflöningen
m. in., synes vara grundadt på goda skäl.
Hvad särskild t angår fixering af uppbördsprovisionen, tillåter sig
dock Styrelsen anmärka, att densamma icke behöfver sättas i något
samband med föreningen. Beträffande frågan, huruvida efter provisionens
fixering fortfarande skulle få beräknas någon rabatt å afyttrade
fraukoteeken, hyser Generalpoststyrelsen på de skäl, som dels af komiterade
anförts (bet. sidd. 308—310), dels af en bland komiténs ledamöter
särskild!, framhållits (reservationen sidd. 607 och 608), ingen tvekan
derom, att sådau rabatt bör fortfarande få utgå och i postkontorens
redovisningar krediteras. Äfven om denna rabatt bestämmes så lågt,
som komiterade antydt, eller till \ procent å värdet af samtliga afyttrade
frankotecken, så skulle rabatten, beräknad för den femårsperiod,
som afses i komiterades kalkyler, hafva i medeltal för år utgjort
30,470 kronor. Verkställes uppbördsprovisionens omsättning till fast aflöning
i och med föreningen, på sätt komiterade föreslagit, och om,
såsom anses vara nödvändigt, rabatt å försålda frankotecken bibehålies
i den mån som antydts, så bör ock denna rabatt ingå vid beräknandet
af det ekonomiska resultatet af föreningen. Iakttages detta och således
jemväl nyssberörda belopp 30,470 kronor frånräknas den af komiterade
beräknade besparingen, så kommer icke allenast donna att helt och
hållet medtagas, utan i stället ökad kostnad att uppstå.
Deremot anser Generalpoststyrelsen, att genom föreningen skall
ernås besparing å vissa anslag på omkostnadsstaten. Då för en förenad
post- och telegrafanstalt synes icke kunna behöfvas lika stor tjenstelokal
som de skilda anstalternas lokaler sammanlagda, bör på de orter,
der telegraflokal icke tillhandahålles hyresfritt af kommunen, kunna mot
billigare kostnad än för närvarande anskaffas gemensam lokal. Af samma
anledning böra också kostnaderna för de gemensamma lokalernas uppvärmning,
belysning och städning m. in. blifva lägre.
På alla orter deremot, der kommunen för närvarande upplåter
telegraflokal hyresfritt, blir förhållandet motsatt; ty på grund af redan
vunnen erfarenhet kan förutses, att kommunerna skola i allmänhet
undandraga sig att tillhandahålla fria lokaler, om dessa användas jemväl
för postanstalterna. Visserligen har i Riksdagens underdåniga
skrifvelse den 12 Maj 1880 anmärkts (bet. sid. 107), att såsom vilkor
för, att en ort skulle beredas tillfälle till teiegramvexling, kunde fordras
medgifvande af kommunen, att den till telegrafstation upplåtna lokal
finge användas jemväl såsom postlokal; men, såvidt Generalpoststyrelsen
kan bedöma, lärer uppställandet af ett dylikt vilkor numera blifva föga
15
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
verksamt. Med den allmänna användning telefonen numera fått, så
att åtminstone på många orter de flesta bland dem, som utöfva bestämmanderätten
i kommunens ekonomiska angelägenheter, hafva egen
telefonapparat, har telegrafstations närbelägenhet alls icke samma betydelse
som förr, och derföre torde icke heller kunna förväntas, att
kommunen, för att få telegrafstation inom sitt område, skall vara benägen
för uppoffringar, helst som kommunen i allt fall icke riskerar
att gå miste om postanstalt, enär denna såväl i anledning af kronobrefbäringens
upphörande som för postverkets egen skull icke kan indragas.
Värdet af kommunernas ifrågavarande prestationer har af komiterade
för hela riket beräknats till 26,000 kronor (bet. sid. 175). Och
om än, såsom naturligt är, någon tillförlitlig beräkning icke kan i förväg
göras angående beloppet af de besparingar, som, enligt hvad ofvan
nämnts, böra uppkomma genom billigare hyror å andra orter och
genom lägre expensutgifter, så torde dock kunna antagas, att besparingarna
i sistnämnda hänseenden skola uppväga förlusten af de från
kommunerna utgående förmånerna.
Enligt komiterades åsigt skall det i ekonomiskt afseende fördelaktiga
resultatet af föreningen dock icke ensamt ernås genom ofvan
omförmälda besparingar i förvaltningskostnaden, utan ock genom direkt
vinst, uppkommen genom stegrad afkastning af post- och telegrafrörelsen.
I detta afseende tillåter sig Generalpoststyrelsen anföra, att likasom
erfarenheten visat, att, då å någon ort anordnas tätare postförbindelser,
derigenom i regel framkallas en lifligare korrespondens och deraf beroende
ökad inkomst för postverket, så bör ock en liknande påföljd
kunna förväntas deraf, att postanstalterna efter förening med telegrafstationer
komma att hållas öppna för allmänheten längre tid å dagen,
än nu är fallet, och allmänheten sålunda erhålla beqvämare tillfälle att
aflemna'' försändelser för postbefordran. Enär emellertid vid hvarje
postanstalt finnes uppsatt breflåda, som är tillgänglig alla tider af dygnet,
gäller nu anmärkta omständighet i allmänhet endast värdebref och
andra sådana försändelser, som böra inlemnas direkt å postanstalt,
hvadan den af nu uppgifna anledning ökade inkomsten icke kan blifva
så betydande.
Att stegrad afkastning af poströrelsen i annat hänseende skulle
framkallas genom de båda verkens sammanslagning, anser Generalpoststyrelsen
icke vara att förvänta.
Den hit remitterade akten återställes härmed; och anser General -
16
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
poststyrelsen sig härvid böra i underdånighet jemväl öfverlemna två
Från föreståndarne för förenade post- och telegrafanstalterna i Leksand
och Kopparberg till Styrelsen inkomna, af åtskilliga bilagor åtföljda
skrifter. Stockholm den 12 Juni 1893.
Underdånigst:
II. A. KOLMODIN.
G. FR. SANDBERG. AXEL HUSBERG. HENNING BJÖRKLUND.
E. BACKSTRÖM.
1. s.
Alar. Helleday.
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
17
Bil. Lift. B.
Til] Konungen.
Jemlik! erhållen nådig remiss af den 2G sistlidne Augusti åligger
det Telegrafstyrelsen att i underdånighet utlåta sig öfver det betänkande,
som den 2 näst förutgångne Mars till Eders Kongl. Maj:t afgifvits af
Bill. till Riksd. Bröt. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 1 Iläft. 3
18
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
komitén för utredning af frågan om post- och telegrafverkens förenande
under en gemensam styrelse.
Detta betänkande är sammanfattadt i nedannämnda sju hufvudafdelningar:
I.
Post- och telegrafverkens organisation i de europeiska länder,
der förening mellan de båda verken eger rum.
II. Föreningsfrågans föregående behandling i Sverige alltifrån
dess första väckande af 1867 års statsrevisorer och dess deraf föranledda
behandling dels vid 1868 års riksdag och dels af Eders Kongl. Maj:t
år 1873, då genom nådiga brefvet den 6 Juni bestämmelser meddelades
i afseende på vissa post- och'' telegraftjensters förening och eventuella
åtskiljande, intill samma frågas återupptagande, på grund af väckta
motioner, ej mindre vid 1880 års riksdag, hvars underdåniga skrifvelse
i ämnet hade till följd Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 9 Januari
1882, än äfven och senast vid 1888 års riksdag, hvars underdåniga
skrifvelse af den 12 Maj gaf anledning till komiténs tillsättande.
III. Böra post- och telegrafverken i Sverige förenas? Sedan
komitén dels redogjort för föreningsfrågan i utlandet och verkningarna
i de länder, der en sådan förening kommit till stånd, äfvensom omförmält
de främmande länder, der förening af post- och telegrafverken icke eger
rum, såsom Norge, Danmark, Belgien, Schweiz och Montenegro i Europa
samt Nordamerikas förenta stater och flera andra utomeuropeiska länder,
dels sökt bemöta åtskilliga mot föreningen förut gjorda invändningar,
såsom att de egentliga post- och telegrafgöromålen gjorde en föreningolämplig
vid anstalter af större betydenhet; att postsparbanksrörelseu
och telefonväsendet på senare tiden tillkommit såsom ytterligare skäl
för post- och telegrafverkens bibehållande hvart för sig; att de ekonomiska
förutsättningarna för föreningen icke vore desamma hos oss som i utlandet;
att tjenstepersonalens ställning genom sammanslagningen skulle
försämras in. m., dels ock framhållit de fördelar, som enligt komiténs
åsigt skulle vinnas genom föreningens genomförande, såsom enhet och
enkelhet i förvaltningen, förmånen för allmänheten af gemensamma postoch
telegraflokaler, ekonomisk vinst för telegrafverket, landsbygdens
rikligare tillgodoseende med post- och telegraf kommunikationer, förbättring
af personalens ställning och tjensteduglighet — har den framstälda
frågan blifvit af komitén jakande besvarad.
IV. Förslag till ordnande af en gemensam centralförvaltning.
Detta förslag omfattar följande punkter: anordning till lättande af chefens
arbetsbörda genom att vid hans sida ställa en souschef, hvartill en af
byråcheferne skulle förordnas mot åtnjutande af ett särskildt arfvode
19
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
utöfver byråchefsaflöningen; utvidgning af byråchefernes befogenhet; lindring
i souschefens byråchefsåligganden; decentralisation hufvudsakligen
genom en del postärendens öfverflyttning till mellanmyndigheter i orterna;
antal byråer inom den gemensamma styrelsen och ärendenas fördelning
dem emellan; ärendenas fördelning med hänsyn till afgöranderätten;
byråpersonal och vaktbetjening; aflöningsstat för den nya styrelsen;
och jemförelse mellan kostnaden för denna och de nu varande skilda
styrelserna.
V. Förslag till ordnande af en gemensam distriktsförvaltning,
hvars särskilda afdelningar borde vara för sig bestående mellanmyndigheter;
dessas åligganden och organisation; samt aflöningsförhållanden
och andra kostnader för samma myndigheters anordnande.
VI. Förslag till ordnande af en gemensam lokalförvaltning, hvilket
omfattar utgångspunkten för densammas ordnande, föreningens utsträckning
i det lokala, lokalanstalternas indelning i klasser, behofvet af personal,
aflöningsförmåner inom de nu varande lokalförvaltningarna och
inom den nya gemensamma lokalförvaltningen, jemförelse mellan kostnaden
för den nya lokalstaten och för de nuvarande skilda lokalstaterna.
VII. Slutord, hvari dels omförmälas den enligt komiterades förslag
uppkommande besparing, pensionsfrågan såsom ett hinder för föreningens
omedelbara genomförande i hela dess utsträckning samt ifrågasatt
partielt genomförande af föreningen, dels ock till sist göres en
sammanfattning af hvad komitén i det föregående hufvudsakligen anfört
och föreslagit.
Komiténs betänkande är åtföljdt af tvenne reservationer, den ena
afgifven gemensamt af de två komitéledamöter, som representerat telegrafverket,
och innehållande en utförlig kritik af betänkandets alla hufvudsakliga
delar, den andra afgifven af en bland postverkets representanter
inom komitén och innehållande en från komiterades flertal skiljaktig
mening beträffande dels aflöningsbeloppen för tjenstemännen vid lokalanstalterna,
dels dessas indelning i klasser och dels det ifrågasatta
partiella genomförandet af föreningen.
Då Telegrafstyrelsen nu går att afgifva underdånigt utlåtande öfver
förevarande betänkande, anhåller Styrelsen att redan från början få i
underdånighet gifva tillkänna, att Styrelsen icke funnit sig af komiterades
utredning och förslag öfvertygad om fördelarna af de svenska post
-
Telegrafstyrelsens
svar på
frågan: böra
post- och telegrafverken
i
Sverige
förenas t
20
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
och telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse; att Telegrafstyrelsens
i denna fråga tillförne upprepade gånger uttalade motsatta
åsigt, hvilken äfven vunnit Eders Kongl. Maj:ts nådiga godkännande
genom besluten den 22 December 1869 och den 9 Januari 1882, numera
är vorden ytterligare stärkt genom den betydliga utvidgning af Telegrafstyrelsens
åligganden och verksamhetsområde, hvilken blifvit en följd af
telegrafverkets befattning med statens telefonväsende; samt att Telegrafstyrelsen
af denna och flera andra förut anförda orsaker fortfarande håller
före, att en förening af de båda verken på det af komiterade föreslagna
sätt, om den ock ur synpunkten af postverkets intresse kunde med någon
fördel ega rum, deremot skulle icke blott för telegrafverket, utan äfven
för den telegraferande och telefonerande allmänheten visa sig ofördelaktig.
Detta hafva de båda först omnämnda reservanterne, enligt Telegrafstyrelsens
uppfattning, så klart och tydligt ådagalagt, att det för Styrelsen
skulle kunnat vara tillfyllest att här allenast hänvisa till och såsom eget
utlåtande åberopa hvad de emot komiterades flertal andragit; men Styrelsen
anser sin pligt vara att icke inskränka sig dertill, utan att dels i en
sammanträngd form framhålla de vigtigaste bland de emot föreningen
anförda skäl, dels ock till dessa lägga några omständigheter, hvilka nu
mer än tillförne tala för telegrafverkets bibehållande såsom ett sjelfständigt
embetsverk.
Beträffande det tidigare spörjsmålet, huru, med bibehållande af två
särskilda styrelser, skulle kunna i någon större mån genomföras en i början
såsom ändamålsenlig ansedd förening af smärre post- och telegrafanstalter,
har komitén ansett, att den lösning, samma spörsmål erhållit genom
bestämmelserna i Kongl. brefvet den 6 Juni 1873, medfört ett mindre
tillfredsställande resultat och att spörjsmålet så till vida vore olösligt,
som någon mer utsträckt dylik förening icke stode att vinna, så länge
skilda styrelser bibehölles, på grund hvaraf komitén kommit till den
slutsatsen, att, om man vill en förening i det lokala eller, med andra
ord, eu förening af sjelfva kommunikationsmedlen, någon tvekan icke
syntes böra förefinnas om det lämpliga i att äfven skapa en förenad
administration.
Men om nu — på sätt af de båda reservanterne genmälts med anförande
af exempel dels från Leksand och Ljusne, der telegrafstationerna
äro förenade med fullständiga postanstalter, och dels från Byske och
Husum, der telegrafstationernas föreståndare blott mottagit uppdrag att
äfven ombesörja poststationsgöromål — erfarenheten visat, att postanstalts
förening med vare sig enbär telegrafanstalt eller förenad telegraf- och
21
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
telefonanstalt äfven på orter af så ringa betydenhet som de nyss nämnda
varit till uppenbar nackdel för både telegraf- och telefontjensten samt
att alla tre slagen af tjenstgöring, nämligen post-, telegraf- och telefongöromål,
icke kunna af en och samma person nöjaktigt bestridas utan
aflönadt. ständigt biträde, så går ju den fördel, som af föreningen i
främsta rummet skulle hemtas, nämligen minskad utgift, alldeles förlorad,
och den förbytes i stället till ökad kostnad, utan att allmänheten
i öfrig t skulle vinna något på förändringen. Vid sådant förhållande vill
det synas, som om den vunna erfarenheten på ifrågavarande område i
stället kan föranleda till den slutsats, att, alldenstund de lokala postoch
telegrafanstalterna i allmänhet icke kunna förenas utan hinder för
telegraf- och telefontjenstens vederbörliga skötande och deraf uppkommande
olägenheter för den korresponderande allmänheten, åtminstone för
så vidt man önskar att genom föreningen tillika vinna minskade kostnader
för statsverket, så synes icke heller någon förening af de nu
varande skilda styrelserna böra komma till stånd.
Rörande den besparing, som genom styrelsernas förening skulle
beredas, erkänna komiterade, att någon sådan icke genast kan i afsevärd
mån uppstå, men antaga dock med visshet, att för framtiden en
relativ minskning i utgifterna för styrelsepersonalen skall befinnas möjlig.
Då det emellertid icke ens med det mindre vanliga sätt, hvarpå
souschefens aflöning skulle enligt komiterades förslag komma att utgå,
lyckats dem att i sitt förslag till aflöningsstat för den gemensamma
styrelsen, jemfördt med staterna för de nu varande skilda styrelserna,
redan från början åstadkomma besparing till högre belopp än 2,180 kronor,
så synes det med den vid dylika beräkningar nödiga varsamhet föga
förenligt att antaga ett gynnsammare förhållande i framtiden.
Telegrafstyrelsen håller tvärtom före och skulle med ännu större
tillförlitlighet kunna förutsäga, att, derest styrelsernas förening med en
sådan aflöningsstat som den af komiterade föreslagna blefve af statsmakterna
beslutad, krafvet på ökad personal och i främsta rummet på
en souschef med fullständig aflöning, utan att låta ett byråchefsembete
uppehållas mot en betydligt ringare aflöning än den derför i staten anslagna,
innan kort skulle framställas och äfven befinnas oafvisligt, samt
att det derefter icke heller skulle komma att dröja länge, förrän behofvet
af två sådana embetsman, en för hvardera af post- och telegrafafdelningarna,
gjorde sig kännbart; och då dessa afdelningschefers aflöning, i
jemförelse å ena sidan med den för generaldirektören i det förenade
embetsverket föreslagna, 12,000 kronor med tillägg af de 2,000 kronor,
som han i egenskap af ordförande i styrelsen för postsparbanken eger
22 Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
uppbära, eller tillhopa 14,000 kronor, och å andra sidan med byråchefsaflöningen,
högst 7,000 kronor, väl icke kunde för hvardera bestämmas
till lägre belopp än 9,000 kronor, eller detsamma som nu utgår till
chefen för telegrafverket, skulle, efter afdrag af den obetydliga utgift
för den af komiterade föreslagna, af Telegrafstyrelsen såsom otillfredsställande
ansedda anordning af souschefsbefattningen, den beräknade besparingen
ganska snart komma att öfvergå till en ökad utgift för statsverket
i jemförelse med den kostnad, som nu föranledes af de skilda
styrelserna.
Komitén har gjort sig mycken möda med inhemtande af upplysningar
om förhållandena i så väl de främmande länder, hvilkas postoch
telegrafverk äro förenade, som i dem, der dessa verk fortfarande
äro skilda. Bland de förra länderna har komitén isynnerhet funnit Tyskland,
der föreningen beslöts år 1875, utgöra ett efterföljansvärdt och af
komitén äfven ofta åberopadt föredöme för Sverige.
Komitébetänkandet innehåller i detta hänseende, bland annat, att
hvad som »förnämligast)) föranledde föreningen i Tyskland var förhoppningen,
att en sådan åtgärd skulle hafva en fördelaktig inverkan på förvaltningens
ekonomi, och i detta afseende har resultatet synts komitén
»rent af lysande», enär den enbara telegrafförvaltningen före föreningen
behöfde betydliga tillskott från rikskassan, hvaremot den förenade postoch
telegrafförvaltningen lemnat. öfverskott, som år efter år ökats.
Om man emellertid efterforskar anledningen till det ogynnsamma
resultatet af den förut varande särskilda telegrafförvaltningen i Tyskland,
så finner man, att sagda förvaltning var anordnad på nästan samma storartade
och kostsamma sätt som den särskilda postförvaltningen, samt
att, då telegrafmedlen, i anseende till tid efter annan gjorda nedsättningar
i taxorna för både intern och internationel telegramvexling, icke inflöto
lika rikligt som postmedlen, man måste söka råda bot för det onda
och dervid fann lämpligt att genom båda förvaltningarnas förenande till
en gemensam förvaltning låta öfverskottet af de senare medlen betacka
bristen i de förra.
I Sverige hvarken har funnits eller linnes för närvarande någon
dylik anledning till post- och telegrafstyrelsernas förenande. Telegrafverket
har i allmänhet lemnat icke ringa öfverskott, i motsats till hvad
förhållandet varit äfven i flera andra främmande länder än Tyskland,
bland livilka befinna sig våra grannar Norge och Danmark äfvensom
Belgien, hvarest telegrafförvaltningarna, oaktadt det mindre gynnsamma
ekonomiska resultatet af deras verksamhet, fortfarande hållas skilda från
postförvaltningarna, efter att, hvad särskildt Belgien vidkommer, i detta
23
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
land gjorts ett misslyckadt försök till de båda förvaltningsgrenarnas förenande
under en gemensam styrelse.
Efter att å sid. 138—150 i betänkandet hafva omförmält verkningarna
af post- och telegrafverkens förening jemväl i åtskilliga andra
länder än Tyskland, yttra komiterade följande: »Hvad särskildt Italien
beträffar, så har föreningen der nyligen beslutats och ännu icke hunnit
fullständigt genomföras, hvarföre det slutliga resultatet af reformen naturligtvis
icke kan vara kändt.» Emellertid och ehuru föreningen i nyss
nämnda land påbörjades först med 1889 års ingång, föreligger likväl
redan ett par år derefter ett officielt uttalande derom. I 1891 års aprilhäfte
af den italienska tidskriften »Giornale delle Communieazione, Revista
mensile di pöste, telegrafi, telefoni» finnes nämligen en under rubriken
»La fusione dei servil postali e telegrafi^» intagen artikel, hvaruti omförmäles,
att den italienske ministern för post- och telegrafväsendet då
nyss hade utfärdat ett cirkulär, i hvilket han medgifver, att de försök,
som under de båda föregående åren blifvit gjorda i syfte af de förut
skilda förvaltningarnas förening, icke gifvit något godt resultat. Sålunda
kunde undervisningsväsendet i postgöromål och telegrafi (äfven af komitén
omnämndt å sid. 71 och 72 i betänkandet), hvilket kostat staten betydliga
summor, anses alldeles misslyckadt. Åtskilliga andra omständigheter
gjorde det hopade arbetet (»1’esercizio cumulativo») med de två olika
slagen af fenster ganska svårt, om icke rent af omöjligt. »Erfarenheten
har», säges vidare i cirkuläret, »äfven i denna gren af mensklig verksamhet
bekräftat sanningen af arbetsfördelningens princip, i det att
endast den tjensteman, som concentrerar hela sin uppmärksamhet och
sin energi på ett begränsadt verksamhetsområde, kan vinna erforderlig
snabbhet och fulländning (perfezione), hvaremot sådant icke kan uppnås
af den, som måste egna sig åt olikartade och mångfaldiga sysselsättningar.
Genom arbetets fördelning vinnas både besparing och arbetskraft.»
— Detta i svensk öfversättning återgifna yttrande af den högste chefen
för det italienska post- och telegrafväsendet torde äfven hos oss vara
synnerligen beaktansvärdt.
Komitén har visserligen sökt att förringa betydelsen af de uppkomna
öfverskotten vid det svenska telegrafverket genom framhållande
deraf, dels att detta verks inkomster under några år icke varit fullt tillräckliga
till utgifternas bestridande, dels och isynnerhet att ett dylikt
ogynnsamt förhållande varit för handen just vid den riksdag, som beslöt
utlåtandet af den senaste skrifvelsen i sammanslagningsfrågan, eller 1888
års riksdag, till hvilken Eders Kongl. Maj:t gjorde framställning om anvisande
åt telegrafverket af ett extra anslag för år 1889 til] belopp af
24
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
60,000 kronor utöfver den summa, hvartill telegrafmedlen för det senare
året kunnat beräknas. Jemte omförmälande att sagda belopp af
riksdagen beviljades, tillägger komitén följande: »telegrafverksamheten
under år 1889 utföll nu visserligen gynnsammare än beräknadt var, så
att det extra anslaget icke behöfde anlitas, men nödvändigheten att vidtaga
en sådan åtgärd, som de extra medlens anvisande, torde i icke ringa
mån hafva bidragit till att bestämma riksdagen för att aflåta den förnyade
skrifvelsen angående verkens sammanslagning.»
Reservanterne hafva, på samma gång de uppgifvit medelbeloppen
under skilda tidsperioder af telegrafverkets årliga öfverskottsmedel, tilllika
redogjort för den verkliga, äfven för komiterades flertal antagligen
icke obekanta anledningen till begärandet af förenämnda extra anslagsbelopp,
nämligen omöjligheten för Telegrafstyrelsen att på förhand kunna
med någon grad af visshet beräkna närmaste påföljden af den, på framställning
af en föregående riksdag, vidtagna nedsättning från en krona
till femtio öre i taxan för inländskt telegram, hvilken nedsättning skulle
träda i kraft med början af år 1889. Styrelsen vågade nämligen icke
antaga, att den inländska telegramvexlingen redan under första året af
den till hälften nedsatta taxans tillämpning skulle ökas till den grad,
verkligheten sedermera visade, utan ansåg försigtigheten bjuda att heldre
föreslå den anmärkta åtgärden till mötande af en möjligen uppkommande
brist i telegrafkassan under det första året af taxenedsättningen, än att
utsätta sig för en dylik olägenhet.
Telegrafstyrelsen anser derföre, att icke heller af telegrafverkets
ekonomiska ställning kan hemtas något stöd för detta verks förenande
med postverket. Tvärtom kunde en sådan förening just för närvarande
anses vara med fara för telegrafverket förenad, då postverkets hittills,
med undantag af ett längre tillbaka liggande tidskifte, äfvenledes gynnsamma
ekonomi, hvilken, enligt hvad reservanterne ådagalagt, till icke
ringa del härflutit från en betydlig eftergift i priset för posternas befordran
på jernväg, kanske i en framtid kan komma att lida väsentligt
afbräck genom förändrade grunder för beräkningen af afgifterna för jernvägspostbefordringen.
Genom uppkomsten och utvecklingen af statstelefonväsendet och
detsammas anknytning till telegrafverket har dettas verksamhetsfält så
väsentligt vidgats, att inseendet öfver och förvaltningen af båda dessa
grenar af den nyare tidens samfärdsmedel synas, enligt Telegrafstyrelsens
uppfattning, bäst och lämpligast böra fortfarande ombesörjas af en för
sig bestående sjelfständig centralmyndighet. Detta blef redan år 1882
af då varande chefen för Finansdepartementet framhållet såsom skid för
25
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
förenings frågans undanskjutande tillsvidare, på samma gång ett ytterligare
skäl derför af honom ansågs förefinnas i den då under planläggning
varande postsparbanken och de ökade göromål, som deraf komme
att för postpersonalen uppstå.
Nu har komitén på grund af redan vunnen erfarenhet om postsparbanksgöromålens
beskaffenhet och omfattning ansett, att dessa göromål
så sammansmält med postanstalternas öfriga åligganden, att någon
»åtskilnad emellan de olika slagen knappast förefinnes i vederbörande
tjenstemäns uppfattning», hvadan förekomsten af postsparbanksgöromål
med hänsyn till frågan om en förening af post- och telegrafverken icke
hade någon annan betydelse, än den tillväxten af rörelsen öfver hufvud
taget kunde anses ega.
Då detta komiténs uttalande måste anses ega stöd af de upplysningar,
som lemnats af postverkets egna representanter inom komitén,
så kan naturligtvis intet vara att deremot erinra från telegrafverkets
sida, och detta så mycket mindre, som man, äfven utan att tillhöra
postverket, lätt kan förstå, att posttjenstemannens befattning med sparbanksgöromålen
är likartad med den egentliga posttjensten i hvad denna
rörer penningemedels möttagande från och utbetalning till allmänheten
samt bokföringen af desamma; men det torde likväl icke kunna förnekas,
att postsparbanksrörelsen haft det inflytandet på posttjensten, att personalen,
som vid åtskilliga mindre postkontor förut icke hade full sysselsättning,
nu mera vid flera af dessa kontor är så upptagen af båda slagens
posttjenst, att den saknar tid att förrätta jemväl telegraf- och telefongöromål,
vid hvilka tjenstemannens uppmärksamhet, vare sig för telegrams
afsändande eller mottagande, för betjenande af telefonsamtal eller
för signalers iakttagande i öfrigt, nästan ständigt tages i anspråk, så
att äfven på de minst betydande stationer med både telegraf- och telefontjenst
båda slagen af göromål ofta icke kunna af en enda person nöjaktigt
ombesörjas.
Komiterade medgifva också, att telefonfrågan nu befinner sig i ett
annat läge än år 1888, då den riksdagsskrivelse afläts, hvilken föranledde
komiténs tillsättande, samt att det icke längre kan med skäl sägas
— på sätt i statsrådet den 31 December 1887, vid anmälan af förslaget
om telefonskatt, blef af dåvarande chefen för Finansdepartementet yttradt
gent emot företrädarens ofvan åberopade uttalande år 1882 om telefonens
inverkan på föreningsfrågan — att telefonväsendet, långt ifrån att föranleda
ökning i göromålen för telegrafpersonalen, ledt till ett minskadt
användande af telegrafen. Komiterade medgifva vidare, att den stora
utveckling, statstelefonväsendet de senaste åren erhållit, i stället tillfört
Bill. Ull Iiiksd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afil. 1 Käft. 4
2G
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
telegrafförvaltningen ökadt mått af arbete och särskild! inom styrelsen,
der det hela skall handhafvas och ordnas. Men oaktadt detta och änskönt
statens telefonverksamhet syntes vara på väg att erhålla en utsträckning,
som år 1888 icke kunde förutses, hafva komiterade ändock
icke funnit sig öfvertygade af hvad med stöd deraf andragits emot den
ifrågasatta organisationsförändringens genomförande hos oss. Tvärtom
anse komiterade, att telefongöromålen till sin beskaffenhet äro sådana,
att de kunna med fördel både förrättas i sammanhang med postgöromål
på lokalanstalterna och ledas af en öfverstyrelse, hvilken tillika handlägger
postärenden.
Om nu komiterades här ofvan omförmälda yttrande rörande postsparbanksgöromålens
förenlighet och nära sammansmältning med de egentliga
postgöromålen måste tillmätas full giltighet såsom grundad! på de
sakkunnige komitéledamöternes derutinnan lemnade upplysningar, så bör
också ett lika kraftigt vitsord tillerkännas hvad telegrafverkets representanter
inom komitén genmält beträffande möjligheten att, med tillgodoseende
af allmänhetens fordringar på en snabb och säker expedition
på lokalanstalterna, förena handläggningen af icke allenast post- och
postsparbanksgöromål, utan derjemte äfven telegraf- och telofongöromål,
nämligen att detta icke låter sig göra utan ökad personal och deraf härflytande
ökning i kostnad, hvarigenom föreningens hufvudändamål, minskad
statsutgift, alldeles förfelas. Detta hafva reservanterne, med omformälande
af redan inträffade faktiska förhållanden, så klart och öfvertygande
visat (sid. 396—450), att någon vederläggning deraf icke synes möjlig,
hvarjemte de med statistiska siffror äfvenledes ådagalagt, dels att vid
åtskilliga telegraf- och telefonstationer, der telegram antalet är jemförelsevis
ringa, telefongöromålen deremot äro af den omfattning, att stationspersonalen
redan har full sysselsättning, så att den icke kan ytterligare
betungas med handläggning af postgöromål, dels ock att, der förening
af post- och telegrafanstalt hittills egt rum, åtminstone i vissa fall ingen
besparing i utgifter vunnits, utan att snarare ett motsatt förhållande inträffat.
Komiterade hafva »trott sig kunna antaga, att personalens ställning
i det hela skulle genom föreningen komma att förbättras». Huruledes
har väl detta önskningsmål genom komiterades organisationsförslae:
blifvit tillgodosedt?
I första rummet skulle, enligt nämnda förslag, aflöningsförhållandena
komma att förändras sålunda, att den ordinarie personal, som nu
sköter ensamt postgöromål, finge efter föreningen, med åliggande att
sköta både post-, telegraf- och telefongöromål, åtnöja sig med en
27
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
aflöning, som på det hela med omkring 42,000 kronor understiger den,
hvilken sammanlagdt åtnjutes af den nu varande postpersonalen. Största
delen af nämnda belopp uppstår genom den nu vid postverket utgående
uppbörds- och frimärkesprovisionens omsättande till fast aflöning. Genom
denna förändring skulle nämligen statsverket göra en besparing af
37,500 kronor. Berättigad må väl anses den härvid af reservanterne
gjorda erinran, dels att nämnda besparingsfråga icke har något organiskt
samband med de båda verkens förening, utan att densamma likaväl
kan lösas inom postverket ensamt för sig, dels att det ligger en obillighet
uti att samtidigt med tillökningen i göromål minska aflöniugsförmånerna.
Men personalens ställning skulle ännu mera komma att lida derigenom,
att utsigterna till befordran blefve ganska mycket försämrade,
i det att mer än ett hundratal telegrafföreståndareplatser föreslagits till
indragning i sammanhang med föreningen och att antalet ordinarie biträden
samtidigt skulle ökas med omkring en tredjedel af nyss nämnda
tal, men deremot ett stort antal af de nu varande ordinarie tjenstemännen
ersättas med svagt aflönade extra biträden; och då föreningen
synes vara afsedd att ^genomföras utan tillfälle för den öfvertaliga föreståndarepersonalen
att blifva uppförd på indragnings- eller öfvergångsstat,
skulle ju utsigterna till befordran under den första tjenstemannauppsättningen
i det gemensamma verket komma att nästan alldeles
försvinna. Så ofta nämligen ett postkontor eller en telegrafstation
blefve ledig å ort med begge slagen af dessa anstalter, komme den
lediga platsen att öfvertagas af föreståndaren för den andra anstalten.
[Jppstode åter ledighet å ort, der endast det ena slaget af ifrågavarande
anstalter funnes, skulle naturligtvis dit förflyttas post- eller telegrafföreståndaren
på annan ort, der sammanslagning kunde ega rum. I
båda fallen blefve befordringen stillastående. Ett sådant för personalen
ogynnsamt förhållande skulle knappast kunna påräknas att fullständigt
upphöra förr, än ett tretiotal af år förflutit efter föreningens påbörjande,
och under denna långa tidrymd måste den underordnade tjenstemannapersonalen,
som såge sin befordringsbana stängd, förlora allt intresse
för det verk, der den vore anstäld, samt dugligaste och bäste tjenstemännen
komma att till skada för verket söka sin utkomst på andra
lefriadsbanor.
Denna försämring af personalens ställning i allmänhet skulle icke
minst drabba den qvinliga delen deraf. Af de nu varande närmare
tvåhundra ordinarie telegrafisterna skulle genom föreningen, sådan
denna blifvit af komiterade föreslagen, icke mindre än en fjerdedel
Förslaget till
gemensam
centralförvaltning.
28 Sjunde hnfvudtiteln: bil. 1.
komma att efter hand indragas och ersättas af extra biträden med
ringare aflöningsvilkor. All utsigt till befordran skulle bortfalla under
tiden för denna indragning. Af de föreståndareplatser, hvilka, enligt
hvad ofvan är nämndt, skulle komma att indragas, innehafvas för närvarande
omkring tre femtedelar af qvinliga telegrafister, hvilka sålunda
skulle oförskyldt gå i mistning af sin jemförelsevis sjelfständiga och
oberoende ställning samt dessutom beröfvas förmånen af fri bostad samt
ljus och vedbrand. Utsigten för qvinna att vinna egen föreståndareplats
blefve följaktligen under den långa öfvergångstiden likaledes
stängd. Statens vinst på förening med postkontor af telegrafstation,
som nu förestås af qvinna, blefve ock ringa, enär, såsom redau är
nämndt, dylik station i allmänhet förvaltas billigare äfven i afseende
på andra utgifter än aflöningen.
Hvad komiterades flertal i betänkandets afd. III, rörande frågan
huruvida post- och telegrafverken i Sverige böra förenas, i öfrig! å
sid. 161—187 anfört dels till bemötande af förut gjorda invändningar
deremot, dels till ådagaläggande af de fördelar, som derigenom skulle
vinnas, har af de båda reservanterne å sid. 37 7—502 äfven blifvit utförligt
behandladt och, enligt Telegrafstyrelsens uppfattning, i allt
väsentligt fullständigt vederlagdt, så att ett ytterligare bemötande deraf
jemväl af Telegrafstyrelsen icke synes erforderligt, hvadan Styrelsen
tillåter sig att endast hänvisa till och instämma i reservanternes rörande
denna del af betänkandet uttalade motskäl, likasom i deras å den förenämnda
frågan slutligen lemnade svar, »att en förening af post- och
telegrafverken i vårt land komme att verka skadligt ur alla synpunkter,
hvilka för frågans bedömande äro afgörande, nämligen med hänsyn
till så väl allmänhetens, som statens och tjenstepersonalens fördelar».
Telegrafstyrelsen öfvergår nu till att yttra sig öfver komiterades
i afd. IV af betänkandet afgifna förslag till ordnande af eu gemensam
centralförvaltning.
Vid föreniugsfrågans föregående behandling, senast år 1881, uttalades
af styrelserna för post- och telegrafverken olika meningar i
afseende på behofvet af afdelnings- eller så kallade souschefer inom
den gemensamma centralförvaltningen. Telegrafstyrelsen ansåg två
sådana chefer erforderliga, den ene för en särskild postafdelning och
den andre för en särskild telegrafafdelning. Generalpoststyrelsen hade
29
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
deremot, med frånträdande af förut uttalad mening i detta ämne, fått
den uppfattning, att hela souschefsinstitutionen vore öfverflödig och att
man, med fortgående på den inom båda styrelserna då redan beträdda
vägen, borde anförtro ärendenas behandling åt vederbörande byråchefer.
Komiterade åter hafva icke delat någondera af dessa meningar, utan
ansett, att generaldirektören, hvilken ensam skulle eg a beslutanderätt
i alla de frågor, i hvilkas pröfning han deltoge, bör till sitt biträde
erhålla en souschef med åliggande att i generaldirektörens ställe afgöra
eu del såväl post- som telegrafärenden. Då emellertid komiterade, påtagligen
för att äfven i fråga om don gemensamma centralförvaltningens
organisation kunna framvisa någon, om än så ringa, besparing gent
emot kostnaden för de nuvarande särskilda förvaltningarna, föreslagit,
att den ifrågavarande souschefsbefattningen icke skulle göras till en
särskild ordinarie tjenst, utan att dermed skulle så ordnas, att en af
byråcheferne erhölle Kongl. Maj:ts förordnande att tillsvidare, emot ett
arfvode till belopp af 1,000 kronor jemte byråchefsaflöningen samt emot
erhållande af någon lindring i byråchefsgöromålen, å styrelsens vägnar
afgöra de ärenden af så väl postal som telegrafisk natur, h vil ka för
sådant ändamål, inom vissa af Kongl. Maj:t bestämda gränser, till
honom af generaldirektören öfverlemnades, så torde lätteligen inses
svagheten och det otillfredsställande i en dylik anordning samt att det
endast blefve eu tidsfråga, då olägenheterna deraf måste afhjelpas genom
anvisande åt souschefen af fullständig aflöning, vare sig fast sådan
eller i form af arfvode, för bestridandet af de många och maktpåliggande
göromål, som komine att åt honom anförtros och åt hvilka han helt
säkert måste odeladt egna sin uppmärksamhet och sina krafter. Att
denne embetsman skulle, jemte öfvertagande af eu del utaf generaldirektörens
åligganden, tillika delvis handhafva egna byråchefsgöromål,
skulle snart nog visa sig olämpligt, om icke omöjligt, så att sekreteraren
på hans byrå finge, utan annan tillökning i sin aflöning än den
obetydliga skilnaden mellan de olika graderna af tjenstgöringspenningar,
i regeln förvalta hela byråchefsembetet. Ett likartadt förhållande komme
att på den byrå, för hvilken den tillförordnade souschefen vore ordinarie
chef, inträffa i fråga om sekreteraretjenstens bestridande af notarien
och, med ännu större obillighet, beträffande notariebeiättningcns uppdragande
för längre tid åt en amanuens mot en godtgörelse till belopp
af endast halfva normala notarieaflöningen.
Telegrafstyrelsen vidhåller fördenskull sin tillförne uttalade
mening om ändamålsenligheten och behofvet af att, om en förening
af de nuvarande skilda förvaltningsgrenarna anses höra komma till
30 Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
stånd, anställa iva souschefer med fast aflöning, en för hvardera af
post- och telegrafafdelningarna, samt biträder alltså hvad reservanterne
i förevarande hänseende å sid. 510—517 anfört emot komiterades förslag
att vid generaldirektörens sida ställa allenast en souschef för både
post- och telegrafärenden.
Då Telegrafstyrelsen alltså, i likhet med reservanterne, hyser en
emot komiterades flertal väsentligt afvikande uppfattning rörande den
lämpligaste formen för souschefsinslitutionen, kan Styrelsen icke heller
tillstyrka komiterades förslag till ordnande af de frågor inom den
gemensamma centralförvaltningen, hvilka angå utvidgning af byråchefernes
befogenhet, lindring af souschefens byråcliefsåligganden, de
särskilda byråarne samt ärendenas fördelning så väl dem emellan som
med hänsyn till afgöranderätten, utan ansluter sig till de af reservanterne
antydda vigtigaste grunddragen för byråarnes ordnande med
hufvudsakligt bibehållande af hvad nu eget- rum och sålunda särskildt
för hvardera post- och telegrafafdelningen med undvikande så vidt
möjligt af post- och telegrafäreudens sammanförande till behandling
på en och samma byrå.
Komiterades förslag till aflöningsstat för den gemensamma postoch
telegrafstyrelsen, hvilket återfinnes å sid. 233 i betänkandet, upptager
— förutom generaldirektören — 7 byråchefer, 8 tjensteman af
2:a och 29 tjensteman af l:a graden samt slutar, med tillägg af särskilda
belopp till arfvoden åt souschefen och ingeniörer, till vikariatsersättning,
till arfvoden åt extra biträden, till aflöning åt vaktbetjente
samt till ålderstillägg, å en summa af 309,100 kronor, eller 12,180
kronor mindre än den — med inberäkning af de inom Telegrafstyrelsen,
utöfver dess aflöningsstat, af telefonmedel utbetalda diverse ersättningsbelopp
— sammanlagda kostnaden för de nu varande skilda
styrelserna; men då, enligt hvad komiterade sjelfve erinrat, af den sålunda
uppkommande besparingen, nyssnämnda 12,180 kronor, ett belopp
af 10,000 kronor vore beroende på decentralisationen inom postverket
och öfverflyttades såsom bidrag till kostnaden för den inom
nämnda verk anordnade distriktsförvaltuing, komme allenast det återstående
beloppet, 2,180 kronor, att utgöra den genom styrelsernas
förening uppstående besparing i utgifter för personalens aflönande.
Reservanternes förslag till den gemensamma aflöningsstaten,
hvilket återfinnes å sid. 533 och är uppgjordt under förutsättning att
Telegrafstyrelsens nuvarande administrativa byrå och kansliafdelning
få bibehållas och qvarblifva i telegrafhuset vid Skeppsbron, upptager,
— förutom generaldirektören — 2 souschefer, 7 byråchefer, 9 tjenste
-
31
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
män af 2:a och 31 tjensteman af l:a graden samt slutar, med tillägg
af de särskilda beloppen till ingeniörer, vikariatsersättning, vaktbetjente
och ålderstillägg, å en summa af 328,400 kronor, eller 19,300 kronor
mera än hvad komiterade beräknat. I detta skillnadsbelopp ingår
emellertid 11,500 kronor för den centrala telefonförvaltningens ställande
på ordinarie stat, hvadan den förökade kostnad, som enligt reservanternes
beräkning skulle ensamt genom föreningen uppstå, inskränker
sig till 7,800 kronor.
Om nu, emot hvad Telegrafstyrelsen antager vara möjligt, genom
föreningen verkligen skulle kunna vinnas så stora fördelar, som af
komiterade påräknats, så anser Telegrafstyrelsen, att utförandet af
föreningen bör ske i enlighet med reservanternes förslag samt att den
derigenom uppstående utgiftstillökning icke bör möta någon som helst
betänklighet, enär den med fullt skäl kan betraktas såsom en naturlig
följd af så väl telegrafgöromålens tillväxt som telefonväsendets tillkomst
och utveckling samt deraf för telegrafverket i dess helhet härflytande
oafvisligt kraf på ökade arbetskrafter inom centralförvaltningen.
Telegrafstyrelsen har i denna del fästat sin uppmärksamhet särskilt
dervid, att komiterade föreslagit indragning af en ordinarie
tjensteman vid post- och telegrafverkens nuvarande förrådsförvaltningar.
Styrelsen kan nämligen icke annat än vitsorda de af reservanterne
å sid. 524 och 525 anförda skäl emot att förlägga telegrafverkets
tekniska förråd under samma föreståndare, som handhafver
postpersedelförrådet, för att derigenom kunna indraga en första gradens
ordinarie tjenst. Postpersedelförrådet och det för telegraf- och telefonväsendet
erforderliga tekniska förråd torde af såväl sakliga som lokala
skäl komma att fortfarande blifva skilda, och det synes Telegrafstyrelsen
derföre, som någon giltig grund för indragning af den ordinarie
tjensteman, som nu är å telegrafverkets stat uppförd med benämning
af förrådsförvaltare, icke förefinnes. Att lemna åt en amanuens den
närmaste tillsynen öfver telegrafförrådet, hvilket i värde har en årlig
omsättning af en och eu half million kronor, skulle icke kunna försvaras
vare sig med hänsyn till göromålens mängd eller till det med
förvaltningen förenade ansvar.
32
Förslaget till
gemensam distriktsfarv
ältning.
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
I fråga om komiténs förslag till ordnande af en gemensam distriktsförvaltning,
hvilket behandlas å sid. 235—251 i betänkandet
och af telegrafverkets representanter inom komitén blifvit bemött å
sid. 537—547, anhåller Telegrafstyrelsen att få i korthet anföra följande.
Att de gemensamma distriktsförvaltningarna, hvilkas antal skulle
komma att utgöra fem, böra vara för sig bestående myndigheter och
sålunda icke kunna uppdragas åt vissa lokalanstalters föreståndare med
åliggande för desse att, jemte skötandet af sina göromål i sagda egenskap,
med erforderligt biträde tillika handhafva inseendet öfver de
lokala förhållandena vid en så vidlyftig organisation som ett förenadt
post-, telegraf- och telefonväsende, ligger i så öppen dag, att deremot
intet kan vara att från Telegrafstyrelsens sida erinra; men just med
hänsyn till den stora omfattningen af ifrågavarande mellanmyndiglieters
åligganden anser Telegrafstyrelsen, lika med reservanterne: att
den för hvarje distriktsförvaltning af komiterade föreslagna personal
blifvit för knappt tilltagen; att aflöningen för distriktscheferne satts för
låg ej mindre med hänsyn till deras vigtiga och grannlaga värf, än
äfven i jemförelse med aflöningen för de större post- och telegrafanstalternas
föreståndare; samt att distriktsförvaltningens ombesörjande
genom ordinarie personal från lokalanstalterna och samma personals
ersättande derstädes med extra biträden icke synes utgöra en tillfredsställande
lösning af denna fråga.
Komiterade synas äfven härvid hafva i främsta rummet haft till
ögonmärke att genom sammanslagningen åstadkomma besparingar samt
ansett, att den ensamt för postverket numera af båda statsmakterna
gillade och med början af innevarande år redan i kraft trädda organisation
af distriktsförvaltningen skulle vara tillfyllest för att ombesörja
jemväl den lokala inspektionen af telegraf- och telefonstationerna.
Komiterade synas hafva ansett detta senare arbete så obetydligt, att
det utan någon olägenhet kunde förenas med den nyligen anordnade
postinspektionen och påläggas postinspektörerne utan någon tillökning
i desses nu varande aflöning och utan någon ökning i den hos desse
anstälda biträdespersonalens antal och tekniska utbildning; men för en
sådan tillökning i arbete blefve det helt säkert alldeles nödvändigt att
utrusta de gemensamma distriktsförvaltningarna med så tillräcklig personal,
att alla berättigade intressen i så väl postalt som telegraf- och
telefontekniskt hänseende blefve tillgodosedda. Detta synes icke kunna
ske med den inskränkta personal, som af komiterade föreslagits, hvarföre
Telegrafstyrelsen måste i förevarande hänseende gifva obetingadt
företräde åt den af reservanterne såsom erforderlig ansedda organisation
33
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
af distriktsförvaltningarna, hvilken omnämnes å sid. 545 och, med
ifrågavarande personals upptagande på ordinarie stat utan inskränkning
af personalen vid lokalförvaltningen, skulle medföra en i jemförelse
med komiterades beräkning förökad kostnad af 25,300 kronor.
Om deremot telegrafverket finge fortfarande såsom hittills förvaltas
särskilt utan annat samband med postverket än det, som betingas af
mindre betydande telegrafstationers förenande med vissa postanstalter
under en gemensam föreståndare, så skulle mellan Telegrafstyrelsen
och de underlydande stationerna icke erfordras några andra mellanmyndigheter
än telegrafdirektörerne, hvilkas ersättande å deras egna
stationer under pågående inspektionsförrättningar kan ega rum utan
nämnvärd kostnad.
Följer så i ordningen komiténs förelag till ordnandet af en ge- Förslaget till
mensam lokalförvaltning, hvilket förslag omhandlas å sid. 252—318 i
betänkandet och rörande hvilket de båda reservanterne från telegraf- ning.
verket å sid. 517 — 581 jemväl uttalat eu väsentligt afvikande mening.
Enligt detta förslag skulle endast post- och telegrafanstalterna i
Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall fortfarande förblifva åtskilda
och stälda under inseende af hvar sin föreståndare, men föreningen
deremot efter hand genomföras på alla öfriga orter, der båda slagen
af anstalter förefinnas.
Ett fullständigt genomförande af en gemensam lokalförvaltning
på alla de sistnämnda orterna komme att kräfva en ganska lång tid,
enär af den nuvarande personalen inom båda verken finnes allenast ett
fåtal, som är dugligt för båda slagen af tjenstgöring, och en ny personal
för bestridandet af de olikartade göromålen ej kan utbildas annorlunda
än i mån af den äldre personalens afgång. Donna skulle visserligen
kunna påskyndas genom upprättandet redan från början af en
erforderlig öfvergångs- eller indragningsstat, men då en sådan stat
ansetts medföra en alltför stor kostnad, har komitén trott sig kunna
afhjelpa olägenheten deraf genom att föreslå en utgiftsstat, upprättad
med utgångspunkt från förhållandena inom båda verken vid 1891 års
ingång.
Emot en sådan anordning hafva reservanterno med skäl erinrat,
att de båda verken skulle under den långa öfvergångstiden komma att
så utveckla sig, att en fast hållpunkt saknas för bedömandet af det
Bill- till Riksd, Vrot. 18!)d. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 5
34
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
ekonomiska resultat, som föreningen i och för sig komme att medföra,
och ehuruväl en på sådan grund upprättad utgiftsstat aldrig skulle
kunna i verkligheten blifva tillämplig, har komitén likväl ansett, att
dermed vunnes den fördelen, att man, när i framtiden en personalstat
för den gemensamma lokalförvaltningen skulle definitivt fastställas,
endast hade att tillse, i hvad mån post-, telegraf- och telefonrörelsen å
hvarje ort utvecklat sig efter den sålunda på förhand af komitén antagna
tidpunkten, för att med ledning deraf kunna vidtaga de förändringar
och göra de tillägg, som vore erforderliga.
Enligt Telegrafstyrelsens uppfattning skulle berörda fördel komma
att visa sig helt och hållet illusorisk och behofvet af en alldeles ny
utgiftsstats upprättande framstå icke blott på grund af förändrade förhållanden
inom det postala området, utan äfven och isynnerhet till
följd af statens telefonväsende, hvars fortgående utveckling så väl i
och för sig som med hänsyn till den egentliga telegrafverksamheten
redan visat sig och kommer att visa sig ega ett stort inflytande på
omfånget af den derför erforderliga personal.
Den besparing, hvilken komiterade med sitt ifrågavarande statsförslag
kunnat påvisa, härleder sig, såsom ofvan redan är vordet antyda
förnämligast deraf, dels att den nu varande uppbörds- och frimärkesprovisionen
inom postverket skulle upphöra och ersättas med
fast aflöning — hvilken besparing hufvudsakligen vunnits derigenom,
att fixeringen af nämnda aflöning blifvit till postpersonalens nackdel
gjord efter medeltalsprovisionen för femårsperioden 1885—1889, således
icke närmast före och ännu mindre vid tidpunkten för fixeringens
trädande i kraft, då, till följd af poströrelsens tillväxt, beloppen af
berörda slags aflöning måste anses hafva ökats — dels att ordinarie
personal med bättre aflöning skulle utbytas mot extraordinarie personal
med betydligt sämre aflöning, dels ock att telegrafisterna vid de smärre
telegrafstationer, der icke tillika finnes telefonverksamhet, skulle helt
och hållet indragas.
Telegrafstyrelsen anser fördenskull, lika med reservanterne, att
alla telegrafstationer af någon betydenhet, med hvilka centraltelefonstationer
äro förenade eller efter hand komma att förenas, borde äfven
efter post- och telegrafverkens sammanslagning, om en sådan skulle
beslutas, hafva sina egna föreståndare för att kunna vederbörligen
öfvervälta de vid dessa stationer förekommande göromål, åt hvilka en
sådan föreståndare, äfven om han vore med alla derför erforderliga
egenskaper utrustad, dock icke skulle kunna utan särskilt biträde egna
tillräcklig uppmärksamhet, derest han tillika skulle taga befattning
35
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
med postgöromål och bära ansvaret för dessas ordentliga handhafvande,
Men ej nog härmed! Vid en förenad större post-, telegraf- och telefonanstalt
skulle snart framträda behofvet af tvänne biträden åt föreståndaren,
så att postafdelningen samt telegraf- och telefonafdelningen finge
hvardera sin tillsyningsman, utan åliggande för denne att sjelf deltaga
i den närmast under hans inseende stälda personalens göromål. Bättre
då att icke tillsätta den af komiterade föreslagne gemensarame föreståndaren
eller högste chefen för de förenade anstalterna eller, med
andra ord, att låta det nuvarande tillståndet med skilda föreståndare
fortfara, hvarigenom antalet öfverordnade personer, som icke direkt
taga del i det dagliga expeditionsarbetet, kan minskas och behofvet
af ständiga öfverinspektörer på lokalanstalterna kan undvikas.
Å sid. 553—558 hafva reservanterne redogjort för telefonrörelsen
vid de telegrafstationer, hvilka enligt komiténs förslag skulle förenas
med fullständiga postanstalter eller postkontor. Deraf framgår, huru
väsentligt förhållandena inom telegrafverket förändrats icke allenast
efter det föreningsfrågan för något mer än ett tiotal af år sedan senast
var föremål för behandling och utredning, utan äfven under tiden efter
riksdagens senast gjorda underdåniga framställning i ämnet, ja till och
med under fortgången af sjelfva komitéarbetet. De fördelar af ekonomisk
natur, hvilka vid den först nämnda tidpunkten ännu kunde förväntas
blifva en följd af föreningen, hafva sedermera bortfallit hvad
flertalet af telegrafstationer beträffar, och denna förändring sträcker sig
numera ända derhän, att hinder möter till och med för en och annan
ofullständig postanstalts eller poststations förening med eu kombinerad
telegraf- och telefonanstalt.
Då det torde vara obehöfligt för Telegrafstyrelsen att här återgifva
hvad reservanterne å sid. 560—569 erinrat emot komiterades
förslag beträffande dels lokalanstalternas indelning i klasser och dels
sjelfva personalen vid lokalförvaltningen, anhåller Telegrafstyrelsen att,
med hänvisning dertill, allenast få instämma i reservanternes uttalande
derom, att de besparingar, hvilka enligt berörda förslag skulle genom
föreningen vinnas, synas utgöra resultatet icke så mycket af en förminskning
i personalens antal som af en försämring i aflöningsförhållandena
och framför allt af en för vidt gående indragning af ordinarie
tjenster och dessas ersättande med svagt aflönade extra biträden,
samt att antalet af denna sist nämnda personal skulle genom föreningen
erhålla en utsträckning, som icke kundo blifva annat än skadlig så väl
med hänsyn till tjenstgöringens uppehållande vid ett förenadt postoch
telegrafverk som för personalen sjelf.
36
Ekonomiskt
resultat på
det hela enligt
komiténs och
reservanterncs
olika beräkningar.
Pensions
frågan.
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
Af den vinst till belopp af 106,500 kronor, hvilken afkomiterade
beräknats kunna på det hela beredas genom förening af post- och
telegrafverken, anse deremot reservanterne böra afdragas nära hälften
för sådana indragningar, som icke ega något organiskt samband med
föreningsfrågan, utan hufvudsakligen uppkommit dels genom den vid
postverket nu utgående frimärkes- och uppbördsprovisionens upphörande
och ingående i den föreslagna fasta aflöningen, dels genom indragning
af ordinarie tjenster äfven vid de två största i Stockholm och Göteborg
varande postanstalterna, hvilka fortfarande skulle förblifva skilda från
telegrafstationerna på dessa platser.
Genom införande i centralförvaltningen, på sätt i andra länder
med förenade post- och telegrafverk eger rum, af två souschefer samt
återinsättande inom hela förvaltningen af de tjenstemän, hvilka för
besparings skull blifvit i komiterades förslag ersatta med personal af
lägre grad med ringare aflöning, men hvilkas bibehållande reservanterne
ansett af behofvet påkalladt, uppstode en ytterligare kostnad af omkring
65,000 kronor, så att, med iakttagande deraf, det ekonomiska slutresultatet
skulle ställa sig till fördel för den nuvarande organisationen af
de båda verken med ett belopp åt omkring 9,000 kronor, hvilken ökade
utgift kunde sägas hufvudsakligast härleda sig från anställandet i
centralförvaltningen af två souschefer med fast aflöning.
Till sist hafva komiterade å sid. 320—323 i betänkandet behandlat
frågan om post- och telegrafpersonalens samt dess enkors och barns
pensionering samt de svårigheter, hvilka deraf föranledas för föreningens
genomförande i hela dess utsträckning och särskildt uppstått till följd
af det förändrade läge, hvari denna fråga efter komitéarbetets början
kommit genom den å bane bragta frågan om ordnandet af ett allmänt
pensionsväsende, gemensamt för så väl nyss nämnda personal som
statens öfrige civile tjenstemän och betjente. Med anledning af komiterades
i detta hänseende gjorda framställning behagade Eders Kong].
Maj:t genom nådigt bref af den 6 Augusti 1891 bemyndiga komiterade
att vid fullföljandet af deras arbeten utgå från det antagande, att den
förra frågan komme att framdeles behandlas i sammanhang med den
senare; hvarjemte Eders Kongl. Maj:t täcktes uttala den uppfattning,
att det förslag, som i fråga om post- och telegrafverkens förening
kunde komma att af komiterade utarbetas, således icke, under förut
-
37
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
sättning att detsamma i öfrigt komme att vinna godkännande, syntes
kunna komma att genomföras, innan frågan om det civila pensionsväsendet
blifvit slutligen ordnad. Detta oaktadt och med afseende
derå, att fortvaron af det sväfvande tillstånd, hvari föreningsfrågan
sedan lång tid tillbaka befunnit sig, syntes verka hämmande för de
båda verkens utveckling, hafva komiterade trott sig böra ifrågasätta,
huruvida icke, derest komiterades förslag i hufvudsak vunne godkännande,
skäl förefunnes att, i afvaktan på den fullständiga sammanslagningen,
i den närmaste framtiden partielt genomföra ifrågavarande
reform genom att förena de båda styrelserna och inrätta gemensamma
distriktsmydigheter äfvensom underkasta 1873 års bestämmelser rörande
förening af lokala post- och telegrafanstalter den revision, som i följd
deraf kunde finnas nödig.
Med åberopande af det ofvan anförda uttalandet af Eders Kongl.
Maj:t hafva telegrafverkets representanter inom komitén å sid. 582—
594 andragit sina skäl emot styrelsernas förening utan pensionsfrågans
samtidiga ordnande; framhållande härvid reservanterne det
oegentliga deri, att två tjenstemannakårer med olika pensionsanstalter
skulle komma att lyda under eu och samma centralmyndighet, hvilken
således, bland annat, finge till åliggande att bevaka den ena pensionsanstaltens
rätt gent emot den andras. I den mån post- och telegraftjenster
vid lokalanstalterna förenades skulle det sålunda blifva beroende
hufvudsakligen af den gemensamma styrelsen, huruvida innehafvare af
förenad befattning skulle anses såsom post- eller telegraftjensteman
och på samma gång äfven huruvida han skulle ingå såsom delegare i
den ena eller den andra pensionsanstalten. Afgörandet häraf blefve
så mycket svårare, som civilstatens pensionsinrättning, hvari postpersonalen
är delegare och hvarifrån utgår den del af pensionerna, hvilken
betingas af delegarnes egna afgifter, är, till följd af dessas jemförelsevis
låga belopp, förmånligare för delegarne sjelfve, hvaremot telegrafverkets
pensionsinrättning är förmånligare för statsverket, i det att, på grund
af högre och för delegarne sjelfve mera betungande afgifter, pensionerna
från den senare anstalten äro större än från den förra anstalten
och således föranleda till fyllnadspensioner af telegrafverkets medel till
lägre belopp än dem, hvilka postverket för sin personal får vidkännas.
Derest således den förenade styrelsen skulle i berörda hänseende anse
sig böra tillgodose statsverkets fördel genom att åt innehafvare af förenad
plats bereda ordinarie tjenst på telegrafverkets stat, ligger den
tanken nära, att telegrafverkets pensionsinrättning, hvars ekonomi är
noga afvägd allenast efter tolegrafpersonalens storlek, lätt kunde, i
38 Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
likhet med hvad redan inträffat med civilstatens pensionsinrättning,
råka ut för betänkliga svårigheter att fullgöra sitt åliggande.
Embets- och tjenstemännen vid centralförvaltningen skulle deremot,
enligt komiténs förslag, bibehålla sin förut innehafvande pensionsrätt
vid de olika pensionsanstalterna, men vid befordran till högre grad
endast erhålla förordnande å denna. De, som förut blott varit extra
ordinarie tjenstemän, skulle vid befordran till ordinarie tjenst likaledes
endast förordnas tills vidare, utan att blifva delaktige af någon pensionsförmån.
Med skäl torde kunna ifrågasättas, huruvida rätten eller skyldigheten
för tjenstemän i de nuvarande skilda styrelserna att efter dessas
förening qvarstå i sin förut varande ställning till de särskilda pensionsanstalterna
vore lagligen grundad. En stor olägenhet både för tjenstemäunen
och sannolikt äfven för statsverket skulle uppstå deraf, att do
förre under en längre tid efter vunnen befordran blefve antingen helt
och hållet i saknad af ett ordnadt pensionsväsende eller ock endast
berättigade till lägre pension, än som svarade emot deras innehafvande
tjenst och aflöning vid verket.
Telegrafstyrelsen är öfvertygad, att en dylik partiel anordning
skulle både för tjensten och för de tjenstgörande visa sig synnerligen
ofördelaktig och ännu sämre än det »sväfvande tillstånd, hvari föreningsfrågan
sedan lång tid tillbaka befunnit sig» och hvars upphörande är
ur alla synpunkter önskvärdt. Att emellertid detta tillstånd icke lagt
eller lägger något väsentligt hinder i vägen för hvardera verkets utveckling
och förbättring för sig framgår otvetydigt, å ena sidan, af de
nuvarande förhållandena inom postverket i jemförelse med dem, som
derstädes förefunnos, då föreningsfrågan först bragtes på tal, äfvensom
af den, oberoende af samma fråga, nyss vidtagna decentralisation inom
nämnda verk och, å andra sidan, af statstelefonväsendets tillkomst och
införlifvande med telegrafverket.
I likhet med reservanterne anser Telegrafstyrelsen, att den nuvarande
tidpunkten för en omedelbar förening af post- och telegrafstyrelserna
är synnerligen olämplig äfven på grund deraf, att den
hastiga utveckling, hvilken statstelefonväsendet på senaste åren erhållit,
tillfört styrelsen för telegrafverket en så stor mängd af organisationsoch
andra dit hörande frågor, att styrelsen bör för fullgörandet af detta
värf få arbeta ostörd af nya inre organisationsfrågor och odeladt egna
sin omsorg och sin handlingskraft åt lösandet af de många och invecklade
frågor, hvilka röra telefonväsendet. En omorganisation af centralförvaltningen
enligt korniterades förslag, således utan särskild souschef
39
Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.
för telegraf- och telefonärendena, komme att verka förlamande på en
gemensam styrelses förmåga att ordna telefonväsendet och att i detta
hänseende lända till stor skada vid en tidpunkt, då området för detsamma
redan under komiterades pågående arbeten blifvit vidgadt genom
inköp, anläggning eller ombyggnad af mera än ett femtiotal af fullständiga
telefonnät, hvilket ytterligare ökats efter komitéarbetets afstötande.
På grund af hvad sålunda blifvit emot komitcns förevarande förslag
anfördt hemställer Telegrafstyrelsen i underdånighet,
att Riksdagens framställning i skrifvelsen den
12 Maj 1888, i fråga om post- och telegrafverkens
förenande under en gemensam styrelse, icke måtte
vinna nådigt afseende samt
att Eders Kongl. Maj:t i sammanhang härmed
täcktes i nåder förklara, att de af Eders Kongl. Maj:t
i nådiga instruktionen för Telegrafstyrelsen af den 1
November 1878 och den samtidigt utfärdade kungörelsen
angående vilkoren för åtnjutande af de nya
löneförmånerna för Telegrafstyrelsen äfvensom i nådiga
brefvet den 1 September 1882 angående telegrafverkets
utgiftsstater för år 1883 meddelade föreskrifter, i hvad
dessa afse förening af post- och telegraftjenst, icke
vidare skola ega tillämpning.
Remissakten återföljer härjemte.
Underdånigst:
ERIK STORCKENFELDT.
HERMAN UDDENBERG. N. R. CURMAN.
C. F. Engström.
Stockholm den 28 April 1893.
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
1
Till Konungen.
Då telegrafstyrelsen, till åtlydnad af gällande instruktion, nu går
att afgifva underdånigt förslag till 1895 års utgiftsstater för telegrafverket,
har styrelsen tillika skolat beakta föreskrifter i Eders Kongl.
Bill. till llihsd. Prnt. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 1
2
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
Maj:ts nådiga bref den 15 sistlidne september, hvarigenom styrelsen
erhållit befallning att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med förslag
till den förändrade anordning af förvaltningen utaf statens telegrafverk,
som må påkallas af telefonväsendets tillkomst, äfvensom till definitiv
stat för telegraf- och telefonväsendet, på det att nådig framställning i
ämnet må kunna till nästkommande Riksdag aflåtas.
Vid fullgörandet af detta uppdrag anhåller telegrafstyrelsen att få
i underdånighet förutskicka den allmänna erinran, att,
då telefonväsendet med nödvändighet påkallar en tillökning i den
ordinarie personalen både hos styrelsen och vid den lokala förvaltningen,
då aflöningarna åt den uteslutande för telegrafgöromål i inskränkt
bemärkelse hittills anstälda stationspersonal måste afpassas sålunda, att
de kunna anses såsom skälig godtgörelse för det tillskott i arbete och
ansvar, hvilket samma personal varder till följd af telefonväsendets
tillkomst pålagdt,
då äfven den nya ordinarie~stationspersonal, hvarmed den förut
varande behöfver af samma anledning förstärkas, måste till största
delen vara skicklig till förrättande af både telegraf- och telefongöromål,
då den för både telegraf- och telefonförbindelser erforderliga materiel,
såsom stolpar, ledningstråd, isolatorer, m. m., till stor del är
alldeles likartad, så att vid anskaffningen deraf icke kan bestämmas
hvad som kommer att användas till det ena eller andra slaget af förbindelser,
då telegraf- och telefonlinierna äro till stor del gemensamma, så
att kostnaderna vare sig för anläggning eller tillsyn och underhåll icke
kunna nöjaktigt åtskiljas för hvardera slaget af ledningar,
då elektrisk kraft förutsättes så väl för frambringande af den
telegrafiska teckenskriften som för öfverförande af det i telefonapparaten
uttalade ordet, samt
då telegrafväsendet och telefonväsendet alltså böra betraktas såsom
delar af ett gemensamt helt,
telegrafstyrelsen anser, att den i flera afseenden på ett otillfredsställande
sätt hittills iakttagna åtskilnaden med hänsyn till de båda
ifrågavarande arterna af samfärdsmedel måste upphöra icke blott i fråga
om vissa benämningar å personal och stationer utan i synnerhet beträffande
telegrafverkets utgifter för det hela.
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2. 3
I. Utgiftsstaterna.
Med denna uppfattning har styrelsen upprättat och får till Eders
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning öfverlemna hosföljande underdåniga förslag
till »Utgiftsstater för telegrafverket att tillämpas år 1895», hvilket
förslag omfattar följande hufvudafdelningar:
A. Ajiöningsstat, med underafdelningarna:
»Styrelsen», »Linierna och verkstaden», »Stationerna» samt
»Särskilda anslag»,
B. Öfvergångs-ajlöningsstat,
C. Pensions- och understödsstat,
D. Omkostnadsstat och
E. Räntor och afbetalningar ä erhållna lånemedel.
Vid motiveringen af detta förslag torde det tillåtas styrelsen att
följa samma ordningsföljd som den nyss nämnda.
A. A Jlöningsstaten.
l:o. Styrelsen.
Enligt den af Eders Kongl. Maj:t för telegrafstyrelsen utfärdade
nådiga instruktion den 1 november 1878 med den förändring, som innefattas
i nådiga kungörelsen den 2 september 1892, utgöres styrelsen
af en generaldirektör, såsom chef för telegrafverket, och två ledamöter,
hvilka äro chefer för hvar sin byrå, en för den tekniska och en för
den administrativa byrån. Hos styrelsen äro anstälde och på de två
byråerne samt ett för dessa gemensamt kansli fördelade följande
tjenstemän:
å den tekniska byrån: en öfveringeniör och en förrådsförvaltare;
å den administrativa byrån: en kassör och bokhållare, en bokhållare,
en statistiker och tre revisorer; samt
å kansliet: en sekreterare, en notarie och ombudsman samt en
registrator och aktuarie.
Styrelsens hela embete- och tjenstemannapersonal utgöres alltså
för närvarande af allenast 14 personer, af hvilka 5, nemligen generaldirektören,
de båda byråcheferne, öfveringeniören och sekreteraren, utnämnas
af Eders Kongl. Maj:t och de öfrige 9, hvilka alla tillhöra
första lönegraden, tillsättas af styrelsen med iakttagande deraf, att
fullmagt å tjenst inom denna lönegrad skall afse icke viss befattning,
utan tjenst hos styrelsen i allmänhet inom graden, med styrelsen förbehållen
rätt att anställa fullmagtsinnehafvaren å den plats, der han,
till befordrande af arbetets oafbrutna gång, finnes lämplig och behöflig.
Utgifts
staterna.
A. Aflöning»,
staten.
Styrelsen.
Tekniska
byråns delning
i två byråer.
4 Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
Enligt de af Eders Kong]. Maj:t för nästkommande år 1894 nyligen
faststälda utgiftsstater för telegrafverket, af livilka ett tryckt
exemplar härjemte åtföljer, är för nämnda personal aflöningen, fördelad
i lön och tjenstgöringspenningar, sammanlagdt bestämd sålunda: för
generaldirektören 9,000 kronor, för hvardera byråchefen 6,400 kronor,
för öfveringeniören och sekreteraren hvardera 4,500 kronor samt för
hvardera af de till första lönegraden hörande öfrige tjenstemännen 3,000
kronor. Efter fem år kan lönen höjas med 600 kronor för byråchef
och med 500 kronor för hvar och en af de elfva tjenstemännen, och
efter 10. år kan lönen för de sistnämnde ytterligare höjas med 500
kronor till hvardera.
Vaktbetjeningen hos styrelsen utgöres af en förrådsvaktare och
en förste vaktmästare, hvardera med lön och tjenstgöringspenningar
sammamäknade till belopp af 1,100 kronor, samt två vaktmästare med
800. kronor hvardera, hvilka sistnämnda betjente kunna efter fem år
fa sina i aflöningen ingående löner förhöjda med 100 kronor hvardera.
Den normala aflöningen för styrelsens personal uppgår till ett
sammanlagdt belopp af 61,600 kronor, hvartill kommer dels ett belopp
af 12,000 kronor till »arfvoden åt ingeniörer», dels ett förslagsanslag
af 12,000 kronor till »vikariatsersättning, arfvoden till extra biträden
och renskrifningskostnad», så att denna del af 1894 års aflöningsstat
deruti dock icke inberäknadt det belopp, som under rubriken »särskilda
anslag» finnes i staten förslagsvis upptaget till ålderstillägg åt
styrelsens personal — slutar å en summa af 85,600 kronor.
Det nu föreliggande underdåniga förslaget till stat, slutande i hvad
det. afser styrelsen å ett belopp af 105,000 kronor, upptager eu tillökning
af den nu varande personalen med en byråchef, en kamrerare
och fyra tjensteman af första lönegraden. För denna tillökning, hvilken
är pakallad helt och hållet af telefonväseudets tillkomst, anhåller telegrafstyrelsen
att få lemna följande redogörelse.
Den fåtaliga personalen å tekniska byrån är icke tillräcklig för
ombesörjande åt alla numera dit hörande göromål, hvilka måste fördelas
på. tvenne byråer, hvardera med sin chef och biträdande personal.
Uti underdånig skrifvelse den 1 mars 1889 anmälde telegrafstyrelsen,
bland annat, att den utveckling, som statens telefonväsende
redan då vunnit, hade medfört en högst betydlig tillökning i göromål
hos styrelsen och synnerligast i arbetena inom tekniska byrån, i det
Sjunde liufvudtiteln: bil. 2.
5
att, oafsedt andra ärenden, antalet af de mål, hvilka chefen för samma
byrå hade att inför styrelsen föredraga, hade från år 1880, eller året
närmast innan någon åtgärd vidtagits för telefonförbindelsers anordnande
genom statens försorg, ökats med mer än hundra procent, samt
att nedsättningen af det inhemska telegramportot, hvilken inträdde med
början af år 1889, medfört en betydande tillväxt i telegramtrafiken,
som nödvändiggjorde tillökning af ledningar, apparater och personal,
i följd hvaraf göromålen hos styrelsen komme att än ytterligare tilltaga
och behofvet af förstärkning i arbetskrafter blefve oafvisligt; och
gjorde styrelsen förty underdånig framställning om anställande hos
styrelsen af en särskild föredragande för vissa telefonärenden samt
ärenden rörande anläggning och underhåll af statens elektriska, telegrafverket
tillhörande ledningar med mera.
I hufvudsaklig öfverensstämmelse med denna framställning behagade
Eders Kongl. Maj:t, genom nådigt bref den 15 mars 1889, förordna
den hos styrelsen anstälde öfveringeniör att från och med den
1 nästpåföljde april tillsvidare under samma år såsom adjungerad ledamot
hos styrelsen bereda och föredraga de ärenden, som röra statens
telefonväsende samt anläggning och underhåll af telegrafverkets ledningar
med mera, enligt den fördelning af göromålen inom styrelsens
tekniska byrå, som chefen för verket egde att närmare bestämma, samt
med rätt för bemälde adjungerade ledamot att derför åtnjuta godtgörelse
med 5,000 kronor, för år räknadt, att utgå dels med den till öfveringeniörsbefattningen
då hörande lön, 1,800 kronor, och dels med 3,200
kronor af verkets telefonmedel. Detta nådiga förordnande har sedermera,
uppå telegrafstyrelsens tid efter annan gjorda framställningar,
år efter år och senast för år 1893 genom nådiga brefvet den 16 december
1892 förnyats, endast med den förändring, att, med hänsyn till
göromålens ökade vigt och mängd i följd af telefonväsendets ytterligare
utveckling under de senast förflutna åreD, bemälde adjungerade ledamot
varit under åren 1891 och 1892 och nnder innevarande år i åtnjutande
af godtgörelse till belopp af 6,000 kronor, utgående för närvarande med
den från detta års början till 3,000 kronor förhöjda öfveringeniörslönen
och med 3,000 kronor af telegrafverkets telefonmedel.
Såsom bevis på göromålens betydliga tillväxt inom tekniska byrån
må här ytterligare anföras, hurusom alla aftal med allmänheten rörande
telefonanläggningar samt förbindelse- och abonnentledningar uppgöras
i nämnda byrå, hvilken ock har om händer upprättandet af samtliga
telefonkontrakt. Autalet af dessa uppgår för närvarande till omkring
15,000, hvaraf minst 3,000 förnyas hvarje år. De uppgörelser,
6
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
hvilka i anledning häraf förekomma och år efter år ökas, föranleda
ofta långvariga förhandlingar af grannlaga beskaffenhet, hvilka för byråchefen
borttaga mycken tid. Det arbete, som i detta hänseende under
de senaste åren förekommit, skulle icke heller varit möjligt att utföra,
derest icke Eders Kongl. Maj:t, enligt hvad ofvan är nämndt, täckts
förordna en adjungerad ledamot hos styrelsen.
Då utgifterna för telefonväsendet nu skola för år 1895 i stat uppföras,
har styrelsen alltså i sitt underdåniga förslag i främsta rummet
utbytt den adjungerade ledamoten mot en tredje byråchef med samma
aflöning som för hvardera af de båda förut varande, eller 4,400 kronor
i lön och 2,000 kronor i tjenstgöringspenningar jemte ålderstillägg
efter fem år till belopp af 600 kronor.
Vidare och under förutsättning af nådigt bifall ej mindre till anställande
af en tredje byråchef med åliggande att öfvertaga en del af
de göromål, som nu tillhöra tekniska byrån, än äfven, såsom följd deraf,
till denna byrås delning i tvenne byråer, hemställer styrelsen i underdånighet,
att den ena af dessa måtte erhålla benämningen liniebyrån
och den andra trafikbyrån samt att å dessa byråer måtte såsom biträdande
tjenstemän varda anstälde:
å liniebyrån; en byråingeniör, en notarie och den förut varande, å tekniska
byrån anstälde förrådsförv altar eu, alla tre dessa tjenstemän
af första lönegraden, samt
å trafikbyrån-, den å tekniska byrån anstälde, andra lönegraden tillhörande
»öfveringeniören», med förändrad benämning af elektriker
samt eu notarie och en aktuarie, båda desse tillhörande första
lönegraden.
Enligt 1878 års instruktion för telegrafstyrelsen tillhör det tekniska
byrån: »att närmast öfvervaka den egentliga telegraftjensten; utöfva
inseendet öfver telegraflinierna och stationerna samt öfver den vid
dessa anstälda personal; uppgöra beräkning och förslag för anskaffning
af erforderlig materiel så väl å linierna och vid stationerna som i verkets
förråd samt vaka öfver dess ändamålsenliga användande och vidmagthållande;
att bereda frågor om inrättande af nya telegrafförbindelser
samt indragning eller förändring af förut befintliga, äfvensom angående
byggnads- och underhållsarbeten för telegrafverket, om hvilka arbetens
utförande byrån har att föranstalta; att hålla vård öfver verkets fasta
egendom i hufvudstaden och styrelsens egna embetslokaler, så vidt
öfverinseendet deröfver icke åligger öfverintendentsembetet; att hafva
tillsyn öfver telegrafverkets undervisningsväsende; samt att handlägga
frågor om antagande af elever, befordran, tjenstledighet eller afsked
7
Sjunde huf vudtiteln: bil. 2.
för byråns egna tjenstemän samt tjensteman och betjente vid stationerna,
äfvensom ansvar för fel i tjensten, som kunna af nämnda personal
begås.»
Af alla dessa åligganden och af dem, som tillkommit i följd af
telefonväsendet, skulle af liniebyrån öfvertagas icke blott den del, som
enligt ofvan åberopade nådiga förordnande tillhör den nu varande adjungerade
ledamoten hos styrelsen, nemligen sådana ärenden, som röra
anläggning och underhåll af telegrafverkets ledningar samt beräkning
och förslag för anskaffning af materiel så väl å linierna och vid stationerna
som i verkets förråd, utan äfven öfvervakandet af materielens
användande och vidmagthållande samt beredandet af frågor om inrättande
af nya telegraf- och telefonförbindelser samt förändring af
förut befintliga sådana förbindelser, äfvensom frågor om förhyrande och
inredning af nya eller flyttning från äldre telegraf- eller telefonlokaler.
Den öfriga delen af de åligganden, som nu tillhöra tekniska byrån,
skulle öfverflyttas till trafikbyrån.
Att till biträde å liniebyrån erfordras en tjensteman med teknisk
bildning ligger i så öppen dag, att något vidare skäl för anställning
af en ingeniör derstädes icke torde behöfva anföras; dock bör härvid
tillika upplysas, att en sådan tjensteman redan sedan lång tid tillbaka
är biträdande å tekniska byrån emot aflöning, som till största delfin
utgår af det på staten för styrelsen upptagna anslag »till arfvoden åt
ingeniörer», så att frågan nu allenast rörer denne tjenstemans försättande
på ordinarie stat.
För uppsättning och expedition af de talrika skrivelser, som dels
efter föredragning inför styrelsen och dels omedelbart skola af linieoch
trafikbyråerna ombesörjas, äfvensom för anteckning af sådana inkommande
skrivelser, som icke äro stälda till styrelsen och alltså icke
blifva i dess diarium intagna, erfordras å hvardera byrån, på sätt ofvan
är nämndt, en notarie, som tillika skulle ansvara för den på byrån ankommande
protokollsföring inför styrelsen. Detta behof är afsedt att
fyllas på det sätt, att den å styrelsens kansli nu anstälde notarie varder,
med befrielse från ombudsmansgöromålen, Överflyttad till liniebyrån
och att den extra notarie, som med Eders Kong!. Maj:ts nådiga begifvande
i skrifvelse af den 16 december 1892 redan finnes för innevarande
år anstäld å tekniska byrån emot ett arfvode af 3,000 kronor
utaf telefonmedlen, varder å stat uppförd såsom tjensteman af första
lönegraden med anställning å trafikbyrån.
Den till anställning jemväl å trafikbyrån föreslagna aktuarie erfordras
uteslutande i följd af telefonväsendet för att biträda vid upp
-
Administrativa
byrån.
8 Sjunde huf vudtiteln: bil. 2.
görandet af vissa abonnementskontrakt, föra de vidlyftiga liggarne
öfver samtliga dessa kontrakt samt mottaga och förvara de afskrifter
af samma handlingar, hvilka städse måste vara i byrån tillgängliga.
Den nya biträdespersonal, som för de båda ifrågavarande byråerna
erfordras, skulle alltså komma att inskränkas till tre tjenstemän af första
lönegraden.
Dessa nya tjänster finnas i sjelfva verket redan på sådant sätt,
att de uppehållas af assistenter, hvilka förutom en behållen del af sina
assistentaflöningar uppbära arfvoden af anslaget »till ingeniörer» eller
af telefonmedel. Denna anordning är likväl olämplig, enär assistenterne,
hvilkas antal år efter år förminskats, väl behöfva sköta sina
egentliga tjänster, och åtgärden härutinnan har betingats allenast af
nödvändigheten att med tillgänglig personal söka ordna tjenstgöringen,
intill dess telefonpersonalen kunde på stat uppföras.
Enligt åberopade nådiga instruktion för styrelsen tillhör det dess
administrativa byra att handlägga ärenden, som angå: »utfärdande af
författningar angående telegrafväsendet, af arbetsordning för styrelsen
och allmänna tjensteföreskrifter för underlydande; öfverenskommelser
med främmande telegrafförvaltningar; meddelanden till eller från internationella
telegrafbyrån i Bern; uppgörande af taxor för den utländska
telegramvexlingen; samfäld befordring af telegrammer på telegrafverkets
och statens eller enskilda jernvägars telegraflinier; förslag till stater
för telegrafverket; uppbörd, förvaltning, kontroll och redovisning af
telegrafverkets medel; anmärkningar mot redogörare, afskrifningar och
balanser; reklamationer i följd af telegrammers felaktiga taxering eller
befordring; telegrafstatistiken; telegrafverkets pensionsväsende; befordran,
tjenstledighet eller afsked för byråns egna och kansliets tjenstemän
samt för styrelsens vaktbetjente, äfvensom ansvar för fel i tjensten,
som af denna personal begås; hvarjemte det åligger den administrativa
byrån att, med ledning, hvad den tekniska förvaltningen angår, af de
uppgifter derom, som meddelas af tekniska byrån, uppsätta styrelsens
underdåniga årsberättelse.»
Mångfalden af dessa åligganden och omfattningen af vissa bland
dem äro så stora, att ett nöjaktigt ombesörjande af alla dit hörande
göromål redan från början af styrelsens år 1878 förändrade organisation,
vid hvilken, emot löneregleringskomiténs förslag, den förutvarande
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2. 9
kamreraretjensten hos styrelsen blef indragen, icke kunnat ske utan
svårighet och vid vissa tillfällen — såsom vid uppgörandet af förslag
till tid efter annan i frågakommande förnyadt telegrafreglemente och
deraf påkallad förnyad instruktion för stationstjenstgöringen eller af
nya taxor för den utländska telegramvexlingen med mera — icke på
annat sätt, än att chefen för byrån måst frikallas från de löpande ärendenas
handläggning. Denna olägenhet har varit ännu större vid semester
eller annan ledighet för byråchefen. Saknaden af en kamrerare
inom byrån har alltsedan tjenstens indragning visat sig synnerligen
kännbar, enär den större insigt och erfarenhet, som erfordras vid
byråchefsgöromåleus handhafvande, icke kunna i allmänhet påräknas
hos de tjenstemän, alla tillhörande första lönegraden, hvilka såsom
biträdande inom byrån för närvarande stå till styrelsens förfogande.
Den betydliga tillökning i göromålen inom administrativa byrån,
som uppstått i följd af telefonväsendets tillkomst och utveckling, samt
det ökade ansvaret vid och bestyret med öfvervakandet af uppbörden,
förvaltningen och redovisningen af telegrafverkets medel, hvilka genom
telefonväsendet mer än fördubblats, påkallar med nödvändighet, att
den biträdande byråpersonalen varder förstärkt med en tjensteman af
andra lönegraden, nämligen en kamrerare, samt med en revisor, denne
tillhörande första lönegraden, hvilken senare alltså endast komme att
i stat uppföras i stället för den extra revisor, som med Eders Kongl.
Maj:ts begifvande, senast genom nådiga brefvet den 16 december 1892,
sedan två år tillbaka biträder vid granskningen af telegrafverkets räkenskaper
mot ett af telefonmedlen utgående arfvode af 3,000 kronor för
år räknadt.
Under förutsättning af nådigt bifall till den sålunda föreslagna
förstärkningen af administrativa byråns arbetskrafter, skulle den ordinarie
personalen derstädes, förutom byråchefen, komma att utgöras af:
en kamrerare, en kassör och bokhållare, en bokhållare, en statistiker och
fyra revisorer.
På sätt ofvan redan är omförmäldt afser ifrågavarande förändrade
anordning af telegrafstyrelsen, att den nuvarande, å kansliet anstälde
»notarien och ombudsmannen» skall, med befrielse från ombudsmannagöromålen,
öfverflyttas till liniebyrån och nämnda göromål i stället
öfvertagas af sekreteraren, med benämningen sekreterare och ombudsman.
Bill. till liiksd. Vrot. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 2
Kansliet.
Felräkningspenningar
åt
kassören.
Ur staten för
»styrelsen»
uteslutet
anslag sbelopp.
Vikariat,
extra biträden
och renskrifning.
10 Sjunde hnlvudtiteln: bil. 2.
Denne samt reyistratorn och aktuarien komma alltså att utgöra den
blifvande ordinarie kanslipersonalen.
Den del af de hittills varande sekreteraregöromålen, hvilken komme
att öfvergå till notarierne på linie- och trafikbyråerna, är mindre betydande,
enär tekniska byråns skriftvexling redan nu till största delen
ombesörjes med egen extra personal, och skulle mer än uppvägas af
ombudsmannagöromålen, hvilkas omfattning från början var föga afsevärd
men efter telefonväsendets tillkomst, synnerligast för bevakningar
i de talrika konkurs- och utsökningsmålen, i hög grad ökats.
Å det föreliggande förslaget till stat är vidare under rubriken
»styrelsen» upptaget ett arfvodesbelopp af 500 kronor såsom »felräkningspenningar
åt kassören». Då billigheten synes fordra, att denne tjensteman,
hvars uppbördsmannaansvar och göromål mer än fördubblats i
följd af telefonväsendet, må i berörda hänseende varda tillgodosedd på
enahanda sätt som hans vederlikar inom andra centrala embetsverk,
bland hvilka exempelvis här må nämnas marinförvaltningen, lotsstyrelsen
och statskontoret, anhåller telegrafstyrelsen i underdånighet om
nådigt godkännande af denna utgiftspost.
Telegrafverkets utgiftsstater för år 1894 upptaga å aflöningsstaten
för styrelsen ett särskilt anslagsbelopp af 12,000 kronor till
»arfvoden åt ingeniörer». Då, under förutsättning af nådigt bifall till
hvad ofvan i underdånighet föreslagits rörande ordnandet af styrelsens
egen personal, behofvet af ingeniörsbiträde inom styrelsen varder tillgodosedt,
har berörda anslagsbelopp ansetts böra ur denna del af staten
uteslutas och i stället användas såsom bidrag till aflönande af den här
nedan under rubriken »linierna och verkstaden» föreslagna personalen.
Vid 1878 års omreglering af styrelsens personal och dess aflöningsförhållanden
uppfördes och har alltsedan å staten oförändradt bibehållits
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2 11
ett förslagsanslag af 12,000 kronor till »vikariatsersättning, arfvoden
till extra biträden och renskrifningskostnad». Detta anslag visade sig
redan före telefonväsendets tillkomst mer och mer otillräckligt i samma
mån som en förstärkning af den extra biträdespersonalen inom styrelsens
särskilda afdelningar påkallades af telegrafnätets utveckling och
telegrafkorrespondensens tillväxt, hvilket inträffade synnerligast efter
1889 års ingång, då nedsättningen i det inländska telegramportot trädde
i kraft. Styrelsen har också haft tillfälle att i den redogörelse för användandet
af ifrågavarande anslag, hvilken årligen till Eders Kongl.
Maj:t afgifvits, i underdånighet anmäla berörda förhållande.
Efter telefon väsendets tillkomst och till följd af dess stora utveckling
under de tre senaste åren har behofvet af extra biträden inom
styrelsen i ännu högre grad framträda så att till arfvoden åt dylik
personal under samma tid måst af telefonmedlen årligen i medeltal utbetalas
ett belopp af omkring 9,000 kronor, deri ändock icke inberäknadt
hvad som, enligt Eders Kongl. Majrts ofvan åberopade särskilda
medgifvanden, af samma medel utgått såsom godtgörelse till den adjungerade
ledamoten samt den extra revisorn och den extra notarien
hos styrelsen.
Vid sådant förhållande och då äfven vikariatsersättningen, derest
den föreslagna tillökningen i den ordinarie personalen varder bifallen,
kommer att ökas med mer än 800 kronor, anser styrelse^ att ifrågavarande
förslagsanslag icke kan för år 1895 beräknas lägre än till 20,000
kronor, hvilket belopp fördenskull blifvit i det underdåniga statsförslaget
upptaget.
Styrelsens vaktbetjente äro i det underdåniga statsförslaget för
år 1895 upptagna med såväl antal som aflöningsförmåuer på enahanda
sätt som för närvarande och jemväl i staten för nästkommande år.
I enlighet med hvad ofvan i underdånighet, föreslagits rörande
afiöningsstaten för styrelsen år 1895 slutar denna del af utgiftsstaterna
å eu summa af 105,000 kronor, hvilken, då det på 1894 års stat upptagna
men derifrån nu uteslutna anslag till arfvoden åt ingeniörer icke
tages i beräkning, utvisar en tillökning af 31,400 kronor i förhållande
till motsvarande belopp, 73,600 kronor, för nästkommande år.
Vaktbetjente.
Summan d
aflöning Sitaten
för styrelsen.
12
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
Linierna.
I afseende på ålderstilläggen för styrelsens personal torde det tilllåtas
styrelsen att blott hänvisa till det underdåniga statsförslaget,
hvaraf framgår, att ingen förändring deri sättes i fråga.
2:o. Linierna och verlcstaden.
I sin underdåniga skrifvelse den 11 november 1892 med förslag
till stater för telegrafverket under år 1894 anförde styrelsen, beträffande
särskilt den då begärda förhöjningen af anslaget till arfvoden åt ingeniörer,
hurusom, ej mindre genom den med början af år 1889 inträdda
nedsättning i det inländska telegramportot och deraf föranledda
tillökning i telegrafkorrespondensen, än äfven genom det telegrafverkets
stationspersonal pålagda arbete äfven med telefonledningars betjenande,
denna personals göromål så tilltagit i mängd, att den stationerna från
början åliggande närmaste tillsynen öfver telegraflinierna ej längre
kunde af dem på ett tillfredsställande sätt fullgöras, hvadan befattningen
dermed måst för dem väsentligt inskränkas och i stället i vidsträcktare
mån än förut öfvertagas af de särskildt förordnade ingeniörerne,
äfvensom huruledes, till följd deraf och genom så väl de nya
telegrafledningar, hvilka med anledning af korrespondensens tillväxt
upprättats och ytterligare erfordrades, som ock de vidt omfattande
telefonanläggningarna, hvilka till stor del utfördes invid eller i omedelbart
sammanhang med telegraflinierna, antalet ingeniörer måst ökas,
så att, då ännu år 1888 endast fyra ingeniörer voro såsom arbetschefer
anstälde vid liniearbetena, antalet i slutet af sistlidne år uppgick till
sex och innan kort behöfde ytterligare förstärkas. Styrelsen hade nämligen
redan då funnit oundgängligt att, i den mån rikstelefonnätet utvidgades,
indela så väl detta som telegrafnätet uti flera, för båda näten
gemensamma områden eller distrikt, inom hvart och ett af hvilka
telegrafverkets alla liniearbeten (anläggning af nya telegraf- och telefonledningar
samt arbeten för underhåll af dessa och förut befintliga ledningar),
äfvensom inrättande af nya telegraf- och telefonstationer eller
omredning af förut varande sådana ombesörjdes af en på lämplig ort
inom distriktet bosatt ingeniör, hvilken äfven hade till åliggande att
meddela allmänheten erforderliga upplysningar.
Denna anordning har visat sig särdeles fördelaktig, och då rikstelefonnätet
nyligen blifvit i norr utsträckt till Sundsvall, Hernösand,
13
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
Kramfors, Nyland och Sollefteå samt under nästkommande år erhåller
ytterligare utsträckning till Östersund, tvekar styrelsen icke att nu i
underdånighet föreslå, att denna för telegrafverket så vigtiga angelägenhet
måtte ordnas på det sätt, att verkets linier och ledningar delas
i fem distrikt, omfattande:
södra distriktet: Malmöhus, Kristianstads, Blekinge och Kronobergs
län, Hallands län söder om Yarberg samt Kalmar läns södra
landstingsområde;
vestra distriktet: den öfriga delen af Hallands län, Göteborgs och
Bohus samt Elfsborgs, Skaraborgs och Vermlands län;
östra distriktet: Kalmar läns norra landstingsområde, Jönköpings,
Östergötlands och Gotlands län samt de delar af Södermanlands och
Stockholms län, hvilka ligga på längre afstånd från Stockholm än 70
kilometer;
mellersta distriktet: de delar af Södermanlands och Stockholms län,
hvilka ligga inom ett afstånd af 70 kilometer från Stockholm samt
Upsala, Yestmanlands, Örebro, Kopparbergs och Gefleborgs län äfvensom
Herjeådalen af Jemtlands län; och
norra distriktet: den öfriga delen af Jemtlands län samt Vesternorrlands,
Vesterbottens och Norrbottens län.
För hvart och ett af dessa liniedistrikt erfordras en ingeniör,
hvilken lämpligast synes böra benämnas distriktsingeniör och hvilkens
aflöning — med hänsyn ej mindre till de anspråk beträffande tekniska
insigter och skicklighet, som måste ställas på denne tjensteman, än
äfven till den sjelfständiga och särskildt i afseende på betydlig medelsuppbörd
ansvarsfulla verksamhet, som åt honom anförtros — telegrafstyrelsen
anser böra bestämmas till 2,700 kronor i lön och 900 kronor
i tjenstgöringspenningar, eller tillhopa 3,600 kronor, jemte förmånen
af ålderstillägg till belopp af 500 kronor efter fem år och ytterligare
500 kronor efter tio år.
Derjemte, och i anseende till den stora omfattningen af de lokala
telefonnäten i Stockholm och Göteborg, påkallas å hvardera stället en
ingeniör till biträde åt dervarande stationsföreståndare. Aflöningen till
hvardera af desse ingeniörer föreslås i underdånighet till 2,250 kronor
i lön och 750 kronor i tjenstgöringspeningar, eller tillhopa 3,000 kronor,
jemte enahanda förmån af ålderstillägg som för distriktsingeniör.
Då distriktsingeniör eller ingeniör kan af ålder, sjuklighet eller
annan orsak varda olämplig för fortsatt tjenstgöring å telegrafverkets
linier, torde särskildt böra stadgas, att linietjeristeman vid telegrafverket
skall vara skyldig att, efter styrelsens beprölvande, underkasta sig
Verkstaden.
14 Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
flyttning till stationsbefattning inom telegrafverket, med bibehållande
af förut innehafvande aflöning.
I sin underdåniga berättelse för år 1891 omförmälde styrelsen:
att, i samma män som statens telefonverksamhet utvecklats och till
följd deraf antalet elektriska apparater, som kommit under telegrafverkets
vård, betydligt ökats, verkets behof af egen verkstad, i främsta
rummet afsedd för matorielens underhåll, mer och mer framträdt; att
fördelarna för telegrafverket af att hafva sin egen verkstad vore flera
och i främsta rummet den, att reparationsarbetena, hvilka vore svåra
och delvis omöjliga att kontrollera i afseende på kostnaden då de utfördes
på enskilda verkstäder, blefve billigare samt derjemte utförda
under verkets omedelbara uppsigt; att telegrafverket blefve oberoende
af främmande verkstäder beträffande reparationsarbetena, hvilket vore
af stor vigt, enär dessa ofta nog måste ske hastigt och städse vara
färdiga till bestämd tid; att till dessa fördelar ytterligare komme, att
styrelsen sattes i tillfälle att låta utföra sådana försök och experiment,
som vore behöfliga för att kunna följa telegraf- och telefonteknikens
snabba utveckling; att detta vore af så mycket större vigt, som det
vid telegrafverket införda dubbelledningssystemet för telefonledningarne
vore nytt, så att styrelsen måst till stor de! genom sina egna tekniker
utarbeta de olika apparater, som dervid användas och som genom det
nya systemet med dubbelledningar blefve väsentligt olika med dem,
som användas vid de enkla ledningarna; att å en dylik verkstad äfven
en del nya saker kunde tillverkas, hvilka antingen kräfde särskild tillsyn
från telegrafverkets sida eller af annan orsak ansåges icke böra
lemnas till utförande af enskild fabrikant; samt slutligen att, uppå alla
dessa skäl, styrelsen hade till verkstadslägenheter låtit omändra såväl
Hedra botten som våningarna en och två trappor upp i det telegrafverket
tillhöriga huset n:o 6 vid Stora Fiskaregränden å Södermalm i
hufvudstaden och att verkstaden under året fått sin särskilde föreståndare.
Rörande utvecklingen af detta företag förekommer i styrelsens
underdåniga berättelse för år 1892, bland annat, följande: att tillverkstadens
disposition upplåtits hela nyss nämnda egendom, med undantag
endast af två rum och ett kök; att värdet af verkstadens inventarier
och inredning ökats till sammanlagdt 35,000 kronor i rundt tal; att till
-
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2. lo
verkningsvärdet uppgått jemväl i rundt tal till 73,000 kronor; att, sedan
alla omkostnader för verkstadsdriften, deri lokalhyra äfven inberäknad,
blifvit frånräknade, de debiterade prisen varit omkring 20 å 25 procent
billigare än vid inköp från enskilda verkstäder; att den vinst, som härigenom
tillskyndats telegrafverket, sålunda kunde beräknas till omkring
14.000 kronor; samt att, då vid verkstaden enligt bokslutet uppstått
en direkt arbetsvinst af omkring 6,000 kronor, verkstaden således under
det gångna året föranledt en minskad kassautgift till belopp af
omkring 20,000 kronor.
Med stöd af den fördelaktiga erfarenhet, som sålunda vunnits i
förevarande hänseende, och då verkstadsarbetarnes antal år 1895 torde
komma att ökas till omkring 100 samt tillverkningsvärdet till minst
150.000 kronor, anser nu styrelsen, att verkstadens föreståndare bör å
stat uppföras under benämningen ingeniör och verkstadsföreståndare samt
med aflöning till belopp af 3,000 kronor i lön och 1,500 kronor i
tjenstgöringspenningar eller tillhopa 4,500 kronor jemte enahanda förmån
af ålderstillägg, som blifvit ofvan föreslagen för de sju liuietjenstemännen.
På grund af hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt har
telegrafstyrelsen i det föreliggande statförslaget under rubriken Mnierna
och verkstadem upptagit den normala aflöningen för 5 distriktsingeniörer
å 3,600 kronor med 18,000 kronor, för 2 ingeniörer å 3,000 kronor
med 6,000 kronor och för 1 ingeniör och verkstadsföreståndare med
4,500 kronor, hvadan summan å denna del af aflöningsstaten uppgår
till 28,500 kronor, eller, om härvid blott linieingeniörspersonalen tages
i betraktande, dubbla beloppet af det med 12,000 kronor i 1894 års
stat för »styrelsen» upptagna, ensamt af telegrafmedel utgående anslag
till »arfvoden åt ingeniörer»; börande härvid tillika bemärkas, att dessa
ingeniörer dessutom åtnjutit godtgörelse dels af behållen del af egen
assistentaflöning och dels med erforderligt fyllnadsbelopp af telefonmedel.
Summan d
aflöningsstaten
för
linier och
verkstad.
16
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
Stationerna.
3:o Stationerna.
Öfvergående nu till den afdelning af aflöningsstaten, som rörer
personalen vid »stationerna», torde styrelsen till en början få erinra,
att hela den ordinarie stationspersonalen, utan åtskilnad mellan föreståndarne
och tjenstemännen vid de stationer, der tjenstgöringen icke
kan ombesörjas af föreståndaren ensam, är med sina löner och tjenstgöringspenningar
i staten för år 1894 upptagen sålunda:
Kronor.
4 direktörer å 4,000 kronor............................................................ 16,000
29 kommissarier af l:a klassen å 3,000 kronor ....................... 87,000
24 kommissarier af 2:a klassen å 2,700 „ 64,800
13 kommissarier af 3:e klassen å 2,400 „ 31,200
102 assistenter å 1,600 kronor....................................................... 163,200
210 telegrafister å 900 „ 189,000
eller med tillhopa 551,200.
i
Denna personal eger dessutom att, under de i nådiga brefvet den
1 september 1882 stadgade vilkor, åtnjuta två ålderstillägg, utgående
det första efter 5 och det andra efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring
inom graden till följande belopp hvardera gången, nämligen:
för direktör och kommissarie af l:a klassen........................... kronor 500
„ kommissarie af 2:a klassen...................................................... „ 400
„ kommissarie af 3:e klassen .................................................. „ 300
„ assistent ................................................................................... ,, 200
„ telegrafist ......... „ 100,
hvarjemte assistenter och telegrafister ega att efter 15 års väl vitsordad
tjenstgöring ytterligare uppbära ett tredje ålderstillägg till samma
belopp och under enahanda vilkor som hvardera af de två föregående
ålderstilläggen.
En ytterligare aflöningsförmån under form af hushyresersättning
är i staten under rubriken »särskilda anslag» upptagen med 1,000 kronor
åt direktören i Stockholm samt, med 600 kronor för hvardera, åt
direktören i Göteborg och kommissarien (kontrollören) i Köpenhamn,
men denna förmån tages icke i beräkning vid pensioneringen af desse
tjen8temän, likasom icke heller det särskilda arfvode, 500 kronor, som
af direktören i Stockholm sedan längre tid tillbaka åtnjutes för inseendet
öfver den meteorologiska telegramvexlingen.
17
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
Äfven några andra stationsföreståndare, nämligen de i Falun,
Göteborg, Haparanda, Hernösand, Karlshamn, Karlstad och Wisby, uppbära
hvardera ett årligt belopp af 150 kronor för verkställande af
dagliga meteorologiska observationer, hvilken godtgörelse nu skulle
komma att upphöra.
Vid uppgörandet af det föreliggande underdåniga förslaget till
utgiftsstater för år 1895 har telegrafstyrelsen beträffande stationspersonalen
utgått från den synpunkt, att föreståndareplatserna höra
särskiljas från biträdesbefattningarna och att aflöningsförmånerna för
innehafvarne af de förra böra så afpassas, att de utgöra skälig ersättning
icke blott för den hittills varande telegraftjensten i dess ursprungliga
bemärkelse, utan äfven för de göromål, som på flertalet af telegrafverkets
stationer numera förekomma i följd af telefonväsendet.
Af detta skäl hafva samtliga stationerna, med hänsyn dels till
göromålens omfattning samt till medelsuppbördens storlek och det
deraf betingade ansvar för stationernas föreståndare, dels, oberoende
deraf, till vissa stationers läge inom telegraf- och telefonnätet samt
deraf beroende vigt och betydelse i tekniskt afseende, dels ock till
dessa omständigheter gemensamt, blifvit delade, på sätt det bilagda
statsförslaget närmare utvisar, i nio särskilda klasser med föreståndarnes
tjenstegrader och normala aflöningsförmåner — dessa omfattande tre
fjerdedelar i lön och en fjerdedel i tjenstgöringspenningar — upptagna
sålunda:
Stations
föreståndare.
l:a klassen:
2 direktörer med 5,500 kronor hvardera
2:a klassen:
4 direktörer med 5,000 „
3:e klassen:
2 kommissarier med 3,600 „
4:e klassen:
9 kommissarier med 3,300 „
5:e klassen:
14 kommissarier med 3,000 „
6:e klassen:
18 kommissarier med 2,700 „
7:e klassen:
9 kommissarier med 2,400 ,,
8:e
9:e
klassen:
20 telegrafister med 1,100
klassen :
80 telegrafister med 900
11
ii
ii
ii
Kronor.
............... 11,000
.............. 20,000
............... 7,200
............... 29,700
.............. 42,000
............... 48,600
................ 21,600
................ 22,000
................ 72,000
Tillhopa 274,100.
3
Bihang till Riksd. Prof. 1894. 1 Samt. 1 Afd.
18
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
I afseende på denna del af stationspersonalen anser sig styrelsen
böra anföra följande.
Direktörernas antal, kvilket nu utgör allenast fyra, har ökats till
sex på grund deraf, dels att inseendet öfver Stockholms Centraltelefonstation
(»telefonafdelningen» å Stockholms station) och åliggandet för
dess föreståndare att reglera den interurbana telefonkorrespondensen
inom hela riket icke låta sig förena med föreståndarebefattningen vid
centraltelegrafstationen (»telegrafafdelningen») dersammastädes, hvilken
senare stations föreståndare åter har att öfvervaka och ordna telegrafkorrespondensen
inom landet, hvarföre den förra stationens föreståndare,
som nu kallas telefoninspektör och åtnjuter arfvode till belopp af
5.000 kronor, upptagits såsom direktör af 2:a stationsklassen, dels ock
att den för Norrköpings station föreslagne direktör af nämnda klass
betingas af nödvändigheten att omreglera de nu varande telegrafdirektörernas
inspektionsområden på det sätt, att ett nytt sådant område
bildas med en direktör af 2:a klassen i Norrköping.
Oaktadt, såsom nyss är nämndt, telefonverksamheten i Stockholm,
till följd af dess omfattning och vigt, påkallar en särskild föreståndare
och således icke kan handhafvas af föreståndaren för der varande
centraltelegrafstation, har likväl denne under sin vård och förvaltning
den största rörelsen med en årlig penningeuppbörd af mer än 300,000
kronor, och då han tillika har att i viss mån utöfva tillsyn öfver telegramvexlingen
inom hela riket, synes intet tvifvel råda derom, att denna
direktörstjenst bör hänföras till första klassen (l:a direktörsgraden).
Direktören i Göteborg omhänderhafver visserligen en telegrafmedelsuppbörd
af allenest något mer än 165,000 kronor om året; men,
då afsigten är att denne direktör tillika skall förestå centraltelefonstationen
på platsen med en särskild medelsuppbörd, som redan år
1892 uppgick till inemot 150,000 kronor, blifva uppbörden och göromålen
i öfrigt för direktören i Göteborg af samma omfattning som
för direktören för telegrafafdelningen i Stockholm, hvadan den förre
föreslagits att likasom den senare hänföras till första klassen.
Af de till uppförande i andra klassen (2:a direktörsgraden) föreslagen
föreståndarne i Malmö, Sundsvall och Norrköping samt för
telefonafdelningen i Stockholm har den förstnämnde, förutom inseendet
öfver kontrollen af telegramvexlingen med Tyskland och längre bort
belägna länder, under sin vård en större telegraf- och en betydande
centraltelefonstation med årlig medelsuppbörd af omkring mer än
50.000 resp. 80,000 kronor eller tillhopa 130,000 kronor. Föreståndaren
i Sundsvall kommer jemväl att handhafva både telegraf- och
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2. 19
telefonverksamheten derstädes med en uppbörd af omkring 60,000
resp. 60,000 kronor eller tillhopa 110,000 kronor årligen. Den föreslagne
direktören för telefonafdelningen i Stockholm har, ehuru telegrafverkets
telefonrörelse på platsen började för endast omkring fyra år
sedan, omhänder en telefonmedelsuppbörd, som redan uppgått till
120,000 kronor för år och är stadd i jemn tillväxt. De under gemensam
föreståndare förenade telegraf- och centraltelefonstationerna i Norrköping
hade under år 1892 en uppbörd af 22,000 kronor i telegrafmedel
och 59,000 kronor i telefonmedel, eller tillhopa 81,000 kronor.
Vid undersökningen om huruledes de öfriga stationerna böra
indelas i klasser har ådagalagts, att tillkomsten af telefonrörelse å de
särskilda orterna föranledt rätt betydliga ändringar i deri nu gällande
klassificeringen samt att rättvisa och billighet fordra upphöjande af
flera stationer till högre aflöningsklass än de nu innehafva, under det
att andra stationer, oaktadt ingen minskning i deras förut varande
göromål egt rum, likväl, vid jemförelse med de stationer som nu upptagas
i deras förutvarande klasser, icke kunna deri bibehållas.
Till grund för klassificeringen af telegrafstationerna har vid föregående
regleringar lagts dels antalet expedierade eller kontrollerade
telegrammer, dels uppbörden af telegramafgifter. Sedan telefonväsendet
numera införlifvats med telegrafrörelsen, låter det sig icke vidare gorå
att efter expeditionsantalet bestämma den klass, till hvilken en station
bör höra, enär expeditionerna af telegrammer och af telefonsamtal icke
äro så likartade, att de kunna sammanräknas, och skulle i allt fall en
sådan sammanräkning icke utgöra något tillförlitligt mått särskildt på
vederbörande stationsföreståndares arbete och ansvar. Deremot anser
telegrafstyrelsen, att den sammanlagda uppbörden af telegraf- och telefonmedel
kan utgöra en säkrare ledning för omdömet, helst telefonmedelsuppbörden
är ganska besvärlig isynnerhet beträffande samtalsafgifterna,
hvilka endast undantagsvis erläggas kontant utan till allra största
delen blifva föremål för debitering efteråt. Enligt denna grund hafva
de stationer, hvilkas föreståndare hafva lägre än direktörs grad, indelats
sålunda:
3:e klassen station med årlig uppbörd af minst ............ 60,000 kronor,
4-e „ ............ 30,000
H 11 11 >1 11 1 Ä
intill 60,000 „
k.0 , ..... 18,000
n 11 11 11 1> *
intill 30,000 „
6:e „ „ „ „ „ „ ............ 10,000
intill 18,000 „
20
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
7:e klassen station med kommissarier såsom föreståndare och lägre
uppbörd än ........................... 10,000 kronor,
8:e „ ,, „ telegrafist såsom föreståndare och en uppbörd
af minst ............... 5,000 kronor samt
9:e ,, „ „ dito och lägre uppbörd än 5,000 kronor.
För ett närmare bedömande af i hvad mån förenämnda grunder
för stationernas klassificering ställa sig för tjenstemännen eller statsverket
förmånligare än de, som voro gällande år 1881, eller året innan
statens telefonanläggningar togo sin början, kan det vara af särskild!
intresse att jemföra de uppbördsbelopp, som då omhänderhades af
stationsföreståndare i motsvarande grad. Denna jemförelse kan emellertid
icke fullständigt genomföras för de fyra högsta klasserna, emedan i
dessa klasser högre aflöningsförmåner nu äro föreslagna för stationsföreståndarne
än de då åtnjöto. Dock förtjenar äfven i afseende härå
anmärkas, att direktören i Malmö då hade, med 4,000 kronor i aflöning,
en uppbörd af 63,500 kronor och skulle sålunda enligt de nu föreslagna
grunderna hafva uppförts i 3:e klassen med en aflöning af 3,600 kronor.
Direktören i Sundsvall hade år 1881 samma aflöning som direktören i
Malmö, men en uppbörd af allenast 55,400 kronor, och skulle sålunda
enligt de nya grunderna hafva upptagits i 4:e klassen med 3,300
kronor.
Kommissarierne af nuvarande l:a lönegraden med 3,000 kronor,
eller samma aflöning som vid detta tillfälle föreslås att tillhöra 5:e
klassen, hade år 1881 en uppbörd i medeltal af allenast omkring 12,000
kronor mot den nu föreslagna minimiuppbörden af 18,000 kronor.
Endast två af de då varande 21 stationsföreståndarne af första kommissariegraden
skulle på grund af uppbörden hafva kunnat enligt de
nya bestämmelserna hänföras till den nya femte klassen; alla de öfriga
19 skulle hafva kommit i lägre klass och icke mindre än nio bland
dem ända ned i 7:e klassen.
Kommissarierne af nuvarande andra lönegraden med 2,700 kronor
äro nu hänförda till föreståndarne för stationerna af den nya 6:te klassen.
De stationer, för hvilka kommissarier af nämnda lönegrad år 1881 voro
föreståndare, hade då en uppbörd i medeltal af omkring 7,600 kronor,
alltså allenast omkring 3/4 af den nu beräknade minimiuppbörden af
10,000 kronor. Af de år 1881 dit hörande stationerna uppnådde endast
en nyssnämnda uppbördsbelopp, och alla de öfriga skulle nu hafva
hänförts till lägre klasser.
För stationerna af 7;de klassen med 2,400 kronor betingas kommissarier
till föreståndare icke uteslutande af telegraf- och telefon
-
Sjunde Imfvudtiteln: bil. 2. 21
expeditionernas omiattning, utan förnämligast af behofvet att för tillsyn
och iståndsättande af linier och apparater ega tillgång till manliga
föreståndare. Då sålunda hufvudgrunden för dessa stationers klassificering
är en annan, än för stationerna af högre klasser, är uppgift
om medeluppbördens storlek derstädes af mindre vigt, helst ifrågavarande
stationers föreståndare uppförts med den lägsta aflöning, som
för manlig föreståndare förekommer så väl i den nu gällande som i
den föreslagna nya utgiftsstaten.
De stationer, som nu föreslås att hänföras till 8:de och 9:de
aflöningsklasserna, hafva till största delen förut varit upptagna i en
enda klass med telegrafister såsom föreståndare, alla med samma aflöning
eller 900 kronor. I sammanhang med telefonväsendets uppförande
å stat anser telegrafstyrelsen, att desse telegrafister böra delas
i två skilda aflöningsklasser med aflöningen förhöjd till 1,100 kronor
för de stationsföreståndare, hvilka genom telefonbestyr erhålla väsentligt
ökadt arbete. Styrelsen har så mycket hellre ansett sig böra afgifva
ett sådant förslag, som genom en dylik anordning blefve för
telegrafisterna beredd en hittills saknad utväg till befordran, hvilket
åter helt. säkert komme att verka upplifvande på denna tjenstemannaklass
och sålunda blifva till nytta jemväl för telegrafverket. Attemelleitid
den först nämnda synpunkten ensamt för sig berättigar uppförandet
i stat af en högre telegrafistklass torde framgå deraf, att vid de stationer,
hvilka nu föreslagits att tillhöra 8:de klassen och funnos redan
år 1881, har penningeuppbörden ökats från 3,000 kronor under det
nyssnämnda året till 7,300 kronor under år 1892. Som flertalet telegrafiststationer
ännu hafva en uppbörd understigande 2,000 kronor och
ett i sammanhang dermed lindrigare arbete, synes alltså deras åtskiljande
i två klasser vara fullt berättigadt.
Af förestående redogörelse för de vid stationernas klassificering
följda grunder torde mod tydlighet framgå, att de nu föreslagna
aflöningsförhöjningarna äro jemförelsevis vida lägre än den förökning
i arbete och ansvar, hvaraf desamma betingats eller, med andra ord,
att den arbetsprodukt, som kräfves för viss aflöning enligt det. nya
förslaget till stat, är vida större än som fordrades vid den tid, då
telegrafpersonalen var frikallad från skötseln af telefonväsendet. Denna
uppfattning vinner ytterligare stöd af det förhållandet, att vid senast
företagna lönereglering det inländska telegramportot var nära dubbelt
så högt som det nu varande och att sålunda, enär jemförelseu utgått
från uppbördssummornas storlek, arbetsmängden ökats i ännu högre grad.
Med tillämpning af hvad sålunda beträffande 3:e—9-.e stations -
22
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
klasserna, blifvit i underdånighet anfördt, hafva bland de 29 till nu
varande högsta lönegraden med 3,000 kronor hörande kommissarier,
hvilka tillika äro stationsföreståndare, uppflyttats de i Gefle och Helsingborg
till den nya 3:e klassen med 3,600 kronor samt de i Halmstad,
Hernösand, Jönköping, Karlskrona, Luleå, Söderhamn, Upsala
och Örebro till den nya 4:e klassen med 3,300 kronor, hvarjemte till
denna klass likaledes uppflyttats den till mellersta lönegraden nu
hörande kommissarien i Eskilstuna.
Med oförändrad aflöning af 3,000 kronor hafva bibehållits och
till den nya 5:e stationsklassen hänförts kommissarierne i Falun, Kalmar,
Karlshamn, Köpenhamn (kontroll), Landskrona, Umeå, Ystad och
Östersund, men deremot uedflyttats dels till 6:e klassen kommissarierne
i Haparanda, Hudiksvall, Karlstad, Oskarshamn och Vestervik och dels
till 7:e klassen kommissarien i Venersborg. Till 5:e klassen hafva derjemte
uppflyttats de till nuvarande mellersta lönegraden hörande kommissarierne
i Kristianstad, Lund, Lysekil, Piteå, Skellefteå och Uddevalla,
så att antalet af föreståndare inom 5:e klassen utgör 14.
Inom den föreslagna 6:e stationsklassen med 18 kommissarier och
2,700 kronor i aflöning för hvardera äro fem, såsom nyss är nämndt,
nedflyttade från högre aflöningsbelopp, sex kommissarier nemligen de
i Linköping, Motala, Nässjö, Vesterås, Visby och Örnsköldsvik bibehållna
vid oförändrad aflöning och de sju öfrige i Borås, Marstrand, Nyköping,
Nyland, Sollefteå, Trelleborg och Vexiö uppflyttade från den lägst
aflönade kommissariegraden.
Bland de till denna grad nu hörande, i den nya 7:e stationsklassen
med 2,400 kronor uppförda 9 kommissarier äro de i Varberg
och Venersborg nedflyttade från högre lönegrad, de i Kristinehamn,
Köping och Strömstad bibehållna vid oförändrad aflöning samt de i
Hessleholm, Kolbäck, Sköfde och Varekil afsedda att anställas i stället
för telegrafister.
I afseende på de i 8:e stationsklassen upptagna 20 telegrafister
med 1,100 kronor hvardera torde böra bemärkas: att dit nedflyttats
kommissariebefattningarna i Lidköping och Mariestad, hvarest, å förra
stället utan någon som helst telefonverksamhet och med blott en obetydlig
sådan å senare stället, telegrafkorrespondensen sedan lång tid
tillbaka varit så ringa, att utgifterna vida öfverstigit inkomsterna; att
i samma klass upptagits föreståndaren för telegraf- och signalstationen
i Vinga, hvilken tjensteman redan år 1881, då denna station inrättades
uteslutande med kostnadsbidrag från Göteborgs handelsförening, fyroch
båkmedlen samt handels- och sjöfartsfonden till ett sammanlagdt
28
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
belopp af mer än 41,000 kronor, tillförsäkrades ett årligt arfvode af
1,200 kronor och nu genom befattningens uppförande å stat och bestämmelsen
om ålderstillägg, kan aflönas utan minskning af sistnämnda
belopp; samt att den med 200 kronor förhöjda aflöningen åt de sjutton
öfriga till ifrågavarande klass hörande telegrafister är betingad af
telefongöromål, för hvilka särskild godtgörelse för närvarande utgår
af telefonmedel.
Slutligen torde, beträffande de i egenskap af stationsföreståndare
lägst aflönade telegrafister, hvilka med oförändrad aflöning äro upptagna
i 9:e klassen, endast böra omnämnas, att dit hänförts äfven
Landsorts station, hvars föreståndare för närvarande endast åtnjuter
arfvode, äfvensom stationen Ange, hvilken är afsedd att under nästkommande
år inrättas.
Den biträdande stationspersonalen är i det underdåniga stat sförslaget
särskilt, upptagen sålunda:
Kronor.
2 kommissarier, hvardera med 3,300 kronor i normal aflöning.. 6,600
4 | dito | 11 | ii | 3,000 | 11 | 11 | •7 | 11 | 12,000 |
9 | dito | 11 | ii | 2,700 | 11 | 11 | 11 | 11 | 24,300 |
100 | assistenter | 11 | v | 1,600 | 11 | 11 11 | 11 | 11 | 160,000 |
141 | telegrafister | ii | ii | 900 | 11 | 11 | 11 | 126,900 | |
86 | dito | ii | ii | 700 | 11 | 11 | 11 | 75 | 60,200 |
|
|
|
|
|
|
|
| Tillhopa | 390,000. |
Biträdande
stations
personal.
I afseende å denna del af stationspersonalen torde särskilt böra
upplysas: alt aflöningen för de båda främst omnämnde kommissarierne
i Stockholm (telegrafäfdelningen) och i Göteborg är från 3,000 kronor
till 3,300 kronor eller med 300 kronor för den förre samt från 2,700
kronor likaledes till 3,300 kronor eller med 600 kronor för den senare
ökad på den grund, att desse tjenstemän närmast skola biträda der
varande direktörer och utan särskild ersättning inträda i deras ställe,
då de till följd af inspektionsförrättningar eller af annan anledning äro
hindrade att sjelfve bestrida sina föreståndarebefattningar; att aflöningen
för en kommissarie å hvardera af stationerna Malmö och Sundsvall
föreslagits att från 2,700 kronor till 3,000 kronor eller med 300 kronor
förhöjas af samma skäl, som nyss är nämndt beträffande de båda kom
-
Summa
aflöning för
stations*personalen.
24 Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
missarierne i Stockholm och Göteborg; att af de 9 kommissarier, som
äro upptagna med 2,700 kronor hvardera, endast den i Norrköping
tillkommit såsom närmaste man till den der föreslagne direktör, hvaremot
de öfrige åtta kommissarierne redan förut äro befintlige; att assistenternes
antal ansetts kunna minskas från 102 till 100; att, om från
det i 1894 års stat upptagna antal af 210 telegrafister afräknas de 100
ofvan såsom stationsföreståndare upptagna, antalet af de biträdande
telegrafister, hvilkas nuvarande aflöning utgör 900 kronor för hvardera,
ökats från 110 till 141 eller med 31, af hvilka 26 äro afsedda att
tjenstgöra såsom vaktföreståndare å centraltelefonstationer med följande
fördelning: 4 i Stockholm (telefonafdelningen), 4 å hvardera af stationerna
i Göteborg och Malmö, 2 å hvardera af stationerna i Gefle,
Norrköping, Sundsvall och Örebro, samt 1 å hvardera af stationerna
i Eskilstuna, Helsingborg, Hernösand, Nässjö, Söderhamn och Vexiö;
att de 86 nya telegrafister, hvilka upptagits med lägre aflöning till
belopp af endast 700 kronor för hvardera, äro afsedda att betjena de
interurbana telefonledningarna, med fördelning sålunda: 24 i Stockholm,
12 i Göteborg, 8 i Malmö, 2 å hvardera af stationerna i Gefle,
Jönköping, Karlshamn, Karlskrona, Kolbäck, Norrköping, Sköfde, Sundsvall,
Upsala, Vesterås och Örebro, samt 1 å hvardera af stationerna
i Eskilstuna, Falun, Halmstad, Helsingborg, Hessleholm, Kristianstad,
Landskrona, Linköping, Lund, Lysekil, Nyköping, Nässjö, Oskarshamn,
Sollefteå, Söderhamn, Uddevalla, Vestervik, Vexiö och Ystad; samt
slutligen att häraf framgår, dels att extra personal fortfarande måste
till en del användas för betjenandet af de interurbana telefonledningarna
och dels att alldeles ingen ordinarie biträdespersonal för närvarande
ifrågasättes för ombesörjande af hela den för lokaltelefoneringen erforderliga
vexling.
Sammanfattas slutbeloppen af den för stationspersonalen sålunda
föreslagna aflöning, utgörande för föreståndarne 274,000 kronor och för
de biträdande 390,000 kronor, så uppgår summan af aflötiingar under
rubriken »stationerna» till 664,100 kronor.
25
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
Beträffande ålderstilläggen åt stationspersonalen anhåller styrelsen StjtionJleJso''
att få hänvisa till det underdåniga förslaget till stat, hvaraf framgår, ”“"mägg6™''
att desamma skulle för direktörer, kommissarier med 3,000 kronor och
derutöfver, kommissarier med lägre normal aflöning än sagda belopp
samt telegrafister utgå med samma belopp och på enahanda sätt som
för närvarande, men att den förändring vidtagits beträffande assistenterne,
att deras ålderstillägg skulle, liksom för kommissarierne af den lägsta
lönegraden, utgå med 300 kronor efter 5 år och med ytterligare 300
efter 10 år, hvilken förändring styrelsen ansett vara desto mera öfverensstämmande
med billighet, som postexpeditör af 2:a graden, med samma
normala aflöning som telegrafassistent, eller 1,600 kronor, erhållit ålderstillägg
med 400 kronor efter 5 år och med ytterligare 400 kronor efter 10 år.
4:o. Särskilda anslag.
Under denna rubrik äro i 1894 års stat förslagsvis uppförda Särskilda
ålderstillägg åt styrelsens personal 7,400 kronor och åt stationsperso- anslag.
nalen 90,000 kronor. Då någon dylik aflöningsförmån icke kan under
år 1895 ifrågakomma för den nya personal, som å staten för samma
år varder uppförd, har styrelsen inskränkt sig till att i det underdåniga
förslaget sammanföra båda beloppen och afrunda summan till 100,000
kronor.
Till arfvoden för extra biträden och vikariat vid stationerna är för
närvarande förslagsvis uppfördt ett belopp af 100,000 kronor, men då
detta, endast för telegrafgöromål afsedda anslag under sistlidne och
äfven under innevarande år visat sig understiga behofvet med omkring
25.000 kronor samt till aflöning åt den af mer än 300 individer bestående
extra biträdespersonalen för handläggning af telefongöromål erfordras
minst 150,000 kronor, är förstnämnda belopp nu ökadt med
175.000 kronor eller till 275,000 kronor.
Förslagsanslaget till arfvoden åt vaktmästare och telegrambärare
vid stationerna har styrelsen ansett böra för år 1895 höjas med 25,000
kronor eller till 125,000 kronor.
Hushyreser sättning en till kommissarien-kontrollören i Köpenhamn,
600 kronor, och anslaget till telegrafverkets undervisningsanstalter, 12,500
kronor, äro utan förändring upptagna för år 1895, hvaremot, på sätt
Bill. till Riksd. Frat. 1894. 1 Samt. 1 Afd. 4
26
Sjunde hufvu dtiteln: bil. 2.
ofvan redan blifvit antydt, de likartade ersättningsbeloppen till föreståndarne
för telegrafstationerna i Stockholm och Göteborg blifvit uteslutna
på grund af den för desse tjensteman föreslagna tillökning i
deras fasta aflöning.
Under ifrågavarande rubrik är till sist äfven upptaget ett förslagsanslag
af 25,000 kronor för beredande åt en del af stationspersonalen af
tjenstledighet utan aflöningsafdrag.
Styrelsen har nemligen vid nu förevarande reglering af aflöningsförhållandena
inom telegrafverket jemväl tagit i öfvervägande den både
inom andra embetsverk och hos Riksdagen behandlade frågan om semester
för lokalförvaltningarnas ordinarie tjenstemannapersonal, men
dervid kommit till det resultat, att det icke är möjligt att åt hela denna
pex-sonal vid telegrafverket bereda en dylik årligen återkommande förmån.
Skälen härtill äro flera. Vid den tid af året, äfven om den utsträcktes
till månaderna maj—oktober, då dylik ledighet vore så väl
för tjenstemännens helsa gynnsammast och äfven i öfrigt mest begärlig,
äro göromålen vid telegrafverkets stationer trägnast, och om än semestern
kunde förläggas till hvilken årstid som helst, befarar styrelsen,
att tillräckligt antal af ersättningsmän skulle komma att saknas för att
åt hela personalen årligen bereda dylik ledighet.
För att emellertid söka, så långt omständigheterna medgifva, gå
önskningarna i detta hänseende till mötes, har styrelsen tänkt sig saken
kunna, åtminstone till en början och intilldess någon tids erfarenhet
vunnits, ordnas genom begränsning sålunda:
att det i hvarje fall finge bero på styrelsens pröfning, huruvida
ordinarie tjensteman vid telegrafverkets linier, verkstad eller stationer
kunde, vare sig för skötande af egna angelägenheter eller för sjukdom
eller svag helsas vårdande, under högst trettio dagar under samma
kalenderår erhålla ledighet utan minskning i sin aflöning, samt
att en dylik förmån dock icke finge beviljas assistent eller telegrafist
med mindre än att han eller hon under minst fem kalenderår
innehaft sin anställning i nämnda egenskap.
Det är under förutsättning af nådigt bifall till en sådan anordning
som det sist omförmälda anslagsbeloppet blifvit i förslaget till stat
upptaget.
Slutsumman å de sålunda upptagna »särskilda anslagen» uppgår
till 538,100 kronor.
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2. 27
Om nu slutbeloppen å de särskilda delarna af aflöningsstaten för
år 1894 jemföras med de motsvarande beloppen i statsförslaget för år
1895, visar sig tillökningen sålunda:
SU.vrftlfifin .................................. | Aflönings-staten för | Förslaget till | Ökning |
Kronor. | Kronor. | Kronor. | |
85,600 551,200 315,100 | 105,000 28,500 664.100 538.100 | 19,400 28,500 112,900 223,000 | |
Linierna och verkstaden ...................... Stationerna .............................. | |||
Särskilda anslag ................................... | |||
Summa | 951,900 | 1,335,700 | 383,800 |
Om åter från sist nämnda summa »ökning år 1895» kronor 383,800
fråuräknas det hittills och ännu i staten för år 1894 obefintliga
men i statsförslaget för år 1895 upptagna anslagsbelopp »till
beredande af tjenstledighet etc.» .................................................... 25,000
så utgör återstoden................................................................................ .
det tilläggsbelopp, som i följd af telefonväsendets tillkomst blifvit i
statsförslaget för år 1895 upptaget och hvilket ganska nära öfverensstämmer
med det belopp af omkring 360,000 kronor, till hvilket de
redan under innevarande år 1893 af telefonmedel bestridda aflöningsbelopp
komma att uppgå.
Närmast efter aflöningsstaten för år 1894 förekomma tvänne
»anmärkningar», af hvilka den ena rörer de stationspersonalen tillkommande
ålderstillägg samt dessas fördelning i lön och tjenstgöringspenningar
och den andra bestämmer, att de senare skola afstås för den
tid tjenstledighet åtnjutes. _ . . .
Då i det nu förevarande underdåniga förslaget till stat blitvit icke
allenast för styrelsens personal, på sätt redan förut varit brukligt, utan
äfven för den öfriga ordinarie telegrafpersonalen upptagna tiderna för
ålderstilläggens tillträdande och beloppen af desamma, synes lämpligast,
att nämnda anmärkningar utbyttes mot tvänne andra sådana mod hän
-
Jemförelse.
Vilkoren för
aflöning 8-förmänemas
åtnjutande.
28
a) för personalen
vid
styrelsen.
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
visning allenast, den ena till Eders Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse
den 1 november 1878 angående vilkoren för åtnjutande af de från 1879
års början faststälda nya löneföremåner för telegrafstyrelsen, sådan
nemligen denna kungörelse, i anledning af styrelsens bär nedan gjorda
framställning, kan varda af Eders Kong]. Maj:t ändrad, och den andra
till den särskilda skrifvelse eller författning, hvilken Eders Kongl. Maj:t,
uppå styrelsens jemväl här nedan framstälda förslag, kan finna för godt
i nåder aflåta eller utfärda rörande vilkoren för åtnjutande af de från
1895 års. början faststälda löneförmåner för personalen vid telegrafverkets
linier, verkstad och stationer.
Då Eders Kongl. Maj:ts ofvan åberopade nådiga kungörelse den 1
november 1878 utfärdades angående vilkoren för åtnjutande af de nya
löneförmånerna för telegrafstyrelsen, hade frågan om tillförsäkrandet åt
hela telegrafpersonalen att, efter viss lefnads- och tjensteålder, vid
afskedet erhålla lönen i pension ännu icke vunnit sin lösning, hvadan
någon bestämmelse härom, i likhet med hvad som iakttogs rörande
aflöningsvilko.ren för flera andra vid den tiden omreglerade centrala
embetsverk, icke kunde i berörda kungörelse intagas. Först år 1883
behagade Eders Kongl. Maj:t, efter Riksdagens hörande, genom nådiga
brefvet den 5 oktober rörande telegrafverkets utgiftsstater för år 1884
förordna:
att telegrafverkets embets- och tjensteman skola ega att — efter
uppnadda 65 lefnads- och minst 35 tjensteår, om de tillhöra styrelsens
personal, samt efter uppnådda sammanräknade 95 lefnads- och tjensteår,
om de äro anstälde vid verkets stationer — åtnjuta pension motsvarande
lönens hela belopp, att utgå dels från telegrafverkets pensionsinrättning,
enligt bestämmelserna i reglementet för denna inrättning, och dels med
erforderligt fyllnadsbelopp af telegrafverkets medel; dock att, hvad anginge
den då varande personalen, rättigheten till dylik fyllnadspension
af telegrafmedlen för en hvar gjordes beroende deraf, att han eller hon
inom utgången af år 1883 åtoge sig förbindelse att vid uppnådd pensionsålder
med oafkortad lön såsom pension från tjensten afgå, derest
icke Eders Kongl. Maj:t eller telegrafstyrelsen, der det tillkomme styrelsen
att afskedet utfärda, skulle finna den pensionsberättigade fortfarande
kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna
och af sådan anledning låta med afskedet anstå, samt att enahanda
skyldighet att efter uppnådd pensionsålder från tjensten afgå
skulle åligga.en hvar, som dädanefter befordrades till eller anstäldes i
tjenstebefattning å telegrafverkets stat.
Samma pensionsrätt som för telegrafstyrelsens tjensteman är seder -
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
20
mera genom Eders Kong!. Maj:ts nådiga bref den 19 maj 1893 tillerkänd
vaktbetjente bos styrelsen.
På grund häraf och då bestämmelserna i högstberörda kungörelse
jemväl synas påkalla någon ändring till följd af Eders Kongl. Maj:ts
nådiga beslut den 15 sistlidne september, hvarigenom förklarades, att
Riksdagens underdåniga framställning den 12 maj 1888 i fråga om
post- och telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse, i hvilket
ämne särskildt tillsatte komiterade afgifvit betänkande och de båda
verkens styrelser hvar för sig afgifvit infordrade utlåtanden, icke föranledde
till någon vidare åtgärd af Eders Kongl. Maj:t, vågar telegrafstyrelsen
i underdånighet hemställa,
att Eders Kongl Maj:t täcktes angående vilkoren för åtnjutande
af de från 1895 års början faststälda löneförmånerna för telegrafstyrelsen
utfärda förnyad kungörelse med följande bestämmelser:
att embets- och tjensteman vid telegrafstyrelsen skall dels vara
underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i
åligganden som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af styrelsen
eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet kan vara
stadgad, dels vara förpligtad att — derest i en framtid verkets ställning
inom förvaltningen så förändras, att detsamma ej längre kan såsom
sjelfständigt embetsverk anses — med bibehållande af den tjenstegrad
och aflöning han innehar, efter förändrad arbetsordning, sköta de med
tjensten förenade göromål;
att med embete eller tjenst i telegrafstyrelsen icke må förenas
annan tjenst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan
tjenstebefattning, med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande
af tjenstgöringen i styrelsen; dock att tjensteman, som vid
den nya löneregleringens inträdande redan innehar tjenst utom styrelsen,
må densamma bibehålla, så länge den icke är för tjenstgöringen
i styrelsen hinderlig;
att aflöningen för telegrafstyrelsens embets- och tjenstemän samt
betjente fördelas i lön och tjenstgöringspenningar, hvilka senare få
uppbäras för den tid tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller
åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest varit från tjenstgöring
befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;
att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära
hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas
vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag kan förpligtas
att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå
b) för personalen
vidliniema,
verkstaden
och stationerna.
BO Sjunde huivudtiteln: bil. 2.
så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest
pröfvas skäligt;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras i följd af embetsresor
eller för beredande af semester, tjensteman af lägre grad skall
vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning inom styrelsen,
densamma emot åtnjutande, i förstnämnda fall af de för befattningen
anslagna tjenstgöringspenningar, men eljest af deremot svarande
belopp, i stället för egna tjenstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre
än tre månader under samma kalenderår;
a/t, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af tjenst i samma lönegrad är i stat medgifven, tidpunkten för första
förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren
mera än fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen eller, på
grund af förordnande, annan statens tjenst, dock att härvid icke må
föras honom till last den tid han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen,
om sådan eger rum, efter ytterligare fem år på samma vilkor,
under iakttagande, hvad såväl den ena som andra förhöjningen
angår, deraf att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid
början af kalenderåret näst efter det, den stadgade tjensteåldern blifvit
uppnådd; samt
att såväl tjensteman som vaktbetjent skall vara förpligtad att
med pension motsvarande lönens hela belopp — att utgå dels från telegrafverkets
pensionsinrättning, enligt bestämmelserna i det för denna
inrättning gällande reglemente, och dels med erforderligt fyllnadsbelopp
af telegrafverkets medel — från tjensten afgå, Kongl. Maj:t eller
telegrafstyrelsen, der det tillkommer denna att afskedet utfärda, dock
obetaget att låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt
gagna det allmänna och han finnes villig att i densamma qvarstå.
Förutom hvad i 1894 och föregående årens utgiftsstater finnes
omnämndt rörande de ålderstillägg, som tillkomma stationspersonalen,
äro i afseende på vilkoren för desammas åtnjutande åtskilliga bestämmelser
meddelade i Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 1 september
1882 rörande telegrafverkets utgiftsstater för år 1883; men då dessa
bestämmelser tillkommo uteslutande i anledning af den med början af
sistnämnda år till hela tjenstepersonalen vid telegrafverkets stationer
31
Sjunde liufvndtiteln: bil. 2.
utsträckta förmån af ålderstillägg och alltså icke afse sådana tjensteförhållanden
i öfrigt, som beröras i den åberopade kungörelsen om
lönevilkoren för styrelsen, likasom, af redan omförmäld orsak, i nyss
nämnda kongl. bref icke kunde meddelas någon föreskrift rörande stationspersonalens
afskedande med pension, motsvarande lönens hela belopp,
hemställer telegrafstyrelsen jemväl i underdånighet, huruvida icke
Eders Kongl. Maj:t skulle finna skäl att i sammanhang med nu ifrågavarande
utgiftsstaters fastställande, utfärda en särskild författning rörande
vilkoren för åtnjutande från 1895 års början af de bestämda aflöningsförmånerna
för personalen vid telegrafverkets liniera verkstad och
stationer; i hvilket afseende styrelsen tillåter sig att i underdånighet
föreslå följande bestämmelser:
att tjensteman vid telegrafverkets linier, verkstad eller stationer
skall vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller
jemkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändring af
telegrafverkets organisation eller eljest i allmänhet kan varda stadgad;
att med tjenst af ifrågavarande slag ej må förenas annan tjenst
å rikets, riksdagens eller kommuns stat — befattning vid förenad postoch
telegrafanstalt likväl undantagen — ej heller annan tjenstebefattning,
så framt icke densamma af styrelsen, efter derom skedd anmälan,
anses kunna utöfvas utan hinder för tjenstgöringen vid telegrafverket;
att stationstjensteman skall vara skyldig att, med bibehållande af
den tjenstegrad och aflöning han innehar, underkasta sig förflyttning
till annan tjenstgöringsort, som kan varda honom af styrelsen anvisad;
att tjensteman vid telegrafverkets linier likaledes skall, efter styrelsens
bepröfvande, vara underkastad förflyttning till stationstjenstgöring,
dock utan minskning i sin innehafvande aflöning;
att aflöningen för ifrågavarande tjenstemän fördelas i lön och
tjenstgöringspenningar, hvilka senare få uppbäras endast för den tid
tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller för den tid, icke öfverstigande
30 dagar under samma kalenderår, han eller hon, vare sig för
sjukdom eller för svag helsas vårdande eller för enskilda angelägenheter
med styrelsens begifvande åtnjutit tjenstledighet utan frånträdande
af sina tjenstgöringspenningar;
att från åtnjutande af nyss nämnda förmån af tjenstledighet utan
tjenstgöringspenningarnas frånträdande undantages assistent eller telegrafist,
som icke erhållit sitt första ålderstillägg;
att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta under en
tid icke öfverstigande tre månader, eger uppbära hela lönen, men att
den, som eljest undfår ledighet, vare sig till följd af sjukdom under
32
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
längre tid än tre månader eller för svag helsas eller enskilda angelägenheters
vårdande under längre tid än 30 dagar, kan förpligtas att
under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenuingar afstå så mycket
af lönen, som för tjenstens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas
skäligt; varande dylik tjenstledighet, som under ett och samma kalenderår
åtnjutes, att i fråga om löneafdrag anse såsom om den på eu
gång utan afbrott åtnjutits;
att tjensteman åt lägre grad skall vara skyldig ej mindre att, om
han vid sjukdomsförfall för tjensteman af högre grad erhåller förordnande
å dennes befattning, densamma emot åtnjutande af de för befattningen
anslagna tjenstgöringspenningar, i stället för egna sådana,
bestrida, än äfven att utan särskild godtgörelse vikariera för tjensteman
af högre grad, som med styrelsens begifvande åtnjuter tjenstledighet
utan att frånträda sina tjenstgöringspenningar;
att i fråga om aflöningens förhöjning medelst ålderstillägg tidpunkten
för första ålderstilläggets åtnjutande skall inträda fem år efter
det tjenstemannen tillträdt sin befattning inom graden, under vilkor
att tjensteinnehafvaren med godt vitsord om sin tjenstgöring mer än
fyra år af nämnda tid sjelf bestridt sin egen eller på grund af förordnande
annan tjenst i telegrafverket, med iakttagande dervid, dels
att sådan tjenstledighet, som med styrelsens begifvande kan hafva åtnjutits
utan frånträdande af tjenstgöringspenningarna, icke må föras
honom eller henne till last, dels att ingeniörerne vid linierna och kommissarierna
vid stationerna skola, utan hänsyn till de särskilda löneklasserna,
anses tillhöra en och samma tjenstegrad, så att dylik
tjensteman af högre löneklass eger för åtnjutande af ålderstillägg inom
klassen räkna sig tillgodo äfven den tid, han tillhört lägre löneklass
inom graden, dels ock att sist nämnda bestämmelse skall tillämpas
äfven i fråga om ålderstillägg åt telegrafister inom de särskilda löneklasserna;
•
att andra ålderstillägget må uppbäras efter ytterligare fem år och
det telegrafister tillkommande tredje ålderstillägget fem år efter det
andras erhållande, allt under enahanda vilkor, som gälla i afseende på
det första ålderstillägget;
att för öfrigt, hvad hvart och ett af de särskilda ålderstilläggen
angår, skall iakttagas, att den högre aflöningen ej må tillträdas förrän
vid början al kalenderåret näst efter det, den stadgade tjensteåldern
blifvit uppnådd;
atf, i fråga om tjensteman, som i afseende på tjenstgöringstiden
icke uppfyllt ofvan stadgade vilkor för erhållande af ålderstillägg, det
33
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
må ankomma på telegrafstyrelsen att bestämma, om och när dylik
aflöningsförmån må tillgodonjutas;
att af ålderBtilläggen tre fjerdedelar skola anses tillhöra lönen
och en fjerdedel tjenstgöringspenningarna; samt
att tjensteman skall efter uppnådda 95 sammanräknade lefnadsoch
tjensteår vara förpligtad att med pension motsvarande lönens hela
belopp — att utgå dels från telegrafverkets pensionsinrättning enligt
bestämmelserna i det för denna inrättning gällande reglemente och dels
med erforderligt fyllnadsbelopp af telegrafverkets medel — från tjensten
afgå, Eders Kongl. Maj:t eller telegrafstyrelsen, der det tillkommer
denna att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå,
derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten
på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas villig
att i densamma qvarstå utan fortsatt åtnjutande af innehafvande ålderstillägg,
hvilken aflöningsförmån skall i sådant fall frånträdas.
B. öfver gång s-ajlöningsstaten.
Enär den främst å denna stat för år 1894 med 500 kronor upp- b. öfvergångttagne
telegrafisten C. A. Forssander under samma år uppnår pensions- staten''
åldern och kommer att ur tjensten afgå, har nämnda belopp kunnat
ur förslaget till stat för år 1895 uteslutas.
Af de 19 telegrafister, hvilka i egenskap af före detta förste
telegrafister hvardera åtnjuta ett särskildt belopp af 200 kronor utöfver
sin normala telegrafistaflöning, komma tre, nämligen de i Arboga,
Ronneby och Simrishamn att erhålla denna sin aflöning förhöjd med
samma belopp, på grund hvaraf den »för genomförande af den med
år 1883 inträdda förändring af vissa telegrafistbefattningar» å förevarande
stat för år 1894 upptagna summa af 3,800 kronor minskats med 600
kronor eller till 3,200 kronor.
Det till förre kommissarien W. H. Lagerheim utgående belopp af
800 kronor är bibehållet.
Ehuru nio af de nu varande stationsföreståndarne skulle enligt
den föreslagna staten för år 1895 få sin normala aflöning nedsatt,
nemligen hvardera af kommissarierna i Haparanda, Hudiksvall, Karlstad,
Oskarshamn, Varberg och Vestervik med 300 kronor, kommissarien i
Bih. till liiksd. Prot. ISOP 1 Sami. 1 Afd. 5
Öjvergångsstatens
summa.
34 Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
Venersborg med 600 kronor samt kommissarierna i Lidköping och
Mariestad med 1,300 kronor hvardera, har likväl af denna anledning
ingen af dessa tjänsters nuvarande innehafvare blifvit i förslaget till
öfvergångsstat uppförd, emedan de båda sistnämnde kommissarierna
redan under år 1894 uppnå pensionsåldern och komma att ur tjensten
afgå samt styrelsen, hvad de öfrige sju kommissarierna angår, hyser
den förhoppning, att desse skola, i uppstående ledigheter efter flera
andra äldre kommissarier, som äfvenledes under loppet af nästa år
komma att med pension erhålla afsked, kunna före ingången af år 1895
förflyttas till lika eller bättre aflönade andra befattningar vid telegrafverket.
Deremot anser styrelsen billigheten fordra, att nedannämnde personer,
hvilka genom den föreslagna regleringen skulle komma att, utan
befordran till högre aflönad befattning, gå i mistning af sina nu innehafvande
arfvoden för telefontjenst, varda på öfvergångsstat för år 1895
uppförda till åtnjutande af motsvarande belopp, att minskas eller helt
och hållet upphöra i den mån deras innehafvare kunna erhålla ökad
normal aflöning enligt staten litt. A, 3:o, nemligen:
kommissarien i Köping W. G. Wingenblixt......................... kronor 200
„ „ Varberg G. M. Th. Sandström.................... „ 200
„ ,, Venersborg H. E. Moberg.............................. „ 200
„ „ Ystad G. F. W. Dahlberg.............................. „ 300
telegrafisten „ Byske H. H. Winblad von Walter ............ „ 100
„ „ Ramsele A. O. Grundström.......................... „ 50
„ „ Simrishamn C. H. Balkenhausen.................. „ 100
„ „ Trollhättan A. Sjödahl .................................. „ 100
Tillhopa kronor 1,250.
I enlighet med hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt är
hela summan å öfvergångsaflöningsstaten föreslagen att uppgå till
5,250 kronor.
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
35
C. Pensions- och Understödsstaten.
I denna stat ifrågasattes ingen annan förändring år 1895 än den,
som i afseende på telegrafverkets bidrag till dess pensionsinrättning
samt enke- och pupillkassa påkallas af de i följd af telefonväsendets
tillkomst föreslagna nya tjenster och förhöjda aflöningsbelopp för redan
befintliga sådana. Direktionen öfver nämnda pensionsanstalter, från
hvilken telegrafstyrelsen i detta ämne inhemtat yttrande, har uti skrifvelse
den 20 innevarande november hufvudsakligen anfört följande:
att direktionen, efter att från telegrafstyrelsens administrativa byrå
hafva erhållit erforderliga upplysningar rörande nu föreliggande underdåniga
förslag till aflöningsstat för år 1895, låtit verkställa uträkningar
å de nya bidrag af statsmedel, hvilka i anledning af de förökade
aflöningsbeloppen borde utgå till pensionsinrättningen samt till enkeoch
pupillkassan; att vid dessa beräkningar, hvad först beträffar pensionsinrättningen,
tillämpats samma grunder, som förut följts vid pensionsinrättningens
bildande samt vid de fondräkningar, som tid efter annan
vidtagits till utrönande af inrättningens ekonomiska ställning; att} under
antagande att frågan nu gälde endast bestämmande af ett visst årligt
bidrag och icke beräkning af något särskildt retroaktivkapital för de
tjenstemän, hvilka vid mer eller mindre framskriden ålder komme att
befordras till nya tjenster eller högre aflöning, någon kapitalisering af
de särskilda bidragsbeloppen icke hade egt rum; att till grund för
beräkuingarne vidare hade lagts dels lefnadsåldrarne för de personer,
om hvilka man kunnat antaga, att de genom den nya aflöningsstaten
skola vinna sådan förhöjning i sin aflöning, som berättigar till högre
pension, dels för öfrige tjenstemän, om hvilka ett dylikt antagande
ej kunnat på förhand uppställas, den sannolika lefnadsålder, vid hvilken
befordran till graden ansåges ifrågakomma, allt i öfverensstämmelse
med den metod, som vid föregående beräkningar af samma art blifvit
följd; att, i afseende å de manlige stationsföreståndarne, beräkning
likväl icke skett för alla, som antagits komma i åtnjutande af förhöjd
aflöning, utan endast för så många, som erfordrats för att fylla det
bestämda antalet i hvar och en af de föreslagna nya löneklasserna; att
den enligt dessa grunder gjorda beräkningen tillika förutsatte, att de
tjenstemän, som första gången enligt den nya staten utnämndes eller
érhölle förhöjd aflöning, sjelfve ej skulle utöfver de vanliga befordringsafgifterna,
der sådana borde utgå, behöfva till pensionsinrättningen
betala några retroaktivafgifter, utan att dessa skulle få innefattas i det
C. Pensionsoch
understödsstaten.
36
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
från statsverket utgående bidraget; att den omständigheten, att för den
manliga personalen alla nya eller till förhöjd aflöning föreslagna tjenster
vore af högre grad och sålunda komme att tillträdas vid mera framskriden
ålder, under det att den lägsta tjenstemannagraden, assistenterne,
blefve i det närmaste oförändrad, naturligtvis i sin mån verkade dertill,
att statsbidrag erfordrades till större belopp, än hvad vid ett motsatt
förhållande skulle hafva blifvit fallet; att det erforderliga statsbidraget
till pensionsinrättningen, beräknadt att förslå till pensionsförhöjuing
jemväl för de nuvarande direktörerne, af hvilka två skulle erhålla rätt
till sådan förhöjning endast ett eller två år före pensionsålderns inträdande,
uppginge till 23,054 kronor 88 öre för år; att, sedan desse äldre
tjenstemän afgått, det årliga behofvet af statsbidrag, under förutsättning
att nya tjenster icke under tiden tillkommit, sjönke till 18,278 kronor
76 öre; att dessa belopp temligen nära öfverensstämde med det, som
nu, efter beräkning af \\ procent af telegramportoinkomsten, för all
framtid utgår till pensionsinrättningen, ity att procent af den för
år 1895 till 1,500,000 kronor beräknade telefonmedelsinkomsten uppginge
till 22,500 kronor; att direktionen hade den uppfattning, att ett
statsbidrag af ifrågavarande beskaffenhet städse borde vara stäldt i
procentförhållande till den statsinkomst, med hvilken det har sammanhang,
för att sålunda kunna motsvara personalens efter hand erforderliga
tillökning; att direktionen fördenskull ansåge, att det statsbidrag till
pensionsinrättningen, hvilket erfordras i anledning af de genom telefonväsendet
tillkommande nya eller till förhöjd aflöning föreslagna tjenster,
bör bestämmas till eu och en half procent af telegrafverkets inkomst af
abonnements- och samtalsafgifter; samt slutligen att härigenom skulle
vinnas jemväl den fördelen, att det icke skulle komma att inverka på
bidraget till pensionsinrättningen, huruvida i vissa tvifvelaktiga fall en
inkomst härrörde från telegraf- eller telefonverksamheten eller om det
i sammanhang med samma inkomst stående expeditionsarbetet blifvit
utfördt af förut varande eller ny personal.
Sedan telegrafstyrelsen fästat sin uppmärksamhet dervid, att det
sålunda för 134 nya tjenster och förhöjd aflöning för 30 förut varande
befattningar ifrågasatta statsbidrag till pensionsinrättningen vore något
högre än det, som vid inrättningens bildande år 1874 bestämdes för
då varande 312 tjenster, har styrelsen från direktionen inhemtat den
ytterligare upplysning, att det förra gången beräknade årsbidraget afsåg
endast fyllnaden i delegarnes egna löpande utgifter och således
inga retroaktivafgifter, hvilka då kapitaliserades och uppgingo till ett
belopp af 865,000 kronor, samt att då bestämdes ett särskildt extra
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
37
bidrag af 3^ procent utaf telegramportoinkorasten, att utgå blott så
länge nödigt vore för amorteringen af nämnda kapital. Det nu föreslagna
årliga statsbidraget omfattar deremot, såsom redan är nämndt,
jemväl de erforderliga retroaktivafgifterna vid först skeende befordringar
enligt den föreslagna nya staten, hvadan alltså intet särskildt retroaktivkapital
denna gång ifrågasättes.
Vidkommande åter det tillskott till enke- och pupillkassan, hvilket
erfordrades i anledning af den föreslagna ökningen af telegrafverkets
manliga personal och förhöjd aflöning för en del af densamma, har
direktionen, jemte erinran hurusom verkets nuvarande bidrag till denna
kassa utginge under eu enklare form än bidraget till pensionsinrättningen,
nämligen med ett, oberoende af telegramportoinkomsten, bestämdt
belopp af 5,000 kronor årligen och dessutom med inkomsten
genom försäljning af olika slags förbrukadt, papper, anfört följande:
att, ehuruväl detta bidrag, hvilket ursprungligen var afsedt att
betäcka den andel af enkors och barns pensionering, som utginge med
ett konstant belopp, utan hänsyn till delegarnes aflöning eller egna afgift^,
visat sig för detta ändamål otillräckligt, i det att den konstanta
andelen af de från kassan utgående pensioner redan nu utgjorde 8,550
kronor för år, direktionen likväl ansåge, att ingen annan utgångspunkt
kunde tagas för bestämmandet af det nya bidraget än att, med ledning
af utgiftsstaterna för åren 1894 och 1895, proportionera detsamma
efter den aflöningsförhöjning, som för den manliga personalen skulle
tillkomma; samt att, då aflöningen för nämnda personal uppginge för
år 1894 till 423,000 kronor och för år 1895 föreslagits till 496,500
kronor, det nuvarande statsbidraget, 5,000 kronor, borde ökas med 857
kronor eller i rundt tal med 1,000 kronor, så att enke- och pupillkassan
erhölle 6,000 kronor i årligt bidrag af telegrafverkets medel.
Slutligen har direktionen ansett sig pligtig erinra derom, att de
sålunda lemnade uppgifterna angående vilkoren för intagande i pensionsanstalterna
af de genom telefonväsendets uppförande å stat tillkommande
nya eller högre aflönade tjenstemän ej finge anses för pensionsanstalterna
bindande förr än samma vilkor blifvit godkända af fullmägtige
för delegarue i pensionsinrättningen.
Då telegrafstyrelsen för sin del icke funnit något att erinra emot
hvad bemälda direktion sålunda anfört och då fullmägtige för delegarue
i pensionsinrättningen kunna under nästkommande år, innan utgiftsstaterna
för år 1895 varda af Eders Kong!. Maj:t till slutlig pröfning
företagna, sammankallas till urtima möte för att yttra sig i förevarande
fråga, har styrelsen i sitt föreliggande underdåniga förslag till pen
-
D. Omkotlnadsstaten.
38 Sjunde hufvudtiteln: bil 2.
sions- och understödsstat upptagit såsom telegrafverkets bidrag: a) till
pensionsiDrättningen en och en half procent af den för året till 1,500,000
kronor förslagsvis beräknade inkomst af telefonabonnements- och samtalsafgifter
med 22,500 kronor och b) till enke- och pupillkassan ett
med 1,000 kronor förhöjdt belopp, eller 6,000 kronor, hvarigenom denna
stats slutsumma, som för år 1894 utgör 112,320 kronor, ökats med
23,500 kronor eller till 135,820 kronor för år 1895.
D. OmJcostnadsstaten.
Motsvarande del af telegrafverkets utgiftsstater har hittills haft
och är äfven för år 1894 upptagen med benämningen »underhållsstat»;
men denna benämning har styrelsen ansett lämpligen böra, i likhet
med bruket inom flera andra förvaltningsgrenar, utbytas mot uttrycket
»omkostnadsstat».
Slutsumman i det föreliggande underdåniga förslaget till denna
stat uppgår till 711,230 kronor och öfverstiger med mer än dubbla
beloppet motsvarande summa i 1894 års stat. Ehuruväl denna tillökning
är nystan uteslutande föranledd af telefonväsendets tillkomst,
anhåller likväl styrelsen att särskildt få upplysa följande:
Kostnaden ensamt för telefonliniernas öfvervakande och underhåll
beräknas att uppgå till mer än 200,000 kronor, och då det nuvarande
förslagsanslaget för telegraflinierna, 100,000 kronor, visat sig otillräckligt,
har hela kostnaden för underhållet af båda slagen af linier ansetts
icke kunna beräknas till lägre belopp än 325,000 kronor
»Telegrafverkets byggnader», hvilka blott för ett par år sedan
inskränkte sig till den i Stockholm (å södermalm), Malmö, Haparanda,
Dalarö och Furusund, hafva på sista tiden ökats med sådana i Göteborg,
Sundsvall (gemensam med postverket), Mölnbo, Sandhamn, Varekil
och Kolbäck, på grund hvaraf kostnaden för underhåll af telegrafverkets
fastigheter beräknats till 10,000 kronor för år i stället för endast
2,000 kronor.
Anslaget till »resekostnads- och traktamentsersättningar» är ökadt
från 10,000 till 20,000 kronor.
För »inventariers inköp och underhåll» är för år 1894 upptaget
ett belopp af 35,000 kronor; detta anslag är nu ökadt för år 1895 till
100,000 kronor, hvari dock icke ingår kostnaden för de apparater och
39
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
andra inventarier, som ifrågakomma då, med anlitande af lånemedel,
antingen enskildt telefonnät af telegrafverket inköpes och ombygges
eller telegrafverket förut tillhörigt telefonnät utvidgas.
Det nuvarande anslaget af 35,000 kronor till »böcker, kartor, tryckningskostnad,
blanketter, kuverter och pappersremsor, m. m.» är, hufvudsakligen
till följd af de kostsamma telefonkatalogernas för hvarje år
behöfliga omarbetning och omtryckning ökadt till 60,000 kronor.
Till »skrifmaterialier» är för närvarande anslaget ett belopp af
3.000 kronor; men då detta redan förut visat sig otillräckligt, har detsamma
nu ökats till 15,000 kronor.
I anledning synnerligast deraf, att hvarje telefonabonnent måste
hafva sin apparat försedd med särskildt elektriskt batteri och det deraf
väsentligt ökade behofvet af »batteriförnödenheter» har det under denna
rubrik hittills upptagna anslagsbelopp af 10,000 kronor nu ökats till
20.000 kronor.
Oberäknadt utgiften för de hittills särskildt förhyrda telefonlokalerna
i Göteborg och Sundsvall, hvilka nyligen blifvit utbytta mot
andra sådana i telegrafverkets egna byggnader, hafva hyresbeloppen
för sådana telegrafverkets öfriga telefonlokaler, för hvilka utrymme icke
kunnat å vederbörande telegrafstationer beredas, för innevarande år
uppgått till något mer än 21,000 kronor. Kostnaden åter för de telegraflokaler,
som måst förhyras och för hvilka det i staten nu upptagna
anslag utgör 15,000 kronor, har för år 1892 öfverstigit 18,000 kronor
och torde för år 1893 och framgent årligen uppgå till ännu högre belopp,
enär flerstädes uppsägning skett af enskildes åtaganden att utan
ersättning upplåta telegraflokaler. Nyss nämnda anslagsbelopp under
rubriken »hyror» har fördenskull nu föreslagits att höjas till 45,000
kronor.
Kostnaden för »bränsle och lyshållning», hittills upptagen förslagsvis
till sammanlagdt 40,000 kronor, har för år 1892 uppstigit till
47.000 kronor och beräknas för år 1895 icke komma att understiga
60.000 kronor för både telegraf- och telefonlokalerna.
Det hittills med 6,000 kronor uppförda förslagsanslaget till »postporto»,
hvilket redan år 1892 måst öfverskridas med mer än 2,000
kronor, har nu, hufvudsakligen till följd af de talrika försändelserna
af telefonkontrakt, journaler, räkenskaper och andra handlingar från
telefonstationerna ansetts böra ökas till 10,000 kronor.
Anslaget till »frakt och transportkostnader», i hvilket icke ingår
sådan utgift af nämnda slag, som vid större försändningar af liniemateriel
direkt påföres vederbörande arbetsföretag, är utan förändring
40
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
bibehållet med 10,000 kronor. Enahanda är förhållandet med »Sveriges
bidrag till underhållet af internationella telegrafbyrån i Bern».
Å det föreliggande förslaget till omkostnadsstat har styrelsen
uppfört ett nytt förslagsanslag till belopp af 2,000 kronor under titel
»sjukvård, sjukaflöning och begrafningshjelp», till stöd hvarför följande
torde få i underdånighet anföras.
Hvarken genom instruktion eller annorledes har styrelsen erhållit
något vidsträcktare bemyndigande att af telegrafverkets medel bekosta
sjukvård eller att låta någon del af aflöningen utbetalas åt sådana arbetare
i telegrafverkets tjenst, som vid anläggning af nya eller iståndsättande
af äldre linier eller ledningar ådragit sig sjukdom eller lidit
kroppsskada, likasom icke heller att, då dylik person genom olycksfall
i arbetet förlorat lifvet, till sterbhuset utgifva begrafningshjelp,
u an styrelsen har vid inträffadt dylikt tillfälle städse nödgats för hvarje
gtång besvära Eders Kong!. Maj:t med särskild framställning i ämnet.
En sådan framställning, afseende tillika en för styrelsen vidgad
befogenhet af ifrågavarande art, gjordes i underdånig skrifvelse den
29 december 1891.
Då emellertid sedan dess icke blott antalet af telegrafverkets
liniearbetare betydligt tillväxt och numera under den blidare årstiden
vanligen uppgår ända till omkring 600, utan dertill äfven kommer, att
såsom ofvan är nämndt, en särskild verkstad i hufvudstaden inrättats
för tillverkning och iståndsättande af både telegraf- och telefonmateriel,
hvilken verkstad redan nu sysselsätter omkring 75 arbetare och kommer
att ytterligare utvidgas, synes något uppskof med ordnandet af
denna angelägenhet inom telegrafverket desto mindre böra ega rum,
som derom redan för lång tid tillbaka dragits försorg inom andra statens
verk, bland hvilka särskild! torde få nämnas artilleriet, flottan och
jernvägstrafiken.
På grund häraf hemställer telegrafstyrelsen i underdånighet, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes bemyndiga styrelsen att för det uppgifna
ändamålet använda ifrågavarande förslagsanslag med tillämpning af
följande hufvudgrunder:
a) läkarevård och af läkare föreskrifna medikament lemnas på
telegrafverkets bekostnad åt arbetare, som har fast anställning vid
verkstaden, i förrådet eller å linierna, äfvensom åt sådan tillfällig arbetare,
som under tjenstgöring vid telegrafverket ådragit sig sjukdom
eller kroppsskada;
b) vård å sjukhus i allmänt rum jemte den förtäring, som under
vistelsen derstädes af läkaren föreskrifves, bekostas af telegrafverket i
Sjunde Imf vu dtiteln: bil. 2. 41
det fall, då den läkare, som i första rummet anlitats, anser sådan vård
för den sjuke erforderlig; varande denne likväl pligtig att, så länge
hans vård å sjukhus bekostas af telegrafverket, afstå hela sin aflöning,
för så vidt icke telegrafstyrelsen med hänsyn till särskilda omständigheter
pröfvar skäligt låta honom åtnjuta någon del deraf, icke öfverstigande
halfva dagaflöningen; och
c) då arbetare genom olycksfall under sysselsättning vid verkstaden,
i förrådet eller å linierna förlorat lifvet, må af telegrafverkets
medel till sterbhuset utbetalas begrafningshjelp till belopp icke öfverstigande
den aflidnes senast innehafda aflöning för en månad räknadt.
Till sist å ifrågavarande stat är till »diverse utgifter» upptaget
ett belopp af 32,730 kronor, hvilket så mycket mindre torde anses
för högt beräknadt, som det hittills under samma titel upptagna, ensamt
för telegrafväsendet afsedda förslagsanslag, 12,300 kronor, visat
sig alldeles otillräckligt och fördenskull måst betydligt öfverskridas.
Slutsumman å omkostnadsstaten uppgår alltså, enligt hvad redan
är nämndt, till 711,230 kronor.
E. Räntor och afbetalningar å erhållna lånemedel.
Räntor och afbetalningar å lånemedel, som erhållits för utveckling
af statens telefonväsende, äro för år 1895 beräknade sålunda:
Till statskontoret:
Lånebelopp ursprungligen 300,000 kronor, enligt nådiga brefvet
den 13 april 1886:
kapitalafbetalning................................................... 30,000
1 års ränta å 4 procent å återstående 135,000
kronor.................................................................... 5,4^00 35,400
Lånebelopp 230,000 kronor, hvarå afbetalning
skall börja först år 1900, enligt nådiga
brefvet den 4 maj 1888:
1 års ränta å 4 pocent.................................. 9,200 ___
Transport — — 44,600 — —
Dill. till Riksd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. ö
E. Räntor och
afbetalningar
d lånemedel.
42
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
Utgiftstater•
nas slutsumma.
Transport — — 44,600 — —
Lånebelopp ursprungligen 600,000 kronor,
enligt nådiga brefvet den 10 oktober 1890:
kapitalafbetalning ............................................. 30,000
1 års ränta å 4 procent å återstående 510,000
kronor............................................................... 2(MQQ 50,400 95,000
Till riksgäldskontor et:
Kapitalafbetalning:
å det af 1891 års Riksdag anvisade låneanslag
af 1,000,000 kronor................................... 100,000
d:o 1892 års dito 1,000,000 kronor ......... 100,000
d:o 1893 års dito 1,000,000 kronor ......... 50,000
Ett års ränta å 4 procent å 2,800,000 kronor 112,000 362,000
Under förutsättning att 1894 års Riksdag
beviljar ytterligare lånemedel till belopp af
750,000 kronor:
1 års ränta å 4 procent därå..................... 30,000 392,000
Summa kronor 487,000
Angående det sålunda ifrågasatta för telefonväsendets ytterligare
utveckling afsedda låneanslag af 750,000 kronor anhåller telegrafstyrelsen
att få göra särskild underdånig framställning.
Derest hvad ofvan blifvit af telegrafstyrelsen i underdånighet föreslaget
vinner Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens bifall, skulle slutbeloppen
å de särskilda staterna komma att framstå sålunda:
Aflöningsstaten ............................................................................. kr. 1,335,700
Öfvergångs-aflöningsstaten....................................................... ,, 5,250
Pensions- och understödsstaten............................................... „ 135,820
Omkostnadsstaten ....................................................................... „ 711,230
Räntor och afbetalniugar å lånemedel ........................... ,, 487,000
och hela summan å telegrafverkets utgiftsstater för år
1895 att uppgå till ......................................................... kronor 2,675,000
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
43
II. Inkomstberäkning.
Inkomsten af telegramportomedel, hvilken för år 1892 hade på förhand
beräknats till 1,350,000 kronor, uppgick enligt den afskräde
räkenskapen för samma år till 1,416,655 kronor 50 öre, hvartill kom
ett ytterligare belopp af 38,959 kronor 30 öre under åtskilliga andra
inkomsttitlar såsom registrering af telegramadresser, hyres- och andra
underhållsbidrag från kommuner och enskilde, ersättning från staten
och enskilda jernvägar för begagnande af telegrafstolpar gemensamt
med telegrafverket m. m., så att hela uppbörden af telegrafmedel för
nämnda år uppgick till 1,455,614 kronor 80 öre.
Telegramportoinkomsten för innevarande år 1893, hvilken likaledes
på förhand blifvit förslagsvis beräknad till 1,350,000 kronor, torde,
med ledning af redan inkomna räkenskaper för årets tre första qvartal
och under antagande att telegrafkorrespondensens omfattning under
det nu löpande fjerde qvartalet icke kommer att förete någon afsevärd
förändring i förhållande till motsvarande tid af sistlidne år, kunna antagas
uppgå till inemot 1,400,000 kronor. För år 1894 är samma inkomst
förslagsvis beräknad till 1,370,000 kronor, och ehuru affärsförhållandena,
synnerligast beträffande sjöfarten, för närvarande äro
både inom och utom landet föga gynnsamma, synes likväl tillräckligt
skäl icke vara för handen att befara ett ännu ogynnsammare förhållande
år 1895, hvarför telegrafstyrelsen anser, att telegramportoinkomsten
bör äfven för detta sistnämnda år kunna beräknas till 1,370,000 kronor.
I sin underdåniga skrifvelse den 11 november 1892 angående
förslag till telegrafverkets utgiftsstater för år 1894 meddelade telegrafstyrelsen
tillika, att telefonabonnements- och särskilda samtalsafgifter
då kunde för det senare, nu instundande året, beräknas sammanlagdt
till 1,200,000 kronor. Med ledning af inkomna räkenskaper och erhållna
uppgifter är styrelsen i tillfälle att nu i underdånighet upplysa, att
uppbörden af nämnda slags telefonmedel kan redan för innevarande
.år 1893 beräknas att uppgå till omkring 1,250,000 kronor, hvadan
enahanda slags inkomst för telegrafverket kan beräknas uppgå för år
1894 till 1,375,000 kronor och för år 1895 till 1,500,000 kronor.
Telegramportomedel.
Telefonabonnementsoch
samtalsaf
gifter.
44
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
Summa
inkomst.
På grund häraf anser sig telegrafstyrelsen böra i underdånighet
hemställa,
att telegrafverkets inkomst af både telegramportoafgifter
samt af telefonabonnements- och särskilda
samtalsafgifter måtte vid uppgörandet af statsregleringen
för år 1895 beräknas och under benämningen
Dtelegrafmedeh upptagas till belopp af 2,870,000 kronor.
Om från detta belopp dragés slutsumman å det afgifna förslaget
till utgiftsstater för samma år, 2,675,000 kronor, så utgör skillnaden,
195,000 kronor, det belopp, som skulle såsom öfverskott kunna påräknas.
djveftious- Då j betraktande tages, att den egentliga telegrafverksamheten
användande. under den senast förflutna femårsperioden 1888—1892 ensamt för sig
lemnat en behållning, som i medeltal för hvarje år uppgått till omkring
128,000 kronor, samt att någon afsevärd behållning af telefonverksamheten
torde vara att motse endast i den mån amorteringen af de särskild!
för detta ändamål upplånade medel hinner fortgå, får telegrafstyrelsen
till sist i underdånighet hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att, med godkännande af det uppgjorda förslaget
till utgiftsstater för telegrafverket, under Eders
Kongl. Maj:t förbehållen rätt att vid staternas fastställande
göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet
påkallade, såsom reservationsanslag, att utgå
direkt af telegrafverkets medel, till detta verk för år
1895 anvisa enahanda belopp, 2,870,000 kronor, hvartill
inkomsterna af telegramportoafgifter samt af telefonabonnements-
och särskilda samtalsafgifter beräknats,
äfvensom medgifva, att, derest öfverskott å dessa
inkomster skulle uppstå, detsamma må af Eders Kongl.
Maj:t användas för telegrafverkets tidsenliga utveckling
och förbättring.
Sjunde hulvudtiteln: bil. 2. 45
Från styrelsens beslut i fråga dels om linie- och verkstadspersonalens
uppförande på ordinarie stat, dels om hela den för vexling afsedda
telefonpersonalens uteslutande, derifrån har byråchefen Wennman
uttalat afvikande mening, hvilken skriftligen alfattad härjemte åtföljer.
Underdånigst:
ERIK STORCKENFELDT.
HERMAN UDDENBERG. M. WENNMAN. N. R. CURMAN.
C. F. Engström.
Afvikande
särskild
mening.
Stockholm den 28 november 1893.
46
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
Telegrafstyrelsens underdåniga förslag
till
Utgiftsstater för Telegrafverket
att tillämpas
år 1895.
|
| Kronor. | |
A. Afiöningsstat. l:o. Styrelsen. ''• 1 generaldirektör och chef ....................... | Lön. | Tjenst- görings- penningar. | Summa. |
6,200 | 2,800 2,000 | 9,000 | |
11 byråchef............................................... | 4,400 | 6,400 | |
\2 byråchefer............................................. | 8,800 | 4,000 | 12,800 |
11 elektriker ........................................ | 3,000 | 1,500 | 4,500 |
1 kamrerare..................................... | 3,000 | 1,500 | 4,500 |
1 sekreterare och ombudsman................... | 3,000 | 1,500 | 4,500 |
1 första gradens tjensteman...................... | 1,800 | 1,200 | 3,000 | |
12 första gradens tjensteman ..................... | 21,600 | 14,400 | 36,000 | |
Felräkningspenningar åt kassören, arfvode |
|
| 500 |
anslag................................................ | - - | - - | 20,000 |
1 förrådsvaktare..................................... | 800*) | 300 | 1,100 |
1 förste vaktmästare............................... | 800*) | 300 | 1.100 |
1 vaktmästare................................... | 500*) | 300 | 800 |
1 vaktmästare............................... *) Anmärkning. Om vaktmästare i sådan 2:o. Linier och verkstad. o distriktsingeniörer, af hvilka en för hvart-dera af fem liniedistrikt: löner å.............. 2,700: — tjenstgöringspen- | 500*) | 300 | 800 : |
nmgar a......... 900: — 3,600: | 13,500 | 4,500 | 18,000 |
Transporti | — — | | --- | 18,000 | |
105,000
: | Efter 5 år (kan
Uönen höjas med i
IJ600 kronor.
j
Efter 5 år kan i
lönen höjas med [
500 kronor och j
efter 10 år med i
ytterligare 500 i
kronor.
[Efter fem år kan
lönen höjas med
100 kronor.
.Efter 5 år kan
aflöningen höjas
) med 500 kronor
(och efter 10 år
med ytterligare
500 kronor.
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
47
|
| K r o | n o r. | I |
|
| Lön. | Tjenst- görings- penningar. | Summa. |
|
|
Transport 2 ingeniörer, den ene i Stockholm och den löner å............... 2,250: — tjenstgöringspen- ningar a......... 750: — 3,000: 1 ingeniör och verkstadsföreståndare ...... | 4,500 3,000 | 1,500 1,500 | 18,000 6,000 4,500 | 105,000 28,500 | 1 Efter 5 år kan I afloningen höjas |
|
|
| . *,. | {med ytterligare | |
3:o. Stationerna. |
|
| o |
| |
a) Föreståndare för stationerna af |
|
|
|
|
|
l:a klassen: 2 direktörer, den ene i Stockholm (telegraf-afdelningen) och den andre i Göteborg: löner å.............. 4,125: — tjenstgöringspen- ningar ä......... 1,375:— 5,500: 2:a klassen: 4 direktörer, af hvilka en vid hvardera afdelningen), Malmö, Norrköping och löner å............... 3,750: — | 8,250 | 2,750 | 11,000 | ■ - |
|
tjenstgöringspen- ningar å......... 1,250: — 5,000: — 3:e klassen: 2 kommissarier, den ene i Gefle och den löner å............... 2,700: — tjenstgöringspen- ningar ä ......... 900: — 3,600: — 4:e klassen: 9 kommissarier, af hvilken en vid hvar-dera af stationerna i Eskilstuna, Halm-stad, Hernösand, Jönköping, Karlskrona, | 15,000 5,400 | 5,000 1,800 | 20,000 7,200 |
| Efter 5 år kan |
tjenstgöringspen- ningar a ......... 825: — 3,300: — | 22,275 | 7,425 | 29,700 |
|
|
Transport!-- | T—--- | 67,900 | 133,500 |
|
48
Sjunde huf vmdtiteln: bil. 2.
5:e klassen:
14 kommissarier, af hvilka eu
dera af stationerna Falun, Kalmar,
Karlshamn, Kristianstad,
(kontroll), Landskrona, Lund, Lysekil,
Piteå, Skellefteå, Uddevalla, Umeå, Ystad
och Östersund:
löner å............ 2,250: —
tjenstgörings
penningar
å.... 750: — 3,000: —
6:e klassen:
18 kommissarier, af hvilka en vid hvardera
af stationerna Borås, Haparanda,
Hudiksvall, Karlstad, Linköping, Marstrand,
Motala, Nyköping, Nyland, Nässjö,
Oskarshamn, Sollefteå, Trelleborg,
Vestervik, Vesterås, Vexiö, Visby och
Örnsköldsvik:
löner å............ 2,025: —
tjenstgörings
penningar
å.... 675: — 2,700:
7:e klassen:
9 kommissarier, af hvilka en vid hvardera
af stationerna i Hessleholm, Kolbäck,
Kristinehamn, Köping, Sköfde,
Strömstad, Varberg, Varekil ochVenersborg:
löner
å............ 1,800: —
tjenstgörings
penningar
å.... 600: — 2,400: —
8de klassen:
20 telegrafister, af hvilka en vid hvardera
af stationerna i Arboga, Bollnäs, Engelholm,
Eslöf, Gnesta, Grebbestad, Höganäs,
Hörby, Katrineholm, Kramfors,
Kronor.
Transport] — —
Lön. | Tjenst- görings- penningar. | Summa. |
| 1 | 67,900 |
31,500 | 10,500 | 42,000 |
36,450 | 12,150 | 48,600 |
16,200 | 5,400 | 21,600 |
— — | — — | | 180,100 |
133,500
f Efter 5 år kan
laflöningen höjas
''med 500 kronor
|och efter 10 år
I med ytterligare
''500 kronor.
133,500
(Efter 5 år kan
aflöningen höjas
med 400 kronor
(och efter 10 år
med ytterligare
400 kronor.
/Efter 5 år kan
laflöningen höjas
Jmed 300 kronor
och efter 10 år
med ytterligare
300 kronor.
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
49
|
| K r o | n o r. |
|
|
| Lön. | Tjenst- görings- penningar. | Summa. |
|
|
Transport | — | . __ o_ | 180,100 | 133,500 |
|
Lidköping, Mariestad, Nederkalix, Nor-berg, Nordmaling, Norrtelje, Ronneby, löner å................ 825: — tjenstgöringspen-ningar å............ 275:— 1,100: | 16,500 | 5,500 | 22,000 | '' .t • |
|
9:de klassen: 80 telegrafister, af hvilka en vid hvardera löner å................ 675: — tjenstgöringspen-ningar k ........ 225: — 900: | 54,000 | 18,000 | . 72,000 | • • 1 . rf : | Efter 5 år kan |
Transport] — — Bih. till Riksd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. | | | 274,100] 133,500 | 7 |
50
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2,
|
| K r 0 | n 0 r. |
| j |
|
| Tjenst- |
|
|
|
| Lön. | görings- penningar. | Summa. |
| | |
Transport | — — | — | 274,100 | 133,500 |
|
b) Biträdande stationspersonal: |
|
|
|
|
|
2 kommissarier, den ene i Stockholm |
|
|
|
|
|
(telegrafafdelningen) och den andre i |
|
|
|
|
|
löner å............ 2,475: — tjenstgörings- penningar å.... 825: — 3,300: — | 4,950 | 1,650 | 6,600 |
|
|
4 kommissarier, af hvilka en vid hvardera |
|
|
| ||
af stationerna i Stockholm (telegraf-afdelningen), Göteborg, Malmö och |
|
|
|
| Efter 5 år kan |
Sundsvall: |
|
|
|
| Jmed 5Ö0 kronor |
löner å,............ 2,250: — |
|
|
|
| och efter 10 år |
tjenstgörings- |
|
|
|
| 500 kronor. |
penningar å.... 750: — 3,000:_ 9 kommissarier, af hvilka 4 i Stockholm | 9,000 | 3,000 | 12,000 |
|
|
(telegrafafdelningen), 2 i Göteborg och |
|
|
| . . |
|
Norrköping och Sundsvall: |
|
|
|
|
|
löner å ............ 2,025: — |
|
|
|
|
|
tjenstgörings- penningar å.... 675: — 2,700: — 100 assistenter: | 18,225 | 6,075 | 24,300 |
| Efter 5 år kan |
löner å ........... 1,200: |
|
|
|
| 400 kronor. |
tjenstgörings- |
|
|
|
|
|
penningar å.... 400: — 1,600: — 141 telegrafister: | 120,000 | 40,000 | 160,000 |
| aflöningen höjas |
löner å............ 675: — tjenstgörings- |
|
|
|
| med ytterligare |
penningar å.... 225: — 900: — 86 telegrafister: | 95,175 | 31,725 | 126,900 |
| Efter 5 år kan |
löner å ............ 525: — |
|
|
|
| efter 10 år med |
tjenstgörings- penningar å .... 175:— 700: — | 45,150 | 15,050 | 60,200 | 664,100 | ytterligare 100 |
|
|
|
| ||
Transport | — — | — | — — | 797,600 |
|
Sj underlifvudtiteln: bil. 2.
51
Kronor.
Transport
4:o. Särskilda anslag.
Till ålderstillägg, förslagsvis................................................................
„ arfvoden åt den extra biträdespersonalen samt till vikariats
ersättning
vid stationerna, förslagsvis....................................
„ vaktmästare och telegrambärare vid stationerna, förslagsvis
„ hushyresersättning åt kommissarien-kontrollören i Köpenhamn
För telegrafverkets undervisningsanstalter, högst............................
„ beredande åt en del af den ordinarie personalen vid linierna,
verkstaden och stationerna af tjenstledighet utan afiöningsafdrag,
förslagsvis...................................................................|
— | 797,600 | — |
100,000 |
|
|
275.000 125.000 12,500 |
|
|
25,000 | 538,100 | 1,335,700 |
Anmärkningar:
1. Vilkoren för åtnjutande af de för styrelsen faststälda löneförmåner innefattas
i kongl. kungörelsen den
2. Vilkoren för åtnjutande af de för liniebyggnads-, verkstads- och stationspersonalen
faststälda löneförmåner innefattas i kongl. brefvet den
B. Öfvergångs-aflöningsstat.
För genomförande af den med år 1883 inträdda förändring af vissa telegrafistbefattningar:
åt
16 f. d. första telegrafister å 200 kronor..................................
„ genomförande af den med år 1895 inträdande förändring i afiöningsförmånerna
för telegrafverkets stationspersonal, åt nedan nämnde:
kommissarien i Köping W. G. Wingenblixt ............................ 200
„ „ Varberg G. M. Th. Sandström........................ 200
„ „ Venersborg H. E. Moberg................................ 200
„ „ Ystad G. F. W. Dahlberg................................ 300
telegrafisten i Byske H. H. Winblad von Walter .................... 100
„ „ Barnsele A. O. Grundström ............................ 50
„ „ Simrishamn C. H. Balkenhausen .................... 100
„ „ Trollhättan A. Sjödahl .................................... 100
3,200
1,250
Anm. De ofvan å denna stat upptagna belopp böra minskas eller
helt och hållet upphöra i den mån deras innehafvare erhålla ökad
normal aflöning enligt staten litt A. 3:o.
Åt f. d. kommissarien TF. H. Lagerhcim, enligt kongl. brefvet den 31
maj 1889........................................................................................................
Transport
800
5.25C
jl,340,95C
52 Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
| Kronor. | |
*■ Transport |
| 1,340,950 |
C. Pensions- och understödsstat. Förre telegrafisten å Sandhamns indragna optiska station A. Löfgren, | 240 |
|
„ telegrafisten å Nynäs indragna optiska station L. 0. Westman enligt | 240 |
|
„ befälhafvaren å Arbolma indragna optiska station, fanjunkaren L. F. | 400 |
|
„ korporalen å Vinga optiska station J. A. Andersson, enligt samma | 270 |
|
„ befälhafvaren å Landsorts indragna optiska station sergeanten A. | 600 |
|
„ telegrafisten å Dalarö indragna optiska station C. A. Törnros, enligt | 400 |
|
„ telegrafisten å Ornö indragna optiska station J. E. Åkerström, enligt | 400 |
|
Kommissarien J. F. Björklunds enka Laura Johanna Björklund, född Hellström, enligt kongl. brefvet den 16 juni 1876 ............................ Förre telegrafisten å Nynäs indragna optiska station C. Sjöberg, enligt | 300 |
|
400 |
| |
„ telegrafisten å Ornö indragna optiska station F. 0. Åkerlind, enligt | 270 |
|
„ föreståndaren för Skenninge indragna elektriska station Nanny Arndtz, | 300 |
|
Bidrag till telegrafverkets pensionsinrättning: a) fem procent å den för året till 1,370,000 kronor beräknade tele- gramportoinkomst, förslagsvis ................................................... 68,500 b) en och en half procent af de för året till 1,500,000 kronor | 91,000 |
|
Bidrag till telegrafverkets enke- och pupillkassa ....................................... | 6,000 |
|
Till fyllnadspensioner, enligt bestämmelserna i kongl. brefvet den 22 juni | 35,000 | 135,820 |
D. Omkostnadsstat. |
| |
Förslagsanslag. Liniernas öfvervakande och underhåll................................................................ | 325,000 |
|
Underhåll af telegrafverkets fastigheter ............................................................ | 10,000 |
|
Resekostnads- och traktamentsersättningar....................................................... | 20,000 |
|
Transport | 355,000 | 1,476,770 |
Sjunde huf vudtiteln: bil. 2.
53
| Kronor. | |
Transport | 355.000 100.000 | 1,476,770 |
Böcker, kartor, tryckningskostnad, kuverter, blanketter, pappersremsor, tele- | 60,000 |
|
| 15,000 |
|
| 20,000 |
|
| 45,000 |
|
| 60,000 |
|
| 10,000 |
|
| 10,000 |
|
| 2,000 |
|
Sveriges bidrag till underhållet af internationella telegrafbyrån i Bern........ | 1,500 32,730 | 711,230 |
E. Räntor och afbetalninqar å erhållna lånemedel, förslagsvis............ |
| 487,000 |
Summa| — — | |2,675,000 |
Stockholm den 28 november 1893.
ERIK STORCKENFELDT.
HERMAN UDDENBERG. M. WBNNMAN. N. R. CURMAN.
C. F. Engström.
Ingeniörspersonalen.
54
Sjunde hulvudtiteln: bil. 2.
Utdrag af protokollet, hållet hos kongl. telegrafstyrelsen den 28
november 1893.
S. D. Föredrogs dels Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 15 sistlidne
september angående ifrågasatt förenande af post- och telegrafverken
under en gemensam styrelse samt befallning till telegrafstyrelsen
att afgifva förslag till förändrad anordning af förvaltningen utaf statens
telefonväsende äfvensom till definitiv stat för telegraf- ech telefonväsendet
att ligga till grund för nådig framställning till nästkommande
Riksdag, dels ock, i sammanhang härmed, en från direktionen öfver
telegrafverkets pensionsinrättning samt enke- och pupillkassa inkommen
skrifvelse af den 20 innevarande november angående ökade statsbidrag
till pensionsanstalterna i anledning af de blifvande nya utgiftsstaterna
för år 1895;
och beslöts, det skulle underdånigt förslag till utgiftsstater för
telegrafverket under år 1895 jemte underdånig skrifvelse, båda af innehåll
telegrafstyrelsens registratur utvisar, till Kongl. Maj:t expedieras.
Från kongl. telegrafstyrelsens beslut i detta ämne anmälde byråchefen
Wennman följande afvikande mening:
»Allt sedan år 1867, då anslag första gången intogs i telegrafverkets
utgiftsstat. till de ingeniörer, hvilka hafva åt sig anförtrodt att
utföra anläggning och underhåll af verkets linier och stationer, hafva
dessa ingeniörer blifvit utsedda bland verkets ordinarie eller extra
ordinarie personal, utan att i denna deras egenskap hafva varit uppförda
på ordinarie stat, men hafva de i stället åtnjutit särskilt arfvode
af ofvannämnda för ändamålet till telegrafstyrelsens förfogande stälda
anslag.
Uti det underdåniga betänkande och förslag, hvilket den 24 april
1877 af i nåder förordnade komiterade afgafs angående lönereglering
för telegrafstyrelsen, upptogos följande linieingeniörer med de åt dem
föreslagna arfvoden, nemligen:
Sjunde hulvudtiteln: bil. 2.
55
1 linieingeniör, arfvode 4,000 kronor, hvaraf 1,200 kronor tjenstgöringspenningar,
1 d:o d:o d:o 4,000 kronor.
Vid detta förslag bör först bemärkas, att de föreslagna linieingeniörerna
voro afsedde att uppbära endast arfvoden och att de sålunda
i denna egenskap icke heller då föreslogos att vara ordinarie
tjenstemän; vidare att den på telegrafstyrelsens stat sedermera uppförde
öfveringeniören icke fanns upptagen i komiterades stat, hvarföre
de tjensteåligganden, hvilka enligt den af Kongl. Maj:t år 1878 faststälda
staten för telegrafstyrelsen tilldelades öfveringeniören, af komiterade
afsåges att uppehållas af den ene af de begge linieingeniörer,
som upptoges i deras förslag.
Vid löneregleringskomiténs ifrågavarande förslag fogade telegrafverkets
dåvarande chef, generaldirektör Nordlander, sin särskilda mening,
hvaruti han bland annat uttalar följande:
»Tjenstgöringen såsom linieingeniör är i allmänhet af ganska
ansträngande beskaffenhet, enär desse tjenstemän vid hvarje tid och
ofta under de mest ogynnsamma väderleksförhållanden måste verkställa
brådskande arbeten å linierna. ^ Till denna tjenstgöring böra derför
företrädesvis förordnas duglige, yngre tjenstemän, hvilka i den högre
kursen vid telegrafverkets undervisningsanstalt erhållit erforderlig teknisk
utbildning och äfven i praktiskt hänseende visat sig användbara.
Erfarenheten har emellertid visat, att ofta, efter endast några få års
ingeniörstjenstgöring, de dertill förordnade tjenstemännen önskat blifva
derifrån befriade, för att återgå till den mindre ansträngande stationstjenstgöringen
och vinna en mera fast bostadsort. För telegrafverket
torde det äfven vara en fördel, att omsättning eger rum bland ingeniörerna,
då derigenom å ena sidan kan för verket vinnas tekniskt
erfarne samt duglige och pålitlige stationsföreståndare och å den andra
tillfälle oftare beredas för yngre, skicklige och nitiske tjenstemän att
erhålla uppmuntran genom förordnande såsom ingeniörer.»
I enlighet med detta uttalande hemstälde telegrafverkets förbemälde
chef,
»att i stället för af komitén föreslagna tvenne linieingeniörsarfvoden,
hvardera å 4,000 kronor, måtte å nämnda stat upptagas arfvoden åt
ingeniörer till ett sammanlagdt belopp af 8,000 kronor.»
De i nyss anförda särskilda mening uttalade grundsatser ega
ännu enligt min uppfattning full giltighet. Telegrafstyrelsens nu föreliggande
förslag till utgiftsstater för år 1895 är dock ännu mera afvikande
från dessa grundsatser än löneregleringskomiténs förslag af
56
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
år 1877, enär ifrågavarande linieingeniörer nu blifvit föreslagne till att
vara ordinarie tjenstemän, med aflöningsbelopp likstälda med aflöningen
inom högsta kommissariegraden. För att »yngre tjenstemän» må kunna
befordras till graden af distriktsingeniör, måste de sålunda i regeln
gå förbi samtlige kommissarier med undantag af 2 eller tillhopa 65
kommissarier. När till vinnande af en önskvärd raskare omsättning
bland ingeniörerna dessa skola å annat håll placeras, finnes för deras
vidare befordran eller anställning vid stationstjenst endast sex högre
tjenster, nemligen direktörernas, och endast två likstälda tjenster, till
h vilka de skulle kunna, äfven mot deras egen vilja, förflyttas. Följderna
af dessa förhållanden blefve för telegrafverket i alla afseenden
ogynnsamma. Sannolikheten för att dessa ingeniörer skola söka sig
befordran blifver med nödvändighet ganska ringa, likasom tillfället
för telegrafstyrelsen att, när de vid mera framskriden ålder ej lämpa
sig för det mera ansträngande arbetet, förflytta dem till annan tjenst
med samma aflöningsförmåner ock blifver ganska sällsynt. På samma
gång försvinner äfvenledes ofvan åberopade fördel af en raskare omsättning
bland ingeniörerna, att derigenom »kan för verket vinnas tekniskt
erfarne samt duglige och pålitlige stationsföreståndare». Denna
senare synpunkt är nu för tiden ännu vigtigare än den var för 16 år
sedan, enär telefonväsendets införlifvande med telegrafverket föranledt,
att flertalet stationsföreståndare tillika äro förvaltare af telefonnät och
sålunda mer än väl hafva behof af den tekniska utbildning och erfarenhet,
som vinnes genom tjenstgöring under några år såsom ingeniörer.
Genom linieingeniörernas uppförande till samma aflöning som
högsta kommissariegraden komma emellertid befordringsutsigterna att
gestalta sig på ett för den egentliga stationspersonalen särdeles ogynnsamt.
sätt. Vid det redan ofvan antydda förhållandet, att distriktsingeniörerna
kunna vinna befordran till endast sex högre tjenster inom
stationsklassen, under det deras antal är föreslaget till fem, blifver det
högst sannolikt, att de förenämnda eller direktörstjensterua komma att
i regeln besättas med ingeniörer; och att sålunda hela den öfriga stationsföreståndarepersonalen
blifver från denna befordran utestängd;
med andra ord, att en tjenstemannaklass (ingeniörernas). som i stationsföreståndaregöromål
har liten eller endast ringa erfarenhet, uttränger
en annan (kommissariernas), hvilken just utbildat sig för denna tjenstgöring.
Det är visserligen förhållandet, att jemväl flertalet af nuvarande
direktörer under längre eller kortare tid tjenstgjort såsom
ingeniörer; men samtliga hafva derefter under en längre mellantid varit
stationstjenstemän och föreståndare innan de blefvo direktörer, och
57
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
hafva vid deras befordran till nu innehafvande tjenster begge slagen
af tjenstemeriter fått göra sig gällande och varit tillfyllest.
Till ytterligare belysning af de oegentliga befordringsförhållanden,
som af de nu föreslagna ingeniörsaflöningarne uppstå, torde böra omnämnas,
att af de tjenstemän, som för närvarande på förordnande innehafva
motsvarande ingeniörsbefattningar, ännu ingen varit assistent
under längre tid än 5 år och att deras medelålder för närvarande är
32 år. Derest de blefve utnämnda till ifrågavarande tjenster, skulle
sålunda på dem omedelbart uppfyllas förenämnda sannolikEetsantagande,
att de i befordringsväg kom me att med ens gå förbi hela kommissariegraden
med undantag allenast af två, med hvilka de blefve likstälda.
Då de nu för linie- eller distriktsingeniörerna uppförda höga
ordinarie aflöningsgraderna torde hafva tillkommit på grund af den
lifliga byggnadsverksamhet, som under de senare åren pågått och ännu
pågår, hufvudsakligen till följd af telefonväsendets snabba utveckling,
torde slutligen jemväl detta förhållande böra med några ord beröras.
Det är allmänt kändt, att telegrafverkets byggnadsverksamhet under
dessa senare år bedrifvits med en i jemförelse med hvarje föregående
period alldeles oerhörd utsträckning, dels till anläggning af nya telefonnät
och förbin del selinier, dels till ombyggnad af förutvarande enkeltrådiga
nät till dubbeltrådiga. Stora låneanslag och anslag utan återbetalning
hafva möjliggjort detta betydande utvecklingsarbete, hvilket
ensamt under år 1892 kostat omkring en och en half million kronor,
eller omkring 14 gånger mera, än hvad underhållet af hela telegrafnätet
för samma år kostat, hvilket underhåll dock till stor del utförts
af stationerna. Alldeles obestridligt är, att denna hastiga utveckling
icke kan för all framtid fortfara, utan att densamma småningom kommer
att nedgå till hufvudsakligen endast underhållsarbeten, hvilka dock,
i hvad de afse lokaltelefonnäten och tillfälliga reparationer å linierna,
äfven framdeles måste enligt sakens natur utföras af personal anstäld
vid stationerna. Under den öfvergångsperiod, som återstår till dess
detta skede inträder, torde, — äfven om ingeniörernas förändring till
ordinarie tjenstemän i öfrigt vore ändamålsenlig — icke alla de distriktsingeniörer,
som nu finnas och äro fullt sysselsatta, böra med ordinarie
aflöning uppföras på stat, utan bör för en sådan åtgärd den tidpunkt
afvaktas, då man hunnit förvärfva en tillförlitlig erfarenhet om det
behof af ingeniörer, som gör sig gällande för framtiden, när den nu
pågående lifliga byggnadsverksamheten upphört.
För jemförelse, huru i ett motsvarande afseende är ordnadt inom
ett annat verk, torde få erinras, att jemväl i kongl. postverket distriktsBih.
till Riksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 8
58
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
Verkstadsföre
ståndaren.
Telefon
personalen.
förvaltningens personal icke utgöres af ordinarie tjenstemän, utan af
dertill mot arfvode temporärt förordnad personal; detta ehuru, enligt
min uppfattning, en sådan anordning vid det nämnda verket icke är
så af sakens natur betingad som vid telegrafverket, der en lifligare omsättning
bland distriktsingeniörerna på förut angifna skäl är af ännu
större vigt.
Hvad här blifvit anfördt om distriktsingeniörerna gäller i viss
mån, ehuru i mindre grad, jemväl om de biträdande ingeniörerna. Det
för dem i staten uppförda belopp af 6,000 kronor torde likväl böra
upptagas i dess helhet i form af arfvode, enär behofvet af sådane biträden
till större antal än det nu föreslagna torde blifva af nöden. Såsom
arfvoden till distriktsingeniörer torde deremot ett anslag af 15,000
kronor blifva tillräckligt, i enlighet hvarmed, förutom blifvande ålderstillägg,
en besparing å det i statsförslaget upptagna anslaget till ingeniörer
beredes af 3,000 kronor årligen.
Arbetsmängden vid telegrafverkets verkstad är i lika mån som
ingeniörsarbetet vid anläggning och underhåll af linier och stationer
beroende af den lifliga utveckling, hvaruti telefonväsendet befinner sig,
och påtagligt är, att behofvet af nya apparater och vexelbord m. m. så
småningom kommer att aftaga och att arbetet derefter kommer att
hufvudsakligen egnas åt reparationsarbeten. Af detta skäl och då verkstadsföreståudaren
inom verket intager en säregen ställning och följaktligen
ej kan till annan tjenst förflyttas, anser jag, att jemväl denne
person bör för det närvarande uppföras endast till arfvode, att utgå
direkt af de vid verkstaden influtna medel, och att detta måtte sättas
till det belopp af 3,000 kronor, som nu för ändamålet utgår; eller att,
om tjensten skulle göras till ordinarie, aflöningsbeloppet inskränkes till
den nämnda siffran, med rätt för innehafvaren att åtnjuta enahanda
ålderstillägg som det i staten upptagna.
Vid upprättandet af det nu färdiga förslaget till utgiftsstater för
telegraf- och telefon väsendet hafva inga ordinarie tjenster blifvit upptagna
för den vid lokaltelefonen tjenstgörande egentliga vexlingsper
-
59
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
sonalen, utan är hela denna, för närvarande till omkring 300 telefonister
uppgående personal afsedd att uppföras på extra stat med endast arfvoden.
Detta förfarande är otvifvelaktigt det för statsverket ur ekonomisk
synpunkt fördelaktigaste, under antagande, att staten icke har
någon skyldighet att draga försorg om denna personal, när densamma
blifvit uttjent och ej längre förmår förrätta sitt arbete. Men derest
detta antagande icke anses kunna förverkligas, och staten sålunda icke
kan undandraga sig att, sedan personalen lemnat all den arbetsprodukt,
hvaraf den är mägtig, densamma beredes underhåll åtminstone till sitt
lifnärande, då är det lika visst, att bekostandet af ett sadant underhall
efteråt blifver vida mera betungande för staten, än om personalen
genast uppföres till ordinarie tjenster, och sålunda lemnas tillfälle att
med egna bidrag under tjenstetiden för sig grundlägga pensionsrätt.
Det är nemligen ett kändt faktum, att de pensioner, hvilka en tjenstepersonal
vid yngre år börjar grundlägga åt sig sjelf, kosta såväl personalen,
som i synnerhet statsverket, vida mindre, än om samma pensioner
skola anskaffas åt personalen vid en mera framskriden ålder. Att
beloppen i detta afseende ingalunda äro obetydliga framgår af den uträkning,
hvilken i sammanhang med bildandet af telegrafverkets pensionsinrättning
skedde år 1873 och utvisade, att kostnaden för dåvarande
telegrafpersonals pensionering enligt angifna grunder skulle
ökas med icke mindre än 80,000 kronor för hvarje år, under hvilket
pensionsinrättningens trädande i kraft komme att uppskjutas, detta på
grund af de två omständigheterna, att afgifternas inflytande framskötes
och hela personalen samtidigt blefve ett år äldre.
Till lösande af denna svåra fråga hade jag föreslagit att för
telefontjenstgöring skulle, i likhet med hvad som skedde under de
första åtta åren af telegrafverkets telefonverksamhet, användas en jemväl
till telegrafisttjenst qvalificerad personal, hvilken efterhand kunde öfvergå
till telegraftjenstgöring och derstädes vinna pensionsrätt. Detta förslag
har ansetts böra underkännas, utom af andra skäl, äfven derför att
telefonisternas antal skulle blifva så stort i förhållande till telegrafisternas,
att de förra icke under sin tjenstetid skulle hinna befordras till de
senares grad. Lemnande å sido, hvilken uppfattning om denna sak
må vara den riktiga, återstår dock nu det förhållandet, att, ehuru telegrafverket
har egen pensionsinrättning, det nu uppgjorda statsförslaget
icke bereder möjlighet för vexlingspersonalens vid lokalvexlingen intagande
i nämnda inrättning. Det sträfvande, som i våra dagar gjort
sig gällande och går ut derpå att inom alla områden bereda understöd
åt uttjent personal, så att till och med ett slags pensionering af all i
60
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.
enskild tjenst anstäld arbetarepersonal gjorts till föremål för statens
lagstiftning, har sålunda icke enligt min uppfattning i det föreliggande
statsförslaget vunnit behörigt afseende.
I anledning af hvad sålunda blifvit anfördt vågar jag föreslå, att
af den för närvarande till omkring 300 telefonister uppgående vexlingspersonalen
vid telefonstationerna åtminstone 100 uppföras såsom ordinarie
telefonister med en årlig aflöning af 500 kronor åt hvar och en,
hvaraf 375 kronor beräknas utgöra lön och 125 kronor tjenstgöringspenningar,
samt att de jemväl måtte blifva berättigade att uppbära tre
ålderstillägg efter respektive 5, 10 och 15 års tjenstgöring, hvartdera
å 50 kronor. De sålunda föreslagna ordinarie tjensterna motsvara tillhopa
ett normalt aflöningsbelopp af 50,000 kronor för år. Som telefonistarfvodena
i statsförslaget i allmänhet beräknats till samma storlek
som de nu föreslagna aflöningarne, föranleda dessas upptagande i
staten till ingen annan rubbning, än att i stället anslaget till extra
biträden minskas med motsvarande belopp, eller 50,000 kronor.
Det till uppförande å ordinarie stat sålunda föreslagna antalet
telefonister torde få anses snarare för litet än för stort; men vid det
förhållandet att telegrafstyrelsen i det nu afgifna förslaget icke upptagit
några telefonister, måste det nu föreslagna antalet anses som en
betydande förbättring, så vidt man rätt uppskattar vigten och värdet
deraf, att i statens tjenst anstäld personal i lägsta aflöningsgrad, der
inga besparingar för ålderdomen kunna göras, icke skall i en framtid
råka i fattigdom och brist. Kostnaden för statsverket för en pensionering
af dessa telefonister blifver en obetydlighet, särdeles som icke
för deras skull något ytterligare statsbidrag till pensionsinrättningen
lärer ifrågasättas af skäl att samtliga dessa inträda vid unga år och
komma i åtnjutande af endast små pensioner.
Den särskilda mening, för hvilken jag här ofvan redogjort, innefattar
alltså följande förslag:
att i utgiftsstaten under rubriken »linierna och
verkstaden» uppföras, i stället för aflöning åt 5 distriktsingeniörer
och 2 biträdande ingeniörer och verkstadsföreståndare,
Sjunde hufvudtiteln: bil. 2. 61
arfvoden till ingeniörer 21,000 kronor,
arfvode till verkstadsföreståndare 3,000 kronor,
. att nast efter telegrafisterna upptagas 100 telefonister
med åt hvardera lön 375 kronor, tjenstgöringspenningar
125 kronor och rätt till 3 ålderstilläg-ohvardera
å 50 kronor; samt
. anslaget till extra biträden och vikariat vid
stationerna minskas med motsvarande belopp af 50,000
kronor.»
Stockholm som ofvan.
Enligt protokollet:
Ernst Carlberg.
Bih. till Riksd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afd.
9
I
Åttonde hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 13
januari 1894.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre yoN Essen,
friherre Äkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam,
friherre Rappe och
Christerson.
Departementschefen, statsrådet Gilljam föredrog följande ärenden rörande
regleringen af åttonde hufvudtitelns ordinarie stat och de till samma
hufvudtitel hänförliga extra ordinarie anslagsbehof; hvarvid departementschefen
yttrade beträffande
Bih. till Rilcsd. l’rot. 18!)4. 1 Sand. 1 Afd.
1
2
Åttonde hufvudtiteln.
Ordinarie anslag.
Kleresistaten.
[1-] Med anledning af hvad Eders Kongl. Maj:t den 8 innevarande månad,
Nedsättning i på hemställan af chefen för finansdepartementet, förordnat om uteslutande
anslag. ur rii^Sgtateii af vissa under benämning friheter upptagna anslagsbelopp,
torde, beträffande anslaget till kleresistaten, Eders Kongl. Maj:t föreslå
Riksdagen, att det i kolumnen »friheter och kyrkotionde» i gällande riksstat
upptagna belopp, 18,000 kronor, måtte nedsättas till 16,000 kronor,
eller med 2,000 kronor.
Universiteten.
[2.] Med underdånig skrifvelse den 30 september nästlidna år har kanslern
Ang. honing för rikets universitet till Eders Kongl. Magt öfverlemnat det större akaaförZls™lanoe-demiska
konsistoriets vid universitetet i Upsala gjorda framställning om
miska obser- utverkande vid innevarande års riksdag af åtskilliga anslag för universitetsVUpsala.
'' behof. Konsistoriet har deri bland annat framhållit behofvet deraf, att en
förhöjning med 1,000 kronor kunde beredas i årsanslaget för astronomiska
observätoriet. De till stöd för denna anhållan åberopade skäl hafva af prefekten
för observätoriet, professor Dunér, anförts och äro hufvudsakligen följande.
Omedelbart innan professor Schultz nedlade sitt embete, ingick han till
konsistoriet med anhållan, att detsamma måtte hos Eders Kongl. Maj:t göra
hemställan om beviljande af 700 kronor årligen till höjande af astronomiska
observatoriets årsanslag. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen,
till hvars utlåtande denna fråga remitterades, yttrade den 28 augusti 1888
följande: »Beträffande professor Schultz’ förslag om 700 kronor till höjande
af astronomiska observatoriets årsanslag ansåg sig sektionen böra framhålla
nödvändigheten af att det astronomiska observätoriet erhölle förhöjning
i sitt anslag, men i likhet med kommitterade fann sektionen ej lämpligt
att nu väcka derom fråga, då professor Schultz redan erhållit afsked och det
närmast ålåge en kommande prefekt att framställa sina önskningar rörande
sin institution.» Detta sektionens tillvägagående var tvifvelsutan fullt
korrekt, men för det astronomiska observätoriet i så måtto mindre gynsamt
som, medan flera af universitetets institutioner fingo sina trängande
behof af ökade årsanslag tillgodosedda vid 1 889 års riksdag, observätoriet
ännu ej hade ett högre årsanslag än det, hvilket professor Schultz ansåg så
otillräckligt att, ehuru han för egen del ej mera kunde hafva något personligt
intresse i frågan, han likväl trodde sig böra, till observatoriets och
sin efterträdares fromma, söka få det höjdt.
Åttonde hufvudtiteln. 3
Under större delen af den tid, hvarunder professor Dunér varit prefekt
för observatoriet, hade institutionen befunnit sig i ett utvecklingsskede, som,
ehuru af största vigt för densamma, likväl gjort, att dess vetenskapliga verksamhet
varit i någon mån förlamad, och att såsom en följd deraf behofvet
af ökadt årsanslag ej så synnerligen framträdt. Dock visade erfarenheten
från år 1892, att årsinkomsterna ej på långt när voro tillräckliga, enär
observatoriet dels måst inreda rum för framkallande af fotografiska platar,
dels anskaffa sådana samt kemikalier för desammas framkallande. Dessa
sistnämnda utgifter måste återkomma hvarje år, såvida observatoriets verksamhet
skulle kunna ostörd fortgå. Dertill komme ytterligare betydande
kostnader för vården af instrumenten. I synnerhet måste den nya refraktorn
— i likhet med hvad fallet varit med refraktorn i Lund — årligen öfverses
och rengöras af eu skicklig mekaniker, så vida ej det dyrbara instrumentet
skulle taga skada och till sist förfaras. Slutligen hade man äfven att medräkna
ansenligt ökade utgifter för gas till frambringande af den elektricitet,
som erfordras för refraktorns elektriska glödljus, för vedbrand m. m.
De testamenterade fonder, omkring 11,000 kronor, observatoriet vid
professor Schultz’ tillträde egde, hade under hans tjenstetid atgatt dels till
bekostande af nya instrument, dels till fyllande af det otillräckliga i årsanslaget.
Om detta nu ej höjdes, funnes för observatoriet ej någon möjlighet
att fylla bristen, utan måste, då instrumenten ej finge förfaras, i
stället besparingar göras så, att de för refraktorns användande till fotografiskt
bruk nödiga utgifterna indroges, och refraktorn således komme att
stå åtminstone delvis obegagnad.
Universitetskanslern har förordat nu ifrågavarande anslagsförhöjning
såsom synnerligen behöflig. Det af institutionens prefekt anförda synes
mig äfven tillfyllestgörande visa behofvet deraf. Jag hemställer derför, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att årsanslaget, till materiel
för astronomiska observatoriet vid universitetet i Upsala, hvilket anslag
nu uppgår till 1,800 kronor, må höjas med 1,000 kronor.
I ofvanberörda skrifvelse har kanslern särskildt papekat konsistoriets [3.]
anhållan om beredande af ett årligt anslag å 500 kronor till aflöning åt ^
en vaktmästare vid botaniska laboratoriet och museet. Den till grund stanMa iat,0.
för denna anhållan liggande framställning af institutionens prefekt, pro- rotord och
fessor Fries, innehåller hufvudsakligen följande • universitetet
I den till 1891 års riksdag gjorda framställning angående uppförande ’ Up,ala''
af nya byggnader i botaniska trädgården samt det nuvarande institutionshusets
omändring till botaniskt laboratorium och museum framhölls, att,
4 Åttonde hufvudtiteln.
då denna förändring blifvit verkstad, det blefve nödvändigt, att en vaktmästare
vid laboratoriet och museet anstäldes. På grund häraf anordnades
ock för en sådan bostad i det nya, för underträdgårdsmästarne och trädgårdsmedhjelparne
för öfrigt atsedda boningshuset.
Mot hvad sålunda anförts och föreslagits hade från intet håll någon
invändning eller anmärkning blifvit framstäld, hvadan väl med fog kunde
antagas, att billigheten af denna önskan blifvit erkänd ej mindre af de akademiska
myndigheterna, än ock af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen. Förhållandet
vore ock, att botaniska laboratoriet och museet bland alla vetenskapliga
institutioner vid universitetet i Upsala vore de enda, vid hvilka
en vaktmästare ej vore anstäld. På grund af museets och framför allt
laboratoriets nuvarande relativt inskränkta utrymme hade det låtit sig göra
att, om ock med stora olägenheter, reda sig utan sådant biträde, men alldeles
omöjligt skulle detta blifva, då de nämnda institutionerna, tack vare
Riksdagens frikostighet, snart blefve högst betydligt utvidgade. Grundad
förhoppning förefunnes, att inflyttning i de nya laboratorie- och museilokalerna
skulle kunna ega rum i slutet af år 1894 och början af år 1895,
och derför vore det högeligen önskligt, om en vaktmästare funnes att tillgå
från och med 1895 års början, i synnerhet som mycket betydande omflyttningar
och andra arbeten då måste, särskildt å museet, verkställas.
Till ^aflöning åt omförmälde vaktmästare egde botaniska laboratoriet
inga tillgångar. Då vid 1889 års riksdag till detsamma begärdes ett årligt
anslag af 1,000 kronor »till inköp af nödiga instrument och undervisningsmateriel»
samt »till städning, belysning och uppvärmning», beviljades af
Riksdagen endast 500 kronor »till materiel», och denna summa vore den
allra minsta, som för detta ändamål behöfdes, i synnerhet som genom det,
med anledning af kongl. stadgan angående filosofie kandidat- och licentiatexamina
den 17 april 1891, förändrade, af universitetskanslern faststälda
undervisningssättet laboratorieöfningarna måste ej obetydligt utvidgas. Lika
litet kunde af museets ringa årsanslag, 1,000 kronor, något bidrag påräknas
till vaktmästarens aflöning, enär det hörde nästan till det omöjliga att med
sagda summa bestrida alla utgifter, som för museets behöriga skötsel vore
nödvändiga.
Anställande af en vaktmästare vid botaniska laboratoriet och museet
synes vara en lika så nödvändig som förutsedd följd af den utvidgning dessa
institutioner nu erhålla; och då af det anförda framgår, att några medel
härför ej kunna erhållas från vare sig laboratoriets eller museets årsanslag,
anser jag mig böra i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
till Riksdagen göra framställning derom, att till aflönande åt en vaktmästare
vid nämnda institutioner beviljas ett årligt anslag af 500 kronor,
Åttonde hufvudtiteln.
5
eller samma belopp, som Riksdagen år 1878 anvisade till lön åt en vaktmästare
vid zoologisk-zootomiska institutionen.
Under en följd af år har akademiska konsistoriet i Lund gjort fram- [4.]
ställningar om beredande af anslag till förstärkande af lärarekrafterna i£ °- pr°£*™r
de historiska vetenskaperna. Äfven nu har konsistorium, med åberopande,1,""™^™,,,,!,,
af en utaf professor M. Weibull till konsistorium ingifven skrifvelse, för- gruppen vid
nyat berörda anhållan. Professor Weibulls anförande i frågan innehåller ""''''ÄJnl
hufvudsakligen följande.
Vid den år 1877 beslutade ombildningen af de akademiska adjunkturerna
erhöll universitetet i Lund, likasom det i Upsala, en extra ordinarie
professur i historia, hvilket ämne, såsom ett af universitetens hufvudämnen,
sedan mer än ett århundrade haft två ordinarie lärareplatser. Men
till denna e. o. professur lades jemväl det sjelfständiga läro- och examensämnet
statskunskap; och såsom förhållandena utvecklat sig, hade sedan är
1889 e. o. professorns tjenstgöring uteslutande tillhört sistnämnda ämne.
När på grund af kongl. stadgan angående filosofie kandidat- och licentiatexamina
den 17 april 1891 undervisningen ordnades inom de olika läroämnena,
måste e. o. professorn i historia och statskunskap helt och hållet
tagas i anspråk för undervisningen i statskunskap, och hade dermed ett
redan förut bestående förhållande fått sin officiela bekräftelse. En extra
ordinarie professur i historia funnes derför vid Lunds universitet endast till
namnet. Denna lärarebefattning vore helt och hållet tagen i anspråk för
ämnet statskunskap. Men universitetet i Lund behöfde ej mindre än det i
Upsala sin extra ordinarie professur i historia, om det skulle kunna uppfylla
sina skyldigheter. Lösningen af denna fråga, på hvilken under mer än
ett årtionde uppmärksamhet blifvit fäst genom upprepade andraganden,
vore mer än någonsin en nödvändighet nu, då ofvannämnda examensstadga
skulle fullständigt genomföras.
Med anledning af denna skrifvelse har konsistorium anhållit, att anslag
måtte utverkas för inrättande af eu ny extra ordinarie professur inom
humanistiska sektionens historiska ämnesgrupp, hvarigenom en sådan
reglering kunde åstadkommas, att universitetet erhölle en e. o. professor i
historia och en i statskunskap med geografi. Denna anhållan är af universitetskanslern
till nådigt bifall förordad.
Det af universitetet länge kända och framhållna behofvet af förstärkning
i lärarekrafterna för ifrågavarande ämnesgrupp har redan förut
vunnit Eders Kongl. Maj:ts erkännande; och till afhjelpande deraf gjordes
vid 1889 års riksdag nådig proposition om inrättande af en ordinarie
professur i geografi och statskunskap, hvilken proposition dock ej bifölls
6
Åttonde hufvudtiteln.
[5.]
Laborator vit
fysiologiska
institutionen
Lund.
af Riksdagen. De nämnda båda vetenskaperna, särskildt geografien, hafva
på senare tider vunnit en storartad utveckling. Geografien intager ock
numera vid elementarundervisningen och kommer allt mera att intaga en
annan och bättre ställning än den underordnade, som hittills varit detta
ämne anvisad. För sådant ändamål har i kongl. kungörelsen den 10 mars
1892 stadgats, att akademiskt betyg i statskunskap med geografi men icke
betyg i statskunskap ensamt må tagas i beräkning vid fråga om behörighet
till lärarebefattning vid allmänt läroverk. Under sådana förhållanden
behöfva utan tvifvel dessa vetenskaper vid universitetet sin egen målsman.
Det synes derför billigt, att universitetet i Lund ej må i detta afseende
vara försatt i ogynsammare ställning än det i Upsala. På grund häraf
och då fördelningen af de till den historiska ämnesgruppen hörande vetenskapsgrenar
på de särskilda lärarebefattningarna under olika förhållanden
torde böra ske på olika sätt, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att för upprättande vid universitetet i Lund af
en extra ordinarie professur inom den historiska ämnesgruppen bevilja på
ordinarie stat ett anslag af 4,000 kronor, deraf 3,000 kronor såsom lön
och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar.
Akademiska konsistoriet i Lund har vidare anhållit om anslag till
i aflöning åt en laborator i experimentel fysiologi. Denna anhållan grundar
i sig på en till konsistorium ingifven framställning af fysiologiska institutionens
föreståndare, hvilken anfört, att då institutionens nya byggnad antagligen
under hösten 1893 blefve färdig till begagnande för en tidsenlig undervisning,
det vore på tiden att vidtaga åtgärder för den komplettering af
lärarekrafterna, som härtill erfordrades, och för att universitetet i Lund
måtte i detta afseende varda likstäldt med de två andra medicinska läroanstalterna.
Klart vore nemligen, att behofvet af lärarekrafter för undervisningen
i fysiologi måste vara detsamma för alla dessa läroanstalter, för
så vidt man ville, att fordringarna på lärjungarnes kunskaper skulle vid
dem ställas lika högt.
Beträffande aflöningen för den nye laboratorn har den af institutionsföreståndaren
föreslagits till 4,000 kronor, eller det belopp, som tillkomme
laboratorn i samma ämne vid Karolinska institutet i Stockholm; och konsistorium
har anhållit om utverkande af anslag till detta belopp, hvilken
anhållan af universitetskanslern förordats.
Anställandet af en laborator vid fysiologiska institutionen i Lund, i
likhet med hvad redan skett vid motsvarande institutioner i Stockholm
och Upsala, anser jag vara af behofvet påkalladt. Aflöningen för laboratorn
vid Karolinska institutet höjdes visserligen vid 1892 års riksdag
Åttonde hufvudtiteln.
7
till samma belopp, som redan förut kommit laboratorn i Upsala till del,
eller 4,500 kronor; men med afseende derå, att antalet af medicine studerande
vid universitetet i Lund är ej obetydligt mindre än vid de två
andra medicinska läroanstalterna, anser jag aflöningen för nu ifrågavarande
lärarebefattning skäligen böra bestämmas till det föreslagna beloppet. Jag
hemställer alltså, det Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning
derom, att till aflöning åt en laborator i experimentel fysiologi
vid universitetet i Lund må beviljas ett årligt anslag af 4,000 kronor,
hvaraf 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar.
Den filosofiska fakultetens humanistiska sektioner vid universiteten i
Upsala och Lund hafva i skrivelser till de större akademiska konsistorierna
framstält behofvet af följande anslag till universitetsseminarier, nemligen
vid Upsala universitet:
till det språkvetenskapliga seminariet ................................... kr. 3,500: —
» » historiska » » 1,000: —
» » filosofiska » 1 1,000: —
» seminariet för slaviska språk ............................................... » 650: —;
vid Lunds universitet:
till det språkvetenskapliga seminariet ...................................... kr. 3,250: —
» ett historiskt seminarium ................................................. 8 600: —
» det filosofiska seminariet..................................................... » 600: —
> » litteraturhistoriska seminariet ....................................... » 600: —
» > statsvetenskapliga > 8 600: —;
Och hafva de större konsistorierna inkommit med framställningar om förestående
anslagsbelopp för sagda ändamål, med undantag af det ifrågasatta
anslaget till seminariet för slaviska språk i Upsala. Derjemte hafva bemälda
konsistorier upprepat sina framställningar om anslag till de matematiska
seminarierna med 1,500 kronor till hvardera, eller samma belopp, som
under flera föregående år utgått.
De anslag, som hittills utgått till de språkvetenskapliga seminarierna,''
hafva varit så fördelade, att i Upsala utgått till avdelningen för klassisk
filologi 1,000 kronor, till avdelningen för nordiska språk 1,000 kronor och till
avdelningen för främmande lefvande språk 1,000 kronor, men i Lund så, att
avdelningen för klassisk filologi erhållit 1,000 kronor, avdelningen för nordiska
språk 750 kronor och avdelningen för främmande lefvande språk 1,200 kronor.
Så länge främmande lefvande språk utgjorde ett enda examensämne,
var emellertid seminariet för dessa språk i sjelfva verket ett seminarium
blott för romanska språk; och detta förhållande fortfor, äfven sedan be
-
te.]
Universitets
seminarier.
språkveten
skapliga
seminarierna.
8
Åttonde hnfvudtiteln.
rörda ämne delats i tvenne, romanska och germanska språk. Behofvet af
ett seminarium för germanska språk blef dock snart känbart; och i Upsala
inrättade en af universitetets docenter, utan understöd och utan ersättning
för sitt arbete, ett dylikt seminarium samt upprätthöll det under någon
tid, hvarunder flere studerande med berömvärd flit deltogo i dess öfningar.
Att detta seminarium sedermera upphörde, berodde icke på svalnadt nit
hos föreståndaren, ej heller på bristande intresse hos de studerande, utan
på andra förhållanden. Ett seminarium för germanska språk kunde man
emellertid icke undvara utan skada för studierna i detta ämne. Derför
väcktes på våren 1888 inom humanistiska sektionen förslag om upprättandet
af ett dylikt och yrkades dervid, att för vinnande af nödiga medel dertill
250 kronor skulle tagas af det ursprungligen för nyeuropeisk lingvistik
afsedda anslaget å 1,000 kronor, som hittills varit disponeradt uteslutande
för de romanska språken, samt att sektionen skulle ingå med begäran om
ett årligt tillägg till eller förhöjning af detta anslag med 500 kronor, så
att hvardera af de båda seminarieafdelningarna för romanska och germanska
språk finge uppbära ett anslag af 750 kronor årligen. Detta förslag
blef af sektionen gilladt; och med anledning af dess anhållan gjorde
det större konsistoriet hos Eders Kongl. Maj:t framställning om sagda förhöjning,
hvilken framställning sedermera år efter år upprepats, utan att
berörda framställningar ledt till åsyftadt resultat. Under tiden har dock
en seminarieafdelning för germanska språk trädt i verket med hjelp af
de medel, som dels afdelningen för romanska språk kunnat afstå, dels
från annat håll erhållits.
I Lund hafva förhållandena i det ifrågavarande hänseendet varit
ungefär enahanda. Först under år 1891 har emellertid der en sjelfständig
seminarieafdelning för germanska språk blifvit inrättad. Enligt uppgift af
nämnda afdelnings föreståndare har den härvid vunna erfarenheten visat,
att ett årsanslag af 750 kronor vore erforderligt för att å ena sidan anskaffa
tillräcklig materiel och följa med den utkommande vetenskapliga
litteraturen i ett ämne, som omfattade flera i ständig utveckling stadda
lefvande språk, och å andra sidan med premium belöna en och annan
afhandling, som författats af någon seminariemedlem och som vore så god,
att den verkligen kunde pröfvas förtjena en särskild uppmuntran i form
af belöning. Med anledning häraf hafva humanistiska sektionen och större
akademiska konsistoriet i Lund upprepat sin redan 1892 gjorda framställning
om höjande af anslaget till det språkvetenskapliga seminariet med 300
kronor, på det att till hvardera af seminarierna för romanska och germanska
språk skulle kunna utgå 750 kronor, under det att seminarierna för
klassiska och nordiska språk finge behålla hittills dem tilldelade belopp.
Åttonde hufvudtiteln.
9
Beträffande det historiska seminariet anför detsammas målsman i Upsala
till humanistiska sektionens protokoll den 1 juni 1891 bland annat, att,
enär den nyligen utfärdade undervisnings- och examensstadgan för filosofiska
fakulteten föreskrifver seminarieöfningar i de särskilda examensämnena,
tillkomme det de akademiska myndigheterna att vidtaga de anordningar,
som fordrades, för att sådana öfningar skulle komma till stånd.
Tydligt vore, att dessa anordningar icke med ens kunde vinna full utbildning,
men i den mån, de erhölle större stadga, kunde ekonomiska utgifter
knappast undvikas. De vetenskapliga öfningarna inom den humanistiska
sektionen måste nemligen, sedan de hunnit öfver sitt första utvecklingsskede,
förr eller senare organiseras i form af universitetsinstitutioner, likartade
med de naturvetenskapliga studiernas laboratorier och samlingar,
ehuru i mindre skala. Så hade redan skett i första rummet med de språkvetenskapliga
seminarierna, som också blifvit hugnade med nödiga anslag
till böcker och andra hjelpmedel. På sista tiden hade likaledes de historiska
öfningarna, som sedan några år tillbaka pågått, blifvit ordnade inom
ett fast seminarium med stadgar, stadfästa af kanslern den 18 november
1890. De historiska studierna vore utan tvifvel, i likhet med de språkliga,
af så stor vigt både för de akademiska examina och för utbildning
af lärare till de allmänna läroverkens tjenst, att kraftigare anordningar
till deras befrämjande måste anses vara i hög grad påkallade. Det historiska
seminariet i Upsala hade likväl hittills icke haft andra penningemedel
att tillgå än ett mindre tillfälligt statsanslag och för öfrigt rent privata
bidrag, som endast i ringa grad kunnat fylla behofvet. Genom en frikostig
donation af svenska akademien hade visserligen seminariet erhållit
en värdefull förstärkning af sin boksamling för studierna inom den svenska
historien. Men då nu, i följd af de nya föreskrifterna om den akademiska
undervisningens ordnande, större anspråk måste ställas på den med seminariet
förbundna lärareverksamheten, så'' vore det af så mycket större vigt,
att hjelpmedel för öfningarna äfven inom andra områden af de historiska
studierna icke helt och hållet saknades. Till dylika hjelpmedel vore i
första rummet att räkna en mindre samling af vigtigare utländska urkundverk
och vetenskapliga handböcker, vidare historiska kartor och facsimiletryck,
hvarjemte äfven vore önskvärdt, att för seminariets behof, till material
för diskussioner och uppsatser, afskrifter af arkivakter då och då kunde
verkställas. För anskaffande af dylika hjelpmedel i ej allt för litet omfång
borde en bestämd årlig summa kunna påräknas.
I afseende å de filosofiska seminarierna framhålles af dessas målsmän
vid båda universiteten hufvudsakligen, att till åtlydnad af föreskriften i
Bill. till RiJcsd. Prot, 18!)4. 1 Sami. 1 Afd. 2
Historiska
seminariet.
Filosofiska
seminariet.
10
Åttonde hufvudtiteln.
Det litteraturhistoriska
seminariet.
nådiga examensstadgan af den 17 april 1891, § 2, att i hvarje ämne årligen
borde inrättas s. k. seminarie- eller öfningskurser, hade vid båda uni
versiteten
i de filosofiska disciplinerna hållits sådana öfningar, närmast
anslutande sig till de fria öfningar, som redan förut på lärarnes eget
initiativ varit inrättade, med förbindelse för hvarje deltagare att sjelfverk
samt
dervid biträda. För att dessa öfningar, hvilkas hufvudsakliga uppgift
måste vara att förmedla, underlätta och handleda ett metodiskt, kritiskt och
sjelfständigt studium af filosofisk litteratur samt att utveckla lärjungarnes
sjelfständiga tankeverksamhet, skulle fullt motsvara sin bestämmelse, vore
dock ett seminariebibliotek oundgängligen nödvändigt. Detta borde innehålla
de förnämsta äldre och nyare filosofiska verk i goda editioner. Sådana
bibliotek funnes ock i allmänhet vid de filosofiska seminarierna i andra
länder, likasom vid de seminarier, som hos oss blifvit inrättade för andra
vetenskaper. Vid öfningarna i teoretisk filosofi, hvarest behofvet af seminariebibliotek
i synnerhet gjort sig gällande, hade detta behof i Lund i någon
mån blifvit afhjelpt derigenom, att öfningarna med vederbörligt tillstånd
hållits i föreståndarens bostad och således hans enskilda bibliotek varit
tillgängligt vid förefallande behof. Men ofvan nämnda stadgas syfte vore
tydligen, att dessa så väl som andra vetenskapliga öfningar*skulle hållas
på universitetets lokaler. Dessutom kunde den enskilde lärarens boksamling
icke så räcka till för alla förekommande fall som en allmän institutions
bibliotek, särskildt inrättadt för institutionens syfte. Universitetsbiblioteket
åter vore dels icke tillgängligt under seminarieöfningarna, dels
saknades der åtskilliga verk, som vore behöfliga för seminariet.
Angående det litteraturhistoriska seminariet i Lund meddelas af dess
föreståndare, att seminarieöfningar under hans ledning de två sista åren
idkats af dem, som beredt sig på afläggande af filosofie licentiatexamen,
och att derjemte hållits ett proseminarium för blifvande filosofie kandidater.
Den erfarenhet, som vunnits med afseende på dessa öfningars nytta, hade
varit den bästa. Först genom seminariet hade det lyckats att förmå lärjungarne
till ett sjelfständigt vetenskapligt arbete, och genom proseminariet
hade nödig kontroll vunnits beträffande deras mer elementära studier. Lärjungarne
hade vidare genom dessa regelbundet återkommande öfningar med
all säkerhet förmåtts att flitigare och regelbundnare besöka föreläsningar
och kollegier, och läraren finge derigenom tillfälle att undersöka, om de
rätt uppfattat det, som meddelats dem. Emellertid hade berörda öfningar,
i följd af bristande tillgångar, icke kunnat på afsedt sätt ordnas. Fn kurs
för nybegynnare i svensk eller allmän litteraturhistoria utan samtidig
litteraturläsning klafve tydligen jemförelsevis värdelös. Derför hade försök
/
Åttonde hufvudtiteln. 11
gjorts att anordna eu dylik litteraturläsning, men detta försök strandade
redan från början af brist på nödiga böcker. Ett exemplar af det för tillfället
behöfliga arbetet hade visserligen funnits att tillgå på universitetsbiblioteket,
men detta vore hvad en lärjunge behöfde. öfver den litteratur,
han sålunda erhållit, kunde han visserligen hålla ett föredrag, men någon kritik
från de öfriges sida kunde ej ifrågakomma eller fordras, då de icke haft
tillgång till den erforderliga litteraturen. När icke alla proseminariets medlemmar
kunde deltaga i frågans behandling, utan det öfvervägande flertalet
nödgades inskränka sig till att blifva åhörare, vore det knappt rätt
att för en lärjunges skull upptaga de öfrigas tid. Under den sista terminen
hade öfningarna derför måst hufvudsakligen inskränkas till förhör
rörande det, som på föreläsningar och kollegium genomgatts.
Denna brist på nödigt anslag hade äfven förlamat seminariets verksamhet.
Äfven för detta behöfdes en ganska stor litteratur. En del af
denna funnes icke på universitetsbiblioteket ens i ett exemplar, något, som
dock icke kunde blifva föremål för klander, då biblioteksanslaget vore
litet och många berättigade behof förut måste tillgodoses. Andra behöfliga
böcker funnes visserligen, men blott i ett exemplar, under det att här kräfdes
flera, så vida deltagandet i öfningarna skulle blifva allmänt. Följden
af denna brist på litteratur hade varit, att visserligen den lärjunge, som
fått sig ålagdt att hålla föredrag och fått begagna den litteratur, som
kunnat anskaffas, genomträngt ämnet, men de öfriga hade här liksom i
proseminariet blott varit åhörare, utan att vara i stånd till ett kritiskt
samarbete med föredraganden. Det litteraturhistoriska seminariet rörde sig
vidare till en mycket väsentlig grad med manuskriptforskning. Lösa handlingar,
manuskriptkataloger o. d. kunde emellertid af lätt insedda skäl ej
lånas ned till universitetsbiblioteket, och det vore derför nödvändigt att
hafva en årlig summa till afskrifter, ty det kunde ju icke fordras af föreståndaren,
att han sjelf skulle verkställa eller bekosta dessa afskrifter. .
De skäl, som anförts till stöd för ansökning om anslag till det stats- staket™-
7 . . . T • , skapliga semi■
vetenskapliga seminariet i Lund, naiva vant: nariet.
att i planen för det statsvetenskapliga seminariet inginge, att lärjungarne
der skulle sättas i tillfälle att dels öfva sig i sjelfständigt
vetenskapligt arbete på statsrättens och statistikens områden, dels ock författa
större afhandlingar af statsvetenskapligt innehåll;
att genomförandet af denna plan förutsatte i första hand litterära
hjelpkällor, bestående af dels ett handbibliotek utaf vissa mera allmänt
använda betydande verk, dels hela det svenska statsvetenskapliga trycket,
12 Åttonde hnfvudtiteln.
dels en och annan af utlandets vigtigare årspublikationer på såväl statsrättens
som statistikens område;
att den af föreståndaren gjorda framställningen angående erhållande
af officiella publikationer från departementen och de centrala embetsverken
m. fl. endast till en mindre del, eller med afseende på den under serien
»Bidrag till Sveriges officiella statistik» utgående publikationen, kunnat vinna
nådigt bifall; samt
att universitetsbiblioteket icke kunde fylla seminariets nämnda behof,
dels. derför att det svenska trycket med undantag af serien »Bidrag till
Sveriges officiella statistik» först långt efter utgifningen komtne biblioteket
till hända, dels ock emedan det mesta af hvad seminariet behöfde utaf utlandets
statsvetenskapliga litteratur, såsom vissa statistiska årspublikationer, icke
kunde ifrågasättas till inköp för nämnda bibliotek.
Seminariet
för slaviska
språk.
Hvad slutligen angår seminariet för slaviska språk i Upsala, har dess
föreståndare bland annat meddelat, att i öfverensstämmelse med föreskrifterna
i 1891 års stadga rörande undervisning och examina inom filosofiska
fakulteten hade under sistlidne vårtermin ett seminarium för slaviska språk
börjat sin verksamhet. Det hade emellertid visat sig, att något seminariearbete^
som verkligen gjorde skäl för namnet, svårligen kunde komma
till stånd utan en liten för arbetet afpassad boksamling. Utan en sådan
vore man nödsakad att nästan uteslutande välja mycket elementära uppgifter,
och anspråken på seminariemedlemmarnes sjelfständiga arbete måste
ställas lågt. Behofvet af något anslag för seminariet vore derför trängande.
Vid beräkningen af anslagsbehofven för ett slaviskt seminarium vore
att förutsätta:
att anslaget^ skulle, sa vidt det ej till någon mycket ringa del toges i anspråk
för bokskåp, katalogpapper, protokollsböcker och dylikt, uteslutande
användas till inköp af litteratur;
att i ett seminariebibliotek borde till medlemmarnes disposition ställas
a) sådana vetenskapliga tidskrifter, som ideligen behöfde rådfrågas, b) sådana
ordböcker och andra handböcker, som ständigt måste vara till hands
under arbetet, c) sådana böcker, hvilka behöfdes för den särskilda uppgift,
som för hvarje år eller termin förelädes seminariet, och hvilka det ej
kunde åläggas seminariemedlemmarne att hvar för sig anskaffa — alltid
med vederbörlig hänsyn till hvad universitetsbiblioteket hade att i olika
riktningar erbjuda; samt
att ett seminarium för slaviska språk måste på statskassan ställa mindre
anspråk än t. ex. seminarier för nordiska språk, klassiska, romanska eller
Åttonde hufvudtiteln.
13
germanska språk eller för historia, dels derför att förstnämnda ämne ej
kunde för stat och folk hos oss anses ega samma vigt och betydelse som
de senare, dels derför att de studerande, som åt slaviska språk egnade ett
djupare studium, naturligtvis måste antagas blifva betydligt färre än de, som
egnade sig åt hvart och ett af öfriga nyss angifna ämnen, och det slaviska
seminariet sålunda oftare komme att företaga sig relativt elementära uppgifter.
Under dessa förutsättningar kunde seminariets årliga behof beräknas
ungefär sålunda:
till tidskrifter, de två vigtigaste tidskrifterna för slavisk filologi samt en
rysk och en polsk litterär tidskrift........................................ kr. 100: —
» ordböcker och andra handböcker ........................................... » 75: —
» litteratur för årets eller terminens ämne ............................... » 75: —
summa kr. 250. —
Dessutom behöfdes dock för första uppsättningen ett särskildt anslag
till inköp af tidigare årgångar af de båda filologiska tidskrifterna kr. 200: —
» några större ordböcker och ett större grammatiskt verk . » 200: —
summa kr. 400: —
eller för första året tillsammans 650 kronor.
Då Eders Kongl. Maj:t i proposition till 1876 års riksdag första gångenseminane/rågjorde
framställning om ett anslag af 2,950 kronor till språkvetenskapliga
seminariet i Lund, meddelade dåvarande föredraganden, att nämnda seminarium
redan med läsåret 1865 — 66 börjat sin verksamhet enligt af universitetskanslern
tills vidare faststälda stadgar och med hjelp af medel,
som beviljats ur universitetets reservfond. Sedan dess hade seminariet
oafbrutet fortsatt sin verksamhet. Denna, hvilken under de tre första
åren endast omfattade klassiska språk, utsträcktes från och med vårterminen
1869 jemväl till nordiska språk, för hvilka en särskild afdelning
då bildades; och vore af akademiska konsistoriet föreslaget, att en ny
särskild afdelning skulle bildas för nyeuropeisk filologi. De för det sålunda
utvidgade seminariet nödiga anslagsposter hade konsistoriet beräknat
sålunda: till afdelningen för klassisk filologi: till premier 1,000 kronor,
till bokinköp 200 kronor; till afdelningen för nordiska språk: till premier
450 kronor, till bokinköp 100 kronor; till afdelningen för nyeuropeisk
lingvistik: till premier 1,000 kronor, till bokinköp 200 kronor.
De jemförelsevis stora belopp, som afsetts för premier, motiverades
dermed, att det vore af vigt, att man kunde bereda något understöd för
de merendels obemedlade deltagarne i berörda öfningar, på det att de
14
Åttonde hnfvudtiteln.
Seminariefrågän
vid
1877 års
riksdag.
måtte kunna med odelade krafter egna sig åt det trägna arbete, öfningarna
kräfde. Ofta kunde man genom en sådan uppmuntran med en ringa
summa främja utvecklingen af ovanliga och snart nog för bildningen fruktbärande
anlag.
Med anledning af ifrågavarande nådiga framställning yttrar Riksdagen
i skrifvelse den 11 maj 1876, att de skal,, som anförts för tilldelande af
något understöd åt språkvetenskapliga seminariet i Lund, synts Riksdagen
giltiga; men att anslaget syntes till en början böra på extra stat uppföras;
och att Riksdagen alltså på extra stat för år 1877 beviljat för sagda ändamål
2,950 kronor.
Af följande årets riksdag äskade Eders Kongl. Maj:t, att det sålunda beviljade
anslaget skulle uppföras på ordinarie stat, samt gjorde nu derjemte
framställning om ett anslag å 11,000 kronor för inrättande af seminarier
vid Upsala universitet. Redan på hösten 1876 hade nemligen kanslersembetet
jemte eget memorial öfverlemnat en underdånig skrifvelse rörande
denna fråga från större akademiska konsistoriet i Upsala. Angående behofvet
och nyttan af universitetsseminarier anfördes härvid, hurusom redan
det allmänna bruket af sådana inrättningar i andra länder, hvarest undervisningsväsendet
vore väl ordnadt, och den erfarenhet man der hunnit
förvärfva om dylika seminariers högst fördelaktiga inverkan icke blott på
språkstudierna utan ock på studiet af de matematiska och mekaniska vetenskaperna,
utgjorde en fullt tillräcklig anledning att söka införa dem äfven
hos oss. Särskildt i afseende på de humanistiska studierna vid de svenska
universiteten skulle sådana inrättningar kunna blifva af stor betydelse, om
den klagan egde giltighet, som äfven i konsistoriets skrifvelse funnit ett
uttryck, att nemligen dessa studier genom sammanträffande af flera förhållanden
allt mera tagit gestalt af ett ensidigt receptivt inhemtande af
ett visst kunskapsmått, utan att den sålunda vunna teoretiska insigten
genom en motsvarande öfning och tillämpning erhölle någon praktisk betydelse
för den studerande eller genom öfvad sjelfverksamhet blefve hans
verkliga egendom.
Kostnaderna för de ifrågasatta vetenskapliga öfningarna hade af konsistoriet
beräknats sålunda:
ett seminarium för juridik ...................................................... kr. 1,200: —
ett » för klassiska språk:
till arfvoden åt biträdande lärare kr. 1,000: —
> inköp af böcker..................... » 300: —
» premier åt studerande ......... » 1,700: — > 3,000:
Transport kr. 4,200: —
Åttonde hufvudtiteln.
Transport kr,
ett seminarium för nyare språk:
samma belopp i lika fördelning........................ *
ett » för nordisk språk- och fornkunskap:
till arfvode åt biträdande lärare kr. 500
» inköp af böcker.................... * 150
» premier........................................ »__900
ett matematiskt-fysiskt seminarium:
till arfvoden åt biträdande lärare............ kr. 1,000:
» inköp af böcker......................... * 300:
» iordningställande af fysiska instrument
m. ............................................... 5 400:
» premier..................................................... 8 800:
till hyra för lokaler .............................................................
15
4,200: —
3,000: —
— » 1,550:-
2,500
1,000
kronor 12,250
Vid denna beräkning anmärkte kanslersembetet bland annat, att de
till arfvoden åt biträdande lärare begärda anslag icke borde på förhand
fördelas mellan de särskilda seminarierna, utan sammanlagda ställas till
konsistoriets disposition att efter behof användas till arfvoden åt de lönlöse
lärare, som förordnades att biträda vid öfningarna, samt att likaledes anslaget’
till premier, hvilket för öfrigt syntes kunna minskas till sammanlagd
t 4,000 kronor, borde ställas till konsistoriets disposition att vid hvarje
termins slut efter förslag af seminariernas föreståndare fördelas. °
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, gjordes nådig framställning
till 1877 års riksdag om beviljande af ett anslag å 11,000 kronor,
hvaraf skulle utgå
till arfvoden åt de vid undervisningen biträdande extra ordinarie
lärare................................................_.....;••—•••;............. ^r‘
» premier åt studerande, som deltaga i seminarieöfningarna *
» inköp af böcker äfvensom till materiel för den fysiska
undervisningen..................................................................... *
» hyra af lokaler.............................................
4,500: —
4,000: —
1,500
1,000
tillsammans kr. 11,000: —
I sin skrifvelse den 24 maj 1877 afgaf Riksdagen a denna framställning
det svar att,om än ej kunde bestridas, att de föreslagna åtgärderna
skulle kunna verka gagnande på studiet af de ämnen, för hvuka
de vore afsedda, hade det emellertid synts Riksdagen bj fullt lämpligt att,
då universiteten vore i ganska väsentliga delar föremal för förändringar
i organisationen, utveckla seminarieväsendet vid desamma i sa vidsträckt
16 Åttonde hnfrndtiteln.
män, som af Eders Kongl. Maj:t föreslagits, utan vore det riktigare att
törst afvakta verkningarna af de förändringar med afseende å lärarepersonalen,
som af Riksdagen beslutits. Då likväl ett språkligt seminarium redan
tunnes inrättadt vid universitetet i Lund, till hvilket staten lemnat understöd,
samt ifrågavarande praktiska öfningar vore särskildt nyttiga för dem,
som egnade sig åt sprakvetenskapliga studier, hade Riksdagen funnit sig böra
i sa måtto tillmötesgå omförmälda framställning, att ett anslag till dylikt
seminarium vid Upsala universitet jemväl beviljats. Detta anslag hade
Riksdagen ansett kunna bestämmas till ungefärligen samma belopp, som
det till seminariet i Lund utgående, eller i jemnadt tal 3,000 kronor,
till dess ytterligare erfarenhet i nu förevarande ämne blifvit vunnen,
hade emellertid sa val det nya anslaget för Upsala universitet som
det redan till seminariet i Lund beviljade synts böra å extra stat uppföras.
rr
Ifrågavarande nådiga framställningar blefvo alltså endast på det sätt
bifallna, att på extra stat för år 1878 anvisades för inrättande vid universitetet
i Upsala af ett ^seminarium i språkvetenskap 3,000 kronor och
till understöd för det språkliga seminariet vid universitetet i Lund 2,950
kronor. Dessa belopp hafva allt sedan dess år efter år för sagda ändamål
beviljats a extra stat.
Anslag till
matematiska
seminarier.
Vid riksdagen år 1882 väcktes af enskild motionär förslag om ett
anslag af 1,500 kronor till ett matematiskt seminarium vid Upsala universitet.
Nämnda belopp, vore nemligen erforderligt till inköp af de nödvänd
igaste matematiska instrument, modeller och journaler, till hyra för
rum, om ej sådant kunde af universitetet upplåtas, samt till arfvode för
den olönade universitetslärare, hvilken såsom föreståndare skulle hafva att
ansvara för seminariets instrument-, modell- och boksamling samt i detsamma
lemna undervisning.
Med anledning häraf anvisade Riksdagen på extra stat för 1883 till
ett matematiskt seminarium i Upsala 1,500 kronor, hvilket belopp sedermera
årligen för samma ändamål anslagits.
o efr matematiskt seminarium vid Lunds universitet anvisades åter
pa. nådig framställning af 1885 års riksdag 1,000 kronor. Detta anslag
höjdes af 1891 års riksdag till 1,500 kronor, med hvilket belopp det för
de tre sista åren anvisats.
Sedan sålunda försök med seminarieundervisning i särskilda ämnen
blifvit gjorda vid våra universitet under vid pass ett fjerdedels sekel, och
den erfarenhet, som dervid vunnits, till fullo bekräftat, hvad man med af
-
Åttonde hnfvndtiteln. 17
seende å seminarieinrättningen inhemtat från främmande länders högskolor,
der den länge med stor fördel varit använd, kunde man icke längre undgå
att erkänna, det seminarieöfningar vore ett nödvändigt komplement till
den universitetsundervisning, som af ålder meddelats i form af föreläsningar.
Först genom seminarieöfningarna blef det nämligen för universitetslärarne
i åtskilliga ämnen, deribland samtliga till den humanistiska
sektionen hörande, möjligt att fullt lära känna sina lärjungars ståndpunkt
och uppfattningssätt samt att gifva dem den väckelse till sjelfverksamhet
och den handledning vid deras begynnande vetenskapliga arbete, hvaraf
de voro i behof. Först derigenom kunde den lärdom, som inhemtades
genom föreläsningar och enskilda studier, vinna den användning och inöfning,
hvarigenom den fullt tillegnades och gjordes fruktbringande för
den vetenskapliga utbildningen. I sammanhang med stadgan för filosofie
kandidat- och licentiatexamina föreskrefs derför genom kongl. kungörelsen
den 17 april 1891, att filosofiska fakulteten skulle jemte de sedvanliga
föreläsningarna, såvidt möjligt, årligen anordna dels propedevtiska kurser,
dels seminariekurser i samtliga de ämnen, i hvilka institutionsöfningar
icke förekomme. På grund af denna föreskrift hafva seminarieöf
ningar
egt rum i de flesta af de till humanistiska sektionen hörande
ämnen liksom i matematik och mekanik. I öfriga till den matematisk-naturvetenskapliga
sektionen hörande ämnen hafva institutionsöfningar
redan länge varit vanliga. De anförda yttrandena af seminarieföreståndarne
gifva äfven vid handen, att berörda seminarieöfningar med
mycken ifver omfattats af lärjungarne och burit god frukt, så att de icke
gerna kunna umbäras; men enstämmigt har derjemte framhållits, att dylika
öfningar icke kunna i längden uppehållas eller göras fullt fruktbringande,
om icke något anslag är att tillgå, hvarur seminariernas behof
kunna fyllas. Bland dessa anslagsbehof framhålles i främsta rummet det
till böcker och annan undervisningsmateriel samt några mindre, mera tillfälliga
utgifter, men derjemte äfven det till arfvoden för seminarieöfningarnas
ledning, då denna, i följd af bristande tid eller annat förhinder
för den ordinarie läraren, måste uppdragas åt extra ordinarie lärare, samt
till ersättning för seminarieboksamlingarnas ordnande och vårdande. Deremot
synes man anse, att behofvet af anslag till premier åt de lärjungar,
som deltaga i seminarieöfningarna, nästan helt och hållet upphört,
något, som för öfrigt är helt naturligt, då det visat sig, att de, som med
flit och allvar begagnat sig af nämnda öfningar, icke blott grundligare
utan äfven på kortare tid genomgått de föreskrifna kurserna, än de,
som icke deltagit i dylika öfningar. Sjelfva den omständigheten, att
Bill. till Riksd. Prat. 18,94. 1 Sami. 1 Afd. 3
18 Åttonde hnfvndtiteln.
seminarieöfningar erbjudas de studerande, måste för dem vara en ej ringa
förmån.
Hittills har åt hvarje seminarium, som åtnjutit understöd, anslagits ett
visst belopp, hvarmed alla dess utgifter skulle bestridas. Detta belopp har derför
af olika seminarier och understundom af samma seminarium på olika tider
användts på mycket olika sätt. Så har det än helt och hållet användts till inköp
af böcker, än har största delen deraf utgått till premier eller till arfvoden
för seminariets ledning. För att undanrödja denna ojemnhet föreslog kana lersembetet
1876, att visserligen åt hvarje seminarium skulle anvisas ett särskildt
belopp till böcker och annan undervisningsmateriel, men att till arfvoden åt
vissa ledare af seminarieöfningarna likasom till premier skulle anslås för
alla seminarierna gemensamma belopp. Befinnes nu ock, såsom min mening
är, anslaget till premier åt lärjungarne öfverflödigt, så anser jag dock
lämpligt, att anslaget till arfvoden blir gemensamt för alla till humanistiska
sektionen hörande seminarier, under det att hvarje seminarium erhåller
ett särskildt anslag till böcker, undervisningsmateriel m. m. Om
nemligen omständigheterna föra det med sig, att under en följd af år ett
seminarium oafbrutet skötes af den ordinarie läraren, under det att ett
annat hela tiden förestås af en lönlös extra ordinarie, så skulle det förras
hela anslag kunna år efter år användas till bokinköp, men af det senares
blott en ringa del. Under det att det förra sålunda finge mera medel till
bokinköp än afsedt varit, finge det senare mindre och antagligen alldeles
otillräckliga medel för detta ändamål. Denna olägenhet undvikes derigenom,
att hvarje seminarium får sitt särskilda anslag till böcker och
undervisningsmateriel, men alla ett gemensamt till arfvoden. Vidare är
emellertid att märka, att enligt gällande bestämmelser ordinarie lärare,
som öfvertagit ledningen af seminarieöfningar i sitt ämne, kan erhålla
nedsättning i den eljest föreskrifna föreläsningsskyldigheten. 1 detta fall
blir derför den öfriga undervisningen i ämnet mindre, än om seminarieöfningarna
deri leddes af en extra ordinarie lärare. Om således ur arfvodesanslaget
väl kunde utgå ersättning till extra ordinarie lärare för ledning
af seminarieöfningar, men icke för annan undervisning inom sektionen,
kunde lätt inträffa, att en ordinarie lärare hellre afstode ledningen af seminariet
åt en docent än att minska tillfällena till undervisning i sitt ämne
eller hindra docenten från erhållandet af en tjenstgöring, som medförde
rätt till ersättning af berörda anslag, äfven om den ordinarie läraren i
sjelfva verket vore vida lämpligare att leda dessa svåra öfningar än den
unge, ännu föga öfvade docenten. Ifrågavarande anslag, som kunde
kallas humanistiska sektionens anslag till seminariearfvoden, synes mig
derför böra ställas till kanslerns förfogande för att efter humanistiska sek
-
Åttonde hufvudtiteln.
19
tionens förslag användas till arfvoden, dels åt extra ordinarie lärare, som
enligt sektionens förordnande antingen ledt seminarieöfningar eller öfvertagit
annan undervisning i ett ämne, hvars ordinarie målsman såsom ledare
af seminariet i ämnet erhållit nedsättning i sin föreläsningsskyldighet, dels
för ordnande och vårdande af seminariernas boksamlingar och öfriga undervisningsmateriel.
Att jag härvid undantagit det matematiska seminariet, inom hvilket
äfven den rena mekaniken kommer till behandling, beror dels derpå att
detta seminarium är det enda inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen,
dels derpå att bristen på lärarekrafter i detta ämne gjort det nödvändigt
att städse använda en stor del af dess anslag till arfvoden åt
yngre lärare, som biträdt vid dess ledning.
Vid bestämmandet af de årliga anslag, som kunna anses oundgängligen
erforderliga för de särskilda seminarierna till inköp af böcker och
annan undervisningsmateriel samt till tillfälliga utgifter, har hänsyn tagits
å ena sidan till de särskilda ämnenas relativa behof af dylik undervisningsmateriel
och å andra sidan till antalet lärjungar, som kunna antagas
komma att begagna sig af de särskilda seminariernas öfningar. Med ledning
af de hittills med statsmedel understödda seminariernas räkenskaper
har åter anslaget till seminariearfvoden upptagits till samma belopp, som
föreslagits till undervisningsmateriel för de särskilda seminarierna tillsammans.
För det matematiska seminariet har någon fördelning af anslaget
icke föreslagits, men lämpligt torde vara, att, såsom förhållandet särskildt
i Lund under de senare åren varit, omkring två tredjedelar af anslaget
användes till arfvoden åt de vid seminariets ledning biträdande lärarne
samt det öfriga till böcker och annan undervisningsmateriel.
Den fördelning af det äskade anslaget till universitetsseminarier, som
jag derför anser mig böra föreslå, framgår af följande tabell:
Årligt anslag till inköp af böcker och annan undervisningsmateriel
samt tillfälliga utgifter åt
Vid Upsala
universitet
Vid Lunds
universitet
seminariet för | klassiska språk.................... | ........... 500 | — 500 | — | |
| » | nordiska » ...................... | ................ 500 | — 500 | — |
» | » | romanska » ................. | ............. 500 | — 500 | — |
» |
| germanska » ........................ | ............ 500 | — 500 | — |
» | » | historia............................. | ............ 500 | — 500 | — |
> | D | statskunskap ......................... | ............... 250 | — 250 | — |
» | » | filosofi ............................ | ............ 250 | — 250 | — |
| » | estetik och litteraturhistoria | ............... 250 | — 250 | — |
|
|
| Transport 3,250 | — 3,250 | — |
20
Åttonde hufvudtiteln.
| Transport 3,250: — | 3,250: — | |
seminariet för semitiska språk ..................... |
| 150: — | 150: — |
» » sanskrit och jemförande indoeuropeisk |
|
| |
språkforskning ............... |
| 150: — | 150: — |
» » slaviska språk .................... |
| 150: — |
|
» » egyptologi .............................. |
| 150: — |
|
Ärligt anslag till humanistiska sektionens | seminarie- |
|
|
arfvoden....................... |
| 3,850: — | 3,550: — |
| Summa 7,700: — | 7,100: — | |
Ärligt anslag till matematiska seminariet |
| 1,500: — | 1,500: — |
Då emellertid för den första uppsättningen mera medel erfordras,
än som sedermera för hvarje år behöfves, skulle det vara medgifvet
kanslern att, på framställning af humanistiska sektionen, under de två
första åren ur anslaget till seminariearfvoden tilldela de seminarier, som
icke förut haft understöd af statsmedel, belopp ej öfverstigande det årliga
anslag, som blifvit hvarje särskildt seminarium tilldeladt. Vidare skulle
det vara vederbörande medgifvet att ett följande år använda de besparingar,
som under ett föregående år uppstått å något af berörda anslag. Ett sådant
medgifvande är nödvändigt, emedan endast sålunda dessa medel kunna
på ett fullt ändamålsenligt sätt användas. Ofta måste nemligen inträffa,
att ett dyrbarare verk eller en omfångsrikare kurs icke kan, jemte öfriga
oundgängliga utgifter, med ett års anslag bekostas, utan att besparingar
för detta ändamål måste under föregående år göras. Tydligt är slutligen,
att, sedan mer erfarenhet vunnits, någon jemkning i här föreslagen fördelning
af anslaget kan befinnas erforderlig. Lämpligt torde derför vara, att det
öfverlåtes åt Eders Kongl. Maj:t att efter sig företeende omständigheter
vidtaga sådan jemkning.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och under erinran, att hittills
för seminarierna på extra stat utgått ett belopp af 8,950 kronor, hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
dels till universitetsseminarier inom den humanistiska sektionen på
ordinarie stat bevilja vid universitetet i Upsala 7,700 kronor och vid universitetet
i Lund 7,100 kronor, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med ofvan angifna grunder bestämma fördelningen
af dessa anslag; samt
dels likaledes på ordinarie stat anvisa till det matematiska seminariet
vid universitetet i Upsala 1,500 kronor och till samma seminarium vid
universitetet i Lund 1,500 kronor.
Åttonde hufvudtiteln. 21
Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
Vid öfverlemnande till Eders Kongl. Maj:t af lärarekollegiets vid Karo- [7.]
linska mediko-kirurgiska institutet framställning angående institutets behof ^orator
af statsanslag har kanslern för rikets universitet särskildt framhållit kollegiets
anhållan om ett årligt anslag å 3,000 kronor för aflönande af en
laborator i bakteriologi.
Till stöd för denna begäran har lärarekollegiet i hufvudsak anfört
följande. . .
Krafven på en god undervisning i bakteriologi vid ett medicinskt
läroverk stegrades år från år. Genom den af Konung och Riksdag beviljade
tillbyggnaden vid institutets patologisk-anatomiska institution komme
läroverket att senast från och med början af ar 1895 erhålla, en lämplig
lokal med nödig utrustning för meddelande af sådan undervisning.. Det
vore emellertid i hög grad önskligt att vid nämnda institution jemväl
hafva fäst en särskild kompetent lärare, som vore förbunden att under
läseterminerna lemna en fortgående undervisning i ämnet samt utöfva
närmaste tillsyn och vård om deri nya bakteriologiska afdelningen. . För
närvarande funnes väl vid institutionen en docent i bakteriologi, hvilken
innehade det ena af läroverkets två docentstipendier å 1,000 kronor hvartdera,
men denne kunde ej åläggas annan undervisning än den, som i allmänhet
tillkomme innehafvare af docentstipendium, eller att. minst två
gånger årligen på tider, som af lärarekollegiet bestämdes,, gifva undervisningskurser
i sitt ämne. Att kunna anställa någon behörigen qvalifice
rad docent, som mot sådan ersättning skulle vilja eller, med afseende a sin
utkomst, kunna under hela terminen så godt som dagligen , så egna sig åt
undervisningen, som här vore af nöden, torde ej vara möjligt. Fn sådan
uppoffring kunde i sjelfva verket ej sättas i fråga. Det gjordes hår behof
af eu specialist, hvilken såsom laborator ständigt öfvervakade och ledde
de ytterst tidsödande bakteriologiska arbetena och öfningarna för de studerande
på olika utvecklingsskeden samt med råd och dad bistode de mera
försigkomne, äfven äldre läkare, som ville utföra specialarbeten, och hvilken
derjemte lemnade fria kurser, afpassade efter den allmänna under.visningsplanen
inom institutionen för dein, som förberedde sig till medicinekandidatexamen,
hvarvid de hade att göra sina grundläggande, studier i
bakteriologi. Hans aflöning borde vara sådan, att han för öfrigt kunde
utan allt för stor uppoffring egna vederbörlig tid äfven åt. egen bakteriologisk
forskning, och enligt lärarekollegiets åsigt borde han i detta afseende
likasom i öfrigt likställas med förutvarande laborator i patologisk anatomi,
hvilken uppbure en lön af 3,000 kronor.
22 Åttonde hufvudtitelu.
Lärarekollegiet ansåge sig böra framhålla, att de nuvarande lärarne
i patologisk anatomi, en ordinarie professor, en extra ordinarie professor
och en laborator, vore så fullt upptagne af sina åligganden, att de omöjligen
kunde i detalj öfvertaga ledningen af arbetena på den bakteriologiska
afdelningen och lemna den särskilda undervisning, som der kräfdes, äfven
om de vore dertill kompetente. Undervisningen i patologisk anatomi fortginge
nemligen vid karolinska institutet hela året utan afbrott, till följd
hvaraf en dublering af lärarekrafter vore behöflig. Ordinarie professorn
undervisade under höstterminen dem, som förberedde sig till medicine
licentiatexamen, i speciel patologisk anatomi, och denna undervisning
kräfde för närvarande dubbelt sa mycken tid, som det ålåge en professor
att undervisa. Laboratorn hade alldeles samma, d. v. s. fullständig
professorsundervisning sig ålagd under mellanterminerna, alltså under
fyra och en half månader, ehuru han uppbure endast half professorslön.
Någon ny tjenstgöring, allra minst sådan som här vore i
fråga, kunde omöjligen, icke ens under de egentliga terminerna åläggas
honom, och i regeln skulle han väl icke heller kunna åtaga sig någon
sådan, enär dertill fordrades alldeles särskilda qvalifikationer. Extra ordinarie
professorn hade att undervisa dem, som förberedde sig till medicine
kandidatexamen, ej blott i obduktionsteknik samt allmän patologisk
anatomi och histologi utan äfven i medicinens historia, hvarjemte han handledde
dessa vid de patologisk-histologiska öfningskurser, som för dem vore
obligatoriska. Till sitt biträde hade samtlige desse lärare blott en enda
amanuens, livilket till följd af de hopade göromålen länge visat sig så
otillräckligt, att lärarekollegiet skulle nödgats begära förstärkning härute
innan, om det ej under de senare åren lyckats att vid institutionen fästa
extra ordinarie amanuenser, för närvarande tre, hvilka utan all ersättning
deltoge i de trägna ainanuensgöroinålen. Det hade under sådana förhållanden
endast genom anställande af en docent i ämnet och öfverlemnande
åt honom af det ena docentstipendiet varit möjligt att bringa
någon^ särskild undervisning i bakteriologi till stånd, men, såsom ofvan
framhållits, förefunnes numera alldeles otvetydigt ett stort behof att göra
denna undervisning långt mera intensiv och fruktbärande, än på detta sätt
kunnat åstadkommas.
I likhet med kanslern för rikets universitet finner jag hvad af lärarekollegiet
sålunda anförts till fullo ådagalägga ifrågavarande anslags vigt
och betydelse för patologisk-anatomiska institutionen, och då den nu ifrågavarande
laboratorn torde böra intaga samma ställning som den i patologisk
anatomi, till hvilkens anställande medel beviljades af 1884 års riksdag,
anser jag mig böra tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
Åttonde hnfvudtiteln. 23
att bevilja ett årligt anslag af 3,000 kronor för anställande vid karolinska
mediko-kirurgiska institutets patologisk-anatomiska institution af en på
högst fyra år i sänder förordnad laborator i bakteriologi.
Pedagogier och. folkskolor.
Sedan statskontoret i underdånigt utlåtande den 31 december 1883, [8.]
angående förändring i den till vissa verk eller inrättningar m. m. utgående Nedsättning^
ersättning för indragna ränte- och tiondeanslag, hemstält, bland annat, att pedago9gier
den från åttonde hufvudtitelns anslag till pedagogier och folkskolor tillocA folkfolor.
pedagogien i Trosa utgående indelningsersättning äfvensom kontant anvisade
belopp måtte förklaras böra upphöra att utgå samt till statsverket
indragas, blef genom kongl. brefvet den 4 juni 1886 förordnadt,
att, efter det den vid nämnda pedagogi då anstälde pedagog,
hvilken, enligt hvad upplyst vore, innehade fullmakt å sin befattning, från
densamma afgått, de till pedagogien anslagna indelningsersättningar och i
kontant anvisadt belopp icke vidare finge utan nådigt tillstånd utbetalas,
samt att det skulle åligga domkapitlet i Strengnäs att, då pedagogen afgått,
derom hos Eders Kongl. Maj:t göra anmälan och tillika inkomma med
den framställning, hvartill, under förutsättning af berörda medels indragning
till statsverket, förhållandena kunde föranleda.
Sedan pedagogen i Trosa Justus Viktor Vahlström den 15 november
1892 aflidit, har domkapitlet i underdånig skrifvelse den 25 januari 1893,
med bifogande af pastorsembetets i Trosa stads pastorat, efter vederbörandes
hörande, i ärendet afgifna yttrande, dels i underdånighet tillstyrkt, att
pedagogien i Trosa anslagna indelningsersättningar och i kontant anvisadt
belopp måtte till statsverket indragas, och dels, under förutsättning af bifall
härtill, i underdånighet hemstält, att läraretjensten vid berörda skola
hädanefter måtte tillsättas i den ordning, som i kongl. stadgan angående
folkundervisningen i riket den 20 januari 1882 föreskrifves för tillsättande
af lärare vid folkskola.
Statskontoret, som fått sig anbefaldt att häröfver afgifva underdånigt
utlåtande, har anfört, att från den under anslagsrubriken »Pedagogier och
folkskolor» uppförda anvisning i kontant utginge till pedagogien i Trosa ett
belopp af 11 kronor 12 öre samt från den under samma rubrik förekommande
anvisning till »Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
ersättningar», ersättning enligt Stockholms läns medelmarkegångspris för
7,56 kubikfot spanmål hälften råg och hälften korn med forlön 60 öre,
och ersättning enligt Södermanlands läns medelmarkegångspris för 158,4 4
kubikfot enahanda slag spanmål jemte forlön 12 kronor 66 öre, samt att
24 Åttonde hufvudtiteln.
värdet a dessa indelningsersättningar enligt 1892 års medelmarkegångspris
utgjorde 341 kronor 37 öre, forlönen deri inberäknad.
Derjemte har statskontoret hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder
förordna, att ifrågavarande anvisning i kontant och indelningsersättningar
skola till statsverket indragas, samt att till Riksdagen måtte aflåtas förslag
derom, att ordinarie anslaget till pedagogier och folkskolor måtte minskas
med motsvarande belopp.
Genom nådigt bref den 17 mars 1893 bar Eders Kong]. Maj:t förordnat, att
pedagogien i Trosa skall såsom sådan upphöra samt att de till nämnda
pedagogi anslagna indelningsersättningar och i kontant anvisadt belopp
skola till statsverket indragas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att anvisningen i kontant under
åttonde hufva dtitelns anslag till pedagogier och folkskolor minskas med
ett jemnadt belopp af 11 kronor till 24,406 kronor samt den under samma
anslagsrubrik förekommande anvisning »Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag: ersättningar» minskas med ett ofvannämnda värde
motsvarande belopp, eller i jemnadt tal 340 kronor, till 760 kronor.
Folkundervisningen.
[9.] I skrifvelse den 20 maj 1890 anhöll Riksdagen på anförda skäl, att
Ang. stats- Eders Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, om och på hvilka vilkor
^l"statsbidraf må kunna lemnas till aflönande af vikarie för ordinarie lärare
nande vid och lärarinna vid rikets folkskolor, som af sjukdom urståndsättes att fuller
*or<«n{rié Söra sin tjenst. I anledning af denna skrifvelse infordrade Eders Kongl.
lärare eller Maj:t underdåniga yttranden ej mindre från samtliga domkapitel, hvilka i ärenlå?:i:z:idå^
hörcle vederbörande folkskoleinspektörer, äfvensom från öfverstyrelsen
för Stockholms stads folkskolor, än äfven från öfverståthållareembetet
och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga län, hvarefter Eders
Kongl Maj:t den 10 augusti 1892 uppdrog åt en kommitté, till hvilken så
väl Riksdagens ifrågavarande skrifvelse som de i anledning af densamma
infordrade yttrandena öfverlemnades, att afgifva betänkande och förslag i
ämnet. Sedan denna kommitté den 20 februari 1893 afgifvit sådant betänkande
och folkslag, hvari kommittén ansett ett förslagsanslag af i rundt tal
40,000 kronor böra ställas till Eders Kongl. Majrts förfogande för att användas
såsom bidrag från statens sida till aflönande i vissa fall af vikarie
för ^sådan ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola, som af sjukdom
urståndsättes att fullgöra sin tjenst, anbefalde Eders Kongl. Maj:t dels
öfverstathallareembetet och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samt
-
Åttonde hufvudtiteln.
25
liga län, dels ock öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor och direktionen
öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning att afgifva underdåniga
utlåtanden öfver samma betänkande och förslag. De sålunda infordrade
utlåtandena hafva visserligen numera till ecklesiastikdepartementet inkommit;
och har af det stora flertalet af dessa myndigheter behofvet af statsbidrag
i nu ifrågavarande afseende vitsordats, samt någon anmärkning
mot det af kommittén beräknade beloppet af samma bidrag icke heller framstälts.
Men då i ett par af de senast afgifna utlåtandena, hvilka till departementet
inkommit först i slutet af december månad nästlidna år, mot
kommitténs förslag framstälts anmärkningar, hvilka synts mig möjligen kunna
föranleda omarbetande af förslaget i vissa delar, utan att dock derigenom
det af kommittén beräknade beloppet af statens bidrag till ifrågavarande
ändamål torde behöfva i väsentlig mån ökas, helst detsamma skulle utgå
i form af förslagsanslag, anhåller jag, som för egen del till fullo instämmer
i hvad af kommittén anförts angående behofvet af det ifrågasatta statsbidraget,
nu blott att få hemställa, att i det förslag till riksstat för år
1895, som Eders Kongl. Maj:t kommer att för Riksdagen framlägga,
måtte såsom ordinarie anslag å riksstatens åttonde hufvudtitel uppföras
ett förslagsanslag å 40,000 kronor, att, i enlighet med de grunder Eders
Kongl. Maj:t torde komma att i säi^skild proposition för Riksdagen .framlägga,
användas såsom bidrag till aflönande i vissa fall af vikarie för
sådan ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola, som af sjukdom urståndsättes
att fullgöra sin tjenst.
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.
Hos Eders Kongl. Maj:t har styrelsen för blindskolan i Vexjö i sär- [10.]
skilda underdåniga skrivelser den 14 september 1892 och den 1 maj 1898 iiöjdt andag
gjort framställning, bland annat, dels derom att Eders Kongl. Maj:t inåtte(i“
till Riksdagen aflåta nådig proposition om anvisande af anslag till inkö- exj°''
pande af tomt och bestridande af kostnaderna för uppförande af en byggnad
för blindskolan, dels ock derom att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen
äska ett anslag å ordinarie stat af 14,500 kronor till uppehållande
af skolans verksamhet från och med år 1895 i stället för det nu å extra
stat för ändamålet hittills årligen utgående anslag af 11,000 kronor.
I dessa framställningar erinrar styrelsen, hurusom, efter det Eders
Kongl. Maj:t den 29 juni 1883 beslutit, att en blindskola, afsedd för trettio
betalande elever om sju till elfva års ålder, skulle upprättas i Vexjö, Eders
Kongl. Maj:t den 17 nästpåföljande juli förordnat styrelse för skolan, med
förständigande för denna att, med ledning af hvad kommitterade för blind
Bih.
tiU Rilcud. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 4
26
Åttonde hufvudtiteln.
undervisningens ordnande i sitt den 17 december 1880 afgifna betänkande
i ämnet föreslagit, vidtaga åtgärder för skolans inrättande och uppgöra
förslag till stat för anstalten samt till de närmare bestämmelser, som för
dess ordnande och förvaltning kunde vara nödiga; hvarefter skolan den
16 augusti 1884 begynte sin verksamhet.
Under de nio år, hvilka sedan dess förflutit, hade skolan så noggrant
som möjligt sökt tillämpa och pröfva de i ofvannämnda betänkande och
förslag framstälda grundsatser. Dervid hade visat sig, att lärotiden och
klassindelningen samt det beräknade elevantalet icke stode i lämpligt förhållande
till hvarandra. Med anledning häraf hade styrelsen redan i
underdånig skrifvelse den 17 juli 1889 anhållit att få vidtaga vissa förändringar
i skolans anordning, på det hon i öfverensstämmelse med den
fyraåriga lärotiden och till undervisningens väsentliga underlättande skulle
kunna fördela eleverna på fyra afdelningar, samt att samtidigt få öka
elevantalet till fyrtio; och hade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den
‘26 juli samma år till denna anhållan lemnat bifall. Att styrelsen sedermera
ej inkommit med några andra förslag rörande skolans ordnande
och förvaltning, hade haft sin grund deri, att styrelsen först velat dels
vinna nödig erfarenhet, hvilken, då blindskolan varit och ännu vore den enda
anstalt för yngre blinda barn inom riket, man icke kunnat förskaffa sig
från annat håll, dels ock afvakta närmare bestämmelser om organisationen
vid blindinstitutet, med hvilken anstalt blindskolan vore afsedd att stå i
närmaste samband.
Som emellertid skolan numera fortgått tillräckligt lång tid, för att
man af hennes verksamhet kunnat vinna någon för hennes framtida ordnande
nyttig erfarenhet, och då nådig stadga för blindinstitutet blifvit den
14 oktober 1892 stadfäst, samt vissa åtgärder för ordnandet af skolans
ekonomi måste med det allra första vidtagas, derest skolan skulle
kunna, ostörd af ekonomiska svårigheter, fortsätta sin gagnande verksamhet,
ansåge styrelsen tiden nu vara inne att åt skolan söka bereda
en mera tryggad ställning och en fastare organisation, än den, hvaraf hon
hittills varit i åtnjutande.
Då blindskolan vore en af staten inrättad uppfostringsanstalt, ansåge
styrelsen, att kostnaden för densammas vidmakthållande borde bestridas
hufvudsakligen af statsmedel. Så skedde dock icke för närvarande. Under
det att blindinstitutet med omkring 80 elever, förutom förmånen af egen
lokal, åtnjöte ett statsanslag af mer än 50,000 kronor, visserligen med
skyldighet att mottaga ett visst antal frielever, och elevafgifterna derstädes
uppginge till omkring 10,000 kronor årligen, utginge statsanslaget till
blindskolan med endast 11,000 kronor, deraf nära 4,000 kronor måste an
-
Åttonde hnfvudtiteln. 27
vändas till bestridande af hyreskostnad, hvaremot elevafgifterna vore beräknade
till 12,000 kronor. Af dessa sistnämnda afgifter vore blindskolan
sålunda i ekonomiskt afseende ännu mera beroende än af statens bidrag,
ett förhållande, som gjorde skolans ställning ganska osäker. ^ Ty så länge
de blindas undervisning ännu vore beroende på deras målsmäns godtfinnande,
kunde skolan ej för framtiden vara betryggad mot en kännbar
minskning af de i hennes stat beräknade och för hennes existens behöfliga
elevafgifterna, i synnerhet som dessa afgifter med hänsyn till de knappa
lefnadsvilkor, i hvilka de blinda nästan utan undantag befunne sig, onekligen
vore rätt höga och derför lade väsentliga hinder i vägen för blindas
intagning i skolan.
Under de första åren af skolans verksamhet hade blmdskolans inkomster
varit fullt tillräckliga och lemnade till och med ett öfverskott af 5,000
kronor, som enligt föreskrift den 28 november 1887 af dåvarande statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet blifvit till statsverket återburna.
Men genom de af skolans utveckling betingade ökade kostnaderna
samt i synnerhet genom de hvarje år återkommande epidemierna inom
skolan, hvilka tillskyndat skolan ganska stora utgifter — under år 1892
nära 800 kronor — hade deremot för närvarande en icke obetydlig brist
uppstått. Denna brist hade visserligen icke framträda i 1892 års bokslut,
enär en del utgiftsposter, som tillkommit under år 1892, först med
1893 års medel blifvit betäckta; men såvida icke besparingar, kunde
göras under år 1893, hvilket dock vore föga sannolikt, måste vid 1893
års bokslut brist visa sig. Med anledning häraf och då styrelsen hade all
anledning befara, att under för handen varande förhållanden brist i^ skolans
stat allt framgent skulle komma att uppstå och att denna år från år
skulle blifva allt större, funne sig styrelsen nödsakad anhålla om ökadt
statsanslag till skolan i enlighet med följande förslag till inkomst- och
utgiftsstat för skolan för år 1895:
Inkomster:
statsanslag ...................................................................................... Kr*
årsafgifter af 40 häri), 300 kronor för hvarje ..................... »
genom försäljning af handarbeten ............................................ *
räntemedel ....................................................-................................... *
tillsammans kronor
14,500: —
12,000: —
150: —
50: —
26,700: —.
28
Åttonde hufvudtiteln.
Utgifter:
hyra för lokal ................................................................ kr
för lokalens underhåll .......................................... »
lön till föreståndare .................................................... »
två ålderstillägg å 500 kronor åt nuvarande föreståndaren
G. A. Lyberg efter 21 års tjenstetid .............................. »
lön till 3 lärarinnor, 1,000 kronor till hvarje ....................... »
arfvode för sekreterare- och räkenskapsgöromål m. m. »
aflöning och städja till tjenstepersonalen ................................ »
kosthåll för 40 barn och 6 tjenare, efter 50 öre för da°- »
beklädnad af 40 barn, efter 50 kronor för hvarje............° »
tvätt och renhållning ................................................ s
ved och lyshållning .............................................. ,
läkare och sjukvård ..................................................’ ’ ’'' ’......... ,
undervisnings- och arbetsmateriel ...................................»
inventarier .....................................- . ,
diverse utgifter .......... »
tillsammans kronor
4,000: —
500: —
2,000: —
1,000: —
3,000: —
300: —
1,100: —
8,395: —
2,000: —
500: —
1,500: —
600: —
500: —
600: —
705: —
26,700: —
Beträffande de i detta förslag upptagna utgiftsposter bär styrelsen
anfört, att de för föreståndaren och lärarinnorna föreslagna lönebeloppen
2,000 kronor för den förre och 1,000 kronor för en hvar af de senare,
hvilka belopp upptagits i enlighet med blindkommitténs förslag, syntes, i
betraktande af det trägna, mödosamma och ansvarsfulla arbetet i blindskolan,
vara de minsta möjliga, som borde nämnda personer erbjudas.
För elevernas undervisning, uppfostran och tillsyn vore minst fyra
lärarekrafter, eller samma antal som det nuvarande, erforderliga.
0 ^ afseende a rätten till ålderstillägg a de föreslagna lönebeloppen an
sage
styrelsen, att, då samma kompetensvilkor erfordrades för anställning
såsom föreståndare och lärarinna vid blindskolan som för lärarne vid blindlnstitutet,
de förstnämnde äfven borde komma i åtnjutande af samma
ålderstillägg som de senare, eller 500 kronor efter 5 och ytterligare 500 kronor
efter 10 års tjenstgöring. Emellertid hade styrelsen inskränkt sio- till att
endast för föreståndaren, hvilkens verksamhet vore vidimera ansvarsfull, ansträngande
och omfattande än lärarnes vid institutet, föreslå de högre ålderstilläggen.
Åt den nuvarande föreståndaren G. A. Lyberg, hvilken med
mgangen af år 1894 i tjugu år eller alltsedan början af år 1874 innehaft
befattning dels som förste lärare, dels som lärare och föreståndare vid
statens undervisningsanstalter för blinda och skött dessa befattningar på
Åttonde hufvudtiteln.
29
ett i allo utmärkt och berömligt sätt samt sedan 1889 års början åtnjutit
två ålderstillägg om tillsammans 600 kronor, hade styrelsen känt sig kraftigt
manad att nu föreslå två ålderstillägg om tillsammans 1,000 kronor. Beträffande
lärarinnorna åter ville styrelsen föreslå, att de efter 5 och 10 års
väl vitsordad tjenstgöring måtte erhålla de af blindkommittén föreslagna
två lönetilläggen, hvardera å 300 kronor.
Arfvodet till den person, som på anmodan af styrelsen åtagit sig att
verkställa det ganska besvärliga och tidsödande arbetet med uppgörande
af skolans räkenskaper äfvensom bestridande af sekreterare-göromålen, hvartill
hörde icke blott att föra protokoll vid styrelsens sammanträden, utan
äfven att uppsätta de skrivelser och förslag, som rörde blindskolans verksamhet
och förvaltning, samt derjemte handhafva en ganska vidlyftig korrespondens,
hade hittills i öfverensstämmelse med den af Eders Kongl. Maj:t
faststälda staten för skolan utgått till en början med 150 och sedermera
med 200 kronor; men då denna ersättning icke kunde anses motsvara de
med nämnda befattningar förenade omfattande göromålen och styrelsen ej
längre kunde för det nuvarande arfvodet erhålla erforderligt biträde, hade
styrelsen ansett sig böra föreslå arfvodet för sekreterare- och räkenskapsgöromålen
m. m. till 300 kronor.
Till aflöning och städja åt tjenstepersonalen, hvilken måste bestå af
allra minst 6 personer, nemligen eu husförestånderska eller husmoder, två
vårdarinnor, som tillika vore sömmerskor, två pigor och en dräng, hade
styrelsen föreslagit 1,100 kronor. Hittills hade skolans tjenare varit endast
5 med en aflöning af 825 kronor, men som denna personal varit otillräcklig,
hade personer för dagspenning ständigt måst anlitas. Detta tillvägagående
hade dock visat sig vara mycket olämpligt och äfven dyrare
än anställande af ytterligare en tjenare mot bestämd årslön, hvarför styrelsen
nu föresloge 6 tjenare vid skolan. Den för dessa personer föreslagna
aflöningen kunde icke anses vara högre, än nödigt vore. Vid en
anstalt af sådan natur som blindskolan vore det af stor vigt att erhålla
dugliga och framför allt fullt pålitliga och lämpliga personer, i hvilkas
vård barnen under vissa tider af dygnet kunde anförtros. Många af dessa
barn hade i hemmen blifvit så försummade, att åt dem under den första
skoltiden måste egnas samma omsorg och vård som åt barn vid spädare
ålder, och de fordrade derför stor uthållighet och outtröttligt tålamod hos
sina vårdare. Vidare borde hädanefter såsom hittills all sömnad af barnens
kläder, åtminstone flickornas, verkställas af tjenstepersonalen. Då sålunda
i en uppfostringsanstalt för blinda barn större anspråk måste ställas
på tjenarne än i en enskild familj, borde densamma för att kunna erhålla
en duglig tjenstepersonal och till undvikande af allt för ofta återkom
-
30 Åttonde hufvudtiteln.
mande störande ombyten sättas i tillfälle att kunna erbjuda en mot dessa
anspråk svarande aflöning.
Utgifterna för kosthållet, som af blindkommittén beräknats kunna
bestridas med 50 öre för dag för elev och 60 öre för tjenare, hade med
ledning af redan vunnen erfarenhet kunnat nedsättas så till vida, att de
äfven för tjenare kunde gäldas med endast 50 öre för dag. Visserligen
hade kostnaden för mathållningen vid skolan under de gångna åren varit
något mindre, men då priset på åtskilliga lifsmedel visat benägenhet att
stiga, så att ifrågavarande kostnad nu vore 5 öre högre för dag och person
än för några år tillbaka, och då den föreslagna staten vore afsedd att
gälla under en jemförelsevis längre tid, ansåge sig styrelsen icke kunna
upptaga i fråga varande kostnader till mindre belopp än 50 öre. Samma
post vore i staten för blindinstitutet upptagen med 60 öre för elev och
70 öre för tjenare.
Beklädnaden hade af styrelsen föreslagits till 50 kronor årligen för
elev, hvilket belopp utgjort medelkostnaden för beklädnaden under de
senare åren.
Till tvätt och renhållning ansåge sig styrelsen böra föreslå samma
summa som blindkommittén, eller 500 kronor, helst af detta belopp, förutom
omkostnaderna för renhållning af elevernas kläder och af samtliga
lokaler m. m., äfven måste bestridas utgifterna, omkring 150 kronor, för
bad åt eleverna i stadens varmbadhus, så länge icke sådana kunde anordnas
inom skollokalen. Ifrågavarande utgifter hade, sedan elevantalet
ökats till 38, under 1891 utgjort 421 kronor 37 öre och under 1892 515
kronor 98 öre.
Till ved och lyshållning hade under de tre sista åren i medeltal åtgått
1,400 kronor. Till väsentlig fördel för undervisningen, som fortginge från
klockan 7,50 f. m. till klockan 7 e. m., och i snygghetens intresse samt
till minskande af eldfara vore önskvärdt, att skolan komme i tillfälle att få
använda stadens utmärkta elektriska belysning i stället för det nu använda,
mycket otillfredsställande belysningssättet med oljelampor, men då
nämnda belysning, åtminstone till en början, torde komma att ställa sig
något dyrare än den nu använda och priset å ved och kol syntes komma
att småningom stiga, hade styrelsen icke ansett rådligt upptaga ifrågavarande
omkostnader till mindre belopp, än hvad blindkommittén föreslagit,
eller 1,500 kronor.
Utgifterna för gäldande af läkarearfvode och bestridande af sjukvården,
som af blindkommittén blifvit föreslagna till 500 kronor, hade
styrelsen icke kunnat beräkna till lägre belopp än 600 kronor. Härvid
vore att märka, likasom vid .blindkommitténs förslag i dess helhet, att
Åttonde hufvudtiteln. 31
detta afsåge en skola för 30 elever, men styrelsens förslag en sådan för
40 elever. Till följd af de hvarje år återkommande epidemierna inom
skolan hade sjukvården förorsakat skolan stora utgifter, ar 1892 786
kronor 26 öre.'' Men äfven förutsatt att skolan, såsom det vore att hoppas,
erhölle en i hygieniskt afseende mera fördelaktig lokal, än den, som för
närvarande användes, hade dock erfarenheten visat, att de i blindskolan
intagna barnen, som till allra största delen tillhörde den fattigaste klassen
bland vårt folk, genom sjukdomar, hvilka ofta haft blindheten till följd,
genom umbäranden och bristande vård blifvit sa försvagade, att deras
helsotillstånd under de första åren varit mycket otillfredsställande, hvaraf
följde, att en särskild omsorg alltid måste egnas åt helsovården inom
blindskolan. Att för öfvervakandet af densamma äfvensom för utförandet
af de operationer af flera slag, som utan tvifvel alltid blefve behöfliga,
skolan måste hafva tillgång till skicklig läkare, erforderlig medicin och
vid särskilda fall nödigt biträde vid sjukvården, vore nödvändigt, hvarför
ock styrelsen, till förekommande af brist i anslaget, till berörda ändamål
ansåge sig böra föreslå 600 kronor.
Att den för undervisningen i blindskolan erforderliga materielen maste
blifva ganska dyrbar, vore naturligt. Skulle eu klar föreställning om ett
föremål bibringas de blinda, kunde detta näppeligen ske, utan att föremålet
sjelf t eller dess modell funnes att tillgå. En rikhaltig s. k. askadningsmateriel
vore fördenskull behöflig. Den redan i skolans ego befintliga
materielen vore ännu mycket ofullständig och hade pa grund
af bristande tillgångar under de sista åren alls . icke kunnat ökas.
Äfven de böcker och skrifapparater, som användes i blindanstalt, betingade,
likasom åskådningsmaterielen, ett jemförelsevis högt pris. Det oaktadt
ansåge styrelsen sig icke behöfva föreslå högre belopp, än hvad blindkommittén
ansett behöfligt, nemligen 300 kronor till undervisningsmateriel
och 200 kronor till inköp af arbetsinateriel, eller tillsammans 500 kronor.
Något särskildt anslag till anskaffande af inventarier in. in. vid skolans
inrättande hade ej erhållits och hade icke heller varit af behofvet pakalladt,
enär skolan under den första tiden, medan eleverna ännu varit fa,
haft tillräckliga medel att inköpa då erforderliga inventarier. Bristande utrymme
hade ej heller tillåtit att pa en gång förskafta den materiel, som
den successiva utvidgningen al skolan påfordra^ utan hade detta mast ske
efter hand. Härtill hade styrelsen trott sig få använda de å skolans stat
uppkomna besparingar, men sedan dessa blifvit till statsverket aterburna,
hade skolan saknat medel att hålla inventarierna i behörigt stånd, till följd
hvaraf dessa likasom inredningen alltmera råkat i ett bristfälligt skick, som
först medelst ökade inkomster kunde afhjelpas. Det nu i styrelsens förslag till
32 Åttonde hufyudtiteln.
stat upptagna belopp, 600 kronor, afsåge endast anskaffandet af de allra
nödvändigaste nya och underhåll af de i skolan redan befintliga inventarierna.
Till diverse utgijter såsom postporto, räkenskapsböcker, skrifmaterialier,
brandförsäkringspremier, tryckningskostnad m. in., som hittills i medeltal
uppgått till 694 kronor, hade styrelsen för slutsummans hämnande uppfört
705 kronor.
Angående alla dessa utgiftsposter, hvilkas slutsumma utgjorde 26,700
kronor, ville styrelsen framhålla, att de vore upptagna till minsta möjliga
belopp, hvarför de ej tålde någon nedsättning, derest blindskolan skulle
kunna pa ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift, icke blott såsom undervisningsanstalt,
utan ock såsom ett hem för de barn, som åt hennes vård
anförtroddes.
I fråga om uppförande å ordinarie stat af det för skolan behöfliga
anslag har skolans styrelse särskildt fi’amhållit, att styrelsen snart nog
torde, af skäl som styrelsen närmare angifver, blifva nödsakad att söka åt
skolan anskaffa annan lokal än den nuvarande, helst en sådan, i hvilken
hela skolan kunde inrymmas, men att detta icke läte sig göra, så länge
skolan befunne sig i sin nuvarande osäkra ställning, då det till henne
utgående anslag af allmänna medel vore uppfördt å extra stat.
Ingen husegare befunnes nemligen villig att helt och hållet utrymma
sin gård och verkställa de förändringar med afseende på dess inredning,
som erfordrades för dess användande till skollokal, med utsigt att möjligen
om ett -ar ty för längre tid kunde styrelsen för närvarande ej binda
sig medelst kontrakt fa återtaga densamma och åter vidkännas kostnaden
för inredningens återställande i dess förra skick. Deremot skulle, om
anslaget uppfördes å ordinarie stat, ett hyreskontrakt på längre tid kunna
upprättas, och härigenom skulle styrelsens bemödande att på ett eller annat
sätt förskaffa skolan en mera ändamålsenlig lokal, i hvilken hela anstalten
kunde inrymmas, lättare röna framgång. Detta vore ett af de skäl, hvarför
öfverflyttning a ordinarie stat a det till skolan utgående anslag vore
synnerligen önskligt.
Ett annat mycket talande skäl härför kunde hemtas från den svårighet,
som för närvarande mötte att vid uppkommen ledighet af lärarinnebefattningar
vid skolan kunna erhålla för de blindas uppfostran och undervisning
fullt lämpliga personer. Då hvarken föreståndare eller lärarinnor
för närvarande kunde anställas för längre tid än ett år och ej heller, såsom
lärarne vid vara folkskolor, kunde tillförsäkras vare sig ålderstillägg eller
pension, måste det trägna och mödosamma arbetet i blindskolan i förening
Åttonde hufvudtiteln. 33
med lärarepersonalens ovissa och osäkra ställning derstädes helt naturligt
förefalla föga lockande.
Slutligen skulle, derest skolans framtida bestånd genom ordinarie
anslag tryggades, äfven landstingens bidrag till barnens underhåll i skolan
blifva mera fasta och bestämda, än de hittills varit, hvilket utan tvifvel
äfven komme att i icke ringa mån befrämja och förläna stadga åt den
för hela samhället betydelsefulla och i hög grad välgörande verksamhet,
som vore afsedd att utöfvas af vårt lands nuvarande och blifvande anstalter
för blinda barns undervisning oeh uppfostran.
Beträffande behofvet af nya lokaler för blindskolan anför styrelsen
vidare bland annat, att skolan allt sedan sin begynnelse varit inrymd i
en för henne förhyrd fastighet i norra delen af Vexjö stad, hvilken fastighet,
så länge antalet elever icke uppgick till mer än omkring 20, var för
skolan tillräcklig. Men då elevantalet efter hand ökades, hade styrelsen,
enär någon lokal, som ensam kunde inrymma hela skolan, ej var att tillgå,
måst i en skolan närbelägen gård ytterligare förhyra några lägenheter,
hvilka för närvarande användes till sofrum för samtliga eleverna med
deras vårdarinnor, till bostad för två lärarinnor samt till sjukrum. Genom
denna åtgärd hade skolan blifvit fördelad å två särskilda lokaler, en omständighet,
hvilken måste försvåra den oafbrutna och noggranna tillsyn,
som vore nödvändig i synnerhet vid en anstalt för blinda barn.
Den förstnämnda, eller den så kallade hufvudlokalen, hvilken användes
till läro-, arbets-, ekonomi- och dagrum, bostad för föreståndaren, en
lärarinna och tjenstepersonalen, hade befunnits mycket olämplig så väl i
pedagogiskt som hygieniskt afseende och motsvarade ej i någon mån de
fordringar, man hade rätt att ställa på en skollokal.
Redan i underdåniga skrifvelserna den 28 november 1890 och den 4
december 1891 hade styrelsen af ofvan och i öfrigt anförda skäl anhållit,
att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska anslag för inköp af byggnadsplats
och uppförande derå af en ny byggnad för skolan, men enligt
beslut den 31 december 1891 hade Eders Kongl. Maj:t förklarat denna
framställning icke till någon vidare åtgärd föranleda.
Under förmälan att stadsfullmäktige i Vexjö medgifvit, att tiden för
bestämmandet om inköp af den ifrågasatta byggnadsplatsen, som förut
varit bestämd till den 1 juli 1892, finge utsträckas till den 1 juli 1893,
har styrelsen, med öfverlemnande bland annat af ett af skolans läkare
afgifvet utlåtande rörande den nu använda lokalens olämplighet i hygieniskt
afseende, anmält, att skolans lärjungeantal sedan näst föregående år
utgjort omkring 40, hvilken omständighet gjorde behofvet af en ny
mera ändamålsenlig lokal ännu mera känbart.
Bih. till llilcsd. Prol. 1894. 1 Sami. 1 Af cl. 6
34
Åttonde hufvudtiteln.
Kostnaden för den ifrågasatta nya byggnaden har beräknats till 140,000
kronor, deraf 12,000 kronor till inköp af omförmälda byggnadsplats.
I anledning af de sålunda af styrelsen för blindskolan gjorda underdåniga
framställningar har direktionen öfver institutet för blinda, efter att
hafva i ärendet hört institutets direktor, afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande.
Direktorn har i ärendet anfört bland annat, att blindskolans styrelse
syntes ej hafva rätt fattat en dylik anstalts verkliga uppgift och ändamål.
Skulle blindskolans ställning ordnas annorlunda, än kommitterade föreslagit,
syntes det böra ske i den riktning, att lärjungeantal, lärarekrafter och fördelning
på olika afdelningar ytterligare minskades. Genom de förändringar,
som hittills genomförts inom blindskolan i Vexjö, hade denna anstalt
alltmer förlorat karakteren af ett vårdande och uppfostrande hem, af eu
verklig förskola för de blinda, på samma gång den ej på långt när kunde
meddela den teoretiska och praktiska utbildning, som för den blindes framtida
lif och verksamhet vore oundgängligt af nöden. Enligt direktorns
åsigt kunde den föreslagna kostnaden för blindskolan utan olägenhet för
dess verksamhet minskas. I stället skulle det vara af största gagn, om
årsafgiften för de i blindskolan intagna eleverna kunde nedsättas.
Beträffande den af blindskolans styrelse gjorda framställning rörande
nya lokaler för skolan anmärker direktorn att, om ock med skäl kunde
göras anmärkningar mot de lokaler, i hvilka blindskolan för närvarande
vore inhyst, syntes det inlemnade förslaget till ny blindskolebyggnad dock
ej böra vinna godkännande. Utrymmet inom den föreslagna lokalen vore
nemligen alltför stort tilltaget, och kostnaden blefve derför långt större,
än man kunde hafva rätt att påräkna för en för sådant ändamål afsedd
byggnad, hvartill komme, att barnens lekplats enligt förslaget skulle blifva
helt och hållet instängd af sjelfva byggnaden, ett förhållande som äfven
styrelsen ansett icke vara för elevernas helsa förmånligt.
I sammanhang med frågan om att gifva blindskolan i Vexjö en fastare
ställning, har direktorn framhållit nödvändigheten af upprättandet äfven af
de öfriga af blindkommittén föreslagna blindskolorna.
I denna kommittés förslag till blindundervisningens ordnande beräknades
antalet barn i blindskoleåldern till omkring 90. Det högsta antalet barn,
hvarje blindskola borde fa mottaga, ansågs på anförda skäl böra vara
30. Enligt de uppgifter, som ingått till styrelsen öfver blindskolan i
Vexjö, skulle åter de i blindskoleåldern befintliga barnens antal uppgå till
omkring 80. Härtill komme dock, att blindskolan äfven skulle ega rätt
att intaga barn redan vid 6 års ålder. Hölle man nu fast vid, att blindskolan
i första rummet borde vara eu vård- och uppfostringsanstalt och
, Åttonde hufvudtiteln. 35
ej en undervisningsanstalt i vanlig mening den egentliga undervisningen,
äfven den intellektuel, skulle ju under alla förhållanden meddelas af
institutet — så kunde det ingalunda vara lämpligt att i en dylik anstalt
inrymma ett större antal barn. De af kommitterade föreslagna tre blindskolorna
syntes sålunda vara af behofvet pakallade. Äfven vart lands stora
utsträckning talade för en dylik anordning.
* För ett fullständigt ordnande af blindundervisningen i vårt land vore
det dock ej nog att upprätta erforderligt antal vård-,^uppfostrings- och
undervisningsanstalter, det fordrades äfven att vidtaga sadana åtgärder, att
lärjungeplatserna blefve upptagna. Det vore nogsamt bekant, hvilka svårigheter
mött i detta hänseende. Det nya blindinstitutet, som kunde emottaga
öfver 100 lärjungar, räknade efter femårig tillvaro blott 76. . Den
verksammaste och nödvändigaste åtgärden för att afhjelpa detta missförhållande
vore att, i likhet med hvad som skett beträffande de döfstumma,
föreskrifva skoltvång äfven för de blinda. I Norge hade man ock sett sig
föranlåten att vidtaga en dylik åtgärd.
Den bestämda dryga årsafgiften lade ock betydande hinder i vägen
för de blindas intagning i anstalterna. Ytterst få föräldrar till de blinda
befunne sig i den ekonomiska ställning, att de förmådde betala arsafgiften,
flertalet hade knappast mer än bröd för dagen och många ej ens detta.
Kommunerna, merendels drvgt betungade och fattiga, vore i allmänhet icke
heller villiga att på något verksamt sätt träda emellan.^ Utgifterna för de
blinda drabbade dem äfven temligen ojemt. Under sådana förhållanden
syntes det vara i högsta grad önskvärdt, att landstingen och i landsting
ej deltagande städer ålades att ansvara för den faststälda afgiftens erläggande,
med rättighet för dem att efter omständigheterna söka ersättning
af föräldrar, målsmän eller fångvårdsstyrelse.
Direktionen öfver institutet för blinda har i sitt ofvan omförmälda
underdåniga utlåtande erinrat, att, enligt den af blindkommittén framlagda
och att döma af redan vidtagna anordningar i sina hufvuddrag gillade
plan för blindundervisningens ordnande i riket, denna skulle förläggas till
tre blindskolor och tills vidare ett blindinstitut samt att de förra skulle
vara förskolor till det senare och stå till detta i samma förhållande som
småskolan till folkskolan. Blindskolorna skulle derför förläggas, eu i norra,
en i södra och eu i mellersta Sverige, mottaga elever redan vid sex års
ålder och efter fyraårig kurs i regeln dimittera dem till det centrala blindinstitutet,
om de vore förmögna af vidare utbildning. Här skulle de sedan
erhålla den ytterligare utbildning i kunskaper och arbetsskicklighet, soin
skulle göra dem dugliga för lifvet och sätta dem i stånd att försörja sig
36 Åttonde hufrudtiteln.
sjelfva. Blindskolornas lärjungeantal beräknades till 30 i hvarje och institutets
till 100.
Nu syntes emellertid både af stat- och byggnadsförslagen som om
blindskolan i Vexjö vore pa väg att antaga större dimensioner och utbilda
sig i annan riktning än från början varit meningen. Ökningen både i
lärarepersonal och lärjungeantal, den deraf följande betydande tillökningen
i staten, den höga kostnaden för byggnaden samt äfven den omständigheten,
att vid blindskolan i Vexjö barn qvarstannade vida längre än efter
den ursprungliga planen och att undervisningen syntes utsträckas utöfver
det för eu blindskola lämpliga måttet — allt häntydde derpå, att här hölle
pa att uppstå ett blindinstitut vid sidan af det på Tomteboda, medan
detta institut med. dess dyrbara byggnad och dryga kostnader ännu icke
egde mera än tre fjerdedelar af det för detsamma bestämda lärjunggeantalet.
Da detta syntes direktionen leda till betydligt större ekonomisk omfattning
än som vore nyttigt eller nödigt, har direktionen, med hänvisande
i öfrigt till. hvad. institutets direktor anfört, underdånigst hemstält, att
blindskolan i Vexjö tills vidare icke måtte sättas på ordinarie stat, att förslaget
till byggnad, såsom mera omfattande och kostsamt än nödigt vore,
icke matte godkännas, samt att vid begge dessa frågors afgörande hänsyn
matte tagas till den ställning såsom förberedande småskola, som ursprungligen
afsetts för blindskolan i Vexjö.
Sedan ej mindre blindskolestyrelsens ofvan omförmälda underdåniga
framställningar än äfven berörda i anledning af desamma afgifna underdåniga
yttranden öfverlemnats till de af Eders Kong! Maj:t för afgifvande
af förslag rörande ordnandet af undervisningen af sinnesslöa med mera den
2. september 1893 utsedde kommitterade, hafva bemälde koinmitterade den
19 påföljande december i ämnet afgifvit underdånigt utlåtande, deri kommitterade
anfört bland annat följande:
Vid bedömandet af frågan huruvida och i hvilken mån omförmälda
af blindskolan.s styrelse gjorda underdåniga framställningar kunde anses
förtjenta att vinna nådigt afseende, ansåge kommitterade vara nödigt att i
första ^rummet taga i betraktande den ställning ifrågavarande skola intager
i förhållande till öfriga för blindundervisningen redan befintliga eller tillämnade
anstalter. Kommitterade ansåge sig derför till eu början böra
lemna en kortfattad redogörelse för blindundervisningens nuvarande ståndpunkt
samt för den fortsatta utveckling, som, enligt kommitterades åsigt,
samma undervisning lämpligast borde erhålla.
Kommitterade ville dervid utgå från ofvan redan berörda, af den så
kallade blindkommittén den 17 december 1880 afgifna betänkande och förslag
om ordnande af undervisningen för blinda, i hvilket betänkande lemnas
Åttonde taufvudtiteln.
37
en öfversigt öfver ifrågavarande undervisnings uppkomst och föregående
utveckling, samt dess dåvarande ståndpunkt i vårt land.
Enligt de af bemälda kommitté infordrade statistiska uppgifter funnos
under år 1877 i hela riket tillsammans 3,390 blinda personer, hvilket antal
dock ansågs för lågt beräknadt. Inom 7 till 18 års ålder skulle vid 1877
års slut, med frånräknande af sinnesrubbade och döfstuinma, funnits 264
blinda, af hvilka blott 31 undervisats vid blindanstalter.
Till ordnande af blindundervisningen i enlighet med de grunder för
samma undervisning, hvilka kommittén uppstält, föreslog kommittén inrättande
af tre slag af anstalter för blinda:
1. blindskolor för barn mellan 7 och 11 år;
2. blindinstitut för blinda mellan 11 och 18 år; och
3. handtverksskolor för blinda personer öfver sistnämnda ålder.
Af de först nämnda anstalterna, eller blindskolorna, skulle för hela
riket erfordras tre, på det att, såsom kommitterade ansett önskvärdt, folkskolestadgans
allmänna föreskrift om skyldighet för föräldrar att hålla sina
barn till skolgång måtte vinna full tillämpning äfven i fråga om blinda
barn. Till en början, och för att ej allt för dryga utgifter för det allmänna
på en gång måtte förorsakas, föreslog kommittén anordnande af
endast två dylika skolor, förlagda inom skilda orter och hvardera beräknad
för 30 lärjungar, som skulle i anstalten jemte undervisning åtnjuta
bostad, underhåll och vård. Dessa anstalter skulle upprättas och underhållas
af statsverket, men bidrag dertill lemnas på det sätt, att landsting
eller stad, som icke deltager i landsting, för hvarje i anstalten intaget barn
erlade en viss årlig afgift, med rätt att efter omständigheterna söka ersättning
af föräldrar, målsmän eller fångvårdsstyrelse.
Af blindinstituten skulle för riket två — hvartdera beräknadt för 100
elever, som skulle i institutet jemte undervisning njuta bostad, underhåll
och vård — upprättas och underhållas af statsverket med bidrag för hvarje
elev, hvilket skulle utgå på samma sätt som för elever vid blindskola.
Tills vidare skulle dock ej något nytt sådant institut inrättas, utan endast
eu utvidgning ske af det redan befintliga, så att antalet elever, som derstädes
kunde intagas, komme att ökas från 60 till 100.
Handtverksskolor skulle i mån af behof upprättas för äldre personer,
som, till det antal och under den tid skolans styrelse kunde pröfva lämpligt,
skulle njuta undervisning men ej hafva bostad och underhåll i anstalten.
Af dessa skolor, som borde nnderhållas af statsverket ensamt,
skulle till eu början endast en inrättas.
De årliga kostnaderna för dessa anstalter beräknades af kommitterade
på följande sätt, nemligen:
38
Åttonde hufTiidtiteln.
l:o) För blindskola — iitom kostnad för lokal, beräknad till 1,000
kronor— 16,500 kronor, som skulle bestridas dels genom bidrag af vederbörande
på nyssnämnda sätt med 300 kronor för hvarje af 30 barn, eller
tillsammans 9,000 kronor, dels af staten med 7,500 kronor.
2:o) För blindinstitut, kostnad för lokal oberäknad, 68,500 kronor,
hvilka skulle bestridas dels genom bidrag af vederbörande med 350 kronor
för hvarje af 100 barn, tillsammans 35,000 kronor, dels af statsverket, som
jemte den återstående summan 33,500 kronor skulle anskaffa lokal samt
bestrida kostnaden för anstaltens första ordnande.
3:o) För handtverksskola tillsammans 7,000 kronor.
Sedan vederbörande afgifvit infordrade underdåniga yttranden öfver
kommitténs berörda betänkande och förslag, gjorde Eders Kongl. Maj:t hos
1883 års Riksdag framställning derom, att följande anslag måtte varda å
extra stat för år 1884 uppförda, nemligen:
till en blindskola................................
» » handtverksskola för blinda .
» understöd för blindlärareelever
...................... kr. 11,000: —
........................ » 7,000: —
......................... » 1,200: —
tillsammans kronor 19,200: —
Till statsrådsprotokollet den 10 januari 1883, då aflåtande! af berörda''
framställning till Riksdagen af Eders Kongl. Maj:t beslöts, yttrade dåvarande
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet bland annat, att
ett ordnande af blindundervisningen efter den af kommitterade uppgjorda
plan, sa önskvärd! det än i och för sig kunde anses, emellertid ej torde
kunna på en gång genomföras. Dertill saknades framför allt de béhöfliga
personliga krafterna. Försigtigheten syntes ock bjuda, att först genom inrättande
af ett par anstalter bereda nödig erfarenhet för att kunna på
ändamålsenligt sätt ordna blindundervisningen i sin helhet. Då ett blindinstitut
redan funnes, syntes den närmaste åtgärden böra blifva inrättande
af dels en blindskola och dels en arbetsskola för blinda.
Emot den af kommitterade gjorda kostnadsberäkning hade departementschefen
ingen annan anmärkning, än att årliga kostnaden för blindskolelokal,
— hvilken kostnad af kommittén beräknats endast till lokalens
underhåll med förutsättning att erforderlig lokal för skolan blifvit upplåten
— måste, då sådan lokal skulle hyras, upptagas till högre belopp,
hvilket ej ^ kunde sättas lägre än till 3,500 kronor, då den kostnad, som
skulle utgå af statsverket för blindskolans uppehållande, således komme att
utgöra tillhopa 11,000 kronor.
Beträffande införandet af obligatorisk blindundervisning och fördelningen
af kostnaden för undervisningen mellan staten, landstingen och
Åttonde hufvudtiteln. 39
primärkommunerna yttrade departementschefen vidare, att, vid det förhållande
att han ansåge sig icke för det dåvarande kunna tillstyrka inrättande
af mera än en blindskola, det folie af sig sjelft, att en obligatorisk
blindundervisning då icke ännu kunde ifrågasättas. Men da det
derför åtminstone tills vidare skulle bero på kommuners och enskildes fria
beslut att i blindanstalt bereda blinda barn nödig och passande undervisning,
bortfölle behofvet att begagna landstingen såsom mellanhand för utkräfvande
af afgifterna för de i blindskola intagna barnen.. Dessa afgifter
hade på flera håll ansetts nog höga. Nekas kunde ock icke, att deras
fulla utgörande af primärkommunerna i många fall skulle komma att
kännas mycket betungande, och syntes kommittén hafva hoppats, att landstingen
icke skulle med synnerlig stränghet begagna sin rätt att af vederbörande
uttaga ersättning för de af landstingen till staten inbetalda afgifterna.
En fördelning af kostnaderna för blindundervisningen mellan
staten, landstingen och primärkommunerna, på sätt således synts varit af
kommittén afsedt, vore äfven i departementschefens tanke synnerligen önskvärd.
De af landstingen öfver förslaget afgifna yttranden utvisade ock,
att man flerstädes redan hade öppen blick för primärkommunernas behof
af understöd till blindundervisningens bekostande. Man kunde derför hysa
det vissa hopp, att landstingen ej skulle undandraga sig att för ändamålet
anvisa nödiga medel, utan att behöfva erinras om behofvet deraf genom
att sjelfva hafva bestyret med afgifternas indrifvande.
Då ifrågavarande förslag förekom till behandling inom Riksdagen,
yttrade statsutskottet, att förslaget icke syntes vara egnadt att i alla afseenden
uppfylla de kraf, som kunde ställas på den undervisning, hvilken
här vore i fråga. Särskildt kunde den ifrågasatta blindskolans bestånd i
ekonomiskt hänseende ingalunda anses lika betryggadt genom de i den
till Riksdagen gjorda framställningen omförmälda anordningar, som enligt
kommitténs förslag. Kommittén hade nemligen ansett undervisningen höra
blifva obligatorisk på sådant sätt, att landsting och kommuner skulle i
första hand göras ansvariga för de bidrag till kostnaderna, som ej skulle
utgå af statsmedel. Om ett dylikt företag skulle blifva satt i verket — en
åtgärd, om hvars lämplighet utskottet ansåg sig icke böra afgifva något
yttrande — skulle naturligtvis åt skolorna vara tillförsäkradt ej mindre
beräknadt antal lärjungar än äfven för dem utgående ersättningsbelopp.
Deremot skulle eldigt det för Riksdagen framlagda förslaget till stor del
blifva beroende på föräldrars eller kommuners beredvillighet att för vederbörande
blinda ikläda sig behöfliga uppoffringar, om anstalten skulle erhålla
erforderliga bidrag i elevafgilter; och då dessa vore synnerligen högt
upptagna, såsom uppgående till ‘100 kronor för hvarje elev, kunde det an
-
40 Åttonde hnfrndtiteln.
ses ^tvifvelaktigt, om den afsedda blindskolan skulle komma att i elevafgifter
erhålla beräknade bidrag för upprätthållande af sin verksamhet.
Hvad utskottet sålunda anfört ansåg utskottet emellertid icke utgöra
giltig anledning att afstyrka beviljandet af det begärda anslaget, då saken
maste anses som ett försök till fyllande af ett kändt behof.
Utskottet hemstälde derför, att den gjorda framställningen måtte bifallas,
hvilket ock blef Riksdagens beslut.
Genom nådiga bref den 29 juni och den 17 juli 1883 bestämde Eders
Kongl. Maj:t,att den blindskola och den handtverksskola för blinda, till hvilka
Riksdagen sålunda beviljat anslag, skulle förläggas den förra i Vexjö, den
senare i Kristinehamn, och träda i verksamhet under hösten 1884.
Vid 1 884 ars riksdag framstälde Eders Kongl. Maj:t förslag om upplåtande
af kronolägenheten Tomteboda till plats för ett institut för blinda
samt om anvisande af ett _ anslag å 528,000 kronor till ny byggnad för
institutet, Denna framställning blef af Riksdagen afslagen, särskildt af det
skäl att byggnadskostnaden syntes vara väl drygt beräknad.
På förnyad framställning af Eders Kongl. Maj:t vid 1885 års riksdag
medgaf Riksdagen omförmälda kronolägenhets upplåtande till plats för
institutet samt beviljade till bestridande af kostnaderna för institutets
byggnad ett anslag af 415,600 kronor, till hvilket belopp kostnadsförslaget
beträffande samma byggnad då nedbragts. Sedan denna byggnad under
åren 1886 — 1888 blifvit uppförd, inflyttade institutet dit sistnämnda år.
Efter den utvidgning institutet sålunda erhållit har från och med
1889 till detsamma utgått ett å ordinarie stat uppfördt anslag af 50,150
kronor om året, med skyldighet för institutet att mottaga 26 frielever
från de särskilda stiften och Stockholms stad. För betalande elever är
årsafgiften, som af blindkommittén ansågs böra utgå med 350 kronor för
hvarje elev, i enlighet med Riksdagens i sådant afseende fattade beslut
bestämd till 300 kronor.
Ofri ga anslag för blindundervisningen äro uppförda å extra stat och
beviljas årligen af Riksdagen.
Anslaget till blindskolan har sedan skolans trädande i verksamhet
årligen utgått med oförändradt belopp 11,000 kronor, hvaremot anslaget
till handtverksskolan höjts ar 1888 till 9,400 kronor och 1891 till
10,000 kronor.
Anslaget till understöd åt blindlärareelever har från och med 1884
årligen utgått med samma belopp, 1,200 kronor.
Utom dessa anslag har jemväl, å extra stat, ett belopp af 2,500 kronor
från och med ar 1883 anvisats till bestridande af kostnader för tryckning
af blindskrifter.
Åttonde hufvudtiteln. 41
Någon förändring eller afvikelse från blindkommitténs plan har, hvad
angår institutet för blinda och handtverksskolan i Kristinehamn, icke egt
rum, sedan dessa anstalter, på sätt nu förmälts, den förra utvidgats och
den senare anordnats i öfverensstämmelse med samma plan.
Deremot har eu icke obetydlig afvikelse från denna plan egt rum i
fråga om blindskolan 0i Vexjö, på sätt skolans styrelse, enligt hvad ofvan
omförmälts, erinrat. År 1889 ingick nemligen styrelsen till Eders Kong!
Maj:t med anhållan, att skolans lärjungeantal, så snart en utvidgning af
den förhyrda lokalen kunde åstadkommas eller annan lämplig lokal anskaffas,
skulle få ökas till 40.
Genom nådigt bref den 26 juli 1889 lemnade Eders Kongl. Maj:t
till denna anhållan bifall, och har sedermera från och med år 1890 åt
skolans tillgångar anvisats medel till förhöjning af en biträdande lärarinnas
aflöning, hvarigenom skolan blifvit satt i tillfälle att arbeta a fyra
afdelningar.
Efter denna kortfattade öfversigt öfver blindundervisningens utvecking
och nuvarande anordning i vårt land, förmäla kommitterade sig vilja
taga i betraktande, huruvida och i hvilken mån denna anordning kunde
anses tillfredsställande och i hvilken riktning en fortsatt utveckling af
blindundervisningen lämpligast borde ega rum.
I detta afseende — fortsätta kommitterade — ville kommitterade till
en början erinra om hvad statsutskottet vid 1883 års riksdag, enligt hvad
kommitterade ansåge med fullt fog, yttrade i fråga om det då framlagda
förslaget, nemligen att detsamma icke syntes vara egnadt att i alla afseenden
uppfylla de kraf, som kunde ställas på blindundervisningen, och
att beträffande blindskolans bestånd i ekonomiskt afseende blindkommitténs
förslag vore att föredraga framför det för Riksdagen framlagda förslaget,
som dock måste anses såsom ett försök till fyllande af ett kändt
behof.
Vid bedömande af frågan, i hvilken mån genom detta försök krafvet
på blindundervisningens nöjaktiga anordning blifvit fyldt, tramstälde sig
först och främst frågan, huru stor del åt det i landet befintliga antal i
åldern 7 till 11 år varande blinda barn, med den nuvarande anordningen
af blindundervisningen, komme i åtnjutande af sådan undervisning. Det
statistiska material, hvarpå blindkommittén hade att grunda sina beräkningar,
upptog endast 73 barn (icke tillika döfstumma eller sinnessjuka),
födda åren 1867—1870; men då uppgifter från vissa kommuner saknades,
antogs detta tal böra höjas till 90. Enligt de uppgifter, som på framställning
af styrelsen för blindskolan i Vexjö genom domkapitlen infordrats
och till blindskolans styrelse inkommit år 1886, utgjorde antalet blinda
Bill. till Rikad. Prut. 1894. 1 Sami. t Afd. 6
42 Åttonde hufvud titeln.
(icke tillika döfstumrna eller sinnesslöa) barn från 7 till 11 år, det vill
säga födda åren 1875—1878, endast 65, eller om de år 1879 födda barnen
medräknades,, tillhopa 76. Enligt uppgifter, som kommitterade inherntat
från statistiska centralbyrån, utgjorde den 31 december 1890,
enligt den då verkstälda folkräkning, antalet blinda barn (icke tillika döfstumma
eller sinnessjuka) inom åldern 7 till 11 år, det vill säga födda
under loppet af åren 1880—1883, endast 59, eller, med tillägg af de blinda
barn som voro vid 6 års ålder, det vill säga födda 1884, eller 14, tillhopa
73. Då sistnämnda uppgifter vore insamlade från hela riket, framgång6
af dessa siffror, dels att det af blindkommittén beräknade antalet
blinda barn, som borde intagas å blindskolan, det vill säga i åldern 6 till
11 år eller 7 till 11 år, torde varit väl högt upptaget, dels ock att antalet
sadana barn, i stället för att utvisa en proportionel ökning i förhållande
till folkmängdens tillväxt, under de senare åren tvärtom utvisade
en icke ringa nedgång. Detta gynsamma förhållande torde i främsta rummet
vara att tillskrifva de förbättringar beträffande helso- och sjukvården,
särskildt med afseende a värden af späda barn, som i vårt land på senare
tider vidtagits.
Af antalet blinda barn i blindskoleåldern, från och med sjette till och
med elfte lefnadsåret, eller mellan 70 och 80, hvilket antal kunde antagas
komma att blifva något så när konstant, åtnjöte för närvarande omkring
halfva antalet undervisning vid blindskolan i Yexjö, då, enligt hvad styrelsen
omförmält, elevantalet derstädes senaste läsår uppgått till 38.
Institutet för blinda räknade efter en sexårig tillvaro endast något
öfver tre fjerdedelar af det elevantal, hvarför detsamma vore afsedt.
Det försök till blindundervisningens nöjaktiga anordnande, som genom
blindskolans i Vexjö och handtverksskolans i Kristinehamn inrättande samt
blindinstitutets utvidgning blifvit gjordt, hade visserligen ådagalagt, att de
grunder, enligt hvilka blindkommittén ansett blindundervisningen böra
ordnas, varit i .hufvudsak riktiga. Men det hade också gifvit vid handen, att
blindundervisningens fullständiga ordnande i vårt land kunde vinnas endast
genom föreskrifvande af obligatorisk undervisning af alla blinda barn
i skolåldern och i sammanhang dermed upprättande af derför erforderligt
antal uppfostrings- och undervisningsanstalter för blinda.
Vid betraktande af frågan, om hvilka och huru många läroanstalter
kunde vara erforderliga, derest skotvång i afseende å blinda barn infördes,
ville kommitterade uttala såsom sin mening, att kommitterade, med
afseende a den redan lemnade redogörelsen angående minskningen under
senare år af antalet blinda barn, ansåge upprättande af alla de utaf blindkommittén
ifrågasatta anstalter icke erfordras, och att således de af nämnda
Åttonde hufvudtiteln. 43
kommitté beräknade kostnader för blindundervisningens fullständiga ordnande
kunde i afsevärd mån minskas.
Blindkommittén hade, såsom redan nämnts, föreslagit inrättande af 3
blindskolor. Då det numera visat sig, att antalet blinda barn öfver hufvud
taget vore i nedgående och att antalet sådana barn, som borde upptagas
i blindskolorna, icke kunde, äfven om blinda barn af sex ars ålder medräknades,
uppskattas till högre än 70 till 80, syntes för blindundervisningen
i vårt land erfordras endast två blindskolor hvilka kommitterade,
i likhet med direktorn för institutet för blinda, ansåge lämpligen kunna
benämnas »förskolor för blinda* — under förutsättning att hvardera skolan
kunde lemna vård och undervisning åt omkring 40 elever, hvilket
utan större men eller olägenhet borde kunna lata sig göra..
Enligt kommitterades mening skulle i sådant fall lämpligast en sådan
skola upprättas för Svealand och Norrland och en för Götaland. Den förstnämnda
af dessa skolor borde förläggas till samma plats som ^institutet för
blinda, hvarest tomtplats för byggnad funnes att tillgå och der åtskilliga förmåner
för blindundervisningen, ej minst i ekonomiskt afseende, xunde
vinnas genom den nära förbindelsen mellan skolan och institutet, likasom äfven
tillfälle bereddes dem, som ville egna sig åt blindlärarekallet, att i ett sammanhang
följa undervisningen vid dess gång genom olika utvecklingsstadier.
Hvad beträffade den andra skolan, kunde den möjligen förläggas till
någon lämpligare plats än Vexjö.
Om utrymmet i den ena skolan någon gång vore upptaget, men platser
funnes lediga i den andra, borde barn från det ena distriktet kunna
hänvisas till det andra distriktets skola.
I öfverensstämmelse med hvad redan blifvit bestämdt i fråga om döfstumina
barn, skulle alla blinda barn i blindskolealdern inställas till undervisning
i någondera af dessa bada skolor, savidt icke föräldrar eller malsmän,
som sådant föredroge, enskildt sörjde för nöjaktig undervisning af
dem, hvilka stode under deras målsmanskap. Inträdesaldern skulle räknas
från och med det år, under hvilket barnet fylde sju år, till och med det
år, hvarunder det fylde nio år. Skolpligtigheten i förskolan skulle vara
under fyra år efter barnets intagning i skolan, med rätt för skolorna att
ytterligare högst två år behålla sådana lärjungar, hvilka visat sig oförmögna
till fortsatt intellektuel och praktisk utbildning, hvarom i hvarje tall
anteckning borde ske i dessa elevers afgångsbetyg.
Närmare bestämmelser i afseende å skoltvangets tillämpning syntes
böra meddelas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad redan skett
beträffande döfstumma barn.
Med afseende derå, att lärjungeantalet i dessa förskolor kunde beräknas
44 Åttonde hufvudtiteln.
komma att uppgå till omkring 40 i hvardera, syntes den fyraåriga undervisningstiden
höra, såsom _ redan skett i blindskolan i Vexjö, lämpligast
fördelas i 4 ettariga afdelningar eller klasser.
Undervisningsämnena i förskolorna ansåge kommitterade böra vara
allenast ^kristendom, modersmålet, räkning, åskådning, modellering, handarbete,
sang och gymnastik.
. barn, som efter den genomgångna fyraåriga lärokursen i förskolan
visade sig förmögna till fortsatt utbildning, borde från skolan öfverflyttas
till blmdinstitutet.
B tom dessa barn skulle äfven, såsom redan för närvarande vore föresknfvet
i stadgan för institutet för blinda, få i institutet intagas blinda
barn under 14 ar, hvilkas blindhet inträffat först efter utgången af det
ar, under hvilket de uppnått 9 års ålder, och hvilka följaktligen ej kunde
vinna inträde i förskolan.
Blindkommitten hade beräknat eu sex- till sjuårig undervisningstid
vid institutet. För de elever, hvilka förut genomgått en förskola för blinda,
syntes emellertid en sexårig undervisningstid vid institutet vara fullt tillräcklig.
Då undervisningstiden vid blindinstitutet således utan olägenhet syntes
kunna, såsom redan skett i nyss åberopade stadga för institutet för blinda,
bestämmas till 6 år för de lärjungar, som förut genomgått en förskola
för blinda, da icke blott sinnesslöa utan äfven andra mindre begåfvade
blinda torde komma att redan i förskolan vinna den utbildning,0hvaraf
de vore mäktiga, då äfven alla de i blindinstitutet intagna möjligen ej
egde förmåga att fullständigt genomgå anstalten, och då slutligen0 institutets
nya lokaler medgåfve intagning af åtskilliga elever utöfver 100
syntes det — särskild! med hänsyn till den ofvan omförmäla, under
senare åren anmärkta nedgången i antalet blinda barn — som skulle för
ännu en ganska lång framtid ett blindinstitut blifva tillräckligt för vårt
land, äfven om skotvång föreskrefves.
Efter skoltvangets fullständiga införande borde de hittillsvarande 26
friplatserna vid institutet, som betingades af statsbidrag, indragas, och
i fråga om de friplatser, hvilka tillkommit på grund af donationer, tagas
i öfvervägande, huru donationsmedlen lämpligast kunde, i öfverensstämmelse
med donationsbrefvens innehåll, till blindundervisningens fromma
användas och statens utgifter för denna undervisning sålunda i någon mån
minskas. °
Någon ytterligare handtverksskola för blinda utom den redan i Kristinehamn
befintliga syntes för den närmaste framtiden ej vara behöflig.
Lika med blindkommittén ansåge ock kommitterade, att blindunder -
Åttonde hufyudtiteln.
45
visningens fullständiga ordnande måste vara en statsangelägenhet så till
vida, att staten måste fortgå på den redan inslagna vägen medelst anskaffande
af erforderliga byggnader för de blindundervisningsanstalter,
som vore. nödiga, samt sjelf vidkännas hvad som för undervisningens behöriga
uppehållande funnes behöflig!, sedan, i närmaste öfverensstämmelse
med blindkommitténs förslag, landstingen och de städer, som icke i landsting
deltaga, i första hand gjorts ansvariga för en viss del af kostnaderna
härför, med rätt att efter omständigheterna söka ersättning af föräldrar,
målsmän eller fattigvårdsstyrelser.
Det bidrag till blindundervisningens uppehållande, som skulle af
landsting eller stad, som ej tillhör landsting, tillflyta statsverket, ansåge
kommitterade böra sättas till 300 kronor för hvarje elev i blindskolan, i
enlighet med hvad blindkommittén föreslagit. Visserligen hade denna
afgift ansetts hög, men om man jemförde statens kostnad för undervisningen
af blinda med motsvarande kostnad för undervisningen af döfstumma,
stälde sig förstnämnda kostnad dock så väsentligt mycket drygare,
att någon nedsättning i den nu föreslagna afgiften från landsting, kommun
eller enskilde syntes kommitterade icke kunna ifrågasättas. Blindkommittén
hade beräknat den årliga kostnaden för hvarje lärjunge i blindskolan till
omkring 600 kronor och för hvarje lärjunge vid blindinstitutet till omkring
700 kronor, hvilken beräkning syntes vara välgrundad. Äfven om
''undervisningstiden vid institutet kunde utan olägenheter bestämmas till
endast sex år, skulle, under det att staten för undervisningen af döfstumma
betalade endast ett bidrag af 250 kronor om året för hvarje elev under
en tid af 8 år, statens bidrag till blind undervisningen icke kunna beräknas
lägre än till 300 kronor för hvarje elev under de första 4 åren
samt till 400 kronor för hvarje under de senare 6 åren, utom den dryga
kostnaden för anskaffande af byggnader för de särskilda blindanstalterna.
Vid sådant förhållande kunde med skäl ifrågasättas, huruvida icke
den årsafgift, som för lärjunge vid blindinstitutet skulle erläggas från
landsting, kommuner eller enskilda borde höjas från det för närvarande
bestämda beloppet, 300 kronor, till det af blindkommittén föreslagna, 350
kronor.
Den ersättning landsting eller stad, som icke deltager i landsting, skulle
ega att af vederbörande (föräldrar, målsmän eller fattigvårdsstyrelse) utkräfva,
ansåge kommitterade böra begränsas till visst belopp för mindre
bemedlade eller medellösa, hvilket belopp syntes skäligen kunna bestämmas
till 50 kronor. Då blindfreqvensen vore ganska olika i olika kommuner
samt det ojemförligt största antalet blinda barn utginge från fattiga eller
mindre bemedlade hem, syntes bördan af dessa barns undervisning böra
46 Åttonde hufvudtiteln.
såvidt möjligt fördelas på de större kommunerna, länen, till den del, som
icke utgjordes direkt af staten.
Det skoltvång, som enligt kommitterades mening borde i fråga om
blinda barn införas, kunde naturligtvis ej tillämpas genast, äfven sedan en
ny blindskola blifvit inrättad och ordnad så, att den kunde träda i verksamhet.
Likasom i fråga om döfstumundervisningen måste äfven här skoltvånget
inträda successivt under en viss öfvergångsperiod. Om den nya
anstalten skulle kunna börja sin verksamhet till exempel höstterminen 1896,
skulle då af skoltvång drabbas allenast de barn, som under samma år fylde
9 år. För dem, som under samma år fylde 7 eller 8 år, skulle rättighet
att begagna undervisningen stå öppen i mån af möjlighet att å undervisningsanstalterna
bereda tillräckligt utrymme. Beräknades lärokursen i
blindskolan och blindinstitutet till tioårig, skulle alltså först vid höstterminen
19U5 institutets och skolans alla klasser vara upptagna af lärjungar,
på hvilka bestämmelsen om skoltvånget egde tillämpning.
Hvad beträffade blinda döfstumma barn torde för deras vård och
möjliga utveckling få anses vara tillräckligt sörjdt från statens sida genom
det anslag till en enskild vårdanstalt för sådana baim, som redan för
närvarande utginge af anslaget till döfstumundervisningen, till följd hvaraf
dessa barn här kunde lemnas utom räkningen.
De ökade kostnaderna för blindundervisningens fullständiga ordnande
i öfverensstämmelse med de af kommitterade nu framstälda grunddrag''
skulle blifva jemförelsevis föga afsevärda och egentligen närmast inskränka
sig till utgifterna för inrättande vid Tomteboda af en ny blindskola.
Hvad särskildt beträffade lärarekrafterna vid de båda blindskolorna,
borde 4 vid hvardera skolan vara fullt tillräckliga.
Efter sålunda lemnad redogörelse för det sätt, hvarpå enligt kommitterades
åsigt blindundervisningen i vårt land lämpligen borde, så snart
ske kunde, ordnas, förklara kommitterade, att de kunde yttra sig mera
kortfattadt angående de af styrelsen för blindskolan i Vexjö nu gjorda
underdåniga framställningar, som öfverlemnats till kommitterades yttrande.
Under förutsättning att blindundervisningen komme att så ordnas och
utvecklas, som kommitterade föreslagit, ansåge kommitterade den afblindinstitutets
direktion uttalade farhåga, att blindskolan i Yexjö syntes vilja
utveckla sig till ett nytt blindinstitut vid sidan af det vid Tomteboda, vara
utan grund.
Då blindskolan i Vexjö för närvarande vore den enda förskolan för
blinda i vårt land, och, äfven om ytterligare eu dylik skola i enlighet med
kommitterades förslag inrättades vid Tomteboda, en sådan skola för södra
delen af landet alltid komme att erfordras, ansåge kommitterade, att det
Åttonde hufvudtiteln.
47
till blindskolan i Vexjö hittills å extra stat utgående anslag borde, på de
af skolans styrelse angifna skäl, öfverföras å ordinarie stat.
Vid granskning af det af styrelsen ingifna förslag till stat för skolan
hade kommitterade icke funnit annan anledning till anmärkning än beträffande
de i staten upptagna två ålderstillägg för nuvarande föreståndaren
å tillhopa 1,000 kronor, hvilket belopp kommitterade ansåge böra ur staten
utgå. Kommitterade ville visserligen förorda beviljandet af dessa ålderstillägg
åt den nuvarande föreståndaren, hvilken hade att åberopa en tjenstgöringstid
af 21 år och synnerligen goda vitsord öfver sin tjenstgöring,
så mycket hellre som kommitterade, med afseende å den väsentliga skilnaden
mellan föreståndarens och lärarinnornas åligganden och ansvar äfvensom
deras löner, ansåge, att skolans föreståndare i hvarje fall borde berättigas
att komma i åtnjutande af 2 ålderstillägg, hvardera å 500 kronor
efter 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, under det att kommitterade,
i likhet med blindkommittén, ansåge att lärarinnornas motsvarande ålderstillägg
borde bestämmas till 300 kronor efter 5 och enahanda belopp efter
10 års, likaledes väl vitsordad, tjenstgöring. Dessa ålderstillägg, såväl för
föreståndaren som för lärarinnorna, borde dock, i likhet med ålderstilläggen
å lönerna för direktorn och lärarne vid institutet för blinda, utgå af
det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag till ålderstillägg och
således icke upptagas i skolans stat. Kommitterade ville således underdånigst
tillstyrka, att det till skolan utgående anslag måtte från och med
1895 utgå med ett från 11,000 till 13,500 kronor förhöjdt belopp.
Hvad anginge den af styrelsen gjorda framställning om anslag till
nybyggnad för skolan, ville kommitterade framhålla att, såsom redan
antydts, det icke blifvit till fullo ådagalagdt, att Vexjö vore den lämpligaste
platsen för en förskola för blinda, vare sig för hela landet eller
ens för Götaland, derest, i enlighet med kommitterades förslag, en särskild
sådan skola komme att inrättas för Svealand och Norrland.
För en blifvande nybyggnad för skolan kunde möjligen äfven å annan
ort tomtplats, ändamålsenligare än den nu föreslagna, stå att erhålla till
billigare pris eller tilläfventyrs utan någon som helst kostnad för statsverket.
Då härtill komme att, så vidt handlingarna utmärkte, tillfälle att
förvärfva den föreslagna tomtplatsen i ''Vexjö för det uppgifna priset 12,000
kronor, icke längre förefunnes, samt kommitterade, efter granskning af de
uppgjorda ritningarna med tillhörande kostnadsförslag, funnit med skäl
kunna ifrågasättas, huruvida ej kostnaderna för en blifvande nybyggnad
för skolan skulle kunna i någon mån nedbringas, ansåge sig kommitterade
böra afstyrka nådigt bifall till styrelsens underdåniga framställning i
denna del.
48
Åttonde hufvudtiteln.
I hvad kommitterade sålunda anfört, såväl beträffande blindundervisningens
fullständiga ordnande, så snart lämpligen ske kan, på sätt kommitterade
föreslagit, som ock särskildt i afseende å de af styrelsen för
blindskolan i Vexjö nu gjorda underdåniga framställningar, kan jag i allt
väsentligt instämma, med undantag deraf, att jag ej kunnat finna kommitterade
hafva haft tillräcklig anledning att ifrågasätta flyttning af blindskolan
i Vexjö från nämnda stad, hvarest sagda skola synes mig fortfarande
lämpligast böra vara förlagd, under förutsättning att kostnaderna för
vare sig förhyrande eller byggande af ändamålsenlig lokal icke visa sig
större der än annorstädes. Erforderlig utredning i ämnet för att kunna
för Riksdagen framlägga fullständigt utarbetadt förslag till blindundervisningens
ordnande i öfverensstämmelse med de af kommitterade angifna
grunder lärer emellertid ej kunna, särskildt i afseende å de derför
erforderliga ritnings- och kostnadsförslag, under nu instundande riksdag
hinna åstadkommas. På de af blindskolans styrelse anförda skäl, synes
det mig emellertid vara angeläget, att den redan nu af styrelsen begärda anslagsförhöjning
beviljas äfvensom anslaget till skolan öfverflyttas från extra
till ordinarie stat.
Enligt förenämnda af styrelsen uppgjorda och af kommitterade förordade
förslag skulle för skolan å stat erfordras:
till aflöning åt föreståndaren ...................... kronor 2,000: —
» )) »3 lärarinnor, 1,000 kr. till
hvarje ........................................................ » 3,000: —
» arfvode för sekreterare- och räkenskaps
göromål
m. m.......................................... » 300: — 5,300: —
)) öfriga i förslaget upptagna utgiftsposter,
utom till ålderstillägg åt nuvarande
föreståndaren ............................. » 20,400: —
summa kronor 25,700: —
Härjemte skulle föreståndaren och lärarinnorna vara berättigade till
två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor för den förre och å 300 kronor för
en hvar af de senare, efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring.
Till bestridande af dessa utgifter hafva beräknats:
årsafgifter af 40 elever......................................
inkomst för försålda handarbeten ................
räntemedel...........................................................
............... kronor | 12,000: - |
j> | 150: — |
............... » | 50: — |
summa kronor | 12,200: — |
Till betäckande af återstoden har styrelsen, som inberäknat två ålderstillägg
åt nuvarande föreståndaren å, tillhopa 1,000 kronor, begärt ett
Åttonde hufvudtiteln. 49
anslag å 14,500 kronor. Då emellertid nämnda ålderstillägg synas mig böra,
såsom kominitterade föreslagit, utgå af det å åttonde hufvudtiteln uppförda
förslagsanslag till ålderstillägg och således icke uppföras a skolans stat,
skulle anslaget å denna stat bestämmas till endast 13,500 kronor.
Jag hemställer således, att Eders Kong! Maj:t måtte, med förklarande
att Eders Kongl. Maj:t ämnar för en kommande riksdag framlägga förslag
till blindundervisningens fullständiga ordnande i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med omförmälda, af kommitterade angifna grunder, nu endast
föreslå Riksdagen,
att, med godkännande af nyssnämnda aflöningsstat å tillhopa 5,300
kronor, besluta, att, för tillämpning af samma stat och till bestridande af
skolans utgifter i öfrigt, det hittills å extra stat uppförda anslag till blindskolan
i Vexjö må från och med år 1895 uppföras å ordinarie stat, med ett
från 11,000 kronor till 13,500 kronor förhöj dt belopp, äfvensom medgifva,
att de för skolans föreståndare och lärarinnor afsedda två ålderstillägg,
hvardera å 500 kronor för den förre och å 300 kronor för en hvar af de
senare efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, må utgå af det å
riksstatens åttonde hufvudtitel uppföi''da förslagsanslag till ålderstillägg; samt
att två ålderstillägg må utgå för den nuvarande föreståndaren från
och med år 1895 med tillhopa 1,000 kronor.
Lasaretts underhåll.
Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda nådiga framställning [n.]
beviljade 1888 års riksdag till serajimerlasarettets om- och tillbyggnad imjdt anslag
samt förseende med nödig utredning ett anslag af 465,400 kronor, deraf
på extra stat för år 1889 ett belopp af 65,400 kronor. Under de derpå
följande tre åren utgick återstoden af det sålunda beviljade statsanslaget.
För samma ändamål hade Stockholms stadsfullmäktige anvisat ett belopp
af högst 244,600 kronor, att utgå under bland andra följande vilkor:
att kommunen tillförsäkrades att allt framgent få vid lasarettet disponera
200 sängar, deraf hälften för medellösa sjuka från Stockholms stad,
dock att några af dessa sängar alltid borde hållas lediga för mottagande
af personer, hvilka träffats af olyckshändelser eller hastigt påkommande
sjukdomar, samt med den inskränkning i öfrigt i sängantalet, som påkallades
af nödvändigheten att årligen successive utrymma alla sjukrummen
för vädring och nödiga reparationer;
att kommunens dåvarande bidrag till sjukvården bibehölles oförändradt
vid beloppet 20,000 kronor, till dess byggnadsföretaget blifvit
utfördt och lasarettet i sitt utvidgade skick öppnadt till begagnande; samt
Bill. till Riksd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 1
SO Åttonde hufvudtiteln.
att under de tre första åren närmast efter denna tid bidraget skulle
utgå med 8/''io af kostnaden för de å frinummer vårdade sjuke från staden,
utgifterna för fastigheternas underhåll och onera, för begrafningskostnad
och för understöd till fattiga vid deras utskrifning deri icke inräknade;
att efter denna tid ersättningen skulle utgå enligt den beräkning, att staden
borde betala hvad som återstode, sedan från den på ofvannämnda
sätt bestämda sjukvårdskostnaden afräknats det belopp, som å de för stadens
räkning använda frisängar i förhållande till hela antalet sängar belöpte
af afkastningen af de donationer till lasarettet, vid hvilka icke sådana
vilkor vore fästade, att de ej finge tagas i anspråk för detta ändamål,
dock att stadens ersättning för hvarje underhållsdag icke finge öfverstiga
hvad för sjuke i allmänt rum af andra lägst erlades; samt att stadens
efter dessa grunder beräknade bidrag bestämdes för fem år i sänder genom
öfverenskommelse mellan lasarettsdirektionen och stadsfullmäktige; och
skulle, derest vid något tillfälle sådan öfverenskommelse icke kunde träffas,
anhållan göras, att Eders Kongl. Maj:t ville bestämma afgiftens belopp
för de närmaste fem åren.
Äfven Stockholms läns landsting har lemnat bidrag till lasarettets
ombyggnad, i det att landstinget år 1881 beslutit att för ändamålet anslå
ett belopp af 50,000 kronor, att utgå under loppet af sex år med en
sjettedel årligen, med utbetalande hvaraf början skulle göras, då anmälan
hos landstinget skett, att företagets utförande blifvit betryggadt, men icke
före utgången af tiden för då gällande kontrakt angående sjukvård vid
lasarettet för länets sjuke, omfattande åren 1881—1884. Vid detta bidrag
fäste landstinget följande vilkor: att från nämnda kontraktstids utgång
och för all framtid skulle finnas för länets sjukvård å lasarettet tillgängliga
34 sängar, förutom de å enskild stiftelse anslagna två frisängar, samt att
detta antal i mån af behof efter landstingets derom fattade beslut finge
ökas till 40 utan vidare tillskott i byggnadsbidraget, och att för den tid,
som förflöte efter 1884 års slut, intill dess lasarettets ombyggande enligt
faststäldt förslag blifvit betryggadt, kontraktsvilkoren fortfarande skulle
gälla, samt i öfrigt på de vilkor med afseende å vård och underhåll af
länet tillhörande sjuke, som kunde komma att träffas mellan lasarettsdirektionen
och landstinget, dock att ersättningen för de på det betingade
sängantalet belöpande underhållsdagar icke finge utgå till högre belopp
än i förhållande till kostnaden för hela antalet underhållsdagar å lasarettet,
då deri icke finge inräknas kostnaderna för fastigheternas underhåll, onera,
begrafningskostnader och understöd till fattige sjuke, samt att afdrag från
nämnda ersättning borde ske för det tillskott statsverket lemnade till länets
sjukvård.
Åttonde hufvudtiteln. 51
Närmare slutet af år 1891 voro de nya byggnaderna för polikliniken,
medicinska, gynekologiska och oftalmiatriska afdelningarna samt ekonomibyggnaden
fullbordade och för sitt ändamål till begagnande upplåtna, så
att. endast ombyggnad af det för den kirurgiska afdelningen afsedda gamla
lasarettshuset da återstod, hvilket arbete nu är afslutadt. Resultatet har
utan tvifvel varit glädjande så till vida, att enligt omdöme af alla sakkunnige,
som tagit kännedom om lasarettet i dess nuvarande skick, denna
inrättning för närvarande måste anses i alla afseenden motsvara äfven
ganska högt stälda anspråk och intaga ett framstående rum bland den
nyaste tidens sjukvårdsanstalter, såväl inom som utom vårt land. Detta
förhållande är så mycket mera tillfredsställande, som seraf!merlasarettet
är den inrättning, der alla läkare inom vårt land erhålla en stor del af
sin praktiska utbildning, och som följaktligen bör i hvarje afseende kunna
tjena som mönster med hänsyn till sjukvården och hvad dertill hör.
Under den tid de redan i bruk tagna nybyggnaderna varit begagnade
har erfarenheten emellertid ådagalagt, att kostnaderna för sjukvården
inom dessa storartade samt i öfverensstämmelse med nutidens alla fordringar
uppförda och inredda byggnader högst väsentligt öfverstiga motsvarande
omkostnader i den otidsenliga och otillräckliga gamla lasarettsbyggnaden.
Enligt hvad lasarettets direktion i underdånig skrifvelse den
25 sistlidne oktober anfört, bidraga härtill förnämligast de stora anspråk,
som nu ställas på förbättrad ventilation och värmeledning med ombyte af
all luft inom de för sjukvården begagnade lokaler ^tre gånger i timmen
o. s. v. samt den ökade personal, som för sjukvårdens tillbörliga och
mönstergilla upprätthållande inom ett sådant sjukhus nödvändigt påkallas.
Men — heter det i nämnda skrifvelse — om den egentliga sjukvården
inom dessa nya byggnader adragit lasarettet betydligt ökade utgifter,
vore detta icke mindre händelsen med de omkostnader, som drabbade
lasarettet i dess egenskap af undervisningsanstalt.
Detta gälde först om poliklinikerna, som upptoge ett helt hus med
särskilda rum för de olika afdelningarna, der patienterna undersöktes och
föreläsningar hölles af klinikförestandarne. Denna inrättning, centralt belägen
som den vore inom hufvudstaden, hade onekligen en mycket stor
betydelse icke blott för hjelpsökande, hvilka der erhölle kostnadsfri läkarevård,
förbandspersedlar in. in., utan äfven för utbildning af de studerande
läkarekandidaterna. De besökandes antal vid lasarettets polikliniker hade
under år 1892 uppgått till minst 15,000 särskilda personer, af hvilka
inånga upprepade gånger återkommit. Underhall, uppvärmning, renhållning
och upplysning, vattenåtgång, tjenstepersonal in. in. för detta hus
medförde uppenbart rätt betydliga kostnader. Lasarettsdirektionen fram
-
52 Åttonde hufvudtiteln.
stälde detta förhållande för Stockholms stadsfullmäktige och visade, att
de kostnader, som poliklinikerna förorsakade, icke kunde uppskattas till
mindre än 12,000 kronor årligen. Då poliklinikerna visserligen mest besöktes
af obemedlade från Stockholm, men på samma gång flitigt användes
för den vetenskapliga delen af lasarettets verksamhetssfer, d. v. s. för den
kliniska undervisningen, med hvilken staden ingenting hade att skaffa,
begärde lasarettsdirektionen halfva beloppet, eller 6,000 kronor, af stadsfullmäktige
såsom bidrag till poliklinikernas underhållande, och detta beviljades
äfven, i det stadsfullmäktige ökade det anslag, som tillförene för
detta ändamål blifvit lasarettet tillförsäkradt, eller 2,000 kronor, till 6,000
kronor.
Det vore sjelfklart, att kostnaderna inom ett nytt, efter nutidens
ganska höga anspråk uppfördt och inredt, sjukhus måste vara vida större
än vid ett sådant, som det gamla serafimerlasarettet var, och detta oberoende
af klinikernas kraf. Men en ej obetydlig del af tillökningen i
lasarettets utgiftsstat måste dock hänföras till undervisningens konto. För
att motsvara sitt ändamål att vara den förnämsta kliniska undervisningsanstalten
i vårt land, hade lasarettets nybyggnad måst ske på ett helt
annat sätt, än den af ett vanligt sjukhus, som alls icke hade ett sådant
ändamål att fylla. Utrymmet hade måst tagas till vida större än vid
andra sjukhus. I sjuksalarne, åtminstone de större, hade plats måst beredas
för minst 50 kandidater jemte de sjuka. De vetenskapliga institutionerna:
föreläsnings- och operationssalar, laboratorier af flerehanda slag
o. s. v. hade kostat stora summor och gjorde detsamma fortfarande genom
den särskilda betjening de kräfde, genom betydligt ökade kostnader för
upplysning, uppvärmning, ventilering in. m. Det vore hardt nära omöjligt
att beräkna dessa kostnader, men utan tvifvel uppginge de till ett ganska
högt belopp.
Samtliga utgifterna för sjukvården vid serafimerlasarettet, således de
oberäknade, som utgått för fastigheternas underhåll och onera, för begrafningskostnader
och understöd till fattiga vid deras utskrifning, uppgingo
år 1892, det första hela år, under hvilket de nya lokalerna varit
begagnade, till 184,562 kronor. Jemfördes detta år med år 1890, det
sista då ännu ingen inflyttning egt rum i de nya byggnaderna, funne
man, att samma utgifter då uppgått till endast 122,358 kronor, eller 62,204
knmor mindre än år 1892. Dagliga medelantalet vårdade hade visserligen
varit något högre under det sistnämnda året, eller 210 mot 194 år 1890,
men detta verkade ej i någon väsentlig mån till utjemnande af den så
mycket ökade kostnaden.
Till ledning vid bedömande af det förhållande, hvari utgifterna för
Åttonde hufvudtiteln. 53
sjukvården stigit till följd af alltjemt ökade anspråk och stigande pris,
anför lasarettsdirektionen följande.
Dagkostnaden i medeltal för hvarje sjuk utgjorde vid lasarettet:
år 1852 20 sk. 9 runsk banko, eller omkring...................... 62 öre
» 1862.............................................................................................. 92,08 »
» 1872.................. 1 kr. 20} »
» 1882.......................................................................................... 1 » 48tö »
» 1892............................................................................................. 2 » 10 »
Det sistnämnda, året hade likväl hela den för poliklinikerna beräknade
utgiften 12,000 kronor, och derutöfver 8,000 kronor, som ansetts motsvara
kostnaden för underhåll af och betjening i de till undervisningen
afsedda lokaler i det nya sjukhuset in. m., frånräknats utgifterna för sjukvården
och således ej medtagits i sagda fördelning. Bokslutet för år 1892
utvisade, att utgifterna öfverstigit inkomsterna med 46,539 kronor, allt i
rundt tal, sedan å ena sidan afdragits 71,051 kronor, influtna för till Stockholms
stad försålda tomtdelar, hvilket belopp åter utgått till fyllnad i nybyggnadskostnaden,
och, å den andra, 17,552 kronor, utbetalda såsom brandförsäkringsafgift
för all framtid för de nya byggnaderna samt för omkostnader
vid tomtdelarnes försäljning.
Häraf framginge uppenbart, att lasarettets ekonomiska ställning vore
i hög grad bekymmersam redan under nuvarande förhallanden, da sångantalet
der vore inskränkt till 250, och att tillgångar fullständigt saknades
för underhåll af de 150 sjuksängar derutöfver, som den för kirurgiska
afdelningen afsedda byggnaden vore påräknad att innehålla.
Hela det räntebärande kapital, öfver hvars afkastning lasarettsdirektionen
hade att förfoga för sjukvården och byggnadernas underhåll m. m.,
bokfördt under namn af »allmänna lasarettsfonden», hade vid slutet af ar
1892 utgjort 835,310 kronor samt vore tillkommet genom gåfvor eller
testamenten, hvilka förr rikligen tillflutit lasarettet, men som under senare
åren, då så många andra välgörenhetsinrättningar uppstått, nästan helt
och hållet upphört. Lades härtill Sederholmska fondens kapital, 56,402
kronor, hvaraf räntan hittills utgått till nybyggnaden, men som efter
dennas fullbordande blefve att tillgå för lasarettets underhåll, samt lifräntefonden,
som i mån af lifräntetagarnes frånfälle blefve för samma
ändamål tillgänglig, skulle summan komma att uppgå till 995,281 kronor,
allt i rundt tal, så framt ej de i så väsentlig mån ökade utgifterna tvingade
lasarettsdirektionen att för dessas betäckande använda större eller
mindre del af kapitalet.
54 Åttonde Imfvudtiteln.
Detta senare vore emellertid nu händelsen. På sätt redan blifvit framhållet,
hade år 1892 uppstått en brist af 46,539 kronor allenast å lasarettets
underhållskostnader. En i det närmaste lika stor brist vore år
1893 att motse, och äfven år 1894 kunde ej undgå att medföra betydlig
förlust, så framt ej heller då något ökadt understöd af statsverket kunde
påräknas. Dertill komme fyllande af den ej ringa del af byggnadskostnaden,
hvarmed denna öfverstigit den beräknade, och som ej blifvit betäckt
medelst de 71,051 kronor, hvilka från Stockholms stad erhållits för
sålda tomtdelar, afsedda för gaturegleringar. Huru stor denna brist
blefve, kunde ännu icke med noggrannhet uppgifvas, innan byggnadsarbetet
fulländats och nödiga inventarier anskaffats för den kirurgiska
afdelningen, men sannolikt komme den ej att understiga 50,000 kronor.
Då inga andra medel funnes att tillgå, måste allt detta gäldas af lasarettets
kapital, som följaktligen vid slutet af år 1894 torde hafva minskats
med 170,000 kronor eller derutöfver.
Anledningen, hvarför byggnadsanslaget blifvit på omförmälda sätt
öfverskridet, syntes i främsta rummet få tillskrifvas, att kostnadsberäkningarna
uppgjorts år 1886, då materialier och arbetslöner voro jemförelsevis
billiga, men att arbetet ej kunnat börjas tidigare än under år 1889,
från hvilket år statsanslaget började utgå, samt att de förnämsta entreprenadkontrakten
måst uppgöras det derpå följande året under en mycket
ogynsam tid, då byggnadsarbeten betingade ett betydligt högre pris.
Något bestämdt hinder — yttrar lasarettsdirektionen vidare — funnes
visserligen ej för användande af någon del af kapitalet till betäckande af
lasarettets skulder, enär de flesta bland gifvarne öfverlemnat sina gåfvor
utan förbehåll, men uppenbart vore, att i samma mån kapitalet med deraf
påräknelig inkomst minskats, blefve det omöjligt för lasarettsdirektionen
att utan väsentligt ökade inkomster från annat håll upprätthålla lasarettets
verksamhet, än mindre möjligt att vidare utveckla densamma. Ett sådant
tillgripande af kapitalet borde på sin höjd kunna ifrågasättas vid någon
högst nödvändig tillfällig utgift, men aldrig för bestridande af det ordinarie
underhållet. I motsatt fall och med den betydliga brist, soin
redan derå yppat sig och som än mer vore att motse, så framt lasarettet
skulle kunna i sitt utvidgade skick, med 400 sängar, underhållas utan
andra än nu påräkneliga tillgångar, skulle det ej dröja många år, innan
hela kapitalet vore förbrukadt.
Visserligen borde ställningen hädanefter så till vida förbättras, att
såväl från Stockholms stad som från Stockholms län ökade sjukvårdsafgifter
vore att påräkna. Enligt den med Stockholms stad träffade
öfverenskommelse skulle nemligen, på sätt redan blifvit anfördt, sta
-
Åttonde hufyudtiteln.
55
dens bidrag för vård å lasarettet af medellöse sjuke, tillhörande Stockholms
kommun, under de tre närmaste åren, sedan byggnadsföretaget
blifvit utfördt och lasarettet i dess utvidgade skick öppnadt till begagnande,
utgå med sex tiondedelar af kostnaden för de å frinummer vårdade
sjuke från staden, utgifterna för fastigheternas underhåll och onera,
för begrafningskostnad och för understöd af fattige vid deras utskrifvande
deri ej inräknade. Direktionen ansåge ej något tvifvel kunna hysas, att''
denna höjda ersättning skulle utgå, sedan byggnadsarbetet till alla delar
fulländats, om än sängantalet tills vidare måste inskränkas, allt under förutsättning
att lasarettet ständigt tillhandahölle kommunens sjuka de 200
sängar, som utlofvats.
Hittills hade enligt med staden år 1872 träffad öfverenskommelse,
hvars fortfarande, intill dess byggnadsarbetet blifvit fullbordadt, stadsfullmäktige
gjort till vilkor vid byggnadsanslagets beviljande, stadens bidrag
för samma ändamål utgjort 20,000 kronor årligen. Underhållsdagarnes
antal för 846 fattiga sjuka från staden, hvilka år 1892 vårdats å lasarettet,
hade uppgått till 32,715, för hvilka lasarettet i ersättning uppburit af
staden 20,000 kronor, eller omkring 61 öre för hvarje underhållsdag.
Lasarettets utgift för dessa 846 patienter från Stockholms stad hade deremot
uppgått till 68,707 kronor, eller 48,707 kronor mer än den ersättning,
som derför uppburits. Då under år 1892 dagkostnaden i medeltal
för hvarje sjuk uppgick till nära 2 kronor 10 öre och under förutsättning
af samma dagkostnad samt lika antal underhållsdagar för fattige fripatienter
från Stockholms stad, skulle enligt förenämnda öfverenskommelse för hvart
och ett af åren 1894 — 1896, då ersättningen till lasarettet skulle utgå med
sex tiondedelar af kostnaden, lasarettet hafva att af staden utbekomma i
rundt tal 41,220 kronor, eller 21,220 kronor mer än år 1893. Äfven på
de 13,186 underhållsdagarna för fattiga sjuka från Stockholms län hade
lasarettet gjort betydlig förlust, men hädanefter komme länet att lemna i
det närmaste full godtgörelse för underhållet af dess fattiga sjuka.
Det vore helt naturligt, att lasarettets utgifter äfven för betalande
sjuka i allmänt rum efter hand betydligt ökats, sedan dagkostnaden i så
hög grad tillväxt. Lasarettsdirektionen hade dock ej ansett sig böra föreslå
afgiften för dessa till högre belopp, än som vid öfriga sjukhus i staden
erlades för samma klass af patienter tillhörande kommunen, eller 75
öre för dag. Vid alla öfriga sjukhus ålades väl sådana patienter från
landsorten en högre afgift, eller 1 krona 50 öre för dag, men då serafimerlasarettet
ej utgjorde en sjukvårdsanstalt endast för hufvudstaden och
emottagit flera betydande donationer, afsedda uteslutande eller företrädesvis
till gagn för patienter från andra delar af landet, hyste direktionen stor
56 Åttonde hufvudtitelii.
tvekan att affordra dessa någon högre afgift, än som af stadens invånare
erlades, hvilket för öfrigt i ingen händelse borde kunna ifrågasättas för
det stora antalet betalande patienter från Stockholms län, hvars landsting
icke allenast bidragit med anslag till lasarettets ombyggnad, utan äfven
för länets på friplatser intagna sjuka erlade en långt mer tillfyllestgörande
betalning än hittills varit fallet med Stockholms stad.
Underhållsdagarne för betalande i allmänt rum utgjorde år 1892 ett
antal af 29,610, och, då hvarje underhållsdag i medeltal kostade lasarettet
2 kronor 10 öre, kostnaden för byggnadernas underhåll, onera m. m. ej
inräknad, men i ersättning derför endast betalades 75 öre, uppgick lasarettets
förlust härå till icke mindre än 39,973 kronor 50 öre.
Mot afgiftens höjande för patienter af denna klass funnes tungt vägande
skäl icke blott i lasarettets egenskap af välgörenhetsanstalt utan
äfven med afseende derå att, i händelse afgiften ökades utöfver hvad inom
hufvudstadens öfriga sjukhus erlades, patienternas antal sannolikt komme
att väsentligt minskas och i samma män det för undervisningen nödvändiga
sjukmaterialet att tryta.
Till följd af den förlägenhet, hvari lasarettet sålunda råkat, nödgades
direktionen i underdånighet anhålla om statens mellankomst för att sätta
lasarettet i tillfälle att nöjaktigt upprätthålla sin verksamhet särskildt såsom
undervisningsanstalt och förekomma detsammas fullständiga ekonomiska
obestånd.
För närvarande utginge af statsmedel som ordinarie anslag för lasarettets
underhåll ett årligt belopp af 29,100 kronor, hvarjemte lasarettet
af bötesmedel, kollektmedel, biljardafgifter samt burskapsafgifter vore tillförsäkrad
en inkomst, hvilken till beloppet årligen vexlade, men som år
1892 uppgått till 1,291 kronor 45 öre. Dessa vore de enda bidrag af
offentliga medel, lasarettet åtnjöte, hvilka alla blifvit detsamma anvisade
för »lasarettets underhåll», till väsentlig del redan under senare hälften af
förra århundradet.
Något särskildt statsanslag till betäckande af lasarettets utgifter i
egenskap af undervisningsanstalt, som likväl under nuvarande förhållanden
ådroge detsamma ganska betydliga utgifter, hade deremot icke ifrågakomma,
hvartill anledningen torde få sökas deri, att några kostbarare
anordningar först nu vidtagits inom lasarettet till befrämjande af detta
ändamål.
Angående tillkomsten af förenämnda anslag å 29,100 kronor har
lasarettsdirektionen erinrat följande. Då förut åt lasarettet anvisade inkomster
tillika med de afgifter, som erlades af betalande patienter, jemte
vissa böter, som blifvit lasarettet tillerkända, äfvensom afkomsten af till
Åttonde hufvudtitein. 5?
lasarettet influtna donationer icke medgåfve att i önskvärd och afsedd
män utvidga lasarettets verksamhet, måste för ändamålet ökade tillgångar
beredas lasarettet. I sådant syfte inrättades år 1754 det s. k. lasarettslotteriet,
som dock genom nådiga brefvet den 20 februari 1806 förklarades
skola upphöra med utgången af mars månad samma år. I ersättning för
den härigenom förlorade inkomsten användes af nummerlotteriets medel
ett årligt belopp af 500 riksdaler banko, som vid detta lotteris indragning
år 1841 förvandlades till bestämdt årligt statsanslag. Till vidare understöd
åt lasarettet faststäldes år 1781 en förhöjd tullafgift af tre runstycken
banko på hvarje skålpund tobak, som från utrikes ort infördes. I utbetalningen
häraf gjordes likväl redan genom nådiga brefvet den 7 april
1783 den ändring, att af tullmedel årligen skulle aflemnas till lasarettet
5,000 riksdaler banko. Denna afgift utbyttes slutligen genom nådiga
brefvet den 24 april 1824 mot ett årligt anslag af statsmedel till sistnämnda
belopp. Sedan det visat sig, att det bidrag till lasarettet, som
till belopp af 10,000 riksdaler blifvit å finska tolagen anvisadt, icke vidare
kunde af denna tillgång beredas, beslöto Rikets ständer år 1848,
jemte det att dåvarande statsanslaget för serafimerlasarettet, 5,500 riksdaler,
oförändradt bibehölls, för samma ändamål särskildt å riksgäldskontoret
anvisa ett årligt belopp af 4,500 riksdaler, allt banko, och då af
lasarettets räkenskaper blifvit ådagalagdt, att de inkomster, lasarettet haft
att påräkna, varit otillräckliga för bestridande af nödiga utgifter, funno
Rikets ständer år 1858 en tillökning i statsanslaget lika mycket af behof
som billighet påkallad, hvarför ock Rikets ständer beviljade lasarettet ett
ytterligare årligt understöd af 9,000 riksdaler riksmynt, att sammanföras
med dåvarande anslaget, så att hela summan 24,000 riksdaler riksmynt
under rubrik »till serafimer-ordenslasarettets underhåll» bland ordinarie anslagen
å åttonde hufvudtitein uppfördes. Sedan Riksdagen år 1874 beslutit
öfverflyttning från sjunde hufvudtitein af de anslag, hvilka enligt
gällande förordning om kortstämplingsafgiften utgingo till vissa fromma
stiftelser, blef enligt nådigt bref den 29 maj 1874 anslaget för lasarettets
underhåll höjdt med det belopp, som motsvarade lasarettet förut tillagd
andel i kortstämplingsafgiften, eller 1,500 kronor. Till ersättning åt lasarettet
för upphörandet af den afgift, som jemlikt nådiga brefven den 7
mars och den 7 november 1746 borde vid befordringar till embeten eller
fenster utgöras till lasarettet, höjdes enligt nådigt bref den 29 juni 1883
anslaget till lasaretts underhåll med 1,200 kronor. Slutligen hade enligt
Eders Kongl. Maj:ts beslut den 12 maj 1876 från och med år 1877, med
anledning deraf att serafimer-ordens-gillets befattning med hospitalen då
upphörde, ett anslag å 2,400 kronor, som till lasarettet årligen utgått från
Bih. till Rikscl. Prat. 18.94. 1 Sami. 1 Afd. 8
Åttonde hufvudtiteln.
- 58
allmänna hospitalsfonden såsom bidrag till sjukvård för patienter från
Stockholms län å lasarettet, uppförts å riksstaten och derstädes jemte det
lasarettet förut tilldelade statsanslag samt anslag till andra lasarett upptagits
under rubriken »lasaretts underhåll». Detta sistnämnda belopp tillgodokomme
dock egentligen uteslutande Stockholms län sålunda, att beloppet
afdroges å hvad länet enligt kontrakt skulle betala för vård å lasarettet
af patienter från länet, en förmån, hvars bibehållande länets landsting,
enligt hvad förut blifvit förmäldt, äfven för framtiden påyrkade.
Det statsanslag, hvaröfver direktionen kunde förfoga, minskades följaktligen
med motsvarande belopp, eller till 26,700 kronor.
På sätt redan blifvit nämndt, vore lasarettet förpligtadt att fortfarande
tillhandahålla 200 sängar för Stockholms stads sjuka samt intill 40 för
sjuka från Stockholms län. Lades härtill de frisängar, lasarettet på grund
af mottagna donationer åtagit sig att underhålla i öfverensstämmelse med
gifvarnes föreskrifter, uppginge hela antalet sängar, som lasarettet vore
förbundet upprätthålla, till omkring 260. Från öfriga delar af riket, utom
Stockholms stad och län, hade år 1892 varit å lasarettet intagne 482
sjuke, hvaraf 34 å frinummer.
Ett ökadt sängantal vore således högeligen af behofvet påkalladt
äfven för tillgodoseende af landsortens berättigade anspråk.
När Eders Kongl. Maj:t af 1888 års riksdag äskade anslag till serafimerlasarettets
om- och tillbyggnad, skedde detta i främsta rummet för
undervisningens tillgodoseende. I lasarettsdirektionens hemställan, som af
föredragande departementschefen åberopades i anförandet till statsrådsprotokollet
den 11 januari samma år, förekom bland annat följande:
»Redan länge hade det visat sig, att lasarettet, såsom kliniskt sjukhus
betraktadt, lede af två väsentliga fel: det ena otillräckligt utrymme, det
andra lokalernas icke ändamålsenliga inredning och beskaffenhet. Dessa
missförhållanden hade i synnerhet på senaste åren gjort sig känbara, i
mån som de tjenstgörande kandidaternas antal ökats».
»Det läge för öppen dag, att dessa förhållanden skulle i hög grad
försvåra och till en del rent af omöjliggöra den kliniska undervisningen,
äfven med de anspråk, som skäligen kunde ställas på denna för ett och
annat decennium sedan. Ännu mera känbar och svår blefve dock bristen,
då man toge i beräkning de ökade kraf, dem vetenskapens fortgående
utveckling samt tillämpningen af dennas resultat i nya undersöknings- och
behandlingsmetoder stälde lika mycket på den kliniska anstalten, som på
den kliniske läraren. Det band på och den inskränkning i sin verksamhet,
denne i saknad af nödiga materiella hjelpmedel måste underkasta sig,
kunde ej annat än verka förlamande och dermed minskande arbetslusten
Åttonde hufvudtiteln. 59
hos honom och nyttan för lärjungarne af undervisningen. Det kunde
ingalunda verka fördelaktigt på den unge kandidaten, som under^ och
genom tjenstgöringen skulle danas för sitt framtida kall, hvilket vid manga
tillfällen loge hans insigter och omdöme i anspråk vid afgörande såväl af
flera allmänna helsovårdsfrågor, som särskildt af sadana, hvilka anginge
inrättandet och ordnandet af ett sjukhus, att under detta, kanske det
vigtigaste stadiet af hela kursen, jemt hafva för ögonen och taga intryck
af en anstalt, som i mer än ett afseende kunde betraktas såsom motsatsen
till hvad den borde vara. Ännu skarpare folie detta i ögonen vid jemförelsen
med hvad som i detta hänseende blifvit gjordt och gjordes i vara
närmaste grannländer, Norge, Finland och Danmark, för att icke tala om
Fn o-land, Frankrike och Tyskland, äfven inom det sistnämndas mindre
förbundsstater, Sachsen, Baden, Wilrtemberg, Bayern. Vart eget land hade
dock med hänsyn till den kliniska undervisningen, likasom i flera andra
grenar af den menskliga odlingen, intagit en framstående och hedrande
plats bland Europas nationer. Serafimerlasarettet vore ett af våra äldsta
kliniska sjukhus, vid hvilket såväl den vetenskapliga forskningen lemnat
erkändt vigtiga bidrag till medicinens utveckling, som den praktiska undervisnino-en
kommit ej blott fäderneslandets utan äfven utlandets medicine
studerande till godo. Så väl pligt som hederskänsla bjöde att bibehålla
och försvara vår ställning i båda dessa afseenden.»
Dessa — yttrar direktionen vidare — hade varit de hufvudsakligaste
skäl, på grund af hvilka nybyggnads-anslaget af Eders Kongl. Maj:t beo-ärdes
samt af Riksdagen beviljades, och samma skäl gjorde sig äfven nu
Fika kraftigt gällande för bifall till det nödvändiga underhållsanslaget. ^
För att i någon män belysa, huru verkligen trängande krafven pa
en förbättring af serafimerlasarettets ekonomiska ställning vore från den
kliniska undervisningens synpunkt, tilläte sig lasarettsdirektionen att a ena
sidan i korthet påminna om planen för undervisningens anordnande, vid
lasarettet i dess fullfärdiga föryngrade skick, och att å den andra sidan
lemna eu inblick i de betydliga inskränkningar i denna plan, hvilka blefve
en nödvändig följd af anstaltens bristande underhållsmedel.. . ^
De praktiskt medicinska vetenskapernas rastlösa utveckling hade.i vårt
land liksom i alla kulturländer tvingat till en fortgående utbrytning af
en mängd special-grenar, hvilka efter hand fatt egna malsmän vid undervisningsanstalterna
och hvilkas studium möjliggjorts först genom upprättandet
af egna kliniker. Ett oafvisligt behof vid lasarettets nybyggnad hade
alltså varit att skaffa nödigt utrymme åt den dittills vid lasarettet sa styfmoderligt
behandlade gynekologiska kliniken. läka oundgängliga vore
särskilda tidsenliga institutioner, för oftalmologiens och nervpatologiens
60 Åttonde hufvudtiteln.
studium under ledning af dessa vetenskapers nyförvärfvade målsmän vid
karolinska mediko-kirurgiska institutet. Förutom dessa helt nya institutioner
. tarfvade äfven de medicinska och kirurgiska klinikerna en ganska
betydlig utvidgning, för att det stigande antalet medicine studerande skulle
kunna på ett tillfredsställande sätt der erhålla sin utbildning. Ett synnerligen
vigtigt vilkor för detta måls uppnående läge i upprättandet af två parallelkliniker
af hvardera slaget. Det stora lärjungeantalet kunde då fördelas på
bada de kirurgiska och bada de medicinska klinikerna, hvarigenom dels de
studerandes utbyte af tjenstgöringen ovilkorligen skulle blifva större, dels ock
det oaktadt ett större antal studerande skulle kunna inom samma tid fullgöra
sin tjenstgöring. Alla dessa önskemål vore nödtorfteligen tillgodosedda
inom det nya lasarettet. Dess 400 sängar skulle så fördelas, att omkring
180 komme på den medicinska, omkring 140 på den kirurgiska, 20 på
den nevrologiska. och omkring 30 på hvardera af de gynekologiska och
oftalmologiska klinikerna. Men ej nog med att det nya sjukhuset kunde
erbjuda, plats åt ett för den kliniska undervisningens behof tillräckligt
antal sjuke, det vore ock i besittning af fullt tidsenligt ordnade och
inredda kliniska laboratorier, föreläsnings- och undersökningsrum samt
operationssalar. Dertill komme slutligen den för undervisningen så ytterst
Vigtiga polikliniken, som i rymliga och ljusa lokaler erbjöde plats för ett
högst betydligt antal hjelpsökande och tillika hyste rikligt med undersöknings-
och föreläsningsrum för de studerande.
Den föregående utredningen af lasarettets ekonomiska ställning torde
tillfyllest hafva visat, hurusom underhållet till och med af det nuvarande
sängantalet (omkring 250) under bestående förhållanden vore oförenligt
med lasarettets befintliga tillgångar. Dertill komme, att den under byggnadstidens
senaste skede vidtagna provisoriska fördelningen af kliniklokalerna
skulle, för längre tid tillämpad, innebära så allvarliga olägenheter,
att en ändring deri vore sa godt som nödvändig, ehuru stegrade
kostnader saväl för utrustning af isynnerhet den nya operationsbyggnaden
som för sjukvårdspersonalens ökning derigenom måste blifva eu följd,
för närvarande vore nemligen i den medicinska klinikens byggnad inrymda
saväl den medicinska som den kirurgiska kliniken äfvensom ett
sjukrum för gynekologiska patienter. I följd af denna anordning hade
ingen annan lokal kunnat erhallas för den kirurgiska klinikens operationsafdelning
än tre de bästa rummen tillhörande de kliniska laboratorierna.
Utan all särskild utrustning för nämnda ändamål, med dertill otillräcklig
dager och dåligt utrymme för klinikanterna, kunde denna lokal icke utan
verklig våda för de sjuka fortfarande användas som operationsafdelning.
Da dertill lades, dels att den medicinska kliniken redan vore i besittning
Åttonde hnfvudtiteln.
61
af ett tillräckligt stort statsanslag för fullständig inredning af sitt välbehöfliga
laboratorium, dels att den kirurgiska kliniken fått en ny, fullt
tidsenligt inrättad operationsbyggnad, hade lasarettsdirektionen ansett som
sin pligt, att, så snart den nödvändigaste inredningen af sistnämnda byggnad
hunnit anskaffas, låta såväl den som laboratorierna komma till deras
rätta användning. För att emellertid icke i samband med denna anordning
mer, än hvad oundgängligt vore, höja lasarettets underhållskostnader,
såge sig direktionen nödsakad att, intilldess ökadt anslag kunde erhållas,
låta utrymma hela den gynekologisk-oftalmologiska byggnaden samt belägga
endast halfva den gamla lasarettsbyggnaden, d. v. s. den kirurgiska
och neurologiska klinikens hus. För den närmaste framtiden blefve alltså
de med den nya lasarettsbyggnaden för undervisningens främjande afsedda
ändamål högst bristfälligt uppfylda. De oftalmologiska och nevrologiska
klinikerna blefve, den förra med betydligt reduceradt sängantal (20 för
hvardera), inskjutna inom hvar sin sjukafdelning, tillhörig den medicinska
kliniken. Den gynekologiska afdelningen blefve fortfarande med sina fem
Oj Do
sängar obrukbar för klinisk undervisning. De medicinska och kirurgiska
klinikernas patientantal blefve lägre än före lasarettets ombyggnad, resp.
120 och 84 sängar. Någon tudelning af dessa kliniker blefve alltjemt
omöjlig, och för att den kliniska undervisningen derstädes skulle kunna
upprätthållas hela året om, enligt karolinska institutets stadgar § 62, nödgades
klinikföreståndarne fortfarande, såsom nu provisoriskt tillämpats,
vexelvis hvar femte månad helt och hållet afstå från sin afdelning, en
anordning, som redan visat sig högst olämplig med hänsyn såväl till den
konseqventa och planmessiga ledningen af sjukvården inom hvarje afdelning
som ock till lärarnes egen fortgående utveckling. Att genom denna
anordning äfven de studerandes behof blifvit högst ofullständigt tillgodosedda,
framginge bäst deraf, att hvarje svensk medicine kandidat måste
efter afslutad propedeutisk tjenstgöring vänta ett helt år på tillträde till
serafimerlasarettets kliniker.
Då, såsom redan blifvit framhållet, medel i sjelfva verket saknades
att underhålla till och med det nu belagda antalet sängar, så torde utan
vidare motivering framgå, huru ytterligt behörigt, särskilt från den kliniska
undervisningens synpunkt, det vore, att serafimerlasarettet snarast
möjligt komme i åtnjutande af ökadt statsanslag.
Lasarettsdirektionen förlitade sig så mycket mer på att detta skulle
beviljas, då i betraktande toges, att lasarettet af egna medel tillskjutit för
ombyggnaden mer än 400,000 kronor, hvilkas afkastning, om den fått användas
för sjukvården, skulle i väsentlig man hafva undanröjt de nuvarande
svårigheterna.
62 Åttonde hufvudtiteln.
I hög grad beklagligt vore, i fall bristande tillgångar, sedan de dyrbara
och af läkarevetenskapens främste målsmän med längtan motsedda
tidsenliga byggnaderna blifvit fullbordade, skulle göra dessa till stor del
öfverflödiga genom att omöjliggöra deras utrustning och underhåll i det
fullständiga skick, som ursprungligen varit afsedt och som för den kliniska
undervisningens tillgodoseende betraktades som nödvändigt.
Att noggrant beräkna det årsanslag, som kräfdes för beläggande af
hela det sängantal, för hvilket serafimerlasarettet i dess utvidgade skick
vore afsedt, måste naturligtvis vara förenadt med störa svårigheter. Vid
det öfverslag, direktionen i sådant afseende gjort, hade direktionen låtit
sig angeläget vara att komma till lägsta möjliga utgiftssummor.
Den beräkningsgrund, som säkrast ledde till målet, syntes vara att
först undersöka, huru stort ökadt anslag erfordrades för att underhålla
det nuvarande antalet af 250 sängar, hvilken uträkning kunde grundas
på faktiska siffror, och derefter taga under pröfning den sannolika kostnaden
för sängantalets tillökande med ytterligare 150.
Af senaste årsberättelse framginge, på sätt redan nämnts, att utgifterna
öfverstigit inkomsterna med 46,539''"kronor. Till betäckande af en dylik
brist för framtiden hade lasarettet visserligen att motse ökade sjukvårdsafgifter
från Stockholms stad och län; men, då denna ökning ej kunde
beräknas högre än till 21,000 kronor från staden och omkring 10,000
kronor från länet, återstode en brist af 15,500 kronor. Äfven om åtskilliga
besparingar kunde under den närmaste framtiden genomföras, på sätt
direktionen hoppades, komme dessa säkert att uppvägas af den stegring i
utgifter, som blefve en följd af inflyttningen i den ombyggda kirurgiska
afdelningen samt den nya operationsbyggnadens och hela det kliniska
laboratoriets öppnande till begagnande. Då derjemte måste tagas i beräkning,
dels att lasarettets räntebärande kapital, på sätt förut framhållits,
torde, föi''e ingången af år 1895, hafva minskats ej obetydligt utöfver de
belopp, som tillkomma genom dispositionsrätten öfver Sederholmska och,
efter hand, lifräntefonden, dels ock den väsentligt ökade kostnaden för
de stora byggnadernas underhåll, hvilken syntes kunna uppskattas till
minst 6,000 kronor årligen, ansåge direktionen det nuvarande årliga statsanslagets
ökande med 20,900 kronor eller till 50,000 kronor vara den
minsta möjliga summa, som erfordrades för betryggande af lasarettets
ekonomiska ställning, med bibehållande af det nuvarande för undervisningen.
högst otillräckliga antalet sängar.
För att närmelsevis utröna, huru stort anslag härutöfver blefve nödvändigt,
om sängantalet ökades till det med lasarettets ombyggnad afsedda
Åttonde liufvudtiteln.
63
antalet af 400, har direktionen ansett följande beräkningsgrund lämpligast
kunna antagas.
Det antal nya sängar, som skulle uppsättas, blefve 150, hvaraf, under
vanliga förhållanden, % eller 120 kunde antagas blifva i medeltal dagligen
belagda. Dagkostnaden för dessa nytillkomna sängar borde kunna
beräknas något lägre än den verkliga kostnaden år 1892, enär vissa utgiftsposter
ej tillväxte i samma förhållande som sängantalet, i främsta
rummet aflöningar åt tjensteman. Antoges dagkostnaden till 2 kronor,
skulle detta för 120 sängar utgöra 87,600 kronor för år.
Vid beräkning af den ersättning härför, lasarettet kunde påräkna,
hade antagits ungefär samma fördelning de olika klasserna emellan som
år 1892, dock med någon inskränkning i det antal sängar, som af Stockholms
län bekostades, men med motsvarande tillökning för betalande i
allmänt rum och frisängar. o ’
Inkomsten efter denna beräkningsgrund skulle då i runda tal blifva
följande:
Stockholms stad för 50 dagligen belagda frisängar, Vin af
kostnaden eller 1:20 per säng....................................:
Betalande sjuke i allmänt rum för 50 sängar å 75 öre........
Stockholms län för 6 sängar å 2 kronor.............................
14 frisängar ................................................................................
kr. 21,900: —
» 13,687: —
» 4,380: —
summa kronor 39,967: —
En brist skulle sålunda uppstå af 47,633 kronor och med tillägg af
de 20,900 kronor, som erfordrades för underhåll af det nuvarande sängantalet,
skulle hela det ökade årliga statsanslag, som blefve nödvändigt för
lasarettets upprätthållande med det afsedda sängantalet af 400, uppgå till
68,533 kronor.
Skulle det emellertid finnas omöjligt att för det närvarande bereda
lasarettet ett så betydligt förhöjdt statsanslag, hoppades direktionen på
bifall till något af de lägre belopp, som erfordrades för tillökning af
det nuvarande sängantalet med exempelvis 100 eller åtminstone 50.
I det förra fallet påkallades en tillökning i det nuvarande anslaget
med i rundt tal 53,000 kronor och i det senare med ett belopp af
37,000 kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har direktionen i underdånighet
anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning
om en ökning af det nuvarande arliga statsanslaget till sera
-
64
Åttonde hnfvudtiteln.
fimerlasarettet med belopp, som direktionen alternativt föreslagit till 68,000
kronor, 53,000 kronor, 37,000 kronor eller 20,900 kronor
Efter nådig remiss har karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarekollegium
inkommit med yttrande i anledning af direktionens framställning
och dervid bland annat andragit följande.
Den uppoffring, som från statens sida enligt gjorda beräkningar erfordrades
för att omförmälda för läkareutbildningen i vårt land så ytterst
vigtiga undervisningsanstalt i sitt föryngrade och fullt tidsenliga skick
verkligen skulle kunna fylla sin bestämmelse, vore visserligen i och för
sig icke ringa, men en jemförelse med hvad i andra länder staten ansett
sig böra _ offra för likartade institutioner torde tydligen visa, att den af
lasarettsdirektionen i underdånighet begärda årliga anslagsökningen af
68,000 kronor vore ganska måttlig för en anstalt med så stor uppgift.
Lärarekollegiet tilläte sig härvid anföra några belysande exempel, hemtade
dels från de under likartade förhallanden arbetande kliniska sjukhusen i
Kristiania och Köpenhamn, dels från några af de mindre tyska universitetsstädernas
kliniker.
1. Rikshospitalet i Kristiania, 400 sängar, statsanslag (1893) kr. 75,800: —
2. Kongl. Fredrikshospitalet i Köpenhamn, 370 sängar, stats
anslag,
inberäknadt 2,100 kronor från universitetet,
(1891—92)............................................................................ » 187,950:37
3. I Breslau: Medicinska kliniken, sängar..................... 100
Kirurgiska > » ..................... 7g
Medicinska polikliniken ..................................... .
summa sängar 178
Statsanslag .................................................................. mk 58,871
4. I Göttingen: Medicinska kliniken, sängar ............. 93
Kirurgiska » » HO
Oftalmologiska » » ............ 5g
summa sängar 259
Statsanslag ........................................................;....... mfc 98,277
5. I Greifswald: Medicinska kliniken, sängar. ............ 116
Kirurgiska » » n4
Oftalmologiska » » 4 g
summa sängar 276
Statsanslag ................................................................... mk 97,735
Åttonde hnfvudtiteln.
65
6. I Kiel: Medicinska kliniken, sängar....................... 124
Kirurgi ska » » ........................ 132
jemte poliklinik .......... ......................................... —
Summa sängar 256
Statsanslag .............................................................>mk 65,501
7. I Königsberg: Medicinska kliniken, sängar.........v^:. 75
jemte poliklinik .................................................... —
Kirurgiska kliniken, sängar.............. 110
Oftalmologiska » » 44
Summa sängar 229
Statsanslag ...., ......................................... mk 148,864
8. I Marburg: Medicinska kliniken, sängar.................. 108
jemte poliklinik ................................................... —
Kirurgiska kliniken, sängar............................... 77
Oftalmologiska » » 40
Summa sängar 225
Statsanslag ........................ ...;. mk ■ 111,209
Vid serafimerlasarettet vore, såsom lasarettsdirektionen angifvit, den
tillämnade fördelningen af lasarettets 400 sängar följande:
Medicinska afdelningen inalles | omkring 180, för hvardera kliniken .. | ... 90 |
Kirurgiska » » | » 140, » » » | ... 70 |
Gynekologiska kliniken | » 30 |
|
Oftalmologiska » | » 30 |
|
Neurologiska » | » 20 ’■ 1 ■'' :■ C . . .i '' r 1 ■■ ■'' '' |
|
Sammanstälde man dessa tal med de nyss anförda, motsvarande talen
från nordtyska universitetskliniker, framginge bland annat, att den medicinska
kliniken i Königsberg vore den enda, som hade ett något lägre
sängantal än motsvarande kliniker hos oss. Alla de öfriga hade ett större,
i allmänhet ett betydligt större antal sängar än det, som tillämnades våra
kliniker.
Lärarekollegiet erinrar, hurusom på 1850-talet patienternas antal vid
serafimerlasarettet uppgick till öfver 300, men att detta antal måste betydligt
nedsättas från början af 1860-talet i samband med en ombyggnad
af lasarettet. För afhjelpande af det trångmål, som förorsakades genom
denna nedsättning af patientantalet, åtogo sig lärarne i medicin och kirurgi
utan något bidrag från statens sida äfven poliklinisk undervisning. Med
Bill. till Riksd. IVot. 18,94. 1 Sami. 1 Afd. 9
66 Åttonde liufvudtiteln.
det alltjemt stigande antalet studerande och de alltmer öfverfylda och i
allo otidsenliga lokalerna växte emellertid svårigheterna för såväl sjukvården
som undervisningens behöriga utöfning. För afhjelpande häraf
hade med noggrann! beaktande af den kliniska undervisningens behof uppgjorts
det förslag, som, efter att hafva blifvit vederbörligen granskadt
samt af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen godkändt, tillämpats vid lasarettets
om- och tillbyggnad, så att detta numera hade plats för 400 sjuksängar.
Genom en reduktion af det i lasarettets byggnadsplan afsedda sängantalet
till 350 och än säkrare till 300 ansåge lärarekollegiet tudelningen af de
kirurgiska och medicinska klinikerna omöjliggjord och dermed ett mycket
vigtigt önskemål med lasarettets nybyggnad förfeladt, ty med ett så litet
sängantal, som då komine på hvarje kliniks lott, kunde ej ett för klinisk
undersökning tillräckligt omvexlande sjukmaterial vinnas. Ännu sorgligare
stälde sig utsigterna för den kliniska undervisningen vid serafi in erlasarettet,
om af brist på medel sängantalet ännu längre tid måste bibehållas vid
det nuvarande, eller 250. Lasarettsdirektionen hade visserligen redan i sin
skrifvelse berört det från undervisningens synpunkt bristfälliga i de nuvarande
förhållandena inom lasarettet: gynekologisk undervisning omöjlig på
eu afdelning med 5 sängar, den oftalmologiska kliniken förkrympt till 20
sängar, de medicinska och kirurgiska klinikerna betydligt mindre än före lasarettets
ombyggnad. Men lärarekollegiet ansåge sig skyldigt att ytterligare
beröra en bland de nu rådande kliniska anordningarna, enär en ändring
deri enligt kollegiets öfvertygelse vore enda sättet att afhjelpa ett nu nödtvunget
ettårigt afbrott i den sjukhustjenstgöring, som ålåge hvarje svensk
medicine kandidat. Den här afsedda anordningen af eu hela året om
fortgående medicinsk och kirurgisk klinik, hvarvid undervisningen bestredes
å hvardera afdelningen 4 månader i sträck af hvardera klinikföreståndaren,
hade tillkommit på initiativ af de kliniske lärarne för att i möjligaste
man minska följderna af de särdeles ogynsamma förhållanden, som
vid lasarettet inträffade mot midten af 1880-talet, Just vid ett tidskede,
da lasarettets patientantal var i ständigt sjunkande på grund
af det gamla sjukhusets alltmer förfallna och urmodiga skick, inträdde
nemligen en starkare ‘stegring i de medicine studerandes antal än någonsin
förr. Den kliniska undervisningen hade af ålder meddelats under
8 manader pa aret; de båda kliniske lärarne inom hvartdera läroämnet
alternerade med undervisningen olika dagar i veckan på hvar sin afdelning;
antalet samtidigt tjenstgörande klinikanter var obegränsadt. Då
pa de flesta af de efterföljande specialklinikerna en begränsning af antalet
tjenstgörande var på grund af lokalernas beskaffenhet absolut nöd
-
Åttonde hufvndtiteln.
67
vän cl i g, uppstod för hvarje medicine kandidat efter lasarettstjenstgöringens
slut en allt längre väntetid, innan han fick fortsätta vid de nyssnämnda
klinikerna. Under sådana förhållanden var det otvifvelaktigt till verklig
fromma för de studerande med afseende på utbytet af deras kliniska tjenstgöring,
att ett maximiantal af samtidigt tjenstgörande vid hvarje klinik blef
af universitetskanslern faststäldt och att i stället tiden för klinisk undervisning
utsträcktes till hela året, I samband med inrättandet af en två månaders
obligatorisk tjenstgöring vid den nevrologiska och den oftalmologiska
kliniken hade det synts lärarekollegiet nödvändigt att ännu ytterligare
inskränka antalet tjenstgörande vid de båda största klinikerna (från 50
till 40) för att på sådant sätt i någon mån motväga olägenheterna af den
samtidigt vid dessa kliniker från 8 till 6 månader nedsatta tjenstgöringstiden.
Om det ock vore att hoppas, att undervisningens resultat härigenom blifvit
bättre, än det eljest skulle varit, så hade å andra sidan genom denna anordning,
såsom redan framhållits, uppstått för hvarje kandidat en väntetid
af omkring ett år mellan afslutandet af den propedeutiska och börjandet
af lasarettstjenstgöringen. Detta afbrott vore i sjelfva verket nästan liktydigt
med en lika lång förlängning af den redan förut så dryga och dyrbara
studietiden, enär det infölle under ett skede deraf, då den unge kandidatens
praktiska utbildning ännu vore för ofullständig för att göra honom
kompetent till några läkarevikariater, och licentiatexamen ännu för aflägsen,
för att han skulle kunna använda väntetiden till afläggande af tentamina.
Att denna högst beklagliga förlängning af den svenske läkarens studietid
måtte snarast möjligt afhjelpas, kunde alltså lärarekollegiet ej nog varmt
anbefalla till Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens upplysta beaktande, och
detta mål ernåddes enligt lärarekollegiets förmenande genom en tudelning
af de medicinska och kirurgiska klinikerna.
Äfven från en annan synpunkt ville lärarekollegiet framhålla vigten
af att serafimerlasarettets sängantal höjdes till det i byggnadsplanen afsedda.
De kliniske lärarne, hvilka nu under åratal pröfvat detta undervisningssystem
med alternerande 4 månaders tjenstgöring året om, hade
redan länge med stegrad längtan motsett ett slut på detta öfvergångsstadiurn.
Att hvar femte månad med ens afstå från hela sin sjukafdelning
utan tillfälle att få följa de fall, hvars behandling man inledt, utan
rätt att under 4 månaders tid för egen del lägga in en enda patient,
innebure för den intresserade klinikföreståndaren och praktiske läkaren
en verklig uppoffring och måste äfven ofelbart så väl hämma hans
egen fortgående vetenskapliga utbildning som ock försvaga det inflytande
han borde utöfva såsom ansvarig chef för eu sjukhusafdelning. Endast
68 Åttonde hufrudtiteln.
genom ökandet af sängantalet till 400 kunde enligt lärarekollegiets åsigt
två kirurgiska och två medicinska parallelafdelningar upprättas af den
storlek, att de hvardera kunde skänka ett tillräckligt sjukmaterial för en
tillfredsställande klinisk undervisning.
Lärarekollegiet sammanfattar sitt uttalande i frågan sålunda, att lärarekollegiet
i likhet med direktionen för serafimerlasarettet hyllar den åsigten,
att det understöd, hvaraf lasarettet är i oundgängligt behof för att
kunna fylla sin uppgift såsom den undervisningsanstalt, vid hvilken alla
svenska läkare författningsenligt måste erhålla den väsentligaste delen af
sin praktiska utveckling, bör, i likhet med hvad förhållandet är i andra
länder med likartade institutioner, utgå af statsmedel; att enligt lärarekollegiets
åsigt det nämnda ändamålet ej kan vinnas med ett mindre statsanslag,
än det som kräfves för underhåll af hela det sängantal, hvarför
serafimerlasarettets nybyggnad är afsedd; att med ett sängantal af 350
eller 300 visserligen den fördelen skulle vinnas, att det nuvarande allt
för knappa sjukmaterialet på de bestående klinikerna skulle kunna i någon
män höjas, men ej derhän, att en tudelning af de medicinska och kirurgiska
klinikerna skulle kunna ske, och dymedelst den beklagliga stockningen
på studiebanan kunna häfvas, samt att, om det af lasarettsdirektionens
alternativa förslag, som slutar på det lägsta beloppet, skulle blifva
antaget, eu stor del af det nybyggda och i alla afseende!! efter tidens fordringar
lämpade serafimerlasarettet måste stå öde och obegagnadt, och
klinisk undervisning på fem särskida kliniker fortfarande meddelas med
ett sjukantal, vida mindre än det, som i det gamla serafimerlasarettet redan
på 1850-talet stod undervisningen till buds på tvänne kliniker och med
ett mångdubbelt mindre antal studerande.
Slutligen har universitetskanslern den 5 sistlidne december afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande i ämnet och dervid anfört, att såväl af
direktionens för serafimerlasarettet underdåniga framställning med dess goda
utredning och kraftiga motivering som ock af Karolinska institutets lärarekollegii
belysning af förevarande frågas vigt för vårt lands läkareutbildning
enligt kanslerns mening på ett öfverbevisande sätt framginge det
oundgängliga behofvet af det anslag å 68,000 kronor, hvarom serafimerlasarettets
direktion i främsta rummet gjort ansökning. Det vore i sanning
högeligen att beklaga, om serafimerlasarettet, sedan det genom för
våra förhållanden högst betydliga omkostnader omsider kommit till en omfattning
och i ett skick, som uppfylde alla betingelser för möjligheten att
hädanefter på ett med nutidens kraf öfverensstämmande sätt framgångsrikt
verka för den lasarettet ålagda dubbla uppgiften såsom på samma
gång sjukvårdsinrättning och klinisk undervisningsanstalt, skulle af brist
Åttonde hufvudtiteln.
69
på medel sättas ur stånd att med det allra första möjliga och i sin fullaste
utsträckning tillgodogöra sig alla de fördelar, hvilka med hänsyn till de
båda nämnda ändamålen numera erbjödes inom det nybyggda och utvidgade
sjukhuset. Hvilket menligt inflytande den kliniska undervisningen
skulle röna af ett uppskof på obestämd tid med åtgärder för beredande
af fullt tillräckliga medel för att i det nya sjukhuset kunna anordna och
underhålla det sängantal, 400, som serafimerlasarettsdirektionen ansett önskvärdt
och behöfligt samt Karolinska institutets lärarekollegium förklarat
alldeles oundgängligt, hade af sistnämnda myndighet blifvit klart uppvisadt.
På grund häraf och under åberopande äfven i öfrigt af de många talande
skäl, hvilka blifvit anförda såväl af serafimerlasarettets direktion som af
Karolinska institutets lärarekollegium, har kanslern ansett sig böra på det
lifligaste tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos nästa riksdag göra
framställning om en ökning af det nuvarande årliga statsanslaget till serafimerlasarettet
med i rundt tal 68,000 kronor.
I sammanhang med berörda af serafimerlasarettets direktion gjorda
framställning har Karolinska institutets lärarekollegium enligt en till universitetskanslern
den 23 november 1893 afbiten skrifvelse ansett böra behandlas
en af lärarekollegiet väckt fråga om återförvärfvande från serafimerlasarettet
till Karolinska institutet af en till 11,796 qvadratfot uppgående
del af den tomt i qvarteret Glasbruket å Kungsholmen, som på grund
af kongl. brefvet den 16 juni 1816 inköpts för att upplåtas till institutet.
Härom anföres i lärarekollegiets nyssnämnda skrifvelse följande.
Efter det från serafimerlasarettet, som var i behof af en sjötomt för anläggning
af en tvättanstalt, gjorts underdånig framställning derom att ifrågavarande
tomtområde måtte få af lasarettet för evärdelig tid inlösas eller ock
för en tid af minst 50 år ställas till lasarettets disposition mot erläggande af
en årlig, en gång för alla bestämd hyressumma, bl ef genom kongl. bref
den 20 januari 1837 området på 50 år åt serafimerlasarettet upplåtet mot
en hyra af 200 riksdaler banko årligen. Sedan lasarettet emellertid på
platsen uppfört ett tvätthus, i brandförsäkringsvärde uppskattadt till 6,666
rall'' 32 sk. banko, beslöto år 1854 Rikets ständer för sin del, på derom
gjord framställning, att platsen finge utan afgift åt serafimerlasarettet för
alltid öfverlutas, och i sammanhang dermed lemnades åt Karolinska institutet
ett årsanslag af 200 r.dr banko, motsvarande det förut af lasarettet
betalade arrendet och såsom ersättning för dettas upphörande. Genom
kongl. brefvet af den 22 september 1854 stadfästes detta ständernas
beslut, och derigenom erhöll sålunda serafimerlasarettet af staten full eganderätt
för alltid till det ifrågavarande tomtområdet, hvilket sedermera
styckats från den öfriga tomten och förklarats utgöra eu särskild tomt
70 Åttonde hufyudtiteln.
under n:o 4 i qvarteret Glasbruket. Å denna fastighet, innehållande 11,796
qvadratfot, har Stockholms rådstufvurätt den 11 oktober 1886 beviljat
serafimerlasarettet lagfart.
ra
Den enorma utveckling, som den medicinska vetenskapens specialdiscipliner
under de senare decennierna erhållit, hade emellertid gjort det
till en tvingande nödvändighet att för det ena läroämnet efter det andra
upprätta särskilda laboratorier eller skilda byggnader. Denna utveckling
fortginge ännu, och karolinska institutets tomt, som 1837 ansågs öfverflr>
digt rymlig, vore nu så belamrad med byggnader, att, ifall de kraf på
utrymme, som säkerligen inom en nära framtid måste på den ytterligare
ställas, skulle kunna tillgodoses, det vore en angelägenhet af allra största
betydelse för läroverket, att det till serafimerlasarettet öfverlåtna området
återförvärfvades för att på nytt införlifvas med institutets tomt. Det skulle
vara oförlåtligt af läroverkets närmaste målsmän, om de med full kännedom
härom försummade något tillfälle, som för ett sådant återförvärfvande
kunde, vara gynnsamt, och det syntes lärarekollegiet, som ett sådant tillfälle
just nu vore inne, då det omhandlade tomtområdet, den så kallade
tvätthustomten, blifvit för serafimerlasarettet genom dettas ombyggande
obehöfligt för det ändamål, för hvilket området af staten till lasarettet
öfverlemnades.. Lasarettet hade nemligen numera hela sin tvättinrättning
törlagd till sjelfva lasarettsbyggnaderna, och under sådana förhållanden
torde hela den aflägset från lasarettet belägna plats, der den gamla tvättanstalten
var inrättad, ej för lasarettet ega annat värde än såsom en ekonomisk
tillgång, hvilken det stode i lasarettets skön att när som helst
realisera.
En granskning af-en vid lärarekollegiets nyssnämnda skrifvelse fogad
tomtkarta .syntes vara tillräcklig att visa, huru nödvändigt det vore, att
tomten åt institutet återförvärfvades, och till hvilken ohjelplig skada, äfven
för användandet af närliggande delar af institutets nuvarande tomt, det
skulle lända, om ej detta blefve förverkligadt.
Genom den af stadsfullmäktige beslutade nya stadsplanen för Stockholm,
hvilken i de delar, som rörde Karolinska institutets tomt, stadfästades
genom kongl. brcfvet af den 25 maj 1883, hade denna tomt, såsom
en deröfver upprättad, vid lärarekollegiets skrifvelse fogad designation
närmare upplyste, blifvit i ganska väsentlig mån omreglerad. Ett bredt
stycke hade från tomtens hela framsida längs Handtverkaregatan frånskilts
för att utläggas till gata. Äfven längs tomtens gamla gräns mot sjön,
d..v.. s. numera mot den nya strandgatan, hade en, om än smal remsa
blifvit frånskild. Till ersättning för dessa inskränkningar hade lemnats
ett, hufvudsakligen genom utfyllning i Mälaren tillkommet område, beläget
Åttonde hufvudtiteln. 71
tätt bredvid den förut nämnda tvätthustomten, samt en med detta område
sammanhängande, smal jordremsa, som sträckte sig nedanför tvätthustomten,
mellan denna och den nya strandgatan ända fram till Owengatan,
hvilken jordremsa emellertid, jemlikt nyss åberopade kongl. bref, tillsvidare
disponerades af serafimerlasarettet.
Det vore tydligt att genom denna omreglering den främre, närmast
Handtverkaregatan belägna, fria delen af tomten, hvilken bildade en med
planteringar försedd förplats för institutets samtliga byggnader och institutioner,
blifvit så ‘inskränkt, att några nya byggnaders förläggande dit ej
hädanefter torde böra eller ens kunna sättas i fråga. Det ä södra delen
af tomten, vid sidan af tvätthustomten, i utbyte erhållna området vore
väl af värde, men detta värde minskades i hög grad deraf att den närbelägna
tvätthustomten vore i en annans ego; ja, värdet af hela platsen
mellan den nuvarande byggnaden för de patologisk-anatomiska samt kemiska
institutionerna och tvätthustomten inskränktes deraf högst väsentligt
med hänsyn till platsens användbarhet för vetenskapliga institutioner. Sådana
kräfde nemligen, för belysningens skull, ett stort afstånd från andra byggnader
och de kunde svårligen få en lämplig inredning, åtminstone ej
utan stor förlust i utrymmet, så vida de ej läge så fritt, att de kunde erhålla
fönster åt alla sidor. Beräknade man det utrymme, som platsen kunde
lemna för en nybyggnad med iakttagande af vederbörliga afstånd å ena
sidan från den nämnda institutionsbyggnaden och å andra sidan från tvätthustomten,
funne man, att detta utrymme blefve högst obetydligt, om ens
något. Platsen vore sålunda alldeles otillräcklig för att ens i allra närmaste
framtid kunna motsvara de behof, som komme att göra sig gällande.
Att nya kraf på utrymme allt framgent såsom hittills tid efter
annan skulle framträda, kunde med full visshet förutses och redan nu skymtade
sådana. Ett läroverk, sådant som Karolinska institutet, kunde omöjligen
stå stilla, det måste utvecklas i samma mån som vetenskapen utvecklades
och i samma mån som undervisningen i vetenskapens skilda grenar
stälde ökade kraf på dess verksamhet. Hvar gränsen komme att ligga,
kunde ingen säga, men man finge ej blunda för den erfarenhet, som senare
decennier gifvit oss. Det kunde med trygghet uttalas, att institutets
tomt i sitt nuvarande skick vore alldeles otillräcklig för att motsvara de
kraf, som i en ganska nära liggande framtid komme att på den ställas,
om den ens kunde fylla något af dessa.
Kunde återigen lasarettets tvätthustomt återförvärfvas, vunnes dermed
ej blott den högst värdefulla tillökning i arealen, som detta område leinnade,
utan samtliga närliggande delar af den nuvarande institutstomten
blefve på ett helt annat sätt användbara, för byggnadsändamål, då ingen
72 Åttonde hufvndtiteln.
hänsyn vidare behöfde tagas till den nu så olägligt inskjutande granntomten.
Hela det sydvestliga området mellan biblioteksbyggnaden och
strandgatan i ena riktningen, samt mellan den patologisk-anatomiska och
kemiska institutionsbyggnaden och Owengatan i den andra riktningen kunde
då fullkomligt fritt användas utan alla andra hänsyn än till ändamålsenligheten,
och detta område blefve nog stort för att kunna fylla krafven
på ökadt utrymme för en mycket lång tid framåt.
Lärarekollegiet hade trott, att rätta tidpunkten att väcka frågan om
tvätthustomtens återförvärfvande just nu vore inne, icke blott derför att
tomten ej längre vore för lasarettet behöflig till det ändamål, för hvilket
den af staten öfverlemnades till lasarettet, och det sålunda kunde vara antagligt,
att direktionen för serafimerlasarettet åt någon enskild person eller
korporation afyttrade tomten, utan lika mycket derför att direktionen nu
ingått till Eders Kongl. Maj:t med hemställan om statens mellankomst för afhjelpande
af de stora ekonomiska svårigheter, med hvilka lasarettet efter
sin ombyggnad hade att kämpa, särskildt för fyllande af sin uppgift såsom
undervisningsanstalt.
Pa grund af de anförda skälen anhöll lärarekollegiet, att kanslern måtte
hos Eders Kongl. Maj:t söka utverka nödiga åtgärders vidtagande för återförvärfvande
och införlifvande å nyo med den åt Karolinska institutet upplåtna
tomten af det ifrågavarande området, hvilket å den insända tomtkartan
upptagits inom bokstäfverna f. g. h. i. k. 1. in. n. o. p. och f.
Universitetskanslern, som funnit det af lärarekollegiet väckta förslaget
vara väl betänkt och hvilande på grunder, hvilkas giltighet och betydelse
synts honom fullt berättigade, har i underdånig skrifvelse den 11 nästförflutne
december hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder vidtaga
de för omförinälda ändamål erforderliga åtgärder.
Sedan direktionen för serafimerlasarettet erhållit nådig befallning att
afgifva underdånigt utlåtande, om och pa hvad vilkor ifrågavarande område
skulle kunna åt Karolinska institutet återförvärfvas, har direktionen i
skrifvelse den 20 sistlidne december anfört, att direktionen gerna medgåfve,
att, på sätt i ärendet yttrats, den s. k. tvätthustomten för närvarande
icke egde annat värde för serafimerlasarettet än såsom en ekonomisk
tillgång;^ men detta värde vore stort och måste af direktionen noga tillvaratagas.
Såsom direktionen i sin underdåniga skrifvelse den 25 oktober 1893
angående förhöjning i det årliga statsanslaget till serafimerlasarettets underhall
anmält, hade kostnaden för lasarettets om- och tillbyggnad i väsentlig
man öfverskridit den beräknade. Bristen i byggnadsanslagen
kunde icke med noggrannhet uppgifvas, men ansåges icke komma att understiga
121,051 kronor, hvaraf dock en del betäckts, ehuru genom anli
-
Åttonde hufvudtiteln.
73
tände af en tillgång, som eljest kunnat utgöra en tillökning i lasarettets
kapital, nemligen köpeskillingen för försålda tomtdelar, 71,051 kronor.
Direktionen hade tänkt sig att få den återstående bristen ersatt vid försäljning
af nu ifrågavarande tomt och på samma gång kunna i någon mån
bereda tillgång till ersättande af det belopp af lasarettets kapital, som, på
sätt i nyssnämnda skrifvelse angifvits, måst användas för uppehållande af
sjukvården vid lasarettet. Berörda tomt, n:r 4 i qvartett Glasbruket, hade
en den mest förträffliga belägenhet, helt nära den nya och storartade
strandvägen Norr Mälarstrand, hvilken redan vore ordnad icke blott på
sträckan utmed qvarteret Glasbruket utan äfven längre vesterut. Denna
tomtens belägenhet betingade redan nu ett högt värde, och detta komme
att stiga, när strandvägen blefve i sin helhet ordnad och än mera, då,
såsom i stadsplanen vore förutsatt, en ny bro komme att läggas från Klara
strand till förenämnda strandväg. Dertill komme, att tomten hade en för
bebyggande särdeles lämplig form. Visserligen gränsade tomten n:o 4 icke
omedelbart till strandvägen, utan skildes derifrån af en jordremsa, som
tillhörde Karolinska institutets tomt, men denna jordremsa vore alltför
smal för att kunna bebyggas och blefve således af värde, endast om den
kunde sammanläggas med tomten n:o 4. I betraktande häraf syntes det
icke vara med serafimerlasarettets intresse förenligt att nu afhända lasarettet
ifrågavarande tomt för en med afseende å de nuvarande förhållandena
beräknad köpeskilling.
Ett annat medel gåfves dock att åt Karolinska institutet förvärfva
tomten mot nöjaktigt vederlag till lasarettet, derest frågan sattes i samband
med direktionens underdåniga framställning om förhöjning i det nuvarande
årliga statsanslaget till lasarettets underhåll. Ett tillmötesgående,
hvarigenom Karolinska institutets önskningar i detta fall blefve uppfylla,
syntes direktionen väl egnadt att främja beviljandet af det för lasarettet
nödvändiga anslag, då på sådant sätt Riksdagen lättast blefve i tillfälle att
tillgodose de båda nära förbundna institutionernas kraf. Under åberopande
af de skäl, hvilka i direktionens underdåniga skrifvelse den 25 oktober
1893 framhållits för beviljande af det högsta utaf direktionen ifrågasatta
anslagsbeloppet, 68,000 kronor, eller åtminstone det dernäst lägre, 53,000
kronor, ville direktionen nu förklara att, derest Riksdagen beviljade serafimerlasarettet
föi’höjning i det nuvarande årliga statsanslaget till lasarettets
underhåll med 68,000 kronor eller åtminstone 53,000 kronor, direktionen
för sin del icke hade något att erinra mot att tomten n:o 4 i qvarteret
Glasbruket af lasarettet afträddes till statsverket.
Den utredning, som i detta ärende leinnats, torde hafva tydligt ådagalagt,
att ett mycket stort och trängande behof af ökadt anslag åt serafi
Bih.
till Ililcsd. Prot. 18.94. 1 Samt. 1 Afd. 10
74 Åttonde hufyndtiteln.
merlasarettet förefinnes, för att denna inrättning skall kunna på ett tillfredsställande
sätt fylla sin uppgift. Då lasarettets byggnader nu fullbordats
enligt en med noggrant beaktande af den medicinska undervisningens
kraf uppgjord plan, som blifvit af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen godkänd,
lärer det icke böra ifrågasättas annat, än att dessa byggnader skola
komma till användning i hela den utsträckning, som vid upprättandet af
nämnda plan varit afsedt. Härför erfordras emellertid betydligt ökade underhållsmedel,
hvilka till största delen torde böra tillskjutas af staten, då de genom
lasarettets utvidgning stegrade årliga utgifterna väsentligen varit eu följd af
anordningar, som vidtagits för att serafimerlasarettet skulle kunna motsvara
de anspråk, som måste ställas på denna inrättning såsom en undervisningsanstalt,
vid hvilken vart lands alla läkare utbildas för sitt vigtiga kall.
Emellertid synes det icke vara skäl, att staten nu åtager sig att lemna
hela det belopp, som serafimerlasarettets direktion ansett för ändamålet
behöfligt. Dels torde man nemligen böra afvakta någon tids erfarenhet
för att kunna bedöma i hvad mån, såsom direktionen antydt, den
nuvarande höga kostnaden för hvarje patients dagliga underhåll å lasarettet
skall kunna för framtiden nedbringas, hvilket bör kunna ske i högre
grad, om patientan talet derstädes vinner en mera betydlig tillökning, dels
synes man äfven kunna med skäl förvänta, att Stockholms stad efter den
utredning, som numera åstadkommits angående otillräckligheten af det bidrag,
hvilket derifrån utgår till underhåll å lasarettet af sjuke från staden,
skall befinnas villig att öka detta bidrag. För närvarande bör enligt min
åsigt en höjning af statsanslaget med ett belopp, motsvarande det af lasarettsdirektionen
i andra rummet föreslagna, eller 53,000 kronor, kunna
tillfredsställa berättigade fordringar på statens mellankomst för upphjelpande
af ifrågavarande anstalts ekonomi. Såsom vilkor för ett så betydligt
ökadt statsbidrag torde dock, med anledning af den i sammanhang med
förslaget om höjande af lasarettets underhållsmedel väckta frågan om återförvärfvande
till Karolinska institutet af förut omförmälda, från dess tomt
afstyekade och till serafimerlasarettet afträdda område, böra uppställas, att
detta område med tillhörande byggnader utan ersättning och med full
eganderätt samt fritt från inteckning öfverlåtes till staten för att återförenas
med Karolinska institutets tomt. Jag tillstyrker derför i underdånighet,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att, under vilkor att
tomten n:o 4 i qvarteret Glasbruket å Kungsholmen med derå befintliga
byggnader utan ersättning och med full eganderätt samt fri från inteckning
öfverlåtes till staten för att införlifvas med den af Karolinska medikokirurgiska
institutet disponerade tomten n:o 3 i samma qvarter, anslaget
till serafimerlasarettet må höjas från sitt nuvarande belopp, 29,100 kronor,
Åttonde hufvudtiteln. 75
med 53,000 kronor till 82,100 kronor, i hvilket fall slutsumman under
anslagstiteln »lasaretts underhåll» komme att ökas från 46,421 kronor
till 99,421 kronor.
Hospitalsvården.
Sedan Riksdagen, med anledning af Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda [12]
framställning, beviljat nödiga medel för uppförande vid Lunds asyl af en^™%
nybyggnad för vård af obotliga sinnessjuka qvinnor, har medicinalstyrelsen stemän vid
i skrifvelse den 18 september nästlidna år anmält, att ifrågavarande nybyggnad
enligt kontrakt skulle, så vidt byggnadsarbetet anginge, vara ländig
den 1 december 1894 och att densamma sannolikt kunde tagas i bruk
vid början af år 1895. I sammanhang härmed bar medicinalstyrelsen anfört
följande. _ . . .
Andre underläkaren vid asylen, som varit anstäld vid qvinnoatdelningen,
hade i enlighet med nådiga brefvet den 6 juni 1890 angående lönestat
vid Lunds asyl endast haft 1,500 kronor i kontant arfvode, under
det att förste underläkaren, anstäld vid mansafdelningen, erhållit 2,000
kronor. Denna olikhet i aflöningen för underläkarne hade varit föranledd
deraf, att förste underläkaren haft att tillse 418 manspersoner, men andre
underläkaren endast 266 qvinnor. Då efter den nya. paviljongens tagande
i bruk de q vinliga patienterna blefve fullt ut lika sa manga som de manliera,
borde andre underläkaren erhålla samma löneförmåner som den förste.
När den nya paviljongen vid Lunds asyl blefve färdig, hade asylen
dermed blifvit ett afslutadt helt. Med anledning häraf syntes äfven de
tjensteman, nemligen sysslomannen, predikanten och sekreteraren, hvilka,
ursprungligen anstälde endast vid hospitalet, men sedermera tills vidare
förordnade att fullgöra motsvarande göromål äfven vid asylen, höra
erhålla bestämda aflöningar, lämpade efter det ökade arbetet. Genom nadio-a
brefvet den 6 juni 1890 hade medicinalstyrelsen erhållit bemyndigande
att af anslaget till hospitals underhåll bestrida de utgifter, som erfordrades
för fullgörande af de göromål vid Lunds asyl, hvilka motsvarade
sekreterarens, predikantens och sysslomannens vid hospitalet, samt att till
biträde åt den sistnämnde anställa nödig personal. _ Med anledning häraf
hade medicinalstyrelsen genom skrifvelse till direktionen öfver Lunds hospital
och asyl den 6 augusti 1890 tilldelat sysslomannen ett arfvode åt
1,000 kronor såsom ersättning för det biträde han lemnat vid uppgörande
af olika förslag till utredning för asylen och vidare kunde komma att lemna,
till dess förslag om löneförhöjning med afseende på de genom asylens öppnande
ökade göromålen för sysslomannen blifvit pröfvadt och beslut derom
trädt i verkställighet. För åren 1891 och 1892 hade, i hufvudsaklig öfver
-
76
Åttonde hufvudtiteln.
ensstammelse med direktionens förslag, sysslomannens arfvode vid asylen
bestamts till 1,300 kronor utöfver hans förutvarande aflöning, utgörande
<5,^00 kronor; predikantens och sekreterarens arfvoden för tjenstgöring vid
asyien hade för hvardera bestämts till 800 kronor utöfver fortvarande
a™e> 1:kal«deS uPPgäende till 800 kronor. Derjemte hade befunnits
nödvändigt att anställa en andre bokhållare med lön af 600 kronor och
enahanda naturaförmåner som förste bokhållaren; och hade dessutom anvisats
400 kronor att mot redovisning användas såsom arfvode till extra
skrit biträde vid räkenskapsafslutningen. För år 1893 bibehöllos sysslomannen
och predikanten samt bokhållaren vid samma aflönincsförmåner
men sekreterarens arfvode nedsattes till 1,200 kronor, enär den sistnämnde
tjenstemannens göromål minskats, sedan arbetet med asylens ordnande afslutats.
Med afseende å det genom asylens tillkomst från 350 till 1,200
okade antalet patienter och deraf följande väsentligen stegradt arbete för
nyssnämnde tjensteman, af Indika sysslomannen särskilt fått ökadt ansvar
beträffande uPPborrd och redovisning, syntes den senast faststälda aflöningsstaten
böra äfven för framtiden i hufvudsak tillämpas.
På grund häraf har medicinalstyrelsen i underdånighet hemstält, att
Fders Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande riksdag aflåta nådig
proposition dels om aflönmgsförhöjning för andre underläkaren vid Lunds
asyl med 500 kronor och för sysslomannen vid Lunds hospital med 1,300
kronor, dels ock derom, att det belopp af högst 18,300 kronor, som Riksdagen
aren 1885 1886 och 1893 beviljat till arfvoden åt vissa tjensteman
Vld d<T uospitai, för hvilka aflöningsstater då blifvit faststälda, måtte ökas
med 1,800 kronor och således till högst 20,100 kronor, på det Eders
ongl. Maj:t matte sättas i tillfälle att med anledning af tillkommen tjenstgöring
vid asylen tilldela följande arfvoden: åt predikanten 1,600 kronor,
åt sekreteraren 1,200 kronor samt åt andre bokhållaren 600 kronor, hvarjemte
den sistnämnde borde komma i åtnjutande af enahanda naturaförmåner,
som i nu gällande stat af den 5 juni 1885 bestämts för förste bokhållaren.
under åberopande af hvad medicinalstyrelsen sålunda anfört, tillstyrker
jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att det i lönestaten för Lunds asyl för andre underläkaren upptagna
arfvode ma höjas från 1,500 kronor till 2,000 kronor, eller med 500 kronor;
. att> /uider förutsättning att sysslomansbefattningarna vid Lunds hospital
och asyl förblifva förenade, den i aflöningsstaten för hospitalet för
sysslomannen upptagna aflöning, 3,200 kronor, må höjas till 4,500 kronor,
eller med 1,300 kronor;
r a^’ Pa dc^ Eders Kongl. Maj:t må komma i tillfälle att lemna arfvode
åt en andre bokhållare>id dessa anstalter samt höjda arfvoden åt sekre
-
Åttonde hufvudtiteln. 77
teraren och predikanten vid Lunds hospital för tjenstgöring i enahanda
egenskap äfven vid asylen, Riksdagen må med 1,800 kronor öka det belopp
af högst 18,300 kronor, som af Riksdagen åren 1885, 1886 och 18‘J3
beviljats till arfvoden åt motsvarande tjensteman vid de hospital, för hvilka
aflöningsstater då faststäldes; äfvensom
att Riksdagen må medgifva, att de sålunda begärda beloppen, jemte
naturaförmåner för andre bokhållaren i likhet med hvad som är bestämdt
för förste bokhållaren, må utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll.
I sin förenämnda skrifvelse den 18 september 1893 har medicinal- [13]
styrelsen vidare anmält, att, under förutsättning det Vadstena asyl kund
tagas i bruk under loppet af år 1895, erfordrades en ny läkare, särskildtw vid val
afsedd för tjenstgöring vid asylen. Då denna asyl vore beräknad för om- stena asyL
kring 400 patienter och läkarevården derstädes lämpligen kunde ombesörjas
af öfverläkaren vid Vadstena hospital med biträde af en vid asylen
anstäld läkare, finge denne sistnämnde i afseende på sin tjenstgörings beskaffenhet
och omfattning samma arbete som en biträdande läkare vid ett
hospital. Hans aflöning syntes derför böra bestämmas efter enahanda
grunder och hans benämning blifva densamma.
Utom öfverläkare, syntes äfven syssloman och predikant vid hospitalet
böra användas i samma egenskap vid asylen. Härför borde någon löneförhöjning
i förhållande till det ökade arbetet tilldelas de tre nämnde funktionärerna.
Då likväl någon tids erfarenhet borde vinnas angående den
ökning i göromål, hvilken för dessa tjensteman komme att ega rum med
anledning af tjenstgöring äfven å asylen, syntes det lämpligast, att medicinalstyrelsen
bemyndigades att, i likhet med hvad vid Lunds hospital och
asyl egt rum, för de första åren af förslagsanslaget för hospitals underhåll
tilldela ifrågavarande tjensteman en tillfällig ersättning allt efter det ökade
arbetet, och att medicinalstyrelsen sedermera finge inkomma med underdånig
hemställan om anslag å ordinarie stat för lämplig löneförbättring
åt dem.
Med anledning af hvad medicinalstyrelsen sålunda anfört, tillstyrker
jag, det Eders Ivongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom,
att Riksdagen må godkänna följande aflöningsförmåner för biträdande
läkaren vid Vadstena asyl, nemligen en kontant aflöning af 2,500 kronor
jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt och första klassens
kost, äfvensom bifalla, att de i nådiga brefvet den 5 juni 1885 angående
aflöning åt läkare och andra tjensteman vid åtskilliga hospital
meddelade bestämmelser må lända till efterrättelse jemväl i afseende på
biträdande läkaren vid Vadstena asyl; samt
78
Åttonde hufvudtiteln.
att Riksdagen må medgifva, att ifrågavarande läkares aflöningsförmåner
må utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll.
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
[14] 1 öfriga ordinarie anslag under åttonde hufvudtiteln har jag icke att
aulrTchlx föreslå annan förändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,
penser, ved förslags a rist a g e t till skrifmaterialier och expenser, ved in. in., för närvarande
m- m- upptaget till 23,093 kronor, måtte höjas med 27 kronor, eller till 23,120
kronor.
Extra anslag:.
Riksarkivet.
I underdånig skrifvelse den 30 september 1892 fäste riksarkivarien [15.]
uppmärksamhet på otillräckligheten af det i riksarkivets stat anslagna Arfvoden åt
belopp till vikariatsersättningar, arfvoden och flitpenningar åt extra biträden, em°ä''n
renskrifning m. m. och billigheten deraf, att det för riksarkivet synnerligen arkivet.
värdefulla arbete, som utfördes af dess e. o. amanuenser, icke lemnades utan
någorlunda skälig ersättning. Med anledning häraf täcktes Eders Kong!
Maj:t föreslå 1893 års riksdag att på extra stat för år 1894 anvisa ett
belopp af 2,500 kronor till arfvoden åt e. o. tjensteman i riksarkivet.
Riksdagen fann väl anvisandet af ökade medel till ifrågavarande ändamål
vara af behofvet påkalladt; men då, enligt hvad af riksarkivariens åberopade
skrifvelse syntes framgå, det begärda extra anslaget vore afsedt att
komma de e. o. amanuenser till godo, hvilka icke åtnjöte fasta arfvoden
och hvilka tillsammans uppbure allenast omkring 1,300 kronor, ansåg Riksdagen
anslagsbeloppet kunna något begränsas; och bestämde Riksdagen
fördenskull det ifrågasatta anslaget till 1,700 kronor, hvarigenom till arfvoden
åt dessa e. o. amanuenser skulle kunna disponeras ett belopp af tillhopa
ungefär 3,000 kronor.
I skrifvelse den 30 sistlidne september har riksarkivarien, då de förhållanden,
hvilka föranledt berörda framställning till Riksdagen, qvarstode
oförändrade, anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
för år 1895 bevilja ett skäligt anslag till arfvoden åt extra ordinarie
tjensteman i riksarkivet, och att detta anslag måtte om möjligt höjas till
det vid 1893 års riksdag äskade belopp.
Då emellertid det icke torde kunna förväntas, att Riksdagen redan nu
skall vara villig att för omförmälda ändamål anslå en större summa än
den vid sistlidna års riksmöte härför beviljade, tillstyrker jag i under
-
80
Åttonde hufmdtiteln.
dårlighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att på extra
stat jemväl för år 1895 anvisa ett belopp af 1,700 kronor till arfvoden
åt extra ordinarie tjensteman i riksarkivet.
[16.] Med anledning af riksarkivariens i förenämnda skrifvelse den 30 sep
utgifvande
af tember 1893 gjorda framställning tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t
handlingar, måtte föreslå Riksdagen att till fortsatt utgifvande i tryck genom riksarkivet
af sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia,
på extra stat äfven för år 1895 anvisa ett belopp af 3,000 kronor, eller
samma belopp, som under flera föregående år varit för ändamålet beviljadt.
t17-] „ ? nyss omförmälda skrifvelse har riksarkivarien hemstält, att jemväl
utgifvande a/för år 1895 måtte på extra stat beviljas 1,500 kronor till fortsatt utgif“S,
ienshh rik*~vande genom riksarkivet af »Svenska riksdagsakter jemte andra handlingar,
° '' som höra till statsförfattningens historia under tidehvarfvet 1521—1718».
Med anledning häraf och då de skäl, som föranledt Riksdagen att under
de senaste åren anslå medel för ifrågavarande ändamål, fortfarande ega
giltighet, tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att jemväl för år 1895 på extra stat bevilja för sagda ändamål ett anslag
af 1,500 kronor, eller samma belopp, som för innevarande år blifvit anvisadt.
Nationalmuseum.
[18.] Med anledning af intendentens vid nationalmuseum i skrifvelse den
statens konst’ 27 september 1893 gjorda framställning hemställer jag, det Eders Kongl.
"samlingar. Maj :t täcktes föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad förut skett, anvisa
jemväl för år 1895 ett extra anslag af 4,000 kronor för vård, underhåll
och tillökning af statens konstindustriella samlingar.
Lifrustkammaren.
[19.] På derom af föreståndaren för lifrustkammaren i skrifvelse den 11
september 1893 gjord underdånig framställning tillstyrker jag, det Eders
ren■ Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för tillsyn, underhåll och vård
af lifrustkammarens samlingar m. rn. anvisa på extra stat jemväl för år
1895 ett anslag af 5,800 kronor, att användas enligt samma grunder, som
hittills följts.
Åttonde hufvudtiteln.
81
Domkapitlens expeditioner.
För att åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner bereda löne- [20.]
förbättring under år 1895, i likhet med föregående år, erfordras anslag till UmfsrUuoförändradt
belopp; och får jag fördenskull i underdånighet tillstyrka
framställning till Riksdagen derom, att för berörda ändamål måtte å extra domkapitlens
stat för år 1895 anvisas 3,716 kronor. expe utoner.
Universiteten.
Vid 1888 års riksdag beviljades på Eders Kong], Maj:ts framställning [21.]
ett anslag af 36,000 kronor för anställande under sex år vid universitetet Universitetsi
Upsala af lärare i tyska, franska och engelska språken, och af detta an''lektorse^al Up
slag hafva för hvardera af åren 1889—1894 anvisats 6,000 kronor. Hela
anslaget är således nu anvisadt. Med anledning häraf hafva vederbörande
akademiska myndigheter gjort framställning om angelägenheten af fortfarande
anslag för ifrågavarande ändamål och dervid dels erinrat, hurusom
de skäl, som förra gången föranledde anslagets beviljande, fortfarande egde
samma giltighet, dels vitsordat det stora gagn, som de studerande enligt
hittills vunnen erfarenhet haft af den praktiska språkundervisning, som af
universitetslektorerne meddelats, dels ock framhållit, att'' det ordnande af
den akademiska språkundervisningen, som skett i ölverensstämmelse med
examensstadgan af den 17 april 1891, och de studieplaner för den humanistiska
sektionens läroämnen, som blifvit af universitetskanslern faststälda,
förutsatte språklektorernes fortfarande tjenstgöring såsom en väsentlig del
af det hela. På grund häraf får jag i underdånighet tillstyrka, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen gorå framställning derom, att för anställande
under ytterligare sex år vid universitetet i Upsala af lektorer i
tyska, franska och engelska språken må beviljas ett extra anslag af 36,000
kronor och deraf för år 1895 anvisas 6,000 kronor.
Vid senaste riksdag beviljades ett extra anslag af 1,000 kronor för [22.]
uppehållande af undervisningen och examinationen i geografi vid uni- UndervUnin- .
versitetet i Upsala. Då de förhallanden, som pakallade detta anslag, äro?
oförändrade, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att för berörda ändamål anvisa för år 1895 enahanda
belopp, eller 1,000 kronor.
Bill. till Riksd. Prot. 18.94. 1 Sami. 1 Afd. 11
82 Åttonde hufvndtiteln.
[23.] Vid de två senaste riksdagarna har på extra stat anvisats ett be
MuTtekTi
1°PP af 2,500 kronor till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid uniUpsaia.
versitetsbiblioteket i Upsala. Då detta anslag fortfarande är af behofvet
påkalladt, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för ifrågavarande ändamål bevilja för år 1895 ett extra anslag af
2,500 kronor.
[24.] Vid 1889 års riksdag beviljades, på det att en extra ordinarie pro
e.
Jlonpnro/eLorfessur *n0TO juridiska fakulteten vid universitetet i Lund måtte kunna tilli
Lund. sättas, ett anslag af 4,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner
blefve härför tillgängliga; och har sagda belopp anvisats för hvartdera af
åren 1890—1894. Då medel å universitetets stat ännu icke äro att för
ifrågavarande ändamål tillgå, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
till Riksdagen göra framställning om anvisande för år 1895 af 4,000 kronor
till aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska fakulteten
i Lund.
[25.] Af det vid 1889 års riksdag beviljade anslag, 36,000 kronor, för an
UiektorerT
filande för en tid af sex år vid universitetet i Lund af lärare i tyska,
Lund. franska och engelska språken, äro för hvartdera af åren 1890—1894 anvisade
6,000 kronor. Jag tillstyrker nu i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att af omförmälda
anslag må för år 1895 anvisas 6,000 kronor.
[26.] Under åberopande af de skäl, som förut anförts för beviljande af ett
dolenien s. Pers0fl^9t anslag åt docenten vid universitetet i Lund Sven Söderberg, får
Söderberg, jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att såsom särskildt arfvode åt docenten Söderberg för år 1895 anvisa
ett extra anslag å 2,000 kronor, med vilkor att Söderberg under
nämnda år egnar sin tjenst åt universitetets historiska museum samt myntoch
medaljkabinett.
$
[27.] . Vidare hemställer jag, att, på det vice bibliotekarien vid universitetet
''LvicTbmou-i Lund August Jacob Theodor Palm må fortfarande komma i åtnjutande
karien a. j. af det honom vid 1889 års riksdag beviljade personliga lönetillägg, Eders
t. Palm. Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig framställning derom, att
för nämnda ändamål må anvisas för år 1895 ett extra anslag af 500
kronor.
Åttonde hufvudtiteln. 83
Likaledes hemställer jag, att, på det kamreraren vid universitetet i [28.]
Lund Oscar Gerhard Regnell må fortfarande komma i åtnjutande af detL*^w "
honom vid 1891 års riksdag beviljade personliga lönetillägg, Eders Kongl.reraren 0. G
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att såsom personligt lönetillägg åt Regnell Rebell.
för år 1895 på extra stat anvisa samma belopp som det för innevarande
år anslagna, eller 750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar.
Med anledning af gjord anmälan om det fortfarande behofvet af arf- [29.]
voden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund! tillstyrker jag,
det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad 1 Lund
under flera år egt rum, jemväl för år 1895 på extra stat anvisa 1,500
kronor till arfvoden åt extra biträden vid nämnda bibliotek.
Enär det anslag, som för de senare åren beviljats till arfvode åt en [30.]
instrumentmakare vid fysiologiska institutionen i Lund, fortfarande är be-^/tW^e»
höfligt, tillstyrker jag, att till Riksdagen måtte göras nådig framställning ''"1“
derom, att för omförmälda ändamål må för år 1895 anvisas ett extra anslag
till samma belopp som förut, eller 500 kronor.
Med skrifvelse den 6 december 1892 öfverlemnade universitetskanslern till [31.]
Eders Kongl. Maj:t en af akademiska konsistoriet vid universitetet i Lund gjord vy byggnad^
framställning om anslag till uppförande af en ny byggnad för anatomiska in- institutionen i
stitutionen derstädes. I anledning af denna framställning infordrades beträf- Lund.
fande uppgjorda ritningar och kostnadsförslag utlåtande af öfverintendentsembetet.
Enär detta utlåtande inkom till ecklesiastikdepartementet först i
januari 1893, och öfverintendentsembetet dervid gjort åtskilliga anmärkningar
mot omförmälda ritningar, hvilka anmärkningar föranledde återremiss
af ärendet till vederbörande fakultet, kunde framställning i ämnet
icke göras till 1893 års riksdag. Konsistorium har nu förnyat sin anhållan
om anslag till nämnda byggnad, dervid åberopande den utredning,
som meddelats af institutionens föreståndare, hvilken i ämnet anfört följande.
Den byggnad, som anatomiska institutionen sedan omkring 40 ar tillbaka
haft till sitt förfogande, torde väl från början hafva varit för ändamålet
tillräcklig och lämplig, men vore det icke numera i följd af så. väl
den utomordentliga utveckling, den anatomiska vetenskapen under tiden
vunnit, som ock den betydliga tillökningen i medicine studerandenas antal.
Då ifrågavarande hus byggdes, var det knappast fråga om annat än att
tillgodose studiet af och undervisningen i makroskopisk anatomi; men sedan
dess hade tillkommit såsom lika vigtiga vetenskapsgrenar den mikroskopiska
anatomien, hvilken tarfvade särskilda lokaler och hjelpmedel, samt
embryologien, som väl till stor del begagnade samma metoder som den
84 Åttonde hufrndtiteln.
mikroskopiska anatomien, men dock i åtskilligt ginge sina egna vägar och
delvis behöfde sin. särskilda utrustning. Anatomiska institutionen hade sålunda
vuxit ut till tva eller, om man så ville, tre särskilda institutioner,
hvilka ock mångenstädes försetts med särskilda föreståndare och öfrig personal.
Häraf framginge, att hvardera disciplinen med nödvändighet fordrade
sina egna, för densamma tillräckliga samt lämpligt anordnad**, och
utrustade lokaler, hvilket icke kunde åstadkommas i det nuvarande institutionshuset.
Härtill komme, att med de nu så väsentligt ökade anspråken
på snygghet och iakttagande af helsovårdens fordringar svåra anmärkningar
maste göras mot anatomisalens läge i staden Lunds centrala del
midt emot Malmöhus läns stora sjukvårdsinrättningar och gränsande å en
sida till universitetets gymnastiksal dbh å en annan till stadens största och
prydligaste öppna plats. Förhållandena medgåfve icke att undanrödja de
obehag, som anatomisalen i sitt nuvarande skick medförde för grannskapet.
Genom ett sammanträffande af tillfälliga omständigheter komme anskaffandet
af eu ny byggnad för anatomiska institutionen att medföra äfven
andra fördelar än tillgodoseende af institutionens egna behof. Den
geologiska institutionen vore för närvarande inhyst i en del af bottenvåningen
i zoologiska institutionens hus, en lokal, som vore för förstnämnda institution
alldeles otillräcklig och genom samlingarnas tillväxt med hvarje år
blefve allt mera. olämplig. Också hade geologiska institutionens föreståndare
gjort framställning om behofvet af ny lokal för institutionen och dervid förklarat
den bästa utvägen vara, om för densamma kunde upplåtas anatomiska
institutionens nuvarande byggnad, hvilken vore dertill särdeles lämplig.
Kostnaden för. denna byggnads anordnande för det nya ändamålet borde
blifva obetydlig, i synnerhet som huset vore i godt skick och väl underhållet.
De rum, som geologiska institutionen i sin ordning komme att
afstå, skulle bereda en särdeles välkommen tillökning i utrymme för zoologiska
institutionen. Genom den ifrågasatta nya byggnaden skulle således
tre institutioner erhålla goda och tillfredsställande lokaler.
Beträffande läget för denna byggnad, så egde universitetet en tomt i
nordöstra gränsen af staden, förvärfvad just för att användas till institutionsbyggnader.
Belägen högt och fritt emellan den nya fysiologiska institutionen
i vester och den botaniska i öster samt tillräckligt rymlig, så
att skyddande och döljande planteringar kunde göras omkring byggnaden,
lämpade sig denna tomt synnerligen väl för en anatomisk institution, hvilken
här kunde anordnas sa, att den icke vållade grannskapet något obehag.
Det^ först uppgjorda och till konsistorium ingifna kostnadsförslag
för en sådan byggnad visade en slutsumma af 182,332 kronor. Då denna
Åttonde hnfvudtiteln. 85
summa var högre, än hvad förut begärts och beviljats för andra institutionsbyggnader
i Lund, hade institutionsföreståndar^n såsom förklaring
deraf anfört: att byggnaden skulle inrymma lokaler för undervisning och
öfningar icke blott i makroskopisk och mikroskopisk anatomi samt embryologi
utan äfven i rättsmedicin; att undervisningsmaterialets beskaffenhet
påkallade vissa särskilda inrättningar; att de flesta lokalerna måste beräknas
för ett större antal samtidigt arbetande elever än å öfriga institutioner
på grund af lärjungarnes störa antal och den långa tid, hvarunder
hvar och en af dem måste arbeta inom institutionen; samt att bostäder
för vaktmästare och gårdskarl icke borde förläggas inom institutionsbyggnaden
utan i ett särskildt mindre hus. Utan tvifvel hade ock de i Stockholm
och Upsala befintliga lokaler för samma ändamål kräft proportionsvis
fullt ut lika stora summor som den nu ifrågavarande.
Emellertid uttalades inom konsistorium betänkligheter med anledning
af den uppgifna summans storlek, och ärendet remitterades till medicinska
fakulteten i afsigt att få kostnaden nedbragt till den minsta möjliga. Hufvudsakligen
genom att uppoffra den föreslagna anordningen af sjelfständiga
envåningsflyglar för anatomisalen och stora museisalen och i stället
förlägga den senare öfver den förra i en midtelflygel samt för öfrigt genom
noggrant tillvaratagande af utrymmet och vidtagande af alla inskränkningar,
som kunde åstadkommas utan att väsentligen rubba programmets
oeftergifliga fordringar, lyckades det fakulteten att nedbringa kostnaden
för byggnaderna till 149,000 kronor i enlighet med ritningar och förslag,
uppgjorda af arkitekten Sörensen. Härtill komme kostnad för tomt, 13,500
kronor eller det belopp, hvarmed ofvan omförmälda tomt inköpts af universitetets
reservfond och hvilket, såsom drätselnämnden framhållit, måste
betraktas såsom ett förskott.
öfverintendentsembetet, som fann de uppgjorda kostnadsberäkningarna
icke gifva .anledning till erinran, framstälde mot ritningarna vissa anmärkningar.
Sedan ritningarna blifvit, med iakttagande af dessa anmärkningar,
af arkitekten ändrade och tillökade, har öfverintendentsembetet vid förnyad
granskning icke funnit något vidare att erinra.
Riksdagens revisorer, som under hösten 1893 besökt Lund, hafva i
afgifven berättelse anmält, att anatomiska institutionens lokaler förefallit
revisorerna trånga och för sitt ändamål otjenliga.
Genom hvad sålunda blifvit anfördt och upplyst torde det få anses
ådagalagdt, att ifrågavarande institutions nuvarande byggnad är ej allenast
i hygieniskt afseende högst olämpligt belägen utan ock tör sitt ändamål
otillräcklig, samt att densamma icke kan genom förändringar anordnas
efter vetenskapens nuvarande fordringar. Då härtill kommer, att ge
-
[32.]
Arfvoden åt
amanuenser.
[33.]
Kliniker för
barnsjukdomar.
[34.]
Teckningar i
vetenskapliga
ändamål.
86 Åttonde hafvudtiteln.
nom anskaffandet åt denna institution af en ny byggnad äfven åt andra
institutioner kan iryjjd ringa kostnad beredas ett väl behöfligt utrymme,
finner jag goda skäl vara för handen att hemställa, det Eders Kongl. Maj:t
behagade föreslå Riksdagen att för uppförande åt anatomiska institutionen
i Lund af en ny byggnad, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af
arkitekten Sörensen uppgjorda ritningar, bevilja ett anslag af 162,500 kronor
och deraf för år 1895 anvisa 62,500 kronor.
Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
Med anledning af vederbörandes anhållan om fortfarande anslag till
arfvoden åt tvä amanuenser vid Karolinska institutet, för hvilka sådant anslag
under en följd af år beviljats, får jag tillstyrka, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1895 å extra stat anvisa:
till arfvode åt en amanuens vid Karolinska institutets gy
nekologiska
klinik .......................................................... kronor 900: —
» arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska laboratorium
.................................................................................. » 900: —
De skäl, som föranledt Eders Kongl. Maj:ts under de närmast föregående
åren hos Riksdagen gjorda och af densamma bifallna framställningar
om anslag till uppehållande såväl af den pediatriska kliniken vid
Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn som af en pediatrisk
poliklinik i hufvudstaden, ega, på sätt af vederbörandes förnyade framställning
i ämnet framgår, fortfarande giltighet. Fördenskull hemställer
jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
på extra stat för år 1895 anvisa:
till en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vård -
anstalt för sjuka barn.............................................. kronor 1,800: —
» en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm.......... » 2,800: —
under vilkor, hvad sistnämnda anslag beträffar, att Stockholms stad för
polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1895.
Vidare hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att ett anslag å 1,500 kronor måtte, i likhet med hvad för de senare
åren egt rum, å extra stat för år 1895 beviljas till bekostande af
teckningar i vetenskapliga ändamål vid Karolinska institutet.
Åttonde hufvudtiteln. 87
Med erinran, hurusom förra årets riksdag i anledning af Eders Kongl. [35.]
Maj:ts framställning beviljat ett extra anslag af 500 kronor till anskaffande
och underhåll af materiel för of''talminfriska kliniken vid Karolinska insti-0''^^™ a
tutet, får jag, enär detta anslag fortfarande är behöfligt, i underdånighet
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att för omförmäla
ändamål anvisa för år 1895 samma belopp, eller 500 kronor.
Utaf det vid 1892 års riksdag för om- och tillbyggnad af den åt pa- [36.]
tologisk-anatomiska och kemiska institutionerna vid Karolinska institutet Om- och mupplåtna
byggnad m. m. beviljade anslag å 120,800 kronor äro 25,000 kro- y?n9stilutet
nor anvisade för år 1893 och 50.000 kronor för 1894. Jag hemställer nu,
att till Riksdagen måtte göras nådig framställning om anvisande af återstoden,
45,800 kronor, till utgående under år 1895.
Allmänna läroverken och pedagogierna.
För att äfven under år 1895 må beredas tillfällig löneförbättring åt [37.]
lärarne vid- de allmänna läroverken och pedagogierna, att utgå efter samma
grunder som för innevarande år, hemställer jag i underdånighet, att Eders 9
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1895 anvisa
enahanda belopp, som för ändamålet är i detta års riksstat uppfördt,
eller 345,725 kronor.
Likaledes hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till arfvoden [38.]
åt extra lärare samt till arfvodesförhöjning åt extra ordinarie ämneslärare
vid de allmänna läroverken af Riksdagen på extra stat för år 1895 äska ex ™ afar
enahanda belopp, som under de senaste åren anvisats, eller tillsammans
100,000 kronor.
Sedan 1893 års riksdag till bestridande af förhöjd aflöning åt ordinarie [39.]
teckning slärare vid rikets allmänna läroverk under tjenstledighet på 9run(^
af sjukdom för år 1894 beviljat ett förslagsanslag pa extra ^stat till be-under^ujWom
lopp af 3,000 kronor, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1895 på extra stat bevilja
ett förslagsanslag å 3,000 kronor för sagda ändamål.
Frågan om anskaffande af en tjenligare lokal för Nya elementarskolan [40.]
i Stockholm har förut varit af Eders Kongl. Maj:t framstäld för Riksdagen.ra%9ja^o/
Vid dennas sammanträde i maj 1887 aflat nemligen Eders Kongl. Maj:t ykolant Aui
88 Åttonde liufvudtiteln.
proposition om beviljande af medel till uppförande för skolan af en ny
byggnad å den kronan tillhöriga tomten i qvarteret Edelman mindre å
Östermalm. Detta förslag vann icke Riksdagens bifall. De svåra olägenheter,
med hvilka skolan har att kämpa, mana mig likväl att ånyo underställa
detta ärende Eders Kongl. Majrts nådiga pröfning.
Sedan många år tillbaka hafva klagomål försports öfver beskaffenheten
af skolans lokaler. Direktionen öfver skolan har ock redan år 1872
och sedermera upprepade gånger inkommit med underdåniga framställningar
om beredande af medel till skolhusets om- och tillbyggnad eller uppförande
af en helt och hållet ny byggnad. Då bristerna och olägenheterna
i skolans lokaler, ehuru tid efter annan derstädes vidtagits sådana
förbättringar, som varit möjliga att verkställa, fortfarande äro väsentligen
desamma som förut, tillåter jag mig att ur det yttrande af dåvarande
departementschefen, som låg till grund för ofvanberörda nådiga proposition
1887, med några tillägg återgifva hvad der efter direktionens framställning
meddelats om lokalernas beskaffenhet.
I anledning af det stora antalet inträdessökande höjdes år 1862
skolans lärjungeantal från 200 till 300, af hvilka dock ungefär en tredjedel
måste inrymmas i en förhyrd, på andra sidan om skolgården belägen iokal
i huset n:r 1 vid Östra Beridarebansgatan, numera Sergelgatan. Det vore
i första rummet denna, af skolans lägre klasser begagnade lokal, som
vållade de ofvannämnda olägenheterna. Förste stadsläkaren i Stockholm
och den vid skolan anstälde läkaren, hvilka på direktionens anmodan
besigtigat denna lokal ur sanitär synpunkt, hade derom afgifvit det
yttrande, att rummen i allmänhet vore trånga och öfverbefolkade, att
de saknade den för skolungdom i synnerhet erforderliga luftvexling och
ljus, samt att de vore i hög grad osunda och alldeles icke motsvarade de
anspråk, man i vår tid stälde på en offentlig undervisningsanstalt. Och
efter en på uppdrag af Stockholms stads helsovårdsnämnd verkstäld undersökning
af luftvexlingsan ordningarna i hufvudstadens skolor hade förrättningsmännen,
dåvarande sundhetsinspektören doktor E. Almqvist och
lektorn vid tekniska högskolan O. E. Westin, uttalat det omdöme, att
ifrågavarande skolrum vore i hygieniskt hänseende de sämsta af de lokaler,
som begagnades för Stockholms läroverk, och borde ju förr desto hellre
utbytas mot andra tidsenligare. Ett par af dessa, alla å nedre botten belägna,
rum beräknades lemna hvarje lärjunge endast respektive 179 och
154 kubikfot luft, under morgonbönen till och med endast 117 kubikfot.
Luftvexlingen försigginge endast genom s. k. dragrutor i fönstren, hvilka
i allmänhet icke kunde hållas öppna under lektionerna, i följd hvaraf
luften i rummen vanligen kändes mer eller mindre förskämd. Den na
-
Åttonde hufvudtiteln.
89
turliga belysningen i åtminstone två af rummen vore sådan, att under de
mörkare vinterdagarne lampor måste nyttjas äfven under den ljusaste delen
af dagen. Tre af rummen läge omedelbart invid den starkt trafikerade
gatan och fyra -befunne sig under generalstabens litografiska anstalts
tryckeri. Från dessa två håll förorsakades ett buller, hvaraf både lärare
och lärjungar i hög grad lede, och hvilket stundom vore så starkt, att
undervisningen endast med största svårighet kunde försiggå. Rummens
inbördes läge vore ock synnerligen olämpligt för en skollokal, enär ett af
dem måste tjena såsom genomgångsrum till tre af de öfriga. Samma
rum hade en långsträckt och oregelbunden form, som gjorde en öfverblick
af de i rummet församlade lärjungarne omöjlig. De ifrågavarande förhyrda
lokalerna, huru olämpliga de än befunnes, vore dock för närvarande
alldeles oumbärliga, ty det vore omöjligt att på ett icke alltför stort afstånd
från skolhuset anskaffa någon till skollokal för 100 lärjungar användbar
lägenhet, försedd med en gård, tillräckligt stor till lekplats.
Delningen af skolans lärjungar på två från hvarandra skilda afdelningar
medförde naturligen icke ringa svårigheter, i synnerhet vid disciplinens
uppehållande och rektors öfvervakande af det hela, svårigheter, som blifvit
ännu större derigenom, att under de senare åren tredje klassen icke kunnat
i sin helhet förläggas till någondera afdelningen, utan måst fördelas på
begge.
Nya elementarskolans egentliga lärohus, n:r 2 vid Vestra Beridarebansgatan,
nu Slöjdgatan, hvilket hus på statens bekostnad uppförts, vore ej
heller fullt lämpligt och tillräckligt. Den i detta hus befintliga gymnastiksalen
vore för liten för sitt ändamål. Men ännu värre vore, att den måste
begagnas till dagligt samlingsrum och förvarande af ytterplagg för alla
de lärjungar, som undervisades i detta hus, emedan något annat rum för
dessa ändamål icke funnes. Följden häraf vore, att golfvet i detta rum
ständigt nedsmutsades och rummet fyldes med tjockt dam, hvilket särskildt
under de gymnastiska öfningarna måste inverka skadligt på ungdomens
andedrägtsorganer. Denna sal måste derför snarare betraktas såsom en
förstuga eller tambur än såsom en gymnastiksal. Direktionen hade också,
förnämligast af denna anledning, men äfven emedan gymnastiksalens läge
omedelbart invid fem läsrum, till hvilka, äfvensom till ett sjette, den utgjorde
den enda genomgången, omöjliggjorde gymnastiköfnings hållande
samtidigt med lektioner i dessa rum, sedan år 1880 sett sig nödsakad att
öfverflytta skolans hela gymnastikundervisning till gymnastiska centralinstitutet,
oaktadt de ganska stora olägenheter, som följde af en sådan
anordning.
Särskildt rum för teckningsundervisningen saknades. För denna under
Bih.
till Riksd. Prot. 18.94. 1 Sami. 1 Afd. 12
90
Åttonde hufvudtiteln.
visning hade derför måst användas stora samlings- och öfverläsningssalen,
hvilken icke i ringaste mån vore inredd för sådant ändamål. Härigenom
vållades svårigheter af flera slag, och teckningslärarens upprepade klagomål
öfver missförhållandena hade ock förmått direktionen att söka någon
utväg till deras afhjelpande. Genom tillmötesgående af styrelsen för den
i samma qvarter befintliga tekniska skolan stäldes vårterminen 1881 en af
dennas ritsalar till Nya elementarskolans disposition på vissa tider, och
dit förlädes de högre klassernas undervisning i teckning; men denna anordning
upphörde redan med vårterminen 1883, enär tekniska skolan för
sin egen verksamhet behöfde den upplåtna salen. Derefter hade man
genom sammanslagning af två mindre rum i läroverkshuset till ett större
sökt bereda en åtminstone möjlig lokal för den s. k. konstruktionsritningen,
hvilken icke kunde utföras i stora arbetsrummet.
Bland öfriga brister och olägenheter, hvarmed lärohuset vore behäftadt,
kunde i korthet nämnas: att särskildt musikrum saknades; att de för de
naturhistoriska, fysikaliska och kemiska samlingarna och för lektioner i
dessa ämnen afsedda rummen dels vore för små och mörka, i synnerhet
efter uppbyggandet af tekniska skolans hus, dels måste, till stort men för
samlingarnas bevarande, dagligen användas till lektioner äfven i andra
ämnen; att läsrummens antal äfven för öfrigt vore för litet, så att ganska
ofta ett eller annat läslag måste hafva sin lektion i stora öfverläsningssalen,
hvilket aldrig borde ifrågakomma; att lärarnes samlingsrum och
rektors expeditionsrum — begge entresolerade — vore för små, låga och
mörka, det förra derför också omöjligt att begagna vid kollegiets sammanträden,
hvilka hölles i ett af läsrummen; samt att skolans växande bokförråd
vore i behof af ökadt utrymme.
Direktionens framställningar om svårigheternas afhjelpande genom
skolhusets ombyggnad ledde af åtskilliga orsaker ej till någon åtgärd;
men år 1887 afiäts, såsom förut är nämndt, nådig proposition om anslag
till en ny byggnad för skolan på annan plats.
Såsom skäl för sitt afslag å denna proposition har Riksdagen anfört,
förutom den betydliga kostnaden, dels att omsorgen att anskaffa och underhålla
lämpliga lokaler för läroverken enligt nu gällande bestämmelser vore
en angelägenhet för kommunerna samt läroverken sjelfva, i den mån deras
byggnadskassor dertill lemnade tillgång, men att något bidrag från Stockholms
kommun icke ifrågasatts och att vid Nya elementarskolan icke bildats
någon byggnadskassa, dels ock att skollokalernas otillräcklighet och olämplighet
till ej ringa del torde bero derpå, att skolbyggnaden, ehuru endast
beräknad för 200 elever, numera användes för ett till ungefär 300 ökadt
antal lärjungar, samt att den närmaste utvägen att afhjelpa de anmärkta
Åttonde hufvudtiteln. 91
bristerna vore att inskränka elevantalet, da lokalerna utan tvifvel skulle
bättre än nu förslå och endast en ändamålsenligare inredning af åtskilliga
lokaler erfordras, hvilken torde kunna med jemförelsevis ringa, kostnad
åstadkommas på sådant sätt, att läroverket kunde fylla den särskilda upp
gift, som vore detsamma anvisad. Detta sist anförda skal har skoldirektionen
i skrifvelse den 26 september 1887 upptagit till bemötande; och
då direktionens i detta afseende gjorda framställning synes mig vara af
vigt för frågans bedömande, anser jag mig böra deraf meddela det hufvudsakliga.
Till en början söker direktionen visa, att, äfven om antalet elever
minskades till 200, den nuvarande byggnaden ändock blefve alldeles otillräcklig.
Minst 12 egentliga läsrum blefve nemligen äfven i sådant fall
nödiga. De fyra lägsta klasserna kräfde naturligtvis alltid hvardera ett
rum. För klasserna 5—7 behöfdes tillsammans åtta rum. JDe olika -hiller
na i dessa klasser och lärjungarnes väsentligen olika ståndpunkt i de
särskilda ämnena fordrade nemligen ett relativt stort antal rum äfven för
ett mindre antal lärjungar. Hvad rummens storlek anginge, borde golfytan
i ett medelstort klassrum beräknas till något mer än 51 qvadratmeter.
Med antagande af denna norm för utrymmet skulle de tolf för
skolan erforderliga läsrummen upptaga en gollyta af tillsammans 614,4
qvadratmeter. Läroverket förfogade nu i sin ursprungliga lokal öfver, åtta
läsrum, nemligen sex på nedre botten och tva en trappa^ upp. \ isserligen
hade ytterligare ett rum vunnits genom inredning på vinden, men
detta vore så litet och olämpligt, att det ej borde tagas i beräkning.
Flera af förenämnda åtta rum vore emellertid allt för små för att medgifva
den inredning, som kräfdes ur så väl pedagogisk som hygienisk synpunkt,
hvarför ett grundligt omordnande af dem blefve oundgängligen
nödvändigt, om läroverkets intressen skulle behörigt tillgodoses.. Endast
golfytan af dessa rum, ej deras antal, kunde alltså här komma i betraktande.
Den af skolan förhyrda, på andra sidan af gården belägna undervisningslokalen
hade, såsom förut visats, för länge sedan af stadens
helsovårdsmyndigheter ansetts i hög grad olämplig, hvadan det för skolan
måste betraktas som ett oafvisligt önskningsmål att icke någon längre tid
behöfva vidare använda denna lokal.
Golfytan i de åtta läsrummen i den egentliga läroverksbyggnaden utgjorde
tillsammans 285,69 qvadratmeter. Den brist, som behöfde fyllas
för att skolan skulle erhålla de 12 ofvannämnda läsrummen, utgjorde
följaktligen ej mindre än 328,71 qvadratmeter. Denna brist skulle, om
man anslöte sig till Riksdagens skrifvelse, fyllas på bekostnad af de störa
salarne. Hvad då först beträffade samlingssalen å nedre botten (återstoden
92 Åttonde hufvudtiteln.
af den ursprungliga gymnastiksalen och dess tambur), kunde skolan icke
undvara denna. Någon annan plats för lärjungarnes kläder funnes nemligen
ej, då korridorer alldeles saknades inom skolhuset. På grund af
denna brist äfvensom af den orsak, att enligt Nya elementarskolans nu
gällande system ingå egentliga klassrum förekomme för de högre klasserna,
maste denna sal äfven användas såsom lärjungarnes samlingsplats före
lektionstidernas början, hvarjemte den utgjorde det enda ställe, hvarest de
kunde vistas under rasterna i händelse af dåligt väder. Man kunde
möjljgen föreställa sig, att endast en del af den ganska stora salen, hvars
golfyta är 253,78 qvadratmeter, vore för dessa ändamål behöflig. Erfarenheten
visade dock, att nu, då öfverskolans omkring 200 elever samlades
der, utrymmet vore så fullständigt upptaget, att det icke utan svårighet
skulle kunna inskränkas. Redan nu blefve luften dålig, då lärjungarne
någon längre stund vore samlade der. Skulle för öfrigt någon verklig
fördel beredas undervisningen genom anlitande af salen på nedre botteip
maste väl hela sidan åt gatan upptagas af läsrum, hvilka blefve ungefär
lika stora med de nu åt gården liggande rummen. Men då återstode blott
en mörk gång af ungefär 120 qvadratmeters golfyta. Denna blefve tydligen
för det afsedda ändamålet otillräcklig och dessutom, i brist på ljus
och luftvexling, i högsta grad otjenlig. Hade man ansett sig kunna minska
samlingssalen å nedre botten, skulle helt visst redan förut, då den
upphörde att användas som gymnastiksal, ännu flera läsrum blifvit förlagda
dit, då skolan vore så illa lottad i fråga om utrymme för undervisningen.
För öfrigt skulle en sådan åtgärd för all framtid beröfva skolan
utsigten att kunna förlägga gymnastikundervisningen tillbaka till läroverket.
Pa nedre botten kunde således icke något utrymme för skolan
vinnas. Det återstode nu att tänka pa den stora salen en trappa upp
hvilken användes såsom bön- och högtidssal äfvensom, enligt nu gällande
system, såsom öfverläsnings- och skrifrum. Naturligtvis kunde en dylik
sal icke undvaras, hvarjemte den borde beräknas ej blott för lärjungarne,
utan ock för allmänhetens besök vid afslutningar och dylikt, Dess golfyta’
377 qvadratmeter, vore onekligen ganska betydlig, men dess relativt ringa
höjd, 4,51 meter, gjorde här hvarje minskning betänklig.
Hittills hade alla rum utom de egentliga läsrummen lemnats åsido.
Men utom dessa vore ganska många andra rum af nöden. Skolan behöfde
nödvändigt ett teckningsrum samt nya särskilda lokaler för de naturhistoriska,
fysiska och kemiska samlingarna, hvarje lokal med eget auditorium.
Vidare vore de lokaler, som nu användes till rektorsrum, lärarerum
och bibliotek, alldeles otillräckliga. Välbehöfligt vore nemligen, utom
större rektorsrum och lärarerum, ett direktionsrum, som äfven kunde få
Åttonde hufvudtiteln.
93
begagnas såsom väntrum för dem, som besökte rektorn, samt ett någorlunda
tillräckligt utrymme för det ganska betydliga biblioteket, som nu måst
inhysas på flera olika håll. Gymnastiksalen borde ej, om gymnastiken
skulle kunna rätt ordnas och lärjungarnes ledighet utan allt för stor afkortning
och på ändamålsenligt sätt komma dem till del, såsom nu ligga
utom skoltomten; dess närhet till den egentliga undervisningslokalen föreskrefves
också i allmänna läroverksstadgan § 126. I förbindelse med eu
blifvande gymnastiksal vore ett större rum för förvarande af gevär, floretter,
gymnastikskor samt, under öfningarna, jemväl vissa öfverplagg, som
afläggas, en tvingande nödvändighet.
Det torde häraf framgå, att, äfven om antalet lärjungar nedsattes ända
till 200, den nuvarande lokalen icke på långt när skulle erbjuda nödigt
utrymme för genomförande af anordningar, som på behörigt sätt tillgodosåge
undervisningens kraf.
Det återstode nu att undersöka, huruvida den af Riksdagen ifrågasatta
nedsättningen af lärjungeantalet till 200 lämpligen kunde ega rum. Härvid
ville direktionen erinra derom, att, om de resultat, till hvilka en profskola
kunde komma, skulle blifva tillräckligt upplysande, fordrades utan tvifvel
bland annat, att hennes lärjungeantal hölles i jemnhöjd med medeltalet
hos de läroverk, hvilka skulle tillgodogöra sig hennes erfarenhetsrön. Nya
elementarskolans egen historia gåfve särskild anledning till en sådan erinran.
Denna skola hade nemligen under loppet af åtskilliga år med framgång
fullföljt den s. k. nya skolans program, då 1843 års skolrevision
— den sista af detta slag — företog sig att öfver det nya skolsystemet
uttala sin dom. På samma gång revisionen erkände, att hon var långt
ifrån att misskänna det för vederbörande styrelse och lärare lika hedrande
sätt, hvarpå idén af en enda skola i Nya elementarskolan blifvit stäld
i verket, eller förneka de vackra frukter, som den burit, afstyrkte hon
likväl de öfriga läroverkens ombildning efter skolans system, bland annat
af det skäl, att det pedagogiska experiment, som, anstäldt i mindre skala,
möjligen förde till önskade resultat, kunde, då det genomfördes i stort,
lätteligen misslyckas. Också framhölls kort derefter, i den kongl. propositionen
till 1844 års riksdag om anslag till egen lokal åt skolan, att det
vore framför allt vigtigt att få utrönt, om den begagnade lärometoden
blefve användbar äfven för ett större antal lärjungar. Skolans lärjungeantal
var då blott 100, men skulle, om ny byggnad erhållits, hafva ökats
till 200. Samtidigt härmed hade de s. k. katedralskolorna i Upsala och
Lund, hvilka närmast motsvarade Nya elementarskolan, respektive 293 och
147 lärjungar. Medeltalet lärjungar i de 10 öfriga stiftsstäderna var, om
deras gymnasier, lärdoinsskolor och apologistskolor — eller hvad som nu
94
Åttonde hufvudtiteln.
hörer till ett på båda linierna fullständigt läroverk — tillhoparäknades, 203.
Att under sådana förhållanden Nya elementarskolans direktion ansåg sig
böra höja skolans lärjungeantal till 200, var ju ganska naturligt. Femton
år senare, vid 1858 års riksdag, då den ännu i hufvudsak gällande
staten för elementarläroverken uppgjordes, ansågs fortfarande 200 vara
normalsiffran för lärjungeantalet vid ett å båda linierna fullständigt läroverk,
och bland de 12 största af dessa fans det blott 8, som egde mer
än 200 lärjungar, och icke något, som hade mer än »omkring 350». Sedan
den tiden hade medelsiffran för de fullständiga läroverken icke obetydligt
ökats och utgjorde höstterminen 1886 för de 35 högre läroverken
320 eller till och med ännu något mera för de 18 på båda linierna fullständiga
läroverken. Häraf torde väl framgå, att en nedsättning af lärjungeantalet
vid Nya elementarskolan till 200 icke skulle vara en tidsenlig
åtgärd, om man nemligen allt fortfarande ville uppehålla hennes ställning
såsom i^rofskola.
Men äfven ur andra synpunkter torde förenämnda nedsättning vara
mindre välbetänkt. Fn af dessa vore den ekonomiska. Som bekant var
en af orsakerna till lärjungeantalets höjande år 1862, att skolan, som ensam
finge bestrida alla utgifter utom till lärarnes aflöning, deribland för
alla i lärohuset behöfliga reparationer, var i behof af ökade inkomster.
En återgång till förhållandena före år 1862 skulle således blott medföra
ökade utgifter för statsverket vid mer än ett tillfälle. Men ej nog härmed.
Då det väl knappast kunde tänkas, att det nu, mera än år 1873,
då Riksdagen bestämdt uttalade sig i motsatt riktning, kunde vara fråga
om att beröfva läroverket en af dess båda bildningslinier, vare sig den
klassiska eller den reala, skulle det onekligen blifva alltför dyrbart att
bibehålla härför erforderliga lärarekrafter för ett så ringa antal som 200
lärjungar. Beräknades nemligen 30 lärjungar — d. v. s. normaltalet vid
de allmänna läroverk, der extra lärare äro anstälda — i hvar och en af
skolans fem nedre, enligt det hvilande reformförslaget ett-åriga klasser, eller
150 lärjungar i dessa tillsammans, skulle blott 50 lärjungar återstå för
gynmasialklassernas båda linier, hvilket ju innebure en uppenbar orimlighet.
För öfrigt kvin de det svårligen anses staten värdigt, att den, blott
för att bespara en jemförelsevis obetydlig utgift, skulle så väsentligt inskränka
skolans verksamhet som följden blefve, om dess lärjungeantal minskades
med en tredjedel, och detta på en tid, då läroverket, fastän det nu
egde mottaga 300 lärjungar, årligen nödgades afvisa ett stort antal inträdessökande,
hvilkas målsmän, trots skolans otillfredsställande lokaler, beklagade,
att hon icke hade utrymme för ett vida större antal lärjungar — ett
Åttonde hufvudtiteln.
95
förhållande, som vittnade derom, att allmänheten visste uppskatta läroverkets
sträfvanden för sjelfverksamhetens större utveckling hos de unga.
Med hänsyn till den utgång, frågan om en nybyggnad för skolan fått
inom Riksdagen, har direktionen emellertid nu ansett sig böra öfvergifva
tanken på en sådan lösning af frågan och i stället återupptaga förslaget
om tillbyggnad å den tomt, som gränsar intill skolans hus och hittills
disponerats för kongl. hofstat!ets räkning. Uppgörandet af ett sådant
förslag öfverlemnades åt intendenten F. G. A. Dahl såsom noga förtrogen
med denna fråga i alla dess vexlingar, hvarjemte direktionen uppdrog
åt två af sina medlemmar jemte rektor att tillsammans med Dahl
göra möjliga jemkningar i det utrymme, som förut ansetts behöfligt, och
tillika tillse, hvilka af skolans nuvarande lokaler, som skulle kunna fortfarande
användas. I öfverensstämmelse härmed uppgjorde Dahl så val
ritningar som kostnadsförslag för den ifrågasatta tillbyggnaden, hvilka
med några mindre förändringar förordades af lärarekollegiet och godkändes
åf direktionen samt öfverlemnades till Eders Kongl. Maj:t med
skrifvelse af den 26 september 1887. Ehuru öfverintendentsembetet i
afgifvet utlåtande funnit sig böra af förut uppgifna skäl . eller att den
välbelägna tomten borde reserveras för något större framtida byggnadsföretag
— afstyrka detta förslag och i stället förnya det år 1884 framstälda
om nybyggnad åt skolan i qvarteret Edelman mindre, har direktionen
i skrifvelse den 26 november 1890,_ med öfverlemnande af yttranden
från skolans rektor och lärarekollegium samt förste stadsläkaren i
Stockholm, hvilka deruti ytterligare framhållit de skolans lokaler vidlådande
många och stora brister, a nyo anhållit om aflåtande af nådig
proposition till Riksdagen om beviljande af anslag för utförande af tillbyggnaden,
den enda lösning af fragan, för hvilken, enligt direktionens
tanke, någon gynsam utsigt förefunnes; och har direktionen i skrifvelse
den 30 september 1892 vidare utvecklat nödvändigheten af den föreslagna
åtgärden. Mot ritningarna har öfverintendentsembetet i hufvudsak icke
funnit anledning till anmärkning.
Slutligen har direktionen i skrivelser den 1 maj och den 26 september
1893 andragit, hurusom direktionen förestälde sig, att byggnadsfrägans
lösning lättare skulle kunna vinnas, om man ej önskade statens medverkan
till hela det erforderliga beloppet, utan inskränkte sig till att begära ett
räntefritt lån af staten för betäckande af större eller mindre del af byggnadskostnaden,
hvilket lån småningom skulle återgäldas af skolans tillgångar.
I sådant syfte har direktionen framstält följande förslag. Enligt
det år 1887 af intendenten Dahl upprättade kostnadsförslaget för skolhusets
tillbyggnad, vid hvilket öfverintendentsembetet icke haft något att
96 Åttonde hufvudtiteln.
erinra, belöpte sig hela den beräknade kostnaden till 219,825 kronor eller
rundt tal 220,000 kronor. Erhölle skolan ett räntefritt lån af statsmedel
till hela detta belopp, skulle, enligt direktionens åsigt, detta lån kunna
återbetalas under en tid af fyrtio år med en annuitet af 5,500 kronor.
Med det lärjungeantal, som^ skolan haft allt sedan år 1862, eller omkring
•300, både läroverkskassan, åtminstone under de fem senaste åren, i medeltal
årligen haft ett öfverskott af något mer än 2,500 kronor, ehuru skolan,
utom andra utgifter, under de senaste trettio åren måst erlägga en årlig
hyra af 1,500 kronor för den lokal, der skolans nedre afdelning vore inrymd
en utgift, som efter tillbyggnadens uppförande naturligtvis komme att
upphöra, . hvarigenom den årliga behållningen ökades till 4,000 kronor.
Om härtill lades, att genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 17
juni 1893 lärjungarnes årsafgift blifvit höjd från 45 till 50 kronor, hvarigenom
kassan vunnit en tillökning i sina årsinkomster af omkring 1,500
kronor, sa torde det med säkerhet kunna antagas, att någon svårighet icke
borde förefinnas för skolan att erlägga det årliga ainorteringsbeloppet, om
detta faststäldes till 5,500 kronor, då det ju icke borde betviflas, att skolan,
som trots sina underhaltiga lokaler hittills haft riklig tillgång på
inträdessökande, i ^ en ny eller åtminstone väsentligen förbättrad och utvidgad
lokal ständigt skulle kunna påräkna lika stort antal lärjungar som
för närvarande.
Af de kapitaltillgångar, öfver hvilka direktionen förfogar, har direktionen
icke ansett sig kunna afstå någon del till byggnadsföretaget, enär
desamma torde väl behöfvas dels till anskaffande af tidsenlig inredningsoch
undervisningsmateriel, dels till bestridande af de utgifter för byggnadens^
vidmakthållande, hvilka under amorteringstiden blifva nödvändiga.
På grund af hvad sålunda anförts har direktionen anhållit, att Eders
Kongl. Maj:t matte hos Riksdagen utverka dels upplåtande af den ifrågasätta
byggnadsplatsen, dels medgifvande af ett räntefritt statslån att på
förenämnda sätt återbetalas.
I det anförande af departementschefen, som åtföljde Eders Kongl.
Maj.ts ar 1887 aflatna proposition i detta ärende, redogjordes för den särskilda
ställning, som Nya elementarskolan intager bland de allmänna läroverken.
Ändamålet med skolans inrättande hade nemligen varit, att densamma
. skulle vara en ständig, i hufvudstaden förlagd profskola, hvarest
förbättringar i lärosättet kunde, med afseende på elementarundervisningens
fortgående utveckling, försökas. Härmed har ock ansetts afgjordt, att det
aligger staten att för detta läroverk bekosta lärohus och rektorsbostad.
Da det oafvisliga behofvet af ökade och förbättrade lokaler för skolan
måste anses vara af direktionens framställningar till fullo ådagalagdt, då
Åttonde hufvudtiteln.
97
det senast uppgjorda förslaget till byggnadsfrågans lösning torde fa anses
sparsamt tilltaget, och då något för statsverket billigare sätt att lösa denna
fråga än det nu föreslagna svårligen torde kunna framställas, anser jag
mig ega full anledning att i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl.
Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition derom,
att Riksdagen, som i underdånig skrifvelse den 12 maj 1888 förklarat,
att nuvarande vagnsskjulet i qvarteret Beridarebanan finge försäljas
och de inflytande medlen ingå till statsverket, måtte medgifva, att till
ifrågavarande byggnadsföretag må upplåtas den statsverket tillhöriga, hittills
af hofstallet disponerade delen af nämnda qvarter; samt
att åt Nya elementarskolan må för utförande af samma byggnadsföretag
beviljas ett räntefritt statslån å 220,000 kronor, att återbetalas under
loppet af fyrtio år med 5,500 kronor årligen; lärande Eders Kongl. Maj:t
på chefens för finansdepartementet föredragning besluta angående beredande
af härför nödiga medel.
byggnad
Umeå.
Genom den stora eldsvåda, som år 1888 ödeläde staden Umeå, förlorade [41.]
äfven allmänna läroverket derstädes sina byggnader och all sin materiel. LäroverksLäroverket
har sedan dess varit inrymdt i en af staden strax efter branden
inköpt gård, hvars två byggnader af trä, den ena större, den andra
mycket liten, så godt sig göra låtit inrättats för sitt nya ändamål. Enär
dessa byggnader äro uppförda till bostadslägenheter för enskilda familjer,
är det helt naturligt, att rummen ej hafva det inbördes läge och den storlek,
som lärorummen i en skola böra hafva. Då härtill kommer, att lokalen
i sin helhet jemnt och nätt kan inrymma det nuvarande, efter branden
{minskade lärjungeantalet, samt att den saknar plats för lärjungarnes rörelse
och lekar i det fria, är det uppenbart, att läroverket är i största behof af
en ny lokal. Åtgärder för anskaffande af en sådan hafva ock vidtagits.
För att bereda läroverket en centralt belägen, fri och rymlig plats har
staden inköpt ett antal tomter, hvarigenom erhållits ett område, oberäknadt
omgifvande gator, af 24,000 qvadratmeter, tillräckligt både för läroverkets
byggnader och för lärjungarnes rörelse och lekar i fria luften
äfvensom för påbjudna militäröfningar. Vidare hafva genom domkapitlets
i Hernösand försorg uppgjorts ritningar först och främst till ett nytt
gymnastikhus, enär läroverket helt och hållet saknade lokal för gymnastiköfningarna,
och derefter till nytt lärohus. Förstnämnda hus uppfördes pa
den nya läroverkstomten och uppläts till begagnande i oktober 1892. Det
är bygdt af sten och kostnaderna, uppgående till 54,728 kronor, hafva
bestridts dels af de medel, som iriflöto såsom brandskadeersättning för
läroverkets forna hus, dels ock, då dessa ej räckte till, af stadens medel.
Bill. till Riksd, Prof. 1894. I Sand. 1 Afd. 13
98 Åttonde hufvudtiteln.
Inredningsmaterialen har med ett belopp af 4,374 kronor bekostats af
läroverkets materielkassa.
För uppförande af sjelfva hufvudbyggnaden, till hvilken ritningar
blifvit af Eders Kongl. Maj:t faststälda i december 1892, hafva hinder mött
på grund af bristande tillgångar. Kostnadssumman är beräknad till 196,000
kronor, men tillgängliga medel uppgå ej till fullt 72,000 kronor. Dessa
tillgångar bestå af dels läroverkets byggnadsfond, hvilken vid 1892 års
slut hade en behållning af 21,353 kronor, dels 25,000 kronor, som Vesterbottens
läns landsting redan år 1883 anslagit till ett nytt läroverkshus,
att utbetalas då byggnadsföretaget sättes i verket, dels ock 25,000 kronor,
anslagna af staden. ^ Då stiftets byggnadskassa, som i början af år 1893
uppgick till endast några hundra kronor, ej kunnat bidraga till byggnadsföretaget
med större belopp än de 1,960 kronor, som utbetalts för ritningar
och kostnadsförslag, har domkapitlet hos stadsfullmäktige framstält
förfrågan,, om staden vore villig att utom redan anslagna 25,000 kronor
lemna något ytterligare bidrag till läroverksbyggnaden och i sådant fall
huru stort bidrag kunde vara att påräkna, men erhållit det svar, att staden
ej förmår för ändamålet göra större uppoffringar, än den redan gjort.
Med anledning häraf och enär läroverket icke längre kan undvara ett
tidsenligt lärohus, har domkapitlet i skrifvelse den 15 mars 1893 vändt
sig. till Eders Kongl. Maj:t med underdånig anhållan, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes af allmänna medel bereda anslag till fyllande af det som
brister för uppförande af ifrågavarande lärohus. Sedermera har Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet insändt och med sitt förord understödt
en af stadsfullmäktige gjord underdånig framställning i samma syfte.
I denna framställning meddelas följande redogörelse för den svåra ekono-*
miska ställning, i hvilken staden befinner sig, och de förhållanden, som
dertill varit anledning eller dermed ega sammanhang.
För ny stadsplans genomförande och för inlösen af jord till tomter
för stadens allmänna hus och anläggningar efter branden beviljade 1889
års riksdag staden ett lån å 200,000 kronor, hvarå från och med oår 1894
skulle erläggas fyra procent ränta och en procent amortering. År 1864
beviljade Rikets ständer staden ett amorteringslån på 40 år till belopp af
25,000 kronor för uppförande af ett nytt gymnastikhus, och detta lån
amorterades årligen med 1,250 kronor, hvaraf sotaden erlade hälften och
läroverkets byggnadsfond den andra hälften. År 1892 upplade staden
med Eders Kongl. Maj:ts tillåtelse ett obligationslån å 500,000 kronor, att
användas dels till återuppbyggande af kyrka, prestgård, rådhus, folkskolehus,
enke- och fattighus, dels till stadens dränering, nya gators anläggande
m. in., och å detta lån skulle erläggas, utom amortering, fyra och en half
Åttonde hufvudtiteln. 99
procent ränta. När alla obligationerna af detta lån blefve sabla, hvilket
snart måste ske, uppginge ränta och amortering till nära 26,000 kronor.
Ränta och amortering å statslånen skulle från och med 1894 utgå med
10,625 kronor. Då antalet bevillningskronor för skattskyldige i staden
uppginge till endast 12,000, måste hvarje skattskyldig för dessa skulders
gäldande vidkännas en utgift af mer än 3 kronor för bevillningskrona.
Enär staden icke hade någon annan direkt inkomst än den, som inflöte
af bränvinsutskänkningsrörelsen, och denna inkomst syntes hädanefter blifva
mindre än hittills, måste stadens utgifter till allra största delen bestridas
genom utdebitering å de skattskyldige. Till stadens återstående behof af
gatuläggning, dränering och planering m. m. samt till fullbordande af de
till en del ännu ej färdiga allmänna byggnaderna försloge icke ofvannämnda
lån; och då ytterligare upplåning ej kunde ifrågasättas, måste
äfven denna brist fyllas genom direkt utdebitering. I den mån arbetena
blefve färdiga, komtne deras underhåll att kräfva betydligt högre utgifter,
än hvad staden förut fått vidkännas för sådana ändamål.
Blefve staden derjemte stäld i valet att antingen afstå från hoppet
om erhållande af en bibana från Vännäs vid norra stambanan eller att
offra en större summa för inköp af mark till banan och för station,
komme förhållandena att ytterligare försämras, hvilketdera alternativet än
valdes.
Allt förenade sig sålunda att göra utsigterna mörka för de skattdragande;
och det vore högeligen att befara, att komrnunalutskylderna
inom kort ginge upp till 10 kronor för hvarje bevillningskrona.
Toge man vidare i betraktande, att Umeå vore en stad med obetydlig
affärsrörelse, att dess handel lidit betydligt afbräck genom jernvägens
framdragande till nordligare delar af länet, hvilka förut stått i liflig handelsförbindelse
med staden, att sjöfarten dit försvårades deraf, att Umeå
eif mellan staden och elfvens utlopp i hafvet vore för grund, för att mera
djupgående fartyg skulle kunna gå upp till staden, samt att i staden och å
dess område icke funnes några fabriker eller andra inkomstgifvande industriella
inrättningar, så vore det lätt förklarligt, att staden icke kunde ikläda
sig förbindelser, som medförde en ökning af den skattebörda, som redan
nu vore så tung, att många af de skattdragande hade svårt att bära den,
och som inom kort blefve ännu tyngre. Det vore till och med att befara,
att många utflyttade från staden för svårigheten att erlägga de höga
komrnunalutskylderna.
Visserligen hade det blifvit förordnadt, att från och med år 1864 en
byggnadsfond skulle vid hvarje allmänt läroverk bildas genom afgifter af
icke medellösa lärjungar samt att dessa fonders medel skulle användas till
10° Åttonde hufyudtiteln.
bestridande af kostnader för byggnad och underhåll af lärohus. Vid läroverk
med stort antal lärjungar, hvilka med få undantag erlade den nämnda
afgiften, kunde sålunda inom kort tid bildas rätt betydande fonder; men
vid mindre läroverk, der många lärjungar på grund af medellöshet måste
befrias från afgiften, såsom händelsen vore vid Umeå läroverk, åtginge en
mycket lång tid, innan fonden uppnådde den storlek, att den räckte till
kostnaderna^ för nytt lärohus, hvilka kostnader med nutidens kraf på ett
fullt ändamålsenligt sadant hus äfven för ett jemförelsevis mindre läroverk
måste blifva ganska stora. Före den tid, då Riksdagen beslöt, att dylika
fonder skulle bildas, hade ock Riksdagen åt många städer i södra Sverige,
af hvilka säkerligen ingen då var så oförmögen att hjelpa sig sjelf, som
Umea nu vore, beviljat understöd af allmänna medel för uppförande af
nya läroverkshus.
Da nu Linea ej genom eget förvållande utan genom olyckor kommit
i så ytterst svår ekonomisk ställning, som ofvan visats och som gjorde, att
staden ej kunde underkasta sig större utgifter för läroverket, än den redan
gjort, då tomter inköpts för närmare 60,000 kronor, till byggnaden anslagits
25,000 kronor och till det nyligen uppförda gymnastikhuset bidragits.
med 8,744 kronor, så vågade stadsfullmäktige hoppas, att Riksdagen
i betraktande häraf skulle i detta fall frångå den princip, som den
syntes hafva fattat, att ej vidare bevilja anslag för läroverksbyggnader i
städerna, och för en sådan byggnad i Umeå bevilja erforderligt statsunderstöd.
Ett sadant undantag syntes sa mycket hellre böra göras för Umeå
läroverk, som detta, i följd af särskilda förhållanden inom Norrland i allmänhet
och Vesterbottens län i synnerhet, icke kunde medföra så stort
gagn för staden i förhållande till den nytta staten ovilkorligen hade af
ett högre läroverk derstädes, som större städer i södra och mellersta
Sverige hade af sina läroverk. Antalet lärjungar från sjelfva staden med
dess obetydliga folkmängd utgjorde ej heller någon särdeles stor del af
hela lärjungeantalet. Det syntes derför naturligt, att staten, för så vidt
det ansåges vara för densamma fördelaktigt, att i Umeå funnes ett högre
allmänt läroverk, för detsamma åtoge sig större utgifter, än som kunde
vara nödigt beträffande stora och välmående städer.
Stadsfullmäktige hade ock tänkt sig, att Riksdagen möjligen, hellre
än att bevilja direkt anslag för ifrågavarande ändamål, skulle vilja å det
statslag å 200,000 kronor, som staden år 1889 erhöll, bevilja så stor afskrifning,
som motsvarade skilnaden emellan de för byggnaden befintliga
medel och den för densamma beräknade kostnaden, eller i rundt tal
125,000 kronor. Derest en sådan afskrifning kunde erhållas, torde staden
Åttonde hufvudtiteln. 101
kunna åtaga sig ett nytt motsvarande lån för läroverkshusets uppförande,
ehuru kostnaderna derför säkerligen komme att blifva känbarare genom
högre ränta och kortare amorteringstid. Dessa ökade kostnader jemte ansvarighet
för den summa, som möjligen behöfdes utöfver kostnadsförslaget,
ansåge stadsfullmäktige dock, att staden kunde underkasta sig.
Det anförda torde till fullo ådagalägga, att Umeå stad genom den
stora branden 1888 och andra ogynsamma förhållanden råkat i en ytterst
svår ekonomisk ställning, och att kraftiga skäl här tala för, att staten bör
bispringa den nödstälda kommunen med understöd till läroverksbyggnaden.
För min del anser jag emellertid den föreslagna utvägen att göra afskrifning
å ett beviljadt statslån vara mindre lämplig och hemställer, ^att i stället
begäres ett direkt anslag, hvilket torde kunna fördelas på två år. Jag tillstyrker
alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att såsom
bidrag till uppförande i enlighet med faststälda ritningar af en ny byggnad
för allmänna läroverket i Umea bevilja ett anslag af 125,000 kronor
samt deraf för år 1895 anvisa 62,500 kronor.
Högre lärarinneseminariet.
För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet [42.]
of tillfällig löneförbättring jemväl för år 1895, att utgå efter samma grun-Wder
som den för innevarande år beviljade, tillstyrker jag, att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1895 på extra stat anvisa enahanda
belopp som hittills, eller 4,000 kronor.
För fortsatt uppehållande af den vid seminariet anordnade valfria [43.]
fjerde årskursen, för hvilken särskildt anslag beviljats från och med år Valfri fjerde
1892, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra årtkur*-framställning om anvisande på extra stat för år 1895 af samma belopp
som förut, eller 3,000 kronor.
Vid 1892 års riksdag beviljades för anordnande af undervis- [44.]
ning i huslig ekonomi vid seminariet på extra stat för år 1893 ett belopp J^*™''**^
af 5,000 kronor, och ett lika stort belopp är anvisadt för innevarande år. „omi.
Ifrågavarande undervisning meddelades under läsåret 1892 1893 i den af
professorskan Anna Retzius, född Hierta, upprättade, vid Hamngatan här i
Stockholm befintliga s. k. matlagningsskola. Då likväl vissa olägenheter vållades
bland annat af det stora afståndet emellan denna skolas och seminariets
lokaler, erbjöd sig professorskan Retzius att såsom bidrag till upprättande
1°2 Åttonde hufvudtiteln.
i seminariets omedelbara närhet af en matlagnings- och hushållsskola, uteslutande
afsedd för seminariets och normalskolans elever, öfverlemna en
summa af 1,500 kronor, under den förutsättning att hon, efter det denna
anstalt kommit till stånd, återfinge den fulla dispositionsrätten öfver förstnämnda
matlagningsskola, hvarjemte hon utfäste sig medgifva, att de af
seminariets elever, som ville utbilda sig till lärarinnor i huslig ekonomi,
fortfarande skulle med företrädesrätt mottagas såsom elever i matlagningsskolan,
der de kunde vinna en mångsidigare utbildning, än som vid en
efter inskränktare plan ordnad anstalt kunde beredas. Sedan med anledning
af detta anbud direktionen öfver seminariet afgifvit infordradt utlåtande
. och dervid tillstyrkt, att, med anbudets emottagande, undervisning
i huslig ekonomi matte fa anordnas i en nära seminariet belägen och
egentligen för dess och normalskolans elever afsedd anstalt, bemyndigade
Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref af den 10 juli 1893 direktionen att
antaga det af professorskan Retzius gjorda erbjudandet samt att på af
direktionen angifvet sätt anordna undervisning i huslig ekonomi.
I. skrifvelse den 5 nästlidne december har direktionen meddelat, att
direktionen, med stöd af nämnda bemyndigande, från och med den 1 oktober
1893 och för en tid af tre år, dock med uppsägningsrätt, förhyrt en
rymlig lokal i huset n:r 24 B Gref-Turegatan, beläget i samma qvarter
som seminariets^ byggnad, samt låtit inreda och anordna denna lokal på
ett för den ifrågavarande undervisningen ändamålsenligt sätt, äfvensom
att i deri nya anstalten, som erhållit namnet »Högre lärarinneseminariets
hushållskola», under sistförflutne hösttermin undervisats 23 elever, af hvilka
en, som hade för afsigt att utbilda sig till lärarinna i huslig ekonomi, tillhörde
seminariets fjerde årskurs, 18 tillhörde normalskolans fortsättningsklass
och _ 4 samma skolas åttonde klass; hvarjemte direktionen redogjort
för ifrågavarande undervisnings anordning och gång samt uppstält
beräkning öfver hushållsskolans inkomster och utgifter.
Då af denna beräkning framgår, att det hittills anslagna beloppet fortfarande
är för ändamalet erforderligt, och då ifrågavarande undervisning
synes vara till väsentligt gagn för elevernas utbildning i praktisk verksamhet,
tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen,
att för. beredande af undervisning i huslig ekonomi vid högre lärarinneseminariet
och normalskolan ma jemväl för år 1895 på extra stat beviljas
ett anslag af 5,000 kronor.
Åttonde hufvudtiteln.
103
Folkundervisningen.
Då de skäl, som föranledt Eders Kongl. Maj:t att af senast försam- [45.]
lade riksdagar äska anslag till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid Lsntferbåttfolkskolelärareseminarierna
samt till arfvoden åt teckningslärare för extra ''"frar* /
tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier, oför- foiukouändrade
qvarstå, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks- arar''*™ma
dagen att till beredande af nämnda löneförbättring och arfvoden för år
1895, enligt samma grunder, som för år 1894 blifvit bestämda, pa extra
stat anvisa ett belopp af 33,300 kronor.
Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkhög- [46.]
skolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel, hemställer jag, att Eders Kongl. Understöd åt
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att äfven för år 1895 på extra stat anvisa^”^?^
ett belopp af 15,000 kronor.
De tekniska läroverken.
Sedan 1890 års riksdag, på Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda fram- [47.]
ställning, beviljat 5,000 kronor för åvägabringande af utredning ang&endeUppförande af
behofvet af och sättet för utvidgning och omorganisation af tekniska hög-*^^"0^4
skolan, uppdrog Eders Kongl. Maj:t den 19 september nämnda år åt sär- »kola*.
skilde kommitterade att afgifva betänkande och förslag angående detta
ärende; och afgåfvo kommitterade den 15 december 1891 sitt betänkande
jemte förslag till tekniska högskolans utvidgning och ett tidsenligt ordnande
af undervisningen vid densamma.
Efter att hafva redogjort för högskolans uppkomst och utveckling
äfvensom för dess nuvarande organisation samt för antalet elever och inträdessökande
under åren 1848—1891, öfvergå kommitterade till en undersökning
angående behofvet af utvidgning och omorganisation af läro- Lårjungeanverket.
Kommitterade framhålla dervid först den stadiga ökning af medel- ta et''
fyeqvensen vid högskolan, som framgått af redogörelsen för elevantalet.
Arliga medelantalet lärjungar hade nemligen, med inberäknande af extra
och specialelever, utgjort #
under perioden 1848—58 ............................................. 73
» » 1858—69 ............................................. 115
» » 1869 — 77 ........................................... 193
» » 1877-91 215.
104 Åttonde hufvudtiteln.
Att ökningen från den näst sista till den sista perioden ej varit så
stor som förut, anse kommitterade vara att tillskrifva den förlamning i all
industriel verksamhet, som inträdde efter de i ekonomiskt hänseende för
hela landet ogynsamma åren i slutet af 1870-talet, och hvilken gjort sig
märkbar vid högskolan genom det under åren 1877 — 1882 ständigt nedgående
elevantalet. Från att höstterminen 1877 hafva utgjort 273 hade
under de följande åren lärjungeantalet till den grad aftagit, att det vårterminen
1883 utgjorde allenast 153, eller det lägsta elevantal, som något
år af perioden 1877—1891 haft att uppvisa. Frånsedt emellertid dylika
vexlingar af mera tillfällig art, vore det enligt kommitterades åsigt gifvet,
att öfverhufvud taget antalet tekniska studerande måste tilltaga. De ständigt
fortgående uppfinningarna inom näringslifvets alla områden och den
för vår tid betecknande rastlösa verksamheten på industriens mångskiftande
fält skapade nya tillämpningsområden för de tekniska vetenskaperna och
utvidgade redan befintliga till förut ej anadt omfång, medförande ett ständigt
stegradt behof af personer med grundlig teknisk bildning, lämpliga
till vårdare och främjare af de många vidtomfattande intressen, som här
behöfde tillgodoses. Också hade freqvensen vid tekniska högskolan allt
sedan hösten 1883 visat sig ständigt stigande:
antalet lärjungar | utgjorde hösten 1883 | ...... 173 | ||
» | > | » | » 1884. | 194 |
» | » | > | » 1885 | ..... 204 |
| > | » | > 1886 ... | 204 |
» | } |
| » 1887 | . 226 |
| » | » | » 1888 ... | 236 |
» |
| » | * 1889... | ...................... 255 |
» | > | > | » 1890 | ................ 255 |
» | > | > | » 1891..... | ........................ 272 |
Det redan nu vid högskolan inskrifna stora antalet lärjungar stälde
på läroverket betydande kraf med hänsyn till rymligare undervisningslokaler
och förökade lärarekrafter. De anordningar, genom hvilka man
för närvarande sökt tillgodose dessa kraf — inredning af förre föreståndarens
boställsvåning till bibliotek och den förra bibliotekslokalens äntrande
till ritsalar samt användande för undervisningens förstärkande af
en del besparingar, uppkomna å föreståndarelönen — kunde dock icke
ens fylla de oundgängligaste behofven. Då efter all sannolikhet antalet
kompetenta inträdessökande komme att ytterligare stegras, nödvändiggjordes
i ännu högre grad väsentliga och genomgripande förändringar i an
-
Åttonde hufvudtiteln. 105
ordningen af nuvarande lokaler och tillökning i desamma äfvensom betydliga
förstärkningar i undervisningskrafter.
Enligt Eders Kongl. Maj:ts beslut finge från och med höstterminen
1890 i högskolans första klass mottagas 80 elever. Höstterminen 1889, då
styrelsen för högskolan måst utesluta 15 kompetente inträdessökande och
lärarekollegiet med anledning deraf blifvit hördt, hade kollegiet föreslagit,
att vid en blifvande omorganisering af läroverket åtminstone 110 nya inträdessökande
borde beredas plats. Det vore enligt kommitterades mening
sannolikt, att detta antal ännu på någon tid icke komme att öfverskridas.
Medeltalet af de för hvarje år inträdessökande hade under perioden 1878—91
utgjort 83, af hvilka i medeltal 66 blifvit antagna (för perioden 1883—91
vore de motsvarande talen resp. 92 och 73. Då emellertid med de åtgärder,
som kommitterade i öfrigt föresloge, det blefve möjligt att årligen mottaga
120 nya inträdessökande och då, å andra sidan, det ej skulle blifva möjligt
att utan en mera omfattande ombyggnad öfverskrida detta antal, så
hade kommitterade vid uppgörande af sina förslag utgått från den förutsättningen,
att vid omorganisering af läroverket undervisning och lokaler
borde så ordnas, att årligen 120 elever kunde i dess första afdelning emottagas.
Ej blott ur den nu angifna synpunkten, beredande af utrymme och^-f
undervisning åt ett större antal lärjungar, hade kommitterade funnit en
omorganisation af tekniska högskolan behöflig. Äfven andra omständigheter
stälde på landets högsta undervisningsanstalt inom det tekniska området
stegrade fordringar, om den skulle kunna anses rätt och tidsenligt
fylla sin vigtiga uppgift att meddela en vetenskaplig bildning åt alla, som
skulle intaga en ledande ställning inom de tekniska yrkena. Dessa yrken
växte nemligen oafbrutet och hastigt samt stälde på sina målsmän allt
högre fordringar med hänsyn till kunskaper och färdigheter, för att de
skulle kunna följa och motsvara den rastlösa utvecklingen på industriens
alla områden. Också i det allmännas tjenst framträdde allt mera behofvet af
tekniskt bildade personer. Sådana måste nu finnas inom flera af statens förvaltningsgrenar,
såsom vid dess jernvägars byggnads-, maskin- och trafikafdelningar,
väg- och vattenbyggnadskåren, telegraf- och telefonverkets tekniska
afdelning, flottans ingeniörs- och minafdelningar, fyringeniörskåren, skeppsinätningskootro
11 eu, statens gevärs- och sprängämnestillverkningar, dess
geologiska undersökning, bergsstaten, öfverintendentsembetet, patentbyrån,
myntverket, kontroll- och justeringsverken, de kemiska stationerna för jordbruket
och näringarna, yrkesinspektionen, de tekniska undervisningsanstalterna
o. s. v. Likaledes inginge i flera grenar af kommunernas förvaltning
Bill. tia Rilcsd. Prut. 181)4. 1 Sami 1 Afd. 14
106 Åttonde hufvudtiteln.
göromål af den art, att de företrädesvis borde ledas af tekniskt bildade
personer. Så vore fallet med gatu-, vattenlednings-, kloak- och andra allmänna
byggnader, belysnings- och brandväsendet, kontrollen öfver husbyggnaders
utförande och öfver handeln med födoämnen in. m., en del af
helsovården o. s. v. Alla dessa förvaltningsgrenar kunde med allt skäl
af sina ledande män fordra den högsta garanti med afseende å insigter
och kompetens i öfrigt, hvilka endast kunde vinnas genom en fullständig
teknisk uppfostran så i teoretiskt som i praktiskt hänseende.
En blick på några af de förnämsta utländska tekniska högskolornas
organisation — i hvilket afseende kommitterade särskild! redogjort för de
tekniska högskolorna i Berlin, Hannover, Darmstadt och Wien samt polytekniska
skolan i Ztlrich — ådagalade, huru högt dessa hunnit i utveckling, och
att vi hade åtskilligt att tillägga och förbättra, om vårt högre tekniska
undervisningsväsen skulle kunna i allo anses jembördigt med de flesta
andra kulturländers.
Med afseende å nu anförda omständigheter hyste kommitterade icke
någon tvekan att uttala den åsigten, att tekniska högskolan borde ej blott
utvidga sin verksamhet, utan äfven på vissa områden väsentligen omorganiseras.
Omorganisa- På grund häraf hade kommitterade inhemta! samtlige lärarnes vid
tw"‘ högskolan åsigter med afseende å undervisningens ordnande i deras respektive
läroämnen, under förutsättning att läroverket skulle kunna årligen
emottaga ett större antal elever än för närvarande och att lärokurserna
skulle vederbörligen utvidgas. Det vore med ledning häraf och efter
tagen kännedom i öfrigt om vår tids fordringar på en högre teknisk läroanstalt
samt med hänsyn till möjligheten att under våra förhållanden tillgodose
dessa fordringar, som kommitterade sökt bestämma dels tekniska högskolans
uppgift, dels de grunder, enligt hvilka högskolan borde omorganiseras.
Högskola b* Högskolans ändamål vore ej blott, på sätt i § 1 af gällande stadga
am"L angäfves, att åt unge män, som vilja egna sig åt något tekniskt yrke,
meddela en derför erforderlig vetenskaplig bildning, utan dessutom tillkomme
det äfven en teknisk högskola att genom sina lärare, bibliotek,
samlingar, laboratorier o. s. v. bidraga till utvecklingen af de vetenskaper
och konster, som folie inom området för läroverkets verksamhetssfer.
Faciskoior. Hvad anginge omorganiseringen af tekniska högskolan, ville kommitterade
först i fråga om fackskolorna föreslå följande förändringar. Inom
fackskolan för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi hade städse
Åttonde hnfvndtiteln. 107
mött svårigheter att ordna undervisningen på ett sätt, som kunde tillfredsställa
de olika fackriktningar, åt hvilka denna skolas elever egnade sig.
Med hänsyn till dessa vore eleverna att hänföra till följande 4 hufvudgrupper:
1
:o) sådana, som skulle utbildas till konstruktörer vid mekaniska verkstäder,
eller till tjenster vid jernvägarnes maskinafdelning, eller till rådgifvande
ingeniörer inom det mekaniska området m. m.;
2:o) sådana, som skulle utbildas till föreståndare för samt ledare af
arbeten i verkstäder, tillhörande den mekaniskt tekniska fabriksindustrien;
3:o) sådana, som skulle utbildas till mariningeniörer eller konstruktörer
vid verkstäder för byggande af fartyg och sjöångmaskiner; samt
4:o) sådana, som skulle utbildas till konstruktörer, tillverkare m. in.
på det elektrotekniska området.
Medan för de båda förstnämnda af dessa grupper undervisningen
skulle kunna ordnas efter hufvudsakligen samma plan, blott med den
skilnad att under 3:dje och 4:de åren större frihet i valet mellan tillämpningsämnen
lemnades eleverna med hänsyn till den speciela gren af det
mekaniska facket, åt hvilken de önskade egna sig, vore deremot med afseende
å de båda sistnämnda grupperna mera genomgripande förändringar
af nöden. Så vore för 3:dje gruppens elever studiet af värmemotorer.
särskild! sjöångmaskiner — samt skeppsbyggnadskonst af största vigt.
Emellertid vore undervisningen i dessa ämnen, synnerligast det senare,
vid högskolan för närvarande allt för knapphändig, hvarför ock de elever,
som egnat sig åt denna fackriktning, alltid måst vid utländska skeppsbyggeri-institut
fortsätta sina studier. Detta förhållande, hvilket äfven
både blifvit påpekadt i det af sjöfartsnäringskominittén den 12 september
1890 afgifna betänkande, kunde bäst afhjelpas genom upprättande af en
fackskola i skeppsbyggnadskonst vid högskolan, med en fullständig och
tidsenlig undervisning i alla de grundläggande och tillämpande ämnen,
som vore nödvändiga för danandet af i teoretiskt hänseende fullt dugliga
skeppskonstruktörer. Då nu en stor del af dessa teoretiska kunskaper
vore just desamma, som redan vid högskolan meddelades maskinkonstruktörer,
så kunde undervisningen i åtskilliga ämnen mycket väl vara gemensam
med de båda förut angifna grupperna af mekaniska^ tekniker; och
den ifrågasatta fackskolan kunde derför billigast ordnas såsom eu afdelning
af fackskolan för maskinbyggnadskonst, inom hvilken för detta ändamål
undervisningen i läran om sjöångmaskiner och. i propellerns teori
samt i synnerhet i skeppsbyggnadskonst borde väsentligen utvidgas. Beträffande
slutligen den 4:de gruppen af ifrågavarande elever vid tekniska
högskolan vore med afseende å den stora betydelse, som elektrotekniken
108
Åttonde hufva dtiteln.
under de senaste åren erhållit för industrien, en fullständig omgestaltning
af undervisningen på detta område nödvändig; den måste omfatta dels en
för alla fackskolor gemensam kurs i elektroteknikens allmänna grunder
och dels fullständigare specialkurser i så väl teoretiska som tillämpande
delar af detta ämne, med särskildt afseende fäst vid anordningarna för
elektrisk belysning, telegrafi, telefoni, åskledare, galvanoplastik, elektrometallurgi
m. m. Da alla dessa kraf svårligen kunde på tillbörligt sätt
tillgodoses, utan att en särskild afdelning för elektroteknik blefve anordnad,
tvekade kommitterade ej att föreslå upprättandet af en ny fackskola
för berörda ändamål.
Kommitterade hemstälde sålunda, att tekniska högskolan måtte innehålla
följande fackskolor:
en för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi med tre underafdelningar,
nemligen:
l:o) för maskiningeniörsväsendet,
2:o) för den mekaniskt tekniska fabriksindustrien, och
3:o) för skeppsbyggnadskonst;
en för elektroteknik;
en för kemisk teknologi;
en för bergsvetenskap med tre underafdelningar, nemligen:
Do) för bergsmekanik,
2:o) för metallurgi och hyttkonst, samt
3:o) för grufvetenskap;
en för väg- och vattenbyggnadskonst; samt
en för arkitektur.
Med afseende å lärokursernas längd inom de olika fackskolorna, hade
inom alla de fackskolor, som för närvarande vore begränsade till treåriga
lärokurser, dessa redan under nuvarande förhållanden visat sig alldeles
otillräckliga, oaktadt lärjungarnes tid blifvit till den yttersta gränsen upptagen,
sa att till och med klagomål öfver deras öfveransträngning förekommit,
Upprepade framställningar hade också gjorts såväl från lärarnes
sida som från forna elevers vid läroverket om flera af dessa lärokursers
förlängning. Ansåges en dylik åtgärd redan nu nödvändig, så blefve den
detta så mycket mera, om, såsom kommitterade ville förorda, dels undervisningen
i vissa läroämnen skulle utvidgas, dels nya sådana införas.
^På grund häraf föresloge kommitterade, att lärokurserna skulle blifva
fyraariga i alla fackskolor utom i den för bergsvetenskap, der undervisningen
borde ordnas för lärokurser, som omfattade dels tre och ett hälft,
dels fyra och ett hälft år.
Åttonde hufvudtiteln. 109
Med afseende å dessa och i öfrigt af kommitterade föreslagna förändringar
i högskolans organisation och undervisningens ordnande vid
densamma vore äfven åtskilliga förändringar i fråga om högskolans lärarepersonal
nödvändiga. Vid högskolan bestredes för närvarande undervisningen
i åtskilliga ämnen af lektorer, nemligen i beskrifvande geometri
och ritkonst, i geodesi och topografi, i konstruktion af enkla maskindelar,
i elementar-mekanik och beskrifvande maskinlära, i allmän byggnadslära
och byggnadsstatik, i metallurgi och hyttkonst samt i geologi och mineralogi.
Beträffande alla dessa ämnen hade kommitterade funnit väsentliga
utvidgningar och tillägg erforderliga, genom hvilka såväl omfånget som
karakteren af dessa lärarebefattningar så förändrats, att de snarare blefve
att jemföra med de extra ordinarie professorsbefattningarna vid universiteten
än med lektorsbefattningarna vid de allmänna läroverken. Ifrågavarande
lärare meddelade nemligen på eget ansvar eu fullt sjelfständig
undervisning i läroämnen, som vore af dels vetenskaplig, dels praktiskt
tillämpande art och derför kräfde af föredraganden icke blott en gedigen
teoretisk och praktisk underbyggnad, utan äfven att han oafbrutet arbetade
på sitt ämnes vetenskapliga utveckling och följde dess mångfaldiga
tillämpningar inom teknikens vexlande områden med dess ständigt nya
upptäckter, uppfinningar m. m. Åt dessa lärare borde derför vid läroverket
beredas en sådan ställning, att de med i möjligaste mån odeladt
intresse kunde egna sig åt sitt lärarekall; och ansåge kommitterade på
denna grund och med stöd af jemförelsen med statens öfriga högskolor,
att lektoraten vid tekniska högskolan borde förvandlas till extra ordinarie
professurer med enahanda löneförmåner, som tillkomme dessa befattningar
vid universiteten.
Vidare kräfde de förändringar och utvidgningar åt undervisningen,
hvilka i afseende på åtskilliga läroämnen borde vidtagas, väsentliga förstärkningar
i lärarekrafterna.
I matematik borde föredrag och probleinöfningar fördelas på tvenne
elevgrupper, som parallelt undervisades, den ena i en större kurs utaf
professorn i ämnet, den andra i en mera elementär kurs, till hvilken behöfdes
eu ny extra lärare.
I geodesi och topografi likasom i beskrifvande geometri med ritning
vore eu väsentlig utvidgning af kurserna nödvändig, hvarjemte det stora
antalet elever fordrade dessas undervisning i två grupper, hvilka borde
på olika tider undervisas af samme lärare; och borde i sammanhang härmed
de nu befintliga lektorsbefattningarna i dessa båda ämnen utbytas
mot extra ordinarie professorsbefattningar i samma ämnen.
Den teoretiska mekaniken borde, såsom hittills, föredragas i tvenne
Lärare.
ilo Åttonde hnfvudtiteln.
kurser, eu högre af professorn i matematik och teoretisk mekanik samt
en elementarkurs, hvilken nu förelästes af lektorn i elementarmekanik,
som äfven undervisade i beskrifvande maskinlära. Kursen i elementarmekanik
borde utvidgas med grunderna af hållfasthetsläran och grafostatiken,
hvarjemte till föredragen i maskihlära skulle fogas konstruktioner
af enkla maskindelar och enklare maskiner för de elever, som endast
genomgått de mera elementära kurserna i matematik och mekanik. På
grund häraf borde äfven detta lektorat förvandlas till en extra ordinarie
professur med ämnesgruppen mekanik och maskinlära.
I konstruktion af enkla maskindelar borde undervisningen utvidgas
med flera föredrag och konstruktionsöfningar, med särskild hänsyn till
anordningar för åstadkommande åt skydd mot olyckor i verkstäder och
fabriker. Derjemte borde föreläsningar och konstruktionsöfningar införas
i ett nytt läroämne, som numera icke saknades vid någon fullständig
teknisk högskola, nemligen i tillämpad kinematik, hvilket läroämne för
hela maskinläran och särskilt för beräkning och konstruktion af maskinelement
vore af synnerlig betydelse, enär tillämpningen af detsamma i
många fall väsentligen förenklade och förtydligade framställningen af
teorierna inom maskinläran. Med afseende å dessa förändringar i den
undervisning, som för närvarande ålåge lektorn i konstruktion af enkla
maskindelar, borde detta lektorat förändras till eu extra ordinarie professorsbefattning
i sistnämnda ämne och tillämpad kinematik.
I afseende på teoretisk maskinlära behöfdes redan nu biträde af eu
extra lärare för att leda de talrika konstruktionerna och för att öfvertaga
en del af den nuvarande assistentens tjenstgöring och något af den öfriga
utvidgade undervisningen; och detta behof blefve än mera framträdande,
derest lärokursen inom den mekaniska fackskolan blefve, på sätt föreslagits,
utvidgad till obligatoriskt fyraårig.
I skeppsbyggnadskonst vore en ny ordinarie professur i stället för den
nu befintliga extra lärarebefattningen i ångfartygs konstruktion eu nödvändig
följd åt den föreslagna nya fackafdelningen för skeppsbyggeri.
I de till den allmänna och den tillämpade fysiken hörande undervisningsgrenarna
vore omfattande förändringar nödvändiga, hvilka, särskilt
med hänsyn till den föreslagna nya fackskolan för elektroteknik, kräfde
betydliga förstärkningar af lärarekrafterna. Dessa utgjordes för närvarande
af en professor i allmän och tillämpad fysik, tillsvidare befriad
från undervisningsskyldighet i allmän fysik, samt en extra lärare i sistnämnda
ämne. På grund af det stora elevantalet i den allmänna kursen
och den väsentligt utvidgade undervisningen i flera af den tillämpade
fysikens delar med tillhörande konstruktions- och laborationsöfningar vore
Åttonde liufvudtiteln. in
det nödvändigt att alldeles skilja dessa båda kurser och öfverlåta dem pa
tvenne professorer, en i allmän och en i tillämpad fysik. Derjemte fordrade
de praktiska tillämpningarna på elektroteknikens område med dit
hörande konstruktioner en på detta område erfaren konstruktörs biträde,
för hvilket ändamål en särskild extra lärare borde anställas. Äfven vid
fotografiens tillämpningar behöfdes ett särskildt biträde, hvartill dock
lämpligen en assistent kunde anlitas.
För undervisningen i allmän och analytisk kemi samt kemisk teknologi
med tillhörande laborationer medförde utvidgade lärokurser äfvensom det
stora elevantalet likaledes behof af förstärkta lärarekrafter; och kunde
detta behof lämpligen tillgodoses genom anställande af två extra lärare,
en i allmän kemi och en i kemisk teknologi, såsom biträden åt de båda
professorerna i dessa ämnen.
Bergskemi och metallurgi kunde, såsom för närvarande, skötas af tvenne
personer, nemligen professorn i metallurgi, som föreläste allmän och jernets
metallurgi samt ledde dertill hörande konstruktions- och laborationsöfningar,
samt lektorn i metallurgi, som föredroge bergskemi och andra
metallers metallurgi än jernets samt ledde de metallurgiska laborationsöfningarna.
Dock borde detta lektorat förvandlas till en extra ordinarie
professur i bergskemi och metallurgi, en förändring, som väl motiverades
af den undervisningsskyldighet, hvilken redan nu ålåge ifrågavarande lektor,
och som blefve än mera nödvändig genom lärokursernas utvidgning och
genom införande af undervisning i metallurgisk teknologi. Genom denna
senare förändring skulle vinnas, dels att undervisning i den med sistnämnda
metallers framställning numera så innerligt förenade kemiska teknologien
komme att meddelas, dels att genom ordnandet af denna undervisning
såsom en kurs i metallurgisk teknologi tillfälle blefve beredt äfven
andra fackskolors elever, särskildt fackskolans för kemisk teknologi, att
deltaga deri.
Undervisningen i mineralogi och geologi borde äfven utvidgas. Särskildt
borde den för blifvande hytte- och grufingeniörer afsedda geologiska
kursen under andra läsåret, omfattande petrograti och Sveriges geologi,
göras fullständigare och grundligare äfvensom de under tredje läsåret
redan nu införda öfningarna i den för nutidens bildade bergsmän så
vigtiga mikroskopiska petrografien väsentligen ökas. Det nu befintliga lektoratet
i förevarande ämnen borde i sammanhang härmed ombildas till
en extra ordinarie professur i samma ämnen.
Sättet för ordnandet af undervisningen i de till byggnadskonsten hörande
läroämnen, i Indika undervisningen för närvarande bestredes af en
t. f. lektor i allmän byggnadslära och byggnadsstatik samt en extra
11 - Åttonde hufvudtiteln.
lärare i husbyggnadskonst, hade upprepade gånger varit föremål för Riksdagens
behandling på grund af nådiga propositioner om upprättande af två
ordinarie lektorat i stället för nyssnämnda befattningar. Det lede intet
tvifvel, att de ständigt stegrade fordringarna på vår tids byggnadsingeniörer
oeh arkitekter icke kunde, såsom sig borde, tillgodoses med den undervisning,
som nuvarande resurser vid högskolan medgåfve. Sålunda erfordrades
en fullständigare kurs i den för alla byggnadsarbeten så vigtiga hållfasthetsläran
såsom en inledning till byggnadsstatiken, och äfven kursen
i detta senare ämne behöfde utvidgas. Af de till den allmänna byggnadsläran
eller, såsom ämnet riktigare vid andra tekniska högskolor benämndes,
by gg n a d s k o rist r u k ti o n sl ä rån hörande undervisningsgrenar borde materialläran
förenas med husbyggnadskonsten samt konstruktionsläran i åtskilligt
utvidgas. Äfven i husbyggnadskonsten behöfde undervisningen väsentligen
utvidgas, hvarvid särskild^ vore att taga hänsyn till byggnadshygienens
nutida fordringar. Till följd af de sålunda föreslagna förändringarna i
afseende å ifrågavarande undervisningsämnen och med åberopande jemväl
af hvad i ofvanberörda Eders Kong! Maj:ts propositioner anförts, ansåge
kommitterade, att till undervisningens behöriga uppehållande i dessa ämnen
erfordrades två extra ordinarie professurer, en i byggnadskonstruktionslära
och byggnadsstatik samt en i husbyggnadskonst, hvaremot den befintliga
assistentbefattningen i arkitektur kunde indragas.
I väg- och vattenbyggnadskonst hade hela undervisningens uppehållande
af en enda lärare medfört, att vigtiga delar af ämnet, såsom läran om
allmänna vägar, stadsgator, spårvägar, vatten- och afloppsledningar i städer
m. m., ej kunnat föredragas. Undervisningen häri kunde lämpligast sättas
i samband med läran om jernvägsbyggnader jemte tillhörande konstruktioner.
Härför behöfdes emellertid en ny lärarebefattning, hvars innehafvare
det skulle tillkomma att på eget ansvar sörja för den omfattande
undervisningen i dessa delar af ifrågavarande läroämne på ett tidsenligt
sätt; och ansåge kommitterade på grund deraf fullt befogadt att föreslå
upprättande af en ny extra ordinarie professur i väg- och vattenbyggnadskonst.
Den ordinarie professorn skulle fortfarande föredraga vattenoch
brobyggnadskonsten samt leda dithörande konstruktionsöfningar,
hvilka båda vigtiga grenar af ingeniörsfacket koinme att fullt taga hans
tid i anspråk.
I bokföring meddelades för närvarande icke någon undervisning
vid högskolan. Det vore emellertid påtagligt, huru vigtigt det vore för
den, som i ett eller annat hänseende komine att intaga en ledande
eller förvaltande ställning till industriella eller byggnadsföretag, att känna
sig hemmastadd i medlen och principerna för en klar inblick i och en
Åttonde hufyudtiteln. 113
verksam kontroll öfver dylika företags ekonomi. Grundprinciperna för
förvaltningsväsendet och ekonomien borde derför bibringas den blifvande
teknikern i sammanhang med hans öfriga studier. Derjemte vore detta
läroämne ett värdefullt uppfostringsmedel, enär den unge mannen derigenom
finge öppen blick för betydelsen af ordning och reda i all både
offentlig och enskild ekonomi och förvaltning. K om mitt erad e ville derför
föreslå, att med anslutning till undervisningen i nationalekonomi och
näringslagstiftning måtte införas undervisning i industriel bokföring, i
sammanhang hvarmed kunde lemnas ledning i formenlig! uppsättande af
de vigtigare handlingar, som vore nödvändiga bihang till en rationel!
ordnad bokföring och förvaltning, såsom inlagor till offentliga myndigheter,
kontrakt, fullmakter, penningetransaktioner, konkursbevakningar
o. s. v. Den sålunda föreslagna undervisningen kunde lämpligen uppehållas
af en extra lärare.
I sammanhang med den förändring af verkstadsarbetet till s. k. mekaniska
laborationer, som kommitterade på anförda skäl ansett nödig,
behöfdes för dessa öfningars ledning m. m. en extra lärare, som tillika
skulle vara verkstadsföreståndare.
Såväl det stora elevantalet som ock undervisningens rationella och
fruktbringande bedrifvande äfvensom dess uppehållande vid sjukdomsfall
eller annat tillfälligt förhinder för ordinarie lärare gjorde assistenter i de
flesta ämnen behöfliga.
Med iakttagande af de sålunda af kommitterade föreslagna förändringarna
i tekniska högskolans lärarepersonal skulle denna komma att
utgöras af följande lärare:
en ordinarie professor i matematik,
en d:o i matematik och teoretisk mekanik,
en d:o i läran om vattenkraftmaskiner, bergsmekanik m. in.,
en d:o i läran om värmemotorer, arbetsmaskiner in. m.
en d:o i skeppsbyggnadskonst,
en d:o i mekanisk teknologi,
en d:o i allmän fysik,
en d:o i tillämpad fysik,
en d:o i allmän kemi,
en d:o i kemisk teknologi,
en d:o i metallurgi,
en d:o i grufvetenskap,
en d:o i väg- och vattenbyggnadskonst,
en d:o i arkitektur,
en extra ordinarie professor i geodesi och topografi,
juli. till Riksd. Prot. 1894. 1 Sami 1 Afd. 15
114 Åttonde linfvudtiteln.
en d:o i beskrifvande geometri och ritning,
en d:o i mekanik och maskinlära,
en d:o i konstruktion af enkla maskindelar och tillämpad kinematik,
en d:o i bergskemi och metallurgi,
en d:o i mineralogi och geologi,
en d:o i byggnadskonstruktionslära och byggnadsstatik,
en d:o i husbyggnadskonst,
en d:o i väg- och vattenbyggnadskonst,
en extra lärare i matematik, mindre kursen,
en d:o i maskinlära,
en d:o i praktisk elektroteknik,
en d:o i allmän kemi,
en d:o i kemisk teknologi,
en d:o i frihandsteckning,
en d:o i ornamentik,
en d:o i modellering,
en d:o i nationalekonomi och näringslagstiftning,
en d:o i bokföring,
en d:o i mekaniska laborationer; eller tillsammans 14 ordinarie professorer,
9 extra ordinarie professorer och 1 1 extra lärare, förutom erforderligt
antal assistenter.
Undiokauln3’~ Hvad derefter beträffade de vid högskolan befintliga undervisningslokalerna,
så. vore dessa i flera afseenden otillräckliga. I synnerhet hade
svårigheter gjort sig känbara i fråga om laboratorierna och ritsalarne, på
grund af hvilkas otillräcklighet dels ett större antal lärjungar måst deri
inträngas, än som varit förmånligt såväl ur sanitär synpunkt som med
hänsyn ^ till undervisningen, dels smärre och för andra ändamål afsedda
rum mast tillfälligtvis apteras till laboratorie- och ritlokaler.
Vid inredningen år 1863 af läroverkets nuvarande byggnad hade i
kemiska laboratorierna anordnats platser för tillsammans 28 laboranter.
Redan vid medlet af 1870-talet hade emellertid antalet laboranter vuxit, så
att det ar^1874 utgjort 39 och 1875 43. Åt dessa hade utrymme ej kunnat
beredas pa annat sätt än genom sammanträngning af två elever på en
arbetsplats och genom anordnande af provisoriska arbetsplatser i det för
sådant ändamål olämpliga s. k. ångpannerummet. Ett förslag till laboratoriernas
utvidgning genom påbyggnad af laboratorieflygeln, hvilket till
följd af dessa förhållanden redan då utarbetats, hade icke kommit till utförande
hufvudsakligast pa grund af den hastiga minskning i elevantalet,
som i slutet af 1870-talet vallats af da rådande ogynsamma konjunktur
Åttonde hnfvudtiteln. 115
för landets industri och särskild! för bergshandteringen. Emellertid hade
fortfarande förefunnits den för undervisningen menliga anordningen, att
qvantitativt analytiska arbeten mast utföras samtidigt och i samma rum
som de qvalitativa analyserna under ledning af tvenne hufvudlärare. Sedan
1884 års riksdag för de mest öfverklagade bristernas afhjelpande beviljat
en förhöjning af årsanslaget äfvensom ett extra anslag af 10,000 kronor,
hade utförts ändrad inredning af det stora laboratorierummet, materialrummet,
en del af det syntetiska arbetsrummet, rummet för de kemiskt
tekniska samlingarna m. in.; men en del andra såsom. behöfliga
ansedda förändringar hade på grund af anslagets otillräcklighet
måst undanskjutas. Under de senare aren hade åter elevantalet pa
de kemiska laboratorierna stigit ganska betydligt, så att det år 1890
uppgått till 35 och höstterminen 1891 till 43, af hvilka 14 tillhört tredje
och 29 andra årskursen. För dessa hade utrymme beredts, derigenom
att 10 tillfälliga platser anordnats i det härför ingalunda lämpliga smältrummet,
7 laboranter provisoriskt inrymts i det syntetiska rummet samt
4 elever, tillhörande bergsskolan, för tillfället öfverflyttats till dennas, laboratorium,
oaktadt de egentligen bort erhålla undervisning a analytiska
laboratoriet. Trots dessa nödhjelpsanordningar hade .fortfarande, två laboranter
måst åtnöja sig med en plats tillsamman och ingen särskild arbetsplats
kunnat beredas assistenten i allmän kemi. Blefve nu, såsom kommitterade
föreslagit, ett större antal elever årligen mottaget, så skulle
detta gifvetvis medföra ännu mera stegrade fordringar pa utrymme. Med
den erfarenhet man hittills vunnit om elevernas fördelning på de olika
fackskolorna, vore det sannolikt, att, om årligen 120 ordinarie elever mottoges
i första afdelningen, 35 å 40 laboranter skulle komma på andra och
2() å 25 på tredje och fjerde afdelningarna, hvadan omkring 60 arbetsplatser
för ordinarie och specialelever behöfdes pa ifrågavarande .laboratorier.
Men blefve utrymmet inskränkt härtill, nödgades man afvisa alla
åhörare eller extra elever, hvilket ingalunda vore att förorda, enär det ofta
inträffade, att äldre, från den kemiska fackskolan utexaminerade elever
återkomme för att ytterligare utbilda sig genom vissa, specialundersökningar,
hvarjemte vanligen en eller annan artilleri-, eller sjöofficer beordrades att
vid högskolan genomgå sådana kurser, i hvilka kemiska och kemiskt tekniska
kunskaper utgjorde hufvudsaken. Ansloges för dessa ändamål samt
för assistenternas egna arbeten tillsammans 10 platser, skulle under ofvan
»jorda förutsättningar fordras minst 70 arbetsplatser a de kemiska laboratorierna.
Ändtligen kräfdes laboratoriernas utvidgning äfven af den mera
omfattande och grundligare undervisningen i kemiens olika grenar, hvilken
betingades af den kemiska industriens utveckling och de dermed stegrade
116 Åttonde hnfvudtiteln.
anspiaken på utbildandet af landets blifvande tekniska kemister och bergsmän.
Sålunda borde undervisningen i den organiska syntesen väsentligen
utvidgas, likasom ock ordnade undervisningskurser borde införas i mikroskopisk
analys, brännmateriallära in. fl. nya och utvidgade speciella grenar
åt den tekniska kemien.
I sammanhang med utvidgningen af laboratorierna borde den mineralogisk-geologiska
institutionens behof af utvidgade lokaler tillgodoses.
enna disponerade för närvarande blott öfver en enda sal, hvars utrymme
ti det yttersta tagits i anspråk för uppställning af den mineralogiska
samlingen. Af den petrografiska samlingen deremot hade blott en del kunnat
- uPPställas. Större geologiska stuffer hade alls icke kunnat anordnas så,
att eleverna varit i tillfälle att studera dem; ej heller funnes möjlighet
att upphänga kartor och planscher. För ett ändamålsenligt ordnande af
undervisningen i hithörande ämnen fordrades dels lokal för en studiesamling
af mineral- och bergartsstuffer, till hvilken eleverna i den allmänna
kursen kunde på fritider hafva tillträde för att efter behag studera och
undersöka densamma, dels ett särskildt studie- och öfningsrum för eleverna
i den högre kursen, der dessa finge tillfälle att när som helst närmare
granska för dem uppstäda särskilda studiesamlingar, kartor och planscher
m. m. samt att öfva sig i mineralogiska undersökningar och petrografiskt
mikroskopiska bestämningar o. s. v., och der äfven förevisning af°de till
andra årskursens petrografiska föreläsningar hörande mikroskopiska projektionsbilderna
kunde anordnas, dels slutligen ett arbetsrum för läraren.
Alla dessa behof kunde för närvarande delvis alls icke, delvis högst ofullständigt
tillgodoses genom anlitande af lokaler, som vore afsedda°för helt
andra ändamål och derför vore synnerligen olämpliga för den här ifrågavarande
undervisningens syfte.
Slutligen hade också auditorierna länge visat sig otillräckliga både till
antal och storlek. De anordningar, som i en del af auditorierna vidtagits
för att för tillfället afhjelpa bristen på utrymme, hade icke kunnat utföras
till fördel för vare sig undervisningen eller lärjungarne. Platserna hade
blindt för trånga, för att eleverna någorlunda beqvämt skulle kunna göra
sina anteckningar under föreläsningarna, hvarjemte icke ens hygienens
billigaste fordringar pa golf- och luftutrymme inom undervisningslokalerna
kunnat tillgodoses. I brist pa auditorier hade föreläsningarna i flera
ämnen mast hallas i tillfälligtvis lediga ritsalar eller i rum församlingar.
Till följd häraf hade ej heller de till åtskilliga undervisningsämnen hörande
samlingar kunnat, såsom sig bort, ordnas och fullständigas. Vore undervisningslokalerna
redan under nuvarande förhållanden sålunda högst otillräckliga,
så blefve behofvet af ökadt utrymme än mera trängande, derest
Åttonde hnfvudtiteln. 117
undervisningen skulle utvidgas i öfverensstämmelse med kommitterades
förslag.
Kommitterade hade först tagit i öfvervägande frågan om utsträckning
af hufvudbyggnadens södra flygel, den s. k. laboratorieflygeln, i det närmaste
till Teknologgatan och påbyggande af dess envåniga parti till jemnhöjd
med huset i öfrig!. En dylik anordning hade emellertid visat sig
ur flera synpunkter olämplig. Dels skulle nemligen placeringen af en del
lokaler inom det kemiska och det kemiskt tekniska laboratoriet äfvensom
dessas indelning ej kunna på ett fullt tillfredsställande sätt genomföras af
hänsyn till öfriga i samma byggnad befintliga fackskolor, hvilkas samlingar
af känsliga instrument och apparater in. m. ej kunde undgå att röna
inflytande af gaserna från de kemiska laboratorierna, dels vore kemiska
laboratorier mera eldfarliga än andra lokaler inom byggnaden, en omständighet,
som borde särskilt beaktas med hänsyn till högskolans närbelägna,
dyrbara bibliotek. På grund af dessa omständigheter hade kommitterade
öfvergifvit planen på en dylik tillbyggnad och ville i stället
föreslå uppförandet af en särskild byggnad för de bada kemiska laboratorierna
och den dermed i samband stående mineralogiska och geologiska
institutionen på den högskolan tillhörande tomten bakom hufvudbyggnaden.
Genom en sådan nybyggnad ansåge kommitterade, att ofvan framstälda
fordringar på nya och ökade undervisningslokaler för de kemiska, kemiskt
tekniska och mineralogisk-geologiska institutionerna kunde pa ett° tidsenligt
och planmessigt sätt tillgodoses. Kommitterade hade till ådagaläggande
häraf anmodat intendenten professor F. G. Ä. Dahl att i samråd
med vederbörande lärare uppgöra förslag till den ifrågasätta nya byggnaden
och dess inredning samt att beräkna kostnaderna för densamma.
Enligt sålunda uppgjordt. förslag skulle byggnaden uppföras till tre
våningars höjd, utom källarvåningen, samt med en längd af 61,5 meter
och med 17 meters största bredd; och skulle i byggnaden inrymmas:
i A’ allo r våning eu två större gemensamma arbetsrum för tredje och
fjerde årskurserna, ångpanne- och kölrum, värmeapparat, källare m. m.;
i bottenvåningen en större laborationssal för tredje årskursen och en
mindre sådan för fjerde, med plats för sammanlagdt 30 ä 40 laboranter,
vågrum, gemensamt för båda årskurserna, syntetiskt arbetsrum, materialrum,
arbetsrum för professorn i kemisk teknologi och assistenten, kapprum
samt bostad (ett rum och kök) för eu laboratorier enare;
i våningen en trappa upp en större laborationssal för 40 laboranter
af andra årskursen, ett större och ett mindre syntetiskt arbetsrum -- det
senare för den organiska syntesen — vätesvaflerum och smältrum, material
-
118 Åttonde hufvudtiteln.
rum, arbetsrum för professorn i allmän kemi och assistenten, kapprum
samt bostad (ett rum och kök) för en laboratorietjenare;
i våningen två trappor upp större auditorium för 120 elever, prepareringsrum,
lokal för de kemiskt tekniska samlingarna, två rum för de
mineralogiska och geologiska samlingarna, två mineralogiska studierum,
ett för första och ett för andra årskursen, arbetsrum för professorn i
mineralogi och geologi samt kapprum.
Efter förflyttning af de kemiska laboratorierna med dertill hörande
samlingar och apparater m. m. samt af den mineralogiska samlingen till
den föreslagna nya byggnaden, skulle hela nedre våningen i hufvudbyggnadens
södra flygel blifva disponibel för andra ändamål. Hit vore det
synnerligen lämpligt att förlägga dels de till den fysiska afdelningen
hörande, i norra flygelns öfverstå våning nu inhysta fysikaliska samlingarna
och laboratoriet, hvilka der saknade nödigt utrymme och i öfrigt
ej kunnat på fullt lämpligt sätt anordnas, dels flera för såväl den fysiska
som den elektrotekniska afdelningen erforderliga nya lokaler. För ett
fysiskt laboratorium vore det nemligen en afgjord fördel, om det vore
beläget i bottenvåningen, der störande skakningar mindre förekomme och
stadig grund för finare instrument kunde beredas. Derjemte vore den
varmluftapparat, som redan funnes i dessa lokaler, passande för ett fysiskt
laboratorium, der andra centralvarmapparater genom sina jernmassor verkade
störande på magnetiska och elektriska mätningar. För öfrigt erbjöde
ifrågavarande lokaler utan några synnerligen betydande förändringar icke
blott tillräckligt stora rum för de fysiska öfningama och för samlingarnas
förvarande, utan äfven flera mindre rum, som vore lämpliga dels till
arbetsrum åt lärarne, dels för uppställning af instrument, hvilka af mera
försigkomna elever användes vid speciella noggrannare undersökningar,
som under längre tid fortsattes och kräfde, att instrumenten stode i säkrare
skydd för rubbningar, än hvad de allmänna salarna tilläte.
Med stöd af hvad sålunda anförts, föresloge kommitterade, att till nedre
våningen af hufvudbyggnadens södra flygel förlädes de fysikaliska och
elektrotekniska samlingarna och laboratorierna.
För att vidare bereda ökadt utrymme äfven åt de andra fackskolorna
äfvensom åt läroverket i dess helhet borde i öfrigt några omflyttningar
jemte dermed i samband stående smärre förändringar af de i högskolans
större hus befintliga lokalerna vidtagas, hvarjemte den andra bostadsvåningen
i södra flygeln, som vore upplåten åt professorn i kemisk teknologi,
borde för samma ändamål tagas i anspråk. Om man utan ytterligare
nybyggnad än den föreslagna nya laboratoriebyggnaden ville verkställa
den utvidgning och omorganisering, som kommitterade föreslagit, vore det
Åttonde hufvudtileln. 119
nemligen nödvändigt att till lokaler för undervisningen och samlingarna
inreda nämnda boställsvåning, hvilken boställshafvaren enligt den för honom
utfärdade fullmakt vore skyldig att mot ersättning afträda, när den behöfdes
för andra högskolans ändamål. Genom denna sistnämnda anordning
ville kommitterade i synnerhet vinna den fördelen, att särskilda ritsalar
för frihandsteckning kunde inredas. Detta läi*oämne fordrade nemligen,
för att kunna rätt bedrifvas, särskildt apterade lokaler med afseende saväl
å materielen som på belysningen. De nu begagnade lokalerna medförde
en för skuggors återgifvande synnerligen ofullständig och oriktig belysning,
enär ljuset samtidigt inkomme från flera fönster, hvarigenom det
blefve omöjligt att utan särskilda anordningar^ som vore olämpliga för
den öfriga undervisningen i teckning, genom åskådning lära eleven att
rätt skilja mellan dager och skugga, mellan ljusets direkta och indirekta
inverkan, hvilket särskildt för blifvande arkitekter vore af stor betydelse.
Också funnes vid nyare tekniska läroverk äfvensom vid pa sista tiden
utförda nybyggnader för rikets allmänna läroverk särskilda, af hvarandra
oberoende ritsalar för frihandsteckning och linearritning.
Med afseende å de närmare detaljerna vid genomförandet af den förändrade
anordning och utvidgning af undervisningslokalerna vid högskolan,
som kommitterade sålunda föreslagit, yttra kommitterade följande:
»I bottenvåningen skulle sålunda — utom den förut omtalade, ändringen
af de kemiska laboratorierna med angränsande rum till fysiskt och
elektrotekniskt laboratorium — följande mindre förändringar vidtagas.
Kapprummet utanför nuvarande kemiska föreläsningssalen inredes för de
geodetiska samlingarna och ersättes med korridoren utanför ritsalarna,
hvilken afstänges från förstugan med glasdörr. Nuvarande klosettruinmet
utrymmes och förenas med det närliggande rummet genom mellanmurens
borttagande. Den sålunda erhållna nya salen, jemte de förut i denna
våning befintliga ritsalarna och modelleringsrummen, skulle da erbjuda
tillräckligt utrymme för de olika elevgruppernas i andra årskursen konstruktions-
och ritöfningar. Det inre rummet i den mekaniska verkstaden
— som i öfrigt bibehålies i det närmaste oförändrad — jemte källarlokalen
i norra flygeln, ordnas och inredes för det mekaniska laboratoriets
behof. Den i verkstaden nu befintliga ångpannan och ångmaskinen begagnas
hufvudsakligen för utförande af experiment, hvartill de ursprungligen
äro afsedda, samt såsom reserv, hvaremot för drifvande af arbetsmaskinerna
i verkstaden skulle användas eu i källaren uppstäld cirka 12
hästkrafters gasmaskin, som tillika kunde drifva dynamomaskinerna för
den elektriska belysningen m. m. Vaktmästarens och portvaktens boställsrum
i denna våning bibehållas oförändrade.»
120 Åttonde liufVndtiteln.
»Våningen en trappa upp kan till väsentligaste delen förblifva i sitt
nuvarande skick, hvad beträffar bibliotek, förvaltningslokaler, ritsalar för
fackskolornas i maskinbyggnadskonst samt väg- och vattenbyggnadskonst
tredje och fjerde årskurser samt föreläsningssal för mekanik. Endast följande
omändringar behöfva göras. För att erhålla det ökade utrymme i
ritsalarna för fjerde årskursens maskiningeniörselever, som erfordras på
grund af genomförandet af förslaget om att göra denna fackskola till
obligatoriskt fyraårig, nedrifves träväggen mellan det nuvarande rummet
för de mekaniska samlingarna och korridoren, och den sålunda erhållna
stora salen förses med skåp för modellsamlingen invid båda mellanväggarna.
Mellanväggen mellan klosettrummet, som'' utrymmes, och det bredvid
liggande rummet borttages, och den sålunda erhållna salen begagnas
för skeppsbyggnads-fackafdelningens konstruktionsöfningar. Skulle elevantalet
inom denna afdelning blifva stort, öfverflyttas dess arbeten till den
nuvarande fysikaliska samlingens lokaler.»
»I vaningen tva trappor upp bibehållas de nuvarande tvenne föreläsningssalarna,
och den nuvarande störa ritsalen begagnas för första årskursens
större elevgrupp. För samma afdelnings mindre elevgrupp inredas
de bada härinvid belägna rummen, som nu äro upptagna af de mekaniskt
tekniska samlingarna, till ritsalar. Nyss nämnda samlingar öfverflyttas till
nuvarande fysikaliska kabinettets lokaler; men enär dessa snart nog genom
ifrågavarande samlingars välbehöfliga komplettering torde blifva för detta ändamål
otillräckliga ocli dessutom, såsom förut blifvit antydt, kunna komma att
behöfvas för skeppsbyggnadsafdelningen, måste framdeles plats beredas
för dessa samlingar å norra flygelns vind, som då bör derför särskildt
anordnas. ^ Utaf de båda, af fackskolan för arkitektur nu anlitade smärre
ritsalarna åt gårdssidan inredes den ena, den sydvestra, till föreläsningssal,
att. begagnas för sådana läroämnen, hvari ett jemförelsevis mindre antal
lärjungar deltaga, och den andra för inrymmande af samlingarna, tillhörande
väg- och vattenbyggnadskonst-afdelningen.»
»Södra flygelns öfverstå våning, som för närvarande till största delen
upptages af boställsvåningen för professorn i kemisk teknologi, föreslås
att inredas till ritsalar, rum till samlingar m. m. för fackskolans för
arkitektur tredje och fjerde årskurser, hvilka nu endast disponera öfver
de för ändamålet allt för små och med afseende på belysning m. in.
olämpliga rummen i våningens midtparti åt gårdssidan. Vidare skulle här
inrymmas lokaler för modelleringsundervisningen och för samlingen af
gipser samt ritsalar för frihandsteekningcn. Det torde dock ej dröja länge,
innan äfven här den ofvanför varande vinden behöfver tagas i anspråk
för nyss nämnda arkitektoniska och gipssamlingars förvarande.»
Åttonde imfvudtiteln.
121
»I södra flygelns vindsvåning föreslås slutligen att inreda en atelier
för den fotografiskt tekniska undervisningen.»
»Såsom ofvan blifvit anfördt, hemställes, dels för vinnande af ökadt
utrymme, dels icke minst af sanitära skäl, att de nuvarande klosettrummen
utrymmas. De måste derför ersättas af andra lokaler, och föreslås härför
uppförandet af en mindre klosettbyggnad på gården.»
Beträffande slutligen uppvärmning, ventilation och belysning af högskolans
lokaler, anse kommitterade, att de blifvande undervisningslokalerna,
som icke redan äro i detta afseende lämpligt tillgodosedda, böra förses
med centraluppvärmning och tillräckliga" luftvexlingsanordningar samt att
elektrisk belysning der bör införas. Centraluppvärmning vore i förhållande
till andra uppvärmningssätt både mera bränslebesparande och erbjöde
större säkerhet mot eldfara för lokaler af här ifrågavarande slag.
För luftvexlingen kunde sörjas dels genom utvidgning af det redan befintliga
ventilationssystemet, dels genom insättande af luftventiler i ytterväggarna,
dels ock genom anbringande af små elektriska ventilatorer
för den förskämda luftens utsugning. Elektrisk belysning, hvilken i
betraktande af läroverkets öfverfylda lokaler redan ur sanitär synpunkt
vore särdeles lämplig, hade redan, så långt tillgångarna det medgifvit,
blifvit införd. Denna belysning vore äfven i ekonomiskt hänseende fördelaktig,
emedan en kraftmaskin i alla fåll vore nödvändig för drifvande
af arbetsmaskinerna å mekaniska verkstaden, ventilationsfläkten, dynamomaskinen
för den elektro-tekniska afdelningen m. in. Utom redan uppsatta
HO glödlampor erfordrades för den elektriska belysningens genomförande
en anläggning för omkring 150 sådana, hvilka dock icke alla
behöfde på en gång vara i verksamhet. Den ångmaskin jemte säkerhetsångpanna,
som nu funnes å mekaniska verkstaden, vore emellertid hufvudsakligen
afsedd och konstruerad för elevernas öfningar i undersökningars
utförande med dylika motorer samt i öfrigt otillräcklig och alldeles för
kostsam såväl för den mekaniska verkstadens behof som dynamomaskinens
drifvande, på grund hvaraf högskolans styrelse tillsvidare hyrt en gasmotor
för att vid den dagliga driften ersätta ångmotorn. Inköp af en
dylik gasmaskin om minst 12 hästkrafter vore sålunda behöfligt för tillgodoseendet
af ofvan antydda ändamål. För reglering af belysningen,
äfvensom för att lemna elektricitet på de tider af dagen, då gasmaskinen
och dynamon ej vore i gång, kunde det för den elektrotekniska afdelningen
i alla händelser behöfliga ackumulatorbatteriet anlitas, hvarigenom
det blefve möjligt att med en gasmaskin af jemförelsevis liten styrka
besörja belysningen på ett sätt, som borde blifva fördelaktigt för både
jemnheten och ekonomien hos densamma.
Bill. till Riksd. Prot. 18.94. 1 Sand. 1 Afd.
IG
i22 Åttonde hufvudtiteln.
Kostnader Hvad angår de kostnader, som genomförandet af de föreslagna utvidgningarna
ock förändringarna skulle medföra, påpeka kommitterade, att
dertill skulle kräfvas dels väsentliga förhöjningar i de olika anslagsposterna
af läroverkets nuvarande ordinarie budget och dels särskilda anslag för
en gång till betydande belopp för nybyggnad, ändamålsenligare anordning
af de befintliga lokalerna, förstärkning af undervisningsmaterielen m. m.
Vid beräknande af alla dessa anslagsbehof hade kommitterade utgått från
förutsättningen, att läroverket skulle kunna under den närmaste framtiden
årligen i sin första afdelning emottaga ända till 120 elever; och anföra
kommitterade rörande de olika anslagsbehofven följande.
Hvad först beträffade lärarelönerna, ville kommitterade med hänsyn till
de berättigade kraf, som vetenskapernas och industriens raska utveckling
i allt högre grad stälde på innehafvare af lärarebefattningar vid rikets
högsta tekniska läroanstalt, häfda, att dessa befattningar i ekonomiskt hänseende
stäldes i full paritet med motsvarande platser vid statens öfriga
högskolor, i synnerhet som tekniska högskolan vid sträfvan att i sin tjenst
få anstälda fullt qvalificerade personer hade att täfla med den enskilda
industrien, i hvars tjenst skicklige teknici ofta nog kunde erhålla i ekonomiskt
afseende vida fördelaktigare anställningar än dem högskolan kunde
erbjuda.
Ordinarie pro- Sålunda borde professorernes aflöning, som för närvarande utgjorde
fessorer. (j;()00 kronor, hvaraf 4,000 kronor lön och 2,000 kronor tjenstgöringspenningar,
fördelas i lön och tjenstgöringspenningar efter samma grunder,
som gälde för universitetens professorer, så att lönen blefve 4,500 kronor
och tjenstgöringspenningarna 1,500 kronor. Derigenom skulle icke blott
högskolans professorer komma i åtnjutande af något högre pension, utan
äfven deras enkor och barn tillerkännas bättre pensionsförmåner, än nu
vore fallet.
I öfrigt kunde den nu gällande aflöningsstaten fortfarande tillämpas
blott med följande tillägg och förändringar, nemligen
att för professorn i kemisk teknologi, hvilken skulle komma att afstå
den boställsvåning han nu innehade, borde uppföras full lön;
att åt professorn i grufvetenskap, som för närvarande åtnjöte en lägre
aflöning, nemligen 4,700 kronor, borde beviljas samma löneförmåner som
åt öfrige ordinarie professorer; samt
att för de föreslagna nya professorsbefattningarna i allmän fysik och
i skeppsbyggnadskonst borde beräknas samma aflöning som för öfriga ordinarie
professorsbefattningar.
Den något mindre tjenstgöringstid, som ålåge professorn i grufvetenskap
under terminerna, kunde icke rättfärdiga hans lägre aflöning, enär
Åttonde hufvndtiteln.
123
dels denna tid enligt kommitterades förslag skulle komma att ökas, dels
hans tid under sommaren vore omkring 5—7 veckor upptagen af praktisk
undervisning, och dels, sedan afgångsexamen i bergsskolans afdelning för
grufvetenskap med fyraårig lärokurs lemnade kompetens till inträde i
bergsstaten, undervisningen i grufvetenskap, som vore af synnerlig vigt
för vårt land, erhållit ännu större betydelse än förut.
Med tillämpning af det nu anförda skulle i aflöningsstaten för hvar
och en af de 14 ordinarie professorer, som enligt kommitterades förslag
borde finnas vid högskolan, med undantag af professorn i metallurgi, upptagas
sammanlagdt 6,000 kronor, hvaraf 4,500 kronor såsom lön och
1,500 kronor i tjenstgöringspenningar; för professorn i metallurgi skulle å
lönen beräknas boställsafdrag med 600 kronor, hvadan hans kontanta
aflöning skulle utgöra 5,400 kronor, deraf 3,900 kronor såsom lön och
1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar. Arliga anslaget till de ordinarie
professorerne skulle således utgöra sammanlagdt 83,400 kronor.
De extra ordinarie professorsbefattningarna, bvilka skulle ersätta de
nuvarande lektoraten, borde tillmätas samma löneförmåner som flertalet
af motsvarande befattningar vid universiteten, d. v. s. lön af 3,000
kronor och tjenstgöringspenningar af 1,000 kronor samt efter 5 års väl
vitsordad tjenstgöring ett ålderstillägg till den fasta lönen af 500 kronor,
dervid löntagaren borde få räkna sig till godo den tid, han före den nya
aflöningsstatens utfärdande förrättat motsvarande tjenstgöring vid läroverket.
Derjemte borde de extra ordinarie professorerne vara berättigade
att vid afskedstagande uppbära pension å allmänna indragningsstaten
med det belopp, hvartill den fasta lönen vid afskedet uppginge, enligt
samma bestämmelser, som nu gälde för lektorerne. Till 9 extra ordinarie
professorer enligt kommitterades förslag skulle sålunda å ordinarie stat
uppföras för hvardera 3,000 kronor såsom lön och 1,000 kronor såsom
tjenstgöringspenningar, eller tillhopa 4,000 kronor; utgörande alltså
ordinarie anslaget till extra ordinarie professorerne sammanlagdt 36,000
kronor, dervid ålderstilläggen icke medräknats.
Extra lärarnes löner borde blifva olika, beroende dels på den olika
arten af undervisningen i de särskilda läroämnena och dels af den härför
erforderliga tiden. Då tilloppet af lärjungar i de olika ämnena väsentligen
kunde förändras och de särskilda löneposterna häraf måste röna inverkan,
samt det vore önskvärdt, att efter förefallande behof kunna ändra
undervisningstiden, föreslå kommitterade, att till extra lärarnes aflöning måtte
anslås eu summa af 21,500 kronor, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att
E. o. professorer.
Extra lärare.
Assistenter
m. m.
124 Åttonde hnfvudtiteln.
på förslag af styrelsen bestämma öfver anslagets närmare fördelning med
hänsyn till vexlande behof m. m. Enligt af kommitterade uppgjordt förslag
skulle detta anslag fördelas sålunda:
åt | extra läraren | i matematik | kr. | 2,500 | _ |
b | » » | i maskinlära .. | B | 3,000 | — |
b | b b | i praktisk elektroteknik | B | 3,000 | — |
» | » » | i allmän kemi | B | 2,000 | — |
» | B B | i kemisk teknologi | B | 2,000 | — |
b | B B | i frihandsteckning | B | 2,000 | — |
» | B B | i ornamentik.. | B | 1,400 | — |
b | B B | i modellering | B | 1,000 | — |
» | B B | i nationalekonomi och näringslagstiftning | B | 1,400 | — |
b | B B | i bokföring............................................. | B | 700 | ■ |
i mekaniska laborationer (tillika föreståndare
för mekaniska verkstaden)........................ b 2,500: —
summa kr. 21,500: —
Det nuvarande anslaget till assistenter och tillfälliga lärarebiträden,
7,000 kronor, hade redan länge visat sig otillräckligt och måste blifva det
i ännu högre grad efter en omorganisering af undervisningen vid högskolan.
Enligt kommitterades beräkning skulle för den närmaste framtiden
till ifrågavarande ändamål kräfvas 18,450 kronor enligt följande fördelning:
-
assistent | i matematik | kr. | 1,500 | _ |
B | i geodesi och topografi | B | 900 | — |
B | i beskrifvande geometri med ritning | B | 750 |
|
B | i teoretisk mekanik | B | 1,500 | — |
B | i konstruktion af enkla maskindelar | B | 1,000 | __ |
B | i maskinlära (hydrauliska och värmemotorer m. m.) | B | 2,000 | _ |
B | i bergsmekanik | B | 300 | — |
B | i mekanisk teknologi | B | 600 | — |
B | i allmän fysik ... | B | 1,500 | — |
B | i tillämpad fysik | B | 1,200 | — |
B | i konstruktion af uppvärmnings- och ventilations- |
|
|
|
| apparater.................. | B | 500 | — |
J> | i fotografiens tillämpningar | B | 500 | — |
B | i allmän kemi | B | 750 | — |
B | i kemisk teknologi ................................... | B | 1,000 | — |
transport kr. 14,000:
Åttonde hnfvndtiteln.
125
| transport kr. | 14,000 | — |
assistent i metallurgi ......................................... | » | 1,000 | — |
» i väg- och vattenbyggnadskonst...... |
| 1,500 | — |
» i husbyggnadskonst........................... | » | 600 | — |
» i frihandsteckning............................... | » | 800 | — |
Tillfälliga lärarebiträden ................................. | » | 550 | — |
| summa kr. | 18,450 | — |
Öfver anslagets fördelning borde det tillkomma styrelsen att årligen
besluta, efter af lärarekollegiet gjorda framställningar, på grund af vexlande
behof och med hänsyn till elevantalet i de särskilda läroämnena.
Att låta en del af dessa utgifter betäckas af de afgifter, som extra
elever eller åhörare erlade, ville kommitterade ej förorda, dels derför
att med ett större antal ordinarie elever läroverkets förmåga att emottaga
åhörare blefve mindre, och dels emedan dessa afgifter allt framgent väl
behöfdes för bestridande af de ökade utgifter, som blefve en följd af manga
åhörares mottagande.
För att lärarne vid tekniska högskolan måtte sättas i tillfälle att före- r{"’r
taga utrikes resor, föreslå kommitterade ett årligt anslag för dylika resor
af 2,000 kronor. I betraktande af den hastiga och storartade utveckling,
som de tekniska läroanstalterna hade att uppvisa, vore det af synnerligt
gagn att bereda de tekniska lärarne tillfälle att icke blott inhemta kännedom
om framstående främmande tekniska skolors organisation, lärometoder,
undervisningsmateriel m. in., utan äfven lära närmare känna främmande
länders industri och ingeniörsarbeten.
Vidkommande kostnaderna för högskolans förvaltning föreslå kom- förvaltning.
mitterade, att till föreståndaren, som numera tillika vore tjenstgörande
lärare med minskad tjenstgöringsskyldighet, borde utgå såsom arfvode
1,500 kronor, hvarjemte till ersättning åt föreståndarens partielle^ vikarie
borde anslås 2,000 kronor. I den förutvarande anslagsposten till föreståndarebefattningen,
6,600 kronor, skulle derigenom åstadkommas en besparing
af 3,100 kronor, hvarjemte numera föreståndarens boställsvåning
tagits i anspråk för biblioteket.
Det särskilda arfvodet till afdelningsförestandaren i fackskolan för
bergsvetenskap, 600 kronor, borde bibehållas.
Vidare föreslå kommitterade, på grund af de redan nu betydligt ökade
göromålen, att arfvodena åt sekreteraren och kamreraren eller räkenskapsföraren
samt bibliotekarien måtte höjas från respektive 1,000, 600 och
126 Åttonde hufvudtiteln.
1,000 kronor till respektive 1,800, 1,000 och 1,500 kronor, samt dessutom
att till ett biträde åt bibliotekarien måtte beviljas 400 kronor. Biblioteket
skulle härigenom kunna hållas tillgängligt för de studerande och allmänheten
vida oftare, än hvad nu rimligtvis kunnat begäras.
Det nuvarande anslaget till betjeningen utginge med 3,500 kronor,
afsedda för tre vaktmästare och en portvakt samt dessutom tillfälliga biträden.
För den nya anordningen blefve några laboratorietjenare behöfliga
äfvensom en maskinist för skötandet af maskinerna för det mekaniska
laboratoriet och läroverkslokalernas uppvärmning m. in. Kommitterade
föreslå derför, att ifrågavarande anslag höjes till 5,100 kronor,
att fördelas pa följande sätt: åt en vaktmästare och 4 laboratorietjenare,
nemligen en a fysiska och elektrotekniska laboratorierna, en å det kemiska,
en a det kemiskt tekniska och en å det metallurgiska laboratoriet, för
hvar och en 500 kronor lön och 300 kronor tjenstgöringspenningar,
åt en maskinist 800 kronor och åt en portvakt 300 kronor, hvartill skulle
komma förmanen af särskilda bostäder äfvensom, för vaktmästaren och
laboratorier''enarne, ålderstillägg af 100 kronor till den fasta lönen efter
10 års val vitsordad tjenstgöring.
Det nuvarande årsanslaget till högskolans bibliotek, 3,500 kronor,
hade länge visat sig för knappt, hvarför och med hänsyn till de större
kraf, den nya organisationen af läroverket skulle komma att ställa på
dess bibliotek, föresloges en förhöjning af anslaget till 5,000 kronor.
Hvad som anförts om biblioteket, gälde äfven för laboratorierna och
samlingarna. De fysiska och elektriska laboratorierna kräfde för dithörande
apparaters och öfrig undervisningsmateriel underhåll och utvidgning
samt till bestridande af kostnaderna för de omfattande laborationsöfningarna
ett ärligt anslag af 3,000 kronor, hvaraf 1,000 kronor kunde
afses för den allmänna fysiken och återstoden, eller 2,000 kronor, för den
tillämpade fysiken. Det nuvarande anslaget till de kemiska, kemiskt tekniska
och metallurgiska laboratorierna, 6,000 kronor, borde af enahanda
skal höjas, hvarjemte detta anslag borde, i öfverensstämmelse med hvad
vid upprepade tillfällen yrkats, fördelas på de olika institutionerna. Kominitterade.
föreslå derför, att till det kemiska och det kemiskt tekniska
laboratoriet anslas 9,000 kronor och till det metallurgiska 3,000 kronor.
Det till verkstaden utgående anslaget, 2,500 kronor, borde med en förhöjning
af 500 kronor komma att visa sig tillräckligt för det mekaniska
laboratoriets behof.
Åttonde hufvudtiteln.
127
För inköp af modeller, planscher och öfrig undervisningsmateriel för
andra läroämnen och samlingar anse kommitterade tarfvas ett anslag af
5,000 kronor årligen, att på följande sätt fördelas:.
geodesi och topografi ....................
beskrifvande geometri med ritning ...
maskinlära....................................
skeppsbyggnadskonst ......................
mekanisk teknologi .........................
mineralogi och geologi........................
hyggnadskonstruktionslära.................
husbyggnadskonst, arkitektur m. m...
väg- och vattenbyggnadskonst ......
öfriga ämnen .....................................
..... kr. | 300: — |
..... » | 200: — |
..... » | 800: — |
... » | 400: — |
....... » | 600: — |
....... » | 300: — |
» | 200: — |
..... » | 800: — |
» | 600: — |
» | 800: — |
summa kr. | 5,000: — |
? 10,000 kronor, kräfde, |
ivnsiagec un uiversc uiguici, ---- ~ <
till följd deraf, att flera lokaler skulle komma att tagas i anspråk för
undervisningen, och med hänsyn till det ökade lärjungeantalet, en förhöjning
till 18,750 kronor, enligt nedanstående af kommitterade förslagsvis
uppgjorda fördelning:
uppvärmning och ventilation af högskolans lokaler (utom för kemiska,
kemiskt tekniska och bergsafdelningarna) ............
belysning (utom för nyssnämnda afdelningar) .............
vatten ...........................................................................
renhållning.........................................................................
kr.
6,000
2,800
350
1,350
afdelningens lokaler ...................
tryckning, annonser och renskrifning
inventariers inköp och underhåll
öfriga diverse utgifter .....................
............. » | 3,650: — |
.......... I> | 1,100: — |
........ » | 2,000: — |
........... y> | 1,500: — |
summa kr. | 18,750: — |
1 årsanslaget till stipendier åt skickliga och behöfvande elever, 3,000
kronor, behöfdes ingen förändring, då icke obetydliga donationer från
enskilda personer satt högskolan i stånd att tillmötesgå den närmaste
tidens behof, äfven med det ökade antal elever, som vore ifrågasatt.
Den utgiftsstat, som kommitterade sålunda föreslagit för tekniska högskolan,
slutar på eu summa af 225,000 kronor, förutom ålderstilläggen till
9 extra ordinarie professorer och 5 tjenare. De af kommitterade före
-
128 Åttonde bnfvudtiteln.
slagna förändringarna skulle alltså medföra en höjning af högskolans nuvarande
ordinarie budget, 146,700 kronor, med 78,300 kronor.
andag. . Förutom ofvannämnda årliga anslag skulle den föreslagna utvidgningen
och omorganisationen kräfva betydande tillfälliga anslag, angående
hvilka kommitterade anföra i hufvudsak följande.
dill undervisningsmaterielens förbättrande och förstärkande inom de
särskilda läroämnena skulle enligt kommitterades beräkning fordras ett
anslag för en gång af sammanlagdt 4 1,700 kronor. Fördelningen häraf
hafva kommitterade tänkt sig sålunda:
för geodesi och topografi...................................... kr.
b
»
beskrifvande geometri med ritning
konstruktion af enkla maskindelar och tillämpad kineinatik
maskinlära
skeppsbyggnadskonst
mekanisk teknologi
fysik och elektroteknik: dels till nya elektriska apparater
och dels till ett ackumulatorbatteri, tillika Renande för
belysningens reglering inom läroverket
mineralogi och geologi
husbyggnadskonst, arkitektur, ornamentik och modellering
väg- och vattenbyggnadskonst
mekaniska laboratoriet: dels till åtskilliga profningsmaskiner
och dels till en gasmaskin
2,000
1,000
1,000
2,000
1,000
2,000
4,500
5.000
1,200
3.000
1.000
12,000
ti,000
summa kr. 41,700
Enligt högskolans stadgar ålåge det lärarne att, derest icke för högskolan
tjenliga läroböcker vore i bokhandeln tillgängliga, utarbeta sådana
för att på^ högskolans bekostnad mångfaldigas och till billigt pris eleverna
tillhandahållas, så framt ej lärarne funne för godt att sjelfve utgifva sina
arbeten i bokhandeln. Härför disponerade högskolan endast det år 1852
för en gång beviljade belopp af 3,000 kronor såsom förlagskapital. Detta
både. länge visat sig för ändamålet otillräckligt, hvarför det vore nödvändigt,
derest ifrågavarande bestämmelse effektivt skulle tillämpas, att
höja förlagskapitalet. Kommitterade föreslå, att det måtte ökas till 8,000
kronor, hvartill erfordrades ett anslag för en gång af 5,000 kronor.
De största anslagen på extra stat skulle kräfvas för den nya byggnaden
för de kemiska, kemiskt tekniska och mineralogiska afdelningarna.
Åttonde hufvudtiteln. 129
Enligt uppgjordt kostnadsförslag skulle för detta ändamål erfordras följande
belopp, nemligen:
till byggnadens grundläggning, uppmurning, inredning (utom nedannämnda
särskilda arbeten) m. m. samt värmeledning................. kr. 259,567: —
» inredning af det kemiskt tekniska laboratoriet (botten
och
källarvåningen)............................................................ » 23,000: —
» d:o af det kemiska laboratoriet (våningen en trappa upp) » 17,800: —
» d:o af auditoriet och preparationsrummet o. s. v. (våningen
två trappor upp)............................................. » 2,490: —
» d:o af mineralogiska afdelningen (våningen två trappor
upp) ................................................................................... » 3,800: —
» vatten-, gas- och afloppsledningar.................................. » 19,843: -
summa kr. 326,500: —
Dertill skulle komma anslag till förbättring af den lösa undervisningsmaterielen
för de båda laboratorierna med 20,000 kronor för det kemiskt
tekniska och 3,000 kronor för det kemiska laboratoriet, eller tillhopa
23.000 kronor.
Den nya laboratoriebyggnaden, fullständigt inredd och ordnad för sina
ändamål, skulle således enligt kommitterades förslag kräfva ett anslag för
en gång af 349,500 kronor.
Slutligen skulle, enligt bifogad beräkning, kostnaden för de föreslagna
förändringarna i högskolans hufvudbyggnad belöpa sig till samxnanlagdt
60.000 kronor.
Totala beloppet af de tillfälliga anslag, som kommitterade ansett nödiga
för genomförandet af den föreslagna utvidgningen och omorganisationen
af högskolan, utgör alltså 456,200 kronor.
Öfver detta kommitterades förslag till utvidgning och omorganisation
af högskolan har Eders Kong! Maj:t infordrat underdånigt utlåtande af
tekniska högskolans lärarekollegium och styrelse.
Kollegiet instämmer i väsentliga delar i kommitterades förslag, såsom
i hög grad egnadt icke blott att afhjelpa befintliga brister och missförhållanden
vid läroverket, utan äfven att bringa rikets enda tekniska högskola
framåt till ett utvecklingsstadium, motsvarande landets behof. Dock
gör kollegiet rörande de föreslagna anslagsposterna för de mekaniska och
de kemiska laboratorierna följande erinringar.
Hvad först beträffar det mekaniska laboratoriet, förordar kollegiet ett
Bill. till Rikta. Prål. 18H4. 1 Samt. 1 Afd. 17
Lärarekolle
gium.
180 Åttonde hufvudtiteln.
inom detsamma utarbetadt fullständigare förslag till ett dylikt laboratorium,
som enligt kollegiets åsigt skulle lända i första hand den mekaniska fackskolan
och vidare alla öfriga fackskolor vid läroverket till stort gagn. Enligt
detta förslag fordrades för det mekaniska laboratoriet, förutom de lokaler,
som äro upplåtna för den mekaniska verkstaden, en mindre tillbyggnad
vid norra flygeln af läroverkets hufvudbyggnad. Vidare borde
förutom de af kommitterade föreslagna maskiner och apparater ytterligare
ett stort antal andra anskaffas. Kostnaden för genomförande af detta förslag
beräknas sålunda:
1. Apparater och maskiner för försök öfver hållfasthet
och elasticitet................................................................ kronor 29,250: —
2. D:o för d:o öfver värmets ledning och tillgodogörande,
specielt i ångmaskiner........................................ » 7,000: —
3. D:o för aörometriska och hydrauliska försök ........... » 7,500: —-
4. D:o för undersökningar beträffande bearbetning af
metaller, trä oeh sten samt andra materialier ........ » 3,750: —
5. D:o för diverse ändamål.................................................... )) 11,500: —
6. Byggnads-, reparations- och inredningsarbeten........... » 20,000: —
summa kronor 79,000: —
Härtill komme kostnaden för en gasmaskin, beräknad till 6,000 kronor.
Derjemte borde äfven det årliga anslaget för ifrågavarande laboratorium
höjas från 3,000 till 5,500 kronor.
De skäl, som för denna ansenliga utvidgning af kommitterades plan
anföras, äro hufvudsakligen:
att det vore nödvändigt att vid undervisningen, under förutsättning
att denna skulle kunna göras fullt lefvande, ega tillgång till en med erforderliga
instrument, apparater och maskiner utrustad anstalt, vid hvilken
det vore möjligt att experimentelt ådagalägga riktigheten af åtminstone
vissa hufvudprinciper, hvilka läge till grund för undervisningen inom de
mekaniska fackskolorna;
att åt lärarne inom dessa fackskolor, likaväl som inom de kemiska och
metallurgiska, borde beredas tillfälle att genom experimentela undersökningar
dels befästa och utvidga sina fackkunskaper och dels bidraga till
ingeniörsvetenskapens utveckling; samt
att det vore önskvärdt, att från läroverket utgångna framstående elever
finge tillfälle att utföra mera omfattande experiment, hvilka kunde utgöra
en verkligt god förberedelse till fortsatta arbeten för dels en tidsenlig utveckling
af äldre och dels upprättande af nya grenar af vårt lands i flera
hänseenden jemförelsevis outvecklade mekaniska industri.
Åttonde hufvudtiteln.
131
I afseende å de kemiska laboratorierna hade åter den kemiska fackskolans
hufvudlärare i en till kollegiet inlemnad fullständig redogörelse
för denna fackskolas behof uttalat farhågor för att det af kommitterade
föreslagna ordinarie anslaget till ifrågavarande laboratorier, 9,000 kronor,
skulle komma att visa sig för knappt, om ej ett särskildt belopp för uppvärmning,
ventilation, belysning och renhållning m. m. af de kemiska, kemiskt
tekniska och mineralogiska afdelningarnas lokaler i den föreslagna
nya laboratoriebyggnaden ansloges med 2,500 kronor. Till stöd för en
dylik höjning af ifrågavarande anslag hade bemälde hufvudlärare anfört,
att, då kommitterade föreslagit särskilda anslag till uppvärmning o. s. v.
af högskolans öfriga lokaler, så hade deremot ett dylikt anslag för de kemiska
laboratoriernas behof icke blifvit upptaget, samt att af det till sagda
laboratorier föreslagna anslagsbeloppet, 9,000 kronor, en föga afsevärd del
kunde beräknas blifva disponibel för bekostande af uppvärmningen o. s. v.
af en lokal, afsedd för 70—80 laboranter, helst för laborationema i bergsskolan
med 22 laboranter föreslagits ett belopp af 3,000 kronor. På
grund af hvad sålunda anförts, hemstälde kollegiet, att den i förslaget
till utgiftsstat för högskolan uppförda anslagsposten till diverse utgifter,
18,750 kronor, måtte höjas med 2,500 kronor, eller till 21,250 kronor.
I sammanhang härmed ville kollegiet påpeka det behjertansvärda i eu
likaledes af hufvudlärarne i den kemiska fackskolan gjord framställning om
betydelsen för denna fackskola af att bostad i laboratoriebyggnaden eller i
dess omedelbara närhet bereddes för åtminstone en af dess lärare. Genom
en dylik anordning, hvilken föreslagits redan i det af högskolans styrelse
år 1877 framlagda förslaget till utvidgning af den kemiska laboratoriebyggnaden,
skulle ernås, att icke den dagliga tillsynen å denna dyrbara anstalt
blefve anförtrodd endast åt de derstädes boende laboratorierenarne. Enligt
uppgjordt kostnadsförslag skulle en påbyggnad af södra flygeln med två
embetsvåningar jemte bostad åt två assistenter kosta icke fullt 50,000 kronor.
Beräknades hyran för hvardera embetsvåningen till 1,000 kronor,
om boställshafvaren icke ålades underhållsskyldighet, och i annat fall till
900 kronor årligen samt för assistentbostäderna till 150 kronor för hvardera,
skulle årligen erhållas i hyra respektive 2,300 eller 2,100 kronor,
hvilka belopp förräntade de ofvan angifna kostnaderna.
Beträffande vidare lärokursens längd inom den kemiska fackskolan
hade hufvudlärarne inom denna yrkat, att det af kommitterade föreslagna
fjerde läsåret i denna fackskola måtte blifva valfritt. Det skäl, som i afseende
å öfriga fackskolor talade för en dylik utvidgning, nemligen den
betydande matematiska underbyggnad, soin vore nödvändig, förefunnes icke
beträffande den kemiska fackskolan. Äfvenledes kunde ifrågasättas, huru
-
132
Åttonde hufvudtiteln.
Yttrande af
tekniska högskolans
styrelse.
vida icke en obligatorisk fjerde årskurs skulle komma att medföra större
kostnader än som beräknats i den föreslagna staten för fackskolan. Och
instämde kollegiet i hvad hufvudlärarne sålunda anfört och yrkat.
Styrelsen för tekniska högskolan tillstyrker i hufvudsak koinmitterades
förslag, såsom innebärande i det hela taget en tidsenlig utveckling af läroverket
med bibehållande af det väsentliga af dess nuvarande anordning,
men med de förbättringar, hvilka af teknikens ständiga framsteg och förändrade
förhållanden i öfrigt påkallas. Men enär dels lärarekollegiet i
åtskilliga punkter föreslagit från kommitterades betänkande afvikande bebestämmelser,
och dels ett och annat i törslaget synts styrelsen påkalla
jemkning eller tillägg, har styrelsen underkastat åtskilliga punkter af förslaget
en närmare pröfning.
Beträffande först behofvet af högskolans utvidgning och omorganisation
anför styrelsen, att det antal elever i högskolans första årskurs, hvilket
kommitterade lagt till grund för sitt förslag, eller 120, icke visar sig öfverdrifvet,
då man jemför freqvensen vid tekniska högskolan och vid polytckniska
skolan i Zurich under de senaste läsåren. Det framginge nemligen af en
dylik jemförelse, att medan vid högskolan antalet elever i första afdelningen
inom fackskolorna för arkitektur, väg- och vattenbyggnadskonst, maskinbyggnadskonst
och mekanisk teknologi, kemisk teknologi samt bergsvetenskap
under läsåren 1890—91, 1891—92 och 1892—93 utgjort respektive 75, 80
och 100, hade antalet elever af schweizisk nationalitet i första årskursen af
motsvarande fackskolor vid polytekniska skolan i Zurich under samma år
varit respektive 74, 86 och 102. Dervid vore att uppmärksamma, dels
att någon särskild fackskola för bergsvetenskap icke funnes i Zurich, dels
att folkmängden i Sverige vore betydligt större än i Schweiz, och dels
att ej mindre än 24 kompetente inträdessökande höstterminen 1891 till
följd af brist på utrymme och lärarekrafter måst vägras inträde vid högskolan.
Emellertid kunde man ifrågasätta, huruvida, derest tilloppet till
högskolan blefve så stort, som beräknats, de från högskolan utgångne ingeniörer
och teknologer kunde inom landet finna sin utkomst, eller om
icke erfarenheten ådagalagt, att redan med den inskränktare verksamhet,
högskolan hittills utvecklat, det varit mycket svårt för många af de utgående
eleverna att vinna anställning inom landet. Härvid vore emellertid
att anmärka, att visserligen många af dem, som fått sin utbildning
vid högskolan, sedermera vändt sig till utlandet, men att detta i flera fall
vore ett nödvändigt vilkor för inhemtande af vidsträcktare erfarenhet och
för införande i vårt land af nya arbetsprocesser och industrigrenar, samt
att en stor del af de sålunda utvandrade återkomme för att med för
-
Åttonde hufvudtiteln. 133
ökade insigter gagna sitt fädernesland. Dessutom inflyttade icke fa. utländske
ingeniörer till Sverige; och att dessas antal skulle ökas, om^tekniska
högskolans utveckling hämmades, vore uppenbart. Äfven om åtskilliga
af en eller annan orsak qvarstannade i utlandet, sa hade i allmänhet
äfven de gjort det svenska namnet kändt och aktadt samt bidragit till
handelsförbindelsers inledande med utlandet. Hvad anginge möjligheten
för de från högskolan utgångne att inom Sverige tillgodogöra sig sina kunskaper,
ville styrelsen hänvisa derpå, att dels ständigt nya verksamhetsfält
öppnades för personer med teknisk bildning, dels de f. d. elever, som
redan vunnit anställning eller egnat sig åt sjelfständig industriel verksamhet,
ofta beredde sina kamrater platser och tillfälle att förvärfva^ sitt uppehälle;
och lemnade styrelsen i afseende härå en förteckning å nära 70
olika institutioner, yrken eller sysselsättningar i statens, kommunens eller
enskildes tjenst, åt hvilka de vid högskolan studerande kunde med framgång
egna sig. Det verksamhetsfält, som sålunda öppnade sig för högskolans
elever, syntes styrelsen så vidsträckt, att man icke behöfde befara öfverproduktion,
om det också ej kunde undvikas, att det stundom för den enskilde
dröjde länge nog, innan han kunde finna en för sig passande sysselsättning.
Styrelsen meddelade i sammanhang härmed en öfversigt öfver
de olika sysselsättningar, åt hvilka de 162 elever egnat sig, som under
åren 1890—92 med fullständiga afgångsbetyg lemnat läroverket,
Med afseende å den betydelse, de från tekniska högskolan, utgångna
elever i jemförelse med andra teknici egde för landets industri, och den
ställning, de inom denna intoge, meddelade styrelsen resultatet af en granskning
utaf ansökningshandlingarna från teknici, som sökt statsunderstöd
för besök vid Chicagoutställningen nästlidna år och hvilka i allmänhet uppnått
en beaktansvärd plats inom industrien. Af 171 sökande hade 61 erhållit
sin hufvudsakliga utbildning vid tekniska högskolan, 14. vid Chalmers
tekniska läroanstalt, 27 vid tekniska elementarskolor, 14 vid tekniska
skolan i Stockholm, 11 vid andra tekniska läroverk i Sverige, 6 vid utländska
tekniska läroverk och 4 vid universitet; de återstående 34 hade
icke företett några examensbetyg. Af de 49 sökande, hvilka i första rummet
förordats till erhållande af resestipendium, hade 24 genomgått tekniska
högskolan, 5 Chalmers anstalt och 7 andra tekniska skolor i Sverige.
Med afseende å de af kommitterade föreslagna förändringarna i fråga
om fackskolorna anför styrelsen beträffande den föreslagna fackafdelningen
för skeppsbyggeri, att styrelsen redan i sitt öfver sjöfartsnäringskommitténs
betänkande afgifna utlåtande framhållit, att lör att främja uppblomstnngen
af skeppsbyggnadsindustrien i Sverige och för att påskynda öfvergangen
från segel- till ångfartyg och från fartyg af trä till fartyg af jern och
134 Åttonde hufvudtiteln.
stål, hvilkct vore ett nödvändigt vilkor för att den svenska sjöfartsnäringen
skulle kunna uthärda täflan med utlandet, det vore oundgängligt att utvidga
den alldeles otillräckliga undervisning, som för närvarande lemnades
vid högskolan i hit hörande läroämnen, och hvartill endast 800 kronor
årligen vore anslagna, nemligen till aflöning af en extra lärare i ångfartygskonstruktion.
Under erinran att tekniska högskolan vore det enda
tekniska läroverk i Sverige, hvilket lemnade en så omfattande undervisning
i matematik och andra hithörande ämnen, som vore en nödvändig förutsättning
för ett grundligt studium af den moderna skeppsbyggnadstekniken,
och hurusom i utlandet vore rikligen sörjdt för denna gren af den tekniska
undervisningen, ansåge styrelsen det icke vara något tvifvel underkastadt,
att, om undervisningen vid högskolan uti ifrågavarande del af
skeppsbyggnadskonsten, hvilken stode maskinväsendet så nära, utsträcktes
på sätt kommitterade föreslagit, det ökade behof af teoretisk utbildning
inom detta fack, som sjöfartsnäringskommittén påpekat, komme att tillgodoses
på det för vårt land såväl mest passande som minst kostsamma sätt.
Hvad anginge den ifrågasatta nya fackskolan för elektroteknik, hade
erfarenheten redan visat dess behöflighet. Den vid högskolan föranstaltade
provisoriska undervisningen i praktisk elektroteknik hade flitigt begagnats
af eleverna, ehuru en fullt lämplig anordning af undervisningen ej kunde
ske förr än efter en fullständig fackskolas upprättande.
Beträffande vidare den af kommitterade föreslagna utsträckningen af
undervisningen till både omfattning och tidslängd, förordade styrelsen i
likhet med kollegiet hvad kommitterade i det förra afseendet föreslagit.
Men i fråga om lärotiden i de olika afdelningarna ansåge styrelsen, att
inom fackskolan för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi lärokuisen
endast för blifvande maskiningeniörer och skeppsbyggare borde
göras obligatoriskt fyraårig, under det att det fjerde året borde blifva frivilligt
för de elever, som egnade sig åt mekanisk fabriksindustri, och för
hvilka den mekaniska teknologiens studium vore af större vigt än maskinkonstruktioner.
I likhet med kollegiet förordade styrelsen vidare, att i
fackskolan för kemisk teknologi det föreslagna fjerde läroåret måtte blifva
frivilligt. En fyraårig lärokurs vore visserligen nödvändig för de elever,
som ville förskaffa sig eu fullständig kemiskt-teknisk utbildning, men vore*
deremot icke oundgängligen behöflig för alla elever, som ville egna sig åt
den kemiska fabriksindustrien, hvartill komme, att det vore skäl att^inhemta
erfarenhetens vittnesbörd, innan en sa genomgripande förändring af
fackskolan vidtoges.
Kommitterades förslag att de nuvarande lektorsbefattningarna skulle
förändras till extra ordinarie professorsbefattningar, likartade med dem,
Åttonde hufvndtiteln.
135
som funnes vid universiteten, tillstyrkte styrelsen så mycket hellre, som
denna länge önskade och välbehöfliga förbättring i de svagast aflönade
lärarnes vilkor enligt förslaget vore en följd af den förökning i dessa lärares
undervisningsskyldighet, som betingades af den föreslagna utvidgningen
af läroverket. Äfven hvad kommitterade i öfrigt föreslagit angående
nya lärarebefattningars inrättande ville syreisen förorda, såsom betingadt
af läroverkets utvidgning.
Vidkommande frågan om inrättande af ett mekaniskt laboratorium
har styrelsen anfört, att denna fråga redan för ett årtionde sedan förekommit
i högskolans lärarekollegium med anledning af ett yttrande, som
afgifvits af en utaf kollegiet tillsatt kommitté rörande väckt förslag att
utvidga och förändra undervisningen i verkstadsarbete. Denna kommitté
hade bland annat tillstyrkt inköp af ny ångpanna och ångmaskin, apparat
för profning af materialiers hållfasthet, dynamometrar, apparater för profning
af smörjmedel m. m. för ett sammanlagdt belopp af 17,100 kronor,
alltsammans afsedt att utgöra början till ett mekaniskt laboratorium. Sedan
kollegiet godkänt det sålunda väckta förslaget, hade styrelsen hos Eders
Kongl. Maj:t hemstält om nådig proposition till Riksdagen angående beviljande
af 14,000 kronor för sagda ändamål, enligt en af föreståndaren
för fackskolan för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi uppgjord
beräkning, hvari dock ej ingått kostnaden för apparater till hållfasthetsförsök.
Efter det Eders Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse med styrelsens
hemställan gjort framställning till 1884 års riksdag, hade denna beviljat
det begärda beloppet; och hade de maskiner och apparater, som sålunda
anskaffats, varit till stort gagn för undervisningen i maskinlära. Sedermera
hade styrelsen på framställning af läraren i mekanisk teknologi latit
för medel, som erhållits genom försäljning af för högskolans ändamål icke
användbara maskiner, anskaffa en ugn för härdningsförsök och ett fallverk
för enklare hållfasthetsprof m. in. Men för ett närmare studium af materialiernas
egenskaper vore dessa apparater alldeles otillräckliga.
Då nu fråga uppstått om en väsentlig utvidgning af öfningarna inom
den praktiska mekanikens område, hade styrelsen all anledning att önska
framgång åt såväl kommitterades förslag som kollegiets mera vidlyftiga
plan. Derigenom att eleverna finge tillfälle att sjelfva medelst försök öfvertyga
sig om riktigheten af de förnämsta naturlagar och rön, hvilka läge
till grund för de praktiska tillämpningarna, måste en säkrare kunskap
vinnas än genom blott teoretiska studier. I fråga om kemiens och fysikens
mångsidiga användningar inom tekniken hade detta sedan länge varit
kändt och erkändt; och numera hade samma uppfattning gjort sig gällande
äfven beträffande mekanikens vidsträckta tillämpningar. Den meka
-
136 Åttonde hufvadtiteln.
niska teknologiens, maskinlärans, bergsmekanikens, väg- och vattenbyggnadskonstens
samt husbyggnadskonstens allvarliga studium toge numera i
anspråk experimentela mekaniska hjelpmedel af ansenlig utsträckning för
profning af materialier och undersökning af dessas egenskaper under olika
förhallanden samt för ett stort antal andra olikartade försök. Jemväl inom
metallurgien, grufvetenskapen och den kemiska teknologien vore dylika
undersökningar. i flera fall af behofvet påkallade. Genom att eleverna
tidigt vandes vid arbeten af denna art, blefve de fullt förtrogna med egenskaperna
af de materialier, de framdeles komme att använda vid maskiner
och byggnader af olika slag, med de brännmaterialier, som inom industrien
begagnades, samt med det fördelaktigaste sättet för dessas bruk äfvensom de
metoder, som funnes för undersökningen af kraft- och arbetsmaskiner samt
af de med dessas tillhjelp erhallna fabrikat. De fördelar, som härigenom
framdeles skulle tillskyndas såväl statens tekniska verksamhet som den
enskilda industrien, vore så påtagliga och betydande, att det icke vore
något tvifvel om, att de äfven ur uteslutande ekonomisk synpunkt till fullo
skulle ^återgälda de kostnader, som vore förenade med upprättandet och
underhållet af ett mekaniskt laboratorium.
Emellertid ville styrelsen icke för närvarande förorda lärarekollegiets
mera omfattande förslag. Fragan om ett mekaniskt laboratorium vid tekniska
högskolan sammanhängde till en viss grad med frågan om anordnande
af en materialprofningsanstalt för statens tekniska tjenst och för den enskilda
industriens behof. Laboratoriet, sådant kommitterade och kollegiet
tänkt sig det, skulle uteslutande tillgodose undervisningen och de vetenskapligt
tekniska studierna, men icke vara någon profningsanstalt till vare
sig statens eller allmänhetens tjenst. Ett mekaniskt laboratorium af det
omfång kollegiet föreslagit skulle svårligen kunna bringas till stånd, om
det icke på samma gång kunde motsvara båda dessa behof.
Under förhandenvarande omständigheter syntes det styrelsen vara
lämpligast att först söka bringa till stånd ett mekaniskt laboratorium af
den inskränktare omfattning, som föreslagits af kommitterade. Derigenom
skulle man erhålla maskiner, apparater och redskap, som vore tillräckliga
för de enklaste öfningar, hvilka vid ett dylikt laboratorium borde verkställas,
och eleverna skulle få tillfälle att sjelfva utföra de här förekommande
arbetena. Utvecklingen af laboratoriet kunde sedermera försiggå,
i den mån erfarenheten ådagalade behofvet deraf.
Hvad kommitterade föreslagit derom, att aflöningen till högskolans
professorer skulle utgå med f såsom lön och \ såsom tjenstgöringspenningar,
tillstyrkes af styrelsen på de af kommitterade anförda skäl. Dock
anser styrelsen på tal om denna fråga, som hufvudsakligen vore af vigt
Åttonde hufvudtiteln. 137
med afseende å lärarnes pensionsförhållanden, att föreskrift, borde lemnas
af innehåll att professor, som vore berättigad att vid sin afgång erhålla
full pension, äfven vore skyldig att, då han hunnit pensionsåldern, från
sitt embete afgå, så framt icke Eders Kongl. Maj:t, efter framställning af
styrelsen, funne skäl lemna honom rätt att deruti ännu någon tid qvarstå.
För lärarne vid universiteten och vid Karolinska institutet funnes visserligen
icke någon dylik föreskrift. Men det i regel långt mera ansträngande
arbete, som tekniska högskolans professorer vore underkastade, och som
der vore nödvändigt för undervisningens behöriga upprätthållande, gjorde
att endast i undantagsfall en professor vid högskolan efter uppnådda 65
år ännu egde den kropps- och själskraft, som erfordrades för platsens behöriga
skötande.
Kommitterades förslag angående anslag till utrikes studieresor för lärarne
vid högskolan förordades af styrelsen på det varmaste. Styrelsen
hade redan vid ett föregående tillfälle, med anledning af en framställning
från teknologmötet i Stockholm år 1886, haft att yttra sig i denna fråga;
och hade styrelsen vid sagda tillfälle såsom stöd för ett anslag af 5,000
kronor årligen till reseunderstöd åt lärare vid tekniska läroverk åberopat,
att den tekniska litteraturen icke kunde hålla jemna steg med de tekniska
uppfinningarna och förbättringarna, att åskådningen af och deltagandet i
många tekniska operationer vore nödvändiga för att vinna fullkomlig insigt
i desamma, att till följd af den stora betydelse, som industrien och
ingeniörsvetenskapen i senare tider vunnit, på intet annat område läroverkens
utveckling varit så hastig och storartad som på det tekniska, samt
att vid åtskilliga utländska läroverk årligen flere lärare hugnades med
statsunderstöd för ifrågavarande ändamål. Då behofvet af resestipendier
, oförminskadt qvarstode, och det årliga anslag af 2,000 kronor, som af kommitterade
föreslagits för tekniska högskolan särskild^ skulle för detta läroverk,
der behofvet af studieresor vore mest trängande, vara tillfyllestgörande,
så ansåge sig styrelsen böra hemställa, att åtminstone detta anslag
måtte beviljas.
Den af kommitterade föreslagna förhöjningen af bol|förlagskapitalet
med 5,000 kronor för en gång tillstyrkes af styrelsen. A ifrågavarande
fond hade vid 1892 års slut behållningen utgjort dels i kontanta medel
2,169 kronor 85 öre och dels i värdet af 1,734 osålda exemplar af 20
olika lärokurser 1,444 kronor 98 öre. Den kontanta behållningen vore
redan till större delen disponerad, och för utgifvande af åtskilliga andra
väl behöfliga lärokurser saknades tillgångar.
Vidkommande den af kommitterade föreslagna nybyggnaden vitsordar
styrelsen behofvet af en sådan och framhåller genom jemförelse med på
Bih. till Riktil. Brok 18.94. 1 Sami. 1 Afd. IB
13$ Åttonde hufvudtiteln.
senare tider utförda nybyggnader vid utländska tekniska högskolor, att
nu ifrågavarande byggnadsföretag och förändringar ingalunda äro öfverdrifna.
Emellertid hade styrelsen med afseende å såväl de efter våra förhallanden
betydliga kostnaderna som ock sjelfva frågans vigt ansett sig böra
underkasta ifrågavarande förslag granskning af särskild! utsedde sakkunnige
utom läroverket; och hade denna granskning verkstälts af professorerne
L. F. Nilsson och O. Pettersson samt fabriksidkare R. Almström och Joh.
Ohlsson. Jemte det att desse instämt med kommitterade i fråga om både
undervisningens i den kemiska fackskolan utvidgning med en fjerde årskurs
och behofvet af särskild nybyggnad för de kemiska och mineralogiska
institutionerna, hade de rörande sjelfva byggnadsplanen föreslagit åtskilliga
förändringar, genom hvilka en ändamålsenligare fördelning af utrymmet
kunde vinnas. Oafsedt detta ansåge emellertid styrelsen, att den nya
byggnaden enligt kommitterades förslag skulle komma allt för nära hufvudbyggnadens
södra flygel och sålunda försvåra dennas tillbyggnad i en
framtid, hvarför en omarbetning i kommitterades byggnadsplan i alla
händelser vore nödvändig. Styrelsen hade derför åt intendenten professor
Dahl gifvit i uppdrag att i samråd med professorerne i kemi och kemisk
teknologi samt lektorn i mineralogi och geologi vid högskolan företaga
en dylik omarbetning. Vid denna förutsattes, att den nya laboratoriebyggnaden
skulle framskjutas ända till tomtgränsen vid Kungstensgatan
och således upptaga en del af det smala tomtområde, som af brukssocieteten
blifvit till Eders Kongl. Maj:t och kronan öfverleinnadt, med
förbehåll att endast byggnader för bergsundervisningen och dess befrämjande
finge dera uppföras. Enär såväl den kemiska som framför allt den
mineralogiska och geologiska undervisningen vid högskolan väsentligen vore
afsedd . för bergsundervisningens behof, ansåge styrelsen hinder icke böra ,
möta för att använda en liten del af bergsskolans tomt för ifrågavarande
ändamål, i synnerhet som i alla fall tillräckligt utrymme återstode för
bergsskolans framtida utvidgning.
De förändringar af hufvudbyggnaden, som kommitterade föreslagit,
tillstyrkas af styrelsen att verkställas, så snart nybyggnaden blifvit uppförd,
med undantag af den föreslagna förflyttningen af de båda nedre
våningarnas klosetter till en särskild byggnad på gården samt de af dem
nu upptagna lokalernas sammanslagning med angränsande rum till lärosalar.
Sistnämnda rum hade vid läroverkets provisoriska utvidgning användts
till pappersspänningsruin för ritundervisningen; och detta hade befunnits
så fördelaktigt, att någon förändring härutinnan icke borde för
närvarande vidtagas.
Med afseende å kommitterades förslag till utgiftsstat hade lärare -
Åttonde hufvudtiteln. 139
kollegiet ansett ett särskildt anslag af 2,500 kronor erforderligt _ till uppvärmning
m. in. af de kemiska, kemiskt tekniska och mineralogiska afdelningarnas
lokaler. Visserligen ansage styrelsen, att omkostnaderna för det
nya laboratoriet borde blifva väsentligt större än de nuvarande; men med
hänsyn dertill att dels, om lärokursen i den kemiska fackskolan icke blefve
obligatoriskt fyraårig, sannolikt icke alla eleverna komme att qvarstanna
det fjerde året, dels äfven enligt kommitterades förslag en del omkostnader
vid laborationerna bestredes af de för diverse utgifter anslagna medel, och
dels slutligen, om under vissa år ett större antal elever skulle egna sig
åt de fackskolor, hvilka påkallade kemiska laborationer, ett så mycket
mindre antal inginge i de andra fackskolorna, till följd hvaraf besparing
i de för dessa beräknade utgifter kunde ega rum och derigenom en tillfällig
förstärkning i de för kemiska laborationer disponerade medlen beredas,
ansåge styrelsen den af kollegiet ifrågasatta ytterligare förhöjningen
icke vara oundgängligen nödvändig.
Kommitterade hade ansett ett årligt anslag af 225,000 kronor erforderligt
för undervisningens anordnande i öfverensstämmelse med deras
förslag och dervid beräknat, att hela detta belopp skulle utgå af statsmedel
ehuru visserligen af kommitterade tillika föreslagits, att styrelsen
skulle’ ega att, då !å funnes lämpligt, för deltagande i laborations- och
andra öfningar fastställa en efter omkostnaderna för dervid förbrukade
materialier in. m. rättad terminsafgift, hvilken för medellösa elever skulle
kunna efterskänkas. o
Med afseende härå framhåller styrelsen, hurusom 1892 ars riksdag
förklarat, att någon nedsättning kunde ske i de af Eders Kong! Maj:t
äskade anslagen så till vida, att åtminstone det till diverse utgifter begärda
beloppet 4,500 kronor kunde täckas genom de afgifter för laborationer
och öfningar, hvilka lämpligen kunde af Eders Kongl. Maj:t på
administrativ väg föreskrifvas. Derjemte hade Riksdagen förmenat en
ytterligare nedsättning i anslagen kunna åstadkommas genom införande
af bestämda terminsafgifter till lämpliga belopp; på grund hvaraf Riksdagen
anhållit, det Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida
icke terminsafgifter lämpligen borde åläggas eleverna vid tekniska
högskolan, samt derefter för Riksdagen framlägga det förslag i ämnet,
hvartill omständigheterna kunde föranleda.
Med anledning häraf bemyndigade Eders Kongl. Maj:t enligt nådigt
bref den 29 juli 1892 styrelsen att för läroåret 1892—1898 af de ordinarie
elever, som från och med nämnda läroår antoges vid högskolan, uppbära
afgifter sålunda, att hvarje elev skulle för gemensamma öfningar, såsom
verkstadsarbete, geodetiska mätningar, vissa ritöfningar o. s. v., Bilägga eu
140
Åttonde hufvudtiteln.
afgift af 10 kronor för terminen, och elev, hvilken derjemte deltoge i andra
öfningar, såsom kemiska, kemiskt tekniska, metallurgiska och elektrotekniska
laborationer, betala ytterligare 10 kronor för terminen. Vidare hade
Eders Kongl. Maj:t anbefalt styrelsen att efter lärarekollegiets hörande afgifva
underdånigt yttrande med anledning af de af Riksdagen ifrågasatta
terminsafgifterna. Kollegiet förklarade härvid, att ett undantag från den
i järf. land tillämpade principen, att all högre undervisning vore kostnadsfri,
minst borde komma i fråga vid tekniska högskolan, hvars elever under
de jemförelsevis långa kurserna vore underkastade rätt dryga utgifter, såsom.
för anskaffande af dyrbara böcker och ritinstrument, deltagande i
studieresor under lärokursen m. m., i vida högre grad än hvad fallet vore
inom de flesta undervisningsgrenar vid universiteten. Deremot kunde lämpligeu
vissa afgifter åläggas de ordinarie eleverna för deltagande i åtskilliga
öfningar, som inom flere grenar af den tekniska undervisningen förekomme,
och vid hvilka olika slag af materiel af eleverna förbrukades.
Genom dessa afgifter kunde dels de icke obetydliga kostnader, som ifrågavarande
öfningar vallade högskolan, till någon del bestridas, dels ock de
ökade utgifter, som på hit hörande områden förorsakades af ett stort tilllopp
af elever, lämpligen motvägas. För att dessa afgifter ej måtte
blifva allt för betungande, borde de, i likhet med hvad som gälde för
extra samt specialelevernas afgifter, kunna för mindre bemedlade elever
nedsättas eller efterskänkas.
Styrelsen ansåg icke heller något skäl kunna anföras, hvarför den
högre tekniska undervisningen skulle genom till statskassan ingående terminsafgifter
försättas i ett ogynsammare läge än öfriga högre undervisningsgrenar.
De ifrågasatta afgifterna för öfningarna åter, hvilka afgifter
skulle direkt användas till undervisningens bästa, hade en motsvarighet i
de laborationsafgifter, som till icke obetydliga belopp erlades af de studerande
vid universiteten. Styrelsen hemstälde derför, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad kollegiet föreslagit:
att icke några till statskassan ingående terminsafgifter måtte åläggas
eleverna;
att deremot afgifter för laborationer och andra öfningar måtte åläo-gas
eleverna till belopp, som af Eders Kongl. Maj:t faststäldes;
att dessa afgifter borde utgå dels med ett för alla elever gemensamt
mindre belopp och dels med ett tillägg för de elever, som deltoge i kemiska,
kemiskt. tekniska, metallurgiska och andra laborationer, hvilka föranledde
särskilda omkostnader;
att lärarekollegiet måtte tilldelas rätt att för mindre bemedlade elever
nedsätta eller efterskänka dessa afgifter, dock att summan af de erlagda
Åttonde hufvudtiteln. 141
afgiftsbeloppen hvarje termin borde utgöra minst 75 procent af hvad den
skulle vara, om alla de elever, som vore dertill skyldige, erlade full afgift;
samt
att de sålunda inflytande penningemedlen skulle ingå till högskolans
allmänna kassa för att i mån af behof användas för betäckande af en del
af omkostnaderna vid laborationer och andra öfningar samt för diverse
utgifter, som dermed stode i samband.
Enligt detta förslag skulle ett icke obetydligt belopp blifva disponibelt
för ”bestridande af en del af de förökade utgifter, som läroverkets
utvidgning förorsakade för laborationer och andra öfningar, samt för diverse
utgifter.
För närvarande utginge till dessa ändamål sammanlagdt 18,500 kronor,
nemligen till kemiska in. fl. laborationer 6,000 kronor, till verkstaden
2,500 kronor och till diverse utgifter 10,000 kronor. Enligt kommitterades
förslag skulle dessa anslag höjas med sammanlagdt 15,250 kronor, eller
till 33,750 kronor. Den erforderliga höjningen i detta anslag ansåge
emellertid styrelsen kunna betäckas med elevernas afgifter. Efter läroverkets
fullständiga utvidgning och lärokursens utsträckning i vissa fackskolor
från tre till fyra år komme antalet ordinarie och specialelever, som
höstterminen 1892 utgjort 259, sannolikt att uppgå till omkring 360. Af
dessa komme 2/8 eller 240 att endast betala den lägre afgiften, under det
att Vs eller 120 deltoge i öfningar, som medförde den högre afgiften.
Vore dessa afgifter desamma, som för närvarande utginge, 20 resp. 40
kronor för år, skulle man följaktligen kunna påräkna omkring 9,600 kronor
årligen. Ville man bestrida den afsedda förhöjningen i anslaget till
diverse utgifter endast med elevafgifterna, finge således dessa åtminstone
fördubblas, hvarigenom man kunde påräkna 19,200 kronor för ar, derest
icke några elever blefve befriade från afgifter. Kunde åter, såsom styrelsen
ifrågasatt, ända till 25 % af det beräknade beloppet efterskänkas,
skulle icke mer än 14,400 kronor kunna beräknas för ifrågavarande ändamål.
Den uppkommande bristen, 850 kronor, borde dock kunna täckas
af de afgifter, som inflöte för extra elever. Enligt detta förslag skulle
således någon förhöjning af ifrågavarande anslag, 18,500 kronor, icke behöfvas.
Efter afdrag af berörda 15,250 kronor från den af kommitterade projekterade
anslagssumman skulle det behöfliga statsanslaget uppgå till
209,750 kronor, utvisande en förhöjning af det nuvarande anslaget med
63,050 kronor. Den verkliga förhöjningen blefve dock något mindre, enär
det årliga extra anslag af 19,600 kronor, som utgått för den provisoriska
utvidgningen, icke längre toges i anspråk; hvadan den faktiska ökningen
142 Åttonde hnfvudtiteln.
åt statens årliga utgifter till högskolan komrae att uppgå till 43.450 kronor,
deri likväl icke ålderstilläggen inberäknats.
Angående de af kommitterade föreslagna extra anslagen anför styrelsen
följande.
Anslaget till undervisningsmaterielen, beräknadt af kommitterade till
41,700 kronor, kunde minskas dels med 6,000 kronor, afsedda för en gasmaskin,
och 5,000 kronor till ett ackumulatorbatteri, enär styrelsen uppgjort
fördelaktigt aftal om förhyrning och inköp genom amortering af
både en gasmaskin och ett dylikt batteri, dels ock med 1,950 kronor, som
Riksdagen redan för den provisoriska utvidgningen beviljat till inköp af
undervisningsmateriel. Af ifrågavarande anslag återstode sålunda 28,750
kronor, hvaraf 12,000 kronor vore afsedda för maskiner och apparater
till elevernas mekaniska laborationer.
Den af kommitterade beräknade anslagssumman för den nya laboratoriebyggnadens
uppförande och inredning, 326,500 kronor, kunde likaledes
något reduceras. Enligt den af professor Dahl omarbetade byggnadsplanen
belöpte sig ifrågavarande kostnader blott till 310,000 kronor.
Äfven det föreslagna anslaget af 23,000 kronor till förbättring af den
lösa undervisningsmaterielen för de båda laboratorierna kunde nedsättas
med sammanlagdt 7,900 kronor, som Riksdagen för den provisoriska utvidgningen
beviljat till undervisningsmateriel m. in. för de kemiska och
mineralogiska afdelningarna. Det behöfliga anslaget till den nya laboratoriebyggnaden
och dess utrustning kunde således beräknas till sammanlagdt
325,100 kronor.
Af de föreslagna förändringarna i högskolans hufvudbyggnad vore
somliga redan genomförda, hvarjemte några lämpligen kunde uppskjutas.
Den summa af 60,000 kronor, som kommitterade beräknat för genomförandet
af dessa förändringar, kunde derför nedsättas, enligt beräkning
af professor Dahl, till 35,000 kronor.
Med inberäknande af den föreslagna förhöjningen i bokförlagskapitalet
skulle de för en gång behöfliga anslagen sålunda kunna upptagas
till 393,850 kronor, i stället för att de af kommitterade beräknats till
456,200 kronor.
Med afseende på genomförandet af förslaget till högskolans utvidgning
och omorganisation anför styrelsen, att uppförandet af den föreslagna
nybyggnaden torde taga i anspråk en tid af minst tre år. Under första
året skulle hufvudsakligen de förberedande arbetena och grundläggningen
verkställas, hvartill ett anslag af 50,000 kronor borde beräknas. Förändringarna
i hufvudbyggnaden kunde icke vidtagas, förr än laboratoriebyggnaden
blifvit färdig, men skulle derefter utan svårighet kunna på
Åttonde hufvudtiteln. 143
några månader utföras. Anslagen till förstärkning af lärarekrafterna stode
i sammanhang med undervisningens utvidgning, hvilken åter förutsatte
den nya byggnaden.
öfver de ifrågasatta anslagens fördelning på särskilda år hade högskolans
föreståndare uppgjort följande öfversigt:
för år 1895 skulle kräfvas: till påböljande af laboratoriebyggnaden 50,000
kronor; till inköp af maskiner m. m. för mekaniska laborationer
12,000 kronor; samt för den provisoriska utvidgningen oförändradt
19,600 kronor;
för år 1896: till fortsättning af laboratoriebyggnaden 150,000 kronor
samt för den provisoriska utvidgningen otörändradt 19,600 kronor;
för år 1897: till fullbordande af laboratoriebyggnaden 110,000 kronor;
för undervisningsmateriel m. m. 15,100 kronor; för den provisoriska
utvidgningen af undervisningen oförändradt 19,600 kronor;
för år 1898: till förändringar inom högskolans hufvudbyggnad samt inredning
af fysikaliska och elektrotekniska laboratorierna, utsträckning
af belysnings- och värmeapparaterna derstädes, förhöjning af bokförlagskapitalet
samt öfriga utgifter för en gång 56,750 kronor; för
den provisoriska utvidgningen, hvilken skulle utsträckas sa, att högskolan
från och med höstterminen 1898 kunde emottaga ett till 120
ökadt antal elever i första årskursen, 14,650 kronor;
hvarjemte för år 1898 skulle erfordras följande ordinarie anslag:
för upprättande af två nya professorsbefattningar 12,000 kronor;
för lönetillskott åt professorerna i kemisk teknologi och grufvetenskap
sammanlagdt 1,900 kronor;
för arfvodesförhöjning åt sekreteraren och kamreraren sammanlagdt
1,200 kronor;
till förhöjning af betjeningens aflöning 1,600 kronor;
till förhöjning af anslaget för samlingar in. m. 3,000 kronor; samt
till understöd åt lärarne för utrikes resor 2,000 kronor;
för år 1899: på ordinarie stat återstoden af den ifrågasatta förhöjningen
af 63,050 kronor i ordinarie anslaget, eller 41,350 kronor.
Enligt denna plan skulle således redan vid höstterminen 1898 ända
till 120 elever kunna mottagas i första årskursen och utvidgningen till
alla delar vara genomförd vid början af höstterminen 1899. Den ordinarie
utgiftsstaten skulle då vara förhöjd tran dess nuvarande belopp, 146,700
144 Åttonde hufvudtiteln.
kronor, till 209,750 kronor, hvarförutom ett belopp af inemot 15,250
kronor beräknats skola inflyta genom elevernas afgifter, hvilka sålunda
borde utgå med 80 kronor för elev, som deltoge i laborationer och andra
öfningar af vidsträcktare omfattning, och med 40 kronor för öfrige elever,
under det att dock mindre bemedlade elever kunde erhålla befrielse från
af giften eller nedsättning i densamma.
Efter nådig remiss har jemväl öfverintendentsembetet yttrat sig i detta
ärende, dervid embetet anmält sig icke hafva funnit något att erinra vare
sig mot de senast upprättade ritningarna till nybyggnad eller mot ritningarna
till förändringar i högskolans hufvudbyggnad; och hade icke heller
tillhörande kostnadsberäkningar från embetets sida föranledt någon anmärkning.
Den tekniska undervisningens stora betydelse för landets ekonomiska
förkofran och välstånd torde af ingen bestridas. Att söka göra denna
undervisning fullt ändamålsenlig och lätt tillgänglig måste derför vara en
högeligen angelägen uppgift, helst som de banor, för hvilka eljest kräfvas
högre studier, särskildt den medicinska, juridiska och lärarebanan, redan
äro öfverfylda. Jag instämmer derför till fullo i hvad ofvan bemälde
kommitterade äfvensom tekniska högskolans lärarekollegium och styrelse
anfört angående behofvet af nämnda högskolas utvidgning såväl med hänsyn
till undervisningens omfång och grundlighet som med afseende å högskolans
förmåga att mottaga ett ökadt antal elever. Det ifrågasatta antalet
synes mig icke vara för högt, snarare är att befara, att den föreslagna
utvidgningen, enligt hvilken 120 lärjungar skulle kunna årligen
mottagas i första afdelningen, inom en icke allt för aflägsen framtid
skall visa sig otillräcklig, då antalet i denna afdelning höstterminen
1892 skulle uppgått till 105 och höstterminen 1893 till 122, derest
alla kompetente inträdessökande verkligen vunnit inträde. Men då erfarenheten
lärt, att antalet inträdessökande ej så obetydligt vexlar, och
då en afsevärd ökning af det sålunda föreslagna lärjungeantalet skulle
medföra vida större kostnader än dem, som befunnits erforderliga för
genomförandet^ af den nu ifrågasatta utvidgningen, samt då äfven dessa
måste efter våra förhållanden anses ganska betydliga, så torde för närvarande
icke en längre gående utvidgning böra ifrågasättas.
Mot kommitterades af lärarekollegiet och styrelsen förordade förslag
till högskolans omorganisation äfvensom rörande sättet för undervisningens
utsträckning samt lärarnes aflöning och fördelning på de särskilda läroämnena
har jag intet att anmärka. Med hänsyn till den föreslagna nybyggnaden
och dermed i samband stående åtgärder för åstadkommande af
Åttonde hufvudtiteln. 145
erforderligt utrymme äfvensom beträffande kostnadsberäkningen gillar Jag
styrelsens förslag, hvarigenom dels någon besparing vunnits, dels möjligheten
af en kommande ytterligare utvidgning blifvit tillgodosedd. I det
hela bär jag icke heller något att invända mot den uppgjorda planen för
de begärda anslagens ^anordnande, ehuru jag anser, att med det föreslagna
anslaget å 12,000 kronor till inköp af maskiner m. m. till mekaniska
laborationer kan anstå till år 1896.
Till utgående under år 1895 skulle således erfordras dels till påbörjande
af den föreslagna nybyggnaden 50,000 kronor, dels till provisorisk
utvidgning af undervisningen vid högskolan samma belopp, som föregående
år för detta ändamål beviljats, eller 19,600 kronor, nemligen till arfvode
åt en extra lärare i praktisk elektroteknik 2,000 kronor, till elektriska
apparater och laborationer 1,200 kronor, till förstärkning af undervisningen
vid högskolan under år 1895 15,800 kronor och till hyresersättning åt
professorn i kemisk teknologi under sistnämnda år 600 kronor.
Jag hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i hufvudsak
godkänna förbemälde kommitterades plan till tekniska högskolans utvidgning
och omorganisation, för så vidt denna blifvit af nämnda högskolas
styrelse tillstyrkt, äfvensom att Eders Kongl. Maj:t ville, för genomförande
af berörda utvidgning och omorganisation, föreslå Riksdagen dels att till
ny byggnad för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska afdelningar
samt densammas inredning och utrustning i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med derför uppgjorda ritningar och kostnadsförslag^ bevilja
325,100 kronor och deraf anvisa 50,000 kronor att utgå under år 1895,
dels att till provisorisk utvidgning af högskolans undervisning under sagda
år anslå ett belopp af 19,600 kronor.
Med anledning af en utaf direktionen för tekniska skolan i Eskilstuna [48.]
gjord underdånig framställning om extra anslag till bestridande af aflöning
åt extra lärare och andra utgifter, som förorsakades af det ökade elev- Eskilstuna.
antalet, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t måtte
till Riksdagen göra framställning derom, att till förstärkning af lärarekrafterna
vid tekniska skolan i Eskilstuna måtte, i likhet med hvad förra
året egde rum, på extra stat för år 1895 anvisas ett belopp af 750 kronor.
Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande af kost- [49.]
uader för deras inspektion har under de senaste åren anvisats ett belopp understöd åt
af 35,000 kronor årligen, under vilkor att det bidrag. som af dessa medel
komme att utbetalas till understöd åt sådan skola, icke finge öfverstiga m.
hvad vederbörande kommun i kontant tillsköte för skolan. Da omforma.
till Rikad. Prof. 18.94. 1 Sand. 1 Afd. 19
146 Åttonde liufvudtiteln.
målda belopp fortfarande är för ifrågavarande ändamål erforderligt, hemställer
jag, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att jemväl
för ar 1895 härtill, under nämnda vilkor, på extra stat anvisa 35,000
kronor.
Gymnastiska centralinstitutet.
[50.] Uti skrifvelse den 14 november 1892 har direktionen öfver gymnasti
SÄka
centralinstitutet i underdånighet anmält, hurusom behofvet af rymgar
inom och tidsenligare lokaler för institutet numera blifvit så känbart att
tutets lokaler, dess snara afhjelpande syntes för institutets framgångsrika verksamhet vara
nödvändigt; och har direktionen i sådant afseende anfört följande.
Fordringarna på gymnastiska centralinstitutets verksamhet hade under
en följa af år blifvit stälda betydligt högre än förhållandet var vid den
tid, da institutet ordnades i öfverensstämmelse med 1864 års stadga och
dess lokaler ombygdes. Från den tiden fördelades den fullständiga kursen
vid institutet på två år. Nye manlige lärjungar antogos hvarje år till ett
antal af 18 till 20, af hvilka högst 16 fullföljde kursen det derpå följande
aret. Härigenom uppgick hela antalet manlige lärjungar för hvarje år
till omkring 35. Genom stadgan af den 13 juli 1887 hade den fullständiga
kursen för manlige elever ordnats på tre år, så att tre hvar för siosjelfständiga
kurser följa. efter hvarandra och bilda ett afslutadt helt
bensöm i följd af arméens behof att erhålla flere gymnastiskt
bildade officerare hade antalet manlige elever betydligt ökats och utgjorde
hösten 1892 i instruktörskursen 28, i gymnastiklärarekursen 22 och i
sjukgymnastkursen 11, tillsammans 61. Direktionen hade likväl hvarje år
funnit sig på grund af bristande utrymme nödsakad att afstå ansökningar
om inträde. ^ Samtidigt med den manliga kursen påginge äfven en qvinlig,
hvilken småningom från ett 10-tal kommit att omfatta 20 å 25 elever.
Äfven här måste dock ett stort antal inträdessökande hvarje gång afvisas.
Hela antalet manliga och qvinliga elever vid institutet utgjorde således
vid nyssnämnda tid 86.
De lokaler, öfver hvilka institutet för närvarands förfogade, vore af
den beskaffenhet, att de icke nöjaktigt motsvarade ens måttliga fordringar.
Direktionen hade visserligen i den mån för ändamålet disponibla tillgångar
sadant medgifvit och genom öfverintendentsembetets medverkan sökt att på
bästa sätt tillgodose de nödvändigaste behofven, men för afhjelpandet afen
del sadana kräfdes allt för stora kostnader, för att de skulle kunna bestridas,
ined mindre Eders Kongl. Maj:t ville understödja direktionens plan och
härför anvisa behöfliga medel eller derom göra framställning hos Riksdagen.
Åttonde hufvudtiteln. 147
Det ökade lärjungeantalet och den förändrade anordningen af undervisningen
i sjukgymnastik hade medfört, att ett betydligt antal patienter
måst erbjudas kostnadsfri behandling med sjukgymnastik för fyllande af
det nödvändiga behofvet af lefvande undervisningsmaterial för institutets
lärjungar i den sjukgymnastiska kursen. Denna omständighet framkallade
åter behofvet af särskildt utrymme för sjukgymnastiken åt de betalande
patienterna, enär dessa senare i allmänhet icke ville underkasta sig att behandlas
på samma gång som fripatienterna och det dessutom vore snart
sagdt omöjligt att hålla den för den kostnadsfria kliniken behöfliga lokalen
i sådant skick, att den uppfylde betalande patienters billiga anspråk.
Den för sjukgymnastik ursprungligen afsedda salen vore jemförelsevis
liten. I denna behandlades nu den mängd af fripatienter, som vore behöfliga
för institutets såväl manlige som qvinliga lärjungars undervisning.
Antalet fripatienter utgjorde hösten 1892 omkring BO af hvartdera könet.
Direktionen ville ej ifrågasätta, att denntt sal skulle förses med möbler
och redskap af sådan beskaffenhet, att de kunde tillfredsställa betalande
patienters fordringar, hvilka numera genom enskilda anstalters anordningar
kanske stäldes väl högt; men å andra sidan framstälde sig de stora
svårigheterna att med de nuvarande, ehuru under senare tid förbättrade
lokala anordningarna för sjukgymnastiken uppehålla denna gren af institutets
verksamhet, hvilken vore nödvändig och maktpåliggande för detsamma
i dess helhet. Enligt direktionens åsigt kunde nemligen institutet icke
nöja sig med att endast behandla fripatienter. Ty det vore af stor vigt,
att de blifvande sjukgymnasterna lärde sig att behandla folk ur olika samhällsklasser;
och dessutom bereddes genom de betalande patienternas afgifter
lättast de nödvändiga medlen till underhall och anskaffning af redskap
och annan undervisningsmateriel äfvensom till erforderliga arfvoden
åt lärarebiträden. Den i staten härtill anslagna summan 3,500 kronor vore
ej tillräcklig för dessa och liknande behof. _ o o
Sjukgymnastiken för betalande manlige patienter hade hittills pagatt
i en af de två stora gymnastiksalarne, som vore afsedda för friskgymnastik.
Denna sal anordnades hvarje afton med den redskap, som behöfdes
för den sjukgymnastiska verksamheten, hvilken der paginge hvarje morgon
klockan 7—9. Efter sjukgymnastikens afslutande undanskaffades åter den
använda inaterielen och salen stäldes i ordning för den skolungdom, soin
dagligen omedelbart före kl. 10 förmiddagen infunne sig för att erhålla
silf gymnastiklektion. Denna anordning, som hittills utgjort den enda utvägen
att tillgodose de betalande patienterna, kunde och borde ej anses
för annat än tillfällig. 0 .
Såsom nyss nämndes kunde institutet under nuvarande iörhallandcn
I48 Åttonde hnfvudtiteln.
ej erbjuda sina betalande manlige patienter annan tid än klockan 7—9 på
morgonen. Denna tidiga timme vore för klena och sjuka personer ej den
bästa att begifva sig ut i det fria, i synnerhet under nordens vinter. Så
länge centi alinstitutet var den enda större anstalt, der sjukgymnastik meddelades,
förspordes dock inga invändningar mot sagda tid, och institutet
hade att glädja sig. åt ett ganska stort antal patienter. Men sedan flera
enskilda anstalter tillkommit, der gymnastisk behandling kunde erhållas
midt på dagen eller annan tjenlig tid, hade patientantalet ständigt minskats.
De betalande qvinliga patienterna måste sammanföras med de icke
betalande på tiden klockan 8—11 förmiddagen. Men följden häraf hade
redan blifvit, att institutet hade snart sagdt inga betalande qvinliga patienter.
. Häröfver vore ej att undra, ty valet emellan att gymnastisera vid
centralinstitutet tillsammans med 70 till 80 fripatienter eller vid en af de
beqväma enskilda anstalterna måste utfalla till de senares fördel. Om således
institutet skulle med framgång kunna meddela sjukgymnastik behandling
åt betalande patienter, vore det nödvändigt att för detta ändamål
särskilda salar anskaffades.
Detta påkallades äfven af friskgymnastikens behof. Sedan antalet
elever numera, betydligt ökats, toges de båda större salarne i vida hö°re
grad än förut i anspråk för denna gymnastik. De manlige lärjungarnes fäktöfningar
måste på grund af antalet deltagare numera ega rum i båda salarna.
Fäktmaterielen, hvilken vore ganska dyrbar, hade under tiden mycket förökats,
men det saknades tillräckligt och lämpligt utrymme för densammas
förvarande. Sådant skulle vinnas, i fall den sjukgymnastiska redskapen
blefve uppstäld pa annan plats. Da det vore att förutse, att ännu större
kraf komme att ställas pa institutets uppgift att utbilda manlige och qvin%a
gymnaster, blefve det alltmer en oafvislig nödvändighet, att de båda
större salarne finge uteslutande användas för friskgymnastiken, den pedagogiska
och fäktningen, samt att särskilt utrymme bereddes för sjukgymnastiken.
De manlige elevernas omklädnads- och tvättrum vore i förhållande
till. elevantalet alltför litet. Rummets ytinnehåll utgjorde 430 qvadratfot,
hvilket för ett antal af 60 elever gåfve en golfyta af omkring 7 qvadrat^
fot. åt. hvarje person, hvilket utrymme dock vidare förminskades genom
befintliga skofack och annan möblering. Tamburen vore ock otillräcklig.
Ej heller hade dessa lärjungar till sitt förfogande något rum, hvarest de
kunde vistas före, efter eller emellan lektionerna. Det syntes dock vara
billigt, att åt lärjungarne, som skulle vistas vid institutet under en tid af
från ett till tre år, bereddes ett om än obetydligt område, der de kunde
i lugn och ro tillbringa sina mellanstunder antingen för studier eller hvila.
Åttonde liufvudtiteln. 149
Till förvarande af institutets bibliotek, hvilket under de sista tjugu
åren betydligt förökats, användes två små rum innanför stora hörsalen.
Denna lokal lemnade icke tillräckligt utrymme för den värdefulla samlingen
af böcker, planschverk och ritningar, hvarför denna samling ej kunde
behörigen vårdas eller hållas i god ordning. En annan stor olägenhet
vore, att för dem, som ville i biblioteket idka forskningar och studier,
någon plats ej kunde till följd af det strängt anlitade utrymmet beredas;
något särskildt arbets- och läsrum funnes ej. Det torde knappt behöfva
påpekas, att ett sådant förhållande vore högeligen ogynsamt och att biblioteket
derigenom icke kunde uppfylla sitt ändamål. Hvad här sagts om
boksamlingen gälde delvis äfven om preparatsamlingen och annan åskådningsmateriel.
Af det anförda framginge, att institutet vore i verkligt behof af betydlig
förbättring och tillökning af sina lokaler. Ytterligare en nödig förbättring
ville direktionen framhålla, nemligen en verksam centraluppvärmning,
afsedd för institutets alla lokaler, och dermed förbundna anordningar
för luftvexling. Härigenom ökades visserligen kostnaden för de ifrågasatta
förändringarna, men det blefve ock möjligt att åstadkomma uppvärmning
äfven af de nya lägenheterna utan särskildt anslag, hvarjemte direktionen
tänkt sig, att den nuvarande betjeningen skulle blifva tillräcklig för lokalernas
skötande äfven efter dessas utvidgning, enär en betydlig minskning i
arbetet med eldning, vedsågning och huggning blefve en gifven följd af
värmelednings anbringande.
Direktionen hade, såsom ofvan nämnts, i det längsta sökt att genom
partiela förbättringar tillgodose de kraf, som stäldes på institutet, och verksamheten
derstädes hade fortgått med den framgång, att institutet kunnat
göra sig bemärkt långt utom Europas gränser på ett sätt, som utgjorde
en heder för det svenska namnet. Men inom olika länder ville man numera
förskaffa sig motsvarande läroanstalter. Både enskilda och allmänna
medel understödde dylika planer, och det vore fara värdt, att sjelfva moderinstitutionen,
det svenska centralinstitutet, skulle inom kort befinna sig
bakom sina efterbildningar. Med tanken på det ansvar, som hvilade på
direktionen, samt på den heder och aktning, som gymnastiken skördat åt
Sverige, hade direktionen ansett sig böra hos Eders Kongl. Maj:t göra
framställning om de befintliga bristernas afhjelpande i en snar framtid;
och då en yttre reparation af institutets byggnader, redan länge ifrågasatt,
i alla händelser måste för vidmakthållande af denna statens egendom
med det snaraste ega rum, hade direktionen funnit tillfället lämpligt fölen
sådan framställning och i anledning häraf låtit utarbeta ritningar
jemte kostnadsförslag till förändringar, som ansetts nödvändiga, om insti
-
150 Åttonde hufvudtiteln.
tutet skulle blifva tidsenligt och i stånd att för en längre framtid såsom
hittills fylla sin uppgift.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har direktionen föreslagit:
påbyggnad af de båda större gymnastiksalarne, hvarigenom skulle
erhållas två sjukgymnastiksalar med tillhörande beqvämligheter för betalande
manlige och qvinliga patienter;
tillbyggnad och delvis ombyggnad af östra vinkeln af norra gården,
hvarmed skulle vinnas större tambur och omklädningsrum samt ett väntoch
studierum för de manlige eleverna m. m.;
en tillbyggnad öfver inkörsporten, hvarigenom skulle åstadkommas
dels ett väl behöflig! utrymme för boksamlingen med dithörande arbetsrum,
dels att de nuvarande biblioteksrummen blefve disponibla för uppställning
och förvaring af allehanda åskådningsmateriel; samt
anordnande af centraluppvärmning.
Kostnaden för om- och tillbyggnaderna samt värmeledningen är beräknad
till 78,000 kronor, hvartill skulle komma 2,000 kronor för anskaffande
af den inredning och materiel, som genom tillbyggnaden blefve
nödvändig. Den erforderliga summan utgör alltså 80,000 kronor.
Uti afgifvet utlåtande öfver de ifrågasatta byggnadsarbetena har öfverintendentsembetet,
som vitsordat nödvändigheten deraf, att dessa arbeten
komme till utförande, och som icke haft något att erinra mot den beräknade
kostnadssumman, funnit sig böra föreslå några förändrade anordningar,
hvilka icke skulle medföra ökad kostnad; och har direktionen förklarat
sig icke hafva något att anmärka mot öfverintendentsembetets förslag.
Hvad direktionen anfört ådagalägger tydligen behofvet af de påvisade
bristernas snara afhjelpande. De föreslagna åtgärderna synas ock vara
ändamålsenliga och ej medföra större kostnad än som är nödvändig. Den
erforderliga summan torde utan olägenhet kunna fördelas på två år. Jag
finner mig alltså föranlåten att tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t behagade
till Riksdagen göra nådig framställning derom, att för tillbyggnad af och
förändringar inom gymnastiska centralinstitutets lokaler äfvensom för anskaffande
af behöflig ny materiel må beviljas ett anslag af 80,000 kronor
och deraf för år 1895 anvisas 40,000 kronor.
Medicinalstyrelsen med tillhörande stater.
[51] På derom af medicinalstyrelsen i skrifvelse den 18 september 1893
^angående medicinalverkets behof gjord framställning tillstyrker jag, att
hospitalensrä-Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1895
kenskaper. bevilja ett anslag af 1,200 kronor, eller samma belopp som under flera
föregående år, till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper.
Åttonde hufyudtiteln. 151
Styrelsen för farmacevtiska institutet ingaf den 18 september 1893 [52.]
till medicinalstyrelsen en af åtskilliga bilagor åtföljd skrifvelse, hvari framhölls
behofvet af en förbättrad uppvärmning och ventilation af institutets ning m. m. i
laboratoriesalar. I sådant afseende anfördes hufvudsakligen följande. °
Farmacevtiska institutet vore för närvarande i besittning af en ång- laboratorium.
panna, hvilken hade till uppgift dels att uppvärma institutets laboratoriesalar,
ångkittel och destillationsapparat, dels att fylla behofvet af ånga
och destilleradt vatten. Denna ångpanna, hvilken anskaffats år 1882 för
en summa af 2,340 kronor 80 öre, hvaraf 1,956 kronor bestridts af särskildt
statsanslag och återstoden utgått af institutets expensmedel, hade
år 1892 måst två gånger repareras, hvilket medfört en utgift af tillhopa
430 kronor. Enligt af två sakkunniga personer verkstäld besigtning, vore
ångpannan nu utbränd och omöjlig att ytterligare reparera. Styrelsen
såge sig derför nödsakad att vidtaga åtgärder för anskaffande af ny ångpanna.
Genom ökning af antalet elever vid institutet hade emellertid
uppstått ett ytterligt trängande behof af bättre ventilation af institutets
lokaler, hvilket behof ej kunde tillgodoses allenast genom berörda ångpannas
anskaffande. Efter att hafva inhemtat yttrande från ingeniören
Hugo Theorell funne styrelsen det vara lämpligast att, på sätt han föreslagit,
uppvärmningen och ventilationen af institutets lokaler besörjdes
genom en särskild apparat, hvilken fordrade ringa tillsyn och underhållskostnad.
För fyllande af behofvet utaf ånga och destilleradt vatten borde
anskaffas en till sina dimensioner reducerad och derför mindre kostbar
ångpanna. Enligt af styrelsen infordrade kostnadsförslag skulle utgifterna
för dessa anordningar ställa sig på följande sätt:
värmeapparaterna................................................ kronor 1,250: —
deras insättning m. m. .......................................... » 675: —
en mindre ångpanna........................... »_550: —
summa kronor 2,475: —
hvilket belopp obetydligt öfverstege hvad som skulle erfordras för anskaffande
af ny ångpanna af samma storlek, som den institutet nu innehade.
Farmacevtiska institutets styrelse hemstälde derför, att medicinalstyrelsen
ville hos Eders Kongl. Maj:t söka utverka aflåtande af proposition
till Riksdagen om beviljande af nödiga medel för angifna ändamål.
Berörda skrifvelse med dertill hörande handlingar har medicinalstyrelsen
till Eders Kongl. Maj:t insändt och dervid i egen underdånig
skrifvelse af den 30 oktober 1893 yttrat, att af det vid besigtningen å
berörda ångpanna upprättade instrument och inhemtade upplysningar
framginge, att den nuvarande ångpannan icke kunde tjcnstgöra ännu ett
152 Åttonde hufvudtiteln.
år; att densamma för öfrigt vore otjenlig att på samma gång använda
till uppvärmning af en del rum och till vanlig destillationspanna på ett
kemiskt laboratorium; samt att den derför borde ersättas af en mindre
ångpanna för laboratoriets behof och af en lämplig, i källaren stäld kalorifer
för åstadkommande af såväl uppvärmning af de stora laboratorierummen
som en nöjaktig ventilation af desamma. Enär kostnaderna för en
ny ångpanna i den utbrändas ställe jemte de föreslagna anordningaima för
centraluppvärmning af laboratoriet icke nämnvärdt öfverstege priset för
en ny ångpanna af den nuvarandes storlek, och då de föreslagna åtgärderna
medförde många och afsevärda fördelar, samt institutets tillgångar
enligt nuvarande utgiftsstat omöjligen medgåfve bestridandet af ifrågavarande
utgifter, hemstälde medicinalstyrelsen, det Eders Kong! May t
täcktes till nästkommande riksdag aflåta nådig proposition om beviljande
af ett anslag å extra stat af 2,475 kronor för anordnande vid farmacevtiska
institutet af ny värmeledning och anskaffande af ny ångpanna derstädes.
öfverintendentsembetet, som erhållit nådig befallning att till Eders
Kongl. Maj:t inkomma med utlåtande i detta ärende, har i underdånig
skrifvelse den 21 november 1893 anfört, att embetet för sin del icke
funnit skäl till anmärkning mot det framstälda förslaget till anordnande
af ny värmeledning och anskaffande af ny ångpanna för farmacevtiska
institutet, och att ej heller den för ifrågavarande arbetens utförande beräknade
kostnad, 2,475 kronor, gifvit embetet anledning till erinran. Vidare
har direktionen för apotekaresocieteten, såsom egare af det hus, hvari
farmacevtiska institutet för närvarande är inrymd t, skriftligen förklarat,
att från direktionens sida intet hinder mötte för inrättandet af ifrågavarande
värmeledning och dermed förenade ventilation, och att, när det
af direktionen med institutets styrelse nu upprättade, till den 1 januari
1902 gällande hyreskontrakt utginge, intet anspråk på ersättning för de
för berörda ändamål förändrade lokalernas återställande i deras nuvarande
skick komme att af direktionen framställas.
På grund af hvad sålunda i ärendet förekommit får jag i underdånighet
tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på
extra stat för år 1895 anvisa ett belopp af 2,475 kronor för anordnande
vid farmacevtiska institutet af ny värme- och ventilationsledning samt
anskaffande af en ny ångpanna vid institutet.
[53.] Medicinalstyrelsen har i nyssnämnda skrifvelse anmält, att den i hufvud
PoiikHnik
/<»staden inrättade poliklinik för tandsjukdomar, hvilkens verksamhet sedan
‘döma", början af år 1885 fortgått enligt de af styrelsen på nådigt uppdrag med
-
Åttonde Imfvudtiteln.
153
delade bestämmelser, under tiden tillvunnit sig ökadt förtroende, hvadan
och då patienternas antal betydligt stigit, medicinalstyrelsen hemstält, att
medel för denna anstalts fortsatta upprätthållande måtte beredas, derest ej
Eders Kongl. Maj:t skulle finna tandläkareundervisningen i dess helhet
böra omorganiseras enligt ett derom af medicinalstyrelsen i samma skrifvelse
framstäldt förslag. Då emellertid detta förslag ansetts icke för närvarande
böra föranleda någon åtgärd af Eders Kongl. Maj:t, tillstyrker jag,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat äfven
för år 1895 anvisa ett belopp af 4,000 kronor för uppehållande under
samma år af nämnda poliklinik.
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.
Med anledning af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens i under- -dånig skrifvelse den 30 september 1893 gjorda anhållan hemställer jag
att, enär de extra anslag, å tillsammans 9,200 kronor, som för ändamål, vård af alcatillhörande
akademiens verksamhet, blifvit för innevarande år liksom för demiens samflera
föregående år beviljade, äro för samma ändamål fortfarande erforder- 9
liga, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år
1895 bevilja enahanda anslagsbelopp, nemligen:
till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet
och vården af de under akademiens inseende
stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening... kronor 4,000: —
till undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn
lemningar
m. m................................................................... * 3,200: —
samt till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra
märkvärdiga föremål i statens historiska museum in. m. > 2,000: —
tillhopa kronor 9,200: •—
Musikaliska akademien.
Vid särskilda tillfällen under de senare åren har öfverintendents- [55.]
embetet gjort underdåniga framställningar derom, att ersättning måtte ®°**£“"*
embetet beredas för det förskott, som embetet måst lemna för vissa arbe-1 skjutna kostten
å musikaliska akademiens hus. Beträffande uppkomsten af den brist,
till hvars betäckande ifrågavarande förskott användts, anhåller jag att fa fyf byggnad.
erinra om följande.
På Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljade 1873 års riksdag ett
belopp af 190,000 kronor till uppförande af byggnad för musikaliska akademien
och dess läroverk på kronans tomt n:o 8 i qvarteret Blasieholmen
i hufvudstaden. Efter pröfning af upprättade byggnadsritningar jemte
Bih. till Rikad. Prot. 1894. 1 Samt. 1 Afd. 20
154
Åttonde hufmdtiteln.
kostnadsförslag, som upptog för sjelfva byggnaden 162,585 kronor, för
värme- och ventilationsapparat 24,000 kronor samt för gas- och vattenledning
4,106 kronor, eller tillhopa 190,691 kronor, hehagade Eders Kongl.
Maj:t medelst nådigt bref den 30 maj 1873 till efterrättelse fastställa berörda
ritningar samt meddela öfverintendentsembetet, till hvars disposition
byggnadsanslaget stäldes för att till dermed afsedda ändamål användas,
bemyndigande att, efter samråd med akademien, vidtaga de jemkningar i
afseende på byggnadsplanen, som utan att öka förslagskostnaden kunde
vid arbetets utförande finnas lämpliga. Sedan akademien, der åtskilliga
anmärkningar gjorts mot de faststälda ritningarna, låtit upprätta och till
öfverintendentsembetet öfverlemna nya ritningar tillika med två kostnadsförslag,
af hvilka det ena upptog de kostnader, som för byggnadens uppförande
jemte värmeapparat in. m. enligt de faststälda ritningarna skulle
åtgå efter dåmera gällande pris till 221,281 kronor, och det andra upptog
samma kostnader enligt de nya ritningarna till 208,928 kronor, gjorde
öfverintendentsembetet i skrifvelse den 28 april 1874 hos Eders Kongl.
Maj:t anmälan härom samt meddelade, att till betäckande af kostnaderna
enligt det senare, af embetet nu förordade förslaget funnes att
tillgå dels det beviljade statsanslaget å 190,000 kronor och dels influtna
medel för sålda uthus å byggnadstomten 3,500 kronor, eller tillhopa
193,500 kronor, hvadan en brist uppkomme till belopp af 15,428 kronor.
Genom nådigt bref den 12 juni 1874 gillades de nya byggnadsritningarna
och bemyndigades öfverintendentsembetet att verkställa byggnaden
efter sistnämnda ritningar med de jemkningar, som utan byggnadskostnadens
ökande kunde af omständigheterna påkallas; hvarjemte
meddelades föreskrift, att, derest vid anstäld entreprenadauktion visade
sig, att lägsta antagliga anbudet öfverstege det af Riksdagen beviljade anslag
tillsammans med de medel, som eljest kunde vara att för byggnadens
uppförande disponera, frågan om anbudets antagande borde underställas
Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning; och hehagade Eders Kongl. Maj:t,
på öfverintendentsembetets underdåniga hemställan rörande ett vid entreprenadauktion
å byggnadens uppförande gjordt anbud, som med 14,206
kronor öfversteg för arbetet tillgängliga medel, uti nådigt bref den 21
augusti 1874 bemyndiga öfverintendentsembetet att antaga detta anbud.
I underdånigt memorial den 30 november 1875 hemstälde öfverintendentsembetet
dels om beredande af erforderligt fyllnadsanslag till den
då pågående nybyggnaden med nyssberörda belopp 14,206 kronor, dels
ock om tillökning i den beräknade kostnaden för byggnadens värmeapparat
m. in.; och i underdånigt memorial den 30 maj 1876 anförde
embetet ytterligare, hurusom för den till 16,095 kronor då beräknade, i
Åttonde hufvudtiteln. 15 5
kostnadsförslaget icke upptagna, kostnaden för värme- och ventilationsapparatens
inmurande, tillgång icke, pa sätt vid förslagets uppgörande
antagits, kunde beredas vare sig af den i samma förslag befintliga utgiftsposten
å 7,000 kronor till »diverse oförutsedda utgifter» eller genom uteslutande
af något annat i samma förslag beräknadt arbete. I anseende
härtill och då kontrakt redan uppgjorts om en dylik apparat y enlighet
med akademiens förslag, samt åtskilliga i förbindelse dermed stående arbeten
blifvit verkstälda, anhöll öfverintendentsembetet om nådigt bemyndigande
att, intill dess frågan om betäckande af oinförmälda brist i anslaget
för byggnaden kunde varda af Eders Kong! Maj:t pröfvad och afgjord,
få af under händer varande medel bestrida erforderlig inmurningskostnad
för ifrågavarande värmeapparat. Denna framställning angående
förskjutande af medel till värmeledningens inmurande blef af Eders Kongl.
Maj:t genom nådigt bref den 16 juni 1876 bifallen. I sammanhang härmed
anbefalde Eders Kongl. Maj:t musikaliska akademien att afgifva underdånigt
utlåtande, om och i hvad mån akademien skulle kunna bereda sig
tillgång att genom årliga afbetalningar återgälda det beviljade förskottet;
och i underdånig skrifvelse den 14 september 1876 förklarade^ akademien
sif<- icke kunna uppgifva några för ändamålet användbara tillgångar.
° I memorial den 4 december 1877 anförde öfverintendentsembetet, att
kostnaden för värmeapparatens inmurning slutligen uppgått till 18,301
kronor 86 öre, men att den genom detta belopps sammanläggning med
förut nämnda 14,206 kronor uppkommande summa af 32,507 kronor 86
öre, som skulle utvisa bristen i anslaget till ifrågavarande byggnad, kunnat
genom besparade medel för diverse omkostnader minskas till ett belopp
af 26,566 kronor 54 öre, om hvars ersättande öfverintendentsembetet
anhöll. . „ ,
Med anledning häraf täcktes Eders Kongl. Maj:t till 1881 ars riksdag
aflåta nådig proposition derom, att, till ersättande _ af de medel, öfverintendentsembetet
sålunda fått förskjuta för musikaliska akademiens nybyggnad
och inmurning af värmeapparat derstädes, ett deremot svarande,
till fullt krontal jemnadt belopp af 26,567 kronor måtte varda å extra
stat för år 1882 anvisadt.
I skrifvelse den 25 april 1881 anmälde Riksdagen, att Eders Kongl.
Maj:ts berörda framställning endast i den man af Riksdagen bifallits, att
till'' gäldande af det belopp, hvarmed entreprenadsumman för musikaliska
akademiens nybyggnad öfverstigit de för arbetet tillgängliga medel, pa
extra stat för år 1882 anvisats ett belopp af 14,206 kronor. Beträflande
återstoden af det äskade beloppet, eller 12,361 kronor, utgörande den del
af kostnaden för värme- och ventilationsapparatens inmurande, som icke
l56 Åttonde hufvudtiteln.
kunnat genom andra besparade medel betäckas, anförde Riksdagen, att
den omständighet, att akademien ar 1876 förklarat sig icke kunna uppgiga.
na8ra tillgångar, som kunde användas till återgäldande af hvad
öfverintendentsembetet för ifrågavarande ändamål förskjutit, icke synts
Riksdagen innebära tillräcklig anledning för staten att nu påtaga sig äfven
denna utgift. I afseende a akademiens förmåga att genom afbetalningar
återgälda berörda förskott kunde tilläfventyrs andra förhållanden ega rum
ar 1881 än ar 18/6, i hvithet hänseende utredning borde åstadkommas,
innan akademien frikallades från dylik skyldighet, och antydde Riksdagen,
att akademien genom uppförande af egna konserter möjligen skulle kunna
bereda sig inkomster till gäldande af ifrågakomna, jemförelsevis mindre
betydliga belopp. Med anledning häraf och då hinder icke syntes möta
att under afvaktan af dylik utredning tills vidare fortfarande såsom förskott
balansera nämnda belopp, ansåg Riksdagen några medel till godtgörande
deraf icke böra för det dåvarande beviljas.
Genom nådigt bref den 13 maj 1881 erhöll musikaliska akademien
befallning att inkomma med underdånigt yttrande och utredning, huruvida
icke medelst anställande af konserter eller eljest genom akademiens
försorg medel kunde anskaffas till gäldande af återstående förskottsbeloppet
föi inmurning af värme- och ventilationsapparaten i akademiens nya byggnad.
Den 24 november 1881 afgaf akademien det sålunda infordrade
yttrandet och anförde deruti, att akademien icke egde några medel, hvarmed
nämnda förskott skulle kunna gäldas, enär de genom donationer
tillkomna fonder, hvilka akademien hade till sitt förfogande, i regeln vore
afsedda för vissa i donationsbrefven bestämda ändamål, såsom stipendier
m. in., och deras afkastning sålunda icke finge användas till sådana utgifter
som den här ifrågavarande samt akademiens öfriga tillgångar väl
behöfdes för att akademien skulle kunna i någon mån fullgöra” sina åligganden
med hänsyn till akademiens bestämmelse. Hvad anginge ifrågasatt
anordnande af konserter för ändamålet anfördes, att sådana”ej heller
kunde antagas leda till önskadt resultat. Med eleverna vid konservatorium
kunde sådana konserter ej anställas, emedan deras konstnärliga förmåga
i allmänhet ej kunde vara sa utbildad, att ett offentligt uppträdande
vore lämpligt eller ens tillständigt inför en betalande publik. Skulle åter
i hufvudstaden boende artister anlitas, sa vore med stöd af vunnen erfarenhet
att antaga, det utgifterna snarare skulle öfverstiga inkomsterna
än tvärtom, enär kostnaderna för dylika konserter vore högst betydliga.
De konserter, som inbringade något nämnvärdt, vore antingen sådana, der
konsertgifvaren insatte sin personliga talang, i hvilket fall inkomsten finge
anses motsvara det honorarium han annars kunde fordra, eller ock sådana,
Åttonde hufvudtiteln.
157
der de biträdande af en eller annan orsak afstode från ersättning. Att
ingen af dessa båda förutsättningar passade in på här förevarande fall
syntes ligga i öppen dag. Slutligen erinrade akademien derom, att omförinälda
värme- och ventilationsapparat tillhörde ett statens hus, som vore
upplåtet för statens under akademiens inseende strida musikläroverk, hvilken
omständighet enligt akademiens förmenande borde, oafsedt den förut
antydda omöjligheten för akademien att gälda beloppet, frikalla henne från
ett sådant kraf.
Sedermera anmälde öfverintendentsembetet i underdånig skrifvelse
den 15 oktober 1889, att medel till betäckande af omförmälda brist
ej kunde af embetet disponeras längre än under åren 1889 och 1890,
efter hvilken tid anslaget till då pågående nybyggnad för riksarkivet,
som för fyllande af samma brist anlitats,’ måste för dermed afsedda
ändamål slutligt tagas i anspråk. Häröfver infordrades yttrande från
musikaliska akademien, som dervid särskild! anbefaldes att lemna uppgift
om de akademiens tillgångar, hvilka till betäckande af omförmälda
brist kunde användas. Akademien afgaf med anledning häraf underdånigt
utlåtande den 28 maj 1891.
Nu har öfverintendentsembetet i skrifvelse den 14 sistlidne november
— med förmälan att de till embetets disposition på såväl ordinarie
som extra stat anvisade anslag under år 1893 så hårdt anlitats,
att det vore med synnerlig svårighet för embetet förenadt att vidare
förskottera omförmälda, icke obetydliga belopp — underdånigst hemstält,
det täcktes Eders Kongl. Maj:t, för den händelse detsamma icke
kunde af musikaliska akademien sjelf gäldas och icke heller af andra
för Eders Kongl. Maj:t tillgängliga medel ersättas, hos nästsammanträdande
riksdag göra förnyad framställning om anvisande af särskilda
medel till godtgörande af ifrågavarande, utaf embetet förskotterade
kostnadssumma, hvars fortsatta balanserande i embetets räkenskaper
jemväl föranledt anmärkning från kammarrättens revisionsafdelning vid
dess granskning af öfverintendentsembetets räkenskap för år 1891.
Sedan musikaliska akademien med anledning häraf erhållit befallning
att inkomma med utredning, huruvida genom akademiens försorg
medel kunde anskaffas till gäldande af ifrågavarande förskott, har
akademien den 30 november 1893 afgifvit förnyadt underdånigt utlåtande
i ämnet, dervid akademien hufvudsakligen åberopat och upprepat
hvad akademien förut anfört, i främsta rummet den i skrifvelsen
af den 24 november 1881 lemnade utredning, hvilken enligt akademiens
förmenande allt fortfarande egde giltighet. Vidare, och under
förmälan att enligt akademiens åsigt de tillgångar, öfver hvilka akade
-
158 Åttonde hufvudtiteln.
mien förfogade, icke vore af beskaffenhet att böra till betäckande af
ifrågavarande brist användas, lemnades följande redogörelse för de
medel akademien dels egde, dels till förvaltning innehade.
Till en början stode under akademiens förvaltning fonder, hvilka
enligt donationsbref eller för dem eljest lagligen gällande bestämmelser
icke finge användas annorledes än på det sätt, att afkastningen af desamma
utginge till vissa ändamål, hufvudsakligen stipendier. Dessa
fonder uppgingo enligt 1892 års bokslut till ett sammanlagdt belopp af
199,562 kronor 87 öre. Dernäst komme de donationsfonder, öfver
hvilka akademien enligt donatorernas föreskrift fritt förfogade. Dessa
fonder vore:
Carl Wilhelm Bergers fond............................... kronor 24,445: 64
Fredrika Juliana Carléns fond......................... » 1,382: 83
generalkonsul Benedicks fond.......................... » 5,745: 50.
Hvad dessa fonder beträffade, hade visserligen donatorerna icke
inskränkt akademiens rätt att förfoga öfver desamma; men akademien
tvekade icke att uttala den uppfattning, att donatorerna, som skänkt
fonderna till akademien, säkerligen afsett att sätta akademien i tillfälle
att verka för dess i stadgarnes första paragraf angifna ändamål:
»musikens främjande i hela dess vidd», och att de ingalunda tänkt sig,
att dessa medel skulle användas för utgifter, hvilka ovilkorligen måste
anses tillhöra staten, såsom att bestrida kostnaden för värmeledningen
i ett staten tillhörigt, för statens läroverk erforderligt hus.
Utom dessa donationsfonder förekomme bland akademiens tillgångar
äfven andra kontanta penningemedel, hvilka samlats genom besparingar
vid förvaltningen af akademiens egen ekonomi. Dessa akademiens
enskilda medel, hvilka icke egde något samband med konservatoriets
af statsmedel anslagna tillgångar, hade emellertid till följd
af ökade utgifter och behof af diverse slag under senare tider betydligt
förminskats. Enligt 1884 års bokslut uppgingo de till 20,752 kronor
76 öre, men hade vid 1892 års slut nedgått till 12,403 kronor 40 öre.
Dessa akademiens besparingar, i sig sjelfva föga betydande och stadda
på återgång, vore emellertid för akademien alldeles nödvändiga att
hafva till sin disposition, om hon icke vid förefallande tillfällen och
behof skulle stå alldeles med bundna och tomma händer.
Hvad slutligen beträffade den inkomst, som uppkomme genom
begagnandet af den i akademiens hus befintliga konsertsalen, hvilken
inkomst inginge i nyss nämnda besparingar, erinrade akademien derom,
att den till omkring 80,000 kronor beräknade inredningen af akade
-
Åttonde hufvudtiteln. 159
miens hus till största delen, eller ungefär 55,000 kronor, och således
vida mer än som för konsertsalens anordnande erfordrats, hade kunnat
genom till akademien öfverlemnade gåfvor och annorledes af akademien
bekostas, under det att staten bidragit med endast 25,000 kronor. För
öfrigt vore akademiens omkostnader för hvarje konsert ganska dryga,
så att behållningen, äfven der full afgift betalades, ej blefve synnerligen
stor; men esomoftast såge akademien sig nödsakad att af en
eller annan anledning upplåta salen utan särskild afgift. Salens uthyrande
mer eller mindre ofta vore i öfrigt beroende på helt och hållet
tillfälliga omständigheter, så att någon beräkning på en fast inkomst
af densamma på intet sätt kunnat göras.
Såsom förklaring af orsaken dertill, att akademiens besparingar
under de senare åren så betydligt minskats, och till bevis derom, att
akademien, då det gält konservatoriets intressen, icke undandragit sig
att af egna medel göra uppoffringar för sådana läroverkets utgifter,
hvartill statsanslaget visat sig otillräckligt, anförde akademien, dels att
anslaget till konservatoriets expenser under en följd af år visat sig
otillräckligt, så att akademien måst för fyllande af uppkommen brist å
detta anslag tillsläppa af egna medel intill 1892 års slut sammanlagdt
3,052 kronor 68 öre, dels ock att akademien funnit sig nödsakad att
af egna medel bestrida åtskilliga utgifter för undervisningen, hvilka ej
kurmat betäckas af statsanslagen. Dessa utgifter hade till och med
höstterminen 1893 uppgått till 5,325 kronor 61 öre.
Hvad anginge det af Riksdagen vid ärendets föregående behandling
ifrågasatta gifvandet af konserter för att derigenom anskaffa det
resterande beloppet för värmeapparatens inmurning, stälde sig förhål,
landena i detta afseende ingalunda gynsammare nu, än då akademien i
sin skrifvelse år 1881 vidrörde denna- fråga. Omkostnaderna för kon
serter i liufvudstaden hade fastmera ökats. Kändt vore, att de i Stockholm
befintliga större musiksällskapen måst taga mecenaters offervillighet
i anspråk för att kunna fortsätta sin verksamhet, och att
äfven enskilda konsertgifvare löpte ekonomisk risk, derom^ vittnade
bland annat de icke sällan förekommande ansökningarna från sådana
att, enär omkostnaderna för hållen konsert öfverskridit inkomsten, nedsättning
i afgiften för salens begagnande måtte medgifvas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde akademien, att
för den händelse ifrågavarande brist icke kunde af andra för Eders Kongl.
Makt tillgängliga medel ersättas, Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
göra förnyad framställning om anvisande af särskilda anslag till
bristens godtgörande.
160 Åttonde lmfvudtiteln.
Med. anledning af hvad sålunda förekommit och då det icke lärer
vara möjligt att utan Riksdagens medverkan få omförmälda brist betackt,
får jag i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen . att, till ersättande af de medel öfverintendentsembetet
fått förskjuta, för inmurning af värme- och ventilationsapparat
i . musikaliska akademiens byggnad, på extra stat för år 1895 anvisa
ett deremot svarande, till fullt krontal jemnadt belopp af 12 361
kronor.
Naturhistoriska riksmuseum.
[56.] Med anledning af vetenskapsakademiens i skrifvelse den 13 sepdZT
18^3 g’J''°.rda anmälan, att ett årligt anslag af 2,000 kronor till
arkegoniater inköp och insamling af naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning
och fossila för arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till
bestridande af andra, med arbetena vid afdelningen förenade utgifter
fortfarande, är behöfligt, får jag i underdånighet hemställa, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för sagda ändamål anvisa på
extra stat jemväl för år 1895 enahanda belopp som för innevarande år
eller 2,000 kronor.
[57.] Likaledes får jag, med anledning af vetenskapsakademiens i skrifetnograjiska
Se den ,J ^ september 1893 gjorda framställning derom, att behofvet
samling. a* anslag tor vard, underhåll och förkofran af naturhistoriska riksmuseets
etnografiska samling vore detsamma som under föregående år, i underdånighet
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för sagda ändamål anvisa på extra stat jemväl för år 1895 enahanda
belopp som för innevarande år, eller 2,800 kronor.
[58.] Sedan naturhistoriska riksmuseets expensmedelsanslag med museets
Amortering fortgående tillväxt år efter år visat sig allt mer otillräckligt, täcktes
museets ex- ders K°ngh Maj:t, i enlighet med vetenskapsakademiens derom gjorda
pensansiag. hemställan, föreslå 1893 års riksdag att till höjande af museets årlfoa
expensmedelsanslag bevilja 1,630 kronor. Till svar härå anförde Riksdagen
bland annat, att da den äskade förhöjningen delvis skulle användas
till amorterande af den till omkring 4,000 kronor uppgående
bristen å expensmedelsanslaget samt någon utredning icke förelåge,
hmuvida, sedan bristen blifvit betäckt, hela förhöjningen kunde vara
erforderlig, det förefallit Riksdagen riktigare, att medel för bristens
betäckande anvisades på extra stat och att i stället höjningen af det
Åttonde hufvudtiteln. 161
ordinarie anslaget begränsades i motsvarande mån. Med beräknande
att omförmälda brist skulle kunna på fyra års tid amorteras med ett
anslag af 1,000 kronor om året, ansåg Riksdagen höjningen i expensmedelsanslaget
lämpligen kunna inskränkas till 630 kronor och beslöt
att till amorterande af bristen på extra stat för innevarande år anvisa
ett belopp af 1,000 kronor.
Efter hemställan af vetenskapsakademien i underdånig skrifvelse
den 13 september 1893 får jag nu tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1895 på extra stat anvisa
ett belopp af 1,000 kronor till fortsatt amortering af ifrågavarande
brist.
Meteorologiska centralanstalten.
Med anledning af en utaf vetenskapsakademien efter anhållan af
föreståndaren för statens meteorologiska centralanstalt, professor R.
Rubenson, gjord underdånig framställning behagade Eders Kongl. Maj:t
nästlidna år'' föreslå Riksdagen att, för ett fullständigt ordnande och utvidgande
af väderlekstjensten vid meteorologiska centralanstalten i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med ett af anstaltens föreståndare afgifvet,
i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1893 omförmäldt
förslag, det till anstalten utgående årliga anslag måtte höjas med
7,950 kronor. Riksdagen fann visserligen hvad i statsrådsprotokollet
anförts innebära fullgiltiga skäl för att ökade medel till det af Eders
Kongl. Maj:t ifrågasatta belopp stäldes till meteorologiska centralanstaltens
förfogande för ordnande och utvidgande af väderlekstjensten;
men då, enligt Riksdagens förmenande, någon tids erfarenhet rörande
resultaten af de nya anordningarna borde afvaktas, innan beloppet uppfördes
på ordinarie stat, ansåg Riksdagen sig böra tills vidare anvisa
endast anslag på extra stat för nu angifva ändamål, hvadan Riksdagen
på extra stat för år 1894 beviljade en summa af 7,950 kronor till fullständigt
ordnande och utvidgande af väderlekstjensten vid anstalten.
Då äfven för år 1895 medel till enahanda belopp erfordras för tillgodoseende
af ifrågavarande ändamål, åt hvars vigt och betydelse
Riksdagen på ett otvetydigt sätt gifvit sitt erkännande, får jag, efter
derom af vetenskapsakademien i skrifvelse den 13 september 1893
gjord framställning, i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för år 1895 anvisa
7,950 kronor till upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst
vid meteorologiska centralanstalten.
Bih. till Riksd. Prot. 1893. 1 Sami. 1 Afd.
[59.]
Väderlekstjensten
vid
anstalten.
21
162
Åttonde hnfvndtiteln.
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.
[60.] Till uppehållande af undervisningen vid de i Vadstena, Skara och
Lar-oansinher Bollnäs anordnade läroanstalter för öfveråriqa döfstumma har Riksdagen
döfstumma. lor hvart och ett åt de senare aren pa extra stat anvisat tillsammans
49,200 kronor.
Samtidigt med utfärdande af lag angående ordnande af döfstumundervisningen
i riket förordnade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt
bref den 31 maj 1889, bland annat, att i dessa läroanstalter finge,
jemte döfstumma i de åldersklasser, för hvilka anstalterna egentligen
vore afsedda, för framtiden, i den mån utrymme och tillgång på lärarekrafter
medgåfve, äfven intagas döfstumma barn i åldern 12—15 år.
Då, enligt anstälda undersökningar, antalet sådana öfveråriga döfstumma,
för hvilka ifrågavarande anstalter äro afsedda, ännu är så
stort, att en afveckling af dessa anstalter ännu icke kan begynna, och
hela anslaget för deras uppehållande alltså fortfarande erfordras, hemställer
jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, för
uppehållande af undervisningen vid nämnda tre anstalter, anvisa ett
extra anslag för år 1895 af 49,200 kronor.
[61.] . På derom af styrelsen för handtverksskolan i Kristinehamn för blinda
,kohmYrKri-1 ]inderdånig skrifvelse den 22 sistlidne september gjord begäran hemstinehamn
för ställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att ena
bixnda.
hända belopp, som beviljats för skolans uppehållande under närmast
föregående år, eller 10,000 kronor, må för denna skola anvisas på extra
stat äfven för år 1895.
[62.] I underdånig skrifvelse den 21 sistlidne september har direktionen
Tryckning af öivQY institutet för blinda i underdånighet hemstält, att Eders Kongl.
r,fur. Maj.t täcktes föreslå Riksdagen att, utöfver det åt institutet på ordinarie
stat uppförda anslaget, bevilja institutet för år 1895 följande
extra anslag, nemligen 2,500 kronor att användas till tryckning af blindskrifter
och 1,200 kronor till understöd åt blindlär are elever samt till reseunderstöd
åt blindlärare.
Beträffande det sistnämnda anslaget anför direktionen, att det hittills
anvisats endast till understöd åt blindlärareelever, men att ändamålet
dermed eller beredandet af lämpliga lärare för blinda skulle ofta
bättre tillgodoses, om anslaget finge användas icke blott till stipendier
Åttonde hufvudtiteln. 163
åt blindlärareelever, utan äfven till fortsatt utbildning af lärare, som
redan vore vid blindanstalter antagne. Den ringa tillgång på lärarekrafter,
som funnes på blindundervisningens område, gjorde det nemligen
nödvändigt att vid uppkomna ledigheter till lärare antaga ännu
unga personer, kvilka väl kunnat visa anlag för sitt blifvande kall,
men som ännu icke vunnit önskvärd utbildning derför. Det vore derför
af vigt, att åt dessa * lärare bereddes tillfälle till inhemtande af
ytterligare kunskaper. Synnerligen vigtigt vore det, att arbetslärarne
sattes i stånd att genom personliga besök vid utlandets undervisningsanstalter
för blinda taga kännedom om anordningarna derstädes och
tillegna sig de förbättrade arbetsmetoder, som tid efter annan der infördes.
Med anledning af hvad direktionen hemstält får jag tillstyrka
Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att för år 1895 på extra stat anvisa
till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor och till understöd åt
blindlärareelever samt reseunderstöd åt blindlärare 1,200 kronor.
Hospitalsvården.
Sedan Riksdagen år 1892, för anordnande af en asyl i Vadstena [63.]
för sinnessjuka m. m., beviljat ett anslag af 431,790 kronor samt derafradsÉena asyl.
på extra stat anvisat för år 1893 ett belopp af 100,000 kronor och för
år 1894 en summa af 250,000 kronor, får jag, på derom af medicinalstyrelsen
i skrifvelse den 18 september 1893 gjord framställning, i
underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till fullbordande af arbetet å Vadstena asyl anvisa på extra
stat för år 1895 återstoden af det beviljade anslaget eller 81,790
kronor.
I underdåniga skrivelser den 24 mars och den 28 april 1893 har [64.]
medicinalstyrelsen anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes bemyndiga Om- och på.
styrelsen att, i enlighet med skrifvelserna bifogade ritningar och för- caifiygLvid
slag, låta verkställa om- och påbyggnad af cellflygeln vid Nyköpings NyffP™f
hospital och ställa till styrelsens förfogande derför nödiga medel, 37,000 0,p'' “''
kronor.
Uti berörda skrivelser har styrelsen erinrat, hurusom för ungefär
25 år sedan vid Nyköpings hospital uppfördes en cellflygel, innehållande
10 cellrum, 2 sof- och 2 dagrum för osnygga, 1 badrum och*
164 Åttonde hufvudtiteln.
ett vaktrum, allt i bottenvåningen. Vaktrummet hade sedan ändrats
till cellrum, hvarigenom 11 celler erhållits. Å cellflygelns vind funnes
dessutom 2 rum för betjening.
Under tidernas lopp hade denna cellflygel visat sig mer och mer
olämplig, i synnerhet derutinnan, att dels ventilationen vore ytterst
bristfällig, hvarigenom luften, särskildt i de mycket små cellerna, blefve
osund, dels ock cellerna för män och qvinnor läge vid samma korridor.
Dertill komme, att uppvärmningen af cellerna vore så anordnad, att
eldsvåda lätteligen kunde uppstå vid minsta bristfällighet i kaloriferer
eller rökgångar, hvilket blifvit vid hållna inspektioner uppmärksammadt.
Med anledning häraf hade medicinalstyrelsen under senaste åren varit
betänkt på att söka åstadkomma förändring såväl af uppvärmningssättet
som. ock af flygeln i sin helhet och i detta hänseende rådfört
sig med sin biträdande arkitekt, liofintendenten A. Kumlien, som enligt
uppdrag utarbetat ett förslag till cellflygelns om- och påbyggnad,
hvarigenom ofvannämnda olägenheter och faror kunde blifva för alltid
afhjelpta samt tillika en utvidgad och förbättrad sjukvård komma till
stånd.. En vid den underdåniga skrifvelsen fogad anmälan från hospitalsdirektionen,
att ett verkligt tillbud till eldsvåda i cellflygeln visat sig,
ehuru de första tecknen i tid blifvit upptäckta och faran för tillfället
kunnat afvändas, hade utgjort en ytterligare maning att vidtaga åtgärder
för cellflygelns ombyggnad samt en erinran derom, att skyndsamhet
vore af nöden.
Enligt det uppgjorda förslaget skulle cellflygeln komma att utgöras
af två våningar jemte eu vindsvåning. I denna byggnad skulle
finnas 30 celler och 18 platser i gemensamhetsrum eller tillsammans
48 platser. Män och qvinnor skulle komma att vårdas i olika våningar
med skilda ingångar; vakt-, bad- och förrådsrum skulle finnas i hvarje
af dessa våningar och kraftig ventilation erhållas i alla lokaler, hvarjemte
uppvärmningen .skulle blifva fullt tillräcklig samt fri från våda
och allt obehag. Då i den nuvarande cellflygeln funnes 11 celler och
plats för 8 patienter i gemensamhetsrummeiq eller tillsammans 19 platser,
skulle genom ombyggnaden således vinnas 29 platser, hufvudsakligen
utgörande cellplatser, hvaraf hospitalet vore i ett särdeles stort
behof. Dessa fördelar kunde nu erhållas för eu jemförelsevis liten
kostnad. Efter det den nya paviljong, till hvars uppförande Riksdagen
år 1886 och 1887 anslagit medel, för ungefär tre år sedan öppnats för
emottagande af sinnessjuka, hade hospitalet utrymme för 114 patienter.
Om med den nu föreslagna utvidgningen 143 patienter kunde mottagas,
behöfde derför icke tjenstepersonalen vid hospitalet ökas, men
Åttonde hufvudtiteln.
165
väl den lägre betjeningen. I följd af dessa anordningar borde dagkostnaden
för hvarje sjuk kunna minskas.
En vinst af 29 nya hospitalsplatser vore under dessa tider, då
efterfrågan å sådana vore stor, äfven värd att beaktas och torde svårligen
kunna på annat sätt erhållas lika billigt som vid detta tillfälle.
Såsom bevis på bristen på platser å hospital anförde medicinalstyrelsen,
att vid tiden för aflåtandet af medicinalstyrelsens första skrifvelse i
ämnet 225 sinnessjuka väntade på intagning, emedan hospitalen vore
fullt belagda.
Förutom ändring af sjukafdelningarna i cellflygeln omfattade nämnda
förslag äfven anordnande af nio boningsrum och ett. kök i vindsvåningen.
Nyköpings hospital lede nemligen af stor brist på rum för
betjeningen, hvilken brist på detta sätt med ringa kostnader skulle
kunna fyllas.
Utgifterna för cellflygelns om- och påbyggnad med tillhörande
värmeledning skulle fördelas på följande sätt:
ombyggnad af sjukafdelningarna...................
anordning och inredning af vindsvåningen
........ kronor 32,200: —
............ » 4,800: —
summa kronor 37,000: —
Då för denna totalkostnad skulle utöfver de för närvarande i cellflygeln
befintliga 19 sjukplatser vinnas 29 nya sådana platser, tillika med 9
boningsrum och kök, allt i tidsenligt skick och med god värme- och
ventilationsinrättning, samt de gamla cellerna, på sätt hofintendenten
Kumlien anfört, vore i så dåligt tillstånd, att deras ombyggnad blefve
lika dyr som nybyggnad, hvadan deras antal äfven borde inberäknas i
kostnadssumman per säng för hela ombyggnaden, kunde alltså, jemte
lägenheterna i vindsvåningen, 48 nya sjukplatser erhållas till ett pris
af 770 kronor 83 öre för hvarje plats, hvilket betydligt understege
motsvarande kostnad vid öfriga hospital.
Öfver den af medicinalstyrelsen gjorda framställningen har öfverintendentsembetet
yttrat sig och, sedan medicinalstyrelsen på gifven
anledning upplyst, att under korridormurarne i cellflygeln funnes gamla
grunder, hvilka kunde vid ombyggnaden användas, förklarat sig icke
hafva något att erinra mot omförmälda ritnings- och kostnadsförslag.
Den för ifrågavarande byggnadsföretag beräknade kostnad öfverstiger
föga det belopp, 35,188 kronor 54 öre, som inbesparats å 1887
—1890 års anslag till Lunds asylbyggnad och hvilket, enligt Eders
Kong]. Maj:ts på föredragning af chefen för finansdepartementet den
I66 Åttonde hufvudtiteln.
30 juni 1893 meddelade beslut, i rikshufvudboken för år 1892 afförts
från reservationerna å extra statsregderingen för att såsom tillgång för
kommande statsregleringar redovisas å den särskilda räkning, som benämnes
. fonden för reserverade medel. Med afseende härå och på de
af medicinalstyrelsen angifna skäl tillstyrker jag i underdånighet, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år
1895 anvisa ett belopp af 37,000 kronor till om- och påbyggnad af cellflygeln
vid Nyköpings hospital i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
det af medicinalstyrelsen framstälda förslag.
[65.] Medicinalstyrelsen har i förenämnda skrifvelse den 18 september
underdånigst hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske anvisa för år
1^95 e^ra anslag af 14,000 kronor, eller enahanda belopp, som
blifvit för närmast föregående år beviljadt.
Med anledning häraf tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att anvisa äfven för år 1895 ett extra anslag
af 14,000 kronor till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske, under
vilkor att Gefleborgs läns landsting dertill för samma år anvisar 4,000
kronor och medgifver, att spetelske äfven från andra län må vid sjukhuset
erhålla vård, i den mån utrymmet sådant medgifver.
Kyrkorestaurering.
[66.] Jemlikt Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljade 1891 års rikstLKa/radag
^ restaurering af Vadstena klosterkyrka, i hufvudsaklig öfverensoster
yr a. stämmelse med derför uppgjord plan samt under den tillsyn och kontroll
Eders Kongl. Maj:t bestämde, ett anslag af 100,000 kronor med
vilkor, att Vadstena och S:t Pers församlingar tillsköte det belopp, som
utöfver sagda anslag för ifrågavarande restaureringsarbete erfordrades.
Af det sålunda beviljade anslaget har, i öfverensstämmelse med Eders
Kongl. Maj:ts framställningar, Riksdagen anvisat för år 1892 20,000
kronor och för hvardera af åren 1893 och 1894 40,000 kronor.
Då na en ändring i ofvanberörda plan för restaureringsarbetets utiöiande,
på skäl som här nedan skola angifvas, synes nödvändig, torde
en återblick på samma plans tillkomst och dermed samband egande
förhållanden vara på sin plats. Densamma uppgjordes år 1881 af numera
professorn vid det under akademiens för de fria konsterna in
-
Åttonde linfvudtiteln. 167
seende stälda läroverk C. A. A. Grundström. Vid den besigtning å
kyrkan, som då efter förordnande af öfverintendentsembetet af honom
verkstäldes, befans grunden vara i hög grad felaktig, sjelfva byggnadsplatsen
vattensjuk, flere af kyrkans st.räfpelare vara sådana, att de utöfvade
snarare en dragning utåt på muren än de utgjorde ett stöd för
densamma. De flesta af pelarne hade vid verkstäld lodning befunnits
»hänga öfver» från 1 till 4 eller 5 tum samt voro remnade, så att
deras yttre begränsningslinie visade eu kurva på 3 till 4 tum. Murarne
hängde öfver utom vid midten af hvarje långsida, der de stodo lodrätt.
För afhjelpande af dessa och andra anmärkta bristfälligheter i öfverensstämmelse
med af Grundström uppgjorda ritningar skulle, enligt kostnadsförslag,
kräfvas en utgift af 137,464 kronor 75 öre. Ofverintendentsembetet,
som, efter det Vadstena och S:t Pers församlingar väckt fråga
om utverkande af ett statsbidrag å 100,000 kronor för möjliggörande
af kyrkans restaurering, den 10 oktober 1882 afgaf infordradt underdånigt
utlåtande i ärendet, vitsordade, att restaureringsförslaget icke
afsåg någon öfverflödig utveckling af arkitektoniska former utan endast
ett sträfvande att, jemte kyrkans räddande från fullständig undergång,
omgestalta henne så till vida, att hon i öfverensstämmelse med sin ursprungliga
stil komme att framstå såsom ett visserligen enkelt, men
dock icke vanstäldt verk af eu försvunnen tids kyrkliga byggnadskonst;
och tillstyrkte öfverintendentsembetet i samma utlåtande bifall till församlingarnas
ansökning, att genom proposition till Riksdagen det omförmälda
statsbidraget måtte utverkas. _
Innan den ifrågavarande propositionen afläts till Riksdagen, och
efter det vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien i infordradt, den
14 januari 1890 afgifvet utlåtande uttalat såsom sin uppfattning, att
ingen annan utväg att vidmakthålla detta så väl i arkitektoniskt som
historiskt hänseende märkliga fornminne förefunnes än att bereda församlingarna
det ifrågasatta bidraget till verkställande af den föreslagna
restaureringen, anbefalde Eders Kongl. Maj it öfverintendentsembetet att
underkasta de omförmälda, år 1881 af Grundström uppgjorda ritningar
och kostnadsförslag förnyad granskning med dervid fästadt afseende å
förändrade material- och arbetspris. I sitt den 25 november 1890 afgifna
utlåtande förklarade sig öfverintendentsembetet, efter jemförelse
af mottagna uppgifter rörande material- och arbetspris inom Östergötlands
län åren 1882 och 1889, icke hafva funnit skäl att föreslå vare
sig nedsättning eller förhöjning i den beräknade kostnaden af 137,464
kronor 75 öre för de i kost.nadsförslaget upptagna arbeten. Dervid anmärkte
dock öfverintendentsembetet, att kostnadsförslaget saknade nå
-
168 Åttonde hufvudtiteln.
gon post för anskaffande af arbets- och detaljritningar, hvartill ansåges
åtgå 2,000 kronor, samt att det jemväl vore nödvändigt, att en särskild
post upptoges för oförutsedda utgifter, och föreslogs denna post af embetet
till 10,535 kronor 25 öre.
Härefter beslöt Eders Kongl. Maj:t den 12 januari 1891 aflåtande!
af den omförmälda propositionen till Riksdagen, "hvarjemte de till ärendet
hörande handlingar, åtföljda af ritningarna och kostnadsförslaget, i
vanlig ordning öfverlemnades till Riksdagens vederbörande utskott.
Sedan Riksdagen på ofvan angifna vilkor beviljat det äskade anslaget,
och församlingarna, hvilkas yttranden i anledning häraf infordrats, besluta
att, med tacksamt mottagande af det beviljade anslaget, åtaga sig
att tillskjuta det belopp, som utöfver sagda anslag erfordrades för det
ifrågavarande restaureringsarbetets verkställande i hufvudsaklig enlighet
med den derför uppgjorda planen, faststälde Eders Kongl. Maj:t den
31 december 1891 utan förändring de af Grundström för ifrågavarande
restaureringsarbete uppgjorda ritningarna samt föreskref tillika, att arbetet,
som ej borde på entreprenad utbjudas, skulle utföras af vederbörande
kyrkoråd genom en af detsamma utsedd, i kyrkobyggnader
förfaren byggmästare enligt af kyrkorådet upprättadt och af Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län och domkapitlet
i Linköping godkändt kontrakt, under kontroll af öfverintendentsembetet,
som egde att härför antaga lämplig person.
Efter det kyrkorådet. och församlingarna redan under sommaren
1892 hemstält om ändring i vissa punkter af den faststälda restaureringsplanen,
och Eders Kongl. Maj:t delvis dertill lemnat bifall, inkom riksantikvarien,
som fått tillfälle att yttra sig öfver denna hemställan, i
derpå följande november månad med en underdånig skrifvelse, deri han
jemte förmälan att han, under ett besök i Vadstena, tagit kännedom
om de ritningar, som läge till grund för restaureringsarbetena å kyrkan,
och under framhållande särskild! af Vadstena klosters stiftarinnas fyrfaldiga
gänger på det bestämdaste uttalade önskan, att byggnaden skulle
utmärka sig genom stor enkelhet — ur antiqvarisk synpunkt framstälde
allvarsamma anmärkningar mot restaureringsplanen, hvarvid han
hufvudsakligen påyrkade, att koret med altaret måtte förflyttas från
dess nuvarande och enligt den godkända planen angifna plats i kyrkans
östra del till dess ursprungliga af stiftarinnan bestämda plats i
kyrkans vestra de], att i stället för den å de faststälda ritningarna upptagna,
å kyrkans norra sida i särskild utbyggnad förlagda sakristia
måtte anordnas sakristia i kyrkans vestra del bakom koret, att de å
samma ritningar ur prydnadssynpunkt nytillsatta fönster å kyrkans båda
Åttonde hnfvudtiteln. 169
gaflar måtte borttagas, samt att dess sträfpelare måtte bibehållas vid
sin ursprungliga enkelhet.
Öfverintendentsembetet, dit riksantiqvariens yttrande omedelbarligen
remitterades, hörde i anledning deraf så väl kyrkorådet som församlingarna.
Vid sammanträde den 13 januari 1893 instämde kyrkorådet i
allt väsentligt med riksantiqvarien, i det kyrkorådet förklarade sig anse,
att kyrkan vid det pågående restaureringsarbetet borde, så vidt möjligt,
återställas i det skick bon ursprungligen hade, då hon enligt stiftarinuans
uttryckliga föreskrift blifvit uppförd »med slät gerning, ödmjuk
och stark», hvilken afsigt skulle väsentligen förfelas, om den faststälda
ritningen med sina många tillägg och visserligen i sig sjelfva vackra,
men mot kyrkans ursprungliga idé stridande samt helt och hållet öfverflödiga
prydnader skulle i alla delar följas. Härtill komme, såsom ett
afgörande skäl, den tvingande nödvändigheten att få ritningarna förenklade,
enär det redan klart framginge, att, om restaureringen måste i
alla sina detaljer verkställas i full öfverensstämmelse med denna ritning,
den verkliga kostnaden komme att betydligt öfverskrida den beräknade,
samt församlingarna vore alldeles urståndsätta att anslå några bidrag
utöfver det de, i enlighet med den gjorda kostnadsberäkningen, hade
förbundit sig att erlägga. I detta kyrkorådets yttrande instämde ej
mindre församlingarna än ock domkapitlet i Linköping.
Innan den nådiga remissen på riksantiqvariens ofvanberörda framställning
hunnit af öfverintendentsembetet besvaras, inkom i mars månad
1893 en underdånig skrifvelse från kyrkorådet. I densamma meddelade
kyrkorådet, att restaureringsarbetet, efter det att detsamma i
april månad 1892 tagit sin början, fortgått under samma år med uppförande
af fyra nya sträfpelare samt anskaffande och huggning af dels
granit till ny sockel omkring hela kyrkan och dels kalksten till de nya
sträfpelare, som vore afsedda att ytterligare uppföras. _ Tillika anhöll
kyrkorådet, att Eders Kong], Maj:t måtte anvisa ytterligare medel utöfver
de redan af Riksdagen beviljade, på det att följande, enligt kostnadsberäkning
af den vid kyrkan anstälde byggnadschefen till ej mindre
än 68,443 kronor 56 öre uppgående, af den af öfverintendentsembetet
anstälde kontrollerande arkitekten såsom för klosterkyrkans framtida
bestånd nödvändiga ansedda tilläggsarbeten, hvilka församlingarna
vore helt och hållet ur stånd att bekosta, måtte kunna verkställas, nemligen
nedtagande och ombyggande af kyrkans östra gafvel, vestra gafvelns
förstärkande samt nedrifvande af tre sträfpelare i hörnen vid
kyrkans norra sida och uppförande derstädes af nya sådana.
Öfver så väl riksantiqvariens ofvanberörda framställning som kyrko
Bih.
till Rik>id. Prot. 18V4. 1 Samt. 1 Afd. 22
170 Åttonde hufyudtiteln.
rådets nyssnämnda anslagsyrkande hafva underdåniga utlåtanden nu
mera blifvit af öfverintendentsembetet afgifna. Gent emot riksantiqvarien
har öfverintendentsembetet erinrat, att, då de gillade ritningarna
närmast torde hafva afsett att, jemte nödiga iståndsättningsarbeten, förläna
åt ifrågavarande kyrkobyggnad den mera tilltalande kyrkliga karakter,
hvarpå nutiden kan göra anspråk och som den ursprunglige
byggmästaren kan anses hafva velat genomföra, derest icke helt och
hållet undantagsmessiga föreskrifter om inskränkningar blifvit honom
meddelade, det enligt embetets mening icke vid förevarande restaureringsarbete
i främsta rummet varit fråga om ett strängt antiqvariskt
återställande af den åldriga klosterkyrkan. Embetet ansåge sig emellertid,
då ett sådant förfarande från behörig myndighet framhölles såsom
det enda riktiga, sakna skäl att motsätta sig detsamma, derest icke
derigenom templets egenskap af luthersk församlingskyrka på något
sätt komme att rubbas.
I sådant afseende biträder öfverintendentsembetet obetingadt riksantiqvariens
framställning om altarets förläggande till den ursprungliga
korbyggnaden med der bakom förlagda sakristia. Hvad angår de till
framkallande af ett rikare intryck föreslagna fönstren å kyrkans östra
och vestra gaflar, så anser äfven öfverintendentsembetet, att dessa böra
uteslutas, synnerligast som spår efter sådana fönsters tidigare befintlighet
icke kunna med visshet påvisas. Med anledning af riksantiqvariens
ofvannämnda anmärkning angående sträfpelarne erinrar öfverintendentsembetet,
att Eders Kong!. Maj:t genom nådigt bref den 2 december
1892 medgifvit, att sträfpelarne vid klosterkyrkans sydvestra hörn finge
bibehållas, och att de redan ombyggda sträfpelarne fått förblifva vid
sina ursprungliga former, äfven der dessa sins emellan från hvarandra
i någon mån afvikit; och finner embetet vid dessa förhållanden anmärkningen
böra anses förfallen.
Beträffande den af kyrkorådet ifrågasatta anslagstillökningen erinrar
embetet till en början, att de vidlyftiga arbetena vid kyrkans gaflar,
hvilkas nödvändighet vid den för mera än ett tiotal år sedan företagna
undersökningen icke påvisades, och hvilka förty icke heller i det på
grund af samma undersökning upprättade kostnadsförslag upptagits,
endast vore oundgängliga under den förutsättning, att kyrkans tak komme
att erhålla den rikare form, som de fastställa ritningarna utvisade.
Deremot finner embetet behofvet af de tre sträfpelarnes ombyggnad,
hvarför kostnaden upptagits till 12,256 kronor, med hänsyn till byggnadens
bestånd, icke under några förhållanden kunna tillbakavisas.
Åttonde hufvudtiteln. 171
Mig synes också obestridligt, att framför allt de behof måste tillgodoses,
som äro nödvändiga för tryggande af byggnadens bestånd.
Då en vid den ursprungliga planens uppgörande oberäknad utgift
härigenom skulle uppstå, framställer sig frågan, huru numera tillgångar
skola beredas för restaureringsarbetets fullbordande. . Härvid yttrar
öfverintendentsembetet, att detsamma med kännedom ej mindre om de
vid byggnadsrestaureringar i regel förekommande oförutsedda arbeten,
än äfven om den ej obetydliga stegring i utgifterna, som måste uppstå
på de orter, der, såsom i förevarande fall är händelsen, en alldeles ny
art af byggnadsverksamhet skall börjas och igångsättas, nogsamt inser,
att icke ens någon ringa del af det nu äskade nya anslagsbehofvet
skall kunna fyllas genom inskränkningar och besparingar vare sig vid
de arbeten, som afse betryggandet af byggnadens bestånd eller vid de
smärre arbeten, som åsyfta att förläna åt densamma ett mera tilltalande
yttre och inre skick. Då ökadt statsanslag eller ytterligare bidrag från
församlingarnas sida skäligen icke kan påräknas, anser öfveiintendentsembetet
— till undvikande deraf att det anmälda nya medelsbehofvet
må behöfva på ett eller annat sätt genom ytterligare anslag tillgodoses
_ en förändring i restaureringsarbetets plan böra ega rum; och har
embetet härför utarbetat förslag till ny ritning. Till eu början skulle,
enligt detta förslag, den faststälda ritningen i hvad den afser taket betydligt.
förenklas, takryttaren försvinna och endast takkupor samt två
kors å taket bringas till utförande. Derest en sådan af omständigheterna
orsakad förenkling i ritningarna vidtoges, skulle ur det ursprungliga
kostnadsförslaget komma att utgå posterna för takstolarnes
påsalning, som till följd af den förändrade takkonstruktionen skulle
blifva obehöflig, äfvensom för takryttaren, utgörande tillsammans 10,000
kronor; och håller öfverintendentsembetet före, att detta belopp, ökadt
med den besparing, som komme att uppstå af takytans utåt takets
förenklade form föranledda minskning, skulle kunna betäcka kostna.den
för de ifrågavarande tre sträfpelarnes fullständiga ombyggande. Vidare
har å det nyupprättade ritningsförslaget alla de å den faststälda ritningen
förekommande nytillsatta gafvelfönster blifvit uteslutna. Den
besparing, som härigenom uppkomme i det till 11,000 kronor beräknade
belopp för samtliga fönsterarbeten, föreslår embetet måtte, jemte den
besparing, som uppstår genom uteslutning af den å den faststälda ritningen
upptagna utbyggda sakristian å kyrkans norra sida, i främsta
rummet användas till vinnande af det önskningsmål, riksantiqvarie^
bland annat, påvisat, eller att den ursprungliga korbyggnaden komme
att återinrättas till kor och inbyggd sakristia, samt i andra rummet till
172 Åttonde hufvudtiteln.
mötande af de ytterligare förstärknings- och förbättringsbehof i allmänhet,
hvilka, utöfver de redan afsedda, helt naturligt under den långa
tid, som förflutit mellan den första planens uppgörande och det slutliga
utförandet, kunnat göra sig gällande.
, fverintendentsembetet hemställer derjemte, at-t, då den nuvarande
predikstolen är i godt stånd och af en anspråkslös och föga störande
form, densamma må bibehållas, samt att den del af det för anskaffande
af ny predikstol beräknade belopp, som öfverskjuter kostnaderna
för en^ flyttning af densamma, må, derest sådant skulle under arbetets
gång befinnas behöfligt, få användas för väsentligare och för
S]elfva byggnadens bestånd och värdighet afsedda förbättringsåtgärder.
I afseende, å de i kyrkans golf liggande märkligare grafstenarne,
framhåller öfverintendentsembetet önskvärdheten deraf, att dessa grafstenar
icke såsom blifvit ifrågasatt uppställas kring kyrkans innerväggar,
utan i liggande ställning infogas i golfvet längs utmed kyrkans långsidor.
Härigenom skulle ock någon besparing uppstå vid anskaffande
af nytt material för kyrkogolfvets behöriga komplettering.
Slutligen uttalar öfverintendentsembetet såsom sin åsigt, att, ehuru
det nu framlagda nya ritningsförslaget onekligen framställer Vadstena
klosterkyrka i en form, som betydligt afviker från den, som den stadfästade
fullständigare restaureringsritningen utvisar, embetet likväl icke
tvekar att beteckna detta nya förslag såsom fullt antagligt, helst vid
utarbetande af detsamma de erinringar mot de faststälda ritningarna
som af riksantikvarien framstälts, blifvit iakttagna, och derjemte endast
sådana förenklingar blifvit föreslagna, som en välgrundad hänsyn till
den märkliga byggnadens fortbestånd gjort oundvikliga, men som icke
i någon mån stänga vägen för ett framtida fullständigare genomförande
af rikare former å tak och gaflar m. m.
I sitt med anledning af detta öfverintendentsembetets utlåtande afgifna
yttrande gillar vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien i allt
väsentligt öfverintendentsembetets nu senast uppgjorda ritningsförslag.
Jemte det jag underdånigst erinrar, att Eders Kongl. Maj:t ännu
mke fattat beslut angående dispositionen af det utaf 1893 års riksdag
till ifrågavarande klosterkyrkas restaurering anvisade beloppet af 40,000
kronor, samt att allt arbete å byggnaden jemlikt Eders Kongl. Mai:ts
beslut den 10 sistlidne november blifvit tillsvidare instäldt, får jag upplysa
att,, enligt från öfverintendentsembetet erhållet meddelande, för
restaureringsarbetena af statsmedel till församlingarnas kyrkoråd hittills
utbetalts tillsammans 45,000 kronor, af hvilket belopp omkring 2,000
a 3,000 kronor kunna antagas innestå såsom oanvända, samt att alla
Åttonde hufvndtiteln. 173
hittills utförda arbeten äro af den beskaffenhet, att de befinnas nödvändiga
äfven för byggnadens utförande enligt det af öfverintendentsembetet
senast uppgjorda ritningsförslaget. Då ytterligare anslag utöfver
de 150,000 kronor, som staten och församlingarna tillsammans förbundit
sig att för restaureringen af ifrågavarande kyrka lemna, hvarken från
statens eller församlingarnas sida synas mig kunna ifrågasättas, återstår
intet annat än att genom förändring af den ursprungliga planen söka
åstadkomma så stora besparingar att, trots de oberäknade förstärkningsarbeten,
som blifva oundvikliga, kostnaderna för restaureringsarbetet må
kunna begränsas inom nyssnämnda belopp. Eu sådan förändring har
så mycket större skäl för sig som, på sätt ofvan anförts, förenklingar
i planen ur antiqvarisk synpunkt påkallas. Mot det utseende, som enligt
den af öfverintendentsembetet senast uppgjorda ritningen skulle
förlänas Vadstena klosterkyrka, synes mig intet vara att erinra, och då
en restaurering af kyrkan efter denna ritning, enligt öfverintendentsembetets
beräkningar, hvilkas riktighet jag icke har någon anledning
att betvifla, skulle kunna utföras inom det beräknade beloppet, hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva,
att den ännu återstående delen af de utaf Riksdagen för klosterkyrkans
restaurering beviljade medlen må få användas för restaureringens
utförande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med nu senast uppgjorda
ritning, under samma vilkor och förbehåll, som blifvit bestämda
i afseende å arbetets utförande enligt den förut uppgjorda ritningen.
Diverse anslag.
*
I likhet med hvad under åtskilliga år skett och af samma skål, [67.]
som då förekommit, torde Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att
jemväl för år 1895 på extra stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till sällskapet,
svenska fornskriftsällskapet.
Under flera föregående år har Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts [68.]
framställning beviljat anslag till beredande af religionsvård åt svenske
sjömän i utländska hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållande ^gms„ m. ji.
landsmän, och hemställer jag, det täcktes Eders Kongl. Maj:t jemväl i
för år 1895 af Riksdagen för ifrågavarande ändamål äska anslag till
samma belopp som det, hvilket hittills årligen plägat anvisas, eller
10,000 kronor.
174 Åttonde hufvudtiteln.
[69.] . Sedan nästlidna års riksdag, med bifall till Eders Kong!. Maj:ts derom
Ang. å^örderSJorda framställning, på extra stat beviljat dels till anställande af två
fÖrbätladr'' kontraktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde kontrakt 12,000 kronor, deraf
rtUgionsvård 4,000 kronor att utgå under år 1894, dels till resekostnad sersättning åt
msZi!''lufZ des8a kontraktsadjunkter 1,500 kronor, deraf 500 kronor att utgå under år
jjnsktaiande 1894, dels ock till två stipendier för utbildande vid universitetet af
/frfMttvar.prester, förtrogna med finska språket, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor
a,tt utgå under år 1894, samt åt Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat att
meddela de närmare bestämmelser, som kunde erfordras rörande anslagens
användande, får jag, med erinran derom att Eders Kongl.
Maj:t den 2 juni innevarande år i ofvannämnda afseenden meddelat
närmare bestämmelser, i underdånighet hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att af de sålunda beviljade beloppen
anvisa för år 1895: af anslaget till kontraktsadjunkterne 4,000 kronor,
af anslaget till resekostnadsersättning åt desse 500 kronor samt af det
till stipendiers inrättande beviljade anslag 1,500 kronor.
[70.J Med åberopande af 1890 års riksdags beslut om anvisande af ett
extra anslag för ar 1891 af 25,000 kronor till nordiska museet har
museets styrelse anhållit, att till Riksdagen måtte aflåtas framställning
om beviljande jemväl för år 1895 af enahanda anslag; och får jag med
anledning häraf i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1895 anvisa ett belopp
af 25,000 kronor, att ställas till styrelsens för nordiska museet förfogande
för att enligt dess bestämmande användas för museet tillhörande
ändamål.
[71.] Med anledning af en utaf e. o. professorn J. A. Lundell gjord an
ilnlmåi/Z
sökning om fortfarande anslag för den af honom utgifna tidskriften
"»Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif»
anser jag mig böra hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen att jemväl för nästkommande år ställa till Eders Kongl.
Maj:ts förfogande ett extra anslag till samma belopp, som allt ifrån
1883 års riksdag anvisats, eller 3,150 kronor, att på de vilkor, Eders
Kongl. Maj:t kan finna godt bestämma, användas till understöd för utgifvande
äfven under år 1895 af nämnda tidskrift.
[72.] I underdånig skrifvelse den 30 september 1893 har professor Axel
medicinskt ^ey erinrat, hurusom han uti årligen förnyade ansökningar om under
arkiv.
» stöd af statsmedel för fortsatt utgifvande af den utaf honom, under
Åttonde hufvudtiteln. 175
samverkan af ett flertal af Sveriges, Norges, Danmarks och Finlands
mest framstående vetenskapsmän inom medicinens skilda grenar, alltsedan
år 1869 redigerade tidskriften »Nordiskt medicinskt arkivm framhållit,
att det belopp af 1,200 kronor, som i regeln för ändamålet beviljats,
varit alldeles otillräckligt till att förebygga förluster å tidskriften,
hvilka varit så betydliga, att denna endast genom stora, alltför känbar,
enskilda uppoffringar kunnat upprätthållas, samt att dessa uppoffringar
alltsedan år 1884 drabbat professor Key ensam. Att allt fortfarande
nödgas göra dessa, såvida arkivet skulle kunna utgifvas, syntes
honom så mycket hårdare, som han måste åt arkivets redigerande och
skötsel egna ett högst betydande och mycket tidsödande arbete.
De bidrag, som alltifrån år 1876 af allmänna medel lemnats till
vidmakthållande af berörda tidskrift, hafva utgått från anslaget till resestipendier
samt läroböckers och lärda verks utgifvande. Detta anslag
har emellertid länge visat sig otillräckligt för dermed afsedt ändamål,
och en följd deraf har blifvit, att bland annat det företag, hvarom
här är fråga, icke kunnat af staten understödjas i så hög grad, som
varit önskligt. För år 1891, då detta anslag behöfde anlitas i något
mindre vidsträckt mån än eljest, erhöll professor Key för tidskriftens
utgifvande ett bidrag derifrån af 2,000 kronor; men för hvart och ett
af de två nästpåföljande åren måste statsbidraget på grund af bristande
tillgångar nedsättas till samma belopp, hvarmed det utgått före år 1891,
eller 1,200 kronor, och det har först nu, för år 1894, blifvit möjligt att
något öka understödet, så att det för detta år utgör 1,500 kronor.
Då arkivets stora vigt för det allmänna och för vår medicinska
vetenskap i förnyade utlåtanden af vederbörande blifvit vitsordad och
då åtskilliga andra tidskrifter i vårt land, hvilkas betydelse ingalunda
torde kunna ställas högre och hvilkas utgifningskostnader borde vara
mindre, åtnjuta större understöd af statsmedel, har professor Key, som
uppgifva, att omkostnaderna för arkivets tryckning och distribution,
sedan inkomsten af arkivets försäljning afdragits, medföra en förlust af
öfver 3,200 kronor årligen, i underdånighet hemstält, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1895 bevilja ett
anslag af 3,000 kronor för fortsatt utgifvande af »Nordiskt medicinskt
arkiv». .
Öfver denna framställning hafva lärarekollegiet vid Karolinska
mediko-kirurgiska institutet samt kanslern för rikets universitet afgifvit
infordrade utlåtanden och dervid, med vitsordande af tidskriftens stora
vigt och betydelse för den medicinska forskningen i vårt land, tillstyrkt
bifall till professor Keys ansökning.
t
176 Åttonde hufvudtiteln.
Behofyet af det ökade statsunderstöd för utgifvande af ifrågavarande
tidskrift, som professor Key begärt, finner jag vara erforderligen
ådagalagdt, och jag skulle icke hafva tvekat att tillstyrka det
högre beloppets beviljande från reservationsanslaget till resestipendier
samt läroböckers och lärda verks utgifvande, om sådant kunnat ske utan
åsidosättande af andra berättigade anspråk på bidrag från detta anslag.
Men på grund af anslagets ringa belopp är detta beklagligtvis ej möjligt.
De framställningar, som af Eders Kongl. Maj:t åren 1889 och 1893 aflåtits
till Riksdagen om höjande af nämnda reservationsanslag, hvarigenom ett
ökande af statsbidraget till sagda tidskrift skulle hafva möjliggjorts
hafva icke vunnit bifall al Riksdagen, som funnit behofvet af detta
reservationsanslags förhöjning ej vara af så trängande beskaffenhet, att
icke med dess tillgodoseende ännu någon tid skulle kunna utan olägenhet
anstå. Vid sådant förhållande synes en annan utväg böra anlitas för att
bereda det nu ifrågavarande företaget det understöd från statens sida,
som enligt min åsigt bör komma detsamma till del. Under en följd af
år hai Riksdagen på extra stat anslagit medel såsom bidrag till vissa
tidskrifter med vetenskapligt innehåll; och man torde med icke mindre
skål kunna påräkna ett dylikt understöd för utgifvande af »Nordiskt
medicinskt arkiv», hvars stora vetenskapliga värde är allmänt erkändt.
Jag tillstyrker derför i underdånighet, det Eders Kong]. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1895 anvisa ett belopp
af 3,000 kronor såsom understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Nordiskt medicinskt arkiv».
[73.] I underdånig skrifvelse den 13 september 1893 har vetenskaps
^ckT/J,
akademien erinrat, hurusom Riksdagen, på framställning af Eders Kongl
arbete i Maj:t, för hvart och ett af åren 1884, 1885, 1886 och 1887 på extra
aZZ°eZorf^ aavisat ett bel°PP af 3>°°9 kron°r, eller sammanlagdt 12,000 kronor,
h. Gyllen, till räknebiträden åt akademiens astronom, professor H. Gyldén, för
genomförande af ett särdeles omfattande och maktpåliggande vetenskapligt
'' arbete angående hufvudplaneternas absoluta elementer. Detta högst
förtjenstfulla arbete hade nu så långt framskridit, att den fullständiga
redogörelsen derför till en del snart vore färdig att lemna pressen,
medan den återstående andra delen förelåge i ett så nära fullbordadt
skick, att äfven dess tryckning inom kort kunde påbörjas.
Tiyckningskostnaderna för arbetets första del hade kunnat bestridas
genom en uppkommen besparing å statsanslagen till räknebiträden med
särskild! tillskott af akademien och bidrag från observatoriets af akademien
anvisade årsanslag. Deremot saknades helt och hållet medel till
Åttonde hufvudtiteln. 177
bestridande af kostnaderna för tryckningen af arbetets andra del, hvadan
professor Gyldén anhållit, att akademien måtte bos Eders Kongl. Maj:t
söka utverka nådig framställning till Riksdagen om anvisande af ett
anslag å 4,000 kronor för ifrågavarande ändamål. Denna anhållan bär
efterkommits af akademien, som med hänsyn till den stora vetenskapliga
betydelsen af ifrågavarande arbete, hvilket komme att fylla ett
länge kändt behof inom den astronomiska vetenskapen, förklarat sig
hafva all anledning att på det varmaste förorda ett sådant anslag.
På grund af hvad sålunda anförts tillstyrker jag i underdånighet,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för
år 1895 anvisa 4,000 kronor till bestridande af kostnaderna för utgifvande
i tryck af andra delen utaf professor Gyldéns arbete angående
hufvudplaneternas absoluta elementer.
Hos Eders Kongl. Maj:t har utgifvaren af tidskriften »Heta mathe- [74.]
matica», professor G. Mittag-Leffler, underdånigst anhållit, att enahanda
belopp, eller 4,000 kronor, hvilket för innevarande år liksom för flera”
föregående år beviljats såsom understöd för utgifvande af nämnda tidskrift
och som vore behöfligt för fortsatt utgifvande af tidskriften,
äfven för år 1895 måtte sökanden för sådant ändamål beredas; och
har vetenskapsakademien, som i ämnet afgifvit underdånigt utlåtande,
dervid på det lifligaste förordat bifall till ansökningen.
Med anledning häraf hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för år 1895 anvisa ett belopp
af 4,000 kronor, att såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för
utgifvande under samma år af tidskriften »Acta mathematica» till professor
Mittag-Lefflers förfogande utbetalas.
På Eders Kongl. Maj:ts framställning har Riksdagen för hvart och [75.]
ett af åren 1889—1894 beviljat ett extra anslag af 20,000 kronor att Föreiä>nmg.-användas till understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som anordnaarZtskia*stn.
föreläsningskurser för arbetsklassen, dock under vissa vilkor, hvilka vid
senast beviljade anslag voro följande:
att understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt eller förening,
icke får öfverstiga 3,000 kronor för år räknadt;
att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika mycket som
staten;
att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse, som antager
föreståndare och lärare;
att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal timmar i veckan
Bih. till Rilcsd. Prot. 18.94. 1 Sami. I Afd. 23
178 Åttonde hufvudtiteln.
under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser; dock att, hvad
landsbygden beträffar, Eders Kongl. Maj:t må ega att härutinnan göra
de eftergifter, som omständigheterna kunna påkalla;
att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning
lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel;
att
alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna
eller undervisningen blifva förbjudna; samt
att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att underkasta sig
de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Eders Kongl. Maj:t pröfvas
nödiga och lämpliga.
Då de understöd från ifrågavarande anslag, hvarom under sistlidna
år ansökningar blifvit gjorda, omfatta en slutsumma af 22,575 kronor,
och antagligt är att framdeles kommer att i sådant afseende begäras
ännu högre belopp, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att bevilja för år 1895 ett extra anslag å 25,000
kronor att under enahanda vilkor, som nyss nämnts, användas till omförmälda
ändamål.
[76.] Likasom närmast föregående år har dels afdelningschefen vid
niveiierin a- &eneralstabens topografiska afdelning gjort framställning om beredande
arbeten m. år 1895 af ett anslag å 9,000 kronor för fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena
i norra Sverige, dels ock styrelsen för nautiskmeteorologiska
byrån hemstält om anvisande för nämnda år af 2,500
kronor för underhåll och tillsyn m. m. af de inrättade vattenhöjdmätningsstationerna.
Med åberopande af hvad förut i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 11 januari 1890 blifvit i ämnet anfördt hemställer jag,
det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att på extra stat för
år 1895 bevilja 11,500 kronor, deraf 9,000 kronor till fortsättande af
precisionsnivelleringsarbetena i norra Sverige samt 2,500 kronor för
underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationerna m. m.
[77.] I underdånig skrifvelse den 25 september 1893 har svenska nyk
utgifvande
terhetssällskapet genom sin styrelse anhållit, att Eders Kongl. Maj:t
å}hnykterTeu-^c^QSo ^os nästinstundande riksdag göra framställning om beviljande
skrifter, af ett ärligt understöd åt sällskapet af 4,000 kronor för utgifvande och
spridande af nykterhetsskrifter samt öfrig fullföljd af den verksamhet
sällskapet enligt dess stadgar åligger. Till stöd för denna begäran
har styrelsen bland annat anfört följande.
Åttonde liufvudtiteln. 179
Svenska nykterlietssällskapet, som den 5 maj 1837 erhöll nådig
stadfästelse å sina äldsta stadgar, hade derefter under loppet af ett
hälft sekel fullföljt sina sträfvanden att motarbeta rusdryckernas härjningar
bland vårt folk. Vexlande tillgångar i fråga om både arbetskrafter
och medel samt tidsförhållandenas skiftningar både icke underlåtit
att å dessa sträfvanden trycka sin prägel; de hade icke alltid egt
samma betydelse. Men om de bedömdes i sitt historiska sammanhang,
skulle dem tvifvelsutan tillerkännas det vitsordet, att deras inflytelse
på arbetet för vårt folks sedliga lyftning varit af omisskänligt gagn.
Regeringen hade ock visat sitt erkännande häiaf genom att vid olika
tidpunkter, då eu stegring af sällskapets verksamhet varit mer än vanligt
af nöden, tilldela sällskapet understöd af statsmedel. Redan åi
1844 erhöll sällskapet ett dylikt understöd för inköp och spridning af
eu då utgifven nykterhetsskrift; åren 1846—1850 beviljade Kongl. Maj:t
till främjande af skriftspridning och för utsändande af nykterhetstalare
bidrag af statsmedel till belopp af 500 riksdaler banko årligen; och
från midten af 1870-talet, då kampen mot rusdryckerna ånyo måste
med förstärkt kraft upptagas, erhöll sällskapet efter årliga ansökningar
till och med 1886 understöd af 2,000 till högst 5,000 kronor om året
för fullföljd af sin förutnämnda verksamhet. Sistberörda år tillsatte
emellertid Eders Kongl. Maj:t en särskild kommission af fyra personer,
af hvilka tre tillhörde svenska nykterhetssällskapet, för utgifvande och
spridning af nykterhetsskrifter, derför ett särskildt anslag på 8,000
kronor af samma års riksdag stälts till Eders Kongl. Maj:ts förfogande.
Sedan kommissionen med år 1888 fullgjort sitt arbete, stälde 1889 års
riksdag ett nytt, vida större anslag på 25,000 kronor till Eders Kongl.
Maj:ts disposition för nykterhetens befrämjande, hvarefter Eders Kongl.
Matt gaf en ny kommission, bestående af fem personer, deraf fyra tillhörde
nämnda sällskap, i uppdrag att inkomma med förslag om användandet
af berörda anslag. I enlighet med särskilda af Eders Kongl.
Maj:t på kommissionens hemställan bestämda grunder hade kommissionen
sedermera föranstaltat om utgifning och spridning af nykterhetsskrifter,
för hvilket ändamål sistberörda anslag stälts till kommissionens
förfogande. . . c ,c .,
Ur de berättelser, som de två omförmälda kommissionerna aigiivit
angående sin verksamhet, torde här fa erinras om följande. _ _
Deri kommission, som tillsattes ar 1886, hade lati t för spiidnmg
och utdelning trycka i 40,000 exemplar ett häfte, innehållande, uppsatser
af professorerne R. A. A. Tigerstedt och S. Ribbing, komministern
J. A. Ekliolm, filosofie kandidaten G. Suudbärg, hofpredikant^! J. G.
180 Åttonde hutVudtiteln.
Bring och f. d. generaldirektören M. Huss. Den af den sistnämnde
törfattade uppsatsen hade derjemte blifvit särskildt tryckt i 10 000
exemplar.
Den ar 1889 tillsatta kommissionen hade gått i författning om utgifning
af tre häften nykterhetsskrifter, innehållande åtskilliga afhandlingar
och smärre uppsatser. \ idare hade denna kommission föranstaltat
om en för landets finsktalande befolkning afsedd öfversättning
af två utaf de i första häftet intagna uppsatserna; och hade kommissionen
slutligen låtit i färgtryck å kartongpapper återgifva en utarbetad
grafisk framställning öfver svenska folkets årliga utgifter för spritdryckerna
i jemförelse med utgifterna för åtskilliga andra ändamål.
De två första häftena hade tryckts i upplagor om 100,000 exemplar
hvardera och både båda häftena distribuerats tillsammans. De hade dels
utgått såsom, bihang till ett större antal i landets olika provinser utkommande
. tidningar, hvilka med afseende å sina läsekretsar samt
spridning inom städer eller å landsbygd ansetts dertill lämpliga, dels
ofverlemnats till de medlemmar af Riksdagen, som åtagit sig att i sina
hemorter ombesörja deras utdelande, dels tillstälts fångvården och
vissa korporationer samt dels utlemnats till nykterhetsföreningar och
till enskilda reqvirenter, företrädesvis arbetsgivare och andra, som befunnits
kunna gifva skrifterna den bästa spridning. Det tredje häftet
innefattande eu af professor Tigerstedt författad afhandling om spritdryckerna,
.företrädesvis afsedd för lärare och ungdomens uppfostrare,
hade utgifvits i 35,000 exemplar, deraf 8,700 exemplar ofverlemnats till
ecklesiastikdepartementet, för att genom dess försorg utdelas till rikets
allmänna läroverk, seminarier och folkskolor, samt återstoden dels såsom
bihang åtföljt vissa för lärare afsedda tidningar och dels genom direkta
försändelser utgått till volontär- och folkhögskolor, åtskilliga prester
och skollärare samt till nykterhetsföreningar och enskilda personer.
Den finska öfversättningen, tryckt i 5,000 exemplar, hade dels tillhandahållits
de fängelser i riket, der finsktalande fångar förvaras, dels
ock erhållit spridning såsom bihang till en i Haparanda på finska
språket utkommande tidning, men hufvudsakligen ofverlemnats till kontraktsprosten
i Öfyer-Torneå kontrakt, hvilken åtagit sig att ombesörja
skrifteinas fördelning bland den finsktalande befolkningen i Norrbottens
fan. Det färglagda grafiska kortet hade tryckts i 98,000 exemplar och
utdelats såsom flygblad, företrädesvis genom de olika nykterhetsföreningarna.
Sedan den sista kommissionen fullgjort sitt uppdrag, hade för
svenska nykterhetssällskapet uppstält sig den frågan, huruvida icke nu
Åttonde hufvudtiteln.
181
tillfället för detsamma vore inne att åter upptaga sin under de senare
åren afbrutna verksamhet. Genom de af Riksdagen två gånger lemnade
anslagen hade Riksdagen visat sig behjerta vigten deraf, att kännedomen
om såväl rusdrycksbrukets faror som rusdrycksmissbrukets förstörande
inflytelser blefve genom lämpliga skrifter bland folket spridd
och befäst; och ledamöterna i förberörda kommissioner hade nog tydligt
fått erfara, hurusom hvad i sagda afseende redan gjorts på långt när
icke motsvarat behofvet, då nemligen blott minsta delen af från rikets
alla delar till kommissionerna inkomna skriftreqvisitioner kunnat så som
önskats tillgodoses. Det förefölle ock sällskapet otvifvelaktigt, att ett
oaflåtligt fortgående arbete i detta afseende måste vara att föredraga
framför mera ryckvis gjorda ansträngningar. Också både sällskapet i
det förslag till nya stadgar, som af Eders Kongl. Maj:t den 1 februari
1889 i nåder faststälts, såsom ett hufvudsakligt mål för sin verksamhet
bibehållit sällskapets gamla hufvuduppgift att i mån af tillgångar utgifva
och sprida lämpliga nykterhetsskrifter. Men då erfarenheten från
båda de af Eders Kongl. Maj:t utsedda kommissionerna visat, dels att
skrifter af detta slag ytterst sällan köptes, hvadan enskilde förläggare
för dem icke kunde påräknas, dels ock att de skrifter, som på detta
sätt spriddes, vanligen icke nådde dem, för Indika de egentligen vore
afsedda, insåge sällskapet mer än väl, att för vinnande af det åsyftade
målet ifrågavarande skrifter måste tillhandahållas i allmänhet kostnadsfritt
samt spridas vare sig genom direkta försändelser eller såsom
bilagor till tidningar, der det icke skulle visa sig möjligt att låta dem
utgå såsom delar af en periodisk skrift. I hvad fall som helst måste
dock möjligheten af denna verksamhet för sällskapet vara beroende på
dess understödjande genom allmänna medel, då nemligen sällskapet
icke egde att påräkna andra tillgångar, än hvad tillfälliga gåfvor eller
afgifter kunde inbringa, och det icke syntes vara möjligt att härå grunda
någon verksamhet af ifrågavarande slag.
Vid den underdåniga skrifvelse!! finnes fogadt ett kostnadsförslag
rörande sällskapets ifrågasatta verksamhet för utgifvande och spridande
af nykterhetsskrifter, hvilket kostnadsförslag afser en publikation i
oktavformat om 16 ark i 5,000 exemplar och slutar på en summa af
4,700 kronor.
Enligt de för svenska nykterhetssällskapet nu gällande stadgar har
sällskapet till ändamål att efter vissa i stadgarna angifna grunder deltaga
i arbetet för nykterhetens främjande. Sällskapets verksamhet ledes
af eu styrelse, som består af minst nio ledamöter. Styrelsen åligger:
att med uppmärksamhet följa nykterhetsrörelsen såväl inom Sverige
182 Åttonde liufvudtitelu.
som ock i främmande länder; att med hänsyn till både lagstiftning och
rådande sed bevaka nykterhetens intressen och söka att vinna erkännande
för dess kraf; att, i mån af tillgångar, utgifva och sprida lämpliga
skrifter likasom ock årligen till sällskapet afgifva redogörelse för
nykterhetsarbetets. gång; samt att anknyta förbindelser mellan sällskapet
och liktänkande in- och utländska vare sig föreningar eller enskilda
nykterhetsvänner.
Då det fortgående arbetet för nykterhetens befrämjande förtjenar
att af staten understödjas, och detta synes mig lämpligen kunna ske
genom ett till svenska nykterhetssällskapets disposition stäldt anslag
för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter, men ett sådant anslag
icke torde böra uppföras å ordinarie stat, får jag, med anledning af
hvad i detta ärende förekommit, i underdånighet hemställa, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1895
anvisa ett anslag af 4,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet ställas
till svenska nykterhetssällskapets förfogande för utgifning och spridning
af nykterhetsskrifter.
[78.] Sedan Riksdagen i skrifvelse den 6 maj 1893 anmält, att med an
Tlmetför
hedning af ett utaf enskilde motionärer framstäldt förslag om understöd
drinkare vid åt räddningshemmet för drinkare vid Sans-souci invid Upsala, för hvilken
invid*Uptcda anstalts .verksamhet lemnats närmare redogörelse, Riksdagen på extra
''stat för innevarande år beviljat för ändamålet ett anslag af 2,000 kronor,
att utgå på vilkor, som af Eders Kongl. Maj:t pröfvades lämpliga,
bär ordföranden i Upsala läns nykterhetsförbund, professor W. Rudin
uti underdånig skrifvelse den 29 september 1893, enär nämnda anstalt,
hvars verksamhet alltjemt fortginge, för sitt bestånd och utveckling
fortfarande vore i största behof af understöd, hvilket numera i ringa
eller ingen mån vore att påräkna från den enskilda offervilligheten, anhållit,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen begära, att anslag
för år 1895 till samma belopp måtte för anstaltens räkning beviljas.
Af ansökningen bifogade handlingar inhemtas, att anstalten eges
af Upsala läns allmänna nykterhetsförbund och förvaltas af en utaf förbundet
tillsatt styrelse, som jemte en bland styrelsens ledamöter utsedd
föreståndare och en läkare utöfvar den närmaste uppsigten öfver anstaltens
verksamhet; att af 16 patienter, som från den 14 november 1891
till den 1 september 1893 intagits i anstalten, 4 sistnämnda dag fortfarande
der vårdades; samt att af de 12 patienter, som lemnat anstalten,
8 blifvit friska eller förbättrade och 2 oförbättrade aflidit.
Efter nådig remiss har medicinalstyrelsen afgifvit underdånigt ut -
Åttonde hufvildtiteln. 183
låtande i ämnet och dervid, med hänsyn till det behjertansvärda ändamålet
med anstaltens verksamhet, tillstyrkt nådigt bifall till professor
Rudins ansökning.
Sedan underdånigt utlåtande i ärendet infordrats jemväl från Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala län, har denna myndighet i
ämnet hört magistraten i Upsala, som i skrifvelse den 13 sistlidne
december meddelat, att af de 4 patienter, hvilka den 1 september 1893
qvarvoro i anstalten, 2 utgått såsom friska, samt att ytterligare 2 patienter
voro anmälda att under den närmaste tiden intagas i anstalten,
som hade platser för 6 patienter. I enlighet med hvad magistraten
tillstyrkt, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande på det lifligaste
förordat nådigt bifall till den gjorda ansökningen.
På grund af hvad sålunda förekommit, får jag i underdånighet hemställa,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra
stat jemväl för år 1895 bevilja ett anslag af 2,000 kronor att. utgå till
understöd år räddningshemmet för drinkare vid Sans-souci invid Upsala
på vilkor, som af Eders Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga.
Sedan härvarande kongl. spanske minister i officiel skrifvelse den [79.]
19 februari 1891 meddelat, hurusom kongl. spanska regeringen had^Ersättande af
för afsigt att år 1892 fira fyrahundrade årsdagen af Amerikas upptäckt^™^™-med en historisk-amerikansk utställning i Madrid, omfattande föremål, sverige« deihvilka
utmärkte den grad af kultur, som nya verldens invånare uppnått
före senare delen af sextonde århundradet, och inbjöde, bland andra Madrid.
makter, de förenade rikena att deltaga i utställningen genom att ur
sina antropologiska, arkeologiska och historiska samlingar ditsända föremål
från den för-columbiska tiden eller samtida med Amerikas upptäckande
af Columbus, så och efter det vetenskapsakademien afgifvit
infordradt utlåtande i ämnet, behagade Eders Kongl. Maj:t den 20 mars
1891 förklara, att Sverige vid ifrågavarande Columbusfest skulle representeras
genom ett eller två ombud, som framdeles komme att utses,
samt uppdrog åt vetenskapsakademien att till Eders Kongl. Maj:t inkomma
med förslag och kostnadsberäkning angående Sveriges deltagande
i utställningen. Till åtlydnad häraf öfverlemnade akademien
med skrifvelse den 9 september 1891 ett af fyra särskilde kommitterade
afgifvet, af akademien för dess del gilladt betänkande i ämnet. Beträffande
kostnaderna för Sveriges deltagande i utställningen anfördes i
betänkandet, att en tillförlitlig beräkning af desamma vore mycket svår
att verkställa; men kommitterade hade på grund af kännedom om kostnaden
för föregående, med denna jemförliga utställningar och med led
-
184 Åttonde hufvudtiteln.
ning af inhemtade upplysningar upprättat ett kostnadsförslag, hvilket,
upptagande poster för facsimilering af äldre urkunder, som ej lämpligen
borde utställas i original, för montrer, transport och assurans
samt katalog öfver de utstälda föremålen, för resekostnad och traktamente
till kommissarier samt för bevakning, arbetsbiträde vid uppsättning,
emballage m. m., slutade å en summa af 15,000 kronor. Vid
föredragning häraf den 31 december 1891 fann emellertid Eders Kongl.
Maj:t, med hänsyn till .de jemförelsevis stora kostnader, som skulle
blifva förenade med Sveriges deltagande i omförmälda utställning, frågan
derom icke böra till någon Eders Kongl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda.
Sedermera anmälde hans excellens herr ministern för utrikes ärendena,
att. han från härvarande spanske minister fått mottaga en ny
skrifvelse i ämnet, deri närmare redogjordes för afsigten med utställningen
och för det dåmera i viss mån något vidgade programmet för densamma
äfvensom meddelades, att Spanien, på sätt medgifvits för hvarje land,
som inbjudits att deltaga i utställningen, åtoge sig alla kostnaderna för
utställningsföremålens inpackande och transport fram och åter samt för
uppställandet och vården af de utstälda föremålen, hvarjemte kostnaderna
för två delegerades från Sverige resa till Madrid och återresa till
hemlandet likaledes blefve gäldade. Med anledning häraf erhöll vetenskapsakademien
befallning att afgifva förnyadt utlåtande i ämnet; och
öfverlemnade akademien med skrifvelse den 10 februari 1892 ett af tre
bland förutnämnde kommitterade upprättadt kostnadsförslag, hvaruti de
kostnader, som ansågos blifva för ändamålet erforderliga utöfver dem,
hvilka spanska regeringen åtagit sig att bestrida, beräknats till 7,500
kronor. Derefter aflät Eders Kongl. Maj:t den 10 mars sistnämnda år
till Riksdagen nådig proposition om anvisande på extra stat för år 1893
af ett anslag å 7,500 kronor för Sveriges deltagande uti ifrågavarande
utställning, och.blef denna proposition af Riksdagen bifallen.
Den. 12 maj 1892 behagade Eders Kongl. Maj:t förordna professorn
m. m. friherre A. E. Nordenskiöld att vara ombud för Sverige vid den
fest, som under samma år skulle ega rum i Madrid till firande af Amerikas.
upptäckt, äfvensom kommissarie för den svenska afdelningen af
den i sammanhang med nämnda fest anordnade historisk-amerikanska
utställning, med rätt för friherre Nordenskiöld att antaga en vetenskapligt
bildad person till biträde i sin verksamhet såsom kommissarie för
utställningen.
I underdånig skrifvelse den 30 april 1893 meddelade friherre Nordenskiöld,
till hvilken det af Riksdagen beviljade anslaget blifvit mot
framtida redovisning utbetaldt, att kostnaden för Sveriges deltagande
Åttonde hufvudtiteln.
185
uti ifrågavarande utställning, hvilken afslutats den 4 nästförutgångne
februari, något öfverskridit de för ändamålet anslagna medlen. Detta
berodde, enligt friherre Nordenskiölds förmenande, dels derpå att
utställningen, hvars öppnande till följd af den unge spanske konungens
sjukdom betydligt försenats, fortgått en månad längre än afsedt varit,
dels derpå att den svenska afdelningen ej kommit i fullt åtnjutande
af de lättnader, som påräknats med anledning af hvad spanska regeringen
genom sin minister härstädes utlofvat. Af kostnaderna för den
svenska utställningen, hvilka, enligt hvad friherre Nordenskiöld då förmälde,
uppgått till 14,723 kronor 26 öre, borde spanska regeringen
jemlikt sitt åtagande bestrida 3,560 kronor 92 öre. Om sistnämnda
''belopp af spanska regeringen godtgjordes, blefve bristen 3,662 kronor
34 öre; och anhöll friherre Nordenskiöld, att medel måtte anvisas till
betäckande af denna brist. Sedermera anmälde friherre Nordenskiöld
i underdånig skrifvelse den 19 sistlidne september, att ytterligare tre
utgiftsposter tillkommit å tillhopa 176 kronor 26 öre, med tillägg hvaraf
bristen utgjorde 3,838 kronor 60 öre.
Efter erhållen befallning att, sedan vederbörande räkenskaper granskats
i behörig ordning, afgifva utlåtande i ärendet, har kammarrätten
i underdånig skrifvelse den 30 sistlidne november anfört, att vid räkenskapernas
granskning uppkommit anmärkningar, hvilka afsåge, bland
annat, ersättande af sammanlagdt 220 kronor 41 öre, hvarmed den uppgiga
bristen, 3,838 kronor 60 öre, således, i händelse revisionens anmärkningspåståenden
vunne bifall, skulle komma att minskas, samt att
vid sådant förhållande kammarrätten för närvarande, och innan slutlig
pröfning af revisionens omförmälda anmärkningar egt rum, ansåge det
icke böra antagas, att den brist, till hvars betäckande medel af friherre
Nordenskiöld förskjutits, öfverstigit 3,618 kronor 19 öre.
Det af friherre Nordenskiöld angifna belopp af 3,560 kronor 92 öre,
som han ansest böra af spanska regeringen gäldas, innefattar följande
tre poster:
inpackning af utställningsföremålen i Stockholm..................
inpackning af utställningsföremålen i Madrid och deras
återsändande till Stockholm ................................................
resekostnader.......................................................................................
487: 78
1,241: 69
1,831: 45
summa kr. 3,560: 92.
Af den för utställningsföremålens inpackning i Madrid och transport
till Stockholm upptagna posten 1,241 kronor 69 öre har emellertid,
enligt hvad från utrikesdepartementet meddelats, spanska regeringen
Bill. till Riksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 24
186 Åttonde hufvudtiteln.
förklarat sig vilja betala endast kostnaden för frakt från Cadiz till Stockholm,
uppgående till 662 kronor 45 öre, hvaremot samma regering icke
är villig att ersätta återstoden af ifrågavarande post, 579 kronor 24 öre.
Vid sådant förhållande ökas bristen med nyssnämnda summa eller från
det i kammarrättens utlåtande upptagna beloppet, 3,618 kronor 19 öre,
till 4,197 kronor 43 öre.
Med anledning af hvad sålunda förekommit hemställer jag, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till ersättande af ifrågavarande
brist anvisa å extra stat för år 1895 ett deremot svarande, till
fullt krontal jemnadt belopp af högst 4,198 kronor.
[80.] Sedan Riksdagen i skrifvelse den 5 maj 1888 anhållit, att Kongl.
Ersättning Maj:t täcktes låta utarbeta förslag till en allmän pensionsinrättning för
för förskott, barnmorskor jemte förslag till de bidrag från staten, som derför kunde
anses behöfliga, har med anledning häraf utredning i ämnet blifvit verkstäld
af e. o. amanuensen vid kongl. biblioteket G. Eneström, som med
underdånig skrifvelse den 13 februari 1893 aflemnat betänkande om
barnmorskeJcårens pensionering jemte förslag till reglemente för barnmorskornas
ålderdomsunderstödsanstalt. Häröfver hafva infordrade yttranden
afgifvits af Eders Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande äfvensom
af vederbörande förste provinsialläkare och förste stadsläkare. Den
ytterligare utredning, som erfordras i ämnet, torde kunna åvägabringas
så tidigt, att proposition kan till innevarande års riksdag aflåtas, derest
Eders Kongl. Maj:t vid ärendets slutliga föredragning finner sådant
böra ske.
Till betäckande af kostnaderna för den verkstälda utredningen har
på grund af särskilda nådiga bref statskontoret under förskottstitel utanordnat
ett sammanlagdt belopp af 5,505 kronor 58 öre, för hvilket statskontoret
i underdånig skrifvelse den 6 sistlidne december anhållit om
godtgörelse.
Likaledes har statskontoret i nämnda skrifvelse till godtgörelse anmält
förskott till sammanlagdt belopp af 238 kronor 30 öre, hvilket statskontoret
på grund af särskilda nådiga bref utbetalat såsom ersättning
för biträde vid undersökning och upprättande af förslag till iordningställande
för arkiv af vissa lokaler i Upsala, Vadstena och Kalmar slott.
Dessa undersökningar hafva varit föranledda af Riksdagens skrifvelse
den 14 maj 1888 angående åtgärder för ett bättre handhafvande af offentliga
arkiv.
Vidare har statskontoret i samma skrifvelse till ersättning anmält
ett belopp af 2,139 kronor 44 öre, som på grund af åtskilliga nådiga
Åttonde hufvudtiteln. 187
bref af statskontoret förskottsvis utbetalts till den kommitté, som, i anledning
af Riksdagens i skrifvelse den 20 maj 1890 gjorda framställning,
efter af Eders Kongl. Maj:f erhållet uppdrag afgifvit betänkande
och förslag om och på hvilka vilkor statsbidrag må kunna lemnas till
aflönande afl vikarie för sådan ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola,
som af sjukdom ur ståndsättes att fullgöra sin tjenst; och hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för återgäldande af berörda förskott,
5,505 kronor 58 öre, 238 kronor 30 öre och 2,139 kronor 44 öre, sammanlagdt
7,883 kronor 32 öre, äska af Riksdagen ett extra anslag för
år 1895, hvilket anslag, till undvikande af öretal i riksstaten, torde böra
bestämmas till 7,884 kronor.
Hvad föredragande departementschefen i ofvan
berörda hänseenden hemstält och föreslagit täcktes
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkande af statsrådets
öfrige ledamöter, i nåder gilla, med befallning tillika,
att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas till ledning vid författandet af
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof.
Ex protocollo:
C. E. Blom.
Nionde hufvudtiteln.
1
Nionde hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Mafit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari
1894.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson.
Sedan de till åttonde hufvudtiteln hörande frågor blifvit på föredragning
af vederbörande departementschef pröfvade, anhöll departementschefen,
statsrådet friherre von Essen att få anmäla de frågor,
som rörde regleringen af
nionde hufvudtiteln,
innefattande pensions- och indragningsstaterna.
Bih. till Riksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd.
1
2
Nionde hufvudtiteln.
[!•].
Upprätthållande
af
arméns
pensionering.
[2.]
Kostnaden för
förvaltningen
af smäskolelärares
m. fl,
älderdomsunder
stö åsatt
stal t under
är 1895.
Hvad först angick
pensionsstaten,
erinrade departementschefen, att Kongl. Maj:t, enligt finansdepartementet
tillhandakomna protokollsutdrag, förut beslutat aflåtande till Riksdagen
af följande framställningar, nemligen:
på landtförsvarsdepartementets föredragning:
(se bil. I vid detta prot. pag. 12)
dels att Riksdagen må till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp samt till
fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder
för sådana pensioners utgående bevilja ett ordinarie förslagsanslag: å
kronor 1,540,000;
dels vid bifall härtill medgifva, att anslaget må under benämning
))anslaget för upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering
samt till fyllnadspensionen under riksstatens nionde hufvudtitel uppföras
näst efter det till arméns pensionskassa utgående anslaget till bidrag
till pensionering af enkor och barn efter befäl och underbefäl med
vederlikar;
dels ock såsom vilkor för anslagets utgående stadga, att arméns
pensionskassa skall vara skyldig att, så länge detsamma till oförminskadt.
belopp tinnes i riksstaten uppfördt, afstå från de kassan tillkommande
förhöjda vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna;
på ecklesiastikdepartementets föredragning:
(se bil. 2 vid detta prot. pag. 23)
att Riksdagen, i afseende å kostnaderna för småskolelärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning och verksamhet under år 1895,
må medgifva,
att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som
för bestridande af anstaltens förvaltuingsbestyr blifva erforderliga; samt
att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter
i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den
mån influtna avgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel
såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i den
män de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året
befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.
Nionde hufvndtiteln. °
Om till det till uppförande under denna stat föreslagna anslaget
för upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt
till fyllnadspensioner...............................•.................... kronor 1,540,000:
lades summan al ordinarie anslaget till pensions
staten
enligt nu gällande riksstat..................... » 1,314,898:
skulle, enligt hvad departementschefen anmärkte,
anslaget till pensionsstaten sluta å ett belopp af kronor 2,854,898:
Beträffande derefter
indragningsstaten
erinrade departementschefen om Kongl. Maj:ts på uedannämnda departements
föredragning förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen af
följande framställningar, nemligen:
på justitiedepartementets föredragning:
(se bil. 3 vid detta prot. pag. 26) ,
att vaktkonstaplarne vid kronoarbetsstationen å Borghamn Anders |ö.j
Carlsson, Per Johan Jarl och Frans Oskar Dahl må berättigas att från *%£££''
och med månaden näst efter den, under hvilken afsked ur fångvårdens lameA.Carhtjenst
dem beviljas, under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten
uppbära fyllnadspensioner till belopp af, Carlsson och Jarl hvardera
478 kronor samt Dahl 370 kronor;
på landt/Örsvarsdepartementets föredragning:
(se bil. 4 vid detta prot. pag. 30)
att geodeten vid generalstabens topografiska afdelning m. m. tmii [4.]
Gellert Wolyn må från och med månaden näst efter den, hvari han
erhåller entledigande från geodetbefattningen, för sin återstående litstid g Wohjn.
tilläggas en årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp af
2,625 kronor;
(se bil. 5 vid detta prot. pag. 34)
att för handtverkare^ på stat vid första Göta artilleriregemente, [5.]
hjulmakare!! Johan Fredrik Ågren må å allmänna indragningsstaten uppfuras
gm pension af 467 kronor^ att af Agren under hans lifstid årligen j j? Ågren.
[6.]
Pension för
flagg
underofficeren
F. G. Åkerströms
enka.
Pensioner för
öfveringeniören,
f. d. öfversten
A. Th.
Ro os in. fl.
vid statens
jernvägsby
gg/lader
anstälde
tjensteman.
1 Nionde hufvudtiteln.
atnjutas med beräkning från och med månaden näst efter den, då han
erhållit afsked från sin befattning vid regementet;
på sjöförsvarsdepartementets föredragning:
(se bil. 6 vid detta prof. pag. 37)
att åt flaggunderofficeren vid kongl. flottan Frans Gustaf Åkerströms
enka Carolina Josefina Åkerström, född Malmqvist, må på allmänna indragningsstaten
beviljas eu årlig pension af 200 kronor, att utgå från och med
den 1 juli 1893 under hennes återstående lifstid, så länge hon lefver ogift;
på civildepartementets föredragning;
(se bil. sjette hufvudtiteln pag. 143)
att en hvar af följande vid statens jernvägsbygguader anstälde
tjensteman, nemligen öfveringeniören, f. d. öfversten vid flottans mekaniska
korps Axel Theodor Roos, öfveringeniörsassistenterne, kaptenerne
vid väg- och vattenbygguadskorpsen Fredrik Hjälmar Bergman och
Gustaf Adolf Ingelman, afdelningsingeniörerne, kaptenen vid sistnämnda
korps Anders Fredrik Thim Finkel, Carl Gustaf Forselius, kaptenen
vid väg- och vattenbyggnadskorpsen Oscar Theobald Wilhelm Stanzén
Axel Henry Grundström, Lorentz Gustaf Filip Rundstedt och Gustaf
Ahlgren, materialförvaltaren Lars Axel Viktor Berg samt bokhållarne
Johan Andersson och Axel Justinus Olsson äfvensom arkitekten hos
jernvägsstyrelsen, majoren Adolf Wi|helm Edelswärd må från och med
månaden näst efter den, hvarunder han entledigas från anställning vid
statens jernvägar, åtnjuta från allmänna indragningsstaten årlig pension
under sin återstående lifstid till belopp
Roos | af ....................... |
| 6,000 3,000 3,000 3.000 2.000 |
Bergman Frasnkel |
|
| |
|
| ||
Forselius |
|
| |
Grundström |
|
| |
Ingelman Stanzén |
|
| |
|
| ||
Rundstedt |
| ................... 11 | |
Ahlgren Berg Andersson | 11 # |
| |
|
| ||
|
| ||
Olsson |
|
| |
Edelswärd | ........................ |
|
Nionde hufvudtiteln. 0
dock att, derest någon af dessa personer framdeles skulle erhålla anställning
mot aflöning af statsmedel, hans pensionsbelopp skall minskas
med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna uppgår
till samma eller högre belopp, upphöra att utgå;
(se bil. 7 vid detta prot. pag. 40)
att länsmannen i Vedbo härads vestra distrikt af Elfsborgs län
Knut August Freudenthal må från och med månaden näst efter den,
hvarunder han med pension från civilstatens peusionsinrättning erhåller
afsked från länsmanstjensten, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta fyllnadspension till så stort belopp,, att detta
tillsammans med pensionen från civilstatens pensionsinrättning utgör
1,200 kronor, eller 600 kronor årligen;
(se bil. 7 vid detta prof. pag. 42)
att landtbruksingeniören i Kopparbergs län Pehr Edvard Wallin
må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från tjensten
honom beviljas, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 2,000 kronor;
(se bil. 8 vid detta prof. pag. 46)
att generaldirektören och chefen för jernvägsstyrelsen grefve Rudolf
Cronstedt må från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked
varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid a allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 6,200 kronor; dock att,
derest grefve Cronstedt kommer att vid embetet qvarstå så länge, att han
varder berättigad till pension från statens jern vägstrafiks peusionsinrättning,
den honom å allmänna indragningsstaten beviljade pensionen
skall minskas med motsvarande belopp;
på ecklesiastikdepartementets föredragning:
(se bil. 2 vid detta prot. pag. 16)
att f. d. öfverbibliotekarien vid kongl. biblioteket Gustaf Edvard
Klemmings enka Klara Lovisa Klemming, född Schönberg, må, så länge
hon förblifver enka, från allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig
pension af 1,200 kronor, att utgå från början af år 1894;
(se bil. 2 vid detta prot. pag. 18)
att notarien hos domkapitlet i Upsala Erik Rudolf Henschön må
förklaras berättigad att från och med månaden näst efter den, i hvilken
[«•]
Pension för
länsmannen
K. A. Freudenthal.
[9.]
Pension för
landtbruksingeniören
P. E. Wallin.
[io.]
Pension för
generaldirektören
grefve
K. Cronstedt.
[ii-l
Pension för
/. <1. öfverbibliotekarien
G. E. KlemKlings
enka.
[12-]
Pension för
konsistorienotarien
E.
R. Hcnschcn.
() Nionde hufvudtiteln.
afsked från konsistorienotariebefattningen varder honom beviljadt, under
sin återstående lifstid uppbära årlig pension å allmänna indragningsstaten
till belopp af 4,000 kronor;
(se bil. 2 vid detta prot. pag. 20)
_ att läraren i frihandsteckning, modellering och bokföring vid
Mraren(id tekniska elementarskolan i Borås samt i teckning vid allmänna lärotekniska
de- verket i nämnda stad Carl Abraham Leverin må ega rätt att, sedan han
undfått afsked från sina omförmälda befattningar, från och med månaden
c. a. Leverin. näst derefter, dock ej förr än efter 1895 års ingång, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 1,100 kronor;
(se bil. 2 vid detta prot. pag. 22)
[14.] att extra ordinarie professoren i svenska språket vid universitetet
cPTiZ£o.1 uP!ala Leopold Fredrik Alexander Läffler må förklaras berättigad
ren l. f. a. ntt från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från extra
Lafficr. ordinarie professorsbefattningen kan varda honom beviljadt, under sin
återstående lifstid uppbära en årlig pension å allmänna indragningsstaten
af 3,000 kronor;
(se bil. 2 vid detta prot. pag. 23)
[15-J „ att å allmänna indragningsstaten må för år 1895 anvisas ett
mdre"behof-1 aU8iag af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl.
vande folk- Maj:t kan finna godt meddela, användas till understöd af högst 250
sk.klara,e. kronor åt sådane äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligeu
skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.
Departementschefen, statsrådet friherre von Essen anförde härefter
:
[16-] „ Hos Eders Kongl. Maj:t har skogsingeniören Axel Bernhard
Iko^Zjeliö- Ångman uti en af ålders- och läkarebetyg samt tjensteförteckning med
ren A. B. Äng- flere handlingar åtföljd underdånig ansökning anhållit att vid afskedstagande!
från skogsingeniörsbefattningen varda berättigad att för sin
återstående lifstid åtnjuta pension till samma belopp, som jägmästare
i högsta lönegraden erhölle, eller 2,625 kronor.
Af de till ärendet hörande handlingar inhemtas, att Ångman är
född den 19 april 1832 och således uppnått en ålder af öfver 61 »|2 år,
att han, som år 1862 aflagt fullständig afgångsexamen från skogsinstitutet,
den 18 juni 1866 antagits till extra öfverjägare i Kopparbergs
län och såsom sådan qvarstått, till dess han den 28 december
Nionde hufvudtiteln.
7
1874 förordnats af dåvarande skogsstyrelsen att under år 1875 vara
skogsingeniör, i hvilken egenskap han för hvarje följande år erhållit
förnyadt förordnande, så att den tid Ångman tillbragt i skogsstatens
tjenst uppgår till omkring 27 i|2 år, samt att han dessutom under åren
1.872— 1874 innehaft anställning såsom lärare i skogsskötsel vid landtbruksskola
i nyssnämnda län.
Det vid ansökningen fogade läkarebetyget, utfärdadt, den 3 augusti
nästlidet år af behörig läkare, innehåller, att sökanden lider af gikt,
ägghvitesjuka och kronisk luftrörskatarr med andtäppa samt att han
icke utan största svårighet och lifsfara kan fortsätta sitt ansträngande
arbete i skog och mark.
I fråga om tillkomsten och beskaffenheten af skogsingeniörsbefattningarne
tillåter jag mig erinra följande. Med anledning af ett
utaf enskild motionär vid 1874 års riksdag väckt förslag, att Riksdagen
för anställande af skogsingeniörer till enskilde skogsegares tjenst måtte
för år 1875 ställa till Eders Kongl. Maj:ts disposition ett förslagsanslag
af 15,000 kronor samt dervid tillika anhålla, att Eders Kongl. Maj:t ej
mindre ville låta tillse, det i skogsvetenskapen kunniga och erfarna
personer härför blefve förordnade mot åtnjutande af samma aflöning och
reseersättning samt öfriga förmåner, som då vore bestämda för statens
landtbruksingeniörer, än ock meddela de närmare föreskrifter, som för
dessa skogsingeniörers anställning och tjenstgöring kunde finnas af
behofvet påkallade, beslöt Riksdagen, enligt dess underdåniga skrifvelse
den 15 maj 1874, att för anställande af högst sex skogsingeniörer till
enskilde skogsegares tjenst för år 1875 ställa till Eders Kongl. Maj:ts
disposition ett förslagsanslag af 15,000 kronor. Samma belopp anvisades
för ändamålet äfven å extra stat för hvartdera afåren 1876 och
1877; men vid sistnämnda års riksdag inflyttades detta anslag under
det på ordinarie stat uppförda anslaget till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet.
Genom nådigt bref den 16 oktober 1874 förordnade Eders Kongl.
Maj:t, bland annat, att dåvarande skogsstyrelsen (numera domänstyrelsen)
skulle ega att efter kungjord trettio dagars ansökningstid antaga, likasom
ock att entlediga ifrågavarande tjenstemän; att, på det till de skogsingeniörsbefattningar,
som komme att tillsättas, sökande med större
erfarenhet måtte sig anmäla, arfvodet för dessa befattningar bestämdes
till 2,000 kronor för år, med rätt för de antagna skogsingeniörerna
att enligt räkning åtnjutna reseersättning och traktamente under resedagar
enligt resereglementet; men att deremot dem tillkommande traktamente
under förrättningsdagar borde med ett belopp af fem kronor för
8 Nionde hufvudtiteln.
dag gäldas af den, som tjänstebiträdet påkallat, hvilken äfven, efter
gällande taxa å arfvode för skogsförrättningar, hade att ersätta sådana
med upprättande af mera omfattande skogshushållningsplaner förenade
arbeten, som icke kunde å förrättningsstället medhinnas. Genom nådigt
bref den 13 december 1889 godkändes en af domänstyrelsen gjord framställning,
att en hvar af dåvarande skogsingeniörer, hvilka samtlige
tjenstgjort minst fem år, måtte få jemte öfriga redan medgifna förmåner
af rese- och traktamentsersättning i arfvode åtnjuta 2,500 kronor.
Vid. öfverlemnande till Eders Kongl. Maj:t af den förevarande
underdåniga ansökningen har domänstyrelsen afgifvit yttrande deröfver,
hvarvid styrelsen, bland annat, anfört, att det kunde ifrågasättas, huruvida
ej den endast provisionel inrättade skogsingeniörsinstitutionen
borde gifvas en fastare organisation och tjenstemännen beredas en
mera betryggad ställning genom anslagets uppförande å ordinarie stat
med åtföljande pensionsrätt för tjenstemännen. Under den korta tid,
institutionen fungerat, hade det emellertid visat sig, att deras antal,
som påkallat skogsingeniörs biträde, varit mycket vexlande, så att anställandet
af ordinarie tjenstemän med bestämda tjenstgöringsdistrikt
hittills ej kunnat ifrågasättas, hvarförutom domänstyrelsen, innan frågan
om berörda institutions slutliga ordnande upptoges, ansett sig böra afvakta
erfarenhet om verkningarne af skogsstatens nya reglering, hvilken
på nämnda fråga kunde utöfva ganska väsentligt inflytande. Men denna
omständighet, att institutionen ännu ej blifvit slutligt ordnad, borde
emellertid, enligt domänstyrelsens mening, ej utgöra hinder för pensionerande
af dessa statens tjenstemän, då de blifvit af ålder och sjukdom
otjenstbara och vore väl vitsordade, hvarföre och då i betraktande
af så väl tjensteutöfningens ansträngande beskaffenhet som ock den
aflöning, han åtnjöte, skogsingeniörs befattning vore närmast jemförlig
med. jägmästares, billigheten syntes kräfva, att den förre förunnades
pension efter hufvudsakligen enahanda grunder, som för den senare
vore stadgade.
Hvad nu sökanden Ångman särskildt vidkomme, hade han, enligt
hvad domänstyrelsen vidare anför, skicklig och erfaren i sitt yrke samt
i full besittning af allmänhetens förtroende, varit särdeles mycket anlitad
af reqvirenter, hvadan hans tjensteutöfning just af denna anledning
blifvit måhända mera omfattande och ansträngande, än som, att
döma efter läkarebetygets innehåll, varit med hans helsa förenligt.
l)å härtill komrne, att hans frånvaro fråu hemmet under mer än halfva
året mast göra hans lefnadskostnader drygare än eljest, på samma gång
han hindrats att egna hemmets ekonomi erforderlig omtanke, och så
-
Nionde hufvudtiteln.
9
lunda, enligt livad för domänstyrelsen uppgifvits, varit urståndsatt förvärfva
någon afsevärd sparpenning för sjukdomens och ålderns dagar,
ansåge domänstyrelsen billigheten kräfva, att Ångman, som, utom ofvan
nämnda traktamenten äfvensom ersättningar enligt gällande taxa för
extra skogsförrättningar, i årsaflöning uppbure 2,500 kronor, måtte
beviljas pension i likhet med hvad, enligt nådiga kungörelsen angående
vilkoren för åtnjutande af aflöning vid skogsstaten den 29 november
1889, vore jägmästare förunnadt.
Härvid kunde emellertid anmärkas, att Ångman visserligen uppnått
den lefnadsålder, minst 60 år, vid hvilken i händelse af sjuklighet
eller försvagadt helsotillstånd pension kunde enligt nyssnämnda kungörelse
jägmästare medgifyas, men att han deremot icke tillbragt i
statens tjenst den tid af 30 år, som för möjlighet att ernå jägmästarepension
vore stadgad. Ty ehuru kompetent till skogsstatstjenst redan
år 1862 förordnades han ej förr än år 1866 till extra öfverjägare och
hade således, när innevarande års förrättningar skulle taga sin början
och hans entledigande blefve af behofvet påkalladt, endast under omkring
28 år varit i statens tjenst. Men då vid tillsättandet af de för
enskilde skogsegares tjenst inrättade skogsingeniörsbefattningarne det
skolat tagas hänsyn till sökandenas erfarenhet, hvilken måste i förevarande
fall anses bäst förvärfvad genom handhafvandet af privat skogsvård,
och Ångman så väl före som efter inträdet i statens tjenst under
flere år eguat sig åt skötseln af enskildes skogar, syntes den anmärkta
bristen af två tjensteår i statens tjenst kunna anses ersatt genom nämnda
enskilda skogsmanuaverksamhet, som utgjort en af kompetensgrunderna
för hans befordran till skogsingeniör. Styrelsen hemställer derföre, att
Ångman måtte beredas pension till belopp, motsvarande den för jägmästarebefattning
bestämda pension, eller 2,625 kronor.
Statskontoret, hvars utlåtande blifvit i ärendet infordradt, har lika
med domänstyrelsen ansett den omständighet, att något förslag till bestämmelser,
hvarigenom åt statens ifrågavarande tjensteman kunde beredas
en fastare anställning, ännu icke blifvit framlagdt, icke böra utgöra
något hinder för dem att komma i åtnjutande af de förmåner, som i
allmänhet åtföljde innehafvande! af befattningar i statens tjenst; och
enär i sådant afseende förekomme, att en landtbruksingeniör, med
hvilken bil skogsingeniör skäligen syntes kunna jemföras, enligt gällande
stadgande!! redan vid 60 års ålder kunde å allmänna indragningsstaten
erhålla pension, beräknad efter de grunder, som i äldre författningar
funnes angifna för civile embete- och tjensteman i allmänhet, sa vida
Bih. till liilisd. Bl ot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 2
Nionde hufvudtiteln.
han efter minst 30 års anställning såsom landtbruksstipendiat eller
landtbruksingeniör befunne sig till helsa och krafter så försvagad, att
han icke längre kunde sin befattning tillfredsställande utöfva, så och då
Ångman med läkarebetyg styrkt, att han vore sjuklig och derföre icke
kunde utan största svårighet och lifsfara fortsätta sitt ansträngande
arbete, ansåge statskontoret skäl förefinnas att, på sätt domänstyrelsen
hemstält, till Riksdagen aflåta nådig framställning om beviljande åt
Ångman af en årlig pension å allmänna indragningsstaten.
Da. emellertid Ångmans tjenstetid med omkring 2^- år understege
den minimitid, som, enligt hvad nyss blifvit nämndt, i händelse af sjuklighet
medförde rätt för landtbruksingeniör att vid fylda 60 år erhålla
pension. å allmänna indragningsstaten, ansåge sig statskontoret icke
kunna, tillstyrka en pension, som svarade mot hela arfvodet, och således
än mindre det af sökanden begärda och af domänstyrelsen förordade
pensionsbeloppet, hvilket skulle med 125 kronor öfverstiga det arfvodesbelopp,
hvaraf han för närvarande vore i åtnjutande. Statskontoret,
som ansåge pensionen böra utgå med ett mot fyra femtedelar af årsarfvodet
svarande belopp eller 2,000 kronor, har derföre hemstält, att
Ddeis Kongl. Maj:t täcktes i sådant syfte göra nådig framställning till
Riksdagen.
[17.]
Anslaget till
allmänna
indragningsstaten.
. . Med afseende å hvad sålunda i ärendet förekommit hemställer
jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva, att skogsingeniören Ångman må från och med månaden näst
efter den, hvarunder han från sin befattning erhåller entledigande,
under sin. återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig
pension till belopp af 2,000 kronor.
Beträffande summan af förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten
har jag ej annan ändring.att föreslå, än att det kontanta anslaget
må, för vinnande af lämplig afrundning af hufvudsummorna å
riksstatens utgiftssida, höjas med 1,535 kronor, då, med inberäkning af
under anslaget utgående ersättning för indragen indelning m. ro., 600
kronor, anslagets slutsumma blir.............................. kronor 1 786 392:
Lägges härtill anslaget till pensionsstaten ........... ,, 2,,854,,898:
skulle slutsumman af anslagen under nionde
hufvudtiteln blifva .............................................. kronor 4,641,290: —
Nionde hufvudtiteln. 11
Hvad departementschefen sålunda rörande nionde
hufvudtiteln hemstält biträddes af statsrådets öfriga
ledamöter och blef af Hans Maj:t Konungen i nåder
gilladt och godkändt; och behagade Hans Maj:t Konungen,
på statsrådets tillstyrkande, härjemte förordna,
att nu anmälda, för statsregleringen erforderliga handlingar
skulle tillställas Riksdagens statsutskott.
Ex protocollo:
G. Willi. Smerling.
t
12
Nionde hafrudtiteln: bil. 1.
[1-]
Anslag för
upprätthållande
af armens
pensionskassas
egen
pensionering
samt till
fyllnadspensioner.
Utdrag af protokollet öfver lan dt förs varsår enden, hållet inför
Hans Maf.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 8 december 1893.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Leyvenhaupt
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,
tÖsTERGltEN,
Groll,
WlKBLAD,
Gilljam,
friherre Kappe,
Christerson.
Chefen för landtförsvarsdepartementet, statsrådet friherre Rappe
föredrog i underdånighet:
. Departementschefen anmälde härefter direktionens för arméns
pensionskassa underdåniga yttrande den 22 sistlidne november rörande
anslag till upprätthållande af arméns pensionering.
Departementschefen yttrade dervid:
I olikhet med hvad som varit fallet allt sedan år 1887, då det
till upprätthållande af armébefälets pensionering enligt de år 1877 antagna
nya grunderna utaf Riksdagen ursprungligen beviljade kreditiv
å 900,000 kronor, på Eders Kongl. Maj:ts förslag, höjdes till 1,125,000
Nionde huvudtiteln: bil 1.
13
kronor för att sedermera år efter år, i den mån de nya pensionsgruuderna
vunno tillämpning på en allt talrikare del af arméns pensionerade
befäl, än ytterligare förhöjas, har direktionen för arméns pensionskassa
i sitt den 22 sistlidne november afgifna underdåniga utlåtande angående
anslag till samma ändamål för år 1895 icke ifrågasatt någon förhöjning
i anslagets belopp. Den tidpunkt, yttrar direktionen, synes allt mera
närma sig, då, enligt de med hänsyn till förutvarande härorganisation
gjorda beräkningar, jemvigt emellan tillkomst och afgång å pensionsstaten
kommer att uppnås och det synes direktionen under sådana
förhållanden ej vara skäl att för år 1895 genom höjning af anslaget
bereda ökade medel för pensioneringen, helst, på sätt direktionen på-,
pekar, tillkomsten eller afgången inom pensionärerne det ena året i
hvarje fall kan ställa sig fördelaktigare eller ogynsammare än det
andra och stor svårighet följaktligen måste möta att redan nu, i det
närmaste två år i förväg, på siffran angifva det anslagsbelopp, som
kan varda af nöden. Deremot anser direktionen anslaget böra å ordinarie
stat uppföras och hemställer följaktligen, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå 1894 års Riksdag, att ett förslagsanslag å samma belopp,
som för år 1894 blifvit anvisadt, eller å 1,540,000 kronor må för
ofvannämnda ändamål anvisas att från och med ar 1895 a ordinarie
stat utgå.
Jag anser mig böra understödja hvad direktionen i båda dessa
afseeuden föreslagit. Hvad till en början frågan om anslagets belopp
beträffar, har städse antagits, att vid den tidpunkt, som nu är ifråga,
jemvigt emellan afgång och tillkomst å pensionsstaten skulle vara i
det närmaste uppnådd, naturligtvis under förutsättning, att antalet
pensionsberättigade officerare och underofficerare med vederlikar ej
genom inrättande af nya tjenstår blefve ökadt. Detta har nu visserligen
såsom följd af den'' år 1892 antagna förbättrade härordningen
inträffat, men då verkningarna af den befälstillökning, som då kom till
stånd, kan göra sig gällande först längre fram, i den mån dels de nya
befälsplatserna blifvit inrättade dels innehafvarne deraf hunnit uppnå
pensionsåldern, lärer man för närvarande vara berättigad att vid beräkningarna
i fråga taga hänsyn allenast till förhållandena, sadana de
voro år 1877, då de nya pensionsgrunderna godkändes, och utgår man
från dem, har man, såsom jag redan yttrat, grundad anledning att på
förhand antaga, det den länge motsedda jemvigten nu skall vara uppnådd.
Den under senare åren vunna erfarenheten jäfvar ej heller detta
antagande. Som Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, har den summa,
hvarmed anslaget för arméns pensionering sedan 1887 ökats, i det hela
14
Nionde hufvudtiteln: bil. 1.
år för år blifvit mindre. Den utgjorde år 1887 225,000 kronor, år
1888 200,000 kronor, hvarje af åren 1889, 1890 och 1891 50,000
kronor, år 1892 45,000 kronor samt år 1893 20,000 kronor; och dock
har ingen svårighet mött för arméns pensionskassa att med de sålunda till
dess disposition stälda belopp möta de pensionsbref, som stälts på densamma.
De senare aren hafva till och med lemnat något öfverskott.
Så har, enligt hvad direktionen för kassan i en af mig infordrad embetspromemoria
latit anmäla, af det beviljade anslagsbeloppet kunnat
till statskontoret återlevereras för år 1890'' 14,629 kronor 62 öre, för år
1891 2,055 kronor 18. öre .och för år 1892 21,357 kronor 19 öre; och
torde, enligt hvad direktionen tillika meddelar, för innevarande år
20.000 till 25,000 kronor kunna, såsom ej för kassan behöfliga, till
statsverket återbäras. Förglömmas bör ej heller, att räntefoten på den
senaste tiden hållit sig jemförelsevis hög och att, då arméns pensionskassas
egna tillgångar städse böra i främsta rummet tagas i anspråk
för pensioneringen, äfven denna omständighet kan i sin mån verka
dertill, att behofvet af statsbidrag varder mindre. Lika med direktionen
finner jag mig fördenskull kunna antaga, att anslagets belopp för år
1895 kan bestämmas till samma belopp som för år 1894 eller till
1.540.000 kronor.
Vinner denna min åsigt Eders Kongl. Maj:ts bifall, torde emellertid
dermed äfven vara afgjord frågan, huruvida anslaget fortfarande bör
såsom extra anslag bibehållas eller å ordinarie stat uppföras. Anledningen^
dertill, att ett anslag af förevarande beskaffenhet, som har till
ändamål att tillgodose ett ständigt återkommande, af Eders Kongl.
Maj:t med Riksdagen godkändt behof, det oaktadt blifvit å extra ordinarie
stat uppfördt, måste nemligen helt naturligt sökas i den omständigheten,
att anslaget, efter hvad man förutsåg, skulle komma att under
eu jemförelsevis lång tidsperiod tarfva ständiga förhöjningar, men då,
på sätt jag förut sökt ådagalägga, numera kan antagas, att någon höjning
af detsamma icke under de närmaste arens statsregleringar varder
af nöden, lärer väl deraf också blifva en följd, att anslaget lika väl
som motsvarande för civilstatens och flottans med flera staters pensionsreglering
afsedda statsbidrag bör å ordinarie stat uppföras.
Slutligen ber jag få erinra, att så länge anslaget uppfördes å
extra _ stat såsom vilkor för detsammas beviljande städse stadgades
skyldighet för pensionskassan att afstå det för året densamma tillbommande
förhöjda ■vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna
och att, derest anslaget nu uppföres å ordinarie stat, förbehåll
vid sådant förhållande torde böra göras om skyldighet för kassan att,
15
Nionde hufvudtiteln: bil. 1.
så länge anslaget till oförminskadt belopp finnes i riksstaten uppfördt,
afstå från nämnda vederlag.
Då det blifvande ordinarie anslaget torde böra bibehålla samma
natur och benämning som det förutvarande extra anslaget och detsamma
vidare torde lämpligen kunna under riksstatens nionde hufvudtitel
uppföras näst efter det till arméns pensionskassa utgående anslaget
»till bidrag till pensionering af enkor och barn efter befäl och underbefäl
med vederlikar», hemställer jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen:
att till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering
med nu faststälda pensionsbelopp samt till fyllnadspensioner i enlighet
med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående
bevilja ett ordinarie förslagsanslag å kronor 1,540,000;
'' att vid bifall härtill medgifva, att anslaget må under benämning
»anslaget för upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering
samt till fyllnadspensioner» under riksstatens nionde hufvudtitel
uppföras näst efter det till arméns pensionskassa utgående anslaget till
bidrag till pensionering af eukor och barn efter befäl och underbefäl
med vederlikar; samt
att såsom vilkor för anslagets utgående stadga, att arméns pensionskassa
skall vara skyldig att, så länge detsamma till oförminskadt
belopp finnes i riksstaten uppfördt, afstå från de kassan tillkommande
förhöjda vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna.
Till denna departementschefens hemställan, hvaruti
statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle utdrag
af detta protokoll tillställas finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
Eugene Peyron.
16
Nionde hufvudtiteln: bil. 2.
[n.]o
Pension åt
f. d. öfverbibliotekarien
G. E. Klemmings
enka.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj-.t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den
22 december 1893.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Leweniiaupt
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam,
friherre Rappe och
Christerson.
Statsrådet Gilljam föredrog vidare:
33:o.
En af f. d. öfverbibliotekarien vid kongl. biblioteket m. m. Gustaf
Edvard Klemmings enka, Klara Lovisa Klemming, född Schönberg,
gjord underdånig ansökning om en årlig pension af 1,200 kronor;
öfver hvilken ansökning underdåniga yttranden afgifvits den 2 sistone
november af öfverbibliotekarien vid kongl. biblioteket och den
1 innevarande månad af statskontoret.
Af ansökningen bifogade handlingar inhemtades, att sökanden
Nionde hufyudtiteln: bil. 2.
17
som är född den 17 augusti 1833, den 16 augusti 1863 ingått äktentenskap
med sin bemälde man; att den sistnämnde aflidit den 31 nästförflutne
augusti, efterlemnande såsom sterbhusdelegare, förutom enkan,
en ogift och myndig dotter, en gift dotter och en före fadern afliden
gift dotters omyndige son; att enligt bouppteckning efter f. d. öfverbibliotekarien
Klemming behållningen i boet utgjorde 330 kronor 33 öre;
samt att, enligt läkarebetyg, enkan Klemming lider af grå starr i
venstra ögat och ischias i venstra benet samt är oförmögen att försörja
sig medelst arbete.
Till stöd för den underdåniga ansökningen hade enkan Klemming
åberopat, förutom ofvannämnda förhållanden, att hennes aflidne man
nästan hela sitt lif egnade tid, krafter och håg så att säga uteslutande
åt kongl. biblioteket, försummande att tänka på egodelars samlande och
tvärtom bortskänkande till kongl. biblioteket hvarje bok, som var hans
enskilda tillhörighet, hvarför sökanden och hennes ogifta dotter nu
vore lemnade medellösa.
I sitt öfver ansökningen afgifna utlåtande hade öfverbibliotekarien
anfört, bland annat, att Klemming, enligt hvad allmänt kändt vore,
under de 30 år han förestått kong!. biblioteket med ospardt nit och
sjelfförsakelse arbetat på denna institutions förkofran; att de ändamålsenliga
inrättningar, som gåfve kongl. biblioteket i dess nuvarande lokal
ett framstående rum bland Europas offentliga boksamlingar, vore i
väsentlig mån Klemmings verk, hvartill komme, att han om svenska
bokkunskapen inlagt större förtjenster än någon annan ända sedan
Warmholtz’ tid, eller under mera än ett sekel; att, för att endast citera
hans såsom oumbärliga bibliografiska hjelpkällor mest anlitade arbeten,
sålunda kunde nämnas: Sveriges äldre liturgiska literatur, Birgitta-literatur,
Sveriges kalendariska literatur, Sveriges dramatiska literatur, Samtida
skrifter om Sveriges krig och Sveriges förhållanden till främmande
makter, Svensk boktryekerihistoria samt början till en allmän Svensk
bibliografi före år 1600; hvarjemte han utgifvit gamla svenska handskrifter,
utgörande mera än ett tjugotal band; att Klemming redan
1856 med kongl. biblioteket såsom gåfva införlifvat sitt dyrbara privatbibliotek,
^deri han då nedlagt största delen af sin ärfda förmögenhet;
att denna samling, som nästan uteslutande omfattade äldre svenska
tryck, utgjorde omkring 10,000 nummer, hvaribland ett stort antal
ytterst sällsynta, ja unika skrifter, hvilka efter nutidens pris skulle
representera ett betydligt kapital; samt att man med skäl kunde säga,
att kongl. bibliotekets äldre svenska samling först genom Klemming
Bill. till Riksd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 3
18
Nionde hufvudtiteln: bil. 2.
[12.]
Pension för
konsistorienotarien
E. R.
Hensclien.
uppnått sin nuvarande fullständighet och blifvit ett nationalbibliotek i
egentlig mening, och hade, i betraktande af det anförda, öfverbibliotekarien
förordat den gjorda ansökningen.
Statskontoret hade i ofvan omförmälda utlåtande anfört, att behållningen
i boet efter Klemming uppenbarligen vore otillräcklig för
att ens i någon mån betrygga sökandens existens och att hon alltså
vore för sin utkomst hänvisad till den henne från civilstatens pensionsinrättning
tillkommande pension, utgörande enligt lemnad uppgift 800
kronor för år; att detta belopp emellertid icke vore högre, än att det
nätt och jemt torde kunna skydda sökanden mot nöd; att Klemmings
långvariga och trägna arbete för kongl. biblioteket, hans förtjenstfulla
och omfattande bibliografiska verksamhet samt framför allt det af
nuvarande öfverbibliotekarien vitsordade förhållandet, att Klemming
till kongl. biblioteket skänkt sin dyrbara boksamling och derigenom
afhändt sig ett icke obetydligt kapital, som eljest skolat komma hans
efterlemnade arfvingar till godo, syntes göra det till en pligt för staten
att befria hans enka från tryckande näringsomsorger och att statskontoret
på grund häraf och under erinran, hurusom enkan efter en
annan framstående man i likartad embetsställning med Klemming, nemligen
riksarkivarien J. J. Nordström, år 1875 tillerkändes en årlig
pension af 2,000 kronor, i underdånighet hemstälde, att proposition
måtte till Riksdagen aflåtas om beviljande å allmänna indragningsstaten
af en lifstidspension åt enkan Klemming till det af henne begärda
belopp, 1,200 kronor årligen, att utgå från och med nästinstundande år.
Med afseende å hvad i ärendet förekommit tillstyrkte statsrådet,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att f. d. öfverbibliotekarien
Klemmings enka, Klara Lovisa Klemming, född Schönberg,
må, så länge hon förblifver enka, från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 1,200 kronor, att utgå från början
af år 1894.
34:o.
En af domkapitlet i Upsala med underdånig skrifvelse den 25
sistlidne oktober till Kongl. Maj:t öfverlemnad ansökning, deruti notarien
hos domkapitlet, filosofie doktorn Erik Rudolf Henschen — med förmälan
att han, på grund af uppnådd hög ålder och bruten helsa, funne
sig numera urståndsatt att, på sätt som vederborde, sköta sina tjensteåligganden
och för den skull ansåge sig böra taga afsked från sin be
-
Nionde hufvudtiteln: bil. 2. 19
fattning — anhållit, att för möjliggörande häraf pension måtte åt honom
utverkas; vid öfverlemnandet af hvilken ansökning domkapitlet, under
vitsordande af Henschens synnerligen förtjenstfulla utöfning af konsistorienotariebefattningen,
hemstält, att en årlig pension af allmänna
medel till belopp af 4,000 kronor måtte Henschen beredas; varande
infordradt underdånigt utlåtande i ärendet afgifvet af statskontoret..
Af prestbevis och läkareintyg, det senare utfärdadt den 24 sistlidne
augusti, äfvensom af öfriga vid Henschens ansökning fogade
handlingar inhemtades: att Henschen, som är född den 3 oktober 1823,
efter aflagd filosofie kandidatexamen tjenstgjort från och med höstterminen
1847 till och med vårterminen 1853 såsom lärare vid dåvarande
katedralskolan i Upsala; att handen 30 september sistnämnda år erhållit
konstitutorial såsom amanuens vid Upsala domkapitel och den 5
juli 1867 till notarie derstädes konstituerats, hvarefter notarietj ensten
af honom tillträddes den 1 maj 1869, sedan han alltifrån den 1 juni
1858 på förordnande uppehållit den med samma tjenst förenade uppbörd
sbefattning och kassaförvaltning samt äfven delvis öfriga göromål;
att Henschen under de tio sista åren bevillningstaxerats för en årlig
löneinkomst af i medeltal 6,354 kronor 60 öre, hvaraf från statsverket
utgått ett belopp af 927 kronor 79 öre såsom ersättning dels för indragen
kronotiondespanmål jemte forsellön och dels för förlorad, förhöjd
tjenstårsberäkning; samt att Henschen numera vore till följd af
försvagad helsa och af ålder nedsatt arbetsförmåga ur stånd att vidare
bestrida honom åliggande göromål.
I ofvannämnda utlåtande hade statskontoret anfört: da, såsom af
handlingarna framginge, Henschen uppnått 70 års ålder och varit under
46 år anstäld i de allmänna läroverkens och domkapitlets tjenst, hade
han alltså fullgjort samma vilkor för pensionsrätt å. allmänna indragningsstaten,
som för civile embete- och tjenstemän i allmänhet blifvit
i äldre, ännu gällande författningar i detta ämne föreskrifna; med anledning
hvaraf och då Henschens långvariga tjenstgöring hos domkapitlet
i Upsala blifvit synnerligen fördelaktigt vitsordad, statskontoret
ansåge honom vara välförtjent af att vid afskedstagande!, komma i åtnjutande
af pension af statsmedel, beträffande hvilken pensions belopp
statskontoret, med afseende å de ifrågavarande befattning åtföljande
aflöningsförmåner och öfriga omständigheter, som dervid borde komma i
betraktande, icke hade något att erinra mot hvad domkapitlet föreslagit.
Med afseende å hvad sålunda förekommit hemstälde statsrådet,
att Kong!. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att
konsistorienotarien Henschen må förklaras berättigad att från och med
113.)
Pension för
läraren vid
tekniska elementarskolan
''
Borås C. A.
Leverm.
20 Nionde hufvudtiteln :~bil.r 2.
månaden näst efter den, i hvilken afsked från konsistorienotariebefattnmgen
varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid uppbära
årlig pension å allmänna indraguingsstaten till belopp af 4,000 kronor.
35:o.
Dels en af styrelsen för tekniska elementarskolan i Borås öfveremnad
och dervid till nådigt bifall förordad, af läraren vid nämnda
. elementarskola Carl Abraham Leverin i underdånighet gjord ansökning,
Severin med bifogande af prestbevis, utvisande att han vore
född den 4 september 1824, anhållit, att, som han sålunda uppnått den
ålder, vid hvilken det i allmänhet vore olämpligt att längre fortsätta
att vara lärare för ungdomen samt dessutom tjenstgjort såsom lärare
vid namnda skola under en tid af mer än 37 år, Kongl. Maj:t täcktes
•?iS riksdagen göra framställning om beviljande åt Leverin af pension
till. belopp, motsvarande det arfvode han under de senare åren uppburit,
. eller 1,100 kronor, att från och med år 1895 utgå under hans
återstående lifstid, dels ock en af Leverin i underdånighet gjord ansökning,
som blifvit af domkapitlet i Skara till Kongl. Maj:t öfverlemnad,
om rätt för honom att i egenskap af teckningslärare vid allmänna
läroverket i Borås vid afskedstagandet komma i åtnjutande af årlig
pension till belopp af 600 kronor.
Af handlingarna i detta ärende inhemtades, att Leverin blifvit
den 16 augusti 1856 antagen till lärare i linearritning, frihandsteckmng,
modellering och bokföring vid Borås tekniska elementarskola och
innehaft denna anställning till den 1 mars 1878 emot åtnjutande af
arfvode, som för de senare åren uppgått till 2,400 kronor om året, att
han till följd af genomförandet af skolans förändrade organisation den
/./e^ruar^ sistnämnda år erhållit förordnande att vara lärare i nyss
omförmälda ämnen, undantagandes det förstnämnda, mot en årlig aflöning
af 1,100 kronor eller summan af de arfvodesbelopp, som för de
tie särskilda befattningarne äro i stat bestämda, äfvensom att Leverin
sedan den 2 februari 1859, då han erhållit förordnande tills vidare
såsom lärare _ i teckning vid elementarläroverket i Borås, eller inemot
35 ar tjeHstgjort i denna befattning, hvarå han den 3 december 1873
undfått konstitutorial, och att Leverin med skicklighet och nit fullgjort
sina åligganden.
Efter nådiga remisser hade statskontoret afgifvit underdåniga ut -
Nionde hufvndtiteln: bil. 2.
21
låtanden öfver ifrågavarande ansökningar, hvilka å olika tider till
ecklesiastikdepartementet inkommit, och dervid till en början erinrat,
hurusom enligt Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadgar för de tekniska
elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro och Borås den 15 juni
1877 § 14 undervisningen vid teknisk elementarskola bestrides affyra
lektorer, en verkmästare och fem extra lärare, hvilka senare tillsättas
genom förordnanden tills vidare, samt att uti den vid 1876 års riksdag
godkända utgiftsstat för tekniska elementarskolorna arfvodena för de
extra lärarne icke äro upptagna med bestämda belopp, utan hade detta
först skett i de af Kongl. Maj:t den 15 juni 1877 utfärdade aflöningsoch
utgiftsstater för dessa skolor, då, i enlighet med de grunder, som
funnos angifna i det vid Kongl. Maj:ts nådiga proposition i ämnet
fogade statsrådsprotokoll och mot hvilka Riksdagen förklarade sig icke
hafva något att anmärka, bland andra följande arfvodesbelopp bestämts,
nemligen för undervisning i frihandsteckning 500 kronor, i modellering
300 kronor och i bokföring 300 kronor. Statskontoret hade vidare
anfört, att vid nämnda riksdag erhöllo de tekniska elementarskolornas
lektorer rätt till pension å allmänna indragningsstaten enligt de grunder,
som gälla i afseende å lektorer vid rikets allmänna läroverk, men
att för öfriga lärare vid de tekniska elementarläroverken vore rättighet
till pension å nämnda indragningsstat ej medgifven. Med afseende
å teckningslärarebefattningen vid allmänna läroverket hade statskontoret
anfört, att de för lärarne vid allmänna läroverken gällande pensionsbestämmelser
ansåges icke ega tillämplighet å öfningslärare, utan hade
desse först efter Riksdagens särskilda medgifvande i hvarje fall tillagts
pension å allmänna indragningsstaten.
Statskontoret hade hemstält, attdåLeverin vid den för pensionens
utgående ifrågasatta tidpunkten komme att hafva uppnått 70 års ålder
och redan nu mer än 37 år bestridt lärarebefattning vid teknisk elementarskola
samt i nära 35 år oafbrutet tjenstgjort såsom teckningslärare
vid allmänt läroverk, Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra
framställning om en pension åt Leverin för dennes begge befattningar
å tillhopa 1,100 kronor.
Med afseende å hvad sålunda förekommit hemstälde statsrådet,
att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning derom, att
Leverin må ega rätt att, sedan han undfått afsked från sina ofvannämnda
befattningar vid tekniska elementarskolan i Borås och vid allmänna
läroverket derstädes, från och med månaden näst derefter, dock
ej förrän efter 1895 års ingång, å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension af 1,100 kronor.
22
Nionde hnfvudtiteln: bil. 2.
36:o..
Pel£L\ör • En afn^an8!ern /ör rikets universitet gjord underdånig framställ«.
o, professo- nm&. om aflåtande af nådig proposition till Riksdagen om beviljande af
rtn Lam'' A'' P®11810^1 e“''er afskedstagandet å allmänna indragningsstaten till belopp
af 3,000 kronor årligen åt e. o. professoren i svenska språket vid universitetet
i Upsala Leopold Fredrik Alexander Läffler, hvilken, enligt
Jntyg af läkare, lede af kronisk sjukdom i nervsj^stemet och på grund
af denna sjukdom under, flere år varit sängliggande samt efter all sannolikhet
vore för .all framtid oförmögen att sköta sin tjenst.
. Af handlingarne inhemtades: att filosofiska fakultetens vid universitetet.
humanistiska sektion, som hos det större akademiska konsistoriet
gjort framställning i ämnet, dervid hufvudsakligen anfört: att
alltsedan e. o. professuren i svenska språket år 1881 för första gången
tillsattes densamma saknat förmånen att af embetets innehafvare, Läffo
uppehållas, utan att detta alltjemt skett genom vikarie, hvilket
förhållande medfört flere . väsentliga olägenheter, bland andra den att
under åren 1881 1893 ej mindre än sex ombyten af vikarier på plat
sen
måst eg a rum; att den ifrågavarande e. o. professuren till följd
deraf .icke kunnat med afseende å vare sig undervisning eller examination
åstadkomma det gagn, som med densamma åsyftats; att olägenheterna
^blifvit ännu mera behjertansvärda, sedan från och med förhdet
läsårs begynnelse en ny examensstadga börjat tillämpas, hvilken
stälde vida större kraf än förut på de tillgängliga lärarekrafterna; att
den från och med nyssnämnda tid på vikarien för e. o. professorn i
svenska språket lagda undervisnings- och examensbördan måste i betraktande
af vikariens svaga aflöning an3es såsom oskälig, derest det
nuvarande förhållandet skulle fortfara icke blott för en kortare tidrymd,
utan kanske för en lång, obestämbar framtid, samt att sådant verkligen
vore att. befara, enär det för Läffler utfärdade läkarebetyget syntes
utesluta hvarje hopp, att han skulle kunna åter en gång bekläda sitt
embete.
Det större akademiska konsistoriet i Upsala har på det lifligaste
tillstyrkt bifall till framställningen.
Statskontoret, som i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande, har
dels anfört, att Läffler den 4 juni 1872 anstälts såsom docent i nordiska
språk vid Upsala"'' universitet och den 3 oktober 1881 utnämnts
till sin nu innehafvande befattning samt från och med den 1 juni 1883
på grund af sjukdom åtnjutit tjenstledighet äfvensom att aflöningen för
Nionde hufvudtiteln: bil. 2.
23
e, o. professorn i svenska språket vid universitetet blifvit genom nådigt
bref den 1 juni 1877 faststäld till 4,000 kronor, hvaraf 3,000 kronor
utgjorde lön och 1,000 kronor tjenstgöringspenningar, dels med
hänsyn till ordalagen i läkarebetyget och då undervisningen i svenska
språket vid universitetet måste anses blifva mindre väl tillgodosedd
genom ett ofta upprepadt ombyte af vikarie, hvilket under nuvarande
förhållanden ej torde kunna undvikas — under erinran att det enligt
gällande bestämmelser icke förefunnes skyldighet för Läffler att, så
länge han för sjukdom åtnjöte tjenstledighet, af sina aflöningsförmåner
afstå mera än tjenstgöringspenningarne — förordat bifall till framställningen.
Läffler har uti en till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
stöld skrifvelse förklarat sig villig att begära afsked
från sin tjenstebefattning, derest eu årlig pension till belopp lika stort
med hans nu innehafvande aflöning utan tjenstgöringspenningar, eller
3,000 kronor, blefve honom beviljad.
Med afseende å hvad sålunda förekommit hemstälde statsrådet,
att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen gorå framställning derom, att
e. o. professoren Läffler må förklaras berättigad att från och med månaden
näst efter den, i hvilken afsked från e. o. professorsbefattningen
kan varda honom beviljadt, under sin återstående lifstid uppbära en
årlig pension å allmänna indragningsstaten af 3,000 kronor.
37:o.
Departementschefen, statsrådet Gilljam anförde härefter:
För att bereda understöd åt äldre behöfvande folkskolelärare, [15.1
hvilka icke kunna erhålla pension ur folkskolelärarnes pensionsinrätt- &£****
ning, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täckes föreslå Riksdagen, vande folkatt,
i likhet med hvad under flera föregående år egt rum, å allmänna skollärare.
indragningsstaten måtte äfven för år 1895 anvisas ett anslag af 10,000
kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Eders Kongl. Maj:t kan
finna godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt
sådane äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin
tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.
38:o.
Departementschefen, statsrådet Gilljam anförde vidare:
Vid aflåtande till 1892 års Riksdag af nådig proposition angående [2.]
Kostnaden
för förvaltningen
af
24 Nionde hufvudtiteln: bil. 2,
S:“r småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, hvilken skulle träda
underst \ v,e7sarn,:iet med. år. 1893 samt förvaltas af direktionen öfver folkanZuunder
skolelararn.es pensionsinrättning, tillkännagaf Eders Kongl. Makt, att,
*• 189B- Gn •7 . anstalt komme till stånd, Eders Kongl. Makt skulle framme
es eJ mindre, efter det närmare erfarenhet vunnits angående omtanget
åt de göromål, som tillhörde anstalten, till Riksdagen afgifva
orslag till stat för anstalten, än äfven, i den mån särskilda bidrag från
statsverket till anstaltens uppehållande blefve erforderliga, till Riksdagen
aflåta proposition om uppförande i riksstaten af härtill erforderligt
anslag; hvaremellertid Eders Kongl. Magt, i afseende å kostnaderna
för anstaltens förvaltning och verksamhet under år 1893, föreslog
Riksdagen att medgifva, att de belopp, som för bestridande af
anstaltens förvaltmngsbestyr under år 1893 blefve erforderliga, finge
åt Eders Kongl. Maj:t bestämmas, samt att de för berörda förvaltnin°-skostnad
och för anstaltens utgifter i öfrigt under nämnda år erforderliga
medel finge, af Eders Kongl. Maj:t, i den mån från skoldistrikten
influtna avgifter icke vore att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel
såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i den mån de
under året till anstalten inginge, eller, derest sagda afgifter skulle för
aret befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.
Sedan Riksdagen biträdt Eders Kongl. Maj:ts förslag i afseende
å kostnaderna för anstaltens förvaltning och verksamhet under år 1893
meddelade Eders Kongl. Maj:t don 11 november 1892, efter det direktionen
öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning afgifvit underdånigt
förslag, bestämmelser angående arbetets anordnande inom anstalten för
åi 1893 samt om bestridande af anstaltens förvaltningskostnad och
omgå utgifter under samma år.
.Det förslag af direktionen, som nyss omnämnts, var visserligen
aPP&Jorfjt'' med det antagande, att detsamma skulle i allt väsentligt
finnas tillämpligt äfven för framtiden, men direktionen framhöll dock
hurusom erfarenheten efter någon tids verksamhet inom anstalten kunde
komma att visa behof af förändringar. Eders Kongl. Maj:t föreslog
derför 1893 års Riksdag att i afseende å kostnaderna för anstaltens förvaltning
och verksamhet under år 1894 medgifva, att Eders Kongl.
Maj:t måtte för sistnämnda år bestämma de belopp, som för bestridande
af anstalteus förvaltmngsbestyr blefve erforderliga.
Riksdagen biträdde detta förslag, hvarefter Eders Kongl. Maj:t,
sedan direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning inkommit
med underdånigt förslag, den 15 sistlidne september lemnade föreskrifter
rörande arbetets anordnande inom anstalten för år 1894 samt om be
-
Nionde hufvudtitein: bil. 2.
25
stridandet af anstaltens förvaltningskostnad och öfriga utgifter under
samma år.
Då anstalten, som trädde i verksamhet först med början af innevarande
år, ännu arbetat allt för kort tid, för att man skulle hafva
knnnat vinna den erfarenhet angående omfattningen af dess arbete,
som är af nöden för att derpå kunna grunda en tillförlitlig beräkning
af de årliga kostnaderna för dess förvaltning under en längre följd af
år, synes tiden för en definitiv reglering af anstalten äunu ej vara inne.
Under sådant förhållande lärer en provisorisk anordning deraf vara
nödig äfven för år 1895. Med anledning häraf hemställer jag, det
täcktes Eders Kongl Maj:t föreslå Riksdagen att, i afseende å kostnaderna
för anstaltens förvaltning och verksamhet under år 1895, medgifva
: ,
att Eders Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp,
som för bestridande af anstaltens förvaltningsbest.yr blifva erforderliga,
samt
att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter
i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Eders Kongl. Maj:t,
i den mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga
statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i
den mån de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för
året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.
I hvad föredragande departementschefen i de under n:is 37 och
38 upptagna ärenden hemstält förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.
. T \ !'' r?
Hvad statsrådet beträffande de under n:is 33—38
upptagna ärenden i underdånighet hemstält behagade
Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla; och
skulle protokollsutdrag härom till finansdepartementet
öfverlemnas för behörigt iakttagande vid uppgörande
af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens
• nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
Carl Tornérhielm.
Bih. till lliksd. Prof. 1804. 1 Samt. 1 Afd.
4
26
Nionde hufvudtiteln: bil. 3.
[3.]
Pension för
valctkonstaplame
A. Carlsson,
P. J. Jarl
och F. O. Dahl.
I
■ i,;U:. sotp.-f i. ■ i j/fiii. i:utsy. ömvb-i ti: lui *i.i! ''.''i nre,-.-.
'' 11 '' ■ ’ i; 11 ’ »bilfi il; VH-; ■( - !, j; s r - * >i i. f ii i'' * :■ ii:
, '' '' ’> '' ''iUCJ''- ’i fi* ■ i j : *:y; vrL--:i C. ■{> ; 1 , . )
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 8 december 1893,
: tv/ i k>
i närvaro af: O u , .
! i
t tf i J b , ii "■:.it; v S i) 1
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gill jam,
Friherre Rappe,
Christerson.
Departementschefen, statsrådet östergren anmälde i underdånighet:
en af fångvårdsstyrelsen i skrifvelse den 22 sistlidne september
gjord framställning om aflåtande till nästkommande Riksdag af nådig
proposition derom att åt vaktkonstaplarne vid kronoarbetsstationen å
Borghamn Anders Carlsson, Per Johan Jarl och Frans Oskar Dahl måtte
å allmänna indragningsstaten beviljas årliga fyllnadspensioner till belopp,
som nedan närmare angifvas.
Af handlingarna inhemtas:
beträffande Carlsson: att han är född den 31 mars 1816; den 3
april 1835 antagits till grenadier vid andra lifgrenadierregementet, der
han sedermera i sjutton år tjenat som korpral; den 29 juni 1872 undfått
afsked från regementet med det vitsord, att han i tjensten sig troget
och utmärkt väl skickat; den 23 februari 1873 anstalts som vaktkonstapel
Nionde hufvudtiteln: bil. 3. 27
vid kronoarbetsstationen å Borghamn, å hvilken beställning han den 5
september 1878 erhållit fångvårdsstyrelsens förordnande, och den 1 mars
1889 af fångvårdsstyrelsen tillagts utmärkelsetecken för långvarig och
berömlig tjenstgöring; varande Carlsson, som från Vadstena krigsmanshuskassa
åtnjuter en årlig pension af 72 kronor, enligt läkares intyg,
behäftad med lungemphysem och kronisk bronchialkatarrh samt oförmögen
att längre uppehålla sin tjenst;
beträffande Jarl: att han är född den 30 oktober 1822; den 1
augusti 1842 antagits till grenadier och den 29 augusti 1866 till korpral
vid första lifgrenadierregementet; efter erhållet interimsafsked den 22
april 1875, den 26 juni samma år afgått ur krigstjensten med det vitsord,
att han sig troget och väl skickat; den 9 juli 1873 anstälts som
vaktkonstapel vid förutnämnda kronoarbetsstation, å hvilken anställning
han den 5 september 1878 erhållit fångvårdsstyrelsens förordnande, och
den 1 mars 1889 af. fångvårdsstyrelsen tillagts utmärkelsetecken för
långvarig och berömlig tjenstgöring; äfvensom att Jarl från Vadstena
krigsmanshuskassa åtnjuter en årlig pension af 48 kronor, hvilken från
och med halfåret näst efter det, under hvilket han fyller 72 år, höjes till
72 kronor årligen, samt enligt läkares intyg till följd af kronisk rheumatism
och kronisk bronchialkatarrh är oförmögen att längre uppehålla
sin tjenst;
samt beträffande Dahl: att han är född den 29 oktober 1824,
den 19 maj 1840 antagits till afdelningstrumpetare, den 19 augusti 1851
till förste konstapel samt den 13 juni 1857 till sergeant vid Göta artilleriregemente;
den 8 februari 1873 erhållit afsked ur krigstjensten med
vitsord, att han i allmänhet ådagalagt ett godt uppförande^ den 29 mars
1873 anstälts som vaktkonstapel vid kronoarbetsstationen å Borghamn,
å hvilken beställning han den 5 september 1878 erhållit fångvårdsstyrelsens
förordnande, och den 1 mars 1889 af fångvårdsstyrelsen tillagts
utmärkelsetecken för långvarig och berömlig tjenstgöring. Dahl, som
från de under direktionens för arméns pensionskassa förvaltning stälda
medel åtnjuter en årlig pension åt 180 kronor, lider, enligt läkares intyg,
af bjert.fel och deraf beroende andfåddhet. samt är oförmögen att
längre uppehålla sin tjenst.
I sin underdåniga framställning i ämnet har fångvårdsstyrelsen,
under erinran att den vid kronoarbetskåren anstälda bevakningspersonalen
icke är uppförd å den vid 1882 års riksdag faststälda lönestat för en
del fångvårdsbetjente, vidare anfört: _ .
att Carlssons, Jarls och Dahls vederlikar, som å ordinarie stat
uppbära sin aflöning, äro vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjensteår,
28 Nionde hufyudtiteln: bil. 3.
deraf minst 20 i fångvårdens tjenst, berättigade att från allmänna indragningsstaten
uppbära pension till belopp motsvarande lönen jemte
in neh afvand e ålderstil lägg;
att enligt den vid 1890 års Riksdag för en del betjente vid fångvårdsanstalterna
fastställa nya lönestaten, hvilken med 1891 års ingång
trädt i tillämpning, vaktkonstapel vid central fångvårdsanstalt åtnjuter
lön 400 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor samt ålderstillägg 75
kronor efter fem och ytterligare 75 kronor efter tio års tjenstgöring,
hvadan alltså pensionen utgör för vaktkonstapel, som åtnjuter båda ålderstilläggen,
550 kronor;
att 1889, 1890 och 1891 årens Riksdagar beviljat underofficeren
vid kronoarbetsstationen å Tjurkö C. A. L. Uggla och underofficeren
vid kronoarbetskompaniet å Vaxholm A. G. Lagergren pensioner samt
underofficeren vid nyssnämnda kronoarbetsstation J. Melén fyllnadspension
till enahanda belopp, som skulle dem tillkommit, om de innehaft underofficersbefattningar
vid fångvårdsanstalter, för hvilka lönerna blifvit å
ordinarie stat uppförda;
att Carlsson, Jarl och Dahl, hvilkas aflöning utgår från förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll, jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga
bref den 28 november 1890 åtnjuta samma löneförmåner som deras
vederlikar å ordinarie stat eller lön 400 kronor, tjenstgöringspenningar
300 kronor och två ålderstillägg hvardera å 75 kronor;
samt att de uppfyllt de för deras nämnde vederlikar för rätt till
pension å allmänna indragningsstaten stadgade vilkor;
varande förty af fångvårdsstyrelsen hemstäldt om framställning till
Riksdagen, att Carlsson, Jarl och Dahl måtte berättigas att från och
med månaden näst efter den, då afsked ur fångvårdens tjenst dem beviljas,
å allmänna indragningsstaten för sin återstående lifstid uppbära
årliga fyllnadspensioner, Carlsson och Jarl med hvardera 478 kronor
samt Dahl med 370 kronor, utgörande de belopp, som för en hvar af
dem erfordras för att deras hela pension må, med inberäkning af det
bidrag de åtnjuta från Vadstena krigsmanshuskassa eller arméns pensionskassa,
uppgå till det belopp, som tillkommer vid fångvården anstäld,
å ordinarie stat uppförd vaktkonstapel eller 550 kronor årligen.
Statskontoret, . som varit i ärendet hördt, har tillstyrkt fångvårdsstyrelsens
underdåniga framställning under erinran, bland annat, att
Carlsson, Jarl och Dahl hvar för sig uppnått en högre lefnadsålder och
varit längre. tid i statens och fångvårdens tjenst anstälde, än som är
föreskrifvet i afseende på deras vederlikars vid centralfangelserna rätt
29
Nionde hufvudtiteln: bil. 3.
till pension, samt att <}e numera äro af sjuklighet oförmögna att vidare
tjenst göra.
På grund af hvad sålunda i ärendet förekommit hemstalde ioredragande
departementschefen, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att vaktkonstaplarne Carlsson, Jarl och Dahl må berättigas att från och
med månaden näst efter den, under hvilken afsked ur fångvårdens tjenst
dem beviljas, under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten
uppbära fyllnadspensioner till belopp af, Carlsson och Jarl hvardera
478 kronor samt Dahl 370 kronor.
På tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter behagade
Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla denna
hemställan; och skulle utdrag af detta protokoll meddelas
finansdepartementet till iakttagande vid uppgörande
af förslag till reglering af utgifterna under
riksstatens nionde hufvudtitel.
Y~u* \ ■MVWJOfi*. bitti U*
Ex protocollo:
Carl Boheman.
v : .• k o-nodrrt
* I / .1-i /! It
u ;.t.i i i''D -
i ;•>< i
■M
30
Nionde hnfvudtiteln: bil. 4.
[4-]
Pension för
geoöeten
E. G. Wolyn.
Mi
Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför Hans
Mapt Konungen uti statsrådet å Stockholms slott den
22 december 1393.
N är varande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkeriiielm,
Östergren,
Groll,
WlKBLAD,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson.
- Departementschefen anförde härefter:
Uti underdånig skrifvelse den 23 sistlidne oktober har t. f. chefen
för generalstaben hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till näst
sammanträdande Riksdag göra framställning om en årlig pension åt
geodeten vid generalstabens topografiska afdelning m. m. Emil Gellert
Wolyn att till belopp af 2,800 kronor, motsvarande 80 procent af det
årsarfvode, 3,500 kronor, Wolyn i nämnda egenskap uppburit, utgå från
och med månaden näst efter den, då han blifver från sin anställning
entledigad.
Såsom stöd för denna hemställan har t. f. chefen för generalstaben,
under åberopande af de för Wolyn utfärdade och skrifvelsen bilagda
ålders- och läkarebetyg äfvensom hans tjensteförteckning, anfört:
Nionde hufvudtiteln: bil. 4.
31
att Wolyn, som är född den 31 december 1832 och den 28 febiuari
1860 vunnit anställning vid dåvarande topografiska corpsen, sålunda i.
nära 34 år deltagit i arbetena för landets kartläggning, deraf 26 år i
de geodetiska, samt att han nu, vid en uppnådd ålder af i det närmaste
61 år, blifvit till sin helsa så försvagad, att han ej längre ar i
stånd att uthärda de med dessa arbeten förbundna ansträngningar och
umbäranden; ...
''att Wolyn, efter att hafva under åren 1860—1864 vant anstald
såsom fanjunkare vid topografiska corpsen och derefter tjenstgjort såsom
civilt''biträde dels vid nämnda corps dels, efter densammas förening
med generalstaben, vid samma stabs topografiska afdelning, under de
första åren af sin långa och hedrande tjenstebana förvärfvat sig i egenskap
af ritare, afvägare, fältmätare m. m. en mångsidig erfarenhet i
de vid landets kartläggning förekommande olika arbeten och alltsedan
år 1867 nästan oafbrutet varit använd vid de geodetiska arbetena;
att sistnämnda arbeten, på samma gång de fordra stor noggranhet
och insigt om de vetenskapliga grunderna derför, äro i hög grad
frestande för helsa och kroppskrafter, hvarom i sin män vittnade, att
pensionsåldern för generalstabens professor, som hade sig uppdraget
att leda och delvis utföra dessa arbeten, blifvit satt 5 år lägre än för
öfrige civilmilitäre tjenstemän, eller till 60 år, hvilken ålder Wolyn
redan uppnått; .. ,
att den geodetiska tjenstgöringen särskilt för Wolyn vant ganska
ansträngande, i det han somrarne 1874—76 förrättat triangelmätning
i Torne och Lule lappmarker och åren 1878—79 triarigulering af första
ordningen, hvilket särdeles magtpåliggande arbete i allmänhet tillkomme
professorn, inom Vesternorrlands och Jemtlands läns skogs- och fjell
träktoi
j ~o i vp
samt slutligen att af den areal, som under de Bistå 25 aren billvit
fullständigt triangulerad i Sverige, utgörande omkring 1,700 qvadratmil
Wolyn ensam triangulerat omkring en tredjedel eller 550 qvadratmil
hvaraf en betydande del folie inom Torne och Lule lappmarker.
’ Af det rörande Wolyn den 20 sistlidne oktober af medicine doktorn
1\ J. Wising utfärdade läkarebetyg inhemtas, att Wising, hvilken
sedan hälft annat år behandlat Wolyn för rubbningar i hjertats verksamhet
förklarat, att Wolyns krafter och arbetsduglighet syntes vara genom
sjukdomen så nedsatta, att han icke torde kunna på fullt tillfredsställande
sätt sköta sin tjenst, äfvensom att Wising, på grund häraf och
då ett ansträngdt arbete i Wolyns nuvarande befattning syntes kunna
32
Nionde hufvudtiteln: bil. 4.
menligt inverka på dennes helsotillstånd, rådt Wolyn att söka afsked
från tjensten.
Medicinalstyrelsen, hvars yttrande i ärendet genom nådig remiss
infordrats, har, med erinran att det afgifna läkarebetyget icke vore med
vanlig slutmening bestyrkt, hufvudsakligen anfört, att styrelsen af berörda
läkarebetygs ordalag icke kunnat med visshet inhemta, huruvida
Wolyn af sjukdom vore oförmögen att sin tjenst förrätta, äfvensom att
styrelsen saknade kännedom om, huruvida den Wolyn åliggande tjenstgöring
vore af sådan beskaffenhet, att hans i läkarebetyget omförmälda
sjukdom utgjorde hinder för fortsatt tjenstgöring.
Statskontoret, som den 7 innevarande månad afgifvit underdånigt
utlåtande i ärendet, har dervid yttrat, att, äfven om af läkarebetyget
icke med bestämdhet framginge, att Wolyn för all framtid vore helt
och hållet oförmögen till hvarje slag af verksamhet, detta betyg dock
syntes ådagalägga, att han numera vore till helsan så försvagad, att
t. f. chefen för generalstaben med afseende å arten af de arbeten, som
ålåge en geodet, haft goda grunder för framställningen om Wolyns
pensionering, samt att den verksamhet, Wolyn såsom geodet utöfvade,
enligt statskontorets åsigt, vore fullt jemförlig med en afvittringslandtmätares
eller eu skogstjenstemans, hvilka begge vid 60 lefnads-<
och 30 tjensteår kunde med pension å allmänna indragningsstafen
öfverflyttas, den senare dock endast derest han vid nämnda ålder befunnes
vara sjuklig eller till helsan försvagad; och har statskontoret i
betraktande häraf och af de omständigheter i öfrigt, som till stöd för
framställningen blifvit åberopade och anförda, ansett sig böra samma
framställning till nådigt bifall förorda, dock att pensionsbeloppet enligt
statskontorets åsigt borde nedsättas till det för jägmästare högst utgående
eller till 2,625 kronor.
Sedermera har genom befälhafvaren för generalstaben till Eders
Kong], Maj:t öfverlemnats ett af doktor Wising den 19 innevarande
månad ytterligare afgifvet, i vederbörlig ordning affattadt. läkarebetyg,
hvaruti han, med vidhållande af sin i förra betyget rörande Wolyns
sjukdom meddelade diagnos, intygat, att de rubbningar i hjertats verksamhet,
hvaraf Wolyn lider, antagligen bero på sjukliga förändringar i dess
blodkärl och väggar; att det ansträngande kroppsarbete, som tillhör
Wolyns tjenst, synes kunna menligt inverka på hans helsotillstånd och
gifva anledning till en svår försämring af sjukdomen, äfvensom att föga
utsigt. finnes, att densamma kan genom en längreKjtids tjenstledighet
öfvervinnas.
På grund af hvad sålunda blifvit upplyst rörande det ansträn -
33
Nionde hufvudtiteln: bil. 4.
gande arbete Wolyn under sin långvariga och hedrande tjenstebana i
statens tjenst utfört, och då, enligt hvad läkarebetygen gifva vid handen
samt t. f. chefen för generalstaben vitsordat, Wolyn numera till följd
af försvagad helsa ej längre är i stånd att uthärda de med geodetiska
arbeten förbundna ansträngningar och umbäranden, anser jag med rättvisa
och billighet öfverensstämmande, att Wolyn för sin återstående
lifstid beredes pension, hvilken, enligt min åsigt, skäligen bör sättas
till det af statskontoret föreslagna belopp, och hemställer jag derför,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att geodeten vid generalstabens topografiska afdelning m. m. Emu
Gellert Wolyn må från och med månaden näst efter den, hvari han
erhåller entledigande från geodetbefattningen, för sin återstående lifstid
tilläggas en årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp
af tvåtusen sexhundratjugufem kronor.
Till denna hemställan, hvaruti statsrådets öfriga
ledamöter instämde, täcktes Hans Maj:t Konungen
lemna nådigt bifall; och skulle utdrag af protokollet
i detta ärende finansdepartementet tillställas för iakttagande
vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under riksstatens nionde hufvud titel.
.n •. i;l m
Ex protocollo 5
F. Lager/''elt.
-''<>■>! i . .-.iliU- •
atrummru
T.i >. JO*•
’ i! H!
HM M
Bih till liikstl. Prof. 1894. 1 Sami. ä Afd.
34
Nionde hnfvudtiteln: bil. 5.
rs.]
Pension för
handtiv er kar en
J. F. Agren.
Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådetf ä Stockhoms slott den 8
januari 1894.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson.
Departementschefen anförde härefter.
Sedan handtverkaren på stat vid första Göta artilleriregemente,
hjul makaren Johan Fredrik Agren i en till generalfälttygmästaren och
chefen for artilleriet stäld skrift anhållit att, som han på grund af aftagande
helsa och arbetskrafter snart vore urståndsatt att sköta sin
befattning men vid afgång derifrån ej hade ringaste utsigt att förskaffa
sig ett nödtorftigt uppehälle, enär han af brist på medel till erläggande
af stadgade retroaktivafgifter icke kunnat begagna det honom år 1877
erbjudna tillfället att ingå såsom delegare i arméns pensionskassa, pension
måtte för honom hos Riksdagen utverkas, har generalfälttygmästaren
i skrifvelse den 11 sistlidne december, med öfverlemnande af Ågrens
ansökan, till densamma tillstyrkt nådigt bifall.
Såsom stöd för ifrågavarande hemställan har generalfälttygmästaren
Nionde hufvudtiteln: bil. 5.
35
anfört, att Ågren, hvilken är född den 22 november 1828 och sålunda
uppnått en ålder af öfver 65 år, tillhört första Göta artilleriregementes
tygstat under 43 år samt år 1884 af Eder6 Kong]. Maj:t hugnats med
medalj i 8:de storleken »för nit och redlighet i rikets tjenst»; att han,
på sätt ett för honom utfärdadt läkarebetyg jemväl i utvisade, numera
till följd af ålderdomskrämpor är mindre arbetsför samt att han, som
af ofvan anförda skäl icke vunnit inträde i arméns pensionskassa, skulle
vid afgång från tjensten befinna sig utan existensmedel och efter långvarigt
och pligttroget arbete i statens tjenst gå en synnerligen beklagansvärd
ålderdom till mötes, derest ej staten till hans förmån träder
emellan genom att tillerkänna honom någon pension; och har generalfälttygmästaren
härjemte erinrat, att samtlige tyghandtverkare äro bundne
vid sina befattningar allenast genom kontrakt på tre månaders uppsägning
samt att tygmästare författningsenligt bära ansvar för de vid
verkstäderna anstälde handtverkarnes fulla arbetsduglighet och yrkesskicklighet,
hvadan man med afseende å Ågren svårligen kunde undvika
att inom kort tid uppsäga honom från hans nu innehafvande plats.
Af det vid handlingarna fogade läkarebetyg inhemtas, att Ågren
lider af kronisk rheumatism samt andra ålderdomskrämpor, med deraf
föranledd minskad förmåga att med arbete sig försörja.
I afseende å pensionens belopp har generalfälttygmästaren, hvilken,
vid det förhållande att Ågren icke verkstält någon inbetalning till
pensionskassan, ansett honom icke kunna göra anspråk på lika stor
pension, som tillkommer delegare i pensionskassan i motsvarande grad,
men å andra sidan funnit alltför stor afknappning å pensionen icke
böra ega rum, derest en torftig bergning under ålderdom och sjuklighet
skall kunna åt honom beredas, i underdånighet föreslagit, att pensionen
för Ågren måtte bestämmas till 1 delar af det belopp, 700 kronor,
hvarmed tyghandtverkare på stat pensioneras, eller till 467 kronor.
Statskontoret, hvars < yttrande i ärendet genom nådig remiss infordrats,
har, på grund af Ågrens långa och väl vitsordade tjenstgöring
samt öfriga förekomna omständigheter, i underdånighet tillstyrkt, att
till Riksdagen måtte aflåtas nådig proposition om pension åt Ågren
med det af generalfälttygmästaren föreslagna belopp.
På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för Ågren å allmänna indragningsstaten
uppföra en pension af fyrahundra sextiosju kronor, att
af Ågren under hans lifstid årligen åtnjutas med beräkning från och
med månaden näst efter den, då han erhållit afsked från sin befattning
vid regementet.
3(3
Nionde hufvudtiteln: bil. 5.
Uppå underdånig tillstyrkan af statsrådets öfrige
ledamöter täcktes Hans Maj:t Konungen härtill lemna
nådigt bifall; och skulle utdrag af detta protokoll
finansdepartementet tillställas för iakttagande vid uppförande
af förslag till reglering af utgifterna under
riksstatens nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
Alfred Peyron.
I-Sf. -Tf.-rt ''i,:: /.
r . c-, , . t r n v '' *
Nionde hnfvudtiteln: bil. 6.
37
i lTonatvasalvMo/a .Igno* un ''''•»wouinr.mKUgjpm gno»itn
ji-i .tnivp n!f>K pbl 1 .in‘irv. feotoaol. jtadoif '' .»k<ViJhio>I t. in
Utdrag af protokollet öfver sjö för svar sär enden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti statsrådet d Stockholms slott den
8 januari 1894.
;i''■ ■■■■ :,u. i!''.; iruoöi u . ; .ve1
i-Miu !nn-r;./:nn: Vföihlii in in b , mai ''in : i inrUmfnliirirj^uH
•j Närvarande:
Msi»! V. olm.-nöiii/ ,fö! un . nr-.xan r-i--. in: ..lonnis s»l.uu ■> -il n*
i’’ v U''f j f>''* »i J * ■•tn.jf iM i >.».*•/•. '' * 1 *''/ ; i:5» ‘ ST f i i i s J! • ''f:
Hans excellens herr statsministern Boström, i .;.u;
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll, *
1 y WlKBLAD,
GlLLJAM,
friherre Raite,
Christerson.
Departementschefen föredrog slutligen:
5:o.
|) ; t f- r i •'' . *r .• i • ''• * ** '' -'' I • • '' '' ’ • '' I ■ ■■ '' * ! ! r* »>i : '' *
Stationsbefälhafvarens vid flottans station i Stockholm embetsskrifvelse
den 28 september 1893, deruti han anmält, att uti särskilda
till varfsehefen vid stationen stälda och af denne med förord öfverlemnade
skrivelser dels chefen för mindepartementet gjort framställning
om aflåtande af proposition till Riksdagen att på allmänna indragningsstaten
bevilja enkan efter kontrollanten vid mindepartementet, genom
olyckshändelse under tjensteutöfning den 10 näst förutgångne
Pension för
flagg under officeren
F. G.
Åkerströms
enka.
38
Nionde hufvudtiteln: bil. 6-
juni aflidne flaggunderofficeren vid kongl. flottan, svärdsmannen Frans
Gustaf Åkerström, Carolina Josefina Åkerström, född Malmqvist, eu årlig
pension att utgå från och med nästlidne år under hennes återstående lifstid,
dels ock bemälda enka sjelf anhållit om utverkande åt henne och
hennes oförsörjda barn af understöd från statsverket, hvarvid bemälde
stationsbefälhafvare tillika hemstält, att, som den väckta frågan syntes
särdeles behjertansvärd i synnerhet med hänsyn till den aflidnes nit
och skicklighet i tjensten samt oförvitliga vandel, det begärda understödet
måtte beredas enkan Åkerström; i anledning hvaraf statskontoret
den 23 december 1893 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande.
Af de till ärendet hörande handlingar inhemtades: att flaggunderofficeren
Åkerström från den 1 november 1861 varit anstäld vid kongl.
flottan, der han befordrats år 1876 till underofficer och år 1889 till
flaggunderofficer; att han sedan år 1866 tillhört minvapnet med anställning
under de senare åren såsom kontrollant vid mindepartementet;
att han under anbefalda sprängningsförsök för utrönande af lämpligt
sprängämne till minor blifvit så skadad genom inträffad explosion, att
han kort derefter aflidit vid en ålder af fylda 51 år; att Åkerström
efterlemna^ förutom enkan, född den 4 december 1841, fem barn, af
hvilka det yngsta vore födt år 1882 och intet ännu uppnått myndighetsålder;
att den efter Åkerström upprättade bouppteckning utvisade
eu behållning i boet af allenast 116 kronor 93 öre; att enkan Åkerström
enligt läkares intyg lede af kronisk magkatarr och allmän svaghet
med betydligt nedsatt arbetsförmåga samt att hon fått sig tillagd t
ett årligt bidrag från flottans pensionskassas gratialfond af 150 kronor;
Och hade statskontoret uti ofvan omförmälta utlåtande, då Åkerström
omkommit genom en, såvidt handlingarne upplyste, oförvållad
olyckshändelse under utöfning af sin tjenstebefattning och det derför
syntes tillbörligt att staten i någon mån bidroge till att lindra det
ekonomiska betryck, hvari enkan med fem omyndiga barn genom mannens
bortgång råkat, hemstält att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva att åt enkan Åkerström måtte å allmänna indragningsstaten
beviljas en årlig pension af 200 kronor, att utgå från och med
den 1 juli 1893 under hennes återstående lifstid, så länge hon lefde
ogift.
30
♦
Nionde hufvudtiteln: bil. 6.
1 betraktande deraf att flaggunderofficeren Åkerström aflidit till
följd af olyckshändelse under utöfning af kronans tjenst samt med
hänsyn till ej mindre hans mera än trettioåriga tjenstetid och hans
derunder synnerligen väl vitsordade tjenstgöring än ock den meddellösa
belägenhet, hvari han efterlemnat enka och oförsörjda barn, hemstälde
statsrådet, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på allmänna
indragningsstaten bevilja enkan Carolina Josefina Åkerström,
född Malmqvist, en årlig pension af 200 kronor, att utgå från och med
den 1 juli 1893 under hennes återstående lifstid, så länge hon lefde ogift.
Hvad statsrådet sålunda hemstält behagade Hans
Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla; och skulle
protokollsutdrag härom till finansdepartementet öfverlemnas
för behörigt iakttagande vid uppgörande af
förslag till reglering af utgifterna under riksstatens
9:de hufvudtitel.
Ex protocollo:
B. Sundin.
''•I
[8.]
Pension för
länsmannen
K. A. Fr eu(lent
hal.
40 Nionde hufvudtiteln: bil. 7:
.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Harts Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den SO december
1893. '' '' ''
In obmno■;.[«() bi-'' jghöiied ivi ''..-.nutid
''***•'' Närvarande:1
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam,
friherre Rappe och
Christerson.
Departementschefen, statsrådet Groll föredrog i underdånighet:
l:o.
En af länsmannen i Vedbo härads vestra distrikt af Elfsborgs
län Knut August Freudenthal till Kongl. Maj:t stäld, af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i nämnda län med skrifvelse den 30 sistlidne september
insänd, af ålders- och läkarebetyg jemte tjensteförteckning åtföljd
underdånig ansökning att, då Freudenthal, hvilken ännu icke
uppnått den för erhållande af pension å allmänna indragningsstaten föreskrifna
lednadsålder, till följd af obotlig kroppsskada vore oförmögen
att vidare bestrida sin länsmanstjenst och tillika befunne sig med hustru
och fem barn, af hvilka två vore minderåriga och oförsörjda, i utfat
-
41
Nionde hnfvudtiteln: bil. 7.
tiga omständigheter, Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning
i syfte att Freudenthal finge under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten komma i åtnjutande af eu årlig pension åt
600 kronor utöfver den pension till samma belopp, som syntes tillkomma
honom från civilstatens pensionsinrättning, att utgå från och med månaden
näst efter den, under hvilken afsked blefve honom beviljadt.
Af de vid ansökningen fogade handlingar inhemtades, att Freudenthal,
som vore född den 3 juli 1834, år 1855 antagits i statens tjenst
och den 29 september 1868 utnämnts till sin innehafvande länsmanstjenst,
samt att, enligt af provinsialläkaren P. Bjurbäck den 17 september
och 14 oktober 1892 samt af praktiserande läkaren i Dals-Ed
A. E. Petersson den 21 augusti innevarande år utfärdade betyg, Freudenthal,
som vore behäftad å båda sidorna med betydliga och plågsamma
ljumskbråck, hvilka ej kunde fullständigt hållas tillbaka medelst bråckband,
till följd af denna åkomma icke kunde företaga tjensteresor i det
vidsträckta och delvis obanade distriktet, hvarjemte förenämnde läkare
intygat, att dylika åkommor i de flesta fall vore att betrakta såsom obotliga.
För egen del hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande, med förmälan
att Freudenthal till följd af denna sjukdom under de sista fem
åren åtnjutit oafbruten tjenstledighet, tillstyrkt att, då genom de företedda
läkarebevisen syntes vara styrkt, att Freudenthals sjukdom vore
af obotlig beskaffenhet, samt omkring sex år återstode, innan Freudenthal
uppnådde den vanliga pensionsåldern af 65 år och det icke vore
lämpligt, att hans tjenst under så lång tid ytterligare uppehölles på
förordnande, den underdåniga ansökningen måtte i nåder bifallas.
Till följd af härå erhållen nådig remiss hade statskontoret inkommit
med underdånigt utlåtande af den 7 sistlidne november och
deruti — jemte meddelande, att sökanden i egenskap af länsman i
förenämnda distrikt, förutom tjenstgöringspenningar 600 kronor och
expensmedel 100 kronor, åtnjöte lön till belopp åt 900 kronor, boställsförmån
deri inbegripen med 420 kronor, samt alderstillägg å lönen
enligt nådiga brefvet den 17 januari 1879 med 300 kronor i öfrigt
anfört att, ehuru sökanden redan för tre år sedan uppnått den tjensteålder,
som, jemlikt nådiga brefvet den 1 juni 1877, vid 65 lefnadsår
berättigade länsmän till erhållande af pension å allmänna indragniugsstaten
med lönens hela belopp, den föreskrifna lefnadsåldern af sökanden
uppnåddes först under år 1899; att, då sökanden emellertid, enligt
hvad tro särskilda af läkarno i orten utfärdade intyg gåfve vid handen,
lede af en såsom obotlig ansedd åkomma, till följd hvaraf han icke
utan fara kunde företaga tjensteresor och sålunda vore urståndsatt att
Bill. till liilcsd. Bröt, 1894. 1 Sami. 1 Afä. 6
[9.]
Fensitm för
42 Nionde hufvudtiteln: bil. 7.
sjelf sköta länsmanstjensten, det äfven från det allmännas sida vore
önskvärdt, att sökanden, som, enligt hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande
meddelat, under de fem sista åren på grund af nämnda sjukdom
åtnjutit oafbruten tjenstledighet, bereddes tillfälle att lemna,sin
tjenst; att statskontoret med afseende å sökandens långa tjenstetid icke
hade något att erinra emot beloppet af den begärda fyllnadspensionen,
samt att statskontoret på grund häraf ansåge sig böra hemställa, att
Kongl. Maj:t,, efter det frågan om sökandens rätt till pension från civilstatens
pensionsinrättning blifvit behörigen utredd, täcktes till Riksdagen
göra nådig framställning derom, att åt sökanden måtte, utöfver
den honom från nämnda pensionsinrättning tillkommande pension, från
allmänna indragningsstaten beviljas ett pensionsbelopp af 600 kronor,
att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked blefve
honom beviljadt.
Härefter hade jemväl direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning
den 2 innevarande december sig yttrat och dervid meddelat, att
Freudenthal, om afsked nu beviljades honom, icke vore berättigad till
pension från nämnda inrättning, enär han icke erlagt årliga afgifter
till pensiousinrättningens kassa för längre tid än 25 år 3 månader och
alltså ännu icke fullgjort de i nådiga reglementet för civilstatens pensionsinrättning
den 23 november 1888 stadgade vilkor för pensions erhållande,
men att, derest Freudenthal, som i öfrigt fullgjort berörda vilkor,
förrän han erhölle afsked från tjensten, erlade till pensionsinrättningen
bristen i trettio års afgifter, han vore berättigad att från och med månaden
näst efter den, hvarunder afsked blefve honom beviljadt, åtnjuta
för sin återstående lifstid pension från civilstatens tjenstemannapensionsfond
i sjette klassen till årligt belopp af 600 kronor.
På grund af hvad sålunda förekommit tillstyrkte statsrådet, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att länsmannen Freudenthal
finge från och med månaden näst efter den, hvarunder han
med pension från civilstatens pensionsinrättning erhölle afsked från
länsmanstjensten, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta fyllnadspension till så stort belopp, att detta tillsammans
med pensionen från civilstatens pensionsinrättning utgjorde 1,200 kronor,
eller sex hundra kronor årligen.
2:o.
En af landtbruksingeniören i Kopparbergs län Pehr Edvard Wallin
till Kongl. Maj:t stäld, af landtbruksstyrelsen med underdånig skrif
-
Nionde hufvudtiteln: bil. 7. 43
velse den 2 sistlidne oktober öfverlemnad skrift, deruti Wallin i underdånighet
anhållit att, då han lede af en obotlig ögonsjukdom, som j
gjorde honom oförmögen att utöfva sin befattning såsom landtbruksingeniör,
och på grund häraf allt sedan den 1 maj 1890 åtnjutit och
fortfarande åtnjöte tjenstledighet samt redan derförinnan sedan år 1887
icke kunnat handlägga de till hans tjenst hörande praktiska göromål,
honom måtte beredas en årlig pension från allmänna indragningsstaten
till belopp af 2,000 kronor, att utgå från och med månaden näst efter
den, hvarunder afsked från befattningen blefve honom beviljadt; varande
vid ansökningen fogade två läkarebetyg af innehåll att Wallin, som
opererats för grå starr den 12 mars 1885 å högra ögat och den 22
oktober 1888 å venstra ögat, lede af betydligt försvagad synförmåga;
att han med tillhjelp af passande glasögon väl kunde läsa men dock
borde undvika att anstränga sin syn med sådana göromål, vid hvilka
optiska eller andra finare ingeniörsinstrument behöfde användas; samt
att icke någon utsigt funnes att Wallins synförmåga hädanefter skulle
förbättras.
Med vitsordande af de utaf sökanden lemnade uppgifter angående
den tid, han dels varit urståndsatt att handlägga de till hans tjenst
hörande praktiska göromål, dels åtnjutit fullständig tjenstledighet, både
landtbruksstyrelsen meddelat, att Wallin, som, enligt vid styrelsens skrifvelse
fogadt prestbetyg, vore född den 24 oktober 1839, antagits till
landtmäterielev 1863, aflagt landtmäteriexamen 1865 och konstituerats
till landtmäteriauskultant samma år, tjenstgjort i sistnämnda egenskap
under åren 1865 — 1872, aflagt afgångsexamen från landtbruksinstitutet
vid Alnarp den 17 oktober 1874, tjenstgjort såsom lärare vid samma
landtbruksinstitut åren 1873—1875 och såsom biträde åt landtbruksingeniör
åren 1876 och 1877, antagits till landtbruksstipendiat den 1
juni sistnämnda år och förordnats till landtbruksingeniör den 29 maj
1880 samt att Wallin, efter att hafva i denna sin befattning med godt
vitsord tjenstgjort under fem år, genom nådigt bref den 26 november
1885 tillerkänts rätt att från och med år 1886 uppbära första ålderstillägget
till lönen.
Då Wallin, som, enligt hvad ofvan blifvit nämndt, först år 1877
antagits till landtbruksstipendiat, sålunda icke komme att vid 60 års
ålder kunna räkna 30 års anställning såsom landtbruksstipendiat eller
landtbruksingeniör och alltså, enligt de för landtbruksingeniörernes
pensionsrätt genom nådiga brefvet den 2 juni 1876 stadgade grunder,
ej heller vid sagda ålder blefve berättigad till pension från allmänna
indragningsstaten utan, såvida han eljest funnes dertill berättigad, först
landtbruksingeniören
\ E. Wallin.
44
Nionde hufvudtiteln: bil. 7.
vid fylda 65 år, men Wallins bibehållande vid platsen till den tiden,
eller till år 1904, icke kunde undgå att medföra afsevärda olägenheter
för det län, till hvars agronomiska biträde han blifvit anstäld och der
ett ofta upprepadt ombyte af vikarier för landtbruksingeniören måste
verka till minskning af intresset hos allmänheten för att genom afdikningar
och odlingar förbättra jordbruket, på samma gång landtbruksingeniörerne,
derigenom att en af landtbruksstipendiaierne sålunda
under åratal komme att blifva upptagen af förordnandet för Wallin,
skulle beröfvas ett för dem välbehöfligt biträde, hade landtbruksstyrelsen
hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition till nästinstundande
Riksdag föreslå, att Wallin finge från och med månaden
näst efter den, i hvilken afsked honom beviljades, för sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 2,000
kronor, motsvarande hans lön utan ålderstillägg.
Till följd af härå erhållen nådig remiss hade statskontoret inkommit
med underdånigt utlåtande af den 10 nästlidne november och
deruti — med förmälan att genom nådiga brefvet den 2 juni 1876
statens landtbruksingeniörer, vissa resande undervisare och fiskeritjenstemän
tillerkänts rätt till pension å allmänna indragningsstaten
efter de grunder, som i sådant hänseende vore för civile embete- och
tjenstemän i allmänhet gällande, , dock med rättighet för landtbruksingeniör
att redan vid 60 års ålder kunna komma i åtnjutande af sådan
pension, såvida han efter minst 30 års anställning som landtbruksstipendiat
eller landtbruksingeniör befunnes vara till helsa och krafter
så försvagad, att han icke längre kunde sin befattning på tillfredsställande
sätt utöfva — vidare anfört att aflöningen för landtbruksingeniör
enligt nådiga brefvet den 29 maj 1874 utgjorde 2,000 kronor,
hvartill kunde komma tre ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, i följd
hvaraf full pension för landtbruksingeniör, när han dertill vore berättigad,
enligt bestämmelsen i nådiga brefvet den 16 mars 1858 skulle
utgå med 3,000 kronor, samt att, ehuru för Wallin ännu skulle återstå
omkring 11 år, innan han fullgjort de föreskrift^ vilkoren för pensionsrätt,
statskontoret emellertid, med hänsyn till sökandens nedsatta synförmåga
och då det, med afseende å hvad landtbruksstyrelsen anfört,
syntes vara för det allmänna af vigt att sökanden bereddes tillfälle att
afgå från sin befattning, på det att denna måtte kunna med en tjenstduglig
innehafvare besättas, funne sig böra för sin del biträda den af
landtbruksstyrelsen gjorda hemställan.
Nionde hnfvndtiteln! bil. 7. 40
Då det för utvecklingen af länets jordbruk måste vara af ej ringa
vigt, att inom länet funnes en fullt tjensteduglig ordinarie landtbruksingeniör
och att denna befattning icke, såsom måste blifva fallet, om
Wallin vid tjensten qvarstode, under många år komme att uppehållas
medelst tillfälliga förordnanden, tillstyrkte statsrådet, att Kongl. Mapt
täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att landtbruksingenioren Walhn
finge från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från
tjensten honom beviljades, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 2,000 kronor.
Hvad statsrådet uti förestående två ärenden tillstyrkt
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla samt
förordnade, att utdrag af protokollet härom skulle meddelas
finansdepartementet för iakttagande vid uppgörande
af förslag till reglering af utgifterna under
riksstatens nionde hufvudtitel. -
Ex protocollo:
G. Huselius.
i
46
Nionde hufvudtiteln: bil. 8.
[10.]
Petition för
generaldirektören
grefve
R. Cronetedt.
Utdrag af protokollet öfver cioilärenden, hållet inför Hans Maf.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 januari
1894.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
?,a^s excellens ^err ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
btatsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson.
Departementschefen, statsrådet Groll föredrog härefter:
2:o.
, e ^ Kong], Maj:t stäld skrift, deruti generaldirektören och
chefen for jernvägsstyrelsen grefve Rudolf Cronstedt, enär han ansåge
liden snart för honom vara inne att draga sig tillbaka från sin ytterst
ansvarsfulla, magtpåliggande och ansträngande chefsplats, helst stambanebyggandet
för statens räkning, åt hvilket han hufvudsakligast
egnat sitt lifs verksamhet, kunde betraktas såsom afslutadt under loppet
åt innevarande år, i underdånighet anhållit att Kongl. Makt täcktes,
med afseende å sökandens långa tjenstetid samt de vigtiga embeten
och j=’ bvilka var.,<; k°nom anförtrodda, i nådig proposition föreslå
Riksdagen att medgifva, att sökanden finge från och med månaden
nast efter den, hvarunder han erhölle entledigande från sin innehafvande
Nionde hufvudtiteln: bil. 8.
47
befattning, under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 7,000 kronor.
Af de vid ansökningen fogade handlingar inhemtades, att gretve
Cronstedt, som xote född den 6 december 1826 samt år 1852 utnämnts
till löjtnant i väg- och vattenbyggnadskorpsen och adjutant inom
östra väg- och vattenbj^ggnadsdistriktet, förordnats till stationsingeniör
vid statens jern vägsbyggnader 1855, till distriktsingeniör vid nämnda
byggnader 1860, till byråchef för tekniska afdelningen i styrelsen
för samma byggnader 1863 samt till byråchef för jernvägsärenden i
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen 1883, samt att han, som undertiden
qvarstått uti väg- och vattenbyggnadskorpsen och der vunnit befordran
till öfverste, utnämnts, den 11 augusti 1887 till öfverdirektör och chef
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt öfverste och chef för vägoch
vattenbyggnadskorpsen och den 28 oktober samma år till generaldirektör
och chef för styrelsen för statens jernvägstrafik.
Till följd af härå erhållen nådig remiss hade statskontoret inkommit
med underdånigt utlåtande af den 15 nästlidne december och
deruti anfört, att generaldirektören grefve Cronstedt, hvilken uppnått
eu ålder af öfver 67 år samt varit anstäld i statens tjenst öfver 41 år,
följaktligen innehade en högre såväl lefnads- som tjenstealder, än som
för civile embete- och tjensteman vore föreskrifven såsom vilkor för
rättighet till pension å allmänna indragningsstaten, men att han genom
sin utnämning till nu innehafvande embete på grund af gällande författningar
förlorat såväl delaktighet i civilstatens pensionsinrättning
som den rätt att vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjensteår erhålla
pension å allmänna indragningsstaten, hvilken han såsom öfverdirektör
och chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen innehaft; att sökanden
genom sin utnämning till generaldirektör och chef för jernvägsstyrelsen
visserligen blifvit delegare i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning;
men att, då pension från nämnda inrättning, jemlikt det för densamma
gällande nådiga reglemente den 3 november 1882, icke finge uppbäras
förr än efter 10 års ordinarie anställning vid statens jernvägstrafik och
då till en början med blott 20 procent af medelaflöningen, sökanden,
hvilken den 28 oktober 1887 förordnades till sitt nu innehafvande
embete, der han, förutom till 2,000 kronor uppskattad bostadsförmån,
åtnjöte arfvode med 10,000 kronor, således först år 1897 skulle komma
i åtnjutande af pension från nämnda pensionsinrättning och med ett
jemförelsevis obetydligt belopp.
Med fästadt afseende å dessa förhållanden och då Riksdagen år
1877 å allmänna indragningsstaten beviljat sökandens företrädare i
48
Nionde hufvudtiteln: bil. 8.
embetet, dåvarande generaldirektören och chefen för styrelsen för statens
jernvägstrafik C. O. Troilius det belopp, som erfordrades att
jemte hvad honom vid afskedstagandet kunde tillkomma från civilstatens
och statens jernvägstrafiks pensionsinrättnirigar bereda honom
en årlig pension å 7,200 kronor, motsvarande 80 procent af hans innehafvande
aflöning, hade statskontoret hemstält om bifall till den af
generaldirektören grefve Cronstedt gjorda underdåniga framställning;
dock att, för den händelse sökanden skulle komma att vid embetet
qvarstå så länge, att han blefve berättigad till pension från statens
jernvägstrafiks pensionsinrättning, den från allmänna indragningsstaten
till honom utgående pension borde minskas med motsvarande belopp.
Med afseende å den långa tid af öfver 41 år generaldirektören
grefve Cronstedt varit anstalt i statens tjenst samt de vigtiga och
ansvarsfulla värf, som derunder varit honom anförtrodda, och då grefve
Cronstedt uppnått den lefnads- och tjensteålder, att han, derest han
qvarstått vid den befattning såsom chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
han före sin utnämning till sitt nu innehafvande embete innehaft,
skulle varit berättigad till pension å allmänna indragningsstaten,
ansåg statsrådet billigheten kräfva, att rättighet till pension å allmänna
indragningsstaten nu bereddes åt grefve Cronstedt, hvilken icke förrän
år 1897 kunde komma i åtnjutande af pension från statens jernvägstrafiks
pensionsinrättning.
Vidkommande beloppet af denna pension ansåg statsrådet, att
med afseende å den jemförelsevis korta tid, grefve Cronstedt innehaft
sitt nuvarande embete, pensionen skäligen icke borde bestämmas till
högre belopp, än som tillkomme generaldirektörerne i andra under
senare tider reglerade verk, eller 6,200 kronor.
Statsrådet tillstyrkte alltså, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
medgifva, att generaldirektören och chefen för jernvägsstyrelsen
grefve Cronstedt finge från och med månaden näst efter den, hvarunder
afsked blefve honom beviljadt, under sin återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension äf 6,200 kronor;
dock att, derest grefve Cronstedt komme att vid embetet qvarstå så
länge, att han blefve berättigad till pension från statens jernvägstrafiks
pensionsinrättning, den honom å allmänna indragningsstaten beviljade
pensionen skulle minskas med motsvarande belopp.
Nionde hufvudtiteln: bil. 8. 4J
Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla samt förordnade, att utdrag af
protokollet härom skulle meddelas finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
Pehr Thyselius.
Bill. till Eilcsd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afd.
7
Finansplanen: statsrådsprotokollet.
1
•‘.Goö i
Finansplanen. •*■■■■
____MiOfiQO^ V ,, —tw.irtfiJ.o ifl'' tf
- .--irir. •;■•;/''.! tf uihisnifrio
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen ''i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari
1894.
....!’it1 f,‘8 t o fiol >( . ''
Närvarande:
Hane excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
GlLLJAM, ■
friherre Rappe,
Christerson.
Härefter yttrade departementschefen, statsrådet friherre von Essen:
De anslag, Eders Kongl. Maj:t på de särskilda departementschefernas
föredragning beslutit äska af Riksdagen för år 1895, utgöra
sålunda:
Bih. till Eiksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd.
Sammanfattning
af
utgifterna
under hufvudtitlamc.
1
Finansplanen: statsrådsprotokollet.
I hufvudtiteln: ordinarie: |
|
|
| kronor | |
II | „ ordinarie: | kronor | 3,885,900 | — |
|
III | extra: | 77 | 25,000 | — |
|
„ ordinarie: | 77 | 606,750 | — |
| |
IV | extra: | 77 | 4,500 | — | 77 |
„ ordinarie: | 77 | 25,012,600 | — | ||
V | extra: | 77 | 2,984,000 | — |
|
„ ordinarie: | 77 | 6,989,000 | — |
| |
VI | extra: | 77 | 2,792,260 | — |
|
„ ordinarie: | M | 5,613,188 | — |
| |
VII | extra: | 77 | 1,786,812 | — | 77 |
„ ordinarie: | 77 | 18,771,100 485,600 | — | ||
VIII | extra: | 77 | — | 77 | |
„ ordinarie: | 77 | 13,015,151 | — | ||
IX | extra: „ ordinarie: | 77 | 1,228,449 | — | 77 77 |
kronor
Andag utom Vidare erinrar jag derom, att Eders Kongl.
tillära. förut denna dag på föredragning af chefen
för civildepartementet besluta föreslå Riksdagen
att till anskaffande af ny rörlig materiel vid
statens jernvägar för ar 1895 bevilja ett anslag
af 1,250,000 kronor samt deraf anvisa å riks
staten
utom hufvudtitlarne...............................
Riksgäld*. Fullmäktige i riksgäldskontor hafva i
ställning. skrift!8®. den 15 sistlidne december, som torde
få under litt. B biläggas dagens protokoll, lemnat
uppgift å de riksgäldskontorets utgifter för år
1895, bvilka fullmäktige ansett böra i riksstaten
uppföras. Enligt denna fullmäktiges beräkning
utgöra dessa siffror:
riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar
m. m., förslagsvis ..........kronor 712,950: —
räntor å statsskulden och
afbeta] ningar å de fonderade
statslånen
kr. 13,375,850: —
Transport kr. 13,375,8507— kronor 712,950:— kronor
1,320,000: —
3,910,900: —
611,250: —
27,996,600: —
9,781,260: —
7,400,000: —
19,256,700: —
14,243,600: —
4,641,290: —
89,161,600T—7
600,000: —
89,761,600: —
Finansplanen: statsrådsprotokollet.
Transport kr. 13,375,850: — kronor
efter afdrag
af de till
riksgäldskontor
ingående
rånte- och
kapitalbetalningar
2,881,400: —
förslagsvis............................. »
712,950: — kronor
10,494,450: —
89,761,600: —
11,207,400: —
På föredragning af chefen för ecklesiastikdepartementet
har Eders Kongl. Maj:t förut
denna dag beslutit föreslå Riksdagen, att för
tillbyggnad af nya elementarskolans i Stockholm
hus må upplåtas den statsverket tillhöriga, hittills
af hofstallet disponerade delen af qvarteret
Beridarebanan samt att åt samma skola må för
utförande af ifrågavarande byggnadsföretag beviljas
ett räntefritt statslån å 220,000 kronor
att återbetalas under loppet af fyratio år med
5,500 kronor årligen; och har Eders Kongl.
Maj:t tillika förklarat sig vilja på föredragning
af chefen för finansdepartementet besluta om
sättet för beredande af omförmälda lån. Med
anledning häraf hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t må föreslå Riksdagen att anvisa sagda
lån till utgående från riksgäldskontoret; dock
att, då statsregleringen lemnar tillgång till lånebeloppets
bestridande, detta belopp ................- „
må i riksstaten för år 1895 uppföras att af
statskontoret riksgäldskontoret ersättas.
Enligt hvad Riksdagen i underdånig skrifvelse
den 11 maj 1888 anmält, har Riksdagen,
som beslutit, att för inrymmande af Riksdagen,
riksgäldskontoret och justitieombudsmansexpeditionen
samt af riksbanken skulle uppföras två
skilda byggnader å vestra delen af Helgeandsholmen,
i sammanhang härmed fattat beslut om
Transport kronor
Lan för tillbyggnad
af
nya elementarskolans
i
Stockholm hus.
220,000: —
Afsättning till
byggnadsfonden
för
riksdags- och
riksbankshus.
101,189,000: —
Finansplanen: statsrådsprotokollet.
Afsättning till
underlättande
af åtgärder
för arbetares
olycksfallsförsäkring
och
sjukkassors
bildande.
i-i j , , , „ Transport kronor 101,189,000:
bildande af en byggnadsfond för riksdags- och
riksbankshus, hvaruti skulle ingå dels den för
uppförande af nytt riksdagshus bildade fonden,
då uppgående med ränta till 2,900,000 kronor,
dels de till nytt hus för riksbanken afsätta
1,500,000 kronor, dels af sådana medel i riksbanken,
som blifvit afsätta för inlösen af gamla
sedlar, en summa af 255,000 kronor, dels ock
under sju års tid årligen ett anslag af 250,000
kronoi, eller tillsammans 1,750,000 kronor, hvarigenom
denna byggnadsfond skulle uppbringas
till en totalsumma af 6,405,000 kronor. I öfverensstämmelse
härmed har Riksdagen af nyssnämnda
1,750,000 kronor på extra stat för hvart
och ett af åren 1889, 1890, 1891, 1892, 1893
och 1894 anvisat ett belopp af 250,000 kronor;
°°b kör för ifrågavarande ändamål för år 1895
alsättas återstående sjundedelen af nyss omförmälda
anslag å 1,750,000 kronor eller
Summan
utgifter för år
250,000: —
af statsverkets ______
1895 uppgår således till ...........................kronor 101,439,000:
Statsverkets tillgångar för den förevarande
statsregleringen äro beräknade till...................... kronor 101,539 000
Efter afdrag af nyssnämnda utgiftssumma „ lOl^Sg^OOO
återstår ett '' 1
belopp af............................................... kronor 100,000: —
1on, \ riksstaterna för hvart och ett afåren 1891, 1892, 1893 och
894 har Riksdagen på Eders Kong]. Maj:ts framställning uppfört ett
belopp af 100 00° kronor till; underlättande af åtgärder för arbetares
olycksfallsforsakrmg och sjukkassors bildande. Efter samråd med chefen
or civildepartementet tillstyrker jag, att för ifrågavarande ändamål må
äfven för ar 1895 afsättas enahanda belopp eller 100,000 kronor, motsvarande
nyssnämnda öfverskott å samma års statsreglering.
c *°r år 1895 skulie alltså komma att sluta å en summa
åt 101,539,000 kronor. I jemförelse med den siffra, hvarå innevarande
ars riksstat slutar, eller 96,661,900 kronor, utvisar alltså 1895 års riksstat
en stegring af 4,877,100 kronor. Härvid bör likväl anmärkas, att i
sistnämnda summa ingår med 1,500,000 kronor beloppet af den ökning
Finansplanen: statsrådsprotokollet. i 5
i anslaget till telegrafverket, som, motsvarad af ökning med enahanda
belopp i inkomsttiteln telegrafmedel, beror af telefonväsendets uppförande
å ordinarie stat. Sist omförmälda belopp bör alltså frånräknas,
då man vill finna beloppet af den verkliga ökningen i statsutgifterna.
Vidare bör ej heller ur nu ifrågavarande synpunkt lemnas obeaktadt,
att då, såsom följd af den nya väglagens tillämpning, under sjette
hufvudtiteln uppförts anslag å sammanlagdt 650,000 kronor för bidrag
till vägunderhållet på landet och kostnaden för vägdelningar samt det
under sjunde hufvudtiteln uppförda reservationsanslaget till kronoskogarnes
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet höjts
med 128,000 kronor för bestridande af den på kronans skogar belöpande
vägskatt, nu omförmälda belopp, tillsammans utgörande 778,000 kronor,
visserligen beteckna en ökad statsutgift, men a andra sidan för de skattskyldige
inom vederbörande kommuner medföra en motsvarande skattelindring.
Slutligen ber jag att få fästa uppmärksamheten derpå, att det i riksstaten
för tillbyggnad af nya elementarskolans i Stockholm hus uppförda
belopp, 220,000 kronor, endast är afsedt att utgå såsom lån att successivt
återgäldas, äfvensom att af den föreslagna höjningen i anslaget till postverket,
hvilket anslag bestrides af postverkets egna medel, ett belopp af
omkring 300,000 kronor endast betecknar den ökning i kostnader, som
beror af den årligen stegrade utvecklingen af postverkets rörelse. I
I sammanhang med framläggande för Riksdagen af förslag till
riksstat torde Riksdagens medgifvande böra äskas dertill, att vid statsregleringen
för år 1895 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 maj
1841 angifna grunder i afseende å dispositionen af besparingarne å
hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.
Det anslag, Eders Kongl. Maj:t denna dag, på föredragning af
chefen för civildepartementet, beslutit att af Riksdagen äska till anskaffande
af ny rörlig materiel vid statens jernvägar, lärer i den mån
för detta anslag tillgång icke blifvit beredd å riksstaten böra betäckas
genom upplåning. Då af ifrågavarande anslag, 1,250,000 kronor, ett
belopp af 600,000 kronor enligt Eders Kongl. Maj:ts beslut äskas att utgå
å riksstaten utom hufvudtitlarne, hemställer jag följaktligen, att Eders
Kongl. Maj:t må föreslå Riksdagen att till utgående från riksgäldskontor
anvisa återstoden af nyssberörda anslagsbelopp, eller 650,000
kronor, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att, på sätt i sammanhang
med regleringen af utgifterna under sjette hufvudtiteln äskas, af sistnämnda
belopp, i mån af behof, redan under år 1894 lyfta 500,000
kronor.
Bill. till Riksd. Vrot. 1894. 1 Sami. 1 Afd.
Disposition af
besparingarne
ä hufvudtitlame.
Utgifter utom
riksstaten.
2
Finansplanen: statsrådsprotokollet.
På statsrådets tillstyrkande behagade Hans Makt
Konungen bifalla hvad departementschefen sålunda
hemstält och åt honom uppdraga att, sedan han erhållit
protokollsutdrag om hvad som efter de öfriga
departementens föredragning blifvit beslutadt med afseende
å statsregleringen, uppsätta och till justering
inför Kongl. Majrt anmäla förslag till nådig proposition
angående statsverkets tillstånd och behof i enlighet
med Kongl. Maj:ts nu i ämnet fattade beslut.
Ex. protocollo:
G. Wilh. Smerling.
i
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYcIeIlÄkTIEBOLAG, 1894.
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontor*!» ställning.
*i‘>y lö
ll*)U *1)1
Bil. Litt. B.
Till herr statsrådet och chefen för kongl. finansdepartementet.
-fn i-vih [! noll •‘Mfiuiliitlodr.SAfid ale-iolnoanhii. va
pr iTIö.UiiT,i ........................... !‘''u<
Med anledning af eder skrifvelse den 10 nästlidne november
hafva fullmäktige i riksgäldskontoret låtit upprätta och få härmed till
eder öfverlemna förslagsvis uppgjorda beräkningar öfver riksgäldskontorets
sannolika ställning vid slutet af hvardera aret 1893 och 1894
samt redan nu påräkneliga inkomster och utgifter år 1895.
I dessa beräkningar äro såsom vanligt ej upptagna inkomster,
utgifter och behållningar för de särskildt förvaltade fonderna, nemligen
jernvägshypoteksfonden, de fonderade lånens liqvidations- och amortissementsfonder
samt fonden för extra amortering af statsskulden.
fduiotn
Stockholm den 15 december 1893.
ALB. ANDERSON.
:YoK.8
J. NORDENFALK.
•0001).''.
OTTO M. HÖGLUND.
in;
EDW. SEDERHOLM.
i'' b hd .
W. ODELBERG.
. i
i/ ‘
! •< i-l.M
I.i
i. /
P. R. Rabe.
Bih. till lliksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd.
1
2
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
Förslagsberäkning öfver riksgäldskontorets inkomster och
,! ili’ ’
Riksgäldskontorets kassabehållning den 11 december
1893 ................................................................. 1 750 517''43
Kapitalfordran för tills vidare förräntade medel:
emot uppköpta obligationer ...... 897,417: io
n depositionsbevis.................. 1,365,140:— 2,262,557:10
Inkomster:
, '' v • \ , ‘ ■. 1 - . f ; -1 ■ \ , ■ 4; , . . .J . x : \ r » • I
Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål
anvisade låneunderstöd, som förfalla med 1,453,000 kronor,
men hvarå beräknas inflyta ................................ 1,311 500:_’
Räntor å utgifna lån från odlingslånefonderi............ 128,837: 05
Ränta å lån för telefonväsendets utveckling............ 98 938: 8 9
Kapitalafbetalning å 1891 års lånebidrag, 1,000,000
kronor, för dito ........................................................ 50 000:_
Genom förräntande af tillsvidare utlånta medel...... 13’ö00: —
Ersättning af statsverkets medel för vid 1892 års riksdag beviljad t,
sedermera utgifvet lån till fullbordande af Skara domkyrkas
restaurering....................................................
4,013,07453
1,602,875 94
40,000 —
Transporti 5,655,950|4 7|
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
i fn i
utgifter från och med den 11 december 1893 till årets slut.
Utgifter:
Riksdags-, kyrkomötes- och revisionskostnader ........ 55,000
Kostnader för Riksdagens hus och bibliotek............... 2,000
Förvaltningskostnader vid riksgäldskontoret .............. 5,500
Ränta å obligationer af 1887 års 3,6%-lån .................. 10,278
Ränta å upptagna inhemska tillfälliga lån .................. 6,100
Dito å gamla 5%-lånet, å konung Carl XIII:s hem
giftskapital
samt å Göta kanals reparationsfond 9,191: 3 3
Vid 1879 års riksdag till utgående från riksgäldskontoret anvisadt
anslag, högst 4,000,000 kronor, för inköp af Hallsberg—
Motala—Mjölby jernväg, återstoden ..................... 730: 31
Vid 1885 års riksdag till utgående från riksgäldskontoret
år 1887 anvisade medel, 2,350,300 kronor,
för jernvägens mellan Hudiksvall och Näsviken
inköp och ombyggnad m. m., återstoden af det
för inlösen af i jernvägen intecknade obligationer
anvisade belopp af 105,624 kronor 7 öre ........... 5,124: 07
Vid 1890 års riksdag å riksgäldskontoret anvisade
medel, 250,000 kronor, till bestridande af ifrågakommande
kostnader vid inköp af jernvägen
mellan Luleå och norska gränsen, återstoden ...
Vid 1892 års riksdag å riksgäldskontoret anvisade
medel för komplettering m. m. af Luleå—Gellivara-banan,
återstoden af beviljade 2,800,000
kronor ........................................................................... 230,000:
Låneunderstöd för enskilda jernväg av:
Ur 1886 års fond, 5,000,000 kronor, återstoden af
1891 års anslag, 1,000,000 kronor, ....................18,000
Transport 18,000
230,250: 0 7
88,069
33
466,104
45!
554,173 7 «
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontor ställning.
Transport
5,655,950
Summa kronor 5,655,950
jjjy
| i >> t | ,''t< Mjöl a | o( H),()<)(».! lajiinl | platin |
|
|
| >Sm tf ;7''to; | ii''/in o; /Jlöili'' | -isiiitoi/: |
|
r • _ | ''full | v!)tIrUP>J | u !iii -fiUih ?i''M | i il 8 3 | | in 7 |
rl ()l) | r.,Of.t |
| nbnaivin; 1 \ | o lojnoi! |
|
| w , 4 j.,r. | i ti! ,.m .i | !1 drif''*™ | 11 < > 411 i |
|
r.yrli | Jo | r;n ?! ■;< t n i | n‘i«j ii v in oj i''ir, uoa | Öl in i»! |
|
| T | ntovJ Ig | iltC,Ot ''tu .joolorj o, | hus!*/ni? | » |
in, 1 | tOK) It | loiiablii^'' | å 11 i» ^ -viii | Öl.''-ii i | hiV |
I t K | /0; T til | ji: t,- Kl lii | ''i .HMI.Mil 000,1 ''.g | t\ohoj tf |
|
> ru» jt |
| qÖHCff i? | tv lftbf.ifiaoi obu | lUTliriojJ |
|
| * »1 i? . | 11 ) ''i 1 } in XI | fota ! | iiiiliMfr |
|
| fou») i |
| till! it y iti lSjl I t H | i; | gt!H j j | 1 '' ‘ f 1'' 1 * |
| in ! 1 | s: .m .m | $«''< Otoiqn: ,-J -jöl | bhi>/.i |
|
• ^. -* | ‘ ">; IJ‘ | jivotj in | irohotmotll iilff, | ^ i-irii» / |
|
|
| ’. unov.u'' | i>\ n\tVy V,.io. ''in\ \»r, |
| IV,\ |
|
| '' ■ ?l« ; >4 O1 | 00,000,0 .Knöl HTf! | 9881 | ! |
,ion.>-i>! fintt,()0(). 1 vist !i;>j
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontor ställning. 5
Transport 18,000: — Vid 1891 års riksdag på riksgäldskontoret anvisadt | 554,173 | 78 |
..................::........:...............................793,400: - Odling slånefonden: ,,.>•.,■ t okt j-,;,- •ouinlliu Återstoden af 1891 års anslag, 643,777 kronor 79 öre ........................................... 143,777: 7 9 1892 års anslag .................................................. 609,796: 99 1893 års dito .r:..yrvr.~.;]. i,000,000: — ;h,. efter afdrag af för sistnämnda år be-räknade, till kongl. statskontoret / V - v{ ‘ h.- .vi , [ inflytande annuiteter...................... 195,000: 805,000: — | 801,400 ed bud i in ({)''• -Ir.iiqn ''till f ifVf vi 1,558,574 | n ''A 78 91 |
Summa kronor l V! lh: • . | 5,655,950 f DlitiJhJ | 47 |
^iobiroailvridlolei -ioi niil å
:O00,85 f :(H)0.8SI .......... •
.; >[ • i. 11 /I - *(•:!
,Mufti • i ''i; i >bn< >
•om ?>7o.i''
r>! • mmnr, moHjio ''
. 1 In a
? t I •• i!, . ~*'' l .,
i! > i »Ht” '' • 11 1 i 1 * (\ 1
.lloJ-i 0iv:uJnv«l bi
! -jj; -jo} obnoftn
.in 1Jl”l!l!iÖnt''.
i -t! t > »; *f< 1 it ;it i <ii
in ihli» .<■>?}•>
( ...
r.jMmi*-. f M-Hl»
■V.
iny-'' i
! >'' 1
''P
I
6 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäld skontorets ställning.
Förslagsräkning öfver riksgäldskontorets
Beräknad behållning vid 1894 års början
Inkomster:
Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade
låneunderstöd, som under år 1894 förfalla med 2,710,960
kronor, hvaraf beräknas inflyta...................... 2 385 700- _
Ränta å 1885—1894 års hela anslag för odlings
lånefonden.
........................................................... 232,000: —
Genom förräntning af tills vidare
utlånte medel .......................... 50,000:
Ränta å lån för telefonväsendets
utveckling ................................. 118,000: — 168,000: —
2,741,801
91
Ersättning af statsverkets medel:
Motstående för år 1894 upptagna riksdags- och revisionskostnader,
aflöningar m. m., äfvensom annuiteter å de fonderade lånen
samt räntor å öfrig statsskuld ...................... 14,076 400: _
efter afdrag af den för riksgäldskontoret
under samma tid beräknade inkomst af
rånte- och kapitalbetalningar ................. 2,785,700: _
2,785,700
Upplåning:
Vid 1893 års riksdag beräknad återstående upplåning:
för år 1893 och föregående år 3,164,096: 73
„ „ 1894:
till betäckande af lån för enskilda
jem
vägar
......... 1,000,000: —
Transport 1,000,000: — 3,164,096: 73
11,290,700
16,818,201 91
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontor stallning. 7
; a\v u\ :.>:»i0{i
inkomster och utgifter år 1894.
•OMU.U
Utgifter:
(»• «0 ,{>(
Riksdags- och revisionskostnader samt ajlöningar m. m.:
riksdags- och revisionskostnader...........................
kostnader för Riksdagens hus ..............................
„ „ „ bibliotek .....................
löner, arfvoden och expenser vid riksgäldskon
tore t............................................. m .........
löner på indragnings- och pensionsstater vid dito
aflöning, resekostnad och expenser för justitieombudsmannen
och hans expedition ............_
Ränta.
Annuiteter och räntor:
till Hans Maj:t Konungen
annuitetsanslag:
1860 års lån emot
premieobligationer
1878 års lån emot
4 % obligationer ...
1880 års lån emot
4 % obligationer ...
1886 års lån emot
3‘/2 % obligationer
1890 års lån emot
37, % obligationer 300,888: 8 9 1,209,670: —-2,258,895: 2 o 8,348,300: c i
Transport 2,258,895: 20 8,348,300:”ci
Kapital.
131,111: 11
299,095: 20
1,306,800: —
161,888: 89
627,446: 16
4,268,880: —
221,000: — 2,080,415: 56
580,000
25,000
3,000
70,925: —
11,775: —
22,250: —
712,950: —
300,000: —
1,012,950: —
l 0f>0.0
rufinkib;
■: r f
■ii 1.
8 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning*
.h.v.i ■}t: ii*>
isMigJU
Transport 1,000,000:— 3,164,096:73
anslag för rörlig
materiel till bansträckan
Vännäs—
Öfver-Luleå, återstoden
af anvisade
800,000 kronor ... 300,000: —
till afsilande af arbetena
å samma
bansträcka ............ 3,000,000: —
till betäckande af
motstående beräknade
utgift för odw ■''
lingslånefonden U;’.*. 650,000: — 4,950,000:— 8,114,096: 73
För af riksgäldskontoret till kongl. statskontoret
utbetald ytterligare kassaförstärkning:
enligt kongl. brefvet den S/B 1893 återstoden
af anvisade 2,500,000 kronor 7 500,000: — “
enligt kongl. brefvet den’1*/®1 ''
1893 anvisade;.:....................... 2,500,000:— 3,000,000: —
16,818,201
91
I It
v\‘
iur*
itx> u
11,114,096: 73
som minskas med:
redan verkstäld upplåning genom influten valuta
för försålda obligationer
af 1886 års37ä%
lån ....................... 1,193,888:8 9
af 1887 års 36/, 0 %
lån ....................... 1,255,975: - 2,449,863: 89
skilnaden mellan beräknade ani !• /-<* oi- :f «;w »:
slaget för år 1892 för odlings
lånefonden
............... 854,500: 4W»8.8ii‘.:.f
och det enligt kongl.
brefvet den 20/ .* !I .">• i,5;
1893 till utgående *
från riksgäldskonto- :UV
ret bestämda belopp 609,796:99 244,703:01
. 4
i
•II.
Transport 2,694,566: 9 0 11,114,096: 7 3 !16,818,201j9 lj
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 9
Kapital.
Ränta.
Transport 2,258,895: 20 8,348,300:61 1,012,950: —
ränteanslag:
188 7 års lån emot 3 ^ % obligationer
1,007,856: —
1888 års lån
emot 3% obligationer
800,000: —
1891 års tillfälliga
lån
emot4%ob
ligationer
288,000: — 2,095,856:
Fond för extra amortering
af statsskulden .............. 85,333: 33
Sgr 2,344,228: 5 3 10,444,156: 61 12,788,385: 14
Ränta å medgifven och beräknad, men ännu icke
verkstäld upplåning ............................................... 260,000:
Ränta å gamla 5 %-lånet, å konung Carl XIII:s
hemgiftskapital samt å Göta kanals reparationsfond,
tillsammans 15,050 kronor 7 0 öre, som
för motstående ersättningsbelopps utjemnande
upptagas till........................................................—.15,064: 86
Återbetalning af upptagna inhemska tillfälliga lån ..........................
Lån ur 1891 års fond för enskilda jernvägar,
1894 års anslag ................................................................-..................
Vid 1893 års riksdag anvisade medel för odlingslånefonden:
1894
års anslag ..................................................... 1,000,000:
efter afdrag af för sistnämnda år beräknade,
till kongl. statskontoret inflytande annuiteter
å odlingslån............................................................ 350,000:
14,076,400
3,040,000
1,000,000
650,000
Bill. till liiksd. Prot. J894. 1 Sami. 1 Afd.
Transport^ 18,766,400J—J
2
10 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets stallning.
Transport 2,694,566: 90 11,114,096: 7 3 jl6,818,201 91
| återbetalning å 1891 års lånebelopp,
1,000,000 kronor, för telefonväsendets
utveckling ..... 50,000: — 2,744,566: 9 o j 8,369,529:8 3
Summa kronor 25,187,731 74
:(>U(> 88!;
.M ''/ii
r
>
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 11
-jm-................ li: "" Transport Vid 1893 års riksdag till utgående från riksgälds-kontoret anvisade utgifter under år 1894: | 1 | 18,766,400 — i |
Luleå, återstoden af beviljade 800,000 kronor 300,000: — till afsilande af arbetena å stambanan mellan Vännäs (Nyby) och Öfver-Luleå (Boden) ......... 3,000,000: | 3,300,000 — 1 3,121,331 74 |
Beräknad behållning vid 1894 års slut............................................... | |
Summa kronor | 25,187,731 74 |
12 Finansplanen: Fullmäktiges i Biksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontor^ stallning
.;h :*-l .gm in? -ub >!:. . ..f-; ,M7
Förslagsberäkning öfyer riksgäldskontorets
Beräknad behållning vid 1895 års börian . | 3,121,331 |
|
Inkomster: | 1 | |
Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål an-visade låneunderstöd, som under år 1895 förfalla med 2,737,800 kronor, hvaraf beräknas inflyta ....................... 2,457,000- — Ränta å 1885—1895 års hela anslag för odlings- lånefonden.................................. 256 400- Genom förräntning af tills vidare ut- lånte medel....................................... 50,000: — Ränta å lån för telefonväsendets ut-veckling............................................. 118,000:— 168,000: — | 2,881,400 |
|
|
| |
Ersättning af statsverkets medel: |
|
|
Motstående för år 1895 upptagna riksdags- och revisiouskost-nader, aflöningar m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade lånen samt räntor å öfrig statsskuld............... 14,088,800: — efter afdrag af den för riksgäldskontor | 11,207,400 |
|
Upplåning: |
| |
till betäckande af lån för enskilda jernvägar ... 1,000,000: — ,i dito af motstående beräknade utgift för odlingslånefonden........................................ 609 300- | 1,609,300 | | |
Transport | 18,819,431 j 7 4 j |
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 13
inkomster och utgifter år 1895.
Utgifter:
Riksdags- och revisionskostnader samt avlöningar m.
riksdags- och revisionskostnader ........................
kostnader för Riksdagens hus.................................
„ „ » bibliotek ......................
löner, arfvoden och expenser vid riksgälds -
kontoret ...........................................................-......
löner på indragnings- och pension sstater vid dito
aflöning, resekostnad och expenser för justitieombudsmannen
och hans expedition ..........
Annuiteter och räntor:
I till Hans Maj:t Konungen ..............
i annuitetsanslag: Kapital.
1860 års lån emot
premieobligationer 131,111:11
'' 1878 års lån emot
4 % obligationer .. 311,080: 8 0
I 1880 års lån emot
4 % obligationer ... 1,306,800: —
1886 års lån emot
3 1 /2 % obligationer 221,000: —
1890 års lån emot
3 1 /3 % obligationer 311,555: 5 6
2,281,547: 4 7
Transport 2,281,547: 4 7
Råntor.
161,888: 89
615,242: 64
4,216,608: —
2,080,415: 56
1,198,952: 22
8,273,107: 31
8,273,107: 3j
m.:
580,000: —
25,000: —
3,000: —
70,925: —
11,775: —
22,250: —
712,950: —
300,000: —
1,012,950: - |
14 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
Transportjl8,819,431
Summa kronor [18,819,431
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 15
Kapital. Räntor.
Transport 2,281,547:47 8,273,107:31 1,012,950: — J
: ränteanslag:
| 1887 årslån emot3TGii ^obI
ligationer 1,007,856: —
I1888 års
! lån emot
| 3 % obligationer
800,000: —
1891 års
tillfälliga
lån emot
4 % obli
j
gationer 288,000:— 2,095,856: —
Fond för extra amortering
af statsskulden... 85,333: 3 3
Sgr 2,366,880:80 10,368,963:31 12,735,844: 11
Ränta å beräknad, ännu icke verkstäld upplåning
Ränta å gamla 5 %-lånet, å konung Carl XIII:s
hemgiftskapital samt å Göta kanals reparationsfond,
tillsammans 15,050 kronor 7 o öre, som
för motstående ersättningsbelopps utlemnande
upptages till ..........................................................
325,000: —
15,005: 8 9
14,088,8001-
Lån ur 1891 års fond för enskilda jernvägar,
1895 års anslag .................................................................................
Vid 1893 års riksdag anvisade medel för odlingslånefonden,
1895 års anslag..................................................... 1,000,000: —
efter afdrag af för sistnämnde år beräknade,
till Kongl. statskontoret inflytande annuiteter
å odlingslån........................................................ 390,700: —
Beräknad behållning vid 1895 års slut ..............................................
1,000,000 —
609,300
3,121,331
74
Summa kronor 118,819,431|74
Statsverkspropositionens justering.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 januari
1894.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson.
Departementschefen, statsrådet friherre von Essen uppläste till
justering ett, i öfverenstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade, af
statsrådet enhälligt tillstyrkta beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och
behof.
Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt statsrådets
underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag,
sådant det finnes detta protokoll bilagdt; och skulle
i enlighet dermed omförmälda nådiga proposition till
Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
Hjalmar Retlig.
Bih. till Riksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd.
Rättelse.
I Kongl. Maj:ts prop. n:o 1. Fjerde hufvud ti teln. Bil. VIT.
Sid. 84, rad. 3 uppifrån står: Vid Andra Svea artilleriregemente.
läs: Vid Andra Göta artilleriregemente.
Hih. till Rtfad. Prut. 1804. 1 Sami.
/ Afd.