Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890 (Proposition 1890:1)

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

KONGL. MAJ:TS

NÅDIGA

PROPOSITION

TILL

Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behof;

Gifven Stockholms slott den 14 Januari 1890.

Jemlik! grundlagens bud afgifver Kongl. Maj:t härmed nådig proposition
angående statsverkets tillstånd och behof.

Dervid förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsregleringsperiod
af statsverkets inkomster.

Med åberopande af de beslut, hvarom bilagda statsrådsprotokoll öfver
finansärenden för den 11 innevarande månad*) lemnar närmare upplysning,
och under de i samma protokoll angifna förutsättningar föreslår Kongl. Maj:t,
att statsverkets inkomster för år 1891 upptagas sålunda:

* Se bil. till statsverkspropositionen: ”Inkomstberäkningen”.

Bi . till Rikad. Prot. 1890. l:n Sami. l:a Afd.

Kongl. Maj:ts nåd. jorop. n:o 1, om statsverket 1890.

Ordinarie inkomster:

Grundskatt..........................................................................	kronor	3,724,000
Kyrkotionde .................................................... .................	»	250,000
Kavalleriregementenas hästvakansspanmål......................	»	300,000
Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfan-
teriet..........................................................................--	»	51,000
Trosspassevolansafgift...................''.....................................	»	26,000
Tillfälliga rotevakansafgifter..............................................	»	68,000
Soldatvakansafgift.....................................................-.........		110,000
Båtsmansva kansafgift .....................................................	»	350,000
Arrendemedel________________________________________-----....... .....	»	2,600,000
Mantalspenningar.............................................-..................	»	665,000
Bötesmedel .................................................-.........................	»	240,000
Kontrollstämpelmedel..........................................................	»	25,000
Fyr- och båkmedel..........................................—.....—-.....	»	1,200,000
Telegrafmedel ................-...........................-......................~	»	1,350,000
Jernvägstrafikmedel..................................................	»	6,500,000
Skogsmedel.............................................................—.........	»	2,500,000
Extra uppbörd.....................................-..............................		100,000

säger 20,059,000: -—

Bevillningar:

Tullmedel........................................................-.............-.....

Postmedel.........................................................................—

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Stämpelmedel...........................................-.......-..............—

Brän vinstill verkningsskatt..................................................

Hvitbetssockertillverkningsafgift........................................

Bevillning af fast egendom samt af inkomst.................

kronor 38,000,000
» 7,380,000

» 350,000

» 3,700,000

» 13,700,000

» 550,000

» 3,700,000

säger 67,380,000:_I=1____

summa kronor 87,439,000:

Kong]. Maj:t föreslår vidare enligt ofvan nämnda
protokoll öfver tinansärenden för den 11 innevarande
månad:

Transport kronor 87,439,000:

Kongl. Majtts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor 87,439,000: —
a t såsom tillgång vid förevarande statsreglering
må b räknas och användas odisponeradt öfverskott

å stat regleringarna för år 1888 och föregående år______ » 5,750,000: —

o h att af Riksbankens vinst för år 1889 må anvisas
ör statsverkets behof till utbetalning vid den tid

under år 1891, som af Riksdagen bestämmes,................ » 1,300,000: —

hvare er det för nästa statsregleringsperiod disponibla

belopp t af statsverkets tillgångar uppgår till................ kronor 94,489,000: •—

Första hufvudtiteln,

innefattande anslagen till Kongl. hof- och slottsstaterna.

Nu gällande riksstat upptager såsom årliga eller ständiga utgifter:

för Kongl. hofstaten........... ............................................. kronor 1,196,900: -—

» » slottsstaten........................................................ » 123,100: —

tillsammans kronor 1,320,000: —
Häruti föreslår Kongl. Maj:t icke någon ändring.

Andra hufvudtiteln,

innefattande anslagen till justitiedepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitél, under hvilken finnas i
nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 3,811,436
kronor, vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda
statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärenden den 11 innevarande månad*),
föreslå Riksdagen beträffande

) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Andra Hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o /, om statsverket 1890.

Svea Hofrätt med derunder lydande justitiestat:

[1.] att, med godkännande af det i omförtnälda
statsrådsprotokoll intagna, förslagsvis uppgjorda tillägg
till den för Svea hofrätt gällande lönestat äfvensom af
de vilkor, som blifvit, föreslagna för åtnjutande af deri
upptagna löneförmåner, höja det å andra hufvudtiteln
uppförda anslag till nämnda hofrätt från 235,500 kronor
till 274,600 h-onor eller med .................................... kronor

samt

[2.] att anslaget till förvaltningskostnadsbidrag åt
häradshöfdingen i Torneå domsaga, utgörande 300 kronor,
må förhöjas med .......................................................... »

eller således till 800 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, det i 1890
års riksstat under rubrik »Svea Hofrätt med derunder
lydande justitiestat» uppförda anslag, 588,454 kronor,
att förhöjas till 628,054 kronor.

Fångvården:

[3.] att godkänna det i statsrådsprotokollet intagna
förslag till aflöningsstat för en del af bevakningspersonalen
vid fångvårdsanstalterna jemte de vilkor, som
blifvit föreslagna för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner; [4.

] att bestämda anslaget till fångars vård och
underhåll må ökas med 18,300 kronor;

[5.] att förslagsanslaget till ålderstillägg må ökas
med 20,000 kronor;

[6.] att deremot förslagsanslaget till fångars vård
och underhåll må minskas med summan af nyssnämnda
två belopp eller 38,300 kronor;

[7.] att medgifva, att af förslagsanslaget till fångars
vård och underhåll må årligen från och med innevarande
år till en hvar af de uti ofvan nämnda förslag till aflöningsstat
uppförda vaktbetjente, som är gift eller enkling
med familj och icke på kronans bekostnad åtnjuter
förmånen af fri bostad och vedbrand, intill dess han af

Transport kronor

39,100:

500:

39,600

Kongl. Maj ds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor 39,600

sådan förmån kan komma i åtnjutande utgå hyresersättning
och anslag till inköp af tolf kubikmeter ved; dock
med iakttagande, att hyresersättnings högsta årliga belopp
skall utgöra 150 kronor, att hyresersättningarne i
medeltal icke må öfverstiga 125 kronor årligen till hvarje
vaktbetjent, samt att hyresersättningarne och vedanslagen
böra efter de på de olika orterna gällande hyror
å bostadslägenheter och pris å ved bestämmas;

[8.] att Riksdagen må medgifva Kongl. Maj:t att,
om och i den mån besparing uppstår å förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll, å samma förslagsanslag
utanordna medel till anskaffning af de ytterligare bostadslägenheter,
som för den vid fångvårdsinrättningarne
anstälda bevakningspersonal pröfvas nödiga;

kommande, i händelse ofvan nämnda framställningar
Infallas,

bestämda anslaget till fångars vård och underhåll,
som nu utgör 487,500 kronor, att uppgå till 505,800
kronor;

förslagsanslaget till ålderstillägg, nu utgörande 45,000
kronor, att uppgå till 65,000 kronor;

förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, som
nu utgör 1,159,200 kronor, att upptagas till 1,120,900
kronor; samt

fångvårdsanslaget i sin helhet att upptagas till samma
belopp som i nu gällande riksstat eller 1,781,200 kronor.

Öfriga ordinarie anslag:

[9.] I afseende å dessa har Kongl. Maj:t icke att
föreslå någon annan förändring, än att, till jemnande af

hufvudtitelns slutsumma, anslaget till skrifmaterialier och

expenser, ved m. m. höjes med_________________________________________ » 30

från nuvarande beloppet 64,148 kronor till 64,178 kronor.

Den föreslagna tillökningen i ordinarie anslag utgör
således............................................................................ kronor 39,630

Transport kronor 39,630

Kong!,. Maj:ts nåd. grop. n:o /, om statsverket 1890.

Transport kronor 39,630: —
Lägges härtill slutsumman af andra hufvudtitelns

ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat..........-........ »__ 3,811,436:

skulle andra hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till .................................................... kronor 3,851,066: —-

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under andra hufvudtiteln,
vill Kongl. Maj:t, på sätt omförmälda protokoll öfver justitiedepartementsärenden
vidare innehåller, föreslå Riksdagen att. dels bevilja såsom extra anslag
för år 1891:

[10.] till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och •

tre militära ledamöter.........-................................................ kronor 5,000: —

[11.] för nya lagberedningen................................----...... » 40,000:

[12.] för Svea hofrätt® förstärkning med en öfvertalig
division............................................-............................. * 17,500:

[13.] för tillbyggnad af länscellfängelset i Luleå........ » 64,000: —

[14.] till understöd åt förbättringskolonien vid Hall,
att, om möjligt, användas uteslutande till afbetalning å

koloniens kapitalskuld,............................................................ » 15,000:

[15.] dels ock medgifva, att besparingar å nya lagberedningens
anslag vid 1889 års slut till belopp af 7,046
kronor 93 öre må användas till ersättande, så långt det
förslår, af förskott, som Statskontoret utbetalt till en i
statsrådsprotokollet omnämnd komité,

samt, till godtgörande af återstoden utaf sagda förskott
äfvensom af hvad Statskontoret förskjutit till gäldande
af kostnader för upprättande af i statsrådsprotokollet
angifna lagfarts- och inteckningsböcker, å extra stat

för år 1891 anvisa................................................................ >; _______ 9,934:

tillsammans kronor 151,434: —

En jemförelse emellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten
för år 1890 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t. nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890. T

1890. 1891.

ordinarie anslag 3,811,436: — 3,851,066: — således ökning kronor 39,630: —

extra_»__75,564: — 151,434: — » » » 75,870: —•

summa kronor 3,887,000: — 4,002,500: — således ökning kronor 115,500: —

Tredje hufvudtiteln,

innefattande anslagen till utrikesdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i
nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 613,800
kronor, vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda
statsrådsprotokoll öfver utrikesdepartementsärenden den 11 innevarande
månad*), föreslå,

att nedannämnda ordinarie anslag må af Riksdagen anvisas att utgå
emot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras
användande och under enahanda vilkor som hittills, nemligen •

'' c!>

Kabinettskassans utgifter:

[1.] departementschefen, Ministern för

utrikes ärendena................................................ kronor

[2.] utrikesdepartementet........................... »

[3.] ministerstaten................................. »

[4.] militärattachéer.............................. »

[5.] skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter............................................................... »

24,000: —

27,495: —

345,000: —

8,400: —

45,955: — 450,850: —

Konsulskassans utgifter:

[6.] utrikesdepartementet...........................

[7.J konsulsstaten........................................

[8.] skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter...........................................................

kronor 10,000: —

» 129,685: —

2____20,315: — 160,000: —

summa kronor 610,850: —

Transport kronor 610,850: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje hufvudtiteln”.

Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor 610,850: —

Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena:

[9.] svenska kyrkan i Paris........................................... *

tillsammans kronor

2,950: —
613,800: —

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 11 innevarande
månad finnes antecknadt, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja:

[10.1 för fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater»........ kronor 4,500: —

Vid jemförelse med 1890 års riksstat finnas slutsummorna å anslagen
under denna hufvudtitel vara oförändrade.

Fjerde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, _ under hvilken finnes i
1890 års riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant.-------------------------------------------------------------------

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter...........................................-.............................

ersättningar.........................................

kronor 18,690,100: —

817,000

693,400

tillsammans kronor 20,200,500

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll
öfver landtförsvarsärenden den 11 innevarande Januari ), föreslå
Riksdagen beträffande

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

[1.] att, för beredande af tillgång till gäldande af
två för närvarande från anslaget till kommandoexpeditionen
utgående arfvoden, höja anslaget till departe *)

Se bil. till statsverkspropositionen: ”Fjerde hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

mentets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli, nu kronor

49,000, med ........................................................................ kronor

till kronor 50,250 samt att anslaget, vid bifall härtill,
må för framtiden benämnas »Departementets afdelning
af Kongl. Majt:s kansli samt kommandoexpeditionen»;

Departementets kommandoexpedition:

[2.] att, vid bifall till hvad ofvan under anslaget
till departementets afdelning af Kongl. Maj-.ts kansli
föreslagits äfvensom till den för beredande af expensrnedel
till kommandoexpeditionen nedan föreslagna höjningen
af anslaget till skrifmaterialier och expenser,
ved in. in. för departementets afdelning af Kongl. Maj:ts
kansli och ändringen i detta anslags benämning, anslaget
till departementets kommandoexpedition, nu
kronor 3,040, må ur riksstaten uteslutas;

Indelta armens befälsaflöning:

[3.] att höja anslaget till indelta arméns befälsaflöning
för beredande åt regementsintendenterne vid indelta
armén af dagaflöning med 3 kronor under truppens
vanliga vapenöfningar, med kronor 5,220;

för ökande af de nu vid samma armé anstälde
2:dre bataljonsläkarnes lön från 900 kronor till 1,200
kronor, med kronor 6,300; samt

så att anslaget, nu kronor 4,177,276, må med förhöjning
af........................................................................... »

från och med år 1891 utgå med 4,195,396 kronor;

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären:

[4.] att, vid bifall till Kongl. Maj:ts förslag om ändring
af 1 och 6 §§ utaf lagen om lindring i rustnings- och
roteringsbesvären, höja anslaget till lindring i samma

besvär, nu kronor 1,330,000, med i................................. »

till 1,770,000 kronor; ______________________________

1,250

18,120

440,000

Bih. till Riksd. Prot. 1890. l:a Sami. l:a Afd.

Transport kronor

459,370

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

Indelta arméns och Yermlands fält] ägare corps’ vapen öfningar: [5.

] att hälften af det för beredande af i statsrådsprotokollet
föreslagen aflöning åt sex fördelningsintendenter
samt sex hos dem anställa skrifbiträden erforderliga
belopp må med 17,070 kronor årligen från och
med ingången af år 1891 få af anslaget till indeltaarméns
och Vermlands fältjägarecorps’ vapenöfningar
utgå;

Vermlands fältjägarecorps:

[6.] att, för beredande dels åt den vid corpsen anstälde
‘2:dre bataljonsläkare af löneförhöjning med 300
kronor och dels åt regementsintendenten vid corpsen
af dagaflöning med 3 kronor under corpsens vanliga
vapenöfningar, höja anslaget, nu kronor 140,570, med
till 141,050 kronor;

Trängen:

[7] att, med godkännande af de i statsrådsprotokollet
den 11 Januari 1890 angifna grunder för organisation
af en trängbataljon å Karlsborg jemte hvad
som föreslagits beträffande personalens aflöning, till
genomförande af den del utaf bataljonens organisation,
som skulle komma att ega rum under år 1891, anvisa »
att medgifva, att de besparingar, som under uppsättningstiden
kunna å de för den nya trängbataljonen
afsedda medel beredas, må af Kongl. Maj:t disponeras
för bestridande af uppsättningskostnader och öfriga
med organisationens genomförande förenade utgifter;
samt

att, vid bifall härtill, låta under anslaget till trängen

såsom reservationsanslag uppföra nyssnämnda belopp;_

Transport kronor

459,370: -

480: —

100,000: —

559,850: —

Kcngl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

Gotlands nationalbeväring:

[8.] att, för beredande åt regementsintendenten
vid nationalbeväringen af dagaflöning med 3 kronor
under de vanliga vapenöfningarne, höja anslaget till

nationalbeväringen, nu kronor 199,477, med .............. »

till 199,657 kronor;

Aflöning till stamtrupp vid Hallands bataljon:

[9.] att, med godkännande af de i statsrådsprotokollet
den 11 Januari 1890 angifna grunder för
organisationen af eu stamtrupp vid Hallands bataljon
jemte hvad som föreslagits beträffande personalens aflöning,
för år 1891 bevilja till stamtruppens uppsättning
äfvensom densammas underhåll m. in. vid volontär skolan

ett anslag af.......................................................... »

att, vid bifall härtill, detta anslagsbelopp jemte
de redan å bataljonens stat till volontärers aflöning
uppförda 5,292 kronor 50 öre, sistnämnda belopp i
den mån det för ändamålet varder disponibelt, må,
under benämning »aflöning till stamtrupp vid Hallands
bataljon, reservationsanslag» uppföras under fjerde lmfvudtiteln
näst efter anslaget till Hallands beväring, samt
att de besparingar, som under uppsättningstiden
kunna å anslaget uppkomma, må af Kongl. Maj:t disponeras
för bestridande af uppsättningskostnader och
öfriga med organisationens genomförande förenade utgifter; Beväringsmanskapets

vapenöfningar:

[10.] att medgifva, att hälften af det för beredande
af den föreslagna aflöningen åt sex fördelningsintendenter
och sex hos dem anstälda skrifbiträden erforderliga
belopp må med 17,070 kronor årligen från och
med ingången af år 1891 få af anslaget till beväringsmanskapets
vapenöfningar utgå, samt

att, för bestridande af de, genom tillökningen af
beväringens öfningstid från och med år 1891 med 2

559,850: —

180: —

40,000: —

Transport kronor 600,030: —

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor
dagar, uppkommande förhöjda kostnaderna för beväringsmanskapets
naturaunderhåll in. in., höja anslaget
till beväringsmanskapets öfningar, nu kronor 1,400,000,

med..................................—..................................

till 1,472,000 kronor;

Försvarsverket till lands i allmänhet eller Arméförvaltningens
departement:

[11.] att, för beredande dels af ökad tillgång till
bestridande af de från Arméförvaltningens artilleridepartement
utgående kostnader för projektiler, patroner
och krut in. m., dels ock af erforderlig förhöjning i
de i och för underhållet af beväringsmanskapets beklädnads-,
remtygs- och utrednings- samt trosspersedlar
anvisade medel, höja artilleri- och intendentsdepartementens
andelar i anslaget till försvarsverket till lands
i allmänhet med 100,000 kronor för det förra och
110,000 kronor för det senare, så att anslaget, nu

kronor 2,338,600, må med förhöjning af...................

från och med 1891 utgå med 2,468,600 kronor,
äfvensom

att, vid ökning af artilleridepartementets andel
utaf anslaget med ett det nuvarande anslaget till salpeteruppköp
motsvarande belopp, medgifva, att af sagda
andel må delso under år 1891 för gäldande af köpeskillingen
för Åkers krutbruk utgå 21,340 kronor, dels
ock för framtiden bestridas kostnaderna för inköp af
erforderlig salpeter;

Salpeteruppköp:

[12.] att detta anslag, nu 50,000 kronor, må, vid
bifall till framställningen om höjning af artilleridepartementets
andel i anslaget till försvarsverket till lands
i allmänhet med ett nu förevarande anslag motsvarande
belopp äfvensom hvad i sammanhang dermed föreslagits,
ur rik sstaten uteslutas; _

600,030: —

72,000: —

130,000: —

Transport kronor

802,030: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor 802,030: —

Skrifmaterialier ochfexpenser, ved in. in. för departementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

[13.] att anslaget,nu kronor 4,326, må,för beredande
af expensmedel åt kommandoexpeditionen äfvensom
för jemnande af de ordinarie anslagens slutsumma, höjas

med...................................................................................... » 3,310: —

till 7,636 kronor, äfvensom att anslaget, vid bifall till
förslaget att kommandoexpeditionens expenser skola för
framtiden utgå ur detsamma, må benämnas »skrifmaterialier
och expenser, ved m. in. för departementets afdelning
af Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen».

Beträffande öfriga under fjerde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kong!. Maj:t ingen

förändring. _________

Summa kronor 805,340: —

Härifrån afgå:

genom uteslutande af anslaget till
»departementets kommandoexpedition»
.....................-...... kronor 3,040: —

» uteslutande af anslaget till

»salpeteruppköp»................... » 50,000: — » 53,040: _

hvadan förhöjningen utgör kronor 752,300: —

Bägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie
anslag enligt nu gällande riksstat................................... » 20,200,500: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till................................................ kronor 20,952,800: —

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet den 11 innevarande
Januari finnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t vidare, att Riksdagen må
under denna hufvudtitel på extra stat bevilja:

[14. ] för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter
i fråga om de värnpligtiges inskrifning
och redovisning m. in kronor 77,500: —

Transport kronor 77,500: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

[15.] för anskaffande af fästningsartillerimateriel »
och deraf anslå

till Karlsborg........... kronor 100,000: —

» Vaxholm Oskar

Fredriksborg...... » 900,000: —

och till Oskars

Värnslinierna______ » 200,000: —

[16.] » fortsatt anskaffande af nya och ändring

af äldre infanteriammunitionsvagnar med

tillhörande utredning................................. »

äfvensom att Riksdagen af det redan
beviljade anslaget

[17.] » förändring af arméns nuvarande gevär till

vapen afliten kaliber må fpr år 1891 anvisa »
Vidare föreslår Kongl. Magt Riksdagen att likaledes
på extra stat bevilja:

[18.] till byggnader å Karlsborg 140,110 kronor

och deraf för år 1891 anvisa................... »

[19.] » fortsättande af befästningsarbetena vid

Karlsborgs hufvudfästning och å Vaberget »

[20.] » uppförande af ett batteri för t it stycken

snabbeldskanoner å Kungsholms fästning »

[21.] » anskaffning och komplettering af fält ingeniörmateriel

92,200 kronor och deraf

för år 1891 anvisa.................. »

[22.] » reseunderstöd åt officerare och intenden turtjenstemän_______;.

.................................... »

[23.] » fortsättande af generalstabens topografiska

arbeten .......................................... »

[24.] » skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens
befrämjande............ »_

tillsammans kronor

77,500: —
1,200,000: —

30,000: —

400,000: —

46,000: —
150,000: —
54,500: —

40,000: —

9,000: —

90,000: —

30,000: —
2,127,000: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1890.års
riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Magt nu ;ir föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1890. 1891.

ordinarie anslag 20,200,500
extra » 1,045,500

— 20,952,800

— 2,127,000

— således ökning kronor 752,300

— » » » 1,081,500

—

summa kronor 21,246,000

— 23,079,800

— således ökning kronor 1,833,800

—

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Femte hufvudtiteln,

innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.

. I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:

kontant.................................................................................. kronor 6,056,931: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på folkslag:

friheter.......................

ersättningar................

............................................... » 75,905: —

tillsammans kronor 6,159,240: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver sjöförsvarsärenden den 11 i denna månad*), föreslå beträffande
:

Aflöning för flottans kårer och stater:

[1.] att det i nu gällande riksstat till aflöning för
flottans kårer och stater anvisade anslag å 1,445,734
kronor må förhöjas med det för år 1891 till förändrad

organisation af sjömanskåren erforderliga belopp............ kronor 67,000: —

eller till 1,512,734 kronor;

[2.] att hvad af anslaget till ersättning för vakanta
rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad
af Kalmar län icke redan på grund af 1872 och 1876
årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångar^ till
aflöning för flottans kårer och stater må likasom föregående
år för fyllande af behofvet under denna anslagstitel
under år 1891 användas;

[3.] att i öfrigt ett anslag af 50,000 kronor till
genomförande af senast beslutade lönereglering för flottan
må å extra stat för år 1891 anvisas att gemensamt med
anslaget till aflöning för flottans kårer och stater redovisas; ____

Transport kronor 67,000: —

‘) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Femte luifyndtiteln”.

16 Kongl. Maj:t,s nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna:

[4.] att den på reservationsanslaget till beklädnad
åt sjömans- och skeppsgossekårerna under år 1891 möjligen
uppkommande besparing må användas till betäckande
af den brist, som, innan anslaget erhållit reservationsanslags
natur, på detsamma uppkommit;

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären:

[5.] att förslagsanslaget till lindring i rustningsoch
roteringsbesvären, nu kronor 100,000, må, under förutsättning
att en ytterligare lindring i dessa besvär af

tio procent varder af Riksdagen beslutad, med................ »

höjas till 106,000 kronor;

Sjökrigsskolan:

[6.] att de vid sjökrigsskolan anstäkle lektorers förmåner
må sålunda förbättras:

a) att aflöningen i första lönegraden bestämmes till
3,600 kronor, deraf 1,800 kronor lön, 1,200 kronor
tjenstgöringspermingar och 600 kronor hyresbidrag;

h) att de nu utgående ålderstilläggen, hvilka skola
anses såsom tillägg i den fasta lönen, må i 2:a, 3:e ocli
4:e lönegraden förhöjas från 250 till 500 kronor;

c) att lektorerne vid sjökrigsskolan må åtnjuta rätt
till tjenstårsberäkning i likhet med lektorerne vid de
allmänna läroverken; samt

cl) att lektorerne vid sjökrigsskolan må förklaras
berättigade att från allmänna indragningsstaten erhålla
pension efter enahanda grunder och på samma vilkor,
som äro eller varda bestämda för lektorernes vid de allmänna
läroverken pensionsrätt,

allt med vilkor att den, som vill komma i, åtnjutande
af dessa förbättrade löneförmåner och af pensionsrätt,
icke må jemte sin lärarebefattning vid sjökrigsskolan
utöfva lärareverksamhet vid någon privat under-__

Transport kronor

67,000:

6,000:

73,000

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

visningsanstalt för inträde i nämnda skola, samt före
1891 års ingång anmäler sig att med samma år ingå
på den nya lönestaten, äfvensom att han i öfrigt skall
i tillämpliga delar vara underkastad de vid löneregleringarne
för statens embets- och tjensteman i allmänhet
för lönernas åtnjutande faststälda vilkor;

[7.] att den här ofvan i punkten b) bestämda förhöjning
i ålderstillägg äfven medgifves biträdande läraren
i matematik;

[8.] att för beredande af ofvanberörda löneförbättring
må, utöfver de 1,300 kronor af kadetternes terminsafgifter,
som enligt Riksdagens medgifvande år 1888 få
dertill användas, af Riksdagen beviljas en förhöjning af »
i det för sjökrigsskolan anvisade anslag 31,040 kronor,
så att detsamma kommer att utgöra 32,900 kronor;

Durclimarschkostnader samt rese- och traktamentspenningar: [9.

] att i rikssstaten för år 1891 anslaget till durchmarschkostnader
må nedsättas med 4,000 kronor eller
från 22,000 kronor till 18,000 kronor samt anslaget till

rese- och traktamentspenningar förhöjas med............

eller från 23,000 kronor till 25,000 kronor;

Lots- och fyrinrättuingen med lifräddningsanstalterna:

[10.] att det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
erforderliga pennin geanslag må upptagas
till enahanda belopp, hvartill inkomsten af titeln
fyr- och båkmedel beräknats, eller till 1,200,000 kronor,
och följaktligen anslaget, med inberäkning af deri ingående
friheter och ersättningar, utföras med 1,200,409 kronor;
hvarvid Kongl. Maj:t tillika förutsätter, att de å inkomsttiteln
fyr- och båkmedel uppkommande öfverskott
fortfarande må såsom hittills få användas för de med
anslaget afsedda ändamål;

73,000

1,860

2,000

Bill. till Riksd. Prof. 1890. ha Sami. l:a Afd.

Transport kronor 76,860:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o i, om statsverket 1890.

Transport kronor 76,860:

Undervisningsanstalter för sjöfart:

[11.] att navigationsskolan i Strömstad må indragas
vid utgången af Augusti månad år 1890;

[12.] att femte hufvudtitelns anslag å 94,650 kronor
till undervisningsanstalter för sjöfart må minskas med
det till undervisnings meddelande åt lokomotivförareelever
vid navigationsskolorna i Stockholm, Göteborg
och Malmö samt ersättning tillsvidare med 100 kronor
årligen till hvardera af föreståndarne vid nämnda skolor
för besväret med lokomotivförare-elevers inskrifning,
pröfning in. in. anvisade anslagsbelopp af 1,800 kronor;

[13.] att Riksdagen må godkänna det statsrådsprotokollet
bilagda förslag till stat för rikets navigationsskolor
att tillämpas från och med år 1891, med förklarande
:

att skolornas föreståndare och lärare i navigationsafdelningen
skola, då de uppnått 65 lefnads- och 35
tjensteår, vara förpligtade att med oafkortad lön såsom
pension å allmänna indragningsstaten från tjensten
afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet
anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt
gagna det allmänna och kan finnas villig att i densamma
qvarstå, samt

att föreståndare eller lärare i navigationsafdelningen,
som i minst tre år lidit af lamhet, blindhet, döfhet
eller vansinne, utan att anledning förefinnes, att han
kan återvinna tjenstbarhet, må, sedan detta förhållande
blifvit genom föregående undersökning vederbörligen utreda
kunna utan egen ansökning från tjensten skiljas
mot åtnjutande under sin återstående lifstid af pension
från allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande
innehafvande lön.

Den föreslagna tillökningen i ordinarie anslag utgör_

således..........................................................................-......... kronor 76,860

hvarifrån böra afräknas nedsättningarne i anslagen:______

Transport kronor 76,860

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport krönt

till durchmarschkostnader............ kronor 4,000: —

och till undervisningsanstalter för

sjöfart .................................................... » 1,800: — » 5,800: —

då anslagsförhöjningen utgör ............................................ kronor 71,060: —

Lägges härtill slutsumman af femte hufvudtitelns
ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat.................... » 6,159,240: —

skulle femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till .................................................... kronor 6,230,300: —

Extra anslag.

Förutom ofvan begärda extra anslag för genomförande under år 1891 af

löneregleringen för flottan .............................................. kronor 50,000: —

vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att bevilja till:

[14.] fullbordande af pansarbåten Göta.................... » 495,000: —

[15.] en pansarbåt af »Sveas» cert 2,868,000 kronor,

deraf för år 1891 .................................. » 868,000: —

[16.] anskaffande af en 2:a klassens kanonbåt........ » 244,000: —

[17.] artillerimateriel.................................. ................. » 770,550: —

[18.] fasta minförsvaret ................. » 179,450: —

[19.] sjelfgående minor..................... » 75,000: —

tillsammans kronor 2,682,000: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1890 års riksstat
upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:

1890. 1891.

ordinarie anslag 6,159,240: — 6,230,300:— således ökning kronor 71,060: —
extra» 1,385,860:— 2,682,000:— » » » 1,296,140: —

summa kronor 7,545,100:— 8,912,300:—således ökning kronor 1,367,200: —

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1890.

Sjette hufvudtiteln,

innefattande anslagen till civildepartementet.

1 afseende å regleringen af denna hufvndtitel, under hvilken tinnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 4,714,246: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter................................................................-....... » 9,290: —

ersättningar.......................................................-........ »_6,231: —

tillsammans kronor_4,729,767: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver civilärenden den 11 innevarande månad*), föreslå beträffande -

Kommerskollegium:

A. Kommerskollegium.

[1.] att Riksdagen må dels, på det att Kongl.
Maj:t må komma i tillfälle att med samma belopp
som för innevarande år tilldela Kommerskollegiets
ledamöter samt dess i stat uppförde embets- och
tjensteman, med undantag af fyra kanslister, tillfällig
löneförbättring under år 1891, på extra stat för år
1891 anvisa 7,640 kronor;

dels ock medgifva, att intill slutet af år 1891, i
den mån sådant är erforderligt för bestridande af göromålen
inom Kollegiet eller för beredande åt bemälde
embets- och tjensteman samt åt Kollegiets vaktbetjening
af samma aflöningsförmåner, som andra med dem likstälde
tjensteman och betjente åtnjuta, af Kongl. Maj:t
må för ändamålet disponeras de aflöningsbelopp, som
äro i Kommerskollegiets stat anvisade ej mindre för en

'') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjette hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

advokatfiskal^enst, än äfven för andra ledigblifna eller
ledigblifvande befattningar inom Kollegiet, i afseende
å hvilka indragning kan ega rum eller förändring eljest
vidtagas;

B. Patentbyrån.

[2.] att Riksdagen må medgifva, att afgifterna för
patent och för registrering af varumärken må användas
till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tillämpning
under år 1891 af förordningen angående patent
och lagen om skydd för varumärken;

Rikets ekonomiska kartverk:

[3.] att Riksdagen må, utöfver det å riksstatens
sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska kartverk uppförda
ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma hufvudtitel
på extra stat för år 1891 anvisa till fortsättande
af de ekonomisk-geografiska kartarbetena i Norrbottens
län 31,000 kronor och för de ekonomiska
kartarbetena i öfriga delar af riket 45,000 kronor, eller
tillsammans 76,000 kronor, äfvensom medgifva, att
möjligen uppstående behållningar å båda anslagen må
användas äfven till bestridande af utgifter för det topografiska
kartverket;

Landsstaterna i länen:

[4.J att penningeanslaget under »landsstaterna i
länen» må höjas med det belopp, hvartill afkastningen
af fyra indragna boställen är i stat beräknad, eller.... kronor
kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget
till »landsstaterna i länen (deraf 90,000 kronor reservationsanslag)»
att höjas från 2,646,992 kronor till
2,649,022 kronor.

2,030

Transport kronor

2,030

Kongl. Maj:ls nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

Ålderstillägg:

[5.] att Riksdagen inå medgifva, att andre instruktören
i husslöjd Wilhelm Nordin må, derest han varder
anstäld såsom instruktör i husslöjd å ordinarie stat, i
fråga om ålderstillägg räkna sig till godo den tid, han
såsom slöjdinstruktör å extra stat tjenstgjort;

Fiskerinäringens understöd:

[6.] att förste fiskeriassistentens lön må för tiden
från och med år 1891 bestämmas till 2,000 kronor,
motsvarande sammanlagda beloppet af den nu till
honom anslagna lön, 1,500 kronor, och det till honom
på grund af nådiga brefvet den 24 Mars 1876 utgående
arfvode, 500 kronor; samt

[7.] att Riksdagen må medgifva, att såväl förste
som andre fiskeriassistentens lön må, efter innehafvarens
af sådan befattning väl vitsordade tjenstgöring
såsom fiskeriassistent under en tid af fem år, höjas
med 500 kronor, efter tio års sådan tjenstgöring med
ytterligare 500 kronor och efter dylik tjenstgöring
under femton år med ytterligare 500 kronor, med
iakttagande, hvad hvarje af dessa förhöjningar angår,
att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid
början af kalenderåret näst efter det den stadgade
tjensteåldern blifvit uppnådd, samt med rätt för de
nuvarande innehafvarne af dessa befattningar, förste
fiskeriassistenten Filip Trybom och andre fiskeriassistenten
Johan Viktor Wahlberg, att i fråga om dylikt
tillägg tillgodoräkna sig den tid efter år 1874, de innehaft
sina befattningar;

Skiften och afvittringar:

[8.] att Riksdagen må dels för år 1891 bevilja
förhöjning i styresmannens för storskiftesverket i Köp-__

Transport kronor

2,030:

2,030

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1890. 23

Transport kronor 2,030: —
parbergs län årsarfvode med 400 kronor; dels medgifva,
att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten
under år 1891 för afvittringslandtmätare i Vesterbottens
och Norrbottens län samt storskifteslandtmätare i
Kopparbergs län kunna komma att understiga 2,500
kronor för dem, som tillhöra första lönegraden, och
3,000 kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten
åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjensteman
godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken;
dels för år 1891 åt föredraganden af afvittringsärendena
i Norrbottens län samt till skrifbiträde
åt honom bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt
honom anslagna belopp; dels ock bevilja tillfällig förhöjning
i styresmannens för afvittringsverket i Vesterbottens
län årsarfvode för år 1891 med 200 kronor;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in.:

[9.] att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,

detta anslag ökas med .................................................. » 280:

eller från 117,531 kronor till 117,811 kronor.

Summa ökning kronor 2,310: —

Om till förestående ökning lägges de ordinarie
anslagens nuvarande slutsumma .................................... » 4,729,767:

komma sjette hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till kronor 4,732,077: —

Extra anslag.

Förutom ofvan begärda extra anslag, nemligen:
under punkten 1, till tillfällig löneförbättring
för Kommerskollegium.................... kronor 7,640: —

under punkten 3, till fortsatt bearbetande

af rikets ekonomiska kartverk................. » 76,000: —

Transport kronor 83,640: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att
bevilja till:

[10.] handhafvande af kontroll å försäkra gsan stalterna.

........................-..............-.............. »

[11.] bestridande af kostnaderna för kartritning

vid grufkartekontoret................................. »

[12.] fortsatt utgifvande af »polisunderrättelser» »

[13.] aflöning m. in. åt särskild polisstyrka på

landet.................-..................-...................... »

[14.] ersättning för juridiskt biträde åt de svenska
lapparne i Norge samt till lappfogdar

och lappförmän........................................ »

115.] anordnande af högre undervisning i mejerihushållning
vid Ultima och Alnarps landtbruksinstitut.
....................................-.......... »

[16.] bidrag till bestridande af kostnaderna för

allmänna landtbruksmöten........................- »

[17.] prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten
för husdjur, redskap, maskiner

m. m....................-.................................... »

[18.] agrikulturkemiska försöksanstalten vid Ul tuna.

.-----------------------------------.....~.....-.....— »

[19.] bidrag till underhåll af sju kemiska stationer
för jordbrukets och näringarnes

behof............................-................................ »

[20.] understöd åt fr ök on trollan stal ter ................... »

[21.] understöd åt svenska mosskulturföreningen »

[22.] de geologiska undersökningarne................... »

[23.] anställande af en andre instruktör i husslöjd
och en elev........................................ »

[24.] bidrag till upprätthållande af väfskolan i
Borås och till aflönande af en andre lärare
vid samma skola............. »

[25.] beredande åt alster af svensk industri och
svenska näringar af afsättning i främmande
länder—...................... »

[26.] bergsskolorna i Filipstad och Falun............ »

[27.] anordnande af fabriksinspektion.................... »

83,640: —

4,500: —

2,500: —
15,000: —

50,000: —

10,000: —

10,000: —
15,000: —

10,000: —
4,500: —

28,000: —
10,000: —
5,000: —
89,500: —

3,000: —

4,800: —

20,000: —
14,000: —
16,800: —

Transport kronor 396,240

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

[28.] ersättning för åtskilliga utaf Statskontoret

förskottsvis bestridda utgifter.................. »

[29.] bidrag för anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller

eljest mindre göda vägar.............. ......... »

[30.] understödjande af brobyggnader och mindre
hamnbyggnader samt upprensning af åar

och farleder............... »

[31.] understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,
af torrläggning utaf
sådana vattensjuka marker, som, utan
att kunna med fördel odlas, sprida frostskador
öfver omgifvande nejd............... »

Vidare anmärkes här:

[32.] att enligt 1886 års Riksdags beslut blifvit
för 1891 beviljade till understödjande,
medelst lån, af enskilda jernvägsanläggningar
1,000,000 kronor och
[33.] att till odlingslånefonden skola under år
1891 af Riksgäldskontoret, i mån af behof,
öfverlemnas medel till så stort belopp,
som jemte de till fonden ingående
annuiteter å odlingslån kan erfordras
till fyllande af högst 1,000,000 kronor.

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen
att till utgående under år 1891
anvisa

å riksstatens sjette hufvudtitel:

[34.] till utförande af nya byggnader och anläggningar
vid statens jernvägstrafik.............. »

deraf till fullbordande af Malmö stations
utvidgning 438,500 kronor;

Transport kronor

Bih. till Riksd. Prot. 1890. l:a Sami. l:a Afd.

396,240: —
198,683: —
600,000: —
150,000: —

50,000: —

800,000: —
2,194,923: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o i, om statsverket 1890.

Transport kronor

samt å riksstaten utom hufvudtitlarne:

[35.] till anskaffande af ny rörlig materiel vid
statens trafikerade jernvägar ett belopp
af 1,300,000 kronor*).

Slutligen föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen [36.

] att besluta, att stambanan genom öfre
Norrland skall, under iakttagande af
hufvudsakligast samma tekniska bestämmelser,
som äro faststälda för linieri
Långsele—Vännäs, fortsättas från trakten
af Vännäs vid Nyby öfver Degerfors,
Jörn och Elfsbyn till Öfver-Luleå,
med rätt för Kongl. Maj:t att närmare
förordna om de orter, jern vägen bör
genomgå, samt under vilkor i öfrigt att
landsting, kommuner eller enskilde i
enlighet med de af Jernvägsstyrelsen föreslagna,
i statsrådsprotokollet omförmälda
bestämmelser kostnadsfritt för staten afstå
all för anläggningen erforderlig mark
och ansvara för deraf förorsakade olägenheter
och intrång samt att landsting eller
kommuner förbinda sig att under byggnadstiden
å af jernvägsförvaltningen bestämda
tider och ställen utmed jernvägslinien
mot gångbart pris tillhandahålla
sammanlagdt 200 sågtimmer för hvarje
kilometer af banans längd, allt med
skyldighet derjemte för vederbörande att
hålla staten skadeslös för hvad i ett eller
annat afseende härutinnan tilläfventyrs
kan komma att brista;

samt till fortsättning af arbetena å stambanan
till Vännäs och anskaffande af
rörlig materiel till bansträckan Anundsjö—___

Transport kronor

2,194,923: —

'') Se vidare härnedan »statsverkspropositionen» pag. 48.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor 2,194,923: —
Vännäs samt till påbörjande af arbetena
å banan till Öfver-Luleå för år 1891 bevilja
ett anslag af 4,665,000 kronor och
deraf anvisa å riksstaten utom hufvudtitlarne
2,000,000 kronor*).

tillsammans kronor 2,194,923: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1890 års
riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1890. 1891.

ordinarie anslag 4,729,767:— 4,732,077: — således ökning kronor 2,310: —
extra anslag 1,811,333:— 2,194,923:— » » » 383,590: —

summa kronor 6,541,100:— 6,927,000: — således ökning kronor 385,900: —

Sjunde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till finansdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 15,665,060: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde............. » 6: —

ersättningar................ » 5,234: —

tillsammans kronor 15,670,300: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver finansärenden för den 11 innevarande månad**), föreslå
beträffande

*) Se vidare härnedan »statsverkspropositionen:», pag. 48 ock 52.

**) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjunde hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Postverket:

[1.] att Riksdagen, dels med beviljande af årliga
understöd till postföraren Erik Jonas Åkerbergs enka
Catharina Christina Olsdotter å 200 kronor, att utgå så
länge hon lefver ogift, och till makarne Åkerbergs
minderårige son Johan Julius å 50 kronor, att utgå
till dess han uppnått en ålder af femton år, med rätt
för dem att uppbära de föreslagna understöden från
och med innevarande år, dels ock med godkännande
af öfriga enligt statsrådsprotokollet för den 11 innevarande
Januari tillstyrkta ändringar i postverkets
stater, må för år 1891 bestämma postverkets anslag,
förslagsvis beräknadt, till 7,052,000 kronor, att utgå
direkt af postinedlen, hvarigenom postverkets utgiftsstater
skulle ökas med...................................................... kronor

Telegrafverket:

[2.] att Riksdagen, med godkännande af de i
olvannämnda protokoll öfver finansärenden omförmälda
ändringar i telegrafverkets stater, under Kongl. Maj:t
förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater göra de
jemkningar, som kunna finnas af behofvet påkallade, må
såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen,
till telegrafverket för år 1891 anvisa enahanda
belopp, 1,350,000 kronor, hvartill telegrafinkomsterna
för året blifvit beräknade, samt tillika medgifva, att
det öfverskott, som kan å telegrafinkomsterna uppstå,
må af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets tidsenliga
utveckling och förbättring; blifvande härigenom
anslagets slutsumma i riksstaten ökad med...................

Tullverket:

[3.] att Riksdagen, med godkännande af de
enligt ofvannämnda protokoll öfver finansärenden

332,000

90,000

Transport kronor 422,000

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

föreslagna förändringar i tullverkets stater, må bestämma
anslaget för tullverket till ett mot staternas
slutsumma svarande belopp af 2,560,000 kronor, att
såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen;
hvarvid uppstår en ökning i anslagets nuvarande
belopp af............................................................................ »

Skogsväsendet:

[4.] att Riksdagen — jemte medgifvande att, utöfver
de i gällande lönestat för skogsstaten uppförda ålderstillägg
för jägmästare å 500 kronor hvartdera, att
utgå det ena efter fem och det andra efter tio års val
vitsordad tjenstgöring, må i samma stat för bemälde
tjensteman uppföras ett tredje ålderstillägg likaledes å
500 kronor, att utgå efter femton års så beskaffad
tjenstgöring och under enahanda vilkor i öfrigt, som
för åtnjutande af de redan medgifna ålderstilläggen
äro bestämda — må höja förslagsanslaget till ålderstillägg
åt skogsstaten med 24,400 kronor till 84,400
kronor, samt

att Riksdagen må höja reservationsanslaget till
kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet med 15,000 kronor till 401,992
kronor;

så att anslaget till skogsväsendet erhåller denna
uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten.... kronor 447,208: —

» statens skogs skolor.

........... » 24,500: — kronor 471,708: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten....... » 84,400: —

Transport kronor 556,108:— kronor

422,000: —

27,000: —

449,000: —

KongL Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor 556,108: — kronor

reservationsanslag:

till skogsinstitutet kronor 21,300: —

» enskilda skogs undervisningen

» 8,600: —

» kronoskogarnes
förvaltning och
befrämjande af
skogsväsendet i

allmänhet.....» 401,992: — » 431,892: —

Summa kronor 988,000: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet

i dess helhet skulle ökas med.......................................... »

Städers friheter:

[5.] att ersättning till vederbörande städer för indragna
eller afskrifna ränte- och kronotiondeanslag må
med 5,093 kronor 59 öre få från den under rubriken
städers friheter i innevarande års riksstat med 21,550
kronor förslagsvis uppförda anvisning i kontant till
städerna årligen utgå, dock med iakttagande, dels beträffande
ersättningarne till städerna Vexiö och Köping
af de jemkningar, som kunna ifrågakomma, sedan
dessa anslags rätta belopp blifvit slutligen bestämda,
dels ock i fråga om ersättningen till Skanör att nuvarande
borgmästaren derstädes icke tillskyndas minskning
i de honom genom fullmakt tillförsäkrade löneförmåner
;

samt att det under samma rubrik förekommande
anslag till »indelning och dermed jemförlig anvisning,
på förslag: ersättningar», 5,234 kronor, må ur riksstaten
uteslutas;

i följd hvaraf anslaget till »städers friheter» kommer
att minskas med nyssnämnda belopp, 5,234 kronor, från
26,790 kronor till 21,556 kronor.

449,000: —

39,400: —

Transport kronor 488,400: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor 488,400: —

Beträffande öfriga under sjunde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon
förändring.

Summa	kronor	488,400: —
Härifrån afgår ofvan angifna minskning i anslaget till städers friheter med...................................................	»	5,234: —
hvadan förhöjningen på det hela å de ordinarie anslagen blifver............:______________________________________________________________________	kronor	483,166: —
Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat____________________________________	»	15,670,300: —
skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl. Maj:ts förslag uppgå till..................................................	kronor	16,153,466: —

Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll
öfver finansärenden den 11 innevarande Januari, att under denna hufvudtitel

må å extra stat beviljas till:

[6.] arfvode för en byråassistent å finansdepartementets
bankbyrå.................. kronor 4,000: —

[7.] ersättning för af Statskontoret gjorda förskott » 350,621: —

[8.] genomförande af Öfverintendentsembetets nya

organisation............... » 500: —

[9.] uppförande af ny länsresidensbyggnad i Umeå

193,000 kronor, att utgå under två år, hvaraf för

år 1891 skulle anvisas ena hälften eller........................ » 96,500: —

[10.] reparations- och förändringsåtgärder å vissa
kronans hus i Stockholm 147,350 kronor, att utgå

under två år, hvaraf för år 1891 skulle anvisas.......... » 82,000: —

[11.] anläggning af telefonledningar, en femtedel
af det af 1889 års Riksdag härför anvisade anslag eller » 150,000: —

[12.] aflöning åt domänintendenter och uppehållande
af domängöromålen hos länsstyrelserna................ » 45,000: —

[13.] resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag.
........................ » 22,113: —

Transport kronor 750,734: —

Kongl. Maj-.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

[14.] reglering af flottleder i Norrbottens län....... »

i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen
att medgifva, att de afgifter, som läggas å flott—
ningen, må för enahanda ändamål disponeras;

[15.] skogsodlingens befrämjande...... »

tillsammans kronor

750,734:

100,000:

25,000:

875,73jk

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för
år 1890 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1890.

1891.

ordinarie anslag 15,670,300
extra » 410,300

— 16,153,466

— 875,734

— således ökning kronor 483,166

— » » » 465,434

—

summa kronor 16,080,600

— 17,029,200

— således ökning kronor 948,600

—

Åttonde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant............................ -.......-............................- kronor 10,908,700:

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter och kyrkotionde.....................-.................

i nu

ersättningar .

253,190

514,028

tillsammans kronor 11,675,978: —
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver ecklesiastikärenden för den 11 innevarande månad ), föreslå
beträffande

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

[1.] att det under denna rubrik upptagna belopp
må, för ökande af deri ingående anslag för amanuenser,
vikariatsersättning, renskrifning m. m., höjas från 77,100

kronor till 78,800 kronor eller med............................... kronor

Transport kronor *)

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Åttonde hufvudtiteln”.

1,700: —
1,700: —

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o i, om statsverket 1890.

Transport kronor

Riksarkivet:

[2.] att, för aflöning åt en eldare vid riksarkivet,
det på ordinarie stat för riksarkivet uppförda anslag,
38,500 kronor, må höjas till 39,300 kronor eller med
deraf 500 kronor såsom lön och 300 kronor såsom
tjenstgöringspenningar, med rätt tillika för bemälde eldare
att åtnjuta fri bostad samt att efter fem års
väl vitsordad tjenstgöring erhålla ett ålderstillägg å lönen
af 100 kronor, att utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag
: ålderstillägg;

Kleresistaten:

[3.] att såsom ersättning för prostetunna, tillkommande
kontraktsprosten i Handbörds kontrakt för
Fogelfors församling, må beviljas 13 kronor 32 öre, att
årligen utgå från och med år 1891, och för sådant
ändamål den under kleresistaten uppförda anvisning i
kontant, 20,632 kronor, höjas till 20,646 kronor, eller
med ett jemnadt belopp afl_____________________._________________________

Universiteten:

[4.] att årsanslaget till underhåll och reparationer
af Lunds universitets byggnader må höjas från 8,000

till 10,000 kronor eller med............................................ »

och således anvisningen i kontant till universiteten
från nuvarande beloppet, 673,831 kronor, höjas till
675,831 kronor samt hela anslagstiteln för universiteten,
nu 709,651 kronor, till 711,651 kronor;

Karolinska Mediko Kirurgiska Institutet:

[5.] att till underhåll och förökande af institutets
bibliotek må på ordinarie stat .beviljas ett särskildt
anslag af.............................................................................. »

Transport kronor

Bih. till Riksd. Prot. 1890. l:a Sami. l:a Afd.

1,700: —

800: —

14: —

2,000: —

4,000: —
8,514: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor 8,514: —
[6.] att anslaget å institutets stat till anskaffning
af materiel in. in. för den histologiska anstalten må
höjas från dess nuvarande belopp, 1,000 kronor, till

2,000 kronor eller med......................................-.............- » 1,000: —

[7.] att anslaget å institutets stat till fysiologiska
anstaltens underhåll och drift må höjas från dess nuvarande
belopp, 1,500 kronor, till 2,000 kronor eller

med..................................................................................... » 500:

afseende punkterna 5—7 förhöjning af institutets ordinarie
anslag från nuvarande beloppet, 155,200 kronor,
med 5,500 kronor eller till 160,700 kronor;

Allmänna läroverken:

[8.] att, jemte det att den af Karlstads allmänna
läroverks kollegium förvaltade så kallade konrektorslönefonden
vid 1890 års slut till statsverket indrages,
ett mot det från samma fond nu utgående bidrag till
aflönande af eu adjunkt vid nämnda läroverk svarande
belopp måtte å staten för allmänna läroverken uppföras,
att utgå från och med år 1891, och i anledning deraf
anslaget till allmänna läroverken, nu 2,867,443 kronor,

höjas med i jemnadt tal..................................................- » 103:

till 2,867,546 kronor;

Folkundervisningen:

[9.] att, för lärares och lärarinnors vid folkskolelärareseminarierna
uppflyttning i högre lönegrad enligt
gällande bestämmelser, anslaget till samma seminarier

må ökas med_________________________________________________________-.........

[10.] att, för anordnande af undervisning i slöjd
vid ytterligare ett folkskolelärareseminarium, anslaget

till folkskolelärareseminarierna må ökas med ................ »

[11.] att, för anordnande af undervisning i slöjd
vid tre folkskolelärarinneseminarier, anslaget till folkskolelärareseminarierna
må ökas med............!................ »

4,000: —

1,500: —

2,400: —

Transport kronor 18,017:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

afseende punkterna 9—11 förhöjning af anslaget till
seminarier för folkskolelärares bildande från nuvarande
beloppet, 297,025 kronor, till 304,925 kronor;

De tekniska läroverken:

[12.] att till aflöning åt en andre lärare i mekanik,
mekanisk teknologi och konstruktion af enkla maskindelar
vid Chalmers’ tekniska läroanstalt må på ordinarie
stat beviljas ....................................-.......................

och således anslaget till de tekniska läroverken höjas
från dess nuvarande belopp, 381,975 kronor, till 383,975
kronor;

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

[13.] att åt rättskemisten, professorn A. J. Wimmerstedt
må beviljas ett ålderstillägg af 500 kronor
årligen, att utgå från och med år 1891 af åttonde hufvudtitelns
förslagsanslag: ålderstillägg.

Beträffande Medicinalstyrelsen med dithörande
stater har Kongl. Maj:t i särskild nådig proposition den
31 December 1889 angående ordnande af den allmänna
och enskilda helso- och sjukvården i riket föreslagit,

[14.] att, till tjenstgöringspenningar åt 24 förste
provincialläkare, till aflöning vid en ny provincialläkaretjenst
med distrikt för innehafvaren af NederLuleå
socken samt för beredande af löneförbättring åt
samtlige provincialläkare i riket, det för närvarande
med 389,675 kronor utgående anslag till Medicinalstyrelsen
med dithörande stater må höjas till 493,675

kronor, eller med...............................................................- »

hvaremot det under senare åren utgående extra anslag
å 20,000 kronor årligen för beredande af tillfällig löneförbättring
åt provincialläkare icke vidare skulle utgå.

Transport kronor

18,017: —

2,000: —

104,000: —

124,017: —

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o f, om statsverket 1890.

Transport kronor

I afseende å anslaget till

Farsoters och smittosam in a sjukdomars botande

har Kongl. Maj:t i nyssnämnda nådiga proposition föreslagit,

[15.] att, till förste provincialläkarnes rese- och
traktan]entskostnader, till arfvoden åt 24 biträdande
provincialläkare samt till aflönande af vikarier åt provincialläkare
under semester, det för närvarande med

100,000 kronor utgående anslag till farsoters och smittosamma
sjukdomars botande må, med titelns ändring
till anslag för bestridande af kostnader för allmän
helso- och sjukvård, höjas till 145,000 kronor eller med »

I enlighet med ofvannämnda protokoll öfver ecklesiastikärenden
föreslår Kongl. Maj:t vidare Riksdagen
beträffande

Akademien för de fria konsterna:

[16.] att det på akademiens stat uppförda ordinarie
anslag 2,000 kronor till extra biträden m. in.
vid det under akademiens inseende stälda läroverk må
af Kongl. Maj:t disponeras jemväl till ersättningsbelopp
åt tre af läroverkets nuvarande professorer under deras
tjenstetid för ökade tjenstegöromål;

Hospitals underhåll:

[17.] att Riksdagen må godkänna den i statsrådsprotokollet
omförmälda aflöningsstat för asylläkare samt
förste och andre underläkare vid Lunds asyl;

att i fråga om denna stats tillämpning Riksdagen
jemväl må godkänna, att af kontanta aflöningen för hvar
af nämnda läkare två tredjedelar skola utgöra fast arfvode
och eu tredjedel tjenstgöringspenningar; samt
att Riksdagen må medgifva, att det till ifrågavarande
lönestat erforderliga beloppet, 8,000 kronor

124,017

45,000

Transport kronor 169,017

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890. 37

Transport kronor årligen, skall utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll samt ålderstilläggen af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag: ålderstillägg;	169,017: —
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.:
[18.] att detta förslagsanslag, nu 23,119 kronor, må höjas till 23,185 kronor, eller med................	»	66: —
summa	kronor	169,083: —
Beträffande öfriga under åttonde hufvudtiteln i riksstaten uppförda ordinarie anslag har Kongl. Maj:t icke att föreslå någon förändring. Om till förestående ökning lägges de ordinarie an-slagens nuvarande slutsumma........................	»	11,675,978: —
skulle åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl. Maj:ts förslag uppgå till................	kronor	11,845,061: —

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln,
vill Kongl. Maj:t, på sätt omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden vidare
innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja, i afseende å

Riksarkivet:

[19.] till fortsatt utgifvande i tryck af sådana
skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets
historia,.................................................................. kronor 3,000: —

[20.] till inredningsmateriel m. in. i riksarkivets
tillbyggnad........................................................................... » 9,237: —

Transport kronor

12,237:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

Nationalmuseum:

[21.] till vård, underhåll och tillökning af statens

konstindustriella samlingar................................................ »

[22.] till ökad materiel samt till utsträckning och
förändrad anordning af värmeledningen i nationalmusei
gravyrsal.........................................................................— »

Lifrustkammaren:

[23.] för tillsyn, underhåll och vård af samlingarna
m. m......................................................................... »

Domkapitlens expeditioner:

[24.] till löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa
expeditioner........................................................................

Kyrkor:

[25.] till fortsättande af restaureringsarbetena å

Upsala domkyrka................................................................

till fortsättande af restaureringsarbetena å Skara
domkyrka..................................................................-..........

Universiteten:

[26.] till det språkvetenskapliga seminariet i Upsala »

» » » » i Lund.. »

» » matematiska » i Upsala »

» » » » i Lund.. »

[27.] till lärare i tyska, franska och engelska

språken vid universitetet i Upsala................................... »

[28.] till fullbordande af arbetena för förändring af
Carolina-rediviva-byggnaden i Upsala..............................»

12,237:

4,000: —
5,800: —

5,800: —

3,716: —

75,000: —
35,000: —

3,000: —
2,950: —
1,500: —
1,000: —

6,000: —

''50,000: —

Transport kronor 206,003: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

[29.] till aflönande af laboratorn i experimentel
fysik och observation! i astronomi vid universitetet i

Upsala, 3,000 kronor för hvardera befattningen,........... »

[30.] till anskaffande af en astrofysikalisk refraktor
och ett nytt vändtorn vid Upsala universitets observatorium
63,500 kronor, deraf att utgå under år 1891 »

[31.] till en extra ordinarie professur inom juridiska
fakulteten vid universitetet i Lund........................ »

[32.] till lärare i tyska, engelska och franska språken
vid universitetet i Lund____________________________________________ »

[33.] till särskild!- arfvode åt docenten vid universitetet
i Lund Sven Söderberg, under i statsrådsprotokollet
angifvet vilkor,........................._...................... »

[34.] såsom personligt lönetillägg för år 1891 åt
vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund

August Jakob Theodor Palm............................................ »

[35.] till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket
i Lund________________________________________________________ »

[36.] till fullbordande af arbetena å en byggnad

för botaniska institutionen vid Lunds universitet.......... »

[37.] till möblering af botaniska institutionens i
Lund nya byggnad samt anskaffande af apparater och

utensilier för växtfysiologiska laboratoriet derstädes..... »

[38.] till uppförande af ny byggnad för fysiologiska
institutionen vid universitetet i Lund samt till
inköp af tomt för byggnaden och dennas inredning

100,000 kronor, deraf att utgå under år 1891............. »

Karolinska Mediko-Kirurgiska Institutet:

[39.] till arfvode åt en amanuens vid institutets

gynekologiska
klinik ..... »

» » » » » vid institutets

kemiska laboratorium
......... »

[40.] till en pediatrisk klinik å Kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn__________________ »

Transport kronor

206,003: —

6,000: —

30,000: —
4,000: —
6,000: —

2,000: —

500: —
1,500: —
18,000: -

12,000: —

40,000: —

900: —

1,800: —
329,603: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

till en pediatrisk poliklinik i Stockholm, under i

statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,............................ »

[41.] till utförande af teckningar i vetenskapliga
ändamål vid institutet........................................................ »

Allmänna läroverken och pedagogierna:

[42.] till löneförbättring åt lärarne vid de allmänna
läroverken________________________________________________________________ »

till resestipendier åt lärare i främmande lefvande

språk.................................................................................... »

till arfvoden åt extra lärare vid de allmänna läroverken
............................................................................... »

till löneförbättring åt lärare vid de en- och tvåldassiga
pedagogierna........................................................ »

Högre lärarinneseminariet:

[43.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid seminariet, efter samma grunder som för innevarande
år,.......................................................................... »

Folkundervisningen:

[44.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden åt
teckningslärare för extra tjenstgöring och extra arfvoden
åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma

grunder som för innevarande år,..................................... »

[45.] till understöd åt mindre bemedlade lärjungar
vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel,
................................................................................... »

[46.] för anordnande af undervisning i slöjd vid

ett folkskolelärareseminarium............................................ »

[47.] till uppförande af ny byggnad för gymnastik-
och slöjdundervisning vid seminariet i Vexiö med
tillhörande värmeapparat och inredning.......................... »

329,603: —
2,800: —
1,500: -

336,975: —
6,000: —
40,000: —-8,750: —

4,000: -

33,300: —

15,000: —
1,800: —

36,700: —

Transport kronor 816,428: —

Kongl. Majt:s nåd. prop. n:o t, om statsverket 1890.

Transport kronor

De tekniska läroverken:

[48.] till bestridande af kostnader i anledning af

beslut om åtskilliga elevers intagande vid tekniska högskolan
samt för åvägabringande af utredning angående
behofvet af och sättet för utvidgning och omorganisation

af högskolan......................................................,................ »

[49.] till understöd, på det i statsrådsprotokollet
omförinälda vilkor, åt lägre tekniska yrkesskolor och
till bestridande af kostnaden för deras inspektion........ »

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

[50.] till arfvode för granskning af hospitalens rä -

kenskaper............................................................................. »

[51.] till uppehållande i Stockholm af en poliklinik
för tandsjukdomar.............................................................. »

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

[52.] till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden
vid ordnandet och vården af de under akademiens
inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vakt betjening.

............................................................................. »

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets
fornlemningar m. m.................................................. »

till utgifvande af planchverk öfver fornsaker och
andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum
in. m._....................................................................... »

Akademien för de fria konsterna:

[53.] till om- och nybyggnad af akademiens hus,
på de i statsrådsprotokollet omförmälda vilkor, 385,000
kronor, deraf att utgå under år 1891............................ »

Transport kronor

Bih. till Riksd. Prot. 1890. l:a Sami. l:a Afd.

816,428: —

14,900: —
35,000: —

1,200: —
4,000: —

4,000: —
3,200: —

2,000: —

35,000: —

915,728: —
6

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor

Naturhistoriska riksmuseum:

[54.] till inköp och insamling af naturalier vid
museets afdelning för arkegoniater och fossila växter,
till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af
andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter
[55.] till vård, underhåll och förkofran af museets
etnografiska samling -...................................................-.....

Undervisningsanstalter för döfstumma ocli blinda:

[56.] till uppehållande af undervisningen vid tre

läroanstalter för öfveråriga döfstumma............................

[57.] till blindskolan i Vexiö.................................... »

[58.] till handtverksskrå!! i Kristinehamn förblinda

[59.] till tryckning af blindskrifter......................... »

till understöd åt blindlärareelever ................. »

Serafimerlasarettet i Stockholm:

[60.] för lasarettets om- och tillbyggnad in. in— »

Hospitalsvården:

[61.] till fortsättande af arbetena å hospitalet vid

Piteå....................................................................................

[62.] till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetälske,

under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,.............

[63.] till uppförande vid Vadstena hospital af ett nytt
ekonomihus och anordnande genom om- och nybyggnad
af ett nytt hus för vård af våldsamma sinnessjuka qvinno!''
88,000 kronor, deraf att utgå under år 1891........

Transport kronor

915,728: —

2,000: —

2,800: —

49,200: —
11,000: —
9,400: —-2,500: —
1,200: —

135,000: —

300,000: —
14,000: —

40,000: —
1,482,828: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Transport kronor 1,482,828: —

Diverse anslag:

[64.] till svenska fornskriftsällskapet..................... » 2,000: —

[65.] till beredande af religionsvård åt svenske

sjömän in. fl. i utländska hamnar........................ » 10,000: —

[66.] till anställande af två kontraktsadjunkter inom
Vesterbottens fjerde kontrakt, enligt de närmare bestämmelser,
som af Kongl. Maj:t meddelas, 12,000

kronor, deraf att utgå under år 1891............................. » 4,000: —

till inrättande, för det i statsrådsprotokollet angifna
ändamål, af två stipendier för teologie studerande,
enligt de närmare bestämmelser, som af Kongl. Maj:t

meddelas, 4,500 kronor, deraf att utgå under år 1891 » 1,500: —

[67.] till nordiska museet............... » 16,000: —

[68.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Nyare bidrag till kännedom om de svenska

landsmålen och svenskt folklif»............................... » 3,150: —

[69.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Acta mathematica»............................................ » 4,000: —

[70.] till understöd för fortsatt utgifvande af »Nordisk
familjebok»................ » 5,000: —

[71.] till understöd, på de i statsrådsprotokollet
angifna vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen,................. » 20,000: —

[72.] till precisionsnivelleringsarbetenas fortsättande
i norra Sverige, anordnande af två nya med sjelfregistrerande
apparater försedda vattenhöjdmätningsstationer
samt underhåll och tillsyn af dessa jemte redan
befintliga sådana stationer m. in................ » 20,500: —

[73.] till ersättning åt byggmästaren C. H. Hallström
för lidna förluster å universitetsbyggnaden i

Upsala................................................................................... > 50,000: —

[74.] till ersättning för af Statskontoret förskottsvis
utbetalda belopp.......................... »__60,361: —

Summa kronor 1,679,339: —

Eu jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1890 års
riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1891 föreslagen,
utfaller sålunda:

Kongl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket IHdO.

1890. 1891.

ordinarie anslag 11,675,978: — 11,845,061: — således ökning kronor 169,083: —
extra_» 1,596,622:— 1,679,339:— » » » 82,717: —

summa kronor 13,272,600: — 13,524,400: — således ökning kronor 251,800: —

Nionde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Pensionsstaten:

I afseende å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptager 1,313,798
kronor, föreslår Kongl. Magt icke någon förändring.

Allmänna indragningsstaten:

För allmänna indragningsstaten är i nu gällande
riksstat anvisadt:

kontant............................	kronor	1,599,902: — 600: —
ersättning för indragen indelning in. m., på förslag...	»
tillsammans	kronor	1,600,502: —

Beträffande denna stat föreslår Kongl. Magt enligt bilagda statsrådsprotokoll*); [1.

] att underofficeren vid kronoarbetskompaniet å Vaxholm Anders
Gustaf lagergren må berättigas att, när han efter uppnådd ålder af sextiofem
år från underofficersbefattningen vid nämnda kompani erhållit afsked,
från och med månaden näst efter den, under hvilken afskedet varder honom
beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension af 600 kronor;

[2.] att mönsterskrifvaren vid Jönköpings regemente J. 0. Wickbom må,
under vilkor att han vid uppnådd pensionsålder afgår från sin befattning,

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Nionde hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

tilldelas pension å allmänna indragningsstaten att med 700 kronor utgå från
och med ingången af månaden näst efter den, i hvilken han från mönsterskrifvaretjensten
erhåller afsked, äfvensom att Riksdagen må medgifva, att
innehafvandet af denna pension ej må utgöra hinder för honom att uppbära
den fyllnadspension, hvartill han på grund af nådiga brefvet den 9 Februari
1858 kan blifva berättigad;

[3.] att före detta extra bataljonsläkaren vid flottans station i Carlskrona
Axel Victor Heribert Alilberg må å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension af 1,000 kronor, att under hans återstående lifstid utgå från
och med 1890 års ingång;

(_4.J att en hvar af nedannämnde vid afvittringsverket i Vesterbottens län
anstälde tjensteman må, dock med vilkor att rätt till pension såsom
kommissionslandtmätare icke må honom tillkomma, från och med månaden
näst efter den, hvarunder lian, i följd deraf att hans befattning vid afvittringsverket
blifver öfverflödig, erhåller afsked från nämnda verk, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta, årlig pension till följande belopp:
styresmannen vid afvittringsverket i Vesterbottens län Karl Wid mark

......................................................................................... kronor 2,500: —

afvittringslandtmätaren i samma län Gustaf Ericsson..... » 1,000: —

afvittringslandtmätaren i samma län Carl Hampus Huldt » 2,000: —

[5.] att ingeniören vid Generallandtmäterikontoret Per Emanuel Bergstrand
må från och med månaden näst efter den, hvarunder han med pension från
civilstatens pensionsinrättning erhåller afsked från sin befattning, under sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta fyllnadspension till så
stort belopp, att detta tillsammans med pensionen från nämnda inrättning
utgör 2,662 kronor, eller 1,462 kronor årligen;

[6.] att kommissionslandtmätaren och kartografen vid allmänna ekonomiska
kartverket Sigismund Septimus Stanislaus Leczinsky må från och med
månaden näst efter den, hvarunder han från sina befattningar såsom kartograf
och kommissionslandtmätare afgår, under sin återstående lifstid åtnjuta
från allmänna indragningsstaten pension till så stort belopp, att detta tillhopa
med den pension från civilstatens pensionsinrättning, 600 kronor, hvartill han
såsom kommissionslandtmätare må blifva berättigad, uppgår till 2,000 kronor,
eller 1,400 kronor årligen;

[7.] att förre byggmästare!) Johan Fredrik Sjöman må från och med år
1890 under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en
årlig pension till belopp af 720 kronor;

[8.] att förre materialförvaltaren vid statens jernvägsbyggnader in. m.
Bernhard Fredrikssons enka Fredrika Vilhelmina Fredriksson, född Westerlund,
må, så länge hon förblifver enka, från allmänna indragningsstaten åtnjuta en
årlig pension af 400 kronor, att utgå från och med 1890 års ingång;

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

[9.] att adjunkten vid allmänna läroverket i Nyköping Johan Fredrik
Petersson inå från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller
afsked från sin befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 1,875 kronor;

[10.] att läraren i musik och sång vid folkskolelärareseminariet i Vexiö
Johan Fogelberg må från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller
afsked från sin befattning, under sin återstående lifstid å allmänna in~
dragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,000 kronor;

[11.] att å allmänna indragningsstaten må för år 1891 anvisas ett anslag
af 10,000 kronor, att, enligt de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kan finna
godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt sådane äldre
behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån
erhållit afsked före år 1867;

[12.] att byggmästaren Carl Henrik Hallström må å allmänna indragningsstaten
från och med innevarande år under sin återstående lifstid årligen åtnjuta
ett belopp af 3,000 kronor;

[13.] att bestämmelserna om fastställande af riksmarkegångspris å spanmål
icke vidare må ega tillämplighet samt att vid utbetalning till sterbhus af
begrafningshjelp, som blifvit grundlagd före år 1841 genom innehållning å
lön, deri spanmål ingått, förhöjningen å det värde, 7 riksdaler banko eller 10
kronor 50 öre för tunnan, hvartill spanmålen vid 1840—1841 års statsreglering
beräknades, må, der den som grundlagt begrafningshjelpen aflidit
efter ingången af år 1891, från allmänna indragningsstaten utgå efter den
senast enligt markegångstaxan för det län, inom hvilket begrafningshjelpsbesparingen
egt rum, under Litt. A. fastställa markegång, med iakttagande
dervid att, der begrafningshjelp aftjenats å lön vid något af embetsverken
inom hufvudstaden, beräkningen skall grundas på markegångeri för Stockholms
län.

Enligt hvad af åberopade statsrådsprotokoll framgår, anser Kgngl. Maj:t
sig icke böra föreslå någon ändring i beloppet af de ordinarie anslagen å
pensions- och allmänna indragningsstaterna.

Extra anslag.

Beträffande extra anslag å denna hufvudtitel föreslår Kongl. Maj:t,

[14.] att å extra stat för år 1891 må anvisas ett kreditiv af 1,425,000 kronor
att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering
med nu fastställa pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan

Kongl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för de till
statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner i enlighet
med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående,
äfvensom att hvad af de till pensioneringen under år 1890 anslagna
medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets pensionering användas.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten
för år 1890 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1890. 1891.

ordinarie anslag 2,914,300:— 2,914,300:— — — —

extra __ » 1,375,000: — 1,425,000: — således ökning kronor 50,000: —

summa kronor 4,289,300: — 4,339,300: — således ökning kronor 50,000: —

De under de särskilda hufvudtitlarne äskade anslag för år 1891 utgöra
alltså:

III

VII

VIII

Ordinarie: Extra: Summa:

hufvudtiteln:	1,320,000	— --	1,320,000	—
»	3,851,066	151,434	— 4,002,500	—
»	613,800	— 4,500	— 618,300	—
»	20,952,800	— 2,127,000	— 23,079,800	—
»	6,230,300	— 2,682,000	— 8,912,300	—
»	4,732,077	— 2,194,923	— 6,927,000	—
»	16,153,466	875,734	— 17,029,200	—
»	11,845,061	— 1,679,339	— 13,524,400	—
»	2,914,300	— 1,425,000	— 4,339,300	-—
summa kronor	■68,612,870	— 11,139,930	— 79,752,800	—

Härtill komma de belopp, hvilka Kongl. Maj:t i
sammanhang med regleringen af utgifterna under sjette
hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att anvisa till utgående
under år 1891 utom hufvudtitlarne, nemligen:

Transport kronor 79,752,800: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

lransport kronor 79,752,800: —
till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens
trafikerade jernvägar............ kronor 1,300,000: —

» fortsättning af arbetena å
stambanan till Vännäs och anskaffande
af rörlig materiel till
bansträckan Anundsjö—Vännäs
samt till påbörjande af
arbetena å banan till Öfver—
Luleå........................................

2,000,000: — » 3,300,000: —

De Riksgäldskontorets utgifter, hvilka Kongl. Maj:t,
med åberopande af omförmälda protokoll öfver finansärenden
den 11 innevarande Januari*), anser böra i
riksstaten uppföras, äro:

riksdags- och revisionskostnader samt afiöningar in. in.,

förslagsvis,..................................... kronor 616,200: —

annuiteter å de fonderade statslånen samt räntor
å öfrig statsskuld kronor 12,450,620: —
efter afdrag af de till
Riksgäldskontoret
ingående rånte- och

kapitalafbetalningar » 2,722,420: —

förslagsvis,.................................... kronor 9,728,200: —

Derjemte bör i staten uppföras det belopp, som
enligt 1888 års Riksdags beslut skall för år 1891 afsättas
till byggnadsfonden för riksdags- och riksbanks hus,

...................................................-................................

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare, under åberopande
af nyssnämnda protokoll, att afsätta

• till inlösen af skattefrälseräntor m. in.....................

samt till underlättande af åtgärder för arbetares

olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande................

samt att anvisa till förstärkande af statsverkets kassa förlagsfond.

................................-..............-.........................

Summan af dessa belopp........................................

» 10,344,400: —

250,000:

170,000: —

» 100,000: —

» 571,800: —

kronor 94,489,000: •—

utvisar totalsiffran af de i riksstaten förekommande utgifter, Indika således
uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets disponibla tillgångar för år
1891 här ofvan beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

:) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Riksstat för år 1891.

Bill. till Riksd. Prat. 1890. l:a Samt. l:a Afd.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Riksstat

Tillgångar och inkomster:

Öfverskott å statsreglering ar ne för år 1888 och föregående år...........

Statsverkets inkomster:

ordinarie inkomster....................................................... 20,059,000

bevillningar.................................................................... 67,380,000

Kronor.

5,750,000

87,439,000

Af riksbankens vinst för år 1889..............................................:.............j 1,300,000

Summa kronor i 94,489,000

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

för år 1891.

Utgifter:

att utgå från Statskontoret:

I hufvudtiteln .

III »

IV »

V »

VI »

VII »

VIII

ix » ;;;;;;;

Utom hufvudtitlarne ....................................

Säger

Ordinarie anslag	Extra anslag.	Summa.
Kronor.	Kronor.	Kronor.
1,320,000 3,851,066 613,800 20,952,800 6.230.300 4,732,077 16,153,466 11,845,061 2.914.300	151,434 4,500 2.127.000 2.682.000 2,194,923 875,734 1,679,339 1.425.000 3.300.000	1.320.000 4,002,500 618,300 23,079,800 8.912.300 6.927.000 17,029,200 13,524,400 4.339.300 3.300.000
68,612,870	14,439,930	83,052,800

att utgå från Riksgäldskontor et:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m.

förslagsvis....................................

annuiteter å de fonderade statslånen
ränta å öfrig statsskuld....................

in.,

616,200

samt

afdrag af
ingående

12,450,620

till

Riksgäldskon -

efter

toret ingående rånte- och kapitalafbe

talningar .................................................... 2,722,420

förslagsvis ....................................................................... 9,728,200

Afsättning till byggnadsfonden för riksdags- och riksbankshus...............

Afsättning till inlösen af skattefrälse räntor in. in

Afsättning till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring
och sjukkassors bildande................................................

Till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond.....................................

10,344,400

250.000

170.000

100.000

571,800

Summa kronor

94,489,000

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1890.

Kongl. Maj:t föreslår i sammanhang härmed enligt beslut, som innefattas
i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 11 innevarande Januari*),
att Riksdagen må medgifva, att vid statsregleringen för år 1891 de
i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna grunder i afseende å
dispositionen af besparingarne å hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.

Utgifter utom riksstateu.

Beträffande slutligen det under sjette hufvudtiteln omförmälda, till utgående
under år 1891 äskade anslag å 4,665,000 kronor till fortsättning af
arbetena å stambanan till Vännäs och anskaffande af i’örlig materiel till
bansträckan Anundsjö—Vännäs samt till påbörjande af arbetena å banan
till Öfver-Luleå föreslår, jemlikt nyssnämnda statsrådsprotokoll*), Kongl.
Maj:t, som, enligt hvad här ofvan blifvit förmåldt, ansett ett belopp, af
2,000,000 kronor utaf ifrågavarande anslag böra anvisas att utgå å riksstaten
utom hufvudtitlarne, att återstoden af anslaget, eller 2,665,000 kronor,
hvilken bör bestridas af upplånta medel, må anvisas att utgå från Riksgäldskontoret.

Samtliga de i denna proposition åberopade eller för öfngt med statsregeringen
sammanhang egande handlingar skola Riksdagens statsutskott tillhandahållas;
och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och
ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Stockholm 1890. Kongl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Bilagor

till

Kong! Maj:ts

nådiga proposition

om statsverket år 1890.

Inkomstberäkningen.

Utgifterna å I—IX hufvudtitlarne.
F inansplanen.

Propositionens justering.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Inkomstberäkningen.

Utdrag af ''protokollet öfver jinansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 11
Januari 1890.

Närv arande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen anhöll
att få underställa Kongl. Maj:ts ompröfvande de delar af statsregleringen vid
nu instundande riksdag, som rörde beräkningen af statsverkets tillgångar
för de behof, hvilka vid ifrågavarande statsreglering borde fyllas, dervid
departementschefen, efter att hafva anmält Statskontorets den 6 December
nästlidet år afgifna berättelse om statsverkets tillstånd och förvaltning, hvilken
berättelse finnes detta protokoll bilagd under Litt. A, vidare yttrade:

“Statskontoret har redan i skrifvelse den 5 Augusti nästlidet år varit 1888 års
i tillfälle att hos Eders Kongl. Maj:t angifva, huru, enligt den afslutade regling
rikshufvudboken för 1888, statsregleringen för samma år utfallit. På sätt m. m.

4 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

denna skrifvelse utvisar, hafva statsverkets inkomster samt ordinarie och
extra förslagsanslag lemnat ett nettoöfverskott af kronor ... 9,648,826: 7 4

hvartill kommer:

af myntverkets behållning enligt nådiga brefvet den

5 Maj 1882 ............................................. kronor 16,000: —

odisponerade behållningar å en del
extra statsanslag enligt särskilda föreskrifter
........................................................ » 28,777: 91

dito å dito till följd af anslagens

upptagande i riksstaten till jemnt krontal 1: 2 8 44,779: 19

så att öfverskottet på det hela uppginge till kronor ............ 9,693,605: 93.

I samma skrifvelse omförmäldes vidare, att, till följd deraf att öfverskottet
å 1886 års statsreglering disponerats enligt 1889 och 1890 årens
riksstater med jemnade tusental, af samma öfverskott: ännu vore odisponerade.
.............................................................................. kronor 670:31

samt att af öfverskottet å 1888

års statsreglering ................................. kronor 9,698,605: 9 3

enligt 1890 års riksstat disponerats__„__3,944,000: —

hvadan deraf återstode ................................................. kronor 5,749,605: 9 3

Af 1888 och föregående års öfverskott är alltså för

en blifvande statsreglering att disponera..................... kronor 5,750,276: 24,

och hemställer jag, att detta belopp måtte få under benämning odisponeradt
öfverskott å statsreglering ar ne för år 1888 och föregående år tagas i beräkning
för 1891 års statsreglering, dervid summan torde få jemnas till 5,750,000 kronor.

1889 års
statsreglering.

Beträffande statsregleringen för år 1889 hafva, sa vidt hittills kan
vara lcändt eller beräkneligt, följande öfverskott och brister uppstått:

Jernvägstrafkmedel, beräknade för år 1889 till 6,000,000 kronor,
hafva influtit med 6,500,000 kronor och således öfverstigit beräkningen
m0(l ................................................................................ kronor 500,000: -—

Skogsmedel, beräknade till 1,600,000 kronor,
hafva under år 1889, enligt uppgift af Domänstyrelseu,
lemnat en inkomst af 2,720,370 kronor 16 öre, hvadan

öfverskottet i jemnt tusental belöpt sig till ..............

Tullmedlen hafva uppgått till 42,475,529 kronor
62 öre, hvadan och då denna inkomst är beräknad
till 36,000,000 kronor densamma lemnat ett öfverskott
i jemnt tal af.........................................................

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och

1,120,000: —

6,475,000

Transport kronor 8,095,000:

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor

rättigheter, för år 1889 beräknade till 350,000 kronor,
torde kunna antagas lemna ett öfverskott af ............ „

Stämpelmedel, i 1889 års riksstat beräknade till

3.500.000 kronor, kunna med ledning af förhållandena
under föregående år antagas lemna ett öfverskott af „

Hvitbetssockertillverkningsaf''gift har influtit med
öfver 635,000 kronor och således, då densamma för
år 1889 beräknats till endast 250,000 kronor, lemnat
ett öfverskott af............................................................... „

Bevillning af fast egendom samt af inkomst
är beräknad för år 1889 till 3,600,000 kronor. Med
ledning af förhållandena under åren 1886—-1888
torde denna bevillning kunna antagas för år 1889
lemna en inkomst af omkring 3,750,000 kronor,
hvadan å denna titel kan påräknas ett öfverskott af ,,

Säger kronor

Arrendemedel, i riksstaten beräknade till

2.700.000 kronor, kunna med afseende å de, till

följd af den vissa kronans arrendatorer genom nådiga
kungörelsen den 13 Juli 1887 medgifna uppsägningsrätt,
uppkomna förändringar i arrendeinkomsten, antagas
för år 1889 understiga beräkningen med omkring.
..........................................kronor 120,000: —

Bränvinstillverkningsskatt,
för år 1889 beräknad till
15,000,000 kronor, har, enligt
uppgift från Finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå,
influtit med endast 14,334,896
kronor. Efter afdrag af inedgifven
restitution för bränvin, som göres
till förtäring obrukbart för att
användas för tekniskteller vetenskapligt
ändamål, och hvilken
restitution kan antagas uppgå till
omkring 350,000 kronor, skulle
inkomsten uppgå till 13,984,896
kronor, hvilken summa understiger
beräkningen med ett jem nadt

tal af ................................. „ 1,015,000:— „

Transport kronor

8,095,000: -75,000: -

100,000: —

385,000: —-

150,000: —
8,805,000: —

1,135,000: —
7,670,000: —

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Ordinarie

inkomster.

Transport kronor 7,670,000: —
I (ifrigt å en del inkomsttitlar uppkommande
öfverskott kunna antagas ungefärligen motsvara de
brister, som å andra inkomsttitlar uppstå, och torde
alltså öfverskottet af inkomsten kunna beräknas till... ,, 7,670,000: —

Vidkommande bristerna å förslagsanslagen, så
torde desamma, utöfver de på en del anslag möjligen

uppkommande öfverskott, kunna beräknas till ........... ,, 2,000,000: —

och efter detta afdrag kan alltså öfverskottet å
1889 års statsreglering beräknas till............................ kronor 5,670,000: —

Vid underdånig anmälan den 12 Januari nästlidet år af statsregleringen
för år 1890 erinrade jag. att allt sedan den statsreglering, som förelädes
1881 års Riksdag, hade vid uppgörande af statsregleringen för det budgetår,
som följt näst efter hvarje Riksdags sammanträde, det förfarande iakttagits,
att befintligt öfverskott å statsregleringen för det år, som närmast föregått
Riksdagens sammanträde, icke tagits i beräkning. Särskilda förhållanden
påkallade emellertid, att, med undantag från nämnda regel, en del af
öfverskottet för 1888 togs i anspråk vid uppgörandet af 1890 års statsreglering.
Som dylika förhållanden nu icke föreligga och 1889 års öfverskott
alltså icke behöfver anlitas för uppgörande af 1891 års budget, ega de
af mig nyss meddelade siffror rörande omförmälda öfverskott ej annan betydelse
för den nu föreliggande statsregleringen, än att de utvisa, att de
öfverskott från 1888 och föregående år, som nu inräknas bland tillgångarne
för denna statsreglering, icke minskats genom sedermera inträffade förhållanden,
utan i deras helhet finnas tillgängliga.

Vidkommande beräkningen af statsverkets inkomster för år 1891 och
dervid först de ordinarie inkomsterna anhåller jag att framdeles få yttra mig
angående beräkningen af grundskattens belopp. Hvad beträffar statsverkets
ordinarie inkomster i öfrigt, får jag, med hänvisning till Statskontorets underdåniga
berättelse af den 6 December nästlidet år, hemställa, att desamma,
med undantag af fyr- och båkmedel samt skogsudde!, må upptagas till de
af Statskontoret föreslagna belopp.

Fyr- och båkmedlen äro för innevarande år beräknade till 1,200,000
kronor, med hvilket belopp denna inkomsttitel under eu följd af år varit i
riksstaten upptagen. Enligt hvad Statskontoret anmält, hafva emellertid de
ifrågavarande medlen belöpt sig för år 1886 till 1,307,263 kronor, för år
1887 till 1,321,853 kronor och för år 1888 till 1,448,639 kronor. Med
afseende härå och då samma medel för år 1889 beräknats uppgå till 1,505,357
kronor 28 öre, har Statskontoret ansett desamma kunna för år 1891 i riksstaten
uppföras med ett förhöjd t, medeltalet för åren 1886—1888 ungefärligen
motsvarande belopp af 1,300,000 kronor. I anledning häraf tillåter jag mig

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 7

erinra, afl jag- vid anmälan den 12 Januari nästlidet år af en utaf Statskontoret
i dess da senast afgulna berättelse angående statsverkets inkomster
gjord enahanda framställning anförde, att, ehuru den inträffade stegringen i
den ifrågavarande inkomsttitelns afkastning otvifvelaktigt i och för sig skulle
utgöra tillräcklig grund för den föreslagna förhöjningen, andra skäl dock
förelåge, hvilka enligt min tanke för det dåvarande gjorde en sådan förhöjning
mindre rådlig. Fyr- och båkafgiften, hvilken, såsom bekant, utgjorde en å
sjöfartsnäringen lagd beskattning, hade hittills disponerats uteslutande för
sjöfartens egna behof, i det femte hufvudtitelns anslag till lots- och fyrinrättningen
med lifräddningsanstalterna i riksstaten upptagits till enahanda belopp
med inkomsttiteln fyr- och bakmedel, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att för
de med anslaget afsedda ändamål använda de å nyssnämnda inkomsttitel uppkommande
öfverskott. Då det icke borde ifrågasättas att för statens allmänna
behof använda någon de! af ifrågavarande, af sjöfartsnäringen utgående afgifter,
skulle följden af en förhöjning i beräkningen af inkomsttiteln alltså varda en motsvarande
förhöjning i omförmälda anslag under femte hufvudtiteln. En dylik
anslagsförhöjning syntes mig emellertid å ena sidan mindre behöflig, då ju öfverskottet
å den beräknade inkomsten af fyr- och båkmedlen i allt fall komme det
med anslaget afsedda ändamål till godo, men å andra sidan äfven olämplig vid
det förhållande att, innan längre tids erfarenhet blifvit vunnen rörande varaktigheten
af den inträdda stegringen i fyr- och båkmedlen, öfverskottet
öfver det hittills beräknade beloppet icke torde böra i stat disponeras såsom
tillgång för mera stadigvarande behof, hvarjemte möjligen vid fortsatt stegring
af ifrågavarande inkomsttitel fråga om nedsättning i afgiftens belopp framdeles
torde komma under öfvervägande. Förhöjning i beräkningen af fyroch
bakmedlen egde da ej heller rum, och då enahanda skäl mot en dylik
förhöjning äfven nu föreligga, hemställer jag, efter samråd med chefen för
Sjöförsvarsdepartementet, att denna inkomsttitel bibehålies vid sitt nuvarande
belopp, 1,200,000 kronor.

Skogsmedlen äro af Statskontoret beräknade till 2,200,000 kronor,
hvilket skulle innefatta en förhöjning af 200,000 kronor utöfver det belopp,
hvartill samma medel i riksstaten för innevarande år äro upptagna. Som
emellertid, enligt hvad jag förut nämnt, statsverkets skogsmedel under år 1889
influtit med 2,720,3/0 kronor 16 öre eller med icke mindre än 1,120,370
kronor 16 öre utöfver det belopp, 1,600,000 kronor, hvarmed de i riksstaden
för samma år upptagits, och med 520,370 kronor 16 öre utöfver det
belopp, hvartill de enligt Statskontorets beräkning skulle komma att för år

_.uPP£ä, synes mig, utan att nödig försigtighet i beräkningen derigenom
asidosättes, en icke obetydlig höjning i det af Statskontoret antagna inkomstbeloppet
kunna ega rum. Ifrågavarande statsinkomst beror visserligen, på
s^t Statskontoret anfört, af en del förhållanden, som icke på förhand med
någon säkerhet kunna förutses, men härvid bör likväl ihågkommas, att den

8 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

under nästlidet år inträffade tillökningen i väsentlig mån uppkommit genom
stegring af de pris, staten kunnat betinga sig vid de under året afslutade
virkesförsäljningar, samt att de sålunda erhållna prisen komma att utöfva inflytande
äfven på beloppet af skogsmedlen år 1891. Af nyssnämnda virkesförsäljningar,
hvilka i allmänhet utfallit särdeles fördelaktigt, hafva nemligen,
enligt hvad från Domänstyrelsen meddelats mig, åtskilliga omfattat derå årsafverkningsbelopp,
i följd hvaraf köpeskillingen kommer att till vissa delar
inflyta under år 1891. Exempelvis må nämnas, att för tre årsafverkningsbelopp
i Mellersta Ångermanlands revir betingats nära° en half million kronor
hvaraf minst 200,000 kronor komma att inflyta år 1891. Då till nu
antydda förhållanden kommer, att i män af skogsuppskattningarnes fortgång
årsafverkningen inom vissa af de norrländska reviren kommer att under innevarande
år ökas, hvilket naturligen ock verkar stegring af 1891 års skogsmedelsinkomst,
bör, enligt min åsigt, den af Statskontoret för sistnämnda ar
antagna ökningen i skogsmedlen af 200,000 kronor utan betänklighet kunna
höjas till 500,000 kronor; och hemställer jag i öfverensstämmelse härmed,
att inkomsttiteln skogsinedei må i riksstaten för år 1891 upptagas med ett

belopp af 2,500,000 kronor. . .„ .

Beträffande telegrafmedlen har Telegrafstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 8 sistlidne November meddelat, att desamma, hvilka beräknats för år
1889 till 1,200,000 kronor och för år 1890 till 1,260,000 kronor, under
år 1888 eller det sista, för hvilket afslutad räkenskap förefunnes, uppgått
till ett sammanlagdt belopp af 1,447,510 kronor 68 öre, hvaraf 1,406,825
kronor 98 öre influtna telegramportoafgifter och 40,684 kronor 70 ore under
åtskilliga andra inkomsttitlar, såsom registrering af telegramadresser hyresoch
underhållsbidrag af kommuner, ersättning från statens eller enskilda jernvägar
för begagnande af telegrafverkets stolpar med mera. Under erinran
att Telegrafstyrelsen i underdånig skrifvelse den 9 November 1888 framhållit
hurusom svårighet då ännu mötte för beräkningen af telegrafverket
inkomster under år 1890, enär det inländska telegramportot komrne att med
början af år 1889 väsentligen förändras och det icke vore möjligt att pa
förhand med någon grad af visshet bedöma, hvilken inverkan på inkomsten
den då nyss beslutade portonedsättningen komme att medföra, har Styrelsen
vidare anfört, att den under de nio första månaderna^ af år 1889 vunna
erfarenheten rörande berörda förändrings inflytande på portoinkomsterna
o-åfve vid handen, att, under det den inländska telegrafkorrespondensen okats
med 243,797 telegrammer eller med nära 54 procent, portoinkomsten, hvilken
kunde befaras komma att åtminstone i början lida väsentlig minskning, vant
i det närmaste lika med eller blott med 0,9 procent understigande nästföregående
års portoinkomst under motsvarande månader, samt att den utländska
telegramvexlingen visat fortfarande tillväxt, nemligen med omkring P1C*
cent i telegramantalet och 4 procent i portoinkomsten. På grund häråt och

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 9

under antagande beträffande telegrafkorrespondensens omfattning under årets
sista qvartal, att förhållandena komme att blifva i det närmaste oförändrade,
har Telegrafstyrelsen ansett portoinkomsterna för hela år 1889 kunna beräknas
uppgå till omkring 1,400,000 kronor. Då emellertid det icke torde
med säkerhet kunna påräknas, att de jemförelsevis gynsamma förhållanden
i afseende på affärsverksamheten inom landet, hvilka för närvarande egde
rum, komme att äfven framgent fortfara, har Telegrafstyrelsen icke vågat
beräkna telegrafverkets inkomster för år 1891 till lika högt belopp, hvartill
de ansåges komma att uppgå för år 1889, utan föreslagit, att samma
inkomster måtte för år 1891 beräknas till 1,350,000 kronor. I denna
af Statskontoret biträdda hemställan anser jag mig böra instämma.

Enligt den af Statskontoret verkstälda beräkning af bevillningarne äro
dessa upptagna till sammanlagdt belopp af 67,380,000 kronor. Som jag icke
har något att erinra vid ifrågavarande beräkning, hemställer jag, att bevillningarne
må i riksstaten för år 1891 uppföras till de af Statskontoret föreslagna
belopp. “

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Akerhielm anförde härefter
:

“Sedan Eders Kongl. Maj:ts föredragande för finansärenden framlagt
beräkningen af statsverkets inkomster för år 1891 och då ett från föregående
år uppkommet öfverskott af närmare 6,000,000 kronor nu föreligger, hvilket
i betraktande af öfriga vid förevarande statsreglering till buds stående
tillgångar kan i väsentlig man disponeras till andra statens utgifter än de,
så att säga, vanliga och löpande, täcktes Eders Kongl. Maj:t tillåta,
att jag nu yttrar mig, huru, i stort taget, detta öfverskott lämpligast
må kunna användas och fördelas för tillgodoseende af sådana på dagordningen
stående frågors lösning, hvilka äro af framstående vigt; och lärer det
härvid vara angeläget att uppmärksamma, att det för handen varande öfverskottet
till stor del måste antagas vara af mera tillfällig beskaffenhet
och att således utgifter eller, rättare sagdt, efterskänkande af inkomster eif
varaktig natur endast i en jemförelsevis mindre mån synas kunna på dess
befintlighet grundas.

Den fråga, som alltid utgjort och utgör ett af de främsta föremålen
för Konungens omsorg och hvilken bör ligga hvarje svensk man om hjertat,
är förbättrandet af vårt lands försvarskraft till värnande af vårt oberoende.

Cheferne för landt- och sjöförsvarsdepartementen lära, hvar för sig,
vara betänkta pa att, i sadant hänseende och hufvudsakligen till förökande
af den för försvaret erforderliga materiel, inför Eders Kongl. Maj:t framlägga
särskilda förslag. Mig synes öfverskottet böra kunna tagas i anspråk till
ungefär en femtedel för hvartdera af landt- och sjövapnen, alltså till belopp
Bill. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 2

Bevillningar.

10 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

af omkring 1,000,000 kronor för fjerde och 1,000,000 kronor för femte
hufvudtiteln.

Ett fortsatt och med tillbörlig kraft bedrifvet byggande af den statsbana
norr om Sollefteå, hvarå arbetet nu pågår, synes mig påkalladt icke
blott ur handelns och näringarnas synpunkt samt på grund af de nordliga
delarnes af vårt land behof af kommunikationer, utan äfven med fästadt afseende
å politiska eller kanske än mer strategiska intressen. I fråga om det
belopp, som till denna jernvägsbyggnad kan under nästa år användas, bör
öfvervägas, att Riksdagen vid anvisande af medel till denna statsbana så till
vida afvikit från det tillförene följda förfaringssätt, att dessa medel endast
till en del upplånats, men till återstående beloppet anvisats å riksstaten, att
utgå af statsverkets deruti uppförda inkomster. Dessa aflägsna orters glesa
befolkning och den till följd deraf ringare påräkneliga trafikinkomsten af
banan gifva mig skäl finna sagda undantagsförfarande välbetänkt. Föredraganden
för civilärenden lärer vara beredd att inför Eders Kongl. Maj:t
förorda Jernvägsstyrelsens underdåniga förslag om användande till den norra
stambanans fortsatta byggande m. m. af 4,665,000 kronor, hvaraf ett belopp
af 2,000,000 kronor synes mig i det förslag till finansplan, som nu uppgöres,
böra beräknas att af statsinkomster bestridas.

Gifvet torde vara, att Eders Kongl. Maj:t vidblifver den uppfattning
angående lättnad i rustnings- och rotering sbördan och afskrifning af grundskatten,
i sammanhang med utsträckt ordnande af försvaret, som Konungen
den 9 Januari 1885, efter inhemtadt yttrande af sin dåvarande statsminister,
omfattade och hvilken sedermera i hufvudsak vann Riksdagens gillande.
Omständigheterna möjliggöra nu ett ytterligare steg på den då inslagna
vägen. Om än, såsom jag redan antydt, en stor del af nu befintliga öfverskott
bör anses vara af mera tillfällig natur och således i främsta rummet afses för behof
af mera tillfällig art, dristar jag dock med visshet antaga, att en ej ringa
del af ifrågavarande statsinkomster härrör af eu uppkommen år efter annat fortgående
tillväxt i statsintraderna af sådan stabilitet, att, derest icke synnerliga
undantagsförhållanden skulle inträda, den äfven för framtiden kan påräknas,
samt att i följd häraf en ytterligare lindring i grundskatt samt rustningsoch
roteringsbesvär utan förryckning i framtida statsregleringar nu kan ega
rum. Det belopp, jag skulle våga tillråda Eders Kongl. Maj:t att för detta
ändamål afse, kan dock icke blifva särdeles betydligt, om än i hvarje fall
stort nog att innebära en afsevärd lindring. Jag anser det kunna uppgå
till 10 procent af grundskattens samt rustnings- och roteringsbesvärens värde
före den derå redan skedda afskrifning af 30 procent, alltså omkring 1,000,000
kronor. Föredragandena för landtförsvars-, sjöförsvars- och finansärendena
lära vara beredde att inför Eders Kongl. Maj:t till närmare pröfning anmäla
de i detta syfte erforderliga nådiga beslut.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 11

Det höga intresse, Eders Kongl. Maj:t hyser för ett verksamt befrämjande
af de frågor, som närmast beröra vårt lands arbetarebefolkning,
torde, i den mån dessa frågor komma sin lösning närmare, kräfva
reserverande af statsmedel till underlättande af deras genomförande. Med
Riksdagens medverkan hafva under förlidet år åtgärder vidtagits i syfte
att bereda arbetare skydd mot yrkesfara. En annan af dessa frågor,
den om försäkring för olycksfall i arbetet, befinner sig, enligt hvad chefen
för civildepartementet tillkännagifvit, nu i det skede, att förslag till dess
ordnande redan vid instundande riksdag torde kunna framläggas. Det i
nära sammanhang härmed stående förslaget till lagstiftning om sjukkassor
har ännu ej hunnit undergå den förberedande granskningen, men äfven denna
uppgift torde inom kort kunna lösas. Ojemförligt svårare och mera invecklad
synes frågan om ålderdomsförsäkring. Den kritik, hvilken vederbörande
myndigheter underkastat det i berörda hänseende af särskilda komiterade
framlagda förslag, synes nogsamt gifva stöd för den farhåga, att denna vigtiga
fråga ännu ej är mognad. Den är ock ur många synpunkter, främst
den finansiella, så djupt ingripande i vårt lands förhållanden, att mycket
arbete och särdeles omfattande och noggranna ytterligare undersökningar
torde erfordras, innan de olika meningarna om den svåra uppgiftens ändamålsenliga
lösning kunna komma till den grad af enighet, som måste utgöra
betingelsen för hopp om framgång. Jag anser således afsättning af medel
för ålderdomsförsäkring ännu ej skäligen böra ifrågasättas; hvaremot en
dylik åtgärd lämpligen torde kunna ega rum till underlättande af blifvande
olycksfallsförsäkning och sjukkassors bildande, särskilt med afseende å sådana
förestående utgifter, som närmast hafva karakteren af organisationskostnader.

Hvad beträffar det derefter återstående disponibla öfverskottsbeioppet,
torde jag ej böra underlåta att fästa uppmärksamheten på tillkomsten af
den amorteringsfond för statsskulden i dess helhet, hvilken senaste Riksdag
beslutat, afseende att bilda grunden till en ej blott förstärkt, utan ock planmessigt
anlagd amortering å statsskulden, och hvars tillgodoseende naturligtvis
måste blifva af framstående vigt.

Ännu lärer emellertid — förutom nödvändigheten att afsätta ytterligare
medel till byggnadsfonden för riksdags- och riksbankshus och till inlösen
af skattefrälseräntor — fortfarande behof förefinnas att förstärka statsverkets
kassaförlags fond, till hvilken jag, på sätt Eders Kongl. Maj:ts föredragande
för finansärenden lärer vara beredd att föreslå, finner det slutliga
återstående beloppet af det öfverskott, hvarom jag nu i underdånighet yttrat
mig, lämpligast böra öfverföras."

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen yttrade:

“På sätt Eders Kongl. Maj:t redan torde hafva funnit af de uppgifter
jag förut i dag meddelat rörande statsverkets år 1891 påräkneliga inkomster,

12 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet

är statens finansiela ställning sådan, att den medgifver nedsättning i grundskatten
med det af Hans Excellens Herr Statsministern angifna belopp, 10
procent af ursprungliga värdet, samt motsvarande lindring i rustnings- och
roteringsbesvären. Beträffande det samband, hvari, på sätt Herr Statsministern
anfört, denna fråga fortfarande bör ställas med frågan om ordnandet
af försvaret, är, enligt hvad jag inhemtat, chefen för Landtförsvarsdepartementet
sinnad att, jemte vissa andra ändringar i värnpligtslagen, såsom vilkor
för den ifrågasatta grundskatteafskrifningen och lindringen i rustnings- och
roteringsbesvären föreslå sådana ändringar i nämnda lags §§ 1, 3, 6, 27
och 52, hvarigenom beväringsåldern skulle komma att utsträckas med två
år och de värnpligtiges öfningsskyldighet ökas med sex dagar; och instämmer
jag, under förutsättning af Riksdagens bifall härtill, till alla delar med Herr
Statsministern om lämpligheten att nu företaga den omförmälda skattenedsättningen.

Rörande den till följd häraf erforderliga ökningen i anslagen till lindring
i rustnings- och roteringsbesvären lärer Eders Kongl. Maj:t längre fram
i dag vilja besluta på föredragning af cheferne för Landt- och Sjöförsvarsdepartementen,
hvaremot det nu tillkommer mig att afgifva underdånigt
yttrande rörande nedsättningen i grundskatterna.

Då denna nedsättning innefattar ett fortsatt genomförande af den grundskatteafskrifning,
hvartill början gjordes år 1885, lärer häraf vara en gifven
följd, att de särskilda slag af skatter och utlagor, hvilka jemlikt nådiga kungörelsen
den 5 Juni 1885, angående nedsättning i de på viss jord hvilande
grundskatter, äfvensom vissa derefter meddelade stadganden blifvit nedsatta
med 30 procent, böra utgöra föremål äfven för denna afskrifningsåtgärd och
således från och med år 1891 nedsättas med ytterligare 10 procent.

Uti nyssnämnda nådiga kungörelse af den 5 Juni 1885 är förordnadt,
bland annat, att uti den kronan behållna grundskatt å hemman och
lägenhet'' af skatte eller frälse natur, å sådana hemman och lägenheter
af krono natur, som enligt dittills gällande föreskrifter kunde till skatte köpas,
å ecklesiastikstatens boställen samt å hemman och lägenheter, som innehades
af enskildt verk, menighet eller inrättning, likasom ock uti presternas.utlagor,
nedsättning skulle, med vissa undantag, ega rum med trettio procent af grundskattens
eller utlagornas belopp, hvilken nedsättning skulle inträda från och med
år 1886, äfvensom att enahanda nedsättning skulle ega rum beträffande drängespanmålen
och hjelpedagsverkena i Färentuna härad af Stockholms län, till
statsverket ingående afgäld för upphörd arbets- eller hofveriskyldighet, samt
arbets- eller hofveriskyldighet, som ännu utgjordes till någon statens egendom.

Enligt den utredning om grundskattens dåvarande belopp, som meddelades
i det vid den till 1885 års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående
statsverkets tillstånd och behof bifogade utdrag af protokollet öfver

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

finansärenden den 12 Januari samma år, utgjorde grundskatten då, efter
vidtagande af åtskilliga i statsrådsprotokollet omförmälda. uteslutningar och

kronor 37,000: —

omflyttningar, .................

Från lindring i grundskatten
skulle undantagas dels kronan
behållna räntor och kronotionde
af statens utarrenderade
egendomar samt af militie- och
civilboställen äfvensom af skogsområden,
hvilka voro upplåtna
sågverken i de norra länen i ersättning
för privilegierad stockfångst,
och af tillsvidare upplåtna
slåtter- m. fl. lägenheter samt
strömfall med tillhörande utmål,
hvilka räntor och kronotionde

förslagsvis beräknades till .........

dels och följande anordnade ränteoch
kronotiondebelopp, nemligen:
d fjerde hufvudtiteln:
friheter, som åtnjutas af
rusthåll och rotar samt innehafvare
af militieboställen, .............

ä femte hufvudtiteln:
båtsmansindelningens friheter,
75,500 kronor, samt de
friheter, som åtnjutas af lots- och
fyrinrättningen, 405 kronor, eller

tillsammans....................................

å sjette hufvudtiteln:
friheter, som medgifvits
gästgifvare, färjor och färjekarlar
samt för jordförluster genom kanal-
och väganläggningar, sammanlagdt
.......................................

Efter afräkning af dessa rånte- och
kronotiondebelopp, utgörande ..........................................

qvarstod såsom grundskatt, hvarå nedsättning borde
ega rum, ..............................................................................

kronor 5,450,554: 3 2.

817,000: —

75,905:

8,220:

kronor 938,125:

kronor 4,512,429: 3 2
Transport kronor 4,512,429: 3 2

14 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 4,512,429: 3 2
och då detta belopp minskades med trettio procent

eller............................................................................ „ 1,353,728: 80

återstodo ............................................................................. kronor 3,158,700: 5 2

hvadan med tillägg af ofvannämnda, från skattened sättningen

undantagna belopp ...................................... „ 938,125: —

grundskatten komme att uppgå till ........ kronor 4,096,825: 5 2,

och blef denna statsinkomst upptagen i rundt tal med 4,097,000 kronor i
såväl 1886 som 1887 årens riksstater.

I sammanhang med den af Riksdagen år 1887 beslutade upplösning,
räknadt från den 1 Januari 1888, af det då bestående rättsförhållandet mellan
kronan och Sala bergslag blef jemlik! nådiga brefven den 13 Juli och den
25 November 1887 den under benämning grufvedrängshjelp af hemman inom
åtskilliga socknar af Vestmanlands län till bergslaget dittills utgångna afgift
indragen och, efter det hjelpen enligt grunderna i nådiga förordningen den
23 Juli 1869 angående förändring af grundräntor och kronotionde blifvit i
penningar omsatt, från och med år 1888 med trettio procent nedsatt. Med
afseende å den härigenom uppkommande tillökning i grundskatten blef denna
inkomsttitel i 1888 års riksstat upptagen med ett till 4,100,000 kronor afrundadt
belopp.

Genom nådiga förordningen den 11 September 1885 och nådiga kungörelsen
den 13 Juli 1887 stadgades, bland annat, att skattefrälseräntor och
kronotionde, som innehades under enskild eganderätt, samt arbets- och hofveriskyldighet
till skattesåld kronoegendom skulle, derest anbud derom af
vederbörande egare framstäldes inom utgången af år 1888, för statsverkets
räkning på vissa vilkor inlösas samt att inlösta räntor och kronotionde skulle
med iakttagande af de beräkningsgrunder, som gälde för utgörande af kronans
räntor och tionde näst före utfärdandet af nådiga kungörelsen den 11
Maj 1855 angående de i ordinarie räntan ingående persedlars omsättning
och förenkling, omsättas enligt föreskrifterna i nämnda kungörelse och förordningen
den 23 Juli 1869 samt till statsverket utgöras för tiden från räntornas
och kronotiondens indragning, hvarvid för desamma skulle gälla enahanda
bestämmelser som för annan till staten utgående grundskatt.

Yid 1888 års Riksdag antogs, att skattefrälseräntor skulle vid 1888
års utgång vara inlösta för åtminstone 3,000,000 kronor, samt att statsverkets
behållna inkomst af inlösta dylika räntor m. m. skulle, efter föreskrifven
omsättning samt minskning med trettio procent, uppgå till omkring
60,000 kronor; och då grundskatten, enligt hvad Statskontoret hade upplyst,
år 1886 uppgått till 4,124,615 kronor 22 öre, blef densamma i riksstaten
för år 1889 upptagen med ett denna summa, ökad med nyssnämnda

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 15

60,000 kronor, motsvarande belopp, eller i jemnadt tal 4,185,000 kronor,
med hvilket belopp densamma äfven i 1890 års riksstat är upptagen; och
har Statskontoret i dess underdåniga berättelse angående statsverkets inkomster
år 1891 föreslagit denna beräknings bibehållande jemväl för sistnämnda år.

Enligt hvad förut blifvit förmäldt, utgjorde den del af grundskatten,
hvarå nedsättning enligt nådiga kungörelsen den 5 Juni 1885 skulle ega
rum,...................................................................................... kronor 4,512,429: 3 2.

Om, till följd afhärofvan omförmälda förändringar,
härtill läggas dels den från och med år 1888
till statsverket indragna s. k. grufvedrängshjelpen,
omsatt i penningar enligt nådiga förordningen den

23 Juli 1869, ............................... kronor 6,689: 9 7

samt dels inlösta skattefrälseräntor
m. m., beräknade att efter nedsättning
med trettio procent uppgå
till omkring 60,000 kronor, men
här utan iakttagande af dylikjminskning
upptagna med...................... _______85,700:— „ 92,389: 97

uppkommer summa grundskatt, hvarå ytterligare nedsättning
kan komma att ega rum, ................................ kronor 4,604,819: 2 9.

Tio procent derå utgör ....................................... ,, 460,481: 9 3.

Om från den af Statskontoret föreslagna beräkningen för år 1891

eller ................................................................................. kronor 4,185,000: —

dragas nyssnämnda........................................................... „ 460,481:9 3

återstå ............................................................................... kronor 3,724,518: 07

eller i rundt tal 3,724,000 kronor.

På grund af föreskriften i § 4 af nådiga förordningen den 11 September
1885, att inlösta räntor och kronotionde skola omsättas i penningar
och till statsverket utgöras för tiden från räntornas och kronotiondens indragning,
hvarvid för desamma skola gälla enahanda bestämmelser som för
annan till staten utgående grundskatt, hafva, såsom jag redan nämnt, ifrågavarande
rånte- och tiondebelopp blifvit med 30 procent nedsatta, likasom ock
den vidare nedsättning, som kan varda å grundskatterna i allmänhet medgifven,
utan ytterligare föreskrift varder å dem tillämplig, hvarvid allenast lärer
böra meddelas bestämmelse i syfte att å räntor och tionde, som blifvit inlösta
så sent, att nedsättningen inträder först efter 1891 års ingång, nedsättningen
skall omedelbart ega rum med 40 procent. Jemlikt § 5 i nådiga
förordningen den 11 September 1885, jemförd med mom. 12:o b) i kungö -

16 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

relsen den 5 Juni samma år, eger med den afgäld, som skall utgöras i
stället för inlöst arbets- eller hofveriskyldighet, enahanda förhållande rum
som med nyssnämnda räntor och tionde.

I sammanhang härmed bör likväl erinras, att, jemlikt nådiga kungörelsen
den 3 Februari 1888, egare af skattefrälsehemman, hvars skattefrälseränta,
ehuru varande af den beskaffenhet, som afses i § 1 af nådiga förordningen
den 11 September 1885, icke blifvit af statsverket inlöst, förklarats
berättigad att af statsmedel erhålla ersättning med 30 procent af denna
ränta, samt att enahanda skäl, som föranledt detta medgifvande, tala derför,
att ersättning motsvarande den ytterligare grundskattenedsättning, som nu är
i fråga, varder egare af dylikt hemman beredd; och anser jag alltså Riksdagens
bifall härtill böra inhemtas.

Med åberopande af hvad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t måtte i särskild nådig proposition af denna dag föreslå Riksdagen att,
för den händelse den nådiga proposition, som, på sätt förut blifvit antydt,
torde komma att aflåtas rörande ändring i värnpligtslagen den 5 Juni 1885,
vinner Riksdagens bifall, i hvad densamma afser ändring i §§ 1, 3, 6, 27
och 52 af nämnda lag, jemväl besluta:

att i de skatter och utlagor, som med tillämpning af bestämmelserna
i nådiga kungörelsen den 5 Juni 1885, angående nedsättning i de på viss
jord hvilande grundskatter, blifvit nedsatta med trettio procent, ytterligare
nedsättning skall, under iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna i
berörda nådiga kungörelse, från och med år 1891 ega rum med tio procent
af det belopp, hvarå nyssnämnda nedsättning beräknats;

att i de fall, der nedsättning i skatt eller utlaga enligt nådiga kungörelsen
den 5 Juni 1885 bör ega rum, men icke ifrågakommer förr än efter
1891 års ingång, nedsättningen bestämmes till fyratio procent af det belopp,
hvarå enligt samma nådiga kungörelse nedsättningen skall beräknas;

att den till Sala bergslag förut utgående, men numera till statsverket
indragna grufvedrängshjelpen af hemman inom åtskilliga socknar i Yestmanlands
län frän och med ingången af år 1891 nedsättes med ytterligare
tio procent af det belopp, hvarå den jemlikt nådiga brefven den 13 Juli
och den 25 November 1887 medgifna nedsättning af trettio procent egt
rum; samt

att den ersättning, som jemlikt nådiga kungörelsen den 3 Februari
1888 bör utgå till egare af skattefrälsehemman, hvars skattefrälseränta, ehuru
varande af den beskaffenhet, som afses i § 1 af nådiga förordningen den 11
September 1885 angående inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde, som
innehafves under enskild eganderätt, samt arbets- eller hofveriskyldighet till
skattesåld kronoegendom icke blifvit af statsverket inlöst, skall, under iakttagande
i öfrigt af bestämmelserna i nämnda kungörelse, från och med år

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 17

1891 utgå med 40 procent af räntans belopp, beräknadt på sätt i samma
kungörelse föreskrifves.

Under förutsättning af Riksdagens bifall härtill hemställer jag, att
inkomsttiteln grundskatt må i riksstaten för år 1891 upptagas med det
belopp, 3,724,000 kronor, hvartill densamma enligt den al mig förut meddelade
beräkningen skulle komma att efter nedsättningen uppgå.

Jag anser mig i detta sammanhang böra erinra derom, att vid de två
föregående tillfällen, då Eders Kongl. Maj:t framlagt förslag om nedsättning
i grundskatterna, nemligen vid 1883 och 1885 årens Riksdagar, Eders
Kongl. Maj:t samtidigt dermed föreslagit viss nedsättning i den uti tulltaxeunderrättelserna
under namn af lastpenningar omförmälda afgift. Då den vid
förstnämnda Riksdag ifrågasatta genomgripande reformen af vårt skattesystem
icke kom till verkställighet, fann Riksdagen ej heller skäl att för det dåvarande
bifalla Eders Kongl. Maj:ts framställning rörande lastpenningarne.
Vid 1885 års Riksdag deremot, då en nedsättning med 30 procent i grundskatterna
kom till stånd, blefvo jemväl lastpenningarne nedsatta från 14 till
10 öre för hvarje ton af fartygets drägtighet. Någon afsevärd lättnad skulle
emellertid näppeligen beredas den svenska sjöfartsnäringen genom en fortsatt
nedsättning i lastpenningarne, Indika till eu öfvervägande del utgöras af de
främmande fartyg, som besöka våra hamnar. I öfverensstämmelse med förfarandet
vid nyss omförmälda båda tillfällen, då nedsättning i lastpenningar
föreslogs samtidigt med lindring i grundskatter och rotering m. in., ehuruväl
lastpenningarne med dessa skatter och besvär erkändes icke stå i något
egentligt samband, kunde äfven nu böra komma under öfvervägande, huruvida
en ytterligare nedsättning i lastpenningarne borde föreslås, men vid det
förhållande att denna fråga lämpligast torde böra pröfvas i sammanhang
med andra på dagordningen stående, sjöfartsnäringen rörande frågor torde
mig nådigst tillåtas att för närvarande ej upptaga densamma.

Med anledning af en vid 1888 års Riksdag väckt motion angående
verkställande af en undersökning af den svenska sjöfartsnäringens tillstånd
samt beredande af understöd åt densamma har nemligen Riksdagen i underdånig
skrifvelse den 14 Maj nyssnämnda år anfört, hurusom Riksdagen
funne det vara i hög grad önskligt, om någon lagstiftningsåtgärd kunde vidtagas
till denna vigtiga närings upphjelpande, men att Riksdagen till fullo
insåge svårigheten att finna något verksamt medel j detta afseende, då beträdandet
af den väg, som i flera andra länder inslagits genom tilldelande
åt sjöfarten af penningeunderstöd dels i form af premier för byggandet af
fartyg eller för tillryggalagdt större antal sjömil, dels såsom subventioner
för upprätthållande af regelbundna ångfartygslinier, föreföll ganska betänkligt,
enär derigenom torde framkallas liknande anspråk på offentligt understöd åt
Bih. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 3

18 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

andra gagnande näringar, hvilka likaledes befunne sig i mer eller mindre tryckt
ställning; och har Riksdagen på grund af det anförda och då förevarande
fråga vore af så stor! vigt, att ej någon utväg borde försummas, som erbjöde
någon utsigt att leda till målet, i underdånighet anhållit, att Eders Kongl.
Maj it behagade genom sakkunnige män låta undersöka den svenska sjöfartsnäringens
tillstånd samt i sammanhang dermed inkomma till Riksdagen med
de förslag, hvilka af sagda undersökning och utredning kunde blifva en följd.
Öfver Riksdagens berörda skrifvelse afgaf Kommerskollegium, efter inhemtande
af yttranden från handels- och sjöfartsnämnderna i riket äfvensom
andra för ämnet intresserade korporationer och enskilda personer, den 21
September 1888 underdånigt utlåtande. Uti de till Kollegium ingifna yttrandena
hade, utom i fråga om medgifvande af tullrestitution i vissa fall för
materialier vid fartygsbyggnad m. in., som temligen enhälligt förordats, vidt
skiljaktiga meningar uttalats beträffande de åtgärder, som borde vidtagas till
sjöfartsnäringens höjande. Sålunda hade i många af de afgifna yttrandena
påyrkats lindring i de utgifter och kostnad medförande skyldigheter, som för
närvarande hvila å sjöfartsnäringen, och hade i detta afseende föreslagits,
bland åtskilligt annat, borttagande af lastpenningarne. I motsats härtill hade
uti andra bland ifrågavarande yttranden framhållits, att, då lindringar i
sjöfartsnäringen åliggande afgifter älven skulle komma utländska fartyg till
del, samt, enligt hvad erfarenheten utvisade, minskning i skeppsafgifterna
ofördröjligen plägade framkalla proportionerlig nedgång i frakterna, något
verkligt och varaktigt gagn för sjöfarten ej på detta sätt kunde vinnas. I
stället hade derföre föreslagits andra sätt för ifrågavarande närings understödjande,
såsom genom utbetalande af premier för inom landet byggda fartyg,
seglationspremier o. s. v. För egen del instämde Kommerskollegium med
Riksdagen i fråga om önskvärdheten deraf, att någon lagstiftningsåtgärd vidtoges
till sjöfartsnäringens upphjelpande, och tillstyrkte anställande af en uttömmande
utredning af ämnet. Enär, på sätt förut omförmälts, ibland ifrågasätta
lättnader åt sjöfartsnäringen från många håll tullrestitutioner föreslagits,
beslöt Eders Kongl. Maj:t vid anmälan den 12 Oktober 1888 af Riksdagens
ifrågavarande underdåniga skrifvelse, att de till ärendet hörande handlingar
skulle öfverlemnas till den af Eders Kongl. Maj:t den 18 Juni nyssnämnda år
tillsatta tullkomité för att tagas i öfvervägande vid fullgörandet af det komitén
lemnade uppdrag, hvarjemte Eders Kongl. Maj:t den 14 December samma
år förordnade, att handlingarne i ärendet jemväl skulle öfverlemnas till chefen
för Finansdepartementet för att i öfriga delar än angående tullrestitutioner
tagas i öfvervägande vid verkställande af den genom nådigt beslut den 29
derförutgångne Oktober anbefalda utredning angående åtskilliga med skattelagstiftningen
i samband stående frågor.

Sedan tullkomitén den 9 sistlidne April afgifvit ett särskilt under -

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 19

dårligt utlåtande i fråga om berörda tullrestitutioner, samt Kommerskollegium
ocli Generaltullstyrelsen, efter handels- och sjöfartsnämndernas med fleres
hörande, inkommit med underdånigt yttrande häröfver, hafva, på sätt jag
den 8 i denna månad haft tillfälle att för Eders Kong], Maj:t anmäla, de
i enlighet med nådiga beslutet den 29 Oktober 1888 för utredning angående
åtskilliga med skattelagstiftningen i samband stående frågor af mig tillkallade
personer, till hvilka samtliga handlingar i detta ärende blifvit öfverlemnade,
den 17 nästlidne December afgifvit ett till chefen för Finansdepartementet
stridt yttrande i ämnet, deruti bemälde komiterade anfört, bland annat, att,
då för ernående af det med Riksdagens skrifvelse afsedda resultat jemväl
andra åtgärder än medgifvandet af tullrestitutioner m. m. kunde antagas
komma att anses erforderliga, det syntes lämpligast, att samtliga de åtgärder,
som för ändamålets vinnande kunde ifrågasättas, blefve i ett sammanhang
pröfvade, på det att den hjelp, som från statens sida kunde komma att
lemnas, måtte på bästa möjliga sätt komma näringens olika grenar till godo,
samt att ett ytterligare skäl för denna åsigt funnes i den omständigheten
att, då en nedsättning i de å sjöfarten hyllande utgifter icke lika allmänt
syntes tillmätas den vigt som mera direkta understöd åt näringen i fråga,
samt en nedsättning i de mest betydande af berörda afgifter till större delen
skulle komma utländska här trafikerande fartyg till del, det icke torde vara
omöjligt, att en omfattande utredning af ämnet kunde gifva vid handen, att
sjöfarten bäst skulle gagnas, om, med bibehållande af åtminstone flertalet af
de derå lagda afgifterna, en del af hvad som genom dylika afgifter inflöte
och som icke erfordrades till bestridande af de utgifter, som genom dem
skulle betäckas, finge på ett eller annat sätt användas till näringens understödjande.
På grund af det anförda och då någon närmare utredning i
ämnet icke kunde af komiterade förväntas, hemstälde komiterade, huruvida
icke frågan i sin helhet borde, på sätt ock Kommerskollegium förordat,
öfverlemnas till utredning af en komité, så sammansatt, att ''fullständig sakkännedom
rörande sjöfartsnäringens olika grenar derinom funnes tillgänglig.

I enlighet med berörda hemställan har Eders Kongl. Maj:t den 8 i
denna månad beslutit tillsättande af en komité med uppdrag att efter utredning
af sjöfartsnäringens tillstånd och behof inkomma med underdånigt
förslag till de åtgärder för befrämjande af näringens vidare utveckling, hvartill
berörda utredning kunde gifva anledning.

Resultatet af denna utredning bör, såsom jag redan tillåtit mig antyda,
naturligen afvaktas, innan frågan om nedsättning i lastpenningar^ upptages
till förnyad pröfning

Ehuru jag hemställer, att statsverkets inkomster för år 1891 må med inkomsternas
de belopp, jag föreslagit, få i statsverkspropositionen upptagas i den ord- uppställning.
ningsföljd, som hittills varit iakttagen, och likaledes med den vanliga fördel -

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

ningen i ordinarie inkomster och bevillningar, torde det tillåtas mig att,
liksom vid föregående tillfällen egt rum, här låta inflyta en gruppering af
dessa inkomster, som bättre än den sedvanliga uppställningen lernnar en
öfversigt af dessa inkomsters olika natur ur finansiel synpunkt och närmare
sammanför inkomster af närbeslägtad art.

Denna öfversigt angifver såsom

Statsverkets inkomster:

A. Inkomster, som ej utgöra skatter:

arrendemedel ........

skogsmedel...............

jernvägstraflkmedel

postmedel..................

telegrafmedel .........

bötesmedel ...............

extra uppbörd .......

kronor 2,600,000

„ 2,500,000

„ 6,500,000

„ 7,380,000

„ 1,350,000

„ 240,000

„ 100,000

B. Skatter:
kronor 38,000,000:

a) allmänna:
tullmedel ....
bränvinstillverk ningsskatt.

..... ,, 13,700,000: -

hvitbetssockertill verkningsafgift.

. ,, 550,000:-

stämpelmedel......... ,, 3,700,000: -

mantalspenningar.. ,, 665,000: -

bevillning af fast

egendom samt af

inkomst ............ ,, 3,700,000:

b) af viss fastighet:

grundskatt .........

kyrkotionde.........

kavalleriregementenas
hästvakansspanmål
...

3,724,000:

250,000:

300,000: —

60,315,000:

20,670,000: —

Transport kronor 4,274,000:

60,315,0007— 20,670,000: —

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 21

Transport kronor 4,274,000: — 60,315,000:— 20,670,000'': —
afgifter för persedelunderhållet

vid rusthållsin -

fanteriet ... trosspassevolans-	33	51,000: —
afgift............... tillfälliga roteva-	3*	26,000: —
kansafgifter ...	V	68,000: —
soldatvakansafgift båtsmansvakans-	33	110,000: —
afgift...............	33	350,000: —	4,879,000: —
c) särskilda afgifter:
fyr- och båkmedel kontrollstämpel-	11	1,200,000: —
medel.............. bevillningsafgifter	33	25,000: —
försärskildaför-månerochrättig-heter.................	11	350,000: —	1,575,000: — 66,769,000: —
			Summa kronor 87,439,000: —

I öfverensstämmelse med hvad under en lång följd af år i allmänhet Riksbankens
egt rum torde för den nu föreliggande statsregleringen böra påräknas ungefär vinstmeåelhälften
af Riksbankens vinst för nästlidet är. Vinsten i sin helhet har, enligt en
från bankofullmägtige mig meddelad uppgift, belöpt sig i rundt tal till 2,621,000
kronor. Jag hemställer följaktligen, att Eders Kong!. Maj:t må hos Riksdagen
göra framställning derom, att af Riksbankens vinstmedel för år 1889
må anvisas för statsverkets behof, att utbetalas vid den tidpunkt under år
1891, Riksdagen bestämmer, ett belopp, som i rundt tal torde sättas till

1,300,000 kronor.

Om, under förutsättning af bifall till hvad jag nu föreslagit, till slutsumman
af statsverkets ofvan beräknade inkomster kronor 87,439,000: —
lägges

det af mig såsom odisponeradt öfverskott å statsregleringarne
för år 1888 och föregående år beräknade

belopp ........................................................................... „ 5,750,000: —

Transport kronor 93,189,000: —

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 5 Sami. 1 Afä. 4

22 Inkomstberäkningen; statsrådsprotokollet.

Transport kronor 93,189,000: —
och förenämnda belopp af Riksbankens vinstmedel
för år 1889 ......................................................... ,, 1,300,000: -—

så erhålles för statsregleringen år 1891 en tillgång
af ........................................................................... kronor 94,489,000: —

Hvad Hans Excellens Herr Statsministern samt Statsrådet
och Chefen för Finansdepartementet i underdånighet
yttrat, deruti Statsrådets öfriga ledamöter förenade sig,[behagade
Hans Maj:t Konungen gilla; och blefvo alltså de
af bemälde departementschef i afseende å beräkningen
af statsverkets ofvan omförmälda tillgångar och dermed
sammanhängande ämnen gjorda, af Statsrådets öfriga ledamöter
biträdda hemställanden och förslag af Hans Maj:t
Konungen godkända.

Ex protocollö:
Adolf von Hofsten.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1890,

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Bil. Litt. A.

Till Konungen.

Jemlikt gällande instruktion åligger det Statskontoret att årligen
före den 15 December till Eders Kongl. Maj:t afgifva berättelse om
statsverkets inkomster under det sistförflutna året jemte förslag till
deras beräknande vid nästföljande statsreglering med hvad mera, som
kan tjena till upplysning vid uppgörande af den nådiga propositionen
till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof; och får StatsBih.
till Riksd. Prof, 1890. 1 Sand. 1 Afd. 1

2 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

kontoret berörda nådiga föreskrift för innevarande år härmed i underdånighet
fullgöra.

Riksdagens under detta år församlade revisorer hafva verkstält
granskning af 1888 års rikshufvudbok jemte öfriga räkenskaper öfver
statsverkets och andra allmänna medels förvaltning under samma år;
och Statskontoret får i underdånighet hänvisa till innehållet i den berättelse
angående statsverkets tillstånd under nämnda år, hvilken före
revisionsförrättningens början blifvit af detta embetsverk afgifven och
sedermera till revisorerna öfverlemnad. Jemlikt föreskrift i 39 § af
Riksdagsordningen skola räkenskaper och öfriga statsverket rörande
handlingar för Riksdagens statsutskott hållas tillgängliga för verkställande
af den granskning, som vid fullgörande af bemälda utskotts
åliggande att utreda och uppgifva statsverkets tillstånd och behof må

vara erforderlig. _

Beträffande undsättningsfonden afgifver Statskontoret särskild
underdånig berättelse, och redovisas för öfrigt förhållandet med denna
fond genom räkenskaper och handlingar, som äfvenledes skola hållas
statsutskottet tillhanda.

Hvad angår statsverkets inkomster för år 1891, har Statskontoret
ansett desamma böra beräknas på sätt bilagda tabell litt. a) utvisar
och, enligt hvad tabellen litt. b) ådagalägger, för denna beräkning i
allmänhet lagt till grund medeltalen af de senaste tre årens inkomstbelopp,
hvilka åter äro hemtade från de för samma ar afslutade rikshufvudböckerna.
Vid upprättandet af förslaget till inkomstberäkningen
har för öfrigt afseende blifvit fästadt dels derpå, huruvida inkomsterna
varit i jemnt stigande eller fallande, dels på de vid vissa titlar förekommande
särskilda förhållanden, för hvilka Statskontoret får här nedan
i underdånighet närmare redogöra.

Ordinarie inkomster.

Grundskatten har uppgått för år 1888 till 4,155,486 kronor.

Uti Kongl. förordningen den 11 September 1885 är förordnadt,
bland annat, att skattefrälsoräntor och kronotionde, som innehades under
enskild eganderätt, samt arbets- och hofveriskyldighet till skattesåld
kronoegendom skulle, derest anbud derom af vederbörande egare framstäldes
inom ett år från kungörelsens utfärdande, för statsverkets räkning
på vissa vilkor inlösas, samt att inlösta räntor och kronotionde
skulle med iakttagande af de beräkningsgrunder, som gälde för ut.-

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 3

görande af kronans räntor och tionde näst före utfärdandet af Kongl.
kungörelsen den 11 Maj 1855 angående de i ordinarie räntan ingående
persedlars omsättning och förenkling, omsättas enligt föreskrifterna
i nämnda kungörelse och Kongl. förordningen den 23 Juli
1869 samt till statsverket utgöras för tiden från räntornas och kronotiondens
indragning, hvarvid för desamma skulle gälla enahanda bestämmelser
som för annan till staten utgående grundskatt. Sedermera
stadgades genom nådiga kungörelsen den 13 Juli 1887, att den genom
förstberörda förordning den 11 September 1885 bestämda inlösen af
> skattefrälseräntor och af kronotionde skulle fortfarande ega rum, derest
vederbörande egare, som ville begagna sig af denna inlösen, derom
gjorde anmälan inom utgången af år 1888.

Under antagande att skattefrälseräntor vid 1888 års utgång skulle
vara inlösta för åtminstone 3,000,000 kronor, samt att statsverkets
behållna inkomst af dylika räntor komme att uppgå åtminstone till

60,000 kronor, blef inkomsttiteln grundskatt af samma års Riksdag i
riksstaten för år 1889 upptagen med ett inkomsten för år 1886, ökad
med nyssnämnda 60,000 kronor, motsvarande belopp, eller i jemnadt
tal 4,185,000 kronor, med hvilken summa ifrågavarande statsinkomst
jemväl är i riksstaten för år 1890 uppförd.

Enligt Statskontoret meddelad uppgift har under tiden till och
med utgången af sistlidne November månad granskning egt rum af
till Kammarkollegium inkomna anbud om inlösen af skattefrälseräntor
m. m., bvilkas slutsumma dervid uträknats till 3,055,982 kronor 25 öre,
och utgjorde ungefärliga lösesumman för skattefrälseräntor, om hvilkas
inlösen anbud vid nämnda tidpunkt blifvit gjorda, men då ej ännu
granskats, 18,395 kronor 25 öre; hemställande Statskontoret, att ifrågavarande
statsinkomst måtte med oförändradt belopp af 4,185,000 kronor
i riksstaten för år 1891 upptagas.

Kyrkotionden, sedan år 1887 i riksstaten beräknad till 250,000
kronor, har i medeltal för åren 1886—1888 belöpt sig till endast
233,458 kronor.

Till hufvudsakligaste delen tillfaller denna afgift, som till beloppet
är beroende af markegången, landskyrkorna, hvarförutan någon
del är disponerad för universitetet i Lund med flera inrättningar; och
då beräkningen af densamma är för statsregleringen af ringa vigt,
helst uppkommande brist i inkomsten alltid i det närmaste motsvaras
af besparing å de under riksstatens åttonde hufvudtitel vid åtskilliga
anslagsrubriker i kolumnen för »indelning och dermed jemförlig anvisning,
på förslag, kyrkotionde» uppförda belopp, anser Statskontoret
någon förändrad beräkning af denna inkomsttitel nu icke vara erfor -

Inkomstberäkni

: Statskontorets skrifvelse.

derlig, utan hemställer Statskontoret, att kyrkofonden måtte med oförändradt
belopp, 250,000 kronor, i riksstaten för år 1891 upptagas.

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål erlägges, på grund af
nådiga beslut den 27 December 1873 och den 30 Januari 1874, årligen,
intilldess annorlunda kan varda förordnadt, af rusthållen vid det afsutna
kavalleriet med 139,658 kubikfot 4 kannor (= 36,548 hektoliter 60
liter), hälften råg och hälften korn, och har i penningevärde uppgått:

för år 1886 till

1887 „

1888 „

kronor 296,568: —
„ 276,992: —

„ 278,998: —

och således för hvart och ett af dessa år understigit den i riksstaterna
för innevarande och nästkommande år antagna beräkningen, 300,000
kronor. Då emellertid inkomsten för år 1886 endast obetydligt understigit
denna beräkning samt för år 1888 varit, om ock i ringa mån,
i stigande, torde densamma, som är på markegång beroende, kunna
med oförändrad! belopp, 300,000 kronor, upptagas i riksstaten för
år 1891.

Af gifter för ''persedelunderhållet vid rusthällsinfanterietps om utgöras,
jemlik! 1885 års Riksdags beslut, af de effektiva rusthållen vid rusthållsinfanteriet
med 20 kronor af hvarje rustbållsnummer för upphörande
af rusthållsinfanteriets skyldighet att anskaffa och underhålla
beklädnads-, bevärings- och rem tygspersedlar, blefvo först af innevarande
års Riksdag upptagna i riksstaten bland statsverkets inkomster
med ett efter rusthållens antal beräknadt belopp af 51,000 kronor,
hvilken summa torde äfven i riksstaten för år 1891 uppföras.

Trosspassevolansafgift, i riksstaterna för innevarande och nästkommande
år beräknad till 26,000 kronor, har i medeltal för de tvenne
sista åren uppgått till 26,369 kronor. Det uppkomna öfverskottet är
icke af den betydenhet, att förändring i den senast gjorda beräkningen
deraf bör föranledas.

Tillfälliga rotevakansafgifter äro i 1890 års likasom uti innevarande
års riksstat upptagna med 68,000 kronor.

Inkomsten har utgjort:

år 1886 .................................................................... kronor 71,590: —

„ 1887 ........................................................................ „ 72,726: —

„ 1888 ...................................................................... „ 91,059: —

och innefattar, utom utgifter af rusthåll och rotar för uraktlåten rekrytering,
jemväl de vid början af år 1878 till statsverket tillsvidare

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 5

indragna afgifterna af åtskilliga till underofficerares aflöning förut anslagna.
vakanta rusthåll och rotar. I inkomsten för åren 1887 och
1888 ingå jemväl för delar af dessa år belöpande afgifter af sådana
rotar vid båtsmanshållet, som under samma år, jemlikt Kongl. kungörelsen
den 13 Juli 1887 angående båtsmanshållets sättande på vakans,
tätt sig vakanssättning medgifven. För tiden från och med året näst
efter det, hvarunder vakanssättning medgifvits rote eller rusthåll, redovisas
afgiften under titeln » b åt s m a n s vak a risa fgift». Beloppet af afgiften
af vakänssatta båtsmansrotar, som lör år 1888 ingått under nu ifrågavarande
inkomsttitel, utgör 23,075 kronor 26 öre. Då inkomsten ifrigt
af tillfälliga rotevakansafgifter för sistnämnda år i det närmaste
motsvarat den senast antagna beräkningen, torde någon förändring i
denna beräkning icke böra ifrågakomma, utan inkomsttiteln »tillfälliga
rotevakansafgifter» upptagas i riksstaten för år 1891 med oföräudradt
belopp af 68,000 kronor.

Soldatvakans af gift. Denna statsinkomst bar i medeltal för de
sistförflutna tre åren 1886—1888 belöpt sig till 105,500 kronor, hvilken
summa med 4,500 kronor understiger den i riksstaten för år 1890 antagna
beräkningen, 110,000 kronor. Detta förhållande är till en del
föranled t deraf, att inom trenne län soldatvakansafgifterna debiterats
efter markegång i stället för efter det i lagen den 5 Juni 1885 angående
lindring i rustnings- och roteringsbesvären bestämda, markegången
öfverstigande värde. Rättelse härutinnan är under sistlidet och innevarande
ar af Kammarrätten efter vederbörande revisionskontors jakande
föreskrifven, med anmälan hvarom Statskontoret hemställer, att
inkomsttiteln »soldatvakansafgift» måtte äfven i 1891 års riksstat upptagas
med 110,000 kronor.

Båtsmansvakansafgift innefattar till en början afgifter af städernas
båtsmanshåll, af sex båtsmansrotar på Yisingsö, af nio båtsmansrotar i
Södra Möre härad af Kalmar län, af den nya båtsmausindelningen i
Blekinge,, af den nya ordinarie båtsmansroteringen, af insockne frälsehemman
i Halland samt af de på tioårig vakans satta rusthållen i Blekinge
och Södra Möre härad. Vid 1887 års riksdag beslutades, att dåvarande
båtsmanshållet skulle sättas på vakans samt de derigenom inflytande
vakansafgifter, beräknade efter de i lagen om lindring i rustnings-
och roteringsbesvären den 5 Juni 1885 bestämda värden, ingå
bland statsverkets inkomster; dock finge vakanssättningen under öfvergångstiden
till den i sammanhang dermed beslutade organisationen af
eu sjömanscorps icke ega rum med mera än en åttondedel af dåvarande
effektiva rotar årligen. Den tillökning i båtsmansvakansafgiften, som

6 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

härigenom vore att påräkna, har antagits uppgå i jemnadt tal till

45,000 kronor för hvart och ett af de följande åren.

Enligt den för år 1888 afslutade rikshufvudboken har ifrågavarande
inkomst för nämnda år belöpt sig till 212,721 kronor, hvilken
summa, med tillägg af den för hvart och ett af åren 1889 och 1890
påräknade tillökning, tillhopa 90,000 kronor, i det närmaste motsvarar
den för sistberörda år antagna beräkningen, 305,000 kronor; ochtoide,
med afseende å den ytterligare tillökning i båtsmansvakansafgiften,
som till följd af båtsmanshållets sättande på vakans kan vara att påräkna
för år 1891, denna tillökning beräknad på enahanda sätt som
för hvart och ett af åren 1888—1890, eller till 45,000 kronor, inkomsttiteln
»båtsmansvakansafgift» i riksstaten för år 1891 upptagas med ett
från 305,000 kronor tilf350,000 kronor förhöjdt belopp.

Arrendemedlen äro enligt räkenskaperna för år 1888 debiterade
med 3,121,357 kronor 14 öre, och utvisar samma ars rikshufvudbok,
att, sedan i enlighet med den för redovisningen i denna ^hufvudbok
gällande grundsats afdrag skett för de vid 1888 års utgång, enligt
räkenskaperna, utestående restantier och uppbördspropriebalanser,
arrendemedlen för året skulle hafva belöpt sig till 2,929,144 kronor.

Sedan enligt Kongl. kungörelsen den 13 Juli 1887 rättighet medgifvits
vissa kronans arrendatorer att uppsäga sina arrenden till upphörande
den 14 Mars 1889 och Eders Kongl. Maj:t i särskild! ärende
den 22 December 1887 förklarat, att af nämnda kungörelse följde, att
för egendom, i afseende hvarå den i kungörelsen meagifna uppsägningsrätt
begagnats, arrende icke bordo efter den 14 Mars 1889 utgå med
högre belopp, än vid ny utarrendering af egendomen betingats, och således
skilnadsarrende af föregående innehafvare icke. vidare utgöras,
samt 1888 års Riksdag medgifvit, att utgifvande af skilnadsarrende för
kronoegendom, med afseende hvarå rätt till arrendets uppsägning enligt
ofvanberörda kungörelse den 13 Juli 1887 egt rum, men icke begagnats,
finge för den tid af arrendeperioden, som den 14 Mars 1889
återstode, förutvarande arrendator efterskänkas, så vidt icke kontraktets
förverkande föranledts af vanhäfd, qvarstår skyldigheten till skilnadsarrendes
utgörande

dels för alla de i följd af kontraktets förverkande upphörda arrenden,
om hvilka kontrakt upprättats efter 1884 års början, vare sig
dessa arrendeskilnadsbelopp afse tiden före eller efter den 14 Mars 1889,
dels för samtliga öfriga arrendeskilnadsbelopp, som upplupit före

den 14 Mars 1889. _ o

I afseende å sistnämnda skilnadsbelopp har innevarande års Riksdag
uti skrifvelse den 13 sistlidne Maj anhållit, att Eders Kongl. Maj:t,

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 7

efter utredning i afseende å den eftergift, som skäligen kunde medgifvas
de arrendatorer, hvilka på grund af före 1884 års början ingångna,
af annan orsak än vanhäfd förverkade kontrakt vore skyldige att för
arrendetiden intill den 14 Mars 1889 erlägga så kallade skilnadsarrenden,
täcktes till Riksdagen inkomma med det förslag, omständigheterna
befunnos föranleda. Med anledning af denna Riksdagens framställning
hafva Statskontoret och Domänstyrelsen, efter det Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i rikets samtliga län sig i ärendet yttrat, under den
18 sistlidne November afgifvit infordrad! underdånigt utlåtande och dervid
upplyst, bland annat, att sammanlagda beloppet af sådana skilnadsarrenden,
som med framställningen afsågos och hvilka den 14 Mars
1889 voro oguldna, uppgick till 621,033 kronor 26 öre. Af länsstyrelsernas
yttranden, i ett par fall jemförda med räkenskaperna, framgår,
att af berörda summa voro såsom skilnadsarrenden för år 1888 debiterade
156,326 kronor 74 öre. Någon motsvarande debitering för år
1889 kommer ej att i detta års räkenskaper eller sedermera ega rum,
hvadan och då, till följd af den med år 1885 vidtagna förändring i tiden
för räkenskapernas afsilande, det restantiebelopp, för hvilket, enligt
hvad ofvan förmälts, afdrag skett för utrönande af arrendemedelsinkomsten
lör år 1888, icke kunnat innefatta de skilnadsarrenden för
nämnda år, hvilka vid den efter 1888 års utgång inträffade förfallotiden
icke blifvit guldna, arrendemedlen för innevarande år, under förutsättning
att i öfrigt med dem icke inträffat någon förändring, skulle
utvisa en behållen inkomst af endast omkring 2,808,700 kronor.

En af Domänstyrelsen den 5 sistlidne April hit öfverlemnad förteckning
å under år 1888 vidtagna förändringar i arrendeinkomsten af
för statsverkets räkning utarrenderade egendomar utvisar, att dessa förändringar,
till hufvudsakligaste delen föranledda af begagnandet af den,
enligt hvad ofvan förmälts, vissa kronans arrendatorer medgifva uppsägningsrätt,
komma att medföra en minskning uti innevarande års inkomst
i förhållande till föregående årets med 23,654 kubikfot 9,4 9 kannor
råg, 21,983 kubikfot 4,35 kannor korn, 4,930 kubikfot 0,87 kannor
hafre, 74,52 centner smör, 100 famnar ved, 200 centner hö, 102,298
kronor 44 öre kontanta penningar, jemte forsellön å spanmål 1,950 kronor
94 öre samt skogsarrenden 3,420 kronor 40 öre penningar och 91
kubikfot spanmål, hälften råg och hälften korn; kunnande denna minskning
antagas i värde uppgå till omkring 220,000 kronor.

Med afseende å denna minskning och hvad ofvan anförts angående
beloppet af och afdraget för 1888 års skilnadsarrenden skulle arrendemedlen
för innevarande år kunna antagas uppgå till omkring

2,588,000 kronor. Vid sådant förhållande hemställer Statskontoret, att

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

inkomsttiteln »arrendemedel», som är i 1890 års riksstat upptagen med

2.700.000 kronor, för år 1891 icke må beräknas till högre belopp än

2.600.000 kronor.

Mantalspenningar, som i innevarande och nästkommande års riksstater
upptagits med 665,000 kronor, hafva för år 1887 utgjort 665,777
kronor, men för år 1888 influtit med endast 656,707 kronor. Då emellertid
medeltalet af de sistförflutna trenne årens inkomst, eller 663,251
kronor, endast obetydligt understigit den senast antagna beräkningen,
torde mantalspenningarne få med oförändradt belopp, 665,000 kronor,
upptagas uti riksstaten för år 1891.

Bötesmedel, i 1890 års riksstat upptagna med 240,000 kronor,
hafva under sistlidet år influtit med 239,312 kronor; hemställande Statskontoret,
att ifrågavarande inkomsttitel måtte äfven i riksstaten för år
1891 beräknas till 240,000 kronor.

Kontrollst ampelmedel. Denna inkomsttitel, som är i riksstatema
för åren 1886—1890 upptagen med 25,000 kronor, torde i 1891 års riksstat
uppföras med oförändradt belopp af 25,000 kronor.

Fyr- och båhnedlen äro för år 1890 beräknade till 1,200,000 kronor
och hafva utgjort

för år 1886 ...................................

„ „ 1887 ....................................

„ „ 1888 ..................................

eller i medeltal för dessa tre år

kronor 1,307,263: —

„ 1,321,853: —

„ 1,448,639: —

„ 1,359,252: —

Under innevarande år intill den 1 dennes har ifrågavarande inkomst,
efter hvad Statskontoret inhemtat, utgjort 1,448,600 kronor 56
öre och skulle, i händelse samma uppbörd komme att för December
månad debiteras som under motsvarande tid af det nästförflutna året,
för innevarande år uppgå till 1,505,357 kronor 28 öre.

Vid sådant förhållande och då denna inkomst från och med år
1885 influtit med mera än 1,300,000 kronor årligen samt för år 1888
med närmare 250,000 kronor öfverstigit beräkningen och för innevarande
år kan antagas belöpa sig till 300,000 kronor mera, än som beräknats,
anser Statskontoret densamma kunna för år 1891 i riksstaten
uppföras med ett förhöjdt, ofvannämnda medeltal ungefärligen motsvarande
belopp af 1,300,000 kronor.

Telegraf medel, hvilka i riksstaten för år 1890 beräknats till 1,260,000
kronor, äro, enligt hvad Statskontoret inhemtat, af Telegrafstyrelsen för
år 1891 kalkylerade till 1,350,000 kronor, hvilken summa alltså blifvit
i bilagda tabell uppförd.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 9

Jernvägstrå fikmedel. Enligt uppgift från Jeimvägsstyrelsen kan
nettobehållningen å trafikmedlen för år 1891 antagas till 6,500,000 kronor,
hvadan jemväl denna summa blifvit i nyssomförmälda tabell
upptagen.

Skogsmedlen äro i riksstaterna för åren 1886—1889 beräknade till

1.600.000 kronor.

I sammanhang med förnyad reglering af skogsstaten beslutades
af sistlidne Riksdag, att de afgifter för virkesutsyning å vissa skogar
i Kopparbergs och de norrländska länen, hvilka jägmästarne hittills egt
uppbära af enskilde, skulle i stället erläggas till statsverket och ingå
bland skogsmedlen, samt att godtgörelse efter vissa grunder skulle
komma statsverket till godo och redovisas bland skogsmedlen för de
till skogsskötsel hörande förrättningar, som af skogsstaten utfördes å
flertalet ecklesiastika skogar och å de häradsallmänningar, hvilka stode
under skogsstatens omedelbara vård. Med afseende å den tillökning i
skogsmedlen, som häraf förväntades uppstå, beräknad till högst 72,500
kronor, samt då till följd af upprättade aftal angående afverkningsrätt
en icke obetydligt ökad afkastning af kronans skogar vore att påräkna,
blefvo skogsmedlen upptagna i riksstaten för år 1890 med ett till
2,000,000 kronor förhöjd t belopp.

Af det vid den till Riksdagen innevarande år aflåtna nådiga propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof fogade utdrag af
protokollet öfver finansärenden den 12 sistlidne Januari inhemtas i
fråga om nyssnämnda beräkning af skogsmedlen, att Eders Ivongl. Maj:t
den 7 December sistlidet år godkänt upprättadt aftal angående upplåtelse
på tolfårig afverkningsrätt af ett större virkesparti inom norra och
södra Lycksele revir; att af den härför betingade köpeskillingen,
2,201,144 kronor, minst 225,000 kronor antogos komma att inflyta
under år 1890; att, om än, med hänsyn till denna virkesförsäljning och
i afvaktan på fortgången af skogsuppskattningarne å de nybildade
kronoparkerna, den vanliga årsafverkningen i de nämnda två reviren
under något eller några år skulle komma att minskas, Domänstyrelsen
likväl ansett, i betraktande af inkomsternas ökning från andra lappmarksrevir
inom Vesterbottens län, skogsmedlen från detta län för år
1890 med all säkerhet kunna beräknas till ett med minst 200,000 kronor
ökadt belopp; att från kronoskogar inom andra delar af riket påräknades
en icke obetydligt ökad afkastning, i anseende hvartill och
med hänsyn jemväl till inträffad förbättring i träkonjunkturerna antagligt
vore, att skogsmedlen år 1890 komme att uppgå till omkring

2.200.000 kronor. Med afseende derå att årsafverkningens storlek i

Bill. till Biksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 fd. 2

10 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

någon mån vore beroende af kontraktsinnehafvare ansågs emellertid
försigtigheten bjuda, att skogsmedlen, inberäknadt ofvanberörda ersättningar
till statsverket för skogsstatens förrättningar i vissa fall till
beräknadt belopp af 72,500 kronor, icke uppskattades till högre belopp
än 2,000,000 kronor.

Skogsmedelsinkomsterna hafva belöpt sig

för år 1886 till

1887

1888

kronor 1,652,220: —
„ 1,685,393: —

„ 2,066,905: —

Enligt från Domänstyrelsen erhållen uppgift hafva statsverkets
skogsmedelsinkomster under innevarande års trenne första qvartal uppgått
till 2,459,156 kronor, och skulle, i händelse skogsmedelsuppbörden
under fjerde qvartalet komme att motsvara uppbörden under samma
tid af sistlidet år, statsverkets skogsmedel för år 1889 således uppgå
till mera än 2,767,000 kronor.

Då skogsmedlen under de sistförflutna trenne åren varit i stigande
och under ett af dem, eller det sista, öfverstigit den senast, med hänsyn,
bland annat, till den genom ofvan omförmälda ersättningar för vissa
skogsstatens förrättningar förväntade tillökning i inkomst, antagna
beräkningen och för innevarande år synes komma att öfverstiga denna
beräkning med mera än 700,000 kronor, samt, efter hvad Statskontoret
inhemtat, denna tillökning i väsentlig mån uppkommit genom stegrade
virkespris, anser Statskontoret en förhöjning i den senast antagna
beräkningen kunna ske. I)å likväl denna statsinkomst beror af eu del
förhållanden, som icke på förhand med någon säkerhet kunna förutses,
torde densamma icke böra för år 1891 beräknas högre än till 2,200,000
kronor, med hvilken summa Statskontoret alltså hemställer, att inkomsttiteln
»skogsmedel» måtte i riksstaten för år 1891 uppföras.

Extra uppbörd. Inkomsterna under denna titel äro i riksstaten
för år 1890 beräknade till 100,000 kronor och hafva utgjort:

år 1886 ...................................................................... kronor 140,608: —

„ 1887 ........................................................................ „ 183,428: —

och „ 1888 ...................................................................... „ 182,569: —

De höga inkomstbeloppen för dessa år äro hufvudsakligen föranledda
deraf, att observationsinedel år 1886 influtit med mera än 25,000
kronor mot 5 å 9,000 kronor under hvart och ett af närmast föregående

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 11

och efterföljande åren, att expropriations- och ersättningsmedel år 1887
influtit med 63,437 kronor 68 öre mot 16,006 kronor 87 öre år 1886
och 17,059 kronor 61 öre år 1888, samt att i uppbörden för år 1887
jemväl ingår influten ersättning, jemlikt Kongl. brefvet den 29 Oktober
1886, till Beckaskogs kungsgård för genom ett sjösänkningsföretag
uppkomna förluster med 26,265 kronor 60 öre, och i uppbörden för år
1888 den tiondeafgift, som enligt föreskrift i Kongl. brefvet den 23
April 1888 med 43,238 kronor 19 öre erlagts för det silfver, som under
år 1887 utbringats ur »after» vid Sala grufva.

Med afseende derå att inkomsterna under förevarande titel äro
till väsentligaste delen af tillfällig beskaffenhet torde någon förhöjning
i den senast antagna beräkningen icke vidtagas, utan hemställer Statskontoret,
att inkomsttiteln »extra uppbörd» måtte med oförändradt
belopp, 100,000 kronor, i riksstaten för år 1891 upptagas.

Bevillningar.

Tullmedlen. Med anledning af de utaf 1888 års Riksdag beslutade
ändringar i dittills gällande tullagstiftning blefvo tullmedlen för innevarande
år beräknade till 36,000,000 kronor. Beträffande grunden för
denna beräkning inhemtas af Riksdagens skrifvelse den 15 Maj 1888,
att de beslutade tullförhöjningarne antagits lemna omkring 13,150,000
kronor, hvarifrån dock borde dragas dels afgifterna för sådana eljest
tullpligtiga varor, som, utan att tull för desamma erlägges, från Norge
inkomma, uppgående till omkring 750,000 kronor, dels ock beslutade,
af Riksdagen till 2,750,000 kronor beräknade tull-lindringar å kaffe,
oljor m. m.; att, då af de åsätta tullarne antogs följa en icke obetydlig
minskning i importen, Riksdagen fann nödig försigtighet bjuda att icke
beräkna de ökade inkomster, som ändringarne i tulltaxan kunde medföra,
till mera än 7,500,000 kronor; samt att, då tullinkomsterna af dittills
gällande tullsatser ej ansågos böra beräknas till högre belopp än

28,500,000 kronor, tullmedlen således uppfördes i 1889 års riksstat med
ofvannämnda summa, 36,000,000 kronor.

För nästkommande år 1890 är denna inkomsttitel beräknad till
ett förhöjdt belopp af 37,000,000 kronor.

I anledning af 1888 års Riksdags beslut angående tullagstiftningen
faststäldes af Eders Kongl. Maj:t dels genom nådiga kungörelsen den

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

11 Februari samma år vissa införselafgifter å spanmål, mjöl, gryn, malt
och kli, att träda i tillämpning den 14 i nämnda månad, dels ock under
den 18 Juni samma år ny tulltaxa, att lända till efterrättelse från och
med den 1 derpåföljde Juli.

Den debiterade tulluppbörden för år 1888 belöpte sig till 37,722,664
kronor.

För tiden från innevarande års början intill den 1 December har
den debiterade tulluppbörden enligt meddelande från Generaltullstyrelsen
uppgått till.................................................... kronor 39,486,681: 42

och skulle, under antagande att enahanda uppbörd
komme att för December månad debiteras
som under samma månad af det näst

förflutna året eller ..............................................j_ __ 2,747,873: 4 7

tulluppbörden för innevarande år sålunda utgöra kronor 42,234,554: 89.

Oaktadt ofvan omförmälda tull-lindringar å kaffe, oljor m. m. med
ingången af innevarande år vunnit tillämplighet, skulle tullmedlen alltså
komma att för detta år öfverstiga den senast antagna beräkningen
med mera än 5,200,000 kronor. Fn förhöjning i denna beräkning
synes derföre kunna ega rum. Då emellertid de förhållanden, hvilka
medgifvit en så vidsträckt varuförbrukning inom landet som den,
hvarom sistlidet och innevarande års tullinkomster vittna, icke torde
få med säkerhet antagas komma att oafbrutet göra sig gällande, lärer
någon förändring i beräkningen af denna statsinkomst icke böra ske
i vidare mån, än att densamma upptages i riksstaten för år 1891 med
ett till 38,000,000 kronor förhöjdt belopp.

Postmedlen äro, såsom Statskontoret inhemta!, för år 1891 af
Generalpoststyrelsen beräknade till 7,380,000 kronor, hvadan denna
summa blifvit å bilagda tabell uppförd.

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter. De särskilda
afgifter, som innefattas under denna titel, hafva enligt räkenskaperna
utgjort:

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

	År 1886.	År 1887.	År 1888.
af frälseegendomar ............................	68,654	40	68,228	94	67,462	54
för lotshemman................................... » rättighet till skogsfång och kol-	67	12	67	12	67	12
ningsfrihet på allmänningar ...... af bankbolag med sedelutgifnings-	1,739	63	1,739	63	1,739	63
rätt..................................................... » utländska eller andra här i riket icke mantalsskrifne handlande	115,508	02	116,661	7 9	170,064	94
och handelsexpediter..................... » utländingar för konserter och dramatiska eller andra föreställ-	119,280		119,480		143,490
ningar...............................................	8,389	50	9,256	50	9,846	—
säger	313,638	67	315,433	98	392,670	23
hvartill kommer tillfällig uppbörd...	3,167	86	2,020	66	429	85
Summa	316,806	53	317,454	64	393,100 08

Medelinkomsten för dessa trenne år kar belöpt sig till 342,515
kronor.

Denna inkomsttitel är uppförd i innevarande och nästkommande
års riksstater med 350,000 kronor. För år 1888, det första året, hvarunder
den af 1887 års Riksdag beslutade förhöjning af bevillningsafgiften
af bankbolag med sedelutgifningsrätt vunnit tillämpning, har
inkomsten öfverstigit den senast antagna beräkningen; men då medeltalet
af sistförflutna trenne årens inkomst understigit denna beräkning,
torde, innan erfarenhet vunnits om verkan af den, enligt Kongl. förordningen
den 5 Oktober innevarande år angående bevillningsafgifter för särskilda
förmåner och rättigheter, vidtagna förändring beträffande bevillning
af vissa handlande och handelsexpediter, ifrågavarande bevillningsafgifter
äfven i riksstaten för år 1891 uppföras med 350,000
kronor.

aStämpelmedel, som äro uti innevarande års riksstat beräknade till

3,500,000 kronor, ansågos af sistlidne Riksdag kunna för år 1890 beräknas
till 3,700,000 kronor, med hvilken summa inkomsttiteln uppfördes
i nämnda års riksstat. Inkomsten för år 1888 har utgjort
endast 3,666,865 kronor, men då medeltalet af inkomsten för de sistförflutna
åren 1886-—1888 uppgått till 3,736,270 kronor och således

14 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

öfverst]’git den senast antagna beräkningen, torde någon förändring
deri nu ej böra ega rum, utan »stämpelmedlen» uppföras äfven i 1891
års riksstat med oförändradt belopp af 3,700,000 kronor.

BränvinstillverJcningsskatt. Bränvinstillverkningen i riket bar en -

38,400,683

38,171,077

34,454,382

28,478,758

34,963,140.

35,883,776.

ligt räkenskaperna utgjort:

år 1884 .................................................................. liter 35,310,799

» 1885 .................................................................... »

» 1886 ................................................................. »

» 1887 ................................................................. »

» 1888 .................................................................. »

utgörande medeltalet för femårsperioden.................. »

Medeltalet för femårsperioden 1883—1887
uppgick till .................................................................... »

Enligt meddelande från Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå
har tillverkningen under innevarande år intill den 1 i denna

månad uppgått till............................................................. liter 24,801,791

och om härtill lägges tillverkningen under December

månad sistlidet år............................................................... ,, 4,180,687

skulle, under förutsättning att sistnämnda litertal
komme att motsvara tillverkningen för samma månad
innevarande år, detta års tillverkning blifva ........... liter 28,982,478.

Å allmänt nederlag voro inneliggande:

1888. 1889.

den 2 Januari ............................ liter 11,162,447 6,579,147

den 2 December ........................... „ 5,454,322 5,554,337.

Den till statsverket kontant influtna tillverkniugsskatten för till
förbrukning från brännerier och allmänna nederlag utlemnadt bränvin
belöpte sig

år 1884 till ..................................... kronor 13,907,435

„ 1885 ........................................... „ 14,900,546

„ 1886 ............................................ „ 14,035,002

„ 1887 ............................................ „ 12,698,136

1888, under hvilket år den i
Kongl. kungörelsen den 28
Mars samma år stadgade förhöjning
i skatten från 40 öre
till 50 öre litern trädde i till -

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

lämpning på det sätt och i den
ordning kungörelsen närmare

bestämde, till .............................. kronor 14,433,090:8 8

efter afdrag af restitution dels för
för högt erlagd skatt kronor 10,614:4 5
och dels för bränvin,
som gjorts till förtäring
obrukbart (denaturerats)
för att användas
för tekniskt
eller vetenskapligt ändamål,
.......................... „ 224,799:42 235,413:87

eller i jemnt krontal till............................................. kronor 14,197,677: —

Enligt ofvannämnda meddelande har bränvinstillverkningsskatt
blifvit under innevarande år intill den 1 dennes

erlagd med .................................................................... kronor 12,879,666: —

Under förutsättning att ifrågavarande skatt
under innevarande månad inflyter med lika stort
belopp som under motsvarande tid sistlidet år

eller med ..................................................................... „ 1,526,998: —-

summa kronor 14,406,664: —

skulle inkomsten för innevarande år, efter afdrag
för restitution för denatureradt bränvin,
hvilken restitution, efter hvad hittills är kändt,

icke kan antagas understiga.................................. 350,000: —

komma att uppgå till ............................................... kronor 14,056,664: —

Bränviustillverkningsskatten, som för år 1888 beräknades till
13,000,000 kronor, upptogs, till följd af ofvanberörda skatteförhöjning,
i riksstaten för innevarande år till 15,000,000 kronor, motsvarande en
förbrukning af 30,000,000 liter. Då Riksd agen ansåg en jemförelse
mellan de belopp, hvarmed skatt blifvit erlagd under de fyra första
månaderna af hvart och ett af åren 1888 och 1889, gifva vid handen,
att förbrukningen af bränvin vore stadd i betydligt aftagande, fann
Riksdagen nödig försigtighet fordra, att för år 1890 icke beräknades
större förbrukning än 27,400,000 liter, betingande en skatt af 13,700,000
kronor; och blef ifrågavarande statsinkomst i riksstaten för år 1890
med sistnämnda belopp uppförd.

16 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Den under de fem åren 1884—1888 influtna skatten motsvarar
eu förbrukning

år 1884 af ..................................................................... liter 34,768,587

„ 1885 „ .................................................................... „ 37,251,365

„ 1886 „ ...................................................................... „ 35,087,505

1887 „ 31,745,340

” 1888 ’’ å 40 öre ..................... liter 26,006,865

å 50 „ ..................... „ 7,589,862 „ 33,596,727.

Då ofvanomfönnälda förhöjning af bränvinstillverkningsskatten
skulle träda i kraft den 3 April 1888, dock med iakttagande att dittills
gällande skatt af 40 öre för litern Ange erläggas ej mindre för det
bränvin, som vid den tid, då den förhöjda skatten trädde i kraft, redan
vore disponerad!, än äfven, så vida betalning erlades före den. 1 Oktober
1888, för det bränvin, som vid tiden för den förhöjda tillverkningsskattens
trädande i kraft obeskattadt qvarlåge å bränvinsnederlag
eller allmänt nederlag, kan, såsom äfven af Statskontoret erinrats i
dess underdåniga berättelse den 6 December sistlidet år, icke med
säkerhet antagas, att nyssnämnda,, den under år 1888 inbetalade skatten
motsvarande myckenhet bränvin, 33,596,727 liter, blifvit under samma
år förbrukad. Den skatt, som här ofvan beräknats inflyta under innevarande
år, betingar en förbrukning af endast 28,113,328 liter.

Om än en jemförelse mellan inkomstbeloppen under åren 1888
och 1889, till följd af skatteförhöjningen under det förstnämnda året,
icke lemnar fullt tillförlitlig ledning för bedömande af den verkliga
förbrukningen under hvart och ett af dessa båda år, torde dock, efter
jemförelse med förhållandena under derförutgångna åren samt med
fästadt afseende derå att tillverkningen under hvart och ett af sistlidet
och innevarande år betydligt understigit föregående årens tillverkningar,
kunna antagas, att, såsom med skatteförhöjningen afsetts, en minskning
i förbrukningen af bränvin inträdt, hvarför Statskontoret, med
hänsyn tillika till den enligt Kongl. kungörelsen den 18 Maj 1888
vidtagna nedsättning till 40 procent af lägsta alkoholhalten å bränvin,
som får vid minuthandel eller utskänkning till salu hållas, anser inkomsten
af bränvinstillverkningsskatten för år 1891 icke böra beräknas
högre, än som skett för år 1890; hemställande Statskontoret alltså,
att ifrågavarande statsinkomst måtte i riksstat^! för 1891 uppföras
med oförändradt belopp af 13,700,000 kronor.

Hvitbetssockertillverkningsafgiften, i riksstaten för år 1889 beräknad
till 250,000 kronor och i nästkommande års riksstat uppförd med 550,000
kronor, har i medeltal för åren 1886 —1888 inbragt 404,549 kronor.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 17

Enligt uppgift från nyssnämnda byrå bar denna afgift under innevarande
år intill den 1 dennes influtit med ......... kronor 475,692:86

och under antagande att inkomsten för December
månad detta år kommer att uppgå till enahanda

belopp som för nämnda månad sistlidet år eller..... „ 123,080:07

skulle uppbörden för innevarande år belöpa ^slgMalThronor 598,772:9 3,
hemställande Statskontoret, att, då medeltalet af de tre sistförflutna
årens inkomst understigit den senast antagna beräkningen, någon förändring
i denna beräkning icke måtte med anledning af innevarande
års höga inkomstbelopp vidtagas, utan att denna statsinkomst äfven
i riksstaten för år 1891 upptages med 550,000 kronor.

Bevillning af fast egendom samt af inkomst är i riksstaten för år

1889 beräknad till 3,600,000 kronor och uppfördes i riksstaten för år

1890 med ett till 3,700,000 kronor förköjdt belopp, och torde densamma,
som i medeltal för de sistförflutna tre åren influtit med 3,757,159 kronor,
upptagas i riksstaten för år 1891 med oförändradt belopp af

3,700,000 kronor.

kronor 9,648,826: 74

Beträffande resultatet af 1888 års statsreglering är af Statskontoret
i underdånig skrifvelse den 5 sistlidne Augusti aumäldt, att statsverkets
inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag hafva lemnat ett

nettoöfverskott af..............................

hvartill komme:

af myntverkets behållning, enligt
kongl. brefvet den. 5 Maj 1882, kronor 16,000:
odisponerade behållningar å en del
extra statsanslag, enligt särskilda

föreskrifter,.....................................

dito till följd af anslagens upptagande
i riksstaten till jemnt
krontal ..................................’..........

så att öfverskott.et på det hela uppginge till kronor
Bih. till liiksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

28,777: 91

1: 2i

44,779: 19

9,693,605: 93.

18 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Vidare blef i samma skrifvelse förmäldt, bland annat, att, till
följd deraf att öfverskottet å 1886 års statsreglering disponerats enligt
1889 och 1890 års riksstater med jemnade tusental, af samma öfverskott
ännu vore odisponerade ................................. kronor 670: 31

att af öfverskottet å 1888 års statsreglering
.......................................... kronor 9,693,605: 9 3

enligt 1890 års riksstat disponerats
.............................................. „ 3,944,000: —

hvadan deraf återstode.............................................. kronor 5,749,605: 9 3

samt att för en blifvande statsreglering alltså

vore att disponera.............................................. kronor 5,750,276: 24.

Stockholm den 6 December 1889.

Underdånigst:

ADB. ANDERSON.

AUG. HÄGGBLADH. L. W. RIBEN. PER SAMZELIUS.

Föredragande.

C. Kinberg.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Statsverkets inkomster.

Bil. Litt. a.

		—
	Kronor.
Ordinarie inkomster.
Grundskatt.................................................................................	4,185,000
Kyrkotionde..........................................................................	250,000
Kavalleriregementenas hästvakansspanmål.....................	300,000	—
Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet	51,000
Trosspassevolansafgift...........................................................	26,000	—
Tillfälliga rote vak ansafgifter............................................	68,000
Soldatvakansafgift ...............................................................	110,000
Båtsmansvakansafgift ............................................................	350,000	—
Arrendemedel..........................................................................	2,600,000	—
Mantalspenningar.................................................................	665,000
Bötesmedel............................................................................	240,000	—
Kontrollstämpelmedel ..........................................................	25,000	—
Fyr- och båkmedel.............................................................	1,300,000	—
Telegrafmedel......................................................................	1,350,000	—
Jernvägstrafikmedel ...........................................................	6,500,000	—
Skogsmedel .............................................................................	2,200,000	—
Extra uppbörd ....................................................................	100,000	—
Säger	20,320,000
Bevillningar.
Tullmedel ................................................................................	38,000,000
Postmedel ..........................................................................	7,380,000
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättig-
heter ......................................................!....................	350,000	—
Stämpelmedel...............................................................	3,700,000	—
Bränvinstillverkningsskatt .................................................	13,700,000	—
I [vithet ssockert i il verkning,safgi It ......................................	550,000	—
Bevillning af fast egendom samt af inkomst ...............	3,700,000	—
Säger	67,380,000	—
Summa	87,700,000	—

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Statsverkets

	Beräknad i riksstaten för år 1890.
Ordinarie inkomster.
Grundskatt ...............................................................................................	4,185,000!
Kyrkotionde ............................................................................................	250,000!
Kavalleriregementenas hästvakansspamnål ..................................	300,000;
Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet ............ Trosspassevolansafgift..........................................................................	51,000
26,000
Tillfälliga rotevakansafgifter ...............................................................	68,000
Soldatvakansafgift...............................................................................	110,000
Båtsmansvakansafgift............................................................................	305,000
Arrendemedel........................................................................................	2,700,000
Bergverkstionde ......................................................................................	— —
Mantalspenningar ...................................................................................	665,000
Bötesmedel ................................................................................................	240,000
Kontrollstämpelmedel...........................................................................	25,000
Fyr- och håle medel ..............................................................................	1,200,000
Telegrafmedel ......................................................................................	1,260,000
J ernvägstrafikmedel................................................................................	6,500,000
Skogsmedel............................................................................................	2,000,000
Extra uppbörd..........................................................................................	100,000
Säger	19,985,000j
Bevillningar.
Tullmedel ................................................................................................	37,000,000
i Postmedel ..................................................................................................	6,900,000
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter.........	350,000
Stämpelmedel..........................................................................................	3,700,000
i Bränvinstillverkningsskatt................................................................	13,700,000
Hvitbetssockertillverkningsafgift.......................................................	550,000
Bevillning af fast egendom samt af inkomst.................................	3,700,000
Säger	65,900,000
Summa	85,885,000

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

inkomster.

Bil. Litt b.

för år 1886.	för år 1887.	för år 1888.	Medium.	beräkning för år 1891.
4,064,979	4,140,203	1 4,155,486	4,120,223	4,185,000
241,764	233,636	224,974	233,458	250,000
296,568	276,992	278,998	284,186	300,000
- -	- -	— —		51,000
26,483	26,480	26,145	26,369	• 26,000
71,590	72,726	91,059	78,458	68,000
110,610	102,781	103,110	105,500 .	110,000
203,271	172,739	212,721	196,244	350,000
3,07 6,685	2,762,639	2,929,144	2,922,823	2,600,000
14,238	13,990	- -	___
667,269	665,777	656,707	663,251	665,000
297,276	235,088	239,312	257,225	240,000
21,649	21,034	21,961	21,548	25,000
1,307,263	1,321,853	1,448,639	1,359,252	1,300,000
1,246,528	1,229,860	1,447,511	1,307,966	1,350,000
5,700,000	5,200,000	6,800,000	5,900,000	6,500,000
1,652,220	1,685,393	2,066,905	1,801,506	2,200,000
140,608	183,428	182,569	168,868	100,000
19,139,001	18,344,619	20,885,241	19,446,877 \|	20,320,000
32,147,858	30,637,506	37,644,953	33,476,772	38,000,000
6,097,913	6,287,650	6,609,347	6,331,637	7,380,000
317,313	317,973	392,259	342,515	350,000
3,814,859	3,727,086	3,666,865	3,736,270	3,700,000
15,315,300	8.753,768	14,197,677	12,755,582	13,700,000
323,020	346.282	544,345	404,549	550,000
3,741,670	H 3,739,472	3,790,335	3,757,159	3,700,000
61,757,933	53,809,737	66,845,781	.60,804,484	67,380,000
80,896,934	72,154,356	87,731,022	80,251,361	87,700,000

Bill. till Biksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd,

Utgifterna.

Första hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver fnansärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 11
Januari 1890.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Akerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen
anförde vidare:

Beträffande regleringen af första hufvudtiteln hemställer jag, att
i propositionen angående statsverkets tillstånd och behof må för denna
hufvudtitel beräknas enahanda belopp, som nu finnes å ordinarie stat
dertill anvisadt, eller 1,320,000 kronor.

Bill. till RiJcsd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

Första hufvudtiteln.

Hvad departementschefen sålunda föreslagit
täcktes, enligt det öfriga Statsrådets tillstyrkande,
Hans Maj:t Konungen i nåder gilla.

Ex protocollo:
Adolf von Hof sten.

STOCKHOLM, ISAAC MARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1890.

Andra hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartements ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott
Lördagen den 11 Januari 1890,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Akerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Departementschefen Statsrådet östergren föredrog de frågor, som
rörde regleringen af andra hufvudtitelns stat, dervid Departementschefen
yttrade beträffande:

Ordinarie anslag.

Svea Hofrätt med derunder lydande justitiestat.

I nådigt bref till Svea Hofrätt af den 25 April 1889 har Eders [1.]
Kongl. Maj:t — med anledning deraf att, enligt hvad Hofrättens arbets- JiSofcmn# *
redogörelser för de senare åren utvisade, antalet oafgjorda instämda och innestat.
Bill. till Rilcsd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 1

Andra hufvudtiteln.

vädjade saker, vid 1882 års slut utgörande 586, sedermera årligen ökats,
så att det vid 1888 års utgång uppgick till 1,495 och att denna stora tillökning
af balansen, som väsentligen berodde på det ökade antalet inkomna
mål, egt rum oaktadt Hofrättens arbetskrafter under hela ifrågavarande
tid varit förstärkta med en extra division utöfver de på stat
upptagna fem divisionerna —- anbefalt Hofrätten att afgifva underdånigt
yttrande och förslag angående de åtgärder, som, utan att kräfva ändring
i det lagstadgade rättegångssättet, i öfrigt kunde anses nödiga för
att bereda de nu balanserade målen ett hastigare afgörande och, så
vidt möjligt, förekomma uppkomsten af dylika balanser för framtiden.

Till fullgörande af denna befallning har Hofrätten i underdånig
skrifvelse den 18 sistlidne November afgifvit yttrande och förslag uti
ifrågavarande ämne, dervid af Hofrätten blifvit anfördt hufvudsakligen
följande:

Af en vid Hofrättens underdåniga skrifvelse fogad, inom Justitiedepartementets
byrå för statistiska ärenden uppgjord, tabell inhemtades,
att antalet oafgjorda, instämda och vädjade mål vid slutet af år 1851
utgjorde 1,349 eller föga mindre än år 1888, att sedan antalet af Hofrättens
ordinarie divisioner, som intill år 1852 utgjort fyra, från och
med nämnda år ökats med en, och under samma år jemväl en extra
division varit i arbete för nedbringande af den befintliga balansen, det
vid hvarje års slut balanserade antalet oafgjorda mål under de följande
åren intill midten af 1860-talet nedgick från 865 till 339, men att det
efterhand under åren 1865 till 1868 steg till 752, bibehölls ungefär vid
denna siffra till år 1884 derigenom att Hofrätten till en början under
kortare tider, men från och med 1878 ständigt, understöddes af en
extra division, samt derefter, oaktadt den sjette divisionen fortfor att
arbeta, ånyo växte år 1885 till 920, 1886 till 1,191, 1887 till 1,394 och
1888 till 1,495.

Anledningen till detta missförhållande vore, såsom den omförmälda
tabellen uppenbart gåfve vid handen, väsentligen att söka i tillväxten
af de inkommande instämda och vädjade målens antal. Före midten
af 1860-talet uppgick detta antal endast undantagsvis till en högre
siffra än 1,150, men vexlade åren 1866 till 1870 mellan 1,272 och 1,432,
stannade under följande åren intill 1884 vid ett medeltal af 1,250, men
hade sedan stigit, år 1885 till 1,321, 1886 till 1,475, 1887 till 1,443
och 1888 till 1,438.

Derjemte hade under de senare åren antalet inkommande kriminella
mål ej obetydligt ökats, hvilket, då dessa mål ansåges böra skyndsamt
med slut afhjelpas, i sin mån bidragit att höja balansen af instämda
och vädjade mål.

Andra liufvudtiteln.

Tillökningen i antalet inkomna vademål förskrefve sig, förutom
från Stockholm, nästan uteslutande från de fyra nordligaste länen.
Enligt en inom Hofrätten uppgjord uträkning förekomme nemligen
någon nämnvärd tillökning i antalet inkomna vademål endast från hufvudstaden
och nedan upptagna fem län, hvilka bidragit till Hofrättens
arbetsmaterial med följande antal dylika mål, nemligen:

	År 1878.	År 1883.	År 1888.
Stockholms stad med........................	...................... 282	328	353
Vestmanlands län „ .........................	..................... 50	53	66
Vesternorrlands „ „ .......................	..................... 154	187	246
Jemtlands „ „ .........................	...................... 73	92	112
Vesterbottens „ ,, ........................	...................... 33	29	42
Norrbottens „ „ ........................	....................... 37	42	51

Stigningen, som hvad de norrländska länen beträffade säkerligen
ännu icke nått sin höjdpunkt, berodde utan tvifvel på det inom dessa
län rastlöst fortgående odlings- och utvecklingsarbetet, med deraf framkallade
talrika rättskollisioner, hvilka till den grad tagit i anspråk jemväl
domstolarnes i första instansen ansträngda verksamhet, att det för
tillgodoseende af rättsskipningens kraf funnits nödigt att under tiden
från år 1876 genom delning öka domsagornas i dessa fyra län antal
från tio till aderton, hvartill komme att frågan om delning af ännu en
hithörande domsaga vore på Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning beroende.

Det allt ymnigare tillflödet af mål från Norrland hade på Hofrättens
arbetsbalanser en menligare inverkan än som kunde förklaras
uteslutande af de inkomna målens antal. En del af dessa mål hade
nemligen visat sig taga Hofrättens tid och arbete i anspråk i vida högre
grad än i allmänhet varit fallet med de öfriga vädjade målen. Detta gälde
särskildt i fråga om de rättegångar, som ledde sitt upphof från den
företrädesvis under de senaste årtiondena starkt utvecklade trävarurörelsen
och anginge afverkning och leverans af skogseffekter. Då jemväl
bland de kriminella målen förmärkts en ej ringa tillökning i antalet af
just sådana, hvilkas utredning och pröfning kräfde ett synnerligen
mödosamt och tidsödande arbete för utrönande af brottets tillvaro och
bestämmande af dess karakter, såsom mål angående bedrägeri, mened
och brottsligt förfarande af gäldenär i konkurs, torde i dessa förhållanden
få sökas det väsentligaste bidraget till förklaring af det faktum, som
likaledes framginge af de meddelade statistiska uppgifterna, att Hofrättens
arbetsprodukt, så vidt endast instämda och vädjade saker toges

Andra liufvudtiteln.

i betraktande, ej blott sjunkit i förhållande till de inkommande målens
antal, utan äfven absolut taget under de senaste årtiondena något minskats.

Till detta resultat borde utan tvifvel en anledning sökas jemväl
deri, att hofrättsarbetet på senare tider i större utsträckning än någonsin
förut utförts af ledamöter, livilka icke varit ständigt fästade vid
Hofrätten, utan på kortare tider förordnats att biträda densamma. Dels
både ordinarie hofrättsledamöter fortfarande i lika hög grad som tillförene
plägat förordnas att bestrida revisionssekreterare-, expeditionschefs-
med flera befattningar utom Hofrätten, hvadan deras embeten
i Hofrätten måst förvaltas af vikarier, dels hade för bildande af den
sjette divisionen, till hvilken medel hittills utgått antingen från ett af
Riksdagen beviljadt extra anslag å riksstatens andra hufvudtitel eller
ock från allmänna besparingarne å anslagen under samma hufvudtitel,
och följaktligen ej kunnat anvisas för längre tid än ett år i sender,
fem nya ledamöter måst förordnas. Häraf hade inom ledamotspersonalen
uppstått en viss rörlighet, hvilken företrädesvis i en domstol, som
arbetade kollegialt, måste verka hämmande på arbetets gång, i det att
en ny ledamot, innan han hunnit göra sig fullt förtrogen med sin uppgift
och alla dess fordringar, icke blott för egen räkning lemnade en
arbetsprodukt, som endast med största svårighet uppnådde den normala,
utan ock störande inverkade på kollegernas arbete.

Att, oaktadt allt detta, Hofrättens arbetsresultat icke kunde anses
otillfredsställande, torde få slutas deraf, att, om de under de senaste
fem åren afgjorda instämda och vädjade målen fördelades på de divisioner,
som under denna tid varit i arbete, antalet uppginge för hvarje
division till något högre siffra än i Göta Hofrätt, oaktadt på hvarje
division samtidigt belöpte ungefär sextio procent flera afgjorda kriminella
skriftvexlingsmål, understälda ransakningsmål och fiskaliska aktioner
än på en hvar af Göta Hofrätts divisioner.

Det missförhållande emellan antalet af de till Hofrätten inkomna
och de af Hofrätten afgjorda vademål, som emellertid qvarstode, vållade
utan tvifvel den rättssökande allmänheten ett stort och känbart lidande.
I regeln kunde numera i följd af arbetsmaterialets hopande en vädjad
sak icke företagas till afgörande innan mer än ett år förflutit, efter
det den inkommit till Hofrätten. Att ett sådant uppehåll i rättsskipningens
gång skulle för parter, som vore angelägna om en snar lösning
af sina rättstvister, medföra betänkliga, understundom ödesdigra
följder, läge för öppen dag. Å andra sidan kunde med allt skäl antagas,
att den utsigt, som uppskofvet i Hofrätten öppnade för en tredskande
part att förhålla motparten hans rätt, bidroge att öka antalet

Andra hufvudtiteln.

af de mål, som droges under Hofrättens pröfning. En del af dessa
skulle helt säkert icke, med risk af onödig och förspild kostnad, fullföljas
till Hofrätten, om dess domslut vore att förvänta inom kortare tid.

I ordningen härefter ginge Hofrätten att till åtlydnad af Eders
Kong!. Maj:ts nådiga befallning yttra sig angående de åtgärder, som
kunde anses nödiga för att bereda de nu balanserade målen ett hastigare
afgörande och så vidt möjligt förekomma uppkomsten af dylika
balanser för framtiden.

Den i ärendet åstadkomna och af Hofrätten redan åberopade statistiska
utredning ansåge Hofrätten på ett öfvertygande sätt ådagalägga, att,
äfven med antagande deraf att Hofrättens arbetsprodukt kunde genom ansträngdt
arbete uppehållas vid den siffra, hvartill de sex divisionerna under
år 1888 hunnit, eller omkring 1,340 instämda och vädjade mål, och att genom
de åtgärder, till hvilka Hofrätten längre fram finge anledning återkomma,
denna siffra skulle kunna derutöfver något höjas, de sex divisionernas
arbetsprodukt ändock i bästa fäll endast med svårighet komme att
hålla jemna steg med antalet inkommande mål af nämnda slag, hvilket
redan nu uppginge till mer än 1,400 årligen och näppeligen torde kunna
för den närmare framtiden beräknas till en lägre siffra. Det måste
derföre antagas vara utred t, dels att behofvet af eu sjette division nu
mera vore permanent och icke öfvergående, dels att äfven de sex divisionerna
icke kunde i någon mån medverka till minskande af de nu
befintliga balanserna. Inrättandet af en ny ordinarie division samt arbetskrafternas
tillfälliga förstärkande med en sjunde division för afgörande
af de vid dennas bildande balanserade målen vore således åtgärder,
hvilka Hofrätten i främsta rummet ansåge nödiga för det af Eders
Kongl. Maj:t angifna ändamål.

Vore behofvet af en permanent sjette division ådagalagdt, syntes
det vara högeligen angeläget, att den icke bibehölles vid sin nuvarande
ovissa ställning, utan att de för dess bildande erforderliga anslag uppfördes
på ordinarie stat, så att fullmakter kunde utfärdas för de nya
embetenas innehafvare. Det vore redan antydt, hurusom dessa domareembetens
förvaltande på grund af förordnanden, gällande endast för
kort tid, menligt inverkade på hofrättsarbetets gång, men mot en sådan
anordning talade ytterligare ännu vigtigare och mer afgörande skäl.
Omständigheternas makt gjorde det visserligen oundvikligt att, när ett
domareembete tillfälligtvis stode ledigt, eller dess innehafvare för längre
eller kortare tid vore upptagen af andra statens värf, embetet uppehölles
af tillförordnad vikarie, men att domareembeten redan från början
så inrättades och aflönades, att de aldrig kunde bestridas annorlunda
än på förordnande, vore uppenbarligen stridande mot den i 36

Andra hufvudtiteln.

§ Regeringsformen uttalade grundsats, att de, som bekläda domareembeten,
icke utan medelst ransakning och dom kunde afsättas från
sina innehafvande sysslor. Uppehållandet af denna grundsats visade
sig i detta fall så mycket angelägnare, när man besinnade i hvilken
betydande utsträckning bruket att låta domareembeten bestridas genom
tillfälliga förordnanden i senare tider vunnit insteg inom Svea Hofrätt.
I allmänhet hade minst fem vikarier årligen tjenstgjort för sådana ordinarie
ledamöter, som haft uppdrag att förvalta embeten utom Hofrätten,
fem adjungerade ledamöter hade året om varit förordnade i anledning
af sjette divisionens bildande, och dertill hade under sommarmånaderna
i regeln fyra eller fem vikarier behöft förordnas för ledamöter,
hvilka af sjuklighet varit i behof af tjenstledighet. Sålunda
hade ej sällan inträffat, att halfva antalet tjenstgörande ledamöter eller
derutöfver saknat fullmakt å de embeten de bestridt och följaktligen
varit för bibehållande af sina förordnanden äfvensom för blifvande befordran
till ordinarie embeten inom Hofrätten väsentligen beroende af
de förslag, som det ålegat Hofrättens öfrige ledamöter att afgifva. Det
torde icke kunna förnekas, att genom ett sådant förhållande, äfven om
det icke i någon mån inverkade på den tillförordnade domarens sjelfständighet
och rättrådighet, domstolens anseende i allmänhetens ögon
dock lätt kunde lida skada och undergräfvas.

En annan olägenhet, som det nu rådande tillfällighetssystemet
förde med sig, vore den otillräckliga aflöning, hvarmed i följd deraf
allt för många af Hofrättens ledamöter måste åtnöjas. Då de adjungerade
ledamöternas antal ej sällan vore så betydligt, att på flere af Hofrättens
divisioner de ordinarie ledamöterna kunde af dem öfverröstas,
läge det naturligtvis stor makt uppå, att de vore fullt vuxna sitt vigtiga
kall, och att endast framstående förmågor användes i ett så ansvarsfullt
uppdrag. Men för att Hofrätten skulle ega full frihet att endast
bland sådana förmågor göra sitt val, vore det nuvarande adjunktsarfvodet,
2,000 kronor, i längden alldeles för lågt. Knappast under några
förhållanden kunde detta arfvode sägas utgöra skälig ersättning för det
arbete, man af den adjungerade ledamoten fordrade, men svårigheterna
ökades, då det gälde att år efter år söka få behålla honom i Hofrättens
tjenst, utan att större vedergällning kunde honom erbjudas. Det finge
visserligen erkännas att nu mera under de sista månaderna af adjunktionstiden
de ekonomiska svårigheterna väsentligen utjemnades derigenom,
att Eders Kongl. Maj:t plägat ställa till Hofrättens förfogande en eller
två, någon gång tre assessorslöner, hvilka icke finge uppbäras af sina
ordinarie, till andra embetens bestridande lörordnade innehafvare, och
hvilka löner Hofrätten då tilldelat de äldste bland sina adjungerade le -

Andra liufvudtiteln.

damöter. Meu ändock qvarstode äfven för desse en betydande olägenhet
i ekonomiskt hänseende derutinnan, att rättighet till ålderstillägg
å lönen efter viss tids tjenstgöring icke åtföljde ett dylikt tillfälligt
innehafvande af densamma, utan inträdde först från den tid, då assessorsfullmakt
kunnat erhållas. I allmänhet vunnes nu mera i följd af
ofvan angifna omständigheter befordran till assessorsembete i Svea
Hofrätt icke förr än vid 37 års ålder och efter 4 å 5 års adjunktion,
medau i Göta Hofrätt assessorn i medeltal erhållit sin fullmakt vid 35
års ålder efter 2 till 3 års adjunktion. Anledning saknades tyvärr icke
att befara att i följd af dessa, särskildt för Svea Hofrätt ogynsamma
aflönings- och befordringsförhållanden mer än en framstående förmåga
gått förlorad för Hofrätten och vändt sig till andra banor, der
den materiella ersättningen redan från början bättre svarat mot det arbete,
som tagits i anspråk.

I fråga derom, huruvida någon nämnvärd tidsbesparing genom
ändringar i Hofrättens arbetsordning eller genom förenkling i det på
praxis beroende arbetssättet kunde vinnas, hade hvad som efter den
gällande arbetsordningens utfärdande kunnat i nämnda syfte göras,
mestadels redan blifvit genomfördt. Hofrätten tilläte sig i detta hänseende
erinra derom att Hofrätten nu mera endast undantagsvis anlitades
för att infordra förklaringar från parter och afgifva utlåtanden i
de från Hofrätten fullföljda besvärsmål, att i allmänhet Kongl. Maj:ts
nådiga remisser icke vidare föredrogos i Hofrättens plenum, utan allenast
på en af Hofrättens divisioner under presidentens ordförandeskap,
och att läsning af handlingar i föredragna mål nu mera vanligen skedde
icke i Hofrätten utan i leclainöternas hem. Derest Eders Kongl. Maj:t
täcktes bifalla en af Hofrätten gjord underdånig framställning om bemyndigande
för Hofrätten att, i den mån sådant funnes erforderligt,
uppdraga åt annan tjensteman än den, i följd af de egentliga sekreteraregöromålens
tillväxt, af arbete öfverhopade sekreteraren att föredraga
civila besvärsmål, skulle denna föredragning säkerligen kunna utföras
på ett sätt, som beredde Hofrättens ledamöter någon besparing i tid
för annat arbete. Slutligen åberopade Hofrätten i detta hänseende en af
Hofrättens president hos Eders Kongl. Maj:t gjord hemställan, att Eders
Kongl. Maj:t måtte förklara honom ega att utan hinder af stadgandet
i arbetsordningens 12 § i Hofrätten föredraga de i nämnda § omförmälda
Kongl. Maj:ts remisser. Genom bifall till denna hemställan skulle de
hittillsvarande referenterna af dessa, till ett antal af omkring 40 årligen
uppgående ärenden kunna egna den tid, som skulle nedlagts på
deras utredande, åt beredning af vademål.

Några vidare till påskyndande af ärendenas gång och åstadkom -

Andra hufvudtiteln.

mande af ett högre arbetsresultat ledande ändringar i arbetsordningen
både Hofrätten för närvarande icke att föreslå; men visserligen skulle
Hofrätten icke underlåta att framgent såsom hittills såväl åt denna angelägenhet
som åt utveckling och förbättring af det på praxis beroende
arbetssättet egna all den omtanke, som dessa vigtiga uppgifter kräfde.

Angående slutligen de utgifter för statsverket, som den nu ifrågasatta
förstärkningen af Hofrättens arbetskrafter skulle medföra, erfordrades
för eu ordinarie sjette division, sammansatt på enahanda sätt,
som Hofrättens öfriga divisioner, löner till två hofrättsråd och tre
assessorer, hvartill komme två notarielöner. Deremot hade tillökningen
i antalet till Hofrätten inkommande brottmål ännu icke varit nog betydande
för att betinga inrättandet af eu ny fiskalstjenst, likasom Hofrätten
icke funnit anledning att föreslå någon tillökning i de för uppehållande
af sekreterare-, advokatfiskals- och arkivariegöromålen på Hofrättens
stat uppförda anslag.

Annorlunda vore förhållandet med aktuariebefattningen. Dennas
innehafvare hade bland annat genom tillväxten i de inkommande målens
antal fått sina tjenstegöromål i så hög grad ökade, att Hofrätten nödgades
i sammanhang med framställningen om eu ordinarie sjette division
göra underdånig hemställan om någon åtgärd, i syfte att bereda aktuarien
nödigt biträde vid fullgörandet af hans tjenstepligter.

Före år 1870 ålåg det icke aktuarien att mottaga och registrera
andra till Hofrätten inkommande handlingar än dem, som ingåfvos i
instämda och vädjade saker. Handlingar i öfriga civila mål och ärenden
inlemnades till sekreteraren. Men genom Kongl. brefvet den 22
December 1869 förordnades, att till allmänhetens beqvämlighet det tills
vidare skulle åligga aktuarien att mottaga och i diarium anteckna de
till Hofrätten inkommande handlingar i alla civila mål och ärenden
samt fiskaliska aktioner. I den skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t, hvari
Hofrätten hemstälde om denna förändring, anfördes, att i anseende till
den ständigt fortgående tillväxten i antalet af de civila målen Hofrätten
icke kunde med visshet antaga att en person skulle allt framgent
medhinna att mottaga och i diarium anteckna alla dylika mål,
och att Hofrätten derföre ej trodde sig böra tillstyrka ett definitivt
stadgande derom, intilldess erfarenheten visat, huruvida en sådan förändring
i arbetssättet läte sig utan olägenhet verkställas. Erfarenheten
hade nu ådagalagt, att förändringen visserligen varit till stor fördel
för allmänheten, men att deremot Hofrättens farhåga i afseende på
möjligheten för aktuarien att hinna utföra det honom sålunda förelagda,
högst väsentligt ökade arbetet visat sig grundad. Svårigheten för
aktuarien att medhinna sina dels genom nämnda öfverflyttning, de

Andra liufvudtiteln.

genom tillväxten i de inkommande målens antal mer än fördubblade
göromål berodde till en del på ett för Svea Hofrätt egendomligt förhållande,
som saknade motsvarighet inom de andra Hofrätterna. Medan
till exempel i Göta Hofrätt nästan alla handlingar ingåfves af några få,
för närvarande fyra, vid Hofrätten anstälde, så kallade hofrättskommissarier,
uppträdde i Svea Hofrätt parterna dels sjelfva, hvilket vore fallet
med ett stort antal rättssökande från Stockholm och omgifvande landsbygd,
dels genom något af de många ombud, hvilka, till stor del utan
juridisk underbyggnad, här i hufvudstaden erbjöde sig till parternas
tjenst, och jemväl af de egentliga sakförarne användes såsom mellanhänder
vid ingifvande af handlingar i Hofrätten. Uppenbart vore, att
den tjensteman i Svea Hofrätt, till hvilken de rättssökande egde vända
sig för handlingars ingifvande och uttagande samt upplysningars erhållande
m. m., till följd häraf finge en långt besvärligare tjenstgöring
än aktuarien i Göta Hofrätt. Under det att hofrättskommissarierna, väl
bekanta med förhållandena inom Hofrätten, förstode att ur de för allmänheten
utan aktuariens anlitande tillgängliga anslags- och registerböcker
inhemta nödiga upplysningar om fortgången af de mål, de hade
att bevaka, och följaktligen endast i ringa grad behöfde medelst förfrågningar
afbryta aktuariens arbete, vore de rättssökande i Svea Hofrätt,
lemnade åt sig sjelfva, icke i stånd att förskaffa sig erforderliga upplysningar
om de till Hofrättens handläggning öfverlemnade mål. Aktuarien
i Svea Hofrätt vore derföre nästan oafbrutet under den tid af
fyra timmar dagligen, då aktuariekoutoret borde hållas för allmänheten
öppet, upptagen med handlingars mottagande och utlemnande samt besvarande
af de rättssökandes frågor. Häraf blefve en följd icke blott
att arbetet med anteckningars förande i diarierna måste försiggå före
och efter den ordinarie, åt allmänheten egnade arbetstiden, utan ock
att en god tid upptoges med förande af sådana specialregister öfver
diarierna, att aktuarien kunde lemna de begärda upplysningarna utan
något för honom sjelf lika som för allmänheten allt för menligt dröjsmål.

Sålunda toges i Svea Hofrätt kanske mer än eljest någonstädes
aktuariens embetsverksamhet i anspråk för allmänhetens räkning. Men
då hans pligter mot embetsverket icke finge af denna anledning eftersättas,
hade hans tjenstegöromål tagit ett sådant omfång, att arbetstiden
för honom uppginge till nio eller tio timmar dagligen. Visserligen
biträddes aktuarien af en på viss tid, vanligen ett år i sender, förordnad
amanuens, hvilken med arfvode 1,800 kronor årligen hade till
åliggande att under aktuariens tillsyn och på hans ansvar föra diariet
öfver vädjade mål samt lemna parter de upplysningar, som kunde
hemtas ur detta diarium. Men denne amanuens, hvilkens tjenstgöring
Bill. till Rilcsd. Prof. 1800. 1 Sami. 1 Afd. 2

Andra hufvudtiteln.

vid diariet icke vore af beskaffenhet att göra honom skicklig att befordras
till annan tjenst inom Hofrätten än aktuariens, måste för att
förvärfva meriter till annan ordinarie befattning allt som oftast tjenstgöra
vid Hofrättens protokoll, och blefve derigenom hindrad att så
ofta som erfordrades vara å aktuariekontoret tillstädes. Hans ovissa
ställning nödgade honom ock att vid första tillfälle söka befordran på
annat håll. Det derigenom föranledda täta ombytet af amanuens hade
ett ganska menligt inflytande på den art af verksamhet, som på aktuariekontoret
toges i anspråk. Hofrätten ansåge sig derför böra föreslå att aktuarien
måtte erhålla ett ständigt biträde med lön på stat. Finge detta biträde,
som kunde benämnas andre aktuarie, till hufvudsakligt uppdrag
att på eget ansvar föra diariet öfver vädjade saker med dermed i sammanhang
stående göromål, samt att hvarje dag minst under hela den tid aktuariekontoret
vore öppet vara der tillstädes, skulle ett par timmars arbetstid
besparas förste aktuarien, som blefve fri från den tidsödande kontrollen
öfver vadediariets förande, och andre aktuarien det oaktadt blifva
på embetsrummet sysselsatt fem till sex timmar dagligen. För detta
arbete borde lönen icke bestämmas lägre än att den motsvarade en notarielön,
helst andre aktuarien under sådana förhållanden säkert skulle
finna med sin fördel förenligt att stanna vid sin befattning till dess
han kunde vinna befordran till förste aktuarie.

Om denna framställning bifölles, skulle i anledning af en sjette
ordinarie divisions bildande någon tillökning i det å Hofrättens stat
nu uppförda, för fem divisioner beräknade anslag å 7,500 kronor till gratifikationer
åt amanuenser och extra ordinarie biträden icke vara erforderlig,
enär det från nämnda anslag nu utgående arfvode till aktuariens
amanuens då kunde af Hofrätten disponeras till gratifikationer åt de
vid sjette divisionen arbetande extra ordinarie tjenstemän.

I anledning af den ifrågasatta sjette divisionens inrättande skulle
tillökning uppkomma i Hofrättens stat genom uppförande derå åt löner
och tjenstgöringspenningar för två hofrättsråd, tre assessorer, två notarier
och en andre aktuarie, hvars lön och tjenstgöringspenningar
skulle motsvara notariernas, hvarjemte för desse sistnämnda tjenstemän
erfordrades anslag till renskrifningspenningar; utgörande sammanlagda
beloppen, hvarmed staten sålunda skulle ökas, 39,100 kronor. Härtill
komme ålderstillägg åt hofrättsråd och assessorer i enlighet med hvad
i gällande lönestat stadgades samt åt notarier och andre aktuarien i
enlighet med hvad för notarier nu vore bestämdt.

I händelse anslaget till aflöning åt en andre aktuarie ej skulle vinna
bifall, erfordrades en tillökning i anslaget till amanuenser och extra ordinarie
biträden från 7,500 kronor till 9,000 kronor eller med 1,500 kronor.

Andra hufvudtiteln.

Kostnaderna för en tillfällig’ sjunde division skulle uppgå till enahanda
årliga belopp med det, som för år 1889 blifvit af Eders Kongl.
Maj:t för en extra division anvisadt, eller 17,500 kronor.

På grund af det sålunda anförda har Hofrätten underdånigst
hemstält,

att Eders Kong], Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning
om tillökning i Hofrättens stat för inrättande af en sjette division med
39,100 kronor;

samt att Eders Kongl. Maj:t derutöfver måtte bereda Hofrätten
tillfällig förstärkning med en division för handläggning af instämda
och vädjade mål intilldess antalet balanserade mål af dessa slag nedgått
så långt, att Eders Kongl. Maj:t finner rättskipningen icke vidare
vara i behof af en sådan åtgärd.

Sedan Departementschefen dels erinrat, att ofvan omförmälda
underdåniga framställningar om rättighet för Hofrättens nu varande
president att under hans tjenstetid föredraga vissa Kongl. Maj:ts remisser
och om bemyndigande för Hofrätten att i mån af behof uppdraga åt
annan tjensteman än sekreteraren att föredraga civila besvärsmål, blifvit
af Kongl. Maj:t bifallna samt att en extra division i nåder förordnats
att jemväl under innevarande år biträda Hofrätten, dels ock anhållit att
vid anmälande af de under andra hufvudtiteln hänförliga behof, hvilkas
tillgodoseende ansåges erfordra extra anslag för år 1891, få afgifva
yttrande i anledning af Hofrättens hemställan om förordnande af en
tillfällig, sjunde, division, anförde departementschefen vidare:

Behofvet af förstärkning i Svea Hofrätts arbetskrafter har sedan
lång tid tillbaka gjort sig gällande. Redan år 1868 var de balanserade
instämda och vädjade målens antal så stort, att en extra division måste
till Hofrättens biträde förordnas från början af årets höstsession till
1869 års sommar, hvilket upprepades under hälften af år 1871. Sedermera
var Hofrätten på enahanda sätt förstärkt 1875 års höst, halfva
året 1876 och hösten år 1877. Men då härigenom någon stadigvarande
minskning i balansen icke stod att vinna, har det till förekommande
af allt för stor tidsutdrägt med målens afgörande befunnits
nödigt medgifva, att Hofrätten från och med år 1878 nästan
utan afbrott arbetat på en afdelning utöfver de fem, hvaraf Hofrätten
består. Den, sådant oaktadt, sedan år 1882 ständigt fortgående stegringen
i de balanserade målens antal, hvilken tilldragit sig Eders Kongl.
Maj:ts uppmärksamhet, har utan tvifvel, såsom ock Hofrätten antagit,
sin förnämligaste grund deri, att Hofrätten i anseende till mängden
och beskaffenheten af de mål, som från de nordligare delarue af landet
fullföljas, icke — oansedt biträdet af den sjette divisionen — varit i

Andra hufvudtiteln.

stånd att medhinna afdömandet af lika inånga mål årligen, som samtidigt
till Hofrätten inkommit. Det längre dröjsmål med målens bringande
till slut, som följaktligen måste häraf uppkomma, utgör för de
rättssökande parterna en högst menlig olägenhet, hvarigenom deras
materiella välfärd icke sällan sättes på spel, understundom går förlorad.
Att denna olägenhet icke kan antagas vara af allenast öfvergående
natur, utan tvärtom torde komma att i märklig mån ökas, derest icke
anstalter skyndsamt vidtagas till dess afhjelpande, inses lätt, då man
besinnar hvilken storartad utveckling de ekonomiska förhållandena i
Norrland under senare årtiondena tagit till följd af de mer och mer
lättade kommunikationerna och tillgodogörande i betydligt högre grad än
tillförene af landets rika tillgångar, hvilket föranledt och uppenbarligen
kommer att i allt vidsträcktare omfattning föranleda ökad verksamhet
på alla områden med deraf också följande ökade tvister af beskaffenhet
att kräfva domstols pröfning.

Jemte det jag således, i främsta rummet ur synpunkten af allmänhetens
befogade anspråk att med afdömandet af dess rättegångar i
Hofrätten icke öfver höfvan fördröjes, anser inrättandet af en ny ordinarie
division och derutöfver Hofrättens förstärkning med tillfälliga
arbetskrafter, i den mån sådant för balansens afarbetande kan erfordras,
vara åtgärder, högeligen af behofvet påkallade, framställer sig tillika
för mig såsom ett ytterligare särdeles beaktansvärdt skäl för Hofrättens
tillökande med en ordinarie division hvad Hofrätten erinrat i fråga om
de på arbetets jemna och säkra gång ofördelaktigt inverkande förhållanden,
som äro en följd af det nuvarande stora antalet adjungerade ledamöter
i Hofrätten, der, såsom i Hofrättens underdåniga skrifvelse upplyses,
domarenas antal icke sällan till hälften eller derutöfver utgöres af
adjunkter. Ehuru desse unge män utan tvifvel gjort sig kända för pligtkänsla
och samvetsgrannhet, kunna de dock af helt naturliga skäl i
erfarenhet och skicklighet att utöfva en öfverdomares vigtiga och ansvarsfulla
kall icke i allmänhet mäta sig med de i domarevärf mera
bepröfvade ordinarie ledamöterna. De täta ombyten i Hofrättens domarepersonal,
som behofvet att i vidsträckt mån använda adjungerade
ledamöter nu föranleder, äro ej heller för rättsskipningen gagneliga.
Härtill kommer att, såsom Hofrätten äfven påpekat, den adjungerade
domarens arfvode, 2,000 kronor om året, är ringare än att det, särdeles vid
längre, ofta flerårig adjunktionstid kan anses utgöra skälig ersättning
för ett så grannlaga och mödosamt arbete, som staten med rätta af
honom fordrar; och om, på sätt Hofrätten antydt, framstående förmågor,
med hänsyn till ersättningens ringhet, vändt sig från Hofrätten

Andra luifvudtiteln.

till arman, mera inkomstbringande verksamhet, är sådant icke egnadt
att väcka förundra^.

De skal, Hofrätten anfört till ådagaläggande af behofvet utaf en
andre aktuarie, äro, enligt min åsigt, fullt giltiga, i följd hvaraf jemväl
förslaget om en sådan tjenstemans tillsättande af mig förordas.

_ Derest framställningen om inrättande af en ytterligare ordinarie
division och eu andre aktuarietjenst varder gillad, skulle statsverkets
utgifter för Svea Hofrätt, i öfverensstämmelse med Hofrättens förslag,
emot hvilket jag icke har något att erinra, komma att förhöjas på sätt
följande förslagsvis uppgjorda tillägg till den för Hofrätten gällande,
år 1876 faststälda lönestat utvisar:

		Tjenst-	Ken-		—
	Lön.	görings- penningar.	skrifnings- penningar.	Summa.
1 hofrättsråd...............	4,400	2,000		6,400	^ Efter fem år kan lönen
1 d:o ............	4,400	2,000		6,400	/ höjas med 600 kronor.
1 assessor ...........	3,300	2,000		5,300	t Efter fem år kan lönen
2 d:o ................	6,600	4,000		10,600	j höjas med 500 kronor. 1 Efter fem år kan lönen
1 notarie ................	2,000	1,200	400	3,600
1 d:o ...............	2,000	1,200	400	3,600 3,200	t höjas med 500 kronor och
1 andre aktuarie ........	2,000	1,200		( efter tio år med ytter- j J ligare 500 kronor.

Summa kronor 39,100 ;

och torde för tillgodonjutande af dessa löneförmåner böra gälla enahanda
vilkor, som äro föreskrifna för innehafvare af löner å 1876 års
aflöningsstat.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört och hänförande mig
jemväl till innehållet i Hofrättens underdåniga skrifvelse, hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå, att Riksdagen, med godkännande
af ofvan intagna, förslagsvis uppgjorda tillägg till den för
Svea Hofrätt gällande lönestat äfvensom af de vilkor, som blifvit föreslagna
för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner, må höja det å
andra hufvudtiteln uppförda anslag till nämnda Hofrätt från 235,500
kronor till 274,600 kronor, eller med 39,100 kronor.

Andra hufvudtiteln.

[2.] Då regleringen af häradshöfdingarnes löneförmåner år 1874 egde

Förhöjning rum? var Norrbottens län deladt i två domsagor, den norra och den
Torna dem- södra; och anslogos genom berörda reglering till häradshöfdingen i
sagaanslagna norra domsagan 3,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar och 600
*ÄdT kronor i förvaltningskostnadsbidrag.

bidrag. Sedermera har från och med år 1877 domsagornas antal i länet

ökats till fyra, dervid från norra domsagan blifvit afskilda två tingslag,
hvilka tillhöra Kalix domsaga, samt af norra domsagans återstående
de! bildats Torneå domsaga.

* Förvaltningskostnadsbidraget utgör för sistnämnda domsaga 300

kronor och för Kalix domsaga 100 kronor, och uuderstiger således för
begge dessa domsagor med 200 kronor det bidrag, som utgick för den
odelade norra domsagan. I tjenstgöringspenningar åtnjuter domhafvanden
i Torneå domsaga 2,100 kronor.

I denna, landets nordligaste domsaga, hvilken består af sex tingslag,
har under senare tider i afseende å tingens antal inträffat det förändrade
förhållande att, jemlik!, Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den
30 Oktober 1885 och den 10 December 1886, i hvardera af Pajala
och Korpilombolo tingslag, der förut endast ett lagtima ting om året
hållits, nu mera årligen förrättas ytterligare ett sådant ting, hvilken
ordning inträdde i Pajala med år 1886 och i Korpilombolo med år 1887.

I det underdåniga yttrande, som Häradshöfdingen i Torneå domsaga
G. Sundberg afgaf med anledning af det väckta och sedermera genom sistomförmälda
nådiga bref bifallna förslaget om hållande af två lagtima ting
i Korpilombolo, anförde han, att så väl härigenom som genom den redan
beslutade tillökningen af ett ting i Pajala domhafvanden finge göra
ytterligare två årliga resor till dessa från hans bostad Haparanda på
ett afstånd, Pajala af 17 och Korpilombolo af 13 mil belägna orter,
samt att kostnaden för nämnda resor äfvensom för domarens vistelse
vid de nya tingen, eller i medeltal för Pajalatinget 12 dagar och för
tinget i Korpilombolo 6 dagar, icke tagits i beräkning vid bestämmandet
af det belopp, som under titel tjenstgöringspenningar och förvaltningskostnadsbidrag
vore i riksstaten för domsagan uppfördt, i anseende hvartill
Häradshöfdingen Sundberg hemstälde, huruvida icke tillökning i
berörda belopp borde domhafvanden beredas. Denna framställning,
hvilken af Svea Hofrätt understöddes, fann Eders Kongl. Maj:t emellertid
icke för det dåvarande böra vinna afseende.

Häradshöfdingen Sundberg bär nu i underdånighet förnyat sinomförmälda
hemställan, dervid han, under åberopande af de skäl han redan förut
anfört, vidare hufvudsakligen andragit, att, hvad anginge mängden af
tvistemål och brottmål, deraf domaren hade antingen alldeles ingen

Andra hufvudtiteln.

eller ock endast så stor inkomst, att den betäckte utskrifts- och renovationskostnaden,
stode Torneå domsaga framför de domsagor, der tjenstgöringspenningarna
utginge med högre belopp än uti ifrågavarande
domsaga. Men lagfarts- och inteckningsärenden åter, hvilka lemnade
domaren hans egentliga sportelinkomst, förekomme i Torneå domsaga
till ringare antal än i nästan hvarje annan af rikets domsagor. Härtill
komme, att med afseende å domsagans stora utsträckning och de långa
utstånden från domarens hemvist Haparanda, der ett af tingslagen hade
sin tingsstad, till de öfriga fem tingslagen, utgörande sju, tretton, sjutton,
tjugusju och trettionio mil, förvaltningen af domsagan uppenbarligen kräfde
betydliga kostnader endast för embetsresor och vivre under sådana resor.
Till bestridande af dessa kostnader äfvensom till aflöning åt ett
juridiskt biträde, för närvarande utgående med 600 kronor om året jemte
bostad och kost, vore domaren hänvisad dels till de ringa sportlerna,
och dels till ett statsbidrag af endast 300 kronor. Att den del af utgifterna
för domsagans förvaltning, hvilken sålunda ej betäcktes genom sportlerna,
icke heller kunde anses vara domaren godtgjord genom nämnda
statsbidrag, ansåge sökanden ligga för öppen dag.

Vid den underdåniga ansökningen finnes fogad en af Häradshöfdingen
Sundberg upprättad förteckning öfver resor i embetsärenden, som under
åren 1886, 1887 och 1888 blifvit af honom eller hans embetsbiträde
verkstälda, utvisande denna förteckning bland annat att för resor
till och från de lagtima tingen och för hållande af ett riksdagsmannaval
användts tillhopa 324 dagar, deri inberäknad den tid, som åtgått
till sjelfva förrättningarne, äfvensom att i och för nämnda resor tillryggalagts
sammanlagdt 750 mil.

Svea Hofrätt, som afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, har
med hänsyn till de för rikets alla domsagor gemensamma grunder, som i
afseende å tjenstgöringspenningarne blifvit vid regleringen af häradshöfdingärnes
löneförmåner tillämpade, ansett skäl för höjande af de
jemlikt nu gällande stat till domhafvanden i Torneå domsaga utgående
tjenstgöringspenningar icke förefinnas, i följd hvaraf Hofrätten afstyrkt
Häradshöfdingen Sundbergs framställning i denna del. Helt annorlunda
syntes Hofrätten förhållandet vara med förvaltningskostnadsbidraget,
hvilket lönetillskott afsåge endast att i vissa domsagor, der sportlerna
ansåges icke förslå till förvaltningskostnadernas bestridande, betäcka
den sålunda uppkommande bristen. Redan vid delningen af Norrbottens
län i fyra domsagor torde förvaltningskostnadsbidraget i Torneå domsaga
hafva blifvit alltför lågt beräknadt, då i betraktande toges, å ena sidan de
dryga förvaltningskostnader, som måste förorsakas särskildt af de kostsamma
och tidsödande resorna till tingsställena, belägna på ett afstånd

Andra liufvudtiteln.

af ända till 39 mil från domhafvandens bostad, och å andra sidan den
jemförelsevis ringa sportelinkomst, som i dessa för ekonomisk samfärdsel
ännu föga öppnade bygder kunde vara att påräkna till förvaltningskostnadernas
bestridande. Dertill komme, att inom Torneå domsaga
efter delningen inträdt förändrade förhållanden af beskaffenhet att göra
det anslagna ifrågavarande bidraget än mera otillräckligt för sitt ändamål.
Det torde nemligen ej kunna förnekas, att genom de af sökanden
åberopade bestämmelserna om två tings hållande årligen inom
Korpilombolo och Pajala tingslag domhafvandens årliga kostnader för
resor och tingsgästning väsentligt förökats. Nu hölle Hofrätten visserligen
före, att den omständighet, att inom en domsaga tingsturernas
antal ökades, ingalunda i och för sig innebure giltig anledning att höja
det till domsagans innehafvare anslagna förvaltningskostnad sbidrag;
men utan tvifvel saknades ej fog för ett dylikt anspråk, då, såsom här
vore fallet, de ökade göromålen förorsakade domhafvanden betydliga
direkta utgifter, utan att i nämnvärd mån bereda honom ökade inkomster
till dessa utgifters betäckande.

På grund häraf har Hofrätten underdånigst hemstält, att nådig
proposition måtte till Riksdagen afiåtas derom, att anslaget till förvaltningskostnadsbidrag
åt häradshöfdingen i Torneå domsaga måtte varda
förhöjdt med ett belopp af 500 kronor eller således till 800 kronor för år.

En sedermera från Häradshöfdingen Sundberg af mig infordrad
uppgift angående sportelinkomsterna i domsagan under åren 1887 och
1888 och de årliga kostnaderna för domsagans förvaltning upptager
inkomsterna af sportler för år 1887 till 2,369 kronor och för år 1888 till
2,606 kronor, hvaremot årliga kostnaden för förvaltningen af domsagan
approximativt beräknats till 4,207 kronor.

För bifall till ifrågavarande ansökan, i hvad den afser höjande af
tjenstgöringspenningarnes belopp, anser jag giltig anledning icke vara
för handen, hvadan jag hemställer, att ansökningen i denna del icke
måtte till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Hvad åter angår frågan om ökning af förvaltningskostnadsbidraget,
synes utredningen i ärendet ådagalägga, att detta bidrags nuvarande
belopp och sportelinkomsterna i domsagan icke äro tillräckliga att betäcka
kostnaderna för domsagans förvaltning. Den årliga utgift, som
till följd häraf drabbar domsagans innehafvare, torde ej kunna beräknas
till lägre belopp än det af Hofrätten föreslagna eller 500 kronor; och då
enligt de vid regleringen af häradshöfdingarnes löneförmåner tillämpade
grunder en dylik utgift torde böra domhafvanden af statsmedel ersättas,
tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra nådig
framställning derom, att anslaget till förvaltningskostnadsbidrag åt

Andra liufvudtiteln.

häradshöfdingen i Torneå domsaga, 300 kronor, måtte förhöjas med 500
kronor eller således till 800 kronor.

Genom bifall härtill och derest den ifrågastälda tillökningen i Svea
Hofrätts lönestat godkännes, skulle det i nu gällande riksstat under
rubrik »Svea Hofrätt med derunder lydande justitiestat» uppförda anslag,
588,454 kronor, förhöjas till 628,054 kronor.

Fångvården.

Vid 1882 års riksdag antogs, i öfverensstämmelse med Eders Kong!.
Majrts derom aflåtna nådiga proposition, ny lönestat, utom för fånggevaldigerne,
jemväl för vissa vid fångvården anstälda fanjunkare, underofficerare,
vaktmästare, förste konstaplar och konstaplar, hvilken lönestat
sedermera bibehållits oförändrad. I sammanhang med fastställande af
denna stat beslöt Riksdagen tillika, att lönerna för sagda tjenstepersonal
skulle från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll öfverföras
till fångvårdens bestämda anslag; och blefvo löntagarne derjemte berättigade
till erhållande af pension å allmänna indragningsstaten efter
vissa lefnads- och tjenstår. Den till ifrågavarande bevakningspersonal,
med undantag af fånggevaldigerne, dittills .utgående aflöning, som
bestod i lön och beklädnadsbidrag, fördelades nu, med beklädnadsbidragets
upphörande, i lön och tjenstgöringspenningar, hvarjemte
tjensternas innehafvare bibehöllos vid dem förut tillerkänd rätt att uppbära
två ålderstiilägg. Någon tillökning i den förutvarande aflöningens
belopp egde icke rum i vidare mån än att detsamma höjdes till närmaste
jemna femtio- eller hundratal, hvilken förhöjning vexlade emellan
tjugu och fyratio kronor; och stadgades slutligen åtskilliga vilkor för
tillgodonjutande af de nya löneförmånerna.

Utom dessa förmåner åtnjuter en del af bevakningspersonalen på
kronans bekostnad fria bostäder och fri vedbrand; hvarjemte enligt nådiga
brefveu den 26 Augusti 1856 och den 4 November 1873 de af
vaktbetjeningen vid läns- och kronofängelserna, som utöfva tillsyn öfver
fångarnes arbeten eller eljest dermed hafva bestyr, ega att uppbära
viss andel af årliga arbetsinkomsten vid dessa fängelser. Härtill kommer,
att jemlikt nådiga brefven den 3 December 1861 och den 28
November 1865 belöningar för berömlig tjenstgöring kunna tilldelas
bevakningspersonalen vid fångvården till belopp af 100 kronor och i
synnerliga fall till högst 150 kronor årligen.

I underdånig skrifvelse den 30 sistlidne September har Fångvårdsstyrelsen
— med öfverlemnande af eu underdånig ansökan från åtBih.
till Biksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 3

Andra liufvudtiteln.

skilliga vaktkonstaplar vid fångvården att deras lönevilkor måtte varda
förbättrade — till en början gjort framställning om förböjning uti de
aflöningsförmåner, som genom 1882 års lönereglering blifvit bestämda,
i hvithet afseende Styrelsen hufvudsakligen anfört: De med nämnda
lönereglering åsyftade fördelar hade icke i afsevärd mån vunnits.
Fördelen af pensionsrätt vore tvifvelsutan af stor betydelse, men utsigten
ätt ernå densamma vore för de flesta aflägsen. Den obetydliga
löneförhöjning, som genom regleringen kom löntagarne till godo,
torde i det närmaste medtagas till pensionsafgifter i Civilstatens pensionsinrättning;
och då enligt förut gällande bestämmelser vaktbetjeningen
vid sjukdomsfall egde åtnjuta hela sin aflöning under två
månader och sjuttiofem procent deraf under den tid, förfallet derutöfver
fortfor, innefattades bland vilkoren för nya lönestatens tillämpning
den bestämmelse, att de i aflöningen inbegripna tjenstgöringspenningarne,
hvilka utgjorde så högt belopp, att det för en del af
personalen motsvarade 40 å 46 procent af hela deras aflöning, icke
finge uppbäras för någon tid, hvarunder tjensten ej förrättades. Med
afseende härå yttrade äfven Statsutskottet vid 1882 års riksdag att,
om man frånräknade pensionsrätter innebure i sjelfva verket den nya
lönestaten eu ganska väsentlig försämring för löntagarne. I motsats
härtill hade vid reglering under senare tider af nästan alla civila
tjenstemannacorpsers stater en icke oväsentlig förbättring i aflöningen
kommit löntagarne till godo. Också hade icke mindre än 299 vid
fångvården anstälda vaktbetjente från alla delar af riket till Styrelsen
inkommit med ansökningar, att någon förbättring i deras alltför knappa
löner måtte dem beredas, till stöd för hvilka framställningar i allmänhet
åberopats, att under sista tiden priserna på alla lifsförnödenheter
stegrats och kommunalskatterna blifvit ansenligt förhöjda, att fångvårdens
bevakningspersonal vore betydligt sämre aflönad än deras vid
post- och tullstaterna samt jernvägstrafiken anstälda vederlikar, hvilka
dessutom kunde förskaffa sig extra inkomster, något som med den
stränga tjenstgöringen i fängelserna vore alldeles omöjligt för bevakningspersonalen
derstädes, samt att denna personals redan förut bekymmersamma
ekonomiska ställning blefve hardt när förtviflad, i
händelse familjefadern af sjukdom förhindrades från tjenstgöring, då
han jemväl vore nödsakad att afstå från en stor del af sina löneförmåner.

Med anledning af hvad Styrelsen sålunda anfört och då bevakningspersonalens
allmänna klagan öfver ekonomiskt betryck och olikställighet
i fråga om aflöningsförmåner med jemförliga betjente i andra
förvaltningsgrenar syntes icke sakna giltig grund, hemstälde Styrelsen i
underdånighet, att aflöningen för ofvan omförmälda, år 1882 å ordinarie

Andra hufvudtiteln.

stat uppförda bevakningspersonal, med undantag af fånggevaldigerne,
måtte förhöjas sålunda, att för en hvar af 366 förste konstaplar och
konstaplar lönen ökades med 50 kronor äfvensom att ålderstilläggen
förhöjdes för nämnda 366 vaktbetjente med 25 kronor till hvardera och
för en hvar af den öfriga vaktbetjeniugen med 50 kronor allt på sätt
följande tablå utvisar:

		Nuvarande aflöning.	Föreslagen aflöning.
					Ålders-				Ålders-
			Tjenst-		tillägg.		Tjenst-		tillägg.
		Lön.	görings- pennin-	Summa.	Efter	Efter	Lön.	görings- pennin-	Summa.	Efter	Efter
			gar.		5 ar.	10 år.		gar.		5 år.	10 är.
1	Fanjunkare ..............	600	400	1,000	50	50	600	400	1,000	100	100
	dito .....................
4	2,400	1,600	4,000	50	50	2,400	1,600	4,000	100	100
	Underofficer.............
1	500	300	800	50	50	500	300	800	100	100
29	Underofficerare .........
14,500	8,700	23,200	50	50	14,500	8,700	23,200	100	100
1	Vaktmästare vid läns-
	fängelserna...........	500	300	800	50	50	500	300	800	100	100
16	dito vid dito .........	8,000	4,800	12,800	50	50	8,000	4,800	12,800	100	100
1	Förste vaktkonstapel
	vid läns- och krono-fängelserna ............	450	300	750	50	50	500	300	800	75	75
	dito vid dito .........
15	6,750	4,500	11,250	50	50	7,500	4,500	12,000	75	75
1	Vaktkonstapel vid cen-
	tralfängelserna eller tvångsarbetsanstal-terna ....................	350	300	•650	50	50	400	300	700	75	75
199	dito vid dito ........
69,650	59,700	129,350	50	50	79,600	59,700	139,300	75	75
1	Vaktkonstapel vid läns-
	och kronofängel-
149	serna ....................	350	250	600	50	50	400	250	650	75	75
dito vid dito ......	52,150	37,250	89,400	50	50	59,600	37,250	96,850	75	75

Den tillökning i det bestämda anslaget, som härigenom blefve
behöflig, utgjorde 18,300 kronor; och efter beräkning af det antal
ålderstillägg, som för närvarande utginge till ifrågavarande bevakningspersonal,
skulle den förhöjda utgift, som föranleddes af tillökningen i
ålderstilläggens belopp, komma att uppgå till 16,225 kronor, men då,
efter hvad. senare tiders erfarenhet gifvit vid handen, förslagsanslaget
till ålderstillägg öfverskridits med 2,000 å 3,000 kronor årligen, hemstälde
Styrelsen att samma anslag, nu utgörande 45,000 kronor, måtte
ökas med 20,000 kronor, eller således till 65,000 kronor.

Andra hufviidtiteln.

Förutnämnda belöningar för berömlig tjenstgöring ansåge Styrelsen
fortfarande böra likasom hittills utgå från förslagsanslaget till fångars
vård och underhåll; hvaremot, beträffande vaktbetjeningens vid länsoch
kronofängelserna andel i arbetsinkomsten derstädes, hvilken andel
vore mycket vexlande och år 1888 vid lika fördelning på de personer,
som kommit i åtnjutande deraf, skulle hafva utgjort för hvarje vaktmästare
och förste konstapel omkring 95 kronor och för hvarje konstapel
ungefär 26 kronor, Styrelsen, som hade för afsigt att söka åstadkomma
väsentlig förändring i nu gällande anordning rörande arbetena
vid nämnda fängelser, föresloge, att såsom vilkor för tillgodonjutande
af de förhöjda löneförmåner, hvilka kunde beviljas vaktbetjeningen
vid läns- och kronofängelserna, måtte stadgas, att samma betjening
skulle vara pligtig underkasta sig den reglering eller indragning af
ifrågavarande andel i arbetsinkomsten, som framdeles kunde komma

att beslutas.

Med erinran derom, att uti den Fångvårdsstyrelsens underdåniga
skrifvelse, som föranledde propositionen till 1882 års Riksdag, blifvit
framhållet att eu duglig och pålitlig fångbevakningspersonal svårligen
kunde erhållas, såvida ej åt de betjente, som vore gifta, mera allmänt
tillhandahölles fria bostäder, har Styrelsen nu i detta ämne vidare andraga:
att, hvad centralfängelserna anginge, hade sedan år 1881 dels
vid det å Långholmen belägna genom förhyrande af eu Stockholms
stad tillhörig byggnad samt genom påbyggnad och förändrad inredning
eif en fängelset tillhörig byggnad bostadslägenheter för tjugu
gifta vaktbetjente blifvit anordnade, dels vid centralfängelset i Malmö
tolf dylika bostäder blifvit beredda uti en derstädes efter vådeld restaurerad
fabriksbyggnad; att Styrelsen, beträffande läns- och kronorängelserna,
tid efter annan vid afgifvandet af de årliga underdåniga förslagen
till byggnads- och underhållsarbeten gjort framställning om
rättighet att af det till vård och underhåll af sagda fängelser anvisade
reservationsanslag få, i mån som detsamma icke toges i anspråk för
oundgängliga underhållsarbeten, använda mindre belopp för inredande
på ett eller annat ställe af befintliga uthusbyggnader till bostäder åt
de vid dessa fängelser anstälda vaktmästare, hvilka företrädesvis ansetts
böra vara vid fängelserna boende; att 1875 års Riksdag, uppå
Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning och i enlighet med Styrelsens
förslag, beviljat ett extra anslag af 20,400 kronor för beredande af åtta
bostadslägenheter vid fem länsfängelser; att Styrelsen genom nådigt bref
af den 25 November 1887 berättigats använda uppkomna besparingar å
förenämnda reservationsanslag till beredande, på sätt som funnes lämpligast,
af bostäder för bevakningspersonalen vid ifrågavarande fängelser, i

Andra hufvudtiteln.

följd hvaraf Styrelsen år 1888 gick i författning om uppförande i Östersund
af en byggnad med bostäder för fyra konstaplar; äfvensom att
vid tillbyggnad af kronohäktet å Långholmen, hvartill 1884 års Riksdag
beviljat anslag, kunnat anordnas bostäder för fyra vaktbetjente, men
att, oaktadt de åtgärder, som sålunda blifvit för ändamålet vidtagna,
funnes dock ännu icke i kronans hus för bevakningen anordnade flere
än 151 familjbostäder, under det att af de å ordinarie stat uppförde 418
vaktbetjente 357 vore gifta eller i egenskap af enklingar hade familj
och 206 af den gifta bevakningspersonalen således vore i saknad af
kostnadsfri bostad och den dermed förenade förmånen af fri vedbrand.
Utom det obilliga deri, att vaktbetjente med samma göromål och tjensteansvar
hade så väsentligt olika löneförmåner, som nyssnämnda förhållande
föranledde, vore det nästan icke tänkbart, att vaktbetjent, utan att
bringas i nöd och elände, skulle med sin knappa aflöning af 600 kronor,
hvartill kunde komma dels ett gratifikationsbelopp för berömlig tjenstgöring,
vanligen uppgående till 75 kronor, dels ock för vaktbetjente vid
läns- och kronofängelse viss andel i inkomsten af fångarnes arbete, vore
i stånd att bestrida, jemte oundgängliga utgifter för sitt eget och sin
familjs uppehälle, beklädnad, skatter m. m., äfven kostnaden för hyra
och vedbrand, uppgående på vissa orter ända till 200 kronor och derutöfver.
För afhjelpande af ifrågavarande missförhållande vore, enligt
Styrelsens åsigt, nödigt, att hyresersättning eller hyresbidrag jemte
anslag till nödig vedbrand tilldelades den gifta vaktbetjeningen, som
saknade kostnadsfri bostad, intill dess sådan kunde i kronans hus för
samma betjening anordnas och upplåtas; hvarförutom Styrelsen ansåge
att, på det kostnaderna för dessa hyresersättningar måtte nedbringas,
ytterligare bostäder utöfver de redan befintliga borde, i den mån sådant
lämpligen kunde ske, för bevakningspersonalen anordnas. Ehuru hyrorna
för bostadslägenhet af ett rum med kök enligt från olika orter
af fängelseföreståndarne meddelade, å en bifogad tablå sammanförda,
uppgifter vore väsentligen olika, vexlande emellan 60 och 250 kronor,
torde dock eu begränsning af hyresersättningen till högst 150 kronor
kunna bestämmas. Med afseende derå, att hyreskostnaden å eu del
ställen understege detta belopp, syntes vid eu förslagsberäkning öfver
den totala utgift, som häraf föranleddes, en medelkostnad af 125 kronor
kunna antagas, i hvilket fall för 206 bostäder, hvardera om ett rum
jemte kök, en hyresafgift af 25,750 kronor skulle uppkomma, hvartill
borde läggas anslag af ved, beräknad till tolf kubikmeter för hvarje
bostad, derför kostnaden ansåges förslagsvis kunna upptagas till 8,000
kronor. Statsverkets utgifter skulle således efter approximativ beräkning
komma att för ifrågavarande ändamål ökas med tillhopa 33,750

Andra hufvudtiteln.

kronor om året. Behofvet af denna hyreshjelp med åtföljande vedanslag
ansåge Styrelsen vara af den trängande beskaffenhet, att densamma
borde redan från och med innevarande år vederbörande vaktbetjente
tillgodokomma.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt och enär å förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll under en lång följd af år uppstått
besparing, som i medeltal för femårsperioden 1884—1888 årligen
utgjort 138,451 kronor, har Styrelsen slutligen hemstält

dels att nyssnämnda förslagsanslag, nu utgörande 1,159,200 kronor,
måtte minskas med de belopp, tillhopa 38,300 kronor, hvarmed
det bestämda anslaget och anslaget till ålderstillägg skulle jemlikt Styrelsens
förslag ökas;

dels att å förslagsanslaget till fångars vård och underhåll måtte
årligen från och med innevarande år utanordnas till gift, ordinarie vaktbetjent,
som icke vore i åtnjutande af kostnadsfri bostad i kronans hus,
hyresersättning med ett belopp af högst 150 kronor jemte anslag till
nödig vedbrand;

dels ock att Eders Kongl. Maj:t täcktes till en början för år
1891 hos Riksdagen äska ett extra anslag af 20,000 kronor att användas
till anordnande af ytterligare bostäder för fångbevakningspersonalen.

De af Fångvårdsstyrelsen sålunda gjorda framställningar om lönetillökning,
förhöjda ålderstillägg, hyresersättningar och vedanslag för
en del af bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna anser jag vara
af verkligt behof påkallade; likasom det äfven synes mig vara lämpligt
att, på sätt Styrelsen hemstält, förslagsanslaget till ålderstillägg
ökas, utom med sammanlagda beloppen af nyssnämnda förhöjda ålderstillägg
eller 16,225 kronor, jemväl med 3,775 kronor, så att förhöjningen
af sagda förslagsanslag skulle i sin helhet uppgå till 20,000 kronor.

Jag tillstyrker derför, att Eders Kongl. Maj:t, som lärer finna ofvan
omförmälda af åtskilliga vaktkonstaplar gjorda underdåniga ansökan ej
till någon särskild åtgärd föranleda, täcktes föreslå Riksdagen

att godkänna följande förslag till

Andra hufvudtiteln.

Aflöningsstat för en del af bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna -

				Tjenst				Ålderstillägg.
		Lön.		görings- penningar.	Summa.	Efter 5 år.	Efter 10 år.
1	Fanjunkare....................................	600		400		1,000		100		100
4	d:o ....................................	2,400	—	1,600	—	4,000	—	100	—	100	,_
1	Underofficer ................................	500	—	300	—	800	—	100	_	100	_
29	Underofficerare............................	14,500	—	8,700	—	23,200	—	100	_	100	_
1	Vaktmästare vid länsfängelserna	500	—	300	—	800	—	100	—	100	—
16 1	d:o „ d:o Förste vaktkonstapel vid läns-	8,000	—	4,800	—	12,800	—	100	—	100	—
	och kronofängelserna ........	500	—	300	—	800	—	75	—	75	—
15 1	d:o vid d:o............................ Vaktkonstapel vid centralfängel-serna eller tvångsarbetsan-	7,500		4,500		12,000		75		75
	stalterna................................	400	—	300	—	700	—	75	—	75	—
199 1	d:o vid d:o............................ Vaktkonstapel vid läns- och	79,600	—	59,700	—	139,300	—	75	—	75	—
	kronofängelserna ................	400	—	250	—	650	—	75	—	75	—
149	d:o vid d:o............................	59,600	—	37,250		96,850	—	75	—	75	—
418	Summa kronor 174,500	_	118,400	—	292,900	—	—	—		—

[3.]

Aflöningsstat
för en del af
bevakningspersonalen

vid fångvårdsanstalterna.

med förklarande, att för de föreslagna löneförmånernas åtnjutande skola
gälla, för samtlige innehafvare af de i staten upptagna tjenstebefattningar
enahanda vilkor, som föreskrifvits för innehafvare af lön å 1882
års stat, samt dessutom för vaktbetjente vid läns- och kronofängelserna
särskildt det vilkor, att de skola vara pligtige underkasta sig
den reglering eller indragning af den samma vaktbetjening för närvarande
tillkommande andel af arbetsinkomsten vid dessa fängelser,
som framdeles kan varda beslutad;

att höja

bestämda anslaget till fångars vård och underhåll med 18,300 [4.]

kronor och Höjning af

bestämda anslaget
till
fångars vård
och underhåll.

förslagsanslaget till ålderstillägg med 20,000 kronor; [5.]

Höjning af
förslagsanslaget
till
ålderstillägg.

Andra hufvudtiteln.

[6.]

Minskning af
förslagsanslaget
till
fångars vård
och underhåll.

[7-]

Hyresersättningar
och
vedanslag till
vissa betjente
vid fångvårdsanstalterna.

[8.]

Anskaffande
af ytterligare
bostadslägenheter
åt den
vid fångvårdsinrättningarne
anstälda
bevakningspersonal.

att deremot minska förslagsanslaget till fångars vård och underhåll
med summan af nyssnämnda två belopp, eller 38,300 kronor; samt

att medgifva, att af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll
må årligen från och med innevarande år till en hvar af de uti
ofvanintagna förslag till aflöningsstat uppförde vaktbetjente, som är
gift eller enkling med familj och icke på kronans bekostnad åtnjuter
förmånen af fri bostad och vedbrand, intill dess han af sådan
förmån kan komma i åtnjutande utgå hyresersättning och anslag till
inköp af tolf kubikmeter ved; dock med iakttagande att hyresersättnings
högsta årliga belopp skall utgöra 150 kronor, att hyresersättningarne
i medeltal icke må öfverstiga 125 kronor årligen till hvarje
vaktbetjent, Samt att hyresersättningarne och vedanslagen böra efter
de på de olika orterna gällande hyror å bostadslägenheter och pris
å ved bestämmas.

Lämpligheten af sådan anordning, hvarigenom fångbevakningspersonalen
förses med bostäder i kronans hus inom eller nära invid
fångvårdsanstalterna, synes, på sätt af den utaf Fångvårdsstyrelsen lemnade
redogörelse i ämnet framgår, redan vara af Eders Kong!. Maj:t
och af Riksdagen erkänd; men då nu icke föreligger förslag till anordnande
af bostadslägenhet vid något visst fängelse och utredning saknas
om det belopp, som för ändamålet under den närmaste tiden är behöfligt,
anser jag mig icke kunna biträda Styrelsens hemställan om
utverkande af ett särskildt anslag å 20,000 kronor för anordnande af
bostadslägenheter, utan tillstyrker jag i stället, att Eders Kongl Maj:t
täcktes begära Riksdagens medgifvande för Eders Kongl. Maj:t att,
om och i den mån besparing uppstår å förslagsanslaget till fångars
vård och underhåll, å samma förslagsanslag utanordna medel till anskaffning
af de ytterligare bostadslägenheter, som för den vid fångvårdsinrättningarna
anstälda bevakningspersonal pröfvas nödiga.

t Bifalles hvad jag här ofvan hemstält, kommer
bestämda anslaget till fångars vård och underhåll, som nu utgör

487,500 kronor, att uppgå till................................. kronor 505,800: —

förslagsanslaget till ålders till ägg, nu utgörande...

45,000 kronor, att uppgå till ................................ ,, 65,000: —

Andra hufvudtiteln.

förslagsanslaget till fångars vård och underhåll,
som nu utgör 1,159,200 kronor, att upptagas

till .............................................................................. kronor 1,120,900: —

samt

fångvårdsanslaget i sin helhet att upptagas till

samma belopp som i nu gällande riksstat eller „ 1,781,200: —

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag har jag icke att föreslå annan
förändring än att för jemnande af hufvudtitelns slutsumma anslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., 64,148 kronor, höjes
med 30 kronor till 64,178 kronor.

Extra anslag.

I öfverensstämmelse med hvad under föregående år blifvit anvisadt,
hemställer jag, att på extra stat för år 1891 måtte äskas 5,000
kronor till arfvoden åt Krigshofrättens ordförande och tre militära
ledamöter.

Likaledes hemställer jag, att till bestridande af kostnaderna för
Nya Lagberedningen under år 1891 må begäras samma belopp, som
för innevarande år finnes i sådant afseende anvisadt, eller 40,000 kronor.

Beredningen har angående sin verksamhet under år 1889 afgifvit
en redogörelse, som, för att komma till Riksdagens kännedom, torde få
biläggas detta protokoll.

I sammanhang med min förut denna dag gjorda hemställan om
inrättande i Svea Hofrätt af en ytterligare ordinarie division har jag
redan uttalat mig rörande angelägenheten deraf, att, såsom ock Hofrätten
i sin ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse anhållit, Hofrätten,
äfven om en ny, sjette, division varder på ordinarie stat uppförd, fortfarande
beredes tillfällig förstärkning i arbetskrafterna så länge sådant
till nedbringande af den nuvarande stora balansen af oafgjorda instämda
och vädjade mål kan blifva erforderligt. För vinnande af detta syfte anser
jag det vara oundgängligen nödigt att, i likhet med hvad under eu
längre följd af år egt rum, Hofrätten äfven under år 1891 biträdes af
en extra division för handläggning af dylika mål. Kostnadernå för en
Bill. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 4

[9-1

Höjning af
anslaget till
skrifmaterialier
m. m.

[10.]

Krigs hofrätten.

[11]

Nya Lagberedningen.

[12-]

En extra
division i
Svea Hofrätt.

Andra hufvudtiteln.

sådan öfvertalig division, hvilka uppgå till 17,500 kronor, deri inberäknade
1,000 krouor till gratifikationer åt e. o. tjensteman, hafva hittills
i allmänhet blifvit bestridda af hufvudtitelns besparingar, men dessa
hafva härigenom och för andra ändamål blifvit till den grad anlitade,
att af nämnda besparingar antagligen icke kan påräknas erforderlig
tillgång till gäldande af kostnaden för en extra division under år 1891.

Jag hemställer alltså, att för nästkommande statsregleringsperiod
må äskas ett extra anslag af 17,500 kronor att användas till
bestridande af adjunktionsarfvoden och andra kostnader, som erfordras
för att Eders Kongl. Maj:t må kunna förordna att jemväl under år
1891 Svea Hofrätt förstärkes med en öfvertalig division.

[13.] Eders Kongl. Majds Befallningshafvande i Norrbottens län har i

Tillbyggnad underdånig skrifvelse den 14 Mars 1888 gjort framställning angående
fängelset i behofvet af ökadt cellutrymme vid länsfängelset i Luleå.

Luleå. Detta fängelse uppläts till begagnande år 1856 och var då af sedt

för hela Norrbottens län. Fängelset, som icke innehåller flera än
17 celler, kunde dock svårligen vara tillräckligt för hela länet; och
det visade sig snart, att antalet celler icke motsvarade behofvet. I
synnerhet under senare hälften af år 1867 samt under åren 1868 och
1869 var antalet fångar i allmänhet större än antalet celler. Medeltalet
fångar för hvarje dag under ifrågavarande tid uppgick under
senare hälften af år 1867 till 19, under år 1868 till 39 och under år
1869 till 23, hvilket förhållande hade till följd, att två till tre fångar
måste förvaras i samma cell och att, då fångantalet vissa dagar år
1868 uppgick till mera än 50, ett provisoriskt häkte måste anordnas,
hvarest 20 till 30 fångar inrymdes i två rum. Denna öfverbefolkning
i fängelset egde rum oaktadt länet år 1865 i Haparanda erhållit ett för
dess norra del afsedt kronohäkte med 16 celler.

Folkmängden i Norrbottens län har sedan den tid, då länsfängelset
anlades, varit stadd i stark tillväxt. Den 31 December 1855 hade
länet 61,084 invånare, den 31 December 1865 hade antalet ökats till
74,576 och den 31 December 1888 uppgick folkmängdssiffran till
101,090. Med befolkningens fortgående tillväxt torde antalet fångar
komma att allt mera ökas och följaktligen behofvet af ökadt utrymme
i fängelserna att göra sig gällande.

Den lagförändring, hvarigenom strafflagens stadganden angående
böters förvandling till fängelse vid vatten och bröd blifvit upphäfda,
har jemväl föranledt behof af ökadt utrymme i cellfängelserna. Genom
böternas förvandling till enkelt fängelse enligt den nya lagen uppkomma
nemligen flera straffdagar än genom motsvarande bötesbelopps

Andra hufvudtiteln.

förvandling till fängelse vid vatten och bröd enligt förut gällande
bestämmelser. Då frågan om nämnda lagförändring stod på dagordningen,
framhölls ständigt, att förändringens genomförande skulle
kräfva ökadt utrymme inom fängelserna, och att den rådande bristen
på utrymme utgjorde ett väsentligt hinder för frågans framgång. Också
föll af'' denna anledning ett vid 1883 års riksdag väckt förslag om
vatten- och brödstraffets afskaffande. Frågan upptogs emellertid ånyo
vid 1884 års riksdag, då Eders Kong], Maj:t afläf nådig proposition
i ämnet, 1 sammanhang härmed framhölls fortfarande behofvet af
större utrymme i cellfängelserna. I synnerhet vore Norrbottens län
med sin öfver en vidsträckt yta glest spridda befolkning i förhållande
till rikets öfriga delar illa lottadt. med afseende på cellutrymme. Otillräckligheten
deraf hade under senare åren allt mer och mer framträda
särdeles vid kronohäktet i Haparanda, som vore afsedt för Tornoå
domsaga med Haparanda stad. I detta häkte med 16 celler hade år
1882 i medeltal dagligen förvarats 22 fångar, och vissa dagar hade
fångantalet uppgått till 27. I anledning häraf och med hänsyn jemväl
till de stora utstånden inom Torneå domsaga föreslog Eders Kongl.
Maj:t. Riksdagen att bevilja anslag till uppförande af ett kronohäkte
i Paj ala. Detta förslag bifölls af Riksdagen, och år 1887 uppläts
till begagnande det nya kronohäktet i Pajala med 12 celler. Härigenom
bereddes afledning för det starka tilloppet af fångar vid häktet
i Haparanda.

För den öfriga delen af Norrbottens län, omfattande tre domsagor
och med en sammanlagd areal af mera än 560 qvadratmil, finnes
emellertid icke något annat cellfängelse än det i Luleå. Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet har uti sin ofvan omförmälda
skrifvelse anfört, att fängelset '' under de senare åren allt oftare och
under längre tider varit öfverfyldt, hvarföre Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ansett sig böra i underdånighet hemställa, att sådana
åtgärder måtte skyndsamt vidtagas, hvilka vore nödiga för att afhjelpa
de af nämnda missförhållande framkallade olägenheterna.

Af uppgifter, som länsfängelsets direktör meddelat och hvilka
blifvit af Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande åberopade, inhemtas,
att, fängelset inrymt mera än 17 fångar under 5 dagar år 1883, 10
dagar år 1884, 18 dagar år 1885, 15 dagar år 1886 och 186 dagar år
1887. Under hela senare delen af sistnämnda år med undantag af en
dag i Augusti, 10 dagar i September och 11 dagar i Oktober var fängelset
öfverbefolkadt. Högsta antalet fångar på en dag under dessa
år var 27. Jag har genom Fångvårdsstyrelsen låtit inhemta upplysning
angående förhållandet under den tid, som förflutit från 1887 års

Andni hufvudtiteln.

slut intill utgången af sistlidne Oktober månad och erhållit det meddelande,
att år 1888 fångarnes antal under 196 dagar öfverstigit 17,
att högsta siffran för en dag under samma år var 29, samt att från
och med den 1 Januari till och med den 31 Oktober 1889 fångarnes
antal öfverstigit cellernas under 254 dagar, dervid högsta fångantalet
på en dag var 28.

Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande erinrar vidare, hurusom
genom Luleå—Ofoten-jernvägens anläggning ett betydande antal lösa
arbetare tillförts länet, livilket sannolikt af denna anledning kommer
att äfven för framtiden få emottaga eu ökad mängd arbetssökande;
och skulle bland dessa arbetare några större oordningar uppstå och
häktningar i mängd förekomma, blefve man urståndsatt att, med nu
befintligt cellutrymme, inom länet förvara ett genom en dylik tillfällighet
förökadt fångantal. Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anser,
att behofvet af ett större cellutrymme är af erfarenheten till fullo styrkt
och att, med hänsyn till så väl länets ökade folkmängd som den växande
rörelsen och omsättningen af lösa arbetare från de södra orterna och
från grannländerna, detta behof skall komma att hastigt tilltaga. Då,
enligt Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvandes åsigt, omkring 50 celler
torde erfordras samt den nu varande fängelsebyggnaden är ©ändamålsenlig
och icke med fördel kan tillbyggas, har Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande föreslagit, att å en intill fängelset gränsande tomt,
hvilken blifvit kronan till inlösen hembjuden, nytt fängelse, innehållande
50 celler, skulle uppföras, i hvilken händelse det nu varande
fängelset för framtiden kunde användas till reservhäkte och till bostad
för bet] eningen.

Fångvårdsstyrelsen har uti infordradt underdånigt utlåtande af
den 3 December 1888, lika med Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
ansett det vara genom de af fängelsedirektören meddelade uppgifter
om fångarnes antal och hvad för öfrigt blifvit anfördt till fullo
ådagalagdt, att ökadt cellutrymme i fängelset erfordras. Detta behof,
säger Fångvårdsstyrelsen, har visserligen starkast framträdt under missväxtåren
1867—1869, då fångantalet vissa dagar uppgått till öfver 50,
i följd hvaraf det blifvit nödvändigt att till andra orter förflytta fångar
och '' att för tillfället vidtaga provisoriska anordningar för fångarnes
förvarande; men äfven under den derpå följande tiden och synnerligast
under de senast förflutna tre åren har fångantalet vid vissa tider öfverstigit
cellernas antal, så att, ehuru Styrelsen under dessa år låtit från
Luleå till andra fängelser förflytta så väl straff- som fängelsefångar,
det under vintertiden — då sådan förflyttning såsom föranledande
ökadt strafflidande för fångarne och betydande kostnader för statsver -

Andra hufvudtiteln.

ket ansetts icke böra ega rum, — tidtals inträffat, att emot cellsystemets
grundtanke två fångar måst förvaras i samma cell. På grund
häraf har Fångvårdsstyrelsen förklarat sig icke kunna annat än biträda
Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvandes framställning om beredande
af ökadt utrymme vid ifrågavarande cellfängelse.

Deremot har Fångvårdsstyrelsen i fråga om den tillökning i
cellernas antal, som må vara erforderlig, och sättet för dess åstadkommande
framstält ett från Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
afvikande förslag. Med förmälan att under hela den tid, som förflutit
sedan år 1870, fångantalet icke någon dag öfverstiga 27, förklarar Styrelsen
sig anse behofvet för den närmaste tiden vara tillgodosedt, om
cellantalet ökas med 20 eller från 17 till 37. Denna tillökning skulle
kunna åstadkommas genom nu varande fängelsets tillbyggnad, hvarigenom
en icke obetydlig besparing i utgift så väl för tomtens inköp
som för sjelfva byggnaden kunde göras, och derjemte den fördelen
vunnes, att direktör och bevakning icke komme att bo afskilda från
fängelset, hvilket deremot skulle blifva händelsen, om, såsom Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagit, fängelset uppfördes på en
annan tomt än den nu varande fängelsetomten.

På uppdrag af Fångvårdsstyrelsen har dess biträdande arkitekt
efter besök på stället uppgjort ritning och kostnadsförslag öfver länsfängelsets
tillbyggnad. Enligt arkitektens förslag skulle för beredande
af tillräckligt utrymme och för vinnande af en bättre tomtreglering ett
å ritningen utmärkt område af 3,450 qvadratfot eller 304,13 qvadratmeter
tilläggas fängelset från länsresidensets angränsande tomt, hvarjemte å
fängelsets nu varande tomt en tillbyggnad i två våningar, innehållande
tjugutvå celler, skulle uppföras och förenas med det gamla fängelset,
hvarest genom förbindelsen med tillbyggnaden två celler komme att förloras,
så att hela fängelset skulle inrymma tillsammans trettiosju celler.
Genom att nedföra tillbyggnadens grundmurar tillräckligt djupt kunde
erhållas eu hvälfd källarvåning, hvarest fängelsets kök, badrum samt
proviant- och vedkällare kunde inrymmas. Denna anordning vore af behofvet
påkallad, enär fängelsets nu varande kök, beläget i administrationsbyggnaden,
är alltför litet, proviantkällare saknas, fångarnes badning
eger rum i den trånga tvätt- och bageristugan samt vedförrådet är upplagdt
dels i en vedbod och dels på gården. Vidare är föreslaget, att
då det, i synnerhet efter den Luleå stad senast öfvergångna eldsvåda,
vore behöfligt att åt vaktbetjeningen bereda bostad inom fängelset, ett
envåningstegelhus med bostäder för en förste vaktkonstapel och tre
vaktkonstaplar skulle uppföras å fängelsets tomt. Förste vaktkonstapeln
skulle erhålla två rum och kök samt de tre vaktkonstaplarne

Andra liufvudtitelii.

hvardera ett rum och kök, hvarjemte ytterligare två bostadslägenheter
skulle kunna i detta hus inredas, om så skulle i framtiden erfordras.
Den nu varande trånga och dåliga tvättstugan måste nedrifvas på det
att fånggården måtte blifva fri, hvarföre en ny tvätt- och bageribyggnad
af tegel borde uppföras. I vinkel med denna kunde lämpligen
uppföras en liten tegelbyggnad, der hufvudingången för ankommande
och afgående fångar jemte vakt- och mottagningsrum funnes anordnade.
För närvarande linnés endast ett rum för vaktkonstaplarne, och detta
måste tillika användas till mottagningsrum för fångarne. Detta rum
ligger i administrationskuset, der direktören har sin bostad och der
domstolslokalen är inrymd. Slutligen skulle de gamla promenadgårdarne
och en del af hägnadsplanket nedrifvas för att ersättas af sex
nya promenadgårdar och ett nytt brädplank mellan de särskilda gårdarue
och i tomtgränsen, der denna icke upptages af byggnaden. Kostnaden
för allt detta är beräknad till 64,000 kronor, hvaraf för fängelsebyggnad
med källarvåning 34,800 kronor, för bevakningens bostadshus
13,000 kronor, för vakt- och ekonomihuset 8,900 kronor, för uthus,
omhägnader och gårdar 4,800 kronor samt för faux frais och oförutsedda
utgifter 3,000 kronor.

Fångvårdsstyrelsen, som icke haft något att erinra emot den
uppgjorda ritningen med tillhörande kostnadsförslag, har i underdånighet
hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig
proposition om anvisande å extra stat af 64,000 kronor för tillbyggnad
af länsfängelset, i Luleå, att utföras i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med ofvanberörda ritning och förslag, men med rättighet för Fångvårdsstyrelsen
att deri vidtaga de mindre väsentliga afvikelser, som vid
arbetets utförande må finnas af nöden och kunna utan anslagets öfverskridande
verkställas.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som fått tillfälle att
vidare yttra sig i ärendet, har lemna! Fångvårdsstyrelsens förslag utan
anmärkning.

Ofverintendentsembetet, hvars utlåtande infordrats, har icke haft
annat mot ritningen och kostnadsförslaget att anmärka, än att Öfverintendentsembetet
föreslagit en obetydlig ändring i fråga om det för
bevakningspersonalen afsedda nya bostadshus.

Då, enligt hvad handlingarne i ärendet synas utmärka, det område,
som tillhör länsresidensets i Luleå tomt, blifvit af staden åt
kronan upplåtet för att användas uteslutande till landshöfdingeresidenstomt,
har jag låtit genom Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
infordra yttrande från stadsfullmäktige i Luleå, huruvida från deras
sida kunde vara något att erinra emot den ifrågastälda åtgärden att

Andra hufvudtiteln.

från berörda tomt afskilja 304,13 qvadratmeter för att tilläggas länsfängelsets
område; och hafva stadsfullmäktige i anledning häraf, jemlikt
beslut vid sammanträde den 26 November 1889, förklarat, att intet vore
från stadens sida att erinra mot den föreslagna jordupplåtelsen.

På grund af hvad sålunda i detta ärende förekommit hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för ofvan
omförmälda tillbyggnad af läoscellfängelset i Luleå bevilja ett extra
anslag för år 1891 af 64,000 kronor.

Hos Eders Kongl. Maj:t har styrelsen för Föreningen till minne
af Konung Oscar I och Drottning Josefina, enligt Föreningens uppdrag,
anhållit, att till fortsatt förräntande af och afbetalning å den skuld,
Föreningen måst ikläda sig för erforderliga anordningar vid sin å egendomen
Hall inrättade uppfostringsanstalt för ungdom, som hemfallit åt
brott eller gröfre vanart, Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
utverka ett anslag för år 1891 till enahanda belopp, som för hvartdera
af åren 1884—1890 blifvit Föreningen såsom understöd beviljadt, eller
15,000 kronor.

Vid beviljande af anslaget för år 1889 uttalade Riksdagen den
önskan, att, om möjligt, hela anslagsbeloppet, 15,000 kronor, måtte
användas till afbetalning af koloniens kapitalskuld, hvarefter beloppet
af Eders Kongl. Maj:t i nådig skrifvelse den 25 Maj 1888 stäldes till
styrelsens disposition att användas till afbetalning äf koloniens kapitalskuld
vid samma års slut. Sedermera har likväl Eders Kongl. Maj:t,
såsom af nådiga propositionen till 1889 års Riksdag om beviljande'' af
understöd åt kolonien Hall närmare inhemtas, genom beslut den 21
December 1888 bifallit en af styrelsen gjord framställning, att anslaget
för år 1889, hvilket i främsta rummet borde användas till afbetalning
af koloniens kapitalskuld, finge, i den mån Föreningens öfriga tillgångar
icke kunde anlitas till betalning af ränta å koloniens skuld,
jemväl utgå till gäldande af denna ränta.

Till upplysning så väl om användandet af de för år 1889 anvisade
statsmedel som angående Föreningens verksamhet samt dess och
kolonien Halls ekonomiska ställning har styrelsen åberopat af Föreningens
revisorer och styrelse afgifna berättelser angående förvaltningen
under senaste räkenskapsåret från och med den 1 Juli 1888 till den 1
Juli 1889. Dessa berättelser utvisa, att Föreningens skulder, som vid
räkenskapsårets början utgjorde 74,779 kronor 25 öre, minskats med
12,089 kronor 2 öre äfvensom att af det för år 1889 af Riksdagen anvisade
anslag ett belopp af 11,687 kronor 51 öre blifvit användt till kapitalafbetalning
och återstoden, 3,312 kronor 49 öre, till räntebetalningar.

[14.]

Förbättringsholonien

vid Hall.

Andra hufvudtiteln.

Föreningens tillgångar utgjorde vid räkenskapsårets slut:

inventarier och förråd ...............

fordringar och kassa..................

egendomen Hall................

byggnader å egendomen

146,300: —
145,638: 90.
61,589: 96.
3,404: 09.

Kronor 356,932: 9 5.

Egendomen Halls nettoafkastning, efter frånräkning af 1,000 kronor,
utgörande omkostnader för underhåll af gårdsbrukets byggnader,
har under räkenskapsåret utgjort 129 kronor 4 öre, under det nettoafkastningen
för året 1887—1888 uppgick till 2,500 kronor 68 öre.
Det ofördelaktiga resultat, jordbruket sålunda under ifrågavarande förvaltningsår
lemnat, måste, enligt styrelsens förmälan, helt och hållet
tillskrifvas årets synnerligen ogynsamma väderlek; och hafva revisorerna
vitsordat, att jordbruket å egendomen omsorgsfullt skötes.

Revisorernas berättelse utvisar, att under året användts till underhåll
af koloniens byggnader 3,843 kronor 42 öre och till nybyggnader
m. m. vid egendomen Hall 4,886 kronor 70 öre.

I fråga om elevernas antal stadgades genom Eders Kongl. Majtts
beslut den 25 Juli 1884, att detsamma ej finge öfverstiga 150; och för
en hvar af desse elever, för så vidt de varit å kolonien intagne på
grund af domstols beslut eller på ansökan af polis- eller kommunalmyndighet,
har kolonien från fångvårdsanstalternas besparingskassor
erhållit bidrag med 50 öre om dagen. Efter hemställan af styrelsen
har Eders Kongl. Maj:t sedermera enligt nådigt bref den 13 April 1888
medgifvit, att för samma år elevernas antal finge ökas med 25 och att
jemväl för desse styrelsen egde bekomma bidrag från ofvannämnde
kassor med 50 öre om dagen, dock med åliggande för styrelsen att
tillse, att, om tillökningen i elevantalet utöfver 150 ovilkorligen skulle
kräfva förhöjning i förvaltningskostnaden, denna kostnad jemte öfriga
utgifter för det högre elevantalet icke i något fall finge öfverstiga
den förökade inkomst, som genom ifrågavarande anordning tillflöte
kolonien. Under enahanda vilkor och förbehåll har Eders Kongl. Maj:t
genom särskilda nådiga bref den 29 Januari och den 20 December
1889 medgifvit ökning af elevantalet under åren 1889 och 1890. —
Elevernas antal uppgick den 30 Juni 1889 till 166, hvaraf 61 från
Stockholms stad och de öfrige från aderton olika län. Kostnaden för
hvarje elev under förvaltningsåret har utgjort 306 kronor 92 öre eller
något högre belopp än de två nästföregående åren, då den uppgick,
under 1886—1887 till 305 kronor 40 öre och under 1887—1888 till
305 kronor 14 öre. Orsaken till den ökning af berörda kostnad, som

Andra liufvudtiteln.

sålunda under ifrågavarande förvaltningsår egt rum, har styrelsen förklarat
härleda sig dels af inträffad stegring i priset å en del lifsförnödenheter
och andra artiklar, dels äfven deraf, att fullständig uppsättning
af klädespersedlar med flera effekter måst under senare delen
af året göras för det vid denna tid betydligt ökade elevantalet, hvilket
uppgått till 168, under det medelantalet för hela året, eller 155,15,
legat till grund för beräkningen af medelkostnaden för året. — Af revisorernas
berättelse framgår, att det ökade antal elever utöfver 150,
som under året varit å kolonien intaget, icke föranledt någon ökad
förvaltningskostnad, utan varit för kolonien ekonomiskt fördelaktig.

Likasom för nästföregående år har jemväl för det senast förflutna
en af Eders Kongl. Maj:t utsedd revisor deltagit i granskningen af
koloniens räkenskaper och förvaltning.

Så väl Fångvårdsstyrelsen som Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Stockholms län hafva vitsordat, att Föreningen fortfarande
är förtjent af enahanda bidrag från statens sida som hittills.

På grund af hvad sålunda förekommit och för att koloniens samhällsnyttiga
verksamhet måtte kunna utan rubbning fortgå, hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1891
anvisa ett belopp af 15,000 kronor till understöd åt förbättringskolonien
vid Hall, att, om möjligt, användas uteslutande till afbetalning å
koloniens kapitalskuld.

Enligt en vid Statskontorets beräkning angående statsverkets inkomster
för år 1891 fogad förteckning, har Statskontoret jemlikt nådiga
brefven den 30 December 1885, den 14 Februari 1887 samt den 25
Januari, den 25 April och den 23 Augusti 1889 till komitén för utarbetande
af förslag till lagar angående solidariska bolag och aktiebolag
samt med dem jemförliga föreningar för ekonomisk verksamhet förskottsvis
utbetalt, att till ersättande hos Riksdagen anmälas, kronor 11,380: 72.

Vidare har Statskontoret på grund af nådiga
brefvet den 19 Oktober 1888 till gäldande af kostnader
för upprättande af nya lagfarts- och inteckningsböcker
för Medelpads östra domsaga i stället
för de genom eldsvåda förstörda under förskottstitel
utbetalt till Svea Hofrätts disposition......................... ,, 5,600: —

Summa kronor 16,980: 7 2.

I öfverensstämmelse med hvad förut egt rum, anser jag den
besparing, som, enligt hvad från Statskontoret meddelats, förefinnes
Bill. till Rilcsd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 5

[15-]

Stats kontorets förskotter.

Andra liufvudtiteln.

å Nya Lagberedningens anslag för år 1889 till ett belopp af 7,046
kronor 93 öre, lämpligen böra användas, i den mån densamma förslår,
till bestridande af kostnaden för ofvan omförmälda komité. Till
godtgörande af Statskontorets förskott dels för återstoden af nyssnämnda
kostnad, dels ock för upprättande af ifrågakomna lagfartsocli
inteekningsböcker erfordras således allenast ett belopp af 9,933
kronor 79 öre.

Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att

dels medgifva att besparingar å Nya Lagberedningens anslag
vid 1889 års slut till belopp af 7,046 kronor 93 öre må användas
till ersättande, så långt det förslår, af förskottet till omförmälda
komité;

dels å extra stat för år 1891 anvisa ett till 9,934 kronor jemnadt
belopp till godtgörande af återstoden utaf sagda förskott äfvensom af
hvad Statskontoret förskjutit till gäldande af kostnader för upprättande
af ofvan berörda lagfarts- och inteekningsböcker.

Hvad föredragande Departementschefen sålunda
hemstält, och deruti Statsrådets öfrige ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla;
och skulle utdrag af detta protokoll expedieras till
Finansdepartementet för behörigt iakttagande vid
uppsättande af Kongl. Majrts nådiga proposition angående
statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo
C. P. Hagbergh.

Andra Iiufvudtiteln.

Till Konungen.

1 öfverensstämmelse med föreskrifterna i den för Nya Lagberedningen
faststälda instruktion får Beredningen härmed i underdånighet
afgifva redogörelse för sina arbeten under innevarande år.

Beredningen, hvilken, enligt hvad arbetsredogörelsen för sistlidet
år utvisar, vid samma års slut var sysselsatt med handläggning af
frågan om förändrad lagstiftning angående bevisning inför rätta, fortsatte
under förra delen af detta år arbetet med upprättande af det
slutliga förslaget i ämnet tillika med uppgörande af förslag till de
ändringar i vissa lagrum, hvilka af förstnämnda författningsförslag
föranleddes. Sedan efter semesterns slut dessa förslag blifvit vid
gemensamma sammanträden genomgångna och granskade samt motiv
till desamma upprättade, har Beredningen den 14 innevarande December
till Eders Kongl. Maj:t aflemnat förslag till:

l:o. Lag angående bevisning inför rätta;

2:o. Lag angående ändrad lydelse af 5 kap. 1 § Årfdabalken;
3:o. Lag angående ändring i 14 kap. Jordabalken, samt
4:o. Lag angående ändring i förordningen angående handelsböcker
och handelsräkningar den 4 Maj 1855;
jemte motiv till berörda lagförslag.

Genom nådigt beslut den 20 innevarande December har Eders
Kongl. Maj:t uppdragit åt Beredningen att låta till trycket befordra
nämnda lagförslag jemte dertill hörande motiv.

Sedan Herr Statsrådet och Chefen för Justitiedepartementet i
embetsskrifvelse den 17 innevarande månad anmodat Beredningen att
afgifva yttrande derom, hvilken del af rättegångsordningen syntes
bäst egna sig att nu särskildt utarbetas, har Beredningen den 18 i
samma manad aflemnat sadant yttrande, och har Eders Kongl. Maj:t
genom nådigt bref den 20 innevarande December uppdragit åt Beredningen
att utarbeta dels förslag till författning angående behörighet
för svensk domstol att upptaga vissa mål mot utländsk man, och dels,

Andra hufvudtiteln.

efter det sådant förslag blifvit till Kongl. Maj:t öfverlemnadt, förslag
till lag angående vilkoren för fullföljd af talan g öfverrätt och hos
Konungen äfvensom förslag till möjligen erforderliga lagbestämmelser
angående domsagas kansli.

Beredningens sammansättning har under året undergått den förändring,
att sedan förutvarande Byråchefen för lagärenden K. G.
Carlson blifvit i nåder utnämnd till justitieråd, dervid Eders Kongl.
Maj:t tillika förklarat, att Justitierådet Carlson fortfarande skulle inom
Beredningen deltaga i utarbetandet af förslaget till lag angående bevisning
inför råtta, Eders Kongl. Maj:t den 5 September till byråchef
för lagärenden förordnat undertecknad Afzelius, som derefter i sådan
egenskap deltagit i Beredningens arbeten.

Presidenten m. m. Herr K. J. Berg har jemlikt Eders Kongl.
Maj:ts den 26 Februari 1883 och den 1 Februari 1889 honom gifna
förordnande fortfarande tagit del i Beredningens förhandlingar.

Underdånigst

L. ANNERSTEDT.

IVAR AFZELIUS. JOHAN WOLD. J. G. HORNEY.

Stockholm den 31 December 1889.

STOCKHOLM, ISAAC MAECUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1890.

Tredje hufvudtiteln.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 januari
1890.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Akekhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Äkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen
af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1891 och yttrade:

Med afseende å kabinettskassans utgifter är behofvet, jemlikt Eders Kongl. KabinettsMaj:ts
beslut den 6 nästlidne december, beräknadt till 638,700 kronor för de kassanförenade
rikena tillsammans, hvaraf 12/17 höra, enligt vedertagen proportion,
bestridas af svenska statsmedel med 450,850 kronor, eller samma belopp som
af senaste Riksdag beviljades.

Af de härunder ingående anslag är löneanslaget till departementschefen, [1.]
ministern för utrikes ärendena, uppfördt med samma belopp som i nu ''gällande
riksstat, eller 24,000 kronor.

Samma förhållande eger rum med anslaget till utrikesdepartementet, som [2.]
alltså upptagits till 27,495 kronor.

Bill. till lliksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

[3.]

[4.]

[5.]

Konsuls kassan.

[6.]

[70

[B.]

[9-]

[10.]

2 Tredje hufvudtiteln.

Under anslagen till ministerstaten, militärattachéer samt skrifmaterialier,
expenser och extra utgifter förekommer ingen ändring.

Hvad konsulskassan angår, upptaga beräkningarna ett likaledes oförändradt
anslagsbehof af 280,000 kronor för Sverige och Norge tillsammans,
deraf Sverige skulle, såsom hittills, bestrida i/1 med 160,000 kronor.

De särskilda rubrikerna utgöras af:

utrikesdepartementet, uppfördt med oförändradt belopp af 10,000 kronor;

Jconsulsstaten, för hvilken upptages 129,685 kronor eller V? af det belopp
(226,950 kronor), som återstår sedan från den beräknade totalutgiften för båda
rikena, 466,950 kronor, blifvit dragen den beräknade inkomsten af konsulatafgifter
utaf svenska och norska fartyg äfvensom af expeditionsafgifter, 240,000
kronor; samt

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter, uppförda till 20,315 kronor.

Under utgifter, som bestridas af scenska statsverket allena, uppföres understöd
åt svenska kyrkan i Pa,ris med oförändradt belopp af 2,950 kronor.

Å tredje hufvudtiteln finnes uppfördt endast ett extra anslag, nemligen
för utgifvande af »Sveriges traktater».

Utgifvarens senaste redogörelse innehåller följande om arbetets fortskridande
under nästlidna år:

»Öfver min verksamhet under år 1889 som redaktör af traktatverket
får jag vördsamt och ödmjukast härmed aflägga redogörelse.

Arbetet i och för detta verk har under hela året oafbrutet fortgått dels
med redigering af redan samladt material, dels med insamlande af nytt, dels
med tryckning.

Början af femte delen utkommer från trycket under loppet af denna eller
nästa månad. Sjukdom under förliden december månad har vållat ett tillfälligt
dröjsmål. Den äfven påbörjade tryckningen af tredje delen kommer
att under årets lopp fortsättas i jembredd med tryckningen af den femte.
Den fjerde delen utkom, som bekant, komplett år 1888.

Den resa till Köpenhamn för forskning i dervarande riksarkiv, hvilken
jag redan i min förra berättelse omnämnde såsom nödvändig, har af
mig under det nu tilländagångna året företagits. Då min afsigt var att nu
för alltid afsluta forskningarna derstädes, blef mitt arbete långvarigare än
jag beräknat. Jag kollationerade derunder med originalen hela det stora
förrådet af till Sveriges traktater hörande handlingar, som falla inom den

Tredje hufvudtiteln.

s. k. unionstiden, omkring ett hundra till antalet. Afskrifterna voro till aldra
största delen af mig gjorda förut under tidigare besök. Vidare genomforskade
jag handlingarna från det sjuttonde århundradet, uppletade, lät afskrifva och
kollationerade hvad derstädes fanns behörigt för komplettering af traktathandlingarna
i Svenska Riksarkivet. Arbetet i Köpenhamn kräfde eu tid af tre
månader. Härmed torde vara afslutade de forskningar i främmande länders
arkiv, som fordrat min personliga närvaro.

Det ligger emellertid i arbetets natur, att det kan visa sig. behöfligt att
ännu och framgent i utlandet söka erhålla ett och annat här saknadt dokument,
och denna utväg har ock under det förflutna året varit anlitad. Sålunda
har genom Kongl. Maj:ts beskickning i Berlin erhållits bestyrkta afskrifter
från preussiska statsarkivet i nämnda stad äfvensom från statsarkivet i Königsberg.
Genom Kongl. Maj:ts beskickning i Haag hafva likaledes åtskilliga
holländska akter i afskrift kommit mig tillhanda, hvarjemte äfven en kopiebok
från 1500-talet från riksarkivet i Haag välvilligt hit utlånats och blifvit af mig
härstädes begagnad. Ännu saknas några från stadsarkivet i Amsterdam begärda
handlingar, hvilka svenske och norske generalkonsuln derstädes, Egidius,
benäget åtagit sig att anskaffa.

Såväl min i tre månader, till slutet af september, fortfarande vistelse i
Köpenhamn, som saknaden af några bland holländska handlingarna hafva
föranledt, att den påbörjade tryckningen af den tredje delen kommit att ligga
nere, men den börjar i dessa dagar att åter upptagas.

Materialsamlingen har förökats icke blott på sätt i det föregående är anfördt,
utan äfven och i vida rikare mån genom arbete i härvarande riksarkiv.
Detta arbete har under år 1889 blifvit utsträckt till år 1718.»

På grund af hvad jag nu i olika punkter anfört och föreslagit, får jag i
underdånighet hemställa,

att Eders Kongl. .Maj:i måtte af Riksdagen för år 1891 äska de anslag
under tredje hufvudtiteln, som finnas intagna i kolumnen b af den i likhet
med hvad föregående år egt rum utarbetade tablå, som torde böra fogas vid
denna dags protokoll såsom bilaga A;

att de ordinarie anslagen måtte föreslås att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet
samt med samma rätt till deras användande och under
enahanda vilkor som hittills;

och att utdrag af protokollen vid föredragning i sammansatt statsråd den
6 s^stlidne december och denna olag rörande den för de förenade rikena gemensamma
utrikesbudgeten måtte såsom bilagor B. och C. åtfölja protokollet
öfver denna föredragning.

Tredje hufvudtiteln.

Jemlikt öfrige statsrådsledamöters tillstyrkande

behagade Hans Maj:t Konungen, med gillande af det
föredragna förslaget till riksstatens tredje hufvudtitel för
år 1891 samt af hvad Herr Ministern för utrikes ärendena
i öfrigt hemställt och föreslagit, befalla, att afskrift af
detta protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas
för att tjena till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd
och behof.

ex protocollo
G. M. Falkenberg.

- 1;

Bil. A,

Tredje hufvii dtiteln

Ordinarie anslag. Kabinettskas sans utgifter. Departementschefen, Ministern för utrikes ärendena ..............................	Riksstaten 1890.	Förslag till Riksstat 1891.	Norges andel i utrikes-budgeten 1891.	Sveriges och Norges ge-mensamma utrikesbud-get 1891.
a kronor. 24,000 27,495 345,000 8,400 45,955	b kronor. 24,000 27,495 345,000 8,400 45,955	C kronor. 11,455 143,750 3,600 29,045	d (b 4- c) kronor. 24.000 38,950 488,750 12.000 75,000
TTt.ri kesd epa.rtem cn tet, .....................
Minister staten ...........-..............
Militärattachéer ...............................
Skrifmaterialier, expenser och extra ut-gifter ....................................

Säger Konsulskassans utgifter. Utrikesdepartementet ................................	450,850	450,850	187,850	638,700
10,000 130,370 19,630	10,000 129,685 20,315	7,500 97,265 15,235	17,500 226,950 35,550
Krvnsn Isstaten ........................
Skrifmaterialier, expenser och extra ut-gifter......................................................
Säger	160,000	160,000	120,000	280,000
Summa Utgifter som bestridas af svenska statsverket allena. Svenska kyrkan i Paris.............................	610,850	610,850	307,850	918,700
2,950	2,950		■
Säger	2,950	2,950
Summa Extra anslag. För fortsatt utgifvande af »Sveriges Traktater»................................................	613,800	613,800
4,500	4,500
Säger 4,500	4,500
Summa 618,300	618,300

Tredje hufvudtiteln.

(Till kabinettskassans utgifter bidrager Sverige med 12/n och Norge med ä/17. Anslagen till ministerstaten
och militärattachéer äfvensom till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter må användas
utan hinder af deras fördelning å särskilda utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år.
(Sverige bestrider allena löneanslaget till departementschefen, men för vinnande af ofvan angifva
1% proportion mellan slutsumman för Sveriges andel och slutsumman för Norges andel i kabinettskassans
utgifter är Norges bidrag till anslagsrubriken 5 beräknadt högre än proportionen.

Till en del af konsulskassaus utgifter påräknas de vid de lönade konsulaten inflytande konsulatafgifterna
utaf svenska och norska fartyg samt expeditionsafgifter (ang. beräkningen af dessa,
se sid. 11—12 här nedan). Resten af utgifterna bestrides af statsanslag, till hvilka Sverige
bidrager med 4/7 och Norge med 3/7. Anslagen under konsulskassan må fritt användas,
allenast med den inskränkning lönestaten för utrikesdepartementet betingar.

Hela utgiften för konsulsstaten 1891 utgör 466,950 kr. (se sid. 18 rad 12 uppifrån), men då inkomsten
af konsulat- och expeditionsafgifterna 1891 beräknas till 240,000 kr., utföres här
i kolumnen d endast skilnaden 226,950 kr.

Tredje hufvudtiteln.

Bil. B.

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms
slott den 6 december 1889.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Akerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Hans Excellens Norske Herr Statsministern Gram,

Statsråden Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

WIKBLAD,

Arneberg,

Furu.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:

l:o.

Genom skrifvelse den 9 oktober innevarande år hade Kongl. Norska Regeringens
departement för det inre till Ministern för utrikes ärendena insändt dels ett af Storthingets
konstitutionskomité afgifvet betänkande innehållande en förutsättning, att styrelsen
fortfarande ville hafva sin uppmärksamhet fästad å frågan om en möjlig inskränkning
af de fasta lönerna vid beskickningen i Konstantinopel, dels ock protokollerna rörande
ett af Storthinget fattadt beslut, hvarigenom Kongl. Norska Regeringen anmodades
att taga under öfvervägande, huruvida utgifterna för de Förenade Rikenas diplomatiska
representation i utlandet kunde inskränkas;

Tredje hufvudtiteln. 9

och hade Kong], departementet dervid tillika hemställt till Ministern att hafva denna
fråga i åtanke vid affattande af utrikesdepartementets förslag till de Förenade Rikenas
utrikes budget, på det att sådana inskränkningar i dessa utgifter, som kunde befinnas
förenliga med hänsyn till de Förenade Rikenas värdighet och intressen, dervid måtte
komma under öfvervägande.

I anledning häraf anförde Herr Ministern, att protokollerna visserligen utvisade, att
talare i Storthinget ansett att särskild! beskickningarna i Konstantinopel och Wien borde
indragas, men beskickningen i Konstantinopel vore särskildt nödvändig, derföre att kunna
turkiska regeringen ej underhölle direkta förbindelser utom med diplomatiska agenter,
och följaktligen alla meddelanden till turkiska centralregeringen från de Förenade
Rikenas konsulartjenstemän i Turkiet, hvilkas antal uppgick till omkring 25, måste ombesörjas
af beskickningen. Det vore visserligen sant, att förhållandet att konsuler icke
medgåfves rätt att meddela sig med centralföreningen äfven egde rum i Japan, och att
de Förenade Rikena der kunnat undgå nödvändigheten att hafva egen beskickning genom
att begära holländska regeringens medgifvande att få som svensk och norsk minister i
Japan anställa Hollands dervarande minister, men en dylik åtgärd kunde endast ifrågakomma,
när, på sätt förhållandet vore i Japan, snart sagdt inga ärenden förekomme, och
göromålen vid beskickningen i Konstantinopel vore i hvarje fall altför talrika, för att begäran
att få öfverlemna dem till en tredje magt kunde framställas. Sjöfarten hade visserligen
genom upphörd användning af svenska och norska segelfartyg för sjöfarten på
Svarta hafvet under senare åren aftagit, men enligt berättelse den 22 sistlidne oktober
om sjöfarten år 1888 hade under nämnda år 106 ångfartyg och af dem 104 norska passerat
Konstantinopel på väg till och från Svarta hafvet, och i anledning af denna sjöfart
hade beskickningen utfärdat 140 sundhetspass samt gjort 213 framställningar till turkiska
regeringen om erhållande af de tillståndsbevis, som erfordras för fartyg, som passera
Dardanellerna eller Bosphoren. En beskickning i Konstantinopel syntes dessutom nödvändig
äfven ur rent politisk synpunkt, emedan de frågor, som der ständigt afhandlades,
voro af den vigt, att Kongl. Maj:ts Regering måste ega kännedom om förhandlingarnas
gång och det språk, som dervid fördes af de olika magternas representanter, för att derigenom
kunna bedöma den allmänna politiska ställningen i Europa.

I Wien, hvarest Sverige egt en ständig beskickning allt sedan Westphaliska freden,
kunde visserligen beskickningen redan sedan längre tid ej sägas ega samma betydelse
som förut, men icke desto mindre syntes denna beskickning, likaledes ur politisk synpunkt,
fortfarande vara nödvändig till följd af Osterrike-Ungerns magtställning i Europa.

I fråga om anslagen till beskickningarna hade, i likhet med hvad vid föregående
tillfällen egt rum i svenska Riksdagen och äfven förut i norska Storthinget, under den
diskussion, som föregick Storthingets ofvannämnda beslut, åsigter äfven blifvit uttalade,
att de till Sveriges och Norges ministrar utgående löner vore högre än som erfordrades.
Det vore äfven naturligt att anmärkningar i detta afseende tid efter annan gjordes, då
anslagen till de diplomatiske agenterne utan tvifvel voro höga i jemförelse med lönerna
i hemlanden, och anmärkningar mot de diplomatiska anslagen gjordes dessutom ständigt

Bik. till RiJcsd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 2

1° Tredje hnfvudtiteln.

äfven i utländska riksförsamlingar, men oafsedt att lefnadskostnaderna utomlands i allmänhet
vore betydligt högre än i Sverige och Norge, torde särskildt böra bemärkas, att
i de stora hufvudstäderna utom i Washington, der åter den materiella lefnadskostnaden
vore störst, en mycket stor lyx vore rådande, och att en diplomat endast egde en mycket
inskränkt frihet att efter eget godtfinnande bestämma sina utgifter. Till följd af sin befattning
måste han umgås med de personer å hvarje ort, som intoge den första samhällsställningen,
och för att göra det måste lian följa seder och bruk på platsen. Hans bostad
måste vara i den bästa och derför äfven dyraste stadsdelen, och han kunde ej bo i en
högre upp belägen våning än som brukades. Vid en jemförelse mellan svenske och
norske diplomaters löner och anslagen i andra länder torde afseende böra fästas vid att
vissa afdrag från lönerna egde rum. Om t. ex., på sätt blifvit gjordt under diskussioner
i Storthinget, jemförelse anstäldes mellan lönen för Kong], Maj:ts minister i Paris och
lönen för Amerikas Förenade Staters dervarande minister, borde dervid tagas i betraktände,
att den senare icke hade någon utgift för legationssekreterare och dessutom särskildt
anslag för kanslikostnader, under det att Kongl. Maj:ts minister vore skyldig att
af lönen bestrida såväl en del kanslikostnader som den indemnitet i penningar, hvilken
numera lemnades till legationssekreteraren i stället för den ministern förut af ålder åliggande
skyldigheten att hysa och föda legationssekreteraren, och de afdrag från lönen, som
Kongl. Maj:ts minister i Paris i enlighet härmed finge vidkännas, hade årligen uppgått
till 9,000 francs eller omkring 6,500 kronor, om deri inberäknades hyran för kanslilokalen
omkring 2,000 francs och det högre afdrag som utginge, när legationssekreteraren under
den ministern årligen tillkommande vanliga tjenstledighet vore anstäld som chargé d’affaires.
Om ofvanstående belopp 6,500 kronor afdroges från lönen till Kongl. Maj:ts minister
i Paris 60,000 kr. och återstoden 53,500 kr. jemfördes med amerikanske ministerns
lön 65,275 kr., syntes den senares lön ej så obetydligt större. Något försök att på lönerna
grunda en jemförelse mellan desse omnämnde ministrars verkliga lefnadskostnader
kunde icke göras, emedan, då hyran för Kongl. Maj:ts ministers bostadsvåning i Paris
utan möbler uppgått till omkring 13,000 frcs, och, på sätt förut omnämndt, hyran för
kanslivåningen till 2,000 frcs, tillsammans omkring 15,000 frcs eller 10,800 kr. pr år, hade
den nuvarande amerikanske ministern i Paris deremot för det af honom bebodda möblerade
hotel betalat en årlig hyra af 79,200 kr., så att hans lön ej ens varit tillräcklig till betalning
af hyran. Frågan huruvida de för Kongl. Maj:ts ministrar bestämda löner borde
anses för höga, berodde uteslutande på huruvida lönerna ansåges böra vara tillräckligt
höga för att platserna skulle kunna besättas med personer utan någon större enskild
förmögenhet, och i det afseendet hade hittills den åsigten gjort sig gällande, att tillgång
till lämpliga personer svårligen kunde erhållas om lönerna nedsattes. Det inträffade
visserligen tid efter annan att personer med större förmögenhet inträdde på den diplomatiska
banan, men i regeln lemnade de tjensten inom kortare tid, och anledningen härtill
vore förmodligen den, att de i hemlanden i sin ställning kunde finna en både angenämare
och större verkningskrets, under det att å andra sidan samma förmögenhet, som
kunde våra stor i Sverige och Norge, måste utomlands förefalla jemförelsevis obetydlig.

Tredje hufvudtiteln.

Ministern ansåg derföre, att någon allmän nedsättning af lönerna icke kunde göras
samt att i hvarje fall inga löner kunde nedsättas så mycket, att derigenom någon betydlig
besparing kunde uppkomma, men då i Storthinget särskild! framhållits, att besparing
syntes kunna göras vid beskickningarna i Konstantinopel och Wien och en
utväg till sådana besparingar, om den än ej nu förelåge, dock ju möjligen framdeles
kunde yppa sig, ansåg han sig böra i underdånighet hemställa, att Kongl. Maj:t behagade
besluta, att då ledighet inträffade vid beskickningarna i Konstantinopel och Wien,
på särskild anmälan, frågan huruvida någon nedsättning i utgifterna för dessa beskickningar
då kunde finnas påkallad skulle till förnyad nådig pröfning upptagas.

Till hvad Herr Ministern sålunda hemställt, behagade Hans
Maj:t Konungen, jemlikt öfrige svenske och norske statsrådsledamöters
underdåniga tillstyrkan, lemna nådigt bifall.

2:o.

Herr Ministern föredrog derefter det af honom uppgjorda förslag till de Förenade
Rikenas utrikesbudget för år 1891 och anförde dervid:

Beräkningen öfver kabinettskassans utgifter upptager samma slutsumma söm för
åren 1886—1890 eller kr. 638,700, af hvilken, enligt den vedertagna proportionen 12 till 5,
falla på Sveriges andel kr. 450,850 och på Norges kr. 187,850.

Utgiftsförslaget för Icabinettslcassan omfattar enligt beräkningen:

ministern för utrikes ärendena____________________________ kr. 24,000: —

utrikesdepartementet___________________________________________ » 38,950: —

ministerstaten_________________________ » 488,750:

militärattachéer__________ » 12,000

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter_________ » 75,000

eller tillsammans kr. 638,700

Konsulshassans inkomst af konsulatafgifter har för 1890 beräknats till kr. 230,000

enligt följande uppställning:

Afgifter från Antwerpens distrikt........... kr. 10,000: —

» » Archangels » » 2,000: —

» » Barcelonas » » 6,500: —

» » Bilbaos » » 2,000: —-

» » Genuas » » 2,000: —

» » Idåvres » » 22,000: —

» » Helsingfors’ » » 5,000: —

» » Köpenhamns » » 16,000: —

» » Leiths » » 16,500: —

Transport kr. 82,000

Tredje hufvndtitelri.

Afgifter från Lissabons distrikt
» » Londons »

» » Lybecks »

>5 » Rigas »

» » Rio de Janeiros »

Transport kr. 82,000: -

............. » 6,500: —

............. »'' 117,000: —

............. » 9,000: —

............. » 7,000:

............. »> 8,500: —

Summa kr. 230,000: —

Enligt beräkningar, som på grund af nu föreliggande uppgifter från vederbörande
konsulat kunnat göras, kan motses en ökning för 1891 för Leiths distrikt af kronor

2,000 och för Genuas distrikt af kr. 1,000, men då deremot minskning kan motses för
Håvre med kr. 3,000 och för Archangel med kr. 1,000, synes slutsumman böra sättas
till kr. 1,000 mindre än som för 1890 beräknades eller, jemlikt följande beräkning, till
kr. 229,000, nämligen:

Från Antwerpens distrikt

» Archangels »

» Barcelonas »

» Bilbaos »

» Genuas »

» Havres »

» Helsingfors’ »

» Köpenhamns »

» Leiths »

» Lissabons »

» Londons »

» Lybecks »

» Rigas »

» Rio de Janeiros »

......... kr. 10,000: —

________ » 1,000: —

........ » 6,500: —

........ » 2,000: —

........ » 3,000: —

________ » 19,000: —

........ » 5,000: —

........ » 16,000: —

........ » 18,500: —

........ » 6,500: -—

........ » 117,000: —

........ » 9,000: —

........ » 7,000: —

........ » 8,500: —

Summa kr. 229,000: —,

hvaraf med ledning af 1888 års siffror i runda tal kr. 73,300 eller 32 procent antagas
belöpa på svenska och kr. 155,700 eller 68 procent på norska fartyg.

Uppbörden af expeditionsafgifter kan jemlikt konsulernes meddelanden beräknas
under innevarande år uppgå till ungefärligen samma belopp som år 1888, hvadan anledning
till ändring i den för 1890 skedda beräkning icke synes vara för handen, utan
torde konsulskassans inkomster af expeditionsafgifter äfven för år 1891 kunna upptagas
till kr. 11,000. På grund af 1888 års uppbörd kunna expeditionsafgifterna i runda tal
beräknas till omkring kr. 3,900 eller 35 procent för svenska ärenden, kr. 6,900 eller 63
procent för norska ärenden och kr. 200 eller 2 procent för sådana ärenden, hvilka äro
att betrakta såsom för båda rikena gemensamma.

Tredje hufvndtiteln.

Om till den beräknade inkomsten af konsulatafgifter__________________-....... kr. 229,000

samt af expeditionsafgifter.._________________________________—............................ » 11,000

lägges statsbidrag till samma belopp, hvarmed dessa under en följd af år
utgått och jemväl för 1890 blifvit beviljade, nemligen kr. 160,000 från Sverige

och kr. 120,000 från Norge eller tillsammans_______________________________________ » 280,000

skulle konsulskassans inkomster komma att utgöra i det hela____________________ kr. 520,000

eller kr. 1,000 mindre än som för år 1890 beräknades.

Beträffande härefter konsulskassans utgifter, bland hvilka bidraget till utrikesdepartementet
upptages med oförändradt belopp kr. 17,500, inträder ökning i rubriken
löner och arfvoden i följd deraf, att vice konsuln vid generalkonsulatet i London vid
ingången af 1891 på grund af nådiga beslutet den 8 december 1882 blifver berättigad
till ett första ålderstillägg af kr. 500.

Bland anslagen till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet förekommer, jemlikt
Eders lvongl. Maj:ts beslut den 27 sistlidne september, en förhöjning af anslaget till
generalkonsulatet i Havre till belopp af kr. 500.

I anslagen till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet ifrågakommer icke någon
ändring.

Under rubriken pensioner bar kunnat afföras ett belopp af kr. 3,200, motsvarande
den pension, som uppburits af numera aflidne f. d. chargé d’aff’aires och generalkonsul
G. O. Hyltén-Cavallius.

För skrifmaterialer, expenser och extra utgifter beräknas för 1890 ett belopp af kr.
34,350. I utgifterna under denna titel och särskildt rubriken »diverse utgifter» uppstår
en höjning genom det personliga årsanslag af kr. 1,000, som jemlikt Eders Kong!. Maj:ts
beslut den 21 sistlidne juni tillagts svenske och norske konsuln i Danzig J. A. af Segerström.
Till denna rubrik torde, i enlighet med förut följd praxis, jemväl böra föras det
öfverskott af kr. 200, som uppkommer derigenom, att å ena sidan dels, såsom anfördt,
ökade utgifter falla på konsulskassan till belopp af kr. 2,000, dels konsulatafgifterna
beräknas nedgå med kr. 1,000, men å den andra sidan en minskning af kr. 3,200 inträder
under rubriken pensioner.

Slutsumman för konsulskassans utgifter för 1891 blir kr. 520,000 eller kr. 1,000
mindre än för 1890.

Konsulskassans utgifter år 1891 skulle alltså omfatta:

utrikesdepartementet.................—..............................................—......... 17,500

konsulsstaten

a) löner och arfvoden.......................................................... 332,900

b) anslag till kontorskostnader mot redovisning....................... 55,500

c) anslag till kontorskostnader utan redovisning...................... 70,500

d) pensioner ______________________________________________________________________ 8,050 466,950

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter............................................... 35,550

Summa utgifter kr. 520,000

Denna summa motsvaras af den ofvan gjorda inkomstberäkningen.

Tredje hufvndtiteln.

En sammanställning af beräkningarna för 1890 och 1891 skulle hafva följande
utseende :

Inkomster: statsverkets bidrag. ________________ _____ konsulatafgifter................................ expeditionsafgifter__________________________________________	1890 280,000 230,000 11,000	1891 280,000 229,000 11,000	ökning	minskning 1,000
Summa kr.	521,000	520,000	—	1,000
Utgifter:	1890	1891	ökning	minskning
1. utrikesdepartementet ________________________	17,500	17,500	—
2. konsulsstaten a) löner och arfvoden ...........___________________ _	332,400	332,900	500
b) anslag till kontorskostnader mot redo-visning ........................................	55,000	55,500	500
c) anslag till kontorskostnader utan redo-visning ..........................................	70,500	70,500
d) pensioner_____________________________ ____________	11,250	8,050		3,200
3. skrifmaterialer, expenser och extra utgifter	34,350	35,550	1,200	—
Summa kr.	521,000	520,000	2,200	3,200

De summor, som för tillfälliga och oförutsedda utgifter samt till betäckande af
möjligen bristande inkomster skulle behöfva begäras af Storthinget, anser jag böra i
likhet med föregående år beräknas till kr. 12,000 för kabinettskassan och kr. 24,000 för
konsulskassan, och för öfrigt torde böra föreslås, att anslagen såväl till de diplomatiska
utgifterna som till konsulatväsendet ställas till Eders Kong!. Maj:ts disposition med
samma rätt till deras användande och under samma vilkor som hittills.

Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade öfver de af mig
uppgjorda förslag och beräkningar infordra Kongl. Norska ^Regeringens betänkande.

Till denna af det sammansatta statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkta hemställan
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder lemna bifall.

ex protocollo

Jockum Beck-Friis.

Tredje lmfvmltiteln.

Bil. C.

Utdrag af protokollet öfver utrilcesdepartementmrenden, hållet, inför
/-fåne May.t Konungen i sammansatt statsråd ä Stockholms
slott den 11 januari 1890.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Hans Excellens Norske Herr Statministern Gram,

Statsråden Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Arneberg,

Furu.

l:o.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog i underdånighet förslaget
till de Förenade Rikenas gemensamma utrikesbudget för 1891 samt Kongl. Norska
Regeringens den 9 innevarande månad deröfver afgifna underdåniga betänkande.

Herr Ministern anförde:

Mot de uppgjorda beräkningarna liar Kongl. Norska Regeringen endast haft att anmärka,
dels, hvad beträffar beräkningarna af inkomsterna af konsulatafgifterna för 1891,
att det måhända varit mindre påkalladt att anslå inkomsterna af dessa afgifter till ett
lägre belopp än det som beräknades i det budgetförslag, som framlades sistlidet år, enär
de af konsulerne meddelade uppgifterna angående konsulatafgifternas antagliga belopp
under innevarande år utvisade bland annat, att afgifterna vid generalkonsulatet i London

Tredje hufvudtiteln.

år 1889 influtit med ,ett icke obetydligt högre belopp än under närmast föregående år,
och den norska handelsflottan för öfrigt antagligen vunnit en icke så alldeles obetydlig
tillväxt af nyförvärfvade fartyg, dels, i fråga om specialberäkningarna vidkommande särskilda
poster under kabinettskassan, att beloppet under rubriken »pensioner» icke blifvit
i beräkningen höjdt, oaktadt f. d. envoyén i Rom, F. T. Lindstrand genom nådigt
beslut den 21 Juni 1889 vid sitt afskedstagande fått sig tillagd en årlig pension af kr.
6,000.

Det torde med anledning häraf tillåtas mig anföra, att de särskilda detaljsummorna
inom utrikesbudgeten äro att betrakta endast som beräkningar öfver utgifter, hvilkas
verkliga belopp icke kunna på förhand noggrant bestämmas. De gjorda beräkningarna
angående konsulatafgifterna grundades alltså på då föreliggande uppgifter och om än,
på sätt de senare ingångna redogörelserna angående uppbörden vid generalkonsulatet i
London gifva vid handen, den ökade skeppsfarten medfört en ökning af konsulskassans
inkomst, synes mig i allt fall vara lämpligare att i fråga om en så fluktuerande inkomstkälla
som konsulatafgifterna hellre sätta beräkningarna för lågt än tvärtom, hvarföre jag
finner mig föranlåten föreslå, att den af mig beräknade approximativa slutsumman af
inkomsterna af konsulatafgifterna, eller 229,000 kronor, må i beräkningarna bibehållas.
Skulle inkomsterna framdeles visa sig uppgå till ett högre belopp än som beräknats
och öfverskott derigenom uppkomma, lärer följden icke blifva annan än den, att detta
öfverskott allt efter omständigheterna antingen reserveras för framtida behof eller ock till
vederbörande statskassor återbetalas.

Den omständighet att en ny pension å 6,000 kronor tillkommit å kabinettskassans
pensionsstat torde icke behöfva föranleda till något ökadt anslagsbehof eller ändring af
slutsumman för denna rubrik, isynnerhet som en minskning af 4,000 kr. inträdt derigenom
att den pension, som med sistnämda belopp utgått till f. d. ministerresidenten Mansbach,
upphör i följd af hans den 4 innevarande månad timade död.

Derest Eders Ivongl. Maj:t behagar gilla hvad jag nu haft nåden anföra, får jag i
underdånighet föreslå, att Eders Kong], Maj:t måtte, med godkännande af de gjorda beräkningarna,
hvilka böra dagens protokoll biläggas, besluta att af Riksdagen och Storthinget
äska de för utgifternas bestridande nödiga anslag, att utgå efter den för de Förenade
Rikenas bidrag till sådana utgifter hittills tillämpade proportion såväl för kabinettskassan
som för konsulskassan.

Med hänsyn såväl till de för Sverge och Norge olika statsregleringsperioderna som
till den olika dispositionsrätt öfver besparingar å ifrågavarande anslag, hvilken i de båda
rikena under senare år varit bestämd, får jag slutligen föreslå,

att af Riksdagen måtte för år 1891 begäras 450,850 kronor till kabinettskassan och

160,000 kronor till konsulskassan att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt
med samma rätt till anslagens användande och under enahanda vilkor som hittills,

och att af Storthinget måtte för budgetterminen 1 juli 1890—30 juni 1891 äskas
187,850 kronor till kabinettskassan och 120,000 kronor till konsulskassan förutom hvad
i konsulatafgifter af norska fartyg samt expeditionsafgifter kan komma att under samma

Tredje hufvudtiteln.

period inflyta, äfvensom derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter af

36,000 kronor, hvaraf 12,000 kronor för kabinettskassan och 24,000 kronor för konsulskassan.

Uti hvad Herr Ministern för utrikes ärendena sålunda hemställt och föreslagit, förenade
sig det sammansatta statsrådets öfriga ledamöter

och behagade Hans Maj:t Konungen detsamma i nåder gilla
och bifalla.

ex protocollo

G. M. Falkenberg.

Bill. till Riksd. Prof. 1890. i Samt. 1 Afd.

Tredje hufvudtitelii.

		Sveriges och Norges gemensammma utrikesbudget	för år 1891.
I.	Kabinettskassan:	Sverige. Kronor.	Norge. Kronor.	Tillsammans. Kronor.
	1.	Ministern för utrikes ärendena____________________	24,000		24,000
	2. 3.	Utrikesdepartementet................................. Ministerstaten___________________________________________	27,495 345,000	11,455 143,750	38,950 488,750
	4.	Militärattachéer________________________________________	8,400	3,600	12,000
	5.	Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter...	45,955	29,045	75,000
		Summa kronor	450,850	187,850	638,700
IT.	Konsulskassan:
	6. 7.	Utrikesdepartementet................................. Konsulsstaten________________________________ 466,950	10,000	7,500	17,500
		afgår hvad som häraf beräknas kunna bestridas af inflytande konsulat- och
		expeditionsafgifter__________________________ 240,000	129,685	97,265	226,950
	8.	Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter...	20,315	15,235	35,550

Summa kronor 160,000 120,000 280,000

Beräkning öfver kabinettskassans utgifter för år 1891.

Kronor.

1. Ministern för utrikes ärendena ___________________________________________ 24,000

2. Utrikesdepartementet________________________________________________________ 38,950

3. Ministerstaten.

a. Traktamenten:

Beskickningen i Berlin:

Envoyé Extraordinär och Ministre

Plénipotentiaire___________________________ 48,000

Legationssekreterare________________________ 6,000 54;000

Transport 54,000

62,950

Tredje hnfyudtiteln.

Transport 54,000

Beskickning en i Bryssel och Haag:

Ministre Plénipotentiaire___________ 20,000

Beskickningen i Konstantinopel:

&nUkoMulskMMn8ro?ooolkrbai''} Mini sire Plénipotentiaire------------ 10,000

ÄSÄ} Drogman______________ 4,000 14)000

Beskickningen i Köpenhamn:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire__________ 36,000

Legationssekreterare_________________________ 5,000 41,000

Beskickningen i London:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire_______________ 60,000

Legationssekreterare....................... 8,000 68,000

Beskickningen i Madrid:

Ministre Plénipotentiaire_____________________________ 22,000

Beskickningen i Paris:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire__________________ 60,000

Legationssekreterare_____________ 8,000 68,000

Beskickningen i S:t Petersburg:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire___________________________ 60,000

Legationssekreterare______________ 8,000 68,000

Beskickningen i Bom:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire
___________________ 29,000

Beskickningen i Washington:

jOotTkr. samt11 konsuiauifgifter! 1 Envoyé Extraordinär och Ministre

Plénipotentiaire________________ 16,000

Legationssekreterare_______________________ 6,000 22,000

62,950

Transport 406,000

62,950

Tredje hiifuidtiteln.

Transport 406,000

Beskickningen i Wien:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plé nipotentiaire__________________________________

40,000

Legationssekreterare.......................... 6,000 46,000

b. Expektanslön

c. Pensioner_____

4. Militärattachéer:

1 Militärattaché_
1 d:o

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser______________

b. Ekiperingspenningar___________________________

c. Hemliga utgifter...............................

d. Ofriga extra utgifter_________________________

452,000

4,800

31,950

6,000

24.500
10,000
14,000

26.500

Summa kronor

Beräkning öfver konsulskassans inkomster och utgifter för å

Inkomster:

Svenska statsverkets bidrag..................................................

Norska statsverkets bidrag____________________________________________________

Konsulatafgifter, förslagsvis:

inom Antwerpens konsulsdistrikt..................... 10,000

» Archangels » 1,000

» Barcelonas » 6,500

» Bilbaos » 2,000

» Genuas » 3,000

» Havres » 19,000

» Helsingfors’ » 5,000

» Köpenhamns » 16,000

» Leiths » 18,500

» Lissabons » 6,500

» Londons » 117,000

» Lybecks » 9,000

» Bigas » 7,000

» Rio de Janeiros » 8,500 229,000

Expeditionsafgifter, förslagsvis______________________________ 11,000

62,950

488,750

12,000

75,000

638,700

1891.

Kronor.

160,000

120,000

240,000

Summa kronor 520,000

Tredje linfvndtiteln.

U tgifter:

6. Utrikesdepartementet_________________

7. Kcrasulsstaten:

Uppbär konsulatafgifter.

Jomför miniaterstaten.

D:o D:o.

Uppbär konsulatafgifter samt
åtnjuter fri bostad.

Uppbär konsulatafgifter.

a. Löner och arfvoden:

Antwerpen, Generalkonsuln, lön __......... 13,000

Archangel, » » 12,000

Barcelona, » » 12,000

Bilbao, Konsuln, » 9,000

Genua, Generalkonsuln, » --------- 10,000

Hamburg, » » 8,000

Håvre » » 14,500

Yicekonsuln, » 4,500 j 9,000

Bordeaux, » » 6,000

2:ne ålderstillägg 1,000 7,000

Helsingfors, Generalkonsuln, lön _________ 15,000

Konstantinopel, Ministre Blénip. » 10,000

Drogman, » 2,000

Konsulatsekreteraren, » 6, 000 18,000

Köpenhamn, Generalkonsuln, » 15,000

Vicekonsuln, » 4,500

ålderstillägg 500 20,000

Helsingör, Yicekonsuln, » 3,900

2:ne ålderstillägg 1,000 4,900

Leith, Konsuln lön 16,000

Lissabon, Generalkonsuln, » 15,000

London » » 24,000

Vicekonsuln, » 10,000

ålderstillägg 500

Kanslisten, lön 6,000

En kontorist, » 5,000

» » » 4,000 49,500

Cardiff, Vicekonsuln, » 8,000

Liverpool, » » 9,000

ålderstillägg 500 9,500

Newcastle, Vicekonsuln, » 9,000

2:ne ålderstillägg 1,000 10,000

West Hartlepool, Kontoristen, lön ........ 5,000

Lybeck, Generalkonsuln, » 12,000

17,500

Transport 272,900

17,500

Tredje hufvudtiteln.

Newyork,

Riga,

Rio de Janeiro,

I löoeu ingår ersättning fört Shanghai,
resor inom ditriktet. J o ’

Uppbär konsulatafgifter; jern- \ RshinfftOIl

för ministerstaten. j B1’

Transport 272,900

Vicekonsuln, lön _________ 6,000

Konsuln, » 9,000

Generalkonsuln, » 17,000

Vicekonsuln, » 12,000

Generalkonsuln, » 16,000

332,900

b. Anslag till ''kontorskostnader mot redovisningsskyldighet:

Antwerpen.._____________________________________________________ 4,500

A re It angel__________________________ 2,000

Barcelona...____________________i.._____________ ____________________________ 2,000

Bilbao_______________________ 2,000

Genua_____________________ 2,000

Havre_________________________________________ 4,500

Helsingfors_______________________ 4,000

Köpenhamn_________________________________________________________ 4,500

Leith ________________________ 6,000

Lissabon____________________ 4,000

London ______ 11,000

Lybeck_____________ 2,000

Riga_____________ 3,000

Shanghai____________________________ 4,000

c. Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet:

Alexandrin._________________ 3,500

Alger________________ 3,000

Bordeaux________________________________ 2,000

Buenos Ayres...._____________________ 4,000

Cardiff--------------------------------------- 4,000

Dardanellerna_____________________________________ 500

Gibraltar_______________________________________________________________ 2,000

Hamburg____________ 2,000

Havana__________________________________ 3,000

Japan____________________________ 4,000

Kiel.._________________________ 1,500

Liverpool___________ .5,000

Marseille___________ 1,500

Melbourne....________________________________ 6,000

Montevideo_____________ 2,000

Neapel_________________ 3,000

55,500

17,500

Transport 47,000 388,400 17,500

Tredje hufVudtiteln.

Transport 47,000 388,400

Newcastle________________________________________________________ 4,000

Newyork __________________________________ 6,000

Pirams-------------------------------------------------- 1,000

Rio de Janeiro__________ 4,000

Rom______________________________ 3,000

San Francisco___________________________________________________ 4,000

. Tanger------------------------------------------------------------ 1,500 70,500

d. Pensioner:____________________________________________________________ 8,050

8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser...__________________________________ 6,500

b. Konsulernes embetsutgifter_______________________________________ 15,500

c. Diverse utgifter________________________________________________________ 13,550

Summa Kronor

17,500

466,950

35,550

520,000

Stockholm 1890. Kongl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Rättelse

i Kongl. Maj:ts nåd. proposition n:o 1.
Tredje Imfvudtiteln.

Sid. 9 rad. 8 uppifrån står: Wien borde

läs: Wien borde kunna

» » » 9, 10 » står: derföre att kunna turkiska regeringen

läs: derföre att turkiska regeringen

» » » 13 » står: centralföreningen

läs: centralregeringen

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 1 Samt. 1 Afd.

Fjerde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför
Haris Maj:t Konungen uti Statsrådet å Stockholms
slott den 11 Januari 1890.

Närvarande:

Hans excellens, herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens, herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Otter,

Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anhöll i underdånighet
att få underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om
reglerandet af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1891
och att i sammanhang dermed få föredraga följande, till Kongl. Maj:t
inkomna framställningar i de delar, som icke förut blifvit inför Kongl.
Maj:t anmälda:

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga
skrivelser dels den 8 Januari 1889 angående verkstäld liqvid af köpeskillingen
för Åkers krutbruk och dels den 15 November 1889 angående
arméförvaltningens artilleridepartements behof af statsanslag under
år 1891,

Bih. till Rilcsd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.

Fjerde liufvudtiteln.

arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 14 November 1889 angående nämnda departements rnedelsbeliof
under år 1891 jemte tvenne dervid fogade, af chefen för fortifikationen
den 13 i samma månad aflåtna underdåniga skrivelser angående
behofven af extra anslag år 1891 dels till fästningsbyggnader och dels
till anskaffning och komplettering af fältingeniörmaterielen,

arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 8 November 1889 angående departementets behof af statsmedel
för år 1891,

t. f. generalintendentens underdåniga skrifvelse den 26 Oktober
1889 angående åtgärders vidtagande för uppsättande af eu 2:dra trängbataljon,

arméförvaltningens å artilleri-, intendents- och civila departementen
den 6 November 1889 aflåtna underdåniga skrifvelse angående
proposition till Riksdagen om förhöjning i anslaget till indelta arméns
befälsaflöning äfvensom till Vermlauds fältjägarecorps,

chefens för generalstabens topografiska afdelning underdåniga
skrifvelse den 16 November 1889 angående behofvet af'' medel för de
topografiska arbetena år 1891 jemte chefens för generalstaben den 21
i samma månad deröfver afgifna underdåniga utlåtande,

medicinalstyrelsens underdåniga skrifvelse den 25 September 1889
om proposition till Riksdagen i fråga om löneförbättring åt arméns
läkare jemte arméförvaltningens å civila departementet den 6 December
1889 deröfver afgifna underdåniga utlåtande,

medicinalstyrelsens underdåniga skrifvelse den 15 November 1889
om anställande af ytterligare fem 2:dre bataljonsläkare vid armén äfvensom
arméförvaltningens å intendents- och civila departementen den 6
December 1889 deröfver afgifna underdåniga utlåtande,

arméförvaltningens å civila departementet den 1 November 1889
afgifna utlåtande öfver en af chefen för landtförsvarsdepartementets
kommandoexpedition hos statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
gjord framställning om förhöjning i det för expenser åt expeditionen
anvisade belopp; samt

stadsfullmäktiges i Halmstad underdåniga skrifvelse den 14 Oktober
1889 om upplåtande till kronan af den för uppförande af ett skoletablissement
erforderliga mark m. m.

Under tillkännagifvande, att vid den förestående statsregleringen
andra ändringar i de för närvarande utgående ordinarie anslagen icke
af departementschefen åsyftades än de, som nu komme att af honom
särskildt omnämnas, anförde departementschefen härvid beträffande de

Fjerde hafva (Ititeln.

Ordinarie anslagen:

Departementets afdelning af Kong!. iaj:ts kansli.

Under hänvisning till hvad jag här nedan under anslaget »till departementets
kommandoexpedition» kommer att yttra, hemställer jag

att anslaget till departementets afdelning af Kongl.

Maj:ts kansli nu.......................................... kr. 49,000: —

må, för beredande af tillgång till gäldande
af två för närvarande från anslaget
till kommandoexpeditionen utgående
arfvoden, med .............................. » 1,250: —

höjas till......................................................... kr. 50,250: —

och att anslaget må vid bifall dertill för framtiden
benämnas »Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts
kansli samt kommandoexpeditionen».

Departementets kommandoexpedition.

Uti sin till mig aflåtna ofvannämnda skrifvelse den 12 sistlidne
Oktober har chefen för landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition
erinrat, att det under en längre följd af år visat sig omöjligt att
med det till expeditionen i riksstaten för närvarande uppförda anslag
3,040 kronor bestrida de för expeditionen oundgängliga utgifterna och
att Eders Kongl. Maj:t med anledning deraf tid efter annan utanordna!
icke obetydliga belopp till betäckande af de uppkomna bristerna.

Af anslaget, som till sitt nuvarande belopp uppfördes i riksstaten
vid 1873 års riksdag, skola, på sätt nämnda chef yttrar, enligt gällande
stat 500 kronor utgå såsom arfvode till en stentryckare vid
generalstabens litografiska anstalt och 750 kronor likaledes såsom arfvode
tilldelas en vaktmästare samt återstoden 1,790 kronor användas
till expenser.

Uti de båda första utgiftsposterna hade, fortsätter chefen för expeditionen,
sedan 1873 inga förändringar inträdt; och det vore alltså
uteslutande till följd af de ständigt sig ökande expenserna, som de
omtalade bristerna uppkommit. Särskild! de båda åren 1887 och 1888,

[1-]

Höjning af
detta anslag;
äfvensom
förändrad
benämning
af detsamma.

[2.]

Uteslutande nr
riksstaten af
detta anslag.

Fjerde Imfvudtiteln.

som i följd af nya värnepligtslagens trädande i kraft utmärkts af en
ovanligt liflig verksamhet inom krigsstyrelsen, företedde i detta afseende
synnerligen ogynsamma siffror.

Enligt en vid chefens för kommandoexpeditionen skrifvelse fogad
tablå stälde sig utgifterna för expenser under nedannämnda olika titlar
på följande sätt:

	Medeltal pr år under tioårsperioden	Medeltal pr år under åren 1887 och 1888.
	1879—1888.
	kr.	kr.
Tryckningskostnader och böcker	280	865
Tidningar och tidskrifter ............	140	no
Inbindning ......................................	170	180
Skrifmaterialier .............................	770	1,030
Renskrifning ....................................	150	370
Telegrammer...................................	95	130
Ved...................................................	350	309
Gas och ly,sämnen .......................	20	58
Renhållning.......................................	180	178
Diverse ............................................	345	420
Summa	2,500	3,650

Den till expenser disponibla summan hade alltså under tioårsperioden
1879—1888 i medeltal måst årligen öfverskridas med ett belopp
af 710 kronor och under åren 1887 och 1888 särskildt med
1,860 kronor; och beskaffenheten af de utgiftsposter, å hvilka ökningen
egt rum, gåfve tydligen vid handen, att den uteslutande härrört
af den stegrade verksamheten inom expeditionen. Å artiklarna
»tidningar», »ved» och »renhållning» vore mot tioårsperiodens slut en
nedgång att förmärka, under det att rubrikerna »trycknings- och renskrifningskostnader»,
som direkt påverkades af antalet från expeditionen
utgångna order och skrivelser, för periodens tvenne sista år visade
summor, som med icke mindre än 805 kronor öfverskredo motsvarande
siffror för hela tioårsperiodens medeltal; och enligt chefens för expeditionen
åsigt vore föga sannolikt, att någon tillbakagång härutinnan
för framtiden inträdde.

Fjerde hufvudtiteln.

Han hemställer alltså, att jag måtte vidtaga åtgärder i syfte af
anslagets ökande; och anser han, att, om anslaget för framtiden erhåller
egenskap af förslagsanslag, det för expenser afsedda belopp kan bestämmas
till en siffra 3,250 kronor, som med 400 kronor understiger
medeltalet af de verkliga utgifterna derför under åren 1887 och 1888,
så att anslaget i sin helhet skulle komma att utgöra 4,500 kronor,
men att, om anslaget fortfarande skall vara af allmänt anslags natur,
det icke synes honom rådligt bestämma detsamma till lägre belopp än

5,000 kronor, hvarigenom det för egentliga expenser disponibla beloppet
komme att med 100 kronor öfverskjuta hvad som omförmälda
två år under nämnda rubrik utgifvits.

Denna chefens för expeditionen hemställan, hvartill äfven arméförvaltningen
i sitt ofvannämnda underdåniga utlåtande tillstyrkt bifall,
synes mig böra föranleda höjning af den för expenser afsedda delen
af förevarande anslag. På sätt chefen för kommandoexpeditionen yttrat,
härrör det ökade anslagsbehofvet uteslutande af omständigheter,
som det icke stått i expeditionens makt att förebygga, och det synes
mig föga lämpligt, att, då sålunda anslaget visat sig för knappt, bibehålla
detsamma vid dess otillräckliga belopp och följaktligen nödvändiggöra
en omföring af andra anslagstillgångar för täckande af de tid
efter annan å detsamma uppkomna brister.

Eders Kongl. Maj:t har visserligen, i syfte att begränsa utgifterna
å anslaget, genom nådigt bref af den 16 November 1888 förordnat,
att tryckningen af sådana bestämmelser, som i form af instruktioner,
tabeller och dylika handlingar från expeditionen utfärdas, skall gäldas
af de anslag, till hvilka utgiftsposterna med afseende på innehållet af
de utfärdade bestämmelserna äro hänförliga; men äfven denna föreskrift,
som skulle tillämpas från och med ingången af nyssnämnda år,
har icke i afsevärd mån bidragit att nedtrycka utgifterna å anslaget.

Då emellertid förändring af anslagets belopp sålunda ifrågakommer,
synes mig lämpligast, att detsamma helt och hållet ur riksstaten
uteslutes och att, i enlighet med uppställningen af motsvarande anslag
under femte . hufvudtiteln, den andel deraf 1,250 kronor, som utgår såsom
arfvoden, uppföres under anslaget till departementets afdelning af
Kongl. Maj:ts kansli, som med anledning deraf torde böra erhålla be -

Fjerde hufvud ti teln.

nämningen »departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt
kommandoexpeditionen», och det belopp, som befinnes böra utgå till
kommandoexpeditionens expenser, uppföres under anslaget till »skrifmaterialier
och expenser, ved m. in. för departementets afdelning af
Kongl. Maj:ts kansli», som likaledes torde böra erhålla eu derefter lämpad
förändrad benämning; och synes mig vid bifall härtill den sålunda
erforderliga höjningen af sistnämnda anslag böra bestämmas till det
mindre af det utaf chefen för kommandoexpeditionen alternativt föreslagna
beloppen eller 3,250 kronor.

Under anhållan att framdeles vid nyssberörda anslag få göra
den ytterligare framställning, som deraf påkallas, hemställer jag alltså,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, vid bifall till hvad här ofvan under anslaget
till departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli
föreslagits äfvensom till den för beredande af expensmedel
till kommandoexpeditionen ifrågasatta höjningen
af anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved
m. m. för departementets afdelning af Kongl. Maj:ts
kansli och ändringen i detta anslags benämning, besluta,
att anslaget till departementets kommandoexpedition
nu......................................................... kr. 3,040

skall ur riksstaten utgå.

Indelta arméns hefäisaflömng.

[3.]

Förhöjning åt Uti statsverkspropositionen till sist församlade Riksdag behagade
detta anslag. pp]ers Kongl. Maj:t föreslå, att två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor,
måtte från fjerde hufvudtitelns anslag till ålderstillägg få tilläggas
regementsintendenterna att utgå, det första efter 5 och det andra efter
10 års väl vitsordad tjenstgöring i befattningen.

Detta Eders Kongl. Maj:ts förslag tillstyrktes af en minoritet i
statsutskottet, hvaremot flertalet, i enlighet med hvars åsigt Riksdagen
fattade sitt beslut, ansåg sig på anförda skäl böra tillstyrka endast
ett ålderstillägg å 500 kronor efter 10 års tjenst, dock med uttalande
tillika, att, enär en olikhet emellan regementsintendenternas aflöningsförmåner
förefunnes derutinnan, att de vid de värfvade garnisonerade
trupperna anstälda åtnjuta, utom den för alla lika lönen af
2,800 kronor, dagaflöning å 3 kronor hela året, utskottet tänkt sig, att
genom beredande åt de vid indelta armén och Vermlands fältjägare -

Fjerde luifvudtiteln.

corps anstälda regementsintendenter af sådan dagaflöning under de
dagar, de vid regementenas och corpsernas vanliga vapenöfningar äro
kommenderade, någon ytterlig löneförbättring skäligen skulle kunna
sistnämnda regementsintendenter tilldelas.

Under åberopande af dessa förhållanden hemställer arméförvaltningen
å artilleri-, intendents- och civila departementen i sin ofvannämnda
underdåniga skrifvelse, att Eders Kongl. Maj:t täcktes vidtaga
erforderliga åtgärder i syfte att åt regementsintendenterna vid indelta
armén och Vermlands fältjägarecorps bereda den ifrågasatta löneförbättringen;
och erinrar arméförvaltningen dervid, att Eders Kongl.
Maj:t redan år 1880 i sammanhang med annat förslag till förbättring
i regementsintendenternas vid indelta armén aflöningsförmåner genom
framställning till Riksdagen sökt få undanröjd den oegentlighet, att
dessa redan i öfrigt svagt aflönade tjensteman tillika vore de enda
funktionärer på stat vid indelta armén, som icke åtnjöte dagaflöning
under mötena; att Riksdagen, som ej hade något att mot förslaget i
princip anmärka, emellertid ansett det då vara för tidigt väckt, men
att detta skäl numera, att döma af statsutskottets ofvan anförda yttrande,
kunde antagas vara bortfallet och tiden sålunda inne att få
ifrågavarande oegentlighet skaffad ur vägen, på samma gång regementsintendenterna
vid indelta armén bereddes eu väl behöflig liten aflöningsförbättring.

Jag finner detta förslag, hvarigenom en länge öfverklagad olikhet
i aflöningsförmånerna för regementsintendenterna vid indelta och värfvade
armén skulle i någon, om ock ringa mån, utjemnas, vara af billighet
påkalladt; och lärer, då ej mindre regementsintendenten vid
Vermlands fältjägarecorps, på sätt arméförvaltningen redan anmärkt,
utan äfven regementsintendenten vid Gotlands nationalbeväring äro i
afseende å löneförmåner alldeles likstälda med regementsintendenterna
vid indelta armén, enahanda löneförbättring böra jemväl åt dessa tjenstemän
beredas, hvarom jag ock anhåller att under vederbörliga anslag
få göra hemställan.

Hvad beträffar den förhöjning i anslaget till indelta arméns befälsaflöning,
som af detta förslag påkallas, torde förstås af sig sjelft, att
den ifrågasatta dagaflöningen 3 kronor åt regementsintendenterna bör
i indelta arméns stater förslagsvis uppföras för samma antal dagar som
åt öfriga tjensteman vid nämnda armé, eller 60 dagar; och, då för när -

Fjerde liufnidtiteln.

varande vid densamma äro anstälda 29 regementsintendenter, uppgår
alltså ifrågavarande förhöjning till 5,220 kronor.

Det är emellertid icke endast af detta skal, som förhöjning i anslaget
till indelta arméns befälsaflöning erfordras; i sina ofvannämnda
underdåniga skrivelser har medicinalstyrelsen framstäf förslag dels
om löneförbättring åt de vid indelta armén anstälda läkare och dels
om anställande vid nämnda armé af ytterligare fem 2:dre bataljonsläkare;
och har jag ansett mig böra delvis understödja dessa förslag.

Hvad den förstnämnda af dessa frågor angår, har, yttrar medicinalstyrelsen,
flera gånger, såsom dels af 1874 års härordningskomité och
dels af 1881 års militära helsovårdskomité, blifvit föreslaget, att arméns
läkare måtte komma i åtnjutande af samma löneförmåner, som tillkomma
officerare i motsvarande grader. Billigheten af dessa anspråk
syntes medicinalstyrelsen framgå så väl af en jemförelse mellan å ena
sidan de vid armén anstälda läkares och å den andra officerarnes och
civila läkares löneinkomster, som ock af den omständigheten, att fordringarna
på militärläkarnes tid och arbete under senare åren högst
betydligt ökats utan att någon deremot svarande ekonomisk fördel Seredts
dem.

Jemfördes till en början arméns läkares och officerares förberedande
utbildning samt den tidrymd och de omkostnader, densamma
påfordrade, framginge deraf, att militärläkaren liksom öfriga i statens
tjenst anstälda läkare måste för vinnande af legitimation och kompetens
genomgå den föreskrift^, medicinska studiekursen, som i medeltal
erfordrade en tid af 10—12 år och en kostnad af 15,000 kr’onor, samt
att han först derefter vid en jemförelsevis mogen ålder erhölle sin
första anställning vid armén i egenskap af 2:dre bataljonsläkare med
en lön af 900 kronor, men att deremot officeren, som för närvarande
inom alla grader erhölle högre lön än med honom i grad likstäld militärläkare,
redan efter afläggande af maturitetsexamen samt genomgåendet
af volontär- och krigsskolan vid omkring 21 års ålder erhölle
dylik anställning och sedermera på grund af anciennitet och ådagalagd
skicklighet avancerade till högre grader med allt mer ökade inkomster.

Hvad vidare löneförmånerna och pensionen anginge, åtnjöto militärläkarna,
förutom dagaflöning i likhet med officerare i motsvarande
grader, i lön:

Fjerde hufvudtiteln. 9

2:dre bataljonsläkare (med löjtnants grad).................................... kr. 900.

l:ste d:o (kaptens grad)............................................... » 1,800.

och regementsläkarna (majors grad).............................................. » 2,800.

samt i pension:

2:dre bataljonsläkare efter 55 lefnadsår och 30 tjensteår...... » 900.

l:ste d:o » » » » » » » 1,440.

och regementsläkare » 60 » » n » » 2,240,

under det att löneförmånerna för motsvarande grader vid indelta armén
utgjorde:

för löjtnant af l:a klassen: lön 1,200 kr. och tjenstgöringspenningar kr. 120 = kr. 1,320

» eko » 2:a »> » 900 » » d:o » 120 = » 1,020

» kapten » l:a » » 2,800 » » d:o » 400 = » 3,200

» d:o » 2:a ». »> 1,800 » » d:o » 200 = » 2,000

» major ..................... » 3,500 » » d:o » 500 = » 4,000 samt

pensionerna:

för löjtnant af l:a klassen efter 50 lefnadsår och 30 tjensteår kr. 1,000

» d:o » 2:a » » » » » » » » 900

» kapten » l:a » » » » » » » » 2,240

» d:o » 2:a » » » » » » » » 1,440 samt

» major efter 55 lefnadsår och 30 tjensteår ..................... » 2,800.

Af denna jemförelse syntes medicinalstyrelsen framgå, att utsigterna
i ekonomiskt afseende inom militärläkarebanan ej voro betryggande,
synnerligen då i betraktande toges den långvariga utbildningskursen,
som oftast måste föranleda skuldsättning. Någon särdeles förbättrad
ekonomisk ställning på grund af inbringande enskild praktik
kunde, efter medicinalstyrelsens förmenande, flertalet militärläkare ej
heller påräkna och i hvarje fall långt mindre än andra läkare, enär
militärläkarne och synnerligen bataljonsläkarne, till följd af tjenstens
allt mera ökade fordringar, årligen längre tid måste vara frånvarande
från sin verkningskrets såsom praktiserande läkare. Att så väl kommuner
som enskilda föredrogo läkare, som ständigt funnes på platsen,
framför sådana, som till följd af befattning i statens tjenst måste en
stor del af året uppehålla sig å annan ort, ansåge medicinalstyrelsen
också naturligt, och sedan läkaretillgången inom landet under senare
åren högst betydligt tilltagit, hade efter medicinalstyrelsens åsigt rnilitärläkarnes
utsigter på enskild praktik liksom på befattningar i kommunens
eller enskildas tjenst allt mera aftagit, så att det vore att
befara, att de, om ej uteslutande, så åtminstone i hufvudsaklig mån
blefve för sin utkomst hänvisade till de lönemedel, de af staten erhölle,
hvilka synnerligen för 2:dre batalj onsläkarne vore så ytterligt

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 2

Fjerde hufvudtiteln.

knappt tilltagna, att de ej syntes medicinalstyrelsen stå i behörigt förhållande
vare sig till den vetenskapliga utbildning, de erhållit, eller till
det tidsödande och ansvarsfulla arbete, som af dem i tjensten påfordrades.

Det vore emellertid, fortsätter medicinalstyrelsen, icke endast i
jemförelse med officerare i motsvarande grad som militärläkarne kunde
anses vanlottade. Äfven jemförelse!! med de civila läkarne utfölle för
dem ofördelaktigt. Egnade sig efter afslutade studier en legitimerad
läkare åt annan statens läkareverksamhet än den militära, t. ex. åt
provincialläkarekallet, kunde han efter utnämningen påräkna 2,000 kronor
jemte efter 10 års tjenstgöring 500 kronor i lönetillägg och dessutom
vid fylda 60 år efter 25 års tjenstgöring i statens tjenst, deraf
20 år såsom provincialläkare, en pension af 4,000 kronor. Vid utöfvandet
af provincialläkaretjensten, liksom af andra civila befattningar,
vare sig i statens eller kommunens tjenst hade innehafvaren deraf vidare
fördelen af att allt fortfarande i samma ort kunna utöfva sin
medicinska praktik, hvilket, på sätt förut af medicinalstyrelsen blifvit
påpekadt, deremot icke vore fallet med militärläkaren, som vid tjenstgöring
ofta måste afbryta sin verksamhet inom det vanliga området
och, derest han skulle anlita vikarie, finge betala eu ersättning, som
stundom uppginge till större delen af hans lön som militärläkare.

Att under sådana förhållanden lediga 2:dra bataljonsläkaretjenster
likväl fortfarande voro temligen eftersökta, så att flera sökande ej
sällan anmälde sig till dylika tjänsters erhållande, syntes medicinalstyrelsen
hafva sin anledning deri, att under nuvarande rikliga tillgång
på läkare dessa befattningar, hvilka medförde fördelen af tjensteårsberäkning,
af många betraktades endast såsom tillfälliga öfvergångstjenster,
som lemnades då anledning yppades till erhållande af bättre
lönade befattningar. Erfarenheten visade nemligen, att under senare
tider flera militärläkare, så snart de kunnat, öfvergifvit de i ekonomiskt
afseende otacksamma militärläkaretjensterna för att egna sig åt
i detta hänseende fördelaktigare läkarebefattningar; och det syntes
medicinalstyrelsen uppenbart, att sådana förflyttningar af personer, som
satt sig in i sin militära verksamhet och på statens bekostnad genomgått
den numera för anställning vid armén såsom läkare obligatoriska
militärläkarekursen, liksom det oupphörliga antagandet af nya i facket
ej hemmastadde personer icke kunde fördelaktigt inverka på den militära
helsovården och den dermed sammanhängande verksamhetens utöfvande.

Fjerde linfvudtiteln.

Militärläkarnas tjenstegöromål, i främsta rummet bataljonsläkarnas,
hade, yttrar medicinalstyrelsen vidare, på sätt redan vore antydt allt
mera ökats. Så hade på grund af nya värnpligtslagen tillkommit de
deri föreskrifna inskrifnings- och besigtningsförrättningarna, hvilka
flerestädes, särskild! i Norrland föranledt månadslånga resor, stammens
rekrytmöten hade förlängts och fälttjenstöfningar samt generalstabsöfningar
med mera dylikt toge långt mera än förr militärläkarnas tid
i anspråk. Dertill komme den militärläkarna åliggande undervisningsskyldighet
och öfningarna med sjukvårdsmanskapet, som numera fordrade
nästan mera arbete än den egentliga sjukvården. Och slutligen
ålåge läkarna, till följd af skyldigheten att vårda på roten sjuke soldater
och att för besigtning af manskapet närvara vid afgående kommenderingar
och dylikt, äfven under tiden emellan de egentliga vapenöfningarna
en ganska omfattande tjenstgöring.

Det syntes medicinalstyrelsen vid sådant förhållande jemväl förtjena
afseende, att arméns veterinärstat, som nyligen fått sina löneförhållanden
ordnade, oaktadt veterinärernas kortare utbildningstid och
mindre omfattande tjenstgöringsskyldighet, likväl tilldelats löneinkomster,
som betydligt öfverstege läkarnas, så att t. ex. regementsveterinären,
hvilken hade löjtnants grad, åtnjöte förutom dagaflöning samt häst- och
fourragemedel en årlig lön af 1,800 kronor och dessutom efter 10 års
tjenst ett ålderstillägg af 500 kronor, under det att gradkamraten inom
läkarestaten, 2:dre bataljonsläkaren, endast hade 900 kronor i lön eller
lika mycket som bataljonsveterinären med underlöjtnants grad.

Styrelsen, som ansåge sig böra betona, att i utländska arméer läkarna
på grund af sin vetenskapliga utbildning och sina långvariga
studier, hvilka dock knappast upptoge halfva tiden mot här i landet,
erhölle lika och delvis till och med högre aflöning än officerarna i motsvarande
grader, förmäler sig derföre finna löneförbättring för samtliga
arméns läkare af behofvet påkallad, men förklarar sig dock, med
hänsyn till läkarnas vid värfvade armén relativt bättre lönevilkor, vilja
inskränka sig till att hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till nästsamman
trädande Riksdag aflåta nådig proposition om löneförhöjning åt
indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps’ läkare och i sådant afseende
föreslå:

att regementsläkarna måtte utöfver nuvarande löneförmåner bekomma
tjenstgöringspenningar i likhet med majorer kr. 500;

att förste bataljonsläkarna likaledes utöfver nuvarande löneförmåner
måtte bekomma tjenstgöringspenningar i likhet med kaptener af lista
klassen kr. 400, samt

Fjerde hufvudtiteln.

att andre bataljonsläkare måtte erhålla lön 1,400 kronor, dagaflöning
i enlighet med nu gällande bestämmelser samt tjenstgöringspenningar
i likhet med löjtnanter af första klassen med 120 kronor.

Och tillägger styrelsen slutligen, med tillkännagifvande, att den
beräknat kostnaden för den erforderliga löneförbättringen efter ett antal
af 34 regementsläkare, 25 förste bataljonsläkare och 23 andre bataljonsläkare
till sammanlagdt 41,200 kronor, det styrelsen finner alla de
föreslagna löneförbättringarna vara i hög grad behöfliga och snarast
möjligt böra genomföras, men att det, efter styrelsens förmenande, är
af största vigt, att andre bataljonsläkarnas lönevilkor på föreslaget sätt
förbättras och att denna löneförbättring, med hänsyn dertill att fältläkarecorpsen
måtte allt framgent med lämpliga personer rekryteras,
ej bör uppskjutas.

Arméförvaltningen å civila departementet, som anbefalts att öfver
medicinalstyrelsens förevarande framställning afgifva utlåtande, har i
sin förenämnda skrifvelse den 6 sist-lidne December, beträffande frågan
huruvida någon löneförbättring för militärläkarna öfverhufvud kunde
anses nödig, i. underdånighet anfört, att de vid 1875 års lönereglering
åt militärläkarna anvisade aflöningsförmåner blifvit, på sätt jemväl egt
rum vid föregående löneregleringar, bestämda under förutsättning, att
dessa tjenstemän kunde ega tid och tillfälle att, utanför militärt]ensten,
af sitt yrke medelst enskild praktik och andra läkaresysslor hemta betydande
löneinkomster; att vid sådant förhållande någon slutsats om
tillräckligheten af dessa tjenstemäns aflöning icke kunde dragas ur en
jemförelse med officer saflöningen, vid hvilkens fastställande någon dylik
förutsättning icke kunnat göra sig gällande; att deremot vid den tidpunkt,
då till följd af ändrade tidsförhållanden meranämnda förutsättning
icke längre visade sig giltig, en nödvändighet att förbättra militärläkarnas
lönevilkor måste inträda, samt att förvaltningen visserligen
ansåge frågan, huruvida denna tidpunkt nu vore inne, ligga utanför
dess erfarenhetsområde, men att den emellertid kunde vitsorda, att
efte? 1875 års lönereglering genom vapenöfningarnas förlängning och
inskrifningsväsendets ordnande med mera dylikt anspråken på militärläkarnas
tjenstgöring utom bostadsorten vunnit betydlig utsträckning.

Hvad vidare angår omfattningen af den föreslagna aflöningsförbättringen,
yttrar förvaltningen, att den, frånsedt de skäl, som medicinalstyrelsen
åberopat för åtgärden att nu icke ifrågasätta någon löneförhöjning
för läkarna vid värfvade armén, funne hvad som mest talade
deremot vara den omständigheten, att någon betydligt ökad tjenstgöring
utom bostadsorten icke blifvit dessa tjenstemän ålagd och att

Fjerde hufYudtiteln.

någon svårighet att förvärfva och bibehålla enskild praktik således ej
kan anses för denna kategori af militärläkare i nämnvärdare grad förekomma.
Medicinalstyrelsen hade vidare, fortsätter arméförvaltningen
i den underdåniga skrifvelsen, sagt sig vilja inskränka förslaget om
löneförhöjning till läkarna vid indelta armén, men i kostnadsberäkningen
medtagit jemväl läkarna vid de så kallade beväringstrupperna, Gotlands
infanteriregemente samt Hallands, Vesternorrlands och Blekinge
bataljoner. Dessa läkares aflöningsförmåner hade emellertid så nyligen
blifvit faststälda, att förvaltningen ansåge någon större erfarenhet om
vidden af deras tjenstgöring böra inhemtas, innan förslag till omreglering
af sagda förmåner framstäldes, hvarförutom det syntes förvaltningen
mindre egentligt att tilldela dessa läkare, hvilka icke hade någon
rotetjenstgöring i egentlig mening, de för dylik tjenstgöring afsedda
tjenstgöringspenningar. Och då slutligen en förbättring i meranämnda
läkares aflöning, när sådan pröfvades böra ega rum, enligt förvaltningens
uppfattning kunde lämpligare åstadkommas genom dagaflöning för
tjenstgöringen emellan mötestiderna- vid kadermanskapets skolor, ansåge
sig förvaltningen böra uttala som sin åsigt, att aflöningsförbättringen
på stat för närvarande kunde inskränkas till indelta arméns och Vermlands
fältjägarecorps’ läkare.

Hvad slutligen beträffar den sålunda föreslagna löneförbättringens
beskaffenhet och belopp, vore väl, yttrar förvaltningen, alla indelta
arméns läkare skjddiga att på vederbörlig kallelse utan särskild ersättning
lemna soldaten på roten läkarevård, och det vore vid sådant förhållande
både naturligt och billigt, att de komme i åtnjutande af just
den aflöning, som för öfriga funktionärer vid samma armé är afsedd
att vara ersättning för rotetjensten emellan vapenöfningarna eller tjenstgöringspenningarna.
Det syntes emellertid förvaltningen, helst om till
följd af det ej obetydliga belopp, hvartill de af medicinalstyrelsen föreslagna
aflöningsförbättringarna uppginge, någon nedsättning deri blefve
erforderlig, kunna ifrågasättas, huruvida icke tjenstgöringspenningarna
lämpligen kunde utgå med de belopp, som enligt aflöningsstaterna svarade
mot vederbörande läkares fasta lön, i hvilket fall dessa aflöningsmedel
skulle tillfalla regementsläkarna samt förste och andre bataljonsläkarna
med respektive 400, 200 och 120 kronor; och ansåge förvaltningen
derjemte att, till undvikande al'' en alldeles ny lönekategori, den
föreslagna förbättringen i lönen för 2:dre bataljon släkarna för närvarande
kunde stanna dervid, att densamma höjdes från sitt nuvarande,
2:d.re löjtnantslön motsvarande belopp 900 kronor till 1,200 kronor
eller det för löjtnant af lista klassen bestämda lönebelopp.

Fjerde liufrudtiteln.

Till genomförande af aflöningsförbättring till nu antydda belopp
skulle, enligt livad Arméförvaltningen anmäler, erfordras

för 30 regementsläkare å 400 kr................................................ kr. 12,000

» 25 förste bataljonsläkare å 200 kr........................................ » 5,000

» 22 vid indelta armén och Vermlands fältjägarecorps

anstälda andre bataljonsläkare å 300 + 120 = 420 kr. » 9,240

Summa kr. 26,240.

Och skulle på nu förevarande anslag för indelta arméns 29 regementsläkare,
25 förste bataljonsläkare och 21 andre bataljonsläkare af

nämnda summa belöpa .................................................................... kr. 25,420

och på anslaget till Vermlands fältjägarecorps för dess

regementsläkare och andre bataljonsläkare....................... »_820

Summa kr. 26,240.

Den andra af medicinalstyrelsens ofvan omnämnda framställningar
afser, som jag redan antydt, anställning vid armén af ytterligare fem
2:dre bataljonsläkare.

Framställningen är ytterst föranledd af en utaf fältläkaren i 6:t.e
militär-distriktet gjord anmälan, att tiden för inskrifningsförrättningarna
i Jemtlands och Norrbottens län under sistlidne år varit så knappt
tilltagen, att de derför erforderliga resor icke utan den yttersta ansträngning
för vederbörande läkare kunnat medhinnas. Så hade den
vid Jemtlands fältjägarecorps anstälda läkare för desamma måst under
53 dygn tillryggalägga icke mindre än 191 mil landsväg och läkaren
vid Norrbottens fältjägarecorps ofta fått taga nätterna till hjelp för att
i rättan tid hinna fram till de olika förrättningsställena. I underdånig
skrifvelse den 15 Juli 1889 anhöll Medicinalstyrelsen derföre till en
början, att, då militärläkarna i dessa län under nuvarande förhållanden
icke utan betydlig öfveransträngning och fara för helsan kunde fullgöra
sina skyldigheter vid ifrågavarande vigtiga förrättningar, antingen
tiden för förrättningarna måtte på annat sätt än hittills fördelas eller
ock, om hinder derför mötte, andra åtgärder vidtagas i syfte att för
läkarna underlätta ifrågavarande skyldighets fullgörande.

Sedan emellertid utaf de yttranden, som i anledning af medicinalstyrelsens
nämnda hemställan infordrats från militärmyndigheterna i
hela sjette militärdistriktet och som till medicinalstyrelsen öfverlem -

Fjerde luifvudtiteln.

nats, visat sig framgå, att någon utsträckning af tiden för inskrifningsförrättningarna
i de Norrländska länen icke vore möjlig utan att äfventyra
förrättningarnas afslutande i behörig tid, har medicinalstyrelsen i
ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 15 sistlidna November framstält
nu ifrågavarande förslag.

Medicinalstyrelsen påpekar deri, att det är ej allenast vid besigtningen
af värnpligtige utan äfven för utöfvandet af militärläkarnas
öfriga åligganden, som svårigheter uppstå vid de corpser af indelta
armén som i likhet med Jemtlands och Norrbottens fältjägarecorpser,
om hvilka närmast varit fråga, ega endast en läkare. Dessa corpser,
yttrar medicinalstyrelsen, som äro fem eller Lifregementets grenadiercorps
och Smålands grenadiercorps samt Norrbottens, Vesterbottens
och Jemtlands fältjägarecorpser, hade ofta lika stor beväringsstyrka sig
tilldelad, som indelta arméns infanteriregementen, vid hvilka tre läkare
äro anstälda, och att under sådana förhållanden läkaretjenstgöringen
vid dessa corpser skall blifva svår att upprätthålla, vore uppenbart.
Särskildt sedan 1888 hade en ny svårighet inträdt, i det att, då samma
läkare ej finge tjenstgöra vid både inskrifningsnämnden och inskrifningsrevisionen,
till hvarje corps’ inskrifningsområde måste beordras
militärläkare från andra regementen och corpser, hvilket föranledde så
väl olägenhet som kostnad.

Förenandet på en hand af bataljonsläkarens och regementsläkarens
göromål, hvilket vore en nödvändighet vid dessa corpser, kunde vidare,
fortsätter medicinalsstyrelsen, icke aflöpa utan stora svårigheter; af de
göromål, för hvilka vore redogjordt i medicinalstyrelsens ofvan omförmälda
underdåniga skrifvelse den 25 sistlidne September angående
löneförbättring för militärläkarna, tillkomme de flesta bataljonsläkarna;
och om till dem lades de, som ålåge regementsläkarna speciel!, kunde
det knappast förväntas, att åt alla skulle kunna egnas tillräcklig omsorg.
Äfven de regementsläkarna särskildt tillkommande göromål voro
nemligen ganska omfattande; sålunda hade de att ansvara för sundhetsoch
sjukvården, att vara öfverläkare vid sjukhuset med de dermed förenade
i tjenstgöringsreglementet för armén närmare bestämda göromål,
att ombesörja revaccinationen af rekryter, att ansvara för instrumental-,
förbands- och medicinalutredningen, att förrätta läkarebesigtningar, att
biträda generalmönsterherren vid mönstringar, att upprätta öfversigten
öfver helsotillståndet samt rullor öfver sjukvårdssoldater och sjukbärare,
att i frågor rörande sundhetsvården deltaga i förvaltningsdirektionens
öfverläggningar, att föra den expedition, som af dessa göromål föranleddes
in. m. Och syntes det medicinalstyrelsen uppenbart, att alla

Fjerde hufvudtitelii.

dessa sålunda uppräknade åligganden i och för sig medförde tillräcklig
sysselsättning för en läkare.

Anställandet af ytterligare en läkare vid de corpser, som för närvarande
hade endast en sådan, skulle enligt medicinalstyrelsens åsigt
särskildt för tjenstgö ringen å roten vara af mycken vigt, då derigenom
under den tid, som upptages af beväringsbesigtningarna och de långvariga
rekrytmötena, tillgång å läkare i hemorten jemväl skulle kunna
beredas, en sak, som för närvarande vore omöjlig; och hvad slutligen
anginge betydelsen af en dylik åtgärd för arméns mobilisering, hade
så väl af militära helsovårdskomitén som af komitén för sjukvården i
fält blifvit starkt betonadt, att det nuvarande antalet vid armén anstälda
läkare vore för fältförhållanden alldeles otilhäckligt, hvadan
också dessa komitéer, som lika med medicinalstyrelsen ansett inrättandet
af ytterligare en läkarebefattning vid ifrågavarande corpser redan
för fredsbehofvet vara af nöden, gjort en liknande framställning som
medicinalstyrelsen.

Under åberopande af dessa skäl hemställer alltså medicinalstyrelsen,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att vid en hvar af
Lifregementets grenadiercorps och Smålands grenadiercorps samt Norrbottens,
Yesterbottens och Jemtlands fältjägarecorpser må anställas en
2:dre bataljonsläkare med den aflöning, som medicinalstyrelsen i sin
ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 25 September 1889 för läkare
af denna grad föreslagit; och har arméförvaltningen å intendents- och
civila departementen i sin skrifvelse den 6 December 1889 förklarat
sig icke hafva annat att emot nämnda förslag erinra än att, då arméförvaltningen
funnit den ifrågasatta löneförhöjningen för arméns nuvarande
2:dre bataljonsläkare kunna sålunda begränsas att till dem ansloges,
förutom tjenstgöringspenningar 120 kronor och den dagaflöning,
de redan åtnjuta, en lön af 1,200 kronor, arméförvaltningen ansett aflöningsförmånerna
äfven för de nya 2:dre bataljonsläkarna böra bestämmas
till samma belopp.

Då en 2:dre bataljonsläkare efter arméförvaltningens förslag skulle

åtnjuta lön ....................................................................................... kr. 1,200

tjenstgöringspenningar........................................................ » 120 och

dagaflöning förslagsvis i 60 dagar å 2 kronor om

dagen............... » 120

eller sammanlagdt kronor 1,440

blefve alltså kostnaden för fem nya 2:dre bataljonsläkare kronor 7,200.

Fjerde lmfvudtiteln.

Som jag redan antydt, har jag funnit dessa framställningar vara
af beskaffenhet att böra af mig delvis understödjas. Hvad dervid först
angår den ifrågasatta löneförhöjningen åt samtliga läkare vid indelta
armén och Vermlands fältjägarecorps, kan jag icke bestrida, att dessa
tjenstemäns aflöning, jemförd med den som utgår till de fleste civila
läkare, måste betecknas såsom knapp och att sålunda, derest frågan
vore att ordna aflöningsförhållandena för arméns läkare så att de
blefvo fullt likstälde med sina kamrater på andra banor, en löneförhöjning
väl kunde anses af behofvet påkallad. Som arméförvaltningen
redan anmärkt, måste emellertid härvid ihågkommas att vid bestämmandet
af löneförmånerna för indelta arméns läkare hänsyn tagits och
måste tagas till den omständigheten, att de i regeln endast en kortare
tid af året upptagas af tjenstgöring vid armén och att de sålunda äro
i tillfälle att genom enskild praktik förvärfva sig afsevärda biinkomster.
Denna omständighet har väl, såsom medicinalstyrelsen erinrar, under
de senare åren förlorat ej så litet af sin betydelse, då dels den militära
tjenstgöringen numera obestridligen tager militärläkaren mera än förr
i anspråk, dels den ökade tillgången på läkare minskat utsigterna för
dem, som ej året om kunna vistas å samma plats, att tillvinna sig en
mera vidsträckt praktik. Till den omfattning, som medicinalstyrelsen
uppgifvit, kunna emellertid dessa omständigheter knappast hafva visat
sig verksamma; och särskildt militärläkarne i de högre graderne, regementsläkarne
och luste bataljonsläkarne torde ännu kunna anses vara
i den ställning, att någon löneförhöjning för dem ej är af direkt behof
påkallad.

Att, såsom medicinalstyrelsen, grunda förslagen derom på en jemförelse
emellan läkarnes och officerarnes i motsvarande grad löneförmåner
synas mig ej heller vara fullt berättigadt; den högre grad,
som i jemförelse med förhållandena fordom numera tillagts arméns
läkare, tillkom såsom en gärd af aktning för deras genom omfattande
studier höjda sociala ställning, men torde icke kunna åberopas såsom
skälig grund för löneförhöjning. Yrkandet att de, såsom upptagna af
militär tjenstgöring jemväl emellan vapenöfningarne, borde i likhet med
officerarne erhålla den deremot svarande löneförmån, som utgår i form
af tjenstgöringspenningar, är slutligen, enligt mitt förmenande, ej fullt
grundadt i de bestående faktiska förhållandena. Officerarne, hvilkas
art af vetande dessutom endast med svårighet kan tillgodogöras för
det enskilda förvärfvet, äro alla, jemväl under den s. k. rotetjenstgöringen,
längre eller kortare tid upptagna af expeditionsgöromål och
dylikt, under det att någon rotetjenstgöring för läkarne knappast kan
Bill. till Bi/csd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 A/d. 1 Haft. 3

Fjerde hufrudtiteln.

sägas ega rum. Särskild! den besigtning utaf afgående kommenderingar,
hvarom medicinalstyrelsen talar, kan ej förekomma synnerligen ofta.

Den löneförhöjning, som ifrågasatts åt alla indelta arméns läkare
och som skulle åstadkommas derigenom att dem tillädes tjenatgöringspenningar,
anser jag mig derföre så mycket mindre böra tillstyrka,
som medicinalstyrelsen sjelf synes finna något anstånd dermed ännu
kunna ega rum och de delar af medicinalstyrelsens förslag, hvilka jag
är sinnad understödja, medföra en i och för sig ej obetydlig ökning i
statsutgifterna.

Deremot anser jag höjning af 2:dre bataljonsläkarnes vid indelta
armén och Vermlands fältjägarecorps löneförmåner af så väl billighet
som hänsyn till statens eget intresse påkallad. Den lön, som för närvarande
till dem utgår, kan icke anses stå i rimligt förhållande till
den tid och möda de unga läkarne nedlagt för att göra sig kompetente
till dessa tjensters erhållande, och jag befarar, i likhet med medicinalstyrelsen,
att, om* den bibehålies vid sitt nuvarande låga belopp, rekryteringen
af arméns läkare skall försämras.

Hvad beträffar löneförhöjningens belopp instämmer jag med arméförvaltningen.
Att, såsom medicinalstyrelsen föreslår, bilda en särskild
ny löneklass för 2:dre bataljonsläkarne synes mip; ej lämpligt. Den
löneförhöjning, som sålunda med bibehållande af konseqvensen i det
nuvarande aflöningssättet skulle beredas dessa tjensteman, uppgår ändock
till omkring tredjedelen af deras nuvarande löneförmåner.

Hvad vidare beträffar 2:dre bataljonsläkarne vid värfvade armén,
kunde väl af hänsyn till reda och konseqvens i aflöningssättet hafva
ifrågasatts, att, derest detta förslag gillas, den fasta lönen jemväl för
dessa läkare bestämts till samma belopp, eller 1,200 kronor. Att anslå
olika löner för tjenster af samma art och grad måste i och för sig
vara betänkligt och särskildt synes det mig af vigt, att den likställighet
i fråga om den fasta lönens belopp, som 1875 års löneregleringgenomförde
för arméns olika delar, ej utan yttersta nödfall rubbas.

Då emellertid medicinalstyrelsen sjelf icke härutinnan framstäf något
yrkande och ifrågavarande läkare, hvilka, oafsedt anställningen vid
armén, i regeln få under hela året oafbrutet vistas å samma plats och
dymedelst lättare kunna förvärfva sig enskild praktik, onekligen, på
sätt arméförvaltningen yttrat, befinna sig i en ekonomiskt mera gynnsam
ställning än deras vederlikar vid indelta armén, har jag trott mig i detta
afseende böra instämma med myndigheterna. Och finner jag lika med
arméförvaltningen någon löneförhöjning åt den 2:dre bataljonsläkare,

Fjerde liufvudtiteln.

som är anstäld vid ett af de s. k. beväringstruppförbanden, Gotlands
nationalbeväring, ej heller kunna ifrågakomma.

Hvad slutligen angår förslaget om anställande vid hvarje af indelta
arméns fem infantericorpser af en 2:dre bataljonsläkare måste
jag obetingadt åt detsamma gifva mitt understöd. På sätt medicinalstyrelsen
yttrat, synas mig förhållandena vid dessa corpser vara sådana,
att anställandet vid desamma af ytterligare en läkare med nödvändighet
erfordras; och att i öfrigt antalet läkare vid armén är för
litet, torde vidare vara obestridligt. Hvad särskild! sistnämnda omständighet
angår, kommer jag i annat sammanhang i tillfälle att omständligare
ådagalägga i hvilken omfattning bristen på fast anstälde
läkare vid armén, i händelse af mobilisering, måste framträda; och att
under sådana förhållanden hvarje förslag, som afser att öka läkareantalet
vid armén, af mig skall helsas med bifall, torde vara naturligt.
Det bör dessutom icke förglömmas att under nuvarande förhållanden
nödvändigheten att anlita extra läkare måste företrädesvis vid nämnda
corpser förekomma synnerligen ofta samt att, då dylika ställföreträdande
läkares tjenstgöring ej sällan faller sig dyrare för statsverket
än den ordinarie läkarens, kostnaden för de 5 nya läkarnes aflöning
till någon del motväges af den minskning i utgifterna för extra läkares
kommendering, som af de nya läkarnes anställande blifver en följd.

De utgifter, som vid bifall till dessa mina förslag föranledas, äro:
löneförhöjning till 21 2:dre bataljonsläkare vid indelta armén å

300 kr................................................................................. kr. 6,300: —

löneförhöjning till en 2:dre bataljonsläkare vid Verm lands

fältjägarecorps...........................................................

1 nyinrättad 2:dre bataljonsläkarebeställning lön 1,200: —
dagaflöning förslagsvis i 60 dagar å 2 kr....... 120: —

4 dito ............................................................................................

» 300: —

» 1,320: —

» 5,280: —

Summa kr. 13,200

Och skulle deraf på nu förevarande anslag belöpa:

löneförhöjning till 21 2:dre bataljonsläkare ........................ » 6,300: —

aflöningsförmåner till 5 nyinrättade 2:dre bataljonsläkare beställningar

......................................................................... » 6,600: —

Summa kr. 12,900: —

Då härtill lägges det för beredande af daglöniug
till regementsintendenterne erforderliga beloppet... » 5,220: —

komme alltså ökningen å anslaget att utgöra tillsammans kr. 18,120: —

20 Fjerde Imfvudtiteln.

Under anhållan att framdeles vid vederbörligt anslag få göra den
ytterligare framställning, som af bifall till mitt förslag om löneförhöjning
jemväl åt 2:dre bataljonsläkaren vid Vermlands fältjägarecorps
påkallas, hemställer jag alltså att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att höja anslaget till indelta arméns befälsaflöning
för beredande åt regementsintendenterne vid
nämnda armé af dagaflöning med 3 kronor under
truppens vanliga vapenöfningar med kronor 5,220;

för ökande af de nu vid samma armé anstälde
2:dre bataljonsläkares lön från 900 kronor till 1,200
kronor med kronor 6,300; samt

för anställande vid hvarje af Lifregementets
grenadiercorps, Smålands grenadiercorps samt Norrbottens,
Vesterbottens och Jemtlands fältjägarecorpser
af en 2:dre bataljonsläkare med lön 1,200 kronor och
dagaflöning å 2 kronor under förslagsvis 60 dagar
120 kronor, med 6,600 kronor,

så att anslaget, som nu utgår med kr. 4,177,276: —
må med förhöjning af.........................»_18,120: —

från och med år 1891 utgå med ... kr. 4,195,396: —

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

I följd af hvad förut denna dag vid beräkningen af tillgångarne
detta anslag, för 1891 års statsreglering förekommit, är jag beredd att senare i dag
förelägga Eders Kong]. Maj:t förslag dels till ändringar i värnpligtslagen,
afseende bland annat utsträckning af beväringsåldern med två
år och ökning af beväringsmanskapets öfningstid med sex dagar, dels
till sådan ändring i 1 och 6 §§ af lagen angående lindring i rustnings- och
roteringsbesvären, att ytterligare nedsättning i dessa besvär komme attega
rum med 10 procent. Derest nämnda förslag varda bifallna, erfordras
höjning af detta anslag med j af dess nuvarande belopp. Ökningen skulle
alltså uppgå till 443,333 kronor 33 öre, hvilket belopp jag dock, vid det
förhållande att anslaget är af förslagsanslags natur, finner kunna afrundas
nedåt till 440,000 kronor. Jag hemställer alltså, under förutsättning
att proposition till Riksdagen angående ändring i nyssnämnda §§ af
lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären under denna dag
varder af Eders Kongl. Maj:t beslutad, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

. [4-]

Ökning af

Fjerde Imfvudtiteln.

att vid bifall till nämnda proposition höja anslaget
till lindring i rustnings- och roteringsbe -

svären nu ............................................ kr. 1,330,000: —

med................................................. » 440,000: —

till ................................. kr. 1,770,000: —

Indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps’ vapenöfningar.

I den män insigten om fördelarne, att icke säga den oundgäng- Användande af
liga nödvändigheten af eu snabb mobilisering vunnit i klarhet, har inom anuitgetTun
alla länder en sträfva!! gjort sig gällande att så vidt möjligt decentra- arfvoden åt
lisera arméernas förvaltning, och sålunda sätta de högre truppförban- intendenter
den i tillfälle att med minsta möjliga biträde af centralförvaltningen “■ flsjelfständigt
genomföra sin mobilisering. Det är denna tanke, som
ligger till grund för de af svenska krigsstyrelsen ofta upprepade framställningarne
om anställande vid arméns högsta truppenhetei'', fördelningarne,
af sjelfständigt förvaltningsorgan. Förslagen härom gå nästan
lika långt tillbaka i tiden som arbetet för en förbättrad härorganisation
öfverhufvud och den samstämmighet i åsigter, som i detta afseende
rådt emellan de män, hvilka å olika tider haft att föra arméns
talan, synes mig bättre än allt annat vittna om den stora betydelse
för arméns tjenstduglighet, som måste tilläggas en dylik arméfördelningarnes
utveckling till äfven i ekonomiskt afseende sjelfständiga
truppförband.

Fn kort återblick på de olika framställningar, som gjorts i detta
syfte antingen af krigsstyrelsen sjelf eller af andra myndigheter, torde
vid sådant förhållande icke vara utan sitt intresse.

Redan i den nådiga proposition om en fullständig ombildning
af landets försvarsväsende, som afgafs vid 1875 års riksdag, ådagalades
nödvändigheten af denna angelägenhets ordnande, och framstäldes
förslag till derför erforderliga åtgärder. Det förutsattes då, att
vid armén skulle anställas sju fältintendenter, en vid hvarje af arméns
sex fördelningar och en vid arméförråden å Karlsborg, samt att då,
såsom det yttrades i det förslaget åtföljande, af särskilde komiterade
afgifna betänkande, fältintendentsplatserna vore, näst generalintendentens,
de högsta, hvartill intendenturens tjensteman kunde sträfva och
derjemte i synnerhet under krig i hög grad ansträngande, fältintendenterne
skulle till grad och aflöningsförmåner likställas med öfverstelöjtnanter.
Då för desse sistnämnde tjensteman föreslogos enahanda

Fjerde hufviidtiteln.

löneförmåner, som sedermera bestämdes skola utgå till de vid värfvade
armén anstälda, eller 4,000 kronor i lön och 1,460 kronor i dagaflöning,
beräknades alltså kostnaderne för de sex vid arméfördelningarne
anstälde fältintendenterne till 6 x 5,460 kronor eller 32,760
kronor.

Det vid nämnda riksdag framlagda förslag till en fullständig ombildning
af landtförsvaret blef, som bekant, ej af Riksdagen antaget,
men frågan om inrättandet af fältintendentsbefattningar ansågs så vigtig,
att densamma redan år 1877 å nyo gjordes till föremål för en
framställning till Riksdagen. Som Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra
sig afsåg det förslag beträffande landtförsvarets ombildning, som Eders
Kongl. Maj:t nämnda år afgaf, försvarets gradvisa utveckling i flera
eller färre skeden till allt större styrka, dervid emellertid, på sätt föredragande
departementschefen yttrade i sitt anförande till statsrådsprotokollet,
det ansågs synnerligen maktpåliggande, att det första utvecklingsskedet
redan i och för sig innebure ett väsendtligt ökande af
landets stridskrafter och tillika underlättade en snabb och ordnad mobilisering.
Bland åtgärder syftande till detta mål uppräknas särskildt
inrättandet af fältintendentsbefattningar och angaf föredragande departementschefen
såsom en af de väsendtligaste auledningarne till
förslagets framställande den omständigheten, att med den då liksom
ännu i dag rådande anordningen af hithörande förhållanden arméns
truppförband vid mobilisering voro hänvisade direkt till arméförvaltningen
för ordnandet så i smått som stort åt allt, som rörde deras
ekonomi och framför allt att arméfördelningen saknade förmåga till
sjelfständig verksamhet och sjelfständig öfvergång till krigsfot.

Äfven detta förslag, i hvilket, i likhet med det för 1875 års riksdag
framlagda, aflöningen för fältintendenterne beräknats lika såsom
för öfverstelöjtnanter, vann ej Riksdagens bifall. Att emellertid åsigten
om nödvändigheten af dylika befattningars inrättande trängt igenom
äfven inom riksdagen, visar det till följande års riksdag af enskilda
motionärer inom Andra Kammaren framlagda förslag till landtförsvarets
ombildning. I fråga om arméns kadrer och således äfven beträffande
behofvet af särskilda fältintendenter anslöt sig nemligen detta förslag
helt och hållet till det af Eders Kongl. Maj:t för 1875 års riksdag
framlagda, och det särskilda utskott, som vid 1878 års riksdag tillsattes
för att afgifva yttrande öfver de inom riksdagens båda kamrar
väckta motioner rörande landtförsvarets ombildning, hade ingen erinran
att göra mot inrättandet af nu ifrågavarande befattningar.

Det behöfver vid sådant förhållande knappt påpekas, att jemväl

Fjerde hufvudtiteln.

1883 års förslag till ändrad härordning, hvilket i väsendtliga delar
stödde sig på ofvannämnda vid 1878 års riksdag af enskilda motionärer
framlagda, upptog frågan om upprättande af särskilda fältintendentsbefattningar;
och förutsattes i detta liksom i 1878 års
förslag att de ifrågavarande befattningarne skulle blifva sex och att
deras innehafvare skulle till rang och aflöningsförmåner likställas med
öfverstelöjtnanter.

Sedan 1883 års förslag föll, har som bekant något förslag till
fullständig ombildning af härväsendet icke förelagts Riksdagen, men
frågan om fältintendentsbefattningars inrättande har emellertid af
Eders Kong]. Maj:t fortfarande tillerkänts den vigt, att den så väl år

1884 som år 1885 förelagts Riksdagen ånyo. Äfven de framställningar
derom, som då afgåfvos, utgingo i likhet med sina föregångare från
förutsättningen, att vid hvarje fördelningsstab skulle anställas en fältintendent
med rang och lön som öfverstelöjtnant; och föreslogs dessutom,
att, då fältintendenterne till följd af sin temligen stora expedition,
syntes blifva i behof af ett skrifbiträde, till ett sådant för hvarje
af fältintendenterne skulle anvisas ett arfvode att, efter 2 kronor om
dagen, utgå med 730 kronor.

Icke heller dessa förslag tillvunno sig Riksdagens bifall och
sedan dess har, oaktadt generalintendenten tvenne särskilda gånger
funnit sig böra hos Eders Kongl. Maj:t göra underdånig framställning
om propositions aflåtande till Riksdagen beträffande meranämnda institutioners
ordnande, Eders Kongl. Maj:t ansett förhållandena vara sådana,
att Riksdagens medverkan till frågans lösning i den form, som hitintills
åt densamma gifvits, ej varit att emotse.

Den åsigt om fältintendentsbefattningarnes stora vigt för försvaret,
som jag förut flera gånger i min egenskap af generalintendent haft
tillfälle att för Eders Kongl. Maj:t uttala, har jag emellertid ej kunnat
frånträda, och då det förefallit mig, som om ett af de väsendtligaste
hindren för frågans lösning varit farhågan, att de ifrågasatta tjenstemännen,
om hvilkas magtpåliggande uppgifter i händelse af krig klar
insigt synes vara vunnen, icke skulle kunna under vanliga fredsförhållanden
erhålla en deras rang och aflöning fullt motsvarande verksamhet,
har jag anmodat den komité, som har i uppdrag att utarbeta
förslag till fältförvaltnings- och etappreglementen, att till mig inkomma
med en redogörelse för de olika göromål, som komitén anser redan
under fred böra åt de ifrågasatta fältintendenterne uppdragas; och
torde af denna redogörelse, som numera till mig inlemnats, med

24 Fjerde hufvud titeln.

tydlighet för en hvar framgå, att den omtalade farhågan saknar
grund».

Sedan föredragande departementschefen härefter redogjort för
innehållet af komiterades utlåtande, hvilket han anhöll måtte såsom bilaga
få åtfölja dagens protokoll, yttrade han vidare:

»Såsom Eders Kongl. Maj:t torde finna, framgår af komiténs redogörelse,
i hvilken jag till alla delar instämmer, att de göromål, som
skulle tilläggas de blifvande fältintendenterne, äfven under fred ingalunda,
vare sig till omfattning eller vigt för det allmänna, kunna anses
obetydliga. Oafsedt den stora uppgiften att förbereda fördelningens
snabba öfvergång till krigsfot, hvilken uppgifts betydelse för försvaret
i dess helhet ej kan nog betonas, synes mig med skäl kunna antagas,
att genom den planmässighet i fördelningens förvaltning och den
skärpta kontroll öfver de olika förvaltningsdirektionernas åtgöranden,
som af dylika tjenstemäns tillsättande måste blilva en följd, fördelar
af flerehanda art skola uppstå, som fullt uppväga den ekonomiska
uppoffring, som med dessa tjensters inrättande är förenad. Jag anser
till och med ej otroligt, att, på sätt flera gånger förut, då denna fråga
förevarit, blifvit yttradt, genom fältintendenternes ingripande eu direkt
besparing i de genom förvaltningarna i orterna bestridda utgifter skall
uppstå, stor nog att betäcka kostnaderna för dessa tjenstemäns aflönande.

Under sådana förhållanden tvekar jag ej att ännu eu gång upptaga
frågan om inrättande af fältintendentsbefattningar eller, som dessa
tjenster, i analogi med öfriga tjenster vid fördelningens stab, numera
lära rigtigare benämnas, fördelningsintendentsbefattningar.

Med hänsigt till det, motstånd, förslaget upprepade gånger rönt
inom riksdagen, synes mig emellertid härvid lämpligast, att hela anordningen
till en början erhåller en mera provisorisk karakter och
först sedermera, efter det nödig erfarenhet vunnits, utvecklas till en
stadigvarande institution med de för eu sådan nödvändiga fasta formerna.
De aflöningsförmåner, som tilläggas fördelningsintendenterne,
torde derföre böra utgå i form af arfvode och de blifvande innehafvarne
af dessa befattningar endast erhålla förordnande att tills
vidare förestå dem.

Häraf blefve visserligen eu följd dels att fördelningsintendenternes
egna befattningar under tiden komme att, förvaltas af vikarier dels ock
att någon rätt till pension icke komme att vara förenad med innehafvandet
af en fördelningsintendentsbefattning; och att detta blefve i viss
mån ofördelaktigt, kan jag icke bestrida. Någon större betydelse torde

Fjerde lmfvudtiteln. 25

emellertid å andra sidan ej kunna tillmätas ifrågavarande omständigheter.
. De. blifvande vikarierna för fördelningsintendenterne komme
dock i åtnjutande af hela den med desse tjenstemäns ordinarie befattningar
förenade lön, och hvad saknaden af pensionsrätt för fördelningsintendenterne
angår, måste ihågkommas att regementsintendenterne
hvilka väl uteslutande komma att användas i de nya fördelhingsintendentsplatserna
och som ju, derest de förordnas till fördelningsintendenter,
bibehållas vid den pensionsrätt, som tillkommer dem i egenskap
af regementsintendenter, till följd af det dem af föregående riksdag
tillagda ålderstillägg, redan äro berättigade till eu något höo-re
pension än officerare i motsvarande grad.

Då vidare fördelningsintendenterne, i likhet med fördelningsgeneralen
och dennes stabschef, torde, på sätt i alla föregående förslag
vant förutsatt, böra såsom ständigt tjenstgörande erhålla dagaflöning
året om och redan derigenom en löneförmån beredes dem framför de
flesta intendenturtjenstemän i närmast lägre grad, Indika, såsom jag redan
förut i dag haft tillfälle erinra, icke åtnjuta några aflöningsförmåner
utöfver den fasta lönen, har jag ansett de blifvande fördelningsintendenterne.
kunna, i. olikhet med hvad i detta afseende förut varit antaget,
tills vidare i aflö i ungs förman er likställas med majorer vid värfvade
armén. Då dagaflöning för majorer och öfverstelöjtnanter utgår
med samma belopp, eller fyra kronor, samt den fasta lönen för de
torre utgör 3,500 kronor och för de senare 4,000 kronor, blefve skilnaden
^mellan de aflöningsförmåner, jag finner fördelningsintendenterne
höra åtnjuta, och dem som i föregående förslag för dessa tjenstemän
upptagits, 500 kronor. Aflöningen till fördelningsintendenterne
skulle i hvarje fall komma att uppgå till 4,960 kronor eller 120 kronor
mera än hvad som för närvarande i lön, tjenstgöringspenningar och
dagaflöning utgår till öfverstelöjtnanter vid indelta armén. Det missförhållande,
. som under nu rådande omständigheter ofta nog kunnat
befaras inträffa, eller att mera framstående officerare, som egnat sig
åt tjenstgöring vid intendenturcorpsen, efter någon tids anställning
såsom regementsintendenter skulle söka att vinna återinträde på den
rent militära banan, der de hafva att emotse befordran, kunde alltså,
äfven med dessa sålunda reducerade löneförmåner för fördelningsintendenterne,
anses i någon mån förebygdt.

Det är ej heller min mening att för bestridandet af de blifvande
fördelningsintendenternes aflöning föreslå äskandet af nya anslagsmedel.
Då grundade skäl förefinnas till det antagandet, att genom dylika
tjensters inrättande besparingar å fjerde hufvudtitelns anslag skola
Bih. till Bibel. Prof. 1890. 1 Sami. 1 A/d. 1 Haft. 4

Fjerde lnifvudtiteln.

uppkomma, torde lämpligast vara att aflöningsbeloppen anvisas till utgående
från dem af dessa, å hvilka dylika besparingar i främsta rummet
och till hufvudsakligaste delen äro att emotse; och då, som bekant,
den vida öfvervägande delen af samtlige de utgifter, som af
arméns lokala förvaltningsmyndigheter bestridas och som tillika äro af
beskaffenhet att genom ändamålsenligare hushållning kunna nedsättas,
utgå från de båda till indelta arméns och beväringsmanskapets vapenöfningar
i riksstaten uppförda anslag, synes mig lämpligt att hela kostnaden
för fördelningsintendenterne fördelas att till lika belopp utgå
från hvartdera af dessa anslag.

Slutligen anser jag nödigt, att, på sätt redan år 1884 och 1885
förutsattes, hos fördelningsintendenterne anställes ett skrifbiträde och
synes mig äfven beloppet af de då för dessa skrifbiträden föreslagna
arfvoden, hvilka torde böra utgå af samma anslagsmedel som fördelningsintendenternes,
väl afpassadt.

Kostnaden för den ifrågasatta anordningen komme alltså att ställa
sig sålunda:

En fördelningsintendent, lön att utgå såsom arfvode kr. 3,500 «

dagaflöning » 1,460 kr_ 4^960

fem d:o d:o d:o d:o .................. » 24,800.

Ett skrifbiträde, arfvode .............................................................. » 730

fem d:o d:o ........................................................... » 3,650

Summa kr. 34,140

eller på hvartdera af de båda vapenöfningsanslagen eu summa af
17,070 kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders
Kong!. Maj:t täcktes äska bemyndigande af Riksdagen

att för beredande af ofvan angifna aflöningsförmåner
åt sex fördelningsintendenter och sex hos dem
anstälda skrifbiträden få af anslaget till indelta arméns
och Vermlands fältjägarecorps’ vapenöfningar
årligen från och med ingången af år 1891 använda
ett belopp af 17,070 kronor.

Fjerde hufyudtiteln.

Vermlands fältjägarecorps.

[6.]

Under åberopande af hvad jag förut i dag vid »anslaget till indelta ökning af
arméns befälsaflöning» yttrat, hemställer jag, att Eders Kong]. Maj:t detta anslas''
täcktes föreslå Riksdagen

att, för beredande dels åt den vid corpsen anstälda
2:dre bataljonsläkare af löneförhöjning med 300 kronor
och dels åt regementsintendenten vid corpsen af
dagaflöning med 3 kronor under corpsens vanliga
vapenöfningar, höja anslaget till denna corps

nu.............................................................. kr. 140,570: —

med............................................................ » 480: —

till kr. 141,050

Trängen.

[7.1

1 sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 26 sistlidne oktober ökning af
har t. f. generalintendenten återupptagit det af mig vid sistlidne riks- detta anslag,
dag väckta förslag om uppsättande af en andra trängbataljon. Han
sluter sig dervid helt och hållet till de skäl för nödvändigheten af
denna åtgärd, som jag förut angifvit dels i den underdåniga skrifvelse,
som jag den 10 December 1883 i min dåvarande egenskap af generalintendent
till Eders Kongl. Maj:t aflat, dels ock i mitt anförande till
statsrådsprotokollet för den 12 Januari 1889. Dessa skäl, för hvilka
jag, då frågan så nyligen förevarit, icke nu torde behöfva omständligare
redogöra, lära också fortfarande eg a samma giltighet. Så länge
svenska armén icke har att förfoga öfver åtminstone 1 trängbataljon
för 2 fördelningar eller tillsammans 3 sådana kan, på sätt jag antydde
redan förra gången frågan af mig för Eders Kongl. Maj:t anmäldes,
icke ens det nödtorftigaste behofvet af dylika trupper anses vara fyldt;
och man måste dock ihågkomma, att, frånsedt den omständigheten att
förplägnaden i fält utan väl organiserade trängtrupper alltid måste
blifva mer än nödigt bristfällig, af tillvaron och utbildningen af detta
truppslag är beroende, huruvida under krig skall åt landets till dess
försvar uppkallade söner vid sjukdom kunna beredas all den vård och
omsorgsfulla skötsel, som nutidens högt stående läkarekonst kan lemna
och som, enligt hvad erfarenheten från andra länder gifvit vid handen,

Fjerde hufnultiteln.

förmått i en omfattning, hvarom man förut icke haft någon aning, förmildra
de kroppsliga lidanden af alla slag, som från krigets faror och
umbäranden äro oskiljaktiga. Studiet af det stora fransk-tyska kriget
åren 1870 och 1871 har i detta afseende lärdomar att lemna, som i
sanning äro oväntade. Inom den väl organiserade tyska armén, som
med sina för krigets behof särskildt afpassade sjukvårds formationer
förstod att tillgodogöra sig den moderna läkarekonstens alla hjelpmedel
uppgingo, enligt officiella handlingar, samtliga dödsfallen vare sig af
kulör eller sjukdomar till 44,000 man, under det att de sårades antal
var 127,000 man allt i runda tal. Inom franska armén åter, hvilken
som bekant måste utkämpa större delen af striden med improviserade
kadrer, steg siffran för dödsfallen till 140,000 man, under det att de
sårade voro 142,000 man, således endast 15,000 man mera än på tyska
sidan. Den oerhörda skilnaden till fransmännens nackdel måste enligt
alla sakkunniges omdöme tillskrifvas bristfälligheterna inom dess sjukvård
och mera slående kan ej angifvas, hvilken betydelse i riktning
att lätta de i kriget deltagande landsmännens lidanden måste tilläggas
en ändamålsenlig och under fredens dagar med omsorg förberedd
organisation af en armés sjukvårdsväsende.

Jag anser mig fördenskull pligtig att å nyo upptaga den vid sistlidne
riksdag fallna frågan om uppsättande af ytterligare en trängbataljon.
Att försvarsfrågan i sin helhet ej ännu vunnit sin lösning,
synes mig ej härvid kunna inverka; i den mån det ena eller andra
systemet för anskaffningen af härens manskapsstyrka blifver antaget,
kunna visserligen de bestämmelser, som äro afsedda att vinna tillämpning
beträffande manskapet vid den nya trängbataljonen, underkastas
förändring, men bataljonens tillvaro som sådan blifver lika nödvändig
och på kadrernes sammansättning kan eu ny härorganisation rimligen
icke öfva något större inflytande.

Äfven i fråga om detaljerna af mitt vid sistlidne riksdag väckta
förslag i ämnet har jag icke funnit anledning frångå de åsigter, jag då
uttalade.

Jag antager sålunda:

att bataljonen skulle förläggas till Karlsborg, hvarest erforderliga
förrådsbyggnader redan finnas och, på sätt jag sistlidet år upplyste,
nödigt kasernutrymme kan för en jemförelsevis mindre kostnad beredas;

att tillgång dertill äfvensom till kostnaden för uppförande af en
stallbyggnad kan erhållas i besparingarne å det blifvande anslaget,
öfver hvilket Eders Kong!. Maj:t, på sätt förut varit vanligt vid organisationen
af nya trupper, lärer böra inrymmas rätt att under uppsätt -

Fjerde hufvud titeln. 29

ningen förfoga för bestridande af de utaf organisationens genomförande
föranledda utgifter;

att, då ingå enskilda bostäder inom fästningens område stå att erhålla,
en särskild, för inrymmande af bataljonens befälspersonal afsedd
by£Snaci bör pa, statens bekostnad uppföras å Karlsborg, i likhet med
hvad. som. redan skett i fråga om de å fästningen förlagda artillerioch
ingeniör-trupper, men att, då för vinnande af likformighet emellan
den förutvarande och den nya trängbataljonens stater inqvarteringsersättning
torde böra beräknas jemväl åt den nya bataljonens befälspersonal.
och denna ersättning, derest staten bereder inqvartering åt
befälet in natura, kommer att besparas, den del af kostnaden för
nämnda byggnad, som ej täckes af de under uppsättningstiden upplöpande
besparingarne å de till bataljonen anslagna medel, skall kunna
bestridas från inqvarteringsanslaget i den mån besparingar tillföras
detsamma; samt

att den nya trängbataljonen i alla afseenden så till personalens
antal som till aflönings- och tjenstgöringsförhållandena organiseras lika
som den förutvarande endast med den förändring som betingas deraf,
att inqvarteringskostnaderna med hänsigt till den föreslagna förläggningsorten
för den nya bataljonen kunna beräknas efter de grunder, som
för in qvar terin gs er sättning i landsorten äro gällande.

Enligt bil. n:o 2, i hvilken närmare redogörelse lemnas för den
föreslagna organisationen och som är upprättad med ledning af den
vid 1884 års . riksdag framlagda kostnadsberäkningen rörande den nuvarande
bataljonen, skulle samtliga utgifter för den nya bataljonen
komma att uppgå till 197,789 kronor 52 öre.

Då jag emellertid ej finner erforderligt, att hela den afsedda styrkan
redan under år. 1891 uppsättes, har jag låtit upprätta bifogade
kostnadsberäkning, bil. n:o 3, utvisande den personal, som jag anser
höra under 1891 antagas. Denna kostnadsberäkning slutar på 100,000
kronor, hvilket belopp jag alltså anser böra för nämnda år af Riksdagen för
ändamålet äskas; och torde, i enlighet med tillvägagåendet, då nu
varande trängbataljonen uppsattes, bataljonens anslag till en början
böra. uppföras såsom reservationsanslag för att framdeles, sedan uppsättningen
fullbordats, uppdelas å de särskilda anslagstitlar i riksstat#],
hvarunder anslagsmedlen, med afseende å de olika behof, hvarför de
äro afsedda, böra hänföras.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

Fjerde Imfyudtiteln.

att, med godkännande af ofvan angifna grunder
för organisation af en trängbataljon å Karlsborg
jemte hvad som föreslagits beträffande personalens
aflöning, till genomförande af den del utaf bataljonens
organisation, som enligt hvad förut är nämndt skulle
ega rum under år 1891, anvisa 100,000 kronor;

att medgifva, att de besparingar, som under uppsättningstiden
kunna å de för den nya trängbataljonen
afsedda medel beredas, må af Eders Kongl. Maj:t
disponeras för bestridande af uppsättningskostnader
och öfriga med organisationens genomförande förenade
utgifter; samt

att, vid bifall härtill, låta under anslaget till
trängen såsom reservationsanslag uppföra nyssnämnda
belopp.

Gotlands nationalbeväring.

ökning af Under åberopande af mitt anförande vid anslaget till indelta arméns

detta anslag befälsaflöning, hemställer jag, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen

att för beredande åt regementsintendenten vid
nationalbeväringen af dagaflöning med 3 kronor under
de vanliga vapenöfningarna höja anslaget till nationalbeväringen
nu................................ kr. 199,477: —

med ........................................................»___180: —

till kr. 199,657: —

Aflöning till stamtrupp vid Hallands bataljon.

[9.]

Uppförande i Sedan Riksdagen åren 1887 och 1889 beviljat anslag till uppsatriksstaten
af tan(je af Btamtrupp vid Vesternorrlands och Blekinge bataljoner, är,
med denna frånsedt Gotland med dess från det omgå landets något afvikande
benämning. försVarsorganisation, Halland den enda af rikets provinser, i hvilken
någon infanteri stamtrupp icke finnes förlagd. Visserligen medgaf Riksdagen
år 1886, i sammanhang med det då fattade beslutet om förändrad
organisation af beväringstrupperna, att vid hvar och en af fastlandets
beväringsbataljoner och således äfven vid Hallands bataljon finge, i

Fjerde hnfvudtitelu.

den mån de derför anvisade medel blefvo tillgängliga, anställas 60
volontärer, deraf 8 distinktionskorpraler, 12 korpraler, 24 vice korpraler
och 16 menige; men det inses lätt, att denna fåtaliga styrka,
som egentligen var afsedd att fylla bataljonens behof af befäl utaf
manskapsklassen, ingalunda kan för bataljonen sägas utgöra någon
stam i detta ords hittills varande betydelse. Det är väl kändt, att
till och med vid de bataljoner, vid hvilka under fredstid stam till vanligt
antal är anstäld, proportionen emellan stam- och beväringssoldater,
i händelse af mobilisering, varder ytterst ofördelaktig och det torde
vid sådant förhållande svårligen kunna ifrågasättas att mobilisera Hallands
bataljon endast med tillhjelp af den ringa stamstyrka, som enligt
nu gällande bestämmelser får vid densamma anställas. Stamtrupp från
ett eller liera af de närliggande infanteriregementena måste alltså för
detta ändamål i ganska stor omfattning tagas i anspråk och att sådant
i sin ordning måste ofördelaktigt återverka på dessa regementens mobilisering
torde vara uppenbart.

Det af Kongl. Maj:t för 1871 års riksdagar framlagda förslag till
ändrad arméorganisation, hvilket såsom bekant st-älde som sitt mål att,
med bibehållande af den gamla stammen så vidt möjligt oförändrad,
endast genom några mindre detaljförändringar göra den mera lämpad
för de nya uppgifter, som tillfallit den bland annat derigenom att beväring
i vida högre grad än tillförene beräknades skola ingå i den
mobiliserade fältarmén, sökte också med sträng konseqvens tillse, att
i hvarje provins måtte finnas stamtrupp att bilda kärna för provinsens
i händelse af krig uppkallade värnpligtige. Hvad särskild! Halland
angår, om hvilket landskap nu närmast är fråga, föreslogs att, medelst
öfverflyttande från sjö- till landtförsvaret af 364 båtsmansrotar och i
öfrigt medelst uppsättning af en kontant aflönad nummerstyrka om
136 man, i Halland bilda eu ny stamtrupp om 500 man med benämning
Hallands fältjägarecorps.

Oafsedt den för en armé sådan som den svenska med dess olikartade
sammansättning synnerligen beaktansvärda fördelen att bringa
åtminstone de tre beväringsbataljonerna å fastlandet till en fullkomligt
likformig organisation, synes mig alltså äfven nödvändigheten afl, i
händelse af mobilisering, åt Hallands beväring gifva ett något fastare
stöd än som af den nuvarande stamstyrkan kan lemnas tala för åtgärden
att äfven vid denna bataljon uppsätta fullständig stamtrupp. Kostnaden
derför bör ej heller verka afskräckande. Till Blekinge bataljon
anslog Riksdagen 60,000 kronor och, då, på sätt jag redan ant.ydt,
Hallands bataljon enligt min åsigt bör organiseras i fullkomlig

Fjerde hufvudtiteln.

öfverensstämmelse med Blekinge bataljon, är det alltså ett ständigt anslag
till nyssnämnda belopp, om hvilket det nu är fråga. Dessutom måste
ihågkommas, att genom det sistlidet år fattade beslutet om uppsättande af
Blekinge bataljon de ordinarie anslagen under fjerde hufvudtiteln i sjelfva
verket minskades. Förut var nemligen till garnisonskommendering i Karlskrona
i riksstaten uppfördt ett anslag af 99,000 kronor; och då detta
anslag, såsom en följd af nyssnämnda beslut, ur riksstaten uteslöts,
nedgick alltså de ordinarie anslagens slutsumma med 39,000 kronor.
Dragés detta belopp från förut angifna, för Hallands bataljons uppsättning
erforderliga 60,000 kronor, uppgår ökningen i utgift, som af
bifall till mitt förslag föranledes, endast till 21,000 kronor.

Något tillfälligt anslag för uppförande af erforderliga byggnader
och anskaffande af materiel och dylikt synes ej heller vara af nöden.
Halmstads stad har nemligen erbjudit sig att, derest stamtruppens
volontärskola varder förlagd till Halmstad, dels kostnadsfritt för kronan
upplåta en till tomt för etablissementet lämplig plats i nämnda
stads nya stadsdel, dels ock såsom bidrag till kostnaden för etablissementets
uppförande till kronan utgifva 50,000 kronor. Hvad som derutöfver
erfordras lärer kunna bestridas af under uppsättningstiden uppkommande
besparingar å anslaget, öfver hvilka Eders Kongl. Maj:t, på
sätt förut varit vanligt vid nya truppers uppsättning, torde höra af
Riksdagen utverka sig rätt att för dylika ändamål förfoga.

De grunder, som vid sistlidna riksdag bestämdes för Blekinge
bataljons organisation och som sålunda skulle tillämpas jemväl för uppsättningen
af Hallands bataljons stamtrupp, voro följande:

Stamtruppen skulle bestå af 300 volontärer deri inbegripet det
antal, som enligt 1886 års Riksdags beslut redan får vid bataljonen
anställas. Utbildningen skulle försiggå i tvååriga skolor, afsedda att
hvardera räcka 10 V2 månader eller den del af året, som återstår, sedan
1 V2 månad, såsom upptagen af mötena vid bataljonen, frånräknats;
och skulle till 2:dra årets skola beordras omkring 50 procent af det
antal, som genomgått första årets.

Hvad aflöningen angår, bestämdes att den skulle utgöras af

Lega

som utgår med 40 kronor för hvardera af de 2 första tjensteåren och
80 kronor under de följande;

Fjerde hufvudtiteln.

Lön

som utgår under kommendering med 10 kronor för hvarje månad;
samt

Arfvode

som utgår, dels under kommendering med 15 kronor till distinktionskorpral,
10 kronor till korpral och 5 kronor till vice korpral, dels
ock under de tider, vederbörande korpraler ej äro inkallade till tjenstgöring,
med hälften af nyssnämnda belopp.

Med ledning af dessa grunder har jag låtit utarbeta det i bilagan
4 till detta protokoll intagna, med den af Eders Kongl. Maj:t under
den 7 sistlidne Juni för Blekinge bataljons stamtrupp fastställa stat i
alla afseenden öfverensstämmande förslag till stat för Hallands bataljons
stamtrupp.

Eders Kongl. Maj: t behagade deraf finna, att för stamtruppens
uppsättning samt aflöning, underhåll och utbildning vid volontärskolan
erfordras 65,292 kronor 50 öre; och är det belopp 5,292 kronor 50
öre, hvarmed denna summa öfverskjuter det anslag af 60,000 kronor,
som jag anser böra af Riksdagen äskas till stamtruppen, afsedt att
utgå af de medel, som 1886 års Riksdag anvisat till aflöning af volontärer
vid bataljonen.

Hvad angår sättet för det nya anslagets uppförande i riksstaten
och dermed sammanhängande frågor, torde detsamma lämpligen, i öfverensstämmelse
med motsvarande anslag till Vesternorrlands och Blekinge
bataljoner, böra benämnas »anslag till aflöning till stamtrupp vid Hallands
bataljon» och erhålla sin plats näst efter anslaget till Hallands
beväring; hvarjemte och då, på sätt jag redan antydt, anslaget under
uppsättningstiden torde komma att delvis tagas i anspråk för bekostande
af byggnader för bataljonens skoletablissement och anskaffning
af erforderliga utredningspersedlar, detsamma lärer böra till en början
erhålla karakter af reservationsanslag och med hela sitt belopp uppföras
under nyssnämnda titel. Sedermera och efter det uppsättningen
af stamtruppen genomförts, lära åter, i enlighet med förut tillämpade
grundsatser, endast volontärernas aflöningsmedel, i ofvanomförmälda
förslag till stat beräknade till 31,683 kronor 75 öre, böra
uppföras under denna anslagstitel, men deremot återstoden, utgörande
hvad som erfordras för volontärernas utbildning och underhåll vid

Bill. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft, 5

Fjerde lmfrudtiteln.

volontärskolan, läggas till anslaget till volontärskolor, å livilket anslag
ifrågavarande utgifter, i öfverensstämmelse med hvad som redan är
stadgadt beträffande de volontärer vid bataljonen, som enligt 1886 års
Riksdags beslut få antagas, derefter torde böra anvisas.

Slutligen får jag tillkännagifva, att det icke är min mening, att
hela anslaget skulle utgå redan under år 1891. Dels måste utaf lätt
insedda skäl uppsättningen af stamtruppen försiggå endast efter hand,
så att endast eu del af anslaget kan komma att för detta ändamål
under nämnda år tagas i anspråk, och dels sätter det af Halmstads
stad utfästa bidrag till skoletablissementets uppförande krigsstyrelsen
i tillfälle att bestrida de för bataljonens uppsättning nödiga utgifterna
med ett mindre belopp statsmedel än som till dylika kostnader erfordrades
för Blekinge bataljon. Jag anser alltså anslaget för år 1890
kunna begränsas till 40,000 kronor.

Med stöd af hvad jag sålunda anfört får jag alltså hemställa, att
Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att, med godkännande af ofvannämnda grunder
för organisationen af en stamtrupp vid Hallands bataljon
jemte hvad som föreslagits beträffande personalens
aflöning, för år 1891 bevilja till stamtruppens
uppsättning äfvensom densammas underhåll m. m.
vid volontärskolan ett anslag af 40,000 kronor;

samt att de besparingar, som under uppsättningstiden
kunna å anslaget uppkomma, må få af Eders
Kongl. Maj:t disponeras för bestridande af uppsättniugskostnader
och öfriga med organisationens genomförande
förenade utgifter.

Fjerde hufvudtiteln.

Beväringsmanskapets vapenöfningar.

i10-]

Till en början ber jag att vid detta anslag få erinra om det ökning af
förslag jag här ofvan under »anslaget till indelta arméns och Verm- detta anslag''
lands fältjägarecorps’ vapenöfningar framstält; och hemställer jag att
Eders Kongl. Maj:t, vid bifall till hvad jag derunder yttrat, täcktes af
Riksdagen äska bemyndigande

att, för beredande af de i nämnda anförande föreslagna
aflöningsförmåner åt sex fördelningsintendenter och sex hos
dem anstälda skrifbiträden, få af anslaget till beväringsmanskapets
vapenöfningar årligen från och med 1891 års ingång
använda en summa af 17,070 kronor.

Beträffande anslaget i öfrigt erinrar arméförvaltningen å intendentsdepartementet
i sitt ofvan nämnda underdåniga frilåtande, att, jemlikt 52 §
af nya värnpligtslagen, beväringens öfningstid skall från och med år
1891 tillökas med två dagar och att deraf påkallas en förhöjning i nu
förevarande anslag.

Då arméförvaltningen uti underdånig skrifvelse den 11 november
1887 angående statsmedelsbehofven för 1889 af enahanda anledning
senast anmälde behofvet af dylik förhöjning, hade, yttrar arméförvaltningen,
kostnaden för aflöning, underhåll och nödig mötesmateriel åt
hvarje beväringsman beräknats till 1 krona 14 öre per dag. Då emellertid
kostnaderna för naturaunderhållet åren 1888 och 1889 i någon
mån stegrats och denna stegring, enligt hvad arméförvaltningen anmäler,
i medeltal uppgår till 6 öre per portion, anser arméförvaltningen
dagkostnaden per beväringsman nu böra beräknas till 1 krona 20
öre; hvadan och då en klass beväring utgör 30,000 man, arméförvaltningen
hemställer, att anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar
må höjas med den för öfning af 30,000 beväringsmän under 2 dagar
sålunda erforderliga summan af 72,000 kronor.

Jag finner denna framställning af förhållandena med nödvändighet
påkalla^ och tillstyrker alltså Eders Kongl. Majri att föreslå Riksdagen

att höja anslaget till beväringsmanskapets vapen -

öfningar, nu...................	......................... kr.	1,400,000: —
med...................................	......................... »	72,000: —
	till kr.	1,472,000: —

Fjerde hufvudtiteln.

Försvarsverket till lands i allmänhet eller arméförvaltningens departement.

Rörande höjning af detta anslag hafva så väl generalfälttygmästaren
och chefen för artilleriet som arméförvaltningen å intendentsdepartementet
gjort underdåniga framställningar.

Generalfälttygmästaren erinrar i sin ofvannämnda underdåniga
skrifvelse att å artilleridepartementets andel af detta anslag under de
senaste åren alltjemt tillkommit nya eller förhöjda behof, såsom

för underhåll af nya eller tillökta skjutfält, betingade af de nya
långskjutande kanonernas och af artilleriskjutskolornas tillkomst;

för ökad förbrukning af en dyrare artilleriammunition och af gevärspatroner; för

ökad underhållskostnad för gevärspersedlar, tillhörande nya
eller under uppsättning varande trupper;

för ökad åtgång af krut och större tillverkningskostnad för de nya
krutslagen;

till förhöjda rese- och traktamentskostnader i följd af de under
senare tider anordnade årliga besigtningar af artillerimateriel och ammunition
samt af gevärspersedlar vid armén; samt

till ökade transportkostnader i och för sändning af större qvantiteter
ammunition för arméns behof.

I följd häraf hade, fortsätter generalfälttygmästaren, artilleridepartementets
andel i anslaget visat sig allt mer otillräckligt, hvilket åter
föranledt artilleridepartementet att, på det ej större brist å anslagsdelen
skulle uppstå, för den årliga förbrukningen anlita de uti förråden
befintliga tillgångar af krut och ammunition, hvilka sålunda, i stället
att ökas för behofven vid en möjlig mobilisering, numera, enligt hvad
generalfälttygmästaren anmäler, så nedgått, att artilleridepartementet
ej ansett sig derför kunna stå till svars, utan funnit nödvändigt att
göra underdånig framställning om årlig förhöjning af anslagsdelen.

För att ytterligare ådagalägga behofvet af den ifrågasatta förhöjningen
fäster generalfälttygmästaren Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
derpå, att, om man bortser från den mindre betydande höjning
af anslagsdelen, som var en följd af 1885 års Riksdags beslut om
ökning af beväringsmanskapets vapenöfningar, äfvensom från den ersättning,
hvilken 1889 års Riksdag medgifvit departementet för skyldigheten
att för framtiden bekosta exercisammunitionen vid andra lifgrenadierregemente!.
, som förut betalts af rusthållarne, meranämnda
anslagsdel ej blifvit förhöjd sedan år 1876; och upplyser han dess -

Fjerde hufrudtiteln.

utom, att följande, ej af beväringsmanskapets utsträckta öfningar föranledda
utgifter under den senare tiden hufvudsakligen efter 1880
tillkommit, nemligen:

å Tit. I af den för användandet af ifrågavarande medel faststälda stat,
hvilken titel har till rubrik Artilleriförråden:

Årlig kostnad för 3:ne kruthusvaktare å Karlsborg och 5 vid Vaxholm
Oskar-Fredriksborg ............................................................ kr. 3,600: —

å Tit. III. Fästning sartilleriet.

Årlig kostnad för förbrukade projektiler, rör och karduser
vid den nyligen inrättade fästningsartilleriskjutskolan
å Vaxholm, i hvars stat ett dylikt behof
ej finnes tillgodosedt ......................................................... j> 5,800: —

å Tit. IV. Artilleriregementena.

Årligt underhåll af Marma skjutfält med derå befintliga
byggnader och inrättningar, sedan det årliga arrendebeloppet
för utarrenderad mark afgått, samt hyra
för skjutfält för Göta artilleriregemente, vid Kristianstad
och vid Landskrona samt för skjutfält åt

Gotlands artillericorps ....................... kr. 10,651: —

Årlig kostnad för de vid fältartilleriets
skjutskola samt artilleri- och ingeniörhögskolans
skjutningar å Marma
utöfver den kostnad, som beräknades
vid Tånga hed, för brukade projektiler,
rör och karduser; ökningen
beroende derpå, att de nya skarpa
skotten, utom krut, kostar 8 kronor
75 öre pr styck, under det att de
gamla endast kostade 3 kronor 30

öre............................................................... » 3,200: —

Årlig ökad kostnad för projektiler, rör
och karduser till artilleriregementenas
och Gotlands artillericorps’ skjutöfningar.
................................................... » 9,850: —

Transport kr. 23,701: — kr. 9,400: —

38 Fjerde liufvudtiteln.

Transport kr. 23,701: — kr.
Ökad kostnad för karduser och rör till
lösa skott för skjutskolornas och

regementenas öfningar ........................ » 1,020: —

Kostnad för karduser och rör till exercisladdningar
vid fälttjenstöfningar » 817: —

För tillsyn, vård och underhåll af artillerimuseum
samt inköp af effekter för
samlingarnes ökande ........................... » 4,000: — )5

å Tit. V. Ammunitions/abriken.

Kostnaden för lösa patroner, förbrukade
under fälttjenstöfningarne och ej till
ersättning upptagna på annat håll,

beräknas för år till .............................. )) 20,175: —

ökad ammunitionsåtgång vid skjutskolan
å Rosersberg, i hvars stat ammuni tionskostnader

ej upptagas ............... » 1,696: —

Öfningsammunition för de truppslag, som

sedan 1876 blifvit dels uppsatta, såsom
en del af sappörbataljonen och
hela trängbataljonen och dels äro
under uppsättning såsom Vaxholms
artillericorps, samt volontärmanskapet
vid Norrbottens fältjägarecorps,

Gotlands infanteriregemente, Vesternorrlands
bataljon och Blekinge bataljon
....................................................... » 13,436: —

å Tit. VI. Infanteri- och kavalleriregementena.

Kostnaden för underhåll af gevärspersedlar för de under
Tit. IV nämnda trupper, hvilket underhåll ej

finnes i deras stater upptaget........................................ »

Transport kr.

9,400: —

29,538: —

35,307: —

2,359: —
76,604: —

Fjerde hufvudtiteln. 39

Transport kr. 76,604: —

å Tit. IX. Kruttillverkningen:

Tillverkningskostnad för krut till fältartilleriets skjutskola,
till fästningsartilleriets skjutskola och till artilleri-
och ingeniörhögskolans skjutningar, utöfver
kostnaden vid Tånga hed; till artilleriregementenas
skjutöfningar samt till den vid fälttjenstöfningarne
förbrukade artilleriammunitionen, beroende den i
fråga varande tillökningen i kostnaden för förbrukadt
krut dels på större åtgång än förr och dels
på dyrare krutsorter......................................................... » 9,267: —

å Tit. XI. Rese- och tralctamentskostnader.

Kostnaden för fälttygmästare^ förrådsinspektioner samt
för artilleriofificerares resor i och för besigtning af
arméns gevär och ammunition ....................................... » 1,725: —

å Tit. XII. Transportkostnader:

Ökade transportkostnader i följd af ökad ammunitions åtgång

vid arméns regementen och corpser ............ » 1,404: —

samt slutligen förhöjning i kostnaden för de å flera
titlar förekommande »byggnadsreparationer», beroende
derpå att många byggnader tillkommit under
senare åren ......................................................................... » 10,000: —

Summa kr. 99,000: —

Att vidare denna summa ej kan anses vara för högt tilltagen,
anser general fälttygmästare n framgå deraf, att jemte det vid kalkylen
uteslutits den förlust i inkomst, som för artilleridepartementet uppkommit
såsom följd deraf att byggnaderna i qvarteret »Bodarne» här i
hufvudstaden, för hvilka hitintills i årlig hyra till departementet erlagts

2,500 kronor, måst i och för de pågående arbetena å ny hofstallanläggning
afträdas, i summan för de ökade kostnaderna ej blifvit inräknade
dels den förhöjda utgift, som uppstått vid artilleriverkstäderna i
följd af ökad timpenning för eftermiddagsarbete,

Fjerde hufvud titeln.

dels de kostnader, som ökade öfningar framkallat vid artilleriregementena
samt Gotlands och Vaxholms artillericorpser och som, hvad
särskilt de förstnämnda vidkommer, till stor del härledas af marschöfningar
med fullt utrustade batterier och ammunitionskolonner;

dels ökad kostnad för gevärspatroner, sedan 8-millimeters-geväret
med tillhörande ammunition blifver såsom gevärsmodell antaget;

dels ökad underhållskostnad för målskjutningsmaterielen, för hvilken,
enligt generalfälttygmästarens förmenande, nyanskaffning sannolikt
tillkommer i följd af de föreskrifter rörande målskjutningsmaterielens
anskaffning och tillökning, som arméförvaltningen, i öfverensstämmelse
med den nyligen faststälda skjutsinstruktionen för infanteriet,
låtit utfärda; samt

dels ökad tillverkningskostnad för krut, hvilken, derest, såsom
generalfälttygmästaren anser antagligt, det rökfria krutet inom en ej
aflägsen framtid måste införas, uppkommer för framställande af nämnda
krutsort, hvilken, enligt hvad befintliga uppgifter gifva vid handen, lär
kosta ungefär dubbelt så mycket, som det nuvarande svarta krutet.

Generalfälttygmästaren anser sålunda behof af ökade ordinarie
statsmedel för artilleri departementet föreligga och finner han det erforderliga
beloppet, som han skattar till ofvan angifna summa 99,000
kronor, kunna på det sätt åstadkommas, att, som de utgifter, Indika
för närvarande bestridas från anslaget till salpeteruppköp, framdeles,
efter det köpeskillingen för Åkers krutbruk guldits och det rökfria
krutet med dess mindre qvantiteter salpeter fordrande sammansättning
blifvit infördt, torde kunna med 25,000 kronor tillgodoses, anslaget,
hvilket utgår med 50,000 kronor, sammanslås med anslaget till försvarsverket
till lands i allmänhet mot skyldighet för artilleridepartementet
att från sistnämnda anslag fortfarande anskaffa behöfliga qvantiteter
salpeter, och att det belopp 74,000 kronor, som årligen erfordras
utöfver de 25,000 kronor, hvilka i följd af sammanslagningen utaf
anslagen sålunda skulle blifva till fyllande af ofvannämnda^behof disponibla,
utaf Riksdagen anvisas.

Generalfälttygmästaren hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t,
med gillande af det utaf honom framstälda förslag till ökande utaf
artilleridepartementets andel i anslaget till försvarsverket till lands i
allmänhet, täcktes hos Riksdagen föreslå de åtgärder, som för förslagets
genomförande äro erforderliga.

Hvad slutligen angår köpeskillingen för Åkers krutbruk, som, på
sätt generalfälttygmästaren anmäler, vid bifall till hans förslag om det
nuvarande anslagets till salpeteruppköp öfverflyttande till anslaget för

Fjerde hufvud ti teln.

försvarsverket till lands i allmänhet, skulle af sistnämnda anslag gäldas,
upplyser generalfälttygmästaren, att vid slutliqvid om köpeskillingen
den 2 januari 1889 värdet af en del bristande materialier blifvit
med 516 kronor fråndraget den ursprungliga köpesumman 86,760 kronor,
så att det vid liqviden erlagda beloppet uppgått till endast 86,244
kronor, samt att, då 1888 års Riksdag för ändamålet beviljat 21,960
kronor, det belopp, som i öfrigt erfordrades, utgjorde 64,284 kronor,
bvilket statskontoret, på grund af bestämmelserna i nådiga brefvet
den 31 maj 1888, förskottsvis erlade; och då vidare 1889 års Riksdag
för inköpet ytterligare anvisat 21,600 kronor, blefve den summa, som
nu åt.erstode att betäcka, 42,684 kronor, som generalfälttygmästaren
anser böra på så sätt gäldas, att deraf anvisas för år 1891 21,340
kronor och för år 1892 återstoden 21,344 kronor.

Den förböjning i förevarande anslag, som af arméförvaltningen å
intendentsdepartementet ifrågasättes, är beroende på samma skäl, som
nämnda departement åberopat beträffande den föreslagna förhöjningen
af anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar, eller att de värnpligtiges
öfningstid skall från och med ingången af år 1891 förlängas
med 2 dagar. Kostnaden för underhållet af beväringsmanskapets beklädnads-,
remtygs- och utrednings- samt trosspersedlar, hvilken kostnad
af nu förevarande anslag bestrides, måste nemligen i och med
öfningarnes förlängning ställa sig dyrare, och då, enligt departementets
åsigt, förhöjningen kan beräknas efter enahanda dagkostnad, som
lades till grund för 1888 års Riksdags af motsvarande förhållanden
framkallade beslut om förhöjning i anslaget, eller 53,37 öre per man,
skulle densamma alltså, efter en styrka af 30,000 man och 2 dagars
öfning, komma att i jemnadt tal utgöra 32,000 kronor, med hvilket
belopp departementet fördenskull anhåller att dess andel i anslaget till
försvarsverket till lands i allmänhet måtte varda ökad.

Att förevarande anslag, med anledning af de förhållanden, hvilka
sålunda utaf generalfälttygmästaren och arméförvaltningen å intendentsdepartementet
åberopas, måste ökas, synes mig framgå af den utredBih.
till Bibel. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 1 Eäft. 6

Fjerde lmfvndtiteln.

ning, som åvägabragts; och har jag ingen annan erinran att gorå mot
det utaf intendentsdepartementet framstälda förslag, än att, då, i den
mån beväringens öfningstid utsträckes, slit.ningskostnaden per dag maste
något minskas, jag finner beloppet af den i nu förevarande afseende
ifrågasatta förhöjningen kunna afrundas nedåt till 30,000 kronor.

Äfven mot den af generalfälttygmästaren äskade förhöjningen af
anslaget synes mig någon befogad anmärkning icke i _ och för sig
kunna göras. De siffror, som af generalfälttygmästaren i detta afseende
uppstälts, gifva tydligen vid handen, att artilleridepartementet
med nuvarande anslagstillgångar icke kan bestrida de förhöjda kostnader,
som ökade anspråk på ammunitionens beskaffenhet och öfriga i
sammanhang dermed stående förhållanden nödvändiggöra, och att,
derest förråden fortfarande skola kunna hållas i det skick, att icke vid
en möjlig mobilisering brist för snart må uppstå, en förhöjning i departementets
anslagsdel med minst det belopp, generalfälttygmästaren
ifrågasatt, är af nöden. Hvad särskildt frågan om förrådernas behållning
beträffar, har jag inhemtat, att densamma under de senaste 10
åren så nedgått, att tillgången på ammunition af alla slag nu med ett
värdebelopp af i rundt tal 700,000 kronor understiger motsvarande
tillgång år 1879.

Jemte det jag sålunda anser mig böra förorda generalfälttygmästarens
förslag om sammanslagning af anslaget till salpeteruppköp med
anslaget till försvarsverket till lands i allmänhet eller, med andra ord,
att sistnämnda anslag höjes med salpeteranslagets nuvarande belopp

50.000 kronor mot det att anslaget till salpeteruppköp ur riksstaten
uteslutes, skulle jag alltså icke tvekat att, på sätt generalfälttygmästaren
hemstält, tillstyrka en förhöjning derutöfver af meranämnda anslag
till försvarsverket till lands i allmänhet med det af generalfälttygmästaren
i sådant afseende ifrågasatta belopp 74,000 kronor, derest
icke hänsynen till andra vigtiga försvarsändamål, som jemväl måste
tillgodoses, nödgat mig att för närvarande något begränsa nu förevarande
anslagsfordran. Jag anser vid sådant förhållande förhöjningen
utöfver salpeteranslagets belopp böra bestämmas till 50,000 kronor, sa
att de ökade tillgångar, som komme att stå till artilleridepartementets
förfogande för anskaffande af ammunition och dylikt, uppginge till

75.000 kronor.

Beträffande slutligen köpeskillingen för Åkers krutbruk finner jag,
lika med generalfälttygmästaren, det nu återstående beloppet deraf
42,684 kronor, kunna på det sätt fördelas, att 21,340 kronor gäldas
1891 och 21,344 kronor 1892; och ber jag i sammanhang dermed

Fjerde hufvudtiteln.

få erinra, att såväl 1888 som 1889 års riksdagar, Indika anvisat de då
för nämnda ändamål beviljade belopp att utgå från förslagsanslaget
till salpeteruppköp, såsom vilkor för beloppens utgående bestämt, att
nämnda anslag icke finge öfverskridas, men att, då vid bifall till generalfälttygmästarens
förslag om sammanslagning af de båda anslagen
till salpeteruppköp och försvarsverket till lands i allmänhet återstående
del af köpeskillingen för framtiden skulle utgå af sistnämnda anslag,
som är af reservationsanslags natur, någon bestämmelse i nyss omförmälda
afseende icke vidare lärer böra i beslutet inryckas.

Under anhållan att vid anslaget till salpeteruppköp få göra den ytterligare
framställning, som med anledning af hvad jag sålunda anfört
kan finnas nödig, hemställer jag alltså. nu, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen,

att, för beredande dels af ökad tillgång till bestridande
af de från arméförvaltningens artilleridepartement
utgående kostnader för projektiler, patroner
och krut in. m. dels ock af erforderlig förhöjning
i de i och för underhållet af beväringsmanskapets
beklädnads-, remtygs- och utrednings- samt trosspersedlar
anvisade medel, höja artilleri- och intendentsdepartementens
andelar i anslaget till försvarsverket
till lands i allmänhet med 100,000 kronor för
det förra och 30,000 kronor för det senare, så att

anslaget, nu.......................................... kr. 2,338,600: —

må med förhöjning af........................ x> 130,000: —

från och med 1891 utgå med ......... kr. 2,468,600: —

äfvensom att, vid ökning af artilleridepartementets
andel utaf anslaget med ett det nuvarande anslaget
till salpeteruppköp motsvarande belopp, medgifva
att af sagda andel må dels under år 1891 för
gäldande af köpeskillingen för Åkers krutbruk utgå
21,340 kronor dels ock för framtiden bestridas kostnaden
för inköp af erforderlig salpeter.

Salpeteruppköp.

Under åberopande af hvad jag nyss anfört, hemställer jag, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att detta anslag, nu 50,000 kronor, må, vid bifall
till ofvan gjorda framställning om höjning af

[12.]

Om uteslutande
ur riksstaten
af detta
anslag.

Fjerde hufvudtiteln.

artilleridepartementets andel i anslaget till försvarsverket
till lands i allmänhet med ett nu förevarande
anslag motsvarande belopp äfvensom livad i sammanhang
dermed föreslagits, ur riksstaten uteslutas.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets afdelning af

Kong!. Maj:ts kansli.

Af den anledning, för hvilken jag här ofvan under anslaget till
kommandoexpeditionen närmare redogjort, erfordras förhöjning i detta
anslag med 3,250 kronor, hvarjemte anslaget, derest förslaget att kommandoexpeditionens
expenser för framtiden skulle utgå af detsamma,
bör erhålla en derefter lämpad förändrad benämning; och som anslaget
dessutom för jemnande af de ordinarie anslagens slutsumma torde böra
med 60 kronor förhöjas, hemställer jag alltså, att Eders Kongl. Magt

täcktes föreslå Riksdagen,

att detta anslag, nu ........................... kr. 4,326: —

må, för beredande af expensmedel åt
kommandoexpeditionen äfvensom för
jemnande af de ordinarie anslagens slutsumma,
med.................................................. » 3,310: —

höjas till ....................................................... kr. 7,636: —

äfvensom att anslaget, vid bifall till förslaget att

kommandoexpeditionens expenser skola för framtiden
utgå från detsamma, må benämnas »skrifmaterialier
och expenser, ved m. m. för departementets afdelning
af Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen».

Fjerde liufvudtitelns ordinarie
anslag utgöra nu................................. kr. 20,200,500: —

De af mig ifrågasatta nya och
tillökningarne i förut befintliga
ordinarie anslag, efter afdrag af
anslag, som anses kunna ur riksstaten
afföras, uppgå tillsammans
till kr. 752,300: —och skulle således
de ordinarie anslagen genom tillägg
af detta belopp................................... » 752,300: —

komma att höjas till ........................ kr. 20,952,800: —

Fjerde lnifvndtiteln.

Extra anslag.

Departementschefen öfvergick härefter till frågan om de anslag
på extra stat, som erfordrades för år 1891, och anförde departementschefen
i denna fråga följande.

Tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligfiges
inskrifning och redovisning m. m.

Sedan derå år tillbaka har under denna titel i riksstaden varit
uppfördt ett extra anslag å 77,500 kronor, från hvilket utgår dagaflöning
till befälet vid beväringstrupperna äfvensom erforderliga arfvoden
till de i kompaniområdena anstälde afdelningsområdesbefälhafvarne;
och som dessa utgifter fortfarande till oförminskad! belopp måste utgå,
hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter
i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning
m. m. på extra stat för år 1891 bevilja ett
belopp af 77,500 kronor.

Artilleribehof.

Fästningsartillerimateriel.

Generalfälttygmästare!! och chefen för artilleriet redogör i sin
ofvannämnda underdåniga skrifvelse för den ställning, i hvilken frågan
om anskaffande af fästningsartillerimateriel för närvarande befinner sig.
Han erinrar dervid, att han, hvad angår Karlsborgs fästning och OskarsVärnslinierna,
i sina memorial af den 15 november 1877 och den 9
november 1885 angifvit så väl den materiel, som för dessa befästningars
utrustande erfordras, som ock den kostnad, som till anskaffande
af dylik materiel är af nöden, men att, hvad beträffar den för Vax -

[14.]

Anslag för
tillämpning af
nya värnpligtslagens

föreskrifter.

[15.]

Anslag till
fästningsartillerimateriel.

Fjerde hufvndtiteln.

holm Oskar Fredriksborgs försvarsområde erforderliga materielen, väl
kostnaden derför uppgifvits men ej materielens beskaffenhet.

Han upplyser med anledning deraf, att, enligt 1878 års befästningskomités
betänkande, för berörda fästningar ansetts erfordras nedannämnda
materiel, derför kostnaden beräknats på följande sätt:

15 st. 17 cm. pansarbrytande kanoner

med släpor jemte ammunition, laddtyg
och tillbehör................................... kr. 422,474: —

19 st. 12 cm. kanoner med dels hjullavetter,
dels släpor jemte ammunition,
laddtyg och tillbehör................. » 291,405: —

16 st. 22 cm. haubitser med släplavetter,

ammunition, laddtyg och tillbehör... )) 513,600: —

4 st. 15 cm. haubitser med släplavetter,

ammunition, laddtyg och tillbehör... » 61,043: —

11 st. 12 cm. haubitser med lavetter,
föreställare, ammunition, laddtyg och

tillbehör..................................................... » 139,035: —

28 st. 1" kulsprutor, med lavetter och

ammunition............................................. » 268,800: —

38 st. 12 mm. kulsprutor med lavetter » 114,000: — ^ g^Q 357. _

Dessutom tillkomme för redan befintliga pjeser erforderlig
tillökning af ammunition samt anskaffning af
en del laddtyg och tillbehör för ett belopp af... kr. 259,674: —

eller tillsammans det belopp af ....................................... kr. 2,070,031: —

som uti memorialet den 9 november 1885 funnes angifvet.

Utaf den materiel, som i nämnda båda memorial och här ofvan
uppgifvits såsom erforderlig för de trenne fästningarne hade, fortsätter
generalfälttygmästare!!, för de hittills beviljade medlen anskaffats eller
komme nästa år att vara anskaffade

för Karlsborgs fästning:

18 st. 17 cm. (5",63) kanoner,

4 st. 12 cm. (4,"i) kanoner,

20 st. 16 cm. haubitser, och

20 st, 12 mm. kulsprutor, med tillhörande släpor eller hjullavetter
och dithörande föreställare samt laddtyg och tillbehör jemte en del
ammunition.

Fjerde lmfvudtiteln.

för Vaxholm- Oskar-Fredriksborg:

5 st. 12 cm. kanoner,

12 st. 16 cm. haubitser och

5 st. 12 cm. haubitser med tillhörande lavetter, föreställare, laddtyg
och utredning jemte en del ammunition, samt

för Oskars- Värnslinierna :

7 st. 12 cm. haubitser med lavetter, föreställare, laddtyg och tillbehör.

Hvad slutligen anginge beloppet af beviljade medel, hade derför
redogjorts uti de underdåniga memorialen af den 15 november 1887
och 1888 och framginge deraf, att, sedan 1889 års Riksdag beviljat

100,000 kronor, att för ändamålet utgå för år 1890, hade hittills tillgodokommit
eller blifvit beviljadt:

för Karlsborg ......................................................................... kr. 925,000: —

för Vaxholm Oskar Fredriksborg....................................... » 100,000: —

och för O skars-Värnslinierna ................................. )) 50,000: —

eller tillsammans ............................................................... kr. 1,075,000: —

utaf det belopp, stort 5,949,031 kronor, hvartill kostnaden för dels
erforderlig tillökning af bestyckningen å de år 1878 färdiga delarne
af Karlsborgs fästning och å Vaxliolm-Oskar Fredriksborg med dess
försvarsområde samt dels ny bestyckning å Oskars-Värnslinierna beräknats
uppgå.

Det återstående beloppet utgjorde således 4,874,031 kronor eller
med iakttagande af den afrundning deraf, som redan uti 1888 års
redogörelse beräknats, 4,850,000 kronor; och anhåller generalfälttygmästare!:),
då enligt hans åsigt de flera gånger upprepade skäl, som
tala för ett påskyndadt anskaffande af den för ifrågavarande fästningar
erforderliga bestyckningsmaterielen, fortfarande ega giltighet, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska till bestyckning:

å Karlsborg.............................................................

å Vaxholm Oskar Fredriksborg ......................

och å Oskars Värnslinierna .............................

............. kr.	100,000: —
............... »	200,000: —
.............. »	100,000: —
Summa kr.	400,000: —

tilläggande han dervid, att, om denna summa beviljas, visserligen någon
förbättring kommer att ''inträda uti bestyckningsförhållandena på de
Henne fästningarne, men att deras försvarsbarhet uti artilleristiskt hän -

Fjerde hufvudtiteln.

seende fortfarande dock blifver ganska otillfredsställande, enär ännu
saknas, vid Karlsborgs fästning ett större antal af de erforderliga 17
och 12 cm. kanonerna, vid Vaxholm Oskar Fredriksborg erforderliga
kastpjeser och kulsprutor samt för Oskars Värnslinierna en stor del af
bestyckningen och ammunitionsutrustningen.

Då jag nu går att yttra mig rörande detta anslagsbehof, anser
jag mig, hvad Karlsborg beträffar, ej kunna påyrka, att extra anslaget
till denna fästnings bestyckande bestämmes till högre belopp, än general
fälttygmästaren föreslagit. Hela kostnaden derför beräknas visserligen
af generalfälttygmästare!! i hans ofvannämnda underdåniga skrifvelse
den 15 november 1877 till 3,618,000 kronor; hvadan och då
Riksdagen, på sätt generalfälttygmästaren upplyst, för ändamålet hitintills
beviljat 925,000 kronor, det lätt inses, att med ett jemförelsevis
så litet årsanslag som 100,000 kronor, det ännu skall draga om lång
tid, innan bestyckningen å denna Sveriges centralfästning blifvit bragt
i fullständigt skick. Nödvändigheten att jemväl tillgodose de flera
andra behof af krigsmateriel, som nu föreligga, synes mig emellertid
böra föranleda dertill, att i detta afseende generalfälttygmästarens förslag
vinner Eders Kongl. Maj:ts godkännande.

Annorlunda ställer sig deremot frågan, i hvad den angår bestyckningen
å Vaxholm Oskar Fredriksborg och O skars-Värnslinierna. Äfven
om man bortser från möjligheten af ett direkt mot landet riktadt krig,
kunna nemligen, under nuvarande förhållanden i Europa, lätt omständigheter
inträda, som innebära en allvarlig maning för oss att värna
vår neutralitet och sålunda göra ett skyndsamt armerande af dessa
fästningar till en bjudande politisk nödvändighet; och då af de belopp,
som för bestyckningen af desamma beräknas, utgörande för Vaxholm
Oskar Fredriksborg 2,070,031 kronor och för Oskars-Värnslinierna

261,000 kronor, hittills endast beviljats 150,000 kronor, deraf 100,000
kronor för Vaxholm Oskar Fredriksborg och 50,000 kronor för OskarsVärnslinierna,
inses lätt, att det skick, hvari bestyckningen derstädes
befinner sig, är långt ifrån tillfredsställande.

Krigsstyrelsen har också måst vara betänkt på, att, derest af en eller
annan anledning synnerlig skyndsamhet blefve af nöden, låta äfven med
fara att i det närmaste på artilleriförsvar blotta landets centralfästning
Karlsborg, derifrån till de hotade fästningarne förflytta en mängd artilleripjeser.

Fjerde hufvudtiteln. 49

Det bristfälliga skick, hvari bestyckningen å nu ifrågavarande befästningar
befinner sig, är så mycket mera egnadt att af krigsstyrelsen
belijertas, som det af sig sjelft torde vara uppenbart, att, om en hastig
armering utaf dessa försvarslinier påfordras, det för närvarande med
hänsigt till mängden af pjeser, som måste anskaffas, icke ens är möjligt
att, frånsedt nyssnämnda nödfallsutväg, hvilken i hvarje fall icke
kan vid fara för direkt mot landet riktadt krig användas, äfven med
uppbjudande af alla krafter och anlitande af de rikhaltigaste anslaginom
den korta tid, som för rustningarne kan komma att lemnas, bringa
dessa befästningar i försvarsgiltigt stånd.

Trots det oroande i dessa förhållanden skulle jag emellertid, derest
jag för fyllande af ifrågavarande behof icke haft att hänvisa på andra
tillgångar än dem som vid uppgörande af statsregleringen vanligen stå
Eders Kong], Maj:t till buds, icke tilltrott mig att för nu ifrågavarande
anskaffning tillstyrka äskandet utaf Riksdagen af större anslag än

100,000 kronor; men då, vid pröfning af den för Eders Kongl. Maj:t
framlagda beräkning öfver tillgångarne för 1891 års statsreglering,
ett större belopp än vanligt funnits kunna disponeras för tillgodoseende
af landtförsvarets tillfälliga behof, kan någon tvekan icke hos mig råda
derom, att den ökade tillgång, som sålunda får för landtförsvaret tagas
i anspråk, bör uteslutande afses för anskaffande af artillerimateriel för
Vaxholm Oskar Fredriksborg och Oskars Värnslinierna.

Jag finner alltså, att för detta ändamål bör äskas 1,100,000 kronor;
och torde, då bestyckningen å Oscarsvärnslinierna kan i det närmaste
bringas i fullständigt skick med en summa af 200,000 kronor,
af anslagsbeloppet nämnda summa böra afses för dessa befästningar
och återstoden för Vaxholm Oskar Fredriksborg.

Med stöd af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till anskaffande af fästning sar tiller materiel på
extra stat för år 1891 bevilja ett belopp af 1,200,000

kronor och deraf anslå

till Karlsborg.......................................... kr. 100,000: —

» Vaxholm Oskar Fredriksborg ... » 900,000: —

och till Oskars Värnslinierna............ » 200,000: —

Summa kr. 1,200,000: —

Bih. till Rikscl, Prot. 1890. 1 Sami. 1 Ajd. 1 Häft.

(

Fjerde lmfvndtitcln.

[16.]
Anslag till
infanteriammunitionsvagnar.

[17.]

Anslag till
förändring af
arméns gevär.

Infanteriammunitionsvagnar.

Generalfälttygmästare]! erinrar i sin ofvannämnda underdåniga
skrifvelse den 15 november 1889, att för förändring utaf äldre infanteriammunitionsvagnar
för ammunitionskolonnerna och dessas förseende med
rid-, anspanns- och stallpersedlar ra. m. äfvensom för anskaffning af
nya tvåspända infanteriammunitionsvagnar med tillhörande utredning att
tilldelas stridsträngen vid infanteriet och kavalleriet hafva af det belopp
239,112 kronor, som beräknats för ändamålet erfordras, hittills
beviljats 130,000 kronor; och hemställer han, då sålunda ett belopp af
109,ll2 kronor ännu är behöflig! för nämnda arbetens utförande,
att utaf nu sammanträdande Riksdag måtte derför äskas 30,000 kronor.

Till denna hemställan får jag tillstyrka nådigt bifall.

Gevärstillverkningen.

Sedan Riksdagen sistlidet år för förändring af arméns nuvarande
gevär till vapen af liten kaliber, enligt den modell, som af Eders
Kongl. Maj:t kunde varda faststäld, beviljat en summa af 1,668,000
kronor och deraf på extra stat för innevarande år anvisat 300,000
kronor, anmäler nu generalfälttygmästaren i sin meranämnda underdåniga
skrifvelse den 15 november 1889, att de anordningar vid gevärsfaktoriet
och ammunitionsfabriken, som för gevärsförändringen och
tillverkningen af ny ammunition befunnits nödvändiga och till hvilkas
utförande en del af de för gevärsförändringen beviljade medel beräknats
skola utgå, under loppet af innevarande år komma att varda i
det närmaste fullbordade och att sålunda gevärsfaktoriet blifver i tillfälle
att redan 1891 betydligt utvidga sin verksamhet; och hemställer
han alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år
1891 utaf det beviljade anslaget anvisa till förändring af nu befintliga
gevär till vapen af 8 mm. kaliber ett belopp af 400,000 kronor.

Äfven denna framställning finner jag mig så mycket snarare böra
biträda, som jag redan i mitt yttrande till statsrådsprotokollet för den 12
januari 1889,’ då frågan om anslag till förändring af arméns nuvarande
gevär först understäldes Eders Kongl. Maj:t, ansåg mig böra särskild!,
framhålla nödvändigheten deraf, att den så vigtiga förändringen snarast

Fjerde hufvudtiteln. 51

möjligt genomfördes och att såsom följd deraf de erforderliga anslagen
ej bestämdes till för små belopp.

Med erinran att Eders Kongl. Maj:t under den 23 i sistlidne månad
fastställt ny gevärsmodell att med den deraf betingade ammunition
vid ifrågavarande arbetens utförande lända till efterrättelse, får jag
alltså hemställa att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att af det för förändring af arméns nuvarande
gevär till vapen af liten kaliber beviljade anslag på
extra stat för år 1891 anvisa 400,000 kronor.

Byggnader å Karlsborg.

Generalfälttygmästaren erinrar i sin underdåniga skrifvelse den 15
november 1889, att han uti memorial den 29 augusti 1883, med anledning
af den anskaffning af fästnings- och positionsartillerimateriel,
som egt rum under närmast föregående år, fästat Eders Kongl. Maj:ts
uppmärksamhet derpå att brist på utrymme för förvaring af dylik
materiel uppstått å vederbörliga fästningsorter, och att Eders Kongl.
Maj:t, då således ökadt förrådsutrymme måste beredas, på generalfälttygmästarens
framställning genom nådigt bref den 5 oktober 1883
af reservationerna å anslaget till artilleriet anvisat nödiga medel för
uppförande vid Karlsborg af ett förrådsskjul af sten.

Sedan ifrågavarande förrådshus blifvit. färdigt och materielen deri
inrymd, både emellertid, fortsätter generalfälttygmästaren, dels nya
fästningspjeser tillkommit och flera ammunitionskolonner iordningställts,
dels ock en mängd nya fältkanoner med tillhörande fordon och utredning
blifvit anskaffade och till vederbörande artilleristationer öfverlemnade;
och hade, på sätt generalfälttygmästaren anmäler, genom sistnämnda
anskaffning den största svårighet, att ej säga omöjlighet uppstått
att vid respektive artilleriregementens stationer förvara den förut
begagnade 8 och 10 cm. framladdningsmaterielen; hvarföre ock denna
måst från Göteborg, Kristianstad och Landskrona förflyttas till Karlsborg,
der densamma på ett trångt och olämpligt sätt förvarades. Då
emellertid sistnämnda materiel, ehuru ej fullt tidsenlig, dock vore i ett
ganska godt skick och, i händelse af behof, kunde begagnas dels vid
fästningars försvar och dels i tillfälliga positioner, så borde densamma,
enligt generalfälttygmästarens förmenande, aldrahelst tillgång finnes å
en mängd dels apterad och dels oapterad ammunition, böra förvaras
inom lämpliga lokaler.

[18.]
Anslag till
byggnader å
Karlsborg.

Fjerde hufyudtiteln.

Dessutom måste, utöfver vid Karlsborg redan befintliga ammunitionskolonner
med tillhörande utredning, derstädes jemväl uppställas
ännu flera dylika kolonner i den mån de blefvo färdiga, men äfven
härför saknades nödigt utrymme.

Ett nytt förrådsskjul till förvarande af artilleri materiel m. m. vore
derför enligt generalfälttygmästare^ åsigt af nöden vid Karlsborg,
och hade generalfälttygmästaren af sådan anledning tagit i öfvervägande
hvar detsamma borde förläggas; och ansåge han lämpligast att
byggnaden förlädes i samma qvarter (Torstenson) som det senast uppförda
förrådsskjulet, hvarigenom en stor kringbyggd, med tvenne utkörsöppningar
försedd gård skulle kunna erhållas, lämplig att användas
till rengöringsplats för i båda skjulen förvarad artillerimateriel och
utredningspersedlar m. m. I enlighet med dessa förutsättningar vore
ritning och kostnadsförslag till ett dylikt skjrd utaf sten uppgjorda
och slutade desamma å ett belopp af 64,000 kronor.

Denna byggnad vore emellertid icke den enda, som erfordrades å
Karlsborg.

På grund af Karlsborgs egenskap af förrådsfästning och befintligheten
derstädes af såväl fästnings- som positions- och fältartillerimateriel
vore vidare, enligt generalfälttygmästarens åsigt, oundgängligen
nödvändigt, att aptering af all slags ammunition kunde derstädes utföras,
hvilket emellertid under nuvarande förhållanden vore overkställbart
af brist på ett ordentligt inrättadt artillerilaboratorium.

För närvarande funnes nemligen intet annat laboratorium än en
äldre, trång och förfallen träbyggnad, som ej förtjenade iståndsättas,
och som, till följd af sitt läge på en holme (Lindön) i Yrettern, emellanåt,
då storm och isgång lade hinder i vägen för den till laboratoriarbeten
afsedda personalens förflyttning emellan fastlandet och holmen,
icke kunde för sitt ändamål användas.

Ett tidsenligt artillerilaboratorium för fredsbruk borde således,
enligt hvad generalfälttygmästaren förmäler sig anse nödigt, anskaffas
för Karlsborgs fästning, och hade han i anledning deraf gått i författning
om ritningars och kostnadsförslags uppgörande samt vid undersökning
funnit byggnaden lämpligen kunna förläggas norr om f. d.
disciplinkompaniets kasernbyggnader.

Enligt det uppgjorda förslaget skulle, på sätt generalfälttygmästaren
vidare anmäler, till vinnande af större trygghet mot olyckshändelse
de erforderliga lokalerna för artillerilaboratoriet förläggas i fyra skiljda
byggnader, livilkas uppförande betingade följande kostnader, nemligen:

Fjerde hufvndtiteln.

N:r 1 innehållande rum för laddning af karduser och

samt deras besigtning, jemte materialrum......................... kr.

N:r 2 inneslutande lokaler för tillverkning af karduser,
gjutning af kulor till granatkartuscher samt
dessas fyllande, ångpannerum, materialrum och kontor »
N:r 3 innehållande rum för krutrifning, blandning

af satser samt raketers tillverkning....................................... »

N:r 4 handförråd, innehållande krut för dagligt
behof, rum för laddad och oladdad ammunition samt

för krevadpatroner och raketer................................................ »

Dessutom skulle följande kostnad tillkomma:

för ett afträdeshus .................................................................... »

för kommunikationer emellan de fyra förstnämnda byggnaderna,
bestående af träbroar med trappor ............ »

samt för ett stängsel kring laboratorieområdet.................

projektiler
15,200: —

15,300:

8,800:

350:

1,480

2,970

eller tillsammans kr. 52,900

För att igångsätta laboratoriet erfordrades dessutom, enligt hvad
generalfälttygmästaren upplyser,

hvarjehanda maskiner och materialier samt inventariepersedlar; och

voro dessa beräknade till en kostnad af ........................... kr. 12,692: —

en ångmaskin om fyra hästars kraft med tillhörande

transmissioner och linledningar, för en kostnad af » 4,840: —

värmledning för byggnaderna N:ris 1, 2 och 3, uppgående
till ............................................................................. » 2,233: —

vattenledning och brandposter till.......................................... » 2,945: —

samt slutligen afloppsledningar, beräknade att kosta...... » 500: —

eller tillsammans » 23,210: —

Hela kostnaden för åstadkommande af ett fullständigt artillerilaboratorium
å Karlsborg skulle alltså uppgå till kronor 76,110: —

och då dertill lades den beräknade kostnaden för en förrådsbyggnad
.......................................................................................... kr. 64,000: —

skulle samtliga kostnader för de byggnader å Karlsborg,
som generalfälttygmästaren finner nödiga, belöpa sig

till ...............''............................................................................. » 140.110: —,

och hemställer han, att af detta belopp, som han anser kunna fördelas
på Henne år, till utgående under år 1891 må äskas en summa af

46,000 kronor.

[19.]

Anslag till
Karlsborgs
fästningsbyggnad.

54 Fjerde Imf™(Ititeln.

Genom hvad generalfälttygmästare!! anfört, finner jag behofvet af
dessa byggnader vara ådagalagdt; och har jag ej heller någon erinran
att göra mot de af generalfälttygmästaren uppgjorda kostnadsberäkningarne
eller de öfriga förslag han framstält.

Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

till uppförande af ifrågavarande byggnader
bevilja ett extra anslag å 140,110 kronor och deraf
till utgående under år 1891 anvisa 46,000 kronor.

Fortifikationsbehof.

Karlsborg.

Chefen för fortifikationen fäster i sin ofvannämnda underdåniga
skrifvelse den 13 november 1889 Eders Kong]. Maj ds uppmärksamhet
derpå, att han i sitt memorial om extra anslagsmedel för fästningsbyggnaderna
innevarande år i korthet erinrat om de vid flera föregående
tillfällen anförda skäl, hvarföre han icke kan anse det hvarken
med det fasta försvarets vederbörliga tillgodoseende förenligt eller med
en god hushållning öfverensstämmande, att fortfarande bedrifva denna
fästningsbyggnad med så obetydliga anslag som under en följd af år
dertill anvisats. Genom detta förfaringssätt, yttrar han, framskötes
fästningens fullbordande, äfven om man inskränkte sig till dess allra
angelägnaste delar, till en så aflägsen och oviss framtid, att det knappast
blefve möjligt att säga när den skall kunna ingå såsom en med
säkerhet påräknelig faktor för utförandet af landets försvar. Och detta
förhållande vore, fortsätter han, så mycket mera att beklaga, då, såsom
för Eders Kong]. Maj:t vore väl bekant, det, förutom Karlsborg, ännu
återstode mycket att utföra, derest rikets fasta försvar skall kunna
anses någorlunda tillfredsställande och på sådant sätt ordnadt, att armén
deraf kan hemta verkligt gagn och stöd.

Chefen för fortifikationen förmäler sig derföre i fråga om 1891
års extra anslagsbehof för Karlsborg så mycket mindre kunna frångå
den vid flera tillfällen af honom inför Eders Kongl. Maj:t uppgifna
minimisiffra för årsanslagets storlek, som förhållandena enligt hans förmenande
snarare mana till ett höjande än till nedsättning af densamma.

Fjerde lrafvudtiteln.

Dels hade nemligen, yttrar lian, nyligen anställda beräkningar ådagalagt,
att fullbordandet af ännu återstående, mycket vigtiga delar af
sjelfva hufvudfästningen, nemligen krut- och ammunitionsmagasin, till
följd af de solidare konstruktioner, som numera äro nödvändiga, komme
att kräfva betydligt större kostnader än de från början beräknade, och
dels borde, enligt hans förmenande, sedan de vigtigaste delarne af de
förberedande arbetena för Vabergets befästande såsom han antager
innevarande år hunnit afslutas, dessa anläggningar utan minskning i
anslagen till hufvudfästningen med större kraft bedrifvas.

Han tillkännagifver emellertid att han icke heller ansett sig böra
för år 1891 ifrågasätta ett högre årsanslag än de för förra och innevarande
år af honom i underdånighet anmälda, och att detta skett i
den förhoppning, att erhållandet af medel till det vigtiga befästningsarbete
vid Karlskrona, som här nedan omförmäles och hvilket enligt
hans förmenande alltför länge fått vänta på utförande, derigenom må
kunna möjliggöras.

Han hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t behagade af näst
sammanträdande Riksdag för fortsättande af befästningsarbetena vid
Karlsborgs hufvudfästning och å Vaberget äska ett belopp af 200,000
kronor.

På sätt jag föregående år vid föredragning af frågan om anslagsmedel
till Karlsborgs fästningsbyggnad yttrade, inser jag lika med
chefen för fortifikationen det af flera skäl önskliga deri, att årsanslagen
till detta arbete utginge med betydligt större belopp än nu är fallet.
Då liksom nu måste jag emellertid af hänsyn till de öfriga anslagskraf,
som jag icke kan undgå att under fjerde hufvudtiteln framställa, tillstyrka
någon jemkning i det af chefen för fortifikationen till ändamålet
begärda belopp; och hemställer jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes till

fortsättande af befästningsarbetena vid Karlsborgs
hufvudfästning och å Vaberget på extra stat för år 1891
af Riksdagen äska 150,000 kronor.

Fjerde hufvndtiteln.

[20.]
Anslag till
befästningar
vid Karlskrona.

Karlskrona.

Sedan ej mindre öfverkommendanten i Karlskrona samt armé- och
marinförvaltningarne, än äfven den år 1876 tillsatta befästningskomité
hemställt, att för de uti den nådigst faststälda bestyckningsplanen för
Knngholms fästning af den 8 januari 1877 till bevakning af minlinierna
i stora inloppet afsedda 12 stycken pjeser plats måtte beredas genom
anläggande af ett jordbatteri å linien III, anbefalde Eders Kong!. Maj:t
genom nådigt bref af den 13 augusti 1880 chefen för fortifikationen
att inkomma med förslag till detta batteri; och hemstälde han i anledning
deraf, då batteriet enligt hans förmenande billigast och lämpligast
kunde byggas i sammanhang med de då under afslutning varande
ombyggnadsarbeten å fästningen, i underdånig skrifvelse af den 15
november samma år, att af Riksdagen måtte för år 1882 begäras ett
extra anslag af 67,000 kronor.

Denna framställning ansåg sig dock Eders Kongl. Maj:t, i betraktande
af de för statsregleringen då påräkneliga tillgångar icke kunna
bifalla.

Sedan ritning och kostnadsförslag till batteriet blifvit den 21 september
1881 Eders Kongl. Maj:t understälda, förnyade emellertid chefen för
fortifikationen uti sin underdåniga skrifvelse af den 16 november 1881
framställningen om medel till ifrågavarande batteri, för livilket dock
kostnaden, sedan dess anläggning icke längre kunde ske i samband
med de öfriga föregående år atslutade befästningsarbetena å fästningen,
beräknades till ett till 70,000 kronor förhöj dt belopp..

Ej heller denna skrifvelse föranledde emellertid någon åtgärd;
och oaktadt chefen för fortifikationen ännu en gång den 12 november
1884 inför Eders Kongl. Maj:t framhållit angelägenheten af detta försvarsverk,
hafva hitintills inga medel för dess anläggande blifvit anvisade.

I sin underdåniga skrifvelse den 13 november 1889 förmäler nu
chefen för fortifikationen, att han ansett sig böra ånyo i underdånighet
för Eders Kongl. Maj:t anmäla detta anslagsbehof, och åberopar han
beträffande angelägenheten af denna saks ordnande hvad han i skrifvelsen
den 12 november 1884 derom anfört.

Detta batteri utgjorde, hade han då yttrat, ett nödvändigt tillägg
till försvaret af minlinierna i inloppet. Det vore nemligen att motse,
att en fiende, som sökte tränga sig fram genom detta pass, skall förbereda
sitt anfall med de stora fartygen, medelst utsändande af ett

Fjerde lmfvudtitelii. hl

antal mindre minbåtar och ångbarkasser, med uppdrag att med alla de
medel, tekniken erbjuder, söka undanrödja våra minor eller genom
starkt laddade kontraminor sönderspränga dem och sålunda bereda ett
rent farvatten för de större fartygen. Sådana mindre ångslupar komrae
företrädesvis att utsändas nattetid eller i skymningen och skulle derföre
ej blifva lätta att träffa med fästningens gröfre kanoner, livilkas stora
och dyra projektiler ej heller voro behöfliga för beskjutning af dylika
små, svagt bygda båtar. Till deras förjagande behöfves företrädesvis
kanoner med mindre kaliber men stor träffsäkerhet och någorlunda
hastig eldgifning.

Dessa sålunda uttalade åsigter förmäler chefen för fortifikationen
sig ännu vidhålla och tillägger, att i samma mån som konsten att anfalla
och förstöra minspärrningar utvecklats, hade det ock blifvit allt
mera angeläget, att anordningarna till dessas bevakning och försvar
måste vara fullständiga och effektiva. Batteriets anläggning vore derföre,
enligt hans åsigt, nu mera än någonsin en tvingande nödvändighet,
för så vidt minförsvaret i stora inloppet skulle kunna anses nöjaktigt
tryggadt.

Med fäst afseende dels på anfallsartilleriets ökade förstörelsekraft
mot kanoner och manskap på öppna vallgångar dels på användande af
de mera fulländade, snabbskjutande småkanoner, som den nyare artilleritekniken
vetat åstadkomma, har chefen för fortifikationen emellertid,
enligt hvad han anmäler, ansett sig böra låta ånyo omarbeta det
ursprungliga förslaget, sedan han först inhemta!, marinförvaltningens
yttrande om den kanoncert, som, enligt dess åsigt, numera borde
afses för detta batteri; och då, enligt nämnda yttrande, derstädes borde
lämpligen uppställas minst trenne stycken 57 man. snabbeldskanoner,
hade chefen för fortifikationen låtit omkonstruera batteriet för sådana
pjeser och till nämnda antal, afsedda att uppställas uti murade brunnar
under ett vridbart, lätt pansartak till skydd emot granatsplitter och
möjligen äfven projektiler af mindre kalibrar.

För sådana bepansringar finnes visserligen, fortsätter chefen för
fortifikationen, åtskilliga utländska modeller och äfven prisuppgifter.
Men då den lättare beskaffenheten af detta slags pansar i förening med
den inhemska jernindustriens utveckling under senare år synts honom
möjliggöra deras tillverkning äfven inom landet, hade han, i och för
kostnadsberäkningen, med förfrågningar vändt sig till ett af våra större
jernverk. Då emellertid utarbetandet af förslagsritningar och kostnadsberäkningar
till dessa för vår jernindustri hittills främmande konstruktioner
kräfde icke ringa tid, förmäler han sig icke för närvarande vara
Bill. till Rilcsd, Prat. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 1 Saft. 8

[21-]
Anslag till
fältingeniörmateriel.

58 Fjerde hufrudtiteln.

i tillfälle att inför Eders Kong''1. Maj:t uppgifva kostnaden för denna
del af det ifrågavarande batteriet.

Chefen för fortifikationen anser dock, att vare sig dessa »pansarlavetter»
komma att tillverkas inom eller utom landet, de dock, då
kanoncerten och deras allmänna karaktär vore gifven, icke kunna blifva
så skiljaktiga i detaljerna, att icke beräkningarna af de för batteriet
erforderliga jord- och murmassor kunde verkställas och arbetet med
dessas uppförande påbörjas. Och då de kostnadsberäkningar öfver sistnämnda
arbeten, som chefen för fortifikationen med anledning deraf
låtit anställa, sluta på en summa af 54,500 kronor, anhåller han derföre
i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t behagade, i och för uppförande af ett
batteri för 3 stycken 51 m.m. snabb eldskanoner å Kungsholms fästning, af
näst sammanträdande Riksdag äska ett belopp af 54,500 kronor.

alltså.

Äfven denna framställning anser jag väl grundad och tillstyrker

att densamma måtte af Eders Kongl. Maj:t bifallas.

Anskaffning och komplettering af fältingeniörmaterielen.

Som Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, redogjorde chefen för
fortifikationen i sin underdåniga skrifvelse af den 15 november 1888
för den materiel, som återstode att anskaffa för ingeniörtruppernas fältutrustning
och för den kostnad, som härmed vore förenad; och utgjordes
enligt denna redogörelse den felande materielen af:

1) trängfordon med verktyg och redskap för fältingeniörkompaniernas
behof;

2) teknisk utredning för de ingeniörstaber, som skola finnas vid
högqvarteret, fördelningarna och sjelfständiga brigader, samt

3) de för manskapets utbildande i depöterna behöfliga fordon med
tillhörande materiel, för hvilket allt kostnaden, under förutsättning att
materielen delvis tillverkades å fortifikationens egna verkstäder, beräknades
till 141,000 kronor eller, derest de af arméns timmermansvagnar,
som för infanteriet möjligen skulle komma att vid en förändrad fält -

Fjerde liufvudtiteln.

utrustning blifva obehöfliga, finge till fortifikationen öfverlemnas för
att till ingeniörverktygsvagnar användas, till 132,200 kronor.

På grund häraf hemstälde chefen för fortifikationen, att Eders
Kongl. Maj:t ville i. och för anskaffning och komplettering af fältingeniörmateriel
hos Riksdagen äska antingen ett anslag af 141,000 kronor
att fördelas på 3 år med 47,000 kronor för ett hvart af åren 1890,
1891 och 1892, eller, för så vidt Eders Kongl. Maj:t pröfvade lämpligt,
att ingeniörtrupperna för uppgifna ändamål utan särskild kostnad finge
öfvertaga 26 stycken af infanteriets timmermansvagnar, ett anslag af
132,200 kronor, att likaledes fördelas på 3 år med 44,000 kronor för
hvardera af åren 1890 och 1891 samt 44,200 kronor för 1892. Och
behagade Eders Kongl. Maj:t, med anledning af denna chefens för
fortifikationen underdåniga hemställan, dels genom nådig generalorder
af den 30 november 1888 befalla, att 26 stycken af infanteriets timmermanstrossvagnar
skulle till fortifikationen öfverlemnas för att till
ingeniörverktygsvagnar förändras, dels föreslå 1889 års riksdag, att
till anskaffning och komplettering af fältingeniörmateriel bevilja 132,200
kronor och deraf på extra stat för år 1890 anvisa 44,000 kronor.

Riksdagen, som förklarade sig icke anse lämpligt, att denna nya
anskaffning beslutades i den omfattning, att för dess fullbordande skulle
kräfvas beviljande af anslagsbelopp under tre år, fann emellertid
skäligt på det sätt bifalla den gjorda framställningen, att till anskaffning
af dylik materiel för år 1890 anvisades ett extra anslag af 40,000
kronor.

Under åberopande af dessa förhållanden har nu chefen för fortifikationen
i sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 13 november
1889 återupptagit frågan om anskaffande af fältingeniörmateriel. Han
förmäler deri, att han fortfarande anser det vara med stor risk förenadt
att till krigsberedelsen uppskjuta anskaffningen af ifrågavarande
för ingeniörtruppernas fältutrustning oumbärliga materiel och påpekar
i sammanhang dermed att, endast derigenom att visshet erhålles om
beviljandet af hela den återstående kostnadssumman 92,000 kronor, de
för tillverkningen behöfliga råmaterialerna kunna uppköpas till de pris,
som i kostnadsberäkningarna äro upptagna. Vid uppgörandet af dem
hade nemligen förutsatts att uppköpen skulle ske i större partier; och
detta vore, enligt chefens för fortifikationen åsigt, eu nödvändighet
jemväl af den anledning, att det eljest lätt kunde hända att tillräckligt
torrt trävirke icke stode att finna vid de tillfällen då det erfordrades.

Chefen för fortifikationen hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes, i och för anskaffning och komplettering af fältingeniörmateriel,

[22.]
Anslag till
reseunderstöd
åt officerare
m. fl.

60 Fjerde hufvudtiteln.

hos nästkommande riksdag äska ett anslag af 92,200 kronor, att fördelas
på 3 år med 40,000 kronor för hvardera af åren 1891 och 1892
samt 12,200 kronor för 1893.

Lika med chefen för fortifikationen finner jag denna anskaffning
vara af stor vigt; och då det äfven synes mig uppenbart att, på sätt
chefen för fortifikationen erinrar, nödig trygghet för att de uppgjorda
kostnadsberäkningarna skola visa sig tillförlitliga kan vinnas endast
derigenom, att fortifikationen erhåller visshet att hela den för anskaffningen
erforderliga summan kommer att ställas till dess förfogande,
anser jag mig böra hemställa, att Eders Kong!. Maj:t, i enlighet med
chefens för fortifikationen förslag, täcktes föreslå Riksdagen

att för anskaffning och komplettering af fältingeniörmateriel
bevilja 92,200 kronor och deraf på extra stat
för år 1891 anvisa 40,000 kronor.

Diverse behof.

Reseunderstöd åt officerare och inteiKlenturtjenstemäu.

Till bestridande af kostnaden för officerares utsändande till främmande
länder i ändamål att inhemta upplysningar rörande krigsväsendet
och såsom bidrag till de kostnader, officerare måste vidkännas under
anställning i utländsk krigstjenst eller eljest under resor till främmande
länder för utbildning i sitt yrke, har under en lång följd af år på extra
stat anslagits ett belopp af 9,000 kronor; hvarjemte, i följd af 1883
års Riksdags beslut, medel från detta anslag anvisats för att bereda
tjensteman vid intendenturen tillfälle att genom besök i främmande
stater tillgodogöra intendenturen den der vunna erfarenheten i hvad
till en armés hushållning hörer; och då ett dylikt anslag fortfarande
är af nöden, hemställer jag,

att för år 1891 må till reseunderstöd åt officerare
och intendenturtjenstemän äskas ett extra anslag å
enahanda belopp, 9,000 kronor, med rättighet för
Eders Kong]. Maj:t att få under följande år använda
hvad af anslaget kan under året besparas.

Fjerde hufvudtiteln.

Generalstabens topografiska arbeten.

[23.]

Chefen för generalstabens topografiska afdelning har i sin ofvan- Anslag tm ds
nämnda underdåniga skrifvelse den 16 november 1889 anhållit, att toapr°®“®3aka
extra anslaget till generalstabens topografiska arbeten måtte för år 1891
utgå med förhöjdt belopp 90,000 kronor; och torde vid sådant förhållande
en något omständligare redogörelse för hans yttrande i frågan
vara af nöden.

Han erinrar till en början:

att årsanslaget till fortsättande af generalstabens topografiska arbeten
åren 1876 och 1877 utgick med 75,000 kronor, höjdes sistnämnda
år till 90,000 kronor, men minskades af 1879 års riksdag till 60,000
kronor, med hvilket belopp det derefter årligen utgått;

att under tiden närmast efter nyss nämnda riksdag ett förslag
utarbetades till grunder för de allmänna kartverkens framtida bearbetande,
afseende bland annat att sammanslå de förut särskilda anslagen
till det topografiska och de ekonomiska kartverken till ett enda gemensamt
anslag och dettas höjande till ett belopp, som skulle möjliggöra
ett snarare fullbordande af landets kartläggning;

att med anledning af detta, af kommissionen för de allmänna kartarbetena
utarbetade förslag, Eders Kongl. Maj:t till 1885 års riksdag
aflät förslag om förändrade bestämmelser för bearbetandet af rikets
kartverk och om beviljande för år 1886 af, förutom på ordinarie stat
anvisade 6,000 kronor, ett extra anslag af 184,000 kronor till fortsatt
bearbetande af »rikets allmänna kartverk» samt

att detta förslag emellertid icke vann bifall af riksdagen, hvilken
deremot beviljade, utöfver ofvan nämnda på ordinarie stat uppförda

6,000 kronor, till fortsättande af de ekonomisk-geografiska kartarbetena
i Norrbottens län 31,000 kronor och för de ekonomiska kartarbetena i
öfriga delar af riket 45,000 kronor, eller tillsammans 76,000 kronor,
med förklarande tillika att möjligen uppstående behållningar å båda
dessa anslag finge användas till bestridande af utgifter för det topografiska
kartverket, hvars årsanslag bestämdes till den förutvarande
siffran, 60,000 kronor, vid hvilken det alltsedan fortfarande förblifvit.

Under erinran vidare, att såväl cheferna för topografiska corpsen
och generalstabens topografiska afdelning, som de för kartefrågans
utredning tillsatta komitéer och kommissionen för de allmänna kartarbetena
enstämmigt vitsordat, att landets behof af topografiska kartor

Fjerde Imf vild titeln.

icke inom rimlig tid kan fyllas utan ökande af det nu utgående årsanslaget
till det topografiska kartverket, öfvergår chefen för generalstabens
topografiska afdelning derefter till en redogörelse för några
af de skäl, som ansetts mest tala för en sådan förhöjning.

Generalstabens topografiska afdelning hade, yttrar han, allt sedan
århundradets början, om än under vexlande benämningar, utgjort vårt
lands enda geografisk-vetenskapliga institution. På samma gång som
upprättandet och utgifvandet af ett kartverk öfver riket utgjorde det
förnämligast synbara eller rent praktiska resultatet af dess verksamhet,
måste emellertid under sådana förhållanden äfven de fordringar nöjaktigt
uppfyllas, hvilka ur rent vetenskaplig synpunkt i våra dagar
ställdes på en dylik institution.

Åt de grundläggande geodetiska arbetena måste sålunda gifvas en
precision och eu omfattning, utöfver hvad det rent kartografiska ändamålet
i och för sig kräfde, hvarjemte de vigtigaste resultaten af dessa
arbeten och de för dessas ernående använda metoder måste i tryck
offentliggöras, på det att desamma måtte kunna sammanknytas med
och ingå såsom jemngoda länkar i de arbeten af samma slag, hvilka
inom alla civiliserade land nu utfördes i och för utrönande af vår jords
verkliga form och storlek, så att vårt land dymedelst äfven inom denna
gren af mensklig forskning kunde häfda sitt anseende.

Förutom dessa förpligtelser af rent vetenskaplig och internationel
art, hvilka tyngde på det topografiska kartverkets utgiftsstat, hade
emellertid kartverket vidare till åliggande att utföra de triangelmätningar
af andra och lägre ordningar, hvilka erfordrades såsom grundval
för rikets ekonomiska kartverk.

Dessa triangelmätningar komme visserligen äfven de topografiska
kartarbetena till godo i form af en särdeles noggrann stomkarta; men
dels vore icke en så omfattande triangelmätning nödvändig för de
mindre skalor, hvari det topografiska kartverket upprättades och utgåfves,
dels måste åt trianguleringen gifvas flerårigt försprång framför
sjelfva kartarbetena, och det topografiska arbetsanslaget således i förskott
lemna härtill nödiga medel.

Höjdmätningar hade dessutom under de sistförfluten åren blifvit
utförda i större omfång än som för den närmaste framtiden vore för
det topografiska kartverket erforderligt. Sådana påginge för närvarande
i Vermland och verkställdes för att kunna med höjdsiffror förse de på
länets landstings och hushållningssällskaps bekostnad under utgifning
varande och på grund af ekonomiska kartverkets mätningar utarbetade
häradskartor, och derigenom förhöja dessa kartors värde och använd -

Fjerde Imfvudtiteln.

barhet. I män af de ekonomiska kartarbetenas fortskridande borde
dessa höjdmätningar utsträckas äfven till andra län, hvilkas invånare
önskade tillgodogöra sig de ekonomiska kartarbetena och bekosta kartornas
offentliggörande. Äfven detta arbete komme visserligen framdeles
de topografiska kartorna till godo, men kostnaden för detsamma
utgjorde ett förskott, som det topografiska kartverket lemnade för befrämjande
af annat allmännyttigt kartarbete.

Slutligen hade under senare tiden det topografiska kartverket fått
sig ålagd en skyldighet äfven för militära ändamål, hvilken förr icke
tyngde på dess budget; det hade nemligen måst af sitt arbetsanslag
bestrida kostnaderna för generalstabens aspiranters öfvande i fältmätning.

Före topografiska corpsens införlifvande med generalstaben anstäldes,
erinrar chefen för den topografiska afdelningen, vid corpsens
arbeten såväl på fältet som vid hufvudstationen icke andra officerare
än de, som sjelfve sådant önskade och efter genomgången öfningskurs
befunnits lämplige till dylika arbeten; till de öfningar i fältmätning,
som tid efter annan egcle rum, kommenderades endast så stort antal
officerare, som ansågs nödvändigt för att kunna ersätta afgången bland
den vid corpsen på stat anstälda eller till dess arbeten årligen kommenderade
personal. All öfning afsåge således att utbilda personal till
framtida gagn för kartverket.

I och med topografiska corpsens uppgående i generalstaben förändrades
detta förhållande; i kongl. brefvet angående generalstabens
organisation och verksamhet under fredstid stadgades nemligen, att
aspirant skulle för att vara kompetent till löjtnantsbefordran vid generalstaben
hafva tjenstgjort vid generalstabens topografiska afdelning
två somrar och en vinter.

Under den första tiden af den nya generalstabens tillvaro voro
emellertid följderna af detta stadgande, enligt hvad afdelningschefen
anmäler, mindre kännbara, enär aspirantantalet var ganska ringa; men
sedan den år 1878 inrättade krigshögskolan hunnit lemna tillräckligt
många kompetente sökande, hade antalet aspiranter ökats och uppginge
numera vanligen till det högsta tillåtna antalet, 12. Dessa officerares
tjenstgöring vid fältarbetena åstadkomme en kostnad, som medtoge
icke obetydligt af den del af arbetsanslaget, som kunde till fältmätningar
disponeras, utan att för kartverket medföra motsvarande fördelar,
enär aspirantens tjenstgöring vid topografiska afdelningen måste
uteslutande afse hans öfning i olika slags arbeten och den arbetspro -

Fjerde hufvudtiteln.

dukt, som vid en sådan öfning lemnades, icke kunde i ringaste mån
motsvara kostnaden för densammas åstadkommande.

Alla desse sålunda nämnda olika intressen måste, fortsätter chefen
för topografiska afdelningen, tillgodoses i nästan samma omfång, vare sig
årsanslaget för det topografiska kartverket vore stort eller litet, och
äfven åtskilliga andra kostnader utginge till föga mindre belopp vid ett
ringare än vid ett större anslag. I följd häraf ställde sig totalkostnaden
för hvarje å karta lagd qvadratmil större, i samma mån anslaget minskades,
eller med andra ord den årliga arbetsprodukten, för så vidt
den funne sitt uttryck i storleken af det område, öfver hvilket topografisk
karta årligen kan läggas under pressen, minskades icke i samma
förhållande som årsanslaget, så att man vid nedsättning med t. ex. V3
af förut utgående anslag erhölle V3 mindre yta offentliggjord karta,
utan arbetsprodukten reducerades i ett vida ofördelaktigare förhållande.

Ett i det närmaste proportionerligt förhållande mellan årsanslag
och arbetsprodukt hade visserligen kunnat iakttagas efter det anslaget
från och med år 1880 minskades, så att, medan under åren 1878 och
1879, då anslaget utgick med 90,000 kronor, i skalan 1 : 50,000 kartlädes
i medeltal 34,4 qvadratnymil, blefvo i samma skala under åren
1880—1889, då anslaget endast utgått med 60,000 kronor, kartlagda i
medeltal 22,9 qvadratnymil; men detta hade kunnat ske endast derigenom,
att, med Eders Kong! Maj:ts och Riksdagens begifvande, ganska
betydliga besparingar, under de senare åtta åren i medeltal omkring

15,000 kronor årligen, blifvit å de ekonomiska kartverken beredda och
för det topografiska använda, så att den årliga summa, som användts,
för att erhålla 22,9 qvadratnymil i verkligheten uppgått till 75,000
kronor.

Så stora besparingar å de ekonomiska kartverkens anslag kunde
emellertid, enligt chefens för topografiska afdelningen förmenande, ej
framgent beredas.

Sedan utgifningen af kartan öfver Norrbottens län i skalan
1 :200,000 nu tagit sin början, borde, enligt nämnde chefs åsigt, offentliggörandet
af denna ur både militärisk, administrativ och ekonomisk
synpunkt vigtiga karta bedrifvas så fort tillgängliga medel och arbetskrafter
det inedgåfve. Någon besparing på anslaget till detta kartverk
hade sålunda ej kunnat för år 1889 beredas och vore ej heller att
emotse vare sig för år 1890 eller de närmast derpå följande åren.

I mån som arbetena inom Norrbottens län hunne afslutas, syntes
också chefen för topografiska afdelningen någon bättre användning icke
kunna gifvas åt detta anslag än att med anlitande af den personal,

Fjerde liufvudtiteln.

som vore inöfvad och van vid de egendomligheter i lefnads- och arbetssätt,
hvilka betingades af kartläggning inom norra Sveriges fjelltrakter,
begagna detsamma till fortsättande af kartarbetena äfven inom
Vesterbottens län; beliofvet af karta öfver sistnämnda län vore nemligen
lika känbar! som det af karta öfver Norrbotten, och samma
skala och arbetsmetod lämpade sig för de båda till naturbeskaffenhet
likartade länen.

Men icke heller vid allmänna ekonomiska kartverket ställde sig förhållandena
så, att besparingar för de topografiska kartarbetenas främjande
kunde för framtiden göras i samma utsträckning som hittills,
utan att allt för mycket minska det ekonomiska kartverkets arbetsprodukt.

Under det provisoriska tillstånd, som under en följd af år kunde
sägas hafva egt rum, då så många olika förslag om sättet att skaffa
nödig stadga åt grunderna för våra kartverks fortgång väckts och
fallit, hade nemligen, enligt hvad chefen för topografiska afdelningen
anmäler, de uppkomna behållningarna förnämligast haft sin grund
deruti, att personal så småningom afgått vid det allmänna ekonomiska
kartverket, utan att med nya krafter ersättas.

Nu vore, enligt nämnde chefs åsigt, den tidpunkt kommen, då det
visade sig nödvändigt att med yngre krafter öka det ekonomiska kartverkets
personal, för så vidt detsamma skulle kunna uppfylla sitt dubbla
ändamål, att motsvara såväl allmänhetens som administrationens kraf
på ekonomiska kartor öfver landets mera odlade och befolkade trakter
samt att förse det topografiska kartverket med erforderliga stomkartor;
och i samma mån personalen kompletterades, måste det till detta kartverk
anvisade anslag odeladt tagas i anspråk för sitt ursprungliga
ändamål.

Det topografiska kartverket* komme således, enligt chefens för
topografiska afdelningen åsigt, att för framtiden nästan uteslutande
vara hänvisadt till sitt eget arbetsanslag, som med anledning af de anmärkta
förhållandena faktiskt komme att uppgå till omkring 20 procent
lägre belopp än under senast förflutna 8 år; och att denna reduktion
till allra största delen komme att drabba arbetsanslagets enda hastigt
variabla faktor,. anslaget till fältmätningarne, eller med andra ord den
årliga vinsten i kartlagdt område, vore, enligt chefens för topografiska
afdelningen mening, uppenbart.

Nämnde chef anser emellertid, att, äfven om åt det topografiska
kartverket kan för framtiden beredas ett tillskott uti arbetsanslag, motsvarande
hvad som under de senaste åtta åren erhållits från de ekonoBih.
till Riksd. Prat. 1890. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Raft. 9

Fjerde Imfvudtiteln.

miska kartverken, den årliga arbetsprodukten af flera skäl ändock ej
kan antagas framgent blifva lika hög som hittills. Och anför han några
af de omständigheter, som enligt hans förmenande måste föranleda
dertill.

Till en början hade nemligen för ernående af hittills varande arbetsprodukt
en del arbeten legat nere, hvilka ej framgent kunde undanskjutas:
främst af alla den vigtiga revideringen af äldre blad, hvarförutan
kartverkets nyare blad snart blefve föråldrade, och gamla blad
måste bibehållas i ett sådant skick, att man svårligen med ledning af
dem kunde finna sig tillrätta i terrängen. De militära olägenheterna
häraf hade nogsamt trädt i dagen vid våra årliga fält- och fälttjenstöfningar
och att olägenheter häraf uppstått för allmänheten så att
förtroendet till att landets kartverk lidit och afsättningen motverkats,
vore enligt afdelningschefens åsigt uppenbart.

Den revidering, som under de senare åren egt rum, hade nemligen,
enligt hvad chefen för topografiska afdelningen anmäler, inskränkt
sig dertill, att nya jernvägar samt af Eders Kong]. Maj:t
beslutade regleringar i rikets indelning införts å de redan utgifna
kartbladen; och att detta ej vore tillfyllest, syntes bemälde chef tydligt.
Årligen uppstode jemväl förändringar i afseende å vägar, bostäder,
skogars utsträckning m. m. samt under längre tidrymder äfven
i afseende å vattensystemen in. m. Erfarenheten hade också gifvit vid
handen att, då kartblad, som voro uppmätta för omkring 50 år sedan
och derefter »öfversedda» för omkring 20—25 år, utsatts för förnyad
granskning, för att tjena till underlag för t. ex. geologiska kartor, afvikelserna
från traktens nuvarande utseende varit så stora, att de betingat
en nästan fullständig omarbetning, och deraf följande omgravering af
ifrågavarande kartblad. Och det vore också derför öfver allt vanligt,
att vid uppgörande af ett välordnadt* kartverks arbetsplan och utgiftsstat
hänsyn toges äfven till den nödiga revideringen.

Hvad omfånget af denna beträffar, förmäler sig chefen för topografiska
afdelningen anse anspråken derpå icke kunna ställas lägre, än
att hvarje kartblad måtte på fältet kunna granskas minst hvart 20:de år.
Af det nu i skalan 1 : 100,000 utgifna eller till utgifning nära färdiga
området, hvilket utgjorde omkring 1,200 qvadratmil, måste således minst
60 qvadratmil årligen på fältet granskas; och detta arbete kunde efter
nämnde chefs åsigt ej beräknas kosta mindre än 3,000 kronor årligen.
Denna kostnad komme emellertid att stiga ej obetydligt, i fall några af
de äldre bladen befunnes så bristfälliga, att de fordrade en mer eller

Fjerde hufyudtitelu.

mindre fullständig omarbetning'', hvarjemte äfven granskningskostnaden
stege i samma män som kartverket vunne i omfattning.

Höjde man anspråken och fordrade, att hvarje kartblad skulle granskas
hvart 15:de eller hvart 10:de år, livilket enligt meranämnda chefs
åsigt ej innebure något öfverdrifvet, helst förändringarna i afseende å
bebyggda orter och vägar numera, i följd af jernvägarnes anläggande,
försigginge vida fortare än förr, så stege kostnaden med respektive
50 procent och 100 procent; och dertill komrae ytterligare den af
granskningen förorsakade förhöjda gravyrkostnad, som efter chefens
för topografiska afdelningen åsigt ej kunde sättas lägre än kostnaden
för fältarbetena.

Det vore emellertid, fortsätter chefen för topografiska afdelningen,
ej endast revideringen, som legat nere, för att i möjligaste män främja
utgifvandet af 1 : 100,000:s kartan; flera andra för kartverket i dess
helhet ganska vigtiga arbeten hade måst dela samma öda.

Så vore det nordligaste bladet af generalkartan i skalan 1:1,000,000,
hvars båda sydliga blad utgifvits åren 1870 och 1877, för närvarande
till större delen i koncept färdigt, men medel felades till de för dess
komplettering nödiga fältarbeten äfvensom till den tidsödande och dyrbara
gravyren, hvilken måste utföras för hand och ej, såsom en del af
öfriga gravyrarbeten, kunde verkställas med heliogravyr.

Arbetena på höjdkartan i skalan 1 : 500,000, af hvilken fem blad
utgifvits och som, på ett öfverskådligt sätt framställande landets höjdformer
genom kurvor på hvar 30:de meter, dymedelst utgjorde en för
kännedomen om landets allmänna höjdbildning nödig öfversigt af specialkartan,
hade af samma skäl afstannat.

Vidare hade i likhet med förhållandet inom de flesta andra land
äfven härstädes upprättats en karta i större skala, 1:20,000, öfver omgifningarne
kring hufvudstaden, men denna karta hade måst indragas
ur handeln, emedan den blifvit så föråldrad, att den numera ej motsvarade
ens mycket lågt stälda anspråk; och detta oaktadt dess offentliggörande
i tidsenligt skick, att döma af tid efter annan skeende efterfrågningar
derå, skulle varit synnerligen önskvärdt.

Oafsedt att alla dessa sålunda uppräknade arbeten ej kunde allt
framgent undanskjutas, tillkomme emellertid äfven andra faktorer, som
framdeles komme att ytterligare inskränka den till fältmätning disponibla
delen af anslaget.

Så måste, i och med kartverkets fortskridande, äfven tryckningsoch
färgläggningskostnaden m. in. stiga.

Vidare stege småningom kostnaden för arbetskrafterna, och de

68 Fjerde hufrudtiteln.

under de senaste åren ökade vapenöfningarna hade på ett indirekt sätt
bidragit dertill.

En för kartarbetena utbildad officer kunde nemligen förr beräknas
tjenstgöra vid dessa hvartannat år under hela sommaren och bvartannat
år under 2—3 månader. Sedan bevärings- och rekrytmötena blifvit
förlängda samt regementsmötena stundom framflyttade till hösten, voro
de officerare, som skulle göra årets vapenöfningar, stundom ej disponibla
för kartarbeten mera än IV2 å 2 månader, hvarigenom deras arbetsprodukt
fördyrades, stundom alls ej disponibla, hvarigenom kartverket
tvingades att utbilda större personal och ålades förökade instruktionskostnader;
och att det ej spelade någon obetydlig roll i arbetskostnaden,
om en officer, som kanske ej på ett eller annat år
tjenstgjort vid arbetena, ditbeordrades och bekostades resor in. m. för
allt för kort tid, syntes deraf, att rekognoseringskostnaden för qvadratmilen
i dylika fall under senaste år visat sig stiga med 25 procent och
derutöfver.

Af allt detta finner afdelningschefen blifva en följd, att man, under
förutsättning att nu utgående arbetsanslag oförändradt bibehålies, hvarken
kan beräkna att för framtiden använda så stor del deraf till påskyndande
af kartverkets utgifning, som förhållandet varit under de
sist förflutna 8 åren, ej heller att för samma penningebelopp kan erhållas
lika stor årlig arbetsprodukt.

Enligt hvad afdelningschefen förmäler, synes det honom sålunda
vara att emotse, att den årliga arbetsprodukten, som med ett anslag
af 90,000 kronor utgjort 34,4 qvadratmil och med 75,000 kronor under
några år kunnat med yttersta svårighet uppbringas till 22,9 qvadratmil,
skall, derest anslaget för framtiden bibehålies oförändradt, ytterligare
undergå en högst betydlig reduktion, och kartverkets fullbordande fördenskull
framskjutas till en aflägsen tidpunkt; varande utaf afdelningschefen
i detta afseende beräknadt, på grund af kalkyler med ofvannämnda
arbetsprodukt till utgångspunkt, att med ett årsanslag af 90,000
kronor den ännu återstående topografiska kartläggningen af landet skulle
kunna fullbordas inom ungefär 30 år, under det att, derest i likhet
med föregående 8 år 75,000 kronor komme att för framtiden stå till
topografiska kartverkets förfogande, dertill skulle åtgå 45 år och med
endast 60,000 kronors årsinkomst öfver 60 år.

Han hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till fortsättande
af generalstabens topografiska arbeten för år 1891 äska ett
extra anslag af 90,000 kronor.

Fjerde hufvudtiteln.

Denna sålunda utaf afdelningschefen gjorda framställning, uti hvilken
chefen för generalstaben i sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse
den 21 November 1889 förklarat sig instämma, finner jag äfven för
min del skäl att biträda.

Betydelsen för ett lands såväl krigsstyrelse som administration i
allmänhet af goda kartor torde i och för sig vara så sjelfkär, att något
omständigare ådagaläggande deraf icke lärer vara af nöden; och det
kan vid sådant förhållande knappast anses med sunda hushållningsgrundsatser
öfverensstämmande att, såsom händelsen skulle blifva, derest
anslaget till det topografiska kartverket bibehålies vid samma belopp
som under de senare åren till detsamma utgått, låta ännu två menniskoåldrar
förgå, innan den ifrågavarande arten af kartläggning inom vårt
land bringas till sitt slut.

Det måste dessutom ihågkommas, att kartor af detta slag tjena
jemväl andra intressen än den egentliga statsförvaltningens. Att icke
tala om den betydelse, de topografiska kartorna i sin egenskap af plankartor
hafva för den stora allmänheten, angifva de dessutom genom
höjdsiffror och särskild höjdbeteckning markens ytformer och måste
derigenom vara af stort gagn vid uppgörandet af planer för alla allmänna
arbeten, såsom jernvägs- och vanliga väganläggningar, vattenledningar,
moss- och sjöaftappningar m. in. dylikt.

Betydelsen af detta kartverk för »Sveriges geologiska undersökning))
och den geografiska vetenskapen i allmänhet torde vidare ej böra
underskattas och det måste, särskilt hvad angår förhållandet till sistnämnda
i våra dagar med så rik framgång bearbetade vetenskapsgren,
ihågkommas, att ännu i dag hälften af Sveriges areal icke är ordentligt
kartlagd och att vi i detta afseende stå efter nästan hela det
civiliserade Europa.

Slutligen kan jag icke underlåta att betona, att, så vidt mig är
bekant, intet annat land med ordnade statsförhållanden bearbetar sitt
kartverk med så litet anslag som Sverige, vare sig man nu jemför
anslaget med landets folkmängd eller med dess ytvidd. Att ej nämna
Europas större stater, af hvilka flera till detta ändamål årligen anslå
ända till 1,000,000 kronor eller deröfver, ber jag endast få upplysa,
att i Norge under budgetåret 1885 —1886, det sista, om hvilket jag
kunnat förskaffa mig tillförlitlig kännedom, ett belopp af omkring 113,000
kronor utgick till de topografiska arbetena.

Ehuru jag af chefen för civildepartementet inhemtat, att han, i
öfverensstämmelse med förhållandet flera föregående år, har för afsigt
framlägga förslag derom, att extra anslagen för de ekonomiska kart -

Fjerde hufvudtiteln.

verken anvisas för år 189] till enahanda belopp, som utgå för år 1890,
samt att möjligen uppstående behållningar å dessa anslag må, liksom
förut, äfven under år 1891 användas till bestridande af utgifter för det
topografiska kartverket, får jag fördenskull då, med hänsigt till
hvad chefen för generalstabens topografiska afdelning anfört, någon
afsevärd inkomst icke kan antagas komma att i följd af detta förslag
tillflyta sist nämnda kartverk samt detsammas behof af ökade medelstillgångar
synes mig påtagligt, hemställa om bifall till afdelningschefens
förslag och sålunda tillstyrka Eders Kongl. Maj:t

att till fortsättande af de topografiska arbetena af
Riksdagen äska ett extra anslag för år 1891 af 90,000
kronor.

[24.]

Anslaget till
skarpskytteväsendets

m. in. befrämjande.

Skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande.

Detta anslag, som under åren 1886 och 1887 utgick med 90,000
kronor, nedsattes af 1887 års riksdag till 45,000 kronor och af sistlidne
års riksdag till 30,000 kronor. Jag finner väl ur flera synpunkter
önskligt, att anslaget, som med sitt nuvarande belopp knappast
kan anses för sitt ändamål tillräckligt, blefve höjdt åtminstone till det
belopp, hvarmed det utgick under sistförfluten år. Hänsynen till budgetens
fordringar, hvilka icke medgifva ökning af anslaget, nödga mig
emellertid att för närvarande afstå från yrkande derom. Jag hemställer
alltså, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till skarp sky tteväsendets och skjutskicklighetens
befrämjande på extra stat för år 1891 anvisa ett belopp
af 30,000 kronor.

Hvad chefen för landtförsvarsdepartementet sålunda
i afseende å regleringen af utgifterna under
riksstatens fjerde hufvudtitel yttrat, tillstyrkt och hemstält
täcktes Hans Mäj:t Konungen, på tillstyrkan afl
statsrådets öfrige ledamöter, i nåder bifalla och gilla,
med befallning tillika att utdrag af detta protokoll
skulle till finansdepartementet öfverlemnas till ledning
vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition

Fjerde hufvudtiteln.

till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof;
och skulle fältförvaltningskomiténs ofvan omförmälda
yttrande, rörande fördelningsintendenternes
verksamhet i fred, såsom bilaga 1 fogas till detta
protokoll.

Ex protocollo
Eugene Peyron.

Fjerde hufvudtiteln.

Bil. n:r 1.

P. M.

angående fördelningsintendenternes verksamhet i fred.

Behofvet af fördelningsintendenturer bär under krig visat sig alltför
oafvisligt för att icke städse och villigt blifva fyldt, hvaremot under
fred en dylik institutions gagn, om ock lika vidt ingripande, dock
mindre bjert framträdt, hvadan ock nödvändigheten af dess ständiga
befintlighet äfven blifvit mindre allmänt erkänd. Ett närmare och
grundligt skärskådande af förvaltningsförhållandena samt af den vidsträckta
verksamhet, som dervid kan redan under fredens dagar komma
fördelningsintendenturen till del, torde dock icke blott klart ådagalägga
det ständiga behofvet af detta förvaltningsorgan, utan jemväl
visa, att genom dess verksamhet ej obetydliga summor böra, utöfver
de för nämnda intendenturers aflöning m. m. behöfliga, kunna besparas
statsverket.

Ej sällan finner man, att, ehuru med enahanda hjelpmedel, såväl
persedelvården som mundering shushållning en ställer sig olika vid olika
regementen. I icke oväsentlig grad beror detta på regementsintendentens
och förrådsförvaltarens större eller mindre skicklighet och
fallenhet för tjensten. Uppläggandet och förvarandet af persedlar, desammas
ändamålsenliga rengöring och vård, reparationers verkställande,
besparande af de nyare munderingspersedlarne genom användande af
3:e munderingen och linnebeklädnadspersedlar, klädernas vård i baracker
och tält, ordnandet af verkstäder för nytillverkning och repation
af persedlar in. m., allt detta är verksamhetsområden, der fördelningsintendenten
med sin större erfarenhet bör på ett gagnande
sätt kunna ingripa och till båtnad för såväl truppen som statsverket
hos underlydande förvaltningstjenstemän framkalla en eggelse till täflan,
omtanke, klokhet och sparsamhet. Under sina inspektioner å mötesplatserna
bör fördelningsintendenten derföre hafva ett öppet öga för
ofvannämnda förhållanden, och böra alla de fördelar, som genom skärpt
omtanke, flit och hushållsaktighet kommit ett regemente till godo, ge -

Fjerde hufvudtiteln.

nom hans åtgörande äfven meddelas öfriga trupper af fördelningen,
hvilka deraf kunna hafva någon fördel, hvarigenom, om de gifna anvisningarna
samvetsgrant tillämpas, hvilket det jemväl tillkommer fördelningsintendenten
att öfvervaka, inom dessa grenar af hushållningen
såväl fullkomlig jemnhet som största sparsamhet bör kunna åstadkommas.

Under arméförvaltningens pröfning faller äfven förslag, rörande
utförandet dels af nybyggnader och reparationer, dels af en del andra å
mötesplatserna ifrågasatta arbeten, såsom dränerings-, vattenledningsoch
större planeringsarbeten, anskaffandet och ordnandet af lokaler för
skjutöfningarnas bedrifvande m. m., för hvilka ändamål icke ansetts
lämpligt att för hvarje regemente bestämma vissa penningbelopp. Ej
mindre vid pröfningen än ock i vissa fall vid utarbetandet af ofvannämnda
förslag bör arméförvaltningen kunna erhålla ett verksamt och
välbehöfligt biträde af fördelningsintendenterna. Vid arméförvaltningens
senaste organisation anförtroddes ärenden rörande byggnader
och mötesplatsernas ordnande vid indelta armén åt intendentsdepartementet,
som för dylika angelägenheters utredande erhöll en särskilt
derför anstäld, sakkunnig person. Vid denna tid inskränkte sig dock
byggnaderna å en mötesplats i allmänhet till ett fåtal, såsom till ett
sjukhus, ett förrådshus, samt möjligen en rekrytbarack. Dessa byggnader
voro i regeln af enahanda konstruktion och en granskning af
reparationsförslagen således jemförelsevis enkel. Nu deremot finnas å
de flesta vapenöfningsplatserna en å två förrådsbyggnader, fordonsskjul,
arrestbyggnad, sjukhus, proviantmagasin, latrinbyggnader, kokhus,
proviantbodar, fyra å fem barackbyggnader, tvätthus, mathallar, gymnastikinrättning
in. m. och dessa af väsendtligen olika konstruktioner,
hvadan ock handläggningen af byggnadsärendena inom intendentsdepartementet
derigenom blifvit ett synnerligen vidlyftigt arbete. Men ej nog
dermed. Upprepade resor af departementets tjenstemän eller befullmäktigade
ombud blifva nödvändiga för att å mötesplatserna genom
okulär besigtning pröfva behofvet och lämpligheten af de föreslagna
arbetenas utförande. I dessa hänseenden synes fördeluingsintendenten
på ett för staten synnerligen gagnande sätt kunna ingripa på så sätt,
att förslag och kostnadsberäkningar öfver nödiga reparationer jemte
förvaltningsdirektionens utlåtande insändas af vederbörande chefsembete
till fördelningsintendenten, hvilken derefter på grund af sin kännedom
om förhållandena å mötesplatsen, byggnadernas beskaffenhet och
ålder, utförandet af likartade arbeten å andra, fördelningen tillhörande
mötesplatser, och kännedom om materialpriser och arbetslöner i orten,

Bih. till Riksd. Prof. 1800. 1 item?. 1 Afd. 1 Höft. 10

Fjerde hufvudtiteln.

kunde verkställa en mycket, tillförlitlig granskning i afseende på arbetets
behöflighet, sättet för dess utförande och yttra sig, huruvida
berörda arbete utan våda för byggnadernas bestånd kunde uppskjutas.
Generalbefälet, som derefter delgifvits ärendet, egde derpå att detsamma
till arméförvaltningen insända, hvarest slutpröfning verkstäldes,
medel anvisades och föreskrifter för arbetenas utförande utfärdades, hvarefter
arméförvaltningens beslut borde delgifvas regementet genom generalbefälet.
På enahanda sätt torde jemväl böra förfaras med förslag till utförandet
af en del arbeten å sjelfva mötesfältet, såsom skjutbanornas anordnande,
torrläggnings- och afdikningsarbeten, planeringar af större
omfång, vattenledningsarbeten m. m. Genom ett sådant förfarande skulle
arméförvaltningen tillförsäkras på sakkännedom grundade upplysningar,
kostnader besparas, tillgängliga medel rättvist fördelas och fördelmngsgeneralen
erhålla noggrann kännedom om och tillfälle att inverka på
vissa ekonomiska förhållanden vid de under honom stälda truppafdelningarna,
hvilket torde vara förmånligt i såväl disciplinärt som ekonomiskt
afseende.

Natur aforplägnintjen vid de indelta trupperna är i hufvudsak anförtrodd
åt förvaltningsdirektionerna, hvilka är medgifven oinskränkt rätt
att besluta om truppernas förplägnad, för så vidt maximipris användas
vid upphandlingen och normalportions- eller rationsstater tillämpas.
Önskas ändring i dessa stater på grund af truppernas vanor i hemmet
eller lokala förhållanden, pröfvas förslaget härom af arméförvaltningen,
som vanligen bifaller sådan framställning, derest vederbörande regementsläkare
eller regementsveterinär vitsordat, att den föreslagna staten
icke understiger den normala i näringsvärde och derjemte ej medför
ökad kostnad för statsverket. Anser sig emellertid ej förvaltningsdirektionen
kunna bestämma sig för ett maximipris, så måste afgifna
anbud jemte förvaltningsdirektionens yttrande underställas arméförvaltningens
pröfning.

Med den kännedom fördelningsintendenterne böra ega om lifsmedeltillgången
inom respektive militärdistrikt, lärer äfven i detta hänseende
ett för statsverket gagnande biträde kunna af dem påräknas.
Den direktionerna gifna rättigheten att sjelfva bestämma maximipris
torde nämligen, då fördelningsintendenter finnas, böra i så man inskränkas,
att samtlig^ förslag till utropspris å portion och ration,
derest dylika pris sknlle begagnas, inom viss föreskrifven tid i slutet
af året understäldes fördelningsintendentens utlåtande, hvarvid denne
egde tillse, att så stor jemnhet som möjligt inom fördelningen ernåddes
beträffande dessa pris, och att desamma alltid stode i normalt

Fjerde lmfvudtiteln.

förhållande till de å allmänna marknaden gällande lifsmedelsprisen.
Vid upphandling utan användande af maximipris borde handlingarne
derom tillsändas arméförvaltningen genom generalbefälet, och fördelningsintendenten
bifoga sitt utlåtande, samt arméförvaltningers beslut
på samma väg delgifvas chefsembetet. Erhölles inga eller endast
oantagbara anbud å lifsmedel, borde fördelningsintendenten ega rätt
ingripa och föreslå de åtgärder, som i så fall lämpligen borde vidtagas.

Det stora antalet af och fordringarne på beställning smärt, hvilka i
fält skola bekläda mera underordnade platser vid förvaltningen, har
ledt komitén till den åsigten, att förenämnda behof på tillfredsställande
sätt endast kan fyllas genom att använda för denna tjenst dels särskild!
lämplige värnpligtig^ och dels, i den mån desse icke kunna fylla
fordringarna på militär utbildning, jemväl ett behöflig! antal fullt utbildade
underofficersvolontärer eller underofficerare. Dessa sistnämde
äro nämligen nödvändige för bestridande af de många underordnade
förvaltningstjenster, som i fält förekomma, och der ej borgerliga fackkunskaper
i de grenar, som beröra intendenturtjensten eller en teknisk
utbildning i denna, äro tillfyllest, utan der det äfven påkallas vana vid
disciplin och t.rupptjenst, förmåga att föra befäl samt kännedom om
militära förhållanden i allmänhet.

För såväl det ena som andra slaget af nämnda personal är en
särskild utbildning i intendentur- och förvaltningstjenst af nöden, hvilken
utbildning kan åvägabringas endast genom att för ifrågavarande
personal inrätta särskilda kurser, der alla instruktioner m. m., som
blifvit för fältförvaltningstjensten utarbetade, på ett praktiskt sätt meddelades
eleven och der undervisningen efter fäststäld plan medelbart eller
omedelbart leddes och öfvervakades af fördelningsintendenten, som
jemväl, hvad anginge de i fältförvaltningstjenst utbildade volontärerne
eller underofficerarne, egde verkställa slutpröfningen.

Enligt gällande förvalta!ngsreglemente (§ 18 mom. 8 k) åligger
det regementsintendenten att inhemta kännedom om de hushållnings-,
närings- och handelsförhållanden inom regementets förläggningsområde,
af hvilka kronan kan beredas gagn vid mobilisering, krig eller fälttjenstöfning.
Hit hör kännedom om allt, som rör ortens produktionsförmåga,
lifsmedelsförråd, foderartiklar, hästar och andra dragare, fabriksalster,
näring eller handslöjd, kommunikationernas utsträckning
och beskaffenhet, inqvarteringsförmågan i olika trakter, tjenliga lägenheter
för större upplag, sjukhus och andra fältinrättningar, varuomsättningens
hufvudorter, storlek af handelslager in. in. d.

Fjerde hufvudtiteln.

Fördelningsintendenten bör, hvad angår militärdistriktet i sin helhet,
förskaffa sig enahanda kännedom, samt i afseende på utförandet
af anförda föreskrift främja detsamma genom lemnande af nödiga upplysningar,
särskild! angående de källor, som böra anlitas, hvarjemte
han äfven bör från respektive regementen infordra, ordna, rätta och
fullständiga alla uppgifter, delgifva fördelningsgeneralen desamma, samt
insända dem, jemte eget utlåtande och möjligen föreslagna åtgärder,
till generalintendenten.

Beträffande materielens tillstånd åligger generalmönsterherren endast
att undersöka persedlarnas allmänna vård och skick. Denna undersökning
kan genom eu fördelningsintendents befintlighet högst väsendtligt
fullständigas. Vid generalmönstring bör fördelningsintendenten tillstädesvara
och tillhandagå generalmönsterherren med upplysningar och
jemväl vara honom följaktig under hans inspektioner å mötesplatserna
och dervid taga del af regementsintendentens räkenskaper och kassaförvaltning,
förvaltningsdirektionens protokoll, vården af regementets
materiel i allmänhet, underhållet af kronans byggnader och anstalter,
samt mötesplatsernas beskaffenhet, om hvilket allt fördelningschefen
bör erhålla redogörelse med angifvande af de oegentligheter och brister,
som böra rättas eller afhjelpas.

För åstadkommande af eu snabb och säker öfvergång till krigsfot
är det oundgängligen nödvändigt, att hvarje truppförband redan i fred
försetts med hela sin utrustningsmateriel. Från centralförrådet å Karlsborg
bör derföre icke allenast, i den mån utrymme kan beredas, till
regementenas förråd förflyttas alla de fordon med tillbehör, som erfordras
för regementets mobilisering, utan jemväl all för fältutrustningen
af fördelnings- och brigadqvarteren, allmänna trängen och sjukvårdskompaniet
erforderlig materiel å mobiliseringsorten samlas och
ordnas till en trängdepot för hvarje fördelning.

Med undantag af instrumenter för sjukvården och medicinalier,
synes denna materiel lämpligen böra stå under öfverinseende af fördelningsintendenten.

Reqvirerandet, utbetalandet och redovisandet af de lönemedel, hvilka
till fördelningsstaben utgå utan att vara uppförda på regementes eller
corps’ stat, synes äfvenledes lämpligen böra tillkomma fördelningsintendenten.

Vid fälttjenstöfningar slutligen bör fördelningsintendenterna tagas i
anspråk hvar och en inom sitt distrikt, hvarigenom för staten väsendtliga
ekonomiska fördelar böra kunna uppstå, enär anskaffningen af
lifsmedel, hästar och fordon, förhyrningen af magasins-, sjukhus- och

Fjerde Imfyudtiteln.

andra lokaler in. m. torde kunna verkställas på jemförelsevis fördelaktiga
vilkor, då ledningen af alla dessa bestyr lägges i händerna på
en person, som eger noggrann kännedom om ortens ekonomiska hjelpkällor
af hvarje slag.

Utom den i det föregående berörda, af fredsförvaltningen betingade
sysselsättningen tillkommer fördelningsintendenten jemväl eu
synnerligen vidtomfattande och maktpåliggande verksamhet i fred i och
för fördelningens öfvergång till krigsfot, hvilken verksamhet, grundad
på mobiliserings- och den allmänna fältförplägnadsplanen, bör omfatta
nedanstående uppgifter, nämligen:

att årligen upprätta förslag till intendentur- och förvaltningspersonalens
anskaffning för och fördelning vid såväl den mobiliserade arméfördelningen
som ock vid hemmavarande myndigheter och trupper, såsom
ställföreträdande fördelningsintendenturen, depoter m. in.;

att i mån af befogenhet så ofta som möjligt förvissa sig om halten
af nämnda personals fackutbildning för dess tjenstgöring i krig samt
att ansvara chefen för intendenturcorpsen och fördelningschefen för
att nöjaktiga instruktioner m. m. i och för mobilisering äro berörda
personal städse delgifna;

att uppgöra plan för trängdepotens anordning och användning
samt att, der dylik ej finnes, upprätta förslag till sättet för förflyttningen
från centralförråden till mobiliseringsorten af den trängmateriel
m. in., som vid mobiliserng, utöfver den redan vid fördelningen befintliga,
är der behöflig;

att, med beaktande af de särskilda områdenas och orternas tillgångar,
truppernas fredsföruggning, läget af de olika mobiliseringsorterna
samt kommunikationernas beskaffenhet inom militärdistriktet,
uppgöra förslag till dess indelning i reqvisitionsområden;

att, efter samråd med stabschefen, föreslå kommunernas i distriktet
indelning uti hästutskrifningsområden, motsvarande den af fördelningens
trupper m. m., Indika vid mobilisering enligt häst- och fordonsutskrifningslagen
skola förses med hästar och fordon, tider och ställen
för nämnda hästars och fordons inmönstring inom de särskilda områdena,
med hvad mera, som erfordras för att möjliggöra en snabb och ordnad
häst- och fordonsutrustning;

att tillhålla underlydande intendenturtjenstemän, att hvar för sin
truppdel eller anstalt utarbeta fullständiga förvaltningsplaner, Indika ej
mindre skola angifva den detaljerade gången och sättet för förplägningen,
inqvarteringen och utrustningen från och med lista mobiliseringsdagen
och till den dag, som af fördelningschefen bestämmes, än ock

Fjerde hufvudtitelii.

vara åtföljda af de leveransaftal, köpekontrakt m. m., som för fyllande
af behofvet vid mobiliseringsfall äro erforderliga, äfvensom redogörelse
för det sätt, hvarpå tillgångarna inom truppdelens eller anstaltens reqvisitionsområde
skola kunna i händelse af behof bäst tillgodogöras;

att årligen granska berörda förvaltningsplaner med tillhörande
handlingar;

att, hvad angår fördelningsqvarteret och allmänna trängen, upprätta
och i tillämpligt skick städse hålla enahanda förvaltningsplaner samt
träffa i berörda afseende nödiga leveransaftal eller köp, samt på grund
af förhållandena i det reqvisitionsområde, som förbehållits nämnda qvarter
och träng, upprätta förslag till begagnande af der befintliga hjelpkällor; att,

med ledning af ofvanberörda för fördelningen tillhörande
trupper m. m. utarbetade fältförvaltningsplaner, för hvarje antagligt
krigsfall upprätta fullständig förvaltningsplan för arméfördelningen i
sin helhet med tillhörande ställföreträdande myndigheter och depoter,
angifvande:

gången af och sättet för alla de åtgärder, som äro erforderliga
för nämnda truppförbands och myndigheters utrustning och inqvartering
äfvensom förplägnad från och med lista mobiliseringsdagen till den
dag, som fältförplägnadsplanen och gällande instruktioner bestämma;

de erforderliga åtgärderna å fördelningens ilastningsstationer äfvensom
vid måltids- och hvilostationerna på den del af uppmarschlinierna,
som befinna sig inom distriktet, för så vidt de ej falla inom
härens blifvande etappområde;

sättet för ordnandet af fördelningens etappbegynnelsestation (stationer); de

förberedande åtgärder, som äro erforderliga för arméfördelningens
förläggning och förplägning å dess uppmarschområde;

sättet för och gången af utrustningen af de fasta platser inom
distriktet, hvilka skola sättas i försvarstillstånd, för så vidt fältförplägnadsplanen
ej annorlunda bestämmer; samt,

derest distriktet i sin helhet eller till viss del faller inom krigsskådeplatsen,
de förvaltningsåtgärder, som äro betingade deraf, såsom
sättet för förflyttning af depoter, ändamålsenliga grupperingen och
undanförandet af distriktets tillgångar för att dymedelst samtidigt underlätta
egna och försvåra fiendens företag.

Vigten, mångsidigheten och omfånget af de åtgärder, hvilka redan
i fredstid tillkomma fördelningsintendenturen äro i sig sjelfva nog talande
bevis för denna förvaltningsmyndighets nödvändighet. Endast

Fjerde lmfvudtiteln.

genom densamma blifver det möjligt att sköta fredsförvaltningens ärenden
på ett med statens intresse och god hushållning öfverensstämmande
sätt. Genom det mellan arméförvaltningen och trupperna inskjutna
förvaltningsorganet kan persedelvården omtänksammare ordnas, kostnaderna
för mötesplatsernas underhåll förminskas, naturaförplägningen
erhållas på. billigare vilkor, materielens tillstånd vid trupperna fullständigare
öfvervakas, förvaltningspersonalen lämpligast utbildas och fälttjenstöfningar
anordnas med minsta omkostnad.

Och nästan än vigtigare är det fördelningsintendenturens arbete
som direkt afser mobiliseringens förberedande, och hvilket, så länge
dylikt förvaltningsorgan icke finnes, naturligen äfven ligger helt och
hållet nere. Endast genom fördelningsintendenturens omsorgsfulla förberedelser
blifver det möjligt att snabbt och ordnadt utföra öfvergången
till krigsfot, ty utan ett grundligt och väl planlagdt fredsarbete i
detta hänseende kunna hvarken de krafter eller den materiel, som
finnas, tillfullo tillgodogöras.

Den mångartade och betydelsefulla verksamhet, som såsom öfvervakande,
kontrollerande, besparande och mobiliseringen förberedande
myndighet tillkommer fördelningsintendenten, bjuder sålunda oeftergifligen
ej mindre, att han snarast möjligt tillsättes och erhåller oundgängligt
arbetsbiträde, än ock, att han erhåller en sådan ställning och sådana
löneförmåner, att de stå i lämpligt förhållande till den vidtomfattande
och maktpåliggande tjenstgöring, som tillkommer berörde tjensteman;
och få komiterade på den grund framhålla önskvärdheten af

att fördelningsintendenter, så snart ske kan, varda vid samtliga
militärdistriktens staber anställa,

att nämnde intendenter erhålla de aflöningsförmåner, som föreslagits
i Kongl. Maj:ts nådiga proposition till 1885 års riksdag, samt

att såsom arbetsbiträde hos fördelningsintendenten anställes en
dertill lämplig person mot den i samma nådiga proposition föreslagna
ersättning.

Stockholm den 11 november 1889.

Fjerde lmfvudtiteln

Bil n:o 2.

Förslag och kostnadsberäkning

för eu trängbataljon om 2 kompanier, med en nummerstyrka rid hvarje
kompani af 120 korpraler, spel och soldater.

		Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.
Lön, dagafiöning in. in.
Militärstaten.
1 major (bataljonschef), lön ......................................	............ 4,000: —
(lagaflöning 365 dagar å 4 kr..........................	............ 1,460: —
lönetillägg för 1 tjenstehäst .............................	............ 400: —
fourrageersättning å 1 kr. pr dag.......................	............ 365: —	6,225	—
1 adjutant (löjtnant af 2. klassen), lön .......................	............ 900: —
dagafiöning 365 dagar å 2 kr...........................	............ 730: —	1,630	—
1 kapten af 1. klassen, lön ......................................	............ 2,800: —
dagafiöning 365 dagar å 3 kr............................	............. 1,095: —	3,895	—
2 d:o d:o ..............................................................		7,790	—
1 kapten af 2. klassen, lön ......................................	............ 1,800: —
dagafiöning förslagsvis 30 dagar å 3 kr..............	............ 90: —	1,890	—
1 d:o d:o.............................................................		1,890	—
2 arfvoden till kompanichefer å 600 kr......................		1,200	—
1 löjtnant af 1. klassen, lön......................................	............. 1,200: —
dagafiöning förslagsvis 97 dagar å 2 kr...............	............. 194: —	1,394	—
1 löjtnant af 1. klassen, lön......................................	............. 1,200: -
dagafiöning 30 dagar å 2 kr..............................	............. 60: -	1,260	—
		2,520	_
1 löjtnant af 2. klassen, lön......................................	............. 900: —
dagafiöning 365 dagar å 2 kr..........................	............. 730: —	1,630
1 löjtnant af 2. klassen, lön.....................................	............. 900: —
dagafiöning 30 dagar å 2 kr.............................	............. 60: -	960	—
transport	32,284	\|-\|

Fjerde hufvudtiteln,

1 underlöjtnant, lön........................................

dagaflöning 365 dagar ä 2 kr................

1 d:o............................................................

1 underlöjtnant, lön........................................

dagaflöning 97 dagar å 2 kr....................

1 underlöjtnant, lön........................................

dagaflöning 30 dagar å 2 kr,..................

T fanjunkare, lön..........................................

dagaflöning 365 dagar ä 1 kr.................

beklädnadsersättning...............................

portionsersättning 365 dagar a 62 öro.......

2 d:n............................................................

1 fanjunkare, lön.........................................

dagaflöning 97 dagar å 1 kr....................

beklädnadsersättning...............................

portionsersättning 97 dagar å 62 öre .......

1 fanjunkare, lön.......................................

dagaflöning 30 dagar å 1 kr................

beklädnadsersättning...........................

portionsersättning 30 dagar å 62 öre ...

•

1 sergeant af 1. klassen, lön........................

lönetillägg .......................................

dagaflöning 365 dagar å 40 öre............

beklädnadsersättning ..........................

portionsersättning 365 dagar å 62 öre ...

4 d:o d:o..................................................

1 sergeant af 1. klassen, lön.......................

lönetillägg ......................................

dagaflöning 242 dagar ä 40 öro............

beklädnadsersättning...........................

portionsersättning 242 dagar å 62 öre...

1 sergeant af 1. klassen, lön.......................

lönetillägg ......................................

dagaflöning 97 dagar å 40 öre ...........

Bill. till Bifall. Blot. 1 Sami

		Kronor.	Ö.	Krön or.	ö.
transport ............ 600: —	32,284	—
............ 730: —	1.330
		1,330	—
............ 600	—
............ 194	—	794	—
............ 600	—
............ 60	—	660	—
............ 720	—
............ 365	—
............ 200	—
............ 226	80	1,511	30
		3,022	60
............ 720	—
............ 97	—
............ 200	—
............ 60	14	1,077	14
............ 720	—
............ 30	—
............ 200	—
............ 18	60	968	60
............ 360	—
12	—
............ 146	—
............ 200	—
............ 226	30	944	30
		3,777	20
............ 360	—
............ 12	—
............ 96	80
............ 200	—
............ 150 ........... 360	04	818	84
........... 12	—
............ 38	SO
transport 410	80	48,517 98

1 Afl!. / Haft.

Fjerde liufvudtiteln.

		Kronor.	ö.	Kronor.	ö.
	transport 410: 80	48,517	98
beklädnadsersättning........................................	............. 200: —
portionsersättning 97 dagar å 62 öre ................	............. 60: 14	670	94
1 d:o d:o ............................................................... 1 sergeant af 1. klassen, lön.....................................	............. 360: —	670	94
lönetillägg ...................................................	............ 12: —
dagaflöning SO dagar å 40 öre .........................	............. 12: -
beklädnadsersättning.....................................	............. 200: —
portionsersättning 30 dagar å 62 öre ................	............. 18: 60	602	60
6 d:o d:o .............................................................. 1 sergeant af 2..klassen, lön.....................................	............. 240: —	3,615	60
lönetillägg ....................................................	............. 12: -
dagaflöning 365 dagar å 40 öre.........................	............. 146: —
beklädnadsersättning........................................	............. 200: -
portionsersättning 365 dagar ä 62 öre................	............. 226: 30	824	30
5 d:o d:o ...............................................................		4,121	50
1 sergeant af 2. klassen, lön.....................................	............ 240: —
lönetillägg ....................................................	............. 12: —
dagaflöning 242 dagar å 40 öre.........................	............. 96: 80
beklädnadsersättning.......................................	............. 200: —
portionsersättning 242 dagar å 62 öre ..............	............. 150: 04	698	84
1 d:o d:o ..... .......................................................	..................*........	698	84
1 sergeant af 2. klassen, lön.....................................	............. 240: -
lönetillägg ....................................................	............. 12: —
dagaflöning 97 dagar å 40 öre .........................	............. 38: 80
beklädnadsersättning........................................	............. 200: —
portionsersättning 97 dagar å 62 öre ................	............. 60: 14	550	94
1 d:o d:o ...............................................................		550	94
1 sergeant af 2. klassen, lön.....................................	.............. 240: —
lönetillägg ....................................................	.............. 12: —
dagaflöning 30 dagar å 40 öre .........................	.............. 12: —
beklädnadsersättning.......................................	............. 200: -
portionsersättning 30 dagar ä 62 öre ................	.............. 18: 60	482	60
4 d:o d:o ..............................................................		1,930	40
1 stabstrumpetare, lön ............................................	.............. 360: —
lönetillägg ...................................................	.............. 12: —
	transport 372: —	63,936	42

Fjerde linfvudtiteln

		Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
	transport 372: •—	63,936	42
dagaflöning 365 dagar å 40 öre...............	........................ 146: -	t
beklädnadsersättning..............................	...................... 200: —
portionsersättning 365 dagar å 62 öre......	........................ 226: 30	944	30
1 stabstrumpetare, lön .................................	................*...... 360: —
lönetillägg .........................................	........................ 12: -
dagaflöning 30 dagar å 40 öre ...............	.................:...... 12: —
beklädnadsersättning..............................	........................ 200: —
portionsersättning 30 dagar å 62 öre ......	........................ 18: 60	602	60
Civilstaten.
1 regementsläkare, lön .................................	........................ 2,800: —
dagaflöning 365 dagar å 4 kr...............	....................... 1,460: —	4,260	—
1 förste bataljonsläkare, lön ...........................	........................ 1,800: -
dagaflöning 365 dagar k 3 kr................	........................ 1,095: —	2,895	—
1 andre bataljonsläkare, lön ...........................	........................ 900: —
dagaflöning 365 dagar å 2 kr................	........................ 730: —	1,630	—
1 regementskommissarie, lön..........................	........................ 1,800: -
dagaflöning 365 dagar å 3 kr................	........................ 1,095: —	2,895	—
1 bataljonsveterinär, lön...............................	........................ 900: —
dagaflöning 365 dagar å 2 kr................	........................ 730: —	1,630	—
1 förrådsförvaltare *), lön...............................		1,800	—
1 handtverkare af 1. klassen, lön ...................		700	—
O r© © © r© H	..................-..................	700	—
1 handtverkare af 2. klassen, lön ...................		500	—
1 d:o d:o d:o ...................		500	_	82,993	32
Arfvoden.
till 1 bataljonspredikant .............................		400	—
» auditörsbiträde.......................................		500	—	900	_
Särskilda anslag.
medikamentspenningar för 240 man, korpraler,	spel och soldater k 2,25 kr.	540	—
kommunionpenningar » 240 » »	» k 5 öre...	12	—
	transport	552	—	83,893	32

*) Förr ådsförv altaren åtnjuter dessutom ett ålderstillägg af 300 kronor, att såsom arfvode utgå efter
5. tjensteåret.

Fjerde hiifrndtitcln

transport

skrifmaterialier m. m.,........................................................

bataljonens skolor samt undervisnings- och gymnastikmateriel

praktiska öfningar...........................................................

inusikinstrumenters anskaffande och underhåll .....................

Inqvartering.

1 major å 4S5 kr............................................................

3 kaptener å 165 kr..........................................................

6 subaltern)fficerare å 100 kr. 50 öre .................................

1 regementsläkare k 435 kr............................................

1 förste bataljonsläkare å 165 kr........................................

1 andre d:o k 100 kr. 50 öre..............................

1 regementskommissarie å 165 kr........................................

1 bataljonsveterinär å 100 kr. 50 öre ................................

Aflöning och arfvoden in. m. för manskap.

aflöning: 73	man i 12 månader	å 10	kr. i månaden ....		8,760:	—
53	» i 8 »	k 10	»				4,240:	—
5	» i 4 »	å 10	))				200:	—
109	»il »	å 10	))				1,090:	—
arfvoden: 8	distinktionskorpraler	i 12	månader	å	15 kr. i månaden	1,440:	—
2	d:o	i 8	»	å	15	))	240:	—
2	d:o	i 4	))	å	7,50	))	60:	—
4	korpraler	i 12	))	å	10	»	480:	—
1	d:o	i 8	))	å	10	)>	80:	—
4	d:o	i 4	»	å	10	))	160:	—
11	d:o	i 1	i)	å	10	»	110:	—
1	d:o	i 4	»	å	5	X »	20:	—
4	d:o	i 8	»	å	5	))	160:	—
11	d:o	i 11	»	å	5	))	605:	—
O it	vicekorpraler	i 12	»	å	5	))	180:	—
32	d:o	i 1	»	å	5	»	160:	—
32	d:o	i 11	))	å	2,50	»	880:	—
2	trumpetare	i 12	))	å	3	))	72:	—
1	d: o	i 4	»	å	3	))	12:	—
						transport 4,659:	—

Kronor.

552

500

400

2,000

250

435

495

603

435

165

100

165

100

14,290

Kronor.

14,290) -

83,893

3,702

2,499

90,094

Fjerde hufyndtitcln

	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.
transport 4,659: —	14,290	__	90,094	32
arfvoden: 1 trumpetare i 1 månad å S kr. i månaden ............ 3: —
1 d:o i 8 » å 1,50 » ............ 12: —
1 d:o i 11 » å 1,50 » ............ 16: 50	4.690	50
lega: 136 man å 80 kr...................................................... 10,880: —
104 d:o å 40 » ..................................................... 4,160: —	15,040	_
kommendoringstillägg........................................................................	500	—	34,520	50
Beklädnad och underhåll.
beklädnad: 73 man i 365 dagar å 33 öre per dag.................. 8,792: 85
53 » i 242 » å 33 » » » .................. 4,232: 58
5 » i 97 » å 83 » » » .................. 160: 05
109 » i 30 » å 33 » » » ................... 1,079: 10	14,264	58
underhåll: 73 » i 865 » å 62 » » » ................. 16,519: 90
53 » i 242 » å 62 » » » .................. 7,952: 12
5 » i 97 » ä 62 » » » .................. 300: 70
109 » i 30 » ä 62 » » » ................ 2,027: 40	26,800	12
sängkläder och servis för 240 man å 9 kr...............................	2,160	—
sjukvårdspcrsedlar............................... ..............................................	200	—
underbefälsskoledistinktionstecken och diverse utgifter, förslagsvis .............	250	—	43,674	70
Hästar.
40 stamhästar: remontering, skoning och medikamenter å 80 kr................	3,200	_
utfodring 365 dagar å 1 kr. per dag ..............................	14,600	—
30 legda hästar: lega, skoning och medikamenter å 90 kr.......................	2,700	_
utfodring 30 dagar å 1 kr. per dag ..............................	900	—	21,400
Kaserneringskostnader.
underhåll af kasern med kaserngård, sotning, brandredskap, renhållning in. in.	6,000	—
ved och ljus .....................................................................	1,500	—
kaserninventariers underhåll för 240 man ä 2,50 kr................................	600	—	8,100	_
Summa	—	—	197,789	52

Fjerde hufvudtitcln.

Bil. n:o 3.

Stat för en trängbataljon
för år 1891.

Lön in. in. åt officerare, underofficerare och civilpersonal.

Militärstaten.

1 major (bataljonschef), lön .............................

lönetillägg för 1 tjenstehäst.................

furageersättning å 1 krona per dag........

1 adjutant (löjtnant af 2:a klassen), lön ............

1 kapten af l:a klassen, lön .........................

1 d:o d:o » .........................

1 d:o af 2:a klassen, lön ..........................

2 arvoden till kompanichefer å 600 kr. hvardera

1 löjtnant af 2:a klassen, lön...........................

1 d:o d:o » ...................

1 underlöjtnant, lön ..............................

1 d:o » ...............................

1 fanjunkare, lön ...................................

beklädnadsersättning ..........

1 d:0 d:0 ...........

1 sergeant af l:a klassen, lön ................

lönetillägg ........

beklädnadsersättning.

2 d:o d:o ...........................

1 sergeant af 2:a klassen, lön ......................

lönetillägg .............

beklädnadsersättning.

3 d:o d:o ...........................

4,000

400

365

720:

200:

360

200

240

200

Transport

Kronor.	Ö.	Kronor.	ö
4,765
900	—
2,800	—
2,800	—
1,800	—
1,200	—
900	—
900	—
600	—
600	—
920	_
920	—
572
1,144	—
452
1,356	—
22,629	—

Fjerde liufvudtiteln.

	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
Transport	22,629	—
Civilstaten.
1 regementsläkare, lön ........................................................................	2,800	—
1 andre bataljonsläkare, lön..................................................................	900	—
1 regementskommissarie, lön ..............................................................	1,800	—
1 bataljonsveterinär, lön ..................................................................	900	—
1 förrådsförvaltare, lön........................................................................	1,800	—
1 handtverkare af T.a klassen, lön.........................................................	700	—
1 d:o » 2:a d:o » .........................................................	500	—	32,029
Dagaflöning.
För major och regementsläkare 4 kr., kapten och regementskommissarie
8 kr., andre bataljonsläkare, adjutant, löjtnant och underlöjtnant samt batal-
jonsveterinär 2 kr., fanjunkare 1 kr. och sergeant 40 öro, samtlige under
365 dagar.......................................................................................	—	—	14,162	—
Portion till underbefäl in. fl.
Portion å 62 öre beräknas förslagsvis för 2 fanjunkare och 7 sergeanter
under 365 dagar, tillsammans...............................................................	—	—	2,036	70
Arvoden.
Till en bataljonspredikant .................................................................	400	—
» auditörsbiträde ...........................................................................	500	—	900
Särskilda anslag.
Medikamentspenningar för 65 man ä 2 kr. 25 öre....................................	146	25
Kommunionspenningar för 65 man å 5 öre.............................................	3	25
Skrifmaterialier m. m.......................................................................	500	—
Bataljonens skolor samt undervisnings- och gymnastikmateriel ..................	400	—
Musikinstruments anskaffande och underhåll .........................................	150	—	1,199	50
Transport	—		50,327	20;

Fjerde hufrudtiteln,

Transport

Aflöning och arvoden in. in. för manskap.

Aflöning: 65 man i 12 mån. å 10 kr. i mån.......................

Arvoden: 2 dist.-korp. i 12 man. å 15 kr. i man...............

4 korpraler i 12 » å 10 » » ..............

4 v. korpraler i 12 » å 5 » » ..............

2 trumpetare i 12 » å 3 » » ..............

Lega: 65 man å 40 kr.................................................

Beklädnad och underhåll in. in.

Beklädnad: 65 man i 365 dagar å 33 öre per dag ......

Underhåll: 65 » i 365 » å 62 öre » » .......

Sängkläder och servis för 65 man å 9 kr....................

Sjukvårdspersedlar.................................................

360

480

240

Hästar.

30 stamhästar: remontering, skoning och medikamenter å SO kr.

utfodring: 365 dagar å 1 kr. per dag...............

Kaserneringskostnader.

Underhåll af kasern och kaserngård, sotning, brandredskap, renhållning m. m.

Yod och ljus .:.................................................................................

Kaserninventariers underhåll för 65 man å 2 kr. 50 öre...........................

Kronor.

7,800

1,152

2.G00

7,829

14,709

585

2,400

10,950

734	55
700	—
162	50

Kronor.

Summa kronor

50,327

11,552

23,173

13,350

1,597

100,000

Fjerde hufva dtiteln.

Bil. n:o 4.

Förslag

till stat för Hallands bataljon.

Volontärer.

8 distinktionskorpraler, 16 korpraler, 36 vice korpraler och 240 menige *).

utgöres af:

Aflöning

lega

som utgår med 40 kronor för hvartdera af de två första tjensteåren och
med 80 kronor för hvartdera af de öfriga samt beräknas förslagsvis:

för 96 man å 40 kronor...................................................... 3,840:

» 204 » »80 » ...................................................... 16,320: —

Lön

som utgår under tjenstgöring med 10 kronor för månad, beräknas förslagsvis
under kommendering till volontärskolan för 83 man i 107a månader
samt bestrides under de årliga vapenöfningarna vid bataljonen af anslaget
till beväringsmanskapets vapenöfningar.

Arfvode

som utgår för månad, under tjenstgöring med 15 kronor till distinktionskorpral,
10 kronor till korpral och 5 kronor till vice korpral, sam^.
under tider, då vederbörande volontär ej är inkallad till tjenstgöring,
med 7 kronor 50 öre till distinktionskorpral, 5 kronor till korpral och
2 kronor 50 öre till vice korpral samt beräknas förslagsvis:
under kommendering till volontärskolan för 2 distinktionskorpraler, 2 korpraler
och 5 vice korpraler i 10l/2 månader ....................................

under disponibilitet för 6 distinktionskorpraler, 14 korpraler och 31 vice
korpraler i likaledes IOV2 månader ................................................

Transport

Kronor, ö.

Kronor, ö

20,160

8,715

787

2,021

31,683

I—| 31,683

*) I detta antal inbegripas de volontärer, till hvilkas aflönande Kiksdagen år 1886 anvisat medel.

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 12

Fjerde hufrudtiteln.

	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
Transport skolande tjenstgöringsarfvodena under de årliga vapenöfningama vid batal-jonen bestridas af anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar.	—	—	31,683	75
Beklädnad och underhäll. Dessa förmåner åtnjutas af volontärerna i likhet med bataljonens be-väringsmanskap och beräknas kostnaderna härför under den tid på året, volontärskolan pågår, förslagsvis sålunda: Medikamentspenningar per man ................................................ 2: 25 Kommunionspenningar » » ................................................ — 5 Servis » » ................................................ 8: Kaserninventariers underhåll per man ....................................... 2: 50 315 portioner å 55 öre » » ....................................... 173: 25 315 beklädnadsdagar å 33 öre » >> ...................................... 10& 95
Summa kronor 290: —
eller för 87 man (3 sergeanter, 1 spel samt 83 korpraler och menige) ......	—	—	25,230	—
Aflöning för befäl vid volontärskolan m. m.: Kompanichefsarfvode..........................................................i................. Dagaflöning till kompanichefen å 3 kronor i 315 dagar, att utgå derest så-dan ej redan på grund af aunat uppdrag åtnjutes ........................... Dagaflöning till 2 subalternofficerare å 2 kr. i 315 dagar ........................ » » 1 regementsläkare å 3 » » ........................ » » 3 sergeanter å 40 öre » ........................ » » 1 spel å 40 » » ........................ » » 1 sjukvårdsvolontär å 25 » » ........................ Diverse utgifter.................................................................................	600 945 1,260 945 378 126 78 4,046	75	8,378	75
Summa kronor	—	1-	\| *) 65,292 50

*) Do 5,292 kronor 50 öre, hvarmed förslagsstaten, öfverskjuter begärda beloppet 60,000 kronor, utgå
från de medel, Riksdagen för ändamålet år 1886 anvisat.

Stockholm, K. L. Beckman, 1890.

Rättelse

i Kongl. Maj:ts nåd. proposition n:o 1
Fjerde hufyudtiteln.

Sid. 19 rad 3 och 2 nedifrån står: daglöning

läs: dagaflöning

Sid. 47 rad 4 uppifrån står: 12 st. 16 om. haubitser

läs: 2 st. 16 cm. haubitser

Bih. till Rilsd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

Femte hufvudtiteln.

Protokoll öfver sjoförsvarsärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen uti Statsrådet å Stockholms slott
den 11 Januari 1890.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll och
Wikblad.

Departementschefen, Statsrådet Friherre von Otter, anmälde i underdånighet
frågan om reglering af utgifterna under riksstatens femte
hufvudtitel för år 1891 och föredrog härvid tillika marinförvaltningens
underdåniga skrivelser:

den 27 September 1889 angående de ordinarie anslagen samt behofvet
af extra anslag för förstnämnda år; samt
Bih. till Biksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

Femte hufyudtiteln.

[1-3]

Aflöning för
flottans kårer
och stater.

den 12 Mars 1889 med utlåtande öfver ett utaf särskilde komiterade
afgifvet förslag till nytt reglemente och ny stat för navigationsskolorna
i riket;

hvarefter departementschefen yttrade följande beträffande:

Ordinarie anslag.

Aflöning för flottans kårer och stater.

Till aflöning för flottans kårer och stater äro för innevarande år
anvisade:

dels det härför å ordinarie stat uppförda anslag kr. 1,445,734: —
dels det till ersättning för vakanta rusthållsnummer

i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län

likaledes å ordinarie stat uppförda anslag................... » 114,000: •—-

dels ock å extra stat till genomförande af senast
beslutade lönereglering för flottan.................................... » 50,000: —

eller tillhopa kr. 1,609,734: —

Härutöfver erfordras för den del af nya sjömanskåren, som under
år 1891 skall uppsättas, 67,000 kronor, hvarmed det ordinarie anslaget
till aflöning alltså bör förhöjas. Med anledning häraf och under åberopande
af hvad jag i fråga om förevarande anslag anförde till protokollet
den 12 Januari 1888 rörande reglering af utgifterna under femte
hufvudtiteln för år 1889, får jag underdånigst hemställa, att Eders
Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att det i nu gällande riksstat till aflöning för flottans kårer och

stater anvisade anslag å ...................................................... kr. 1,445,734: —

må förhöjas med det för år 1891 till förändrad

organisation af sjömanskåren erforderliga belopp...... » 67,000: —

eller till kr. 1,512,734: —

att hvad af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i
Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på grund
af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarne
till aflöning för flottans kårer och stater måtte likasom föregående år
för fyllande af behofvet under denna anslagstitel under år 1891 användas,
samt

Femte hufvudtiteln.

att i öfrigt ett anslag af 50,000 kronor till genomförande af senast
beslutade lönereglering för flottan måtte å extra stat för år 1891
anvisas att gemensamt med anslaget till aflöning för flottans kårer
och stater redovisas.

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.

Med anledning af Eders Kongl. Maj ds framställning har senaste
Riksdag medgifvit, att de på reservationsanslaget till beklädnad åt sjömans-
och skeppsgossekårerna under år 1890 uppkommande besparingar
finge användas till betäckande af den brist, som innan anslaget
erhållit reservationsanslags natur å detsamma uppkommit. Bristen utgör
för närvarande 14,139 kronor 68 öre och då det icke kan med
visshet påräknas, att besparingarne å ifrågavarande anslag till och med
år 1890 skola uppgå till sistnämnda belopp, har marinförvaltningen
föreslagit, att Eders Kongl. Majd täcktes hos Riksdagen äska, jemte
anslagets uppförande i staten till samma belopp som för innevarande
år, medgifvande att, till utjemnande af återstoden af berörda brist,
måtte få användas jemväl den besparing, som under år 1891 må kunna
på anslaget beredas; och hemställer jag underdånigst, att framställning
må göras till Riksdagen i enlighet med detta marinförvaltningens förslag

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

För att bereda de rust- och rotehållare vid båtsmanshållet, hvilka
utgjorde rustnings- eller roteringsbesvären effektivt, den år 1885 beslutade
lindring i samma besvär, uppfördes å femte hufvudtiteln ett förslagsanslag
af 162,000 kronor. Sedan beslut år 1887 fattats om båtsmanshållets
vakanssättning har, vid det förhållande att för alla vakanssatta
rotar lindringen skall utgå medelst afskrifning å vakansafgiften
och icke genom utbetalning från statsverket, anslaget i mån af vakanssättningens
fortgång blifvit nedsatt samt utgör för närvarande 100,000
kronor. Med afseende, på den fortgående vakanssättningen skulle detta
belopp för år 1891 nedsättas till 80,000 kronor.

Men enär Eders Kongl. Maj:t förklarat sig vilja föreslå Riksdagen
att under vissa vilkor besluta en ytterligare lindring i rustnings- och
roteringsbesvären af tio procent och denna skulle komma att genom
utbetalning från statsverket af motsvarande belopp beredas de rustoch
rotehåll, som ännu äro effektiva, blifver en förhöjning af anslaget

[4]

Beklädnad åt
sjömans- och
skeppsgossekårerna.

.[5]

Lindring i
rustnings- och
roteringsbesvären.

Femte hufrudtiteln.

Flottans nybyggnad
och
underhåll.

med afseende härpå erforderlig, och torde denna förhöjning, då den
nu ifrågakommande lindringen skulle utgöra en tredjedel af den förut
medgifna, böra bestämmas till en tredjedel af hvad anslaget eljest
bort för år 1891 utgöra och således i rundt tal till 26,000 kronor.

På grund häraf hemställer jag, under förutsättning att en ytterligare
lindring i rustnings- och roteringsbesvären af 10 procent varder
af Riksdagen beslutad, att nu ifrågavarande anslag må för år 1891 iipptagas
till ett belopp af 106,000 kronor.

Flottans nybyggnad och underhåll.

Marinförvaltningen har under eu följd af år framhållit otillräckligheten
af detta anslag ensamt för underhållet af flottans materiel och
etablissement, så vida det skall blifva möjligt att hålla dessa i tjenstbar
och försvarligt skick.

Redan vid 1886 års Riksdag begärde Eders Kong]. Maj:t en förhöjning
af detta anslag från 1,078,000 till 1,440,000 kronor, hvilket
var det lägsta belopp, som, efter en verkstäld noggrann utredning, af
såväl marinförvaltningen som Eders Kongl. Maj:t ansågs såsom erforderligt
för att underhållet nöjaktigt skulle kunna bestridas. Riksdagen
fann visserligen en förhöjning af anslaget vara af behofvet påkallad,
men ansåg det betänkligt att bevilja en så betydlig förhöjning som den
föreslagna, hvarföre ock, under antagande att den under de föregående
åren uppkomna bristen möjligen härrört af mera tillfälliga anledningar,
Riksdagen nedsatte det äskade förhöjda anslagsbeloppet till 1,200,000
kronor. Den gifna följden häraf har blifvit, att anslaget fortfarande
visat sig för det dermed numera uteslutande afsedda ändamål, flottans
underhåll, otillräckligt och att extra anslag måst af Riksdagen äskas för
oundgängliga utgifter, hvilka eljest bort af underhållsanslaget bekostas.

Under det sålunda ifrågavarande anslag icke visat sig förslå ens
till det ena af de ändamål, för hvilka detsamma ursprungligen varit
afsedt, har det andra behofvet af nybyggnader uteslutande måst tillgodoses
genom extra anslag.

Olämpligheten och olägenheterna att tillgodose ett stadigvarande
behof genom extra anslag till vexlande belopp har af mig förut blifvit
framhållen och marinförvaltningen har de två sistförflutna åren, vid afgifvande
af underdåniga förslag angående anslag under riksstatens
femte hufvudtitel, gjort underdånig framställning om behöfligheten af
ett ordinarie anslag till flottans nybyggnad och underhåll, hvilket kunde
lemna medel för fartygsmaterielens uppbringande till och bibehållande

Femte hufvudtiteln.

i ett mera tidsenligt och för försvaret betryggande skick, än som låter
sig göra med de ovissa tillgångar, Indika genom tid efter annan med
olika mellanskof beviljade extra ordinarie anslag erhållas, och i sådant
hänseende ansett ett belopp af 2,000,000 kronor böra till nybyggnad
afses samt anslaget till flottans nybyggnad och underhåll fördenskull
med sagda belopp förhöjas.

Eders Kongl. Maj:t förklarade vid pröfning sistlidet år af detta
förslag, med erkännande af förslagets stora vigt och de väsentliga fördelar
i såväl ekonomiskt som praktiskt hänseende, som derigenom
obestridligen skulle kunna vinnas, att, enär statens tillgångar icke då
medgåfve en sådan förhöjning i hufvudtitelns slutsumma, som deraf
skulle blifva en följd, och en nedsättning af det då såsom nu till
2,000,000 kronor föreslagna beloppet icke kunde ske, om det åsyftade
ändamålet med ett sådant ordinarie anslag skulle vinnas, med framställning
till Riksdagen i detta syfte skulle tills vidare anstå.

Marinförvaltningen har nu förnyat sin framställning i ofvanberörda
hänseende och dervid bland annat anfört:

att ifrågavarande behof med hvarje år blefve allt mer behjertansvärdt
och att under eu tid, då nästan alla Europas stater och särskildt
våra grannar för förbättring och ökning af sina stridskrafter till lands
och sjös gjorde ansträngningar, hvilkas stora omfattning endast kunde
förklaras af en lika djup som allmän misstro till varaktigheten af det
nu rådande fredslugnet, vårt land endast egde ringa medel till stödjande
af vår neutralitet eller afvärjande af ett fiendtligt anfall på våra
kuster;

att Danmark redan nu egde 7 bepansrade sjögående fartyg, under
det att vi endast hade 2 dylika med inberäknande af den ännu icke
färdiga pansarbåten Göta;

att om och när vårt land skall kunna träda ut ur denna för bevarande
af vår sjelfständighet farliga ställning knappt läte sig beräkna,
så länge nybyggnaden af vår flotta liksom hittills gjordes beroende af
tillfälliga anslag till vexlande belopp;

att redan 1880—1882 årens sjöförsvarskomité, som bland sina ledamöter
utom fackmän räknade flera ledamöter af Riksdagen, förordade
nyanskaffning under den närmaste framtiden af 3 pansarbätar af Sveas
cert, och derjemte uttalade den åsigt att detta antal vore väl litet och
inom en icke alltför lång tid borde efterföljas af till en början ytterligare
3 pansarbåtar; men att under den statsregleringsperiod, hvilken
denna underdåniga framställning afsåge, det nionde året efter sjöförsvarskomiténs
berörda uttalande komme att förflyta utan att på denna

Femte hufvndtiteln*

tid med de hittills beviljade medlen mera än den andra pal isarbåten
både kunnat färdigbyggas;

att utom dessa vigtiga militära skäl äfven ekonomiska skäl kraftigt
talade för den förhöjning af ifrågavarande anslag, som de två sista
åren blifvit af marinförvaltningen föreslagen, såsom att saknaden af
tillräcklig ny fartygsmateriel tvingade till fortsatt underhåll af den
gamla föga krigsdugliga materielen utöfver hvad eljest skulle vara med
klok hushållning öfverensstämmande, samt att kostnaden för den äldre
materielens försvarliga vidmakthållande växte med dess ålder;

att ovissheten och de vexlande beloppen af de för fartygsbyggnad
hittills beviljade extra ordinarie anslagen omöjliggjorde en genomgående
plan för nybyggnadsverksamheten och ett fullt ekonomiskt tillgodogörande
af sjelfva anslagen, då deremot fördelarne af ett fast nj^byggnadsanslag
blefve betydande i det att ett sådant, till större delen inom
landet användt anslag skulle tillföra dettas näringslif en betydande insats,
skulle medgifva upprättande af kontrakt för längre tid och om större
leveranser på en gång samt möjliggöra begagnande af fördelaktiga och
undvikande af mindre gynsamma konjunkturer, till vinnande af betydlig
besparing i utgifter;

att, vid jemförelse mellan å ena sidan det ifrågasatta fasta nybyggnadsanslaget
och å den andra de belopp å extra stat, Riksdagen för
de behof, hvartill detta anslag skulle användas, i medeltal årligen beviljat
under tider, då Riksdagen ansett flottans nybyggnad böra fortgå,
väl funnes, att det fasta anslaget skulle öfverstiga berörda medeltal för
åren 1873—78 med 296,100 kronor och för åren 1883—87 med icke
fullt 328,000 kronor, men att denna ökning, som i och för sig icke
kunde anses för stor i förhållande till den utomordentliga vigten af det
dermed åsyftade ändamålet, till väsentlig del uppvägdes af ofvan omförmälda
besparing;

att, om ett belopp af 2,000,000 kronor blefve såsom ordinarie
anslag till flottans nybyggnad beviljadt, årliga extra ordinarie anslag
icke behöfde äskas för anskaffning af artillerimateriel till de flottans
fartyg, som nybyggas, och icke heller för minväsendet;

att, då beloppet af det fasta anslaget vore beräknadt för nybyggnad
af fartyg af de certer sjöförsvarskomitén upptagit, detsamma icke borde
afses för fartyg af större typer än de af komitén föreslagna förr än
Riksdagen derom beslutat; samt

att, derest anskaffningen af ny fartygsmateriel blefve ordnad och
tryggad genom anvisande af medel derför å ordinarie stat, kostnaderna
för det egentliga underhållet skulle för framtiden kunna begränsas inom

Femte hufyudtiteln.

det derför nu årligen utgående belopp, 1,200,000 kronor, jemte den
redan beslutade tillökningen deri till följd af båtsmanshållets vakanssättning.

Till de af marinförvaltningen sålunda anförda synnerligen beaktansvärda
skälen för uppförande å ordinarie stat af ett fast nybyggnadsanslag
skulle kunna tilläggas ännu flere, bland bvilka ett synes
mig vara af den vigt att jag anser mig icke böra underlåta att derå
fästa Eders Kongl. Maj:ts särskilda uppmärksamhet.

_Vi hafva nemligen under de senaste åren, till följd af artilleriets
hastiga utveckling, vid anskaffning af refflade kanoner äfven af mindre
kaliber för såväl arméns som flottans behof varit hänvisade till utlandet.
Småningom hafva dock allt gröfre pjeser kunnat inom landet åstadkommas,
så att, då pansarbåten Sveas 15 cm. kanoner måste beställas
från England, dylika fullt jemngoda nu kunnat för systerfartyget Göta
tillverkas bär i landet. De gröfre kanonerna för pansarbåtarnas såväl
som för sjöfästningarnes behof måste dock fortfarande med stor kostnad
beställas utifrån, ehuru äfven dessa enligt erbjudande skulle kunna inom
landet tillverkas, förutsatt att de svenska tillverkarne finge nödig garanti
att erhålla beställningar samt tillräcklig tid för desammas fullgörande.
Det erfordras nemligen först och främst mycket dyrbara
maskiner för de gröfre artilleripjesernas åstadkommande, hvilka maskiner
naturligtvis ingen vill riskera att anskaffa utan att ega full trygghet
att för desamma erhålla användande; och då därjemte till dessa maskiners
anskaffande och uppsättande äfven någon tid åtgår, samt eu
profkanon först måste tillverkas, afprofvas och godkännas, skulle åtminstone
till en början flera år erfordras för fullgörande af en erhållen
beställning.

Funnes ett fast byggnad sanslag för flottan, kunde för längre tid
bindande kontrakt om leverans af artillerimateriel uppgöras, hvarigenom
staten möjligen blefve i afseende å all kanonbeställning oberoende af
utlandet och anskaffningskostnaden utan tvifvel billigare, hvarjemte tillfälle
bereddes denna industrigren att än ytterligare uppblomstra; men
med de ovissa anslag, som nu erhållas, kan någon garanti för sådana
beställningars erhållande icke lemnas, så mycket mindre som någon
längre tid icke kan medgifvas för fullgörande af beställningar, hvartill
tillfälliga ^ anslag beviljats, enär utförandet af desamma i allmänhet är
af beskaffenhet att böra så mycket som möjligt påskyndas.

Af de nu anförda med flera skäl skulle jag icke tvekat att tillstyrka
Eders Kongl. Maj:t att hos Riksdagen göra framställning om uppförandet
å ordinarie stat af ett fast nybyggnadsanslag, så framt icke för -

Femte hufvudtiteln.

hållandet vore att nu liksom under de föregående åren de tillgångar,
som kunna för femte hufvudtitelns anslagsbehof afses, om ock något rikligare,
icke medgifva att höja hufvudtitelns slutsumma på den ordinarie
staten med det till flottans nybyggnad föreslagna beloppet, hvilket jag
icke heller anser kunna nedsättas, om det dermed afsedda ändamålet
skall nöjaktigt vinnas. För sjöförsvarets stärkande och ordnande måste
nemligen äfven andra behof nu oundgängligen tillgodoses, såsom sjöfästningarnes
bestyckande med tidsenliga pansarbrytande kanoner och komplettering
i öfrigt, redan befintliga fartygs förseende med nödig utredning
och tillräcklig ammunition med flera behof, för hvilka jag här
nedan, vid framställningen af de extra anslagsbehofven, kommer att
närmare redogöra.

Jag har emellertid icke ansett mig kunna underlåta att här framhålla
den stora vigten för flottans framtida utveckling att erhålla ett
fast ordinarie nybyggnadsanslag och nödvändigheten att detta åvägabringas
så skyndsamt sådant möjligen låter sig göra.

Förutom den tillökning i anslaget till »flottans nybyggnad och
underhåll» marinförvaltningen i följd af sitt förslag om ett ordinarie
byggnadsanslag på 2,000,000 kronor ifrågasatt, har förvaltningen tillika
hemstält att af det anslag 1887 års Riksdag, i sammanhang med båtsmanshållets
vakanssättning, beviljade till anställande af daglönare vid
flottans varf i båtsmännens ställe till belopp af högst 100,000 kronor,
att utgå i den mån, som det dittills vanligen vid varfven använda antalet
båtsmän icke kunde genom uppfordring af qvarvarande manskap
vid båtsmanshållet erhållas, 20,000 kronor skulle, i enlighet med de
angående organisationens genomförande uppgjorda beräkningar (jemförelsetablån
Bil. D till 1887 års statsverksproposition) för år 1891
äskas såsom förhöjning i nybyggnads- och underliållsanslaget; men
fastän denna förhöjning blifvit, på sätt förvaltningen anfört, vid organisationen
beräknad att med nämnda belopp för år 1891 utgå, och huru
välbehöflig denna ökade tillgång i öfrigt än vore, anser jag mig likväl
icke, så länge erforderligt antal båtsmän ännu finnas att för varfvens
behof tillgå, kunna med hänsyn till de af mig framst.älda skälen för
anslagets uppförande och vilkoren för dess utgående för närvarande
föreslå en dylik tillökning.

Med afseende på hvad jag sålunda anfört och då den år 1886 begärda
förhöjningen i nybyggnads- och underhållsanslaget till 1,440,000
kronor, ehuru såsom ofvan sagdt väl behöflig, icke synes mig nu höra
ifrågasättas med hänsyn till nödvändigheten att taga de tillgångar, som
för sjöförsvaret kunna för närvarande påräknas, i anspråk för andra

Femte hufyudtiteln.

vigtiga anslagsbehof, nödgas jag nu hemställa, att anslaget till flottans
nybyggnad och underhåll må för år 1891 oförändradt bibehållas.

Sjökrigsskolan.

För att bereda lektorerne vid sjökrigsskolan förbättring i lönevilkor
och likställighet i detta hänseende med lektorerne vid de allmänna
läroverken, med hvilka de äro likstälda i kompetens vilkor och
i det närmaste äfven i undervisningstid, föreslog Eders Kongl. Maj:t
1888 års Riksdag:

att de vid sjökrigsskolan anstälde lektorers löneförmåner måtte
sålunda förbättras:

a) att aflöningen i första lönegraden bestämdes till 3,600 kronor;

b) att de nu utgående ålderstilläggen i 2:a, 3:e och 4:e lönegraderna
förhöjdes från 250 kronor till 500 kronor; äfvensom att sådan förhöjning
i ålderstilläggen äfven medgåfves biträdande läraren i matematik;

c) att lektorerne vid sjökrigsskolan måtte åtnjuta rätt till tjenstårsberäkning
i likhet med lektorerne vid de allmänna läroverken, samt

d) att lektorerne vid sjökrigsskolan måtte förklaras berättigade
att från allmänna indragningsstaten erhålla pension till enahanda belopp
och på enahanda vilkor, som för närvarande vore bestämda för
deras vederlikar i motsvarande lönegrad vid de allmänna läroverken;

allt med vilkor att den, som ville komma i åtnjutande af desse förbättrade
löneförmåner, icke finge jemte sin lärarebefattning vid sjökrigsskolan
utöfva lärareverksamhet vid någon privat undervisningsanstalt
för inträde i nämnda skola;

att, för beredande af denna löneförbättring, dels det å ordinarie
stat uppförda anslag för sjökrigsskolan måtte förhöjas med 1,860 kronor
eller från 31,040 kronor till 32,900 kronor dels ock att af kadetternes
terminsafgifter finge användas, utöfver hvad deraf redan blifvit
till löneförbättring åt lärarne anvisadt, ytterligare 1,300 kronor.

Statsutskottet ansåg sig icke böra tillstyrka detta förslag och anförde
härvid att, utom det att något trängande behof af lönetillökning
icke kunde anses under då gällande prisförhållanden förefinnas, genomförandet
af lönereglering för sjökrigsskolans lärare äfven af annan
orsak då vore mindre lämplig; ty om lektorerne vid sjökrigsskolan
enligt Utskottets förmenande, med hänsyn till undervisningstid och
antalet af de elever de hade att undervisa, icke vore likstälda med
lektorerne vid de allmänna läroverken i hufvudstaden och således i
Bill. till Riksd. Prat. 1800. 1 Sami. 1 Afd. 2

[6-8]

Sjökrigs skolan.

Femte hufvudtitehi.

alla händelser icke kunde hafva anspråk på samma aflöningsförmåner
som desse, torde de dock kunna anses i andra afseenden med lektorerne
vid de allmänna läroverken så jemförliga, att det framstälda förslaget
icke borde tagas i betraktande annqrledes än i sammanhang
med eller efter pröfning af den ännu olösta frågan om de allmänna
läroverkens omorganisation, hvarför Utskottet hemstälde att Eders
Kongl. Maj:ts framställning icke måtte af Riksdagen bifallas.

Statsutskottets utlåtande godkändes af Andra Kammaren, hvaremot
Första Kammaren antog ett af åtskilliga af denna kammares ledamöter
inom Statsutskottet i afgifven reservation framstäldt förslag, att Kongl.
Maj:ts framställning måtte på det sätt bifallas att till löneförbättring
åt lärarne vid sjökrigsskolan dels finge användas af kadetternes terminsafgifter,
så vidt de dertill lemnade tillgång, ett belopp af 1,300
kronor, dels ett extra anslag å 1,860 kronor för år 1889 anvisades.

Detta blef också genom företagen gemensam omröstning Riksdagens
beslut.

Vid nästlidne års Riksdag föreslog Eders Kongl. Maj:t, då behofvet
af förbättrade aflöningsförmåner för sjökrigsskolans lärare qvarstode
oförminskadt, men någon utsigt att, innan en definitiv reglering af aflöningen
för lärarne vid de allmänna läroverken kommit till stånd, få
den medgifna aflöningsförbättringen åt sjökrigsskolans lärare uppförd
på ordinarie stat, såsom Eders Kongl. Maj:t föregående år begärt, icke
ansågs förefinnas, att likasom för 1889 ett extra anslag af 1,860 kronor
måtte för år 1890 anvisas; och Riksdagen biföll på det sätt Eders
Kongl. Maj:ts framställning att anslaget beviljades under vilkor att
lärarne vid sjökrigsskolan icke utöfvade lärareverksamhet vid privat
läroanstalt för inträde i nämnda skola.

På grund af dessa Riksdagens beslut hafva sjökrigsskolans lärare
under nästlidne år varit i åtnjutande af de sålunda förbättrade aflöningsförmånerna
och äro jemväl för innevarande år berättigade härtill likväl
endast under ofvannämnda af Riksdagen föreskrifna vilkor.

Då emellertid till innevarande års Riksdag förslag lärer komma att
framläggas till omorganisation af de'' allmänna läroverken och till definitiv
reglering af lärarepersonalens vid dessa läroverk aflöning, synes
mig tiden vara inne att äfven söka åvägabringa en definitiv reglering
af lönerna för lektorerne vid sjökrigsskolan, desto heldre som genom
det af Riksdagen vid det extra anslagets beviljande för 1890 fästade
vilkor ingen af desse lärare kan komma i åtnjutande af löneförbättringen
så länge någon af kamraterna fortsätter undervisningen vid den
förberedande sjökrigsskolan, men man icke skäligen kan begära att

Femte hufvudtiteln.

desse skola med denna verksamhet, som inbringar dem en välbehöflig
tillökning i inkomster, upphöra förr, än de erhållit full visshet att för
all framtid få tillgodonjuta den aflöningsförbättring, som skulle lemna
dem ersättning härför.

Enligt hvad jag inhemtat, innehåller det förslag, hvilket chefen
för ecklesiastikdepartementet har för afsigt att för Eders Kongl. Maj:t
framlägga angående lärarnes vid de allmänna läroverken aflöningsförmåner,
att under förutsättning att lästiden så utsträckes, att lärarnes
tjenstgöringstid kommer att uppgå till 40 veckor om året, lektorerne
skulle aflönas i fyra lönegrader å 2,100 kronor, 2,600 kronor, 3,100
kronor och 3,600 kronor jemte tjenstgöringspenningar, 1,400 kronor,
med rätt till uppflyttning från lägre till högre lönegrad efter fem
års för nit och skicklighet vitsordad tjenstgöring. Härförutom åtnjuta
lektorerne vid de allmänna läroverken i Stockholm 600 kronor hyresbidrag.

Huru önskligt det än vore att lektorerne vid sjökrigsskolan kunde
beredas enahanda löneförmåner på det att denna skola skulle kunna
förvärfva och bibehålla så framstående och dugliga lärarekrafter som
möjligt, hvilket om lönerna blifva lägre icke med säkerhet kan påräknas,
då det väl kan antagas att lektorerne vid sjökrigsskolan vid sådant
förhållande skola söka sig till de bättre aflönade platserna vid
de allmänna läroverken utan afseende på den längre undervisningstiden
vid desse, helst de icke i allmänhet torde kunna genom annan sysselsättning
under samma tid bereda sig lika stor och säkert påräknelig
inkomst som aflöningsförhöjningen utgör, så torde likväl ingen utsigt
förefinnas att till en framställning härom vinna Riksdagens bifall och
jag har derföre icke trott mig böra ifrågasätta större förhöjning i aflöningsförmånerna
för sjökrigsskolans lektorer än den Eders Kongl.
Maj:t föreslog 1888 års Riksdag.

I öfverensstämmelse härmed skulle lägsta aflöningen för lektor vid
sjökrigsskolan utgöra 3,600 kronor, deraf 600 kronor motsvarande
lektorernas vid de allmänna läroverken hyresbidrag, och denna aflöning
skulle sedermera efter 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjenstgöring förhöjas
med 500 kronor hvarje gång samt efter 20 års lika beskaffad
tjenstgöring med ytterligare 250 kronor. Härigenom komme sjökrigsskolans
lärare i åtnjutande af enahanda aflöningsförmåner som de allmänna
läroverkens lektorer för närvarande undfå.

För bestämmande såväl af pensionsbelopp som af det afdrag på
aflöningen lektorerne vid sjökrigsskolan vid förfall i följd af sjukdom
skola vidkännas till öfverensstämmelse med de vid löneregleringarne
för statens embets- och tjensteman hittills följda grunder, bör aflöningen

Femte liufmdtiteln.

fördelas i lön och tjenstgöringspenningar; och då den lägsta lektorslönen,
oberäknad! hyresbidraget 600 kronor, kommer att utgöra 3,000
kronor, skulle, med iakttagande af samma förhållande mellan lön och
tjenstgöringspenningar, som vid fördelningen af aflöningen för lektorerne
vid de allmänna läroverken egt rum, af detta belopp 1,800 kronor
bestämmas såsom lön och 1,200 kronor såsom tjenstgöringspenningar.
De efter föreskrifven tid tillkommande ålderstilläggen skulle,
såsom i liknande fall hittills egt rum, utgöra förhöjning på den fasta
lönen. Lektorernes vid sjökrigsskolan aflöning skulle sålunda komma
att utgå i fem lönegrader med 1,800, 2,300, 2,800, 3,300 och 3,550
kronor lön samt 1,200 kronor tjenstgöringspenningar och 600 kronor
hyresbidrag.

På sätt jag i statsrådsprotokollet den 12 Januari 1888 yttrade och
på de af mig der anförda, af Eders Kongl. Maj:t gillade skäl, torde
sjökrigsskolans lektorer jemväl böra tilläggas rätt till lika tjenstårsberäkning
med lektorerne vid de allmänna läroverken, äfvensom till
pension efter samma grunder som äro eller varda bestämda för sistnämnde
lärare, dock till det lägre belopp, som betingas af de för dem
bestämda lägre lönebelopp.

I fråga om rätt till ålderstillägg har biträdande läraren i matematik,
som uppbär arvode till högre belopp än 1,000 kronor, i enlighet
med bestämmelserna i Riksdagens skrifvelse den 13 Maj 1876
hittills åtnjutit samma rätt som lektorerne och synes han i detta hänseende
fortfarande böra likställas med desse och alltså få tillgodonjuta
de här ofvan föreslagna högre ålderstilläggsbeloppen; hvaremot någon
pensionsrätt icke lärer honom, som blott uppbär arvode, böra tilläggas.

De ökade kostnader, som den nu ifrågasatta förbättringen skulle
medföra, utgöra, såsom af ofvan åberopade Statsrådsprotokoll närmare
synes, 3,121 kronor 71 öre, förutom den förhöjda utgift, som kommer
att drabba ålderstilläggsanslaget i följd af förhöjningen i dessa tillägg,
och hvilken förhöjning högst kan komma att uppgå till 4,500 kronor
men icke föranleder någon förändring i detta anslag, som är af förslagsanslags
natur. Som emellertid, enligt Riksdagens beslut år 1888, af
kadetternes terminsafgifter till löneförbättring åt lektorerne får användas
omkring 1,300 kronor, skulle den tillökning, som erfordrades i statsanslaget
till sjökrigsskolan för löneregleringens genomförande, blott
blifva 1,870 kronor, som till jemnande af anslagets slutsumma torde
upptagas till det hittills å extra stat för ändamålet anvisade belopp
1,860 kronor, hvarigenom anslaget till sjökrigsskolan skulle förhöjas
från 31,040 kronor till 32,900 kronor.

Femte hnfrudtiteln.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att de vid sjökrigsskolan anstälde lektorers förmåner må sålunda
förbättras:

a) att aflöningen i första lönegraden bestämmes till 3,600 kronor,
deraf 1,800 kronor lön, 1,200 kronor tjenstgöringspenningar och 600
kronor hyresbidrag;

b) att de nu utgående ålderstilläggen, hvilka skola anses såsom
tillägg i den fasta lönen, må i 2:a, 3:e och 4:de lönegraden förhöjas
från 250 till 500 kronor;

c) att lektorerne vid sjökrigsskolan må åtnjuta rätt till tjenstårsberäkning
i likhet med lektorerne vid de allmänna läroverken; samt

d) att lektorerne vid sjökrigsskolan må förklaras berättigade att
från allmänna indragningsstaten erhålla pension efter enahanda grunder
och på samma vilkor, som äro eller varda bestämda för lektorernes
vid de allmänna läroverken pensionsrätt,

allt med vilkor att den, som vill komma i åtnjutande af dessa
förbättrade löneförmåner och af pensionsrätt, icke må jemte sin lärarebefattning
vid sjökrigsskolan utöfva lärareverksamhet vid någon privat
undervisningsanstalt för inträde i nämnda skola, samt före 1891 års
ingång anmäler sig att med samma år ingå på den nya lönestaten,
äfvensom att han i öfrigt skall i tillämpliga delar vara underkastad de
vid löneregleringarne för statens embets- och tjensteman i allmänhet
för lönernas åtnjutande faststälda vilkor;

att den här ofvan i punkten b) bestämda förhöjning i ålderstillägg
äfven medgifves biträdande läraren i matematik; samt

att för beredande af ofvanberörda löneförbättring må utöfver de
1,300 kronor af kadetternes terminsafgifter, som enligt Riksdagens
medgifvande år 1888 få dertill användas, af Riksdagen beviljas en förhöjning
af 1,860 kronor i det för sjökrigsskolan anvisade anslag
31,040 kronor, så att detsamma kommer att utgöra 32,900 kronor.

Anslagen till durchmarschkostnader samt till reseoch
traktamentspenningar.

I enlighet med den af Riksdagen godkända planen för sjömanskårens
organisation och på grund deraf beräknade förändringar i en
del anslag under femte hufvudtiteln har marinförvaltuingen hemstält

Femte hufvudtiteln.

att anslaget till durchmarschkostnader, som för år 1890 upptagits till

22,000 kronor, måtte i riksstaten för år 1891 nedsättas till 18,000
kronor samt anslaget till rese- och traktamentspenningar, hvilket i
1890 års riksstat uppförts med 23,000 kronor, förhöjas i 1891 års stat
till 25,000 kronor; och får jag tillstyrka att framställning i enlighet
härmed göres hos Riksdagen.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.

[10.] Då inkomsttiteln fyr- och båkmedel för nu ifrågavarande stats n°ts-och

fyr- regleringsperiod beräknats liksom för innevarande år till 1,200,000
m. m. kronor, lärer penninganslaget till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
böra i riksstaten upptagas till enahanda belopp
och följaktigen anslaget, med inberäkning af deri ingående friheter och
ersättningar, 409 kronor, utföras med 1,200,409 kronor, under förutsättning
derjemte, att de å förenämnda inkomsttitel uppkommande öfverskott
fortfarande må såsom hittills få användas för de med anslaget afsedda
ändamål.

Undervisningsanstalterna för sjöfart.

[11 —13.] Med anledning af väckt fråga om anordnande på lämpligare sätt

in*''samtal ®"T1 hittills af undervisningskurs samt examens- och undervisningsprof
terna för för vinnande af kompetens att söka föreståndarebefattning vid navigasjöfart.
tionsskolorna äfvensom af inkomna förslag till förändringar åsyftande

att meddela eleverna vid navigationsskolorna fullständigare undervisning
i vissa ämnen, beslöt Eders Kongl. Maj:t att bemyndiga mig att tilltillkalla
sakkunnige personer för att inom departementet biträda vid
uppgörande af förslag till de ändringar i gällande reglemente för navigationsskolorna
i riket, hvilka sålunda kunde finnas erforderliga.

Sedan i följd häraf den sålunda inom departementet tillsatta komitén
uppgjort förslag till nytt reglemente samt i sammanhang dermed ifrågasatt
dels indragning af eu del af de nuvarande navigationsskolorna
dels ökande af undervisningsämnen och kurser med deraf föranledd utsträckning
af undervisningstiden äfvensom, i följd häraf, någon förbättring
af såväl föreståndarnes aflöning som lärarnes ställning, blifver det
nödigt, att, innan Eders Kongl. Maj:t till afgörande företager frågan om
det förändrade navigat-ionsskolereglementet, hos Riksdagen, som faststält

Femte hufvudtiteln.

staterna för dessa skolor, göra framställning om de ändringar, som i
dessa stater kunna finnas af förberörda förhållanden påkallade; och det
torde derföre tillåtas mig att här redogöra för de delar af förslaget
till förändradt reglemente, som på staterna hafva inverkan.

Hvad då först angår frågan om indragning af en del navigationsskolor
har komiterades flertal ansett en minskning i skolornas antal
kunna och böra ega rum dels derför att, sedan segelfartygen allt mera
undanträngts af större ångfartyg, behofvet af befäl och underbefäl för
handelsflottan minskats, livilket framginge deraf att elevantalet vid
navigationsskolorna under de 11 sista åren varit i jemnt nedgående,
dels ock derför att i följd af den förändrade organisationen af flottans
sjömanskår _ den antagligen icke obetydliga del sjöfolk, som inginge i
den nya sjömanskåren och efter utgången af den aktiva tjenstetiden
ville taga sina navigationsexamina, skulle föredraga att göra detta vid
flottans underbefälsskolor; hvarjemte desse komiterade ansett minskningen
i skolornas antal medföra fördelarne af större likhet i undervisningen
och en verksammare inspektion än för närvarande, då inspektören
icke kunde medhinna att sjelf närvara vid alla examina. De
skolor, hvilka blifvit föreslagna att indragas, äro skolorna i Strömstad,
Carlshamn och Vestervik; och har såsom orsak hvarföre just dessa
skolor härtill föreslagits blifvit anfördt: dels att dessa städer ej uppbyggt
särskilda skolhus och således ej ådragit sig den stora utgift, som
uppbyggandet af sådant för med sig och hvilken således skulle varit
förgäfves om skolan indroges, dels, beträffande särskildt Strömstad, att
elevantalet der alltsedan skolan inrättades varit synnerligen litet, så att
den kostnad, statsverket för skolan fått vidkännas, ej stode i något
rimligt förhållande till den nytta den kunde anses hafva gjort, dels,
beträffande Carlshamn och Vestervik, att vid rikets södra och sydöstra
kuster allt för många skolor funnos hopade nemligen Malmö, Carlshamn,
Kalmar, Vestervik och Visby.

Inom komitén har inspektören för navigationsskolorna i denna
fråga varit af en afvikande mening och ansett någon minskning af
skolornas antal icke böra ega rum.

I fråga om navigationsskolan i Carlshamn har Eders Kongl. Maj:t
redan genom nådigt beslut den 10 sistlidne Maj förklarat, att densamma
med afseende på dess vigt och betydelse för den kringboende
sjöfartsidbände befolkningen icke skulle till indragning ifrågakomma;
och beträffande skolan i Westervik hafva underdåniga framställningar
från såväl ortens samtliga landstingsmän som stadsfullmäktige i Westervik
blifvit gjorda om skolans bibehållande med hänsyn till ortens

Femte lmfvndtiteln.

talrika skärgårdsbefolkning och betydliga kontingent af lämplige sjömän
för handelsflottan, såsom bevis hvarå anförts att elevantalet, hvad
styrmansklassen angår, varit större än vid flertalet andra navigationsskolor
och i kaptensklassen större än i alla de öfriga med undantag
för den i Göteborg. Med afseende derpå anser jag icke heller Westerviks
navigationsskola böra till indragning ifrågakomma. Deremot
synes mig, med afseende på hvad komiténs flertal anfört i fråga om
navigationsskolan i Strömstad, denna böra och jemväl utan synnerlig
olägenhet kunna indragas. Derest denna min mening vinner nådigt
bifall, blifver det till denna skola anvisade anslagsbelopp disponibelt
och kan tagas i anspråk för genomförande af de förbättringar i navigationsskoleföreståndarnes
aflöning samt det ökade behofvet af lärarekrafter,
som det nya reglementsförslaget afser vid de öfriga skolorna,
så att dessa förändringar låta sig genomföras utan att det nu till
undervisningsanstalterna för sjöfart anvisade anslag behöfver förhöjas.

Enligt komiterades åsigt hafva navigationsskoleinspektörens åligganden
och behörighet uti hittills gällande reglemente varit för litet
beaktade. Större enhet i undervisningen och bättre tillsyn öfver densammas
bedrifvande vore, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen,
af behofvet påkallade, och af denna orsak hafva i det nya reglementsförslaget
upptagits bestämmelser om att inspektören skall hafva icke
blott rättighet utan skyldighet att minst en gång under hvarje läsår
besöka och inspektera hvarje navigationsskola samt dessutom öfvervara
alla examina. För de ökade göromål inspektören sålunda skulle erhålla,
hafva komiterade för honom föreslagit ett från 1,000 till 1,500
kronor ökadt arvode.

Då jag delar komiterades uppfattning om bcliöfligheten af en
oftare skeende inspektion af skolorna än den nu i regeln hvart annat
år återkommande, äfvensom att en skälig förhöjning i godtgörelse bör
inspektören för sålunda ökadt arbete tillgodokomma, har jag ansett
nämnda förhöjda arvode böra i statsförslaget upptagas.

Med afseende derpå att nu gällande bestämmelser angående de
kunskaper, hvilka sökande till föreståndarebefattning vid navigationsskola
skall styrka sig ega, vore allt för obestämda, hade inspektören
för navigationsskolorna till afhjelpande häraf föreslagit, att ett bestämdt
årligt arvode måtte tilldelas professorn i geodesi och astronomi vid
generalstaben, som för åtnjutande deraf skulle hafva skyldighet att
undervisa och examinera enligt föreslagna kurser uti ämnena matematik
samt praktisk och teoretisk astronomi de sjöofficerare och sjökaptener,
som önskade vinna behörighet att söka befattning såsom

Femte hufvudtiteln.

föreståndare vid navigationsskola. Komiterade, som upptagit detta
inspektörens förslag, hafva ansett berörda arvode böra bestämmas till
800 kronor. Likaledes hafva komiterade, som ansett ökade kunskapsfordringar
i kompass- och deviations-lära, angående tidvattnet samt uti
nautisk meteorologi böra ställas på navigationsskoleföreståndare, föreslagit
att undervisning och examinerande i dessa ämnen skulle uppdragas
åt föreståndaren för nautisk-meteorologiska byrån mot ett arvode
af 500 kronor.

Marinförvaltningen har i afgifvet yttrande öfver förslaget ifrågasatt
att äfven de, som ville begagna sig af de undervisningskurser för
behörighet till navigationsskoleföreståndare som sålunda anordnades,
skulle derför erlägga en stadgad afgift, af förvaltningen föreslagen till
100 kronor för kursen i matematik och astronomi och 50 kronor för
kursen i öfriga ämnen, hvilka afgifter skulle tillfalla lärarne; med afseende
hvarå förvaltningen ansett det arvode, staten skulle till desse
lärare utgifva, kunna nedsättas från 800 till 600 kronor för professorn
vid generalstaben och från 500 till 300 kronor för föreståndaren vid
nautisk-meteorologiska byrån.

Då likväl i allmänhet de personer, för hvilka de nämnda undervisningskurserna
äro afsedda, icke torde vara i de ekonomiska omständigheter
att de af marinförvaltningen föreslagna jemförelsevis betydliga
afgifterna kunna utan olägenhet af dem erläggas, helst flere af dem derjemte
hafva att bekosta sig uppehållet i hufvudstaden under den tid
kurserna vara; och då det härigenom kunde inträffa, att, till skada
för den konkurrens om platserna, som bäst betingade deras besättande
med dugliga krafter, mången mindre bemedlad men begåfvad ung man
kunde afhållas från att tillegna sig en kompetens, hvars framtida gagn
för honom vore temligen oberäkneligt, samt då den besparing för staten
af tillhopa 400 kronor, som i följd af de ifrågasatta afgifterna
skulle vinnas, vore af alltför ringa betydelse mot dessa antydda olägenheter,
så liar jag ansett komiterades förslag att göra hela denna undervisning
fri vara att föredraga och att arvodena i staten böra upptagas
till de af dem föreslagna belopp 800 kronor för professorn vid generalstaben
och 500 kronor för föreståndaren för nautisk-meteorologiska
byrån.

Komiterade hafva ansett att med de förändrade förhållanden för
sjöfarten, som under senaste tid uppkommit genom segelfartygens ersättande
med ångfartyg, behofvet af en förändring i utbildningen för
fartygens befälhafvare gjort sig mera känbar, i det att hvarje sjökapten
numera torde behöfva den insigt uti ångmaskinlära, som förut
Bill. till Riksd. Prof. 18.90. 1 Sami. 1 Afd. 3

Femte hufvudtiteln.

erfordrats endast för befälhafvare å passagerareångfartyg’, hvarföre
komiterade föreslagit, att ångfartygsbefälhafvareklassen måtte få indragas
och ämnet ångmaskinlära ingå i undervisningen inom sjökaptensklassen.
Den nu vid alla skolor förefintliga maskinistafdelningen skulle
i följd häraf bortfalla utom vid de skolor, der äfven maskinist- och
öfvermaskinistklasser funnes, och skolorna indelas i 2 grupper: fullständiga
med navigations- och maskin i staf delningar och icke fullständiga
med endast navigationsafdelning.

Vidare hafva komiterade med anledning af derom gjorda framställningar
föreslagit dels att såväl i sjökaptens- som i styrmansklasserna
undervisning skulle meddelas i författningar, som med sjömansyrket
egde gemenskap, äfvensom i enklare bokhålleri, dels ock att en
utvidgning af kurserna i en de! läroämnen skulle eg a rum. Och har
med afseende på de sålunda ökade fordringarne en förlängning i undervisningstiden
för navigationsafdelningen af högst en månad jemväl
måst föreslås.

Marinförvaltningen har i dessa nu omförmälda hänseenden i hufvudsak
delat komiterades uppfattning.

Såsom en följd af dessa ifrågastälda förändringar hafva så väl
komiterade som marinförvaltningen funnit följande förändringar i den
hittills gällande staten för navigationsskolorna påkallade:

att föreståndarne för det ökade arbete förändringarne medförde
erhölle någon tillökning i tjenstgöringspenningar, hvilken tillökning
föreslagits till 300 kronor för hvardera utom för föreståndaren för skolan
i Malmö, som hittills endast haft 700 kronor tjenstgöringspenningar,
men med afseende derå att så väl göromålen för honom som lefnadskostnaden
i Malmö vore jemförliga med tjenstegöromålen och lefnadskostnaden
i Stockholm och Göteborg ansetts böra åtnjuta samma aflöningsförmåner
som föreståndarne i sistnämnda båda städer och således
fått sina tjenstgöringspenningar förhöjda till 1,500 kronor;

att lärarne vid navigationsskolorna för sina ökade göromål skulle
bekomma godtgörelse derigenom att det arvode de hittills uppburit
uppfördes såsom fast aflöning med fördelning i lön och tjenstgöringspenningar
samt med rätt till pension för dem vid 65 lefnads- och 35
tjenstår till hela beloppet af lönen jemte stadgade ålderstillägg;

att arvodet för en extra lärare i ångmaskinlära i navigationsafdelningen
med hänsyn till minskade göromål i följd af skolornas förändrade
organisation nedsattes vid Stockholms, Göteborgs och Malmö
skolor från 1,000 till 700 kronor och vid de öfriga från 800 till 500
kronor;

Femte Imfv uti titeln.

att ett arvode till en extra lärare i författningskunskap vid hvarje
navigationsskola i staten upptoges till belopp af 400 kronor.

De sålunda af komiterade och marinförvaltningen förordade förändringar
i navigationsskolornas organisation och undervisningsplan
anser jag vara för dessa skolors ändamål fördelaktig, och då en skälig
godtgörelse för ökadt arbete till föreståndare och lärare i följd af den
utsträckta undervisningstiden synes af rättvisa och billighet förestafvad,
har jag mot hvad härutinnan blifvit föreslaget intet att erinra, desto
mindre som den fördel af pension, som blifvit ifrågasatt för lärarne,
är lika mycket i läroverkens intresse som i lärarens, då det ju icke
kan vara med statens fördel förenligt att bibehålla och aflöna en lärare,
som icke längre i följd af ålder kan, till skada för eleverna och deras
daning till skickligt befäl, nöjaktigt fullgöra undervisningsskyldigheten;
och Riksdagen har visat sig dela denna uppfattning, då den på grund
af sådana förhållanden år 1889 beviljade pension åt läraren vid navigationsskolan
i Westervik Olof Offerman.

Komiterade hafva äfven föreslagit anställande af ytterligare en
lärare vid navigationsskolorna i Kalmar, Gefle och Wisby, men då det
behof af ökade lärarekrafter utöfver hvad hittills vid dessa skolor visat
sig tillräckligt, som af den förändrade organisationen kan föranledas,
till eu början åtminstone bäst och lämpligast tillgodoses, om det belopp,
som för de föreslagna nya läraretjensterna afsetts, ställes till
Eders Kongl. Maj:ts disposition att efter sig företeende omständigheter
till extra lärarekrafter användas, har jag ansett en sådan ändring
böra vidtagas i komiterades förslag.

Af de afgifter, som eleverna vid navigationsskolorna hafva att erlägga,
nemligen inskrifningspenningar och terminsafgifter, användas de
förra till premier åt deraf förtjente elever, de senare deremot till instruments
och böckers underhåll, reparationer'' m. m. Under framhållande
af det mindre lämpliga deri att vid ett statens läroverk eleverna
genom obligatoriska afgifter sjelfve bekosta de premier, som
tilldelas någon bland dem, har marinförvaltningen föreslagit att inskrifningspenningarne
framdeles skulle till enahanda ändamål som terminsafgifterna
användas, desto heldre som behofvet af fullständigare
undervisningsmateriel, hvilket år 1879 föranledt terminsafgifternas införande,
visat sig fortfarande vara i tillväxt.

Då inskrifningsafgifterna vid samtliga skolorna beräknats uppgå
till mellan 4,000 och 5,000 kronor, skulle härigenom eu nedsättning i
den för instrument, böcker, reparationer m. m. bestämda andelen af
statsanslaget till navigationsskolorna kunna vidtagas och en eljest be -

Femte hufVudtiteln.

höflig förhöjning i detta anslag till följd af de nu ifrågasatta förändringarna
med dessa skolor kunna undvikas; hvarföre jag anser mig
böra biträda marinförvaltningens förberörda förslag i afseende på inskrifningspenningarnes
framtida användande.

Komiterade hafva föreslagit att en del navigationsskolor enligt
nådiga reglementet den 1 Juni 1877 åliggande befattning med undervisnings
meddelande åt lokomotivförareelever skulle upphöra, och marinförvaltningen
har instämt häruti under anförande att rättigheten till
sådan undervisning blifvit så sparsamt begagnad att under de tre senaste
åren endast 2 af den statens jernvägar tillhörande personal aflagt Ickorn
otivförareexamen samt att, om förslaget vunne bifall, jernvägsstyrelsen
ingalunda torde komma i förlägenhet för anordnande inom eget
förvaltningsområde af den undervisning, som för lokomotivförares utbildning
kunde vara erforderlig.

Sedan, efter hvad jag inhemtat, jernvägsstyrelsen på derom från
marinförvaltningen gjord förfrågan förklarat sig icke hafva något emot
denna förändring att påminna och då utbildning af lokomotivförare
lärer få anses för navigationsskolornas egentliga ändamål främmande,
har jag ansett den ifrågavarande förändringen lämplig och att fördenskull
ur förslaget till navigationsskolornas stat bör uteslutas det för
berörda ändamål af Riksdagen anvisade anslag 1,800 kronor.

Marinförvaltningen har tillika föreslagit, att det för skeppsbyggeriafdelningen
vid navigationsskolan i Göteborg utgående anslagsbelopp
af 8,500 kronor, hvilket för närvarande på grund af Eders Kong!.
Maj:ts nådiga bref den 5 November 1886 af förvaltningen utbetalas
till Chalmers tekniska läroanstalt, med hvilken nämnda undervisningsafdelning
tills vidare blifvit genom samma nådiga bref förenad, skulle
från femte till åttonde hufvudtitelns anslag öfverflyttas; men då något
definitivt beslut om berörda afdelnings sammanslagning med Chalmerska
läroanstalten ännu icke blifvit fattadt och torde böra göras beroende
af ytterligare någon tids erfarenhet om verkningarne af den provisoriskt
vidtagna åtgärden i detta hänseende, har jag ansett anslaget
böra fortfarande på navigationsskolornas stat qvarstå, så mycket heldre
som en öfverflyttning af detsamma när som helst, då en sådan finnes
böra ega rum, kan utan vidare rubbning i sagda stat vidtagas.

För öfvergången till den n}m staten kräfvas icke vidare särskilda
föreskrifter än att de navigationsskoleföreståndare, hvilka tillika undervisa
i ångmaskinlära, skola åtnöjas med det härför i den nya staten
bestämda lägre arvode såsom vilkor för att få uppbära de förhöjda
tjenstgöringspenningarne samt att de öfrige extra lärarne i ångmaskin -

Femte hufvudtiteln.

lära, som nu åtnjuta högre arvode än som i den nya staten blifvit
härför bestämdt, skola erhålla skilnaden från de till extra lärarekrafter
anvisade anslagsmedel.

På grund af det nu anförda får jag underdånigst hemställa, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

dels att besluta,

att navigationsskolan i Strömstad skall indragas vid utgången af
Augusti månad 1890 och

att femte hufvudtitelns anslag å 94,650 kronor till undervisningsanstalter
för sjöfart skall minskas med det till undervisnings meddelande
åt lokomotivförareelever vid navigationsskolorna i Stockholm,
Göteborg och Malmö samt ersättning tills vidare med 100 kronor årligen
till hvardera af föreståndarne vid nämnda skolor för besväret
med lokomotivförareelevers inskrifning, pröfning m. m. anvisade anslagsbelopp
af 1,800 kronor;

dels att godkänna bilagda förslag till stat för rikets navigationsskolor
(Bil. A) att tillämpas från och med år 1891, med förklarande:

att skolornas föreståndare och lärare i navigationsafdelningen
skola, då de uppnått 65 lefnads- och 35 tjenstår, vara förpligtade att
med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten
från tjensten afgå, Eders Kongl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet
anstå derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna
i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan
finnas villig att i densamma qvarstå, samt

att föreståndare eller lärare i navigationsafdelningen, som i minst
tre år lidit af lamhet, blindhet, döfhet eller vansinne, utan att anledning
förefinnes, att han kan återvinna tjenstbarhet, må, sedan detta
förhållande blifvit genom föregående undersökning vederbörligen utreda
kunna utan egen ansökning från tjensten skiljas mot åtnjutande
under sin återstående lifstid af pension från allmänna indragningsstaten
till belopp motsvarande innehafvande lön.

I afseende å öfriga ordinarie anslag har jag ingen förändring att
föreslå.

[Öfriga anslag.
]

Femte liufvudtiteln.

Extra anslag.

I sin skrifvelse angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel
tiar marinförvaltningen anmält följande behof, för hvilka anslag

borde för år 1891 å extra stat uppföras nemligen:

till löneregleringens genomförande.................................... kr. 50,000: —

» fullbordande af pansarbåten Göta.............................. » 495,000: 49

» byggande af två pansarbåtar af Sveas cert

5,736,000 kronor deraf för år 1891 ................. » 1,405,000: —

» bestyckning, vapen och ammunition för fartygen » 420,550: —

» anställande af skjutförsök............................................. » 10,000: —

» artillerimateriel för sjöfästningarna vid Carlskrona » 371,050: —

» sjelfgående minor........................................................... » 75,000: —

» fasta minförsvaret.................................. ....................... » 154,000: —

» anskaffning af bomullskrut ......................................... » 10,000: —

» tillbyggnad af underbefälsskolans hus i Carlskrona.
........................................................................... » 125,000: —

» nytt tyghus i Carlskrona ............................................. » 110,000: —-

» kajbyggnad vid flottans station i Stockholm......... » 45,000: —

» kruthus å Bergliolmen.................................................. » 42,500: —■

Summa kr. 3,313,100: 49.

Då statsverkets tillgångar för innevarande år medgifva att för sjöförsvarets
behof kunna få tagas i anspråk något högre anslagsbelopp
än som under de föregående åren i allmänhet kunnat härför påräknas,
utan att likväl alla de för handen varande behofven kunna på en gång
blifva afhjelpta, har jag sökt tillse huru de sålunda påräkneliga rikligare
tillgångarne må kunna till största gagn för flottan användas och
har jag trott detta kunna bäst ske derigenom att, på samma gång den
flytande materielen något ökas, allt hvad flottan redan i försvars väg
eger, i den mån tillgångarne medgifva, försättes i effektivt skick, så att
fartyg och sjöfästningar förses med erforderlig, föreskrifven bestyckning
och öfriga skjutvapen samt nödig ammunition, minbåtarne med
sjelfgående minor samt minpositionerna med såväl minor som syft- och
tändstationer äfvensom nödiga befästningar till minliniernas försvar.
Jag har fördenskull från marinförvaltningen infordrat upplysningar an -

Femte hufvudtiteln.

gående de arbeten, som skulle kräfvas för sistberörda ändamål samt
kostnaderna härför, och visar sig häraf att flere för sjöförsvarets stärkande
ytterst vigtiga åtgärder och anskaffningar erfordras, hvilka icke
tåla vidare uppskof. Jag har derföre funnit mig böra, vid framställningen
om de extra anslag Eders Kongl. Maj:t borde äska af Riksdagen,
utesluta eu del af de utaf marinförvaltningen härofvan ifrågasatta:
såsom till nytt tyghus, tillbyggnad af underbefälskolans hus i
Carlskrona in. m., icke derföre att anslagen icke vore välbehöfliga, men
derför att jag ansett dem böra för närvarande stå tillbaka för andra,
afsedda att mera direkt tillgodose försvaret.

Med afseende härpå får jag i underdånighet hemställa, att Eders
Kongl. Maj:t, utöfver hvad Eders Kongl. Magt här ofvan äskat i fråga
om anvisande på extra stat för år 1891 af 50,000 kronor till löneregleringens
genomförande, täcktes till Riksdagen göra följande framställningar
om extra anslag för år 1891 nemligen till:

Fartygsmateriel.

Af det vid 1887 års Riksdag beviljade anslag å kronor 2,868,000 [14_46]

till pansarbåten Göta återstå ännu oanvisade 495,000 kronor 49 öre, Fartygalivilka
erfordras för afsilande af nämnda fartygsbyggnad och förden- materielskull
lära böra för år 1891 af Riksdagen anvisas.

Härjemte har, såsom ofvan blifvit påpekadt, marinförvaltningen
föreslagit, att Eders Kongl. Ma:jt måtte för byggande af två pansarbåtar
af Sveas cert äska ett belopp af 5,736,000 kronor samt deraf för år
1891 1,405,000 kronor.

Visserligen vore det af flere skäl synnerligen önskvärd! att kunna
snarast möjligt emotse en så väsentlig och välbehöflig förstärkning af
vår flotta, desto heldre som med de hittills af Riksdagen beviljade anslag
till fartygsmateriel under de 7 senaste åren (i medeltal omkring

1,040,000 kronor årligen) endast två pansarbåtar och 13 minbåtar hittills
kunnat anskaffas, i stället för 3,7 pansarbåtar och 20 minbåtar,
som enligt sjöförsvarskomiténs beräkningar, grundade på förutsättning
af ett årsanslag för ändamålet af 1,900,000 kronor, borde vid innevarande
års utgång finnas; hvarförutan beviljandet på en gång af anslagtill
två nya pansarbåtar, oafsedt huru stor del som deraf kunde
för år 1891 afses, skulle medföra den fördelen att uppgörelse kunde
träffas om tillverkning inom landet af den erforderliga artillerimaterielen

Femte hufvudtiteln.

En 2:dra
klassens kanonbåt.

dels med hänsyn till den längre tidrymd som kunde lemnas för beställningarnes
utförande, alldenstund de påräkneliga anslagen antagligen
icke skulle medgifva färdigbyggandet af 2 fartyg lika fort som ett,
dels med afseende på den mera omfattande beställningen, som lemnade
möjlighet för leverantören att åtminstone till eu del göra sig betäckt
för de kostnader, som anskaffandet af de för gröfre artilleripjesers tillverkning
nödiga maskiner måste medföra. Men om också dessa fördelar
måste anses ganska afsevärda, är det å andra sidan, såsom både
marinförvaltningen och sjöförsvarskomitén äfven framhållit, af synnerlig
vigt särdeles i händelse af krigiska eventualiteter att så fort som möjligen
ske kan söka erhålla det första tretalet pansarbåtar eller den
taktiska enhet man tänkt sig såsom för våra förhållanden lämplig,
hvarföre — och då på de af mig här ofvan antydda grunder för användandet
af de extra anslag, som kunna erhållas för år 1891, jag icke
kunnat till nya pansarfartyg afse mera än 868,000 kronor eller något
öfver hälften af det utaf marinförvaltningen härtill ifrågasatta belopp
samt genom fördelning af detta anslagsbelopp på två båtar den tredje
pansarbåtens fullbordande otvifvelaktigt skulle komma att fördröjas
utöfver den tid som derför eljest erfordrades — jag ansett mig böra
tillstyrka Eders Kongl. Maj:t, att af Riksdagen för år 1891 äska anslag
till påbörjande af allenast en pansarbåt.

Då pansarbåten Svea visat sig såsom en för våra förhållanden och
med afseende å dess relativa prisbillighet synnerligen lämplig typ, mot
hvilken såvidt mig är bekant ingen afsevärd anmärkning från något
håll förekommit, synes denna typ fortfarande hos oss böra tjena såsom
förebild vid byggandet af pansarbåtar, om än i likhet med hvad redan
blifvit iakttaget med systerbåten Göta, det nya fartygets längd skulle
komma att något ökas och dess bredd minskas, för att i förening med
ökad maskinkraft söka så långt möjligt är erhålla ännu större fart,
hvarjemte ett ökadt. antal snabbskjutande kanoner skulle tillkomma, allt
utan att under nu gällande prisförhållanden härigenom kostnaden för
fartyget i sin helhet skulle blifva större än för pansarbåten Svea.

Af de tio 2:dra klassens kanonbåtar, som byggdes under åren
1856—63, återstå nu endast fem i tjenstbar skick, och då inom kort
tid äfven dessa måste komma att dela syskonfartygens öde, enär de
icke mycket längre kunna förtjena ett underhåll, som med hvarje år
blifver allt kostsammare, synes mig det vara angeläget att vidtaga åtgärd
för deras ersättande så småningom om äfven med ett mindre antal
dylika båtar. Ostridigt är nemligen att dessa fartyg gjort stort

Femte liufvudtiteln.

gagn såsom öfnings- och transportfartyg äfvensom genom det bistånd,
som med desamma årligen under vintermånaderna kunnat lemnas hjelpbehöfvande
handels- och fiskefartyg på vestkusten; och om än de äldre
fartygen, med deras nuvarande svaga bestyckning, ringa maskinkraft
och fart samt relativt stora bränsleåtgång, för krigsändamål varit mindre
tidsenlfga, så kunna dock, vid nybyggnad af båtar af samma klass,
dessa olägenheter med nutidens hjelpmedel undanrödjas eller väsentligen
förminskas utan jemförelsevis ökad kostnad.

Jag har fördenskull låtit upprätta förslag till en ny 2:a klassens
kanonbåt och dervid låtit tillse, att, jemte det fartyget skulle i förhållande
till sin storlek och beskaffenheten blifva ett för krigsändamål
fullt lämpligt fartyg, det tillika skulle komma att motsvara alla de
fordringar i öfrigt, som man skäligen kunde ställa på ett dylikt fartyg.
Afsedt att blifva 20 fot längre än de äldre kanonbåtarne af samma
cert skulle fartyget förses med tillräcklig maskinkraft för att framdrifva
detsamma med ungefär samma hastighet som våra l:a klassens
kanonbåtar, samt kunna användas både såsom bogserbåt och som isbrytare,
hvarjemte det skulle förses med lämplig dykeriattiralj. Båten är beräknad
att föra 3 å 4 lång- och snabbskjutande kanoner och dess inredning
är så anordnad, att den under fredstid kan efter omständigheter
och behof användas antingen såsom öfnings- och transportfartyg
eller såsom depot för minbåtar, till hvilket sistnämnda ändamål nu måste
användas l:a klassens kanonbåtar, hvilka både äro mindre lämpliga
härtill och dessutom mycket mera kostsamma. Kostnaden för en så
beskaffad 2:a klassens kanonbåt i fullständigt skick med bestyckning
och utredning skulle uppgå till 244,000 kronor.

Ett fartyg med förenämnda egenskaper skulle såväl under fredssom
krigsförhållanden blifva af mycket stor nytta och då vi, sedan de
ännu tjenstbar äldre 2:a klassens kanonbåtar icke längre äro användbara,
icke ega ett enda lämpligt fartyg till manskapstransporter och
småexpeditioner af'' skilda slag eller till bistånd åt handels- och fiskefartyg
på vestkusten under vintern samt flottan för närvarande saknar
lämpligt bogser- och isbrytarefartyg, har jag icke tvekat att nu tillstyrka
Eders Kongl. Maj:t att hos Riksdagen äska anslag till en dylik
ny 2:a klassens kanonbåt.

I enlighet härmed får jag underdånigst hemställa att Eders Kongl.
Maj:t ville föreslå Riksdagen att för år 1891 anvisa följande extra anslag
till fartygsmateriel, nemligen:

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

Femte hufvudtiteln.

[17-1

Artilleri materiel.

a) till fullbordande af pansarbåten Göta (med ute slutande

af öretalet).......................................... kr. 495,000: —

b) till en ny pansarbåt af Sveas cert 2,868,000

kronor, hvaraf för år 1891 .............................'' » 868,000: —-

c) till en ny 2:a klassens kanonbåt........................... » 244,000: —.

Artillerimateriel.

På sätt jag förut omförmält, har marinförvaltningen såsom behöfliga
anslag under år 1891 anmält:

till anskaffning af artillerimateriel för flottans fartyg ... kr. 420,550: —

» skjutförsök m. m............................................................... » 10,000: —

samt till anskaffning af artillerimateriel för sjöbefästningar
ne vid G1arlskrona ............................................. » 371,050: —

eller tillhopa kronor 801,600: —

Då samtliga dessa behof icke kunna inom de påräkneliga anslagsbeloppen
tillgodoses, samt en del andra anskaffningar synts mig vara
för sjö fästningarna och de redan befintliga fartygens försättande i effektivt
skick i enlighet med faststälda bestyckningsplaner mera angelägna
än eu del af de utaf marinförvaltningen upptagna, har jag såsom
i främsta rummet för berörda ändamål erforderliga ansett böra nu
ifrågakomma följande:

3 st. 24 å 25,4 c.in. tidsenliga pansarbrytande kanoner med lavettage

och ammunition................................................... kr. 291,000: —

9 » 57 man. kanoner med ammunition ...................... » 156,200: —

16 » 25 man. kulsprutor med d:o .............. » 141,600: —-

skyddsplåtar till sjöfästningarnes vallkanoner..........~...... » 63,000: -—

20,000 kg. brnnt prismatisk! krut .................................... » 60,000: —

komplettering af krutförrådet .............................................. » 18,000: —

400 st. revolvrar med ammunition....................................... » 21,000: —

tändpatroner ............................................................................... » 6,000:

500 st. 8 c.m. projektiler........................................................ » 3,750: —

hvarjemte för skjutförsök och inskjutning af kanoner
enahanda anslag som under föregående år blifver
erforderligt...................................*..................................... » 10,000:

eller tillsammans kr. 770,550: —

Femte liufvudtiteln.

Och jag får alltså hemställa att Eders Kongl. Maj:t må af Riksdagen
till artillerimateriel för sjöbefästningarne vid Carlskrona och för
flottans fartyg samt till skjutförsök och inskjutning af kanoner äska
för år 1891 ett extra anslag å nämnda belopp 770,550 kronor.

Fasta minförsvaret.

De för detta försvar af marinförvaltningen upptagna anslagsbehof
afse endast minmateriel samt tänd- och syftstationer för minpositionerna
vid inloppen till Carlskrona och i Södertelgeviken. Då likväl äfven
nödig minmateriel för andra minspärrningar bör, i den mån befintliga
tillgångar nu medgifva, anskaffas, har jag, efter från minförvaltningen
infordrade upplysningar i detta hänseende, ansett för närvarande följande
anslag till fasta minförsvaret erforderliga, nemligen:

114,450: —
50,000: —

15,000: —

till minmateriel......................................................................... kr.

» sylt- och tändstationer......................................................

jemte det för minväsendets utveckling af marinförvaltningen
föreslagna belopp..............................................

Summa kr. 179,450:

hemställande jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till fasta minförsvaret för år 1891 bevilja ett extra anslag af
179,450 kronor.

Rörliga minförsvaret.

Till påbörjande af en andra utredning minor för de minbåtar, flottan
redan eger, har marinförvaltningen föreslagit ett extra anslag å

75,000 kronor. Härjemte erfordras till anskaffande af en utredning
sjelfgående minor för de minbåtar, till hvilka Riksdagen senast beviljat
anslag, 75,000 kronor. Då tillgångarne endast medgifva att nu
fylla ett af dessa behof, af hvilka det sistnämnda är det vigtigaste,
hemställer jag, att till sjelfgående minor för de minbåtar, till hvilka
Riksdagen senast beviljat anslag, må begäras ett extra anslag för år
1891 å 75,000 kronor.

[18.]
Fasta min
försvaret.

[19.]

Rörliga min
försvaret.

Femte hufvudtiteln.

Hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet sålunda
i afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel äfvensom i öfrigt yttrat och hemstält
täcktes Hans Maj:t konungen, på tillstyrkan af
statsrådets öfrige ledamöter, i nåder gilla, med befallning
tillika att afskrift af detta protokoll skulle
till finansdepartementet öfverlemnas till ledning vid
författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till
Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.

In fidem:
R. Sundin.

Femte hufvudtiteln,

F ö r s 1 a g

till

Stat

Bil. A.

för iiarigatioiisskolorna i riket.

	Fast lön.	Tjenst- görings- penningar.	Arvoden med flere anslag.	Summa.	Summa Summarum.
1 Inspektör .................................... För undervisning i matematik och astro-	—	—	__	—	1,500	—	1,500	—
» nomi för kompetens till föreståndare för navigationsskola .................. » undervisning i deviationslära m. m.	__	—	—	—	800	—	800	—
för d:o d:o ..............................	—-	—	—	—	500	—	500	—
3 Föreståndare ..............................	1,800	—	1,500	—	—	—	9,900	—
6 d:o .............................	1,800	—	1,000	—	—	—	16,800	—
7 Lärare i navigationsafdelningen.....	1,000	—	800	—	—	—	12,600	—
8 d:o i d:o ......	1,000	—	500	—	---	—	12,000	—
3 Extra lärare i ångmaskinlära i d:o	—	—	■--	—	700	—	2,100	—
6 d:o i d:o i d:o	—-	—	—	—*	500	—	3,000	—
9 d:o i författningskunskap m. m. 2 d:o i matematik i maskinistaf-	—	—	----	—	400	—	3,600	—
af delningen..................	—	—	—	—	1,800	—	3,600	—
1 d:o i d:o d:o .....................	—	—	—	—	1,500	—	1,500	—
3 d:o i ångmaskinlära i d:o......... Till extra lärarekrafter vid behof efter	—	—		—	1,500	—	4,500	—
Kong! Maj:ts bestämmande ...... » instruments, kartors, böckers,möblers underhåll och förökande, äfvensom							6,000
till reparationer, ved, ljus m.m.efter den fördelning, som af marinförvalt-ningen uppgöres.......................							4,450
» Kongl. Maj:ts disposition............	---	—	—	—	-—-	—	1,500	—	84,350
Transport	—	—	—	—\| --	-	—	—	84,350	-

Femte hiifrudtiteln.

1 [	Arvoden med flera anslag.	Summa.	Summa Summarum.
Transport	—	—	---	—	84,350	-
Skeppsbyggeriafdelningen vid navigationsskolan
i Göteborg.
1 lärare i skeppsbyggeri...............................................	3,000	—	3,000	—
1 d:o d:o ................................................	1,800	—	1,800	—
Till undervisningsmateriel samt ersättning för handledning vid elevernas praktiska öfningar .................................. Ersättning för anskaffad lokal till undervisning i skepps-	1,300	—	.1,300	—
byggeri ................................................................ Ersättning för instruments, kartors, böckers, möblers under-	2,000	“	2,000	“
håll och förökande äfvensom för reparationer, ved, ljus
in. m. hvad skeppsbyggeriafdelningen beträffar...............	400	—	400	—	*) 8,500	_

Summa		—	—		92,850	-

*) Ofvanstående summa utbetalas på grund af Kongl. brofvet den 5 november 1886 af marinförvaltningen
till styrelsen för Chalmers tekniska läroanstalt i Göteborg, med hvilken anstalt skeppsbyggeriafdelningen
vid navigationsskolan derstädes tills vidare är förenad.

Anmärkningar:

l:o) För föreståndare och lärare i navigationsafdelningen kan lönen efter 5 år höjas med 500
kronor för den förra och 250 kronor för den senare, samt efter 10 år ytterligare höjas med 500 kronor
för föreståndaren och med 250 kronor för läraren.

Tiden för tillträde af ålderstillägg räknas från och med kalenderåret näst efter det, under hvilket
den stadgade tjenståldern blifvit uppnådd.

2:o) Beträffande lärares rätt till åtnjutande af de i staten uppförda löneförmåner gälla enahanda
vilkor, som i sådant afseende finnas föreskrifna för föreståndare.

8:o) Utöfver det dem tillkommande arvode enligt stat skola de, som vid 1891 års ingång äro
extra lärare i ångmaskinlära i navigationsafdelningen vid navigationsskolorna i Stockholm, Göteborg,
Visby och Karlshamn, så länge de i denna lärarebefattning qvarstå, hvardera åtnjuta fyllnad i nu utgående
arvodesbelopp med 300 kronor om året af anslaget till extra lärarekrafter.

Femte lmfviultitelii

Förslag Bil. B.

till

Stat

för Femte lmfvudtiteln år 1891.

	Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning på f örslag.	Summa.		1 Summa summarum.
Sjöförsvarsdepartementet.			Friheter.	Ersättningar.
Departementet och öfverstyrelsen.	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
Departementschefen .................................. Departementets afdelning af Kong!. Maj:ts kansli	17,000	—	—	—	—	—	17,000	—
samt kommandoexpeditionen .....................	26,800	—	—	—	—	—	26,800	—
Marinförvaltningen.......................................	38,600	—	--	—	—	—	38,600	—
Sgr	82,400	—		-''--	—	82,400	—	82.400	_
Flottans personal.
Aflöning för flottans kårer och stater:
nuvarande anslag ............... 1.445,734: —
Tillkommer:
till fortsättning af sjömans-
kårens uppsättande ......... 67,000: —	1,512,734	_	__				1,512,734
\| Ålderstillägg, förslagsanslag ........................	32,000	—	'' -	—	—	—	32,000	_
Pensionering af reservbefäl, förslagsanslag, högst i Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna,	6,400	—	—	—	—	—	6,400	—
reservationsanslag....................................	287,500	—	--	-	—-	—	287,500	—	I
Naturaunderhåll, förslagsanslag.....................	452,450	—	—	—	—	—	452,450	—
Båtsmansindelningen................................... \| Ersättning för vakanta rusthållsnummer i Ble-	—	—	75,500	—	26,400	—	101,900	—
kinge län och Södra Möre härad af Kalmar [ län........................................................	114,000						114,000
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, för-
slagsanslag.............................................	106,000	—	—	—	—	—	106,000	—
Sgr	2,511,084	—	75,500		26,400	—	2,612,984	_	2,612,984
Flottans materiel.
Flottans nybyggnad och underhåll, reservations-
anslag ...................................................	1,200,000	—	---1		—	—	1,200,000	—	1,200,000	—
Transport [	3,793,484	J	75,500 1		26,400		—	—	3,895,384	—

Femte lmfvudtiteln.

------—------ -------------=	—		Indelning och dermed
	Anvisning	jemförlig anvisning				Summa
	i kontant		på förslag.		Summa.		summarum.
			Friheter.	ärsättningar.
	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
Transport	3,793,484	_	75,500	—	26,400	—	—		3,895,384	—
Diverse anslag.			1
Flottans öfningar, reservationsanslag ............	670,000	-	—	—	—	-	670,000	—
Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad
och ersättning derför, förslagsanslag .........	72,400	—	—	—	—	—	72,400
Undervisningsverken:
Sjökrigsskolan................!........ 32,900: —
Skeppsgosseskolan .................... 8,780: —	41,680	—	—	—	—	—	41,680	—
Sjökarteverket, reservationsanslag..................	60,000	-	—	—	—	—	60,000	—
Stipendier åt sjöofficerare under anställning i
utländsk tjenst eller kommendering utrikes ..	15,000	—	—	—	--—	—	15,000
Durchmarschkostnader, reservationsanslag ......	18,000	—	—	—	—	—	18,000
Sjukvård ..................................................	39,000	—	—-	-	—	—	39,000
Diverse behof.............................................	19,175	—	—	—	—	—	19,175	—
Rese- och traktamentsponningar, förslagsanslag	25,000	—	—	—	—	—	25,000
Skrifmaterialier och expenser, ved m. in., för-
slagsanslag .............................................	46,902	—	—	—	—	—	46,902	—
	12,500	—	—	—	—	—	12,500	—
Sgr	1,019.657	_	—	—	—	—	1,019,657	—	1,019,657	-
Summa för sjöförsvaret	4,813,141	—	75,500	—	26,400	—	—	—	4,915,041	—
Handeln.
Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstal-
terna, reservationsanslag...........................	1,200,000	—	405	-	4	—	1,200,409	—
Undervisningsanstalter för sjöfart ..................	92,850	—	—	—	—	—	92,850
Nautisk-meteorologiska byrån........................	9,000	—	■--	—	--	—	9,000	—
Ålderstillägg för personalen vid undervisnings-
anstalterna för sjöfart och föreståndaren vid
nautisk-meteorologiska byrån, förslagsanslag	13,000		—	—	—	—	13,000
Summa för handeln	1,314,850		405		4	_	1,315,259	—	1,315,259	—
Summa för femte lmfvudtiteln	\| 6,127,991	\|-	\| 75,905		26,404		1 ---		6,230,300	1-

Femte hufvudtiteln,

Extra ordinarie anslag.	Kronor.	Ö.

Till genomförande under år 1891 af löneregleringen för flottan .............................	50,000	—
» fullbordande af pansarbåten Göta ...............................................................	495,000	—
» påbörjande af en ny pansarbåt......................................................................	868,000	—
» anskaffande af en 2:dra klassens kanonbåt......................................................	244,000	—
» artillerimateriel .........................................................................................	770,550	—
» fasta minförsvaret......................................................................................	179,450	—
» sjelfgående minor .....................................................?...............................	75,000	—
Summa	2,682,000

Bill. till Ri/csd. Prof. 1890. 1 Sami, 1 Åfd.

Sjette hufvudtiteln.

Protokoll öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 11
januari 1890.

N ärvarande:

*\ )

Hans excellens herr statsministern friherre Åicerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Otter,

Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll och
Wikblad.

Departementschefen statsrådet Groll anhöll i underdånighet att få
underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om reglerandet af
utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel samt yttrade härvid beträffande
anslagstitlarne:

Bih. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Äfd. 1 Haft.

Sjette hufvudtitela.

Kommerskollegium.

för kommerskollegium.

Rätt att disponera
lediga
löner vid
kollegium.

A) Kommerskollegium.

[1.] Då frågan om inrättande af ett särskild! departement för landt Tiiifäiiigiöne-

bruk, industri och handel numera synes vara för längre tid undanskjuten,
förbättring ocp cjerfiH kommer att genom landtbruksstyrelsens tillkomst jordbrukets
anspråk''på en statsadministrativ Händighet för behandling af dess intressen
blifvit tillgodosedt, torde den tidpunkt nu vara för handen, då
till behandling bör företagas frågan om lämpligaste organisationen af
den myndighet, som närmast har till uppgift att bevaka handelns och
näringarnas intressen. Jag har ock med anledning deraf för afsigt
att under innevarande år göra denna fråga till föremål för utredning
inom departementet, så att ett förslag till ifrågavarande embetsverks
definitiva organisation kan föreläggas Eders Kongl. Maj:ts pröfning
före 1891 års Riksdag.

Emellertid och då sålunda förhållandena för nästkommande år torde
blifva oförändrade, anser jag mig böra hemställa att Eders Kongl. Maj:t
täcktes af Riksdagen för år 1891 äska samma anslag till tillfällig löneförbättring
och samma medgifvande i afseende å dispositionen af lediga
löner i kollegiet som för innevarande år; visserligen blifva de medel,
som sålunda varda för år 1891 disponibla, liksom de medel, hvilka
för innevarande år äro i följd af Riksdagens beslut tillgängliga för att
bereda kollegiets embets- och tjenstemän samt vaktbetjente samma
aflöningsförmåner som deras vederlikar i andra embetsverk, för ändamålet
otillräckliga, men närmare slutet af hvarje utaf dessa år, då
de kraf, som ställas på manufakturförlagslånefonden, blifva tillförlitligt
kända, torde det kunna tagas i öfvervägande, huruvida icke från denna
fond må kunna beredas medel för åstadkommande af den för statsverket
obetydliga fyllnadssumma, som för ändamålet erfordras.

För närvarande inskränker jag mig alltså till att hemställa att,
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels, på det att Eders Kongl. Maj:t må komma i tillfälle att med
samma belopp som för innevarande år tilldela kommerskollegiets ledamöter
samt dess i stat uppförde embets- och tjenstemän, med undantag
af fyra kanslister, tillfällig löneförbättring under år 1891, på extra stat
för år 1891 anvisa 7,640 kronor,

dels ock medgifva att intill slutet af år 1891, i den mån sådant är
erforderligt för bestridande af göromålen inom kollegiet eller för be -

Sjette Imfvudtiteln.

redande åt bemälde embets- och tjensteman samt åt kollegiets vaktbetjening
af samma aflöningsförmåner, som andra med dem likstälde tjensteman
och betjente åtnjuta, af Eders Kongl. Maj:t må för ändamålet disponeras
de aflöningsbelopp, som äro i kommerskollegiets stat anvisade
ej mindre för en advokatfiskal] en st än äfven för andra ledigblifna
eller ledigblifvande befattningar inom kollegiet, i afseende å hvilka
indragning kan ega rum eller förändring eljest vidtagas.

B) Patentbyrån.

Beträffande patentbyråns ekonomiska förhållanden under år 1889
har dess tillförordnade byråchef uti en till mig öfverlemnad promemoria
meddelat att byråns inkomster under nämnda år utgjort:
utgifter för 837 patentansökningar (deraf 3 obetalda) kronor 41,700: —

årsafgifter för patent........................................................... » 29,845: —

afgifter för 169 registreringsansökningar..................... » 6,760: —

för försålda publikationer.................................................. » 1,200: —

ränta för 1888.............................................. » 188: 91

summa kronor 79,693: 91

samt att byråns utgifter, hvilka, då räkenskaperna ännu icke vore
afslutade, ej kunde med full noggrannhet uppgifvas, under samma år
uppgått till 67,989 kronor 31 öre, af hvilket belopp de vigtigaste
posterna utgjorts af aflöningar och arfvoden 29,246 kronor 50 öre,
byråns publikationer 23,283 kronor 23 öre, återstälda patent- och registreringsafgifter
6,360 kronor, utgifter för byråns bibliotek 1,976 kronor
81 öre, renskrifning 2,837 kronor samt bidrag till upprätthållande af
patentunionens internationela byrå i Bern 1,434 kronor 52 öre.

För år 1888 belöpte sig patentbyråns inkomster till 75,103 kronor
87 öre och dess utgifter till 65,978 kronor 94 öre. Antalet patentansökningar
år 1888 utgjorde 803, antalet registreringsansökningar 207.
Årsafgifter för patent samma år uppgingo sammanräknade till 25,105
kronor.

I likhet med hvad för innevarande år är bestämdt, tillstyrker jag
i underdånighet att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
medgifva

att afgifterna för patent och för registrering af varumärken må
användas till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tillämpning
under år 1891 af förordningen angående patent och lagen om skydd
för varumärken.

[2.]

Angående
disposition
af patent- och
yarumärkesafgifter.

Sjette hufvudtiteln.

[3.]

Anslag till
rikets ekonomiska
kartverk.

Rikets ekonomiska kartverk.

I underdånig skrifvelse den 16 november 1889 har afdelningschefen
vid generalstabens topografiska afdelning, i sammanhang med
afgifvande af förslag till inkomst- och utgiftsstater för de ekonomiska
kartverken för innevarande år, tillika gjort framställning om de anslag,
som för kartarbetenas bedrifvande under år 1891 erfordras.

Enligt afdelningschefens förslag till stater för innevarande år,
hvilka blifvit af Eders Kongl. Maj:t faststälda den 6 December 1889,
skulle kostnaderna under år 1890 belöpa sig:

för det allmänna ekonomiska kartverket, som har att kartlägga
södra och mellersta delarne af riket, till 64,000 kronor och

för Norrbottens läns ekonomiska kartverk till 31,200 kronor.

De tillgångar, som för dessa utgifter kunna påräknas, äro
för mellersta och södra delarne af riket:

beräknad behållning från år 1889 2,300 kronor, anslag på ordinarie
stat 6,000 kronor, anslag på extra stat 45,000 kronor, under
anslaget till landtmäteristaten besparade 24 andre-landtmätarelöner
21,600 kronor samt förslagsvis beräknad inkomst för under år 1889
försålda kartor och beskrifningar 100 kronor, eller tillhopa 75,000
kronor; och

för Norrbottens län:

anslag på extra stat 31,000 kronor och förslagsvis beräknad inkomst
genom försäljning under år 1889 af kartor och beskrifningar
200 kronor, eller tillhopa 31,200 kronor.

På grund af Riksdagens medgifvande har Eders Kongl. Maj:t sistnämnde
dag förordnat att det till 11,000 kronor beräknade öfverskottet
å tillgångarna för det allmänna ekonomiska kartverket må användas
till bestridande af utgifter för det topografiska kartverket.

Beträffande de anslag, som för fortsättande af de ekonomisk-geografiska
kartarbetena i Norrbottens län samt de ekonomiska kartarbetena
i öfriga delar af riket böra för år 1891 af Riksdagen äskas, har afdelningschefen
icke ansett sig böra föreslå någon förändring i de belopp,
som för dessa ändamål sedan en följd af år plägat af Riksdagen beviljas.
Likaledes har afdelningschefen hemstält att jemväl för år
1891 den behållning, som å ifrågavarande anslag kan komma att uppstå,
må få, i mån af behof, användas till bestridande af utgifter för de
topografiska kartarbetena.

Sjette hufvu(Ititeln.

Hvad afdelningschefen sålunda föreslagit har af kommissionen för
de allmänna kartarbetena till nådigt bifall förordats.

I det yttrande, som af min närmaste företrädare i embetet afgafs
till statsrådsprotokollet den 12 januari 1889, erinrades om ett utaf numera
atlidne förste landtmätaren J. E. Nyström väckt förslag rörande
landtmäterikårens organisation, hvilket förslag äfven berör det ekonomiska
kartverket och de derför erforderliga anslag.

Sedan länsstyrelserna blifvit öfver detta förslag hörda, har landtmäteristyrelsens
yttrande infordrats i anledning af hvad länsstyrelserna
anfört. Men då denna omfattande fråga torde kräfva ytterligare utredning,
innan den varder i hela sin vidd förelagd Eders Kongl. Maj:t,
kan vid beräknande af de medel, som nu böra af Riksdagen äskas för
de ekonomiska kartverken, hänsyn icke tagas till de förändringar, som
tilläfventyrs kunna af nämnda förslag föranledas.

Med erinran att de besparade andre-landtmätarelönerna fortfarande
äro för de ekonomiska kartverken att påräkna, hemställer jag alltså, och i
öfverensstämmelse med hvad afdelningschefen vid generalstabens topografiska
afdelning föreslagit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, utöfver det å riksstatens sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska
kartverk uppförda ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma
hufvudtitel på extra stat för år 1891 anvisa till fortsättande af de
ekonomisk-geografiska kartarbetena i Norrbottens län 31,000 kronor
och för de ekonomiska kartarbetena i öfriga delar af riket 45,000
kronor, eller tillsammans 76,000 kronor, äfvensom medgifva att möjligen
uppstående behållningar å båda anslagen må användas äfven till
bestridande af utgifter för det topografiska kartverket.

Landsstaterna i länen.

Enligt hvad statskontoret i sin berättelse angående statsverkets
tillstånd och behof meddelat, hafva följande landsstatsboställen till
statsverket indragits, utan att ersättning till vederbörande tjenstemän
ännu blifvit å anslaget till »landsstaterna i länen» uppförd:

häradsskrifvarebostället i Luggude härads fögderi af Malmöhus
län, V3 mantal Viarp n:r 4;

häradsskrifvarebostället i Sköfde fögderi af Skaraborgs län, % mantal
Loringa Grefvegården n:r 6;

länsmansbostället i Gudhems härads vestra distrikt af Skaraborgs
län, V« mantal Backebo Thorbjörnsgården n:r 10; och

[4-]

Höjning i anslaget
till
följd af indragning
af
landsstatsboställen.

C5-3

Ålderstillägg
åt andre instruktören
i
husslöjd
W. Nordin.

Sjette hufvudtiteln.

häradsskrifvarebostället i Jösse fögderi af Vermlands län, V2 mantal
Bässebol n:r 1.

På grund häraf torde, på sätt statskontoret hemstält, Eders Kongl.
Maj:t behaga föreslå Riksdagen

att penningeanslaget under »landsstaterna i länen» måtte höjas
med det belopp, hvartill afkastningen af nämnda indragna boställen är
i stat beräknad, eller 2,030 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till »landsstaterna
i länen (deraf 90,000 kronor reservationsanslag)» att höjas från 2,646,992
kronor till 2,649,022 kronor.

Ålderstillägg.

Från sjette hufvudtitelns ordinarie anslag till befrämjande i allmänhet
af slöjderna utgår aflöning till en instruktör i husslöjd med

2.000 kronor, hvarjemte denne tjensteman är berättigad att komma i
åtnjutande af tre ålderstillägg, hvart å 500 kronor, efter respektive
5, 10 och 15 års väl vitsordad tjenstgöring.

Härjemte har Riksdagen för hvarje år från och med år 1878 på
extra stat anvisat medel för aflönande af en andre undervisare eller
instruktör i husslöjd. Intill år 1885 utgick aflöningen åt denne undervisare
med 2,000 kronor, men höjdes, sedan innehafvare!! af befattningen
Wilhelm Nordin under mera än fem år med berömligt nit och
skicklighet skött densamma, för nämnda år till 2,500 kronor. Vid detta
belopp har aflöningen sedermera förblifvit, till dess Riksdagen år 1889
för innevarande år anvisade 500 kronor såsom personligt ytterligare
ålderstillägg åt Nordin, derest han fortfarande blefve såsom andre instruktör
använd. Nordins aflöning utgör således för innevarande år

3.000 kronor.

Sedan innehafvaren af förstnämnda instruktörsbefattning A. Th.
Ramström i maj månad 1889 aflidit, har såsom sökande till den sålunda
ledigblifna tjensten hos landtbruksakademiens förvaltningskomité anmält
sig, bland andre, ofvannämnde Nordin, hvilken dock, enligt hvad
komitén i underdånig skrifvelse den 14 september sistlidna år anmält,
vid sin ansökning fogat det förbehåll att han skulle ega rätt till tjenstårsberäkning
från sitt antagande såsom slöjdinstruktör.

Då förvaltningskomitén ansåg Nordin böra föredragas framför de
öfrige sökande på grund af hans under eu elfvaårig, städse väl vitsordad
tjenstgöring såsom slöjdinstruktör ådagalagda framstående skick -

Sjette hufvudtiteln.

lighet, men Nordin genom utnämning till slöjdinstruktör å ordinarie
stat skulle komma att gå miste om de båda ålderstillägg, hvilka tillkomme
honom såsom instruktör å extra stat, har förvaltningskomitén
uti berörda skrifvelse hemstält om medgifvande för Nordin att, i händelse
han blefve anstäld såsom slöjdinstruktör å ordinarie stat-, få räkna
sig till godo sin tjenstgöring såsom instruktör å extra stat.

Öfver denna framställning har underdånigt utlåtande afgifvits af
statskontoret, som dervid ansett alla billighetsskäl tala för att en
tjensteman, som vid förflyttning från en till annan befattning af samma
slag och med samma aflöning öfverginge från extra till ordinarie stat,
ej genom mistning af honom tillförsäkrade ålderstillägg å extra stat
borde gå förlustig en väsentlig del af inkomsterna, helst någon utgift
icke derigenom drabbade statsverket, enär en motsvarande minskning
af det extra anslaget komme att ega rum; och har statskontoret förty
hemstält om aflåtande till Riksdagen af framställning i det syfte, landtbruksakademiens
förvaltningskomité ifrågasatt.

På grund af hvad i detta ärende förekommit hemställer jag, med
erinran att sjette hufvudtitelns anslag till ålderstillägg icke behöfver
höjas i följd af den nu ifrågasatta förmånens medgifvande, att Eders
Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen medgifva

att andre instruktören i husslöjd Wilhelm Nordin må, derest han
varder anstäld såsom instruktör i husslöjd å ordinarie stat, i fråga om
ålderstillägg räkna sig till godo den tid, han såsom stojdins traktör å
extra stat tjenstgjort,

Fiskerinäringens understöd.

Genom nådigt bref den 29 maj 1874 har Eders Kongl. Maj:t, i
enlighet med hvad Riksdagen medgifvit, bestämt förste och andre
fiskeriassistenternes lön till 1,500 kronor för hvardera.

Från det anslag, hvarifrån dessa löner utgå, eller sjette hufvudtitelns
anslag till fiskerinäringens understöd, hade dessutom redan genom nådiga
brefvet den 12 februari 1864 förste assistenten för vården af en
normalstation för fiskodling tillagts ett arfvode af 500 riksdaler om året;
och då Eders Kongl. Maj:t sedermera genom nådigt bref den 24 mars
1876, i sammanhang med öfverlemnande till Vesternorrlands läns hushållningssällskap
af normalanstalten för fiskodling vid Östanbäck och
förste fiskeriassistentens befriande från skyldigheten att sköta en statens
normalanstalt för fiskodling och vid densamma vara bosatt, förordnade

8 Sjette liufrudtiteln.

att förste fiskeriassistenten i stället skulle efter plan, som af landtbruksakademiens
förvaltningskomité årligen faststäldes, utföra de reseförrättningar
och undersökningar rörande fiskerierna, som kunde honom anförtros,
äfvensom vid fiskodlingsanstalter i riket meddela undervisning
åt elever, behagade Eders Kongl. Maj:t tillika medgifva att förste assistenten
skulle ega att för denna undervisning uppbära nämnda för normalanstaltens
skötsel anvisade arfvode af 500 kronor årligen..

Förutom den aflöning, som fiskeriassistenterne sålunda åtnjuta, eller
förste assistenten 2,000 kronor och andre assistenten 1,500 kronor, äro
dessutom för bekostande af deras tjensteresor anvisade för hvardera

1.000 kronor; men då assistenterne skola för dessa belopps användande
för det afsedda ändamålet redovisa, kunna dessa medel, af hvilka de
ega att tillgodoräkna sig den rese- och traktamentsersättning, som är
bestämd för fjerde klassen i resereglemente!, icke antagas lemna dem
någon behållen inkomst.

I eu till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift hafva nu förste fiskeriassistenten
Filip Trybom och andre assistenten Johan Viktor Wahlbeig.,
hemstält att Eders Kongl. Maj:t täcktes bereda dem den förbättring i
lönevilkor, Eders Kong!. Maj:t kunde finna lämplig, samt att, derest
ålderstillägg dem beviljades, de måtte få räkna sig den tid till godo,
de redan tjenstgjort, Trybom sedan början af år 1879 och Wahlberg
från år 1868.

Uti yttrande, som landtbruksakademiens förvaltningskomité, efter
erhållen remiss å denna ansökning, infordrat från dåvarande fiskeriintendenten,
har denne förordat bifall till ansökningen på det sätt att
antingen assistenternes aflöning reglerades till likhet med landtbruksingeniörernes
eller ock assistenterne tdlades förmanen af tre aldeistilllägg,
hvart å 500 kronor, att utgå efter respektive 5, 10 och 15 ars
tjenstgöring, med rätt för nuvarande assistenterne att tillgodoräkna sig
den tid, de tjenstgjort, sedan deras nuvarande lön bestämdes; och för
egen del har förvaltningskomitén tillstyrkt bifall till det senare af de
utaf fiskeriintendenten framstälda alternativen.

Jemföres fiskeriassistenternes nuvarande aflöning med den aflöning,
som är bestämd för de för landtbrukets befrämjande tillsatte tjenstemän,
med hvilka de kunna anses närmast jemförlig^, nemligen landtbruksingeniörerne
samt instruktörerne i särskilda delar af landthushållningen,
finnas fiskeriassistenterne vara försatte i en betydligt sämre
ställning än nämnde tjenstemän. Desse åtnjuta nemligen en lön af

2.000 kronor med rätt att få sig tillagda tre ålderstillägg, hvart å 500
kronor, hvadan deras aflöning efter femton års tjenstgöring uppgår till

Sjette hufvudtiteln.

3,500 kronor, medan, såsom redan blifvit nämndt, förste fiskeriassistenten
under kela sin tjenstetid måste åtnöjas med en aflöning af 2,000 kronor
och andre assistenten med 1,500 kronor. Det bör dessutom anmärkas
att såväl landtbruksingeniörerne som instruktörerne ega åtnjuta, förutom
ersättning för de resor, som af dem företagas, äfven dagarfvode för
sina förrättningar och att landtbruksingeniörerne dessutom ega bekomma
särskild godtgörelse för kartor och dylikt, som af dem upprättas.

I följd häraf och med hänsyn till de åligganden, som tillhöra
fiskeriassistenterne, anser jag deras begäran om förbättrade aflöningsvilkor
fullt befogad. Jag anser mig dock icke nu böra ifrågasätta
någon förhöjning i de aflöningsbelopp, som tillkomma desse
tjenstemän under de första tjensteåren, utan den afsedda löneförbättringen
synes mig böra åstadkommas genom att tillägga dem tre ålderstillägg,
hvart å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års tjenstgöring.
Men då icke någon anledning förefinnes att bibehålla den nuvarande fördelningen
af förste assistentens aflöning i 1,500 kronor såsom lön och
500 kronor såsom arfvode, torde i sammanhang dermed denna tudelning
böra borttagas och lönen bestämmas till belopp, motsvarande summan
af nuvarande lönen och arfvodet.

Med erinran att de ifrågasatta lönetilläggen lära böra utgå af sjette
liufvudtitelns anslag till ålderstillägg, hvilket icke i anledning deraf
behöfver höjas, hemställer jag för den skull att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen

dels att förste fiskeriassistentens lön må för tiden från och med år [6.]
1891 bestämmas till 2,000 kronor, motsvarande sammanlagda beloppet F°rsle fiskeriaf
den nu till honom anslagna lön, 1,500 kronor, och det till honom på assisl;.enn ens
grund af nådiga brefvet den 24 mars 1876 utgående arfvode, 500 kronor,

dels ock att medgifva att såväl förste som andre fiskeriassistentens [7.]
lön må, efter innehafvarens af sådan befattning väl vitsordade tjenstgö- Åiderstmagg
ring såsom fiskeriassistent under en tid af fem år, höjas med 500 kro- åt stent^e!8*''
nor, efter 10 års sådan tjenstgöring med ytterligare 500 kronor och efter
dylik tjenstgöring under 15 år med ytterligare 500 kronor, med iakttagande,
hvad hvarje af dessa förhöjningar angår, att den högre aflöningen
ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter
det, den stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd, samt med rätt för de
nuvarande innehafvarne af dessa befattningar, förste fiskeriassistenten
Filip Trybom och andre fiskeriassistenten Johan Viktor Wahlberg, att i
Bih. till Riksd. Prut. 1890. 1 Sami. 1 Afl, 1 Käft. 2

[8.]

Höjning i årsarfvodet
för
styresmannen
för storskiftesverket
m. m.

10 Sjette hufvudtiteln.

fråga om dylikt tillägg tillgodoräkna sig den tid efter år 1874, de
innehaft sina befattningar.

Skiften och afvittringar.

I underdånig skrifvelse den 15 november 1889 har landtmäteristyrelsen
framlagt eu beräkning öfver kostnaderna för storskiftes- och
afvittringsverken under år 1891, enligt hvilken dessa kostnader skulle

uppgå

för Kopparbergs län till....................... 45,000 kronor

» Yesterbottens län till ..................... 20,000 ))

» Norrbottens län till........................... 72,000 »

eller tillhopa till 137,000 kronor.

Enligt hvad styrelsen tillika anmält, kan behållningen å anslagen
till skiften och afvittringar vid 1889 års slut beräknas blifva tillräcklig
att, jemte 1891 års ordinarie anslag till berörda ändamål, fylla anslagsbehofvet
för nästkommande år; och styrelsen har derföre ansett
något extra anslag till fullföljande af storskiftes- och afvittringsarbetena
icke behöfva för år 1891 af Riksdagen begäras.

I afseende å aflöningen åt den vid storskiftes- och afvittringsverken
anstälda personalen har styrelsen ansett framställning böra hos Riksdagen
göras om samma medgifvande, som för innevarande år af Riksdagen
lemnats, allenast med det undantag, som föranledes deraf att
styrelsen i underdånigt utlåtande den 30 september 1889 ansett befattningen
såsom föredragande för afvittringsärendena i Vesterbottens
län böra indragas.

Eders Kongl. Maj:t har visserligen vid föredragning den 20 december
1889 af styrelsens sistberörda utlåtande icke funnit skäl att
för närvarande förordna om indragning af denna befattning; men då.
Eders Kongl. Magt nämnde dag nedsatt den med tjensten förenade
aflöning — som hittills utgjort 1,200 kronor förutom den förhöjning
deri med 400 kronor, som Riksdagen årligen plägat bevilja, samt ersättning
för mistade sportler — till 500 kronor i ett för allt, förfaller
för kommande år frågan om arfvodesförhöjning åt denne tjensteman.

På grund af hvad landtmäteristyrelsen rörande de påräkneliga
tillgångarne för 1891 års storskiftes- och afvittringsarbeten meddelat
och då jag icke har något att erinra mot hvad styrelsen i öfrigt
föreslagit, inskränker jag mig — med erinran att, sedan storskiftet

Sjette lnifvudtiteln.

i Elfdalens socken blifvit afslutadt, samtlige storskifteslandtmätare i
Kopparbergs län arbeta efter taxa, liksom afvittringslandtmätarne i
Vesterbottens och Norrbottens län — till att hemställa att Eders
Ivongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för år 1891 bevilja förhöjning i styresmannens för storskiftesverket
i Kopparbergs län årsarfvode med 400 kronor; att medgifva,
att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1891 för afvittringslandtmätare
i Vesterbottens och Norrbottens län samt storskifteslandtmätare
i Kopparbergs län kunna komma att understiga 2,500
kronor för dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor för
dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må
desse tjensteman godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken;
att för år 1891 åt föredraganden af afvittringsärendena i Norrbottens
län samt till skrifbiträde åt honom bevilja en tillökning af 400
kronor i det åt honom anslagna belopp; samt att bevilja tillfällig förhöjning
i styresmannens för afvittringsverket i Vesterbottens län årsarfvode
för år 1891 med 200 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas å sjette hufvud titeln uppförda, har jag icke att föreslå
någon annan ändring, än att förslagsanslaget till

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

för jemnande af hufvudtitelns slutsumma ökas med 280 kronor eller
från 117,531 kronor till 117,811 kronor.

Sjette hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå för innevarande år

till ............................................................................................... kr. 4,729,767: —

Vid bifall till de af mig framstälda förslag om
höjning i anslagen till landsstaterna i

länen med ............................................. kr. 2,030: •—

samt till skrifmaterialier och expenser,

ved m. m.............................................. » 280: —

skulle de ordinarie anslagen höjas med........................... kr. 2,310: —

eller till.................................................................................... kr. 4,732,077: —

[9.]

Skrifmaterialier
m. m*

Sjette hufvudtiteln.

[1°0.

Kontroll å
försäkringsanstalterna.

[IL]

Angående
anslag för
kartritning
vid grufkartekontoret.

[12.]
Utgifvande
af polisunderrättelser.

Extra anslag.

I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras utöfver
de redan omförmälda anslagen, 7,640 kronor till tillfällig löneförbättring
för kommerskollegium och. 76,000 kronor till rikets ekonomiska kartverk,
anförde departementschefen beträffande

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

Uppå framställning af Eders Kongl. Maj:t, har Riksdagen på extra
stat för hvarje af åren 1887, 1888, 1889 och 1890 beviljat 4,500 kronor
för handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna; Och då detta
anslag är till oförminskadt belopp behöflig! jemväl för år 1891, hemställer
jag att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att, för handhafvande af kontroll ä försäkringsanstalterna, för år 1891
på extra stat anvisa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af

4,500 kronor.

Kommerskollegium.

Till bestridande af kostnader för kartritning vid Kommerskollegiets
grufkartekontor har Riksdagen, uppå Eders Kongl. Maj:ts förslag, på
extra stat för hvarje af åren 1888, 1889 och 1890 anvisat 2,500 kronor.

Då omständigheterna icke synas gifva anledning att för år 1891
ifrågasätta någon förändring i beloppet af det för ifrågavarande ändamål
anvisade anslag, hemställer jag, i enlighet jemväl med hvad Kommerskollegium
i underdånig skrifvelse den 22 oktober 1889 föreslagit,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för år 1891 på extra stat anvisa ett anslag af 2,500 kronor
till bestridande af kostnader för kartritning vid grufkartekontor et.

Öfverståthållareembetet.

För utgifvande af tidningen »Polisunderrättelser» har Riksdagen
under en följd af år på extra stat anvisat ett anslag af 15,000 kronor.

Då behofvet af denna tidnings fortsatta utgifvande vore stäldt
utom allt tvifvel samt någon minskning i det årliga anslaget dertill ej

Sjette hnfVndtiteln.

kunde ske, såvida det med tidningen åsyftade ändamål skulle vinnas,
har öfverståthållareembetet i underdånig skrifvelse den 31 oktober 1889
gjort framställning att Eders Kongl. Maj:t täcktes för tidningens fortsatta
utgifvande för år 1891 af Riksdagen äska samma belopp, som
hittills beviljats.

Med anledning häraf hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen

att äfven för år 1891, till utgifvande under samma år af »Polisunderrättelser:»,
på extra stat anvisa 15,000 kronor.

Landsstaterna i länen.

Då det anslag å 50,000 kronor, som Riksdagen sedan åtskilliga
år tillbaka plägat å extra stat anvisa till aflöning och underhåll af särskild
polisstyrka å landet m. m., fortfarande är till oförminskadt belopp
behöfligt, hvilket otvetydigt framgår deraf att de belopp, som af Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen för innevarande år för berörda
ändamål begärts, vida öfverstigit den af Riksdagen beviljade summan,
tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att jemväl för år 1891 ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
ett extra anslag af 50,000 kronor att användas till aflöning och underhåll
af särskild polisstyrka på landet, der sådan kan af förhållandena
påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt
förbrytares efterspanande eller gripande.

Bifalles detta, lärer Eders Kongl. Maj:t, såsom förut skett, vilja
förständiga vederbörande länsstyrelser att, hvad beträffar anslagets användande
till särskild polisstyrka på landet, bidrag företrädesvis tilldelas
kommuner, hvilka sjelfva vilja lemna motsvarande tillskott, eller
der landsting eller enskilde äro villige att för ändamålet bidraga, samt
att undantag härifrån endast må medgifvas i särskilda fall, då behofvet
af förstärkt polisuppsigt finnes oafvisligt. och bidrag till bestridande af
kostnaderna derför icke kan erhållas.

Eders Kongl. Maj:t har tid efter annan anvisat medel för tillgodoseende
af vissa till lappväsendet hörande behof.

I detta afseende förekommer till en början att, sedan Riksdagen
i underdånig skrifvelse den 3 maj 1871 hemstält, huruvida icke åtgärder

[13-]

Särskild
polisstyrka på
landet.

[14.]

Arfvoden åt
lappfogdar
m. m.

Sjette hufvudtiteln.

kunde vidtagas för att på statens bekostnad förskaffa de svenske lappande
nödigt biträde vid de tvister och rättegångar, som under deras
vistande i Norge kunde emellan dem och den derstädes jordbrukande
befolkningen uppstå, Eders Kong!. Maj:t dels genom nådigt bref den
5 augusti 1873 beslutit att för hvartdera af åren 1874 och 1875 skulle
ställas ett belopp af 1,500 riksdaler riksmynt till Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes i Norrbottens län disposition för att i mån af
behof användas till arfvode åt ett i Tromsö stad stationeradt ombud,
hvilket Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande egde antaga och som
skulle hafva till åliggande att enligt närmare angifna grunder i Norge
meddela de svenske lapparne råd och biträde i omförmälda tvister
och rättegångar mot åtnjutande af det arfvode, som vid antagandet
bestämdes, jemte ersättning för resekostnader efter enahanda beräkningsgrund,
som i Norge vore gällande för sakförare i offentliga
ärenden, äfvensom godtgörelse af lapparne särskild! för hvarje förrättning,
dels och efter det Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
till ombud i Tromsö antagit en norsk sakförare mot årligt arfvode af
1,200 riksdaler jemte reseersättning enligt ofvan angifna beräkningsgrund
samt arfvode till tolk, Indika sistnämnde kostnader ansetts icke
kunna öfverstiga 300 riksdaler om året, i nådigt bref den 30 januari
1874 förordnat att ifrågakomma arfvoden och reseersättning skulle af
vissa statsverkets tillgångar utgå. För enahanda ändamål har Eders
Kongl. Maj:t sedermera genom särskilda nådiga beslut jemväl för tiden
från och med år 1876 till och med innevarande år 1890 stält medel
till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förfogande. Dessa medel
utgingo intill år 1888 med enahanda belopp som före år 1876 eller

1,500 kronor om året; men sedan nuvarande ombudet, öfverrättssakloraren
P. Kjerschow, hvilken år 1881 förordnats att öfvertaga befattningen
och enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes vitsord
med framstående skicklighet och nit fullgör de med befattningen förenade
åligganden, år 1888 anhållit om förhöjning i sitt arfvode hufvudsakligen
på grund af den allt större omfattning ombudets uppdrag
tagit efter det nådiga förordningen angående de lappar, som med
renar flytta emellan Sverige och Norge, af den 6 juni 1883 trädde i
kraft, har Eders Kongl. Maj:t för år 1888 och, uppå derom gjorda
särskilda underdåniga ansökningar, jemväl för åren 1889 och 1890
förhöjt arfvodet med 600 kronor eller till 1,800 kronor, hvarjemte för
år 1890 i öfrigt stälts till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
disposition en bestämd summa af 400 kronor till bestridande af kostnaderna
för ombudets resor och arfvode till tolk, utgörande således de

Sjette lni fynd titeln.

belopp, hvaröfver Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande för år 1890
eger att uti ifrågavarande hänseende förfoga, sammanlagdt 2,200 kronor.
Jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift har ombudet för hvarje
år från och med år 1884 till och med år 1888 afgifvit underdånig
berättelse, huru ofvannämnda förordning verkar och om svårighet
möter vid tillämpningen af någon utaf dess bestämmelser. Dessa berättelser
gifva vid handen att numera lapparne i betydligt högre
grad än tillförene invecklats i tvister och rättegångar med den bofasta
norska befolkningen, i följd hvaraf de jemväl i motsvarande
ökad mån måste taga ombudets biträde i anspråk. I betraktande häraf
lärer behofvet af ifrågavarande, till de svenske lapparnes hjelp anstälda
ombud icke kunna antagas vara af snart öfvergående natur.

Vidare har Eders Kongl. Maj:t anvisat medel till gratifikationer
åt de förmän och andre förmän, hvilka jemlikt förordningen af den 6
juni 1883 lapparne inom sig välja i de särskilda distrikten. Frågan
härom väcktes år 1883 af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Norrbottens län, som uti underdånig skrifvelse anförde att isynnerhet
inom de distrikt, der större antal lappar och renar uppehölle sig, bemälde
förmän blefve af dem åliggande göromål så upptagne, att de
nödgades eftersätta egna sysslor och öfverlemna sina egna renar i
sitt husfolks och tjenares vård, i följd hvaraf och då det icke skäligen
kunde åläggas lapparne att aflöna sina förmän, annan utväg icke funnes
än att staten trädde emellan för att åtminstone i någon mån hålla
förmännen skadeslöse för de uppoffringar, de måste vidkännas; och
ansåg Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande att 1,500 kronor om
året för ändamålet erfordrades. Med anledning häraf beslöt Eders
Kongl. Maj:t den 7 december 1883 att högst 1,500 kronor skulle tillhandahållas
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att i mån af behof
användas till gratifikationer åt lappförmän under år 1884. Sedermera
har Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande, med vitsordande
att förmansinstitutionen vore af väsentligt gagn för lappväsendet samt
att förmännen i allmänhet väl fullgjorde sina uppdrag, äfven för hvardera
af åren 1885—1889 gjort underdånig hemställan om beviljande
af medel till ifrågakomna gratifikationer. Också dessa framställningar
hafva vunnit Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall, och de för ändamålet
anvisade medel, högst 1,500 kronor för hvarje år, hafva stälts till
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes disposition.

Den komité, som hade sig uppdraget att utarbeta förslag till lagbestämmelser
angående de svenske lapparne och deras förhållande till

Sjette hufvudtiteln.

landets bofasta befolkning, föreslog — under framhållande deraf, hurusom
anställande af en uppsyningsman för vissa lapptrakter i Jemtlands
län vore en bjudande nödvändighet, om man derstädes skulle vinna
ordning i lappväsendet och sämja emellan den bofaste och nomaden
— det Eders Kong! Maj:t täcktes besluta att en sådan uppsyningsman
skulle tillsättas. I anledning häraf förordnade Eders Kongl. Maj:t
genom nådigt bref den 24 april 1885 länsmannen Adolf Suwe att
under återstoden af samma år vara lappfogde i länet med tjenstgöringsområde,
omfattande Herjeådalens, Ovikens och Undersåkers renbetesfjäll
med dertill angränsande renbetesmarker; hvarjemte bestämdes
att lappfogden skulle åtnjuta, utom reseersättning, såsom arfvode ett
belopp af 3,000 kronor för år räknadt. Derefter har Suwe årligen,
på förslag af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet, fortfarande
i nåder förordnats till lappfogde mot åtnjutande af enahanda
aflöningsförmåner, som år 1885 honom tillförsäkrades, men med skyldighet
att under tiden afstå sina löneförmåner såsom länsman. Efter det
lagen angående de svenske lapparnes rätt till renbete i Sverige af den
4 juni 1886 med år 1889 trädt i full kraft i Jemtlands län, torde en lappfogde
derstädes, åtminstone under de närmaste åren, icke kunna undvaras.
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande har ock uti underdånig
skrifvelse af den i9 december 1889 angående förordnande af
lappfogde jemväl för innevarande år framhållit att med de funktioner
i afseende å lappväsendet, som blifvit Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
särskilt genom åberopade lagen af den 4 juni 1886, ålagda,
vore det aldeles nödvändigt, att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
hade till sitt biträde en tjensteman med lappfogdens ställning och
skyldigheter.

Under åberopande deraf att, i anseende till bristande utrymme
inom Enontekis socken af Norrbottens län, det blefve nödvändigt att
förflytta åtskilliga af de till nämnda socken hörande lappar med deras
renar till Jockmocks och Arjepluogs i södra delen af länet belägna
lappmarker, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet i
underdånig skrifvelse den 26 sistlidne augusti gjort framställning derom
att en uppsyningsman måtte förordnas för att ej mindre leda lapparnes
flyttningståg till Jockmocks och Arjepluogs lappmarker än äfven under
de två eller tre närmast derpå följande åren ordna de förhållanden,
som genom inflyttningen uppkomme emellan lapparne samt de förutvarande
invånarne i de trakter, dit inflyttningen komme att ega rum.
Med föranledande af denna hemställan har Eders Kongl. Maj:t den 22

Sjette lmfvudtiteln.

november 1889 förordna! länsmannen Frans Bruno Forsström att för
innevarande år vara lappfogde i Norrbottens län med. tjenstgöringsskyldighet
hufvudsakligen inom Piteå och Luleå lappmarker äfvensom
bestämt att Forsström skulle i egenskap af lappfogde åtnjuta, jemte
reseersättning, 3,000 kronor såsom arfvode, dock med förpligtelse att
under året afstå sina löneförmåner såsom länsman.

Af det nu anförda framgår att ofvan omförmälda behof kräfva
årliga utgifter till belopp af omkring 10,000 .kronor. Då ärendena angående
tillsättande af ombudet i Tromsö och lappfogdarne samt om
anslag till gratifikationer åt lappförmännen hittills af Eders Kongl.
Maja blifvit afgjorda på justitiedepartementets föredragning, hafva de
för .ifrågavarande ändamål nödiga medel i allmänhet anvisats att utgå
af andra hufvudtitelns besparingar. Som emellertid dessa besparingar
numera betydligt nedgått och berörda ärenden rätteligen torde tillhöra
civildepartementets handläggning, men äfven besparingarna å anslagen
under detta departement måste för andra ändamål i hög grad anlitas,
lärer det blifva nödvändigt att särskilda medel anvisas till bestridande
under år 1891 af ifrågakomna utgifter. Jag hemställer derför att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, till ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge
samt till lappfogdar och lappförmän, på extra stat för år 1891 anvisa

10,000 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna näringar.

Med anmälan att landtbruksakademiens förvaltningskomité i underdånig
skrifvelse den 14 september 1889 i ämnet gjort framställning,
tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att, för anordnande af högre undervisning i mejerihushållning vid Ultuna
och Alnarps landtbruksinstitut, för år 1891 anvisa å extra stat ett
anslag af 5,000 kronor för hvartdera institutet eller tillsammans 10,000
kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna näringar.

Under denna anslagstitel har Riksdagen hittills plägat å extra
stat åidigen anvisa 5,000 kronor såsom bidrag till bestridande af kostnaderna
för allmänna landtbruksmöten; Och landtbruksakademiens förBih.
till Itiksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afl. 1 Höft. 3

[15.]

Anordnande af
högre undervisning
i mejerihushållning.

[16.]

Allmänna

landtbruks möten.

Sjette Imfvndtiteln.

valtningskomité har också i sin nyssberörda underdåniga skrifvelse
hemstält att detta belopp måtte jemväl för år 1891 af Riksdagen äskas.

Jag anser mig likväl för tillgodoseende af ett särskildt ändamål,
för hvilket jag nu anhåller att få redogöra, böra för nästkommande
år ifrågasätta eu förhöjning af detta anslagsbelopp.

Bestyrelse!! för sjuttonde allmänna svenska landtbruksmötet, hvithet
är afsedt att hållas i Göteborg år 1891, har nemligen uti en till Eders
Kongl. Maj:t ingifven skrift anhållit att ett belopp af 10,000 kronor
måtte ställas till bestyrelse^ förfogande för anordnande af en i samband
med mötet stående pröfning af landtbruksmaskiuer och redskap.

En sådan grundlig och noggrann pröfning, som den nu ifrågasatta,
i förening med ett landtbruksmöte egde i vårt land första gången
rum i sammanhang med det sextonde allmänna landtbruksmötet i Stockholm
år 1886. De maskiner och redskap, hvilka dervid underkastades
pröfning, voro plogar, såningsmaskiner, maskiner för spridning af konstgjord
gödsel, redskap och maskiner för ogräsrensning samt maskiner för
rensning och sortering af säd och frö Pröfningarna företogos dels hösten
1885 dels ock våren och försommaren 1886 å två egendomar i närheten
af Stockholm samt vid landtbruksakademiens experimentalfält; Och angående
resultaten af desamma afgåfvos af de prisnämnder, som hade
att verkställa pröfningarna, utförliga berättelser, hvilka spredos i ett
stort antal exemplar.

Med afseende å den stora betydelse, dylika pröfningar ega såväl
för den jordbrukande befolkningen som för tillverkarne af landtbruks.
maskiner och redskap, hade — enligt hvad bestyrelse!! i sin omförmälda
ansökning meddelat -—- bestyrelse!! ansett sig böra inbjuda landtbrukare
samt tillverkare och försäljare af dylika maskiner till ett
möte i Göteborg för öfverläggning i ämnet. Dervid hade uttalats
önskvärdheten af att en sådan pröfning som den nyss omförmälda
blefve anordnad i samband med 1891 års allmänna landtbruksmöte;
och med anledning deraf hade bestyrelse!! ock beslutat att anordna
en dylik, derest erforderliga medel kunde anskaffas. Denna pröfning,
hvilken skulle ega rum under loppet af år 1890, vore ämnad att omfatta
slåtter- och skördemaskiner af alla slag, tröskverk af alla slag,
klöfvernötningsmaskiner deri inberäknade, samt skyddsinrättningar för
tröskverk. De med en sådan pröfning förenade kostnader — såsom
rese- och traktamentsersättning åt prisnämnderna, aflönande af arbetsbiträde,
ersättning för nödig drifkraft, godtgörelse för de olägenheter,
som vid pröfningen orsakades egarne af de gårdar, der pröfningen egde
rum, tryckning, annonsering m. m. — vore emellertid icke obetydliga.

Sjette hnfrndtiteln.

Då utgifterna för redskapspröfningen vid 1886 års landtbruksmöte
uppgått till öfver 11,000 kronor och den nu ifrågasatta pröfningen
vore ämnad att omfatta större och mera komplicerade maskiner än dem,
som vid nämnda möte pröfvats, kunde bestyrelse!! icke för den nu
tillämnade pröfningen beräkna kostnaderna — till hvilkas betäckande
de statsmedel, som i öfrigt vore för mötet påräkneliga, icke lemnade
någon tillgång — lägre än till 12,000 kronor, hvaraf dock 2,000
kronor antoges komma att inflyta i afgifter för anmälningar till deltagande
i pröfningen.

Öfver ifrågavarande ansökning har underdånigt utlåtande den 14
september nästlidna år afgifvits af landtbruksakademiens förvaltuingskomité,
som dervid tillstyrkt bifall till ansökningen med åberopande
af hvad komitén i utlåtande den 12 december 1884 anfört i anledning
af då begärdt understöd för redskapspröfningen vid 1886 års landtbruksmöte
i Stockholm. I berörda utlåtande yttrade komitén att ett
oeftergifligt vilkor för att det med utställningar af landtbruksmaskiner
och redskap afsedda gagnet skulle kunna fullt ernås vore att prisbedömningen
af de utstälda redskapen vore fullt rättvis och grundad
på en verkligt noggrann och fullständig kännedom om deras egenskaper,
emedan endast i detta fall prisbedömningen lemnade allmänheten
en tillförlitlig upplysning om redskapens praktiska värde. Denna
fordran kunde likväl icke tillfredsställas genom en granskning, huru
noggrann den än vore, ensamt af de utstälda redskapens yttre, icke
heller genom sådana ytliga och ofullständiga försök med dem, som
kunde ifrågakomma under den korta mötestiden och under de för en
omsigtig och i detalj gående pröfning allt utom gynsamma förhållandena
vid ett större landtbruksmöte. I följd häraf hade ock med skäl allmänhetens
förtroende till de domslut, hvilka fäldes vid de efter det
dittills hos oss brukliga sättet anstälda prisbedömningarna, lidit ej så
ringa afbräck till stort men för såväl konsumenter som producenter af
de vid mötena utstälda redskapen. Komitén ansåge derföre synnerligen
angeläget att tillfälle bereddes till anställande af sådana verkligt
allvarliga undersökningar af anmälda redskap, vid hvilka dessa pröfvades
under förhållanden, som, såvidt möjligt, öfverensstämde med dem,
under hvilka de vore afsedda att i praktiken användas.

Då gagnet af en dylik pröfning som den nu ifrågasatta synes
vara stäldt utom allt tvifvel samt jag i afseende å det af bestyrelsen
begärda beloppet, hvilket är lika med det anslag, som Eders Kongl.
Maj:t för redskapspröfningen vid 1886 års landtbruksmöte i Stockholm
behagade af tillgängliga besparingar anvisa, icke har något att erinra,

[17.]

Prisbelöningar
vid allmänna
landtbruksmöten.

[18.]

Agrikulturkemiska
försöksanstalten

vid Ultnna.

Sjette hufvudtiteln.

anser jag mötesbestyrelsens ansökning vara förtjent af bifall; och då
hvarken från det å ordinarie stat uppförda anslaget till befrämjande
i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar eller från befintliga
besparingar tillgångar kunna för ifrågavarande ändamål beredas utan
åsidosättande af andra berättigade kraf, lärer framställning böra hos
Riksdagen göras om beviljande af de erforderliga medlen. Jag föreställer
mig att detta lämpligen kan ske genom att för år 1891 bestämma
anslaget till bestridande af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten
till 15,000 kronor, dervid dock, enär, såsom förut nämnts,
ifrågavarande redskapspröfning kommer att företagas redan under detta
år och de för dermed förenade kostnaders bestridande afsedda medel
följaktligen torde redan vid samma tid behöfva tagas i anspråk, det
lärer blifva nödigt att de erforderliga medlen från statskontoret förskjutas
mot godtgörelse under 1891 af det anslag, som för ändamålet
kan varda beviljadt.

På grund af hvad nu anförts hemställer jag att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att å extra stat för år 1891 anvisa, såsom bidrag till bestridande
af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten, 15,000 kronor.

Vidare tillstyrker jag, på sätt landtbruksakademiens förvaltningskomité
hemstält, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1891 anvisa till prisbelöningar vid allmänna
landtbruksmöten för husdjur, redskap och maskiner samt ladugårdsprodukter,
sädesslag och andra jordbruksalster 10,000 kronor.

Å ordinarie stat under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af
jordbruk och landtmannanäringar» fans ända till innevarande år uppfördt
ett anslag af 4,500 kronor till den agrikulturkemiska försöksanstalten
vid Ultuna landtbruksinstitut. Enär detta anslag skulle blifva
obehöflig! genom den reorganisation af nämnda landtbruksinstitut, som
af Eders Kongl. Maj:t vid sistlidna års Riksdag föreslogs, behagade
Eders Kongl. Maj:t, i sammanhang med framläggande af nämnda förslag,
tillika föreslå en sådan förändring i afseende å dispositionen af
ordinarie anslaget till »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar»,
att nämnda anslagspost, 4,500 kronor, från anslagstiteln
uteslötes. Sistnämnda förslag blef ock af Riksdagen godkändt,
men deremot lyckades icke det afgifna förslaget i afseende å för -

Sjette hufvudtiteln. 21

ändrad organisation af Ultima landtbruksinstitut att tillvinna sig Riksdagens
bifall.

Då den förutsättning, på hvilken förslaget om uteslutande af ofvannamnda
anslagspost hvilade, sålunda förfallit, behagade Eders Kongl
Maj:t i nådig proposition den 12 april 1889 föreslå Riksdagen att till
ifrågavarande agrikulturkemiska försöksanstalt på extra stat för innevarande
år bevilja det tillförene anvisade beloppet 4,500 kronor- Och
denna framställning blef äfven af Riksdagen bifallen.

i j r^eC? er*nran. om dessa förhållanden samt med anmälan att såväl
landtbruksakademiens förvaltningskomité som ock styrelsen för Ultuna
landtbruksinstitut _ derom gjort framställning, får jag nu hemställa att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till den agrikulturkemiska försöksanstalten vid Ultima på extra
stat för år 1891 anvisa 4,500 kronor.

Såsom bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets [19.]
och näringarnas behof beviljade Riksdagen år 1889 på extra stat för A&rikulturinnevarande
år ett anslag af 4,000 kronor för hvarje station eller till- kent!oner.8ti
hopa 28,000 kronor. De sålunda beviljade anslagen åtnjutas af stationerna
i Kalmar, Halmstad, Skara, Örebro, Vesterås, Jönköping- och
liernösand. ''

I ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 14 september 1889 har
landtbruksakademiens förvaltningskomité hemstält att enahanda anslagmåtte
jemväl för år 1891 af Riksdagen äskas.

Såsom jag redan den 20 december 1889 var i tillfälle att inför
i-?jS anmäla, hade deremot förvaltningskomitén i sär skilda

underdåniga utlåtanden af styrkt de ansökningar om anslag till
kemiska stationer i Gefle och Kristianstad, hvilka i statsrådsprotokollet

j" januari 1889 af dåvarande chefen för civildepartementet omförmäldes
såsom kort förut till Eders Kongl. Maj:t ingifna, liksom
ock en senare inkommen förnyad ansökning om anslag till en kemisk
station i sistnämnda stad. Förvaltningskomitén hade i dessa utlåtanden
uttalat att det med afseende å nutidens utvecklade samfärdsmedel
syntes vara likgiltigt, huruvida ett prof, som behöfde undersökas,
skickades till en kemisk station i grannskapet eller till en mera aflägset
belägen station, hvaremot det vore af stor vigt att profvet blefve
ml ?-Cr n°ggrann! undersökt och resultatet af undersökningen vore
til formligt; att otvifvelaktigt några få, med tillräckliga anslag försedda
val utrustade och skötta samt flitigt anlitade anstalter, hvilkas föreståndare
vunnit stor och ständigt ökad erfarenhet, så att undersök -

[20].

Frökontroll anstalter.

22 Sjette lmfvudtitelii.

ningarna kunde skyndsamt och noggrant utföras, vida mera gagnade
landtbruket än ett större antal mindre och ofullständigare, der undersökningarna
icke kunde utföras på ett sätt, som motsvarade nutidens
betydligt stegrade anspråk; samt att det följaktligen på goda skäl
syntes kunna ifrågasättas, om det vore välbetänkt att, utan omsoigstull
utredning och tydligt ådagaläggande af ett trängande behof, öka antalet
kemiska stationer, samt huruvida det ej vore bättre att koncentrera
krafterna på de redan befintliga anstalternas vidmakthållande och

fullkomnande. ... .

Eders Kongl. Maj:t fann också de nu omformalda ansökningarna

icke till någon”Eders Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda; Och för närvarande
är således endast fråga om anslag till de sju stationer, som
nu äro deraf i åtnjutande.

Med anledning af Riksdagens uttalande i dess skrifvelse den II
maj 1888 rörande behöfligheten af föreskrifter, bland annat, till vinnande
af mera enighet i afseende på de metoder, som för undersökning
vid olika stationer begagnas, anser jag mig böra erinra att pa
grund af stadgandet i 4 § punkten c) af nådiga reglementet för de kemiska
stationerna den 18 maj 1888, landtbruksakademiens förvaltmngskomité
den 15 februari 1889 faststält instruktion för dessa stationer,
innefattande bland annat föreskrifter om metoder för undersökning, af
jord, gödslingsämnen, fodermedel och mejeriartiklar samt för profning

på arsenik. . . , ,

Då jag icke har att föreslå någon förändring vare sig i beloppet

af de till ofvannämnda sju stationer nu utgående .anslag eller i de för
anslagens åtnjutande stadgade vilkor, hemställer jag att Eders Kong .

Maj:t täcktes ''föreslå Riksdagen . _

att, såsom bidrag till underhall af sju kemiska stationär föi jovcL
brukets och näringarnas behof — inom de orter, der landsting, eller
hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening, förbundit sig att
upprätta laboratorium och bekosta lokal för detta jemte bostad och
hyresmedel för kemist och assistent samt bekosta aflöningen till desse
och laboratorietjenaren äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets underhåll
samt till inköp af böcker och inventarier för stationens behof på
extra stat för år 1891 anvisa ett anslag af 4,000 kronor för hvarje
station eller tillhopa 28,000 kronor.

Till understöd åt frökontrollanstalter har Riksdagen för hvartdera
af åren 1887, 1888, 1889 och 1890 anvisat ett extra anslag af 10,000
kronor.

Sjette liufvudtitehi.

För sistlidna år inkommo till Eders Kongl. Maj:t ansökningar om
understöd åt dylika anstalter till ett sammanlagdt belopp af 11,300
kronor; och genom nådiga bref den 8 februari, den 12 april och den
31 maj 1889 har Eders Kongl. Maj:t behagat till understöd åt sjutton
anstalter till fullo disponera det af Riksdagen för samma år beviljade
anslaget.

Då anledning icke finnes att antaga annat än att anslaget äfven
för nästkommande år är till oförminskadt belopp behöfligt samt jag
icke anser mig eg a skäl att ifrågasätta någon ändring i de för åtnjutande
af understöd från anslaget gällande vilkor, tillstyrker jag, på
sätt landtbruksakademiens förvaltningskomité ock hemstält, att Eders
Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1891 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
anvisa ett anslag af 10,000 kronor, för att med högst 1,000 kronor
för hvarje anstalt användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter,
som af landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening,
understödjas med minst samma belopp som statsbidraget och
hvilka anstalter vilja underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende
på analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Eders Kongl.

Maj:t fastställas.

Till understöd åt svenska mosskulturföreningen beviljade sistlidna [21.]
års Riksdag på extra stat för innevarande år 5,000 kronor och genom Svenska mossnådigt
bref den 7 juni 1889 förordnade Eders Kongl. Maj:t att berörda k"I‘“gg°re''
anslag finge till föreningen utbetalas med skyldighet för föreningen ej
mindre att före den 1 april 1891 till Eders Kongl. Maj:t afgifva berättelse
rörande anslagets användande än äfven att vara underkastad
den inspektion af föreningens verksamhet, hvarom Eders Kongl. Maj:t
framdeles kunde komma att förordna.

Nu har föreningen i en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift
anhållit att Eders Kongl. Maj:t täcktes genom proposition till Riksdagen
bereda föreningen ett anslag å samma belopp för år 1891.

I denna skrift har föreningen anfört att dess inkomster visserligen
ökats, så att föreningen för år 1889 åtnjöte från hushållningssällskap
och landsting 4,300 kronor, i bidrag af enskilda personer
2,904 kronor och i årsafgifter af 1,620 medlemmar 5,994 kronor eller
tillhopa 13,198 kronor, men att, då föreningens verksamhet utvidgats
och ökade arbetskrafter derför toges i anspråk, föreningen i allt fall
förutsåge eu ganska betydlig brist för sistlidna år.

[22.]

Geologiska

undersök ningarna.

24 Sjette hufvucltiteln.

Uti utlåtande, som landtbruksakademiens förvaltningskomité öfver
denna ansökning afgifvit, har komitén visserligen erinrat att den redogörelse
för föreningens ekonomi, som i ansökningen lemnats, vore
ytterst bristfällig, enär denna i afseende å föreningens utgifter icke
lemnade annan upplysning än att föreningen förutsåge att den brist,
som för år 1889 komme att uppstå, blefve ganska betydlig; men då
Riksdagen, uppå framställning af enskild motionär, för år 1890 anvisat
föreningen ett understöd, hvarigenom föreningens verksamhet under
innevarande år, på sätt föreningen sjelf uppgifva, vore betryggad
samt föreningens verksamhet med den utvidgning deraf, hvartill det
af Riksdagen beviljade anslaget antagligen komme att föranleda, med
all sannolikhet icke kunde uppehållas under år 1891 utan eu ännu
betydligare brist än den nu befarade, såvida icke anslag äfven för
sistnämnda år kunde påräknas, har förvaltningskomitén — som antoge
att den genom nyssnämnda nådiga bref i utsigt stälda inspektionen
af föreningens verksamhet skulle komma att lemna fastare hållpunkter
för bedömande af föreningens verkliga ställning och behof — tillstyrkt
bifall till föreningens ansökning.

Med erinran att den ifrågavarande inspektionen — om hvars anordnande
Eders Kongl. Maj:t torde vilja framdeles fatta beslut —
lärer böra uppdragas åt landtbruksstyrelsen, anser jag mig, då föreningen
ännu icke i ekonomiskt afseende synes hafva hunnit derhän,
att statsunderstöd kan undvaras, samt följaktligen det föreningen för
innevarande år af Riksdagen beviljade understödet sannolikt icke skulle
komma att medföra allt det gagn, som dermed afsetts, ifall icke föreningen
jemväl för nästkommande år hugnas med statsunderstöd, eg a
anledning hemställa att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att till understöd åt svenska mosskulturför eningen på extra stat för
år 1891 anvisa ett anslag af 5,000 kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 23 oktober 1889 har chefen för
Sveriges geologiska undersökning afgifvit för slagsberäkning öfver de
under år 1891 till fullföljande af de geologiska arbetena erforderliga
medel.

Denna beräkning upptager utgifterna till 92,200 kronor.

Häraf är beräknadt för:

Sjette Imfvudtiteln.

Aflöningen.

Löner, arfvoden samt ersättning till tillfälliga biträden... kronor 54,350.

Fältarbetena.

Rese- och traktamentsersättning, verktyg, reparationer,
fraktkostnad m. m. samt omkostnader för resor m.
m., som med bidrag af särskildt anslag utföras...... kronor 20,500.

Byråafdelning en.

Inventarier, arbetsmateriel m. m.......................................... » 2,000.

Biblioteket och samlingarna.

Böcker, kartor och samlingar ............................................... » 2,000.

Kart- och boktrycket.

Tryckning af kartor, beskrifningar och dylikt, ritning af

originalkartor in. m......................... » 12,000.

Värme och diverse utgifter.

Omkostnader ............................................................................... » 1,350.

summa kronor 92,200-

Till bestridande af utgifterna är att påräkna:
behållning af sålda kartor m. m. omkring ... kr. 500
bidrag från Gefleborgs läns hushållningssällskap
och landsting................................. » 1,500

eller tillhopa kronor .......................... 2,000.

hvadan det belopp, som enligt förslagsberäkningen härutöfver
erfordras för år 1891, utgör ......................... kronor 90,200

eller 1,700 kronor mera än för innevarande år af Riksdagen
anvisats.

Den af Eders Kong!. Maj:t för innevarande år faststälda staten för
undersökningen, vid hvars uppgörande såso.m tillgång beräknats behållning
af sålda kartor och bidrag från Gefleborgs län till samma belopp,
som nyss nämnts, slutar å 90,000 kronor, eller 500 kronor mindre
än summan af det för detta år af Riksdagen anvisade anslaget 88,500
kronor och nyssnämnda båda såsom tillgång beräknade poster. Den
sålunda uppkommande besparingen beror derpå att allenast en geolog
Bill. till Rilcsd. Prot. 1890. 1 .Sami. 1 Åfd. 1 Haft. 4

Sjette hufvudtiteln.

funnits berättigad att från och med detta år komma i åtnjutande af
ålderstillägg i stället för att i undersökningens förslagsberäkning för
samma år två geologer uppförts såsom dertill berättigade.

Enligt hvad undersökningens chef nu upplyst, blifva tre geologer
berättigade att få sig tillagda ålderstillägg från och med år 1891, hvar
å 500 kronor, och den för samma år föreliggande förslagsberäkningen
för löner är ock derefter lämpad.

I det förslag till stat för innevarande år, som med underdånig
skrifvelse den 23 oktober 1889 understäldes Eders Kongl. Maj:ts pröfning,
hade, såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, chefen, bland annat,
upptagit de för ersättning åt tillfälliga biträden samt för biblioteket
och samlingarna afsedda belopp till respektive 400 kronor och 300
kronor mera än i 1889 års stat för dessa ändamål beräknats, eller till
respektive 4,500 kronor och 2,000 kronor, hvaremot för kart- och boktrycket
upptogos 700 kronor mindre än det belopp, 12,000 kronor, som
i sistnämnda stat derför anslagits. I den af chefen framlagda förslagsberäkningen
för år 1891 hafva förstnämnda två poster likaledes beräknats
till respektive 4,500 kronor och 2,000 kronor samt derjemte det för
kart- och boktrycket afsedda beloppet ånyo höjts till 12,000 kronor.
För alla de ifrågavarande tre ändamålen tillsammans har chefen således
för år 1891 beräknat en anslagsförhöjning af 700 kronor. Men då
Eders Kongl. Maj:t vid fastställandet af 1890 års stat ansåg de för
detta år ifrågasatta förändringarna i afseende å ifrågavarande anslagsbelopp
icke böra bifallas, enär någon utredning angående dessa förändringars
behöflighet icke blifvit förebragt, saknar jag nu anledning
att tillstyrka den anslagsförhöjning, chefen sålunda för år 1891 ifrågasatt
Det af chefen begärda anslaget för år 1891 bör således minskas
med 700 kronor eller till 89,500 kronor.

I afseende å den i statsrådsprotokollet för den 12 januari 1889 af
min närmaste företrädare i embetet omförmälda frågan om förändring
i skalan för utgifning af vissa geologiska kartor får jag tillkännagifva
att de praktiska försök och utredningar, som anstälts rörande denna
fråga, ännu icke blifvit afskräde, hvadan någon ändring i de hittills
följda förslagsberäkningarna icke nu kan ifrågakomma.

På grund af hvad jag nu anfört tillstyrker jag att Eders Kongl.
Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att, för fortsättande under år 1891 af de geologiska undersökningarna
och utgifvande af derpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,
bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af 89,500 kronor.

Sjette liufvudtiteln.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

Sistlidna års Riksdag beviljade på extra stat för innevarande år [23.]
3,500 kronor till anställande af en andre instruktör i husslöjd och en .E" ®"d.re.
elev samt 500 kronor såsom personligt ytterligare alderstillagg åt andre husslöjd och
instruktören Wilhelm Nordin, derest han fortfarande blefve i denna en elevegenskap
använd.

Om hvad jag ofvan under anslagstiteln »ålderstillägg» föreslagit
bifalles, så ock då full anledning finnes till antagande att vid sådant
förhållande Nordin blifver utnämnd till slöjdinstruktör på ordinarie stat,
varder icke allenast sistberörda såsom ålderstillägg åt Nordin beviljade
belopp, utan äfven det belopp, 500 kronor, som af ofvannämnda 3,500
kronor utgått till honom såsom första ålderstillägg, för nästkommande
år obehöfligt, och det åt andre instruktören i husslöjd jemte en elev
erforderliga anslagsbeloppet kan således minskas till 3,000 kronor.

Med anledning häraf hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes
■föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1891 bevilja, till anställande af en andre
instruktör i husslöjd och en elev, hvilken bör åtfölja en af instruktörerne
i husslöjd för att af denne handledas och utbildas, så att han må kunna
såsom lärare i husslöjd användas, 3,000 kronor.

Under denna anslagstitel hemställer jag vidare, med anledning jern- [24.]
väl af en i ämnet gjord framställning, hvaröfver kommerskollegium af- 1

gifvit underdånigt utlåtande, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, i likhet
med hvad förut egt rum, föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1891 bevilja, såsom bidrag till upprätthållande
af väfskolan i Boras — med vilkor att från Elfsborgs läns landsting
eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande minst hälften af
statsanslaget — 3,800 kronor och, såsom bidrag till aflönande af en
andre lärare vid samma skola, 1,000 kronor, under vilkor att enahanda
belopp varder för ändamålet från nämnda läns landsting eller eljest
tillskjutet.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

För hvarje af åren 1888, 1889 och 1890 har Riksdagen på extra [25.]
stat beviljat ett anslag af 20,000 kronor att af Eders Kongl. Maj:t ^ Anslag un
användas för att åt alster af svensk industri och svenska näringar ganska alstra
bereda afsättning i främmande länder. afsättning i

0 utlandet.

Sjette liufvudtitelii.

Af det för detta ändamål för år 1889 beviljade anslaget behagade
Eders Kongl. Maj:t den 22 mars 1889 dels anvisa 5,000 kronor för
upprätthållande, i enlighet med bestämmelserna i nådiga brefvet den
15 februari 1888, under ännu ett år af den enligt samma nådiga bref
inrättade agenturen i Norra Tyskland för befrämjande af afsättning
utaf produkter af den svenska fiskerinäringen, dels ock bevilja Sveriges
allmänna exportförening 9,000 kronor för att i det af Riksdagen angifna
syfte användas, på sätt föreningen kunde finna lämpligast. Återstående
beloppet, 6,000 kronor, anvisades den 12 april sistlidna år till
upprätthållande under ett år från och med den 1 nästföljande juni af
den enligt nådigt bref den 15 april 1887 inrättade agenturen i Manchester
för befrämjande af svenska mejeriprodukters afsättning i England.

Af anslaget för innevarande år har Eders Kongl. Maj:t den 31
december 1889 likaledes behagat anvisa för fiskeriagenturen i Norra
Tyskland 5,000 kronor samt bevilja exportföreningen 9,000 kronor.
Hvad angår återstående beloppet, 6,000 kronor, hvilket ännu icke blifvit
disponerad!, anser jag mig böra nämna att jag har för afsigt att framdeles
föreslå Eders Kongl. Maj:t att anvisa detta belopp för fortsatt
uppehållande af mejeriagenturen i Manchester; och begagnar jag tillfället
erinra att på grund af Eders Kong]. Maj:ts beslut den 31 december
1889 en förändring i mejeriagentens ställning inträdt, ithyätt, då
han hittills haft rättighet att mot provision tillhandagå försäljare
af svenska mejeriprodukter, det numera är honom förbjudet att vara
på något sätt ekonomiskt intresserad i handel med svenska mejeriprodukter
eller i andra liandelsaffärer, hvarjemte honom vidare ålagts
att hafva sin uppmärksamhet fästad på sådana i England eller annorstädes
tilläfventyrs förekommande bedrägerier och missbruk, hvilka
kunna skada de svenska mejeriprodukternas anseende.

Till statsrådsprotokollet för den 12 januari 1889 anmälde dåvarande
chefen för civildepartementet en af stj^relsen för Sveriges allmänna
exportförening^ gjord underdånig framställning om vidtagande af vissa
åtgärder i syfte att utbilda agenter för befrämjande af vår export på
utlandet, i hvilket hänseende styrelsen •—• jemte det styrelsen såsom
eu förberedande åtgärd för befrämjande af undervisningen i våra
handelsskolor föreslog att Eders Kongl. Maj:t måtte uppdraga åt en
sakkunnig man]''att i utlandet taga kännedom om dervarande dylika
anstalter -— ifrågasatte, såsom en för utbildande af duglige handelseller
exportagenter i utlandet synnerligen förmånlig åtgärd, att stipendier
måtte anslås åt unge män, som önskade att i utlandet förvärfva
sig erforderliga kunskaper i handelsjmket. Eders Kongl. Maj:t ansåg

Sjette lmfvudtiteln.

emellertid nödigt att närmare utredning åstadkoms angående handelsundervisningens
tillstånd i vårt land samt om och i sådant fall hvilka
åtgärder borde vidtagas för denna undervisnings höjande samt behagade
förty anbefalla verkställandet af en dylik utredning. Då resultaten af denna
utredning ännu icke föreligga, måste med pröfningen af frågan om
beviljande af medel för det af exportföreningens styrelse omförmälda
ändamål fortfarande anstå.

Då det mål, som åsyftats med ifrågavarande af Riksdagen beviljade
anslag, tvifvelsutan är synnerligen eftersträfvansvärdt, tvekar
jag icke att tillstyrka att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att jemväl för år 1891 på extra stat anvisa ett anslag af 20,000 kronor
att af Eders Kongl. Maj:t användas för att åt alster af svensk industri
och svenska näringar bereda afsättning i främmande länder.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

Under denna anslagstitel tillstyrker jag i underdånighet att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad under
nästlidna och flera föregående år varit förhållandet,

under vilkor att bergsskolorna i Filipstad och Falun med dertill hörande
skolor för bergsarbetare komma att jemväl under år 1891 fortsätta
sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning som hittills,
hvarom Eders Kong]. Makt torde vilja genom inspektion af sakkunnigperson
sig förvissa, å extra stat för samma år anvisa ett belopp af
14,000 kronor att till brukssocietetens fullmägtige i jernkontoret utbetalas.

Anordnande af fabriksinspektion.

Enligt det förslag till förordning angående åtgärder för skyddande
af arbetares lif och helsa i arbetet, öfver hvilket Eders Kongl. Maj:t
den 12 januari 1889 beslöt att genom nådig proposition inhemta
Riksdagens yttrande, skulle inspektörer förordnas för att tillhandagå
näringsidkarne med upplysningar och råd i fråga om dylika åtgärder
och för att öfvervaka förordningens efterlefnad.

Riksdagen, som i hufvudsak biföll nyss nämnda proposition, anvisade
tillika, med anledning af Eders Kongl. Maj:ts framställning, för
anordnande af fabriksinspektion på extra stat för innevarande år till

[26.]

Bergsskolorna
i Filipstad
och Falun.

[27.]

Anordnande
af fabriksinspektion.

Sjette Imfvudtiteln.

aflöning åt tre inspektörer 15,000 kronor, med 5,000 kronor till hvardera
för år räknadt, och till bestridande af kostnaden för skrifbiträden och
likartade utgifter 1,800 kronor, eller tillhopa 16,800 kronor, hvarjemte
Riksdagen beslöt att de ifrågavarande inspektörerne skulle åtnjuta
ersättning för resekostnad och dagtraktamente enligt fjerde klassen
i gällande resereglemente.

Vid anmälan den 12 oktober 1889 af Riksdagens skrifvelse härom
behagade Eders Kong!. Magt dels, med godkännande af Riksdagens
beslut, såvidt det rörde inspektörernes aflöning och anslaget till bestridande
af kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter, samt
med förklarande att Eders Kongl. Maj:t framdeles ville fatta beslut
om dispositionen af sistberörda anslag, förordna att de yrkesinspektörer,
som jemlikt lagen angående skydd mot yrkesfara den 10 maj
1889 borde af Eders Kongl. Maj:t förordnas, skulle tills vidare vara
tre samt att enhvar af dem skulle ega att åtnjuta ett arfvode af 5,000
kronor för år räknadt, dels ock förklara att yrkesinspektörerne skulle
ega att för de tjensteresor, som af dem företoges, af sjette hufvudtitelns
anslag till rese- och traktamentspenningar åtnjuta resekostnadsoch
traktamentsersättning enligt fjerde klassen i gällande resereglemente.

Då jag icke för nästkommande år anser mig böra ifrågasätta någon
förändring i afseende å det för ifrågavarande ändamål afsedda anslag,
hemställer jag att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat för år 1891
anvisa till aflöning åt tre inspektörer 15,000 kronor, med 5,000 kronor
till hvardera för år räknadt, och till bestridande af kostnaden för
skrifbiträden och likartade utgifter 1,800 kronor, eller tillhopa 16,800
kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

[28.] Enligt hvad statskontoret anmält, har nämnda embetsverk förskjutit

Ersättning för följande belopp, hvilka torde böra till ersättande af Riksdagen anmälas,

af statskonto- i •

ret gjorda nemligen:

förskott. den sterbhusdelegarne efter den 25 juli 1887 aflidne länsmannen

i Kumla socken och Hardemo härad af Örebro län A. L. Flyckt förtiden
från den 22 mars 1887 till den 14 mars 1889 tillkommande ränta
efter 5 procent å det belopp, 1,425 kronor, som till statsverket influtit

Sjette hufvudtiteln.

aflönings- och

140: 92

för ett till Rumla—Yxhults jernväg exproprieradt jordområde från länsmansbostället
V2 mantal n:r 4 Rumla i Rumla socken kr.

godtgörelse för afkomst af boställen, som enligt
nådiga brefvet den 31 maj 1878 innehafvare af länsmanstjenster,
hvarmed boställen varit förenade, egt
undfå i anledning deraf att företrädarne åtnjutit fardagsår,
samt aflöningsfyllnad enligt nådiga brefvet
den 27 april 1883 till tjenstförrättande länsman under
den tid, företrädaren i tjensten innehaft dertill börande
boställe, hvars afkastning uppskattats till högre belopp
än kontanta lönen ........................................................ »

till betäckande af kostnader för

pensionsstatistiken under år 1889 .......

arfvoden till ordföranden och två ledamöter i den
af Eders Rongl. Maj:t tillsatta komité för utarbetande
af förslag till föreskrifter i fråga om upphandlingar,
leveranser och entreprenader för statens räkning samt
ersättning till en ledamot i komitén för bestridda sekre teraregöromål

.......................................................................... » 800:

arfvoden samt rese- och traktamentsersättning åt
ledamöterne och sekreteraren i den af Eders Rongl.

Maj:t tillsatta s. k. arbetareförsäkringskomitén, diverse

4,081: 74
1,874: 25

utgifter för komitén in. in.

åtskilliga kostnader för verkstäld undersökning
af riksgränsen mellan Sverige och Finland ..................

187,075: 37
4,710: 30

Summa kronor 198,682: 58.

I afseende å den fjerde af ofvannämnda poster tillåter jag mig
erinra att, sedan Eders Rongl. Maj:t till Riksdagen sistlidna år gjort
framställning om godtgörande af de till 14,320 kronor 34 öre uppgående
kostnaderna för den s. k. leveranskomitén, hvilken framställning
ock af Riksdagen bifölls, Eders Rongl. Maj:t den 1 februari 1889, enär
af de utlåtanden, som vederbörande embetsverk öfver komiténs författningsförslag
afgifvit, syntes framgå att berörda förslag icke, åtminstone
inom vissa embetsverk, utan olägenheter kunde oförändrade tillämpas,
behagade uppdraga åt komiténs ordförande och två af dess ledamöter
att föreslå de förändringar i förslagen, hvartill de afgifna utlåtandena
kunde föranleda, med rätt för bemälde personer att under den tid,
uppdraget varade, åtnjuta enahanda arfvode, som vid komiténs tillsättande
den 27 juni 1887 medgifvits för ledamöterne i komitén. Seder -

Sjette hufvudtitein.

mera täcktes Eders Kongl. Maj:t den 10 maj 1889 tilldela en af ifrågavarande
komitéledamöter, hvilken utarbetat det med anledning af
nyssnämnda uppdrag afgifna utlåtandet samt förrättat öfriga med uppdragets
utförande förenade sekreteraregöromål, en särskild godtgörelse
af 200 kronor för de af honom bestridda sekreteraregöromål.

Hvad angår den sista af ofvan upptagna poster, anhåller jag få
erinra att den ifrågavarande gränsundersökningen, hvilken, med anledning
af en framställning från finska senaten, sommaren år 1888 verkstäldes
af dertill af vederbörande regeringar utsedde kommissarier med
biträden, åsyftade att å de ställen, der gränsen vore otydlig eller icke
kunde urskiljas, utröna och beteckna gränsliniens rätta läge i enlighet
med gällande överenskommelser och i öfverensstämmelse med de kartor
och gränsbeskrifningar, som blifvit upprättade vid gränsregleringen
år 1810 och den år 1823 skedda egoutbytesregleringen.

I protokollet öfver civilärenden för den 12 januari 1889 omförmäldes
af dåvarande departementschefen att, sedan städerna Sundsvall
och Umeå den 25 juni 1888 förhärjats af ödeläggande eldsvådor, på
begäran af landshöfdingen i Vesternorrlands län och länsstyrelsen i
Vesterbottens län genom civildepartementets försorg inköpts och afsändts
diverse lifsmedel att dels kostnadsfritt utdelas bland de brandskadade,
dels emot betalning tillhandahållas dem, till Sundsvall för ett
belopp af 13,716 kronor 39 öre och till Umeå för 12,691 kronor 29
öre, assuranskostnad i begge fallen inbegripen, samt att det för godtgörande
af de i följd deraf uppkomna kostnaderna af statskontoret förskjutna
beloppet, 26,407 kronor 68 öre, syntes böra till ersättande af
Riksdagen anmälas, ehuru framställning derom icke kunde till då instundande
Riksdag göras, enär statskontoret då ännu icke var i tillfälle
att uppgifva, med hvilket belopp ersättning för förskottet kunde
erhållas genom medel, som influtit för emot betalning tilläfventyrs utlemnade
lifsmedel.

Då icke heller till nu instundande Riksdag framställning lämpligen
kan göras om ersättning för ifrågavarande förskott, torde jag böra erinra
om de förhållanden, som orsaka detta ytterligare uppskof.

Med anledning deraf att Eders Kongl. Maj:t förordnat att de medel,
som inflöte till följd deraf att någon del af de till Sundsvall afsända
lifsmedel! blefve emot betalning utlemnad, skulle af Eders Kongl.
Maj ds befallningshafvande i Vesternorrlands län till statskontoret inlevereras,
anmodades, då när-a ett år förflutit, utan att några dylika
medel till Eders Kongl. Majds befallningshafvande inkommit, magistraten
i Sundsvall af Eders Kong!. Majds befallningshafvande genom

Sjette hufvud titeln.

skrifvelse den 28 juni 1889 att infordra redogörelse för det sätt,
hvarpå ifrågavarande lifsmedel utdelats. I anledning häraf uppgaf
nödhjelpskomitén i Sundsvall att, då omständigheterna efter branden
varit sådana, att försäljning af ifrågavarande lifsförnödenheter icke ens
till någon del kunnat ega rum, komitén icke dragit i betänkande att
bland de brandskadade kostnadsfritt utdela hela detta lifsmedelsförråd.
Då emellertid af stadens tidningar inhemtats att nödhjelpskomitén till
stadsfullmägtiges afgörande hänskjutit frågan, huru dittills icke utdelade
nödhjelpsmedel till belopp af 100,000 kronor skulle användas, hemstälde
landshöfdingen i länet i skrifvelse till stadsfullmägtiges ordförande,
huruvida icke af nämnda belopp ersättning kunde beredas statsverket
för en del af ofvan omfönnälda till Sundsvall afsända lifsmedel.
Men sedan denna skrifvelse af ordföranden öfverlemnats till stadsfullmägtiges
pröfning, beslöto fullmägtige vid sammanträde den 23 september
1889 att afstå den begärda ersättningen till statsverket.

Efter erhållen kännedom härom och då enligt Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes åsigt uppenbart vore att de bestämmelser, under
hvilka ifrågavarande lifsmedel blifvit till Sundsvall öfverlemnade, icke
iakttagits, ansåg sig Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande böra i
skrifvelse den 14 oktober 1889 anmäla förhållandet hos Eders Kongl.
Maj:t.

I anledning häraf infordrades yttrande af statskontoret, som i underdånig
skrifvelse den 3 december 1889 — jemte meddelande att från
Vesterbottens läns ränteri inlevererats 1,637 kronor 97 öre, som influtit
genom försäljning af en del af de för de brandskadade i Umeå
afsända lifsmedel — vidare anförde att, med afseende å hvad nödhjelpskomitén
upplyst och då före utlemnandet af ifrågavarande lifsförnödenheter
icke blifvit bestämdt, huru stor del deraf skulle de brandskadade
emot betalning tillhandahållas, samt stadsfullmägtige i Sundsvall afslagit
den af landshöfdingen i länet gjorda hemställan om godtgörelse
för någon del af nämnda lifsförnödenheter, syntes föga utsigt finnas
att i rättegångsväg kunna erhålla godtgörelse för någon afsevärd del
af ifrågavarande utgift, ehuru statskontoret, lika med Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, funne det uppenbart att de bestämmelser,
under hvilka ifrågavarande lifsmedel blifvit till Sundsvall öfverlemnade,
icke iakttagits. Men då stadsfullmägtiges afslag å den gjorda framställningen,
bland annat, grundats derpå att densamma betraktats blott
som en enskild förfrågan från landshöfdingen, hemstälde statskontoret
till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, huruvida icke anledning förefunnes
att anbefalla Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att hos
Bih. till lliksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft. 5

Sjette linfyudtiteln.

stadsfullmägtige äska godtgörelse för någon viss del af kostnaden för
ifrågavarande lifsförnödenheter, exempelvis en fjerdedel deraf; och då
detta ärende den 20 december 1889 inför Eders Kongl. Maj:t anmäldes,
behagade Eders Kongl. Maj:t anbefalla Sin befallningshafvande
att infordra stads fullm ägtiges yttrande i hvad mån fullmägtige vore
villige att lemna godtgörelse för ifrågavarande lifsförnödenheter. Detta
yttrande har emellertid ännu icke hunnit afgifvas.

Med anledning häraf och på grund af hvad ofvan anförts har jagför
närvarande endast att hemställa att Eders Kongl. Maj:t, med tillämpning
af grundsatsen om anslags bestämmande till jemnt tal af kronor,
behagade föreslå Riksdagen

att, till betäckande af ofvan omförmälda, af statskontoret förskottsvis
bestridda utgifter, anvisa ett extra anslag af 198,683 kronor.

Allmänna arbeten af beskaffenhet, att deras utförande
kontrolleras af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

I underdånig skrifvelse af den 22 oktober 1889 har väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen afgifvit generalförslag rörande beloppen af de
anslag, som styrelsen ansåge böra af Riksdagen äskas för år 1891 till
understödjande af allmänna väg- och vattenbyggnadsarbeten.

Beträffande först anslaget till anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar, har styrelsen
förmält att behofvet af statsbidrag för dylika ändamål fortfarande
visade sig mycket stort och att hos styrelsen ofvan nämnda dagfunnes
inneliggande flera planer till dylika arbetsföretag än som kunde
med de för innevarande år för ändamålet anvisade medel bringas till
utförande. Med hänsyn till de förhöjningar af ifrågavarande anslag,
som under senare åren och senast år 1887 egt rum, har styrelsen likväl
icke ansett sig böra nu ifrågasätta någon ytterligare förhöjning
deraf.

Med anledning af hvad styrelsen upplyst och anfört tillstyrker jag
att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1891 ställa
till Eders Kongl. Maj:ts förfogande,

[29.] till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af

Anläggning öackiqa eller eljest mindre qoda väqar, 600,000 kronor.

m. m. af vägar. u J ^ °

Till understödjande af brobyggnader och mindre hamnbyggnader

Sjette lmfvudtiteln.

samt upprensning af åar och farleder har Riksdagen under flera år anvisat
ett belopp af 100,000 kronor.

Uti sin underdåniga skrifvelse* den 6 november 1888 angående behofvet
af anslag till allmänna arbeten under innevarande år hemstälde
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att detta belopp måtte höjas till
150,000 kronor och anförde i sådant afseende hufvudsakligen att de
för nu ifrågavarande ändamål anvisade medel under senaste åren företrädesvis
anlitats för åstadkommande af ansenliga brobyggnader öfver
vattendrag, der den växande trafiken icke längre kunde vara betjenad
med förut befintliga färjeleder, hvaremot bidrag till hamnbyggnader vid
fiskelägen i mindre mån ifrågakomma; men att den stora betydelsen
af sådana hamnar för de delar af landet, der hafsfiske! utgjorde den
förnämsta näringen, ovilkorligen kräfde understöd såväl till utvidgning
af en del hamnar, som ock till iståndsättande af andra, hvilkä blifvit
af storm skadade. Derjemte framhöll styrelsen att jemväl statsbidrag
till upprensning af allmänna farleder vore ifrågasatta.

Eders Kongl. Maj:t ansåg emellertid vid föredragning af sistberörda
skrifvelse den 12 januari 1889 fullt giltig anledning icke förefinnas
att för det dåvarande vidtaga någon förhöjning af detta anslag.

Nu har stjrrelsen, med förmälan .att någon förändring i de förhållanden,
som år 1888 föranledde styrelsen att ifrågasätta förhöjning af
ifrågavarande anslag, icke inträdt, utan att snarare ytterligare anspråk
på statsbidrag för upprensning af farleder framstälts, förnyat sin hemställan
att anslaget måtte höjas till 150,000 kronor.

Af handlingarna i det den 31 december sistlidna år inför Eders
Kongl. Maj:t anmälda ärendet angående fördelning af det för ifrågavarande
ändamål för innevarande år anvisade anslagsbeloppet, 100,000
kronor, inhemtades, såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, att
af de fem företag, mellan hvilka väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagit att berörda anslag måtte fördelas, två brobyggnadsföretag
icke kunde, af brist på medel, för innevarande år ifrågakomma till
högre understöd än tillsammans 57,600 kronor, oaktadt de understödsbelopp,
som enligt vanliga grunder borde dem tillkomma, uppgingo
sammanlagdt till mer än 136,500 kronor. Ensamt för dessa båda företag
torde sålunda för ett följande år anspråk på ytterligare statsbidrag
ifrågakomma till ett belopp af närmare 79,000 kronor; och då
härtill kommer att, enligt hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti
berörda ärende upplyst, hos styrelsen finnas inneliggande ansökningar
om understöd till två andra betydliga brobyggnadsföretag samt det
med sannolikhet kan antagas att ytterligare ansökningar om understöd

[30.]

Brobyggnader
och mindre
hamnbyggnader
m. m.

[31-]

Frostminsk ningsföretag.

[32.]

Lån till enskilda
jernvägar.

36 Sjette hufvudtiteln.

under innevarande års lopp komma att göras, anser jag mig ega fullt
skäl att förorda den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen nu föreslagna
anslagsförhöjningen, hvarigefiom, bland annat, medel skulle beredas
att, mer än hittills kunnat ske, tillgodose kustbefolkningens
behof af nya eller förbättrade hamnanläggningar. Jag tillstyrker alltså
att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska att till Eders Kongl.
Maj:ts förfogande må för år 1891 anvisas,

till understödjande af brobyggnader och mindre hamnbyggnader samt
upprensning af åar och farleder, 150,000 kronor.

Det anslag, som årligen plägar af Riksdagen beviljas till understödjande,
medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af torrläggning
af sådana vattensjuka marker, som, utan att kunna med fördel odlas,
sprida frostskador öfver omgifvande nejd, har för hvartdera af åren
1889 och 1890 bestämts till 50,000 kronor. Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ansett anledning icke förefinnas att nu ifrågasätta någon
förhöjning i detta anslag, hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att för år 1891 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
ställa,

till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af
torrläggning utaf sådana vattensjuka marker, som, utan att kunna med
fördel odlas, sprida frostskador öfver omgifvande nejd, 50,000 kronor.

I afseende å vilkoren för erhållande och tillgodonjutande af ofvan
omförmälda statsbidrag samt angående kontrollen derå att faststälda
planer varda vid arbetenas utförande följda, hemställer jag att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att bibehålla de allmänna vilkor
och bestämmelser, Indika nu äro gällande och finnas intagna i Riksdagens
skrivelser den 27 april 1881 (n:r 69), den 11 juni 1883 (n:r
67) och den 7 Maj 1889 (n:r 43).

I sammanhang härmed torde jag böra erinra

att, enligt 1886 års Riksdags beslut, blifvit för år 1891 beviljade
till understödjande, medelst lån, af enskilda jernvägsanläggningar
1,000,000 kronor; samt

Sjette lmfvudtiteln. 37

att, enligt 1888 års Riksdags beslut, skola till odlingslånefonden
under hvarje af åren 1889—1893 ej mindre ingå de till statskontoret
inflytande annuiteter å odlingslån, än äfven af riksgäldskontoret, i mån
af behof, öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte de till
fonden ingående annuiteter kan erfordras till fyllande af högst 1,000,000
kronor årligen.

Statens jernvägstrafik.

I underdånig skrifvelse den 7 december 1889 har jern vägsstyrelsen
gjort framställning om aflåtande till Riksdagen af proposition angående
anslag för år 1891 dels till nya byggnader och anläggningar vid statens
jernvägar, dels ock till anskaffande af ytterligare rörlig materiel
vid de redan trafikerade statsbanelinierna.

Hvad angår anslagsbehofvet för nya byggnader och anläggningar,
föreslår styrelsen att för detta ändamål måtte af Riksdagen för år 1891
äskas ett anslag af 900,000 kronor.

I afseende å användningen af detta anslag hänvisar jag till följande
utdrag af styrelsens omförmälda skrifvelse:

®Byggnader och anläggningar.

Beräknad kostnad.

Kälarne: uppförande af såghusbyggnad, torkhus och
arbetarebostad vid Ansjön för försågning af eu del
af det för jernvägens eget behof erforderliga virket... kr. 17,600: —
För detta ändamål upptogs i det underdåniga
förslaget för 1890 ett belopp af 7,600 kronor, men
enär det till utförande af nya byggnader och anläggningar
under nämnda år begärda anslaget nedsattes,
finnas inga medel för anläggningen tillgängliga.
Kostnaden har nu upptagits högre än i berörda
förslag, dels derför att förutom de hus, som
förut afsågos att uppföras å platsen, har beräknats
att ett vid Håsjö station befintligt och, sedan
stationen upphörde att vara ändpunkt, derstädes
obehöfligt boställshus för betjente skulle för användning
till arbetarebostad flyttas till Ansjön, dels
emedan det visat sig att den vid Östersunds sta Transport

kr. 17,600: —

[33.]

Odlingslåne fonden.

Sjette liufvudtiteln.

Transport kr. 17,600:

tion befintliga byggnad, som ansågs kunna derstädes
undvaras för att användas till inrymmande
af sågverket vid Ansjön, är behöflig såsom förrådshus
vid Östersund, och följaktligen en ny byggnad
måste å platsen uppföras för sågverket.

Nyhem: utläggning af sidospår till Idsjön ................. » 22,000:

Detta var äfven begärdt för 1890, men till
följd af nyssnämnda nedsättning i anslagssumman
kan arbetet icke utföras under det året.

Dufecl: uppförande af nya kolbås, emedan de förut

der befintliga äro otillräckliga............................................. » 1,500:

Undersåker: uppförande af en lastkaj och i sammanhang
dermed utläggning af ett sidospår ........................... » 4,400:

Lastkaj finnes ej vid stationen och kan ej

ändamålsenligt anordnas utan i sammanhang med
ett nytt sidospår. Den behöfs för lastning hufvudsakligen
af s. k. cellulosavirke, som i stor mängd
sändes till Ranheim i Norge.

Hjerpen: utvidgning af det till följd af trafikens
betydliga tillväxt otillräckliga spårsystemet ..................... i> 4,800:

Gälla: utvidgning af spårsystemet jemte inköp af
dertill erforderlig jord och i sammanhang dermed flyttning
af magasinet...................................................................... » 10,000:

Den ökade timmer- och planktrafiken på platsen
kan numera icke på ett någorlunda tillfreds
ställande sätt skötas, utan att spårsystemet betydligt
utvidgas. Vid denna utvidgning måste äfven
magasinet flyttas, emedan det ligger å en
plats, öfver hvilken det nya spåret skall framdragas.

Bräcke: uppförande af stall af sten för 6 lokomotiv » 30,000:

Vid stationen finnas redan stall för 4 lokomotiv,
men dessa äro af trä. Då nu två nya
stall behöfvas, har styrelsen, som funnit det med
afseende å eldfara vara i hög grad äfventyrligt att
inrymma flera så dyra fordon, som lokomotiven
äro, i stall af trä, ansett sig böra föreslå att ett
sammanhängande stall af sten för 6 lokomotiv uppföres
i Bräcke, då de förut der befintliga träställen

Transport kr. 90,300:

Sjette hnfrudtiteln.

Transport kr.

kunde flyttas till stationer, der blott ett eller två
lokomotiv äro placerade och riskerna vid eldsvåda

följaktligen mindre.

Nedläggning af en 6" vattenledning till stallen ... »
Utvidgning af spårsystemet, som behöfver ökas ... »

Fr drista: d:o d:o ......... »

Sundsvall: tillbyggnad af godsmagasinet....................... »

Utläggning af ett spår framför d:o ................. »

Förlängning af hamnbrygga, utläggning af spår å

densamma och anskaffning af skjutbord ........................ »

Den alltjemt ökade rörelsen å Sundsvalls sta -

tion fordrar inom kort tid betydligt större spårutrymme
vid hamnkaj än hvad som inom den nuvarande
bangården kan erhållas; och hafva derför
undersökningar och andra förberedande åtgärder
vidtagits för tillgodoseende af nämnda behof, men
då fullständig plan öfver en sådan vidsträcktare
utvidgning ännu ej kunnat upprättas, nödgas styrelsen
för tillfället inskränka sig till att begära medel
för här ofvan uppgifna arbeten. Genom hamnbryggans
förlängning m. m. skulle äfven underlättas
kollossningen från , större fartyg, hvarigenom
jernvägens omkostnader vid sådan lossning
_ skulle i afsevärd mån minskas.

Ostavall: utvidgning af spårsystemet, som är otillräckligt
för godsrörelsen på platsen och de dagligen

der förekommande tågmötena........................................... »

Mellansjö: uppförande af ett vattentorn ....................... »

Vattentorn finnes ej vid stationen, men är behöfligt,
emedan vattenförbrukningen för lokomotiven
med anledning af de svåra stigningarna till
stationen är så stor, att af brist på vatten fulla
tåg icke alltid kunna framföras.

Ljusdal: uppförande af ett vattentorn i norra ändan
af stationen, hvarest vatten nu icke kan tagas, ... »
Tornet är behöflig!, dels emedan full vattentillgång
icke alltid är påräknelig i det vid södra
ändan af stationen befintliga vattentornet, dels ock

Transport kr.

90,300: —

4,800: —
5,200: —
2,300: -11,000: —
1,900: —

6,000: —

5,100: —
5,200: —

6,000: -

137,800: —

Sjette lmfvudtiteln.

Transport kr.

för att de norrut gående tågen icke må behöfva
uppehållas utanför stationen, när vatten skall tagas,
hvilket är olägligt både för tågexpeditionen
och de resande.

Uppförande af kolbås, emedan de förut befintliga

äro otillräckliga........................................................................... »

Uppförande af ett boställe för stationsbetjening ... »
Nämnda betjening bor nu kringspridd i den
vidsträckta byn till olägenhet för tjensten, jemväl
i det afseende! att personalen delvis har svårt att
undvika mindre lämpligt umgänge å fristunderna.

Hudiksvall: uppförande af stall för 2 lokomotiv....... »

Bollnäs: uppförande af stall för 4 lokomotiv med

jordinköp ...................................................................................... »

Värtan: uppförande af ved- och cokesbod, som nu
icke finnes, hvarföre dessa materialier för närvarande
inrymmas i lokomotivstallet till olägenhet och hinder

för dettas användning till sitt ändamål.............................. »

Norrtull: utvidgning af spårsystemet.............................. »

Stationen, som användes för större delen af
Vasastadens trafik af ved, tegel in. m., saknar erforderligt
spårutrymme.

Södertelge: nedläggning af en vagnvåg, erforderlig
för vågning af vagnslastgods, som icke kan vägas i

magasinet.................................................................................... »

Anslaget begärdes redan i förslaget för år
1890.

Gnesta: uppförande af nytt restaurationshus af sten,
emedan det gamla är helt och hållet otillräckligt och
obeqvämt för de resande och dessa olägenheter icke
kunna till följd af grundens beskaffenhet afhjelpas

genom tillbyggnad ................................................................... >''

Flen: utvidgning af spårsystemet samt flyttning

af stationshuset, godsmagasinet och lastkajen för beredande
af erforderligt utrymme och för minskande åt
faran för de resande vid vagn flyttningar till och från

magasinet.....................................................................................

Spårsystemet är otillräckligt för den trafik,

Transport kr

137,800:

2,500:

20,000:

10,000:

25,000:

1,600:

8,300:

2,000:

42,000:

30,000:

. 279,200:

Sjette hufvudtiteln.

Transport kr. 279,200:

som numera passerar stationen på statens och den
enskilda Vestmanland—Oxelösundbanan. Samma
förhållande eger äfven rum med afseende å lokalerna
i stationshuset, hvarföre en utvidgning af
dessa är behöflig. Godsmagasinets läge är nu
sådant att, när vagnar skola föras till eller från
magasinet, måste de skjutas å spår, som de resande
halva att passera på väg mellan stationshuset
och tågen, hvarvid de äro utsatta för olyckstillbud,
som genom den nu afsedda anordningen
kunna undanrödjas.

Det uppgjorda kostnadsförslaget öfver dessa
arbeten uppgår till 138,000 kronor, men af denna
summa anser styrelsen endast 30,000 kronor erforderliga
för arbetenas påbörjande under 1891.

Fiskeby: utvidgning af det otillräckliga spårsystemet » 8,500:

Linköping: uppförande af 2 lokomotivstall med jord lösen.

........................................................................................... )) 20,000:

_ Hallsberg: tillbyggnad af matsalarne i rest.aura tionslokalen,

hvilka äro otillräckliga, särdeles vid dagsnälltågen,
hvilkas resande der hafva middagsspisning » 11,100:

Töreboda: utvidgning af det otillräckliga spårsy -

stemet...................................................................................... » 5,500:

Motala verkstad: flyttning af godsmagasinet och i

sammanhang dermed utvidgning af spårsystemet ......... » 5,400:

När stationen bygdes, fans ej någon dit le -

dande allmän väg och förlädes magasinet på östra
sidan om spåren, hvithet läge numera, sedan landsväg
blifvit bygd och inmynnar på vestra sidan
om spåren, är olägligt och utsätter de trafikerande,
som skola till eller från magasinet, för fara
att öfverköras, hvarföre till styrelsen äfven inkommit
från i orten boende personer en petition att
magasinet måtte flyttas. I sammanhang härmed
föreslås utvidgning af spårsystemet.

Motala: nedläggning af eu vagnvåg för vågning
af vagnslastgods, som icke kan vägas i magasinet...... » 2,000:

Transport kr. 331,700:

Bih. till Biksd. Prat. 1890. 1 Sami. 1 A/d. 1 Käft.

Sjette hufvudtitelii.

Transport

Fogelsta: utvidgning af det otillräckliga sparsystemet
Charlottenberg: utvidgning af spårsystemet samt derför
erforderligt jordinköp och husflyttning........................

Den växande genomgående trafiken, stationens
egen trafik och behofvet af utrymme för de
från stationen utgående tågen kräfva en betydlig
utvidgning af spårsystemet, för hvars utförande
ytterligare jord måste inköpas samt den nuvarande
lastkajen och magasinet något flyttas. Deraf den
jemförelsevis stora kostnaden.

Fagerås: anläggning af ny vattenledning till vattentornet,
emedan den äldre icke lemnar tillräckligt med

vatten ..........................................................................................

Fryksta: utfyllning i sjön för beredande af större

upplagsplats för virke...............................................................

Utrymmet vid stationen för emottagande af
allt dit å sjön Fryken ankommande virke är alldeles
otillräckligt och måste derföre ökas, hvilket
lämpligast kan ske genom en utfyllning i sjön på
föreslaget sätt.

Å bandelen Laxå—Kristinehamn: anläggning af en
ny morseledning, behöflig till följd af betydligt ökad

telegrafkorrespondens .............................................................

Nässjö: utvidgning af det otillräckliga spårsystemet

och lastkajen.................................................................................

Saf sjö: utvidgning af det otillräckliga spårsystemet

Elmhult: uppförande af 2 dubbla lokomotivstall.........

Hesslehohn: förändrad inledning af Kristianstad—

Hessleholmsbanan för beredande af bättre spårutrymme

å stationen ....................................................................................

Anslaget var begärdt redan för år 1890.
Arlöf: utvidgning af spårsystemet, som är otillräckligt
hufvudsakligen till följd af sockerfabrikens
utomordentligt stora transporter af hvitbetor och stenkol
under de tider af året, då den s. k. kampanjen pågår
I sammanhang härmed måste äfven magasinet
flyttas och bör jemväl utvidgas, emedan det är för
litet.

kr. 381,700: —
» 5,400: —

» 41,500: —

» 1,200: —

» 10,000:

» 3,200: —

» 3,650: —

» 3,500: —

)> 12,000: —

6,000: —

» 15,700: —

Transport kr. 433,850: —

Sjette lmfrudtiteln.

Transport kr. 433,850: —
Malmö: återstående arbeten för stationens utvidg -

ning och delvis ombygnad ................................................... x> 438,500: —

För ifrågavarande utvidgning hafva anvisats
för åren 1889 och 1890 resp. 150,000 och 250,000
kronor.

Diverse arbeten....................................................................... » 27,650: —

Summa kronor 900,000: —»

För anskaffande af ny rullande materiel har jernvägsstyrelsen i
ofvanberörda skrifvelse hemstält att ett anslag af 1,500,000 kronor
måtte för år 1891 af Riksdagen äskas.

I afseende härå åberopar styrelsen den utförliga motivering, styrelsen
i sin underdåniga skrifvelse den 7 december 1888 (hvilken till
hufvudsakligaste delen finnes införd i statsrådsprotokollet öfver civilärenden
den 12 januari 1889) lemnat i fråga om behofvet af den rörliga
materielens ökning, och erinrar att den för ändamålet under innevarande
år nödiga summan beräknades till 1,500,000 kronor, hvaraf
490,000 kronor voro afsedda för det minimum af nyanskaffning, som
den ökade trafiken till en början gjorde oundgängligt. Vidare anför
styrelsen att, då af den begärda summan endast 1,000,000 kronor beviljades
samt den under år 1888 inträdda trafikförhöjningen ej allenast
visat sig bestå, utan äfven fortfarande ökades, det vore att befara att
styrelsen inom kort måste komma i valet mellan att antingen tillbakavisa
en del af den trafik, som erbjödes, eller ock försumma materielens
underhåll, samt att, hvilkendera utvägen än komme att väljas, bristen
på rörlig materiel komme att utöfva eu högst menlig inverkan
på statens jernvägars ekonomi. För att, i den män sådant ännu vore
möjligt, afhjelpa detta missförhållande, vore det högst angeläget att
för år 1891 anvisades 1,500,000 kronor, motsvarande anskaffningskostnaden
för 8 lokomotiv, 30 personvagnar samt 500 godsvagnar med axlar
och hjul jemte reservdelar.

Sedermera har styrelsen uti en till mig aflemnad promemoria i
fråga om behofvet af det begärda anslaget ytterligare anfört att det
under de senare åren, i den mån virkesförsändelserna i Norrland tillväxt,
under månaderna mars—oktober varit förenadt med största svårighet
att med den befintliga materieltillgången tillhandahålla vagnar till
den omfattning, som af trafikanterne ej mindre i Norrland än äfven inom
det öfriga riket påfordrats; att också klagomål ofta till styrelsen och
vederbörande distriktsbefäl ingått öfver omöjligheten att i rätt tid er -

Sjette hnfradtitelu.

hålla vagnar, i hvilka klagomål betonats de stora förluster, affärsmännen
måste vidkännas, bland annat, genom utbetalande af liggepenningar
till på last väntande ångbåtar; att styrelsen visserligen, för att i
någon mån afhjelpa det öfverklagade förhållandet, ofta låtit, om än till
stort men för jernvägens ekonomi, uppskjuta egna transporter af materialier
m. m., men att anledningarna till klagomålen dock icke derigenom
kunnat undanrödjas; samt att, derest icke tillgången på materiel
bragtes i närmare öfverensstämmelse med trafikanternes behof af transportmedel,
statens jernvägar icke med afseende å skyndsam godsbefordran
kunde motsvara de anspråk, den trafikerande allmänheten hade
rätt att på dem ställa. Särskildt ansåge sig styrelsen böra påpeka
att virkestrafiken i Norrland måste försiggå inom en bestämd, ganska
begränsad tid; att till följd af de långa afstånden i Norrland och det
fåtal genomgående tåg, som trafikerade de norrländska linierna, omsättningen
af materielen eller förflyttning från annan ort af lediga vagnar
till stationer, der last väntade, icke kunde ske med tillbörlig hastighet;
samt att framdragandet af tomvagnar från ofta långt aflägsna orter vore
förknippadt, utom med tidsutdrägt, äfven med eu tillökning i kostnad,
hvari någon lindring icke kunde väntas, med mindre den för närvarande
knappa tillgången å materiel afhjelptes. Den begärda tillökningen
i materiel vore derför en oafvislig nödvändighet och, såsom i någon
mån upplysande med afseende å behofvet, ansåge sig styrelsen böra
meddela att under månaderna januari—november år 1889 mängden.af
det transporterade fraktgodset utgjort 2,760,917 ton mot 2,445,804 ton
under motsvarande månader år 1888 och således ökats med omkring
13 procent, under det att det belopp, som nu af styrelsen begärts, vore
allenast omkring 3 procent af den vid 1888 års slut befintliga materielens
bokförda värde.

Af det för nya byggnader och anläggningar af styrelsen begärda
anslagsbeloppet äro, såsom nämndt, 438,500 kronor afsedda för arbetena
å Malmö stations utvidgning, och med detta belopp skulle dessa
arbeten komma att bringas till slut. Då följaktligen en minskning af
det af styrelsen härför beräknade anslagsbeloppet skulle medföra att
stationens utvidgning icke kunde, såsom afsedt är, fullbordas år 1891,
anser jag mig böra tillstyrka att berörda belopp oförminskadt beviljas.
Deremot torde ett eller annat af de öfriga arbeten, till hvilka styrelsen
nu ifrågasatt anslag, såsom t. ex. förändringarna af restaurationsloka -

Sjette lmfvudtiteln.

lerna vid Gnesta och Hallsberg kunna utan alltför stora olägenheter
någon tid uppskjutas, och det af styrelsen begärda anslaget för nya
byggnader och anläggningar synes mig derföre kunna minskas med
100,000 kronor eller till 800,000 kronor.

Hvad angår det ifrågasatta anslaget till anskaffande af ny rullande
materiel, så anser jag af hvad jern vägsstyrelsen nu och i sin uti statsrådsprotokollet
för den 12 januari 1889 intagna skrifvelse anfört framgå
att en afsevärd tillökning af denna materiel påkallas såväl af trafikanternas
billiga anspråk att utan oskäliga dröjsmål få sina transporter besörjda,
som ock af hänsyn till stats]ernvägarnes egen ekonomi. I sistnämnda
afseende tillåter jag mig först och främst fästa uppmärksamheten
derå att, då en alltför knapp tillgång på materiel måste i följd
af trafikens kraf föranleda att materielen icke i behörig tid kan underkastas
behöfliga reparationer, materielen i förtid kommer att förslitas,
hvilket orsakar ökade kostnader genom nödvändigheten att ersätta den
materiel,- som sålunda blifvit i förtid obrukbar. Vidare erinrar jag att,
på sätt jernvägsstyrelsen ock i sin nyssberörda skrifvelse framhållit,
bristen på rullande materiel medfört ökade direkta utgifter för jernvägen,
såsom extra kostnader för emottagande och uppläggande af dess
kolförråd i följd af omöjligheten att i rätt tid besörja transporterna
deraf samt ökade omkostnader för den stationstjenst, som besörjes
medelst lokomotiv.

Med hänsyn till de öfriga statsbehof, hvilkas fyllande af Riksdagen
äskas, synes mig dock det belopp, som bör för nu ifrågavarande ändamål
begäras, kunna inskränkas till 1,300,000 kronor, hvarmed de
angelägnaste behofven af ny rullande materiel torde kunna anses för
år 1891 tillfredsstälda.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1891
anvisa

dels å riksstatens sjette hufvudtitel, till utförande af nya byggnader
och anläggningar vid statens järnvägstrafik, 800,000 kronor, deraf till fullbordande''
af arbetena för Malmö stations utvidgning 438,500 kronor,

dels ock å riksstaten utom hufvudtitlarne, till anskaffande af ny
rörlig materiel vid statens redan trafikerade jernvägar, 1,300,000 kronor.

[34.]

Nya byggnader
m. m.
vid statens
jernvägar.

[35.]

Ny rörlig
materiel vid
statens jern-r
vägar.

Sjette liufvudtiteln.

Statens jernvägsbyggnader.

Såsom Eders Kongl. Maj:t behagar erinra sig, framlades för 1886
års Riksdag proposition om stambanebyggnadernas fortsättande från
Sollefteå eller lämplig punkt i dess närhet till Öfver-Luleå. I anledning
af denna proposition medgaf Riksdagen visserligen att jernvägens
anläggning påkallades af ej blott ekonomiska och lokala utan äfven
strategiska och politiska skål, men förklarade att nödig varsamhet kräfde
att ej besluta utförande af en så stor jern vägsanläggning, som Eders
Kongl. Maj:t föreslagit, nemligen från Sollefteå ända till Luleå, utan
att Riksdagen inskränkte sig till det afgörande, som då kunde vara
behörigt och lämpligt för att åt kommande Riksdagar bevara möjligheten
att, efter då sig företeende omständigheter, besluta, huruvida ifrågavarande
jernvägsarbeten borde ytterligare fortsättas eller icke. Riksdagen
beslutade förty år 1886 allenast att en stambana skulle anläggas
till Vännäs.

Arbetena å denna handel hafva nu fortskridit så, att den 82,5 kilometer
långa sträckan Långsele—Anundsjö den 15 sistlidne oktober
upplåtits för allmän trafik, hvarjemte den 90 kilometer långa linien
Anundsjö—Nyåker blifvit definitivt utstakad, skogen i banlinien afröjd
till vederbörlig bredd, erforderliga arbetsväg^ anlagda samt terasseringsarbetet
dels verkstäldt mellan Anundsjö och Mellansel, dels påbörjadt
mellan Mellansel och Nyåker; och derjemte har eu sträcka af 9 kilometer
närmast öster om Anundsjö station blifvit skenlagd.

Enligt hvad jern vägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 12
december 1889 anmält, påräknar styrelsen att under loppet af innevarande
år kunna färdigterrass era den omkring 80 kilometer långa bansträckan
från Mellansel till Nyåker samt å densamma utlägga det permanenta
spåret. Derefter återstår för banans fullbordande till Vännäs
under år 1891, förutom kompletteringsarbeten mellan Anundsjö och
Nyåker, att färdigbygga den omkring 43 kilometer långa bansträckan
Nyåker—Vännäs.

Emedan sålunda antagligt är att stambanebyggnaden under år 1891
uppnår den punkt, dit Riksdagen år 1886 beslöt banans framdragande,
så och på det att ej afbrott må ske i byggnadsarbetena, hvilket skulle
i flera afseenden medföra betydligt ökade kostnader vid deras återupptagande,
är det min pligt att nu underställa Eders Kongl. Maj:t frågan
om stambanans vidare fortsättning åt norr.

Sjette hufvudtiteln.

Då 1886 års proposition framlades, hade genom undersökningar,
som pågått under åren 1884 och 1885, en linie blifvit utstakad, som,
utgående från Vännäs, till en början följde Vindelelfvens vestra strand
till Hedlunda, fortsatte derifrån utefter elfvens östra strand till Ytter
Rödö och vidare förbi Åträsk och Bygdsiljum till Skellefte eif, som
den öfvergick vid Gråberget, framgående vidare förbi Storkågeträsk
till Norrbottens läns gräns vid Uddfors. Derifrån var lini en dragen
förbi Ytterfors och Finnbäck till Sikfors, der den öfvergick Pite eif,
samt fortsatte derefter förbi Långträsket, Vestmark och Heden till
Långforsen, der den öfverskred Lule eif, hvarpå den slutligen vid Boden
i Ofver-Luleå socken anknöts vid Luleå—Ofotens jernväg.

Med anledning deraf att åtskilliga anmärkningar emot denna linie
derefter försports, särskild! ur strategisk synpunkt, har Eders Kongl.
Maj:t genom nådigt bref den 23 april 1888 anbefalla väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att låta verkställa undersökningar för stambanans
fortsättning från Vännäs till Öfver-Luleå (Boden) i den sträckning att
linien, utgående från Vännäs eller någon punkt i närheten och vester
derom, framdroges på ett afstånd af omkring fem mil från kusten och,
såvidt görligt vore, komma att närma sig de mera betydande punkterna
i denna del af landet eller Degerfors, Jörn och Elfsbyn, med iakttagande
dervid af samma tekniska bestämmelser, som för linien Långsele—Vännäs
vore faststälda. Vidare och då det vore af vigt för en
jemförelse mellan den sålunda ifrågasatta linien och förenämnda tillförene
undersökta, närmare kusten belägna sträckning att sistnämnda linie
blefve undersökt med iakttagande af samma tekniska bestämmelser, som
skulle tillämpas vid undersökningen af den andra linien, uppdrog Eders
Kongl. Maj:t tillika åt styrelsen att jemväl låta med iakttagande af
samma tekniska bestämmelser, som vore faststälda för linien Långsele—
•Vännäs, verkställa förnyad undersökning af den redan undersökta linien
för att söka åstadkomma möjliga förbättringar af denna linie.

Sedan ledningen öfver statens jernvägsbyggnader med hvad dertill
hörde från och med den 1 oktober 1888 uppdragits åt jernvägsstyrelsen,
har denna styrelse med skrifvelse af den 14 mars nästlidna
år till Eders Kong], Maj:t i underdånighet aflemna! de på grund af
undersökningen uppgjorda plan- och profilritningar, kostnadsberäkningar
och jemförelsetabeller m. m. samt dervid andragit, bland annat, följande.

De anbefalda undersökningarna och utstakningarna hade utförts i
full öfverensstämmelse med föreskrifna förenklingar i byggnadssättet
och med iakttagande af de tekniska bestämmelser, som för stambanan
Långsele—-Vännäs vore faststälda, eller hufvudsakligast så,

Sjette lmfvudtiteln.

att man sökt att genom samtidigt användande af skarpaste tillåtna
lutningar eller 1 : 62,5, motsvarande 16 millimeter per meter, och minsta
krökningsradien 300 meter, så vidt möjligt, följa markens naturliga yta
och sålunda minska terrasseringsarbetena i den i allmänhet starkt brutna
terräng, de utstakade linierna genomginge, samt

att inskränkning fortfarande blifvit iakttagen med afseende å trafikstationernas
antal, men i beräkningen upptagits anordning af mötesplatser,
der afståndet mellan närliggande stationer öfverstege 30 kilometer,
äfvensom åstadkommande af lämpliga plan vid punkter, der framdragning
af nya väg ar eller en växande rörelse antagits framdeles kunna
kräfva nya stationsanläggningar.

Till utgångspunkt för de nya linierna hade tagits en 4 kilometer
vester om Vännäs kyrkoby belägen punkt, Nyby, 210 kilometer från
Långsele, emedan man derifrån kunde åstadkomma en lämplig uppgångför
den vestra linien öfver Degerfors, hvilket ej kunnat beredas från
kyrkobyn, och emedan terrängen vid Nyby särdeles väl lämpade sig
för anläggning af en större bangård.

Styreisen redogör derefter för de undersökta nya liniernas sträckning
från nämnda punkt, dervid först behandlande

den inre linien öfver Degerfors, Jörn och Elfsbyn till Boden, hvilken
å generalkartan är betecknad med fulldragen röd linie.

Från Nyby uppgår den inre linien genom Tväråns dalgång förbi
Stennäs till Tväråträsk, der vattendelaren mellan Urnans båda flodgrenar
passeras, och nedgår sedan mot Vindelelfvens vid Degerö djupt nedskurna
vattendrag.

Linien genomgår härefter Degerfors stora och välbygda kyrkoby,
der en trafikstation blifvit beräknad att anläggas och hvarest äfven
landsvägen mellan Umeå och Lycksele korsas. Från Degerfors framgår
linien i långa och branta stigningar öfver två mindre tjernar förbi gården
Aborrtjern, i hvars närhet en höjd af 288 meter öfver hafvet
uppnås, hvarefter linien åter sänker sig mot Storsandsjön och inkommer
på den vidsträckta platå, som inom öfre Vesterbotten utbreder sig
mellan lappmarksgränsen och den 20 till 30 kilometer breda kuststräckan,
sträcker sig utmed Mjösjön, förbi Sjöbrånet, följande Djursjöns
och dermed sammanhängande sjöars vattendrag, samt vidare förbi
Broknäs och Karleby mot Ekträsk och förbi flera sjöar till Lubboträsk,
från hvars nordvestra strand linien går i nordlig rigtning förbi Salberget
och Åsen, der eu station beräknats för att upptaga rörelsen från
Burträsks stora bygd. Vidare går den förbi Morliden, Långvattnet,
Kattisträsket samt Jonträsket öfver landsvägen från Skellefteå till Nor -

Sjette lmfrudtiteln.

sjö socken, vid hvilken landsvägsöfvergång en trafikstation blifvit beräknad
att anläggas, och är sedermera dragen utmed Bastuträsket,
hvarefter den sänker sig i en trång bäckdalgång till Skellefte elfs
vattendrag, som öfverskrides vid Rengård, fortsätter vidare genom den
starkt brutna terrängen vid Petikenäs by, passerar Hornsträsk samt
framkommer till landsvägen från Skellefteå, 5 å 6 kilometer nordvest
om Jörns kyrka, vid hvilken landsvägskorsning en trafikstation blifvit
föreslagen. Derifrån går linien i nordlig rigtning mot Norrbottens
lånegräns, öster om Storträsk, förbi Akerheden, öfver Alsån till Myrheden,
der hon vid ett berggrund passerar Byskeelf. Som i granskapet
häraf en från kusten utgående, på norra elfstranden under anläggning
varande väg skulle komma att korsas, har en trafikstation ansetts derstädes
erforderlig. Vidare öfvergår linien tvenne höga och breda åsar,
som inom södra Norrbotten stryka fram mellan Byskeelfs och Abyelfs
samt mellan sistnämda elfs och Lill-Pite elfs vattendrag och skjuta
så långt nedåt kusten, att de ej kunnat af linien kringgås. Vid Granliden,
der linien skär landsvägen från Piteå till Arvidsjaur, har anläggning
af en trafikstation beräknats. Strax norr om Granliden, eller vid
Björkliden, har linien uppnått den betydliga höjden af 356 meter öfver
hafvet, hvarefter den sänker sig till och öfvergår Abyelfs mindre vattendrag,
stiger åter och öfvergår den nära 357 meter höga Dragalid shöj den
samt sänker sig sedermera i skarpa krökningar och lutningar förbi
Ersträsk och Bäcknäs till det af Lill-Pite eif genomflutna Lyckoträsket,
i hvars närhet en trafikstation beräknats för trafiken från Lill-Pite elfs
dalgång. Denna nedgång är den i tekniskt hänseende svåraste delen
å hela vägsträckan från Vännäs till Boden, då en sänkning af 130 meter
kräfves på en väglängd af endast 9 kilometer. Linien har vidare framdragits
dels öfver, dels omkring de höjder, som förefinnas mellan de
stora vattenbehållarne mellan Lyckoträsk och Korsträsk.

Från Korsträsk hafva två alternativa linier till Boden blifvit uppgångna,
den ena på norra, den andra på södra sidan af Elfsbyn. Deri
förstnämnda och inre belägna af dessa linier nedgår till Pite eif genom
Korsträskbäckens dalgång och berör norr om Elfsbyn den under arbete
varande utsträckningen af landsvägen från Piteå, der en trafikstation
erfordras, samt öfvergår strax derefter Pite eif, som här har en bredd
af öfver 100 meter. Linien följer sedermera eu bäckdalgång, passerar
Krokträsk och Bergträsk och öfvergår den Snarköllandet kallade vattendelaren
mellan Pite och Lule elfvar, hvarefter hon nedgår förbi Johan -nisfors och Slyträsk öfver Karlberg till södra stranden af Lule eif vid
Hednoret, der linien berör Lule elfs 7 mil inåt landet segelbara
Bill. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 7

Sjette Inifvml titel».

vattendrag och hvarest derföre en trafikstation blifvit föreslagen. Lule elfs
södra strand följes vidare till den så kallade Trångforsen, der elfven
erbjuder en lämplig öfvergångspunkt med en bredd å det stora vattendraget
af endast 80 meter samt bård och stenbunden botten. Linien
framgår sedan mot Bodens kyrkoby, öfvergår Bodåns i Lule eif utfallande
mindre vattendrag och träffar Luleå-Ofotenbanan vid Bodens
station, der en särskild stations anläggning beräknats. Det andra alternativet
mellan Korsträsk och Boden nedgår till och öfvergår Pite eif
söder om Elfsbyn, berör Lillträsk. och Mjövattnet, framgår mellan PiteAltervattnet,
öster om Lule-Altervattnet, öfver Alån och slutligen genom
Qvarnbäckens dalgång till Hednoret, der linien sammanfaller med förutnämda
alternativ. Ehuru denna sträckning är 1 kilometer kortare än
den inre, äro lutningar och krökningar ofördelaktigare, hvarföre den
inre linien ansetts vara att föredraga.

Terrängförhållandena å hela denna mellan Nyby (Vännäs) och
Boden undersökta linie äro starkt vexlande, enär linien måst öfvergå
alla de vattendelare eller böjdryggar, som åtskilja de många större och
mindre från vester kommande vattendragen. Flodöfvergångarne äro
dock i allmänhet fördelaktiga, och jordmånen, som till en stor del består
af sandgrus och sten, erbjuder ett godt material för en solid jernvägsbyggnad
samt lätt framtida underhåll. De större elföfvergångarne
hafva god byggnadsgrund, så att konstgjord sådan kräfves blott för
öfvergången af Pite eif, och endast bron öfver Vindelelfven är af någon
mer betydande höjd eller 35 meter öfver vattenytan.

Längden af hela linien från Nyby (Vännäs) utgör 297,392 meter.

Trafikstationer hafva blifvit beräknade att anläggas endast å de
ställen, der nu befintliga eller under anläggning varande vägar korsas,
och skulle dessa stationers inbördes afstånd blifva följande:

mellan	Vännäs (Nyby)	och Degerfors .....................................	....... 36,o	km.
»	Degerfors	T>	Asen .............................................	....... 53,7	»
. »	Asen	»	Bastuträsk......................................	....... 21,8	»
»	Bastuträsk	»	Jörn ...........................................	....... 36,1	»
	Jörn		Byske eif ....................................	....... 31,2
	Byske eif	»	Granliden .....................................	....... 12,8	B
»	Granliden	»	Persberg eller Lyckoträsk........	....... 25,2	»
»	Persberg	»	Elfsbyn .........................................	....... 33,7	))
»	Elfsbyn	»	Hednoret ......................................	....... 38,7	»
2>	Hednoret	B	Boden ...........................................	....... 8,2	2)

Summa 297,4 km.

Sjette hufvud titeln.

Enär nästan samtliga dessa stationsafstånd äro större än hvad föreskrifvits
i Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 16 mars 1877 angående
vissa allmänna bestämmelser att vid utförandet af statens jernvägsbyggnader
iakttagas, hafva derjemte planering och ballastning beräknats
för 15 mötesplatser mellan Vännäs och Boden äfvensom anläggande
af mötesspår å 6 ställen i och för trafikens ändamålsenliga
bedrifvande.

Anläggningskostnaden för denna 297,4 kilometer långa linie
ställer sig, enligt hvad jernvägsstyrelsen i ofvannämnda skrifvelse af
den 14 mars 1889 förmäler, ganska fördelaktig, då den enligt kostnadsförslaget,
oberäknad! kostnaden för anskaffning af rörlig materiel
och expropriation af jord, hvilken senare kostnad, jemväl hvad linien
inom Norrbottens län angår, beräknats icke skola af staten bestridas,
uppgår till 13,400,000 kronor eller endast 45,057 kronor för bankilometer.
Lägges härtill för banans utrustning med rörlig materiel 5,000
kronor för kilometer, eller för hela linien 1,487,000 kronor, uppgår
kostnaden till 14,887,000 kronor.

Styrelsen öfvergår härefter till redogörelse för den yttre, enligt
hvad jag förut erinrat, under åren 1884 och 1885 undersökta linien från
Vännäs, öfver Rödå, Bygdeträsk och Lill-Pite till Boden, hvilken linie
under år 1888 ånyo blifvit undersökt och delvis omstakad samt å generalkartan
är betecknad med en fulldragen blå linie.

1884 års undersökningslinie följer Vindelelfvens vattenlopp till
närheten af Rödå, öfvergår elfven och uppstiger derefter i den starkt
kuperade terrängen vid Qvarnsvedjan och Norrland. Emedan likväl
betydande terrasseringsarbeten der skulle erfordras, har en ny undersökning
företagits för att finna en bättre uppgång från elfven; och har
genom att uppgå genom Rödåns trånga dalgång förbi Löflund till Höglunda
minskning åstadkommits i våglängd och terrasseringsarbetenas
storlek. Derefter följes den gamla stakningen, med undantag af en
mindre förbättring vid Piptjern, till Åträsk. Norr om Åträsk gör den
gamla linien en stark böjning åt öster för att nedgå till och följa östra
stranden af Bygdeträsks stora vattenbehållare samt sedan vidare uppgå
i närheten af Burträsk mot Skellefte eif. Emedan denna sträckning,
som är besvärad med särdeles ogynsamma kröknings- och lutningsförhållanden,
komme att kräfva högst betydande terrasseringsarbeten, är
en ny linie utstakad å vestra sidan af Bygdeträsk, hvilken vid Åträsk
skiljer sig från den gamla linien och, efter att hafva öfvergått Tallån,
Sikån, Risån, Lillån och Bure eif, vid Jerfstjern framkommer till och
ingår i gamla linien. Stora terrängsvårigheter möta äfven å denna

Sjette hufvndtiteln.

sida om Bygdeträsk men mindre än på den östra, och har äfven våglängden
kunnat något förkortas. Från Jerfstjern följes åter den gamla
utstakningen öfver Skellefte eif, förbi Orkliden, Löparnäs, Norrliden,
Tarsbäckliden och Falkliden till Storkågeträsk. Linien fortgår sedan
förbi Qvarnfors by och Djupfors till Byske eif, som öfverskrides nära
byn Strykfors. Följande gamla utstakningen, öfvergår linien Norrbottensgränsen
vid Uddfors och framgår genom byarne Granträsk och
Kalamark, skär landsvägen mellan Piteå och Arvidsjaur och nedgår till
Lill-Pite eif vid Ytterfors samt följer sedan norra stranden af samma
vattendrag till Råmyran. Som den gamla linien från Storkågeträsk
till Boden utstakats med maximilutningar af 1 : 100, har den nödgats
göra betydande böjningar för att inom Norrbotten kunna kringgå de
långt inskjutande vattendelarne synnerligast mellan Lill-Pite eif och
Pite eif samt denna eif och Lule eif. Till vinnande af vägförkortning
medelst användning af skarpare lutningar, eller 16 millimeter per meter,
försöktes att i rätare rigtning framdraga en linie från Ytterfors till
Borgfors och derifrån till Boden. De nordvest om Lill-Pite och Pite
vattendrag sig sträckande bergryggarne befunnos dock i denna sträckning
allt för svåra att öfvergå, hvarföre försöksstakningarna måste öfvergifvas
och eu förbättring i planen sökas genom utåt kusten gående
rätningar, eller genom att från Råmyran i kortaste sträckning öfvergå
Norrbodsbäckens djupa dalgång, följa gamla stakningen öfver vattendelaren
söder om Pite eif och, i stället för att enligt gamla linien
uppgå till Borgfors och öfvergå elfven vid Sikfors, redan vid Rönnberg
passera samma vattendrag, åter uppstiga förbi Kläppen öfver Alterån
och utmed Holmträsk samt derefter vid Stormyran ingå i gamla linien.
Ganska betydande vägförkortningar hafva härigenom kunnat vinnas,
men hafva deremot närmat linien mot kusten. Från Stormyran följes
åter den gamla stakningen förbi Rosfors bruk, mellan inre och yttre
Bjurträsket, öster om Vestmarksträsket, vester om Mockträsket, med
öfvergång af Lule eif vid Trångforsen eller på samma ställe, som den
inre linien, hvarifrån skilda sträckningar för stambanans inledning till
Bodens station å Luleå-Ofotenbanan blifvit i de olika alternativen upptagna
och hvilken inledning blir beroende af det utrymme, föreningsstationen
kan komma att kräfva.

Denna yttre sträckning kräfver delvis betydande terrasseringsarbeten,
och jordflyttningarna m. m. äro betydligt större än å den inre
linien. Elföfvergångarne äro äfven svårare samt kräfva större brobyggnader
och i allmänhet dyrbarare grundläggningsarbeten.

Sjette hufvudtiteln.

Längden af den yttre linien har dock på grund af ofvannämnda
omstakningar nedbragts från 322,482 meter till 308,149 meter.

Trafikstationerna hafva, liksom å den inre linien, blifvit beräknade
att anläggas endast å de punkter, hvarest större eller mindre vägar
korsa linien, och deras inbördes afstånd skulle blifva följande:

mellan utgångspunkten och Vännäs......................... 4,2 km.

b Vännäs b Rödå .................................................. 22,1 »

» Rödå b Botsmark .......................................... 28,o b

» Botsmark b Andersfors........................................ 35,4 b

b Andersfors b Medle................................................. 31,4 b

» Medle » Svanström......................................... 11,8 b

b Svanström b Storkåge................................... 17,7 b

b Storkåge b Norrbacka....................................... 41,o b

» Norrbacka » Kalamark ......................................... 26,9 )>

b Kalamark b Råmyran............................................ 14,2 b

b Råmyran b Rönnberg ....................................... 10,6 »

b Rönnberg b Heden ............................................... 56,2 b

b Heden b Boden .............................................. 8,6 b

Summa 308,i km.

Som den yttre linien genomgår en mera befolkad och odlad bygd
och berör vägar, hvilka ej ännu blifvit så långt framdragna inåt landet,
att de korsas af den inre, är för närvarande behofvet af trafikstationer
å den yttre linien något större än på den inre. Förutom ofvannämnda
stationer hafva planering och ballastning beräknats för 15 mötesplatser
samt nedläggning af dubbelspår å 4 ställen.

Anläggningskostnaden för den yttre 308,15 kilometer långa jernvägen
uppgår enligt kostnadsförslaget till 15,700,000 kronor, eller
50,940 kronor för bankilometer, hvaruti icke blifvit inberäknad kostnaden
för anskaffning af rörlig materiel samt lösen af jord. Tillräknas
kostnaden för anskaffning af rörlig materiel med 5,000 kronor
för kilometer, tillkommer för 308 kilometer 1,540,000 kronor, hvadan
hela kostnaden blifver 1 7,240,000 kronor.

I följande tablå har jernvägsstyrelsen sammanstält sida vid sida
de tekniska förhållandena vid hvardera linien samt de skilnader, hvilka
visa, hvilkendera linien i gifvet afseende har företrädet framför den
andra:

Sjette hnfvndtiteln.

				skilnad till	förmån för
		yttre linien.	inre linien.
				yttre linien.	inre linien. j
Längd mellan Vännäs (Nyby) och Boden .....	. km.	308,149	297,392	__	10,757
Summa af höjningar och sänkningar............	... m.	2.572	2,709	137	—
Summa längd af lutningar 1 : 62,5...............	»	77,120	115,609	38,489	—
» » » d:o 1 : 62,5—1 : 100 ..	... »	76,864	43,087	—	33,777 I
» » » d:o svagare än 1:100	... »	73,130	65.347	—	7,783
» » » d:o samtliga lutningar	... ..	227,114	224,043	—	3,071 1
Horisontel bana ......................................	.. m.	81,035	73,349	--''	7,686
Summa längd af kurvor med radie af 300 m.	... »	19,507	28,433	8,926	—
» » » o med radie mellan 3001, o. m.
500 in......	... m.	41,797	36.633	—	5,164
» » » » » » större än 500 m. »	51,700	42,788	——	8,912
» » » samtliga kurvor ..............	.. ,,	113,004	107,854	—	5,150
Längd af rak bana ..................................		195,145	189,538	—	5,607
Den på grund af lutnings- och krökningsförhållan-
dena beräknade s. k. virtuela längden.......	. km.	399	402,2	3,2	—
Qvantitet af jordflyttningar ........................	kbm.	4,407,270	3,113,013	—	1,294,257
» » bergsprängningar.....................	»	73,240	25,160	—	48,080
Anläggningskostnad utom expropriation och	rörlig
materiel................................................	.. kr.	15,700,000	13,400,000	—	2,300,000
Kostnad för anläggning och utrustning med rör-
lig materiel.........................................	»	17,210,000	14,887,000	—	2,353,000

Ofvanstående öfversigt gifver, enligt hvad jernvägsstyrelsen vidare
förmäler, vid handen att det endast är i afseende på summan af höjningar
och sänkningar och i längden af starkaste lutningar och kurvor
med minsta radie, som den yttre luden kan sägas hafva företrädet för
den inre. Anledningen till den senare liniens underlägsenhet i dessa
afseende!! ligger hufvudsakligen deri, att densamma måste stiga ända
till 357 meter för att öfvergå den i södra Norrbotten befintliga, långt
mot hafvet utskjutande vattendelaren, hvars starka stupning norrut
mot sagda läns djupt nedskurna flodbäddar derjemte föranleder till att
linien måst utläggas i en nästan oafbruten maximilutning af nära 9,000
meters längd för att kunna sänkas till Lill-Pite-elfvens dalgång, hvaremot
den yttre linien kunnat dragas öfver samma höjdsträckning vid

Sjette hufvud titeln.

blott 186 meters höjd med något fördelaktigare lutningar. En maximilutning,
jemförlig med den nyss omförmälda, förekommer dock å den
yttre linien, enär denna linie för uppgången från Vindelelfven till höglandet
norr om Umeelfven, der densamma når sin högsta punkt, 270
meter, kräfver en sammanhängande stigning af mer än 7,000 meters
längd. Likasom vid lutningsförhållandena har ock den mera brutna
terrängen betingat å den inre linien ett större användande af kurvor
med skarpaste tillåtna krökning, men då i stället längderna af kurvorna
med större radier är o å denna linie jemförelsevis mindre, blir
summan af samtliga der förekommande kurvlängder lägre än motsvarande
summa å den yttre linien. I afseende på den af lutnings- och
krökningsförhållanden beroende kostnaden för bantågens framförande,
kan ingendera linien anses erbjuda något väsentligt företräde. Visserligen
visa de för bedömandet häraf beräknade s. k. virtuela längderna
en skilnad till förmån för den yttre linien, men denna skilnad är så
ringa, att den icke har någon praktisk betydelse.

Men om de båda linierna i nu nämnda hänseenden kunna anses
likstälda, har den inre linien ett afgjordt företräde dela att dess anläggning
kan utföras med betydligt mindre arbete och mindre kostnader
än den yttre linien, hvilken kräfver nära 50 procent större jordschaktning
och nära 3 gånger så mycket bergsprängning som den
förstnämnda linien. Dertill kommer att man i den i allmänhet fastare
beskaffenheten af jordmånen i den inre linien har eu borgen för att
det framtida underhållet af banvallen der blir billigare än i den yttre,
hvarest i floddalarne ymnigt förekommer sandlera, som är ytterst svår
att skydda mot åverkan af vatten och köld. Bland andra omständigheter,
som inverka på anläggningskostnaden, bör nämnas att, emedan
den inre linien är mera aflägsen från hafvet, de vattendrag, den har
att öfvergå, äro till antalet färre och i allmänhet hafva mindre bredd
än de, den yttre linien har att passera, och att i följd häraf äfvensom
derföre att marken merendels är sådan, att några synnerligt svåra
grundläggningsarbeten ej erfordras, kostnaden för broar och andra
vattengenomlopp ej stiger till samma höjd som å den andra linien.
De här omförmälda förhållandena göra det möjligt att bygga den inre
linien för 2,300,000 kronor mindre kostnad än den yttre linien, hvadan
den förra är i afseende på byggnadskostnaden obestridligt att föredraga.
Något större än nu nämnts blir skilnaden, om man till byggnadskostnaderna
lägger jemväl kostnaden för hvardera liniens utrustning
med rörlig materiel och derför beräknar 5,000 kronor per kilo -

56 Sjette liufvudtitehi.

meter af hvardera limens längd. Skilnaden blir då 2,353,000 kronor
till fördel för den inre linien.

Men om det å ena sidan icke möter några svårigheter att bedöma,
hvilkendera af dessa linier är att föredraga i afseende på kostnaderna
för anläggningen och utrustningen, anser jern vägs styrelsen det deremot
vara vanskligt att uttala sig för den ena eller den andra linien, när frågan
gäller deras nationalekonomiska betydelse eller den trafik, de kunna
påräkna eller skapa. Båda linierna genomgå föga bebygda trakter och
lio-ga utom eller vid sidan af den kuststräcka, hvarinom den i det hela
föga talrika befolkningen för närvarande är, så att såga, koncentrerad.
De befolkningsmängder, som kunna anses befinna sig inom liniernas
trafikområden, dessa beräknade till 60 kilometers bredd eller 30 kilometer
å hvardera sidan om jernvägslinien, äro, beräknade efter statistiska
centralbyråns folkmängdsuppgift för den 31 december 1887:

vid inre linien — å vestra sidan...................................... 18,572

— å östra sidan...................................... 33,952

eller tillsammans.......................................... 52,524 samt

vid yttre linien — å vestra sidan .................................. 26,728 och

— å östra sidan ................................ 49,627

eller tillsammans....................................... 76,355 personer.

Anser man åter det trafikområde, linierna komma att betjena, vara
utsträckt å ena sidan till riksgränsen och å den andra till hafvet, kommer
under beräkning för hvardera linien en befolkning af 147,500 personer,
af hvilka bo vester om den inre linien 64,374 och öster derom
83,126 personer samt vester om den yttre linien 87,500 och öster om
samma linie 60,000 personer." Finge man nu antaga, säger styrelsen
vidare, att persontrafiken skulle vid dessa linier förhålla sig till befolkningsmängden
såsom öfverhufvudtaget vid andra jernvägar inom landet,
så kunde för nu ifrågavarande b an sträckningar, om hela befolkningen
mellan riksgränsen och hafvet lägges till grund för uppskattningen,
persontrafiken kunna anses inbringa omkring 300,000 kronor
brutto, ett belopp, som, fördeladt på banlängden, motsvarar vid pass
1,000 kronor per kilometer. Håller man sig åter till de först nämda
trängre trafikområdena, faller på den inre linien eu personinkomst af
omkring 100,000 kronor och på den yttre en dylik inkomst af 150,000
kronor, eller för förra linien 300 å 400 och för den yttre vid pass
500 kronor per kilometer. Den största ofvan uppgifna medelinkomsten
per kilometer uppgår i det närmaste till hvad samtliga enskilda
banor i medeltal hade af persontrafiken under år 1887, och för

Sjette lnifvudtitehi.

de lägre medelbeloppen finnas äfven motsvarigheter vid åtskilliga mindre
jernvägar under samma år. Emellertid kommer alltid persontrafiken
å ifrågavarande banor att inskränkas derigenom att en stor del af
befolkningen bar kortare väg till kusten än till någon af här ifrågavarande
jernvägslinier och både derför samt till följd af prisbilligheten,
så länge årstiden det medgifver, begagnar sig af de redan befintliga,
väl ordnade sjöfartsförbindelserna. Sedan bibanor, ledande till kustorter,
som man hoppas, bringats till stånd, kommer emellertid sannolikt den
olikhet, som nu eger rum mellan de båda linierna i utsigterna till
persontrafik, att utjemnas, och detta blir tilläfventyrs äfven dess förinnan
fallet, enär folktillökningen visat sig betydligt starkare i de inåt
landet belägna socknarne än i de vid kusten belägna. — För en uppgående
stambana genom dessa landsdelar synas, enligt hvad jernvägsstyrelsen
vidare yttrar, betingelserna för godstrafik icke vara gynsamma,
så länge banan icke bär förbindelse med kusten. Alla godstransporter
hafva derstädes sina naturliga vägar från det inre landet
till hafvet eller i motsatt led från detta inåt landet. I samma rigtning
och korsande stambanan gå ock skogsprodukterna, hvilka äro de enda,
som förekomma i så stora massor, att de kunna räknas till det slags
trafik, som skulle kunna, hvad man kallar, mata jernvägen. Utsigterna
för sådana transporter äro dock icke stora, så länge den uppgående
banan icke har direkt förbindelse med hamnplatser. För upptagande
af virkestransporter och äfven för framkallande af en ökad skogsindustri
lämpar sig emellertid den inre linien bättre än den yttre, enär den
ligger närmare de betydande skogsvidder, som finnas inåt landet, och
således i större mån underlättar dessas tillgodogörande, både för egentlig
beredning af trävaror och för bergsbruket, och kan vinna en viss
betydenhet, om en gång en jernindustri kommer till stånd för bearbetande
inom landet af de lappländska malmerna. — Beträffande transporter
af landtbruksprodukter, konsumtionsartiklar och köpmansgods,
torde den inre linien åtminstone icke blifva underlägsen den yttre,
enär den senare genom sin större närhet till kusten är mera beroende
på konkurrensen med den billiga sjöfarten.

Med de ringa trafikanledningar, de trakter erbjuda, som de båda
linierna genomskära, och med de relativt större kostnader, som äro
förenade med jernvägsdriften inom områden, der lefnadskostnaderna
och prisen i allmänhet redan äro höga, får man enligt jernvägsstyrelsens
förmenande icke vänta att någondera linien skall under närmaste
tiden lemna en afkastning, som i skälig mån motsvarar det i denBih.
Ull Riksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft. 8

Sjette hufvudtiteln.

samma nedlagda kapitalet, men det synes, som om den inre linien
gåfve förhoppning’ att tidigare än den yttre nå detta önskningsmål.

På grund af hvad sålunda blifvit af styrelsen andraget, och enär
af de båda undersökta linierna för stambanans sträckning mellan
Vännäs och Boden den inre linien öfver Degerfors har framför den
yttre öfver Bygdeträsk fördelarne af:
att vara 10,757 meter kortare;

att erbjuda tjenligare jordmån för banvallens bildande;
att kräfva mindre framtida underhåll;
att vara 2,300,000 kronor billigare att bygga;
att bättre kunna påverka det inre landets utveckling och tillgodose
dess behof af kommunikationer;

att blifva till större gagn för en i inre landet uppstående skogsindustri;
och

att bättre lämpa sig för utbyte af produkter mellan de lappländska,
genom Luleå-Ofotenbanan tillgängliga malmfälten samt Vester- och
Norrbottens kolskogar; samt derjemte

är enligt utlåtande af chefen för generalstaben i strategiskt hänseende
att föredraga,

har jernvägsstyrelsen i underdånighet hemstält att för stambanans
fortsättning genom öfre Norrland måtte antagas sträckningen från Nyby
(Vännäs) öfver Degerfors, Jörn och Elfsbyn till Boden (Ofver-Luleå) i
den rigtning, som å generalkartan finnes med full röd linie betecknad.

Af de kommuner inom Vesterbottens län, hvilka närmast beröras af
de utstakade jern vägssträckningarna, hafva Vännäs och Burträsks socknar
samt Skellefteå socken och stad förordat det yttre eller östra alternativet,
men Degerfors, Norsjö, Jörns och Byske kommuner uttalat sig för det
inre eller vestra alternativet; och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i nu nämnda län har, beträffande de undersökta jernvägsliniernas
inbördes företräden, anfört att den yttre eller östra sträckningen visserligen
berörde de folkrikaste och mest odlade trakterna inom länet, i
följd hvaraf redan från början en rätt liflig trafik å banan kunde vara
att emotse äfvensom odlingar komme att påskyndas och industriela
verk snart nog att anläggas utefter jernvägen, som läge tillräckligt
långt in i landet för att kunna upptaga betydliga qvantiteter
af skogsprodukter, hvarförutom de bibanor, som flerstädes behöfdes till
kusten, blefve kortare och derigenom billigare, under det att deremot
den inre linien berörde till större delen öde trakter, hvilkas odling till
följd af fåtaligare befolkning torde komma att ske betydligt långsam -

Sjette Iiufvudtiteln.

raare; men att den omständigheten att jernvägen, genom att gå längre
in i landet, berörde större skogssträckor samt komme i närheten af
Näsbergets inom Jörns socken'' belägna betydande malmfält, borde föranleda
till större trafik af jern och trä än å den yttre linien; samt att
i följd häraf och då kustsocknarnes behof af kommunikationer redan
vore jemförelsevis väl tillgodosedt genom kustlandsvägen samt den
åtminstone halfva året öppna sjöfarten, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ansåge sig böra förorda den inre, vestligare jernvägssträckningen,
såsom den för länet i dess helhet gagneligaste.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län har i
ärendet anfört hufvudsakligast följande.

Den kända omständigheten att den öfvervägande delen af Norrbottens
odling och befolkning för närvarande befunnes samlad invid
kusten, särskilt omkring nedre delarne af dess floddalar, hade till
följd att en jernväg, anlagd längs efter och i närheten af kusten, på
sätt densamma utlagts i 1886 års förslag, onekligen skulle under den
närmaste tiden efter vägens fullbordande föranleda ökade förmåner och
höjda jordvärden för ett större antal invånare samt i följd deraf jemväl
erhålla en något större persontrafik af lokal natur än en längre in i
landet anlagd jernväg. — Denna öfverlägsenhet hos den yttre jernvägslinien
och den dermed sammanhängande förmånen af kortare och
billigare bibanor till kustorterna hade ock i afgifna yttranden med
styrka framhållits af ombud från Piteå stad och socken. Det torde
icke heller kunna bestridas att denna synpunkt egde särskild giltighet
för den del af länet, hvarifrån dessa åsigter uttalats.

Men vid valet af det lämpligaste läget för stambanan Vännäs—
Boden, med hänsyn till hela länets och det allmännas intressen, måste
frågan jemväl betraktas ur andra synpunkter än den södra kustbefolkningens.

Härvid framstälde sig i främsta rummet det beaktansvärda förhållandet
att länets hela bredd uppginge till nära 40 mil och att den till
odling tjenliga delen deraf vexlare mellan 20 och 25 mil. Då nu länets
behof af jern vägsförbindelse i norr och söder måste för en lång framtid anses
vara fyldt med en enda bana, skulle denna banas förläggande nära hafskusten
uppenbarligen innebära en orättvisa och lända till förfång för de
inre landsdelarne, hvilka vore mera vanlottade på samfärdsmedel, men jemförelsevis
mera mäktiga af utveckling än kustlandet, såsom ännu hufvudsakligen
obefolkade och ouppodlade, ehuru rika på odlingsmarker,
likasom på malmer och mineral af värdefull beskaffenhet. — För den
norr om Lule eif eller banans slutpunkt boende befolkningen, som vid

Sjette lmfvudtiteln.

1889 års ingång uppgått till 65,630 personer, under det att invånareantalet
söder om samma eif utgjorde 35,499, vore det af hufvudsakligaste vigt
att ifrågavarande bana erhölle den kortaste och billigaste sträckningen.
Infordrade yttranden från de närmast intresserade kommunerna ådagalade
äfven att alla dessa, med ofvannämnda undantag, förklarat sig
anse den inre linien i alla afseenden förmånligare än den yttre.

Med hänsyn till länets ofvanberörda vidsträckthet, syntes det sålunda
nödigt att stambanan inom länet förlädes längre in i landet
än som skedde vid dess först verkstälda utstakning, för såvidt
den skulle kunna på kraftigaste sätt befrämja såväl landets uppodling
som uppkomsten af en jernindustri, grundad på ortens kolskogar och
de lappländska malmrikedomarne. Lika afgörande för ett dylikt läge
torde äfven vara nödvändigheten att denna länets sannolikt enda förbindelse
med fosterlandet, och det väsendtligaste vilkoret för ett verksamt
försvar, genom sjelfva sitt läge vore tryggad mot faran att under
krigstid genast afskäras. Ur dessa synpunkter såväl som på de af
jernvägsstyrelsen anförda öfriga grunder ansåge sig Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län ega giltiga skäl att i
underdånighet tillstyrka stambanans utförande i den af sagda styrelse
förordade inre linien, under antagande att denna linies brsantaste lutningar
och skarpaste krökningar skulle vid den definitiva utstakningen
kunna väsentligen förbättras utan nämnvärd ökning af anläggningskostnaden.

Med anledning af hvad jernvägsstyrelsen yttrat beträffande banans
rentabilitet och trafikanledningar, anför Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län vidare att den norrländska jernvägskomiténs
sakrika utredning af öfre Norrlands utveckling under senare
tider lyckligtvis gåfve anledning till andra slutsatser än dem, hvartill
jernvägsstyrelsen kommit. Den ådagalade nemligen att öfre Norrland
gått framåt i folkmängd, odling och industri vida snabbare och kraftigare
än andra landsdelar, att det inneslöte rikedomar, som vore jemförliga
med dem, som de sydliga provinserna kunde framvisa, samt att
denua utveckling nått en sådan stadga, att befolkningen derstädes väl
förtjenade det kraftiga stöd till ytterligare förkofran, som eu stambana
beredde. Äfven såsom trafikområde visade sig öfre Norrland enligt
nämnda utredning i vida ljusare färger än dem jernvägsstyrelsen tecknat.
Ehuruväl en jernväg, som genomlöpte glest befolkade orter af så storartad
utsträckning som öfre Norrland, påtagligen icke kunde omedelbart
efter dess fullbordande lemna inkomster, motsvarande dem,
som inflöte vid stambanor genom äldre och rikare odalbygder, så hade

Sjette hufvudtiteln.

likväl nämnda komité ansett sig såsom ett slutomdöme kunna uttala
den uppfattningen att nettoinkomsten af denna stambana skulle redan
i början uthärda jemförelsen med motsvarande inkomst vid en del af
rikets då trafikerade stambanor och inom eu icke aflägsen framtid antagligen
öfverträffa densamma. Enligt komiténs på insamlade uppgifter
grundade beräkning af den årliga nettoinkomsten i procent af anläggningskapitalet,
skulle denna inkomst komma att uppgå till 3 procent
(2,87 procent) af anläggningskapitalet, hvilket för den nu förordade
inre linien blifvit väsentligen nedsatt, samt kunde redan i början af
banans drift väntas att uppgå till 1,6 procent af anläggningskostnaden.
I öfver ett sekel hade det svenska bergsbrukets vänner tid
efter annan gjort kraftiga ansträngningar* för att inom landet åvägabringa
en bergverksrörelse, grundad på de outtömliga malmrikedomarne
inom Norrbottens läns lappmarker. Äfven från statens sida hade under
samma tid stora uppoffringar blifvit gjorda i samma syfte, som alltid
ansetts såsom ett synnerligen eftersträfvansvärdt nationalekonomiskt
önskningsmål. Under den antagna förutsättningen att den föreslagna
stambanan till Boden i förening med Luleå-Ofotenbanan skulle möjliggöra
och kalla till lif eu dylik länge förväntad bergverksrörelse, syntes
det som om denna stambana med fog borde erkännas blifva af den
största nationela betydelse, ensamt ur industriel synpunkt. — Giltig
anledning torde äfven, enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
åsigt, saknas för det af jernvägssty^relsen gjorda antagandet att jernvägens
drift inom öfre Norrland skulle blifva jemförelsevis dyrare än
inom andra orter, af den uppgifna anledning att lefnadskostnaderna i
Norrland redan skulle vara höga. Af erfarenheten från offentliga inrättningar
så väl som från det enskilda lifvet framginge emellertid att
dessa kostnader i verkligheten derstädes icke i allmänhet vore högre
än annorstädes vore vanligt, utom då missväxt inträffade eller då den
inskränkta förbrukningen försvårade en billig produktion, men dessa
anledningar till prisstegring skulle med visshet just i och med stambaneförbindelsen
komma att till hufvudsaklig del undanrödjas. — Slutligen
har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i afseende på den
uppstäda beräkningen af persontrafiken anmärkt att den del af länets
befolkning, som vore bosatt norr om Lule eif, icke dervid kommit i betraktande.
Men då banan skulle sluta vid denna eif och den norr om
elfven boende befolkningen större delen af året saknade annan utfartsväg
än den föreslagna jernvägen, så länge den finska stambanan icke
utsträcktes till Torneå, syntes denna befolkning, som uppginge till
65,630 personer, eller nära 50 procent af hela folkmängden mellan

Sjette hufvudtiteln.

Vännäs och Boden, hafva bort i någon mån tagas med i beräkningen
af den blifvande persontrafiken.

Frågan om norra stambanans byggande genom öfre Norrland vore
för öfrigt uppenbart af den utomordentliga vigt för orten och jemväl
af den allmänna betydelse för riket, att densammas afgörande icke
borde göras hufvudsakligen beroende af nuvarande trafikanledningar
eller den beräknade nettoinkomsten under de första årens jernvägsdrift.
Stambanans utsträckning till Luleå—Ofotenbanan påkallades nemligen
af de höga intressena att i politiskt och militäriskt hänseende närmare
förena de i dessa afseende!! alltför isolerade nordligaste länen med det
öfriga fäderneslandet samt att på samma gång medelst den lättade
förbindelsen af en stambana möjliggöra dessa landsdelars snabba, tryggade
uppodling och att uppväcka den industriela rörelse, som vore
nödvändig och naturlig för att tillgodogöra deras stora naturrikedomar.
Äfven för hela rikets försvar vore enligt sakkunniges mening denna
den nordligaste stambanedelen af den största vigt. Dess anläggning
vore sålunda icke blott en tvingande nödvändighet, som måste undantränga
de finansiela betänkligheterna, utan den vore derjemte en gärd
af rättvisa mot de rikets invånare, hvilka längst väntat på erhållande
af lättade förbindelser, mest vore i behof af desamma och enligt Eders
Kong!. Maj:ts befallningshafvandes förmening bäst komme att i framtiden
direkt och indirekt återgälda det häri nedlagda anläggningskapitalet
; och utförandet af ifrågavarande stambanedel kunde enligt Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt jemväl grundas på den kloka
beräkningen att derstädes bereda lönande användning af svenskt kapital
och af någon del af den svenska arbetskraft, som eljest ökade den
årliga utvandrareströmmen.

Chefen för generalstaben, hvars utlåtande i ärendet jemväl infordrats,
påpekar, hurusom den yttre linien ganska nära öfverensstämde
med den åren 1884 och 1885 utstakade, dock med, bland annat, den
förändringen att öfvergången af Pite eif nu föresloges omkring 11 kilometer
närmare dess utlopp i Bottniska viken eller vid Rönnberg i stället
för vid Sikfors; och åberopar chefen vidare att chefen redan i underdånig
skrifvelse den 28 september 1887 angående åtgärder för Norrbottens
försvar varit i tillfälle att utförligt framlägga de skäl, som
gjorde den då utstakade sträckningen af norrländska jernvägen alldeles
oantaglig ur militär synpunkt. Bland dessa skäl, hvilka i främsta rummet
afsåge faran af jernvägens dragande allt för nära kusten och svårigheten,
för att icke säga omöjligheten, att under sådana förhållanden
skydda densamma mot fiendtliga afbrytningsförsök, framhåller chefen

Sjette lmfrutltitelii.

det betänkligt korta afståndet mellan Piteå och den punkt, der jernvägen
skulle öfvergå Pite eif. Då den nu framlagda yttre linien
skulle korsa sagda eif ännu närmare dess utlopp, innebure detta tydligen
en ytterligare fara, som skulle komma att vidlåda ifrågavarande
sträckning af jernvägen. Chefen anser derför att, med afseende på
jernvägens öfvergång af Pite eif, dess dragande öfver Elfsbyn måste
uppställas såsom en oeftergiflig militär fordran. Om derför, yttrar
han vidare, den norrländska jernvägens fortsatta framdragande uti
sträckningen öfver Bygdeträsk, Storkågeträsk och Lill-Pite måste på
det kraftigaste afstyrka, kunde deremot det andra alternativet, innefattande
den så kallade inre linien öfver Degerfors, Jörn och Elfsbyn,
i hufvudsak godkännas. Denna linie, som hölle sig i allmänhet på ett
ur försvarets synpunkt nöjaktigt afstånd från hafvet, torde i sjelfva
verket uppfylla de militära anspråk, som kunde och borde ställas på
denna för försvaret af landets nordligaste delar så vigtiga, ja, man torde
kunna säga oumbärliga jernväg.

Chefen för generalstaben anser vidare ur militärisk synpunkt önskvärd!,
om jernvägen från gränsen mellan Norrbottens och Vesterbottens
län till Elfsbyn, i stället för att gå öster om sjöarne Bänkerträsk och
Gammelträsk, kunde framdragas vester om dessa sjöar; men enligt hvad
jernvägsstyrelsen meddelat, skulle derigenom lutningsförhållandena blifva
betydligt försämrade och således äfven trafikförmågan förminskad,
hvartill komme att anläggningskostnaden ökades med omkring 600,000
kronor.

Slutligen har generalstabschefen ansett sig böra framhålla vigten
af att denna jernväg erhölle så stor trafikförmåga, som under de för
dess byggnad gifna förutsättningarna öfver hufvud taget vore möjligt
att ernå, och föreslår till vinnande af detta syfte och för att banan
skulle kunna motsvara de militära fordringarna, bland annat, för hvithet
nu icke torde behöfva redogöras,

att vattenstationerna, hvilka enligt gifna bestämmelser skulle förläggas
på ett afstånd från hvarandra af högst 32 km, anordnades så,
att de egde vattentillgång tillräcklig för en under någon tid fortsatt
turnustrafik af 16 tåg i hvardera rigtningen i dygnet, eller kunde hastigt
dertill uppbringas;

att vid anläggning af trafikstation vid Elfsbyn hänsyn toges dertill
att denna station, som i militäriskt afseende komme att erhålla eu
framstående betydelse, i händelse af behof, kunde utvidgas; samt

att, då stationen vid Boden skulle blifva belägen framför de hufvudställningar,
hvarifrån försvaret af denna ur militärisk synpunkt så ytterst

Sjette liufrndtiteln.

betydelsefulla plats komme att utgå, och då det uppenbarligen vore
af vigt att jernvägsförbindelsen med nedre delarne af landet under ett
krig ej blefve afbruten, i närheten af afståndssiffran 504 å profilen
utsåges och förbereddes plats för en station med uppgift att ersätta
stationen vid Boden, i händelse denna icke längre med trygghet
kunde användas.

I fråga om hvad generalstabschefen sålunda föreslagit har chefen
för jern vägsstyrelsen i aflemnad promemoria förklarat

att vattenstationer vore beräknade att läggas på ett afstånd af högst
32 km från hvarandra, men att, då sådana icke alltid utan öfverdrifna
kostnader och olägenheter vid banans trafikerande kunde anordnas å
platser, der ymnigare vattentillgång förefunnes, de, som nu vore afsedda
att anordnas, ej alltid, vid förekommande ökadt behof i krigstid, särskildt
under ogynnsamma nederbördsförhållanden, skulle komma att
motsvara sitt ändamål, men att denna olägenhet borde lätteligen och
inom kort tid kunna genom provisoriska anordningar afhjelpas efter sig
företeende omständigheter;

att den vid Elfsbyn föreslagna stationsanläggningen medgåfve den
ifrågasatta utvidgningen; samt

att någon kostnad för sådana anordningar, som afsåges vid afståndssiffran
504 å profilen, icke blifvit i förslaget beräknad, men att
hinder icke mötte att på denna plats förlägga en station af den omfattning,
som militära fordringar kunde kräfva.

Den första frågan vid behandlingen af nu förevarande ärende är
naturligtvis den, huruvida stambanan bör fortsättas norr om den punkt,
dit 1886 års Riksdag beslöt dess framdragande. Då i detta afseende
några omständigheter icke tillkommit, som förminskat betydelsen af de
skäl, hvilka föranledde Eders Kongl. Maj:t att vid nämnda Riksdagväcka
fråga om banans byggande ända till Öfver-Luleå, har jag full anledning
antaga att Eders Kongl. Maj:t gillar min åsigt om behofvct af
stambanebyggnadernas fullföljande norr om Vännäs. Icke heller Riksdagens
år 1886 fattade beslut, hvarigenom Vännäs bestämdes såsom
ändpunkt för den då faststälda sträckningen, synes hafva grundat sig
på någon föreställning om att stambanebyggnaden norrut der borde
för framtiden upphöra, utan tvärtom erkände Riksdagen, såsom jag förut
nämnt, att den då föreslagna jernvägen till Öfver-Luleå påkallades åt
icke blott ekonomiska och lokala utan äfven strategiska och politiska

Sjette lmfvad ti teln.

skäl, och Riksdagen torde hafva inskränkt sig'' till det då fattade beslutet
allenast med hänsyn dertill att ej kommande Riksdagar skulle
bindas för längre tid än hvad nödigt vore.

Den bansträcka, som nu är i fråga, är måhända i trafikafseende,
åtminstone till en början, mindre fördelaktig än de flesta banor, staten
hittills bygt; men deraf torde icke böra dragas den slutsats att så
skall för all framtid förblifva. Många anledningar tala för att banan,
om den ock ej kommer att gifva någon lysande behållning å det deri
nedlagda kapitalet, dock torde derå i framtiden lemna en afkastning,
som, med hänsyn till de öfriga statsändamål, hvilka medelst banan
befrämjas, ej får lemnas ur räkningen. Den norrländska jernvägskomitén,
som mot slutet af år 1885 afgaf sitt utlåtande rörande en
stambana från Sollefteå till Luleå, meddelade deri en fullständig redogörelse
för landets utveckling under senare tider och dess ståndpunkt
i ekonomiskt afseende samt uttalade det slutomdöme, att banans nettoinkomst
skulle redan i början uthärda jemförelse med motsvarande inkomst
vid en del då trafikerade stambanor och inom en icke aflägsen
framtid antagligen öfverträffa densamma. Jag tillåter mig erinra om
följande af min företrädare i embetet till statsrådsprotokollet den 29
januari 1886 lemnade, ur komiténs betänkande hemtade uppgifter rörande
de två nordligaste länen:

Medan vårt land i dess helhet under det tre fjerdedels sekel, som då
förflutit sedan år 1810, ökat sin folkmängd med 95 procent, har deremot
under samma tid Vesterbottens folkmängd vuxit med nära 250 procent
och Norrbottens med 181 procent. Enligt uppgifter om den odlade
jordens areal har i Vesterbottens län under åren 1805—1871 ökningen
af densamma uppgått till 560 procent (för hela riket till 280), samt
ökningen i Norrbottens län under åren 1805—1884 stigit ända till 710
procent (för hela riket 350). 1882 års skörd, reducerad till rågvärde,

uppgick i Vesterbottens län till 1,550,000 och i Norrbottens till IV2
million kubikfot. — Folkmängdens täthet i dessa provinser är naturligtvis
deremot betydligt underlägsen det öfriga Sveriges. Medelsiffran för
hela riket var vid 1880 års slut 1,285 personer på qvadratmilen, för Vesterbottens
kustland nära 500 och för Norrbottens kustland omkring 330. —

Genom de under år 1875 medelst statens försorg verkstälda undersökningar
har utrönts att ensamt Gellivare malmberg vid endast en
fots afsänkning innehåller eu malmtillgång om circa 22,200,000 centner
och derutöfver finnas inom Juckasjärvi socken malmberg af enahanda
betydenhet. — Af Sveriges 18 millioner har skogbärande mark belöpa
på Vesterbotten 2,100,000 och på Norrbotten 2,675,000 har,
Bih. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami 1 Åfd. 1 Haft. 9

Sjette hufvudtiteln.

och trävaruutförseln utgjorde år 1883 från Vesterbotten 300,000 och
från Norrbotten omkring 400,000 kubikmeter eller inemot en femtedel
af rikets hela trävaruexport samt omkring 8 procent af rikets utförsel
i det hela af alla dess produkter tillsammantagna.

Utom dessa af norrländska jernvägskomitén i siffror angifna tillgångar
ega de två nordligaste länen i de utefter de talrika vattendragen
sig sträckande dalgångarne tillfällen till ypperligt bete, som bör kunna
uppkalla eu storartad boskapsskötsel och mejerihandtering, hvartill ock
icke obetydliga ansatser under de senare åren visat sig. Allt detta
sammanlagdt gör att jag lör min del icke misströstar om att en jernväg
genom dessa trakter skall mäktigt bidraga till att utveckla landets
naturliga tillgångar och såmedelst äfven på mångahanda sätt återgälda
staten de uppoffringar, den måst vidkännas för dess anläggande; och
anser jag mig böra erinra, hurusom jernvägsstyrelsen i dess underdåniga
berättelse för 1888 omförmäler att den i förhållande till byggnadskapitalet
beräknade behållningen å de norrländska stambanelinierna
under samma år steg till mera än dubbelt af hvad den utgjorde år 1887.

Särskild! torde böra beaktas att ifrågavarande jernväg måste komma
att tillföra staten, om ock ej i form af direkt ränta på _anläggningskapitalet,
en omedelbar inkomst af betydenhet, synnerligast om den
inre eller vestra luden varder bestämd för banans sträckning. Enligt
en af domänstyrelsen år 1885 gjord utredning, höllo de inom Vesterbottens
och Norrbottens län befintliga kronoparker och kronoöfverloppsmarker
samt sådana oafvittrade kronomärke^, som efter slutad afvittring
ansåges böra förblifva kronans tillhörighet, sammanlagdt en areal
af 2,863,656 har, deraf omkring 2,000,000 har äro belägna vid vattendrag,
hvilkas lopp komma att skäras af stambanan. Domänstyrelsen
beräknade att dessa omkring 2,000,000 har tillika med 52,910 har
kronoparker i Vesternorrlands län skulle kunna i medeltal lemna i årlig
afkastning omkring 700,000 timmerträd, förutom hvad som af skadade
träd kunde afyttras. Framdragandet af en jernbana genom öfre Norrland,
hvarigenom de särskilda floddalarne sattes i förbindelse med hvarandra,
komme enligt domänstyrelsens åsigt otvifvelaktigt att utöfva
inflytande å virkesprisen, som, när styrelsen afgaf sitt yttrande, voro
mycket vexlande vid särskilda vattendrag. Sålunda betingade då t. ex.
kronans virke å rot per sågtimmerträd vid Ångermanelfven 3 å 4
kronor, under det att vissa år ej hälften af detta pris erhållits vid Umeoch
Vindelelfvarne. Derest genom direkt jernväg^förbindelse mellan
vattendragen virket kunde fortskaffa^ från ett vattendrag till ett annat,
skulle emellertid enligt styrelsens tanke kronans virke å trakter, der

Sjette linfvudtiteln.

virkesprisen voro låga, röna efterfrågan jemväl från andra orter samt
konkurrens och prisstegring till följd deraf uppstå, och styrelsen hölle
före att statens skogsväsende utan allt tvifvel skulle tillföras synnerligen
stora fördelar genom jernvägsanläggningen.

En fråga af stor betydelse vid bedömande af norrländska stambanans
trafikanledningar är den, huruvida en sådan bana kan vara i
stånd att täfla med de i dess närhet befintliga flottleder. Med anledning
af Riksdagens senast församlade revisorers i den af dem afgifna
berättelsen uttalade tvifvel härom bar jernvägsstyrelsen i afgifvet
yttrande genmält att redan af de i berättelsen intagna uppgifterna
om de virkesmängder, som på jernväg transporterats under sistlidna
års sommar, syntes att en sådan täflan icke vore utestängd, enär
dessa uppgifter visade, dels att statsbanorna förmedlat öfverförande
af timmer från en flottled till en annan, hvarvid vore att märka att de
vattendrag, hvarur timret upphemtats, vore flottningsbara ända fram
till destinationsorten och att sålunda jernvägen med framgång trädt i
stället för den förra befordringsleden, dels ock att jernvägstransport
föredragits framför flottning, äfven der det ej varit fråga om att bringa
timret till ett annat vattendrag. Till följd häraf borde man enligt
jernvägsstyrelsens åsigt kunna antaga att, der stambanan genom sidobanor
sattes i direkt förbindelse med kusten och der tillräckligt utrymme
funnes vid kuststationen, jernvägen skulle komma att begagnas
för virkestransporter äfven jemsides med en till hamn ledande flottled.
Särskildt anser jernvägsstyrelsen att jernvägen alltid kunde påräkna
virke, som genom försågning inuti landet bereddes till skeppning, och
att en förökning i dessa slags transporter vore att motse, enär utmed
den redan färdiga stambanan efter band uppstått allt flera sågverksanläggningar.

Hvad jernvägsstyrelsen i afseende å de redan fullbordade delarne
af norra stambanan sålunda anfört torde äfven ega giltighet beträffande
den handel, hvars anläggning nu är i fråga.

Om sålunda anläggningen afl ifrågavarande jernväg ur ekonomisk
synpunkt torde hafva sitt berättigande med hänsyn till de direkta fördelar,
den finnes medföra för staten och den vidsträckta landsdel, hvars
utveckling i hög grad deraf är beroende, så gälla derjemte fortfarande
för denna handel samma strategiska skäl, som talat för statsbanans
framdragande norr om Angermanelfven. I detta afseende framhöll
till statsrådsprotokollet den 29 januari 1886 dåvarande chefen för
civildepartementet, hurusom en jernväg genom öfre Norrland kräfdes
äfven af militära skäl, emedan, då Sverige näppeligen kunde räkna på

08 Sjette Imfvudtiteln.

herraväldet i Bottniska viken, en jernväg, hvarigenom trupper och förnödenheter
kunde hastigt tillföras, vore äfven under den tid, då sjöfarten
är öppen, ett snart sagt oundgängligt vilkor för ett verksamt
försvar af norra Sverige, hvarjemte han erinrade att erfarenheten visat,
hurusom det vore icke endast under en sådan årstid, som Norrland
kunde vara utsatt för ett fiendtligt anfall.

Om med hvad nu anförts behofvet och nyttan af jernvägens fortsättning
norr om Vännäs torde få anses vara tillräckligt ådagalagda,
uppstår frågan om hvilkendera af de utstakade linierna bör föredragas.
Af den redogörelse, jag beträffande dessa utstakningar lemna!, framgår
att, om än jernvägen enligt den östra linien skulle komma att genomgå
en mera befolkad och odlad bygd och alltså i början innebära större
trafikanledningar äfvensom i afseende å den sammanlagda längden af
starkaste lutningar och af kurvor med minsta radie hafva företräde framför
en bana, anlagd enligt den vestra linien, denna senare likväl har fördelarne
af att vara 10,757 kilometer kortare och att fordra mindre arbete
och "omkring 2,353,000 kronor mindre kostnad samt för framtiden
mindre underhåll, hvarjemte den synes kunna kraftigare bidraga till
landets utveckling i odling och industri. På grund häraf och då chefen
för generalstaben förklarat den östra linien vara oantaglig ur militärisk
synpunkt, men deremot ansett den vestra linien uppfylla de militära
fordringar, som måste ställas på en jernväg i dessa trakter, tvekar jag
icke att för stambanans fortsättning förorda sträckningen från Nj^by
(Vännäs) öfver Degerfors, Jörn och Elfsbyn till Boden (Öfver-Luleå).

Generalstabschefens uttalade önskan att banan efter Norrbottensgränsens
öfverskridande dragés vester om sjöarne Bänkerträsk och
Gammelträsk torde med afseende å hvad jernvägsstyrelsen derom
yttrat icke böra föranleda någon afvikelse från den vestliga liniens utstakning,
och de fordringar, chefen i öfrigt framstält på det att banan
skulle i militäriskt afseende komma att motsvara de anspråk, som
kunde å densamma ställas, torde icke för närvarande behöfva påkalla
vidare pröfning, utan kunna blifva föremål för ytterligare undersökningar
i mån som arbetena fortskrida.

Hela jern vägsanläggningen Sollefteå—Vännäs—Öfver-Luleå, sådan
den under 1884—1885 utstakades, beräknades af undersökningsförrättarne,
med antagande af samma grunder och byggnadssätt som följts
i nedre Norrland, att kosta per mil inom Vesternorrlands län 829,172

Sjette hufvudtitelii.

kronor, inom Vesterbottens län 742,508 kronor och inom Norrbottens
län 579,237 kronor eller 36,574,681 kronor för hela sträckni ngen, under
antagande att den droges öfver Gideå, då dess längd beräknades till
535,75 kilometer. Enligt en annan linie öfver Björna, hvilken sedermera
vid bestämmande af banans sträckning till Ånundsjö blifvit i sin
hufvudsakliga rigtning antagen, beräknades hela banans längd blifva
563 kilometer. Med hänsyn till vissa af norrländska jernvägskomitén
föreslagna förenklingar vid banbyggnadens utförande, hvilka sedermera
ock blifvit beaktade, antog emellertid komitén att hela banan i dess
förstnämda sträckning öfver Gideå skulle kunna utföras för omkring
27Va millioner kronor och öfver Björna för omkring 28V2 millioner,
rörlig materiel inberäknad.

Till följd af sedermera gjorda omstakningar samt om vestra linien
mellan Vännäs och Öfver-Luleå godkännes, blifver banans hela längd
allenast omkring 507 kilometer, deraf omkring 297 kilometer belöpa
å sträckan Nyby (Vännäs) till Öfver-Luleå. Då en så betydande vägförkortning
genom de senare undersökningarna kunnat ernås och antagligen
än ytterligare förbättringar i linien vid de slutliga utstakningarne
stå att vinna, torde man få antaga att kostnaderna för hela jernvägen
åtminstone ej i väsentligare mån skola öfverskrida hvad som
1886 beräknades, äfven om de på sista tiden hastigt stegrade priserna,
derest de bibehålla sig, komma att förhöja vissa utgifter utöfver hvad
i kostnadsförslagen uppförts.

Men härjemte torde vid banbyggnadens fortsättande norr om Vännäs
böra tagas i öfvervägande några andra omständigheter, som äfven kunna
vara af beskaffenhet att i sin mån bidraga till förminskning i utgifterna.
Då Riksdagen år 1886 beviljade anslag till stambanan från Sollefteå till
Vännäs, fästade Riksdagen dervid såsom vilkor, att landsting, kommuner
eller enskilde antingen kostnadsfritt för staten afstode all för anläggningen
erforderlig mark eller ock lemnade staten ersättning för den
kostnad, förvärfvandet af full dispositions- och eganderätt till sådan
mark kunde medföra, och inom såväl Vesternorrlands som Vesterbottens
län har detta vilkor blifvit accepteradt. Det oaktadt har dock, enligt
hvad jernvägsstyrelsen meddelat, styrelsen måst vidkännas betydande
utgifter för förvärfvande af jord till Långsele-Vännäs banan. Den kostnadsfria
upplåtelsen har nemligen ansetts icke omfatta mark, som varit
behöflig för erhållande af grus- och stentägter, transportvägar m. m., och
till följd häraf samt då, med de i Norrland vanligen särdeles höga expropriationsomkostnaderna,
tillkallande af nämnd för hvarje särskildt fall
skolat blifva särdeles kostsamt, har man, då dylika behof uppstått, som

Sjette hufvndtiteln.

för arbetets obehindrade gång skolat utan uppskof tillgodoses, måst
köpa områdena direkt af jordegarne, hvarvid understundom måst betalas
ersättningar, vida öfverstigande verkliga värdet i orten. — Vidare
har jernvägsstyrelsen upplyst att sedan år 1879 iakttagits vid stambanans
framdragande genom skogsmark att, till förekommande af eldsolycka,
till jernvägen intagits minst 15 meter å hvardera sidan af jernvägens
medellinie, men att vid tillämpningen af Riksdagens ofvanomförmälda
vilkor om kostnadsfri upplåtelse af mark, olika tolkningar åtminstone
inom Vesternorrlands län till en början gjort sig gällande i
afseende å den bredd, som på grund af omförmälda vilkor borde till
jernvägen intagas. — Derjemte har jernvägsstyrelsen framhållit, hurusom
det varit förenadt med svårigheter att inom de trakter, der jernvägsbyggnaden
nu påginge, för antagliga priser förvärfva det dertill
erforderliga gröfre virke, äfvensom att det skulle bidraga till byggnadernas
fortgång i bestämd ordning, om behofvet att komma i besittning
af den mängd virke af mindre dimensioner, som synnerligen
för de förberedande arbetena erfordrades, kunde underlättas såmedelst
att i den fria upplåtelsen af mark äfven inbegrepes den å marken växande
skogen, hvilket enligt jern vägsstyrelsens förmening icke lör vederbörande
skulle kännas betungande, emedan mestadels endast undermålig
skog växte i jernvägslinien, sådan denna nu vore utstakad.

Med hänsyn till de nu angifna förhållandena liar jernvägsstyrelsen
i sitt yttrande öfver hvad Riksdagens revisorer i sin berättelse af den
30 november 1889 anfört rörande jernvägsbyggnaderna, uttalat önskvärdheten
af att såsom vilkor för norra stambanans fortsättning genom
de nordligaste länen stadgades

att kostnadsfritt skulle upplåtas:

all mark till banbyggnad med dertill hörande afdikningar, vattenaflopp
och paralellvägar;

all mark för banbevakningsområden, hållplatser och bangårdar;
genom skogsmark en konstant bredd af minst 15 meter å hvardera
sidan af banans medellinie med all å densamma växande skog;

all för sidoschaktningar, jordupplag samt sten- och grustägter med
dertill hörande vägar och sidospår behöflig mark;

äfvensom all mark för till följd af jern vägsbyggnaden erforderlig
anläggning af nya och omläggning af gamla, allmänna eller enskilda
vägar;

att upplåtelsen jemväl skulle innebära förpligtelse att lemna
ersättning för olägenheter till följd af försvårad brukning, förlängda
vägar eller andra olägenheter af hvad namn och beskaffenhet de vara

Sjette hufnidtiteln. 71

må, som kunde anses härflyta af det genom jernvägens anläggning
orsakade intrång;

samt att landsting eller kommuner åtoge sig att vid banlinien till
i orten gångbart pris tillhandahålla jern vägsbyggnaden sågtimmer till
ett sammanlagdt antal af omkring 200 stycken per kilometer af banans
längd.

De af jernvägsst}rrelsen sålunda uppstäda vilkor anser jag mig
böra i allo biträda.

Beträffande de anslag, som för år 1891 till stambanebyggnaderna
erfordras, har jernvägsstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse den 12 december
1889 erinrat

att enligt den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 17 december
1887 framlagda beräkning kostnaden för linien Långsele—Vännäs i
dess nuvarande sträckning öfver Björna uppginge för sjelfva banbyggnaden
till 11,705,000 kronor och för liniens utrustning med rörlig
materiel till 1,075,000 kronor eller tillsammans till 12,780,000 kronor;

att af detta kostnadsbelopp redan anvisats tillhopa 9,500,000 kronor,
deraf för innevarande år 4,000,000 kronor;

och att, då i anslaget för 1889 ingått ett belopp af 410,000 kronor
för anskaffning af rörlig materiel till bandelen Långsele—Anundsjö, för
fullbordande af linien Långsele—Vännäs under 1891 således erfordrades

för byggnadsarbetena ........................................................... kr. 2,615,000: —

och för materiel till sträckan Anundsjö—Vännäs, som

är afsedd att då öppnas, ............................................ » 665,000: —

Jernvägsstyrelsen erinrade vidare i sin ofvan omförmälda skrifvelse
hurusom styrelsen i underdånig skrifvelse den 11 december 1888, för
hvars innehåll finnes redogjordt i statsrådsprotokollet för den 12 januari
1889 angående regleringen af utgifterna under sjette hufvudtiteln, framhållit
önskvärdheten af och det ekonomiskt fördelaktiga uti att byggnadsarbetena
bedrefves raskare än dittills, så att banan kunde blifva
fullbordad till 1894 års slut. Riksdagen beviljade ock det på grund
deraf begärda förhöjda anslaget 4,000,000 kronor. Under förutsättning
att till Riksdagen aflätes proposition om stambanans fortsättning norr
om Vännäs, har jernvägsstyrelsen nu ansett att, på det byggnadsarbetena
måtte fortgå i den omfattning, som den nuvarande organisationen
af byggnadsväsendet. medgåfve, och stambanans anläggning måtte kunna

Sjette hufvudtiteln.

afslutas vid nyssnämnda tidpunkt, för år 1891 äfven borde anvisas medel
till påbörjande af arbetena norr om Vännäs till ett belopp, som motsvarade
åtminstone skilnaden mellan omförmälda medelanslag 4,000,000
kronor och. hvad som erfordras för färdigbyggandet af Långsele—
Vännäs luden, 2,615,000 kronor, eller sålunda 1,385,000 kronor. Jernvägsstyrelsen
hemställer alltså att för år 1891 måtte anvisas dels till
fortsättning af stambanebyggnaderna 4,000,000 kronor och dels till
rörlig materiel för stambanan Anundsjö —Vännäs 665,000 kronor.

Jag instämmer i hvad jern vägsstyrelsen sålunda hemstält; och
lärer statsverkets tillstånd .medgifva att af omförmälda belopp 2,000,000
kronor upptagas å riksstaten.

[36.]

Stambanebyggnaderna

genom öfre
Norrland.

På grund af hvad jag nu anfört hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

besluta att stambanan genom öfre Norrland skall under iakttagande
af hufvud sakligast samma tekniska bestämmelser, som äro
faststälda för luden Långsele''—Vännäs, fortsättas från trakten af
Vännäs vid Nyby öfver Degerfors, Jörn och Elfsbyn till Ofver-Luleå,
med rätt för Eders Kongl. Maj:t att närmare förordna om de orter, jernvägen
bör genomgå, samt under vilkor i öfrigt att landsting, kommuner eller
enskilde i enlighet med de af jernvägsstyrelsen, på sätt ofvan förmäles,
föreslagna bestämmelser kostnadsfritt för staten afstå all för anläggningen
erforderlig mark och ansvara för deraf förorsakade olägenheter
och intrång, samt att landsting eller kommuner förbinda sig att under
byggnadstiden å af jern vägsförvaltningen bestämda tider och ställen
utmed jernvägslinien mot gångbart pris tillhandahålla sammanlagdt 200
sågtimmer för hvarje kilometer af banans längd, allt med skyldighet
derjemte för vederbörande att hålla staten skadeslös för hvad i ett
eller annat afseende härutinnan tilläfventyrs kan komma att brista;

samt till fortsättning af arbetena å stambanan till Vännäs och anskaffande
af rörlig materiel till bansträckan Anundsjö— Vännäs samt till
påbörjande af arbetena å banan till Ofver-Luleå för år 1891 bevilja ett
anslag af 4,665,000 kronor och deraf anvisa å riksstaten utom hufvudtitlarne
2,000,000 kronor; lärande Eders Kongl. Maj:t vilja, uppå föredragning
af chefen för finansdepartementet, besluta om sättet för anskaffande
af öfriga härtill nödiga medel 2,665,000 kronor,l!).

*) Se bil, till statsverkspropositionen: »Finansplanen».

Sjette liufYudtiteln.

Hvad föredragande departementschefen i ofvan
berörda hänseenden hemstält och föreslagit täcktes
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets
öfrige ledamöter, i nåder gilla med befallning tillika
att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas till ledning vid författandet af
Kong]. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof.

In fidem:

Aug. Alströmer.

Bill. Ull Rihd. Prof. 1890. 1 Sami 1 Afä. 1 Saft.

Sjunde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet ä Stockholms Slott den 11 Januari

1890.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkeehielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Otter,

Wennebberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkeehielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Sedan de till andra, tredje, fjerde, femte och sjette hufvudtitlärne
hörande frågor blifvit af vederbörande departementschefer föredragna,
anhöll departementschefen, Statsrådet Friherre von Essen att få anmäla
de frågor, som tillhörde regleringen af sjunde hufvudtiteln, samt. anförde
dervid beträffande anslagstitlarne:

Bih. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

Sjunde hufvudtiteln

Ordinarie anslag.

Postverket.

[1-1

Postverket.

De för innevarande år af Eders Kongl. Maj:t faststälda utgiftsstater
för postverket upptaga följande slutsummor:

aflöningsstaten ...................................................... kronor 2,655,900:

öfvergångsstaten........

indragningsstaten .....

pensionsstaten .........

omkostnadsstaten .....

oförutsedda utgifter ..
afkortning^ och restitutioner m. m.

7,400
6,440
80,840
3,843,500
90,000
35,920

Summa kronor 6,720,000

I den underdåniga skrifvelse af den 23 November 1889, som
innefattar Generalpoststyrelsens förslag till stater för postverket för år
1891, har Styrelsen beträffande

Aflöningsstaten

anfört, att, såsom Generalpoststyrelsen vid flera tillfällen haft anledning
omförmäla, posttrafikens ständiga utveckling vållat högst väsentlig
stegring i arbete inom postverkets centralförvaltning och att i anledning
deraf en del äfven mera maktpåliggande göromål måst anförtros
åt amanuenser eller extra biträden, hvilkas arbetskraft i följd deraf
toges i anspråk till den omfattning, att de med skäl kunde, såsom ersättning
för sitt arbete, påräkna en högre och mera fast aflöning än
den, som kunde genom arfvode dem tilldelas, men att Generalpoststyrelsen
likväl ansett sig icke böra för det närvarande föreslå någon
ökning i aflöningsstaten för Generalpoststyrelsen och den derstädes
anstälda ordinarie personal eller någon förhöjning i anslaget till vikariatsersättning
samt arfvoden åt extra biträden m. m., helst, enligt Generalpoststyrelsens
förmenande, ett ännu mera oafvisligt behof förefunnes
att öka antalet af och höja aflöningen för en del af postanstalternas
ordinarie personal.

1 fråga om aflöningsvilkoren för denna personal erinrar Generalpoststyrelsen
derom, att Eders Kongl. Maj:t i den till 1886 års Riksdag
aflåtna nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof
behagade föreslå, bland annat,

att postdirektören i Malmö samt föreståndarne för 2:a, 3:e och

Sjunde hnfrudtiteln.

4:e klassernas postkontor äfvensom kontrollörerne af olika lönegrader
måtte berättigas att undfå ålderstillägg med 500 kronor efter fem och
1,000 kronor efter tio års väl vitsordad tjenstgöring;

samt att föreståndarne för 5:e och 6:e klassernas postkontor och
postexpeditörerne måtte dels erhålla tillskott i aflöningen å stat till
belopp af 400 kronor för postexpeditörerne af 2:a lönegraden och 200
kronor för de öfrige, dels tillerkännas*förhöjda ålderstillägg att utgå
med 400 kronor efter fem och 800 kronor efter tio års likaledes väl
vitsordad tjenstgöring;

med iakttagande att de nämnde tjenstemännen, i hvad anginge
de föreslagna ålderstilläggen, hänfördes till två särskilda grupper, omfattande,
den ena postdirektören i Malmö, föreståndarne för 2:a, 3:e
och 4:e klassernas postkontor samt kontrollörerne och den andra föreståndarne
för 5:e och 6:e klassernas postkontor jemte postexpeditörerne,
med rätt för tjensteman inom hvardera gruppen att, för åtnjutande af
ålderstillägg, räkna sig till godo hela den tid, han innehaft tjenstebefattning
inom samma grupp, oberoende deraf huruvida han derunder
förflyttats från en till annan tjenst.

Riksdagen fann väl behofvet af löneförbättring för ifrågavarande
tjenstemän, särskild! de lägre af desse, vara ådagalagdt, men ansåg,
med hänsyn till å ena sidan de ingalunda obetydliga inkomster af
uppbördsprovision och i någon mån äfven af sportler, som utginge till
samtliga klasser af posttjenstemän, för hvilka lönereglering begärts,
samt å andra sidan den ogynsamma ekonomiska ställningen i landet,
jemkning i fråga om beloppen böra vidtagas i de af Eders Kongl.
Maj:t föreslagna förhöjningar, i hvilket hänseende eu på billighet grundad
jemkning syntes Riksdagen kunna åstadkommas på det sätt, att
hvad Eders Kongl. Maj:t äskat i afseende på de två lägsta postförvaltareklasserna
och postexpeditörerne bifölles, så vidt anginge höjningen i
den ursprungliga aflöningen, utan att någon ökning egde rum i desse
tjenstemäns ålderstillägg; att vidare 4:e klassens postförvaltare, i stället
för de begärda förhöjningarne i ålderstillägg, erhölle tillökning i ursprungliga
aflöningen med 200 kronor, samt 2:a och 3:e klassernas
postförvaltare jemte kontrollörerne tillädes endast ett enda ålderstillägg
å 400 kronor efter tio år, hvaremot någon aflöningsförhöjning icke
borde ega rum för postförvaltare af l:a klassen, dit postdirektören i
Malmö räknas.

Generalpoststyrelsen anmäler nu, att i fyra särskilda petitioner
begärts,

dels, af 55 postförvaltare och kontrollörer, beviljande antingen i
deras helhet eller åtminstone åt föreståndarne för 2:a och 3:e klasser -

Sjunde hufvndtiteln.

nas postkontor samt kontrollörer af de utaf Eders Kong]. Maj:t hos
Riksdagen år 1886 äskade ålderstillägg;

dels, af 122 postförvaltare, att föreståndarne för 2:a, 3:e, 4:e, 5:e
och 6:e klassernas postkontor samt kontrollörer måtte komma i åtnjutande
af ålderstillägg att, under i öfrigt oförändrade aflöningsförmåner
och utan hinder af förflyttning från en till annan ordinarie befattning
i postverket, utgå med 500 kronor efter fem och 1,000 kronor
efter tio års tjenstgöring;

dels, af 8 föreståndare för postkontor i 4:e klassen, att dessa postkontor
måtte uppflyttas till 3:e aflöningsklassen;

dels ock, af 175 postexpeditörer, att de postexpeditörerne tillkommande
ålderstillägg måtte från nu utgående 300 kronor höjas till 500
kronor att tillträdas efter de tjensteperioder och på de vilkor, som redan
äro stadgade.

Ehuru Generalpoststyrelsen icke kunnat annat än finna önskligt
och väl behöflig!, med hänsyn till ökade göromål och stegrade lefnadskostnader,
att de löneförbättringar, hvarom sålunda gjorts framställning,
kunde i hela sin omfattning ernås eller att åtminstone 1886 års löneregleringsförslag
för tjenstemän vid postanstalterna kunde i dess helhet
nu genomföras, har Generalpoststyrelsen likväl icke ansett sig nu böra
framlägga något förslag om löneförbättring för de till den första af
förenämnda båda grupper hörande tjenstemän eller föreståndarne för
2:a, 3:e och 4:e klassernas postkontor och kontrollörerne. Detta med
hänsyn, bland annat, dertill att en sådan, uppflyttning af vissa postkontor
till högre klass, som blifvit. uti en af petitionerna ifrågasatt,
väl icke borde företagas annat än i samband med en revision af postkontorens
klassindelning i allmänhet. Någon väsentlig omreglering i
sådant hänseende hade icke egt rum sedan år 1874, men Generalpoststyrelsen
vore, i följd af de stora förändringar rörelsen och uppbörden
vid de olika postkontoren sedan den tiden undergått, betänkt att redan
under den närmaste framtiden verkställa erforderliga undersökningar
om dessa förändringar i syfte att läggas till grund för underdånigt
förslag om ny klassindelning af postkontoren, hvilken nya indelning
hufvudsakligen skulle komma att gälla de större postkontoren och
för dessas föreståndare lända till ändring i aflöning. Vid sådant förhållande
och då den af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen redan gillade
grupperingen af tjenstemännen And postanstalterna, i fråga om
deras rätt till åtnjutande af ålderstillägg, icke syntes Generalpoststyrelsen
böra rubbas genom ändrade bestämmelser rörande åhlerstilläggen
för allenast en del tjenstemän inom samma grupp, nemligen kontrol -

Sjunde hufvudtiteln.

lörerne, hade med frågan om löneförbättring åt dem ock ansetts böra
i afbidan på omreglering af postanstalterna anstå.

Deremot har Generalpoststyrelsen förmält sig icke kunna finna
annat, än att de mest talande skäl förefinnas för att så snart som möjligt
bereda åtminstone någon löneförbättring åt dem, som tillhöra den
andra nyssnämnda gruppen och utgöra postverkets svagast aflönade
tjenstemän, nemligen föreståndarne för 5:e och 6:e klassernas postkontor
samt postexpeditörerne.

Dessas aflöning utgör nu för:

		Tjenst-
	Lön.	görings- penningar.	Summa.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.
föreståndare för 5:e klassens postkontor..........	1,500	500	2,000
föreståndare för 6:e klassens postkontor............	1,350	450	1,800
postexpeditörer i l:a lönegraden..........................	1,350	450	1,800
postexpeditörer i 2:a lönegraden.........................	1,200	400	1,600

och kan för samtlige desse tjenstemän aflöningen höjas efter fem
år med 300 kronor och efter tio år med ytterligare 300 kronor.

Postförvaltarne och de postexpeditörer, till ett antal af 141, som
äro placerade vid fästa postanstalter, åtnjuta tillika uppbördsprovision,
hvilken under år 1888 utgjort i medeltal:

för postförvaltare i 5:e klassen............................................ kronor 759: —

o v) i 6’e ii ........................................... ii 558:

och för sistnämnde 141 postexpeditörer ........................... „ 337: —

Inkomsten af sportler för de nu ifrågavarande båda klasserna af
postkontorsföreståndare har i medeltal under år 1888 uppgått

vid postkontor af 5:e klassen till....................................... kronor 235: —

samt vid postkontor af 6:e klassen till.............................. ,, 118: —

Postexpeditörer å fasta postanstalter åtnjuta ingen annan sportelinkomst
än den obetydliga, som tillfaller dem från postsparbanken och
hvilken under år 1888 uppgått för dem i medeltal till 2 kronor.

De postexpeditörer, som tjenstgöra i jernvägspostkupéexpedition,
hvilkas antal vid 1888 års utgång uppgick till 79, hafva utöfver lön
och tjenstgöringspenningar — samt ålderstillägg för de dertill berättigade
— ingen annan inkomst af postmedel än traktamente för tjenstgöringen
i postkupé, hvilket traktamente dock rätteligen icke är att

Sjunde liiifvudtiteln.

betrakta såsom inkomst, utan är afsedt att endast utgöra ersättning för
de ökade utgifter, som föranledas af vistelsen på resande fot.

Otillräckligheten af dessa löneförmåner är enligt Generalpoststyrelsens
mening uppenbar, och det vore ej heller obekant, hurusom
under senare tiden bland de nu ifrågavarande tjenstemännen, helst hos
dem, som egde familj, en allt allmännare klagan försports öfver den
ytterliga svårigheten för dem att kunna existera på de inkomster, tjensten
lemnade. Och med den starka ökning, som egde rum i postgöromålen,
blefve det för de fleste af dem ytterligt svårt att, äfven om sådant
stode till buds, kunna i någon om ock ringa mån genom arbete
utom posttjensten söka förbättra sina inkomster, likasom det ock icke
kunde vara annat än i postverkets eget intresse, att den, hos hvilken
påpasslighet, ordning, uthållighet och redbarhet i så hög grad påfordrades
som hos en posttjensteman, aflönades så, att hans bekymmer
för egen bergning icke måtte blifva alltför tryckande. Styrelsen hade
derföre nu ansett sig böra i det underdåniga förslaget till stat för år
1891 upptaga det redan år 1886 af Eders Kongl. Maj: t till Riksdagen
framstälda förslaget, att de åt föreståndarne för 5:e och 6:e klassernas
postkontor samt postexpeditörerne utgående ålderstillägg af 300
kronor efter fem och 600 kronor efter tio års väl vitsordad tjenstgöring
måtte höjas till resp. 400 och 800 kronor.

Löneförbättringen skulle således inskränkas till ett årligt belopp
af 100 resp. 200 kronor, och denna ökning skulle icke inträda, förr
än tjenstemännen inom gruppen uppnått fem resp. tio års väl vitsordad
tjenstgöringstid.

Genom bifall härtill skulle, under förutsättning att samtliga de
personer, för hvilka förhöjdt ålderstillägg vid 1891 års ingång således
kunde ifrågakomma, då qvarstode inom förenämnda andra grupp, anslaget
till ålderstillägg för år 1891 komma att ökas med 40,000 kronor.

Att eu löneförbättring för postverkets tjensteman, i afl synnerhet
för de lägst aflönade, är af ett verkligt och trängande behof påkallad,
torde vara så väl kändt, att jag icke har af nöden att lägga ytterligare
skäl till dem, som Generalpoststyrelsen anfört till stöd för sitt förslag
att bereda postförvaltarne af de två lägsta graderna samt postexpeditörerue
något ökade aflöningsförmåner. Jag tillåter mig endast erinra,
att för den föreslagna åtgärden, som afser det fullständiga genomförandet,
hvad nyssnämnda grupp af posttjenstemän beträffar, åt det
löneregleringsförslag, som till 1886 års Riksdag afläts, icke möter något
hinder ur synpunkten af postverkets ekonomiska ställning, då denna
fastmera är sådan, att, under förutsättning att Generalpoststyrelsens
statsförslag vinner hufvudsakligt godkännande, ett öfverskott af post -

Sjunde liufvudtiteln.

medlen till belopp af omkring 330,000 kronor, eller omkring 180,000
kronor mer än för innevarande år är beräknadt, kan öfverlåtas till
disposition för statsverkets allmänna behof. Jag anser mig derföre ega
fullgiltiga skäl att skänka Generalpoststyrelsens förslag mitt förord.

Generalpoststyrelsen anför vidare, att, ehuru, på sätt jag redan
omförmält, Generalpoststyrelsen ansett sig icke nu böra påkalla någon
allmän löneförbättring för postkontrollörer genom höjda ålderstillägg,
särskilda skäl dock förefinnas, som föranledt Styrelsen föreslå, att
antalet kontrollörer af l:a lönegraden, nu utgörande 4, måtte ökas
med 3, under iakttagande att antalet kontrollörer af 3:e lönegraden, nu
utgörande 18, i motsvarande mån minskades.

Den ständigt ökade rörelsen vid de största postanstalterna och
särskildt vid postkontoret i Stockholm har haft till naturlig följd, att
för de kontrollörer, som äro föreståndare hvar och en för sin afdelning,
göromålen och ansvaret ökats, samt att förmanskapet öfver en allt
talrikare personal fått större omfattning. Med anledning af fåtalet
kontrollörsbefattningar i l:a lönegraden har Generalpoststyrelsen emellertid,
enligt hvad Styrelsen anmäler, icke varit och är icke heller för
närvarande i tillfälle att, när eu sådan föreståndarebefattning blifvit
synnerligen ansträngande och maktpåliggande samt fördenskull krafvel
på föreståndarens duglighet måst ökas, tilldela kontrollören aflöning i
högre lönegrad.

De fyra kontrollörsbefattningar af l:a lönegraden, som äro å stat
uppförda, hafva allt sedan deras tillkomst år 1874, med ett undantag
af kort varaktighet, innehafts af de fyra föreståndarne för centralpostkontorets
i Stockholm afdelningar för afgående poster, ankommande
poster, tidningsexpeditionen och brefbärareexpeditionen. Föreståndaren
för paketexpeditionen vid samma centralpostkontor deremot innehar
aflöning såsom kontrollör af 2:a lönegraden, och af föreståndarne för
de olika afdelningarne vid postkontoret i staden inom broarne i Stockholm,
hvarest från och med den 1 Februari nästlidet, år anordnats
direkt utvexling af brefpost med vederbörande inrikes postanstalter,
innehafva föreståndarne för afdelningarne för ankommande poster och
paketexpeditionen kontrollörsaflöning af 2:a lönegraden samt föreståndaren
för afdelningen för afgående poster kontrollörsaflöning af
allenast 3:e lönegraden.

Beträffande omfattningen af de föreståndaren för centralpostkontorets
postexpedition åliggande göromål har Generalpoststyrelsen upplyst,
att antalet vid nämnda expedition behandlade försändelser ökats
från 102,783 stycken år 1881 till 163,103 stycken år 1888 eller med
något mera än 58 procent; att i synnerhet uppstått, stegring i antalet

Sjunde hufyudtiteln.

postförsändelser med postförskott, livilka påfordrade särskild bokföring
och en mera tidsödande behandling än öfriga försändelser; att den
sedan år 1883 tillkomna direkta utvexlingen af paket mellan denna
paketexpedition och postkontoren i Stralsund, Hamburg och Kiel nödvändiggjort
upprättande och granskning af afräkningar mellan paketexpeditionen
och nämnda postanstalter samt för paketexpeditionen föranledt
en högst betydande skriftvexling, äfvensom att arbetet å paketexpeditionen
jemväl ökats genom de vidlyftigare statistiska uppgifter,
som derifrån numera erfordrades.

Då föreståndaren för denna paketexpedition vore, i likhet med
öfriga föreståndare för postkontorsafdeluingar, ansvarig för, att de göromål,
som tillhörde afdelningen, blefve utförda, och naturligtvis måste
sjelf verkställa en stor del af de mera maktpåliggande, insigt och
erfarenhet kräfvande arbetena, måste, enligt hvad Generalpoststyrelsen
anför, hans arbete blifva synnerligen betungande, hvilket ock framginge
deraf, att, enligt hvad postdirektören i Stockholm för Styrelsen
anmält, denne föreståndare vore af sina tjenstegöromål upptagen i
medeltal tio timmar dagligen.

I fråga om omfånget af det arbete och ansvar, som åligger de
kontrollörer, hvilka äro anstälde såsom föreståndare för postkontorets i
staden inom broarne afdelningar för afgående och ankommande brefposter,
och den stegring härutinnan, som uppkommit genom förenämnda
anordning af direkt postutvexling mellan dessa kontorsafdelningar och
öfriga inrikes postanstalter, har Generalpoststyrelsen meddelat, bland
annat, att penningeomsättningen vid dessa postkontorsafdelningar utgjort
i medeltal per dag under andra och tredje qvartalen år 1888:

vid afgående afdelningen...................................................... kronor 1,744: —

och vid ankommande afdelningen .................................. „ 1,303: —

men stigit efter anordnande af den direkta postutvexlingen under motsvarande
period år 1889:

vid afgående afdelningen till ........................................... kronor 1,934: —

och vid ankommande afdelningen till.............................. ,, 2,925: —

hvilket innefattar eu ökning af resp. 11 och 124 procent.

Visserligen skulle jemväl från andra större postanstalter i riket
kunna anföras giltiga skäl för vissa der anstälde kontrollörers uppflyttning
i högre lönegrad, men då möjlighet till sådan uppflyttning kunde
i någon mån beredas genom bifall till Styrelsens nu framstälda förslag,
har Styrelsen ansett sig för det närvarande icke böra hemställa om
annan åtgärd än den, hvarigenom det mest påtagliga behofvet kunde
varda afhjelpt,

Sjunde lnifvudtiteln.

Genom den förebragta utredningen synes mig Generalpoststyrelsen
hafva på ett tillfyllestgörande sätt ådagalagt angelägenheten deraf, att
tillfälle må beredas Styrelsen att, i något vidsträcktare mån än för
närvarande är fallet, kunna, der de med en kontrollörsbefattning förenade
göromål genom rörelsens utveckling i synnerlig grad ökats, uppflytta
befattningens innehafvare i högre lönegrad, och anser jag mig derföre
böra förorda hvad Styrelsen i nu förevarande afseende hemstält.

Härigenom skulle antalet kontrollörer komma att utgöra i l:a
lönegraden 7, i 2:a lönegraden 14 och i 3:e lönegraden 15, hvilket,
då aflöningen för kontrollör i l:a lönegraden utgör 3,600 kronor och
för kontrollör i 3:e lönegraden 2,400 kronor, skulle medföra en ökning
i utgifter å aflöningsanslaget af 3,600 kronor.

Vid afgifvande af underdånigt förslag till postverkets stater för
år 1888 framhöll Generalpoststyrelsen, i fråga om extra biträdens användande
för en del af de vid postanstalterna förekommande göromål,
bland annat, hurusom en del enklare göromål, såsom stämpling af inkomna
försändelser, första sorteringen af bref, tidningars falsande och förseende
med nödig påskrift m. m., ansetts kunna med fördel anförtros åt vaktbetjente,
men att flera andra göromål, såsom utfärdande af karta, försändelsers
uppförande i protokoll, posters dirigering, handläggning af
åtskilliga ärenden rörande postutvexlingen genom underlydande poststationer
eller landtbrefbärare, behandling af postanvisningar och postförskott,
räkenskapsväsendet i allmänhet, den med hvarje år växande
utvexlingen med utlandet m. 11. ärenden, vore af beskaffenhet att icke
kunna anförtros åt personer med så ringa underbyggnad som den,
hvilken kunde förutsättas hos de till vaktbetjentklassen hörande biträden.
Både från allmänhetens och postverkets synpunkt sedt vore
det af vigt, att rättigheten att å postverkets vägnar utfärda qvitto å
försändelser, som på postkontor aflemnades till befordran under assurans,
inskränktes till ordinarie tjenstemän, hvilka, i händelse af missbruk,
äfventyrade en syssla, som beredde dem säker om ock tarflig utkomst.
Hen na anordning blefve så mycket mera nödvändig, ju mera postverket
anlitades för befordran af penningeförsändelser. Härtill komme,
att flera af de större postkontoren hölles för allmänheten öppna nio
till tolf timmar af dygnet, men tillika nattetid hade handläggning af
genomgående post, hvadan icke kunde fordras, att förvaltare af sådant
postkontor skulle å postkontoret närvara hela den tid af dygnet, då
kontoret vore tillgängligt för allmänheten. Mycket ofta förekomme
äfven, att en postförvaltare under sin närvaro å kontoret måste, under
sysselsättning med afgående posters expedierande, ankommande posters
kontrollering eller andra vigtiga och brådskande bestyr, åt biträde å
kontoret uppdraga att emottaga och qvittera värdeförsändelser.

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

Sjunde hufvudtiteln.

Om af dessa och andra omständigheter påkallades en tillökning
i antalet vid fullständiga, fasta postanstalter anstälde postexpeditörer,
gjorde sig ett liknande behof icke mindre gällande i afseende å de
jernvägstågen åtföljande postkupéexpeditioner.

På Generalpoststyrelsens, af Eders Kongl. Maj:t gillade framställning
medgaf Riksdagen uppförande i postverkets stater från och
med år 1888 af tjugu nya postexpeditörstjenster, tio af hvardera lönegraden,
så att antalet dylika befattningar numera utgör 110 i hvardera
graden. Denna ökning har emellertid, enligt hvad Generalpoststyrelsen
anmäler, icke kunnat minska antalet af de vid fasta postanstalter och
postkupéexpeditioner anstälda extra biträden.

Med förmälan att, när vid en postanstalt rörelsen så ökats, att
föreståndaren vore i behof af biträde, som ansåges böra- af postmedel
godtgöras, föreståndaren gemenligen erhölle ett s. k. dispositionsanslag
att använda till ett af honom antaget biträdes aflönande, men att, då
biträdets göromål erhållit den vigt och omfattning, i följd af ytterligare
stegrad rörelse vid postanstalten, att de närmast sammanfölle med de
göromål, som plägade åt postexpeditör anförtros, det af postförvaltaren
antagna biträdet utbyttes mot ett af Generalpoststyrelsen anstäldt och
vid postanstalten i fråga placeradt extra biträde mot arfvode till något
förhöjdt belopp, har Generalpoststyrelsen tillkännagifvit, att antalet
extra biträden med arfvoden af postmedel, som år 1885 utgjorde 500,
år 1888 ökats till 558, deraf 367 antagna af Styrelsen och 191 af
vederbörande postförvaltare, samt år 1889 uppgått till 569, deraf 401
antagna af Styrelsen och 168 af postförvaltarne. Den inträdda ökningen
i antalet af de utaf Styrelsen antagna extra biträden visade, i
hvilken ökad omfattning göromål af större vigt redan under nästlidet
år behöft åt extra biträden anförtros; och med den stegring posttrafiken
toge komme, enligt Styrelsens mening, en ytterligare ökning
under år 1890 af extra biträdenas antal att varda oundviklig.

Med afseende på angelägenheten ur postverkets synpunkt deraf,
att icke vid postanstalterna och i postkupéerna en alltför stor del af
arbetet skulle vara lemnadt i händerna på extra biträden, hade Generalpoststyrelsen
funnit sig manad att nu åter föreslå en tillökning i de
ordinarie postexpeditörernes antal. I detta afseende hade Generalpoststyrelsen
visserligen ansett önskligt, att, sås^m uti en till Styrelsen
ingifven petition från 327 extra biträden föreslagits, de 15 postkontor
af 4:e klassen, vid hvilka ännu icke funnes anstäld ordinarie
tjensteman till biträde, kunde erhålla sådan biträdande tjensteman
samt att vid de postkontor af 5:e och 6:e klasserna, som egde den
betydenhet, att der vore anstälda två af Styrelsen antagna extra

Sjunde hnfvudtiteln.

biträden, det ena af dessa biträden kunde utbytas mot postexpeditör,
likasom att i hvarje postkupéexpedition tjenstgjorde åtminstone en ordinarie
tjensteman, men enligt gjorda beräkningar skulle genomförandet
häraf redan nu erfordra inrättande af 98 nya postexpeditörsbefattningar
och således medföra en alltför stor kostnad. Generalpoststyrelsen har
derföre ansett sig böra nu föreslå endast hvad till afhjelpande af det
mest trängande behofvet vore erforderligt och hemställer i öfverensstämmelse
härmed, att å stat för år 1891 måtte uppföras ytterligare
trettio postexpeditörer, femton af hvardera lönegraden, hvilken förändring
komme att med 51,000 kronor öka anslagen å aflöningsstaten.

Tillökningen i utgift för postverket varder dock icke i verkligheten
så stor, enär, hvad angår de vid postkupéexpeditionerna anstälde
postexpeditörer, traktamente till ordinarie sådan utgår med väsentligen
lägre belopp än det, som extra biträde vid dylik tjenstgöring eger
uppbära.

Hvad Generalpoststyrelsen i nu ifrågavarande hänseende föreslagit
synes mig böra vinna godkännande. Att i en så omfattande
rörelse som postverkets ett betydande antal extra biträden måste användas,
är naturligt, men meningarne torde icke vara delade derom,
att den utsträckning, hvari för närvarande handläggning af postgöromål
är anförtrodd åt dylika biträden, är större, än som vare sig med
allmänhetens eller postverkets intresse är förenligt, och den föreslagna
åtgärden, hvarigenom någon inskränkning i detta missförhållande skulle
åstadkommas, kan derföre icke annat än anses välbetänkt.

Generalpoststyrelsen anmäler vidare, att, jemlikt Eders Kongl.
Maj:ts och Riksdagens år 1884, i sammanhang med reglering af postanstalternas
vaktbetjening, fattade beslut om indragning efter hand af
de återstående vaktmästarebefattning ar ne vid g o stanstalterna och deras
ersättande med vaktbetjentbefattningar enligt ny stat, antalet qvarstående
vaktmästare af andra lönegraden nu bör till följd af en vaktmästares
afgång minskas från det i 1890 års stat upptagna antal 24
till 23 och i stället antalet »andra vaktbetjente» vid postanstalterna
ökas från 735 till 736.

Då aflöningen för vaktmästare af andra lönegraden är bestämd
till 700 kronor, medan lönen för vaktbeijent utgör 500 kronor, uppstår
härigenom eu minskning i anslagen å aflöningsstaten med 200
kronor.

Det å aflöningsstaten med 475,000 kronor uppförda förslagsanslaget
till aflönande af poststationsföreständare har, med stöd af de utgiftsbelopp,
som under senare åren från denna anslagstitel utgått, beräknats
komma att med sitt nuvarande belopp varda för år 1891 otillräckligt,

Sjunde hufvudtiteln.

och har derföre Generalpoststyrelsen föreslagit, att nämnda anslag måtte
höjas med 15,000 kronor till 490,000 kronor. Generalpoststyrelsen
har dervid erinrat, att särskildt i samband med jernvägsförbindelsernas
utvidgande årligen påkallades inrättande af nya poststationer äfvensom
att det icke sällan inträffade, att kontrakt om poststationsföreståndarebefattnings
handhafvande blefve af befattningens innehafvare uppsagdt
och att endast mot förhöjdt arfvode kunde åvägabringas nytt aftal om
postgöromålens bestridande af dertill lämplig person.

I enlighet med uppgjord beräkning rörande de belopp, som
enligt hittills gällande grunder böra för år 1891 utgå å anslaget till
ålder stillägg, har Generalpoststyrelsen ansett detta anslag, i gällande
stat förslagsvis upptaget till 231,600 kronor, böra ökas med 1,900
kronor. Då härtill kommer den af Generalpoststyrelsen föreslagna, af
mig förordade ökningen med 40,000 kronor genom förhöjda ålderstillägg
åt föreståndare för 5:e och 6:e klassernas postkontor samt postexpeditörer,
skulle, ifrågavarande anslag komma att ökas med 41,900
kronor till 273,500 kronor.

Vid hvad Generalpoststyrelsen rörande anslagen till vaktbetjening
vid postanstalterna, till aflönande af poststationsföreståndare och
till ålderstillägg föreslagit har jag intet att erinra.

I anslagen under

Öfver gångsstaten

har Generalpoststyrelsen icke föreslagit någon förändring.

Beträffande de under

Indragning sstaten

uppförda anslag har Generalpoststyrelsen meddelat, att, sedan Eders
Kongl. Maj:t enligt nådigt bref den 19 Juli 1889 förklarat, att förutvaraude
postexpeditören i Slite Johan Valfrid Ekman, efter det han
tillträdt pension från civilstatens pensionsinrättning till belopp motsvarande
hans förra postexpeditörslön, icke vore berättigad att derutöfver
uppbära någon del af postexpeditörslönen, samt Ekman från
och med sistlidne September månads ingång kommit i åtnjutande af
sådan pension, den å indragningsstaten för honom uppförda personela

Sjnnde hnfyudtiteln.

ersättning af 360 kronor upphört, äfvensom att det å samma stat
förslagsvis till 1,000 kronor upptagna anslaget till aflöning åt postiljoner,
som icke vidare vore tjenstbar a, men ännu ej blifvit berättigade till pension
från civilstatens pensionsinrältning, i följd af den siste qvarvarande, till
denna kategori hörande postiljonens förestående afgång kan utgå.

Anslagen under denna stat kunna således nedsättas från 6,440
kronor till 5,080 kronor.

I fråga om

Pensionsstaten

anmäler Generalpoststyrelsen,

att i följd af inträffade dödsfall från denna stat böra afföras de
pensioner, som utgått

till	förre	postiljonen L. Ekblad........................		kronor	150:
11	11	postmästaren O. Ulfsparre...............		11	2,250:
11	11	brefbäraren C. W. Nylund..............		11	200:
11	11	postmästaren A. F. Mannerskantz		11	2,250:
11	11	,, C. L. Giertz.............		11	2,400:
11	aflidi	le styrmannen å postångfartyget	»Polhem»
	D. Lundblads enka Selma Sofia Pettersson..........	11	150:

eller tillhopa kronor 7,400: —-men att deremot å staten böra uppföras de pensioner, som blifvit
beviljade, efter det Generalpoststyrelsen senast afgaf förslag till stater,
nemligen

för f. d. postmästaren A. W. Wilhzon ....................... kronor 2,175: —

„ „ generalpostdirektören A. W. Roos ............... „ 7,000: —

summa kronor 9, i 75: —

Härtill böra läggas de pensioner, som jemlikt
nedannämnda nådiga bref blifvit bestämda att från
postverkets pensionsstat årligen utgå
till postmästaren C. J. Asp, enligt nådigt bref den 29

November nästlidet år,............................................... „ 1,800: —

„ vaktmästaren J. E. Ström, enligt nådigt bref

den 20 sistlidne December,...................................... „ 675: —

„ vaktbetjenten A. Andersson, likaledes enligt nådigt
bref den 20 sistlidne December,..................... „ 200: —

tillsammans kronor 11,850: —

Generalpoststyrelsen har vidare hemstält, att, sedan Erik Jonas
Åkerberg från Yestbyn, hvilken genom kontrakt af den 19 November

Sjunde hnfvudtiteln.

1881 varit af Generalpoststyrelsen antagen till postförare å linien
Liden—Anundgård, under postföring å nämnda linie den 27 September
1888 blifvit öfverfallen och så misshandlad, att han påföljande dag
afled, hans i behöfvande omständigheter efterlemnade enka Catharina
Christina Olsdotter och makarne Åkerbergs minderårige son Johan
Julius, född den 10 Juli 1880, måtte beredas ett årligt understöd att
från början af innevarande år utgå med 200 kronor till enkan, så länge
hon lefver ogift, och med 50 kronor till sonen Johan Julius, till dess
han uppnått en ålder af femton år.

Då Åkerberg i postverkets tjenst tillsatt lifvet och, enligt hvad
vid ransakningen blifvit upplyst, Åkerberg icke gifvit någon anledningtill
öfvervåldet, utan detta föröfvats i syfte att åtkomma de till posten
anförtrodda värdeförsändelser, som Åkerberg vid tillfället medfört, anser
jag mig böra tillstyrka hvad Generalpoststyrelsen föreslagit rörande
understöd, till hans enka och barn.

I fråga om

Omkostnadsstaten

föreslår Generalpoststyrelsen, att följande anslag måtte höjas, nemligen
anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision med 15,000 kronor från

290.000 kronor till 305,000 kronor, anslaget till förhyrande af de för
postverket erforderliga, lägenheter samt till bestridande af utgifterna för
posthusens underhåll m. m. med 40,000 kronor från 110,000 kronor till

150.000 kronor, anslaget till expensutgifter med 25,000 kronor från

350.000 kronor till 375,000 kronor, anslaget till traktamenten för tjensternän
i jernvägspostkupé med 10,000 kronor från 240,000 kronor till

250.000 kronor, anslaget till inköp och underhåll af inventarier med

15.000 kronor från 75,000 kronor till 90,000 kronor samt anslaget till
postföringskostnad vid befordran å jernväg med 100,000 kronor från

1.200.000 kronor till 1,300,000 kronor.

Till stöd för de sålunda förordade förhöjningarne å vissa af de
under omkostnadsstaten uppförda förslagsanslag har Generalpoststyrelsen
åberopat sifferuppgifter rörande beloppen af de utgifter, som
under senare tider från dessa anslag utgått, hvilka uppgifter ådagalägga,
att nämnda anslag dels redan äro för sitt ändamål otillräckliga,
dels med säkerhet kunna till följd af posttrafikens alltjemt stegrade
tillväxt beräknas blifva det under det år, den förevarande statsregleringen
afser. Särskildt har Generalpoststyrelsen erinrat, i fråga om förhöjningen
under anslaget till förhyrande af de för postverket erforderliga
lägenheter samt till bestridande af utgifterna för posthusens under -

Sjunde hufvudtiteln.

håll m. m., att i samma mån postverket mera anlitades af allmänheten
växte äfven anspråken å postkontorslokalernas lämplighet för sitt ändamål
i afseende å utrymme och central belägenhet, äfvensom att de
under senare åren timade eldsvådor och deraf förorsakade förluster för
postverket gjorde det angeläget att söka åtminstone för de större postkontoren,
der så icke redan skett, bereda med kassahvalf försedd lokal
i stenhusbyggnad, och, i fråga om ökningen å anslaget till postföringskostnad
vid befordran å jernväg, att under nästlidet års fjerde qvartal
för allmän trafik öppnats statsbanedelen Långsele—Anundsjö samt
Halmstad—Bolmens jernväg äfvensom af Mora—Persbergsbanan sträckan
Persberg—Oforssen och af Fakt—Rättviksbanan sträckan Falun—Sågmyra
och att under tiden intill 1891 års slut antagligen ytterligare
kom me att upplåtas för trafik den långa statsbanedelen mellan Anundsjö
och Vännäs samt Mariestad—Gössäters och Vittsjö—Hessleholmsbanorna
och återstående delarne af Mora—Persbergs och Falu—Rättviksbanorna
äfvensom möjligen andra enskilda jernvägar.

I fråga om anslaget till traktamenten för tjensteman i jernvägspostkupé,
deruti Generalpoststyrelsen föreslagit ökning med 10,000
kronor, ehuru, på sätt Styrelsen beträffande den jemväl föreslagna
ökningen i antalet ordinarie postexpeditörer anfört, kostnaden för denna
ökning lomme att till någon del motvägas deraf, att traktamente till
ordinarie postexpeditör i postkupéexpedition utginge med lägre belopp
än det, som extra biträde vid dylik tjenstgöring egde uppbära, har
Generalpoststyrelsen — under åberopande af siffror, utvisande att stegringen
i utgifterna från nu ifrågavarande anslag varit väsentligen lägre
de år, då antalet postexpeditörsbefattningar ökats, än öfriga år — erinrat,
att likväl, till följd af årligen utvidgade jernvägskommunikationer
och i sammanhang dermed uppkommande ökad postbefordran å jernväg,
den förändring utgiftssumman å anslaget underginge, när postexpeditörernes
antal ökades, allenast vore en minskad stegring samt
att, då utgifterna från det ifrågavarande, i 1890 års stat med 240,000
kronor uppförda anslaget redan under tiden 1 Juli 1888—30 Juni
1889 i rundt tal uppgått till 245,200 kronor, anslaget för år 1891 icke
kunde beräknas till lägre belopp än 250,000 kronor.

Då de omförmälda af Generalpoststyrelsen föreslagna anslagsförhöjningarne
under omkostnadsstaten synas mig vara af omständigheterna
fullt betingade, hemställer jag, att desamma må vinna godkännande.

Anslaget till oförutsedda utgifter är i gällande stat upptaget till

90,000 kronor. Då detta anslag i innevarande års stat höjdes till detta
belopp från det förut faststälda, eller 83,000 kronor, var höjningen till

Sjunde lmfrudtiteln.

en del föranledd af förestående utgifter för nybyggnad af det nedbrunna
posthuset i Sundsvall, dervid var afsedt, att nybyggnaden skulle kunna
ega rum under åren 1889 och 1890 samt kostnaden derför å dessa två
år fördelas. På grund af särskilda förhållanden har emellertid det nya
posthusets uppförande icke kunnat under nästlidet år påbörjas, med
afseende hvarå och då sålunda halfva kostnaden för ifrågavarande nybyggnad
bort beräknas för år 1891 Generalpoststyrelsen icke ifrågasatt
någon ändring i anslaget till oförutsedda utgifter.

Beträffande anslaget till afkortningar och restitutioner in. m., derå
utgifterna under tiden från den 1 Juli ''l888 till den 30 Juni 1889 utgjort
46,000 kronor, har Generalpoststyrelsen, jemväl för vinnande af
jemnare slutsumma å utgiftsstaterna, vidtagit den förändring, att anslaget
ökats med 13,035 kronor från 35,920 kronor till 48,955 kronor.
För vinnande af jemn slutsumma å utgiftsstaterna, sådana de af mig
tillstyrkas, torde emellertid ifrågavarande anslagssumma böra utföras
med 48,280 kronor.

Sammanställas de nu tillstyrkta ändringarne i postverkets stater,
visar det sig,

att under aflöning sstaten ökning komme att ega rum med följande
belopp:

Ökning. Minskning.

i aflöningsanslaget till biträdande tjenstemän vid
postanstalterna för uppflyttning af 3 kontrollörer
i l:a lönegraden och beredande af aflöning
till 30 nya postexpeditörsbefattniugar, 15 af
hvardera lönegraden, med kronor 54,600: —
i anslaget till vaktbetjente
för beredande af lön till
1 vaktbetjent, som komme

att ersätta 1 indragen vakt-mästare, med........................		500: —
i dito till aflönande af post-stationsföreståndare med	11	15,000: —
i dito till ålderstillägg med	11	41,900: —
	kronor	112,000: —
hvaremot minskning skulle uppkomma genom ute-slutande ur staten af 1 vakt-mästarebefattning med lön af	11	700: —

så att alltså aflöningsstaten

på det hela skulle växa med kronor.................... 111,300: —

Transport kronor 111,300: —

Sjunde hufyudtiteln.

Ökning.

Transport kronor 111,300: —
att å indragning sstaten minskning kom me
att eg a rum genom uteslutande af derunder uppförda
belopp för förre postexpeditören J. V. Ekman
med.................................... kronor 360: —

och till aflöning åt
postiljoner, som icke vidare
äro tjenstbara, men ännu ej
blifvit berättigade till pension
från civilstatens pensionsinrättning,
med........................ „ 1,000: —

att å pensionsstaten skulle tillkomma:
af Eders Kongl. Maj:t beviljade
nya pensioner............ kronor 11,850: —-

föreslagna understöd för postföraren
E. J. Åkerbergs
enka och minderårige son „ 250: —

kronor 12,100:—-

hvaremot i följd af pensionstagares
afgång komme

att besparas.............................. „ 7,400: —

så att alltså ökning i denna stat

komme att ega rum med kronor ....................... 4,700: —

att under omkostnadsstaten ökning komme
att eg a rum:

i anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision

med ....................................... kronor 15,000: —

i dito till förhyrande af de
för postverket erforderliga
lägenheter samt till bestridande
af utgifterna för posthusens
underhåll m. m. med
i dito till expensutgifter med
i dito till traktamenten för
tjenstemän i jernvägspost kupé

med..............................

i dito till inköp och underhåll
af inventarier med ...

Transport kronor 105,000:— 116,000: —
Bih. till Biksd. Prof, 1890. 1 Sami 1 Afä.

40,000: —
25,000: —

10,00** —
15,000: —

Minskning.

1,360: —

1,360: —
3

Sjunde hufrudtiteln.

Ökning. Minskning.

Transport kronor 105,000:— 116,000:— 1,360: —
i anslaget till postföringskostnad
vid befordran å

jernväg med ...................... „ 100,000: — 205,000: —

samt att slutligen anslaget till afkortningar
och restitutioner in. m. komme att ökas med kronor 12,360: —

tillhopa kronor 333,360: —- 1,360: —

En ökning på det hela komme således att ega rum med kronor 332,000;

Och skulle staternas slutsumma blifva följande:

aflöningsstnten.............................

öfvergångsstaten ............................

indragningsstaten...........................

pensionsstaten..................................

omkostnadsstaten.............................

oförutsedda utgifter......................

afkortning^!- och restitutioner m. m.

.......................... kronor	2,767,200	—
.......................... JJ	7,400	—
....... .................. n	5,080	—
.......................... y)	85,540	—
.......................... y)	4,048,500	—
.......................... y	90,000	—
1........................ V	48,280	—
tillsammans kronor	7,052,000	—

Då postverkets inkomster för år 1891 blifvit beräknade till 7,380,000
kronor, skulle alltså dessa komma att öfverstiga utgifterna med 328,000
kronor.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att Riksdagen, dels med beviljande af årliga understöd till postföraren
Erik Jonas Åkerbergs enka Catharina Christina Olsdotter å
200 kronor, att utgå så länge hon lefver ogift, och till makarne Åkerbergs
minderårige son Johan Julius å 50 kronor, att utgå till dess han
uppnått en ålder af femton år, med rätt för dem att uppbära de föreslagna
understöden från och med innevarande år, dels ock med godkännande
af öfriga nu tillstyrkta ändringar i postverkets stater måtte
för år 1891 bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till

7,052,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen.

• Telegrafverket.

[2.] Sedan sistlidne Riksdag antagit utgiftsstater för telegrafverket,

Telegraf- slutande å 1,260,000 kronor, att gälla under år 1890, med rätt för
verlcet. Eders Kongl. Maj:t att i dessa stater göra de jemkningar, som kunde

Sjunde hufvudtiteln.

finnas af behofvet påkallade, hafva under den o Oktober 1889 stater
för telegrafverket blifvit faststälda för innevarande år, dervid någon
förändring i de af Riksdagen antagna staterna, så vidt rör stationspersonalen,
icke egt rum.

De sålunda nu gällande staterna upptaga följande slutsummor:

aflöningsstaten ............................

öfvergångsaflöningsstaten ..........

pensions- och understödsstaten
underhållsstaten..........................

................. kronor	899,400: —
.................. 11	8,720: —
.................. 11	92,080: —
............ • ••• 11	259,800: —
Summa kronor	1,260,000: —

I underdånig skrifvelse den 8 sistlidne November har Telegrafstyrelsen
afgifvit förslag till stater för telegrafverket under år 1891
och dervid hemstält om nedan omförmälda ändringar i innevarande
års stater:

l:o. Aflöningsstaten.

I fortsatt tillämpning af den utaf Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen
godkända regleringsplanen att, för besparings skull, der sådant
utan olägenhet läte sig göra, utbyta assistenttjenster mot telegrafistbefattningar
har Telegrafstyrelsen föreslagit indragning af två assistenttjenster,
hvardera med 1,600 kronor i aflöning, hvarigenom antalet af
tjenstemän i denna grad komme att nedsättas från 108 till 106.

Deremot hemställer Telegrafstyrelsen, att tio nya telegrafisttjenster
må uppföras, hvardera med 900 kronor i aflöning, hvarigenom hela
antalet telegrafister kommer att ökas från 179 till 189. Två af dessa
telegrafister äro afsedda att ersätta de till indragning föreslagna assistenterna.
Behofvet af de åtta öfriga telegrafistbefattningarne är föranledt
dels af de under nästlidet år öppnade nya telegrafstationerna i
Hessleholm, Hedeviken och Sveg samt af den till inrättande beslutade
stationen i Kårböle inom Gefleborgs län, dels af den, på sätt jag förut
i dag i fråga om beräkningen af telegrafverkets inkomster för nästkommande
år meddelat, betydligt ökade telegramvexlingen, hvarigenom
nödvändiggöres en tillökning i antalet ständiga biträden å vissa större
telegrafstationer.

Förslagsanslaget till arfvoden för extra biträden och vikariat vid
stationerna, som under lång tid bibehållits oförändradt vid det belopp,

70,000 kronor, hvarmed detsamma är i senast faststälda stat upptaget,
har, enligt hvad Telegrafstyrelsen anmält, på de senare åren visat sig
otillräckligt, i det att utgifterna för berörda ändamål under femårs -

Sjnnde Uufrudtiteln.

perioden 1884—1888 i medeltal årligen uppgått till närmare 77,000
kronor. Telegrafstyrelsen, som ansett otvifvelaktigt, att denna utgift
under år 1889 komme att blifva ännu större till följd af den ökade
korrespondensen, hvilken, i synnerhet under sjöfartsticlen, gjort anställande
af ett ökadt antal tillfälliga biträden af behofvet oundgängligen
påkalladt, har, med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, hemstält, att
ifrågavarande anslag måtte ökas från 70,000 kronor till 80,000 kronor
eller med 10,000 kronor.

Med förmälan att utgifterna från förslagsanslaget till arfvoden åt
telegrambärare och uppassare vid stationerna, i staten för år 1890 upptaget
till 70,000 kronor, under de fem sist förflutna kalenderåren i
medeltal uppgått till 84,500 kronor årligen och att ytterligare utgifter
af samma slag vore att motse dels af behofvet att till följd af det
ökade telegramantalet förstärka telegrambärarepersonalen, dels ock i
anledning af det på framställning af kyrkomötet genom nådigt bref
den 21 Juni 1889 Telegrafstyrelsen lemnade bemyndigande att vidtaga
anordningar i syfte att bereda nämnda personal tillfälle att åtminstone
hvarannan söndag bevista församlingens gudstjenst, har Telegrafstyrelsen
föreslagit, att ifrågavarande anslag måtte höjas från 70,000
kronor till 90,000 kronor eller med 20,000 kronor.

Sammanställas de af Telegrafstyrelsen ifrågasatta ändringarne i
aflöningsstaten, visar det sig, att ökning skulle uppkomma med nedan -

nämnda belopp:

ökning af antalet telegrafister från 179 till 189 ...... kronor 9,000: —

höjning af förslagsanslaget till arfvoden för extra

biträden och vikariat vid stationerna ................. „ 10,000: —

höjning af förslagsanslaget till arfvoden åt telegrambärare
och uppassare vid stationerna .................. „ 20,000: —

eller med kronor 39,000: —
hvaremot å andra sidan genom minskning af
antalet assistenter från 108 till 106 en besparing

skulle ega rum med........................................................... 3,200: —

kommande alltså på det hela en ökning att uppstå

med ......................................................................................... kronor 35,800: —

och aflöningsstatens slutsumma att uppgå till 935,200
kronor.

Telegrafstyrelsen, som i

2:o. Öfvergängsaflöningsstaten
icke ifrågasatt någon förändring, föreslår beträffande

Sjunde hufyudtiteln.

3:o. Pensions- och understödsstaten

allenast den ändring, att, då telegrafverkets inkomster, i innevarande
års stat upptagna till 1,260,000 kronor, blifvit för år 1891 beräknade
till 1,350,000 kronor, statsbidraget till telegrafverkets pensionsinrättning,
hvilket skall motsvara fem procent af telegrafverkets portoinkomst,
måtte från det i staten nu upptagna beloppet, 63,000 kronor,
ökas med 4,500 kronor eller till 67,500 kronor.

I fråga om

4:o. Under liållsstaten

erinrar Telegrafstyrelsen, att förslagsanslaget till telegrafliniernas öfvervakande,
besigtning och underhåll, hvilket under flera år till och med
år 1882 upptagits med 100,000 kronor, från och med år 1883 blifvit
nedsatt till sitt nuvarande belopp, 75,000 kronor, enär den årliga utgiften
för berörda ändamål under några föregående år icke hade öfverstigit
detta belopp. Förhållandet har emellertid, enligt hvad Telegrafstyrelsen
anmäler, nu blifvit ett annat, så att kostnaden för telegrafliniernas
underhåll under femårsperioden 1884 —1888 i medeltal årligen
utgjort närmare 106,000 kronor, hvadan Telegrafstyrelsen ansett sig
böra i underdånighet föreslå ifrågavarande anslags höjande till dess
förra belopp, 100,000 kronor, eller med 25,000 kronor.

Med de af Telegrafstyrelsen ifrågasatta ändringar skulle telegrafverkets
stater för år 1891 komma att utvisa följande slutsummor:

aflöningsstaten................................................................ kronor 935,200: —

öfvergångsaflöningsstaten............................................ ,, 8,720: —

pensions- och understödsstaten ................................. „ 96,580: —

underhållsstaten............................................................. „ 284,800: —

tillsammans kronor 1,325,300: —

hvilket belopp med 65,300 kronor öfverstiger slutsumman å de af Eders
Kongl. Maj:t faststälda utgiftsstaterna för år 1890.

I sammanhang med afgifvandet af nu föredragna statsförslag
har Telegrafstyrelsen anmält, att det af 1888 års Riksdag på extra
stat för år 1889 anvisade anslagsbelopp af 60,000 kronor, att användas
till betäckande af telegrafverkets utgifter i den mån dessa icke kunde
bestridas med verkets egna inkomster, icke behöfde för sagda ändamål
anlitas, enär inkomsterna för året, på sätt jag förut i dag i fråga
om beräkningen af telegrafverkets inkomster för nästkommande år haft
tillfälle omförmäla, beräknats uppgå till ett belopp, som icke obetydligt
öfverstege utgiftsstaternas slutsumma.

Sjunde luifvudtiteln.

Då jag icke har något att erinra vid de af Telegrafstyrelsen
föreslagna ändringar i telegrafverkets utgiftsstater, af hvilka ändringar
de, som medföra förhöjning i staternas belopp, till väsentligaste delen
endast afse att bringa det i stat upptagna beloppet af vissa förslagsanslag
till närmare öfverensstämmelse med det belopp, hvarmed de i
verkligheten utgå, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå,
att Riksdagen, med godkännande af de omförmälda ändringarne
i telegrafverkets stater, under Eders Kongl. Maj;t förbehållen rätt att
i verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet
påkallade, må såsom reservationsanslag, att utgå direkt af
telegrafmedlen, till telegrafverket för år 1891 anvisa enahanda belopp,

1,350,000 kronor, hvartill telegrafinkomsterna för året blifvit beräknade,
samt tillika medgifva, att det öfverskott, som kan å telegrafinkomsterna
uppstå, må af Eders Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets
tidsenliga utveckling och förbättring.

Tullverket.

[3-]

Tullverket.

Generaltullstyrelsen, som i underdånig skrifvelse den 8 sistlidne
November afgifvit förslag till tullverkets stater för år 1891, har dervid
beträffande

Aflöning sstaten

förmält, att det behof af förstärkta arbetskrafter och följaktligen ökad
personal för tullbehandlings- och tullbevakningsgöromålens nöjaktiga
fullgörande, hvilket, enligt hvad Generaltullstyrelsen i dess den 10 November
1888 aflåtna underdåniga skrifvelse angående regleringen af
tullverkets stater för år 1890 anmält, redan under år 1888 yppade sig
såsom en nödvändig följd af de då vidtagna förändringarne i vårt
lands tullagstiftning, under nästlidet år icke blott fortfarit, utan ock
betydligt tillvuxit, hvartill väl den större liflighet i rörelsen, som under
året inträdt, äfven bidragit. Också hafva, enligt hvad Generaltullstyrelsen
meddelat, -af Styrelsen underlydande myndigheter talrika
framställningar gjorts om angelägenheten af tullpersonalens förstärkande
genom nya sysslors uppförande på stat.

Generaltullstyrelsen har emellertid, i öfverensstämmelse med dess
i nyssberörda skrifvelse uttalade åsigt, att några åtgärder i antydda
syfte icke borde af Styrelsen vidtagas, innan en längre tids erfarenhet
beträffande de skedda förändriDgarnes inverkan på göromålens mängd
och gång vunnits, icke heller nu ansett sig böra om inrättande af nya

Sjunde lmfvudtiteln.

tjänster göra framställning i andra fall, än då krafvet derpå, oafsedt
inverkningarne af dessa förändringar, med full visshet funnits vara äfven
för framtiden oafvisligt och icke vidare böra eller kunna fyllas
genom användandet af extra biträden.

Detta har till en början synts Generaltullstyrelsen vara förhållandet
vid tullkammaren i Stockholm samt vid packhusinspektionerna i
Stockholm och Göteborg.

Hvad först angår tullkammaren i Stockholm, meddelar Generaltullstyrelsen,
att, allt sedan en särskild tullbehandlingslokal år 1876
inrättats vid Blasieholmen, af tullkammarens ordinarie personal, hvilken
icke sedan nämnda år förstärkts, en tjensteman, för närvarande
eu kammarskrifvare, måst användas såsom föreståndare för tullkammareafdelningen
i sagda lokal och att, efter det en dylik lokal vid Stadsgårdshamnen,
till hvars anordnande Eders Kongl. Maj:t den 17 December
1886 lemnat nådigt tillstånd, den 1 September nästlidet år öppnats,
ytterligare en af de vid tullkammaren anstälde kammarskrifvare tagits
i anspråk för tjenstgöring vid nämnda plats i nyssberörda egenskap.
Behoivet af ersättning för den förlust af arbetskrafter vid sjelfva tullkammaren,
som härigenom uppstått, har hittills tillgodosetts genom
extra ordinarie tjenstemäns användande, men då detta behof icke är af
öfvergående beskaffenhet, har Generaltullstyrelsen ansett nödvändigt,
att å tullkammarens stat uppföras ytterligare två kammarskrifvare.

Beträffande åter det behof af tillökning i den ordinarie packhuspersonalen
i Stockholm och Göteborg, som Generaltullstyrelsen funnit
oafvisligt, har detta sin förnämsta grund i trafikens ständigt stegrade
anspråk på skyndsam expedition och i följd deraf jemväl på ökadt utrymme
för packhusgöromålens handhafvande, för hvilka anspråks tillmötesgående,
hvad särskild! Stockholm angår, packhusbehandlingen, som
tillförene nästan uteslutande egde rum i packhuset vid Skeppsbron
och å derintill gränsande område, måst tid efter annan utsträckas till
nya, på icke obetydliga afstånd från Skeppsbron belägna platser. Sålunda
hafva särskilda packhuslokaler blifvit anordnade dels vid Iliddarholmshamnen,
dels å Blasieholmen och dels nu senast, på sätt nyss
blifvit nämndt, vid Stadsgårdshamnen, hvarjemte en särskild afdelning
för tullbehandling af passagerareeffekter och postpaket inrättats vid
härvarande centralbangård; och vid hvarje af dessa packhusafdelningar
erfordras, förutom extra biträden, åtminstone en ordinarie packhustjensteman
såsom föreståndare. Visserligen har under de senast förflutna
femton åren den ordinarie personalen vid härvarande packhusinspektion
icke obetydligt ökats, nemligen från och med 1876 med en
kontrollör och två kammarskrifvare samt från och med 1879 med yt -

Sjunde hufrudtiteln.

terligare en tjensteman i sistnämnda grad jemte en vaktmästare, men
äfven den sålunda ökade personalen har, enligt hvad Generaltullstyrelsen
meddelar, icke kunnat, fördelad på så många platser som under
de senare åren, uppbära eller ens öfvervaka en mängd vigtiga
göromål, hvilka följaktligen måst uppdragas åt kanske mången gång
mindre erfarna tillfälliga biträden, och behofvet af förstärkt ordinarie
arbetskraft har genom öppnandet af omförmälda nya packhuslokal
vid Stadsgårdshamnen naturligen ytterligare vuxit. Vid nu anförda förhållanden
och då omfånget och beskaffenheten af göromålen såväl vid
sistberörda som vid det å Blasieholmen belägna packhus göra det angeläget,
att -desamma förestås af kontrollörer, samt då, utöfver det å
nyssnämnda packhusinspektions stat nu uppförda antal vaktmästare,
ytterligare en dylik betjent erfordras för tjenstgöring vid Stadsgårdshamnen,
har Generaltullstyrelsen funnit nödigt, att vid samma inspektion
inrättas dels två nya kontrollörsbefattningar, dels ock en ny vaktmästaretjenst,

Äfven vid packhusinspektionen i Göteborg hafva, oaktadt några
förtullningslokaler utanför dervarande packhusområde icke finnas anordnade,
extra biträden under senare åren måst användas i större utsträckning,
än enligt Generaltullstyrelsens åsigt varit lämpligt. Då nu
härtill kommer, att, sedan stadsfullmägtige i Göteborg under nästlidet
år fattat beslut om tillbyggnad af dervarande tull- och packhus samt
ritningar dertill den 23 sistlidne Augusti blifvit af Eders Kongl. Maj:t
faststälda, samma packhus under den närmaste framtiden kommer att
utvidgas och således tillfälle att derinom samtidigt betjena ett större
antal trafikanter, än för närvarande kan ske, beredas, hvaraf återigen
kraf på ökad arbetskraft tydligen måste uppstå, har det synts Generaltullstyrelsen
oundgängligt, att jemväl ifrågavarande inspektions ordinarie
personal, hvars antal icke sedan år 1876 undergått någon förändring,
förstärkes, samt att för sådant ändamål å dess stat ytterligare
uppföras två kammarskrifvare och en vaktmästare.

Tullbevakningspersonalen i Stockholm har, efter det åtskilliga
under 1860-talet, senast år 1868, beslutade indragningar i densamma
under nästpåföljda år hunnit gå i verkställighet, icke erhållit någon
förstärkning, oaktadt sedan dess tullbevakningsgöromålen här på platsen,
äfven före år 1888, högst betydligt ökats. Anledningarne till
denna ökning hafva, enligt hvad Generaltullstyrelsen upplyser, varit
fyrfaldiga. Främsta rummet bland dem intages naturligen af rörelsens
starka utveckling, men vidare äro dit att hänföra: de betydliga utvidgningar
i stadens hamnområde, som genom nådiga brefven den 27 September
1878 och den 15 Juli 1881 blifvit bestämda; anläggningen af

Sjunde hufvndtiteln.

Värtahamnen, der en särskild bevakningspostering måst under seglationstiden
anordnas; det alltjemt ökade användandet af ångfartyg, hvilkas
last i regeln samtidigt lossas ur två eller flera, luckor och som
följaktligen kräfva ett större antal tullbetjent för bevakning af lossningarne
än segelfartyg; samt slutligen och icke minst den tillväxt i
nederlags- och trausitrörelsen, som egt rum. Det tillhör nemligen
tullbevakningspersonaleu här, likasom å andra orter, att utöfva all den
tillsyn, som erfordras så vid nederlags- och transitgods första uppläggning
och förflyttning från ett upplag till ett annat samt uttagning till
förtullning eller reexport som ock vid de tillfällen, då godsegare, med
den honom i § 84 mom. 1 tullstadgan gifna rätt, önskar tillträde till
nederlagsmagasin; och ensamt af dylik tjenstgöring hafva, enligt hvad
härvarande tullbevakningsinspektion upplyst, under år 1889 dagligen
upptagits minst 16, men ofta 20 eller flere af de inspektionen underlydande
vaktmästare.

På grund af nu anförda förhållanden har sedan flera år tillbaka
den ordinarie vaktmästarepersonalen visat sig otillräcklig och det befunnits
nödvändigt att till dess förstärkande under seglationstiden i
daglig tjenstgöring använda extra ordinarie vaktmästare till ett antal,
som, enligt hvad nämnda inspektion jemväl upplyst, under åren 1883
—1888 i medeltal icke understigit, men väl ofta öfverstigit 20. Anlitandet
i sådan utsträckning af extra biträden för tillgodoseende af ett
behof, som visat sig icke vara af blott öfvergående beskaffenhet, bör,
enligt Generaltullstyrelsens åsigt, icke fortfarande ega rum, utan anser
Styrelsen oundgängligen nödigt, att åtminstone tio nya vaktmästaretjenster
vid ifrågavarande tullbevakning inrättas.

I anledning af öppnandet af ofvannämnda tullbehandlingslokal vid
Stadsgårdshamnen, hvari särskild! vaktrum jemväl finnes inrymdt, har
det befunnits behöflig! att, jemte ökande af den vid samma hamn redan
förut posterade tullbevakningsstyrka, ställa densamma under närmaste
befäl af en uppsyningsman. Det härigenom uppkomna krafvet på ytterligare
en betjent i nämnda grad har tills vidare tillgodosetts derigenom,
att en vaktmästare erhållit uppdrag att tjenstgöra såsom uppsyningsman,
men då detsamma kommer att ega fortfarande bestånd, har Generaltullstyrelsen
ansett, att, förutom nyssberörda tio vaktmästaretjenster,
jemväl ytterligare en uppsyningsmanstjenst bör å tullbevakningsinspektionens
i Stockholm stat uppföras.

Generaltullstyrelsen hemställer alltså, att på grund af nu anförda
förhållanden måtte å tullverkets aflöningsstat, utöfver der redan upptagne
tjensteman och betjente vid lokaltullförvaltningarne, uppföras
Bih. iill Jiiksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 4

Sjunde hufvudtiteln.

dels två kontrollörer, hvardera med lön 2,500 kronor, tjenstgöririgspenningar
500 kronor och ålderstillägg 1,000 kronor;

dels fyra kammarskrifvare, hvardera med lön 1,500 kronor, tjenstgöringspenningar
500 kronor och ålderstillägg 1,000 kronor;

dels en uppsyningsman med lön 1,000 kronor, tjenstgöringspenningar
500 kronor samt ålderstillägg 300 kronor; och

dels tolf vaktmästare, hvardera med lön 800 kronor, tjenstgöringspenningar
400 kronor och ålderstillägg 300 kronor.

Sedan staden Upsala under nästlidet år börjat begagna sig af den
staden den 25 Februari 1887 beviljade stapelstadsrätt, har Eders Kongl.
Maj:t genom nådigt bref den 23 Augusti 1889 bemyndigat Generaltullstyrelsen
att medelst förordnanden, gällande tills vidare, tillsätta den
för tullförvaltningens i nämnda stad behöriga handhafvande erforderliga
personal, bestående af en tullförvaltare och en vaktmästare, hvilka
skulle erhålla: tullförvaltaren i lön 2,500 kronor, tjenstgöringspenningar

1,000 kronor samt ålderstillägg 500 kronor efter fem och ytterligare
500 kronor efter tio års tjenstetid i graden samt vaktmästaren i lön
600 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och ålderstillägg 75
kronor efter fem och ytterligare enahanda belopp efter tio års tjenstetid
i graden.

Generaltullstyrelsen hemställer, att dessa provisoriskt faststälda
anordningar, enligt hvilka tullförvaltaren i Upsala skulle i aflöningsförmåner
varda likstäld med tullförvaltarne i, bland andra städer, de
med afseende å den beräknade tulluppbörden med Upsala närmast jemförliga,
eller Linköping och Vesterås, och vaktmästaren med sina vederlikar
i öfriga mindre stapelstäder med undantag af Kungelf, må upptagas
i den ordinarie aflöningsstaten för år 1891.

I händelse af bifall till de föreslagna förändringarne
löningsstaten komma att ökas med aflöningsbeloppen för

en tullförvaltare i Upsala................................................... kronor

två kontrollörer................................................................... „

fyra kammarskrifvare ......................................................... „

en uppsyningsman ............................................................... „

tolf vaktmästare med hvardera 1,200 kronorsj aflöning
en vaktmästare med 900 kronors

aflöning

skulle af -

3.500
6,000
8,000

1.500
14,400

900

Summa kronor 34,300

Aflöningsstatens slutsumma, enligt 1890 års statutgörande 1,778,300
kronor, skulle således komma att uppgå till 1,812,600 kronor.

Såsom af det anförda framgår, har Generaltullstyrelsen vid pröfning
af de ordinarie anslagsbehofven under tullverkets aflöningsstat för

Sjunde hufvudtiteln.

år 1891 icke ansett sig böra taga hänsyn till det behof af ökad arbetskraft,
som obestridligen uppstått såsom följd af de under år 1888 genomförda
änaringarne i tullagstiftningen. Redan vid afgifvande af sitt
statsförslag för år 1890 uttalade Generaltullstyrelsen såsom sin åsigt,
att det af nämnda orsak föranledda behofvet af ökad personal för tullverket
lämpligen borde, till dess närmare erfarenhet blifvit vunnen angående
omfånget och beskaffenheten af de ökade göromålen, tillgodoses
genom användande i utsträckt omfattning af extra biträden. I öfverensstämmelse
med denna uppfattning, hvilken ock vann Eders Kongl.
Maj:ts godkännande, äskades af nästlidet års Riksdag förhöjning med
86,100 kronor i anslaget till vikariatsersättning, extra biträden m. m.
inom lokaltullförvaltningen. Sedan denna anslagsförhöjning af Riksdagen
bifallits och Generaltullstyrelsen sålunda blifvit satt i tillfälle att
tillgodose det ökade kraf på arbetskrafter, som genom tullförhöjningarne
på särskilda orter uppstått, anser jag lika med Generaltullstyrelsen
frågan om dessa ökade arbetskrafters uppförande å och fördelning inom
tullverkets ordinarie aflöningsstat kunna och böra ännu någon tid
anstå.

De af Generaltullstyrelsen förordade förhöjningarne i nämnda stat
äro, i hvad de afse ökning af tullpersonalen i Stockholm och Göteborg,
hufvudsakligen föranledda af de anordningar, som å dessa rikets tvenne
förnämsta handelsplatser dels redan vidtagits, dels inom den närmaste
framtiden komma att vidtagas för beredande af skyndsammare expedition
och ökadt utrymme vid tullbehandlingen af inkommande varor.
Tidsenliga anordningar i detta hänseende äro tvifvelsutan synnerligen
behöfliga för att bereda rörelsen erforderlig lättnad. Då emellertid al
de träffade eller förberedda anordningarne, som afse tullbehandlingsgöromålens
fördelning på flera ställen inom stadsområdet. eller tullbehandlingslokalernas
utvidgning, den påräknade nyttan uppenbarligen
icke kan vinnas utan samtidig tillökning af tullpersonalen och denna
tillökning, såsom framkallad af ett stadigvarande behof, icke bör beredas
genom ökadt användande af extra biträden, anser jag Generaltullstyrelsen
hafva egt välgrundade skäl för sitt förslag om uppförande i staten
af det antal tjenstebefattningar, som för ändamålet funnits oundgängligen
erforderligt.

Vid sådant förhållande och då anställandet af tullpersonal i Upsala
endast är en oundviklig följd af den staden medgifna stapelrätten, finner
jag mig böra till bifall förorda hvad Generaltullstyrelsen i fråga cm
aflöningsstaten hemstält.

Sjunde hufyudtiteln.

Enligt hvad Generaltullstyrelsen anmäler, har

Öfvergångsafiöningsstaten

i följd af en derå uppförd persons frånfälle minskats med 600 kronor
från 28,970 kronor till 28,370 kronor; likasom oek å

Indragning sstaten,

som för år 1890 upptagits till 35,420 kronor, uppstått en minskning af
6,760 kronor, i följd hvaraf denna stats slutsumma komme att utgöra
28,660 kronor.

I öfriga stater ifrågasätter Generaltullstyrelsen ej annan förändring,
än att, till jemnande af staternas slutsumma, det å omkostnads staten
uppförda förslagsanslaget till diverse utgifter måtte höjas med 60 kronor
samt denna stat sålunda höjas från 211,510 kronor till 211,570
kronor.

Med iakttagande af sålunda föreslagna ändringar skulle tullverkets
stater för år 1891 komma att utvisa följande slutsummor:

aflöningsstaten..................................................................

öfvergångsafiöningsstaten ...........................................

ålderstilläggsstaten ......................................................

indragningsstaten...........................................................

pensionsstaten för afskedade tjenstemän och betjente.
.....................................................................

pensionsstaten för aflidne tjenstemäns och betjentes

i fattigdom efterlemnade enkor och barn ......

omkostnadsstaten ............................................................

kronor

1,812,600

28,370

220,000

28,660

227,000: —

31,800

211,570

Summa kronor 2,560,000

eller 27,000 kronor mer än det belopp, hvarå 1890 års stat slutar.

Jag har redan förordat de af Generaltullstyrelsen under aflöningsstaten
gjorda framställningar; och då jag icke finner anledning till
någon erinran vid de i öfriga stater ifrågasatta ändringar, tillstyrker
jag, att Eders Kongl. Maj:t må föreslå Riksdagen

att, med godkännande af de utaf Generaltullstyrelsen föreslagna
förändringar i tullverkets stater, bestämma anslaget för tullverket till
ett mot staternas slutsumma svarande belopp af 2,560,000 kronor, att
såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen.

Sjunde hufyudtiteln.

Skogsväsendet.

För skogsväsendet är å ordinarie stat för år 1890 uppfördt:
dels bestämdt anslag:

för skogsstaten................................. kronor 447,208: —

,, statens skogsskolor .................	11	24,500:— 471,708: —
dels förslagsanslag: till ålderstillägg åt skogsstaten ...		..................... 60,000: —
dels reservationsanslag: till skogsinstitutet...........................	kronor	21,300: —
„ enskilda skogsundervisningen	11	8,600: —
,, kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogs-väsendet i allmänhet...............	11	386,992:— 416,892: —
	tillsammans kronor 948,600: —

I sin den 29 Oktober 1889 aflåtna underdåniga skrifvelse angående
anslagsbehofvet för skogsväsendet år 1891 bär Domänstyrelsen
icke ifrågasatt någon ändring i det bestämda anslaget.

Enligt den till och med utgången af nästlidet år gällande lönestat
för skogsstaten var aflöningen för jägmästarne bestämd till 1,500 kronor
med tillägg efter 10 år af 500 kronor, efter 15 år af ytterligare
500 kronor och efter 20 år af nya 500 kronor. Af dessa aflöningsförmåner
utgjorde tre fjerdedelar lön och en fjerdedel fjenstgöringspenningar.

I det af Eders Kongl. Maj:t för nästlidet års Riksdag framlagda
förslag till lönereglering för skogsstaten var aflöningen för jägmästarne
upptagen till lägst 2,500 kronor, deraf 1,500 kronor i lön och 1,000
kronor i tjenstgöringspenuingar, hvartill skulle komma tre ålderstillägg,
hvardera å 500 kronor, att uppbäras, det första efter 5 års, det andra
efter 10 års och det tredje efter 15 års väl vitsordad tjenstgöring, af
hvilka ålderstillägg tre fjerdedelar skulle hänföras till lönen och en
fjerdedel anses såsom tjenstgöringspenningar. Då emellertid af de påfallande
olikheter, som med hänsyn till tjenstgöringsområdets utsträckning,
kommunikationer, klimat och lefnadsomkostnader egde rum mellan,
å ena sidan, reviren i de sex norra länen och särskild! de nordligare
bland dessa samt, å den andra, reviren i det öfriga landet, äfvensom
af den betydande minskning i inkomst, som den bland förutsättningarne
för löneregleringen ingående indragningen till statsverket af utsynings -

[4.]

Skogs väsendet.

Sjunde hufyudtiteln.

afgifterna i Kopparbergs och de norrländska länen komme att medföra
för revirförvaltare i dessa orter, uppgående i vissa fall till 2,000 kronor
och derutöfver för år, betingades, att aflöningen för jägmästarne i
de sex norra länen i allmänhet bestämdes något högre än för de öfriga
och äfven att gradationer vidtoges i de förres aflöning, lämpade efter
olika ortförhållanden, föreslogs, att tjenstgöringspenningarne, afsedda
att för samtliga reviren i södra och mellersta delarna af landet, ett
revir i Kopparbergs och två revir i Gefleborgs län, eller tillsammans
41 revir, utgå med 1,000 kronor årligen, skulle, hvad anginge öfriga
revir, bestämmas för 10 revir till 1,200 kronor, för 13 revir till 1,400
kronor och för 10 revir till 1,600 kronor.

I förslaget ingick vidare, att af de befintliga 85 jägmästarebefattningarne
11 skulle indragas och deraf följande reglering af reviren ega
rum samt att flertalet af de jägmästarne tillkommande extra ersättningar
— och deribland alla af afsevärd betydenhet — skulle upphöra att
utgå eller, der de utgjordes af enskilde, indragas till statsverket.

Vid pröfning af det omförmälda regleringsförslaget fann Riksdagen,
enligt hvad Riksdagen i underdånig skrifvelse den 16 Maj 1889 anmält,
de i den af Eders Kongl. Majd föreslagna lönestaten upptagna aflöningar
i allmänhet motsvara hvad billigheten kräfde, men ansåg likväl en
nedsättning böra ske i de för jägmästarne föreslagna aflöningarne,
hvilken nedsättning synts Riksdagen lämpligen kunna ega rum i ålderstilläggen.
I öfverensstämmelse härmed tillädes jägmästarne allenast
två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera, hvilka skulle inträda, det
första efter 5 år och det andra efter ytterligare 5 år.

Oberäknadt förhöjningen i tjenstgöringspenningar för 33 jägmästare
i de sex nordligaste länen, hvilken förhöjning likväl i många
revir understiger den förlust i inkomst, som uppkommer genom
den beslutade indragningen till statsverket af utsyningsafgifterna, utgör
sålunda enligt den nya lönestaten aflöningen för jägmästare vid
tjenstetillträdet 2,500 kronor och med intjenta två ålderstillägg 3,500
kronor, medan enligt den äldre staten aflöningen vid tjenstetillträdet
utgjorde 1,500 kronor och efter intjenta tre ålderstillägg 3,000 kronor,
dervid enligt den nya staten den högsta aflöningen likväl uppnås tio år
tidigare än enligt den äldre.

Pensionen för jägmästare utgör enligt den nya staten såsom hittills
2,250 kronor, medan densamma enligt bestämd fördelning af ålderstilläggen
mellan lön och tjenstgöringspenningar skulle, derest Eders
Kongl. Maj:ts förslag om ett tredje ålderstillägg vunnit Riksdagens
bifall, hafva uppgått till 2,625 kronor.

Med erinran att den beslutade omorganisationen af skogsstaten

Sjunde hufvudtiteln.

utginge från den förutsättning, att ej mindre än elfva jägmästaretjenster
indroges och med dem förenade göromål fördelades på återstående befattningar,
att på en stor mängd skogar de hufvudsakligaste arbetena
för skogsskötseln, som förut ålegat boställsbafvare och arrendatorer,
nu skulle ombesörjas af jägmästarne, samt att de sistnämnde tillkommande,
inom åtskilliga revir rätt betydliga ersättningar för vissa förrättningar
upphörde att till dem utgå och, då ersättningarne af enskilde
gäldades, indroges till statsverket, har Domänstyrelsen uti dess skrifvelse
angående anslagsbehofvet för skogsväsendet år 1891 anfört, att
under nyssnämnda förhållanden verkan af de utaf Riksdagen vidtagna
ändringarne i den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna nya lönestaten
blifvit vida större, än vid första betraktandet skulle kunnat antagas.
Äfven om aflöningen, enligt den af Riksdagen beslutade nya staten,
för yngre jägmästare i sådana revir, der de extra ersättningarne förut
uppgått till endast mindre belopp, innebure en skälig förbättring af
deras vilkor, kunde flertalet af jägmästarne ej sägas komma i åtnjutande
af någon afsevärd löneförbättring. Af ordinarie i tjenst varande
jägmästare hade också ej färre än 18 förklarat sig önska
qvarstå på gammal stat. De fleste bland desse, eller 15, vore stationerade
i landets södra och mellersta delar, men häraf kunde ej slutas,
att den nya staten stälde sig förmånligare för de norrländske jägmästarne,
hvilka — för att undgå den ofördelaktiga ställning, som
måste uppstå derigenom att utsyningsersättningarne, af hvilka hemtats
väsentligt bidrag för utkomsten, äfven vid qvarståendet å gammal stat
komme att utan afsevärdt vederlag åt tjenstemännen till statsverket
indragas — så att säga tvungits att ingå på den nya staten, ehuru
aflöningen enligt denna, efter det tredje ålderstilläggets borttagande,
för dem stälde sig ofördelaktigare än gamla statens med inberäkning
af utsyningsersättningarne.

Domänstyrelsen påpekar vidare, att ehuru visserligen de missförhållanden,
som uppkommit derigenom att åtskilliga jägmästare förklarat
sig önska qvarstå på gammal stat, efter all sannolikhet för att
undvika att vid viss ålder nödgas taga afsked mot nuvarande låga pension
och att underkasta sig indragning eller ny uppskattning af innehafvande
boställen, efter hand upphörde, skulle dock allt framgent, i den mån
jägmästarne uppnådde högre ålder, äfven med afseende å dem olägenheterna
af en otillräcklig såväl aflöning som pension framträda. Såsom
en naturlig följd af de väsentligt ökade göromålen vore nemligen
för kårens tjensteduglighet af stor betydelse, att de äldre jägmästarne
ej måtte genom otillräcklig aflöning sättas i den ställning, att möjlighet
för dem saknades att genom aflönadt tjenstebiträde handlägga mera

Sjunde hufvudtitelu.

ansträngande förrättningar eller genom en alltför låg pension vid afskedstagande!
tvingas att, trots inträffad sjuklighet eller försvagadt
helsotillstånd, som, enligt Riksdagens beslut, kunde berättiga till pension
vid fylda 60 lefnadsår, qvarstå ända till den ålder, 65 år, då de
enligt löneregleringen nödgades afgå. Domänstyrelsen har derföre
ansett sig pligtig fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derpå,
att de fördelar för statsskogshushållningen, som förväntats kunna vinnas
af skogsstatens omorganisation, ej till fullo torde kunna uppnås
med en otillräckligt aflönad och mindre tjensteduglig personal, och har
förty hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för näst sammanträdande
Riksdag framlägga förslag, Ht åt jägmästare måtte beviljas ytterligare
ett ålderstillägg af 500 kronor ätt under de vilkor i öfrig!, som för
ålderstilläggens åtnjutande blifvit bestämda, tillgodokomma jägmästare
efter intjenta femton år.

Enahanda framställning har blifvit gjord uti sex särskilda, till
Eders Kong]. Maj:t inkomna underdåniga petitioner från 29 revirförvaltare
inom Dalarne och Norrland. Petitionärerna framhålla, bland annat,
att det måste anses ovanligt, att en lönereglering tillika är en
löneförsämring för tjensteman, som samtidigt med förhöjdt ansträngande
arbete betungas, och betona, att denna löneförsämring drabbar tyngst
just de tjensteman, genom hvilkas verksamhet statsverkets hufvudsakligaste
skogsmedel inflyta.

Med anledning af de gjorda framställningarne om beredande åt
jägmästare af ett ytterligare ålderstillägg utöfver de två i den nya
staten uppförda anhåller jag till en början att få erinra om följande,
vid underdånig föredragning den 29 nästlidne November af nämnda
stat redan anmälda förhållanden, nemligen:

att de nuvarande jägmästare i Blekinge, Hallands,^Kalmar, Hunnebergs,
Kinne, Yartofta, Kinda, Ombergs, Jönåkers, Åkers, Gotlands,
Upsala, Vesterås, Fryksdals, Kopparbergs, Södra Helsinglands, Degerfors
och Norra Piteå revir förklarat sig icke vilja ingå på den nya
staten eller för sitt bifall härtill uppstält vilkor, som icke vore af beskaffenhet
att kunna beviljas;

att i följd af jägmästarnes i Blekinge, Vartofta, Kinda, Jönåkers,
Åkers, Vesterås, Södra Helsinglands och Degerfors revir vägran att
ingå på den nya staten den föreslagna indragningen af Åhus, Falbygds,
Östkinds, Daga, Sala, Gestriklands och Umeå vakanta revir, hvilka
skolat till väsentlig del sammanläggas med nyssnämnda revir, för närvarande
icke kunde bringas i verkställighet;

att, då till indragning jemväl föreslagna Upsala och Fryksdals i-evir,

Sjunde hufvudtiteln.

såsom icke lediga, nu ej kunde med angränsande revir förenas, för
närvarande utom det redan indragna Juckasjärvi revir endast det genom
innehafvarens befordran till öfverjägmästare lediga Norra Medelpads
revir kunde indragas, livilket sistnämnda revir komme att sammanläggas
med Södra Medelpads revir, hvars innehafvare förklarat sig
vilja ingå på den nya staten; samt

att, utom förutnämnda till indragning föreslagna revir, jemväl
följande revir, på hvilka de till indragning föreslagna reviren skulle
fördelas, måste tills vidare bibehållas oförändrade, nemligen Degerfors,
Norra Helsinglands, Södra Helsinglands, Vestra Helsinglands, Elfdals,
Karlstads, Arvika, Köpings, Vesterås, Enköpings, Olands, Åkers, Jönåkers,
Finspångs, Kinda, Vartofta, Kinne, Slättbygds, Blekinge och
Malmöhus revir.

Den förändrade reglering af reviren, som ingick såsom en väsentlig
del i det för nästlidet års Riksdag framlagda förslag till ny organisation
af skogsstaten, har således endast i mycket ofullständig mån kunnat
bringas till genomförande. Af de 11 till indragning föreslagna reviren
hafva hittills endast 2 kunnat indragas, och icke färre än 20 nu befintliga
revir äro afsedda att, i den mån regleringen kan genomföras, erhålla förändradt
område. Två af de till indragning afsedda reviren äro visserligen
försedda med ordinarie innehafvare, hvilket förhållande äfven förhindrar
reglering af de 5 revir, på hvilka de ifrågavarande reviren skulle fördelas,
men för afsedd indragning af 7 och reglering af 15 revir ligger
hindret uti vederbörande revirförvaltares vägran att ingå på den nya
staten, hvilken vägran åter, på sätt Domänstyrelsen anfört, åtminstone
i flertalet fall torde föranledts af den nedsättning, som i de af Eders
Kongl. Maj:t föreslagna aflönings- och pensionsförmånerna för jägmästarne
egt rum genom Riksdagens beslut att utesluta det tredje ålderstillägget.

Det sväfvande skick, hvari landets indelning i skogsadministrativt
hänseende kommer att under en antagligen lång tid framåt befinna sig
derigenom, att, enligt hvad jag nyss anfört, af nu förefintliga revir
icke färre än 22 skola, i mån som hindren mot regleringen bortfalla,
antingen indragas eller erhålla ett i flera fall högst väsentligt förändradt
område, kan icke anses annat än som en synnerligen svår
olägenhet. En öfver en tidrymd af kanske ett par årtionden utsträckt
öfvergångstid, innan den definitiva revirindelningen hinner genomföras,
måste nemligen ur administrativ synpunkt vara i många afseenden
skadlig. Särskilt tillåter jag mig att såsom, enligt min åsigt, företrädesvis
menligt framhålla, att vården af statens skogar i de revir,
som äro afsedda att indragas, och i vidsträckt omfattning äfven i revir,
Bih. till Biksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 5

Sjunde hufvudtiteln.

som till området skola undergå förändring, icke redan nu får öfvertagas
af de skogstjenstemän, hvilka enligt den definitiva revirregleringen
denna vård skall för framtiden tillhöra, utan måste under
en längre eller kortare öfvergångstid utöfvas af tjenstemän, som sedermera
komma att få eu annan verkningskrets och sålunda komma afsakna
den särskilda sporre till en nitisk verksamhet, som ligger i utsigten
att få skåda resultatet af deras å skogsodlings- och andra företag
nedlagda arbete. Då med nutidens intensiva och på rationela grunder
fotade skogsskötsel en noggrann bekantskap med hvarje särskild
skog och med de förhållanden, under hvilka hushållningen å densamma
eger rum, utgör eu oeftergiflig förutsättning för ett framgångsrikt resultat
af denna hushållning, inses lätt den för skogsväsendet menliga
betydelsen af nyssnämnda förhållande.

Det ofullständiga sätt, hvarpå genom Riksdagens vägran att bevilja
det för jägmästare föreslagna tredje åld er stillägget skogsstatsregleringen
blifvit genomförd, kan enligt min öfvertygelse ej heller
undgå att verka skadligt genom den misstämning, som deraf hos
revirförvaltarne framkallats och hvarom ej mindre åtskilliga jägmästares
vägran att ingå på den nya staten än äfven de af mig anmälda
petitionerna bära vittne. Med det af Eders Kongl. Maj:t för Riksdagen
framlagda regleringsförslaget afsågs väsentligen å ena sidan att åt de
i förhållande till göromålens allt mera vidgade omfattning och betydelse
synnerligen svagt aflönade skogsstatstjenstemännen bereda en välbehöflig
ökning i den fasta aflöningen, medan deremot de extra inkomsterna
till allra största delen skulle upphöra, och å andra sidan att
genom utsträckta funktioner och ökade tjenstgöringsområden för skogsstatens
tjenstemän till gengäld för den ökade aflöningen affordra desse
tjenstemän ett ökadt mått af arbete. Såsom regleringen nu utfallit,
har visserligen den ökade arbetsqvantiteten ålagts jägmästare, likasom
äfven de extra inkomsterna dem fråntagits, men den proportion, hvaruti
i förhållande till det ökade arbetet ökning i den fasta aflöningen medgifvits,
har, hvad beträffar den söder om Dalarne och Norrland belägna
del af landet, der likväl regleringen otvifvelaktigt medfört en förbättring
i aflöningsvilkoren, icke stält sig gynsammare, än att af de i nämnda
del af landet anstälde 33 ordinarie jägmästare icke färre än 14 funnit
den medgifna tillökningen i aflöning icke motväga den dermed följande
ökningen i arbete och derföre vägrat ingå på den nya staten.
Af det förhållandet att af de 33 i Dalarne och Norrland anstälde jägmästare
alla utom 4 förklarat sig vilja ingå på den nya staten skulle
man visserligen vid första påseendet vara benägen att draga den slutsats,
att för desse jägmästare regleringen skulle ställa sig fördelaktigare

Sjnnde hnfvudtiteln.

än för deras embetsbroder i mellersta och södra delarne af landet. I
sjelfva verket är förhållandet likväl motsatt. För många af de norrländska
jägmästarne uppstår nemligen genom indragningen till statsverket af
de afgifter, som förut till jägmästarne utgått för utsyning af virke å
skogar, till hvilka dispositionsrätten är inskränkt, en så betydlig minskning
i inkomst, att löneregleringen icke allenast icke kommer att för
dem medföra någon som helst fördel, utan fastmera att tillskynda dem
en gifven förlust. Att de flesta af ifrågavarande jägmästare sådant
oaktadt ingått på den nya lönestaten beror, såsom Domänstyrelsen
anfört, derpå, att de faktiskt tvungits dertill, i det att en vägran skulle,
utan att berättiga dem att bibehålla utsyningsafgifterna, äfven medfört
förlust af den godtgörelse, som dock till en del blifvit beredd genom de
ökade aflöningsförmånerna. Hvad de få på gammal stat kvarstående norrländska
jägmästarne beträffar, tillåter jag mig erinra derom, att Domänstyrelsen
i underdånig skrifvelse den 8 sistlidne November angående åtskilliga
med skogsstatsregleringen sammanhängande frågor hemstält, att
dem måtte tillerkännas reseersättning och dagtraktamente för ifrågavarande
utsyningsförrättningar, men att Eders Kongl. Maj:t den 29 i
samma månad i sammanhang med fastställande af den nya lönestaten
förklarat sådan ersättning för de upphörda utsyningsafgifterna icke kunna
dem medgifvas.

Med afseende ej mindre å hvad jag sålunda anfört än äfven å
hvad Domänstyrelsen rörande samma ämne yttrat tvekar jag icke att
beteckna syftemålet med den utförda skogsstatsregleringen såsom i
väsentlig mån förfeladt genom den af Riksdagen vidtagna nedsättningen
i jägmästarnes aflöningsförmåner, så till vida nemligen som den förbättring
i lefnadsställning, som regleringsförslaget åsyftat att bereda
jägmästarne och hvilken varit egnad att under utöfningen af den
alltid trägna, ofta för helsan profvande tjenstgöringen gifva desse
den ökade spänstighet och arbetslust, som medvetandet om en mera
tryggad framtid skänker, i många fall uteblifvit och i andra förbytts
i en försämring af lefnadsvilkoren, hvilken tjenstemännen nödgats
underkasta sig och som måste kännas så mycket hårdare, som den
drabbat innehafvarne af de revir, der på grund af strängt klimat och
svåra kommunikationer arbetet är tyngst och mest undergräfvande för
helsan. Då det deremot är min lifliga öfvertygelse, att med genomförandet
i dess helhet af den af Eders Kongl. Maj:t för nästlidet års
Riksdag framlagda löneregleringen ett väl afpassadt förhållande skulle
beredas mellan det arbete, staten kräfver af de ifrågavarande skogsstatstjenstemännen,
och den godtgörelse, som derför bör tillkomma dem,
anser jag lika med Domänstyrelsen det vara af ett verkligen trängande

Sjunde hufvudtiteln.

behof påkalladt, att det genom uteslutningen af det tredje ålderstillägget
rubbade jemnmåttet i nyssnämnda förhållande återställes genom samma
ålderstilläggs uppförande i staten. Ehuru Riksdagen så nyligen som
nästlidet år behandlat denna fråga och dervid ansett det omförmälda
ålderstillägget icke böra beviljas, torde Eders Kongl. Maj:t finna betänklighet
så mycket mindre möta vid att redan nu ånyo påkalla Riksdagens
pröfning af ärendet, som de förhållanden, hvilka vid den beslutade
regleringens genomförande yppat sig, tillräckligt torde få anses
ådagalägga, att uteslutningen af det tredje ålderstillägget medfört menligare
och mera ingripande verkningar, än på förhand kunnat antagas.

Jag hemställer derföre i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
ville föreslå Riksdagen att medgifva, att, utöfver de i gällande lönestat
för skogsstaten uppförda två ålderstillägg för jägmästare å 500 kronor
hvartdera, att utgå det ena efter fem och det andra efter tio års väl
vitsordad tjenstgöring, må i samma stat för bemälde tjensteman uppföras
ett tredje ålderstillägg likaledes å 500 kronor, att utgå efter femton
års så beskaffad tjenstgöring och under enahanda vilkor i öfrigt, som
för åtnjutande af de redan medgifna ålderstilläggen äro faststälda.

Beträffande den förhöjning, som, under förutsättning af bifall härtill,
bör ega rum i det under anslaget till skogsväsendet uppförda
förslagsanslaget till ålderstillägg åt skogsstaten, erinrar jag, att detta
förslagsanslag, som i regleringsförslaget var upptaget till 84,400 kronor,
i följd af den utaf Riksdagen vidtagna uteslutningen af det tredje
ålderstillägget för jägmästare blifvit bestämdt till allenast 60,000
kronor. I förenämnda under den 29 Oktober nästlidet år aflåtna underdåniga
skrifvelse med statsförslag för skogsväsendet år 1891 har
Domänstyrelsen förmält, att, innan öfverjägmästarebefattningarne och
vakanta jägmästare^’enster blifvit tillsatta, det ej läte sig göra att till
siffran beräkna storleken af det anslag, som till ålderstillägg erfordrades
för sistnämnda år, och att Styrelsen derföre, under förutsättning af
bifall till dess framställning om anvisande af ett tredje ålderstillägg
för jägmästarne, saknade anledning att föreslå annat belopp än det i
förenämnda regleringsförslag under samma förutsättning beräknade,
eller 84,400 kronor. Sedermera hafva väl samtidigt med fastställande
af lönestaten de i densamma upptagna öfverjägmästarebefattningarne
blifvit af Eders Kongl. Maj:t tillsatta, men då enligt de af Eders
Kongl. Maj:t och Riksdagen faststälda vilkoren för åtnjutande af de
nya löneförmånerna jägmästare i fråga om åtnjutande af ålderstillägg
eger tillgodoräkna sig den tid han före den nya statens utfärdande
enligt nådigt förordnande uppehållit skogsinspektörsbefattning eller
skogsinspektörs jägmästaretjenst eller jägmästaretjenst, som under af -

Sjunde hufvudtiteln.

bidan på skogsstatens omreglering icke blifvit med ordinarie innehafvare
besatt, och vid sådant förhållande storleken af det utgiftsbelopp,
som kommer att under år 1891 från ålderstilläggsanslaget utgå, måste
varda i ej oväsentlig mån beleende af hvilka personer, som komma att
till innehafvare af de vakanta jägmästarebefattningarne i nåder utnämnas,
torde för närvarande angående anslagsbehofvet under denna
titel svårligen kunna åstadkommas någon närmare beräkning än den i
regleringsförslaget innefattade, och hemställer jag derföre, att ifrågavarande
anslag måtte upptagas till nyssnämnda belopp, 84,400 kronor,
dervid särskilt erinrande, att i regleringsförslaget anslagsbehofvet beräknats
till detta belopp under den numera jemväl inträffade förutsättning,
att samtlige skogsinspektörer blefve till öfverjägmästare utnämnde.

Domänstyrelsen har icke ifrågasatt någon förändring i anslagen
till skogsinstitutet och enskilda skog sundervisning en, hvaremot, då fråga
uppstått derom, huruvida ej de betydliga, å kronoparkerna i de norra
länen befintliga, nu värdelösa myrarne borde kunna för jemförelsevis
ringa kostnad afdikas och torrläggas samt derigenom efter hand göras
tjenliga till skogsbörd, Domänstyrelsen, som ansett dessa arbeten icke
höra till en början gifvas större utsträckning, än att för år 1891 ett
belopp af omkring 15,000 kronor blefve tillfyllest för kostnadernas bestridande,
föreslagit, att reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet måtte från sitt nuvarande
belopp, 386,992 kronor, med nyssnämnda summa höjas till
401,992 kronor.

Då denna framställning afser befordrandet af åtgärder, som, i den
mån desamma kunna i någon större omfattning genomföras, äro egnade
att i en framtid i väsentlig mån höja afkastningen af kronans skogar
i Norrland, anser jag mig böra till nådigt bifall förorda densamma.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t, måtte föreslå Riksdagen

att — jemte medgifvande att, utöfver de i gällande lönestat för
skogsstaten uppförda ålderstillägg för jägmästare å 500 kronor hvardera,
att utgå det ena efter fem och det andra efter tio års väl vitsordad
tjenstgöring, må i samma stat för bemälde tjenstemän uppföras ett tredje
ålderstillägg likaledes å 500 kronor, att utgå efter femton års så beskaffad
tjenstgöring och under enahanda vilkor i öfrig!, som för åtnjutande
af de redan medgifna ålderstilläggen äro bestämda — höja förslags -

Sjunde hufyudtlteln.

[5-]

Städers friheter.

anslaget till ålderstillägg åt skogsstaten med 24,400 kronor till 84,400
kronor; samt

att höja reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och
befrämjande af skogsväsendet i allmänhet med 15,000 kronor till 401,992
kronor;

så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla denna uppställ -

ning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten........................................

„ statens skogsskolor ..........................

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten ...........

reservationsanslag:

till skogsinstitutet ..................................

„ enskilda skogsundervisningen........

,, kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet
...............................................

kronor 447,208: —
„ 24,500: —

21,300: —
8,600: —

401,992: —

471,708: —
84,400: —

431,892: —

Summa kronor 988,000: —
hvarigenom det nuvarande anslaget i dess helhet skulle ökas med
39,400 kronor.

Städers friheter.

Från det under denna anslagstitel uppförda anslag med rubrik
»indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: ersättningar»,
hvilket anslag i innevarande års riksstat är beräknadt till 5,234 kronor,
utgå ersättningar till städerna Södertelje, Mariefred, Vexiö, Skanör,
Göteborg, Venersborg, Lindesberg, Sala, Arboga, Köping, Hernösand
och Umeå för åtskilliga enligt nådiga förordningen den 23 Juli 1869
till statsverket indragna rånte- och kronotiondeanslag, bestående dels
af penningar, dels ock af spanmål och andra persedlar. Ersättningen
för dessa persedlar beräknas, hvad angår ränteanslagen till staden
Göteborg, efter det i åberopade nådiga förordning stadgade medelpris,
men i öfrigt efter medelmarkegångspris med i vissa fall tillagd
forsellön för spanmålen. Dessutom utgår till Göteborg ersättning för
qvarnräntor, som afskrifvits på grund af nådiga kungörelsen den 30
December 1863. För den i dessa räntor ingående spanmål beräknas
ersättningen efter medelmarkegångspris utan forsellön.

Sjunde liufvudtiteln.

I underdånigt utlåtande den 31 December 1883, afgifvet i anledning
af den utaf 1876 års Riksdag väckta fråga om förvandling till
oföränderliga penningebelopp af de från statsverket till vissa verk och
inrättningar m. m. efter medelmarkegång utgående ersättningar för
indragna rånte- och kronotiondeanslag, ansåg Statskontoret, beträffande
ersättningarne till städerna Södertelje, Mariefred, Yexiö och Skanör,
hvilka ersättningar utginge i stället för ränteanslag, som anvisats till
aflönande af vederbörande magistrat eller borgmästare, det kunna ifrågasättas,
huruvida dessa ersättningar för ränteanslag, som i äldre tider
och under andra förhållanden beviljats nämnda städer såsom bidrag
till aflönande af der anstälde tjenstemän, än vidare borde bibehållas
eller om desamma ej numera kunde till statsverket indragas; och hemstälde
Statskontoret, att, derest, sedan utredning skett såväl för utrönande,
huruvida hinder för berörda indragning kunde förefinnas i
något med anslagens beviljande förenad! vilkor eller förbehåll, som
ock angående ändamålet med de vissa andra städer beviljade anslag af
räntor, de till städer utgående ersättningsanslag funnes vara af den
beskaffenhet, att de fortfarande borde städerna tillkomma, den de! af
ersättningarne, som vore på markegång beroende, måtte bestämmas
till belopp, beräknade efter det i nådiga förordningen den 23 Juli 1869
stadgade medelvärde.

Efter h ärå meddelad nådig remiss har Kammarkollegium infordrat
yttranden från invånarne i städerna Mariefred och Skanör, stadsfullmägtige
i öfriga nu ifrågavarande städer, borgmästarne i Mariefred och
Skanör samt vederbörande magistrater och Eders Ivongl. Maj:ts Befallningshafvande,
med öfverlemnande af hvilka yttranden Kollegium den
20 December 1888 afgifvit eget underdånigt utlåtande.

Beträffande ifrågavarande rånte- och tiondeanslag inhemtas af
handlingarne: att anslaget till staden Södertelje utgjorts, enligt stadens
af Kongl. Maj:t den 18 Maj 1694 faststälda aflöningsstat, af räntan af
skattehemmanet | mantal N:o 1 Bårsta i Vestertelje socken af Stockholms
län och att ersättningen för denna ränta genom nådiga brefvet
den 12 April 1872 angående upphörande af magistratens i Södertelje
rätt att förordna boupptecknings- och arfskiftesmän in. m. förklarats
böra ingå bland blifvande borgmästares aflöning; att, enligt hvad nådiga
brefvet den 16 September 1873 angående besvär i fråga om
återbäring af utbetalda löningsmedel till borgmästaren i Mariefred utvisar,
spanmålsanslaget till Mariefreds stad, hvilket år 1634 donerats
till borgmästarens derstädes årliga underhåll, men år 1649 minskats
till hälften och år 1719 indragits till statsverket, blifvit genom Rikets
Ständers resolution den 27 Mars 1723 och Kammarkollegii bref den

40 Sjunde hufvndtiteln.

29 Augusti samma år återstäldt, hvarefter borgmästaren i Mariefred
allt sedermera uppburit berörda spanmål såsom lön; att anslaget till
staden Vexiö utgjorts af, bland annat, »tomptören samt åker- och ängspenningar»,
hvilka i en af Kongl. Maj:t den 21 Mars 1735 faststäld
aflöningsstat för staden finnas upptagna bland tillgångar till aflömngens
bestridande, varande emellertid frågan om anslagets och ersättningens
rätta belopp för närvarande beroende på länsstyrelsens pröfning;
att anslaget till staden Skanör utgjort vederlag för den tiondespanmål,
som borgmästaren derstädes skall i äldre tider hafva åtnjutit
af Maglerups socken intill år 1682, då den blifvit akademien i Lund
tillslagen, och hvilket vederlag, enligt hvad nådiga brefvet den 26 Juni
1766 utvisar, af Rikets Ständer pröfvats böra allt framgent af borgmästare
efter borgmästare åtnjutas; att staden Göteborg enligt dess privilegier
af den 4 Juni 1621 donerats »det härad och befallning Säfvedahl
med all dess land och tillhöriga pertinentier» samt i lika måtto
strömmen Mölndal i Fässbergs socken af Göteborgs och Bohus län
med dess tillydande egendom, så vidt som förberörda allt vore kronan
behållet, hvarvid dock eu hvar privato sitt rätta dominium och rättighet
i allo måtto förbehållits, samt ytterligare enligt nådiga brefvet den
1 Januari 1622 »4 gårdar uthi Mölendahl alldeles med samma condition^
och vilkohr som Sefvedabls beradh och bemälte. Mölendahls
ström staden tillförendhe efterlåtne ähre», hvilka donationer sedelmera
blifvit genom särskilda nådiga resolutioner bekräftade; att den
del af ränteanslaget till staden Vener sb or g, för hvilken ersättning ännu
utgår, utgöres af räntan af i mantal skatte Norra Intagan, som jemlik t
nådiga brefven den 1 September 1664 och den 25 Februari 1724 bil
vit staden donerad; att staden Lindesbergs anslag bestått af räntorna
utaf skattehemmanen 1 mantal N:o 1 Lindeby, } mantal N:o 1 Lindeshemman
och 4 mantal N:o 1 Lindeshyttan i Lindes socken, hvilka räntor
blifvit staden uti 13 punkten af dess privilegier den 10 November
1645 förunnade tillika med räntor af hemman, som staden sjelf eger;
att anslaget till Sala stad beviljats genom nådiga brefvet den 24 Juni
1685 såsom vederlag för några staden afhända lägenheter, hvilka
förut varit staden af kronan förlänta; att Arboga städs anslag utgått af
borgerskapets åkerjord enligt stadens af Kongl. Maj:t den 23 Mars
1721 fastälda aflöningsstat; att Köpings stads anslag utgjorts af dess
åkerskatt, som genom nådiga resolutionen den 24 December 1652 staden
förunnats, varande frågan om anslagets och ersättningens rätta
belopp beroende på Kammarkollegii pröfning; att staden Hernösands
anslag utgått af de staden icke underlydande hemman om 4xy? mantal
på Hernön, hvilken ö staden till evärdelig egendom bekommit genom

Sjunde hufvmltiteln.

nådiga resolutionerna den 20 Mars 1647 och den 24 December 1652,
bekräftade genom nådiga brefvet den 15 Mars 1688, qvitt och fritt att
njuta, dock bördemännen deras skatterättighet oförkränkt; samt att
Umeå stads anslag innefattat enligt nådiga resolutionerna den 31 Oktober
1650 och den 24 December 1652 hela räntan af skattehemmanet
1 mantal N:o 1 Grisbacka samt räntorna, utom dagsverkspenningarne,
af, bland annat, skattehemmanen »Ön och Holmarne» eller 3|f
mantal N:ris 1—8 Ön, f- mantal N:o 3 Innertafle samt 8-gV mantal N:ris
7 och 8 Vesterteg i Umeå socken.

Af handlingarne inhemtas vidare, att den af Statskontoret ifrågasatta
indragningen af ersättningarne till städerna Södertelje, Mariefred,
Vexiöoch Skanör blifvit af dessa städer bestridd äfvensom af Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms, Kronobergs och Malmöhus län afstyrka
att utbyte af den del af samtliga ersättningsanslagen, som är på
markegång beroende, mot bestämda årliga belopp, beräknade efter det i
nådiga förordningen den 23 Juli 1869 stadgade medelvärde, medgifvits af
stadsfullmägtige i Göteborg, Lindesberg och Sala samt, beträffande ersättningarne
till städerna Hernösand och Umeå, förordats af Eders Kongl.
Maj:tsBefallningshafvande i Vesternorrlandsoch Vesterbottens länjätt deremot
stadsfullmägtige i sistnämnda båda städer äfvensom i Södertelje samt
invänarne i staden Skanör erbjudit sig att, i stället för rånte- och tiondeersättning
efter medelmarkegång, taga vissa årligapenningebelopp, motsvarande
medeltalet af ersättningsbeloppen för de tio åren 1875—1884;
att invånarne i Mariefred förklarat sig ingå på utbyte af den årliga
ersättningen efter medelmarkegångspris mot ett berörda medeltal något
understigande, bestämdt årligt belopp af 175 kronor; att borgmästaren
i Skanör för sin del bestridt hvarje förändring, som afsåge att minska
den honom nu på lön anslagna kronotionde; samt att Kammarkollegium,
som icke kunde annat finna, än att de städer, som erhållit
ersättning af statsverket för indragna förläningar af räntor och kronotionde,
vore, äfven sedan räntorna och tionden för kronan minskats,
lika berättigade till denna ersättning som städer i allmänhet att varda
bibehållna vid dem förlänad kronojord, likväl förordat ersättningarnes
utgörande på det sätt vederbörande städer medgifvit, under förutsättning
dock att enskild rätt icke kränktes.

Med afseende å hvad sålunda i ärendet förekommit har Statskontoret,
som, på nådig befallning, den 12 sistlidne November afgifvit
förnyadt underdånigt utlåtande, ansett frågan om indragning till statsverket
af ersättningsanslagen till städerna Södertelje, Mariefred, Vexiö
och Skanör böra förfalla samt, beträffande utbyte af den del af städernas
Bill. till Piksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 6

Sjunde hufvudtiteln.

ersättningsanslag, som vore på markegång beroende, mot vissa årliga
penningebelopp, med åberopande af Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens
i likartad fråga beträffande ersättning till Tryserums och Visingsö
församlingars fattigvård för indragna indelningar år 1887 fattade beslut,
funnit detta utbyte icke böra ega rum i annan ordning än den af
vederbörande ersättningstagare medgifna.

De till städer nu utgående ersättningar för till statsverket jemlikt
nådiga förordningen den 23 Juli 1869 indragna rånte- och kronotiondeanslag
utgöra, enligt hvad Statskontoret i sitt senare utlåtande meddelat,

		Ersättning i penningar utan förvandling.					P	e r	s	d 1	a r.

		Pen- ningar.	sel- lön.	Summa.	Råg.	Kom.	Hafre.	Smör.	Kött.	Hö.	Tack- jern.	ligt 1869 års omsätt-ningspris.
			O"	W •t	0;		O-	W &	w p	W	w P	w B	g	O CD B	in pr	O CD B	CO pr	O CD B	CO pr	O CD B	in pr	w	O:
		B	►-s	B^		B		pr	B		B	pr	B	b"	g»	B		rrt- B	go	“b	PO	B	►i
		j-t						o* »rf-		3= er»-	o	g		CD j-s		CD		CD	*p	CD	V	•-<
Södertelje stad	19	71	2	21	21	92	13	8	13	8		_		2	_	_			_	_	59	74
Mariefreds		—	—	—	—	—	—	37	8	37	8	—									—	154	22
Vexiö		89	70			89
Skanörs		—	43	10	98	11	41	32	7,25	27	5,19	102	6,37									227	67
Göteborgs		2,495	22	—	—	2,495	22
Venersborgs		3	7			3														24	20	57
Lindesbergs		3	24	—		3	24	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	60
Sala		29	20	4	91	34	11	30	7	30	7	—	—	—	39	—	—	2	40	5	—	162	70
Arboga		30	__	—	_	30	—	—	—	—	—	—		—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Köpings		194	80	—		194	80															231
Ilernösands		82	31	3	64	85	95	—	—	45	5,28	—		—	58,0 3	2	32,io	32	13,7 5	—		80
Umeå		23	18	5	92	29	10	—	—	74	0,25	—	_	2	88,7 5	—	—	—	—	—	—	283	14
Summa	2,970	86	27	66	2,998	52	115 0,25	229j3,7 2 102	6,37	w ce ce	a	32,loj34\|53,75j29\|20	1,176	87

hvartill kommer ersättning till staden Göteborg för omförmälda, på
grund af nådiga kungörelsen den 30 December 1863, afskrida qvarnräntor,
hvilken ersättning utgår med 1 krona 29 öre i penningar och
lösen efter medelmarkegångspris för 339 kubikfot 5 kannor korn utan
forsellön.

Dessa ersättningar hemställer nu Statskontoret måtte få utbytas
mot bestämda, årliga belopp, beräknade på följande sätt, nemligen:
till Södertelje stad:

ersättning för indragna penningeräntor........................... 19:71

dito för dito persedelräntor med forsellön,

medeltal af ersättningen för åren 1875—1884, 68: 73 88: 44

Transport kronor 88: 4 4

Sjunde hufrudtiteln.

Transport kronor 88: 4 4

till Mariefreds stad:

ersättning för indragna spanmålsräntor utan forsellön,
i medeltal för åren 1875—1884 uppgående
till 178 kronor 98 öre, enligt stadens erbjudande, 175: —

till Skanörs stad:

ersättning för indragen penningeränta ........................ — 4 3

dito för indragna persedelräntor med forsellön,

medeltalet af ersättningen för åren 1875—1884, 330: 44 330: 87

till Lindesbergs stad:

ersättning för indragna penningeräntor ........................ 3: 24

dito för indragen persedelränta, enligt det i
nådiga förordningen den 23 Juli 1869 stadgade

medelvärde,................................................................ 57: 6 0 60: 8 4

till Sala stad:

ersättning för indragna penningeräntor ........................ 29: 20

dito för dito persedelräntor med forsellön,

enligt nyssnämnda medelvärde (162,70 + 4,91), 167: 61 193, 81

till Hernösands stad:

ersättning för indragna penningeräntor ...................... 82: 31

dito för dito persedelräntor med forsellön,

medeltalet af ersättningen för åren 1875 —1884, 321: 08 403- 39

till Umeå stad:

ersättning för indragna penningeräntor ........................... 23: 18

dito för dito persedelräntor med forsellön,

medeltalet af ersättningen för åren 1875—1884, 383: 09 406: 27

Summa kronor 1,661: 6 2.

Om härtill lägges

dels ersättning till Göteborgs stad för
omförmälda afskrifna qvarnräntor, nemligen

penningar ................................................ 1: 29

339 kubikfot 5 kannor korn utan for''sellön
efter det i nådiga förordningen den

23 Juli 1869 stadgade medelvärde ............ 617: 8 9 619: 18

samt den staden tillkommande ersättning för

indragna räntor ............................................................... 2,495: 22 3^114, 40

dels ock ersättning till nedanuämnda städer
för till statsverket indragna, endast i penningar
bestämda räntor, nemligen:

Transport kronor 4,776: 02

Sjunde hufvudtiteln.

Öfriga ordinarie
anslag.

Transport kronor 4,776: 02

till Vexiö stad..................................................... 89: 70

„ Venersborgs stad............................................ 3: 0 7

„ Arboga „ ............................................. 30: —

„ Köpings „ ..........................................194: 80 317: 5 7

skulle alltså summan å samtliga ersättningar till städerna
för indragna eller afskrifna rånte- och tiondeanslag
komma att utgöra kronor............................................................... 5,093: 5 9.

Då den under rubriken städers friheter i innevarande års riksstat
med 21,550 kronor förslagsvis uppförda anvisning i kontant, enligt
hvad Statskontoret meddelat, lemnar tillgång till bestridande af
ifrågavarande ersättningar, hemställer jag, i enlighet med hvad Statskontoret
i sitt senare utlåtande tillstyrkt, att Eders Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen,

att ersättning till vederbörande städer för indragna eller afskrifna
rånte- och kronotiondeanslag må med ofvan omförmälda belopp,
5,093 kronor 59 öre, få från berörda anvisning i kontant till städerna
årligen utgå, dock med iakttagande, dels beträffande ersättningarne till
städerna Vexiö och Köping, af de jemkningar, som kunna ifrågakomma,
sedan dessa anslags rätta belopp blifvit slutligen bestämda, dels ock i
fråga om ersättningen till Skanör att nuvarande borgmästaren derstädes
icke tillskyndas minskning i de honom genom fullmakt tillförsäkrade
löneförmåner, samt

att det under samma rubrik förekommande anslag till »indelning
och dermed jemförlig anvisning, på förslag: ersättningar», 5,234 kronor,
må ur riksstaten uteslutas;

kommande i följd häraf anslaget till »städers friheter» att minskas
med nyssnämnda belopp, 5,234 kronor, från 26,790 kronor till 21,556
kronor.

Öfriga ordinarie ansiag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag under hufvudtiteln har jag ej
anledning att föreslå någon förändring.

Jag har ofvan tillstyrkt förhöjning i anslagen:

till postverket med ............ kronor 332,000: —

„ telegrafverket med ...... „ 90,000: —

,, tullverket med............... „ 27,000: —

„ skogsväsendet med..... „ 39,400: — kronor 488,400: —

Transport kronor 488,400: —

Sjunde hufvudtiteln.

Transport • kronor 488,400: —■
Deremot kar jag föreslagit minskning i

anslaget till städers friheter med ........................ „ 5,234: —

hvadan förhöjningen på det hela å de ordinarie

anslagen skulle blifva ..................................................... kronor 483,166: —

Härvid bör dock iakttagas, att kostnaderna
för post-, telegraf- och tullverken bestridas
af dessa verks egna medel, så att, om
ökningen i dessa verks stater frånräknas, den
föreslagna ökningen i de ordinarie anslagen å
denna hufvudtitel utgör 34,166 kronor; och
bör jemväl erinras, att ökningen i anslaget till
skogsväsendet motsvaras af ökad afkastning
af skogsmedlen.

Lägges till den föreslagna förhöjningen
summan af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt
nu gällande riksstat.......................................... ,, 15,670,300: —

skulle, under förutsättning af bifall till hvad
jag sålunda hemstält, slutsumman af sjunde

hufvudtitelns ordinarie anslag för år 1891 blifva kronor 16,153,466: —

Extra anslag.

I fråga om de anslag å extra stat, som kunde erfordras, yttrade
departementschefen beträffande

Arfvode för en byråassistent å Finansdepartementets bankbyrå.

I den till nästlidet års Riksdag aflåtna nådiga proposition angå- [6.]
ende statsverkets tillstånd och behof föreslog Eders Kongl. Maj:t Riks- Arfvodefören
dagen att, under förutsättning att å staten för Finansdepartementets ^F^nsdeafdelning
af Eders Kongl. Majfls kansli blefve uppförd aflöning för en partementets
bankinspektör samt erforderliga medel anvisade för amanuens och till- han^hyråfälliga
biträden åt honom, nedsätta förslagsanslaget för kontrollen vid
enskilda banker och kreditanstalter å högst 12,000 kronor med 3,000
kronor eller till högst 9,000 kronor, deraf 4,000 kronor att användas

Sjunde liufvudtiteln.

till arfvode för en assistent åt bankinspektören. Riksdagen ansåg sig
emellertid icke kunna medgifva den åtgärd, som utgjorde förutsättningen
för den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna nedsättningen i anslaget
för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter, eller att å staten
för Finansdepartementets afdelning af Eders Kongl. Maj:ts kansli uppföra
aflöning för en bankinspektör äfvensom anvisa erforderliga medel
för amanuens och tillfälliga biträden, samt förklarade sig hålla före, att
det till beredande af arfvode för en assistent åt bankinspektören begärda
belopp af 4,000 kronor borde på extra stat anvisas. Med afseende
härå bibehölls förslagsanslaget för kontrollen vid enskilda banker
och kreditanstalter vid sitt förutvarande belopp, högst 12,000 kronor,
och anvisades på extra stat för år 1890 ett belopp af 4,000 kronor till
beredande af arfvode för en assistent åt bankinspektören.

Anledningen, hvarföre Riksdagen ansåg sig böra på extra stat
anvisa de för sistnämnda ändamål nödiga medlen, var, enligt hvad
Riksdagen tillkännagaf, att Riksdagen icke funnit det vara lämpligt
att, innan någon som helst erfarenhet vunnits om den verkliga vidden
och beskaffenheten af de åligganden, som komme att tillhöra assistentbefattningen,
företaga någon höjning af det ordinarie anslaget för kontrollen
vid enskilda banker och kreditanstalter.

Vid underdånig anmälan den 31 Maj nästlidet år af Riksdagens omförmälda
beslut täcktes Eders Kongl. Maj:t förklara, att i Finansdepartementet
förekommande ärenden rörande bank- och hypotek sinrättningar
skulle från och med 1890 års ingång tills vidare handläggas å en
särskild afdelning, benämnd bankbyrån och bestående af bankinspektören
såsom byråchef samt en byråassistent jemte en amanuens, och
behagade Eders Kongl. Maj:t vidare, jemte det chefen för Finansdepartementet
bemyndigades att förordna lämplig person att under år 1890
vara byråassistent å bankbyrån, uppdraga åt bemälde departementschef
att låta utarbeta och före nästlidet års utgång till nådig pröfning
anmäla förslag till erforderliga föreskrifter rörande fördelningen mellan
de särskilde tjenstemännen å bankbyrån af de till denna byrå hörande
ärenden. Sådant förslag blef ock utarbetadt samt af Eders Kongl.
Maj:t den 22 sistlidne November godkändt. Enligt de sålunda meddelade
föreskrifterna åligger det byråchefen

att till underdånig föredragning bereda ärenden angående dels
lagstiftningen rörande banker och hypoteksinrättningar och dels fastställande
af ny eller förändring af gällande bolagsordning för enskild
bank, aktiebank, hypoteksförening och annan låneanstalt, äfvensom de
öfriga frågor rörande bank- och andra låneinrättningar, som kunna
förekomma;

Sjuude liufvudtiteln.

att i afseende på de uppgifter och revisionsberättelser, som från
ifrågavarande kreditanstalter enligt gällande föreskrifter skola till
Finansdepartementet insändas, tillse, att desamma behörigen inkomma
och äro upprättade i ändamålsenlig ordning;

att utarbeta och låta offentliggöra en öfversigt af de enskilda
bankinrättningarnes ställning efter hvarje års bokslut äfvensom en
sammanfattning af årliga uppgifter om allmänna hypoteksbanken och
hypoteksföreningarne;

. att föranstalta om utgifvande af ett månatligt sammandrag af de
enskilda bankinrättningarnes till Finansdepartementet ingifna uppgifter; att

med ledning af de uppgifter, som af de enskilda bankinrättningarne
ingifvas till Finansdepartementet eller från bankbyrån infordras,
tillse, att gällande författningar och faststälda bolagsordningar behörigen
iakttagas samt, der så ej sker, anmäla förhållandet till chefen
för Finansdepartementet;

att skriftligen eller muntligen meddela vederbörande banker svar
å begärda upplysningar i fråga om deras verksamhet;

att verkställa de bankundersökningar, hvarom chefen för Finansdepartementet
förordnar, samt derom till denne afgifva berättelse;

att med anledning af de rapporter, byråassistenten angående de
af honom verkstälda bankundersökningar aflemnar, afgifva utlåtande
till chefen för Finansdepartementet;

samt att i öfrigt uti alla till bankbyrån hörande frågor lemna
chefen för Finansdepartementet det biträde, som af honom äskas.

Byråassistenten åligger

att efter förordnande af chefen för Finansdepartementet verkställa
undersökning i bank- och andra låneinrättningar, företrädesvis i
landsorten, samt öfver sådan undersökning afgifva rapport till byråchefen; att

lemna chefen för Finansdepartementet biträde vid granskning
af räkenskaper i de till Finansdepartementet inkommande mål och
ärenden;

samt att, i den mån förutnämnda göromål det medgifva, lemna
det biträde å bankbyrån, som af byråchefen påkallas.

Amanuensen åligger

att upprätta månatligt sammandrag af de enskilda bankinrättningarnes
till Finansdepartementet ingifna uppgifter;

samt att biträda med uppsättning, kollationering och afsändande
af de till bankbyrån hörande expeditioner samt i öfrigt på byråchefens
anmodan deltaga i förefallande göromål.

Sjunde hufvudtiteln.

Ehuru jag är förvissad, att de sålunda träffade anordningarne,
för hvilka möjlighet blifvit beredd genom det af Riksdagen på extra stat
för innevarande år beviljade arfvode å 4,000 kronor för en assistent
åt bankinspektören, skola komma att för en förstärkt bankkontroll medföra
så väsentliga fördelar, att det enligt min åsigt vore önskligt, att
genom förhöjning med motsvarande belopp i det ordinarie anslaget för
kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter åt samma anordningar
kunde beredas eu större stadga, än som med ett allenast årligt
anslag för ifrågavarande assistent är förenligt, torde likväl vid det förhållande
att Riksdagen, innan sådan förhöjning eger rum, ansett närmare
erfarenhet böra vinnas rörande den verkliga vidden och beskaffenheten
af de åligganden, som komma att tillhöra assistentbefattningen,
annat för närvarande icke böra ifrågasättas, än att medel för ändamålet
jemväl för år 1891 anvisas på extra stat.

jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att

till beredande af arfvode för en byråassistent å Finansdepartementets
bankbyrå på extra stat för år 1891 anvisa ett belopp af 4,000
kronor.

kontoret

gjorda

förskott.

Ersättning för af Statskontoret gjorda förskott.

[7_] De af Statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, som tillhöra

Ersättning sjunde hufvudtiteln och torde böra till ersättande hos Riksdagen anf°r_
af Stats- mälag, äro enligt uppgifter från Statskontoret :

till godtgörande af kostnader för uppmätning och

kartläggning af'' åtskilliga kronans domäner ... kronor 12,587: 13
„ ersättning för till statsverket afträdda åbyggnader
å indragna boställen ...................................

,, ersättning till vissa kronoarrendatorer för saknad
afkomst af exproprierad jord .....................

,, godtgörande af den på vissa kronoegendomar
belöpande kostnad för deltagande under år
1888 i Hjelm arens och Qvismarens sänkning
„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars
deltagande i andra vattenaflednings företag.

.......................................................................

„ ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen

600: —
12,155: 25

7,862: 77

15,227: 65
227,543: 24

Transport kronor 275,976: 04

Sjunde hufvudtiteln.

till

Transport kronor 275,97G: 04
godtgörande af skifteskostnad, belöpande å indragna
löjtnantsbostället Broby Klostergården

i Jönköpings län, ...................................................... „ 599: 5 7

ersättning för mistad ståndskog till egaren af

bemmanet Safveryd N:o 1 i Kalmar län ......... ,, 2,500: —

ersättning för nyodlingar m. m. till arrendatorn
af indragna kornettsbostället Edema N:o 1

i Kristianstads län .................................................. „ 10,520: 6 2

gäldande af prestlönemedel, belöpande åindragna
militiebostället Sundstorp N:o 1 i Skaraborgs

län, .............................................................................. „ 192: 2 9

gäldande af köpeskillingen för en till provisorisk
bostad åt landshöfdingen i Vesterbottens

län inköpt gård i Umeå.......................................... „ 22,000: —

reparationer å nyssnämnda gård, 5,804 kronor
28 öre, samt godtgörelse till landshöfdingen
A. G. Wästfelt för den tid efter branden i
Umeå den 25 Juni 1888, han måst sjelf förse

sig med bostad, 500 kronor, tillsammans
inlösen jemlikt Eders Kongl. Maj:ts dom den
22 Juni 1888 af den inom Gefle stads domvärjo
belägna jordlägenheten Joacliimsmark ...

6,304: 2 8

32,527: 72

eller tillhopa kronor 350,620: 5 2.

Beträffande den af Statskontoret till ersättande anmälda betydande
posten å 227,543 kronor 24 öre till ersättning för öfverbyggnad å indragna
boställen anhåller jag att få erinra, att denna utgift berott på
tillämpning af föreskrifterna i nådiga brefvet den 13 Juli 1887. Sedan
nemligen, med föranledande af en utaf Domänstyrelsen gjord framställning
om beredande af medel för att vid arrendeupplåtelse ersättning,
hvartill nuvarande arrendeinnehafvare kunde vara berättigad för öfverbyggnad
å egendom, måtte kunna kontant utbetalas i stället att enligt
15:de punkten af nådiga kungörelsen den 10 November 1882 angående
grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner åläggas nye
arrendatorn till gäldande, Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition den
15 April 1887 föreslagit Riksdagen att förklara, att, der Eders Kongl.
Maj:t, efter framställning af Domänstyrelsen, funne ersättning, hvartill
nuvarande arrendator af kronan tillhörig egendom enligt de för hans
arrende gällande föreskrifter kunde finnas berättigad för verkstäld öfverlif.
till Rilcsd. Prof. 1890. 1 Smil. 1 Afd. 7

Sjunde hufrndtiteln.

byggnad, böra af kronan gäldas, härför erforderligt belopp finge af
tillgängliga medel förskjutas att sedermera anmälas hos Riksdagen till
ersättande, bemyndigade Riksdagen, enligt skrifvelse af den 5 Juli
samma år, Eders Kongl. Maj:t att förskjuta de för dylik ersättningerforderliga
medel, dervid Riksdagen på anförda skäl fann sig icke
böra vid bemyndigandet fästa det vilkor, att framställning i hvarje fall
borde af Domänstyrelsen hos Eders Kongl. Maj:t göras. Genom nyssnämnda
nådiga bref anbefaldes derefter Statskontoret att, der Domänstyrelsen
funne sådan ersättning böra af kronan gäldas, på reqvisition
åt Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande förskjuta erforderliga belopp.
Såsom af det vid berörda nådiga proposition fogade protokoll
öfver finansärenden framgår, kan sådan utbetalning, hvarom nu är tal,
endast ifrågakomma till arrendator, som innehar sitt arrende på grund
af kontrakt, upprättadt före den 1 Januari 1883.

De till ersättande anmälda beloppen å 22,000 kronor till gäldande
al köpeskillingen för den efter branden i Umeå till''provisorisk bostad
åt landshöfdingen i Vesterbottens län inköpta gård i nämnda stad och
å 5,804 kronor 28 öre till reparationer å samma gård kunna icke betraktas
som definitiva utgifter för kronan, då full godtgörelse bör kunna
beredas för desamma genom försäljning af den ifrågavarande gården,
när densamma icke längre är för sitt nuvarande ändamål behöflig.

Slutligen anhåller jag att i fråga om förestående, såsom löseskilling
för lägenheten Joachimsmark upptagna belopp, 32,527 kronor
72 öre, få erinra om följande för Eders Kongl. Maj:t förut anmälda förhållanden.
Sedan qvarlåtenskapen efter Clara Rosalie Paqualin, som
den 11 Januari 1873 aflidit i Norrtelje, genom Rådstufvurättens i
nämnda stad laga kraftvunna utslag den 15 Juli 1878 förklarats skola
tillfalla Eders Kongl. Maj:t och kronan såsom danaarf, lät på begäran
åt advokatfiskal i Kammarkollegium L. G. Linde Eders Kongl. Majds
Befallningshafvande i Gefleborgs län å offentlig auktion den 7 Juni
1879 för kronans räkning försälja den ifrågavarande, i bouppteckningen
efter Clara Rosalie Paqualin upptagna, inom Gefie stads domvärjo belägna
jordlägenheten Joachimsmark om 7 tunnland 3| kappland. Genom
Eders Kongl. Maj:ts dom den 2 Juli 1884 förpligtades emellertid af
skäl, bland andra, att lägenheten af Clara Rosalie Paqualin innehafts
såsom fideikommiss och således icke innefattats i den rätt till danaarf
efter henne, som blifvit kronan tillerkänd, kronan att till konsuln
IL Göransson med flera personer återställa lägenheten jemte viss ersättning
för afkomsten deraf. Med anledning häraf anliängiggjorde
kronan talan mot lägenhetens dåvarande innehafvare, f. d. borgmästaren
J. W. Petre, med yrkande om åläggande för honom att till kronan

Sjunde hafva dtiteln.

afträda berörda lägenhet, och förklarades kronan genom Eders Kongl.
Maj:ts dom den 22 Juni 1888 berättigad att af Petre till sig lösa ifrågavarande
fastighet mot ersättning enligt vissa angifna grunder.

_ Den af Statskontoret jemlikt föreskrift i nådigt bref den 24 Augusti
sistnämnda år förskjutna lösesumman utgör, kostnaden för värdering
af åbyggnaderna å lägenheten inberäknad, såsom förut blifvit
nämndt, 32,527 kronor 72 öre. Hela lösesumman betecknar likväl
icke ren förlust för kronan, enär i köpeskilling för och afkomst af
lägenheten förut tillgodokommit statsverket ett belopp af 8,492 kronor
21 öre. Om skyldighet att för skilnaden godtgöra kronan, med afdrag
för hvad som kunde inflyta i ersättning för vissa, efter det kronan försålt
lägenheten, derå uppförda byggnader, har Justitiekanslersembetet
anhängiggjort talan mot advokatfiskalen Linde och de personer, som
utgjorde länsstyrelsen i Gefleborgs län vid det tillfälle, då den förenämnda
auktionen å lägenheten anbefaldes. Denna rättegång är ännu
icke genom laga kraft egande dom afgjord.

Jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
göra framställning,

att till gäldande af förenämnda förskott må å extra stat för år
1891 anvisas ett motsvarande belopp, som för undvikande af öretal i
riksstaten torde fä utföras med 350,621 kronor.

Genomförande af Öfverintendentsembetets nya organisation.

Till detta ändamål är å extra stat för innevarande år anvisadt [8.j

ett belopp af 500 kronor; och då Öfverintendentsembetet i underdånig Genomskrifvelse
den 17 sistlidne December anmält, att det förhållande, som
föranledt anvisande af berörda anslag, ännu fortfar, hemställer jag, att dentsembetets
Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen nya organisa att

för genomförande åt öfverintendentsembetets nya organisation
å extra stat för år 1891 anvisa enahanda belopp, 500 kronor.

Uppförande af ny iänsresidensbyggnad i Umeå.

Vid den eldsvåda, som den 25 Juni 1888 öfvergick större delen rgi
af Umeå stad, nedbrunno såväl landshöfdingebostället som landtstats- Uppförande
huset derstädes. För beredande af provisorisk bostad åt landshöfdingen rj£s^ws''.
inköptes jemlikt nådigt bref den 13 Juli samma år gården N:o 171 i nadTuS.
nämnda stad för ett pris af 22,000 kronor. Redan dessförinnan hade

Sjunde hnfvudtiteln.

länsstyrelsen för eu tid af fyra år för 700 kronor årligen förhyrt en
lägenhet, som ansågs någorlunda passande till embetslokal för nämnda
styrelse, en åtgärd, som jemlikt nyssnämnda nådiga bref vann Eders
Kongl. Maj:ts godkännande. För utvidgning af ifrågavarande tillfälliga
embetslokal har länsstyrelsen sedermera genom nådigt bref den 25
Januari 1889 bemyndigats att för en tid af två år från och med den
1 sistlidne Oktober mot en årlig hyra af 200 kronor förhyra ytterligare
två rum i samma byggning; och har vidare enligt sistberörda nådiga
bref till lokal åt provinslandtmäterikontoret tills vidare förhyrts en
byggnad å den en half mil från staden belägna gården Hagalund, för
hvilken byggnad erlägges en årlig hyra af 100 kronor, hvarjemte i
årlig hyresersättning åt den ene af länsstyrelsens vaktmästare tills
vidare anvisats 150 kronor. Köpeskillingen för den provisoriska landshöfdingebostaden
tillika med den till sammanlagdt 5,804 kronor 28 öre
uppgående kostnaden för åtskilliga af Eders Kongl. Maj:t medgifna
reparationer derå har enligt nådig föreskrift förskjutits af Statskontoret,
hvilket embetsverk jemväl erhållit befallning att i mån af reqvisition
förskjuta omförmälda hyres- och hyresersättningsbelopp.

'' Sedan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens
län i underdånig skrifvelse den 24 Juli 1888 anhållit, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes hos Riksdagen äska anslag för uppförande af nytt landshövdingeresidens
och ny embetslokal för länsstyrelsen, anbefaldes genom
nådig remiss den 3 Augusti samma år Öfverintendentsembetet att i
samråd med Eders Kongl. Maj:ts bemälde Befallningshafvande uppgöra
ritning och kostnadsförslag till ny länsresidensbyggnad i Umeå.

Till åtlydnad af denna befallning öfverlemnade Ofverintendentsembetet
med underdånig skrifvelse den 14 påföljande November af
kostnadsförslag åtföljda alternativa ritningar till nytt länsresidens, afseende
alternativet N:o 1 två särskilda hufvudbyggnader, den ena för
landshöfdingen och den andra för landtstatsembetsverket, och alternativet
N:o IT en gemensam byggnad för båda till minskning af byggnadsoch
underhållskostnaderna. Enligt det förra alternativet var kostnaden
beräknad till 213,000 kronor och enligt det senare till 193,000 kronor.

I fråga om valet mellan de båda alternativen hade i ett öfver
de upprättade förslagsritningarne till Öfverintendeutsembetet afgifvet
yttrande Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uttalat sig för alternativet
N:o I med särskilt landshöfdingeresidens och särskild! landtstatshus
och som skäl härför hufvudsakligen anfört, att risken för att
de i embetslokalen förvarade dyrbara och i många fall oersättliga handlingar
skulle genom eldsvåda gå förlorade vore betydligt mindre, om
dessa handlingar förvarades i ett särskild! em betshus, än om de skulle

Sjunde hufrudtiteln.

inrymmas i en byggnad, der privata bostäder jemte kök förefunnes;
att genom uppförandet af två särskilda byggnader skulle undvikas den
störande inverkan å embetsgöromålen och det obehag för landshöfdingens
familj, som skulle vållas af en gemensam byggnad, särdeles om
en gemensam förstuga komme att leda till embetslokalerna och till
landshöfdingens våning; samt att i den gemensamma byggnaden enligt
alternativet N:o II arkiven för landskansliet och landskontoret vore
alldeles för små och otillräckliga, hvarjemte saknades ett stort arkiv
till förvarande af äldre räkenskaper, jordeböcker och handlingar.

De två sist omförmälda anmärkningarne hade, enligt hvad öfverintendentsembetet
anmäler, föranledt Embete! att vid renritningen af
alternativförslaget N:o II vidtaga vissa ändringar, så att

dels behofvet af ökadt utrymme för arkiven blifvit tillgodosedt
derigenom, att de stora, från början föreslagna arkivlokalerna entresolerats,
så att den nedre delen af dem kunde begagnas för äldre och
den öfre delen för nyare handlingar, hvarigenom erhölles lika stort
arkivutrymme som enligt alternativet N:o I, hvilket Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande förklarat vara i denna del tillfredsställande,

dels hufvudbyggnaden blifvit försedd med ytterligare två ingångar
till stora korridoren, hvarigenom undvekes, att, annat än vid högtidligare
tillfällen, samma ingång komme att leda till embetslokalerna
som till landshöfdingens bostad.

I betraktande af de lägre byggnads- och underhållskostnader, som
föranledas af residensets förläggande i endast en hufvudbyggnad, och då
byggnaden derigenom äfven kunde gifvas en mera ansenlig prägel,
har Ofverintendentsembetet för egen del förklarat sig anse det af Embete!.
öfverlemnade alternativförslaget N:o II vara att föredraga.

Att ett nytt länsresidens måste i Umeå uppföras i det nedbrunnas
ställe, lärer vara en gifven sak. För att emellertid vinna upplysning,
huruvida genom förut omförmälda provisoriska anor-dningar kunde
för länsstyrelsens behof af lokal under den närmaste tiden anses vara
sörjdt på ett så pass tillfredsställande sätt, att med vidare åtgärder för
det nya residensets uppförande kunde anstå ytterligare någon tid utöfver
det år, som redan förflutit efter ritningarnes upprättande, anmodade
jag genom embetsskrifvelse af den 1 sistlidne November Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att meddela, huruvida den till embetslokal
förhyrda lägenheten erbjöde tillräckligt utrymme för länsstyrelsens
olika afdelningar och arkiv, huruvida betryggande kassahvalf förefunnes
samt huruvida tillfredsställande säkerhet mot eldfara kunnat
beredas. Till svar härå har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i skrifvelse af den 7 i samma månad meddelat,

Sjunde hufyudtiteln.

att den jemlikt nådiga brefvet den 13 Juli 1888 förhyrda lägenheten
bestod af fyra vanliga boningsrum samt ett vindsrum, uti hvilken
lokal plats bereddes, uti det ena rummet, som tillika begagnas såsom
sessionsrum, för landshöfdingen och landssekreteraren; uti det andra
för landskamererare^ länsbokhållaren, två ordinarie landskontorister
och en extra ordinarie landskontorist, för ett kassaskåp, för hyllor för
handarkivet och författningssamlingar samt för ett större skåp till förvarande
af rent papper, kuverter och åtskilliga handlingar; i det tredje
för länsnotarien, som tillika är tillförordnad föredragande för afvittringsärenden,
för två ordinarie landskanslister och tre extra landskanslister
äfvensom för flera hyllor och ett skåp, hvilket sistnämnda upptoge en
hel vägg; i det fjerde för räntmästaren och en extra ordinarie landskontorist
samt för kassaskåp och tre stora skåp till förvarande af stämpladt
papper; och uti vindsrummet för den ene kansli vaktmästaren;

att af de till utvidgning af embetslokalen jemlikt nådiga brefvet
den 25 Januari 1889 förhyrda rum det ena, ursprungligen ett kök,
numera vore upplåtet till embetsrum åt landssekreteraren och det andra,
ett vindsrum, vore afsedt, till arbetsrum för tillfälliga biträden samt till
förvarande af en del arkivhandlingar;

att provinslandtmäterikontoret vore inrymdt i en byggnad af trä,
. belägen, såsom redan blifvit nämndt, på eu half mils afstånd från staden;
att icke något kassahvalf till förvarande af ränteriets kassabehållning
och stämpelförråd funnes;

samt att icke någon tillfredsställande säkerhet mot eldfara i embetslokalen
förefunnes, utan att tvärtom i det afseendet vore så klent bestäldt,
som förhållandet vanligen vore i hus af trä, helst å samma
gård, hvarå den nu till embetslokal i sin helhet förhyrda byggnaden
vore uppförd, funnes ett annat trähus med flera eldstäder och en bagarestuga,
hvaruti husbehofsbakning emellanåt bedrefves, samt den förhyrda
byggnaden vore belägen nära intill andra hus af trä.

Med afseende å hvad sålunda blifvit upplyst rörande utrymmet i
och beskaffenheten i öfrigt af de provisoriska embetslokalerna synes
mig, att ytterligare uppskof med de i allt fall oundvikliga åtgärderna
för uppförandet af nytt länsresidens skulle vara förenad! med alltför
stora olägenheter; och anser jag derföre nådig framställning i ämnet
böra göras till näst sammanträdande Riksdag.

Beträffande frågan, huruvida för ändamålet böra uppföras två
särskilda byggnader, den ena afsedd till landshöfdingeresidens och den
andra till landtstatshus, eller endast en byggnad, som i sig skulle inrymma
såväl boställslägenhet för landshöfdingen som embetslokaler
för länsstyrelsen, råda, såsom jag redan nämnt, olika meningar mellan

Sjunde hufvudtiteln.

Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande, som omfattat det förra alternativet,
och Öfvermtendentsembetet, som förordat det senare. De skäl
för sitt förordande af alternativet med två särskilda byggnader, som
Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande hemtat från otillräckligheten
af arkivutrymmet i den gemensamma byggnaden och olägenheterna ej
mindre för vederbörande tjensteman än äfven för landshöfdingens familj
af den enligt det senare alternativet föreslagna gemensamheten, torde
emellertid hafva förlorat sin betydelse, sedan med fästadt afseende på
de sålunda framstälda anmärkningarne ändringar blifvit af Öfverintendentsembetet
vidtagna i de ursprungligen uppgjorda ritningarne. Eders
Kong]. Maj:ts Befallningshafvandes anmärkning, att faran för eldsvåda
och dermed förenad risk för länsstyrelsens handlingar blefve större i
en byggnad, der jemväl boningsrum förekomme, qvarstår visserligen
och må icke frånkännas sin betydelse, men enahanda risk förefinnes i
det öfvervägande flertalet öfriga länsresidens, särskild! de i senare tider
uppförda, äfvensom i flertalet embetslokaler i hufvudstaden och har
egentligen endast kunnat undvikas i byggnader, som uteslutande användas
till arkiv eller bibliotek. Jag finner derföre lika med Öfverintendentsembetet
öfvervägande skäl tala för uppförandet af en gemensam
byggnad för landshöfdingen och för ländtstatsembetsverket, hvarigenom
byggnadskostnad^! kan nedbringas med 20,000 kronor och
jemväl den framtida underhållskostnaden torde varda icke obetydligt
lägre.

Öfvermtendentsembetet har ansett den beräknade kostuadssumman,
193,000 kronor, böra anvisas att utgå under två år med halfva beloppet
under hvardera året, och hemställer jag, med anslutning härtill,
att Eders Kong!. Maj:t ville föreslå Riksdagen

att till bestridande af kostnaden för uppförande af ny länsresidensbyggnad
i Umeå i enlighet med upprättadt kostnadsförslag bevilja ett
extra anslag af 193,000 kronor att utgå under två år och deraf anvisa
ena hälften eller 96,500 kronor för år 1891.

Reparations- och förändringsåtgärder å vissa kronans hus i Stockholm.

I riksstaten finnes uppfördt ett reservationsanslag till byggnader
och reparationer, hvilket, efter det 1884 års Riksdag på Eders Kongl.
Maj:ts framställning beviljat en förhöjning i anslaget med 44,520 kronor,
numera utgår med 200,000 kronor.

Omförmälda förhöjning var föranledd af en utaf Öfverintendents -

[10.]

Reparationsoch
förändringsåtgärder
å vissa
kronans hus
i Stockholm.

Sjunde liufrudtiteln.

embetet i underdånigt memorial den 20 November 1883 gjord framställning
rörande det förut utgående anslagets otillräcklighet. I samma
memorial framhöll Embetet ytterligare, att, äfven om en behöflig tillökning
i det årliga underkållsanslaget för kronans hus bifölles, detsamma
ej försloge till bekostande af åtskilliga mera omfattande och
länge uppskjutna arbeten, åsyftande vissa byggnaders skyddande mot
eldfara eller försättande i ett värdigt utvärtes skick eller ock förstärkande
af byggnadsgrunden. På det att dessa arbeten måtte kunna
inom en kortare tidrymd och ej först i mån af tillgång derför å det
årliga anslaget bringas till verkställighet, anhöll Embetet om beviljande
af ett extra anslag för ändamålet af 341,405 kronor.

Vid underdånig anmälan af denna Öfverintendentsembetets hemställan
yttrade dåvarande departementschefen, att han visserligen icke
ville bestrida behöfligheten af de till utförande ifrågasatta arbetena,
men att han dock funne sig förhindrad att understödja förslaget i dess
dåvarande form. Ett flertal af de ifrågavarande arbetena syntes nemligen
departementschefen eg a den omfattning, att hvart och ett af dem
lämpligast borde göras till föremål för en särskild framställning, åtföljd
af fullständig utredning af såväl behofvet af arbetets företagande
som kostnaderna derför, en utredning, som enligt departementschefens
förmenande måste föreligga, innan så betydande anslagsposter blefve
föremål för Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens pröfning. Eders Kongl.
Maj:t fann ej heller skäl att af Riksdagen äska det omförmälda anslaget.

För ett bland de arbetsföretag, som i Öfverintendentsembetets
nyssnämnda skrifvelse voro ifrågasatta, eller försättande i ett mindre
eldfarligt skick af tekniska skolans hus i Stockholm äfvensom för byggnadens
iståndsättande jemväl i öfrigt i vissa af Öfverintendentsembetet
föreslagna hänseenden, beviljade, efter det förnyad utredning i ämnet
egt rum, 1885 års Riksdag ett extra anslag å 88,000 kronor.

Nu har Öfverintendentsembetet i underdånig skrifvelse af den
24 September nästlidet år anmält, att den andel af årliga anslaget
till byggnader och reparationer vid kronans hus, som, utan åsidosättande
af landsortshusen, lämpligen kunde tagas i anspråk för underhållet af
husen i Stockholm — eller omkring 100,000 kronor årligen — visat
sig hittills ej lemna tillgång till andra arbeten än de nödvändigaste
invändigt, framkallade af förändringar inom embetsverken, ombyte af
boställshafvare eller tidens kraf, hvadan också kostnaden för andra
påsynade arbeten vid dessa hus, hvartill anslaget ej lemnat tillgång,
uppgått till betydliga belopp, såsom nästlidet år till ej mindre än
96,276 kronor. Då behof af förbättringar å de ifrågavarande lokalerna
kunde antagas äfven för framtiden vara att motse, har öfverintendents -

Sjun<lo hufyiidtiteln.

embetet funnit sig föranlåtet att hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om aflåtande åt nådig proposition till näst sammanträdande
Riksdag i fråga om anvisande af medel till förbättringar utvändigt af
omförmälda hus, dertill enligt upprättadt kostnadsförslag erfordrades ett
extra anslag af 205,350 kronor, att utgå under år 1891 med 100,000
kronor samt under år 1892 med återstående beloppet.

Kostnadsförslaget upptager för följande hus arbeten till nedannämnda
kostnadsbelopp:

Gamla Kungshuset ......................................................... kronor

Kammarrättens hus...........................................................

Marinförvaltningens hus............................................. „

Riksarkivets äldre hus................................................... „

Medicinalstyrelsens hus ................................................... ,,

Gymnastiska Centralinstitutets hus............................ „

Tekniska Högskolans hus ............................................. „

Byggnaderna vid Beridarebanan.................................. „

Tekniska Skolans hus ......................................................

LJtrikesministerho tellet ...................................................... ,,

Landtmäterikontorets hus................................................

Carolinska Mediko-Kirurgiska Institutets äldre hus ,,

Allmänna Garnisonssjukhuset ....................................... „

73.000
6,250
5,950
5,650

4.900
7,000

21.550
1,600

23,250

8,750

2.900

19.000

25.550

Summa kronor 205,350

Ifrågavarande arbeten afse, enligt hvad Öfverintendentsembetet
anför, jemte några taktäckningsåtgärder väsentligast husens försättande
i sådant skick, att de åtminstone ej framstå såsom i ögonen fallande
vanprydliga i jemförelse med enskilda verks och personers angränsande
egendomar. Hvad särskildt angår det s. k. Gamla Kungshuset
å Riddarholmen, hvars historiska betydelse, form och läge mera än
de öfriga husen göra det förtjent af uppmärksamhet, har Embetet trott
sig. böra föreslå äfven någon restaurering i arkitektoniskt hänseende
enligt deröfver upprättade ritningar. Kostnaden för detta arbete, som
omfattar, jemte anbringande af bekröningar å de runda tornen och flyglarne
samt en gafvelornering, äfven murarnes befriande från nuvarande
kalkrappning samt rengöring och fogstrykning, är, såsom nyss blifvit
nämndt, beräknad till 73,000 kronor, då återstående kostnaden för öfriga
i förslaget upptagna byggnader blifver 132,350 ''kronor.

För frågans närmare belysning har Öfverintendentsembetet vidare
anmält, att taxeringsvärdet å kronans egendomar i Stockholm, hvilka
böra underhållas för förutnämnda 100,000 kronor, utgjorde vid 1883
Bill. till Biksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 8

Sjunde hufvudtiteln.

års slut 10,659,000 kronor; att af nämnda 100,000 kronor tagits i anspråk
i medeltal för 10 år omkring 27,000 kronor årligen dels för sådana
byggnader som Riddarholmskyrkan, biblioteks- och nationalmuseibyggnaderna
samt de Kongl. teaterhusen, dels ock för Carl XIII:s
torg och de Kongl. statyerna, hvarefter återstått endast omkring 73,000
kronor för årliga underhållet af öfriga 23 egendomar, afsedda för embetsverk,
undervisningsanstalter, sjukvård m. in., med tillsammans 1,890
salar, rum och förstugor, samt för uppvärmnings- och ventil ationsapparater,
källare, vindar, trappor, uthus, gårdar, planteringar, brandskåp
o. s. v.; äfvensom att förändringsåtgärder, ej hänförliga till vanliga
underhållsarbeten, kostat inom förevarande hus

under år 1888 .................................	............................. kronor	33,350: —
samt år 1889 ....................................	............................. It	26,480: —
eller för båda åren .............................	............................ kronor	59,830: —

I sammanhang härmed har jag att anmäla en af chefen för Generalstaben
gjord framställning om beredande af anslag för inläggande
af brandbotten i Generalstabens hus.

Redan i underdånig skrifvelse den 29 Oktober 1886 anförde chefen
för Generalstaben, att vid de under en följd af år anstälda besigtningar
å kronans åt Generalstaben upplåtna hus å Riddarholmen framställning
gjorts om förstärkande af bjelklaget och inläggande af brandbotten
derofvan i hufvudbyggnaden af berörda hus; att detta arbete af brist
på medel ej kunnat af Öfverintendentsembetet verkställas och att ej
heller utsigt förefunnes att, utan anvisande af särskilda medel, få
detta arbete utfördt, under närmaste tiden i anseende till de dermed
förenade betydliga kostnader, hvilka enligt ett inom Ofverintendentsembetet
år 1883 upprättadt kostnadsförslag beräknats uppgå till 17,120
kronor; att emellertid till följd af saknaden af en dylik brandbotten
Generalstabens hus löpte särdeles stor fara för eld, en fara desto mera
att beakta, som ett för eldfara lätt utsatt industrielt etablissement vore
beläget i generalstabshusets omedelbara närhet; samt att i anledning
häraf och då eu eldsvåda i sistnämnda hus kunde vålla stora och oersättliga
förluster i anseende dertill att dyrbara samlingar, såsom topografiska
kartverket, krigsarkivets böcker, handskrifter och kartor, Generalstabens
bibliotek m. in., vore derstädes inrymda, chefen för Generalstaben
ansett det vara sin pligt att i underdånighet fästa Eders Kongl.
Maj:ts uppmärksamhet på det anmärkta förhållandet med hemställan, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes af tillgängliga medel anvisa det för ifrågavarande
ändamål erforderliga belopp.

I underdånigt utlåtande, som i anledning häraf afgafs af öfver -

Sjunde hnfvudtiteln.

intendentsembetet, öfverlemuade Embetet förslag med beskrifning och
planritning rörande ifrågavarande arbeten, af hvilka handlingar framgick,
att vissa i det föregående kostnadsförslaget beräknade arbeten
ansetts kunna uteslutas, men att deremot åtskilliga för husets bestånd
nödvändiga reparationsåtgärder tillkomme såsom en följd af brandbottens
anbringande, samt att kostnaden för de ifrågasatta arbetena,
omfattande förstärkning af bjelklag, inläggning af brandbotten och
deraf föranledd reparation af en del rum, med anledning af den större
utsträckning, arbetena sålunda komma att erhålla, af Embetet beräknats
uppgå till 19,000 kronor.

Sistnämnda belopp äskades ock för ändamålet i denj under den 29
April 1887 till Riksdagen aflåtna nådiga proposition angående statsverkets
tillstånd och behof, men det begärda anslaget blef icke af Riksdagen
beviljadt, hufvudsakligen af det skäl att beviljandet af särskilda
medel till utförande af dylika trygghetsåtgärder mot eldfara möjligen
skulle kunna framdeles åberopas såsom stöd för liknande anspråk från
andra håll samt statsverket derigenom betungas med öfver höfvan stora
utgifter för dess många byggnader, hvilka i likhet med Generalstabens
hus saknade det skydd mot eldfara, som brandbottnar erbjöde.

Frågan om inläggande af brandbotten i omförmälda hus har,
såsom jag redan nämnt, nu af chefen för Generalstaben återupptagits
i underdånig skrifvelse af den 19 nästlidne November. Bemälde chef
erinrar häri, att Generalstabens hus ej kunde sättas i samma kategori
som hvarje annat kronans hus. Byggnaden inrymde nemligen icke
endast tjenstgöringslokaler för Generalstabens officerare, utan innehölle
tillika eu sådan mängd dyrbara samlingar, att dessas förstöring skulle
vålla staten en ej allenast i pekuniärt afseende stor, utan i vissa hänseenden
oersättlig förlust; chefen för Generalstaben ansåge derföre den
ifrågavarande utgiften vara en uppoffring väl värd att göras för att på
möjligast säkra sätt trygga dessa dyrbara samlingar för att förstöras
af vådeld. Chefen för Generalstaben har derföre hemstält, a‘tt Eders
Kongl. Maj:t behagade till förstärkande af öfre bjelklaget och inläggande
af brandbotten i hufvudbyggnaden af Generalstabens hus anvisa
det, enligt af Öfverintendentsembetet år 1883 uppgjordt kostnadsförslag,
härför erforderliga belopp af 17,120 kronor.

Öfver berörda framställning har Öfverintendentsembetet den 10
nästlidne December afgifvit infordradt underdånigt utlåtande. Embetet
erinrar här till en början, att det kostnadsförslag, Embetet upprättade
vid afgifvande af sitt underdåniga utlåtande öfver chefens för Generalstaben
i ämnet förut gjorda hemställan och som jemväl upptog kostnaden
för åtskilliga arbeten, hvilka ansågos böra utföras i samman -

Sjunde hufrndtiteln.

haag med brandbottens inläggning och bjelklagens förstärkning, slutade
å en summa af 19,000 kronor. Sedan dess hafva emellertid,
enligt hvad Embetet anmäler, åtskilliga mindre arbeten, hvilka voro
upptagna i nämnda kostnadsförslag, men som, då Eders Kongl. Maj:ts
nådiga proposition om anvisande af medel till arbetenas utförande i
deras helhet af Riksdagen afslogs, icke kunde på obestämd tid uppskjutas,
blifvit verkstälda eller ock upptagits till utförande under innevarande
år på bekostnad af det ordinarie anslaget till byggnader och
reparationer. Med anledning häraf har Embetet öfverlemnat nytt förslag
i ämnet med beskrifning, kostnadsförslag och planritning, hvaraf
framgår, att kostnaden för den föreslagna brandbotten inläggning och
bjelklagens förändring jemte åtskilliga i beskrifningen närmare angifnä
reparationsarbeten, som ansetts lämpligen böra verkställas i sammanhang
med nyssnämnda arbeten, skulle komma att uppgå till 15,000
kronor; och har Embetet, med framhållande af behofvet af förevarande
brandbotten till skydd för Generalstabens dyrbara arkiv, tillstyrkt, att
för utförande af nu föreslagna arbeten, till h vilkas bekostande det hår dt
anlitade anslaget till byggnader och reparationer icke lemnade tillgång,
särskilda medel måtte beredas till nyssnämnda belopp, 15,000 kronor.

Hvad först vidkommer den af Öfverintendentsembetet gjorda framställning
om anvisande af medel till sammanlagdt belopp af 205,350
kronor för utvändiga reparationer å åtskilliga kronans hus i Stockholm,
kan det efter den erfarenhet, som vunnits vid den årliga pröfningen
af generalförslaget öfver användningen af det ordinarie anslaget till
byggnader och reparationer, svårligen dragas i tvifvel, att icke den
del af nämnda anslag, omkring 100,000 kronor, som årligen kan användas
till underhåll af kronans hus i Stockholm, är otillräcklig för
att hålla husen i fullgodt inre och yttre skick och tillika bekosta de
förändringar i inredning, som tid efter annan påkallas för att byggnaderna
skola motsvara krafven på ändamålsenlig lokal för de institutioner
och embetsverk, som i dem äro inrymda. Följden af denna anslagets
otillräcklighet har blifvit den, att underhållsåtgärder, hvilkas
behöflighet af vederbörande vitsordats, måst år efter annat undanskjutas
till föga fromma för byggnaderna och till skada för statsverket,
som, när reparationerna en gång blifvit oundvikliga, för dem drabbats
af större kostnader, än bristernas afhjelpande, i tid företaget,
skulle kraft.

Sjunde hnfvudtiteln.

Af det ordinarie byggnadsanslagets otillräcklighet för sitt ändamål
följer likväl, enligt min åsigt, icke, att en förhöjning deri för närvarande
bör ifrågasättas. Då nemligen anslagsbehofven under denna titel enligt
sakens natur från år till år väsentligt vexla, bör äfven åt dessa vexlingar
i staten gifvas motsvarande uttryck derigenom, att de medel, som
utöfver ett visst årligt minimibelopp tidtals kunna för mera omfattande
reparationsarbeten erfordras, efter särskild framställning för hvarje gång
anvisas under formen af extra anslag. I det jag sålunda instämmer
med Ofverintendentsembetet hvad angår naturen af det utaf Embetet
nu ifrågasatta anslaget, är jag jemväl ense med Embetet om nödvändigheten
att utföra flertalet af de arbeten, som med anslaget skulle bekostas,
dervid jag i fråga om det äskade anslaget för reparationer å
Tekniska Skolans hus erinrar, att i de arbeten, som utfördes med de
af 1885 års Riksdag beviljade medel för iståndsättande af nämnda hus,
icke ingingo utvändiga reparationsåtgärder. Eu blick på det af Embetet
insända kostnadsförslag öfvertygar, att, med undantag allenast för det
s. k. Gamla Kungshuset, samtliga föreslagna arbeten äro att hänföra
till de nödtorftigaste yttre underhållsåtgärder, hvilka staten, lika litet
som hvarje annan husegare, i längden kan åsidosätta, derest icke husen
skola lemnas att förfalla. Ett undantag utgör, såsom nämndt, det
föreslagna arbetet å Gamla Kungshuset, hvilket arbete, enligt Ofverintendentsembetets
förslag, icke skulle inskränkas till ett blott iståndsättande
af byggnaden, utan derutöfver jemväl innefatta eu restaurering
af densamma i arkitektoniskt hänseende. Erkännande det tilltalande
i tanken att åt denna byggnad gifva ett skick, som motsvarar dess
läge och historiska betydelse — och detta så mycket mera som, enligt
hvad de af Öfverintendentsembetet insända ritningar utvisa, ett anslående
resultat i detta afseende skulle kunna vinnas för en jemförelsevis mindre
betydande kostnad — anser jag staten likväl icke böra samtidigt belastas
med kostnaden såväl för detta som för de öfriga föreslagna arbetena
och vid sådant förhållande förstnämnda arbete, såsom mindre oundgängligt,
för närvarande böra vika för de senare. Vid sådant förhållande
torde för närvarande framställning hos Riksdagen endast böra
göras om beviljande för utförandet af öfriga i öfverintendentsembetets
förslag upptagna arbeten af den derför beräknade kostnadssumman,
132,350 kronor, att utgå under loppet af två år.

Då jag härefter går att yttra mig rörande chefens för Generalstaben
förnyade framställning om anvisande af medel för inläggande
af brandbotten i Generalstabens hus, anhåller jag med anledning af
det skäl, som af Riksdagen år 1887 väsentligen anfördes för dess afslag
å Eders Kong!. Maj:ts då gjorda framställning i ämnet, eller att stats -

Sjunde hnfvudtiteln.

verket skulle betungas med öfver höfvan stora utgifter, derest brandbotten
skulle inläggas i de många statens byggnader, som saknade
sådant skydd mot eldfara, att få erinra, att, om det ock i allmänhet
för staten, som genom talrikheten af sina byggnader kan anses vara
sin egen försäkringsgifvare, lika litet må vara skäl att ftur dessas
tryggande mot eldfara vidtaga alltför dyrbara och omfattande åtgärder
som att för dem erlägga brandförsäkringsafgifter, förhållandet likväl
gestaltar sig olika i fråga om en viss kategori af byggnader, sådana
nemligen, som inrymma staten tillhöriga samlingar, företrädesvis arkiv
och bibliotek. Dessa byggnaders uppgift är att bereda ett i möjligaste
mån tryggadt förvaringsrum åt de till stor del oersättliga samlingar,
de innesluta, och denna uppgift kunna byggnaderna icke fylla, derest
icke i främsta rummet är sörjdt derför, att eldfara, så vidt görligt, är
förebygd. Åt denna synpunkt har ock egnats den allra största uppmärksamhet
vid anordnandet af de i senare tider uppförda biblioteksoch
arkivbyggnader.

Då nu, på sätt chefen för Generalstaben anfört, Generalstabens
hus icke endast utgör tjenstelokal för Generalstaben, utan tillika inrymmer
krigsstyrelsens hela arkiv och bibliotek, hvilkas förstörande
genom eldsolycka skulle, oafsedt förlusten i krigsvetenskap!^ hänseende,
kunna, under en kritisk tidpunkt och intill dess det förlorade
materialet hunne ersättas, medföra verkliga vådor för landet, synes
mig intet tvifvel böra råda derom, att ju icke den ifrågavarande
byggnaden är att hänföra till dem, vid hvilka åtgärder till trygghet
mot eldfara äro af alldeles särskildt behof påkallade. Den af Riksdagen
uttalade farhåga, att beviljandet af anslag för ifrågavarande
ändamål möjligen skulle kunna framdeles åberopas såsom stöd för liknande
anspråk från andra håll, torde derföre i detta fall icke kunna
tillmätas afgörande vigt.

På grund af hvad jag sålunda anfört och då det ordinarie byggnadsanslaget
icke lemnar för ändamålet erforderlig tillgång, anser jag mig
ega fullgiltiga skäl att förorda, att af Riksdagen måtte äskas särskilda
medel till bestridande af kostnaden för inläggande af brandbotten och
deraf föranledda arbeten i det åt Generalstaben upplåtna hus i enlighet
med det af Öfverintendentsembetet senast upprättade, å ett belopp af
15,000 kronor slutande kostnadsförslag. Då jag förut i och för åtskilliga
reparationsarbeten å andra kronans hus i Stockholm förordat
äskande af medel till sammanlagdt belopp af 132,350 kronor, att utgå
under två år, och hälften deraf, eller i jemnadt belopp 67,000 kronor,
torde böra beräknas för år 1891, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t
ville föreslå Riksdagen

Sjunde hufvudtiteln.

att för bestridande af kostnaden för de af mig förordade reparations-
och förändringsåtgärder å vissa kronans hus i Stockholm bevilja
ett extra anslag af 147,350 kronor, att utgå under två år, och deraf
för år 1891 anvisa ett belopp af 82,000 kronor.

Anläggning af telefonledningar.

Sedan 1889 års Riksdag för anläggning af telefonledningar beviljat
. ett extra anslag af 750,000 kronor, att utgå under fem år, och
deraf anvisat eu femtedel eller 150,000 kronor för år 1890, samt Eders
Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 31 Maj nästlidet år anbefalt
Telegrafstyrelsen att afgifva förslag till användande af det för innevarande
år anvisade anslag, inkom Telegrafstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 13 sistlidne September med förslag i sådant hänseende.

Under åberopande af den för nästlidet års Riksdag framlagda
plan, enligt hvilken i första rummet borde till anläggande förekomma
linierim Stockholm—Malmö, Stockholm—Hernösand, Göteborg—Malmö,
Göteborg—Jönköping och Göteborg—Uddevalla med föreslagna utgreningar,
hemstälde Telegrafstyrelsen i nyssnämnda skrifvelse, att
telefonförbindelser medelst en dubbelledning af koppartråd af 3 mm. i
diameter måtte genom telegrafverkets försorg få anläggas mellan Stockholm
och Malmö mgd mellanstationer i Nyköping, Norrköping, Linköping,
Nässjö, Jönköping och Vexiö, en sträcka af 680 kilometer för
en beräknad kostnad af 219,475 kronor. Dervid var afsedt, att den
del af förbindelselinien Stockholm—Malmö, som komme att upprättas
mellan Jerna och Åby jern vägsstationer öfver Nyköping, skulle dragas
utefter landsvägen mellan nämnda jernvägsstationer, men ledningarne
i öfrigt uppläggas å samma stolpar, som användas för statens utefter
jernvägarne uppsatta telegraflinier, äfvensom att för utgreningarne
Nässjö —Jönköping och Alfvesta—Vexiö skulle användas två dubbelledningar
af 2,5 mm. koppartråd. Telegrafstyrelsen uttalade vidare
såsom sin åsigt, att den afsedda telefonförbindelsen mellan Stockholm
och Malmö borde i hela sin utsträckning komma till fullbordande redan
under innevarande år.

Telegrafstyrelsen anmälde vidare, att R. M. Thorburn, Svante Natt
och Dag m. fl. hos Styrelsen gjort framställning om önskvärdheten
deraf, att den dubbla telefonledning mellan Göteborg och Uddevalla,
som vore upptagen i förenämnda plan, måtte snarast möjligt komma till
utförande, i hvilket fall de derför nödiga medel, 26,465 kronor, skulle
af Uddevalla stad räntefritt under tre års tid ställas till Telegrafstyrelsens
disposition; och hemstälde Telegrafstyrelsen med anledning häraf,

[11.]
Anläggning
af telefonledningar -

Sjunde hufrudtiteln.

att ledningen Göteborg—Uddevalla, hvilken eljest torde hafva ifrågakomma
till anläggning först under en senare period, måtte omedelbart
bringas till stånd.

Genom nådigt bref den 5 Oktober nästlidet år täcktes Eders
Kongl. Maj:t, med godkännande af det utaf Telegrafstyrelsen afgifna
förslag till användning af det för år 1890 anvisade anslag för anläggning
af telefonledningar, anbefalla Telegrafstyrelsen att gå i författningom
upprättande af den föreslagna telefonförbindelsen mellan Stockholm
och Malmö jemte utgreningslinier till Jönköping och Vexiö äfvensom
att utföra arbetet under loppet af innevarande år, dervid Telegrafstyrelsen
skulle ega hos Eders Kongl. Maj:t göra underdånig framställning
om sättet för godtgörande af den del af kostnaden för det
ifrågavarande arbetet, hvilken icke kunde bestridas af förut omförmälda
anslag å 150,000 kronor. Tillika bemyndigade Eders Kongl. Maj:t
Telegrafstyrelsen att, sedan ett belopp, motsvarande den beräknade
anläggningskostnaden för telefonförbindelsen mellan Göteborg och Uddevalla,
26,465 kronor, blifvit till Telegrafstyrelsen från Uddevalla stad
förskottsvis inbetaldt, gå i författning om nämnda förbindelses anläggning.

Under erinran att näst efter telefonförbindelsen mellan Stockholm
och Malmö vore i förut omförmälda plan upptagen eu dylik förbindelse
mellan Stockholm och Hernösand, med utgreningslinie till Sollefteå
och'' anläggningskostnaden beräknad för stamlinien Stockholm—Hernösand
till 249,700 kronor samt för utgreningslinien till 22,935 kronor,
har Telegrafstyrelsen i underdånig skrifvelse den 8 nästlidne November
anfört, att telefonanläggningen mellan hufvudstaden och nedre Norrland
alltså syntes böra företagas under år 1891 och att det af flera
skäl vore högst fördelaktigt, om densamma äfven kunde fullbordas
under samma år, åtminstone hvad beträffar hufvudlinien till Hernösand.
Förutom den fördelen, att de betydande norrländska städerna Sundsvall
och Hernösand, hvilkas samfärdsel med hufvudstaden vore ganska liflig,
redan år 1891 kunde komma i åtnjutande af denna telefonförbindelse,
skulle det, enligt Telegrafstyrelsens mening, medföra eu icke obetydligbesparing
i arbetskostnad, om detta anläggningsarbete finge utföras på
en gång i stället för att fördelas på två år, och antagligen kunde äfven
vid anskaffning af materielen betingas billigare pris, då uppgörelse
träffades om en större leverans. Tillverkningen af koppartråd inom
landet hade numera blifvit uppdrifven, så att den erforderliga qvantiteten

Sjunde hufvudtiteln.

af 3 mm. dylik tråd för telefonledningarne mellan Stockholm och
Malmö kunde erhållas af inhemsk tillverkning och till ett pris, som,
då tullafgifterna äfven toges i beräkning, något understege de från
utlandet erhållna anbuden; och Telegrafstyrelsen hade ingen anledning
betvifla, att detta för vårt lands produktion gynsamma förhållande
skulle fortfara äfven beträffande de leveranser af materiel för telefonanläggningar,
som framdeles ifrågakomme.

Då det således ur flera synpunkter syntes önskvärdt, att nödiga
medel kunde erhållas för utförande under år 1891 af den föreslagna
telefonanläggningen mellan Stockholm och Hernösand, har Telegrafstyrelsen
anhållit, att Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra
framställning derom, att af det för telefonanläggningar beviljade extra
anslag å 750,000 kronor, hvaraf 150,000 kronor skola utgå innevarande
år, måtte för år 1891 anvisas ett belopp af 250,000 kronor.

Lika med Telegrafstyrelsen anser jag den föreslagna telefonlinien
Stockholm—Hernösand böra, i öfverensstämmelse med den för 1889
års Riksdag framlagda plan för anläggning af interurbana telefonlinier,
komma till utförande närmast efter den till anläggning under innevarande
år bestämda linien Stockholm—Malmö, och jag är äfven ense
med Telegrafstyrelsen derom, att vigtiga skäl tala för liniens färdigbyggande
redan under loppet af år 1891. Då emellertid för bestridande
af den del af anläggningskostnaden för nu ifrågavarande linie, hvartill
1891 års anslag icke lemnar tillgång, erforderliga medel torde kunna
beredas genom förskott från telegrafverkets telefonmedel — på sätt
jemväl torde böra förfaras i fråga om godtgörändet af den del utaf
anläggningskostnaden för linien Stockholm—Malmö, som icke kan bestridas
med det för innevarande år anvisade anslag — lärer rubbning
nu icke böra ifrågasättas i den af Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts
förslag för anvisande af anslaget till anläggande af telefonledningar
vidtagna ordning, som förutsätter anslagets fördelning på fem år. Jag
tillstyrker derföre, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att af det beviljade anslaget för anläggning af telefonledningar
på extra stat för år 1891 anvisa en femtedel med 150,000 kronor.

I sammanhang härmed tillåter jag mig erinra, att jag vid underdånig
anmälan den 12 Januari nästlidet år af frågan om beredande af
anslag för anläggande af telefonledningar uttalade såsom min åsigt, att,
derest staten genom anläggning af ett större delen af landet omfattande
telefonnät åtoge sig uppgiften att förmedla telefonsamfärdseln
mellan landets olika delar, komme i vissa afseenden en begränsning,
utöfver den redan nu stadgade, af enskilda personers eller bolags rätt
Bih. till Biksd. Frot. 1890. 1 Sand. 1 Afd. 9

[12, 13.]

Den lokala
förvaltningen
af statens
jordbruksdomäner.

[14.]

Reglering af
flottleder i
Norrbottens
län.

66 Sjunde hufvudtitcln.

att anlägga telefonledningar att varda af nöden; och anhöll jag att,
sedan sig visat, om Riksdagen genom anvisande af nödiga medel satte
staten i stånd att åtaga sig nyssberörda uppgift, få förelägga Eders
Kongl. Maj: t förslag till författning i ämnet. Sedan genom Riksdagens
bifall till Eders Kongl. Maj:ts förslag om anvisande för ändamålet af
ett anslag å 750,000 kronor nyssnämnda förutsättning förverkligats,
anmodade jag landshöfdingen in. m. C. A. Sjöcrona att afgifva förslag
till de lagstiftningsåtgärder, som af nu antydda förhållanden påkallades.
Till följd af nämnda uppdrag har landshöfdingen Sjöcrona till Finansdepartementet
inkommit med betänkande i ämnet, åtföljdt af förslag
till förordning i fråga om anläggning och begagnande af enskilda
telegraf-, telefon- och likartade elektriska ledningar; och har Eders
Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 1 nästlidne November öfver berörda
betänkande och förslag infordrat Telegrafstyrelsens underdåniga
utlåtande, hvilket emellertid ännu icke inkommit.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

För bestridande af hit hörande utgifter äro i nu gällande riksstat
såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter
och uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna 45,000 kronor,
dels ock till resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis, 22,030
kronor; och då de nuvarande anslagen för berörda ändamål fortfarande
äro behöfliga samt, enligt hvad Domänstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 15 sistlidne November anfört, anledning saknas att föreslå
förhöjning eller nedsättning i beloppen, hemställer jag lika med Domänstyrelsen,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes för år 1891 å extra stat
äska samma belopp, som äro beviljade för år 1890, dock att, för erhållande
af jemn slutsumma å anslagen under denna hufvudtitel, förslagsanslaget
till resekostnader vid domänförvaltningen må höjas med
83 kronor och således upptagas till 22,113 kronor.

Reglering af Höftleder i Norrbottens län.

I underdånig skrifvelse den 16 nästlidne December bär Domänstyrelsen
anfört, att de norrländska vattendragen, såsom erbjudande
naturliga transportvägar till kusten för skogsprodukter från det inre
landet, genom enskilde skogsegares eller sågverksbolags försorg till
hufvudsaklig del väl redan blifvit för allmän flottning i laga ordning

Sjunde hufvudtitcln.

reglerade och med all sannolikhet kunna, hvad återstående ännu oreglerade
vattendrag beträffar, antagas komma att på enahanda sätt efter
hand ordnas för flottning jemväl med afseende å virke från kronans
skogar, för hvilka alltså särskilda åtgärder i detta afseende icke eller
åtminstone endast undantagsvis påkallas.

Ett undantag härifrån utgör likväl Norrbottens län, hvarest reglering
af virkesflottningen ej ännu sträckt sig längre än till hufvudfloderna
eller vissa delar deraf, äfvensom till ett eller annat mindre
vattendrag. Orsaken härtill är, enligt hvad Domänstyrelsen meddelar,
att söka i den omständigheten att länets skogar i vida mindre omfattning
än annorstädes disponeras af enskilde, utan till stor del äro i
kronans eg o. Kronoskogarne bilda här stora sammanhängande komplexer
af flera qvadratmils ytvidd, der vattendragens upprensning
följaktligen ej kan påräknas komma till stånd allenast genom den enskilda
företagsamheten.

Redan tidigt fästes ock uppmärksamheten på behofvet af åtgärder
från kronans sida för vattendragens flottbargörande härstädes. På
grund af nådigt bref den 7 Februari 1873 utfördes sålunda under detta
och de närmast följande tre åren undersökningar angående möjligheten
af och kostnaderna för upprensning af de vattendrag, som berörde
kronans skogar, och i enlighet med förslag, som upprättats vid dessa
undersökningar, blefvo i sammanhang med upplåtelse af flerårig afverkningsrätt
flera vattendrag flottbargjorda genom virkesköpares försorg
derigenom, att skyldighet att inrätta flottled gjordes till vilkor för
köpet, hvarvid köpeskillingen modifierades i förhållande till den beräknade
rensningskostnaden. Detta förfaringssätt, ehuru i ringare omfattning,
användes ock vid de årliga virkesförsäljningarne, hvarjemte
vissa smärre förbättringar i flottlederna utfördes af virkesköpare utan
ersättning, men med understöd af erforderligt byggnadsvirke. På förenämnda
sätt hafva utförts byggnader och rensningsarbeten i flottlederna
till eu beräknad kostnad af omkring en och en fjerdedels
million kronor.

Då emellertid den enskilde helt naturligen sökte göra sig väl
betald för den åtagna skyldigheten genom ett lägre virkespris, och
detta pris i många fall än mera nedtrycktes, emedan det förlagskapital,
som erfordrades för flottledens inrättande, utgjorde för många ett hinder
att uppträda som spekulanter, var det uppenbart, att, om staten sjelf efterhand
utförde dylika anläggningar, kostnaden derför i längden blefve
mindre än den uppoffring, staten finge vidkännas derigenom att anläggningen
af eu flottled gjordes till vilkor vid utbjudandet af flerårig
afverkniugsrätt. På grund häraf hemstälde Domänstyrelsen, att å 1885

Sjunde luifvudtlteln.

års reservationsanslag till kronoskogarnes förvaltning in. in. måtte
under titel »till inrättande af flottleder i Norrbottens län» för en gång
uppföras 23,000 kronor, hvilken hemställan efter nådig proposition till
Riksdagen ock vard tf bifallen; och har sedermera under derpå följande
åren från nämnda reservationsanslag för samma ändamål utgått tillsammans
33,029 kronor. Dylika byggnads- och rensningsarbeten hafva
upplåtits på entreprenadauktioner och blifvit nöjaktigt utförda af entreprenörerna
under kontroll af vederbörande skogstjensteman.

Såsom nämndt, äro dock endast ett fåtal vattendrag fullständigt
reglerade. Vattendragen inom lappmarkerna, der, enligt § 7 af gällande
afvittringsstadga af den 30 Maj 1873, kronan och andra virkesegare
vid afvittringen förbehållits rätt till flottning i alla de vattendrag,
der flottled finnes eller kan upprensas, äro i regel att anse såsom
allmänna flottleder, hvaremot i orter nedanför lappmarksgränsen, der
afvittringen blifvit verkstäld utan förbehåll af allmän flottning, sådana
vattendrag, som till större eller mindre del beröra enskildes områden,
endast i den ordning gällande förordningar föreskrifva kunna göras
tillgängliga för allmän flottning. Men äfven i fråga om de först nämnda
vattendragen, som äro att, anse som redan befintliga allmänna flottleder,
påkallas åtgärder för att under lagliga former få till stånd bestämmelser
rörande flottledens underhåll och amortering, bildandet af
flottningsförening m. m., hvarförutan det icke kan anses vara sörjdt
för beståndet af arbeten, som i flottleden redan utförts. Domänstyrelsen
har derföre under de närmast föregående-åren, såväl för ordnandet af
underhållet af redan helt och hållet eller delvis upprensade flottleder
som ock för öppnandet af nya sådana, hos vederbörande länsstyrelse
gjort anmälan om åtgärder med afseende å vissa kronans skogar berörande
vattendrag i enlighet med §§ 1 och 7 af gällande flottningsstadga;
och anmäler Domänstyrelsen, att i anledning häraf numera föreligga
nämnda myndighets särskilda utslag angående reglering af trävaruflottning
i två af dessa vattendrag, nemligen Nuortijaurbäcken
och Svärdelfven i Arvidsjaurs socken. Af nämnda handlingar framgår:

att skogstillgången å kronans områden vid det förra vattendraget
beräknats till 180,000 och vid det senare till 925,000 nu mogna timmer
(timmerstockai-), medan från enskildes skogar ansetts årligen vara att
påräkna vid det förra 2,000 och vid det senare 7,500 stockar, eller för
en tid af tio år resp. 20,000 och 75,000 timmerstockar från enskildes
skogar;

att i Nuortijaurbäcken genom skogsförvaltningens försorg utförts
byggnader till ett beräknadt värde af 14,269 kronor samt att för flottningens
fullständiga ordnande ytterligare erfordras arbeten för 11,058

Sjunde hnfvudtiteln. 69

kronor, hvadan, jemte synekostnaden 724 kronor, hela kostnaden utgör
26,051 kronor;

att i Svärdelfven genom enskildes försorg utförts byggnader till
uppskattadt värde af 6,494 kronor 40 öre samt att ytterligare arbeten
erfordras för 77,200 kronor, hvadan, med tillägg af synekostnaden, hela
kostnaden utgör 84,490 kronor; samt

att för ersättande af dessa kostnader kommer att å hvarje flottad
timmerenhet läggas en afgäld, beräknad i förhållande till virkesmängden
efter tio års amortering med sex procent ränta å oguldet kapital.

Om utförandet af ofvan nämnda arbeten med rätt att uppbära
stadgade amorteringsafgälder har Styrelsen trädt i underhandling med
enskilda personer i orten, men har för sådan uppgörelse fordrats utfästelse
från Styrelsens sida att inom amorteringstiden låta utbjuda
till försäljning och afverkning hela den beräknade skogstillgången å
kronans mark vid vattendragen. Ehuru sådan afverkning endast skulle
omfatta mogen skog och olägenheter ur forstlig synpunkt ej vore att
befara, derest utsyningen försigginge enligt godkända regler, vore det
likväl enligt Domänstyrelsens mening af många anledningar med kronans
fördel mest öfverensstämmande, att kronan egde fria händer vid
förekommande virkesförsäljningar; och har Domänstyrelsen fördenskull
ansett det vara fördelaktigast, att nämnda flottledsanläggningar
utfördes genom statens försorg, för hvilket ändamål skulle erfordras
särskildt anslag, hvilket såsom egentligen varande ett förlagskapital,
som jemte sex procent ränta genom inflytande amorteringsafgälder å flottgodset
efter hand återgäldades, likväl ej syntes böra sammanblandas
med reservationsanslaget för kronoskogarnes förvaltning, utan förvaltas
såsom en särskild förlagsfond för reglering af flottleder från kronans
skogar i Norrbottens län. Då, såsom förut blifvit nämndt, enahanda åtgärder
erfordrades äfven vid flera andra vattendrag, har Domänstyrelsen
ansett ett under några år utgående anslag af högst 100,000 kronor
om året för ändamålet vara erforderligt.

På grund af det anförda har Styrelsen i underdånighet hemstält,
att ett anslag af 100,000 kronor för hvartdera af åren 1890 och 1891
måtte anvisas såsom förlagsfond till bestridande af kostnader för reglering
af flottleder från kronoskogar i Norrbottens län, hvilken fond
syntes böra af Statskontoret förvaltas; och har Domänstyrelsen anhållit
om nådigt bemyndigande att till en början för de med reglering
af förenämnda två vattendrag förenade kostnader få af nämnda fond
i mån af behof hos Statskontoret reqvirera och utbekomma 90,000 kronor.

Bland åtgärder, som kunna vidtagas för fruktbargörandet af det
betydande, men genom ogynsamma kommunikationsförhållanden till

Sjunde liufvudtiteln.

stor del bundna kapital, staten eger uti sina ofantliga skogstillgångar
i Norrbotten, intages otvifvelaktigt främsta rummet af sådana, som
afse att genom åvägabringande af flottleder möjliggöra det derförutan
för afnämare oåtkomliga virkets afsättning. Då, på sätt Domänstyrelsen
anfört, det hittills i allmänhet för ändamålet använda förfaringssätt,
att vid virkesförsäljningar skyldighet att inrätta flottled ålagts köparen
såsom vilkor för köpet, icke kunnat undgå att väsentligt nedtrycka
virkesprisen och minska konkurrensen vid försäljningarne, måste det i
många bill ställa sig fördelaktigare för staten att sjelf utföra dessa
anläggningar, för hvilka godtgörelse, beräknad att motsvara årlig amortering
och ränta på det utlagda kapitalet, skulle beredas staten genom
afgälder å det flottade timret. De medel, som för sådant ändamål
anslås, kunna, enligt min åsigt, svårligen erhålla en mera produktiv
användning, och jag kan derföre icke annat än skänka mitt lifliga förord
till Domänstyrelsens framställning om anvisande af särskilda medel
för att sätta staten i tillfälle att i större utsträckning, än hittills varit
möjligt, sjelf anlägga flottleder.

Hvad beträffar den form, hvarunder medel för ifrågavarande
ändamål böra anvisas, är jag ense med Domänstyrelsen derom, att ett
blifvande anslag icke bör sammanblandas med reservationsanslaget för
kronoskogarnes förvaltning, men kan å andra sidan icke, åtminstone
ej förr än eu mera detaljerad utredning angående de arbeten, som i
omförmälda hänseende skola under de närmaste åren komma till utförande,
blifvit åvägabragt, förorda bildandet, på det af Domänstyrelsen
föreslagna sätt, af en särskild förlagsfond för bestridande af kostnaderna
för flottledsregleringarne. För ändamålet synes mig under närvarande
förhållanden tillfyllest, att för bestridande af omförmälda kostnader
å extra stat för år 1891 anvisas ett extra anslag till belopp af

100,000 kronor, dervid Eders Kongl. Maj:t är oförhindrad att, derest
arbeten af ifrågavarande slag skulle anses böra utföras redan under
innevarande år, låta Statskontoret i mån af behof förskjuta de medel,
som inom nyssnämnda belopp kunna erfordras. Derest anslaget varder
beviljadt, torde Eders Kongl. Maj:t vidare vilja meddela närmare bestämmelser
i fråga om sättet för redovisningen och förvaltningen af inflytande
flottningsafgifter, hvilka jemväl torde höra af Domänstyrelsen
få för nu omförmälda ändamål disponeras.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för bestridande af kostnaderna för reglering af flottleder i
Norrbottens län anvisa ett extra anslag för år 1891 å 100,000 kronor

Sjunde hufvudtiteln.

äfvensom medgifva, att de afgifter, som läggas å flottningen, må för
enahanda ändamål disponeras.

Skogsodlingens befrämjande.

Till detta ändamål är å. extra stat för innevarande år — i likhet
med hvad som skett för år 1889 — anvisadt ett belopp af 25,000
kronor. Ifrågavarande medel äro, enligt Riksdagens föreskrift, afsedda
att i mån af tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap, som
understödja enskilde skogsodlare genom tillhandahållande af skogsfru
och plantor till billigt pris eller beredande af kostnadsfritt biträde vid
skogsodlingsarbeten, dock med vilkor att statsbidrag icke må till något
län utgå med högre belopp, än hvad landsting och hushållningssällskap
tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet anslagit, ej heller till
högre belopp än 2,000 kronor för hvarje landstingsområde.

Att det ändamål, för hvilket ifrågavarande anslag anvisats, omfattats
med intresse, framgår deraf att de för de särskilda länen begärda
andelar af 1889 års anslag sammanlagdt uppgingo till 26,800
kronor eller 1,800 kronor utöfver anslagets belopp. Vid deri reduktion
af de äskade beloppen, som till följd häraf vid anslagets fördelning
måste ega rum, iakttogs, att det anslaget Överskjutande beloppet afdraga
å de till 1,000 kronor och derutöfver uppgående anslagsfordringarne
i förhållande till de begärda anslagens storlek, hvaremot begärda
anslag, som understego 1,000 kronor, till äskadt belopp oafkortade beviljades.

Inom den för anmälan om delaktighet i 1890 års anslag genom
nådigt cirkulär den 31 Maj 1889 stadgade tid eller utgången af nästlidet
år hafva ingått dylika anmälningar till sammanlagdt belopp af

29,000 kronor. Det, såsom häraf synes, oförminskade intresset för denna
angelägenhet synes mig böra mana till försatt anvisande af medel för
ändamålet.

Vid underdånig anmälan den 12 Januari nästlidet år af frågan
om äskande för år 1890 af anslag för nu förevarande ändamål utvecklade
jag de skäl, som enligt min mening gjorde önskvärd!, att staten,
förutom det understöd, som genom anslaget komme att lemnas de
korporationer i orterna, hvilka visat sig vilja verka för skogsodlingens
befrämjande, äfven omedelbart genom tillhandahållande för billigt pris
af skogsfrö och plantor äfvensom genom handledning vid skogsodling
och skogsplantering m. m. verkade i samma syfte. Jag föredrog äfven
vid samma tillfälle ett af Domänstyrelsen på min begäran i ämnet

[15.J

Skogsodlingens
befrämjande.

Sjunde hufrudtiteln.

afgifvet yttrande, deruti Styrelsen bland annat meddelat, att, under förutsättning
att förslaget till ny reglering af skogsstaten, deri ett ökadt
antal kronojägare var uppfördt, blefve godkändt, svårighet ej borde
möta att särskildt i landets skogfattigare provinser lemna biträde och
handledning vid skogsodling å enskilde tillhörande områden; och anhöll
jag med afseende härå att, derest Riksdagen beviljade det föreslagna
beloppet till skogsodlingens befrämjande och skogsförvaltningen
genom den nya regleringens vidtagande erhölle den för de antydda
åtgärdernas utförande behöfliga förstärkning, få återkomma till förevarande
fråga.

Sedan sistnämnda båda förutsättningar inträffat, täcktes ock Eders
Kongl. Majit på min underdåniga hemställan genom nådigt bref den
31 Maj nästlidet år anbefalla Domänstyrelsen att inkomma med förslagtill
närmare föreskrifter i fråga om skogsförvaltningens medverkan för
främjande af enskildes, särskildt smärre jordegares, skogsvård. I underdånig
skrifvelse den 28 sistlidne Oktober har emellertid Styrelsen
meddelat, att, då närmare utredning om sättet för ordnandet af denna
angelägenhet påkallades och samverkan med hushållningssällskapen för
sagda ändamål vore af vigt, Styrelsen ansett sig böra inhemta yttranden
från nämnda sällskap, hvarföre Styrelsen anhölle, att med utgifvande!.
af det anbefalda förslaget finge anstå, till dess berörda yttranden
hunnit afgifvas och full utredning i öfrigt vunnits. Då resultatet af
den pågående utredningen naturligen bör afvaktas, är jag ännu icke i
tillfälle att underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning förslag till föreskrifter
uti ifrågavarande afseende.

Jag inskränker mig sålunda för närvarande att hemställa, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för skogsodlingens befrämjande för år 1891 bevilja ett extra
anslag af 25,000 kronor, att ställas till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
för att i mån af tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap,
som understödja enskilde skogsodlare genom tillhandahållande af skogsfrö
och plantor till billigt pris eller beredande af kostnadsfritt biträde
vid skogsodlingsarbeten, dock med vilkor att statsbidrag icke må till
något län utgå med högre belopp, än hvad landsting och hushållningssällskap
tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet anslagit, ej
heller till högre belopp än 2,000 kronor för hvarje landstingsområde.

Sjunde lrufrudtiteln.

i nq t S''umman af de utaf mig tillstyrkta anslagen å extra stat för år
891 utgor 875, ^34 kronor mot 410,300 kronor i riksstaten för år 1890.

Statsrådets ofnga ledamöter instämde i hvad föredragande departementsehefen
sålunda hemstält och föreslagit beträffande anslagen under

nådigt biMlUd e n; °C1 )Ghagade Hans MaJ:t Kommgen dertill lemna

Ex protocollo:
Adolf von Hofsten.

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

Åttonde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Näjd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11
januari 1S90.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Otter,

Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre yoN Essen,
friherre Akeriitelm,

ÖSTERGREN,

Groll och

WIKBLAD.

Departementschefen, statsrådet Wennerberg föredrog följande ärenden
rörande regleringen af åttonde hufvudtitelns ordinarie stat och de
till samma hufvudtitel hänförliga extra ordinarie anslagsbehof; hvarvid
departementschefen yttrade, beträffande

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

Åttonde hufvudtiteln.

Ordinarie anslag:

Departementets afdelning’ af Kong!. Maj-.ts kansli.

[1.] Då vid 1878 års riksdag stat faststäldes för ecklesiastikdepartementets

Anslaget till afdelning af Eders Kongl. Maj:ts kansli, upptogs i densamma ett belopp
amanuenser af 13,300 kronor till amanuenser, vikariatsersättningar under semester,
m. m. j-enskrifning och extra vaktbetjente in. m. Af detta belopp beräknades

2,000 kronor till biträde vid utförande af de statistiska arbetena inom
departementet samt återstoden till öfriga ofvannämnda ändamål.

Som anslaget i sin helhet snart visade sig för knappt, har blott
ett belopp af omkring 1,500 kronor användts till statistiskt biträde,
hvarefter, sedan utgifter för vikariafsersättningar, renskrifning och extra
vaktbetjening bestridts af anslaget, återstoden användts till amanuensernas
aflönande.

De arfvoden, som kunnat åt dessa tjensteman beredas, hafva emellertid
icke motsvarat det arbete, som af dem fordrats. Fem amanuensbefattningar
inom departementet äro förenade med månatligt arfvode
af ett hundra kronor. Det arbete, som är förbundet med dessa befattningar,
är emellertid i förhållande till aflöningen ganska betydligt.
Tjenstgöringen omfattar största delen af förmiddagen och medför ofta
hemarbete. Åt öfrige amanuenser, hvilka icke uppbära månadsarfvode,
har godtgörelse utgått såsom gratifikationer vid hvarje års slut, då man
jemväl sökt att i form af gratifikation bereda någon ökad arfvodesförmån
åt de med månatligt arfvode anstälde amanuenserna. Dessa
gratifikationer, dem man lämpat efter omfånget och beskaffenheten af
det under året uträttade arbetet, hafva i följd af anslagets begränsade
belopp icke kunnat beviljas till högfe belopp än, såsom exempelvis
under senaste året, högst 250 kronor; för de amanuenser, hvilka icke
åtnjutit månadsarfvode, hafva, såsom nämndt, dessa gratifikationer utgjort
all den ersättning, som de för ett ganska flitigt arbete erhållit.
I betraktande af dessa förhållanden torde en förhöjning af anslaget
finnas vara väl behöflig.

Billigheten af en dylik förhöjning torde jemväl framgå af en jemförelse
med förhållandet i förevarande hänseende inom civildepartementet.
Antalet mål är i båda departementen ungefär lika stort, men
inom civildepartementet förekommer icke någon statistisk afdelning, motsvarande
den inom ecklesiastikdepartementet inrättade. Medan arbetet

Åttonde hufvudtiteln.

inom sistnämnda departement är, oberäknadt den statistiska afdelningen,
ungefär lika omfattande som inom civildepartementet, och ehuru ecklesiastikdepartementet
genom det till statistiskt biträde utgående arfvodet
får vidkännas en särskild utgift af 1,500 kronor, är dock dess ifrågavarande
anslag 1,700 kronor mindre än civildepartementets anslag för
samma ändamål. En förhöjning af ecklesiastikdepartementets anslag
åtminstone till samma belopp som det för civildepartementet anvisade
torde fördenskull vara med skäl påkallad.

På grund af det nu anförda hemställer jag, det täcktes Eders
Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen, att det i riksstaten under ecklesiastikdepartementets
afdelning af Eders Kongl. Maj:ts kansli upptagna anslag
för amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning m. m. måtte
höjas från dess nuvarande belopp, 13,300 kronor, till 15,000 kronor,
eller med 1,700 kronor, hvarigenom alltså anslagsposten till ecklesiastikdepartementets
afdelning af Eders Kongl. Maj:ts kansli skulle
i sin helhet ökas från 77,100 kronor till 78,800 kronor.

Riksarkivet.

Som riksarkivets nya tillbyggnad vid slutet af år 1890 skall vara [2.J
sä färdig, att den kan tagas i besittning för sitt ändamål, bär riks- E!,darfmd
arkivarien i skrifvelse den 30 oktober 1889 anmält behofvet af erfor- IUi“''uia''
derlig aflöning från och med år 1891 åt en eldare, helst en examinerad
maskinist, för skötandet af den i nämnda tillbyggnad apterade värmeapparaten.
För denne eldare funnes bostad beredd i husets källarvåning,
och riksarkivarien har i underdånighet hemstält, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes af Riksdagen utverka till aflöning åt bemälde eldare ett årligt
belopp på ordinarie stat af 1,000 kronor, deraf 700 kronor skulle utgå
såsom lön och 300 kronor såsom tjenstgöringspenningar, jemte rätt för
eldaren till ett ålderstillägg å lönen af 100 kronor efter fem års väl
vitsordad tjenstgöring; vid hvilken framställning öfverintendentsembetet,
i deröfver afgifvet utlåtande, icke haft något att erinra.

Då emellertid ifrågavarande utgiftspost synes mig böra sättas i
öfverensstämmelse med en likartad vid kongl. biblioteket, tillstyrker
jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på ordinarie
stat anvisa till aflöning åt en eldare vid riksarkivet ett belopp af 800
kronor, hvaraf 500 kronor såsom lön och 300 kronor såsom tjenstgöringspenningar,
med rätt i öfrigt för denne eldare att åtnjuta fri

Åttonde hufvudtitolu.

bostad samt att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring erhålla ett
ålderstillägg å lönen af 100 kronor att utgå af åttonde hufvudtitelns
förslagsanslag: ålderstillägg; kommande härigenom riksarkivets stat att
ökas från 38,500 kronor till 39,300 kronor.

Kleresistaten.

[3.] Till Eders Kongl. Maj:t har domkapitlet i Kalmar öfverlemnat en

ffr°Fogeiforsat kontraktsprosten i Handbörds kontrakt A. H. B. Lind gjord ansök''
församling, ning, att, då enligt nådiga brefvet den 31 maj 1888 Fogelfors församling
från och med år 1889 utgjorde en från Högsby moderförsamling
i alla frågor, som rörde byggnad och underhåll af kyrka med hvad
dertill hörde äfvensom folkskoleväsendet, oberoende annexförsamling,
sökanden måtte tillerkännas rätt till prosttunna jemväl för nämnda
annexförsamling. Öfver denna ansökning hafva, efter inhemtande af
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Kalmar län yttrande, kammarkollegium
och statskontoret afgifvit infordradt underdånigt utlåtande
och dervid anfört, att prosten i Handbörds kontrakt, bestående af Högsby,
Långemåla, Fagerhults, Kråksmåla, Fliseryds och Fogelfors församlingar,
enligt kronoräkenskaperna åtnjöte ersättning för fyra tunnor
kronötiondespanmål samt enligt nådiga brefvet den 29 juni 1883 derjemte
13 kronor 32 öre, utgörande värdet å en tunna sådan spanmål,
hälften. råg och hälften korn, förvandlad till penningar på sätt kongl.
förordningen den 23 juli 1869 föreskrefve, samt hemstält, att till Riksdagen
måtte aflåtas nådig proposition om uppförande under anslaget
till kleresistaten af ytterligare ett belopp af 13 kronor 32 öre årligen
att till kontraktsprosten i Handbörds kontrakt utgå från och med
år 1891.

I öfverensstämmelse med hvad kammarkollegium och statskontoret
sålunda tillstyrkt hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att såsom ersättning för prostetunna, tillkommande
kontraktsprosten i Handbörds kontrakt för Fogelfors församling,
bevilja 13 kronor 32 öre att årligen utgå från och med år 1891 och
för sådant ändamål höja den under kleresistaten uppförda anvisning
i kontant, 20,632 kronor, till 20,646 kronor, eller med ett jemnadt
belopp af 14 kronor.

Åttonde liutvudtiteln.

Universiteten.

Till 1885 års Riksdag aflat Eders Kongl. Maj:t, i anledning af veder- [4.]
börandes underdåniga anhållan, proposition derom, att årsanslaget till Underhåll af
underhäll och reparationer af Lunds universitets byggnader måtte varda höjdt bitets tyggmed
6,000 kronor, eller från 4,000 kronor till 10,000 kronor. Såsom naderskäl
härför anfördes, att under de närmast föregående åren flera nya
kyggnader tillkommit, nemligen en betydande tillbyggnad af de kemiska
laboratoriernas hus, universitetshuset, gymnastikbyggnaden, den då snart
färdiga byggnaden för fysiska institutionen och den förestående byggnaden
för patologislct-anatomiska institutionen; samt att härigenom underhålls-
och reparationskostnaderna måste betydligt ökas, särskild!,
med hänsyn dertill att universitetshuset kräfde ett drygt underhåll i
följd af byggnadens mera monumentala utstyrsel. Riksdagen ansåg
väl, att med afseende på det uppkomna nya behofvet någon tillökning
i anslaget borde beviljas; men med hänsyn till den omständigheten,
att förhöjningen påkallades hufvudsakligen för nya och under byggnad
varande hus, fann Riksdagen denna tillökning då icke böra bestämmas
så hög som ifrågasatts, utan lämpligen kunna inskränkas till 4,000
kronor. Konsistorium har nu ytterligare andragit, hurusom under de
lem år, som förflutit sedan den förra framställningen gjordes, behofvet
af den begärda förhöjningen allt mer gjort sig gällande. Universitetshuset
hade visat sig kräfva vida större underhållskostnad, än förut
kunnat beräknas, och reparationsarbeten, som varit väl behöfliga, både
måst undanskjutas i brist af medel, hvadan fara hotade att, om anslaget
icke ökades, åtskilliga byggnader skulle taga sådan skada, att
dess afhjelpande sedan måste orsaka större utgifter.

Hvad konsistorium sålunda anfört synes mig utgöra giltigt skäl
för att ifrågavarande anslag nu varder höjdt till det vid 1885 års riksdag
begärda belopp. Jag tillstyrker derför, att Eders Kongl. Maj:t
behagade föreslå Riksdagen att bevilja förhöjning i årsanslaget till
underhåll och reparationer af Lunds universitets byggnader med 2,000
kronor, hvarigenom detta anslag skulle komma att uppgå till 10,000
kronor.

Åttonde liufvudtiteln.

Karolinska m e diko -k irurgiska institutet.

Med underdånig skrifvelse den 30 sistlidne september har kanslern
för Upsala universitet öfverlemnat och till bifall förordat en framställning
af lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet om, bland
annat, särskild! anslag till institutets bibliotek å 5,000 kronor, höjning
af anslaget till histologiska institutionens materiel med 1,000 kronor samt
höjning af anslaget till fysiologiska laboratoriet med 500 kronor.

[5.] '' Beträffande behofvet af ett särskilda anslag till biblioteket har lärare SiärStanibuö

k°Hegiet meddelat följande. Institutets bibliotek, som grundlagts geS
a° ‘tekel W nom öfverlemnande till institutet af den boksamling, som tillhört det
forna »Collegium medicum», hade företrädesvis tillväxt genom gåfvor.
Läroverkets egna lärare, läkare så inom som utom hufvudstaden, medicinska
författare och offentliga institutioner i in- och utlandet hade tid
efter annan riktat biblioteket med skrifter inom de vetenskapsområden,
som utgjorde föremålet för institutets verksamhet. Äfven större donationer
af hela boksamlingar hade biblioteket vid liera tillfällen fått mottaga.
Bland äldre sådana kunde nämnas Casten Rönnows, David Schulz
von Schulzenheims, C. von Wejgels, C. Carlanders och A. J. Hagströmers;
i senare tid hade biblioteket företrädesvis i Anders Retzii
och Magnus Huss’ boksamlingar fått mottaga värdefulla tillökningar.
Bibliotekets tillväxt genom inköp hade deremot ständigt varit ringa.
Exempelvis hade under de 33 åren 1856—1888 genom inköp tillkommit
endast omkring 1,700 nya verk. Anledningen till detta förhållande
hade naturligtvis varit ringheten af de medel, som stått till bibliotekets
förfogande. För detsammas förökande hade nemligen aldrig funnits något
särskildt anslag, utan hade kostnaderna derför blifvit bestridda af det
s. k. allmänna materialanslaget.

Den boksamling, som sålunda blifvit sammanbragt, omfattade för
närvarande omkring 22,000 volymer. Den bestode uteslutande af arbeten
i medicin och dermed närbeslägtade vetenskaper samt vore den
största samling af detta slag, som vårt fädernesland egde. För 1700:talet
och tiden till 1820 kunde densamma, tack vare de ofvannämnda donationerna,
anses vara, om icke fullständig, så dock tendigen väl försedd;
för den derpå följande tiden, intill vid pass 1860, vore biblioteket ej
heller allt för illa utrustadt, åtminstone inom de anatomiska och fysiologiska.
facken, hvaremot förhållandet vore ett annat för den senaste tiden.

Åttonde hufvudtiteln.

De disponibla medlens otillräcklighet hade nemligen år för år blifvit
allt mer känbar, helst den litterära produktionen på den medicinska
vetenskapens område, liksom på de flesta andra, under senare tider
erhållit en oerhörd utveckling. En omständighet, som i sammanhang
härmed borde uppmärksammas, vore att resultaten af de medicinska
och naturvetenskapliga forskningarna nu i mycket högre'' grad än förr
nedlades i tidskrifter. Huru detta förhållande inverkat på institutets
bokförvärf framginge deraf, att åren 1856—1864 prenumererats å 28 tidskrifter,
under det att tillgångarna medgifvit inköp af 60 till 70 nya
verk årligen, år 1864 hade tidskrifternas antal ökats till 33, medan
ännu 40 till 50 nya verk under den närmast följande tiden kunde genom
köp årligen förvärfvas. I närvarande stund hade deremot tidskrifternas
antal stigit till 84, och kostnaden härför uppginge till ett så högt belopp,
att det disponibla anslaget icke medgåfve inköp af ett enda nytt
verk. Med anledning häraf hade institutets biblioteksnämnd underkastat
tidskriftsprenumerationen en särskild granskning, men dervid kommit
till det resultat, att ingen reduktion vore möjlig. Tvärtom framginge
det af de talrika reqvisitioner, som från biblioteket måste nekande
besvaras, att äfven antalet tidskrifter vore allt för otillräckligt;
och huru ringa detta i sjelfva verket vore, visades deraf, att den månatligen
utkommande »Index medicus» redogjorde för innehållet i närmare
ett tusen medicinska periodiska skrifter, under det att den i Göttingen
utkommande publikationen »Bibliotheca medico-chirurgica» på
hvarje nummers omslag innehölle en förteckning på omkring 80 de
vigtigaste medicinska tidskrifter, af hvilka institutet ej egde flere än 27.

Men om också biblioteket företrädesvis måste tillgodose behofvet''
af tidskrifter, dels på grund af dessas vigt för de vetenskapliga studierna,
dels derför att det i allmänhet icke kunde förutsättas, att sådana
anskaffades af enskilde forskare, så kunde den icke-periodiska
litteraturen derför ej undvaras. Hufvudarbeten inom den medicinska
vetenskapens olika grenar, vigtigare monografier, större och dyrbarare
planschverk samt dylikt* kunde i de flesta fall blott genom offentliga
samlingar göras tillgängliga för dem, som deraf hade behof. Men i
närvarande stund förmådde, såsom sagdt, institutets bibliotek ej anskaffa
ett enda nytt sådant verk. Blott till inköp af fortsättningen af några
få arbeten, af hvilka man redan förut anskaffat början, hade medel
anvisats utöfver dem, som åtginge till bekostande af tidskrifterna.

En följd deraf, att biblioteket tillkommit företrädesvis genom donationer
och att inköpen på grund af medlens otillräcklighet icke kunnat
systematiskt bedrifvas, vore äfven, att uti förrådet af äldre litteratur

8 Åttonde hufvudtiteln.

betänkliga luckor förefunnes. Sålunda saknades ej sällan sjelfva de grundläggande
arbetena inom åtskilliga af medicinens grenar, och flere fack, såsom
oftalmologi, pediatrik, hygien o. s. v., vore så illa representerade, att
biblioteket inom dem alldeles icke kunde tillgodose specialstudiernas behof.
Det vore således ej blott till anskaffande af den nyutkommande
litteraturen, som tillgångar borde förefinnas; äfven för kompletterande af
den äldre litteraturen likasom till fyllande af luckor i tidskriftsserier och
dylikt erfordrades ej ringa medel, om biblioteket skulle kunna fylla de
anspråk, som måste ställas på Sveriges enda medicinska specialbibliotek.

Att icke landets öfriga offentliga boksamlingar i någon nämnvärd
grad förmådde fylla de brister, som funnes i karolinska institutets
bibliotek, framginge deraf, att kongl. biblioteket enligt det derför utfärdade
nådiga reglementet icke anskaffade någon medicinsk litteratur,
att vetenskapsakademiens bibliotek, eljest så rikt på det naturvetenskapliga
området, icke heller förvärfvade rent medicinska skrifter, samt
att svenska läkaresällskapet endast anskaffade tidskrifter inom den praktiska
medicinens område. Återstode alltså de båda universitetsbiblioteken.
Enligt från vederbörande bibliotekarier erhållna uppgifter använde
hvartdera af dessa årligen omkring 1,100 till 1,200 kronor till
inköp af medicinsk litteratur, således ännu mindre belopp än karolinska
institutet hittills för ändamålet disponerat. I jemförelse med andra
vetenskaper, hvilka nästan alla hade till sitt förfogande åtminstone
någorlunda väl tillgodosedda boksamlingar, vore alltså, enligt lärarekollegiets
mening, medicinen i bibliotekshänseende att anse såsom den
mest vanlottade i vårt land. Om härför skulle rådas bot, så syntes
karolinska institutets bibliotek framför öfriga offentliga boksamlingar
böra ihågkommas med nödiga medel, icke blott derför att det vore
fästadt vid landets största medicinska läroverk, utan ock derför att
dess samlingar redan vore så omfattande, att de med mindre kostnad,
än annorstädes skulle vara fallet, kunde kompletteras och fullföljas.
Dertill borde läggas, att det anslag, som för sagda ändamål beviljades
karolinska institutet, icke uteslutande komme dess lärare och studerande
eller hufvudstadens läkare till godo. Med den samverkan, som på senaste
tiden utbildats mellan landets samtliga större bibliotek, kunde nemligen
statens bokförråd, ehvad det förvarades på den ena eller andra
platsen, betraktas såsom ett enda, hvilket vore tillgängligt för hvarje
forskare inom landet utan afseende på hans boningsort. Den genom
kongl. bibliotekets försorg årligen utkommande accessionskatalogen gåfve
underrättelse om de olika bibliotekens bokförvärf, och i den sändning
af böcker från ett bibliotek till ett annat, som företrädesvis under de

Åttonde hufvndtitein. 9

sista åren egt rum, hade äfven karolinska institutets bibliotek, i mån
af sina samlingars tillgångar, deltagit.

Vid beräkningen af det nuvarande anslagsbehofvet för institutets
bibliotek borde tagas i betraktande, att tillgångar erfordrades

till inköp af tidskrifter;

» » » nyutkommande litteratur;

» komplettering af förefintliga defekter och inköp af vigtigare
äldre arbeten;

» bindning.

Då, såsom ofvan sagts, så godt som hela det nuvarande anslaget
åtginge till inköp af tidskrifter, borde kostnaden för dessa, om någon,
ehuru obetydlig tillökning i deras antal skulle kunna erhållas, ej sättas
lägre än till 2,000 kronor; nyutkommande litteratur i bokform kräfde
minst 1,000 kronor, helst som större verk ofta kostade många hundra
kronor; och om till fyllande af luckor i den äldre litteraturen likaledes
ansloges 1,000 kronor, så skulle blott de känbaraste bristerna dermed
kunna afhjelpas. För bestämmande af det till bindning behöfliga beloppet,
hade en räkning af obundna arbeten i biblioteket skett, hvilken
gifvit vid handen, att för närvarande funnes 2,376 obundna volymer.
Med en medelkostnad för hvarje band af 2 kronor, skulle inbindningen
alltså för närvarande kräfva en summa af 4,752 kronor, eller i rundt tal

5,000 kronor. Då det emellertid ej kunde ifrågakomma att på en gånglåta
binda ett så stort antal volymer, kunde inbindningskostnaden i det
årliga anslaget lämpligen sättas till 1,000 kronor. Beräkningen af det
erforderliga årliga anslaget blefve alltså följande:

till tidskrifter............................................................................... kronor 2,000: —

)) nyutkommande litteratur, deri inbegripet fortsättning
af förut inköpt,........................................................... » 1,000: —

)) vigtigare äldre litteratur och komplettering af defekter
....................................................................................... » 1,000: —

)) inbindning .............................................................................. » 1,000: —

Summa kronor 5,000: .—

Såsom ofvan nämnts, hafva kostnaderna för biblioteket hittills bestridts
af anslaget till vård, underhåll och förökande af institutets samlingar
samt till diverse materiella behof, stort 15,000 kronor. I särskild
skrifvelse den 23 sistlidne maj, hvilken skrifvelse den 8 derpå följande
juni blifvit af kanslern till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnad, har emellertid
lärarekollegiet anmält berörda anslags otillräcklighet och hurusom

Bill. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 2

JO Åttonde hufvudtiteln.

å detsamma vid 1888 års slut uppkommit eu brist af icke mindre än
4,270 kronor 23 öre.

Denna brist både sålunda uppstått, att

utgiften till uppvärmning och ventilation, som beräknats
till 4,100 kronor, uppgått till 6,098 kronor 99 öre,
i följd hvaraf denna post öfverskridits med icke

mindre än................................................................................. kronor 1,998: 99

kostnaden för gasförbrukning, beräknad till 2,400 kronor,
hade uppgått till 2,920 kronor, hvadan å denna

post uppstått en brist af................................................... » 520: —

renhållning af gård och gata, som beräknats till 800
kronor, hade kostat 1,229 kronor 75 öre, eller utöfver
beräkning......................i........................................... » 429: 75

anslaget till tryckning in. in., upptaget i budgetsförslaget
till 800 kronor, hade uppgått till 1,547

kronor 15 öre, eller öfverskridits med........................ » 749: 15

biblioteket, hvars årsutgift upptagits till 1,900 kronor,
hade kräft en kostnad af 2,495 kronor 98 öre, i
följd hvaraf å biblioteksanslaget uppstått en brist

af........................................................................................ » 595: 98

slutligen hade å posten underhåll och reparationer, upptagen
till 924 kronor, utgått 1,884 kronor 80 öre,
eller utöfver hvad som beräknats..................... )) 960: 05

Bristen å dessa poster, stor.................................................... kronor 5,253: 92

minskades dock genom de besparingar, som gjorts å

andra poster, utgörande tillsammans........................... )) 983: 69

så att bristen å hela anslaget utgjorde ............................ kronor 4,270: 23

En del af de utgifter, som förorsakat denna brist, vore emellertid
af rent tillfällig natur. Så berodde de stora utgiftsbeloppen för uppvärmning
och renhållning till ej ringa del på den ytterst svåra vintern
år 1888 samt den deraf förorsakade stegrade bränsleåtgången och kostsamma
bortföringen af snö, ehuru visserligen kostnaden för uppvärmning
och ventilation för lågt beräknats i budgetsförslaget för år 1888. Den
betydliga tillökningen i anslaget för boktryck hade äfven sin grund i en
särskild omständighet. Under de fyra läsåren 1883—1887 hade icke någon
berättelse rörande institutets verksamhet blifvit afgifven. Men under

Åttonde lmfvudtitoln.

år 1888 hade, enligt lärarekollegiets beslut, en sådan för läsåren 1883—

1888 utarbetats och befordrats till trycket, hvarigenom en kostnad af 871
kronor 33 öre förorsakats. Också i posten för underhåll och reparationer
inginge åtskilliga utgifter af helt och hållet tillfällig beskaffenhet.

Tydligt vore dock, att de mångfaldiga och olikartade behof, till
hvilkas fyllande det s. k. allmänna materialanslaget måste användas,
gjorde att, om än den största sparsamhet iakttoges, detsamma blefve
otillräckligt, så vida det ej frigjordes från utgifterna till biblioteket.

Af hvad lärarekollegiet sålunda anfört synes mig framgå, såväl att
karolinska institutets bibliotek är i behof af ett större årligt anslag, än
som hittills kommit detsamma till del, så vida det skall kunna fylla de
kraf, som derpå måste ställas, som ock att institutets s. k. allmänna
materialanslag, långt ifrån att medgifva en dylik ökning i kostnaderna
för biblioteket, icke ens är tillräckligt för bestridandet af öfriga utgifter,
som från detsamma böra utgå, med mindre än att det helt och hållet
befrias från kostnaderna för biblioteket. Jag anser derför, att ett särskilt
anslag för institutets bibliotek är af behofvet högeligen påkalladt,
men finner antagligt, särskildt med afseende å de för inbindning och
för komplettering af defekter gjorda beräkningarna, att detta anslags
belopp kan utan ändamålets förfelande sättas något lägre än lärarekollegiet
föreslagit, och hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att å karolinska mediko-kirurgiska institutets stat uppföra ett
ordinarie anslag å 4,000 kronor till bibliotekets underhåll och förökande.

Med afseende å frågan om förhöjdt anslag för den histologiska institu- [6.J
tionen har nämnda institutions- föreståndare, professor Retzius, till karo
linska institutets lärarekollegii protokoll yttrat följande. logisL instl

Då den särskilda undervisningen i histologi vid institutet i och
med professor Retzii anställning såsom e. o. professor i ämnet upprättades,
hade att börja med för denna undervisning icke funnits någon
institution, någon materiel eller ens något anslag vare sig för materiella
behof eller till amanuens och nödigt vaktmästarebiträde. Utgifterna
härtill hade bestridts sålunda, att professor Retzius allt ifrån början till
dessa ändamål användt större delen af sin lön. Men äfven sedan ett
årligt statsanslag å 1,000 kronor till materiel samt derefter medel till
aflönande af amanuens och vaktmästare beviljats, hade, i samma mån
som lärjungarnes antal ökats och anspråken på undervisningen stegrats,
årligen större delen af hans lön användts till anstaltens underhåll och
inredning samt till arbetens utförande å densamma.

Under de senaste båda åren hade, sedan särskild lokal för under -

Åttonde hufvud titeln.

visningen i histologi upplåtits i institutets nya byggnad, i anledning
af tidens kraf på instrument och annan nödig materiel det årliga statsanslaget
å 1,000 kronor icke räckt till för bestridande af mer än eu
del af utgifterna för anstaltens fortsatta inredning och skötsel samt för
undervisningens tidsenliga bedrifvande. Sålunda hade under år 1888 för
dessa ändamål måst utgifvas mellan 7,000 och 8,000 kronor samt under
år 1889 mer än 7,000 kronor, summor, hvilkas storlek hade sin förklaring
i de synnerligen dyrbara instrument, apparater och preparationsmedel,
som måste anskaffas för den händelse histologisk undervisning
skulle bedrifvas någorlunda i öfverensstämmelse med hvad som egde
rum vid andra högre medicinska skolor i Europa.

För täckande af de under senare åren så väsentligt ökade utgifterna
hade professor Retzius användt hela sin professorska och tillskjutit
åtskilligt derutöfver. Under erinran att det i längden icke kunde
vara lämpligt, att lärares löner och enskilda offervillighet i lika stor
skala måste anlitas för undervisningens behof, hade han nu anhållit, att
lärarekollegiet ville förorda ett höjande af det nu till histologiska institutionen
utgående årliga statsanslaget å 1,000 kronor med ytterligare

1,000 kronor.

Väl ansåge professor Retzius, att med det betydande antal af medicine
studerande, som under senare åren begagnat sig af undervisningen
i histologi, splanknologi och embryologi vid läroverket, det af
honom ifrågasatta förhöjda anslaget icke, äfven med iakttagande af all
lämplig sparsamhet, kunde räcka till. Han hölle det dock för antagligt,
att en del af utgifterna kunde täckas med de afgifter, som från och
med höstterminen 1889 skulle å den histologiska institutionen liksom
å öfriga läroverkets institutioner upptagas af de studerande, samt förklarade
sig fortfarande beredd att sjelf bidraga till en del af utgifternas
gäldande, då han, med det stora kraf, som den medicinska undervisningens
många olika grenar stälde på staten, icke ansåge sig kunna
ifrågasätta större anslag än det ofvan omförmälda.

Hvad professor Retzius sålunda anfört syntes lärarekollegiet tillräckligt
motivera den af honom ifrågasatta anslagsförhöjningen, för
hvilkens beviljande ett ytterligare skäl förefunnes i de ansenliga enskilda
uppoffringar för den histologiska institutionen, hvilka han af
intresse för vetenskapen underkastat sig, och med hvilka uppoffringar
han, om än icke i så hög grad som hittills, ärnade fortfara.

Då de skäl, som andragits för höjandet af årsanslaget till histologiska
anstalten, synas mig fullgiltiga, och då det icke kan vara staten
värdigt att öfver höfvan taga eu intresserad lärares offervillighet i an -

Åttonde liufvudtiteln.

10
O

språk, föreslår jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen begära
en förhöjning af anslaget å karolinska mediko-kirurgiska institutets stat
till anskaffning af materiel m. m. för den histologiska institutionen med

1,000 kronor, eller från 1,000 kronor till 2,000 kronor.

Såsom stöd för den begärda förhöjningen till den fysiologiska in- [7.]
stitutionen vid institutet har nämnda institutions föreståndare, professor Ffrkefä

rp- , J, n.. , /.-T -i 1 slag till den

ligerstedt, antort följande. fysiologiska

När institutets fysiologiska laboratorium först upprättades, till- institutionen.
erkändes detsamma det årliga anslag, som det sedan dess åtnjutit.

Redan vid denna tid hade emellertid detta anslag befunnits nog knappt
och det hade endast genom iakttagande af den största sparsamhet
blifvit möjligt för laboratoriets dåvarande föreståndare att inköpa några
dyrbarare instrument.

De yttre vilkoren för den fysiologiska forskningen och undervisningen
vid institutet hade sedan dess i högst väsentlig grad förbättrats
genom den nya lokal för det fysiologiska laboratoriet, som upplåtits
åt detsamma i institutets nya byggnad och som i januari 1886 tillträddes.
Men på samma gång hade också de för laboratoriets drift nödvändiga
kostnaderna ökats. Då sjelfva laboratorielokalen blifvit färdig,
både dess inredning varit långt ifrån afslutad, och vore det ännu icke
fullständigt; tvärtom återstode fortfarande åtskilligt att i detta afseende
göra, såsom ledning af drifkraft från gasmotorn till andra rum, än der
sådan funnes, m. m.

Det ökade antalet studerande vid institutet stälde också ökade fordringar
på undervisningsmateriel. När de studerande endast varit få,
hade särskilda inrättningar för projektion af afbildningar och försök
på långt när icke varit så nödvändiga som nu, då antalet lärjungar tillvuxit
så betydligt, att det utan dylika apparater vore omöjligt att för
samtliga åhörare förevisa de experiment, genom hvilka den muntliga
framställningen vid föreläsningarna skulle förtydligas. Dylika apparater
saknades numera icke på ett laboratorium, som gjorde anspråk på att
vara tidsenligt, men med de nuvarande tillgångarna vore det icke möjligt
för laboratoriet att anskaffa dem af den önskvärda beskaffenheten
och än mindre att utveckla användningen af projektionen vid föreläsningarna.

Äfven de fysiologiska laborationsöfningarna kräfde på samma grund
ökad kostnad. Det vore visserligen sant, att de studerande från början
af höstterminen 1889 skulle erlägga en laborationsafgift, men man hade
ansett sig icke böra ställa den högre, än att den betäckte kostnaderna

Åttonde linfvndtiteln.

för remont af instrument och för de af de studerande förbrukade utensilier
och dylikt; deremot lemnade den icke tillgång till komplettering
af de för de studerandes bruk afsedda apparaterna, något som med
hvarje dag blefve allt mer nödvändigt.

Härtill komme, att den å laboratoriet försiggående vetenskapliga
forskningen genom laboratoriets ringa anslag lede ett icke oväsentligt
afbräck. Fysiologien hade i allt högre grad svingat sig upp till rangen
af eu exakt naturvetenskap, och de metoder, som hon nu för tiden
använde, hade uppnått eu stor grad af fulländning. Men detta påkallade
användandet af precisionsinstrument, hvilkas anskaffande vore förenadt
med stora omkostnader. Utan tillgång till dylika instrument vore
det dock inom många områden å institutets fysiologiska laboratorium
omöjligt att utföra arbeten med den noggrannhet, som den moderna
fysiologien kräfde.

Men redan den dagliga driftkostnaden vore, oberoende af inköp
af nya instrument, genom laboratoriets utvidgning nu större än förr.
Sjelfkärt vore, att rengöring och annat dylikt skulle ställa sig dyrare.
Med det ökade utrymme, laboratoriet erbjöde, hade också antalet af
dem, som å detsamma utfört vetenskapliga undersökningar, tilltagit och
på samma gång också kostnaden vuxit för sådant förbrukningsmaterial
som kemiska reagentier, glasvaror, elektriska batterier, papper till registreringsapparater
o. s. v., för livilket någon ersättning af de arbetande
icke lämpligen kunde fordras.

På grund af hvad här framhållits, hade af anslaget för fysiologiska
institutionen sedan år 1886 icke kunnat inköpas mer än en enda dyrbarare
apparat, nemligen en centrifug för blod, till hvars inköpande dock
institutets kemiska laboratorium bidragit med en tredjedel, eller 150
kronor. För hvad derutöfver anskaffats, hade andra utvägar måst anlitas,
och professor Tigerstedt hade af egna medel med en icke obetydlig
summa bidragit till laboratoriets underhåll.

Det fysiologiska laboratoriet i Upsala hade sedan länge åtnjutit ett
anslag af 2,500 kronor, och det fysiologiska laboratoriet i Lund hade
vid sistlidet års Riksdag erhållit ett lika stort anslag. Det vore visserligen
sant, att dessa laboratorier af sina respektive anslag äfven betalade
kostnaden för belysning, uppvärmning och vatten, men enligt
tillgängliga uppgifter hade under de senaste åren härtill åtgått i Upsala
endast omkring 100 kronor och i Lund mellan 300 och 400 kronor.
För undervisningen och den vetenskapliga forskningen hade således
återstått 2,400 kronor i Upsala och mellan 2,100 och 2,200 kronor i
Lund. Då antalet lärjungar å institutets fysiologiska afdelning vore

Åttonde hufvudtiteln. 15

större än det å motsvarande afdelning i Lund och i det närmaste lika
stort med det i Upsala, följde jemväl deraf, att institutets fysiologiska
institution behöfde tillgodoses i samma omfattning som universitetens
fysiologiska institutioner.

Institutets lärarekollegium har för sin del fullständigt instämt i
hvad professor Tigerstedt anfört, och hemstält, att anslaget till det
fysiologiska laboratoriet måtte höjas med 500 kronor.

Då det, af hvad sålunda an dragits, synes mig vara ådagalagdt, att
det nuvarande anslaget till den fysiologiska institutionen är otillräckligt
för den fysiologiska undervisningens och forskningens bedrifvande på
ett tidsenligt sätt, får jag, särskildt med hänsyn till fysiologiens betydelse
för nutidens läkarebildning, i underdånighet föreslå, att Eders
Kongl. Maj:t ville af Riksdagen begära en förhöjning af anslaget för
fysiologiska anstaltens underhåll och drift å karolinska mediko-kirurgiska
institutets stat med 500 kronor, eller från 1,500 till 2,000 kronor.

Allmänna läroverken.

Uti en till domkapitlet i Karlstad ingifven skrift, som af domkapitlet [8.]
med underdånig skrifvelse den 17 sistlidne april till Eders Kongl. Maj:t Indragning
öfverlemnats, har lärarekollegiet vid högre allmänna läroverket i Karl-afenfotutvid,
stad anmält bland annat, att den för läroverket faststälda staten upptoge-fi’“riä‘"ds.aW"
såsom fyllnad i en adjunktslön 102 kronor 44 öre af den så kallade
konrektor slönefonden, hvilken stode under lärarekollegiets förvaltning,
men att till följd af utlåningsräntans nedgång fondens afkastning numera
vore otillräcklig för utgifvande af berörda lönefyllnad, hvarför
lärarekollegiet anhölle, att domkapitlet ville vidtaga sådan åtgärd, att
fondens kapitaltillgång blefve betryggad; och har domkapitlet, under
åberopande af hvad lärarekollegiet anfört, med afseende härå hemstält,
att konrektorslönefonden, som uppkommit genom besparad inkomst vid
kyrkoherdebeställningen i Eds pastorat och alltså vore att räkna såsom
kadukmedel, måtte, i stället för att bidraga till aflönande af en utaf
adjunkterna, ingå till stiftets byggnadskassa eller, om sådant icke kunde
beviljas, öfverlemnas till statsverket, som i båda fallen skulle hafva att
ersätta hvad genom sådan åtgärd komme att brista i fullgörandet af
fondens nuvarande åliggande.

Statskontoret, hvars yttrande häröfver blifvit infordradt, har beträffande
nämnda så kallade konrektorslönefond upplyst: att af kong],
brefvet den 2 juni 1809 till dåvarande kanslergille! inhemtades, att

16 Åttonde hufvudtiteln.

Kongl. Maj:t, med bifall till en af konsistorium i Karlstads stift gjord
underdånig anhållan om antagande af en konrektor på stat vid trivialskolan
i Karlstad, till vinnande af någon fond för konrektors aflöning
förunnat konsistorium att för trivialskolans räkning få vid det efter
»aflidne kyrkoherden Hedén utan efterlemnad enka och barn» då lediga
Eds pastorat uppbära och tillgodonjuta två nådår, med åliggande att
den deraf behållna inkomst oförryckt förränta såsom ett stående kapital,
hvars afkastning borde konrektor årligen tillfalla; att, sedan konrektorsbefattningen,
jemlik!, kongl. brefvet den 5 december 1851, blifvit indragen,
räntan å denna fond med 68 riksdaler 14 skilling 9 runstycken
banko, eller 102 kronor 44 öre, ingått i aflöningen för den äldste bland
skolans lärare intill år 1858, hvarefter densamma inräknats i löneförmånerna
för en adjunkt vid Karlstads högre allmänna läroverk, ett
förhållande, som ännu fortfore; att enligt handlingarna bifogad öfversigt
fondens behållning vid 1888 års utgång utgjorde 2,125 kronor 33 öre,
deraf 2,048 kronor 24 öre voro dels utlånade till enskild person och
dels innestående i bankinrättning; samt att samma öfversigt vidare utvisade,
att fondens ränteinkomst, som under år 1888 något öfverstigit
det från fonden utgående bidraget, för åren 1889 och 1890 skulle understiga
samma bidrag, vid hvilket förhållande särskildt anslag blefve behöfligt
till bristens betäckande, derest ej, på sätt domkapitlet jemväl
föreslagit, fonden indroges.

Eu dylik indragning har statskontoret ock ansett lämpligen böra
ega rum, helst derigenom otvifvelaktigt vunnes någon förenkling i förvaltning
och redovisning. Fonden hade, såsom ofvan anförts, bildats
genom af kastningen af tvenne för ändamålet anslagna nådår af Eds
pastorat under ledighet efter innehafvare, som aflidit utan att efterlemna
enka eller barn. Ett års behållen inkomst af under sådana förhållanden
ledigblifna pastorat vore numera anslagen till stiftets byggnadskassa,
första gången genom nådiga skolordningen den 16 december 1820 och
sedermera genom de tid efter annan utfärdade stadgar för allmänna
läroverken. Dessförinnan hade dylika medel, der de ej, såsom stundom
skett, anvisats till löneförbättringar för svagt aflönade skollärare, varit
anslagna till fond för en allmän arbetshusinrättning och för sådant
ändamål ingått till kommerskollegium. Då bildandet af nu ifrågavarande
fond egt rum under tiden före utfärdandet af 1820 års skolordning,
saknades, enligt statskontorets tanke, skäl för densammas öfverlemnande
till stiftets byggnadskassa, utan borde fonden, om hvars nuvarande användningssätt
något uttalande från Riksdagens sida ej skett, vare sig i
Riksdagens skrifvelse den 26 oktober 1860 angående reglering af ut -

Åttonde hufvudtiteln. 17

gifterna under riksstatens åttonde liufvudtitel, i hvilken skrifvelse särskild!
berördes frågan om användningen af donationer till rikets elementarläroverk,
eller sedermera, till statsverket indragas, mot det att ett
belopp, motsvarande det från fonden nu utgående aflöningsbidraget,
blefve å staten för allmänna läroverken uppfördt.

På grund af hvad sålunda blifvit upplyst och anfördt får jag i
underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att, jemte det att den af Karlstads allmänna läroverks kollegium
förvaltade så kallade konrektorslönefonden vid 1890 års slut till statsverket
indrages, ett mot det från samma fond nu utgående bidrag till
aflönande af en adjunkt vid nämnda läroverk svarande belopp i jemnadt
tal, 103 kronor, måtte å staten för allmänna läroverken uppföras att
utgå från och med år 1891.

Folkundervisningen.

För beredande af den inflyttning i högre lönegrad, som efter [9.]
gällande bestämmelser tillkommer lärare och lärarinnor vid folkskole- Seminar^-lärareseminarierna, erfordras, enligt en inom ecklesiastikdepartementet “flyttning
uppgjord approximativ beräkning, från och med år 1891 ett belopp af hösre löne 4,

000 kronor utöfver hvad förut är för detta ändamål anslaget. I an- °rad''
ledning deraf får jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
göra framställning derom, att anslaget till seminarierna för folkskolelärares
bildande måtte för berörda ändamål ökas med 4,000 kronor.

Med anledning af Eders Kongl. Majds derom gjorda framställning [10.]
beviljade Riksdagen år 1887 för anordnande af undervisning i slöjd nnde™imin9
vid tre folskolelärareseminarier dels 1,500 kronor för hvart och ett af’/Mskot-"
dessa seminarier, eller tillhopa 4,500 kronor, med hvilket sistnämnda,äram™i»11''
belopp anslaget till folkskolelärareseminarierna höjdes, dels ock ett n“m''
extra anslag af 5,000 kronor för anordnande af slöjdlokaler och anskaffande
af den första uppsättningen af redskap och verktyg med flere
för ändamålet erforderliga utgifter.

Undervisning i slöjd har derefter varit anordnad vid folkskolelärareseminarierna
i Karlstad, Lund och Ilernösand.

Med hänvisning i öfrigt till den utredning, som dåvarande chefen
för ecklesiastikdepartementet vid ärendets föredragning inför Eders
Kong]. Maj:t lemnat till statsrådsprotokollet den 25 april 1887, har jagtrott
tidpunkten nu vara inne att anordna undervisning i slöjd vid

Bill. till Rikscl. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 3

Åttonde hufYudtiteln.

ytterligare ett folkskolelärareseminarium utöfver de tre, der sådan redan
införts; och skulle härför erfordras dels ett årligt anslag af 1,500 kronor,
$els ock ett extra anslag af 1,800 kronor.

Jag tillåter mig för den skull hemställa, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes göra framställning till Riksdagen derom, att, för anordnande af
undervisning i slöjd vid ytterligare ett folkskolelärareseminarium, anslaget
till seminarierna för folkskolelärares bildande måtte ökas med 1,500
kronor; och torde jag vid redogörelsen för de å extra stat erforderliga
anslagen få återkomma till frågan om det i förevarande hänseende för
en gång erforderliga belopp.

[11.] Undervisning i slöjd har varit anordnad dels under en följd af år

Undervisning v|(] folkskolelärarinneseminariet i Kalmar, dels ock under de senare
1 foiksicoie- åren vid folkskolelärarinneseminariet i Stockholm; och hafva år efter år
w™nnnesemi-erf0rderliga medel, på särskilda framställningar, blifvit af Eders Kongl.

Maj:t anvisade för uppehållande af undervisningen i detta ämne. Den
vid nämnda seminarier vunna erfarenhet har varit mycket tillfredsställande,
och det har visat sig, att slöjden utan olägenhet kunnat vid
dessa seminarier införas såsom undervisningsämne.

Då det är af synnerlig vigt, att tillfälle beredes eleverna vid folkskolelärarinneseminarierna
att erhålla utbildning i slöjd, så att de sedermera,
utkomna såsom lärarinnor, kunna meddela undervisning i detta
ämne uti folkskolorna, och då den hittills vid seminarierna i Kalmar
och Stockholm försöksvis införda slöjdundervisningen medfört gynsamt
resultat, synes det mig angeläget att nu gifva en utsträckt och mera
stadgad anordning åt ifrågavarande undervisning. I sådant hänseende
torde vara lämpligt att slöjdundervisningen, jemte det densamma fortgår
vid seminarierna i Kalmar och Stockholm, införes vid ytterligare ett
folkskolelärarinneseminarium.

De årliga kostnader, som äro erforderliga för slöjdundervisningens
anordnande, nemligen aflönande af lärarinna in. m., äro beräknade till i
medeltal 800 kronor för hvarje seminarium, eller tillhopa 2,400 kronor.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes göra framställning till Riksdagen derom, att, för
anordnande af undervisning i slöjd vid tre folkskolelärarinneseminarier,
anslaget till seminarierna för folkskolelärares bildande måtte ökas med
2,400 kronor.

Åttonde hufvudtiteln.

De tekniska läroverken.

Styrelsen för Chalmers tekniska läroanstalt i Göteborg har i under- [12.]
dånighet anhållit om beredande af anslag för anställande vid nämnda jjf

läroanstalt af en andre-lärare i mekanik, mekanisk teknologi och kon ”rare i mekanik
struktion af enkla maskindelar. m.m. vidChai •

* * i mers tekniska

Till stöd för sin framställning derom har styrelsen hufvudsakligen läroanstalt.
anfört följande.

Före medlet af 1870:talet hade vid läroanstalten all undervisning inom
högre afdelningen uti maskinlära och maskinkonstruktioner samt inom
båda afdelningarna uti mekanik och mekanisk teknologi varit uppdragen
åt en enda lärare, nemligen en af lektorerna. I följd häraf hade Barnundervisning
för olika årskurser måst eg a rum i samtliga nämnda ämnen.

Vid nyss omförmälda tidpunkt hade olägenheterna af detta förhållande
blifvit så känbara, att en lärareplats i teoretisk mekanik för högre
afdelningen måste inrättas, och en sådan vore allt sedan dess upptagen
i läroanstaltens stat. Dessutom anförtroddes undervisningen i mekanik
inom nedre afdelningen och för högre afdelningens kemister åt repetitören
i maskinlära. Gynsamma omständigheter hade hittills verkat,
att olägenheterna af en sådan provisorisk anordning gjort sig jemförelsevis
litet gällande; men det vore tydligt, att man ej i längden
kunde påräkna, att undervisning i ett så vigtigt ämne kunde nöjaktigt
bestridas af en repetitör med 300 kronors arfvode, då platser såsom
repetitörer i regeln innehades af nyss utexaminerade elever eller af
sådana, som ännu ej afslutat sin kurs.

Uti de öfriga ämnena, nemligen maskinlära och maskinkonstruktioner
samt mekanisk teknologi, hade Barnundervisning för olika årskurser
fortfarande varit nödvändig, och lektorn i ämnet hade varit ensam
om upprätthållandet af undervisningen i dem. De häraf uppkommande
mångfaldiga olägenheterna vore lätta att inse och hade under
de senare åren framträdt ännu mer på grund af det ökade elevantalet.

Sålunda hade undervisningen i mekanisk teknologi bevistats af 56 på
en gång närvarande elever under läsåret 1888—1889 och af lika många
under det ingångna läsåret (1889—1890), samt undervisningen i maskinkonstruktioner
af 38 elever under det förra och af 41 under det senare
läsåret. Utsigterna för nästkommande läsår talade för ett ytterligare
ökadt antal.

En jemförelse mellan lärarekrafterna i det mekaniskt-tekniska facket

Åttonde hnfyndtiteln.

inom institutet och vid andra högre tekniska läroverk samt emellan den
omfattning, som undervisningen i mekanisk teknologi och maskinlära
med konstruktioner på grund af lärarekrafternas begränsning kunnat
erhålla vid institutet, och den, som på andra ställen gifvits deråt, gåfve
enligt styrelsens förmenande vid handen, att någon utvidgning på detta
område af institutets verksamhet måste ega rum, om institutet skulle
fortfarande kunna lemna en nöjaktig ingeniörsbildning. Såsom bekant
vore, hade den vid tekniska högskolan befintliga fackskolan för maskinbyggnadskonst
och mekanisk teknologi två lärokurser, nemligen en
treårig och en fyraårig, af hvilka den treåriga närmast torde motsvara
tredje årskursen inom det mekaniskt-tekniska facket vid Chalmers’ tekniska
läroanstalt. I tekniska högskolans program (läsåret 1889—1890)

upptoges för den treåriga lärokursen, för vecka räknadt:

antal föreläsningar i maskinlära och mekanisk teknologi ................... 13

» timmar för konstruktioner................................................................... 16

tillsammans 29.

Vid Chalmerska institutets tredje årskurs i högre afdelningen vore

åter, för vecka räknadt:

antalet föreläsningar i maskinlära och mekanisk teknologi................. 9

» konstruktionsöfningstimmar................................................................ 6

tillsammans 15.

Hvad åter lärarekrafterna anginge funne man, att i de läroämnen:
mekanik, maskinlära, maskinkonstruktioner och mekanisk teknologi,
hvari undervisningen vid Chalmers’ tekniska läroanstalt bestredes af två
ordinarie lärare, nemligen eu lektor i maskinlära och mekanisk teknologi
samt en lärare i teoretisk mekanik, hade tekniska högskolan följande:
en lektor i konstruktioner af enkla maskindelar, en lektor i elementarmekanik
och beskrifvande maskinlära, två professorer i maskinlära, en
professor i mekanisk teknologi samt en professor i teoretisk mekanik,
eller inalles två lektorer och fyra professorer. Det för Chalmers’ tekniska
läroanstalt missgynnande vid denna jemförelse blefve än påtagligare,
om man toge i betraktande, att läroanstaltens nämnda lärarekrafter
delvis vore upptagna af den lägre afdelningen.

För den, som kände förhållandena inom maskinväsendet nu för
tiden och för 20 år sedan, då skolan egentligen erhöll sin nuvarande
organisation, borde det vara helt naturligt, att, oafsedt jemförelse!! med
andra läroverk, undervisningstiden nu beliöfde utvidgas, så att åtskilliga
nya discipliner, som för eleverna vore af största gagn under deras

Åttonde lmfvudtiteln.

kommande praktiska verksamhet, men då ej kunde så lätt inhemtas —
t. ex. angående nyare ångmaskinskonstruktioner, gasmotorer, ångfördelningsapparater
m. in. — kunde grundligare afhandlas än för närvarande
med blott 6 timmars undervisning i veckan.

Olägenheterna deraf, att lektorn i nämnda ämnen under större delen
af sina lektioner skulle samtidigt undervisa på olika ståndpunkt varande
årskurser, så ock deraf, att undervisningen i ett så vigtigt ämne som
mekanik inom lägre afdelningen och för högre afdelningens kemister
vore anförtrodd åt eu repetitör med endast 300 kronors lön, utgjorde, i
förening med nödvändigheten af undervisningens utvidgande inom så väl
den mekaniska teknologien som maskinläran, kraftigt manande skäl till
lärarekrafternas ökande med eu andre-lärare i nämnda ämnen. Styrelsen
funne förändringen och utvidgningen lämpligast böra ske på det
sätt, att den lektorn nu tillkommande undervisningen i mekanisk teknologi
fråntoges honom och uppdroges åt den nye läraren, mot det att
lektorns tjenstgöring i maskinlära och maskinkonstruktioner ökades i
motsvarande grad, samt att vidare undervisningen uti mekanik inom
lägre afdelningen och för högre afdelningens kemister samt om enkla
''maskindelar uti högre afdelningens andra årskurs anförtroddes åt sagde
nye lärare. Dennes undervisningstid skulle enligt denna anordning
omfatta 3 timmar mekanik, 6 timmar maskinkonstruktioner och 6 timmar
mekanisk teknologi i veckan. Det borde emellertid förbehållas
styrelsen rätt att, såsom med de öfriga lärareplatserna varit fallet, inom
den ifrågavarande ämnesgruppen bestämma omförmälde andre-lärares
undervisning på det sätt, som efter för handen varande förhållanden
syntes styrelsen bäst motsvara läroanstaltens uppgift.

Under åberopande, att den nye andre-läraren skulle med afseende
å undervisningstid blifva närmast jemförlig med andre-läraren i kemi,
hvilken nu uppbure en aflöning af 2,000 kronor, men för hvilken ''styrelsen
begärt förhöjning till 3,000 kronor, anhölle styrelsen, att Kongl.
Maj:t täcktes hos Riksdagen begära ett årligt anslag af 3,000 kronor
för upprättande vid läroanstalten af en andre-lärareplats i mekanik,
mekanisk teknologi och konstruktion af enkla maskindelar.

Hvad styrelsen anfört synes mig till fullo ådagalägga, att inrättandet
af den ifrågasatta lärarebefattningen är af största behof påkalladt.
Men då jag ej funnit skäl för närvarande tillstyrka den begärda löneförhöjningen
för andre-läraren i kemi, anser jag ej, att den nye läraren,
som, enligt hvad styrelsen förmält, är med nyssnämnde andre-lärare
närmast jemförlig, bör uppbära större aflöning än som för närvarande
utgår till denne. Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

Åttonde hufvudtiteln.

till Riksdagen göra framställning om beviljande å ordinarie stat af ett
belopp af 2,000 kronor till anställande vid Chalmers’ tekniska läroanstalt
af en andre-lärare i mekanik, mekanisk teknologi och konstruktion af
enkla maskindelar.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

[13.] I skrifvelse den 25 september 1889 har medicinalstyrelsen anfört,

Aiderstiiiägg hurusom, på grund af det mindre tillfredsställande skick, hvarpå rätts cLti

nuvavfindf ^ *__'' / i

rättskemisten. kemiska undersökningar merendels utfördes, då desamma verkstäldes
af vederbörande obducent med biträde af närboende apotekare och i
dennes laboratorium, genom nådiga brefvet den 24 maj 1872, kungjordt
af sundhetskollegium den 5 september samma år, blef stadgadt, att
rättskemiska undersökningar i de fall, då arseniksyrlighet i fast form
icke kunnat af vederbörande läkare och apotekare upptäckas, skulle
verkställas af en rättskemist, för hvilken enligt nådiga brefvet den 16
juni 1875 blifvit på ordinarie stat uppförd en lön af 4,500 kronor och
enligt nådiga brefvet den 24 januari 1879 ett årligt anslag af l,50Cf
kronor såsom tjenstgöringspenningar, med vilkor att 1,000 kronor deraf
skulle afstås till aflöning åt ett biträde vid de rättskemiska undersökningarnas
utförande. Dessutom åtnjöte rättskemisten, jemlikt förstnämnda
nådiga bref, för hvarje undersökning jemte deröfver uppsatt
protokoll från och med 5 till och med 50 kronor enligt sundhetskollegii
bestämmande; varande betalning för reagentier, apparater m. in.
deri inberäknad.

Häraf framginge, att rättskemistens aflöning utgjorde 4,500 kronor
i lön och 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar, eller, efter förutnämnda
afdrag till biträdet, faktiskt eu aflöning af endast 5,000 kronor.

För rättskemiska undersökningar, verkstälda af rättskemisten och
hans assistent, hade desse under de sist förflutna fem åren 1884—1888
tillika uppburit i ersättning respektive 1,675, 1,585, 1,750, 1,975 och
1,745 kronor, eller i medeltal 1,746 kronor årligen, med hvilket belopp
skolat bestridas utgifterna till hyra för laboratorium, betalning af förbrukade
materialier, såsom gas, vatten och reagentier, för vaktmästaregöromål,
till inköp och amortering af tidsenliga instrument och kärl in. m.,
hvarjemte assistenten, då han vikarierade för rättskemisten, hos denne
åtnjöte fri arbetslokal och fria reagentier in. m., ehuru han uppbure
oafkortad all ersättning för de af honom under vikariatstiden verkstälda
undersökningar. Härigenom finge rättskemisten vidkännas så stora af -

Åttonde hufvudtiteln. 23

drag, att hans verkliga löneförmåner, deri inberäknade lön, tjenstgöringspenningar
och ofvanberörda ersättning för hvarje särskild undersökning,
kunde beräknas uppgå till allenast något öfver 5,000 kronor.

Då emellertid antagas måste, att vid beviljandet af rättskemistens
löneförmåner varit afsedt, att denne tjensteman skulle åtnjuta icke blott
professors namn utan ock en mot sådan grad svarande inkomst, då
medicinalstyrelsen ansåge rättskemistens göromål vara ytterst maktpåliggande
och att af honom fordrades sådana insigter, att hans ställning
vore fullt jemförlig med en professors, och då rättskemistens arbete
numera vore så betungande, att han omöjligen kunde få tid öfrig
för att betjena allmänheten med enskilda undersökningar, hvarigenom
han skulle kunna öka sina inkomster utom tjensten, men hvilket dock
syntes vara mindre lämpligt, så har medicinalstyrelsen på grund af
hvad sålunda blifvit anfördt, och då nuvarande rättskemisten professorn
doktor A. J. Wimmerstedt allt sedan sin utnämning den 9 november
1883 och särskilt under de senare årens väsentligt ökade
göromål på ett särdeles förtjenstfull! sätt skött sin befattning, ansett
det vara af behofvet påkalladt, att något förökade löneförmåner måtte
honom beredas, nemligen på det sätt att Eders Kongl. Maj:t täcktes af
Riksdagen åt Wimmerstedt äska ett ålderstillägg af 500 kronor, att
utgå från och med år 1891.

I enlighet härmed och på anförda skäl tillstyrker jag, det Eders
Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att bevilja åt rättskemisten,
professorn A. J. Wimmerstedt ett ålderstillägg af 500 kronor årligen
att utgå från och med år 1891 af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag:
ålderstillägg.

Eders Kongl. Maj:t har i särskild nådig proposition den 31 decem- [14.]
ber 1889 angående ordnande af den allmänna och enskilda helso- och Ldnefsrbausjukvdrden
i riket föreslagit, bland annat, att till tjenstgöringspenningarvinsiaUäidrne
åt 24 förste provinsialläkare, till aflöning vid en ny provinsialläkare- m- »*•
tjenst med distrikt för innehafvare!! af Neder-Luleå socken samt för
beredande af löneförbättring åt samtlige provinsialläkare i riket, det för
närvarande med 389,675 kronor utgående anslag till medicinalstyrelsen
med dithörande stater må höjas till 493,675 kronor, eller med 104,000
kronor; hvaremot det under senare åren utgående extra ordinarie anslag
å 20,000 kronor årligen för beredande af tillfällig löneförbättring åt
provinsialläkare icke vidare skulle utgå.

Åttonde liufvudtiteln.

Farsoters och smittosamma sjukdomars botande.

[15.] Beträffande ifrågavarande anslagstitel har Eders Kongl. Maj:t i före Rese-

Mtirrf-^jjj^nda särskilda nådiga proposition angående ordnande af den all t

n tn pn t‘iicost- m i x o

nåder m. m. männa och enskilda helso- och sjukvården i riket föreslagit, att, till
förste provinsialläkares rese- och traktamentskostnader, till arfvoden åt
24 biträdande provinsialläkare samt till aflönande af vikarier åt provinsialläkare
under semester, det för närvarande med 100,000 kronor utgående
anslaget till farsoters och smittosamma sjukdomars botande må,
med titelns ändring till anslag för bestridande af kostnader för allmän
helso- och sjukvård,, höjas till 145,000 kronor, eller med 45,000 kronor.

Akademien för de fria konsterna.

[16.] I skrifvelse den 29 maj 1889 har akademien för de fria konsterna

^”““"^/"''''underdånigst anfört, att det af Eders Kongl. Maj:t den 31 december
° "göromål.*6 1888 faststälda förnyade reglemente för akademiens läroverk, jemte
andra ändringar, äfven innehölle föreskrift om ökad tjenstgöring stid
för de tre professorerne i figurteckning och modellering, i landskapsteckning
och målning, samt i byggnadskonst, hvilken tillökning i
göromål jemväl vore sådan, att nuvarande tjensteinnehafvare syntes
icke kunna åläggas att utan särskild godtgörelse densamma utgöra;
hvarför akademien, som icke disponerade öfver härför tillgängliga
medel, jemte framhållande af det önskvärda deruti, att det nya reglementets
ifrågavarande bestämmelser så snart som möjligt måtte kunna
bringas till verkställighet, till Eders Kongl. Maj:ts nådiga öfvervägande
anmält förenämnde tre lärares framstälda önskningsmål beträffande
omförmälda godtgörelse. I sådant hänseende har professorn
i teckning och modellering begärt en lönetillökning af 1,605 kronor,
eller alternativt 535 kronor, i fall så anordnades att eleverna både på
mans- och qvinnoafdelningarna kunde undervisas gemensamt; professorn
i landskapsteckning och målning en tillökning af 2,172 kronor, och
professorn i byggnadskonst af 570 kronor jemte någon förhöjning i beloppet
af det honom tillkommande ålderstillägg, varande dessa belopp
beräknade hufvudsakligen efter ökadt antal undervisningstimmar.

Enligt nu gällande stat af den 18 maj 1878 åtnjuter professorn i
teckning och modellering (modellstudium), jemte bostad och atelier,
en aflöning af 3,000 kronor, deraf 2,000 kronor såsom lön och 1,000

Åttonde hufvudtiteln. 25

kronor såsom tjenstgöringspenningar, med rätt till två ålderstillägg,
lrvartdera å 300 kronor, hvarjemte, och sedan en del af hans bostadslägenhet
blifvit indragen, han jemlikt nådiga brefvet den 13 juli 1887
uppbär godtgörelse derför med 500 kronor för år, hvarförutom de honom
tillerkända ålderstillägg höjts till 400 kronor hvartdera. Det nya läroverksreglementet,
som i § 15 fastställer hans allmänna tjenstgöringsskyldighet,
stadgar i § 20: »I modellering efter lefvande modell undervisar
professorn, utöfver hvad i § 15 sägs, å den af staten dertill upplåtna
ateliern två timmar hvarje söckendag under tvä månader af läroåret»,
medan motsvarande bestämmelse i förra läroverksreglementet af den
16 september 1881 upptog blott fjorton dagar af läroåret. Tiden för
undervisningen i modellering skall sålunda ökas med en och en half
månad, och detta både på mans- och qvinnoafdelningarna.

Enligt staten åtnjuter professorn i landskapsteckning och målning
en aflöning af 2,000 kronor, deraf 1,500 kronor lön och 500 kronor
tjenstgöringspenningar jemte två ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor.
Hans tjenstgöringsskyldighet har jemlikt nya reglementets § 18 blifvit
utsträckt från tvä till tre dagar i veckan under läroåret, hvarjemte
hans åliggande att under sommaren minst tolf dagar handleda elevernas
studier efter naturen blifvit utsträckt till en och en half månad
under året.

Professorn i arkitektur eller högre byggnadskonst åtnjuter enligt
staten en aflöning af 4,000 kronor, deraf 2,000 kronor lön och 2,000
kronor tjenstgöringspenningar, med rätt i öfrigt till två ålderstillägg,
hvartdera å 400 kronor. Hans förra tjenstgöringsskyldighet, under tiden
från och med den 1 oktober till den 1 maj, har jemlikt nya reglementets
§ 23 tillökats äfven med maj månad.

Hvad nu först beträffar den anförda utsträckningen för bemälde
tre professorer af deras undervisningsskyldighet, har jag vid framläggandet
till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning af det nya läroverksreglementet
ansett den icke blott önskvärd utan äfven nödvändig, alldenstund
elever, i synnerhet inom bildhuggarekonsten, men äfven i
landskapsmålning, under senare tid till följd af bristande tillfälle till
en fullständigare eller högre utbildning ofta sökt sig till läroanstalter
eller enskilda lärare i utlandet, icke alltid till fromma för den inhemska
konstens kraf och utveckling. Då jag emellertid funnit utsträckning
i undervisningsskyldigheten kunna för vissa lärare ega rum utan att
ifrågasätta någon löneförhöjning för dem i staten, har jag å andra
sidan ansett det af billighet påkalladt, att merbemälde tre professorer,
hvilka undfått fullmakter på sina befattningar före det nya läroverks Bih.

till Riksd. Prof. 18.90. 1 Samt. 1 Afd. 4

Åttonde hufvndtiteln.

reglementets utfärdande, antingen måtte under sin återstående tjenstetid
erhålla någon särskild ersättning för de ökade göromålen, eller ock att
dem icke måtte åläggas att desamma förrätta. Men då just den afsedda
förbättringen i undervisningen är ett önskningsmål, hvars uppnående ju
förr dess hellre bör eftersträfvas, har jag ansett en skälig ersättning
derför både böra och kunna beredas, hvarvid jag dock ej kan till godkännande
förorda de af nämnde tre lärare begärda ersättningsbeloppen
eller den grund, hvarefter de beräknats.

Jag tillåter mig i underdånighet erinra, att på akademiens för
de fria konsterna stat finnes uppfördt ett särskilt anslag af 2,000
kronor till extra biträden m. m. vid läroverket. Detta anslag har under
en följd af år i väsentlig mån kunnat besparas, så att i medeltal 1,769
kronor 96 öre deraf årligen under de sista sex åren återgått till statsverket.
För goatgörelse från detta anslag kunde, med Eders Kongl.
Maj:ts nådiga tillåtelse, anställas extra biträden till fullgörande af de
nya eller tillökade göromål, som ålagts innehafvarne af förutnämnda
tre professorsbefattningar. Men då det måste vara förmånligare och
ändamålsenligare, att samma göromål utföras af de mera erfarna ordinarie
lärarne, så synes mig ock rättast och lämpligast, om till dessa
finge af berörda anslag utgå skälig ersättning, hvilken jag ville föreslå
till 300 kronor för professorn i byggnadskonst, 500 kronor för professorn
i teckning och modellering samt 800 kronor, allt årligen, för professorn
i landskapsmålning. Dessa ersättningsbelopp skulle utgå till dem
under deras tjenstetid, dock anser jag mig redan nu böra särskilt framhålla,
ätt den jemförelsevis svagt aflönade professorn i landskapsmålning
äfven allt framgent torde behöfva en löneförbättring, helst han under eu
tid af sex veckor årligen bör för att handleda elevernas studier efter naturen
göra mer eller mindre vidsträckta utflygter till olika landsbygder,
hvilka utflygter icke blott blifva mycket hinderliga för hans egna arbeten
under den gynsammaste årstiden utan äfven för honom medföra
icke obetydliga rese- och traktamentsutgifter.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt tillstyrker jag, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att det på akademiens
för de fria konsterna stat uppförda ordinarie anslag, 2,000 kronor, till
extra biträden m. m. vid läroverket må af Eders Kongl. Maj:t disponeras
jemväl till ersättningsbelopp, på sätt ofvan sägs, åt förenämnde tre professorer
under deras tjenstetid.

Åttonde hufvudtiteln.

Hospitals underhåll.

I skrifvelse den 25 september nästlidna år bar medicinalstyrelsen, [17.]
med anmälan att byggnaderna vid Lunds asyl numera så långt fram- ''ff
skridit, att anstalten borde kunna tagas i bruk senast år 1891, under- M sa''y''
dånigst anfört, att, om asylen skulle förvaltas såsom en fristående anstalt
med uteslutande för densamma ansfälda tjenstemän i likhet med
hvad vid hospitalen eg de rum, detta skulle medföra betydliga utgifter,
hvilka deremot kunde väsentligt minskas, derest asylen förenades
med Lunds hospital under en för båda gemensam förvaltning, med
samma direktion, öfverläkare, syssloman, predikant och sekreterare. Då
emellertid sjukplatsernas antal vid Lunds hospital vore 354, men för asylen
beräknats till 684, komme göromålen naturligtvis att ökas så betydligt för
nyssnämnda vid den gemensamma anstalten anstälda tjenstemän, att också
arbetskrafterna måste ökas och skälig löneförbättring beredas dem, hvilka
funnes villiga att åtaga sig ökade skyldigheter. Men då asylen ännu
icke kunnat tagas i bruk och följaktligen erfarenhet saknades såväl om
göromålens omfattning som äfven om det sätt, hvarpå de lämpligen
borde för framtiden ordnas, syntes det medicinalstyrelsen ändamålsenligast,
om styrelsen bemyndigades att tills vidare af hospitalens underhållsmedel
bestrida de erforderliga utgifterna för fullgörandet vid
asylen af de åligganden, som vid hospitalen tillkomme der anstälde
sekreterare, predikant och syssloman, hvilken sistnämnde här behöfde
åtskilliga biträden vid bokföringen och kontorsgöromålen.

För läkarne åter blefve göromålen så betungande, att en förstärkning
af läkarekrafterna för asylens räkning erfordrades. Anställandet
af en särskild öfverläkare vid asylen skulle dock lätt kunna komma att
medföra förvecklingar och i alla händelser blifva hinderligt för det samarbete,
som måste ega rum mellan hospitalet och asylen, hvarför det
syntes bäst, om öfverläkaren vid Lunds hospital åtminstone tills vidare
blefve öfverläkare äfven vid asylen. För derigenom ökade göromål
och betydligt ökadt ansvar borde derför till öfverläkaren, utöfver hans
nuvarande löneförmåner, utgå särskildt arfvode, hvilket med hans eget
medgifvande kunde bestämmas till den måttliga summan af 1,200 kronor
årligen. Det arfvode af enahanda belopp, som under senare åren och
efter det öfverläkaretjensten vid Malmö hospital blifvit ledig utgått till
öfverläkaren vid Lunds hospital, för det att han tillika tjenstgjort vid
Malmö till asyl numera förändrade hospital, skulle i sådant fall kunna
indragas, enär nuvarande öfverläkaren vid Lunds hospital vore villig

28 Åttonde hufvudtitelu.

att fortfarande fullgöra detta uppdrag på sätt hittills och med stor fördel
egt rum, och detta utan särskild ersättning, för så vidt nemligen
han komme att uppbära ofvan nämnda belopp af 1,200 kronor för
åtagandet att jemte sin nuvarande tjenst bestrida öfverläkaretjensten vid
asylen, allt enligt med honom träffadt vilkorligt aftal och hvarigenom
alltså öfverläkaretjensten vid asylen kunde uppehållas utan någon ökad
utgift för staten.

Vid den stora asylen, beräknad såsom ofvan är nämndt för 684
patienter, erfordrades dock ytterligare tre läkare. Vid anstalten behöfdes
nemligen först en biträdande läkare, hvilken under öfverläkarens ledning
och i samråd med denne vore ansvarig för sjukvården och som
till åtskilnad från öfrige biträdande läkare torde böra benämnas asylläkare.
Då det för sjukvården och anstaltens behöriga skötsel vore
önskligt, att asylläkaren för en längre tid bibehölles vid anstalten, ansåge
medicinalstyrelsen nödvändigt, att samme läkare aflönades högre
än vid hospitalen anstälde biträdande läkare, och att dessutom honom
tillerkändes två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor att utgå, det första
efter fem och det andra efter tio års väl vitsordad tjenstgöring. Att för
närvarande, och då erfarenhet saknades huru göromålen lämpligast borde
fördelas mellan de olika läkarne, lemna asylläkaren fullmakt på tjensten
syntes medicinalstyrelsen mindre lämpligt, hvarför styrelsen föreslagit,
att tjensten måtte tillsättas på förordnande under viss tid, hvilket sedermera
kunde förnyas, om skäl dertill förefunnes, samt att aflöningen
måtte betraktas och utgå såsom arfvode. Alldenstund asylläkaren, för
hvilken embetsvåning funnes inom anstalten att tillgå, antagligen komme
att hafva eget hushåll, föresloges för honom icke några andra naturaförmåner
än, förutom fri boställsvåning, fritt bränsle samt jemväl fritt
lyse, derest elektrisk belysning anordnades.

Underläkarnes göromål kunde lämpligen anförtros åt yngre läkare,
äfven medicine kandidater; och då det vore en vinst för den allmänna
sjukvården, om inom landets olika delar kunde anställas läkare, hvilka
dessförinnan fått tillfälle att tjenstgöra ett eller flera år vid asyl eller
hospital och derigenom förvärfva sig ökad erfarenhet om sinnessjukes
behandling m. m., syntes ombyten af underläkare icke böra motverkas.
För den skull och med hänsyn till nödig besparing med statens medel
ansåge sig medicinalstyrelsen kunna för underläkarne vid asylen föreslå
en lägre aflöning än den, som för kort tid sedan blifvit bestämd för
biträdande läkare vid hospitalen. Den vid asylens mansafdelning anstälde
underläkaren finge dock vida mer att göra än den vid den icke
obetydligt mindre qvinnoafdelningen anstälde, hvarför denne senare kunde

Åttonde hufvudtitelu.

åtnöjas med eu lägre aflöning, dervid aflöningen för båda borde utgå
såsom arfvode. I öfrigt skulle såväl asylläkaren som omförmälde två
underläkare antagas på förordnande i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de föreskrifter, hvilka tillämpades vid tillsättning af biträdande
läkare vid hospital.

Vid den sålunda föreslagna anordningen, hvilken jemväl blifvit af
direktionen vid Lunds hospital förordad, finner jag icke något att erinra.
Hvad angår den ifrågastälda ersättningen till öfverläkaren, hvilken ersättning
skulle beredas genom öfverflyttning från asylen i Malmö af ett
för denna asyl hittills anslaget arfvode, så och då sistberörda arfvode
icke finnes upptaget i någon af Riksdagen faststäld stat utan blifvit i
den för Malmö asyl gällande provisoriska lönestat anvisadt att utgå af
hospitalens underhållsmedel, lärer för vidtagande af berörda öfverflyttning
framställning till Riksdagen icke erfordras. Ej heller kan Riksdagens
beslut nu lämpligen påkallas för bestämmande af anslag till sekreterare-,
predikant- och sysslomannagöromålens bestridande, hvilka göromål
ännu icke kunnat till sin omfattning bedömas, utan torde Eders
Kongl. Maj:t täckas att efter ärendets behandling vid Riksdagen bemyndiga
medicinalstyrelsen att af hospitalens underhållsmedel bestrida de
utgifter, som erfordras för fullgörandet af de göromål vid Lunds asyl,
hvilka motsvara sekreterarens, predikantens och sysslomannens vid hospital,
samt att till biträde åt den sistnämnde anställa nödig personal.
Deremot och då frågan om aflöningen åt de vid anstalten, utom öfverläkaren,
anstälde läkare finnes vara erforderligen utredd, hemställer jag,
det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen,

att för läkarne vid Lunds asyl måtte godkännas följande lönestat:

asylläkaren, arfvode ............................................................... kronor 4,500: —

jemte boställsvåning och bränsle äfvensom lyse,
derest elektrisk belysning vid asylen anordnas, och
derutöfver ett första ålderstillägg af 500 kronor efter
fem års samt ett andra ålderstillägg af likaledes 500
kronor efter ytterligare fem års väl vitsordad tjenstgöring,
med rättighet dessutom till sex veckors

semester årligen;

1 förste underläkare, vid mansafdelningen, arfvode » 2,000: —

1 andre underläkare, vid qvinnoafdelningen, d:o » 1,500: —

hvilka begge underläkare derjemte skola ega att
åtnjuta bostad med möbler och sängkläder, lyse,
bränsle, tvätt och första klassens kost; _

summa kronor 8,000:

Åttonde hufvndtiteln.

[18.]
Skrifmaterialier,
expenser,
ved m. m.

att af kontanta aflöningen för hvar af dessa tre läkare två tredjedelar
skola utgöra fast arfvode och en tredjedel tjenstgöringspenningar;
samt

att det till förenämnda lönestat för läkarne vid Lunds asyl erforderliga
beloppet, 8,000 kronor årligen, skall utgå af det, på ordinarie
stat uppförda förslagsanslaget till hospitals underhåll samt ålderstilläggen
af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag: ålder stillägg.

Öfrjga ordinarie anslag.

I öfriga ordinarie anslag under åttonde hufvndtiteln har jag icke
att föreslå annan förändring än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,
förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. in.,
för närvarande upptaget till 23,119 kronor, måtte höjas med 66 kronor,
eller till 23,185 kronor.

Åttonde hufvudtiteln.

Extra anslag:

Riksarkivet.

I skrifvelse den 30 oktober 1889 har riksarkivarien underdånigst [19.]
hemstält, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till fort -vefvande af
satt utgifvande i tryck genom riksarkivet af sådana skrifter och hand- handlingar,
lingar, som är o af vigt för fäderneslandets historia, uppföra på 1891 års
stat 3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera föregående år
varit för ändamålet årligen beviljadt.

Med anledning häraf tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att för ifrågavarande ändamål på extra stat
jemväl för år 1891 anvisa ett belopp af 3,000 kronor.

Hos Eders Kongl. Maj:t har riksarkivarien i skrifvelse den 30 ok- [20.]
tober 1889, enär riksarkivets nya tillbyggnad enligt det upprättade Redningsbyggnadskontraktet
skall vara färdig till den 1 instundande juli samtSiinredningen
derefter förestode, anmält de i afseende å denna inredning bmnadförekommande
anslagsbehof. För den vigtigaste och största delen af
inredningsmaterielen vore redan sörjdt, i det att medel till arkivhyllor
anvisats i kostnadsförslaget för sjelfva byggnaden. Men härförutom
erfordrades äfven annan materiel, och detta behof kunde endast delvis
fyllas genom hvad som för ändamålet vore att tillgå i det nuvarande
arkivet. Den betydligaste och dyraste nya materielen vore arkivskåpen.

Hittills hade i skåp förnämligast förvarats dels traktatsamlingen, dels
samlingen af konungaförsäkringar, Riksdagens försäkringar och beslut
m. m., äfvensom konungahusets egenhändiga skrifter och bref. Men
det funnes äfven andra afdelningar af arkivet, som rätteligen borde på
enahanda sätt förvaras, såsom samlingen af gränskartor och andra
vigtigare kartor, likaså pergamentsbrefsamlingen och medeltidscodices,

Indika icke lämpligen kunde uppläggas på hyllorna utan särskildt skydd.

De för ändamålet nu erforderliga nya skåpen borde, på sätt vid åtskilliga
nyare arkiv i utlandet tillämpats och på det att i händelse af

Åttonde hufvudtiteln.

eldsvåda det dyrbara innehållet måtte kunna med lätthet och skyndsamhet
undanskaffas, vara så inrättade, att de sammansattes af ett större
antal småskåp, hvilka slöte sig till hvarandra, men vid förefallande
behof kunde åtskiljas, och af hvilka hvart och ett, försedt med handtag
på två sidor, utan svårighet kunde bortbäras af två personer. Dessa
skåp skulle uppställas dels i båda de s. k. traktatsrummen i bottenvåningen,
dels i de båda s. k. tjensterummen i våningen en trappa upp,
allt enligt vid ifrågavarande framställning bifogad ritning jemte kostnadsförslag,
slutande på en summa af 8,184 kronor, i hvilken summa
jemväl vore inberäknad kostnaden för annan behöflig ny materiel, bestående
af arbetsbord och stolar för de nya forskaresalarna och expeditionsrummet
äfvensom bänkar i väntrummet och ett skrifbord i riksarkivariens
rum.

I anseende till byggnadens närhet till jernvägen och faran att
sommartiden, då fönster hölles öppna, gnistor från de förbigående lokomotiven
kunde inkomma genom dessa, ansåges det vara nödvändigt att
anskaffa fina galler af metalltråd, att inpassas i lösrutöppningarna mot
jernvägen; varande utgiften för SO stycken sådana galler enligt kostnadsförslag
upptagen till 570 kronor.

Slutligen och då enligt planen för den nya arkivbyggnaden plats
vore der afsedd för eu mindre bokbindareverkstad, hvarest arkivalierna
kunde lagas och bindas under ständig tillsyn och utan att behöfva från
arkivet bortskickas, erfordrades för anskaffande af de verktyg, som vore
nödiga för uppsättande af ett litet bokbinderi, ett särskildt belopp, som
enligt likaledes bilagdt kostnadsförslag uppginge till 483 kronor.

I det utlåtande, som öfverintendentsembetet, efter härå erhållen
remiss, afgifvit öfver berörda framställning, har embetet efter granskning
af ofvan omförmälda ritning och förslag rörande de erforderliga
arkivskåpen, inventarierna och metalltrådsgallren icke funnit annat att
dervid erinra, än att några jemkningar med hänsyn till skåpens mått,
uppställning och sammansättning syntes böra ega rum vid deras förfärdigande,
äfvensom att dessförinnan genom öfverintendentsembetets
försorg borde anskaffas behöfliga förändrade ritningar till skåpen och
inventarierna, mera stilenliga, samt modell till gallren, hvarigenom den
för samtliga dessa effekter beräknade kostnaden af 8,754 kronor borde
ökas med 246 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då här föreligga bestämda
kostnadsförslag, i hvilka någon särskild tillökning icke torde
vara erforderlig, tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att på extra stat för år 1891 anvisa för riksarkivet:

Åttonde hnfvndtiteln. 33

till anskaffande af arkivskåp och annan inrednings materiel

.............................................................................. kronor 8,184: —

» 30 stycken metalltrådsgaller......................................... » 570: —

» erforderliga verktyg för en mindre bokbindare verkstad

............................................... » 483: —

summa kronor 9,237: —

Nationalmuseum.

Med anledning af intendentens vid nationalmuseum underdåniga [21.]
skrifvelse den 30 september 1889, hvaröfver nationalmusei nämnd sig statens konstyttrat,
får jag hemställa, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riks- Gamlingar.
dagen att, i likhet med hvad förut skett, jemväl för år 1891 anvisa ett
extra anslag af 4,000 kronor för vård, underhåll och tillökning af statens
konstindustriella samlingar.

I skrifvelse den 30 september 1889 har intendenten vid national- [22.]
museum förnyat sin redan den 30 september 1887 gjorda underdåniga ™ekad ™«-framställning om beredande af medel till förändrad anordning och in-Zaim9™^.
redning af den nuvarande gravyrsalen i museibyggnadens öfverstå våning,
der förut varit inrymda kongl. klädkammarens samlingar, till dess
de med lifrustkammarens öfriga effekter för några år sedan öfverflyttades
till nordöstra flygeln af kongl. slottet.

1 den nu ifrågavarande gravyrsalen skulle, efter intendentens förslag,
utefter tre af väggarna, uppställas nya skåp till eu längd af sammanlagdt
102 lot samt 3,5 fots djup, livilka skåp borde inredas med hyllor
för portföljer, hvarjemte ofvan dessa skåp skulle anordnas gallerier och
på dessa uppställas skåp af ungefär samma form som de nedre, men af
mindre djuplek. Till gallerierna borde vidare leda två spiraltrappor,
jemte det att för uppfordrandet af tyngre föremål vore afsedda två
hissar. 1 öfrigt skulle det stoi-a rummet genom uppstälda montrer delas
i tre afdelningar, hvarvid ingångarna till de båda sidoafdelningarna
skulle förses med portaler, allt på sätt handlingarna bilagda ritningar
gåfve vid handen.

Den salen nu tillhörande materiel utgjordes af:

8 montrer af ek, 12,6 fot långa, 4,6 fot breda, med dels lutande
dels vertikala öfverdelar;

3 bord af ek, 10,5 fot långa och 6 fot breda;

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

S4 Åttonde hufvudtiteln.

4 skärmar likaledes af ek, hvar och en i fyra afdelningar, tillsammans
13 fot långa samt af 8,5 fots höjd;

2 större skåp af furu, öfvertagna från lifrustkammaren; samt

4 mindre skåp jemväl af furu, 7,5 fot långa, 2,2 fot breda och
3,0 fot höga.

Af denna befintliga materiel vore större delen afsedd att användas
i salen sålunda, att fyra montrer skulle uppställas på sidorna af de omförmälda
portaler, hvilka bildade ingångar till de båda sidoafdelningarna,
samt en femte söndertagas i fyra delar för att tillskarfvas de fyra förut
nämnda, hvilka dessutom skulle tillökas på höjden. Af de tre borden
kunde ett uppställas i hvar afdelning, skärmarna i sidoafdelningarna,
och de mindre skåpen vid fönstren; hvarefter de tre återstående, för
salen ej användbara montrerna tillika med de två större skåpen kunde
användas inom museets konstslöjdafdelning för utställning af densamma
tillhörande föremål.

Genom en sådan anordning af salen och tillökning af dess materiel
skulle vinnas betydligt utrymme, desto mera behöflig! som gravyrsamlingen,
sedan den för mer än tjugu år tillbaka öfverfiyttades till
nationalmuseum, växt från 46,500 till 84,000 nummer, och handteckningssamlingen
samtidigt från 14,000 till 22,000 nummer. Härtill koinme
vidare de nybildade samlingarna af fotografier och fotomekaniskt tryck,
af litografier och konstindustriella mönster, såsom ornaments- och möbelritningar
samt textilmönster m. m. Att hålla alla dessa samlingsgrupper
och deras underafdelningar ordnade på ett systematiskt och
åskådligt sätt samt för den besökande allmänheten lätt tillgängliga vore
ej längre möjligt med den nuvarande otillräckliga materielen, oafsedt i
öfrigt att, i den mån gravyrer och handteckningar uppfodrades på tjockare
kartongpapper, volymen derigenom ytterligare svälde ut med omkring
tre till fyra gånger den ursprungliga.

Slutligen borde, i sammanhang med den nu föreslagna anordningen
af salen, den derstädes befintliga värmelednipgen, hvilken vore otillräcklig
för uppvärmning af det stora rummet, tillökas, och på samma
gång värmeledningsrören, hvilka nu vore förlagda utefter väggarna,
framflyttas.

De för salens förändrade inredning erforderliga arbetena hafva beräknats
sålunda:

snickeriarbeten, innefattande nya skåp, läktare, portaler och ändring af

montrer........................................................................... kronor 11,500: —

målning ................................................................. »__650: —

transport kronor 12,150: —

Åttonde hufvudtiteln.

transport kronor 12,150: —

glas.............................................................................................. » 325: —

ritningar och tillsyn ........................................................... »_225: —

kronor 12,700: —

hvartill komme behöflig tillökning af byggnadens
värmeledning för salens uppvärmning enligt förslag
af firman Haag i Augsburg, hvilken förfärdigat
nämnda ledning, ............................................. » 1,000: —

samt genombrytningar och golflagningar........................ »__300:

summa kronor 14,000: —

Nationalmusei nämnd, som yttrat sig i ämnet, har, med vitsordande
af behofvet såväl af värmeledningens utsträckning som af ökadt. utrymme
för de i gravyrsalen förvarade samlingarna, mot grunderna i de
framlagda förslagsritningarna icke haft något att erinra, men uttryckt
den önskan, att öfverintendentsembetet vid dessa ritningars granskning
och det definitiva kostnadsförslagets uppgörande måtte tillse, att den
redan befintliga materielen så mycket som möjligt komme till användning.

Efter härå erhållen remiss har bemälda embete i afgifvet utlåtande
af den 15 november 1887 förmält sig icke hafva funnit annat att vid
det ifrågavarande förslaget erinra än att, derest medel till utförandet
af detsamma i dess helhet ej skulle för det närvarande arnses böra beredas,
verkställigheten deraf torde att börja med kunna inskränkas till
skåpens nedre våning eller rad, då med portaler och den öfre skåpraden
jemte dess gallerier, trappor och hissar syntes kunna anstå,
intill dess verkställigheten deraf visade sig oundgängligen nödvändig;
uppgående kostnaden för det sålunda företrädesvis behöfliga arbetet
till..................................................................................................... kronor 4,000: —

eller, med tillägg för värmeapparatens fullständigande
enligt deröfver af svensk fabrikant beräknad kostnad,
inbegripet genombrytningar och golflagningar,

till

kronor 5,800: 1—

För genomförande af en förändrad anordning af nationalmusei gravyrsal
i syfte att vinna ökadt utrymme för der förvarade samlingar anser
jag främst nödigt, att värmeledningen derstädes något utsträckes och
annorlunda ordnas. Enär ledningsrören der äro förlagda, helt nära
väggarna, och då under hela den tid, klädkammaren var i denna sal
inrymd, skåp voro uppstälda äfven kring väggarna, måste, enligt hvad

Åttonde hufvudtiteln.

[23.]

Lifrust kammaren.

jäg inhemtat, värmeledningen under alla dessa år hållas afstängd och
salen allt jemt förblifva ett kallrum, alldenstund de öfver ledningsrören
uppstälda skåpen toge skada och torkade sönder af värmeutstrålningen,
hvilken likaledes var menlig för de i skåpen förvarade
dyrbara klädedrägternas fredande för mai. Enahanda olägenheter skulle
uppstå för de afsedda nya skåpen i gravyrsalen, om ej en förändrad
anordning nu vidtoges. Lika med museinämnden anser jag, att gravyrsalens
nuvarande både dyrbara och solida materiel af montrer och skärmar
icke blott bör utan äfven kan för sitt afsedda ändamål fortfarande
användas, men att denna materiel bör tillökas med skåp åtminstone vid
salens sidoväggar, hvaremot de föreslagna portalerna, gallerierna med
trappor och hissar samt den öfre skåpraden synas mig kunna tillsvidare
undvaras.

I enlighet härmed tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1891 anvisa:

till anskaffande af väggskåp i nationalmusei gravyrsal.
................................................................ kronor 4,000: —

samt till utsträckning och förändrad anordning af värmeledningen
derstädes enligt öfverintendentsembetets
kostnadsberäkning ........................................................ » 1,800: —

tillsammans kronor 5,800: —

Lifrustkammaren.

I skrifvelse af den 30 september 1889 har intendenten vid nationalmuseum
underdånigst hemstält, det Eders Kongl. Maj:t måtte för tillsyn,
underhåll och vård af lifrustkammarens samlingar af Riksdagen äska
på extra stat äfven för år 1891 enahanda anslag som förut, eller 5,800
kronor. Enär detta belopp fortfarande är behöfligt för att under år 1891
användas enligt enahanda grunder, som hittills följts, får jag i underdånighet
tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för tillsyn, underhåll och vård af lifrustkammarens samlingar m. m.
anvisa på extra stat jemväl för år 1891 ett anslag af 5,800 kronor.

Åttonde liufvudtiteln.

Domkapitlens expeditioner.

För att åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner bereda löne- [24.]
förbättring under år 1891, i likhet med föregående år, erfordras anslag
till oförändrad t belopp; och får jag för den skull i underdånighet till-’ männen vid
styrka framställning: till Riksdagen derom, att för berörda ändamål domJc«PMe''‘s

o il o 1 , , 9.. „ inni • n r-1/. i expeditioner.

matte a extra stat tor ar 1891 anvisas 3,116 kronor.

Kyrkor.

På Eders Kongl. Maj:ts framställning har Riksdagen beviljat till [25.]
restaurering af Upsala domkyrka 500,000 kronor och till restaurering^^"™^
af Skara domkyrka 250,000 kronor. Af dessa belopp hafva för hvart Skara domderå
af åren 1886, 1887, 1888, 1889 och 1890 anvisats för domkyrkan i kyrkorUpsala
70,000 kronor och för domkyrkan i Skara 35,000 kronor. I hufvudsaklig
öfverensstämmelse härmed tillstyrker jag, att Eders Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till fortsättande af dessa restaurerings- .
arbeten för år 1891 anvisa på extra stat för Upsala domkyrka 75,000
kronor och för Skara domkyrka 35,000 kronor.

Universiteten.

Med anledning af vederbörandes framställningar om fortfarande [26.]
understöd af statsmedel för de vid universiteten befintliga seminarierSe”lifff^£ör
för språkvetenskap och matematik, får jag, under åberopande af hvad skap och matetillförene
i detta hänseende anförts, i underdånighet tillstyrka, att Eders matikKongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att åt ifrågavarande anstalter
äfven för år 1891 bevilja extra anslag till samma belopp som förut,

nemligen:

till det språkvetenskapliga seminariet i Upsala ............ kronor 3,000: —

» b b » i Lund ............... » 2,950: —

» b matematiska b i Upsala ............ b 1,500: —

b b b b i Lund ............. b 1,000: —

Åttonde hufvudtiteln.

[27.] Af det vid 1888 års Riksdag beviljade anslag, 36,000 kronor, för

UiektorTi ^ställande vid universitetet i Upsala under sex år af lärare i tyska,

Upsaia. franska och engelska språken äro för hvardera af åren 1889 och 1890
anvisade 6,000 kronor. Jag tillstyrker nu i underdånighet, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att af
omförmälda anslag må för år 1891 anvisas 6,000 kronor.

[28.] Sedan utaf det till förändring af Carolina-redivivabyggnaden i Up vivatyffn''adenSå^<x

beviljade anslag, 200,000 kronor, för åren 1888, 1889 och 1890
i upsaia. anvisats tillsammans 150,000 kronor, får jag nu hemställa, att till Riksdagen
måtte aflåtas nådig framställning om anvisande för år 1891 af
återstoden å ifrågavarande anslag, 50,000 kronor.

[29.] I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning och på

^aborato^och^^ lokor ator stj ensten i experimentel fysik samt observatorstjensten i

en observator astronomi vid universitetet i Upsala måtte kunna med ordinarie innei
upsaia. Nafvare förses, beviljades vid senaste Riksdag för hvardera af nämnda
befattningar 3,000 kronor årligen att utgå intill dess adjunktslöner
blefve härför tillgängliga, och anvisades för innevarande år 6,000 kronor.
Då medel å universitetets stat ännu ej blifvit för ifrågavarande ändamål
disponibla, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t. täcktes till Riksdagen
göra framställning om anvisande för år 1891 af 6,000 kronor till aflöning
åt laboratorn i experimentel fysik och observatorn i astronomi vid
universitetet i Upsala.

[30.] I underdånig skrifvelse den 30 september nästlidna år har kanslern

kalisk^refrak ^ universitetet i Upsala anmält och till bifall föroi''dat en af det större
tor och ett ny«akademiska konsistoriet derstädes, på anhållan af filosofiska fakultetens
^stronorniska ma,tematisk-naturvetenskapliga sektion, gjord framställning om ett anobservatoriet
slag till bekostande af en astro-fysikalisk redaktör och ett nytt vändtorn
i upsaia. till astronomiska observatoriet vid nämnda universitet jemte erforderligt
förslagsanslag till gäldande af möjligen ifrågakommande tull.

Den framställning, som sålunda blifvit gjord, grundar sig på ett
af professorn i astronomi vid ifrågavarande universitet N. C. Dunér
väckt förslag och en af honom gjord utredning rörande beliofvet af de
för den astronomiska institutionen ifrågasatta nya hjelpmedlen, dessas
beskaffenhet och kostnaderna för desammas anskaffande. Ur denna
professor Dunérs utredning, som tillika med två i densamma åberopade
ritningar finnes bifogad kanslerns skrifvelse, tillåter jag mig att här
anföra följande.

Åttonde liufvudtiteln.

Efter att hafva erinrat, att ungefär 50 år förflutit, sedan det nuvarande
observator^ i Upsala bygdes, nämner professor Dunér, att i
detsamma uppstäldes en Steinheilsk refraktor, hvars objektiv var godt,
men hvars mekaniska del på grund af den allt för ringa summa, som
derpå kunde nedläggas, redan från början visade sig föga duglig och
numera alls icke motsvarade ens de måttligaste anspråk.

Observatoriet vore således i saknad af ett dugligt hufvudinstrument,
och det vändtorn, under hvilket den gamla refraktorn stode, hade
numera lidit så af tidens inverkan, att äfven det måste ersättas med
ett nytt. Redan professor Dunérs företrädare hade låtit utarbeta förslag
till ett nytt vändtorn, liksom han ock vid mer än ett tillfälle hänvisat
på det otillfredsställande skick, hvari refraktorn befunne sig. Såväl
refraktorns som vändtornets olämplighet visade sig för öfrigt tillräckligt
genom den, i jemförelse med observatoriets i Lund, svaga observationsverksamheten
på observatoriet i Upsala.

Om sålunda instrument och vändtorn vore odugliga redan för den
verksamhet, som ursprungligen dermed afsetts, så hade de, på grund
af den ytterst snabba utveckling af instrument och observationsmetoder,
som utmärkt de senaste åren, kommit att ännu mindre motsvara tidens
fordringar. Dels hade nemligen konsten att åstadkomma stora astronomiska
instrument stigit till en hittills icke anad höjd, dels hade,
jemte den af ålder följda metoden att med ögat observera och mäta
stjernornas utseende och lägen, införts användandet af fotografien,
hvilken ej blott ledde till en ansenligt högre noggrannhet hos mätningarna
utan medgåfve att med instrument af jemförelsevis måttliga
dimensioner utsträcka undersökningarna till föremål, hvilka ännu
intet öga sett, eller ens kunde se, äfven med hjelp af nutidens största
instrument. Också ansåges numera eu refraktor med fotografiskt objektiv
som ett instrument, hvilket ej finge saknas på något observatorium.
Utlandets observatorier hade täflat att så fort som möjligt skaffa sig
sådana; och i vårt land hade observatorierna i Stockholm och Lund
antingen redan anskaffat eller planlagt anskaffandet af fotografiska rör,
afsedda att anbringas vid sidan af de hittills ensamt använda optiska.

. Att anskaffa en ny refraktor vid observatoriet i Upsala och ett nytt
vändtorn derstädes vore således oundgängligen behöflig!. Den för närvarande
å Upsala observatorium befintliga refraktorn hade ett objektiv
af 24 centimeters diameter. Denna storlek kunde ej anses tillräcklig,
då det gälde att konstruera ett nytt instrument. Den internationela
asUofotografiska konferensen i Paris år 1887 hade för de instrument,
som skulle komma till användning vid uppgörandet af kartan öfver hela

40 Åttonde liufVudtiteln.

himlen, faststält en diameter af 33 centimeter, och flera andra skäl
talade för att ej välja en mindre. Sålunda vore exempelvis flera planeters
månsystem osynliga i mindre instrument. Också användes numera
denna storlek allmänt, och fara vore att Sverige inom kort, hvad
astronomiska instrument beträffade, komme att stå efter snart sagdt
hvarje annat kulturland. Finland, Danmark, Schweiz, Holland, Belgien,
Spanien, Portugal, Mexiko, Brasilien, Argentinska republiken med
flera — de största staterna i Europa och Amerika oberäknade — egde
redan eller hade bestält instrument af större dimensioner än för närvarande
funnes i vårt land. Men Sverige borde och kunde icke på
detta sätt stå tillbaka för andra land af mindre storlek och ojemförligt
mindre höga anor inom vetenskapen. Och då refraktorerna på Lunds
och Stockholms observatorier vore nya och goda, syntes det vara i sin
ordning, om Upsala observatorium, hvars refraktor i allt fall vore oduglig,
blefve försedt med ett instrument af tidsenlig storlek.

Upsala observatorium borde således förses med en astrofysikalisk
refraktor, försedd med två objektiv stående vid sidan af hvarandra,
hvartdera af 33 centimeters diameter, det ena fotografiskt, det andra
Renande till att med ögat undersöka himlakropparne. Plvad sistnämnda
objektiv auginge borde man, trots den ökade kostnaden, för detsamma
använda de nya i Jena förfärdigade så kallade specialglasen, hvarigenom
den stora fördelen vunnes, att objektivet skulle blifva nästan
absolut akromatiskt, och således de iakttagna föremålen fria från alla
falska färger, hvilket i väsentlig mån höjde synskärpan. Då det för
vinnande af detta syftemål vore fördelaktigt, att tubens brännvidd ej
gjordes allt för kort, borde vidare det optiska objektivet erhålla en
brännvidd af 5, och det fotografiska af omkring 4 meter.

På grund af denna storlek hos tuben erfordrades för vändtornet
eu inre fullständigt fri diameter af 7,5 meter. Det gamla vändtornet
hade en inre diameter af endast 6,7 meter, men yttre diametern af den
ganska tjocka ringmuren uppginge deremot till 8,2 meter. På grund
häraf blefve det möjligt att utan större förändringar i sjelfva tornet
vinna det nödiga utrymmet, om man, såsom det i utlandet vid uppförandet
af observationsrummen i astronomiska observatorier allt mer
kommit i bruk, till material för tornets så väl fasta som rörliga del
begagnade stål och jern. En dylik konstruktion hade också föreslagits
af Bergsunds mekaniska verkstad i Stockholm, till hvilken professor
Dunér hade vändt sig för att få en plan till vändtornets ombyggnad.

Efter en redogörelse för denna plan fortsätter professor Dunér:
Utförandet af refraktorns mekaniska del borde kunna öfverlemnas åt

Åttonde hufvudtiteln.

A. Repsold & Söhne i Hamburg, hvilken firma för så väl svenska som
utländska observatorier utfört arbeten, som tillvunnit sig sakkunniges
erkännande. Till en fotografisk refraktor hörde såsom nödvändigt bihang
en apparat för att uppmäta de med densamma tagna stjernfotografierna.
Äfven denna skulle förfärdigas af sistnämnda firma. Hen
gamla refraktorns objektiv, sökare och okulär borde användas för det
nya instrumentet, hvarigenom besparing åstadkommes och alla dugliga
delar af den gamla refraktorn komme till nyttig användning.

Af de objektivglas, hvarmed refraktorn skulle förses, borde det fotografiska,
med dertill hörande objektivprisma, anskaffas från firman C. A.
Steinheil 1 Miinchen; det andra objektivet borde inköpas hos C. Bamberg
i Berlin, enär denne hade särskild erfarenhet i behandlingen af
det svårarbetade »specialglaset)).

Kostnaderna för dessa arbeten komme att ställa sig sålunda:

nytt vändtorn från Bergsund........		..................... kronor	12,500:
refraktorns mekaniska del ............	..... mark	30,000: —
mätapparaten.......................................	»	1,900: —
inpackning ..........................................	»	400: —
summa mark	32,300: — = »	29,070:
objektiv från Bamberg ..................		»	12,150:
objektiv m. m. från Steinheil.......		»	8,550:
okulär, spektroskop, förstorings	objektiv,	åskledare,
transport och oförutsedda kostnader ..	»	2,730:

summa kronor 65,000: —

Bergsunds mekaniska verkstad och A. Repsold & Söhne hade bundit
sig vid ofvan uppgifna pris för de arbeten, som skulle utföras af dem.

Till ofvannämnda slutsumma kunde möjligen komma omkostnader
för tull, så framt ej instrumenten finge tullfritt införas. Deremot afginge
värdet af den förtennta koppar, hvarmed det gamla vändtornet
vore beklädt. Detta vore i det kostnadsförslag, som professor Dunérs
företrädare låtit uppgöra, beräknadt till 1,500 kronor.

Den summa, som enligt ofvanstående beräkning erfordrades, blefve
visserligen, ehuru endast det nödvändiga upptagits och all lyx bannlysts,
ej obetydlig. Men den utveckling, astronomien och särskildt
observationskonsten samt konsten att förfärdiga stora instrument tagit
under den senaste tiden, hade, som förut anmärkts, varit så förvånande
snabb, att det belopp, som nu vore i fråga, vore mycket blygsamt i

Bill. till liiksd. Vret. 18.90. 1 Sami. 1 Afd. G

42 Åttonde hufvudtiteln.

jemförelse med dem, som i utlandet användts vid flera observator^,
der det ej sällan galt millioner kronor. Å andra sidan borde man ej
häraf draga den slutsats, att de stora instrument, hvarmed dessa utlandets
observator^!- blifvit försedda, skulle hafva gjort nu ifrågavarande
och liknande instrument öfverflödiga, i det att hvarje astronomisk fråga
skulle kunna med hjelp af de stora instrumenten lösas bättre och säkrare
än med instrument af mera måttliga dimensioner. Detta vore långt
ifrån händelsen. Med instrumentens växande storlek hade också nya
områden öppnat sig för forskningen; de största instrumenten riktade
sig af naturliga skäl på dessa nya områden och lemnade de för mindre
instrument åtkomliga föremålen åt dessa och detta så mycket hellre,
som de mycket skum instrumenten jemväl vore ganska besvärliga att
begagna och de föremål, som på en gifven tid kunde med dem undersökas,
blefve fåtaliga i jemförelse med hvad som kunde medhinnas med
en redaktör af nu föreslagen storlek, hvarför de största instrumenten
ej kunde täfla med de måttligt stora på de områden, för hvilka de
senare räckte till. Det kunde derför ej ens vara tal om, att ej vidsträckta
och fruktbringande fält för undersökningen skulle finnas för
ett sådant instrument, hvarom fråga vore, så mycket mer som studiet
af stjernbindel! på fotografisk väg ännu vore helt nytt. Allt manade
likväl att så snart som möjligt sätta svenska vetenskapsmän i tillfälle
att med tillräckliga hjelpmedel bearbeta det nya fältet.

Utom dessa rent sakliga skäl funnes äfven andra af mer personlig
art, som professor Dunér icke kunde helt och hållet undertrycka. Vid
den internationela astrofotografiska konferensen i Paris år 1887 måste
på grund af bristande utredning åtskilliga vigtiga frågor tills vidare
uppskjutas, men vid sammanträdet af den permanenta komiténs byrå,
bland hvars sex medlemmar professor Dunér befunne sig, hade utredningen
af dessa frågor fördelats bland sådana astronomer, som på grund
af de undersökningar, hvaråt de förut egnat sig, ansetts särskild! lämpliga.
Den 10:de af dessa frågor: »studiet af stjernfärgens inflytande
på de fotografiska storlekarna», hade öfverlemnats åt professor Dunér,
som då var anstäld vid Lunds observatorium och visste, att intet hinder
fans att anskaffa och anbringa ett fotografiskt rör på detta observatorium
redaktör. Men i Upsala, dit professor Dunér sedermera förflyttades,
vore det omöjligt att lösa denna för himlens kartläggning vigtiga
fråga förr, än det nya instrumentet blifvit anskaffadt. Äfven detta vore
således ett skäl för professor Dunér att på det lifligaste önska frågans
snara och lyckliga lösning. Och det syntes för vårt land vara en skyldighet
att deltaga i de observationer, som erfordrades för detta det,

Åttonde hufvudtiteln.

mest vidtomfattande vetenskapliga arbete, som någonsin planlagts, och
i hvilket land, tillhörande alla verldsdelar utom Asien, deltoge.

Professor Dunér slutade sin framställning med en hemställan derom,
att till bekostande af en astrofysikalisk refraktor och ett nytt vändtorn
för observatoriet i Upsala måtte hos Riksdagen utverkas ett anslag
af 63,500 kronor, att utgå under loppet af två år med 30,000 kronor
det första och 33,500 kronor det följande året, samt ett förslagsanslagtill
gäldande af möjligen ifrågakommande tull.

Denna professor Dunérs framställning har, såsom ofvan nämnts,
vunnit understöd af filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga
sektion, som uttalat, att bifall till densamma vore för observatoriets
framtida verksamhet af nödvändigheten påkalladt; och har jemväl det
större akademiska konsistoriet, under förklaring att den af professor
Dunér förebragta utredningen syntes konsistoriet ega all den fullständighet
och noggrannhet, som fordrades för vissheten om de ifrågasatta
arbetenas utförbarhet efter uppgjord plan, och tillika ådagalägga, att
de omförmälda behofven nödvändigt måste fyllas, tillstyrkt de begärda
anslagens beviljande.

Äfven jag håller före, att berörda anslagsyrkande är af beskaffenhet
att icke kunna afvisas. Den astronomiska vetenskapens utveckling synes
på senare åren hafva mer, än hvad fallet är med många andra vetenskapsgrenar,
blifvit en internationel angelägenhet, i fråga om hvilken
det tillhör hvarje kulturstat att lemna sitt bidrag. Att vi för närvarande
icke äro rustade att med framgång upptaga vår del af arbetet
torde vara uppenbart af hvad ofvan blifvit anfördt. Det pris, hvarför
vi skulle köpa möjligheten att äfven på detta område häfda Sveriges
rang inom vetenskapen, är jemförelsevis måttligt. Jag hemställer derför,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till bekostande
af en astrofysikalisk refraktor och ett nytt vändtorn vid Upsala
universitets observatorium bevilja ett anslag af 63,500 kronor och deraf
på extra stat för år 1891 anvisa ett belopp af 30,000 kronor.

Vidkommande den begärda ersättningen för möjligen ifrågakommande
tull vid införsel af de till instrumentet hörande delar, så synes
denna fråga vara af beskaffenhet att icke för det närvarande erfordra
något Eders Kongl. Maj:ts beslut.

Vid senaste riksdag beviljades, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts [31.]
proposition och på det att en extra ordinarie professur inom juridiskaAfl°nin9 en
Jakulteten vid universitetet i Lund måtte kunna tillsättas, ett anslag af'' \ Lund.
4,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner blefve härför

Åttonde hufvudtiteln.

[32.]

Universitetslektorer
i
Lund.

[33.]

Arfvode åt
docenten S.
Söderberg.

t34-^ .

Lönetillägg å
vice bibliotekarien
A. J.
T. Palm.

[35.]

Universitetsbiblioteket
i
Lund.

tillgängliga, och anvisades för innevarande år sagda belopp. Då medel
å universitetets stat ännu icke äro att för ändamålet tillgå, hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning om
anvisande för år 1891 af 4,000 kronor till aflöning åt en extra ordinarie
professor inom juridiska fakulteten i Lund.

För anställande vid universitetet i Lund under sex år af lärare i
tyska, franska och engelska språken enligt de närmare bestämmelser, som
af Eders Kongl. Maj:t kunde meddelas, beviljades vid senaste Riksdag,
i likhet med hvad förut skett beträffande universitetet i Upsala, ett
anslag af 36,000 kronor, hvaraf för år 1890 anvisades 6,000 kronor.
Under erinran att den 16 sistlidne november af Eders Kongl. Maj:t
faststälts reglemente för ifrågavarande språklärare, hvilka benämnas universitetslektorer,
får jag nu i underdånighet tillstyrka, att till Riksdagen
måtte aflåtas nådig framställning derom, att af omförmälda anslag må
för år 1891 anvisas 6,000 kronor.

Under åberopande af de skål, som förut anförts för beviljande af
ett personligt anslag åt docenten vid universitetet i Lund Sven Söderberg
och särskilt vid senaste Riksdag för detta anslags bestämmande till
2,000 kronor, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att såsom särskildt arfvode åt docenten Söderberg
för år 1891 anvisa ett extra ''anslag å 2,000 kronor, med vilkor
att Söderberg under nämnda år egnar sin tjenst åt universitetets historiska
museum samt mynt- och medaljkabinett.

Likaledes hemställer jag, att, på det vice bibliotekarien vid universi(tetet
i Lund August Jakob Theodor Palm må fortfarande komma i åtnjutande
af det honom vid senaste Riksdag beviljade personliga lönetillägg,
Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig framställning derom,
att för nämnda ändamål anvisas för år 1891 ett extra anslag af
500 kronor.

Med anledning af gjord anmälan om det fortfarande behofvet af
arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund tillstyrker jag,
det Eders Kongl. Magt måtte föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad
under flera år egt rum, jemväl för år 1891 på extra stat anvisa 1,500
kronor till arfvoden åt extra biträden vid nämnda bibliotek.

Åttonde hufvudtitelu.

Af det vid 1888 års Riksdag beviljade anslag, 54,000 kronor, till en [36.]
ny byqqnad för botaniska institutionen vid universitetet i Lund, hvilket bmn“-anslag var atsedt att lördelas pa tre ar, äro för hvaiddera åt aren 1880 mska instituoch
1890 anvisade 18,000 kronor. På framställning af universitets-lloncn 1 Lundkanslern
får jag tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till utgående under år 1891 anvisa den återstående tredjedelen
af nämnda anslag, 18,000 kronor.

Då vid 1888 års Riksdag nådig framställning gjordes om anslag [37.]
till ny byggnad för botaniska institutionen vid universitetet i Lund, om-mln™dj''ö''flo
förmäldes, hurusom den kostnad, som framdeles komme att erfordras<amsjfe''a‘
för inventarier och apparater, vore förslagsvis beräknad till 10,000 kronor.**0”™ ‘ LundMed
anledning deraf, att nämnda byggnad skulle blifva färdig år 1891,
bär det akademiska konsistoriet anhållit, att anslag för inredning och
anskaffande af nödiga apparater nu måtte beredas. Dervid har blifvit
af institutionens föreståndare anmäldt, att, sedan fullständiga och detaljerade
kostnadsförslag erhållits, det belopp, som förut ansetts tillfyllestgörande,
visat sig icke vara för ändamålet tillräckligt. Kostnaden för
möbler och skåp till samlingarnas förvarande hade, ehuru för summans
nedbringande så mycket som möjligt alla möbler beräknats blifva af
furu och endast bordskifvorna af ek, stigit till 8,791 kronor samt för
apparater och andra utensilier för det växtfysiologiska laboratoriet till
3,169 kronor 50 öre, tillhopa 11,960 kronor 50 öre. Konsistorium har
på grund häraf anhållit om ett anslag till jemnadt belopp af 12,000
kronor.

Då anslag till inredning m. m. i omförmälda byggnad är eu nödvändig
följd af denna byggnads uppförande och kostnadssumman icke
synes kunna nedbringas under den uppgiga, finner jag mig böra tillstyrka,
det. Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till möblering
af botaniska institutionens i Lund nya byggnad samt anskaffande
af apparater och utensilier för växtfysiologiska laboratoriet derstädes
bevilja för år 1891 ett extra anslag af 12,000 kronor.

Bland de anslag, som af vederbörande akademiska konsistorium [38.]
begärts för universitetet i Lund, förekommer ett, hvarom under de seHare
åren flera gånger gjorts framställning, nemligen till ny byggnad gisten instituför
fysiologiska institutionen. Då konsistorium nu förnyat sin anhållan**0”™iLundhärom,
har dervid åberopats den motivering, som af institutionens föreståndare
förut afgifvits och hvilken innehåller hufvudsakligen följande.

Den lokal, i hvilken institutionen för närvarande vore inrymd, ehuru

46 Åttonde hufvudtiteln.

.säkerligen den bästa, som universitetet kunde åt densamma upplåta,
vore dock för ändamålet mycket olämplig. Dess beskaffenhet både helt
och hållet omöjliggjort anställandet af en del experiment, som bort utgöra
föreläsningarnas kärna; för andra experiment hade den lagt sådana
hinder i vägen, som endast genom jemförelsevis dryga kostnader och
efter lång tidsutdrägt kunnat öfvervinnas, hvarför dessa experiment
också allt för ofta icke kommit till utförande. Detta hade icke blott
medfört ett starkt och menligt tryck på valet af föreläsningsämnen och
på planen för deras behandling; det hade också med nödvändighet vållat,
att framställningen vid undervisningen lidit, och att resultatet ej blifvit
hvad det kunnat och bort blifva. Här förelåge misshushållning med
lärarens krafter och med lärjungarnes tid. Vidare kunde lokalen knappast
medgifva, att der anordnades en praktisk laborationskurs för de
studerande, åtminstone icke så, att de kunde deraf hafva någon nämnvärd
nytta. Att medicine studerande vid Lunds universitet icke hade
tillfälle att genomgå en sådan praktisk kurs i fysiologi, som vid de
andra medicinska högskolorna vore obligatorisk, måste betecknas såsom
en stor brist, ett tillbakasättande af desse studerande, hvaraf de finge
lida följderna ej blott under hela studietiden utan äfven under sin kommande
verksamhet vare sig såsom läkare eller såsom lärare i någon
medicinsk vetenskapsgren. En annan, särskilt för institutionens föreståndare
känbar och väsentlig olägenhet vore den, att en ursprungligen
för helt andra ändamål afsedd lokal föga egnade sig att der utföra
experimentela undersökningar af sådan art, att de kunde tänkas bidraga
till lösningen af något af de många och för hela den biologiska
forskningen vigtiga problem, som ständigt mötte vid fysiologiens studium.

Den nu upplåtna lokalen finge emellertid icke länge af institutionen
begagnas, enär densamma snart måste tagas i anspråk för bibliotekets
behof. Om icke statens hjelp komme emellan, blefve institutionen då
antingen husvill eller ännu sämre inhyst, än den nu vore. Till behofvets
afhjelpande torde någon annan utväg ej kunna ifrågasättas än
uppförande af ett nytt fysiologiskt laboratorium. Då frågan, huru ett
sådant laboratorium borde byggas och huru stort anslag härtill erfordrades,
vore ganska svår att besvara, hade institutionens föreståndare,
för att skaffa sig någon ledning för sitt omdöme i detta hänseende,
med understöd af statsmedel besökt och tagit kännedom om de flesta
tyska och schweiziska samt några österrikiska, italienska och franska
universitets institutioner. Snart sagdt öfverallt hade man nyss byggt
eller förberedde byggandet af storartade och dyrbara vetenskapliga

Åttonde hufvudtiteln. 47

institutioner af alla slag, men framför allt för fysiologien. Skulle Lunds
universitet i detta hänseende hålla jemna steg med utlandets universitet
af samma rang och samma antal studerande, så skulle härtill erfordras
en ganska betydlig penningsumma. Föreståndaren hade emellertid
uppgjort plan till en mer anspråkslös byggnad, så inrättad, att den
utan dyrbara förändringar kunde, när större behof gjorde sig gällande,
utvidgas genom tillbyggnad, på samma gång den nöjaktligt fy Ide de
behof, som för den närmaste framtiden förefunnes. Kostnaden för
denna byggnad uppginge enligt bifogadt förslag till 75,000 kronor,
hvartill komme omkring 25,000 kronor till inköp af tomt och till inredning,
möblering m. in.

Öfver ritningen och kostnadsförslaget har öfverintendentsembetet
afgifvit infordradt utlåtande, hvarvid embetet, med undantag af några
detaljanmärkningar beträffande den dekorativa anordningen af byggnadens
yttre, icke haft något att erinra mot ritningen, men ansett den
för sjelfva byggnaden beräknade kostnadssumman böra ökas med 10,000
kronor.

På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt om den nuvarande
lokalens olämplighet och då densamma i alla fall måste inom kort afstås,
finner jag det vara nödvändigt, att institutionen förses med annan,
ändamålsenligt inrättad lokal. Bästa sättet för åstadkommande af en
sådan torde utan tvifvel vara uppförande af en ny byggnad, och det
föreliggande förslaget synes, såsom uppgjordt utan öfverdrifna anspråk,
böra godkännas. Det för sjelfva byggnaden uppgjorda kostnadsförslaget
har. visserligen af öfverintendentsembetet ansetts böra höjas, men då
utgifterna för tomt samt för byggnadens inredning icke kunnat bestämdt
uppgifvas, torde anledning icke vara att vid beräkningen af kostnaden
för företaget i dess helhet gå utöfver den af institutionens föreståndare
upptagna slutsiffra., 100,000 kronor. Då det erforderliga beloppet synes
lämpligen kunna, i likhet med hvad förut skett beträffande andra dylika
anslag, fördelas på två till tre år, tillstyrker jag i underdånighet, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att
till uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvan berörda
ritning, af ny byggnad för fysiologiska institutionen vid universitetet i
Lund samt till inköp af tomt för byggnaden och dennas inredning beviljas
ett extra anslag af 100,000 kronor, samt att deraf anvisas 40,000
kronor att utgå under år 1891.

Åttonde hufvudtiteln.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

[39.] Till arfvode åt en amanuens vid institutets gynekologisk klinik har

Amanuenser. un(]er en följd af år anvisats extra anslag å 900 kronor, och vid senaste
Riksdag beviljades ett lika stort belopp för en amanuens vid institutets
kemiska laboratorium. Då dessa begge arfvoden, enligt lärarekollegiets
framställning, fortfarande äro för institutet beliöfliga, får jag i underdånighet
tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att jemväl för år 1891 på extra stat anvisa:
till arfvode åt en amanuens vid karolinska institutets

gynekologiska klinik............................................................ kronor 900: —

» arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska laboratorium
............................................................................ » 900: —

[40.] Med anledning af vederbörandes underdåniga hemställan om fort Kimiker

för farande anslag till kliniker för barnsjukdomar och åberopande de skäl,
b<domar~ som förut anförts för beviljande af dessa anslag, tillstyrker jag, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år
1891 anvisa: till en pediatrisk klinik å Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt
för sjuka barn 1,800 kronor och till en pediatrisk poliklinik i
Stockholm 2,800 kronor, under vilkor, hvad polikliniken beträffar, att
Stockholms stad för polikliniken tillskjuter enahanda belopp för år 1891.

[41.] Äfvenledes får jag, med åberopande af hvad till senaste Riksdag

Teckningar i anfördes beträffande anslag till utförande af teckningar i vetenskapliga
vetändtmåLa ändamål vid karolinska institutet, tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes till Riksdagen gorå framställning derom, att för omförmälda
ändamål jemväl för år 1891 må beviljas ett extra anslag å 1,500 kronor.

Allmänna läroverken och pedagogierna.

[42.] På Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställningar har Riksdagen under

Loneför- åtskilliga år å extra stat beviljat:
hattnng m. tillfällig löneförbättring åt lärare vid de allmänna

läroverken ....................................................................... kronor 336,975:

till resestipendier för lärare i främmande lefvande

språk ................................................................................ 6,000: —

Åttonde lmfviidtiteln.

till arfvoden åt extra lärare vid de allmänna läroverken.
.......;................................................................ kronor 40,000: —

samt för tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de

en- och tvåklassiga pedagogierna .......................... » 8,750: —

De förslag angående nyss berörda läroverk, som jag inom kort
torde få för Eders Kongl. Maj:t framlägga, afse såväl lärarnes aflöning
som öfriga läroverkens behof. Till täckande af de häraf föranledda
kostnader skulle enligt gjorda beräkningar, hvilka dock ännu icke kunnat
fullt afslutas, komma att erfordras omkring 70,000 till 80,000 kronor
mer, än som hittills å ordinarie och extra ordinarie stat utgått till dessa
läroverk. Då jag emellertid icke nu är i tillfälle att för Eders Kongl.
Maj:t föredraga ofvan bemälda förslag, och då reservationerna å anslagen
till de allmänna läroverken lemna full tillgång till betäckande
under nästa statsregleringsperiod af det belopp, hvarmed kostnaden för
genomförande af berörda förslag kan komma att öfverskjuta hvad hittills
till de allmänna läroverken och pedagogierna utgått, inskränker
jag mig för närvarande till den hemställan, att Eders Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att å extra stat för år 1891 anvisa:

för löneförbättring åt lärarne vid de allmänna läroverken 336,975
kronor;

ett. anslag af 6,000 kronor att af Eders Kongl. Maj:t disponeras till
stipendier åt lärare i främmande lefvande språk vid de allmänna läroverken
för att i utlandet studera tyska, franska eller engelska språken;

till arfvoden åt extra lärare vid de allmänna läroverken 40,000
kronor; samt

för beredande af löneförbättring åt lärare vid de en- och tvåklassiga
pedagogierna 8,750 kronor.

Högre lärarinneseminariet.

För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet [43.]
af tillfällig löneförbättring jemväl för år 1891, att utgå efter samma Tillfällig lönegrunder
som den för innevarande år beviljade, tillstyrker jag, att Eders förbaltnngKongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1891 på extra stat anvisa
enahanda belopp som hittills, eller 4,000 kronor.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

Åttonde hufvudtiteln.

Folkundervisningen.

[44.] Då de skäl, som föranledt Eders Kong]. Maj:t att af senast för Lpneförbätt-^

gamlade Riksdagar äska anslag till löneförbättring åt lärare och lärarinnor
r>lärare ”vid vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden åt tecknings! ärare för
-Oi^emina ex^ra tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare vid dessa semiara''rierna,
na narier, oförändrade qvarstå, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att till beredande af nämnda löneförbättring och arfvoden
för år 1891, enligt samma grunder, som för år 1890 blifvit bestämda,
på extra stat anvisa ett belopp af 33,300 kronor.

[45.] Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkhög Understöd

skolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel, hemställer jag, att Eders
folkhögskolor. Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att jemväl för år 1891 på extra
stat anvisa ett belopp af 15,000 kronor.

[46.] Under åberopande af hvad i punkten 10 här ofvan anförts hem ufj0erfimj''ltguställer

jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för
/oSt/eWa-anordnande af undervisning i slöjd vid ett folkskolelärareseminarium anvisa
resmmarmm.pl

[47.] Hos Eders Kongl. Maj:t har domkapitlet i Vexiö under år 1887

T9’ chZTd anm^h den allmänna läroverket derstädes tillhöriga gymnastiklokal,
‘lokal vid folk- som begagnats jemväl af seminariets elever, ej kunde upplåtas till beskoieiärare-
gagnande efter vårterminen 1889, emedan byggnaden blifvit till Vexiö
semvex?ö. ’ stad öfverlåten och skulle för andra ändamål användas.

Sedan i anledning häraf förslag blifvit väckt om uppförande för
seminariets räkning, å plats i dess omedelbara närhet men utom seminariets
område, af en särskild byggnad för tillgodoseende af gymnastikens
och i en framtid slöjdundervisningens förenade kraf på lokaler,
men detta förslag mött svårigheter, som föranledt förslagets öfvergifvande,
så har domkapitlet i skrifvelse den 6 mars 1889 insändt ritning
till en gymnastik- och slöjdlokal, som kunde uppföras på seminariets egen
tomt, för hvilken byggnad kostnaden enligt bifogadt förslag, med beräkning
att byggnaden uppfördes af sten, skulle uppgå till 26,889 kronor
99 öre, häri inberäknad kostnaden för värmeapparat; och har domkapitlet
med öfverlemnande af seminarierektors i ärendet afgifna utlåtande
tillstyrkt nådigt godkännande af den sålunda insända ritningen

Åttonde hufvudtiteln. 51

jemte kostnadsförslag äfvensom anhållit, att de för ändamålet nödiga
medel måtte beredas.

Beträffande denna ritning med dertill hörande kostnadsförslag har
öfverintendentsembetet, efter erhållen nådig remiss, den 9 april 1889
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och dervid yttrat, att embetet
ansåge byggnadens uppförande af tegel vara att föredraga framför dess
uppförande af trä, dock under iakttagande, att byggnadens fasader hölles
i »fogstruket» tegel, hvarigenom åt byggnaden gåfves en något anspråkslösare
och derigenom mera lämplig prägel och på samma gång underhållskostnaden
minskades. Ett dylikt byggnadssätt ansåge embetet ej
föranleda någon ändring i föreslagna hufvudformer utan endast i detaljer,
och blefve skilnaden i utseende emellan den kalkrappade seminariebyggnaden
och det fogstrukna gymnastikhuset utan betydelse. Hvad
anginge kostnadsförslaget, hvilket ej ökades genom den af embetet föreslagna
ändringen, har embetet erinrat, hurusom förslagets slutsumma
borde, med hänsyn till lågt beräknade pris å tegel, kalk, sand och
arbetslöner äfvensom å takstolar, ökas till 31,404 kronor 99 öre.

Embetet har ock, efter erhållen nådig befallning att afgifva förslag
å kostnaden för ifrågavarande byggnads uppförande af trä, i underdånigt
utlåtande den 8 sistlidne oktober öfverlemnat ett sådant förslag,
slutande, med ^beräkning jemväl af kostnad för värmeapparat, på 29,000
kronor, och dervid anfört, hurusom med hänsyn till markens lutningsförhållanden,
hvilka betingade en hög gråstensmur å byggnadens ena
långsida, jordvåningens väggar måste uppföras af gråsten och tegel,
med hvälfning för värmekammaren och bränsleförrådet.

Under sådant förhållande skulle kostnaden belöpa sig för ett stenhus
till 31,404 kronor 99 öre och för en byggnad af delvis sten och
delvis trä till 29,000 kronor, deri ej inbegripen kostnaden för gymnastikattiralj,
såsom hänförlig till lös inredning.

Slutligen har ock domkapitlet i särskild skrifvelse den 3 april
1889 ingifvit och förordat ett af seminariets rektor uppgjordt förslag
rörande omkostnader för inredningen af den ifrågavarande byggnaden,
slutande på 5,300 kronor, hvaraf beräknats för inredning af gymnastiklokalen
3,500 kronor, af slöjdlokalen 1,200 kronor och för anordnande
af elektrisk belysning i hela huset 600 kronor.

Om dessa inredningskostnader läggas till de förut nämnda för byggnaden
beräknade belopp, blifver kostnaden för stenhus med värmeapparat
och inredning 36,704 kronor 99 öre och för byggnad af delvis
sten och delvis trä med värmeapparat och inredning 34,300 kronor.

Då i Vexiö ej finnes någon gymnastiklokal, som kan för seminariet

.. [48.]

Okadt elevantal
vid tekniska
högskolan.

52 Åttonde hufvudtiteln.

upplåtas, sedan högre allmänna läroverket blifvit förlagdt i en från
seminariet aflägsen trakt af staden, och det vore en stor fördel om i
samband med gymnastikhuset äfven bereddes lokal för undervisning i
slöjd åt seminariets elever, anser jag mig böra understödja domkapitlets
anhållan om behöfliga medels anvisande för ifrågavarande ändamål.
Såväl domkapitlet som öfverintendentsembetet hafva förordat byggnadens
uppförande af sten, och då med afseende på byggnadstomtens beskaffenhet
det är nödvändigt, att byggnaden åtminstone delvis uppföres af
detta material, samt skilnaden i pris ej är så betydlig, att det. är skäl
derför afstå från de fördelar, som vinnas, om hela huset uppföres af
sten, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kong! Maj:t ville af
Riksdagen äska, att för uppförande af ny byggnad för gymnastik- och
slöjdundervisning vid seminariet i Vexiö med tillhörande värmeapparat
och inredning måtte beviljas i jemnadt tal 36,700 kronor.

De tekniska läroverken.

Af de studerande, som vid början af förliden hösttermin sökte inträde
i tekniska högskolans första afdelning, befans efter verkstäld inträdesexamen
ett antal al 99 uppfylla de för inträde vid läroverket
stadgade vilkor. Med hänsyn till utrymmet i högskolans undervisningslokaler
samt den befintliga tillgången å lärarekrafter ansågs emellertid
ett större antal än 84 icke kunna vid läroverket mottagas, hvadan af
högskolans styrelse inträde vägrades femton af de vid inträdesexamen
godkände ynglingarne.

I anledning häraf ingingo målsmännen till ifrågavarande ynglingar
med underdånig skrifvelse af den 16 sistlidne september, i hvilken de
anhöllo, att Eders Kongl. Maj:t med ändring af styrelsens beslut täcktes
meddela nådig föreskrift, att bemälde ynglingar skulle i högskolans
första afdelning såsom ordinarie elever mottagas.

Såsom skäl för denna anhållan anfördes hufvudsakligen, att stadgan
för tekniska högskolan icke innehölle någon bestämmelse derom, huru
många elever finge i anstalten i dess helhet eller i dess särskilda afdelningar
mottagas, än mindre enligt hvilken grund öfvertalige inträdessökande
skulle uteslutas, vid hvilket förhållande tekniska högskolans
styrelse syntes hafva saknat all befogenhet att besluta om uteslutande
af vissa inträdessökande, angående hvilka den erkänt, att de fullgjort
hvad som enligt stadgan fordrades för inträde. Det obefogade i styrelsens
åtgärd framginge äfven af en jemförelse med förhållandena

Åttonde hufnnltiteln.

vid de allmänna läroverken samt vid universiteten. Hvad de allmänna
läroverken anginge, hade Eders Kongl. Maj:t hvarken öfverlåtit åt dessa
läroverks lärarekollegier eller deras eforer eller åt domkapitlen att bestämma,
när eljest inträdesberättigade skulle på grund af bristande utrymme
afvisas, utan hade Eders Kongl. Maj:t sjelf härom beslutit och
dervid äfven förordnat, huru en lärjunge, som på grund af bristande
utrymme ej kunnat mottagas vid ett läroverk, vid ett annat kunde erhålla
inträde, så att ingen behöft alldeles uteslutas från den åstundade
undervisningen. Icke heller universitetsmyndigheterna syntes ega någon
rätt att på grund af bristande utrymme neka mottaga eljest berättigade
inträdessökande, derest icke Eders Kongl. Maj:t, såsom beträffande tjenstgöringen
vid vissa kliniker, derom beslutit. Härutinnan vore i öfrigt
att märka, att då Eders Kongl. Maj:t bestämt elevantalets inskränkning
och grunderna derför, så hade detta skett i så god tid före beslutets
tillämpning, att vederbörande kunnat vidtaga nödiga åtgärder antingen
för att tryggare vinna inträde eller för lämplig sysselsättning, derest
sådant ej vunnes. Men i nu förevarande fall hade styrelsen för tekniska
högskolan utan vidare förklarat, att åtskilliga ynglingar, ehuru godkända
i inträdesexamen, icke kunde mottagas, utan att med ett ord
gifva till känna, huru i framtiden komme att förfaras, hvarför lätt kunde
inträffa, att om samma ynglingar äfven nästa år anmälde sig och bestode
i examen, inträde dock kunde vägras.

Med anledning af denna underdåniga framställning, i hvilken jemväl
framhölls, huru angeläget det i vår tid vore för vårt land, att en
grundlig och omfattande ''teknisk bildning förefunnes inom detsamma,
och huru vigtigt det för den skull vore, att tillfälle att tillegna sig en
sådan bereddes alla dem, som eftersträfvade densamma och visade sig
erforderligen förberedda för dess. mottagande,, lät Eders Kongl. Maj:t
dels genom nådig remiss den 17 sistlidne september infordra underdånigt
utlåtande af tekniska högskolans styrelse och lärarekollegium,
dels i skrifvelse den 5 derpå följande oktober anbefalla styrelsen att
efter lärarekollegiets hörande inkomma ej mindre med utredning och
förslag angående de åtgärder, som borde vidtagas, på det att de i
examen godkände, men uteslutne lärjungarne skulle kunna redan då i
högskolan intagas, än äfven med yttrande angående de anordningar,
som kunde blifva erforderliga, för så vidt högskolan under följande år
skulle kunna mottaga ett lika stort eller större antal elever.

I de med anledning häraf afgifna underdåniga utlåtanden anfördes
af lärarekollegiet, med afseende på mottagandet af de i examen godkände,

Åttonde hufvudtiteln.

men uteslutne lärjungarne samt derför erforderliga anordningar och kostnader,
hufvudsakligen följande:

att lärarekollegiet ansåge i högsta grad önskligt, att samtlige ifrågavarande
inträdessökande kunde redan då antagas till ordinarie elever
vid högskolan, emedan ett uteslutande af inträdesberättigad sökande,
utan att en sådan möjlighet blifvit förut bekantgjord, syntes kollegiet
vara en rättskänslan stötande åtgärd, hvilken för bemälde femton sökande
i förhållande till de öfriga innebure en särskild orättvisa, enär
de ur formel synpunkt måste anses lika berättigade till inträde som
de, hvilka på grund af behörigen qvalificerad mogenhetsexamen redan
blifvit till ordinarie elever antagna, och erfarenheten visade, att antalet
verkligt goda ingeniörsämnen ingalunda plägade vara mindre inom denna
kategori af inträdessökande än bland dem, som vunne inträde på grund
af aflagd mogenhetsexamen;

att det hinder, som för mottagande af dessa femton elever mötte
med hänsyn dertill, att de dittills för första afdelningens undervisning
i ritning använda lärorum ej tilläte inrymmande af mer än 84 elever,
borde kunna för tillfället öfvervinnas genom begagnande af en eller
annan lokal, som dittills ej blifvit för undervisningen använd, samt att,
ehuru ej alla auditorier vore beräknade för ett så stort elevantal som
det, hvilket med tillägg af bemälde 15 elever skulle i första afdelningens
auditorier inrymmas, eller 99, likväl genom tillfälliga åtgärder
nödtorftig plats för dem alla borde kunna å auditorierna anskaffas;

att enär antalet biträdande lärare vid första afdelningen redan under
några år varit så pass otillräckligt, att undervisningens skötande på
tillfredsställande sätt varit förenadt med afsevärda svårigheter, lärarekrafterna
otvifvelaktigt vore otillräckliga för de redan antagna 84 eleverna
och således skulle blifva det i ännu högre grad för 99;

att största svårigheterna mötte vid undervisningen i matematik,
allmän fysik, beskrifvande geometri och linearritning samt frihandsteckning,
men att dessa svårigheter för tillfället kunde undanrödjas
derigenom, att till biträde vid undervisningen i matematik och allmän
fysik anstäldes en extra assistent för hvartdera ämnet med ett arfvode
för läsåret af 600 kronor för assistenten i matematik och 400 kronor
för assistenten i fysik, under det att för undervisningen i beskrifvande
geometri och linearritning samt frihandsteckning, i hvilka ämnen afdelningen
måste delas på tvenne parallelkurser, enär disponibla ritsalar
saknade utrymme för hela elevantalet, och en enda lärare, äfven med
hjelp af assistenter, omöjligen kunde på tillfredsställande sätt undervisa
ett så stort cfhtal elever, anstäldes extra lärare med ett arfvode för läsår

Åttonde hufvudtiteln.

af 2,000 kronor för extra läraren i beskrifvande geometri och linearritning
samt 1,000 kronor för extra läraren i frihandsteckning; samt

att ett synnerligen stort elevantal i första afdelningen påtagligen
skulle komma att inverka försvårande på undervisningen äfven i följande
högre afdelningar, hvarför man både att motse behof af ökadt
utrymme och ökadt assistentbiträde äfven i dessa, men att det vore
svårt att förutse, huru stora dessa svårigheter komme att blifva, då
detta i viss mån vore beroende af olika fackskolors olika utrymme för
ökadt elevantal, och man ännu ej kände, huru de mottagna eleverna
komme att fördela sig på de särskilda fackskolorna.

Högskolans styrelse anförde, hurusom dess åtgärd att från läroverket
utesluta femton godkända inträdessökande nödvändiggjorts deraf
att, enligt hvad högskolans lärarekollegium före åtgärdens vidtagande
såsom sin enhälliga åsigt uttalat, ett större antal elever än 84 icke
kunde, med då befintliga lokaler för första afdelningens ritöfningar och
med då varande tillgång på lärarekrafter, i samma afdelning mottagas.
Vid bestämmandet af dem, som borde antagas, hade styrelsen
utan afvikelse följt det förslag, hvilket examinatorerna i inträdesexamen
afgifvit. Under meddelande i öfrigt att, enär efter höstterminens början
af de då till elever i första afdelningen antagne 2 afgått och 1
aflidit, 3 af ofvan bemälde ynglingar redan antagits till elever i samma
afdelning, så att antalet af de i inträdesexamen godkände men till
elever icke mottagne dåmera endast utgjorde 12, androg styrelsen,
beträffande frågan om de åtgärder, som borde vidtagas, på det att de
i inträdesexamen godkände men uteslutne ynglingarne skulle redan då
kunna i högskolan intagas, hufvudsakligen följande:

att då i första afdelningens ritsalar och dertill angränsande mindre
rum redan de dåvarande eleverna vore så mycket sammanträngda, som
utan allt för stora svårigheter kunde ske, undervisning för ytterligare
12 elever i beskrifvande geometri, linearritning och frihandsteckning
icke kunde beredas, utan att första afdelningen delades i tvenne parallelklasser,
som af särskilda lärare undervisades, och att derför under
innevarande läsår för sådant ändamål borde anställas tvenne extra lärare,
en i beskrifvande geometri och linearritning och en i frihandsteckning,
samt att aflöningen till dem för läsår borde, på sätt lärarekollegiet
föreslagit, beräknas till 2,000 kronor för den förre och 1,000
kronor för den senare;

att till följd af ökadt behof af assistentbiträde vid undervisningen
i matematik och fysik, i fall 12 nya elever antoges, ett förhöjdt anslag

Åttonde hufvudtiteln.

af 1,000 kronor till aflöning af assistenter, jemväl i enlighet med lärarekollegiets
förslag, under innevarande läsår erfordrades;

att, om ifrågavarande 12 ynglingar till elever i första afdelningen
mottoges, men för samma afdelning hvarken afgångsprocenten
under läsåret eller vid öfvergången till andra afdelningen ej heller elevernas
fördelning på särskilda fackskolor komme att väsentligen afvika
från hvad de dittills plägat vara, andra afdelningens elever under nästa
läsår, 1890—91, måste så väl vid rit- och konstruktionsöfningar som vid
praktiska öfningar i geodesi och topografi jemväl delas i tvenne parallelafdelningar,
som af särskilda lärare undervisades, och att i sådan
händelse tre extra lärare då borde anställas, nemligen en i geodesi
och topografi, en i konstruktion af enkla maskindelar och en i husbyggnadskonst,
för hvilka, enligt en af högskolans föreståndare efter
samråd med vederbörande lärare gjord beräkning, aflöningen för läsår
icke borde upptagas till mindre än 800 kronor till läraren i geodesi och
topografi, 1,800 kronor till läraren i konstruktion af enkla maskindelar
och 600 kronor till läraren i husbyggnadskonst;

att under de följande tvenne läsåren, då behofvet af ökade lärarekrafter
af flera skäl vore ännu svårare att beräkna, man visserligen icke
af ifrågavarande anledning syntes behöfva någon ny sjelfständig lärare
men väl ökadt biträde af assistenter, för hvilket ändamål något anslagsbelopp
dock icke för det dåvarande torde behöfva uppgifvas;

att under ofta nämnda förutsättning behöfdes dels till inledning af
gas i en större sal, som derefter skulle användas till ritsal, samt till
anskaffande af åtskillig ny materiel, såsom ritbord, geodetiska instrument,
verkstadsinventarier in. m., allt enligt bifogad specifikation, ett
belopp af 2,400 kronor, att utgå med hälften under år 1889 och hälften
under år 1890, dels ett ökadt årligt anslag, åtminstone under åren 1890
och 1891, till s. k. »diverse utgifter» för bränsle, gas in. in. af 500
kronor, dels slutligen under år 1890 ett ökadt anslag för fysiska öfningar
af 200 kronor; samt

att till alla ofvan angifna anslagsbehof, beräknade för kalenderår,
skulle erfordras:

för är 1889

till aflöning åt 1 extra lärare i beskrifvande geometri

och linearritning ........................... kronor 900: —

till aflöning åt 1 extra lärare i fri handsteckning.

................................ » 650: —

transport kronor 1,550: —

Åttonde hutVudtiteln.

transport kronor 1,550: —
till aflöning’ åt assistenten i mate matik

och fysik .......................... » 350: —

» ny materiel m. m........................... » 1,200: — kronor

	för är	1890
»	aflöning åt 1 extra lärare i beskrifvande geometri
	och linearritning...........................	kronor	1,100: —
»	aflöning åt 1 extra lärare i fri-
	handsteckning................................	»	350: —
»	aflöning åt 1 extra lärare i kon-
	struktion af enkla maskindelar	»	900: —
))	aflöning åt assistenten i mate-
	matik och fysik ..........................	»	650: —
»	anskaffande af ny materiel m. m.	»	1,200: —
»	ökadt anslag till »diverse utgif-
	ter»...................................................	»	500: —
»	ökadt anslag till fysiska öfnin-
	gar.....................................................	»	200: —
	för år	1891
»	aflöning åt 1 extra lärare i geodesi	och topo-
	graf! .......!...........................................	kronor	800: —
»	aflöning åt 1 extra lärare i kon-
	struktion af enkla maskindelar	»	900: —
»	aflöning åt en extra lärare i hus-
	byggnadskonst ..............................	»	600: —
»	ökadt anslag till »diverse utgif-
	ter».................................................	»	500: —

3,100: —

4,900: —

2,800: —

stimma kronor 10,800: —

Genom nådigt beslut den 18 sistlidne oktober afgjorde Eders Kongl.
Maj:t denna fråga och förordnade dervid, dels att de tolf af ofvan bemälde
femton ynglingar, som då ännu icke vunnit inträde, skulle ofördröjligen
mottagas såsom ordinarie elever i högskolans första afdelning,
dels att för läsåret 1889—90 ett belopp af 4,500 kronor, af bvilka
medel 4,000 kronor skulle användas på sätt lärarekollegiet föreslagit
och 500 kronor vore afsedda till anskaffande af erforderlig materiel m. m.,
skulle ställas till styrelsens förfogande, och dels slutligen att statskon Bih.

till Iiiksd. Prof. 18.90. 1 Sami. 1 Afd. 8

58 Åttonde hufvudtiteln.

toret skulle af tillgängliga medel förskjuta nämnda belopp af 4,500
kronor.

Hvad åter angår frågan om de anordningar, som hande blifva erforderliga,
derest tekniska högskolafi under följande år skulle kunna mottaga
ett lika stort eller större antal elever än det, som nu vunnit inträde derstädes,
har lärarekollegiet i underdånig skrifvelse den 28 sistlidne november
afgifvit utredning och förslag.

Härvid har lärarekollegiet till en början upptagit frågan om det
antal elever, som under hittills varande förhållanden, utan allvarlig
skada för undervisningen, årligen skulle kunna intagas vid läroverket,
samt i sådant hänseende uttalat, att kollegiet efter tagen noggrann
hänsyn till de fordringar, som inom de olika läroämnena borde ställas
på undervisningen, kommit till det resultat, att flere elever än högst
75 icke borde intagas i läroverkets första årsafdelning. Lärarekollegiet
ansåge dock, att äfven om högskolan komme att utvidgas med hänsyn
till elevantalet, blefve det alltid af praktiska skäl nödvändigt att fastställa
ett visst elevantal såsom det största möjliga i förhållande till de
lokaler, penningmedel och lärarekrafter, öfver hvilka högskolan hade
att förfoga; och innehåller utlåtandet en närmare redogörelse för de
grunder, dem kollegiet ansett böra bestämmas i fråga om företrädesrätt
till inträde vid läroverket. Emellertid hyste lärarekollegiet den
öfvertygelsen, att en utvidgning af högskolan, så att den årligen kunde
mottaga ett större elevantal än 75, motsvarade landets verkliga behof, särskild!
med hänsyn till den omständigheten, att vårt lands industri ännu
intoge en jemförelsevis låg ställning, ett förhållande som i väsentlig
mån berodde derpå, att den högre tekniska bildningen i vårt land ännu
icke vore tillräckligt utbredd eller eftersökt. Lärarekollegiet hade dock
icke vågat att vid detta tillfälle föreslå några mer genomgripande åtgärder,
dels emedan derför skulle erfordras en grundligare utredning
än kollegiet nu kunnat åstadkomma, dels af det skäl att den starkt
växande tillströmningen till högskolan under de senaste åren måhända
vore af tillfällig natur. Lärarekollegiet hade derför utarbetat förslag
till eu provisorisk utvidgning af läroverket och dervid icke förutsatt
någon till- eller ombyggnad af den nuvarande lokalen, men tillsett, att
de ändringar af lokalerna, som måst föreslås, gjorts så, att de äfven
vid en framtida, mer genomgripande omorganisation komme att blifva
af gagn.

Enligt detta förslag till utvidgning skulle, utan läroverkshusets
om- eller tillbyggnad, kunna i första avdelningen årligen mottagas ett
antal af 110 elever; och har lärarekollegiet i detalj redogjort för de

Åttonde liufvud t ite I n.

ändringar, som för detta ändamål borde vidtagas i högskolans nuvarande
lokaler och deras användning samt genom bifogade planritningar
åskådliggjort dem. Vidare har lärai-ekollegiet lemnat en noggrann utredning
af den förstärkning af befintliga lärarekrafter, som af samma
anledning blefve erforderlig lör de särskilda undervisningsämnena.
Kostnaderna för den föreslagna utvidgningen har lärarekollegiet, med
bifogande af speciella kostnadsförslag för särskilda poster, beräknat till
20,000 kronor för ändring och inredning af lokaler, anskaffande af materiel
och instrument in. m. samt till 25,300 kronor årligen för lärarekrafternas
förstärkande och andra för undervisningens bedrifvande erforderliga
utgifter. För bestämmandet af högsta elevantalet i första
afdelningen till 110 talade enligt kollegiets åsigt, förutom den omständigheten
att de nuvarande lokalerna kunde för ett så stort elevantal
apteras, jemväl följande förhållanden: att den tillökning i lärarekrafter,
som blefve nödvändig, så snart antalet 75 öfverskredes, äfven vore
tillräcklig för 110—120 elever; att läroverket, om talet 110 tills vidare
faststäldes såsom maximum, sannolikt icke skulle behöfva afvisa något
nämnvärdt antal inträdessökande, till dess mer genomgripande åtgärder
kunde vidtagas; och slutligen att ett höjande af siffran från 75 till ett
lägre tal än 110 — då läroverket dock faktiskt förut mottagit ända till
84 nya elever — icke skulle svara mot den ökning i kostnaderna, som
till lärarekrafternas förstärkning i följd af elevantalets ökning blefve
nödvändig.

Såsom ofvan antydts, har emellertid lärarekollegiet ansett, att en
grundligare omorganisation af högskolan och dess verksamhet under
den närmaste framtiden vore behöflig, alldenstund densamma hade
att kämpa med svårigheter, som genomförandet af kollegiets provisoriska
förslag icke kunde afhjelpa och som till stor del vore oberoende
af det större eller mindre elevantalet. Sålunda vore den fysiska institutionens
lokaler icke blott otillräckliga till utrymmet, utan lede äfven af än
väsentligare brister, hvilka blott genom anskaffande af en ny och helst
fristående lokal kunde undanrödjas. I bottenvåningen midt under det
fysiska laboratoriet befunne sig nemligen den mekaniska verkstaden,
och det buller ''och den skakning, som medföljde arbetet på denna,
gjorde hvarje noggrannare mätning på laboratoriet omöjlig. Dessutom
blefve det snart nödvändigt att dela den fysiska professionen och
dermed möjligen äfven institutionen på tvenne särskilda hufvudlärare,
då det i våra dagar ej gerna vore möjligt för en enda hufvudlärare
att både sköta undervisningen samt följa med och deltaga i utvecklingen
af sådana vetenskapsgrenar som allmän fysik, tillämpad värmelära,

Åttonde hnfnidtiteln.

elektricitetslära och dess användning på det tekniska området o. s. v.
Vid de tyska tekniska högskolorna hade man också öfverallt åtminstone
två professorer för dessa lärofack.

Äfven det kemiska laboratoriet kräfde för att motsvara sin vigtiga
uppgift en tillbyggnad, hvarom fråga ock redan år 1877 väcktes. Först
derigenom blefve det nemligen möjligt för professorn i allmän kemi
att få eget laboratorium samt att införa laborationsöfningar för första
afdelningens elever i stället för att, såsom hittills egt rum, uppehålla
undervisningen i kemi under elevernas första studieår endast medelst
föreläsningar, en anordning, hvars olämplighet läge i öppen dag. Derigenom
möjliggjordes äfven att, i likhet med förhållandet vid de öfriga
fackskolorna, inrätta en fjerde årskurs för kemisterna, der de flitigare
och kunnigare bland dem kunde fortsätta och fullända sina studier.

Nya lokaler komme vidare att inom kort blifva behöfliga för de
mekaniskt tekniska samlingarna och för den mekaniska verkstaden, hvarjemte
en laboratorielokal för teknologiska undersökningar, såsom hållfasthetsprof
m. m., borde sättas i samband med lokalen för nyss nämnda
samlingar. Vid de flesta af utlandets högskolor funnes dylika anstalter,
och Chalmers tekniska läroanstalt i Göteborg hade redan ett dylikt
laboratorium af ganska framstående beskaffenhet.

I den mån den tekniska bildningen tilltoge i betydelse och elevantalet
vid de tekniska skolorna växte, blefve behofvet af särskildt för
ändamålet utbildade lärare allt mer känbart. Liksom vid de tyska
tekniska högskolorna redan länge varit fallet, borde man derför vara
betänkt på att äfven vid den tekniska högskolan anordna en särskild
s. k. allmän fackskola, i hufvudsak omfattande de mera teoretiska och
grundläggande ämnena och speciel afsedd för utbildning af lärare vid
de tekniska skolorna. Äfvenså hade behofvet af eu särskild fackskola
för tillämpad fysik och elektroteknik blifvit allt mer känbart. Inrättandet
af en dylik fackskola skulle utan allt tvifvel komma att väsentligt öka
högskolans betydelse.

I nu angifna förhållanden äfvensom i vissa andra omständigheter,
nemligen dels det sätt, hvarpå undervisningen vore mellan lärarne vid
högskolan delad, i hvilket hänseende kunde anmärkas, att de nu befintliga
många lärareplatserna lämpligen borde förenas på färre händer
med ökad tjenstgöringsskyldighet och höjd aflöning, dels ock vissa
oegentlighet^!- i bestämmelserna om fordringarna för inträde vid högskolan,
hade man, enligt lärarekollegiets mening, hufvudsakligen att
söka grunden dertill, att högskolan ännu icke kunde uthärda en jemförelse
med flertalet af utlandets och särskildt Tysklands läroverk af

Åttonde hufvudtiteln.

samma uppgift och natur. Också hade lärarekollegiet gerna önskat att
nu kunna framlägga ett fullständigt förslag till eu tillfredsställande omorganisation.
Men då den grundliga utredning af en mängd invecklade
förhållanden, som ett dylikt förslag förutsatte, kräfde mer tid än den, hvaröfver
lärarekollegiet eller af kollegiet utsedde komiterade kunde förfoga,
äfvensom kostnader, hemstälde lärarekollegiet, att Eders'' Kong! Maj:t
täcktes förordna om tillsättandet af en komité med uppgift att verkställa
utredning angående de förhållanden, som kunde kräfva eu utvidgning eller
förändring af högskolans nuvarande institutioner och verksamhet i öfrigt,
och med underdånigt förslag härom till Eders Kongl. Maj:t inkomma.

Slutligen har lärarekollegiet meddelat, att, derest någon ytterligare
utvidgning af högskolan icke för närvarande ifrågakomme, för anordnandet
af den fortsatta undervisningen af de 12 elever, som under sistlidne hösttermin
på Eders Kongl. Maj:ts befallning intagits i högskolan, under kommande
läsår erfordrades:

till arfvode åt en parallellärare i konstruktion af enkla

maskindelar ...................................................................... kronor 1,800: —

till arfvode åt en parallellärare i geodesi och topografi .. » 800: —

» » » » » » husbyggnadskonst......... » 600: —

för fysikaliska laborationer......................................................... » 200: —•

till diverse utgifter och materiel ............................................ » 2,000: —

eller tillsammans kronor 5,400: —

Svårigheterna med afseende på lokalerna kunde, då det här gälde en
enda afdelning, genom tillfälliga anordningar alhjelpas.

I eu till lärarekollegiets protokoll fogad reservation hafva åtskilliga
af kollegiets medlemmar uttalat en från majoritetens afvikande mening i
några punkter. Dessa röra hufvudsakligen de föreslagna lokalförändringarna
i den nuvarande läroverksbyggnaden samt antalet elever, som efter
de skedda förändringarna enligt kollegiets förslag skulle årligen kunna i
högskolan intagas. Beträffande '' den första af dessa punkter hafva reservanterna
sökt visa olämpligheten af kollegiets förslag samt framlagt eu
af bifogade ritningar åskådliggjord lokalanordning, hvilken enligt deras
mening skulle leda till det åsyftade målet med mindre omfattande och
följaktligen äfven mindre kostsamma förändringar än den af kollegiet föreslagna.
Med afseende på den senare punkten hafva reservanterna åter
framhållit, att, ehuru eu årlig inträdeskontingent af 110 elever med af
dem föreslagna lokalanordningar skulle kunna mottagas utan större olägenheter
än dem, som blefve eu följd af kollegiets förslag, de likväl ansåge,
att den af kollegiet uppstälda maximisiffran 110 för den årliga kontingenten

Åttonde hufvudtiteln.

af nyinträdande lärjungar blifvit, äfven om man blott afsåge en provisorisk
anordning, antagen väl hög med hänsyn till fordringarna på de sanitära
förhållandena och en rationelt ordnad undervisning.

Slutligen liar tekniska högskolans styrelse i skrifvelse den 19 sistlidne
december beträffande den ökade kostnad, som undervisningen af de förut
nämnda, enligt nådigt beslut i första afdelningen intagna 12 ynglingar^
kunde anses medföra, fasthållit vid den beräkning, styrelsen tidigare meddelat,
och hemstält, att för åren 1890 och 1891 måtte anvisas ett belopp
af 6,300 kronor, utgörande skilnaden mellan det beräknade totalbeloppet,
10,800 kronor, och det belopp, som redan anvisats, 4,500 kronor. Vidare
har styrelsen med afseende på den ifrågasatta utvidgningen af läroverket
underkastat lärarekollegiets förslag eu utförlig granskning och med anledning
deraf förklarat sig icke kunna gilla vare sig de af kollegiet föreslagna
lokalförändringarna i den nuvarande läroverksbyggnaden eller de grunder,
efter hvilka undervisningen enligt dess förslag skulle ordnas. Men då lärarekollegiet
såsom en följd af utvidgningen omförmält behofvet af nya anslag
till förhöjd aflöning åt sekreteraren och kamreraren samt till diverse utgifter
för gas och bränsle in. in. äfvensom till liyresersättning åt föreståndaren,
hvars boställsvåning enligt kollegiets förslag skulle tagås i anspråk
för läroverkets behof, utan att uppgifva dessa anslags storlek, så har styrelsen
upplyst, att för dessa ändamål skulle erfordras ett sammanlagdt
belopp af 7,400 kronor.

Hvad ändtligen angår den större eller mindre behöfligheten af den
ifrågasatta utvidgningen, bär styrelsen anmärkt, att ett tillfälligt tillopp af
många inträdessökande under ett eller annat år icke ensamt för sig bevisade
behofvet af en utvidgning eller att elevantalet fortfarande komme
att växa. Antalet sökande till platser såsom ordinarie eller specialelever
hade år 1870 endast varit 39, men hade under de följande åren hastigt
ökats och år 1875 stigit till ej mindre än 161, derpå hade det snart åter
sjunkit och år 1881 endast varit 50, hvarefter det ånyo stigit, så att det
år 1888 uppgått till 95 och år 1889 till 128. Dessa siffror syntes styrelsen
tillräckligt ådagalägga, i hvilken hög grad antalet af inträdessökande vid
högskolan vore beroende af den tillfälliga industriella lifligheten i landet
samt derstädes pågående jernvägs- och andra större byggnadsföretag, hvarför
det vore alldeles omöjligt att nu med någon säkerhet förutse, huruvida
tilloppet af inträdessökande under de närmaste åren kunde komma
att ökas eller minskas.

Det vore styrelsen icke obekant, med hvilka svårigheter de från tekniska
högskolan äfven under de senaste åren utgångna eleverna i allmänhet
haft att kämpa för att här i landet på den tekniska banan vinna sin

Åttonde liufvudtiteln. 63

utkomst, svårigheter, som förmått många af dem att i främmande land
söka sig verksamhet. Enligt styrelsen meddelade uppgifter, hvilkas tillförlitlighet
den icke ansåge sig hafva skäl att betvifla, hade bland de
under aren 1880—1888 från högskolan utexaminerade eleverna omkring
60 procent begifvit sig till främmande länder samt der tillsvidare qvarstanna!,
fastän antalet af ordinarie och specialelever under dessa år i
medeltal icke öfverstigit 156.

Med kännedom härom och på grund af hvad den i öfrigt anfört,
kunde styrelsen derför ej flin) a behofvet af läroverkets utvidgning vara
så trängande, att provisoriska anordningar, hvilka icke kunde blifva fullt
tillfredsställande, för sådant ändamål borde ofördröjligen vidtagas; men
med hänsyn till industriens fortgående utveckling och det hos dess idkare
växande kunskapsbegäret kunde styrelsen å andra sidan icke förbise, att
den tidpunkt icke vore aflägsen, då en utvidgning af läroverket och ett
fullständigande af undervisningen derstädes kunde blifva behöfliga.

Da jag tillstyrkte Eders Kong! Maj:t att förordna om intagning i
tekniska högskolan af de ynglingar, som vid sistlidne hösttermins början
blifvit. i examen för inträde godkände men det oaktadt i följd af bristande
utrymme icke mottagna, gjorde jag det i främsta rummet, emedan ingen
bestämmelse fans angående det högsta antal elever, som vid högskolan
egde vinna inträde, och, om en sådan bestämmelse först då skulle hafva
träffats, bemälde ynglingars rätt kunde anses förnärmad, i synnerhet som
grunderna för de öfvertaliges uteslutning utan tvifvel hade blifvit godtyckliga,
derest de skulle så fastställa, att de träffat in på ifrågavarande
ynglingar, under det att det å andra sidan icke hade varit rigtigare eller
billigare, om åtskilliga af de elever, som antagits och redan fått börja
deltaga i undervisningen, afvisats för att lemna plats för några af de
förut uteslutne. Säkerligen skulle äfven ett beslut om åtskilliga inträdesbeiättigades
uteslutning, helst om det fattats långt efter terminens början,
hafva väckt oro och osäkerhet hos föräldrar och målsmän till ynglingar,
som hade för afsigt att egna sig åt den tekniska banan, hvaraf de
kunde föranledas att hellre genast sända sina myndlingar till universitetet
eller för dem välja andra lefnadsbanor än att utsätta sig för att få dem
afvisade från tekniska högskolan, sedan de vidtagit nödiga anordningar
för deras vistelse och studier vid densamma, ^hiskligt syntes mig jemväl,
att för den närmaste framtiden icke måtte erfordras några bestämmelser i
syfte att inskränka tillträdet till högskolan, hvarför jag ock tillstyrkte
Eders Kong! Maj:t att anbefalla högskolans styrelse och lärarekollegium
att inkomma med förslag till sådana anordningar vid läroverket, att ett

Åttonde hufvudtiteln.

lika stort eller större elevantal än det, som senast vunnit inträde, der
kunde mottagas. Då emellertid en betydande meningsskiljaktighet visat sig
så väl inom lärarekollegiet sjelft som mellan detsamma och styrelsen angående
de åtgärder, som för en dylik utvidgning erfordrades, finner jag
mig nödsakad att för närvarande afstå från hvarje förslag till en större
utvidgning af högskolan och inskränka mig till att hemställa, att Eders
Kong!. Maj:t ville af Riksdagen begära medel till betäckande af de utgifter,
som intagandet vid läroverket af de omförmälde tolf eleverna medfört.
Dessa utgifter hafva för innevarande läsår utgjort 4,500 kronor och för
kommande läsår hafva de af lärarekollegiet enstämmigt beräknats till 5,400
kronor.

I en punkt hafva emellertid styrelsen och lärarekollegiet varit af samma
mening, nemligen angående behofvet af en grundlig utredning om lämpligaste
sättet för den utvidgning och omorganisation af högskolan, som i
den närmaste framtiden vore behöflig. Äfven mig synes en dylik utredning
af sakkunnige personer oundgänglig och med snaraste böra företagas,
så att den inskränkning af elevantalet vid högskolan, som för de näst
följande åren torde blifva nödvändig, icke må allt för länge ega bestånd.
Men då en dylik utredning icke kan utföras utan temligen stora kostnader,
torde för detta ändamål ett belopp af 5,000 kronor böra af Riksdagen äskas.

På grund af det anförda föreslår jag derför, att Eders Kong!. Maj:t
täcktes begära af Riksdagen på extra stat dels ett belopp af 9,900 kronor
till betäckande af kostnader i anledning af nådiga beslutet den 18 sistlidne
oktober angående åtskilliga elevers intagande vid högskolan, dels till utredning
genom sakkunniga personer angående behofvet af och sättet för
eu utvidgning och omorganisation af tekniska högskolan ett belopp af
5,000 kronor.

[49.] Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande af

Understöd åt kostnader för deras inspektion har under de senaste åren anvisats ett belayrkesMor
lopp af 35,000 kronor årligen, under vilkor att det bidrag, som af dessa
m. m. me(lel komme att utbetalas till understöd åt sådan skola, icke finge öfverstiga
hvad vederbörande kommun i kontant tillsköte för skolan. Då omförmälda
belopp fortfarande är för ifrågavaranda ändamål erforderligt, hemställer
jag, att Eders Kong!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att jemväl för
år 189i härtill, under nämnda vilkor, på extra stat anvisa 35,000 kronor.

Åttonde hufvudtiteln.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

På derom af medicinalstyrelsen i skrifvelse den 25 september 1889 [50.]

angående medicinalverkets behof gjord framställning tillstyrker jag, det Arfvode /«>
Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1 89\gToq,UaLf
bevilja ett anslag af 1,200 kronor, eller samma belopp som under flera före- räkenskaper.
gående år, till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper.

Medicinalstyrelsen har i skrifvelse den 25 september 1889 anmält, att [51.]
vid den i hufvudstaden inrättade poliklinik för tandsjukdomar, hvilken sedan Poin-Umk för
början af år 1885 varit i verksamhet och fortgått enligt de af styrelsen ''"förnär.''
efter nådigt uppdrag meddelade bestämmelser, så väl patienternas som de
studerandes antal årligen tillväxt, så att, medan patienternas antal under
år 1885 utgjorde 1,340, detsamma år 1888 uppgick till 6,578, hvarjemte
antalet studerande ökats från 16 under år 1885 till 40 under år 1888. Enär
sålunda anstalten tillvunnit sig ökadt förtroende och visat sig motsvara
det med densamma afsedda ändamål, får jag, i enlighet med medicinalstyrelsens
framställning, tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att på extra stat äfven för år 1891 anvisa ett anslag af 4,000 kronor
för uppehållande under samma år af ifrågavarande poliklinik.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

Med anledning af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens i under- [52.]
dunig skrifvelse den 27 september 1889 gjorda anhållan, hemställer jag, Arfv°den för
att, enär de extra anslag å tillsammans 9,200 kronor, som för ändamål fffLttt
tillhörande akademiens verksamhet, blifvit för innevarande liksom för flera linsar *«■ mföregående
år beviljade, äro för samma ändamål fortfarande erforderliga,

Eders Kongl. Majt täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1891
bevilja enahanda anslagsbelopp, nemligen:

till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid
ordnandet och vården af de under akademiens inseende
stälda samlingar samt till aflöning åt vakt .

betjening...................................................................... kronor 4,000: —

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets

fornlemningar in. in. .................................................... » 3,200: _

transport kronor 7,200: —

Bih. till lliksd. Prat. 1890. 1 Sami. 1 Afd. g

Åttonde hufvudtiteln.

[53.]

Nybyggnad a
akademiens
hus.

transport kronor 7,200: —
samt till utgifvande af planschverk öfver fornsaker
och andra märkvärdiga föremål i statens historiska

museum m. in.......................................................... kronor 2,000: —

tillhopa kronor 9,200: —

Akademien för de fria konsterna.

Akademien för de fria konsterna har i skrifvelse den 25 september
/1886 till Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet och behjertande framlagt
en fråga af mindre vanlig betydelse, nemligen förslag till en genomgripande
om- och nybyggnad på akademiens tomt, samt i sådant hänseende
hufvudsakligen anfört följande.

Akademien, hvilken tid efter annan kunnat, med statsmakternas bistånd,
genomföra sådana förbättringar inom konstundervisningen, som motsvarade
äfven ganska långt drifna anspråk, hade dervid likväl till följd af
olämpligheten af de lokaler, som stode till hennes förfogande, haft att kämpa
med svårigheter, hvilka årligen i bekymmersam grad tillväxt. Redan för mer
än tio år sedan hade behofvet af eu nybyggnad för akademiens läroverk, af
akademien ådagalagdt, blifvit af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen erkändt.
Svårigheterna vore dock numera större än då, särskildt livad anginge sjelfva
utrymmet för utställningar in. in. Att akademien i fråga om konstutställningsföretagen
i Sverige icke kunnat intaga den ledande ställning som önskvärd t
varit hade sin grund i de missförhållanden, som förefunnes i afseende på
akademiens lokaler. Alla de rum, öfver hvilka akademien till utställningsändamål
förfogade, vore nästan utan något undantag icke allenast
otidsenliga till sin utstyrsel och belysning utan äfven i afseende på utrymme
och läge alldeles otillfredsställande. Dertill komme, att alla dessa
rum just under de tider af året, då konstutställningar i Stockholm visat
sig kunna vara till största gagn, vore tagna i anspråk för undervisningen.
Trots sitt tydliga åliggande kunde akademien för närvarande icke
utfärda en inbjudning till den allt talrikare och allt mer betydande vordna
svenska konstnärskretsen att allmänt deltaga i en konstutställning: utrymmet
förbjöde det. Än mindre såge sig akademien i stånd att kunna
till deltagande i ännu mer lärorika utställningar inbjuda de tre nordiska
grannländerna.

Då akademien ansett sig ega grundad anledning antaga, att den skadliga
splittring, som inom de svenska konststräfvandena inträdt, innerst
hade sin grund i bristen på eu centralplats för konstutställningar och

Åttonde hufviidtiteln.

för den dermed naturligt förenade konsthandeln, hade akademien med
lifligt intresse omfattat ett af dess preses framstäldt förslag om nedsättande
af en komité för närmare utredning rörande en af honom angifven plan
till ett både för utställningsändamål och för läroverkets behof afsedt omoch
nybyggande af akademiens hus.

Den komité, som i följd af detta förslag sattes i verksamhet och ur
akademiens enskilda fond utrustades med nödiga medel för vidtagande af
förut knappast med nog grundlighet genomförda undersökningar beträffande
akademitomtens användbarhet för ändamålsenliga byggnadsutvidgningar,
hade kommit till det resultat, att tomten fullt lämpade sig för en byggnad
af den beskaffenhet, att, såsom önskvärdt vore och redan 1876 års Riksdag
funnit vara äfven med statens fördel öfverensstämmande, akademiens alla
behof kunde i densamma tillgodoses. Icke allenast alla de utställningsoch
undervisningssalar, som för utförandet af akademiens åligganden vore
oumbärliga, visade sig, enligt de af komiterade företedda ritningar,
vara i den föreslagna byggnadskomplexen innefattade, utan derutöfver
stode till akademiens förfogande ett antal för läroanstalten nu icke
behöfliga lokaler, hvilkas påräkneliga afkastning genom uthyrning kunde
möjliggöra för akademien att, derest så erfordrades, med ett ganska
betydande bidrag deltaga i de kostnader, som förslaget komme att
kräfva, och hvilka lokalers egenskap i öfrigt att kunna i en framtid
tjena som jemförelsevis lätt omapterade reservutrymmen för eventuella
utvidgningar af institutionen kunde betraktas såsom särdeles fördelaktig.

Akademien hade också, med fästadt afseende derå:

att hon så godt som under hela sin verksamhetstid, just beträffande
lokaler, kämpat med svårigheter, hvilka trots alla hennes bemödanden samt
oaktadt statsmakternas mellankomst och förmånen af en frikostig donation
icke kunnat öfvervinnas;

att särskildt skollokalerna, såsom till större delen tillkomna för helt
andra ändamål, knappast någonsin kunnat, än mindre för närvarande kunde
på ett tillfredsställande sätt uppfylla sitt ändamål;

att läroverket allt sedan tjugu år tillbaka, till icke ringa men för
sammanhållning och ordning, funne sig hänvisadt till från hvarandra afskildt
belägna hus, i det nemligen läroverkets målareatelierer måst förhyras
i atelierbolagets byggnad vid Kungsträdgården samt bildhuggareateliern
vore belägen vid Hötorget;

samt att det redan anförda stora behofvet af en central och ändamålsenlig
konstutställningsplats med hvarje år blefve oafvisligare;

för sin del icke tvekat att i hufvudsak godkänna komiterades förslag

Åttonde linfvudtiteln.

och att i underdånighet inför Eders Kong! Maj:t framlägga detsamma, sådant
det närmare framginge ur bifogade ritningar och kostnadsberäkning
med beskrifning och program.

Det af komitén, efter samråd med lärarne vid de olika skolorna, upprättade
byggnadsprograinmet upptoge erforderliga undervisningssalar, atelierer
och nödiga smårum för läroverket; utställningslokaler; lokaler för
akademien, såsom sessionssal, kanslirum, bibliotek in. in.; boställsvåningar
för direktören och sekreteraren såsom nu eller, alternativt, åt endera af
dem eller ock rum för eu fogde, jemte bostadslägenheter för portvakt, eldare
och öfrig betjening; samt slutligen butiker i bottenvåningen rundtorn
hela byggnaden utom i midtpartiet åt Rosenbad.

De af professorn vid akademiens läroverk C. A. A. Grundström, efter
uppdrag, på grund af nämnda program utarbetade eskissritningar innehölle
i åtta blad elevationer och samtliga våningars planindelning, hvarjemte
tvenne bilagda blad visade alternativförslag till hufvudbyggnadens
fasad. Planritningarna omfattade samtliga de i programmet afsedda och
erforderliga lokalerna för läroverket, för utställningsändamål och för akademiens
behof. Deremot hade tomtarealen lagt hinder i vägen för inrymmande
af de i programmet upptagna boställsvåningarna för direktören och
sekreteraren; den senare af dessa våningar skulle dock genom en obetydlig
omkastning och sammanslående af lägenheter kunna erhållas. Byggnadskomplexen,
som delvis hade fyra, delvis tre våningar, omslöte ett gårdsrum
af 85 fots bredd och 59 fots djup. Våningen två trappor upp innehölle
akademiens sollennitets- och föreläsningssal samt en vidsträckt, till
största delen med öfver ljus försedd utställningslokal. I byggnadsförslagets
slutsumma vore inberäknade jemväl kostnaderna för värmeapparat samt
gas-, vatten- och afloppsledningar.

Särskildt stöd för sin förhoppning att det framlagda byggnadsförslaget
skulle vinna Eders Kong!. Maj:ts nådiga uppmärksamhet och bifall
samt gifva anledning till nådig proposition om anslag för detsammas
genomförande ansåge sig akademien ega i det förhållandet, att Eders Kongl.
Majd och Riksdagen redan vid olika tillfällen erkänt befintligheten af de
vid läroverket häftande brister, och äfven deruti att 1876 års Riksdag dels
funnit det »vara ådagalagdt, att akademien för de fria konsterna vore i
behof af nya lokaler för sitt läroverk», dels uttryckt den åsigt, att, beträffande
den då hos Riksdagen till en kostnad af 392,000 kronor föreslagna
läroverksbyggnaden i Humlegården, »det vore med statens fördel mer öfverensstämmande
om i stället den nya byggnaden, på det att akademiens
verksamhet icke skulle behöfva splittras genom fördelning uti tvenne från

Åttonde hufvudtiteln.

hvarandra aflägset belägna byggnader, uppfördes till det omfång, att den
blefve för alla akademiens behof tillräcklig».

Då derjemte, på grund af samma Riksdags hemställan om utredning
rörande de Meijerska donationsförhållandena, det hlifvit ådagalagdt och
vid sedermera väckt fråga om riksbankens förvärfvande af akademiens hus
torde hafva hlifvit ytterligare styrkt, att akademien och vill äfven det under
dess inseende stälda läroverket vore vid denna egendom för alltid Pistacie,
så syntes äfven ur denna synpunkt goda skäl tala för ett möjligast
värdigt och ändamålsenligt utrustande och begagnande af densamma.

Hvad nu anginge de för ifrågavarande byggnadsföretag beräknade
kostnader, så belöpte sig dessa till en slutsumma af 660,000 kronor. Från
detta belopp borde emellertid afgå 10,000 kronor för det i gamla byggnaderna
befintliga tegel in. in., hvarjemte akademien genom upptagande af
lån, som med hyresmedel för lokalerna i bottenvåningen skulle amorteras,
kunde åtaga sig att lemna ett bidrag af högst 200,000 kronor. Den direkta
kostnaden för sjelfva byggnadsföretaget motvägdes emellertid delvis
åt vissa med företaget förenade ekonomiska fördelar. Genom upphörande
åt det årliga hyresbeloppet, 2,500 kronor, som för närvarande utginge af
statsmedel till atelierbyggnadsbolaget, kunde, medelst kapitalisering efter 5
procent, ett kapital af omkring 50,000 kronor anses vara för statsverket
genom den nya byggnaden besparadt, hvartill komme, att af det belopp
utaf 75,000 kronor, som redan för mer än tio år sedan befans vara behöfligt.
för större reparationer å den för undervisningen afsedda byggnaden,
och ''hvaraf Riksdagen vid skilda tillfällen beviljat sammanlagdt 27,600
kronor, återstoden, eller ungefär 47,000 kronor, icke vidare blefve erforderlig.
Kostnaden för det af akademien framlagda byggnadsförslaget
skulle i sjelfva verket, under förutsättning att akademien på angifvet sätt
bidroge med ett belopp af 200,000 kronor, blifva för statsverket mindre
än den, som ansågs erforderlig för den nya byggnad, om hvars uppförande
Eders Kongl. Maj:t aflat nådig proposition till 1876 års Riksdag, och hvilken
beräknades till 392,000 kronor, utan att ens alla läroverkssalar, än
mindre den vigtiga utställningslokalen i densamma inrymdes, oafsedt i
öfrigt att en ny byggnadstomt då jemväl erfordrades.

På grund af hvad sålunda hlifvit andraget hemstälde akademien uti
sin ofvannämnda skrifvelse i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t måtte
täckas till Riksdagen aflåta proposition om beviljande af ett anslag till
nybyggnad, afsedd för akademiens alla läroverks- och utställningslokaler,
stort 650,000 kronor, hvaraf dock akademien, på sätt ofvan hlifvit anfördt,
skulle kunna bidraga med högst 20(),000 kronor.

Eders Kongl. Maj:t, som fann de ändamål, akademien med ifrågava -

Åttonde lmfvudtiteln.

rande förslag velat vinna, vara mycket behjertansvärda, behagade emellertid
under den 26 november 1886, i betraktande af de betydliga kostnader,
som det framlagda förslaget skulle ådraga statsverket, anbefalla akademien
tillse, om icke genom ändringar i förslaget eller på annat sätt berörda
kostnader kunde i väsentlig mån minskas. Med anledning häraf anförde
akademien i skrifvelse den 26 februari 1887, att vid den förnyade granskning
af program och projekt, som till åtlydnad af den erhållna nådiga
befallningen företagits, det visat sig att, med fasthållande af nödig ändamålsenlighet,
icke några större anläggnings- eller dispositionsförändringar
läte sig genomföra. Deremot hade akademien ansett, att bibehållandet af
den gamla Meijerska hufvudbyggnadens stomme, om också icke helt och
hållet utan menlig inverkan på programmets bästa möjliga lösning, skulle
kunna betraktas såsom en antaglig åtgärd för vinnande af den åsyftade
besparingen. Med det å bifogade nyupprättade ritningar angifna anordnandet
af ny- och ombyggnaden borde en kostnadsminskning uppstå af
omkring 50,000 kronor. Derjemte hade det synts akademien möjligt att
vid utförandet af yttre och inre dekorering och anordning af byggnaden
kunna göra sådana inskränkningar, att ytterligare besparing skulle kunna ernås
till ett belopp af omkring 15,000 kronor, hvilket belopp beräknades få
stiga eller falla, i den mån den svårberäkneliga fördelen af den gamla
byggnadens inordnande i nyanläggningen visade sig varda något större
eller mindre än ofvan angifvits. Det högsta belopp, akademien kunde hos
Eders Kongl. Maj:t föreslå till minskning af den uppgifna byggnadskostnad
eu, vore alltså 65,000 kronor, och hade akademien, för att ytterligare
i sin mån söka befordra sakens framgång, icke beräknat denna nedsättning
proportionsvis fördelad å både påräknadt statsanslag och akademiens erbjudna
bidrag, utan låtit besparingen uteslutande komma det förra till
del, eller så, att de enligt förslaget eljest erforderliga 450,000 kronor statsmedel
komme att genom afdrag af ofvan angifna 65,000 kronor minskas
till ett belopp af 385,000 kronor. Emellertid ville akademien särskildt
i underdånighet framhålla den omständigheten, att en relativt så låg
summa, som den nu erforderliga, vore beroende ej blott på det bidragsbelopp,
som akademien eventuel! åtagit sig, utan äfven i ej ringa grad på
den förutsättning, att arbetets utförande måtte kunna kontraheras inom den
tid, då gällande låga material- och arbetspris kunde antagas ännu vara
bestående.

öfverintendentsembetet, som i ärendet afgifvit infordradt utlåtande,
har funnit akademiens olika förslag i ämnet — utan eller med bibehållande
af den Meijerska hufvudbyggnadens stomme — vara omsorgsfullt
uppgjorda, hvadan byggnaden, med tillämpning af det ena eller andra al -

Åttonde hufvudtitelu.

ternativet, borde, så vidt af eskisser kunde bedömas, väl uppfylla de behof,
programmet derför angifvit. Några mindre oegentlighet^’ i fråga om rumdisposition
hade af embetet endast skolat antydas, enär rättelse derutinnan
tvifvelsutan komme att ske vid eskissernas utarbetande, då jemväl torde
varda iakttaget, att, hvad byggnadens fasader anginge, åt desamma gåfves
en prägel, som något mera än hvad eskisserna visade motsvarade de fordringar,
livilka skäligen kunde ställas på en byggnad för landets förnämsta
konstanstalt. Hvad anginge kostnadsförslaget hade embetet ej funnit skäl
till anmärkning emot den deri beräknade slutsumman af 650,000 kronor,
minskad till 585,000 kronor, derest delar af gamla byggnaden komme att
för ändamålet tagas i anspråk.

Som Eders Kong! Maj:t icke fann skäl att till nästlidna års Riksdag
aflåta proposition angående denna fråga, har akademien i skrifvelse den
31 augusti 1889 förnyat sin ofvan anförda underdåniga framställning med
åberopande af dervid gjord motivering, insända eskissritningar, kostnadsförslag
och program samt med vidhållande af sitt erbjudande att till byggnadsföretaget
bidraga med 200,000 kronor; hvarutom akademien i särskild
skrifvelse den 28 sistlidne december meddelat, att af den erforderliga byggnadssumman
ett belopp af 35,000 kronor blefve för första byggnadsåret
erforderligt.

Då behofvet af utvidgade och lämpliga lokaler icke blott för akademiens
läroverk utan äfven för konstutställningar måste anses till fullo
ådagalagdt; då byggnadstomten, som är centralt belägen, jemväl finnes
för en omfattande ny- och ombyggnad fullt användbar och tillräcklig;
ocli då mot kostnadsberäkningen ingen anmärkning gjorts, finner
jag mig med stöd af dessa och i öfrigt anförda skäl böra tillstyrka,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till om- och
nybyggnad af akademiens hus n:r 1 qvarteret Uttern med adressnummer
32 Fredsgatan i hufvudstaden bevilja ett anslag af 385,000 kronor
samt anvisa deraf på extra stat för år 1891 ett belopp af 35,000
kronor, med vilkor att, förr än någon del af statsbidraget för ändamålet
utbetalas, dels akademien visar sig kunna på sätt, som af Eders Kongl.
Maj:t godkännes, anskaffa och tillskjuta ett byggnadsbidrag af 200,000
kronor, dels ock fullständiga ritningar till den ifrågavarande byggnaden
blifvit af Eders Kongl. Maj:t fastställa.

Åttonde hufvudtiteln.

Naturhistoriska riksmuseum.

[54.] Med anledning af vetenskapsakademiens i skrifvelse den 11 september

Museets afdei-y 889 gjorda anmälan, att ett årligt anslag af 2,000 kronor till inköp och
n>goniater“och insamling af naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för arkefossiia
växter.g0niater oc/j fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till bestridande
af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter fortfarande är
behöflig!, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kong!. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att för sagda ändamål anvisa på extra stat jemväl för
år 1891 enahanda belopp som för innevarande år, eller 2,000 kronor.

[55.] Likaledes får jag, med anledning af vetenskapsakademiens i skrifvelse

Museets efno^den 11 september 1889 gjorda framställning derom, att behofvet af anslag
9’a l*ing.‘am för vård, underhåll och förkofran af naturhistoriska, riksmuseets etnografiska
samling gjorde sig med samlingens stigande omfattning allt mer gällande,
i underdånighet hemställa, det Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för sagda ändamål anvisa på extra stat jemväl för år 1891 enahanda
belopp som för innevarande år, eller 2,800 kronor.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

[56.] Till uppehållande af undervisningen vid de i Vadstena, Skara och

Läroanstalter Bollnäs anordnade tillfälliga läroanstalter för öfveråriga döfstumma har, i
''^dö/stuLZa ''1 ortlighet med ett vid 1877 års Riksdag framlagdt förslag, årligen på extra
stat anvisats för hvarje af dessa anstalter 16,400 kronor, eller tillsammans
49,200 kronor.

Samtidigt med utfärdande af lag angående ordnande af döfstumundervisningen
i riket har Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 31 maj
sistlidna år förordnat, bland annat, att i dessa läroanstalter må, jemte döfstumma
i de åldersklasser, för hvilka anstalterna egentligen äro afsedda,
hädanefter, i den mån utrymme och tillgång på lärarekrafter medgåfve,
äfven intagas döfstumma barn i åldern 12 — 15 år.

Då, på sätt vid framläggande för Riksdagen af förslag till den nya
lagen angående döfstumundervisningens ordnande påvisades, dessa anstalters
verksamhet än vidare måste fortgå och anslaget för deras bibehållande
alltså fortfarande erfordras, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t, täcktes
föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad förut egt rum, för uppehållande

Åttonde hufvudtiteln.

åt undervisningen vid nämnda tre läroanstalter anvisa ett extra anslag för
år 1891 af 49,200 kronor.

Styrelsen för blirulskolan i Vexiö liar i underdånig skrifvelse den 18 [57.]

september 1889, jemte öfverlemnande af förslag till stat för skolan för år Blindman t
1891, anhållit, att Eders Kong! Maj:t täcktes af Riksdagen äska för uppe- Vexw''
kallande åt skolans verksamhet under år 1891 enahanda belopp, som under
derå föregående år beviljats, eller 11,000 kronor, och får jag hemställa,
att. Eders Kong! Maj:t måtte föreslå Riksdagen att anvisa nämnda belopp
för denna skola på extra stat för år 1891.

På derom af styrelsen för handtverksskolan, i Kristinehamn för blinda [58.]
i underdånig skrifvelse den 28 september 1889 gjord framställning får jag Handiverksanhålla,
att Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att enahanda tunehamfför
belopp, som beviljats för skolans uppehållande under år 1890, eller 9,400 blindakronor,
må för denna skola anvisas på extra stat för år 1891.

I enlighet med en af direktionen öfver institutet för blinda gjord un- [59.]
derdånig framställning får jag tillstyrka Eders Kong! Maj:t föreslå Riks- Trvcknin9 af
(lagen att, i likhet med hvad under flera föregående år egt rum, äfven blm^shJfte''
för år 1891 å extra stat anvisa till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor
och till understöd åt blindlär ar eelever 1,200 kronor.

Seraflmerlasarettet i Stockholm.

Sedan Riksdagen år 1888 beviljat 465,400 kronor såsom bidrag för [60.]
om- och tillbyggnad af serajimerlasarettet samt dess förseende med nödigSe™>*erf«Sautredning,
deraf för år 1889 anvisats 65,400 kronor samt för innevarande
år 135,000 kronor, får jag, med anledning af direktionens öfver lasarettet
i skrifvelse den 14 november 1889 gjorda framställning, i underdånighet
tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att af det så.-som bidrag till berörda lasaretts om- och tillbyggnad samt dess förseende
med nödig utredning beviljade anslag anvisa på extra stat för år 1891
ett belopp af 135,000 kronor.

Bill. till Riksd. Prof. 1880. 1 Sami. 1 Afd.

Åttonde hufvudtiteln.

Hospitalsvården.

[61.] Sedan Riksdagen beviljat ett anslag af 965,200 kronor för uppförande

Piteå, hospital. af ep- nytt hospital ä Pitliolmen i närheten af Piteå, hufvudsakligen afsedt
för rikets två nordligaste län, samt af anslaget anvisat på extra stat för
innevarande år 120,000 kronor för grundläggningens påbörjande, markens
planering och dränering, förskotter vid kontrakts uppgörande med flera
nödvändiga förberedande arbeten, har medicinalstyrelsen i skrifvelse den
25 september 1889 anfört, att, alldenstund fortfarande stor brist på platser
för sinnessjukes vård vore rådande vid rikets samtliga hospital och särskild!
förberörda tvenne län i detta afseende funnes vanlottade, det vore
synnerligen af behofvet påkalladt, att byggnadsarbetet å det nya hospitalet
vid Piteå så skyndsamt som möjligt hedrefves, i hvilket hänseende styrelsen,
efter samråd med sin biträdande arkitekt, ansett följande arbeten böra
under loppet af år 1891 utföras, nemligen:

a) diverse planerings- och schaktningsarbeten af byggnadstomten;

b) alla erforderliga dränerings- och torrläggningsarbeten, som ej medhunnes
under år 1890;

c) påbörjande af arbetet å värmeapparaten;

d) fullbordandet af en del grundläggningsarbeten; samt

e) uppmurning och bläckning af administrationshuset, utdelningarna
A—A'', B—B'' äfvensom förarbeten å afdelningarna C—C'';

och har medicinalstyrelsen, i enlighet med de härför af bemälde
arkitekt gjorda kostnadsberäkningar, i underdånighet hemstält, det Eders
Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att till utförande af sagda byggnadsarbeten
anvisa för år 1891 eu summa af 400,000 kronor.

Med allt erkännande af önskvärdheten att ifrågavarande byggnadsföretag
må kunna så fort som möjligt bringas till fullbordan, finner jag
mig dock, enär det återstående byggnadsanslaget synes mig böra för en
tid af närmast följande tre år något jemnare fördelas, nu endast kunna
tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t> täcktes föreslå Riksdagen att till fortsättning
af arbetena å hospitalet vid Piteå anvisa på extra stat för år
1891 ett belopp af 300,000 kronor.

[62.] 1 skrifvelse den 7 november 1889 har Eders Kongl. Maj:ts befallnings ''/e^sp^tdske

hafvande i Gefleborgs län, på derom af länets landsting gjord framställning,
underdånigst anhållit, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att under

Åttonde hufrndtiteln. 75

samma vilkor, som Riksdagen tillförene bestämt, äfven för år 1891 bevilja
ett anslag af 14,000 kronor såsom bidrag åt Jerf so sjukhus för spetelske.

Med anledning häraf hemställer jag, det Eders Kong! Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att jemväl för år 1891 bevilja ett extra anslag af 14,000
kronor till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske, under vilkor att
Gefleborgs läns landsting dertill för samma år anvisar 4,000 kronor och
medgifver, att spetelske äfven från andra län må vid sjukhuset erhålla
vård, i den mån utrymmet sådant medgifver.

Sedan medicinalstyrelsen i underdånig skrifvelse den 25 september [63.]
1889 anmält, hvilka anslag för år 1891 erfordrades för medicinalverkets ^byggnader
behof och dervid omnämnt, att åtskilliga nybyggnader vid Vadstena hospital ^hos^ud?"
vore för en ändamålsenlig sjukvård i högsta grad af behofvet påkallade,
samt tillika anhållit att derom få afgifva underdånigt förslag, så snart
under arbete varande ritningar och kostnadsförslag hunnit af styrelsen
slutligen pröfvas och godkännas, så och efter det sådant numera egt rum,
har styrelsen i skrifvelse den 20 påföljande november i underdånighet
hemstält, det täcktes Eders Kongl. Maj:t bereda, nödigt anslag för uppförande
vid Vadstena hospital dels af en nybyggnad för sinnessjuka våldsamma
qvinnor, dels ock af eu nybyggnad för nödiga köks- och tvättlokaler.

Härvid har medicinalstyrelsen anfört, hurusom Vadstena hospital med
dess många gamla, för sitt nuvarande ändamål föga tjenliga byggnader
vore ett af rikets äldsta hospital. Ehuru en del byggnader vore jemförelsevis
nya och de gamla husen vidmakthållits, vore dock hospitalet såsom
sjukvårdsanstalt långt efter sin tid och i många hänseenden sämre lottadt
än rikets öfriga hospital, särskild! derutinnan, att användbara isoleringsrum
saknades för qvinliga patienter, hvilket åter vållade de största svårigheter
för sjukvården.

För vård af första klassens manliga patienter användes några äldre
hus och för qvinnor en nyare byggnad, alla af trä, afsedda för 13 män
och 13 qvinnor, eller tillsammans 26 patienter. Den allmänna mansafdelningen,
beräknad för 160 patienter, vore inrymd uti det forna, 1862 till
största delen ombygda länshospitalet; den allmänna qvinnoafdelningen,
beräknad för 174 patienter, uti det forna nunneklostrets gamla hus. Vid
hospitalet funnes alltså platser för 360 patienter, deraf 13 män och 13
qvinnor af första klass, samt 160 män och 174 qvinnor å de allmänna
afdelningarna.

För dessa 160 män å de allmänna afdelningarna funnes endast 24
isoleringsrum, motsvarande 15 procent; för 174 qvinnor deremot icke mer

Åttonde hufrudtiteln.

än 19 isoleringsrum, motsvarande icke fullt 11 procent; och för 334
patienter å allmän klass således 43 isoleringsrum, eller ej fullt 13 procent.
Detta antal isoleringsrum hade varit allt för ringa för de 340 patienter, som
förr beräknats för Vadstena hospital, och vore alldeles otillräckligt för
de 360 patienter, Indika på grund af den vid alla hospital rådande bristen
på platser numera beräknades för detta hospital. Att vid anstalten inrymma
ett så stort antal hade varit möjligt endast derigenom, att nagla
större isolerings- eller enkelrum måst användas till gemensamt sofrum för
2 till 3 patienter, och hvarigenom alltså de egentliga isoleringsrummen
ytterligare minskats.

Denna brist på nödiga isoleringsrum anmärktes redan i öfverstyrelsens
öfver hospitalen årsberättelse för år 1865; och uppgjordes år 1878 ett förslag
till nybyggnader af celler för både män och qvinnor, ehuru detsamma
af brist på medel aldrig kunnat utföras, hvarför ock bristen fortfarande
qvarstode, känbarare än förr, sedan antalet patienter numera ökats.

Den inom klosterområdet befintliga byggnaden för vård af stormande
och oroligare qvinnor vore uppförd enligt äldre tiders sed med mycket
små celler, belägna på ömse sidor om en trång midtelkorridor, utan
evakuering eller särskilda luftvexlingsapparater, och dertill försedda med
så bristfälliga och bränsleödande uppvärmningsapparater, att cellerna under
sträng vinter svårligen kunde nöjaktigt uppvärmas, hvarför ock värmen
enligt lemnade uppgifter om morgonen stundom ej uppgått till mer än
5 till 6 grader. Då dessa celler på grund af byggnadens dåliga konstruktion
ej kunnat nöjaktigt repareras eller ändras utan husets ombyggnad,
så vore de nu nära nog obrukbara såsom isoleringsrum, ehuru de
med fördel kunde användas till andra angelägna ändamål på nedan angifvet
sätt.

Vid hvarje underafdelning å ett hospital erfordrades, utom nödiga
större och mindre sofrum, äfven dagrum, badrum, matrum och diskkök
in. m., hvilka sistnämnda lokaler med ringa kostnad kunde i det gamla
cellhuset erhållas, derest några väggar borttoges och en del småceller
sammansloges till större rum. Bygdes derjemte ett nytt, tidsenligt, med
många isoleringsrum försedt hus omedelbart invid det nuvarande cellhuset
och med för båda gemensam planordning, så kunde man för ett skäligt
pris erhålla en ändamålsenlig cellafdelning för allmänna qvinnoafdelningen,
motsvarande det nuvarande behofvet.

Medicinalstyrelsen hade derför i samråd med sin arkitekt låtit uppgöra
förslag till en sådan cellafdelning, på sätt af bifogade ritningar
Vi—IX framginge. Enligt detta förslag skulle i det gamla huset, som för

Åttonde hufyudtiteln.

närvarande inrymmer 14 celler, anordnas följande lägenheter: 1 sofrum
för 4 och ett annat för 2 till 3 patienter, 6 cellrum, 1 stort dagrum, 1
vaktrum, 1 badrum, 1 mindre kök och 1 förrådsrum, samt klosetter och
derjemte skölj- och torkrum i källaren.

I det nya huset åter skulle anordnas: å nedre botten 12 celler, ett
enkelrum och ett vaktrum; å öfre botten 13 enkelrum och ett- vaktrum.
Hela afdelningen komme då att erhålla 32 isoleringsrum, celler och enkelrum,
motsvarande 18,4 procent af 174 platser för qvinnor å allmänna afdelningarna,
och derjemte sofrum för 6 till 7 patienter äfvensom öfriga
för sjukvården behöfliga lokaler.

För uppvärmning a,f ofvan uppräknade lokaler hade två olika förslag
blifvit uppgjorda. Det ena med central uppvärmning genom ånga af lågt,
tryck enligt Bechems och Posts system betingade eu kostnad af 22,000 kronor.
Det andra förslaget a-fså-ge uppvärmning medelst jernmantlade kakelugnar
till ett- pris af 8,900 kronor. Alldenstund det senare systemet, infördt vid
liera hospital, visat sig särdeles godt, synnerligast för en cellafdelning,
och för bränsle ej kräfde större utgifter än centraluppvärmning, så hade
medicinalstyrelsen föredragit det sistnämnda. Liknande jernmantlade kakelugnar
Uppsattes hösten 1888 å den manliga cell afdelningen vid Vadstena
hospital, och hade dessa kakelugnar enligt hospitalsdirektionens utlåtande
med en mycket mindre bränsleåtgång än förut varande eldstäder gifvit
tillräcklig värme och dertill god luftvexling i cellerna. Särskild luftvexling
skulle dessutom anordnas i nybyggnaden genom kanaler, dels i
källarvåningen, dels ock å vinden, hvilka borde förbindas såväl med de
rum, som skulle evakueras, som och med två kraftigt verkande sugskorstenar.

Samtliga kostnaderna för cellafdelningens om- och tillbyggnad hade
efter förslagens omarbetning nedbragts till 50,500 kronor.

Hospitalets tvättstuga hade länge varit i ett ytterst dåligt skick.
Huset vore mycket bristfälligt och kunde ej repareras, dess lokaler vore
oändamålsenliga och alltför små, t-vättapparaterna, a-f primitiv konstruktion,
kräfde stor handkraft och alltför mycket bränsle, den hydrauliska pressen
förstörde kläderna, ångpannan ansåges vara lifsfarlig äfven vid varsam
behandling, enligt utlåtande af den ingeniör från Motala mekaniska verkstad,
som i sommar besigtigade densamma, och kunde för öfrigt ej repareras.
Ny tvättstuga måste derför snarast möjligt uppföras.

För några få år sedan bestreds mathållningen vid hospitalet af en
entreprenör, som uppbar ersättning för tillagad mat efter visst portionspris,
beräknadt efter infordrade anbud å de för matlagningen erforderliga
artiklar. Entreprenören använde härför några bostadslägenheter och der -

Åttonde hufvudtitoln.

jemte 2 skilda kök, ett för den manliga och ett för den qvinliga afdelningen.
Från och med år 1885 anordnades emellertid egen mathållning,
hvilket medförde många och stora fördelar, såsom förbättrad mat och
stor besparing i utgifter, af hospitalets syssloman beräknad för första året
till 17,000 kronor och för år 1887 till 26,000 kronor, hvarjemte genom matlagningens
öfverflyttande till ett enda gemensamt kök bränsle och arbete
sparats och de gamla kökslokalerna inom qvinnoafdelningen blifvit använda
till matsal, dagrum och flera andra för sjukvården väl behöfliga
lägenheter.

1 det äldre, provisoriskt å mansafdelningen anordnade köket saknades
emellertid skafferier, förrådsrum, diskrum och bostadslägenheter för personalen,
hvarjemte fara förefunnes, att bjelklaget för den ofvan köket belägna
kyrksalen kunde taga röta af den fuktiga human från köket. De
nuvarande mindre tjenliga kökslokalerna borde derför snålt flyttas annorstädes,
på sätt länge varit påtänkt, men af brist på medel ej kunnat utföras.

Då förslag uppgjordes till en för några år sedan vid hospitalet anordnad
vattenledning, omfattade samma förslag alla nu ifrågasatta ekonomi--byggnaders samtidiga uppförande, såsom syntes af den ritningarna åtföljande
situationsplanen. Enligt detta förslag skulle köks- och tvättlokalerna
förläggas på ömse sidor om vattentornet och den derstädes befintliga ångpannan
användas såväl för vattenuppfordring som ock för kökets och
tvättens behof, hvarigenom stor besparing i bränsle och arbetskraft kunde
ernås. Denna byggnad, upptagande köks- och tvättlokaler, förrådsrum
och nödiga boningsrum för tjenstepersonalen samt ett vattentorn med rum
för ångpanna, vattenpump och verkstad, skulle enligt förra förslaget förläggas
med sin längdrigtning i öster och vester, parallelt med den föreslagna
cellbyggnaden och på 60 fots afstånd derifrån.

Vid närmare granskning af detta förslag ansåge medicinalstyrelsen
den ändring böra ega rum, att husets längdrigtning blefve i norr och
söder, enär derigenom vunnes afsevärda fördelar såsom ett ökadt afstånd
mellan detta hus och den föreslagna cellbyggnaden, hvarjemte det redan
befintliga ångpannehuset under arbetstiden blefve oberördt af det blifvande
ekonomihusets uppförande. Vid den omarbetning af ritningarna,
som betingats af det ändrade läget, hade för öfrigt den förut beräknade
kostnaden kunnat minskas med 4,500 kronor.

Genom kökets flyttning från mansafdelningen till det nya ekonomihuset
ernåddes en väsentlig och länge efterlängtad förbättring för sjukvården
å samma afdelning, enär för kökets behof nu använda lokaler, ett
stort rum och 4 mindre, derefter kunde användas för sjukvården, det

Åttonde liufvudtiteln.

störa rummet till ett gemensamt dag- och arbetsrum och smårummen till
val hehöfliga bostadslägenheter för manliga patienter. Köket och tvätten
Unge för öfrigt ett vida bättre och mer centralt läge, hvilket minskade
utgifterna för betjening.

Röksinventarierna vore fullgoda och kunde öfvérflyttas till det nya
köket, hvarför särskild! anslag till kökets inredning ej erfordrades. I clet
gamla tvätthuset funnes deremot intet, som dugde att flyttas till det nya,
hvarför ny uppsättning af inventarier erfordrades. Den mekaniska tvätten
hade under sista årtiondet förbättrats så betydligt, att den numera medförde
stora fördelar i besparad arbetskraft, minskad förbrukning af bränsle
och såpa samt snabbare utfördt arbete, hvarför densamma borde användas
här, på sätt vid andra under senare år vid hospitalen anordnade tvätthus
egt rum. Eu lämplig uppsättning af apparater efter detta system betingade
enligt infordradt anbud en kostnad af 13,578 kronor, för hvilken utgift,
såsom rätteligen tillhörande en blifvande utredning, särskild! anslag
icke erfordrades, då den på sätt förr egt rum kunde utgå af de till
hospitalens underhåll anvisade medel.

För ekonomihuset åter beräknades utgifterna, jemlikt bilagdt kostnadsförslag,
till 37,500 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts och med åberopande af de utaf
medicinalstyrelsens arkitekt uppgjorda ritningar, I—IX, och kostnadsförslag
har medicinalstyrelsen i underdånighet hemstält, det Eders Kong!.
Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om anvisande af ett
anslag å 88,000 kronor för uppförande vid Vadstena hospital af ett nytt
ekonomihus och anordnande genom om- och nybyggnad af ett nytt hus
för vård af våldsamma sinnessjuka qvinnor.

Öfverintendentsembetet, som efter härå erhållen remiss granskat de
för ifrågavarande ändamål upprättade ritningarna jemte samma ritningar
tillhörande kostnadsförslag, slutande å sammanlagdt 88,000 kronor, har
dervid icke funnit skäl till anmärkning vare sig mot ritningarna eller mot
den beräknade byggnadskostnaden.

Då behofvet af nämnda byggnader synes mig vara till fullo ådagalagdt
och de föreslagna anordningarna jemväl torde få anses lämpade
efter för handen varande förhållandens kraf, tillstyrker jag, det Eders Kong!.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till uppförande vid Vadstena hospital
af ett nytt ekonomihus och anordnande genom om- och nybyggnad af ett
nytt hus för vård af våldsamma sinnessjuka qvinnor, allt enligt de företedda
ritningarna, bevilja en summa af 88,000 kronor samt deraf anvisa
på extra stat för år 1891 ett belopp af 40,000 kronor.

Åttonde hufvudtiteln.

Diverse anslag.

[64, 65.]

Svenska förnskriftsällskapet
och religionsvård
åt
svenske sjömän
m. fl. i
utländska
hanmar.

I likhet med hvad under åtskilliga år skett och af samma skäl, som
då förekommit i fråga om särskilda anslag dels till svenska fornskriftsällskapet,
dels ock till beredande af religionsvård åt svenske sjömän i utländska
hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållande landsmän, torde
Eders Kong!. Maj:t behaga föreslå Riksdagen att jemväl för år 1891 på
extra stat anvisa: till svenska fornskriftsällskapet 2,000 kronor och till
beredande af religionsvård åt svenske sjömän m. fl. i utländska hamnar
10,000 kronor.

[66.] I underdånig skrifvelse den 2 oktober nästlidet år har domkapitlet i

/«"/''/<frtorad^ern^san(^ Eders Kong!. Maj:ts uppmärksamhet på vissa förhållanden
religionsvård inom finnmarksförsainlingarna af Hernösands stift, de der syntes påkalla
inom Hemö- vidtagande af särskilda åtgärder med afseende å reliqionsvården i dessa
finska för- församlingar; och har domkapitlet dervid hufvudsakligen anfört följande.
samlingar. Redan nu vore de uti nämnda församlingar verkande presterliga krafterna
otillräckliga och för framtiden tedde sig utsigterna i detta afseende
ännu mörkare. Hvad anginge otillräckligheten af de närvarande presterliga
krafterna, vore att m^rka, hurusom finnmarksförsainlingarna dels till följd
af sin ofantliga areal dels på grund deraf, att befolkningen i alla församlingar
vore delad i svensk- och finsktalande, toge de presterliga krafterna
i anspråk i långt större mått än någon annan del af riket. Ingen församling
hade mindre ytinnehåll än fyra qvadratmil, och för de flesta
räknades ytinnehållet i tiotal qvadratmil. Juckasjärvi församling utgjordes
af nära 129 och Gellivare af 148 qvadratmil. En följd häraf vore, att
en väsentlig del af presternas tid måste tillbringas på resor. Språkdubbelheten
gjorde nödvändigt, icke blott att dubbla gudstjenster delvis måste
hållas, utan ock att särskild nattvardsundervisning måste meddelas åt de
barn, som talade de olika tungomålen; och hvad i dessa afseenden redan
nu förekomme, borde än ytterligare utvecklas. Både ytvidd och språkförhållanden
påkallade ett större antal prester i förhållande till folkmängden
än i andra delar af riket. Men i finnmarken med dess öfver 24,000
invånare funnes endast 10 ordinarie prestman. Följden häraf vore ock
att icke blott församlingsvården i allmänhet vore ytterst otillfredsställande,
utan ock att de offentliga i lag påbjudna gudstjensterna understundom
och flerestädes måst alldeles inställas.

Åttonde liufvudtiteln. 81

Det närmast till hands liggande sättet att afhjelpa dessa missförhållanden
vore naturligtvis upprättandet af flere ordinarie presterliga beställningar
med eller utan sönderdelning af de nuvarande pastoraten. Sådant
komme ock inom eu icke allt för aflägsen framtid att ske inom NederTorneå
och Pajala församlingar. Dermed vore emellertid icke ens inom
dessa församlingar sörj dt för det närvarande behofvets afhjelpande, och
inom de öfriga församlingarna funnes ingen utsigt att förmå den öfver
hufvud taget obemedlade befolkningen till de uppoffringar, som inrättandet
af nya presttjenster kräfde. Enligt domkapitlets åsigt funnes ingen annan
utväg att, sa skyndsamt som behofvet påkallade, åstadkomma eu förbättrad
församlingsvard i dessa trakter, än att anställa ett förökadt antal extra
ordinarie prestman. Den ytterst ringa tillgången å obefordrade prester
inom stiftet öfver hufvud gjorde det emellertid nästan omöjligt för domkapitlet
att förse finnmarken med extra ordinarie prestman utöfver de
tvenne, som nu der tjenstgjorde. De knappa inkomster, som i allmänhet
vore förenade med de ordinarie presterliga, beställningarna i finnmarken,
saväl som det förhållande, att flera bland dessa prestman vore i svaga
ekonomiska omständigheter, gjorde dessutom, att dessa män endast med
yttersta svårighet ansåge sig kunna aflöna embetsbiträde och detta allenast
med minsta möjliga belopp. Domkapitlet bulle för den skull före, att
behofvet för närvarande endast på det sätt kunde tillgodoses, att, i analogi
med hvad redan skett för eu finnmarksförsamling, nemligen Gellivare,
anslag af allmänna medel bereddes för anställande af tvenne extra ordinarie
prestman eller kontraktsadjunkter för de öfriga finnmarksförsamlingarna,
eller hela Vesterbottens fjerde kontrakt. Dessa kontraktsadjunkter
skulle af domkapitlet för ett år i sänder förordnas med tjenstgöringsskyldighet
å den eller de orter, der domkapitlet efter vederbörande kontraktsprosts
hörande funne deras verksamhet mest behöflig, med rätt för desse
prestman, hvilka borde kunna tagas från hvilket stift som helst i riket,
att bibehålla befordringsrätt inom deras ursprungliga stift. Då tjenstgöringen
inom finnmarken icke blott erbjöde stora svårigheter med hänseende
till klimat och andra förhållanden utan äfven nödvändiggjorde,
att de ifrågasätta kontraktsadjunkterna förvärfvade sig någon kännedom i
finska språket, syntes det årliga anslaget till dem icke kunna sättas lägre
än det, som redan utginge till den i Gellivare anstälde prestmannen, eller
2,000 kronor om året för hvardera. Domkapitlet ansåge icke råd ligt att
såsom uttryckligt vilkor för anställning såsom kontraktsadjunkt sätta förtrogenhet
med finska språket. Måhända skulle då ingen lämplig prestman
kunna för det just nu trängande behofvet erhållas. Och äfven om en
sådan prestman till eu början saknade färdighet i finska språkets talande

Bill. till Riksd. Prat. 1890. 1 Sami. 1 Afd. ~ 11

Åttonde hufvudtiteln.

och skrifvande, skulle han genom att hålla svenska predikningar och andaktsstunder,
nattvardsundervisning och husförhör in. in. med dem, som
vore tillräckligt hemma i svenska språket eller ej alls vore mägtiga det
finska, kunna utöfva ett väsentligt gagn och tillgodose behof, som för
närvarande antingen alldeles icke eller ock högst ofullkomligt vunne beaktande.

På nu angifvet sätt skulle enligt domkapitlets åsigt det närvarande,
allvarligt trängande behofvet af förbättrad själavård inom finnmarken i
det väsentligaste kunna afhjelpas. Domkapitlet hölle dock före, att andra
åtgärder måste vidtagas för att tillgodose framtidens kraf i detta afseende.
Sådana förhållandena för det närvarande vore, hotades finnmarksförsamlingarna
inom en icke aflägsen framtid af en fullständig brist på dugande
presterliga krafter. Enär för den öfvervägande delen af befolkningen
inom dessa församlingar svenska språket ännu vore otillgängligt, måste
inom hvarje församling finnas åtminstone en prest, som vore fullt förtrogen
med finska språket. Men utsigterna att i män af de nuvarande
presternas tillbakaträdande erhålla nya i nämnda hänseende användbara
krafter vore ytterst mörka. Så vidt domkapitlet hade sig bekant, funnes
bland de teologie studerande vid universitetet i Upsala icke en enda, som
vore förtrogen med finska språket. Om icke särskilda åtgärder vidtoges,
vore det att befara, att man genom t. ex. sjukdoms- eller dödsfall
bland finnmarkens prester snart kunde komma att ställas inför nödvändigheten
att i en eller flere församlingar låta allt hvad själavård heter
för den större delen af befolkningen ligga nere. För att, så vidt ske
kunde, förebygga eu dylik olycka syntes det domkapitlet nödvändigt att
vidtaga åtgärder i syfte att uppmuntra presterliga ämnessvenner till inlärande
af finska språket. Enligt nådiga reglementet den 14 april 184G
vore stipendier anslagna för sådana teologie studerande, som beflitade sig
om inhemtande af kännedom i lapska språket. Domkapitlet hölle före,
att liknande stipendier i afseende å finska språket borde af statsmedel
anslås för blifvande finnmarksprester. Derest dylika stipendier bestämdes
till så stort belopp, att de i någon väsentlig mån betingade en students
vistelse vid universitetet, skulle de, enligt domkapitlets förmodan, innebära
en uppmuntran för mer än en yngling att så väl tillegna sig finska språket
som åtminstone under någon tid egna sig åt presterlig tjenstgöring inom
finnmarken. Stipendierna, hvilka af domkapitlet föresloges att blifva två,
hvartdera å 750 kronor, borde få åtnjutas vid universitetet i tre år och
förpligta innehafvaren till inlärande af finska språket före inträde i prestembetet
och efter ordinationen till två eller tre års tjenstgöring inom de
finska församlingarna.

Åttonde hufvudtiteln.

Hvad domkapitlet anfört anser jag till fullo intyga behofvet af särskilda
åtgärder för en förbättrad religionsvård inom de finska församlingarna
af Hernösands stift. Jemväl synas mig de föreslagna åtgärderna
vara lämpliga. Hvad särskild! angår stipendierna hafva yttranden inhemtats
från teologiska fakulteten i Upsala samt från kanslern för Upsala
universitet, och hafva så väl fakulteten som kanslern uttalat, att enligt
deras åsigt de ifrågavarande stipendierna borde kunna blifva ett verksamt
medel till befordrande af det åsyftade ändamålet. Jag finner mig ega
fullt skäl tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att i denna sak taga i anspråk
Riksdagens medverkan, dervid emellertid de anslag, som ifrågakomma, nu
torde böra äskas allenast på extra stat, dock för så lång -tid, som kan
vara erforderlig, för att åtgärderna må kunna genomföras och någon erfarenhet
vinnas, huruvida de medföra åsyftadt gagn, i hvilket afseende eu
tid af tre år torde vara lämplig.

Beträffande sättet för kontraktsadjunkternas tillsättande, omfattningen
af deras tjenstgöringsskyldighet, sättet för stipendiernas tillsättande, tiden
och vilkoren för deras åtnjutande med flera dylika frågor, torde för anslagens
beviljande närmare bestämmelser icke finnas erforderliga, utan
synes vara lämpligast att Eders Kongl. Maj:t framdeles, efter ärendets
behandling hos Riksdagen, härom meddelar nödiga föreskrifter.

På grund af det nu anförda hemställer jag, det täcktes Eders Kongl.
Maj:t i nådig proposition föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja:

dels till anställande af två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens
fjerde kontrakt, enligt de närmare bestämmelser Eders Kongl. Maj:t kan
komma att meddela, 12,000 kronor, deraf 4,000 kronor att utgå under
år 1891;

dels till inrättande för det af domkapitlet angifna ändamål af två
stipendier för teologie studerande, enligt de närmare bestämmelser Eders
Kongl. Maj:t kan komma att meddela, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor
att utgå under år 1891.

Med åberopande af 1889 års Riksdags beslut om anvisande af ett extra
anslag för år 1890 af 16,000 kronor till nordiska museet, har museets styrelse
anhållit, att till Riksdagen måtte allåtas framställning om beviljande
jemväl för år 1891 af enahanda anslag för ifrågavarande museum; och får
jag med anledning häraf i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1891 anvisa ett belopp
af 16,000 kronor, att ställas till styrelsens för nordiska museet förfogande
för att enligt dess bestämmande användas för museet tillhörande ändamål.

[67.]

Nordiska

miisecl.

Åttonde liufvudtitel».

[68.] Med anledning af en utaf docenten J. A. Lundell gjord ansökning om

Tidskrift för fortfarande anslag för den af honom utgifna tidskriften »Nyare bidrar/ till

landsmal m. vi. 7 .. 7 7 7 7 7 0/ 7 7 r 11 t n u • 17

kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif» anser jag irug
böra hemställa, att Eders Kong! Maj:t behagade föreslå Riksdagen att jemväl
för nästkommande år ställa till Eders Kong! Maj:ts förfogande ett
extra anslag till samma belopp, som vid flera föregående Riksdagar anvisats,
eller 3,150 kronor, att, på de vilkor Eders Kong!. Maj:t kan finna
godt bestämma, användas till understöd för utgifvande äfven under år
1891 af nämnda tidskrift.

[69.] Hos Eders Ivongl. Maj:t har utgifvaren af tidskriften »Acta mathematica»,

Tidskriften. professorn G. Mittag-Leffler, underdånigst anhållit, att enahanda belopp,
manat», eller 4,000 kronor, fivilket för innevarande år liksom för flera föregående
år beviljats såsom understöd för utgifvande af nämnda tidskrift, och som
vore behöflig! för fortsatt utgifvande af tidskriften jemväl under år 1891,
måtte sökanden för sådant ändamål beredas; och har vetenskapsakademien
i ämnet afgifvit underdånigt utlåtande och dervid på det varmaste förordat
bifall till ansökningen.

Med anledning häraf hemställer jag, det Eders Kong! Maj:t täcktes .
föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för år 1891 anvisa ett belopp
af 4,000 kronor, att såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för utgifvande
under samma år af tidskriften »Acta mathematica» till professorn
Mittag-Lefflers förfogande utbetalas.

[70.]

Nordisk

familjebok.

Utaf det anslag, 25,000 kronor, som vid 1886 års Riksdag beviljades
till understöd för utgifvande af »Nordisk familjebok» och som var afsedt
att fördelas på fem år, äro redan för åren 1887—1890 anvisade tillsammans
20,000 kronor. Jag hemställer nu, att Eders Kong! Maj:t måtte
föreslå Riksdagen att till utgående under år 1891 anvisa den återstående
delen af nämnda anslag, 5,000 kronor.

[71.] På Eders Kongl. Maj:ts framställning har Riksdagen för hvardera af

kurser ''för åren 1889 och 1890 beviljat ett extra anslag-af 20,000 kronor, att använarbeuUassen.
das till understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläsning
skur ser för arbetsklassen, dock under följande vilkor:

att understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt eller förening,
icke får öfverstiga 3,000 kronor för år räknadt;

att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika mycket som staten;
att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse, som antager föreståndare
och lärare;

Åttonde hufyudtituln.

att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal timmar i veckan
under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning
lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel; att

alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna
eller undervisningen blifva förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att underkasta sig de
vilkor och kontroller, som i öfrigt af Eders Kong! Maj:t pröfvas nödiga
och lämpliga.

Jag hemställer, det Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
jemväl för år 1891 bevilja ett extra anslag å 20,000 kronor, att under
enahanda vilkor, som nyss nämnts, användas till omförmälda ändamål.

Med anledning af en år 1883 utaf kejserl. tyska regeringen gjord [72.]
framställning att för vinnande af närmare kännedom om Östersjöns medel- iiZuertngsvattenhöjd
s. k. precisionsnivelleringsarbeten, liknande dem, som utmed«»^«» m■ »*•
Preussens östersjökust utförts af preussiska generalstaben, måtte verkställas
här i riket, täcktes Eders Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande och
sedan upplyst blifvit, att danska regeringen förklarat sig villig att låta utföra
dylika nivelleringsarbeten med anslutning till de af preussiska generalstaben
verkstälda, i den till 1885 års Riksdag aflåtna nådiga proposition
angående statsverkets tillstånd och behof på extra stat för år 1886 äska
ett anslag af 40,500 kronor till anordnande och underhåll af vattenhöjdmätningsstationer,
inköp af nivelleringsinstrument in. m. samt utförande af
precisionsnivelleringsarbeten. I ett den kongl. propositionen bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet rörande detta ärende lemnades en af kostnadsberäkning
åtföljd utredning beträffande de för ifrågavarande ändamål nödiga
anordningar och arbeten. Enligt denna utredning afsågs, dels att till utförande
af vattenhöj dsobservationer vid rikets kuster skulle genast inrättas
sex med sjelfregistrerande apparater (mareografer) försedda stationer, eller
s. k. peglar, af Indika två skulle förläggas vid Bottniska viken, dels ock
att dessa stationer skulle med hvarandra förbindas medelst precisionsnivelleringar,
hvilka under de fem första åren skulle omfatta mellersta och södra
Sverige samt framdeles utsträckas till det norra.

I skrifvelse den 20 maj 1885 förklarade Riksdagen sig finna det med
ifrågavarande arbeten förbundna stora vetenskapliga intresse tydligt ådagalagdt
och att det skulle vara vårt land mindre värdigt att undandraga sig
att tillsammans med de öfriga östersjömakter, som förenat sig om ifrågavarande
arbeten, samverka till målets vinnande. Kostnaderna för de upp -

Åttonde hufvudtitelu.

gifna anordningarna och arbetena syntes dock Riksdagen väl höga. I sådant
afseende anfördes, att, då hela det antal vattenhöjdmätningsstationer,
som Eders Kong! Maj:t ansett böra inrättas, icke genast vore behöfligt,
Riksdagen funnit det icke vara oundgängligen nödigt att redan då dertill
bevilja medel, utan att Riksdagen i stället för af Eders Kong! Maj:t begärda
25,000 kronor endast anslagit hvad som för fyra stationer jemte
kostnader för transporter, dykeribiträde in. m. ansetts behöfligt, nemligen
dels för hvarje station 4,000 kronor, eller tillhopa 16,000 kronor, dels ock
gemensamt för alla stationerna 700 kronor till transportkostnader in. in.
Vidare fann Riksdagen inköp af nivelleringsinstrument icke behöfva ske i
så stor omfattning, som af Eders Kongl. Maj:t föreslagits, utan att anslaget
härtill, enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag 4,000 kronor, kunde nedsättas
till 3,000 kronor. Då vattenhöjdmätningsstationerna blefve till antalet
färre, än Eders Kongl. Maj:t ansett nödigt, beräknade Riksdagen för deras
underhåll och tillsyn m. in., efter 425 kronor för hvarje station, årligen
tillhopa 1,700 kronor. Beträffande slutligen kostnaden för precisionsnivellementet
i mellersta och södra Sverige, beräknad till 9,000 kronor om året
under fem år, beslöt Riksdagen i denna post eu nedsättning till 6,750 kronor.
Hela det anslag, som Riksdagen för ofvan omförmälda ändamål
stälde till Eders Kongl. Maj:ts förfogande för år 1886, utgjorde 28,000
kronor.

Af detta anslag beslöt Eders Kongl. Maj:t den 24 oktober 1885 anvisa
6,600 krönor till begynnande af ett precisionsnivellemerit i södra och
mellersta Sverige, 3,000 kronor till inköp af derför erforderliga instrument
in. m. och 18,400 kronor till inrättande af fyra särskilda vattenhöjdmätningsstationer
(vid Varberg, Ystad, Kungsholms fästning och Landsorts
fyr).

Sedermera har Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar
beviljat dels för år 1887 ett belopp af 10,000 kronor till fortsättande
af precisionsnivelleringsarbetet i södra och mellersta Sverige samt
till inköp af dertill erforderliga instrument med tillbehör, dels för åren
1888, 1889 och 1890 årligen 9,000 kronor till fortsättande af dessa arbeten,
dels ock för hvart och ett af de sistnämnda fyra åren 1,700 kronor för
underhåll och tillsyn af vattenhöj dmätningsstationerna m. in.

Under åberopande häraf och med förmälan att genom de af Riksdagen
hittills anvisade medel möjliggjorts att så bedrifva ifrågavarande arbeten,
att precisionsnivellementet i södra och mellersta Sverige kunde enligt
den ursprungliga planen fullbordas under år 1890, hafva styrelsen för
nautisk-meteorologiska byrån, afdelningschefen vid generalstabens topografiska
afdelning och professorn vid generalstaben uti underdånig skrifvelse

Åttonde hufvudtiteln.

den 27 sistlidne september anhållit att få fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga
uppmärksamhet på vigten af de nämnda arbetenas utsträckning öfver hela
Ostersjöbäckenet. Det lede nemligen ej något tvifvel, att saknaden af sjelfregistrerande
peglar vid Bottniska vikens vestra kustland omöjliggjorde en
tillförlitlig kännedom af de sedan lång tid tillbaka iakttagna sänkningseller
höjningsfenomenen vid Sveriges östra kust. Indika inom den vetenskapliga
verlden framkallat olika åsigter, huruvida en svenska vallens
höjning eller eu Östersjöns vattenminskning egde rum. Till denna i geofysikaliskt
hänseende vigtiga frågas lösning kunde nu ett värdefullt bidrag erhållas
genom anställande af fortlöpande vattenhöj dsiakttagelser vid Bottniska
vikens kust, der de ifrågavarande fenomenen framträdde starkast, samt
precisionsafvägningars utförande i ändamål att sammanbinda dessa vattenhöj
dsiakttagelser så väl sinsemellan som med dylika vid öppna verldshafvet.
Ett vetenskapligt företag i sådant syfte kunde ej heller numera möta någon
större svårighet, då Norge sedan flera år tillbaka upprättat ett antal af tio sjelfregistrerande
peglar, fördelade utefter hela dess kust från Kristiania till Vardö.
Tre af dessa peglar, nemligen vid Kristiania, Trondhjem och Kabelvåg, hade för
öfrigt ett sådant läge, att en sammanbindning af dem med det svenska
nätet af precisionsafvägningar lämpligen syntes böra ingå i planen för de
ifrågavarande arbetena. Ty då man så val af det ofvan antydda för skandinaviska
halfön gemensamma vetenskapliga intresset som äfven i anseende
till Norges jemförelsevis ringa utsträckning i ostvestlig rigtning, hvarigenom
kostnaderna från dess sida blefve obetydliga, torde kunna vänta ett tillmötesgående
derifrån med afseende på de ifrågasatta vattenhöj dmätningsstationernas
sammanbindning, skulle förgreningar af det svenska precisionsnivelleringsnätet
till riksgränsen endast behöfva verkställas för de två
senare af ofvannämnda norska stationer, enär en redan afvägd linie nått
riksgränsen å Dalslands jernväg. Men oafsedt dessa och andra teoretiska
frågors lösande hade en precisionsafvägnings utförande och vattenhöj dsiakttagelsers
anställande i norra Sverige äfven en praktisk betydelse af stort
värde, i det att derigenom säkra utgångs- och stödjepunkter erhölles för
de omfattande detalj afvägning^, som framdeles komme att derstädes utföras
för statens eller den enskildes behof.

Hvad de nu ifrågasatta afvägningsliniernas läge och utsträckning beträffade
ansåge styrelsen för nautisk-meteorologiska byrån samt bemälde
afdelningschef och professor en linie böra utgå från normalhöjdpunkten i
Stockholm och på vägar närmast kusten sträcka sig till Torne elfs mynning
samt en annan, med den förra i allmänhet parallel, gå från någon markerad
punkt i afvägningslinien norr om Mälaren längs landets hufvudrigtning
äfven till Torne eif på vägar, som vore för afvägningsoperationerna

Åttonde hufvudtiteln.

lämpligast. Då härtill lades så val nödvändiga förbindelser mellan dessa
bni er, Indika allt efter vägames rigtning och terrängens beskaffenhet skulle
gå på större eller mindre afstånd från hvarandra, som ock peglars ocli i
klippor sedan äldre tider inhuggna vattenmärkens förbindelse med afvägningsnätet
samt de ofvan nämnda förgreningarna till riksgränsen, komme
den totala längden af precisionsafvägningen i norra Sverige att uppgå till
omkring 8,500 kilometer eller, då denna sträcka måste för kontrollens och
precisionens skull afvägas dubbelt, till 7,000 kilometer. Kostnaderna för
detta arbetes utförande läte äfven approximativt beräkna sig, då man enligt
vunnen erfarenhet hade sig bekant, att en person årligen medhunne
800 kilometer för eu kostnad af 2,500 kronor. Om man således använde
tre nivellörer, kunde det ifrågavarande arbetet å fältet medhinnas på åtta
år med en årlig kostnad af 7,500 kronor. Dåde man härtill de nödvändiga
utgifterna för precisionsnivelleringsnätets beräkning, vissa peglars och vattenhöjdmärkens
sammanbindande med afvägningsnätet medelst trigonometriska
operationer, instrumentens reparation och underhåll in. m., hvilka
med säkerhet icke understege 1,500 kronor årligen, kunde den totala kostnaden
för den ifrågavarande precisionsafvägningens utförande anslås till
72,000 kronor att utgå med 9,000 kronor årligen under åtta års förlopp.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hafva styrelsen för nautiskmeteorologiska
byrån, afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning
och professorn vid generalstaben anhållit, att till näst sammanträdande
Riksdag måtte aflåtas nådig framställning dels om beviljande på extra
stat för år 1891 af ett anslag å 9,000 kronor för anordnande i Norrland
vid Bottniska viken af två vattenhöjdmätningsstationer med registreringsapparater
och, i sammanhang härmed, om höjande från 1,700 kronor till
2,500 kronor af det nuvarande årsanslaget för stationernas underhåll och
tillsyn m. in., dels äfven om beviljande på extra stat för år 1891 af ett anslag
å 9,000 kronor till påbörjande af ett precisionsnivellement i norra Sverige.

Vetenskapsakademien, som efter nådig remiss inkommit med underdånigt
utlåtande i ämnet, har dervid öfverlemnat ett af akademiens ledamöter
professorerne D. G. Lindhagen och friherre A. E. Nordenskiöld samt
generaldirektören grefve R. Cronstedt afgifvet yttrande, som akademien för
sill del gillat och förklarat uttrycka dess egen åsigt i frågan. I detta
yttrande framhålles hurusom, enär den betydelsefulla uppgift, som här
förelåge, endast vore till eu del löst genom anordningarna och arbetena i
mellersta och södra Sverige, den giltigaste anledning fö fefunnes att nu fortsätta
dem inom de nordligare delarne af landet, helst hvad särskilt afvägningarna
anginge det måste vara af vigt, att arbetena härför utan
afbrott ansluta sig till arbetena i mellersta Sverige, på det att samma in -

Åttonde luifvmltiteln. 89

öfvade arbetskrafter måtte fortfarande kunna för dessa arbeten påräknas.
I afseende på den framlagda planen påpekas bland annat, att den afvägningslinie,
hvilken föreslagits skola gå genom det inre af landet ungefär
parallelt med kustlinien mellan Stockholm och Torne elfs mynning och
hvars förnämsta ändamål vore att utgöra eu behöflig kontroll på kustlinien,
med hvilken den på liera ställen skulle komma att genom sidoafvägningar
förbindas, dessutom erbjöde ett ganska stort intresse dels med afseende på
kännedomen af landets allmänna profilförhållanden, dels ock emedan genom
densamma eu stor mängd väl bestämda höjdfixpunkter i det inre af landet
blefve gifna, tjenande till utgångspunkter för framtida afvägningsföretag för
olika ändamål såsom för sjöars aftappning, markers torrläggning, floders
reglering o. s. v. Emot ändamålsenligheten af planen i dess helhet göres
ingen annan hufvudsaklig anmärkning, än att densamma i det hänseendet
syntes otillfredsställande, att endast två peglar blifvit föreslagna att inrättas
vid den omkring 700 kilometer långa kuststräckan mellan Stockholm och
norra ändan af Bottniska viken. För det åsyftade ändamålets vinnande
borde inom det ifrågavarande området anordnas åtminstone tre peglar, af
Indika en borde ligga, så nära som möjligt intill Bottenvikens norra ända,
hvarförutan något med hufvudfrågan sammanhängande motiv för nivelleringsoperationernas
föreslagna utsträckning ända till Torne eif icke förefunnes.
Anslutande sig härtill, har vetenskapsakademien på det varmaste
förordat bifall till den gjorda framställningen med den ändring, som
föranleddes deraf att minst tre pegelstationer blefve inrättade på lämpliga
orter vid Bottniska vikens kuster.

Med anledning af hvad vetenskapsakademien i berörda utlåtande anfört
hafva sedermera styrelsen för nautisk-meteorologiska byrån, afdelningschefen
vid generalstabens topografiska afdelning och professorn vid generalstaben
afgifvit infordradt underdånigt yttrande och dervid erinrat, hurusom redan
vid första skedet af denna frågas behandling bemälda styrelse i ett utlåtande
till Eders Kong!. Maj:t af den 29 januari 1884 framhållit såsom sin
mening, att sju sjelf registrerande peglar — och af dessa tre förlagda vid
Bottniska viken — vore behöliiga, men på samma gång icke ansett sig
kunna framlägga något definitivt förslag, förr än man på ort och ställe
gjort sådana undersökningar, att kännedom kunnat erhållas om de föreslagna
platsernas lämplighet. Sedan en sådan undersökning enligt nådigt
uppdrag blifvit verk still < I af föreståndaren för nautisk-meteorologiska byrån
och professorn vid generalstaben, inkommo byråns styrelse samt ofvannämnde
afdelningschef och professor med definitivt förslag angående vattenhöjdmätningsstationernas
läge äfvensom plan för precisionsnivellementets
utförande jemte kostnadsberäkning. På grund af berörda undersökning och

Bill. till Rilcsd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 12

Åttonde hufvndtiteln.

med fäst afseende på önskvärdheten att så mycket som möjligt nedbringa
kostnaderna komrno förslagsställarne emellertid till det resultat, att pegelstationernas
antal torde kunna inskränkas till sex, af livilka endast två
sålunda skulle komma att förläggas vid norra Sveriges kust, nemligen en
vid Björns fyrar, eller ungefär vid södra ändan af Bottniska vikens större
bassäng, samt eu annan vid Ratan vid den nordliga bassängens sydliga del.
Ett bidragande skäl till denna inskränkning i den ursprungliga planen utgjorde
den förutsättningen, att den vid Bottenvikens nordligaste del önskvärda
vattenböjdmätningsstationen skulle kunna komma till utförande på
finska sidan, hvilken förutsättning icke kunde anses förhastad, då äfven
detta land borde hysa intresse för den ifrågavarande vigtiga frågans lösning.

Om förslagsställarne således, hufvudsakligen på grund af besparingsskäl,
i sina afgifna förslag ansett sig icke böra föreslå liera än två pegelstationer
vid Bottniska viken, kunde de dock ej annat än, i likhet med
vetenskapsakademien, anse för högst önskvärdt, att vid Bottenhafvet och
Bottenvikens stränder minst tre eller helst fyra stationer upprättades, af
hvilka stationer i sådant fall två borde förläggas på hvardera sidan af de
genom norra Qvarken skilda delarne af nämnda haf.

Beträffande den föreslagna utsträckningen af precisionsnivellementet
ända till Torne eif hvilken utsträckning af nivelleringsoperationerna vetenskapsakademien,
under förutsättning att pegel icke skulle komma att
upprättas vid Bottniska vikens nordligaste de!, ansett icke stå i något sammanhang
med hufvudfrågan, fäste förslagsställarne uppmärksamheten derpå,
att införandet i precisionsnivellementet af vid Sveriges kuster befintliga
vattenhöj dmärken inginge i förslaget till dessa arbetens utförande. Då nu
uti Bottniska vikens nordligaste del funnes tre i klippor inhuggna märken,
af hvilka ett, inhugget år 1700 och antagligen det äldsta i Skandinavien,
vore beläget i en fjärd öster om Kalix elfs mynning och ett annat af omkring
ett hundra års ålder vore beläget icke långt från Torne elfs mynning
samt slutligen ett af nyare datum, nemligen från år 1869, i trakten af Kalix
eif, skulle det vara eu försummelse att icke intaga dessa märken i afvägningsnätet.
Dessutom hade vid förslagets afgifvande tanken att vid Torne
eif åvägabringa samband med framdeles blifvande likartade arbeten inom
Finland icke varit förslagsställarne främmande. Under sådant förhållande
och då den af dem föreslagna utsträckningen af precisionsafvägningsnätet
endast utgjorde en jemförelsevis ringa del af det hela, eller trakten mellan
Törne eif och Luleå — Gellivare jernväg, utefter hvilken den nordligaste
af de utaf vetenskapsakademien lifligt förordade förbindelselinierna med
Norge borde förläggas, hade förslagsställarne ansett sig ega fullt giltiga
skäll att föreslå nivelleringsoperationernas utsträckande ända till Torne eif,

Åttonde hufvudtiteln.

äfven om den synnerligen önskvärda vattenhöj dmätningsstationen vid Bottniska
vikens nordligaste del icke skulle komma till stånd.

Den utredning, frågan sålunda erhållit, synes mig otvetydigt gifva vid
hand, att nödiga medel nu böra beredas för det inom rikets södra och
mellersta delar snart afslutade precisionsnivellementets utsträckande till
norra Sverige. Kostnaden för dessa arbeten, sådan den nu uppskattats,
öfverstiger visserligen icke obetydligt det belopp, som angafs i den beräkning,
hvilken år 1885 förelädes Riksdagen; men någon utväg att nedbringa
kostnaden under den summa, som i föreliggande framställning af styrelsen
för nautisk-meteorologiska byrån, afdelningschefen vid generalstabens topografiska
afdelning och professorn vid generalstaben förklarats erforderlig, lärer
ej finnas, så framt det här åsyftade målet skall uppnås. Att man icke
behöfver befara, det ändamålet skulle förfelas genom de nya vattenhöjdmätningsstationernas
inskränkande till två, en inskränkning, som synes
nödvändig för att begränsa kostnaderna, torde framgå af förslagsställarnes
senaste skrifvelse, för hvilken redogörelse nyss blifvit lemnad. Jag hemställer
derför i underdånighet, det Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1891 anvisa ett belopp af 20,500 kronor
till precisionsnivelleringsarbetenas fortsättande i norra Sverige, anordnande
af två nya med sjelfregistrerande apparater försedda vattenhöjdmätningsstationer
samt underhåll och tillsyn af dessa jemte redan befintliga sådana
stationer in. in.

Hos Eders Kongl. Maj:t har byggmästaren C. H. Hallström, hvilken [78.]
enligt byggnadskontrakt af den 14 januari 1879 på entreprenad uppförtåfrbsyag‘‘"l~fta.
det nya universitetshuset i Upsala, i underdånighet anhållit, att hon om i-m c. h. Haiimåtte
beredas ersättning, till fullo eller till någon del, för den förlust,8^Z{tZåt«l
han vid detta byggnadsföretags utförande lidit; och har Hallström i fråga Versiteubmom
storleken af denna förlust meddelat, att de belopp, som för nämnda’"''^’* * i;iIS(da‘
byggnadsverk honom tillgodokommit, utgjort dels den i kontraktet bestämda
summa, 650,000 kronor, dels godtgörelse för åtskilliga ändringsoch
öfverarbeten, 163,108 kronor 86 öre, tillhopa 813,108 kronor 86 öre,
under det att hans kostnader bestigit sig till 1,423,569 kronor 18 öre,
hvadan hans förlust skulle uppgått till 610,460 kronor 32 öre.

De af sökanden såsom orsaker till denna betydliga förlust angifna
omständigheter sammanfattas i följande punkter.

Ro) De till ledning vid entreprenadanbudets beräkning förefintliga
borrkartan och projektkontraktet angåfvo, att grunden till den ifrågavarande
byggnaden skulle läggas »minst 5 fot» under blifvande jordyta.

För säkerhetens skull beräknade Hallström den dock till 6 fot. Men hvad

92 Åttonde liufvudtiteln.

häri alls icke beräknade eller ens kunde ana var, att den grusbacke, på
hvilken byggnaden skulle uppföras, i flera rigtningar, synnerligast i sydöstra
delen af byggnadsplatsen, genomkorsades af gamla kolossala grundmurar
till den derstädes fordom befintliga erkebiskopsborgen. Dessa grundmurar
voro lagda af idel kullersten i kalkbruk och utgjorde nu en under
seklers lopp sammangytirad massa, hård som jern, men på samma gångseg
som bly. Att spränga sig fram genom densamma var omöjligt, enär
i murbruket befintliga större och mindre öppningar omintetgjorde sprängämnets
sprängkraft; och vare sig man begagnade s. k. korp, jernspett, kil
eller slägga, kunde man blott med största svårighet och högst betydande
kostnader tum för tum lösgöra denna öfver all beskrifning ogenomtränglig9''
j01’d-, sten- och kalkbruksmassa. När härtill kom, att de gamla grundmurarne
och källrarne i allmänhet voro mycket djupgående, blef följden
den, att de. nya grundmurarne måste göras betydligt både bredare vid
basen och djupare än som blifvit beräknadt. Med visshet kunde Hallström
derför säga, att grundläggningen för universitetets nya hus till följd af
dessa alldeles oförutsedda omständigheter kostade mer än tre gånger den
beräknade summan.

2:o) Vid entreprenadanbudets uppsättande funnos endast plan-, fasadoch.
sektionsritningar; och detaljerna till de dekorativa partierna, hvartill
ritningar under arbetets fortgång lemnades, hade blifvit vida mer komplicerade
och rikhaltiga än å hufvudritningarna antydts.

3:o) Enligt den ursprungliga bestämmelsen skulle byggnadens jordvåning
beklädas med kalksten. Men detta material utbyttes mot granit,
och den mellangift, 10,000 kronor, Hallström dervid erhöll, var alldeles
för låg.

4:o) Entreprenadkontraktet föreskref, att byggnaden skulle beklädas
dels med .kalksten och dels med fogstruket tegel. Kalkstenen visade sig
emellertid icke hållbar utan sprang sönder vid minsta ojemnhet i trycket
och måste ersättas med nya delar, hvilket vållade stor förlust.

5:o) 1 ill byggnadens utvändiga beklädnad både, mot beräkning, tegel
med stor kostnad mast inköpas och a jernväg fraktas från Danmark.

6:o) Under arbetets fortgång bestämdes, att vissa delar af byggnaden
skulle beklädas med kalksten i stället för tegel. Ehuru vid kostnadsförslagets
uppgörande angafs, att arbetet skulle blifva så enkelt som möjligt,
blef vo dock detaljerna vid utförandet rikare än förutsatt var.

7:o) Femtiosex kolonner vid fönsteromfattningarna i husets öfre va
ning äro utförda af polerad röd granit i stället för kalksten.

8:o) Kupolen öfver aulan skulle enligt den ursprungliga bestämmelsen
uppbäras af 18 stycken jerntakstolar, men vid detaljritningarnas upp -

Åttonde hufvudtiteln.

rättande ökades antalet till 25 stolar med bågform i stället för med först
afsedd rak form, samt med gröfre gods än de första ritningarna angåfvo.

9:o) För åtskilliga orneringsarbeten både kostnaderna ökats derigenom,
att ändringar förekommit och att vissa af dem måst utföras af zink i
stället för gips.

10:o) Enär flere lokaler togos i besittning för användande, innan
byggnaden i dess helhet var färdig, erfordrades före den slutliga besigtningen
ej obetydliga renovationer af målning m. m. Betydliga kostnader
hade ock vållats af de efterputsningar, som nödvändiggjorts deraf, att gasoch
vattenledningarna, h vilka ej inbegrepos i entreprenaden och af annan
person verkstälts, framdrogos först sedan all putsning af tak och väggar
var färdig.

1 l:o) Den från början beräknade byggnadstiden hade fördubblats i
följd af det försvårade och förökade grundläggningsarbetet, svårigheten
att erhålla lämpligt fasadtegel, förändringen af den ursprungliga byggnadsplanen
samt den tidsutdrägt, som betingats af nödvändigheten att
uppgöra kostnadsförslag till förändringarna.

Dessa äro i korthet de förhållanden, hvilka enligt Hallströms åsigt
vållat hans förlust å ifrågavarande byggnadsföretag. Han förlitar sig nu
deruppå, att Eders Kong! Maj:t måtte nådigst behjerta den sorgliga och
nödstälda belägenhet, hvaruti han, med en talrik familj, af hvilken 2 barn
vore genom sjuklighet och andra genom minderårighet oförmögne att sig
försörja, efter ett helt lits oförtruten sträfvan genom berörda förlust
kommit.

Bland de af Hallström till Eders Kong! Maj:t ingifna handlingar
finnas entreprenadkontraktet, instrument öfver den af utsedde besigtningsmän
den (i och 7 december 1886 verkstälda afsyningen å den färdiga
byggnaden, styrkta utdrag af Hallströms räkenskaper, vitsord, meddelade
beträffande en mängd af Hallström under åren 1855—1886 utförda offentliga
och enskilda byggnadsverk samt ett utlåtande af fyra sakkunnige
män: stadsarkitekten i Stockholm L. Hedin, byggmästaren L. M. Elfling,
arkitekten hos medicinalstyrelsen A. Kumlien och verkställande direktören
vid aktiebolaget Ekmans mekaniska snickerifabrik, arkitekten F. Lindskog.

Ur afsyning sinstrumentet beder jag få anföra de ord, hvarmed besigtningsmännen
afsluta detsamma: »Efter att sålunda hafva verkstält

den oss anförtrodda besigtningen å den nu fullbordade universitetsbyggnaden,
hvarunder endast här ofvan omförmälda smärre brister blifvit
anmärkta, anse vi oss kunna till fullo vitsorda, att universitetsbyggnaden
blifvit af entreprenören till alla delar uppförd i öfverensstämmelse med
det mellan Upsala universitets större konsistorium och entreprenören af -

Åttonde hufvudtiteln.

slutade kontrakt samt i enlighet med oss förevisade hufvud- och detaljritningar,
med iakttagande af de under arbetets utförande af vederbörande
beslutade förändringar. Denna i ordets fullaste bemärkelse monumentala
byggnad har, så vidt vi under noggrant iakttagande kunnat bedöma densamma,
blifvit i hvarje dess minsta del på ett särdeles omsorgsfullt, skickligt
och om den noggrannaste kontroll vid arbetets utförande vittnande
sätt uppförd, och lemnar förty densamma, i afseende å hvad man hos en
byggnad af denna beskaffenhet kan fordra af soliditet i utförandet, enligt
vår enstämmiga mening intet öfrigt att önska». —- Ofvannämnde fyra sakkunnige
vitsorda i sitt utlåtande, att en af anledningarna till byggnadsarbetets
högt uppdrifna kostnad tydligen läge uti den dyrbara grundläggningen,
hvilken mött stora svårigheter till följd af gamla i jorden förut
befintliga fasta grund- och källarmurar, hvilka med allra största svårighet
måst sprängas och undanskaffas, samt deruti, att de nya grundmurarne
måst göras betydligt djupare än förslaget omfattat. Entreprena danbudet
hade för öfrigt, enligt deras bestämda uppfattning, varit allt för lågt beräknadt,
helst de, vid ett af dem gjordt öfverslag, funnit, att ifrågavarande
byggnad omöjligen kunnat, på sätt den nu blifvit uppförd, utföras under
ett belopp af 1,250,000 kronor, än mindre för den kontraherade summan.

Sedan kanslern för universitetet i Upsala anbefalts att, efter vederbörandes
hörande, afgifva underdånigt utlåtande i detta ärende, har
kanslern inkommit med sådant och dervid öfverlemnat särskilda yttranden
af byggnadschefen, arkitekten H. T. Holmgren, byggnadskomitén, akademi
räntmästaren friherre H. Gyllenhaal samt det större akademiska konsistoriet.

Jag tillåter mig att ur dessa utlåtanden anföra: ur arkitekten Holmgrens:
att denne dels på grund af ett af honom uppgjordt kostnadsförslag, hvilket
belöpte sig till 794,000 kronor för de arbeten entreprenaden omfattade,
dels ock medelpriset för samtliga åtta entreprenadanbud, omkring 771,000
kronor, funnit Hallströms entreprenadanbud, 650,000 kronor, vara mycket
lågt beräknadt och den väsentliga orsaken till hans förlust, hvartill ock bidragit
en del försvårande omständigheter, som gjort arbetet dyrare än från
början kunnat beräknas; att de gamla grundmurarne till det forna biskopshuset
visserligen icke varit vid entreprenadauktionen kända, men att antagas
kunnat, det en del gamla grundmurar skulle påträffas, i följd af befintligheten
dels af den gamla terrassmuren mot f. d. Rundelsgränden, dels af eu
gammal källare och grundmurar under stallbyggnaden, hvilket allt var i situationsplanen
angifvet; att sex stycken gropar varit uppgräfda på olika ställen
inom byggnadsområdét, på det entreprenörerne sjelfva närmare skulle
kunna förvissa sig om byggnadsgrundens beskaffenhet; att i en af dessa

Åttonde; hufvudtiteln.

påträffats gammal stengrund vid 8 fots djup; att entreprenadkontraktet
föreskrefve endast minsta djupet under jordytan för grundmurarnes botten;
ur byggnadskomiténs utlåtande, deri jemväl arkitekten Holmgrens och akademiräntmästarens
utlåtande åberopas: att byggnadskomitén, som icke kunde
på grund af de utaf Hallström meddelade sifferuppgifter och åberopade
handlingar uttala någon bestämd och grundad öfvertygelse om beloppet
af den förlust, som Hallström kunde hafva lidit på ifrågavarande byggnadsföretag,
dock funnit det fullkomligt antagligt, att han verkligen lidit
förlust, derå, och att det ingalunda vore komitén okärt, om någon ersättning
härför kunde Hallström beredas; ur akademiränt mästarens yttrande:
att, i afseende å de uppgifna stora förlusterna vid grundläggningsarbetet i
följd af de svårigheter, som de dervid upptäckta gamla grundmurarne
medförde, syntes böra anmärkas, att inom byggnadskomitén, genast under
det detta arbete pågick, väcktes fråga och framstäldes förslag till Hallström,
att han skulle lemna uppgift på de särskilda kostnader, som de
gamla grundmurarne vållade, men att Hallström icke ville eller sannolikt
icke kunde lemna en sådan uppgift, emedan han sjelf bortlemnat största
delen af grundläggningsarbetet på särskild entreprenad till annan person; att
Hallström visserligen nppgåfve, att grundläggningen under universitetshuset
kostade mer än tre gånger den beräknade summan, men att, då Hallström
hvarken vid denna eller någon annan afdelning af arbetet särskild! redogjort
för de för samma arbeten utgifna kostnader, det vore alldeles omöjligt
att bedöma beskaffenheten af Hallströms uppgift om kostnaden'' för
grundläggningen; varande af det större akademiska konsistoriet och kanslern
aufördt, att de icke hade något att tillägga till innehållet af byggnadskomiténs,
akademiräntmästarens och byggnadschefens yttranden.

Sedan dessa yttranden till ecklesiastikdepartementet inkommit, inlemnade
Hallström eu underdånig skrifvelse, deri han, bland annat, anförde:
att hvad arkitekten Holmgren yttrade rörande grundläggningsarbetena samt
deras svårighet och dyrhet stode, ehuru äfven han måste erkänna, att
de blifvit dyrare än hvad som kunnat beräknas, i uppenbar strid mot ett
af kontrollerande arkitekten C. A. Ivihlberg afgifvet yttrande, intaget i ett
vid Hallströms skrift fogadt transsumt af byggnadskomiténs protokoll den
8 mars 1882; att hvad vidkoinme akademiräntmästarens förmenande, det
Hallström hvarken kunnat eller velat lemna uppgift på de särskilda kostnader,
som de gamla grundmurarne vållat, enär lian skulle hafva bortlemnat
största delen af grundläggningsarbetet på särskild entreprenad, så förhölle sig
dermed så, att, en del af grundläggningsarbetet (läggning af s. k. kallmur) öfverlemnades
åt särskild person mot ett visst pris pr kubikfot — icke viss summa
för hela arbetet — hvadan alltså Hallströms utgifter ökades i samma mån,

Åttonde liufvudtiteln.

som arbetet i fråga måst göras mera vidtomfattande; samt att alla schaktningsarbeten
äfvensom sprängning af gamla grunder och murning af Ofri ga
grundmurar utförts direkt genom Hallströms arbetare. — Arkitekten Kildbergs
of vannämnd a yttrande är i anmärkta delar af följande lydelse: »Vid
grundläggningen uppstodo flera svårigheter, hvilka på förband icke voro
beräknade. Så t. ex. påträffades grundmurar från gamla erkebiskopspalatsets
befästningsmurar, som sträckte sig till nästan hela byggnadens längd och
bestodo af ett sorts konglomerat af gråsten, tegel och murbruk, som i anseende
till dess ålder egde en sådan fasthet och styrka, att det förorsakade
mycket arbete och tidsutdrägt vid uppbrytningen, hvilken till största delen
måste ske medelst sprängning med dynamit eller krut, Utanför dessa
gamla murar hade antagligen varit löpgrafvar, som med tiden blifvit igenfylda.
För att erhålla fast botten till de nya grundmurarne måste denna
fyllning, som på åtskilliga ställen egde betydligt djup, genomgräfvas, hvartill
åtgick mycken tid, som ock massor af sten utöfver hvad som fordrats,
i fall grunden öfver allt varit sådan, som de gjorda borrningarna visade».

Jemväl öfverintendentsembetet har afgifvit infordradt underdånigt utlåtande
i ärendet och dervid yttrat sig rörande samtliga af Hallström angifna
orsaker till hans förlust. Beträffande särskilt de gamla grundmurarnes
borttagande anför öfverintendentsembetet: A den situationsplan,
som åtföljde hufvudritningarna, funnes sju brunnar utsatta, hvilka dock
alla läge utanför den egentliga byggnadsplatsen. Vid brunnen n:r 5 vore
anmärkt i undersökningsprotokollet, att »gammal stengrund möter», men
denna brunn vore på 180 fots afstånd från byggnaden, och hade således
icke kunnat lemna upplysning om de gamla grunder, som sedan mött vid
gräfning för de nya murarne. En före entreprenaden verkstäld jordborrning
på korta afstånd inom sjelfva byggnadsplatsen hade varit så mycket
behöfligare, som marken bestått af uppslammad jord, och rätt dyrbara
grundläggningsarbeten följaktligen kunde befaras. Entreprenadkontraktet
bestämde, att grundmurarne skulle hvila på säker och fast botten minst
5 fot under jordytan, hvarefter funnes införd den stränga föreskriften:
»skulle den naturliga grunden ej anses vara tillräckligt säker för byggnadens
uppförande derå, skall den förstäi’kas med sådana medel, som af
kontrollanten anses tjenliga». Vid grundgräfningen hade till följd häraf
entreprenören måst verkställa gräfning och grundläggning till betydligt
större djup, än han beräknat — någon gång till och med 25 fot derutöfver;
och derjemte hade gamla grundmurar till eu sammanlagd längd af 400
till 500 fot måst undanrödjas. Till detta hade entreprenören emellertid
ingalunda varit förpligtad, och han syntes derför hafva varit i sin fulla
rätt att begära ersättning för detta öfverarbete. Det ville synas, att dessa

Åttonde hufvudtiteln. 97

gräfnings- och grundläggningsarbeten väsentligt bidragit till Hallströms
förluster.

Det af öfverintendentsembetet i ärendet afgifna utlåtande innehåller
slutligen följande: Ehuru entreprenören syntes hafva å ifrågavarande

byggnadsarbete lidit betydande förluster, derom och sakkunniges åsigt ej
torde vara delad, kunde svårligen någon rätt till ersättning härför kunna
tillkomma honom, då entreprenadkontraktet icke tillstadde ersättningar
utöfver kontraktssumman annorlunda än i den särskilda ordning, dess
23:dje § stadgade. Billig hets skäl för eu dylik ersättning, åtminstone hvad
anginge någon del utaf sökandens uppgifna förlust, syntes likväl förefinnas
derutinnan, att byggnadsbeskrifningen, hvilken jemte ritningarna legat till
grund för entreprenaden vid dess utbjudande, varit, om ock utförlig, dock
i många stycken sväfvande och ofullständig beträffande ej mindre omfattningen
än beskaffenheten af vigtiga delar af arbetet. Byggnaden hade
också varit för våra förhållanden ganska ovanlig samt utförts under inflytande
å ena sidan af en arkitekt, som haft till uppgift att i byggnadskonstens
och universitetets intressen lägga sig vinning om att söka åstadkomma
det möjligast bästa resultat, samt å andra sidan af en kontrollant,
hvilken med stor yrkesskicklighet förenat synnerligt nit vid arbetets öfvervakande
så i hufvudsak som detaljer, allt omständigheter, som val varit
till fromma för byggnaden, men dock vid ett så omfattande och långvarigt
arbete som det ifrågavarande, der kontraktets detaljbestämmelser
hvarken varit eller kunnat vara med hänsyn till entreprenörens intresse
fullt betryggande, blifvit för honom i ekonomiskt hänseende ogynsamma.
Det vore äfven öfverintendentsembetets åsigt, att, derest denna byggnad
skulle med den erfarenhet, som numera vunnits angående dels verkliga
beskaffenheten af grunden, dels svårigheten att anskaffa erforderlig kalksten
sbeklädnad i felfria Idock, dels ock den särskilda konstfärdighet, som
varit af nöden för dekorativa detaljers form in. in., ånyo till sin kostnad
beräknas, denna kostnad skulle hafva stält sig väsentligt högre än ursprungliga
kostnadsförslaget, ehuru detta med 150,000 kronor öfverstigit
Hallströms anbud, dervid öfverintendentsembetet ej toge i beräkning ersättningar,
som af honom uppburits för ändringar och öfverarbeten jemlik!
särskilda aftal. — På grund af hvad öfverintendentsembetet anfört och i
betraktande af det särdeles förtjenstfulla och om oegennytta vittnande sätt,
hvarpå entreprenören utfört den ifrågavarande byggnaden, dervid hufvudsakligen
endast syntes kunna läggas honom till last oförsigtighet vid ingående
af aftal samt oförmåga att bedöma arbeten af ifrågavarande slag,
funne sig öfverintendentsembetet böra tillstyrka nådigt afseende a Hallströms
ansökning.

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

Åttonde lmfvudtiteln.

Slutligen har Hallström inkommit med åtskilliga skrifter och handlingar,
ur hvilka jag här blott vill nämna, att enligt en af Hallström
uppgjord detaljerad uppgift rörande kostnaden för grundläggningsarbetet
till universitetsbyggnaden den verkliga kostnaden utgjort kronor 246,532: 69,
och den ursprungligen beräknade kronor 64,519: 78, hvadan Hallströms
förlust å grundläggningsarbetet skulle hafva uppgått till ett belopp af
182,012 kronor 91 öre.

Otvifvelaktigt har nu ifrågavarande byggnadsföretag ådragit byggmästaren
Hallström stora uppoffringar och förluster, särskildt i följd af
grundgräfnings- och grundläggningsarbetets beskaffenhet. Hade de omständigheter,
som sedermera vållade Hallström så betydande förluster, varit
kända vid entreprenadauktionen, är det för visso att antaga, att det allmänna,
icke den enskilde, kommit att bära tungan af de derigenom ökade
kostnaderna för byggnadsföretaget. I den mån emellertid Hallström blifvit
lidande derigenom, att han vid kontraktets ingående icke med erforderlig
noggrannhet beräknat kostnader, hvilkas ungefärliga belopp kunde på förhand
bedömas, lärer hans anspråk på ersättning icke kunna vinna afseende.
Annorlunda synes deremot förhållandet vara med den förlust, som tillskyndats
honom genom det för byggnaden erforderliga grundläggningsarbetet.
Omfattningen af detta arbete kunde, enligt allt hvad handlingarna
föranleda, icke vid kontraktets afslutande förutses, och enligt hvad öfverintendentsembetet
uttalat har detta arbete väsentligen bidragit till Hallströms
förlust. För hvad han i denna del fått oförskyldt vidkännas synes
skäligen någon ersättning böra lemnas honom, helst han, som förut innehaft
en mer än vanligt välburgen ställning, numera med en talrik familj
befinner sig i nästan utblottadt tillstånd. I likartadt fall har ock förut
ersättning af staten beviljats, i det att Riksdagen år 1879, på Eders Kongl.
Maj:ts förslag, tillerkände byggmästaren A. G. Sällström ett anslag å
49,000 kronor för de till nämnda belopp uppskattade förluster, som han,
hufvudsakligen till följd af omständigheter, liknande de nu förevarande,
ådragit sig vid uppförandet af Svea artilleriregementes kasernetablissement
i Stockholm.

Den ersättning, som torde böra Hallström tillerkännas, synes lämpligen
kunna bestämmas dels i ett anslag för en gång, dels i ett årligt understöd
för Hallströms återstående lifstid.

På grund af hvad jag nu anfört vågar jag i underdånighet hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till beredande af någon
ersättning åt byggmästaren Hallström dels på extra stat bevilja ett anslag
för en gång af 50,000 kronor, dels ock tillerkänna honom ett årligt belopp

Åttonde hufvudtiteln.

af 3,000 kronor att utgå å allmänna indragningsstaten från och med innevarande
år under Hallströms återstående lifstid.

På grund af nådiga brefven den 6 november 1885, den 10 december [74.]
1886 samt den 26 mars, den 15 och 29 april och den 26 augusti 1
har statskontoret till den af Eders Kong! Maj:t tillsatta komité för granskning
af uppgjordt förslag till instruktion för provinsialläkare m. m. under

förskottstitel utbetalt följande belopp, nemligen:

arfvoden samt resekostnads- och traktamentsersättning

till komiténs ledamöter..................................... kronor 12,451: Öl

arfvoden åt komiténs sekreterare samt till bestridande

af andra för komiténs arbeten erforderliga utgifter » 4,996: 61

godtgörelse till en af komiténs ledamöter för mistade

tjenstgöringspenningar............................................ » 1,768: 94

för tryckning och häftning af 1,000 exemplar af komiténs

betänkande................................................................ »_2,467: 63

tillsammans kronor 21,684: 19

Med anmälan härom och under åberopande af föreskriften i förstnämnda
nådiga bref har statskontoret underdånigst hemstält, det Eders
Kongl. Maj:t behagade bereda ersättning till statskontoret för de förskjutna
medlen.

Likaledes har jag att anmäla statskontorets underdåniga skrifvelser
den 3 och 6 december 1889, deri statskontoret anhållit om anvisande af
ersättning för förskott till sammanlagdt belopp af 38,675 kronor 91 öre,
afseende dels kostnader för komitén för omarbetning af normalplan för
undervisning i folkskolor och småskolor, 6,953 kr. 7 öre, dels ock kostnader
för komitén för granskning af läroböcker för folkskolan m. m.
31,722 kr. 84 öre.

I anledning häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för
återgäldande af berörda förskott äska af Riksdagen ett extra anslag för
år 1891, hvilket anslag till undvikande af öretal i riksstaten, torde böra
bestämmas till 60,361 kronor.

Hvad föredragande departementschefen i ofvan berörda
hänseenden hemstält och föreslagit täcktes Hans
. Maj:t Konungen, på tillstyrkande af statsrådets öfriga
ledamöter, i nåder gilla, med befallning tillika, att utdrag
af detta protokoll skulle till finansdepartementet öfver -

100

Åttonde hiifyudtiteln.

lemnas till ledning vid författandet af Kong! Maj:ts nådiga
proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd
och behof.

Ex protocollo:

A. von Krusenstjerna.

Stockholm, Ivar Haeggströms boktryckeri, 1890.

Nionde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 11 Januari

1890.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Sedan de till åttonde hufvudtiteln hörande frågor blifvit på föredragning
af vederbörande departementschef pröfvade, anhöll departementschefen, Statsrådet
Friherre von Essen att få anmäla de frågor, som rörde regleringen af

nionde hufvudtiteln,

innefattande pensions- och indragningsstaterna.

Bill. till Rihsd. Hot. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

Nionde hufvudtiteln.

Hvad först angick

pensionsstaten,

anmälde departementschefen, att anledning icke förekommit att ifrågasätta
någon förändring i afseende å de anslag, som funnes uppförda å denna stat,
för hvilken gällande riksstat upptoge 1,313,798 kronor.

Beträffande derefter

indragningsstaten

erinrade departementschefen om Kong!. Maj:ts på nedannämnda departements
föredragning förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen af följande framställningar,
nemligen:

u -

Pension för
underofficeren
vid Tcronoarbetskompaniet
å Vaxholm
A. Cr.
Lagergren.

på justitiedepartementets föredragning:

(se bil. I vid detta prot. pag. 10)

att underofficeren vid kronoarbetskompaniet å Vaxholm Anders Gustaf
Lagergren må berättigas att, när lian efter uppnådd ålder af sextiofem år
från underofficersbefattningen vid nämnda kompani erhållit afsked, från och
med månaden näst efter den, under hvilken afskedet varder honom beviljadt,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension af 600 kronor;

på landtför svar sdepartementets föredragning:

(se bil. 2 vid detta prot. pag. 12)

[2.] att mönsterskrifvaren vid Jönköpings regemente J. 0. Wickbom må,

mönstersknf llll(^''r v''^<:or att han vid uppnådd pensionsålder afgår från sin befattning,
varen j. o. tilldelas pension å allmänna indragningsstaten att med 700 kronor utgå från
Wickbom. 0(.p med ingången af månaden näst efter den, i hvilken han från mönsterskrifvaretjensten
erhåller afsked, äfvensom att Riksdagen må medgifva, att
innehafvandet af denna pension ej må utgöra hinder för honom att uppbära
deu fyllnadspension, hvartill han på grund af nådiga brefvet den 9 Februari
1858 kau blifva berättigad;

(se bil. 3 vid detta prot. pag. 15)

att före detta extra bataljonsläkaren vid flottans station i Carlskrona
Pension för Victor Heribert Åhlberg må å allmänna indragningsstaten uppbära en

d. extra
bataljonsläkaren
A. V.

H. Ahlberg.

Nionde hufvudtiteln. 3

årlig pension af 1,000 kronor, att under hans återstående lifstid utgå från
och med 1890 års ingång;

på civildepartementets föredragning:

(se bil. 4 vid detta prof. pag. 18)

att eu hvar af nedannämnde vid afvittringsverket i Yesterbottens län [4.]
anstälde tjensteman må, dock med vilkor att rätt till pension såsom kommissionslandtinätare
icke må honom tillkomma, från och med månaden näst efter nen vid afden,
hvarunder han, i följd deraf att hans befattning vid afvittringsverket.
blifver öfverflödig, erhåller afsked från nämnda verk, under sin återstående bottens län K.
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till följande belopp:

styresmannen vid afvittringsverket i Yesterbottens

län Karl Widmark................................................................. kronor

afvittringslandtmätaren i samma län Gustaf Ericsson ,,
afvittringslandtmätaren i samma län Carl Hampus
Huldt ............ „

2,500:

1.000:

mätarne G.
Ericsson och
C. II. Huldt.

2.000: —

(se bil. 4 vid detta prot. pag. 22)

att ingeniören vid Generallandtmäterikontoret Per Emanuel Bergstrand [5.]
må från och med månaden näst efter den, hvarunder han med pension från få.

civilstatens pensionsinrättning erhåller afsked från sin befattning, under sin ‘^^Bergåterstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta fyllnadspension till så strand.
stort belopp, att detta tillsammans med pensionen från nämnda inrättning
utgör 2,662 kronor, eller 1,462 kronor årligen;

(se bil. 4 vid detta prot. pag. 23)

att kommissionslandtmätaren och kartografen vid allmänna ekonomiska [6.|
kartverket Sigismund Septimus Stanislaus Leczinsky må från och med
månaden näst efter den, hvarunder han från sina befattningar såsom kartograf sionsiandtoch
kommissionslandtmätare afgår, under sin återstående lifstid åtnjuta från m^lrtografen
allmänna indragningsstaten pension till så stort belopp, att detta tillhopa med s. s. s. Lecden
pension från civilstatens pensionsinrättning, 600 kronor, hvartill han zwsky.
såsom kommissionslandtmätare må blifva berättigad, uppgår till 2,000 kronor,
eller 1,400 kronor årligen;

(se bil. 4 vid detta prot. pag. 25)

att förre byggmästaren Johan Fredrik Sjöman må från och med år [7.]
1890 under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta eu
årlig pension till belopp af 720 kronor; mästaren ,T.

F. Sjöman.

Nionde liufvudtiteln.

Pension för
förre materialförvaltaren

B. Fredrikssons
enka.

[9.]

Pension för
läroverksadjunkten
J.
F. Petersson.

[10.]

Pension för
seminarieläraren
J. Fogelberg.

[11.]

Understöd åt
äldre behöfvande
folkskolelärare.

[12-]

Ersättning
till byggmästaren
G. Ii.
Hallström.

[13.]

Beräkning
af priset å
den i äldre
lön ingående
spanmål.

(se bil. 4 vid detta prot. pag. 26)

att förre material förvaltaren vid statens jern vägsbyggnader in. in.
Bernhard Fredrikssons enka Fredrika Vilhelmina Fredriksson, född Westerlund,
må, så länge hon förblifver enka, från allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 400 kronor, att utgå från och med 1890 års ingång;

på ecklesiastikdepartementets föredragning:

(se bil. 5 vid detta prot. pag. 28)

att adjunkten vid allmänna läroverket i Nyköping Johan Fredrik
Petersson må från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller
afsked från sin befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 1,875 kronor;

(se bil. 5 vid detta prot. pag. 29)

att läraren i musik och sång vid folkskolelärareseminariet i Yexiö Johan
Fogelberg må från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller
afsked från sin befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta eu årlig pension af 1,000 kronor;

(se bil. 5 vid detta prot. pag. 30)

att å allmänna indragningsstaten må för år 1891 anvisas ett anslag af

10,000 kronor, att, enligt de närmare bestämmelser Kong!. Maj:t kan finna
godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt sådane äldre
behöfvande folkskolelärare, Indika oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån
erhållit afsked före år 1867;

(se bil. Åttonde hufvudtiteln pag. 91)

att byggmästaren Carl Henrik Hallström må å allmänna indragningsstaten
från och med innevarande år under sin återstående lifstid årligen åtnjuta
ett belopp af 3,000 kronor.-

Departementschefen, Statsrådet Friherre von Essen anförde härefter:

“Vid beviljande år 1815 af löneförhöjning för civile embete- och tjenstemannastaterna
bestämde Rikets Ständer, att, för åstadkommande af den förbättring
i lönerna, att de någorlunda åtföljde tiden och myntvärdet, lönebeloppen
med tillägg af den procent i penningar, som beviljades, skulle beräknas
i spanmål till ena hälften på det sätt, att denna hälft reducerades i
tunnor säd efter det för beräkningen af kronans spanmålsinkomst föreslagna

Nionde hufyudtiteln.

statspriset, 4 riksdaler 24 skilling;^ banko tunnan, och sedermera jemte den
andra hälften utginge och betalades i penningar efter medelpriset a råg och
korn. taget af markegångstaxorna i samtliga länen af riket för det föregående
året; och fick Kammarkollegium genom nådigt bref den 24 Januari 1816 sig
anbetaldt att. årligen inom Januari månads utgång till Kong!. Maj:t inkomma
med uppgift å markegångsprisen i alla länen å råg och korn för det föregående
året jemte uträkning öfver medelbeloppet deraf till rättelse vid beräkningen
af löneförhöjningsspanmålen i de årliga staterna. Enligt Rikets Ständers
vid 1822—1828 års Riksdag fattade, jemlikt nådiga brefvet den 26
November 1828 gillade beslut vidtogs den förändringen i sättet för uppgörande
af riksmarkegången, att, i stället för att såsom dittills länens sammanlagda
markegångspris å eu tunna spanmål, hälften råg och. hälften korn, dividerades
med länens antal, tunnetalet af kronans behållna spanmål inom hvarje län
skulle först efter länets markegång förvandlas i penningar och sedermera hela
det penningebelopp, som genom de på sådant sätt för alla länen blifvande
summornas sammanläggning uppkomme, delades med tunnetalet af kronans hela
inträd af behållen säd. I sammanhang härmed faststäldes ett minimum af 6
riksdaler banko per tunna löningsspanmål, så att. löntagarne, i händelse riksmarkegångspriset
efter berörda beräkningsgrund folie derunder, icke dess mindre
finge utbekomma spanmålens värde till sådant belopp; hvarjemte genom
nådiga brefvet den 10 Mars 1824 förklarades, att vid riksmarkegåugens uträknande
i öfverensstämmelse med ofvanberörda grunder kronans behållna spanmålstillgångar
af råg och korn skulle reduceras till hälften af hvartdera slaget
med antaget medelpris per tunna efter hvarje läns särskilda markegång.

1 de sålunda bestämda grunderna för riksmarki gångens uträknande har
sedan dess någon förändring oj vidtagits: och erhåller Kammarkollegium årliligen,
sedan riksliuf v talboken för det föregående året afslutats, från Statskontoret
uppgift å kronans enligt den afslutade hufvudboken i råg och korn behållna
spanmål.

Vid 1840—1841 års Riksdag beslutades emellertid, att beräkning af ersättning
för under vissa löner inbegripen spanmål icke vidare skulle ega rum
efter årlig riksmarkegång, utan att lör de tjenstemän, som efter 1841 års
början erhöllo löner, under hvilka spanmål funnes beräknad, lönen skulle utföras
endast, i penningar till sitt dittills varande belopp med tillägg af skilnaden
emellan ofvanberörda spanmålspris, 6 riksdaler tunnan, och de 7 riksdaler
banko, hvartill Rikets Ständer då bestämde detta pris, eller 1 riksdaler
banko för hvarje under lönen beräknad tunna spanmål, hvaremot Rikets Ständer
för de tjenstemän, som före 1841 års början innehade löner, hvarunder
spanmål funnes beräknad, och hvilka tjenstemän icke kunde beröfvas deras
lagliga rätt att få njuta spanmålsberäkningen till godo efter det belopp, som
af markegångssättningen bestämdes, intill näst derpå följande Riksdag fast -

Nionde hufvud titeln.

ställe ett genom 1835—1839 årens markegångssättningar uppkommet medelpris
af 7 riksdaler 10 skillingar banko tunnan, i i vilket sedermera, till dess de
hunne afgå, skulle vid hvarje följande riksdag efter enahanda grunder ånyo
uträknas och bestämmas. Förstnämnda spanmålsersättning af 1 riksdaler
banko tunnan uppfördes under behöriga titlar, hvaremot beloppet derutöfver af
10 skillingar per tunna upptogs å allmänna indragningsstaten. Sedan statsregleringarne
blifvit treåriga, bestämdes prisskilnaden för hvarje gång efter
medium af de tre derförutgångna årens riksmarkegång, och har dermed fortfarits
äfven efter det statsregleringarne blifvit ettåriga.

Enligt hvad Statskontoret i sin underdåniga berättelse den 8 .December
1885 angående statsverket anmälde, hade den ende återstående löntagaren,
som egt åtnjuta berörda förhöjning, aflidit, hvaremot åtskilliga personer, som
från allmänna indragningsstaten åtnjöto förut innehafvande lön såsom pension,
före år 1841 grundlagt rätt för sina sterbhus till erhållande af begrafningshjelp.
Enär vid frågor om utbetalning till dertill berättigade af dylik begrafningshjelp,
jemlikt nådiga kungörelsen den IT September 1851 angående upphörande
af de under benämning af vakans- och förslagsliggetids- samt begrafningshjelps-
eller nådårsbesparing föreskrifna löneinnehållningar, då gällande
föreskrifter borde tjena till efterrättelse och således, der spanmål ingått i
lön, å hvilken innehållning egt rum, äfven de grunder följas, hvarefter löntagaren
egt att uppbära ersättning för den i lönen inbegripna spanmålen, har
riksmarkegångspris å spanmål fortfarande årligen upprättats.

Under erinran att efter tjensteman, som före 1841 års början aftjenat
begrafningshjelp å lön, deri spanmål ingått, men derefter vunnit befordran till
tjenst med högre lön, hvarå intill utgången af år 1851 begrafningshjelpsbesparing
skolat iakttagas, under det att den befordrade under tiden egt uppbära
lönen vid förut innehafvande befattning, sterbhus vid begrafningshjelpens
utbekommande ej egde tillgodonjuta någon förhöjning för spanmål, samt att
sterbhus efter de tjensteman åter, hvilka före ingången af år 1841 utnämnts
till tjenst med lön, deri spanmål ingått, och derå aftjenat begrafningshjelp
samt fortfarande qvarstått vid samma tjenst intill 1851 års slut,
hvarefter begrafningshjelpsbesparing icke vidare egt rum, vore berättigade
att såsom tillökning för spanmålen åtnjuta, jemte skilnaden emellan det,
efter hvad ofvan nämnts, vid 1822—1823 års Riksdag faststälda och intill
år 1841 gällande minimipris å löningsspanmålen, (5 riksdaler banko, och
det vid 1840—1841 års riksdag antagna spanmålspris, 7 riksdaler banko,
eller 1 riksdaler banko för tunnan, äfven den å allmänna indragningsstaten
upptagna prisskilnad för hvarje under lönen beräknad tunna spanmål,
bär Statskontoret i underdånig skrifvelse den (3 Augusti 1889 anfört,
hurusom endast genom en tidsödande undersökning i äldre årens stater och
räkenskaper kunde med full visshet utrönas, huruvida bland ännu lefvande

Nionde hufvudtiteln.

pensionärer funnes någon, som aftjenat begrafningshjelp under sådana förhållanden,
att blifvande sterbhus kunde vara berättigadt att vid begrafningskjelpens
utbekommande undfå prisskilnad å spanmål från allmänna indragningsstaten.
Att emellertid endast för det, fall, att tilläfventyrs dylik begrafningshjelp ännu
efter så lång tids förlopp skulle till utbetalning ifrågakomma, bibehålla bestämmelserna
om riksmarkegångsprisets uträknande syntes Statskontoret ej vara
behörigt, utan borde vid sålunda inträffande fall tillökning för spanmålen kunna
utgå med beräkning efter den senast enligt vederbörande läns markegångstaxa
under lätt. Å. faststälda markegång, med iakttagande dervid att, der begrafningshjelp
aftjenats å lön vid något af embetsverken inom hufvudstaden, beräkningen
grundades på den för Stockholms län faststälda markegång. En
sådan anordning syntes Statskontoret så mycket lämpligare, som, jemte det att det
ej ringa bestyret med riksmarkegångens uträknande och fastställande kunde
upphöra, vederbörande sterbhusdelegare undfinge ersättning för spanmålen efter
ett pris, som mera än riksmarkegången öfverensstämde med det verkliga värdet,
sedan den kronans behållna spanmål, hvarefter denna markegång beräknades,
numera vore inskränkt till den endast inom vissa län förekommande
hästvakansspanmålen samt arrendespanmål, hvaraf qvantiteten årligen minskades
och dessutom vore ojemnt fördelad länen emellan. Enligt hvad det vid den
till 1889 års Riksdag aflåtna nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd
voch behof fogade utdrag af protokollet öfver finansärenden den 12 Januari
1889 utvisade hade medeltalet af riksmarkegångspriset för åren 1886—1888
med 17 öre understigit det värde, hvartill spanmålen vid 1840—1841 års
Riksdag beräknades, hvadan någon förhöjning i detta värde icke komme att
utgå under år 1890 till sterbhus efter dem, hvilka, före 1841 års början grundlagt
rätt till begrafningshjelp: skolande alltså, i händelse en förändring i det
af Statskontoret ifrågasatta syfte blefve medgifven, denna förändring komma
att vidtaga med år 1891.

Till Statskontorets berörda framställning har Kammarkollegium i afgifvet
underdånigt utlåtande tillstyrkt bifall.

I sin under den 6 December nästlidet år afgifna berättelse angående
statsverkets inkomster bär Statskontoret derefter, för det fall att dess omförmälda
framställning icke skulle vinna bifall, upplyst, att riksmarkegångspriset
å spanmål åren 1887—1889 utgjort i medeltal 1 krona 63 öre kubikfoten,
motsvarande 10 kronor 27 öre för tunnan, eller 23 öre under det värde, 10 kronor
50 öre för tunnan, hvartill spanmålen vid 1840—41 års statsreglering beräknades,
i följd hvaraf och under nyssnämnda förutsättning någon förhöjning i
detta pris icke komme att utgå under år 1891 till sterbhus efter dem, hvilka,
före vidtagande af berörda statsreglering grundlagt rätt till begrafningshjelp.

Som emellertid Statskontorets af Kammarkollegium biträdda framställning
om upphörande med fastställande af riksmarkegångspris å spanmål synes

Beloppet af
de ordinarie
anslagen å
nionde hufvudtiteln.

[140

Kreditiv för
uppehållande
af arméns
pensionskassas
egen pensionering.

8 Nionde liufvudtiteln.

mig af förhållandena fullt påkallad, hemställer jag, att Eders Kong! Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen,

att bestämmelserna om fastställande af riksmarkegångspris å spanmål
icke vidare må ega tillämplighet samt att vid utbetalning till sterbhus af begrafningshjelp,
som blifvit grundlagd före år 1841 genom innehållning å lön,
deri spanmål ingått, förhöjningen å det värde, 7 riksdaler banko eller 10
kronor 50 öre för tunnan, hvartill spanmålen vid 1840—1841 års statsreglering
beräknades, må, der den som grundlagt begrafningshjelpen afl it! it efter
ingången af år 1891, från allmänna indragningsstaten utgå efter den senast
enligt markegångstaxan för det län, inom hvilket begrafningshjelpsbesparingen
egt rum, under Litt. A. faststälda markegång med iakttagande dervid att, der
begrafningshjelp aftjenats å lön vid något af embetsverken inom hufvudstaden,
beräkningen skall grundas på markegången för Stockholms län.

Då summan af de nja anvisningar å allmänna indragningsstaten, som
enligt Eders Kong!. Maj:ts redan fattade, af mig omförmälda beslut skulle
komma att hos Riksdagen äskas, icke är större, än att en motsvarande minskning
i anslaget kan antagas uppstå genom äldre pensionstagares afgång, anser
jag mig icke böra ifrågasätta någon ändring i det belopp, hvartill anslaget
är i nu gällande riksstat beräknadt; och torde således de ordinarie anslagen
å nionde liufvudtiteln få såsom för närvarande upptagas:

anslaget för pensionsstaten till .............................. kronor 1,313,798: —

,, „ allmänna indragningsstaten till ...... „ 1,600,502

tillsammans kronor 2,914,300

Extra anslag.

Beträffande extra anslag under denna liufvudtitel bör vid stats verkspropositionens
affattande iakttagas Eders Kongl. Maj:ts den 16 sistlidne November
på föredragning af landtförsvarsdepartementet (se bil. 6 vid detta
prof. pag. 31) fattade beslut att föreslå Riksdagen

att å extra stat för år 1891 anvisa ett belopp af 1,425,000 kronor
att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering
med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att
afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket
indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner i enlighet
med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående;

Nionde hufvudtiteln.

äfvensom medgifva, att hvad af de till pensioneringen under år 1890
anslagna medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets pensioneringanvändas.
"

Hvad departementschefen sålunda rörande nionde
hufvudtiteln hemstält biträddes af Statsrådets öfriga ledamöter
och blef af Hans Maj:t Konungen i nåder gilladt
och godkändt; och behagade Hans Maj:t Konungen, på
Statsrådets tillstyrkande, härjemte förordna, att nu anmälda,
för statsregleringen erforderliga handlingar skulle
tillställas Riksdagens statsutskott.

Ex protocollo:
Adolf von Hofsten.

Bih. till Biksd. Prof. 1890.

1 Sami. 1 Afd.

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

[1-]

Pension för
underofficeren
vidhronoarbetslcompaniet
å Vaxholm
A. GLagergren -

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott Fredagen
den 13 December 1889

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Leweniiaupt,
Statsråden: Friherre von Otter, •

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Departementschefen, Statsrådet Östergren anmälde i underdånighet:

Fångvårdsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 10 September 1889, deri Styrelsen,
med anledning af en utaf chefen för kronoarbetskompaniet å Vaxholm gjord
framställning, i underdånighet hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes till nästsammanträdande
Riksdag aflåta nådig proposition derom, att underofficeren vid nämnda kompani
Anders Gustaf Lagergren måtte berättigas att, så snart han uppnådde 65 års
ålder, från och med månaden näst efter den, då han undfinge afsked, å allmänna, indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 600 kronor.

Af handlingarne i detta ärende inhemtas:

att underofficeren Lagergren, som är född den 5 Februari 1825, antogs den
26 Augusti 1844 till volontär vid Vestgöta regemente, hvarefter han år 1851 blef
anstäld såsom sergeant vid kronoarbetsbataljonen å Karlsborg och år 1860 erhöll
fullmakt såsom fanjunkare vid samma bataljon;

att han, som år 1872 transporterades till kronoarbetscorpsens station å Tjurkö,
sedan den 1 Maj 1873 är anstäld vid kronoarbetskompaniet å Vaxholm med sergeants
lön;

att hans löneförmåner för närvarande utgå med enahanda belopp, som före
fastställande vid 1882 års riksdag af ny lönestat för en del af bevakningspersonalen
vid fångvårdsanstalterna tillkommit de vid centralfängelserna anstälde underofficerare,
med undantag dock af ålderstillägg, eller med lön 700 kronor och beklädnadsbidrag

Nionde liufnidtiteln: bil. 1.

BO kronor, hvartill kommer en årlig gratifikation, hvilken, enligt faststäld stat, till
underofficerare vid kronoarbetskompaniet utgår med högst 150 kronor, äfvensom bostad
och ved; samt

att Lagergren, enligt intyg af vederbörande läkare, till följd af rheumatisk
värk och minnesslöhet är oförmögen att sköta sin tjenst.

Vid sin framställning i ämnet har Fångvårdsstyrelsen erinrat, att Lagergrens
vederlikar vid centralfängelserna, jemlikt 1882 års lönestat, uppbära sina löner från
det bestämda anslaget för fångvården och äro berättigade att erhålla pension till belopp
af 600 kronor, motsvarande lön och två ålderstillägg. Förenämnda lönestat afsåge
emellertid icke de underofficerare, som vore anstälde vid kronoarbetscorpsen. Orsaken
till, att desse befattningar ej ansetts böra uppföras å ordinarie stat, hade varit den,
att kronoarbetscorpsen antagits komma att under den närmaste framtiden underkastas
reglering. Efter 1882 års riksdag hade någon ändring uti ifrågavarande afseende icke
blifvit vidtagen, och underofficerarne vid kronoarbetscorpsen, hvilkas löner fortfarande
utginge af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, egde följaktligen icke på
grund af nu gällande bestämmelser rätt till pension å allmänna indragningsstaten.

Statskontoret, hvars underdåniga utlåtande i frågan infordrats, har tillstyrkt
Fångvårdsstyrelsens framställning, under anförande, bland annat, att Lagergren varit
längre tid i statens och fångvårdens tjenst, än som enligt 1882 års Riksdags beslut
föreskrifvits i afseende å hans vederlikar vid centralfängelserna såsom vilkor för att
de skulle komma i åtnjutande af pension.

På grund af hvad sålunda förekommit och då 1889 års Riksdag under likartade
förhållanden, som här äro för handen, beviljat underofficeren vid kronoarbetscorpsen
Claes Adolf Emil Uggla pension till belopp af 600 kronor, hemstälde
Departementschefen, att Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att underofficeren
Lagergren må berättigas att, när han efter uppnådd ålder af 65 år från underofficersbefattningen
vid kronoarbetskompaniet å Vaxholm erhållit afsked, från och med
månaden näst efter den, under hvilken afskedet varder honom beviljadt, under sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 600 kronor.

På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter behagade
Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla denna hemställan; och
skulle utdrag af detta protokoll meddelas Finansdepartementet
till iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna
under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

Carl Böneman.

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

[2-]

Pension för
mönstershrifvaren
J.
O. Wickbom.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti Statsrådet å Stockholms slott den 6 December
1889.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Akerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Akerhielm,

ÖSTERGREN,

Groll,

WlKBLAD.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Friherre Palmstierna föredrog
i underdånighet:

18.

Departementschefen anförde härefter:

P "Hos Eders Kongl. Maj:t har mönsterskrifvaren vid Jönköpings regemente J. O.
Wickbom uti ingifven skrift i underdånighet anhållit, att han, som vore qvarstående
å gammal stat, måtte till statsverket få afträda honom på lön anslagna boställena
Knutstorp, \ mantal, och Haborarp, |- mantal, båda belägna inom Ödestugu socken
af Vestra härad och Jönköpings län, mot rättighet att vid afskedstagande åtnjuta
700 kronor i årlig pension utöfver de 300 kronor honom författningsenligt tillkomme;
och har sökanden såsom skäl för bifall härtill anfört, att ifrågavarande boställen, hvilka
voro för indelningshafvarens räkning utarrenderade på 20 år från 1880 års midfasta,

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

lemnade i arrende tillsammans 1,412 kronor och att statsverket sålunda genom en
dylik åtgärd skulle beredas fördel.

Arméförvaltningen, hvars utlåtande häröfver genom nådig remiss infordrats, har
under den 15 nästlidne November i ärendet anfört:

att, enär sökandens begäran att få till statsverket afträda sina boställen, hvilka,
på sätt sökanden här ofvan uppgifvit, voro genom kronans försorg utarrenderade, med
rättighet för sökanden att under sin tjenstetid uppbära arrendeafkomsten, icke åtföljdes
af sökandens förklaring att han vore villig öfvergå på den för qvarstående mönsterskrifvare
bestämda nya interimslönestat, sökandens framställning i denna del icke
torde kunna till någon åtgärd föranleda;

att, beträffande sökandens anhållan att vid afgång från tjensten honom måtte
tilldelas pension å allmänna indragningsstaten med 700 kronor utöfver den vanliga
pensionen från arméns pensionskassa med dithörande fyllnadspension från statsmedlen
af tillhopa 300 kronor, hvilken senare pension han enligt vunnen upplysning vore
berättigad att vid afsked den 31 Mars 1892 tillträda, summan af nyssnämnda pensioner,
eller 1,000 kronor, skulle, vid bifall till framställningen i denna del, motsvara
omkring f:delar af sökandens sammanlagda inkomster från boställena af tillhopa 1,412
kronor;

samt att, då ett sådant förhållande mellan storleken af lön och pension för
afgående mönsterskrifvare på gammal stat blifvit i Eders Kongl. Maj:ts särskilda
propositioner till 1886 och 1887 årens Riksdagar lagdt till grund för framställningar
om anvisande af statspensioner åt dylika tjensteman, Arméförvaltningen funne sig böra
i underdånighet tillstyrka, att sökanden måtte hos Riksdagen anmälas till erhållande
af 700 kronor årlig pension å allmänna indragningsstaten, att utgå från början af
månaden näst efter den, i hvilken afsked honom meddelas, samt med rätt för sökanden
att jemväl uppbära den fyllnadspension, som kunde honom tillkomma på grund
af kongl. brefvet den 9 Februari 1858.

Lika med Arméförvaltningen och på det af nämnda myndighet anförda, skäl
finner jag Wickboms ansökan, för så vidt densamma kan anses innebära en framställning
att redan före uppnådd pensionsålder få till statsverket afträda de honom
på lön anslagna boställen, icke kunna till någon åtgärd föranleda.

Hvad åter angår ansökningen i öfrigt, hafva, på sätt Arméförvaltningen erinrar,
framställningar i likartadt syfte redan flera gånger förut tillvunnit sig Eders Kongl.
Maj:ts och Riksdagens bifall; och då de skäl, som till stöd för desamma åberopats,
eller att mönsterskrifvaretjensterna efter nuvarande innehafvares afgång skola indragas,
att sökandena qvarstått på gammal stat och sålunda icke kunnat från sina beställningar
afskedas och att den pension å indragningsstat som ifrågasatts, tillsammans
med den sökandena författningsenligt tillkommande pension från arméns pensionskassa,
motsvarade omkring jkdolar af de vederbörande sökande tillkommande löneförmåner,
jemväl i detta fäll föreligga, har jag trott mig böra understödja framställningen i
denna del, dervid jag dock anser, att säkerhet bör beredas statsverket, att Wickbom
icke, till dess det faller honom sjelf lägligt, uppskjuter att bringa det af honom gjorda
anbud till verkställighet, och att sålunda såsom vilkor för bifall till ansökningen bör
bestämmas, att Wickbom vid uppnådd pensionsålder från sin befattning afgår.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, föreslå Riksdagen att,
under vilkor att mönsterskrifvaren Wickbom vid uppnådd pensionsålder afgår från sin
befattning, tilldela honom pension å allmänna indragningsstaten att med 700 kronor
utgå från och med ingången åt månaden näst efter den, i hvilken han från mönster -

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

skrifvaretjensten erhåller afsked, äfvensom medgifva, att innehafvandet af denna
pension ej må utgöra hinder för honom att uppbära den fyllnadspension, hvartill han
på grund af nådiga brefvet den 9 Februari 1858 kan blifva berättigad."

Hans Maj:t Konungen behagade, uppå tillstyrkan af Statsrådets
öfriga ledamöter, lemna nådigt bifall till hvad departementschefen
sålunda bemstält samt förordnade, att utdrag af
detta protokoll skulle Finansdepartementet tillställas för iakttagande
vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna
under riksstatens nionde bufvudtitel.

Ex protocollo:

Eugéne Peyron.

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen uti Statsrådet å Stockholms slott den 6 December
1889.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åxertttet.m,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Friherre Palmstierna föredrog
i underdånighet:

19.

Departementschefen anförde vidare:

“Uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift har f. d. extra bataljonsläkaren [3.]
vid flottans station i Carlskrona Axel Victor Heribert Alilberg i underdånighet anfört, Pension för
att han, hvilken enligt bifogadt prestbetyg vore född den 19 April 1814 samt från f-d. extra
år 1853, ehuru ej kompetent, blifvit år efter år af dåvarande Sundhetskollegium för- mjcarenTv
ordnad att bestrida eu andre bataljonsläkaretjenst vid flottans nämnda station och, h. Ahlberg.''
enligt nådiga brefvet till bémälda kollegium den 12 December 1865, fortfarande bibehållits
vid detta förordnande till den 19 Oktober 1877, då han förordnats att såsom
extra läkare bestrida helso- och sjukvården vid den i Carlskrona förlagda garnisonskommendering
ur indelta armén, numera i följd af nämnda kommenderings den 18

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

Juli innevarande år försiggångna indragning blifvit urståndsatt att bereda sig och sin
familj nödig lifsbergning, synnerligen som hans helsa och krafter vid en uppnådd
ålder af öfver 75 år icke medgåfve honom att i nämnvärd mån dertill bidraga; och
har han af sådan anledning i underdånighet anhållit, att, då han varit anstäld i statens
tjenst mer än 35 år och, såsom ansökningen bifogade handlingar jemväl utvisa,
vitsordats för nit och skicklighet vid fullgörandet af sina tjensteåligganden, men af
sina aflöningsförmåner, som först under sistberörda tjenstgöring utgjort sex kronor i
dagtraktamente, ej kunnat bespara något för framtiden, Eders Kong!. Maj:t täcktes
antingen bevilja sökanden något understöd för hans återstående lefnadsår eller ock
vidtaga åtgärd för beredande åt honom af pension från allmänna indragningsstaten.

Öfver denna ansökning har Medicinalstyrelsen den 14 sistlidne Oktober afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande, hvaruti bemälda Styrelse, med vitsordande af
de utaf sökanden meddelade uppgifter och med särskild hänsyn dertill, att det Ahlberg
enligt förberörda nådiga bref den 12 December 1865 meddelade ständiga förordnande
å en andre bataljonsläkaretjenst vid flottan upphört till följd af tjenstens
indragning år 1877, samt att detta äfven varit förhållandet med den af honom sedermera
innehafda befattning, hemstält om aflåtande af nådig framställning till nästa
Riksdag, att en årlig pension från allmänna indragningsstaten af 1,000 kronor, utgörande
ej fullt hälften af det arfvode, Ahlberg under de senaste tolf åren uppburit,
måtte tillerkännas honom under hans återstående lifstid samt utgå från och med
nästkommande år.

Statskontoret, som, efter härå erhållen nådig remiss, under den 25 November
innevarande år jemväl i detta ärende sig utlåtit, har dervid, jemte öfverlemnande af
ett genom stationsbefälhafvaren i Carlskrona infordradt intyg om Ahlbergs ekonomiska
ställning, i underdånighet anfört, att, med afseende å Ahlbergs långvariga och väl
vitsordade tjenstgöring äfvensom hans intygade medellösa ställning, samt då han till
följd af sin höga ålder måste antagas sakna förmåga att i någon väsentlig mån bidraga
till sitt och sin familjs uppehälle, Statskontoret ansåge sig böra tillstyrka bifall
till hvad Medicinalstyrelsen i frågan hemstält.

Af det uti Statskontorets yttrande åberopade intyg rörande Ahlbergs ekonomiska
ställning, utfärdadt af öfverfältläkaren M. Furst, inhemtas, att Ahlberg, som
är egare af en mindre, till 3,000 kronor upptaxerad fastighet, hvaruti han jemte sin
hustru och en ogift dotter bor, härutöfver endast kan beräkna en årlig inkomst af
tvåhundra (200) kronor.

Då jag genom hvad sålunda i ärendet förekommit finner ådagalagdt, såväl
att Ahlberg gjort sig förtjent af något understöd från det allmännas sida som ock
att han deraf är i behof samt jag ej heller har något att erinra mot beloppet af den
pension, de i ärendet hörde myndigheter för honom ifrågasatt, får jag underdånigst
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att åt f. d. extra bataljonsläkaren
Ahlberg å allmänna indragningsstaten uppföra en årlig pension af ett
tusen kronor, att under hans återstående lifstid utgå från och med 1890 års ingång."

Hans Maj:t Konungen behagade, uppå tillstyrkan af Statsrådets
öfriga ledamöter, lemna nådigt bifall till hvad departe -

Nionde Imfvudtitelu: bil. 3.

mentscliefen sålunda hemstält samt förordnade, att utdrag af
detta protokoll skulle Finansdepartementet tillställas för iakttagande
vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna
under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

Eugéne Peyron.

Bih. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

Nionde hufvudtileln: bil. 4.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Statsrådet å Stockholms slott den 13 December 1889.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Akerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

ÖSTERGREN,

Groll,

WlKBLAD.

38:0.

[4.] Departementschefen Statsrådet Groll yttrade härefter:

■Pension för Enligt underdånig skrifvelse den 19 Maj 1875 har Riksdagen medgifvit, att

styresman- storskiftes- och afvittringslandtmätare, som tjenat 30 år, deraf minst 25 år vid storvittringsver-
Giftes- eller afvittringsverken, må vid uppnådda 60 lefnadsår berättigas att på allmänna
Icet i Vester- indragningsstaten undfå pension till årligt belopp af 2,000 kronor; dock att storskiftesbottens
län eller afvittringslandtmätare, hvilken tillika är kommissionslandtmätare och i sistnämnda
K. Widmark egenskap efter afskedstagande från storskiftes- eller afvittringslandtmätarebefattningen
ringslandt- (lvarstår så länge, att han jemväl såsom kommissionslandtmätare fullgjort de för penmätarne
G. sion, på allmänna indragningsstaten stadgade vilkor, må från denna stat åtnjuta pension
Ericsson och endast för den af tjensterna, som berättigar till högsta pensionsbeloppet.

C. H. Huldt. Linder förmälan att storskiftes- och afvittringsarbetena efter utgången af år

1889 komme att så väsentligt minskas, att åtskilliga af de vid dessa arbeten anstälde
.landtmätare vid . nämnda tidpunkt eller kort derefter måste entledigas, hemstälde
Landtmäteristyrelsen i underdånig skrifvelse den 9 Oktober 1888 om beredande af
pension åt åtskillige vid dessa arbeten anstälde tjensteman, hvilka icke enligt Riksdagens
ofvannämnda skrifvelse vore till pension berättigade, bland dem storskifteslandtmätaren
i Kopparbergs län Edvin Theofil Didrikson, afvittringslandtmätarne i
Norrbottens län Claes Wilhelm Holmström och Magnus Alsterlund, styresmannen vid
afvittringsverket i Yesterbottens län Karl Widmark samt afvittringslandtmätarne i

Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

sistnämnda län Carl Hampus Huldt och Gustaf Ericsson, hvarvid Styrelsen tillika
föreslog, att pensionerna måtte bestämmas för styresmannen Widmark till 2,500 kronor,
för Ericsson till 1,000 kronor och för Huldt till 2,000 kronor.

I anledning af denna Landtmäteristyrelsens framställning yttrade Statskontoret
uti underdånigt utlåtande af den 20 November 1888, bland annat, att billigheten
ovilkorligen kräfde, att tjenstemännen vid storskiftes- och afvittringsverken, då de vid
framskriden ålder och efter lång tjenstetid måste till följd af storskiftes- och afvittringsverkens
fullbordan lemna sina befattningar, blefve af staten pensionerade, hvarföre
och då pensioner för styresmän vid storskiftes- och afvittringsverken vid två
föregående tillfällen blifvit af Riksdagen medgifna till belopp af 2,500 kronor samt
de af Landtmäteristyrelsen föreslagna pensionsbeloppen för landtmätarne blifvit beräknade
dels till det för dylika landtmätare enligt Riksdagens ofvanberörda skrifvelse
bestämda belopp, dels för vissa af dem till belopp, understigande det i samma skrifvelse
medgifna, Statskontoret ansåge sig böra förorda bifall till Landtmäteristyrelsens
framställning.

Denna framställning föranledde emellertid af skal, som finnas anförda i statsrådsprotokollet
för den 21 December 1888, icke för det dåvarande till annan Eders
Kongl. Maj:ts åtgärd, än att Eders Kongl. Maj:t föreslog Riksdagen medgifva pension för
Didrikson och Holmström till belopp af 2,000 kronor hvardera och för Alsterlund till
belopp af 1,600 kronor; och enligt underdånig skrifvelse den 16 Maj 1889 medgaf
Riksdagen, att eu hvar af Didrikson, Holmström och Alsterlund finge, dock med vilkor
att rätt till pension såsom kommissionslandtmätare icke finge honom tillkomma, från
och med månaden näst efter den, hvarunder han, i följd deraf att hans befattning
vid storskiftes- eller afvittringsverket blefve öfverflödig, erhölle afsked från nämnda
verk, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension
till följande belopp, Didrikson 1,600 kronor, Holmström likaledes 1,600 kronor och
AlsterJund 1,200 kronor.

Nu har styresmannen för afvittringsverket i Vesterbottens län Widmark, uti
en af Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i länet till Landtmäteristyrelsen insänd
samt af bemälda Styrelse till Eders Kongl. Maj:t med underdånig skrifvelse den 29
sistlidne September öfverlemnad ansökning, i underdånighet anhållit om rätt till pension
å allmänna indragningsstaten efter fylda 60 lefnadsår till belopp af 2,500 kronor.

Till stöd för denna ansökning har Widmark anfört, att hans företrädare i
tjensten, P. A. Kjellerstedt, förunnats rätt att efter afskedstagandet från afvittringsstyresmannabefattningen
och efter uppnådda 60 lefnadsår å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 2,500 kronor; att under den tid Widmark varit
afvittringsstyresman afvittringen inom Vesterbottens läns lappmarker blifvit till den
hufvudsakligaste delen utförd samt omfattat en areal af icke mindre än 215 qvadratmil;
att Widmark vid tillträdet till sin befattning och derefter i dera år haft
att utöfva förmanskap öfver 18 afvittringslandtmätare samt att leda och granska
deras arbeten; att sådant icke läte sig göra utan stora ansträngningar, i följd hvaraf
ock Widmarks bästa krafter blifvit uti afvittringens tjenst medtagna; att Widmark,
som snart uppnått 60 års ålder, vore för gammal att efter afvittringens afslutande
återgå till skiftesverket och att Widmark i följd häraf skulle, derest ej den begärda
pensionen beviljades, hafva att motse för sig med bruten helsa och för sin familj, af
hvilken hustrun och en dotter vore sjukliga, en mycket bekymmersam ålderdom.

Af ansökningen bilagda handlingar inhemtas, att Widmark, som är född den
6 Januari 1830, år 1852 antagits till landtmäteriauskultant, 1857 förordnats till vice
kommissionslandtmätare, 1872 utnämnts till kommissionslandtmätare samt förordnats

Nionde lmfvudtiteln: bil. 4.

den 13 Juli 1874 till afvittringslandtmätare och den 21 November 1879 af Eders
Kongl. Maj:t att tills vidare vara styresman för afvittringsverket i Vesterbottens län;
att Widmark, enligt ett af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utfärdadt intyg, i
sin tjenstgöring ådagalagt skicklighet samt utmärkt nit, rättskaffenshet och ordningssinne,
hvarjemte han iakttagit ett i allo hedrande uppförande; samt att enligt läkarebetyg
Widmark lider af reumatiska åkommor i förening med allmän kraftnedsättning
samt till följd deraf saknar förmåga att verkställa sådana tjensteåligganden, som erfordra
större kraftansträngning.

Denna ansökan är förordad ej mindre af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet än äfven af Landtmäteristyrelsen, hvilken anfört, att Widmark såsom
styresman vid afvittringsverket i Vesterbottens län åtnjuter ett årligt arfvode af 3,700
kronor, hvaraf 200 kronor af Riksdagen särskild! beviljats; att Widmark såsom skiftesoch
afvittringslandtmätare varit mycket verksam och med nit och skicklighet fullgjort
sina åligganden samt såsom styresman arbetat mycket nitiskt under ganska invecklade
förhållanden; samt att afvittringsarbetena inom Vesterbottens län så fortskridit, att,
äfven om de komme att fortsättas längre uppåt fjellen än hittills ansetts nödigt, särskild
styresman för desamma under loppet af år 1890 icke torde erfordras, hvarföre
styresmannens åligganden syntes böra emot väsentligen lägre arfvode än det nu utgående,
likasom i Norrbottens län skett, öfverlemnas till någon afvittringslandtmätare.

Vidare har uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld, af Landtmäteristyrelsen med
eget underdånigt utlåtande af den 10 nästlidne November insänd skrifvelse Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens län hemstält, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riksdag aflåta nådig proposition om beviljande
af årliga pensioner, förutom åt afvittringsstyresmannen Widmark, jemväl åt afvittringslandtmätaren
Gustaf Ericsson till belopp af 1,000 kronor att utgå från och med
månaden näst efter den, då han från afvittringsverket afgår, och åt afvittringslandtmätaren
Carl Hampus Habit å 2,000 kronor från och med månaden näst efter den,
då nu pågående afvittring inom länet upphör.

Af hvad Landmäteristyrelsen uti dess underdåniga utlåtande i afseende å desse
landtmätare anfört framgår:

beträffande Ericsson: att han är född den 10 December 1838, blef landtmäteriauskultant
år 1862, förordnades till vice kommissionslandtmätare 1877 samt till afvittringslandtmätare
den 17 Februari 1879; att Ericsson med nit och skicklighet fullgjort
sina åligganden, men att han, som i Januari månad 1886 träffats af ett slaganfall
med åtföljande förlamning i venstra sidan, sedan dess enligt ett den 15 September
1888 utfärdadt läkarebetyg varit och komme för framtiden att förblifva oförmögen
till sådana göromål, som erfordrade mera ans trängd t gående, på grund hvaraf lian
ock saknade och komme att för framtiden sakna förmåga att i någon afsevärd grad
sysselsätta sig med tjenstegöromål såsom landtmätare å fältet eller i skogen; att, derest
Ericssons helsa medgåfve hans användande vid afvittringen till 1890 års utgång, han
då uppnått en lefnadsålder af 52 år och tjenat vid landtmäteristaten 28| år, deraf
såsom vice kommissionslandtmätare och afvittringslandtmätare 13f år och i sistnämnda
egenskap nära 12 år; samt att tryckande svårighet måste efter afvittringsarbetenas
afsilande uppkomma för Ericsson att finna försörjning för sig och sin hustru;

beträffande Huldt: att han är född den 21 Januari 1833 samt blifvit år 1854
antagen till landtmäteriauskultant, den 17 Maj 1858 förordnad till afvittringslandtmätare
och utnämnd till kommissionslandtmätare år 1867; att Huldt såsom afvittringslandtmätare
med nit och skicklighet fullgjort sina åligganden; samt att han vid 1890
års utgång, då, enligt Landtmäteristyrelsens antagande, arbetena vid afvittringsverket

Nionde liufvudtiteln: bil. 4.

i Vesterbottens län sannolikt kunde afslutas, med undantag af den ifrågasatta, men
ännu ej af Eders Kongl. Maj:t afgjorda fortsättningen deraf ofvan kulturgränsen, om
han till dess förrättade sin nu innehafvande tjenst, uppnått en lefnadsålder af nära
58 år, tjenat vid landtmäteristaten öfver 36 \ år, deraf såsom afvittringslandtmätare
öfver 32 \ år; och har Landtmäteristyrelsen, då Ericsson till följd af ådragen sjuklighet
och Huldt till följd af sin ålder hade väsentligen inskränkt arbetsförmåga samt den sistnämnde
redan tjenstgjort vid afvittringsverket mera än 6 år utöfver den tid af 25 år,
som jemte uppnådda 60 lefnadsår vore bestämd såsom vilkor för pension från allmänna
indragningsstaten, funnit Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förevarande framställning
vara i hög grad förtjent af nådigt afseende, dervid Styrelsen likväl ansett
samma bestämmelser böra stadgas i afseende å de nu ifrågasatta pensionerna, som meddelades
i fråga om de pensioner, hvilka år 1889 åt afvittringslaudtmätarne Didrikson,
Holmström och Alsterlund af Riksdagen beviljades, nemligen att pensionerna skulle
utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder vederbörande till följd deraf att
deras befattningar vid afvittringsverket blefve öfverflödiga erhölle afsked, samt att
rätt till pension såsom kommissionslandtmätare icke skulle vederbörande tillkomma.

Af de sålunda lemnade uppgifterna framgår, att, för att Ericsson och Huldt
enligt Riksdagens skrifvelse den 19 Maj 1875 skulle vara berättigade till pension af
2,000 kronor, vid 1890 års slut felas för Ericsson 8 lefnadsår, 1 tjensteår och 13
tjensteår vid afvittringsverket samt för Huldt blott 2 lefnadsår. Hvad åter Widmark
angår, så finnes visserligen någon särskild pensionsrätt för styresmännen vid storskiftesoch
afvittringsverken icke stadgad, men genom Riksdagens skrifvelser den 19 Maj
1879 och den 13 Juui 1883 hafva årliga pensioner af 2,500 kronor, eller samma belopp,
som förste landtmätare, med hvilka styresmännen i afseende å tjensteåligganden
äro närmast jemförlige, ega att i pension uppbära, blifvit tillagda styresmännen vid
afvittringsverket i Vesterbottens län P. A. Kjellerstedt och vid storskiftes- och afvittringsverket
i Kopparbergs län W. Virgin. Jemföras Widmarks lefnads- och tjensteår
med de vilkor, som äro stadgade för förste landtmätares pensionsrätt, så befinnes, att
Widmark, derest han vore förste landtmätare i stället för styresman vid afvittringsverket,
den 6 Januari 1890 komme att uppfylla de. stadgade vilkoren för erhållande
af en pension å 2,500 kronor.

Då jag icke mot de nu ifrågasatta pensionerna har något att erinra, hemställer
jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att en
hvar af nedannämnde vid afvittringsverket i Vesterbottens län anstälde tjensteman
må, dock med vilkor att rätt till pension såsom kommissionslandtmätare icke må
honom tillkomma, från och med månaden näst efter den, hvarunder han, i följd deraf
att hans befattning vid afvittringsverket blifver öfverflödig, erhåller afsked från nämnda
verk, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension
till följande belopp:

styresmannen vid afvittringsverket i Vesterbottens län Karl Widmark kronor 2,500

afvittringslandtmätaren i samma län Gustaf Ericsson .................... „ 1,000

afvittringslandtmätaren i samma län Carl Hampus Huldt ............ „ 2,000.

Uti denna hemställan instämde Statsrådets öfrige ledamöter;

Och behagade Hans Maj:t Konungen till densamma lemna
bifall samt befalde, att utdrag af protokollet härom skulle meddelas
Finansdepartementet för iakttagande vid uppgörande af förslag
till reglering af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

[5.]

Pension för
ingeniören
P. E. Bergstrand.

Departementschefen föredrog vidare:

39:o.

En af ingeniören vid Generallandtmäterikontoret Per Emanuel Bergstrand i
underdånighet gjord, af Landtmäteristyrelsen med underdånig skrifvelse den 11 sistlidne
Oktober insänd ansökning om pension å allmänna indragningsstaten; i hvilket
ärende underdåniga yttranden afgifvits den 19 sistlidne Oktober af Statskontoret och
den 7 i denna månad af Direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning.

Uti berörda ansökning hade Bergstrand — med erinran att han vid den lönereglering
för Landtmäteristyrelsen, som år 1878 genomfördes, blifvit Överflyttad
på indragningsstat med lön motsvarande hans dåvarande beräknade aflöning, 2,662 kronor,
samt med förmälan att lian, på sätt ett ansökningen bifogadt prestbetyg utvisade, den
7 sistlidne Oktober uppnått en ålder af 55 år och följaktligen vore berättigad
att, om han toge afsked från sin tjenst, från civilstatens pensionsinrättning erhålla
pension af 1,200 kronor — anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, under
vilkor att Bergstrand sökte afsked från sin ingeniörsbefattning med pension från
nämnda pensionsinrättning å 1,200 kronor, uppföra honom på allmänna indragningsstaten
till erhållande af skilnaden mellan berörda pension och det belopp, 2,662 kronor,
som han från nämnda stat nu uppbure, eller 1,462 kronor, att utgå under Bergstrands
återstående lifstid.

Landtmäteristyrelsen hade uti sin underdåniga skrifvelse upplyst, att Bergstrand
konstituerats till landtmäteriauskultant år 1853 och till vice kommissionslandtmätare
år 1860, utnämnts till amanuens i landtmäterifiskalsexpeditionen den 21 Mars 1864,
i nåder utnämnts till kommissionslandtmätare den 3 Februari 1865 samt af Landtmäteristyrelsen
befordrats till sin nu innehafvande befattning såsom ingeniör vid
Generallandtmäterikontoret den 26 September 1870; att, sedan för Bergstrand, jemlikt
nådiga brefvet den 7 Juni 1878, å allmänna indragningsstaten från och med år 1879
uppförts. 2,662 kronor, att utgå för så lång tid han i sin dåvarande befattning hos
Landtmäteristyrelsen qvarstode och dermed dittills förenade åligganden fortfarande fullgjorde,
Bergstrands tjenstgöring vid Generallandtmäterikontoret, hvilken i följd deraf
hittills fortgått, väl understundom varit af nytta, synnerligen för de tider, då vikarie
erfordrats för sjukdomsförfall eller för beredande af semester åt vederbörande tjenstemän,
men att hans tjenstgöring likväl numera utan afsevärd olägenhet kunde undvaras,
emedan de öfrige två ingeniörerne utom allt tvifvel i‘allmänhet medhunne de
göromål, hvilka enligt § 7 åt nådiga landtmäteriinstruktionen ålåge desse tjenstemän;
att de ökade utgifter, som genom upphörande af Bergstrands tjenstgöring kunde uppkomma
å det till Styrelsens förfogande stälda anslag för vikariatsersättning, arfvoden
åt extra biträden och renskrifningskostnad, blefve mycket obetydliga, emedan under de
tider, då tjenstemännen begagnade semester, göromålen vid Generallandtmäterikontoret
numera i allmänhet icke vore så omfattande, att under dessa tider de extra biträdenas
antal skulle behöfva förökas, om Bergstrand aflinge; och då Bergstrand nu uppnått
55 års ålder och syntes vara berättigad att från civilstatens pensionsinrättning
vid afskedstagande erhålla pension å 1,200 kronor och han utom allt tvifvel innehade
en betungande undantagsställning samt det för honom på allmänna indragningsstaten
uppförda anslaget derigenom skulle minskas med 1,200 kronor, hade Landtmäteristyrelsen
tillstyrkt bifall till ansökningen.

Nionde hufvudtitelu: bil. 4.

Jemväl Statskontoret hade i sitt underdåniga utlåtande förordat ansökningen
till bifall, hvarefter Direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning anfört, att, enär
Bergstrand, som från och med Mars månad 1865 varit delegare uti och erlagt stadgade
afgifter till pensionsinrättningen, ännu icke erlagt dylika afgifter för 30 år och
således ännu icke fullgjort vilkoren enligt 14 § i nådiga reglementet för pensionsinrättningen
den 23 November 1888, vore Bergstrand, om afsked honom meddelades,
icke berättigad att från nämnda inrättning undfå pension, derest han icke, före afskeda
erhållande, med Direktionens medgifvande erlade till inrättningens kassa bristen
i 30 års afgifter.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit och med hänsyn särskilt dertill,
att genom bifall till ansökningen en afsevärd besparing skulle för statsverket uppkomma,
utan att några nämnvärda olägenheter i afseende å göromålens bestridande
inom Landtmäteristyrelsen uppstode, tillstyrkte Statsrådet, att Kongl. Maj:t behagade
föreslå Kiksdagen medgifva, att ingeniören Bergstrand finge från och med månaden
näst efter den, hvarunder han med pension från civilstatens pensionsinrättning erhölle
afsked från sin befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta fyllnadspension till så stort belopp, att detta tillsammans med pensionen från
nämnda inrättning utgjorde 2,662 kronor, eller 1,462 kronor årligen.

40:o.

Afdelningsehefens vid Generalstabens topografiska afdelning underdåniga skrifvelse
den 25 sistlidne Oktober, hvarmed öfverlemnats en af kommissionslandtmätaren
och kartografen vid allmänna ekonomiska kartverket Sigismund Septimus Stanislaus
Leczinsky hos afdelningschefen gjord framställning om utverkande af pension åt
Leczinsky af allmänna medel.

Uti berörda underdåniga skrifvelse hade afdelningschefen anfört, att de tjensteåligganden,
som tillhörde de vid rikets ekonomiska kartverk anstäide kartografer,
vore, synnerligast hvad beträffade arbetena på fältet, af särdeles ansträngande beskaffenhet,
i följd hvaraf i allmänhet vid uppnådda 60 lefnadsår den för sådana
arbeten nödiga helsa och kraft icke längre förefunnes, likasom ock redan före uppnåendet
af denna ålder synförmågan vanligen vore otillräcklig för utförandet af härmed
förenade ritarbeten; att det derföre vore ur synpunkten af kartarbetenas bästa
och billigaste bedrifvande af vigt, att kartografer, som uppnått nämnda åldersgräns,
bereddes tillfälle att afgå för att ersättas af yngre personal; att Leczinsky, enligt
hvad bifogade handlingar utvisade, vore född den 26 December 1829, år 1847 antagits
till elev vid landtmäteristaten samt år 1851 till landtmäteriauskultant, 1861 konstituerats
till vice kommissionslandtmätare, 1866 utnämnts till kommissionslandtmätare
och den 23 Mars 1867 anstalts såsom kartograf vid ekonomiska kartverket; att Leczinsky,
hvilken således under en tid af mer än 38 år varit i det allmännas tjenst
och derunder mer än 22 år tjenstgjort vid ekonomiska kartverket, under sin tjenstgöring
vid kartverket städse med stort nit, noggrannhet och skicklighet utfört de

[6.]

Pension för
kommissionslandtmätaren

och kartografen
8. 8. S•
Leczinsky.

Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

honom förelagda arbeten såväl på fältet som vid hufvudstationen; att Leczinskys synförmåga
under senare åren betydligt försvagats, så att han ej utan svårighet kunde
sysselsättas med ansträngande arbete, hvilket än ytterligare bestyrktes af ett ansökningen
bifogadt läkarebetyg; att denna försvagade synförmåga utgjorde ett väsentligt
hinder för Leczinsky att allt fortfarande kunna på ett fullt tillfredsställsnde sätt utföra
de med hans kartograf befattning förenade göromål; samt att Leczinsky af sitt
arfvode såsom kartograf, hvilket, efter att till en början hafva utgått med 1,200
kronor, först så småningom ökats till dess nuvarande belopp af 3,000 kronor, af hvilket
sistnämnda arfvode han först år 1883 kommit i åtnjutande, icke varit i tillfälle göra
några besparingar för sin ålderdom, utan att han vid afskedstagandet vore för sin
utkomst uteslutande hänvisad til! den pension af 600 kronor, hvartill han såsom kommissionslandtmätare
vore berättigad från civilstatens pensionsinrättning; och hade
afdelningschefen, som på grund af Leczinskys väl vitsordade, mer än trettioåttaåriga
tjenstgöring jemte hvad i öfrigt blifvit anfördt ansåge billigt, att Leczinsky vid afskedstagandet
komme i åtnjutande af en pension, motsvarande 80 procent af hans
nu innehafvande kartografarfvode, hemstält, att Kougl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande
Riksdag göra framställning om beviljande åt Leczinsky af en fyllnadspension
å allmänna indragningsstaten till belopp af 1,800 kronor årligen.

Till följd af nådig remiss hade Statskontoret den 28 nästlid ne November afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande i detta ärende och dervid öfveriemnat ett till Statskontoret
stäldt yttrande från Direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning, deri
Direktionen tillkännagifvit, att Leczinsky ännu icke erlagt stadgade afgifter till pensionsinrättningen
för längre tid än tjugutre år och således, ehuru han i öfrigt fullgjort
de i 14 § af nådiga reglementet för civilstatens pensionsinrättning den 23 November
1888 stadgade vilkor för undfående af pension, ännu icke vore berättigad till
pension från denna inrättning, derest han icke, före afskeds erhållande, med Direktionens
medgifvande erlade till inrättningens kassa bristen i trettio års afgifter.

För egen de! hade Statskontoret anfört, att då Leczinsky tillbragt en tid af
öfver 38 år i statens tjenst och han numera vid en uppnådd ålder af nära 60 år och
med försvagad synförmåga icke kunde på ett tillfredsställande sätt fullgöra de med
kartografbefattningen förenade göromål, ansåge sig Statskontoret, under åberopande
jemväl af 1885 och 1888 årens Riksdagars beslut angående pension åt kartograferne
E. O. Nordlinder och J. P. Ljungström, kunna tillstyrka, att pensionsförmån från
rikets allmänna indragningsstat utöfver den Leczinsky från civilstatens pensionsinrättning
tillkommande pension honom vid afskedstagandet bereddes, och syntes denna pension
från allmänna indragningsstaten lämpligen böra bestämmas till 1,400 kronor, så att
Leczinsky vid afskedstagandet från såväl kommissionslandtmätare- som kartografbefattningen
finge, med tillägg af det för kommissionslandtmätare från civilstatens
pensionsinrättning utgående pensionsbelopp af 600 kronor, komma i åtnjutande af tillsammans
2,000 kronor årligen, eller enahanda belopp, som enligt nådiga brefvet den
2 Juli 1875 tillkomme storskiftes- och afvittringslandtmätare.

I^å grund af hvad i ärendet förekommit tillstyrkte Statsrådet, att Kongl. Maj:t
behagade föreslå Riksdagen medgifva, att kommissionslandtmätaren och kartografen
Leczinsky finge från och med månaden näst efter den, hvarunder han från sina be -

Nionde liufvudtitelu: bil. 4.

fattningar såsom kartograf och kommissionslandtmätare afginge, under sin återstående
lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten pension till så stort belopp, att detta
tillhopa med den pension från civilstatens pensionsinrättning, 600 kronor, hvartill han
såsom kommissionslandtmätare kunde blifva berättigad, uppginge till 2,000 kronor,
eller 1,400 kronor årligen.

41:o.

J ernvägsstyrelsens underdåniga skrifve^se af den 18 nästlidne November, hvaruti
Styrelsen anmält, att förre byggmästaren J°han Fredrik Sjöman, hvilken allt sedan
år 1856 intill sommaren år 1887 nästan oafbrutet varit anstäld i arbete vid stambanorna,
hos Styrelsen anhållit, att, då han till följd af bruten helsa och ålderdomssvaghet
icke längre kunde utöfva någon lönande verksamhet, en årlig pension måtte
honom beviljas för hans återstående dagar.

Af de betyg om sin verksamhet, som Sjöman företett från sina förmän och
hvilka i afskrift bifogats Jernvägsstyrelsens förenämnda skrifvelse, inhemtades, dels att
han, med undantag af endast en del af år 1883 och året 1884, under mer än 30
år haft sig anförtrodd den omedelbara tillsynen öfver utförandet af, hufvudsakligen,
vattenbyggnadsarbeten vid statens jernvägar, såväl å under anläggning varande som
vid redan för trafik öppnade bandelar, dels ock att han i utöfvandet af sina åligganden
städse ådagalagt drift, ordning och pålitlighet i förening med en ovanlig skicklighet
i de flesta vid väg- och vattenbyggnader förekommande arbeten.

Af prest- och läkarebetyg, hvilka likaledes bifogats Jernvägsstyrelsens underdåniga
skrifvelse, framginge, att Sjöman vore född den 3 Augusti 1822 och att han
på grund af ofärdighet i venstra handen, hvarå tummen vore amputerad, samt minskad
rörlighet i högra handleden, äfvensom betydliga åderbråck å venstra underbenet i
förening med framskriden ålder och allmän sjuklighet saknade förmåga att med eget
arbete sig försörja.

För egen del hade Jernvägsstyrelsen anfört, att Styrelsen, på grund af personlig
kännedom om Sjömans framstående duglighet som arbetsledare, funne de om honom
uttalade berömmande omdömen fullt befogade och välförtjenta; och då Sjöman vid
sin nu långt framskridna ålder af 67 år till följd af de sanitärt menliga förhållanden,
hvarunder han haft att utöfva sin verksamhet, lede af sjuklighet och i jernvägens
arbete träffats af de omnämnda skadorna i händerna och åderbråcket, samt Sjöman,
oaktadt ett sparsamt lefnadssätt, af sin aflöning, hvilken utgjort högst 8 kronor om
dagen, icke kunnat aflägga så mycket, som erfordrades för att bereda honom ett tarfligt
uppehälle under hans återstående lefnad, ansåge Styrelsen sig böra hemställa om aflåtande
till Riksdagen af nådig proposition derom, att åt Sjöman måtte på grund af
hans långvariga, med beröm vitsordade arbete vid statens jernvägar äfvensom hans
dervid åsamkade sjuklighet och kroppsskador, hvilka satte honom ur stånd att vidare
förvärfva sitt uppehälle, beviljas en årlig pension af 720 kronor att utgå från och med
år 1890 under hans återstående lifstid.

Efter erhållen nådig remiss hade Statskontoret uti underdånigt utlåtande den
30 sistlidne November tillstyrkt bifall till hvad Jernvägsstyrelsen hemstält,

[7-]

Pension för
förre bijggmästaren

J. F. Sjöman.

Bill. till Rikscl. Prof. 1890. 1 Sami 1 Afd.

Nionde hnfvudtiteln: bil. 4.

[8.]

Pension för
förre materialförvaltaren
B. Fredrikssons

enka.

På grund af hvad i ärendet förekommit tillstyrkte Statsrådet, att Kong!. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att förre byggmästaren Sjöman finge från och
med år 1890 under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en
årlig pension till belopp af 720 kronor.

42:o.

Jern vägsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 20 nästlidne November, hvaruti
Styrelsen anmält, att förre materialförvaltaren vid statens jernvägsbyggnader m. m.
Bernhard Fredrikssons enka Fredrika Vilhelmina Fredriksson, född Westerlund, med
öfverlemnande af prestbevis, läkarebetyg och bouppteckning efter mannen med flera
handlingar, hos Styrelsen anhållit, att, då hon saknade nödiga medel till sitt uppehälle,
något understöd af allmänna medel måtte henne genom Styrelsens försorg
beredas.

Af de till Styrelsen ingifna, Styrelsens skrifvelse bifogade handlingar inhemtades,
att Fredriksson aflidit den 31 Augusti 1889 till följd af en elakartad svulst,
hvilken, enligt vederbörande läkares omdöme, sannolikt orsakats genom upprepade
förkylningar under de tjensteresor, Fredriksson nödgats företaga, utsatt för det norrländska
klimatets vexlingar; att enligt den efter Fredriksson upprättade bouppteckning
tillgångarne i boet utgjorts, förutom af bohagsartiklar, utaf aktier i Jemtlands folkbank
å tillhopa 1,000 kronor och af innestående pension till belopp af 300 kronor,
samt att behållningen vid bouppteckningen belöpt sig allenast till 1,583 kronor 16
öre; att enligt intyg af läkare eukan Fredriksson, hvilken vore född den 9 December
1821, lede af kronisk lungkatarr och allmän svaghet; samt att hennes enda barn,
dottern Clara Nathalia, född år 1855, vore behäftad med en icke obetydlig scolios och
dessutom lede af kronisk lungkatarr, på grund hvaraf hon hade minskad arbetsförmåga
och förty ej kunde bidraga till sin moders försörjning.

För egen del hade Jern vägsstyrelsen anfört, att Fredriksson, som den 1 April
1855 antagits till underkassör vid statens jernvägsbyggnader och år 1857 förordnats
att vara stationskassör, från och med år 1858 tjenstgjort såsom materialförvaltare
vid olika delar af under byggnad varande stambanor, intill dess han, med af Riksdagen
honom beviljad pension af 1,800 kronor, frånträdde sistberörda tjenst den 31
Januari 1889; att Fredriksson under den tid af närmare tretiofyra år, hvarunder han
varit anstäld i statens tjenst, städse ådagalagt nit, redbarhet och duglighet i de ansvarsfulla
göromål, som tillhört hans befattning; att hans tjenstgöring dessutom ofta varit
af ansträngande beskaffenhet, hvilket framginge deraf, att den sjukdom, som ändat hans
lif, enligt läkares intyg med all sannolikhet härrört från de förkylningar, för hvilka
han under sina tjensteresor å de nordligare bandelarne varit utsatt; samt att, på grund
af hvad om enkan Fredrikssous och hennes dotters helsotillstånd och om behållningen
i boet efter Fredriksson blitvit upplyst samt då enkan Fredriksson enligt ett bland
handlingarna i ärendet befintligt intyg af borgmästaren i den stad, der hon vore
bosatt, saknade tillgångar till nödtorftig försörjning, Styrelsen hemstälde, att Kongl.
Maj:t täcktes, med fästadt afseende såväl å mannens långvariga och ansträngande
verksamhet i statens tjenst som å den bekymmersamma belägenhet, hvari hans efterlenmade
hustru och barn försatts genom hans bortgång, till nästkommande Riksdag
aflåta nådig proposition om beviljande åt enkan Fredriksson af ett årligt understöd
af 600 kronor att utgå från och med år 1890 och så länge hon lefde ogift.

Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande af den 30 nästlidne November hade
Statskontoret, enär enligt de upplysningar, handlingarna lenmade om boets tillgångar
samt om både enkan Fredrikssons och hennes dotters sjuklighet och deraf härledda
oförmåga att i någon väsentligare mån bidraga till sitt uppehälle, enkan Fredriksson
utan tvifvel vore i behof af understöd, samt då Fredrikssons verksamhet i statens
tjenst fortvarat under närmare 34 år och blifvit väl vitsordad, ansett det vara billigt,
att staten lemnade något bidrag till hans efterlemnade makas och dotters uppehälle,
hvarföre Statskontoret i underdånighet hemstälde om nådigt bifall till Jernvägsstyrelsens
framställning, dock så att pensionsbeloppet nedsattes till 400 kronor.

På grund af hvad i ärendet förekommit hemstälde Statsrådet, att Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att förre materialförvaltaren Fredrikssons enka
Fredrika Vilhelmina Fredriksson, född Westerlund, finge, så länge hon förblefve enka,
från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 400 kronor att utgå från
och med 1890 års ingång.

Hvad Statsrådet uti de under 39:o—42:o omförmälda ärenden
tillstyrkt och hemstält behagade Hans Maj:t Konungen gilla
samt befalde, att utdrag af detta protokoll skulle meddelas Finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

E. K. Almqvist.

Nionde hnfvudtiteln: Ml. 5.

[9-J

Pension för
läroverksadjunkten
J.
F. Petersson.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maf.i
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den SI December 1889.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,.
Statsråden: Wennerberg.

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Härefter föredrog departementschefen, Statsrådet''Wennerberg:

En af adjunkten vid allmänna läroverket i Nyköping filosofie doktorn Johan
Fredrik Petersson i underdånighet gjord ansökning, deruti han, med åberopande af
bifogadt läkarebetyg, anhållit att blifva uppförd å allmän indragningsstat med eu
årlig pension, ej understigande den lön, hvilken han såsom tjenstledig på grund af
sjukdom för närvarande åtnjöte, eller 2,067 kronor 31 öre; öfver hvilken ansökning
Domkapitlet i Strengnäs, som till Kongl. Maj:t insändt densamma, sig yttrat samt
Statskontoret afgifvit infordradt utlåtande.

Af de till ärendet hörande handlingarne inhemtades: att sökanden, som vore
född den 17 Augusti 1837, befullmägtigats såsom adjunkt vid allmänna läroverket i
Nyköping den 12 Juni 1867 och tillträdt befattningen den 1 Augusti samma år; att
han vid nämnda läroverk tjenstgjort dels från början af höstterminen 1867 till och
med höstterminen 1878, dels sex veckor i början af höstterminen 1882, hela vårterminen
och höstterminen 1883 samt vårterminen och fem veckor af höstterminen 1884,
hvaremot han hela den öfriga tiden från och med vårterminen 1879 på grund af sjukdom
åtnjutit och jemväl innevarande läsår åtnjöte tjenstledighet; att läroverkets nuvarande
rektor, med stöd af de omdömen om sökandens lärareverksamhet, dem rektor
inhemtat dels af de kollegiets medlemmar, hvilka tjenstgjort samtidigt med sökanden,
dels af läroverkets sedan år 1865 fungerande inspektor, vitsordat, att sökanden i sin
lärareverksamhet ådagalagt berömvärd skicklighet samt städse med samvetsgrannhet,

Nionde hnfvudtiteln: bil. 5.

ordning och synnerligt nit fullgjort sina åligganden, hvarjemte han alltid iakttagit en efterdömlig
vandel: att bemälde rektor i skrifvelse till eforsembetetpå det lifiigaste förordat
ansökningen och såsom skäl derför framhållit de svåra olägenheter, som varit och voro
förbundna med täta ombyten af vikarier; samt att sökanden, enligt ofvan omförmälda,
den 23 Maj 1889 utfärdade läkarebetyg, lede af kronisk venstersidig lunginflammation
(pneumonia chronica sin.) med tidtals påkommande blodhosta och att han på den grund
ej, utan risk att förkorta sitt lif, kunde vid läroverket vidare tjenstgöra.

Vid ansökningens öfversändande hade Domkapitlet yttrat, att Domkapitlet, med
afseende fästadt på sökandens styrkta sjukdom, hvilken omöjliggjorde hans vidare
tjenstgöring, samt å hvad läroverkets rektor derjemte anfört och då sökanden för den
tid, han såsom lärare tjenstgjort, blifvit väl vitsordad, ansåge sig ega grundade skäl
att i underdånighet hemställa, det Kongl. Maj:t måtte aflåta proposition till Riksdagen
om sökandens uppförande å allmänna indragningsstaten med en årlig pension af
2,067 kronor 67 öre, eller det belopp, som återstode af hans nu innehafvande lön,
2,500 kronor, efter afdrag af hvad han, såsom tjenstledig för sjukdom, afstode till
den, som uppehälle hans tjenst.

Uti infordradt utlåtande hade Statskontoret anfört, att af handlingarne fram,
ginge, det sökanden endast uppnått 52 lefnadsår och icke varit i statens tjenst anstäld
mer än 22 år samt att han således på långt när icke uppfylt de för lärares pensionsrätt
föreskrifna vilkor i afseende å lefnads- och tjenstår; men då sökanden ända
sedan höstterminen 1884 varit af sjukdom urståndsatt att siu tjenst bestrida och,
enligt hvad läkarebetyget innehölle, lede af sådan sjukdom, att han ej utan fara för
sitt lif kunde vid läroverket vidare tjenstgöra, hade Statskontoret ansett sig böra
hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes i proposition till Riksdagen föreslå, att sökanden,
hvilkens aflöning utgjordes af lön 1,500 kronor och ålderstillägg 1,000 kronor, eller
tillhopa 2,500 kronor, måtte tillerkännas rättighet att, efter afskedstagandet, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension, hvars belopp, i öfverensstämmelse
med hvad i likartade fall tillförene egt rum, syntes böra bestämmas till tre fjerdedelar
af sagda aflöning, eller 1,875 kronor.

På grund af hvad sålunda förekommit hemstälde Statsrådet, att Kongl. Maj:t
täcktes hos Riksdagen göra framställning derom, att adjunkten Petersson må från
och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt, för sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,875 kronor.

Eu af Domkapitlet i Vexiö till Kongl. Maj:t insänd, af läraren i musik och [10.]
sång vid folkskolelärareseminariet derstädes, f. d. musikdirektören vid Kronobergs Pension för
regemente Johan Fogelberg i underdånighet gjord ansökning, att åt honom, som vore wminariääfödd
den 30 Maj 1806 och i mera än 46 år nästan oafbrutet uppehållit omförmälda ''^addera °
musik- och sångläraretjenst, hvarå han af Domkapitlet erhållit konstitutorial den 9
Juli 1866, måtte af allmänna medel beredas en hans nu innehafvande lön motsvarande
pension af 1,000 kronor om året, att från och med månaden näst efter den, i hvilken
afsked blefve honom beviljadt, utgå under hans återstående lifstid; varande af sökanden
dervid anfördt, att han, förutom den honom enligt nådiga brefvet den 21 Mars
1873 vid afsked från musik- och sånglärarebefattningen vid allmänna läroverket i

Nionde hnfvudtiteln: bil. 5.

Vexiö tillagda pension af 1,000 kronor ur Yexiö stifts emeritikassa, åtnjöte från
arméns pensionskassa 180 kronor och från Kronobergs regementes officerscorps’ kassa
110 kronor, allt för år räknadt, men att dessa pensionsbelopp under inga förhållanden
vore tillräckliga för hans och hans familjs uppehälle; och hade Domkapitlet, med
vitsordande att sökanden med aldrig svikande trohet och nit på ett högst förtjenstfullt
sätt utöfvat sin ifrågavarande befattning samt att hans anhållan vore af verkligt
behof framtvingad, till densamma tillstyrkt nådigt bifall.

Uti infordradt underdånigt utlåtande både Statskontoret anfört, att sökandens
aflöning såsom lärare i musik och sång vid folkskolelärare seminariet i Yexiö utgjordes
af arfvode till belopp af 750 kronor med deri jemlikt nådiga brefvet den 13 December
1878 medgifven förhöjning af 250 kronor eller tillsammans 1,000 kronor; att någon rättighet
till pension icke vore i författningarne medgifven musik- och sånglärare vid folkskolelärareseminarierna,
men att Statskontoret, med afseende å Fogelbergs långvariga
och väl vitsordade tjenstgöring och då han nu vid hög ålder samt, enligt hvad bilagdt
läkarebetyg utvisade, tilltagande döfhet och bräcklighet icke längre kunde fullgöra
sina åligganden, ansåge, att pensionsförmån å allmänna indragningsstaten borde honom
beredas till belopp, motsvarande den nuvarande afiöningen, eller 1,000 kronor årligen.

Med afseende å hvad sålunda förekommit hemstälde Statsrådet, att Kongl.
Maj:t täcktes hos Riksdagen gorå framställning derom, att Fogelberg må från och
med månaden näst efter den, i hvilken afsked från nämnda befattning honom beviljas,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension
af 1,000 kronor.

[11.] Vidare hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

Understöd åt att, i likhet med hvad under flera föregående år egt rum, å allmänna indragningsäldre
behof- staten måtte äfven för år 1891 anvisas ett anslag af 10,000 kronor, att, enligt de
slcolelärare Ilarmare bestämmelser Kongl. Maj:t kunde finna godt meddela, användas till understöd
af högst 250 kronor åt sådane äldre behöfvande folskolelärare, hvilka oförvitligen
skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.

I denna hemställan förenade sig Statsrådets öfrige ledamöter.

Hvad Statsrådet beträffande de under nästföregående tre
punkter upptagna ärenden i underdånighet tillstyrkt och hemstält
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla; och
skulle protokollsutdrag härom till Finansdepartementet öfverlemnas
för behörigt iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

Gustaf Norström.

Nionde hufvudtiteln: Ml. 6.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen uti Statsrådet å Stockholms slott den 16 November
1889.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

. Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAT).

Chefen för landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Friherre Palmstierna föredrog
i underdånighet:

Departementschefen föredrog vidare:

22:o.

Direktionens öfver arméns pensionskassa underdåniga skrifvelse den 18 September
1889 angående beloppet af det kreditiv, som för år 1891 kan blifva erforderligt dels
till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering och dels till fyllnadspensioner
för arméns befäl och underbefäl med vederlikar.

[14.]

Kreditiv för
uppehållande
af arméns
pensionskassas
egen
pensionering.

Nionde hufvudtiteln: bil. 6.

Departementschefen anförde dervid:

“Direktionen öfver arméns pensionskassa erinrar uti sin ifrågavarande underdåniga
skrifvelse, att, då eu börjande utjemning i förhållandet mellan tillkomst och
afgång bland pensionstagarne synts hafva inträd t, direktionen, hvad anginge år 1890,
ansett ett kreditivbelopp, som med endast 50,000 kronor öfverstege det föregående
årets, eller 1,375,000 kronor vara erforderligt. Enligt hvad direktionen förmäler hade
den emellertid dervid icke tagit i beräkning, att den allmänna räntan skulle, såsom
sedermera inträffat, fortfarande falla. Och då derigenom en sådan minskning i pensionskassans
inkomster egt rum, att, på sätt direktionen yttrar, det med största sannolikhet
synes direktionen vara att befara, att de för innevarande och nästkommande
år beviljade kreditivbeloppen icke blifva för det afsedda ändamålet fullt tillräckliga,
anser direktionen förhöjningen i anslagssumman för år 1891 icke kunna beräknas
lägre än till 75,000 kronor, hvadan direktionen hemställer, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes under vanliga vilkor af Riksdagen i förevarande afseende äska ett belopp af
1,450,000 kronor.

Jag finner väl den förhöjning i kreditivet för år 1891, som nödvändiggöres
af den småningom fortgående stegringen i antalet pensionärer på ny stat, icke kunna
beräknas lägre än för nästkommande år eller till 50,000 kronor. Hvad åter angår
direktionens förslag, att en förhöjning härutöfver skulle ega rum för att lemna direktionen
tillfälle fylla den brist i kreditiven för innevarande och nästa år, som i följd
af räntans fallande och den deraf beroende minskningen i kassans egna inkomster
förväntas uppkomma, anser jag mig böra erinra, att någon utredning om beloppen
af nämnda brist nu ej föreligger. Och då, för den händelse sådan verkligen skulle
uppstå, direktionen torde kunna med omhänderhafvande medel för tillfället fylla densamma,
synes mig hvad direktionen härom anfört nu ej böra föranleda till kreditivets
höjning, helst inom en jemförelsevis ej aflägsen framtid jemvigt mellan afgående och
tillkommande pensionärer torde vara uppnådd och hinder icke lärer möta att, sedan
höjning af kreditivet i och för pensioneringens upprätthållande sålunda icke vidare
erfordras, bereda tillgångar för den ifrågavarande bristens täckande.

Jag tillstyrker alltså, att höjningen i kreditivet för 1891 utöfver det belopp,
som bestämts för 1890 års kreditiv, må beräknas till endast 50,000 kronor, och
hemställer vid sådant förhållande, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att å extra stat för år 1891 anvisa ett kreditiv af 1,425,000 kronor att användas
dels till upprätthållande af a,rméns pensionskassas egen pensionering med nu
fäststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att afstå det för året
densamma tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna,
och dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända
grunder för sådana pensioners utgående,

äfvensom medgifva, att hvad af de till pensioneringen under år 1890 anslagna
medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets pensionering användas."

ledamöter.

Nionde hufvudtiteln: bil. 6. 33

denna hemställan åt departementschefen instämde Statsrådets öfrige

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla hvad
Statsrådet sålunda hemstält; och skulle utdrag af detta protokoll
meddelas Finansdepartementet till ledning vid uppgörande af
förslag till reglering af utgifterna under riksstatens nionde
hufvudtitel.

Ex protocollo:
Emil Hallgren.

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 1 Smil. 1 Åfd.

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

Finansplanen.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Mafit Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott den 11
Januari 1890.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Akerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Otter,

Wennerbep.g,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Härefter yttrade departementschefen, Statsrådet Friherre von Essen:
De anslag, Eders Kong! Maj:t på de särskilda departementschefernas
föredragning beslutat äska af riksdagen för år 1891, utgöra sålunda:

Bil. till Rilcsd. Prot. 1890. 1 Samt. 1 Afd. 1

Sammanfattning
af
utgifterna
under hufvudtitlarne.

Fiiicinsp 1 allen: statsrådsproto kollet.

Anslag utom
hufvudtitlarne■ -

I hufvudtiteln: ordinarie................................................ kronor 1,320,000: —

II	11	ordinarie:	kronor	3,851,066	—-
		extra:	11	151,434	11	4,002,500: —
III	11	ordinarie:	11	613,800	—
		extra:	11	4,500	11	618,300: —
IV	11	ordinarie:	11	20,952,800	—
		extra:	11	2,127,000	11	23,079,800: —
V	V	ordinarie:	11	6,230,300	—
		extra:	11	2,682,000	11	8,912,300: —
VI	11	ordinarie:	11	4,732,077	—
		extra:	11	2,194,923	11	6,927,000: —
VII	11	ordinarie:	11	16,153,466	—
		extra:	11	875,734	11	17,029,200: —
VIII	11	ordinarie:	11	11,845,061	—
		extra:	11	1,679,339	11	13,524,400: —
IX	11	ordinarie:	11	2,914,300	—
		extra:	V	1,425,000	11	4,339,300: —

kronor 79,752,800: —

Vidare bör jag erinra derom, att Eders Kongl.
Maj:t, som förut denna dag på föredragning af chefen
för Civildepartementet besluta föreslå Riksdagen att
för år 1891 anvisa till anskaffande af ny rörlig materiel
vid statens trafikerade jernvägar 1,300,000
kronor samt till fortsättning af arbetena å stambanan
till Vännäs och anskaffande af rörlig materiel till
bansträckan Ånundsjö—Vännäs samt till påbörjande
af arbetena å banan till Ofver-Luleå 4,665,000 kronor,
tillika i fråga om sättet för anskaffande af härför
erforderliga medel beslutit föreslå Riksdagen att
till utgående under år 1891 utom hufvudtitlarne å
riksstaten anvisa:

till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens
trafikerade jernvägar om förmälda

belopp............... kronor 1,300,000: —

„ fortsättning af arbetena å
stambanan till Vännäs
och anskaffande af rörlig

Transpoi’t kronor 1,300,000: —

kronor 79,752,800:

Finansplanen: statsrådsprotokollet. 3

Transport kronor 1,300,000:— kronor 79,752,800: —
materiel till bansträckan
Anundsjö—Vännäs samt
till påbörjande åt arbetena
å banan till Ofver Luleå.

.................................„_2,000,000: — ,, 3,300,000:-

Fullmäktige i Riksgäldskontor hafva i skrifvelse
den 12 sistlidne December, som torde få biläggas
dagens protokoll, lemnat uppgift å de Riksgäldskontorets
utgifter för år 1891, hvilka böra i
riksstaten uppföras. Enligt denna fullmäktiges beräkning
utgöra dessa siffror:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar

m. m., förslagsvis ...............kronor 616,200: —

annuiteter å de fonderade statslånen
samt räntor å öfrig statsskuld
kronor 12,450,620: —
efter afdrag af
de till Riksgäldskontoret
ingående
rånte- och kapitalafbetal ningar

kronor 2,722,420: —

förslagsvis ................................. „__9,728,200: — „ 10,344,400:-

Enligt hvad Riksdagen i underdånig skrifvelse
den 11 Maj 1888 anmält, har Riksdagen, som beslutit,
att för inrymmande af Riksdagen, Riksgäldskontoret
och Justitieombudsmansexpeditionen samt af
Riksbanken skulle uppföras tvenne skilda byggnader
å vestra delen af Helgeandsholmen, i sammanhang
härmed fattat beslut om bildande af en byggnadsfond
för riksdags- och riksbankshus, hvaruti skulle
ingå dels den för uppförande af nytt riksdagshus bildade
fonden, då uppgående med räntor till 2,900,000
kronor, dels de till nytt hus för Riksbanken afsätta

1,500,000 kronor, dels af sådana medel i Riksbanken,
som blifvit afsätta för inlösen af gamla sedlar,

Transport kronor 93,397,200: -

Riksgälds lcontorets ställning.

Afsättning
till byggnadsfonden
för
riksdags- och
riksbankshus.

Inlösen af
skattefrälseräntor
in. in.

4 Finansplanen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 93,397,200: —
en summa af 255,000 kronor, dels ock under 7 års
tid årligen ett anslag af 250,000 kronor eller tillsammans
1,750,000 kronor, hvarigenom denna byggnadsfond
skulle uppbringas till en totalsumma af

6,405,000 kronor. I öfverensstämmelse härmed har
Riksdagen af nyssnämnda 1,750,000 kronor på extra
stat för hvardera af åren 1889 och 1890 anvisat
ett belopp af 250,000 kronor; och bör för ifrågavarande
ändamål för år 1891 afsättas enahanda belopp
eller .......................................................................... „ 250,000: —

Summan af statsverkets utgifter för år 1891
uppgår således till ........................................................ kronor 93,647,200: —

Statsverkets tillgångar för den förevarande stats regleringen

äro beräknade till ...................................... kronor 94,489,000: —

Efter afdrag af nyssnämnda utgiftssumma....... „ 93,647,200: —

återstår ett belopp af ................................................... kronor 841^8007^

Till inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde, som innehafves under
enskild eganderätt, samt arbets- och hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom
äro anvisade:

i 1887 års riksstat ...................................	.......... kronor	800,000: —
„ 1888 „ „ ....................................	.......... 11	1,000,000: —
„ 1889 „ „ ....................................	.......... 11	1,000,000: —
„ 1890 „ „ .....................................	.......... 11	100,000: —
således för ändamålet sammanlagdt .........	......... kronor	2,900,000: —

Då jag vid anmälan af statsregleringen för innevarande år hemstälde,
att till inlösen af skattefrälseräntor m. m. måtte afsättas nyssnämnda belopp,

100,000 kronor, var af det inom den stadgade preskriptionstiden, 1888 års
utgång, till inlösen anmälda, till 3,034,769 kronor 50 öre beräknade räntebeloppet
en icke obetydlig del ännu icke inom Kammarkollegium pröfvad.
Som flera af de anmälda räntorna kunde förutsättas vara af beskaffenhet
att icke böra till statsverket inlösas, ansåg jag antagligt, att det belopp, som,
utöfver förut anvisade 2,800,000 kronor, skulle för ändamålet (erfordras, icke
skulle komma att synnerligen mycket öfverstiga nyssnämnda 100,000 kronor.
Enligt hvad Statskontoret i den underdåniga berättelsen angående statsverket
anmält, har emellertid under tiden till och med utgången *af sistlidne
November månad granskning egt rum af till Kammarkollegium
inkomna anbud om inlösen af skattefrälseräntor in. m., hvilkas slut -

Finansplanen: statsrådsprotokollet. 5

summa dervid uträknats till 3,055,982 kronor 25 öre, och utgjorde
ungefärliga lösesuminan för skattefrälseräntor, om hvilkas inlösen anbud
ytterligare blifvit gjorda, men då ej ännu granskats, 18,395 kronor 25
öre. Sammanlagda beloppet af de till inlösen hembjudna räntor och
öfnga utskylder af nu ifrågavarande slag skulle alltså utgöra 3,074,377
kronor 50 öre. Med afseende härå hemställer jag, att, utöfver det förut
för ändamålet anvisade belopp af 2,900,000 kronor, må af öfverskotten å
1891 års statsreglering till inlösen af skattefrälseräntor m. m. afsättas

170,000 kronor, hvarefter summan af de afsättningar, som för dylik; inlösen
egt rum, skulle komma att uppgå till 3,0/0,000 kronor. Om tilläfventyrs
något mindre belopp ytterligare skulle varda för enahanda ändamål erforderligt
lärer detsamma höra af Statskontoret förskjutas för att derefter hos Riksdagen
till ersättande anmälas, hvaremot vidare afsättning af medel å riksstaten
för ändamålet ej kommer att erfordras.

Med afseende derå att frågorna om lagstiftning angående försäkring
för olycksfall i arbetet och angående sjukkassor nu så fortskridit, att förslagrörande
dessa ämnen snart torde kunna föreläggas Riksdagen, har Hans
Excellens Herr Statsministern i ett förut denna dag afgifvet, af Statsrådets
Övriga ledamöter biträdt och af Eders Kongl. Maj:t i nåder gilladt anförande
förklarat sig anse, att af det befintliga öfverskottet å 1891 års statsreglering
medel borde afsättas till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring
och sjukkassors bildande, särskilt med afseende å sådana förestående
utgifter, som närmast hafva karakteren af organisationskostnader.
Innan de ifrågavarande lagförslagen ännu föreligga färdiga, är jag naturligtvis
icke i tillfälle att meddela någon fullständig utredning rörande de kostnader,
som en lagstiftning i omförmälda syfte kan komma att medföra. Jag
anser mig emellertid, efter samråd med chefen för Civildepartementet, nu
kunna förorda, att för ändamalet må af öfverskottet å den förevarande statsregleringen
afsättas ett belopp af 100,000 kronor.

btatsverkets kassaförlagsfond utgjorde enligt 1888 års rikshufvudbok

vid samma års slut ........................................................ kronor 11,849,507: 27.

Till fonden har vidare afsatts:
enligt riksstaten för år 1889 ... kronor 614,000: —

1890

86,200:

700,200:

hvadan fonden vid innevarande års utgång kommer

att utgöra........................................................................... kronor 12,549,707:27.

Det har förut ansetts, att afsättningarne till kassaförlagsfonden borde
fortgå, till dess densamma uppnått ett belopp af minst 15,000,000 kronor.
I öfverensstämmelse härmed hemställer jag, att den del af det ofvan beräkBih.
till Riksd. Prof,. 1890. 1 Samt. 1 Afd. 2

Afsättning
till underlättande
af
åtgärder för
arbetares
olycksfallsförsäkring

och sjukkassors
bildande.

Statsverkets

kassaförlags fond.

Disposition
af bespafingarne
å Imfvudtitlarne.

Utgifter
utom riksstaten.

6 Finansplanen: statsrådsprotokollet.

nade öfverskottet för år 1891, som återstår efter frånräknande af de föreslagna
afsättningarne till inlösen af skattefrälseräntor m. m. samt till underlättande
af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande,
eller 571,800 kronor, må afsättas till statsverkets kassaförlagsfond,
hvilken, i händelse af bifall härtill, skulle vid 1891 års slut uppgå till
13,121,507 kronor 27 öre.

I sammanhang med framläggande för Riksdagen af förslag till riksstat
torde Riksdagens medgifvande böra äskas dertill, att vid statsregleringen
för år 1891 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna
grunder i afseende å dispositionen af besparingarne å hufvudtitlarne fortfarande
må blifva gällande.

Utom de af föregående Riksdagar å Riksgäldskontoret anvisade utgifter,
att utgå under år 1891, hvilka finnas upptagna i fullmägtiges vidfogade
förslagsberäkning för nämnda år och äro afsedda att bestridas åt
upplänga medel, nemligen för bidrag till odlingslånefonden och för enskilda
jernvägsanläggningars understödjande genom lån, lär genom upplåning äfven
böra betäckas det anslag, Eders Kongl. Maj:t denna dag, på föredragning
af chefen för Civildepartementet, besluta att af Riksdagen äska till fortsättning
af arbetena å stambanan till Vännäs och anskaffande af rörlig materiel
till bansträckan Anundsjö—Vännäs samt till påbörjande af arbetena
å banan till Öfver-Luleå, i den mån för detta anslag tillgång icke blifvit
beredd å riksstaten. Då af ifrågavarande anslag, 4,665,000 kronor, ett belopp
af 2,000,000 kronor enligt Eders Kongl. Maj:ts beslut äskas att utgå
å riksstaten utom hufvudtitlarne, hemställer jag följaktligen, att Eders Kong!.
Maj:t må föreslå Riksdagen att till utgående från Riksgäldskontoret anvisa
återstoden af nyssberörda anslagsbelopp eller 2,665,000 kronor.

Uppå Statsrådets tillstyrkande behagade Hans Maj:t
Konungen bifalla hvad departementschefen sålunda hemstält
och åt honom uppdraga att, sedan han erhållit protokollsutdrag
om hvad som efter de öfriga departementens
föredragning blifvit beslutadt med afseende å statsregieringen,
uppsätta och till justering inför Kongl. Maj:t anmäla
förslag till nådig proposition angående statsverkets
tillstånd och behof i enlighet med Kongl. Maj:ts nu i ämnet
fattade beslut.

Ex protocollo:
Adolf von Hofsten.

STOCKHOLM, ISAÅC MARCUS’ BOKTRYCKEEI-AKTIEBOLAG, 1890.

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. I

Bil. Litt. B.

Till Herr Statrådet och Chefen för Kongl. Finansdepartementet.

Med anledning af Eder skrifvelse den 11 nästlidne November
hafva Fullmäktige i Riksgäldskontoret låtit upprätta och få härmed till
Eder öfverlemna förslagsvis uppgjorda beräkningar öfver Riksgäldskontorets
sannolika ställning vid slutet af hvartdera året 1889 och
1890 samt redan nu påräkneliga inkomster och utgifter år 1891.

I dessa beräkningar äro såsom vanligt, ej upptagna inkomster,
utgifter och behållningar för de särskildt förvaltade fonderna, nemligen
jernvägshypoteksfonden samt de fonderade lånens liqvidations- och
amortissementsfonder; och enär de utgifter, som af upplåningen för
jernvägshypoteksfonden föranledts, böra med de till fonden ingående
rånte- och kapitalbetalningar bestridas, finnes i beräkningarne ej bland
utgifterna uppförd den andel af annuiteten för 1878 års statslån, som
belöper å de återstående obligationer af nämnda lån, genom hvilkas
försäljning medel till utlåningen från jernvägshypoteksfonden anskaffats
och hvilkas valuta ännu för fondens räkning användes.

Stockholm den 12 December 1889.

ALB. ANDERSON. PER SAMZELIUS. J. NORDENFALK.

ER. GUSP. BOSTRÖM. EDW. SEDERHOLM. CLAES WERSÄLL. OTTO M. HÖGLUND.

P. R. Rabe.

Eib. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd.

2 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning öfyer Riksgäldskontorets Inkomster och

Riksgäldskontorets kassabehållning den 12 December

1889 ............................................................................... 338,093:2 9

Kapitalfordran för tills vidare förräntade medel:

emot uppköpta obligationer............ 561,000: —

reverser och depositionsbevis 3,896,000: —

Anvisningar i utländska valutor att

användas till annuitetsliqvider år

1890 .................................................... 1,950,400: — 6,407,400: —

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda

föremål anvisade låneunderstöd ............................ 1,462,300: —

Ersättning af statsverkets medel:

för af Riksgäldskontoret utbetaldt tomtregle ringslån

till staden Luleå ............ 100,000: —

ränta å utgifna belopp för odlings lånefonden.

...................................... 72,559:51 172,559:51

6,745,493

1,634

,859151

Transport J8,380,352(8oj

Finansplanen: Fullmäktiges i|Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 3

Utgifter från och med den 12 December 1889 till samma års slut.

Utgifter:

Riksdags-, kyrkomötes- och revisionskostnader

Kostnader för Riksdagens hus och bibliotek......

| Förvaltningskostnader vid Riksgäldskontoret.

45,000

2,000

5,500

Å 1889 års anslag till ränta för 1887 års 3xeT 0/0-lån,

återstoden...................................................................... 16,812: —

i Ränta å gamla 5 °/0-lånet, å konung Carl XIII:s
liemgiftskapital samt å Göta kanals reparationsfond
................................................................................ 9,153: 8:

52,500

| Köpeskillingar för försålda mindre kronolägenheter .

| Vid 1879 års riksdag till utgående från Riksgäldskontoret
anvisadt anslag, högst 4,000,000 kronor,
för inköp af Hallsberg—Motala—Mjölby jernväg,
återstoden ........................................................

Vid 1885 års riksdag till utgående under år 1887
anvisade medel, 2,350,300 kronor, för jernvägens
mellan Hudiksvall och Näsviken inköp och ombyggnad
m. m., återstoden af det för inlösen af
i jern vägen intecknade obligationer anvisade beloppet,
105,624 kronor 7 öre, ..............................

25,965

24,075

730: 31

8 3

5,624: 07

Låneunderstöd för enskilda jernväg ar:

ur 1881 års fond för år 1886 anvisade 1,000,000

kronor, återstoden........................................................ 3,802: 0 6 j

ur 1886 års fond för år 1889 anvisade dito dito 435,294: — \ 439^096

6,354

Transport j 547,992

4 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Summa kronor [8,38.0

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 5

O äling slånefonden:

vid 1883 års riksdag anvisade medel:
återstoden af 1887 års anslag,

821,695:47, .................................... 221,695:47

1888 års anslag...... 1,000,000: —

efter afdrag af för sistnämnda
år beräknade,
till Kongl.

Statskontoret inflytande
annuite 171,

500: — 828,500:

ter å odlingslån...

vid 1888 års riksdag anvisade medel:

1889 års anslag............................... 1,000,000:

efter enahanda afdrag .............. 170,000:

Beräknad behållning vid 1889 års slut

Transport

1,050,195: 4 7

547,992

830,000:

1,880,195 47
;5,952,165|25

Summa kronor 18,380,352j8 0

6 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets

Beräknad behållning vid 1890 års början

5,952,165

Inkomster:

j Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade
låneunderstöd .............................................. 2,454,000: —

I Afbetalningar å lån till undsättningar inom Kronobergs
och Kalmar län i anledning af 1868 års

missväxt .................................................................... 1,120: —

| Ränta å 1885 —1890 års hela anslag för odlings lånefonden

............................................................... 167,800: —

Genom förräntande af innestående behållningar...... 50,000: — 2,672,920

Ersättning af statsverkets medel:

Motstående för år 1890 upptagna riksdags- och revisionskostnader,
aflöningar m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade

lånen samt räntor å öfrig statsskuld............... 12,971,920: •—

efter afdrag af den för Riksgäldskontoret under
samma tid beräknade inkomst af ränteoch
kapitaliubetalningar ............................. 2,672,920: —

Upplåning :

Vid 1889 års riksdag beräknad återstående upplåning för samma
och föregående år .................................................. 2,899,632: 74

10,299,000

Transport 2,899,632: 74 118,924,085(25

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 7

Inkomster och Utgifter år 1890.

1 Utgifter:
Riksdags- och revisionskostnader samt	aflöning ar:	''
riksdags- och revisionskostnader ...	500,000: —
kostnader för Riksdagens hus.........	12,000: —
„ „ „ bibliotek	2,000: —
löner, arfvoden och expenser vid
Riksgäldskontoret .........................	64,907: 50
löner på indragnings- och pensions-
stat vid dito ...............................	15,492: 50		\|
aflöning, resekostnad och expenser
för justitieombudsmannen och
hans expedition ...........................	21,800: —	616,200: —
Annuiteter och räntor:
till Hans Maj:t Konungen ...............		300,000: —
anslag till ränta och Kapital.	Ränta.
amortissement
för 1860årslån emot
premieobligationer 141,111: n	151,888: 89
,, 1875 års lån emot
4V2 °/0 obligatio-
ner ........................... 224,800: —	1,566,432: 22
„ 1878 årslån emot
4°/0 obligationer .. 255,692: 8 0	594,660: io
Transport 621,603: 91 2,312,981: 21	916,200: - \|	i

8 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret sirande ang. Riksgåldskontorets ställning.

Transport 2,899,632: 74

Vid 1889 års riksdag medgifven återstående upplåning
för år 1890:

för stambanan norr om Sollefteå 2,600,000: —
till låneunderstöd för enskilda jern vägar

.................................................. 1,000,000: — 3,600,000: —

Till betäckande af motstående utgifter från odlings lånefonden

.................................................................. 854,140: —

18,924,085

7,353,772: 74

som minskas med:

dels redan verkstäld upplåning, för
influten valuta genom sålda 36/10

°/0 obligationer af år 1887 ...... 3,269,841: 2 5

dels från jernvägshypoteksfonden

återförda medel ...........................

och dels med det af Oscarshamns
stad återbetalda lånebelopp, enligt
§ 5 i Riksgåldskontorets

reglemente af år 1889, ............... 69,159: 78 3,723,152: 7 8 3,630,619 9 c

384,151: 7 5

Summa kronor j22,554,705j2lj

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 0

Kapital. Kanta.

Transport 621,603:91 2,312,981:21 916,200: —

för 1880 års lån emot

4°/0 obligationer... 1,089,000: — 4,464,900: —

„ 1886 års lån emot

31 /% obligationer
........................... 160,000:-— 1,745,536: 85

,, 1888 års lån emot

3°/ö obligationer... 800,000: —

till amortering å
statsskulden enligt
§ 3 i reglementet 85,333: 3 3

kronor 1,955,937: 24 9,323,418: 06 11,279,355: 30

anslag till ränta å 1887 års lån emot 36/10°/0

obligationer.

631,314:

ränta å medgifven och beräknad, men ännu

icke verkstäld upplåning ....................................... 130,000: —

ränta å gamla 5°/0-lånet, å konung Carl XIII:s
hemgdftskapital samt å Göta kanals reparationsfond".
......................................................................... 15,050: 7 0 j 12,971,9.20

Återbetalning af till Riksgäldskontorets förvaltning från Kong!
Statskontoret öfverlemnad kassabehållning................................

1,450,000!-

Vid 1888 års riksdag anvisade medel för o äling slånefonden:

1890 års anslag........................................................... 1,000,000:

efter afdrag af för sistnämnda år beräknade, till
Kong! Statskontoret inflytande annuiteter å
odlingslån............................................................. 145,860:

Vid 1889 års riksdag till utgående från Riksgäldskontoret under
år 1890 anvisade utgifter:

till fortsättning af arbetena å stambanan norr

om Sollefteå..............................t.................................. 2,600,000:

tomtregleringslån åt Umeå stad .............................. 200,000:

854,140-

2,800,000:—;
i,ooo,ooo|-

Lån ur 1886 års fond för enskilda jern vägar, 5,000,000 kronor,

för år 1890 anvisade .......................................................................j

•Beräknad behållning vid 1890 års slut ...............................................i 3,478,645j211

Summa kronor j 22,554,705|21|

Bill. till liilcsd. Prof. 1890. I Sami- 1 Afd. 2

10 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets

Beräknad behållning vid 1891 års början

Inkomster:

3,478,645

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål an-!

visade låneunderstöd .............................................. 2,521,300: —

Afbetalningar å lån till undsättningar inom Kronobergs
och Kalmar län i anledning af 1868

års missväxt ............................................................... 1,120: •— |

Ränta å 1885—1891 års hela anslag för odlings lånefonden

................................................................. 200,000: — j 2,722,420

Ersättning af statsverkets medel:

Motstående för år 1891 upptagna riksdags- och revisionskostnader,
aflöningar m. in. äfvensom annuiteter å de fonderade!

lånen samt räntor å öfrig statsskuld.............. 13,066,820: — j

efter afdrag af den för Riksgäldskontoret
under samma tid beräknade inkomst af

ränte- och kapitalinbetalningar .................. 2,722,420:— 10,344,400

Upplåning till betäckande af motstående utgifter från odlings lånefonden.

..............................................................................................j 871,500

Transport 17,416,965 2lj

finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 11

Inkomster och Utgifter år 1891.

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader samt afiöningar:

riksdags- och revisionskostnader...... 500,000: —

kostnader för Riksdagens hus ........ 12,000: —

,, „ ,, bibliotek 2,000: —

löner, arfvoden och expenser vid

Riksgäldskontoret ........................... 64,907: 5 0

löner på indragnings- ochpensions stat

vid dito .................................... 15,492: 5 0

aflöning, resekostnad och expenser
för justitieombudsmannen och hans
expedition ........................................... 21,800: —

616,200: —

Annuiteter och räntor:

till Hans Maj:t Konungen ....................................

anslag till ränta och Kapital. Ränta.

amortissement
för 1860 års lån emot

premieobligationer 131,111:11 161,888: 89

„ 1875 års lån emot

4x|ä “^obligationer 224,800:— 1,566,432:22
„ 1878 års lån emot

4°|0 obligationer ... 265,862: 40 584,228: 99

„ 1880 års lån emot

4°|0 obligationer ... 1,197,900: — 4,419,162: —
_Transport 1,819,673: Öl 6,731,712: 10

300,000: —

916,200: —

12 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport

17,416,965

Summa kronor

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontorefc yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 13

Kapital. Kanta.

Transport 1,819,673: 51 6,731,712: 10 916,200: —

för 1886 års lån emot

3j|2 °j0 obligationer 160,000: — 1,745,556: 36
„ 1888 års lån emot

3 u|0 obligationer ... 800,000: —

till amortering å statsskulden
enligt § 3

i reglementet......... 85,333:3 3

kronor 2,065,006: 8 4 9,277,268: 4 6 11,342,275: 3 0

anslag till ränta å 1887 års lån emot 36|10 °|0

obligationer .............................................................

ränta å medgifven och beräknad, men ännu icke

verkstäld upplåning ..............................................

ränta å gamla 5°|0-lånet, å konung Carl XIII:s
hemgiftskapital samt å Göta kanals reparationsfond
..............................................................

631,314: —
162,000: —

15,030: 70

13,066,820

Vid 1888 års riksdag anvisade medel för o äling slånefonden:

1891 års anslag ......................................................... 1,000,000: —

efter afdrag af för sistnämnda år beräknade,
till Kong], Statskontoret inflytande annuiteter
å odlingslån......................................... 128,500: —

871,500

Lån ur 1886 års fond för enskilda jernvägar, 5,000,000 kronor,

för år 1891 anvisade ...................................................................

Beräknad behållning vid 1891 års slut ................................................

Summa kronor

1,000,000

2,478,645!

17,416,965''

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1889.

Statsverk spropositionens j rotering.

Protokoll öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Statsrådet å Stockholms slott den 14 Januari 1890.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkekhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstiekna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Departementschefen, Statsrådet Friherre von Essen uppläste till
justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade, af
Statsrådet enhälligt tillstyrkta beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och
behof.

Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt Statsrådets
underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag,
sådant det finnes detta protokoll bilagdt; och skulle
i enlighet dermed omförmälda nådiga proposition till
Riksdagen aflåtas.

In fidem

G. Louis De Geer.

Bill. till Riksd. Frot. 1890. 1 Sami. 1 Afd.